KUNGL. SVENSKA

VETENSKAPSAKADEMIENS

ÅRSBOK

FÖE ÅR

1910

MED 3 TiLPLOK OCH 3 BILAGOE

UPPSALA & STOCKHOLM
ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B.

15

svenska flaggor samt utgingo i fyra varianter, tvenne på
svenska språket till inländska institutioner och enskilda per-
soner, tvenne på latin till utländska institutioner och en-
skilda personer. De lyda, i ordning som följer, sålunda:

KUNOL. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN

Inneliggande kartougark är afsedt att ersätta s. 15 — 18 uti
K. Vetenskapsakademiens Årsbok för 1910: Bil. 1 (Minnesfesten öfver
Carl von Linné), där vilseledande felaktigheter råkat insmyga sig.

Rättelse.

I K. Vetenskapsakademiens Årsbok för 1910: Bil. 1 (Minnes-
festen öfver Carl von I.inné) s. 53, rad 13 står förstnämnde, läs sist-
nämnde.

Norges talan fördes nämligen af prof. N. Wille, ej af prof.
W. C. Brögger.

PETER KLASON.

Preses.
(Facsimile af Akademiens sigill.)

CHR. AURIVILLIUS.

Sekreterare.

15

svenska flaggor samt utgingo i fyra varianter, tvenne på
svenska språket till inländska institutioner oeh enskilda per-
soner, tvenne på latin till utländska institutioner och en-
skilda personer. De lyda, i ordning som följer, sålunda:

KUNOL. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN
inbjuder härmed

att genom ombud deltaga i den minnesfest, som akademien
den 35 instundande maj kommer att anordna med anledning
däraf, att tvåhundra år förflutit, sedan

CARL von LINNÉ

den store banbrytaren på den naturhistoriska forskningens
områden, föddes.

Genom sin storartade lifsgärning har Linné forvärfvat en
ovansklig ära åt sitt fädernesland. Det är därföre en verk-
ligt fosterländsk högtid, som svenska folket nu har att fira.

Svenska vetenskapsakademien har därjämte en särskild
anledning att högtidlighålla Linnés minne. Carl von Linné
var en af de framsynte män, som stiftade akademien. Han
var ock hennes förste preses och omfattade under hela sin
lefnad akademien med sitt lifligaste intresse.

Under förhoppning att Ni vill glädja akademien genom
att till hennes minnesfest sända en representant, anhåller
akademien, att Ni före mars månads utgång behagade med-
dela akademiens sekreterare, hvilken af Edra ledamöter er-
hållit uppdrag att företräda Eder vid minnesfesten.

Stockholm den 15 februari 1907.

På Kungl. Vetenskapsakademiens vägnar:

PETER KLASON.

Preses.
(Fncsimile af Akademiens sigill.)

CHR. AURIVILLIUS.

Sekreterare.

IG

KUNGL. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN
inbjuder härmed

att deltaga i den minnesfest, som akademien den 25 instun-
dande maj kommer att anordna med anledning däraf, att två
hundra år förflutit, sedan

CARL von LINNÉ

den store banbrytaren på den naturhistoriska forskningens
områden, föddes.

Genom sin storartade lifsgärning har Linné förvärfvat
en ovansklig ära åt sitt fädernesland. Det är därföre en
verkligt fosterländsk högtid, som svenska folket nu har att fira.

Svenska vetenskapsakademien har därjämte en särskild
anledning att högtidlighålla Linnes minne. Carl von Linné
var en af de framsynte män, som stiftade akademien. Han
var ock dess förste preses och omfattade under hela sin lef-
nad akademien med sitt lifligaste intresse.

Under förhoppning att Ni vill glädja akademien genom
att närvara vid denna minnesfest, anhåller akademien, att
Ni före mars månads utgång behagade meddela akademiens
sekreterare, huruvida Ni är i tillfälle att antaga inbjudningen

Stockholm den 15 februari 1907.

På Kungl. Vetenskapsakademiens vägnar:

PETER KLASON.

Preses.
(Facsimile af Akademiens sigill.)

CHR. AURIVILLIUS.

Sekreterare.

17

REGIA ACADEMIA SCIENTIARUM SUECICA

S. P. D.

Sub finem Maii liuius anni duo secula erunt, postquam
lumen illud scientiae

CAROLUS LINNAEUS

in vitam est ingressus. Cuius nomen cum universse patrise
illustrissima^ memorise sit, tum Academise nostrse prsecipue
celebrandum erit, quippe quae eius studio atque operse originem
suam magnam partem debeat. Itaque constituimus natalem
eius bisecularem, quo par est, honore prosequi.

Qui ut rite habeatur, opus erit adesse, si non corporibus,
at certe animis exteros eos, qui, Linnaeus quid contulerit ad
rerum naturalium scientiam perficiendam, penitus perspexe-
rint eiusque memoriam pie servent. Fuit i] le quidem civis
noster, sed idem universo generi humano vixit et e floribus
totius orbis terrarum sedulse apis modo congessit, quidquid
posset rerum naturse ordinem habitumque investigantibus
lucem afferre. Et est certe inter eos, qui ubique doctrinse
literisque operam dant, sooietas qusedam studiorum, quse loco-
rum distantia eos -impediri non sinit, quominus coniunctis
viribus eodem tendant eaderaque promoveant. Quod cum
ita sit, speramus före, ut vos etiam nobis Linnsei memoriam
celebraturis mente ac voluntate faveatis atque, si modo fieri
poterlt, unum aliquem e Vestro numero mittatis, qui coram
adsit sollennibus nataliciis, quae agentur Holmise die XXV
Maii, rogamusque velitis ante Kalendas Apriles nobiscum per
literas communicare, quem adlegaveritis.
Valete nobisque favete.

Dabamus Holmise die 1 m. Februarii a. 1907.
Academiae Scientiarum nomine.
PETER KLASON.

Academia^ scient. h. t. Pra^ses.
(Facsimile af Akademiens sigill.)

CHR. AURIVILLIUS.

Secretarius perpetuus.
BiUvja 1 till Vi^tensl-apsal-ndemiens årsbok 1910. 2

18

REGIA ACADEMIA SCIENTIARUM SUECICA

S. P. D.

Sub finem Mali huius anni duo secula erunt, postquam
lumen illud scienti^e

CAROLUS LINNAEUS

in vitam est ingressus. Cuius iiomen cum universse patrias
illustrissimae memorire sit, tum Academiae nostrse prsecipue
celebrandum erit, quippe quae eius studio atque operse origi-
nem suam magnam partem debeat. Itaque constituimus na-
talem eius bisecularem, quo par est, honore prosequi.

Qui ut rite habeatur, opus erit adesse, si non corporibus,
at certe animis exteros eos, qui, Linnseus quid contulerit ad
rerum naturalium scientiam perficiendam, penitus perspexe-
rint eiusque memoriam pie servent. Fuit ille quidem civis
noster, sed idem universo generi humano vixit et e floribus
totius orbis terrarum sedvilse apis modo congessit, quidquid
posset rerum naturse ordinem babitumque investigantibus
lucem afferre. Et est certe inter eos, qui ubique doctrinse
literisque operam dant, societas qusedam studiorum, quae lo-
corum distantia eos impediri non sinit, quominus coniunctis
viribus eodem tendant eademque promoveant. Quod cum
ita sit, speramus före, ut Tu, vir doctissime nobis Linnsei
memoriam celebraturis mente ac voluntate faveas atque, si
modo fieri poterit, coram adsis sollennibus nataliciis, quge
agentur Holmise die XXV Maii, rogamusque velis ante Ka-
lendas Apriles rescribere, in animo habeas venire necne.

Vale nobisque fave.

Dabamus Holmiae die 1 m. Februarii a. 1907.

Academise Scientiarum nomine.
PETER KLASON.

Academia^ scient. h. t. Pra^ses.
(Facsimile af Akademiens sigill.)

CHR. AURIVILLIUS.

Secretaiius perpetuus.

KUNGL. SVENSKA

VETENSKAPSAKADEMIENS

ÅRSBOK

FÖR ÅR

101O

MED 3 TAFLOK OCH 3 BILAGOE

,%HV/ YORK

UPPSALA & STOCKHOLM
ALMQVLST & WIKSHLLS BOKTRYCKERI-A.-B.

UPPSALA 1010

ALMQVIST & WIKSELLS BOKTKYCKERI-A.

KUNGL SVENSKA

VETENSKAPSAKADEMIEN

Maj 1910

BESKYDDARE

HA]^S MAJ:T KONUNGEN

SVENSKA HEDERSLEDAMÖTER

H. K. H. KRONPRINSEN
Prins OSCAR CARL AUGUST BERNADOTTE
H. K. H. HERTIGEN AF VÄSTERGÖTLAND

H. K. H. HERTIGEN AF NÄRKE
H. K. H. HERTIGEN AF SÖDERMANLAND.

Svenska ledamöter.

A. Efter ålder i akademien.

• Betyder att eu ledamot vaiit eller är preses.

1858, jaii. 13. VON Po.st, Hampus Adolf, professor, f. d. föreståndare för ke-
miska försöksstationen vid Ultuna. Uppsala.

1865, nov. 8. Fkies, Theodok Magnus, f. d. i^rofessor vid univ. i Uppsala.
Uppsala.

1873, mars 12. Bergstrand, Carl Erik, professor. Stockholm. Eådmansg. 84.

187;"), nov. 10. Odenius, Maximilian Victor, f d. professor vid univ. i Lund.
Lund.
>> » ) *Åkerman, Anders Richard, f. d. generaldirektör och chef för
k. kommerskolleginm. Stockholm. Mariehill, Djurgården.

1876, nov. 8. *Törnebohm, Alfred Elis, professor, f. d. chef för Sveriges

geol. undersökning. Strängnäs.

1877, nov. 14 Malmström, Carl Gustaf, f. d. riksarkivarie och förutv. stats-

råd. Djursholm.

1878, dec. 11. *WiTTROCK, Veit Brecher, professor och föreståndare för Ber-

gianska stiftelsen. Albano. Bergianska trädgården.

1879, dec. 15. *Retzius, Magnus Gustaf, f. d. professor vid karol. med. kir.

institutet. Stockholm. Drottningg. 116.

1880, okt. 13. Berggren, Sven, f. d. profe.ssor vid univ. i Lund. Lund.

1881, maj 11. Hammarsten, Olof, f. d. professor vid univ. i Uppsala. Uppsala.
■> dec. 14. DuNÉR, Nils Christofer, f. d. professor vid univ. i Uppsala.

Uppsala.

1883, mars 14. Mittag-Leffler, Gösta, professor vid Stockholms högskola.

Djursholm.

1884, maj 11. Tullberg, Tycho Fredrik Hugo, f. d. professor vid univ. i

Uppsala. Uppsala.

» okt. 8. *Théel, Johan Hjalmar, professor och intendent vid riksmuseet.
Stockholm.

» nov. 12. *Cederblom, Johan Erik, f. d. professor vid tekniska högskolan.
Stockholm. Östermalmsg. 51.

» dec. 10. *SiDENBLADH, Per Elis, f. d. öfverdirektör och chef för sta-
tistiska centralbyrån. Stockholm. Smålandsg. 12.

1885, mars 11. Nathorst, Alfred Gabriel, professor och intendent vid riks-

museet. Stockholm.

1886, jan. 13. Rosén, Per Gustaf, f. d. professor vid generalstaben. Stockholm.

Observatorieg. 5.
» febr. 10. Falk, Matths, f. d. professor vid univ. i Uppsala. Uppsala.
» ■> » De Laval, Carl Gustaf Patrik, filos, doktor, civilingenjör

Stockholm. Torstensonsg. 6.

1887, nov. 9. Nordstedt, Carl Fredrik Otto, filos, doktor, professor. Lund.
» ■> » Clason, Edvard ClaiSs Herman, f. d. professor vid univ. i

Uppsala. Uppsala.
:> ' > VON Ehrenheim, Per Jakob, f. d. statsråd och universitetskansler.

Stockholm. Grefg. 21.

1888, nov. 14. Bäcklund, Albert Victor, f. d. professor vid univ. i Lund. Lund.

6 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

1888, dec. 12. Hildebe.vndssox. Hugo Hildebeaxd, f. d. t-, o. professor vid

uiiiv. i Uppsala. Uppsala.

1889, febr. 13. Pkttersson, Svex Otto, f. d. professor vid Stockholms högskola.

Holma, Brastad.

» maj 8. *LiNDSTEDT, Anders, regeringsråd. Stockholm. Knngsholmstorg 4.

» dec. 11. *Klason, Johan Peter, professor vid tekn. högskolan. Stock-
holm. Stora Badstug. 38.

1890, maj 14. *Hasselberg, Klas Bernhard, professor, vet.-akad:s fysiker.

Stockholm.
» dec. 10. Nyrén, Magnus, ryskt verkligt statsråd, f. d. astronom vid observ.
i Pulkova, Stockholm. Nybrog. 11 B.

1891, jan. 14. *Hildebrand, Hans Olof Hildebrand, f. d. riksantikvarie. Stock-

holm. Karlajilan G.

1892, mars 9. Widman, Oskar, professor vid univ. i Uppsala.

1894, dec. 12. Almström, Robert, fabriksdisponent, f. d. fullmäktig i riksbanken.

Rörstrand.

1895, dec. 11. Aurivillius, Per Olof Christopher, professor och vet.-akad:s

sekreterare. Stockholm. Drottningg. 96.
» » » "Montelius, Gustaf Oscar Augustin, riksantikvarie. Stockholm.

S:t Paulsg. 11.

1896, api-. 1.5. Zander, Jonas Gustaf Wilhelm, medicine doktor. Stockholm.

Strandvägen 57.
» dec. 9. Tegnér, Esaias Henrik Wilhelm, f. d. professor vid univ. i Lund.

1897, nov. 10. Henschen, Salomon Eberhard, professor vid karol. med. kir.

institutet. Stockholm. V. Trädgårdsg. 17.
» dec. 8. Almqvist, Per Wilhelm, f. d. professor vid tekniska högskolan.

Stockholm. Kungstensg. 40.
» » » Annerstedt, Claes, f. d. bibliotekarie vid univ. i Uppsala. Uppsala.

1898, jan. 12. *Mörnee, Karl Axel Hampus, grefve, professor och rektor vid

karol. med. kir. institutet. Stockholm. Handtverkareg. 3.
» febr. 9. BoHLiN, Karl Petrus Teodor, professor, vetenskaps-akad:s

astronom. Stockholm.
v maj 11. Charlier, Carl Vilhelm Ludvig, professor vid univ. i Lund.
» » » Söderbaum, Henrik Gustaf, professor. Experimentalfältet.

Sjögren, Sten Anders Hjalmar, professor och intendent vid

riksmuseet. Stockholm.
Tham, Gustaf Wilhelm Sebastian, bruksägare. Huskvarna.
*TÖRNEBLADH, HENRIK Ragnar, f. d. lektor, fullmäktig i riksbanken

Stockholm. Torstensonsg. 12.
Nordström, Carl Fredrik Theodo^, landshöfding. Örebro.
SÖDERWALL. Knut Fredrik, f. d. iDi-ofessor vid universitetet
i Lund. Lund.
» » )/ Dahlgren, Erik Wilhelm, riksbibliotekarie. Stockholm. Kungs.-

broplan 1.
» nov. 14. L.jungberg, Erik Johan, disponent för Stora Kopparbergs Bergs-
lag. Falun.

1901, api'il 10. Berg, John Vilhelm, professor vid karol. med. kir. institutet,

Stockholm. Handtverkareg. 2.
* » » Phragmén, Lars Edvard, f. d. professor, f. d. öfverdirektör och

chef för k. försäkringsinspektionen. Djursholm.
» > > Eriksson. Jakob, professor. Experimentalfältet.

» maj 8. Arrhenius, Svante August, professor, föreståndare vid Akad:s

nobelinstitut. Experimentalfältet.
» okt. 9. Sahlin, Carl Yngve, f. d. professor vid Uppsala universitet.

Stockholm. Frejg. 8.
>> nov. 13. Holm, Edvard Johan Gerhard, professor och intendent vid

riksmuseet. Stockholm.
Tamm, Claes Gustaf x^dolf, friherre, f. d. öfverståthållare.

Stockholm. Mynttorget. 4.

1902, mars 12. De Geer, Gerard Jakob, friherre, professor och rektor vid

Stockholms högskola. Stockholm Rådmansg. 67.

1899,

nov.

8,

)>

dec.

13.

1900,

jan.

10,

»

febr.

14

»

maj

9.

LEDAMOTSFORTECKNING.

1902, mars 12.
^ maj 14.

» nov. 25.
1903, juni 10.
1905, jan. 11.

febr. 8.

■» april 25.

■!. okt. 11.

^ dec. 6.

1907, okt. 9.
nov. 13.

> dec. i.

1908, ^11. 8.

» )) ,>

" april 8 .

1,

X

22.

""

maj

»

27.

>-

nov.

25.

1909,

jan.

13.

'

mars 10.

1910,

febr.

23.

WiKÉx, Axel, professor vid nniv. i Uppsala.

LovÉN, Johan Maetin, professor vid univ. i Lund.

Hedin, Sven Gustaf, professor vid univ. i Uppsala.

Welandee, Edvakd Wilhelm, professor vid karol. med. kir.
institutet. Stockholm. Skeppsbron 10.

Beinell, Johan August, öfveringenjör vid järnkontoret. Stock-
holm. Barnhusg. 20.

Eksteand, Åke Geehaed, öfveringenjör. Stockholm.* Stora
Badstug. 50.

WiMAN, Andees, professor vid univ. i Uppsala.

Hambeeg, Hugo Emanuel, professor, föreståndare för statens
meteorol. centralanstalt. Stockholm.

HÖGBOM, Aevid Gustaf, professor vid univ. i Uppsala.

Jönsson, Bengt, professor och rektor vid univ. i Lund.

Adleez, Gottfeid Agaton, lektor vid Sundsvalls högre allm.
läroverk. Sundsvall.

Geanqvist, Pee Gustaf David, professor vid univ. i Uppsala.

Hambeeg, Axel, professor vid univ. i Uppsala.

Gullsteand, Allvae, professor vid univ. i Uppsala.

Hjäene, Haeald Gabriel, professor vid univ. i Uppsala.

Bendixsox, Ivae Otto, professor vid Stockholms högskola. Stock-
holm. Drottningg. 87.

Ekholm, Nils, amanuens vid statens meteorol. centralanstalt.
Stockholm.

Hedin, Sven Andees, fil. doktor. Stockholm. N. Blasieholms-
hamnen 5 B.

LöNNBEEG, Axel Johan Einae, professor och intendent vid riks-
museet. Stockholm.

MtJLLEE, Ebik Gottlieb, professor vid karol. med. kir. institutet.

Stockholm.
LiNEOTH, Klas Maueitz, generaldirektör och chef föi- k. medi-
cinalstyrelsen. Stockholm. Braheg. 27.
Danielsson, Olof August, professor vid univ. i Uppsala.
Afzelius, Johan Feedeik Ivae, president i Svea Hofrätt, Stock-
holm. Kommendörsg. 16.
AF Wiesén, Cael David, fil. doktor, svenska akademiens ständige
sekreterare. Stockholm. Engelbrektsg. 7.

MuEBECK, Svante Samuel, iDrofessor vid univ. i Lund.

Clason, Isak Gustaf, förste intendent. Stockholm. Kamma-
kareg. 10.

Caelheim-Gyllensköld, Vilhelm, docent vid Stockholms hög-
skola. Stockholm. Villag. 4.
Gröndal, Johan Gustav, ingenjör. Djursholm.
ScHtJcK, Johan Heneik Emil, professor, Uppsala universitets
rektor.

BiLLiNG, Axel Gottfeid Leonaed, biskop öfver Lunds stift och
prokansler för Lunds univ. Lund.

Hammae, Johan August Harald, professor vid univ. i Ui^psala.

FiJEST, Cahl Magnus, professor vid univ. i Lund.

HiLDEBEAND, Heneik Eobeet Teodoe Emil, riksarkivarie. Stock-
holm. Odeng. 69.

Caelgeen, Oskar Henrik, docent och prosektor vid Stockholms

Högskola. Stockholm. Rådmansg. 82
Sjöstedt, Bror Yngve, professor och intendent vid riksmuseet.

Stockholm.
Lagerheim, Nils Gustaf, professor vid Stockholms högskola.

Stockholm. Tunnelg. 25.
Johansson, Johan Erik, professor vid karol. med. kirurg, insti-
tutet. Stockholm. Scheeleg. 10.

8 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

1910, maj 11. OvEKTON, Chakles Ernest, professor vid uiiiv. i Lund.
Två lediga rum.

B. Efter klasserna.

1 klassen.

Ren niateniatlk.

4 klassen.

Kemi.

6 ledamöter.

Hr Mittag-Leffler.

Hr Falk.

Hr Pheagmén.

Hr WiMAN.

Hr Bendixson.

Ett ledigt rum.

2 klassen.

Tillämpad matematik
och astronomi.

6 ledamöter.

Hr DuNÉK.
Hr EosÉN.
Hr Lindstedt.
Hr Nyrén.
Hr BoHLiN.
Hr Chaklier.

3 klassen.

Fysik och meteorologi.
10 ledamöter.
Hr Cederblom.

Hr BÄCKLUND.

Hr HiLDEBRANDSSON.

Hr Hasselberg.

Hr Arrhenius.

Hr H. E. Hamberg.

Hr Granqvist.

Hr Ekholm.

Hr Carlheim-Gyllen-

SKÖLD.

Ett ledigt rum.

10 ledamöter.

Hr Bergstrand.
Hr Hamjiarsten.
Hr Pettersson.
Hr Klason.

Hr WiDMAN.

Hr grefve Möbner.

Hr SÖDERBAUM.

Hr LoYÉN.

Hr S. G. Hedin.

Hr Ekstrand.

5 klassen.

Mineralogi, geologi och
fysisk geografi.

8 ledamöter.

Hr VON Post
Hr Törnebohm.
Hr Sjögren.
Hr Dahlgren.
Hr frih. De Geer.
Hr HÖGBOM.
Hr A. Hamberg.
Hr S. A. Hedin.

6 klassen.

Botanik.

9 ledamöter.

Hr Fries.
Hr Wittrock.
Hr Berggren.
Hr Nathorst.

Hr Nordstedt.

Hr Eriksson.

Hr JÖNSSON.

Hr Murbeck.

Hr L.^^gerheim.

klassen.

Zoologi.

9 ledamöter.

Hr Tullberg.
Hr Théel.
Hr AuRiviLLius.
Hr Holm.
Hr Wirén.
Hr Adlerz.
Hr Lönnberg.
Hr Carlgben.
Hr Sjöstedt.

8 klassen.

Medicinska veten.sk a jjer.

14 ledamöter.

Hr Odenius,

Hr Ketzius.

Hr E. C. H. Clason.

Hr Zander.

Hr Henschen.

Hr Berg.

Hr Welander.

Hr GULLSTRAND.

Hr MiJLLER.

Hr LiNEOTH.

Hr Hammar.
Hr FiJRST.
Hr Johansson.
Hr Överton.

LEDAMOTSFÖRTECKNING.

9 klassen.

Tekn isha vetenskaper.

8 leiliimöter.

Hr Akekjian*.
Hr De Laval.
Hr Almström.
Hr Almqvist.*
Hr Tham.
Hr Bbinell *
Hr J. G. Clason.
Hr Gröndal.

•Utsedd att deltaga i Arii-
bergska prisets utdelning.

10 klassen.

Ekonom Iska, statistiska
och sociala vetenskaper.
G ledamöter.

Hr SiDENBLADH.

Hr v. Ehrenheim.

Hr TÖRNEBLADH.

Hr Nordström.
Hr Ljungberg.
Hr frih. Tamm

11 klassen.

Ofrifja vetenskaper och

franistående förtjänst om

vetenskaplig forskning.

14 ledamöter.
Hr Malmström.
Hr H. Hildebrand.

Hr MONTELIUS

Hr Tegnér.
Hr Annerstedt.

Hr SÖDERWALL.

Hr Sahlin

Hr Hjärne.

Hr Danielsson.

Hr Afzelius.

Hr AF WiRSÉN.

Hr ScHtJCK.

Hr BiLLING.

Hr E. Hildebrand.

Utländsk hedersledamot.
H. Kejs. Högh. Storfursten Konstantin Konstantinovitj.

Utländska ledamöter.

1 klassen. Ren tnatematik.

6 ledamöter.

1895, apr. 10. Zeuthen, Hieronymus Georg, XDrofessor vid niiiv. i Köpenhamn.

1900, juni 6. Poincaré, Henri, i^rofessor vid univ. i Paris.

1901, apr. 10. Darboux, Gaston, professor vid nniv. i Paris, franska vet.-

akad:s ständige sekreterare.

1902, nov. 23. Weber, Heinrich, j)rofessor vid univ. i Strassburg.

1903, » 11. Painlevé, Paul, professor vid école norm. sup. i Paris, ledamot

af franska institutet.
1908, febr. 27. Volterra, Vito, professor vid univ. i Eom.

2 klassen. Tillämpad matematik och astronomi. — 6 ledamöter.

1892, apr. 13. Auwers. Arthur, profe.ssor oeh ständig sekreterare vid vet.-

akad. i Berlin.
1897, febr. 10. Backlund, Oscar, direktör för observatoriet i Pulkova.
1905, okt. 11. Helmebt, Friedrich Robert, professor vid univ. i Berlin.
1909. nov. 24. Bruns, Heinrich, professor vid univ. i Leipzig.
Två lediga rum.

10

VETENSAPSKAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

3 klassen. Fysik.

10 ledamöter,

1897. nov. 10. Lord Eayleigh, president i Eoyal Society. London.
1899, dee. 13. Röntgen, Wilhelm Conead, professor vid univ. i Miinchen.
» dec. 11. Chkistiansex, Christian, professor vid nniv. i Köpenhamn.
1903, jan. 14. Mohx, Henrik, professor vid univ. i Kristiania.
1905, april 25. Bjerknes. Yilhelm Koren Feiman, professor vid nniv. i Kri-
stiania.
Lenard, Philipp, professor vid univ. i Heidelberg.
MiCHELSON, Albert A., ijrofessor vid univ. i Chicago.
Hann, Julius, professor vid univ. i Wien.

Thomson, Sir Joseph John, professor vid univ. i Cambridge.
England.
1910, april 27. Rutherford, Erne.st, professor vid univ. i Manchester.

» maj
1906, okt.

» dec.
1908, nov.

10.
10.

25.

4 klassen. Kemi

10 ledamöter.

1884,
1892,
1897,
1899,

»
1905,
1907,

nov.
mars
nov.

jan.
okt.

1909,

dec.
maj

11.

9.

4.
12.

VON Baeyee, Adolf, professor vid univ. i Miinchen.

van't Hoff, Jacob Henrik, professor vid univ. i Berlin.

Ramsat, Sir William, j)i'ofessor vid University College. London.

Hjelt, Edvard, professor vid univ. i Helsingfors.

JÖRGENSEN, SoFUs Mads, professor vid univ. i Köpenhamn.

Fischee, Emil, professor vid univ. i Berlin.

Richards Theodore William, professor vid Harvard univ. i

Cambridge, Mass.
VON Meyer, Ernst, professor vid tekniska högskolan i Dresden.
OsTWALD, Wilhelm, professor vid univ. i Leipzig.
Ett ledigt rum.

5 klassen. Miveralogi, geologi och fysisk geografi. — 8 ledamöter.

1885,
1890,

1895,
1896,

1905.

1906.

mars 12. Rosenbusch, Harry, f. d. professor vid univ. i Heidelberg,
juni 12. Brögger, Waldemar Christopher, jjrofessor vid universitetet i

Kristiania.
nov. 13. SuESs, Eduard, professor vid univ. i Wien.
» 11. Geikie, Sir Archibald, f. d. generaldirektör för Storbritanniens

geologiska undersökning,
april 25. Heim, Albert, professor vid univ. i Ziirieh.
maj 10. VAN HiSE, Charles Richard, president för Wisconsins universitet.

Madison.
dee. 6. Tschermak, Gust.w, f. d. professor vid univ. i Wien.
jan. 10. D.wis, William Morris, professor vid Harvard universitetet i

Cambridge. Mass.

G klassen. Botanik. — 9 ledamöter,

1862, nov. 12. Hooker, Sir Josef Dalton. f. d. direktör vid botaniska träd-
gården i Kew.
1885, jan. 14 VVarming. Eugen, professor vid univ. i Köpenhamn.
1888, april 11. Bornet. Edouard, ledamot af franska institutet. Paris.

LEDAMOTSFÖRTECKNING. 11

1891, HOV. 11. ■ Englek, Adolf, professor vid uiiiv. i Berlin.

1893, » 8. ScHWENDENER, SiMON, f. d. profes.sor vid uiiiv. i Berlin

1894, de(r. 12. Solms-Laubach, Hermann, grefve, professor vid univ. i Strass-

burg.

1895, » 11. Teeub, Melchior, f. d. direktör för nederländska landtbruksiiisti-

tatet i Buitenzorg på Java
1897, febr. 10. Pfeffer, Wilhelm, professor vid univ. i Leipzig.
1905. mars 8. Wille. Johan Noedal Fischek, professor vid univ. i Kristiania.

7 klassen. Zoologi. — 9 ledamöter.

1882, dec. 15. Hjeckel, Ernst, f. d. professor vid univ. i Jena.

1883, nov. 14. Gunthee, Albert, f. d. intendent vid Britisli Museum. London.
1897, » 10. Weismann, August, x^iofessor vid univ. i Freiburg.

1900, nov. 14. Särs, Georg, Ossian, professor vid univ. i Kristiania.

1901, dec. 11. Lord Avebury, High Elms, Farnborough, Kent. England.
1903, nov. 11. Hertwig, Oskar, professor vid univ. i Berlin.

1909, mars 10. Osborn Henry Fairfield, professor vid Columbia univ. i
New-York.
» dec. 1. Schulze, Franz Eilhard, professor vid nni\". i Berlin.
Ett ledigt rum.

8 klassen. Medicivska vetenskaper. — 14 ledamöter.

1889, febr. 13. Lord Lister, f. d. professor vid Kings college i London.

1890, dec. 10. Tigeestedt, Robert Adolf Armand, professor vid univ. i Hel-

singfors.

1893, dec. 13. von Recklinghausen, Friedrich Daniel, f. d. professor vid univ.

i Strassburg.

1894, maj 9. Runeberg, Johan Wilhelm, professor vid univ. i Helsingfors.

1896, mars 11 Bouchard Charles Jacques, professor vid faculté de medicine

i Paris.

1897, april 14. Mosso, Angelo, professor vid univ. i Turin.
'1900, mars 14. Kochee, Theodor, ;^'ofessor vid univ. i Bern.

1901, febr. 13. Czerny, Vincenz, professor vid univ. i Heidelberg.

» april 10. Roux, Pierre Paul Emile, direktör för "Listitut Pasteur" i

Paris. Ledamot af franska institutet.
» dec. 11. KossEL, Albrecht, professor vid univ. i Heidelberg.
1906, mars 14. Schavalbe, Gustaf Albert, profe.ssor vid universitetet i Strass-
burg.
1908. okt. 28. Waldeyek, Wilhelm, professor vid univ. i Berlin och sekrete-
rare i vetenskapsakademien därstädes.
» nov. 25. Kr.epelin, Emil, professor vid univ. i Miinchen.
Ett ledigt rum.

f) klassen. Tekniska vetenskaper. ■ — • 8 ledamöter.

1890, juni 11. Edison, Thomas Alva. amerikansk civilingenjör.

1894, jan. 10. Thojipson, Silvanus P., professor vid technical college i London.

1897, dec. 8. Grandeau, Louis Nicolas, professor vid conservatoire des arts

et métiers i Paris.
1900, maj 9. White, Sir William Henry, chef för engelska marin-ingenjör-

staten. London. Cedarcroft, Putney Heath.

1905, dec. 6. Howe, Henry Marion, professor vid Columbia universitetet i

New York.

1906, okt. 10. Maeconi, Vilhelm, civilingenjör. London.

12 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

1907, okt. ;). Le Chateliek, Henri, öfveringenjör, professor vid college de

Fr;iiiee i Paris.

1908, iiov. 2.T. Mulleu-Bkeslau, Henrik Frans Bernhard, professor vid tek-

niska högskolan i Berlin.

10 klassen. Ekonomiska, statistiska och sociala vetenskaper. —

6 ledniiiötei'.

1880, febr. 11. Beaulieu, Paul Leroy, professor, ledamot af franska institutet.
Paris.

1894. nov. 14. Levasseur, Pierre Emile, professor vid college de France.

1900, nov. 14. Ki.ER. Anders Nikolai, direktör för Norges stati.stiska central-
byrå. Kristiania.

1902, febr. 12. Mechelin, Leopold Henrik Stanislaus, finsk senator. Hel-
singfoi's.

1909, april 14. Scharling, Hans William, professor vid nniv. i Köpenhamn.
Ett ledigt rum.

11 klassen. O/riga vetenskaper och framstående förtjänst otn veten-
skaplig forskning. — 14 ledamöter.

1905, mars 8. Thomsen. Wilhelm, professor vid univ. i Köpenhamn.
» maj 10. VON Amira, Karl, professor vid nniv. i Miinchen.

1906, jan. 10. Dörpfeld, Wilhelm, ^jrofessor, förste sekreterare vid tyska

arkeologiska institutet i Athen
» mars 14. Perrot, Georg, professor vid univ. i Paris, ledamot af franska

institutet.
» maj 9. Bryce, James, f. d. professor, Englands ambassadör i Washington.
» okt. 10. WiMMER, Ludvig, professor vid univ. i Köpenhamn.

1907, nov. 13. Evans, Arthur, direktör för Ashmolean museet i Oxford.

>> dec. 4. Hjelt, Otto Edvard August, arkiater, f d. jjrofessor vid univ.
i Helsin.gfors. Lepola Villa. Järvenpää. Finnland.

1908, jan. 22. Reinach, Salomon, direktör för museet i St. Germain en Laye.
5 april 8. Brunner, Heinrich, professor vid univ. i Berlin.

» maj 27. Eucken, Rudolf Christoph, professor vid univ. i Jena.
!) okt. 28. Harnack, Carl Gustav Adolf, professor vid univ. i Berlin och
generaldirektör för k. biblioteket.

1909, maj 12. Lavisse, Ernst, ledamot af franska institutet i Paris.

Ett ledigt rum.

Sedan januari 1910 aflidna ledamöter.

KoHLR.vuscH, Friedrich, f. d. president. Död den 17 januari 1910.

Ödmansson, Ernst Ludvieg Vilhelm, professor. Död den 11 februari 1910.

Ångström, Knut, professor. Död den 4 mars 1910.

Agassiz, Alexander, direktör. Död den 27 mars 1910.

GiFFEN, SiR Robert. Död i april 1910.

Bjökling, Carl Fabian Emanuel, f. d. professor. Död den 5 maj 1910.

Cannizzaro, Stanislao, professor. Död den 11 maj 1910.

HuGGiNS, Sir William, astronom. Död i maj 1910.

KocH, Robert, profes.sor. Död den 28 maj 1910.

Schiaparelli. Giovanni, Vibginio, profe.ssor. Död den 4 juli 1910.

E.STLANDER, Carl Gustaf, kansliråd. Död den 28 augusti 1910.

LE D AMOTSFORTECKNING.

13

Preses.

MoNTELius, Gustaf Oscak Augustin, liksantikvarie, Stockholm. St. Paulsg. 11.

Vice Preses.

MÖENEK, Karl Axel Hampus, grefve, professor och rektor vid karol. med. kir.
institutet. Stoekhohii. Handtverkareg. 3.

Inspektörer.

För astronomiska observatoriet.
Hr Rosén. Hr Lindstedt.

För fysiska institutionen.

Hr Åkerman. Hr Arehenius.

För Bergianska stiftelsen.

Hr Klason. Hr Eriksson.

För Kristinebergs zoologiska station.
Hr Retzius. Hr Tullberg.

För biblioteket.

Hl- Théel. Hr Dahlgren.

För natui-historiska riksmuseet:
mineralogiska afdelningen.

Hr frih. De Geer. Hr A. Hamber(4.

botaniska afdelningarna.

Hr Eriksson. Hr Ekstrand.

zoologiska afdelningarna.

Hr Retzius. Hr grefve Mörnek

etnografiska afdelningen.

HrMONTELIUS. HrH. HiLDEBRAND.

För meteorologiska centralanstalten.
Hr Åkerman. Hr Arrhenius.

Utskott.

Preses och sekreteraren äro själfskrifna ledamöter af utskotten.

Beredningautsl-ottef.

Hr Phragmén.
Hr Rosén.
Hr Arrhenius.
Hr Söderbaum.
Hr frih. De Geer.
Hr Eriksson.
Hr Théel.
Hr Möller.
Hr Almquist.
Hr Töenebladh.
Hr Montelius.

Förvultningsutskotfef.
Vice preses.
Vice sekreteraren.
Hr Lindstedt.
Hr Söderbaum.
Hr Sidenbladh.
Hr Phragmén.
Hr Ekstrand.
Hr Ai^ZELius.
Hr Dahlgren.

Hr WeL ÄNDER.

Valutshott för biblioteket.

Hr Nathorst.
Hr Hasselberg.
Hr Annerstedt.
Hr Söderbaum.
Hr Phragmén.

Valutshott för riksmuseets
mineralogiska af delning.

Hr Klason.

Hr Widman.

Hr Ekstrand.

Hr Högbom.

Hr A. Hamberg.

Valutskott för riksmuseet. i

etnografiska afdelning.
Hr Retzius.
Hr Théel.
Hr Dahlgren.
Hr Lönnberg.
Hr MiJLLER.

14

VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Institutioner och tjänstemän.

A l-ndei)i i ens fijroaltnincf .

Seki-eteraie : Hr Aukivillius, f. 53; 01.

"Vice sekreterare: Hr Théel, f. 48;
vald för 1910—13.

Kamrer: Leyonjiarck, .Johan Ludvig,
registrator, f. d. kanslisekreterare,
f. 46: 99. Villag. 5 & 7.

Redaktör af Statskalendern: Siden-
BLADH, Kabl, f. d. öfverdirektör, f.
40; 77. Nybrogatan 58.

Notarie: Willers, Einar Wilhelm, no-
tarie i öfverståthållareämbetet, jiir.
kand., f. 69; 07. Storg. 29.

Ombndsnian: Leijonhufvud, Bo Knut
Sten Rudolf, friherre, revisions-
sekreterare, f. 68; 08. Sibylleg. 38.

Arkitekt: Dahl, Frans Gustaf Abra-
ham, f. d. förste intendent, profes-
sor, f. 35; 75. Drottningg. 59.

Bokförare : Dahlström. Ernst Fre-
drik, f. 46; 09.

Vaktmästare: Pettersson, Per, f. 59;
(86) 05.

Portvakt: Johansson, Karl Wilh., f.
80; 09.

Maskinist: Bergström, Per, f. 82; 09.

Obseroatoriet.
Astronom: Hr Bohlin, f. 60; 97:

träffas 11—12 f. m.
Förste amanuens: Roth, Ansgar, fll.

kand., f. 79; 07.
Andre amanuens: Strömberg, G., f.

82; 06.
Vaktmästare: Sandberg, Johannes, f.

74; 05.

Fysisha institniionen.
Fysiker: Hr Hasselberg, f. 48; 88;
träffas 2 — 3 e. m.

Bergianska stiftelsen.
Föreståndare: Hr WiTTROCK, f. 39; 79;

träffas 2 — 3 e. m.
Trädgårdsmästare: Lindström, Nils

Henning, f. 54; 88; träffas 9—10

f. m.

Kristinebergs zoologiska statlon.
Prefekt: Hr Théel, 92: träffas 10—11

f. m.
Föreståndare : Östergren, Hjalmar,

til. licent., f. 69; 06.
Hushållerska: Olsson, Julia, f. 61; 00.
Vaktmästare: Hansson, Henrik, f. 67;

02.

Biblioteket.

Bibliotekarie: Bergstedt, Jakob Ad-
rian, lil. d:r, f. 53; 04.

Förste amanuens: Ekelöf, Greta, f.
82; 07.

Andre amanuens: Ahlander, Fredrik
Es.w.^^s, f. 79; 09.

Vaktmästare : Wortzelius, Karl Erik,
f. 71; 07.

Berzellus museet.

Föreståndare: Hr Sjögren.

Naturhistoriska Riksmuseet.
Intendenter:

Hr Nathorst, för samlingarna af ar-
kegoniater och fossila växter, f. 50 ;
84; träffas 2—3 e. m.

Hl- Théel, för samlingarna af lägre
evertebrerade djur, f. 48; 92. Förste
intendent, 08; träffas 10 — 11 f. m.

Hr Holm, för de palseontologiska sam-
lingarna, f. 53: 01; träffas 10 — 11 f. m.

Hr Sjögren, för de mineralogiska sam-
lingarna, f. 56; 01; träffas 1 — 3 e. m.

Hr Sjöstedt. för de entomologiska
samlingarna, f. 66; 02; träffas 12—2

e. m.

Hr Lönnberg, för samlingarna af
vertebrerade djur, f. 65; 04; träffas
10—^12 f. m.

Lindman, Carl Axel Magnus, pro-
fessor, för de botaniska samlin-
garna, f. 56; 05; träffas 1 — 3 e. m.

Hartman, Carl Vilhelm, professor,
för de etnogratiska samlingarna, f.
62; 08, träffas 1—3 e. m.
Amanuenser:

Dahlstedt, Hugo, fll. d:r, vid botaniska
afdeluingen, f. 56: 90.

Flink, Gustae, fil. dr., assistent vid
mineralogiska afdelningen, f. 49; 05.
Konservatorer

Vakant.

Meyert, -John David, f. 84; 09.
Vaktmästare:

Söderholm, Johan, f. 36; 85.

Bergström. Per, f. 82; 09, maskinist

Statens meteorologiska centralanstalt.

Föreståndare: Hr Hamberg, f. 47; 02;
träffas 1 — 2 e. m.

Amanuens: Hr Ekholm, f. 48; 02.

3 Jansson, Martin, fil. d:r,

f. 68; (04) 07.

Vaktmästare: Pettersson, Otto Vic-
tor, f. 67; 01.

Institutionsföreståndarues här ofvan angifna mottagningstid gäller för hvar-
dagarne.

LEDAMOTSFORTECKNING.

15

Akademiens fullmäktigre för Nobelstiftelsen,
och deras suppleanter.

Valda intill 1911 års slnt.

Fitlhniiktic/e:

Hr Åkerman.
Hr Retzius.

Hr SiDENBLADH.

Hr Cedekblom.
Hr Almstböm.
Hr AuEiviLLius.

Suppleanter

Hr Théel.
Hr Nordström.
Hr Rosén.
Hr Almquist.

Akademiens Nobelkommittéer.

Bar;

iihr

isg.

18

Föf fijsllc:

Vald intill
slutet af:

1

För kemi:

Vald intill
slutet af:

Hr HlIiDEBRANDSSON.

Hr Granqvist ordf.

Hr Hasselberg.

Hr Carlheim-Gyllensköld.

Hr Arrhenius.

1910.
1911.
1912.
1913.

Hr Widman.

Hr Hammarsten, ordf.

Hr Pettersson.

Hr Klason.

Hr SÖDERBAUM.

1910.
1911.
1912
1913.

Sekreterare: Palm^ee, Knut Wilhelm, professor, f. 68: 00. Stnreg. 56.

Akademiens Nobelinstitut.

Afdelningen för fysikalisk kemi.

Freskati, Experimentalfältet.

*
Inspektor: Universitetskanslern Hr Grefve F. C:son Wachtmeister.
Föreståndare: Hr Arrhenius, f. 59; 05; träffas 11 — 12 f. m.
Amanuens: Lunden, Harald, fil. d:r, docent vid Stockholms högskola, f.
78; 05.

Vaktmästare: Lindby, Elof, f. 76; 05.

16 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

■>>

26.

Febr.

9.

»

23.

Mars

9.

Ordinarie ärenden, soin skola förekomma vid
akademiens sammankomster.

Januari — December 1910.

Jan. 12. Förslag till böndagar för år 1911; Edlundska belöningen utdelas;

val af revisorer för granskning af akademiens och Stockholms hög-
skolas rcäkenskaper; inkomna reseberättelser; gratifikation till af-
komling af Linné; erinran om Söderströmska donationen.
Val af ledamöter i de Letterstedtska kommittéerna.
Förslag till stat för Bergianska stiftelsen.
Letterstedtska prisen utdelas.
9. Fernerska, Lindbomska och Flormanska prisen, akademiens rese-
understöd, anslaget till in.strumentmakeriernas uppmuntran samt
.stipendier och understöd eller pris från Söderströmska fonden bort-
gifvas.
v 31. Akademiens högtidsdag.

April 13. Val af preses; presidiets nedläggande.

» 27. Revisionsberättelse för år 1909; val af Adelsköldska kommittén.

Maj 11. Utskottsval; val af vice preses och inspektörer.

» 25. Anmälan om Letterstedtska resestipendierna.

Juni 1. Kalendarium för år 1912 till k. kommerskollegium; reparations-

förslag; tjänstledighets- och semesteransökningar.

Sept. 14. Riksdagspetita; minnespenning till högtidsdagen; remiss af inkomna
ansökningar till Regneils zoologiska gåfvomedel.

Okt. 12. Val af ledamöter i Wallmarkska kommittén: remiss af inkomna
ansökningar tiil Beskowska stipendiet (biol. vet.)
» 26. Val af ledamot i den internationella akademiska kommittén för år

1910.

Nov. 9. Val af ledamöter i Edlundska kommittén; remiss af ansökningar

till Hahnska (fys.-mat.) stipendiet; förslag till stat för år 1911.
» 23. Wallmarkska belöningen och Regneils zoologiska gåfvomedel bort-

gifvas.

Dec. 7. Beskowska stipendiet bortgifves; val af revisorer för Nordiska

museet.

Sekreterare-expeditionen hålles öppen kl. 2 — 3,4."i e. m. alla helgfria dagar
under tiden den 1 september^ — 1 juni; 1 juni — 31 augusti endast mån-
dagar kl. 12—2. Rikstel. 63 69.

Biblioteket är öppet för allmänheten hvarje helgfri dag kl. 11 — 3 e. m. under
tiden den 1 september — 15 juni samt från den 16 juni — 31 augusti
måndagar, onsdagar och lördagar kl. 11,30 — 2,30 e. m. Rikstel. 804.

Kamrerarekontoret hålles öppet tisdagar och fredagar kl. 3 — 4 e. m. mellan
den 1 september och den 31 maj; 1 juni— 31 augusti endast tisdagar kl.
3—4 e. m. Allm. tel. 185 40 ankn.

Nobelkommittéernas sekreterare-expedition (Drottningg. 96) hålles öppen

måndagar och torsdagar kl. 10 — 11 f. m. Rikstel. 63 69. Allm. tel.
Brunkeberg 108.

Kungl. Vetenskapsakademiens samman-
komster år 1909.

1. Sammankomster för akademiens egna ärenden.

Onsdagen den 13 januari.

Närvarande: 39 ledamöter.

Tillkännagafs, att akademiens svenske ledamot af 6 klas-
sen f. d. professorn vid universitetet i Lund F. W. Chr.
Areschoug samt hennes utländske ledamöter professor Al-
bert Gaudry, af 7 klassen, och direktör Ernest Hamy, af
11 klassen, med döden afgått.

Preses anmälde, att han å akademiens vägnar på hundra-
årsdagen af framlidne professor Sven Lovén's födelse, den 6
januari 1909, nedlagt en krans å dennes graf.

Vidare anmälde preses ett af Christian Loven, John
Loven, Augusta Loven, Gustaf Retzius och Anna Retzius
till akademien utfärdadt gåfvobref å 3,500 kronor, afsedda
att utgöra en fond till bekostande af utdelning åt förtjänta
zoologiska forskare af akademiens medalj öfver Loven m. m.

Akademien beslöt mottaga gåfvan samt tillställa en hvar
af gifv^arne ett exemplar i silfver af akademiens medalj öfver
LovÉN. Preses framförde akademiens tack till den af gifvarne,
som nu var närvarande, nämligen herr Retzius; och skulle
tacksägelseskrifvelse afgå till de öfriga.

Anmäldes och lades till handlingarna akademien för kän-
nedom tillsända afskrifter af Kungl. Maj:ts nådiga bref till
Kungl. Statskontoret dels af den 27 november 1908 angående
inkomst- och utgiftsstat för hydrografiska byrån år 1909 med
däri upptaget anslag till meteorologiska centralanstalten och
dels af den 23 därpåföljde december angående anvisande af
medel till spridande af stormvarningar år 1909.

18 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådig remiss anbefallt akade-
mien att yttra sig i anledning af friherre G. De Geer's
framställning rörande dispositionen af de under 1908 års
Spetsbergsexpedition hopbragta samlingar, hade på anmodan
af sekreteraren akademiens sakkunnige ledamöter herrar Nat-
HORST, Théel, Holm och Lönnberg afgifvit utlåtande i detta
ärende. Detta utlåtande blef nu uppläst, och akademien be-
slöt att afgifva därå grundadt underdånigt yttrande.

Exekutivkommittén för den 11 internationella geologkon-
gressen, afsedd att äga rum i Stockholm år 1910, hade hos
Kungl. Maj: t gjort ansökan om anslag å 13,500 kronor för
speciella vetenskapliga utredningar (kostnader för öfversätt-
ning och korrekturläsning), förberedande af de allmänna dis-
kussionsämnena och en polargeologisk utställning. Akademien,
som anmodats yttra sig hilröfver, beslöt afgifva underdånigt
utlåtande i öfveiensstämmelse med nu föredraget yttrande
af hennes sakkunnige ledamöter herrar Törnebohm och
Dahlgren.

Sedan enligt ingånget ämbetsmeddelande Kungl. Maj:t
den 18 december 1908 bifallit akademiens underdåniga ansö-
kan af den 11 nästförutgångne november om anslag för det
inom kvarteret Grönlandet Södra belägna forna hvalmu-
seets iordningställande till provisoriskt förvaringsrum för
naturhistoriska riksmuseets under Vanadisexpeditionen hop-
bragta etnografiska samlingar, hade förvaltningsutskottet vid-
tagit åtgärd för de ifrågavarande byggnadsarbetenas utförande,
hvilket nu för akademien anmäldes. Akademien lät bero vid
hvad sålunda förekommit.

Efter det akademien den 7 december 1908 afgifvit under-
dånigt utlåtande öfver hydrografiska byråns underdåniga fram-
ställning angående användning för dess räkning af en del af
ett för meteorologiska centralanstalten uppfördt anslag, näm-
ligen 500 kronor för inspektioner, hade Kungl. Maj:t den 18
i samma månad fattat beslut öfver denna framställning.
Härom ingånget ämbetsmeddelande, förut delgifvet förvalt-
ningsutskottet, blef nu för akademien anmäldt, under tillkän-
nagifvande, att beloppet ifråga redan blifvit i öfverensstäm-
melse med Kungl. Maj:ts föreskrift utbetaladt.

Herr Widmark redogjorde för förekomsten vid olika tider
af närsynthet hos vissa högre svenska skolors lärjungar och
framställde förklaring å det genom denna redogörelse åda-

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 19

galagda förhållande, att förekomsten under de sista decenni-
erna väsentligt aftagit.

I anledning af akademiens ansökan af den 3 juni 1908
angående landshöfdingen Daniel Tilas' och bergmästaren
Gustaf Aron Lindbom's i bergmästarearkivet i Filipstad
befintliga oljeporträtt, hade kungl. kommerskollegium i skrif-
velse till akademien af den 24 december samma år förklarat
sig icke hafva något att erinra däremot, att ifrågavarande
porträtt öfverlämnades till akademien för att såsom deposi-
tum tillsvidare af henne förvaras och vårdas, med villkor
dock att akademien iklädde sig kostnaderna härför liksom
äfven för porträttens förflyttning. Denna skrif velse blef nu
anmäld, och på förslag af förvaltningsutskottet beslöt akade-
mien att mottaga porträtten å erbjudna villkor.

På förslag af förvaltningsutskottet beslöt akademien att
till nådigt bifall förorda intendenten herr Holm's underdåniga
ansökan om ersättning för mistade tjänstgöringspenningar för
tiden den 15 juni till den 15 juli år 1908, under h vilken tid
denne å utländsk ort varit verksam i och för sin intendents-
befattning.

Sekreteraren föredrog Adolf Fredriks församlings i Stock-
holm å kyrkostämma den 30 november 1908 beslutade svar
å akademiens framställning den 13 nästförutgångne maj rö-
rande ett enligt Kungl. Maj:ts dom den 4 oktober 1906 å akade-
miens fasta egendom. n:o 5 i kvarteret Grönlandet Norra i
Stockholm hvilande servitut. På förslag af förvaltningsut-
skottet beslöt akademien låta vid Stockholms rådstufvurätt
anhängiggöra och utföra talan mot nämnda församling angå-
ende upphäfvande utan eller mot ersättning af berörda ser-
vitut.

Sekreteraren anmälde en af presidenten för centralkom-
missionen för hjärnforskning aflåten cirkulärskrifvelse med
syfte att främja upprättandet af interakademiska hjärnforsk-
ningsinstitut. På förslag af sin sakkunnige ledamot herr
Retzius fann akademien denna skrifvelse icke för närvarande
böra till någon hennes åtgärd föranleda.

Anmäldes kungl. vitterhets-, historie- och antikvitetsaka-
demiens godkännande af vetenskapsakademiens förslag till
minnespenning år 1909.

Sekreteraren föredrog skrifvelse från Stockholms stads
hälsovårdsnämnd af den 11 december 1908 angående åtgärder

20 VETENSKArSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

med syfte att förekomma Brunnsvikens förorenande genom
spillvatten från naturhistoriska riksmuseets blifvande byggna-
der vid Freskati, och akademien beslöt att öfversända afskrift
af berörda skrifvelse till öfverintendentsämbetet, som fått
dessa byggnaders uppförande sig anförtrodt.

Akademien godkände af astronomen afgifvet förslag till
böndagar år 1910 och skulle detsamma underställas Kungl.
Maj:t.

Utrikes resestipendiaten å Söderströmska fonden doktor
Fritz H:son Brock hade ingifvit en af tryckta bilagor m. ni.
åtföljd reseberättelse, hvilken cirkulerat mellan 10 klassens
herrar ledamöter, och blef nu berörda berättelse på denna
klass' förslag af akademien godkänd.

På förslag af förvaltningsutskottet tillerkände akademien
Linnéättlingen fröken Marta Fougberg ett understöd af
100 kronor.

Till revisorer för granskning af akademiens räkenskaper
och förvaltning år 1908 valdes herrar Sahlin, Arrhenius
och friherre De Geer, och till suppleanter för desse utsagos
herrar Widmark och Brinell.

Herr Rosén utsågs till revisor å akademiens vägnar för
granskning af Stockholms högskolas räkenskaper och förvalt-
ning år 1908.

På förslag af vederbörande kommitté tillerkände akade-
mien docenten vid Uppsala universitet doktor Th. Svedberg
den för utdelning disponibla räntan å Edlundska donationen
såsom understöd.

Sekreteraren anmälde, att han beviljat intendenten vid
naturhistoriska riksmuseets mineralogiska afdelning herr Sjö-
gren tjänstledighet för sjukdoms skull för tiden fr. o. m.
den 1 t. o. m. den 14 i denna månad och såsom vikarie un-
der ledigheten förordnat doktor G. Flink.

Professor Bror Yngve Sjöstedt invaldes till ledamot af
akademiens 7 klass.

Det i akademiens årsbok för år 1909 å sidan 70 näst
sista stycket anmärkta ärende angående planscher till nedan-
nämnda af handling af herr Bohlin blef, sedan denne förkla-
rat sig åtnöjas med den af förvaltningsutskottet föreslagna
förminskning af dessa, nu från vidare behandling afskrifvet.

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande
afhandlingar: i akademiens Handlingar: »On the Galactic Sy-

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 21

stem witli regard to its structure, its origin and relations in
space. With 4 figures in the text and 6 plates», af professor
Karl Bohltn;

i Arkiv för inatematik, astronomi och fysik: l:a »Undersök-
ningar öfver stjärnhopen G. C. 341. 1. Fotografisk uppmät-
ning», af docenten Erik Fagerholm; och 2:a »Die strenge Form
des Bernoullischen Theorems», af professor C. V. L. Charlier;

i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: »Ueber einen
neuen Beweis fiir die körperliche Existenz der Molekiile», af
docenten Th. Svedberg;

i Arkiv för botanik: l:a »Zur Kenntnis der Blattmorpholo-
gie der Bauhinien und verwandter Gattungen», af docenten
Rob. E. Fries; och 2:a »Ueber einige Gasteromyceten aus Bo-
livia und Argentinien», af densamme;

i Acta Horti Bergiani: »I Bergielunds Botaniska Trädgård
iakttagna Verbascumhvbrider, särskildt V. longifolium + spe-
ciosum», af S. G:son Blomquist; samt

i Arkiv för zoologi: l:a »Bidrag till kännedom om Sveriges
Copeognather», af assistenten Alb. Tullgren; 2:a »Untersuch-
ungen iiber die Entstehung der äusseren Genitalorgane und
des Afters bei den Nagetieren.» 2 Abteilung», af filosofie licen-
tiaten Lars Gabriel Andersson; och 3:e »Notes on Birds
collected by mr Otto Bamberg in South Transbaicalia and
Northern Mongolia», af professor Einar Lönnberg.

Utgifna skrifter: akademiens Handlingar Band 43: 7 och 8
samt ny ledamotsförteckning.

Skänker: af banktjänstemannen C. Bangert i Köpenhamn,
till riksmuseet, åtskilliga fågelskinn från Grönland.

Onsdagen den 27 januari.
Närvarande: 41 ledamöter.

Tillkännagafs, att akademiens utländske ledamot af 10
klassen f. d. professorn vid universitetet i Kristiania Thorkil
Halvorsen Aschehoug med döden afgått.

På förslag af sekreteraren beslöt akademien att i underd.
utlåtande till bifall förorda intendenterna herrar Théels och
Nathorsts ansökningar att för utrikes studieresa innevarande

22 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

år erhålla hvar sitt af de af 1907 års riksdag beviljade inten-
dentsstipendier.

Herr Dahlgren framlade för akademien' ett af honom
förfat tadt, i Paris utgifvet större arbete med titel »Les rela-
tions commerciales et maritimes entré la France et les cotes
de rOcéan Pacifique (comtnencement du XVIII siécle). Tome
premier. Le Commerce de la Mer du Sud jusqu' a la paix
d'Utrecht».

Herr Wittrock meddelade hufvudresultaten af sina studier
öfver Stellaria media's biologi, systematik och nordiska benäm-
ningar.

Herr Sidenbladh redogjorde för »Sällsamma händelser»
i Sverige med Finland under äldre tider enligt uppgifter,
afgifna af prästerskapet på grund af föreskrifter i 1686 års
kyrkolag och senare författningar samt samlade i statisti-
ska centralbyråns arkiv.

Herr Lönnberg lämnade meddelande om den bruna björ-
nens variation, som visades vara mycket stor, men ej gåfve
upphof till några olika raser.

Anmäldes och godkändes Adelsköldska kommitténs i skrif-
velse till akademien afgifna förslag att å nästa högtidsdag
till mr Thomas Alva Edison utdela den Adelsköldska medal-
jen såsom ett erkännande för hans uppfinningar af fonogra-
fen och den elektriska glödlampan.

Sekreteraren föredrog skrif velse af den 22 januari 1909
från den internationella kommissionen för undervisning i mate-
matik med anhållan, att akademien behagade för Sverige utse
en ledamot i nämnda kommission. Ärendet remitterades för
yttrandes afgifvande till 1 och 2 klasserna.

Sedan vederbörande sakkunnige sig yttrat i anledning af
remiss den 14 dennes, godkände akademien följande resesti-
pendiaters berättelser, nämligen berättelser af fil. lic. Torsten
Lagerberg angående blombiologiska studier i Torneträsk-trak-
tens fjällområde; af fil. kand. Thore C. E. Fries angående
studier öfver laf vegetationen vid Torneträsk; af fil. kand.
Gunnar Samuelsson angående studier af Archieracium-floran
i öfre Dalarne; af fil. kand. J. V. Eriksson angående under-
sökning af Bälinge mossars vegetation och utvecklingshistoria;
af fil. d:r Richard Jungner angående studier öfver de föränd-
ringar, som växterna undergå i följd af aphidernas angrepp;
af Rudolf Söderberg om iakttagelser rörande fågellifvet i

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 23

Vänern; af lektor Einar Wahlgren rörande entomologiska
studier på Öland; af assistenten Alb. Tullgren om iaktta-
gelser rörande copeognather och aphider i Östergötland och
Småland, och af fil. lic. Eric Mjöberg angående entomolo-
giska studier i Stockholms skärgård.

Till ledamöter i den större Letterstedtska kommittén ut-
sagos herrar Phragmén, Rosén, Hasselberg, Klason, Dahl-
gren, Nathorst, Théel, Retziijs, Åkerman, Törnebladh

och H. HiLDEBRAND.

Till ledamöter i den mindre Letterstedtska kommittén
valdes herrar Théel, Nathorst, Söderbaum, Arrhenius och
friherre De Geer.

Till herrar ledamöters kännedom meddelades innehållet
af ett af kungl. vetenskapsakademien i Turin uppgjordt »Pro-
gramme du XVII Prix Bressa».

Till införande i Arkiv för botanik godkändes efter behörig
granskning »Ueber den floralen Syndimorphismus einiger
Festuceen», af professor C. A. M. Lindman.

Skänker: af H. M. Konungen, till riksmuseet, en upp-
stoppad Nilkrokodil; af herr Jacob Lachman, Charlottenlund,
med gåfvobref den 12 dennes till akademien öfverlämnade
25,000 kronor, afsedda att af intendenten för riksmuseets et-
nografiska afdelning användas för ökning af dess samlingar
under iakttagande däraf, att minst 15,000 kronor anslogos
till anskaffande af samlingar och föremål från den nordame-
rikanska kontinenten, och af h of stallmästaren m. m. och
fru Johan Edvard Magnus Säger en porträttmedaljong af
akademiens framlidne ledamot Bengt Fries; och skulle tack-
sägelsebref aflåtas till herr Lachman samt herr och fru Säger.

Onsdagen den lO februari.

Närvarande: 33 ledamöter.

Skänker: Sedan Dalai Lama genom svenska beskickningen
i Peking tillsändt Hans Majestät Konungen en »katag», hade
Hans Majestät genom kungl. utrikesdepartementet öfverläm-
nat denna katag till akademien för att tillställas natur-
historiska riksmuseets etnografiska afdelning. Katagen upp-

24 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

visades nu inför akademien och mottogs af den etnografiska
afdelningens intendent. Tillika upplästes en af kungl. utrikes-
departementet till akademien af låten skrif velse i ärendet och
en därvid fogad afskrift af legationssekreteraren F. Cronholms
redogörelse för omständigheterna vid katagensöfverlämnande
till beskickningen.

Med anledning däraf, att 100-årsdagen af Darwins födelse
skulle infalla fredagen den 12 februari 1909, lämnade herr
Théel en kort redogörelse för Darwins lif och vetenskapliga
betydelse. Akademien beslöt på förslag af herr Théel att
af låta lyckönskningstelegram till Darwins familj, Royal Society,
Linnean Society och universitetet i Cambridge.

Herr friherre De Geer redogjorde för innehållet i af honom
granskade reseberättelser af studeranden vid Stockholms hög-
skola Carl Carlzon, filosofie licentiaten Helge Nelson och
lektor P. J. Holmquist, hvilka med understöd af akademien
— den sistnämnde såsom Hahnsk stipendiat — gjort veten-
skapliga undersökningar, Carlzon angående isdelarens läge i
Jämtland, Nelson angående fluvioglaciala randbildningar i
åtskilliga delar af riket och Holmquist angående öfverskjut-
ningar af äldre berglager öfver yngre i fjällområdet vid Torne
träsk. Berättelserna godkändes.

Sekreteraren anmälde och akademien godkände det — af
förvaltningsutskottet tillstyrkta — härvid fogade^ förslag till
stat år 1909 för Bergianska stiftelsen; och skulle besparade
920 kronor 35 öre öfverföras till reservfonden.

På förslag af förvalningsutskottet, som anmodats afgifva
yttrande, beslöt akademien i anledning af mottagna inbjud-
ningar till universitetets i Geneve 350 års jubileum den 7 — 10
juli 1909 och universitetets i Leipzig 500 års jubileum den
28 — 30 i samma månad att låta sig representera vid dessa
jubileer genom någon sin ledamot, som framdeles skulle utses,
samt att låta utföra lyckönskningsadresser.

Efter föredragning af en från intendenten Hartman in-
kommen skrifvelse samt förvaltningsutskottets däröfver afgifna
yttrande beslöt akademien i öfverensstämmelse med hvad ut-
skottet hemställt att hos Kungl. Maj:t göra anhållan om föl-
jande anslag för flyttning af den etnografiska afdelningens
Vanadissamling från huset n:o 30 vid Kungsgatan till huset

' Se sid. 80.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 25

n:o 15 vid Holländaregatan (»gamla hvalmuseet»), nämligen
3,000 kronor för själfva flyttningen enligt ett af vaktmästaren
TÖRNBLOM afgifvet kostnadsförslag, 983 kronor för isärtagning
och återsammansättande af skåp m. m. enligt ett af firman
Karl Kleiner afgifvet kostnadsförslag, 500 kronor till an-
skaffande af 20 iföljd af den nya lokalens beskaffenhet nöd-
vändiga förvaringskistor, 1,500 kronor för vetenskapligt biträde
åt intendenten vid samlingarnes flyttning och installering
samt 517 kronor för diverse snickeriarbeten för de flyttade
samlingarnes uppsättande äfvensom för oförutsedda utgifter.

Sedan det befunnits, att afslutandet af det af akademien
utgifna vetenskapliga arbetet angående herr Sjöstetds Kili-
mandjaro-Meruexpedition skulle draga en kostnad af minst
13,000 kronor utöfver redan beviljade anslag å tillhopa 15,000
kronor, som redan öfverskridits med 124 kronor 57 öre, hade
herr Sjöstedt i skrifvelse till akademien hemställt till henne
att för undvikande af ytterligare kostnader och till förekom-
mande af utgifningens delning mellan två utgifvare öfver-
lämna hela upplagan af den redan färdiga delen af verket
till en enskild förläggare, som åtoge sig förlaget af den åter-
stående delen och utfäste sig att kostnadsfritt lämna dels
1 10 exemplar af verket till akademien och dels det af akade-
mien utlofvade antal exemplar till författarne och herr Sjö-
STEDTS expedition.

Efter det herr Sjöstedt vidare anmält., att aktiebolaget P.
Palmquist vore villigt att öfvertaga utgifningen på dessa
villkor, hade på förvaltningsutskottets anmodan sekreteraren
i samråd med herr Sjöstedt och ombudsmannen uppgjort
förslag till kontrakt med detta bolag i angifna syfte, hvilket
förslag genom herr Sjöstedt delgifvits bolaget och, enligt
hvad nu meddelades, af detta befunnits antagligt.

Herr Sjöstedts skrifvelse till akademien och kontrakts-
förslaget blefvo nu föredragna, och akademien beslöt på hem-
ställan af förvaltningsutskottet att för sin del antaga detta
förslag och uppdrog åt sin preses och sin sekreterare att å
akademiens vägnar underteckna det samma, hvarefter det
skulle föreläggas bolaget till underskrift.

På förslag af förvaltningsutskottet biföll akademien en
ansökan af herr Carlheim-Gyllen sköld att få för 150 kro-
nor köpa en den fysiska institutionen tillhörig, för densamma
oanvändbar magnetisk reseteodolit.

26 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Behållningen för år 1908 ä Letterstedtska förvaltningsmed-
len disponerades.

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande
af handlingar :

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: l:a »Photo-
graphische Ausmessung des Sternhaufens Messier 37», af fi-
losofie licentiaten J. O. Nordlund; 2:a »Sur Textension
de la méthode d'intégration de Riemann», af professor E.
Holmgren; 3:e »Der schwedische Kalender seit dem Jahr
1700», af lektor Arvid Lindhagen; 4:e »Sur une généralisa-
tion de la fonction gamma, II», af direktör Frans de Brun;
5:e »Sur une généralisation des fonctions sigma, VI», af direk-
tör Frans de Brun; och 6:e »Sur les points singuliers des
systémes d'éqvations différentielles. (Fremiére partie)», af pro-
fessor Ivar Bendixson.

i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: l:a »Experimen-
telie Studien iiber ein neues Gleichgewichtssystem : Kolloiden
Schwefel + Kristalloidlösung. Erste Mitteilung», af docenten
Th. Svedberg ; 2:a »Zur Kenntnis der Assimilationsvor-
gänge. III», af professor Hans Euler; och 3:e »Ueber die
Reindarstellung und die chemiscbe Konstitution einer Oxy-
dase», af professor H. Euler och Ivan Bolin; samt

i Arkiv för botanik: »Nordamerikanische Siisswasseralgen»
af doktor O. Borge.

Utgifna skrifter: Arkiv för matematik, astronomi och fy-
sik Band 5 hcäftet 1—2.

Skänker: af grosshandlaren Ernst Nordström och f. d.
öfverkontrollören P. G. Boren, till naturhistoriska riksmuseet,
skandinaviska herbarier.

Akademien beslöt att till hvardera af dessa gifvare
öfverlämna ett exemplar i silfver af den större Linnéme-
daljen.

Onsdagen den 24 februari.
Närvarande: 26 ledamöter.

Anmäldes, att akademiens utländske ledamot af 4 klas-
sen f. d. professorn i kemi vid universitetet i Köpenhamn
Julius Thomsen med döden afgått.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 27

Kungl. ecklesiastikdepartementet hade för utlåtandes
afgifvande till akademien remitterat en af ett engelskt cir-
kulär åtföljd ansökan från kungl. utrikesdepartementet om
upplysning för Society of Arts i London om de svenska per-
soner, livilka till följd af utmärkta förtjänster om konst,
industri eller handel kunde anses förtjänta att mottaga den
af nämnda sällskap utdelade Albertmedaljen. På förslag af
sin 9 klass, hvars yttrande inhämtats, beslöt akademien att
meddela det svar, att akademien funne sin ledamot herr De
Laval's uppfinningar af separatorn och turbinen göra honom
förtjänt af nämnda medalj.

Sekreteraren anmälde dels remisser från kungl. ecklesia-
stikdepartementet af en inbjudning till Sverige att sända
ombud till den sjunde internationella kongressen för tilläm-
pad kemi, hvilken skulle äga rum i London den 27 maj —
den 2 juni 1909, och dels yttrande i anledning af remissen af
akademiens sakkunnige ledamöter herrar Klason och Ek-
strand, hvilka uttalat sig tillstyrkande. Akademien beslöt
att aflåta svar till departementet i överensstämmelse med
de sakkunniges yttrande.

Anmäldes Kungl. Maj:ts akademien i af skrift delgifna
nådiga bref till kungl. statskontoret den 5 februari 1909, enligt
hvilket Kungl. Maj:t på tillstyrkande af akademien tilldelat
hvardera af intendenterna vid naturhistoriska riksmuseum
herrar Nathorst och Thébl reseunderstöd med 735 kr. för
att bereda dem tillfälle, herr Nathorst att i England och
Skottland idka studier vid vissa därvarande museer rörande
deras inredning m. m. äfvensom därstädes förvarade samlingar
af växtfossil samt att besöka några af dessa länders vikti-
gare fyndorter för växtfossil, och herr Théel att dels vid
de stora naturhistoriska museerna i London och Berlin äfven-
som vid några mindre tyska museer idka vetenskapliga stu-
dier och taga kännedom om nyare anordningar beträffande
utställning af för allmänheten afsedda åskådningssamlingar,
dels ock för riksmuseum inleda förbindelser för förvärfvandet
af naturföremål.

Herr Retzius lämnade meddelande om de senaste märk-
liga fynden af människoskeletter från den äldsta stenåldern
i Frankrike och Tyskland samt förevisade gipsafgjutningar
och fotografier af dessa fynd.

Herr Lönnberg visade en svart varietet af hare, skjuten
vid Nybro i Kalmar län.

28 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Sekreteraren anmälde cirkulärskrifvelse från Academia
Reale dei Lincei i Rom rörande den internationella akade-
miska associationen, utvisande, att dess kommitté skulle sam-
manträda i Rom den 1 — den 3 juni 1909. Denna skrifvelse,
hvaraf akademiens ombud i nämnda association herr Retzius
redan tagit del, lades till handlingarna i af vaktan på inför-
väntadt meddelande om arbetsordningen vid berörda sam-
manträde.

Föredrogs skrifvelse, hvarmed bergmästaren P. Öberg
öfverlämnat de två oljeporträtt, af landshöfdingen Tilas och
bergmästaren Lindbom, om hvilka förmäles här ofvan under
den 13 januari. Akademien beslöt att anhålla om kungl.
kommerskollegii tillstånd att låta restaurera Lindboms por-
trätt.

Sekreteraren anmälde skrifvelse från föreståndaren för
den fysiska institutionen vid universitetet i Uppsala med för-
frågan, huruvida akademien, på hvars förslag statsanslag
lämnats för anställande vid denna institution af en assistent
för den internationella solarforskningen, hade något att
erinra däremot, att denna befattning tillsattes i öfverens-
stämmelse med de för universitetet gällande föreskrifter,
nämligen på förslag af bemälde föreståndare af det mindre
akademiska konsistoriet. Akademien beslöt meddela det svar,
att från hennes sida ej vore något att häremot erinra.

En den 12 februari ankommen inbjudning till akademien
att deltaga i vetenskapsakademiens i New-York Darwinfest
samma dag anmäldes och lades till handlingarne.

Det Letterstedtska priset för utmärkt orginalarbete inom
vetenskapens, litteraturens eller konstens område m. m. tillde-
lades akademiens ledamöter herr x^nnerstedt såsom författare
af »Uppsala universitets historia, del II», och herr Nordstedt
såsom författare till det under år 1908 utkomna supplementet
till hans tidigare utgifna »Index desmidiacearum». Priset
skulle delas lika mellan de bägge pristagarne.

Letterstedtska priset för utmärkt öfversättning af
förtjänstfullt arbete tillerkändes lektor Erland Lagerlöf
såsom öfversättare af Homeros Odyssée.

Räntan å Letterstedtska fonden för särskildt maktpå-
liggande vetenskaphga undersökningar ställdes till professor
Gerhard Holms förfogande för studier angående Cephalo-
poderna och Graptoliterna inom Ölands Orthocerkalk.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 29

På därom framställd begäran erhöll andre konservatorn
vid naturhistoriska riksmuseets vertebratafdelning Carl Olof
Erik Sörling af sked från denna befattning fr. o. m. den
1 juli 1909; och till hans efterträdare utsågs på förslag af
vederbörande institutionsföreståndare konservatorn vid Muse-
um of the Brooklyn Institute of Arts and Sciences Lars
E. Ericson.

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande
afhandligar: '

i Akademiens handlmgar: »Cytologische und morpholo-
gische Studien an Drosera longifoliaXrotundifolia», af docen-
ten O. Rosenberg;

i Arkiv för botariik: »tJber Kleistogamie bei Argyrolobium
andrewsianum Steudel», af docenten Rob. E. Fries; och

i Arkiv för zoologi: l:a »Contributions to the knovvledge
of the Anatomy of the Ruminants», af professor Einar Lönn-
berg; och 2:a »Untersuchungen iiber die Entstehung der äusse-
ren Genitalorgane und des Afters bei den Nagetieren. Dritte
Abteilung», af adjunkten Lars Gabriel Andersson.

Utgifven skrift: Akademens handligar, Band 43 n:o 9.

Skänker, dels böcker, bl. a. från Doct. Prof. Pietro Pal-
LADiNO, Genua, — att förteckna i årsboken — och dels af
Linnean Societv i London ett exemplar i brons af dess Darwin-
Wallacemedalj samt — till naturhistoriska riksmuseet — af
Hans Majestät Konungen diverse horn af kronhjort, dofhjort
och älg och af fiskeriinspektören A. Sandman i Hälsingfors
21 stycken utterkranier.

Tacksägelsebref skulle afgå till Linnean Soc]et3^

Onsdagen den 10 mars.
Närvarande: 33 ledamöter.

Sekreteraren anmälde Kungl. Maj:ts akademien i af skrift
delgifna nådiga bref till kungl. statskontoret den 19 februari
1909, enligt hvilket Kungl. Majit bifallit en af akademien den
10 i samma månad tillstyrkt underdånig ansökan af intenden-
ten vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för palgeonto-
logiska samlingar herr Holm, att ersättning måtte tilldelas

30 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK 1910.

honom för de tjänstgöringspenningar, om hvilka han gått
miste därigenom att ]ian fr. o. m. den 15 juni till den 15
juli 1908 begagnat tjänstledighet för att, hufvudsakligen å
utländska orter, förkofra dessa samlingar. Som Kungl, Maj:t8
beslut redan delgifvits sökanden, lades brefvet till handlingarne.

Kungl. ecklesiastikdepartementet hade för yttrandes af-
gifvande till akademien remitterat en af den 9 internationella
kongressen i geografi utgifven tryckt skrift om de af den-
samma fattade beslut och gjorda uttalanden, och akademien
hade den 27 januari 1909 anmodat sina sakkunnige ledamö-
ter herrar Nathorst, Dahlgren och friherre De Geer att
till henne inkomma med utlåtande i detta ärende. Sedan
dessa fullgjort nämnda uppdrag, blef deras yttrande nu före-
draget, och akademien beslöt att aflåta därå grnndadt svar
till kungl. ecklesiastikdepartementet.

Kungl. landtförsvarsdepartementet hade med skrifvelse
den 27 februari 1909 för intagande i 1910 års almanacka till
akademien öfversändt en skrifven uppsats med titel: »Upp-
gifter om volontärinstitutionen.» Efter yttrande af sekrete-
raren medgaf nu akademien uppsatsens införande, hvarom
almanackans redaktion skulle underrättas.

Herr Nathorst lämnade en kort redogörelse för sven-
skarnes forskningsfärder till Spetsbergen 1758 — 1908, hvaröf-
ver han tillsammans med herr friherre De Geer och pro-
fessor J. G. Andersson nyligen publicerat ett arbete under
titeln »Swedish Explorations in Spetsbergen 1758 — 1908»,
af hvilket arbete framginge, att Sverige offrat minst 2 millioner
kronor på Spetsbergens utforskning och publicerandet af de
därvid vunna resultaten.

Herr Ekholm meddelade, att han gjort en undersökning
angående väderleksförhållandena den 24 maj^ — 10 juni under
en tid af 50 år och därvid funnit, att den 3 juni, hvilken
ifrågasatts som dag för Nobelprisens utdelning, vore att
anse som en »bemärkelsedag» livad vackert väder beträffar.

Sekreteraren upplyste, att enligt ingången ämbetsskrif-
velse af den 6 mars 1909 kungl. ecklesiastikdepartementet
till kungl. utrikesdepartementet öfverlämnat akademiens utlå-
tande den 24 februari 1909 i anledning af den af Society
of Arts i London framställda begäran om upplysning angå-
ende de svenskar, som kunde anses förtjänta att utmärkas
med nämnda sällskaps Albertmedalj.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 31

Kamreraren hade till förvaltningsutskottet aflämnat
1908 års afslutade räkenskaper för akademien och henne un-
derlydande institutioner. Akademien lät bero vid att hen-
nes räkenskaper öfverlämnats till siffergranskare för att
därefter delgifvas vederbörande revisorer.

Sekreteraren meddelade, att den nitiske främjaren af aka-
demiens Berzelius-museum f. d. assistenten G. Lindström
aflämnat af honom upprättadt inventarium och räken-
skapsbok (åren 1897 — 1908) för nämnda museum med förteck-
ning öfver de donatorer, som lämnat medel till utgifternas
bestridande. Vidare meddelade sekreteraren, att förvalt-
ningsutskottet föresloge akademien att såsom ett uttryck af
tacksamhet för f. d. assistenten Lindströms utmärkta för-
tjänster om nämnda museum låta till honom utanordna 500
kronor. Akademien godkände utskottets förslag och skulle
medlen utgå af anslaget för oförutsedda utgifter.

Sekreteraren anmälde, att Arnbergska kommittén tiller-
känt doktor Jos. Muller det Arnbergska priset förarbetet:
»Fattigvården i Stockholm från äldre tider till nyare tid jämte
beskrifning af Stockholms stads arbetsinrättningar med anled-
ning af den nya arbetsinrättningens fullbordan, en historisk
öfversikt.»

På förslag af förvaltningsutskottet beslöt akademien att
af artisten Axel Ekblom inköpa en af denne till akademien
hemb juden akvarell med motiv från platsen för naturhisto-
riska riksmuseets blifvande byggnader vid Freskati.

På förslag af 1 och 2 klasserna tilldelade akademien dok-
tor Gösta Bucht det FemersJca 'priset för afhandlingen »Ueber
die Wurzeln der primitiven metazyklischen Gleichungen von
Primzahlpotensgrad», intagen i Arkiv för matematik, astro-
nomi och fysik år 1908.

På förslag af 3 och 4 klasserna tilldelade akademien
ingenjörerna Evert Norlin och Gust. v. Heidenstam hvar-
dera en årsränta (för åren 1907 och 1908) af Lindbomska fon-
den såsom belöning för deras andel i den af professor Peter
Klason och dem författade afhandlingen »Teoretiska under-
sökningar rörande kolning af ved, 1 och 2», intagen i Arkiv
för kemi, mineralogi och geologi år 1908.

På förslag af 7 och 8 klasserna tilldelade akademien pro-
fessorn doktor M. Ramström den Flormanska belöningen för
afhandlingen »Anatomisehe und experimentelleUntersuchungen

32 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

iiber die lamellösen Nervenendkörperchen im Peritoneum
parietale des Mensclien.»

På förslag af 5, 6 och 7 klasserna, beslöt akademien att
af anslaget för understöd till inrikes resor för naturvetenskap-
lig forskning tilldela: med. lic, fil. kand. Paul Rosenius
för studier öfver svenska fåglarnes fortplantningshistoria 200
kr.; amanuensen Wilhelm Björk för undersökningar öfver
fortplantningen hos vissa fiskar 150 kr,; fil. kand. Ivar Sefve
för undersökningar af bergsbäcksfaunan i Sveriges sydligaste
fjälltrakter 150 kr.; fil. kand. Hugo Oldevig för under-
sökning af västkustens Amfipodfauna 150 kr.; fil. kand.
David Nilsson för studier angående nervsystemet hos fam.
Amphictenidse 100 kr.; adjunkten Karl B. Nordström för
växtgeografiska studier på Hunnoberg och Billingen 125 kr.;
docenten Rob. E. Fries för botaniska studier i Torne lapp-
mark 175 kr.; fil. lic. Torsten Lagerberg för växtgeogra-
fiska undersökningar norr om Torne träsk 175 kr.; docenten
Harald Kylin för studier af de svenska sötvattensfloride-
erna 175 kr.; amanuensen Erik Lundström för undersök-
ningar af Rosavegetationen i Ytter Enhörna socken 100 kr.;
fil. kand. Walter Kaudern för grottundersökningar i nord-
östra Skåne 200 kr. ; fil kand. Kjell Eriksson för under-
sökningar af isdämda sjöars i Jämtland strandlinjer 200 kr.;
och studeranden Hans W^:son Ahlman för undersökningar
angående hvarfviga leran öster om Billingen 100 kronor.

På förslag af 10 klassen fann akademien skäligt att af de
å C. C. Söderströms fofid för främjande af den nationaleko-
nomiska vetenskapen nu för utdelning tillgängliga medel till-
dela juris doktor Fritz H:son Brook stipendium å 2000 kr.
för studier vid biblioteken, eventuellt äfven universitetet, i
Paris af modern finansteori och de större kulturstaternas
skattelagstiftning, filosofie doktorn Erik Sjöstrand 500 kr.
såsom belöning för arbetet »Mynt och bankpolitik under hatt-
väldet 1738 — 1764» och 400 kr. såsom understöd för en på-
börjad större utredning rörande centralbankens funktioner,
och filosofie licentiaten N. Flygare 550 kronors understöd
för utredning af våra skogsbärs, i främsta rummet lingonens,
betydelse för landets nationalekonomi.

På förslag af vederbörande inspektörer herrar Rosén och
Lindstedt beslöt akademien, att tillgängligt anslag för instru-
mentmakeriernas uppmuntran skulle lika fördelas mellan in-
strumentmakarne G. Sörensen och G. Rose.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 33

En skrif velse från litteratören Thure Lindqwist angå-
ende slagruta för upptäckande af vattenåder remitterades till
herrar Törnebohm och friherre De Geer.

Sekreteraren anmälde en af professer J. G. Andersson
till akademien insänd p. m. rörande den utställning, som vore
afsedd att äga rum i samband med 11 internationella geolog-
kongressen, år 1910 i Stockholm. Sedan det blifvit upplyst,
att likalydande p. m. tillställts naturhistoriska riksmuseets ve-
derbörande intendenter, förklarade akademien detta ärendes-
vidare behandling af akademien vara beroende af anmälan
från bemälde intendenter.

Sekreteraren anmälde skrifvelse från kungl. vetenskaps-
societeten i Uppsala, hvarmed i flera exemplar öfversändts
tryckt cirkulär angående ämnen och villkor vid en af societe-
ten anordnad täflan om Linnépris år 1910 m. m. Akademien
förordnade, att cirkulären skulle genom sekreterarens försorg
utdelas till de henne underlydande institutioner, för hvilka
de vore af intresse, samt i mån af tillgång till öfrige intres-
serade.

Invaldes å svenskt rum i 6 klassen professorn i botanik
vid Stockolms högskola doktor Nils Gustaf Lagerheim samt
å utländskt rum i 7 klassen kuratorn vid den palseontologiska
vertebratafdelningen vid American Museum of natural history
i Newyork, professorn vid Columbiauniversitetet i samma
stad doktor Henry Fairfield Osborn.

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande
afhandlingar :

i Akademiens handlingar: l:a) »Ueber die Gattung Nilsso-
nia Brogn, mit besonderer Beriicksichtigung schwedischer
Arten» af professor A. G. Nathorst och 2:a) »Zur Morpholo-
gie der skandinavischen Schmetterlingseier» af medicine licen-
tiaten John Peyron;

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik : »Sur les points
singuliers des systémes d'éqvations differentielles. Deuxiéme
partie» af professor Ivar Bendixson;

i Arkiv för kemi, ynineralogi och geologi: »Uber einen neuen
Beweis fiir die körperliche Existenz der Molekiile. Zweite
Mitteilung» af docenten Th. Svedberg;

i Arkiv för botanik: l:a) »Weitere Studien iiber die Kallus-
krankheit des Himbeerstrauches» af assistenten Thorild
Wulff och 2:a) »Medelpads Hieracia vulgata Fr., nya former

Vftenskap.<:n/i-fide»iien.<! Jrshok: 8. 1910. '\

34 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

jämte öfversikt öfver de förut kända» af adjunkten Karl
Johansson; samt

i Arkiv för zoologi: »Ueber Aneurus tuberculatus Mjöb.
und seine systematische Beziehung zum A. Isevis Fabr.» af
doktor Eric Mjöberg.

Utgifven skrift: Arkiv för botanik. Band 8. Häften 1 — 3.

Anmäldes, att preses och sekreteraren å akademiens
vägnar lyckönskat herr Sahlin å dennes nyligen firade 85-
årsdag.

Anmäldes tacksägelsebref från 1909 års Letterstedtska
pristagare.

Skänker: af grosshandlaren Moritz Fr^nckel ett exem-
plar af det på gifvarens bekostnad utgifna dyrbara arbetet
»Sveriges jordbruk»; och — till naturhistoriska riksmuseets
vertebratafdelning — af direktör Hermann H. Schlieper, Com-
pania Argentina de Pesca, Buenos Aires, ett fullständigt ske-
ett af en stor kaskelott från södra Ishafvet {Sydgeorgien),
hvilket kostnadsfritt hemförts till Sverige å rederibolaget
Nordstjärnans fartyg.

Högtidsdagen den 31 mars.

Närvarande: Hedersledamoten H. K. H. kronprinsen, 42

ledamöter.

Preses meddelade, att den Adelsköldska medaljen, som
nu för första gången komme att utdelas, tillerkänts fysikern
mr Thomas Alva Edison med anledning af hans uppfinnin-
gar fonografen och elektriska glödlampan. Härefter öfverläm-
nade H. K. H. kronprinsen sagde medalj jämte diplom till
Amerikas förenta staters envoyé extraordinaire et ministre plé-
nipotentaire mr Charles H. Graves för att af denna till-
sändas mr Edison.

Tillkännagafs, att årets minnespenning bar bilden af aka-
demiens framlidne ledamot och sekreterare professor D. G.
Lindhagen.

Preses höll minnestal öfver professor Lindhagen, hvil-
ket tal skulle införas i akademiens publikation »Lefnadsteck-
ningar».

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 35

Sekreteraren afgaf berättelse öfver akademiens verksam-
het under det gångna akaderaiåret.^

Herr Arrhenius höll föredrag om »jungfrubörd».-
Till införande i Årsboken anmäldes en afhandling af herr
Théel »Om Plankton och ämnesomsättningen i hafvet».^

Sedan högtidssammankomsten afslutats, samlades akade-
mien i sessionsrummet för att mottaga meddelande därom,
att numera aflidna fru H. Boman, född Boheman, och hen-
nes son, likaledes nu afhdne kanslisekreteraren K. H. H. Bo-
man genom gemensamt testamente till fromma för naturhi-
storiska riksmuseets entomologiska afdelning tillerkänt aka-
demien sin efterlämnade förmögenhet, som kunde antagas ef-
ter afdrag för omkostnader och legat uppgå till mellan 25,000
och 30,000 kronor, dock med det villkor, att akademien skulle
till två namngifna personer utbetala lifränta med 4 procents
ränta å det mottagna beloppet.

Onsdagen den 14 april.
Närvarande: 32 ledamöter.

Anmäldes Kungl. Maj:ts i afskrift akademien tillsända nå-
diga bref till kungl. statskontoret af den 26 februari 1909,
utvisande att Kungl. Maj:t beviljat det af akademien den 10
i samma månad i underdånighet sökta anslag till flyttning af
naturhistoriska riksmuseets samhng af under Vanadis-expedi-
tionen hopbragta etnografiska samlingar från huset n:o 30 vid
Kungsgatan till huset n:o 15 vid Holländaregatan inom kvar-
teret Grönlandet Södra.

Anmäldes Kungl. Maj:ts i afskrift akademien tillsända
nådiga bref till kungl. statskontoret af den 11 mars 1909,
utvisande att Kungl. Maj:t efter inhämtande af akademiens
underdåniga yttrande af den 24 nästförutgångne februari

' Se sid. 93 i årsboken för år 1909.
* Se sid. 213 i årsboken för år 1909.
^ Se sid. 221 i årsboken för år 1909.

36 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

uppdragit åt herr Klason att såsom ombud för Sverige del-
taga i den utlysta internationella kongressen för tillämpad
kemi samt för sådant ändamål beviljat denne ett anslag å
400 kronor.

Herr Pettersson höll föredrag om tidvattensfenomen i
hafvets undre vattenlager.

Herr Retzius lämnade meddelande om innehållet i sitt
nyutgifna stora arbete: »Biologische Untersuchungen. Neue
Folge. XIV. Mit LXI Tafeln.» samt öfverlämnade såsom
gåfva till biblioteket ett exemplar af detta arbete.

Herr Eriksson redogjorde för innehållet i Letterstedtska
inrikes resestipendiaten T. Freidenfelts till honom för gransk-
ning öfverlämnade berättelse öfver en botanisk studieresa;
och blef denna berättelse af akademien godkänd.

Herr Klason refererade Byzantinske stipendiaten Hugo
Hennigs berättelse öfver resor i Sachsen, Schlesien, Böhmen
och Belgien för studium af linberedning; och blef denna be-
rättelse godkänd. Berättelsen skulle delgifvas landtbruksaka-
demien.

Föredrogs skrif velse af den 18 mars 1909 från kungl.
landtbruksakademien, utvisande, att akademien tilldelat filo-
sofie licentiaten Herman Nilsson-Ehle å Svalöf det Letter-
stedtska utrikes resestipendiet för år 1909 för studium af ärft-
lighets- och korsningsläran, särskildt med tillämpning på
växtförädlingen.

På förslag af herr Théel godkände akademien Regnell-
ske stipendiaten Nils Odhner's berättelse öfver biologiska
studier vid Kristinebergs zoologiska station, hufvudsakligen
angående nudibranchiatfaunan och akademiens resestipendiat
Sixten Bocks berättelse öfver studier vid samma zoologiska
station af Krustaceernas spermatogenes.

På herr Tullberg's hemställan och efter inhämtande af
yttrande af bibliotekets inspektörer, bibliotekarien och för-
valtningsutskottet skänkte akademien till Linnéanska stiftel-
sen vid Hammarby en kollektion duplettexemplar af arbeten
af Linné och Linnéanska disputationer.

Sedan herr Arrhenius den 13 april 1909 för sin del skrift-
ligen medgifvit, att den för h varje år disponibla räntan å
den fond, som genom hans gåfvobref af den 26 mars 1904
och den 5 mars 1907 öfverlämnats till akademien, finge, med
iakttagande i öfrigt af hvad förut vore stadgadt, allt efter

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 37

sig företeende omständigheter användas antingen till förstär-
kande af det Letterstedtska utrikes resestipendiet eller af det
eller de Letterstedtska inrikes resestipendier, som kunde
komma att utdelas, fann akademien skäligt besluta sådant
tillägg till de för fonden gällande bestämmelser.

F. d assistenten G. Lindström, som upprättat inventa-
rium öfver Berzeliusmuseets samlingar, hade i skrif velse af
den 22 mars 1909 redogjort för några i sammanhang härmed
vidtagna åtgärder till skydd för sainlingarne, hvarjämte han
i särskild skrift förtecknat de personer, som skänkt böcker,
broschyrer och porträtt med mera dylikt till museet. Först-
nämnda skrifvelse blef nu af sekreteraren uppläst och akade-
mien uttryckte sin tillfredsställelse öfver de vidtagna åtgär-
derna. Sekreteraren anmälde vidare ofvannämnda förteck-
ning och framförde f. d. assistenten Lindström's tacksägelse
för akademiens den 10 mars 1909 antecknade beslut om en grati-
fikation, hvilken gratifikation Lindström dock ej velat mottaga.

En inbjudan till akademien att låta sig representera vid
sammankomst i Bologna den 29 maj 1909 af Centralkommis-
sionen för hjärnforskning anmäldes och lades efter yttrande
af herr Retzius till handlingarne.

Professorn vid universitetet i Köpenhamn juris doktor
Hans William Scharling valdes till utländsk ledamot af
akademiens 10 klass.

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande
af handlingar:

i akademiens Handlmgar : l:a) »Studien iiber Regenerations-
und Regulationserscheinungen. III, Versuche an Lucernaria»,
af docenten Oskar Carlgren; 2:a) »Termitenstudien. 1. Ana-
tomische Untersuchungen» af docenten Nils Holmgren; 3:e)
»Studien iiber die Entwicklungsgeschichte und systema-
tische Stellung von Adoxa moschatellina L.» af fil. lic. Torsten
Lagerberg; och 4:e) »Musci Asise Borealis. I. Torfmoose»
af doktor C. Jensen.

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: l:a) »Uber die
metazyklischen Gleichungen vom Grade p"» af fil. lic. Gösta
Bucht; 2:a) »La force exercée par une couche Newtonienne
en un point de la coucho af lektor H. Petrini; 3:e) »Sur
les Solutions assymptotiques des équations differentielles»
af professor Ivar Bendixson; och 4:e) »Un théoréme sur les
nombres premiers» af direktör Frans de Brun;

38 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

i Arkiv för keyni, mmeralogl och geologi: l:a) Hydrolyse
und Reaktionsgeschwindigkeit in wässrig — alkobolischen Lös-
ungen» af professor Hans Euler och Beth af Ugglas;
2:a) Diffusionsgeschwindigkeit und Teilchengrösse disperser
Systeme» af docenten Th. Svedberg; och 3:e) »Under-
sökningar rörande träkolets kemiska sammansättning och
egenskaper» af professor Peter Klason och ingeniör Åke
Bergh;

i Arkiv för botanik: »Medelpadska Hieracier» af doktor
Hugo Dahlstedt; och

i Arkiv för zoologi: l:a) »On the biology and development
of Clitostethus arcuatus (Rossi), an enemy of the Aleyrodidse»
af docenten Ivar Trägårdh; 2:a) »Madagassische Termiten,
gesammelt von Valter Kaudern» af docenten Nils Holm-
gren; 3:e) »Aphidologische Studien. 1.» af assistenten Albert
Tullgren; och 4:e) »Rotatorien aus dem Mästermyr (Gotland)
und einigen Schwedisehen Binnengewässern» af docenten
Nils von Hofsten.

Sekreteraren förevisade uppgjorda ritningar till en sarko-
fag för Em. Swedenborg's stoft.

Skänker: Herr Holm uppläste ett af honom lämnadt
skriftligt meddelande därom, att en person, som ville förblifva
okänd, dels inköpt och skänkt till naturhistoriska riksmuseet
en af nära 10,000 band och småskrifter bestående boksamling
af modern vetenskaplig litteratur, förnämligast af paleobota-
niskt, geologiskt och botaniskt innehåll samt jämväl omfat-
tande arktisk litteratur och kartor, dels ock öfverlämnat för-
bindelse af säljaren att utan ersättning till nämnda institu-
tioner öfverlämna all dylik litteratur, hvarmed boksamlingen
kunde komma att förökas under hans lifstid ; med afseende
å livilken boksamling föreskrifvits, att de böcker, som riks-
museet ej behöfde, finge öfverlämnas till akademiens biblio-
tek, som dock ej finge afhända sig någon af dessa så länge
säljaren lefde. Det uppdrogs åt preses och sekreteraren, åt
hvilka uppgift om donatorns namn lämnats, att med tacksä-
gelsebref till denne öfversända ett exemplar i silfver af aka-
demiens större Linnémedalj.

Sekreteraren meddelade, att änkefru Anna Broms skänkt
akademien 3,000 kronor för anläggande af rörledning vid
Kristinebergs zoologiska station ut i djupt vatten. Taeksä-
gelsebref skulle afsändas till gifvarinnan.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 39

Till preses under det ingångna akademiåret utsågs herr

H. HlLDEBRAND.

Herr Hasselberg nedlade presidiet och höll därvid före-
drag om den fotografiska konstens användning som astrono-
miskt forskningsmedel.

Onsdagen den 28 april.

Närvarande: 44 ledamöter.

Sedan akademien såsom förvaltare af Bergianska stiftel-
sen genom köpebref den 30 september 1905 till Kungl. Maj:t
och kronan (naturhistoriska riksmuseet) sålt den del af den
till nämnda stiftelse liörande egendomen Bergiilund, som är
belägen öster om den från Stockholm till Ålkistan ledande
landsvägen, samt ansökan om lagfart för köparen blifvit genom
Stockholms rådstufvurätts beslut af den 10 februari 1908 på
anförda skäl förklarad hvilande, och Kungl. Maj:ts och rikets
Svea hofrätt, där besvär öfver detta beslut anförts, ej funnit
skäl till ändring däri, hade Kungl. Maj:t på för kronans räk-
ning anförda besvär genom utslag den 30 mars 1909 undan-
röjt hofrättens och rådstufvurättens beslut samt visat ären-
det åter till rådstufvurätten, som skulle hafva att detsamma
på anmälan åter upptaga och därmed lagligen förfara. Detta
utslag blef nu för akademien anmäldt, och uppdrogs åt om-
budsmannen att å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar vidtaga
erforderlig åtgärd för lagfarts vinnande.

Sedan föreningen för skyddande af Måkläppans fågelfauna
inkommit till Kungl. Maj:t med underdånig ansökan att utan
hinder af bestämmelserna i den angående Måkläppan gällande
kungl. kungörelsen af den 25 januari 1907 få vidtaga lämp-
liga åtgärder för hämmande af skrattmåsens allt för starka
ökning därstädes, hade akademien genom nådig remiss anbe-
fallts afgifva underdånigt utlåtande öfver sagde ansökan. Nu
anmäldes infordrad t yttrande i ärendet af akademiens sak-
kunnige ledamöter herrar Théel och Lönnberg; och beslöts,
att därå grundadt underdånigt utlåtande skulle expedieras.

Herr Théel höll föredrag om plankton och dess bety-
delse för hafvets djurvärld.

Herr Lönnberg förevisade dels ett nyligen vid Sundsvall

40 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

i ishafslera funnet subfossilt gåsskelett, hvilket tillvaratagits
och sändts till riksmuseet af herr Adlerz och vid undersök-
ning därstädes befunnits tillhöra en med Anser brachyrhynchus
(spetsbergsgåsen) ocli än mer med Anser neglectus frånNovaja
Zemlja besläktad art, som icke under nutiden funnits i Sverige,
dels ock ett af doktor P. Dusen från Paranä i Brasilien hem-
sändt fågelbo, hvilket, ehuru stort som ett skatbo, byggts
af en enligt uppgift med gråsparfven jämnstor fågel, tillhö-
rande en af infödingarna med namnet Pedrinho betecknad
art af familjen Dendrocolaptidse.

Upplästes revisorernas berättelse^ angående verkställd
granskning af akademiens förvaltning och räkenskaper år 1908,
och beviljades förvaltningsutskottet och kamreraren ansvars-
frihet för sagde förvaltning.

På framställning af herr Théel i egenskap af prefekt för
Kristinebergs zoologiska station samt af herr Retzius i egen-
skap af inspektor beslöt akademien, att föreståndare för denna
station skulle utses för en tid af tre år räknadt från och med
den 1 maj 1 909 samt att innehaf våren af föreståndarebefatt-
ningen skulle under denna tid åtnjuta de aflöningsförmåner,
som angifvas under § 14 i akademiens protokoll den 10 januari
1906. Härefter anmäldes, att herrar Théel och Retzius å
förslag till erhållande af detta förordnande uppfört nuvarande
föreståndaren filisofie licentiaten Hjalmar östergren, öfver
detta förslag omröstades med ja och nej, därvid endast ja
röster afgåfvos; och hade alltså filisofie licentiaten östergren
valts till föreståndare för stationen under sagde tid.

I anledning af en till akademien ställd inbjudning och på
förslag af 1 och 2 klasserna utsåg akademien professorn vid
kungl. tekniska högskolan filosofie doktor Nils Fabian Helge
von Koch att vara representant för Sverige i en internatio-
nell kommission angående undervisning i matematik.

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande
af handlingar :

i Akadeyniens Handlingar : »Northern and arctic Inverte-
brates in tlie collection of the Swedish State Museum. 4. Hy-
droiden» af lektor Elof Jäderholm;

i Arkiv för kemi, geologi och mineralogi: »Ueber einen
neuen Beweis fiir die körperliche Existenz der Molekiile.
Dritte Mitteilung» af docenten Th. Svedberg; och

^ Se sid. 82

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 41

i Arkiv för botanik: »Om trichomer» af lektor P. G. E.
Theorin.

Skänker: af framlidne professor J. G. H. Kin bergs stärb-
hus dennes efterlämnade manuskript och en del af hans teck-
ningar öfver annulater m. m. och af framlidne naturfor-
skaren Gustaf De Vylders syster, professorskan Seved Rib-
BiNG, dennes efterlämnade samlingar af insekter och snäckor
m. m. från södra Afrika, till akademien öfverlämnade af filo-
sofie doktor Lennart Ribbing. Tacksägelsebref skulle aflå-
tas till professorskan J. G. H. Kinberg och professorskan
Seved Ribbing.

Onsdagen den 12 maj.
Närvarande: 27 ledamöter.

Herrar Söderbaum och Ekstrand, livilka akademien
anmodat yttra sig i anledning af nådig remiss till akademien
af handlingarne i ett patentmål mellan österrikiske ingeniö-
ren C. Steffen och svenske ingeniören P. Bengtsson-Härje,
hade till åtlydnad häraf afgifvit utlåtande, som nu upplästes;
och beslöts, att det samma skulle af akademien åberopas så-
som eget underdånigt yttrande.

Herr Holm visade flera af riksmuseets afdelning för fos-
sila djur nyss förvärfvade föremål af större intresse, bland
dessa en samling bernstens-insekter från Ost-Preussen, sär-
deles tydliga och till sina finaste delar bevarade i vatten-
klar bernsten samt på ett mästerligt sätt preparerade; en
af bergverksdirektör Geipel i Eisleben skänkt fisk från kop-
parskiffern i Tyskland med fenor och fjäll, vid försteningen
förvandlade till kopparkis och kopparindigo, samt plattor af
den litografiska skiffern från Solenhofen i Bayern med fot-
spår, hvilka med stor sannolikhet härröra från . en Archseo-
pteryxartad fågel.

Herr Lönnberg förevisade några kranier af renar samt
påvisade, att den finska skogsrenen är väl skild från fjäll-
renen i Sverige och Norge och sålunda bör uppställas såsom
en ny underart: Rangifer tarandus fennicus.

Herr Eriksson hade hemställt till akademien att föreslå
den internationella associationens af akademier under presi-

42 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910,

dium af R. accademia dei lincei i början af juni i Rom sam-
manträdande kommitté att å den internationella associatio-
nens dagordning upptaga frågan om ett internationellt ordnande
af kampen mot de odlade växternas mest förstörande sjuk-
domar i enlighet med vissa af den internationella botaniska
associationen år 1908 angifna allmänna grunder. Of ver denna
hemställan hade 6 och 7 klasserna anmodats yttra sig, och
blef nu på deras förslag densamma bifallen.

Sedan akademiens representant i the International council
of the international catalogue of scientific litterature herr
Dahlgren anmält sig hindrad att bevista dess sammankomst
i London den 3 och 4 juni 1909, uppdrogs nu åt vice biblio-
tekarien vid Uppsala universitet doktor Aksel Andersson
att därvid företräda akademien, och tillerkändes honom på
förvaltningsutskottets förslag GOO kronors reseunderstöd af
anslaget för den internationella katalogen.

Sekreteraren anmälde cirkulärskrifvelse med upplysning,
att den internationella associationens af akademier kommitté
skulle sammanträda i början af juni 1909 i Rom, och, sedan
akademiens representant i denna kommitté lierr Retzius
anmält sig hindrad att bevista dess sammankomst, utsågs
herr Eriksson att därvid företräda akademien. Enär denne
anmält, att han ej utan afstående af tjänstgöringspenningar
kunde vinna härför erforderlig ledighet från sitt professors-
ämbete, beviljades honom till ersättning för dessa 150 kronor
af anslaget för oförutsedda utgifter.

På förvaltningsutskottets hemställan beviljade akademien
sin aflidne vaktmästare A. Skärléns ofärdiga dotter Emma
ett årligt understöd fr. o. m. den 1 april 1909 tillsvidare af
300 kronor att utgå af grundfondens medel.

På förslag af förvaltningsutskottet beviljade akademien
sin portvakt E. J. Eriksson sökt af sked fr. o. m. den 1
oktober 1909 äfvensom 600 kronors årlig pension fr. o. m.
sagda dag, att utgå af grundfondens medel.

Akademien utsåg herr Théel till sin representant vid
universitetets i Leipzig 500 års jubileum i juli 1909.

Beskowske stipendiaten G. Wallmark, som anmält sig
hindrad att fullgöra stipendiatuppdraget, blef på förvalt-
ningsutskottets iiemställan för sjukdoms skull befriad från
skyldighet att återbära uppburen del af stipendiet.

Till vice preses för tiden till första ordinarie saraman-

VETENSKAPS AKADEMIP:NS SAMMANKOMSTER 190!). 43

komst i maj 1910 utsågs hittillsvararande vice preses herr
grefve Mörner.

Till inspektörer under tiden till första ordinarie samman-
komst i maj 1911 utsagos med alla afgifna röster de, som nu
voro i tur att afgå, nämligen för astronomiska observatoriet:
herr Rosén; för fysiska institutionen: herr Åkerman; för Ber-
gianska stiftelsen: herr Klason; för Kristinebergs zoologiska
station: herr Retzius; för biblioteket: herr Théel; vid natur-
historiska riksmuseet: för mineralogiska afdelningen: herr
frih. De Geer, för botaniska afdelningarna: herr Eriksson,
för zoologiska afdelningarna: herr Retzius, för etnografiska
afdelningen: herr Montelius; för meteorologiska oentralan-
stalten: herr Åkerman.

Till ledamöter i beredningsutskottet för tiden till första ordi-
narie sammankomst i maj 1911 utsagos med alla afgifna röster
utskottets till denna dag valde ledamöter herrar Phragmén,
Rosén, Arrhenius, Söderbaum, frih. De Geer, Eriksson,
Théel, Widmark, Almqvist, Törnebladh och Montelius.

Af förvaltningsutskottets nu i tur att afgå varande
ledamöter herrar Almqvist och Ekstrand hade den förre
undanbedt sig återval, hvilket nu af sekreteraren anmäldes.
Till ledamöter af utskottet för tiden till första ordinarie
sammankomst i maj 1913 utsagos härefter herrar Ekstrand
och Afzelius.

Geheimeregierungsrat f. d. professorn doktor Wilhelm
OsTWALD och ledamoten af franska akademien historikern M.
Ernest Lavisse invaldes till utländska ledamöter af akade-
mien, den förre i 4 och den senare i 11 klassen.

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande
afhandlingar:

i Akademiens Haridlingar: »Quelques rccherches sur les
centres d'action de Tatmosphére. 3.» af professor H. Hilde-

BRAND HiLDEBRANDSSON;

i Meteorologiska Iakttagelser: l:a) »Molnighet och solsken
på den skandinaviska halfön» af professor H. E. Hamberg;
2:a) »Meteorologiska Iakttagelser i Vassijaure den 1 augusti
1906 —31 juli 1907»;

i Arkiv för hotayiik: »Beiträge zur Columniferenflora von
Misiones» af Regnellske amanuensen E. L. Ekman;

i Arkiv för zoologi: l:a) »Speleorchestes, a new genus of
saltatorial Trombidiidae, which lives in termites' and ants' nests»

44 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

af docenten Ivar Trägårdh; 2:a »Taxonomic notes about Pale-
arctic Reindeer» af professor Einar Lönnberg och »Några
fynd af subfossila vertebrater» af densamme.

Skänker: — till 7iaturhistoriska riksmuseet ■ — af f . d . öfver-
direktören C. F. Sundberg ett större herbarium af europeiska
växter och af f. d. majoren friherre F. A. Ridderstolpe och
dennes maka deras aflidne son friherre Fritz Ridderstolpes
efterlämnade värdefulla växtsamling och en del af hans bota-
niska bibliotek.

Tacksägelsebref till gifvarne skulle afgå.

Onsdagen den 26 maj.
Närvarande: 23 ledamöter.

Anmäldes att lagfart nu meddelats å den af Bergianska
stiftelsen till riksmuseet sålda delen af egendomen Bergiilund,
nämligen det område, som är beläget öster om den från Stock-
holm till Ålkistan ledande landsvägen.

Aiunäldes och lades till handlingarna cirkulärskrifvelse
med program för den internationella associationens af akade-
mier kommittés sammankomst den 1 — 3 juni 1909 i Rom.
Sekreteraren meddelade i sammanhang härmed, att akademiens
representant i kommittén redan afrest till Rom.

Efter inhämtande af yttrande af akademiens sakkunnige
ledamöter herrar Rosén, Lindstedt och Phragmén beslöts
utlåtande till Stockholms högskolas styrelse i anledning af
professorn vid högskolan herr Petterssons pensionsansökan.

Sekreteraren uppläste en af Wallmarkske stipendiaten
herr Carlheim-Gyllensköld afgifven berättelse, och på för-
slag af sina sakkunnige ledamöter herrar Bohlin och Ekholm,
som på sekreterarens anmodan yttrat sig, beslöt akademien,
att den af herr Carlheim-Gyllensköld ännu ej uppburna
delen af stipendiet finge till honom utbetalas.

På förslag af herrar Natiiorst och Holm äf vensom inten-
denten Lindman tillerkände akademien sin större Linnéme-
dalj i silfver åt hvardera af herrar järnvägsdirektören i Pa-
ranå Carl Vesterman och baningeniören därstädes doktor
Lange, hvilka båda gjort den svenske resande naturforska-
ren doktor P. DusÉN värdefulla tjänster.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 45

Herr Nathorst entledigades på egen begäran från upp-
draget att vara ledamot i kommissionen för sjön Tåkerns
undersökning i biologiskt afseende m. m., och till ledamot i
hans ställe utsågs herr Lagerheim.

Med bifall till en af herr Nathorst gjord framställning
uppdrog akademien åt förvaltningsutskottet att åvägabringa
erforderlig utredning för bedömande af frågan, om akademiens
tjänstemäns löner borde regleras, samt därefter inkomma med
de förslag, till hvilka berörda utredning kunde gifva anledning.

Sedan sekreteraren erinrat därom att vetenskapsakade-
mien nu vore i tur att utse stipendiater å Jakob Letterstedts
fonder för resestipendier samt att stipendierna denna gång
skulle afse främjandet af teoretiskt studium af naturveten-
skaperna, förordnade akademien, att stipendierna skulle ge-
nom sekreterarens försorg i behörig ordning kungöras lediga.

Beviljades semester åt åtskilliga tjänstemän.

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande
af handlingar:

i Arkiv för botanik: »Beiträge zur Flora des Itatiaia. 2»
af doktor P. Dusen;

i Arkiv för zoologi: »Uber Psectra diptera Burm.» af licen-
tiaten Eric Mjöberg.

Utgifna skrifter: akademiens Handlingar Band 43 n:o 11
och 12, Band 44 n:o 4, ny ledamotsförteckning.

Skäjiker: af doktor J. S. Charlotte von Schéele hen-
nes afhandling rörande svenska nyttiga växter och örter, före-
kommande å icke odlad jord.

Onsdagen den 2 juni.
Närvarande: 28 ledamöter.

Med skrif velse den 28 maj 1909 hade kungl. ecklesiastik-
departementet öfverlämnat detsamma å diplomatisk väg till-
handakommen af skrif t af vissa resolutioner, antagna af »la
Commission Internationale pour Aéro-station scientifique» å
dess kongress i Monaco den 1 — 16 april 1909. Efter nu mot-
tagen anmälan härom beslöt akademien, att handlingarne skulle
tillhandahållas akademiens sakkunnige ledamöter herrar H. E.
Hamberg och Ekholm.

46 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Herr Bergstrand höll föredrag om nitrammonmetodens
tillkomst och dess betydelse för vårt land i ekonomiskt, sani-
tärt och industriellt hänseende.

Sedan på kungl. öfverintendentsämbetets föranstaltande
förslag till underjordisk afloppsledning från nybyggnaderna
vid Djurgårds-Freskati för naturliistoriska riksmuseet och Sve-
riges geologiska undersökning med utlopp i Lilla Värtan blif-
vit uppgjordt, hade sagde ämbete med skrifvelse den 27 april
1909 till akademien öfversändt berörda förslag och därvid
anhållit om upplysning, huruvida och på hvilka villkor till-
stånd lämnades att draga omförmälda afloppsledning väster
om landsvägen framför det blifvande museet uti »det område,
som tillhör Bergianska trädgården och å ofvan åberopade
karta är betecknadt med A-B». I anledning af denna fram-
ställning hade förvaltningsutskottet samt Bergianska trädgår-
dens föreståndare herr Wittrock afgifvit yttrande. Detta
ärende företogs nu till handläggning i närvaro af riksmusei-
byggnadernas arkitekt A. Anderberg, som på sekreterarens
anmodan infunnit sig. Efter erhållen del af handlingarne i
ärendet lät akademien i sitt protokoll anteckna, att en del af
området A-B låge utom Bergianska trädgårdens gräns och till-
hörde akademien. Sedan öfverläggning ägt rum, beslöts det
svar, att akademien såsom ägare till nyssnämnda del af området
A-B medgåfve nedläggning af ifrågavarande afloppsledning i
denna del, dock under villkor, att afloppsledning från akademiens
och dess Nobelinstituts tomter samt Bergianska trädgården fram-
deles på de betingelser, livarom öf verenskommelse senare kunde
träffas, finge anslutas till afloppsledningen ; samt att akademien
såsom Bergianska stiftelsens målsman på grund af vissa af
den Bergianska trädgårdens föreståndare uttalade betänklig-
heter och med afseende fästadt jämväl å det förhållandet, att
denna trädgård inköpts med för visst ändamål donerade me-
del, väl funne önskligt, att dess mark ej toges i anspråk för
ifrågavarande syfte, hvilket syntes kunna undvikas genom
ledningens förläggande i diket vid trädgårdens gräns, men att,
om hinder eller svårighet mötte för denna utvägs anlitande,
akademien medgåfve, att ledningen finge i hufvudsaklig öfver-
ensstämmelse med förslaget nedläggas på trädgårdens område
under nyssnämnda och följande villkor nämligen, att full godt-
görelse lämnades Bergianska stiftelsen för all den skada och

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER l')09. 47

alla de olägenheter, som för densamma kunde följa af arbe-
ten för afloppsledningens anordnande, reparation och under-
hål] samt för den förlust, Bergianska trädgården kunde komma
att lida därigenom, att större eller mindre område af densamma
på grund af ledningens framdragande icke kunde med fördel
användas för sådana planteringar, som trädgårdens förestån-
dare funne vara för trädgårdens ändamål önskvärda.

Akademien förordnade om öf versändande till kungl. kom-
merskollegium af ett från astronomen inkommet kalendarium
för år 1911.

I öfverensstämmelse med förvaltningsutskottets förslag
uppdrog akademien åt preses och sekreteraren att å hennes
vägnar göra underdånig framställning om erforderliga medel
för reparation af ångpannorna till naturhistoriska riksmuseets
värmeledning.

På begäran erhöll herr H. E. Hambeeg såsom föreståndare
för statens meteorologiska centralanstalt i uppdrag att år 1900
antingen själf inspektera eller låta någon honom underlydande
tjänsteman inspektera meteorologiska stationerna i Piteå, Ha-
paranda, Jockmock, Gällivare, Riksgränsen, Strömstad, Asker-
sund, Västervik, Jönköping, Göteborg, Halmstad, Särna samt,
om tiden tilläte, Stensele, därvid reglementsenlig resekostnads-
och traktamentsersättning skulle åtnjutas af den, som förrät-
tade inspektionen, på bekostnad af meteorologiska anslaget.

För akademien anmäldes, att förvaltningsutskottet anta-
git Karl Vilhelm Johansson att från och med den 1 okto-
ber 1909 vara portvakt i akademiens hus.

Akademien beviljade semester åt åtskilliga tjänstemän.

Intendenten vid naturhistoriska riksmuseet herr Sjögren
erhöll på begäran för utförande af förberedelser för 1910 års
internationella geologkongress tjänstledighet fr. o. m. den
1 juli t. o. m. den 15 september; och skulle tjänsten under
tiden mot åtnjutande af tjänstgöringspenningarne uppehållas
af doktor G. Flink.

För utländsk studieresa erhöll intendenten vid naturhisto-
riska riksmuseet herr Nathorst sökt tjänstledighet fr. o. m.
den 2 t. o. m. den 16 augusti; och förordnades lektor Hj.
Möller att under tiden mot åtnjutande af tjänstgöringspen-
ningar uppehålla intendentsbefattningen i fråga.

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande
afhandlingar:

48 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik : l-.a, »Potential-
skillnaden mellan tvenne elektrolytiska lösningar» af docenten
H. Pleuel; 2:a »Eine Bemerkung betreffend die Funktion t
(t)-» af professor M. Falk, och 3:e »Bemerkungen iiber Gas-
kugeln» af lektor Henrik Petrini;

i Arkiv för botanik: »A Linnean herbarium in the natural
history museum in Stockholm. 2. Pentandria» af professor
C. A. M. Lindman;

i Arkiv för zoologi: »Die Nerven und Gefässe der paari-
gen Flossen von Gadus callarias L.» af fil. lic. J. W. Nor-
denson.

Sedan sekreteraren anmält sig hindrad att utföra det
honom anförtrodda uppdraget att representera akademien vid
universitetets i Cambridge Darwinjubileum utsågs härtill herr
Arrhenius.

Onsdagen den 8 september.
Närvarande: 31 ledamöter.

Tillkännagafs att akademiens utländske ledamot af andra
lilassen f. d. direktören för observatoriet i Washington Simon
Newcomb med döden afgått

Sekreteraren anmälde och föredrog Kungl. Maj:ts nådiga
l)ref till akademien den 10 juli 1909 angående åtgärder till
skyddande af naturminnesmärken å kronans mark samt
af sättande af vissa nationalparker; och med anledning af
föreskrift i det nådiga bref vet beslöt akademien att vid
nästa sammankomst utse kommitterade för utarbetande, under
öfverläggning med representanter för kungl. domänstyrelsen,
af förslag till närmare bestämmelser i fråga om de beslutade
nationalparkernas förvaltning; hvilket förslag senare skulle
underställas akademiens pröfning och utlåtande.

Sekreteraren anmälde af kungl. ecklesiastikdepartementet
akademien för kännedom och efterrättelse öfverlämnad afskrift
af Kungl. Maj:ts särskilda nådiga bref de7i 11 jitni 1909 till
fullmäktige i riksgäldskontoret angående medel för år 1910
till uppförande af nya byggnader för naturhistoriska riksmu-
seet m. m., samt den 23 jtdi 1909 till kungl. statskonto-
ret angående anvisande och ställande till akademiens förfo-
gande för reparation af ångpannor för värmeledning af ett

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 49

belopp af högst 3,562 kronor 50 öre [naturhistoriska mu-
seet m. m.]

På förvaltningsutskottets förslag anvisade akademien för
bestridande af den på henne belöpande andelen af ifrågava-
rande reparation af ångpannor ett belopp af 712 kronor 50 öre
att utgå af anslaget för underhålls- och reparationskostnader.

Sedan Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 15 maj
1909 anmält, att den bifallit Kungl. Maj:ts den 16nästförut-
gångne april i nådig proposition gjorda framställning ifråga
om upplåtelse under äganderätt till kungl. vetenskapsakade-
mien i Stockholm af visst område af lägenheten Lilla Freskati
å kungl. Djurgården, samt Kungl. Maj:t vid föredragning af
detta ärende den 27 maj 1909 förordnat, att till kungl. veten-
skapsakademien skulle under äganderätt upplåtas ett till
lägenheten Lilla Freskati å kungl. Djurgården hörande, å en
af vice kommissionslandtmätaren John Enberg år 1908 upp-
gjord karta inom röda prickade linjer f-e-d-g-h-i-k-1-m-n-o-p-f
inlagdt område om 12,272 kvadratmeter mot dels ersättning
till den under kungl. statskontorets förvaltning stående Djur-
gårdsfonden af 73,632 kronor, dels ock skyldighet för akade-
mien att bestrida alla med markförvärfvet förbundna kostna-
der, samt tillika föreskrifvit, att det skulle åhgga Kungl.
Maj:ts och rikets kammarkollegium att i vederbörlig ordning
utfärda upplåtelsehandling å ifrågavarande område, fann aka-
demien skäligt uppdraga åt sin ombudsman att å akademiens
vägnar kvittera köpebref och öfriga akademien tillkommande
handlingar äfvensom vidtaga alla i öfrigt från akademiens
sida erforderliga åtgärder i detta ärende, och skulle erfor-
derliga medel för bestridande af köpeskillingen och öfriga
med markförvärfvet förbundna kostnader utgå af grundfon-
dens tillgångar.

Sekreteraren anmälde i Bihang till Svensk Författnings-
samling n:o 43 intagna Kungl. Maj:ts nådiga kungörelser den
11 juni 1909 angående lönereglering för intendenterna vid
naturhistoriska riksmuseum m.m. äfvensom angående löneregle-
ring för föreståndaren för meteorologiska centralanstalten
m. m.; och uppdrog akademien åt sekreteraren att anmoda
vederbörande tjänsteinnehafvare att före den 1 november 1909
till akademien inlämna skriftlig uppgift, huruvida de under-
kastade sig den förändrade lönestaten samt därmed förenade
villkor och bestämmelser.

Vetenskapsnkadeiniens Årsbok. 8. 1910. 4

50 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Sekreteraren anmälde Kungl. Maj:ts nådiga remiss den
3 juni 1909 af memorandum från hcärvarande brittiske minis-
ter angående förslag till brittiska lagbestämmelser om förbud
af införsel till det förenade konungariket af fjädrar och skinn
af vilda fåglar samt förslag till konvention angående skydd
för dylika fåglar; i anledning af hvilken remiss akademiens
sakkunnige ledamöter herrar Théel och Lönnberg afgifvit
yttrande. Efter föredragning af detta yttrande beslöt akade-
mien därå grundadt underdånigt utlåtande till Kungl. Maj:t.

Sekreteraren anmälde herr statsrådet och chefens för kungl.
ecklesiastikdepartementet skrif velse till akademien den 14 maj 1909
angående fördelning mellan naturhistoriska riksmuseum och
andra af vissa samlingar, gjorda under herr friherre de Geer's
år 1908 med statsbidrag utförda Spetsbergsexpedition, samt
samma departementschefs särskilda skrifvelser till akademien den
11 juni 1909

l:a angående

dels vissa ändringar i afiöningsstaterna för naturhistoriska
riksmuseum och meteorologiska centralanstalten m. m. ;

dels ökning af det å naturhistoriska riksmuseets stat
uppförda anslag till expenser från 12,000 kronor till 15,000
kronor samt höjning för ändamålet af det ordinarie anslaget
till naturhistoriska riksmuseum med 3,000 kronor;

dels anvisande på extra stat för år 1910: för inlösen af
fullständiga exemplar och enstaka delar af en internationell
fortlöpande katalog öfver naturvetenskaplig litteratur och för
en regionalbyrå 3,600 kronor; till riksmuseets etnografiska
afdelning 3,500 kronor; till riksmuseets afdelning för arkegonia-
ter m. m. 2,000 kronor; till macerationshusets reparation 1,451
kronor; för täckande af brist i det å naturhistoriska riksmu-
seets stat uppförda expensanslag 8,800 kronor; för beredande
af personlig löneförbättring åt amanuenserna vid riksmuseet
Flink och Dahlstedt 4,000 kronor; till meteorologiska cen-
tralanstalten 10,250 kronor; till två meteorologiska stationer
600 kronor; och till Acta mathematica 3,000 kronor;

2:a angående anvisande till bestridande af den på Sverige
belöpande andelen i kostnaderna för den internationella jord-
mätningen af ytterligare 1,424 kronor af förut beviljadt extra
anslag för år 1910, m. m.;

3:e angående anvisande på extra stat för år 1910 af 13,700
kronor för meteorologiska observationer för den hydrografiska

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 51

undersökningen af Sveriges färskvatten m. m.; ifråga om livilket
anslags disposition Kungl. Maj:t ville på akademiens framställ-
ning senare förordna;

4:e angående anvisande för år 1910 af 720 kronor af an-
slaget på extra stat för en af den internationella kommissio-
nen för vetenskaplig luftsegling utgifven publikation m. m.;

5:e angående beviljande af 500 kronors årlig pension å
allmänna indragningsstaten åt eldaren vid naturhistoriska
riksmuseet Lars Larsson Blom;

6:e angående lönetillägg för år 1910 med 790 kronor för
intendenten vid naturhistoriska riksmuseet A. G. Nathorst
samt höjning för samma år med 63 kronor af ersättningen
åt hans vikarie m. m.

Sedan sekreteraren meddelat, att vederbörande erhållit
del af skrifvelsen den 14 maj 1909 samt de under mom. 1—4
här ofvan omnämnda skrifvelser af den 11 därpå följande
juni, fann akademien samma skrifvelser för närvarande ej till
någon dess åtgärd föranleda. Efter det sekreteraren tillika
föredragit förvaltningsutskottets protokoll den 3 september
1909 med förslag till afsked åt eldaren Lars Larsson Blom,
beviljades åt denne sökt afsked den 30 september 1909 från
befattning såsom eldare vid naturhistoriska riksmuseet.

Efter förvaltningsutskottets hörande beviljade akademien
sin eldare Lars Larsson Blom sökt afsked den 30 september
1909 från nämnda befattning; och skulle Blom från och med
oktober 1909 under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig
pension af 500 kronor att utgå från grundfonden.

Med anledning af motiveringen till Riksdagens beslut om
lönetillägg för intendenten herr Nathorst skulle, om ej denne
hade något att därom erinra, framställning hos Kungl. Maj:t
göras om hans intendentsbefattnings öfverflyttande fr. o. m.
år 1911 från allmänna indragningsstaten till riksmuseets stat.

Anmäldes och lades till handlingarne af kungl. jordbruks-
departementet öfverlämnad afskrift af departementets bref
dels den 14 maj 1909 till kungl. domänstyrelsen angående åt-
gärder mot skrattmåsens allt för starka ökning å holmen
Måkläppan; i h vilket ärende akademien den 28 april 1909 af-
gifvit underd. utlåtande och dels den 27 i samma månad till
kommissionen för de allmänna kartarbetena angående väckt
fråga om bidrag från Sveriges sida vid utgif vande af en världs-
karta i skalan 1: 1:000,000.

52 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Herr Théel lämnade meddelande om innehållet i en till
honom för granskning öfverlämnad berättelse af den år 1907
af universitetet i Lund utsedde Letterstedtska utrikesrese-
stipendiaten filosofie licentiaten Nils Rosén öfver resa till
Bahamaöarne för zoologiska studier; och blef nu denna be-
rättelse af akademien godkänd.

I anledning af framställning från vederbörande beslötos
underdåniga skrifvelser till Kungl. Maj:t med begäran om
nådig proposition till 1910 års Riksdag angående anvisande
på ordinarie stat för 1911 af 2,000 kronor för naturhistoriska
riksmuseums afdelning för arkegoniater och fossila växter samt
anvisande på extra stat för samma år af 10,250 kronor för
uppehållande af fullständig väderlekstjänst å meteorologiska
centralanstalten, 600 kronor för uppehållande af två mete-
orologiska stationer, den ena i Cellivare och den andra i norra
Värmland eller norra Dalarne, och 720 kronor såsom bidrag
till kostnaderna för utgifvandet af internationella kommis-
sionens för vetenskaplig luftsegling publikation angående
undersökning af de öfre luftlagren.

På hemstälian af sekreteraren beslötos underdåniga skrif-
velser till Kungl. Maj: t med anhållan om nådig proposition
till 1910 års Riksdag angående anvisande på extra stat för
år 1911 af 1,424 kronor till bestridande af den på Sverige
belöpande andelen i kostnaderna för den internationella jord-
mätningen, 3,600 kronor för inlösen af fullständiga exemplar
och enstaka delar af en internationell fortlöpande katalog
öfver naturvetenskaplig litteratur och för en regionalbyrå,
3,500 kronor för underhåll, vård och förkofran af naturhisto-
riska riksmuseums etnografiska afdelning samt 4,000 kronor
för löneförbättring åt amanuenserna Flink och Dahlstedt.

Sekreteraren anmälde inkomna cirkulär angående inter-
nationella kongressen för bergshandteringen m. m.iDiisseldorf år
1910 och för entomologi i Briissel samma år, hvilka cirkulär
för intresserade skulle hållas tillgängliga å sekreterareex-
peditionen.

Akademien mottog meddelande därom, att Stockholms
rådstufvurättafkunnat dom i målet mellan akademien, kärande,
samt Adolf Fredriks församling, svarande, angående upphäf-
vande af ett servitut i akademiens fasta egendom i kvarteret
Grönlandet norra, ai^ denna dom såtillvida gått akademien emot,
som rätten allenast medgifvit aflösning af servitutet, att preses

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 53

och sekreteraren jämlikt erhållet bemyndigande å akademiens
vägnar beslutit att ej öfverklaga domen, hvilken ock numera
vunnit laga kraft, saint att ombudsmannen uppsatt ett seder-
mera af förvaltningsutskottet granskadt och utan anmärk-
ning lämnadt förslag till skrifvelse till sagde församling an-
gående åtgärder för af lösningens verkställande. Detta för-
slag upplästes, och beslöts, att därmed öfverensstämmande
skrifvelse skulle aflåtas.

Föredrogs skrifvelse den 1 septemper 1909 från förestån-
daren för meteorologiska centralanstalten med hemställan till
akademien att hos kungl. ecklesiastikdepartementet anmäla be-
hofvet, senast vid tiden för akademiens flyttning till Freskati,
af ny lokal med angifvet läge och beskaffenhet för ofvan-
nämnda anstalt samt därvid framhålla att en, i synnerhet
hvad läget anginge, lämplig lokal skulle blifva ledig i kronans
hus med adress n:o 2 vid Storkj^rkobrinken, då kungl. statis-
tiska centralbyrån därifrån afflyttade.

Akademien beslöt att aflåta underdånig skrifvelse till
Kungl. Maj:t af såliuida föreslaget innehåll.

Andre konservatorn vid naturhistoriska riksmuseet L.
Ericson erhöll på begäran afsked, fr. o. m. den 1 september
1909, från nämnda befattning; och förordnades Aldor Jans-
son att tills vidare uppehålla de med befattningen förenade
göromål i afvaktan på införväntadt förslag af intendenten
Lönnberg angående platsens besättande.

Anmäldes och lämnades oanmärkt, att intendenterna
Théel och Nathorst komme att i tjänsteärenden vistas
utom hufvudstaden, herr Théel under senare hälften af sep-
tember 1909 å Kristinebergs zoologiska station samt herr
Nathorst under 3 veckor från den 27 nästförutgångne augusti
i Skåne.

Till införande i vetenskapsakademiens skrifter godkändes
följande af handlingar :

i Arkiv för 7natematik, astronomi och fysik. l:a »Sur les
systémes linéaires aux derivées partielles du premier ordre»,
af professor E. Holmgren; 2:a »Note iiber die Berechnung
der durch eine Kugel hervorgerufenen, stationären Bewegung
einer reibenden Fliissigkeit», af professor C. W. Oseen; 3:e
»Zur Hj^drodynamik der Kugel», af densamme; och 4:e »Rota-
tion kring fix punkt. III», af direktör Frans de Brun;

i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi. »Versuche,

54 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Oxalyldiacetophenon und einige andere Oxalylverbindungen
in Hexaketone iiberzufiihren», af professor Oskar Widman och
Erik Virgin.

Utgijna skrifter: akademiens Handlingar, Band 43, Band
44: 2, 3 och 5, Band 45: 2; Arkiv för matematik, astionomi
och fysik, Band 5, häftets — 4; Arkiv för botanik. Band 8, häf-
tet 4; Arkiv för zoologi, Band 5, häftet 1 — 2.

Sekreteraren anmälde mottagandet af 1 bundet och 5
obundna exemplar af den tyska öfversättningen af akade-
miens skrifter vid 1907 års Linnéjubileum: »Linné. Festschrift».

Skänker: till naturhistoriska riksmuseum, af v. lektor
AuG. Heintze Råna agilis och andra grodd j ur från Kalmar
län, af ingenjör O. Cyrén en samling (14 ex.) reptiiier och
(22 ex.) batrachier från S. ö. Europa och Mindre Asien, af
friherre A. Klingkowström 37 fågelskinn från Island, däribland
de på Island endemiska formerna isländsk röd vingetrast, islands-
ripa (äfven dunungar), islandsknipa m. m., af kontorschef
C. Bangert, Nörrevold 5, Köpenhamn, hud och kranium af
hvalross, af docent C. Skottsberg en del fiskar och batrachier
samt 6 fågelskinn från Sydamerika, af friherre H. von
HÖPKEN skalle af Bubalis Jacksoni från Uganda, af doktor
I. Lönnberg några fåglar.

Tacksägelseskrifvelser skulle afgå till herrar friherre Kling-
kowström, kontorschefen Bangert och docenten Skotts-
berg. '

Onsdagen den 22 september.
Närvarande : 29 ledamöter.

Akademien mottog revisionsberättelse angående nordiska
museets räkenskaper för år 1907, som upplästes, och skulle
densamma öfverlämnas till nordiska museets nämnd.

Akademien erhöll del af och beslöt att med sitt förord
till Kungl. Maj:t öf versända en af föreståndaren för mete-
orologiska centralanstalten herr H. E. Hamberg gjord under-
dånig ansökan om nådig proposition till 1910 års Riksdag
om beviljande såsom bidrag till den internationella aeronau-
tiska kommissionens publikation af ett anslag af 2,160 kro-
nor för åren 1911, 1912 och 1913, däraf 720 kronor för år
1911.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 55

I anledning af vederbörandes framställning beslöts under-
dånig skrif velse till Kung]. Maj:t med anhållan om anvisande
på extra stat för år 1911 af 1,500 kronor af förut beviljadt
anslag för aflöning af en assistent vid den fysiska institu-
tionen i Uppsala såsom biträde vid arbeten för den inter-
nationella solarforskningen.

Sekreteraren erinrade om de utgifter, som enligt Kungl.
Maj:ts nådiga bref den 21 december 1906 fingo bestridas med
medel från naturhistoriska riksmuseets byggnadsfond, samt
hemställde att, enär det kunde antagas, att denna fond år
1911 ej vidare komme att lämna tillgång för dessa utgifters
bestridande, akademien behagade taga under öfvervägande
frågan om åtgärder för beredande af erforderliga anslag.
Akademien beslöt härefter att aflåta skrifvelser till Kungl.
Maj: t med underdånig anhållan om nådiga propositioner till
1910 års Riksdag om anvisande på extra stat för år 1911
af dels anslag för naturhistoriska riksmuseums etnografiska
afdelning till ett belopp af 5,000 kronor i stället för det den 8
september 1909 af akademien fixerade beloppet 3,500 kronor:
om hvilket sistnämnda anslagsäskande skrif velse ej ännu af-
gått, och dels ett anslag af 2,428 kronor för brandförsäkring
af riksmuseets samlingar och museets macerationsbyggnad
vid Vårtan. Däremot skulle för närvarande ej någon åtgärd
vidtagas för beredande af anslag för öfriga från byggnads-
fonden bestridda utgifter.

Till införande i Arkiv för mate?natik, astronomi och fysik
godkändes:

l:a) »Einfache Methode die Konstanten einer Linse öder
eines Linsensystems vollständig zu bestimmen», af lektor P.
AF Bjerkén;

2:a) »Sur le mouvement du deuxiéme satellite d'Uranus,
Umbriel», af observatör Ö. Bergstrand.

Onsdagen den 13 oktober.
Närvarande: 31 ledamöter.

Preses tillkännagaf, att akademiens utländske ledamot
af 7 klassen föreståndaren för den biologiska stationen i Nea-
pel Anton Dohrn med döden afgått.

56 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 22 maj 1909 angående
regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvud-
titel anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utred-
ning angående möjligheten och lämpligheten af anskaffande
för Sveriges räkning af en arbetsplats vid internationella
hafsstationen i Neapel samt därefter för Riksdagen framlägga
det förslag i ämnet, hvartill utredningen kunde föranleda,
hade Kungl. Maj:t anbefallt vetenskapsakademien att in-
komma med underdånigt utlåtande i ämnet. På hemställan
af sina sakkunnige ledamöter herrar Retzius och Théel
beslöt akademien förorda beviljandet af ett statsanslag af
1,800 kronor på extra stat för beredande af tillfälle åt en
eller flera svenska forskare att arbeta vid utländska hafssta-
tioner, i Neapel eller annorstädes.

Herr statsrådet och t. f. chefen för kungl. ecklesiastik-
departementet hade anmodat akademien att till sagda depar-
tement afgifva yttrande angående en i skrifvelse från kungl.
utrikesdepartementet omförmäld framställning från italienska
regeringen genom dess härvarande minister i fråga om direkt
utlåning af böcker och manuskript mellan offentliga biblio-
tek i Sverige och Italien. På hemställan af bibliotekarien
och biblioteksinspektionen beslöt akademien tillstyrka denna
framställning i livad den afsåge akademiens bibliotek.

Akademien hade anmodats att till kungl. ecklesiastikde-
partementet afgifva yttrande rörande en i skrifvelse från
kungl. utrikesdepartementet omförmäld framställning af bel-
giska regeringen genom dess härvarande beskickning, att
svenska regeringen skulle låta sig officiellt representeras vid
den tredje internationella botaniska kongressen, afsedd att
hållas i Briissel den 14 till 22 maj 1910. Akademiens sak-
kunnige ledamöter herrar Nathorst och Eriksson, som
anmodats yttra sig i ämnet, hade i skrifvelse till akademien
tillstyrkt utseende af minst två officiella representanter för
svenska regeringen vid berörda kongress, däraf en för den
cellkryptogamiska och en för den paleobotaniska nomenkla-
turen. Akademien beslöt att såsom eget utlåtande åberopa
de sakkunniges yttrande samt att föreslå dessa till Sveriges
representanter vid kongressen.

Herr Retztus höll föredrag om spermiernas form hos de
antropoida aporna.

Herr 4^önnberg förevisade en lefvande kräfta, å ena

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 57

sidan af kroppens midtlinje i längdriktningen svart och å den
andra röd, samt redogjorde för de omständigheter, hvarå
detta egendomliga morphologiska fenomen berodde. Vidare
förevisade herr Lönnberg en bastard af ringduf va och klipp-
dufva, hvilken bastard var född och uppfödd å Skansen
samt hade karaktär af båda föräldrarna.

Genom nådigt bref den 10 juli 1909 hade Kungl. Maj: t
anbefallt akademien att jämte kungl. domänstyrelsen upp-
rätta och till Kungl. Maj:t inkorama med förslag till de när-
mare bestämmelser ifråga om vissa beslutade nationalpar-
kers förvaltning, som kunde finnas erforderliga. Akademien
uppdrog med anledning häraf åt sin sekreterare herr Auri-
viLLius och herr Lönnberg att i samråd med kungl. domän-
styrelsen upprätta dylikt förslag och därmed till akademien
inkomma.

På förslag af preses och sekreteraren beslöt akademien
att med 1910 års minnespenning hugfästa minnet af statsrå-
det friherre G. G. Adlerbeth.

I anledning af framställning från bibliotekarien och efter
hörande af förvaltningsutskottet samt naturhistoriska riksmu-
seets vertebratafdelnings föreståndare och inspektörer beslöt
akademien anhålla om Kungl. Maj:ts förklaring, att från det
allmännas sida hinder ej mötte att, sedanden nuvarande kon-
servatorn vid naturhistoriska riksmuseum af träd t från sin i
statsverkets hus i kvarteret Grönlandet norra belägna bostad,
denna tills vidare ställdes till akademiens biblioteks förfo-
gande.

På förslag af herr Sjöstedt beslöt akademien att med
sin äldre Linnémedalj i guld belöna konservator Gunnar Sand-
bergs förtjänstfulla arbete såsom preparator under herr Sjö-
STEDTS Kilimandjaro-Meru expedition.

På därom gjord ansökan beviljades konservatorn vid
naturhistoriska riksmuseet Anders Svensson afsked från
nämnda befattning den 31 oktober 1909.

I skrifvelse till akademien hade herrar Nordstedt, Jöns-
son och MuRBECK uttryckt den önskan: att endast undan-
tagsvis 2 och 3 arkivhäften skulle sammanslås till ett ; att
distribueringen af häftena måtte ske skyndsammare; samt att
ett förhöjdt anslag för distribueringen af akademiens publi-
kationer måtte upptagas i 1910 års stat. Sedan sekreteraren
förklarat, att sammanslagning af häften kommit och komme

58 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

att äga rum endast i de fall, där tryckningen af tidigare häfte
ej hunnit afslutas förr, än senare häfte förelåge tryckt, lät
akademien vid denna förklaring bero. Vidkommande distri-
bueringen af akademiens publikationer hade bibliotekarien på
anmodan afgifvit yttrande, däri bristande utrymme i biblio-
teket framhållits såsom hinder för publikationernas distribu-
ering i den mån de utkomme. På hans hemställan beslöt
akademien, att arkivhäftena i den mån de utkomme skulle till-
sändas vederbörande klassledamöter, men att i öfrigt skulle tills
vidare förblifva vid den hittills gällande ordningen för distri-
bueringen. Förhöjdt anslag ansågs vid dylikt förhållande ej
erforderligt.

Akademien medgaf, att docenten Erik Fagerholm finge
för anställande af observationer, jämväl utom riket, låna en till
fysiska kabinettets instrumentsamling hörande Sterneck'sk
pendelapparat, mot förbindelse och borgen, att densamma före
1910 års utgång skulle vara i oskadadt skick till akademien
återställd.

Efter mottagande af en med skrif velse från kungl. vit-
terhets-, historie- och antikvitetsakademien öfversänd fullstän-
digad reseberättelse af Letterstedtska utrikesresestipendiaten
docenten Knut Stjerna beslöt akademien, att borgensför-
bindelsen för Stjerna finge till honom återställas.

På förslag af förvaltningsutskottet beslöt akademien, att
biträdande astronomen vid observatoriet skulle i stället benäm-
nas förste amanuens, att observatorieassistentens titel skulle
ändras till andre amanuens, samt att förste amanuensen skulle
hafva hand om tidsobservationerna. Vidare anmodades astro-
nomen att inkomma med yttrande ifråga om förste amanu-
ens-befattningens besättande.

Akademien lät sig föredragas och beslöt att till Kungl.
Maj:t öf versända och såsom eget underdånigt utlåtande åberopa
ett af hennes sakkunnige ledamöter herrar Phragmén och Ben-
DixsoN på anmodan afgifvet yttrande med anledning af en ge-
nom nådig remiss till akademien för utlåtandes af gif vande öfver-
lämnad framställning af den internationella kommissionen för
undervisning i matematik om utseende af svensk delegerad
däri och om behofvet af anslag för den svenska delegationen.

På förslag af målsmännen för naturhistoriska riksmuseets
vertebratafdelning förordnade kungl. vetenskapsakademien
bitr. konservatorn vid Uppsala universitets zoologiska museum

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1009. 59

John David Pettersson att från och med don 1 januari
]910 vara andre konservator vid naturhistoriska riksmuseet
mot åtnjutande af 2,000 kronors årlig lön.

Till ledamöter i Wallmarkska kommittén utsagos med alla
afgifna röster herrar Rosén, Klason, Hasselberg, Söder-
baum, Arrhenius.

På hemställan af herr Lönnberg godkändes från rese-
stipendiaten med. lic. Paul Rosenius inkommen berättelse,
angående iakttagelser från skilda landsändar af fåglarnes lif
och häckningsförhållanden.

Till införande i akademiens publikationer godkändes föl-
jande afhandlingar:

i Arkiv för fnatematik, astronomi och fysik: l:a »Tillämp-
ning af de hyperelliptiska funktionerna inom den materiella
punktens dynamik», af lektor Ol. Olsson, Örebro; och 2:a
»Zur Hydrodynamik der Kugel. 2», af professor C. W. Oseen;

i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: l:a »Ueber die
Konstitution der sogenannten Halogendiphenacyle», af profes-
sor Oskar Widman; och 2:a »Undersökningar öfver de radio-
aktiva grundämnenas kemi. 2», af docenterna T>. Strömholm
och Th. Svedberg;

i Arkiv för botanik: »Om förekomsten i Sverige af Elodea
canadensis och Matricaria discoidea De», af medicine licenti-
aten Selim Birger;

i Arkiv för zoologi: l:a »Contributions towards the meta-
morphosis and biology af Orchestes populi, O. fagi and O. quer-
cus», af docenten Ivar Trägårdh; och 2:a »Om spermiernas
form hos de antropoida aporna», af professor Gustaf Retzius.

Utgifna skrifter: Arkiv för kemi, mineralogi och geologi
baud 3, h. 3; Arkiv för zoologi band 5, h. 4; Vetenskapsaka-
demiens årsbok för år 1909; Lefnadsteckningar band 4, h. 4;
Meteorologiska Iakttagelser i Sverige, band 50, jämte Bihang 1.

Skänker: ett originalbref från Berzelius till baron Carl af
Wetterstedt, skänkt af professor S. Arrhenius, samt biogra-
fiska anteckningar af framlidne professorn vid Lunds univer-
sitet Carl Fredrik Fallen (f 1830) om åtskilliga i Lund
m. fl. orter bosatta personer, h vilka anteckningar blifvit in-
lösta af professor C Retzius, som nu förärade dem till aka-
demien. Af änkefru Sofia Elworth en fotografi af en henne
tillhörig miniatyrmålning, föreställande John Ericson och
signerad Way, London 1824.

60 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Onsdagen den 27 oktober.

Närvarande: 35 ledamöter.

Herr Nathorst öfverlämnade å Oberbergrat professor
R. Becks i Freiberg (Sachsen) vägnar ett exemplar af den-
nes nyss utgifna tredje upplaga af »Lehre von den Erzlager-
stätten», däri älven Sveriges malmer vinna beaktande; för
hvilken gåfva tacksägelseskrifvelse från akademien skulle afgå.
Han redogjorde därefter för sin resa i England sommaren
1909 samt för sina på grund af en därvid gjord upptäckt
företagna undersökningar medelst kemisk metod af släktet
Williamsonia; hvarjämte han förevisade en under berörda
resa af honom för naturhistoriska riksmuseums räkning mot-
tagen gåfva af doktor W. Carruthers i London, nämligen
en värdefull samling slipprof af växtförsteningar. Akademien
beslöt att såsom ett uttryck af sin tacksamhet för gåfvan
till riksmuseet tilldela doktor Carruthers sin äldre Linné-
medalj i guld.

Herr Lönnberg visade ett par af den blåa paradisfågeln
(Paradisornis Rudolphi) från Nya Guinea samt en ny art ödla,
Tupinambis Duséni Lönnb., och en ny art löfgroda, Nototrema
microdiscus, L. G. Andersson, båda hemsända från Paranå
af d:r P. Dusen.

Herr Cederblom redogjorde med ledning af inkommen
berättelse för 1901 års stipendiat å Letterstedtska fonden för
utrikes resor ingenjör Erik Delins iakttagelser och rön vid
studium af skeppsbyggeriet i Nordamerikas förenta stater.
Reseberättelsen blef på herr Cederbloms hemställan god-
känd.

Byggnadskommittén anmälde för vinnande af akademiens
godkännande sitt den 20 oktober 1909 träffade beslut rörande
läget af blifvande byggnad för akademiens sessionsrum och
bibliotek m. m. vid Lilla Freskati; och arkitekten A. Ander-
berg redogjorde under förevisande af plan- och sektionsrit-
ningar m. m. för de omständigheter, som inverkade vid bedö-
mandet af frågan om denna byggnads lämpligaste läge. Sedan
öfverläggning ägt rum, blef ärendets vidare behandling j)å
herr Retzii begäran uppskjuten till en senare sammankomst-
Sekreteraren föredrog förvaltningsutskottets protokoll
den 22 oktober 1909 vid handläggning af ärendet angående

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 61

ifrågasatta ändringar af akademiens lönestat med mera, som
därmed äger sammanhang. Hvad utskottet föreslagit blef
provisoriskt godkändt med vissa ändringar och tillägg.

Till kungl. vetenskapsakademiens i Stockholm represen-
tant i den internationella associationens af akademier per-
manenta kommitté år 1910 utsågs herr professor Gustaf
Retzius.

Med anledning af remiss från kungl. ecklesiastikdeparte-
mentet hade akademien anmodat herrar Arrhenius och
Granquist att till henne inkomma med utlåtande öfver en i
skrifvelse från kungl. utrikesdepartementet oraförmäld, af
belgiska regeringen genom dess härvarande minister till sven-
ska regeringen ställd inbjudan att låta sig officiellt represen-
teras vid en internationell kongress för radiologi och elektri-
citet, afsedd att hållas i Bryssel år 1910. Det infordrade
utlåtandet, som nu inkommit, upplästes, och akademien
beslöt att i skrifvelse till kungl. ecklesiastikdepartementet
åberopa det såsom eget yttrande samt tillika föreslå herr
Arrhenius såsom representant för Sverige vid kongressen.

Sekreteraren meddelade, att samtliga å naturhistoriska
riksmuseums stat upptagna intendenter samt föreståndaren
för statens meteorologiska centralanstalt inom föreskrifven
tid till akademien ingifvit i behörig ordning uppställda an-
mälningar om sitt tillträde till den fastställda nya aflönings-
staten. Och skulle dessa med underdånig skrifvelse öfversändas
till Kungl. Maj:t.

Godkändes för införande:

i Akademiens Handlingar: »Stichocotyle nephropis J. T.
CuNNiNGHAM, ciu abcrranter Trematode der Digenenfamilie
Aspidogastridse», af docenten Teodor Odhner;

i Arkiv för botanik: »Växtgeografiska undersökningar i
Råne socken af Norrbottens län», af lektor A. Heintze; samt

i Arkiv för zoologi: »A new Lizard and a new frog from
Paranå», af professor Einar Lönnberg och doktor L. G.
Andersson.

Utgifna skrifter: Akademiens Handlingar, band 45 n:o 1;
Arkiv för botanik, band 9, haft. 1.

Mottogs notifikation af internationell kongress för bergs-
handteringen m. m. den 20 — 23 juni 1910 i Diisseldorf och
internationell amerikanist-kongress den 16 — 21 maj 1910 i
Buenos Aires.

62 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Onsdagen den 10 november.
Närvarande: 21 ledamöter.

Sedan akademiens sakkunnige ledamöter herrar Rosén^
och Hasselberg tillstyrkt en genom nådig remiss till akade-
mien för yttrandes afgifvande öfverlämnad ansökan om ett
statsanslag år 1911 af 3,000 kronor för utgifvande af Acta
Mathematica, blef na denna skrif velse föredragen, och aka-
demien beslöt att åberopa densamma som eget underdånigt
utlåtande.

Anmäldes protokollsutdrag, enligt h vilket kungl. vitter-
hets-, hjstorie- och antikvitetsakademien godkänt af akade-
mien gjordt förslag till minnespenning år 1910 öfver statsrådet
friherre Gudmund Göran Adlerbeth, så lydande:

Ätsidan:

I fältet: Adlerbeths bröstbild.

Omskrift: G. G. Adlerbeth Liber Baro Cons. Regn.

Nederst: N. 1751 O. 1818.

Frånsidan:

I fältet: På ett altare en flammande eld.
Omskrift: Deorsum numquam.

I afskärningen: Socio meritissimo Reg. Acad. Scient. Suec.
MCMX.

Föredrogs en af föreståndaren för statens meteorologiska
centralanstalt gjord, af denna anstalts inspektörer tillstyrkt
ansökan till akademien, att hon behagade hos Kungl. Maj: t
anhålla om nådig proposition till 1910 års Riksdag af ett
anslag å 16,700 kronor år 1911 för de till den hydrografiska
undersökningen af Sveriges färskvatten hörande observationer,,
hvilka skola utföras af den meteorologiska centralanstalten.
Akademien beslöt göra dylik underdånig framställning.

Anmäldes, att kungl. domänstyrelsen uppdragit åt byrå-
cheferna Giöbel och friherre Hermelin att i samråd med
akademiens delegerade upprätta förslag till de närmare be-
stämmelser ifråga om vissa nationalparkers förvaltning, som
kunde finnas erforderliga.

Akademien mottog inbjudning att genom representant
deltaga i invigningen af Stockholms högskolas nya byggnad

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. öS

den 6 december 1909 och utsåg till representant sin preses
herr H. Hildebrand.

Anmäldes af förvaltningsutskottet öfverlämnade förslag
till stat år 1910 för akademien, naturhistoriska riksmuseet
och statens meteorologiska centralanstalt samt förteckning
öfver särskilda statsanslag, och förklarades statsförslagen
hvilande till senare sammankomst.

Sekreteraren anmälde i rätt tid inkomna ansökningar till'
Letterstedtska resestipendierna, hvilka i år skulle utdelas
af vetenskapsakademien till personer, som ägnat sig åt
teoretiskt studium af naturvetenskaperna.

Till ledamöter i kommittén för afgifvande af förslag till
bortgifvande af de Letterstedtska resestipendierna utsagos
herrar Théel, Nathorst, Rosén, Hasselberg och Eriksson.

Intendenten vid naturhistoriska riksmuseet herr Lönn-
berg, som förordnats att såsom rådgifvare och sakkunnig
biträda vid skiljedomstolens i renbetesfrågan förhandlingar,
erhöll på begäran tjänstledighet från intendentsbefattningen
från och med den 14 november 1909 tillsvidare under så
lång tid, som erfordrades f(»r detta uppdrags fullgörande; och
förordnades herr Théel att under ledigheten förestå jämt&
egen afdelning af riksmuseet tillika herr Lönnbergs.

Inkomna ansökningar till Wahlbergska resestipendiet
remitterades för yttrandes afgifvande till 6, 7 och S klas-
serna .

Inkommen ansökan till Edlundska belöningen remittera-
des till Edlundska kommittén.

Till medlemmar af denna utsagos herrar Phragmén, Rosén,
Hasselberg, Klason och Arrhenius.

Ansökningar om understöd från Hahnska donationsmed-
len remitterades till 6 och 7 klasserna för yttrandes afgif-
vande.

I anledning af framställning af målsmännen för natur-
historiska riksmuseets vertebratafdelning beslöt akademien
att i underdånig skrif velse anhålla, att, enär det vore omöj-
ligt för närvarande att för förste-konservators befattningen
vinna fullt kompetent och lämplig person, förste-konserva-
torslönen måtte få fr. o. m. den 1 november 1909 till dess
platsen kunde med ordinarie innehafvare besättas eller åtmin-
stone till den 1 november 1910 stå till vertebrataf delningens
förfogande för aflönande af tillfälliga biträden.

64 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. IDIO.

Godkändes till införande:

i Akademiens handlingar: »Paläobotanische Mitteilungen.
8.», af professor A. G. Nathorst; samt

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: »Sur le mouve-
ment d'un solide autour d'un point fixe», af direktör
Frans De Brun.

Utgifven skrift: Akademiens Handlingar. Band 44.

Anmäldes af föreståndaren för Kristinebergs zoologiska
station insänd afskrift af stationens dagbok för år 1908.

Onsdagen den 24 november.
Närvarande: 32 ledamöter.

Sedan styrelsen för Göteborgs stads bibliotek i skrif velse
till herr statsrådet och chefen för kungl. ecklesiastikdeparte-
mentet hemställt, att ett exemplar af den i London utkom-
mande International Catalogue of Scientific Literature, tillhvars
utgifvande bidrag utginge af svenska statsmedel, måtte få till
nämnda bibliotek aflämnas, hade akademien anbefallts att
häröfver afgifva yttrande. Akademien erhöll nu del af ett
■efter anmodan af herr Dahlgren och bibliotekarien till henne
afgifvet utlåtande och beslöt att under åberopande däraf
förklara hinder från hennes sida ej möta för berörda fram-
ställnings bifallande.

Sedan Kungl. Maj:t till akademien för yttrandes afgif-
vande remitterat ansökning af Svenska Botaniska Föreningen
om ett statsunderstöd af 1,500 kronor för år för fortsatt ut-
gifvande af Svensk Botanisk Tidskrift, samt akademiens
sakkunnige ledamöter herrar Berggren och Murbeck i in-
fordrad skrifvelse till akademien hemställt, att hon ville på
det sätt förorda ansökningen, att hon tillstyrkte ett statsun-
derstöd af 750 kronor, fann akademien efter handlingarnes
föredragning skäligt tillstyrka den underdåniga ansökningens
bifallande, såvidt möjligt utan inskränkning.

Öfver en till akademien för yttrandes af gif vande remit-
terad underdånig ansökan af herr Nordstedt att af de å
riksstaten å 8 hufvudtiteln till resor, läroböcker och lärda
verks utgifvande m. m. uppförda anslag eller af andra till-
gängliga statsmedel erhålla ett anslag af 700 kronor såsom

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 65

understöd för utgifvande af tidskriften Botaniska Notiser
under år 1910 hade, efter anmodan, akademiens sakkunnige
ledamc)ter herrar Nathorst och Lagerheim sig yttrat; och
beslöts nu, efter handlingarnes föredragning, att akademien
skulle aflåta ett å de sakkunniges utlåtande grundadt un-
derdånigt yttrande med hemställan om bifall till ansök-
ningen.

Sedan akademiens sakkunnige ledamöter herrar Retzius
och Nathorst efter anmodan yttrat sig öfver herr Lönnbergs
på offentligt uppdrag utarbetade, af Kungl. Maj:t till akade-
mien för underdånigt utlåtandes afgifvande remitterade för-
slag till begränsning af vissa nationalparker m. m., blef nu
desses yttrande uppläst; och akademien beslöt att afgifva
därå. grundadt underdånigt utlåtande.

Herr Hasselberg förevisade en af direktören vid obser-
vatoriet i Meudon monsieur H. Deslandres skänkt serie af
där tagna spektroheliogrammer och lämnade meddelande om
metoden för heliogrammers tagande. Vidare förevisade han
af samme gifvare skänkta och vid samma observatorium
tagna fotogrammer af komet 1908 Q (Morehouse).

Sedan kungl. vetenskapsakademien den 27 oktober 1909
fattat provisoriska beslut angående dels ny aflöningsstat hos
akademien för vissa tjänstemän och betjänte och däraf för-
anledd indragning af bidrag från Letterstedtska donationsfon-
den samt julpenningar och dels ändring ifråga om af akade-
mien, under hennes förvaltning ställda fonder och naturhisto-
riska riksmuseet bekostade löneförmåner för vissa andra
akademiens tjänstemän och betjänte, med mera, som därmed
äger sammanhang, upptogos nu de sålunda pröfvade ärendena
till slutligt afgörande; och fann akademien därvid skäligt

A) godkänna följande aflöningsstat för nedannämnde tjän-
stemän och betjänte:

Sekreteraren: lön 5,000 kronor, ålderstillägg 600 kronor,
tjänstgöringspenningar 2,500 kronor samt fri bostad; med rätt
för befattningens nuvarande innehafvare herr Aurivillius
att erhålla pension med 5,000 kronor vid uppnådda 65 år
och med 6,000 kronor, om han kvarstode i tjänsten till 67
års ålder, och med skyldighet för honom att, om ej akade-
mien annorlunda förordnade, afgå vid 70 års ålder mot und-
fående af pension;

Vetenskapsakademiens Årsbok. 8. 1910. 5

66 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

'bibliotekarien:'^ lön 4,300 kronor, 2 ålderstillägg, hvartdera
å 500 kronor, tjänstgöringspenningar 2,000 kronor;

förste biblioteksamanuensen: lön 1,200 kronor, 2 ålderstill-
lägg, hvartdera å 300 kronor, tjänstgöringspenningar 600 kro-
nor samt efter akademiens utflyttning till Freskati fri bostad ;

akademivaktmästaren: '^ lön 900 kronor, 2 ålderstillägg,
hvartdera å 100 kronor, ortstillägg 150 kronor, tjänstgörings-
penningar 600 kronor samt fri bostad med vedbrand;

biblioteksvaktmästaren :^ lön 750 kronor, 2 ålderstillägg,
hvartdera å 100 kronor, ortstillägg 150 kronor, tjänstgörings-
penningar 400 kronor samt fri bostad med vedbrand, så snart
bostad lämpligen kan beredas i lokal, öfver hvilken akade-
mien äger kostnadsfritt förfoga ;

ohservatorievaktmästaren:^ lön 750 kronor, 2 ålderstillägg,
hvartdera å 100 kronor, ortstillägg 150 kronor, tjänstgörings-
penningar 350 kronor, fri bostad med vedbrand; samt

vaktmästaren vid Kristinebergs zoologiska statio7i: lön 750
kronor, ett ålderstillägg å 100 kronor, tjänstgöringspenningar
350 kronor samt fri bostad med vedbrand;

B) tillika

1) förordna, att den sålunda ändrade aflöningsstaten
skulle träda i kraft med 1910 års ingång;

2) uppställa de villkor för åtnjutande af de i sagda aflö-
ningsstat upptagna löneförmåner och antaga de bestämmelser
i öfrigt, som angifvas efter mom. F här nedan; och

3) förklara ej mindre, att enhvar, som efter den 24 no-
vember 1909 blir innehafvare af i sagde aflöningsstat upp-
tagen befattning, skall vara pliktig att underkasta sig de
under mom. 2 här ofvan åberopade villkor och bestämmelser,
än äfven att dessförinnan utnämnd innehafvare af sådan be-
fattning, hvilken icke före den 15 december 1909 till akade-
mien inkommer med skriftlig anmälan, att han underkastar
sig samma lönestat äfvensom nämnda villkor och bestämmel-
ser och som icke lagligen kan därtill förbindas, skall vara

^ Om fri bostad beredes, af dragés å lönen 1,000 kronor.

^ Intilldess bostaden förlägges till Freskati, skall afdrag för den göras
å öfriga löneförmåner, nämligen med ortstillägget och 50 lvi'onor af lönen.

'Sä länge bostaden är förlagd i kvarteret Bergsmannen Större, skall
afdrag för den göras å öfriga löneförmåner, nämligen med ortstillägget och
50 kronor af lönen.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. G7

bibehållen vid honom dittills tillkommande aflöningsför-
måner ;

C) bestämma, att nedannämnde tjänstemän och betjänte
skola fr. o. m. den 1 januari 1910 åtnjuta följande aflönings-
förmåner:

astronomen herr Bohlin: utöfver de med befattningen för-
enade aflöningsförmåner 500 kronors personligt tillägg å lönen,
dock endast å det villkor, att han förbinder sig att afgå efter
uppnådd ålder af 67 år, så snart pension af minst 5,600
kronor årligen under återstående lifstiden blifver hononv
beviljad;

jysikeryi herr Hasselberg: utöfver de med befattningen för-
enade aflöningsförmåner 500 kronors personligt tillägg å lö-
nen, dock endast å det villkor, att han förbinder sig att
afgå efter uppnådd ålder af 67 år, så snart pension af minst
5,600 kronor årligen under den återstående lifstiden blifver
honom beviljad;

förste ohservatorieamanuensen: 2,200 kronors arfvode samt
fri bostad med vedbrand mot åliggande, utöfver de hittills
varande, att utan särskild godtgörelse göra tidsobservationer
och lämna tidssignaler samt under astronomens semester efter
förordnande uppehålla dennes befattning;

andre ohservatorieamanuensen: 1,800 kronors arfvode samt
fri bostad med vedbrand mot åliggande, utöfver de hittills-
varande, att utan särskild godtgörelse under astronomens
semester efter förordnande bestrida dennes befattning;

andre biblioteksamanuensen: 1,200 kronors arfvode;

kamreraren:^ 2,500 kronors arfvode, med hvilket befatt-
ningens nuvarande innehafvare L. Leyonmarck skulle få för-
ena ett personligt tilläggsarfvode af 1,000 kronor;

hokföraren:^ — hvilken skulle på kamrerarens förslag utses
och afskedas af förvaltningsutskottet — 2,000 kronors arf-
vode;

kalenderredaktören: 1,550 kronors arfvode och 500 kronor
till biträde vid korrekturläsning, hvarjämte befattningens nu-
varande innehafvare K. Sidenbladh skulle åtnjuta ett per-
sonligt tilläggsarfvode å 250 kronor ;

^ Bestämmelserna giltiga endast om kamreraren för tiden fr. o. m. den
1 januari 1910 afsäger sig hittillsvarande aflöningsförmåner från akademien
och andra henne underlydande institutioner och fonder än Bergianska
stiftelsen.

68 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

notarien:^ 2,000 kronors arfvode;

ombud smajinen: 1,200 kronors arfvode;

eldaren:^ lön 500 kronor, 2 ålderstillägg, hvartdera å 50
kronor, samt fri bostad med vedbrand;

'portvakten eller gå7'dsdrängen:" lön 600 kronor, 2 ålders-
tillägg, hvartdera å 50 kronor, samt fri bostad med ved-
brand;

hushållerskan vid Kristinehergs zoologiska station Jidia
Olsson: utöfver de med befattningen förenade löneförmåner
ett personligt tilläggsarfvode å 100 kronor;

D) jörordna^^ att de medel af Letterstedtska fonderna,
som hitintills brukat tillerkännas vissa tjänstemän och be-
tjänte, skola, så vidt de afse tiden fr. o. m. den 1 januari
1910 läggas till akademiens Letterstedtska fond samt att de
medel af Vegafonden och i akademiens hufvudbok upptagna
fonder, hvilka hitintills utgått till kamreraren, skola, såvidt
de afse tiden fr. o. m. den 1 januari 1910, tillfalla akade-
miens kassa, samt förklara,'^ att julpenningar till betjänte ej
komma att efter år 1909 beviljas;

F) förordna, att aflöningen för Bergianska stiftelsens före-
ståndare, dess trädgårdsmästare, föreståndaren för Kristine-
hergs zoologiska station och arkitekten i 1910 och senare års
stater skola med tillsvidare oförändrade belopp uppföras såsom
arfvoden.

Villkor för och bestämmelser med afseende å åtnjutande af
nya af lönings för maner å de befattningar, hvarom förinäles under
mom. A här of van.

Jämte tillämpliga föreskrifter i ordningsreglerna för kungl.
vetenskapsakademien af den 9 oktober 1907 skall till efterrät-
telse lända följande.

a) Tjänstinnehafvare skall vara underkastad den vid-
sträcktare tjänstgöringsskyldighet eller den jämkning i ålig-
ganden som vid en möjligen inträdande förändrad organisa-
tion af förhållandena inom akademien kan varda stadgad.

^ Uppbär enligt akademiens beslut den 6 februari 1903 50 kronor så-
som expensmedel af akademien.

^ Med afseende å ålderstilläggen gälla bestämmelserna om ålderstillägg
för akademivaktmästaren m. fl.

^ Gäller med afseende å kamreraren och de befattningar, som beröras
af den under A antecknade aflöningsstaten, endast under förutsättning att
de nya aflöningsbestämmelserna blifva å dem tillämpliga.

* Se not 3 mut. mut.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 69

b) Tjänsteinnehafvare, som utan vederbörande myndig-
hets tillstånd någon tid afhåller sig från tjänstgöring, får ej
uppbära aflöning för denna tid, med mindre han inför nyss-
nämnda myndighet styrker laga förfall.

c) Därest tjänsteinnehafvare hålles afstängd från tjänst-
göring eller häktad, skall under tiden, om ej akademien annor-
lunda förordnar, af hans aflöning innehållas den del, som
akademien ej finner böra användas för tjänstens uppehål-
lande.

d) I den tjänsteålder, som berättigar till ålderstillägg,
inträder vederbörande efter fem eller, såvidt det gäller ett
andra ålderstillägg, efter tio års innehafvande af befatt-
ningen i fråga eller annan, beträffande aflöningsförmåner där-
med jämförlig tjänst hos akademien, under villkor likväl att
han under mera än fyra femtedelar af denna tid med godt
vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,
annan tjänst hos akademien eller ock fullgjort af henne, för-
valtningsutskottet eller annan vederbörande akademisk myn-
dighet gifvet uppdrag. I tiden för innehafvande af tjänst
inräknas den tid, som må hafva förflutit före den förändrade
aflöningsstatens trädande i kraft. I den tid, som vederbö-
rande skall anses hafva bestridt tjänst, inräknas semester.
Den högre aflöningen får ej tillträdas förrän vid början af
kalenderåret näst efter det, h varunder den stadgade tjänste-
åldern blifvit uppnådd.

e) Tjänsteinnehafvare skall vara skyldig att efter upp-
nådd 67 års ålder afgå, så snart akademien beviljar honom
pension för månaden näst efter den, under hvilken han erhål-
ler afsked, och den därefter återstående lifstiden med ett
belopp, ej understigande hans lön närmast före nyssnämnda
ålders inträde.

f) Vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall skall själfva lönen jämte ortstil-
lägg utgå till månadens slut.

g) Förste biblioteksamanuensen skall utan särskild godt-
görelse under bibliotekariens semester uppehålla dennes be-
fattning.

Akademien godkände bifogade från sammankomsten den
10 november 1910 hvilande förslag till stat år 1910 för aka-

70 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

demien, ^ naturhistoriska riksmuseet och statens meteorolo-
giska centralanstalt; och bilades protokollet den dessa för-
slag åtföljande förteckning öfver särskilda statsanslag.

På förslag af vederbörande kommitté tillerkände akade-
mien af Wallmarkska räntan 1,200 kronor åt vik. lektorn dok-
tor P. J. Holmquist såsom belöning för hans arbete »Studien
iiber Granite von Schweden» samt 1,200 kronor åt docen-
ten doktor Erik Fagerholm såsom understöd för undersök-
ning af en enligt bimetallmetod anordnad tvåpendelapparat
och för anställande på skilda ställen i Sverige och på Spetsber-
gen af observationer medelst denna apparat för relativa
bestämningar af tyngdkraftens intensitet.

Efter uppläsning af vederbörande kommittés protokoll
vid behandling af inkomna ansökningar om understöd af
Regneils zoologiska gåfvomedel tillerkändes af dessa fil. lic.
Nils Rosén 500 kr, för studier vid museer i London och
Berlin m. fl. orter af reptilier, fiskar och dekapoda krustacéer;
fil. lic. Nils Odhner och med. stud. Einar Hammarsten
tillsammans 250 kr. för faunistiska undersökningar i Härje-
dalen, med särskild hänsyn till molluskerna, fjärilarne och
insjöarnes djurvärld; fil. stud. John Runnström 150 kr. för
fortsatta faunistiska studier af Tåkerns rotatorier; fil. d:r
Lars Gabriel Andersson 300 kr. såsom bidrag till bestri-
dande af kostnaderna för ritningar till undersökningar om de
yttre könsorganens utveckling hos vissa ryggradsdjur; pro-
fessor Gerhard Holm 300 kr. för fullbordandet af figurerna
till en beskrifning af den af honom på Gottland anträffade
Krinoidplattan; fil. kand. K. Yngve Schwartz 200 kr. för
fortsatt undersökning af sjön Tåkerns krustacéer; fil. lic.
Hugo Ågren 400 kr. för utförande af en monografisk under-
sökning af vårt lands collembolfauna och fil. kand. Sixten
Bock 300 kr. för studerande af polyclad- och nemertinfau-
nan i Trondhjemsfjorden.

Återstående disponibla beloppet kronor 335: 34 skulle
reserveras till nästa år.

Vidare anmäldes inbjudningar till akademien och natur-
historiska riksmuseet att genom delegerade deltaga i 8:de
internationella zoologkongressen, hvilken kongress skulle äga
rum i Graz 15 — 20 augusti 1910. De anmälda inbjudningarna

* Se sid. 86

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 71

skulle hållas tillgängliga å sekreterareexpeditionen, men för-
anledde ej någon akademiens åtgärd.

Direktören vid observatoriet i Leipzig doktor Heinrich
Bruns invaldes till utländsk ledamot af 2 klassen.

Godkändes till införande i Arkiv för matematik, astronomi
och fysik l:a) »Sur le grain du 4 oct. 1908» af amanuensen
Sven Landin ; och 2:a) »Sur la croissance du module d'une
fonction entiére» af lektor R. Mattson; samt i Arkiv för
Botanik: »Anteckningar från Svenska Jenisej-expeditionen
1876» af doktor Magnus Brenner.

Skänker: af fru Cecilia Sandell, Uppsala, och fru Ester
Segersten, Håkansboda, ett originalbref af Berzelius till
deras fader magistern (senare professorn) J. O. Carlberg.

Onsdagen den 1 december.
Närvarande: 29 ledamöter.

Herr Retzius redogjorde för sina vid Kristinebergs zoolo-
giska station sommaren 1909 gjorda undersökningar angående
sjöborrarnes befruktning och förevisade en serie bilder till
ämnets belysande.

Sedan exekutivkommittén för den år 1910 i Stockholm
sammanträdande internationella geologkongressen gjort fram-
ställning, att akademien till utdelning bland kongressens leda-
möter måtte öfverlämna ett antal exemplar af en bibliografi
öfver den svenska polarlitteraturen, fann akademien, efter
herrar Nathorsts och Dahlgrens samt förvaltningsutskottets
hörande, skäligt besluta : att för redaktion och utgifning af den
af akademien redan beslutade svenska polarbibliografien finge
af akademiens anslag till tryckningskostnader användas ett
belopp af högst 2,500 kronor, att sagda bibliografi skulle såsom
ett bihang med särskild paginering åtfölja akademiens årsbok
för år 1910, att, utom för årsboken erforderliga exemplar af
bibliografien, 800 exemplar skulle tryckas och kostnadsfritt
öfverlämnas till geologkongressen, samt att redaktionen af bi-
bliografien skulle uppdragas åt vice bibliotekarien vid uni-
versitetsbiblioteket i Uppsala M. Hulth.

Efter uppläsning af vederbörande kommittés protokoll och

72 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

på dess förslag tillerkände akademien det med 100 kronor
från Arrhenii donation förstärkta Letterstedtska utrikesrese-
stipendiet åt filosofie licentiaten E. Mjöberg för en zoologisk
forskningsresa till Australien samt det Letterstedtska inrikes-
resestipendiet åt v. läroverksadjunkten Karl Bernhard Nord-
ström för växtgeografiska studier under minst tre månader
i vissa delar af Medelpad.

Efter uppläsandet af det hos 6 ocb 7 klasserna i ären-
det förda protokoll beslöt akademien med alla afgifna röster
tillerkänna filosofie doktor P. A. Roman det Beskowska sti-
pendiet, för ordnande af naturhistoriska riksmuseums exotiska
braconider.

Efter uppläsning af det hos 6, 7 och 8 klasserna förda
protokoll tillerkände akademien doktor P. Dusen det Wahl-
bergska resestipendiet, för utförande af naturvetenskapliga
undersökningar inom den syd brasilianska staten Paranå, södra
Chile och Nordpatagonien.

I anledning af föreskrift i Kungl. Maj:ts nådiga bref den
7 juni 1904 beslöts underdånig skrifvelse med hemställan, att
ett af de fem med statsmedel inlösta fullständiga exemplar af
den internationella fortlöpande katalogen öfver naturveten-
skaplig litteratur tilldelades livar af följande, nämligen: kungl.
vetenskapsakademien, kungl. biblioteket, universitetet i Upp-
sala, universitetet i Lund samt Göteborgs stadsbibliotek; och
skulle tillika anmälas, att akademien ännu ej vore i tillfälle
att afgifva förslag till bestämmelser om fördelning af de med
statsmedel inlösta delar af denna katalog.

Till revisorer för granskning af nordiska museets räken-
skaper och förvaltning år 1909 utsagos herrar professor E. W.
Welander, professor I. O. Bendixson och doktor Nils Ek-
holm.

Före valet hade anmälts, att herr Brinell undanbedt sig
återval.

På förslag af vederbörande förordnades filosofie kandida-
ten Fredrik Esajas Ahlander att från och med den 1 janu-
ari 1910 vara andre amanuens vid akademiens bibliotek med
ett årligt arfvode af 1,200 kronor.

Professorn vid universitetet i Berlin geheimerådet filosofie
och medicine doktor Frans Eilhard Schulze valdes till ut-
ländsk ledamot af akademien i 7 klassen.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 73

Godkändes till införande:

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: »Ueber eine
gegenseitige Abhängigkeit zweier Zweige einer Integralkurve
gewisser Differentialgleichungen», af lektor H. Petrini;

i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: »Helix hortensis
fossil in Wiesenkalk in Jcämtland», af filosofie kandidaten
Richard Hägg;

i Arkiv för botanik: l:a) »östsvenska Taraxaca», af filoso-
fie doktor Hugo Dahlstedt; och 2: a) »Ueber einige Farne im
Herb. Swartz», af Carl Christensen, Köpenhamn; samt

i Arkiv för zoologi: »Till kännedomen om byggnaden hos
Echinidernas ägg, med särskild hänsyn till dess hinnor», af
professor G. Retzius.

Utgifven skrift: Arkiv för zoologi. Band 6. Häftet 1.

2. Sammankomster för ärenden angående Nobelstiftelsen.
Onsdagen den 27 januari.
Närvarande: 37 ledamöter.

Upplästes meddelande därom att akademiens andel i kost-
naderna för publikationen »Les prix Nobel» för år 1905 ut-
gjorde 1,828: 69, uppfördt med 914: 35 kr. å den fysiska kom-
mitténs och med 914: 34 å den kemiska kommitténs konto.

Sedan vetenskapsakademien väckt förslag om ändring dels
af 9 och 21 §§ och dels af 10 § i grundstadgarne för Nobelstif-
telsen och med skrif velse den 14 oktober 1908 öfversändt dessa
förslag till stiftelsens styrelse för den behandling, som i grund-
stadgarne är föreskrifven, hade stiftelsens fullmäktige vid sam-
manträde den 14 därpå följande december afgifvit utlåtande
öfver förslagen.

Därvid hade fullmäktige tillstyrkt förslagen i hvad de-
samma afsåge 21 § samt 10 § men beträffande 9§ för sin del
tillstyrkt ett inom fullmäktige utarbetadt ändringsförslag.

Härefter hade Nobelstiftelsens styrelse till vetenskapsaka-
demien öfverlämnat protokoll öfver hvad vid berörda samman-
träde förekommit samt hemställt, att akademien måtte jäm-
likt 22 § i grundstadgarne företaga frågan till afgörande.

74 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Efter en längre öfverläggning beslöt akademien afgifva
sina röster för antagande af de af fullmäktige tillstyrkta änd-
ringsförslagen, så lydande:

»9 §.

Den 10 december, som är årsdagen af testators död, skola
prisutdelarne offentliggöra besluten om prisutdelningarne.

Den 3 juni nästföljande året — eller, hvad angår freds-
priset, å dagen för offentliggörandet af prisutdelarnes beslut
eller inom ett hälft år därefter å dag, som af prisets utdelare
bestämmes — skall högtidligen till pristagare öfverlämnas
anvisning å prisbeloppet jämte diplom och en med testators
bild försedd medalj i guld.

Skulle något år på grund af särskilda omständigheter den
3 juni befinnas icke vara lämplig, må, såvida vederbörande
prisutdelare äro därom ense, annan dag utsättas för prisut-
delningen.

Det åligger pristagare, där så ske kan, att, vid tiden för
prisets mottagande, i Stockholm, eller, där fråga är om freds-
priset, i Kristiania, hålla ett offentligt föredrag med anledning
af det prisbelönade arbetet.»

»21 §.

Af huf vudfondens behållna årliga afkastning lägges en tion-
dedel till kapitalet. Till nämnda fond afsättes jämväl den
ränta, som inflyter å prisbelopp, intilldess beslut om prisets
utdelande varder fattadt och offentliggjordt, eller prisbeloppet,
på sätt i 5 § sägs, öfverföres till hufvudfonden eller särskild
fond.»

»10 §.

Hvad, vid prisbedömandet fr)rekommit må icke meddelas
någon, som ej äger att närvara vid afgörandet angående pris-
utdelningen.

Mot prisutdelares beslut i fråga om prisutdelning må någon
talan icke föras. Hafva skiljaktiga meningar förekommit, få
de ej tagas till protokollet eller eljest yppas.»

VETENSKAPS AKADEMIP]NS SAMMANKOMSTER 1909. 75

Onsdagen den 30 april.
Närvarande: 42 ledamöter.

Anmäldes och lades till handlingarne akademien i tryckta
exemplar tillsänd revisionsberättelse öfver Nobelstiftelsens för-
valtning och räkenskaper år 1908 samt en del utdrag af No-
belstiftelsens räkenskaper för 1908, utvisande bland annat att
1909 års fysiska och kemiska Nobelpris uppginge hvartdera till
139,799 kronor 83 öre.

Till revisor af Nobelstiftelsens förvaltning och räkenska-
per år 1909 utsågs akademiens ledamot professor B. Has-

SELBERC4.

Onsdagen den 26 maj.
Närvarande: 23 ledamöter.

Sekreteraren anmälde en af Stockholms stads hälsovårds-
nämnd till Nobelstiftelsen insänd, af denna med egen skrif-
velse till vederbörande byggnadsnämnd i bestyrkt afskrift öf-
verlämnad skrift af den 19 mars 1909 angående rening af
spillvattnet från det blifvande fysikaliskt-kemiska Nobelinsti-
tutet vid Djurgårds-Freskati; och blefvo dessa skrifter på sek-
reterarens förslag remitterade till akademiens Nobelkommittéer
för yttrandes afgifvande.

Till införande i Meddelanden från K. Vetenskapsakademi-
ens Nobelinstitut godkändes:

l:a) »Versuche iiber Fällung von Eiweisskörpern und Ag-
glutination von Erythrocyten», af professor S. Arrhenius; och

2:a) »Das Nobelinstitut fiir physikalische Chemi in Stock-
holm», af amanuensen H. Lunden.

Onsdagen den 2 juni.
Närvarande: 27 ledamöter.

Herr Arrhenius erhöll sökt tjänstledighet fr. o. m. den
10 t. o. m. den 29 juni från sin befattning såsom förestån-
dare för Nobelinstitutets fysikaliskt-kemiska afdelning i ändamål

76 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

att såsom akademiens representant deltaga i universitetets i
Cambridge Darwinjnbileum. Att under tiden förestå institu-
tet förordnades doktor Harald Lunden.

Till införande i Meddelanden från K. Vetenskapsakademiens
Nobelinstitut godkändes: »Die Gesetze der Verdauung und
Resorption nach Versuchen von Hrn E. S. Laudon», af pro-
fessor S. Arrhenius.

Onsdagen den 22 september.
Närvarande: 29 ledamöter.

Sekreteraren föredrog kungl. ecklesiastikdepartementets
i afskrift öfversända ämbetsskrifvelse till Nobelstiftelsen den
25 juni 1909, utvisande att Kungl. Maj:t, vid föredragning af
väckta 1 förslag till ändring af 9 och 21 §§ samt af 10 § i grund-
stadgarne för denna stiftelse, icke funnit tillräcklig anledning
till vidtagande af föreslagna ändringar*.

Sedan Nobelstiftelsen för den åtgärd, som kunde på aka-
demiens vederbörande byggnadsnämnd ankomma, öfversändt
i afskrift Stockholms stads hälsovårdsnämnds skrifvelse till
stiftelsen den 19 mars 1909 angående behofvet af vissa åtgär-
ders vidtagande med afseende å spillvattnet från det fysiska-
liskt-kemiska Nobelinstitutets byggnader å egendomen Fres-
kati vid Haga Brunnsviken, samt akademien den 26 maj 1909
remitterat denna skrifvelse till sina Nobelkommittéer för ge-
mensamt yttrandes afgifvande, hade dessa med utlåtande af
den 18 september 1909 öfverlämnat skrifvelse från institutets
föreståndare och arkitekten Rudolf S. Enblom af den 3 i
sagde månad med utredning i ämnet; och, sedan samtliga
ofvannämnda handlingar nu blifvit föredragna, fann akade-
mien hvad i ärendet förekommit ej för närvarande till annan
hennes åtgärd föranleda än att berörda utredning, hvaraf syn-
tes framgå att de vid Nobelinstitutet förefintliga anordnin-
garne för spillvattnets renande hittills funktionerat på ett
fullt tillfredsställande sätt, skulle med skrifvelse öfversändas
till Nobelstiften för dess vidare förordnande.

Med bifall till hvad akademiens Nobelkommitté för fysik
hemställt enligt nu föredraget protokoll den 11 september 1909

* Jämför sid. 74.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 77

beslöt akademien att till afgifvande af förslag till utdelning
af Nobelpriset i fysik år 1910 inbjuda:

dels, i enlighet med föreskriften i § 1 mom 5 af Kunel.
Maj:ts nådiga stadga i ämnet, innehafvarne af lärostolar i
fysik vid universiteten i Freiburg i Baden, Wien, Madrid, Ox-
ford, Padua, samt vid faculté des sciences vid college de France
i Paris;

dels, jämlikt bestämmelsen i mom 6 af åberopade §, föl-
jande vetenskapsidkare, nämligen professorerna O. D. Chwol-
SON, Petersburg, E. Rieckb, Göttingen, E. Warburg, Berlin,
G. QuiNCKE, Heidelberg, E, Wiedemann, Erlangen, W. Wien,
Wiirzburg, P. Duhem, Bordeaux, P. Blaserna, Rom, A. Righi,
Bologna, H. Kamerlingh-Onnes, Leiden, W. H. Julius,
Utrecht, SiR Oliver Lodge, Birmingham, J. A. Fleming,
London, A. Chuster, Manchester, J. Trowbridge, Cambridge
i Amerika, A. Tanakadate, Tokio, och E. L. Nichols, Ithaca
i Amerika.

Med bifall till livad akademiens Nobelkommitté för kemi
hemställt enligt nu föredraget protokoll den 18 september
1909 beslöt akademien i enlighet med § 1 mom 5 af Kungl.
Maj:ts nådiga stadga i ämnet att till afgifvande af förslag till
utdelning af Nobelpriset i kemi under år 1910 inbjuda innehaf-
vare af lärostolar i kemi vid tekniska högskolan i Dresden, uni-
versiteten i Göttingen, Liége, Budapest och Florens samt
John Hopkins university i Baltimore.

Från Nobelkommittén för fysik inkommet förslag till No-
belpristagare i fysik för år 1909 remitterades för yttrandes
afgifvande till tredje klassen.

Från Nobelkommittén för kemi införväntadt förslag till
Nobelpristagare i kemi för år 1909 skulle, när det inkom,
remitteras för yttrandes afgifvande till fjärde klassen.

Herr Arrhenius höll föredrag om lagbundheten vid mat-
smältning och resorption.

Sekreteraren erinrade, hurusom efter det akademiens fy-
sikaliskt-kemiska Nobelinstituts nybyggnader vid Freskati blif-
vit fullbordade, preses och tjänstförrättande sekreteraren å
akademiens vägnar anordnat en enkel fest för deras invigning
den 18 augusti 1909, och blef denna åtgärd lämnad utan an-
märkning.

Utgifven skrift: Nobelstiftelsens Kalender för år 1909.

78 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Onsdagen den 13 oktober.
Närvarande: 31 ledamöter.

Till införande i Meddela7iden frchi K. Vetenskapsakademi-
ens Nobelinstitut antogs »Die Absondening von Magen- und
Pankreassaft», af professor S. Arrhenius.

Utgifuen skrift: Meddelanden från K. Vetenskapsakade-
miens Nobelinstitut. Band 1.

Onsdagen den 9 november.
Närvarande: 73 ledamöter.

Akademien beslöt utdela Nobelpriset i fysik till herrar
Gtjglielmo Marconi, London, och professor Ferdinand
Braun, Strassburg, i anledning af deras förtjänster angående
den trådlösa telegrafiens utveckling, samt Nobelpriset i kemi
till f. d. professorn, geheimerådet doktor Wilhelm Ostwald,
Gross-Bothen, i anledning af hans arbeten öfver katalys och
hans härför grundläggande undersökningar öfver kemiska
jämnviktsförhållanden och reaktionshastigheter.

Det uppdrogs åt akademiens preses att representera henne
vid Nobelprisens utdelning.

Onsdagen den 24 november.

Närvarande: 32 ledamöter.

På hemställan af sekreteraren herr Aurivjllius och efter
beredningsutskottets hörande beslöt akademien väcka förslag
därom, att 9 § första stycket af grundstadgarne för Nobel-
stiftelsen måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»9 §.

Å stiftelsens högtidsdag, som är årsdagen af testators
död den 10 december, skola prisutdelarne till pristagare
öfverlämna anvisning å prisbeloppet jämte diplom och en
med testators bild och lämplig inskrift försedd medalj i guld.»

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 79"

Det anmäldes, att Nobelpristagarne komme att hålla
föreskrifna föreläsningar i akademiens hörsal, herrar Marconi
och Braun lördagen den 11 december 1909 samt herr Ost-
wald den 12 i samma månad.

Onsdagfen den 1 december.
Närvarande: 29 ledamöter.

Till fullmäktige för Nobelstiftelsen åren 1910—1911 valdes
herrar Åkerman, Retzius, Sidenbladh, Cederblom, Alm-
ström och AuRiviLLius. Till suppleanter för desse i följande
ordning utsagos herrar Théel, Nordström, Rosén och Alm-
qvist.

Till ledamot i fysiska Nobelkommittén åren 1910— 19ia
utsågs herr Ångström, hvilken tillika valdes till denna kom-
mittés ordförande år 1910.

Till ledamot i kemiska Nobelkommittén åren 1910—1913
utsågs herr Klason. Till denna kommittés ordförande år 1910
utsågs i stället för afgående ordföranden herr Pettersson,
som undanbedt sig återval, herr Hammarsten.

Akademien fattade beslut i en del frågor, som sam-
manhängde med det fysikaliskt-kemiska Nobelinstitutets ny-
byggnad .

80 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

JSilaga 1.

Förslag till stat för Bergianska Stiftelsen
år 1909.

* Beräknade inkomster:

Genom försäljning af trädgärdsalster Kr. 42,000

» » » Acta horti Bergiani » 150

Inträdesafgifter till Viktorialiuset » 300

Arrende för lägenheten Ekbacken » 200

Hänta af utlånta medel och obligationer » 37,325

Summa Kr. 79,975

Beräknade utgifter:

Löner till professorn (1,000 kr.), kamreraren (600 kr.)

och ekonomiträdgårdsmästaren Kr. 3,600

Ekonomiträdgårdsmästaren 5 "/o på försäljningen . . » 1,702
Arfvoden till ekonomi-underträdgårdsmästaren (2,000 kr. )

och den botaniske trädgårdsmästaren (1,600 kr.) » 3,600

Arfvode till den botaniske assistenten » 1,800

Till undervisningsbiträden » 450

Försäljnings- och byteskatalogers tryckning, skrifmate-

rialier, post])orto och dylikt » 2,300

Årsafgifter (brandförsäkning, skatt, telefon, sotning,

läkarearfvode, läkemedel) » 850

Elevernas månadspenning » 5,400

Ständiga arbetares månadspenning » 1,750

Vår-, sommar-, och höst-arbetares dagspenning ... » 19,600

Inventarier och reparationer » 6,100

Förbrukningsmaterial (krukor, korgar, lådor, bastmat-
tor, täckningsmaterial, etiketter och dylikt) ... » 2,600

Foder och skoning till hästarna » 2,900

Gödningsämnen, grus, sand och torfmull » 1,800

Bränsle- och lysmaterial » 3,600

Inköp af växter, lökar och frön » 7,000

Bergssprängning för vattenledningen och den i)omolo-

giska af delningen » 1,500

Böcker, bokbindning och nuiseimaterial » 800

Transport Kr. 67,352

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 81

Tranport Kr. 67,352

Kostnader för Acta liorti Bergiaui » 3,000

Diverse utgifter » iqo

Summa utgifter Kr. 70,452: —
Ränteafsättniug till Aflöningsfouden . . . Kr. 7,320: —
» » Vattenledningsfouden » 1,128: —

Förutom dessa ränteafsättningar beräknad

behållning » 1,075: —

Summa behållning » 9,523: ^ —
Summa summarum Kr. 79,975: —

Härmed torde jag få föreslå, att behållningen för åi- 1908, som
förutom ränteafsättningen till Aflöningsfonden, stor 6,036 kronor, och
till Vattenledningsfonden stor 1,084 kr. — utgör 920 kr. 35 öre, måtte
öfverföras till reservfonden.

Bergielund d. 3 februari 1909.

Yeit WitfrocJi.

Vetenskapsakademiens Årsbok. 8. 1910.

82 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910

Bilaga 'i.

Revisionsberättelse.

Umleiteckiiade, af K. Vetenskapsakadeipien utsedda att granska
Akademiens och de under liennes vård ställda institutioners förvaltning
för år 1908, få efter verkställd revision däröfver afgifva följande redo-
görelse.

De Vetenskapsakademien, Bergianska stiftelsen, Letterstedtska för-
eningen och Letterstedtska gåfvomedlen samt Vegafonden tillhörande
värdehandlingar hafva genomgåtts och befunnits vara i god ordning
samt iimebära full valuta för deras bokförda värden.

Vetenskapsakademiens, Bergianska stiftelsens, Letterstedtska för-
eningens, Letterstedtska gäfvomedlens, Naturhistoriska Riksmuseums,
Meteorologiska Centralanstaltens, Egendomens Grönlandet Södra, Sär-
skilda statsanslags och Vegafondens räkenskaper hafva af oss granskats
och genomgåtts, sedan de förut undergått särskild siffergranskning af fröken
Louise Forssell, och har därvid befunnits, att balanserna från 1907 års
böcker blifvit- riktigt öfverförda i 1908 års böcker och att samtliga
utgiftsposter äro behörigen verifierade. De af sifferrevisorn gjorda
anmärkningar hafva blifvit n()jaktigt förklarade.

Öfver förvaltningen af akademiens egna medel under år 1908 hafva
vi ur räkenskaperna sammanställt följande öfversikt:

Akademiens fastigheter, inventarier och öfriga tillgångar voro vid
årets början och slut upptagna till följande värden:

1 Jan. 1908. 31 Dec. 1908. Ökning,

Fastigheter 321,160:— 321,160:— —

Inventarier 1,180,511:18 1,201,558:54 '21,047:36

Zoologiska stationen vid

Kristineberg .... 56,800: — 56,800: — —

Grundfonden 539,192:32 567,714:32 28,522: —

Reservfonden . . . 39,978: 69 42,292: 71 2,314: 02

Summa 2,137,642: 19 2,189,525: 57 51,883: 38

Årets vinst- och förlust-konto har följande utseende:

Inkomster:

Almanacksarrendet Kr. 142,000: —

Hyror » 4,687:01

Räntor » 81,092: 40

Statsanslag ''' 3,960: —

Andra inkomster '■' 550: ■

Summa inkomster Kr. 232,289: 41

' Däraf kommer största delen, nämligen 15,185 kronor, på ökningen af
Biblioteksinventariernas värde.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 83

Utgifter:

Förvaltningskostnader Kr. 18,739: 17

Akademiens publikationer » 34.731: 50

Akademiens sammankomster » 2,00(>: 27

Observatoriet » 15,512: 43

Fysiska kabinettet » 9,657: 11

Zoologiska stationen å Kristineberg » 8,500: —

Biblioteket » 38,844: 87

Underhåll af byggnader i Kv. Grönlandet Xorra . . » 5,539: 82

Diverse understöd m. m. och räntor å donationer . » 67,514: 98

liänta å grundfonden » 24,259: 50

Summa utgifter Kr. 225.305: 65

Till denna summa bör läggas:

Till grundfonden afsatta Kr. 5,000: —

Å reservfonden öfverförda » 1,983: 76 6,983: 76

Summa Kr. 232,289: 41

Grundfonden har under året ökats med 24,259: 50 kr. i ränteme-
del och 5,000 kronor från vinst- och förlust-kontot, hvaremot från den-
samma utbetalats pensioner åt änkefru Skärlén och eldaren Blom med
inalles 737: 50, hvadan fonden under året ökats med 28,522 kronor,
så att dess belopp vid årets slut uppgick till kronor 567,714: 32.

Reservfonden har utom med nämnda från vinst- och förlustkontot
öfverförda medel, kronor 1,983: 76 ökats med räntor och diverse till
ett belopp af la-onor 7,015: 18 eller tillsammans kronor 8,998: 94,
hvaremot densanuna genom utbetalning af diverse förskott minskats
med kronor 6,684: 92, hvadan fonden under året ökats med kronor
2,314: 02, så att densamma vid årets slut utgjorde kronor 42,292: 71.

Akademiens egna fonder uppgingo således vid 1908 års slut till
ett sammanlagdt belopp af kronor 610,007: 03, hvilket belopp redovisas
såsom skillnaden mellan följande tillgångar och skulder den 31 decem-
ber 1908:

Tillgångar:

Innestående å bankräkning Kr.

Zoologiska stationen å Kristineberg jämte förskot-

tei^ade medel »

Fastigheter i Stockholm »

Statsanslag »

Förskotterade medel till Riksmuseum m. m. ... »

Förskotterade medel från reservfonden »

Anslag till publikationer »

Fordran hos Uppsala Universitet för byzantinska

resestipendiet »

Transport Kr.

270,835

75

58,492

03

321,160

—

3,000

—

2,202

87

5,714

65

3,299

—

543

76

665,248

06

84 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Transport Kr. 665,248: 06

Inventarier, utom dem å Kristineberg » 1,201,558: 54

Utlånade medel mot inteckning »1,001,472: 30

Obligationer » 699,686:05

Summa tillgångar Kr. 3,567,964: 95

Skulder:

Behållningar å följande honfi:

Tryckningskostnad Kr. 2,952: 49

Häftning af Akademiens skrifter . » 1,274: 36

Anslag till planscher » 5,059: 55

Observatoriet » 6,402: 83

Fysiska kabinettet » 4,795: 78

Biblioteket » 6,752: 03

Zoologiska stationen i Kristineberg » 2,500: —

Diverse understöd m. m » 600: —

Anslag för utgifvande af skrifter . » 6,561: 53
Almqvist och Wiksells boktr. Akt.

Bolag » 242,000: — 278,898: 57

Donationers fonder » 1,099,540: 81

Kapital-kontot: Fastigheter ... » 321,160: —

Inventarier » 1,201,558: 54

Zoologiska Stationen i Kristineberg » 56,800: — 1,579,518: 54

Summa skulder Kr. 2,957,957: 92

I öfrigt hänvisa vi till de af kamreraren afgifna redogörelserna.
Förvaltningsutskottets protokoll för år 1908 hafva icke gifvit oss anled-
ning till någon anmärkning.

Revisorerna hafva besökt flera af Akademiens och Riksmuseets
institutioner och hafva därvid icke funnit skäl till någon anmärkning.

På grund af hvad sålunda vid revisionen förekommit, hemställa
vi, att Akademien behagade meddela förvaltningsutskottet och kamre-
raren full ansvarsfrihet för 1908 års förvaltning.

Stockholm den 21 april 1909.

Svante Arrlteuius. J. A. Brinell. Johan Widmark.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909.

85

Öfversikt öfver de medel, som vid 1908 årsslut
stodo under akademiens förvaltning:.

Inteck-
ningar

Obliga-
tioner

Deposition

Sparkasse-
räkning

Summa

Akademien ....

993,000

—

694,200

—

—

—

3.037

20

1,690,237

20

Vegafonden . . .

—

—

63,000

—

1,900

—

5,075

5t

69,975

54

Letterstedtska för-

eningen

70,000

—

657,900

—

134,500

—

—

—

862.400

—

Letterstedts dona-

tionsfond ....

245,000

—

35,000

—

—

—

—

—

280,100

—

Bergianska stiftel-

sen

Summa

234.100 —

572.000

—

—

i

806.100

—

1,542,200

— 2,022,100

—

136,400

—

8,112

74

3,708,812

74

Riksmuseum . . .

—

—

—

—

—

—

2,649

—

2,649

—

Statsanslag ....

—

—

—

—

6,500

—

213

53

6,713

53

Grönlandet Södra .
Summa

640.000 —

75,800

—

194.000

—

—

—

909.800

—

640.000'—' 75.800

200.500

— 2.862 53 919,162

53

Summa summarum

2,182,200

2.097,900

—

336,900

^

10,975

27

4,627,975

27

Stockholm den 31 december 1908

J. L. Lejt/onmarcJc.

86

VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Bilaga 3.

Förslag till stat för Kungl. Vetenskapsakademien

år 1910.

Inkomster:

Banta ä utlånade medel:

Kapital :

1 inteckuiiigar mot 474^0 . . 906,500:
I obligationer, löpande

med 5V-.% 128,000

» 5 "/o 308,000

» 4 Vj 7o 208,000

» 4 Vo 124,200

43,058: 75

Summa kapital 1,(574,700

Däraf: donationskapital, cirka 1,076,900
» Akademiens kapital . . 597,800

— 7.040

— 15,400

— 9,360

— 4,968

Summa 1,674,700

Inteckning hos A. von Möller

mot 5 7o ränta 22,000: —

Andra inkomster:

Almanacksarrendet 144,000:

Ränta å folioräkning, cirka 300:

Utdelning från Stockholms stads brandförsäk-
ringskontor 250

Hyra för hörsalen, netto cirka 2,000

För tidssignaler från Observatoriuni .... 800

79..S26: 75

1,100: —

147,350: —

Statsanslag :

Till befordrande af Akademiens verksandiet .

» godtgörelse af ränta å köpeskillingen

för de Abrahamsenska egendomarna . .

960: —
3,000: — 3,960:

Från HiJcsmuseets hyggnadsforid:
Hyra för till Riksmuseum upplåten lokal .

1,400: —

Transport 233,636: 75

FORSLAG TILL STAT FOR KUNOL. VET. -AKADEMIEN ÅR 1910. 87

Från Meteorologiska Centralanstalten:

Transport 233,636: 75
Bidrag till Obsei'vatorie-vaktmästareDs aflöning: anslaget
till underhåll af telegrafledningen mellan Observatorium

och Centralstationen 150; ■ —

Summa inkomster Kr. 233,786: 75

Utgifter:

FörvaltningsJcostnader :

Aflöning enligt stat:
Sekreteraren: lön . . . 5,000: —

ålderstillägg .... 600: —

tjänstgöringspenningar 2,500: — 8,100: —

semesterersättning 312: 50

Kamreraren: artVode . .2,500: —

personligt tillägg . . 1,000: — 3,500: —

Notarien: arfvode 2,000

Ombudsmannen: arfvode 1,200

Bokföringsbiträdet: arfvode . , . 2,000
Vaktmäst.: lön 900: —

2 åld.-tillägg 200: —

Tjänstg.-pgr . 600: —

ortstillägg ■ 150: — 1,850: —

afgår för bostad . 200: — 1,650

Eldaren: arfvode 500

Gårdsdrängen: lön 600

Underhåll af möbler och inventarier 400
Brandförsäkring 5

Expenser 3,500

— 19,862:50

25

- 3,905:25 23,767:75

Akademiens publikationer :

Akademiens skrifter:
Tryckning, däruti inbegripna Astro-
nomiska Iakttagelser .... 30,000: —

Häftning 2,500: —

Planscher 3,000: — 35,500: —

(Bland statsanslagen äro an-
visade 6,000 kr. till bekostande
af planscher för Akademiens
tryckta skrifter.)
Statskalendern :

Omkostnader 950: —

Korrekturläsning ... • . . . . 500: —
Redaktören: arfvode . . 1,550: —

^rranspo7t~l,550: — M50: — 35,500: — 23 J()7: 7^

88 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Transport 1,550:— 1,450: — 35,500: — 23,767:75
lledaktören : personligt

tillägg 250:— 1,800:— 3,250: —

Extra anslag:

Till fonden för utgifvande af C. von liinnés

skrifter 3,000: — 41,750: —

Akademiens sammanJcomster :

Högtidsdagen 300

Jettoner och minnespenningar 1,500

Gravyren till minnespenningen 500

2,300:

Observatorium:

Aflöning enligt stat:
Astronomen : lön .... 5,000: —
ålderstillägg .... 1,000: —
personligt tillägg . . 500: — 6,500: —
Förste amanuensen: arfvode . . . 2,200: —
(Häruti inbegripna 400 kr. för
tidssignaler.)
Andre amanuensen: arfvode . . . 1,800: —
Vaktmäst.: lön 750: —
tjänstg.-pgr . 350: —
ortstillägg .150:— 1,250: —

afyår för bostad 200: — 1,050: — 11,550: —

(Häruti ingår anslaget till un-
derhåll af Observatorietelegrafen.)

Instrumenters inköp m. m 2,000: —

Tidssignalsmedeltill astronomens dis-
position, cirka 400: —

Brandförsäkring 47: —

Expenser 250: —

Underhåll af observatoriebyggnaden 500: —
Att disponeras enligt inspektörernas

förordnande 600:— 3,797:10 15,347: 10

Fysiska kabinettet:

Aflöning enligt stat:

Fvsikern: lön 5,000

\ilderstillägg 1.000

personligt tillägg 500

hyresbidrag 1,000: — 7,500:

Transport 7,500:— 83,164:85

FÖRSLAG TILL STAT FÖR KUNGL. VET. -AKADEMIEN ÅR 1910 89

83,164: 85

Instrumenters inköp ni. ni. .

JJranclförsäkring

p]xpenser

Transport 7,500:
2,400: —

136: 27

150:— 2,686:27 10,186:27

Biblioteket:

Aliöning enligt stat:

Bibliotekarien: lön . . . 4,300: —
ålderstillägg .... 500: —
tjänstgöringspenningar 2,000: —

Förste amanuensen : lön

tj änstgöringspenningar

1,200:
600:

6,800: —

1,800: —
1,200: —

Andre amanuensen : arfvode . . .

Vaktmästaren: lön . . . 750: —
tjänstgöringspenningar 400: —
ortstillägg . . . ■ ■ 150:— 1,300: — n^lOO: —

Till böckers inköp och bindning . 20,000: —
(I detta anslag ingår statsan-
slaget till befordi'ande af Aka-
demiens verksamhet 960 kr.)

Brandförsäkring 1,168: 59

Expenser 2,500: — 23,668: 59

Extra anslag:

Till komplettering af äldre littera-
tur och bindning 5,000:

Till tillfällig arbetshjälp 1,500:

Till ordnande och förteckning af

Akademiens arkiv 500:

Till ordnande och bindning af liila-
gorna till Akademiens å sekre-
terare-expeditionen förvarade
protokoll

1,000: — 8,000:

42.768: 59

Zoologisha stationen Kristineherg:

Aflöning enligt stat:

Föreståndaren: arfvode 3,000:-

Vaktmästaren: lön ... 750

ålderstillägg .... 100

tjänstgöringspenningar 350: — 1,200: —

Hushållerskan: arfvode . 500

personligt tillägg . . 100

Till stationens underhåll m. m.

600:

4,800:
2,500:

7,300:

Transport 143,419: 71

90

VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 191U

Transport 143,419: 71
Underliäll af Akademiens och liiksmuseets bygg-
nader i kvarteret (rrönlandet norra:

Aflöning enligt stat:

Arkitekten: arfvode 300:

Underhålls- och reiiarationskostnader .... 3,000:
(Motsvarande statsanslaget till godtgörelse
af ränta å köpeskillingen för de Abrahamsen-
ska egendomarna 3,000 kr.)

Renhållning

Sotning

Oförutsedda utgifter

450
150
500

1,100:

4,400:

Diverse understöd:

Bidrag till internationella associa-
tionen af akademier ....

Bidrag till naturvetenskapliga sta-
tionen i Yassijaure

liosenadlerska jtensionerna ....

Till höjning af inrikes resestipen-
dierna

Till uppförande af en grafvård lif-
ver kyrkoherden Per Osbeck .

Hyresbidrag till Riksmuseets äldste
intendent .

För utdelning af den större Linné-
medaljen i guld

Ränta å 4, .5% å följ. donationer:

Claes Adelskölds me-
dalj- och stipen-
diefond .... 48.200: —

J. A. Ahlstrands testa-
mentsfond . . . 28,400: —

J. W. Arnbergs dona-
tion ..... 23,000: —

Stipendium Berzelia-

num 27,100: —

B. von Beskows sti-

pendiefond . . . 22,000: —
F. Beyers m. fl. per-
soners donation . 10,500: —

C. H. Brandels fonder 99,300: —
C. A. Carlsons m. fl:s

fond 3,300: —

Donationen mot lif-

ränta 25,600: —

145: —

500: —
150: —

1.000: —
300: —

1.400: —
500: —

2,169: —

1,278: —

1,035: —

1,219: 50

990: —

472: 50
4,468: 50

148: 50

1,152: —

3,995:

Transport 287,400:— 12,983:

;.995:

147,819: 71

FÖRSLAG TILL STAT FÖR KUNGL. VET. -AKADEMIEN ÅR 1910 91

12,933:— 3.995:— 147,819:71

364: 50

144: —

1,584: —

139: 50

283: 50

1,386: —

Transport 287,400:

Donationer till aiiö-

ning 8,100:

Donationer till fri dis-
position ... 3,200

E. Edlunds donation 35.200

B. Ferrners d:o 3,100
A. H. Flormaus d:o 6,300
Fonden for reseunder-
stöd .... 30,800:

Fonden för vetenskap-
lig forskning . . 230,800: — 10,386: —

J. W. Grills dona-
tion 47,700: — 2,146: 50

C. Halms donation . 23,100: — 1,039: 50
G. A. Lindboms do-
nation .... 4,700:

G. Lindströms min-
nesfond . . . . 2,600:

Sven Lovens minnes-
fond 3,600:

P. von Möllers dona-
tion (besparing) . 2,400:

A. F. Kegnells bota-
niska gåfvomedel 98,900:

A. F. Regnelis zoolo-
giska gåfvomedel 43,700

Porträttfonden . . . 25,600

Scbéelefonden . . . 14,900

Sparres donation . 500

K. O. E. Stenströms

testamentsfond . 3,300

Strömers donation . . 500

E. Sundbergs donation 1.200

C. C. Söderströms do-
nationsfond . . 109.200: —

.1. A. Wablbergs min-
nesfond .... 31,700: —

J. A. Wahlbergs me-
daljfond .... 3,600: —

L. J. Wallmarks testa-
mentsfond . . . 54,800: —
Kronor 1,076,900: —

211:

50

117:

—

162:

—

108:

—

4,450:

50

l,96(i:

50

1.152:

—

670:

50

22:

50

148:

50

22:

50

54:

—

4,914:

—

1,426:

50

162:

—

2,466:

—

48,460:

50

Iiänta il 5 % å P. von Möllers donation

22,000 kr., till lifränta 1,100: —

Till oförutsedda utgifter 3,750: 54 57,306: 04

Transport 205,125775

92 VETENSKAPSAKADEMIEMS ÅRSBOK. 1910.

Transport 205,125: 75
Gnmdfonden :

1 års ränta ä 4,5% å 525.800 kr 23,661: —

Af denna ränta utbetalas jämlikt Akademiens beslut
följande pensioner:
till afl. vaktmäst.

Skärléns dotter . kr. 300: —
till förre eldaren Lars-

Blom » 500: —

till förre portvakten

E. J. Eriksson . » 600: —

Summa utgifter hr. 228,786: 75

Till förstärkande af Akademiens Grundfond 5,000: —

Summa Kronor 233,786: 75

Stockholm den 5 november 1909.

J. L. Leljonmarck.

Sekreterarens årsberättelse

för

1909-1910

afgifven å högtidsdagen den 31 mars 1910.

Vill man rätt förstå ett folks karaktär och egenart, är
det ej tillräckligt att känna de nutida förhållanden, i hvilka
det lefver, man behöf ver äfven känna dess historiska utveck-
ling och de förhållanden, under hvilka föregående generationer
lefvat och verkat. Insikten om detta organiska samband mel-
lan forntid och nutid har skapat kärlek till de historiska
minnena och en liflig sträfvan så väl hos samhället som hos
enskilda att skydda och bevara allt, som kan vittna om våra
förfäders lif och verksamhet. Att rätt känna dessa minnen
af forna tiders arbete och verksamhet, det är, såsom Nordiska
museet genom sitt valspråk angifvit, ett villkor för att rätt
känna sig själf.

De mångahanda olika föremål, som förvaras i våra arke-
ologiska och historiska samlingar, måste dock för att rätt för-
stås ses i samband med de yttre förhållanden, under hvilka
våra förfäder lefvat. Klimatet, jordmånen, växt- och djur-
världen hafva tryckt sin prägel på flertalet af föremålen och
vi behöfva därföre äfven noggrant känna forna tiders natur-
förhållanden för att rätt förstå vårt folks historia. För den,
som insett detta, blir det ett behof och ett dyrbart behof
att, så vidt möjligt, äfven bevara minnen af den natur, som
omgifvit våra förfäder.

Men, invänder man, förändringarna i naturen äro bero-
ende af förändringar i de klimatiska förhållandena och dessa
undandraga sig all påverkan af människan. Detta är sant,
men här är ej fråga om dylik*a sekulära förändringar, som bero
af en långsam och ofta knappt märkbar ändring af de klima-

94 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

tiska faktorerna utan här gäller det endast att skydda natu-
ren mot de förändringar, som inträda på grund af människans
eget ingripande. Markens uppodling, skogarnas afverkning,
torfmossarnas, mineraliernas och vattendragens användning i
industriens tjänst kunna inom kort så förändra ett lands ut-
seende och beskaffenhet att föga eller intet återstår af dess
ursprungliga natur. Det oaktadt kan det naturligtvis ej blifva
tal om, att i stort sedt lägga några hinder i vägen för använd-
ningen af våra naturtillgångar i odlingens eller industriens
tjänst. Naturskyddets syfte är endast att här och där i lan-
det afsöndra större eller mindre områden, inom hvilka natu-
ren, fullt ostörd af hvarje ingrepp från människans sida, kan
få utveckla sig i obunden frihet. Härigenom skall ock mången
växt- och djurform finna en fristad, i hvilken han kan åtnjuta
de yttre lifsvillkor, som för hans fortbestånd äro oundgäng-
ligen nödvändiga.

Genom den naturliga ängsmarkens uppodling ocli förvand-
ling till bördiga sädesfällt eller konstgjorda ängar fördrifvas
årligen talrika växt- och djurarter från stora områden af vårt
land och när en skogsmark afverkas, försvinner från den mar-
ken ej allenast den af verkade skogen utan äfven många djur
och växter, som i skogens skugga och fuktighet hade beting-
elserna för sin tillvaro. Äfven om en ny skog sedermera upp-
växer i den gamlas ställe, blir detta vanligen en skog af
annan beskaffenhet, en enligt alla konstens regler skött kul-
turskog, i hvilken förhållandena äro väsentligen olika dem,
som rådde i den ursprungliga naturskogen. I kulturskogen
äro alla träd nästan af samma ålder och afverkas så snart
de nått sin fulla mognad, men innan de blifvit öfvermogna
eller på något sätt börjat att taga skada. I urskogen finna
däremot äfven de hundratal djurformer, som äro bundna vid
förmultnande växtämnen, riklig näring och dit fly äfven
många växter, hvilka, liksom skogsfrun {Epi/pogum aphyllum),
endast i urskogens rika mylla och halfskymning finna tref-
nad och kunna utveckla sina blommor.

Hvad nu blifvit sagdt om våra skogar gäller i främsta
rummet barrskogarne, men kan äfven i många fall tillämpas
på löf träden. Att betrakta dessa hvart och ett för sig skulle
föra oss alldeles för långt. Vi inskränka oss därföre till att
säga några ord om det förnämsta af dem alla, eken. Eken
har, såsom fynden i våra torf mossar utvisa, funnits i Sverige

SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1910. 95

förr, än granen invandrade, och fordom utan allt tvifvel spe-
lat en större roll i landets vegetation än nu. Intet af våra
löfträd har heller att uppvisa en så rik och egendomlig fauna
som just eken. Anmärkningsvärdt är särskildt den omstän-
digheten, att de gamla månghundraåriga ekarna hafva en
särskild djurvärld, som ej trifves i de unga eller medelålders
träden. Det är denna fauna, representerad bland andra af
ekoxen, eremitbaggen (Osmodervna ere^nita L.) och ekbocken
{Cerambyx cerdo L.), som i våra dagar hotas af fullständig
undergång. De gamla ekarna, som sträcka sina anor tillbaka
ända till vår medeltid, blifva såsom enstaka träd allt mer
och mer sällsynta och de ställen i vårt land, där de ännu
förekomma i större antal tillsammans så att man kan tala
om att gammalt ekbestånd äro ytterst få. Dessa uråldriga
ekar nedhuggas nu årligen i stort antal till bränsle och inga
andra komma i deras ställe, ty ekonomiskt sedt är det långt
förmånligare att af verka ekarna medan de ännu äro i sin
medelålder och fullt friska än att låta dem stå, till dess de
blifva gamla och skröpliga.

En annan syn på saken har naturligtvis naturskyddsvän-
nen. För honom torde knappast någon naturskyddsfråga i
vårt land vara så trängande som den att i tid genom enskildt
eller offentligt initiativ rädda några af de få gamla ekbestånd,
som ännu finnas kvar och därmed äfven något af den säregna
och uråldriga växt- och djurvärld, som ännu vid vår histo-
rias begynnelse var utbredd öfver hela södra delen af vårt
land, men nu är undanträngd till några få platser och snart
blir alldeles utrotad.

De nu anförda exemplen må vara tillräckliga för att visa
naturskyddsfrågans betydelse och innebörd.

Med öppen blick för de plikter, som i detta fall åligga
oss såväl gent emot forntiden som emot våra efterkommande,
har sistlidne års riksdag antagit och Kungl. Maj:t under år
1909 utfärdat lag dels om naturminnesmärkens fredande dels
om nationalparker.

Enligt dessa lagar har vetenskapsakademien från och med
detta års början erhållit viktiga uppgifter med afseende på
naturskyddets genomförande och vidmakthållande i Sverige.
Hvilken omfattning denna fråga kan komma att få, är omöj-
ligt att förutse, men sannolikt är, att naturskyddsfrågorna i
framtiden skola komma att kräfva mycket arbete och måhända

96 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

blifva den mest omfattande af akademiens uppgifter. Om
akademien det oaktadt åtagit sig uppdraget, så har det skett
därföre, att naturskyddsfrågan står i ett nära samband med
hennes öfriga uppgifter och emedan akademien vågat hoppas
att äfven för naturskyddet kunna påräkna samma intresse
och offervilHghet, som hittills för andra hennes sträfvanden
i vetenskapens tjänst kommit henne till del såväl från stats-
makterna som från enskilda.

Sedan 1904 års riksdag beslutat att till byggnadsplats för
naturhistoriska riksmuseet förvärfva ett område å Djurgårds-
Freskati af omkring 91,000 kvm., blef däraf en följd, att aka-
demien för egen del äfven behöfde söka sig en byggnadsplats
i närmaste grannskap till riksmuseets tomt. För detta ända-
mål inköpte akademien år 1906 från Bergianska stiftelsen ett
midt emot södra delen af riksmuseets tomt beläget område
af ungefär 14,000 kv. -meters storlek. Vid närmare gransk-
ning af ifrågavarande tomtplats befanns det synnerligen önsk-
ligt, att densamma utvidgades med ett söder därom beläget
område, som hufvusakligen upptages af en bergskulle, som
helt och hållet behärskar den norr därom belägna byggnads-
platsen. Sedan Kungl. Maj:ts nådiga proposition om denna
kulles försäljning till akademien vunnit sistlidne riksdags bifall,
har akademien för sina egna byggnader erhållit en tillräck-
ligt stor och fullt lämplig byggnadsplats. Akademien hoppas
därföre nu kunna få sina byggnader färdiga samtidigt med
<le nya byggnaderna för naturhistoriska riksmuseet.

Enär kostnaderna för akademiens nya byggnader vid
Freskati skola betäckas med värdet af hennes nuvarande egen-
dom i kvarteret Grönlandet norra är det ock af betydelse för
byggnadsfrågans lösning, att den segslitna frågan om ett till
förmån för Adolf Fredriks församling å akademiens hus i sta-
den hvilande servitut, nu synes snart kunna blifva löst, enär
«ervitutets värde i dessa dagar genom enhällig dom af skilje-
män blifvit satt till 10,000 kronor.

Statsanslag.

Sistlidne års riksdag har med anledning af Kungl. Maj:ts
därom gjorda framställningar

dels beviljat en höjning af det ordinarie anslaget till expen-
ser för naturhistoriska riksmuseet från 12,000 till 15,000 kronor;

SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1910. 97

dels å extra stat för år 1910 anvisat:

3,600 kronor för inlösen af fullständiga exemplar och
enskilda delar af en internationell katalog öfver naturveten-
skaplig litteratur samt för upprätthållande af en svensk regi-
onalbyrå för detta arbete;

3,500 kronor till vård, underhåll och förkofran af natur-
historiska riksmuseets etnografiska afdelning;

2,000 kronor till inköp och insamling af naturalier, till
arbetsbiträden samt till andra utgifter vid riksmuseets afdel-
ning för arkegoniater och fossila växter;

1,451 kronor till betäckande af verkställd reparation af
macerationshuset vid Värtan ;

8,800 kronor till täckande af brist i naturhistoriska riks-
museets anslag till expensmedel;

4,000 kr. för beredande af personlig löneförbättring åt amanu-
enserna G. Flink och G. A. H. Dahlstedt vid samma museum;

10,850 kronor till upprätthållande af fullständigt ordnad
väderlekstjänst vid meteorologiska centralanstalten samt af
två meteorologiska stationer, den ena i Gellivare och den andra
i norra Värmland eller i norra Dalarne;

13,700 kronor till utförande under meteorologiska central-
anstaltens ledning och kontroll af vissa meteorologiska obser-
vationer för den hydrografiska undersökningen af Sveriges
färskvatten ;

3,000 kronor såsom understöd för fortsatt utgifning af
tidskriften »Acta Mathematica».

1,424 kronor till täckande af kostnaderna för Sveriges
andel i den internationella jordmätningen; samt

720 kronor såsom Sveriges bidrag till bekostande af en
internationell publikation öfver vetenskapliga undersökningar
af de högre luftlagren.

Eldaren vid naturhistoriska riksmuseet Lars Larssson
Blom har för sin återstående lifstid erhållit en årlig pension
af 500 kronor

Till reparation af naturhistoriska riksmuseets värmeled-
ning har Kungl. Maj:t anvisat ett belopp af 3,562 kronor 50
öre samt till flyttning och installering af etnografiska afdel-
ningens Vanadissamlingar 6,500 kronor.

Efter akademiens hörande har Kungl. Maj:t beviljat föl-
jande reseunderstöd för vetenskapligt ändamål:

400 kronor till professor Johan Peter Klason för att

Vflenskap^akademiens Årsbok. S. 1910. 7

98 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

såsom Sverisfes ombud deltaga i den sjunde internationella
kongressen för tillämpad kemi.;

400 kronor till professer Svante Arrhenius för att såsom
ombud för Sverige deltaga i den internationella kongressen
för radiologi och elektricitet i Briissel;

400 kronor till professor Alfred Gabriel Nathorst för
att såsom ombud för Sverige deltaga i den tredje internatio-
nella botaniska kongressen i Briissel den 14 — 22 maj 1910;

400 kronor till professor Jakob Eriksson för att likale-
des såsom Sveriges ombud deltaga i samma kongress;

400 kronor till professor Axel Wirén för att såsom om-
bud för Sverige deltaga i den åttonde internationella zoolog-
kongressen i Graz den 15—20 augusti 1910;

735 kronor till professor Bbor Yngve Sjöstrdt för att
under sex veckor sommaren 1910 idka studier vid museerna
i Berlin, Paris, Briissel och Wien; samt

735 kronor till professor Einar Lönnberg för att under
sex veckor idka studier i utlandet och därvid äfven deltaga
i den femte internationella ornitologkongressen i Berlin den
30 maj — 4 juni 1910.

Donationer.

Den i föregående årsberättelse omnämnda Bomanska dona-
tionen till förmån för naturhistoriska rikssmuseets entomolo-
giska afdelning har nu öfverlämnats af boets utredningsmän
och visat sig uppgå till nära 30,000 kronor.

Akademiens zoologiska station vid Kristineberg i Bohus-
län har äfven detta år fått emottaga en värdefull gåfva, i
det att fru Anna Broms till densamma öfverlämnat ett belopp
af 3,000 kronor för åstadkommande af en rörledning från sta-
tionen ut på djupt vatten, genom hvilken fullt rent hafsvat-
ten kan tillföras stationens akvarier.

En person, som önskat förblifva okänd, har till fördel-
ning mellan naturhistoriska riksmuseets afdelningar och aka-
demiens bibliotek öfverlämnat en synnerligt värdefull bok-
samling af nära 10,000 band och småskrifter, hufvudsakhgen
af botaniskt och geologiskt innehåll.

Till Naturhistoriska riksmuseet hafva i öfrigt öfverläm-
nats en mängd gåfvor, för hvilka närmare redogörelse läm-
nas i vederbörande intendenters berättelser.

SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1910. 99

Akademiens skrifter.

Af akademiens skrifter hafva under året utkommit:

Akademiens Handlingar : n:o 10 — 12 af 43 bandet, hela
det 44 bandet samt n:o 1 — 4 af 45 bandet;

Arkiv för inatematik, astronomi och fysik: femte bandets
3 och 4 häfte, samt 1 häftet af sjätte bandet;

Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: tredje bandets 3
häfte ;

Arkiv för botanik: fjärde häftet af åttonde bandet samt
första och andra af det nionde;

Arkiv för zoologi: femte bandet samt första häftet af det
sjätte.

Meteorologiska iakttagelser i Sverige: femtionde bandet
med två bihang, af hvilka det ena innehåller en af professor
H. E. Hamberg utarbetad sammanfattning af iakttagelser
öfver molnighet och solsken på den skandinaviska halfön
under åren 1890 — 1908 och den andra de meteorologiska iakt-
tagelser, som gjorts vid Vassijaure naturvetenskapliga station
under tiden den 1 au g. 1906 till den 31 juh 1907;

Akademieris Årsbok för år 1909 samt

Lefnadsteckningar öfver Akademiens efter år 1854 af lidna
ledamöter: fjärde bandets fjärde häfte.

De nämnda skrifterna bestå af 313 ark text och 107 taf-
lor samt innehålla 94 afhandlingar, af hvilka 21 behandla
matematiska och astronomiska, 10 fysiska och meteorologiska,
10 kemiska och mineralogiska, 17 botaniska, 26 zoologiska,
samt 10 blandade ämnen.

Genom akademiens försorg hafva de skildringar af Carl
VON Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare, hvilka
år 1907 utgåfvos på svenska, nu äfven utkommit i en tysk
upplaga. De hafva i Tyskland mottagits med synnerlig väl-
vilja och väsentligen bidragit att skingra de oriktiga föreställ-
ningar rörande Linnés vetenskapliga betydelse, som särskildt
i Tyskland på senare tid sökt göra sig gällande.

Afgifna utlåtanden.

På grund af Kungl. Maj:ts eller vederbörande departe-
ments remiss har akademien under det gångna året afgifvit
utlåtanden i följande 25 ärenden:

100 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅESBOK. 1910.

öfver en underdånig ansökan af styrelsen för föreningen
till skyddande af Måkläppens fågelfauna om tillstånd att utan
hinder af K. Kungörelsen den 25 januari 1907 vidtaga åtgär-
der för hämmande af skrattmåsens allt för stora ökning å
detta skär;

öfver ett mellan österrikiske ingenjören C. Steffen och
svenske ingenjören R. Bengtsson Härje hos Kungl. Maj:t
anhängiggjort patentmål;

öfver ett af härvarande brittiske minister till k. utrikes-
departementet öfverlämnadt memorandum angående förslag
till lagbestämmelser om förbud af införsel till det förenade
konungariket af fjädrar och skinn af vilda fåglar;

öfver en i riksdagens andra kammare väckt motion om
anskaffande för Sveriges räkning af en arbetsplats vid den
internationella hafsstationen i Neapel;

öfver en underdånig ansökan af professor Helge von
KocH om ett anslag af 4,000 kronor till Sveriges delegerade
i den internationella kommissionen för matematisk under-
visning;

öfver väckt förslag om utlåning af böcker och manuskript
mellan offentliga bibliotek i Sverige och Italien;

öfver en inbjudning till Sverige att låta sig officiellt repre-
senteras vid den tredje internationella kongressen för bota-
nik, som är afsedd att hållas i Briissel den 14 — 22 maj 1910;

öfver en inbjudning till Sverige att genom ombud del-
taga i en internationell kongress för radiologi och elektricitet
i Briissel den 13 — 15 september 1910;

öfver en underdånig ansökan af professor G. Mittag-Leff-
LER om ett anslag af 3,000 kronor för utgifvande under år
1911 af tidskriften »Acta mathematica» ;

öfver ett af professor Einar Lönnberg upprättadt under-
dånigt förslag till gränser för Garphyttans, Hamra, Stora
Sjöfallets, Abisko och Sarjeks nationalparker;

öfver en underdånig ansökan af professor O. Nordstedt
om ett anslag af 700 kronor för utgifvande under år 1910 af
tidskriften »Botaniska Notiser»;

öfver en underdånig ansökan af Svenska botaniska för-
eningen om ett understöd af 1,500 kronor för utgifvande af
»Svensk Botanisk Tidskrift» under år 1910;

öfver en anhållan af styrelsen för Göteborgs statsbiblio-
tek att erhålla ett af de fem exemplar af »International Cata-

SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1910. 101

logne af scientific Litterature» som årligen inlösas för stats-
medel;

öfver ett af myntdirektören K. A. W allroth utarbetadt
förslag till instruktion för mynt- och justerings verket, hvar-
uti bland annat föreslagits, att akademien skulle utse en
medlem i den kommission, som enligt 19 § ägde att pröfva,
huruvida guldmyntspost, som från verket aflevererats, i afse-
ende å halt och vikt öfverensstämde med föreskrifterna i lagen
om rikets mynt;

öfver en underdånig ansökan af doktor Sven Hedin om
ett statsunderstöd af 75,000 kronor för utgifvande af de veten-
skapliga resultaten af hans senaste resa i Tibet;

öfver hosKungl. Maj:t anhängiggjordt mål mellan fabriks-
idkaren F. Kockum i Malmö ra. fl. äfvensom Skånska soc-
kerfabriksaktiebolaget i Landskrona, å ena, samt ingenjören
Per Bengtsson Härje, å andra sidan, angående intrång i
patenträtt ;

öfver revissionssaken mellan Skånska sockerfabriksaktie-
bolaget, å ena, samt ingenjören Per Bengtsson Härje, å
andra sidan, om ogiltighet af ett Härje under n:o 10549 med-
delad t patent;

öfver revissionssaken mellan Skånska sockerfabriksaktie-
bolaget, å ena, samt ingenjör Per Bengtsson Härje, å andra
sidan, om ogiltighet af ett Härje under n:o 7770 meddeladt
patent ;

öfver ett mål mellan godsägaren Gottfr. Warholm i Tuna
m. fl., å ena, samt ingenjör Per Bengtsson Härje, å andra
sidan, angående intrång i patenträtt;

öfver ett mål mellan direktören C. Tranchell i Lands-
krona m. fl., å ena, samt ingenjör Per Bengtsson Härje, å
andra sidan, angående intrång i patenträtt;

öfver en underdånig ansökan af lektor J. Westman om
understöd för bearbetning af iakttagelser öfver solskenstidens
längd i Stockholm;

öfver en inbjudning till Sverige att låta sig representera
vid den 17:de internationella amerikanistkongressen i Buenos
Ayres i maj 1910;

öfver en underdånig ansökan af professor C. G. Santes-
son om understöd för utgifvande af ett arbete öfver »Crania
lapponica», som framlidne professorn i anatomi vid Karolinska
institutet friherre Gustaf von Duben efterläm^nat;

102 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

öfver en inbjudning till Sverige att sända ombud til] den
åttonde internationella zoologkongressen i Graz;

öfver en underdånig ansökan af professorerna Ernst Alm-
QuiST, G. G. Santesson, J. E. Johansson, U. Quensel och
Hj. Öhrwall om användning af en del af de medel, som äro
disponibla för rusdrycksmissbrukets bekämpande till vetenskap-
liga undersökningar och utredningar på alkoholfrågans område;

öfver en underdånig ansökan af professor Yngve Sjö-
stedt om anslag för utrikes resa;

öfver en underdånig ansökan af professor Einar Lönn-
berg om anslag för utrikes resa.

Inkomna berättelser.

Berättelser öfver vetenskapliga resor och undersökningar,
som utförts med understöd från akademien, hafva under året
inkommit från:

fil. licentiaten Nils Rosén, hvilken såsom innehafvare
af det Letterstedtska utrikesresestipendiet företagit en zoolo-
gisk studieresa till Bahamaöarne;

ingenjör Erik Delin, som innehaft samma stipendium
för att i Norra Amerikas förenta stater studera skeppsbyggen ;

docenten Knut Stjerna, som likaledes innehaft det Let-
terstedtska utrikesresestipendiet för att genom studier af
fornsaker i museerna i Tyskland, Schweiz, Italien, Spanien,
Frankrike, Belgien och England söka utreda frågor rörande
Skandinaviens förbindelser med öfriga länder under tiden
mellan år 300 och 700 efter Kr. f.;

med. licentiaten Paul Rosenius, som i skilda delar af
Sverige gjort iakttagelser öfver fåglarnes lif och häcknings-
förhållanden ;

studeranden vid Lunds universitet Fr. Freidenfelt,
hvilken såsom innehafvare af det Letterstedtska inrikesrese-
stipendiet idkadt morfologiska och biologiska studier öfver
rötterna hos strandväxter vid hafvet och större insjöar;

herr Hugo Hennig, hvilken såsom innehafvare af Byzan-
tinska stipendiets ena del i Sachsen, Schlesien, Böhmen och
Belgien tagit kännedom om linberedningen;

docenten V. Carlheim-Gyllensköld, som haft understöd
från Wallmarkska fonden för undersökningar rörande jord-
magnetismens sekulära variationer;

SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1910. 103

vik. läroverksadjunkten K. B. Nordström, som idkat
växtgeografiska studier i skilda trakter af Sverige;

studeranden Hans Ahlmann, som undersökt den hvarf viga
leran öster om Billingen;

fil. kandidaten Kjell Eriksson, som i södra Jämtland
gjort undersökningar öfver isdämda sjöar;

fil. doktor Torsten Lagerberg, som idkat botaniska
studier vid Torne Träsk;

docenten Harald Kylin, som studerat och insamlat
svenska sötvattensflorideer;

docenten Rob. E. Fries, som undersökt myxomycetfloran
inom Torneträskområdet;

amanuensen W. Björck, som haft understöd för studier
öfver de svenska littoralfiskarnas biologi;

fil. kandidaten Ivar Sefve, som studerat bergsbäck-
faunan i våra sydligaste fjälltrakter;

fil. kandidaten Hugo Oldevig, som undersökt amphi-
podfaunan i Bohusläns skärgård;

fil. kandidaten Nils Odhner, som haft understöd från
Regneils zoologiska gåfvomedel för att vid Kristinebergs zoo-
logiska station göra undersökningar öfver nudibranchiaternas
färger och deras ontogenetiska utveckling;

docenten Walfrid V. Ekman, som ur Wallmarkska fonden
erhållit ett reseunderstöd för fortsatta undersökningar i hydro-
dynamik såväl i praktiskt som teoretiskt syfte;

fil. kandidaten David Nilsson, som fått understöd för
histologiska studier öfver amphictenider;

fil. kandidaten W. Kaudern, som undersökt i Kristian-
stadstraktens kritområde befintliga grottbildningar och liålig-
heter samt från

docenten Simon Bengtsson, som haft understöd från
Regneils zoologiska gåfvomedel för att i norra Sverige idka
studier och undersökningar öfver Ephemerider och PJecopterer.

Tjänstemän.

Sedan Kungl. Maj:ts framställning om ändrade löneför-
måner för naturhistoriska riksmuseets intendenter och meteo-
rologiska centralanstaltens föreståndare blifvit af 1909 års
riksdag bifallen, har akademien ansett sig äfvenledes böra
bevilja sina egna tjänstemän och betjänte en däremot svarande

104 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

löneförbättring. Dessa nya lönevillkor hafva trädt i kraft
från början af år 1910.

Fil. licentiaten Hjalmar östergren har utsetts att för
en ytterligare tid af tre år, räknadt från den 1 maj 1909,
vara föreståndare för akademiens zoologiska station vid
Kristineberg.

Det ökade arbetet vid akademiens bibliotek har gjort det
nödvändigt att därstädes inrätta en andre amanuensbefattning.
Till förste innehafvare af denna plats har akademien kallat
fil. kandidaten Fredrik Esaias Åhlander.

På grund af den ständigt växande omfattningen af aka-
demiens ekonomiska förvaltning och i samband med en om-
reglering af kamrerarens : tjänsteåligganden har akademien
anställt en särskild bokförare och därtill antagit skrifbiträdet
Ernst Fredrik Dahlström.

Konservatorn vid naturhistoriska riksmuseet Anders
Svensson, hvilken alltsedan 1877 innehaft sin befattning,
har från den 1 november 1909 erhållit af sked med pension.
Det är akademien ett nöje att vid detta tillfälle uttala sin
tacksamhet till konservator Svensson för det nit och den
stora skicklighet, hvarmed han städse utfört sitt arbete i
riksmuseets tjänst. Den efter konservator Svensson lediga
befattningen har. ännu ej kunnat återbesättas.

Sedan den nyligen till andre konservator vid naturhisto-
riska riksmuseet antagne Lars Erik Ericson anhållit om
af sked för att återvända till Norra Amerika, har akademien
till hans efterträdare utsett konservatorseleven John David
Meyert.

Nobelstiftelsen.

Byggnaderna för den fysikalisk-kemiska afdelningen af
vetenskapsakademiens Nobelinstitut hafva under år 1909 blif-
vit färdiga och efter en enkel invigning, den 18 augusti, tagits
i anspråk för sitt ändamål.

Samtidigt har första bandet af »Meddelanden från K.
Vetenskapsakademiens Nobelinstitut» fullständigt utkommit.
Dessutom har äfven en afhandling af andra bandet utkommit.

Till fullmäktige i Nobelstiftelsen för åren 1910 och 1911
har akademien utsett sina ledamöter herrar Åkerman, Ret-
zius, Sidenbladh, Cederblom, Almström och Aurivillius.

SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1910. 105

Vid sin sammankomst den 9 november 1909 beslöt aka-
demien att dela årets Nobelpris i fysik mellan civilingenjören
GuGLiELMO Marconi i London och professor Ferdinand
Braun i Strassburg i anledning af deras förtjänster om den
trådlösa telegrafiens utveckling samt tilldela det kemiska
priset åt f. d, professorn vid universitetet i Leipzig Wilhelm
OsTWALD för hans arbeten öfver katalys. Alla tre pristagarne
infunno sig i Stockholm för att emottaga sina pris och höllo
den 11 och 12 december i akademiens hörsal de dem ålig-
gande föreläsningarne.

Stipendier och belöningar.

De medel, hvilka akademien under det gagna året kunnat
använda till utdelning af pris eller stipendier, hafva uppgått
till ett sammanlagdt belopp af 35,400 kronor och hafva i
öfverensstämmelse med för dem gällande bestämmelser blifvit
på följande sätt använda.

Arnbergska priset å 1,000 kronor har tilldelats docenten
i politisk ekonomi vid Stockholms högskola Nils Richard
WoHLiN för hans arbete: »Den jordbruksidkande befolk-
ningen i Sverige 1751 — 1900; en statistisk-demografisk studie
på grundval af de svenska yrkesräkningarne», Stockholm 1909.

Berzelianska stipendiet, å 1,000 kronor, har äfven detta
år uppburits af docenten i kemi vid Uppsala universitet Otto
Holmberg.

Beskowska stipendiet har tillerkänts fil. doktor Per
Abraham Roman för ordnande och bearbetning af natur-
historiska riksmuseets samlingar af exotiska braconider.

Af Brandelska fondens räntor hafva 2,400 kronor fördelats
mellan naturhistoriska riksmuseets botaniska, palseobotaniska
och entomologiska afdelningar.

Edlundska fondens disponibla årsränta, 1,579 kronor 62 öre,
har denna gång blifvit lagd till kapitalet.

Fernerska priset, 114 kronor 8 öre, har tilldelats amanu-
ensen vid k. Tekniska högskolan S. Wigert för hans i aka-
demiens Arkiv för matematik, astronomi och fysik intagna
afhandling: »Sur un théoréme de la théorie des fonctions
analytiques».

Akademien har denna gång ej funnit anledning att utdela

106 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910

den Flormanska belöningen. Beloppet 287 kronor 4 öre har
därföre lagts till fondens kapital.

För undersökningar rörande Sveriges naturförhållanden
har akademien utdelat ett belopp af 2,000 kronor, hvilket
fördelats så att 600 kronor anslagits för geologiskt, 775 för
botaniskt och 625 för zoologiskt ändamål. Stipendiaterna
äro: studeranden vid Stockholms högskola Hans Ahlmann,
fil. kandidaten Kjell Eriksson, fil. licentiaten R. Hägg;
docenten H. Kylin; lektor Hj. Möller; studeranden Alf
Hannerz; fil. kandidaten O. Hammarsten; fil. kandidaten
Nils Odhner; lektor Sven Ekman; fil. doktor P. A. Roman;
fil. kandidaten R. Söderberg och adjunkten G, A. Ringselle.

Räntan å Grillska fonden, 1,740 kronor 64 öre, har öfver-
lämnats till Nordiska museets nämnd såsom bidrag till under-
håll af Skansens djur.

Af Hahnska donationens ränta hafva 300 kronor tilldelats
lektor Einar Wahlgren för entomologiska studier å Ölands
älvar; 250 kronor docenten H. Kylin för algologiska forsk-
ningsarbeten samt 500 kronor med. licentiaten Paul Rose-
Nius för en zoologisk studieresa till södra Algeriet.

Lmdbomska belöningen har akademien denna gång ej
funnit skäl att utdela; räntan utgörande 169 kronor 28 öre
har därföre lagts till kapitalet.

Af Regneils botaniska gåfvomedel hafva 1,578 kronor 84 öre
användts till vård, underhåll och bearbetning af de Regneil-
ska samlingarne i naturhistoriska riksmuseets botaniska
afdelning.

Af Regneils zoologiska gåfvomedel hafva 500 kronor ut-
delats till fil. licentiaten Nils Rosén för att i utländska
museer studera reptilier, fiskar och dekapoda krustacéer ; 250
kronor till fil. kandidaten Nils Odhner och med. studeran-
den Einar Hammarsten gemensamt för studier öfver Härje-
dalens mollusker, fjärilar och sötvattensdjur; 150 kronor till
fil. studeranden John Runnström för undersökning af rota-
torierna i sjön Tåkern ; 300 kronor till adjunkten Lars Ga-
briel Andersson för ritningar till ett arbete öfver de yttre
fortplantningsorganens utveckling hos vissa ryggradsdjur;
300 kronor till professor G. Holm för utförande af figurer
öfver en märkhg krinoidéplatta från Gotland; 200 kronor till
fil. kandidaten K. Yngve Schwarz för undersökning af krus-
tacéerna i sjön Tåkern; 400 kronor till fil. licentiaten Hugo

SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1910. 107

Ågren för utarbetandet af en monografi öfver Sveriges col-
iembola samt 300 kronor till fil. kandidaten Sixten Bock
för en undersökning af polyclad och nemertin-faunan i Trond-
hjemsf jorden.

ÄcÄee^e-f ondens ränta, 685 kronor 40 öre, har öfverläm-
nats till docenten vid Tekniska högskolan John Köhler
såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för en under-
sökning af björknäfverns kemiska beståndsdelar.

Från Carl Christian Söderströms fond till främjande
af den nationalekonomiska vetenskapen har såsom understöd
utdelats 4,800 kronor, livaraf 2,000 kronor till docenten vid
Stockholms högskola Nils Wohlin för ett arbete om den
svenska jordstyckningspolitiken i de 18:e och 19:e århundra-
dena; 2,000 kronor till fil. licentiaten Karl Pet änder för en
afhandling öfver 1700-talets ekonomiska åskådningar i Sverige;
500 kronor till civilingenjören Constans Billberg för utar-
betning af en statistisk-ekonomisk undersökning af den meka-
niska verkstadsindustrien i Sverige samt 300 kronor till
byråingenjören Henrik Gustaf Tisell för en utredning om
varumärkesskyddet,

Johan August Wahlbergs resestipendium har tilldelats
fil. doktor P. Dusen för en botanisk och zoologisk resa i
södra delarna af Sydamerika.

Från öfverdirektör L. J. Wallmarks fond hafva 1,200
kronor tilldelats lektorn vid Tekniska högskolan P. J. Holm-
quist såsom belöning för hans arbete : »Studien iiber Oranite
von Schweden» samt lika stort belopp docenten vid Uppsala
universitet Erik Fagerholm för undersökningar medelst
bimetallisk pendelapparat öfver tyngdkraftens intensitet i
olika delar af Sverige och på Spetsbergen.

Af Letterstedtska gåfvomedlens räntor hafva stipendier och
understöd utdelats till ett sammanlagdt belopp af 11,107
kronor 86 öre. — Letterstedtska utrikesresestipeiidiet har
tilldelats fil. licentiaten Erik Mjöberg för en zoologisk resa
till de mindre kända delarne af Västaustralien. — Inrikesre-
sestipendiet har fil. kandidaten K. B. Nordström erhållit för
studier öfver Medelpads flora — Letterstedtska priset för
utmärkta författare och viktiga upptäckter har lika fördelats
mellan riksbibliotekarien E. W. Dahlgren för hans år 1909
i Paris utgifna arbete: Les relations commerciales et mariti-
mes entré la France et les cotes de Focean pacifique, Tome

108 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

1. och professorn vid Karolinska institutet Erik Muller för
hans arbete: Die Brustflosse der Selachier. Ein Beitrag zu
den Extremitäten-Theorien». — Letterstedtska öfversättnings-
priset har tillerkänts f. d. professorn vid Lunds universitet
M. K. LöwEGREN såsom belöning för hans arbete: »De
Hippokratiska skrifterna i svensk öfversättning. Förra Delen».
— De Letterstedtska medlen för maktpåliggande vetenskap-
liga undersökningar hafva tilldelats professor A. G. Nathorst
såsom bidrag till undersökning af stenvandlade växter från
tertiärformationen. — Letterstedska släktstipendiet har för
sista gången tilldelats donators dotterson Yves Gabriel
Letterstedt de Montmort och nu annonserats ledigt till
ny ansökan. — Dessutom hafva föreskrifna delar af årsräntan
utbetalats till Domkapitlet i Linköping, till pastorsämbetet i
Wallerstads församling samt till styrelsen för K. Serafimer-
lasarettet.

Letterstedtska föreningens fonder uppgingo vid 1909 års
slut till 865,417 kronor 75 öre. Den disponibla räntan 17,049
kronor 40 öre har i vanlig ordning öfverlämnats till förening-
ens styrelse.

Vegajonden utgjorde vid 1909 års slut 70,862 kronor
14 öre. Sedan föreskrifvet belopp blifvit lagd till kapitalet,
har den återstående delen af årsräntan öfverlämnats till
svenska sällskapet för antropologi och geografi för att använ-
das dels till Vegastipendium dels till utdelning af Vegame-
daljen.

Sin stora Linnémedalj i silfver har akademien tilldelat
järnvägsdirektören i Paranå Carl Westerman och banin-
genjören därstädes doktor Rudolf Lange i anledning af de
stora tjänster, som dessa herrar bevisat den svenske forsk-
ningsresanden doktor P. DusÉN. Den mindre Linnémedaljen
i guld har öfverlämnats till den berömde franske entomologen
Henri Fabre såsom ett erkännande af hans utomordentliga
förtjänster såsom insekt-biolog samt till William Carruthers
i London och konservator G. Sandberg i anledning af tjän-
ster, som de gjort det Naturhistoriska riksmuseet.

Akademiens minnespenning för innevarande år är präg-
lad öfver hennes framlidne ledamot statsrådet friherre Gud-
mund Göran Adlerbeth.

SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1910. 109

Ledamöter.

Akademien har under året genom döden förlorat bland
sina svenska ledamöter professorn vid Karolinska mediko-ki-
rurgiska institutet Johan Erik Widmark, f. d. professorn
vid samma institut Ernst Ludwig Wilhelm ödmansson
och professorn i fysik vid Uppsala universitet Knut Johan
Ångström.

samt bland sina utländska ledamöter f. d. direktören för
observatoriet i Washington Simon Newcomb, föreståndaren
för den zoologiska stationen i Neapel Anton Dohrn och f. d.
presidenten för den fysikaliskt-tekniska riksanstalten i Char-
lottenburg Friedrich Kohlrausch.

Genom inval har akademien med sig förenat såsom
svensk ledamot professorn i fysiologi vid Karolinska mediko-
kirurgiska institutet Johan Erik Johansson samt såsom
utländske ledamöter professorn vid universitetet i Köpen-
hamn Hans William Scharling, professorn i kemi vid uni-
versitetet i Leipzig Wilhelm Ostwald, professorn i historia
vid universitetet i Paris Ernest Lavisse, professorn i astro-
nomi vid universitetet i Leipzig Heinrich Bruns och pro-
fessorn i zoologi vid Berlins universitet Franz Eilhard

SCHULZE.

Institutionsföreståndarnes Årsberättelser.

A. Akademiens institutioner.
1. Observatoriuni.

Under året 1909 hafva beträffande personalförhållandena
vid Observatorium inga förändringar ägt rum. Såsom ama-
nuens för de astrofotografiska arbetena fungerade herr
G. B. Strömberg och för meridianobservationerna herr kan-
didat A. Roth.

Observationerna med Meridiancirkeln af Circumpolarstjär-
nor inom zonen + 45° till -f 90° Dekl., hvilka hämtats ur Rad-
cliffe Catalogue of stars för 1845, hafva af kandidat A. Roth fort-
satts. Deduktionerna af rektascensionsbestämningarna under
åren 1897 och 1898 hafva fullbordats och manuskript för
observationerna 1897 för tryckning sammanställts.

Med den astrofotografiska refraktorn fuUständigades de
plåtserier, som tillhöra de i föregående berättelser omnämnda
parallax-objekt. Därvid upptogos till plåtserierna för hvarje
särskildt objekt s. k. Beversplétar, för att möjliggöra det rik-
haltiga materialets användning för upptäckande af föränderliga
stjärnor eller för fastställande af andra celesta förändringar
inom plåtområdena. För detta ändamål har en särskild plåt-
kofnparator blifvit beställd.

De erhållna fotogrammen fördela sig på följande objekt:
^3062; 02 i; /:? Andromedce; Kru 91; rAndromedge; 41 Hev.
Andromedse; Porter 250; rAndromedte; Krii. 127; Krii. 323;
0^82; Porter 443; Fedorenko 1384; Bossert 1040; G. C. 1137;
G. C. 1366; G. C. 2343; G. C. 2350; G. C. 2620; 0^234;
Porter 782; if;Herculis; 99 Herculis; Komet Halley; Mars och
Saturnus. De af de sistnämnda planeterna tagna plåtar er-
höUos under de gynnsammaste möjliga luftförhållanden och
Mars var under hösten synnerligen gynnsamt belägen i nära

112 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910

opposition och af stånd. Bilderna med den allt för korta
kameran blifva emellertid så oerhördt små att vid deras för-
storing de flesta detaljer, undantagandes den södra polar-
fläcken, försvinna. Visuellt observerades Mars den 6 oktober
11^ Sö"" b. t. vid bästa tänkbara luftförhållanden. Därvid iakt-
togos med stor tydlighet Nix australis samt därunder tvenne
mörka långsträckta områden, det nedre åt högra sidan böjdt
mot Sydpolen i en trubbig vinkel. Dessa områden motsvara
uppenbarligen Mare Choronium och Mare Cimmerium. Å
norra halfklotet från ekvatorn till närheten af polen befanns
ett större till formen ovalt och till belägenheten snedt om-
råde af rödgul färgton, å hvilket emellertid kanalsystemet
ej kunde skönjas.

Bland de fotografiska nebulosorna är äfven den af Bar-
NARD, såsom planetarisk angifna nebulosan G, C. 2350 [a =
^- 11'^ 91». 6; ö'= + 15° 25'.7; jfr Astr. Nachr. Band 172, sid.
123], hvilken emellertid, såsom af plåten framgår, ej är annat
än en spiralnebulosa. I detta fall likasom i fråga om flere
andra, t. ex. Lamont (Astronomie und Erdmagnetismus) såsom
planetariska betecknade nebulosor, visar sig Herschels klassi-
fikation af dessa objekt bestående, i det att de af H. såsom
planetariska betecknade objekten genom de fotografiska ob-
servationerna blifvit bekräftade, medan å andra sidan de
objekt, som då och då angifvits såsom planetariska, utan
att hos H. hafva denna beteckning, utan undantag befinnas
vara icke planetariska å de ifrågavarande astrogrammen.

De af den intressanta dubbelstjärnan ^2398 upptagna
plåtarna hafva uppmätts och däraf parallaxen blifvit härledd.
Vi erhöllo (jfr Astr. Nachr. N:o 4365)

af ^aCosc)' af z/(5

^= + 0."296 TT = + 0."306

af kollektiva materialet

yr=+0."251.

Den påfallande afvikelsen af det senare värdet från de
båda förra beror af de bikorrektioner x och p, åt hvilka
en definitiv undersökning kan ägnas, först sedan beräkningen
af samtliga parallax-objekt blifvit genomförd. De of van an-
gifna värdena äro numera i god öfverensstämmelse med förut
bestämda värden af denna stjärnparallax, nämligen:

INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 113

E. Lamp, Kiel ^r - + 0."353

A. Flint, Washburn Observatory . . i r = + 0.32

F. ScHLESiNGER, Yerkes » . . /r = + 0.290
S. KoSTiNSKY, Pulkowa » . . yf = f 0.29

Uppmätningen af parallaxerna för stjärnorna Weisse 592
och .^3062 hafva påbörjats af tvenne studerande vid Stock-
holms Högskola, Kapten E. Kinberg och Herr C. Modin
och parallaxen för den planetariska nebulosan G. C. 4373,
som förut varit föremål för undersökningar af Brunnow och
Bredichin, har blifvit uppmätt; dock återstår ännu beräk-
ningen af mätningarna. Slutligen har kandidat Strömberg
öfvertagit bestämningen af parallaxen för en liten rund ne-
bulösa, G. C. 117, som befinner sig tätt intill den stora An-
dromedanebulosan G. C. 116, och skola härtill de plåtar
tagas i användning, som i och för bestämning af det senare
objektets parallax redan till ett större antal blifvit upptagna.
Stockholms Observatorii polhöjd har af kandidat Einar
Huss blifvit bestämd enligt Talcotts metod till:

f/) = 59°20'33."75 ± 0."06.

Detta värde refererar sig till Meridiancirkelns plats inom
Observatoriura.

I och för förstoringars utförande af de utförda fotogra-
fierna af nebulosor har inköpts en kamera 24 X 30 cm., objek-
tiv Voigtländer Dynar 15 cm 1: 6; D. R. P. 143889; N:o 81490.
De därmed erhållna reproduktionerna, till hvilka användts
flere plåtsorter, såsom Nys, Ilforddiaposit, Seed edge, Schleuss-
ners Viridin, Agfa, Perutz diaposit., äro emellertid tills vidare
att betrakta såsom provisoriska.

En observatoriet tillhörig teodolit har under året repa-
rerats äfvensom tvenne nivåer, fickkronometern Frodsham
8873 och Elektriska uret.

En observatoriets räknemaskin af Thomas har varit ut-
lånad till instrumentmakaren G. Sörensen samt en d:o till
dr. V. Gyllensköld. Till Geodetiska afdeln. af Rikets all-
männa Kartverk hafva två heliotroper varit utlånade.

Vid observatoriet har lämnats undervisning i utförande
af astronomiska observationer och beräkningar, hvaraf utom
ofvannämnda personer herrar E. Englund och A. Rune be-
gagnat sig.

Almanackor och kalendarier hafva vid Observatorium

Vetenskapsakadennens Årsbok. S. 1910. 8

114 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

utarbetats och i vederbörlig tid hållits allmänheten till hända.
Följande publikation har offentliggjorts: Karl Bohlin. On
the Galactic System with regard to its structure, origin, and
relations in spaoe. With 4 figures in the text and 6 plates,
including photographs of the planetary nebulse and other
objects. K. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar Bd.
43 N:o 10, 8:o [Literarische Anzeige: Astron. Nachrichten
N:o 4369].

INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 115

2. Fysiska Institutionen.

Under årets lopp har undersökningen öfver Urans bågspek-
trinn slutförts och de vunna resultaten sistlidne januari må-
nad innevarande år förelagts Akademien i en större, för dess
handlingar afsedd, afhandling. Denna afhandling bildar åt-
tonde afdelningen af de undersökningar öfver metallernas
spectra i den elektriska ljusbågen, som under en följd af år
fortgått på institutionen. På grund af den synnerligen stora
skärpa, som Uranspektrets linier förete, har den noggrannhet,
hvarmed deras våglängder kunnat bestämmas, betydligt steg-
rats i jämförelse med hvad för andra metaller kunnat ernås,
i det att sannolika felet för en gifven linieposition i närva-
rande fall i allmänhet kan sättas till ± O.ooe Ångströmska
enheter, under det att detsamma förut ej understigit ± O.015.
Noggrannheten har därigenom kommit ungefär på samma
nivå som vid bestämmandet af relativa positioner i solspek-
tret. Då mätningarna likväl hänföra sig till det Rowland-
ska våglängdsystemet, så ingå i de erhållna våglängderna
detta systems alla fel båda systematiska och tillfälliga, och
först sedan dessa blifvit bestämda kan en slutlig reduktion
till absolut mått d. v. s. till det internationella metersyste-
met äga rum. För detta ändamål har i den omkring 2,000
linier omfattande våglängdskatalogen, här liksom alltid förut,
de sollinier införts, som vid mätningarna användts såsom
fundamentallinier.

Sedan genom Michelsons undersökningar öfver den inter-
nationella meterprototypens förhållande till vissa ljusvåg-
längder man i interferometern i dess olika former erhållit ett
medel för absolut våglängdbestämning af ojämförligt högre
noggrannhet och frihet från systematiska fel än de förut för
detta ändamål använda böjningsgittren, har nyligen, särskildt
genom Buisson och Fabry, ett system af absoluta våglängder
för ett antal skarpt definierade linier inom järnets bågspek-
trum härledts, med hvars tillhjälp de Rowlandska vågläng-
derna för solspektrets linier kunna korrigeras. Fotograferas

116 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

nämligen solens spektrum tillsammans med järnets på samma
plåt, så kunna våglängderna för det förras linier genom upp-
mätning i förhållande till metallens såsom fundamentallinier
erhållas med en absolut noggrannhet, som i allt väsentligt
svarar emot den noggrannhet, som tillkommer de Buisson-
Fabryska bestämningarna, hvarpå jämförelsen med Rowlands
värden ger de för dessa erforderliga korrektionerna. Med
tillhjälp af de sålunda beriktigade våglängderna för solens linier
kunna därpå samtliga till dessa hänförda mätningar i metal-
lernas spektra reduceras till det absoluta metersystemet. Denna
nybestämning af de till ett antal af omkring 450 uppgående
linier inom solspektret, som användts såsom fundamentallinier
för hela den på institutionen hittills genomförda serien af
undersökningar öfver metallernas spektra, har under året på-
börjats. För framställning af de för denna undersökning nödiga
spektrogrammen, har det visat sig nödvändigt att nyförsilfra
heliostatens spegel, hvilken för detta ändamål en tid befunnit
sig i de Steinheilska verkstäderna i Munchen, hvarifrån den
nyligen återkommit. Under instundande sommar torde de
nämnda fotogrammen med säkerhet kunna erhållas.

Ett resultat af undersökningen öfver Uranspektret, som
kan förtjäna påpekas, är att af de omkring 2,000 linier, som
uppmätts mellan D och 1: 3500 ÅE, ingen enda med full
säkerhet kunnat återfinnas i det allmänna solspektret. Den
erfarenhet man förut gjort, att de till sitt kemiska ursprung
kända sollinierna till allra största delen härröra från metaller
af låg eller medelstor atomvikt, under det att metaller af
hög atomvikt i regeln endast ofullständigt eller alls icke äro
representerade bland sollinierna, vinner här en ny bekräf-
telse, då man erinrar sig att bland samtliga kemiska elemen-
ter Uran har den största atomvikten. I likhet med andra
metaller af samma kategori låter sig på grund häraf Uran ej
spektroskopiskt påvisas i solen, hvaraf likväl ej följer att i
dennas sammansättning Uran fullständigt skulle fattas, utan
endast att på grund af den höga atomvikten och däraf föl-
jande hög ångtäthet metallens ånga hufvudsakligen är loka-
liserad till de djupaste delarna af det absorberande lagret,
där genom den höga temperaturen dess strålnings- och ab-
sorptionsförmåga i allt väsentligt kompensera hvarandra.

Instrumentsamlingen på institutionen har under året icke
undergått någon förändring. Däremot har samlingen af veten-

IN STITUTIONSFORESTAND ARNES ÅRSBERÄTTELSER. 117

skapliga fotogrammer erhållit en synnerlig värdefull tillökning
genom den ytterst intressanta serie af dels spektralklichéer,
dels spektroheliogrammer, som direktören för det astrofysika-
liska observatoriet i Meudon Hr. H. Deslandres förärat
prefekten, och som införlifvats med institutionens samling.
De förra äro glaskopior af de originalnegativ, som Deslan-
dres användt vid sina undersökningar öfver gasernas band-
spektra, de senare åter lämna i sin helhet en bild af den
spektroheliografiska metodens successiva utveckling i Meudon,
där densamma inventerats och utbildats af Deslandres sam-
tidigt och oberoende af likartade arbeten af Hale i Amerika.
Af instrumentsamlingen äro följande apparater utlånta:

1. Ett Dovers inklinatoriuin till prof. ' Ångström, Upsala.

2. En Casellas Anemometer till d:o.

3. Eu resebarometer och fyra djupvatteiistermometrar till Meteoro-
logiska Centralanstalten.

4. En Fessels snurra till i)rof. Cederblom, Stockholm.

En geodetisk normalmätstång af 4 meters längd, som begagnats
vid gradmätningen på Spetsbergen och därefter under några år be-
funnit sig på internationella meterbyrån i Breteuil för veriticiering, har
under året återkommit.

Tryckt skrift:
B. Hasselberg: Daniel Georg Lindhagen. Minnesteck-
ning föredragen på Vetenskapsakademiens högtidsdag
den 31 mars 1909.

INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 119

3. Bergianska Stiftelsen.

Vid stiftelsens trädgårdsskola har antalet ordinarie
elever varit 18. Undervisningen har omfattat trädskolesköt-
sel, fruktodling, köksträdgårdsodling, blomsterodling, park-
ocli prydnadsträdgårdsskötsel, fröodling, drifbänk- och växt-
husskötsel, trädgårdsslöjd och arbetsledning, samt med hän-
syn till skolans ändamål särskildt valda delar af botanik,
entomologi, geografi, geologi, kemi och fysik, hvartill kom-
mit öfningar i väl-, rätt- och uppsatsskrifning, trädgårdsrit-
ning och färgläggning, fältmätning samt bokföring.

Nyanläggningarne för den pomologiska afdelningen å
Gustafsborg hafva fortgått. Ett område för svenska barr-
trädsformer har anordnats i botaniska afdelningens nord-
östra del.

Fröbytet med de botaniska trädgårdarne i Europa^.
Asien, Amerika och Australien har fortgått i vanlig ordning
och tillfört trädgården ett stort antal värderika frösorter.

För biologiska och systematiska studier hafva tal-
rika former af släktena Cuscuta, Dimorphotheca, Lathyrus,
Stellaria, och Viscaria varit under odling; likaså af släktena
Capsella och Taraxacum, dessa bägge senare för prof. E. Alm-
QUiST och doktor H. Dahlstedt.

Botaniska trädgården har som vanligt ihågkommits med
talrika gåfvor.

Lefvande växter hafva lämnats af skolynglingen O.
Arrhenius, fru Bahr, landtbrukaren O. Christofeerson,
kandidat C. G. Dahl, artist A. Ekblom, kyrkoherde S. J.
Enander (från Skottland och Schweiz), fru E. Ekman (Schweiz),
docent R. Fries, rektor J. Henriksson, jägmästare Th,
Grinndal, öfverintendent A. T. Gellerstedt, byråchef fri-
herre T. Hermelin, fondmäklare G. Indebetou, fru A. Lind-
berg, komminister B. Lundberg, apotekare C. F. Lundrerg,
godsägare C. Möllerberg, botaniske trädgårdsmästaren O.
Peterson, bokhållare R. Pettersson, docent C. Skottsberg

120 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

(Finland), professor M. Sondén, lektor N. Sylvén, statsträd-
gårdsmästaren H. Söderberg (Finland), professor N. Wille
(Norge och Frankrike) samt amanuensen H. Wittrock.

Frön och frukter hafva skänkts af professor E. Alm-
QUiST, skolynglingen M. Aurivtllius, pastor G. Bergfors,
barnen B. och E. Berg, kandidat S. G:son Blomqvist, kan-
didat C. G. Dahl, bergsingenjör J. Danielsson, artist A.
Ekblom, professorskan A. \on Euler-Chelpin, jägmästare
D. Frykman, byråchef C. F. Giöbel, jägmästare A. Göthe,
stadsträdgårdsmästare L. Hammarberg, rektor J. Henriksson,
doktor A. Henry (England), konservator O. R. Holmberg,
jägmästare A. Holmgren, trädgårdskonsulent A. Hulphers,
doktor K. Johansson, jägmästare A. Liedholm, kyrkoherde
R. Matsson, professor S. Murbeck (Tyskland), apotekare
C, F. Lundberg, godsägare P. A. von Möller, godsägare
C. Möllerberg, botaniske trädgårdsmästaren O. Peterson,
professorskan A. Pettersson, apotekare C. Pleijel, kapten
G. Påhlman, docent C. Skottsberg, (Sydamerika), professor
M. Sondén, lektor N. Sylvén, direktör F. Ulriksen, jäg-
mästare H. Wedholm, lektor L. J. Wahlstedt, fru E. Wall-
QViST, jägmästare K. A. Westerberg, jägmästare O. Vester-
LUND, professor N. Wille (Norge och Frankrike), doktor H.
Witte, amanuens H. Wittrock, adjunkt E. G. Wretlind,
postexpeditör fröken A. Örtenblad, byråchef Th. örten-
blad och akademi-örtagårdsmästaren I. Örtendahl.

Pressade växter hafva erhållits af professorskan A.
VON Euler-Chelpin och rektor C. J.Neuman. Morfologiska
föremål hafva skänkts af bergsingenjör J, Danielsson, arki-
tekt O. Lindberg, litograf G. Tholander och byråchef Th.
Örtenblad.

Växtaf bildningar hafva erhållits af kandidat C. G.
Dahl, bergsingenjör J. Danielsson, artist A. Ekblom, byrå-
chef C. F. Giöbel, läroverksrådet N. Lagerstedt, statsträd-
gårdsmästare H. Söderberg (Finland), amanuens H. Witt-
rock, docent Th. Wulff, byråchef Th. örtenblad, och
akademi-örtagårdsmästaren I. Örtendahl.

Porträtt af botaniska författare hafva erhållits från
professor C. E. Bergstrand, licentiat S. Birger, doktor E.
Bonnet (Frankrike), adjunkt E. Collinder, professor G.
Lagerheim, botanisk gartner A. Lange, byråchef A. Lytt-
KENS, professor A. G. Nathorst, professor O. Nordstedt,

INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 121

professor N. Wille (Norge), amanuens H. Wittrock och
professor Bergianus (talrika).

Biblioteket har vunnit tillväxt genom inköp, byte
och skänker. Bland de sistnämnda må särskildt nämnas en
samling äldre trädgårdslitteratur af direktör S. Nyeland
(Danmark).

Såsom amanuens vid botaniska af delningen har under
förra hälften af året varit anställd kandidat S. G:son Blom-
qvist och under senare hälften kandidat E. Lundström.

INSTITUTIONSFÖRESTÄNDARNES ÅRSBERÄTTPXSER. 123

4. Kristinebergs zoolocriska station.

Akademiens zoologiska station har år 1909 för vetenskap-
liga undersökningar eller för studier varit begagnad, utom af
prefekten och föreståndaren, af professorerna G. Retzius,
T. Tullberg, E. Muller och Ch. L. Edwards (Hartford,
Connecticut), doktorerna Th. Mortensen (Köpenhamn) och
Paul Röthig (Berlin) samt följande lärare, lärarinnor, kan-
didater och studerande: S. Bock, W. Björck, A. Söderström,
E. Wirén, O. Olofsson, G. Melin, F. Dahlstedt, A. Åker-
man, H. Jonasson, C. Hallqvist, E. Klefbeck, K. B.
Kristoffersson, D. Nilsson, C. H. Malm, O. Smedberg,
A. Karlsson, H. Malmberg, T. Jonasson, A. Gardell, H.
Holmbäck, E. M. P. Widmark, H. Persson, O. Cronholm,
G. Backman, Anna Frykman, Hildur Ljungdahl, J. Len-
HOFF, J. E. Johansson, A. Hall, C. Jönsson, H. Smith,
Doris Bohlin, Alma Engström, H. Oldevig och N. Odh-
NÉR. För inhämtande af kännedom om stationen och dess
verksamhet hafva dessutom kortare besök gjorts af professo-
rerna A. Hamberg och E. L. Mark (Cambrigde, Massachu-
setts), doktorerna H. Kluge (Alexandrowsk, Gouv. Archangelsk)
och L. Bruhl (Berlin) samt studeranden R. Camus (Berlin).

De vetenskapliga undersökningarne hafva hufvudsakligen
varit riktade på följande ämnen: Labyrinthens funktion hos
benfiskarne; Syngnathidernas och andra på grundt vatten lef-
vande benfiskars biologi; fiskhjärnans anatomi; broskfiskarnes
pariga extremiteter; spermiernas byggnad hos skilda everte-
brater; äggens byggnad, befruktning och tidigaste utveckling
hos echinodermerna; några annelliders periferiska nervsystem;
asteridernas, crinoideernas, nudibranchiaternas, amphipoder-
nas, nemertinernas och turbellariernas faunistik, systematik
och biologi.

Tillströmningen af yngre studerande har varit så stark,
att de för att alla kunna mottagas måst fördelas, i st. f. som
eljes på 2 kurser om 1 V2 månads tid, denna gång på 3 kur-

124 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

ser, en under hvarje af månaderna juni, juli och augusti.
Den kortare tiden torde visserligen liafva räckt till för att
låta ifrågavarande studerande under föreståndarens ledning
inhämta en allmän öfverblick af faunans sammansättning och
de viktigare djurformernas förekomstsätt, men däremot knap-
past i den utsträckning, som varit önsklig, medgifvit mer
själfständiga studier. För så vidt yngre besökande skola
framgent mottagas i lika stort antal, vore utan tvifvel för-
delaktigt, att säsongen för dem utsträcktes öfver" delar af
maj och september månader, men detta låter sig icke göra
utan ökning af driftkostnaderna, hvartill stationen f. n. knap-
past har medel.

Samlingar och undersökningsmaterial (delvis lefvande),
har levererats till Naturhistoriska Riksmuseets afdelningar för
lägre evertebrater och för vertebrater, Karolinska Institutets
anatomiska institution, Stockholms Högskolas zoologiska labo-
ratorium, Upsala Universitets zoologiska, zootomiska och ana-
tomiska institutioner, Hälsingborgs Museum, de allmänna läro-
verken i Västerås och Västervik, södra folkskoleseminariet och
ateneum för flickor i Stockholm, högre lärarinneseminariet
och gymnasium för flickor i Göteborg, Lunds fullständiga
läroverk för flickor, Tekla Åbergs högre läroverk för flickor
i Malmö, Saltsjöbadens samskola, Tranås högre folkskola och
Forsmöllans skolhem samt ett större antal in- och utländska
enskilda forskare.

Bibliotekets tillväxt har som förut hufvudsakligen varit
beroende af gåfvor. Professor Hjalimar Théel har öfverläm-
nat dels fortsättning af förut skänkta publikationsserier, dels
ett stort antal afhandlingar af skilda författare, hvarförutom
enskilda skrifter skänkts af professorerna G. Retzius, L.
Edinger (Frankfurt a. M.) och C. Sauvageau (Bordeaux)
samt intendenten L. A. Jägerskiöld. Äfven har fortsättning
bekommits af de i årsredogörelsen för år 1907 anförda publi-
kationerna från vissa utländska institutioner.

Stationens välgörarinna fru Anna Broms har ånyo genom
en större gåfva gjort sig förtjänt om anstaltens utveckling.
Det nu skänkta beloppet, 3,000 kronor, öfverlämnades för att
möjliggöra anskaffande af bättre vatten för akvarierna, hvil-
ket ju är ett lifsvillkor, i ordets bokstafliga mening, för ömtå-
ligare djurformer. Stationens läge, så väl valdt det f. ö. är,
har dock så till vida visat sig mindre gynnsamt, som djupt

INSTITUTIONSFÖRESTÅND ARNES ÅRSBERÄTTELSER. 125

vatten icke står att finna i dess omedelbara närhet — de
öfre vattenlagren äro, som bekant, underkastade högst betyd-
liga och för de flesta djur ödesdigra växlingar i temperatur
och salthalt. Hittills har intagningsledningen för saltvattens-
pumpen nått ned till blott ett par meters djup, och då denna
ledning bestått af en trätrumma, som efter något års förlopp
genom skeppshiaskarnes verksamhet blifvit genomborrad som
en sil, har det vid pumpningen erhållna vattnet föga skilt sig
från fjordens ytvatten. En förändring häri har därför länge
varit ett trängande behof. Bäst hade ju varit, om man kun-
nat med ledningen nå ett djup af omkring 30 m., där väx-
lingen i vattnets beskaffenhet är mycket ringa, men ett sådant
djup träffas först utanför Blåbergsholmen, och en ledning dit
skulle kosta summor, som icke kunde rimligen disponeras för
ett sådant ändamål. På ett afstånd från pumphuset af alle-
nast 40 m. finnes emellertid ett djup af omkring 8 m., och
redan där är vattnets beskaffenhet enligt gjorda undersök-
ningar i regel tillfredsställande. Till denna plats har nu utlagts
en blyrörsledning af 2 V^ tums inre diameter, hvilande på en
bädd af trä och i yttre änden försedd med en stor, uppåt-
riktad, trattformig sil af blyplåt. Till ledningens skyddande
mot is och båtar har närmast land uppförts en mur af sten.
Ännu återstå en del smärre anordningar, som efter utlägg-
ningen visat sig önskliga, men då ledningen kunnat göras
afsevärdt kortare, än först beräknades, torde den slutliga
kostnaden icke öfverstiga hälften af det för ändamålet afsedda
beloppet.

Därför ha en del andra förbättringar, som visat sig nödiga
för saltvattensledningens försättande i godt skick, nu kunnat
vidtagas. Så har vattentornet, där vid starkare köld vattnet
brukat frysa i kar och ledningar, nu tätats genom drifning af
väggarne, påläggning af ruberoidtak, insättning af dubbel-
fönster m. fl. åtgärder. Vidare har i st. f. den gamla salt-
vattenspumpen, som i följd af saltvattnets frätande egenska-
per började blifva alldeles obrukbar, för en kostnad af omkring
600 kronor inköpts en ny, där alla i beröring med vattnet
kommande delar äro förfärdigade af metall, som står emot
saltvattnets inverkan. Äfven har en förbättring af gasverks-
huset och en del smärre kompletteringar af laboratoriets inred-
ning kunnat utföras för de å donationen uppkomna bespa-
ringarne.

INSTITUTIONSFÖRESTÅND ARNES ÅKSBERÄTTELSER. 127

5, Akademiens bibliotek.

Akademiens bibliotek har under år 1909 hållits tillgäng-
ligt på stadgade tider. Statistiken öfver dess begagnande
utvisar, att under 272 tjänstgöringsdagar ^ de besökandes antal
varit 3,540, att till begagnande framtagits 9,811 volymer, af
hvilka 3,281 utlämnats till hemlån samt att 2,972 volymer
bhfvit återställda. Vid årets slut voro omkring 11,800 band
och häften utlånta. Genom inköp, gåfvor och byten har bok-
samlingen tillväxt med 12,188 band, häften och småskrifter,
utgörande i löpande längd 101,6 meter. Akademiens egna
skrifter utdelas för närvarande till 1,181 institutioner och per-
soner, af hvilka 305 inom och 876 utom landet.

Till andre amanuens vid bibhoteket har Akademien utsett
fil. kand. Fr. E. Ahlander, hvilken under två och ett hälft
års tid på förordnande skött befattningen i fråga.

Under året hafva, utom de ordinarie tjänstemännen,
ytterligare inom biblioteket varit sysselsatta herr Olof Ham-
berg, fru Ellen Ljungman och Fröken Signe Bergstedt,
hvilka erhållit ersättning för utfördt arbete af de till biblio-
tekariens förfogande för tillfällig arbetshjälp ställda medel.

För de vetenskapliga institutioner, hvilkas pubhkatio-
ner K. Akademien under år 1909 erhålHt som byte eller gåfva
samt för de af enskilda personer under samma tid skänkta
böcker redogöras i Bil. A. och B.

Tillfölje af inläggning af ny ångpanna hölls biblioteket stängdt i
tvä repriser, den 7—30 okt. och 14—30 no v. Då emellertid bibliotekets
tjänstemän under hela denna tid funnos på platsen^ och utlämnandet och åter-
ställandet af böcker fortgick som vanligt utan en enda veckodags afbrott,
äro ifrågavarande dagar inräknade bland tjänstgöringsdagarna här ofvan!

128 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Bilaya A.

Böcker skänkta till K. Vetenskaps-
akademien under år 1909.

Vetenskapliga institutioner, hvilkas publikationer

K. Vetenskapsakademien erhållit såsom byte

eller gåfva.

Stockholm. Svenska Akademien.

K. Landtbruksakadeniien.

K. Vitterliets-, Historie- och Antikvitetsakademien.

Kungl. Biblioteket.

— - — Hydrografiska byrån.

Centralanstalteu för försöksväsendet på jordbruksområdet.

K. Statistiska Centralbyrån.

K. Ecklesiastik-Departementet.

■ Svenska Botaniska föreningen.

Entomologiska föreningen.

— - — Geologiska föreningen,

Svenska Militärläkare-föreningen.

Föreningen för skogsvård.

Försäkringsinspektionen.

Generalstabens Topografiska afdelning.

Stockholms Högskola.

K. Karolinska Mediko-kirurgiska Institutet.

Jern-kontoret.

K. Järnvägsstyrelsen.

K. Kommerskollegium.

Statistiska kommittén.

Stockholms stads statistiska kontor.

K. Landtbruksstyrelsen.

Svenska Läkaresällskapet.

Nordiska Museet.

K. Riksarkivet.

Riksförsäkringsanstalten.

K. Sjökarte verket.

Statens skogsförsöksanstalt.

Svenska sällskapet för antropologi och geografi.

Svenska Teknologfö reningen.

Svenska Turistföreningen.

INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 129

Stockholm. Sveriges Geologiska undersökning.

Veterinär-institutet.

Göteborg. Göteborgs Högskola.
— — Museum.

K. Vetenskaps- och vitterhetssamhället.

Jönköping. Svenska Mosskultur-föreningen.
Lund. Geologiska fältklubben.

Skånska Trädgårdsföreningen.

— — Universitetet.

Nora. Bergshandteringens vänner inom Örebro län.

Uppsala. Geological institution of the university.

Astronomiska observatorium.

Meteorologiska observatorium.

K. VetenskaiDS-societeten.

Universitetet.

Associazione delle Accademie. Relazione per le riunioni del comitato
da tenersi in Roma nei giorni 1 — 3 de giugno 1909. 4:o.

Committee, International meteorological. Meeting 8 (Paris 1907).
Report. London 1908. 8:o.

Amerikas Förenta Stater. American microscopical society.

Aachen. K. Preuss. Meteorologisches Institut.

Abbeville. Société d'émulation.

Aberdeen. University.

Acores. Service météorologique.

Adelaide. Department of agriculture of South Australia.

• Public library, museum and art gallery of South Australia.

Agram. Meteorologisches Observatorium.

Albany. New York State museum.

Office of the state engineer and surveyor.

Albnquerqne. University of New Mexico.

Alger. Observatoire.

Allegheny, Pa. Observatory of the university of Pittsburgh.

Amsterdam. K. Akademie van AVetenschappen.

— ■ — Wiskundig Genootschap.

Ångers. Société d'études scientiiiques.

Ångra do Heroismo. (Ac^^ores). Observatoire.

Ann Arbor. Michigan Academy of science.

Anvers. Société d'astronomie.

Arkangelsk. [Sällskapet för studier af Norra Ryssland.]

Athen. [National-Universitetet.]

Auxerre. Société des sciences historiques et naturelles de TYonne.

Baku. Nobersche seismische Station.

Baltimore. Peabody institute.

— Maryland Geological survey.

Johns Hojikins university.

Basel. Naturforschende Gesellschaft.

Batavia. R. Magnetical and meteorological observatory.

VefenskapsaA-ademiens Årsbok. 8. 1910. o

130 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Batavia. K. Xatuurkuiulige Yereeniging in Xederl.-Indie.

Belfast. >satural history and iiliilosoi)hical society.

Belgrad. Académie Royale de Serbie.

Bergedorf. Hamburger Sternwarte.

Bergen. Museum.

Berkeley. California university.

Berlin. K. Akademie der ^Yi.■^sensollaften.

Königliche Bibliothek.

K. botanischer Garteu u. Museum.

Deutsche entomologische Gesellschalt.

Deutsche geologische Gesellschaft.

— — Deutsche physikalische Gesellschaft.

K. Preuss. meteorologisches Institut.

— — K. Preuss. geologische Ländes-Anstalt u. Bergakademie.

K. Preuss. Landesanstalt fur Ge^vässerkunde.

K. Zoologisches Museum.

Physikalisch-technische Reichs-Anstalt.

K. Sternwarte.

Universitäts-Bibliothek.

Botanischer Yerein d. Provinz Brandenburg.

Berliner entomologischer Yerein.

Bern. Eidg. hydrometrisches Bureau.

Schweizer. entomologische Gesellschaft.

Naturforschende Gesellschaft.

Allg. schweizerische Gesellschaft f. d. ges. Xaturwissenschaften.

Besan^on. Académie des sciences. belles-lettres et arts.

Observatoire national astronomique. chronométrique et météoro-

logique.

Sociéte d"émulation du Doubs.

Bologna. R. Accademia delle scienze dell' Istituto di Bologna.

Osservatorio della K. Universitä.

Bombay. Government observatory.

Bonn. Niederrheinische Gesellschaft fiir Xatur- und Heilkuude.

K. Sternwarte.

Naturhistorischer Yerein der i)reussischen Rheinlande und West-
falens.

Bordeaux. Coramission météorologique de la Gironde.

Observatoire.

Société des sciences physiques et naturelles.

Boston. Amer. academy of arts and sciences.

— — Society of natural history.

Bremen. Meteorologisches Observatorium.

Xaturwissenschaftlicher Yerein.

Breslau. Schlesische Gesellschaft f. vaterländische Kultur.

Yerein f. schlesische Insektenkuude.

Brisbane. R. Geographical society of Australasia.

Brooklyn. Brooklyn institute of arts and sciences.

Briinn. Ylährische Museumsgesellschaft.

Naturforschender Yerein.

INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 131

Bnixelles. Académie Royale des sciences, des lettres et dos beaux-

aits de Belgique.
— — Musée du Congo.

■ Observatoire Royal de Belgique.

Service météorologique de Belgique.

Société R. de botauique de Belgique.

Société entomologique de Belgique.

Société Beige de géologie, de paléontologie et d^hydrologie.

Société R. zoologique et malacologique de Belgique.

Bryn Athyii, Pa. Academy of the New Church.
Budapest. Magyar tudomånyos akadémia.

K. Ungarische geologische Anstalt.

Statistisches Bureau der Haupt- und Resideiizstadt Budapest.

Ungarisches Nationalmuseum.

Observatoire sismique.

K. Ungarische Reichs-Austalt fur Meteorologie u. Erdmagnetismus.

Ungarische ornithologische Zentrale.

Bueiios Aires. Museo nacional.

Sociedad cientitica Argentina.

Buffalo. Society of natural sciences.
Buiteiizor^. Departement van Landbouw.

Jardiu botanique.

Bukarest. Institut météorologique de Roumanie.
— - — Societäte de stiinte. (Société des sciences.)
Caen. Société Linnéenne de Normandie.
Calcutta. Board of scientific advice for India.

Department of agriculture.

Royal botanic garden.

Indian museum.

Asiatic society of Bengal.

Geological survey of India.

Cambridge. Observatory.

University library.

— — Philosophical society.

Cambrid;^e. Mass. The Arnold Arboretum.

New England botanical club.

Museum of comparative zoölogy.

Astronomical observatory of Harvard college.

— — Harvard university.

Cape Town. Geological commission.

— ■ — Committee of control of the South African central locust

bureau.

South African museum.

Royal observatory.

South African philosophical society.

Caracas. Museo nacional.

Catania. Accademia Gioenia di scienze naturali.

Chambézy. Herbier Boissier.

Chapel Hill. Elisha Mitchell scientific society.

132 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Cherbourg. Société iiationale des sciences naturelies et matliéina-

tiques.
('liicjigo. John Crerar library.

Newberry library.

— — Field museum of natural history.

Yerkes observatory of the university of Chicago.

Cliur. Naturforschende Gesellschaft Graubiindens.
Cilicillliati. Lloyd library.

Society of natural history.

Coinibra. R. Observatorio astronomico da Universidade.

Observatorio meteorologico e magnetico da Universidade.

Cold Spring Harbor, N. Y. Biological laboratory of the Brooklyn

instituto of arts and sciences.
Colorado Springs. Colorado college.
Columbia, Mo. University of Missouri.
Cordoba. Academia nacional de ciencias.

Observatorio nacional Argentino.

Curityba. Estado do Paranä (Brazil). Observatorio meteorologico.
Delft. Bibliotheek der technische Hoogeschool.

Rijkscommissie voor Graadmetning en Waterimssing.

Des Moines. lowa geological survey.
Dorpat. Xaturforscher-Gesellschaft.

Meteorologisches Observatorium.

■ Kaiserl. Universitäts-Sternwarte.

Dresden. K. sächsische Landes-Wetterwartc.

K. sächsisches statistisches Landesamt.

K. zool. und anthropol.-ethnogr. Museum.

Yerein f. Erdkunde.

Dublin. Royal Irish academy.

— • — Royal Dublin society.

Edinburgh. Botanical society of Edinburgh.

Geological society.

Scottish meteorological society.

• Royal physical society.

Royal Society.

Elberfeld. Chemisches Untersuchungsamt der Stadt EIbcrfeld.

Naturwissenschaftlicher Verein.

Emden. Naturforschende Gesellschaft.

Erfurt. K. Akademie gemeinnutziger Wissenschaftcn.

Erlangen. Physikalisch-medizinische Societät.

Firenze. R. Istituto di studi superiori pratici e di perfezionaniento.

R. Osservatorio meteorico del museo di Firenze.

— — • Societä entomologica Italiana.

R. Stazioue di entomologia agraria.

riagstaif, Arizona. Lowell observatory.

Frankfurt a. M. Senckenbergische naturforschende Gesellschaft.

Frederiksdal ved Lyngby. (Danmark.) Biologisches Siisswasser-

laboratorium.
Freiburg i. JJr. Naturforschende Gesellschaft.

INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 133

GeilPve. Couservatoire & Jardin botaiiique.

Institut national genevois.

Observatoire.

Société botanique.

Société de i^hysique et d'histoire uaturelle.

— — Université.

(jeiiova. Societä Ligustica di scienze naturali e geografiche.
Giesseii. Oberhessische Gesellschaft fur Natur- und Heilkunde.
Olasgow. Geological society.

Philosophical society.

(illossop. Howard estate observatory of the Manchester university,

Meteorological dei^artment,
Grraiiville. Denison university.

's-CJraveiihage. Ministerie van binueulandsche Zaaken.
Oraz. Naturwissenschaftlicher Verein fiir Steiermark.
Greenwich. Royal observatory.
Crreifswald. Naturwissenschaftlicher Verein f. Neuvorponimern u.

Riigen.
Groilillgeil. Astronomical laboratory.
— ~ Rijksuniversiteit.
Ouelpli, Ont. Entomological society.

Giistrow. Verein d. Freunde der Naturgeschiclite in Mecklenburg.
Görlitz. Naturforschende Gesellschaft.
Göttingen. K. Gesellschaft d. Wissenschaften.
Habana. Observatorio meteorolögico, maguetico y seismico del colegio

de Belén de la compania de Jesus.

Secretaria de agricultura, comercio y trabajo.

Universidad.

Halifax. Nova Scotian institute of science.

Halle a. S. K. Leopoldinisch-Carolinisclie Deutsclie Akademie der

Naturfors cher.

Naturwissenschaftlicher Verein fur Sacliseu u. Thiiringen.

Hamburg'. Hauptstation fiir P>dbebenforschung ani physikalischen

Staatslaboratorium.
— - — Naturhistorisches Museum.

K. Deutsche Seewarte.

Botanische Staatsinstitute.

Naturwissenschaftlicher Verein.

Hanau. Wetterauische Gesellschaft fiir die gesamte Natui'kunde.
Harlem. Koloniaal Museum.

Hollandsche Maatschappij der Wetenschappen.

Musée Teyler.

Havre. Société Havraise d'études diverses.
Heidelberg. Grossherzogl. Sternwarte.
— — Grossherzogl. Universitäts-Bibliothek.
Helder. Nederl. Dierkundige Vereeniging.
Helsingfors. Statistiska Centralbyrån.

Institut météorologique central.

Observatoire.

136 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

London. R. meteorological .society.

R. microscopical society.

Zoological society.

Liibeck. Geographische Gesellscliaft und Naturhistorisches Museum.

Luxembnrg. Institut Graud-Ducal.

Lyon. Société d'agriculture, sciences et industrie.

— • — Société d'anthropologie.

Société Linuéenne.

Madison. Washburn observatory of the university of Wisconsin.

Wisconsin geological and natural history survey.

Madras. Kodaikänal solar physics observatory.

Madrid. R. Academia de ciencias exactas, iisicas y naturales.

Instituto central meteorolögico.

Magdebiii"g'. Museum fiir Natur- und Heimatkunde.
Manchester. Conchological society of Great Rritain and Ireland.

Literary and philosophical society.

• University physical laboratories, Meteorological departnient.

Manila. Bureau of science. — Division of etlinology.

Bureau of science of tlie governraent of the PhilipiJine Islands.

Philippine W^eatlier bureau.

Marburg. Gesellscliaft zur Beförderung der gesammten Naturwissen-

schaften.

Universitäts-Bibliothek.

Marseille. Faculté des sciences.

■ Musée d'histoire naturelle.

Melbourne. Comnionwealth bureau of meteorology.

Royal society of Vict(tria.

Mérida. Secciön meteorolögica del Estado de Yucatan.
Mexico. Instituto geolögico de Mexico.

Instituto niédico nacional.

Observatorio meteorolögico-magnético central.

Secretaria de communicaciones y obras publicas.

— — Sociedad cientifica »Antonio Alzate».

Middelbnrg. Zeeuwsch Genootscliap der Wetenschappen.

Milano. Comitato per le onoranze a Francesco Brioschi.

R. Istituto Lombardo di scienze e lettere.

R. Osservatorio astronomico di Brera.

• Museo civico di storia naturale e Societä Italiana di scienze

naturali.
Mileto. (Calabria.) Osservatorio »Morabito» nel Seniinario.
Minneapolis. Geological and natural history survey of Minnesota.
Missoula. University of Montana.
Mizusawa. International latitude observatory.
Monaco. Musée océanographique.

Moncalieri. Osservatorio meteorolögico del R. Collegio Carlo Alberto.
Montevideo. Museo nacional.

Observatorio nacional fisico-climatolögico.

Observatorio meteorolögico del colegio Pio de Villa Colön.

Montpellier. Académie des sciences et lettres.

INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 137

Morelia. Secciön meteorolögico del estado de Michoacan.

Moskva. Kaiserliclie Ingenieur-Hoclisclmle.

— — Meteorologisclies Observatorium der K. Universität.

■ Société Imi). des aiiiis des sciences naturelles, d'anthropol. et

d'etlinogTai)liie.

Société Imp. des naturalistes.

Moimt Hamiltoii, Cal. Lick observatory.

Mount Weatlier, Ta. Observatory.

Moimt Wilsoii, Cal. Solar observatory of tbe Carnegie lustitute of
Washington.

Miiiicheii. K. Bayerische Akadeniie der Wissenschaften.

K. Meteorologische Centralstation.

Bayerische botanische Gesellschaft.

Ornithologische Gesellschaft in Bayern.

Technische Hochschule.

Hof- und Staatsbibliothek.

— ■ — Zoologische Staatssammlung.

K. Sternwarte.

Nancy. Académie de Stanislas.

Société des sciences.

Naiites. Société des sciences naturelles de Touest de la France.

Napoli. Accademia Pontaniana.

— — Accademia delle scienze fisiche e mateniatiche.

R. Istituto d'incoraggiamento.

Societä di naturalist!.

Neuchätel. Observatoire cantonal.
— Société des sciences naturelles.

New Haven. Connecticut academy of arts and sciences.
New York. Academy of sciences.

Botanical garden.

American institute of niining engineers.

Public library.

American museum of natural history.

Observatory of Columbia university.

Meteorological observatory of the departm. of public parcs.

——^American matliematical society.

Nijni-Oltchedaef. (Podolie.) Station météorolgique du comte Iracly

Morcoff.
Nizza. Observatoire. (Université de Paris, Fondation R. Bischoffsheim.)
Niirnberg. Naturhistorische Gesellschaft.
Oaxaca. (Mexico.) Observatorio meteorolögico central del estado de

Oaxaca.
Oberlin, Ohio. College library.

Odessa. Observatoire météorologique et maguétique de Tuniversité
Impériale.

Société des naturalistes de la Xouvelle-Russie.

Offenbacli. Verein fur Naturkunde.

0'-GyalIa. Astrophysikalisches Observatorium.

Oiia. (Spanien.) Observatorio del colegio de la compaiiia de Jesus.

138 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Ottawa. Field-naturalists' club.

— — Department of miues.

Dominion astronomical observatör}'. — Department of tlie In-
teriör.

Geological survey of Canada.

Oxford. University observatory.

Pachiica. (Mexico.) Secciön meteorolögica del estado de Hidalgo.
Padova. Osservatorio astronomico della K. Universitii.
Palermo. Istituto botanico.

Societä di scienze naturali ed economiclie.

Circolo matematico.

Para. Museu Paraense de historia natural e ethnograpliia.
Paris. Académie des sciences.

Bibliothéque Sainte-Geneviéve.

Bureau central météorologique.

Bureau des longitudes.

• Comité des travaux liistoriques et scientifiques.

École des mines.

École polytechnique.

École des hautes études.

Institut de France.

Museum d'histoire naturelie.

Observatoire de Paris.

Service hydrographique de la marine.

Société astronomique de France.

Société botanique de France.

Société d'encouragement pour Tindustrie nationale.

• Société entomologique de France.

— — Société de géographie.

Société géologique de France.

Société météorologique de France.

Société philomatique.

Société zoologique de France.

Perpignaii. Observatoire météorologique et magnétique.
Perth. (West Austr.) Observatory.
Philadelphia. Academy of natural sciences.

American entomological society.

Geographical society.

American philosophical society.

University of Pennsylvania.

Pietermaritzburg. Natal government museum.
Pisa. Societä Toscana di scienze naturali.
Pittsburgh. Carnegie Institute.
Plymouth. Marine biological association.
Pola. Hydrographisches Amt der k. u. k. Kriegs-Marine.
Pornpei. Osservatorio Pio X in valle di Pompei.
Poiita Delgada. (A^ores.) Observatoire météorologique.
Portici. Laboratorio di zoologia generale e agraria della scuola
superiore d'agricoltura.

INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLJKATIONER. 139

Porto. Academia polytechnica.

Observatorio meteorologico da »Princeza Dona Amelia».

Potsdam. Centralbureau der internationalen Erdmessuiig.

K. Preuss. geodätisches Institut.

Astropliysikalisclies Observatorium.

Prag. Ceskå Akademie cisare Frantiska Josefa.
— ■ — Böhmische Gesellsohaft der Wissenschaften.

Museum krälovstvi Ceského.

Societas entomologica Bohemise.

K. k. Sternwarte.

Pretoria. Transvaal museum.

Pulkova. Observatoire central Nicolas.

Piisa. (India.) Agricultural researcli institute.

Resreiisburg. K. bayr. botanische Gesellscliaft.

Reniies. Université.

Riga. Naturforscher-Verein.

Rio de Janeiro. Bibliotheca nacional.

Observatorio.

• Repartigäo da carta maritima. Directoria de meteorologia.

Servico geologico e mineralogico do Brazil.

Sevico meteorologico nacional.

Riposto. Osservatorio meteorologico del R. Istituto nautico.
Roma. R. Accademia dei IJncei.

■ Accademia Pontificia dei nuovi Lincei.

■ R. Comitato geologico d'Italia.

Societä aeronautica Italiana.

• Societä degli agricolturi Italiani.

Societä geologica Italiana.

Societä Italiana per il progresso delle scienze.

Ufficio centrale di meteorologia e di geodinamica.

Rostock. Grossherzogl. Universität.
Rothaiiisted. Experiment station Harpenden.

Laboratory of tlie Rotliamsted experiment station.

Rotterdam. Bataafsch genootscbap der proefondervindelijke wijsbe-

geerte.

Nederlandsche entomologische Vereeniging.

Saiiit Louis. Missouri botanical garden.

Salatiga. (Java.) Algemeen-Proefstation.

Saloniki. Station météorologique prés du Gymnase de garrons »St.

Cyrille et Methode» ä Salonique.
San Fernaiido. Instituto y observatorio de marina.
San Francisco. California academy of sciences.

■ Astronomical society of the Pacific.

Sankt Petersburg. Académie Imp. des sciences.

■ Comité géologique.

Commission Impériale archéologique.

[Russiscbe astronomische Gesellschaft.]

Russisch-Kaiserliche mineralog. Gesellschaft.

Hortus Petroi)olitnnus.

140 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Sankt Petersburg. Institut Iini)érial de médecine expérimentale.

Musée botanique de rAcadémie Impériale des sciences.

Musée géologique Pierre le Grand prés TAcadémie Impériale des

sciences.

Musée zoologique de TAcad. Imp. des sciences.

Observatoire physique central Nicolas.

Section géologique du cabinet de Sa 3Iajesté.

Societas entomologica Rossica.

Société Imp. Russe de géographie.

K. Universität.

Santiago de Chile. Museo nacional.

Säo Paulo. Commissäo geographica e geologica.

Museu Paulista.

Secretaria da agricultura, conimercio e obras publicas. Secrao

meteorologica.
— • — Sociedade scientifica.

Sarajevo. Bosnisch-Hercegovinische Landesregierung.
Saratow. Société des naturalistcs.
Sofia. Institut météorologique central de Bulgarie.
Southport. Fearnley meteorological observatory.
Stanford University, Cal. I.eland Stanford j:r university.
Stavanger. Museum.
Stonjiiurst. College observatory.
Strassburg. K. Hauptstation tur Erdbebenforschung.

■ Internationale Kommission tur wissenscliaftliche Luftschiifahrt.

K. Universität.

Geologische Landesuntersuchung von Elsass-Lothringen.

Stuttgart. K. Staatsarchiv.

Verein fiir vaterländiscbe Naturkunde in Wiirttemberg.

K. Wiirtt. meteorol. Zentralstation.

Sydney. Australasian association for tlie advancement of science.

Department of mines and agriculture.

Botanic gardens.

Australian museum.

Linnean society of New South Wales.

Tacubaya. Observatorio astronomico nacional.

Teddington. The National physical laboratory. Observatory department.

Tegucigalpa. Archivio y Bibliotheca nacional de Honduras.

Uuiversidad.

Tifiis. Kaukasisches Museum.

Tiflisser physikalisches Observatorium.

Tokio. Earthquake investigation committee.

Medizinisclie Fakultät der Kaiserl. Japan. Universität.

Observatoire astronomique.

Central meteorological observatory of Japan.

Geographical society.

Mathematico-physical society at the Imp. Univ.

Meteorological society of Japan.

Imp. geological survey of Japan.

INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 141

Tokio. Imp. university. College of science.
Topeka. Kausas state historical society.
Toriiio. R. Accademia dello scienze.

R. Museo zoologic-o.

R. Osservatorio astroiioniico.

Societä ineteorologica Italiaiia.

Toroiito. Canadian institute.

R. astronomical society of Canada.

Entomological society.

Tortosa. Observatorio del Ebro.

Toiilouse. Académie des sciences, inscriptions et belles-lettres.

Commission météorologiiiue du départem. de la Haute-Garoniic.

— ■ — Observatoire astronomique.
Trieste. Osservatorio marittimo.
Tromsö. Museum.

Troiidhjem. Det K. Norske Videnskabers Selskab.
Troppau. Kaiser Franz Josef-Museum f. Kunst und Gewerbe.
Tiibiiiifeii. K. Universitäts-Bibliothek.
Tufts Colleg;e.

Urbana. University of Illinois observatory.

Utrecht. Provinciaal Utrechtscb Genootscbap van Runsten en A\'e-
tenschappen.

K. Nederlandscb meteorologisch Instituut.

Pbysiologisch Laboratorium der Utrechtsche Hoogescliool.

Observatoire astronomique.

Yalparaiso. Servicio meteorolojico.

verona. Accademia d'agricoltura, scienze, lettere, arti e conmiercio.
Warschaii. Bureau météorologi(iue du musée d'industrie et d'agri-
culture.

Société scientiiique.
— — [Matematisk-fysiska sällskapet.]
V» asliiiifftoii. National academy of sciences.

Bureau of american ethnology.

U. S. Weather bureau.

U. S. Department of agriculture.

Department of commerce and labor. — Bureau of fisherios.
— Department of commerce and labor. — Bureau of standard^-.
Carnegie institution.

Smitbsonian institution.

Library of congi'ess.

U. S. National museum.

U. S. Naval observatory.

Nautical Almanac oftice.
• Biological society.

Philosophical society.

U. S. Coast and Geodetic survcy.

U. S. Geological survey.

New Zealaud institute.

Wellington. New Zealand geological survey.

142 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Wien. K. Akadeniie der Wissenschafteu.

Erdbeben-Kommission d. K. Akademie der Wissenschafteu.

K. k. Zoologisch-botanische Gesellschaft.

K. k. Xaturhistorisclies Hofmuseum.

K. k. Militär-geographisclies Institut.

■ Österreichisclie Kommission filr die internationale Krdmessung.

K. k. geologische Reichsanstalt.

Yerein zm- Verbreitung naturwissenschaftlicher Kenntnisse.

Naturwissenschaftlicher Yerein an der Universität.

K. k. Zentral-Anstalt fiir Meteorologie und Geodyuamik.

K. k. Hydrographisches Zentralbureau.

Wiesbadeil. Nassauischer Verein fiir Xaturkunde.
Wiirzburg;. Physikalisch-medicinisclie Gesellschaft.
Zacatecas. (Mexico.) Observatorio astronömico-meteorolögico.
Zi-ka-wei. (Chine.) Observatoire magiiétique météorologique et sis-

mologique.
Ziiricli. Schweizerische meteorologische Central-Anstalt.

Naturforschende Gesellschaft.

~ — Botanisches Museum der Universität.
Universitäts-Bibliothek.

Tidskrifter.

Fauna och Flora. Populär tidskrift för biologi. Utg. af E. Lönnberg.
Uppsala. 8:0.

Fiskeritidskrift, Svensk. Utg. Th. Ekman. Upps. 8:0.

Kalender el. almanack för svenskarna i Estland. Utg. af I Nymann,,
H. Pöhl. Reval. 12:o.

Tidskrift, Svensk Farmaceutisk. Red. och utg. T. Delphin. Sthlm. 8:0.

Tidskrift, Svenska Jägarförbundets Xya. Red. G. C:son Lewenhaupt.
Sthlm. 8:0.

Tidskrift, Svensk kemisk, utg. af Å. G. Ekstrand. Sthlm. 8:0.

Trädgården, Rlustr. tidskrift för trädgårdsskötsel. Utgifven af: Stock-
holms Gartnersällskap, Svenska Trädgårdsföreningen. Redak-
tion: A. Pihl, G. Lind, F. Liljewall. Sthlm. 4:o.

Veterinärtidskrift, Svensk, utg. af J. Vennerholm. Sthlm. 8:0.

Abhandlungen, Astronomische, herausgeg. v. H. Kobold. Kiel. 4:o.

Annali di botanica, pubbl. da R. Pirotta. Roma. 8:0.

Engineer, The illuminating. The journal of scientitic illumination. Ed.
by L. Gäster. London. 8:0.

Feuille, La, des Jeunes Naturalistes, publ. par A. Dollfus. Paris. 8:0.

Giornale di geologia pi-atica, pubbl. da P. Yinassa de Regny & G.
Rovereto. Catania. 8:0.

Herbarium. Organ zur Förderung des Austausches wissenschaftl. Exsic-
catensammlungen. Lpz. 8:0.

INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 143

Instrucfor, El. Publicacioii mensual cieutiiica, literaria y de filologia.

Ed. J. Diaz de Leon. Aguascalientes (Mexico). 8:0.
lon, A journal of electronics, atomistics, ionology, radioactivity and

raumchemistry. Edited by C. H. Walter. Lond. 8:0.
Jaarboek, Paedologisch, onder redactie van M. C. Schuyten. Ant-

werpen. 8:0.
Lapok, Magyar botauikai. Hrsg. Å. Degen. Budapest. 8:0.
Luonnon Ystävä Yleistajuineii luonnontieteellineu aikakauslehti. [Natur-
vännen. Allmänfattligt naturvetenskapligt periodiskt blad.] [Ut-

gifvare:] J. A. Wecksell. Helsingissä. 8:0. Sk. af Prof.

E. Lönnberg.
Magazine, Symon's monthly nieteorological. Lond. 8:0.
Mededeelingen över visscherij. Maandblad met gebruikmaking van

ofticieele bescheiden uitgegeveu door H. C. Redeke. Helder.

8:0. Sk. af Prof. E. Lönnberg.
Mitteilungen, Astronomische, gegrundet von R. Wolf, lierausgeg. von

A. Wolfer. Ziirich. 8:0.
Naturalist, The Midland. Devoted to natural history and primarily that

of the Prairie states. J. A. Nieuwland, editor. Notre Dame,

Indiana. 8:0.
New Church Life. Devoted to the teachings revealed through Em.

Swedenborg. Bryn Athyn, Pa. 8:0. Sk. af Acad. of the

New Church, Bryn Athyn.
Philosophy, The New. A quarterly magazine devoted to the interests

of the Swedenborg Scientific Association. Bryn Athyn, Pa.

8:0. Sk. af Acad. of the New Church, Bryn Athyn.
Pronösticos, Los, de Sfeijon. Bevista metearolögica quincenal. Valen-
cia. 4:o.
Revue, La, néphologique. [Par] A. Bracke. Möns (Belgique). 8:0.
Rivista Italiana di paleontologia. Red. P. Vinassa di Reguy. Pe-

rugia. 8:0.
Stahl und Eisen, Zeitschrift fiir das deutsche Eisenhiittenwesen. Zeit-

schriftenschau. Diisseldorf. 4:o.
Swiatowit. Anuuaire de Tarchéologie préhistorique polonaise et d'autres

pays slaves. Réd. par. E. Majewski. AVarsz. 8:0.

144 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1010.

Bilaga S.^

Adlerz, G.. Orienteringsförmågan hos steklar. [Program]. Sunds-
vall 1909. 8:o.

Ahlström, E.. Uber die Gallertkystome der Ovarien und die bei
Iiui)tur derselben auftretenden gallertigen Yeräuderungen des
BaiK-hfells (S. G. Pseudomyxoma peritonei). Akad. Abhandl.
Sthlm 1909. 8:o.

Almgren, O., Sveriges fasta fornlämningar från hednatiden. Sthlm
1904. 8:o. Sk. af Öfverkontrollör P. G. Boren.

Andersson, G., The climate of Sweden in tlie late-quarternary period.
Faots and theories. Sthhn 1909. 8:o.

Andersson, L. G., A remarkable new Gecko from South-Africa and
a new Stenocercus-species from South-America in the Natural
Museum in Wiesbaden. Wiesbaden 1908. 8:o.

Arrlienius, S., Emanuel Swedenborg as a cosmologist. Sthlm 1908.
8:o. Sk. af Mr. A. H. Stroh.

Aiirivillins, Clir., Cerambyciden. Jena 1908. 4:o.

Lepidoptera, Rhopalocera und Heterocera (Pars 1) von Mada-
gaskar, den Comoren und den Inseln Ostafrikas. Stuttg.
1009. 4:o.

Bengtsson, S.. Beiträge zur Kenntnis der paläarktischen Epheme-
riden. Lund 1909. 4:o.

JBerzelius, J J., Ett originalbref från J. .1. Berzelius till J. O.
Carlberg, dat. Stockholm d. 26 sept. 1845. 4 sid. 4:o. Sk.
• af adressatens döttrar, Fruarna Cecilia Sandell och Ester
Segerstéen.

Ett originalbref från J. J. Berzelius till Baron Carl af Wetter-

stedt, dat. Stockholm d. 5 juni 1832. 4 sid. 4:o. Sk. af
Prof. S. Arrhenius.

Birger, S., Uber die Resorption der unlöslichen Quecksilberpräparate
bei intramuskulärer Injektion. Sthlm 1908. 8:o.

Bligen som exkursionsort för svenska botanister. Sthlm 1908. 8:o.

Boman, E., Autiquités de la region Andine de la république Argen-
tine et du désert d'Atacama. T. 1—2. Paris 1908. St. 8:o.

Broek, F. H:son., Om den ekonomiska fördelningen och kriserna.
Lund 1908. 8:o. Sk. af Prof. Chr. Aurivillius.

Några observationer angående detaljhandels- och grosshandels-
prisens inbördes relationer samt deras betydelse för bedömande
af reallönens höjd. Upps. 1908. 8:o. Sk. af Prof. Chr. Auri-
villius.

Dahlgren, E. W:, liCS relations commerciales et maritimes entré

Då siifvaren ej siirskildt är näiuiKl, ;ir Injken skilukt af förf. el. uti.

BÖCKER SKÄNKTA AF ENSKILDA PERSONER. 145

la France et les cotes de TOcéan Pacifique (commencement
du 18:e siécle). T. 1. Paris 1909. 8:o.

Dahlstedt, H., Hieracier från Torne Lappmark och närgränsande
områden. Sthlm 1907. 8:o.

Nya skandinaviska Taraxacumarter, jämte öfversikt af grupperna

Erythrosperma och Obliqua. Lund 1909. 8:o.

Ergebiiisse, Wissenschaftliche, der schwedischen zoologischen Expedi-
tion nach dem Kilimandjaro, dem Meru und den umgebenden
Massaisteppen Deutsch-Ostafrikas 1905—1906 unter Leitmn^
von Y. Sjöstedt. Stldm 1909. 4:o. "

7. Coleoptera. 12. TFeise, J^., Chrysomelidaj und Coccinellida".

13. Spoith, F., Cassidffi.

14. Borchmann, F., Lagriidse und Cantharida'.

8. Hymenoptera. 5. Friese, H., Apidae.

11. Siphonaptera et Anoplura. 2. Enderlein^ G., Anoplura
(Siphunculata).

13. Neuroptera. 2. van der Weele, H. W., Planipennia et

Panorpata.

14. Pseudoneuroptera. 1. Sjöstedt, Y., Odonata.

2. Ulmer, G., Ephemerodea.

3. IGapdleJc, F., Plecoptera.

17. Orthoptera. 3—6. Sjöstedt, Y., Mantodea. — Phasmodea.
— Gryllodea. — Locustodea.
7. Sjöstedt, Y., Acridiodea.
22. Yermes. 2. Fuhrmann, O., Cestodes.
Sk. af P. Palraquists Aktiebolag.

Eriksoil, Joh., Studier öfver submersa växter. Mit deutschem Resumé
Sthlm 1908. 8:0.

Eriksson, J., Comment nommer les formes biologiques des espéces
de champignons parasites? Motion présentée au 3:e congrés
international de botanique å Bruxelles en 1910. Lund 1909. 8:0.

— -— Landtbruksakademiens uppbrända krusbärsbuskar. Sthlm 1908. 8:0!

Euler, H., Växtkemi, dess grunder och resultat. D. 2—3 Sthlm
1908. 8:0.

Exploratioiis, Swedish, in Spitzbergen 1758—1908. Nathorst, A G
Historical sketch. — Hultli, J. M., Bibliography. — Be Geer,
G., List of maps. Sthlm 1909. 8:0.

Fallen, C. F., En samling originalhandskrifter af Prof. C. F. Fallen,
innehållande biogi-afiska anteckningar öfver åtskilliga i Lund
och det öfriga Skåne m. m. bosatta personer, äfvensom några
bref. Sk. af Prof. G. Retzius.

Fallen, C. F., 5 st. originalbref till C. F. Fallen från : A. J. Ståhl dat.
d. 15 juni 1827, J. W. Dalman dat. d. 21 dec. 1827 och d. 29
febr. 1828, A. D. Hummel dat. d. 5 febr. 1828 och C. G. Man-
nerheim dat. d. 20 febr. 1828. 4:o. Sk. från Kungl. Biblioteket.

t orssell. G., Einige Vorrichtungen zur Röntgenograpliierung mit Kom-
pression und Orthodiagraphierung in unmittelbarem AnschluSs
an die Durchleuchtung. Hamburg u. å. St. 8:0. Sk. af Prof.
Chr. Aurivillius.

VetenskapsahaiJeuliens Årsbok. 8. 1910. 10

146 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Gyldéu, H., Traité analytique des orbites absolues des liuit planétes
principales. T. 2. Sthlm 1908. 4:o. Sk. af Direktören för
Observatoriet i Pulkova O. Backlund.

Hamiier, J. W., Redogörelse för resultatet av en med understöd
ur C. W. Sebardts stipendiefond företagen resa för växtgeo-
gratiska studier inom Blidö socken i Stockholms skärgård
under sommaren 1908. Wisby 1909. 8:o. Sk. af Dr. H.
Dahlstedt.

Hailgö stad och badanstalt. Handbok för badgäster och turister ut-
gifven under redaktion af A. Berndtson m. fl. Helsingfors
1895. 8:0. Sk. af Öfverkontrollör P. G. Boren.

Hesselgreii, F., L'harmonie et la science musicale ä la portée de
"tous. Turin 1909. Tv. 8:o.

Hildebraiulssoil, H. H., Om den allmänna cirkulationen i atmosfären,
Sthlm 1908. 8:o.

Quelques recherches sur les centres d'action de Tatmosphére. 3.

Upps. & Sthlm 1909. 4:o.

Holmgren, J., Uber den Einfluss der Basedow'schen Krankheit und
verwandter Zustände auf das Längenwachstum nebst einigen
Gesetzen der Ossifikation. Akad. Abhandl. Lpz. 1909. 8:o.

HolnigTeii, M., Studien tiber siidamerikanische Termiten. Habilita-
tionsschr. Stockholm. Naumburg a. S. 1906. 8:o.

Holst, N. O., Postglaciala tidsbestämningar. Sthlm 1909. 8:o.

Hulth, J. M., Förteckning öfver svensk botanisk litteratur under år
1907 sammanställd af J. M. Hulth. Sthlm 1908. 8:o.

Jordbruk, Sveriges, vid 1900-talets början. Statistiskt kartverk ut-
arbetadt af W. Flach, H. Juhlin Dannfelt, G. Sundbärg. Göte-
borg 1909. Fol. Sk. af Grossh. M. Fraenckel, Göteborg.

Lagerberg', A. J. de, A theory as to the origin of the symbol of
the three crowns on swedish coins. A paper read before the
American numismatic society. Philadelphia 1909. 8:o.

Lauriil, P. Gr., Om radium och öfriga aktiva ämnen. Populär fram-
ställning. Sthlm 1904. 8:o.

Lindberg H., Rektor M. Brenners Taraxaca. Förklaring. Helsing-
fors 1909. 8:o. Sk. af Dr H. Dahlstedt.

Lindman, C. A. M., Linné och Goethe. Sthlm 1909. 8:o.

Linné, C von, Species plantarum, exhibentes plantas rite cognitas
ad genera relatas . . . Editio 4:a curante C. L. Willdenow.
T. 1: P. 1 — 2; 2: 1—2; 3: 1—3; 4: 1—2; 5: 1. Berolini
1797—1810. 8:o. Sk. af Öfverkontrollör P. G. Boren.

Lundegårdh, H., Uber Reduktionsteilung in den Pollenmutterzellen
einiger dicotylen Pflanzen. Sthlm 1909. 8:o.

Lönnberg, E., Remarks on some Wart-hog skulls in the British
Museum. London 1909. 8:o.

Om renarne och deras lefnadsvanor. Upps. 1909. 8:o.

Medin, 0., Xils Rosén v. Rosenstein. Minnesteckning. Sthlm 1906. 8:o.

Natliorst, A. G., Några iakttagelser öfver de lösa jordlagren i trak-
ten kring Medstugan, Jämtland. Sthlm 1909. 8:o.

— — Motions préliminaires proposant des artides additionels sur la

BÖCKER SKÄNKTA AF ENSKILDA PERSONER. 147

momenclature des plantes fossiles i^résentées au 3:e congrés
interuational de botauique ä Bruxelles 14 — 22 Mai 1910.
Lund 1909. 8:o.

Natliorst, A. O., tJber paläobotanische Museen. Lpz. 1909. 8:o.

■ Ou the Upper Jurassic flora of Hope Bay, Graham Land. Mexico

1907. 8:o.

Nermaii, G., Strömsholms kanals historia. Upps. 1909. 8:o.

— ■ — Järnvägen Köping — Uttersberg — Riddarhyttan, dess historia. Upps.
1909. 8:0.

Grängesbergs kapellförsamling. En skildring. Upps. 1908. 8:o.

Nordström, C. F. Tli., &: Dahlaiider, M., Örebro slotts bygg-
nadshistoria. Örebro 1908. 4:o.

Nordström, K. B., Växtgeogratiska anteckningar för Bleking. Några
skandinaviska adventivväxter. Sthlm 1908. 8:o.

Nyrén, M., Ascensions droites moyennes de 396 étoiles pour Tépoque
1900.0 déduites par M. Nyrén des observations faites ä la
lunette méridienne de la succursale Odessa dans les années
1899—1903 par M. Orbinski. St. Bétersb. 1908. 4:o.

Déclinaisons moyennes de 1375 étoiles pour Tépoque 1900.0

déduites par M. Nyrén des observations faites au grand cercle
vertical dans les années 1894 — 1903 par M. Nyrén, A. Ivanof
et A. Vassilief. St. Pétersb. 1908. 4:o.

Nystedt, T., Undervattensbcåtar. Sthlm 1909. 4:o.

Pira, A., Tvänne horn af ur i lifrustkammaren. Sthlm 1906. 8:o.

Studien zur Geschichte der Schweinerassen, insbesondere derjenigen

Schwedens. Inaug.-Diss. Stockholm. Naumburg a. S. 1909. 8:o.

Porträtt af John Ericsson. Fotografi efter en miniatyrmålning, sig-
nerad: Way, London 1824. Sk. af Änkefru S. Elworth.

(fotograti) af B. J. Fries. Reproduktion efter en K. Vetenskaps-
akademien tillhörig medaljong. Sk. af Prof. G. Retzius.

af J. Lamarck. Sk. af Prof. G. Retzius.

Reiibeteskommissioiieii af 1007. Dokument angående flyttlap-
parna m. m. på uppdrag af kommissionen samlade af K. B.
Wiklund och J. Qvigstad. 1—2. Kra 1909. 4:o. Sk. af
Prof. E. Lönnberg.

Protokoll öfver de af kommissionen år 1908 i Tromsö amt

hållna förhör jämte register och det till grund för förhören
liggande frågeformulär. Sthlm 1909. 8:o. Sk. af Prof. E.
Lönnberg.

Retzius, Gr., Carl von Linné. Några minnesord. Sthlm 1908. 8:o.

Till kännedomen om byggnaden och utvecklingen af förbind-
ningsstycket hos däggdjurspermierna. Sthlm 1908. 8:o.

— — Biologische Untersuchungen. N. F. 14. Sthlm 1909. Fol.

Reiiter, O. M., Ett förbisedt arbete öfver Collembola. Helsingfors
1900. 8:0.

Ribbiilg, L., Die distale Armmuskulatur der Amphibieu, Reptilien
und Säugetiere. Habilitationschr. Stockholm. Jena 1907.

Sclllachter. Wilhelm Schlachter. En biografi. Sthlm 1909. 8:o.
Sk. af Prof. Chr. Aurivillius.

148 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Segerblom, W., First year chemistry. A text in elementary che-
mistry for secondary schools. Exeter, N. H. 1909. 8:o.

Laboratory manual of qualitative analysis. New York, London . . .

1908. 8:o.

Tables of properties of över fifteen hundred coramon inorganic

substances. Exeter, N. H. 1909. 8:o.

Sellman, J., Arbetarnes paradis. Nya Zeeland. En studie. Sthlm
1908. 8:o. Sk. af Prof. Chr. Aurivillius.

Sideilbladh, E., Sällsamma händelser i Sverige med Finland
åren 1749 — 1901 och i Sverige åren 1821 — 1859 ur upp-
gifter af prästerskapet antecknade af E. Sidenbladh. Sthlm
1908. 8:0.

Sjöstrand, E., Emanuel SAvedenborgs åsikter om mynt och mynt-
värde. Lund 1908. 8:o.

Småskrifter, 15 st., af zoologiskt och botaniskt innehåll, skänkta
af Öfverkontrollör P. G. Boren.

Stridsberar. E., Sur quelques propriétés arithmétiques de certaines
fonctions transcendantes. Thése. Stockholm. Upps. 1909. 4:o.

Stroh, A. H., Grunddragen af Swedenborgs lif. Sthlm 1908. 8:o.

Emanuel Swedenborg såsom hjärnanatom och fysiologisk psyko-
log. Upps. 1909. S:o.

Några vittnesbörd om vetenskapsmannen Swedeuborg samlade af

A. H. Stroh. Sthlm 1909. 8:o.

Suildevall, C. J., Lärobok i zoologien för begynnare. 6:e uppl.
Lund 1860. 8:o. Sk. af Öfverkontrollör P. G. Boren,

Svedberg, T., Die Metoden zur Herstellung kolloider Lösungen an-
organischer Stoffe. Ein Hand- und Hilfsbuch fur die Chemie
■ und Industrie der Kolloide. Dresden 1909. 8:o.

Swederus, M. B., Konung Karl IX:s förtjänster om Sveriges horti-
kultur. 1909. 8:o.

Thulin, S., Morphologische Studien tiber die Frage nach der Ernäh-
rung der Muskelfasern. Lpz. 1909. 8:o.

Tideström, I., Elysium Marianum. Ferus and fern allies. Washington,
D. C. 1907. 8:o.

Untersuclmiig-eu, Naturwissenschaftliche, des Sarekgebirges in Schwe-
disch-Lappland, geleitet von A. Hamberg. Bd 4 (Zoologie):
Lief. 2—3. Sthlm, Berlin 1908—09. Sk. af Prof. A. Ham-
berg.

Wahlgren, F., 2 st. planscher tillhörande ett outgifvet arbete af
framlidne Prof. Fr. Wahlgren i Lund. Sk. af Prof. G. Retzius.

Wiklund, K. B., De svenska nomadlapparnas flyttningar till Norge
i äldre och nyare tid. Upps. 1908. 4:o. Sk. af Prof. E.
Lönnberg.

Wohlin, N., Den jordbruksidkande befolkningen i Sverige 1751 —
1900. Statistisk-demografisk studie på grundval af de svenska
yrkesräkningarna. Sthlm 1909. 8:o.

Torpare-, backstugu- och inhysesklasserna. Öfversikt af deras

uppkomst, tillväxt och aftagande med särskild hänsyn till
torparklassens undergräfvande. Sthlm 1908. 8:o.

BÖCKER SKÄNKTA AF ENSKILDA PERSONER. 149

Åriibäck-Christie-Liiide, A., Der Bau der Soriciden und ihre
Beziehungen zu andern Säugetieren. Inaug.-Diss. Stockholm.
Lpz. 1907. 8:0.

Ou intermediate forms among Chiroptera. Lpz. 1909. 8:0.

Zur Anatomie des Gehinies uiederer Säugetiere. Jena 1900. 8:0.

Conimissiou, internationale de renseignement niathématique. Rapport

préliminaire sur Torganisation de la commission et le plan

general de ses travaux. Publié au nom du comité par H. Fehr.

Geneve 1908. 8:0. Sk. af Prof. H. Fehr, Geneve.
Coilgrés International de botanique. 3 (Bruxelles 1910). Circulaire 5.

Bruxelles 1909. 4:o. 8k. af »Le comité d'organisation du

congrés».
Cougresso intemazionale di cliimica applicata. 6 (Roma 1906).

Atti. Vol. 1—7. Roma 1907. 8:0. Sk. af Prof. F. Åker-
blom, Uppsala.
Agameiinone, G., I/eau cause indirecte des tremblements de terre.

Budapest u. å. 4:o.
Albert I, prince de Monaco. Resultats des campagnes scientifiques

accomplies sur son yacht. Fasc. 33 — 34. Monaco 1908 —

09. 4:o.
Alfano, (j. B., Alcune osservazioni sugli epicentri sismici della Cala-

bria e del Messinese. Pavia 1909. 4:o.
Poche osservazioni a proposito del terremoto calabro-messinese

del 28 dicembre 1908. Napoli 1909. 8:0.
— — Suir importanza di una stazione meteorico-geodinamica alle falde

del Vesuvio. U. o. 1909. 8:0.
AmegliiiiO, F., Le litige des scories et des terres cuites anthropiques

des formations neogénes de la République Argentine. Bué-

nos-Ayres 1909. St. 8:0.
Annaildale, N., An account of the Indian Cirripedia pedunculata.

P. 1. Calcutta 1909. 4:o.
Beck, R., Lehre von den Erzlagestätteu. 3:e stark umgearb. Aufl.

Bd. 1—2. Berlin 1909. 8:0.
Beckeilhaupt, C, Grundzuge einer Physik des Weltraumes als Grund-
lagen einheitlicher physikalisch-chemischer Werte und neuer

experimenteller Fragestellungeu. Altenstadt-Weissenburg (El-

sass) 1909. 8:0.
Bemporatl, A., L'assorbimento sellettivo della radiazione solare nel-

l'atmosfera terrestre e la sua variazione coU' altezza. Memo-

ria. Roma 1908. 4:o.
Osservazioni fotometriche eseguite nel R. Osservatorio astrofisico

di Catania nel 1907 da A. Bempoi-ad e A. Cavasino, elaborate

e discusse da A. Bemporad. Catania 1909. 4:o. Sk. af Prof.

A. Riccö, Catania.
Bibliotheca zoologica Fenniae. Herausgeg. von Zoologen Finlands.

Helsingfors 1909. 8;o. Sk. af Prof. O. M. Reuter, Helsingfors.

150 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Biddlecombe, A., Thoughts on natural pliilosophy (with a new read-
ing of Newton 's first law) and tlie origin of life. Newcastle-
upon-Tyne 1909. 8:o.

Bigelow, F. H., Studies on the plienomena of the evaporation of
Avater över lakes and reservoirs. Washington 1907 — 09. 4:o.

Birck, O., Das pliotograi:)liisclie Helligkeitsverhältnis der Sonne zu
Fixsternen. Göttingen 1909. 4:o. (I)iss.)

Blume, J. A., Ueber mineralogiscli-ökonomisclie Untersucliungen
auf und in der Erde. Ein praktisclies Handbuch fiir Laud-
wirthe, besonders Gutsbesitzer, fur angehende Mineralogen
und Bergbaukundige, hauptsächlich auch fur Cameralisten, so
wie uberhaupt zu gemeinniitzigem Gebrauch. Lpz. 1829. Sk.
af f. d. Assistenten G. Lindström.

Blutharscli, K. F., Reine Erkenntnis der Dinge öder die Wissen-
schaft aller Wissenschaften. Ein philosophisch-wissenschaft-
licher Nachweis des ganzen Kreislaufes der Materie in einer
fortlaufenden Kette von Ursachen und Wirkungen, beginnend bei
, der Grundursache allés Seins und im Höchsten der Gottheit
endend. H. 1. Dresden 1909. 8:o.

Borredoii, O., L'equilibrio ed il.moto perpetuo della terra girante
intorno al sole. [Napoli 1908]. 8:o.

Botaiiy of the Fseröes based upon Danish investigations. Copenhagen
& Christiania 1901—08. 8:o. Sk. af Prof. E. Warming,
Köbenhavn.

Bulycov, N. J., Antiquités de la Russie orientale. Moskva 1902. 4:o.

— ■ — Drevnosti iz vostocnoj Rossii. [Antiquitäten aus Ost-Russland.]
Vyp. 2. S. Peterb. 1904. Fol.

Fouilles de la Russie centrale. Kourgans et gorodietz. Recher-

ches archéologiques sur la ligne de partage des eaux de la
Volga et du Dniéper. Moskva 1900. 4:o.

Fouilles de la Russie centrale. Les rives de TOka. Moskva

1900. 4:0.

Imennyja serebrjanyja kopéjki i denezki Ivana IV 1533 — 1584.

[Nameu an den Silberkopeken und Kupfenniinzen Iwans IV
1533—1584.] S. Peterb. 1906. Fol.

Izsledovanie nekotorych izobrazenij na drevnich russkich dencach.

[Untersuchungen einiger Abbildungen an altertiimlichen rus-
sischen Munzen.] Vyp. 1. S. Peterb. 1904. 4:o.

Raskopki po casti vodorazdjela verchnich pritokov Dnjepra i

Volgi. 1903 g. [ Utgräfningar inom området af Dnjepers
och Volgas öfre bitloder, år 1903.] Moskva 1903. 4:o.

Baer, yoii. Ett originalbref från Prof. v. Baer till Prof. Anders
Retzius jämte koncept till ett svar uppsatt af Prof. G. von
Diiben. Påträffade bland Prof. von Dubens efterlämnade pap-
per. Sk. af Prof. C. G. Santesson.

Calzavara, E. C, Sur Fépuration des eaux alimentaires par les
»procédés Linden» dits »Aqua såna». Gand [1908]. 8:o.

Disciissioii as to copper from the mounds. Lancaster, Pa 1903.
8:o. Sk. af Prof. G. Retzius.

BÖCKER SKÄNKTA AF ENSKILDA PERSONER. 151

Edwards, H. Milne, Zoologie. Ouvrage adopté par le conseil de
rinstruction publique et approuvé par Monseigneur TArchevé-
que de Paris. 8:e éd. Paris 1858. 8:0. 8k. af Öfverkontrol-
lör P. G. Boren.

Ehrlich, E., Eine neue voUistumlicli dargelegte naturwissenscliaft-
liclie Weltanscliaimng mit dem Beweis, dass die Erde kein
Planet, sondern nur ein Mond des Moudes ist, u. s. w. Lpz.
1908. 8:0.

Eiffel, Gr., Atlas météorologique pour Tannée 1907 d'aprés vingt-
quatre stations frangaises. Paris 1908. 4:o.

Eredia, F., SuUa misura della neve. Roma 1908. 8:0.

Fiscliei", Ed., Hallers Bezieliungeu zu den Naturforscliern seiner Zeit,
speziell zu lånné. Bern 1909. 8:0.

Fischer, P]m., Untersuclmngen tiber Kohlenhydrate und Fermeute
(1884—1908). Berlin 1909. 8:0.

Friedel, G., Étude sur les groupements cristallius. Saint-Étienne
1904. 8:0.

Fritsclie, H., Die mittlere Temperatur der Luft im Meeresniveau,
dargestellt als Funktion der geograpliisclien Länge, Breite und
Jalireszeit. Riga 1909. 8:0. [Litogr. öfvertryck.]

Froc, L., Signaux aux marins. Note presentée å la commission du
comité International (Londres 1909). [Avec] Code des sig-
naux. Chang-hai 1909. 8:0 & 12:o. Sk. af »MM. les Memb-
res du comité & les Directeurs de services».

Fujii, U., Alfred Nobel. Tokyo 1909. 8:0. [På japanska språket.]

Garcés Losada, C, Le pöle nord de la science. Avant-gout d'un
livré ä publier. Séville 1909. 8:0.

Oiglio-Tos, E., L'ereditä e le leggi razionali dell' ibridismo. Torino
1908. 8:0.

Gilsoii, G., Le musée propédeutique. Essai sur la création d'un
organisme educatif extra-scolaire. Conférence faite ä la
société royale zoologique et malacologique de Belgique le 1?
juin 1909. Bruxelles 1909. 8:0.

Gruss, G., Bestimmung der Maximal-und Minimalentfernung von der
Sonne eines kleinen Planeten, der sicli gegenwärtig in einer
nahe kreisförmigen Bahn mit der halben grossen Achse nahe
gleich a bewegt. Prague 1909. 8:0.

Guppy, K. J. L., The geological connexions of the Caribean region.
Toronto 1909. 8:0.

Second note on the Marbela Manjak mine. U. o. o. å. 8:0.

Preliminary notice of a discovery of fossils in the Tamana dis-

trict, Trinidad. U. o. o. å. 8:0.

On some fossil shells from Comparo road, Trinidad. — On the

cement-producing materials of Naparima, Trinidad. U. o.
o. å. 80.

Haland, H. R., An explorer's stone record which antedates Colum-
bus. A tragic inscription unearthed in Minnesota, recording
the fäte of a band of Scandinavian adventurers. U. o. 1909.
Fol. Sk. af Herr J. de Lagerberg.

152 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Hatoii (le la Goupilliére, J. N., Application aux mouvements
planétaire et cométaire de la recherche du centre de gra-
vité et dfs axes priucipaux du temps de parcours. Paris

1908. 4;o.

La loi des aires dans le mouvement avec liaisons. Lisbonne

1909. 8:o.

Mémoires divers. 2:e éd. [l]— [6]. Paris 1909. 4:o.

Oscillations des bennes non guidées. Paris 1909. 8:o.

Potentiel du temps de parcours. Louvain 1909. 8:o.

Surfaces nautiloides. Coimbra 1908. 8:o.

Hellmanil, G., Die Anfänge der Meteorologie. Vortrag. Braunschw.

1908. 4:o.

Henry. Souvenir de la célébration du 50:aire professoral de Louis
Henry, 8 Mai 1909. 4:o. Sk. af Prof. L. Henry, Louvain.

HoraniiiOV, P., Characteres essentiales familiarum ac tribuum regni
vegetabilis et ami^horganici ad leges tetractydis naturae con-
scripti; accedit enumeratio generum magis notorum et organo-
grapbiae supplementum. Petropoli 1847. 8:o. Sk. af Öfver-
kontrollör P. G. Boren.

Haeckel, E., Das Weltbild von Darwin und Lamarck. Festrede
zur 100-jäbrigeu Geburtstag-Feier von Cbarles Darwin am
12 Februar 1909 gelialten im Volksbause zu Jena. Lpz.

1909. 8:0.

Haeussler, J. W., Die Entropiefunktion und ibre Anwendung auf

Wasserdampf. Berlin 1908—09. 4:o.
Hes, G., Electricity uncovers a law of evolution. New York [1909]. 8:o.
Jenseil, H., On an inward mechanisni of beavenly bodies. Copen-

hagen 1907—09. 8:o.
Jousseaunie, F., Reflexions sur les volcans et les tremblements de

terre. Paris 1909. 8:o.
Junk, W., Bibliographia botanica. Berlin 1909. 8:o.
Jaeger, F., Forscbungen in den Hochregionen des Kilimandscharo.

Berlin 1909. 4:o.
Kirchbacli, J. H. von, Cbemie und Mineralogie der Gewerbkunde.

Ein Handbuch fiir Kameralisten, Oekonomen, Fabrikanten,

Liebhaber der Gewerbkunde und zum Gebraucbe in den böbern

Glassen der Gewerbschulen. Herausgeg. von J. H. von Kirch-

bach. 2:e, wolilfeile Ausg. Bd 1—3. Lpz. 1841. 8:o. Sk.

af f. d. Assistenten G. Lindström.
Kirchlioff, N., Atomlebre. U. o. o. å. Fol.
Welträtsellösung 1. öder Atomlebre. Gedanken und Anregungen.

Itzehoe 1906. 8:o. Sk. af Prof. Cbr. Aurivillius.
Kuznecov, T. V., Posobie dlja nabljudenij v raznycb slojach atmo-

sfery pomosci^ju zmjejev. [Hjälpmedel för iakttagelser i olika

luftlager med tillbjälp af drakar.] S. Peterburg 1907. 8:o.
Instrukcija dlja proizvodstva podemov rezinovycb sarov-zondov.

[Instruktion för befordran af giimmi-ballong-sonders böjande.]

S. Peterburg 1907. 8:o.
Lesgaft, E., ¥lijanie golifstroma na dvizenie ciklonov v Atlantices-

BÖCKER SKÄNKTA AF ENSKILDA PERSONER. 153

kom Okeanje. [Golfströmmens inflytande iik cyklonernas rö-
relse i Atlantiska Oceanen.] S. Peterburg 1902. 8:0.
Levy, M., & Sebert, Rapport sur un mémoire intitulé »Recherches

expérimentales sur la résistance de Tair eftectuées par G.

Eiffel». Paris- 1908. 4:o. Sk. af M:r G. Eiffel, Paris.
Lewis, T., & Turner, H. H., On the inclinations of binary står

orbits to the Galaxy. London 1907. 8:0. Sk. af Prof.

H. H. Turner, Oxford.
LippiliaiU), J., Du déterminisme psychologique basé sur Fanalyse

des sensations. Strasbourg 1909. 8:0.
Loreiizoiii, G., Il passaggio di Mercurio sul disco del sole osservato

alla specola di Padova il 14 novembre 1907. Venezia

1907. 8:0.
Maggioraui, S., Fenomeni plutonici. — La terra é piu fredda nel

suo interno. - — Le eruzioni vulcaniche e i moti sismici pen-

dono origine da azioui esterne al pianeta. Roma 1909. 4:o.
Maideii, J. H., The forest flora of New South Wales. P. 1—30.

Sydney 1902—08. 4:o.

Sir Joseph Banks: the »father of Australia». Sydney 1909. 8:0.

Maplestoiie, C. M., The results of deepsea investigations in the

Tasman Sea. 1. The expedition of H. M. S. »Miner». 5. The

Polyzoa. Sydney 1909. 8:o. Sk. af Prof. E. Lönnberg.
Massariiii, J., I venti a Roma. Memoria. Roma 1908. Fol.
Mastrodomeiiico, F., La gravitazione universale ossia il mondo

materiale e il giuoco delle forze clie ne animano la mac-

china. Napoli 1909. 8:o.
Meyer, E. von, Uber Zersetzungsweisen vierfach-alkylierter Ammo-

niumverbindungen. Nach eigenen Versuchen und Untersu-

chungen von E. Schwab. Lpz. 1909. 4:o.
Michaelis, W., sen., Der Erhärtungsprozess der kalkhaltigen hydrau-

lischen Bindemittel. Nach dem Vortrage des Verfassers,

am 9. März 1909, in der 32. Generalversammlung des Vereins
deutscher Portland-Zement-Fabrikanten. Dresden 1909. 8:o.

Ueber Kalkmörtel. Vortrag . . . Berlin 1908. 8:o.

Zur Kenntnis der hydraulischen Bindemittel. Vortrag. 1 — 2.

Stuttgart 1906—07. 4:o.

Zur Konstitution des Portland-Zement-Klinkers. U. o. o. å. 4:o.

Moore, C. B., Certain antiquities of the Florida West-Coast. Phila-

delphia 1900. 4:o.
Certain mounds of Arkansas and of Mississippi. P. 1 — 3. Phila-

delphia 1908. 4:o.
Certain aboriginal mounds of the Florida Central West-Coast.

Philadelphia 1903. 4:o.

Moundville revisited. — Crystal River revisited. — Mounds

of the Lower Cliattahoochee and Lower Flint Rivers. — Notes
on the Ten Thousand Islands, Florida. — Philadelphia 1907. 4:o.
Certain aboriginal remains of the Alabama River. Philadel-
phia 1899. 4:o.
Certain aboriginal remains of the Black Warrior River. — Cer-

154 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

tain aboriginal remains of the liOwer Tombigbee River. —
Certain aboriginal remaius of Mobile Bay and Mississippi
Sound. — Miscellaneous investigation in Florida. Philadel-
phia 1905. 4:o,

Moore, C. B., Certain aboriginal remains of the northwest Florida
Coast. P. 1—2. Philadelphia 1901—02. 4:o.

Certain aboriginal mounds of the Georgia Coast. Philadeljihia

1897. 4:o.

Certain aboriginal remains of the Tombigbee River. Philadel-
phia 1901. 4:o.

Certain shell heaps of the St. John's River, Florida, (hitherto

unexplored). Paper 1 — 5. Philadelphia 1894. 8:o.

Aboriginal Urnburial in t)ie United States. — A form of Urn-

burial on Mobile Bay. Lancaster, Pa 1904. 8:o.

Samtliga ofvannämnda arbeten af C. B. Moore äro skänkta
af Prof. G. Retzius.

Miiller, O., Bacillariaceen aus Siid-Patagonien. Lpz. 1909. 8:o. Sk.
af Dr O. Borge. .

Murniaii-Expeditioii. Ekspedicija uaucno-promyslovych izsledo-vanij
u beregov Murmana. — Wissenschaftlich-praktische Murman-
Expedition. [1]— [3]. St. Petersburg 1906—08. 8:o. Sk. af
»Die Murman-Expedition».

Nadaillac, de, luhuraation and incineration in Europé. Philadelphia
1897. 4:o. Sk. af Prof. G. Retzius.

Neupert, K., Am Morgen einer neuen Zeit. Weltbild. Dornbirn
1909. 8:0.

Oinoild, Ii. T., The range of monthly mean temperature at Edin-
burgh, Vieuna, and Stockholm. Edinburgh 1908. 8:o.

d'0rléaiis, Duc, Croisiére océanographique accomplie ä bord de la
Belgica dans la Mer du Grönland 1905. Resultats scienti-
fiques. Bruxelles 1907. 4:o.

Osservazioni astrofisiche della cometa »Morehouse» eseguite nel
R. Osservatorio di Catania. Catania 1909. 4:o. Sk. af
Prof. A. Riccö, Catania.

pireliometriche a diiferenti altezze suU' Etna. Catania 1909.

4:o. Sk. af Prof. A. Riccö, Catania.

Palladiiio, P., Casuali(?) coincidenze numeriche coi pesi atomici?
Casuali(?) corrispondenze presso a poco, colle serie del Men-
deleieffV Torino 1909. 8:o.

Contributo allo studio della capillaritä. Torino 1909. 8:o.

Du poids absolu des corps élémentaires et dcpendance de leurs

propriétés chimiques et physiques du poids absolu et de la
forme. Genova 1909. 4:o.

Paillli, S., Flora Dauica, det er Dansk Urtebog : udi huilcken, . . .
icke alleeniste Urternis historiske Beskrifvelse . . . andragis :
men endocsaa La^gedommc til alle Siugdomme gafnlige, korte-
ligen oc klarligen antegnis : . . . Kiöbenhafu 1648. 4:o.
Sk. af ÖfverkontroUör P. G. Boren.

Plummer, H. C, On the effects of radiation on the motion of

BÖCKER SKÄNKTA AF ENSKILDA PERSONER. 155

comets, and Note on a mechauical solution of Kepler's equa-
tion. London 1906. 8:0. Sk. af Prof. H. H. Turner, Ox-
ford.

Portis, A., Delle necessarie relazioni ed armonia fra le scienze geo-
logiche. Parole .... Koma 1908. 8;o.

Pupovac, P., »Tres numeri pacis». P. tt. a. Die drei Friedenszalden
als Harmonien von Kreis uud EUipse. — Endgiltige Lösung
des matliematisclien Problems. Die Quadratur des Kreises.
Zur Förderung der Friedensidee in Schule und Haus. Wien
[1909]. 8:0.

Radier de Aquino. Altitude and azimutli tables for facilitating the
determination of lines of position and geographical position
at sea. The simplest and readiest in solution. Washington

1908. 8:0.

Reclierclies expérimentales sur les ijropriétés physico-chimiques de
quelques gaz en relation avec les travaux de revision du
poids atomique de Tazote. Geneve, Paris 1908. 4:o. Sk. af
Prof. Ph. A. Guye, Geneve.

Raffalli, A., Surface exacte du cercle. — Avantage qu'oflfrc la solu-
tion de ce probléme sur les autres systémes dans le calcul
de la surface du cercle. [Bastia (Corse)] u. å. Fol.

Reuter, E., Merokinesis, ein neuer Kernteilungsmodus. Helsingfors

1909. 4:o.

Zur Morphologie und Ontogenie der Acariden, mit besonderer

Berucksichtigung von Pediculopsis graminum (E. Rent.). Hel-
singfors 1909. 4:o.
Reuter, O. 31., Charakteristik und Entwickelungsgeschichte der He-

mipteren-Fauna (Heteroptera, Anchenorrhynchia und Psylli-

dae) der palsearktischen Coniferen. Helsingfors 1908. 4:o.
Hemiptera Gymnocerata Scandinaviae et Fenniae. P. 1. Helsing-

forsise. 1875. 8:o.
Mouographia Anthocoridarum orbis terrestris. Helsingforsise

1884. 4:0.

40 st. broschyrer.

Riglli, A., La materia radiante e i raggi magnetici. Bologna

1909. 8:o.
Riccö. A., Piano di una statistica generale fondata sopra 40 anni

di osservazioni internazionali delle protuberanze solari. Cata-

nia 1908. 4:o.
Lo spettreliografo del Pt. Osservatorio di Catania. Roma

1908. 8:o.
Roseubuscli, H., Elemente der Gesteinslehre. 3;e, neubearb. Aufl.

Stuttgart 1910 [1909]. 8:o.
Rudolph, H., Die Erklärung der Radioaktivität aus dem chemischen

Zerfall der Atome. Berlin u. å. 8: o.

Ueber eine mögliche Ursache der Erdbeben. Stuttgart 1909. 8:o.

Rykatscliew, M., jun., Uber den Einfluss der Unterlage auf den

täglichen Gaug der absoluten Feuchtigkeit. Braunschweig

1908. 8:o.

156 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Salter, Mary, God. [Torquay 1908]. 8:0.

The physical history of tlie universe. Christ in chaos. P. 1.

[Torquay] 1909. 8:0.

Papers on geology, arch^eology, etc. London 1904 — 08. 8:0.

A new system of geology. With archseological proofs of the

destruction of the world by water and hre. London u. å. 8:0.
Saiivageaii, C, Sur le développement échelouné de THalopteris

(Stypocaulon Kiitz.) scoparia Sauv. et reraarques sur le Sphace-

laria radicans Harv. Paris 1909. 8:0.
Lettre ouverte ä J. B. De Toni au sujet des huitres, de Ma-

rennes et de la diatomée bleue. Suivie d'un appendice.

Bordeaux 1909. 8:0.
Le Professeur David Carazzi de runiversité de Padoue (Italie).

Les huitres de Marennes et la diatomée bleue. Bordeaux

1908. 8:0.
Schiaparelli, (i., Di alcune macchie osservate in Mercurio da Jarry

Desloges la mattina del 19 Agosto 1907. Annotazioni. To-

rino 1909. 8:0.

Orbite cometarie, correnti cosmiche, meteoriti. Pavia 1908. 8:0.

I primordi deir astronomia presso i Babilonesi. Bologna 1908. 8:0.

I progressi deir astronomia presso i Babilonesi. Bologna 1908. 8:0.

Scliilldler, K., Die physische Beschaffenheit des Mondes. Eine neue

Theorie. Luzern 1908. 8:0.
Schiieider, J. Sparre, Hymenoptera aculeata im arktischen Nor-

wegen. Troms0 1909. 8:0.
Scliulz, J. F. H., The constitution of the sun. Chicago 1909. 8:0.

Henri Moissan und die Sonnenphysik. Lpz. 1908. 8:0.

Schuster, A., On the periodicities of sunspots. London 1906. 4:o.
Schuster, Fr., Der Einfluss des Mondes auf unsere Atmosphäre.

U. o. o. å. Tv. 8:0.
■ Der Einfluss des Mondes auf unsere Atmosiihilre. Jedem Ge-

bildeten leicht fasslich berechnet und graphisch dargestellt.

Karlsruhe 1908. 8:0.
Schaeberle, J. M., Geological climates. New York 1908. 8:0.
• An explanation of the cause of the eastward circulation of our

atmosphere. New York 1908. 4:o.
• On the origin and age of the sedimentary rocks. New York

1908. 4:o.
Sewall, F., Being and existence. A philosophical discussion. Bryn

Athyn, Pa 1909. 8:0.
Swedenborg's doctrine of the purer parts of nature. Bryn

Athyn, Pa 1909. 8:0.
Sommier, S., Due communicazioni, fatte alla societä d'antropologia,

sui lapponi e sui finlandesi settentrionali. Firenze 1886. 8:0.
Un'estate in Siberia fra ostiacchi, samoiedi, siriéni, tatäri, kir-

ghisi e baskiri. Firenze 1885. 8:0.

La flora dell' Archipelago toscano. Firenze 1903. 8:0.

Flora deir Ob inferiore. Studio di geografia botanica. Firenze

1896. 8:0.

BÖCKER SKÄNKTA AF ENSKILDA PERSONER. 157

Sommier, S., Flora Toscana. Firenze u. å. 8:0.

Un gioiello della flora maltese. Nuovo genere e nuova specie

di Composte. Firenze 1907. 8.0.

L'isola del Giglio e la sua flora. Gon notizie geologiclie di C.

de Stefani. Torino 1900. 8:0.

Le isole pelagie Lampedusa, Linosa, Lampione e la loro flora.

Con un elenco completo delle piante di Pantelleria. Firenze
1908. 8:0.

Note di viaggio. 1. Esposizione Uralo-Siberiana di Ekaterinburg.

Ceremissi degli Urali c del Volga. 2. Mordvä. — Popolazionc
di Astrakan. — Kalmucclii. Firenze 1889. 8:0.

Steen, A. S., Havoverflatens temperatur ved Xorges kyst. Kristi-
ania 1908. 8:0.

Stein, J., Corrections to Professor Turner's paper »On tlie classifica-
tion or long-period variable stars, and a possible physical
interpretation.» London 1908. 8:0. Sk. af Prof. H. H.
Turner, Oxford.

Svésiiikov, P., Ocerk klimaticeskich uslovij goroda Ufy. [Ubersicht der
klimatologischen Bedingungen der Stadt Oufa]. Ufa 1909. 8:0.

Tromelili, (x. de. Le fluide liumain, lois et propriétés. — La sci-
ence de mouvoir la matiére sans étre medium . . . Suivi de
Pétre psychique et de Tétude sur la force biologique. St.
Amand (Cher) [1909]. 8:0. •

Turner, H. H., 14 st. broschyrer.

Yadäsz, M, E., Die unterliassische Fauna von Alsöräkos im Komi-
tat Nagykukiillö. Ubertragung aus dem ungarischen Origi-
nal. Budapest 1908. 8:0.

Taldivia. Wissenschaftliche Ergebnisse der deutschen Tiefsee-Expe-
dition auf dem Dampfer »Valdivia» 1898—99. Bd 2: T. 3;
8: Lief, 3; 9: 3; 10: 4; 14: 2—3; 15: 2; 16: 1—2; 19: Lief.
1, H. 2, Lief. 3; 20: Lief. 1. Jena 1908—09. 4:o. Sk. af
Tyska regeringen.

Voziieseiiskij, A. V., Ocerk klimaticeskich osobennostej Bajkala.
[Aper^u des particularités climatologiques du Baikal.] S.
Peterburg 1909. 8:0.

Weiler, Ad., Die Grundlagen fiir die Neugestaltung der astronomischen
Zeitmessung. Zurich 1909. 8:0.

Weiler, Ang., Die säkularen Störungen des Parameters. Einige Frag-
mente aus seinen Publikationen. Karlsruhe 1909. 4:o.

Wesenl)erg'-Lund, C, Grundtrffikkene i Ferskvandsplanktonets Bio-
logi og Geografi. Sthlm 1909. 8:0.

Notizen aus dem Dänischen siisswasserbiologischen Laboratorium

am Fursee. N:o 1—3. Lpz. 1908. 8:0.

Woltereck, B., &: Zschokke, F., Jahresbericht der Literatur
[der Susswasser — Zoologie (exkl. Vertebraten)] fur das Jahr
1908. Lpz. 1909. 8:0. Sk. af Dr C. Wesenberg-Lund,
Hilleröd, Danmark.

Wille, N., Om Naturens Mindesmserker og deres Bevarelse. Kristi-
ania 1909. 8:0.

158 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Wille, >'., Uber Wittrockiella nov. gen. Christiania 1909. 8:o.

ZurEntwicklungsgescliiclitcder GattungOoc3-stis. I)erlinl908. 8:o.

Woeikof, A., Les accumulations positives et negatives d'eau par les
sources, les laes, les neiges et les glaces. Geneve 1906. 8:o.

Einige Problenie der Soenkunde. Lpz. 1902. 8:o.

Questions de limuologie physique. Geneve 1906. 8:o.

Die Verteilung und Akkumulation der Wärme in den Festländern

und Gewässern der Erdc. Braunsclnveig 1906. S:o.

Verteilung der Bevölkerung auf der Erde unter dem Einfluss

der Naturverhältuisse und der niensclilichen Tätigkeit. Gotlia
1906. 4:o.

Wyiliaii. J., Anatomy of tlie nervous system of Kana pipiens. Wa-
shington 1853. 4:o. Sk. af Prof. J. Wymans familj.

7 st. broschyrer. Sk. af Prof. J. Wymans familj.

ZaioilC, S. P., Osnovy elementarnoj aerometriji. [Grunderna för
den elementära aerometrin.] Kiev 1909. 8:0.

Osnovy aerometrologiji i elcktrogeaerologiji. [Grunderna för aero-

metrologi och elektrogeaerologi]. Kiev 1909. 8:0.

Oeclisiier de Coiiinck, W.. Action de corps soluble sur des corps
insolubles. Bruxelles 1909. 8:0.

Contributiou ä Tétude des uranates. Eruxelles 1909. 8:0.

— — Sur un mode de formation du nitrate d"uranyle. Bruxelles
1909. 8:0.

Sur la stabilité et sur les réactions du chlorure d'uranyle. Brux-
elles 1909. 8:0.

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET 159

B. Naturhistoriska Riksmuseet.

1. 3Iiiieralog^iska aftleliiingen.

De mineralogiska samlingarna hafva under år 1909 genom
gåfvor erhållit följande tillökning:

af Spexeryds grufbolag genom dess disponent, ingeniör
F. G. Samuelsson, en serie malmprof från bolagets grufvor,
särdeles välkommen, då museet förut ägde blott en enda liten
stuff (tungspat) därifrån;

af statsgeologen, d:r R. Mauzeltus, en stuff med kalk-
spatskristaller från Vinterosa socken, Närke;

af prof. Axel Hamberg, Uppsala, en stuff med prismati-
ska järnglanskristaller från Harstigsgrufvan vid Pajsberget,
Värmland ;

af prof. G. Holm, prof af kalkspat från Lugnas, Väster-
götland ;

af bergmästare Th. Dahlblom, prof af gadolinit från
Svärdsliden vid Falun;

af d:r G. Flink, en stuff med klara apatitkristaller från
Nordmarks grufvor, Värmland;

af fru Esther Segerstéen, Håkansboda, 42 utsökta
koboltglanskristaller, 4 glankodat- samt 3 svafvelkiskristaller,
allt från Håkansboda grufvor i Ramsbergs socken, Västman-
land samt

af direktcir G. Craaford, Forshammar, prof af andalusit
från en fältspatsgrufva i Klinktjärnsberget i Ramsbergs s:n.

Under besök vid Ämmebergs zinkgrufvor i maj månad sam-
lades af Intendenten en stor svit af malmtyper och bergar-
ter, som tjänar till belysning af malmernas förekomstsätt i dessa
grufvor. Stufferna äro i museet dels uppställda som fristå-
ende block och dels upptagande en hel lokalmonter.

Med bidrag af af delningens medel besökte amanuensen,
d:r G. Flink, dels i maj Spexeryds mangangrufvor i Småland

160 VETENSKAPSAKADEMINS ÅRSBOK. 1910.

och dels i juni Norbergs, Grängesbergs, Persbergs och Lång-
banshytte grufvor. Vid Spexeryd anträffades bland annat
kristaller af braunit och hausmannit, hvilka mineral förut icke
varit kända från dessa grufvor. Vid Norberg och Gränges-
berg upptäcktes kristaller af typisk mesitinspat, förut icke
iakttagen i Sverige. Vid Långbanshyttan anträffades ett par
okända mineral, som ännu icke äro närmare undersökta.

Genom köp af samlare vid de resp. fyndorterna hafva
rika sviter af mineral förvärfvats dels från Långbanshyttan
och dels från Malmberget, Gällivare. En del svenska mineral
hafva äfven under året inköpts af preparator R. A. Anders-
son, Uppsala. Det mesta af, hvad som sålunda förvärfvats,
är införlifvadt med dubblettförrådet, som gör det möjligt att
genom hyte anskaffa utländska föremål utöfver hvad som
genom de knappt tillmätta kontanta medlen kan åstad-
kommas.

Sålunda har genom byte med firman Grebel, Wendler
& C:o, Geneve, förvärfvats ett rikt material af det nyupp-
täckta, som ädelsten använda och i sin kristallklass allena-
stående mineralet benitoit från Californien, äfvensom en mängd
andra för museet nya mineral, däribland hopeit från Rho-
desia, ett vattenhaltigt zinkfosfat, som visserligen upptäcktes
redan 1826, men hittills varit så sällsynt, att material till en
fullständig analys först nyligen kunnat anskaffas. Genom
byte med herr R. Baldauf i Dresden har bekommits en
praktstuff af mineralet atopit från Brasilien. Detta mineral,
som beskrifvits af A. E. Nordenskiöld, var förut kändt
endast från Långbanshyttan och det efter undersökningen
kvarblifna, i museet befintliga, oansenliga materialet, var det
enda som existerade. Herr Baldauf har likaledes försett
museet med flera vackra mineral från Tyska S.-V.-Afrika.

De omfångsrikaste förvärfven hafva dock skett genom
kontanta inköp från utländska mineralhandlande, bland hvilka
i första rummet må nämnas d:r F. Krantz i Bonn och herr
Lazard Cahn, Colorado Springs, Co. Sålunda har under året
för samlingen tillkommit icke mindre än 22 nya namn, ett
antal som väl knappt något år förut uppnåtts. Vidare hafva
inköp blifvit gjorda hos L. Eger, Wien; af ingeniör W. Blom-
berg i Kiel, hufvudsakligen mineral från Elba samt af herr
J. BöHM, Wien, en större kristall af hambergit från Mada-
gaskar. Mineralet var förut kändt blott i ett exemplar, som

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 161

tillhör prof. A. Hamberg, efter hvilken det har sitt namn.
Detta originalexemplar är funnet vid Langesund i Norge.

Efter därom gjorda framställningar hafva ur dubblett-
förrådet som gåfva öfverlämnats:

till Stockholms högskola (genom prof. H. Bäckström)
19 diverse mineralstuffer för komplettering af högskolans
studiesamlingar ;

till Tekniska skolan i Norrköping 5 stuffer samt

till Högre allmänna läroverket i Uppsala 24 stycken mest
lösa kristaller.

Som undersökningsmaterial utan återlämningsskyldighet
hafva afgifvits:

till docent d:r P. Sustschinsky i Miinchen, efter rekom-
mendation af prof. P. v. Groth därstädes, 3 mineralprof samt

till prof. H. C. CooPER i Syracusa, N. Y., 3 smärre stycken
barysilit.

Den systematiska skådesamlingen, som varit tillgänghg
alla därför fastställda dagar, har under året icke undergått
någon annan förändring än att mindre representativa stycken
nedflyttats till dublettförrådet och ersatts af nya eller ansen-
ligare i mån som sådana förvärfvats. Ordnandet af parage-
netiska lokalsamlingar i därför afsedda montrer har fortgått
och är nu i det närmaste afslutadt.

Vcfenshapsdlaideniiens Arnhuh-. 6'. VJIO. I 1

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 163

2. Afdeliiiiigen för {irk«^ffoiiiator ocli fossila växter.

Sam]igarna hafva under år 1909 ökats genom följande
gåfvor.

Diverse recenta arkegoniater ha öfverlämnats från Riks-
museets Botaniska Af delning, af h vilka särskildt må framhållas
samlingarne ur f. d. öfverkontrollören P. G. Borens, gross-
handlaren E. Nordströms och professor M. Sondéns till
nämnda afdelning skänkta herbarier; en »häxkvast» af tall
har skänkts af professor C. Lindman; tvärsnitt af en större
lärkträdsstam från Ludvika af lektor Hj. Möller i Falun;
49 arter nordamerikanska barrträd och kärlkryptogamer i
rikliga exemplar hafva skänkts af herr Ivar Tidestrom i
Washington; Cryptogamae exsiccatae, decades 37 — 39 af Natur-
historisches H of museum i Wien.

D:r W. Carruthers i London har till afdelningen förärat
dels 92 stycken synnerligen värdefulla mikroskopiska slipprof
af fossila växter, däribland några af Nicols original, dels
tvärsnitt af en ihålig trädstam från stenkolsformationen i
Skotland, i hvars inre andra stammar uppspirat, och hvilken
omnämnes af Lyell i »The students elements of geology».
Bergverksdirektör M. Geipel i Eisleben har skänkt 2 växt-
fossil från kopparskiffern ; af professor G. de Geers spets-
bergsexpedition 1908 hafva öfverlämnats 92 växtfossil från
Spetsbergens kulm-, jura- och tertiärlager. Prof. P. Ken-
dall i Leeds har skänkt några juraväxter från Yorkshire;
d:r R. Kidston i Stirling några mikroskopiska preparat af
stenkolsväxter; professor A. G. Nathorst har öfverlämnat
en af honom på kusten af Yorkshire hopbragt samling jura-
växter, däribland synnerligt värdefulla och unika exemplar
af Williamsonia, hvarjämte han i Skåne insamlat dels rätiska,
dels kvartära växtfossil. Herr Th. Newbitt i Whitby har,
utom ett par andra juraväxter, skänkt en synnerligen prakt-
full stuff med två hanblommor af Williamsonia; professor

164 VETENSKAPSAKADEMINS ÅRSBOK. 1910.

P. B. RiCHTER i Qiiedlinburg värdefulla kritväxter och herr
J, Sewell i Whitby ett par jura växter.

Genom anslag af de Brandelska räntemedlen har afdel-
n ingen kunnat förvärfva 100 mexikanska mossor af Pringles
exsiccatverk samt har af samma räntemedel erhållit bidrag
till inköp af en dyrbar fotografiapparat. Af synnerligt stor
betydelse för ormbunksherbariet har varit, att den framstå-
ende pteridologen, mag. scient. Carl Christensen från Köpen-
hamn genom anslag från dessa räntemedel kunnat uppehålla
sig i Stockholm för att studera det SwARTz'ska herbariets
ormbunkar, öfver hvilka han författat en särskild afhandling,
som torde blifva af stor vikt för identifieringen af de af
SwARTZ beskrifna arterna. Han har begagnat tillfället att
granska och bestämma äfven andra ormbunkar i herbariet.

Genom »En vän af vetenskapen och Naturhistoriska Riks-
museum», som önskar förblifva okänd, har af delningen vidare
bekommit en särdeles dyrbar och välkommen gåfva, bestå-
ende af ett för afdelningen värdefullt, omfattande bibliotek
af hufvudsakligen paleobotaniskt, botaniskt, geologiskt och
geografiskt innehåll.

Genom inköp hafva förvärfvats halfcenturierna 1 — 6 af
J. MiKUTOWicz' Bryotheca baltica samt växtförsteningar från
Skåne och England.

Intendenten har dels med understöd af ett af de af stats-
makterna anvisade resestipendierna, dels på egen bekostnad
företagit en resa till England och Skotland med hufvudsak-
ligt syfte att studera anordningarne och samlingarne inom
ohka museer i London, Cambrige, Leeds, Stirling, Edin-
burgh och Whitby, hvarjämte han på kusten af Yorkshire
företagit insamlingar ur därvarande växtförande juralager
samt vid Bovey Tracey i Devonshire studerat de växtförande
tertiärlagren.

Till Peabody Museum of Natural History, hörande till
Yale University, New Haven, Conn., U. S. A., hafva sändts
ett 80-tal stuffer växtfossil, omfattande 37 arter från Skåne
och polartrakterna, i utbyte mot de under fjolåret erhållna
praktfulla förkislade stammarne af Cycadeoidea.

Ordnandet, katalogiseringen och beskrifningen af sam-
lingarna hafva oafbrutet fortgått. Katalogen öfver de extra-
skandinaviska bladmossorna har inom afdelningen fullbordats;
lektor H. W. Arnell i Upsala har påbörjat bestämningen

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 165

af de af d:r N. Ehle från Sibirien 1898 hemförda mossorna;
lektor Hj. Möller i Falun har afslutat ordnandet af de skan-
dinaviska bladmossorna. Kand. Th. Halle har utfört för-
arbetena för en monografi öfver Sagenopteris-Sirter och spor-
frukter af vattenormbunkar från Skånes kolförande aflag-
ringar; apotekaren C. Jensen i Hvalsö, Danmark, har full-
bordat undersökningen och bestämningen af de sibiriska hvit-
mossorna; professor V. Wittrock har för bearbetning erhållit
kottar m. m. af svenska granformer; mag. scient. C. Chri-
STENSEN i Köpenhamn har för undersökning bekommit ett
större antal ormbunkar, och sanitetsrådet d:r P. Menzel i
Dresden har till bearbetning mottagit hela den stora sam-
lingen (öfver 700 stuffer) af växtfossil från Kamerun, som
på sin tid hopbragts af d:r P. Dusen. Professor G. Hiero-
NYMUS i Schöneberg, d:r Walter Gothan i Berlin samt stud.
J. Schuster i Miinchen innehafva i och för undersökning
fortfarande de i förra årsberättelsen omnämnda samlingarna.

För vetenskaplig undersökning inom museet hafva sam-
lingarna anlitats af professor R. Sernander, licentiaten L.
VON Post samt Cand. real. Ad. Hoel från Kristiania.

Afdelningens museum har haft att glädja sig åt ett längre
besök af DD. KK. HH. Kronprinsen och Kronprinsessan,
som jämte uppvaktning med stort intresse tagit del af de
utställda föremålen. Af öfriga besökande må nämnas engel-
ske ministern Sir Cecil Spring Rice samt Lady Rice, pro-
fessor O. Jaekel samt två studerande från Greifswald, Berg-
rat Fr. Bartonec från Schlesien, d:r H. Yabe från Japan,
sydpolsfararen löjtnant E. Shackleton, som studerade de ant-
arktiska och arktiska växtfossilen, professorerna B. Jönsson
från Lund, JST. Wille från Kristiania och E. Warming från
Köpenhamn, som studerade de mikroskopiska preparaten af
Williamsoyiia m. fl.

Intendenten har varit sysselsatt med undersökningar öfver
släktena Nilssonia, Willimnsonia, Wielandiella, Cycadocephalus
och Weltrichia och har såsom ledamot af den internationella
botaniska kongressens kommitté för den paleobotaniska nomen-
klaturen haft åtskilligt i samband därmed stående arbete.
Han har vidare för de tyska och engelska öfversättningarna
reviderat sitt arbete om Linné såsom geolog och korrektur-
läst den tyska nu utkomna upplagan samt har tillsammans
med professorerna J. G. Andersson och G. de Geer utgifvit

166 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

»Swedisli explorations in Spitzbergen 1758 — 1908», hvars histo-
riska del af honom författats. På därom gjord anhållan har
han bestämt en större samhng karbon- och jura växter från
Spetsbergen, tillhörande Kristiania universitets paleontologi-
ska museum, samt påbörjat undersökningen af en samling af
Danmarkexpeditionen från nordöstra Grönland hemförda växt-
fossil, tillhörande mineralogiska museet af Köpenhamns uni-
versitet.

De under året tryckta afhandlingar, som utarbetats å
afdelningen eller för hvilka material från densamma legat till
grund, äro följande:
C. Jensen, Musci Asiae borealis. Dritter Teil, Torfmoose,

K. V. A. H. Bd. 44, n:o 5. 18 sidor.
A. G. Nathorst, Uber paJäobotanische Museen, Engler's Bot.
Jahrb. Bd. 42. S. 335—340.

, Motions préliminaires proposant des artides additionels

sur la nomenclature des plantes fossiles. Bot. Notiser,
s. 203—205.
— — , Uber die Gattung Nilssonia Brongn. mit besonderer
Beriicksichtigung schwedischer Arten. K. V. A. H.
Bd. 43, n:o 12. 40 sidor, 8 dubbeltaflor och 3 text-
figurer.

, Paläobotanische Mitteilungen. 8. Uber Williamsonia,

Wielandiella, Cycadocephalus und Weltrichia. K. V.
A. H. Bd. 45, n:o 4. 38 sidor, 8 taflor och 5 text-
figurer.

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 16'

S. Botaniska afdeliiiiii^eii.

Såsom en följd af den stora tillväxt, de botaniska sam-
lingarna vunnit under de senaste åren, företrädesvis genom
de i föregående årsberättelser omtalade gåfvorna af veten-
skapligt lierbariematerial från in- och utlandet, har 1909 års
arbete vid af delningen i främsta rummet måst koncentreras
på sorteringen och inordnandet samt i erforderliga fall en
kritisk bestämning af de nykomna samlingarna. Under den
tilländalupna femårsperioden hafva många grupper inom her-
barie-afdelningen fördubblats. Detta kan i det hela sägas om
det skandinaviska herbariets nummeriska tillväxt. Några af
de större kritiska fanerogamsläktena inom vårt land förefinnas
nu i Riksmuseet icke blott i fulltaligt skick, utan äfven be-
stämda och fullt ordnade, t. ex. Rosa, Taraxacum, Hieracium.
Ju mera det sålunda lyckas att bringa reda och ordning i
dessa härstädes hopade skatter af vetenskaplig betydelse,
desto bättre beredes jordmånen för mottagandet af nya för-
värf och desto mer synes vara att vänta från den botaniskt
intresserade allmänheten, hvarom de betydande gåfvor bära
vittne, som äfven denna årsredogörelse har att omförmäla.

Särskildt har afdelningen skäl att lyckönska sig till de
frivilliga arbetskrafter, som under det ifrågavarande arbets-
året stått till dess förfogande. Sålunda hafva äfven under
1909 d:r F. R. Aulin och f. d. lektor A. Skånberg samt
under en del af samma år ingeniör K. Stéenhoff arbetat med
de vetenskapliga samlingarnas ordnande, etikettering, bestäm-
ning m. m. Genom dessa personers entusiasm och ovanliga
arbetsförmåga hafva mycket omfattande och viktiga arbeten
genomförts, som för afdelningens egentliga personal varit
omöjliga att medhinna.

Såsom ajlÖ7iad arbetshjälp har afdelningen i första rummet
haft att fortfarande tillgå sitt sedan mer än 30 år bepröfvade
arbetsbiträde fröken C. Jonsson, som tidtals äfven åtagit
sig ökadt arbete med växternas konservering. Den andra
befattningen af detta slag, hvilken under de senaste åren

168 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

visat sig oundgänglig, öfvertogs från och med början af 1909
af filos. kand. friherre Fritz Ridderstolpe, som därjämte
sysselsatte sig med vetenskapliga undersökningar af några
grupyjer (Iridacese, Amarantacese) ur de brasilianska samlingarna.
Frih. Ridderstolpe afled emellertid hastigt den 13 april, 24 år
gammal, till stor förlust för Riksmuseet och till uppriktig
saknad för alla dem, som samarbetat med honom och lärt
känna hans vetenskapliga begåfning, hans arbetshåg, som
ej ens de sista lefnadsårens svåra sjuklighet förmådde kufva,
och det förhoppningsfulla arbete han redan utfört. — Efter
frih. Riddderstolpes död har d:r Aulin, vid sidan af sitt
nitiska arbete såsom frivillig arbetshjälp, åtagit sig att mot
aflöning såsom arbetsbiträde gå afdelningen tillhanda med
en del maktpåliggande sysslor af mera tillfällig art.

Under 1909 har dessutom skolläraren A. H. Magnusson
från Göteborg mot ersättning ur honorarieanslaget haft be-
fattning med vetenskapligt ordnande af lafsamlingarna. —
Afdelningens intendent samt amanuensen d:r H. Dahlstedt
hafva med understöd ur Brandelska fonderna företagit smärre
resor, den förre till vissa trakter kring Mälaren samt till
Omberg och några andra punkter i Götaland för studium af
Euphrasia, Mentha, Leontodon, Cratsegus m. fl. släkten, den
senare till Gottland för studium af Taraxacum. Afdelningens
Regnellske amanuens filos. kand. E. L. Ekman har begagnat
sin ledighet under sommaren till en vistelse i Torne lappmark,
där han med understöd af Vassijaure Naturvetenskapliga
Station idkat floristiska och ekologiska moss-studier.

Förutom afdelningens egna tjänstemän hafva äfven flera
botaniskt intresserade personer under året begagnat de bota-
niska samlingarna till vetenskapliga undersökningar eller studier,
nämligen lektor F. E. Ahlfvengren (skandinaviska floran);
d:r S. Birger (svenska floran, i synnerhet fjällväxterna);
d:r O. BoRGE (grönalger); mag. scient. C. Christensen från
Köbenhavn (ormbunkar); apotekare A. Heiner (brasilianska
fanerogamer och ormbunkar); lektor E. Hemmendorff (euro-
peiska fanerogamer) ; docenten H. Hesselman (d:o); stud.
G. Kjellberg från Uppsala (Hieracium); f. d. läroverksadj .
T. li^ROK (svenska floran); assistenten d:r T. Lagerberg
(Ulmus, Salix m. m.); pastor J. Lagerkranz (svenska fane-
rogamer); telegraf kommissarien T.Lange, Visby (d:o); landt-
brukaren P. A. Larsson, Movik (d:o); skolläraren A. H. Mag-

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 169

NUSSON (lafvar); mag:r A. Palmgren från Helsingfors (Ta-
raxacum); d:r L. von Post (Cladium); filos. kand. L. Romell
(hattsvampar); professor H. V. Rosendahl (vissa svenska
fanerogamer och några ormbunkhybrider); filos. kand. G. Samu-
elsson, Uppsala (Hieracium och några andra svenska släkten);
docenten N. Svedelius, Uppsala (hafsalger); stadsnotarien
T. SjövALL, Helsingborg (Primula); professor E. Warming
från Köbenhavn (Podostemonacea?), m. fl.

Utlåning af material ur af delningens samlingar för veten-
skapligt studium eller bearbetning har under 1909 fortgått i
betydande omfattning. Af de större eller mindre lån, som
utlämnats, må företrädesvis nämnas: en större samling Acsena-
arter till d:r G. Bitter i Bremen; några sydamerikanska
Malvaceer och Bombacaceer till prof. R. Chodat i Geneve;
några arter af svampsläktet Tryblidium till d:r E. J. Durand,
Tthaca, N. Y.; afdelningens materal af Epipogon aphyllus
till filos. kand. A. Friesbndahl, Uppsala; dess material af
Euphrasia salisburgensis till filos. kand. T. Fries, Uppsala;
största delen af Riksmuseets skandinaviska och några utländ-
ska Potamogeton-arter jämte duplettförrådet till kyrkoherden
O. Hagström, Lysvik (Värmland); några sydamerikanska Ber-
beris-arter och material af Regnellidium till filos. kand. T.
Halle; allt i museet befintligt material af Baccharis till d:r
W. Heering, Hamburg; ett större antal exemplar af si. Cera-
mium till doc. H. Kyltn, Uppsala; diverse lägre alger från
Brasilien till d:r E. Lemmermann i Bremen; några sällsynta
sibiriska Salix-arter till d:r P. Lackschewitz i Libau; en
samling brasilianska xyridaceer till lektor G. Malme; diverse
former af si. Orchis till rektor L. M. Neuman, Ystad; en
omfattande samling fanerogamer från polarländerna till mu-
seumsinspektör C. H. OsTENFELD i Köbcuhavn ; större delen
af de till flava-gruppen hörande Carex-formerna till mag:r A.
Palmgren i Helsingfors; några sydamerikanska ascomyceter
till d:r F. Theissen, HolUand; de vestindiska Begonia-arterna
till Geheimerat J. Urban i Berlin; ett par svenska Alche-
milla-former till läroverksadjunkten C. G. Vesterlund, Norr-
köping; afdelningens material af Betula humilis till lic. T.
Vestergren. — Dessutom hafva glaskärl ur afdelningens
förråd sändts såsom lån till stud. H. Norinder, som sköter
periodiska planktonhåfningar vid Vassijaure i Torne lapp-
mark, samt till stud. A. Hannerz, som insamlat växter i

170 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

samband med undersökningar vid sjön Tåkern. — Under året
b af va från olika låntagare återkommit i bearbetadt skick
samlingar af vid pass 2,000 nummer, ett bestämningsarbete,
som varit Riksmuseet till stor fördel.

Bland årets publikationer, som företrädesvis grunda sig
på undersökningar af Riksmuseets botaniska samlingar, må
nämnas: af d:r O. Borge Nordamerikan. Siisswasser- Algen (i
Arkiv för Botanik); af amanuensen d:r H. Dahlstedt Nya
skandinaviska Taraxaca (i Botan. Notiser) och Medelpadska
Hieracier (i Arkiv för Botanik); af amanuensen E. L. Ekman
Pedicularis opsiantha, eine spätbliihende Parallelart von Ped.
palustris (Bot. Not.) och Beiträge zur Columniferenflora von
Misiones (Ark. f. Bot.); af d:r P. Dusen Beiträge zur Flora
des Itatiaia, II (Ark. f. Bot.); af doc. Rob. E. Fries: Uber
einige Gasteromyceten aus Bolivien und Argentinien, Zur
Kenntnis der Blattmorphologie der Bauhinien, och Uber Klei-
stogamie bei Argyrolobiura Andrewsianum (alla i Ark. f. Bot.);
af prof. V. B. Wittrock Om Cuscuta europsea och hennes
värdväxter (Sv. Bot. Tidskr.); samt af afdelningens intendent:
Uber den floralen Syndimorphismus einiger Festuceen, A.
Linnean Herbarium in the Natural History Museum in Stock-
holm, II. Pentandria (båda i Ark. f. Bot.) och Poa remota
af Forselles, eine wiederherzustellende europäische Art (i Eng-
lers botan. Jahrbiicher) m. m. — Publikationer under 1909,
som till större eller mindre del hänvisa till Riksmuseets
samlingar äro dessutom följande: E. Janchen, die Cista-
ceen Österreich-Ungarns (Mitteil. Nat. Ver. Univ. Wien);
H. Kylin, Studier öfver några svenska Ceramium-former (Sv.
Bot. Tidskr.); Alph. Meunier, Sur la flore des neiges et des
glaces de la mer de Kära m. fl.

Följande gåjvor hafva under år 1909 förärats den bota-
niska aidelningen:

Kungl. Vetenskapsakademien har till afdelningen öfver-
lämnat de växtsamlingar, som af dess resestipendiater inom
landet insändts. Till afdelningen hafva dessutom aflämnats
de samlingar, som intendenten och amanuenserna hemfört
från sina förut omtalade resor.

Ur ett större enskildt bibliotek, som af en okänd me-
cenat förvärfvats för Riksmuseets och K. Vetenskapsaka-
demiens räkning, har ett stort antal botaniska arbeten af

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 171

högt vetenskapligt värde, dels större verk, dels talrika små-
skrifter, tillfallit den botaniska afdelningen.

Af f. d. öfverkontrollören P. G. Boren, som under det
gångna året fortfarande med egen hand utlagt och inrangerat
sitt till afdelningen skänkta herbarium, har en samling vär-
defull botanisk litteratur af omkring 50 volymer, däribland
många sällsynta äldre böcker, förärats afdelningen.

F. d. öfverdirektören C. F. Sundberg har ur sitt herba-
rium förärat afdelningen en samling europeiska växter af
utmärkt beskaffenhet och högt värde, inrymda i 72 digra
foliokartonger.

Framlidne provinsialläkaren i Hjo d:r S. Törnmarcks
efterlämnade värderika herbarium har af hans arfvingar öfver-
lämnats såsom gåfva till afdelningen.

Af friherre och friherrinnan F. Ridderstolpe har afdel-
ningen, till minne af deras under året aflidne son frih. Fritz
Ridderstolpe och hans anställning vid Riksmuseet, fått
mottaga den värdefulla gåfvan af dennes efterlämnade herba-
rium, preparat och anteckningar samt ett flertal dyrbara
botaniska arbeten.

Studeranden vid Stockholms högskola S. Selander har
skänkt afdelningen sitt stora och utomordentligt väl konser-
verade herbarium af skandinaviska växter, som till största
delen af gifvaren själf samlats under resor i norra Sverige
och Norge.

Af f. d. löjtnanten H. Sandeberg har afdelningen erhållit
originalmålningarna till det af honom och filos. kand. L.
RoMELL utgifna verket D:r Lindblads Svampbok.

F. d. lektor L. J. Wahlstedt i Vittsjö har förärat afdel-
ningen en fullständig serie af Sveriges characeer i utmärkta
och instruktiva exemplar.

Dessutom äro följande gåjvor med största erkänsla från
afdelningens sida under året antecknade: af lektor F. E. Ahlf-
VENGREN flera märkliga fanerogamer från Halland, däribland
den nyinkomna Triticum cristatum; af läroverksadj. H. Ask-
lund omkring 150 fanerogamer dels från Stockholms, dels
från Bohusläns skärgård; af d:r F. R. Aulin exemplar af
lönn med 3-taliga bladkretsar samt en samling mera ovanliga
skånska växter; af förste provinsialläkaren d:r J. A. Berlin
en stor samling Rosa- och Cratsegus-former från Roslagen;
af läroverksadj. E. Colltnder, Sundsvall, omkring 400 fåne-

172 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

rogamer från Medelpad, det landskap han särskildt vinnlagt
sig om att utforska; af öfverlärare J. Dyring i Holmestrand,
Xorge, en samling sydnorska Centaurea- och Cratsegus-former;
af d:r E. Erdmann en stor kvantitet nyss insamlade hvita
lingon från Bälinge i Södermanland jämte ex. af den frukt-
bärande plantan; af fru Elisabet Ekman, Djursholm, den
s. k. Orchis cordigera, dels vild från Dovre, dels odlad, samt
några likaledes odlade lefvande Draba-former från gifvarin-
nans trädgård; af öfverläkaren d:r B. Floderus en större
samling fanerogamer, dels lappländska Salix-former och hy-
brider, dels Taraxaca ur framlidne rektor M. Floderus'
herbarium; af doc. R. E. Fries ett femtiotal argentinska
Malvaceer; af stud. Daniel Gaunitz, Sorsele, en monströs
Salix glauca med pollenbärande honax; af hofkamrer O. H.
Hafström ett femtiotal utmärkt preparerade kärlväxter från
Mentones omgifningar samt flera märkligare svenska växter,
däribland den i Sverige nyfunna Epilobium adenocaulon; af
kyrkoherden O. Hagstöm, Värmland, några sällsynta utländ-
ska Potamogeton-arter; af bataljonsveterinären H. Hassel-
gren i Visby några fanerogamer från Gotska Sandön, samlade
i maj månad; af apotekare A. Heiner några sällsynta Poa-
och Calamagrostis-arter från Småland; af konservator O. R.
Holmberg, Lund, flera märkligare Centaurea-former och -hy-
brider från Skåne; af studerandena Elis och Orvar Holmer,
Göteborg, lefvande exemplar af kolossala dimensioner af Aster
tripolium från Gullbergs mudderfält; af major G. Hyltén-
Cavallius, öjaby, Småland, några Hieracium-former och -hy-
brider; af folkskollärare P. A. Issén, Östergötland, en rik
samling Rosa-former; af d:r K. Johansson, Visby, omkring
80 märkligare former af gotländska fanerogamer; af d:r P.
Lackschewitz, Libau, en stor, fulländad fotografi af Salix
fumosa Turcz. (Salix Arnelli Lundstr.) från Sibirien samt
kurländska Hieracium-, Pedicularis- och Crataegus-former; af
landtbrukaren P. A. Larsson, Movik, flera sällsynta eller
egendomliga arter och former från Dalsland; af pastor J.
Lagerkranz flera fanerogama hybrider och andra svenska
växter af särskildt intresse; af filos. kand. K. B. Nordström
omkring 100 egendomligare svenska fanerogamer jämte några
växtfotografier; af d:r Francisco Dias da Rocha, Cearå
(Brasilien), trettio brasilianska gräs och halfgräs i mycket
rikliga exemplar; af professor H. V. Rosendahl en samling

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 173

tomatfrukter af olika varieteter från hans enskilda trädgård
i Stocksund samt den af honom nyuppställda Ranunculus
repens *fistulosus från Torne lappmark; af filos. kand. G. Sa-
muelsson, Uppsala, en stor samling märkligare fanerogamer
från Dalarne, mest Hieracier; af stationsföreståndaren A.
Azevedo Silveira i staten Paranå (Brasilien) en stor trum-
petlik >)abobora» -frukt (Cucurbitacese); af apotekare C. G. H.
Thedenius några anmärkningsvärda växtformer från Göte-
borgstrakten; af Geheimerat I. Urban, Berlin, 15 exotiska
sällsynta fanerogamer ur Herb. Krug et Urban; af läroverks-
adj. C. G. Vesterlund, Norrköping, 18 af gif våren nybe-
skrifna former af svenska fanerogamer.

Genom köj), dels för allmänna medel, dels för tillgångar
ur Regneilska och Brandelska fonderna, har afdelningen
undes 1909 förvärfvat rika samlingar. Inköpta janerogamsam-
lingar äro följande. Inom den skandinaviska floran 1,784
nummer af si. Hieracium och 130 nr af Taraxacum (H. Dahl-
stedt) samt framlidne d:r M. A. Lindblads efterlämnade
samlingar, hvari äfven ingå en myckenhet kryptogamer. Af
den europeiska floran i öfrigt: Ross' Herb. Sicuhim, centur.
8; Leonhardts Europ. fanerog. 100 nr; Marret's Flore de
la Valais, centur. 3; Voigtländer-Tetzner's Flora rhenana,
centur 1. Af den afrikanska floran; 100 nummer från Brit.
Ostafrika (Scheffler) och 205 nr från Kamerun (Zenker).
Från Australien: 387 nr från Nya Kaledonien (Schlechter).
Från Nordamerika: 58 nr af Crata?gus (Eggleston) och 400
arter från Montana (Blankhinship). Från Central- och Syd-
amerika: 141 nr från Guatemala (Leonhardt) och 258 nr
från Misiones (Ekman). Härtill komma B^nitz' Herb. den-
drologicum 280 nr och Pax' Herb. cecidiologicum 25 num-
mer. — Inköpta kry^ptogamsamlingar äro : Rosenstocks Filices
exot. exsicc, 34 nr från Brasilien, samt 48 nr från Misiones
(Ekman); Tilden, Amer. Algse, centur. 7, fasc. 1; Malme,
Lichenes Suecici exs. f. 3 — 5; Briosi e Cavara, I funghi paras-
siti, fasc. 17, och H. Sydow, Mycotheca germanica, f. 16, 17.

Äfven genom hyte hafva afdelningens samlingar under
1909 vunnit en betydlig förkofran. Bland de institutioner,
med livilka afdelningen står i bytesförbindelse, har Uppsala
universitets botaniska museum tillställt afdelningen en euro-
peisk växtsamling af öfver 2,500 nummer. Från Botaniska
institutionen i Ziirich hafva erhållits 112 sydafrikanska fåne-

174 VETEIS^SKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

rogamer. Från U. S. National Museum hafva mottagits 15 st.
högst egendomligt gestaltade korgväxter från Idaho. Af den
framstående mykologen H. Sydow i Berlin har afdelningen
i byte erhållit 80 exotiska uredineer. — Afdelningen har å
sin sida utdelat större eller mindre samhngar till de bota-
niska museerna i Uppsala, Lund. Köbenhavn, Kristiania, Berlin
och i Wien till såväl Naturhistor. Hofmuseum som universi-
tetets botaniska museum, hvarjämte H. Sydow i Berlin er-
hållit 70 st. ascomyceter ur afdelningen s brasilianska sam-
lingar.

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 175

4. Zooloa:islva Riksumseet

har såsom vanligt varit tillgängligt för allmänheten på de af aka-
demien bestämda tiderna: onsdagar och lördagar kl. 12 — 2 e. ra.
samt söndagar kl. 1 — 3 e. m., onsdagar och söndagar fritt,
lördagar mot en afgift af 25 öre. De betalande besökande
under året har uppgått til! 598. Hela antalet besök under
året uppgår till 27,580. I detta antal äro inberäknade 3,845
elever från skolor under ledning och uppsikt af 178 lärare
eller lärarinnor, hvilka afgiftsfritt fått tillträde till Museet
äfven på andra tider än här ofvan uppgifna. Samma förmå-
ner har också beviljats enskilda lärarinnor och studerande,
hvilka önskat förvärfva en grundligare kännedom om djur-
världen.

Antalet besök har varit störst under april månad, då
det uppgick till 3,270, och minst under juni månad, då det
utgjorde 1,750.

5. Afdeliiing:eii för fossila djur.

Bland de gåfvor, som under år 1909 kommit afdelningen
till del, må först af alla nämnas det mycket betydande ma-
terial af en ()dla Mesosaurus Brasiliensis från Perm-tiden, som
af d:r P. Dusen insamlats vid Iraty, Paranä i Brasilien, och tili
hvilkets inköp medel lämnats af grosshandlarne Knut Ljung-
löf och K. Lundström samt bankdirektör Knut Wallen-
BERG. Samlingarne hafva vidare förökats genom följande
gåfvor : af professor A. G. Nathorst : hudstycken af en Eu-
rypterid från England, Graptoliter i moränblock från Simris-
hamn; af professor Gunnar Andersson: tvenne däggdjursben
från Littori?ia-\era, vid Tillberga i Västmanland; af fil. lic. R.
Hägg: landt- och sötvattens-mollusker från snäckmergel vid
TuUeråsen i Jämtland, insamlade af docenten C. Wiman; af

17G VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. IDIO.

studeranden H. Kjerrman en Krinoidé-stam med rotfäste från
Gotland. Från vertebrat-afdelningen har öfverlämnats det
af professor E. Lönnberg i Arkiv för Zoologi beskrifna ma-
terialet af en gås-art funnen i glaciallera i Sundsvall af lek-
tor G. Adlerz, samt af denne skänkt till riksmuseum. Från
svenska sydpolarexpeditionen 1901—03 har aflämnats: Krit-
Cephalopoder från Seymour-ön och Snow-Hill beskrifna af
W. KiLiAN och P. Reboul. — Wissenschaftl. Ergebn. d.
Schwed. Siidpolarexped. 1901 — 03, Bd 3, Lief. 6; Brachiopo-
der beskrifna af S. S. Buckman. — Ibid. Bd 3, Lief. 7. Af
Geologiska föreningen i Stockholm har skänkts: tidskriften
Geologiska Föreningens Förhandlingar för år 1909; af Sveri-
ges Geologiska Undersökning: Årsbok 1908; samt af Beijers
Bokförlagsaktiebolag genom direktör Hj. Kinberg för att
utläggas inom skådesamlingen till begagnande af allmänhe-
ten: A. G. Nathorst, Sveriges geologi, samt Jordens histo-
ria, del 2. Från den af en gifvare, som önskar ej blifva
nämnd, till riksmuseet skänkta boksamlingen, afsedd att tjäna
såsom grundstomme för särskilda bibliotek inom hvarje af-
delning, har under året 175 band och häften aflämnats till
afdel ningen.

Genom köp har förvärfvats en samling Krit-fossil från
Limhamn i Skåne samlade af den kände samlaren A. E. Carl-
son; Kambriska fossil från Lugnas i Västergötland, samt
Sil ur-fossil från Gotland.

Tack vare det understöd af Letterstedfska gåfvomedlen
för maktpåliggande undersökningar, som för året tilldelats
intendenten, har denna kunnat besöka en del rika fossilloka-
ler på Öland, från hvilka betydande samlingar, framförallt
af Graptoliter och Cephalopoder från Orthocerkalken, också
hemförts och kommit afdelningen till godo. Under denna
resa har afdelningens mångåriga arbetsbiträde G. Rettig med-
följt och inöfvats i fossilinsamling, samt sedermera under
längre tid fått stanna på vissa synnerligen intressanta fynd-
ställen. Ett rikt och viktigt fossilutbyte har härigenom yt-
terligare vunnits för afdelningen, och genom arbetsbiträdets
inöfning i naturen att, tidvis äfven på egen hand, göra in-
samlingar har ett gammalt önskemål kunnat fyllas.

Äfven under några kortare resor på Gotland, i Öster-
götland och till Lugnas har intendenten insamlat fossil samt
på ort och ställe kunnat inköpa sådana.

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 177

Äfven under år 1909 ha arbetena med samlingarnes och
framförallt skådesaml ingens anordnande i ett, så långt om-
ständigheterna det medgifva, möjligast tidsenligt skick till
öfvervägande del tagit intendentens tid och arbetskraft i an-
språk. Föremålens härstädes montering jämte etikettering
med för allmänheten upplysande, utförliga, tryckta etiketter,
samt vidfogade bilder har fortgått efter samma plan som
förut, och närmar sig nu sin fullbordan. Ett mindre rum, som
genom lokalomflyttning blifvit ledigt, har inredts för anord-
nandet af en särskild dublettsamling i och för bytesmaterial,
och har utläggandet af sådana, för byte egnade dubletter på-
börjats.

Statsanslagets i föregående årsberättelse utförligare fram-
hållna fullständiga otillräcklighet för ett vederbörligt skö-
tande och förkof rande af ett nutida palaeontologiskt mu-
seum har under fortgången af årets arbeten allt mer och
framträdt.

För vetenskaplig bearbetning, och bestämning eller såsom
jämförelsematerial hafva samlingar varit utlånade till: docen-
ten C. WiMAN och fil. kand. S. J. Sefve i Uppsala; pro-
fessor J. Chr. Moberg och docenten A. Hennig i Lund;
docenten J. Ki^r i Kristiania; professor O. ^mkel. i Greifs-
wald; d:r Joh. Bohm i Berlin; professor H. Rauff i Ber-
lin; professor A. Rothpletz i Miinchen; akademiker Th.
TscHERNYSCHEW i St. Petersburg; samt statsgeologen d:r H.

MUNTHE.

För studier har afdelningen besökts af : docenten C. Wi-
MAN och fil. kand. S. J. Sepve, Uppsala; assistenten vid Nor-
ges geologiska undersökning A. Hoel, och cand. real O.
HoLTEDAHL, Kristiauia; hr. G. von Schmalensee, Stockholm;
samt fru C. Bruce, född Benedicks, Visby. Skådesamhn-
gens nya uppställning har af bland andra studerats af profes-
sor O. JiEKEL, Greifswald, och Bergrath F. Bartonec, Ös-
terrike.

Med understöd af Honorarieanslaget har: fil. lic. R.
J. Hägg fortsatt och nästan afslutat bestämningen och ord-
nandet af museets högst betydande samlingar af svenska
mollusker från Kvartär-tiden, äfvensom de utländska från
samma tidsperiod; fil. kand. S. J. Sefve fortsatt beskrifnin-
gen och bearbetningen af de af fil. kand., friherre Erland
Nordenskiöld under hans expeditioner åren 1901 — 02 och

Vetenskapsakademiens Arshok. S. 1010. 12

178 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

1904 i Bolivia och Peru insamlade benlämningarne efter ut-
döda hästdjur; docenten C. Wiman fortsatt bearbetningen
af museets stora material af Karbon-Brachiopoder från Spets-
bergen och Beeren Eiland, insamladt af svenska arktiska ex-
peditioner.

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 179

6. Afdeliiiiigeii för lägre Evertebrater

har under år 1909 förökats genom följande gåfvor: af Captain
M. CoNNOLLY i Capkolonien 7 arter sydafrikanska landsnäckor
i många exemplar; af byråchefen d:r F. Trybom diverse
hafsdjur insamlade under »Skageracks») hydrografiska expedi-
tioner; af professor Y. Sjöstedt div. snäckor från Säo Paulo,
en vacker samling oligochaeter från Kilimandjaro i Afrika,
bestämda af Michaelsen i Hamburg, bandmaskar och nemer-
tiner från samma trakt, ett par nya gordiider från O. Afrika
bestämda af Camerano, iglar från Camerun och en vacker
samling oniscider från Kilimandjaro bestämda af Budde Lund;
af lektor E. Jäderholm en synnerligen vacker samling af för
riksmuseet nya hydrozoer från nordiska och sydliga haf; af
d:r Lennart Ribbinö en mycket stor och värdefull samling
torra mollusker, i flera tusen exemplar, insamlade af G. de
Vylder hufvudsakligen från trakten af Cap men äfven från
Västindien, Ostindien och Stilla hafvet; af missionären pastor
J. JvARSSON flera exemplar af Apus från Eritrea samt räkor
från Röda hafvet; af professor O. Nordenskiöld cumaceer
insamlade under hans expedition till södra ishafvet och be-
stämda af d:r C. Zimmer i Breslau samt af baron A. Klin-
ckowström land- och sötvatten-mollusker från Island.

Genom inköp har förvärfvats en rikhaltig, värdefull sam-
ling af evertebrerade djur hopbragt af docenten d:r C. Skotts-
berg under hans resa i S. Amerika, samt en utomordentligt vac-
ker och väl konserverad samling djur från Medelhafvet; denna
senare samling, hvilket inköpts från zoologiska stationen i
Neapel, innehåller 5 protozoer, 30 spongier, 34 anthozoer,
9 hydromedusor, 12 siphonophorer, 6 acalepher, 17 samman-
satta och 13 enkla ascidier, 14 salpor och 6 heteropoder eller
tillsammans 180 arter.

För vetenskaplig bearbetning och bestämning liafva sviter
af samlingar varit utlånade till följande personer: professor
A. Wirén i Upsala, d:r J. Thiele i Berlin, d:r R. Hart-
meyer i Berlin, d:r Th. Mortensen i Köpenhamn, d:r H.

180 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Kluge från Kasan, d:r H. J. Hansen i Köpenhamn, d:r W.
LuNDBECK i Köpenhamn, intendenten L. Jägeeskiöld i Göte-
borg, docenten T. Odhner i Upsala, d:r I. Arwidsson i Ma-
riefred, kand. Sixten Bock i Upsala, lektor L. Johansson
i Göteborg och d:r R. von Ritter-Zåhony i Wien.

På af delningens egna lokaler hafva vetenskapliga arbeten
utförts af kandidat N. Odhner (nordiska mollusker), d:r I.
Arwidsson (polychseter), docenten O. Carlgren (aktinier),
lektor L. Johansson (nordiska och utländska iglar), kandidat
Y. Schwartz (nordiska parasitkräftor), kand. H. Oldevig
(nordiska amphipoder) samt professor Charles Lincoln Ed-
wards från Amerika (holothurier).

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 181

é.

Eiitomoloffiska Afdeliiiiiaeii.

Då numera nästan hvarje därtill lämplig plats inom af-
delningens lokaler är upptagen af bokhyllor och skåp, hvilka
senare ej blott sträcka sig längs väggarne, både nedtill och
på gallerierna, utan äfven måst placeras i rummens midt,
har i det närmaste gränsen för tillökning genom nya skåp
till samlingarna i museets nuvarande lokaler uppnåtts. Med
undantag af inordnandet af de tvenne större nya skåp, som
under året tillkommit, hafva därför inga förändringar i de
allmänna anordningarna vidtagits. Äfven den ordinarie per-
sonalen har varit densamma som under föregående år.

Med understöd af honorarieanslaget har fil. d:r A. Roman
afslutat uppordnandet och delvis bestämmandet af museets
exotiska ichneumonider och braconider, hvilka därvid äfven
införts i dithörande kataloger. Denna samling, som omfattar 57
lådor, har ej .ringa värde till följd af de många typer, den
innehåller, nämligen alla typerna till A. E. Holmgrens bear-
betning af Eugenie-expeditionens material, Gy. Széplige-
Tis typer från Kamerun och Kilimandjaro-Meru-expeditionen
samt cotyper från Wesmael, Boie och Motschulsky. En
kritisk uppsats öfver en del frågor, hvartill detta arbete gifvit
anledning, är under utarbetning. Med understöd från samma
anslag har fil. lic. Eric Mjöberg bestämt museets hela mallo-
phagsamling, omfattande dels det material, som museet redan
ägde, dels sådant, som från andra håll lämnats till bearbet-
ning, och hvaraf museet efter arbetets afslutande erhållit repre-
sentativa serier. Till det förra höra Vega-exped:s mallophager
och material från andra högnordiska trakter samt Svenska
Sudan-exped:s från Niltrakterna, till det senare särskildt en
synnerligen rikhaltig samling från Göteborgs museum, öfver
dessa samlingar är en utförligare redogörelse under utarbet-
ning. Vidare har fil. kand. Alb. Tullgren med anslag från
samma fond till familjer, släkten och delvis till arter slut-
ordnadt den stora af honom till museet skänkta samlingen

182 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

af svenska spindlar och annat svenskt spindelmateria], som
uppordnats i 154 större glasburkar med flera tusen rör. Dess-
utom har kand. Tullgren med anslag från Regnelis zool.
gåfvomedel fortsatt och till stor del afslutat bearbetning af
Kihmandjaro-expeditionens arachnider. Det omfattande manu-
skriptet åtföljes af talrika af förf. utförda teckningar.

Under intendentens semester förestods afdelningen af
lektorn fil. d:r Einar Wahlgren, som därvid genomgick och
granskade museets samling af svenska empidider, dolichopo-
dider, pipunculider och platypterider. Äfven Haglundska sam-
lingens dipterer af dessa familjer liksom dess phorider blefvo
därvid bestämda, hvar jämte en del nya spritsamlingar inord-
nades på sina resp. platser. Samtidigt utarbetades en uppsats
öfver dessa grupper för Svensk Insektfauna.

Prof. Chr. Aurivillius, som äfven under det gångna året,
så vidt tiden medgifvit, ägnat afdelningen sitt värdefulla
intresse, har därvid bestämt Kilimandjaro-expeditionens fjär-
ilar, fortsatt ordnandet af museets exotiska cerambycider,
ordnat och bestämt större delen af museets afrikanska geo-
metrider, epiplemider och noctuider samt beskrifvit en del
nya afrikanska fjärilar.

Alla på afdelningen förekommande prepareringsarbeten
hafva utförts af fru Signe Ramberg. Härunder har det under
en längre tid pågående arbetet med nyordnande och etikettering
af museets, särskildt i cylindrar bevarade spritsamling, såväl
insekter som myriopoder och spindlar, i det närmaste afslutats.
Den svenska samlingen af Nevroptera planipennia har i sin hel-
het ompreparerats och af intend. uppställts i den svenska afdel-
ningen. Museets hela exotiska acridiidsamling och en del af dess
exotiska växtsteklar hafva ompreparerats. Bland nyförvärfvade
samlingar, som under året preparerats och etiketterats äro
docenten d:r Carl Skottsbergs från Falklandsöarna, Pata-
gonien och Chile, friherre Axel Klinckowströms från Is-
land, missionär Iwarsons från Eritrea, Mr. Kirkaldys från
Hawaii, missionär Valders från Kongo, konsul A. Bergs
från Java, missionärerna Raquettes och Högbergs från
Jarkend och Kaschgar, Mr. Wiliamsons från Ind. U. S. A.,
samt odonater från Rolle i Berlin.

Under det gångna året har en stor del af intendentens
arbetstid tagits i anspråk för vetenskapliga arbeten, särskildt
för bearbetningen af det rika material af acridiider, omkring

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 183

3,600 ex., som hemförts från Kilimandjaro-Meru i Ostafrika.
En afhandling öfver dessa insekter har äfven publicerats i
expeditionens publikation. Uppordnandet af den nya odo-
natsamlingen har fortsatts, hvarvid de återstående agrioni-
derna samt en del af gomphiderna afslutats. De svenska
Keuroptera planipennia, som hittills ej varit ordnade, hafva
efter nypreparering inordnats i den svenska samlingen. För
Musée d'Histoire Naturelle de Belgique i Briissel hafva Ka-
tanga-expeditionens gryllider blifvit bearbetade och duplet-
ter erhållits för riksmuseet. Under det att föröfrigt nästan
alla från Kamerun hemförda samlingar under åren blifvit be-
arbetade, återstodo acridiiderna, hvilka till större delen obe-
stämda återsändts från den zoolog, som länge haft dem till
bestämning. I anslutning till Kilimandjaro-materialet hafva
äfven dessa samlingar bearbetats och inordnats i den allmänna
samlingen. De värdefulla samlingar, som friherre Klinckow-
STRÖM hopbragt under sin resa på Island hafva, i likhet med
museets samlingar från Grönland, uppordnats till en särskild
samling. De under förra året i manuskript föreliggande ar-
betena öfver Kilimandjaro-Meru-exped:s odonater, maniider,
phasmider och locustidev hafva under året blifvit tryckta. Äf-
ven detta år har en viss tid tagits i anspråk för redigeringen
af Entomologisk Tidskrift, som därunder afslutat sin 30:de
årgång. Utgifvandet af Kilimandjaro-expeditionens publika-
tion har under hela året fortgått, hvarvid 28 af delningar af
densamma lämnat trycket. Äfven detta verks redigering har
tagit ej så ringa tid i anspråk.

Följande värdefulla rjåjvor hafva under 1909 förärats mu-
seet: af prof. AuRiviLLius: 7 arter afrikanska dagfjärilar; Cory-
7wfrea mirabilis; af Bruchus angripna bönor jämte skalbaggar,
från Nordafrika; 36 till större delen sällsynta och för museet nya
cerambycider; 54 fjärilar från Afrika, däraf en cotyp och en n.
sp.; 26 arter cerambycider från Fernando Po och St. Thomé; 49
cerambycider i 97 ex. ,de flesta nya för museet; 18 för museet
nya cerambycider; barkstycken med gångar al Cerambi/x heros;
28 arter fjärilar i 54 ex. af Feas samlingen från V.-Afrika; af
d:r H. Dahlstedt en cetoniid från S. -Afrika; af Entomolo-
giska Anstalten, Experimentalfältet, omkring 20 rör svenska
psocider; af missionären T. Ceder en samling skorpioner och
spindlar, myriopoder och torra insekter från Kongo; af G. C.
Champion 25 arter curculionider (59 ex.) från Centralame-

184 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

rika, cotyper till förf:s arbeten öfver denna grupp i Biolo-
gia Centrali-Araericana; genom prof. Hj. Théel spjndelsam-
lingen från 1898 års Spetsbergs-expedition; af d:r John Pey-
RON några vackra svenska fjärilar; af häradshöfding J. A. Hult-
GREN den för Sverige nya Argynnis improba Butl. samt några
curculionider; af grefve B. Mörner några insekter från
N.-S. Wales; af prof. Emery, Bologna, några Eciton-arter
och en Leptanella ; af d:r Lännart PtiBBiNG en stor och vär-
defull samling insekter från Cap och andra trakter. Den förra
af dessa omfattar de De Vylderska samlingarna, uppgående
till öfver 12,000 ex., alla preparerade och de flesta i utmärkt
skick; de äro bevarade i 45 lådor; af konservator H. Muc-
hardt en mängd exemplar af den japanska gräshoppan Di-
estrammena martnorata, tagna vid Landskrona ; af assistenten
Alb. Tullgren några exemplar af den först nyhgen i Sve-
rige anträffade Aphelocheirus nigrita; af prof. V. B. Witt"
rock puppor och imagines af Cimbex lucorum; af fil. d:r lek-
tor B. Haij, det enda i Sverige tagna exemplaret af Oedipoda
coernlescens ; af prof. A. Forel 14 arter sällsynta formicider;
af fil. lic. E. Mjöberg en för Sverige ny neuropter, Heme-
rohius suecicus Mjöb.; af docenten d:r N. Holmgren en vac-
ker samling sydamerikanska termiter; af prof. G. Retzius
en samling insekter från skilda trakter; af konsul A. Berg
en del coleopterer, hymenopterer och termiter från Java;
af d:r G. Enderlein några pediculider från Indien; af mis-
sionär ToNNÉR några insekter och skorpioner från China; af
fil. d:r A. Roman en del svenska parasitsteklar, däribland
typer; af lektor Einar Wahlgren 18 rör lappländska spind-
lar; af O. Ringdahl Monomorium pharaonis från Helsing-
borg; af doc. d:r Carl Skottsberg de under hans expedi-
tion till Falklandsöarna, Patagonien, Juan Fernandez och
Chile hemförda samlingarne af insekter och spindeldjur; af
H. Karny, en större samhng sydeuropeiska orthopterer, kri-
tiskt bestämda och mycket värdefulla; af friherre A. Klinck-
OWSTRÖM en rik samling insekter från Island. Denna af
gifvaren hopbragta kollektion var så mycket mer välkommen,
som museets samling af isländska insekter — i motsats till
de grönländska — förut var mycket ofullständig och hufvud-
sakligast utgjordes af de fynd, som under ett kort uppehåll
på ön gjordes af den Nordenskiöldska expeditionen 1883, sam-
lingen omfattar omkring 700 ex.; af prof. E. Lönnberg några

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 185

insekter från Eritrea; af prof. C. Lindman några svenska in-
sekter; af byråchefen d:r F. Trybom en samling phryganei-
der och plecopterer från Torneå, af honom insamlade under
den gångna sommaren; af konsul A. Berg, Soerabaia, en
samling insekter och spindlar från Javas vulkaniska bergs-
trakter; af ingeniör I. B. Ericson några svenska coleoptera;
af missionären A. Valder en större, väl konserverad sam-
ling insekter, myriopoder och spindeldjur från Kingoyi i
Kongo; af intendenten A. Behm ett större getingbo; af d:r
John Peyron en samling svenska, kritiskt bestämda fjäril-
larver i omkring 54 arter; af doc. N. Holmgren fyra arter
för samlingarne nya afrikanska termiter i flera exemplar; af
L. A. Williamson, Bluffton, U. S. A. en värdefull samling
bestämda amerikanska odonater; af assistenten Alb. Tull-
gren en för Sverige nj'^ växtstekel Praia Taczanowskii; af
missionären G. Raquette en mycket vacker och rikhaltig
samling insekter och spindeldjur från Jarkend, 500 exem-
plar; af missionär Högberg en del insekter från Kaschgar;
af G. W. KiRKALDY, Honolulu, en samling delvis bestämda
insekter från Hawaii, omfattande 81 arter i 130 exemplar; af
dr HÅRD AF Segerstad, Bulawaio, en omfattande samling
af hufvudsakligen coleoptera från Matabelelandet ; af artisten
D. Ljungdahl några svenska fjärilar. Dessutom har prof.
G. Retzius förärat afdelningen ett raedaljongporträtt af
professor B. Fries, och professorskan Thorell en af skulp-
tören Hammar i Rom 1882 modellerad byst af professor
T. Thorell.

Genom köj) har afdelningen från H. Rolle i Berlin förvärf-
vat en större samling odonater från Korea, Nordamerika,
Europa och andra orter; af Mrs Kinnaird en del fjärilar; af
Holmquist några sydamerikanska arter ; af Staudinger några
cerambycider; af missionär Iwarson en samling från Eritrea
och af B. Varenius några svenska fgrmer.

Af museets dupletter hafva följande samlingar utdelats,
ofta för bestämning af museet material: till doc. N. Holmgren
en del afrikanska termiter; till F. Borchmann några cantha-
rider för bestämning af Kilimandjaro-expeditionens material
af denna grupp; konservator H. Muchardt några acridiider;
d:r F. SpiETH 35 cassidider samt Cassida pilosula och C. lacry-
?«osa för bestämning af Kilimandjaro-materialet af sammagrupp;
till prof. A. FoREL en Ecitoii Nordenskiöldi; till K. K. Hof-

186 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

museum i Wien fyra exemplar af Phiceoba tricolor; till British
Museum på begäran från museet genom härvarande engelska
konsulat några från Ostafrika medförda siphonapterer och
anoplurer; till d:r H. Karny Wien några physopoder från
samma trakt; till H. Boileau några Nigidius Delegorgnei;
till SiGM. ScHENKLiNG några clerider; till British Museum
Bhaphotittha nyuki och R. ineruensis ; till d:r Bornemann
apollofjärilar; till d:r J. Gillet 35 coprophager för bestämning
af omkring 400 exemplar; U. S. National Museum c. 87 ar-
ter nemocerer i 271 exemplar i byte mot odonater; G. W.
KiRKALDY, Honolulu, Omkring 87 gerrider o. s. v. för bestäm-
ning af dessa grupper från Kilimandjaro.

För vele7iskaplig bearbetning och granskning af typer hafva
samlingarna varit mycket anlitade af in- och utländska
fackmän. För Kilimandjaro-Meru-expeditionens publikation
hafva samlingar utlämnats : till d:r H. Schouteden, omkring
1,596 coreider och pyrrhocorider; till dr P. Speiser öfver 1,400
Diptera brachycera; till G. Ulmer en ephemerid; till H.
Gebien omkring 1,473 tenebrionider; till H. v. Schönfeldt 88
brenthider; af dessa förf. hafva de resp. grupperna återsändts
från Ulmer och Schönfeldt. Under året hafva följande grup-
per af denna expeditions material i fullgodt skick återlämnats
till museet: af Enderlein pediculider, af Boileau lucanider, af
Grouvelle nitidulider, cucujider etc. af Sp^th cassidider, af
KiRKALDY corixider, notonectider, hydrometrider, af Borch-
MANN mylabrider. Ännu sedan förra året under arbete varande
grupper innehafvas af: Attems myriopoder, Kolbe dynasti-
der, cetoniider, melolonthider och rutelider, Jacobi hemiptera
homoptera, Reuter div. hemipterer, Speiser diptera nemato-
cera, Schaufuss hylesinider, scolytider och platypodider,
Roeschke och Sternberg carabider, Hansen tartarider, Trä-
GÅRDH acarider, Schouteden pentatomider, Sörensen phalan-
gider, Budde-Lund oniscider, Horvath lyga^ider o. s. v., Came-
RON vespider och hymenoptera fossoria, Börner aphider,
Tullgren aranese verse. Af museets öfriga samlingar har mate-
rial utlånats till följande forskare, hvilka under årets lopp i
oskadadt skick återställt de dem ajiförtrodda samlingarna:
A. L. MoNTANDON, Filaret, Bukarest en Hydrocyrhis jnmctatus ;
prof. AuRiviLLius för af bildning en del lepidoptera; prof.
direktor A. Jacobi, Dresden, en del Stålska homoptertyper;
Th. Becker, Liegnitz, Schlesien, svenska dipterer; G. C.

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 187

Champion, London, en del curculionider från Chevrolats sam-
ling, för det stora arbetet Biologia Centrali-Americana; dr
A. Griffini, Genova, flera af Ståls Gryllacris-typer; lic. E.
Mjöberg 4 neuroptera planipennia; kand. Alb. Tullgren
ett par T arantida-ar ter ur coll. Thorell, samt några aphider;
dr F. Sp^th, Wien, Cassida infirma Boh.; lektor B. Haij,
Växiö, 42 Gomphocerus-ex. från Kola; dr W. Horn, Berlin
Cosmena lateraUs och marginella; direktor dr R. Gestro,
Genova, åtta J/ac/arMS-arter ; prof. O. M. Reuter, Helsingfors,
några hemipterer och carabider; Sigm. Schenkling, Berlin, ett
antal clerider; W. L. Distant, Brit. Museum, Odoniella Reuteri;
G. A. K. Marshall, London, en del curculionider, delvis åter-
sända; K. Pfankuch, Bremen, svenska pararitsteklar; GiL-
BERT J. Arrow, Brit. Museum, Cetonia fumila Schwarz, typ;
G. C. Champion en större mängd caland rider, livaraf de flesta
återkommit. Under året för studier utlånadt material inne-
hafves fortfarande af: A. L. Montandon, Bukarest, ett par
hemipterer; G. Severin, Briissel, ett par Libellago-arter från
Kamerun till afbildning i det stora odonatverket öfver de
Selys Longchamps samlingar; F. Borchmann, Hamburg,
77 lagriider; G. Bethune-Baker, England, en del fjärilar;
doc. Nils Holmgren en samling termiter; lektor E. Wahl-
gren, ett par dipterer; v. Schönfeldt, Eisenach, en samling
från Kamerun hemförda brenthider; B. Lichtwardt, Berlin,
279 dipterer för bestämning samt ett par andra till jämförelse;
dr Albert Schulz, Rhone, tre steklar; prof. O. M. Reuter
Åbo, några hemiptertyper; prof. A. Seitz, Darmstadt, en
samling fjärilar för afbildning; dr J. Gillet, Nivelles, Onitis-
och Co^^ns-arter för jämförande studier; prof. direktor A.
Jacobi, Dresden, några homopterer för samma ändamål; G.
F. Hampson, London, ostafrikanska noctuider ocli pyralider för
bestämning; dr G. Horvåth, Budapest, hemiptertyper; dr B.
Poppius, Helsingfors, det af prof. Axel Hamberg under
sommaren insamlade insektmaterialet från Sarek. Under
de föregående åren utlånadt, förut ej återlämnadt material
har återskickats af Kirkaldy, Champion, Reuter, Seitz,
Gillet, Tullgren, Jacobi och Roman.

Utom de tjänstgörande hafva flera entomologer på ort och
ställe studerat museets samlingar, nämligen dr John Feyron,
lepidoptera; assistenten Alb. Tullgren aranege verae; fil. lic.
H. Ågren, Lund, collemboler; Alfred Schulz, Villefranche,

188 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Khone, hjanenoptera ; lektor C. O. v. Porat, Jönköping, cole-
optera, artisten D. Ljungdahl, Stockholm, svenska macrolepi-
doptera; och artisten Henrik Krogh, af bildning af insekter.

Publikationer grundade på museets material:
För Kilima72.djaro-M eru-ex^editionens publikation hafva
följande arbeten under år 1909 blifvit tryckta:

7 Coleoptera.

12. Chrysomelidse iind Coccinelliclse, von J. Weise; mit 1 Tafel.

13. Cassidae, von F. Sp.eth.

14. Lagriidae und Cantharidse, von F. Borchmann.

15. Clavicornes, par A. Geouvelle.

16. Brenthidse, von H. v. Schunfeldt.

17. Lucanidce, par H. Boileau.

8. Hijmenoptera.

5. Apidne, von H. Friess.

6. Vespidse, von P. Cameron,

7. Fossores, von P. Cameron.

8. Chrysididis, von P. Cameron. (Afd. 8 afslutad.)

10. Diptera.

3. ConopidcTe von P. Speiser.

4. Orthorapha, (e. p.), von P. Speiser.

11. Siphonaptera et Anoplura.

2. Anoplura, von G. Exderlein, mit 5 Textfig. (Afd. 11 af-
shitad.j

12. Hemipttera.

4. Miridte, Anthocoridfe, Termatophylida^, Microphysidre und
Nabidffi, von B. Poppils.

13. Neuroptera.

2. Planipennia et Panorpata, von H. W. v. d. Weele, witli
5 textiigures (Afd. 13 afslutad).

14. Pseiidoneuroptera.

1. Odonata, von Yngve Sjöstedt; mit zwei Tafeln.

2. Ephemerodea, von Georg Ulmer, mit zwei Textfig.

3. Plecoptera, von F. Klapalek, mit zwei Textfig. (Afd. 14

afslutad.)

17. Orthoptera.

3. ]Mantodea, von Yxgve Sjöstedt; mit 1 Tafel.

4. Pliasmodea » » » » i) Textfiguren.

5. Gryllodea » » » » 1 Tafel.

6. Locustodea » » » » » »

7. Acridiodea » » » » » » (Afd. 17 af-

slutad.)

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 189

19. Myrlopoda.^ von Carl Gf. Attems; mit 6 Tafeln. (Afd. 19
afslutad) . Dessutom :

22. Vermes.

2. Cestodes, von Otto Fuhrmann; mit 1 Tafel.

3. Nematodes, by Robert T. Leiper, witli 9 textfigures.

4. Gordiidse, i^ar Lorenzo Camerano, avec 4 figures dans le
texte.

5. Hirudinea, von Ludvig Johansson, mit 3 Textfiguren. (Afd.
22 afslutad.)

Några af dessa under året publicerade afhandlingar före-
lågo redan förra året i manuskript.

Andra på grund af material från entomologiska afdelningen
1909 publicerade uppsatser:

AuRiviLLius Chr., Diagnosen neuer Lepidopteren aus Afrika 9:

Arkiv för Zoologi Bd 5, n:o 5. 1909. p. 1—29 .
Mjöberg, Eric, Svensk Insektfauna 8:1 Nenroptera plarii-

pennia. Ent. Tidskr. 30 p. 130—161.
, Uber Psectra diptera Burm. Arkiv för Zoologi Bd 6,

N:o 5, p. 1—16.
Sjöstedt, Yngve, Neue afrikanische Orthopteren. Ent. Tidskr.

30, p. 269—270.
Wahlgren, Einar, Svensk Insektfauna, 11. Diptera 2. Cyclo-

rapha. 1. Aschiza. Ent. Tidskr. 30. p. 1—86.

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 191

8. Vertebrataf(leliiiii;?eii.

År 1909 har för denna af delning af Riksmuseum inne-
burit stora förändringar med afseende på arbetskrafterna i
konservatorsfacket. Andre konservatorn Erik Sörling, som
fått en ekonomiskt fördelaktigare anställning vid Statens Hi-
storiska Museum afgick med anledning liäraf från sin befatt-
ning vid Riksmuseum med juni månads utgång. I hans ställe
förordnades konservatorn vid Brooklyn Art and Science Insti-
tute Lars Ericson, men denne anhöll om entledigande redan
efter ett par månaders tjänstgöring. Därefter samt till årets
slut har andre konservatorsbefattningen uppehållits på till-
fälligt förordnande af konservatorseleven A. Jansson. Till
andre konservator från och med ingången af 1910 har Kgl.
Vetenskapsakademien antagit och förordnat tjänstförrättande
konservatorn vid Uppsala Universitets Zoologiska Museum
John David [Pettersson] Meyert, som förut under ett par
år varit anställd som konservatorselev vid Riksmusei Verte-
bratafdelning.

Den mest betydande förändringen, som tillika innebär
en mycket stor förlust för Riksmusei Vertebratafdelning, var
det, då konservator Anders^ Svensson med ingången af no-
vember månad tog afsked med pension från den af honom
sedan år 1877 innehafda tjänsten. Det är ett mycket omfat-
tande arbete inom konservatorsfackets olika grenar, som kon-
servator Svensson utfört under de gångna åren och den ut-
omordentligt stora och mångsidiga tekniska skicklighet, som
han äger, i förening med en skarp blick för det biologiska
såväl som konstnärlig begåfning har gjort många af hans pro-
dukter till rena mästerverk på sitt område. Då allt af kon-
servator Svensson utfördt arbete tillika utmärker sig för so-
liditet, komma hans bidrag länge att förblifva bland Riks-
musei förnämsta prydnader.

Under de tider, då intendenten haft tjänstledighet för
offentliga uppdrags fullgörande eller åtnjutit semester, har

192 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

fil. dr. L. G. Andersson i likhet med föregående år uppe-
hållit tjänsten.

Några större omflyttningar eller förändringar ha ej före-
tagits inom af delningen. Genom en olyckshändelse, som be-
stod däri, att ett värmeledningsrör sprang, skadades en del
föremål i den utställda samlingen af svenska däggdjur och
fiskar, hvarigenom en del kostnader och arbete åsamkades.
I det nya hvalmuseet ha arbetena med nordkapare- och syd-
kapareskelettens uppställande afslutats och äfven de förut
uppställda smärre hvalarternas skelett iordningställts.

Utom korrespondens och löpande ärenden ha bestäm-
ningsarbeten utförts af intendenten. Dessa bestämningar ha
rört sig på olika områden, men ej omfattat några större sam-
lingar. Såsom exempel kunna nämnas fåglar från Sydamerika
och Australien, reptilier och amfibier från Afrika, Sydamerika
o. s. v., fiskar från Sydamerika o. s, v. En fossil gås tillvara-
tagen vid Sundsvall har äfven bestämts och beskrifvits.

Af offentliga uppdrag, som lämnats intendenten, må näm-
nas att såsom sakkunnig deltaga i fortsättning och afslutning
af det i förra årsberättelsen omnämnda jaktlagstiftningsarbe-
tet. Genom skrifvelse af den 18 juni anmodade statsrådet
och chefen för Kgl. Jordbruksdepartementet intendenten att
uppgöra förslag till definitiva gränser för de af riksdagen be-
slutade nationalparkerna. På grund af uppdrag af chefen
för Kgl. Civildepartementet utförde intendenten under som-
maren vissa undersökningar af renar och genom nådigt be-
slut af den 29 oktober utsågs intendenten att »vara rådgif-
vare och sakkunnig vid skiljedomstolens i renbetesfrågan för-
handlingar», hvilka togo sin början den 15 november 1909 i
Köpenhamn.

Med understöd af honorarieanslaget ha d:r L. G. Anders-
son och kand. O. Hammarsten utfört bestämningar af exo-
tiska fiskar samt i samband härmed fortsatt utskrifvandet af
en bladkatalog öfver dessa samlingar. Denna katalog har nu
fortskridit till n:o 6,030. Den oerhörda trängseln och så godt
som absoluta bristen på utrymme försvårar i hög grad allt
arbete med samlingarne och ingalunda minst med spritsam-
lingarne.

Den i förra årsberättelsen omnämnda katalogen öfver ej
uppställda fågelskelett har under året afslutats.

I konservators verkstaden ha utförts följande arbeten.

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 193

Konservator Svensson har stoppat en kil! ing af Gazella granti,
1 mindre antilop Madoqua (Bhyrichotragus) nasoguitatus, 1 unge
af sjöelefant, 3 paradisfåglar och några andra fåglar. Dess-
utom har konservator Svensson utfört de redan omnämnda
arbetena på hvalmuseet. Konservator Sörling har stoppat
en stor sjöleopard, som af honom hemförts från Sydgeorgien,
samt 2 paradisfåglar och några andra fåglar. Konservator
Ericsson har stoppat några smärre däggdjur. Hr Jansson
har uppställt 3 delfinskelett på nya ställningar och upp-
stoppat 4 paradisfåglar och 6 andra fåglar samt I fisk. Han
har vidare rengjort ett kungspingvinskelett och utfört en hel
del skinnläggningsarbeten af däggdjur och fåglar. Biträdet
Larsson har rengjort skelett af 1 noshörning, 1 giraff, 1
zebra, 1 antilop, 1 hyäna samt dessutom rengjort en hel del
kranier af däggdjur o. s. v. Därjämte har han varit kon-
servator Svensson behjälplig under arbetena i hvalmuseet.

Under årets lopp ha 3 personer erhållit undervisning i
konservering af fåglar.

Utrustningsmaterial för att möjliggöra insamlingar för
afdelningen har lämnats till missionären K. E. Laman, som
afrest till Kongo.

Under årets lopp har afdelningen fått mottaga många
värdefulla gåfvor. H. Majestät Konungen har behagat öf-
verlämna till afdelningen en ovanligt stor älgtjur, skjuten vid
Nisshyttan i Dalarne och försedd med mycket stora horn af
säreget utpräglad cervin typ, dessutom en uppstoppad nil-
krokodil och en del horn af olika hjortdjur och kranium af
en älg som skjutits af konung Carl XV. En mycket dyrbar
gåfva, bestående af skelettet af en kaskelot fångad vid Syd-
georgien, har förärats afdelningen af direktör Hermann Schlie-
PER i Buenos Aires. Kontorschefen C. Bangert, Köpen-
hamn, har liksom under föregående år ådagalagt sitt intresse
för Riksmuseum genom att öfverlämna värdefulla gåfvor.
Under år 1909 har afdelningen af honom fått mottaga kra-
nium och hud af en stor hvalross från Grönland, 1 skelett
af fjällräf och skinn af 20 fåglar från Grönland samt 29 få-
gelskinn från Island, flera af dessa i intressanta dräkter.
Friherre Axel Klinckowström har äfven öfverlämnat en
samling af 27 fågelskinn från Island insamlade af honom
själf därstädes. Bland dessa märkas de isländska formerna
af rödvingetrast, gråsiska, knipa och ripa. Dessutom har

Vefeut^kaiisdkadeuiicns Ärslml: ,s. 1!H(). 13

194 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

han skänkt 6 fåglar från Pommern och 1 från Sverige samt
några grodor och en bäcköring från Frostviken, Jämtland.
Konsuln Grefve B. Mörner har öfverlämnat 2 däggdjursskinn,
en samling fåglar, 5 arter reptilier och 8 arter fiskar från
Australien. Docenten D:r C. Skottsberg har skänkt 6 fågel-
skinn, några ödlor, groddjur och fiskar från sin expedi-
tion till Chile och Argentina. Ingeniör O. Cyrén har skänkt
8 arter (14 ex.) reptilier och 8 arter (21 ex.) groddjur från
Osteuropa och Mindre Asien. Förste Hofjägmästaren Grefve
Tage Thott har gifvit afdelningen 3 rådjur och en mongolisk
fasantupp; Friherre H. von Höpken en skalle af Buhalis
jacksoni från Uganda; hofjägmästaren P. Seton bo och ägg
af Circus ceruginosvs från Ekolsund samt dessutom ytterligare
några kullar ägg af svenska fåglar; Lektor G. Adlerz en
fossil gås funnen vid Sundsvall i glaciallera; Friherre W. von
Schwerin en morkulla och en kanin; Kammarherre L. Reu-
terskiöld 5 fåglar; Fiskeriinspektören J. A. Sandman,
Helsingfors 21 utterkranier från Finland; Lasarettsläkaren
Dr I. Lönnberg 3 däggdjur och 5 fåglar, däribland 2 ungar
af knipa från Asnen ; Jägmästare K. Gram 5 ekorrar, 1 ekorrbo,
4 kullar ägg af backsvala, 1 tofsmesbo och några älgben från
Vindeln; Fängelsedirektör E. Orstadius 2 ekorrar och 7 fåg-
lar från Pajala; Byggmästare G. Persson ett par af Larus
minutus (J* & $) från Öland; Regementsveterinär A. G. Flo-
ren skalle och testes af en älg, som var kryptorchist och
dödats för benskada. Professor G. Retzius har förärat af-
delningen fotografi af medaljong af B. Fries samt en bälta.
Af Hr R. L. Edman har erhållits en varietet af ripa; af Hr
Lind 1 geckoödla, som inkommit lefvande från Portugal i
korkbalar till Wijkanders korkfabrik; af ingeniör Åke Sjö-
gren 2 sterila fasanhönor i partiell tuppdräkt från Mälsåker;
af konservator K. O. Holmqvist 1 iller från Simrishamns-
trakten; af konservator H. Muchardt 1 rådjurskalf, några
fåglar m. m.; af direktör Aug. Olsson 15 harkranier; af di-
rektör A. Knöppel 5 harkranier och 1 fågel; af framlidne
konservator P. A. Fängström 1 fjällräfskelett, 1 vikarekra-
nium, 1 järfkranium, 2 harkranier, några möss, åtskilliga få-
gelskelett och en samling diverse kräldjur och groddjur. Di-
rektör Wahlberg har skänkt en hvit ekorre och ett par
exemplar af Mus sylvaticus; konservator G. Sandberg 1
skedand, 1 albinistisk järpe och 1 albinistisk gråsparf. In-

JSTATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 195

tendenten A. Behm har öfverlämnat åtskilliga på Skansen
aflidna djur, bland hvilka märkas 1 markatta ,1 bastard mel-
lan tamdufva och ringdufva, 1 bastard mellan kanariefågel
och grönfink, förutom några andra fåglar och ett missbildadt
ägg af Massaistruts värpt på Skansen. Af skogvaktare Ves-
TERMAN har erhållits ett par mårdkranier från Rånästrakten;
af fågelhandeln Bohlins Efterträdare en varietet af dufhök;
af bataljonsveterinären T. Segelberg en dununge af berguf
kläckt i fångenskap; af fil. lic. E. Mjöberg en vattensork;
af kassör Lundborg en tobisgrisla; af stud. Ingvar Lönn-
berg 1 dununge och 1 rötägg af dufhök: af direktör E.
Tjäder en stor aborre (l,i kilo) metad i Norrström; af hr
Fredr. Hammar en albinistisk gräsand från Töcksfors; af
ingeniör Kullberg 1 skinn af en Tanagra; af Schwester M.
Brandt, Hannover, några fågelägg. Brukspatron C. Kjell-
berg har skänkt 3 älgskallar från Ornön; grefve G. Lewen-
HAUPT fötter af 2 älgar; jägmästare V. Olofsson 1 fram-
och 1 bakfot af resp. en »4-årig» och en »5-årig» älgtjur.
Lektor A. Heintze har i Kalmar län, särskildt på Öland, in-
samlat diverse groddjur bl. a. flera exemplar af Bana agilis,
som han benäget öfverlämnat till afdelningen jämte en teiste-
fisk och en gul varietet af husmusen. I likhet med föregå-
ende år har afdelningen af tandläkaren Göran Svenning i
Strömstad erhållit flera sällsynta fiskar, bland hvilka märkas
1 sardell {Engranlis enchrasicolus), 2 Gadiculus, 1 Argentina
sphyroena, 1 ArtedieUus uncinatus, 1 Chirolophis ascanii. Fru
A. Gullstrand har till afdelningen öfverlämnat en oljemålad
bild af en hvit varietet af tånglake. Förvaltare E. Rutberg
har skänkt några hornkronor af skogsren samt några fällda
älghorn; grefve Eric von Rosen några fåglar från Sudan;
hr Engelhart en brokig varietet af råtta fångad i vildt
tillstånd vid ösmo; stud. Meissner och Selander svarta
huggormar från Nassa skärgård; major Silow en slät snok
från Åverkesö, Möja; öfverassistenten Barthel ett harkra-
nium; jägmästare C. Rothman ett perukhorn af ren och
några fällda älghorn; fiskeriassistenten I. Arwidsson en
ekorre med hvit svansspets; Fiskeriintendenten Th. Ekman en
tångspigg från Mörkö skärgård; kand. O. Hammarsten
några ex. af Scylliorhinus canicula samt ägg af samma
art och af rocka från Shetlandsöarne ; läroverksadjunkten
Engholm en varietet af lake; friherre Fägerskiöld en

196 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

ungfågel af Stercorariiis j)07nari7ms skjuten vid Bälinge i
Södermanland.

Utredningskommissionen för renbetesfrågan har genom
professor Lönnberg öfverlämnat ett värdefullt material af
skogsren, nämligen 4 hornkronor, 2 hela skelett samt 5 kra-
nier med hud till flera af dessa exemplar. D:r Hj. Öster-
gren har öfverlämnat några hvalkotor, funna vid gräfning
på Skaftölandet omkring 8 m. öfver hafvet och på 1 m. djup.
Konservator Svensson har skänkt ett par möss; konservator
Meyert 9 gnagare oeh 2 fåglar; biträdande konservatoren A.
Jansson 1 ekorre, 5 fågelskinn och 2 fågskelett. Intendenten har
till afdelningen öfverlämnat hud och kranium af en yngre älg, 1
hare från Novgorod, 3 svenska harkranier, några fåglar m. m.

Frän Karlstads h. allm. läroverk har erhållits 3 arter
exotiska reptilier och 1 horngroda {Ceratophrys ornata) från Ar-
gentina i gengäld för af intendenten utförda bestämningar
af reptilier etc. tillika en schimpansskalle från Kamerun i
byte. Från Cambridge museum har såsom afslutning på en
bytesförbindelse erhållits 7 arter indiska fåglar. Från Dres-
denmuseet har i byte förvärfvats en värdefull samling af 19
sällsynta fågelarter från Moluckerna och angränsande trakter.
I några andra bytesförbindelser nämligen med museet i Ade-
laide, RoTSCHiLDS museum i Tring, museet i Köpenhamn
samt baron Snouckaert von Schauburg, Holland, har af-
delningen ännu utestående fordringar.

Efter Dr. O. Ottossons förtidiga, den 21 maj 1909 tima-
de död öfverflyttades till Riksmuseum den från honom
förvärfvade, men tillsvidare under hans vård stående äggsam-
lingen. Denna öfverflyttning gick lyckligt och utan att något
enda ägg skadades. Härmed införlifvades alltså med Riks-
museum denna samling af palsearktiska fågelägg, på hvilken
Dr. Ottosson nedlagt så mycket omsorg och så stora kost-
nader och som tack vare den kritiska granskning, hvarmed
den hopbragts, torde få anses såsom en af de förnämsta i sitt
slag. Riksmuseum kommer därför att förblifva i ständig
tacksamhetsskuld till Dr. Ottosson för den osparda möda,
med hvilken han äfven efter sedan han öfverlåtit samlingen
till Riksmuseum förkofrade densamma.

I deposition har afdelningen mottagit från kapten J. M.
Rondahl 5 arter paradisfåglar.

Bland årets inköp af naturalier må anföras 2 fåglar ocli

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 197

2 bon af den intressanta fågeln Anumhius acuticaudatus samt
en mindre samling reptilier och amfibier (däribland en ny ödla
och en ny groda) från Paranå inköpta af Dr. P. Dusen.
Fem arter sällsynta fåglar från Nya Zeeland ha inköpts af
Mr. S. Dannef^rd, Rotarua; en samling fågelskinn från
Japan, Palestina etc. af Dr. Ottosson; 3 mongoliska och
5 dalmatiska fåglar af Hr. O. Bamberg; 3 japanska fåglar
af Mr. Alan Owston; 1 Comatibis eremita och ägg af 14 arter
fåglar från Palestina af Hr. I. Aharoni; ägg af Saxicola
jinschi och Cercomela ^nelamira af Pater E. Schmitz; en liten
samling af reptilier från Eritrea och några fiskar från Röda
hafvet af missionär J. Iwarsson; 1 skalle af Ovis polii från
Pamir af missionär A. Bohlin; en samling af 26 mindre
däggdjur från Danmark af konservator H. P. Hansen; ett
par (cT, 2) af den vackra blåa paradisfågeln {Paradisornis
rudolphi) af Hr. Frttsche; 4 utländska fågelskinn af Mr.
F. W. H. Rosenberg; 6 smärre däggdjur från Finland af
O. Sorsakoski; 1 rysk hare af Hr. Jakobsson; en bastard
mellan knölsvan och sångsvan från Skansen; några apskinn
från Kongo af Hr. Norrby. Dessutom har inköpts en del
svenska naturalier, såsom en svart hare från Nybro, Kalmar
län af Hr. Gunnar Andersson; åtskilliga sällsyntare fiskar
från Bohuslän genom tandläkare Göran Svenning, nämligen

3 Scorpceiia dactyloptera från Kosterf jorden, 1 Molva dipierygia
och 1 Macrurus vupestris från Grisebådarne, 3 Euthynnus
alliteratus och 1 Ortliagoriscus; 3 björnkranier samt en varg
af Hr. C. Hannu; 1 lödd j urskranium från Jämtland genom
Dr. Hassler; 1 subfossilt älghorn genom Kammarherre L.
Reuterskiöld; 4 kullar varierande måsägg, däribland 3 eryth-
ritiska ägg af konservator Mughardt; 1 subfossilt kronhjorts-
horn från Timmergata i Östergötland genom Frih. G. Her-
melin; 3 skogsrenskallar af Hr. E. C. Hedlund; 1 pärluggla
af O. M. Persson. Af direktör Cuneo ha inköpts i mena-
geri här i staden aflidna 1 indisk tapir, 1 Aieles och 1 Le-
mur catta.

Af dubletter ha aflämnats till Jakobs läroverk 1 kapdufva,
1 afrikansk huggorm och ett kronhjortshorn, till Karlstads
läroverk en albatross, till Södertelje läroverk ett älghorn och
till Vadstena läroverk 2 svenska fåglar. Riksmusei Etno-
grafiska afdelning har erhållit för att använda såsom bytes-
material en igelkott och en ej der.

198 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

För vetenskaplig bearbetning och jämförande undersök-
ning har material varit utlånadt till olika personer i in- och
utlandet. Mr. Tåte Regan, Brit. Museum, har haft till låns
några nejonögon från Arkangel; Dr. Knud Andersen, Brit.
Museum, 1 Pteropus wahlhergi, Professor W. Ridgeway, Cam-
bridge, en färgplansch af Sparrmans kvaggaföl, som förva-
ras i Riksmuseum, Dr. Hellmayr, Zool. Samml. d. Bayer.
Staates; Miinchen, tvenne ödlor från Kamerun. Prof. Tull-
berg, Upsala, gnagare. Prof. Broman, Lund, själhundsem-
bryoner, Prof. Leche, Stockholm, kranier af Urocyoyi cinereo-
argentatus, o. s. v.

Ännu utestående lån äro till Prof. O. Neumann, Tring,
några afrikanska fåglar; till Prof. Boas, Köpenhamn, 1 Lago-
mys i sprit.

För studieändamål ha samlingarne besökts äfveri på extra
tid af åtskilliga personer.

Från konstnärlig eller konstindustriellstånd punkt ha sam-
hngarne studerats af flera personer som målat eller skulp-
terat, bl. a. märkes skulptören Carl Milles, som äfven fått
låna en del för honom behöfliga föremål. Med stöd af afdel-
ningen tillhörigt material har utarbetats och under året ut-
kommit :
Lönnberg, Einar: A Study of the Variation of European

Beavers. Ark. f. Zool. Bd. 5, n:o 6, p. 1—16. Upp-
sala 1909.
, Notes on Birds coliected by Mr. Otto Bamberg in

Southern Transbaicalia and Nothern Mongolia. ibid.

n:o 9, p. 1—42. Uppsala 1909.
, Contributions to the knowledge of the Anatomy of

Ruminants. ibid. n:o 10, p. 1 — 23. Uppsala 1909.
, Några fynd af subfossila vertebrater. ibid. Bd. 6, n:o 3,

p. 1—28. Uppsala 1909.
, Taxonomic Notes about Palearctic Reindeer. ibid. n:o 4,

p. 1—18. Uppsala 1909.
, Om renarne och deras lefnadsvanor. p. 1 — 198. Bilaga

till »Förh. inför skiljedomst. af 1909 i renbetesfr.,

afdeln. 1, svensk inlaga n:o 3; . Uppsala 1909.
Äfvenledes har material, som lämnats från afdelningen
delvis utgjort underlag till:
Broman, Ivar: Untersuchungen iiber die Embryonal-Ent-

wicklung der Pinnipedia. L Uber die Entwicklung

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 199

der äusseren Körperform der Robbenembryonen.

»Deutsch. Siidpolar-Exp. 1901—1903». Bd. XI. Zool.

III. Berlin 1909.
Liksom föregående år har intendenten utgifvit tidskriften
»Fauna "och Flora», i hvilken bl. a. äfven omtalats viktigare
förvärf till afdelningen och dessutom lämnats talrika notiser
rörande svenska faunan.

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 201

9. Etnogrjifisliji {iftleliiiiigen.

Afdelning I har under året hållits öppen för allmänheten
som vanligt onsdagar och lördagar kl. 12—2 e. m. Afdelning
II stängdes från och med 1 april, då fattningen af densamma
från Kungsgatan 30 till f. d. Hvalmuseet, Holländargatan 15,
tog sin början, och pågingo flyttningsarbetena oafbrutet un-
der fyra månader. För att biträda vid dessa och vid ord-
nandet i den nya museilokalen anställdes för ett år från 1
juni räknadt som e. o. amanuens fil. stud. Yngvve Laurell,.
hvilkens aflöning utgår dels från flyttningsanslaget, dels från
afdelningens årsanslag. Inom afdelning I hafva en del för-
ändringar vidtagits. I flere af rummen ha äldre samlingar
packats undan och ersatts af nyförvärfvade. En del skåp
ha omflyttats, en del borttagits, för att belysningen i de
mörka rummen skulle blifva bättre. En mecenat har bekos-
tat införandet af elektrisk belysning i museets samtliga loka-
ler, och de förberedande arbetena härmed togo sin början i
slutet af december månad.

Etnografiska afdelningens samlingar ha under året ökat»
med 2,508 nummer, af hvilka 2,301 förvärfvats genom gåfvor
och 207 genom inköp. I början af året erhöll museet för in-
köp en donation å 25,000 kronor, den största som någonsin
kommit afdelningen till del. Donatorn var den numera af-
lidne bruksidkaren Jacob Lachmann i Ystad. Tack vare
denna frikostiga donation har det varit möjligt att inlösa
samtliga under året erbjudna samlingar. Af dessa en Kongo-
samling om 76 nummer, innehållande en del äldre mycket
vackra spjut och spjutspetsar, 1 kastknif, 5 huggknifvar, 1
järnyxa, 35 pilar, 5 bågar, 2 amuletter af elfenben, 5 d:o af
rof djurständer, 2 ornamenterade kalebasser, gräs- och fiber-
tyger, 1 afgud af trä, 1 halsband, 2 armband, 1 signalhorn
af elfenben etc; vidare Dr. C. Skottberg's samling från
Eldslandet och Patagonien, inalles 20 föremål, 1 större båt
med åror, 1 sälskinnskappa, 1 träklubba, 3 halsband, 1 har-
punlina af läder, fångstredskap för musslor, hyddmaterial.

202 VETENSKAPSAKADEMIENS -ÅRSBOK. 1910.

1 kranium etc; en samling gamla dyrbara med silfver och
guld inlagda svärd och slidknifvar m. m. från shingaleserna
på Ceylon; Dr. P. Dusén's arkeologiska samling från Brasi-
lien om 334 nummer, till största delen stensaker, men dess-
utom ben och musselskal funna i Kjökkenmöddingar. några
kranier etc, missionspastor E. Hedberg's samling från gon-
derna i Främre Indien: 1 oxkärra, 1 såningsmaskin, 1 harf,
1 skära, 1 apparat att bära sädeskärfvar med, 1 säng, 2 hand-
kvarnar, 1 gammalt skjutvapen, 1 järnyxa, 1 repgrind, 1
mindre trumma, 1 eldtång, 1 kalebass, 1 par kastanjetter,
1 fiskmjärde af bambu, 1 lampa af trä, 1 fetisch, 3 hinduiska
mässingskärl m. m., inalles 33 nummer; två synnerligen vär-
defulla och intressanta samlingar från Iroquois-indianerna i
Nordamerika om tillsammans 102 föremål. Den ena af dessa
samlingar utgöres af korgar, tråg, slefvar, spadar, en större
mortel, m. fl. saker, som höra till odling och beredning af
majs. Den andra innehåller 5 dansmasker af trä, 2 d:o af
majsskal, 1 trollspö, 1 flöjt, 1 knäskallra af fruktskal, 1 d:o
af oxhorn, 1 d:o af bark, 1 d:o af kalebass, 2 d:o af sköld-
paddskal, 2 tärningsspel, 2 bågar, 1 läderkoger med 11 pilar,
1 stridsklubba, 1 knif med skinnslida, 1 holkjärn, 1 skål af
b>ark, 1 tråg af trä, 3 träslefvar, 4 flätade korgar, 2 hufvud-
bonader, 1 mansdräkt, 3 par mockasiner af läder, 2 par da-
masker, 1 halsband som bäres af höfdingen, 1 bredt hufvud-
band af silfver, 3 öronringar af silfver, I fingerring af d:o,
15 broscher af d:o, etc. Vidare ha inköpts en samling från
Madagaskar innehållande 1 fiskspjut, 1 blåsrör, 3 kastspjut,
1 krigstrumma, 1 sköld, 2 afgudar, 1 sädeskorg, 2 dansattri-
but, 1 båtmodell, 2 trätallrikar, 8 skedar, 1 sällskapsspel, 2
fläktor, 4 skålar, 1 städ, 1 kam, 1 kalebass, 1 guitarr, 1 klä-
dedräkt m. m., inalles 55 föremål; från Kamerun en samling
om 54 nummer: 1 dansstaf, 1 sköld af rotting, 1 d:o af trä,
5 spjut, 1 bunt pilar. 2 bågar, 1 halsring, 4 armringar af
järn, 1 fotring af mässing, 1 trumma, 1 knif, 1 träskål, 1
dolk med slida, 6 skedar, 1 slafpiska, 1 halssmycke, 3 tobaks-
pipor, 1 flöjt af trä, etc; från Bisagos-öarne utanför Afrikas
västkust 53 föremål: 1 offerskål, 1 smycke af bleck, 2 gui-
tarrer, 1 afgud, 2 slidknifvar, 1 hatt flätad af palmbast, 1
mössa af fågelskinn, 2 svärd, 8 spjut, 2 spjutspetsar, 1 bunt
pilar, 1 båge, 5 armband flätade af palmblad, 3 båtmodeller,
1 sköld flätad af bast, 1 trumma, 2 gördlar af trä, 1 tobaks-

NATURHISTORISKA MUSEET 203

behållare etc; en särdeles intressant och representativ sam-
ling om 140 nummer från de s. k. hufvudjägarne på Formosa :
2 af gudar af trä, 2 mössor flätade af rotting, 1 mössa af garf-
vadt läder med svarta ornament, 2 rockar af hjorthud, 1 par
sandaler flätade af gräs, 1 regnrock knuten af säf, 1 par
strumpor väfda af hvit ull, 1 benring af svinläder, klädes-
dräkter för män, kvinnor och barn, gördlar, hufvudprydna-
der, 2 halskedjor af tänder och pärlor, 2 öronringar af bam-
burör, rikt utsirade och prydda med pärlor, 2 d:o af musslor,

2 öronringar för män, 1 bröstsmycke af musslor, 1 kranium,
tygprofver, 1 träkam, 5 tobakspipor, 1 fläkta, 1 mungiga af
bambu, 1 flöjt af bambu, 3 träskedar, 1 träskål, 2 behållare
af trä, 4 tobakspungar, 1 knif, 1 spade, 6 korgar flätade af
bambu, 2 svärd. 4 pilar, 1 koger af läder, 1 fiskpil med tre
träspetsar, 1 båge af bambu, 2 lansar, 1 sköld af trä, 2 slän-
dor af trä, I garnvinda, 1 flätnål, 1 lerskål, 4 nätväskor, 1
fisknål, 1 väfstol, 1 musikinstrument o. s. v.; vidare ha af
Lachmann'ska donationsmedeln från Berliner Museum inköpts
36 gipsafgjutningar af viktigare mexikanska stenskulpturer,
däraf många af betydande storlek samt dessutom ett af pro-
fessor Eduard Seler gjordt urval af arkeologiska föremål,
keramik och stensaker, inalles 293 nummer, hvilka på ett ut-
märkt sätt illustrera det mexikanska höglandets liksom ock
Zapotekernas och Totonakernas antika kulturer: från firman
J. F. G. Umlauff i Hamburg 4 särdeles väl modellerade figu-
rer i naturlig storlek nämligen: 1 krigare i full rustning från
Kings Mills-öarne, 1 Nya Guinea-man, 1 Herero-k vinna och
I Massai-krigare.

Som gåfva har museet fått mottaga af konsuln på Nya
Guinea, H. R. Wahlen, en värdefull samling om 137 num-
mer från Admiralitets- och Salomonöarne, Nya Guinea, Nya
Pommern, Matthewöarne och Australiens fastland. Bland fö-
remålen må särskildt omnämnas: 10 spjut från Nya Guinea,

3 d:o från Matthewöarne, 9:o d:o med spetsar af obsidian
från Admiralitetsöarne, 2 från Salomonöarne och 2 från Syd-
Australien, 11 pilar, 2 båt- och 2 kanotmodeller med utelig-
gare, 6 yxor med egg af musselskal, 1 trumma, 1 blåsinstru-
ment af bambu etc; svensk-amerikanske missionspastorn G.
W. Ståhlbrand har skänkt 85 föremål från trakterna kring
Lake Tumba i Öfre Kongo, däribland 34 bälten flätade af
gräs, 1 kvinnokjol af rödfärgadt gräs, 2 kungsdräkter, 3 kungs-

204 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

hattar, 3 spånkorgar, 2 lerkärl, 3 fisknät, 1 rökpipa af ka-
lebass, 1 par benringar af mässing, 10 fetischer, 1 yxa af
järn, 2 spjut, 2 väfstolar för grästyger och mattor, 1 större
signaltrumma, 2 mindre trummor, hvilka användas vid fester
och danstillställningar, 5 sofmattor väfda af säf, gift att för-
gifta pilspetsar med o. s. v. Svenske konsuln i Tokio, A. T.
Udden, har skänkt en samling om 89 nummer från Japan,
Kina, Korea och Tibet. Från Japan 7 offerskålar af mässing,
2 pilgrimsskramlor, 1 buddhistisk helig skrift, 1 japansk bön-
staf, 2 lyckogudar »Da j kokko» och »Ebisso», 1 hänglampa
af järn, 1 mässingskanna, hvari de gifta japanskorna tillreda
sin tandsvärta, 8 hårprydnader af horn, 2 skrifdon att bära
vid gördeln, 1 gradbeteckning för buddhistisk abbot, 1 vapen-
rock som tillhört en förnäm japansk krigare, 1 japansk hand-
målning; från Kina 3 mandarinknappar, 1 dryckeskanna, 3
offerskålar af mässing, 1 par glasögon af topas i fodral af
hajskinn, 1 elddon med stål och flinta, 1 nagelskyddare, 3
kinesiska handmålningar; från Korea 5 matkoppar af mäs-
sing; från Tibet 3 »shamaister». Af fru Signe Pettersson,
Stockholm, har skänkts 26 föremål, hvaraf 23 från Kongo,
2 bägare af trä, 1 flöjt gjord af ben pipa af en fågel, 1 hår-
nål af mässing, 1 slafpiska, 1 bälte flätadt af gräs, rågummi,
tobak m. m., från Sudan 1 slidknif, från Australien 1 vackert
ornamenterad bumerang och 1 ormfigur af trä. Dr. C. Skotts-
berg har förärat museet 9 föremål från Påskön : 1 bröstpryd-
nad af trä, 1 hufvudprydnad af fjädrar, 1 träklubba, några
stenredskap etc. Af H. Mjt. Konung Oscar II:s sterbhus
har genom hofintendenten J. E. A. Börtzell öfverlämnats
en synnerligen vacker tibetansk schal och af H. Mjt. Konung
Gustaf V en d:o. Båda schalarne äro skänker af Dalai
Lama och öfversända genom legationssekreteraren F. Cron-
HOLM i Peking. Distriktschefen i n. ö. Rhodesia, Mr. Leyer»
har från nämnda område och från Kamerun skänkt 20 fö-
remål: 1 väfstol, gräs- och barktyger, 2 säf mattor, 1 båtmo-
dell, 2 träkammar, 1 armring af elfenben, 2 fingerringar af
d:o, 2 skallror af fruktskal etc. Mr. Leyer har dessutom i
en skrifvelse till Vetenskapsakademien med stor liberalitet
erbjudit sig att gratis förse museet med fullständiga samlin-
gar från de olika stammarne i sitt distrikt. Af Dr. George
Grant Mac Curdy har till etnografiska afdelningen öfver-
lämnats en arkeologisk samling, inalles 205 nummer, från

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET 205

Chiriqui och Panama, liufvudsakligen lerkärl och stensaker.
Enstaka etnografiska föremål lia dessutom blifvit skänkta
af flere andra personer.

Genom inköp har afdelningen förvärfvat en ganska full-
ständig samling, 100 nummer, från Lake Tumba-distriktet i
Öfre Kongo. Den är gjord af missionspastor G. W. Ståhl-
BRAND, hvilken, såsom of van är nämndt, äfven skänkt ett
antal föremål från just samma trakter till ifrågavarande sam-
lings kompletterande. Därjämte har han till museet lämnat
värdefulla skriftliga upplysningar om de infödingar, bland
hvilka föremålen samlats, om deras seder och bruk, lefnads-
förhållanden o. s. v. Af missionspastor J. Iwarsson, som
har sin verksamhet förlagd till Abessinien, har museet kun-
nat inköpa en för detta lands kultur särdeles belysande sam-
ling om 94 nummer. Äfven pastor Iv^arsson har godhets-
fullt lämnat intressanta upplysningar om de folk, bland hvilka
han verkar.

Flere betydande samlingar, inköpta för de Lachmann'ska
donationsmedeln, inkommo i slutet af året, men då de af
utrymmesskäl ännu ej kunnat uppackas och inventeras, re-
dogöres först i nästkommande årsberättelse för desamma.

Fotografisamlingen har ökats med ej mindre än 926 num-
mer från olika delar af jorden. 840 af dessa, hvilka fram-
ställa folktyper, ceremonier, bostäder, landskap, vegetations-
bilder m. m. från Abessinien, Kongo, Nya Guinea, Söderhafs-
öarne, Japan, Kina, Indien, Centralamerika, Peru, Island etc,
äro gåfva af en välvillig mecenat. Professor G. Retzius har
skänkt 12 fotografier från Amerika, Mr. Leyer 10 från Rho-
desia och konsul Udden 9 från Japan. Samme mecenat,
som förärat de ofvannämnda 840 fotografierna, har ock be-
kostat inköpandet af två större fotografiska samlingsverk
»Peaux Rouges», Collection Anthropologique du Prince Roland
Bonaparte samt »Ethnologischer Atlas sämmtlicher Menschen-
Racen in Photographien» von C. & F. W. Dammann och
dessutom två band innehållande ett 60-tal kinesiska origi-
nalmåhiingar (akvareller) på rispapper.

Till museets bibliotek bar af professor A. G. Nathorst
öfverlämnats en värdefull samling böcker, uppgående till ett
60-tal, hufvudsakligen etnografisk och arkeologisk litteratur.

För studier hafva museets samlingar begagnats af Dr.
Edgar Rbutersktöld, som fortsatt sina studier af de lapp-

206 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

ländska trolltrummorna ; Dr. Josef Hammar, som varit sys-
selsatt med utarbetandet af en monografi öfver de af honom
under den Nathorsfska expeditionen till nordöstra Grönland
1899 gjorda viktiga fynden från de nordligaste kända platser
på ostkusten, hvarest eskimåer lefvat. Grefve Erik von
Rosen har för en påbörjad afhandling användt afdelningens
sydamerikanska material, kandidat Svedberg har studerat
sydafrikanskt och redaktör J. Stadling diverse nordsibiriska
samlingar. Flere utländska vetenskapsmän, bland dem den
franske antropologen Dr. Arthur Chervin och den engelske
etnografen Mr. Charles J. Tabor, hafva besökt museet och
med stort intresse tagit del af dess samlingar. Från konst-
närlig synpunkt ha samlingarne begagnats af bl. a. skulptören
Carl Milles samt af elever vid Konstakademien och Tek-
niska skolan.

Antalet besökande vid etnografiska museet har under
året varit inalles 5,869 personer, däraf vid afdelning I 5,634
och vid afdelning II 235. Elever från skolor under ledning
af lärare och lärarinnor ha efter därom gjord anhållan fått
tillträde till museet äfven på andra tider än de bestämda
visningstiderna.

Vid Afdelningen ha under året följande pulikationer ut-
arbetats :

Hartman, C. V., Some Features of Costa Rican Archeology.
Aus den Verhandl. des XVI. internat. Amer. Kongr.
Wien 1909.

■ , The Photographone. Ibid. Wien 1909.

, Erik Boman, Antiquités de la region andine de la Ré-

publique Argentine et du désert d'Atacäma. Ymer,
haft. 3. Stockholm 1909.

, Sextonde internationella Amerikanist-kongressen. Ibid.

Stockholm 1909.

, »Indianer») m. fl. artiklar i Nordisk Familjebok. Stock-
holm 1909.

STATENS METEOROLOGISKA CENTRALANSTALT. 207

C. statens meteorologiska centralanstalt.

Den sträf van, som vid de meteorologiska centralanstalterna
i vårt och andra europeiska länder under de senare åren ägt
rum för att vinna en snabbare befordran och därmed en tidigare
ankomsttid af de utländska väderlekstelegrammen, har, hvad
Sverige beträffar, medfört den gynnsamma verkan, att de för
allmänheten afsedda väderleksmeddelandena under det gångna
året kunnat ännu något tidigare än under de närmast före-
gående åren expedieras per telegraf, nämligen redan mellan
kl. 11 och 12 f. m.

För den dagliga väderlekstjänsten året om har anstalten
mottagit telegram, innehållande såväl afton- som morgon-
observationer öfver väderleken från 16 inländska och 59 ut-
ländska stationer, eller från tillsammans 75 stationer.

Med stöd af samtliga inkommande telegram hafva dag-
ligen tvenne synoptiska kartor konstruerats, af hvilka mor-
gonkartan offentligen anslagits å 5 ställen i hufvudstaden.
Det viktigaste af de i morgontelegrammen upptagna iaktta-
gelserna har meddelats i 7 dagliga tidningar i hufvudstaden
i en tabell, åtföljd af en sammanfattning af väderlekstillstån-
det samt väderleksutsikter för det närmast följande dygnet,
hvarjämte nämnda sammanfattning tillika med utsikter på
telegrafisk väg öfversändts till 9 kommuner i riket (däraf 5
året om och 4 endast under sommarmånaderna), hvilka till
K. Telegrafverket erlägga de härför stadgade afgifter. En
mera kortfattad sammanfattning af väderlekstillståndet jämte
utsikter har äfven öfversändts till K. Järnvägsstyrelsen, som
på egen bekostnad låtit anslå densamma på alla större järn-
vägsstationer. Denna anordning ha-r äfven blifvit vidtagen
på flera privata banlinjer, af hvilka de flesta erhållit sina
uppgifter från närmaste statsstation. Sistnämnda, kortfattade
sammanfattning har äfven meddelats Svenska telegrambyrån
i Stockholm, hvilken ytterligare spridt densamma till sina

208 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK 1910.

kunder. Dessutom har dagligen meddelats per telefon mete-
orologiska uppgifter af olika slag till Cöteborgs Handels- och
Sjöfartstidning m. fl.

I likhet med hvad som ägde rum under föregående år
anordnades äfven under sistlidne juli — september månader
vid anstalten en särskild väderlekstjänst om eftermiddagarna
till jordbrukets gagn. För detta ändamål erhöll anstalten
under denna tid morgontelegram, innehållande morgon- och
aftonobservationer från ytterhgare 6 inländska och 1 utländsk
station, samt eftermiddagstelegram från 17 inländska och 19
utländska stationer. Med stöd af dessa telegram dels kom-
pletterades de ofvannämnda synoptiska kartorna, dels upp-
rättades en särskild karta öfver eftermiddagens väderlek, i
enlighet med li\7ilken senast kl. 6 e. m. utfärdades särskildt
för jordbruket afsedda väderleksutsikter beträffande neder-
börd och nattfrost under påföljande dygn. Dessa eftermid-
dagsuppgifter anslogos i likhet med morgonuppgifterna å 5
offentliga platser i hufvudstaden samt meddelades i 6 här
utkommande dagliga morgontidningar ; de sändes äfven genom
K. Telegrafstyrelsens försorg till flera af dess ofvannämnda
-abonnenter samt delgåfvos K. Järnvägsstyrelsen.

Uppgifter om snötäckets tjocklek hafva hvarje måndag
tillfogats väderlekstelegrammen samt genom anslag och tid-
ningarna delgifvits allmänheten.

En del af innehållet i de till anstalten ankommande in-
ländska morgontelegrammen hafva fortfarande och till samma
utsträckning som förut publicerats i »Bulletin du Nord», en
tidskrift, som bekostas af de trenne skandinaviska anstalterna
gemensamt.

Antalet stormvarningsstationer vid Sveriges väst- och syd-
kust var vid årets slut 43, hvaraf 17 med signalmast. På
hvarje station anslås stormvarningstelegrammet å en för än-
damålet afsedd anslagstafla, och på de med signalmast för-
sedda stationerna signaleras varningen dessutom med 2 klot
och 2 koner. På 10 stationer, nämligen stormvarningsstatio-
nerna Smögen, Vinga fyr, Varberg, Morups Tånge fyr, Tore-
kov, Hälsingborg, Skanör, Simrishamn och Utlängans fyr
samt på en annan plats, nämligen Sandhammarens fyr på
Skånes sydöstra udde, verkställas iakttagelser öfver hård vind
och storm, hvilka införas i dagbok samt afsändas för kontrol-
lens skull med telegraf och post.

STATENS METEOROLOGISKA CÉNTRALANSTALT.

209

Af följande statistik, som uppgjorts af d:r Jansson, om-
fattande tiden 1 jan. — 31 dec. 1909, finner man för sex storm-
varningsstationer, där noggranna iakttagelser utförts och vind-
mätare finnas, nämligen Smögen, Morups Tånge, Torekov,
Skanör, Simrishamn och Utlängan, huru ofta de utfärdade
utsikterna af de olika graderna af vindstyrka motsvarats af
de verkligen inträffade. Härvid är att märka, att varnin-
garna utfärdas numera i regel kl. 11 — 12 f. m. och att giltig-
hetstiden är från kl. 3 e. m. till 10 f. m. följande dag.

Stormvarningarna 1909.

Meteorologiska.

centralanstal tens

utsikter.

Anta

dagar

, då vindstyrkan blef Beaufort.

C

£

0—6

7

8 9

10 1

11 1 12

!»

Beaufort 0 — (i
» 7—9
10—12

210

27

S
23
24

1

mogen
17
18
5

9
14

4

2
6
1

1 —
3 —

1

i
m

90 '

14 1

Summa

237

48

40

27

9

4 —

365 (

Beaufort 0 — G
7—9
10—12

258

43
2

Mor

8
13

5

Lips Tå
6
18

1

nge:

6

1

4

— —

272 i

80

13 i
365 1

Summa

303

26

25

7

4

— i —

Torekov:

1

Beaufort 0 — 6
» 7—9
10—12

252

38

1

9
23

2

5 —
16 5

5 4

2
3

— 1 —

266 :

84
15

Summa

291

34

26 1 9

5

— 1 —

365

Skanör:

Beaufort 0 — 6
7—9
10—12

254

45
3

6 5

18 10

1 5

o
7
2

1
3
2

— — 268 i

— — 83
1 — 14

Summa

302

25 20

11

6

1 — 365

Simrishamn:

Beaufort 0—6
7—9
10—12

242

37

1

13

29

1

7 1 —
17 5

5 1 3

1
3

1

—

262
89
14

Summa

280

43

29 1 8

4

1 ! — ! 365

Beaufort 0—6
7—9
10—12

231

28

I
8
24
3

rtlänga
14
21

n:

1

lo

1

2
6

7

2

— 256
1 95
1 14

Summa

259

35

35

17

15

2

2

365

Vetenakapsakadeiiiiens Årsbok, S. 1910.

14

210 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Häraf framgår bland annat, att för väst- och sydkusten
sammanlagda antalet dagar med hård vind (7—9 Beaufort)
och storm (10 — 12 Beaufort) under året uppgick till i medel-
tal per station 86,3 och att af dessa i medeltal 63,3 förut-
sagts, eller 73,4 proc, samt att sammanlagda antalet dagar,
då varning gafs, var i medeltal per station 100,8 och att var-
ning slagit in i 63,3 fall eller 62,8 proc.

Väderlekstjänsten har turvis bestridts af amanuenserna
d:r Ekholm och d:r Jansson, den senare har dessutom före-
stått eftermiddagstjänsten under juli— september.

Det i förra årsberättelsen omnämnda arbetet med kom-
plettering af äldre väderlekskartor i syfte att vinna ökad
kunskap om lagarna för lufttryckets ändringar och dem åt-
följande fenomen samt därigenom större säkerhet vid väder-
leks utsikternas och särskildt stormvarningarnas utfärdande
har under året fortsatts af d:r Ekholm.

Statens under Meteorologiska centralanstalten lydande
meteorologiska stationer af andra klassen äro för närvarande
37 till antalet, hvaribland då medräknats de sedan gammalt
befintliga meteorologiska stationerna vid Stockholms och
Lunds astronomiska observatorier samt en af K. Järnvägs-
styrelsen bekostad meteorologisk station vid Riksgränsens
järnvägsstation. Dessutom anställas å flera privatstationer
observationer öfver lufttrycket, temperaturen, fuktigheten,
nederbörden m. m. med från anstalten till låns bekomna in-
strument. Fullständiga observationsserier hafva inlämnats af
f. d. läroverksrektorn P. R. Billmanson i Nora, från Ronneby
hälsobrunn, Ulricehamns och Hålahults sanatorier samt från
Landtbruksakademiens experimentalfält vid Stockholm, vidare
från två stationer i Hallands och en i Uppsala län, de trenne
sistnämnda inrättade och underhållna på de respektive Hus-
hållningssällskapens bekostnad.

Det system af s. k. tredje klassens stationer för iaktta-
gelser hufvudsakligen öfver nederbörden och delvis öfver luft-
temperaturen, som 1878 anordnades med de K. Hushållnings-
sällskapens medverkan, är ännu i fortsatt verksamhet. Om
till hithörande stationer läggas statens meteorologiska statio-
ner, såväl de som sortera under Meteorologiska centralanstal-
ten, däruti inberäknade åtskilliga för den hydrografiska un-
dersökningen särskildt anordnade nederbördsstationer, som
ock de under Nautisk-meteorologiska byrån lydande fyrsta-

STATENS METEOROLOGISKA CENTRALANSTALT. 211

tionerna samt åtskilliga privata andra klassens stationer, vid
h vilka alla nederbörden observeras efter en och samma plan,
blir antalet af nederbördsstationer i riket inalles 546. Alla
dessa stationer insända sina iakttagelser efter hvarje månads
utgång. Flertalet af desamma publiceras i en månatlig tid-
skrift med titel: »Månadsöfversikt af väderleken i Sverige»,
hvilken tidskrift redigeras under anstaltens inseende och uppe-
hälles hufvudsakhgen genom prenumeration af de K. Hus-
hållningssällskapen. Af denna tidning hafva 29 årgångar hit-
tills utkommit, nämligen 1881 — 1909.

Iakttagelserna öfver isförhållanden, åskväder och feno-
logiska företeelser har fortgått efter oförändrad plan, och
hafva till anstalten inkommit journaler från 111 observatörer
öfver isläggning och islossning, från 43 öfver iakttagna åsk-
väder och från 52 öfver periodiska företeelser inom växt- och
djurriket.

Synoptiska tabeller hafva upprättats för hvarje dag af
året 1907, upptagande nederbördens art och mängd, åskväder,
dimma, dagg, rimfrost, luftens genomskinlighet, solrök, norr-
sken m. m. I dessa tabeller ingå samtliga stationer.

Följande arbeten hafva för den hydrografiska undersök-
ningen af Sveriges färskvatten utförts genom Meteorologiska
centralanstalten under år 1909.

De för den ifrågavarande undersökningen särskildt an-
ordnade och i verksamhet varande nederbördsstationernas
antal uppgick vid årets slut till 167, af hvilka 5 äro frivilliga.
På de flesta af dessa har äfven verkställts iakttagelser öfver
närliggande vattendrags isläggning och islossning; och pa 76
stationer, däruti medräknats några af Meteorologiska central-
anstaltens andra och tredje klassens stationer, dessutom mät-
ningar af snöns vattenvärde.

För den hydrografiska undersökningens ändamål använ-
das äfven öfriga i landet befintliga såväl statens som privata
nederbördsstationer.

212

VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Nederbördsstationernas fördelning på de särskilda länen
var följande:

Län.

Hydrogr af iska

Öfriga
stationer

Summa

Betalda

Frivilliga

Norrbottens

Västerbottens

Jämtlands

Västernorrlands ....

Gäfleborgs

Kopparbergs

Värmlands

Örebro

Västmanlands . .

Uppsala

Stockholms

Södermanlands

Östergötlands

Skaraborgs

Älfsborgs

Göteborgs och Bohus . .

Hallands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Kristianstads

Malmöhus

Blekinge

Gottlands

35

3

3

3

1

14

12

24

2

2

1

4

12

2

2
33

7
1
1

1
1

1

1

1

12
11
6
21
14
19
15
19
14
15
27
11
11
25
33
22
12
11
7
20
19
18
8
9

48
14
9
25
15
33
27
44
16
17
28
15
23
27
33
22
14
45
15
21
20
18
8
9

Summa

162

5

! 379

546

Tabeller, ordnade efter flodområden, för den dagliga ne-
derbörden på samtliga stationer i landet äfvensom månads-
sammandrag hafva utarbetats för år 1909 att tillhandahållas
Hydrografiska byrån. Sådana för maj och augusti — decem-
ber 1908 samt februari — maj 1909 hafva under året till byrån
öfverlämnats.

Tabeller, innehållande samtliga observationer af snötäc-
kets tjocklek och vattenvärde under vintern 1908 — 1909 hafva
upprättats och till Hydrografiska byrån öfverlämnats.

Ett register öfver samtliga nederbördsstationerna, upp-
tagande beteckning, namn, flod- och bifjodsområde, socken,
postadress, höjd öfver hafvet, latitud och longitud, tiden när
observationerna började eller slutade, observatör, har i sam-

STATENS METEOROLOGISKA CENTRALANSTALT. 213

råd med Hydrografiska byrån upprättats i två exemplar,,
hvaraf ett förvaras å nämnda byrå.

Utarbetningen af tabeller, omfattande månads- och års-
summor af nederbörden på alla Sveriges landstationer, sta-
tens och privata, som varit i verksamhet från och med 1860,
har fortsatts.

Det närmaste bestyret med de för den hydrografiska
undersökningen behöfliga meteorologiska observationerna och
tabelleringen har varit anförtrodt åt amanuensen d:r M.
Jansson.

Af arbetet s» Meteorologiska iakttagelser i Sverige» har un-
der året utgifvits femtionde bandet, innehållande observatio-
nerna under år 1908.

Såsom extra vetenskapligt biträde har under året fil. kand.
E. Petri varit anställd.

Under året besöktes och inspekterades af föreståndaren
stationerna Härnösand, Umeå, Stensele, Askersund, Göteborg,
Strömstad, Halmstad och Västervik samt af d:r Jansson
Piteå, Haparanda, Jockmock, Gällivare och Riksgränsen.

Inköpta instrument : 3 st. barografer med tillbehör, kr.
383:75; samt ett ställ jordtermometrar af Lamonts system,
kr. 92:20.

Till låns utlämnade instrument: en Wilds afdunstnings-
mätare till Meteorologiska observatoriet i Uppsala ; en Camp-
bell-Stokes Sunshine-recorder till lektor J. Westman; en kvick-
silfverbarometer, Adie 1821, till prof. A. Hamberg; 7 st. Rungs
anemometrar till K. Landtbruksstyrelsen.

Anstalten har slutligen meddelat en mängd upplysningar
åt såväl in- som utländska myndigheter och enskilda personer.

Af anstaltens tjänstemän under året utgifna särskilda
skrifter af naturvetenskapligt innehåll :

H. E. Hamberg, Molnighet och solsken på den skandinaviska
halfön. Nébulosité et soleil dans la péninsule scan-
dinave. 39 sidor, 15 planscher. Bihang till Meteoro-
logiska iakttagelser i Sverige, Vol, 50, 1908, Uppsala
1909.

Nils Ekholm, Om lufttryckets ändringar och därmed sam-
manhängande företeelser; i Ymer, Tidskrift utgifven
af Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi,
Årg, 1908, s. 345—406, 25 figurer i texten.

NOBELINSTITUTETS FYSIKALISK-KEMTSKA AFDELNING- 215

D. Nobelinstitutets fysikalisk-kemiska
afdelningr.

Under loppet at" 1909 blef af delningens nybyggnad vid
Frescati å K. Djurgården färdig, hvarför de förhyrda loka-
lerna i n:r 18 Bergsgatan under sommarens lopp utrymdes.
Redan i början af juni kunde vaktmästaren och amanuensen
taga sina bostadslägenheter i besittning. I slutet af juli var
föreståndarens bostad färdig till inflyttning. Institutets invig-
ning utsattes af akademien till den 18 augusti. Den ägde
rum i närvaro af akademiens hedersledamot, h. k. h. prins
Eugen, institutets inspektor, ordföranden i Nobelstiftelsens
styrelse, grefve Fredrik Wachtmeister, akademiens prseses och
ett stort antal ledamöter af akademien och Nobelstiftelsen,
samt andra inbjudna, däribland femton utländske forskare,
bland hvilka årets Nobelpristagare i kemi prof. Ostwald.

Invigningshögtidligheterna öppnades af praeses, riksanti-
kvarien Hildebrand, med en redogörelse för Nobelinstitutets
ställning till Nobelstiftelsen och särskildt för den fysikalisk-
kemiska afdelningens upprättande. Afdelningens föreståndare
lämnade därefter en kort framställning af afdelningens ekonomi
och byggnadsanslag samt af byggnadsplanernas utveckling och
slutliga genomförande. Därefter lämnades ordet åt prof. Ost-
wald, som i ett synnerligen anslående föredrag framhöll de
små nationernas betydelse i det internationella kulturarbetet
och särskildt den svenska nationens stora insatser inom veten-
skapens och fredsarbetets område, åt hvilket Nobelstiftelsen
ägnar sitt hufvudsakliga arbete.

Därefter togos afdelningens lokaler i betraktande och det
var synnerligen glädjande att höra de talrika närvarande fack-
männens stora tillfredsställelse med byggnadens ändamålsen-
lighet och präktiga läge.

Till invigningen hade samtliga af handlingar i första bandet
af Meddelanden från K. Vetenskapsakademiens Nobelinstitut
blifvit färdigtryckta; på grund af storstrejken hade likväl

216 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

dessa ej kunnat bindas, hvarför utdelningen af detta festband
först senare kunde äga rum.

Af samma orsak hade ej heller institutets inredning hun-
nit afslutas, och hvad bibliotekssalen beträffar, har dess inred-
ning med hyllfack ej hunnit utföras under årets lopp.

Räkenskaperna för byggnadsarbetena med tillhörande led-
ningar för gas, vatten, elektricitet, värme och aflopp ha under
året afslutats, sedan arbetena blifvit i behörig ordning afsy-
nade och godkända, och visa följande slutliga resultat. På
byggnadsanslaget har uppstått ett öfverskott af 13,063 kr.
23 öre, hvilket i enlighet med akademiens beslut öfverförts till
organisationsfonden. Genom denna åtgärd äfvensom en ränte-
inkomst af 1,566 kr. 13 öre har denna vuxit till 56,937 kr.
62 öre, hvarifrån de under året utförda inredningsomkostna-
derna afgå, så att fondens behållning vid 1909 års slut upp-
gick till 51,387 kr. 84- öre mot 42,308 kr. 26 öre vid 1909
års slut. Under året ha inventarier inköpts för 2,236 kr. 64
öre och till bibliotekets förkofran ha användts 423 kr. 15 öre.

På institutet ha af enskild person deponerats optiska
instrument till ett värde af omkring 20,000 kr., hvilka instru-
ment få disponeras för utförande af vetenskapliga undersök-
ningar å institutet.

Under årets lopp ha vetenskapliga undersökningar vid
afdelningen utförts af föreståndaren och amanuensen äfven-
som af doktor D. Gardner från S:t Petersburg och professor
A. E. Taylor från Berkeley i Kalifornien.

Från afdelningen ha under år 1909 utgått följande tryckta
arbeten :

S. Arrhenius: Evoluzione dei mondi, italiensk öfversättning
af »Världarnas utveckhng». Turin, Un. tip.-ed.

, L'évolution des mondes, fransk öfvers. af »Världarnas

utveckling» af T. Seyrig, Paris, Béranger.

, Entgegnung auf eine Besprechung, Himmel und Erde,

Berlin, 4 sid.

, Die Unendlichkeit der Welt, Scientia, Rivista di Scienza,

Vol. 5, 15 sid.
— — , Speeoh delivered at the Darwin celebration, june 23:rd
1909, 3 sid.

, Die physikalischen Grundlagen der Kohlensäuretheorie

der Klimaveränderungen, Centralbl. f. Mineralogie etc.
1909, s. 481—491.

NOBELINSTITUTETS FYSIKALISK-KEMISKA AFDELNTNG. 217

S. Arrhenius, Genom konst framkallad utveckling af obefruk-
tade ägg, Vet. Ak:s Årsbok 1909, s. 213—220.

— — , Versuche iiber Fällung von Eiweisskörpern und Agglu-
tination von Erythrocyten, Medd. från Vet.-Akad:s
Nobelinstitut 1, n:o 13, 42 sid.

— — , Die Gesetze der Verdauung und Resorption nach Ver-
suchen von Hrn. S. E. London, Medd. fr. Vet.-Akad:s
Nobelinstitut 1, n:o 14, 31 sid.

, Die x4.bsonderung von Magen- und Pankreas-Saft, Medd.

fr. Vet.-Ak:s Nobelinstitut 2, n:r 1, 20 sid.

, Die Gesetze der Verdauung und Resorption, Zeitschr. f.

physiol. Ch. 63, 323—377.

, The life of the Universe, engelsk öfvers. af H. Boms

af »Människan inför världsgåtan», 2 voll. XXIV + 268
sidd. Harper and Brothers, London och New- York.

— — , Theorien der Chemie, 2:a uppl. X + 233 sid. Leipzig,
Akad. Verlagsgesellschaft m. b. H.

H. Lunden: Affinity measurements concerning the dissocia-
tion of weak electrolytes in aqueous solutions. The
researches of the last year; lon, 1, 287—295, 1909.

, Das Nobelinstitut fiir physikalische Chemie in Stock-
holm, Medd. fr. Vet.-Ak:s Nobelinstitut 7, n:o 15,
11 sidd.

, Phenol and m- Nitrophenol as Acids, Zeitschr. f. phy-
sikalische Chemie 70, 249—255, 1909.

Om hvalarnes härstamning.

Af
EINAR LÖNNBERG.

»

Föredrag' pä K. Veteuskaps-Akademiens högtidsdag-
den 31 mars 1910.

Redan Aristoteles hade en klar uppfattning om, att
b valarne ej voro fiskar, utan att de andades med lungor och
födde lef vande ungar, som de gåfvo mjölk till att dia. Men
trots detta och trots det stora anseende, som Aristoteles
åtnjöt och som gjorde honom till högsta auktoritet på det
naturvetenskapliga området under många århundraden, räk-
nades hvalarne ej blott af den stora allmänheten utan äfven
af de vetenskapliga skriftställarne till fiskarne under mera än
2,000 år efter den store grekiske forskarens död. Visserligen
frånskilde engelsmannen Willughby (f 1672) hvalarne från
fiskarne, då han höll på med utarbetandet af ett verk om de
senare, men då detta först efter hans död kom att utgifvas af
hans vän och medarbetare Ray, vågade denne ej fullfölja
Willughby's uppslag i denna riktning. Han ville ej alltför
mycket af vika från allmänna uppfattningen och framlägga några
paradoxa meningar, sade han, och därför räknade han hva-
larne till fiskarne. Det blef sålunda Linne förbehållet att år
1758 definitivt öfverföra hvalarne från fiskarnes till dägg-
djurens klass.

Orsaken till detta sega fasthållande af en felaktig uppfatt-
ning af hvalarnes natur är att söka i deras lefnadssätt och deras
kroppsform. Alla h valar tillbringa hela sitt lif i vatten och i
samband härmed förete de i hela sin organisation en mängd
af tillpassningar, som vid flyktigt betraktande delvis kunna
förefalla såsom likheter med fiskarne. Egentligen inskränker
sig dock denna ytliga likhet till hvalarnes spolformiga skap-
nad, deras nakna hud, förefintligheten af ett par bröstfenor,

220 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

en stjärtfena och i vissa fall äfven af en ryggfena. Äfven dessa
likheter äro dock blott skenbara. Hvalarnes hud är aldrig
försedd med fjäll af något slag och afviker till sin byggnad
äfven i andra afseenden helt och hållet från fiskarnes. Hva-
larnes fenor utgöras ej af en hud stödd af fenstrålar som hos
fiskarne, utan i hvalarnes bröstfenor träffas ett skelett, hvars
olika delar ha sin fulla motsvarighet i frambenen hos andra
däggdjur. Rygg- och stjärtfenan ha inga stödelement utan
utgöras af läderhudsbildningar och fettväfnad, hvarjämte
stjärtfenan är horisontal hos h valarne o. s. v., sålunda allt-
igenom grundväsentliga skilj aktligheter. Och går man till
granskning af hvalarnes anatomiska byggnad i öfrigt, skall
man finna, att denna öfverensstämmer till sin allmänna grund-
plan med öfriga däggdjurs. Ehuru det sålunda ej kan råda
det ringaste tvifvel om, att hvalarne äro däggdjur, ha de dock
till följd af sitt lefnadssätt i vattnet ombildats i så hög grad,
att de intaga en utpräglad särställning inom denna klass.

Innan vi öfvergå till att mera i detalj påvisa några af de
viktigaste olikheterna mellan hvalarne och de typiska land-
däggdjuren, torde det dock vara lämpligt att taga en om också
blott hastig öfverblick öfver en del af de förstnämndas vikti-
gaste nutida former. Både med af seende på lefnadssätt och
kroppsbyggnad kunna hvalarne uppdelas i tvenne väl skilda
grupper, tandhvalar och bardh valar. De förra äro, som nam-
net antyder, utrustade med tänder i större eller mindre antal
åtminstone i underkäken, men sakna däremot de för den andra
gruppen kännetecknande barderna, hvarom senare skall talas.
I samband med den olika munbeväpningen står det förhållandet
att tandli valarne ha underkäkens hälfter framtill fast förenade
med en symfys, men bardh valarne ha dem fria från h varandra.

Tandhvalarne äro snabba och lifliga djur, som rastlöst
jaga sitt af fiskar, bläckfiskar och stundom af än större djur
bestående byte. Flera olika organisationstyper göra sig gäl-
lande inom denna grupp. De, som letva af fisk ha vanligen
mycket talrika tänder, men dessa äro likformiga och af enklaste
slag, i regel enspetsade och med en rot. De äro ordnade i öfver-
och underkäk så, att de gripa in emellan hvarandra, då käkarne
slutas. De förlängda käkarne med sina hvassa tänder bilda
på detta sätt ett utmärkt fångstredskap för kvarhållande äfven
af det halaste och slipprigaste byte. Hos dem, som lefva af
bläckfiskar, har tandsystemet däremot oftast undergått en

OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 221

stark reduktion och i regel finnas hos dem fungerande tänder
endast i underkäken och stundom kunna de till och med där
inskränkas till blott tvenne.

Bland de fiskätande tand h valarne äro delfinerna bäst
kända. Till denna grupp hör den äfven vid våra kuster all-
männa tumlaren {Phocoena phoccena), som årligen vår och höst
företager vandringar in i och ut igen ur Östersjön. Under
dessa vandringar var den förr föremål för fångst i rätt stor
skala vid Middelfart. Den är en af de mindre arterna, som
ej blir mer än 180 cm. lång och kännes lätt igen på sina från
sidorna hoptryckta tänder, som äro från 16 till 26 till antalet
i hvar käkhalfva. Andra arter af samma släkte förekomma
bl. a. i Sydatlanten och i Stilla Oceanen. En egendomlighet
för tumlarne är, att de stundom, i synnerhet den sydatlantiska
arten, har benknölar i huden vid och på ryggfenan. ^ Dessa
antagas vara rester af ett yttre pansar, som skulle ha funnits
hos dessa tandh valars förfäder.

De egentliga delfinerna, som omfatta många arter förde-
lade på flera släkten, ha talrika släta, koniska tänder. Hos
den kanske mest kända och mest omtalade af alla delfiner,
springaren {Delphinus delphis) stiger antalet tänder i hvarje
käkhalfva till 46 — 50 d. v. s. med andra ord den kan ha ända
till 200 tänder.^ Springaren är hemma så godt som allestädes
i de stora världshafven med undantag af dessas kallaste delar.
Under sjöresor får man ofta se flockar af springare, som under
upprepade luftsprång skynda mot fartyget, ila förbi det och
väl framkomna till stäfven under en längre eller kortare stund,
ibland kanske i timmar, liksom lekande simma framom den
kors och tvärs, alldeles som om den fart, skeppet har, intet,
betydde för dem. Dock kan denna fart vara rätt betydlig
6 — 8 ja, kanske ända till 12, knop eller mera. Gör fartyget
däremot mindre fart t. ex. 3 — 4 knop, öfvergifva springarne
detsamma vanligen strax, sedan de gjort en rond om det.
Det ser alldeles ut, som om de skulle tycka, att det ej vore roligt,
då det gick långsamt. Otaliga gånger ha springare gifvit
omväxling under långa sjöresor och kanske äfven ett för sjö-
folket välkommet tillskott till den enformiga kosten, då man

^ Liknande knölar träffas i ett längsband på ryggen af ett närstående
släkte Neophoccena, som finnes i Indiska och Stilla Oceanen. Detta släkte
saknar ryggfena och har kortare nos.

^ En andra art kan t. o. m. ha 24fi tänder.

222 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

lyckats från bogsprötet harpiinera någon af de muntra sällarne
Många äro äfven de sägner, som sjömännen ha om springarne,
huru de spå väder, båda storm o. s. v. Denna art, som är
allmän i Medelhafvet, var äfven antikens »delphinus», så många
gånger omtalad i den grekiska och romerska mytologien.
Från den stammar också den heraldiska deltinen, som just
fått sin krökta form såsom en efterbildning af springarens
hållning, då den hoppar upp ur vattnet. Det är sålunda
denna art, som gaf ursprunget till de franska tronföljarnes
titel »dauphin». Springaren är ingalunda stor, dess längd
belöper sig till omkring 2V/.t meter. Den är ofvan svart under
hvit och flammig i brunt eller grått på sidorna.

Ett liknande lefnadssätt ha flera andra delfinformer af
släktena Prodelphinus (omkring ett dussin arter i alla haf)
och Lagenorhynckus. Till det senare, hvars 11 arter hufvud-
sakligen synas trifvas i tempererade haf, höra bl. a. äfven
några, som stundom anträffas vid våra kuster såsom den hvit-
nosiga delfinen (Lagenorhynckus alhirostris) och hvitsidingen
{L. acutus). Dessa former, som utmärka sig genom hvita
teckningar, såsom namnen antyda, lefva i stora hjordar och
frossa på fisk. Släktet Sotalia omfattar ett ännu obestämdt
antal arter af delfiner, som utmärka sig genom sin vanligen ljusa
kroppsfärg. Dessa former hålla till i närheten af kusterna
och gå ofta högt upp i större floder. Detta är t. ex. fallet
med den mjölkhvita kinesiska delfinen {Sotalia chinensis),
som beskrefs af LinnÉ's lärjunge Osbeck. I Amazonflodens
öfre delar lefva tvenne eller kanske flera arter af detta släkte.
Den indiska spräckliga delfinen (*S'. lentiginosa) är ljusgrå med
små fläckar. Dessa delfiner äro vanligen rätt små från något
öfver en till 2V2 m. Om en art, som anträffats vid Kamerun
{S. teuszii), har uppgifvits att den skulle vara växtätare, men
detta är säkerligen misstag, ty ingen enda hvalform är vege-
tarian.^

Släktet Steno med tvenne arter i Sydatlanten och Indiska
Oceanen utmärker sig genom sina tämligen grofva tänder,
20—25 i livar käkhaltva, hvilkas emalj är på ett karakteristiskt
sätt rynkad eller fårad. Den ena af dessa arter beskrifves
såsom kolsvart med hvita fläckar ofvan samt hvit under.

* De växtlämningar, som träffats i djurets mage och som gifvit upp-
hof till den ofvan citerade uppfattningen, ha med all säkerhet slukats en-
dast af en tillfällighet.

OM H V AL ARNES HÄRSTAMNING. 223

öresvinet {Tursiops tursio) är en af de större delfinarterna,
som ej sällan uppenbarar sig i Östersjön och då alltsomoftast
ger upphof till merendels starkt färglagda berättelser om egen-
domliga hafsdjur. Den är of van mörkt blygrå till svart, under
livit och kan bli omkring 3 ^2 meter lång. I augusti f örlidet år
visade sig några sjödjur utanför Riga, hvilka till en början
togos för undervattensbåtar. När man emellertid väl fått
klart för sig, att det verkligen var djur och ej undervattens-
båtar, beskötos de. Skyttarne uppgåfvo, att djuren voro
10 — 13 meter långa, men strax efteråt strandade vid Adia-
mynningen norr om Riga en Tursiops, som var sårad af gevärs-
kulor, men längden hade då krympt ihop till 12 fot. Vikten
var 458 kilo. Ttirsiops-iormer förekomma i alla haf, men
huru många arter, som finnas, är oafgjordt. En del äro mindre
än T. tursio och af annan färg. De igenkännas bl. a. på sina
tämligen grofva tänder, som blott äro omkring 20 — 26 i hvarje
käkhalfva.

Släktet Cephalorhynchus omfattar 4 — 5 små arter på södra
half klotet. De äro vanligen föga mer än meterlånga med
tämligen bredt, föga utdraget nosparti med små tänder (25 — 30
i livar käkhalfva) och trekantig ryggfena. Ofta äro dessa
delfiner försedda med skarpa hvita teckningar på nos och sidor.

I Stilla hafvet finnes ett delfinsläkte Lissodelphis, som
alldeles saknar ryggfena.

I norra Atlanten och i Stilla hafvet ända till Nya Zeeland
lefver grindh valen {Glohicephalus melas)} Det är en tämligen
stor, 4 — 6 m. lång svart tandhval med få tänder (7—11 i hvar
käkhalfva). Grindh valen uppträder vanligen i stora hjordar
och denna sällskaplighet underlättar fångsten. Särskildt
vid Färöarne är grindhvalen af ekonomisk betydelse. Om
en flock af dylika djur, som där kallas »grind», iakttages täm-
ligen nära land, skjmdar man sig genast att omgifva den på
utsidan med en rad båtar och söker med stenkastning och rop
drifva den mot land. När man fått h valarne intill land på
passande plats, helst vid en grund bukt, börjar harpuneringen
och slutar vanligen så, att de sårade och skrämda hvalarne
alla rusa mot land och stranda där. Färöborna äta köttet
och tillgodogöra sig så godt som hela djuret. De äro eller
voro åtminstone förr så begifna på denna fångst, att det berättas

' Flera andra former ha beskrifvits från olika haf.

224 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

att en söndag, då prästen stod på predikstolen bud om en
»grind» kom, och i ett nu var hela församlingen nere vid bå-
tarne och kyrkan tom.

De största tandhvalarne af deltingruppen äro späck-
huggarne {Orcinus orca). De äro stora och starka djur, som
uppnå en längd af inemot 9 meter, men de äro tillika glupska
rofdjur och de enda delfindjur, som anfalla större och äfven
varmblodiga djur. Det finnes en ofta citerad uppgift af
EsCHRiCHT, att i magen på en späckhuggare anträffats ej
mindre än 13 tumlare och 15 själhundar. De senare årens
antarktiska expeditioner ha vid upprepade tillfällen iakttagit,
huru späckhuggarne förföljt själhundar och äfven anträffat
dylika, som undsluppit sin fruktansvärde fiendes käftar, men
hvilkas gräsligt sargade kropp bar vittne om hans tänder.
Man har äfven vid upprepade tillfällen sett flockar af späck-
huggare anfalla stora bardhvalar, som de sluthgen öfvermannat
och sönderslitit. Flera iakttagare ha härvid framhållit, att
späckhuggarne särskildt äro benägna att anfalla den försvars-
lösa bardhvalen framifrån, bita i dess läppar och söka slita ut
dess tunga. Späckhuggaren igenkännes lätt på sina breda
rundade bröstfenor och framförallt på den höga ryggfenan,
som ofta ses sticka upp öfver vattenytan. Den är längst
hos hanarne och kan hos dem bli mer än meterhög. Tänderna
äro jämförelsevis få, 10—13 i hvarje käkhalfva, men stora och
kraftiga med tillplattad rot. Till färgen äro späckhuggarne
ofvan svarta under hvita med karakteristiska hvita fläckar
på sidorna. Denna teckning är något varierande, hvilket
har gifvit upphof till uppställandet af flera arter, men några
bindande bevis ha ej förebragts för, att det skulle vara mer än
en art, som bebor hafven från arktiska till antarktiska trakter
och äfven förekommer vid våra kuster t. o. m. tillfälligtvis
i Östersjön. Det är ju uppenbart, att om ett djur med sådana
vanor, som späckhuggaren, skall ha uppstått en hel mängd
utsmyckade sägner om haf svidunder o. s. v., men man vet ej
af, att späckhuggare vid något tillfälle skulle ha förgripit sig
på båtar eller fartyg.

Half späckhuggaren {Pseiulorca crassidens) beskrefs först
såsom fossil i England, men har sedan anträffats lefvande så-
väl i Nordsjön som annorstädes. Den har äfven strandat
vid svenska västkusten. Den är så godt som helsvart och

OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 225

omkring 5 m. lång; rygg- och bröstfenor äro mindre än hos
späckhuggaren och tänderna ha cyhndriska rötter.^

Befryndad med späckhuggarne är också en intressant
form, som ofta kallas Rissos delfin {Gramjnis grisens), men
då den öfvergått till att lefva af bläckfiskar behöfver den ej
så stark tandbeväpning, utan har reducerat bort tänderna i
öfverkäken och har blott 3 — 7 dylika på hvardera sidan af
underkäken. Den blir 3 — 3*/2 m. lång och har en ganska
egendomlig grå färg, som nedåt ljusnar till gulhvitt, men vid
och på fenorna öfvergår till svart. Den är dessutom oregel-
bundet tecknad på ryggen med ljusare strimmor och fläckar,
som se ut som om djuret skulle där skrapat af sig färgen.
G^ram^jw.s-exemplar ha träffats i de mest skilda liaf från Nord-
sjön till Nya Zeeland och Kalifornien. Den är dock ingen-
städes allmän. Vid Nya Zeeland är den mycket populär för
sin vana att följa skeppen. Den kallas där »Pelorus-Jack»
efter navigationsinstrumentet pelorus och har blifvit fridlyst.

Hufvudsakligen eller uteslutande i arktiska haf lefva
tvenne delfinformer, hvilka skilja sig från de förut anförda
bl. a. därigenom att halspartiet, som har alla kotorna fria,
äfven utvändigt är synligt såsom en svag afsmalning bakom
det rundade hufvudet, och genom saknaden af ryggfena. Hvit-
hvalen eller »hvitfisken» {Delphinapterus leucas) var fordom
talrik i Norra Ishafvet och var då af stor ekonomisk bety-
delse,- men har på senare år mycket aftagit i antal på grund af
den mest hänsynslösa förföljelse från fångstmännens sida,
h varför den varit utsatt. Ehuru hafsdjur till sin natur plägar
hvithvalen stundom stiga högt upp i floderna för att jaga lax.
I Yukonfloden har den träffats 700 engelska mil från mynningen
Den förirrar sig stundom från sin egentliga hemvist i Ishafvet
och har ej så sällan äfven på senaste år visat sig i Östersjön dock
mestadels på finska sidan. Hvithvalen, som är enf ärgadt hvit och
når en längd af omkr. 4 m., äger vanligen omkring 9 tänder i
hvar käkhalfva, men dess släkting narhvalen har blott tvenne
betar i öfverkäken. Af dessa är vanligen blott den vänstra
af hanens fullt utvecklad i form af en vågrätt framskjutande

^ Dvärgspäckliuggaren [Orcella) är en liten något öfver 2 m. lång del-
finform. som är hemma i Iravaddy och äfven vid indiska kusten. Den har
flera tänder och liten skärformig ryggfena samt är skifferfärgad.

^ Denna form utmärker sig genom sin för en hval ovanligt fasta lä-
derhud. öfverhuden af hvithvalen ätes allmänt på Grönland och sägea
»smaka mandel».

Vefenshapsukademiens Årsbok. V. 1910. 15

226 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

lång, rak men spiralvriden stöttand. Den högra stannar i
växten och kommer i regel ej alls till synes, hvilket ock gäller
om honans båda tänder. Undantagsvis kan dock hos hanarne
båda eller blott den högra tanden komma till utveckling.
Stöttanden är vriden åt vänster, äfven om det är den högra,
som är utvecklad. Narh valarne äro gråskäckiga och omkring
4 m. långa. Narh valens lefnadssätt är föga kändt, då den
håller sig uppe bland den eviga polarisen. Man vet ej ens,
hur den använder sin stöttand, som kan bli öfver 2 m. lång.
Många hypoteser härom ha framkastats såsom att den därmed
skulle stöta hål i isen, eller på den spetsa sitt byte, för att blott
omnämna de minst äfventyrliga. Sannolikast är dock, att
den hufvudsakligen är ett vapen vid hanarnes inbördes strider,
alldenstund blott de och ej honorna äro försedda därmed och
den sålunda är en sekundär könskaraktär. Man kan ju på
sätt och vis jämföra narhvalarnes betar med hjortarnes horn.
Många fabler ha knutits vid narh valständerna såsom t. ex.
om »haf senhörningar » och andra vidunder. Förr i tiden då
endast få narh välstånd er kunde komma i handeln, betraktades
de såsom oerhörda dyrbarheter och betalades med fabelaktiga
summor. Smärre stycken af sådana tänder användes nämligen
såsom lyckobringande medel och t. o. m. som medicin.

Genom sin svaga tandväpning bilda dessa hvalar på sätt
och vis biologiskt ett slags öfvergång till de bläckfiskätande
hvalarne, som dock utgöra en särskild familj . Denna omfattar
ej så många arter som delfinerna men kan dock framvisa
flera olika typer, som naturligt fördela sig i två grupper, kas-
keloter och näbbhvalar. Den förstnänmda af dessa, som ut-
märker sig genom ett flertal tänder i underkäken, innesluter
jätten bland tandhvalarne, kaskeloten eller spermacetihvalen
{Physeter catodon), som bl. a. utmärker sig genom sitt kolossala
hufvud, hvars kranium är det mest ombildade i hela dägg-
djursserien, i det att en del ben äro undertryckta eller saknas
och andra äro omformade, så att de knappt kunna igenkännas.
Framförallt i ögonen fallande är en hög kam, som reser sig
bakom och delvis på sidorna af nosj)artiet, så att skallen i
viss mån får utseendet af ett ofullständigt jättetråg. I detta
ligger en ofantlig säcklik bildning, som innesluter den värdefulla
spermacetioljan, hvilken jämte späcket gör kaskeloten mycket
eftersträfvad af hvalf ångare. En annan värdefull produkt,
som erhålles från denna art, är ambran en gråaktig massa, som

OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 227

bildas i djurets tarmkanal, men som ej finnes hos alla individ
och troligen är en sjuklig bildning uppstånden med gallans
hjälp. ^

När ambran först erhålles är den oljig och illaluktande,
men den hårdnar i luften och antager i stället en fin lukt,
som sedan i handeln förstärkes med allehanda parfymer.
Förr användes ambra äfven som medicin, men nu endast i
parfymindustri. Den betalades enligt uppgift ännu för få
år sedan med 13,50 kr. till 22,50 kr. pr. uns, och klumpar ha
anträffats af ända till 9,000 kronors värde. Att ett djur,
som hyser eller kan hysa så värdefulla ämnen som spermaceti
och ambra, skall ifrigt eftertraktas ligger i sakens natur, men
kaskeloten är ingalunda en ofarlig motståndare och i synnerhet
förr, då hvalfångaren var utrustad endast med harpun och
lans, hände det ofta, att båtar krossades och människolif
spilldes under den sårade kaskelotens kamp för sitt lif. Ja,
hvalf ångare visste t. o. m. att berätta om en del gamla kaske-
lothanar, som ej ens väntade på att bli anfallna, utan sjäKva
gingo till offensiven. En fullvuxen kaskelothanes längd kan
uppgå till omkring 18 m., men honorna äro mycket mindre.
Dessa stora djurs föda utgöres uteslutande af bläckfiskar,
som de antagligen fånga på ganska stort djup. De kunna i
öfverensstämmelse härmed uppehålla sig länge under vattnet
från 50 till 75 minuter. Med sin jämförelsevis smala tand-
besatta underkäk kunna de med stor skicklighet fånga massor
af bläclcfiskar, hvilkas nedsväljande underlättas därigenom,
att strupen är försedd med tvenne fåror eller veck, som göra
den mera utvidgningsbar. Fursten af Monaco hade under
en af sina undersökningsexpeditioner tillfälle att åskåda harpu-
nerande af en kaskelot och märkte då, huru denne under döds-
kampen gaf upp en del af sitt maginnehåll, som utgjordes af
massor af bläckfiskar. Fursten lät utsätta en båt, som lycka-
des uppsamla en del häraf, innan det sjönk, och vid närmare
undersökning dels af detta material, dels af den till 100 kilo
uppgående återstoden i magen träffades flera intressanta och
till och med för vetenskapen nya bläckfiskformer. Några
af dessa voro af rätt betydande storlek och kaskelotens läppar
buro djupa märken efter dessas sugskålar.

Närmaste släktinge till den stora kaskeloten är släktet

^ Ambran innehåller ofta käkar af bläckfiskar och andra osmälta res-
ter af kaskelotens föda.

228 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Kogia möjligen med tre arter, som blott nå en längd af 3 till
4 meter. I olikhet med kaskeloten ha Ä'ogrm-arterna en välut-
bildad ryggfena och likna häri liksom i flera andra hänseenden
mera delfinerna än sin stora släktinge. Hos en af Kogia-
formerna har träffats två tänder äfven i öfverkäken, men ovisst
är, om detta skall betraktas som normalt.

Näbbhvalarne, hvilkas namn härleder sig från nospartiets
starka afsmalning jämfördt med skallen i öfrigt, ha tandupp-
sättningen reducerad till 1 eller 2 fungerande par i underkäken,
men dessutom finnas rudiment af tänder i större eller mindre
antal. De nu lef vande formerna fördelas på 4 släkten med ett
fåtal säkra arter, men då de flesta äro mycket sällsynta och
ej så väl kända, har man ofta tilldelat de vid olika tillfällen
gjorda fynden olika namn i tro, att nya okända former före-
lågo. Den vanligaste är den atlantiska näbbhvalen, fångst-
männens »bottlenose », {Hyperoodon rostratus), som är före-
mål för en betydande fångst i norra Atlanten. Undantagsvis
kommer den t. o. m. in i Östersjön, hvarest två exemplar
strandade vid Furusund 1879. Deras vanliga längd är om-
kring 7 — 10 m. Som unga äro de svarta, men ljusna med åren
till blygrått och gulhvitt. Den gamla näbbh val hanens kranium
företer en viss likhet med kaskelotens, då det har höga ben-
kammar bildade af öfverkäksbenen baktill. Framför dessa
ligger ock som hos kaskeloten en reservoir med spermaceti,
som ökas med åren och är störst hos gamla hanar. Detta
släkte har de båda tänderna i spetsen af underkäken snedt
framåt riktade. Näbbhvalarne lef va i små hjordar, som hålla
väl tillsammans, så att de sällan öfvergifva en harpunerad
kamrat, förr än han utandats sin sista suck. De äro utomordent-
liga dykare och gå ned till afsevärdt djup samt kunna stanna
under vattnet i ända till 2 timmar. Det förefaller alldeles
gåtfullt, huru ett luf tandande djur skall kunna hålla sig under
vattnet så länge.

Vid Nya Zéaland har anträffats en stor, nästan helsvart
näbbhval, som kallats Berardnis. Det uppgifves om denna,
att den skulle ha sina tänder, två på hvardera sidan nära under-
käkens spets, rörliga, så att de skulle kunna framskjutas
ur tandköttet, när de behöfde användas, vid bläckfiskfångst
t. ex., och sen dragas tillbaka igen. Är detta riktigt, vore
det något enastående bland däggdjuren, men man känner
mycket litet om denna hval.

OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 229

Släktet Mesoplodon har en stor hoptryckt tand på hvar-
dera sidan i underkäken ett stycke bakom spetsen. En art
Sowerby's småhufvudhval {M. bidens) har tillfälligtvis strandat
äfven vid svensk kust. Bland andra arter till detta släkte
märkes en sydlig form 31. layardi, hos hvilken de nämnda
tänderna växa ut bandformigt och kröka sig om öfverkäken,
så att munnen alltså blott ofullständigt kan öppnas. Det
är ej att undra på, att detta till en början ansågs vara ett
pathologiskt fenomen, men man har senare funnit det vara
normalt.

Det fjärde släktet Ziphius har två fungerande tänder i
underkäkens spets. Många artnamn ha gifvits inom detta
släkte, men ovisst är, om det i nutiden innesluter mera än en
art, Z. cavirostris, som äfven tillfälligtvis strandat i Bohuslän,
men som tyckes vara utbredd i alla haf.

Af tandhvalarné återstår nu blott en liten grupp af flod-
delfiner, som sinsemellan äro rätt olika, men, som i sin byggnad
förete en hel del ursprungliga karaktärer, som förena dem med
utdöda former. Men tillika visa de åtskilliga drag, som äro
gemensamma för dem och de typiska delfinerna och andra
häntyda på ett sammanhang med kaskeloterna. Med alla
sina afvikelser intaga de sålunda en ganska central ställning
af en viss ålderdomlig prägel.

I Ganges lefver en af dessa former, infödingarnes »Susuv^
{Platanista gänget ica). Den saknar egentlig ryggtena, men är
välförsedd med tänder och rotar med sin känsliga nos i flod-
gyttjan efter fiskar och kräftdjur, ögonen äro högst minimala
och torde knappt kunna göra tjänst. Kraniet påminner med sina
höga kammar något om en kaskelots. Halsregionen är ovanligt
väl utvecklad. I Amazonfloden och Orinoco finnes ett annat
släkte med en art {Inia geoffroyensis), hvars kranium äfven
påminner om kaskelotens liksom äfven andra drag i dess
byggnad. Tänderna äro talrika (26—32 i hvar käkhalfva)
och ha veckad emalj samt dessutom hos de bakre tänderna en
liten bispets, som häntyder på, att dess förfäder haft flerspetsade
tänder. Ett annat minne från förfäderna är den borstbesätt-
ning, som Inia har på nosen. Äfven denna form saknar rygg-
fena. Inia betraktas med stor fruktan och vidskepelse af in-
födingarne.

^ Ett ononiatopoietiskt namn, som härmar djurets fnysning vid and-
hämtningen.

230 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Det tredje hithörande släktet Stenodelphis (/. Pontoporia)
har däremot ryggfena som en delfin och påminner mera om
de egentliga delfinerna äfven i andra afseenden på samma
gång, som den erinrar om de öfriga floddelfinerna genom sina
fria halskotor o. s. v. Äfven den är sj^damerikansk, den är
nämligen hemma i La Platå floden.

Den andra gruppen inom hvalarnes ordning, bardhvalarne,
har sitt namn af barderna d. v. p. tunna, långsträckta triangu-
lära hornplattor, som från gommen nedhänga i munhålan.
Den korta basen är deras fäste vid gommen, yttersidan är
rak och slät, innersidan är af sneddad nedåt och bär längs sin
kant en tät frans af hårlika bildningar. Dessa barder bilda
tillsammans en silapparat, med hvars tillhjälp hvalarne af skilj a
ur vattnet de smådjur, som utgöra deras näring. Med den
breda skopformade underkäken intager hvalen en mängd
vatten med däri innehållna smådjur. Munnen slutes därpå
och vattnet silas då ut mellan barderna, hvilkas hårfransar
bilda en filtrerapparat, på hvilken alla småkrypen fastna.
Genom en rörelse af tungan slickas dessa därefter från bar-
derna och befordras ned i svalget. Genom upprepade rörelser
af detta slag kunna de största nu lefvande djur lifnära sig af
smådjur hvart och ett mätande blott ett fåtal millimeter,
men naturligtvis förtäras de milliard vis.

Af tänder finnes ej hos de vuxna bardhvalarne ett spår,
men i fosterstadiet har man lyckats påvisa talrika rudiment,
som visserligen aldrig komma till utveckling, men som dock
visa, att bardhvalarne härstamma från djur, som ägt tänder.

Bardhvalarne bilda en vida mera homogen grupp än
tandhvalarne, men man kan dock särskilja äfven här tvenne
grupper, räthvalar och fenhvalar.

Den förra gruppen kännetecknas genom frånvaron både
af ryggfena och af fåror eller veck på strupen, däremot ha de
hithörande hvalarne längre barder. Främst bland dessa
märkes Grönlandshvalen {Balcena mysticetus), som nu tyvärr
är nästan utrotad, så att endast ett fåtal numera kan fångas
hvarje år i polarisen på båda sidor om Grönland. Det är
dammoderna, som i detta som så många andra fall bära skulden
för en intressant djurforms tillintetgörande. Grönlands-h valen
har till sin olycka de finaste af alla slags barder eller s. k. »hval-
fiskben», som användes till korsetter m. fl. andra liknande
ändamål. Värdet af barderna hos en tämligen fullvuxen

OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 231

grönlandslival uppgår till omkring 25 å 30 tusen kronor.
Få torde alltså ha ett dyrbarare mungarnityr ! Bardernas
längd kan uppgå till 12—13 sällan 15 engelska fot eller omkring
360 — 390 cm. Hela djurets längd är omkring 15 — 19 m.,
sällan 21 m. Hufvudet upptager en tredjedel häraf. Den
vanliga färgen är svart med underkäkspartierna hvitaktiga.

Grön] andsh valen är rent arktisk till sin förekomst.

I de tempererade delarne af Atlanten lefver nordkaparen
{B. glacialis) eller som den också kallas Biscaya-hvalen efter
dess forna talrika förekomst i Biscayabukten. Den var mycket
tidigt där föremål för fångst af baskerna och sedan af allt flera
folk, som förföljde den undan för undan allt längre mot norden
öfver hela dess utbredningsområde och detta med sådan in-
tensitet, att man hade alla skäl att tro den vara fullständigt
utrotad vid 1800-talets början. Då på grund af trytande
jaktföremål demia gren af livalf ångsten upphörde, fanns dock
en mycket fåtalig stam kvar, som något ökats, så att man i
slutet af förra århundradet åter började få se nordkapare i
Nordatlanten. Med den tekniska fulländning, som hvalf ång-
sten nu fått, är det dock föga hopp, att nordkaparens historia
skall bli särdeles lång, ty äfven den har djrrbara barder
förutom späckets värde. Nordkaparen är helsvart och har
proportionsvis mindre hufvud än Grönlandshvalen, det är
nämligen blott 25 — 28 procent af kroppslängden, som är
14—17 m. Mycket närbesläktade former finnas i södra,
Atlanten och i hafvet kring Japan.

Neohalcena marginata har man kallat en liten bardhval
som blott är omkrig 6 m. lång och är hemma i södra Stilla
oceanen. Den bildar en öfvergång mellan räthvalar och fen-
hvalar, ty den saknar strupfåror som de förra men har en liten
ryggfena som de senare. Denna hval säges vara en ovanligt
god dykare och den har ett större antal ref ben ( 1 7 par ) än nå-
gon annan hval. Ref benen äro också jämförelsevis grofva
men löst fästa.

Bland fenhvalarne finnes äfven i nutiden ett större antal
former än bland räthvalarne. I norra Atlanten finnes ej
mindre än 5 goda arter fördelade på två släkten. Det ena af
dessa (Balcenoptera) innesluter 4 arter, blåhvalen {B. muscuhis)
den längsta af alla kända arter, som blir 21 till omkring 26
m. och är mörkt blågrå med helsvarta barder; sillhvalen B.
phy salus) 18 — 20 m., of van gråsvart under hvit, en del barder

232 VETENSKArSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

mörka, en del mer eller mindre ljusa, ofta randiga med borstens
färg i öfverenstämmelse härmed från svarta till gråhvita;
sejhvalen {B. horealis) 12 till 15 m., blåsvart ofvan, under hvit,
svarta barder med hvita borst; vikhvalen {B. acutorostrata)
7,5 — 9,5 m. ofvan svart, under hvit med ett hvitt band öfver
bröstfenan och hvita barder. Till åtminstone en del af dessa
finnas parallelformer i andra haf, men om de äro fullt skilda
arter eller ej, är ännu ovisst. Vikhvalens parallellform i
Stilla hafvet har t. ex. beskrifvits under namn af B. davidsoni
och blåhvalens under namn af B. sulphureus. Den sistnämnda
lär bli ännu längre än sin atlantiska frände, alldenstund man
mätt ett exemplar, som varit 95 engelska fot långt.

Det andra fenhvalsläktet, som är utbredt i de flesta haf
och äfven finnes hos oss, är knöl h valen {Megaptera nodosa),
som kallas så till följd af en hel del knölformiga upphöjningar
på hufvudet. Dess bröstfenor äro ofantligt långa (312 cm.
eller mera) längre än hos någon annan hvalart, under det att
hela djurets längd är 12 — ^15 m. Till sin färgteckning är knöl-
h valen ganska varierande, svart till grå med mer eller mindre
hvitt. I öfrigt öfverensstämmer knölhvalen ganska nära
med föregående släkte till sin byggnad. Båda ha nospartieb
af kraniet betydligt kortare än hos räthvalarne och ej på
långt när så bågböjdt. Till följd häraf blir munhålans höjd
mindre och barderna följaktligen ej så långa. Men till ersätt-
ning är hos fenhvalarne underkäks- och struppartierna
starkt utvidgningsbara, tack vare de förut omnämnda vecken
eller fårorna. Fenhvalarnes barder äro betydligt gröfre till
sin textur och därför mindre värdefulla för industriella ändamål.
Då tillika dessa hvalars späcklager är tunnare än rät h valarnes,
så att deras värde äfven härigenom är mindre, och de dessutom
sjunka, när de dödas, fingo de länge lefva tämligen ostörda
af människorna, så länge som hvalfångsten bedrefs på det
gamla sättet med blott harpun och lans. Men sedan man
uppfunnit en metod att skjuta hvalar med kanoner och till
projektil använda en i spetsen granatbärande harpun, kom
turen äfven till dem och deras större liflighet och snabbhet
förmå ej heller rädda dem, då de förföljas med snabbgående
ångbåtar. Äfven fenhvalarnes antal har på senare åren af-
tagit i oroväckande grad och måhända är ej den dag långt
aflägsen, då de öka antalet af de många värdefulla djurarter,
som trenom människornas snikenhet och oförstånd utrotats

OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 233

i stället för att blott bli föremål för en med förnuftig hushållning
förenlig beskattning och på detta sätt bibehållas så, att de må
kunna bidraga äfven till kommande generationers välstånd.

Förutom hvad nordkaparens historia lärt, visar äfven
en annan stor hvalarts öde, att den nyss anförda spådomen
tyvärr lätt nog kan blifva besannad. Det är den kaliforniska
gråhvalen {Bhachianectes glaucus), som nu ej längre finnes till.
Denna intressanta form, som utgjorde en mellanlänk mellan
fenhvalar och räthvalar, var omkring 12 m. lång eller något
mera, ofta grå till färgen och svartspräcklig med korta, ljusa
barder. Den saknade ryggfena, men hade ett par strupfåror.
Denna hval lefde förr vid Nordamerikas västkust. Den vis-
tades om sommaren ända upp mot Ishafvet, men drog sig
söderut om vintern dock alltid hållande sig nära land och gick
ofta in på helt grundt vatten. Ja, det berättas t. o. m., att
den stundom låg kvar på grund öfver ebbtiden och väntade,
till dess floden åter tog den flott, hvilket ingen annan hval
vågar eller ens kan göra efter. Gråhvalen beskrifves såsom
vildsint, så att den t. o. m. skulle haft för vana att gå till anfall,
då den förföljdes och söka slå sönder båten med sin stjärt.
Det förtäljdes också många rörande berättelser om, huru
gråh valsmodern sökte skydda och försvara sin unge mot fångst-
männens blodtörst. Detta hjälpte dock ej. År 1846 började
jakten på denna djurart. På ungefär 30 år hade omkring
11,000 dylika djur dödats och nu finnes ej en enda kvar.

Efter denna hastiga öfverblick öfver de nutida hvalarnes
viktigaste former torde dessa djurs tillpassningar till lefnads-
sättet i vatten lättare framstå. I främsta rummet märkes
den långsträckt spolformiga kroppen, som för att göra minsta
möjliga motstånd mot vattnet visar en fullständigt glatt yta
utan hår. Under öfverhudslagret, som kan vara ända till
8 mm. tjockt men ytterst obetydligt förhornadt, följer i regel
ej någon fast och afgränsad läderhud, utan blott ett af bindväf
och elastiska trådar stödt fett eller späcklager, som tjänar
på en gång såsom temperaturskydd och till att minska djurens
specifika vikt. På samma gång utgör detta späckskikt ett
elastiskt hölje, som skyddar djuret mot de betydande väx-
lingar i tryck, som det är utsatt för, när det dyker ned till
större djup. Ställförf lyftningen har öfvertagits i all hufvudsak
af stjärtfenan, som uppstått såsom sidoflikar af svanshuden
och fullkomnats till en halfmånformig tvåbladig propeller,

234 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

som till sina verkningar öfvergår allt, livad mänsklig ingeniörs-
vetenskap lyckats framställa. Till följd af denna förträffliga
lokomotionsapparat äro de båda extremiteti^aren ej längre be-
höfliga för ställförflyttningen och det bakre har också så full-
ständigt bortreducerats, att det ej längre finnes annat än som
inre rudiment. Det främre har återigen ombildats till ett par
bröstfenor. Dessa bröstfenor utan naglar eller klor, som skulle
vara onödiga, tjäna dock mera som balansorgan och sidoroder än
som organ för kroppens framdrif vande genom vattnet. I sam-
band härmed är det egentligen blott mellan öfverarmsben och
skulderblad, som en egentlig ledgång kvarstår. De öfriga
förbindelserna mellan de olika benen äro funktionslösa genom
bindväfsband. Därtill har hos en stor del h valar en ryggfena
utvecklats, hvilken liksom stjärtfenan är en hudbildning utan
skelettstöd och hvars funktion är att utgöra ett balansorgan,
ett slags centerbord på öfversidan. Denna ryggfena är också
i regel bäst utvecklad hos de skarpaste simmarne.

För lungandande djur, som lefva i vatten, är det af fördel
ju mindre de behöfva dyka upp ötver vattenytan för att kunna
andas och med anledning häraf är det en allmän regel, att hos
dylika näsborrarne förflyttas till nosens öfversida. Man finner
exempel härpå redan bland reptilierna hos vattenormar, kro-
kodiler o. s. v. Hos hvalarne har detta gått än längre. Näs-
borrarne ha flj^ttats uppåt och bakåt, så att de förefalla ligga
midt på hufvudet. Detta medför naturligtvis en förkortning
af näsbenen, som kan ske desto bättre, som luktsinnet till
följd af lefnadssättet upphört att ha någon särdeles betydelse.
I samband härmed har en förskjutning af andra ben försiggått
såsom närmare framgår af en direkt jämförelse. För fångsten
af bytet och näringsupptagandet i vattnet har ansiktsdelen
eller kraniets nosparti i hög grad förlängts i förhållande till
hjärnskålen. Käkpartiets byggnad och beväpning är visser-
ligen helt olika hos olika hvalar, såsom redan omtalats, bero-
ende på af hvad slags byte de lefva. Men den omnämnda för-
längningen gör sig alltid märkbar. För att kraniets förbin-
delse med den sålunda förlängda nosdelen skall erhålla till-
räcklig fasthet lia öfverkäksbenen förlängts äfven bakåt och
utbreda sig där, så att de täcka den största delen af pannbenen.
Hos en del arter tandhvalar, hos livilka den elastiska kudde af
fettväfnad på nospartiet, som utgör ett slags vågbrytare vid
deras häftiga sim- och dykrörelser utvecklat sig till ovanlig

OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 235

storlek, höja sig öfverkäksbenen baktill och äfven på sidorna
till höga kammar, som utgöra stöd för denna fettbildning.
Tydligast framträder detta hos kaskeloter och näbbhvalar.
Äfven mellankäksbenet, ehm-u ej tandbärande, och plogbenet
förlängas i motsvarande grad som öfverkäksbenen. Nackbenet
är mycket stort och sträcker sig upp till kraniets öf versida,
där det dels täcker öfver, dels liksom tränger åt sidan hjässbenen,
hvilka alltså hufvudsakligen eller endast (hos flertalet tand-
livalar) bli synliga på h järnskålens sidor, under det att nackben
och pannben mötas på hjässan hos tandh valarne. H järn-
skålen blir på grund af dessa förhållanden sammantryckt,
kort och bred till sin form. Till dessa egendomligheter kom-
mer dessutom hos tandhvalarne en ofta mycket långt gående
assymmetri, så att den ena sidans ben äro mycket mera ut-
vecklade än den andras.

En lång och vek hals skulle vara till hinder vid simmandet
under vatten och därför har detta parti i hög grad förkortats
och de sju kotor, som normalt bilda halsen hos däggdjuren,
vare sig denna är kort eller lång, ha blifvit helt tunna och ofta
sammanväxa de helt eller delvis sinsemellan. En fast bröst-
korg skulle vid dykande till större djup löpa fara att samman-
tryckas, och i samband härmed har bröstbenet hos hvalarne
reducerats och ref benens förbindelse med så väl kotor som
bröstben gjorts mera lös och elastisk. Ryggens kotor äro
mycket elastiskt men tillika fast förbundna med hvarandra
för att möjliggöra simrörelserna med stjärtfenan. Det skulle
bli för långt att ingå på en vidlyftigare skildring af andra
h valarnes tillpassningar.^ Må det vara nog att erinra om,
att ytteröra saknas, att ögonen äro inrättade för seende i vatt-
net, att näsöppningen genom en intressant mekanism kan
tillslutas fullständigt, så att intet vatten kan intränga o. s. v.

Genom en äfven i förhållande till kroppsvolymen mycket
stor blodmängd samt i samband härmed en ofantligt rik, del-
vis nätformig förgrening af blodkärlen, undanrödjas de olägen-
heter, som sammanhänga med att vid hvalarnes dykning
andning kan försiggå endast med ganska långa tidsmellan-
rum. Men från fysiologisk synpunkt sedt finnas nog åtskilliga

' En sådan tillpassning till lifvet i vattnet är det förhållandet, att
ungarne ha hunnit mycket långt i sin utveckling, då de komma till världen.
Detta inses redan af storleksförhållandena. En nyfödd bardhvalunge är
omkring V^ och en dylik tandhvalunge stundom ända till ^/c; så lång som
modern.

236 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

problem att lösa inom li valdjurens grupp, såväl med af seende
på andningen, som en del andra lifsfunktioner.

Då nu hvalarnes afvikelser frän den vanliga däggdjurs-
typen äro så många och så i ögonen fallande skulle det ju
kunna frågas: äro månne dessa afvjkelser af sådan betydelse,
att hvalarne kunna antagas leda sitt ursprung frän andra djur
än däggdjur. Härtill kan svaras ett obetingadt 7iej. Olik-
heterna kunna nog till synes vara stora, men de bestå i ombild-
ning och förskjutning af organ och kroppsdelar mera än i något
annat. Så återfinnes t. ex. i hvalarnes kranium, fastän det
ser helt annorlunda ut, hvartenda ben som i ett vanligt dägg-
djurskranium — intet nytt har tillkommit och intet saknas.
Blotta frånvaron af ett organ är föröfrigt ej nog för att motivera
ett säreget ursprung, ty om ett djur ändrar lefnadssätt, kan ett
organ bli öfverflödigt och på grund häraf reduceras för att
måhända slutligen försvinna. Men ofta kvarstanna långa
tidrymder efter sedan organen upphört att funktionera för-
krympta rester, rudiment, och dessa äga en särdeles stor bevis-
kraft, då det gäller att taga reda på det verkliga samman-
hanget mellan olika djurformer. Dylika rudiment finnas
äfven hos hvalarne och af dem kunna dragas vidtgående slut-
satser. Såsom exempel må nu anföras följande. Ehuru
hvalarne såsom en tillpassning till lefnadssättet i vattnet äga
en glatt, liårlös och körtellös hud, kan man dock påstå, att de
härstamma från hårklädda och med hudkörtlar försedda dägg-
djur. Rudiment af en hårklädnad finnes nämligen hos de
flesta hvalarter åtminstone under fostertiden i form af spridda
hår på läpparne och nosen, och åtskilliga arter bibehålla äfven
i fullt utveckladt tillstånd ett större eller mindre antal af dessa
hår å nämnda ställen. Då inga andra djur än däggdjuren
ha hår af dylik beskaffenhet, utgör alltså anförda faktum
bevis nog. Körtlar af hudkörtelsnatur förekomma hos hva-
larne i ögats bindhinna, som ju blott är en fortsättning af
huden, och dessa tillika med mjölkkörtlarne äro ytterligare
bevismedel för sammanhanget med däggdjuren liksom fram-
förallt fosterutvecklingens gång och hvad därtill hör. Det
är äfven lätt att påvisa, att hvalarnes förfäder varit fyrfotade.
I vissa fosterstadier kan man se anlagen till bakre extremiteter,
ehuru dessa sedan ej komma till utveckling. Ett rudiment af
bäcken har man dock träffat hos alla hvalar {utom Platanista?)
och ej sällan träffas fasthängande vid detta ett ännu obetyd-

OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 337

ligare rudiment af lårben och till och med af skenben. Ytter-
öron saknas, som redan sagts, hos hvalarne men att deras
stamfäder haft dylika framgår däraf, att det ännu finnes rudi-
ment af 3 — 4 muskler, som tjänat till att röra dessa öron.

På grund af dessa och andra skäl är det alldeles obestrid-
ligt, att hvalarne härstamma från fyrbenta, håriga, med ytter-
öron och hudkörtlar o. s. v. försedda däggdjur af migefär nor-
mal typ.^ Men sedan man kommit så långt, bli svårigheterna
dock ej utjämnade. Det torde likvisst förtjäna att genast
anmärkas, att hvalarne ej ha något gemensamt med någon-
dera af de båda andra grupper af däggdjur, som uteslutande
eller hufvudsakligen lefva i vatten nämligen sirendjuren och
själhundarne, fastän dylika funderingar också kommit till-
synes någon gång. Den likhet, som till det yttre förefinnes
mellan hvalar och sirendjur, beror blott på en viss parallell-
utveckling till följd af liknande uppehållsort och har ej någon
djupare betydelse. De båda djurgruppernas inre byggnad
är helt olika och åtskilliga nyare upptäckter tyda hän på ett
gemensamt ursprung för sirendjur och elefanter. Själhundarne
åter visa en grundväsentlig olikhet från hvalarne, som består
däri, att, då hos de senare svansen med dess fena är det hufvud-
sakliga rörelseorganet, under det att bakbenen försvunnit,
är hos själhundarne den förra mycket starkt reducerad, men
bakbenen ha utvecklats till verksamma simorgan. Någon
direkt öfvergång mellan dessa båda utvecklingstyper är otänk-
bar. Det är mer än sannolikt, att svansen redan var reducerad
hos själhundarnes stamfäder, innan de öfvergingo till lefnad
i vatten, ty att den skulle reduceras genom detta sistnämnda
lefnadssätt är ej antagligt, om man tager hänsyn till förhållan-
dena inom andra däggdjursgrupper af olika slag, som ha repre-
sentanter i vattnet.^ Däremot reduceras svansen regelbundet
hos gräfvande djur. Det är med anledning häraf ej otänk-
bart, att några ursprungliga rofdjur genom dylikt lefnadssätt
förlorat svansen och att sedan från dessa utvecklats å ena sidan
björnarne, å den andra själhundarne. Af de senare känner
man inga äldre rester än från miocen, och då voro de tämligen
lika de nutida. Däremot går hvalarnes historia tillbaka till

^ Allt tal om hvalarnes direkta härstamning från reptilier t. ex. hafis-
ödlor är alltså fåvitskt.

- Pungdjur {Chironectes), insektätare {Potamogale, Myogale m. fl.) rof-
djur [Lutra etc), gnagaro {Castor, Fiber m. fl.).

238 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

tertiärtidens början, eocentiden, och de senare årens paläon-
tologiska upptäckter ha bidragit att i hög grad belysa denna.
Man har nämhgen lyckats påträffa lämningar af åtskilliga
utdöda former, som på ett särdeles intressant sätt i väsentlig
mån utfylla luckan mellan de nutida starkt specialiserade
hvalarne och däggdjursklassens mera centrala typer. Full-
ständig är serien visserligen ännu ej, men man kan dock rätt
väl föreställa sig, h vilka vägar utvecklingen gått.

Vid slutet af den mesozoiska tiden och under tertiärtidens
allra tidigaste skeden funnos en hel del små primitiva däggdjur,
hvilka voro så ursprungliga till sin byggnad, att från dem ut-
vecklade sig såväl å ena sidan hof djurens äldsta förfäder Con-
dylarthra, som äfven å den andra rof djurens stamformer Creo-
donta. De senare fortsatte att differentiera sig i olika rikt-
ningar och gåfvo upphof till de olika nutida rof djuren, men
tillika öfvergingo en del creodonter till att söka sin föda i
vattnet bland dess djurvärld. I samband härmed tillpassades
de till ett dylikt lefnadssätt och undergingo en del förändringar,
som stå i samband härmed.

Om man betraktar ett kranium af en creodont t. ex. 8i-
nopa (fig. 1), som anträffats fossil i undre eocen i Nordamerika
samt i fluviomarina lager af eocen ålder i Egypten, så finner
man där i hvarje käkhalfva en tanduppsättning, som består
af 3 framtänder, 1 hörntand, 4 mellantänder och 3 äkta kind-
tänder. Till antalet är detta det tjrpiska hos de primitiva
däggdjuren. Mellantänderna äro trespetsade och de äkta
kindtänderna flerspetsade med tre rötter samt sinsemellan
tämligen likstora. ^ I öfrigt liknar kraniet rätt mycket ett
rof djurskranium t. ex. ett räf kranium. Såväl med af seende
på tänderna som kraniets byggnad af viker ju en dylik creo-
dont högst betydligt från de nutida hvalarne.

Men åtskilliga upptäckter under senare åren ha i hög grad
bidragit till att jämna ut klyftan. År 1904beskref Prof. Fraas
från Mokattam vid Kairo ett djur, som han kallade Protoce-
tus atavus och som erhölls ur mellersta eocentidens understa
lager. Kraniet af detta djur (fig. 2) är synnerligen intressant.
Med af seende på hjärnskålsdelen och bakhufvudet står detta
kranium, som varit omkring 60 cm långt, ungefär på samma

' Ur en sådan tanduppsättning framgår de nutida rofdjurens genom
differentiering af en roftand samt genom reduktion af vissa tänder i syn-
ner de bakre kindtänderna.

OM HVALARNES HÄRSTAMNING.

239

ståndpunkt som hos en creodont. Nackens ledknappar så-
väl som nackkam och tinninggrop äro väl utbildade och ok-
bågen rätt stark. Detta tyder på väl utvecklad nackmusku-
latur och rörligt hufvud men äfven på en god tuggmuskulatur,
som hos nutida hvalar är föga utbildad. Pannbenen äro starkt
utbredda åt sidorna öfver ögonhålorna, hvilket erinrar om
förhållandet hos hvalarne.

Ansikts- eller nospartierna äro starkt utdragna. I sam-
band härmed äro äfven mellankäksbenen förlängda bakåt,
för att nosen skall vinna fasthet. Näsbenen bilda ett långt
tak öfver näshålan och de yttre näsöppningarne äro visserligen
flyttade till nosens öf versida, men kunna ej sägas vara förskjut-
na bakåt i någon afsevärd grad. Däremot visar en blick på

Fig. 1. Kranium af creodonten Sinopa agilis Marsh från sidan i Vi nat.
storl. Från eocena lager i Nordamerika, samma släkte äfven funnet i
Egypten, pmx. mellankäksben, na. näsben, mx. öfverkäksben, fr. pannben. 1.
tårben, ma. okben, pa. hjässben, sq. fjällben. 1 — 4 till vänster mellantänder
eller premolarer, 1 — 3 till höger äkta kindtänder eller molarer. Efter Wortman

kraniets undersida, att den hårda gommen sträcker sig mycket
långt bakåt och (choanerna eller) de bakre (inre) näsöppnin-
garne ligga i samband härmed långt bakåt. Detta är också
en tydlig tillpassning till vattenlif. Tandbeväpningen är af
stort intresse, ty den visar ej några betydande afvikelser från
creodonternas. Antalet är tydligen detsamma som hos dem,
3 f ramtänder, 1 hörntand, 4 mellantänder (prämolarer) och
3 äkta kindtänder. Hörntanden är stor som hos rofdjur.
Till och med den första, minsta mellantanden har tvenne rötter.
Den andra mellantanden har två rötter, men den tredje och
fjärde tre. De ha två tydliga spetsar och en förlängning af
emaljen inåt tyder på en förutvarande inre häl. Alla äkta

240

VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

sr ®

Gc ha
?r ~*

g I
s

^^

2 W
t»

!^3
t? S

&- »

C- O
o

50. 0

CTQ

p 3

3 C-

W (ti

OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 241

kindtänder ha tre rötter och tre spetsar, som äro mer eller
mindre väl utvecklade. Tändernas förenkling har sålunda ej
hunnit så särdeles långt hos Protocetus och creodontursprunget
är tydligen påvisbart, men de äkta kindtänderna äro rätt hop-
skjutna bakåt och förete tecken till en börjande reduktion. Hals-
kotorna äro visserligen korta, men fria och antyda en kraftig
och rörlig hals. Den andra halskotan (epistropheus) har
ungefär samma form som hos creodonterna och rof djuren.
Bröstkotorna ha långa taggutskott och likna mera ett landt-
djurs^ än en hafsinvånares och 10 ref ben ha dubbel ledförbin-
delse. Af utomordentligt stort intresse är, att en kota an-
träffats, som af Fraas tolkats såsom en korskota (sacralkota)
och som genom sin byggnad antyder, att ett bäckenben varit
fäst vid den. Tyvärr finnes dock ej själfva bäckenet i behåll
liksom ej heller lemmarnes ben. Likaledes saknas svansen
men hela djurets längd från nosen till svansroten beräknas af
Fraas till ungefär 1,60 m. Till samma släkte räknar Fraas
äfven en annan, ursprungligen af Stromer beskrifven art
P. zitteli. Af denna sistnämnda träffades också en stenaf-
gjutning af näshålorna, som visade att denna form hade väl
utvecklade näsmusslor och alltså sannolikt ett godt luktorgan
såsom arf från de på land lef vande stamfäderna. Af samma
art har man äfven träffat svanskotor, så att man kunnat kon-
statera, att svansen var starkt byggd och fungerade som rörel-
seorgan.

Protocetus har, för så vidt man kan döma af de hittills
kända resterna, visserligen blifvit ett vattendjur men i öfrigt
ej aflägsnat sig så särdeles långt från creodonttypen. Nästa
kända länk i kedjan är den af Andrews ett par år senare be-
skrif na Prozeuglodon atrox, som anträffades i lager liggande öfver
Protocetus. Skallen af Prozeuglodon (fig. 3) öfverensstämmer
rätt nära med Protocetus. Af betydelse är dock, att näsöpp-
ningen flyttats mera bakåt och att näsbenen i samband här-
med blifvit kortare, men de äro ännu relativt långa. Nack-
kammen är fortfarande väl utvecklad och okbågen rätt kraftig.
Pannbenen bilda ett bredt tak öfver ögonhålorna. Tandupp-
sättningen är däremot något förändrad. Bakom de mycket
hvassa, koniska trenne framtänderna och den något större
hörntanden sitta fyra mellantänder och möjligen blott två äkta

^ Bl. a. genom den antikliniska anordningen.

Vetenshapsahademiens Årsbok. 8. 1910. 16

242

VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

kindtänder. Den första mellantanden har blott enkel rot.
Den andra har två rötter och starkt hoptryckt, trekantig krona,
som är försedd med små taggar i kanterna. Sådana saknades
hos Protocetus, men finnas, som vi skola se, hos nästa tjrp. Den
tredje mellantanden har liknande krona, men tillika en liten
inre häl, som stödes af en tredje rot. Den fjärde är ännu ej
så mycket ombildad och den liknar ännu något en creodont-
tand och har äfven tre rötter. Detta gäller likaså om den
följande äkta kindtanden, som blott har en främre och två
bakre bispetsar. Underkäkständerna äro i öfverensstäm-

Fig. 3. Restaureradt kranium af Prozeuglodon atrox Andrews från mel-
lersta eocentiden i Egypten. Originalet i Brit. Museum Nat. Hist. omkr.
70 cm långt. Efter Andrkws.

melse med öfverkäkens men ingen af dem har mera än
två rötter. Af Protocetus finnes tyvärr ingen underkäk,
men samma ben af Prozeuglodon är välbevaradt och visar
ett väl utveckladt, bredt kronutskott. Tillvaron af ett
dylikt utgör en öfverensstämmelse med creodonterna i mot-
sats mot de nutida hvalarne och bevisar, att tuggmuskler
funnos i bruk hos Prozeuglodon. Halsens kotor hos Prozeu-
glodon ha blifvit starkt förkortade i jämförelse med motsva-
rande hos Protocetus, och detta är en utveckling i riktning mot
hvalarne samt en afvikelse från creodonttypen.

Ytterligare en annan mellanform har beskrifvits af Fraas
under namn af Eocetus schweinfurthi. Den citerade författaren

OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 243

framhåller angående denna, att den med afseende på tänderna
ännu står migefär på samma ståndpunkt som den ofvan om-
talade Protocetus, ehuru bakersta kindtanden hade taggig kant
men däremot var kroppen att döma efter kotornas utseende
mera hvalartad såsom hos släktet Zeuglodon, som var vida
utbredt i alla haf under mellersta eocentiden, såsom fynd i
Europa, Amerika och på Nya Zeeland ådagalägga.

Från lager, som ligga något öfver dem, i hvilka Prozeu-
glodon-resternsi anträffades och som sålunda äro .yngre än
dessa och tillhöra mellersta eocentidens senare del, erhöll
Dames lämningar af en urhval, som han år 1894 beskref under
namn af Zeuglodon osiris. Samma art blef därefter på bättre
material utförligare beskrifven af Stromer 1903. Den har
ett långsträckt, lågt och jämnt sluttande kranium med långt
nosparti, som bildas af mellan- och öfverkäksben (fig. 4) . Näsbe-
nen äro korta, så att näsöppningen härigenom blir flyttad långt
bakåt, till och med bakom nosens midt. Pannbenen ha fram-
till breda utskott, som öfvertäcka ögonhålorna såsom hos
nutida hvalar, ett förhållande, som dock började framträda
redan hos Protocetus. Nackkam och hjässkam finnas ännu
och nackens ledknappar äro mera utstående än hos de äkta
livalarne, hvilket tyder på mera rörligt hufvud. Okbenet är
en rak spång men kraftigare än hos delfinerna. Den långa
underkäken har ett bredt och uppstigande kronutskott, hvil-
ket jämte hjässkammen tyder på, att tuggmusklerna. ännu
hos Zeuglodo7i voro starka. Framtill funnos 3 kägeKormiga
framtänder och en liknande hörntand. Den första mellan-
tanden är äfvenledes konisk och har en rot. De tre följande
äro hoptryckta triangulära med små taggiga kanter och två
rötter. De två äkta kindtänderna i öfverkäken äro också
hoptryckta med småtaggig bakre kant, men ha något olika
form.^ Underkäkens tänder äro liknande, men där finnas 3
äkta kindtänder. Ryggkotorna likna i flera afseenden hva-
larnes, men taggutskotten på de främre bröstkotorna äro så-
som hos landtdäggdjuren högre än på de bakre i olikhet mot
hos de äkta hvalarne. Hos en amerikansk art Basilosaurus
cetoides har man räknat 1 4 ryggkotor och 1 1 ref ben med dubbel
ledförbindelse. Till samma släkte Basilosaurus eller Zeuglodon

^ Det aftagande i storlek bakåt, som gjorde sig gällande med afseende
på de äkta kindtänderna redan hos Protocetus, har såkmda här gått så
långt, att den bakersta kindtanden i öfverkäken försvunnit.

244

VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1!)10.

v:

3
OC!

OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 245

Iia hänförts en hel del arter, som namngifvits på grund af fynd
i olika länder. Närstående släkten ha också uppställts på
grund af något olika tandbeväpning eller afvikande skapnad
af ryggkotorna o. s. v. På grund af en del af dessa fynd vet
man, att skulderbladet hos Zeuglodo7i till sin allmänna form
helt och hållet öfverensstämde med hvalarnes. Öfverarm-
benet liknade mera motsvarande ben hos hvalarne än hos
något annat djur, men det hade ännu ej hunnit att förenklas
i så hög grad som hos nutida livalar och ledgången mot under-
armen var mera själf ständig än hos hvalarne, ehuru den blott
kunde tjäna till böjning och sträckning. Dessa afvikelser
från hvaltypen utgöra arf från creodonterna liksom ock till-
varon hos Zeuglodon af en stor och platt armbågsknöl.

Från creodonterna till dessa urhvalar, ZeuglodontidcE,
ha de senare årens paleontologiska upptäckter gjort öfvergången
tydlig och klar. Därom torde numera full enighet råda. Där-
emot är det omtvistadt, huruvida det existerat ett fullt direkt
genetiskt samband mellan zeuglodonterna och de närmast i
tiden följande Squalodontiderna, hvilka också äro utdöda,
men som rälaias vara direkta stamformer för en del af nutidens
tandhvalar. De mest specialiserade zeuglodonterna voro
ganska stora djur, och då man vet, att det är en allmän regel,
att djurens storlek tilltager under utvecklingens fortgång, är
det ganska påtagligt, att dessa stora urhvalar utdogo redan
under eocentidens senare del utan att lämna några direkta af-
komlingar. Men deras utvecklingshistoria har här antydts,
emedan den ådagalägger så uppenbart, huru hvalartade djur
ha kunnat uppstå och uppstått ur primitiva rofdjur.

Vid sidan af de egentliga zeuglodonterna fanns det emel-
lertid under eocentiden äfven andra små primitiva hvalartade
djur, hvilka sannolikt hade ett liknande ursprung. Från eocena
lager i Kaukasus har Lydekker på grund af fynd gjorda af
Hjalmar Sjögren beskrifvit en dylik liten primitiv tandhval,
som fått namnet Microzeuglodon caucasicus. Denna form
hade redan hunnit få trekantiga tänder med sågtandade fram-
och bakkanter. Men äfven de bakersta af dessa tänder voro
åtskilda af mellanrum, ej tätt hopträngda som hos Zeuglodon.
Tändernas antal hade dock ej ökats utöfver det ursprungliga.
Öfverarmen var rätt ursprunglig till sitt utseende (med stor
crista deltoidea) och hade två ledytor nedtill för underarms-
benen, dock så, att någon egentlig ledförbindelse ej kunde

246

VETENSKArSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

sägas äga rum och de främre extremiteterna måste alltså ha
varit fenlika.

Denna Microzeuglodon betraktas som en af stamformerna
för Squalodontiderna.

En annan dylik primitiv form beskrefs 1904 från miocena
lager på Sicilien af Dal Piaz under namn af Neosqualodon
assenzce Forsyth Major. Denna ägde 10 a 11 tvårotade
kindtänder. De bakre af dessa voro hoptryckta triangulära
6-spetsade d. v. s. med tre små spetsar i bakkanterna och två

atA

Fig. 5. Två underkäkskindtänder af Microzeuglodon caucasicus Lydekker,

till höger upptill (efter Lydekkeb); kindtand af Prosqualodon australis

LYDEKKER, till venster (efter Lydekker); tre kindtänder af Neosqualodon

assenzcB Forsyth Major, nedtill (efter Dal Piaz).

i framkanten. De främre däremot voro 4-spetsade med endast
två småspetsar i bakkanten och en i framkanten.

Denna Neosqualodon kan sägas vara den ursprungligaste
representanten af Squalodontidce, som man känner från Europa.

År 1893 beskref Lydekker från miocena lager vid Chubut
i Patagonien en intressant tandhval, som han kallade Pro-
squalodon australis. 1899 erhöll han mera material och bättre
kännedom om densamma och förra året kunde True ytterligare
komplettera meddelandena om den. Enligt hvad man nu
känner hade Prosqualodon ett kranium, som i stora drag öfver-

OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 247

ensstämmer med en nutida brednosig tandhvals. Bland annat
ger sig detta tillkänna genom mellankäksbenens och än mer
öfverkäksbenens stora utveckling bakåt, hvarvid de sistnämnda
till stor del täcka öfver pannbenens sidopartier. Bakhufvudet
var dock ej rundadt, som hos en nutida tandhval, att döma
efter Lydekker's figur utan vertikalt och med en nackkam.
Näsöppningarne sitta visserligen långt bakåt som på en vanlig
tandhval, men näsbenen äro fortfarande ganska väl utvecklade
och skjuta fram som ett kort triangulärt tak öfver näsöppningen.
Underkäken har ett ganska stort och bredt kronutskott med
bakåtriktad spets. Alla dessa senare karaktärer äro primitiva
och peka tillbaka på förfäder af Zeuglodon-artsidt utseende.
Tänderna göra detta ännu mera. Framtänderna äro enkla,
koniska liksom hörntanden. Mellantänderna ha rynkig emalj
och små knölar. De äkta kindtänderna äro hoptryckta trian-
gulära med småspetsar utefter bakre och främre kanten som
hos Zeuglodon. De hade dubbla rötter, som dock äro mer
eller mindre sammanvuxna liksom fallet är hos vissa mellan-
tänder, men man har ingen fullständigt bevarad tandserie.
Dock kan man tydligen finna, att tandantalet ej är så stort
som hos många senare hvalformer. Lydekker antager, att
mellantänderna hos Prosqualodon varit fyra och de äkta kind-
tänderna omkring sex. Bortsedt från denna tolkning är det
dock tydligt, att en ökning af kindtänderna ( ^ mellantänder
och äkta kindtänder sammantagna) ägt rum, så att deras
antal uppgår till 10 i st. f. det för creodonterna typiska 7 (4
mellantänder + 3 äkta kindtänder).

Den förökning i tandantalet, som sålunda tidigt inträdt
hos hvalarne, har man försökt att förklara på olika sätt. Web er
framkastade den teorin, att mjölkdentitionen och den per-
manenta trädde i verksamhet på en gång, men detta räcker ej
till. Kukenthal sökte tyda det såsom en delning af tvårotade
tänder i enkelrotade och sålunda fördubbling af antalet. Något
sådant ser man dock aldrig,^ men väl att två rötter samman-
växa till en, hvilket t. o. m. är en allmän regel hos yngre Squa-
lodontidce. Dessutom är att märka, att de äkta kindtänderna
redan hos urhvalarne visa tendens till reduktion och denna re-
duktion fortsätter tydligen äfven hos en del Squalodo7i4ormeT .
Det sannolika är såsom Abel framhållit, att tandökning äger

^ Utom möjligen hos den miocena eller enligt andra pliocena Sanro-
delphis argentinus Burmeistek.

248 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

rum i mellantandsregionen af öfverkäken och i dennas bakre
parti men framom de äkta kindtänderna samt genom ny-
bildning.^

Under miocentiden uppträdde talrikt i alla haf de hval-
djur, som kallats Squalodon, emedan deras tänder ha en viss
likhet med hajtänder. Till sin form äro /SgwaZorfow-tänderna
visserligen ganska växlande och de undergå en betydande om-
bildning under utvecklingens lopp. De äro från sidorna hop-
tryckta med kanterna mer eller mindre småtandade. Hos
de äldre typerna är denna tandning af kanterna mera djup,
och den är hos alla mera utpräglad i bakre än i främre kanten.
Den främre kanten är stundom slät och hos yngre former för-
svinner tandningen äfven i bakkanten men kvarstår längst
vid kronans bas. Tändernas allmänna form kan äfvenledes
vara mycket olika dels kort och trubbig dels lång och spetsig,
men alla öfvergångar mellan dessa ytterligheter finnas.

De tänder, som motsvara f ramtänder (3) och hörntand(l)
samt de främre mellantänderna (4), ha blott en rot, men de bakre
mellantänderna och de äkta kindtänderna, där dessa ej redu-
cerats, ha två rötter. De tvårotade tändernas antal är från
5 till 10 i hvar käkhalfva vanligen omkring 7. Af dessa kunna
blott de tre bakersta räknas som äkta kindtänder (molarer).
En ökning af tandantalet har sålunda ägt rum på sätt, som of van
anförts. Tandformeln för Squalodon blir alltså f ramtänder
Va, hörntänder Vi, mellantänder ^/o — '^/g och äkta kindtän-
der ^/2.

Skallen hos Squalodon är tillplattad och baktill rundad.
Näsbenen äro reducerade och näsöppningarne flyttade långt
bakåt såsom hos nutidens tandhvalar, med hvilka Squalodon
i stort sedt öfverensstämde med afseende på kraniets allmänna
byggnad. Halskotorna voro fortfarande fria från hvarandra
(ej sammanvuxna), men om ryggraden i öfrigt känner man
ännu föga.

Under öfre miocentiden fortsattes ombildandet af Squa-
lodontidernas tanduppsättning, så att man erhåller en hel del
öfvergångsformer, som förbinda dem med de nutida tandhva-
larne. Det är i synnerhet genom österrikaren Abel's omfat-

* Dylik nybildning af tänder är ej något enastående inom däggdjurens
klass. Hos t. ex. sirendjuren bildas oupphörligen nya tänder, ehuru på ett
annat sätt. Där uppstå de bakom kindtänderna och hela tandraden skjutes
fram i mån af behof och afnötning alldeles som ett paternosterverk. Äfven
hos vissa bältor har en tandförökning ägt rum.

OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 249

tände undersökningar, som man fått klarhet härom, och det
mesta och bästa materialet härför har påträffats vid Antwerpen.

Allra först försvinner den för Squalodon karakteristiska
sågtandningen af tändernas fram- och bakkant. Till en bör-
jan reduceras den till en pärlbandslik list, som sedan öfvergår
till en skarp egg. Tandkronan blir mer och mer rent konisk
och roten blir proportionsvis längre och tjockare (både livad
dentin och cementskikten angår). De tvårotade tändernas
båda rötter sammansmälta, så att den forna tudelningen blott
antydes af en längsfåra på in- och utsidan och slutligen för-
svinner äfven den.^ Tändernas antal ökas och tänderna i
öfverkäk och underkäk gripa in emellan hvarandra, så att en
utmärkt fångstapparat på detta sätt bildas. Släktet Scal-
dicetus lämnar exempel på denna öfvergång. De äldre (t. ex.
8. patagonicus) af dess arter voro just ej större än Squalodon-
formerna, men de senare torde ha blifvit ungefär så stora som
kaskeloter (t. ex. S. caretti). Hos det miocena släktet Phy se-
terida (fr. Antwerpen) försvinner i samband med tändernas
förenkling emaljen helt och hållet såsom hos kaskeloten. Redan
under miocentiden hinner utvecklingen fortsätta så långt, att
Prophyseter (fr. Antwerpen) alldeles saknar tänder i mellankäks-
benen och äfven de i öfverkäksbenen tyckas ha haft benägen-
het att tidigt utfalla. Hos den miocena Placoziphius (fr.
Belgien) hade tänderna alldeles försvunnit från öfverkäken
och i stort sedt hade den redan hunnit ungefär till samma stånd-
punkt som den nutida Kogia. Utvecklingen från Squalodon
till kaskeloter börjar alltså i mellersta miocentiden och hann,
såsom Abel påvisat, redan af slutas till öfre miocentiden.

Lika hastigt gick näbbhvalarnes utveckling. Sedan Squa-
lodontiderna hunnit ombildas så långt, att deras tanduppsätt-
ning, såsom nämnts, kommit attbeståaf enkla enrotade tänder,
inträffade hos vissa former en reduktion af tänderna på ett
annat sätt och i samband med en ojämn utveckling af vissa
tänder. Denna förändring hade sannolikt sin grund däri,
att djuren öfvergingo till att lefva hufvudsakligen eller ute-
slutande af bläckfiskar, för hvilkas fasttagande en stark tand-
be väpning ej kräfdes. Hos den miocena hvalen Paloeoziphius
(fr. Antwerpen) finner man på hvardera sidan i underkäken
12—13 enkla och enrotade tänder, men af dessa visar sig det

' Dock finnes den enl. Kvkenthal ännu hos kaskeloten i embryonala
stadier.

250 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

första och sjunde paret vara större än de andra. Hos en
amerikansk form A^ioplonassa från Savannah i Georgia är det
också två af tandparen, som utbildats till betydligare storlek,
under det att de mellanliggande tänderna att döma efter alveo-
lernas ringa storlek redan hunnit bli rudimentära. Nästa
stadium träffas hos Mioziphius från Belgien, af h vilken Abel
kunnat undersöka ej mindre än lämningar af omkring 50 kra-
nier. Där är det främsta alveolparet större, och det bakre
paret har flyttats fram längre mot underkäkens spets än hos
de föregående. Alveolrännan mellan de båda tandparen är
tom och öppen och likaså ett stycke bakom det andra paret,
och först därbakom komma små alveoler för rudimentära
tänder. I den främsta alveolen finnes dessutom en särskild
anordning, som nära påminner om motsvarande förhållanden
hos det nutida släktet Berardius.

Tänderna i öfverkäken reduceras småningom bort utan
att kvarlämna något förstoradt tandpar. Hos Mioziphius
funnos ännu 48 små tandalveoler i öfverkäken, hos Chonezi-
phius i öfre miocentiden ett mindre antal rudiment af dylika
och redan, innan miocentiden af slutats, hade det ännu kvar-
lefvande släktet Mesoplodon hunnit utbildas.

Ytterligare tvenne andra formserier, som leda sin utveck-
ling från Squalodo7itider, ha af Abel påvisats. Den enas re-
presentanter äro nu alla utdöda och det kan därför vara nog
att erinra därom, att den leder till ett par grupper af oerhördt
långnäbbade delfiner. Eurhinodelphis hade t. ex. en nos,
som utgjorde ^/n af hela skallen. Det är i synnerhet den tand-
lösa mellankäken, som är så enormt förlängd, hvilket tyder på
någon säregenhet i lefnadsättet. Den andra af dessa sist-
nämnda serier börjar med en liten Squalodontid, Microsqua-
lodon, från norra Italiens miocenlager och öfvergår först till
Acrodelphis-ty-pen med endast fint naggade tänder. Tänderna
undergå sedan ytterligare en del omändringar hos den miocena
Delphinodon, som ännu visar svaga spår till dubbla tandrötter,
hvaremot tandkanternas sågtandning ersatts af några basala
emalj veck. Genom ännu en mellanform Cyrtodelphis kommer
man så till den i Amazonfloden i nutiden kvarlefvande Inia
med enkelrotade tänder, af hvilka de bakre ännu ha en basal
knöl på insidan, men ej de främre. Emaljen är längsveckad
hos alla Inia''s tänder. Den närstående Stenodelphis i La
Plata-floden uppgifves vanligen ha alla tänder lika med en

OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 251

knöllik förtjockning nedanför kronan. Helt nyligen (1909)
har dock True påpekat, att åtminstone hos yngre djur af detta
släkte tänderna förete åtskilliga egenskaper, som endast kunna
tolkas såsom primitiva karaktärer nedärfda från förfäderna.
True konstaterade nämligen, att tio till tolf af de bakerst a
tandparen både i öfver- och underkäken hade krökta, något
spadlika kronor med rynkig emalj, som höjer sig till mer eller
mindre »linear denticles» på inre ytan. Hvarje tand har i
regel en liten midtspets och spår af en annan dylik på hvardera
sidan.

På samma sätt har den nyss citerade amerikanske zoologen
iakttagit, att äfven hos hvith valen (Delphinapterus) en del
tänder äro försedda med bispetsar. Han säger, åtminstone
fyra af de bakre tänderna på livar sida i underkäken och kanske
äfven några i öfverkäken äro i verkligheten trituberkulära,
då de äro fullständiga. Dessa tänders kronor äro något
plattade på insidan och krökta inåt med spetsen. Såväl
framom som bakom midtpunkten sitter en liten linieformig
bispets, som ej når upp till samma plan som midtspetsen.
En undersökning af i Riksmuseum befintligt material af hvit-
hval kastar ett bättre ljus öfver denna sak och klarlägger en
del viktiga och intressanta detaljer angående hvithvalens tän-
der. Ser man närmare på de ännu alldeles onötta tänderna af
en nyfödd unge, skall man finna, att deras antal är omkring
9 i hvar käkhalfva. Af deras läge kan man förstå, att i denna
uppsättning ej ingår några framtänder, ty mellankäksbenen
äro tandlösa och i underkäkens spetsparti sitta ej heller
några tänder. Hörntänder saknas äfvenledes, åtminstone i
öfverkäken, ty den främsta tanden där sitter ett godt
stycke bakom suturen mellan öfver och mellankäksbenen
och är sålunda den främsta mellantanden. De 9 tänder,
som hvithvalen har, kunna följaktligen endast utgöras af mel-
lantänder (prämolarer) och eventuellt äkta kindtänder (mo-
larer). Men då vi of van funnit, att molarerna redan hos
ursprungliga livalf ormer hade en tendens att reduceras, är
det sannolikast, att dessa 9 tänder hos hvithvalen alla mot-
svara prämolarer, hvilka såsom of van anförts redan hos
Squalodon ökats till just detta antal. Men likheten inskränker
sig ej blott till antalet. En närmare granskning af hvithvalens
onötta tandkronor ådagalägger, att, såsom bilden (fig. 5) visar
bättre än ord, flertalet förete en omisskännlig öfverensstämmelse

252

VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 253

med Squaloclon-tänder, därigenom att de äro hoptryckta
från sidorna och ha ett antal småspetsar mer eller mindre
tydligt utvecklade. Denna öfverensstämmelse blir desto mera
påtaglig, om man ihågkommer den stora reduktion af tänderna,
som ägt rum hos hvithvalen, i det att tandkronorna hålla på
att öfvergå till rudimentära organ. De äro nämligen helt
små, vanligen högst omkring 2 till 3 m. m. breda men ej
ens dubbelt så långa. Denna krona sitter som en vårta
på den starkt förtjockade roten, som alltjämt tillväxer och
framsk jutes samt inom kort, sedan den lilla kronan bortnötts,
ensam bildar den fungerande tanden hos den vuxna hvithvalen .
Häraf framgår, att det ej är förbundet med några svårigheter
att härleda en tanduppsättning sådan som hvithvalens direkt
från en Squalodontids blott genom att antaga den förra som
en produkt af en alltjämt fortgående reduktion af den senare.
Flera karaktärer hos hvithvalen såsom de fria hajskotorna,
saknaden af ryggfena, bröstfenornas korta och breda skapnad
o. s. v. tyder på en mera primitiv form, hvars direkta härled-
ning från någon af miocentidens hvalformer ej synes innebära
någon ologisk ansträngning af materialets beviskraft.

Bland de nu lef vande delfindjuren intager äfven tumlaren
och dess närmaste släktingar en ganska ursprunglig ställning,
såsom framgår däraf, att hjässbenen ännu äro något synliga
midt på kraniet, och tillika af tändernas hoptryckta form och
tillvaron af rester af ett hudpansar. För några få år sedan
hade Abel tillfälle att vid bearbetningen af ett fynd, som
gjorts af Andrussow i lager från mellersta miocentiden på
halfön Taman (Svarta hafvet), ådagalägga, att tumlaretypen
sträcker sig tillbaka ända till omnämnda skede af tertiärtiden.
De ifrågavarande fynden tillhörde nämligen ett släkte, som
af Abel kallades Paloeophoccena och som nära ansluter sig till
nutidens Neophocoena och Phoccena, ehuru det, som ju var
att vänta, företer en något ålderdomligare prägel. Hjässbenen
äro t. ex. mera synliga på kraniets öf versida och äfven mindre
öfvertäckta af fjällbenen j)å sidorna o. s. v. Äfven var Palceo-
pJioccena såsom anstår en ursprungligare form mindre och hade
en kroppslängd af blott en meter. ^ Några äldre fynd än dessa,

^ En annan ungefär lika liten »urtunilare» Protophoccena minima har
beskrifvits af Abel från öfre miocenlagren vid Antvverpen på främre delen
af ett kranium. Från öfre miocen i kraniet beskref Joh. Muller rester af
en med hudpansar försedd tumlarelik form Delphinopsis freyeri, som också
måhända hör till denna serie.

254 VETENSK Ars AKADEMIENS ÅRSBOK. 1910-

som kunna direkt sammanställas med tumlarne har man ej.
Tyvärr har man ej några tandrester, vare sig af Paloephoccefia
eller den öfvermiocena Protophoccena (fr. Antwerpen) och
vet sålunda ej om dess tänder voro som hos nutida tumlare
eller mera öfverensstämmande med tidigare formers af Squa-
lodo7ityp. En tumlare, som lefver i Svarta hafvet och Asowska
sjön, har nyligen beskrifvits af Abel under namn af Phoccena
relicta, då den ju är en reUktform från den tid, då dessa
vatten utgjorde en del af det stora sarmatiska tertiärhaf vet. ^
Denna relikta tumlare har enligt Abel något olika tänder
mot den vanliga tumlaren. Endast de 5 — 6 bakersta tänderna
hos den förra ha en sådan spadformig krona som hos den se-
nare. På de öfriga markeras skillnaden mellan roten och den
mejselformiga kronan blott af en grund insänkning. Samma
sak ses dock stundom äfven hos vanliga tumlare, hos hvilka
tandkronornas vidd är ganska växlande liksom tändernas

utseende öfverhufvud taget.
, — -, -"""^ ''^\ Ibland äro de enklare ibland

mera komplicerade, men det

^ ' senare tillståndet är utan tvif vel

"""" det ursprungligare samt lämnar

Fig. 7. Tre tänder från högra un- en anknytning till förhållandena

derkäkshalfvan af en tumlare (P/io. , tnmlarTiPS förfädpr När

ccena) sedda från insidan. Efter ^^s tumiarnes loriaaer. i\ar
original i Riksmuseum, 4 gångers tandkronorna äro breda, är de-
ois ornig. ^.^g kant isynnerhet upptill

ganska tydligt crenelerad, just
som en del Squalodontidtänder beskrifvas. Tandens insida är
ej heller slät, utan visar tvenne längsgående fåror (fig. 7), som
delar tanden så att säga i tre partier.-^' Ej sällan visar sig mot-
svarande förhållande äfven på utsidan. Äfven detta tyder på
ursprungligare förhållanden, särskildt då man finner hos en
del af de bakre tänderna tandkronans midtparti på insidan
utbuktadt till en mer eller mindre tydlig inre häl.'^ De bakersta
tänderna visa ej sällan en oregelbundet småknölig krona
(jfr fig. 8). Alla dessa egenskaper ehuru växlande och ej
alltid tillfinnandes hos h varje tumlare men alltid varierande,

' Från Medelhafvet kan den nämligen ej ha kommit, emedan där ej
finnas några tumlare.

- KuKENTHAL har äfven observerat en liknande »tredelning» hos tum-
lares tänder.

■'' Understundom träffar man äfven sammanvuxna tänder hos tumlare
såsom äfven Kukenthal anfört.

OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 255

då de uppträda, hvilket är själfklart, då det är fråga om
rudimenter, tyda hän på tumlarnes härstamning från former
med flerspetsade tänder och hvilka sålunda åtminstone i
det afseendet likna Squalodontiderna.

Huru öfriga mera specialiserade delf informer utvecklats,
därom har paleontologien ännu ej lämnat några direkta vitt-
nesbörd. Men det torde ej vara för djärft att antaga, att
deras utveckling försiggått på analogt sätt som de omnämnda
formernas. Men differentieringen har hos deras stamformer
inträffat tidigare. Hos delfinsläktet Steno är tändernas
emalj öfverdrag liksom rynkigt och fåradt i likhet med, hvad
förhållandet var hos vissa Squalodontider. Äfven hos en
ung grindhval i Riksmuseum visade sig några ännu ej nötta
tänder vara försedda med ganska starkt rynkad emalj. Det
är ej osannolikt, att genom en undersökning af de onötta tän-

Fig. 8. liSrde, 19:de och 20-de tänderna i öfverkäkens högra sida af en tuni-

lare {Phoccena), i öfre bilden sedda från kronan, i denl undre från yttre

sidan. Efter original i Riksmuseum, 6 gångers förstoring.

derna hos ungar af en del tandhvalar särskildt sådana, hos
hvilka tändernas antal ej mångdubblats, det skulle kunna upp-
dagas liknande företeelser som de ofvan för hvithvalen om-
talade. Men dylikt material är tyvärr sällsynt och svåråt-
komligt.

Bardh valarnes härstamning är mera höljd i dunkel. Det
är omöjligt att tänka sig, att de skulle kunna härleda sig från
tandhvalar af någon nu lefvande typ, ty dessa ha alla gått
längre i specialisering i vissa fall, t. ex. med afseende på näs-
benens reduktion m. m. Det samma gäller äfven om de kända
Squalodontiderna. Men å andra sidan bevisa de talrika

256 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

tandrudiment, som man träffar lios bardhvalarnes foster,
att dessa hvalar härstamma från tandbärande djur och tillika
från former, som af någon anledning fått de primitiva dägg-
djurens tanduppsättning (frt. ^/a, ht. Vi pni. ^ii, m ^/a ) förenklad
till sin byggnad men betydligt ökad till antalet. Förhållanden
som ofta gå hand i hand. Man måste tänka sig några urspung-
liga däggdjur och då antagligast creodonter såsom första
utgångspunkt. Det finnes nämligen så många likheter mellan
tandh valarne, särskildt zeuglodonterna och bardh valarne,
att dessa ej gärna alla kunna bero blott på parallellutveckling
genom tillpassning till lefnad i vattnet. Men under det att
zeuglodonterna utbildade sig till fiskätare och vattenrofdjur,
får man tänka sig, att bardhvalarnes stamfäder, som utan
tvifvel stodo dessa nära, började att lifnära sig af smärre vatten-
djur-^, t. ex. smärre räkliknande kräftdjur, Mysis etc, som i
riklig mängd förekomma vid kusterna. Välutvecklade tänder
voro därvid ej till någon nytta och reducerades till följd häraf.
Men då djuren intogo den som sagdt af smärre organismer
bestående födan i munnen, kundet detta ej ske annat än till-
sammans med vatten. Bytet kunde då för vattnets från-
skiljande bäst fasthållas medelst tungans pressande mot gom-
men, hvars bakåtriktade tvärveck redan från början kunde
vara till stor nytta härvid. Det är nämligen alldeles visst,
att creodonterna haft väl utvecklade gomveck, ty sådana
finnas hos alla däggdjursordningar, där de ej sekundärt på
grund af särskilda skäl bortreducerats (såsom bl. a. just hos
tandhvalarne). Men hos rofdjur så väl som hos klöfdjur
m. fl. äro de till finnandes. Genom den yttre retning, för
hvilken gomvecken genom detta slags näringsupptagande
utsattes, eggades de till ytterligare tillväxt och differentierades
vidare genom naturligt urval. Sedan de väl utvecklats så
långt, att de kunde fungera såsom silapparat d. v. s. hunnit
bli barder, fingo djuren med deras hjälp en så riklig tillgång
på näring af ifrågavarande slag, att deras tillväxt i hög grad
befordrades. Den kunde också till följd däraf, att vattnet
är ett bärande element, som ej lägger hinder i vägen för kropps-
viktens ökande, fortsätta därhän, att bardh valarne nådde

^ Till denna divergens i vanor med ty åtföljande olikheter i mun-
beväpiiing erbjuda bland andfåglarne de fiskätande, tandnäbbade skrakarne
och de med .silapparat i näbben försedda änderna till en viss grad en
anologi.

OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 257

den jättestorlek de nu ha och som vida öfvergår alla landt-
djurs.

Redan under miocentiden funnos otvetydiga bardhvalar.
Alltså medan hufvudmassan af tandhvalar ännu kvarstod
på Squalodontidstadiet eller blott jämförelsevis litet diffe-
rentierat sig från detta stadium, hade bardh valarnes organi-
sationstyp hunnit att utvecklas till ungefär livad den ännu
i dag är, ehuru ej fullt så specialiserad. Detta faktum ådaga-
lägger, att bardhvalarne ej kunna härledas från Squalodon-
tiderna och detsamma framgår tillika däraf, att de senare
äro i flera afseenden mera ombildade och från den centrala
däggdjurstypen mera af vikande än bardhvalarne äro t. ex.
med afseende på näsbenens utveckling o. s. v. Ser man på
det väl bevarade kraniet af en miocen bardh val från Argentina,
Cetotherium moreni Lydekker, skall man finna, att näsbenen
hos detta ha en afsevärd längd och utgöra omkring ^/s af hela
kraniets längd. De äro sålunda längre än hos nutida bard-
hvalar och erinra till sin skapnad ganska mycket om zeuglo-
donternas näsben, liksom ock hela kraniet i sin platta lång-
sträckta form, pannbenens utsträckning m. m. påminner
om motsvarande hos sistnämnda urhvalar. Allt detta sam-
mantaget styrker den förut uttalade hypotesen om bard-
hvalarnes härledande från former, som tillika med zeuglo-
donterna och delvis parallellt med dem framgingo från creo-
donterna.

Det återstår nu endast att i största korthet vidröra tvenne
frågor, som äga ej ringa intresse nämligen orsaken till urhva-
larnes plötsliga uppstående och hastiga utveckling under
eocentiden och deras därpå följande lika plötsliga försvinnande
och utdöende, under det att så att säga sidoskott från dem
kvarlefde och utvecklades i skilda riktningar. Med afseende
på det första af dessa spörsmål har den engelske paleontologen
Dr. Andrews säkerligen med full rätt påpekat den synnerligen
viktiga omständigheten, att med utgången af den mesozoiska
tidsåldern och före inbrottet af eocentiden den talrika mängden
af allehanda stora marina reptilier {Ichthyosaurier,Plesiosaurier,
Mosasaurier o. s. v.), som under sekundärtiden svärmade
i hafven, utdött, ehuru man ej känner anledningarne därtill.
Det eocena hafvet beboddes alltså egentligen ej af några andra
ryggradsdjur än fiskar samt några enstaka Rhynchocephala
ödleformer. Till följd häraf är det klart, att, om något slag

Vetenslcapsakademiens Arshok. S. 1910. 17

258 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

af landtdäggdjur skulle kunna tillpassa sig för lefnad i vattnet,
så skulle där yppa sig utomordentligt gynnsamma utvecklings-
möjligheter ej blott till följd af den relativa frihet från mäktiga
och farliga fiender och konkurrenter, som hafskräldj urens
utdöende medfört, utan äfven genom den rikliga tillgången
på föda i form af fiskar och lägre djur, som där erbjöd sig likt
ett dukadt bord. Det är också tydligt, att denna närings-
tillgång skulle utöfva dragningskraft på de primitiva rofdjur
af creodonternas grupp, som sökte sin föda kring stränderna.
De sträf vade helt naturligt att blif va delaktiga af vattnets rikedo-
mar, antagligen först i sumpmarker och grundt vatten kring
flodmynningar och liknande ställen. Men i den mån, som
deras tillpassning till lifvet i vattnet blef fullständigare och
bättre på det sätt, som of van skildrats, kunde de sträcka
sina strof tåg allt längre ut mot hafs vidderna. Vattnet blef
så småningom allt mera fullständigt deras nya hemvist, och
slutligen blefvo de alldeles oberoende af den jord, där deras
förfäder fostrats, ja, den blef dem till och med främmande
och farlig, så att de måste undvika hvarje beröring med den.
Orsaken återigen till att urh valarne, zeuglodonterna, lika
hastigt utdogo, som de uppstått, torde ligga i deras bristande
förmåga till fortsatt utveckling och tillpassning, sedan de
hunnit till ett visst stadium och uppnått en betydligare
storlek. De utgjorde en låg typ, som ej kunde vidare full-
komnas. Detta framgår bl. a. af deras obetydligt utvecklade
hjärna. Man har nämligen vunnit kunskap om denna dels
därigenom, att man vid Fajum i Egypten funnit en naturlig
afgjutning af en Zeuglodon-hjärna, och dels genom en annan
afgjutning, som af Dr. Andrews åstadkommits i British Mu-
seum med tillhjälp af ett kranium af en Zeuglodon. De så-
lunda erhållna afgjutningarne både den naturliga och den
artificiella ha studerats och afbildats af Prof. G. Elliot Smith.
På detta sätt har man kommit till insikt om, att Zeuglodon
liksom en mängd af nu utdöda eocena däggdjur hade en mycket
liten och särdeles lågt organiserad hjärna. Med sin relativt
stora lillhjärna, men svaga storhjärna utan vindlingar och
med skaftade luktlober liknade den rätt mycket en reptilie-
hjärna och dess vikt beräknades till betydligt mindre än 400
gr., kanske snarare närmare 300 gr. I jämförelse härmed
bör erinras om, att hjärnan hos nutida livalar är rik på djupa
vindlingar och har en betydlig vikt. Hos en tämligen liten tand-

OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 259

lival Tursiops väger hjärnan 1,886 gr. Dock är hufvudet hos
den senare mindre än Zeuglodon-\\wiY\xå.Qi. Någon direkt
jämförelse i andra afseenden låter sig ej göra, men urh valarnes
underlägsenhet i detta afseende är tydlig. Det är dock sanno-
likt, att äfven andra omständigheter bidragit till de primitiva
formernas utdöende, ehuru man ännu ej lyckats lära känna
dem.

Trots den nödtvungna ofullständigheten i paleontolo-
giens urkunder kan man dock, tack vare de senaste årens
lyckliga upptäckter säga, att en af de mest specialiserade och
mest ombildade däggdjursgrupper, hvalarne, fastknutits genom
tydliga mellanformer vid den centrala däggdjurstypens stam-
träd, och utvecklingsläran har härigenom vunnit ytterligare
ett nytt stöd för sin allmängiltighet. ,

Nyare iakttagelser öfver kometer.

Af

KARL BOHLIN.

Föredrag" till Kiiugl. Vetenskaps-Akademiens högtidsdag
den 31 mars 1910.

Sedan urminnes tider hafva kometerna varit föremål för
särskildt intresse, förenadt med den ovillkorliga undran, som
åtföljer de naturens fenomen, hvilka antingen utmärka sig
för sällsynthet eller i öfrigt insvepa sin tillvaros lagar inom
ett mer eller mindre obevekligt dunkel. Ehuruväl nuför-
tiden upptäckten af en ny komet icke är något ovanligt,
så äro dock de flesta af dessa himmelskroppar endast tele-
skopiskt synliga och få bland dem blifva synliga för blotta ögat.

För närvarande känna vi omkring 1000 kometer inklu-
sive de olika apparitionerna af periodiska kometer. Af dessa
höra 81 till tiden före den Julianska tideräkningens början.
Omkring 500 hafva iakttagits före år 1609, alltså före kika-
rens upptäckt, hvilket gör under 16 sekel, ungefär 30 kome-
ter på århundradet, eller en komet på tre år. Under den
därpå följande tiden hafva iakttagits:

Antal upptäckta
kometer
1601—1700 35

1701—1800 73

1801—1900 335

1901—1910 44.

Enligt ungefärlig beräkning blir en komet på fem synlig
utan teleskopets tillhjälp. Men då äfven med teleskopet
endast ett fåtal kometer blifva synliga, nämligen de, som
komma nära jorden^ och i öfrigt blifva gynnsamt belägna för

* Omkring 74% af alla observerade kometer hafva sitt periheliuni
innanför jordbanan; 24% hafva sitt perihel utom jordbanan och inoni ett
afstånd af två jordbaneradier. Det är följaktligen mycket sällsynt att
kunna observera en komet af större periheldistans än 2 a.

262 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

iakttagelse, så måste totala antalet kometer, som inkomma i
vårt solsystem, vara exorbitant stort. Det är ej ovanligt, att
numera 5 till 8 kometer upptäckas under året.

Under tiden 1500 — 1800 voro enligt Newcomb 79 kome-
ter synliga för blotta ögat. Under första hälften af 1800-talet
observerades 9 och efter 1850 hafva vi haft 17, bland h vilka
Donatis komet af 1858, 1881 års komet, 1882 års komet samt
den i början af år 1910 synliga Innes' komet varit ovanligt
storartade. I augusti 1881 voro under en kortare tid två
kometer synliga för blotta ögat samtidigt och helt nära h var-
andra på himlahvalfvet. 1843 och 1882 års kometer voro
synliga för blotta ögat vid fullt solsken.

Den tid, under hvilken kometerna förblifva synliga, vari-
erar ganska mycket. 1811 års komet observerades 17 måna-
der, 1889 års komet kunde följas mer än två år och 1905 års
komet 3 V-' år. När en komet icke upptäckes förr än den är
nära att återvända från solen, kan den stundom icke följas
mer än några få veckor eller dagar.

Så länge man ännu icke kände kometernas verkliga rörel-
seförhållanden, utan den gängse föreställningen var, att de
kommo i rätliniga banor genom rymden, hvilken åsikt exem-
pelvis hyllades af Kepler, kunde det ej heller vara tal om
någon systematisk kunskap beträffande dessa himmelskrop-
par. Det är interessant, att Hevélius (1611 — 1687) skall
hafva varit den förste, som framkastade antagandet, att de
rörde sig i paraboliska banor samt att hans lärjunge Dörfel
bevisade detta vara fallet med 1681 års komet. Den första
noggranna bestämning af en kometbana var emellertid Hal-
ley:s af den efter honom benämnda kometen, hvilken han
visade hafva en långsträckt elliptisk bana med 76 års om-
loppstid och livars återkomst han riktigt förutsade till år
1759. Det var alltså den första konstaterade »periodiska
kometen». Af 350 beräknade kometbanor äro 275 paraboliska,
något mer än ett tiotal hyperbohska samt resten elliptiska.
Då det emellertid kunnat påvisas, att flere elliptiska kome-
rer blifvit genom planeternas inverkan infångade i solsyste-
met — sålunda ligga af de i flere apparitioner observerade
kometernas aphelier 16 i närheten af Jupitersbanan, 1 i när-
heten af Saturnusbanan, 1 i närheten af Uranusbanan och 3
i närheten af Neptunusbanan — så tillhöra kometerna ej i
egentlig mening solsystemet, utan äro att betrakta såsom

NYARE IAKTTAGELSER ÖFVER KOMETER, 263

för solsystemet, främmande kroppar. Det har emellertid
med skäl satts i fråga, huruvida de komma från stellära
rymder, emedan i så fall solsystemets egen hastighet, hvilken
beräknas till 20 km. per sekund^ skulle betinga ett vida mera
öfvervägande flertal af hyperboliska kometbanor än fallet i
värkligheten är samt ett större antal kometer från trakten
af Lyrans stjärnbild, hvaråt solsystemet rör sig, än från den
motsatta sidan af himlahvalfvet.

På denna grund antager Petrce, att vårt solsystem i
sin rörelse åtföljes af långt aflägsna töckenartade samlingar
af materie, hvilka skulle utgöra, såsom förf. uttrycker sig,
»kometernas hem». Såsom det i en i Astron. Nachrichten
n:o 4213 samt i Akademiens Arkiv Bd 3 n:o 19, 1907 med-
delad undersökning: »Uber die Verteilung der Pole der Dop-
pelsternbahnen etc» blifvit antydt och äfven a priori synes
naturligt, tillhör solsystemet en grupp af himmelskroppar,
hvilka äro stadda i gemensam rörelse i rymden.- Det möter
därföre intet hinder att antaga, att kometer äro inmängda
i denna st järngrupp och att de sålunda tid efter annan komma
solsystemet nära i paraboliska banor. Den omständigheten,
att man i flera fall funnit system af kometer, som, utan att
vara identiska, röra sig i nära nog identiska banor, skulle
äfven kunna därmed förklaras, att sådana kometsystem alstrats
genom disintegration af en större komet vid passagen genom
något solsystem. Det genom Kreutz' undersökningar bäst
kända systemet af denna art utgöres af kometerna 1668,
1843, 1880, 1882, 1887. Men under det att den l:sta, 3:je
och 5:te af dessa kometer hafva paraboliska banor fann
Kreutz' för den 2:dra och 4:de resp. omloppstiderna 512 och
772 år. Det kan därföre ännu ej med säkerhet afgöras, huru-
vida hufvudkometens sönderdelning i detta fall försiggått
inom vårt eget solsystem eller inom något annat system.
Ett andra kometsystem utgöres af kometerna 1807 och 1881

* Denna i-örelse har genom spektroskopiska bestämningar på fixstjär-
nornas radialliastigheter, l)lifvit på följande sätt bestämd =

Vogel-KemjDf af 51 stjärnor: hastighet = 18.6 km.

Campbell » 280 :> » = 19.9 »

Kobold » 16 » » = 29.2 »

"^ Dylika stjärnsj^stem hafva påvisats af Höffler-Ludendorff, Astron.

Nachr. n:o 4376 inom Ursa major samt af Lewis Boss för ett större antal

stjärnor i Taurus, Astron. Journal n:o 604. Den gemensamma rörelsen

utgör i det senare fallet 45.6 km/gg^. Medelparallaxen är ~ = 0",026 och

konvergenspunkten belägen vid a 1875.0 = G^i 7,2in : o 1875.0 = + 6° 56'.

264 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

med resp. 1700 och 2000 års omloppstider, ett tredje af kome-
terna 1748 och 1849 m. fl. Elementen för några af dessa
kometsystem äro följande:

Kometsysiem.
1.

Lutning ^;^f ^^'-
" distiins

Komet

Perihel-
longitnd

Nod-
longitud

Omlopps-
tid ar

Exen-
tricitet

Rörele-
riktning

1668

277°

357 '^

36°

0,005

—

R

1843 T

279

1

36

0,006

512

0.999

R

18801

280

6

35

0.006

R

1882 IV

276

346

38

0.008

772

0.9999

R

18871

274

337

43

0,005

—

—

R

1807

271

267

63

2

0,646

1713

0,9955

D

1881 iri

265

271

63

0,735

2954

0.9964

D

1889 IV

272

286

66

1,040

0.9965

D

1582

265

229

61

3.

0,108

R

1748

279

33

67

0.625

—

D

1847

274

191

72

0.329

R

1849

275

31

67

0.894

8375

0.998

D

1857 III

250

24

59

4.

0,367

7040

0,999

R ,

1857 V

250

15

56

0.563

2463

0.997

R

1890 IV

56

85

154

5.

2.04S

D

1907 I-

54

97

142

1.126

D

1910 a'

49

89

139

0,128

D

Kometerna bhfva i regel ej synliga förr än de befinna
sig på ett afstånd af 2 a 3 jordbaneradier. Deras ljus är då
till största delen reflekteradt solljus. Men de utveckla vid
tillnärmelse till solen äfven eget ljus.

Enligt Mullers observationer och beräkningar för den
WELL'ska kometen af år 1882 var dess

April 21 Maj 5 Maj 15 Maj 25 Maj 31 Jmii 4 Juni 6

observerade ljusstyrka 1,0 2,3 4.8 21.1 325,9 755 1811

beräknade » 1,0 2,2 3.9 7,8 14'4 28 48

förhållandet af båda 1.0 1,1 1,2 2.7 22 6 27 38

<r o-^- ^^^.^tora septemberkometen. Dessa kometer komma frän trakten
at birius och passera halfvägs kring solen pä fä timmar.
■ Oiacobinis komet.
^ Innes" komet.

XYARE IAKTTAGELSER ÖFVER KOMETER. 265

Från och med den 25 maj är alltså ljusstyrkan betydligt
större än efter beräkningen på grund af reflexionslagen. Vid
denna tid började natriumlinjen blifva synlig i kometspektrum.
Den 6 juni är ljusstyrkan 38 ggr större än efter reflexions-
lagen. — Halley's komet återfanns fotografiskt af Wolf å
observatoriet Königstuhl-Heidelberg den 11 sept. 1909, då dess
afstånd från solen och jorden voro resp. 3,39 och 3,55. Redan
den 31 dec. 1909 meddelade emellertid Frost och Parkhurst
i Chicago, att kometen var själflysande och att dess ljus till
största delen härrörde af det tredje cyanbandet i spektrums
ultravioletta del. Kometens afstånd från solen och jorden
voro då resp. 2,2 och 1,3 jordbaneradier och kometer upp-
skattades till 12:te storleken. Den DoNATi'ska kometen af
år 1858 tilltog i ljusstyrka vid tillnärmelsen till solen, under
det att samtidigt komans omfång förminskades. Den 2 okt.
var den ljusare än Arcturus och kunde under en vecka tyd-
ligt ses en half timme efter solnedgången. Hans ljusstyrka
var vid denna tid 6300 så stor som den 15 juni, ehuru den
teoretiskt — ■ d. v. s. i betraktande af förändringen i afstånd
från solen och jorden — blott skulle hafva haft V^:! af den
observerade ljusstyrkan.

Stundom varierar kometernas ljusstyrka oregelbundet,
i det den för några timmar kan springa upp till det 7-
eller 8-faldiga. Exempel härpå äro Brook's komet af år
1883, Holme's komet af 1892 och Morehouse's komet af
1908.

Kometerna äro de voluminösaste af alla himmelskroppar,
understundom större än solen eller fixstjärnorna. Exempel-
vis anföras följande värden af komans diameter för några
större och mindre kometer:

komet, kornans diameter.

1811

190,000

mil ;

; 40 ?o större än solen

Holmes

1892

120,000

1.

Halley

1835

60.000

»

Encke

50,000

»

Domiti

1858

40,000

>>

•

1849

II

8,000

1847

I

4,000

>.

1847

V

3,000

»

Solens diameter är till jämförelse ungefär 140,000 mil.
Jordens » >' >' » 1,275 >-

266 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Komcans förminskning vid tillnärmelsen till solen kan un-
derstundom vara högst betydlig. De noggrannaste uppgifter
härutinnan hänföra sig till den ENCKE'ska kometen, för hvilka
ifrågavarande förminskning ställer sig sålunda:

Afstånd frän solen Komans diameter

1.42 47.000 mil

1,19 20,000 »

1.00 13,000 »

0.88 12.000 »

0.83 11,000 »

0.76 9.000 »

0.71 0,000 »

0.69 ,1.000 »

0.39 1.000 »

0,36 900 »

0,35 700 »

0,34 500 »

hvadan diametern vid minsta afståndet till solen nedgått till
ungefär Vioo af dess ursprungliga belopp. Koman tillväxer
återigen, då kometen aflägsnar sig från solen. Denna komans
förminskning, hvilken är ställd utom allt tvifvel, men hos
Morehouse's komet 1908 försiggick med periodiska fluktuatio-
ner, förefaller vid första eftertanke enigmatisk.. då man borde
vänta sig, att kometen genom uppvärmning från solen i stället
borde expandera. J. Herschel's förklaring af fenomenet an-
tages af Young såsom plausibel. Enligt densamma är för-
ändringen snarare optisk än reell, i det man nämligen kan
föreställa sig, att kometens materie till större eller mindre
del blir osynlig därigenom att den möjligen förgasas af solen,
likasom vi ofta få se med ett lätt moln eller en dimma. Det
är äfven möjligt, att förgasning uppstår till följd af det från
kometen själf alstrade värmet.

I allmänhet, dock långt ifrån alltid, utmärkes kometens
centrum af en kärna, hvars diameter i maximum varierar
från 800 till 1300 mil och i minimum från 50 till 700 km.
Stundom, såsom fallet ofta var med Morehouse's komet 1908,
af tonar sig kärnan kontinuerligt i koman.

Under det kometernas volym, såsom ofvan nämnts, är
exorbitant stor, är emellertid dock deras massa snart sagdt
omärkbart liten. Lexell's och Biela's kometer passerade flera
gånger så nära jorden, att deras omloppstider väsentligt änd-
rades, under det att jordens omloppstid eller årets längd icke

NYARE IAKTTAGELSER ÖFVER KOMETER. 267

erfor sä mycket som en sekunds ändring och borde hafva
ändrat sig med flera sekunder, därest kometmassan uppgått
till så mycket som i-öTMTfrTr ^^ jordens massa. Brook's komet
1889 V passerade i maj 1886 mellan Jupiter och dess första
måne, utan att någon af satelliterna i sin bana rubbades,
medan däremot kometens egen bana förvandlades från en
ellips af 30 års period till en af mindre än 7 års period. F. n.
antages därföre, att äfven de största kometers massa under-
stiger t-oöVttf ^f jordmassan, ett belopp, motsvarande ett järn-
klot af 250 km. diameter. Till följd häraf är kometernas
täthet troligen mindre än (joVö ai luftens vid jordytan. De
bästa luftpumpar kunna möjligen nå en sådan rarifikation.
Kometerna äro därföre ock nästan fullständigt transparenta.
Mångfaldiga st järnbetäckningar genom kometer hafva obser-
verats, hvarvid stjärnorna, ej i ringaste mån fördunklats, en-
ligt uppgift snarare stundom intensifierats. Septemberkometen
1882, hvilken var den mest storartade af 1800-talets kometer,
passerade öfver solskifvan och Elkin och Finlay vid Cape-
observatoriet kunde vid detta tillfälle följa kometen ända till
solranden, men då den kom framför solskifvan blef den totalt
osynlig. I denna komets spektrum trodde sig Copeland och
LoHSE utom natriumlinjen äfven hafva iakttagit vissa järn-
linjer.

YouNG antager, att kometerna hufvudsakligen bestå af
tunt fördelade små materiella kroppar, livar och en omgifven
af gasformig materie, som hufvudsakligen består af kolföre-
ningar såsom kolväten och cyan, hvarjämte äfven metalliska
ämnen i ringare mängd förefinnas. Det är dock ej otänkbart,
att dessa gashöljen vid tillnärmandet till solen expandera till
den grad, att de utfylla hela kometens volym.

Huru kometens ljusutveckling uppstår är ovisst. Young
anmärker, att antagandet af ljusutveckling på grund af kol-
lisioner partiklarna emellan faller på den omständigheten, att
de relativa hastigheterna inom kometen måste vara jämfö-
relsevis små, då deras samfällda massa och attraktion är så
liten.

Mera sannolikhet synes det hafva för sig. att vid meteo-
rernas rörelse inom kometen någon om ock ringa värmeut-
veckling uppstår såsom vid ett meteorfall inom atmosfären.
En direkt uppvärmning till glödtillstånd genom solstrålningen
håller Dunér för oantaglig, så länge kometen befinner sig på

268 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

större afstånd från solen än t. ex. Merkurius. I den ytterligt
förtunnade kometatmosfären är förmodligen spelrum för me-
kaniska mikroprocesser, hvilka kunna alstra ljus.

Men det mest antagliga synes vara — enär gaseruptioner
inom kometens kärna synas utgöra källan till kometsvansar-
nas utbildning — att ljusutvecklingen inom kärnan till stör-
sta delen får tillskrifvas sådana eruptioner, framgågna ur
vakuoler, hvilkas höljen under inverkan af solvärmet genom
afdunstning förtäras. Huggins menar, att kometerna bestå
af fint fördelade kolpartiklar, hvilka äro mäktiga att upptaga
solenergien och småningom ernå en temperatur tillräcklig till
förgasning. Komans ljusutveckling kan näppeligen bero på
fosforescens, emedan detta fenomen tillkommer endast fasta
kroppar. Donati var den förste, som — år 1864 — under-
sökte kometljuset spektroskopiskt (å Tempel's komet) och
fann det samma uppdela sig i tre ljusa strimmor i gult, grönt
och blått. Huggins visade på Winnecke's komet af år 1868,
att de ljusa banden, belägna vid

;. = 563,5
516,6
472,3

(431,2) undantagsvis synligt

öfverensstämde med gnistspektrum, erhållet af kol i olivolja.

Det har påståtts, att dessa band i kometernas spektrum
hafva en olika karaktär mot kolvätenas spektrum. Dock sy-
nes denna uppfattning vara beroende däraf, att vid svaga
kometer nödvändigheten gör sig gällande att betydhgt öppna
spektroskopspringan, hvarigenom spektralbanden deformeras
och kunna komma att synas vara aftagande i intensitet äfven
åt den röda sidan, medan kolvätespektrums band äro skarpt
begränsade åt röda sidan och af tona åt den violetta sidan.
Men har man en ljusstark komet under observation och
springan göres tillräckligt smal, så är hkheten mellan spektra
slående, i det de tre hufvudbanden exakt öfverensstämma i
läge. intensitet och i det sätt och den grad, hvarpå de äro
afskuggade mot violett. I allmänhet synas i kometspektrum
blott tre band, nämligen kolvätets mellersta, men lios Coggia's
ljusa komet af år 1874 visade sig fem band tillhörande kol-
vätet; dock kunde Huggins se blott tre.

Den första komet, hvars spektrum fotografiskt erhölls, var

NYARE IAKTTAGELSER ÖFVER KOMETER. 269

Tebbut's komet 1881 III, hvilken iakttogs af Huggins utom
de vanliga kolvätebanden gifva ljusa band i början af violett
vid våglängderna

X 387,0 och X 388,3

motsvarande cyanogen. Hos denna komet visade sig äfven
de Frauenhoferska linjerna i dess kontinuerliga spektrum.
Såsom regel visa kometerna linjerna:

tillhörande kolvätet tillhörande cyanogen

Å 563,5 Å 421,6

516.6 388,3 (ultraviolett)

472.3
431.2

Den WELL'ska kometen af år 1882 var härutinnan af vi-
kande. Huggins iakttog i den samma fem band motsvarande
våglängderna

}. 476.9 I 463,3 K 450.7 L 441.2 K 425,3

motsvarande främmande ämnen. Cyanogengruppen, börjande
vid Å 388,3, var osynlig. Dessutom uppträdde hos denna
komet för första gången natriumdubbletten i orange.

Swift's komet 1892 visade enligt Konkoly o linjer mot-
svararande i aftagande intensitet våglängderna

516,3 558,8 544.9 472.5 488,8,

under det att Campbell observerade linjerna

563,0 517,0 472.3

af intensiteterna:

1, 6. 2.

Perrine's komet 1902 II visade de tre karakteristiska
banden :

564 .518 472 och cyanogenbandet 389;

hufvudintensiteten låg vid banden 472, 389.

I Morehouse's komet 1908 c var i början af oktober kol-
vätespektum frånvarande, men cyanogenspektum represente-
radt af bandet 388; intet spår af kontinuerligt spektrum
syntes. Den uteslutande förekomsten af dessa ultravioletta
strålar står i samband med denna komets fotografiskt höga
intensitet.

Efter den stora kometen 1881, hvars svansspektrum blif-
vit undersökt och gaf vid handen förekomsten af hydrocar-

270 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

bon, var det först Daniel's komet 1907 och Morehouse's
komet 1908, som i detta afseende blefvo undersökta. I dessa
kometer upptäcktes nya strålar vid

X 456 426 401

hvilka hade sin fortsättning i kometsvansen. Deslandres
menar, att dessa strålar äro de för kometsvansarna egentli-
gen karakteristiska. Enligt observationer på Lick-observato-
riet af Campbell äro dessa linjer dubbletter. Vid slutet af
november var enligt Campbell den MoREHOUSE'ska kometens
spektrum sammansatt på följande sätt:

[Astroph. Journal XXIX pag. 84; jfr Komet Well 1887
här ofvan.]

1^ 400 402 I okändt ursprung;

496—428 • i:''''invarande i

[ kärnan af komet
455—457 ) Daniel 1907-

■/- 474 I

516 /■ kolspektrum.
5C3 j

Professor Hartmann erhöll den 27 oktober med 140 m.
exponering följande linjepar i MoREHOUSE-kometens koma:

387,4 förmodl. randen af tredje

390,9 cyanogenbandet.

400,1

402,0

425,3 antagna härrörande 425,6-

427,6 af chroinspektrum: 427.5.

H. anser vätets spektrum för uteslutet. Säkert är, att
ingen af linjerna H^, Hg, Hr var i kometens spektrum när-
varande. Ett intressant förhållande är, att enligt Desland-
res vissa linjer visa olika inklination till spektrums längd-
riktning, hvadan ämnen tillhörande olika radiationer skulle
vara påverkade af olika krafter.

Såsom ofvan nämdt voro hos den HALLEY'ska kometen i
början af dess apparition vid slutet af 1909 i likhet med den
MoREHOUSE'ska kometen cyanogenstrålarna de först och ute-
slutande framträdande.

Den i början af år 1910 synliga ljusstarka Innes's komet
visar den 27 januari enligt meddelande från Lick-observato-
riet de tre regulära kometbanden äfvensora D-linjen i orange.
Ät den röda sidan om denna linje är enligt oberoende iakt-
tagelser af Wright och Aitken en märkbar ljusning synlig

NYARE IAKTTAGELSER ÖFVER KOMETER. 271

Kometens kontinuerliga spektrum är svagt. Den 30 januari
är D-linjen försvunnen, men ljusningen i det röda ännu syn-
lig. Svansens spektrum är kontinuerligt fram till dubletten
XX 467,8 — 473,7 i violett. Åt den brytbarare sidan om denna
grupp förmärkes intet band, men väl cyanogenbandet X 388
{x[i, dock troligen blott i koman. Svansen utgöres därföre till
största delen af visuellt ljus. Då det samma är afbrutet vid
X 467,8, antages, att ljuset härrör af fluorescerande natrium-
ångor, hvilken gas enligt Wiedemann m. fl. har sina princi-
palband i grönt mellan X 460, o och X 540, o (Lick Observatory
Bulletin n:o 174).

Undantag från of van beskrifna spektraltyper, gällande
för kometer i allmänhet, utgöres af BRORSE]sr's komet 1868,
observerad af Huggins, komet 1877 III, observerad af Cope-
LAND och HoLMEs' komet 1892, observerad af Keeler. Märk-
värdigast af dessa var Holmes' komet, hvilken af alla nyare
kometer hade största volym, men saknade kärna och svans.
Den samma företedde blott ett kontinuerligt spektrum från
D till midten mellan G och F, enligt Campbell af »unik
karaktär», med en kondensation i grönt vid X 515. Dessa afvi-
kande förhållanden hafva lagts till grund för ett antagande,
att denna företeelse icke ens varit någon verklig komet, utan
produkten af någon celest kollision. År 1899 kunde intet
spår af detta objekt vidare upptäckas.

Under det att sålunda flere kometer bestå blott af kärna
{nucleus) och hölje {koma) — och detta är ofta fallet med de sva-
gare teloskopiska kometerna — är dock det mest karakteristiska
för kometerna den från de samma i riktning från solen utstrå-
lande ljuskvast, som fått namn af kometsvans. Dessa utström-
ningar från kometkomans kärna nå icke sällan en exorbitant
längd, hvarom nedanstående förteckning gifver en föreställning:

Komet

Längd i båge

Längd i mil

1744

24°

3 millioner

1860

III

15

4

1861

II

105

4

1769

97

7 »

1858

VI

50

7 »

1618

104

8

1680

60

17

1811

I

25

17

1811

II

37

22 »

1834

I

65

33

272 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1!)10.

Innes' komet hade en svans af minst 18°, motsvarande
minst 5,000,000 mil.

Näst DoNATi's komet 1858 var måhända 1861 års stora
komet den mest anmärkningsvärda af 1800-talets stora kome-
ter. Den företedde i den ljusa skymningen i juni utseendet
af en guldgul planetarisk skifva höljd i tät dimma. Webb
säger om densamma, att »det var som ett antal fina moln.
sväf vande kring en fullmåne i miniatyr». Den sträckte sig,
sedan kärnan redan gått ned, ännu öfver zenit och säges hafva
haft en längd af ända till 118°. Hind påvisade sannolikhe-
ten af, att jorden tidigt på dagen den 30 juni 1861 passerade
genom kometsvansen på en distans, som uppskattades till Va af
dess längd från kärnan. Hind bemärker, att på aftonen den
30 juni en märkvärdig fosforescens eller belysning af himme-
len ägde rum, hvilken han då tillskref ett norrsken. Samma
sken förmärktes äfven af andra personer. Lowe uppgifver,
att himmelsgrunden hade en gulaktig norrskensartad glans
samt att solen gaf blott föga ljus.

Den berömde astrofysikern H. C. Vogel förliknade komet-
svansarna med en art af ångpelare, som uppstiger från kometen
såsom rök från en eldstad. Det lider numera knappt något
tvifvel, att denna utströmning är af eruptiv resp. explosiv
karaktär. Att utströmningen på sådant sätt emanerar från
kometcentrum till följd af expansionskrafter är af tvenne
skäl antagligt. För det första visar det sig ej sällan, att
kometsvansen har en pendlande rörelse i förhållande till den
förlängda radien i banan, h vilket naturligt måste återföras
till roterande rörelser {lihrationsrörelser) hos kometkärnan. Vi-
dare utsänder samma komet ofta flere ejektioner, h vilka redan
invid koman kunna bilda betydande vinklar med hvarandra,
motsvarande olika eruptionsriktningar. Fullständigt öfver-
raskande är detta enligt den teckning som Chéseaux utfört
af 1744 års komet, ^ hvilken företedde sex separerade svansar,
af hvilka de yttersta divergera ej mindre är 70°. En troligen
mera naturtrogen teckning af en samma slags kometsvans
är den som utförts af G. Williams- beträffande ofvannämnda
1861 års stora komet. Teckningen framställer kometsvansen
såsom ett knippe af strålar af åtminstone 80° vinkel. Strå-
larna beskrifvas af Webb såsom rätliniga, utan den kurvatur,

^ G. T. Chambers, The story of the Comets, Oxford 1909, pag. 128.
' Ihidem, pag. 141.

NYARE IAKTTAGELSER ÖFVER KOMETER. 273

som utmärkte Donatis komet och det samma gäller om de
af Williams tecknade strålarna. I en viss motsats till Wil-
liams teckning står John Herschels beskrifning af kometen.
Den 30 juni (förmodligen vid annan tid en Williams teckning
af samma datum) hade den en längd af 30°; dess största
bredd, som hastigt minskades från kärnan räknadt, var tro-
ligen 5°; svansen företedde ett antal ljusare strimmor. Den
2 juli hade svansen betydligt minskats i bredd och skjutit
fram till den extravaganta längden af 72°. Den företedde
ingen bifurkation, inga sidoutsprång och ingen kurvatur såsom
Donatis komet 1858. Den 4 juli noterades svansens längd
till 80° samt var fullkomligt rätlinig — hviket naturligtvis
är att förstå med afseende på en storcirkel på sfären. Att
den eruptiva verksamheten inom denna komet var i ovanlig
grad intensiv, framgår äfven däraf, att den afsöndrade icke
mindre än 11 envelopper mot solen under tiden mellan den
2 juli och den 19 juli. Den ena af de båda strimmor, som
begränsade det ofvannämnda knippet — sex olika strimmor
voro däri skönjbara — observerades äfven af Webb, medan
Williams en timme före midnatt iakttog dem båda; de nådde
ej helt fram till kometens kärna. Webb menar, att de samma
utgjorde den perspektiviskt sedda randen af en konisk ut-
strålning från kometen. Denna solfjäderformiga bildning slöt
sig snabbt tillsamman, hvilket förklarar, att kometsvansen
sedermera kan beskrifvas såsom en enkel rätlinig strimma.
1843 års stora komet utsköt den 11 mars under loppet
af en dag en bistråle till den ursprungliga 25° långa svansen,
hvilken nybildning var dubbelt så lång som den första och
med den samma bildade en 18° vinkel. »Hade vi här» —
säger John Herschel om denna företeelse — »att göra med
materia, sådan som vi vanligen föreställa oss den samma, så
måste den uppenbarligen stå under inflytande af krafter,
som äro ojämförligt starkare än tyngdkraften och af helt
olika natur.» Då denna komet, såsom of van nämnts, kom så
nära solen, att den på 2* 11™ beskref en 180° båge omkring
henne, så kan den — säger Miss Clerke — »betraktas såsom
ett experimentum crucis beträffande kometsvansarnas beskaf-
fenhet; ty uppenbarligen hade ett fast bihang af många mil-
lioner mils längd icke såsom en svängd sabel på 131 minuter
kunnat vridas från den ena sidan af solen till den andra.»

Vetenskapsakademiens Årsbok. 8. 1910. 18

274 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

I förhållande till kometsvansens längd var kometens radius
vektor försvinnande liten, nämligen:

kometens periheldistans 90000 mil

kometsvansens längd 33000000 mil

Äfven kometen 1901 I var anmärkningsvärd för en bi-
furkation analog med 1843 års komet. Dess principala svans,
som icke öfverskred 10° i längd, föregicks af en 30° lång strimma,
som utgrenade sig från densamma, bildande med hufvudrikt-
ningen en vinkel af 40° eller nära nog en half rät vinkel.
Den beskrifves hafva haft ett strimmigt utseende.

Fig 1. Perrine's komet 1902 b fotograferad vid Stockliolms
Observatorium den 6 okt. 1902.

Då kometsvansarna, äfven om de äro ljusstarka, dock
visuellt endast med svårighet kunna fixeras och det endast
lyckats särdeles framstående observatörer såsom J. Herschel
beträffande Halley's komet ^ af 1835 och W. C. Bond be-
träffande DoNATis komet ^ af 1858 att af de samma utföra
skisser, som nära träffat realiteten, så förskrifver sig vår
nogare kännedom om dessa fenomen egentligen från den tid,
man började lyckas att fotografiskt af bilda dem. År 1881
bildar i detta hänseende epok, i det Tebbutt:s komet af
samma år var den första, af hvilken man lyckades erhålla

^Results of Astronomical Observations, made during the years 1834
5, 6, 7, 8 at the Cape of Good Hope.

^ Charles A. Young, Manual of Astronomy, 1904 pag. 443.

NYARE IAKTTAGELSER ÖFVER KOMETER.

275

en tillfredsställande fotografisk reproduktion. Denna komet
fotograferades den 30 juni 1881 af Janssen med användning
af en reflektor och visade därvid en strukturrik svans af 2° V2
längd. Vid samma tid erhöll Dräper i New York med 162 m.
exponering en fotografisk bild af samma komet, å h vilken
kometsvansen kunde spåras intill 10° afstånd från kärnan.

Studerar man nogare det stora antal kometfotografier,
som sedan denna tid erhållits, så befinnas tvenne emanations-
former vara förhärskande.

I det ena fallet iakttager man en afrundad
ofta päronforraig koma (typisk i detta hänse-
ende är Pbrrine's komet 1902 b, ^ hvars koma
från början, innan ännu kometsvansen utbil-
dats, var cirkulär, dunstrik och vidsträckt ut-
bredd), h varifrån en strålning emanerar bakåt
i riktning från solen, vid basen smalare än
komans diameter. Denna utströmning är ofta
nog fint strimmig, någon gång företeende sid-
varts afskilda fritt sväfvande strimmor. Andra
exempelhärpåutgöraGALE'skometl894(Young,
Manuel of Astronomypag. 451); BoRELLY'skomet
juU 1903 (Astrophys. Journal 1903 Plate VI),
GiACOBiNi's komet 1905. (Astrophys. Journal
1906 Plate VI, VII) samt Daniel's komet 1907 d
(Abh. der math.- phys. Klasse der Bayer.
Akad. d. Wissensch. Miinchen 1909), i hvilket
senare fall dock kometsvansens bas är fullt
af komans bredd samt innehåller ett oerhördt
stort antal strimmor utgörande ett bredt knippe.
— Ofta är emellertid utströmningen groft stripig
och då vid basen af samma bredd som koman
samt företer allehanda förtätningar, tvära af-
brott, accumulationer och knutar såsom hos
SwirT's komet 1892 (Young, Manual of Astro-
nomypag. 449), Rordame's komet 1893 (Young,
Manual of Astronomy 450) samt Morehouse's
komet 1908 c (Lick Observatory Bulletin n:o 161 m. fl. stäl-
len). Stundom blir kometsvansen mera irregulärt deformerad,
böjd, och i stället för strimmor förhärskar en raolnartad kon-

Fig. 2. Perrine'S ko-
met 190:i b fotografe-
rad å Lick ObsRrvato-
riet den 2 nov. 1902.

^ Jfr. Lick Observatory Bulletin Number 42.

276 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK, 1910.

sistens. Detta var förhållandet med Brook's komet 1893 IV
samt med Morehouse's komet i synnerhet i oktober månad
1908. Om den förra af dem säger Barnard: »Den företedde
en svans såsom ingen kometsvans förut blifvit iakttagen.
Den eleganta symmetrien var förstörd: kometsvansen var
bänd, vriden, böjd och större delen af den samma hade bru-
tit upp i knutar och massor af nebulositet.»

I det andra fallet synes strålningen utgå i riktning mot
solen, men snart därifrån afböjas bakåt; kometsvansen blir
då på större afstånd lättare irregulärt deformerad, än om

Fig. 3. Morehouse's komet fotograferad vid Stockholms
Observatorium den 13 okt. 1908.

strålningen synes utgå centralt från kometens solfrånvända
sida. I detta fall observerar man envelopper, hvilka omgifva
kärnan åt solsidan till större eller mindre antal och i hvilka
de ursprungliga ejektionerna från kärnan förlora sig. Dessa
envelopper hafva sfärisk eller parabolisk form. I närheten
af komethufvudet är i detta fall rörelseformen mera geome-
triskt regulär än i det fall, då strålningen finner af lopp vid
kometens skuggsida. De ansenligare kometerna tillhöra i
regeln denna typ och Halley's komet af 1835—36 (Chambers,
The story of Comets, Plate I) är ett eklatant exempel på den-
samma, h vilken vi må benämna envelopptypen i motsats till
den förstnämnda eller radiationstypen. Äfven Morehouse's
komet af år 1908 visade under vissa tider såsom en fas af

NYARE IAKTTAGELSER ÖFVER KOMETER. 277

sin utveckling envelopptypen fullt utpräglad, under det att
den under mesta tiden befann sig i radiationstypens fas.

De fotografiska bilder, vi å härvarande Observatorium
lyckades erhålla af Morehouse's komet 1908 c hafva beträf-
fande såväl ofvannämnda klassifikation, som i andra afseen-
den varit af afgörande betydelse. De samma omfatta af
kometens hela utsträckning, 4° å 6° på grund af plåtens be-
gränsning i maximum blott 1,5°. Men under det att å de
fotografier, som annorstädes upptagits i och för erhållande
af kometsvansen i hela dess utsträckning, det varit påkalladt
att öfverexponera de koman omgifvande partierna, äro där-
emot de härstädes erhållna plåtarna i regeln lagom expone-
rade för partierna i närheten af komethufvudet.

Granskningen af de sålunda här- och annorstädes erhållna
fotografierna af Morehouse's komet gifver vid handen, att
hos denna komet icke blott de båda ofvannämnda hufvud-
typerna af kometsvansar tid efter annan varit framträdande,
utan att äfven i hvartdera fallet många af de olika varie-
teter af strålning, som förut för skilda kometer betraktats
såsom karakteristiska, hos Morehouse's komet efter hvart-
annat framträdt. I eminent mening har därföre Morehouse's
komet en typisk och lärorik utvecklingshistoria, som beträf-
fande förr observerade kometer i allmänhet endast fragmen-
tariskt varit representerad eller kunnat med observationerna
följas. En kort öfversikt af fotogrammen skall ådagalägga
detta.

Kometen fotograferades här första gången den 7 sep-
tember och sista gången den 15 november. Dess rörelse
under observationstiden å norra halfklotet öfverskådas lätt
med tillhjälp af nedanstående efemerid.

Morehouse's komet.

1908

a

0

log v

Ig A

Sept. 10

2t45m

+ 71°24

0.288

0.190

» 20

0 41

+ 76 17

0.259

0.118

« 30

21 22

+ 72 22

0.228

0.052

Okt. 10

19 46

+ 58 0

0.194

0.010

» 20

19 13

+ 41 11

0.166

0.019

» 30

18 59

+ 24 58

0.139

0.053

Nov. 9

18 53

+ 12 1

0.092

0.105

=> 19

18 51

+ 28

0.055

0.159

» 29

18 50

— 5 32

0.022

0.207

Dec. 9

18 50

— 11 46

9 995

0.243

278 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Kometen inträffade i perihelium den 26 dec.

Kometens utveckling kan indelas i trenne stadier, hvilka
kunna inordnas under september, oktober och november
månader. Afståndet från jorden har under denna tid under-
gått blott jämförelsevis obetydliga ändringar, så att vi kunna
bedöma kometens utveckling efter fotogrammen i det hela
utan att behöfva göra afseende på förändringarna af jordens
afstånd till kometen. Det är således egentligen afståndet
till solen, som ger sig uttryck i kometens växlingar. Detta
afstånd uppgick i början af september till 2 jordbaneradier,
varierar i oktober från 1,6 till 1,4 och under november från
1,4 till 1,1. Kometen nådde perihelium på ett afstånd af
0,9 först den 26 december, men var då ej mera tillgänglig
för observationer från nordliga observatorier. September-
perioden omfattar kometens utveckling från embryonalt sta-
dium och den karakteriseras under denna tid af en strimmig
vidvinkelemanation, troligen af envelopptyp, omväxlande med
en mera förträngd radiation i mj^cket samlad strålning. Under
oktober vidtaga de mest karakteristiska och regulära strål-
ningsfenomenen. Kometen företer under en tid den tydli-
gaste enveloppstrålning med utveckling af flera strimmsystem
af skenbarligen paraboloidisk form (>>flere svansar»); på större
afstånd från kärnan uppstå distorsionsformer, strålningsaf-
brott och töckenartad afslutning. Under novemberperioden
blir afsöndringen från kärnan all häftigare, envelopperna för-
svinna eller förminskas till otydlighet och radiationen blir af
den stripiga formen, stundom virad, i aflägsnare delar af
svansen transformerad till molnartade strimmor. Koman blir
allt mera otydlig och saknar tydlig struktur, under det att
kometsvansens längd och utbredning väsentligen ökas. För
dessa förhållandens tydning är det viktigt att för tanken
fasthålla, att de incadescenta delarna af kometen icke äro de
enda som tillkomma densamma, utan att uppenbarligen af-
svalnade produkter af den eruptiva materien måste komma
att omgifva såväl kometens hufvud som ock måhända till någon
viss del äfven dess svans i form af en jämförelsevis mörk och
transparent atmosfärisk envelopp till obekant utsträckning
och hvars förmåga af reflektion i dess yttre partier troligen
är försv^innande. Detta är i öfverensstämmelse med J. Her-
SCHELS ofvannämnda antagande för förklaring af komans
enorma minskning i omfång vid kometens tillnärmande till

NYARE IAKTTAGELSER ÖF^^ER KOMETER. 279

solen och dess skenbara tillväxt vid kometens aflägsnande
från solen.

De erhållna fotogrammen kunna i korthet på följande
sätt karakteriseras.

N:o 1303- 1908 Sept. 7. Strålningen är strimmig, sektorformig, helt svag
15t 6i° 3s med tvenne något tydligare branscher vid ränderna
medeleurop. omfattande ungefär 45° vinkel ; vidvinkelemanation,
tid. ungefär 0,1° i längd. Flera system af strålar kunna

urskiljas, af hvilka åt ena randen krökta strim-
mor, i öfrigt rätliniga strimmor. Koman utan de-
finierad kärna är vidsträckt, 2' (12000 mil) i dia-
meter. Strålningen emanerar framåt och sidvarts.

X:o 1313. Sept. 23. Kometkärnan rätt distinkt, omgifven af ett sfäriskt,

10* 56in gs. i förhållande till den minimala kärnan starkt ut-
veckladt, men ganska tunnt töcken {koma), som
långsamt förtonas åt apex-sidan. Emanationen synes
utgå bakåt i en enda tjock stråle dock af betyd-
ligt mindre bredd än koman. På ungefär 0,1° af-
stånd från kärnan vidgar sig kometsvansen sektor-
formigt med omkr. 10° vinkel och med utseende
af en sammanhängande flod, hvilken på större af-
stånd från kärnan splittrar sig i breda strimmor.
Längden är ungefär 1° och Ijusintentiteten bety-
dande. En uppenbarligen typisk, regulär och väsent-
ligen orubbad form af radiation.
Emanationen, förmodligen utgången i riktning mot
solen, ehuru detta ej kan skönjas på bilden, har
uppenbarligen sökt sig väg inom koman, utefter
kometkärnans gränser och emanerar från kometens
frän solen bortvända pol (anfiapex) i den tomma
rymden. Det är antagligt att enveloppen nästan
helt och hållet omsluter kometkärnan och tvingar
emanationen att på öfvannämnda sätt flöda ut-
efter kärnans yta, tills den får utströiTmia vid
kärnans skuggsida, dit enveloppen icke helt når
fram.

N:o 1333. Sept. 28. Vid vinkel formen, en sektor af ungefär 45° vinkel,

IQt 22™ 46ä. nu af ungefär 0,4° längd har återuppträdt såsom
sept. 7, dock af större dimensioner och tydlighet.
Koman är åter stor och diffus utan märkbart de-
finierad kärna- Emanationen utgår från komans
främre del, hvadan af enveloppen nu efter afsönd-
ring af de bakre partierna endast ett mot solen
beläget sköldformigt parti torde återstå. Ett fler-
tal fina och regulära strimmor utgöra den öfvan-
nämnda sektorn och formen påminner rätt mycket
om Daxiel"s komet 1907 d.

280 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

N:o 1338. Okt. 5. Kärnan eller koman synes vara halfniånformig

7* 53™ 49*. med svagare i samma form afrundadt töcken fram-
för. Den utgör en stark central och omfångsrik
förtätning, dock ej en distinkt kärna såsom sept.
13, utan en Ij vismassa, som förtonas åt randen.
En af strålarna är kraftigare och utbreder sig
såsom sept. 13 i en flodartad form, hvilken sprider
sig och vindas i flere branscher. Denna emana-
tion har en längd af åtminstone 1,5°. Kometen
är nu ganska ljusstark.

N:o 1339. Okt. 13. En ljusstark, fullt regulär envelopp af parabolisk

T* 10™ 39^. form, inom hvilken kärnan synes punktformig och
distinkt, men likasom dold. Strålningen försiggår
i enveloppens linjer i flere sig grenande starkt ut-
bildade strömmar, bildande en vinkel af ungefär 30°.
Omkr. 0,5° från kärnan vidtager flodformen. Töck-
net utanför den ljusstarka enveloppen har äfven
paraboloidisk form och man kan föreställa sig, att
det utgöres af rester från en föregående eruption,
hvilka till en del redan afsvalnat och förmörkats.
Svansen har i närheten af koman vitseendet af ett
regn, som i strömmar faller i enveloppens förläng-
ning i alla riktningar. Att strålar från kärnan
utkastas mot solen inom koman synes af plåten,
ehuru ej med full tydlighet, framgå. Linjerna i
närheten af koman utmärka sig för ideellt geome-
trisk rundning. Bilden (jfr fig. sid. 276) påminner
om Bond's och Herschel's teckningar af Donati's
och Halley's kometer. (Jfr utom ofvan citerade
teckningar Vogel, Populäre Astronomie, Dritte
Auflage, 1905, pag, 417).

X:o 1340. Okt. 20. De starka inre strålarna hafva sammanträngt sig

9t 16™ 55S. (vinkel knappt 5°), däremot utströmma från den
yttre tunnare enveloppen vidvinkligare och svaga
strålar (45° a 60° vinkel). Den förstnämnda star-
kare strålningen börjar blifva groft stripig. Kär-
nan är tydlig men ej punktformig, utan af tonad.

N:o 1342. Okt. 25. Vidvinkelströmningar (45° ä 60° vinkel) i ett stort

gt 47m 46*. antal strålar och uppenbarligen i flere, minst två
envelopper hafva vidtagit — en amplifierad form
af sept. 7 och sept. 28. Den förträngda strålningen
okt. 20 finnes icke här, hvadan den yttre osynliga
riktenveloppen här får tillskrifvas sköld- eller seg-
mentform.

N:o 1343. Okt. 25. Å denna plåt, tagen blott 3 timmar efter den

9t 54m I5s_ förra, är vidvinkeln förträngd till knappt 5° vinkel

och bildar en tät hufva eller apex af korta strålar

(vmgefär 0,1° d. v. s. på kometens afstånd 27,000

mil), innanför hvilken en förutvarande strålning

NYARE IAKTTAGELSER ÖPVER KOMETER. 281

till betydligare längd af 1,5° emanerar. Då man
dock ej får föreställa sig, att strålarna i värklig-
heten trängt sig tillliopa, utan det får antagas, att
ofvannämnda huva är en nybildning under loppet
af 3 timmar, så är den hastighet, med hvilken
dessa strålar skjutit fram under trycket af en för-
trängd envelopp att beräkna till minst 25 km. /sek.
Man jämföre härmed strålningens förträngning sept-
13 m. fl. dagar. Jfr äfven här of van pag. 273 ci-
terade beskrifning af 1861 års komet samt A. Kopff
»trber die Bewegung seitlicher Schweifpartien beim
Kometen 1908 c Morehouse», Astr. Nachr. N:o
4348, där förf. uppgifver det visat sig, »att den
vinkel som sidostrålarna bilda med den förlängda
radius vektor, med tilltagande tid förminskas».
Koman är å denna plåt halfmånformig, starkt skug-
gad, med räta kanten genom kärnan, hvilken punkt-
formigt framskymtar genom töcknet.

Plåtparet 1342 och 1343 visar sålunda, att
strålningen på ett fåtal timmar från att att hafva
varit vidvinklig kan lägga sig ned utefter komet-
svansens riktning, likasom en fågel ordnar sina
vingar, då han efter flykt har fattat fast fot.

N:o 1345. Okt. 27. Den geometriska fullkomligheten hos kärnans enve-

|^6t IQrn js. lopper är störd, ej heller är den synliga envelop-
pen numera anmärkningsvärdt i ögonen fallande.
Kärnan är liten och aftonad. Strålningen ema-
nerar bakåt (vinkel omkr. 30°), uppenbarligen en
följd af sammandragningen okt. 25. Dock är
sammandragningen af enveloppen kring kometens
kärna ej allsidigt sfärisk såsom sept. 28, utan på
sin höjd halfsfärisk. I sammanhang därmed är
komethufvudets form numera bestämdt dissym-
metrisk i radius vektors riktning. Den flodartade
formen i svansens förlängning har numera gifvit
vika för mera sönderfallna strålkomplexer.

N;o 1348. Nov. 4. Flere, åtminstone två envelopper utsända bakåt-

6t l8ni 45S. böjda strålknippen (30° ä 45° vinklar). Strålningen
är ljusstark och vindad. Kärnan är stor, töcken-
formig och aftonad. Det ljussvaga envelopphöljet
åt solsidan är af mindre tjocklek och ej mer så i
ögonen fallande. Svansen återtager på större af-
stånd från kärnan den flodliknande, sedermera i
strömmar sönderspringande formen. Eruptionerna
äro uppenbarligen häftigare än förut.

N:o 1353. No v. 7. Kärnan är stor, töcknig samt öfvergår omärkligt i

Qt 29"^ OS. enveloppen. Strålningen bildar en vinkel af omkr.

40" mellan två nästan raka, regulära strålar. Där-

inom finnas irregulärt deformerade strålar. Den

282 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

yttre enveloppen, från hvilken de förra kortare
strålarna utgå, är till dimensionerna myket redu-
cerad knappt märkbar.

N:o 1355. Nov. 15. Kärnan är distinkt, hastigt aftonad, långsträckt i

gt 2™ 45^. form af en nymåne. Strålningen är mycket för-
grenad. Nära kärnan är den ena strålen rätlinig,
den andra böjd.

Eruptionen har afvikit i förhållande till huf-
vudsvansens riktning, förmodligen till följd af nå-
gon rotatorisk förryckning vid kärnan och i den
numera knappt synliga enveloppen, som åt sol-
sidan enligt antagandet skärmar kometen. Man
har till följd häraf att vänta sig en deformation
eller delvis förstöring af denna skärm och till följd
däraf irregulära utbrott (dylika äro redan å denna
plåt förhanden i form af en stråle i 90° vinkel
från svansens hufvudriktning) samt brytningar i
svansens linje (här redan förhanden). Vi finna
dylika oregel bundenlieter å J. H. Metcalf's foto-
grafier (A. N. 4316) af nov. 17 och nov. 15 Ut 6m
Gr. m. t., där kometsvansen synes virad såsom ett
tågvirke. Man jämföre äfven fotogrammen från
samma tid å Lick Observatoriet (Lick Observatory
Bulletin N:o 161, fotografierna af nov. 16, 18, 27).
Den 20 nov. är enligt samma källa kometsvansen
nära rätlinig samt utgör en jämntjock bred stråle.
De 10 dec. är kometen, ehuru den ännu ej nått
perihelium till IjusstjTka och längd betydligt redu-
cerad äfven i af seende på dess dimensioner i öfrigt.
Afståndet från solen utgjorde då 1,0 och afståndet
till jorden 1,8 jordbaneradier.

De af Daniel's komet 1907 d. å Lick Observa-
toriet tagna fotografierna (Lick Observatory Bulle-
tin N:o 126) förete ganska stor likhet med MoRE-
house's komet imder dess senare skede.
Man jämföre följande beskrifningar af kometen : W. Winkler, Astr.

Nachr. N:© 4280; H. Thiele, E. Hartwig, E. C. Pickering, Astr. Nachr.

N:o 4277.

Det af ofvanstående framgående hufvudfenomenet af ko-
metens utveckling består sålunda i en mot solen riktad erup-
tion från kometkärnan, hvilken i regel består i en kontinuerlig
ström, dock stundom underkastad variationer i intensitet samt
(i svansens fortsättning) äfven direkta afbrott. Enligt anta-
gandet omgifves kometen af en gasformig envelopp, hvilken
har den för gaser gällande benägenheten att omsluta kärnan
såsom en atmosfär eller för att så säga gashud. Densamma
utgör en begränsning utefter linjer för minsta motståndet för

NYARE IAKTTAGELSER ÖFVER KOMETER. 283

de eruptiva partiklarna, hvilka härigenom af böjas bakåt och
inom trakten för kometkärnans skugga finna utlopp i rymden.
Under eruptionens inverkan afnötas af enveloppen småningom
de bakre partierna, så att en sköldformig skärm (apex) kvar-
står framför komethufvudet. Under tilltagande tryck af erup-
tionen gifver denna skärm vika och vidgas, hvarefter vid-
vinkelemanation vidtager, och drager sig, då eruptionstrycket
minskas, åter tätare tillsammans kring ejektionsgebietet, hvar-
efter emanationen börjar försiggå inom en mindre vinkel eller
äfven rent af i ett parallellknippe af strålar från kometens
antiapex. Dessa båda strålningsformer aflösa hvarandra perio-
diskt, tills omsider ett limestillstånd inträder, karakteriseradt så-
som den sistnämnda ejektionsformen. Detta stabila tillstånd får
tillskrifvas en allt mer konsoliderad konsistens hos enveloppen.

Att eruptionen hufvudsakligen äger rum i riktning mot
solen förklaras utan svårighet genom antagandet af vakuoler
af långsträckt (ej sfärisk) form och att de samma likasom
kometen i dess helhet befinna sig i librationstillstånd med
af seende på solen, såsom månen till jorden, samt att erup-
tionerna uppstå å deras belysta och värmebestrålande sidor.
I den från solen bortvända regionen af kometen (antiapex)
inträder endast i oväsentlig grad förgasning, emedan den
befinner sig i kärnans skugga, hvarjämte det är antagligt, att
den en gång påbörjade ejektionen i denna riktning håller
utloppet fritt från tillopp af gaser eller motstånd i öfrigt.

Alla dessa olika stadier af utveckling voro tid efter annan
förhanden hos Morehouse's komet. Hos andra kometer är
understundom blott en utvecklingsform den förhärskande, så
t. ex. hos Perrine's komet (Lick Observatory Bulletin n:o 42)
m. fl. (se ofvan), hvilkas emanation nästan ständigt var en-
strålig och med smal bas lämnade kometens antiapex.

Den sålunda i flera afseenden betydelsefulla Morehou-
SE'ska kometen 1908 c har äfven med afseende på emana-
tionens hastighet på olika afstånd från kärnan kunnat med
framgång studeras. Den omständigheten, att kometen näm-
ligen ständigt företedde knutpunkter, töckenbildningar, för-
greningspunkter m. m., möjliggjorde i ett stort antal fall be-
stämning af hastigheten hos dessa bildningar. Sålunda har
M. Wolf af fotografier tagna å observatoriet Köningstuhl —
Heidelberg okt. 2, 15, 16, 21, 27, 29, nov. 10, 11, 16 härledt
hastigheterna för ett stort antal punkter tillhörande komet-

284 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

svansen. Från kärnan rör sig enligt dessa mätningar materien
med raskt tilltagande hastighet och har redan på 4 å 5 mil-
lioner km. afstånd från kärnan nått en hastighet af 40 till
50 ^™/sek.- Längre bort synes hastigheten i allmänhet ytter-
ligare ökas, men accelerationen är där mindre. Bäst framgår
detta förhållande af följande tablå:

Grupp

Antal Afstånd Hastighet

punkter mill. km. km. per sek.

1 7 0,38 18

2 15 0,87 27

3 12 1,32 34

4 11 1,89 35

5 18 2,83 39

6 12 3,52 44

7 15 4,58 42

8 16 7,24 51

9 11 13,84

72

10 7 23,36 80

Dock äro dessa medeltal bildade ur värden, hvilka själfva
kunna betydligt afvika från hvarandra. Ofta förekommo en-
skilda stora hastigheter i materiens rörelse, som då städse
voro förenade med riktningsförändringar. »Härjemte visade
sig då moln, som ilade med större hastighet än den från
kärnan närmare eller aflägsnare svansmaterien.»

En liknande undersökning utfördes af A. E. Glancy med
användning af de å Lick- Observatoriet tagna fotografierna
af Morehouse's komet, (Lick Observatory Bulletin n:o 161).
Hastigheterna hos materie, som recederade från kärnan,
härleddes hufvudsakligen af oktoberplåtarna. För det mesta
kunde små skarpt definierade detaljer icke följas så lätt som
större strukturmärken; därföre referera sig hastigheterna i de
flesta fall till större areor, moln, undulationer o. s. v. Tab.
IV {loco citato) innehåller omkring 100 hastigheter, härledda
blott ur Lick Observatoriets plåtar och ordnade efter afstånd
från kärnan. Sammandragna i medeltal reducera de sig till
följande tablå:

Distans

Hastighet

största och minsta

mill. km.

l^^Vsek.

i medeltalet ingående hastigh,

1,9

23,1

11,5 — 46,3

4,0

27,2

5,6 — 61,7

7,0

40,5

13,3 — 72,7

10,9

50,8

21,1 — 85,9

19,0

59,1

36,5 - 87,1

NYARE IAKTTAGELSER ÖFVER KOMETER. 285

Tabell V å samma ställe innehåller åter omkr. 50 hastig-
heter bestämda genom jämförelse af Lick-Observatoriets plåtar
med annorstädes utförda fotogram. Desamma hafva natur-
ligtvis något mindre vikt än de föregående. I medeltal er-
hålles :

Distans Hastighet Största och minsta Tider

hastighet

Mill. km.

km./se

2,5

44.7

1,4

25,1

2,4

32,0

2,1

24,0

46 —171

okt. 3 — 15

39— 67

okt. 15

20— 97

okt. 15—16

25— 71

okt. 16 — no v. 17

7,8 75,0 15—110 okt. 16 — nov. 27

Såsom regel befinnes hastigheten växa med afståndet,
dock ej alltid. Några hastigheter äro konstanta och stundom
förekommer till och med retardation. Något mera allmänt
är det resultatet, att på en gifven plåt hastigheten är större,
ju större afståndet är från kärnan.

Ehuru dessa förhållanden f. n. i allmänhet tillskrifvas
acceleration, förorsakad af från solen utgående tryckkrafter,
är det åtminstone lika rimligt, att hastigheterna på större
afstånd observeras större, emedan det är de starkaste utstrål-
ningarna från kärnan, som äfven nå längst bort innan de ut-
slockna, och likaså att mindre hastigheter företrädesvis ob-
serveras närmare kärnan, emedan ett flertal af de mindre
kraftiga eruptionerna nå endast kortare stycken innan de
utslockna. Härvid förutsattes såsom naturligt, att hastig-
heten för hvarje särskild stråle är konstant och att efter ejek-
tionen inga nämnvärda krafter verka på den utströmmande
materien. Men väl kunna moln och töckenbildningar erhålla
acceleration af strålar, som träffa och perforera de samma.
Hastigheterna variera enligt ofvan anförda tabeller inom vida
mer skiljaktiga gränser än förhållandet skulle vara, om acce-
lerationen åstadkommes af ett tryck från solen. Den senare
tablån visar äfven att hastigheten varierar icke blott med
afståndet utan äfven med tiden för observationerna.

De å Lick-Observatoriet utförda hastighetsbestämningarna
äro tagna med afseende hufvudsakligen på molnpartier, alltså
homogent likartade formationer, hvadan de kolossala hastig-
hetsvariationerna vid ett och samma afstånd ej kunna vara
beroende på partiklarnas olika storlek (tryckyta) i de olika
fallen. Dessa differenser bero alltså på den ursprungliga erup-

28& VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

tionens styrka, och bevisa att betydligt varierande ejektions-
hastigheter verkligen äro förhanden.

Med afseende på sålunda utförda hastighetsbestäraningar
anmärker Barnard (Ast rophys. Journal XXVIII pag 292 ff.),
att de måste upptagas med stor försiktighet. Det är näm-
ligen klart, att de villkor, som äro gynnsamma för bestämning
af rörelse, nämligen särskildt markerade massformationer, som
lämna kometen, uppenbarligen äro olämpliga till bestämning
af den allmänna strömningen inom kometsvansen. Det skulle
synas antagligt, att de förra borde hafva en mycket mindre
hastighet än de individuella partiklar, som utgöra komet-
svansens allmänna strömning. De innehålla troligen större
partiklar, som skulle stå under mindre inflytande af tryck-
krafter. B. och andra uppgifva att dylika töckenbildningar
vid några tillfällen utsändt egna strålar (se t. ex. fotografi
af Morehuse's komet å Observatoriet i Königstuhl — Heidel-
berg 1908 okt. 16, 7* 44,8™— 8* SOjS"» M. Z. K.) Det är dock
icke uppvisadt, att icke dessa strålar endast skenbart utgå
från det detacherade töcknet, i det detsamma perforeras af
strålar från kometen. Möjligen verkar i dessa töckenmassor
emanationen från kometen, måhända till och med osynlig,
såsom luften ur ett blåsrör.

B. noterar med afseende härpå äfven ett fall, som före-
teddes af Daniel's komet 1907 den 11 juli, då en massa, som
blifvit lämnad bakefter bakom kometen i dess rörelse, rörde
sig emot solen under det kombinerade inflytandet af gravita-
tionen och den initialhastighet, partiklarne hade, då de ut-
gjorde delar af kometens hufvud. Ett liknande fall erbjöd
enligt B. (Astrophys. Journal XVIII, 211, 1903) Borelly's
komet den 24 juli 1903, då en del af kometsvansen hade af-
lösts och den nybildade svansen utstrålade med större has-
tighet, än den detacherade, hvilken vid denna tid befann
sig i rörelse bort från kometen och solen. I en not »On the
anomalous Tails of Comets» (Astrophys. Journal 22, 249, 1905)
fäster B. uppmärksamheten på nödvändigheten af att med
korta intervall från timme till timme förbinda utvecklings-
skedena i kometernas strålning, då en komet ibland kan full-
komligt förändra sig från en dag till en annan.

Det är äfven af ett annat skäl mindre antagligt, att
kometsvansens afböjning förorsakas af tryck från solen. I

NYARE IAKTTAGELSER ÖFVER KOMETER. 287

så fall borde nämligen somliga strålar återkastas till komet-
hufvudet ungefär i enlighet med vidstående m;,

teckning. / |lj

Men en sådan strålningsform har, för så y^^T^'"*^^
vidt kändt, icke blifvit iakttagen hos någon , >" I »A
observerad komet. Det synes alltså antagligt, ''"' ^

att strålarnas afböjning förmedlas utefter lin- '^'

jerna för minsta motståndet af en envelopp, hvilken, må-
hända delvis i osynlig måtto, omgifver kärna och koma.

K. vet.-akad:s årsbok. 8. 1910.

Tafl. 1,

if. £ ^l

Biografier.

594.
Carl Gustaf Styffe.'

* "^73 1817. t '7:i 1^08.
Invald ^Vn 1874.

Med porträtt.

I midten af förra århundradet började fyra nära fränder,
bröderna Bernhard Elis och Carl Gustaf Malmström samt
bröderna Carl Gustaf och Knut Styffe, att göra sig ett namn
i vår vetenskapliga och litterära värld. Ingen af de släkter,
som de tillhörde, hade veterligen på dessa områden förut
gjort sig bemärkt. Ingen af de fyra har lämnat någon åt-
komma, någon arftagare till sin begåfning. Deras verksam-
het står såtillvida fullständigt isolerad. Släktskapen var en
smula invecklad. Bröderna Styffes faster var gift med brö-
derna Malmströms fader i dennes andra gifte och blef dessas
mor. De voro sålunda kusiner. Men en halfsyster till bröderna
Malmström, en dotter i faderns första gifte, var gift med
bröderna Styffes far. De förra voro sålunda halfmorbröder
till de senare. Förenade af trofast vänskap, hksom af veten-
skapliga intressen, höllo de fyra fränderna, och när en af dem,
Bernhard Elis, tidigt nog bortrycktes, de tre efterlefvande
lifvct igenom troget ihop, gästade hos hvarandra, när om-
.ständigheterna så fogade, och brefväxlade med hvarandra,

^ Utom de deliir af Styffes bref växling och samlingar, som för när-
varande förvaras i riksarkivet, har förf. till denna korta lefnadsteckning
haft tillfälle begagna dels f. d. riksarkivarien Malmströms bref till Styffe,
dels en del af Styffes och f. d. universitetsbibliotekarien Annerstedts bref-
växling och har att vittala sin tacksamhet därför.

Vetenskapsakademiens Årsbok. 8. 1910. 19

290 VETENSKArSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

tills döden skilde äfven dem åt; numera är det endast en,
som lefver.

Carl Gustaf Styffe föddes den 28 mars 1817 på Latorps
bruk i Tysslinge socken i Närke. Föräldrarne voro bruks-
förvaltaren Gustaf Styffe och Elisabet Rebecka Malmström.
Redan följande år flyttade föräldrarne till Karlsfors alunbruk
vid Billingen i Västergötland. På detta sätt blef sistnämnda
landskap den unge Styffes egentliga fosterbygd; han beva-
rade också intill det sista ett varmt intresse för denna del af
Sverige.

Höstterminen 1825 intogs Styffe i Skara allmänna läro-
verk och i några kortfattade till vetenskapsakademien inläm-
nade biografiska notiser har han funnit det förtjäna omtalas,
att han där efter ämnesläsningens införande erhöll särskild
handledning af läraren i geografi N. L. Ahlberg. Denne lär icke
blott i allmänhet ha varit en framståe-nde pedagog utan sär-
skildt uti geografiundervisningen, den tiden eljes föga ut-
vecklad, en idérik föregångsman.^ På detta sätt torde det
intresse för geografien väckts, som Styffe allt framgent bibe-
höll. Därmed sammanhängde intresset för geologi och äfven
botaniken var ett ämne, som Styffe alltsedan ungdomen
älskade. Men dessa naturvetenskapliga ämnen hade i histo-
rien en mäktig och snart nog en öfverlägsen medtäflare om
den unges ynnest. Hans vänner sågo redan tidigt i honom
den blifvande historikern.

Våren 1835 dimitterades Styffe från Skara läroverk med
laudatur i grekiska samt historia och geografi, med cum laude
i latin, lef vande språk, filosofi och naturalhistoria, och bety-
get i historia och geografi fick stå kvar vid den egentliga
studentexamen på hösten uti Uppsala, Sitt första studentår
tillbragte han på kondition uti Värmland, men de följande
åren kunde han ägna åt studier vid universitetet. Där aflade
han 1842 filosofie kandidatexamen med historia och statistik
som hufvudämnen men med vackra vitsord äfven i grekiska,
naturalhistoria, teoretisk filosofi och ästetik. Att han den
tiden med visst intresse studerade filosofi, därom vittnar hans
bevarade bref växling; man skulle eljes knappt väntat det af
en natur sådan som hans, för hvilken, att döma af hans se-
nare författarskap, den konkreta, något torra detalj forsk-

' N. L. Ahlberg (1790—1870) anställdes 1820 som extra lärare vid Skara-
läroverk och verkade där allt framgent, på lS50-talet under flora år som rektor.

BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 291

ningen tycktes vara så utmärkande. Magister blef han 1845
efter att hafva ventilerat en af honom själf författad afhand-
Hng »Landtdagen i Malmö år 1669». Det var, jämfördt med
hvad som i våra dagar i den vägen presteras, ett mycket
blygsamt akademiskt lärdomsprof, omfattande enligt dåtidens
bruk endast sexton sidor text (därjämte en bilaga på elfva
sidor). I Styffes historiska produktion spelar afhandlingen
icke heller någon roll, men det var den tiden mindre vanligt,
åtminstone inom det historiska facket, att aspiranten till den
filosofiska lagern själf författade sitt specimen; han nöjde sig
vanligen med att försvara sexton sidor af något professorns
i ämnet lärdomsfoster, som på detta sätt kunda se dagen.
Redan ett par år förut, den 27 juli 1843, hade Styffe inskrif-
vits som extra ordinarie amanuens i riksarkivet, därtill rekom-
menderad af Hans Järta.

Det var under en märklig brytningstid i riksarkivets
historia, som Styffe fann inträde i detsamma. Detta verk
räknades den tiden ännu till kungl. maj:ts kansli och sorte-
rade efter departementalstyrelsens införande under ecklesia-
stikdepartementet. Dessförinnan hade hofkanslern sedan mid-
ten af 1600-talet varit dess högste chef, men den närmaste
ledningen utöfvades af sekreterarne i riksarkivet, hvilka efter
hand vanligen utnämndes till kansliråd och såsom sådana
togo säte i kanslikollegium. Flere vare sig såsom arkivmän
eller som forskare framstående personer alltifrån Erik Runell-
Palmsköld till Carl Adlersparre (f 1825) hade med framgång
verkat som riksarkivsekreterare men med 1800-talets början
inträdde för arkivet en period af djupt förfall. Adlersparres
närmaste efterträdare, O. Sundel och J. G. Liljegren, för-
mådde ej upprätthålla de gamla traditionerna. 1810 hade
personalen inskränkts till fem personer och vid en omregle-
ring af kansliet 1835, då sekreteraren i riksarkivet erhöll titeln
riksarkivarie, minskades den till fyra, riksarkivarien, en ak-
tuarie samt en förste och en andre amanuens. Till sekrete-
rarnes uppgifter hade bland annat en gång hört att afgifva
utredningar i åtskilliga administrativa och politiska frågor.
Dessa hade i början af 1830-talet i det närmaste upphört och
verksamheten bestod väsentligen i att tillhandahålla kansliets
expeditioner behöfliga akter, i utdelande till de offentliga
biblioteken af boktryckerileveranser samt i besörjande och
utdelande af det s. k. årstrycket, liksom till en l)örjan i ut-

292 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

delningen af Svensk författningssamling. Riksarkivets anse-
ende var icke heller den tiden stort; man betraktade det som
»kansliets sophög». Lokalerna voro också därefter. De be-
funno sig i nordvästra delen af slottet i en mellanvåning en
half trappa upp med ingång från Lejonbackshvalfvet. Chefen
hade ett rum åt borggården, de öfriga tjänstemännen ett
annat åt Lejonbacken och de små fönstren gingo ned till
golfvet; ett tredje ännu mindre rum inrymde några arkivalier
och böcker. Som förvaringsrum disponerades i öfrigt några
delvis fuktiga hvalf på olika ställen i slottet, de förnämsta,
af hvilka ett fortfarande användes af riksarkivet, en trappa
ned under nordvästra slottsflygeln. Äfven tjänstemannaper-
sonalen lämnade i midten af 1830-talet mycket att önska.
Chefen, kanslirådet Liljegren, var mera forn- och runforskare
än arkivman eller historiker. Hans närmaste man, aktuarien
Forsslund, ansåg sig ha blifvit förbigången genom Liljegrens
befordran och hade föresatt sig, säges det, att ingenting göra
inom verket, en föresats, som han också lär ha troget hållit.
Förste amanuensen kammarjunkare Silfversparre måste snart
taga tjänstledighet på grund af dåliga affärer och oordentligt
lefnadssätt och andre amanuensen N. Arvidsson hade sina
hufvudintressen i tidnings- och teatervärlden. Några yngre
forskare syntes icke till, men Geijer och Fryxell arbetade tid-
tals i arkivet. Då inträffade Liljegrens död den 2 juni 1837
och det stora omslaget i arkivets historia följde. Den 14 juli
samma år förordnades förre landshöfdingen Hans Järta till
riksarkivets chef med rätt att använda den för riksarkivarien
på stat anslagna lönen dels i allmänhet till befordrande af
arbetets drift inom verket, dels mera speciellt till beredande
åt riksarkivet äfven för framtiden af tillgång på kunniga
och skickliga tjänstemän. Järta afgaf den 20 okt. ett med
rätta berömdt betänkande angående riksarkivets skick och
anstalter till dess upprätthållande. Han framhöll där bland
annat att, om riksarkivet bättre än dittills skulle svara mot
sin bestämmelse, borde det fördelas på minst två departe-
ment eller afdelningar, den administrativa och den historiska.
Den förra skulle skötas af aktuarien Forsslund, som fick expe-
ditionssekreterares titel, med biträde af de två ordinarie ama-
nuenserna. För att bilda den historiska afdelningen skulle
anlitas den nyutnämnde riksantikvarien B. E. Hildebrand,
för hvilken Järta fattat stort förtroende, och som biträden

BIOGRAFIER. — CAEL GUSTAF STYFFE. 293

skulle användas yngre historiskt bildade och intresserade
män, som skulle erhålla sina arfvoden från den disponibla
riksarkivarielönen. Planen godkändes af k. maj:t och orga-
nisationen ägde bestånd, äfven sedan Järta 1840 flyttat till
Uppsala, under ständig brefväxling mellan honom och riks-
antikvarien. Efter hand samlades kring den senare en krets
af dugande krafter, såsom friherre J. A. Posse, sedermera
kammarrättsrådet C. A. Juel, den tidigt aflidne Knut Geijer,
sedermera kanslirådet F. A. Dahlgren, R. M. Bowallius m. fl.
De äldre handlingarna började ordnas och förtecknas, intres-
santa fynd af bortglömda akter gjordes och småningom bör-
jade den allmänna meningen ändras till det bättre i fråga
om det så länge föraktade verket.

Det var i denna krets, som den tjugosexårige Styffe in-
trädde 1843, och han gjorde sig snart bemärkt som en af de
dugligaste ämnessvennerna. Han ägde ock de bästa förut-
sättningar för sin nya verksamhet: den obegränsade forsk-
ningslusten, den aldrig stillade lärda nyfikenheten, det lyck-
liga spårsinnet, som ledde till vackra upptäckter. Han blir
säkert en god ackvisition, skref redan samma år riksantikva-
rien till Järta och erkännande omdömen gåfvos äfven under
de följande åren, låt vara att samtidigt små anmärkningar
gjordes på hans »långsamhet och petighet»; han behöfde ryc-
kas upp genom praktisk tjänstgöring, hette det en gång, om
han skulle kunna öfvervinna sin vestrogotiska senfärdighet
och vanan att skrupulöst fundera öfver de allra obetydligaste
och likgiltigaste småsaker.

Äfven en annan för hans nya ställning betydelsefull egen-
skap lade Styffe snart i dagen. Den egentlige arkivmannens
verksamhet är i viss mån försakande. Han samlar, ordnar,
förtecknar, gör kanske stundom upptäckter, och det är andra
forskare, som ej sällan få draga nytta däraf. Hans biträde
påkallas af andra och sitt stundom med möda förvärfvade
vetande får han ställa till andras tjänst. Han behöfver äga
ett så att säga rent formellt intresse för sitt arkivs innehåll,
för handlingarnas rätta placerande, för det organiska i ett
arkivs samlingar. Styffe var ej främmande för denna arkiv-
mannens uppgift. Hans välvilja och hjälpsamhet mot råd-
frågande forskare eller mot kamrater i verket framhölls en
gång af riksantikvarien, och ett ampelt erkännande i den vägen
gafs honom några år senare, då i uris professorn Lindblad i

294 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

en föreläsning beklagade sig öfver det besvär han en gång
haft att få reda på några handlingar i arkivet. »Ser herrarne»,
fortsatte professorn, »det fanns icke då någon magister Styffe
där, som vet allting och går alla tillhanda.» För egen räk-
ning gjorde han också excerpter i mängd, framför allt rörande
topografi och komraunikationsväsen, men äfven i andra äm-
nen, Sveriges förvaltning och skatteväsen, religionsfrihet och
yttrandefrihet, icke minst om riksarkivet själft. Dylika excerp-
ters fortfarande värde beror på den omsorg och följdriktig-
het, med hvilken de äro utförda. Styffes — de befinna sig
numera i riksarkivet — äro i det afseendet mycket fullstän-
diga och i det stora hela följaktligen ännu i dag användbara.
En frukt af dessa forskningar blef afhandlingen »Om Sve-
riges kanalbyggnader intill medlet af adertonde seklet». Den
utkom 1846 i disputationsform, i sex små af delningar om
sexton sidor hvar och med sex olika respondenter. Den är
stödd på ett mycket omfattande otryckt källmaterial och
bibehåller icke minst därigenom alltjämt sitt värde. ^ Sällsamt
nog, med hänsyn till Styffes skaplynne och senare författar-
skap, börjar den med en allmänt hållen inledning: »Det lig-
ger i naturen af människans väsende, att gemenskapen för
henne är den lifsluft, som på en gång utgör villkoret för
hennes bestånd och det förnämsta medlet för hennes högre
utveckling» o. s. v. Författaren hade meddelat sig om sin plan
både med sin närmaste förman och med Järta. Den förre
skref därom: »På det hela kunde det icke skada, om han
kom att speciminera. Han behöfver något tvång till att
ordna och bearbeta sina samlade materialier. I alla händel-
ser hoppas jag, att han må kunna bibehållas för arkivet, ty
där är han omistlig, måhända icke så mycket genom några
planmässigt utförda arbeten, som fastmer genom sin lust att
söka och därigenom förvärfva kännedom om arkivets skat-
ter . . . Han besväras ännu af åtskilligt, som måste nötas
bort, och hans oroligt fikande forskningsförmåga behöfver be-
gränsas. Men han besitter mycken historisk specialkunskap,
äger därjämte en viss fyndighet och jag har vid många till-
fällen sett honom komma de äldre kamraterna till hjälp.»
Omdömet synes vara träffande nog, äfven hvad begränsningen
vidkommer.

^ Den slutar redan med 1720-talet och tyckes sålunda aldrig ha blif-
vit fullbordad.

BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 295

Om Styffes begåfiiing särskildt för historiskt författar-
skap gjorde sig emellertid hans jämnåriga höga föreställningar.
En af dem, sedermera adjunkten Thengberg i Uppsala, en
ungdomsvän från Skaratiden, önskade honom sålunda 1845
lycka icke blott till ett lysande specimen för en docentur
utan äfven till en mängd följande arbeten, »bestämda icke
att förmultna inom universitetets och bibliotekernas murar
utan att spridas bland den läsande allmänheten och hos den
om möjligt väcka kärlek till de i vidsträcktaste mening hi-
storiska monumenter, på hvilka vårt land är så rikt. Mana
fram med mäktiga formler det förflutna ur dess glömda och
mossbelupna graf, att det närvarande i skenet af forskningens
fackla må vid betraktande af de förbleknade dragen af hvad
som varit lära sig inse hvad det själf är! Öppna med djärf
hand det gamla språkets förrådshus, att det nya må rikta
och smycka sig med dess gyllene skatter, med ett ord, blif
en Columbus på historiens haf . . ., i hvars sköte ännu många
oupptäckta öar äro belägna!» Någon sådan författare blef
visserligen aldrig Styffe; att hans verksamhet i alla fall för vår
historiska forskning blifvit af ingripande betydelse, få vi
snart tillfälle att visa.

I slutet af 1844 entledigades Järta på egen begäran från
det förordnande han haft att leda riksarkivets verksamhet
och riksantikvarien drog sig likaledes därifrån. En tids in-
terregnum inträdde, ty, sällsamt nog, i hela Sverige fanns
ingen lämplig eller villig att mottaga ämbetet; medlemmarne
af riksarkivets »historiska skola» ansågos förmodligen alltför
unga och man nödgades gå öfver hafvet för att finna en
efterträdare. Redan före Järtas afsked hade riksantikvarien
föreslagit, att man skulle vända sig till den finske juris pro-
fessorn J. J. Nordström, rättvisligen berömd genom sitt stora
rättshistoriska arbete, och som under sommaren nämnda år
gjort ett besök i Sverige. En långvarig underhandling in-
leddes och under tiden måste riksantikvarien i slutet af 1845
på förordnande mottaga chefskapet samt verkställa riksar-
kivets flyttning till dess nya lokal i huset n:o 2 vid Skepps-
bron. Först 1846 voro alla hinder öfv^ervunna och kunde
Nordström utnämnas; i juni detta år tillträdde han sitt äm-
bete. Äfven Nordström lärde sig snart att uppskatta Styffes
duglighet och förhållandet till honom tycktes att börja med
arta sig väl. När fråga blef om förvärfvande för statens räk-

296 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

ning af den stora Oxenstiernska handskriftssamlingen på Tidö,
fick Styffe 1848 förtroendeuppdraget att resa dit för att under-
söka densamma. Han afgaf en utförlig berättelse om detta
uppdrag och samlingen inköptes. Det var ett betydelsefullt
förvärf, det viktigaste, kan man väl säga, som riksarkivet
gjort vid sidan af dess officiella serier, och hos Styffe grund-
lades genom den andel han haft däri det intresse för den
store rikskanslerens person, som följde honom genom lifvet
och som på hans ålders dagar skulle bäm frukt i en storar-
tad publikation.

Ett ännu existerande sällskap, Kungl. samfundet för ut-
gif vande af handskrifter rörande Skandinaviens historia, spe-
lade den tiden en större roll än nu. Alltsedan 1816 hade det
utgifvit »Handlingar» (historiska aktstycken), som under långa
årsföljder utgjorde den enda publikation af detta slag (från-
sedt medeltiden), som i Sverige utkom under förra hälften af
1800-talet. Det räknade lysande medlemmar och sökte sin
ordförande bland rikets högst uppsatte. Under många år
utöfvade excellensen grefve G. A. Sparre detta uppdrag. Vid
sammanträdena föredrogos aktstycken af historiskt intresse
eller smärre historiska undersökningar och Styffe var under
flera års tid en af de verksammaste meddelarne. Många af
de utaf honom framdragna aktstyckena inflöto efter hand i
Samfundets handlingar och utgöra deras icke minst intres-
santa innehåll. För Samfundets räkning utgaf han vidare de
båda viktiga samlingarna af Instruktioner dels för högre och
lägre tjänstemän vid landtregeringen i Sverige och Finland,
dels för den civila förvaltningen i Sverige och Finland. Sam-
fundet hade därjämte i början af 1850-talet utverkat ett an-
slag för undersökande och förtecknande af privata och andra
i landsorten spridda arkiv och under ett par somrar besökte
Styffe flera sådana i södra och mellersta Sverige samt inläm-
nade förteckningar, af hvilka ett par trycktes och åtföljde
Samfundets Handlingar. Styffe var därjämte under dessa år
en flitig medarbetare dels i tidskriften Frey, dels i dess efter-
trädare, den af kusinen C. G. Malmström samt C. F. Berg-
stedt utgifna och väl redigerade Tidskrift för litteratur. I
den sistnämnda ingrep han bland annat med en artikel »Om
aristokratfördömandet i svenska historien under folkunga-
ätten och unionstiden» i den strid, som några år förut upp-
blossat mellan Geijer och Fryxell, och dokumenterade sig

BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 297

därmed för första gången som den utmärkte kännaren af
Sveriges medeltid.

Det goda förhållandet mellan Nordström och Styffe synes
icke ha fortfarit så länge. Den förre var en hetlefrad och
härsklysten natur och den senare torde ej kunna frikännas
från en god portion af envishet. Hvilka nu än de närmaste
orsakerna till sammanstötningarna må ha varit, så umgicks
Styffe alltifrån 1849 med planer på att lämna riksarkivet. En
löne- och tjänstereglering genomfördes där 1853; personalen
skulle utom riksarkivarien bestå af två aktuaricr, två förste
amanuenser och en a,ndre amanuens, men vid platsernas be-
sättande blef den med Styffe jämnårige R. M. Bowallius ut-
nämnd till aktuarie, medan Styffe fick nöja sig med en förste
amanuensplats. Det var en motgång, som gick honom djupt
till sinnes. Bowallius hade kommit frain med ett par för-
tjänstfulla af handlingar och var helt visst en smidigare natur;
i allmän lärdom och arkivkännedom var åter Styffe honom
gifvet öfverlägsen. Planerna på att lämna riksarkivet åter-
upptogos på allvar och Styffe sökte bland annat ett lektorat
i Linköping, men arkivet och den lättare möjlighet till lärda
•forskningar, som där erbjöd sig, torde ha utöfvat den star-
kare dragningskraften. Han stannade tills vidare i Stockholm,
där ledamotskapet i den kommitté, som 1854 tillsattes för
utarbetande af plan till ett statistiskt ämbetsverk, blef ett
erkännande åt lians stora insikter och hans intresse särskildt
för förevarande ämne. Han reflekterade också på en plats i
det nya ämbetsverket men slog den snart ur hågen.

1858 skulle omsider Styffes önskan att få lämna riksar-
kivet förverkligas. I Uppsala hade bibliotekarien professor
J. H. Schröder aflidit 1857 och till hans efterträdare hade
utnämnts dåvarande vice bibliotekarien C. J. Fant. Dennes
plats blef sålunda ledig och söktes af Styffe. Medsökande
voro några tjänstemän vid biblioteket jämte en docent i
romerska språket och litteraturen men Styffe utnämndes den
28 december 1858 af universitetskanslern till innehafvare af
platsen. Utnämningen hade haft ett förspel, som var egen-
domligt nog. Till en början var Styffes ansökning icke åt-
följd af något tjänstgöringsbetyg, och när han före förslagets
upprättande omsider insände ett sådant, befanns det vara
nio år gammalt. I och för sig var det emellertid mycket
vackert, ty det vitsordade, att han med utmärkt nit, grund-

298 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSI50K. 1!)1().

lig sakkunskaj) och skicklighet utfört sina åligganden samt
på ett sätt, som förtjänade det högsta erkännande, synner-
ligen gagnat arbetet inom riksarkivet. Att han ej begärde
något nytt, får väl anses vittna om hans dåvarande förhål-
lande till sin chef, men det var onekligen en formell urakt-
låtenhet, som också blef vederbörligen framhållen. Vid om-
röstningen i konsistoriet erhöll Styffe 10 röster, däribland
ordförandens, till första rummet; teologie docenten och biblio-
teksamanuensen Landberg 10 röster till första, 9 till andra
och 1 till tredje rummet; amanuensen Lagerberg 11 röster till
andra och 9 till tredje samt amanuensen Ekholm 10 röster till
tredje rummet. Statuterna föreskrefvo, att den, som erhållit
mer än hälften ai de afgifna rösterna till något rum, i det-
samma skulle uppföras, och det yrkades nu, att på grund af
ordförandens utslagsröst Styffe skulle uppföras i det första.
Men majoriteten beslöt under åberopande af § 79 i samma
statuter, att ny omröstning om första rummet skulle anställas.
Därvid inträffade, att en af de herrar professorer, som röstat
på Styffe, före andra voteringen på grund af illamående af-
lägsnade sig. En annan hade frånvarande inskickat voterings-
sedel, och då det yrkades, att man borde uppskjuta andra
omröstningen, tills denne professor kunde infinna sig, eller ock
ånyo infordra hans votum, afslogos båda delarne. På grund
häraf erhöll vid andra omröstningen Landberg 10 röster, Styffe
endast 8, och den förre uppfördes alltså i första rummet.
Till andra rummet hade Lagerberg mer än hälften af de af-
gifna rösterna och ansågs följaktligen icke därifrån kunna
utestängas. Alltså återstod endast att sätta Styffe i tredje
rummet, då Ekholm endast fått 10 röster; hade denne fått
en röst till, hade Styffe varit utestängd från förslaget: onek-
ligen ett sällsamt resultat, då halfva konsistoriet satt honom
i första rummet. Styffe besvärade sig under anförande, att
§ 79 endast afsåge det fall, att flere än två fått röster till ett
förslagsrum, då omröstningen borde anställas mellan de ire,
som fått de flesta rösterna, men att den ej af såg ett fall som
det förevarande; då enligt § 29 i statuterna och 2.3 kap. 3
paragr. rättegångsbalken ordförandens utslagsröst borde gälla;
eljes kunde det hända, om ej någon tillfällighet, såsom nu,
inträffade, att den nya omröstningen gåfve samma resultat
som den förra, men konsistoriet vidtog ingen ändring i för-

BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 299

slaget.^ Styffe hade emellertid från olika håll fått de vack-
raste erkännanden för sin utomordentliga forskningsförmåga
och arbetsamhet och man framhöll icke minst hans prisvärda
hjälpsamhet mot alla forskare. Utan tvifvel var kanslerns
val det för universitetsbiblioteket bästa men Styffes biblio-
teksmeriter voro onekligen icke stora; han hade sedan 1847
biträdt vid vården af riksarkivets bibliotek, som visserligen
den tiden var mera omfattande än nu, då till riksarkivet allt
svenskt tryck skulle lämnas. I allmän lärdom åter och i lit-
terära förtjänster stod han gifvetvis långt framför sina med-
sökande, och den metodiska olikheten i behandlingen af ett
arkiv och ett bibliotek hade den tiden ej framträdt så skarpt
som i våra dagar. Man anförde som ett hufvudskäl för hans
utnämning, att Uppsala stora handskriftssamling behöfde ord-
nas, men detta var i och för sig visserligen icke någon egent-
lig eller hufvudsaklig bibliotekssjmpunkt.

I Uppsala stannade Styffe till 1882 efter att redan 1864
ha befordrats till universitetsbibliotekarie. Vi ha om hans
verksamhet för universitetsbiblioteket vändt oss till hans efter-
trädare, och denne har välvilligt ställt till vårt förfogande
några betraktelser, livilka vi i det följande hufvudsakligen
skola begagna.

Man måste för att rättvist bedöma Styffes verksamhet
som bibliotekarie erinra sig de svårigheter, under hvilka han
arbetade. Sådana beredde först och främst lokalerna. Under
större delen af hans ämbetstid kunde endast några små rum
på södra gafveln uppvärmas; de stora salarna voro under
större delen af året utkylda. Först 1877, fem år före hans
afgång, inleddes värmeledning, och äfven därefter fortforo
bottenvåningens två halfvor att åtskiljas af en oeldad vesti-
bul. Utrymmet var därjämte sedan lång tid tillbaka otill-
räckligt och Styffes upprepade försök att afhjälpa detta miss-
förhållande misslyckades helt och hållet. Trängseln inom de

' § 29 lydde: »Vid öfverläggning, omröstning och uppfattande af be-
slut, med hvad mera till laga rättegång hörer, .ställe consistorium majus
sig till efterrättelse hvad allmän lag och dithörando förordningar i thy fall
stadga», och § 79: »Det förslag, consistorimn härefter upprätta bör, skall
genom sammanräkning af de serskilda förslagsrösterna bestämmas, och dera
uppföras hvar och en i det rum, hvartill han flera än hälften af de afgifna
rösterna erhållit. För bestämmande af röstöfvervigten till andra eller tredje
förslagsrummet, må röster, som sökande till högre rum undfått, samman-
räknas med dem, han till det lägre vunnit. Blifver ordningen ändå obe-
stämd, roste consistorium om hvarje rum serskildt mellan de tre, hvilka
flesta rösterna tillfallit.»

300 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

olika bokafdelningarna var också vid hans afgång oerhörd
och att vidmakthålla någon verklig ordning var icke längre
möjligt.

En annan svårighet beredde personalen. Hans ordinarie
medhjälpare voro alla rätt gamla. En var tio år, en fyra år
äldre än han själf, en tredje endast ett år yngre och någon
omsättning skedde icke förrän under hans sista år. Ingen af
de ordinarie biträdena var någon modernt skolad biblioteks-
man, ingen utmärkte sig heller genom allmän lärdom, och
deras verksamhet var hufvudsakligen riktad på utlåningen.
Det är lätt för dem, som ha någon erfarenhet på motsvarande
områden, att inse, hvilken hämsko, som härigenom lades på
Styffes verksamhet som chef. Ville han ha någon förändring
genomförd, fick han gemenligen själf lägga hand vid verket,
och detta gällde äfven så enkla saker som omflyttningar inom
bokförrådet för beredande af bättre utrymme. Ofta nog var
han för uppgifter, som lågo utanför utlåningen, hänvisad till
de extra ordinarie amanuensernas hjälp och i valet af dylika
visade han ej sällan god blick.

Själf var han mera danad till forskare än till ämbetsman
och han lärer icke ha ägt förmågan att rätt fördela arbetet
mellan biträdena, att öfvervaka deras verksamhet och att
sammanhålla det hela; en livar fick tämligen sköta sig själf.
Icke heller torde han fäst tillräcklig vikt vid det verkliga
behofvet att bringa ordning i bokmassorna eller lyckades han
uppgöra och genomföra något system för grupperingen, men
svårigheterna härför voro på hans tid, såsom vi redan sett,
stora, kanske oöfvervinnehga.

Å andra sidan ägde han flera förutsättningar för att blifva
en god bibliotekarie, den utomordentliga arbetsförmågan och
plikttroheten, den stora beläsenheten och det vetenskapliga
intresset. Han vakade noga öfver att de böcker, som för det
dåvarande ringa anslaget kunde inköpas, blefvo af förstklassig
art. Det var en själffallen sak, att förvärfven på den histo-
riska af delningen och på andra, som stodo denna nära, gjordes
med fin urskiljning, men hans intresse för historien kom
honom ingalunda att åsidosätta andra vetenskapers berät-
tigade kraf. Intresserade representanter för desamma funno
alltid hos honom ett villigt öra; de botaniska och zoologiska
afdelningarnas förökande på hans tid buro också vittne därom.
I allmänhet sökte han noga följa med tidskriftslitteraturen

BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 301

för att bilda sig ett säkert omdöme om värdet af utkom-
mande arbeten.

Själf kände han väl till sitt biblioteks skatter; hans stora
beläsenhet och ett nästan fenomenalt minne satte honom i
stånd att på de mest skilda områden stå till hands med lit-
terärhistoriska upplysningar, vare sig det gällde muntliga eller
skriftliga framställningar. Hans från riksarkivet kända hjälp-
samhet förnekade sig icke heller i Uppsala och äfven när det
gällde rätt omfattande frågor, underkastade han sig både
besvärliga och tidsödande undersökningar. Verkliga forskare,
särskildt på det historiska området, kom han gärna med väl-
vilja till mötes, låt vara att, om han en gång fattat mindre
god tanke om en person, han hade svårt att komma däri-
från. Och han tvekade aldrig att för en forskares räkning offra
sin tid och sin person för att göra biblioteket tillgängligt på
tider, då det annars var stängdt. Själf tillbragte han där sin
mesta tid, så länge dagsljuset tillät, och när han på somrarne läm-
nade Uppsala, brukade han af egna medel anslå ett par hundra
kronor åt någon extra ordinarie för att hålla verket i gång.

Styffes bestående förtjänst om universitetsbiblioteket låg
emellertid däri, att han bragte ordning i dess betydande från
många skilda håll och under loppet af halftannat århundrade
sammanbragta handskriftssamling, som vid hans tillträde till
chefsplatsen snart sagdt befann sig i ett verkligt kaos. Endast
den, som sett, huru det såg ut före hans tid, kan bilda sig
en föreställning om, hvilket ihärdigt och planmässigt arbete
som krafts för att göra sig till herre öfver dessa oordnade
massor. De flesta skulle ryggat tillbaka för uppgiften såsom
öfverstigande en mans krafter, och hans föregångare alltsedan
Benzelii dagar hade gjort så. Men Styffe grep oförskräckt
verket an och förde det till stor del till ett lyckligt slut,
ehuru han därvid just icke hade att påräkna någon annan
arbetskraft än sin egen. Han skulle ej heller kunnat lösa
den svåra uppgiften, om han icke ägt så omfattande insikter
i den allmänna lärdomshistorien och särskildt varit så djupt
förtrogen med Sveriges häfder som ingen annan på hans tid.
Naturligt nog grep han sig först an med de historiskt-geo-
grafiska samlingarna, som lågo hans speciella studier närmast,
samt slutförde deras ordnande och katalogiserande. Men i
det stora hela voro äfven öfriga afdelningar grupperade och
rätt väl ordnade samt delvis förtecknade, när han afgick.

302 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Det var nog den förre arkivmannens intressen, som härvid
i främsta rummet gjorde sig gällande, om än ett biblioteks
handskrifter i sin helhet svårligen kunna behandlas på samma
sätt som ett arkivs. Men äfven om ur modern arkivsynpunkt
en och annan erinran skulle kunna göras mot det sätt, hvarpå
universitetsbibliotekets handskrifter, åtminstone delvis, ordnats
och fördelats, måste det erkännas, att tack vare förträffliga
kataloger det numera är jämförelsevis lätt för en forskare att
finna sig till rätta bland desamma.

Sin förkärlek för Sveriges arkivväsen bevarade Styffe för
öfrigt äfven som universitetsbibliotekarie. Hans forne anta-
gonist riksarkivarien J. J. Nordström af led 1874, och det
synes vara uppenbart, att Styffe närt önskningar och för-
hoppningar att blifva hans efterträdare. I Svensk tidskrift
1874, som den tiden redigerades af Hans Forssell, fick han
införd en artikel »Om svenska statsarkiverne», som väl är att
anse som ett slags specimen för platsen. Det är en ur arkiv-
synpunkt intressant uppsats, i viss mån ett program, rikt på
idéer, som sedermera till god del realiserats, om än i det mesta
utan Styffes medverkan. Riksarkivet saknade den tiden ännu
särskild instruktion. Författaren påpekar behofvet af en så-
dan, och den första instruktionen utfärdades redan i slutet
af samma år. Han erinrar, att riksarkivet torde vara »det
enda verk i Sverige», som icke afgaf något slags årsberättelse,
och i den nya instruktionen föreskrefs en sådan. Han kriti-
serar den då och ännu långt efteråt bestående fördelningen
af riksarkivet i en »historisk» och en »administrativ» af del-
ning, och denna fördelning har omsider genom riksarkivets
senaste instruktion (1909) försvunnit. Han påyrkar en all-
män arkivstadga, och en sådan har utkommet 1900. Han
framhåller önskvärdheten af de offentliga arkivens centralise-
ring, och en sådan har tagit sin början både i hufvudstaden
och i landsorten. Han förutser särskildt den öfverflyttning
af en stor del utaf kollegiernas handlingar till riksarkivet, som
i våra dagar blifvit en verklighet. Han berör den ömtåliga
frågan om utgallring eller förstöring af handlingar, som efter
ett antal år måste anses ha förlorat allt värde både för admi-
nistrationen och den historiska forskningen, och den står för
närvarande på dagordningen. Icke minst uppehåller han sig
vid önskvärdheten att få historiska handlingar tryckta och
nämner bland annat ett urval af Axel Oxenstiernas skrifter

BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 303

och brefväxling, som han ejcälf efter ett antal år skulle få
tillfredsställelsen att förbereda och börja utgifva; rådsproto-
kollen under Sveriges storhetstid, och första delen af en dylik
serie utkom redan 1878; en samling af äldre svenska riksdags-
akter, och en sådan började utgifvas 1887; en samling af
rikets ständers bref från och med 1719, delvis i utdrag, och
en sådan publikation har genom riksarkivets försorg börjat
utkomma 1909, o. s. v. De förhoppningar, som Styffe i
nämnda hänseende kunnat göra sig, gingo emellertid icke i
fullbordan. Till Nordströms efterträdare utnämndes R. M.
Bowallius, som sålunda äfven denna gång gick Styffe i vägen.
Dennes frände C. G. Malmström sökte trösta honom. »I
Uppsala», skref han, »är du buren på händerna och säker-
ligen den mest populäre man vid universitetet, och det är
icke heller en ringa sak att vara allas vetenskaplige rådgifvare
och vägvisare. Om du blott ville lägga något mera på dina
medhjälpares skuldror.»

Styffes grundade anseende icke blott som biblioteks- utan
äfven som arkivman togs emellertid af regeringen i anspråk,
då han vid den lönereglering, som i midten af 1870-talet för
de centrala ämbetsverken genomfördes, kallades till ledamot
i löneregleringskommittén hvad riksarkivet och kungl. biblio-
teket angick. T den organisation, som förstnämnda ämbets-
verk fick genom 1877 års instruktion, torde Styffe sålunda
haft en väsentlig andel, och det var hans från kommitté-
majoritetens afvikande mening rörande behofvet af en tredje
tjänsteman i aktuarie- eller arkivariegraden, som lyckades
vinna kungl. maj:ts och riksdagens bifall.

Hans stora vetenskapliga förtjänster hade redan 1858
beredt honom plats i vitterhetsakademien, där han tog in-
träde med en afhandling om de så kallade grundregalernas
uppkomst och tillämpning i Sverige intill midten af 16:de
århundradet samt om det föregifna Helgeandsholms mötes
beslut, och 1874 invaldes han till ledamot i vetenskapsaka-
demien.

Vistelsen i Uppsala blef för Styffe rik på vetenskaplig
])roduktion af den art, som redan tidigt hade visat sig mest
öfverensstämma med hans begåfning och intressen. 1859 ut-

304 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

kom första delen af »Bidrag till Skandinaviens historia ur
utländska arkiver samlade och utgifna af Carl Gustaf Styffe».
Den följdes 1864 af en andra, 1870 af en tredje och 1875 af
en fjärde deJ. Femte delen utkom 1884, alltså först sedan
Styffe lämnat Uppsala; den bör emellertid gifvetvis behand-
las i sammanhang med de föregående. För Sveriges medel-
tid hade man en viktig urkundspublikation i Svenskt diplo-
matarium, efter Liljegrens död fortsatt af hans efterträdare
riksantikvarien B. E. Hildebrand. Men det var ett enskiklt
företag, som måste skötas vid sidan af alltmera maktpålig-
gande ämbetsgöromål och som följaktligen endast långsamt
kunde framskrida; det omfattade därjämte urkunder af alla
slag, offentliga såväl som enskilda. Styffe beslöt att börja
vid en tidpunkt, dit diplomatariet under den dåvarande ut-
gifvaren knappast kunde antagas hinna, och han begränsade
sig till de urkunder, som hade betydelse för det offentliga,
närmast för den politiska historien. Det skulle nämligen vara
en urkuhdspublikation. Materialet samlades i främsta rum-
met ur utländska arkiv, framförallt i Köpenhamn, östersjö-
städerna, Lybeck, Wismar, Rostock, Stettin, Danzig, Königs-
berg, Reval, men äfven från andra tyska städer, hvilka Styffe
under upprepade forskningsresor haft tillfälle besöka, och de
svenska handskriftssamlingarna fingo också lämna sina bidrag.
Sammanlagd t utgaf han på detta sätt omkring 1,100 bref
och urkunder. Redan detta var en förtjänstfull gärning, ty
de flesta numren voro af verkligt intresse. Men därjämte
försåg han sina texter under det anspråkslösa namnet »in-
ledningar» med historiska öfversikter af den behandlade pe-
rioden, öfversikter, som för hvarje del växte uti omfång och
intresse och småningom för öfverskådlighetens skull indelades i
kapitel. De utgöra också Styffes förnämsta insats i svensk
historieskrifning och på samma gång ännu i dag den förnämsta
vetenskapliga behandlingen af vår senare medeltid. Genom
sin metod har han dessutom utöfvat ett betydande inflytande
på vår nyare historiska forskning; vi ha många gått i skola
hos honom. Ingenting är här offradt för frasen, framställ-
ningen är så objektiv som möjligt, snart sagdt hvartenda
faktinn stödt med en källhänvisning i noterna eller med en
hänvisning till de åtföljande texterna, och äfven hypoteserna,
som svårligen kunna undvaras i en skildring af vår medeltid,
ledsagas regelbundet af bestyrkande omständigheter. Här

BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 305

möter å andra sidan ingen fullt genomarbetad och uttöm-
mande historisk framställning; inledningarna, i synnerhet i de
tre sista delarne, bestå snarast af hvad man skulle vilja kalla
exkurser öfver det ena eller andra ämnet, och med dessa
för ögonen tvekar läsaren säkerligen icke hvilket parti han
skall taga i den gamla tvisten, om historieskrif ningen hör till
skönlitteraturen eller vetenskapen. Visserligen åldras äfven
de lärdaste vetenskapliga framställningar af historien och en
senare forskning har nog haft både rättelser och tillägg att
göra till Styffes inledningar. De komma dock alltid att kvar-
stå som vackra förebilder af samvetsgrann forskning och
skarpsinnig tolkning.

Den utförligaste inledningen (330 sidor) åtföljer fjärde
delen och gäller Sten Sture den äldres tid. Styffes stil är i
allmänhet synnerligt enkel och till och med torr, oratoriska
blomster försmår han konsekvent; men i fråga om Sten Sture
d. ä. höjer stilen sig på slutet till en viss värme. Har Styffe
i sina medeltidsskildringar haft någon hjälte, så har det varit
gamle herr Sten. Framställningen af det fjärdedelsårhundrade,
hvarunder dennes personlighet behärskade Sverige, blef äfven
i annat hänseende af intresse. Författaren hade att taga
position dels mot den danska historieskrifningen, som i Palu-
dan-Miiller och framför allt i Allen fått så framstående och
vältaliga representanter, dels mot den hierarkiska uppfatt-
ningen, som i Sverige, när fjärde delen kom ut, haft sin för-
nämste målsman i Reuterdahl. Styffe såg i Sten Sture i flere
hänseenden Gustaf Vasas föregångare och i rörelserna på hans
tid förebuden till de stora brytningar, som under den senares
regering inträffade. För den katolska hierarkien hade han
ringa sympati och den ståndpunkt han intog var en utpräg-
ladt svensk-nationell. Måhända gick han något för långt.
Teckningen af konung Hans gjorde honom bekymmer, såsom
hans brefväxling med en yngre vän nogsamt visar. Han
ville göra det mindre lätt, skrifver han, »att parafrasera Olai
Petri beskedliga yttrande om hans fromhet och redlighet»,
men använde någon gång nog så svaga argument. Det gick
måhända här som i hans personliga beröringar. Hade han
kommit att fatta motvilja mot någon, hade han svårt att
öfvervinna den. I det stora hela torde dock hans grundupp-
fattning kvarstå orubbad. Den femte delens inledning stan-
nade med Svante Stures död — andra sysselsättningar hade

Vetenskapsakademiens Ärshok. 8. 1910. 20

306 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

börjat upptaga hans tid — och den ganska ingående kritik han
här på några ställen ägnar Allens framställning synes i det
hela vara rätt väl befogad. I förordet till denna del läm-
nar han därjämte en intressant öfversikt af källorna till tidens
historia, som vittnar om stor sakkännedom.

Styffe fick aldrig uppträda som akademisk lärare. Genom
de fem delarne »Bidrag till Skandinaviens historia» har han
emellertid i ej ringa mån, såsom redan är framhållet, influerat
på den svenska historieforskningen, och en och annan yngre
historiker kunde genom den personliga beröringen med honom
lära mycket. En af dessa, hans efterträdare som universitets-
bibliotekarie, har i det afseendet gifvit honom ett vackert
erkännande. »Den tid», skrifver han till Styffes åttioårsdag,
»var den lyckligaste af alla, när jag som ung docent under
din ledning fördjupade mig i vår medeltid. Det var herrliga
eftermiddagar, då vi sutto tillsammans på biblioteket öfver
våra luntor och du frikostigt gaf mig del både af din lärdom
och din snusdosa, den ena lika outtömlig som den andra.»

De ofvan behandlade »Bidragen» voro ej de enda fruk-
terna af Styffes litterära produktion under Uppsalatiden.
Under en utländsk forskningsresa 1857 kom han i Schwerin
att få se ett bref från Gustaf II Adolf till den mecklenburg-
ske hertigen Adolf Fredrik och detta fynd väckte enligt hans
egen utsago tanken på att utgifva den store konungens bref,
hans tal och uppsatser i olika ämnen. Tanken förverkligades
1861, då publikationen »Konung Gustaf II Adolfs skrifter»
utgafs. Det var närmast denna, som förskaffade Styffe sven-
ska akademiens kungl. pris. Samlingen af konungens bref
var emellertid gifvetvis ofullständig, Gustaf Droysen utgaf
1877 ett supplement af bref hufvudsakligen till tyska furstar,
och på gamla dagar önskade Styffe att kunna gifva ut en
reviderad och fullständigad upplaga af sin samling, men denna
önskan kunde aldrig förverkligas.

Ännu ett betydande verk förskrifver sig från Styffes
Uppsalatid. Han hade sedan ungdomen varit lifligt intresse-
rad för Sveriges geografi och topografi. Under sysslandet
med »Bidragen till Skandinaviens historia» samlades ett stort
material af excerpter ur urkunder och anteckningar af olika
slag och detta använde han för det arbete, som 1867 utgafs

BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 307

under titeln »Skandinavien nnder unionstiden. Ett bidrag
till den historiska geografien». Det är som bekant på sitt
område ett klassiskt verk, en oumbärlig uppslagsbok för livar
och en, som sysselsätter sig med Skandinaviens, framför allt
Sveriges geografi under ifrågavarande period, och rikt på
intressanta uppgifter af alla slag; också har det belönats med
vetenskapsakademiens Letterstedtska pris. En andra upplaga
utkom 1880; Styffe var emellertid missnöjd med densamma.
Ett arbete som detta, som måste grunda sig på tusentals
otryckta handlingar, jordeböcker, godslängder o. s. v., kan
ju icke heller med första taget, icke ens med det andra blifva
fullständigt eller uttömmande. Ett enda nytt fynd kan rubba
ett årtal eller en annan uppgift eller ett resonemang. Ehuru
den andra upplagan icke var utsåld, ville han därför utgifva
en tredje. Det var den sista litterära verksamhet, som syssel-
satte honom under hans långa lif. Hans egna förarbeten
voro rätt betydande och han anvisade en del af sin kvar-
låtenskap till planens förverkligande.^

Vid uppnådd pensionsålder sökte och erhöll Styffe 1882
afsked som universitetsbibliotekarie och hade den tillfreds-
ställelsen att se sin lärjunge och vän Claes Annerstedt som
efterträdare. Själf flyttade han till Stockholm. Om Uppsala-
tiden skref han längre fram, att den var den lyckligaste af
hans lefnad; han hade »en tämligen oberoende ställning, i
det hela mycket hederligt folk att göra med och dessutom
flera personliga vänner» och en annan gång: »Uppsala är mig
af gammalt mera kär än någon annan ort.» Men af skedet
begagnade han icke för att slå sig till ro. En ny verksam-
hetsperiod började i stället uti Stockholm, som, om än med
efter hand af tagande krafter, sträckte sig öfver ett fjärdedels
sekel: helt visst en ganska sällsynt företeelse. Till en början
var det femte delen af de ofvan nämnda »Bidragen till Skan-
dinaviens historia», som tog hans tid i anspråk, men han var
glad, när arbetet därmed 1884 var undangjordt, ty ett annat
intresse hade lagt beslag på honom.

En tullförvaltare Berger i C4öteborg donerade till vitter-
hetsakademien största delen af sin förmögenhet att användas

^ Den tredje upplagan torde också snart vara färdig.

308 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

för historiska och antikvariska ändamål och sedan testamen-
tet efter donatorns död 1882 vunnit laga kraft, beslöt aka-
demien, att iitaf större delen af räntorna ena hälften skulle
anslås till den ena, den andra till den andra af de angifna
uppgifterna samt tillsatte en historisk och en antikvarisk
nämnd för att föreslå medlens fördelning. I den historiska
nämnden insattes F. F. Carlson, C. G. Malmström och Styffe,
och den sistnämnde framträdde med det förslag, som också
genomdrefs, att akademien i främsta rummet skulle använda
de Bergerska medlens historiska hälft till utgifningen af Axel
Oxenstiernas skrifter och bref växling. »Ingen svensk stats-
man», yttrade han i en promemoria, »har så länge som Oxen-
stierna utöfvat en betydande politisk verksamhet och nedanom
tronen har ingen haft det inflytande och anseende, som han
under senare delen af sitt lif åtnjöt inom hela den civilise-
rade världen. Hans politiska skrifter och brefväxling om-
fatta en tidrymd af omkring femtio år, och det finnes knappt
någon af Europas gamla stater, hvars historia icke ur hans
efterlämnade papper får någon belysning. Ett beslut att
samla och utgifva ett urval af hans skrifter och brefväxling
skulle därföre icke blott för oss svenskar, då tredje sekular-
dagen af hans födelse inom kort inträffar, kunna gälla som
en skyldig minnesgärd, hvilket, om det lyckligt utföres, äfven
borde bereda en varaktig minnesvård, utan det bör också
kunna påräkna deltagande af det öfriga Europas häfdefors-
kare.» Men företaget vore också så omfattande och mötte
dessutom för själfva samlandet sådana svårigheter, att icke
någon enskild kunde åtaga sig detsamma, och det vore dess-
utom alltför viktigt att göras beroende af en enda persons
lifstråd, äfven om någon funnes, som kunde och ville åtaga
sig både det arbete och de kostnader, som det erfordrade.
Ville akademien för några år disponera öfver en del af de
Bergerska räntemedlen för en dylik publikation, främjade hon
följaktligen ett verk, som utan hennes ingripande åtminstone
för en längre tid torde blifva ogjordt och hvars vikt svår-
ligen torde kunna misskännas.

Det var en ungdomsdröm, som Styffe på detta sätt skulle
se förverkligad. Det var själfklart, att han skulle öfvertaga
ledningen liksom uppgöra planen och åt båda uppgifterna
ägnade sig den gamle oegennyttigt och med ungdomlig ifver.
Efter något vacklande bestämdes planen så, att publikatio-

BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 309

nen skulle ske i två serier, den ena omfattande dels hvad
man kunde kalla för Oxenstiernas skrifter i egentlig mening,
dels hans bref ordnade i kronologisk följd, den andra om-
fattande bref till honom ordnade efter brefskrifvare. Men
rikskanslerens egna bref voro till god del spridda kring Euro-
pas arkiv, och Styffe själf uppsökte trots årens växande
börda på åtskilliga resor till utlandet bref från honom, därvid
en gång åtföljd af en yngre vän, numera förste arkivarien
Sondén, som på egen hand gjorde andra upptäcktsfärder.
Äfven andra yngre historici ha biträdt vid insamlandet och
resultatet har bhfvit lysande nog, omkring 2,000 bref från
Axel Oxenstierna, anträffade i arkiv i Danmark, Tyskland,
Österrike, Nederländerna, England, Frankrike och Ryssland.
Uti utgifningen ha, utom Styffe själf, åtskilliga yngre krafter
deltagit, den nyssnämnde P. Sondén, J. F. Nyström, N. Eden,
S. Clason, H. Brulin. Samarbetet med en och annan lärer
icke alltid aflupit så lätt, ty den gamle hade i många stycken
sin mening för sig, som han icke gärna gick ifrån.

Själf utgaf Styffe två band af Oxenstiernas egna skrifter
och bref, samt af andra serien ett band med Jakob De la
Gardies bref; dessutom tog han personligen del i utgifningen
af Grotii bref. De två förstnämnda banden försåg han med
utförliga företal, som med en rikedom på arkivaliska detaljer
och historiska notiser vittnade om, huru fullständigt han be-
härskade materialet och hvilka grundliga insikter han hade
i allt som rörde Axel Oxenstiernas offentliga förhållanden.
Tillsammans utgåfvos under Styffes lifstid fjorton band. De
omfatta rikskanslerens egna skrifter och hans bref till och
med 1627 ; dessutom Gustaf II Adolfs, Hugo Grotii, Gabriel
Oxenstiernas, Jakob De la Gardies, Johan Baners, Gustaf
Horns och åtskilliga andra fältherrars, Carl Carlsson Gylden-
hielms, Johan Skyttes, Johan Kasimirs, Carl Bondes och
Louis De Geers bref till honom. Åt det band, som innehöll
de två sistnämndes bref jämte andra bref angående bergverk,
handel och finanser, ägnade Styffe särskildt intresse. »Sedan
barndomen», skref han en gång med hänsyftning på sist-
nämnda samling, »har jag haft intresse för våra bergverk.
Jag är född och uppfödd vid ahmbruk och tillbragte mitt
första studentår vid Gravendals järnverk, där en morbror
var förvaltare». Tillsammans utgör redan nu denna vackra
rad af band en värdig minnesvård åt Axel Oxenstierna; en

310 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

livar, som läser hans bref, måste gripas af beundran för denne
den mest storslagne och helgjutne af svenske statsmän nedanom
tronen. Men samlingen utgör också en vacker minnesvård
åt upphofsmannens och ledarens aldrig svikande intresse och
ihärdighet. Den ställer sig värdigt vid sidan af de stora
tyska pubhkationerna af Fredrik II:s skrifter och brefväx-
ling, af brefven och aktstyckena till den store kurfurstens
historia.

Åtskilliga författarplaner sysselsatte därjämte Styffe
under vistelsen i Stockholm men af de flesta blef det ingen-
ting. Svenska jordens gamla beskattning, Uppkomsten af
bestämd skillnad mellan frälse- och skattejord, Öfversikt af
länsindelningen sedan 1634, Gränsregleringen mot Norge 1738
—1766, Sveriges inre framsteg och tillstånd under sjuttonde
seklet, Om Sveriges gränser mot Danmark och Norge, Väster-
götlands bidrag till Älfsborgslösen 1613—19 höra till sådana
projekt och till somliga finnas ofullständiga utkast i koncept.
Man kan beklaga, att dylika planer ej kommo till utförande,
då man af Styffes gedigna kunskaper och rika samlingar
kunnat vänta intressanta resultat. >^Det finnes knappt något
land i Europa», skrifver han en gång, »där de adliga privi-
legierna bibehålHts så länge som här och där regeringen visat
sig så likgiltig för orättvisan af det gamla beskattningssättet.
Sedan Karl XII har ingen af våra konungar intresserat sig
för en reform i denna fråga», och man skulle gärna velat se
en sammanhängande bevisföring för denna sats. Men Styffe
var nog mera den lärde samlaren och forskaren än författa-
ren. Han saknade den inre värme och lifaktighet, som drif-
ver fram den rika produktionen äfven på det vetenskapliga
området, han saknade väl äfven den lätthet att forma tan-
karna i ord eller att omsätta dem i skrift, som är en viktig
förutsättning för ett rikare författarskap; icke heller ägde
han en skymt af författarfåfänga, af begär att se sina större
eller mindre forskningsresultat på tryck. Han tyckes också,
om man bortser från de betydande verken »Bidrag till
Skandinaviens historia» och »Skandinavien under unionstiden»,
haft svårt att en längre tid koncentrera sig kring någon viss
uppgift. »Tyvärr», skrifver han själf under arbetet med sista
delen af Bidragen, »hör det till mina svagheter att byta om
sysselsättning, emedan jag finner så många böcker intressanta,

BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 311

och ehuru jag hoppas kunna draga ett och annat korn äfven
ur det material, som danskarna rufvat på i mer än 350 år,
har jag ändock svårt att hålla mig vid skrif bordet.» Ett par
tidskriftsuppsatser, en liten topografisk broschyr rörande
behandlingen af en kronans tomt i Stockholm jämte en lång
rad bidrag (hufvudsakligen aktstycken) till Västergötlands af
honom lifligt omhuldade fornminnesförenings tidskrift äro vid
sidan af Axel Oxenstiernas skrifter och bref växling och sista
delen af »Bidrag till Skandinaviens historia» de synliga
litterära frukterna af Styffes vistelse i Stockholm. Vi ha
nyss berört de planerade studierna öfver Sveriges äldre be-
skattningsväsen. Äfven en annan plan skulle man gärna sett
utförd af Styffes hand, den om gränsregleringen mellan Sverige
och Norge under frihetstiden, om hvilken han i ett bref fäller
några hårda ord. »Jag har besynnerligt nog», skrifver han
en gång, »kommit in på den s. k. frihetstiden, egentligen blott
för frågan om gränsregleringen med Norge 1738 — 66, ty så
länge drog det ut, ifrån det att arbetet på marken verkligen
började, tills alla riksrösen voro uppsatta, och tillstår, att
jag blifvit utledsen vid det nya adelsväldets sätt att behandla
den frågan. Det gjordes ingen arkivundersökning, icke heller
fingo ingenjörerna, som utförde arbetet, någon lista på de
hemman, som gränsade mot Norge, hvilket icke borde varit
svårt att åtminstone för den södra delen klara, oaktadt det
sattes förbud på alla s. k. tvister eller omtvistade områden,
med den påföljd att en bonde i Värmland fick vatten och
bröd för löftäkt på egen mark. En del af personalen var så
okunnig om hufvuddokumentet, att den Stettinska freden
ett par gånger åberopades i stället för den Sjöredska af 1613.»
Vi våga ej afgöra, om Styffes dom i alla delar är berättigad,
men det torde förtjäna en undersökning. På frågan om
Sveriges gränser var han för öfrigt specialist och ett ämne,
som han gärna muntligen återkom till, var den förändring
af öfverenskommelsen i Knäred, som Kristian IV på eget
bevåg skulle gjort sig skyldig till.

Att arkivväsendet alltjämt skulle intressera Styffe faller
af sig själft. Särskildt följde han med deltagande och kritik
den i slutet af 1890-talet framväxande landsarkivorganisatio-
nen. Med en ny artikel om vårt arkivväsen tog han upp-
repade gånger itu och en sådan föreligger nästan färdig bland
hans koncept men blef oss veterligen aldrig tryckt. Vadstenas

312 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

olämplighet som säte för ett landsarkiv framhöll han skarpt,
det var den sämsta lokal för ett arkiv, som man kunde hitta
på, och däri kunde han visserligen ha rätt. Så mycket var-
mare omfattade han förslaget att lägga ett landsarkiv i Göte-
borg och återkom gärna muntligen till detsamma; till och
med lokalen hade han utsett : det kunde lämpligen vara skansen
Kronan. Han fick väl upplefva k. maj:ts proposition, men
icke riksdagens beslut, att ett landsarkiv verkligen skulle
förläggas till sistnämnda stad, men det är att hoppas, att
han skulle varit belåten med att icke den gamla skansen
anvisades för ändamålet, utan att en ny byggnad för det-
samma blir uppförd.

Det var den lärde forskarens händelselösa lif, som Styffe
i det stora hela förde, där milstenarna betecknas af utgifna
skrifter. I det offentliga lifvet, det politiska eller kommu-
nala, deltog han föga eller alldeles icke, för offentliga öfver-
läggningar var han nog icke danad, och för praktiska värf, vare
sig det gällde affärer eller förströelser, höll han sig främmande.
Han ägde en yngre vän, hvars lif liga sinne vid sidan af
vetenskapen öfven sökte näring både i praktisk verksamhet
och i sporten. »Din kärlek för sjölifvet», skref Styffe en
gång från västkusten i karakteristiska ordalag, »oroar mig,
särdeles det sista äfventyret, hvilket med förlof sagdt smakar
något landkrabba, ty rätta sjömän låta icke sina farkoster
kantra. För oss bokmänniskor är vattnet ett fientligt ele-
ment, hvilket så mycket som möjhgt bör undvikas till och
med vid eldsvådor, de enda tillfällen, då det kan vara till
något gagn. Jag för min del finner det lika behagligt att se
hafvet från en klippa som från ett linieskepp, äfven i det
lugnaste väder, och har här icke varit på sjön mer än ett
par gånger för att komma öfver till Koön. Däremot går jag
ofta upp på de högsta delarne af ön och ser där så mycket
jag önskar af det ofruktbara hafvet, som slukat så många
litterära skatter men aldrig, så vidt jag vet, gifvit något ifrån
sig. Af landvinningar anser jag också de, som göras från
hafvet, vara de intressantaste, liksom de äro de minst blo-
diga» och han tillägger ännu ett par ord om »det ödsliga

BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 313

hafvet», som blott var till för fiskare och för att Lättare
komma ifrån det ena landet till det andra.

Styffe framlefde sitt lif ogift. En ersättning fann han i
umgänget med vänner och i ett rikt, med r.rskillning ökadt
bibliotek, som visst icke ensamt omfattade historia och geo-
grafi utan äfven andra vetenskaper. Botaniken intresserade
honom äfven på gamla dagar och sista gången vi besökte
honom, funno vi honom sysselsatt med några jämförande
bibelstudier. Efter öfverflyttningen till Stockholm fann han
för öfrigt ett hem dels hos brodern, öfverdirektören Knut
Styffe, dels hos kusinen, riksarkivarien Malmström och efter
den förres död ägnade honom hans svägerska en kvinnlig om-
vårdnad, som han tacksamt fastän efter hvad det sägs, när
den en och annan gång kom i konflikt med den gamle ung-
karlens vanor, en smula otåligt fördrog. Anspråkslös till
karaktären drog han sig undan både för offentliga utmärkel-
ser och allt slags offentlig- hyllning. ' Han uppnådde en så
hög ålder, att man icke gärna kunde undgå att emellanåt
göra den grånade vetenskapsmannen sin uppvaktning eller
bringa honom sin välönskan, men han var icke särdeles för-
tjust däri. »Jag tänkte nästan med saknad», skref han om
sin födelsedag 1900, på den tid, då jag kunde hålla den

hemlig Nu blir jag liksom ett annat sällsynt 'dyr'

för min ålder utpuffad af dagbladen.» Hans förströelser
utgjordes af resor. Ensam eller i sällskap, för forsknings-
syften eller för rekreation, hade han besökt flera af Europas
länder och i Sverige uppsökte han om somrarne gärna väst-
kusten eller ännu hellre Sköfde, där han kunde bo så, att
han icke såg något hus utan endast hade »gröna trän och
den blåa himmelen» framför sina fönster. Vi ha i det före-
gående mer än en gång talat om hans hjälpsamhet mot forskare.
Hans brefväxling med de lärde både inom och utom Sverige
vittnar om, huru han äfven skriftligen, så länge krafterna
räckte, stod till reds att dela med sig af sitt rika vetandes
skatter och han saknade ej erkännande därför. Du har ej
ringa del i de förtjänster mitt arbete möjligen kan äga, skref
L. A. Anjou till honom en gång om sin »Svenska kyrkore-
formationens historia», till hvilken Styffe lämnat många viktiga
upplysningar och källhänvisningar. Men tillmötesgåendet in-

* En honom 1893 af juridiska fakulteten i Uppsala erbjuden juris
doktorsvärdighet afböjde han.

314 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

skränkte sig icke endast till vetenskapliga notiser. Äfven med
penningar kom han mer än en till hjälp trots det, att hans
egna tillgångar voro rätt begränsade. En ungdomsvän talade
en gång om den »sinnets enfald», den »candor animi», som
utmärkte honom. Att han icke var fri från en stundom väl
oresonlig ensidighet i sitt sätt att bedöma och behandla per-
soner, vare sig lefvande eller döda, från en nog så seg en-
vishet i en gång fattade meningar ha vi redan vid ett par
tillfällen anfört, men i allmänhet var han försynt och väl-
villig i sitt uppträdande, och det lyckades stundom, om än
med något besvär, att få honom med på saker, som han från
början af visat.

»Semper in his studiis laboribusque viventi non intelligi-
tur, quando obrepat senectus», skref 1897 en lärd vän i
Lund med Ciceros ord till Styffe. Det tycktes bokstafligen
träffa in på denne. De ständigt ökade åren syntes omärkligt
nog glida förbi för honom och hans gestalt var reslig intill
det sista. Svårare sjukdomar hade han ej haft att lida af;
först på ålderdomen började han klaga öfver, att ögonen voro
dåliga,^ och det en gång så starka minnet började märkbart
aftaga, men de vetenskapliga intressena voro alltjämt lifliga.
När han på nittioårsdagen blef föremål för många, kanske i
hans ögon något besvärliga uppvaktningar, hördes han också
säga, att när han blef hundra år gammal, ämnade han resa
ur staden. En dylik utväg skulle han dock icke behöfva
vidtaga. Efter en kort sjukdom afled han den 20 mars 1908
nära 91 år gammal. Sin stora boksamling hade han testa-
menterat till Örebro högre allmänna läroverk. Själf en lär-
junge till Geijer, hade Styffe sett många yngre historici, Clas
Odhner, Martin Weibull, Elof Tegnér, Hans Forssell, Oscar
Alin, i förtid bäddas i grafven. Af hans egen generation
lefver ännu kvar den med honom i nära vänskap förbundne
fränden Carl Gustaf Malmström, äfven denne en märkesman
i den svenska historiska forskningen.

^ En ögonsjukdom hade han dock redan haft 1852.

BIBLIOGRAFI. — CARL GUSTAF STYFFE. 315

Bibliografi.

Landtdageii i Malmö år 1669 (akad. afh. Ups. 1845).

Om Sveriges kanalbyggnader intill medlet af 18:de seklet. 1 — 6 (akad.

afh. Sthlm och Ups. 1846).
Landtdagarne i Vestergötland 1676. 1—5 (akad. afh. Sthlm 1848

under J. H. Schröders presidium utan att författaren namnes;

äfven med gemensamt titelblad utan författarenamn: Handlingar

rörande landtdagarne i Vestergötland 1676. Jemte en öfversigt af

svenska landskapsrepresentationens utveckling samt krigsrörelserna

i Yestergötland nämnde år).
Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver, samlade och ut-

gifna (I. Sthlm 1859; II. Ib. 1864; III. Ib. 1870; IV. Ib. 1875;

V. Ib. 1884).
Skandinavien under unionstiden. Ett bidrag till den historiska geo-

gi'afieu (Sthlm 1867; andra uppl. Ib. 1880; en tredje upplaga

under utgifning).
Om Uppsala universitets biblioteksbygguad. (Utan titelblad. Ups.

1875.)
Några drag ur Stockholms stads förvaltuingshistoria, med särskildt af-

seende på tvisten om det s. k. qvarteret Bodarne. (Utan titel-
blad. Sthlm 1889.)

Förteckning på den boksamling, som tillhör Vestgöta nation i Uppsala.

Fortsättning. (Ups. 1843; anonym.)
Förteckning öfver de äldre handlingarna i Jönköpings rådhusarkiv.

(Handl. rör. Skandin. historia, XXXII. Sthlm 1851. Äfven i

särtryck.)
Förteckning på pergamentsbref i Christianstads rådhusarkiv. (Handl.

rör. Skandin. historia XXXV. Sthlm 1854; äfven i särtryck.)

Handlingar rörande Skandinaviens historia XXIX. (Sthlm 1848.)

Samling af instruktioner för högre och lägre tjenstemäu vid landt-
regeriugen i Sverige och Finland. (Sthlm 1852.)

Samling af instruktioner rörande den civila förvaltningen i Sverige och
Finland. (Sthlm 1856.)

Konung Gustaf II Adolfs skrifter. (Sthlm 1861.)

Bidrag till den katolska hierarkiens historia i Sverige 1463 — 1525;
Johan Hands dagbok under konung Gustaf II Adolfs resa till
Tyskland 1620; Riksrådet Gabriel Gustafssons berättelse om
mötet mellan konung Gustaf II Adolf och konung Kristian IV

316 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

i prästgården Ulfsbäck i Markaryds socken i Småland februari
1629 (alla tre i Historiska Handlingar VHI, Sthlm 1882; första
numret med biträde af E. Hildebrand).

Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling. Utgifna af
k. vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien. Afd. I: 1. His-
toriska och politiska skrifter (Sthlm 1888); Afd. I: 2. Bref
1606— 1G24 (Ib. 1896); Afd. H: 5. Jacob De la Gardies bref
1611—1650 (Ib. 1893.) (St. har dessutom mycket biträdt vid
utgifvande af Hugo Grotii bref till Axel Oxenstierna.)

Hugo Grotii bref till svenska konungahuset och andra svenskar (Hist.
Handlingar XIII (Sthlm 1892; äfven i särtryck med titel: Epi-
stolffi Hugonis Grotii ad doraum regiam Svecise et alios Svecos,
omnes fere ineditije).

1 tidshnften Freij.

Om den geogi-afiska undervisningen och dess förhållande till den natur-
vetenskapliga och historiska i allmänhet (1850; dessutom mindre
uppsatser och recensioner).

I TidsJcrift för litteratur.

Om aristokratfördömandet i svenska historien under folkungaätten och

unionstiden (Sthlm 1851).
Dalsland och dess innebyggare (1851).
Danska bidrag till Europas historiska etnograii (1851).

I Nordisk universitctstidsJcrift.

Om de nyaste upptäckterna i östra delen af Syrien. (Årg. VI, som
Styffe utgaf. Ups. 1861.)

/ VitterJiets-^ historie- och antiJcvitctsaJcademiens Handlingar.

Framställning af de så kallade grundregalernas uppkomst och tillämp-
ning i Sverige intill slutet af 16:de århundradet med anledning af
den uppdiktade berättelsen om ett riksdagsbeslut på Helgeandshol-
men 1282. (Bd XXIV; N. F. IV; Sthlm 1864.)

I SrensJc tidskrift utgifven af Hans Forssell.
Om svenska statsarkiverna (1874).

I Svensk tidskrift utgifven af F. von Scheele,

Uppsala mötes beslut af år 1593 och det nya kyrkolagsförslaget med
afseende på frågan om hela det gamla testamentets erkännande
såsom grundval för den rena evangeliska läran (1893).

BIBLIOGRAFI. — CARL GUSTAF STVFFE. 317

1 TJppJands fornminnesförenings tidskrift.

Om konung Olof Haraldssons vikingatåg in i Sigtuuafjärden och den
väg han tog för att komma därifrån {1894).

Skoklosters kyrka, med afseende på dess förhållande till forna kloster-
byggnader och dess förändringar i nyare tider (Ib.).

I Yästergötlands fornminnesförenings tidsJcrift.^

Västergötlands kyrkliga indelning vid reformationstiden (I: 2); Utdrag
ur Skara domkyrkas räkenskaper i kammararkivet 1572 — 1622
(I: 5); Skara domkyrkas inventarium 1583 (I: 5); Anteckningar
om Skara domkyrkas inkomster 1572 — 1626 (I: 5); Utdrag ur
räkning för Skara domkyrka 1632—1637 (I: 5); Ritningar af
Skara domkyrka 1692 och 1755 (I: 5); Om jordrefningens verk-
ställande i Redvägs härad 1620 (I: 6); Landshöfdingeembetets i
Elfsborgs län riksdagsrelation för åren 1751—1754 (I: 6); Lands-
höfdingeembetets i Skaraborgs län riksdagsrelation för åren 1755
— 1759 (I: 6); Äldre stadssigill från Västergötland under medel-
tiden (I: 6); Om slägten Gylta (jämte F. Ödberg; I: 6); Västgöta-
lagmannen Ture Jönssons bref om uppresningen emot k. Kristiern
II i sydvästra delen af riket 1521 (II: 1); Spridda handlingar från
k. Gustaf I:s regeringstid (II: 1); Reseanteckningar om Leckö
grefskap eller Åse, Kållands och Kinnefjärdings härad af Johan
Hadorph af år 1669 och 1671 med teckning af Husaby kyrka
(II: 1); Mariestads kyrkas byggnad. Med teckning (II: 1); Skara
stifts jordebok år 1540 (under samverkan med F. Odl)erg; II: 1).

I Samlingar idglfna för de skånsha landskapens historiska

och arkeologiska förening.

Halland i medlet af 17:de århundradet. Statistisk öfversikt (1877).

I Danske SamUnger. Anden rcekke. Bd. 4.

Utdrag ur Olof Celsii den ä:s dagbok under en resa genom Tyskland,
Frankrike och Italien 1696—1698.

^ Uppgifter meddelade af lektor F. Ödberg.

Emil Hildebrand.

K. vet.-akad:s årsbok. 8. 1910.

Tafl. 2.

'/\ytyl^4jC V^i^-^^L^-^cX/^^

BIOGRAFIER. — ERNST DANIELSON. 319

603.
Ernst Danielson.

* ^7i 1866. t ^-'h 1907.
Invald ^7: 1906.

Med porträtt.

Ernst Danielson föddes den 19 januari 1866 i Woxna
socken af Gäfleborgs län. Föräldrarna voro bruksförvaltaren
A. Danielson och hans hustru Anna Ståhl.

Sin första undervisning erhöll Danielson i Woxna folk-
skola 1871 — 1873; därefter, på grund af afflyttning från Woxna,
åtnjöt han privat undervisning åren 1873 — 1875, och fort-
satte slutligen sina skolstudier vid Upsala högre allmänna
läroverk 1875 — 1883, där studentexamen aflades på reallinjen
sistnämnda år.

Sedan Danielson aflagt studentexamen utbildade han
sig vidare som elev vid Arboga Mekaniska Verkstad i Arboga
och Elektriska Aktiebolagets i Stockholm jämväl i Arboga
förlagda verkstad åren 1883 — 1884.

Under åren 1884—1887 studerade han vid Kgl. Tekniska
Högskolan och erhöll afgångsbetyg från dess fackskola för
mekanisk teknologi.

Under den därpå följande tiden fortsatte Danielson sina
praktiska studier såsom assistentingeniör vid ofvannämnda
Elektriska Aktiebolags verkstad i Arboga 1887—1888. Under
större delen af 1888 utförde Danielson i Norrköping för
Aktiebolaget Tannins räkning åtskilliga experiment med elek-
trisk garfning. Efter dessa experiments afslutande blef han
åter anställd som assisterande ingeniör hos Elektriska Aktie-

320 VETENSKAPS AKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

bolaget i Arboga, hvilken befattning han innehade till som-
maren 1890, då han begaf sig till Nord-Amerikas Förenta
Stater. Här erhöll han till en början anställning vid The
Wenstrom Consolidated Dynamo and Motor Company, Balti-
more, Md., någon månad eller par på hösten 1890, och seder-
mera hos Thomson-Houston Electric Company, Lynn, Mass.,
hvilken firma under tiden tillsammans med annan firma om-
bildades till General Electric Company. Här arbetade han
åren 1890 — 1892, först såsom ritare, därefter som chef för
experimentellt elektrotekniskt laboratorium, därefter som be-
räknare af elektriskt maskineri.

År 1892 anmodades han af Allmänna Svenska Elektriska
Aktiebolaget i Västerås, efterträdare till of vannämnda Elektriska
Aktiebolaget i Stockholm, att blifva verkstadsföreståndare
och elektrisk ingeniör. Från 1893 års slut var han därjämte
förste elektriker hos samma firma.

Före tillträdandet af denna befattning företog han under
sommaren 1892 under återresan från Förenta Staterna en
studieresa genom England, Frankrike, Schweiz och Tyskland.
Hösten 1893 företog han ytterligare en några veckors stu-
dieresa i England och Skottland

I april 1895 lämnade Danielson åter Allmänna Svenska
Elektriska Aktiebolaget för att i Stockholm etablera sig som
konsulterande elektrotekniker. I denna sin egenskap utarbetade
han bland annat för doktor G. de Laval's räkning en plan
för tillgodogörande af Trollhättans vattenkraft.

Våren 1896 gjorde Danielson en studieresa till Tyskland,
Österrike, Ungern, Schweiz och Bayern.

Under vintern 1897 — 1898 företog han en studieresa till
Förenta Staterna samt besökte på återvägen större elektriska
anläggningar i England, Frankrike, Schweiz och Tyskland.

Våren 1899 följde en studieresa till Frankfurt a/Main;
hösten 1899 en kombinerad studie- och affärsresa till Berlin,
Niirnberg, Frankfurt, Amsterdam; slutligen i juni 1901 en
resa till Petersburg, denna dock mera affärs- än studieresa.

År 1900 antog han befattningen som teknisk direktör vid
Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget i Västerås och
kvarstod här uti tills han 1903 såg sig nödsakad att taga mera
hänsyn till sin försvagade hälsa, hvarvid han bosatte sig vid
Strömsholm. Här fortsatte han konsulterande verksamhet
för samma bolags räkning till hösten 1905.

BIOGRAFIER. — ERNST DANIELSON. 321

De senaste åren tillbragte lian dels på familjegården Stöp-
sjön i Värmland, dels vintern och våren 1905 — 1906 och
1906 — 1907 på Kanarieöarna (Teneriffa), för att genom hvila
och gynnsamt klimat söka förbättring för bröståkomma (tu-
berkulos).

Detta hopp visade sig dock förgäfves och Danielson
bortrycktes den 15 augusti 1907 från en verksamhet, af h vil-
ken man ännu kunnat vänta rika frukter. Han hade sedan
1898 varit förenad i äktenskap med Hedvig Marie-Louise
Zachrisson.

Vid hans frånfälle yttrades af yrkesmän om honom, att
»trots det han skördades af döden midt uti sin mannaålder
hade han dock uti sitt fack hunnit uträtta mer, än som van-
ligen förunnas en människa under ett långt lif. Den moderna
elektrotekniken har uti honom förlorat en af sina banbrytare
och märkesmän, hvars namn är kändt och aktadt i hela fack-
världen långt utom Sveriges och Europas gränser».

Danielson var på grund af sina förtjänster hedrad af
en del medlemskap i föreningar och offentliga uppdrag.
Sedan 1899 var han medlem af Svenska Teknologf öreningen,
och under den tid han bodde i Stockholm var han en tid
ordförande i dess Af delning för elektroteknik; 1894 invaldes
han till Foreign member of Institution of Electrical Engineers
i London, och 1895 till Associate member of American Insti-
tute of Electrical Engineers i New York. Han utnämndes
1897 till Riddare af Vasaorden samt invaldes samma år till
medlem af sällskapet Idun, Stockholm. Ytterligare utsågs
han till juryman vid Konst- och Industriutställningen i Stock-
holm 1897, och följande år till ledamot i Kommittén för utarbe-
tande af stadgar för elektriska anläggningar för belysning
och kraftöfverf öring, från h vilken befattning han dock senare
måste af gå på grund af hälsoskäl.

Den 10 januari 1906 invaldes Danielson till ledamot af
Kungl, Vetenskapsakademien, i dess tredje klass, i ledighet
efter framhdne Professor R. Thalén. Detta var den sista
utmärkelse som träffade honom; men Akademien skulle icke
mycket få draga fördel af den ökade och värdefulla sakkun-
skap som man hoppades i hans person skola tillföras Aka-
demiens tredje klass. Af hans hand finnes icke en rad

Vetenskapsakademieyls Årsbok. 8. 1910. 21

322 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅESBOK. 1910.

publicerad i Akademiens skrifter, utan hans arbeten göm-
mas uteslutande inom den elektrotekniska fackpressen, lik-
som Danielson's hela verksamhet faller inom detta viktiga
område.

Närmast hade väl på grund af Danielson's framstående
arbeten på det elektrotekniska området hans plats varit i
Akademiens nionde klass, för de tekniska vetenskaperna. Då
några, och bland dem en af de allra mest framstående med-
lemmarna af Akademiens tredje klass enade sig om att fö-
reslå hans inval i denna klass var det gifvetvis icke på
grund af Danielson's obestridligen mycket stora förtjänster
om den svenska elektrotekniken, utan på grund af att de
ansågo att bland hans teoretiska arbeten funnos sådana som
ägde betydelse icke blott i elektrotekniskt utan äfven i rent
fysikahskt hänseende.

Af dessa af Danielson offentliggjorda arbeten vilja vi
här i det följande gifva en kortfattad framställning, i tro att
det bästa äreminne åt en förtjänt man reses af det verk som
är bestämdt att öfverlefva honom. Som de yttre konturerna
af hans lif, så vidt det är kändt för den oinvigde, icke bju-
der på några öfverraskande äfventyr eller starka växlingar,
skola vi finna en ersättning i att följa den outtröttlige arbe-
taren i utvecklingen af hans lifsverk.

Redan i sin första uppsats, publicerad på amerikansk
botten 1 The Electrical World, 5 mars 1892, visar Danielson
en kritisk skärpa, tämligen ovanlig hos en praktisk ingeniör
af svensk skola.

Redan länge hade det varit bekant att den själfinduktion,
som nödvändigtvis finnes i en wattmeters potentialvindlingar,
om instrumentet användes för växelström, åstadkommer ett
fel som understundom kan bli så stort att en korrektion blir
nödvändig. De bästa wattmetrar af modern konstruktion ha
i regeln en så liten tidsfaktor för potentialströmkretsen att
ingen korrektion behöfver anbringas, ej ens då fasförskjut-
ningen i hufvudströmmen är stor. Men vid instrument sådana
de användas i fabrikernas försöksrum är en korrektion
nödvändig. Detta problem har sysselsatt Danielson i flera
uppsatser.

BIOGRAFIER. — ERNST DANIELSON. 323

Under antagande att variationerna i elektromotoriska kraf-
ten och strömstyrkan följa sinnslagen, är ifrågavarande kor-

1 4- /'2

rektionsfaktorn :, .-^,, där 'A och /' äro två koefficienter som
1 + Al'

referera sig / till den strömkrets, hvari energien skall mätas,
och '/J till vattmeterns spole, och hvilka bero af strömkret-
sens själfinduktionskoefficient L och motstånd r, samt anta-
let perioder i sekunden n på följande sätt:

. _ 27tnL

och analogt för I' .

Danielson visar att vid uteslutande användning af denna
formel i vissa fall betydliga fel kunna uppkomma. I ett fall
afvek den direkta af läsningen 3,6 7o, men den korrigerade
afläsningen 60 7o ifrån det sanna!

Ofvanståendc formel af STEFANgrundar sig på satsen att
tangenten för den vinkel hvarmed strömmen blir efter elek-
tromotoriska kraften är gifven genom uttrycket A. Detta
äger rum om själfinduktionens fas skiljer sig 90° från ström-
men.

Men nu uppstår frågan om detta alltid är fallet. 1 prak-
tiken hafva vi vanligtvis att göra med strömkretsar som
innehålla järn. Är detta järn icke uppdeladt i mindre delar,
så uppstå Foucaultströmmar i detsamma, och vare sig det är
sönderdeladt eller icke måste det alltid medföra förlust ge-
nom hysteresis. Verkan häraf är att magnetismen försenas
i förhållande till den magnetiserande strömstyrkan, och att
fasen för själfinduktionen icke mer blir 90° efter strömmen,
utan att dess försening blir betydligt större än den mellan
magnetism och strömstyrka. Om i detta fall man uppmäter
spänning, strömstyrka och motstånd och beräknar själfinduk-
tionen enligt den vanliga formeln som grundar sig på att
fasskildnaden är 90°, så är klart att det värde på själfinduk-
tionskoefficienten man erhåller blir betydligt större än det
sanna, och att det därur härledda värdet på vinkeln mellan
elektromotoriska kraften och strömmen erhålles större än det
i verkligheten är.

För att nu erhålla det riktiga värdet på watt, är det
nödvändigt att samtidigt uppmäta spänning F, strömstyrka
J' och energi W .

324 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Förfar man på detta sätt, så kan man på sätt Danielson
visat bestämma det sanna värdet på energien W och den
verkliga fasförskjutningen mellan strömmen och elektromo-
riska kraften cp, ur följande eqvationer:

W = JVcoscp, W=W'^^^'~

1 + /./.

Danielson anger ett fall där det verkliga värdet blir mer
än 2V2 gånger så stort som det enligt den gamla metoden
korrigerade värdet.

Denna uppsats af Danielson gaf anledning till att R. M.
Friese i ett följande n:r af »The Electrical World» behandlade
samma tema från en helt annan synpunkt, med hufvudän-
damålet att söka använda wattmetern under sådana om-
ständigheter att dess angifvelse icke tarfvade någon korrek-
tion. Äfven i Elektrotechnische Zeitschrift blef uppsatsen inta-
gen och föranledde förbättringar på detta område.

I en annan uppsats i Elektrotechnische Zeitschrift 1896
sysselsätter sig Danielsson med en metod att kompensera
själfinduktionen; i ett valdt exempel med en Kelvins »Com-
posite balance» visas felet kunna uppgå till 14 7o, men efter
kompensation förminskas det till 0,34 5 %. Denna metod
rekommenderas icke för vetenskapliga laboratorier, men för-
fattaren tror att den kan användas med fördel i elektriska
fabriker.

Danielson's teoretiska författarskap drogs sedan allt mer
och mer åt det rent elektrotekniska området, och flertalet af
hans uppsatser behandla tekniska frågor rörande elektriska
motorers egenskaper.

Danielson's första publicerade uppsats, daterad Lynn,
Mass., U. S. A., i augusti 1891, behandlar den då j)å dagordnin-
gen stående frågan vid dynamomaskiners konstruktion, näm-
ligen om vanlig eller järnklädd armatur.

De första raderna i denna uppsats ange genast frågans
ställniilg: »Att teorien för dynamomaskiners konstruktion
ännu ej nått sin fulländning, skrifver Danielson, är ett fak-
tum, som ej jäfvas af någon fackman. Allt efter som nya
sidor af saken teoretiskt utvecklas, antager ock det på grund
häraf konstruerade maskineriet olika skapnad och propor-
tioner. Stundom inträffar, att hvad som ena året betrak-

BIOGRAFIER. — ERNST DANIELSON. 325

tas som ett framsteg nästa år blir bevisadt vara ett misstag,
men oaktadt detta 'bevis' går saken kanske ändå igen och
arbetar sig så småningom fram till allmänt erkännande.»

Härom är ännu intet att säga. Men icke utan udd fort-
sätter den unge författaren: »Detta oscillerande framåtskri-
dande får dock ofta till dryg del söka sin orsak i konkur-
rensen och de ständiga försöken att kringgå andras patent.
Hvarje firma prisar naturligen sina patent och framhåller
deras verkliga eller föregifna fördelar, under det att andra
fabrikanter skarpt kritisera dessa patenters värde.»

Här har vi redan tydligt angifven en af de vägar, som
den tekniska vetenskapen icke bör gå; och vi kunna med
tillfredsställelse säga att denna väg alldrig beträddes af
Danielson. Hans arbeten beröra teorien för olika slags moto-
rer och därvid präglas hans arbete af ärligt sanningssökande,
utan alla bihänsyn.

I den elektrotekniska fackpressen hade redan många
gånger framställts teorier för beräkning af asynkrona växel-
strömsmotorer; de första metoderna voro analytiska, och
utgingo ifrån begreppen själfinduktion och ömsesidig induk-
tion. Den enklaste metoden att beräkna fenomenen vid en
motor är utan tvifvel den af engelsmannen Charles Pro-
TEUS Steinmetz iuom växelströmtekniken införda symboliska
metoden medelst imaginära kvantiteter, som först framställ-
des i en afhandling, som lästes vid den Elektriska Kongres-
sen i Chicago 1893.

Dock gifves äfven en annan metod, den grafiska, medelst
vektordiagram, använd redan af Gisbert Kapp i hans bok
»Alternating Currents of Electricity», 1894. Denna metod
spelar numera en mycket stor roll i elektrotekniken och an-
vändes i synnerligen vidsträckt grad.

En utförlig teori, på denna grafiska grundval, för beräk-
ning af induktiva flerfasmotorer framställdes af Danielson
i Teknisk Tidskrift 1894. Han inskränkte sig härvid till
sådana motorer, vid hvilka man utan stort fel kan antaga
att det roterande magnetiska fältet är af konstant styrka.
Äfven antog han, att alla ifrågakommande vågor, såväl för
strömmen som för elektromotoriska kraften och magnetismen,
hade form af en sinuskurva.

Han kommer här till en synnerligen enkel och öfverskåd-
1ig teori för de induktiva motorerna, för villkoren för deras

326 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

igångsättande, för deras jämna lopp och för högsta nyttig-
hetseffekten. Ett af resultaten är, att igångsättningsegenska-
perna och effekten här äro stridiga intressen, mellan hvilka
det är konstruktörens uppgift att finna den rätta medelvägen.

Danielson afslutar sin uppsats med anmärkningen, att
det sakförhållande att vid kalkyler af detta slag en stor mängd
kvantiteter förekomma, som man under alla förhållanden ej
med exakthet kan beräkna, utgör det bästa stöd för hans upp-
fattning att en grafisk metod härar lämplig för praktiska ända-
mål. Han säger sig ej heller i det exempel han behandlat hafva
eftersträfvat någon högre grad af noggrannhet, utan vid de
aritmetiska och trigonometriska operationerna nöjt sig med den
som erhålles vid användandet af en vanlig räknestaf.

Denna uppsats är öfversatt och publicerad i 16:de år-
gången af Elektrotechnische Zeitschriit.

Danielson's metod och den af honom framställda mo-
torn kritiserades af Heyland i Elektrotechnische Zeitschrift,
1895, p. 649, i det han framhöll att man ej skulle använda
för elementära metoder. Till en viss grad måste man gifva
honom rätt härutinnan.

Den grafiska metoden att representera fenomenen vid
växelströmmar ger oss det bästa medel för att få en klar
insikt i de inbördes förhållandena mellan de olika vågor,
elektromotorisk kraft, ström, magnetism, som ingå i proble-
met. Men för numeriska beräkningar är den grafiska meto-
den emellertid ofta ingalunda lämplig, beroende på de myc-
ket olika storhetsordningar de ingående kvantiteterna hafva,
och som gör ett noggrant afläsande af diagrammen omöjligt.

Erfarenheten har dock visat den stora betydelsen af me-
toden, och bestyrkt de resultat hvartill Danielson kommit.
Efter detta första försök fortsatte Daniei.son sina teoretiska
undersökningar öfver alla de olika slags nya motorer som
trängde sig fram, såsom drehstromsmotorer, autosynkronmo-
torer, repulsionsmotorer, till en del nya namn på begrepp
som i princip funnos förut.

Sedan de flerfasiga systemen under 1890-talet nått en
omfattande utveckling, och blifvit de i praktiken mest an-
vända, hade erfarenhet vunnits af de olika slags motorer, som
därvid användes. De som ända till omkring 1901 voro ensamt
härskande, voro de som betecknas med benämningarna syn-
krona och asynkrona.

BIOGRAFIER. — ERNST DANIELSON. 327

En af de största svårigheterna vid flerfassystemen ligger
i fasförskjutningarna, som vid asynkronmotorn så lätt upp-
träda och åstadkomma en stor spänningsförlust. För att för-
hindra dessa fasförskjutningar hade man ofta betjänat sig
af synkronmotorn, med negativ fasförskjutning, som dock
snart kom ur bruk emedan dess igångsättande var för om-
ständligt.

Omkring år 1901 började såsom konkurrenter uppträda
andra typer, afsedda att undanrödja de olägenheter som häf-
tade vid de förra. Dit hör den autosynkrona motorn, och
den kompenserade repulsionsmotorn, hvilka båda Danielson
ägnat ett par uppsatser, där deras egenskaper teoretiskt
behandlas.

Den autosynkrona motorn är en synkron motor, men
som saknar den vanliga synkronmotorns olägenhet att ej vara
själfstartande. Till sin anordning är den ingenting annat än
en vanlig induktiv motor, som är försedd med anordning för
sekundärkärnans magnetiserande genom likström. Sedan mo-
torn på vanligt sätt genom motstånds införande i den sekun-
dära strömkretsen satts i gång och kommit upp till den has-
tighet som vinnes, införes genom en omkastningsanordning
likström i sekundärledningen. Är då likströmmen tillräckligt
stark så ryckes den i synkronism och löper sedan såsom syn-
kron motor, så länge belastningen ej öfverskrider ett visst
värde.

Syftemålet med denna anordning är att åstadkomma en
motor som bidrager till utjämnande af fasförskjutningen,
och detta utan att dess förmåga att vara själfstartande bort-
faller.

Danielson studerar nu hvad en dylik maskin är mäktig
att prestera, härvid betjänande sig fortfarande af den grafiska
metoden såsom enklare och öfverskådligare.

Det resultat Danielson kommer till genom denna enkla
metod är, att den af motorn utvecklade maximienergien är

i" {i' + i cos (f) En

minskadt med förlusterna i motorn; här betyder i magneti-
seringsströmmens och i' den primära strömmens styrka, rp mag-
netiseringsströmmens fasförskjutning, ^ förhållandet mellan
de vid primära strömmen för de primära och sekundära ge-

328

VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

mensamma kraftlinierna och totala antalet för primära ström-
kretsen ; slutligen E polspänningen och n antalet faser.

Danielson visade genom räkning på några exempel att
man kunde ombilda induktionsmotorer af äldre typ, och få
en bättre autosynkronmotor, det vill säga en med större öf-
verbelastningsförmåga. Såsom exempel beräknade han, att en
50 hästkrafters motor af General Electric Company och en
67 hästkrafters motor af Allmänna Svenska Elektriska Aktie-
bolaget, då redan åtskilliga år gamla, kunde tåla en öfver-

Fig. 1.

belastning af 50 resp. 55 % större än det normala, det vill
säga de kunde tillfälligt öf verbelastas med ett 50 till 55 7o "
större kraftpar än det normala utan att tappa taget.

Erfarenheten från synkrona motorer hade utvisat som
en af deras viktigare olägenheter, att därest till exempel ge-
nom atmosfärisk urladdning en kortslutning inträffade, äfven
af blott momentan varaktighet, de i regeln tvärstannade.
Orsaken härtill hade man insett vara den, att om en alter-
nativ eller vanlig synkron motor kortslötes, uppstod i första
ögonblicket ett häftigt bromsande kraftpar, därför att det

BIOGRAFIER. — ERNST DANIELSON. 329

befintliga magnetiska fältet ej ögonblickligt kunde trängas
tillbaka af armaturreaktionen. Då kort därpå det bromsande
kraftparet åter försvann, hade motorn redan förlorat sin syn-
kronism, och hade sedan ingen förmåga att synkronisera sig
själf. Med en autosynkronmotor däremot inträffar det, att
så fort motorn fallit ur synkronismen arbetar den såsom asyn-
kron, och sträfvar således själf att återställa det ursprungliga
tillståndet.

Figuren visar en af Allmänna Svenska Elektriska Aktie-
bolaget för Klarafors utförd autosynkronmotor om 100 häst-
krafter vid 490 hvarf per minut, med sammanbygd magne-
tiseringsmaskin (fig. 1). Vid samma tid, oktober 1903, voro af
sagda bolag beställda eller tillverkade autosynkrona motorer
till ett kraftbelopp af omkring 1300 effektiva hästkrafter.

Användandet af drehstrommotorer för elektriska banor,
hvarom mycket diskuterades omkring 1901 — 1902, mötte den
svårigheten, att man icke kunde reglera hastigheten och drag-
kraften utan en betydande minskning i verksamhetsgraden.
I detta afseende kunde kaskadkopplingen betraktas som ett
betydande framsteg, då därigenom dragkraften fördubblades
för samma strömförbrukning. Dess brist att blott ge två has-
tigheter öf vervann Danielson redan i ett föredrag i Ameri-
can Institute of Elecirical Engineers 1902.

Sedan 1895 voro i de svenska järnverken elektriskt drifna
valsverk i användning. De flesta af dessa drefvos medelst
drehstrommotorer, och någon möjlighet att reglera dessa gafs
i allmänhet icke. Men från och med år 1902 började man
äfven begagna drehstrommotorer för två eller tre olika has-
tigheter, hvilka anordnades med kaskadkoppling. Beskrif-
ningen på en dylik anordning har gifvits af Danielson i en
uppsats i Elektrotechnische Zeitschrift, följande år. Den
var installerad i Sandvikens järnverk, som då ända till de
sista åren nästan uteslutande begagnat ånga som drifkraft.
Då började emellertid elektrisk kraft öfverföras från en kraft-
station vid Näs vid Dalälfven, på 54 km. afstånd, som på
två särskilda linier förde drehstrom till Sandviken.

Effekten var 2 700 PS., spänningen belöpte sig till
20 000 volt vid ett periodtal af 50 per sekund. Den anord-
ning, som Danielson beskrifver hade utförts af Allmänna Sven-
ska Elektriska Aktiebolaget i Västerås. Maskinen bestod af en
kombination af två vanliga induktionsmotorer och arbetade

330 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

utan förlust i reostater vid nära synkrona hastigheter af 428,
375 och 333 hvarf i minuten.

Danielson påpekar att, som det ofta är af fördel att vid
järnverk använda drehstrom, torde motorer af detta slag
som hafva ända till fem olika hastigheter visa sig ändamåls-
enliga.

Vid det rastlösa arbete som inom tekniska världen be-
drefs att framställa en ändamålsenlig banmotor för växel-
ström, hade den kompenserade repulsionsmotorn mer och
mer utvecklat sig. Denna ursprungligen af Elihu Thomson
uppfunna repulsionsmotor hade undergått ständiga föränd-
ringar och konstruktörerna kunde icke ena sig utan betjä-
nade sig af olika anordningar.

Ett bidrag till denna motors teori lämnade Danielson
i en uppsats om den fördelaktigaste anordningen af vindlin-
garna och borstarnas ställning vid detta slags motorer i Elektro-
technische Zeitschrift för 1905. Danielson visade i denna
uppsats teoretiskt, att om man vid kompenserade repulsions-
motorer begagnar sig af Latour's borstanordning, hvilket är
att rekommendera, så måste här för det första statorn endast
omges af trådarna så mycket att trådhvarfven omfatta samma
vinkel som den kortslutna delen af rotorns trådhvarf, och
vidare denna vinkel väljas litet större än 46°, ungefär mellan
46° och 60°.

Danielson hade sedan längre tid i Allmänna Svenska
Elektriska Aktiebolagets verkstäder i Västerås sysselsatt sig
med försök öfver dessa förhållanden, och funnit att en mo-
tors högsta verkningsgrad och dess största förmåga af öfver-
belastning verkligen erhöllos vid ofvannämnda anordning.

Härmed hafva vi angifvit de flesta af Danielson's arbe-
ten inom den teoretiska elektrotekniken. Men den största
betydelsen af Danielson's arbete inom elektrotekniken ligger
kanske i den banbrytande verksamhet han samtidigt med
dessa teoretiska undersökningar utöfvade på användandet af
trefassystemet för elektrisk kraftöfverföring i stor skala.

Ehuru detta område står fjärran ifrån den fysikaliska
vetenskapen såsom sådan, torde det ej vara ur vägen att i en
lefnadsteckning omnämna denna Danielson's mera rent tek-
niska verksamhet.

BIOGRAFIER. — ERNST DANIELSON. 331

Trefassystemet var sedan länge uppfunnet till sin teore-
tiska grundtanke af italienaren Ferraris, men denne hade
gjort en felräkning och förväxlat verkningsgraden vid högsta
belastning med högsta verkningsgraden, hvarför han trodde
att systemet icke hade någon praktisk betydelse, och det
dröjde innan detta påvisades.

Den som härför gjorde mest var kanske Dolivo-Dobro-
VOLSKY, 1890 — 1891; men som svensk uppfinnare af trefas-
systemet räknas Jonas Wenström, konstruktör hos Allmänna
Svenska Elektriska Aktiebolaget. Sedermera, år 1891, kom
den stora kraftöfverföringen på linien Laufen — Frankfurt, af
175 kilometers längd, som utfördes af Allgemeine Elektrici-
täts-Gesellschaft i Berlin.

Med kännedom om Jonas Wenström's uppfinningar inom
trefassystemet hade Danielson 1890 rest till Förenta staterna,
och under sin nära tvååriga vistelse därstädes hade han
tillfälle att stadga sina åsikter om dess stora praktiska be-
tydelse. Vid sin återkomst från Amerika ägnade sig Danielson
i främsta rummet åt utarbetandet af en praktiskt användbar
trefasmotor.

Inom kort var den första färdig och befunnen fullt mot-
svara på densamma ställda förväntningar. På basis af försök,
anställda med denna motor, utbildade sedan Danielson ytter-
ligare sin teori samt uppgjorde i samband därmed förslag till
användande af trefassystemet till elektrisk kraftöfverföring
i stor skala. Den anläggning, som först kom till utförande,
var den allmänt bekanta kraftöfverföringen från Hellsjön till
Grängesberg, hvilken genom sitt lyckade resultat banade
vägen och omedelbart följdes af liknande anläggningar vid
Hofors, Boxholm, med flera platser.

Grängesbergs gruffält, ett af de största i Sverige, hade
sedan gammalt användt direkt vattenkraft för betjänandet af
konster och spel, det vill säga för vatten- och malmuppford-
ring. Under senare tider hade emellertid det vatten som kunnat
levereras af på platsen befintliga dammsjöar blifvit otillräckligt
på grund af den raskt tilltagande brytningen. Ångmaskiner
af olika slag, fasta och transportabla hade därför efter hand
måst användas. Emellertid hade man tröttnat på ångma-
skinerna och sett sig om efter något att ersätta dem med.
Den elektriska kraftöfverföringen hade länge varit på tal,
men svårigheten legat i att finna ett lämpligt vattenfall att

332

VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

tillgodogöra. Grängesberg ligger nämligen på en vattendelare
och på grund däraf finne.s helt naturligt inga större vatten-
massor i närheten. Genom reglering af ett par små sjöar
kom man emellertid därhän att det 45 m. höga fallet vid
Hellsjön kunde lämna vatten tillräckligt för uttagande af 300
å 400 hästkrafter och det uppdrogs åt Allmänna Svenska
Elektriska Aktiebolaget i Västerås att uppgöra plan för kraftens
öfverförande på elektrisk väg till Grängesberg samt ordna
för elektrisk belysning därsammastädes. Sedan firmans för-

Fig. 2.

slag 1893 antagits fortgingo arbetena oaf brutet och efter ett
års förlopp var anläggningen färdig till begagnande.

Vid Hellsjön äro insatta 4 sugturbiner af Qvist och Gjers
spiraltyp om nominellt 100 hästkrafter hvardera. Deras has-
tighet var 600 hvarf pr minut, hvilket möjliggör direkt sam-
mankoppling af turbinernas och generatorernas axlar. Af in-
tresse är att 100 hästkrafters turbinernas diameter är ej
större än cirka 450 mm. (fig. 2).

Generatorerna äro trefasiga växelströmmaskiner (fig. 3)
hvardera med en kapacitet af 150 volt och 190 ampere pr

BIOGRAFIER.

ERNST DANIELSON.

333

fas, hvilket vid den fasförskjutning som här kommer ifråga,
motsvarar 100 hästkrafter.

För den elektriska energiens omsättning till högre spän-
ning finnas tre transformatorer, däraf två för kraft och en
för ljus. Omsättningskoefficienten hos transformatorerna är
37. 1, hvilket gifver åt kraftsystemet en spänning pr fas af
cirka 5 500 volt.

Instrumenteringen är anordnad på två hvita marmortaflor
med ampéremätare, voltmätare, faslampor för maskinernas
hopkoppling i parallell, säkerhetsapparater och wattmätare.

Fig. 3.

Linien utgöres af 5 hårddragna koppartrådar, fästa vid
oljeisolatorer på stolpar af mellan 8 och 9 m. höjd ofvan jord.
Afstånden från Hellsjön till de olika förbrukningsstationerna
växlar mellan 8 500 m. från kraftkällan till Björnberget och
upp till 13 700 m. till Lomberget. Dimensionen af den an-
vända koppartråden är i allmänhet 3 mm. Afståndet mellan
stolparna är i allmänhet cirka 45 m.

rör att ingifva tillbörlig respekt för linien med allt hvad
därtill hörer blefvo alla stolparna prydda med i hvitt och
svart målade dödskallar och benknotor.

Vi hafva trott det vara af intresse att gifva denna korta
beskrifning af huru den första anordningen för kraftöfver-
föring i Sverige till det yttre ter sig, och meddela ytterligare
belysande figurer.

334 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅESBOK. 1910.

Angående betydelsen af detta, företag hänvisa vi till
hvad en svensk fackman på det elektrotekniska området ytt-
rat, och som utan ändring må återgifvas:

»Vid den tid, 1892—93, då Danielsox planerade dessa
anläggningar samt beräknade och konstruerade det därvid
använda maskineriet, saknades visserligen icke alldeles, utom-
lands, teorier för detta slag af maskiner, nämligen i första
hand den induktiva trefasmotorn; men att dessa teorier ej
hade den erforderliga kontakt med praktiken och dess ford-
ringar som Danielson's teori, och att denna således i själfva
verket var banbrytande, eller stod, minst sagdt, i främsta
ledet, bevisas däraf, att dessa ofvannämnda anläggningar voro
på sin tid och i sitt slag allenastående icke blott genom stor-
leken af anläggningarna i deras helhet och af de maskinella
enheter som därvid kommo till användning, utan framför allt
genom de goda resultaten som därmed vunnos. Det torde
vara sällsynt, att något i alla detaljer så nytt och i så jäm-
förelsevis stor skala utfördt arbete som de nämnda anläggnin-
garna redan från början fungerat så tillfredsställande, och
den omständigheten att de till större delen äro i bruk ännu
i dag efter omkring 12 år, en tid som karakteriseras af en
ofantligt rask utveckhng af elektrotekniken, visar mer än
något annat såväl det inneboende värdet af den teori, hvarpå
planerandet af ifrågavarande anläggningar var baseradt, som
icke mindre Danielson's säkra blick för praktikens fordringar
och stora förmåga att bryta väg på nya områden.»

En snart därefter följande anläggning var den vid
Hofors.

Pä grund af vidt omfattande nyanläggningar började vid
Hofors, beläget i Gestrikland, den på stället befintliga vatten-
kraften att tryta, och man såg sig om efter utvägar att skaffa
ersättning för bristen. Dessa bekymmer för kraft gällde huf-
vudsakligen det projekterade stora valsverket, och då vid
den tiden (1893) man ännu ej från praktiken kände elektriskt
drifna valsverk, var det naturligt att vederbörande tvekade
att låta elektriciteten tjäna som mellanhand för öfverförande
af energi från ett vattenfall fram till bruket. Sedan Hofors
underhandlat på flera håll, träffades slutligen aftal om leve-
rans med Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget, som
fann sig kunna gå in på de af bolaget önskade stränga be-
tingelserna.

BIOGRAFIER. — ERNST DANIELSON. 335

Anläggningen utfördes och fyllde på ett tillfredsställande
sätt sin uppgift.

Ehuru hufvudparten af Danielson's arbete faller inom den
rena elektrotekniken, var han äfven mycket hemmastadd på
andra områden af teknik ocli industri, och sysselsatte sig med
intresse för elektroteknikens tillgodogörande inom teknikens
öfriga områden, såsom valsverk och grufmaskiner. I ett före-
drag om elektricitetens användning inom vår bergshandtering,
behandlar Danielson valsverken, den elektriska krandriften,
driften af konster och spel, de elektriska hasplarna, och de
elektriska borrmaskinerna.

Det anförda är endast exempel på svensk erfarenhet af
elektricitetens användning inom bergsfacket; därtill kunde
läggas ännu allt som rör den elektriska metallurgien.

Danielson afslutar sitt föredrag med försäkran »att
elektriciteten har stora förutsättningar att arbeta sig in på
grund af att den representerar en särdeles förädlad form af
energi — en sådan som lätt låter leda sig, transformera sig
till olika former och koncentrera sig just på den plats där
man behöfver den — allt utan svåra förluster.»

Så ungefär gestaltar sig för en utomstående Danielson's
verk i teori och handling. Om mannen såsom personlighet
är det oss icke gifvet att själfva kunna yttra något, men de
som känt honom såsom människa hafva fällt om honom dessa
vackra ord hvarraed vi afsluta teckningen af hans lefnad:

»Danielson 's styrka låg emellertid icke endast i hans
stora förmåga som konstruktör, teoretiker och uppfinnare.
Tvärtom voro dessa gåfvor, hvilket ej så synnerligen ofta
torde vara fallet, lyckligt förenade med en betydande för-
måga som administratör och arbetsledare, egenskaper som i
rikt mått kommo i synnerhet det bolag till godo, åt hvilket
han ägnade sina bästa krafter.

Hvad som än kan sägas om Danielson såsom tekniker,
såsom människa står han dock ännu högre för en livar, som
kommit i närmare personlig beröring med honom. Hans
omutliga rättskänsla och sanningskärlek kunde ej kompromissa,
han var rättfram och enkel, vänfast, pålitlig och i alla hän-
seenden en man bakom ordet Han var sådan att hvar och

336 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

en som verkligen känt honom, skall i honom ständigt bevara
minnet af en ovanligt god sympatisk människa, och många
äro säkerligen också de. som med tacksamhet skola minnas
hvad godt de i ett eller annat afseende fått mottaga af
honom.»

Förteckningr på Ernst Danielsons
utgifna skrifter.

(Alla hänvisningar till Teknisk Tidskrift hänföra sig till tidskriftens
Afdelning för Mekanik och Elektroteknik.)

1. Jämförelse mellan dynamomaskiner med vanlig och sådana med
s. k. järnklädd armatur. Stockholm 1892. 4 sid. in — 4:o.
(Teknisk Tidskrift, 22 Årg., p. 29.)

2. Precautions to be observed in applying corrections to Avattmeter
readings. New York 1892. (The Electrical World, March 5.
1892, p. 153.)

3. Gesichtspunkte, welche bei der Korrektion von Wattmeter Ables-
ungen zu beobachten sind. Berlin 1892. 4 sid. in — 4:o. (Elek-
trotechnische Zeitschrift, XIII. Jahrg., p. 448.) [Öfversättning och
kritik af föregående.]

4. The three phase system. Boston 1892. (Electrical Progress
and Development.)

5. Trefas-motorer med induktiv lindning kunna tjänstgöra såsom
generatorer. Stockholm 1893. 1 sid. in — 4:o. (Teknisk Tid-
skrift, 23 Årg., p. 12.)

6. Beversibility of three-phase motors with luductive winding. New-
York 1892. (The Electrical World, Jan. 21. 1893, p. 44.)
[Öfversättning af föregående.]

7. Själfinduktionens betydelse för vexelströmlinier. Stockholm 1894.
3 sid. in— 4:o. (Teknisk Tidskrift, 24 Årg., p. 10.)

8. Elektrisk arbetsöfverföring och belysningsauläggning Hellsjön —
Grängesberg. Stockholm 1894. 5 sid. in — 4:o. (Teknisk Tid-
skrift, 24 Årg., p. 20.)

FÖRTECKNING PÅ ERNST DANIELSONS UTGIFNA SKRIFTER. 337

9. Några mätningar, utförda på den elektriska arbetsötVerfö ringen
Hellsjön-Grängesberg. Stockholm 1894. 2 sid. in — 4:o. (Tek-
nisk Tidskrift, 24 Arg., p. 67.)

10. Elektrisk arbetsöfverföring vid Boxholms valsverk. Stockholm
1895. 3 sid. in— 4:o. (Teknisk Tidskrift, 25 Årg., p. 9.)

11. Grafisk teori för beräkning af induktiva flerfasmotorer. Med
Polhemsmedaljen belönad täflingsskrift. Stockholm 1895. 7 sid,
in— 4:o. (Teknisk Tidskrift, 25 Årg., p. 41; 72.)

12. Graphische Theorie fUr die Berechnung von induktiven Mehr-
phasenmotoren. Berlin 1895. 4 sid. in — 4:o. (Elektrotechnische
Zeitschrift, Jahrg. 16, p. 601.) [Öfversättning af föregående.]

13. Graphische Theorie der Mehrphasenmotoren. (Ibid., p. 674; 758.)
[Repliker emot Heyland.]

14. En ny metod för kompensering af själfinduktionen i potential-
rullen hos en wattmeter. Stockholm 1895. 3 sid. in — 4:o.
(Teknisk Tidskrift, 25 Årg., p. 80.)

15. Eine Methode zum Kompensiren des Selbstinduktion der Poten-
tialwickelung eines Wattmeters. Berlin 1896. 2 sid. in — 4:o.
(Elektrotechnische Zeitschrift, Jahrg. 17, p. 703.) [Innehåll huf-
vudsakligen samma som ofvannämnda artikel i Teknisk Tidskrift.]

16. Om hastighetens betydelse för elektriskt maskineri. Föredrag
inför Svenska Teknologföreningens fackaf delning för elektroteknik
den 28 febr. 1896. Stockholm 1896. 4 sid. in— 4:o. (Teknisk
Tidskrift, 26 Årg., p. 54.)

17. Det s. k. monocycliska systemet för elektrisk belysning och ar-
betsfördelning. Stockholm 1896. 2 sid. in — 4:o. (Teknisk
Tidskrift, 26' Årg.. p. 114.)

18. Iakttagelser på en högtensions trefaslinie. Stockholm 1896. 2
sid. in— 4:o. (Teknisk Tidskrift, 27 Årg., p. 96.)

19. Elektriska arbetsöfverföringeu vid Hofors järnverk. Stockholm
1899. 7 sid. in— 4:o. (Teknisk Tidskrift, 29 Årg., p. 78.)

20. Methode zum Kompensieren von Wechselstrommaschinen und
Resultate von dartiber angestellten Yersuchen. Berlin 1899. 2
sid. in— 4:o. (Elektrotechnische Zeitschrift, Jahrg. 20, p. 38.)

21. Der Asyuchronmotor als Synchronmotor. Berlin 1901. 2 sid.
in — 4:o. (Elektrotechnische Zeitschrift, Jahrg. 22, p. 1065.)

Vetenskapsakademiens Ai-sbok. ö. 1910. 22

338 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

22. Har erfarenheten visat några påtagliga fördelar af drifkraftens
centralisering och fördelning med elektrisk ström? Stockholm
1901. (Blad för Bergshandteringens Vänner 1901.)

23. Om elektricitetens användning inom vår bergshandtering. Filip-
stad 1902. 9 sid. in — 8:o. (Vermländska Bergsmannaföreningens
Annaler 1901, p. 171.)

24. Drehstrommotoren mit veränderlicher Tom-enzahl. Berlin 1902.
2 sid. in — 4:o. (Elektrotechnische Zeitschrift, Jahrg. 23, p. 656.)
[Referat af J. Wg.; efter »Street Railway Journal», Haft. 6.]

25. Om elektrisk drift af valsverk. Stockholm 1902. 7 sid. in— 4:o.
(Teknisk Tidskrift, 32 Arg., p. 76.)

26. Bör vexelström eller likström användas vid elektrisk drift af
valsverk, och under hvilka omständigheter är endera att föredraga?
Filipstad 1902. 19 sid. in — 8:o. (Vermländska Bergsmannaföre-
ningens Annaler 1902, p. 57.)

27. A novel combination of polyphase motors for traction purposes.
New York 1902. (Transactions of the American Institute of
Electrical Engineers; 1902.)

28. Autosynkrona motorer. Stockholm 1903. 4 sid. in — ^4:o. (Tek-
nisk tidskrift, 33 Årg., p. 108.)

29. Ptesounansfeuomen vid strömkretsar, matade af alternatorer med
tandad armatur. Stockholm 1904. 3 sid. in — 4:o. (Teknisk
Tidskrift, 34 Arg., p. 27.)

30. Kaskadenschaltungen bei Motoren fur Walzwerke. Berlin 1904.
2 sid. in — 4:o. (Elektrotechnische Zeitschrift, Jahrg. 25, p. 43.)

31. Theory of the compensated Repulsion motor. St Louis 1904. (Trans-
actions of the International Electrical Congi^ess, St Louis 1904.)

32. Die gunstigste Anordnung von Wickeluugen und Bilrstenstellungeu
bei kompensierten Repulsionsmotoren. Berlin 1905. 3 sid. in
— 4:0. (Elektrotechnische Zeitschrift, Jahrg. 26, p. 322.)

33. Enfasiga kommutatormotorer för järnvägsdrift. Stockholm 1905.
4 sid. in-4:o. (Teknisk Tidskrift, 35 Arg., p. 183.)

K. vet.-akad:s årsbok. 8. 1910.

Tafl. 3.

VID 75 ÅR.)

BIOGRAFIER. — FREDRIK WILHELM CHRISTIAN ARESCHOUG. 339

604.

Fredrik Wilhelm Christian Areschoug.

, * '■'/lo 1830. t 'Vu' 1908.

Invald 175 1876.

Med porträtt-

FREDRIK Wilhelm Christian Areschoug var född i Sim-
rishamn den 9 okt. 1830. Hans föräldrar voro handlanden P. J.
xA.RESCHOUG och Marie Louise Fallen. Fädernesläkten har
gamla anor i denna bygd, i det att den härstammar från
Oligerus Arskow, hvilken under 1600-talets senare hälft var
kyrkoherde i Simrishamn. På mödernet kan man möjligen
spåra den naturforskarhåg, som senare blef bestämmande för
F. W. C. Areschougs lefnadsriktning. Modern var nämligen
dotter till den berömde Liindazoologen C. F. Fallen, som
1812 efterträdde A. J. Retzius på professorsstolen. Äfven
inom släkten Areschoug hade som bekant redan förut en
medlem gjort sig ett kändt namn som botanisk forskare, näm-
ligen John Erhard Areschoug, algologen, som efter att först
tillhört Lunds universitet 1849 blef adjunkt vid Uppsala uni-
versitet och senare ord. professor därstädes. F. W. C. Are-
schoug var den föregåendes kusins son.

Sedan föräldrarne inköpt gården Kiviks-Esperöd vid
Stenshufvud blef denna plats Arescholtgs egentliga hem.
Efter studier i hemmet under ledning af Lundabotanisten
senare lektor Hultmark blef Fritz (han kallades vanligen
med detta namn) student i Lund vid sjutton års ålder i mars
1847. Af allt att döma har Areschoug redan från början
inriktat sina studier på botaniken. När han började sin stu-
dietid i Lund var J. W. Zetterstedt ordinarie professor i

340 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

»botanik och praktisk ekonomi», .som det den tiden hette.
Den botaniska vägledning, som Zetterstedt bestod sina dis-
ciplar, torde dock varit ganska torftig af samtida utsagor att
döma. Zetterstedts hufvudintressen lågo som bekant mera
åt det entomoJogiska hållet. Snarare torde då J. G. Agardh,
som samtidigt var Wifven e. o. professor, ha öfvat något in-
flytande på Areschoug. Dock synes redan tidigt Areschougs
själfständiga karaktär ha gjort sig gällande och i något inti-
mare lärjungeförhållande synes han icke ha stått till dessa
båda botanikens dåtida målsmän i Lund. Sven Nilsson ville
ifrigt ha Areschofg till docent i zoologi, men han förblef dock
botaniken trogen. Den botaniska undervisningen i Lund var
under denna tid ganska vanlottad i afseende på yttre hjälp-
medel. Den gamla botaniska trädgården, belägen på den
nuvarande universitetsplatsens område, existerade visserligen
och erbjöd en hel del lefvande studiematerial. Dessutom fanns
ock herbariesamlingen, men mikroskopiska och växtanatomiska
öfningar voro den tiden ännu okända studieriktningar.

I allt väsentligt synes sålunda Areschoug ha varit hän-
visad till sitt eget sunda omdöme och i brist på lämplig
handledning har han tydligen i mycket stor utsträck-
ning själfständigt planlagt sin akademiska uppfostran. I all
synnerhet tyckas biologiska spörsmål och botaniskt systema-
tiska undersökningar under studieåren ha upptagit hans in-
tresse. Sin fil. kand. examen aflade Areschoug 1852 och
disputerade följande år för filosofie doktorsgrad på en liten
afhandling »Revisio Cuscutarum Sueciae», som, enligt hvad
en granskare af samma växtsläkte nyligen sade, alltjämt står
som det redigaste och bästa systematiska arbete, vi ha öfver
våra Cuscuta-aTter. År 1854 disputerade Areschoug pro
venia docendi på en afhandhng »Botaniska observationer»,
innehållande studier öfver bl, a. släktena Meniha, Verhascum,
Sagina och Rubus. Samma år förordnades A. till docent i
botanik. För akademisk adjunktur disputerade han 1857 på
en afhandling »Bidrag till groddknopparnes morfologi och
biologi». Följande år utnämndes han till adjunkt i botanik
och botanices demonstrator. Som adjunkt (med en lön af
2,000 kr.) fick Areschoug uthärda i öfver 21 år, en tids-
period, som omfattar den ojämförligt största delen af
hans forskargärning. Ar 1865 ingick han äktenskap, som
varade lifvet ut. Hans maka, Elfrida Ahlberg, var honom

BIOGRAFIER. — FREDRIK WILHELM CHRISTIAN ARESCHOUG. 341

för visso ett säkert stöd under dessa långa väntans år, lik-
som hon sedan på ålderns dagar blef hans ömma vårdarinna.

När J. G. AGA.RDH efter att ha varit universitetslärare
i 45 år den 23 maj 1879 afgick från professuren, blef Are-
SCHOUG, som rektors inbjudningsskrift till hans installation
förmäler, »utan att han anmält sig som sökande af sektion
och konsistorium föreslagen och af Kgl. Maj:t den 11 juli 1879
i nåder utnämnd och förordnad till Professor i botanik.»

Under hösten 1873 höll Areschoug på uppdrag af hög-
skoleföreningens i Stockholm styrelse en serie botaniska före-
läsningar i Stockholm. Sedan år 1867 var A. intill 1879 lä-

Vid omkr. 68 år.

Vid 4.5.

rare i botanik vid Alnarps landtbruksinstitut. Vid den s. k.
»realskolan» i Lund undervisade han åren 1856 — 1872 och
under sin adjunkttid upprätthöll han långa tider på förord-
nande professuren i botanik, då Agardh vistades vid riksdagen.
För vetenskapliga studier företog Areschoug en hel del
utrikes resor, så till Istrien, Illyrien, Kärnten och Steiermark
år 1855 i egenskap af Battramsk stipendiat, till Berlin 1858,
där han studerade vid universitetet. Som innehafvare af
riksstatens mindre resestipendium vistades han 1860 — 61 i
Tyskland och Schweiz, hvarunder han i Tiibingen lärde känna
Hugo von Mohl, till hvilken han kom i ett intimt lärjunge-
förhållande, som blef af största betydelse för hela hans senare

342 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

botaniska forskningsriktning. Åren 1867 och 1869 innehade
han riksstatens större resestipendium och företog därunder
studiefärder till Tyskland. Holland, Frankrike och Belgien.
Under 1871 företog han en färd till England, hvarunder han
liksom under föregående resor hufvudsakligen gjorde studier och
samlingar för sitt stora Riibus-Sirhete. Med understöd af
landtbruksakademien besökte han åren 1873 och 1875 en del
tyska försöksstationer för att studera verksamheten vid dem.
Efter att ha verkat som akademisk lärare i öfver 44 år
afgick Areschoug som emeritus 1898. Tack vare spänstiga
kropps- och själskrafter kunde han dock alltjämt med vaket
intresse fullfölja sina vetenskapliga arbeten. Först under
sista halfåret af sitt lif tynade lifsandarna så småningom bort
och han afled, 78-årig, lugnt och stilla i sitt hem i Lund den
21 december 1908.

1 sin vetenskapliga verksamhet har Areschoug under
sitt lifslånga, trägna arbete utvecklat en mer än vanligt stor-
artad mångsidighet. Som vi redan vid skildringen af de yttre
data i hans lif haft anledning vidröra, började han sin veten-
skapliga alstring med studier i systematisk botanik. Detta
är ju f. ö. den naturliga och för själf uppfostran pedagogiskt
riktiga vägen för en ung forskare. I första hand gäller
det ju för honom att skärpa och uppodla sin skarpsynthet
och intima förståelse af växternas yttre former. Areschougs
intresse för denna gren af botaniken blef dock ej blott en
ingress till hans botaniska forskargärning, utan bildar för
många år framåt en rik källa för produktivt arbete. I flera
skrifter utredde han de svenska i?^/?we.r-arternas systematik.
Redan 1869 bearbetade han de botaniska samlingar, som gjorts
af N. J. Andersson vid Guayaquil i Ecuador 1852 under
fregatten Eugenies världomsegling, men hvilken redogörelse,
ehuru sedan länge tryckt, först i år (hösten 1910), alltså efter
41 års betänketid, kommer att af Vetenskapsakademien ut-
gifvas.

Tyngdpunkten bland Areschougs systematiska arbeten
kom dock att bli hans under många år bedrifna studier öfver
de nordeuropeiska formerna af släktet Ruhus. Efter en rad
smärre, förberedande arbeten öfver detta släkte, sammanfat-
tade han sina batologiska forskningsresultat i den stora af-

BIOGRAFIER. — FREDRIK WILHELM CHRISTIAN ARESCHOUG. 343

handlingen »Some observations on the genus Rubus», tryckt
under åren 1885 — 86. Und*er sina resor i olika europeiska
länder hade Areschoug sedan decennier tillbaka haft blicken
riktad på detta växtsläkte och blef därigenom i stånd att
mot bakgrunden af en vidtomfattande erfarenhet i detta ar-
bete mera speciellt behandla den skandinaviska halföns Rubus-
former. I denna afhandling har Areschoug som systematiker
lyft sig upp på ett högre plan, i det att studiet af det mång-
formiga släktet fört honom in på artbildningslärans område.
Fastän de tre decennier, som gått, sedan detta Areschougs
arbete såg dagen, fört vår kunskap så ofantligt framåt och
på fundamentala punkter helt omgestaltat vår syn på dessa
frågor, så är lika fullt lektyren af denna afhandling alltjämt
en verklig njutning. Om man besinnar den från våra dagars
synpunkt något doktrinära uppfattning, som darwinismens
genombrott efter den stora kampens tid förde med sig i fråga
om åsikterna beträffande de artbildande faktorerna, så stå de
kätterska satser, som Areschoug i denna Rubus-skriit ut-
talar, i en säreget skarp relief. Areschougs utförliga resonne-
mang om bastardbildningens betydelse för uppkomsten af
nya arter har sitt stora intresse att taga del utaf, om än
nyare tiders på odlingsförsök stödda Ruhus-f orskare på denna
punkt tillmäta bastardalstringen en större betydelse, än Are-
schoug ansåg sig berättigad göra. Hvad som dock framför-
allt lockar till studium af detta Rubus-arhete är utvecklandet
af de satser, i hvilka Areschoug på ett rent förvånande sätt
formulerar artbildningslagar, som vi först med de Vries'
mutationsteori blifvit intimare bekanta med. Areschoug
skrifver sålunda ordagrant: »it is much more probable that
these — — — forms have been developed suddenly and without

the aid af iniermediale forms — .» Ej nog med att han

således i denna och flera andra satser klart och koncist for-
mulerat artbildning genom »stötvis» utveckling, han har ock
som sin tro uttalat, att samma art kan uppstå ur sin moder-
form samtidigt och själfständigt på olika geografiska punkter
inom moderartens utbredningsområde. »We ther ef or e find rea-
sons to suppose that — — — new forms can arise without the
aid of intermediate forms, and that the same species can derive
from another species in more than one locality.» Areschougs
Rubus-^tnåmv blefvo icke genast värdesatta efter förtjänst,
men under senare åren af sitt lif fick han upplefva den gläd-

344 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

jen att se detta sitt arbete mera rättvist bedömdt- och sina
forskningsresultat i väsentliga punkter bestyrkta.

En annan sida af Areschougs verksamhet som systema-
tiker är hans arbete med utforskandet af den skånska floran.
Som lärare hade han funnit den kännbara bristen på en an-
vändbar skolflora och närmast för att fylla denna brist utar-
betade han sin »Skånes Flora», som utkom år 1866. Femton
år senare (1881) utkom den andra upplagan af »Skånes Flora»,
nu en nästan helt ny bok. Mot första upplagans 242 sidor
ha vi nu en diger volym på 585 sidor. En hel stab af växt-
samlare hade under årens lopp genomströfvat Skåne i alla
riktningar och lämnat lokaluppgifter i mängd till den nya
floran. Som redaktionssekreterare vid utarbetandet af denna
andra upplaga hade Areschoug lyckats få sin lärjunge
»kandidaten» N. Hjalmar Nilsson. Ingen provins i vårt
land har en så vacker »flora» att uppvisa och än i dag står
den som i sitt slag mönstergill.

Areschougs floristiska studier ledde honom också in på
växtgeografiska frågor. I sin afhandling »Bidrag till den
skandinaviska vegetationens historia» (1867) har han sålunda
som den förste konstaterat, att vår efter istiden invandrade
flora består af skilda florelement, som han hänför till tre
olika grupper: (1) Nordsibiriska floran, (2) Altai-floran och
(3) Kaukasiska och Medelhafsfloran. Detta på sin tid ban-
brytande arbete rönte samma öde, som tyvärr kommo flera
af Areschougs vetenskapliga rön till del, nämligen att ej
bli till fullo uppskattadt af samtiden. Professor A. G. Nat-
HORST, som haft älskvärdheten meddela mig ett och annat
från sin långa bekantskap med Areschoug, skrifver på tal
härom de betecknande orden: »Det har mången gång för-
undrat mig, att detta hans utmärkta arbete om den skandi-
naviska vegetationens utvecklingshistoria så litet som skett
tagits till mönster af senare svenska botanister på samma
område samt att det icke blifvit så beaktadt, som det för-
tjänat. Men detta tror jag nu kunna hufvudsakligen förkla-
ras däraf, att det var långt före sin tid, åtminstone hvad den
växtgeografiska forskningen i Sverige angår.» Vidare skrif-
ver professor Nathorst på tal om Areschougs växtgeogra-
fiska forskning: »När jag efter min återkomst från Spets-
bergen 1870 upptäckt de arktiska växtlämningarne i sötvat-
tensleran vid Alnarp, blef Areschoug naturligtvis i hög grad

BIOGRAFIER. — FREDRIK WILHELM CHRISTIAN ^RESCHOUG. 345

intresserad, ty detta fynd stod ju i full harmoni med de i
hans nämnda arbete uttalade åsikterna. Han författade
också med anledning af fyndet en uppsats, som inleder den
första årgången (1871) af Nordstedts Botaniska Notiser.»

Äfven vid Skandinaviska Naturforskarmötet i Kristiania
1868 behandlade Areschoug ett hithörande ämne i sitt före-
drag »Om den europeiska vegetationens ursprung» och i sin
ofvannämnda stora /??/6?/.s-skrift ventilerar han likaledes
växthistoriska frågor. Senare sysslade han blott mera i för-
bigående med dylika ämnen i samband med fynden af Trapa
natans och Ärtemisia Stelleriana.

Innan vi lämna den del af Areschougs botaniska forsk-
ning, som kom att tangera det paleobotaniska området, skall
jag här tillåta mig anföra en liten episod af ett visst kuri-
ositetsintresse. Det står i samband med fyndet af den s. k.
Eophyton, som af Torell beskrifvits som ett växtfossil.
Härom förmäler professor Nathorst: »Det första exempla-
ret häraf hade funnits vid Ringsjön i därvarande öfversilu-
riska lager, och Areschoug hade på grund af de parallella
strimmorna framhållit föremålets likhet med ett gräs- eller
palmblad. Då jag emellertid på den långgrunda stranden
vid Alnarp iakttagit, att alldeles liknande bildningar upp-
stodo, när i vattnet framdrif vande växter (tång etc.) släpa-
des öfver bottnen, blef Areschoug högst intresserad och
nöjde sig ej, förrän han följt mig till stranden och själf sett
släpspåren. Han stod mig sedan trofast bi i den svåra ställ-
ning, jag kom att intaga, på den grund, att Torell var en
af lärarne vid universitetet, där han just då stod i ropet på
grund af den förmodade märkliga upptäckten af monokoty-
ledoner i de kambriska och siluriska lagren. Att en ung
student vågade tvifla på professorns utsago och uttala en helt
afvikande mening, ansågs på den tiden som något i hög grad
otillständigt. Men Areschoug, som var en själfständig na-
tur, lät fakta tala, och när jag sedan publicerade min upp-
sats, fick jag hans medgifvande att i densamma införa, att
han länge sedan öfvergifvit tron på de Torellska föremålens
organiska natur.»

Det låg nära till hands f()r Areschoug under hans ingå-
ende systematiska växtundersökningar att upptaga jämväl
rena morfologiska frågor på sitt arbetsprogram. Härvid nöjde
han sig icke med rent morfologiskt-deskriptiv behandling af

346 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

ämnet, utan sökte gärna — i Irmisch's anda — biologiska
anknytningspunkter. Hans viktigaste arbeten af denna art
äro den år 1857 utkomna af handlingen »Bidrag till grodd-
knopparnes morfologi och biologi» och »Beiträge zur Biologie
der Holzgewächse» (1877) samt »Betrachtungen iiber die
Organisation und die biologischen Verhältnisse der nordischen
Bäume» (1887). Hit får ock räknas det år 1897 utkomna
arbetet »Beiträge zur Biologie der geophilen Pflanzen», i
hvilket författaren skildrar de olika sätt, på livilket det ut-
växande underjordsskottet banar sig väg genom jordskikten
för att oskadadt nå upp till ytan.

Liksom Aresciioug i sina morfologiska arbeten alltid
söker finna kausalitet mellan den yttre gestaltningen hos
organen och dessas fysiologiska funktion, så är en dylik sträf-
van till fördjupad förståelse af växtens byggnad jämväl en
ledtråd i hans växtanatomiska forskning, kanske ej så starkt
framträdande i början, men med åren allt klarare formulerad.

Som redan nämnts hade Areschoug under sin utrikes-
vistelse 1860 — 61 varit Hugo von Mohls lärjunge och under
dennes ledning förts in på växtanatomiska studier. Här lärde
han sig mikroskopteknik och fick väl här ock den grundliga
skolning i noggrann växtanatomisk analys och beskrifning,
som sedan kom att karakterisera hela hans stora produktion
inom denna dittills i Sverige okända gren af botaniken. Inom
växtanatomien blef kanske tyngdpunkten af hela Areschougs
botaniska gärning förlagd. Från den 1861 utgifna studien
»Om bastcellers ombildning i kristallförande parenchym» till
den sista skriften i den långa serien af Areschougs publi-
kationer, »iJber die Bedeutung des Palisadenparenchyms fiir
die Transpiration der Blätter» (1905), ligga en mängd växt-
anatomiska arbeten af bestående värde. Det är så god t som
uteslutande bladets anatomi, som utgjort föremål för Are-
schougs undersökningar, nämligen dels de vedartade växt-
ernas knoppfjäll (behandlade i ett par arbeten af 1869 och
1870), dels och framförallt det assimilerande örtbladet.

När Schwendener år 1875 införde fysiologiska syn-
punkter vid bedömandet af anatomiska strukturer lär detta
i förstone rent af ha förargat Areschoug, så att han tänkte
starta polemik däremot. Häraf blef emellertid intet. Denna
Areschougs obenägenhet att genast följa de nya riktlinjerna,
får nog skrifvas på en viss -skånsk tröghet i hans väsen, som

BIOGRAFIER. — FREDRIK WILHELM CHRISTIAN ARESCHOUG. 347

någon gång stack fram. Afvog mot nya idéer var dock aldrig
ett utmärkande drag för Areschoug, men han behöfde tid
på sig för att assimilera nya synpunkter. Så gick det ock
i detta fall. I början äro Areschougs växtanatomiska
skrifter icke så lite torra och svårlästa med långrandiga be-
skrifningar och klassificeringar af olika bladtyper. Men med
åren kom allt tydligare till synes, att äfven för Areschoug
de fysiologiskt-anatomiska synpunkterna voro de bärande.
Dock nekade han sig ännu på ålderns dagar icke nöjet att
varna oss yngre för Haberlandt, som han tydligen kommit
på kant med, då det gällde tydningen af örtbladets byggnad.
Areschoug såg i örtbladens organisation framförallt en till-
passning till de ekologiska faktorer, som bestämma transpi-
rationen. Hufvudarbetet bland dessa Areschougs skrifter
är otvifvelaktigt »Jämförande undersökningar öfver bladets
anatomi» (1878), i hvilket digra arbetes allmänna del han
nedlagt kontentan af sina bladanatomiska åsikter. Liksom
så många andra af sina bästa arbeten skref Areschoug äf-
ven detta på svenska, hvarigenom det aldrig blef vidare be-
kant i den botaniska världen och därför ej heller kom att
få det inflytande, som det förtjänat. En liten än i dag
mycket läsvärd resumé af sina växtanatomiska synpunkter
gaf Areschoug i det föredrag »Om klimatets inflytande på
växternas organisation», som han höll vid det tolfte skandi-
naviska naturforskarmötet i Stockholm 1880 och som 1882
publicerades på tyska i Englers Jahrbiicher.

Äfven under de senare åren sysslade Areschoug med sina
bladanatomiska studier, härtill särskildt lockad genom det
tropiska växtmaterial, som hemförts från Java och andra
trakter till botaniska museet i Lund. Resultaten af dess stu-
dier föreligga i arbetena »Untersuchungen iiber den Blattbau
der Mangrove-Pflanzen» (utgörande häftet 56 af Bibliotheca
botanica, 1902) samt »Zur Frage der Salzausscheidung der
Mangrovepflanzen und anderer mit ihnen zusammen wachsen-
der Strandpflanzen» (Flora 1904), Ett rent kraftprof af den
75-årige mannen var hans arbete »Undersökningar öfver de
tropiska växternas bladbyggnad i jämförelse med de arktiska
och boreala växterna» (1905), ett digert verk på 207 sidor och 25
planscher. Dock, i dessa sina sista arbeten har Areschoug
ej längre kunnat undgå, att den tilltagande åldern satte sina
mer eller mindre djupa spår. Valet af undersökningsmaterial,

348 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

planläggningen af arbetena och framställningsformens brist
pa koncentration, allt visar, att den gamla kraften ej längre
räckte till. Dock gjorde Areschoug äfven under dessa ar-
betens gång en del goda upptäckter, vi tänka närmast på
fyndet af hydatodliknande organ i mangroveväxternas blad,
som han ville tyda som saltafsöndande organ, måhända med
rätta.

En för den energiske gamle forskaren karaktäristisk de-
talj må här ej heller förbigås, nämligen huru han, sjuttioårig,
började sätta sig in i mikrotomteknik och själf pysslade
med sina paraffininbäddningar. Obekväm i handlaget hade
han alltid varit och det dröjde visserligen ej heller länge,
förrän han härvid fick bistånd af yngre krafter, men redan
detta, att vid så gamla år ge sig i lag med en helt ny och
för honom säkerligen ganska komplicerad teknik, visar ju lika-
fullt en andlig elasticitet, som många sjuttioåringar kunde
afundas.

In i det sista var Areschougs intellekt klart och forskar-
glöden fanns där in i sena hösten. Så arbetade Areschoug
under sina sista lefnadsår med ett helt nytt uppslag, som
han tänkt få färdigt för Fysiografiska Sällskapets minnesskrift
med anledning af Linnéjubileet 1907, hvilket dock aldrig blef
honom förunnadt. Härom skrifver han i ett bref af den 17
december 1906 till professor Nathorst:

»Dessvärre lär nog ej den af mig till festskriften anmälda
afhandlingen blifva färdig inom den föreskrifna tiden. Det är
nämligen ett hittills så godt som förbisedt, men, som det åt-
minstone förefaller mig, synnerligen intressant, men mycket
omfattande ämne, som jag valt för min undersökning, näm-
ligen om skyddsanordningarna mot köld i de för kölden mest
känsliga årsskotten af nordiska vedväxter. Jag har redan
undersökt så godt som alla nordiska vedväxter och ett myc-
ket stort antal sådana växter, som ej äro inhemska, men som
här i Lund kunna utan skydd öfvervintra, jämte ett 40 — 50
tal tropiska vedväxter. Men dels anser jag mig behöfva be-
tydligt vidga antalet af de sistnämnda, dels har jag på senare
tiden kommit underfund med, att mot vinterns annalkande
vissa förändringar inträda i barken, analoga med dem i öfver-
vintrande blad af nordiska växter. För att nu öfvertyga
mig om, huruvida dessa förändringar försvinna eller upphöra
under andra vegetationsperioden, behöfver jag taga nästa

BIOGRAFIER. — FREDRIK WILHELM CHRISTIAN ARESCHOUG. 349

sommar till hjälp. Och då jag ej vill uppträda med nå-
got halfgjordt arbete, isynnerhet som detta troligen blifver
mitt sista, har jag beslutat att ej för närvarande publicera
mina undersökningar utan vänta till nästa höst.»

Detta arbete, som aldrig hann utkomma, förelåg vid
Areschougs död så godt som färdigt i manuskript med tal-
rika planscher — ett prof in i det sista på den starka, idoga
håg, som uppbar hela hans vetenskapliga lifsgärning.

När man granskar den långa listan öfver de publikatio-
ner, som utgått från Areschougs hand, är det särskildt en,
som har sitt alldeles speciella intresse, den nämligen, som bär
titeln: »Charles Darwin. Ett minnesblad» (1883). När Are-
SCHOUG tillträdde professuren i botanik i Lund 1879 hade
han för sin installationsföreläsning valt ämnet: »Hufvud-
strömningar i våra dagars biologiska naturforskning», hvar-
vid han gaf en framställning af den darwinska utvecklings-
läran och riktade därvid särskildt en skarp kritik mot de in-
vändningar, som från motståndarnes sida rests mot de nya
lärorna. Det är denna sin då mycket uppmärksammade före-
läsning, som Areschoug efter Darwins död utgaf i något
omarbetad form som ett minnesblad öfver den store mästaren,
hvars starke och modige förkämpe på svensk botten Are-
schoug som en bland de förste kan tillräkna sig hedern att
ha varit. Liksom öfverallt annorstädes i världen, rasade äf-
ven i Lund striden för och mot Darwin väldeliga och det
fordrades en icke ringa själf tillit och oförskräckthet att i de
kritiska åren ställa sig i breschen för de nya idéerna. Då
därtill kommer, att Areschougs närmaste förman, professor
J. G. Agardh, var en afgjord motståndare till descendenzteo-
rien, så förstår man lätt, att Areschoug ej alltid haft det
så angenämt under sin långa adjunkttid. I svensk naturforsk-
ning representerar denna Areschougs gärning ett historiskt
moment af grundläggande betydelse. Nu kunna vi knappast
föreställa oss, till hvilken grad den idéstriden gällde lif och
död för en gammal och en ny tid. Vi må aldrig glömma
den käcke banerförare, som så helt satte in sin personlighet
i den kampen, som Areschoug gjorde det.

Äfven som läroboksförfattare har Areschoug varit verk-
sam. Hans år 1870 utkomna bearbetning af M. W. von Di-
BENS »Handbok i växtrikets naturliga familjer» var ännu
långt in på 90-talet den lärobok i systematisk botanik, som

350 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

han formellt fordrade skulle läsas för examen. Helt visst
kan ingen af hans många så äldre som yngre lärjungar lan-
det rundt låta bli att dra på smilbandet vid minnet af Du-
bens i så många stycken »merveilleusa för att icke säga ku-
riösa >> handbok. Malisen ville påstå, att förläggaren på
Areschougs inrådan tryckt boken i så stor upplaga, att den
aldrig syntes vilja taga slut, och att förklaringen skulle vara
att söka häri till det sega fasthållandet vid denna längesedan
föråldrade bok som examensfordring. Huru som helst här-
med må ha förhållit sig, ett faktum är, att man tämligen
mangrant »uppgaf» Duben men »läste Warming» och sedan
blott kompletterade sin examensvisdom med vissa Are-
schougs älsklingskapitel ur Duben.

För skolundervisningens behof utgaf han 1863 »Botani-
kens Elementer», som 1901 utkom i en 4:de upplaga, en lä-
robok, hvilken många generationer af svenska skolpojkar haft
till vägledning i de botaniska mysterierna. Den tidens bota-
niska läroböcker voro ju af helt annan art, än dem vi nu
bruka i våra skolor. Biologiska synpunkter saknades nästan
fullständigt i dem och om växtvärlden som ett lefvande helt
fick man just ingen föreställning. »Botanikens Elementer»
hörde ej heller till de böcker, som man läste »som en roman»,
men den gaf likafullt i klar och öfverskådlig form en god
portion faktisk kunskap.

Af andra för skolan afsedda läroböcker märkas Areschougs
»Läran om växterna» i Naturlära för elementarläroverken
(1875) och samma arbete i sammandrag (4 upplagor under
åren 1878—1891).

Som populärvetenskaplig författare har Areschoug utom
genom den nämnda minnesskriften ora Darwin jämväl gjort
sig fördelaktigt känd genom sin »Betraktelser öfver växtens
bygnad och lif» i »Ur vår tids forskning» (1875).

Om vi härmed i korta drag öfverblickat det väsentliga
af den vetenskapliga produktion, i hvilken Areschoug ned-
lade sina forskningsresultat, så ha vi därmed icke på långa
vägar när belyst den betydelse, som han under de 44 år, han
verkade som akademisk lärare vid Lunds universitet, kom
att få för vår svenska naturforskning.

Som professor i botanik förstod han som få att väcka
intresse för sitt ämne bland lärjungarne. I vida högre grad
än i sina läroböcker framstod han i sin personhga undervis-

BIOGRAFIER.

FREDRIK WILHELM CHRISTIAN ARESCHOUG. 351

ning både som föreläsare och öfningsledare som en utmärkt
god pedagog.

Det är redan nämndt, liuru han i Sverige införde det
växtanatomiska studiet. Sålunda lyckades Areschoug fr. o.
m. 1874 få till stånd fytotomiska öfningar. I hans växtana-
tomiska skola fostrades en hel rad sydsvenska botanister,
hvilkas gradualafhandlingar mer eller mindre direkt ansluta
sig till Areschoxtgs eget forskningsgebit.

Nya botaniska institutionen i Lund.

Med de allt mer växande kraf, som ställdes på den
botaniska undervisningen, insåg Areschoug snart nog, att
den gamla botaniska institutionen i Lund var för liten och
långt ifrån ändamålsenlig för tillfredsställande af dessa kraf.
Efter energiskt arbete och efter öfvervinnande af stora svårig-
heter lyckades Areschoug ändtligen förmå Kgl. Maj:t att
af riksdagen 1888 begära ett byggnadsanslag af 54,000 kr.
för uppförande af en ny, modern institutionsbyggnad att utgå
under tre år 1889 — 1891, hvilken begäran också af riksdagen
bifölls. Därefter anvisade riksdagen 1890 ett anslag af 12,000
kr. till inredning och 1891 ett anslag af 1,500 kr. till under-
håll af materielen i den nya byggnaden. Redan innan frågan

352

VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

om byggnadsanslaget var fullt klar, hade fråga uppstått om
plats för den nya institutionen. Genom tillmötesgående af
Lunds stadsfullmäktige bifölls 1888 en framställning att få
med den förutvarande botaniska trädgården införlifva ett
stort närgränsande parkområde, där den nya byggnaden
sedermera fick sin plats och hvilken betydhga ökning af
arealen jämväl gaf den botaniska trädgården en välkommen
utvecklingsmöjlighet. I den gamla institutionsbyggnaden äro

Växtfysiologiwkii laljoratoriet.

nu inrymda trädgårdsdirektörens bostad, fanerogamherba-
riet och ett amanuensrum. I den nya institutionen äro
föreläsningssal, fytotomiska och växtfysiologiska laboratorier,
kryptogamherbarier, bibhotek, museisalar m. m. inrymda.
Byggnaden stod färdig 1891 och från 1892 kunde därstädes
ordnade växtfysiologiska öfningar under docenten Bengt
JÖNSSONS ledning anordnas. Ehuru Areschoug aldrig själf
sysslade med egentligen fysiologiska spörsmål, hade han dock
redan tidigt en klar blick för denna nya forskningsriktnings
fundamentala roll. Ofver den botaniska institutionen och
dess historia har Areschoug 1897 utgifvit en utförlig redo-
görelse, som i mångt och mycket på samma gång utgör en

BIOGRAFIER. — FREDRIK WILHELM CHRISTIAN ARESCHOUG. 353

öfversikt öfver de botaniska studiernas utveckling i Lund
under hans egen nittonåriga professorstid.

Vid sina föreläsningar plägade Areschoug omväxla med
hufvudsakligen tre serier: en i systematisk botanik, en i
morfologisk-biologisk och en i anatomisk botanik. Dessutom
föreläste han själf de senare åren den propedeutiska kursen för
fil. kand. och med. fil. kand. examen. För nybörjaren, i all syn-
nerhet om han icke var infödd skåning, voro Areschougs

Växtfysiologiska laboratoriet.

föreläsningar i förstone en svår pröfvosten. Själf skall jag
alltid erinra mig det djupa missmod, som grep mig vid
åhörandet af de första botaniska föreläsningarne, af livilka
jag faktiskt icke begrep ett ord. Saken var nämligen den,
att Areschoug talade ett oförlikneligt skånskt idiom, som
»främlingen» först måste lära sig förstå, innan vetandets
källsprång blefvo tillgängliga. Denna Areschougs utpräglade
skånska dialekt var ock orsaken till, att studenthumorn
gärna fann stoff i samband med den myndige prefekten i
botaniska trädgården och länge skola nog åtskilliga »Areschou-
giana» fortlefva i Lunds studentkårs traditionella anekdot-
galleri.

Vefenskapsohaileniiens: Årsbok. 8. 1910. 23

354 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Hade man öfvervunnit den nämnda svårigheten, så voro
Areschougs föreläsningar värdefulla i högre grad än flerta-
let professorers. Han gaf sina lärjungar en omsorgsfullt
planerad, med fakta rikt illustrerad vägledning till förstå-
ende af de vetenskapliga problemen. Man hade alltid intryc-
ket af, att Areschoug noggrant utarbetat sina föredrag
och i regeln följde han ock koncept, men ännu under de
sista åren af sin professorstid föll han icke för frestelsen att
»vända på fjärdingen», då de gamla kurserna skulle serve-
ras för en ny studentgeneration, utan in i det sista sökte
han hålla sina kurser au niveau med forskningens utveckling.

Själf skötte han de fytotomiska öfningarne för fil. lic.
examen, medan docent Bengt Jönsson förutom de fysiolo-
giska öfningarna handledde den lägre fytotomiska kursen.

Utöfver den regelrätta akademiska undervisningen kom
Areschoug äfven gärna i mera personlig kontakt med sina
lärjungar. Med stor älskvärdhet ställde han alltid sitt rik-
haltiga bibliotek med dess stora separatsamling till förfogande,
då så behöfdes. Vid sammanträdena i Lunds botaniska före-
ning, som Areschoug stiftat 1858, utvecklade sig alltid ett
tvångsfritt umgänge mellan Areschoug och studenterna,
icke minst under det ansträngande växtbytet under höst-
terminerna. Men eljest var nog en hälsosam respekt, för att
icke rent af säga bäfvan, den känsla, som intog den unge —
och äfven den äldre — studentens hjärta inför den myndige
och icke så litet fordrande professorn, i all synnerhet om
det nalkades tentamenstider.

På tal om föreningar må erinras därom, att Areschoug
var en af stiftarne af Skånska Trädgårdsföreningen (1876),
en förening, som alltjämt lefver med friskt lif.

Som ledamot af fakultet och konsistorium var Areschoug
en mycket verksam akademiker, som med kraft och efter-
tryck visste att säga ifrån, hvar han ville, att skåpet skulle
stå. En af hans forna kolleger skrifver på tal härom till
mig: »Jag kan intyga, att Areschoug var en besvärlig herre
i fakulteten, ifall dekanus begick något formfel.» Då det en
gång var på tal att omdana konsistoriet, yttrade Are-
schoug: »I konsistoriet sitter man gärna för att ha makten.
Det behöfver man, min själ, icke få någon särskild betalning
för. » Bakom denna maktlystnad och sega ihärdighet i replik-
föringen låg dock alltid som grundmotiv en objektiv mån-

BIOGRAFIER. — FREDRIK WILHELM CHRISTIAN ARESCHOUG. 355

het om universitetets bästa, som icke ens hans motståndare
sökte förneka. Areschoug höll sig alltid fri från akademiskt
klick- och kotteriväsen och ägde den icke minst i universi-
tetskretsar sällsynta dygden att endast döma efter sakliga
grunder och ej efter personliga tycken.

Till sin politiska läggning var Areschoug hela lifvet ut
liberal utan minsta tvekan. En hans gamle ungdomsvän
karakteriserar Areschoug i yngre dagar (1860-talet) med
orden: »liberal å la Aftonbladet, ofta het och förflugen i sina
meningar, hederlig, omutlig, men kärf.» I det politiska lik-
som i det kommunala lifvet i Lund deltog han dock föga.
Aren 1873 — 1878 beklädde han emellertid stadsfullmäktige-
post i Lund. Hans hufvudintresse var och blef dock den
vetenskapliga forskningen allena. Den vigde han hela sin
kraft. Klarsynthet, vidsynthet och grundlighet voro karak-
teristika i all hans gärning.

Den enkla, flärdlösa prägel, som kännetecknade hela hans
personlighet, tog sig äfven uttryck i en instinktiv motvilja
mot alla ordensutmärkelser. Härom förtälj es en historia,
som jag låter en hans gamle akademikamrat, en läkare, orda-
grant berätta: »Areschoug afskydde ordensväsendet. Hans
första slaganfall föranleddes af lille rektor Bruzelius, arkeo-
logen från Ystad. Denne skulle en dag linka upp till Chris-
tian Cavalltn, när denne blifvit nordstjärneriddare. Han
mötte då Areschoug i porten. »Jaså, professor Areschoug
har hunnit upp före mig till Cavallin för att gratulera!»
Areschoug lär inför denna misstanke ha blifvit så förargad,
att han tumlade om i porten.»

Af K. Fysiografiska Sällskapet i Lund var A. ledamot
sedan 1859. För sällskapets utveckling arbetade A. på det
kraftigaste. Han var dess skattmästare 1880 — 96, dess sekre-
terare sedan 1896 och kallades till dess hedersledamot 1907.
Areschoug blef ledamot af K. Vetenskapsakademien 1876
och af K. Vetenskaps-Societeten i Uppsala 1887. Dessutom
var han ledemot af Sällskapet pro fauna et flora Fennica i
Helsingfors, af Videnskabs-Selskabet i Kristiania, af Danske
Videnskabernes Selskab, af Deutsche Botanische Gesellschaft
i Berlin, af Botanischer Verein der Provinz Brandenburg i
Berlin, af Botanical Society i Edinburgh, af Société des sciences
naturelles i Cherbourg, af Societå Crittogamologica Italiana i
Milano; hedersledamot af Skånska Trädgårdsföreningen, af

356 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Société Néerlandaise d'horticulture et de botanique i Amster-
dam, af Botaniska Föreningen i Lund och af K. Vetenskaps-
och Vitterhetssamhället i Göteborg. Vetenskapsakademien
tilldelade honom 1905 Linncmedaljen i guld för arbetet om
de tropiska växternas bladbyggnad.

Till Lunds botaniska institution testamenterade Are-
SCHOUG sitt bibliotek (c:a 1,000 volymer förutom c:a 3,500
separat i kapslar) och en brefsamling på bortåt ettusen bref,
som han själf ordnat.

Bättre kan jag icke afsluta denna dödsruna öfver min
gamle botaniske lärare, hvars minne alltid skall stå för mig
som ett af mina studentårs ljusaste, än genom att citera de
ord, som en annan af Areschougs lärjungar — Bengt Lid-
rORSS — skref dagen efter hans död:

»Det var en man med många och stora dygder, som i
går lade sina ögon samman. Skåningens bästa dygder:
den sunda, robusta kraften, som aldrig blir trött, den klar-
synta intelligensen, som genomskådar flärd och utanverk,
den lugna, oförskräckta tryggheten, som icke låter öfver-
rumpla sig, den soliga, saltsjöfriska humorn — och så som
innersta lifsnerv en ideell hänförelse, som alltid yttrar sig i
handling, aldrig i tal. Vill man med två ord uttrycka det
bästa i Areschougs väsen, så kan man säga, att han i dju-
paste mening var en skånsk idealist.»

Till Fredrik Wilhelm Christian Areschougs graf
hade Filosofiska fakulteten i Lund sänd t en krans med orden:

»Forskningens vidsynte tolk och ungdomens vänfaste frände,
båda du slöt i din håg, båda din lifsgärd du gaf.
Så Carolina ditt namn bevare med tack genom sekler,
hembygd, som varmt du höll kär, gömme ditt stoft i sin

famn. — »
Thorild Wulff.

FÖRTECKNING ÖFVER ARESCHOUGS VETENSKAPL. ARBETEN. 357

Af F. W. C. Areschoug utgifna skrifter.

1853. Kevisio Cuscutarum Suecite. — Luiul 1853. 20 s. (Gradual-
disput.)

1854. Botaniska observationer. — Lund 1854. 20 s. (Docent disput.)
1857. Bidrag till groddknopparnes morfologi och biologi. Lund 1857.

4:o. 55 s. (Adjunkt-disput.)

1860. Tortula papillosa Wils., ein neuer Biirger der deutschen Flora.
— Verh. d. Bot. Vereins f. Brandenburg. 1860.

1861. Om bastcellers ombildning i kristallförande parenchym. — Forli.
ved de Skandin. Naturf. Mode 1860. 5 s.

» Om de groddknoppalstrande växternas utveckling. — Forli. ved
de Skandin. Xaturf. Mode 1860. 18 s.

1862. Adnotationes criticae de speciebus nonnullis generis Rumex, —
Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. Bd. 19. 19 s.

1863. Botanikens elementer. Lärobok för skolor. — Lund 1863,
236 s. [2:a uppl. 1869, 246 s.; 3:e uppl. 1883, 231 s.; 4:e
uppl. (bearb. af L. M. Neuman) 1901, 230 s.]

1866. Bidrag till den skandinaviska vegetationens historia. — Lunds
univ. årsskr. Bd. 3. 4:o. 90 s.

» Om några Rumex-former. — Bot. Not. 5 s.
» Ytterligare om Rumex gracilis och Areschougii. Bot. Not. 2 s.
» Skånes flora. — Lund 1886, 332 s. — 2:a uppl. Lund 1881.
607 s.

1867. Växtanatomiska undersökningar L Om bladets inre byggnad. —
Lunds univ. årsskr. Bd. 4. 4:o. 28 s.

1868. Om Galeobdolon luteum Huds. — Bot. Not. 6 s.

1869. Om bladets byggnad. — Forli. ved de Skandin. Naturf. Mode
1868. 3 s. (Ref. af Växtanat. undersökn. 1867.)

» Om den europeiska vegetationens ursprung. — Forh. ved de

Skandin. Naturf. Mode 1868. 27 s.
» Om den anatomiska strukturen af de trädartade växternas

knoppfjäll (förutgående meddelande). — Forh. ved de Skandin.

Naturf. Mode 1868. 2 s.
» Plantje sub itinere navis bellicse Eugenie anno 1852 a N. J.

Andersson circa Guayaquil coUecta? [Stockholm, P. A. Norstedt &

Söner] 4:o [p. 115 — 142]. — Ämnad att utgöra: Eugenies resa.

Botanik [disti-ibueras hösten 1910].

1870. Växtanatomiska undersökningar IL Om den inre byggnaden i
de trädartade växternas knoppfjäll. — Lunds univ. årsskr. Bd.
7. 4:o. 56 s.

» Uber gegitterte Parenchymcellen in der Rinde. — ]>ot. Zeit. 4 s.
"» M. W. von Diibens handbok i Växtrikets Naturliga Familjer
etc. 2:dra uppl. Lund 1870. 600 s.

358 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

1871. Betraktelser i anledning af stud. Alfr. Nathorsts upptäckt af
fossila högnordiska växter i de skånska sötvattenslerorna. —
Bot. Not. 6 s.

» Om de skandinaviska Rubusformema af gruppen Corylifolii. —
Bot. Not. 16 s.

1872. Om Rubus idaius L., dess affiniteter och ursprungliga hemland.
Bot. Not. 15 s. (Öfversatt i Journ. of Botany 1873, s.
108—115.)

1873. Granskning af den för behandling af åtskilliga till undervisningen
i matematik och naturvetenskap inom elementarläroverken hö-
rande frågor i nåder tillsatta kommissionens underdåniga be-
tänkande i afseende på den af undertecknad utgifna läroboken
»Botanikens elementer», 2:a uppl. — Bih. till Pedag. tidskr.
H. 5. 26 s.

» Om Trapa natans L. och dess i Skåne ännu lefvande form. —
Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. Bd. 30. N:o 1. 16 s. (Öfver-
satt i Journ. of Botany 1873, s. 239—46.)

» [Skånes] vegetation. — Topograf. och statist, uppgifter om
Malmöhus län, utgifna af Topografiska korpsen. Stockholm
1873. 3 s.

1874. Förberedande redogörelse för några undersökningar öfver bladets
anatomi. — • Bot. Not. 25 s.

1875. Betraktelser öfver växtens bygnad och lif. — Ur vår tids
forskning n:o 13. 84 s.

» Naturlära för elementarläroverken, läro- och läsebok II. Läran
om Växterna. — Lund 1875. 338 s.

» Belysning af Hr Th. O. B. N. Kroks anmärkningar mot under-
tecknads granskning af den matematisk-naturvetenskapliga läro-
boks-kommissionens omdöme om »Botanikens elementer», 2:dra
uppl. — Bih. till Pedagogisk tidskr. 2:dra och 3:dje haft. 30 s.

» Ytterligare om Rubus ideus L. — Bot. Not. 7 s.

1876. tjber ein Paar Weihe'sche Rubi. — Bot. Zeit. 7 s.

» Norges Rubi. — Norges flora af A Blytt. ©61. 3. Kristiania. 24 s.
» Om de tyska växtfysiologiska försöksstationernas verksamhet.
(Reseberättelse.) — Landtbr. Akad. tidskr. 10 s.

1877. Om de mekaniska cellväfnaderna i bladen. Bot. Not. 9 s.

» Beiträge zur Biologie der Holzgewächse. — Lunds univ. årsskr.
Bd. 12. 4:o. 145 s.

1878. Läran om växterna i sammandrag. — Afd. II i Naturlära för
elementarläroverken. 123 s. (Uppl. 2 1880 116 s., uppl. 3
1885 113 s., uppl. 4 1891 123 s.)

» Jämförande undersökningar öfver bladets anatomi. — Minnesskr.

utgifv. af K. Fysiog. Sällsk. i Lund 1878. 4:o. 244 s.
» Kronobergs läns vegetationsförhållanden. — Topogr. och statist.

uppgifter om Kronobergs län utg. af Generalstab. Topograf. afd.

Stockholm 1878 s. 82—94.
» Klass Triandria. — Backman & Holm, Elementarflora öfver

Vesterbottens och Lapplands fanerogamer och bräkenartade

växter, s. 11 — 39.

FÖRTECKNING ÖFVER ARESCHOUGS VETENSKAPL. ARBETEN. 359

1879. Om stambyggnaden hos Leycesteria formosa Wall. — Bot.
Not. 9 s.

» Om de i »Beiträge zur Biologie der Holzgewächse» använda
benämningar för de olika slagen af grenar hos vissa vedartade
växter. — I3ot. Not. 6 s.

» Skandinaviens Rubi, afd. buskar. — C. J. Hartmans Handbok
i Skandin. fl. 11 uppl. Stockholm. 1879. 6 s.

1880. Smärre fytograflska anteckningar I. Artemisia Stelleriana Bess.
H. Om Borragineernas och Labiaternas frukt. ■ — Bot. Not. 36 s.

1883. Om fyllodiernas byggnad. — 12:te Skand. Naturf. mötets för-
handl. 4 s.
» Om klimatets inflytande på växternas organisation. — 12:te
Skandin. Naturf. mötets 1880 förh. lös. (På tyska i Englers
Bot. Jahrb. Bd. 2 [1882] s. 511—26.)
» Charles Darwin. Ett minnesblad. — Lund 1883. 40 s
1885 — 86. Some observations on the genus Rubus, — ■ Lunds univ.
årsskr. Bd. 21 och 22. 4:o. 185 s.

1887. Svar på lektor C. J. Lindebergs >>Genmäle». — Bot. Not. 6 s.
» Om spiralfiberceller i bladen af Sanseviera-arter. — Bot. Not.

3 s. (På tyska i Bot. Centralbl. Bd. 31 [1887], 259—61.)
» Om reproduktion af växtdelar hos de högre växterna. — Bot.

Not. 2 s. (Öfversatt och vidgad i Bot. Centralbl. Bd. 31 s.
186—88 och 220—23.)
» Betrachtungen iiber die Organisation und die biologischen Yer-
hältnisse der nordischen Bäume. — Englers Botan. Jahrb.
Bd. 9. 16 s.

1888. Om Trapa natans L. var. conocarpa F, Aresch. och dess här-
stamning från denna arts typiska form. — Bot. Not. 8 s. (På
tyska i Bot. Centralbl. Bd. 35 [1888] s. 253—56, 285—287.)

» Om Rubus afflnis Whe och R. relatus F. Aresch. — Bot. Not.

4 s. (På tyska i Bot. Centralbl. Bd. 34 [1888] s. 348—50.

1889. Ueber Rubus obovatus G. Br. und R. ciliatus C. J. Lindeb. - —
Bot. Centralbl. Bd 37. 6 s.

1893. Om förekomsten af Artemisia Stelleriana Bess. på Vestra Skånes
hafsstränder. — Bot. Not. 10 s.

1894. Artemisia Stelleriana Bess. in Europé. — The Journal of Botany.
Bd. 32, s. 70—75.

» Bet fanerogama embryots nutrition. Lund 1894. 4:o. 36 s.
(Promotionsprogram ; ingår äfven i Lunds Univ:s årsskrift. Bd.
30. 1893—94.)

1895. Beiträge zur Biologie der geophilen Pflanzen. — Lunds univ.
årsskr. Bd. 31. 4:o. 60 s.

1897. Botaniska institutionen. — Festskr. m. anl. af H. M. Konung

Oskar ILs regeringsjubileum. Utg. af Lunds univ, Afd. 3,

s. 208—225.
» tJber die physiologischen Leistungen und die Entwickelung

dos Grundgewebes des Blattes. — Lunds univ. årsskr. Bd.

33. 4:o. 40 s.
1899. Till svnonvmien inom släktet Rumex. — Bot. Not. 3 s.

360 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

1902. Om bladbyggnaden hos Mangrove-växterna. Bot. Not. 12 s.
(Föreg. medd. till följ. arbete.)
» Untersuschungen iiber den Blattbau der Mangrove-Pflanzen. —
I>ibliotheca botanica. Heft. 56. 34 s. samt Berichtigung i
Flora 92 (1903) s. 301—302.

1904. Zur Frage der Salzausscheidung der Mangrovepfianzen und
anderer mit ihnen zusammen wachsender Strandptianzen. —
Flora Bd. 93. H. 2. G s.

1905. Undersökningar öfver de tropiska växternas bladbyggnad i jäm-
förelse med de arktiska och boreala växterna. 207 s. — K. Sv.
yet. .ikad. Handl. Bd. 39. N:o 2.

190G. Uber die Bedeutung des Palisadenparenchyms fiir die Transpi-
ration der Blätter. — Flora. J>d. 9 (i. 8 s.

öfver F. W. C. Areschoug äro följande dödsrunor ski ifna :
Gunnar Andersson i Svensk Botanisk Tidskrift 1909, Bd. 3, Bengt
LiDFORSS i Berichte der deutschen botan. Gesellschaft, 27:de årg. samt
kortare nekrologer dels af Lidforss i tidningen »Arbetet» (Malmö) för 22
dec. 1908, dels af Sv. Murbeck i Sydsvenska Dagbladet Snällposten för
samma datnm.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 361

Tillägg.

Revisionsberättelse för år 1909.

Undertecknade, af Kungl. Vetenskapsakademien utsedde att gran-
ska Akademiens och de under hennes vård ställda institutioners för-
valtning för år 1909, få, efter verkställd revision, däröfver afgifva
följande redogörelse.

De Vetenskapsakademien, Bergianska stiftelsen, Letterstedtska för-
eningen och Letterstedts donationsfond samt Vegafonden tillhörande
värdehandlingar hafva genomgåtts och befunnits vara i god ordning
samt innebära full valuta för deras bokförda värden.

Vetenskapsakademiens, Bergianska stiftelsens, Letterstedtska för-
eningens, Letterstedtska donationsfondens, Vegafondens, Naturhistoriska
riksmuseums. Meteorologiska centralanstaltens. Särskilda statsanslags
och Naturhistoriska riksmuseums byggnadsfonds räkenskaper hafva af
oss gi'anskats och genomgåtts, sedan de förut undergått särskild siffer-
granskning af fröken Louise Forssell, och har därvid befunnits att
balanserna från 1908 års böcker blifvit riktigt öfverförda i 1909 års
böcker och att samtliga utgiftsposter äro behörigen verificerade. De
af sifferrevisorn gjorda anmärkningar föranleda ingen åtgärd.

Öfver förvaltningen af Akademiens egna medel under år 1909
hafva vi ur räkenskaperna sanmianställt följande öfversikt:

Akademiens fastigheter och inventarier samt öfriga tillgångar voro
vid årets början och slut upptagna till följande värden:

1 januari 31 december Ökning Minskning

Fastigheter . 321,160:— 394,792:— 73,632: —

Inventarier 1,201,558: 54 1,220,799: 10 19,240: 56

Zoologiska stationen Kristi-

neberg 56,800: — 56,800: —

Grundfonden 567,714:32 521.882:90 45.831:42

Reservfonden 42,292: 71 44,375: 78 2.083: 07

Summa 2,189,525: 57 2,238,649:78 94,955:63 45,831:42

Arets vinst- och förlustkonto har följande utseende :

Inkomster.

Almanacksarrendet 143,000: —

Räntor 84,732: 33

Hyror 1,883.- 92

Statsanslag 3,960: —

Andra inkomster 421: 87 233 998: 12

362 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Utgifter.

Förvaltningskostnad 18,663: 64

Akademiens publikationer 50,635: 65

» sammankomster 2,004: 39

Observatorium 13,597: 38

Fysiska kabinettet 9,639: 94

Biblioteket 40,453: 47

Zoologiska stationen Kristineberg .... 7,250: —

Underhåll af byggnader 4,451:46

Divere miderstöd m. m. samt räntor å dona-
tioner och å grundfonden 80,503: 57 227 199: 50

Öfverskottet har tillförts:

grundfonden med 5,000: —

och reservfonden 1,798; 62 6,798: 62

Summa 233,998: 12

Grundfonden, som vid årets början utgjorde 567,714: 32
har tillförts dels räntemedel 25,407: 91

dels förestående 5,000: — 30,407: 91 598,122: 23
hvaremot utgått:

till likvid af tomter vid Frescati .... 73,632.- —

» pensioner och andra utgifter .... 2,607; 33 yg 239: 33

och utgjorde sålunda vid årets slut 521,882: 90
visande en minskning af kr. . . 45,831:42

Reservfonden, som vid årets början var . . 42,292: 71

har ökats med:

dels förestående afsättning 1,798: 62

och dels räntor m. m 284: 45 o 083: 07

hvadan densamma vid årets slut uppgick till kr. 44,375: 78

Akademiens egna fonder, grundfond och reservfond, uppgingo så-
lunda vid 1909 års slut till sammanlagdt kr. 566,258: 68, hvilket
framgår af följande tablå:

Tillgångar.

11
10

A bankräkningar 277,240:

Fastigheter 394,792:

Inventarier 1,220,799:

Zoologiska stationen Kristineberg . . . 56,800: —

Fordran 3,000: —

Diverse förskott 7,330: 21

Utlånade medel:
mot inteckning:

kapital 943,500: —

ränta 7,996: 12 951 49g; 12
i obligationer:

kapital 762,197: 50

ränta 8,407:44 770 fi04.- Q4- 1 1-00 mi nt-

' .11X1^*1^* 1,<22,101:06 3,682,062: 48

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 363

Shnlder.

Hypotck för almanacksar-

rendet 242,000: —

Behållning å anslagen till:

Tryckning 1,938:70

Häftning 1,121:86

Planscher 3,222: 11

Observatorium .... 5,784: 85

Fysiska kabinettet . . . 6,246: 99

Biblioteket 8,346: 59

Zoologiska stationen Kris-

tineberg 2,500: —

Fastighetens underhåll . . 292: 44

Diverse understöd m. m. . 900: —

Rosenadlerska pensionerna 50: —

Berzelii reseanteckningar . 423: 26

Linnés skrifter 2,411:77

Svedenborgs d:o 6,167: 13

Byzautinska stipendiet . . 157:49

Donationsmedel 1,161,849: 51 i 443,412: 70

Kapitalkonto.

Fastigheter 394,792: —

Inventarier 1,220,799: 10

Zoologiska stationen Kris-

tineberg 56,800^— 1^672,391:10 3,115,803:80

Akademiens kapital (grundfond och reservfond) . . . 566,258: 68

Sunnna 3,682,062: 48

I öfrigt hänvisa vi till den af kamreraren lämnade redogörelsen.

Förvaltningsutskottets protokoll för 1909 har icke gifvit oss an-
ledning till någon anmärkning.

Önskligt vore, att kanireraren vid redovisnings afgifvande äfven
lämnade balansextrakt för hvarje särskild fond.

Revisorerna vilja fästa uiipmärksamheten därå, att Akademiens
förvaringsrum för värdehandlingar icke uppfyller nutida fordringar och
således troligen ej erbjuder full säkerhet.

På grund af hvad sålunda vid revisionen förekommit hemställa
vi, att Akademien behagade meddela förvaltningsutskottet och kam-
reraren full ansvarsfrihet för 1909 års förvaltning.

Stockholm den 23 april 1910.

E. Welander. Ivar Bendixson. J. A. BrlneJl.

C5

O

o

'fä

.O

u

o

it

<D
•Ö

o

•rH

SS

o

o

]=!
o

B

a>
•ö

ed

eö
m

eö

02

«

>

bo

ti

cö o

"5 "" -^

cS o Ö

C S

» ä -^

'§"1^1

!=r ^

1- M c

> .ä = r^

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909, 365

Gustaf, med Guds nåde, Sve-
riges, Götes och Veiides Konung.

Vår ynnest och nådiga benägenhet med Gud Allsmäktig!

Med anmälan att det i)rivilegium å utgifvandet af Svenska alma-
nackor och kalendarier, som genom nådig resolution den 17 oktober
1747 tillagts Vetenskapsakademien och hvilket, från denna tid oaf-
brutet af Akademien tillgodonjutet, blifvit enligt föreskriften i 1 § 3
mom. uti gällande tryckfrihetsförordning af Kungl. Maj:t hvart tju-
gonde år och senast genom nådigt bref den 6 juni 1890 förnyadt,
åter tilländagår den 16 juli 1912, har Ni uti underdånig skrifvelse
den 1 juni 1910 anhållit, det Oss täcktes för en tid af ytterligare
tjugu år, räknad från och med den 16 juli 1912 till den 16 juli 1932,
bevilja Akademien privilegium att utgifva svenska almanackor och
kalendarier på sätt ofvan åberopade nådiga resolution närmare be-
stämmer.

Vid föredragning af detta ärende hafva Vi funnit godt bifalla
Eder underdåniga framställning. Detta meddela Vi Eder till svar och
efterrättelse.

Stockholms slott den 22 juli 1910.

Under Hans Maj:ts

Vår AUernådigste Konungs och Herres frånvaro

Dess tillförordnade Regering:

Carl Hederstierna. P. E. Lindström.

Oskar Nyländer. H. von Krusensfierna.

Walter Murraij.
Till vetenskapsakademien.

Enär den promemoria rörande almanacksarreudets användning,
som af Akademien inlämnats till Kungl. Maj:t, äfven kan vara af in-
tresse för allmänheten att känna, bifogas den här.

P. M.

Vetenskapsakademiens inkomst af almanacksprivilegiet uppgick år
1909 till 143,000 kronor.

Enligt räkenskaperna och den till Akademien ingifna revisionsbe-
rättelsen för samma år (se sid. 361) användes denna inkomst i jämna
kronor på följande sätt:

366 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Akademiens publikationer 50,635

» bibliotek 40,453

Förvaltningskostnader 18,663

Observatoriet 13,597

Fysiska institutionen 9,640

Kristinebergs zoologiska station (utom statsanslaget) .... 7,250

Sammankomsterna 2,004

Till stipendier åt unga forskare för resor inom landet . . . 1,000

Summa 143,242

Hvad först Akademiens publikationer beträffar så äro de af största
betydelse för den matematiskt-naturvetenskapliga forskningen i landet
och göra det möjligt för livem som helst att få ett däraf förtjänt
arbete tryckt inom landet.

De bidraga ock i väsentlig grad att göra den svenska forsk-
ningen känd och erkänd i utlandet, enär Akademien utdelar dem till
vetenskapliga samfund öfver hela världen.

Dylika publikationsserier utgifvas numera i alla kulturländer, och
mån betraktar det såsom en nationaisak att bekosta dylika, enär af-
handlingar, som utgifvas i främmande land, lätt blifva ansedda såsom
tillhörande det landets litteratur.

Behofvet af dessa publikationer framgår äfven däraf, att antalet
och omfattningen af de afhandlingar, som inlämnas till Akademien, för
hvarje år ökas, hvari genom naturligtvis äfven kostnaden för Akade-
miens publikationer ständigt är i stigande. Härtill bidrager i väsent-
lig grad de större anspråk på illustrationer, som numera ställas på de
flesta dylika arbeten.

Det bör ock framhållas, att denna utgift i väsentlig grad kom-
mer unga och obemedlade författare tillgodo, hvilka, såsom ännu ej
kända i utlandet, i annat fall svårligen skulle kunna få sina arbeten
tryckta, enär förläggare ej i vårt land åtaga sig utgifningen af veten-
skapliga arbeten på grund af den ringa afsättningen inom landet.

Bland Akademiens skrifter ingå äfven Meteorologiska Centralan-
staltens publikationer samt de talrika afhandlingar, som utarbetas vid
Naturhistoriska riksmuseet. För dessa skulle i annat fall särskilda
statsanslag blifva nödvändiga.

Därigenom att Akademien mot dessa publikationer erhåller andra
sällskaps skrifter i byte för sitt bibliotek, kan dock med skäl sägas,
att en stor del af de kostnader, som nedläggas på Akademiens skrif-
ter återkomma till landet i form af utländska arbeten, hvilkas inköp
i annat fall skulle draga högst betydande belopp. Denna mycket be-
aktansvärda fördel för forskningen inom landet skulle ej vinnas, ifall
i stället understöd lämnades direkt till hvarje författare för hans af-
handlings tryckning.

Näst utgifvandet af vetenskapliga skrifter har det ända från Aka-
demiens stiftelse varit hennes sträfvan att grundlägga och vidmakt-

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 367

hålla ett för studerande i hela landet tillgängligt och så vidt möjligt
fullständigt mateniatiskt-naturvetenskapligt bibliotek.

Tack vare de betydande belopp Akademien årligen kunnat offra
på biblioteket och de storartade gåfvor, som tid efter annan af våra
konungar och enskilda personer öfverlämnats till detsamma, kan det
utan öfverdrift sägas vara det förnämsta i sitt slag ej allenast i Sve-
rige utan ock i hela norden.

Enär K. Biblioteket, enligt sin instruktion, ej anskaffar litteratur
i de fack, som representeras af Vetenskapsakademiens bibliotek, är
detta det enda allmänt naturvetenska])liga bibliotek i hufvudstaden och
såsom sådant alldeles oumbärligt såväl för de under Akademien ställda
statsinstitutionerna som ock för en stor del andra institutioner i Stock-
holm. För öfrigt anlitas detsamma, genom förmedling af universitets-
biblioteken, äfven flitigt af forskare i universitetsstäderna samt dess-
utom af enskilda personer inom hela landet.^

Det torde knappast behöfva påpekas, huru viktigt det är att ett
bibliotek, som bar en sådan betydelse för hela landet, vidmakthälles
och utvecklas så, att det ej blir efter sin tid.

Därtill behöfvas emellertid ständigt ökade tillgångar, ty littera-
turen tilltager för hvarje år i omfång och i samma mån biblioteket
växer och mer anlitas kräfvas ock större arbetskrafter för en tillfreds-
ställande skötsel af detsanuna.

Det belopp som Akademien nu kan anslå till sitt bibliotek är
därföre ingalunda för högt utan behöfver helt säkert inom kort höjas
för att kunna motsvara dess beliof.

I förvaltingskostnaderna ingå aflöning till Akademiens sekreterare,
kamrerare, notarie, ombudsman och tre vaktmästare samt allmänua
expenser.

Af bilagda tabell (s. 364) framgår att förvaltningen vid slutet af
år 1909 omfattade egendom till ett bokfö rdt värde af (»fver 10 millioner
kronor, däraf mer än 4 millioner voro statens och det mesta af det öfriga
tillhörde under Akademiens vård ställda donationer, som naturligtvis
skola förvaltas i öfverensstämmelse med därom lämnade föreskrifter,
hvilka ofta medföra omfattande utredningar och undersökningar.

För förvaltningen af statsinstitutionerna uppbär Akademien intet
bidrag af statsmedel.

Till förvaltningen höra ytterligare de åligganden, som redan till-
delats eller kunna komma att tilldelas Akademien med afseende på
naturskyddet i Sverige. Det kan förutses, att dithörande frågor i fram-
tiden komma att nå en mycket betydande omfattning.

I samband med förvaltningen bör äfven erinras om Akademiens
skyldighet att afgifva utlåtande i vetenskapliga frågor samt om det
ansvarsfulla uppdrag, som Akademien åtagit sig på grund af Alfred
Nobels donation.

^ Ett från opartiskt håll gjordt uttalande i detta afseende om Aka-
demiens bibliotek finnes intaget i Kmigl. Maj:ts nådiga statsverksproposi-
tion till 1907 års riksdag. Åttonde hufvudtiteln sid. 58 — 59.

368 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

Den hastiga ökningen i Akademiens verksamhet belyses bäst däraf,
att till Akademien inkomna ärenden år 1900 utgjorde 131, men år
1909 uppgingo till 612.

Akademiens observatorium är en nödvändig förutsättning för alma-
nackans utgifvande och har för öfrigt sin betydelse såsom vetenskaplig
institution. Tack vare detsamma har det t. ex. blifvit möjligt för
Stockholms Högskola att uppehålla undervisningen i astronomi utan
att anskatfa eget observatorium. Det måste dock tyvärr erkännas, att
tillgångarna ej medgifvit Akademien, att på sätt önskligt varit utrusta
observatoriet med moderna instrumentala hjälpmedel.

Liksom fordom under Berzelius tid den kemiska institutionen, hvil-
ken Akademien dock sedermera på grund af ekonomiska skäl nödga-
des indraga, har äfveu den fysiska institutionen haft stor betydelse för
den fysiska vetenskapens utveckling inom landet. Akademien anser
det därföre af vikt att denna institution, så vidt det visar sig möjligt,
äfven fortfarande uppehälles.

Kristinebergs zoologiska station, som tillkommit genom storartade
gåfvor af enskilda personer, har en synnerligen stor betydelse för stu-
diet af organismerna i hafvet och anlitas årligen så långt utrymmet
det medgifver, af forskare från våra universitet samt af lärare och
lärarinnor från alla delar af landet, äfvensom af utlänningar. Dess
betydelse har ock offentligen blifvit erkänd, därigenom att riksdagen
beviljat densamma ett årligt anslag af 4,000 kronor. Därutöfver har,
såsom ofvan synes, år 1909 till dess underhåll och vård af Akade-
mien utbetalts 7,2.50 kronor. Detta anslag är äfven för framtiden
behöHigt och kan ej minskas utan behöfde snarare något ökas.

De återstående båda posterna torde ej behöfva någon särskild
förklaring.

Till sist må framhållas att Akademien utöfver almanacksarrendet
ej förfogar öfver några andra nämnvärda inkomster än räntan å sitt
eget kapital, som enligt ofvan åberopade öfversikt vid 1909 års ut-
gång uppgick till 566,258 kronor. Med afseende å detta kapital är
att märka, att detsamma dels utgör pensionsfond för Akademiens
tjänstemän och betjänte samt att därföre af dess ränta skall utgå pen-
sioner, som kunna vara af mycket växlande storlek, dels under de
närmaste åren såväl till ränta som till kapital måste tagas i anspråk
för realiserandet af Akademiens nybyggnader vid Frescati. Det är
visserligen att hoppas, att största delen af det belopp, som nu måste
tagas ur Akademiens kapital, i framtiden kan återfås genom försälj-
ning af Akademiens egendom i staden, men innan detta skett, kan
under de närmaste fyra eller fem åren ingen inkomst beräknas från
Akademiens fonder till bestridande af de ordinarie utgifterna.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 369

Af ofvanståeude framgår, att Akademien utan den inkomst, som
den har af almanacksprivilegiet, ej skulle kunna upijehålla sin verk-
samhet och att denna är af den allmännyttiga natur, att den i alla
händelser på något sätt måste uppehållas.

Stockholm i maj 1910.

Chr. AurivilUus. J. L. LeiJonmarcJc.

Veteuslapsnkademiens Årsbok. 8. 1910. 24

INNEHÅLL.

Sid.

K. Vetenskapsakademiens ledamöter 3 — 16

K. Vetenskapsakademiens sammankomster 1909 17 — 92

Sekreterarens årsberättelse för 1909—1910 93—109

Institutionsföreståndarnes årsberättelser.

A. Akademiens institutioner 111 — 158

B. Naturhistoriska riksmuseet 159 — 206

C. Statens Meteorologiska centralanstalt 207 — 213

D. Nobelinstitutets fysikalisk-kemiska afdelning 215 — 217

Föredrag till högtidsdagen den 31 mars 1910.

1. E. Lönnberg, Om hvalarnes härstamning 219 — 259

2. K. BoHiiiN, Nyare iakttagelser öfver kometer 261 — 287

Biografier

Carl Gustaf Styffe 289—317

Ernst Danielson 319—337

Fredrik Vilhelm Cristian Areschoitg 339 — 360

Tillägg:

Revisionsberättelse för år 1909 361 — 363

Skulder och behållningar 1909 364

K. Maj:t nådiga bref rörande aln:ianacksprivilegiets förnyande 365

Promemoria rörande användningen af almanacksarrendemedlen 365 — 369

Bilagor.

1. J. A. Bergstedt, Minnesfesten öfver Carl von Linné den 25 maj 1907.

2. J. M. HuLTH, Swedish Arctic and Antarctic Explorations 1758 —
1910. Bibliography.

3. Stroh, A. H., och Ekelöf, Greta, Kronologisk förteckning öfver
Emanuel Swedenborgs skrifter. 1700 — 1772.

KUNGL. SVENSKA

VETENSKAPSAKADEMIENS

ÅRSBOK

FÖB ÅR

1911

MED 7 TEXTFIGUREB OCH i TAELOR

UPPSALA & STOCKHOLM
ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCK ERI-A.-B.

KUNGL. SVENSKA

VETENSKAPSAKADEMIENS

ÅRSBOK

Fös AK

1911

UPPSALA & STOCKHOLM
ALMQVLST & WIKSELLS BOKTPiYCKKRI-A.-H.

UPPSALA 1911

ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A. -B.

KUNGL SVENSKA

VETENSKAPSAKADEMIEN

Maj 1911

BESKYDDARE

HANS MAJ:T K O N U N G E N

SVENSKA HEDERSLEDAMÖTER

H. K. H. KRONPRINSEN
Prins OSCAR CARL AUGUST BERNADOTTE
H. K. H. HERTIGEN AF VÄSTERGÖTLAND

H. X. H. HERTIGEN AF NÄRKE
H. K. H. HERTIGEN AF SÖDERMANLAND.

1 M«RART
• v ORK

Svenska ledamöter.

1858, jaii. 13.

1865, nov. 8.

1873, mars 12.

1875, nov. 10.

» » :>

1877, nov. U

1878, dee. 11.

1879, dec. 15.

1880, okt. 13.

1881, maj 11.

» dec. 14.

1883, mars 14.

1884, maj 11.
okt. 8
nov. 12.
dec. 10.

1885, mars 11.

1886, jan. 13.

» febr. 10.

>> » »

1887, nov. 9.

i 1888, nov. 14.

A. Efter ålder i akademien.

* Betyder att eu ledamot varit eller är preses.

VON Post, Hampus Adolf, professor, f. d. föreståndare för ke-
miska försöksstationen vid Ultuna; Uppsala; f. 22.

Fries, Theodor Magnus, f. d professor vid univ. i Uppsala;
Uppsala; f. 32.

Bergstrand, Carl Erik, professor; Stockholm, Rådmansg. 84;
f. 30.

Odenius, Maximilian Victor, f d. professor vid univ. i Lund ;
Lund; f. 28.

'Åkerman, Anders Richard, f. d. generaldirektör och clief för k.
kommerskollegium; Stockholm, Mariehill, Djurgården; f. 37.

Malmström, Carl Gustaf, f. d. riksarkivarie och förutv. stats-
råd; Djursholm; f. 22.
*\ViTTROCK, Veit Brecher, professor ocli föreståndare för Ber-

gianska stiftelsen; Albano, Bergianska trädgården; f. 39.
*Retzius. Magnus Gustaf, f. d. professor vid karol. med. kir.
institutet; Stockholm, Drottningg. 116; f. 42.

Berggren, Sven. f. d. professor vid univ. i Lund; Lund; f. 37.

Hammarsten, Olof. f. d. professor vid univ. i Uppsala; Uppsala;
f. 41.

DuNÉE. Nils Cheistofer. f. d. professor vid univ. i Uppsala;
Uppsala; f. 39.

Mittag-Leffler. Gösta. jDrofessor vid Stockholms högskola;
Djursholm; f. 46.

Tullberg. Tycho Fredrik Hugo. f. d. professor vid univ. i
Uppsala; Uppsala; f. 42.

"Théel, Johan Hjalmar, professor och intendent vid riksmuseet;
Stockliolm: f. 48.

*Cederblom, Johan Erik, f. d. professor vid tekniska högskolan;

Stockholm, Östermalmsg. 51; f. 34.
*Sidenbladh, Per Elis, f. d. öfverdirektör och chef för sta-
tistiska centralbyrån; Stockholm, Smålandsg. 12; f. 36.

Nathorst, Alfred Gabriel, professor och intendent vid riks-
museet; Stockholm; f. 50.

Rosén, Per Gustaf, f. d. professor vid generalstaben; Stockholm,
Villa Tellus, Lidingön; f. 38.

Falk, Matths, f. d. professor vid univ. i Uppsala; Uppsala; f. 41.

De Laval, Carl Gustaf Patrik, tilos. doktor, civilingenjör;
Stockholm, Torstensonsg. 6; f. 45.

Nordstedt, Carl Fredrik Otto. professor; Lund; f. 38.

Clason. Edvard ClaIjs Herman, f. d. professor vid univ i
Uppsala; Uppsala; f. 29.

VON Ehrenheim, Per Jakob, f. d. statsråd och universitetskansler;
Stockholm, Grefg. 21; f. 23.

BÄCKLUND, Albert Victor, f.d. professor vid univ. i Lund; Lund; f.45.

6 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

1888 dee. 12. HiijDebe.\nds.son, Hugo Hildebeand, f. d. e. o. professor vid
univ. i Uppsala; Uppsala: f. 38.

1889, febr. 13. Pettersson, Sven Otto, f. d. professor vid Stockholms högskola;

Holma, Brastad; f. 48.

» maj 8. *LiNDSTEDT, Anders, regeringsråd; Stockholm, Kniigsholmstorg 4;
f. 54.

» dec. 11. *Klason, Johan Peter, professor vid tekii. högskolan; Stock-
holm, Stora Badstug. 38; f. 48.

1890, maj 14. *Hasselbeeg, Klas Beenhaed, professor. vet.-akad:s fysiker;

Stockholm; f. 48.
» dec. 10. Nyrén. Magnus, lyskt verkligt statsråd, f. d. astronom vid observ.
i Pulkova; Stockholm, Nybrog. 11 B; f. 37.

1891, jan. 14. 'Hildebeand. Hans Olof Hildebeand, f. d. riksantikvarie; Stock-

holm, Karhxplan 6: f. 42.

1892, mars 9. Widman, Oskae, professor vid univ. i Uppsala; f. 52.

1894, dec. 12. Almsteöm, Robeet, fabiiksdisponent, f. d. fullmäktig i riksbanken;

Rörstrand; f. 34.

1895, dec. 11. Aueivillius, Pee Olof Cheistophee, professor och vet.-akad:s

sekreterare; Stockholm, Drottningg. 96; f. 53.
» » » *MoNTELius, GusT.\F OscAE AuGUSTiN, liksantikvarie ; Stockholm,

S:t PauLsg. 11; f. 43.

1896, apr. 15. Zandee, Jonas Gustaf Wilhelm, medicine doktor: Stockholm,

Strandvägen ni: f. 35.
» dec. y. Tegnée, Esaias Henrik Wilhelm, f. d. professor vid univ. i Lund;
f. 43.

1897, nov. 10. Henschen, Salomon Ebeehaed. jirofessor vid karol. med. kir.

institutet; Stockholm, Handtverkareg. 15; f. 47.
» dec. 8. Anneestedt, Claes, f. d. bibliotekarie vid univ. i Uppsala: Uppsala ;
f. 39.

1898, jan. 12. *Möenee, Kael Axel Hampus, grefve, professor och rektor vid

karol. med. kir. institutet; Stockholm, Handtverkareg. 3; f. 54.
» febr. 9. Bohlin, Karl Peteus Teodoe, professor, vet. -akad:s astronom ;

Stockholm; f. 60.
» maj II. Chaeliee, Carl Vilhelm Ludvig, professor vid univ. i Lund;

f. 62.
» » >> Söderbaum, Henrik Gustaf, professor; Experimentalfältet; f. 62.

Sjögren. Sten Anders Hjalmar, professor och intendent vid

riksmuseet: Stockholm; f. 56.
Tham. Gustaf Wilhelm Sebastian, bruksägare; Huskvarna; f. 39.
10. *Törnebladh, Henrik Ragnar, f. d. lektor, fullmäktig i riksbanken;

Stockholm, Tor.stensonsg. 12; f. 33.
Nordström, Carl Fredrik Theodoe, landshöfding; Örebro; f. 43.
SöDEKWALL, Knut Fredrik, f. d. professor vid univ. i Lund;

Lund; f. 42.
» » » *Dahlgren, Erik Wilhelm, riksbibliotekarie; Stockholm, Kungs-

broplan 1; f. 48.
» nov. 14. Ljungbeeg, Erik Johan, til. doktor, disponent för Stora Koppar-
bergs Bergslag; Falun: f. 43.
1901, april 10. Berg, John Vilhelm, professor vid karol. med. kir. institutet;

Stockholm, Handtverkareg. 2; f. 51.
» » » Phragmén, Lars Edvard, f. d. professor, f. d. öfverdirektör och

chef för k. försäkringsiiispektionen; Djursholm; f. 63.
» > » Eriksson, Jakob, professor; Experimentalfältet; f. 48.

» maj 8. Aerhenius, Sv.\nte August, professor, föreståndare vid vet.-akad:s

nobelinstitut: Experimentalfältet; f. 59.
» okt. 9. Sahlin, Carl Yngve, f. d. professor vid Uppsala universitet;

Stockholm; Frejg. 8; f. 24.
» nov. 13 Holm, Edvard Johan Gerhard, professor och intendent vid

riksmuseet; Stockholm; f. 53;
» » ' Tamm, Claes Gustaf Adolf, friherre, f. d. öfverståthållare

och förutv. statsråd; Stockholm, Mynttorget 4: f. 38.

1899,

nov.

8

»

dec.

13

1900,

jan.

10

»

febr.

14

»

maj

9

LEDAMOTSFORTECKNING. 7

1902, mars 12. De Geer, Geeard Jakob, friherre, professor vid Stockholms

högskola; Stockholm, Rådmansg. 67; f. 58.

» » > WiKÉN. Axel, professor vid niiiv. i Uppsala; f. 60.

» maj 14. LovÉN, Johan Maetin, professor vid univ. i Lund; f. 56.

» » y Hedin, 8ven Gustaf, professor vid nniv. i Uppsala; f. 59.

» » )/ Welandee, Edvaed Wilhelm, professor vid karol. med. kir.

institutet; Stockholm, Skeppsbron 10; f. 46.

» nov. 25. Beinell, Johan August, fil. doktor, öfveringenjör vid järnkon-
toret; Stockholm, Barnhusg. 20; f. 49.

1903. juni 10. Ekstrand, Åke Gerhard, öfveringenjör; Stockholm, Stora

Badstug. 50; f. 46.
1905, jan. 11. Wiman, Andees, professor vid univ. i Uppsala; f. 65.

» > >; Hamrekg, Hugo Emanuel, professor, föreståndare för statens

meteorol. centralan.stalt; Stockholm: f. 47.

» » > HÖGBOM, Arvid Gustaf, professor vid univ. i Uppsala; f. 57.

» » > Adleez, Gottfeid Agaton, lektor vid Sundsvalls högre allm.

läroverk: Sundsvall; f. 58.

» febr. 8. Granqvist, Pee Gustaf David, professor vid univ. i Uppsala;
f. 66.

» » 1 Hamberg, Axel, professor vid univ. i Uppsala; f. 63.

» » ■) GuLLSTEAND, Allvae, professor vid univ. i Uppsala; f. 62.

» > Hjäene, Haeald Gabeiel, profe.ssor vid univ. i Uppsala; f. 48.

« mars > Bendixsox, Ivak Otto, professor och rektor vid Stockholms hög-
skola; Stockholm; Drottningg 87; f. 61.

» » Ekholm, Nils, amanuens vid statens meteorol. centralanstalt;

Stockholm; f. 48.

» » > Hedin, Sv^en Andees. fil. doktor; Stockholm, N. Blasieholms-

hamnen 5 B; f. 65.

T >' > LÖNNBERG, Axel Johan Einar, professor och intendent vid riks-

museet; Stockholm; f. 65.

» >■ ' MiJLLEE, Erik Gottlieb, professor vid karol. med. kir. institutet;

Stockholm; f. 66.

» april 25. Linroth, Klas Mauritz. generaldirektör och chef för k. medi-
cinalstyrelsen; Stockholm, Braheg. 27; f. 48.

» '• Danielsson. Olof August, professor vid univ. i Uppsala; f. 52.

» okt. 11. Afzelius, Johan Fredrik Ivar, president i Svea Hofrätt; Stock-
holm, Kommendörsg. 16; f. 48.

i> dec. 6. AF WiESÉN, Carl David, fil. doktor, svenska akademiens ständige
sekreterare; Stockholm, Engelbrektsg. 7; f. 42.

1907, okt. 9. MuRBECK, Svante Samuel, professor vid univ. i Lund; f. 59.

» nov. 13. Clason, Isak Gustaf, förste intendent; Stockholm, Kanima-

kareg. 10; f. 56.
" dec. 4. Carlheim-Gyllensköld. Vilhelm, fil. d:r; Stockholm, Villag. 4;

f. 59.

1908, jan. 8. Gröndal, Johan Gustav, fil. doktor, ingenjör; Djursholm; f. 59.
» » ScHtJCK, Johan Heneik Emil, professor, Uppsala universitets

rektor; f. 55.

» april 8. Billing, Axel Gottfeid Leonaed, biskop öfver Lunds stift och
prokansler för Lunds univ. Lund; f. 41.

» >' 22. Hammae. Johan August Haeald, professor vid univ. i Uppsala ; f. 61.

» maj 27. Fuest, Carl Magnus, jirofessor vid univ. i Lund; f. 54.

» » >' Hildebeand. Heneik Eobeet Teodor EatiL, riksarkivarie; Stock-

holm, Odeng. 69: f. 48.

» nov. 25. Caelgren, Oskae Heneik, docent och prosektor vid Stockholms
Högskola; Stockholm, Rådmansg. 82; f. 65.

1909, jan. 13. Sjöstedt, Bbor Yngve, professor och intendent vid riksmuseet;

Stockholm: f. 66.
» mars 10. Lageeheim, Nils Gustaf, professor vid Stockholms högskola;
Stockholm, Tunnelg. 25; f. 60.

1910, febr. 23. Johansson. Johan Eeik, professor vid karol. med. kirurg, insti-

tutet; Stockholm, Scheeleg. 10: f. 62.

8 VETENSKAPSAKADEMIENS AKSBOK. 1911.

1910, maj 11. Överton, Chakles Ernest, professor vid nniv. i Lund; f. 65.
okt. 12. VON KocH, Nils Fabian Helge, professor vid k. tekniska hög-
skolan; Djursholm; f. 70.

1911, maj 24. Juel, Hans Oscar, professor vid nniv. i Uppsala; f. 63.

Tre lediga rum.

B. Efter klasserna.

1 klassen.

Een Matematik.

6 ledamöter.

Hr Mittag-Leffler.

Hr Falk.

Hr Phragmén.

Hr WiMAN.

Hr Bendixson.

Hr v. KocH.

2 klassen.

Tillämpad mate))iatUc
och astronomi.

6 ledamöter.

Hr Dunér.
Hr EosÉN.
Hr Lindstedt.
Hr Nybén.
Hr Bohun.
Hr Charliek.

3 klassen.

Fysik och meteorologi.
10 ledamöter.
Hr Cederblom.

Hr BÄCKLUND.

Hr HiLDEBRANDSSON.

Hr Hasselberg.
Hr Arrhenius.
Hr H. E. Hamberg.
Hr Granqvist.

Hr GULLSTBAND.

Hr Ekholm.
Hr Carlheim-Gyllen-
sköld.

4 klassen.

Kem i.

10 ledamöter.

Hr Bergstrand.
Hr Hammarsten.
Hr Pettersson.
Hr Klason.

Hr WiDMAN.

Hr grefve Möbner.

Hr SÖDERBAUM.

Hr LovÉN.

Hr S. G. Hedin.

Hr Ekstrand.

5 klassen;

Mineralogi, geologi och
fgsish geografi.

8 ledamöter.

Hr VON Post.
Hr Sjögren.
Hr Dahlgren.
Hr frih. De Geer.
Hr Högbom.
Hr A. Hamberg.
Hr S. A. Hedin.
Ett ledigt rum.

(> klassen.

Botanik.

9 ledamöter.

Hr Fries.
Hr Wittrock.
Hr Berggren.
Hr Nathorst.

Hr Nobdstedt.
Hr Eriksson.
Hr Mdrbeck.
Hr Lagerheim.
Hr Juel.

7 klassen.

Zoologi.

9 ledamöter.

Hr Tullberg.
Hr Théel.
Hr AuBiviLLius.
Hr Holm.
Hr Wirén.
Hr Adlerz.

Hr LÖNNBERG.

Hr Carlgben.
Hr Sjöstedt.

8 klassen.

Medicinska vetenskaper.

14 ledamöter.

Hr Odenius.

Hr Retzius.

Hr E. C. H. Clason.

Hr Zander.

Hr Henschen.

Hr Berg.

Hr Wel.\nder.

Hr Möller.

Hr Linroth.

Hr Hammar.

Hr Furst.

Hr Johansson.

Hr Överton.

Ett ledigt rum.

LEDAMOTSFORTECKNING.

9 klassen.

Tel-n iska vete.nskaper.

8 ledamöter.

Hr Åkerman*.
Hr De Laval.
Hr Almström.
Hr Tham.
Hr Beinell*
Hr I. G. Clason.
Hr Gröndal.
Ett ledigt rum.

* Utsedd att deltaga i Arn-
bergska prisets utdelning.

10 klassen.

Ekonom iska, statistiska
och sociala vetenskaper.
6 ledamöter.

Hr Sidenblauh.
Hr v. 5hrenheim.

Hr TÖRNEBLADH.

Hr Nordström.
Hr Ljungberg.
Hr frih. Tamm

11 klassen.

Ofriga vetenskaper och

framstående förtjänst om

vetenskaplig forskning .

14 ledamöter.
Hr Malmström.

Hr H. HiLDEBRAND.
Hr MONTELIUS

Hr Tegnér.

Hr Annerstedt.

Hr SÖDERWALL.

Hr Sahlin
Hr Hjärne.
Hr Danielsson.
Hr Afzelius.

Hr AF WlR.SÉN.

Hr ScHucK.

Hr BiLLING.

Hr E. HiLDEBRAND.

utländsk hedersledamot.
H. Kejs. Högh. Storfursten Konstantin Konstantinovitj.

Utländska ledamöter.

1 klassen. Ren taatematih.

6 ledamöter.

1895, apr. 10. Zeuthen, Hieronymus Georg, professor vid uiiiv. i Köpenhamn.

1900, juni 6. Poincaré, Henri, professor vid univ. i Paris.

1901, apr. 10. Darboxjx, Gaston, professor vid univ. i Paris, franska vet.-

akad:s ständige sekreterare.

1902, nov. 23. Weber, Heinrich, professor vid univ. i Stras.sbarg.

1903, » 11. Painlevé, Paul, professor vid école norm. sup. i Paris.
1908, febr. 27. Volterra, Vito, professor vid univ. i Piom.

2 klassen. Tillämpad malematik och adronoini. — (3 ledamöter.

1892, apr. 13. Auwers, Arthur, professor och ständig sekreterare vid vet.-

akad. i Berlin.

1897, febr. 10. Backlund, Oscar, direktör för observatoriet i Pulkova.

1905, okt. 11. Helmert, Friedrich Robert, professor vid univ. i Berlin.

1909, nov. 24. Bruns, Heinrich, professor vid univ. i Leipzig.

1910, okt. 12. Darwin, Sir George H.. professor vid univ. i Cambridge.

» dec. 7. GiLL. Sir David, president för R. Astronomical Society i London,

1905,

april

•25.

„

maj

10.

1906,

okt.

10.

).

dee.

5,

1908.

HOV.

25.

10 VETENSAPSKAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

3 klassen. Fysik. — 10 ledamöter.

1897, nov. 10. Lord R.^.yleigh, president i Royal Society. London.
1899, dec. 13. Röntgen. Wilhelm Conrad, profe.s.sor vid univ. i Miinchen.
'> dec. 11. Chbisti.\nsex, Cheistian, professor vid aniv. i Köpenhamn.
1903, jan. 14. Mohn, Henrik, jirofessor vid univ. i Kristiania.

Bjerknes. Vilhelm Koren Friman, professor vid univ. i Kri-
stiania.
Lenaed, Philipp. professor vid univ. i Heidelberg.
MicHELSON, Albert A., professor vid univ. i Chicago.
Hann, Julius, professor vid univ. i Wien.

Thomson, Sir Joseph John, professor vid univ. i Cambridge.
England.
J910. april 27. Rutherfokd. Ernest, professor vid univ. i Manchester.

4 klassen. Kemi. — 10 ledamuter.

1884. nov. 12. von Baeyer. Adolf, professor vid univ. i Miinchen.

1897, nov. 10. Ramsay, Sir William, professor vid University College. London.

1899. ' 8. Hjelt. Edvard, professor vid univ. i Helsingfors.

'> ' ' JÖRGENSEN. SoFus Mads, profcssor vid univ. i Köpenhamn.

1905, jan. 11. Fischer. Emil, professor vid univ. i Berlin.

1907, okt. 9. Richards Theodore William, professor vid Harvard univ. i
Cambridge, Mass.

» dec. 4. VON Meyer. Ernst, professor vid tekniska högskolan i Dresden.

1909, maj 12. Ostwald. Wilhelm, f. d. professor vid univ. i Leipzig.

1910, jan. 10. CuRiE, Marie, fru, professor vid univ. i Paris.

1911, maj 24. C!iamician. (iiacomo, professor vid univ. i Bologna.

6 klassen. Mineralogi, geologi och /gsisk geografi. — 8 ledamöter.

1885, mars 12. Rosenbusch, Harry, f. d. professor vid univ. i Heidelberg.
1890, juni 12. Beögger, Waldemar Christopher, professor vid univ. i Kri-
stiania.

SuF.ss, Eduaed, professor vid univ. i Wien.

Geikie. Sir Aechibald, f. d. generaldirektör för Storbritanniens
geologiska undersökning.

Heim. Albert, professor vid univ. i Ziirich.

VAN HisE. Charles Richard, president för Wisconsins universitet.
Madison.

TscHEEMAK, GusTAV, f. d. profcssor vid univ. i Wien.

Davis, William Morris, professor vid Harvard universitetet i
Cambridge. Mass.

(> klassen. Botanik. — 9 ledamöter,

1862. nov. 12. Hooker. Sir Josef Dalton. f. d. direktör vid botaniska träd-
gården i Kew.
1885, jan. 14 Warming, Eugen, professor vid univ. i Köpenhamn.
1888, apiil 11. Bornet. Edouard, ledamot af franska institutet. Paris.

1895,

nov.

13.

1896.

''

11.

1905,

april

25.

"

maj

10.

„

dec.

6:

1906,

jan.

10

LEDAMOTSFÖRTECKNING. 11

1891, HOV. 11. Engler, Adolf, profes.sor vid univ. i Berlin.

1893, » 8. ScHWENDENER, SiMON, f. d. professor vid univ. i Berlin.

1894, dec. 12. Solms-Laubach, Hermann, grefve, professor vid nniv. i Stras.s-

burg.
1897, febr. 10. Pfeffer. Wilhelm, professor vid univ. i Leipzig.
1905, mars 8. Wille. Johan Nordal Fischee, professor vid univ. i Kristiaiiia.
1910, dec. 7. De Vries, Hugo, ijrofessor vid univ. i Amsterdam.

7 klassen. Zoologi — 9 ledamöter.

1882, dec. 1.5. HiECKEL, Ernst. f. d. professor vid univ. i Jena.

1883, nov. 14, Gunther, Albert, f. d. intendent vid British Museum. London.
1897, » 10. Weismann, August, professor vid univ. i Freiburg.

1900, nov. 14. Bars. Georg, Ossian, professor vid univ. i Kristiania,

1901, dec. 11. Lord Avebuey, High Elms, Farnborough, Kent. England,
1903, nov, 11. Heetwig, Oskar, professor vid univ. i Berlin.

1909, mars 10. Osborn Henrv Faikfield, professor vid Columbia univ. i

New-York.
» dec. 1. Schulze, Franz Eilhard, professor vid univ. i Berlin.

1910. okt. 12. Lang, Arnold, professor vid univ. i Ziirii-h.

8 klassen. Medichiska vetenskaper. — 14 ledaiiiuter.

1889, febr. 13, Lord Lister, f. d. professor \ id Kings college i London.

1890, dec. 10. Tigerstedt. Kobert Adolf Armand, professor vid univ. i Hel-

singfors.
1894, maj 9. Runeberg, Johan Wilhelm, professor vid univ. i Helsingfors.
1896, mars 11. Bouchard Charles Jacques, jjrofessor vid faeulté de medicine

i Paris.

1900, mars 14. Kocher, Theodoe, professor vid univ. i Bern.

1901, febr, 13. Czerny, Vincenz, professor vid univ. i Heidelbeig.

» april 10. Roux. Pierre Paul Emile, direktör för "Institut Pastour" i

Paris.
» dec. 11, Kossel, Albrecht, professor vid nniv. i Heidelberg.
1906, mars 14. Schwalbe, Gustaf Albert, professor vid nniv. i Strassburg.
1908, okt. 28. Waldeyee. Wilhelm, professor vid univ. i Berlin och sekrete-
rare i vetenskapsakademien därstädes.
» nov. 25. KR.EPELIN, Emil, professor vid univ. i Miinchen.

1910, okt. 26. Ehrlich, Paul, direktör för institutet för experimentell terapi

i Frankfurt am Main.
» dec, 7. GoLGi, C.AMiLLO, i)rofessor vid univ. i Pavia.

1911, febr. 8. Langley, John N., professor vid univ. i Cambridge.

9 klassen. Telnuska vetenskaper . — 8 ledamöter.

1890, juni 11. Edison. Thomas Alva. amerikansk civilingenjör.

1894, jan. 10. Thompson, Silvanus P., professor vid technieal college i London.

1897, dec. 8. Grandeau. Louis Nicolas, professor vid conservatoire des arts

et métiers i Paris
1900, maj 9. White, Sir William Henry, chef för engelska marin-ingenjör-

staten. London. Cedarcroft, Putney Heath.
1905. dec. 6. Hovi^E, Henry Marion, professor vid Columbia universitetet i

New York.
190(), okt. 10. Marconi, Vilhelm, civilingenjiir. London.

12

VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911

1907, okt. 9. Le Chatelieb, Henri, öfvcringenjör, professor vid college de

France i Paris.

1908, nov. 25. Mulleu-Breslau, Henkik Frans Bernhard, professor vid tek-

niska högskolan i Berlin.

10 klassen. Ekoitomlska, statistiska och sociala vetenskaper. —

6 ledainiitei'.

1880, febr. 11. Be.\ulieu, Paul Leroy, professor vid college de Frange. Paris.
1894, nov. Ii. Levasseur, Pierre Emile, professor vid college de France.
1900, nov. 14. Ki.ER, Anders Nikolai, direktör för Norges statistiska central-
byrå. Kristiania.
1902, febr. 12. Mechelin, Leopold Henrik Stanislaus, f. d. senator. Helsing-
fors.
1910, okt. 20. Bohm, Eugen, Ritter von Bawerk, professor vid univ. i Wien,
Ett ledigt rum.

11 liiasseil. o/riga vetenskaper och framstående förtjänst om veten-
skaplig forskning. — 14 ledamöter.

1905, mars 8. Thosisen, Wilhelm, professor vid univ, i Köpenhamn.
» maj 10. VON Amira, Karl, jjrofessor vid univ. i Miinchen.

1906, jaii. 10. DÖRPFELD, Wilhelm, professor, förste sekreterare vid tyska.

arkeologiska institutet i Athen
>> mars 14. Perrot, Georg, professor vid univ. i Paris, ledamot af franska.

institutet. ,

» maj 9. Bryce, James, f. d. professor, Englands ambassadör i Washington.
» okt. ] O, WiMMER, Ludvig, professor vid univ. i Köpenhamn.

1907, nov. 13. Evans, Arthur, direktör för Ashmolean museet i Oxford.

» dcc. 4. Hjelt, Otto Edvard August, arkiater, f d. professor vid univ.
i Helsingfors. Lepola Villa. Järvenp.ää. Finnland.

1908, jan. 22. Beinach, Salomon, direktör för museet i St. Germain en Laye.
» april 8. Brunner, Heinrich, professor vid univ. i Berlin.

» maj 27. Eucken, Rudolf Christoph, jirofessor vid univ. i Jcna.
» okt. 28. Habnack, Carl Gustav Adolf, professor vid univ. i Berlin och
generaldirektör för k, biblioteket.

1909, maj 12. Lavisse, Ernest, professor vid univ. i Paris.

1910, dec. 7. Lang, Andrew, skottsk historieskrifvare. Marloes Road, Ken-

sington, London, England.

Sedan januari 1911 aflidna ledamöter.

JÖNSSON, Bengt, professor. Död den 8 mars 1911.
TÖRNEBOHM, Alfred Elis, professor. Död den 21 april 1911.
Scharling, Hans William, professor. Död den 29 april 1911.
Almqvist, Per Wilhelm, professor. Död den 18 maj 1911.

LEDAMOTSFORTBCKNING.

13

Preses.

Dahlgren, Erik Wilhelm, riksbibliotekarie. Stockholm. Kiingsbroplau 1.

Vice Preses.

MÖRNER, Karl Axel Hampus, grefve, professor och rektor vid karol. med. kir.
institutet. Stockholm. Haudtverkareg. 3.

Inspektörer.

För astronomiska observatorict.
Hr Lindstedt. Hr Nyrén.

För fysiska institutionen.

Hr Arrhenius. Hr Åkerman.

För Bergianska stiftelsen. ,
Hr Eriksson. Hr Klason.

För Kristinebergs zoologiska station.
Hr Tullberg. Hr Retzius,

För biblioteket.
Hr Dahlgren.

Hr Théel.

För natui-historiska riksmuseet:
mineralogiska afdelningen.

Hr A. Hamberg. Hr frih. De Geer.

botaniska afdelningarua.

Hr Ekstrand. Hr Eriksson.

zoologiska afdelningarna.

Hr grefve Mörner Hr Retzius.

etnografiska afdelningen.

HrH. Hildebrand. HrMoNTELius.

För meteorologiska centralanstalten.
Hr Arrhenius. Hr Åkerman.

För E. Sidenbladhs donation.
Hr Dahlgren.

Utskott.

Preses och sekreteraren äro själfskrifna ledamöter af utskotten.

Beredningsuf skottet, ya,låtti\l maj 1913,
Hr Phragmén.
Hr EosÉN.
Hr Arrhenius.
Hr Söderbaum.
Hr frih. De Geer.
Hr Eriksson.
Hr Théel.
Hr Muller.
ett ledigt rum.
Hr Törnebladh.
Hr Montelius.

Förvaltningsutskoil et .
Vice preses.
Vice sekreteraren.
Hr Sidenbladh.
Hr Phragmén.
Hr Ekstrand.
Hr Afzelius.
Hr Dahlgren.
Hr Welandek.
Hr Lindstedt.
Hr Söderbaum

Valutskott för hlbliotek-et.

Hr Nathorst.
Hr Hasselberg.
Hr Annerstedt.
Hr Söderbaum.
Hr Phragmén.

Val utskott för riksmuseets
nihieralogiska af delning.

Hr Klason.

Hr Widman.

Hr Ekstrand.

Hr HÖGBOM.

Hr A. Hamberg.

Valutskott för riksmuseets
etnografiska afdelning.

Hr Eetzius.
Hr Théel.
Hr Dahlgren.
Hr Lönnberg,
Hr MiJLLER.

Biblioteksnämnden.

Institutionsfiireståndarne samt hrr Söderbaum, Phragmén och frih. De Geer,
valda för tiden maj 1911 — maj 1914.

14

VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Institutioner och tjänstemän.

Ä kade»! iens föroaUn ing .

Sekreterare: Hr Aumvillius, f. .53; 01.

Vice sekreterare: Hr Théel, f. 48;
vald för 1910—13.

Kamrer: Leyonmaeck, Johan Ludvig,
f. d. kanslisekreterare, f. 46: 09.
Villag. 5 et 7.

Redaktör af Stfitskaleiiderii: Siden-
BLADH, Karl, f. d. öfverdirektör, f.
40; 77. Nybrogatan 58.

Notarie: Willers, Einar Wilhelm, no-
tarie i öfverståtliållareämbetet, jnr.
kand., f. 69; 07. Storg. 29.

Ombudsman: Leijonhufvud, Bo Knut
Sten Rudolf, friherre, revisions-
sekreterare, f. 68; 08. Sibylleg. 38.

Arkitekt: Dahl, Frans Gustaf Abra-
ham, f. d. förste intendent, profes-
sor, f. 35; 75. Drottningg. 59.

Bokförare : Dahlström. Ernst Fre-
drik, f. 46; 09.

Vaktmästare: Pettersson, Per, f. 59;
(86) 05.

Portvakt: Johansson, K.\rl Wilh., f.
80: 09.

Maskinist: Bergström, Per, f. 82; 09.
Obserimtoriet.

Astronom: Hr Bohlin, f. 00; 97;
träffas 11—12 f. m.

Förste amanuens: Eoth, Ansgar, fil.
kand., f. 79: 07.

Andre amanuens: Strömberg, G., f.
82; 06.

Vaktmästare: Sandberg, Johannes, f.
74; 05.

Fl/sinka Institnl tonen.

Fysiker: Hr Hasselberg, f. 48; 88;
träffas 2 — 3 e. m.

Berg la nska stiftelsen.

Föreståndare: Hr WiTTROCK, f . 39 ; 79;
träffas 2 — 3 e. m.

Trädgårdsmiistare : Lindström, Nils
Henning, f. 54; 88; trättas 9-10 f.m.
Kristinebergs zoologiska station.

Prefekt: Hr Théel, 92; träffas 10 — 11
f. m.

Föreståndare: Östergren, Hjalmar,
til. licent.., f. 69; 06.

Hushållerska: Olsson, Julia, f. 61; 00.

Vaktmästare: Hansson, Henrik, f. 67:
02.

Biblioteket.

Bibliotekarie : Bergstedt, Jakob Ad-
rian, til. d:r. f. 53: 04.

Förste amanuens: Ekelöf, Greta, f.
82; 07.

Andre amanuens: Ahlander, Fredrik
Esajas, til. kand., f. 79; 09.

Vaktmästare : Wortzelius, Karl Erik,
f. 71; 07.

Berzellas museet.

Föreståndare: Hr Sjögren.

Nat itrhistoriska Riksmuseet.
Intendenter:

Hr Nathoest. för samlingarna af ar-
kegoniater och fossila växter, f. 50 ;
84; trättas 2—3 e. m.

Hl- Théel, för samlingarna af lägre
evertebrerade djur. f. 48; 92. Förste
inten4ent, 08: trättas 10 — 11 f. m.

Hr Holm, för de palseontologiska sam-
lingarna, f. 53; 01; träffas 10 — 11 f. m.

Hr Sjögren, för de mineralogiska sam-
lingarna, f. 56; 01; träffas 1 — 3 e. m.

Hr Sjöstedt, för de entomologiska
samlingarna, f. 66; 02; trättas 12—2

e. m.

Hr LÖNNTiERG, för samlingarna af
vertebrerade djur, f. 65; 04; trättas
10—12 f. m.

Lindman, Carl Axel Magnus, pro-
fessor, för de botaniska samlin-
garna, f. 56; 05; träffas 1 — 3 e. m.

Hartman, Carl Vilhelm, profe.ssor,
för de etnografiska samlingarna, f.
62; 08, trättas 1—3 e. m.
Amanuenser:

Dahlstedt, Hugo. til. d:r, vid botaniska
afdelningen, f. 56; 90.

Flink, Gustaf, til. dr., assistent vid
mineralogiska afdelningen, f. 49; 05.

Ekman, Erik, til. kand., Regnellsk
amanuens vid botaniska afdelnin-
gen, f. 83; 11.

Konservatorer

Meyert, John David, f. 84; 09.

Jansson, Aldor, f. 89; 10.
Vaktmästare :

Söderholm, Johan, f. 36; 85.

Bergström. Per, f. 82; 09, maskinist.

Statens meteorologiska centralanstalt.

Föreståndare: Hr H. E. Hamberg, f.
47; 02; trättas 1 — 2 e. m.

Amanuens: Hr Ekholm, f. 48; 02.

' Jansson, Martin, fil. d:r,

f. 68; (04) 07.

Vaktmästare: Pettersson, Otto Vic-
tor, f. 67; 01.

dagarne.

Institutionsföreståndarnes här ofvan angifna mottagningstid gäller för hvar-

LEDAMOTSFORTECKNING.

15

Akademiens fullmäktige för Nobelstiftelsen,
och deras suppleanter.

Valda intill 1911 års slnt.

Fall mäktige:

Hr Akeeman.

Hr Retzius.

Hr SiDENBLADH.

Hr Cederblom.

Hr Almström.

Hr AuRiviLLius.

Suppleanter

Hr Théel.

Hr Nordström.

Hr Rosén.

ett ledigt rum.

Akademiens Nobelkommittéer.

Drottniiigg.

9(i.

För fijsik:

Vald intill
slutet af:

För kemi:

Vald intilf
slutet af:

Hr

Granqvist ordf.

1911.

Hr

Hammarsten, ordf.

1911.

Hr

Hasselbeeg.

1912.

Hr

Petteesson.

1912.

Hr

Caelheim-Gyllenskölb

1913.

Hr

Klason.

1913.

Hr

GULLSTBAND.

1914.

Hr

WiDMAN.

1914.

Hr

Arehenius.

Hr

Södeebaum.

Sekreterare: PAlm^e, Knut Wilhelm, ijrolessor, f. 68; 00. Stureg. .56.

Akademiens Nobelinstitut.

Afdel ningen tof fysikalisk kemi.

Freskati, Experinicutalfältet.

Inspektor: Universitetskanslern Hr Grefve F. C:son Wachtmeister.

Föreståndare: Hr Arehenius, f. 59; 05; träffas 11 — 12 f. m.

Amanuens: Lunden, Haeald, lil. d:r, docent vid Stockholms högskola, f-

78; 05.

Vaktmästare: Lindby. Elof, f. 7C; 05.

16 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Ordinarie ärenden, som skola förekomma vid
akademiens sammankomster.

Januari — December 1911.

Jan. 11. Förslag till böndagar för år 1912: Edlundska belöningen och Hahnska

donationsmedlen utdelas; val af revisorer för granskning af akade-
miens och Stockholms högskolas räkenskaper; inkomna reseberät-
telser; gratifikation till afkomling af Linné: erinran om Söder-
strömska donationen.
» 25. Val af ledamöter i de Letterstedtska kommittéerna.

Febr. 8. Förslag till stat för Bergianska stiftelsen.

» 22. Letterstedtska prisen utdelas.

Mars 8. Fernerska, Lindbomska och Flormanska prisen, akademiens rese-

understöd, anslaget till instrumentmakeriernas uppmuntran samt
stipendier och understöd eller pris från Söderströmska fonden bort-
gifvas.

Akademiens högtidsdag.
Val af preses; presidiets nedläggande.

Eevisionsberättelse för år 1910; val af Adelsköldska kommittén.
Utskottsval: val af vice preses och inspektörer.
Anmälan om Letterstedtska resestipendierna.

Kalendarium för år 1913 till k. kommerskollegium; reparations-
förslag; tjänstledighets- och semesteransökningar.
Riksdagspetita; minnespenning till högtidsdagen; remiss af inkomna
ansökningar till Regnelis zoologiska gåfvomedel.
Val af ledamöter i Wallmarkska kommittén; remiss af inkomna
ansökningar till Beskowska stipendiet (biol. vet.)
» 25. Val af ledamot i den internationella akademiska kommittén för år

1912.

Nov. 8. Val af ledamöter i Edlundska kommittén; remiss af ansökningar

till Hahnska (fys.-mat.) stipendiet; förslag till stat för år 1912.
» 22. Wallmarkska belöningen och Regneils zoologiska gåfvomedel bort-

gifvas.

Dec. 6. Beskowska stipendiet bortgifves; val af revisorer for Nordiska

museet.

Sekreterare-expeditionen hålles öppen kl. 2 — 3,4.'> e. m. alla helgfria dagar
under tiden den 1 september — 1 juni; 1 juni — 31 augusti endast mån-
dagar kl. 12—2. Rikstel. 63 69. Allm. tel. Brunkeberg 108.

Biblioteket är öppet för allmänheten hvarje helgfri dag kl. 11 — 3 e. m. under
tiden den 1 september — 15 juni samt från den 16 juni — 31 augusti
måndagar, onsdagar och lördagar kl. 11,30—2,30 e. m. Rikstel. 804.

Kamrerarekontoret hålles öppet tisdagar och fredagar kl. 3 — 4 e. m. under
tiden 1 september — 31 maj; 1 juni — 31 augusti endast tisdagar kl. 3 — 4
e. m. Allm. tel. 185 40 ankn.

Nobelkommittéernas sekreterare-expedition (Drottningg. 96) hålles öppen
måndagar och torsdagar kl. lU— 11 f. m. Rikstel. 63 69. Allm. tel.
Brunkeberg 108.

»

31.

April

12

»

26.

Maj

10

»

24.

Juni

7.

Sept.

13

Okt.

11.

Kungl. Vetenskapsakademiens samman-
komster år 1910.

1. Sammankomster för akademiens egna ärenden.

Onsdagen den 12 januari.
Närvarande: 37 ledamöter.

Tillkännagafs, att akademiens inländske ledamot af
åttonde klassen professor Johan Erik Widmark med döden
afgått.

Anmäldes Kungl. Maj:ts akademien till kännedom i af-
skrift öfversända nådiga bref till kungl. statskontoret af den
26 november 1909, hvarigenom bland annat ställts till akade-
miens förfogande ett anslag å 13,700 kronor, anvisade på extra
stat för år 1910 till utförande under statens meteorologiska
centralanstalts ledning och kontroll af vissa meteorologiska
observationer för den hydrografiska undersökningen af Sveri-
ges färskvatten.

Anmäldes Kungl. Maj:ts akademien till kännedom i af-
skrift öfversända nådiga bref till kungl. statskontoret af den
20 november 1909, utvisande att Kungl. Maj:t, efter inhäm-
tande af akademiens — den 13 nästförutgågne oktober af-
gifna — ■ underdåniga yttrande dels utsett professorn vid kungl.
tekniska högskolan d:r Helge von Koch till Sveriges dele-
gerad i den internationella kommissionen för matematisk under-
visning, dels ock ställt till von Kochs förfogande för bestri-
dande af kostnaderna för Sveriges deltagande i kommissionens
arbeten för år 1909 mot redovisningsskyldighet 600 kronor.

Anmäldes Kungl. Maj:ts akademien till kännedom och
för meteorologiska centralanstaltens underrättande i af skrift
öfversända nådiga bref till kungl. statskontoret af den 17
december 1909, utvisande, att Kungl. Maj:t anvisat och ställt

Vetenskapsakademiens Årsbok. 9. 1911. 2

18 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

till kungl. landtbruksstyrelsens förfogande anslag för spri-
dande genom dess försorg af stormvarningar under år 1910.

Anmäldes och godkändes ett af preses och sekreteraren
å akademiens vägnar den 13 december 1909 i anledning af
nådig remiss afgifvet underdånigt yttrande öfver ett af mynt-
direktören utarbetadt förslag till instruktion för kungl. mynt-
och justerings verket, hvaruti bland annat föreslagits, att
akademien skulle utse en medlem i en kommission, som ägde
att profva, huruvida guldmyntpost, som från verket afleve-
reras, i afseende å halt och vikt öfverensstämmer med före-
skrifterna i lagen om rikets mynt.

Anmäldes och godkändes ett af preses och sekreteraren
å akademiens vägnar den . 30 december 1909 i anledning af
nådig remiss, efter inhämtande af akademiens sakkunnige
ledamöter herrar Nathorst's och Dahlgrens yttrande, till
Kungl. Maj:t afgifvet underdånigt utlåtande, hvarigenom till-
styrkts ett af herr Sven Hedin sökt statsunderstöd å 75,000
kronor för utgifvande af de vetenskapliga resultaten af hans
senaste resa i Tibet.

I anledning af nådig remiss af en ansökan af lektor J.
Westman och på förslag af sina sakkunnige ledamöter herrar
H. E. Hamberg och Ekholm, hvilkas till akademien ingifna
yttrande nu upplästes, beslöt akademien att 1 underdånigt
utlåtande tillstyrka, att Westman af statsmedel erhölle ett
understöd af 750 kronor för bearbetning af de under hans
ledning utförda mätningarne af solskenstidens längd på Skan-
sen i Stockholm åren 1907, 1908 och 1909.

Anmäldes kungl. ecklesiastikdepartementets ämbetsskrif-
velse till akademien af den 10 december 1909, utvisande att
Kungl. Maj:t godkänt akademiens den 1 i sagda månad af-
gifna förslag om sådan fördelning af de för statsmedel inköpta
fullständiga exemplar af den internationella fortlöpande kata-
logen öfver naturvetenskaplig litteratur, att kungl. biblioteket,
universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund samt akademiens
bibliotek och stadsbiblioteket i Göteborg erhölle hvartdera ett
exemplar.

Genom särskilda nådiga remisser hade Kungl. Maj:t an-
befallt akademien att afgifva underdånigt utlåtande

l:o) i revisionssaken mellan Skånska Sockerfabriksaktie-
bolaget å ena samt ingenjören P. B:son Härje å andra sidan,

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 19

Ömsom sökande och svarande, om ogiltigheten af ett Härje
under n:o 7770 meddeladt patent;

2:o) i revisionssaken mellan samma parter, ömsom sökande
och svarande, om ogiltigheten af ett Härje under n:o 10519
meddeladt patent;

3:o) i revisionssaken mellan fabriksidkaren F. Kockum i
Malmö samt direktören C. Tranchell och ingenjören J. Vult
VON Steyern i Landskrona äfvensom Skånska Sockerfabriks-
Aktiebolaget i Landskrona, å ena, samt ingenjören P. B:son
Härje, å andra sidan, angående intrång i patenträtt;

4:o) i besvärsmålet mellan godsägaren Gottfr. Warholm
i Tuna m. fl., å ena, samt ingenjören P. B:son Härje, å
andra sidan, angående intrång i patenträtt; och

5:o) i besvärsmålet mellan direktören C. Tranchell i
Landskrona m. fl., å ena, samt ingenjören P. B:son Härje,
å andra sidan, angående intrång i patenträtt.

Akademien hade öfverlämnat remisshandlingarne i dessa
revisionsaker och besvärsmål till sina sakkunnige ledamöter
herrar Söderbaum och Ekstrand, från hvilka nu inkommit
till akademien ställda yttranden i ämnet; som upplästes; och
beslöt akademien att i anledning af de nådiga remisserna med
omslagsskrifvelser öfverlämna dessa yttranden och därvid
återställa remissakterna.

På förslag af förvaltningsutskottet tillerkände akademien
Linnéättlingen fröken Maria Fougberg en gratifikation af
100 kronor att utgå af vanligt anslag.

Sedan Stockholms rådstufvurätt den 28 juni 1909 genom
dom, som numera vunnit laga kraft, i anledning af kungl.
vetenskapsakademiens yrkande förordnat om aflösning af ett
enligt af handling den 1 november 1798 å hennes egendom
tomten n:o 5 i kvarteret Grönlandet Norra i Stockholm hvi-
lande servitut, hade akademiens motpart i den genom sagde
dom afgjorda tvist, nämligen Adolf Fredriks församling, å
kyrkostämma den 30 november 1909 bestämt beloppet af den
ersättning, mot hvilken församlingen vore villig att låta ser-
vitutet häfvas, till 70,000 kronor samt uppdragit åt kyrkorådet
att utse skiljeman för beloppets bestämmande, för den händelse
akademien ej vore villig erlägga nyss nämnda belopp. På
hemställan af förvaltningsutskottet fann kungl. vetenskaps-
akademien skäligt att med förkastande af församlingens an-
bud, att servitutet finge häfvas mot 70,000 kronors ersätt-

20 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

ning, utse fullmäktigen i riksbanken revisionssekreteraren
m. m. Carl Berg till skiljeman med uppdrag att gemensamt
med den skiljeman, som kyrkorådet å församlingens vägnar
utsåge, jämte den tredje skiljeman, om hvilken de sålunda
utsedde kunde enas eller som eljest blefve i laga ordning för-
ordnad, bestämma beloppet af löseskillingen för ifrågavarande
servitut. Vidare beslöts att kyrkorådet skulle uppfordras sna-
rast möjligt hit inkomma med upplysning beträffande valet
af skiljeman för församlingen.

Förslag till böndagar år 1911 afgafs.

På förslag af förvaltningsutskottet utsåg akademien
herr Théel till vice sekreterare åren 1910, 1911, 1912 och
1913.

Sedan v. läroverksadjunkten Karl B. Nordström af
akademien erhållit resestipendium för växtgeografiska studier
sommaren 1909 på Hunneberg och Billingen, hade Nordström
till henne inkommit med underrättelse, att han icke fullgjort
det med nämnda stipendium förenade uppdrag, utan i stäl-
let under sommaren gjort botaniska exkursioner till andra
orter än de nyssnämnda. På herr Nathorsts hemställan fann
akademien skäligt fritaga Nordström från skyldighet att —
såsom han sig erbjudit — återbetala resestipendiet.

På förslag af Edlundska kommittén beslöt akademien
att lägga den till utdelning disponibla räntan från Edlundska
donationen till kapitalet.

På förslag af sjätte och sjunde klasserna tillerkände aka-
demien af Hahnska donationens medel

lektor Einar Wahlgren 300 kronor för entomologiska
studier å Ölands älvar,

docenten Harald Kylin 250 kronor för vetenskapliga
algologiska forskningsarbeten, och

medicine licentiaten Paul Rosenius 500 kronor för en
zoologisk studieresa till södra Algeriet, under villkor att där-
under insamlade naturföremål med undantag af sådana fågel-
ägg, som ej behöfdes för naturhistoriska riksmuseet, skulle
kostnadsfritt tillfalla denna institution.

Med anledning af ansökan från exekutivkommittén för
XI internationella geologkongressen och efter inhämtande af
intendenterna vid naturhistoriska riksmuseet herrar Nat-
horsts, Holms och Sjögrens yttrande fann akademien skä-
ligt å vissa villkor medgifva, att till den med nämnda kongress

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 21

förenade geologiska utställning finge från riksmuseets afdel-
ningar för växtfossil, djurfossil och mineralogi utlånas lämp-
liga suiter af fossil och bergarter från polartrakterna.

Till akademiens närvarande herrar ledamöter utdelades
cirkulär från Belgiens statsminister Aug. Beernaert m. fl.
med anledning af klander af detta rikes politik med afseende
å Kongoområdet.

Inkomna cirkulär angående 17:e internationella amerika-
nistkongressen och 3:e internationella botanistkongressen an-
mäldes; och skulle dess cirkulär hållas tillgängliga på sekre-
terareexpeditionen för herrar ledamöter.

Till ledamot af Stockholms högskolas styrelse åren 1910
— 1912 valdes herr Arrhenius.

Sedan genom herr Widmarks död den plats i bered-
ningsutskottet, som skall tillhöra ledamot af akademiens
åttonde klass, blifvit ledig, företogs nu val för denna plats'
återbesättande för tiden till akademiens första ordinarie sam-
mankomst i maj 1911. Herr Muller valdes.

Till revisorer för granskning af kungl. vetenskapsakade-
miens räkenskaper och förvaltning år 1909 utsagos herrar
Welander, Brinell och Bendixson.

Till suppleanter för revisorerna utsagos att inträda i här
nämnd ordning herrar Muller och E. Hildebrand.

Till revisorer för granskning af Stockholms högskolas räken-
skaper och förvaltning år 1909 utsågs professor P. G. Rosén,

Filosofie kandidaten Ansgar Roth utsågs att vara förste
amanuens vid kungl. vetenskapsakademiens observatorium.

Till införande i akademiens skrifter antogos följande af-
handlingar:

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: »On the Clhange
from steady to turbulent Motion in Liquids», af doktor V.
Walfrid Ekman;

i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: »Studier öfver
de medelsvenska ändmoränerna», af kandidat H. W:son
Ahlmann;

samt i en särskild publikation: »Meridiangradmätning af
Sveriges västra kust», af professor P. G. Rosén.

Utgifna skrifter: akademiens Handlingar. Band. 45 n:o 4
och Statskalendern för år 1910.

Skmiker: af fru Ester Segerstéen, Håkansboda, Kårberg,
en järnmedaljong med Berzelii bild.

22 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Onsdagen den 26 januari.
Närvarande: 33 ledamöter.

Tillkännagafs, att akademiens utländske ledamot af
tredje klassen f. d. presidenten för den fysikaliskt-tekniska
riksanstalten i Charlottenburg Friedrich Kohi.rausch med
döden af gått.

Sekreteraren anmälde Kungl. Maj:ts till akademien för
kännedom och efterrättelse samt vederbörandes underrättande
afskrift öfverlämnade bref till kungl. statskontoret den
31 december 1909, utvisande, att Kungl. Maj :t i anledning af
akademiens framställning af den 10 november 1909 medgif-.
vit, att den med (förste) konservatorsbefattningen vid natur-
historiska riksmuseet förenade aflöning finge tillsvidare intill
den 1 november 1910 af akademien användas till arfvoden
åt tillfälligt anställda korservatorsbiträden.

Efter inhämtande af yttrande af sina sakkunnige leda-
möter herrar Retzius och Lönnberg beslöt akademien att
i underdånighet tillstyrka bifall till en genom nådig remiss
till akademien för utlåtandes afgifvande öfverlämnad under-
dånig ansökan af professor C. G. Santesson, att han för ut-
gifvande af ett arbete, »Crania Lapponica>>, af numera
aflidne professorn i anatomi vid kungl. karolinska insti-
tutet friherre Gustaf von Duben måtte erhålla ett under-
stöd af 700 kronor från anslaget för resestipendier samt
läroböckers, tidskrifters och lärda verks utgifvande.

Herr Ångström redogjorde för de arbeten, som under
år 1909 utförts vid fysiska institutionen i Uppsala öfver solens
strålning och atmosfärens absorption.

Herr Hasselberg refererade ett af honom författadt
ännu otryckt arbete med titel: »Untersuchungen iiber die
Spectra der Metalle im Elektrischen Flammenbogen. VIII.
Spectrum des Urans.»

Herr Lönnberg förevisade några af naturhistoriska riks-
museets v er tebrataf delning förvärfvade naturföremål, nämli-
gen ett af herr W. Frykberg skänkt exemplar af en säll-
synt gnagare från N. W. Rhodesia, Anomalurus neavei, be-
skrifven år 1909, en af löjtnant Falk vid Uppsala skjuten
bastard mellan svart och grå kråka och några af grefve

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 23

Tage Thott skänkta exemplar af olika fasanformer från
Skabersjö.

Efter inhämtande af herr Nathorsts skriftliga yttrande
godkände akademien sina resestipendiater Hans W:son
Ahlmanns, fil. kand. Kjell Erikssons, fil. doktor Torsten
Lagerbergs, docenten H. Kylins och docenten Rob. E.
Fries' berättelser öfver de forskningsresor och undersöknin-
gar, hvartill understöd den 10 mars 1909 dem beviljats.

Herr Théel refererade till honom för granskning öfver-
Järanade berättelser af amanuensen W. Björk, fil. kand. I.
Sefve och fil. kand. H. Oldevig öfver de forskningsresor
och undersökningar, hvartill de den 10 mars 1909 erhållit
akademiens resestipendier. Vidare refererade han stipendia-
ten å Regnelis zoologiska gåfvomedel fil. lic. Nils Odhners
berättelse öfver hans år 1909 vid Kristinebergs zoologiska
station gjorda undersökningar öfver nudibranchernas färger
och nudibranchernas ontogenetiska utveckling. Samtliga
dessa berättelser blefvo nu af akademien godkända.

Herr Phragmén refererade filosofie doktor V. Walfrid
Ekmans berättelse öfver de fortsatta undersökningar i hydro-
dynamik, såväl i praktiskt som i teoretiskt syfte, hvartill han
år 1908 erhållit understöd från Wallmarkska fonden. Be-
rättelsen godkändes.

I anledning af remiss från kungl. ecklesiastikdeparte-
mentet och efter inhämtande af sina sakkunnige ledamö-
ter herrar Retzius' och H. Hildebrands yttrande beslöt
akademien att i skrifvelse till nämnda departement hemställa
om nådigt uppdrag för intendenten vid naturhistoriska riks-
museet professor C. V. Hartman att officiellt representera
Sverige vid amerikanistkongressen, afsedd att börja i Buenos
Aires under maj 1910, så ock om beviljande af reseanslag åt
honom.

Herr Ångström meddelade, att »International Union for
cooperation in solar research» skulle hålla sin fjärde samman-
komst i Pasadena (MountWilson) Californien i slutet af augusti
och början af september 1910 samt att samtlige ledamöter i
akademiens solarkommitté herrar Dunér, Hasselberg, Ång-
ström och Arrhenius vore inbjudna att på bekostnad af
Carnegie-institutet, dock endast till ett belopp af 900 kro-
nor, taga del i denna sammankomst, att likväl ingen af dem
syntes komma att begagna sig häraf, men att Ångström

24 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

komme att til] sammankomsten öfversända utförlig rapport
öfver här i Sverige utförda solarundersökningar.

Till ledamöter i den större Letterstedtska kommittén
utsagos herrar Phragmén, Rosén, Hasselberg, Klason,
Dahlgren, Nathorst, Théel, Retzius, Åkerman, Törne-

BLADH och H. HiLDEBRAND.

Till ledamöter i den mindre Letterstedtska kommittén
utsagos herrar Théel. Nathorst, Söderbaum och Arrhe-

NIUS.

Åt herrar Théel och Sjöstedt uppdrogs att afge för-
slag till instruktion för Letterstedtske utrikesresestipendiaten
E. Mjöberg.

Herrar Nathorst och Lagerheim anmodades inkomma
med förslag till instruktion för Letterstedtske inrikesrese-
stipendiaten K. B. Nordström.

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande
afhandlingar :

i akademiens Handlingar: TJntersuchungen iiber die
Spectra der Metalle im elektrischen Flammenbogen. VIII.
Spectrum des Urans», af professor B. Hasselberg;

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: »Uber eine
gegenseitige Abhängigkeit zweier Zweige einer Integralkurve
gewisser Integralgleichungen», af lektor H. Petrini;

i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: l:a) »Experimen-
tella studier öfver kristalloiders inverkan på kolloidalt svaf-
vel», af filosofie magister S. Oden; 2:a) »Untersuchungen iiber
die chemische Zusammensetzung und Bildung der Enzyme.
1», af professor H. Euler och amanuensen Beth af Ugglas;
samt

i Arkiv för botanik: »Uber die Verbreitung einiger ende-
mischen Pflanzen», af filosofie kandidaten G. Samuelsson.

Utgifna skrifter: akademiens Handlingar, Band 45 n:o 3;
Arkiv för matematik, astronomi och fysik Band 6, h. 1;
Arkiv för botanik Band 9, h. 2 och Ledamotsförteckning.

Skänker: till biblioteket, af direktionen för Carlsberg-
fonden, Köpenhamn, fotografier öfver ritningarne till denna
fonds byggning. Vidare anmäldes dels att riksmuseets
vertebratafdelning utöfver de här ofvan^ förtecknade gåf-
vor fått mottaga en del skänker, bland dessa af jägmästaren

' Se sid. 22—23.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 25

K. G. A. Gram en kull ofläckade sångtrastägg och dels att
museets botaniska afdelning af professorskan Julie Wid-
MARK, född Juhltn-Dannfelt, fått som gåfva mottaga hen-
nes numera aflidne man professor Joh. Widmarks efterläm-
nade värdefulla herbarium.

Onsdagen den 9 februari.
Närvarande: 37 ledamöter.

Anmäldes det akademien för kännedom och vederböra n-
des underrättande i afskrift öfversända Kungl. Maj:ts nådiga
bref den 21 januari 1910 till riksbibliotekarien angående
direkt utlåning af böcker och manuskript mellan offentliga
bibliotek i Sverige och Italien; rörande hvilket ärende aka-
demien den 13 oktobsr 1909 afgifvit underdånigt utlå-
tande.

I anledning af nådig remiss och efter inhämtande af sina
sakkunnige ledamöter herrar Théels och Lönnbergs ytt-
rande beslöt akademien att under åberopande af detta ytt-
rande i underdånighet hemställa till Kungl. Maj:t att utse
akademiens ledamot herr Wirén till representant för Sverige
vid den VIII internationella zoolog-kongressen, afsedd att
äga rum i Graz 15 — 20 augusti 1910, men tillika bestämma,
att den utsedde representanten icke skulle äga rätt att in-
bjuda till ny internationell zoologisk kongress i Stockholm
eller deltaga i något för Sverige bindande beslut.

Herr Nathorst förevisade ett af naturhistoriska riks-
museet nyligen förvärfvadt dyrbart exemplar af hanblom-
man af en cykadofyt, Weltrichia mirabilis, från Franken och
redogjorde därefter för innehållet af en af doktor Julius
Schuster insänd afhandling öfver det fossila träet i den s. k.
förstenade skogen vid Kairo, från hvilken riksmuseet äger
omfattande samlingar, hopbragta dels af A. E. Nordenskiöld,
dels af professor och professorskan G. Retzius. Herr Nat-
horst framhöll, att Linnés lärjunge Fr. Hasselqvist synes
hafva varit den förste naturforskare, som iakttagit det för-
stenade träets förekomst därstädes, och omnämnde, att dok-
tor Schusters afhandling jämväl innehöll beskrifning af den
inom riksmuseet förvarade förstenade stora trädstam från

26 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Ostindien, som tillhört Em. Svvedenborg och som visade sig
besläktad med en tropisk Greviaart.

Herr Nathorst lämnade vidare meddelande om att han
lyckats påträffa en tertiär bergart med fullständigt stenvand-
lade blad och andra växtdelar, hvilkas finaste anato-
miska struktur under mikroskopet kunde iakttagas.

Herr Klason redogjorde för sina undersökningar af ore-
gelmässigheter i kokprocessen vid framställning af sulfitcel-
lulosa och deras orsaker.

I närvaro af arkitekten A. Anderberg, som på anmo-
dan infunnit sig, föredrog sekreteraren byggnadskommitténs
och förvaltningsutskottets särskilda yttranden af den 29
januari och den 4 februari 1910 i anledning af Anderbergs
förslag till läge och anordning af akademiens blifvande
byggnader vid Lilla Freskati. Sedan Anderberg demonstre-
rat de ritningar, som vunnit kommitténs och utskottets för-
ord, nämligen ritningar öfver byggnad med bibliotek, sessions-
rum och expeditionslokaler enligt alternativ 3 samt öfver bygg-
nader för öfriga lokaler enligt alternativ 2 med vissa änd-
ringar, betingade af ifrågasatt utvidgning af vägen mellan
naturhistoriska riksmuseets byggnader och akademiens, fann
akademien skäligt att för ifrågavarande byggnader bestäm-
ma det läge, som enligt de nu demonstrerade ritningarne
dem anvisats, samt godkänna den af Anderberg vid upp-
görande af alternativ 3 tillämpade princip för de särskilda
lokalernas anordnande inom hufvudbyggnaden. Härjämte
uppdrog akademien åt byggnadskommittén att, sedan kom-
mittén tagit under förnyad t öfvervägande, h vilka ändringar i
fråga om lokalernas anordnande med mera sådant kunde
befinnas lämpliga, samt dessa ändringar införts i ritningarne,
låta trycka och till akademiens herrar ledamöter utdela
dessa.

Akademien fastställde efter förvaltningsutskottets hörande
förslag till stat^ för Bergianska stiftelsen och förordnade, att
af 1909 års behållning 2,771 kronor 24 öre skulle läggas till
stiftelsens reservfond.

Sekreteraren gjorde erinran i öfverensstämmelse med § 3
i särskilda bestämmelser för användningen af J. W. Arn-
bergs fond samt meddelade, att nionde klassen utsett herrar

' Se sid. sr».

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 27

Åkerman, Almqvist och Brinell till Arnbergska kommitte-
rade.

Sekreteraren föredrog en af vederbörande intendent till
akademien gjord, af kostnadsförslag åtföljd framställning med
syfte att år 1910 bereda naturhistoriska riksmuseets etno-
grafiska afdelning ett extra statsanslag å 2,822 kronor för
bestridande af vissa utgifter, föranledda af åtskilliga stora
skänkers mottagande m. m.; och efter inhämtande af hvad
preses herr H. Hildebrand i egenskap af inspektor samt för-
valtningsutskottet yttrat öfver denna framställning, beslöt
akademien att under åberopande af densammas innehåll i
underdånighet hos Kungl. Maj:t söka det ifrågasatta extra
anslaget.

Till akademien hade inkommit inbjudningar till interna-
tionell Swedenborgskongress i London, 5 — 8 juli 1910, Ryska
entomologiska sällskapets i St. Petersburg 50 års jubileum
den 10 mars 1910 samt II internationella kongressen för
köldindustrier, afsedd att hållas i Wien 6—12 oktober 1910;
och uppdrog akademien nu åt preses och sekreteraren att
till representant för akademien vid något af ifrågavarande
tillfällen utse den eller dem af herrar ledamöter, hvilka
kunde komma att anmäla sig villiga att på egen bekostnad
fullgöra denna representation; skulle sådan anmälan beträf-
fande Swedenborgskongressen ej i god tid före densamma
inkorama, skulle frågan om akademiens representerande där-
städes ånyo upptagas till behandling.

På fjärde klassens förslag tillerkände akademien docen-
ten J. KöHLER den nu till utdelning disponibla årsräntan
af Schéelefonden såsom bidrag till bestridande af kostnader
för undersökning af björkbark.

Akademien lät för sig uppläsas inkommen revisionsbe-
rättelse öfver nordiska museets räkenskaper år 1908 och för-
ordnade om densammas öfverlämnande till museets nämnd.

Akademiens den 10 mars 1909 utsedde resestipendiat
kandidat David Nilsson hade afgifvit berättelse öfver detta
uppdrags fullgörande, och denna berättelse blef nu på hem-
ställan af herr Théel godkänd.

Sekreteraren herr Aurivillxts erhöll i uppdrag att före-
träda akademien vid kungl. Friedrich-Wilhelms universitetets
i Berlin etthundraårsjubileum den 10 — 12 (13) oktober 1910;
hvarom underrättelse skulle lämnas sagde universitet.

28 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Sekreteraren anmälde, att akademien fått mottaga tryckt
berättelse om förhandlingarne vid den internationella asso-
ciationens af akademier kommittés sammankomst i Rom 1 — 3
juni 1909; och akademiens representant vid denna samman-
komst herr Eriksson redogjorde för den del af berörda för-
handlingar, hvilka angingo det af akademien väckta förslag
om upptagande på associationens dagordning af frågan om
ett internationellt ordnande af kampen mot de odlade väx-
ternas mest förstörande sjukdomar äfvensom för samma frå-
gas behandling vid det internationella landtbruksinstitutets
sammankomst i Rom under december 1909. Åt herr Eriks-
son uppdrogs att till akademien inkomma med förslag till ny
framställning till associationen angående berörda .fråga.

I anledning af en nu anmäld skrifvelse från R. accademia
dei Lincei i Rom rörande den internationella associationens
af akademier nästa generalförsamling, afsedd att äga rum
därstädes under l:a, 2:a, 3:e eller 4:e veckan i maj 1910,
skulle det meddelas nämnda akademi, att den 4:e veckan
vore den för kungl. vetenskapsakademiens i Stockholm rep-
resentanter lämpligaste tiden.

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande
af handlingar :

i akademiens Handlingar : »t)ber Nicolien und Nicolien
ähnliche Hölzer», af J. Schuster;

i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: »Uber die Bil-
dung disperser Systems durch Bestrahlung von Metallen mit
ultraviolettem Licht und mit Röntgenstrahlen», af docenten
The Svedberg;

i Arkiv för botanik: »Uber den Bau der Cortesia-Bliite,
ein Beitrag zur Morphologie und Systematik der Borragi-
neen», af docenten R. E. Fries; samt

i Arkiv för zoologi: »Chrysis ignita L. och Chr. neglecta
Schuck. såsom foderparasiter», af lektor G. Adlerz.

Onsdagen den 23 februari.

Närvarande: 31 ledamöter.

Tillkännagafs, att akademiens svenske ledamot af åttonde
klassen f . d. professorn vid kungl. karolinska institutet doktor
Ernst Ludvig Vilhelm Ödmansson med döden afgått.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 29

Sekreteraren anmälde:

l:o) Kungl. Maj:ts nådiga bref till akademien den 28 ja-
nuari 1910 angående böndagar år 1911; om hvars innehåll
almanacksredaktionen skulle underrättas;

2:o) en akademien för kännedom och vederbörandes un-
derrättande öfversänd afskrift af Kungl. Maj:ts nådiga bref
till kungl. statskontoret den 4 februari 1910 angående om-
bud för Sverige vid en internationell kongress för radiologi
och elektricitet i Bryssel, 13 — 15 september 1910; hvilket bref
skulle delgifvas herr Arrhenius, som i öfverensstämmelse med
akademiens den 27 oktober 1909 gjorda underdåniga hemstäl-
lan blifvit af Kungl. Maj:t utsedd till ombud;

3:o) en akademien för kännedom och vederbörandes un-
derrättande öfversänd afskrift af Kungl. Maj:ts nådiga bref
till kungl. statskontoret den 4 februari 1910 angående Sve-
riges deltagande i den tredje internationella botaniska kon-
gressen i Bryssel 14—22 maj 1910; hvilket bref skulle delges
herrar Nathorst och Eriksson, som i öfverensstämmelse
med akademiens den 13 oktober 1909 gjorda underdåniga
hemställan erhållit nådigt uppdrag att såsom ombud för
Sverige deltaga i sagda kongress; och

4:o) en akademien för kännedom tillsänd afskrift af kungl.
jordbruksdepartementets ämbetsskrifvelse till Hans Excellens
herr ministern för utrikesärendena den 21 januari 1910, ut-
visande, att Kungl. Maj:t, såsom akademien i underdånigt
utlåtande den 8 september 1909 föreslagit, förklarat sig för
Sveriges del viUig att biträda ett från brittisk sida väckt
förslag om en internationell konvention i syfte att vidtaga
åtgärder för att förhindra import af fjädrar och skinn af
vilda fåglar; dock endast i den mån handelstraktater med
främmande makter ej lade hinder i vägen därför.

Akademien beslöt i underdånighet tillstyrka bifall till de
genom särskilda nådiga remisser till henne för yttrandes af-
gifvande öfverlämnade ansökningar af intendenterna herrar
Lönnberg och Sjöstedt om hvar sitt intendentsstipendinm
för utrikes resa sommaren 1910, under hvilken herr Lönn-
berg skulle deltaga i den V internationella ornitologkongres-
sen i Berlin 30 maj — 4 juni samt idka studier vid zoologiska
museet i BerHn och British museum Nat. Hist. i London och
eventuellt andra zoologiska museer samt herr Sjöstedt skulle
ägna sig åt studium af naturhistoriska museerna i Berlin,

30 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Paris, Bryssel och Wien och, om omständigheterna det med-
gåfve, äfven sådana museer å andra orter, särskildt med hän-
syn till anordningar, som kunde beröra det nya riksmuseet
och dess tidsenliga organisation.

Herr Nathorst redogjorde för en af handling af kand.
Th. G. Hai-le om de svenska Sagenopterisarterna och Hy-
dropterangium, enligt hvilken det kunde antagas såsom san-
nolikt, att Sagenopteris vore en vattenormbunke.

Han förevisade därefter preparat af en förstenad stamdel
från det tertiära vulkaniska asklagret på Greifswalder Oie,
som på grund af sin mikroskopiska byggnad ansågs sannolikt
härröra af en lian.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 10 juli 1909
anbefallt akademien att jämte kungl. domänstyrelsen upp-
rätta och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de när-
mare bestämmelser ifråga om beslutade nationalparkers för-
valtning, som kunde finnas erforderliga, hade på akademiens
uppdrag sekreteraren herr Aurivtllius och herr Lönnberg,
i samråd med representanter för ofvannämnda kungl. styrelse,
utarbetat förslag till bestämmelser rörande nationalparkernas
förvaltning och förslag till särskilda reglementen för Abisko,
Sarjeks och Stora Sjöfallets nationalparker.

Akademien beslöt nu att i underdånighet för Kungl.
Maj:t framlägga dessa förslag med vissa ändringar.

Sekreteraren anmälde cirkulär angående kungl. veten-
skapssocietetens i Uppsala Linnépris för år 1911.

Akademien blef underrättad därom, att Stockholms stads
byggnadschef majoren Henning Kinberg af Ad. Fredr:s för-
samling utsetts att vara skiljeman för bestämmande af belop-
pet af löseskillingen för ett å akademiens fastighet i kvar-
teret Grönlandet Norra hvilande servitut.

På förslag af förvaltningsutskottet beslöt akademien att
låta artisten Hagen på porträttfondens bekostnad för akade-
miens tafvelsamling kopiera ett försäkringsaktiebolaget Skan-
dia tillhörigt oljeporträtt af hennes framlidne ledamot herr
friherre Fabian Wrede.

På förslag af vederbörande kommitté beslöt akademien
att med det Letterstedtska priset för »utmärkta författare och
viktiga upptäckter» belöna dels herr D.ahlgren i anledning
af hans år 1909 i Paris utgifna arbete »Les relations com-
merciales et maritimes entré la France et les cotes de Tocéan

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 31

pacifique (commencement du XVIII siécle). Tome premier.
Le commerce de la mer du Sud jusqu'å la paix d'Utrecht»
och dels herr Muller i anledning af hans samma år utgifna
arbete »Die Brustflosse der Selachier. Ein Beitrag zu den
Extremitäten-Theorien», utgörande 118 häftet (39 Bandet)
i det af Fr. Merkel i Göttingen och R. Bonnet i Bonn
utgifna verket »Anatomische Hefte».

På vederbörande kommittés förslag tillerkände akade-
mien f. d. e. o. professorn M. K. Löwegren det Letterstedtska
priset för utmärkt öfversättning till svenska af förträffligt
utländskt arbete inom litteraturens, industriens eller veten-
skapens områden m. m. såsom belöning för hans år 1909 ut-
gifna arbete »De Hippokratiska skrifterna i svensk öfversätt-
ning. Förra delen».

På vederbörande kommittés förslag beslöt akademien till-
dela herr Nathorst den nu disponibla afkastningen af »Let-
terstedtska fonden för särskildt maktpåliggande vetenskap-
liga imdersökningar» såsom bidrag till de kostnader, som vore
förenade med hans den 9 februari 1910 för akademien an-
mälda undersökningar af fullständigt stenvandlade växter i
tertiärt lager.

Akademien godkände sin resestipendiat Walter Kau-
DERNS — af herr Holm granskade — reseberättelse.

Intendenten vid naturhistoriska riksmuseet herr Sjö-
gren erhöll på begäran och efter företeende af läkarebetyg
tjänstledighet under mars 1910 för svag hälsas vårdande; och
förordnades doktor G. Flink att under ledigheten mot åt-
njutande af tjänstgöringspenningar uppehålla intendentsbe-
fattningen.

Professorn vid kungl. karolinska institutet medicine dok-
tor Johan Erik Johansson valdes till svensk ledamot af
akademien i dess åttonde klass.

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande
afhandl ingår:

i akademiens Handlingar: »On the Swedish species of
Sagenopteris Presl. and Hydropterangium nov. gen.», af filo-
sofie kandidaten Th. G. Halle;

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: l:a) »Integra-
tion af ett inom fasta kroppars dynamik förekommande sys-
tem differentialekvationer» af lektor O. Olsson; och 2:a)
»Contributions å Tétude des fonctions algébrico-transcen-

32 VETENSKArSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

dantes, qui satisfoiit å certaines équations fonctionelles algé-
briques. 1», af docenten Erik Stridsberg; samt

i Arkiv för Botanik: »A Gymnosperm with Cordaitean-
like leaves from the Rhsetio Beds of Scania», af filosofie kan-
didaten Th. g. Halle.

JJtgijven skrift: Meteorologiska iakttagelser i Sverige. B. 50.
Bihang 2.

Onsdagen den 9 mars.
Närvarande: 35 ledamöter.

Akademiens nyinvalde ledamot herr Johansson hälsades
välkommen.

Preses tillkännagaf, att akademiens svenske ledamot af
tredje klassen professorn i fysik vid universitetet i Uppsala
herr Ångström med döden afgått, och gaf uttryck åt akade-
miens känslor af sorg och saknad i anledning af denne fram-
stående vetenskapsmans förtidiga bortgång.

Med anledning af akademiens underdåniga framställning
den 13 oktober 1909 hade Kungl. Maj:t den 18 februari 1910
dels medgifvit, att den till bostad åt konservatorn vid natur-
historiska riksmuseet upplåtna lägenhet i statverkets inom
kvarteret Grönlandet Norra vid Holländaregatan belägna hus
finge, sedan lägenhetens nuvarande itmehafvare därifrån af-
flyttat, af akademien tills vidare kostnadsfritt användas till
lokal för hennes bibliotek, dels ock föreskrifvit, att det jäm-
likt nådigt bref den 21 december 1906 från riksmuseets bygg-
nadsfond anvisade belopp för beredande af lämpliga lokaler
till åstadkommande af ökadt utrymme för riksmuseets sam-
lingar af mineralier äfvensom arkegoniater och fossila växter
skulle fr. o. m. den 1 oktober 1911 upphöra att utgå. Nå-
digt bref härom blef nu anmäldt och, sedan herr Nathorst,
bibliotekarien och kamreraren däraf erhållit del, lagdt till
handlingarne.

I anledning af remiss från kungl. ecklesiastikdepartemen-
tet af en framställning om vetenskapliga undersökningar i
alkoholfrågan hade preses och sekreteraren inhämtat yttrande
af akademiens sakkunnige ledamöter herrar Hammarsten
och grefve Mörner samt, enär ärendet var af brådskande

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 33

natur, å akademiens vägnar med skrifvelse den 28 februari
1910 till departementet öfverlämnat detta yttrande. Akade-
mien tog nu del af yttrandets innehåll samt godkände de
vidtagna åtgärderna.

Herr Retzius höll föredrag om sjöborräggets protoplas-
mastruktur.

Herr Arrhenius höll föredrag rörande de så kallade ka-
nalerna å planeten Mars.

Anmäldes cirkulärskrifvelser angående internationella
XVII amerikanistkongressen i Mexico 8 augusti — 14 sep-
tember 1910, internationella kongressen för bergshand tering,
tillämpad mekanik och praktisk geologi, i Diisseldorf 9 — 23
juni 1910, III internationella botanistkongressen i Bryssel,
14 — 22 maj 1910, och angående en världsutställning i Buenos
Aires med början i maj 1910.

Akademien utsåg till representant för sig vid botanist-
kongressen sin ledamot herr Nathorst och till representant
för Bergianska trädgården vid samma kongress sin ledamot
herr Eriksson.

Förvaltningsutskottet aflämnade för år 1909 de räken-
skaper m. fl. handlingar, hvarom förmäles i § 55 af akade-
miens grundstadgar; och skulle de räkenskaper, som ej vore
underkastade kungl. kammarrättens revision, öfverlämnas till de
af akademien utsedde revisorer för siffergranskning och revision.

Sekreteraren anmälde en från Letterstedtske utrikesresesti-
pendiaten docenten Eric M.jöberg inkommen ansökan om
akademiens tillstånd att till juni 1910 uppskjuta resans an-
trädande. Akademien beviljade det sökta uppskofvet.

På förslag af sekreteraren, herr Théel och förvaltnings-
utskottet fann akademien skäligt att för afslutande af arbe-
tet »Kongl. svenska fregatten Eugenies resa omkring jorden.
Vetenskapliga iakttagelser» genom publicerande af framlidne
f. d. professor Kinbergs efterlämnade ritningar öfver borst-
maskar jämte nödig text bevilja ett anslag af 1,543 kronor,
däraf 1,043 kronor för planscher samt 500 kronor för tryck-
ning af text.

I anledning af cirkulärskrifvelse från en kommitté för
firande af den berömde franske entomologen Jean Henri
Fabre's jubileum den 3 april 1910 beslöt akademien att låta
vid detta tillfälle till honom öfverlämna sin äldre Linnéme-
dalj i guld.

Vctenxkiipsitkuäemiens Arshok. 9. 1911. 3

34 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. liJll.

I samråd med herr Eriksson hade preses och sekrete-
raren å akademiens vägnar uppsatt och låtit trycka en
cirkulärskrifvelse rörande frågan om internationella åtgär-
der för bekämpande af de odlade växternas mest för-
störande sjukdomar, af sedd att sändas till de akademier
och öfrlga vetenskapliga samfund, som vore medlemmar
af den internationella associationen af akademier. Aka-
demien godkände skrifvelsen och förordnade om dess afsän-
dande.

Anmäldes inkommet meddelande, att den internationella
associationens af akademier allmänna möte i Rom komme
att äga rum 9 — 15 maj 1910. Härom skulle akademiens re-
presentanter vid mötet genom sekreterarens försorg under-
rättas. Till representant jämte herr Retzius utsågs Kungl.
Maj:ts minister i Rom friherre Bildt.

I anledning af en akademien delgifven framställning om
upptagande i den internationella akademiska associationen
af »Société Helvétique des sciences naturelles» fann akade-
mien skäligt förklara, att det från hennes sida ej vore något
att häremot erinra; och skulle hennes representant vid asso-
ciationens nästa allmänna möte herr Retzius underrättas om
denna förklaring.

På första och andra klassernas förslag tilldelade akade-
mien amanuensen S. Wigert det Fernerska priset såsom
belöning för afhandlingen: »Sur un théoréme de la théorie
des fonctions analytiques», intagen i 1909 års Arkiv för mate-
matik, astronomi och fysik.

På tredje och fjärde klassernas förslag beslöt akademien
att ej år 1910 utdela den Lindbomska belöningen utan
lägga de för den samma afsedda medlen till donationska-
pitalet.

I öfverensstämmelse med sjunde och åttonde klassernas
yrkande träffades enahanda beslut beträffande Flormanska
belöningen.

Det anmäldes för akademien, att Arnbergska priset till-
delats docenten vid Stockholms högskola Nils Wohlin i an-
ledning af hans arbete »Den jordbrukande befolkningen i
Sverige».

Efter uppläsning af femte, sjette och sjunde klassernas
protokoll vid gemensamt sammanträde den 5 mars 1910 be-
viljade akademien i reseunderstöd studeranden H. W:son Ahl-

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 35

MANN 150 kronor för undersökning af »kames-områden» i
Valle härad m. m., fil. kand. Kjei-l Eriksson 200 kronor
för undersökning af isdämda sjöar i södra Jämtland, fil. lic.
R. Hägg 250 kronor för studerande af den kvartära landt-
och sötvattensmolluskfaunan i Jämtland, docenten H. Kylin
150 kronor för undersökning af de svenska Batrachosporum-
arterna, lektor Hj, Möller 250 kronor för bryologiska un-
dersökningar i Härjedalen, studerande Alf Hannerz 375
kronor för växtfysiognomisk undersökning af sjön Tåkern,
fil. kand. N. Hammarsten 100 kronor för undersökning af
bukfenans innervation hos teleostierna, fil. kand. N. Odhner
125 kronor för undersökningar öfver nudibranchiaternas ut-
veckling, lektor Sven Ekman 100 kronor för undersökning
af Vätterns bottenfauna, fil. ' d:r P. A. Roman 100 kronor
för undersökning af Thomsons typer öfver Hymenoptera, fil.
kand. R. Söderberg 100 kronor för undersökning af den
högre faunan i sjön Tåkern och adjunkten G. A. Ringsblle
100 kronor för entomologiska studier i Uppland.

På förslag af tionde klassen förklarade akademien att,
som skriftställaren Julius Sellman och filosofie licentiaten
Karl Arvid Edin icke inom förelagd och nu tilländagången
tid redovisat de uppdrag, för hvilka dem tillerkänts under-
stöd från C. C. Söderströms fond för främjande af den na-
tionalekonomiska vetenskapen, de förverkat sin rätt till ut-
bekommande af detta understöd.

Efter uppläsningen af tionde klassens protokoll den
5 mars 1910 beviljades i understöd från C. C. Söderströms
fond för främjande af den nationalekonomiska vetenskapen
t. f. byråingenjören i kungl. patent- och registreringsverket
Henrik Gustaf Tjsell 300 kronor för utförande af en ut-
redning öfver »varumärkesskyddet, dess historiska utveckling
och förhållande till konjunkturernas växlingar jämte inter-
nationell varumärkesstatistik», fil. lic. Karl Petander 2,000
kronor för fullbordande af en af handling öfver »1700-talets
ekonomiska åskådningar i Sverige», docenten vid Stockholms
högskola Nils Wohlin 2,000 kronor fÖr utgifvande af ett ar-
bete om jordstyckningslagstiftningens historiska utveckling i
Sverige samt de ledande befolkningspolitiska, jordbrukspoli-
tiska och allmänna statsekonomiska idéer, som varit för denna
utveckling bestämmande, samt aktuarien i kungl. kommers-
kollesium Alfred Constans Theophil Billberg 500 kronor

36 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1011.

för utarbetande af en statistisk-ekonomisk underaökning af
den mekaniska verkstadsindustrien i Sverige. Återstående
tillgängliga medel, 450 kronor, skulle läggas till kapitalet.

På förslag af tionde klassen godkände akademien den
ändring af resplanen för Söderströmske utrikesresestipen-
diaten docenten Fritz Brock, att denne finge under den
återstående delen af tiden för utrikesvistelsen idka studier i
London i stället för i Paris.

Herr Lönnberg utsågs till akademiens representant vid
den internationella Swedenborgskongressen i London 5 — 8
juli 1910.

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande
afhandl ingår :

i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: l:a) »Beiträge
zur Kenntnis der fossilen Molluskenfauna Schwedens», af filo-
sofie kandidaten Nils Odhner; 2:a) »Untersuchungen iiber
die chemische Zusammensetzung und Bildung der Enzyme IL»,
af professor H. Euler och amanuensen Beth af Ugglas;

i Arkiv för botanik: »Neae Gefässpflanzen aus Paranå
(Siidbrasilien)», af doktor P. Dusen; samt

i Arkiv för zoologi: l:a) »Studien iiber Mallophagen und
Anopluren», af fil. lic. E. Mjöberg; 2:a) »Zur Kenntnis der
Struktur des Protoplasmas, besonders in den Eiern der Echi-
nodermen», af professor Gustaf Retzius.

Gjordes föreskrifven erinran om högtidsdagen.

Högtidsdagen torsdagen den 31 mars.

Närvarande: 36 ledamöter.

Preses tillkännagaf, att årets minnespenning präglats
öfver akademiens framlidne ledamot f. d. statsrådet m. m.
friherre Gudmund Göran Adlerbeth, samt uppläste en af
honom författad minnesteckning öfver denne.

Sekreteraren uppläste berättelse öfver akademiens verk-
samhet under akademiåret 1 april 1909—31 mars 1910.^

Herr Lönnberg höll föredrag angående hvalarne och
deras härstamning.^

^ Se 1910 är.s årsbok sid. 93.

'' » >' » )> ) 219.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 37

En af Jierr Bohlin affattad afhandling »Nyare iakttagelser
öfver kometer» antogs till införande i årsboken.'

Onsdagen den 13 april.

Närvarande: 37 ledamöter.

Tillkännagafs, att akademiens utländske ledamot af sjunde
klassen direktören för Harvard universitets museum i Cam-
bridge Alexander Agassiz med döden afgått.

Till behandling upptogs frågan, om åtgärd omedelbart
skulle vidtagas för återbesättande af det genom herr Ång-
ströms frånfälle lediga rum inom tredje klassen. Akademien
inhämtade nu närvarande klassledamöters mening härom och,
enär icke några särskilda omständigheter gjorde det ange-
läget, att den lediga platsen snarast möjhgt besattes, fann
akademien för hedrande af den fräjdade bortgångne leda-
motens minne skäligt besluta, att med platsens besättande
skulle tillsvidare anstå.

Akademien tog kännedom om Kungl. Maj:ts för sådant
ändamål i afskrift henne tillsända nådiga bref till kungl.
statskontoret af den 25 februari 1910 angående reseunderstöd
åt herr Wirén för bevistande såsom Sveriges ombud af en
internationell zoologkongress i Graz 15 — ^20 augusti 1910; i
hvilket ärende akademien den 9 februari 1910 afgifvit under-
dånigt utlåtande.

I anledning af intendenterna vid naturhistoriska riksmu-
seet herrar Lönnbergs och Sjöstedts af akademien den 23
februari 1910 förordade underdåniga ansökningar hade Kungl.
Maj:t den 4 mars 1910 tillerkänt bemälde intendenter hvar
sitt reseunderstöd å 735 kronor för utrikes studieresa under
sex veckor sommaren 1910. Afskrift af Kungl. Maj:ts nådiga
bref härom till kungl. statskontoret hade öfversändts till aka-
demien för kännedom och vederbörandes underrättande. Den
samma blef nu delgifven akademien och desse samt lades därpå
till handlingarne.

Efter det akademien den 26 januari 1910 afgifvit under-
dånigt utlåtande i anledning af väckt fråga om Sveijges re-

^ Se 1910 års årsbok sid. 261.

38 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

presenterande vid XVII internationella amerikanistkongressen
(senare bestämd att hållas i Buenos Aires 10 — 25 juli 1910),
hade svenska regeringen mottagit inbjudning att vid kon-
gressen låta sig representera genom officiella ombud, och herr
Haetman, som af akademien föreslagits såsom ombud, hade
hos Kungl. Maj:t anhållit om 2,500 kronors understöd för
bevistande af en afdelning af kongressen m. m. Den 18 mars
1910 hade Kungl. Maj:t fattat beslut i ärendet, därvid Kungl.
Maj:t icke funnit skäl vare sig att låta Sverige officiellt re-
presenteras vid kongressen eller att bifalla herr Hartmans
ansökan. Om hvad såluda förekommit erhöll akademien nu
kännedom genom henne tillsänd afskrift af herr statsrådet
och chefens för kungl. ecklesiastikdepartementet ämbetsskrif-
velse i ärendet till Hans Excellens herr ministern för utrikes
ärendena.

Föredrogs ämbetsskrif velse från kungl. ecklesiastikdepar-
tementet af den 18 mars 1910 med upplysning att Kungl.
Maj:t funnit akademiens underdåniga framställning af den
9 februari samma år om ett anslag af 2,822 kronor för vissa
förändringsåtgärder med afseende å etnografiska afdelningen
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Sekreteraren anmälde, att preses och han efter inhäm-
tande af herrar Théels och Lönnbergs yttrande å akade-
miens vägnar den 6 april 1910 afgifvit genom nådig remiss
infordradt underdånigt yttrande rörande väckt fråga om
Sveriges representerande vid den V internationella ornitho-
logkongressen, afsedd att hållas i Berlin 30 maj— 4 juni 1910,
äfvensom att de därvid tillstyrkt Kungl. Maj:t att utse herr
Lönnberg till Sveriges officiella ombud vid kongressen. Aka-
demien lät härvid bero.

Akademien tog del af ombudsmannens och förvaltnings-
utskottets yttranden öfver inkomna ansökningar om det
af generalkonsuln Jacob Letterstedt den 22 oktober 1860
genom testamentariskt förordnande grundade släktstipendiet.
Sedan vidare herr Afzelius yttrat sig, företogs ärendet till
afgörande; och enär någon till stipendiet berättigad afkomling
af testator icke veterligen funnes samt af de hans närmaste
manliga släktingar med namnet Letterstedt eller Laller-
stedt, hvilka vore af den ålder, att stipendiet finge dem till-
delas, Nils Torvald Lallerstedt på grund af särskilda

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 39

omständigheter syntes böra erhålla företräde, fann akademien
skäligt tilldela denne stipendiet att af honom innehafvas
fr. o. m. den 1 januari 1910 intill dess han uppnått en ålder
af 21 år, eller, om akademien skulle finna det lämpligt, en
ålder af 25 år.

Intendenten för naturhistoriska riksmuseets etnografiska
afdelning professor C. V. Hartman hade i skrifvelse till aka-
demien anhållit om hennes understöd för utgifyande under
den föreslagna titeln Ada ethnologica af en fristående serie
meddelanden från den etnografiska afdelningen. Till åtlyd-
nad af uppdrag från akademiens förvaltningsutskott hade
bibliotekets inspektörer herrar Théel ooh Dahlgren äfvensom
bibliotekarien Bergstedt afgifvit gemensamt yttrande öfver
denna ansökan, hvilket yttrande af utskottet åberopats såsom
eget utlåtande. Detsamma blef nu uppläst; och med gil-
lande af allt hvad däri anförts fann akademien ansökningen
ej föranleda till annan hennes åtgärd än det uttalande, att,
då någon af professor Hartman till publikation föreslagen
etnologisk afhandling förelades akademien i tryckfärdigt skick,
hon ville, efter stadgeenlig granskning, fatta beslut vare sig
om dess intagande i Handlingarna eller om dess offentliggö-
rande i annan form med det understöd af akademiens medel,
som kunde finnas lämpligt och förenligt med befintliga till-
gångar, samt att, enär två af de af professor Hartman
till publicerande föreslagna arbetena, nämligen en samlad
engelsk upplaga af professor Stoi.pes uppsatser i ornamentik
och professor Hartmans eget verk »Archseological Researches
in Costa Rica. Del 1>>, enligt uppgift skulle kunna utgifvas
utan någon kostnad för akademien, hon ej hade något att
invända mot förslaget i denna del, under förutsättning att
hennes tillstånd att beteckna arbetena såsom utgifna af riks-
museet inhämtades och att deras försäljning uppdroges åt
enskild distributör. •

Af arkitekten A. Anderberg uppgjorda samt af bygg-
nadskommittén och förvaltningsutskottet för deras del god-
kända förslag till anordning af rummen i akademiens blif-
vande hufvudbyggnad vid Lilla Freskati hade i tryckta exem-
plar åtföljt de till akademiens herrar ledamöter utsända för-
teckningar å ärenden, som väntades förekomma å denna
sammankomst. Akademien godkände nu förslagen, men be-
myndigade byggnadskommittén att däri göra de smärre änd-

40 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

ringar, som vid utarbetandet af fullständiga byggnadsrit-
ningar till äfventyrs kunde befinnas nödiga eller lämpliga.

Sekreteraren anmälde skriftligt anbud af arkitekten A.
Anderberg att för 18,900 kronor utföra alla ritningar (skisser,
hufvudritningar, arbetsritningar och detaljer), hållfasthets-
beräkningar samt arbetsbeskrifningar till akademiens nybygg-
nader vid Lilla Freskati; och på byggnadskommitténs och
förvaltningsutskottets förslag beslöt akademien antaga detta
anbud.

Beskowska stipendiaten filosofie doktor P. A. Roman hade
i skrifvelse till akademien anmält, att det honom såsom sti-
pendiat förelagda arbetet, ordnandet af riksmuseets exotiska
braconider, numera vore färdigt samt att han börjat ägna
sig åt ordnandet af museets exotiska bin. På förslag af
vederbörande intendent medgaf akademien, att doktor Roman
finge använda den återstående stipendietiden för detta än-
damål.

På hemställan af tionde klassen fann akademien skäligt
godkänna den utredning rörande centralbankens funktioner,
för hvars utförande doktor E. Sjöstrand år 1909 fått under-
stöd från Söderströmska fonden sig tillerkändt; och skulle
alltså berörda understöd, 400 kronor, nu få till honom ut-
betalas.

Efter föredragning af förvaltningsutskottets i ärendet
förda protokoll förband sig akademien att, därest herr Théel
komme att sommaren 1910 använda fjorton dagars tjänst-
ledighet från sin intendentsbefattning till arbeten som prefekt
vid Kristinebergs zoologiska station, akademien skulle härför
godtgöra honom med ett belopp, motsvarande de mistade
tjänstgöringspenningarne.

Akademien godkände ett af herrar Nathorst och La-
gerheim på anmodan uppgjordt förslag till instruktion för
Letterstedtska inrikesresestipendiaten filosofie kandidaten
K. B. Nordströms^ botaniska forskningar i Medelpad som-
maren 1910.

Efter förvaltningsutskottets hörande beslöt akademien
att med underdånigt utlåtande till Kungl. Maj:t öfverlämna
en från herr Nathorst inkommen underdånig ansökan att
få uppbära de med hans befattning vid riksmuseet förenade
tjänstgöringspenningar under de tider, han komme att förbe-
reda och leda ett par af den XI internationella geologkon-

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 41

gressen ordnade vetenskapliga exkursioner, äfvensom att i
detta utlåtande tillstyrka ansökningens bifallande på det vill-
kor, att åt herr Nathorsts afdelning af riksmuseet kunde
under hans frånvaro från Stockholm på tillfredsställande sätt
beredas vård utan kostnad för statsverket.

Till införande i akademiens skrifter antogos följande af-
handlingar:

i akademiens Handlingar: »Zoologiscbe Ergebnisse der
schwedischen Expedition nach Spitzbergen 1908 unter Leitung
von prof. G. De Geer. Teil. I. Hydrographie und Plankton»,
af docenten N. von Hofsten och kand. S. Bock;

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: l:a) »Ein Satz
iiber die Singularitäten, welche in der Bewegung einer rei-
benden und unzusammendruckbaren Fliissigkeit auftreten
können», af professor C. W. Oseen; 2:a) »Contributions å
rétude des fonctions algébrico-transcendantes, qui satisfont
å certaines équations fonctionelles algébriques. 2., af docen-
ten E. Stridsberg; 3:e) »tJber die Bedeutung der Integral-
gleichungen in der Theorie der Bewegung einer reibenden,
unzusammendruckbaren Fliissigkeit», af professor C. W.
Oseen; 4;e) »Entwickelung des Potentials im Rotationspro-
blem», af professor C. V. L. Charlier och doktor E. Zinner;
5:e) »Sur les fonctions fuchsiennes å multiplicateurs constants»,
af docenten A. Liljeström; och 6:e) »Zur Theorie der Fluor-
escenz», af professor A. V. Bäcklund;

i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: l:a) »Bidrag
till Sveriges mineralogi. 2.» af amanuensen doktor G. Flink;
ocli 2:a) »Oregelmässigheter i kokprocessen vid framställ-
ning af sulfitcellulosa och deras orsaker», af professor Peter
Klason ; samt

i Arkiv för zoologi: l:a) »tTber die Hydroiden, welche Dr
C. Skottsberg in den Jahren 1907 — 1909 gesammelt>, af lektor
Elof Jäderholm; och 2:a) »Short comparative Notes on the
anatomy of the Indian Tapir», af professor E. Lönnberg.

Utgifven skrift: Arkiv för zoologi. Band 1, Häfte 2.

Skänker: dels böcker, att förteckna i årsboken, och dels
två originalbref från Berzelius till Edvard Nonnen, skänkta
af dennes dotter fröken Emily Egberta Nonnen, Villa Carls-
rulie, Uddevalla. Tacksägelsebref till henne skulle expedieras.

Företogs val af preses för det ingångna akademiåret, där-
vid herr Montelius valdes till preses.

42 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Herr H. Hildebrand nedlade presidiet med föredrag
om myntväsendets uppkomst och dess utveckling intill den
romerska kejsartiden.

Onsdagen den 27 april.
Närvarande: 25 ledamöter.

Tillkännagafs, att akademiens utländske ledamot af tionde
klassen sir Robert Giffen med döden afgått.

Sekreteraren anmälde i Svensk Författningssamling n:o 30
1910 intagna Kungl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Dess domän-
styrelse angående faställandet af gränserna för vissa natio-
nalparker: Garpbytte nationalpark, Stora Sjöfallets national-
park, Sarjeks nationalpark och Abisko nationalpark.

Anmäldes ämbetskrifvelse från kungl. ecklesiastikdepar-
tementet den 15 april 1910 med tillkännagifvande, att herr
Lönnberg erhållit nådigt uppdrag att såsom ombud för Sve-
rige deltaga i den 5 internationella ornitologkongressen.

Anmäldes med skrifvelse från kungl. utrikesdepartementet
såsom gåfva öfverlämnade 1 exemplar af XX eller sista vo-
lymen af »Le Opere di Galilei».

Efter uppläsning af revisionsberättelse angående akade-
miens och de under hennes vård ställda institutioners för-
valtning år 1909^ beviljades förvaltningsutskottet och kamre-
raren full ansvarsfrihet för denna förvaltning.

Herr Nathorst redogjorde för innehållet i en af d:r W.
Gothan i Berlin författad afhandling >>Die fossilen Holzreste
von Spitzbergen», grundad på inom riksmuseet befintligt
material. Särskildt omnämndes de slutsatser, som af detta
material kunde dragas angående väl utbildade klimatzoner
under juratiden och angående granfamiljens nordliga ursprung.

Herr Ekholm refererade en afhandling af David Sten-
QUiST om »Norrskenet den 25 sept. 1909».

På förslag af vederbörande tillerkände akademien sin in-
strumentraakare Gustaf Rose nu tillgängliga medel, 500 kronor,
af anslaget till instrumentmakeriernas uppmuntran.

Akademien beslöt att låta sig vid XI internationella geo-
logkongressen representeras genom tvänne ombud. Härtill

^ Se årsboken för 1910 sid. 3G1.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 43

utsagos akademiens preses herr Montelius och hennes leda-
mot herr Nathorst.

Till ledamöter i Adelsköldska kommittén utsagos herrar
Cederblom, Lindstedt, Klason, Brinell, Granqvist och
Gröndal.

Professorn i fysik vid universitetet i Manchester Ernest
Rutherford valdes till utländsk ledamot af tredje klassen i
ledigheten efter framlidne presidenten Kohlrausch.

Semester beviljades intendenterna herrar Nathorst och
Lindman. Till vikarier förordnades kandidat Th. Halle och
d:r Dahlstedt.

Godkändes till införande:

i akademiens Handlingar: »Die fossilen Holzreste von
Spitzbergen», af doktor W. Gothan.

i ArJciv jör ynatematik, astronomi och fysik: »Norrskenet
den 25 sept. 1909», af David Stenquist; och

i Arkiv jör botanik: l:a) »On some Species of Ferns; collected
by Dr C. Skottsberg in Temperate South America», af C.
Christensen; och 2:a) »Zur Kenntnis der Algenflora der nor-
wegischen Westkiiste», af docenten H. Kylin.

Utgifven skrift: akademiens Handlingar Band 45 n:o 6.

Skänker: 48 bref, däraf 4 från och 7 till J. J. Berzelius,
angående silkesodlingen i Sverige åren 1845 — 6, skänkta af
kommunalordföranden i Örgryte G. K. Jacobsson; och —
till riksmuseets vertebrataf delning — af gifvare, som öns-
kade vara okänd, 2,000 kronor för anskaffande af vetenskap-
ligt material från Australien, samt af statsrådet Finsen 2
kullar ägg af den på Färöarne inhemska staren.

Onsdagen den 11 maj.

Närvarande : 24 ledamöter

Sekreteraren uppläste Kungl. Maj:ts akademien för känne-
dom och vederbörandes underrättande i afskrift öfversända
nådiga bref den 15 april 1910 till kungl. statskontoret an-
gående understöd af anslaget till resestipendier samt läro-
böckers, tidskrifters och lärda verks utgifvande, utvisande att,
på sätt akademien tillstyrkt, understöd beviljats f. d. e. o. pro-
fessorn M. K. LöwEGREN och professorn C. G. Santesson. ^

' Se sid. 22.

44 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Sekreteraren anmälde med sk rif velse från kungl. ecklesi-
astikdepartementet af den 19 april 1910 i afskrift öfversänd
förteckning öfver de italienska institutioner, som afsågos
kunna träda i direkt förbindelse med vissa offentliga biblio-
tek i Sverige ifråga om utlåning af böcker och manuskript.
Skrifvelsen och förteckningen skulle delgifvas bibliotekarien
och därpå läggas till handlingarne.

T anledning af skrifvelse från Kungl. Maj:ts och Rikets
kammarkollegium förklarade akademien, att hon skulle med
nöje från kammararkivet mottaga »Akademiens» räkenska-
])er 1846 — 1874 och Naturhistoriska riksmuseets räkenskaper
1841—1874.

Herr Ekholm refererade en af byråingenjören J. W. Sand-
ström författad afhandling: »Ueber die Beziehung zwischen
Luftdruck und Wind.»

Herr Sjöstedt redogjorde för innehållet af docenten
Simon Bengtssons berättelse öfver sin med understöd från
akademien sommaren 1909 företagna resa till norra Sverige
för studier och undersökningar rörande insektgrupperna Ephe-
merider och Plecopterer ; och denna berättelse blef af akademien
godkänd, hvarjämte det medgafs Benc4tsson att med öfver-
lämnadet till riksmuseet af insamladt materiel finge anstå, till
dess det samma fullständigt bearbetats.

Herr Lönnberg redogjorde f(jr tändernas utveckling
och mikroskopiska byggnad hos en del tandhvalar, särskildt
hvithvalen. Härjämte lämnade han meddelande om ny-
brittisk lagstiftning till skydd för sjöelefanten på Sydge-
orgien.

Herr Dahlgren i egenskap af föreståndare för den inter-
nationella naturvetenskapliga katalogens regionalbyrå i Sverige
öfverlämnade förste bibliotekarien doktor Aksel Anderssons
berättelse öfver fullgörandet af det af akademien honom läm-
nade uppdraget att representera vSverige vid nämnda katalogs
generalråds möte i London år 1909. Efter uppläsning af
denna berättelse och ett med anledning däraf afgifvet skrift-
ligt yttrande af herr Dahlgren utsåg akademien förste biblio-
tekarien Andersson att representera Sverige vid katalogens
allmänna konferens i London under juli månad 1910. För
det sålunda utsedda ombudet utfärdades instruktion af det
innehåll herr Dahlgren föreslagit. Till bekostnad af om-
budets resekostnader anvisades ett belopp af 600 kronor att

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 45

utgå af besparingarna å anslaget till den svenska regionalby-
rån för nämnda katalog.

Anmäldes inbjudningar till deltagande i en internationell
historisk och arkeologisk kongress i Cluny 10 — 12 september
1910 och i en internationell hygienutställning i Dresden maj
— oktober 1911. Inbjudningarne föranledde ej annan åtgärd
än att de samma skulle hållas å sekreterareexpeditionen till-
gängliga för intresserade.

Sekreteraren meddelade, att han beviljat ombudsmannen
friherre Leijonhufvud sökt ledighet 5—19 maj 1910 samt på
dennes förslag till hans vikarie förordnat ledamoten af lag-
beredningen juris utriusque kandidaten Lars Rabenius. I an-
ledning af inkommen ansökan fann akademien nu skäligt ut-
sträcka ifrågavarande tjänstledighet och förordnande t. o. m.
den 4 juni 1910.

Semester beviljades professor Sjöstedt. Till vikarie
förordnades d:r A. Roman.

Till vice preses under tiden till första ordinarie samman-
komst i maj 1911 utsågs herr grefve Mörner.

Förrättades inspektorsval och val till förvaltningsut-
skottet.

Professorn i farmakologi vid universitetet i Lund medi-
cine och filosofie doktor Charles Ernest Överton valdes
till svensk ledamot af åttonde klassen i ledigheten efter
professor Ödmansson.

På hemställan af förvaltningsutskottet beslöt akademien
att inställa den sammankomst, som om, ej annat förordnades,
skulle äga rum den 25 maj 1910.

Till införande godkändes :

i akademiens Handlingar : »Ueber die Beziehung zwischen
Luftdruck und Wind», af byråingenjören J. W. Sandström;

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: »Sur le pro-
blérae des tractrices», af S. Wigert;

i Arkiv för botanik: »Skandinaviska former af Rosa glauca
Vill. i naturhistoriska riksmuseum», af lektor S. Almquist.

i Arkiv för zoologi: l:a) »Tnterglaciale und postglaciale
Meeresmollusken aus Feuerland und Siidpatagonien als Beweis
fiir wärmeres Klima als das jetzige» af fil. lic. R. Hägg; och
2:a) »Remarks on the Dentition of Delphina-pterus leucas», af
professor Einar Lönnberg.

Utgifna skrifter: akademiens Handlingar, Band 45 n:is 5

46 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

och 7, Arkiv för kemi, mineralogi och geologi, Band 3 Häfte
4 och 5.

Skänker: af 15:e skandinaviska naturforskaremötet genom
professor Severin Jolin dess handlingar, protokoll m. m.;
af en person, som önskar vara okänd, 5,000 kronor till verte-
bratafdelningen för komplettering af dess skådesamlingar; af
sir Ernest Shackleton en kungspingvin, af A. Sandberg
en Procavia från Natopo Hills, Rhodesia, båda dessa gåfvor
afsedda för vertebratafdelningen ; samt till etnografiska afdel-
ningen : af professor och fru G. Retzius en synnerligen värde-
full samling etnografiska och antropologiska fotografier, huf-
vudsakligen genom framlidne professor Virchows bemedling
förvärfvade från tyska antropoiogiska sällskapets samlingar;
af löjtnant Didrik Bildt en sam.ling etnografiska föremål,
hufvudsakligast från Nya Zeeland, Japan och Bolivia, bland
annat skulpturarbeten i trä, en buddhistisk altarduk, dyr-
bara lackerade föremål från Japan ; samt af grefve Eric von
Rosen etnografiska och arkeologiska föremål från Bolivia,
Peru och Lappland.

Herr Lönnberg anmodades att å akademiens vägnar
tacka gifvaren af 5,000 kronor.

Onsdagen den 1 juni.

Närvarande: 33 ledamöter.

Tillkännagafs, att akademiens utlänske ledamöter: af fjärde
klassen, f. d. professorn vid universitetet i Rom Stanislaus
Cannizzaro, af andra klassen, astronomen sir William Hug-
GiNS och af åttonde klassen, professorn och geheimemedi-
cinalrådet Robert Kock med döden afgått.

Sedan akademien den 13 april 1910 i underdånighet för-
ordat, att professorn herr A. C. Nathorst måtte få åtnjuta
tjänstsgöringspenningar under ledighet för förberedande och
ledande af geologiska exkursioner i Skåne i sammanhang med
XT internationella geologkongressen, hade Kungl. Maj:t enligt
nådigt bref den 29 april 1910 härtill lämnat sitt bifall, under
villkor att någon af de öfriga intendenterna vid riksmuseet

VETENSKAPS AKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 47

under ledigheten förestode herr Nathorsts afdelning af mu-
seet. Detta nådiga bref blef nu för akademien anmäldt.

Herr Retzius redogjorde för sina bl. a. vid zoologiska
stationerna i Triest och Monaco gjorda undersökningar
beträffande normalbefruktning och partenogenes hos sjö-
borrar.

Herr Arrhenius yttrade sig i samma ämne.

Herr Nathorst lämnade några meddelanden om den resa,
han nyligen företagit till Bryssel, där han såsom akademiens
ombud deltagit i den tredje internationella botanistkongressen.

Herr Ekholm gaf upplysningar om den af licentiaten
D. Stenquist och kandidaten E. Petri natten till den 19
maj 1910 i Stockholm gjorda mätning af jordströmmar un-
der tiden för Halleys komets passage.

Herr Retzius, i egenskap af ordförande i akademiens
kommitté för utgifvande af Emanuel Swedenborgs skrifter
i ny upplaga, framlade för akademien andra delen af dessa,
omfattande »Cosmologica», samt meddelade, att tredje delen
förväntades blifva färdig i september 1910. Sedan han tillika
upplyst, att i fjärde delen skulle i litografisk facsimile in-
tagas Daedalus Hyperboreus, äfvensom alt kungl. vetenskaps-
societeten i Uppsala ämnade, om hinder från akademiens sida
ej mötte, foga särtryck af detta facsimile till en af societeton
förberedd festskrift, medgaf akademien, att 800 särtryck häraf
finge för sådant ändamål af vederbörande firma mot betal-
ning utlämnas till societeten. Akademien beslöt vidare på
Swedenborgskommitténs hemställan, dels att upplagan af Swe-
denborgsskrifterna skulle fr. o. m. fjärde delen ökas från 500
till 1,000 exemplar, och dels, för den i utsikt ställda händelsen,
att Swedenborgska sällskapet i England och Sweden borgska
sällskapet i Amerika komme att förbinda sig till inköp af
hvardera 125 exemplar af berörda skrifter, att i dem skulle
få intagas Principia rerum naturalium, tre delar.

Herr Retzius anmälde, att änkefru Julia Ekman, född
Wallroth, låtit på sin bekostnad professor Jungstedt för
akademiens räkning utföra ett porträtt i olja af akademiens
framlidne ledamot herr Gustaf Ekman.

Vidare anmälde han, att artisten Hagen nu fullbordat
den kopia af ett oljeporträtt af akademiens framlidne ledamot
herr friherre Fabian Wrede, hvars utförande akademien ti-
digare beslutit. Akademien tog båda dessa porträtt i be-

48 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

traktande och beslöt att aflåta tacksägelseskrifvelse till fru
Ekman.

Sedan herr A. Hamberg i underdånighet anhållit dels om
tillstånd för deltagarne i en i sammanhang med XI internatio-
nella geologkongressen anordnad exkursion att inom Sarjeks
och Stora Sjöfallets nationalparker taga stuffer i fast berg och
företaga andra naturvetenskapliga undersökningar, som om-
ständigheterna kunde föranleda, och dels om vissa rättighe-
ter för sökanden vid komplettering af arbetena öfver Sarjek-
trakternas naturförhållanden, hade Kungl. Maj.t genom nådig
remiss anbefallt akademien att häröfver afgifva underdånigt
utlåtande. På anmodan af sekreteraren hade herrar Retzius
och Nathorst till akademien inkommit med yttrande i äm-
net, hvilket yttrande nu upplästes. Akademien beslöt, att
ett å detta yttrande grundadt underdånigt utlåtande skulle
expedieras, samt förordnade, att i sagda utlåtande skulle till-
lika hemställas, att vid meddelande af det för deltagarne i
ofvannämnda exkursion sökta tillstånd skulle göras förbehåll
till förekommande af dess användning för insamlande af na-
turföremål till försäljning eller dess missbrukande på annat
liknande sätt.

Sedan upplyst blifvit, att Adolf Fredriks församling ej
komme att öfverklaga det af skiljemän den 17 mars 1910 med-
delade beslut att till 10,000 kr. bestämma den ersättning, som
akademien hade att till församlingen utgifva för aflösning af
ett å hennes fastighet n:o 5 i kvarteret Grönlandet Norra hvi-
lande servitut, fann akademien, i öfverensstämmelse med
hvad förvaltningsutskottet hemställt, skäligt förordna, att be-
slutet ej skulle för hennes räkning öfverklagas.

Beslöts underdånig ansökan om almanacksprivilegiets
förnyande för tiden 16 juli 1912 till 16 juli 1932. ^

Godkändes ett af herrar Theél och Sjöstedt uppgjordt
förslag till instruktion för stipendiaten å Jacob Letterstedts
fond för stipendier till utrikes resor filosofie doktor Eric
Mjöberg.

Med anledning af skrifvelse från föreståndaren vid meteo-
rologiska centralanstalten herr H. E. Hamberg uppdrogs åt
denne att sommaren 1910 själf inspektera eller låta genom ho-
nom underlydande tjänsteman inspektera meteorologiska statio-

* Se härom 1910 års årsbok sid. 305 — 9.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 49

nerna i Särna, Storlien, Östersund, Bjuråker, Gäfle, Karlstad,
Nyköping, Linköping, Vänersborg, Visby, Kristianstad samt
Lund; och skulle resekostnads- och traktamen tsersättning utgå
enligt resereglementet af det meteorologiska anslaget.

Beviljades semester och tjänstledighet åt åtskilliga tjänste-
män vid akademien och naturhistoriska riksmuseet.

Sekreteraren uppläste en från Sveriges minister i Kom
friherre Bildt inkommen skrifvelse med redogörelse för full-
görandet af det honom lämnade uppdrag att, jämte herr Ret-
zius, representera akademien vid det allmänna möte mellan
delegerade för akademier, tillhörande den internationella as-
sociationen, hvilket ägt rum i Rom 7 — 15 maj 1910; och in-
hämtades af denna redogörelse, hurusom det af akademien
vid mötet väckta förslag om internationellt bekämpande af
de odlade växternas mest förstörande sjukdomar — intaget
i akademiens protokoll den 13 mars 1910 — vid mötet rönt
en gynnsam behandling. På herr Retzius' hemställan beslöt
akademien att till friherre Bildt aflåta skrifvelse med bety-
gande af sin tacksamhet för det utmärkta sätt, hvarpå han
understödt hennes förslag.

Det meddelades, att S:t Petersburg utsetts till hufvudort
för den internationella associationen af akademier under tre
år fr. o. m. den 1 januari 1911.

Sedan sekreteraren erinrat därom, att Uppsala universi-
tet vore i tur att utdela de Letterstedtska resestipendierna
för år 1911, utgörande för utrikes resa 4,700 kronor och för
inrikes resa 900 kronor, beslöt akademien att aflåta skrifvelse
till universitetet med underrättelse om nämnda förhållande.

Anmäldes ett från astronomen inkommet kalendarium för
år 1912 och beslöts, att detsamma skulle öfversändas till
kungl. kommerskollegium.

Anmäldes ett af kamreraren gjordt sammandrag af akade-
miens och henne underlydande institutioners räkenskaper år
1909 och beslöts att detsamma skulle öfversändas till kungl.
finansdepartementet.

Efter inhämtande af yttrande af inspektor för det Ber-
zelianska stipendiet herr Widman äfvensom af akademiens
sakkunnige ledamöter herrar Klason och Ekstrand, biföll
akademien en af stipendiets nuvarande innehafvare docenten
O. Holmberg gjord ansökan om två års förlängning af tiden
för stipendiets åtnjutande.

Vetenskapsakademiens Årsbok. 9. 1911. 4

50 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Godkändes till införande:

i akademiens Handlingar : »Quelques recherches sur les
centres d'action de ratmosphére. 4.», af professor H. Hilde-

BRAND HiLDEBRANDSSON;

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik:- l:a) »Ueber
eine in der Theorie des Kreisels aiiftretende Familie von
Flächen sechsten Grades», af professor C. W. Oseen; 2:a)
»Polymorphie et résistance électrique du zinc», af docenten
M. Carl Benedicks; 3:e) »Contributions å la connaissance
du dégagement de chaleur du radium», af fil. kand. H. Pet-
tersson; 4:e) »Un théoréme sur les déterminants», af direk-
tör F. DE Brun; och 5:e) »Luminescence spectra of Fluo-
rites, 1.», af licentiaten Arvid Odencrantz;

i Arkiv för kemi, ynineralogi och geologi: »Bidrag till kän-
nedomen om Holmium», af docenten O. Holmberg;

i Arkiv för zoologi: »Neue öder wenig bekannte Coleop-
tera Longicornia. 11.», af professor Chr. Aurivillius.

Utgifna skrifter: Meteorologiska Iakttagelser Band 51;
K. Svenska vetenskapsakademiens årsbok för år 1910. Bi-
hang 1. Minnesfesten öfver C. von Linné; Ledamotsför-
teckning. Maj 1910.

Onsdagen den 14 september 1910.
Närvarande: 37 ledamöter.

Tillkännagafs att akademiens utländske ledamöter herr
Schiaparelli af andra klassen och herr Estlander af elfte
klassen med döden afgått.

Anmäldes Kungl. Majt:s nådiga bref till akademien af
den 22 juli 1910 med tillkännagif vande, att hennes privi-
legium å utgifvandet af svenska almanackor och kalen-
darier förlängts för en tid af tjugu år, räknadt fr. o. m. den
16 juli 1912. Brefvet föranledde ej för närvarande någon
åtgärd.

Anmäldes och lades till handlingarne akademien till kän-
nedom öfverlämnad afskrift af nådigt bref den 4 juli 1910
till vattenfallsstyrelsen angående utarbetande af en skema-
tisk förteckning och beskrifning öfver Sveriges vattenfall.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 51

Mottogs underrättelse att Sveriges chargé d'affaires i
Buenos Aires legationsrådet H. Bildt af Kungl. Maj:t ut-
setts att vara Sveriges representant vid den vetenskapliga
amerikanistkongressen därstädes 10 — 25 juli 1910.

Anmäldes och lades till handlingarne akademien till kän-
nedom öfversänd afskrift af Kungl. Majt:s nådiga bref till
kungl. statskontoret den 12 september 1910, angående bere-
dande af medel för bekantgörande af nationalparkernas ut-
sträckning och gränser; och inhämtades af denna afskrift, att
Kungl. Maj:t bemyndigat akademien att tillsvidare, intilldess
reglementen för nationalparkerna blifvit fastställda, vidtaga
sådana för nyss angifna ändamål afsedda åtgärder, som kunde
finnas erforderliga. Akademien beslöt på sekreterarens för-
slag att tillsätta en af tre personer bestående kommitté med
uppdrag att till akademien inkomma med förslag till dylika
åtgärder samt utsåg till kommitterade sekreteraren — hvil-
ken hade att sammankalla kommittén — samt herrar Lönn-
berg och Lagerheim.

Meddelades, att Kungl. Maj:t uppdragit åt herr Sjöstedt
att såsom ombud för Sverige deltaga i den första internatio-
nella entomologkongressen i Bryssel, 1 — 6 augusti 1910.

Anmäldes och lades till handlingarne kungl. ecklesiastik-
departementets ämbetsskrifvelse af den 10 juni 1910 angå-
ende tillstånd dels för deltagare i en vetenskaplig exkursion
genom Sarjeks och Stora Sjöfallets nationalparker att där-
städes företaga vissa vetenskapliga undersökningar och dels
för herr A. Hamberg att där göra insamlingar af organiska
och oorganiska naturföremål äfvensom å angifvet ställe upp-
föra en mindre hydda; i hvilket ärende akademien den 1
juni 1910 afgifvit underdånigt utlåtande.

Af ämbetsskrifvelse från kungl. ecklesiastiksdepartemen-
tet den 18 juni 1910 inhämtades, att Riksdagen

dels godkänt den förändring i aflöningsstaten för naturhisto-
riska riksmuseet, att däri upptoges såväl ytterligare en inten-
dentsbefattning med enahanda aflöningsförmåner och villkor för
förmånernas åtnjutande, som bestämts för de nuvarande inten-
denterna, afsedd att först innehafvas af herr Nathorst, med rätt
för honom att genast komma i åtnjutande af ålderstillägg, som
äfven ett till 2,500 kronor ökadt anslag till vikariatsersättning;

dels höjt museets aflöningsstat från 59,688 kronor till
67,500 kronor;

52 VETEXSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

dels å museets stat uppfört ett anslag af 2,000 kronor
till bearbetning, vård och förökning af museets afdelning
för arkegoniater och fossila växter;

dels för ifrågavarande ändamål ökat det ordinarie ansla-
get till riksmuseet med 9,812 kronor;

dels ock på extra stat för år 1911 anvisat

för beredande åt forskare från Sverige af tillfälle till veten-
skapligt arbete vid en eller flera utländska biologiska statio-
ner ett anslag af 1,800 kronor;

för inlösen af fullständiga exemplar och enstaka delar af
en internationell, fortlöpande katalog öfver naturvetenskaplig
litteratur 2,000 kronor och för upprätthållande under år 1911
af den för ifrågavarande katalogarbete anordnade regional-
byrån för Sverige 1,600 kronor;

till vård, underhåll och förkofran af riksmuseets etnogra-
fiska afdelning 5,000 kronor;

för brandförsäkring af naturhistoriska riksmuseets sam-
lingar och macerationsbyggnaden vid Värtan 2,428 kronor;

för beredande af personlig löneförbättring åt amanuen-
serna vid naturhistoriska riksmuseet Flink och Dahlstedt
4,000 kronor;

till meteorologiska centralanstalten 10,250 kronor och till
två meteorologiska stationer tillhopa 600 kronor; samt

för utgifvande af »Acta mathematica» 3,000 kronor,

hvarjämte Riksdagen för bearbetning och utgifning af
de vetenskapliga resultaten af herr Sven Hedins resa i Cen-
tralasien å vissa villkor och förbehåll beviljat ett anslag af
75,000 kronor att fördelas på åren 1911, 1912 och 1913 med
25,000 kronor hvarje år samt af detta anslag på extra stat
för år 1911 anvisat ett belopp af 25,000 kronor.

Åt herrar Retzius, Théel och Lagerheim uppdrogs
att å akademiens vägnar affatta kungörelse angående villko-
ren för erhållande af understöd af ofvanberörda anslag för
vetenskapligt arbete vid utländsk biologisk station; hvilken
kungörelse före september månads utgång skulle i tidning-
arne införas.

Akademien tog del af kungl. ecklesiastikdepartementets
följande ämbetsskrifvelser till akademien, nämligen

skrif velse den 18 juni 1910 angående anvisande på extra stat
för år 1911 af 1,424 kronor för bestridande af den på Sverige be-
löpande andelen i kostnaderna för den internationella jord-

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 53

mätningen samt angående beviljande af 2,160 kronor och anvi-
sande däraf på extra stat för år 1911 af 720 kronor såsom bi-
drag frän Sverige till bekostande af den internationella kom-
missionens för vetenskaplig luftsegling publikation af under-
sökningar rörande de högre luftlagren ;

skrif velse den 18 juni 1910 angående anvisande på extra
stat för år 1911 af 13,700 kronor till utförande under meteo-
rologiska centralanstaltens ledning och kontroll af vissa meteo-
rologiska observationer för den hydrografiska undersökningen
af Sveriges färskvatten; samt

skrifvelse den 15 juli 1910, enligt hvilken Kungl. Maj:t
anbefallt akademien att efter vederbörandes hörande till Kungl.
Maj:t inkomma med yttrande och förslag angående använd-
ningen af anslag, högst 10,000 kronor, till gäldande af kost-
nader för utförande och, i den mån sådant kunde ifråga-
komma, publicerande af vetenskapliga undersökningar och
utredningar på alkoholfrågans område.

Skrifvelserna den 18 juni 1910, af hvilka vederbörande
redan erhållit del, lades till handlingarne.

I anledning af skrifvelsen den 15 juli 1910 uppdrogs åt
sekreteraren att infordra underdåniga yttranden af dem, i
anledning af hvilkas framställning det däri omnämnda anslag
ställts till Kungl. Majits förfogande, samt att, sedan yttranden
från dem inkommit, sammankalla åttonde klassen för behand-
ling af ärendet.

Anmäldes och delgafs vederbörande till akademien öfver-
lämnad afskrift af Kungl. Maj:ts nådiga bref till statskontoret
den 5 augusti 1910 angående ett herr V. Carlheim-Gyllen-
SKÖLD såsom medlem af den internationella jordmagnetiska
kommittén på ansökan bevil jadt reseunderstöd; öfver hvilken
ansökan akademiens preses och vice sekreterare efter hörande
af akademiens sakkunnige ledamöter den 21 juli 1910 afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande.

Meddelanden lämnades: af herr Rosén om arbetena för
bestämmande af latituden å Spetsbergen, och af herr Klason
angående en afhandling af docenten John Köhler om kemisk
undersökning af kåda från gran.

Anmäldes skrifvelse den 8 maj 1910 från professor M.
SoNDÉN m. fl. med hemställan till akademien om åtgärd till
förekommande af insamlande inom Torne lappmark eller delar
däraf af sällsyntare djur och växter. I anledning af denna

54 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

skrifvelse och på förslag af sekreteraren beslöt akademien
tillsätta en af tre personer bestående kommitté med uppdrag
att utreda, huruvida och hvilka åtgärder borde vidtagas till
skydd för fauna ooh flora inom det norr om Torne träsk
liggande området, äfvensom att till akademien inkomma med
det yttrande ocli förslag, hvartill denna utredning kunde för-
anleda. Till kommitterade utsagos sekreteraren samt herrar
Lönnberg och Lagerheim, och uppdrogs åt sekreteraren
att sammankalla kommittén.

Föredrogs en till akademien öfverlämnad, till Konungen
ställd ansökan af intendenterna vid naturhistoriska riksmu-
seet om nådig proposition till 1911 års Riksdag dels därom
att för inrättande af 6 fasta amanuensbefattningar, en vid
hvarje af de riksmuseets afdelningar, som nu sakna amanuens,
måtte på ordinarie stat uppföras ett anslag af 18,000 kronor,
dels ock därom att, för aflönande af redan befintliga två
amanuenser vid riksmuseet, den ena vid botaniska afdelningen
och den andra vid mineralogiska afdelningen, ett anslag af
6,000 kronor måtte uppföras å ordinarie stat med det vill-
koret, att hvardera afdelningens anslag minskades med ett
belopp af 1,000 kronor (motsvarande afdelningarnes nuvarande
bidrag till amanuensernas aflöning). Under åberopande af
den utredning, som legat till grund för ett af akademien den
13 november 1907 i detta ämne afgifvet underdånigt utlå-
låtande, hemställde sekreteraren till akademien att med sitt
förord öfverlämna berörda ansökan till Kungl. Maj:t och där-
vid tillika i underdånighet anföra att, för den händelse Kungl.
Maj:t icke funne sig lämpligen kunna äska de begärda ansla-
gen i sin helhet, dock proposition måtte göras angående an-
visande på extra stat af 4,000 kr. för år 1912 till personligt
lönetillägg åt nuvarande amanuenserna vid botaniska och mine-
ralogiska afdelningarne.

I anledning af vederbörandes skriftliga framställning i
ämnet beslöts underdånig ansökan om proposition till 1911
års Riksdag om anvisande på extra stat för år 1912 af anslag
för riksmuseets etnografiska afdelning, meteorologiska central-
anstalten, två meteorologiska stationer, en å sid, 53 här of van
omnämnd publikation för undersökning af de högre luftlagren,
samt solarobservationer i Uppsala med enahanda belopp som
de, hvilka för dessa ändamål anvisats för år 1911.

På förslag af sekreteraren beslöts underdånig framställning

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 55

till Kungl. Maj:t om proposition till 1911 års Riksdag om an-
visande på extra stat för år 1912 af anslag för beredande åt
forskare från Sverige af tillfälle till vetenskapligt arbete vid
utländsk biologisk station, för inköp af fullständiga exemplar
och enstaka delar af en internationell fortlöpande katalog
öfver naturvetenskaplig litteratur äfvensom för en regional-
byrå, för brandförsäkring af naturhistoriska riksmuseets sam-
lingar och macerationsbyggnaden vid Vårtan och för bestri-
dande af den på Sverige belöpande andelen i kostnaden för
den internationella jordmätningen, samtliga anslag af enahanda
belopp som de, h vilka anvisats för år 1911.

På hemställan af sekreteraren uppdrogs åt inspektörerna
och föreståndaren för naturhistoriska riksmuseets etnografiska
afdelning att förebringa utredning till bedömande af huru
ändamålsenliga lokaler skulle kunna beredas för berörda af-
delning samt att till akademien inkomma med det yttrande
och förslag, hvartill denna utredning kunde föranleda.

Semester beviljades åtskilliga tjänstemän.

På förslag af preses beslöt akademien att för utdelning
å nästa högtidsdag prägla minnespenning öfver riksantikvarien
Bror Emil Hildebrand, och uppdrogs åt preses, sekretera-
ren och herr Törnebladh att till akademien inkomma med
förslag angående minnespenningens utseende m. m.

Anmäldes skrif velse den 1 september 1910 från förestån-
daren för statens meteorologiska centralanstalt med af veder-
börande inspektörer tillstyrkt anhållan, att akademien ville
hos Kungl. Maj:t utverka nådigt tillstånd för honom att hos
Det store nordiske Telegraf selskab förnya abonnemanget å
meteorologiska telegram från Island och Färöarna för ytter-
ligare 5 år, räknadt från och med den 15 februari 1912, och
på nu gällande villkor eller mot en afgift för år af 6,000 francs.
Akademien beslöt underdånig framställning i berörda skrif-
velses .syfte.

Anmäldes en inbjudning till akademien att låta sig re-
presentera vid X internationella geograf kongressen, afsedd
att äga rum i Rom 15 — 22 oktober 1911.

I anledning af framställning från sekreteraren i den af
vetenskapsakademien tillsatta kommitté för utgif vande af
Emanuel Swedenborgs skrifter mr Alfred H. Stroh och efter
förvaltningsutskottets hörande beslöt akademien att i sam-
manhang med af täckandet af Swedenborgssarkofagen och kungl.

56 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

vetenskapssocietetens i Uppsala 200-års jubileum såsom sär-
skild festskrift utgifva Swedenborgs Resebeskrifningar jämte
inledning.

Anmäldes och lades till handlingarne protokoll vid laga
förrättning den 1 juli 1910 för bestämmande af rågångarne
omkring ett enligt kungl. kammarkollegii köpebref af den 20
oktober 1909 från lägenheten Lilla Freskati å kungl. Djur-
gården till akademien under äganderätt upplåtet område.

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande
afhandlingar:

i akademiens Handlingar: l:a) »Hyperhippidium, eine neue
siidamerikanische Pferdegattung», af fil. stud. Ivar Sefve;
2:a »Lefnadsförhållanden och instinkter inom familjerna Pom-
pilidse och Sphegidae. 3.>>, af lektor G. Adlerz; 3:e) »Die in der
Mechanik angewandte Variation der Integrationskonstanten
als LiE'sche Beriihrungstransformation betrachtet», af profes-
sor A. V. Bäcklund;

i Arkiv för mateinatik, astronomi och fysik; l:a) »tJber die
Stoke'sche Formel und iiber eine verwandte Aufgabe in der
Hjdrodynamik», af professor C. W. Oseen; och 2:a) »tJber
einige algebraische Körper achten Grades», af docenten G.
Bucht;

i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: l:a) »Uber die
Nitrososchwefeleisenverbindungen und ihr Verhalten zu den
Nitroprussiden. 3.», af professor J. O. Rosenberg; 2:a) »Zur
Kenntnis der Invertase», af professor H. Euler, E. Lundberg
och K. Helander; och 3:e) »Kemisk undersökning af kåda
från gran [Picea excelsa Lk.)», af docenten John Köhler; samt

i Arkiv för Zoologi: l:a) »An account of Arenicola Loveni
Kinberg», af docenten J. H. Ashworth i Edinburg; 2:a) »Ma-
rine Mollusca of Iceland in the collections of the Swedish
State Museum», af fil. kand. Nils Odhner; och 3:e) »Contri-
butions to the knowledge of the genus Potamochosrus >>, af pro-
fessor E. Lönnberg.

Utgifna skrifter: akademiens Handlingar, Band 45 n:ris 10
och 11, Arkiv för Botanik, Band 9, häfte 3, 4, Band 10, häf-
te 1, Arkiv för Zoologi, Band 6, häfte 3, 4 samt An abrid-
ged Chronological List of the works af Em. Swedenborg.

Skänker: till akademien: af herr Mittag-Leffler åtskil-
liga band af tidskriften »Acta mathematica» (i exemplar af
särskildt godt papper, hvaraf endast en mycket liten upplaga

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 57

tryckts) och af herr Hasselberg en samling porträtt (fotogra-
fier); till riksmuseets botaniska af delning: af f. d. läroverks-
adjunkten T. Krok dels hans stora skandinaviska herbarium,
insamladt under resor fr. o. m. år 1851 i olika delar af de skan-
dinaviska länderna och särskildt värdefullt genom insamlarens
floristiska kunskaper och hans medarbetarskap i åtskilliga
svenska floror, dels hans värderika botaniska boksamling, bestå-
ende af omkring 325 band och 1,100 småskrifter samt för
riksmuseet af särskild nytta genom ett stort antal floristiska
handböcker öfver den skandinaviska och europeiska floran, till
riksmuseets vertebrataf delning: 1 guanaco från Eldslandet af
herrarne Bridges, 5 kärl ormar från Paraguay af Hj. Carlsten
genom E. Medin, naturalier från Argentina af kapten Hög-
berg, 1 Felis ocreata mellandi (sällsynt kattart) från Rhodesia
af herr A. Sandberg, 2 däggdjur från Rhodesia af herr Fryk-
berg, 51 fåglar samt en del däggdjur och reptilier från Algier
af grefve N. Gyldenstolpe, några däggdjur och reptilier från
iVlgier af d:r F. Rosenius, några fåglar från Island af baron
Klinckowström, däggdjur, fåglar och reptilier från Kongo af
missionären K. E. Laman; samt till riksmuseets etnografiska
afdelning: af kammarherre Adolf Berencreutz en afbildning
i färger och naturlig storlek af den i Trocaderomuseet befint-
liga lappska trolltrumma, som tillhört Linné, hvilken sist-
nämnda gåfva öfverlämnats å det villkor, att, om riksmuseet
förvärfvade ifrågavarande trolltrumma, afbildningen skulle
öfverlämnas till Nordiska museet.

Akademien beslöt sända tacksamhetsskrifvelser till herrar
Krok, Laman och Berencreutz samt tillerkände herr Krok
den äldre Linnémedaljen i guld.

Onsdagen den 12 oktober.
Närvarande: 33 ledamöter.

Tillkännagafs, att akademiens utländska ledamöter herr
Treub af sjätte klassen och herr von Regklinghausen af
åttonde klassen med döden afgått.

Sedan Kungl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium un-
derställt Kungl. Maj:ts pröfning en af Svenska Turistföreningen

58 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

hos kollegiet gjord ansökan om upplåtelse under 25 år från
den 14 mars 1907 af ett å kronans öfverloppsmark vid Abisko-
älfven nära intill statsjärnvägen Gellivare — Riksgränsen (inom
nationalpark) beläget område om 38 hektar 6 ar, afsedt att
sammanläggas med ett till föreningen redan upplåtet område,
hade Kungl. Maj:t genom nådig remiss anbefallt akademien
att i detta ärende afgifva underdånigt utlåtande. Yttrande
i ärendet hade inkommit från akademiens naturskyddskommit-
terade sekreteraren herr Aurivillius samt herrar Lönnberg
och Lagerheim. Det samma blef nu föredraget, och akade-
mien beslöt att genom därå grundadt underd. utlåtande vill-
korligt tillst^^rka ansökningen.

Professorn vid generalstaben K. D. P. Rosén hade hos
Kungl. Maj: t anhållit om 600 kronors understöd för utrikes
resa för studium af nya geodetiska mätnings- och beräknings-
metoder m. m. Genom nådig remiss hade akademien blifvit
anbefalld att däröfver afgifva underdånigt utlåtande. Sekre-
teraren hade infordrat yttranden i ärendet dels från herrar
Nybén och BoHLiN och dels, sedan från dem inkomna ytt-
randen visat dem vara af skiljaktig mening, jämväl från
herr Hasselberg, hvilken instämt i herr Nyréns yttrande.
Efter det dessa yttranden föredragits, beslöt akademien i öf-
verensstämmelse med herrar Hasselbergs och Nyréns me-
ning att tillstyrka den underdåniga ansökningen.

Genom nådig remiss anbefalld afgifva underd. utlåtande
öfver en af kungl. järnvägsstyrelsen gjord ansökan om till-
stånd att framdraga elektriska öfverf öringsledningar genom
Abisko nationalpark enligt framlagd situationsplan, beslöt aka-
demien, i öfverensstämmelse med hvad dess naturskyddskom-
mitterade sekreteraren har Aurivillius samt herrar Lönn-
berg och Lagerheim föreslagit, att i underdånighet villkor-
ligt tillstyrka ansökningen.

Genom nådig remiss anbefalld afgifva underd. utlåtande
öfver ett af herr Lönnberg uppgjordt förslag angående af-
sättande af vissa delar af Gottska Sandön till nationalpark
m. m., fann akademien, efter hörande af sina sakkunnige leda-
möter herrar Retzius och Théel, skäligt tillstyrka förslaget;
och skulle underd. utlåtande för detta ändamål afgifvas.

Anmäldes officiellt meddelande, att framställning om ut-
låning af manuskript från The Bodleian Library i Oxford ej
vidare behöfde göras å diplomatisk väg.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 59

Med anledning af kungl. ecklesiastikdepartementets skrif-
velse den 30 juli 1910 beslöt akademien efter förvaltningsut-
skottets och öfriga vederbörandes hörande att hos departe-
mentet föreslå uppförande å ordinarie stat af en biträdesbe-
fattning^ vid meteorologiska centralanstalten och hvardera af
naturhistoriska riksmuseets följande sex afdelningar, nämligen
af delningarne för arkegoniater och fossila växter, för lägre
evertebrerade djur, för palseontologi, för botanik, för ento-
mologi och för etnografi.

Herr Lönnberg redogjorde för innehållet i ett af honom
uppgjordt förslag om afsättande till nationalpark af viss del
af Gottska Sandön m. m. äfvensom angående sina iakttagel-
ser beträffande denna ös biologiska och geologiska förhållan-
den. Vidare förevisades åtskilliga vertebratafdelningens ny-
förvärf, bland dem en glasögonsbjörn.

Anmäldes inbjudning till akademien att låta sig repre-
sentera vid k. vetenskajissocietens i Uppsala 200-års-jubileum
den 19 november 1910. Efter anmälan, att preses vore utsedd
att representera k. vitterhets- historie- och antikvitesakade-
mien, utsågs sekreteraren att representera vetenskapsakade-
mien. I öfverensstämmelse med förvaltningsutskottets beslut
skulle lyckönskningsadress uppsättas och framlämnas.

Med anledning af professor M. Sondéns m. fl:s framställ-
ning och efter inhämtande af sekreterarens samt herrar Lönn-
bergs och Lagerheims yttrande beslöts underdånig ansökan
om fridlysning inom Norrbottens län af sex sällsynta växtarter.^

Efter förvaltningsutskottets hörande och af det skäl, att
akademien ej kunde åtaga sig publicerande af andra lärda
afhandlingar än sådana med matematiskt eller naturvetenskap-
ligt innehåll, afslog akademien en af aktuarien d:r E. Sjöstrand
gjord ansökan om intagande i Handlingarne af en afhandling
angående centralbankens väsentliga funktioner m. m.

På tionde klassens förslag godkändes Söderströmska ut-
rikes resestipendiaten af år 1909 d:r Fritz H:son Brooks
reseberättelse.

På förslag af herr Théel godkändes Nils Odhners och
Einar Hammarstens berättelse öfver en med understöd från
Regnelis zoologiska gåfvomedel företagen zoologisk forsknings-
resa genom Härjedalen.

Åt riksmuseiintendenten herr Sjögren beviljades semester.

^ Likställd med skrifbiträdesbefattnins.
- Se sid. 70.

60 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Till konservator vid naturhistoriska riksmuseet fr. o. m.
den 1 november 1910 antogs på förslag af dess vertebratafdel-
nings målsmän andre konservatorn Johan David Meyert.

Till andre konservator vid naturhistoriska riksmuseet
fr. o. m. den 1 november 1910 antogs Aldor Jansson.

Till ledamöter af Wallmarkska kommittén utsagos herrar
Rosén, Klason, Hasselberg, Söderbaum, och Arrhenius.

Beslöts underdånig framställning om 600 kronors ålders-
tillägg å riksmuseiintendenten Lindmans lön fr. o. m. år 1911.

Naturhistoriska riksmuseets intendenter anmodades före
den 1 april 1911 inkomma till akademien med utredning an-
gående kostnaderna för inredning af riksmuseets nybyggnader
och för naturaliesamlingarnes flyttning till dessa.

Professorn vid kungl. tekniska högskolan doktor Helge
VON KocH utsågs till svensk ledamot af akademien i dess
första klass.

Professorn vid universitetet i Cambridge sir George
HowARD Darwin, professorn vid universitet i Paris madame
Marie Curie, professorn vid universitetet i Ziirich doktor
Arnold Lang och professorn vid universitetet i Wien excel-
lensen geheimerath Eugen Bohm von Bawerk utsagos till
utländska ledamöter af akademien i respektive andra, fjärde
sjunde och tionde klasserna.

Till införande i akademiens publikationer antogos följande
af handlingar :

i akademiens Handlingar-: »Botanische Ergebnisse der
Schwedischen Expedition nach Patagonien und Feuerlande
1907 — 1909. Uebersicht iiber die wichtigsten Pflanzenforma-
tionen Siidamerikas S. von 41°, ihre geographische Verbreitung
und Beziehungen zum Klima» af docenten Carl Skottsberg;

i arkiv för matematik astroyiomi och fysik: l:a) »Sur les
équations aux dérivées partielles du type parabolique», af
Henrik Block; 2:a) »öfver Hilberts bevis för Warings
sats», af docenten E. Stridsberg;

i arkiv för kemi, mineralogi och geologi: l:a) »Om det ke-
miska förloppet vid framställning af sulfatcellulosa», af pro-
fessor P. Klason och Bror Segerfelt; och 2:a) »Den elektro-
lytiska dissociationsteorien med hänsyn tagen till den elekt-
riska energien hos jonerna», af civilingenjören F. A. Kjellin.

i Arkiv för zoologi: l:a) »Reptiles and Batrachians from
the north-west of Madagascar collected by V. Kaudern

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 61

1906 — 1907», af d:r L. G. Andersson; och 2:a) »Two new
snakes from Lower Congo», af professor E. Lönnberg.

Utgifna skrifter: Handlingarne, Band 45, n:o 8, Arkiv
för matematik, astronomi och fysik, Band 6, häfte 2, Arkiv
för kemi, mineralogi och geologi, Band 3, häfte 6. Årsbok
för 1910 jämte Bilaga 2:1.

Skänker: till akademien: af f. d. assistenten G. Lind-
ström några handmålningar af Berzelius, utförda under in-
formatorstiden, af fröken Emilie Egbertha Nonnen, Carls-
ruhe, Uddevalla, ett akvarellporträtt af akademiens framlidne
ledamot herr Edward Nonnen; till riksmuseets vertehralajdel-
ning: af ingenjör Th. A. Wennergren 1 schimpans, 1 Felis
rutila, 1 Limnotragus gratus m. m. från Sydkamerun; djur-
skinn och fåglar af legationssekreteraren Folke Cronholm
och konsul Axel Udden; till riksmuseets etnografiska afdelning:
af sistnämnda två gifvare föremål, härstammande från aino-
folket i Japan och de gamla stammarne på Formosa m. m.;
af okänd gifvare två dyrbara gamla japanska träskulpturer;
af grefve E. v. Rosen fotografier från Argentina, Bolivia
och Peru.

Onsdagen den 26 oktober.
Närvarande: 34 ledamöter.

Genom nådig remiss anbefalld afgifva underdånigt ytt-
rande rörande statistiska kommitténs förslag till ändring af
statskalendern, beslöt akademien efter kalenderredaktörens och
förvaltningsutskottets hörande att afgifva ett å deras yttran-
den grundadt underdånigt utlåtande.

I anledning af nådig remiss och efter sina sakkunnige leda-
möter herrar Roséns och Hasselbergs hörande beslöt akade-
mien hos Kungl. Maj:t tillstyrka bifall till en af herr Mittag-
Leffler gjord underdånig ansökan om ett anslag för år 1912
af 3,000 kronor såsom bidrag till bestridande af kostnaderna
för utgifvande af tidskriften Acta Mathematica.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådig remiss anbefallt akade-
mien afgifva underdånigt utlåtande öfver ett af herr Lönn-
berg uppgjordt förslag till gränser för Sonfjällets national-
park, hvilket förslag enligt inkommet underdånigt yttrande
af k. domänstyrelsen ej borde oförändradt antagas, fannakade-

62 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

mien, efter hörande af sina sakkunnige ledamöter herrar Ret-
zius och Théel, skäligt i underdånighet hemställa, att det
af herr Lönnberg föreslagna området med Valmän som gräns
i öster måtte afsättas till nationalpark samt att, för den hän-
delse Kungl. Maj:t skulle anse sig ej kunna utan Riksdagens
hörande medgifva detta, nådig proposition i ärendet måtte
aflåtas till 1911 års Riksdag.

Preses, som representerat akademien vid universitetets
i Berlin nyligen firade 100-årsminnesfest, lämnade meddelande
rörande denna.

Herr Eriksson redogjorde för innehållet i en till honom
för granskning öfverlämnad reseberättelse af byzantinske re-
sestipendiaten föreståndaren för Sveriges utsädesförenings filial
i Ultuna Anders Elofson; och blef denna berättelse god-
känd.

Arkitekten för akademiens nybyggnader vid Lilla Freskati
förelade akademien arbetsritningar och arbetsbeskrifningar
angående dessa och blefvo sagde handlingar, med vissa af
förvaltningsutskottet, efter byggnadskommitténs hörande, fö-
reslagna undantag, ändringar och tillägg, nu af akademien
godkända. Akademien tog vidare del af sammandrag angå-
ende kostnaderna för byggnadernas uppförande, terasseringar,
terassmurar, yttertrappor, stängselmurar, s:a 585,352 kronor,
samt för värmeledning, vatten- aflopps- och gasledningar,
inom tomten, elektriska belysningsledningar, trästaket, oför-
utsedda utgifter och arfvoden, framdragande af gas- och vat-
tenledningar från Stockholm till tomten samt afloppsledning
till Lilla Vårtan: s:a 184,648; s:a s:arum 770,000 kr. Sluthgen
anmäldes att af förvaltningsutskottet vissa inredningskostna-
der förslagsvis upptagits till 30,000 kr. Akademien beslöt att
dessa kostnader, tillhopa 800,000 kronor, skulle bestridas med
blifvande köpeskilling för hennes fastighet i kvarteret Grön-
landet Norra, hvilken köpeskilling antogs komma att uppgå
till omkring 700,000 kronor, samt, i den mån köpeskillingen
ej lämnade tillgång, med grundfondens medel; och skulle i
afvaktan på fastighetens försäljning och köpeskillingens infly-
tande grundfonden lämna byggnadsföretaget erforderliga för-
skott.

Slutligen uppdrog akademien åt byggnadskommittén att
genom offentlig kungörelse infordra entreprenadanbud.

Med anledning af inkomna bjudningsbref uppdrog akade-

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 63

mien dels åt sin preses att representera henne vid k. karo-
linska mediko-kirurgiska institutets till den 13 december
1910 utsatta 100- årsminnesfest och dels åt sin sekreterare
att vara hennes ombud vid aftäckning den 19 november 1910
af Swedenborgssarkofagen i Uppsala domkyrka.

Till akademiens ombud år 1911 i den internationella as-
sociationens af akademier permanenta kommitté utsågs herr
Retzius.

På hemställan af herr Théel godkändes inrikesresesti-
pendiaten fil. kand. John Runnströms berättelse öfver stu-
dier af sjön Tåkerns höstfauna.

Med anledning af en från Svenska naturskyddsföreningen
inkommen skrif velse och efter inhämtande af sinanaturskydds-
kommitterades, nämhgen sekreteraren samt herrar Lönnberg
och Lagerheim, yttrande, beslöt akademien att hos Kungl.
Maj:ts befallningshaf vande i Stockholms, Södermanlands, Upp-
sala och Västmanlands län till mistelns skyddande göra fram-
ställning om sådant förbud, som omförmäles i 11 § af lagen af
den 25 juni 1909 angående naturminnesmärkens fredande.

Sekreteraren anmälde en af föreståndaren för naturhis-
toriska riksmuseets etnografiska af delning gjord ansökan om
akademiens åtgärd för beredande af den ökning af afdel-
ningens årsanslag, hvilken fordrades för dess öppenhållande
för allmänheten enligt angifven plan, nämligen 738 kronor
för ökad vakthållning och 440 kronor för elektrisk ström till
belysningen, tillhopa alltså 1,178 kronor. Akademien, som
fann det önskligt, att etnografiska afdelningen hölles öppen
i hufvudsakligen den omfattning som dess föreståndare före-
slagit, beslöt att hos Kungl. Maj:t för detta ändamål begära
vederbörande årsanslags höjande med 1,200 kronor för år eller
till 6,200 kronor årligen, räknadt fr. o. m. den 1 oktober 1911;
hvadan för sagda år skulle ifrågasättas en höjning af 300
kronor.

Geheimemedicinalrath professorn d:r Paul Ehrlich val-
des till utlänsk ledamot af åttonde klassen.

Antogos till införande:

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: »Sur les limites
de convergence des coefficients du développement de la fonc-
tion perturbatrice» af docenten H. von Zeipel; och

i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi l:a) t) ber bioche-
mische Reaktionen im Licht>>, af professor Hans Euler ; och

64 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

2:a) »Ueber den Temperaturkoefficienten der Zersetzung von
Invertase», af densamme och amanuensen Sixten Kullberg.

På förekommen anledning och under åberopande af § 42
i grundstadgarne uppdrog akademien åt sekreteraten att un-
derrätta samtlige vederbörande författare därom, att ett ar-
bete, som akademien godkänt för införande i sina tryckta
skrifter, icke finge för pubhcering på annat håll utlämnas förr,
än motsvarande separat af dessa tillställts f()rfattaren.

Utgifna skrifter: K. svenska fregatten Eugenies resa om-
kring jorden etc, 15 och 16 (sista) häftet. Handlingarne Band
46 n:o 2, af Årsboken Bilaga 3.

Skänker: af ingenjör M. Cannizzaro, Rom, en del arbe-
ten af senatorn Stanislao Cannizzaro, samt till riksmuseets
vertebrataj delning af friherre Axel Klinckowström en sam-
ling af 43 fåglar från Island.

Legationssekreteraren Folke Cronholm tillerkändes den
större Wahlbergsmedaljen i silfver med anledning af hans
under den 12 oktober 1910 här ofvan antecknade gåfvor till
riksmuseet.

Onsdagen den 9 november.

Närvarande : 45 ledamöter.

Herr Carlheim Gyllensköld ingaf vid justering af pro-
tokollet för den 26 okt. 1910 en skrift med reservation mot
akademiens beslut i byggnadsfrågan.

Akademien beslöt underdånig skrifvelse till Konungen
med anhållan om nådig proposition till 1911 års Riksdag a^#
till det s. k. riksregistrets förande och bestridande af öfriga
med naturminnesmärkenas fredande och nationalparkernas
förvaltning förenade utgifter måtte beviljas fr. o. m. år 1912
ett årligt reservationsanslag af 2,500 kronor, hvilket anslag
Kungl. Maj:t skulle ställa till akademiens förfogande; att dess-
utom för år 1912 måtte beviljas ett belopp af 2,500 kronor
för sakens första ordnande med rätt för Kungl. Maj:t att af
detta anslag redan under år 1911 anvisa akademien nödigt
belopp; samt att rese- och dagtraktamentsersättning af all-
männa medel måtte beredas dem, som af akademien kunde
få i uppdrag att göra resor för naturskyddsändamål.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 65

I anledning caf skrifvelser från prefekten och förestånda-
ren för Kristinebergs zoologiska station samt efter inhämtande
af ombudsmannens och förvaltningsutskottets yttrande beslöt
akademien att såsom tillägg till förut afgifvet köpeanbud å
tomter vid Kristineberg i skrif velse till kungl. och Hvitfeldt-
ska stipendieinrättningens kuratorer framhålla önskvärdheten
af att akademien befriades från skyldigheten att bebygga
tomterna och hemställa, att kuratorerna måtte hos Kungl.
Maj:t söka utverka tillstånd för dem att medgifva sådan be-
frielse. *

Anmäldes föreståndarens för meteorologiska centralanstal-
ten af tre bilagor åtföljda skrif velse den 5 november 1910
med förslag till akademien att begära kungl. proposition till
1911 års Riksdag om ett anslag, 13,700 kronor för år 1912
för de till den hydrografiska undersökningen af Sveriges
färskvatten hörande meteorologiska observationer, hvilka skola
utföras genom meteorologiska centralanstalten. Efter an-
tecknande, att vederbörande inspektörer tillstyrkt framställ-
ningen, beslöt akademien att med sitt förord öfverlämna den
samma till Kungl. Maj:t.

Anmäldes och förklarades hvilande förvaltningsutskottets
förslag till stat år 1911 för akademien, naturhistoriska riks-
museet och statens meteorologiska centralanstalt.

Anmäldes förslag till fördelning af kostnaderna år 1911
för de till den hydrografiska undersökningen af Sveriges färsk-
vatten hörande meteorologiska observationer, och skulle detta
förslag öfverlämnas till k. ecklesiastikdepartementet.

Till ledamöter af Edlundska kommittén valdes herrar
Phragmén, Rosén, Hasselberg, Klason och Söderbaum.

Akademien godkände för sin del följande förslag angå-
ende 1911 års minnespennings utseende.

Atsidan:

I fältet: HiLDEBRANDS bröstbild,

Omskrift: B. E. Hildebrand ; antiquarius regni.

Nederst: N. 1806 O. 1884.

Frånsidan:

I fältet: En stendös.

Omskrift: Antiqua monumenta sollerter indagavit, ex-
plicavit.

Vetenskapsakademiens Årsbok. 9. 1911. 5

66 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK, 1911.

/ aj skärning en: Socio meritissimo Reg. Acad. Scient. ,"i'uec.
MCMXI.

Förslaget skulle underställas k. vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien.

Till ledamot efter framlidne herr Ångström i den svenska
afdelningen af den internationella solarkommittén utsågs herr
Granqvist.

Till behandling företogs ett från nästföregående samman-
komst uppskjutet ärende angående en af vederbörande in-
spektörer herrar Montelius och H. Hildebrand på förekom-
men anledning gjord hemställan, att akademien måtte förklara
den danske forskaren assistenten Thomas Thomsen berättigad
att studera alla de i naturhistoriska riksmuseets etnografiska
samlingar nu befintliga föremål, som han behöfde, antingen dessa
vore utställda i de för allmänheten tillgängliga rummen eller icke.

Herr Montelius uppläste etnografiska afdelningens in-
spektörers framställning i ämnet. Sekreteraren anmälde, att
i ärendet nu inkommit en af intendenten för de etnografiska
samlinga.rne professor Hartman afgifven förklaring, åtföljd
af tre bilagor, skrifvelse från riksmuseets öfriga intendenter
med undantag af herr Sjögren, hvilken var bortrest, skrif-
velse från inspektörerna för riksmuseets zoologiska samlingar
herrar Retzius och grefve Mörner, yttrande af berednings-
utskottet, innefattadt i dess protokoll den 2 innevarande
november, skrifvelse från professorerna Moberg, Jönsson,
MuRBECK och Furst, samt docenten Bengtsson i Lund
i deras egenskap af föreståndare för vetenskapliga samlingar,
samt skrifvelse från sekreteraren, däri han motiverade och i
viss mån ändrade ett af honom inom beredningsutskottet
gjordt yrkande i ärendet. Samtliga dessa handlingar upp-
lästes. Ur beredningsutskottets yttrande antecknades, att
herr Montelius hemställt till utskottet att föreslå akademien
att lämna sitt tillstånd därtill, att de i naturhistoriska riks-
museets etnografiska samlingar befintliga föremål, som insam-
lades af d:r J. Hammar under de af herr Nathorst år 1899
ledda vetenskapliga exkursioner till östra Grönland, finge
studeras af den danske forskaren assistenten Thomas Thom-
sen, dock först efter det för denne än ytterligare framhållits,
att dessa etnografica vore för vetenskaplig bearbetning upp-
låtna åt andra forskare, af hvilka en redan utfört större de-

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 67

len *f detta arbete och ordnat de därvid förda anteckningar
för publicering. Sedan detta antecknats, förklarade herrar
inspektörer Montelius och Hildebrand, att de, såsom
jämväl beredningsutskottet förutsatt, med ändring af sitt
ursprungliga yrkande, hemställde till akademien att på ofvan
angifna sätt besluta i ärendet. Ur beredningsutskottets ytt-
rande antecknades vidare, att utskottet hemställt till akademien
att med hänsyn till hvad i ärendet förekommit finna herrar in-
spektörer Montelius' och Hildehrands framställning icke höra till
någon vidare åtgärd föranleda.

Herr Lönnberg ingaf och uppläste en skrifvelse från
herr Tullberg, hvilken i likhet med de sex riksmuseiinten-
denter, som yttrat sig i gemensam skrift, inspektörerna herrar
Retzius och grefve Mörner samt ofvan nämnda vetenskaps-
män i Lund, på det bestämdaste afstyrkte bifall till herrar
Montelius och H. Hildebrands framställning.

Herr Phragmén talade för bifall till beredningsutskottets
— af honom formulerade — förslag och framhöll såsom sin me-
ning, att akademien ej utan synnerligen tungt vägande skäl
borde ändra ett af en institutionschef fattadt beslut och att
med hänsyn härtill äfven ledamöter af akademien, som öns-
kade, att intendenten Hartman hade lämnat Thomsen det
sökta tillståndet, kunde bifalla beredningsutskottets hem-
ställan. Efter långa öfverläggningar och dubbla voteringar
biföll akademien beredningsutskottets hemställaji.

Akademien beviljade på begäran riksmuseiintendenten
herr Lönnberg sex månaders tjänstledighet fr. o. m. den 1
december 1910 för att sätta honom i tillfälle att företaga en
resa till Brittiska Ostafrika, särskildt trakten omkring Mount
Kenya, i hufvudsakligt syfte att anskaffa zoologiska samlingar
för riksmuseets räkning. Till herr Lönnbergs vikarie under
denna tid förordnades herr Théel, som åtagit sig att utan
ersättning förestå herr Lönnbergs afdelning af riksmuseet.

Vidare beslöt akademien att med sitt förord till Kungl.
Maj:t öfverlämna en af herr Lönnberg på anförda skäl gjord
underdånig ansökan att imder denna tjänstledighet få åtnjuta
full lön jämte tjänstgöringspenningar, dock endast å det vill-
kor att någon kostnad för hans tjänsts uppehållande ej drab-
bade statsverket samt att alla de under resan gjorda natur-
historiska samlingarne utan ersättning tillfölle riksmuseet.

Akademien beviljade andre konservatorn Aldor Jansson

68 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

tjänstledighet under sex månader fr, o. m. den 1 december
1910 för att biträda intendenten vid en vetenskaplig exkur-
sion till Afrika. Vidare beslöt akademien underdånig skrif-
velse till Kungl. Maj:t med begäran att andre konservatorn
Jansson under denna tjänstledighet skulle få åtnjuta full
aflöning.

I anledning af intendenten för naturhistoriska riksmu-
seets vertebratafdelning herr Lönnbergs framställning och
efter förvaltningsutskottets hörande beslöt akademien att
under erinran om innehållet i Kungl. Maj:ts nådiga bref till
kungl. statskontoret den 31 dec. 1909 beträffande konserva-
torslönen göra underdånig hemställan, att det under år
1910 på anslaget till denna lön inbesparade belopp, kronor
958, fortfarande och till utgången af år 1911 finge stå till för-
fogande för aflöning af arbetsbiträde å konservatorsverkstaden.

Akademien beslöt att enhgt ingånget erbjudande af Edla
Eriksson, Nyköping, för 250 kronor inköpa en porslinsskål
och en silfversked, hvilka föremål tillhört Carl von Linné.
Ett måladt Linnéporträtt, som skulle följa på köpet, skulle
genom sekreterarens försorg öfverlämnas till Linnésamlingarne
å Hammarby.

Efter vederbörlig granskning godkändes fil. kand. Rud.
Söderbergs berättelse öfver en på akademiens uppdrag af
honom gjord undersökning af sjön Tåkerns fauna.

Till införande i Arkiv för zoologi antogs: »The Pelvic
Bones af some Cetacea», af professor E. Lönnberg.

Onsdagen den 23 november.
Närvarade: 34 ledamöter.

Föredrogs och lades till handlingarne Kungl. Maj :ts nå-
diga bref till akademien den 4 nov. 1910 angående jordupp-
låtelse till Svenska Turistföreningen från Abisko nationalpark ;
i hvilket ärende akademien den 12 oktober 1910 afgifvit un-
derdånigt utlåtande.

Föredrogs och lades till handlingarne af skrift af Kungl.
Maj:ts bref till kungl. statskontoret den 26 oktober 1910
angående ålderstillägg å riksmuseiintendenten Lindmans lön
fr. o. m. år 1911.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 69

Föredrogs och lades till handlingarne af kungl. ecklesia-
stikdepartementet öfversänd afskrift af Kungl. Maj:ts nådiga
bref till statskontoret den 4 november 1910 angående profes-
sorn K. D. P. Rosén bevil jadt reseunderstöd af 600 kronor;
i hvilket ärende akademien den 12 oktober 1910 afgifvet un-
derdånigt utlåtande.

Kungl. Maj:t hade genom nådig remiss infordrat akade-
miens utlåtande i anledning af kungl. öfverintendentsämbetets
framställning om beredande af anslag för anläggning af yttre
afloppsledning från naturhistoriska riksmuseets och Sveriges
geologiska undersöknings områden vid Djurgårds-Freskati till
Lilla Värtan. Enligt akademiens under § 4 i protokollet den
2 juni 1909 antecknade medgifvande finge en del af denna
afloppsledning nedläggas i Bergianska stiftelsen tillhörig mark
under villkor, att full godtgörelse lämnades stiftelsen för
skada, olägenheter och förlust, samt att afloppsledning från
akademiens och dess Nobelinstituts tomter samt Bergianska
trädgården framdeles på de betingelser, hvarom öfverenskom-
melse senare kunde träffas, finge anslutas till afloppsledningen.
Byggnadskommittén och förvaltningsutskottet, som tagit del
af remissakten, hade föreslagit akademien att afgifva det un-
derdåniga utlåtande, att hon vore villig att af egna medel
lämna stiftelsen den ifrågavarande godtgörelsen, under vill-
kor, att den ifrågasatta anslutningen medgåfves utan andra
betingelser. Akademien beslöt nu i öfverensstämmelse med
hvad sålunda föreslagits.

Genom nådig remiss anbefalld afgifva underdånigt utlå-
tande angående besvär af apotekaren V. Karlin rörande
tullbehandling af ett parti Yoghurttabletter Miihlrad, beslöt
akademien att i anledning af remissen till Kungl. Maj:t öf ver-
sända ett af hennes sakkunnige ledamöter herrar Hammar-
sten och S. G. Hedin på anmodan afgifvet och nu föredra-
get yttrande, enligt hvilket ifrågavarande preparat vore att
betrakta såsom apoteksvara.

I anledning af remiss och efter inhämtande af sina sak-
kunnige ledamöter herrar Dahlgrens och friherre De Geers
yttrande beslöt akademien att i skrif velse till kungl. eckle-
siastikdepartementet föreslå sin ledamot herr A. Hamberg
till representant för Sverige vid den 10 internationella kon-
gressen för geografi, afsedd att äga rum i Rom den 15—22
oktober 1911.

70 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

På förslag af sina naturskyddskommitterade, nämligen
sekreteraren herr Aurivillius, herr Lönnberg och herr La-
GERHEIM, beslöt akademien skrifvelse till kungl. jordbruksde-
partementet i syfte att få medel till inhägnande af Garphytte
nationalpark m. m.

Anmäldes och lades till handhngarne l:a) Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes i Uppsala län kungörelse den 9 novem-
ber 1910, hvarigenom nämnda myndighet under åberopande
af 11 § i lagen angående naturminnesmärkens fredande den
25 juni 1909 meddelat förbud, vid bötesansvar från 5 t. o. m.
1,000 kronor, för en hvar att å område inom länet, h vartill
han ej hade ägande- eller nyttjanderätt, afsiktligt borttaga
eller skada växten Misteln (Viscum album); 2:a) Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes i Norrbottens län kungörelse den 3 no-
vember 1910, hvarigenom nämnda myndighet meddelat för-
bud i samma utsträckning och vid samma ansvar för ena-
handa åtgärder inom sagde län med afseende å växterna
Arnica alpina, Chrysosplenium tetrandrum, Habenaria obtu-
sata, Papaver radicatum, Trisetum agrostideum, och Wahl-
bergella affinis.

Beviljades af Regnells zoologiska gåfvomedel:

lektor G. Adlerz 500 kr. för biologiska studier öfver
Pompilider och Sphegider på Oland;

lektor Sven Ekman 200 kr. för undersökning af Vätterns
djupfauna;

fil. lic. AuG. Heintze 200 kr. för undersökning öfver den
horizontala och vertikala utbredningen af sork- och näbb-
mössarter i Lappland;

amanuensen S. Bock 150 kr. för ritning vid arbeten öfver
de nordiska och arktiska polykladerna ;

fil. kand. D. Nilsson 250 kr. för planktoniska undersök-
ningar i Sarjekfjällens sjöar;

fil. kand. G. Carlsson 100 kr. för studier öfver tuni-
caternas anatomi och biologi;

fil. kand. J. Wintzell 100 kr. för studier öfver ophiu-
ridernas biologi; och

docenten Nils Holmgren 600 kr. för studier öfver ter-
miter.

Återstående disponibla 34: 89 kr. skulle reserveras till
nästa år.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 71

Akademien beslöt att af disponibla räntan å Wallmarkska
fonden

tilldela docenten Th. Svedberg 1,200 kronor såsom be-
löning för hans i Arkiv för kemi, geologi och mineralogi år
1909 publicerade afhandlingar »Ueber einen neuen Beweis
fiir die köperliche Existenz der Molekiile I, II, III»;

tilldela e. o. professor Thor Ekecrantz 1,200 kronor så-
som understöd för fortsättande och afslutande af undersök-
ningar rörande konstitutionen hos de högmolekylära produk-
ter, som erhållas vid alifatiska aldehyders behandling med
lösningar af alkalihydroxider; samt

afsätta återstående 32: 22 kronor till kapitalet.

Akademien godkände hvilande förslag till stat för henne, ^
naturhistoriska riksmuseet och meteorologiska centralanstal-
ten år 1911.

Akademien godkände inkomna berättelser angående föl-
jande med understöd från akademiens sida gjorda vetenskap-
liga undersökningar, nämligen af lektor Einar Wahlgren
öfver öländska alvarets insektfauna, af lektor Sven Ekman
öfver Vätterns djupfauna, af fil. kand. Olof Hammarsten
öfver fenornas innervation hos benfiskarne m. m. och af fil.
kand. K. Yngve Schwartz öfver sjön Tåkerns crustacéer.

Åt föreståndaren för Kristinebergs zoologiska station fil.
lic. Hj. Östergren beviljades på begäran semester.

Herr Lönnberg lämnade meddelande angående den nu
i vildt tillstånd utdöda miluhjorten Elaphurus davidianus,
af hvilken hjortart ett uppstoppadt exemplar förevisades.

Till införande i Arkiv för zoologi antogs »Ornitologiska
iakttagelser i Algeriet», af med. lic. Paul Rosenius.

Utgifna skrifter: Handlingarne Band 45 n:o 12, Rese-
beskrifningar af Emanuel Swedenborg under åren 1710
— 1739, utgifna af akademien den 19 november 1910 och tilläg-
nade vetenskapssocieteten i Uppsala med anledning af dess
200-års jubileum och af täckandet af Swedenborgs sarkofag i
Uppsala domkyrka.

Sekreteraren anmälde, att han å akademiens vägnar den
19 november 1910 å Swedenborgs då invigda sarkofog i
Uppsala domkyrka nedlagt en efter ritning af akademiens
ledamot herr I. O, Clason i koppar utförd lagerkrans äfven-

^ Se sid. 87 — 100.

72 VETENSKAPSAKADEMIENS ArSBOK. 1911.

som att han samma dag till kungl. vetenskapssocieteten i
Uppsala vid dess 200-årsminnesfest å akademiens vägnar öf-
verlämnat en adress jämte den af akademien utgifna festskrif-
ten. Akademien uttalade sin tacksamhet mot herr Clason
för ritningen.

På förslag af herr Retzius beslöt akademien att låta
genom artisten Hagen ntföra ett porträtt i olja af sin fram-
lidne ledamot mecenaten doktor A. F. Regnéll.

Skänker till naturhistoriska riksmuseets vertebrataf del-
ning: af H. M. Konungen en kronhjort samt af hertigen och
hertiginnan af Bedjord fyra af den berömda firman Rowland
Ward, London, uppstoppade exemplar af den nu i vildt till-
stånd utdöda miluhjorten Elaphurus davidianus.

Akademien tillerkände sin större Wahlbergsmedalj i silf-
ver åt missionären L. E. Högberg såsom belöning för det
stora intresse och de värdefulla gåfvor, som genom honom
kommit naturhistoriska riksmuseets etnografiska afdelning till
godo, då han på sin tid för den etnografiska missionsutställ-
ningen gjorde stora samlingar från Kaschgar och kinesiska
Turkestan, hvilka samlingar skänkts till etnografiska afdel-
ningen.

Skänker till riksmuseets etnografiska afdelning: af kon-
sul Torsten Haasmann å Java en del javanesiska föremål,
af fru Ida Trotzig, Japan, några bronser samt cirka 300
fotografiska negativ från Japan, af Didrik Bildt, Stockholm,
en samling föremål från Japan, bl. a. spel och redskap för
rökelseceremonier, en uppsättning för téceremonier, flera
mycket vackra maoriskulpturer m. m., af Anshelm Lars-
son, Stockholm, föremål från Nya Guinea, bl. a. skulptu-
rer, dansmasker, gudabilder, trummor, yxor, korgar m. m.,
af grefve Eric von Rosen en mycket fullständig samling et-
nografisk och arkeologisk litteratur öfver Sydamerika.

Onsdagen den 7 december.
Närvarande 37 ledamöter.

Tillkännagafs, att akademiens utländske ledamot af åt-
tonde klassen professorn vid universitetet i Turin Angelo
Mosso med döden afgått.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 73

Förvaltningsutskottet lät anmäla, att det å akademiens
fasta egendom n:o 5 i kvarteret Grönlandet Norra lagda ser-
vitut nu vore aflöst.

Herr Rosén redogjorde för innehållet i geodeten docen-
ten d.r Per Erik Fagerholms berättelse of ver de af honom
med understöd från Wallmarkska fonden utförda undersök-
ningar ifråga om en tvåpendelapparat och dess användning.
Berättelsen godkändes.

Herr Nathorst lämnade meddelande om stipendiaten å
Letterstedtska fonden för inrikes resor läroverksläraren
K. B. Nordströms berättelse öfver sina såsom stipendiat gjorda
undersökningar af strand- och vattenvegetationen i vissa
trakter af Medelpad m. m. Berättelsen godkändes. Vidare
lämnade herr Nathorst upplysningar om en af kandidaten
Th. Halle med understöd från stiftelsen Lars Hiertas minne
under 1910 års sommar å kusten af Yorkshire hopbragt
värdefull samling fossila Juraväxter, bl. a. blommor af släk-
tet Williamsonia.

Herr Sjöstedt förelade akademien det nu fullbordade
verket angående de vetenskapliga resultaten af Kilimandjaro-
Meruexpeditionen, och lämnade en kort öfversikt öfver detta
företag.

Till behandling företogs ett ärende angående ett af dis-
ponenten A. Hernmarck gjordt erbjudande att å vissa vill-
kor såsom gåfva till naturhistoriska riksmuseets etnografiska
afdelning öfverlämna hufvudparten af de samlingar, friherre
Erland Nordenskiöld hopbragt under sin af disponenten
Hernmarck bekostade vetenskapliga expedition till Bolivia
och Argentina åren 1908 — 1910. Det antecknades, att, sedan
preses och sekreteraren å akademiens vägnar underhandlat
med disponenten Hernmarck om någon modifikation af vill-
koren, denne medgifvit den sökta modifikationen. Efter före-
ståndarens och inspektörernas för den etnografiska afdel-
ningen samt förvaltningsutskottets hörande beslöt akademien
att i underdånig skrif velse till Kungl. Maj: t begära nådig pro-
position till 1911 års Riksdag om beviljande af ett anslag å
extra stat för år 1912 af 6,900 kronor, däraf 4,150 kronor
skulle förskottsvis få disponeras redan under år 1911, h vilket
anslag skulle bereda naturhistoriska riksmuseet möjlighet att
uppfylla de med gåfvan förenade villkor och att i sammanhang
härmed få de skänkta samlingarne ordnade och katalogiserade.

74 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Efter inhämtande af sina sakkunnige ledamöter herrar Ret-
zius' och Théels yttrande öfver inkomna två ansökningar
om understöd från det af Riksdagen å extra stat för år 1911
anvisade anslag å 1,800 kronor för beredande af tillfälle åt
en eller flera svenska biologer att studera vid utländsk bio-
logisk hafsstation, beviljade akademien den ene sökanden
docenten Carl Skottsberg 1,000 kronor för att under en
tid af tre månader vid den biologiska stationen å Helgoland
och vid Tvärminne zoologiska station i Finland idka algolo-
giska studier samt den andre sökanden fil. kand. John Runn-
STRÖM 800 kronor för att under en tid af minst två månader
vid lämplig utländsk station utföra cellfysiologiska undersök-
ningar med sjöborreägget som material.

Efter uppläsning af sjätte och sjunde klassernas yttrande
öfver inkomna ansökningar om Beskowska stipendiet tiller-
kände akademien studeranden Henrik Lundegårdh detta sti-
pendium för år 191 1 för utförande vid Stockholms högskola af un-
dersökningar om kärn- och celldelningens morfologi hos växterna.

Sedan den af akademien för åren 1908, 1909 och 1910
valde ledamoten af Stockholms högskola herr Almquist un-
danbedt sig återval, utsågs nu till ledamot af styrelsen under
åren 1911, 1912 och 1913 akademiens ledamot riksbiblioteka-
rien m. m. doktor E. W. Dahlgren.

På begäran af en af Västernorrlands läns museisällskap
tillsatt kommitté skänkte akademien en del dupletter i sitt
bibliotek till ett Norrländskt Hembygdsbibliotek i Härnösand.

De af Vetenskapsakademien utsedde revisorer för gransk-
ning af Nordiska museets räkenskaper och förvaltning år 1909,
nämligen herrar Welander, Bendixson samt Ekholm, af-
gåfvo berättelse öfver detta uppdrags fullgörande. Med an-
ledning af berättelsens innehåll beslöt akademien uttala sig
för, att staten genom ökande af sitt anslag till Nordiska mu-
seet måtte trygga denne Artur Hazelii så betydelsefulla
skapelse, äfvensom framhålla såsom ett önskemål, att tomten
till Nordiska museets hufvudbyggnad med äganderätt öfver-
lätes å stiftelsen för museet; och skulle museets nämnd genom
protokollsutdrag underrättas härom.

Till revisorer för granskning af Nordiska museets räken-
skaper och förvaltning år 1910 utsåg akademien sina ledamöter
professorerna E. Welander och I. Bendixson samt d:r Nils
Ekholm.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 75

Till utländska ledamöter af akademien valdes i andra
klassen f . d. direktorn å kungl. observatoriet å Kap sir David
G ILL, i sjätte klassen professorn vid universitetet i Amster-
dam Hugo de Vries, i åttonde klassen professorn Camillo
GoLGi, Pavia, och i elfte klassen den skottske historikern d:r
Andrew Lang, London.

Godkändes till införande :

i Arkiv för matematik, astrojiomi och fysik. l:a) »Notesur les
Zéros d'une certaine classe de fonctions dans la physique ma-
thematique», af professor C. W. Oseen; 2:a) »Sur unextension
å Tespace a n dimensions du théoréme de cosinus», af direk-
tör Frans de Brun; 3:e) »Théoréme sur les exposants des
facteurs premiers des coefficients de binome généraux», af
docenten E. Stridsberg; 4;e) »Sur le Théoréme d'Eisenstein
et Téquation différentielle de Gauss», af densamme ; 5:e)
»Das Fundamentalintegral der allgemeinen partiellen linearen
Differentialgleichung mit konstanten Koeffizienten , af fil. lic.
Nils Zeilon.

i Arkiv för Botanik: l:a) Ein neues eigentiimliches Eryn-
gium», af doktor P. Dusen; 2:a) »Nya östsvenska Taraxaca»,
af doktor Hugo Dahlstedt; och 3:e) »Morphologische Flech-
tenstudien», af fil. lic. Birger Kajanus.

Anmäldes skänker : till akademien af fru Nicoline Schmi-
TERLÖw, född Areschoug, såsom sin aflidna syster fröken
Sophia Augusta Areschougs testamentsexekutör ett porträtt
i olja af deras aflidne fader akademiens framlidne ledamot
professor J. E. Areschoug; samt till riksmuseets etnografiska
af delning: af professor Oscar Björck en samling föremål från
Japan, af okänd gifvare en samling föremål från Delawarerna,
samt en samling korgar från Chetimachaindianerna i Louisiana, af
H. Bildt en stor samling färgade textilsaker från Bolivia
samt en samling föremål från Nya Guinea, af grefve C. Ehren-
svÄRD en större duk, hemförd å fregatten Eugénie, samt af
professor Gustaf Retzius en samling böcker, omfattande
äldre och nyare arbeten i antropologi, etnografi och arkeologi,
däribland flera för museet värdefulla handböcker.

Tacksamhetskrifvelse till fru Schmiterlöw skulle afgå.

76 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

2. Sammankomster för ärenden angående Nobelstiftelsen.
Onsdagen den 12 januari.
Närvarande: 37 ledamöter.

Anmäldes det protokoll, som förts hos den af akademien
den 12 juni 1907 tillsatta byggnadsnämnd för uppförande af
byggnader för det fysikaliskt-kemiska Nobelinstitutet vid
dess slutsammanträde den 15 december 1909.

Det fysikaliskt-kemiska Nobelinstitutets föreståndare herr
Arrhenius lämnade preliminär redogörelse angående kost-
naderna för uppförande af detta instituts byggnader.

På hemställan af förvaltningsutskottet fann akademien
skäligt bevilja ofvannämnda byggnadsnämnd ansvarsfrihet
för dess förvaltning.

Herr Arrhenius höll föredrag om atmosfären och tem-
peraturen på planeten Mars.

Utgifven sknjt: »Meddelanden från Kungl. vetenskaps-
akademiens Nobelinstitut. Band 2 n:o 1.

Anmäldes, att 1909 års Nobelpristagare i fysik och kemi
hållit föreskrifna föreläsningar.

Onsdagen den 9 februari.

Närvarande: 33 ledamöter.

I anledning af skrifvelse från Nobelstiftelsens styrelse
fann akademien skäligt förklara, att hon ej hade något att
erinra vare sig däremot, att det fysikaliskt-kemiska Nobel-
institutets byggnader vid Djurgårds-Freskati brand försäkra-
des för all framtid till ett värde af 153,700 kronor hos för-
säkringsaktiebolaget Skandia för en brandförsäkringsafgift af
2,273 kronor, mot hvilken afgift nämnda bolag åtagit sig
lämna dylik försäkring, eller däremot, att försäkring till ett
belopp af 55,000 eller högre toges å den lösegendom af in-
redning, möbler, instrumentalier och böcker, som tillhörde
institutet eller blifvit af andra detsamma anförtrodt; och
skulle kostnaderna bestridas af organisationsfonden.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 77

Akademien förklarade sig ej hafva något att erinra där-
emot att, på sätt hennes fysikaliskt-kemiska Nobelinstituts
föreståndare nu föreslog, den sagde Nobelinstitut tillhöriga
mark vid Djurgårds -Freskati, som till den 14 mars 1910 vore
å arrende upplåten till arrendator K. G. Andersson, utarren-
derades till denne för en tid af 5 år från sagde dag mot 250 kro-
nors årligt arrende, under förbehåll, att institutet, närhelst det
samma under arrendetiden så önskade, finge återtaga under
sin disposition den del af berörda mark, som densamma kunde
finna för sig behöflig, mot afkortning af arrendet, beräknadt
till 100 kronor för tunnland.

Onsdagen den 9 mars.
Närvarande: 34 ledamöter.

Akademiens Nobelkommittéer, som anmodats yttra sig
i anledning af väckt fråga om uppsägning till den 1 okto-
ber 1910 af den för dem hyrda lokal, hade i skrif velse, vid
hvilken fogats reservation af herrar Arrhenius och Söder-
BAUM, anhållit, att akademien ville låta berörda fråga tills-
vidare förfalla. Akademiens .sekreterare hade meddelat för-
valtningsutskottet, att i hans expeditionslokals yttre rum
utrymme kunde beredas för Nobelkommittéernas arkiv m. m.
samt att från hans sida hinder ej mötte för att kommittéerna
där sammanträdde och deras sekreterare där hade sin mot-
tagning. Härefter hade utskottet beslutit föreslå akademien
dels att låta uppsäga Nobelkommittéernas nuvarande lokal
till den 1 oktober 1910 och dels att erbjuda dem de förmå-
ner, hvarom ofvan förmäles, äfvensom tillfälle att vid sina
gemensamma sammankomster begagna akademiens sessions-
rum, under villkor likväl att ersättning bereddes akademien
för möjligen uppkommande kostnader och vederbörande be-
tjäning för dess besvär. Efter inhämtande af hvad sålunda
förekommit beslöt akademien i öfverensstämmelse med ut-
skottets förslag.

Herr Arrhenius lämnade slutligt meddelande angående
öfverskottet å byggnadsmedlen för Nobelinstitutets fysika-
liskt-kemiska afdelnings byggnader vid Freskati.

78 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Sekreteraren anmälde, att kontrakt växlats med arren-
dator K. G. Andersson angående inägojorden å Nobelstif-
telsens lägenhet vid Djurgårds-Freskati.

Anmäldes med skrif velse den 8 mars 1910 af Nobelstif-
telsen öf versända utdrag af dess räkenskaper för år 1909;
och antecknades ur dem, att af Hufvudfondens afkastning
under år 1909 tillgodoförts akademien enligt 13 § af Nobel-
stiftelsens grundstadgar kronor 46,900:93 för hvardera af
hennes två prisgrupper samt att de Nobelpris, akademien ägde
att år 1910 utdela, uppginge hvardera till kronor 140,702:77.

Onsdagen den 13 april.
Närvarande : 37 ledamöter.

Anmäldes och lades till protokollet akademien i tryckta
exemplar tillsänd revisionsberättelse öfver Nobelstiftelsens
förvaltning och räkenskaper år 1909.

Till revisor för granskning af Nobelstiftelsens räkenskaper
och förvaltning år 1910 utsågs f. d. riksantikvarien m. m.
herr H. Hildebrand.

Efter uppläsning af tredje klassens i ämnet afgifna för-
slag utsåg akademien till ledamot efter herr Ångström i
Nobelkommittén för fysik herr Carlheim-Gyllenskiöld.
Det antecknades att valet afsåg tiden till och med år
1913.

På hemställan af tredje klassen företog akademien val
af herr Ångströms efterträdare såsom ordförande i Nobel-
kommittén för fysik under den återstående delen af år 1910.
Härtill utsågs herr Granqvist.

Mottogs meddelande från Nobelstiftelsen att den af aka-
demien i skrifvelse den 9 mars 1910 begärda uppsägning af
hyresaftalet rörande akademiens Nobelkommittéers lokal i
huset n:o 18 vid Barnhusgatan blifvit i behörig tid verkställd,
i följd hvaraf hyrestiden utginge den 1 oktober 1910.

I anledning af inkommet yttrande från Nobelstiftelsens
styrelse beslöt akademien att icke bifalla en af föreståndaren
för Nobelinstitutets fysikaliskt-kemiska afdelning herr Arrhe-
Nius gjord framställning därom, att de medel, som komme

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 79

att inflyta i följd af ett med K. G. Andersson upprättadt
arrendekontrakt rörande viss del af jorden å Nobelstiftel-
sens lägenhet å Djurgårds-Freskati, måtte tillgodoföras sagda
afdelning. Akademien förordnade, att dessa medel skulle
tillgodoföras Nobelinstitutets afdelning för fysik och dess
afdelning för kemi med hälften hvardera.

Till införande i Meddelanden från K. Vetenskapsakade-
miens Nobelinstitut antogs : »The dissociation constant of tro-
pine at different temperatures>>, af doktor Harald Lunden.

Onsdagen den 27 april.

Närvarande: 28 ledamöter.

Jämhkt 22 § första stycket af de för Nobelstiftelsen
gällande grundstadgar hade kungl. vetenskapsakademien —
med skrif velse den 24 november 1909 — till stiftelsens herrar
fullmäktiges utlåtande öfverlämnat ett af akademien samma
dag väckt förslag, till följande ändrade lydelse af första styc-
ket af 9 § i grundstadgarne.

»Å stiftelsens högtidsdag, som är årsdagen af testators
död den 10 december, skola prisutdelarne till pristagare öfver-
lämna anvisning å prisbeloppet jämte diplom och en med tes-
tators bild och lämplig inskrift försedd medalj i guld.» Härefter
hade till kungl. vetenskapsakademien öfverlämnats utdrag af
protokoll, hållet hos herrar fullmäktige den 12 april 1910 och
utvisande, att dessa för sin del tillstyrkt, att första stycket
af grundstadgarnes 9 § måtte erhålla den af kungl. vetenskaps-
akademien sålunda föreslagna lydelsen. Kungl. vetenskaps-
akademien företog nu ärendet till behandling enligt 22 § andra
stycket af ofvan åberopade grundstadgar och beslöt enhälligt
att för sin del antaga det väckta förslaget; hvarom Nobel-
stiftelsens styrelse skulle erhålla protokollsutdrag.

I anledning af skrifvelse från Nobelstiftelsen den 18 april
1910 rörande dess byggnadsfråga och efter förvaltningsutskot-
tets hörande uppdrog akademien åt sin sekreterare och sina
Nobelkommittéers ordförande samt herr Dahlgren att taga
kännedom om de af arkitekten Ferdinand Boberg uppgjorda
byggnadsförslag med tillhörande utlåtanden och kostnadsbe-
räkningar samt om ett af öfverintendenten Möller öfver

80 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

förslagen afgifvet yttrande äfvensom att därefter till akade-
mien inkomma med förslag till yttrande i detta byggnads-
ärende. Sedan upplyst blifvit, att Nobelstiftelsen inbjudit
jämväl öfriga prisutdelare att genom delegerade granska ifråga-
varande bji^ggnadsförslag med flera handlingar, beslöt akade-
mien tillika hemställa till stiftelsen att kalla samtliga för
ifrågavarande ändamål utsedde delegerade till gemensamt
sammanträde, vid h vilket byggnadsförslaget jämte öfriga
handlingar skulle framläggas.

Onsdagen den 1 juni.
Närvarande: 35 ledamöter.

Enligt inkomna protokollsutdrag hade akademiens No-
belkommittéer med anledning af remiss från akademien
hemställt om eventuellt inköp af årliga internationella fysi-
kaliskt-kemiska tabeller i följande antal exemplar. Kommit-
tén för fysik hade föreslagit inköp af nio exemplar, däraf
1 för Nobelinstitutets fysikaliskt-kemiska afdelning, 1 för dess
blifvande fysikaliska afdelning, 1 för akademiens tredje klass,
1 för akademiens bibliotek och 1 åt livar och en af denna
kommittés 5 ledamöter. Kommittén för kemi hade, med in-
stämmande i nyssnämnda hemställan såvidt anginge inköp
af 1 exemplar för fysikaliskt-kemiska afdelningen, tillika före-
slagit inköp af ytterligare fem exemplar, däraf 1 för fjärde klas-
sen, 2 för egen räkning och 2 för den blifvande kemiska af-
delningen af Nobelinstitutet. Akademien beslöt att af Nobel-
medel använda det belopp, som erfordrades för att genom
prenumeration eller inköp förvärfva 13 exemplar af ifrågava-
rande årliga tabeller, nämligen alla de af Nobelkommittéerna
föreslagna med undantag af det för akademiens bibliotek af-
sedda, hvilket lämpligen syntes böra bekostas af akademiens
egna medel. Meddelande om detta beslut skulle lämnas dels
Nobelstiftelsens styrelse under åberopande af dess skrifvelse
i ämnet den 12 april 1910 och dels akademiens Nobelkom-
mittéer.

Med anledning af nu inkommet yttrande af de den 27
april 1910 utsedde kommitterade beslöt akademien hos Nobel-
stiftelsens styrelse anhålla om utredning, huruvida ej genom

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 81

förändring af den enligt arkitekten F. Bobergs byggnadsför-
slag för stiftelsens högtidssal af sedda form eller på annat sätt
antalet platser i salen skulle kunna höjas till omkring 2,000,
utan att byggnadens storlek eller kostnaderna för densamma
alltför mycket ökades, äfvensom om verkställandet af en
approximativ beräkning af de kostnader, som skulle blifva
förenade med en dylik förändring af högtidssalen.

Sekreteraren anmälde en af preses och honom å akade-
miens vägnar den 24 maj 1910 aflåten skrifvelse till kungl.
landtbruksakademien rörande vetenskapsakademiens ställning
till den af landtbruksakademien väckta frågan om förvärf-
vande för dess räkning af en del af den kronan tillhöriga
mark, om hvars inköpande för vederbörande Nobelinstituts
räkning vetenskapsakademien enligt beslut den 13 maj 1908
aflåtit skrifvelse till Nobelstiftelsens styrelse. Akademien lät
vid hvad sålunda förekommit bero.

. Till införande i Meddelanden jrån k. vetenskapsakademiens
Nobelinstitut godkändes en af handling med titel:

»Abhängigkeit der Neutralsalzwirkung bei katalytischen
Reaktionen von der Konzentration der Säure», af doktor
Harald Lunden.

Akademien medgaf på ansökan herr Arrhenius att i
Meddelanden från k. vetenskapsakademiens Nobelinstitut pub-
licera de eventuella viktigare resultaten af en af Nobelkom-
mittén för kemi anbefalld undersökning af vissa termodyna-
miska problem.

Onsdagen den 14 september.
Närvarande: 36 ledamöter.

Anmäldes Kungl. Maj:ts nådiga kunggörelse angående
ändrad lydelse af 9 § i grundstadgarne för Nobelstiftelsen den
29 juni 1900, gifven Stockholms slott den 12 augusti 1910
och intagen i Svensk författningssamling n:r 89 sid. 3, 1910.

På förslag af fysiska Nobelkommittén fann akademien
skäligt inbjuda följande personer att afgifva förslag till ut-
delning af Nobelpriset i iysik år 1911, nämligen t/eZ^, med till-
lämpning af föreskriften i § 1 mom. 5 af Kungl. Maj:ts nådiga
stadga i ämnet, innehafvare af lärostolar i fysik vid universi-

Vetenskapsakademietis åvshul-. il. 1911. 6

82 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

teten i Berlin, Budapest, Glasgow och Palermo, universitetet
och vetenskapsakademien i S:t Petersburg, Ecole normale
supérieure i Paris samt Harvard University i Cambridge,
Amerika, dels ock, med tillämpning af föreskriften i § 1 mom.
6 af samma stadga, professorerna E. Riecke, Göttingen, E.
Warburg, Berlin, G. Quincke, Heidelberg, P. Blaserna,
Rom, A. RiGHi, Bologna, H. Kamerungh-Onnes, Leiden,
W. H. Julius, Utrecht, W. E. Ayrton, London, J. A. Fle-
ming, London, A. Schuster, Manchester, och A. Tanaka-
DATE, Tokio.

På förslag af kemiska Nobelkommittén fann akademien,
i enlighet med föreskriften i § 1 mom. 5 af Kungl. Maj:ts
nådiga stadga i ämnet, skäligt att till afgifvande af förslag
till utdelning af Nobelpriset i kemi år 1911 inbjuda innehafvare
af lärostolar i kemi vid universiteten i Miinchen, Jena, Geneve
Edinburgh, Bordeaux, Universiteit van Amsterdam, Yale Uni-
versity i New Haven samt Polyteknikum i Riga.

Uigipia skrifter: Meddelande från kungl. vetenskapsaka-
demiens Nobelinstitut Band 2, n:r 2 samt Nobelstiftelsens
kalender år 1910.

Lördagen den 5 november.
Närvarande: 74 ledamöter.

Akademien beslöt tilldela f. d. professorn J. D. van der
Waals från Amsterdam 1910 års Nobelpris i fysik med an-
ledning af hans arbeten öfver gasers och vätskors tillstånd.

Lördagen den 12 november.
Närvarande: 71 ledamöter.

Akademien beslöt tilldela 1910 års Nobelpris i kemi åt
professorn vid universitetet i Göttingen Geheimerath d:r
Otto Wallach i anledning af den förtjänst, han inlagt om
den organiska kemiens och den kemiska industriens utveck-
ling genom sina banbrytande arbeten på de alicykliska för-
eningarnes område.

Det beslöts, att akademien skulle vid årets Nobelprisut-

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 83

delning representeras af sin preses eller, vid förfall för denne,
af sin vice preses.

Till införande i Meddelanden från k. vetenskapsakademiens
Nobelinstitut godkändes:

l:a) »Nordlicht mit Gewitter am 2. August 1910», af pro-
fessor Svante Arrhenius, 2:a) »On the Diffusion of Oxygen
in Water», af ingeniör Tor Carlson; och 3:e) »Sur la vitesse
de dissolution dans le systéme gaz-fluide», af Tor Carlson.

I syfte att göra uppläsning af handlingar vid Nobel-
prisutdelningarne öfverflödig väckte herr Mittag-Leffler för-
slag därom, att afskrift af Nobelkommittéernas yttranden och
förslag till utdelning af vetenskapsakademiens Nobelpris jämte
de af kommittéerna behandlade primärförslag skulle årligen
i god tid före prisutdelningssaramankomsten tillsändas akade-
miens samtliga svenska ledamöter med förständigande för
dem att efter sammankomsten till akademien återställa af-
skrifterna. Akademien beslöt att remittera detta förslag till
sina Nobelkommittéer för yttrandes afgifvande.

Onsdagen den 7 december.
Närvarande: 34 ledamöter.

Herr Gullstrand valdes till ledamot af Nobelkommittén
för fysik åren 1911— 1914.

Herr Widman valdes till ledamot af Nobelkommittén
för kemi åren 1911—1914.

Till ordförande år 1911 i Nobelkommittén för fysik valdes
herr Granqvist.

Till ordförande år 1911 i Nobelkommittén för kemi valdes
herr Hammarsten.

Antogs bifogade^ af förvaltningsutskottet framlagda för-
slag till stat för vetenskapsakademiens Nobelinstitutioner;
och skulle afskrift af staten öfverlämnas till Nobelstiftelsen.

Föreståndaren för det fysikaliskt-kemiska Nobelinstitutet
herr Arrhenius, som anmodats gifva en serie föreläsningar
i fysikalisk kemi vid universitetet i Paris och New Haven
samt i kosmogoni vid Lowell Institute i Boston under mars,
april och maj månader år 1911, erhöll på begäran dels tjänst-

Se sid. 103—105.

84 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

ledighet under mars och april månader och dels semester
under maj och första hälften af juni. Professorn vid uni-
versitetet i Freiburg d:r Ernst Riesenfeld förordnades att
under tjänstledigheten uppehålla ifrågavarande föreståndare-
befattning. Under semestern skulle institutionen förestås af
amanuensen därstädes d;r Harald Lunden. Med stöd af
föreskrifterna i 46 och 47 §§ af ordningsreglerna för akade-
mien förordnades, att herr Arrhenius under tjänstledigheten
skulle till vikarien afstå en fjärdedel af sin aflöning.

Anmäldes tacksamhetsskrifvelser från de utsedda Nobel-
pristagarna i fysik och kemi år 1910 och meddelades, att de
komme att härstädes personligen mottaga prisen samt hålla
föreskrifna föreläsningar å akademiens hörsal måndagen den
12 december 1910.

Till införande i Meddelanden från K. Vetenskapsakademiens
Nobelinstitut antogs: »Das Hauptgesetz der Adsorptionser-
scheinungen», af professor Svante Arrhenius.

STAT FÖR BERGIANSKA STIFTELSEN ÅR 1910. 85

Biluija 1.

Stat för Bergrianska Stiftelsen år 1910.

Beräknade inkomster:

Genom försäljning af trildgårclsalster Kr. 45,000

» » » Acta Horti Bergiani >■ 100

Inträdesafgifter till Viktoriahuset » 200

Arrende för lägenheten Ekbacken » 200

Ränta af utlånade medel och obligationer > 37,525

Summa Kr. 83,025

Beräknade utgifter:

Arfvoden till professorn (1,000 kr.), kamreraren (600

kr.) och ekonomiträdgårdsmästaren (2,000 kr.) . . . Kr. 3,()00

Ekonomiträdgårdsmästarens h% på försäljningen . . > 1,918
Arfvoden till ekonomi-underträdgårdsmästaren (2,000 kr.)

och den botaniske trädgårdsmästaren (1,600 kr.) . ^ 3,600

Arfvode till den botaniske assistenten - 1,800

Till undervisningsbiträden » 470

Försäljnings- och byteskatalogers tryckning, skrifmate-

rialier, postporto och dj-likt » 1,300

Årsafgifter (brandförsäkring, skatt, telefon, sotning,

läkarearvode, läkemedel) » 850

Elevernas månadspenning » 5,300

Ständiga arbetares månadspenning » 2,600

Vår-, sommar-, och höst-arbetares dagspenning ...» 22,000

Inventarier och reparationer » 6,000

Förbrukningsmaterial (krukor, korgar, lådor, bast- och

vassmattor, täckningsmaterial, etiketter och dylikt) . » 1,600

Foder och skoning till hästarna » 2,900

Gödningsämnen, grus, sand samt torfmull » 1,900

Bränslematerial och lysematerial ' » 3,200

Inköp af växter, lökar och frön > 7,000

Bergsprängning för vattenledningen och den pomolo-

giska afdelningen » 1,500

Böcker, bokbindning och museimaterial • » 800

Kostnader för Acta Horti Bergiani » 4,500

Diverse utgifter » 150

Sunnna utgifter Kr. 72,988

Transport Kr. 72,988

86 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Transport Kr. 72,988: —
Ränteafsättuiag till Aflöningsfonden .... Kr. 7,636: —
» Yattenledningsfonden . » 1,172: —
Förutom dessa räuteafsättningar beräknad

behållning » 1,229: —

Summa behållning » 10,037: —

Summa summarum Kr. 83,025: —

Härmed torde jag ta föreslå, att behållningen för år 1909, som,
förutom ränteafsättningeu till Aflöningsfonden, stor 7,331 kronor 67
öre, och till Vattenledningsfonden, stor 1,128 kronor, utgör 2,771
kronor 24 öre, måtte öfverföras till reservfonden.

Bergielund d. 3 februari 1910.

Veif Wittroclc.

STAT FÖR KUNGL. VET. -AKADEMIEN ÅR 1911.

87

Bilaga 2.

Stat för Kungl. Vetenskapsakademien år 1911.

Inkomster:

Planta å utlånade medel:

Kapital :

I inteckningar mot 5 % . . . 45,000: —

» 4Vä% . 833,500: —
I obligationer, löjoande

med 5V2% 122,000

» 5 % 331,000

» 41/2% 268,000

» 4% 124,200

å dejjosition mot 4 % . . . 27,000

Summa kapital 1,750,700
Däraf: donationskapital, cirka 1,136,700
Akademiens kapital .... 614,000

2,250: —

37,507: 50

6,710

16,550

12,060

4.968

1,080

Summa 1,750,700
Inteckning hos A. von Möller

mot 5 % ränta 22,000: —

Andra inkomster:

Alraanacksarrendet 145,000: —

Ränta å folioräkning, cirka 300: —

Utdelning från Stockholms stads brandförsäk-
ringskontor 250: —

Hyra för hörsalen, netto cirka 1,500: —

F(')r tidssignaler från observatorium .... 800: —

Statsanslag:

Till befordrande af Akademiens verksamhet . 960: —

» godtgörelse af ränta å köpeskillingen för
de Abrahamsenska egendomarna .... 3,000: —

Fnui R/Jcsmuseets byggnadsfond:
^/i års hyra för till Riksmuseum upplåten lokal

81,125: 50

1,100:

147,850:

3,960:

1,050:

Transport 235,085: 50

88 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Transport 235,085: 50
Från Jlefcoroloffiska Centrulanstalten :

Bidrag till Observatori-vaktniästarens aflöuing: anslaget
till underhåll af telegrafledningen mellan Observato-

rium ocli Centralstationen 150: —

Summa inkomster Kr. 235,235: 50

Utgifter:

Förvaltningsliostnader :

Aflöning enligt stat:
Sekreteraren: lön . . . 5,000: —

ålderstillägg .... 600: —

tjänstgöringspenningar 2,500: — 8,100: —

semesterersättning 312: 50

Kamreraren: arfvode . 2,500: —

•personligt tillägg . 1,000: — 3,500: — •

Notarien : arfvode 2,000: —

Ombudsmannen : arfvode 1,200: —

Bokföraren: arfvode 2,000: —

Vaktmäst.: lön 900: —

2 åld.-tillägg 200: —

tjänstg.-pgr 600: —

ortstillägg . 150: — i^göO: —

afgår för bostad . 200: -^ 1.650

Eldaren: arfvode 500

(xårdsdrängen: lön 600

Underhåll af möbler och inventarier 400

Brandförsäkring 5

Expenser 3.500

Akademiens publihationer :

Akademiens skrifter:
Tryckning och häftning, däruti in-
begripna Astronomiska iaktta-
gelser 33,000: —

Planscher 3,000: — 36,000: —

(Bland statsanslagen äro an-
visade 6,000 kr. till bekostande
af planscher för Akademiens
tryckta skrifter.)

StatsJcalendern :

Omkostnader . 950: —

Korrekturläsning 500: —

Redaktören: arfvode . . 1,550: — '

Transpoi-t 1.550:— 1,450: — 36,000: — 23,767: 75

19,862:50
3,905,25 23,767:75

STAT FÖR KUNGL. VET. -AKADEMIEN ÅR 1911. 89

Transport 1,550: — 1,450: — 36,000: — 23,767: 75
Redaktören : personligt

tillägg ^^Q-Z: 1,800:— 3,250: —

Extra anslag:

Till fonden för utgifvande af C. von Linnés

skrifter 1,000: — 40 250:

Akademiens sammanhomster :

Högtigsdageu 300

Jettoner och minnespenningar 1,500

Grav^aTu till minnespenningen 500

2,300:

6,500:

Ohser vätor iiim:

Aflöning enligt stat:
Astronomen: lön .... 5,000
ålderstillägg .... 1,000
personligt tillägg . . 500
Förste amanuensen: arfvode .... 2,200
(Häruti inbegripna 400 kr. för
tidssignaler.)
Andre amanuensen: arfvode . . . . 1,800:
Vaktmäst.: lön 750: —
tjänstg.-pgr 350: —
ortstillägg . 150: — 1,250: —
200:

afgår för bostad

(Häruti ingår anslaget till un-
derhäll af Observatorietelegrafen.)

Instrumenters inköp m. m. . .

Tidssignalsmedel till astronomens
disposition, cirka

Brandförsäkring

Expenser

Underhåll af observatoriebyggnaden

Att disponeras enligt inspektörernas
förordnande

Fysiska kabinettet:

Aflöning enligt stat:

Fysikern: lön 5,000

ålderstillägg 1,000

personligt tillägg 500

hyresbidrag 1,000

h^^^'- ~~ 11,550:
2,000: —

400

46

250

500

600:

21

3,796:21 15,346:21

7,500: —

Transport 7.500:

81,663:96

90

VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Instrumenters inko]) m

Brandförsäkring

Expenser

BibJiotcJcef:

Aflöning enligt stat:
Bibliotekalien: lön . . . 4,300
ålderstillägg .... 500
tjänstgöringspenniugar 2,000
För.ste amanuensen: lön

Transport

m 2,400: —

131:35

150: —

7,500:— 81,663:96

2, 681^35 10,181,35

tjänstgöringspenningar

1,200
600

— 6,800:

Andre amanuensen : arfvode
Vaktmäst.: lön 750: —
tjänstg.-pgr 400: —

1,800: —
1,200: —

ortstillägg . 150:

1,300: —
200: —

1,100: —
20,000: —

afgär för bostad .

Till böckers inköp och bindning .
(I detta anslag ingår statsan-
slaget till befordrande af Aka-
demiens verksamhet 960 kr.)

Brandförsäkring 1,125: 89

Expenser 2,500: —

Extra anslag:

Till komplettering af äldre litteratur

och bindning 5,000: —

Till tillfällig arbetshjälp 1,500: —

Till ordnande och förteckning af
Akademiens arkiv och manu-
skript 500: —

Till ordnande och bindning af bila-
gorna till Akademiens å sek-
reterare-expeditionen förvarade
protokoll 1,000: —

10.900:

23,625:89

8,000:— 42,525:89

Zoologiska stationen Kristineberg:

Aflöning enligt stat:
Föreståndaren: arfvode 3,000:

Vaktmästaren: lön . .

ålderstillägg . . .

tjänstgöringspengar
Hushållerskan : arfvode

personligt tillägg . .

750
100
350

500
100

1.200: —

600:

4,800

Till stationens underhåll m. m. . . . . . . . 2,500

Transport 7,300

134,371: 20

STAT FÖR KUNGL. VET. -AKADEMIEN ÅR 1911. 91

Transport 7,300:— 134,371:20

Extra anslag:
Till nytt acetylengasverk

600:

7,900: —

Underhåll af Akademiens och Biksmuseets hijgg-
nader i kvarteret Grönlandet norra:

AflöniDg enligt stat;

Arkitekten: arfvode 300: —

Underhåll och rei^arationskostnader 3,000: —

(Motsvarande statsanslaget till godtgörelse
af ränta å köpeskillingen för de Abrahani-
senska egendomarna 3,000 kr.)

Renhållning 450

Sotning 150

Oförutsedda utgifter 500: — 1,100:

4,400: —

Diverse understöd w. m.:

Bidrag till internationella associa-
tionen af akademier 145: —

Bidrag till Naturvetenskapliga sta-
tionen i Vassijaure 500: • —

Rosenadlerska pensionerna .... 150: —

Till höjning af inrikes resestipen-
dierna 1,000: —

Hyresbidrag till Riksmuseets äldste

intendent: 3 kvartal 1,050: —

Ränta a 4,5 % å följ. donationer:

Claes Adelskölds me-
dalj- och stipendie-
fond 50,400: — 2,268: —

J. A. Ahlstrands testa-
mentsfond 29,500:— 1,327:50

J. W. Arnbergs dona-
tion 23,100:— 1,039: 50

Stipendium Berzelianum 27,300: — 1,228: 50

B. von Beskows sti-
pendiefond .... 21,700:— 976:50

F. Beyers m. il. perso-
ners donation . . . 10,600: — 477: —

C. E. Bomans och hans

hustrus donation . . 29,400:— 1,323: —

C. M. Brandels fonder 102,600:— 4,617: —
C. A. Carlsons m. fl:s

fond 3,400:— 153: —

2,845:

Transport 298,000:— 13,410:

2,845:— 146,671: 20

92

VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Transport 298,000
Douatioii mot . lifrilnta 25,700
Donationer till afiöning 8,400
Donationer till fri dis-
position 3,300

E. Edlunds donation . 36,800

D. Ferners d:o . 3,200
A. H. Flormans d:o . 6,700
Fonden för reseunder-
stöd 3L100

Fonden för vetenskaplig

forskning .... 241,000

J. W. Grills donation . 48,100

C. Halms d:o . 23,100

(t. a. Lindboms d:o . 4,900

(i. Lindströms minnes-
fond 2,700: —

Sven Lovens minnes-
fond 3,800: —

P. von Möllers dona-
tion (besparing) . . 2,600: —

Porträttfonden .... 25,900:— 1,165:50

A. F. Regnelis bota-
niska gåfvomedel . 103,000:

A. F. Regnelis zoolo-
giska gåfvomedel . . 44,000

Schéelefouden .... 15,600

Sparres donation . . 600

K. O. E. Stenströms

donation 3,500

Strömers donation . . 600

E. Sundbergs d:o . . 1,200
C. C. Söderströms dona-
tionsfond .... 110.900:— 4,990:50

.T. A. Wahlbergs min-
nesfond 33,100:— 1,489:50

J. A, Wahlbergs me-
daljfond 4,000:— 180: —

L. J. Wallmarks testa-

mentsfond .... 54.900: — 2,470: 50 52 151:50
Kronor 1,136,700: —

— 13.410:— 2,845:— 146,671: 20

— 1,156:50

— 378: —

— 148: 50

— 1,656: —

— 144: —

— 301:50

1,399: 50

10,845: —

2,164: 50

1,039: 50

220: 50

121: 50

171: —

117; —

4,635:

1,980

702

27

157: 50
27: —
54: —

Ränta ä 5 % k P. von Möllers donation

22.000 kr. till litVcänta 1,100: —

Till oförutsedda utgifter 3,888: 80 53 985: 30

' Transport 205,656: 50

STAT FÖR KUNGL. VET. -AKADEMIEN ÅR 1911 93

Transport 205,656: 50
Grundfonden :

1 års ränta å 4,5 % å 546,200 kr 24,579: —

Af denna ränta utbetalas, jämlikt Akademiens beslut
följande pensioner :
till förre eldaren Lars

Blom kr. 500: —

till förre portvakten E.

J. Eriksson ...» 600: —

Smmna utgiftey f^^- ä30y2o5: 50.
Till förstärkande af Akademiens orundfon*! 5.000: —

Summa kronor 2o5,2o5: 50
Stockholm den 4 november 1910.

J. L. Lri/oniiiaycl\

94 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1011.

Bilaga 3,

Till Kung). Vetenskapsakademiens disposition
ställda Statsanslag år 1911.

Åttonde hufvudtiteln.
Ordinarie anslag:

Till Kuiigl Akademien:
Till befordrande af Akademiens fortfarande

verksamhet 9()0: —

Till godtgörelse af 5 % ränta å den sumnui.

livarför, enligt Kungl. brefvet den 16 januari

1849, de vid Akademiens hus i kvarteret

Grönlandet norra belägna tomterna N:ris 1,

2, 3 och 4 blifvit af Akademien inköijta . . 3,000: —
Till understöd åt de optiska och matematiska

instrunientmakerierna öOO: —

Till bekostande af i:)lanscher för Akademiens

skrifter G, 000: —

Till underhåll af den Zoologiska Stationen vid

Kristinebérg i Göteborgs och Bohus län . . 4,000: — 14 4(j0: —

Extra anslag: (K. Br. den 18 juni 1910.)

Till inlösen af en internationell, fortlöpande

katalog öfver naturvetenskaplig litteratur . . 2,000: —

Till upprätthållande af den för en internatio-
nell, fortlöpande katalog öfver natuveteu-
skaplig litteratur anordnade regionalbyrån för
Sverige 1,600: —

Till understöd för fortsatt utgifvande af tid-
skritten Acta mathematica 3,000: —

Till beredande för forskare från Sverige af till-
fälle till vetenskapligt arbete vid en eller
flera utländska biologiska stationer (rekvi-
reras i mån af behof ) 1,800: —

Transport 8,400: — 14,460: -

TILL K. VET. -AKADEMIENS DISP. STÄLLDA STATSANSLAG. 95

Transport 8,400:— 14.460: —
Till bearbetning och utgifuing af de veten-
skapliag resultaten af tilosotie doktor Sven
Hedins resa i Centralasien under åren 1906
— 1908 (första tredjedelen) 25,000: — 33,i00: —

Summa kronor 4 7.86(;: —
Stockholm den 1 november 1910.

J. L. LeijonniayrJc.

96 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Stat för naturhistoriska riksmuseum år 1911.

Inkomster:

Statsanslag:

Åttonde Jiufr udtiteln .

Ordinarie anslag: 118,450: —

afgår: pensionsafgiftcr för 8 intendeuter 2,475: 20 115,974: 80
Af anslaget till ålderstillägg under åttonde liuf-

vudtiteln: till 7 intendenter ä 600 kronor 4,200:- —

Extra anslag:

Till vård, underhåll och förkofran af museets

etnogi^aiiska afdelning 5,000: —

Till brandförsäkring af museets samlingar och

macerationsbyggnaden vid Värtan 2,428: —

Till beredande af personlig löneförbättring åt

amaimenserna G. Flink och G. A. H. Dahl-

STEDT 4,000: — 11.428: —

Summa Kronor 131. (i02: 80

Utgifter:

Aflöning:

1 intendent :

lön . . . 5,000: —

åld.-tillägg 600: — 5,600: —
afgår : pensionsaf-

gift 313:60 5,286:40

tjänstgöringspenningar 2,500: — 7 786:40

6 intendenter: lön 46,718:40

1 intendent: » . . 5,000: —

afgår pensionsafgift 280: — 4. 72O: —

tjänstgöringspenningar 2,500: • — 7 220: —

Transport 54,504: 80

STAT FÖR NATURHISTORISKA RIKSMUSEUM ÅR 1911. 97

80

Transport 54,504

Vikariatersättiiingar 2,500

l:e konservatorn: lön 3,000

2.e d:o » 2,000

69,224: 80

Materielen: till inköp af säll-
synta föremål samt till veten-
skapligt biträde vid samlingar-
nas ordnande m. m.
Mineralogiska afdelningen: materia-
len m. m 3,600: —

Amanuensarfvode 3,000: — g goO: —

Afdelningen för fossila växter 2,000: —

Botaniska afdelningen : materialen

m. m 3,000: —

Amanuensarfvode 3,000: — q ooO: —

Afdelningen för fossila djur 2,800: —

d:o >^ lägre evertebrater 4,650: —

Entomologiska afdelningen 2,200: —

Vertebrat d:o 4,500: —

Etnografiska d:o 5,000: —

33,750

Till konservatorselever 2,000: —

» ritningars utförande , 3,200: —

» honorarier åt yngre naturforskare för bearbetning af

museets samlingar 6,000: —

» expenser 15,000: — -

» brandförsäkring 2,428: — 17,428: —

Summa kronor 131,602:80

Stockholm den 1 november 1910.

J. L. Leyonmard: .

Yetenskapsakademiens Årsbok. 9. 1911.

98 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Bilaga o.

Stat för Meteorologiska Centralanstalten
år 1911.

Inkomsten

Statsanslag :
AttondQ hufvudtiteln.

Ordinarie anslag, däraf 16,000 kronor
reservationsanslag 27,863: —

afgår: föreståndarens pensionsafgift . . . 313: 60 27,549: 40
Af anslaget till ålderstillägg under åttonde hufvudtiteln:

till föreståndaren 600: —

Extra anslag:

Till upprätthållande af fullständigt ordnad väder-
lekstjänst vid Centralanstalten 10.250: —

hvaraf utgår 1,100 kronor såsom personligt till-
lägg i arfvodet åt amanuensen vid anstalten
Nils Ekholm samt 3,000 kronor såsom arf-
vode åt en andre amanuens med hufvudsaklig
uppgift att biträda vid väderlekstjänsten om
förmiddagarna under hela året och med skyl-
dighet att, om så påfordras, mot en särskild
ersättning af 600 kronor biträda vid väder-
lekstjänsten om eftermiddagarna under måna-
derna juli — september (Kungl. brefvet den
18 juni 1910).

Till upprätt liållande af två meteorologiska sta-
tioner, den ena i Gällivare och den andra i
norra Värmland eller i norra Dalarne (Kungl.
brefvet den 18 juni 1910) 600: —

Till utförande af meteorologiska observationer
för den hydrografiska undersökningen af Sve-
riges färskvatten 13,700: — 24,550: —

Summa kronor 52,699: 40

STAT FÖR METEOROLOGISKA CENTRAL ANSTALTEN ÅR 1911. 99

' Utgifter:

Aflönmg:

Förestånda-
ren: lön 5,000: —

åld.-tillägg 600: — 5,600: —

åtgår pensionsafgift . . 313: 60 5 286: 40

tjänstgöringspenniugar 2,500: — 7 736: 40

vikariatersättning . . . . • . 312: 50

Förste amanuensen: arfvode . . . . 3,000: —

personligt tillägg 1,100: — 4 100:

Andre amanuensen: arfvode . . . 3,000: —

för eftermiddagstjänstgöring . . . 600: —

arfvodestillökniug 1,000: — 4 600:

Vaktmästaren: afiöning 1,000: — 17 798-90

Ärfvodcn åt observatörerna vid rikets
meteorologiska stationer samt för räknebi-
träden, aflöning åt en vaktmästare, anskaf-
fande och underhåll af instrumenter, underhåll
af anstaltens telegraf och material äfvensom
för andra behof vid anstalten reservations-
anslag 16,000: —

Härifrån utgm\ enligt Kungl. bref-
vet den 12 juni 1882, vaktmäs-
tarens här ofvan upptagna aflö-
ning 1,000: —

h varjämte af g år här nedan intagna
underhåll af telegrafledningen mel-
lan observatorium och Central-
stationen 150:— 1J50:— 14,850: —

Väderlekstelegram 1,050: —

Till upprätthållande af fullständigt ordnad

väderlekstjänst 10,250: —

hvaraf afgår här ofvan under aflöning upp-
tagna:

personligt tillägg åt förste amanu-
ensen 1,100: —

och arfvode m. m. till andre amanu-
ensen 3,600: — 4^700: _ 5^550: —

Till två meteorologiska stationer, den ena i Gällivare och

den andra i norra Värmland eller i norra Dalarne . . 600: — ■

Till utförande af meteorologiska observatio-
ner för den hydrografiska undersökningen

af Sveriges färskvatten 13,700: —

Transport 13,700: — 39,848: 90

100 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Transport 13,700: — 39,848:90

hvarifråu afgår här ofvan under aflöning upp-
tagna arfvodestillökningen åt andre amanu-
ensen 1,000: — 12 700:

Omför es till Kungl. Vetenskapsakademien: till underhåll af
telegrafledningen mellan observatorium och centralsta-
tionen 150: —

Öfverskott 50

Summa kronor 52,699: 40
Stockholm den 1 november 1910.

J. L. Leyonmarck.

FÖRSLAG TnL STAT FÖR BERGIANSKA STIFTELSEN ÅR 1911. 101

Bilaga 6,

Förslag till stat för Bergrianska Stiftelsen
år 1911.

Beräknade inkomster:

Genom försäljning af trildgårdsalster Kr. 52,000

» ;> > Acta Horti Bergiani » 100

Inträdesafgifter till Viktoriahuset » 150

Arrende för lägenheten Ekbacken » 200

Ränta af utlånta medel samt obligationer » 37,844

Summa Kr. 90,294

Beräknade utgifter:

Arfvoden till professorn (1,000 kr.), kamreraren (600

kr.) och ekonomi-trädgårdsmägtaren (2,000 kr.) . . Kr. .3,600

Ekonomiträdgårdsmästarens 5 % på försäljningen . . » 2,214
Arfvoden till ekonomi-underträdgårdsmästaren (2,000

kr.) och den botaniske trädgårdsmästaren (2,000 kr.) » 4,000

Arfvode till den botaniske assistenten » 1,800

Till uudervisningsbiträden » 470

Försäljnings- och byteskatalogers tryckning, skrifmate-

rialer, postporto och dylikt > 2,000

Årsafgifter (brandförsäkring, skatt, telefon, sotning,

läkarearfvode, läkemedel) » 850

Elevernas månadspenning » 5,880

Ständiga arbetares månadspenning » 2,700

Vår-, sommar- och höstarbetares dagspenning .... » 22,700

Inventarier och reparationer » 7,000

Förbrukningsmaterial (krukor, korgar, lådor, bast- och

vassmattor, täckningsmaterial, etiketter och dylikt) . » 2,300

Foder och skoning till hästarna » 3,200

Gödningsämnen, grus, sand och torfmuU » 2,200

Bränsle- och lysematerial » 3,000

Inköp af växter, lökar och frön » 7,000

Bergsprängning för vattenledningen och den pomolo-

giska afdelniugen » . 2,000

Böcker, bokbindning och museimaterial •> 800

Kostnader för Acta Horti Bergiani » 5,000

Diverse utgifter . . ■ . ■ . » 100

Summa utgifter Kr. 78,814

Transport Kr. 78,814

102 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Transport Kr. 78,814: —
Ränteafsättning till Aflöningsfonden .... Kr. 7,940: —
» » Yatteuledningsfonden . » 1,220: —

Förutom dessa ränteafsättningar beräknad

behållning » 2,320: —

Summa behållning » 11,480: —
Summa summarum Kr. 90,294: —

Härmed torde jag få föreslå, att behållningen för år 1910, som,
förutom ränteafsättningen till Aflöningsfonden, stor 7,636 kronor, och
till Vattenledningsfonden, stor 1,172 kronor, utgör 3,377 kronor
10 öre, måtte öfverföras till reservfonden.

Ytterligare torde jag få föreslå, att arbetet för trädgårdens vat-
tenledning i år jråbörjas på det sätt, att detaljerad plan och kostnads-
beräkning för densamma af sakkunnig uppgöres samt att arbetet med
läggandet af den höga grunden för vattenreservoaren utföres. — Stif-
telsens fond för byggande af vattenledning uppgår för närvarande till
30,518 kronor 21 öre, af hvilken summa en mindre del sålunda i år
skulle komma till användning.

Bergielund d. 1 februari 1911.

Veit WittrocJc.

FÖRSLAG TILL STAT FÖR VET.-AKAD. NOBELINSTITLTTTONER. 103

Bilaga 7.

Förslagr till stat för Vetenskapsakademiens
Nobelinstitutioner år 1911.

Inkomster:

Fysiska Nobelkommittén :

Andel i bufvudfondens afkastning 46,900: —

Räntor, cirka 15,900: — 62,800:

Kemiska Nobelkommittén:

Andel i bufvudfondens afkastning 46,900: —

Räntor, cirka 16,000: — 62 900:

Summa inkomster Kr. 125,700:

Utgifter:

G-emensamma :

Arfvode till Akademiens:

sekreterare 1,000

notarie 1,000

kamrerare 400

vaktmästare 100

Expenser förslagsvis

Årsskriften d:o

Högtidsdagen d:o

Akademiens sammankomster förslagsvis . .

Aflöning till Nobelkommittéernas sekreterare

Säger 14,250 kr.

2,500
250

1,800
2,200
5,000

2,750:

9,000:
2,500:

Fysiska Nobelkommittén :

Aflöning till 5 medlemmar:

arfvoden ä 2,000 kr 10,000

reseersättning, förslagsvis 200

Expenser, d:o 2,000

Anslag till fysikaliskt-kemiska institutet . . . 8,650

20,850:

Transport 35,100;

104 VRTENSKAPSAKADEMTENS ÅRSBOK. 1911.

Transport 35,100:
Kemiska Nobelkommittén :

Aflöning till 5 medlemmar:

arfvoden ä 2,000 kr 10,000

reseersättning, förslagsvis 200

Expenser, d:o 2,000

Anslag till fysikaliskt-kemiska institutet . . . 8,650

20,850:

Summa utgifter Kr. 55,950:

Stockholm, Kungl. Vetenskapsakademiens kamrerarekontor den 1
december 1910.

J. L. Leyonmarck.

FÖRSLAG TILL STAT FÖR FYS.-KEM. NOBELINSTITUTET. 105
Bilaga S,

Förslag till stat för Fysikaliskt-Kemiska
Nobeiinstitutet år 1911.

Inkomster:

Anslag från Fysiska Nobelkommittén .... 8,650: —

d:o » Kemiska d:o .... 8,650: — 17 30O:

Ränta ä Institutets organisationsfond. cirka 1,500:

Summa inkomster 18,800:

Utgfifter:

Af Akademien förut beslutade:

föreståndaren: lön 8,000: —

ålderstillägg 500: — g 500: —

amanuensen: lön 1,500: —

vaktmästaren: lön 1,200: —

ålderstillägg 150:— 1^350: —

Till undersökningar, inköp af böcker . . . . 2,300: —
-> tryclming, oförutsedda utgifter (brandförsäk-
ring, reparationer) 1,400: —

Till belysning och värme samt elektricitet . . 1,600:— 16 650:

Föreståndaren hegä r :

Till städning och skötsel af värmeledningen . . 500: —
» reparationer, underhåll, plantering och
brandförsäkring " . . . 1,000: — 1 500

Summa utgifter 18,150
Besparing, cirka 650

Summa kronor 18,800

Stockholm, Kungl. A"etenskapsakademiens kamrerarkontor den 1
december 1910.

/. L. Leyonmarck.

o

Institutionsföreståndarnes Årsberättelser.

A. Akademiens institutioner.
1. Observatoriuiii.

Under år 1910 hafva beträffande personaJförhållandena
vid Observatorium inga förändringar ägt rum. Såsom ama-
nuenser, fungerade för meridianobservationerna kandidat A.
Roth och för de astrofotografiska observationerna herr G.
B. Strömberg.

Observationerna med Meridiancirkeln af Circumpolar-
stjärnor inom zonen + 45° till + 90° Dekl., hvilka hämtats
ur Radcliffe Catalogue of stars för 1845, hafva af kandidat
Roth fortsatts. Härvid erhöllos 200 rektascensionsbestäm-
ningar och ett mindre antal deklinationsbestämningar. Kan-
didat Roth biträdde ock med utförandet af noggranna tids-
bestämningar till de pendelobservationer, som under våren
1910 anställdes å Observatorium af doc. E. Fagerholm. Be-
räkningen af de under år 1898 med Observatoriets meridian-
cirkel gjorda rektascensionsbestämningar af zonstjärnor, ut-
förda dels för komplettering af den äldre arbetskatalogen
(epok. 1875.0), dels för den nya katalogen (epok. 1885.0),
hafva i det närmaste slutförts.

Vid den astrofotografiska refraktorn hafva observatio-
nerna i och för bestämning af stjärnparallaxer kompletterats.
De af den intressanta dubbelstjärnan Fedorenko 1384 upp-
tagna plåtarna hafva uppmätts och resultaten beräknats.
Därvid erhölls:

yr = + 0."074 ± 0."044

af 23 plåtar uppmätta i båda koordinaterna i förhållande till
ett system af fyra omgifvande komparationsstjärnor. Det
befanns vid beräkningen nödvändigt att anbringa korrektio-

108 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

ner tiJl stjcärnans af Bossert bestämda egeniörelse: ^a Cos ^
== — l."352, ^()'== — 0."35, hvilket tyder på möjligen före-
fintlig egenrörelse hos någon bland komparationsstjärnorna.
Detta jämte det förhållande att parallaxvärdet är i hög grad
beroende af en möjligen förefintlig korrektion till refraktions-
konstanten för objektet i fråga, har föranledt påbörjade yt-
terligare undersökningar angående detta objekt, att utföras
innan det definitiva resultatet kan fastställas. — Sjökapten
Eric Ktnberg har uppmätt parallaxplåtarna för stjärnan
Weisse 5^. 592 med egenrörelserna : Ja= + 0."047; J a == —
2. "12 och resultatet af beräkningarna väntas inom kort komma
att föreligga. Herr C. Modin har påbörjat uppmätningen af
parallaxen för den intressanta dubbelstjärnan 2 3062, kand.
Rasmusson uppmätningen af den intressanta dubbelstjärnan
99 Herculis och herr S. Cederstrand uppmätningen af pa-
rallaxen för dubbelstjärnan 02 å, hvarjämte kandidat Roth
öfvertagit bestämningen af parallaxen för dubbelstjärnan 0^82.
Därjämte har parallaxbestämningen för den planetariska ne-
bulosan G. C. 4373 afslutats och gaf i detta såsom i före-
gående fall, då parallaxen för planetariska nebulosor härstä-
des blifvit bestämd, ett negativt värde, nämligen:

,r = _ o."170 ± 0."042.

Dock kan anmärkas, att en närbelägen ljusare stjärna äfven^
ledes får en negativ parallax:

yr = — 0."123 ± 0."043,

men att relativa parallaxen för nebulosan i förhållande till
den senare förblir negativ med värdet:

TT = — 0."047.

Tidigare bestämningar hafva för detta objekt gifvit yzr =
+ 0."047 (Brönnow 1871—72) och /r = — 0."063 (Bredichin
1876): jfr Astr. Nachr. N:o 4406.

Den vid slutet af januari i Transvaal upptäckta stora
kometen, 1910a var till följd af mulen väderlek i förstone
här ej synlig. Den 28 januari erhöllos emellertid tvenne fo-
tografiska bilder af detta objekt, den ena med den astro-
fotografiska kameran, den andra med en mindre kamera och

INSTiTUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 109

ett Voigtl änders Dynar af 15 cm. bränn vidd. Reproduktioner
af dessa bilder hafva i vetenskapliga tidskrifter och verk
delgifvits samt tillvunnit sig en viss uppmärksamhet, då detta
dock var den första stora komet, af hvilken man erhållit en
naturtrogen reproduktion, och enär annorstädes, med undan-
tag af en fotografi af A. Henze från Mizar-observatoriet i
Danmark, inga fotografier af denna komet äro att nämna.
Herr Henze's reproduktion, som dock icke omfattar hela
kometens utsträckning, utgör emellertid en bekräftelse till
de ofvannämnda fotogrammen. Kometen, som hastigt aftog
i ljusstyrka, kunde här följas till den 19 februari, under hvil-
ken tid ytterligare, dock mindre kraftiga bilder af den samma
erhöllos. — Den H alle y' ska ko.nrieten eftersöktes förgäfves
i januari samt vid upprepade tillfällen i april. Den obser-
verades visuellt den 2 maj i morgongryningen af herr Ström-
berg, var då af storleken 2,5 och af gul färgton, men kunde
till följd af för ljus himmelsgrund ej fotograferas. Den ef-
tersöktes därefter förgäfves vid alla gynnsamma tillfällen å
morgonhimmelen. Först sedan den passerat solen, blef den
åter skönbar den 24 maj på eftermiddagen vid exceptionellt
klar luft, hvarvid kärnan och den flerstädes iakttagna skär-
formiga strålningen af gulaktig glans tydligt framträdde. Af
den egentliga svansen kunde åter knappt en svag ljusning
anas; 10 plåtar exponerades, af hvilka oaktadt den ljusa
bakgrunden en företedde en helt svag bild af kometen. Ko-
meten kunde visuellt följas den 25 maj, den 6 juni och den
17 juni, då en ovanligt ren himmelsgrund medgaf observation
af det nymåneformade komethufvudet samt bestämning af
positionsvinkeln för den ofvannämnda strålningen till resp.
227°.0 (juni 6) och 270° (juni 7). — Faye's komet iakttogs
den 2 december med en kärna af knappt 10;e storleken,
visade sig dock vara ett för svagt objekt för refraktorn.

De analytiska undersökningarna öfver Trekropparpro-
blemet hafva fortsatts och ledt till uppställandet af en ny
teckenfördelning i de serier, som gifva rötterna till den där-
med i samband ställda femtegradsekvationen. En ny trans-
formation af differentialekvationerna för den elliptiska rö-
relsen af påfallande enkelhet har bliivit framställd och i
samband därmed förhållanden klarlagts, hvilka ledt till fram-
ställning af en ekvation, som för Trekropparproblemet mot-
svarar, hvad den s. k. KEPPLER'ska ekvationen är i Två-

110 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

kropparproblemet. En redogörelse för dessa undersökningar
är inlämnad till Redaktionskommittén för Bulletin Astrono-
mique. — En förnyad undersökning af det H.^RDTL'ska spe-
cialfallet af Trekropparproblemet har företagits och hafva
licentiaten Erik Englund och studeranden K. Hagström
härvid varit behjälpliga samt med användning af den Ja-
coBi'ska integralen uppvisat, att de H^RDTL'ska kurvorna
innehålla diskontinuiteter, härrörande af ofullkomligheter i
integrationsprocessen, hvilka inskränka resultatens noggrann-
het till 2:a och 3:e decimalen, hvaraf följer, att den första
H^RDTL'ska, i det hela riktiga banan kan antagas rent pe-
riodisk, medan den andra banan på grund af den stora till-
närmelsen i perihelium råkat blifva alldeles otillförlitlig.

Observatoriets instrumentförråd har under året tillökats
med en plåtkomparator i och för eftersökande af föränderliga
stjärnor eller andra variabla objekt, hvarjämte mindre repa-
rationer å refraktorn och universalinstrumentet blifvit ut-
förda.

En observatoriets räknemaskin af Thomas har varit ut-
lånad till d.r V. Carlheim-Gyllensköld.

Vid Observatoriet har lämnats undervisning i utförandet
af astronomiska observationer och beräkningar, och hafva
häri studerandena vid Stockholms Högskola E. Engluisd,
K. Hagström, G. Lindholm, E. Kinberg, S. Cederstrand,
C. Modin, Yngve Dahlström, H. Ahrens, B. Wingborg,
Nils Rosell och Birger Nilsson deltagit.

Almanackor och kalendarier hafva vid Observatorium
utarbetats och i vederbörlig ordning hållits allmänheten till-
handa.

Följande publikationer hafva offentliggjorts : K. Bohlin.
Die Parallaxe des planetarischen Nebels G. C. 4373 i Astr.
Nachr. N:o 4406; Notizen betreffend den HALLEY'schen Ko-
meten i Astr. Nachr. N:o 4414, 4418; Photographische Auf-
nahmen des grossen Januarkometen, 1910a, i Astr. Nachr.
N:o 4433; Neuere Untersuchungen iiber die Kometen i Na-
turwiss. Rundschau; Was ist die Milchstrasse ? i »Scientia»
Rivista di Scienza Vol. VIII.

INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 111

2. Fysiska institutionen.

Sedan mer än 20 år har det RowLA]siD'ska våglängdsyste-
met tjänat som grundval för alla spektrometriska undersök-
ningar af högre precision. Den stora relativa noggrannhet,
som utmärker detta system och hvari det så ojämförligt
öfverträffar, hvad man förut haft att tillgå i det ÅNGSTRÖM'ska
systemet, har därtill utgjort en fullgod grund, och man kan
säga, att först med dess tillhjälp spektroskopien antagit ka-
raktär af verklig precisionsvetenskap. På detta system äro
ock alla de undersökningar öfver metallernas spektra i elek-
triska ljusbågen grundade, som sedan en följd af år utförts
på Akademiens fysiska institution. Emellertid har under ti-
dens lopp en redan tidigt framkommen mening alltmer be-
kräftats, att nämligen det RowLA]srD'ska systemet med hänsyn
till den skärpa i mätningarna, som med de större spektrogra-
ferna kan uppnås, icke kan anses såsom definitivt, utan att
detsamma är behäftadt ej blott med afsevärda absoluta fel,
utan äfven med relativa sådana, som, ehuru i och för sig
visserligen små, dock tillräckligt tydligt ge sig tillkänna, så
snart det blir fråga om undersökningar af högsta precision.
Hvad de absoluta felen beträffar, har deras existens redan
påvisats af Thalén,^ som funnit, att de uppgå ända till 0, 17
Å. E., ett belopp, som mångfaldigt öfverträffar den osäker-
het, som ännu vidlåder de relativa våglängdsbestämningar,
som med stora Rowlandsgitter erhållas. Detta har dock icke
någon betydelse i vanligt spektroskopiskt hänseende, men så
mycket mer för frågor af metrologisk natur. Däremot har
man i de relativa felen hos det RowLAND'ska systemet att söka
källan dels till de afvikelser mellan mätningar af samma
spektrum, som härröra från olika observatörer, och som i flera
fall till och med kunna bli verkliga hinder för en tillförlitlig
linieidentifikation, dels ock till de afvikelser mellan bestäm-

' Thalén: Siir la détermination absolue des longueurs d'onde de
quelques raies du spectre solaire. Upsal 1898.

112 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

ningar af stjärnornas radialhastigheter, som ofta förekomma
.till belopp, märkbart öfverstigande mätningarnas sannolika
fel. Att undanrödja dessa olägenheter har emellertid visat
sig omöjligt så länge man för absolut våglängdsbestämning
varit hänvisad till uteslutande användande af böjningsgitter,
enär på grund af de oundvikliga felen i dessas konstruktion
ej blott afvikelserna i de absoluta bestämningarna af en och
samma våglängd mångfaldigt öfverträffa osäkerheten i själfva
observationen, utan därjämte äfven de relativa bestämnin-
garna för linier på större afstånd från grundlinien icke er-
hållas fria från små systematiska fel. Införandet af inter-
ferometermetoden för absolut våglängdsbestämning först ge-
nom MiCHELSON vid hans bestämning af meterns värde i
våglängden för en viss ljussort i Cadmium-spektret och seder-
mera genom Perot och Fabry har fullständigt ändrat dessa
förhållanden. De i dessa båda fall under användande af
interferometrar grundade på olika principer utförda mätnin-
garna ha ledt till så godt som absolut identiska värden på
våglängden för den ofvannämnda Cadmiumstrålningen och där-
jämte fullständigt bekräftat det af Thalén funna resultatet
i afseende på de Rowlandska våglängdernas absoluta värden.
Då interferometermetoden sålunda både i afseende på hög pre-
cision och frihet från systematiska fel visat sig högst väsenthgt
öfverträffa den äldre metoden med böjningsgitter, måste er-
sättandet af det RowLAND'ska systemet med ett på detta nya
hjälpmedel grundadt nytt system alltmer framstå såsom en
nödvändig betingelse för spektroskopiens vidare utveckling.
Genom den internationella unionen för solforskning, som
upptagit denna viktiga fråga på sitt program, har till dess
lösning redan betydliga framsteg gjorts. Med våglängden för
den ofvannämnda Cadmiumlinien såsom fundamental utgångs-
punkt har genom Buisson och Fabry i Marseille, Eversheim
i Bonn och Pfund i Baltimore ett system spektrallinier, till
största delen tillhörande järnets spektrum, genom interfero-
metermätning till sina våglängder bestämts med den nog-
grannhet att afvikelserna mellan de tre våglängdsvärden för
hvarje linie, som dessa af hvarandra oberoende observations-
serier gifvit, endast uppgå till en eller annan tusendedel af
en Ångström's enhet. Medelvärdena af dessa sålunda er-
hållna bestämningar ha på grund häraf vid senaste samman-
träde af den internationella unionen på Mount Wilson 1910

INSTITUTIONSFÖRESTÅND ARNES ÅRSBERÄTTELSER. 113

antagits såsom det system af »secondary standards», till livil-
ket för vinnande af full uniformitet vid spektroskopiska pre-
cisionsundersökningar alla relativa mätningar af våglängder
böra anslutas.

Det uppstår nu den frågan, huruvida den stora massa
af spektralmätningar, som alltifrån det RowLAND'ska systemets
antagande intill närvarande tid utförts och grundats på detta
S3^stem, kan med den noggrannhet, som det nya systemet
fordrar och medger, till detsamma reduceras. Svaret på
denna fråga blir ett rent nej på den grund, att de olika ob-
servatörerna icke uppgifvit, hvilka linier i solspektret eller
andra såsom jämförelse använda spektra de vid sina relativa
mätningar begagnat såsom fundamentallinier. Följden häraf
blir också den, att hela detta oerhörda observationsmaterial,
i alla de fall, där högsta precision erfordras, måste anses så-
som värdelöst och att detsamma blott i de fall, då en miudre
noggrannhet är tillfyllestgörande, t. ex. såsom orienteringsma-
terial eller vid vanlig spektralanalys, kan användas.

Från detta förhållande ges det emellertid ett enda undan-
tag, nämligen de mätningsserier af vissa metallers spektra i
elektriska ljusbågen, som på institutionen utförts.^ I de för
de olika metallerna gifna våglängdstabellerna, som utgöra
resultatet af dessa undersökningar, äro nämligen städse de
RowLA]srD'ska våglängderna för de sollinier upptagna, mellan
hvilka interpolationen för metallinierna egt rum och på grund
häraf kunna dessas våglängder utan svårighet reduceras till
det nya internationella systemet, så snart de korrectioner be-
stämts, hvilka tillkomma de af Rowland gifna våglängderna
för en hvar af dessa såsom fundamentallinier använda sol-
linier.

Med tillhjälp af de ofvannämnda internationella standards
ha de under förra året påbörjade bestämningarne af de ifråga-
varande korrektionerna för dessa sollinier under året fort-
gått. Antalet af dessa linier inom det område, som under-
sökningarna öfver metallernas spektra omfatta, eller från D
till /: 3450 Å. E., uppgår till omkring 450. Då den BuissoN-
FABRY'ska serien är den mest omfattande och sträcker sig
från 1: 6495 Å. E. till 1: 3399 Å. E. har den lagts till grund
för detta arbete, så mycket hellre som dess våglängdsvärden

^ Transactions of the international Union for cooperation in solar
researches. Vol. I Manchester, 1906, pag. 21 och 41.

VetenskapsaJi'ademier)s Årsbok. 9. 1911. 8

114

VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

sällan med mer än 0,ooi Å. E. skilja sig från de af interna-
tionella unionen accepterade media af alla tre ofvannämnda
serierna och sannolika felen i mätningarna af metalliniernas
våglängder ej understiga 0,oo6 Å. E. De af Buisson och
Fabry bestämda linierna tillhöra med få undantag järnets
spektrum, och följaktligen har detta spektrum fotograferats
tillsammans med solens, hvarefter å khchéerna de sollinier,
som här äro ifråga, medelst mikrometrisk mätning anslutas
till järnlinierna såsom normaler. På detta sätt har för en del
af spektrets violetta afdelning korrektionerna för där belägna
fundamentalsollinier erhållits. Såsom exempel på de värden,
dessa korrektioner till de RowLAND'ska våglängderna antaga,
må resultaten för en grupp linier här anföras:

R

H

JR

4399,935

4399,780

— 0,155

94,225

94,073

0,152

91,157

90,983

0.174

90,149

89,996

0,153

88,057

87,900

0,157

80,225

80,074

0,151

70,107

75,934

0,173

71,442

71,293

0,149

69,941

09,784

0,157

68,071

67,919

0,152

66,061

05,915

0,146

32,908

52,741

0,167

I denna tabell äro i första kolumnen de RowLAND'ska
våglängderna uppförda, i den andra de nu erhållna på Buis-
son-Fabry's standards grundade värdena för samma sollinier
samt under ^R korrektionerna för Rowland's värden. Man
ser att för detta ställe i spektret Rowland's våglängder äro
dels för stora med i medeltal 0,15? Å. E., dels ock under-
kastade små relativa fluktuationer inom ett område af 0, 02 8
Å. E. som är omkring fem gånger större än mätningarnas
sannolika fel.

Då för denna undersökning endast spektralklichéer af
största möjliga fulländning kunna med fördel användas, ha
de dagar, då luftens renhet och lugn varit tillräckligt till-

INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 115

fredsställande för att solspektret skulle kunna erhållas fullt
klart, utgjort endast ett tämligen inskränkt antal. Detta
jämte den ansenliga tid, som årets Nobelprisfråga för pre-
fekten medtagit, har, mer än förutsedt var, verkat fördröjande
på arbetets fortgång. Sä snart solen uppnått större höjd
öfver horizonten skall emellertid detsamma fortsättas.

Institutionens apparatsamling har under året icke under-
gått någon förändring. De af årsanslaget hopsparade med-
len, som vid årets slut utgjorde omkring 8,000 kronor, äro
afsedda för förvärfvande af några större, mera dyrbara instru-
menter, särskildt ett större Michelson's échelongitter med
tillbehör. Utlånta äro följande instrumenter:

1. Ett Doveks inklinatoriuml ,.„ ^ . , .,.,,. . tt

^ ^ > till Fysiska institutionen i Upsala.

2. En Casellas AnemometerJ

3. En resebarometer ocli fyra djupvattentermometrar till Meteo-
rologiska Centralanstalten.

4. En Sternecks pendelapparat till Doc. Fagerholm, Upsala.

Tryckt skrift:

B. Hasselberg: Untersuchungen iiber die Spectra der
Metalle im electrischen Flammenbogen. VIII. Spectrum des
Urans. — K. Vetenskapsakademiens Handlingar. Band 45 N:o 5
pp. 1—40.

Stockholm jan. 1911.

B. Hasselberg.

INSTITUTIONSFÖRESTÅND ARNES ÅRSBERÄTTELSER. 117

3. Ber^iaiiska Stiftelsen.

Vid stiftelsens trädgårdsskola har antalet ordinarie
elever varit 18. Undervisningen har omfattat trädskolesköt-
sel, fruktodling, köksträdgårdsodling, blomsterodling, park-
och prydnadsträdgårdsskötsel, fröodling, drifbänk- och växt-
husskötsel, trädgårdsslöjd och arbetsledning, särat med hän-
syn till skolans ändamål särskildt valda delar af botanik,
entomologi, geografi, geologi, kemi och fysik, hvartill kom-
mit öfningar i väl-, rätt- och uppsatsskrifning, trädgårdsrit-
ning och färgläggning, fältmätning samt bokföring.

Nyanläggningarne för den pomologiska afdelningen å
Gustafsborg hafva fortgått. Området för svenska barrträds-
former i botaniska afdelningens nordöstra del har utvidgats.

Fröbytet med de botaniska trädgårdarne i Europa,
Asien, Amerika och Australien har fortgått i vanlig ordning
och tillfört trädgården ett stort antal värderika frösorter.

För biologiska och systematiska studier hafva tal-
rika former af släktena Cuscida, Trijolium, Lathyrus, Viscaria,
Stellaria och CapseUa varit under odling.

Botaniska trädgården har som vanligt ihågkommits med
talrika gåfvor.

Lefvande växter hafva lämnats af rektor S. Almquist,
apotekare G. Capelle (Hannover), artist A. Ekblom, kyrko-
herde S. J. Enander, direktör Fr. Johansson, fru A. Lind-
berg, trädgårdselev J. Lindquist, direktör G. Lind, bota-
niske trädgårdsmästaren O Peterson, lektor N. Sylvén
(Bayern), licentiat T. Vestergren, professor N. Wille (Norge),
docent Th. Wulff och magister J. A. Österberg.

Frukter och frön hafva skänkts af direktör E. Alm-
qvist, professor E. Almquist, rektor S. Almquist, professor-
skan A. AuRiviLLius, grefve Fr. Berg (Ryssland), barnen
B. och E. Berg, jägmästare C. G. Cassel, direktör C. G.
Dahl, bergsingenjör J. Danielsson, artist A. Ekblom, kyr-
koherde S. J. Enander, tandläkare P. Hedström, rektor

118 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

J. Henriksson, doktor K. Johansson, jägmästare E. Kjell-
berg, professor C. A. M. Lindman, amanuens E. Lundström,
professor E. Lönnberg, studercinde R. Malaise (Frankrike),
fröken M. Olofsson, botaniske trädgårdsmästare O. Peterson,
apotekare C. Pleijel, stadsnotarie Th. Sjövall, lektor N.
Sylvén, landtbrukare E. A. Tholander, litograf G. A. Tho-
lander, U. S. Department of Agriculture (Nordamerika),
lektor L. J. Wahlstedt (stor samling), jägmästare E. Ödman,
postexpeditör A. Ortenblad, och akademiörtagårdsmästare

I. ÖRTENDAHL.

Morfologiska föremål hafva meddelats af fröken A.
Behmer, öfverintendent A. Th. Gellerstedt och professor
r. Leffler.

Växtafbildningar hafva erhållits af direktör C. G.
Dahl, bergsingenjör J. Danielsson, artist A. Ekblom, docent
Th. Wullf och byråchef Th. Örtenblad.

Porträtt af botaniska författare hafva erhållits från pro-
fessor F. DE LAS Barras (Spanien), docent R. G:son Berg,
professor G. Lagerheim (talrika), amanuens B. Lynge
(Norge), byråchef A, Lyttkens, professor W. Leche, pro-
fessor A. G. Nathorst, professor O. Nordstedt. lektor P.
Olsson, doktor R. Regel (Ryssland), fru S. Weijdling,
professor N. Wille (Norge), amanuens H. Wittrock, do-
cent Th. Wulff, och professor Bergianus (talrika).

Biblioteket har vunnit tillväxt genom inköp, byte och
skänker. Bland de sistnämnda må särskildt nämnas en större,
värdefull samling botanisk litteratur af läroverksrådet N. G.
W. Lagerstedt.

Såsom amanuens vid botaniska af delningen har under
året varit anställd kandidat E. Lundström.

INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 119

4. Kristinebergs zoologiska station.

Stationen begagnades under år 1910 för vetenskapliga
undersökningar eller studier, utom af prefekten och förestån-
daren, af professorerna G. Retzius, T. Tullberg och E.
Muller, laborator Gustaf Göthlin, docenterna L. A. JÄ-
GERSKiÖLD, H. Kylin och N. E. 8VEDELIUS, fil. doktorema
Th. Mortensen, (Kobenhavn), G. Gering (Kiel) och H.
Menke (Koblenz), konservatorn fil. lic. O. Holmqvist, fil.
lic. N. Odhner, läroverksadjunkterna A. Vinge och C. Lund-
berg, lärarinnorna Alma Olin, Anna Frykman, Alice Hell-
ström och Maria Wikland samt följande kandidater och
studerande: D. Nilsson, H. Oldevig, F. Folkeson, T. Palm,
M. Larsson, E. Åkerlund, O. Jansson, C. Cederblad, Å.

ÅKERMAN, E. M. P. WiDMARK, W. BjÖRCK, J. RUNNSTRÖM,

C. ScHWEDER, U. Sundelin, P. Henrici, T. Skogsberg och
S. Ingvar.

De vetenskapliga undersökningarne hafva hufvudsakligen
gällt följande ämnen: Benfiskarnes anatomi och biologi; in-
nerörats funktion hos benfiskarne; broskfiskarncs utveckling
och periferiska nerver; spermiernas byggnad hos skilda djur-
former, företrädesvis evertebrater ; äggens byggnad, befrukt-
ning och första utveckling hos skilda evertebrater, hufvud-
sakhgen echinodermer och nemertiner; artificiell partenoge-
netisk utveckhng hos echinodermerna, företrädesvis sjöbor-
rarne; nudibranchiaternas utveckling; det periferiska nerv-
systemet hos vissa annellider; nervtrådarnes byggnad hos
olika evertebrater; gasutbytet hos evertebraterna; chroma-
tophorernas förändringar hos vissa fiskar och kräftdjur;
planktonorganismernas, särskildt vissa mysideers, vertikala
vandringar i samband med växlingen mellan dag och natt
äfvensom vid konstgjorda ändringar i belysning och tempe-
ratur; echinoderm ernås, molluskernas, amphipodernas, annel-
lidernas, nematodernas och nemertinernas systematik och
biologi; frötransport med hafsvattnet och ohka fröslags lifs-

120 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

kraft i sådant vatten ; hafsalgernas fortplantning och färg-
ämnen.

Läroverkslärarne, lärarinnorna och de yngre akademiska
studerandena hafva hufvudsakligen ägnat sig åt studium af
hafvets djur- och växtvärld i allmänhet, hvarvid de åtnjutit
ledning af stationens föreståndare, som dels för dem demon-
strerat de dagliga fångsterna, dels med dem företagit exkur-
sioner, i regel två gånger i veckan, ombord på stationens
motorbåt. Då sommarsäsongen för sådana besökare af sta-
tionen nu åter varit delad i blott 2 terminer, har hvar och
en haft tillfälle att där tillbringa 1 ^/2 månad, livilken tid
synes väl förslå för inhämtande af den öfverblick af hafvets
djurvärld, som dessa studiekurser afse att gifva.

På grund af det ständiga behofvet af friskt material för
de vid stationen pågående vetenskapliga undersökningarne
kunde under sommaren inga längre utfärder företagas. Där-
emot gjorde stationens prefekt och föreståndare gemensamt
under senare hälften af september månad en exkursion med
motorbåten »Sven Loven» till norra Bohuslän för undersök-
ning af djurlifvet i de stora djupen kring Koster-öarne. På
grund af ogynnsamt väder kunde här jämförelsevis föga ut-
rättas, men undersökningen gaf otvetydigt vid handen, att
den traktens djurlif, ehuru det erbjuder åtskilligt, som sak-
nas i Kristinebergs fauna, i det hela dock är mindre rikt
än denna. Säkerligen är Akademiens zoologiska hafsstation
förlagd på den för dess uppgift lämpligaste plats, som kan
uppletas vid svensk kust.

Samlingar och undersökningsmaterial (delvis äfven lef-
vande sådant) hafva från stationen levererats till Natur-
historiska Riksmuseets afdelning för lägre evertebrater, Ka-
rolinska Institutets anatomiska institution, Stockholms Hög-
skolas zoologiska laboratorium, Upsala Universitets zoologiska,
zootomiska, anatomiska och botaniska institutioner, Lunds
Universitets zoologiska, zootomiska och medicinskt kemiska
institutioner, Göteborgs Museum, Kobenhavns Universitets
zoolog, studiesal, Malmö realskola, Göteborgs östra realskola,
Kristianstads elementarläroverk för flickor, Anna Sandström's
skola i Stockholm och Djursholms samskola samt ett flertal
enskilda vetenskapsidkare inom och utom landet. Samlin-
garne för skolmuseer hafva till väsentlig del hopbragts af
vid stationen arbetande lärare, lärarinnor och studerande,

INSTITUTIONSFÖRESTÅND ARNES ÅRSBERÄTTELSER. 121

hvilka insamlat en del material åt ännu några stycken skolor
utom de ofvan anförda.

Biblioteket liar mottagit följande gåfvor: af professor
Hj. Théel fortsättning af förut skänkta publikationsserier
och ett stort antal enskilda af handlingar; vidare enskilda
skrifter af professorerna G. Retzius, L. Edinger (Frankfurt
a. M.) och C. Sauvageau (Bordeaux) samt docenterna L. A.
Jägerskiöld och H. Kylin. Dessutom har fortsättning be-
kommits å de i föregående årsredogörelser anförda publika-
tionerna från utländska institutioner.

Det i berättelsen för närmast föregående år omnämnda
nya intagningsröret för saltvatten har fungerat tillfredsstäl-
lande och afsevärdt förbättrat akvariernas vatten. Dess
närmast hafsytan liggande del har under året försetts med
en täckning af tång och sten till skydd mot frost Af ny-
anläggningar under året må nämnas en afloppsledning längs
genom stationens hela område förbi föreståndarebostaden ned
till sjön, hvilken ledning, utom de fördelar den i öfrigt be-
reder, lämnar skydd mot förorening af den brunn, som förser
laboratoriets sötvattensledning. Kostnaden härför har till
större delen kunnat täckas af det i förra årsredogörelsen om-
nämnda öfverskottet å fru Anna Broms donation för ny salt-
vattensledning. Vidare har under året ett mycket viktigt
önskemål kunnat tillgodoses genom att Akademien på 1911
års utgiftsstat beviljade ett anslag af 600 kr. till inköp af
nytt acetylengasverk. Då beställning gjordes strax efter det
anslaget beviljats, medhanns redan i midten af dec. 1910 le-
verans och montering af det" nya gasverket. Detta, som är
af systemet »Automaten», har visat sig mycket lättskött och
så pålitligt, att en fullt tillfredsställande termostat värmning
med acetylengas numera torde kunna anordnas.

INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 123

5. Akademiens bibliotek.

Akademiens bibliotek har under år 1910 hållits tillgäng-
ligt på stadgade tider. Statistiken öfver dess begagnande
utvisar, att under 272 tjänstgöringsdagar de besökandes antal
varit 3,811, att till begagnande framtagits 8,993 volymer, af
hvilka 3,741 utlämnats till hemlån samt att 3,889 volymer
blifvit återställda. Vid årets slut voro omkring 11,650 band
och häften utlånta. Genom inköp, gåfvor och byten har
boksamlingen tillväxt med 12,257 band, häften och småskrif-
ter, utgörande i löpande längd 104,9 meter. Akademiens egna
skrifter utdelas för närvarande till 1,131 institutioner och per-
soner, af hvilka 307 inom och 824 utom landet.

Under året hafva, utom de ordinarie tjänstemännen, yt-
terligare inom biblioteket varit sysselsatta herr Olof Ham-
BERG, fru Ellen Ljungman samt fröknarna Signe Berg-
STEDT, Hilda Lindstedt och Ingeborg Wilcke, hvilka er-
hållit ersättning för utfördt arbete af de till bibliotekariens
förfogande för tillfällig arbetshjälp ställda medel.

Den genom konservator A. Svensson's af skedstagande
och afflyttning ledig blifna bostadslägenheten har af Akademien
upplåtits dels till bostad för bibliotekets vaktmästare, dels
till lokaler för biblioteket. Härigenom har detta befriats
från den allra värsta utrymmesbristen.

För de vetenskapliga institutioner, hvilkas publikationer
K. Akademien under år 1910 erhållit som byte eller gåfva
samt för de af enskilda personer under samma tid skänkta
böcker redogöres i Bil. A. och B.

124 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Bilaga A.

Böcker skänkta till K. Vetenskaps-
akademien under år 1910.

Vetenskapliga institutioner, hvilkas publikationer

K. Vetenskapsakademien erhållit såsom byte

eller gåfva.

Stockholm. Svenska Akademien.

K. Landtbruksakademien.

K. Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien.

Kungl. Biblioteket.

Hydrografiska byrån.

Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

K. Statistiska Centralbyrån.

■ K. Ecklesiastikdepartementet.

■ Svenska Botaniska föreningen.

Entomologiska föreningen.

Geologiska föreningen.

Svenska Militärläkare-föreningen.

Föreningen för skogsvård.

Försäkringsinspektionen.

Generalstabens Topografiska afdelning.

Svensk-Ryska Gradmätnings-Expeditionen 1899 — 1902.

Stockholms Högskola.

K. Karolinska Mediko-kirurgiska Institutet.

-. Jern-kontoret.

K. Jordbruksdepartementet.

K. Justitiedepartementet.

K. Järnvägsstyrelsen.

K. Kommerskollegium.

Statistiska kommittén.

Stockholms stads statistiska kontor.

K. Landtbruksstyrelsen.

Marinstabens Bibliotek.

Nordiska Museet.

K. Riksarkivet.

Sabbatsbergs sjukhus.

K. Sjökarte verket.

Statens skogsförsöksanstalt.

INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 125

Stockholm. Svenska sällskapet för antropologi och geografi.

Svenska Teknologfö reningen.

Svenska Turistföreningen.

Sveriges Geologiska undersökning.

K. Vattenfallsstyrelsen.

Veterinär-institutet.

Göteborg. Hälsovårdsnämnden.

Museum.

K. Vetenskaps- och vitterhetssamhället.

Jönköping. Norra Smalands Fornminnes-förening.

Svenska Mosskifltur-föreuingen.

Lund. Geologiska fältklubben.

Geologisk-mineralogiska institutionen.

Skånska Trädgårdsföreningen.

Universitetet.

Nora. Bergshandteringens vänner inom Örebro län.
Uppsala. Geological institution of the university.

Meteorologiska observatorium.

K. Vetenskaps-societeten.

Universitetet.

Visby. Sällskapet för Gotländsk forskning.

Association géodésique Internationale Conf. 16 (Londres & Cam-
bridge 1909).

iuternationale de sismologie. Commission permanente. Réunion 3

(Zermatt 1909).

Associazione intemazionale delle Accademie. Roma 1909.

Conférence agrogéologique iuternationale. Sess. 2 (Stockholm 1910).

Congrés international de bibliographie et de documentation. Bruxel-
les 1910.

international de botanique. 3 (Bruxelles 1910).

géologique international. Sess. 11 (Stockholm 1910).

scientifique international Américain. (Buenos Aires 1910).

Kongress, Internatioualer Zoologen-. 8 (Graz 1910).

Amerikas Förenta Stater. American microscopical society.

Aachen. K. Preuss. Meteorologisches Institut.

Abbe ville. Société d'émulation.

Adelaide. Public library, museum and art gallery of South Australia.

Agram. Societas scientiarum naturalium Croatica.

Albany. New York State museum.

Office of the state eugineer and surveyor.

Albuquerque. University of New Mexico.

Alger. Observatoire.

Allegheny, Pa. Observatory of the university of Pittsburgh.

Amsterdam. K. Akademie van Wetenschappen.

Wiskundig Genootschap.

Ångers. Société d'études scientifiques.

Ångra do Heroismo (Agores). Observatoire.

126 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Ann Arbor. Michigan Academy of science.

Anvers. Société (i'astronomie.

Athen. Observatoire National.

Austin. Texas academy of scieuce.

Autnn. Société d'histoire naturelie.

Aiixerre. Société des sciences historiques et naturelles de TYonne.

Baltimore. Peabody institute.

Johns Hopkins university.

Basel. Naturfoi-schende Gesellschaft.

Batavia. R. Magnetical and meteorological observatory.

Belfast. Matural histoi-y and philosophical society.

Belgrad. Académie Royale de Serbie.

Bergedorf. Hamburger Stennvarte.

Bergen. Museum.

Meteorologische Station.

Berkeley. California university.

Berlin. K. Akademie der Wissenschaften.

-- — Königliche Bibliothek.

K. botanischer Garten u. Museum.

Deutsche entomologische Gesellschaft.

Deutsche geologische Gesellschaft.

— — Deutsche physikalische Gesellschaft.

K. Preuss. meteorologisches Institut.

— — K. Preuss. geologische Ländes-Anstalt u. Bergakademie.

K. Preuss. Landesanstalt fiir Gewässerkunde.

K. Zoologisches Museum.

Physikalisch-technische Reichs-Anstalt.

K. Sternwarte.

• Universitäts-Bibliothek.

Botanischer Verein d. Provinz Brandenburg.

Berliner entomologischer Verein.

Bern. Abteilung fiir Landeshydrographie des Schweizer. Departe-
ments des Innern.

Schweizer. entomologische Gesellschaft.

Naturforschende Gesellschaft.

Allg. schweizerische Gesellschaft f. d. ges. Naturwissenschaften.

— — Schweizerische Landesbibliothek.

Besan^on. Observatoire national astronomique, chronométrique et
météorologique.

Société d'émulation du Doubs.

Blue Hill. Meteorological observatory.

Bologna. R. Accademia delle scienze dell' Istituto di Bologna.

Osservatorio della R. Universitä.

Bonn. Naturhistorischer Verein der preussischen Rheinlande und
Westfalens.

Bordeanx. Commission météorologique de la Gironde.

Observatoire.

Société Linnéenne.

— — Société des sciences physiques et naturelles.

INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 127

Boston. Amer. academy of arts and sciences.

Society of natural history.

Brauiisclnveig. Vereiu fiir Naturwissenschaft.
Bremen. Geographische Gesellschaft.

Meteorologisclies Observatorium.

Naturwissenscliaftliclier Verein.

Breslau. Verein f. schlesisclie Iiisektenkunde.
Brisbane. R. Geographical society of Australasia.
Brooklyn. Brooklyn institute of arts and sciences.
Briinn. Mährische Museumsgesellschaft.

Naturforschender Verein.

Bruxelles. Académie Royale des sciences, des lettres et des beaux-

arts de Belgique.
— — Commission de la »Belgica»,

Musée du Congo.

Musée R. d'histoire naturelie de Belgique.

Observatoire Royal de Belgique.

Société R. de botanique de Belgique.

Société entomologique de Belgique.

Société Beige de géologie, de paléontologie et d'hydroIogie.

Société R. zoologique et malacologique de Belgique.

Bryn Athyn, Pa. Academy of tlie New Church.
Bndapest. Magyar tudomänyos akadémia.

K. Ungarische geologische Anstalt.

Statistisches Bureau der Haupt- und Residenzstadt Budapest.

[K. Ungar. Gesellschaft der Naturwissenschaften.J

— — Ungarisches Nationalmuseum.

Laboratoire zoologique Hongroise.

K. Ungarische Reichs-Anstalt fiir Meteorologie u. Erdmagnetismus.

Ungarische ornithologische Zentrale.

Buenos Aires. Facultad de ciencias médicas.

Museo nacional.

• Sociedad cientifica Argentina.

Buffalo. Society of natural sciences.
Buitenzor^. Departement van Landbouw.

Jardin botanique.

Bukarest. Societäte de sciinte. (Société des sciences.)
Caen. Société Linnéenne de Normandie.
Calcutta. Board of scientific advice for India.

Department of agriculture.

Royal botanic garden.

Indian museum.

Asiatic society of Bengal.

Geological survey of India.

Cambridge. Sedgwick geological Museum.

Observatory.

University library.

— — Philosophical society.

Cambridge, Mass. New England botanical club.

128 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Cambridge, Mass. Museum of comparative zoölogy.

— — Astronomical observatory of Harvard college.

Cape Town. South Africau association for tlie advancement of science.

Geological commission.

• South African museum.

Royal observatory. ^

Royal society of South Africa.

Catania. Accademia Gioenia di scienze naturali.

Chambézy. Herbier Boissier.

Cliapel Hill. Elisha Mitchell scientific society.

Chicago. Academy of sciences.

— — John Crerar library.

• Newberry library.

Field museum of natural history.

Chiir. Naturforschende Gesellschaft Graubundens.
Cincinnati. Lloyd library.

■ Society of natural history.

Claremont, Cal. Pomona college.

Coimbra. Observatorio meteorologico e magnetico da Universidade.

— • — Sociedade Broteriana.

Colombo. Museum.

Columbia, Mo. University of Missouri.

Columbus, Ohio. Entomological society of America.

Curityba. Estado do Parauä (Brazil). Observatorio meteorologico.

Danzig. Königl. technische Hochschule.

Davenport. Academy of sciences.

Delft. Bibliotheek der technische Hoogeschool.

Rijkscommissie voor Graadmeting en Waterpassing.

Des Moiiies. lowa geological survey.
Dorpat. Katurforscher-Gesellschaft.

Meteorologisches Observatorium.

Universität.

Kaiserl. Universitäts-Sternwarte.

Dresden. K. sächsische Landes-Wetterwarte.

K. sächsisches statistisches Landesamt.

— — • K. zool. und antliropol.-ethnogr. Museum.

Verein f. Erdkunde.

Dnblin. Royal Irish academy.

Royal Dublin society.

Dnrango (Mexico). Observatorio del Instituto Juarez.
Durham. University observatory.
Edinburgh. R. observatory.

Botanical society of Edinburgh.

Geological society.

Scottish meteorological society.

Royal physical society.

Royal Society.

Erfurt. K. Akademie gemeinnutziger Wissenschaften.
Erlangen. Physikalisch-medizinische Societät.

INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 129

Firenze. R. Istituto di studi superiori pratici e di perfezionamento.

R. Osservatorio meteorico del museo di Firenze.

Osservatorio Ximeniano dei PP. Scolopi.

Societä entomologica Italiana.

• R. Stazione di entomologia agraria.

Fiagstatt', Arizona. Lowell observatory.

Frankfurt a. M. Senckenbergische naturforschende Gesellschaft.

Freibiirg i. Br. Naturforscbende Gesellschaft.

Geneve. Institut national genevois.

Observatoire.

Société botanique.

Société de pbysique et d'histoire naturelie.

Genova. Societä Ligustica di scienze naturali e geograficlie.
Giesseu. Oberhessiscbe Gesellschaft fur Natur- und Heilkunde.
Glasgow. Geological society.

Philosophical society.

Glossop. Howard estate observatory of the Manchester university.

Meteorological department.
Granada. Observatorio meteorolögico de Cartuja.
Granville. Denison university.

's-Gravenliage. Ministerie van binnenlandsche Zaaken.
Graz. Naturwissenschaftlicher Verein fiir Steiermark.
Greenwich. Royal observatory.
Greifswald. Universitäts-P>ibliothek.

Naturwissenschaftlicher Verein f. Neuvorpomnieru u. Riigen.

Groningen. Astronomical laboratory.

Rijksuniversiteit.

Guelph, Ont. Entomological society.
Göttingen. K. Gesellschaft d. Wissenschaften.
Habana. Biblioteca Nacional.

• Observatorio meteorolögico, magnetico y seismico del colegio de

Belén de la compania de Jesiis.

Universidad.

Halifax. Nova Scotian institute of science.

Halle a. S. K. Leopoldinisch-Carolinische Deutsche Akademie der
Naturforscher.

Naturwissenschaftlicher Verein fiir Sachsen u. Thiiringen.

Hamburg. Hauptstation fiir Erdbebenforschung am physikalischen
Staatslaboratorium.

Naturhistorisches Museum.

K. Deutsche Seewarte.

Botauische Staatsinstitute.

Hanau. Wetterauische Gesellschaft fur die gesamte Naturkunde.

Harlem. Koloniaal Museum.

— — Hollandsche Maatschappij der Wetenschappen.

Musée Teyler.

Havre. Société Havraise d'études diverses.

Heidelberg. Astrophysikal. Institut Königstuhl-Heidelberg.

Grossherzogl. Sternwarte.

* Vetenskapsakademiens Årsbok. 9. 1911. ■ 9

130 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Heidelberg. Grossherzogl. Uuiversitäts-Bibliothek.
Helder. Nederl. Dierkundige Vereeuiging.
Helsiiig^fors. Academia scieutiarum Fennica.

Statistiska Centralbyrån.

Geografiska föreningen.

Institut météorologique central.

Societas pro fauna et flora fennica.

Société Finno-Ougrienne.

Finska vetenskaps-societeten.

K. Alexanders-universitetet.

Heiiclaye. (France.) Observatoire Antoine d*Abbadie.
Horta (A^ores). Observatoire météorologique.
Ilidiaiiapolis. Indiana academy of science.
Innsbruck. Ferdinaudeum fur Tirol uud Vorarlberg.

Meteorologisches Observatoriuni der Universität.

Itliaca. Cornell university library.

Jekaterinbiirg;. Société Ouralienne d'amateurs des sciences uaturelles.

Jekaterinoslav. [Högre Bergsskolan.]

Jeiia. Medizinisch-naturwissenschaftliche Gesellschaft.

Johannesburg. Transvaal observatory.

Transvaal nieteorological department.

Kairo. Société entomologique d'Égypte.

Karlsruhe. Grossb. teclmische Hochschule »Fridericiana».

~ — Naturwissenscbaftliclier Verein.

Zentralbureau f. Meteorologie und Hydrographie.

Kassel. Verein filr Xaturkuude.

Kazan. Observatoire Eugelhardt de Tuniversité Impériale.

— - — Société pliysico-matbématique.

K. Universität.

Kew. Royal botanic gardens.

Kharkow. Société des naturalistes ä Tuniversité.

^ Société des sciences physico-chimiques.

Université Impériale.

Kiel. Kommission zur wissenscliaftlichen Untersucbung der deutschen

Meere.

Sternwarte.

K. Universität.

Naturwissensch. Verein fiir Scbleswig-Holstein.

Kiew. Observatoire météorologique de Tuniversité.

— Société des naturalistes.

Kjöbenhavn. Det store Kongel. Bibliotlick.

• Carlsberg-Laboratoriet.

Commissionen for Ledeisen af de geologiske og geographiske

Undersögelser i Grönland.

Conseil permanent pour Texploration de la mer.

Direktionen for Carlsbergfondet.

Botanisk Förening.

Entomologisk Förening.

Dansk geologisk Förening.

INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 131

KjÖbeuliaTll. Xaturhistorisk Foreuiiig.

Generalstabens topografiske Afdeling.

Den danske Gradmaaling.

Det danske nieteorologiske Institut.

Kommissionen for Havuudersögelser.

Den polytekniske Ltereanstalt.

Zoologisk Museum.

K. danske Yideuskabernes Selskab.

Danmarks geologiske Undersögelse.

Kolozsvär (Klausenburg). Siebenbilrgischer Museumverein.

Krakail. Akådemie der Wissenschaften.

— — K. k. Sternwarte.

Kristiania. Det norske meteorologiske Institut.

Norges geogratiske Opmaaling.

K. Uuiversitets-Bibliotheket.

Universitets-Observatorium.

Videnskabsselskabet.

Kyoto. College of science and engineering.

La Platå. Direcciön general de estadistica de la provincia de Bueuos Aires.

Museo.

Lausaniie. Société Vaudoise des sciences uaturelles.
Lawrence. University of Kansas.
Leeds. Yorkshire geological and polytechnic. society.
Leiden. Xederlandsch botaniscli Vereeniging.

Rijks-Herbarium.

Xederlandsch botanisch Vereeniging.

Leipzig. K. Sächsisohe Gesellschaft der Wissenschaften.

Fiirstl. Jablonowski'sche Gesellschaft.

Naturforschende Gesellschaft.

Universität.

Verein fiir Erdkunde.

Lemberg (Léopol). Société Polonaise pour Tavancement des sciences.

Leon. (Mexico.) Observatorio meteorolögico.

Le Puy (Haute-Loire). Société d'agriculture, sciences, arts et com-

merce.
Liége. Société géologique de Belgic^ue.

Société Eoyale des sciences.

liille. Société géologique du Nord.

Lima. Cuerpo de Ingenieros de minas del Peru.

Lincoln. University of Nebraska.

Lindenberg. K. Preuss. aeronautisches Observatorium.

Linz. Museum Francisco-Carolinum.

Lisboa. Observatorio do Infante D. Luiz.

Liverpool. Biological society.

London. British association for the advancemeut of science.

Geologists' association.

North sea fisheries investigation committee.

British South Africa company.

— • — Institution of electrical engineers.

132 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

London. The Motor union of Great Britaiu & Ireland.

British Museum of natural liistoiy.

Solar physics observatory (Solar physics committee).

Meteorological office.

Nautical almanac office.

Royal society.

Royal astrouomical society.

Chemical society.

Entomological society.

— - — Geological society.

Linnean society.

R. meteorological society..

R. microscopical society.

Swedenborg society.

Zoological society.

Louvain. Université catholique.

Liibeck. Geographische Gesellschaft und Xaturhistorisches Museum.

Luxenibnrg;. Institut Grand-Ducal.

SociOté des naturalistes Luxembourgeois.

Lyon. Académie des sciences, belles-lettres et arts.

Société d'agriculture, sciences et industrie.

Société Linuéenne.

Madison. Wisconsin academy of sciences, arts, and letters.

Madras. Kodaikänal solar physics observatory.

3Iadrid. R. Academia de ciencias exactas, fisicas y naturales.

Instituto central meteorolögico.

Observatorio.

Magdeburg'. Museum fur Natur- und Heimatkunde.
Manchester. Conchological society of Great Britaiu and Ireland.

Literary and i)hilosophical society.

Manila. Bureau of science of tlie government of the Philippine Islands.
— — Philippine Weather bureau.

Coast and geodetic survey of the Philippine Islands.

Marburg. Gesellschaft zur Beförderung der gesammten Naturwissen-

schaften.
Marseille. Commission de météorologie du departem. des Bouches-

du-Rliöue.
Manritius. Royal Altred observatory.
Melbonrne. Commoravealth bureau of meteorology.

Department of trade and custöms.

National Museum.

Royal society of Victoria.

Mérida. Secciön meteorolögica del Estado de Yucatan.
Mexico. Instituto geolögico de Mexico.

Instituto médico nacional.

Observatorio meteorolögico central de Mexico.

Secretaria de communicaciones y obras publicas.

Sociedad cientifica »Antonio Alzate».

Middelbnri;. Zeeuwsch Genootschap der Wetenschappeu.

INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA TUBLIKATIONER. 133

Milano. R. Istituto Lombaido di scienze e lettere.

— — R. Osservatorio astrouomico di Brera.

■ Museo civico di storia naturale e Societä Italiaiia di scienze

naturali.
Mileto (Calabria). Osservatorio »Morabito» iiel Seminario.
Miiliieapolis. Geological and natural liistory survey of Minnesota.
Miziisaua. International latitude observatory.
Monaco. Musée océanoyrapliique.

Moncalieri. Osservatorio meteorologico del K. Collegio Carlo Alberto.
Moiitevideo. Museo nacional.

— ■ — Instituto nacional fisico-cliniatolögico.
Montpellier. Académie des sciences et lettres.

Morelia (Mexico). Secciön meteorologico del estado de Michoacau.

Moskva. Kaiserliclie Ingenieur-Hochschule.

Société Imp. des amis des sciences naturellcs. d'antbropol. et

d"ethnographie.

Société Imp. des naturalistes.

Moimt Hamilton, Cal. Lick observatory.

Mount WeJitlier, Va. Observatory.

Mount Wilson, Cal. Solar observatory of the Carnegie Institute of

Washington.
Miinclien. K. Bayerische Akademie der Wissenschaften.

K. Meteorologische Centralstation.

Bayerische botanische Gesellschaft zur Erforschung der hei-

mischen Flora.

Ornithologische Gesellschaft in Bayern.

Technische Hochschule.

Erdmagnetisches Observatorium und Erdbebenliauptstation bei der

Königl. Sternwarte.

Zoologische Staatssammlung.

Nancy. Académie de Stanislas.

Société des sciences.

Nantes. Société des sciences naturelles de Touest de la Francc.
Napoli. Accademia Pontaniana.

Accademia delle scienze fisiche e matematiche.

R. Istituto d'incoraggiamento.

Museo zoologico della R. Universitä.

Nencliätel. Observatoire cantonal.

Société des sciences naturelies.

Newcastle-upon-Tyne. Natural history society of Northuniberlaud,

Durham, and Newcastle-upon-Tyne.
New Haven. Connecticut academy of arts and sciences.

Astronomical observatory of Yale university.

New York. Academy of sciences.

Botanical garden.

American institute of mining engineers.

Public library.

American museum of natural history.

Observatoiy of Columbia university.

134 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

New York. Meteorological observatory of the departm. of parcs.

American mathematical society.

Nicosia (Cypern). The Cyprus natural liistory society.
Nijiii-Oltchedaef (Podolie). Station météorologique du comte Iracly

Morcoff.
Nizbor (Bölimen). Astrophysikalisches Observatorium.
Norman, Okla. The state university of Oklahoma.
Niiriiberg'. Naturhistorische Gesellschaft.
Oaxaca. (Mexico.) Observatorio meteorolögico central del estado de

Oaxaca.
Oberliii, Oliio. College library.
Odessa. Observatoire météorologique et maguétique de runiversité

Impériale.
OfFeiibacli. Yerein fiir Xaturkunde.

Ona (Spanien). Observatorio del colegio de la compania de Jesus.
Ottawa. Field-uaturalists* club.

Department of mines.

-^ — Department of agriculture. Central experimental farm.

Meteorological service of Canada.

— — Royal Society of Canada.

Geological survey of Canada.

Oxford. University observatory.

Padova. Accademia scientifica Yeneto-Trentino-Istriana.
■ — — Ossei"vatorio astronomico della R. Universitå.
Palermo. R. Accademia di scienze, lettere e belle arti.

Circolo matematico.

Istituto botanico.

Societä di scienze naturali ed economiche.

Para. Museu Goeldi de historia natural e ethnographia.
Paris. Académie des sciences.

Bureau central météorologique.

Bureau des longitudes.

— — Comité International des poids et mesures.

Comité des travaux historiques et scientitiques.

École polytechnique.

École des hautes études.

Institut de Frauce.

Ministére de Tinstruction publique et des beaux-arts.

Museum d'histoire naturelle.

Observatoire de Paris.

Observatoire de Montsouris.

Société astronomique de France.

Société botanique de France.

Société d'encouragement pour Tindustrie natiouale.

Société entomologique de France.

Société de géograiihie.

Société géologique de France.

Société météorologique de France.

Société i)liilomatique.

INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 135

Ptiris. Société zoologique de France.

Perpiguaii. Observatoire météorologique et maguétique.

Pertli (West Austr.). Observatory.

Philadelpliia. Academy of uatural sciences.

American entomological society.

■ Geographical society.

American pliilosopliical society.

Pietermaritzbiirg:. Xatal government museum.

Pisa. Societä Toscaua di scienze naturali.

Pittsburgh. Carnegie Institute.

Plymoutli. Mariue biological association.

Pola. Hydrograpbisches Amt der k. u. k. Kriegs-Mariue.

Poiiipei. Osservatorio Pio X in valle di Pompei.

Poiita Delgada (Agores). Observatoire météorologique.

Portici. Laboratorio di zoologia generale e agraria deUa scuola

superiore d'agricoltura.
Portland, Maine. Society of uatural history.
Porto. Acadeniia polyteclmica.

Observatorio meteorologico da »Princeza Dona Amelia».

Potsdam. Centralbureau der internationalen Erdmessung.

K. Preuss. geodätisches Institut.

Astropbysikaliscbes Observatorium.

Prag. Ceskä Akademie cisai"e Frantiska Josefa.

[Bölimiscbe cbemiscbe Gesellscbaft fiir Naturwissenscliaften und

Gewerbe.]

Böhmische Gesellscbaft der \Yissenscliaften.

Museum krälovstvi Ceského.

Societas entomologica Bobemise.

K. k. Sternwarte.

Deutscber naturwissenscb.-medizinischer Verein fiir Böhmen

»Lotos».
Presburg. Yerein fiir Natur- und Heilkunde.
Pretoria. Transvaal museum.
Pulkova. Observatoire central Nicolas.
Pusa (India). Agricultural research institute.
Kennes. Bibliotbéque universitaire.
Rio de Janeiro. Bibliotbeca nacional.

Observatorio.

Riposto. Osservatorio meteorologico del R. Istituto nautico.
Ronia. R. Accademia dei Lincei.

Pontificia Accademia dei uuovi Lincei.

R. Comitato geologico d'Itaiia.

R. Osservatorio astrouomico del collegio Romano.

Societä aeronautica Italiana.

Societä degli agricolturi Italiani.

— Societä geologica Italiana.

Societä Italiana per il progresso delle scienze.

Ufficio centrale di meteorologia e di geodinamica.

Rostocli. Grossberzogl. Universität.

136 VETENSKAPSAKADEMTENS ÅRSBOK. 1911.

Kotliaiiisted. Experiment station Harpenden.

Rotterdam. Bataafsch genootschap der proefondervindelijke wijsbe-

geerte.

Nederlandsche entomologische Vereeniging.

Saiiit Louis. Missouri botanical garden.
Salatig:a (Javaj. Algeraeen-Proefstation.
San Feriiaiido. Instituto y observatorio de marina.
San Francisco. California academy of sciences.

• Astrouomical society of the Pacific.

Sankt Petersburg. Académie Imp. des sciences.

[Administration générale d"hydrographie.]

Comité géologique.

[Russische astronomische Gesellschaft.]

Russisch-Kaiserliche mineralog. Gesellschaft.

Institut Impérial de médecine expérimentale.

Laboratoire biologique.

Musée botanique de TAcadémie Impériale des sciences.

Musée géologique Pierre le Grand prés TAcadémie Impériale des

sciences.

Musée zoologique de FAcad. Imp. des sciences.

Observatoire physique central Nicolas.

Societas entomologica Rossica.

Société Imp. Russe de géograpliie.

K. Universität.

San Salvador. Observatorio meteorolögico y astronömico.

Santiago de Chile. Museo nacional.

— - — Observatorio astronömico.

Säo Paulo. Commissäo geographica e geologica.

— — Secretaria da agricultura, commercio e obras publicas. Sec^äo

meteorologica.

Sociedade scientifica.

Sarajevo. Bosniscli-Hercegovinische Landesregierung.

Sarawak (Bomeo). Museum.

Sofia. Institut météorologique central de Bulgarie.

Soutliport. Fernley meteorological observatory.

Springfield, Mass. Museum of natural history.

Stavanger. Museum.

Stettin. Entomologischer Yerein.

Stonjiiurst. College observatory.

Strassburg. Kais. Hauptstation fiir Erdbebenforsclmng.

Internationale Kommission fiir wissenschaftliche Luftscliiffahrt.

Meteorologische Landesdienst in Elsass-Lothringen.

K. Universität.

Geologische Landesuntersuchung von Elsass-Lothringen.

Stuttgart. Verein fur vaterländische Xaturkunde in Wiirttemberg.

Verein Naturschutzpark.

K. Wiirtt. meteorol. Zentralstation.

Sydney. Australasian association for the advancement of science.
Department of fisheries.

INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 137

Sydney. Department of niiiies and agriculture.

Botanic gardens and goverunient domains.

— — Australian museum.

Linnean society of New South Wales.

Geological survey of New South Wales.

Tacubaya. Observatorio astronöniico nacional.

Tascllkeut. Observatoire astronomique et physique.

Tedtliiigtoii. The National physical laboratory. Ubservatorydepartment,

Tegueigalpa. Archivio y Bibliotheca nacional de Honduras.

Universidad.

Tiflis. Kaukasisches Museum.

Tiflisser physikalisches Observatorium.

Tokyo. Earthquake investigation committee.

Medizinische Fakultät der Kaiserl. Japan. UniversitiU.

Observatoire astronomique.

Central meteorological observatory of Japan.

Geographical society.

Mathematico-physical society at the Imp. Univ.

■ Meteorological society of Japan.

Imp. geological survey of Japan.

Imp. university. College of agriculture.

Imp. university. College of science.

Topeka. Kansas academy of science.

— ■ — The university geological survey of Kansas.

ToriilO. R. Accademia delle scienze.

R. Musei di zoologia ed anatomia comparata.

R. Osservatorio astronomico.

Socictä meteorologica Italiana.

Toroiito. Canadian institute.

R. astronomical society of Canada.

Entomological society of Ontario.

Tortosa. Observatorio del Ebro.

Toulouse. Académie des sciences, inscriptions et belles-lettres.

Commission météorologique du départem. de la Haute-Garonue.

Observatoire astronomi(iue.

Trieste. Osservatorio marittimo.

Tromsö. Museum.

Troiidhjeiu. Det K. Norske Videnskabers Selskab.

Troyes. Société académique d'agriculture des sciences, arts et belles-
lettres.

Tiibiii^eii. K. Universitäts-Bibliothek.

Tuffs College.

Urbana. State geological survey.

University of Illinois observatory.

Utrecht. Provinciaal Utrechtsch Genootschap van Kunsten en We-
tenschappen.

K. Nederlandsch meteorologisch lustituut.

Physiologisch Laboratorium der Utrechtsche Hoogeschool.

Observatoire astronomique.

138 VETENSKArSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Talparaiso. Servicio meteorolojico.

Veroiia. Accademia cragricoltura, scienze, lettere, arti e commercio.

Warscliaii. Bureau météorologique du musée d'industrie et d'agri-

culture.

■ Société scientifique.

— — [Matematisk-fysiska sällskapet.]

K. Uiiiversitäts-Sternwarte.

Washi II arton. National academy of sciences.

■ Bureau of american etlmology.

■ U. S. Weather bureau.

U. S. Department of agriculture.

Department of commerce and labor. — Bureau of fisheries.

Department of commerce and labor. — Bureau of standards.

Carnegie institution.

Smithsonian institution.

Library of congress.

U. S. National museum.

-^ U. S. Naval observatory.

• Nautical Almanac office.

Hydrograpliic office.

• Biological society.

Philosophical society.

U. S. Coast and Geodetic survey.

U. S. Geological survey.

Wellington. New Zealand institute.

West Point, N. Y. Military academy.

Wien. K. Akademie der Wissenschaften.

— — Erdbeben-Kommissiou d. K. Akademie der Wissenschaften.

K. k. Zoologiscb-botanische Gesellschaft.

K. k. Naturhistorisches Hofmuseum.

Österreichisclie Kommission fiir die Internationale Erdmessung.

K. k. geologische Reichsanstalt.

v. Kuflfner'sche Sternwarte.

Verein zur Verbreitung naturwissenschaftlicher Kenntnisse.

Naturwissenschaftlicher Yerein an der Universität.

K. k. Zentral-Anstalt fiir Meteorologie und Geodynamik.

K. k. Hydrographisches Zentralbureau.

Wiesbaden. Nassauischer Yerein fiir Naturkunde.
Wurzbnrs;. Physikalisch-medicinische Gesellschaft.
Zacatecas. (Mexico.) Observatorio astronömico-meteorolögico.
Zi-ka-wei. (Chine.) Observatoire magnétique, météorologique et sis-

mologique.
Zuricli. Schweizerische meteorologische Central-Anstalt.

Schweizerische botanische Gesellschaft.

Naturforschende Gesellschaft.

Schweizerische geodätische Kommission.

Botanischer Garten und Botanisches Museum der Universität.

Universität s-Bibliothek.

INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 139

Tidskrifter.

Acta Mathematica. Zeitschrift herausgeg. von G. Mittag-Lefrier. Sthlin.
4:o.

Fauna och Flora. Populär tidskrift för biologi. Utg. af E. Lönnberg.
Uppsala. 8:0.

Fiskeritidskrift. Svensk. Utg. Tli. Ekman. Upps. S:o.

Järnbanebladet. Tidning fin- Sveriges, Norges och I)anmarks järnba-
nor. Redaktör: G. Welin. Sthlm. Fol.

Kalender el. almanack för svenskarna i Ryssland. Reval. 12:o.

Motor-Tidning. Sv. Kungl. xiutomobil-Klubbens och Sv. Aerouautiska
sällskapets officiella organ. Redaktör: O. E. Lundholm.
Sthlm. 4:0.

Sten och Cement. Svensk tidskrift för praktisk geologi. Utg. E.
Svedmark. Sthlm. 4:o.

Rätt, Djurens. Organ tör Nordiska samfundet. Utg. Elna Tenow, f.
Ros. Sthlm. 8:0.

Tidskrift, Svensk Farmaceutisk. Red. och utg. T. Delphin. Sthlm. 8:0.

Tidskrift, Svenska Jägarförbundets Nya. Red. G. C':son Lewenhaupt.
Sthlm. 8:0.

Tidskrift, Svensk kemisk, utg. af A. G. Ekstrand. Sthlm. 8:0.

Trädgården, Rlustr. tidskrift för trädgårdsskötsel. Utgifven af: Stock-
holms Gartnersällskap och Svenska Trädgårdsföreningen. Re-
daktion: Th. AVulff, A. Pihl. G. Lind, F. Liljewall. Sthlm.
4:0.

Veterinärtidskrift, Svensk, utg. af J. Yennerholm. Sthlm. 8:0.

Abhandlungen, Astronomische, herausgeg. v. H. Kobold. Kiel. 4;o.

Annali di botanica, pubbl. da R. Pirotta. Roma. 8:0.

Biicherfreund, Naturwissenschaftlicher, Herausgeg. von O. Schönhuth
Nachf. Miinch. 8:0.

Engineer, The illuminating. The journal of scientific illumination. Ed.
by L. Gäster. London. 8:0.

Feuille, La, des Jeunes Naturalistes. publ. par A. DoUfus. Paris. 8:0.

Geologe, Der. Ankunftsblatt fur Geologen und Mineralogen, zugleich
Nachtrag und Ergänzung zum Geologen-Kalender. Lpz. 8:0.
Sk. af Prof. A. G. Nathorst.

Giornale di geologia pratica, pubbl. da P. Yiuassa de Regny & G.
Rovereto. Catania. 8:0.

Herbarium. Organ zur Förderung des Austausches wisseuschaftl. Exsic-
catensammlungen. Lpz, 8:0.

Instructor, El. Publicacion mensual cientifica, literaria y de filologia.
Ed. J. Diaz de Leon. Aguascalientes (Mexico). 8:0.

lon, A journal of electronics, atomistics, ionology, radioactivity and
raumchemistry. Edited by C. H. Walter. Lond. 8:0.

Katalog und Ephemeriden veränderlicher Sterne. You E. Hartwig. Lpz.
8:0.

Lapok, Magyar botanikai. Hrsg. Ä. Degen. Budapest. 8:0.

Luonnon Ystävä Yleistajuinen luonnontieteellinen aikakauslehti. [Natur-
vännen. AUmänfattligt naturvetenskapligt periodiskt blad.] [Ut-

140 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

gifvare:] J. A. Wecksell. Helsingissä. 8:0. Sk. af Prof.
E. Lönnberg.

Magazine, Symon"s nionthly meteorological. Lond. 8:0.

Mitteilungen, Astronomische, gegrundet von R. "Wolf, herausgeg. von
A. Wolfer. Ziiricli. 8:0.

National-Bibliothek, Deutsche entomologische. Rundschau im Gebiete
der Insektenkunde mit besonderer Beriicksiclitigung der Lite-
ratur. Redaktion C. Scliaufuss und S. Schenkling. Herausgeg.
vom »Deutschen EntomologischenNational-Museum». Berl. 4:o.

New Church Life. Devoted to the teachings revealed through Em.
Swedenborg. Bryn Athyn, Pa. 8:0. Sk. af Acad. of the
New Church, Bryn Atliyn.

Philosophy, Tlie New. A quarterly magazine devoted to the interests
of the Swedenborg Scientific Association. Bryn Athyn, Pa.
8:0. Sk. af Acad. of tlie New Church, Bryn Athyn.

Pronösticos, Los, de Sfeijoon. Revista meteorolögica quincenal. Valen-
cia. 4:0.

Revista de cliimica pura e applicada. Publicacao mensal fundada [por]
A. J. Ferreira da Silva, A. d' Aguiar e J. Pereira Salgado
coma coHaboracao do A. Macliado, A. Bazto, . . . Porto. 8:0.
Sk. af Prof. A. J. Ferreira da Silva.

Rivista Italiana di paleontologia. Red. P. Vinassa di Regny. Pe-
rugia. 8:0.

Stahl und Eisen, Zeitscln-ift tur das deutsche Eisenhiittenwesen. Zeit-
schriftenschau. Dusseldorf. 4:o.

BÖCKER SKÄNKTA AF ENSKILDA PERSONER. 141

Bilaga U.'

Naturforskaremötet, 15:de Skandinaviska, i Stockholm 1898. 14
st. konvolut inneliållaude handlingar, protokoll, m. m. rörande
nämnda möte. Sk. af Styrelsen för 15:de Skand. Naturf.
mötet genom Prof. S. Jolin.

Andersson, L. G., tjber einige der Hylambates-Formen Kameruns.
Wiesbaden 1900. 8:o.

A new species of Hemidactylus from Harrar, Abyssinia.

Wiesbaden 1910. 8:o.

Arrhenius, S., L'e'volution des niondes. Traduction fran9aise de
T. Seyrig. Paris 1910. 8:o.

The life of the universe as conceived by nian from the earliest

ages to the present time. Tiansl. by H. Borns. Vol. 1 — 2.
Lond. & New York 1909. 8:o.

Theories of chemistry being lectures delivei'ed at the uuiver-

sity of California in Berkeley. Edited by T. Slater Price.
Lond., New York, . . . 1907. 8;o.

— - — Obrazovanie mirov. RazrSsennyj avtoroni perevod s nemes-
kago pod redakciej K. D. Pokrovskago. [Världarnas utveck-
ling. Med författarens tillåtelse öfversatt från tyska språket
under redaktion af K. D. Pokrovskij.] Odessa 1908. 8:o.

— — Die Vorstellung vora Weltgebäude im Wandel der Zeiten. —
Das Werden der Welten. Neue Folge. Aus dem Schwe-
dischen libers. von L. Bamberger. Lpz. 1908. 8:o.

Das Werden der Welten. Aus dem Schwedischen iibers. von

L. Bamberger. Lpz. 1908. 8:0.

Worlds in the making. The evolution of the universe. Transl.

by H. Borns. New York & Lond. 1908. 8:o.

Bergstrand, O., Sur le calcul de la réfraction diiférentielle en
distance et en angle de position. Ups. 1909. 4:o.

Bergström, E., k Fries, Th., Anteckningar till karta öfver
renbetesmarkerna ofvan barrskogsgränsen inom Karesuando
och Jukkasjärvi norr om Torneträsk. Upps. 1909. 8:o. Sk.
af Prof. E. Lönnberg.

Berzelius, J. J. Tvänne originalbref från J. J. Berzelius till Berr
Edvard Nonnen, daterade Stockli. d. 14 juli 1837 och 27
sept. 1841. 4:o. Sk. af adressatens dotter, Fröken E. E.
Nonnen.

Bohlin, K., On the Galactic system with regard to its structure,
origin, and relations in space. Upps. k Sthlm 1909. 4:o.

■ Qu'est-ce que la voie lactée? Bologna 1910. 8:o.

* Då gifvaren ej särskildt iir nämnd, är boken skänkt af förf. 1. atg

142 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Boman, E., Groupes de tiiniulns préhispaniques dans la vallée de
Lerma (République Argeiitine). Paris 1904. 8:o.

Deux Stipa de rAmérique du Sad développant de Tacide cyan-

liydrique. Paris 1905. 8:o.

Brefsamliiig rörande silkesodlingen i Sverige under åren 1831,
1835, 1838—1846. 4 bd. 8:o. Sk. af Kommunalordfö-
randen i Örgryte, Herr G. H. Jacobsson.

Ekliolm, N., Om lufttryckets ändringar och därmed sammanhän-
gande företeelser. Sthlm 1909. 8:o.

Enaiider, S. J., Salices Scandinaviae exsiccatse. Fasc. 3. Upps.
1010. 8:o.

Ergfebnisse, Wissenschaftliche, der schwedischen zoologischen Expe-
dition nach dem Kilimandjaro, dera Meru und den umge-
benden Massaisteppen Deutsch-Ostafrikas 1905 — 1906 unter
Leituiig von Y. Sjöstedt. Sthlm, 4:o.

7. Coleoptera. 15. Grouvelle, A., Clavicornes. 1909.

16. von Schönfeldt, H.. Brenthidse. 1909.

17. Boileau, H.^ Lucanidse. 1909.

18. Kolbe^ B., Scarabaeidae: Troginai, Melo-
lonthin8e,Eutelinpe,Dynastin0e,Trichiin0e,
Valginte und Cetoniinae. 1910.

19. Gehiei), H., Tenebrionid?e. 1910.
2 0. Horn, W., Cicindelidae. 1910.

2 1. Aurivillius, Chr., Curculionidse. 1910.

8. Hymeuoptera. 6 — 8. Cameron, P., Vespidse, Fossores and

Chrysididae. 1910.

9. Aurivillius, Ghr., Lepidoptera. 1910.
10. Diptera. 3. Speiser, P., Conopidse. 1909.

4. Speiser, P., Orthorhapha: Nematocera^ Brachy-
cera. 1909—1910.

5. Speiser, P., Cyclorhapha. 1910.

12. Hemiptera. 4. Poppiiis, B., Miridse, Anthocoridge, Ter-
matophylidae, [Nlicrophysidfe und Nabidse.
1910.

5. Ä^orräi//, (?,, Tingitidae und Aradidse. 1910.

6. Schouteäen, H., Pentatomidse. 1910.

7. Jacohi, A., Homoptera. 1910.

8. Enderlein, G., Psyllid?e. 1910.

19. Attems, C, Myriopoda. 19(j9.

20. Arachnoidea. 4. Sörensen, W., Opiliones. 1910.

5. Hansen, H. J., Tartarides. 1910.

21. Crustacea. 1. Sjöstedt, Y., Decapoda. 1910.

2. Budde-Lund, G., Isopoda. 1910.

22. Vermes. 3. Leiper, B. T., Nematodes. 1909.

4. Camerano, L., Gordiidse. 1910.

5. Johansson, L., Hirndinea. 1910.
Sk. af P. Palmquists Aktiebolag.

Eriksson, Jak., Landtbruksväxternas svampsjukdomar. Sthlm 1910.
8:0.

BÖCKER SKÄNKTA AF ENSKILDA PERSONER. 143

Euler, H., Allgenieine Cliemie der Enzyme. AViesbaden 1910. 8:0.
Fellmail, I., Handlingar och uppsatser angående Finska Lappmar-
ken och lapparne samlade och utgifna i anslutning till Jacob

Fellmans »Anteckningar under min vistelse i Lappmarken».

1. Helsingf. 1910. 8:0.
Hasselgreil, H., Gotlands däggdjur, reptilier och amtibier. En

framställning af deras förekomst och drag ur deras biologi

samt tankar om deras ursprung. 2:a öfversedda och tillökade

uppl. Upps. & Sthlm 1910. 8:0.
Hjelt, O. E. A., Det finska universitetets disputations- och pro-
gram-litteratur under åren 1828 — ^1908 systematiskt ordnad.

Helsingf. 1909. 8:0.
Holst, N. O., Le terrain primitif. Sthlm 1910. 8:0.
■ A fevv words concerning Svvedish highland geology. [Sthlm

1910.] 8:0.
Ullltll, J. M., Förteckning öfver svensk botanisk litteratur, sam-
manställd för åren 1907 och 1908 (jämte tillägg för 1907).

Sthlm 1908—09. 8:0.
Hägg, II., iJber relikte und fossile nördliche Binnenmollusken in

Schweden. Upps. 1910. 8:0.
Postglaziales Klima-Optimum im siidlichen Sudamerika. Sthlm

1910. 4:o.
Några ord om det postglaciala klimatoptimet vid Sveriges

västkust. Förberedande meddelande. Sthlm 1910, 8:0.
Höganäs. Minnesblad till Höganäs 100-ärs-jubileum, 1797 — 1897,

samlade af H, A. Muellei'. Helsingborg 1897. 4:o, Sk. af

f. d. Assistenten Herr G. Lindström.
Jäderliolm, E., Einige Beiträge zur Kenntniss der transkauka-

sischen Moosflora, Dresden 1902. 8:0.

tJber einige nordische Hydroiden. Lpz. 1907. 8:0.

Hydroiden aus autarktischen und subantarktischen Meeren gesam-

melt von der Schvvedischen Siidpolarexpedition. Sthlm 1905,

4:o.
Die Hydroiden des Sibirischen Eismeeres, gesammelt von der

EussischenPolar-Expedition ] 900— 1903. S. Peterb. 1908. 4:o.
— — Mitteilnugen uber einige von der Schwedischeu AntarcticExpe-

dition 1901 — 1903 gesammelte Hydroiden. Paris 1904. 8:0.
Anatomiska studier öfver sydamerikanska Peperomier. Akad.

afh. Upps. 1898. 8:0,
Jägerskiöld, L. A., Results of the Swedish zoological expedition

to Egypt and the White Nile 1901, under the direction of

L. A. Jägerskiöld. P. 2. Upps. 1909. 8:0.
Kalm, P. Pehr Kalms resa till Xorra Amerika, å nyo utgifven af

Fr. Elfving och G. Schauman. D, 2. Helsingf. 1910. 8:0. Sk.

af Sv. Litteratursällsk. i Finland genom G. Schauman.
Klasoil, P. Festskrift tillägnad Peter Klason på hans sextioårsdag

af lärjungar. Sthlm 1910. 8:0.

Emil Cristian Hansen. Minnesteckning. Sthlm 1909. 8:0,

Kemiskt tekniska undersökningar rörande Sveriges industri-

144 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

ellt viktigaste träslag-. I\Ied statsunderstöd utgifna. 1.

Sthlni 1909. 8:0.
Klintberg, M., Några anteckningar om Gotland i verkligheten

ocli Gotland i skritt. Stiilin 1909. 8:o.
■ Katalog öfver Visby högre allmänna läroverks etnografiska

samling. Visby 189o. 8;o.
Krok, Th. O. B. N,, A.' AliiKiuist. S., Svensk flora för skolor.

]2:e uppl. 1. Sthlm 1910. 8:o.
Leche, W., Den morfologiska betydelsen af fjärde molaren hos

människan. Föredrag. (Autoreferat.) U. o. 1909. 8:o.
Die Chorda dorsalis im Schädel erwacbsener Säugetiere. Jena

1906. 8:o.
Liljeström, A. O., Ljusbågen som källa för elektriska svängnin-
gar. Studier till en fysikalisk teori. Diss. Sthlm. Upps.

1908. 8:0.
Lindman, C. A. M., Ergologie, ein vorgeschlagener neuer Name

fur Delpiao's »Biologie». Erlangen 1910. 8:o.
-^ Poa remota Forselies, eine vviederherzustellende europäische

Art. Lpz. 1909. 8:o.
Linné, C. TOn. Memorials of Linnseus. A collection of portraits,

manuscripts, specimens and books exhibited to commemorate

the bicentenary of lus birtli [in the British Museum (Natural

History)Londoii]. Lond. 1907. 8:o. Sk. af Prof. Hj. Thoel.
Lundegärdh, H., Ein Beitrag zur Kritik zweier Vererbuugshypo-

thesen. Uber Protoplasmastrukturen in den Wnrzelmeris-

temzellen von Vieia faba. Lpz. 1910. 8:o.
tJber Kernteilung in den Wurzelspitzen von AUium cepa nnd

Vicia faba. Sthlm. 1910. 8:o.
Lönnberg:, E., Ein Exemplar von Tremarctos ornatus aus Venezu-
ela. Lpz. 1910. 8:o.
The British Eoe-deer (Capreolus capreolus Thotti), a prelimiuary

diagnosis. Lond. 1910. 8:o.

• On the variation of the Sea-Elephants. Jjond. 1910. 8:o.

Manuskript. En samling manuskript och tryck från 1600-talet.

1 bd. 4:o, Sk. af Lektor M. Klintberg, Visby.
Nathorst, A. G., Beiträge zur Geologie der Bären-Insel, Spitz-

bergeus nnd des König-Karl-Landes. Upps. 1910. 8:o.

Carl von Linné as a geologist. Wash. 1909. 8:o.

Les dépots mésozoiques précrétacés de la Scanie. Sthlm.

1910. 8:0.
Ein besonders instruktives Exemplar unter den Medusenab-

driicken aus dem Kambrischen Sandstein bei Lugnas. Sthlm

1910. 8:o.
Spätglaciale SUsswasserablagerungen mit arktischen Pflanzen-

resten in Schonen. Sthlm 1910. 8:o.
Sur la valeur des fiores fossiles des regions arctiques comme

preuve des climats géologiques. Sthlm 1910. 8:o.
Nerman, G., Betraktelser angående Mälarens vattenförhållanden

och deras ordnande. Upps. 1910. 8:o.

BÖCKER SKÄNKTA AF ENSKILDA PERSONER. 145

Nermaii, G., Hjälmare kanals historia. Upps 1910. 8:0.

Dalälfvens reglering-. Stlilm 1910. 8:0.

Mälarens vårflöde i år [1910] och 1909. — Öppet bref till

»Fisk». Upps. 1910. 8:0.
Nilssoii-Ehle, H., Kreuzungsuntersuchungen an Hafer und Weizeu.

Akad. Abh. Lund 1909. 4.0.
Nordenskiöld, Erl., Recettes magiques et médicales du Pérou et

de la Bolivie. Mäcon 1908. 8:0.

Meine Reise in Bolivia 1903—1909. Braunschw. 1910. 4:o.

Porsiid, M. P., & SimmoiiS, H. O., Om Fsereernes Havalgeve-

getation og dens Oprindelse. En Kritik. Lund 1904. 8:0.

Sk. af Doc. H. G, Sinimons, Lund.
Porträtt, 25 st., af vetenskapsmän. Sk. af Prof. B, Hasselberg.
Ketzius, M. G., The so-called North European race of niankind.

A review of and views on the development of some anthro-

pological questions (The Huxley lecture for 1909). Lond.

1909. St. 8:0.
Simnioiis, H. G., Floran och vegetationen i Kiruna. Stlilm &

Lund 1910. 8:0.
A revised list of the flowering plants and ferns of North Western

Greenland vvith some short notes about the affiuities of

the flora. Pnbl. by Videnskabs-selsk. i Kristiania. Kra

1909. 8:0.

■ The vascular plants iu the flora of Ellesmereland. Publ. by

Videnskabsselsk. i Kristiania. Diss. Lund. Kra 1906.
8:0.

19 st. broschyrer.

Skårmaii, J. A. O., Om orkidéerna. Sthlm 1910. 8.-o.

Smedberg, R., Bör och kan ett svenskt tekniskt museum upprät-
tas? Inledningsföredrag. Sthlm 1910. 4:o.

Swedeilborg, Em., Suggestions for a Flying Machine. Transl.
from the original Swedish by H. Lj. Odhner & C. Th. Odh-
ner. Philadelphia, Pa 1910. 8:0. Sk. af Eev. A. Acton,
Bryn Athyn, Pa.

Söderbaiim, H. G., Ammoniumsulfat som gödselmedel. Mit einer
zusamnienfassenden Ubersicht in deutscher Sprache. Sthlm

1910. 8:0.

Om gödslingsvärdet af s. k. nitrammonkalk. Mit einer zusain-

menfasseuden Uebersicht in deutscher Sprache. Sthlm 1909. 8:0.

Vegetationsförsök med nyare kväfvegödselmedel. Mit einer

zusamnienfassenden Ubersicht in deutscher Sprache. Sthlm
1910. 8:0.

Theél, Hj., Ett 35-års minne. (Utdrag ur författarens dagbok.)
Sthlm 1910. 8:0.

Tigerstedt, R., Johan Widmark 1850—1909. Minnesord vid Fin-
ska Läkaresällskapets årsdag den 22 jan. 1910. Helsingf.
1910. 8:0.

Uutersuchuilgen, Naturwissenschaftliche, des Sarekgebirges in
Schwedisch-Lappland, geleitet von A. Hamberg. Bd. 3

Vntenskapsahndemiens Årsbok. 9. 1911. 10

146 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

(Botanik): Lief. 3; 4 (Zoologie): Lief. 4. Sthlm, Berl. 1910.
8:o. Sk. af Prof. A. Hamberg.

Woliliu, N., Faran af bondeklassens undergräfvande i sammanhang
med de gamla arfvejordåskådningarnas upplösning, emigra-
tionen och bondjordens mobilisering. Sthlm 1910. 8:o.

Wolcker, O. von, Om solen och solfläckarnas betydelse för solens
tillvaro. U. o. [1908.] 8:o.

Zeipel, H. von, Sur Tapplication des series de M. Lindstedt å
Tétude du moavement des cométes periodiques. Kiel 1910. 4:o.

89 st. häften af hufvudsakligen geodetiskt innehåll. Sk. af Prof.
P. G. Rosén.

California. State mining bureau.

Bulletin. No. 7—8 (1894—1895). U. o. Fol.

Annual catalogue. Vol. 1 (1880/81)- 2 (1881/84). Sacra-

mento. 8:o.

Annual report of the state mineralogist. 1 (1880) — 12

(1892/94). Sacramento. 8:o.

Sk. af f. d. Assistenten Herr G. Lindström.
Kristiania. Arbeidsdepartementet. Om utfaerdigelse av en lov on>

naturfredning. 1909. 4:o. Sk. af Prof. Chr. Aurivillius.
Revista de chimica pura e applicada. Publicagao mensal fundada

[por] A. J. Ferreira da Silva, A. d'Aguiar e J. Pereira

Salgado com a collaborarjao do A. Machado, A. Basto, . . .

Vol. 1 (1905)— 5 (1909). Porto. 8:o. Sk. af Prof. A. J.

Ferreira da Silva. Porto.
Anding, E., Kritische Untersuchungen iiber die Bewegung der

Sonne durch den Weltraum. Abschn. [1] — 2. Miinch., Lpz.

1901—1910. 4:0.
Arctowski, H., Uenchainement des variations climatiques. Brux.

1909. 8:0. Sk. af Prof. H. E. Hamberg.

• Studies on climate and crops. 1 — 2. New York 1910. 8:o.

Avifsätze, Drei, iiber Deszendenztheorie. 1 — 3. Wien 1910. 8:o.

B[ather], F. A., The Linnean bicentenary. Lond. 1908. 8:o. Sk.
af Prof. Hj. Théel.

Beckenliaupt, C, Genauere Nachvveisung der auf die Schwerkraft
und das Bewegungssystem von Erde und Mond beziigli-
chen Zahlenausdriicke .... Altenstadt — Weissenburg(Elsass)

1910. St. 8:o.

Berge, F., Schmetterlingsbuch öder allgemeine und besondere Na-
turgeschichte der Schmetterlinge, mit besonderer Riicksicht
auf die europäischen Gattungen . . . . Stuttg. 1842. 4:o.
Sk. af Prof. Hj. Théel.

Bitldlecombe, A., Thoughts on natural philosophy (With a new
reading of Newton's first law) and the origin of life. Lond.
& Felling-on-Tyne. U. å. 8:o.

Blutliarsch, K. F., The perpetual motion law of the universe, its

n.„^^^o n„rl ^ffar>fo TSolf T.obo OM^T TTfnll 1000 1 R-c

BÖCKER SKÄNKTA AP ENSKILDA PERSONER. 147

Boss, L., Preliminary general catalogue of 6188 stars for the epoch

1900, iuclnding those visible to the naked eye aud other

well-deterniined stars. Prepared at the Dudley observatory,

Albany, New York, AVash., D. C. 1910. 4:o.
Bouchardet, J., O problema do Norte. Sua soliicao. Rio de

Janeiro, Paris 1910. 8:o.
Bourdariat, A., & Johiistou-Lavis, H. J., Note sur le reniar-

quable volcan de Tritriva au centre de 1' lie de Madagascar

avec des observations sur Torigine du quartz dans les ba-

saltes et autres roches basiques. Brux. 1909. 8:o. Sk. af

Prof. H. J. Johnston-Lavis.
Bourgeois, H., La légende de Siinr-Toll, le géant d' Oesel. Hennes

1910. 8:0.

Notice sur Tldiome sud-esthonien, [Brux. 1910.] 8:o.

Boyseil Jenseil, P., Uber Steinkorrosion an den Ufern von Furesö.

Lpz. 1909. 8:0.
Brausoil, E. B., Notes on Dinichthys terrelli Newberry, with a

restoration. Columbus, Ohio 1908. 8:o.
Brasil, L., Les Cétacés du Musée d'histoire naturelle de Caen.

Caen 1909. 8:o. Sk. af Prof. Chr. Aurivillius.
Briquet, J., Recueil des documeuts destiués å servir de base aux

débats de la section de nomenclature systématique du Congrés

International de botanique de Bruxelles 1910 présenté au

nom du Bureau permanent de nomenclature cryptogamique

et paléobotanique. Berl. 1910. 4:o.
Brunn, A. von. Der neue Chronograph der Sternwarte der natur-

forschenden Gesellschaft zu Danzig. Danzig 1910. 8:o.

Uber die Masse des Planetoidenringes. Danzig 1910. 8:o.

Böving, A. Cr., Natural history of the larvae of Donaciinae. Lpz.

1910. 8:o. Sk. af Dr. C. Wesenberg-Lund.
Cabreira, A,, Les mathématiques en Portugal. Deuxiéme défense

des travaux. Lisbonne 1910. 8:o.
Cannizzaro, S., La scienza e la scuola. (Discorso.) Roma 1910.

Sk. af förf:s familj.
Scritti varii di Stanislao Cannizzaro. Omaggio di Mariano

Cannizzaro alla Reale Accademia di Svezia, [Samlingsverk.]

Roma, Palermo.... 1845—1906. 4:o.
Celoria, M. E. G., Giovanni Schiaparelli. Brevi note commemora-

tive. Milano 1910. 8:o.
Charcot, J., Rapports proliminaires sur les travaux exécutés dansTAnt-

arctique par la mission commandée par Charcot de 1908 å

1910. Paris 1910. 4:o.
Christiansen, C, Experimentalundersegelse över Gnidningselek-

tricitetens Oprindelse. 2. Khvn 1909. 8:o.
Churcli, A. H., Some account of the »Letters and Papers» of the

period 1741 — 1806 in the archives [of the Royal Society

of London]. With an index of authors. Oxford 1908. 8:o.
Ciamician, G., Commemorazione di Stanislao Cannizzaro. Roma

1910. St. 8:0.

148 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Claren, J., Eine seltsame Hitnnielsersclieinung. Lage i. Lippe

1910. 8:o.
Das Kommen und Gehen der Welten. 2:e verm. u. verb. Autl.

Lpz. 1909. 8:o. [Mit] Beilage: Der AVeltraagnetismiis. Lage

i. Lippe 1910. 8:o.
Ueber das Weseu der Schweifsterne und ihre Bedeutnug fiir

die Planeten. Lage i. Lippe 1910. 8:o,
Darwin, C. Darwin celebration, Cambridge, June, 1909. Speeches

delivered at the bauquet lield on June 23rd. Cambridge

1909. 8:0. Sk. af Prof. S. Arrhenius.
Diccioiiario Sipibo. Castellano-Deutsch-Sipibo. Apnntes de gra-

niätica. Sipibo-Castellano.-Abdruck der Handschrift eines

Franziskaners mit Beiträgen zur Kenntnis der Pano-Stämme

am Ucayali hrsg. von K. von der Steiuen. Berl. 1904. 4:o.

Sk. af Frih. Erl. Nordenskiöld.
Dougllty, Th., Technical guide. Examples and answers given for

almost any difficult arithraetical problem. Decimal system

taught right avvay to anyone wlio can multiply. A book

full of interest and profit from beginning to end. Sheffield

1909. Tv. 8:o.

Ducloux, E. H., La enseiianza de la quimica en la universidad

nacional de La Platå. Buenos Aires 1909. 8:o.
Eiffel, O., Atlas météorologique ponr Tannée 1908 daprés vingt-

quatre stations fran^aises. Paris 1909. 4:o.
Eiiiery» C*? Il polimorfismo e la fondazione delle societå negli

insetti sociali. Bologna 1910. 8:0. Sk. af redakt, för

tidskriften »Scientia», Rivista di Scienza.
Erazo, S. L., Alma nueva de America. San Salvador 1909. 8:o.
Euckeil, R., Die Philosophie des Thomas von Aquino und die

Kultur der Neuzeit. 2:e Aufl. Bad Sachsa, Sttdharz 1910.

8:o.
Expedition, British Antarctic, 1907 — 09, under the comraand of

E. H. Shackleton. Reports on the scientific investigations.

Vol. 1: P. 1—4. Lond. 1910. 4:o. Sk. af Sir Ernest

Shackleton.
Fabry, Ch., I-ies donuées numériques de la spectroscopie. Bo-
, logna 1910. 8:o. Sk. af redakt, för tidskriften »Scientia»,

Rivista di Scienza.
Faccin, D. F., Elenco delle pubblicazioni (1903 — 1910). Schio

1910. 8:o.

Ija natura e lorigine delle comete (Nuove vedute). Pavia

1910. 8:o.
Felllinger, Neues von der Anthropogeographie. Jena 1909. 4:o.
Ferreira da Silva, A. J,, A questäo do laboratorio mnnicipal de

chimica do Porto (1907—1908). Porto 1908. 8:o.
O reconhecimento analytico da cocaina e seus saes. (Notas e

documentos.) 2:a ed., accrescent. Porto 1891. 8:o.
Resposta äs accusagoes sobre a administra^ao do laboratorio

mnnicipal e posto photometrico do Porto feitas no livro »O

BÖCKER SKÄNKTA AF ENSKILDA PERSONER. 149

laboratorio chimico iminicipal do Porto» (relatorio da com-

missao de inqnerito). Porto 1909. 8:0.
Ferreira da Silva, A. J., Tratado de chimica elementar. T. 1.

3:a ed., reform, e corr. Coimbra l!i03. 8:0.
Ficker, H. von, Innsbrucker Fölinstudien. 4. Weitere Beiträge

zur Dynamik des Föhns. Wien 1910. 4:o.
Fritsche, H., Die saecularen Aenderungen der erdmagnetischen

Elemeute. Riga 1910. 8:0. [Litogr. öfvertr.]
Galilei, G., Opere. Vol. 20. Firenze 1909. 4:o. Sk. af Itali-
enska regeringen.
Crleye, A., Hettitisclie Studien. 1. Lpz. 1910. 8;o.
Goppelsroeder, F., Kapillaranalyse beruliend anf Kapillaritäts- und

Adsorptionserscheinungen. Auszug aus Fr. GoppeIsroeder's

seit 1861 bis 1909 iiber dieses Gebiet erschienenen Publi-
kationen. Dresden 1910. 4:o.
(xurley, K. R., Chapters for a biological-empirical psychology. Cliap-

ter 4. New York 1910. 8:0.
Hassel, J. M, von, Vias de la niontana. Iquitos 1909. 8:0.
Haton de la Goupilliére, J. N., Étude géométrique et dynamique

des roulettes planes ou sphériques. Paris 1910. 4:o.

Sonimation de suites terminées. Brux. 1910. 8:0.

Tliéorie algébrique d'un jeu de société. Lettre å Bricard.

Paris 1910. 8:0.
Hanser, J. Fr., Studien iiber Wasser. Niirnberg 1909. 8:0.
Heim, A., Die Nummuliten- und Flysclibildung der Scliweizeralpen.

Versuch zu einer Revision der alpinen EocaenStratigrapliie.

Zltrich 1908. 4:o.
Helniert, F. R., Die sechszelmte allgenieine Konferenz der inter-

nationalen Erdmessung zu London-Cambridge, Sept. 1909.

Stuttg. 1909. 8:0.
Die Scliwerkraft und die Massenverteilnng der Erde. Lpz.

1910. 8:0.
Die Tiefe der Ausgleiclisfläclie bei der Prattschen Hypotliese

fur das Gleichgewicht der Erdkruste und der Verlauf der

Schwerestörung vom Innern der Kontinente und Ozeane

nach den Kiisten. Berl. 1909. 8:0.
Henrikseu G., Geological notes. Clira 1910. 8:0.
Hewitt, 0. G., 11 st. broscliyrer af hufvudsakligen zoologiskt innehåll.
Holetscliek, J., Neue Ephemeriden zur Aufsuchung des Halley-

schen Kometen bei seiner bevorstehenden Wiederkehr. Wien

1908. 8:0.
Uber die Helligkeitsverhältnisse der vier Sternschuppenkonieten

(1861 I, 1862 III, 1866 I und Biela). Wien 1908. 8:0.
Uber die scheinbare Verlängerung eines Konietenschweifes lieira

Durchgange der Erde durch die Ebene der Kometenbahn.

Wien 1906. 8:0.
Uber die mutmassliche Zeit der Wiederauffindung des Halley-

schen Kometen bei seiner nächsten Ersclieinung. Wien.

1906. 8:0.

150 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Horiioll, J., Report to tlie government of Baroda on tlie niarine
zoology of Okhaniandal lu Kattiawar. With supplemeiitary
reports on special groups by other zoologists, P. 1. Lond.
1909. 4:o.

Johiistoii-Lavis, H. J., 25 st. broschyrer.

Johiiston-Layis, H. J., &: Spencer, L. J., On Chlormangano-
kalite, a new Vesuvian mineral; witli iiotes on some of the
associated minerals. Lond. 1908. 8:o. Sk. af Prof. H. J.
Johnston-Lavis.

Keele, T. W., The great weather cycle, Sydney 1910. 8:o.

Lavis, Antonia, &: Johnston-Lavis, H. J., Bibliography of the
geology and eruptive phenomena of the south italian volcanoes
that vvere visited in 1889 as well as of the subraarine vol-
canoe of a. D. 1831. . . . Naples 1891. 8:o. Sk. af Prof.
H. J. Johnston-Lavis.

Lebon, E., Gaston Darboux. Biographie, bibliographie analytique
des écrits. Paris 1910. St. 8:o.

— : — Émile Picard. Biographie, bibliographie analytique des écrits.
Paris 1910. St. 8:o.

Henri Poincaré. Biographie, bibliographie analytique des écrits.

Paris 1909. St. 8.-o.

LeTasseur, E., L'agriculture suédoise au commencement du 20:e
siécle. [Referat.] Brux. 1910. 8:o.

L'agriculture de la Suéde. [Referat.] Paris 1910. 4:o.

Liébant, Une famille de savants. — Quelques souvenirs de Conté,
Humblot-Conté, Jacques, Paul et Arnould Thénard. Pa-
ris 1908. 8:o. Sk. af f. d. Assistenten Herr G. Lindström.

List, G., Die Bilderschrift der Ario-Germanen (Ario-Germanische
Hieroglyphik.) Wien 1910. 8:o.

Lynge, H., The Danish expedition to Siarn 1899—1900. 4. Ma-
rine Lamellibranchiata. Khvn 1909. 4:o.

Maiden, J. H., A critical revision of the genus Encalyptus. P.
9 — 11; Lulex to P. 1 — 10. Sydney 1907—1910. 4:o.

Mendes, C, Tres Lepidopteros novos da Africa portuguesa. De-
scriptos por Chr. Aurivillius. — Lithocolletes et Nepticulae
novye ex Lusitania. S. Fiel 1910. 8:o. Sk. af Prof. Chr.
Aurivillius.

Merecki, K.., Ijher den Einfluss der veränderlichen Sonnentätigkeit
auf den Verlauf der meterologischen Elemente auf der Erde.
Braunschw. 1910. St. 8:o.

Mirinny, L., Pantosynthése. — Series fondamentales. — Aper^u
primordial abrégé. Paris 1909. 8:o.

Moore, W. L., A report on »the influeuce of forests on climate
and on floods», Wash, 1910. 8:o.

Nelting, R., Azimut-Stab zur schnellen mechanischen Bestimmuug
der wahren Richtungen aller Gestirne auf allén Breiten.
Hamb. u. å. 8:o.

Der uautisch-astronomisclie uud UniversalRechenstab zur mechan-
ischen Lösung aller mathematischen Probleme, unter Beriick-

BÖCKER SKÄNKTA AF ENSKILDA PERSONER. 151

sichtigung der terrestrischen und astronomischen Navigation.

T. 1—3. Hamb, 1909. 8:o.
Nijlaild, A. A., De koma der Komeet van Halley. Amsterdam

1910. 8:o.
Nipher, F. E., On the nature of the electric discharge. The one-

fluid and the two-tluid theories. [1 — 2.] St. Louis 1910. 6:0.

Oscillations iii electric discharge. New York 1910. 4:o.

Palladino, P., Di alcune inesatte descrizioni sperimeutali dei feno-

meni capillari. Pavia 1910, 8:0.

Fatti interessanti laviazione. Genova 1910. 4:o.

Sur le poids absolu des corps élémentaires et dépendance de

leurs propriétés chimiques et physiques du poids absolu et

de la forme. Paris 1910. 8:0.
Pavlov, A., [En matematisk afhandling på ryska språket]. [Mosk-
va 1910]. Pol.

— — Resenie uravnenij vsech stepenej. [Om lösning af ekvationer af

alla grader.] Moskva 1909. Pol.
Pellet, H., O acido salicylico e a questäo dos vinhos portugezas

no Brazil era 1900. Vertida para portuguez, prefaciada e

ampliada por A. J. Perreira da Silva. Coimbra 1906. 8:0.

Sk. af Prof. A. .T, Perreira da Silva.
Pereira de Sousa, F. L,, Effeitos do terremoto de 1755 nas con-

strucQoes de Lisboa. Lisboa 1909. 8:0.
Pickeriiig, E. C, The future of astronomy. New York 1909. 8:0.
Portis, A., Sei frammenti di critica geologica pratica o teoretica

editi ed inediti occasionati dal terremoti Calabro-Siculo del

28 dicembre 1908. Koma 1909. 8:0.
(^uiroga. A., Como vestan los Calchaquies, sus prendas y adornos,

tocado y peinado, vestido y tejido. Buenos Aires 1903.

St. 8:0. Sk. af Prih. Erl. Nordenskiöld.
Redikorzev, W., Die Ascidieu des Sibirischen Eismeeres. S.-Peterb.

1908. 4:o. Sk. af Prof. Chr. Aurivillius.
Eine neue Rhizomolgula-Art. S.-Peterb. 1908. 8:0. Sk. of

Prof. Chr. Aurivillius.
Reinacli, S. Bibliographie de S[amuel] E[einach] 1874—1910.

Ångers 1910. 8:0.
Reiiiiiighaus, F., Kalender-Refomi-Vorschlag. Ziirich 1910. ,8:0,
Reuter, O. M., 9 st. broschyrer af zoologiskt innehåll.
Reyilés, P., Perturbations Extra-Newtoniennes dans le systéme

solaire. — Avant-propos sur systéme solaire (planétes, sa-

tellites et cométes). — Comete d'Halley. — Perturbations de

translation et de rotation (Lune et satellites, Mercure et

Mars). Perpignan 1910. 8:0.
Riccö, Å., La cometa 1910. Catania 1910. 8:0.

— Sur 1'éruption de TEtna du 28 mars 1910. Paris 1910. 4:o.
Osservazioni astrofisiche della cometa Halley fatte nel R. Osser-

vatorio di Catania. Relaz. prelim. [1] — 2. Catania 1910. 8:0.

Risultati recenti degli studi solari. Roma 1910. 8:0.

Terremoto di Guardia del 21 ottobre 1909. Catania 1909. 8:0.

152 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Richards, Th. W., k Willard, H. H., Determinations of atomic
weights. Wasl). 1910. 8;o. Sk. af Prof. Th. W. Richards,
Cambridge, Mass.

Rodés, J. O., Tesis de Farmat [!]. — Deniostracion matemätica de la

[ ll\A — 2y-
forinula; x- + y^ = \^ \ j — 3 — (• ••• Barcelona 1910. 8:o.

Rostrup, E., Fiingi collected by H. (t. Simnious on tlie 2:nd Nor-
wegiaii Polar Expedition, 1898 — 1902. Determined by E.
Rostrnp. Pablished by Videnskabs-Selskabet i Kristiania.

Kra 190G. 8:o. Sk. af Doc. H. G. Siinmons.
Ruckhaber, E-, Des Daseins nnd Denkens Mechanik und Meta-

niechauik. Eine nionistisclie widerspriichlose Philosophie.

Hirschberg in Schlesien 1910. 8:o.
Rudert, Th., Nene Theorien iiber die geschlechtliche Liebe, die

geschlechtlichen Perversionen, die Charakterverschiedenheit

der G-eschlechter, das sexuelle Problem als Weltanschau-

nngsfrage. . . . Berlin u. å. 8:o.
Rlidolph, H., Die mechanisclie Erklärung der Naturersclieinungpn,

insbesondere der Relativbewegung, des Planckschen Wirkungs-

elements und der Gravitation. Coblenz 1910, 8:o.
Die Magnetfelder der Sonnenfleeken und die Kathodenstrahlung

der Sonne. Stuttg. 1909. 8:o.
Schiaparelli, G. V., Osservazioni astronomiche e fisiche sulla topo-

gratia e constitnzione del pianeta Marte fatte nella Specola

Reale in Milano colTequatoriale Merz-Repsold durante Toppo-

sizione del 1890. Mem. 7. Roma 1910. 4:o. Sk. af Prof.

G. Celoria, Milano, »a nome della famiglia Schiaparelli».
Schweiliester, N., Geschichte und Fiihrer von Kössen und Unige-

bung. Neu bearb. von B. Mutschlechner. Kössen 1904. 8:o.
Meine Reise nach Australien als Tagebuch verfasst und znr

Reise entsprechend, wissenschaftlich bearbeitet. Salzburg

[& Kössen] 1900. 8:o.
En samling bref och handlingar i manuskript med titeln: Ret-

tung bei Schiffbruch.
Seidell, A., The solubilities of the pharmacopfeial orgauic acids and

their salts. Wasli. 1910. 8:o.
SeniOU, R., Die physiologischen Grundlagen der organischen Repro-

duktionsphpenomene. Bologna 1910. 8:o. Sk. af redakt, för

»Scientia», Rivista di Scienza.
Senna, N. C. de, Os Indios do Brasil. Memoria ethnographica (em

2:a ed. revista e melhorada). Apresentada ao 4:o congresso

scientifico (l:o Pan-Americano) reunido am Santiago do

Chile a 25 de Dezembro de 1908. Bello Horizonte 1908.

8:o.
Souto, A. A. do, Pinto de Azevedo, J., Silva Pinto, M. R.

da, ... O caso medico-legal Urbino de Freitas. Por A. A.

de Souto, J. Pinto de Azevedo, M. R. da Silva Pinto, A. J.

Ferreira da Silva. 2:a ed. portugueza melhorada e accres-

BÖCKER SKÄNKTA AF ENSKILDA PERSONER. 153

centada. Porto 1893, 8:0. Sk. af Prof. A. J. Ferreira da

Silva.
Stopes, Mcirie C, & Hewitt, C. G., On the tent-building habits of

the ant Lasius uiger Linn. in Japan. Manchester 1909. 8:0.
Strachail, K., Basis of evaporation. — Teniperature of the sea

around tlie British Islands. — Notes on the climate of Ire-

land. Lund. 1910. 8:0.
Stroh, A. H., The Cartesian controversy at Upsala, 1663 — 1689,

and its connection with Svvedenborg's nebular liypothesis.

Heidelb. 1909. 8:0.
Relics of Descartes' visit to Sweden, especially a newly disco-

vered portrait by David Beck. Heidelb. 1909. 8:0.
Teubner, B. G. Auswahl ueuerer Werke auf dem Gebiete der

Matheniatik, Naturwissenschaften und Technik nebst Grenz-

wissenschaften aus dem Verlage von B. G. Teubner in Leip-
zig. 1811^1911. Jubiläums Ausgabe. Lpz. 1910. 8:0.

Sk. från »B. G. Teubner's Verlag. »
TilllO, J., Documents scientiliqnes de la Mission Tilho (1906 — 1909).

T. 1 & Cartes 1—3. Paris 1910. 8:0.
Ussillg, Hj., Beiträg-e zur Biologie der Wasservvanze: Apheloclieirus

Montandoni Horvath. Lpz. 1910. 8:0. Sk. af Dr. C.

Wesenberg-Lund.
Taldivia. AVissenschaftliche Ergebnisse der deutschen Tiefsee-Expe-

dition auf dem Dampfer »Valdivia» 1898—99. Bd 18: T.

1: Text & Atlas. Jena 1910. 4:o. Sk. af Tyska rege-
ringen.
Ward, A. K., The cosmogony actual. A statement of certain stresses

in stellar physics. Sydney [1909]. 8:0.
Weiler, A., Die Gleichuug der gestörten Ellipse unter zweierlei

Gestalten. Karlsrulie 1910. 4:o,
Weseilberg-Luild, C, 7 st. broschyrer.
Wille, N., Der anatomische Bau bei Himanthalia Lorea (L.) Lyngb.

Lpz. 1910. 8:0.

Conjugatae und Chlorophycese. Lpz. 1909. 8:0.

• Om Naturens Mindesmserker og deres Bevarelse. Kra 1909.

8:0. Sk. af Prof. Chr. Aurivillius.

Algologische Notizen. 16 — 21. Kra 1910. 8:0.

Zaccliaria, D., ApaxoviäO-Xo'/ Tzoifj[irj. "^tuixöv. I[j.DpvY] 1910. 8:0.
Oeclisner de Coililick, W., Action de la potasse dissoute sur le

phosphate tribasique de calcium. Brux. 1910. 8:0.
Sur un procédé facile de préparation de Tor colloidal. Brux.

1910. 8:0.
Oechsiier de Coniuck, W., & Raynaud, A., Contribution å Te

tude des celluloses. Brux. 1910. 8:0.

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 155

B. Naturhistoriska Riksmuseet.
1. Mineralogiska afrteliiiiigeii.

Under år 1910 hafva de mineralogiska samlingarna för-
ökats såväl genom gåfvor som genom byte och inköp.

Bland gåfvor må särskildt nämnas:

Af H, M. Konungen, en stuff gediget guld från Bömmel-
ön i Norge.

Af Uppsala Universitets geologiska institution, ett stycke
meteorjärn från Muniolusta i Norrbotten samt en gipsmodell
af hela järnstycket.

Af frih. Erland Nordenskiöld, sodalit från Samaipata,
Bolivia.

Af fru E. Sbgersteen, kalkspatkristaller från Håkans-
boda.

Af bergsingenjiören K. Johansson, uwarowit från Onto-
kumpo, Finland.

Af d:r P. Dusen, diverse zeoliter från Brasilien.

Af prof. H. Slavik, Prag, en vacker stuff Cronstedtit
från Kuttenberg.

Af intendenten har öfverlämnats de samlingar och det
arbetsmaterial, som han under sina resor till svenska gruf-
fält utfört, hufvudsakligast från Långban, Persberg, Åmme-
berg, Dannemora, Sala och Falun, och hvilka samlingar sär-
skildt voro afsedda att illustrera de för den ll:te internatio-
nella geologkongressen utarbetade guiderna.

De fasta förbindelser, som af delningen sedan många år
underhåller med mineralsamlande arbetare och förmän vid
de mest gifvande mineralfyndorterna i Sverige, hafva äfven
under detta år tillfört samlingarna ett antal intressanta mine-
ral. Bland de sålunda förvärfvade mineralen må nämnas:

från Långban: gediget bly, inesit, pyroaurit, molybdo-
fyllit, barysilit, richterit;

156 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

från Nordmarken: allaktit, kalkspat samt ett obekant,
sannolikt nytt mineral;

från Grängesberg har inköpts en serie kvarts, kalkspat och
svafvelkiskristaller;

från Gällivare: en del stuffer af magnetit, svafvelkis, apatit,
och fältspat;

från Kragerö har genom köp förvärfvats ett antal stuffer
af hellandit.

Den största tillökning i afdelningens samlingar har dock
skett genom köp och byte med sådana utländska mineral-
handlande, med hvilka afdelningen sedan gammalt underhåller
regelbundna förbindelser, nämligen: Foote Mineral Co. i Phila-
delphia, Lazard Cahn, New York, Grebel Wendler & Co. i
Geneve, L. Eger i Wien och F. Krantz i Bonn, hvarigenom
såväl en del nya mineralspecies förvärfvats, som också nya
lokaler för redan tidigare kända mineral blifvit repesente-
rade.

Från afdelningens dubblettförråd har under året utlämnats:
till Kristianstads tekniska skola: en större samling hufvud-
sakligast svenska mineral; vidare

till Riksmuseets af delning för fossila djur: en samling sven-
ska mineral att af denna afdelning lämnas i utbyte mot
bekomna fossil.

Undersökningsmaterial har från afdelningen tillhanda-
hållits flere forskare såväl svenska som utländska:

sålunda har till prof. Groth i Miinchen på hans begäran
utlämnats cuban från Kafveltorp och Tunaberg;

till d:r Borgström i Helsingfors tre små splittror af en
meteorit från Bandong, Java;

till prof. L. Day, Washington: större prof af gadolinit
från Ytterby, columbit från Raade, euxenit från Sandön
och blomstrandit från Hitterö, cirka 500 gr. af hvardera
materialet;

till fil. d:r R. Mauzelius: pechblende från Johan-Ge-
orgenstadt ;

till lektor P. Holmquist: magnetit från Nordmarken
och titanjärn från Snarum;

till fil. lic. Backman: magnetit från Nordmarken och

Kärrbackegrufvan samt järnglans från Gällivare och från Elba.

Afdelningens skådesamlingar hafva hållits för allmänheten

tillgängliga under samma tider som föregående år och dess-

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 157

utom med anledning af den internationella geologkongressen,
dagligen kl. 10 — 3 under den tid, kongressen sammanträdde
i Stockholm; och besöktes afdelningen under dessa dagar af
ett stort antal utländska vetenskapsmän.

Publikationer, som utfördes under 1910 delvis med an-
vändande af på afdelningen befintligt material, äro:
Hj. Sjögren, The Långban Mines. Geol. Fören. Förh. Bd.

32, sid. 1295—1325, 2 tafl.
The Persberg Mines. Geol. Fören. , Förh. Bd. 32, sid.

1327—1361, 2 tafl.
The Sala mine. Geol. Fören. Förh. Bd. 32, sid. 1363—

1396. 1 tafl.

The Dannemora Mining Field. sid. 1 — 12.

The Falun Mine. sid. 1—16.

G. Flink, Bidrag till Sveriges mineralogi. Ark. f. kemi etc,

Bd. 3, N:o 35. sid. 1—166.
G. Lindström, Om lanthaniten. Geol. Fören. Förh. Bd. 32.

sid. 206 — 214.

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 159

2. Afdeliiiii^eii för aivkegoiiiater och fossila Täxter.

Afdelningen har under 1910 haft att glädja sig åt många,
delvis synnerligt värdefulla gåfvor. Dess bibliotek har sålunda
ökats dels medhknBeijers Bokförlagsaktiebolag genom'dess direk-
tör Hj. Kinberg öfverlämnade inbundna exemplar af de af
intendenten på sin tid författade »Jordens historia», »Sveriges
geologi» och »Två somrar i Norra Tshafvet», dels med åtskil-
lig för afdelningen värdefull facklitteratur, skänkt af »en
vän af vetenskapen och naturhistoriska riksmuseum».

Af recenta växter ha från Botaniska afdelningen såsom
vanligt öfverlämnats åtskilliga arkegoniater; d:r Ph. Dowell
i Port Richmond, U. S. Å., har skänkt en samhng ormbunkar
från Newyorkstrakten ; apotekaren A. Heiner några skandi-
naviska kärlkryptogamer; trädgårdskonsulenten A. Hulphers,
läroverksadjunkten d:r K. Johansson samt professor C.
Lindman diverse arkegoniater; lektor N. C. Kindberg några
amerikanska mossor. Läroverksläraren K. B. Nordström har
i egenskap af K. Vetenskapsakademiens Letterstedtska stipen-
diat för resor inom landet öfverlämnat dels en i Medelpad
hopbragt samling mossor, dels några inom samm.a provins
från nya fyndorter erhållna subfossila hasselnötter. Profes-
sor H. V. Rosendahl har skänkt sällsynta svenska orm-
bunksvarieteter och hybrider; änkeprofessorskan J. Widmark
skandinaviska ormbunkar ur framlidne professor J. Widmarks
herbarium.

Bland skänkerna af fossila . växter må i första rummet
tre större samlingar framhållas, nämligen dels en af kand.
Th. Halle hopbragt omfattande samling paleozoiska och
mesozoiska växtfossil från Sydamerika, inköpt för de Bran-
delska räntemedlen, dels en likaledes af kand. Halle med an-
slag af »Lars Hiertas minne» hopbragt samling juraväxter
från kusten af Yorkshire, däribland en synnerligen instruktiv
och värdefull serie blommor af W illiamsonia ; dels sluthgen
en större samling växtfossil från Spetsbergen, hopbragt och

160 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

skänkt af den svenska Spetsbergsexpeditionen 1910 under B.
Högbom. Ingenjör M. Swanberg har ombesörjt och öfver-
vakat insamhng för afdelningens räkning af en omfattande
och värderik serie växtfossil från Hyllinge grufva.

Herr G. Bårdason i Kjörseyri har öfverlämnat en vär-
defull samling tertiärväxter från Island; professor E. Geinitz
i Rostock fotografier af Weichselia erratica ; apotekaren C. A.
Grape ett stycke växtförande kalktuff från Jämtland; kap-
ten J. G. Högberg växtförande kalktuff från Patagonien;
professor O. Lignier i Caen en gipsafgjutning af en af honom
beskrifven blomdel af W illiamsonia ; d:r C. Malling i Köpen-
hamn en vacker Spirangium från Sofiero ; målaren P. Olsson
i Baskemölla några växtfossil från Skåne och Amerika; pro-
fessor P. B. Richter i Quedlinburg vissa intressanta krit-
växter; öfveringenjör I. Svedberg ett växtfossil från Billes-
holms grufva.

Genom byte har förvärfvats en större platta med vackra
blad af Cordaites från Belgien. Till utbyte mot förut erhållet
material hafva växtfossil från polartrakterna öfverlämnats till
professor M. Raciborski i Lemberg, mesozoiska växtfossil
till Universitetsmuseet i Strassburg i Elsass och till Geologiska
Kommissionen i Kap, devon- och kulmväxter till d:r R. Kid-
STON i Stirling, subfossila Tra/ja-frnkter till statsgeologen
Clement Reid i London.

Genom inköp hafva förvärfvats: en omfattande samling
skandinaviska mossor; 100 arter mexikanska mossor, samlade
af C. G. Pringle; fortsättningen (N:o 326—350) af A. J.
Grout's N. American Musci Pleurocarpi ; en monströs enstam ;
en subfossil trädstam från Enskede; växtfossil från Hyllinge
grufva samt ett originalexemplar af den sällsynta Weltrichia
wirabilis från Franken.

Ordnandet, bestämningen och beskrifningen af samlin-
garna hafva oafbrutet pågått. Kand. Th. Halle har under
en stor del af året dels med ersättning från honorarieansla-
get, dels såsom intendentens vikarie under dennes semester
fortsatt bearbetningen af växtfossil från Skåne och Sydamerika ;
lektor Hj. Möller har reviderat museets svenska splachna-
ceer; mag. scient. C. Christensen i Köpenhamn har påbörjat
undersökningen af en samling sydamerikanska ormbunkar;
det svenska ormbunksherbariet har för studier anlitats af
apotekaren A. Liljedahl samt professorerna S. Murbeck och

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 161

H. V. Rosendahl. Studeranden K. Afzelius har studerat
afdelningens samling af kvartära ocli recenta frön, kyrko-
herden S. Enander Salix-h\a,den från kalktuffen vid Bene-
stad; d:r W. Gothan i Berlin har afslutat undersökningen
af förstenadt trä från Spetsbergen ; d:r R. Kidston i Stirling
har till undersökning bekommit dels en Dadoxylon, dels för-
stenade Osmunda-Te^ter från Spetsbergen; d:r J. Schuster i
Miinchen har fullbordat undersökningen af den stora fossila
Swedenborgska trädstammen m. m. samt har påbörjat under-
sökningen af fossilt trä från Grönland äfvensom af en tertiär
lianstam från Tyskland. Lektor H. W. Arnell i Uppsala,
mag. scient. C. Christensen i Köpenhamn, d:r W. Gothan
i Berlin, professor G. Hieronymus i Schöneberg, d:r J. Schus-
ter i Miinchen samt professor V. Wittrock innehafva fort-
farande för bearbetning vissa i föregående årsberättelser om-
nämnda samlingar eller delar däraf.

Såsom ett beaktansvärdt uppslag torde böra omnämnas,
att intendenten vid på afdelningen utförd slamning af ett af
professor J. Felix i Leipzig för undersökning hitsändt lerprof
från Borna i Sachsen från ett lager, innehållande lämningar
af mammut och ren, kunnat konstatera förekomsten af Sa-
lix herbacea och andra växtlämningar af nordisk prägel. Ett
annat uppslag gafs vid genomseende af den af G. Norden-
skiöld 1890 från Spetsbergen hemförda samlingen af tertiära
växter, i det att därvid ett par stuffer påträffades, h vilka
gåfvo anledning antaga, att växtlämningarnas inre struktur
skulle vara bibehållen, ett antagande, som genom utförda
slipprof till fullo bekräftades. Man har sålunda grundad för-
hoppning att äfven inom tertiära lager erhålla lika instruk-
tiva, fullständigt stenvandlade växtdelar som förut inom sten-
kolsformationen.

Såsom det ena af Sveriges officiella ombud har inten-
denten deltagit i den internationella botaniska kongressen i
Bryssel och begagnade tillfället att i samband med resan dit
besöka Quedlinburg för studium af professor P. B. Richters
omfattande samling af mesozoiska växtfossil, hvarjämte han
studerat växtfossilen i museerna i Bryssel, Liége och Louvain.
Under sin semestervistelse i London och Cambridge har han
fortsatt studiet af därvarande samlingar af växtfossil.

Åtskilligt arbete har tillkommit intendenten såsom leda-
mot af exekutivkommittén för den ll:te internationella geo-

Vften.il-apsakadentiens Årsbok. 9. 1911. 11

162 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

logkongressen hvilken sammanträdde i Stockholm under au-
gusti månad 1910 och hvarunder intendenten, som var den ene
af K. Vetenskapsakademiens delegerade, höll ett föredrag om
de fossila växternas värde såsom vittnesbörd om det arktiska
områdets forna klimat. Han har vidare till kongressen utar-
betat dels ett arbete öfver Spetsbergens, Beeren Eilands och
Kung Karls lands geologi, dels en öfversikt af Skånes äldre
mesozoiska aflagringar, dels en sådan öfver dess senglaciala
växtförande sötvattensbildningar, hvarjämte han fungerat
såsom ledare för två till sagda landskap företagna kongress-
exkursioner.

Till den utställning af fossil och bergarter från Spets-
bergen, Beeren Eiland och Kung Karls land, som anordnats
i samband med kongressen, har afdelningen bidragit med ett
synnerligen omfattande material af växtfossil jämte en stor
mängd ännu ej publicerade originalplanscher af sådana. Äfven
antarktiska växtfossil samt sådana från Falklandsöarna och
Sydamerikas fastland hade utlånats till kongressens utställ-
ning. Alla dessa föremål hafva efter kongressens afslutning
återlämnats och åter inordnats på sina vederbörliga platser.

Under kongressen hade afdelningen att glädja sig åt be-
sök af många vetenskapsmän, som med stort intresse togo
del af de utställda samlingarna. Af dessa må bl. a. nämnas
professorerna Ch. Barrots (Lille), A. Bigot (Caen), W. Branca
(Berlin), F. Broili (Miinchen), G. Capellini (Bologna), H.
CoNWENTZ (Berlin), A. Hetm (Ziirich), W. Hess (Duisburg),
A. Karpinsky (Petersburg), J. Kiaer (Kristiania), W. Kilian
(Grenoble), E. Kittl (Wien), K. R. Kupéer (Riga), W. Las-
KAREW (Odessa), L. de Loczy (Budapest), D. och P. Oehlert
(Laval), E. Sagawa (Tokyo), G. Schmitz (Louvain) och J.
Walther (Halle) samt doktorerna H. och M. Brockmann-
Jerosch (Ziirich), H. Lindberg (Helsingfors), K.J. V. Steen-
STRUP (Köpenhamn), C. Wesenberg-Lund (Hilleröd), och H.
Yabe (Tokyo).

Af öfriga besökande under året märkas amerikanske mi-
nistern, excellensen C. H. Graves, chefen för Japans geolo-
giska undersökning K. Inouye, professor B. Jönsson, Lund,
deltagaren i sir E. Shackletons sydpolsexpedition d:r D.
Mawson samt universitetskanslern grefve F. Wachtmeister.

På anmodan af K. Utrikesdepartementet har intendenten
afgifvit tvenne utlåtanden angående förmodade spår af An-

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 163

drée-expeditionen, som anträffats i Canada, och har därvid
påvisat, att uppgifternas egen beskaffenhet ådagalägger, att
fynden i fråga ej kunna stå i samband med nämnda expedition.
Af inom afdehaingen vidtagna anordningar må särskildt
med tacksamhet framhållas, att en mecenat, genom professor
C. V. Hartmans välvilliga bemedling, bekostat anläggningen
af elektrisk belysning inom densamma, hvilket medfört åt-
skilliga fördelar och möjliggjort en obegränsad utsträckning
af arbetstiden. Genom anskaffande af ett fotografibord och
andra anordningar till den 1909 inköpta dyrbara kameran
har det i många fall blifvit möjligt att ersätta de tidsödande
blyertsteckningarna af fossilen med förstklassiga fotografier,
hvilka ju äfven i andra afseenden ha sina företräden.

Det djupgående grundläggningsarbetet på den till afdel-
ningen gränsande tomtdelen inom kvarteret Grönlandet Södra
har medfört åtskilligt obehag och äfven skadegörelse på grund
af genom detsamma förorsakade sprickor och sättningar hos
afdelningens angränsande såväl inner- som ytterväggar, hvar-
före slutligen två af rummen måst utrymmas. Dessa äro
emellertid nu reparerade och tillfället har begagnats att in-
reda ett af dessa till ett ^Ytterligare, väl behöfligt arbetsrum,
hvilket möjliggjorts genom att de därstädes fornt förvarade
fossilskåpen nedflyttats till de af afdelningen disponerade
rummen i kvarteret Grönlandet Norra, hvilka visserligen däri-
genom ännu mer än förut fått karaktär af magasin.

De under året tryckta afhandlingar, som utarbetats å af-
delningen eller för hvilka material från densamma legat till
grund, äro följande :

C. Christensen, Ueber einige Farne in O. Swartz' Herba-
rium. Ark f. Bot. Bd 9. N:o 11. 46 sidor, 5 dubbel-

taflor, 13 textfigurer.
W. Gothan, Die fossilen Holzreste von Spitzbergen. K. V.

A. H., Bd 45, N:o $. 56 sidor, 7 taflor.
Th. Halle, On the Swedish Species of Sagenopteris Presl

and on Hydrojyterangium nov. gen. K. V. A. H., Bd

45, N:o 7. 16 sidor, 3 taflor.
— — , A Gymnosperm with Cordaitean-like leaves from the

Rhaetic Beds of Scania. Ark f. Bot. Bd 9, N:o 14

5 sidor, 1 tafla.
A. G. Nathorst, Bemerkungen iiber die fiir den internatio-

nalen Briisseler-Kongress 1910 gemachten Vorschläge

164 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

zur Regelung der paläobotanischen Nomenklatur. Bot.
Notiser 1910. 14 sidor.

A. G. Nathorst, Beiträge zur Geologie der Bären Insel, Spitz-
bergens und des König-Karl-Landes. Bull. Geol. Inst.
Upsala, Vol. 10. 155 sidor, 2 taflor, 97 textfigurer.

, Eine vorläufige Mitteilung von Prof. J. F. Pompeckj

ii ber die Altersfrage der Juraablagerungen Spitzbergens.
Geol. Fören. i Stockholm Förli. Bd 32, 1910. 9 sidor.

, Les dépots mésozoiques précrétacés de la Scanie. Ibi-

dem. 46 sidor, 1 tafla, 11 textfigurer.

, Spätglaciale Siisswasserablagerungen mit arktischen

Fflanzenresten in Schonen. Ibidem. 28 sidor, 1 tafla,
2 textfigurer.

, Sur la valeur des flores fossiles des regions arctiques

comme preuve des climats géologiques. Föredrag in-
för Geologkongressen den 25 augusti 1910. 10 sidor, 8:o.

, Ein besonders instruktives Exemplar unter den Medu-

senabdriicken aus dem kambrischen Sandstein bei
Lugnas. Sveriges Geol. Unders. Årsbok. 3 (1909),
N:o 11. 7 sidor, 1 tafla.

J. ScHUSTER, tlber Nicolien und Nieolien ähnliche Hölzer.
K. V. A. H., Bd 45, N:o 6. 18 sidor, 3 taflor, 3 text-
figurer.

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 165

3. Botaniska afdelningeji.

Under år 1910 hafva afdelningens arbeten och uppgifter
fullföljts i närmaste öfverensstämmelse med föregående år.
Af den ordinarie personalen har under en stor del af året
ingen Regnellsk amanuens funnits att tillgå, sedan förre inne-
hafvaren af platsen, fil. kand. E. L. Ekman, i början af
året afgått från denna befattning. Tillfällig arbetshjälp vid
de Regnellska samlingarna har afdelningen dock under någon
tid kunnat påräkna dels af apotekare A. Héiner, dels af
docenten Rob. E. Fries, hvarjämte kand. Ekman under som-
marferierna vistats härstädes 2 månader för vetenskaplig
bearbetning af brasilianska växter och därunder äfven med-
hunnit att biträda vid en del löpande göromål. Såsom aflö-
nad arbetshjälp har dessutom vid afdelningen tjänstgjort
under vårterminen fil. kand. K. B. Nordström och under
höstterminen läroverksadjunkten G. A. Ringsblle. Afdel-
ningen har därjämte under 1910 fortfarande haft för-
månen att såsom frivillig arbetshjälp räkna sina mångåriga
medarbetare och gynnare fil. d:r F. R. Aulin och f. d.
lektor A. Skånberg, samt under en del af året f. d. öfver-
direktören C. F. Sundberg och ingenjör K. Stéenhoff. Lek-
tor Skånberg har under året afslutat sin katalog öfver det
rikhaltiga europeiska herbariet. För det oegennyttiga arbete,
som dessa personer sålunda nedlagt i det allmännas tjänst,
står afdelningen till dem alla i den största förbindelse.

Mot ersättning ur honorarieanslaget har fil. d:r O. Borge
under året påbörjat det vidlyftiga arbetet att sortera, utlägga
och i erforderliga fall bestämma afdelningens rikhaltiga duplett-
samlingar af alger.

Med understöd ur de Brandelska fonderna har afdelnin-
gens intendent företagit en resa till Belgien, dels för att såsom
representant för Riksmuseum deltaga i den 3:e internatio-
nella botaniska kongressen i Bryssel, dels för att deltaga i
de talrika exkursioner till olika delar af Belgien, som ägde
rum före, under och efter nämnda kongress. Ur samma fon-

166 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

der har äfven lämnats reseunderstöd åt professor M. Elf-
STRAND i Uppsala för en hieraciologisk studieresa till Karpa-
terna. Med understöd af Vassijaure naturvetenskapliga station
har afdelningens amanuens d:r H. Dahlstedt användt sin
fritid under sommaren till hieraciologiska och andra floristiska
undersökningar i trakterna kring Torne träsk. Med under-
stöd ur de Regnellska fonderna har fil. kand. E. L. Ekman
företagit tvenne resor å tillhopa 1 månad för att vid herba-
rierna i Berlin, Kew, Bryssel m. m. studera brasilianska arter
af släktet Vernonia.

Utom den vid afdelningen arbetande personalen hafva
flera botanister under året begagnat de botaniska samlin-
garna till vetenskapliga undersökningar eller studier, nämligen
fil. d:r A. Arrhenius, Lundsberg (släktena Salix och Pla-
tanthera); folkskolläraren A. Binning, Göteborg (svenska
fanerogamer), kyrkoherde S. J. Enander, Lillherrdal (Salix);
d:r Th. Erdmann (alpflorans fanerogamer); d:r B. Floderus
(Salix); f. d. professor Th. M. F'ries (Olof Celsius' herbarium
»Flora uplandica»); docenten Rob. E. Fries (brasilianska
solanaceer m. m.); apotekare A. Heiner (brasilianska fane-
rogamer och ormbunkar); fil. d:r J. Hulting (lafvar); träd-
gårdskonsulenten A. HiJLPHERS (svenska fanerogamer); ama-
nuensen G. Jönsson, Lund (Ranunculus); telegrafkommissa-
rien Th. Lange, Visby (svenska fanerogamer); landtbrukaren
P. A. Larsson, Movik (d:o); apotekare A. Liljedahl (Heli-
chrysum och Bohusläns flora); assistent B. Lynge, Kristi-
ania (lafvar); folkskollärare A. H. Magnusson, Göteborg
(svenska fanerogamer); d:r W. A. Murrill, New York Botan.
Garden (sydamerikanska hymenomyceter); professor A. G.
Nathorst (Cocculus-arter); advokaten jur. kand. F. Nilsson
(svenska fanerogamer); fil. mag:r A. Palmgren, Helsingfors
(Taraxacum); fil. kand. L. Romell (högre svampar); fil. kand.
G. Samuelsson, Uppsala (Hieracium m. m.); fil. stud. S.
Selander, Uppsala (Ranunculus-hybrider m. m.); docenten
C. Skottsberg, Uppsala (sydamerikanska fanerogamer); lek-
tor J. Skärman (skandinaviska fanerogamer); fil. stud. H.
Smith, Uppsala (nordskandinaviska gräs m. m.); fil. lektor
N. Sylvén (svenska fanerogamer); apotekare A. S. Tro-
lander, Herrljunga (d:o), m. fl.

Utlåningen af material ur afdelningens samlingar i och
för vetenskapligt studium eller bearbetning har varit mera

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 167

omfattande än under något föregående år. De växtgrupper
m. m., som under 1910 utlånats, äro hufvudsakligen följande :
till f. d. lektor S. Almquist i Mölnbo omkring 2,000 her-
barieexemplar af släktet Rosa; till densamme 19 ex. af Epi-
lobium adenocaulon m. m.; till fil. d:r A. Arrhenius i Lunds-
berg vissa grupper af si. Salix: till d.r G. Bitter, Bremen,
33 ex. utländska rosaceer; till professor M. Elfstrand, Upp-
sala, omkr. 250 ex. Hieracia jämte Norrlins Hieracia exsicc,
fasc. 1 — 9; till kyrkoherde S. J. Enander, Lill herrdal, en
stor del af afdelningens Salix-förråd, delvis obestämda sam-
lingar; till d:r B. Floderus likaledes stora delar af Salix-
förrådet, särskildt de icke eller osäkert bestämda formerna,
äfven af duplettsamlingarna; till docenten R. E. Fries, Upp-
sala, omkring 90 ex. brasilianska solanaceer; till fil, kand.
Th. Halle 19 ex. utomeuropeiska Berberis-arter; till konser-
vator O. R. Holmberg och docenten H. G. Simmons, Lund,
220 ex. af si. Carex och Urtica; till läroverksadj. d:r K.
Johansson, Visby, några ex. af Pulsatilla och Cerastium;
till professor F. Kränzlin, Berlin, 250 ex. brasilianska orki-
déer; till doc. H. Kylin, Uppsala, 31 ex. af si. Lemanea;
till professor G. Lagerheim 10 ark af Vernonia erythrophila
DC; till lektor G. O. Malme 48 ex. brasilianska xyridaceer;
till professor S. Murbeck, Lund, 17 ex. af si. Eschscholtzia ;
till professor J. P. Norrlin, Helsingfors, 282 ex. Hieracia
piloselloidea; till museiinspektör C. H. Ostenfeld, Köpen-
hamn, 50 ex. exotiska hydrocharitaceer; till fil. mag:r A. Palm-
gren, Helsingfors. 8 ex. af Taraxacum och 16 af Aira; till
d:r A. B. Rendle, British Museum, 54 ex. af piperaceer ur
Herb. Swartz.; till docenten C. Skottsberg, Uppsala, när-
mare 200 ex. sydamerikanska fanerogamer ur diverse famil-
jer; till d:r O. Stapf, Kew, 862 ark afrikanska proteaceer;
till H. Sydow, Berlin, 988 ark af si. Cassia, Entada m. fl.
för studium af därå parasiterande Ravenelia -arter; till pastor
F. Theissen, Tyrolen, 15 ex. brasilianska hymenomyceter;
till geheimerådet I. Urban, Berlin, 54 ark västindiska fane-
rogamer, mest rubiaceer, ur Herb. Swartz.; till professor
E, Warming och hans assistenter dels 24 flaskor med alko-
holraaterial af arktiska ranunkulaceer, dels 160 ark svenska
och arktiska Pinguicula-arter; till d:r C. A. Weber, Bremen,
15 arktiska Armeria-former; till professor V. B. Wittrock
omkring 250 ark svenska fanerogamer af si. Viscum, Trifo-

168 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

lium, Alnus, Ranunculus; till d:r H. Wolff, Berlin, omkring
200 ex. utländska Saniculoideae.

Bland botaniska jniblikatione}' under år 1910, som helt
eller delvis grunda sig på undersökning af Riksmuseets bota-
niska samlingar, må nämnas: af f. d. lektor S. Almquist
Skandinaviska former af Rosa glauca Vill. i Naturhistoriska
riksmuseum (Ark. f. Bot.); af aman. d:r H. Dahlstedt öst-
svenska Taraxaca (d:o); af d:r P. Dusén Neue Gefässpflanzen
aus Paranå (d:o); af kyrkoherde S. J. Enander Salices
Scandinaviae, fasc. III (schedulse cum descr.); af fil. kand.
A. Friesendahl Om Epipogium aphyllum i Sverige, samt af
intendenten Innia vrabelyiana auf Gotland och Erigeron
eriocephalus Fl. Dan. i Skandinavien (båda i Bot. Not.)
m. m.

Följande gåfvor hafva under år 1910 förärats den botaniska
afdelningen.

Kungl. Vetenskapsakademien har öfverlämnat de växt-
samlingar, som af dess resestipendiater inom landet insändts.
Till afdelningen hafva äfven aflämnats omkring 400 belgiska
fanerogamer och kryptogamer från intendentens ofvan om-
förmälda resa. Jämte ytterligare några hundra arter, som in-
tendenten genom bytesförbindelser under samma resa förvärf-
vat, äro dessa växter de första nämnvärda växtsamlingar ur
Belgiens flora, som kommit i afdelningens ägo.

F. d. läroverksadjunkten T. O. B. N. Krok har till af-
delningen donerat dels sitt stora skandinaviska herbarium,
som äger ett enastående värde på grund af gifvarens lång-
variga verksamhet såsom floristisk författare och framstående
insikter på detta område ; dels äfven sitt värderika och väl
valda botaniska bibliotek, företrädesvis omfattande skandi-
navisk och europeisk floristik och räknande 325 band samt
1,100 småskrifter.

Värdefulla böcker har afdelningens bibliotek vidare erhål-
lit dels af f. d. öfverkontrollören P. G. Boren, dels, fortsätt-
ningsvis, omkring 1,000 småskrifter ur det enskilda bibliotek,
som, enligt hvad i nästföregående årsredogörelse meddelats,
af en okänd mecenat förvärfvats för Riksmuseets och K.
Vetenskapsakademiens räkning. Afdelningen har dessutom
erhållit såsom gåfva från vederbörande institutioner Medde-
landen från Statens Skogsförsöksanstalt, Contributions from
the United States National herbarium i Washington, Botaniska

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 169

publikationer i Annales du Musée du Congo Beige och Arbej-
der fra den Botaniske Have i Köbenliavn.

Professor M. Raciborski vid botan. trädgården i Lemberg
har såsom gåfva sändt afdelningen sina nyutgifna exsickatverk
Phycotheca polonica T och Mycotheca polonica I.

Fil. mag:r A. Palmgren, Helsingfors, har förärat afdel-
ningen sitt särdeles värderika och instruktiva exsickatverk
Carices fulvellae, innehållande talrika arter och former från
Fennoskandia i rikhaltigt urval.

Från d:r Albert Löfgren i S. Paulo, Brasilien, hafva
afdelningens Regneilska samlingar erhållit den dyrbara gåfvan
af tvenne brasilianska växtsamlingar, den ena å 500 n:r från
det inre af staten S. Paulo, den andra å 750 n:r från staten
Cearå, dit d:r L. varit af brasilianska regeringen sänd så-
som sakkunnig med anledning af planerna på dessa trakters
konstgjorda bevattning.

Professorskan fru J. Widmark har till afdelningen för-
ärat sin framl. makes professor J. Widmarks efterlämnade
herbarium, särskildt innehållande värdefulla samlingar från
det nordliga Sverige.

Trädgårdskonsulenten A. Hulphers har skänkt en utvald
samling svenska fanerogamer af öfver 700 n:r, till största
delen kritiska arter, varieteter, hybrider o. d. af stort veten-
skapligt värde.

Fil. kand. G. Samuelsson, Uppsala, som under flera år
skänkt Hieracia och andra svenska växter i rika och vackra
samlingar, har äfven det gångna året ökat afdelningens sam-
lingar med öfver 300 Hieracium- och Taraxacum-former.

Dessutom hafva följande samlingar och enskilda föremål
under det gångna året såsom gåfvor öfverlämnats till afdel-
ningen : af lektor F. Ahlfvengren genom lektor S. Almquist
åtskilliga svenska Rosa-former; af d:r Aulin ett tjugotal
märkligare fanerogamer från mellersta Sverige; af läroverks-
adjunkten d:r J. Berggren några former af Poa remota från
Sätra brunn; af framl. d:r J. A. Berlin 70 exemplar skilda
former af Rosa glauca; af d:r G. Bitter, Bremen, 20 n:r af
släktet Acsena; af d:r O. Borge ett dussin utländska mikro-
skopiska alger; af läroverksadj. d;r E. Collinder, Sundsvall,
27 n:r Rosa-former från Medelpad; af d:r H. Dahlstedt
diverse större hattr.vampar samt några stora Diapensia-tufvor
från Tornf> laj^pmark; af kyrkoh. S. J. Enander diverse nord-

170 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

svenska fanerogamer; af d:r Th. Erdmann ett 50-tal kärl-
växter från Savoyeralperna ; af d:r L. Grundberg 14 Hie-
racia från finska och ryska lappmarkerna; af d:r K. Hed-
bom, Uppsala, 5 sällsynta svenska m3'^xomyceter; af apote-
kare A. Heiner ett dussin brasilianska fanerogamer; af fil.
mag:r E. Häyrén, Helsingfors, flera ex. af den i Finland
nyfunna Taraxacum Gelertii; af folkskollärare P. A. Issén,
Furingstad, några svenska fanerogamer; af telegraf kommis-
sarien Th. Lange, Visby, 30 Taraxacum-former; af landtbru-
karen P. A. Larsson, Movik, 35 Hieracium- och Taraxacum-
former; af apotekare A. Liljedahl ett stort ex. af Orobanche
speciosa, konserveradt i sprit; af fröknarna Maja och Ruth
Nathorst några jämtländska fjällväxter i stort antal exem-
plar; af fil. kand. K. B. Nordström några Taraxaca från
Medelpad och 140 ex. andra svenska fanerogamer samt 26
fanerogamer från Bajkal; af urmakare G. Olsson, Kumla i
Nerike, en fruktbärande gren af en Raphia-art samt en stor
egendomligt formad rofva, skapad som en människohand; af
apotekare C. Pletjel, Sollefteå, ett par fanerogamer från
Ångermanland; af d:r F. Dias da Rocha, Cearå i Bra-
silien, 16 gräs och halfgräs från nämnda land; af läroverks-
adjunkten G. A. RiNGSELLE ett stort antal Hieracia och
50 andra fanerogamer från Uppland; af brukspatron J. Seder-
holm, Näfvekvarn, ett praktexemplar af Polyporus lucidus;
af läraren S. K. Selland, Granvin i Hardanger, Betula ver-
rucosa f. arbuscula i flera ex.; af professor M. Sondén Myr-
tillus nigra f . leucocarpafrån en ny lokal, Asby s:n i Östergötland;
af fil. kand. A. Stalin, Skara, talrika Taraxacum- och Orchis
maculata-former från Västergötland; af ingenjör K. Stéenhoff
14 Taraxacum-former från Himalaya; af musikdirektör V.
Th. Söderberg, Karlshamn, ett par stora masurknölar på
björk från Blekinge; af apotekare A. S. Trolander flera
exemplar af Galeopsis augustifolia från Uddevalla skalbankar;
af geheimerådet I. Urban, Berlin, 7 sällsyntare västindiska
arter ur Herb. Krug et Urban.

Genom köy, dels för allmänna medel, dels för tillgångar
ur de Regneilska och Brandelska fonderna, har af delningen
under 1910 förvärfvat betydande samlingar. Liköpta fane-
rogamer äro följande. Inom den skandinaviska floran 2,330
n:r af Hieracium och 187 n:r af Taraxacum af d:r H. Dahl-
stedt, samt af fil. kand. K. B. Nordström 250 n:r egendom-

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 171

ligare former af svenska växter. Af den europeiska floran i
öfrigt : framl. d:r J. A. Berlins europeiska herbarium; J.
DÖRFLERS Herbar. normale, de senaste centurierna jämte valda
arter, tillsammans öfver 1,900 n:r; L. Marret's Flore de la
Valais, centur. 4; af E. Reineck, Weimar, 50 sällsynta bul-
gariska arter; af J. Wagner, Ärad, 150 n:r ungerska Centau-
rea-arter. Af den afrikanska floran: af O. Leonhardt,
Nossen, 163 arter från Angola och af F. Wilms, Berlin, 187
Schefflerska arter från Ostafrika. Af den amerikanska floran :
W. E. Broadway, Tobago, 177 västindiska arter; af geheime-
rådet I. Urban 160 arter från S. Domingo; af aman. E. L.
Ekman 240 arter från Misiones; af konservator P. Webbr,
Berlin, 319 arter från Bolivia. Härtill komma B^nitz' Herb.
dendrologicum, f. 28, 30, och Pax und Hieronymus, Herb.
cecidiologicum, f. 18. — Inköpta kryptogamsamlingar äro: Col-
lins, Phycotheca bor. amer., fasc. 32, 33; Holmes, Algse Brit.
rar., fasc. 12; af docenten H. Kylin 60 sällsyntare alger från
Norges västkust; Malme, Lichenes suecici exsicc, fasc. 6. 7;
H. Sydow, Mycotheca germanica, f. 18, 19.

Äfven genom hyte hafva af delningens vetenskapliga sam-
lingar under året betydligt förökats. Bland de institutioner
med hvilka afdelningen står i bytesförbindelse, har K. botaniska
museet i Dahlem, Berlin, sändt 150 n:r afrikanska fanerogamer
och kryptogamer; Herbier du jard. bot. de Tétat i Bry^ssel 150
belgiska fanerogamer; Herbier Lenormand i Caén 50 exo-
tiska fanerogamer; Kejs. botan. trädgården i St. Petersburg
100 kaukasiska fanerogamer; Universitetsmuseet i Ziirich 121
sydafrikanska arter: United States National Herbarium i
Washington 100 n:r tropiska ormbunkar ; Universitetsmuseet
i Kristiania 200 lafvar, de flesta från Ellesmereland (vSverd-
rups polarexpedition). Enskilda personer, med hvilka afdel-
ningen stått i bytesförbindelse, äro: d:r M. Mairlot, Theux
i Belgien, som sändt 240 fanerogamer från Belgien, R: Na ve au,
Antwerpen, som sändt 150 fanerogamer och kryptogamer från
samma land, samt H. Sydow, Berlin, som sändt 68 n:r
exotiska Uredineer mot lika många mikromyceter ur det
Regneilska herbariets dupletter. Slutligen hafva lärjungar
vid H. allm. läroverket i Västerås sändt 276 svenska fanero-
gamer mot ett antal sällsyntare arter ur afdelningens duplett-
förråd.

NATUBHISTOEISKA RIKSMUSEET. 173

4. Zoolo£:iska Riksmuseet

har såsom vanligt varit tillgängligt för allmänheten på de
af akademien bestämda tiderna: onsdagar och lördagar kl.
12—2 e. m. samt söndagar kl. 1 — 3 e. m., onsdagar ooh sön-
dagar fritt, lördagar mot en afgift af 25 öre. De betalandes
antal under året har uppgått till 424. Hela antalet besök
under året uppgår till 24,900. I detta antal äro inberäknade
3,411 elever från skolor under ledning och uppsikt af 166
lärare och lärarinnor, hvilka afgiftsfritt fått tillträde till
museet äfven på andra tider än här of van uppgifna. Samma
förmåner ha också beviljats enskilda lärarinnor och stude-
rande, hvilka önskat förvärfva en grundligare kännedom om
djurvärlden.

Antalet besök har varit störst under mars månad, då det
uppgick till 2,910, och minst under maj månad, då det utgjorde
1,260.

5. Afdelniiiffeii för fossila djur.

Först af allt må framhållas afdelningens deltagande i
den under hösten 1910 i Stockholm församlade ll:te inter-
nationella Geologkongressen, på hvilket arbetena vid afdel-
ningen under större delen af året måst helt inriktas. Afdel-
ningen har härvid genom densamma tillhörande fossilmaterial
i högst väsentlig grad bidragit till den af kongresskommittén
beslutade utställningen af arktiska och antarktiska, svenska
museer tillhörande samlingar, genom hvilken för de från jor-
dens alla delar församlade forskarne på ett öfverskådligt sätt
kunde framvisas, hvad som under de sista 7 årtiondena ut-
rättats af de talrika svenska polarexpeditionerna, och fram-
förallt dessas arbeten på Spetsbergen. Då utrymmet inom
riksmuseet ej medgaf en utställning därstädes af de betydande
samhngarna, hade denna anordnats i Tekniska skolans hus.

174 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Samlingarnes utställning därstädes har, då riksmuseet härför
saknade medel, bekostats af ett Geologkongressen af Riks-
dagen beviljadt anslag, och har det högst betydande med
utställningen förbundna arbetet utförts af statsgeologen fil.
lic. L. VON Post. Inom riksmuseets egna lokaler har i ocli
för geologkongressen, så långt utrymmet det medgifvit, ny-
ordnats och utställts samlingar af svenska fossil, framförallt
fullständiga serier af en del fossil-grupper från Gottlands
Öfver-Silur omfattande originalexemplar till af G. Lindström
beskrifna arter, en fullständig samling svenska Kvartära
Mollusker, originalen till af A. G. Nathorst beskrifna spår-
former m. m. Såväl under tiden för kongressförhandlingarne
i Stockholm som före desamma har af delningen i stor utsträck-
ning varit tillgänglig för kongressdel tagarne, samt haft att
glädja sig åt talrika besök af forskare från vidt skilda länder,
h vilka förutom studier af fossilsamlingarna äfven särskilt in-
tresserat sig för utställningstekniken jämte andra moderna
museianordningar därstädes.

Under 1910 liafva samlingarne förökats genom gåfvor:
af professor A. G. Nathorst: insektvingar från Hyllinge
stenkolsgrufva i Skåne, Kvartära (senglaciala) Sötvattens-
mollusker från Skåne, en samling rullade och sandslipade
stenar från Karnbriska sandstenslagren vid IjUgnås i Väster-
götland, utgörande originalmaterialet till hans uppsatser
härom, spår af kräftdjur, maskar m. m. såväl å fossilplattor
som experimentellt framställda och utgörande originalen till
hans 1881 i K. Vet. Akad. Handl. tryckta arbete »Om spår
af några evertebrerade djur», ett Ren-horn från Mytilus-lag-
ren på Spetsbergen; af fil. kand. T. G:son Halle: Kvartära
och Interglaciala Mollusker från Eldslandet och Patagonien;
af fil. lic. R. Hägg: de af honom under en resa 1910 i Jämt-
land insamlade sötvattensmolluskerna; af professor W. Kilian
i Grenoble: en samling Krit-fossil från trakten af Grenoble.
Från Paläo-Botaniska afdelningen har genom professor A. G.
Nathorst öfverlämnats Tertiära Insekter från Spetsbergen
utgörande originalen till de 1870 af O. Heer i »Die Miocene
Flora und Fauna Spitzbergens» beskrifna insektlämningarne.
Från Svenska sydpolarexpeditionen 1901 — 03 har under året
aflämnats samiingarne af Mollusker och Annelider beskrifna
af O. WiLCKENS. — Wissenschaftl. Ergebn. d. Schwed. Siid-
polarexped. 1901 — 03, Bd. 3, Lief. 12; Echinider beskrifna af

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET 175

J. Lambert. — Ibid. Bd. 3, Lief. 11; samt Decapoder (ännu
obeskrifna). Från den af en gifvare, som önskar ej blifva
nämnd, till riksmuseet skänkta boksamlingen har under året
203 band och häften aflämnats till afdehiingen. Såsom van-
ligt har Geologiska Föreningen i Stockholm öfverlämnat sin
tidskrift för 1910.

Cenom köp bar förvärfvats: Krit-fossil från Skåne, Kam-
briska fossil från Lugnas i Västergötland, Silur-fossil från
lösa block i Roslagen, Under några kortare resor har inten-
denten insamlat fossil samt anordnat insamlingar vid Lugnas, i
Östergötland omkring Motala samt på Eke rön i Mälaren. Af-
delningens mångåriga arbetsbiträde G. Rettig har under 3
veckor fortsatt de år 1909 af honom påbörjade fossilinsam-
lingarne på nordligaste Öland. Då fyndorterna därstädes
ligga spridda och på betydligt af stånd från lämpligt kvarter,
har för medel från Reinhold's gåfva en velociped inköpts till
afdelningen, hvarigenom i hög grad såväl tid, som skjuts- och
transportkostnader kunnat inbesparas vid nyssnämnda arbeten.

För skådesamlingen ha trcnne större bilder af kolossala
utdöda reptiler i naturlig eller något förminskad storlek ut-
förts af artisten G. Ltljevall.

Samlingarnes ordnande, bestämning och etikettering har
under året fortgått efter samma plan, som finnes angifven i
de närmast föregående årsberättelserna, och har för skåde-
samlingen ett högst betydligt antal, ofta mycket utförliga
etiketter utarbetats och tryckts på afdelningens tryckeri.

Äfven i år måste framhållas den fullständiga otillräcklig-
heten af det nuvarande statsanslaget för afdelningens vård
och förkofrande. Oaktadt samlingarnes förökande genom in-
köp inskränkts till ett yttersta minimum, samt medel till en
del ändamål erhållits från Reinhold's gåfva har likväl vid
det nödtorftigaste bedrifvande af verksamheten vid afdelnin-
gen en brist af 237,78 kronor vid årets slut uppkommit.

För vetenskaplig bearbetning och bestämning eller såsom
jämförelsematerial hafva samlingar varit utlånade till : pro-
fessor C. WiMAN, fil. kand. S. J. Sefve och fröken Elsa
Warburg i Upsala; docenten J. KiiER i Kristiania; statsgeo-
logen H. Munthe och fil. lic. R. Hägg härstädes, professor
O. JiEKEL i Greifswald; d:r Joh. Bohm och professor H.
Raupf i Berlin; samt akademiker Th. Tschernyschew i St.
Petersburg.

176 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

För studier har afdelningen, borsedt från de talrika be-
söken under kongressmånaderna, besökts af bland andra
professor C. Wiman, statsgeologen H. Hedström, fröken Elsa
Warburg, samt gårdsägaren Gudmunder G. Bardarson
Island.

Med understöd af Honorarieanslaget har fil. lic. R.
Hägg afslutat bestämningen och ordnandet af samlingarne
af mollusker från Kvartär-tiden, samt fil. lic. S. J. Sefve
afslutat beskrif ningen af en del af de af fil. kand. friherre
Erland Nordenskiöld under hans expeditioner åren 1901—02
och 1904 i Bolivia och Peru insamlade benlämningarne efter
utdöda hästdjur; äfvensom professor C. Wiman fortsatt bear-
betningen af museets material af Karbon-Brachiopoder från
Spetsbergen och Beeren Eiland.

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 177

6. Afdeliiiiigeii för lägre Evertebrater

har under år 1910 förökats genom följande gåfvor: af kapten
I. G. Högberg några snäckdjur från kärrtrakterna i Cliaco
i Argentina; af ingeniör Artberg genom japanska magasinet
härstädes ett exemplar af jättekrabban Macrocheira kämpferi;
af licentiaten Nils Odhner en samling moUusker, maskar
och svampdjur insamlade af honom i Härjedalen, på Gotska
sandön och Fårön; af baron A. Klinckowström snäckdjur
och intestinalmaskar från Island; af doktor J. Peyron en
trådmask tagen ur en fjärillarv; af fiskeriassistenten d:r I.
Arwidssox flera sällsynta borstmaskar, särskildt inom mal-
danidernas grupp; af bruksägaren W. Tham sötvattensvam-
pen Spongilla tagen ur ett vattenledningsrör i Huskvarna
och af professor Y. Sjöstedt utom trådmaskar m. m. en
utomordentligt vacker och rikhaltig samling land- och söt-
vattenmollusker, insamlade af honom under hans Kilimand-
jaro-Meru expedition 1905 — 1906. Denna samling, som blif-
vit genomarbetad och namngifven af byrådirektören G. A.
H. d'Ailly, är unik i sitt slag och omfattar 52 arter, hvaraf
27 för vetenskapen nya.

Genom byte med S. Clessing i Regensburg och F. Hocker
i Gotha har afdelningen riktats med flera värdefulla mollusker.

För vetenskaplig bearbetning och bestämning hafva svi-
ter af samlingar varit utlånade till följande personer: pro-
fessor A. Wirén i Uppsala, d:r I. Thiele i Berlin, d:r K.
Hartmeyer i Berlin, d:r Th. Mortensen i Köpenhamn, d:r
H. Kluge från Kasan, d:r \V. Lundbeck i Köpenhamn, d:r
A. Jensen i Köpenhamn, intendenten d:r L. Jägerskiöld,
docenten T. Odhner, d:r I. Arwidsson i Mariefred, lektor
L. Johansson i Göteborg, kand. Sixten Bock i Uppsala, d:r
John H. Gerould vid Dartmouth College i Hanover (U. S.
America), d:r G. Gadd i Charkow, d:r Rowland Southern
vid museet i Dublin, d:r Hj. Ditlewsen i Köpenhamn, pro-
fessor J. W. Spengel i Giessen, professor H. Lbnz i Liibeck
och d:r S. Becher i Giessen.

VetenskapsaJi-ademiens Årsbok. 9. 1911. 12

178 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSROK. 1911.

På afdelningens egna lokaler hafva vetenskapliga arbeten
utförts af docenten O. Carlgren (aktinier), licentiaten N.
Odhner (mollusker), kand. R. Hägg (antarktiska lamelli-
branchiater), herr Gudmundur G. Bardarson från Island
(isländska mollusker), amanuensen D. Nilsson från Uppsala
(amphictenider), kand. A. Mollander (nordiska kräftdjur),
kand. Y. Schwartz (copepoder) licentiaten Hjalmar öster-
gren (holothurier) och d:r H. Menzel från Berlin (land- och
söt vatten-mollusker ) .

Den stora samling ecliinider, hvilken hopbragts under
de svenska expeditionerna till Eldslandet, Syd-Georgien och
Antarctic och hvilken öfverlämnats till d:r Th. Mortensen
i Köpenhamn för vetenskaplig bearbetning och bestämning,
har under året i oskadadt skick återkommit till afdelningen
oeh vederbörligen inregistrerats. Detsamma är förhållandet
med de kräftdjur, som insamlats af intendenten L. Jäger-
SKiÖLD under hans expedition till Röda hafvet och Sudan
och hvilka bearbetats af professor H. Lenz i Liibeck.

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 179

7. Entomologiska afdeliiiiigeii.

Den ordinarie arbetspersonalen har under år 1910 varit
den samma som under föregående år. Med understöd från
honorarieanslaget har fil. d:r A. Roman fortsatt bearbetningen
af museets exotiska braconider, hvaröfver en redogörelse, som
sträcker sig tillbaka äfven till förra året, blifvit publicerad i
Entomologisk Tidskrift, omfattande de kritiska anmärkningar,
hvartill bearbetningen gifvit anledning. Med anslag från samma
fond har fil. lic. Eric Mjöberg fortsatt bearbetningen af
museets svenska och exotiska mallophager, livilka samlingar
under arbetets gång i hög grad riktats genom från andra mu-
seer erhållet material, så att vid arbetets afslutning museets
förut rätt obetydliga kollektion af denna grupp utgjordes af
omkring 270 rör, inordnade i 12 större glasburkar. Äfven en
katalog har af Mjöberg upprättats öfver denna samling. Ef-
ter mallophagernas afslutning bearbetades äfven pediculiderna,
hvilka på samma sätt ökades genom från andra museer er-
hållna dupletter. Det sammanfattande arbetet öfver dessa
studier utgjorde Mjöbergs gradualafhanrlling. Slutligen har
fil. kand. Ai.b. Tullgren med anslag från samma fond fort-
satt ordnandet af museets araneae, särskildt de från Kilimand-
jaro-Meru hemförda samlingarna. Den under flera år fort-
gående bearbetningen af detta senare material har till stor
del afslutats, och ett arbete däröfver har under året publice-
rats i expeditionens verk. Denna del omfattar 88 sidor och
fyra planscher, representerande 148, däraf 103 nya arter.

Med understöd af Beskowska stipendiet har fil. d:r A. Ro-
man bestämt braconider och uppordnat museets hela samling
af exotiska bin, hvilka inordnats i ett särskildt, nytt skåp
med 52 lådor. Hela samlingen har samtidigt blifvit kata-
logiserad, och då den förut af fru Ramberg blifvit nyprepa-
rerad, och etiketterna omskrifna af ett särskildt biträde, be-
finner den sig nu i ett ordnadt, öfversiktligt och tilltalande
skick. Den omfattar omkring 1,170 arter i något öfver 4,500
exemplar.

180 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Under intendentens semester förestods afdelningen af d:r
A. Roman, som därunder bestämt subfam. Ichneumoninse i
den Haglundska samlingen, tillika med annat material af
samma grupp. De arter, som ej eller blott ofullständigt voro
representerade i hufvudsamlingen, hafva därvid i mån af ut-
rymme insatts.

Prof. Chr. Aurivillius, som äfven detta år, då tiden
medgifvit, arbetat på afdelningen, har därunder bestämt och
bearbetat Kilimandjaro-expeditionens curculionider samt be-
skrifvit ett större antal cerambycider från olika världsdelar.
Har dessutom med ledning af museets material bearbetat de
afrikanska pieriderna för Seitz »Die CTJross-Schmetterlinge der
Erde» samt cerambyciderna i Junk-Schenklings Catalogus
coleopterorum. För detta arbete står afdelningen till honom
i stor tacksamhet. Alla på museet förekommande prepare-
ringsarbeten hafva fortfarande utförts af fru Signe Ramberg,
som därvid bland annat preparerat d:r Hård af Segerstads
samlingar från Matabelelandet samt generalkonsul Bagges
och missionärerna Anderssons och Engströms samlingar från
Kina och Japan. Samlingen af exotiska växtsteklar har ny-
preparerats, liksom den stora samling af hufvudsakligen skal-
baggar, som genom prof. Wirén erhållits från Uppsala zool.
institution, dit den på sin tid öfverlämnats af kapten Eck-
MAN. En del exotiska neuropterer hafva nypreparerats, och
hela den af baron Klinckowström skänkta islänska insekt-
samlingen preparerats och etiketterats.

Under det gångna året har intendenteris tid till stor del
tagits i anspråk för afslutandet af det vetenskapliga verket
öfver Kilimandjaro-Meru expeditionen, som nu utgifvits i 3
band 4:o, omfattande 2,328 sidor med 87 taflor och 175 text-
figurer. Det har utarbetats på grundvalen af öfver 59,000
från expeditionen hemförda djur, omfattande 4,374, däribland
1,448 förut okända arter. I stor tacksamhetsskuld står den
zool. forskningen till firman P. Palmquists A. -B., som ge-
nom betydande summor möjliggjort detta verks afslutning.
Jämte det vetenskapliga verket, hvaraf intendenten haft till-
fälle att utarbeta omkring en fjärdedel, under det att det
öfriga utarbetats af skilda fackmän i in- och utlandet, har
densamma i manuskript afslutat äfven en populär skildring
öfver resan (Bland storvildt i Ostafrika), som vid årets slut
till större delen förelåg i korrektur. Den omfattar något öfver

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 181

600 sidor och är rikt illustrerad efter under färden tagna fo-
tografier. Talrika observationer öfver djurlifvet, liksom öfver
land och folk, som i det vetenskapliga verket endast i kort-
het kunnat omnämnas, hafva här i populär form utförligare
skildrats, hvarigenom resans resultat blifvit lättare tillgäng-
liga för en större allmänhet. Under sex veckor har inten-
denten besökt museerna i Berlin, Wien, Paris, Stuttgart,
Briissel, Dresden, Hamburg och Altona för att studera nyare
anordningar vid exponering af naturföremål i samlingar, som
äro af sedda för den stora allmänheten. Deltog som Sveriges
ombud i den 1. internationella entomologkongressen i Briissel,
där, liksom vid den ornitologiska kongressen i Berlin, föredrag
hölls om den ostafrikanska resan. I museet har uppordnan-
det af de exotiska odonaterna afslutats, hvarvid de återstå-
ende grupperna, nämligen gomphider och aeschnider, inordnats
och införts i katalog. De från Kilimandjaro hemförda opi-
lioniderna, omfattande 127 rör, hafva inordnats i därför sär-
skildt afsedda glaskärl.

Följande värdefulla gåjvor hafva under 1910 förärats riks-
museets entomologiska afdelning: af artisten D. Ljungdahl
90 vackra svenska fjärilar; af prof. Aurivillius omkring 300
cerambycider från skilda delar af världen, ofta sällsynta for-
mer, några lycider från Parana, 60 sydafrikanska lasiocampi-
der jämte ett antal larver; 14 fjärilar från Afrika; 150 curcu-
lionider från Abessinien; Pachypasa auriflua från Trans-
vaal; 80 dagfjärilar från Rhodesia och Katanga, däraf ett
stort antal cotyper och nybeskrifna arter; en af Cerambyx
cerdo angripen stambit från Öland; af intendenten d:r L. A.
Jägerskiöld 27 arter mallophager från svenska Sudan-ex-
peditionen; af generalkonsul Richard Bagge i Shanghai, en
vacker samling insekter från Kina och Japan; af missionä-
rerna C. J. Andersson och C. V. Engström en del insekter
från Kina; af prof. A. Wirén, en samling småfjärilar från
Salomonöarna, insamlade af grefve B. Mörnér; af prof. H.
KoLBE 14 arter sällsyntare heteromerer; af prof. A. Wirén
en stor, omkring 8 — 10,000 exemplar omfattande samling af
hufvudsakligen skalbaggar hemförda af kapten Eckman från
Nordamerika; af prof. F. Sjlvestri, Portici, tre för museet
nya myriopoder; af d:r W. Sörensen, Köpenhamn, en sam-
ling spindlar från Java, jämte några andra spindeldjur; af
prof. SiLVESTRi ett par cotyper af myriopoder; genom prof.

182 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

E. Lönnberg en del insekter från Paraguay; af d:r F. Ei-
CHELBAUM fem cerambycider, däraf två typer; af grefve N.
Gyldenstolpe en del insekter från Algier; af d:r A. Dampf,
Königsberg, ett par siphonaptera; af missionär K. E. Laman,
en större samling insekter och spindlar från Kingoyi i Kongo,
särskildt rik på odonater; af intendenten ett af brasilianska
cassider förfärdigadt smycke; af häradshöfding J. A. Hult-
GREN, Örebro, gåfvobref på hans enligt uppgift, till omkring
15,000 exemplar uppgående coleoptersamling; af herrMoGENSEN
en i Stockholm bland frukt från Kanarieöarna tagen Mygale;
en samling isländska insekter från friherre A. Klinckowströms
sista resa, af stort värde för komplettering af föregående
skänker från samma trakt, en del äfven från Färöarne^ af
prof. Axel Hamberg en samling insekter och spindlar från
Sarek, fortsättning på under flera föregående år på samma
trakt gjorda insamlingar; från missionärerna Laman och
Jakobson insekter från Kongo; af M. Desbrochers des Lo-
ges några curculionider; af d.r John Peyron en värdefull
samling kritiskt bestämda svenska fjärillarver; af d:r Ville-
neuve, Rambouillet, några kritiskt bestämda franska diptera;
af prof. C. Lindman, några brasilianska staphylinider; af do-
centen G. Grönberg en mängd larver af Bupalus piniarius;
af stud. OssiAN Dahlgren, en Leucorhinia caudalis från Sala
och en kokong af Cossus cossus, tagen i jorden; af d:r Franz
Spaeth, Wien, cotyper till några cassider; af prof. E. Lönn-
berg, en del pupipara från kronhjort; af d:r R. L. Traf-
venfelt, Umeå, fjärilar; af H. Wagner, Ziirich, cotyper af 19
apionider; af fil. kand. G. A. Ringselle en mängd svenska
insekter, däribland de för vår fauna nya skalbaggarna Cl^^-
tus pantherinus och Liopus punctulatus.

Genom köp har afdelningen från d:r H. Friese, Schwe-
rin, förvärfvat en synnerligen värdefull samling af 420 bin,
däribland en stor del typer och cotyper från denna samti-
dens störste fackman på ifrågavarande område. Från Hermann
Rolle i Berlin har inköpts en del odonater, och af konserva-
tor H. MucHARDT en för landet ny skalbagge.

Af museets dtiplelter hafva följande utdelats, ofta såsom
ersättning, för bestämning af museet tillhörigt material: till
E. B. Williamson, Bluffton Ind., 64 odonater i omkring 43
arter; till d:r H, Schouteden, Briissel, en del pentatomider
för bearbetningen af Kilimandjaro-materialet, 2,445 ex., af

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 183

denna grupp; till Ch. Kerremans, Briissel, ett ex. af Psi-
loptera quadriareola ; till prof. H. Kolbe, Berlin, en del sca-
rabseider för bestämning af Kilimandjaro-material; till prof.
A. Wirén, Uppsala, en serie af Termes goliath, ett par Bom-
byx mori med kokong och larv, ett par gryllider och en
Oestrus tarandi; till artisten D. Ljungdahl några svenska
fjärilar; till H. Gebien, Hamburg, en del tenebrionider för
bestämning af Kilimandjaro-materialet; till direktor prof . A. Ja-
coBi, Dresden, en del homopterer af samma orsak; till d:r W.
SöRENSEN Köpenhamn, en del opilionider af samma orsak;
till pastor Pfitzner, Sprottau, en afrikansk pierid; till do-
centen G. Grönberg, några gräshoppor, och till prof. G. La-
GERHEiM några akaciegrenar med galler.

För vetenskaplig bearbetning hafva samlingarna som van-
ligt varit strängt anlitade af in- och utländska fackmän.
Georg Ulmer i Hamburg har till bestämning haft afri-
kanska phryganeider ; d:r Jos. Gillet, Nivelles, har för jäm-
förande studier erhållit en del coprophager; W. L. Distant,
Brit. Mus., har till jämförelse haft Penthinia viridula och
bella; d:r H. Schouteden ett större antal pentatomider; prof.
H. Kolbe, Berhn, scarabaeider; prof. F. Silvestri flera co-
typer af myriopoder; Hans Wagner i Ziirich har för sina
monografiska studier öfver släktet Apion fått låna en del ty-
per från Schönherrs samling; d.r A. Mei.ighar, Wien, hemip-
tera; prof. A. Méquignon, Vendöme en Rhizophagus; d:r A. v.
Schulthess, Ziirich, ett par Eumenes-arter ; d:r A. Dampf, Kö-
nigsberg, en pulicid ; Desbochers des Loges några curculioni-
der; fil. kand. A. Tullgren några arter ur coll. Thorell; Th.
Becker, Liegnitz, en deldiptera; d:rWiLLENEUVE,RambouilIet,
några diptera; till d:r E. Giglio-Tos, Turino, några ortho-
ptertyper; till prof. F. Silvestri en Termitobia gastrophysa;
till lektor G. Adlerz, Sundsvall, några svenska steklar, till
d:r F. Sp^th, Wien, en del cassidtyper; till prof. A. Seitz,
Darmstadt, en hel mängd fjärilar för af bildning; till fil. kand.
A. Tullgren spindlar från Sarek och Island; till Ch. Ker-
remans, Briissel, en del buprestider för Genera insectorum ;
G. C. Champion, London, en del curculionider; till d:r B.
Poppius, Helsingfors, samlingar af skalbaggar från Island,
Färöarne och Sarek; prof. A. Jacobi, Dresden, en del homop-
terer; A. L. Montandon några nepor. Dessa lån hafva se-
dan under året i oskadadt skick återlämnats af Distant

184 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

SiLVESTRi, Wagner (e. p.), Méquignon, Schulthess, Des-

BROCHERS DES LOGES, TULLGREN (e, p.), BeCKER, VlLLENEUVE,

GiGLio Tos, Adlerz, Sp^th, Montandon.

Af äldre lån hafva samlingar återlämnats från Poppius,
Wagner, Jacobi, Gebien, Bethune-Baker, Wahlgren, v.
Schönfeldt, Schulz, Reuter, Seitz, Gillet, Champion.

För studier hafva följande forskare besökt museet: d:r
H. Federley, Helsingfors, för svenska lepidoptera; adjunk-
ten G. A. Ringselle, för svenska coleoptera; stud. Einar
Sellman, coleoptera, lepidoptera och diptera; herr Lorenz
Oldenberg, Berlin, för diptera; häradshöfding Hultgren
för coleoptera; fil. kand. Tullgren för araneee; prof. C.
Sakast, Tokio, för lepidoptera; adjunkten E. Wretlind, En-
köping, för lepidoptera och hemiptera; Svea Andersson, Jönkö-
ping, för hymenoptera; stud. R. B. Meisner för diptera; d:r
L. Trafvenfelt för microlepidoptera; d:r Neiva, Rio Janeiro,
för hemiptera; d:r G. v. Seidlttz insecta.

Publikationer grundade på museets material:

För Kilimandjaro-ex^eåitionen hafva följande delar under
året blifvit tryckta:

7 Coleoptera.

18. Scarabffiidse : Trogouse, Melolonthime, Rutelime, Dynastins?,
Trichiina?, Valgina? und Cetouiinffi, von H. Kolbe.'

19. Tenebrionidte, von H. Gebien.

20. Cicindelidae, von Walter Horn.

21. Curculionidffi, von C. Aurivillius. (Afd. 7 afslutad).

9 Lepidoptera von C. Aurivillius; mit 2 Tafeln. (Afd. 9. af-

slutad).

10 Diptera.

5. Cyclorapha, von P. Speiser. (Afd. 10 afslutad).
12 Hemiptera.

5. Tingitidse und Aradidse, von G. Horväth.

6. Pentatomidse, von H. Schouteden.

7. Homoptera, von A. Jacobi.

8. Psyllldse, von Gijnther Enderlein.

9. Reduviidse, Pyrrliocorida) und Coreidie, von H. Schouteden,
(Afd. 12 afslutad).

20 Ärachnoidea.

4. Opiliones, by W. Sörensen, with 1 plate.

5. Tartarides, by H. J. Hansen.

6. Aranea;, von A. Tullgren, mit 4 Tafeln. (Afd. 20 af-
slutad). Dessutom:

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 185

6 Mollusca, von A. d'Ailly; mit 1 Tafel. (Afsl.).

21 Crustacea.

1. Decapoda, von Yngve Sjöstedt.

2. Isopocla, by G. Budde-Lund. (Afd. 21 afslutad.)

Andra på grund material från entomologiska afdelningen
1910 publicerade arbeten:

Mjöberg, Eric, Studien ijber Mallophagen und Anopluren.
(Akademisk afhandling) Arkiv för Zoologi, Band 6
N:o 13: p. 1—296. Tafl. 1—4.

Roman, A. Notizen znr Schlupfvespensammlung des schwe-
dischen Reichsmuseums. Ent. Tidskr. 31, p. 109—196.

ScHÖNFELDT, HiLMER V. Beiträge zur Kenntnis der Insekten-
fauna von Kamerun. N:o 32 Brenthidce. Ent. Tidskr.
31, p. 21—22.

Sjöstedt, Yngve, Beiträge zur Kenntnis der Insektenfauna
von Kamerun. N:o 31 Acridiodea. Ent. Tidskr. 31, p.
1—9.

Wahlgren, Einar, Svensk Insektfauna XI: 1; 2 Dansflugor
Empididce och XI: 2; 1 Ögonflugor Pipunculidce, Puc-
kelflugor Phoridce, Svampflugor Platypezidce. Ent. Tid-
skr. 31, p. 209—235.

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 187

8. Vertebratafdeliiiiigeii.

Vid Riksmuseets vertebratafdelning tjänstgjorde under
tiden från 1 jan. till 1 nov. 1910 J. D. Meyert såsom andre
konservator, men befordrades sistnämnda dag till förste kon-
servator genom Vetenskapsakademiens beslut. Samtidigt här-
med utnämndes till andre konservator Aldor Jansson, som
under årets tio första månader tjänstgjort såsom biträdande
konservator.

Under intendentens semester tjänstgjorde d:r L. G. An-
dersson såsom dennes vikarie. Under december månad åt-
njöt intendenten tjänstledighet för att företaga en expedition
till Britiska Ost-Afrika i syfte att därstädes göra insamlingar
för Riksmuseets räkning. Under tiden uppehölls befattningen
af professor Théel med biträde af d:r L. G. Andersson.
Andre konservatorn Jansson erhöll äfvenledes tjänstledighet
under december månad för att åtfölja intendenten på hans
redan omnämnda expedition.

Några större omflyttningar ha ej företagits inom afdel-
ningen. För att bereda plats för en nyuppstoppad hvalross
har skelettet af barkdjuret {Rhytina) öfverförts till och upp-
ställts i nya hvalmuseet. Därsammastädes har äfven mon-
terats och upphängts ett stort skelett af den sydliga sill-
h valen [Balcevoptera qnoyi).

Utom korrespondens och löpande ärenden ha en hel del
bestämningsarbeten utförts af intendenten. Dessa bestäm-
ningar ha rört sig på olika områden, t. ex. däggdjur från
Kongo, Kamerum och andra delar af Afrika, fåglar från det
palffiarktiska området (Centralasien), reptilier från Afrika och
och Sydamerika, fiskar från Afrika o. s. v.

EnHgt uppdrag af Kgl. Jordbruksdepartementet har in-
tendenten efter besök på resp. platser uppgjort förslag till
gränser för nationalparkerna på Sonfjället och Gotska Sandön.

Med understöd af för detta ändamål erhållet resestipen-
dium företog intendenten i slutet af maj en resa till Berhn
för att såsom Sveriges ombud öfvervara den därstädes afhållna

188 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

V Internationella Ornithologkongressen. Efter dess slut fort-
sattes resan för studier till Wien och Miinchen, och särskildt
på sistnämnda ställe togs kännedom om åtskilliga nya tek-
niska museianordningar. Den återstående delen af semestern
(juli månad) tillbragte intendenten i London sysselsatt med
däggdjursstudier vid British Museum of Natural History
samt besökte på hemvägen därifrån det zoologiska museet i
Leiden.

D:r L. G. Andersson, kand. O. Hammarsten och d:r
W. Kaudern ha med understöd af honorarieanslaget utfört
bestämningar af exotiska fiskar samt i samband härmed fort-
satt utskrifvandet af bladkatalog öfver dessa samlingar. Denna
katalog har nu fortskridit till n:r 8400.

Kand. R. Söderberg har utfört bestämning£vr och eti-
kettering af vissa delar af äggsamlingen. Grefve Nils Gyl-
denstolpe har studerat vissa delar af fågelsamlingen.

I konservatorsverkstaden ha utförts följande arbeten.
Konservator Meyert har uppstoppat en grupp bestående af
den i förra årsberättelsen omnämnda stora älgtjuren från
Nisshyttan och en gråhund, hvilka båda varit utställda under
sommaren på den Internationella Jaktutställningen i Wien,
hvarest de tilldragit sig berättigad uppmärksamhet. Vidare
har konservator Meyert uppstoppat en stor hvalross, skänkt
af kontorschefen Bangert, en björn från Assam {Ursus tor-
quatus), en björn från Venezuela {Tremarctos ornatus), åtskil-
liga smärre däggdjur, såsom 1 mungos [Herjjestes griseus), 1 Hemi-
gale hardivicki, 1 Helictis everetti, 1 Gymnura alba, 1 Hylomys
suillus, 1 Chrysochloris trevelyani, 2 Sciurus prevosti, 2 Capro-
mys pilorides, 2 Dactylopsila trivirgata, några paradisfåglar
{Semioptera wallacei, Xanthomelas aureiis, Parotia carolce, Dre-
panornis hruijni (cT,?), Schlegalia wilsoni), den sällsynta Coma-
iihis eremita, 1 storlom med ungar i biologisk grupp.

Härtill kommer konservering af diverse däggdjur och
fåglar.

Konservator Jansson har monterat det ofvan omtalade
skelettet af Balcenojytera quoyi och utfört andra arbeten i
hvalmuseet samt förestått macerering och rengöring af ett
stort skelett af sydliga blåhvalen i macerationshuset.

Han har äfven monterat ett skelett af en kungspingvin
och uppstoppat några smärre däggdjur såsom Bassariscus
sumiclirasti notinus, Cynogale samt några fåglar.

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 189

Dessutom har konservator Jansson konserverat och
skinnlagt åtskilhga smärre däggdjur och fåglar.

Konservatorsbiträdet Larsson har biträdt med arbetena i
hvalmuseet och macerationsanstalten samt dessutom rengjort
ett stort antal skelett och kranier af däggdjur; bland de förra
märkas skelett af flodhäst, älg och gråsjäi, bland kranierna
åtskilliga af olika slags antiloper, zebra o. s. v.

Under årets lopp ha 6 personer erhållit undervisning i
konservering af fåglar.

Utrustningsmaterial för att möjliggöra insamlingar för
afdelningen har lämnats till den Mjöbergska expeditionen
till Australien, till d:r Rosenius och grefve Gyldenstolpe
för deras resa till Algier, till missionären K. Rodén, Eritrea,
till missionären K. E. Laman, Kongo och till hr Strandberg,
Kongo.

Under årets lopp har afdelningen riktats med ett myc-
ket stort antal gåfvor, delvis af mycket stort värde. H. Maje-
stät Konungen har behagat öfverlämna en svensk kronhjort,
tvenne harar och 27 harkranier. En för riksmuseum och
dess samlingar intresserad mäcenat har dels öfverlämnat en
summa af två tusen kronor till understöd för d:r E. Mjö-
BERGS expedition till Australien, på villkor, att afdelningen
skulle i gengäld erhålla samlingar från nämnda kontinent.
Dels har samma mäcenat tillika lämnat den betydande sum-
man af 7,000 kr. till inköp af intressantare djurformer, afsedda
för skådesamlingen i det nya museet. För de inköp, som
med användning af en del af dessa medel hittills gjorts, läm-
nas redogörelse längre fram. För öfrigt har afdelningen er-
hållit talrika gåfvor af naturföremål såväl från Sverige som
från främmande länder. Förste hofjägmästaren grefve Tage
Thott har skänkt en kungsörn, 3 fasaner, 3 rådjur, 26 ekor-
rar, 3 harar och 2 räf kranier.

Hertigen och hertiginnan af Bedford ha behagat skänka
fyra exemplar af den nu i sitt hemland Kina utrotade hjort-
arten ElapJiurus davidimius, som numera knappast förekom-
mer annat än i djurparkerna vid Woburn Abbey i England.
Ett af dessa exemplar, en gammal hind, har mästerligt stop-
pats af RowLAND Ward, London, och finnes nu utställd i
museet.

Herr W. Frykberg har från Rhodesia skickat tvenne
skinn af den sällsynta gnagaren Anomalurus neavei samt af

190 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

en Galago, och herr A. Sandberg har från samma land till-
ställt afdelningen en Procavia och ett exemplar af den säll-
synta kattarten Felis ocreata mellandi. Messrs Bridges ha
skänkt en guanako från Eldslandet jämte skelett. Missio-
nären K. E. Laman har såsom vid flera tillfällen förut ihåg-
komrait afdelningen med naturalier från Kongo. Bland dessa
märkas 3 kranier af Potamochcerus, ett dylikt af Tragelaphus
och ett af Kongobuffel, dessutom skinn af åtskilliga däggdjur,
bl. a. af en ny ras af klolös utter, fyra fågelskinn, en mindre
samling af reptilier samt en malfisk {Channalabes apiis).
Ingenjör Th. A. Wennergren har från Syd-Kamerun såsom
gåfva insändt skinn och kranier af fem däggdjursarter, af
hvilka flera förut ej voro representerade i samlingarna, dess-
utom kranier af tvenne apor och några horn af smärre anti-
loper. Baron A. Klinckowström har förärat afdelningen
en samling af 43 fågelskinn från Island, bland hvilka märkas
den på denna ö endemiska gärdsmygen, och flera intressanta
dräkter af andra fåglar, samt därjämte 5 svenska fåglar.
Grefve Nils Gyldenstolpe har till afdelningen öfverlämnat
(förutom en pilgrimsfalk från Sverige) de af honom under
en resa till Algier insamlade naturalierna, bestående af 3 ex.
Gundi (Ctenodactylus), åtskilliga springråttor och några fläder-
möss i sprit, 51 fågelskinn, ägg af 9 arter fåglar, åtskilliga
reptilier, amfibier och fiskar i sprit. D:r P. Rosenius har
öfverlämnat i samma land insamlade 1 unge af fennek, 5
flädermöss, 3 gundi, 2 springråttor, 1 elefantnäbbmus, 2 sköld-
paddor, 2 ormar, omkring ett dussin ödlor, 2 grodor och 4
fiskar. Konsul Finsén har skänkt 2 kullar ägg af stare och
1 kull af korp, båda af de på Färöarne endemiska formerna.
Legationsekreteraren Folke Cronholm har skänkt 2 ekorrar
och 5 fåglar från Formosa. Hr Hj. Carlsten har från
Paraguay hemfört och till afdelningen öfverlämnat 5 burkar
reptilier, bland hvilka märkas 1 Ophiodes, 2 Lepidosternon,
1 Amphisbcena m. m. Kapten Högberg har från argentinska
Chaco hemsändt 1 råtta. 3 ormar, 3 ödlor och 9 grodor,
tandläkaren G. Hård af Segerstad från Rhodesia ormen
Trimerorhinus tritreniatus, hr Bagge en Hyla från Japan,
missionären Jakobsson en ödla {Mabuia) med ägg från Kongo.
Sir Ernest Shackleton har skänkt en kungspingvin från
Macquarie-öarne. Jägmästare C. A. Hollgren har skänkt
5 uppstoppade smärre däggdjur och 1 uppstoppad ågel och

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 191

dessutom 1 rådjarskalf, 2 ekorrar, 1 skogsmus, 2 husmöss,
2 orrbönor samt tvenne anomala fåglar (1 rapphöna, 1 gul-
ärla). Intendenten Behm har från Skansen benäget öfver-
lämnat 2 ägg af svart svan och 1 af grågås samt 4 fåglar,
däribland en spetsbergsripa. Jägmästare K. Gram har skänkt
en kull ofläckade ägg af sångtrast samt den första kull af
rysk ormvråk {Buteo ZimmermaniKF), som tillvaratagits i Sve-
rige. Jägmästare V. Olofsson har skänkt 5 ekorrar och ett
par älgfctter; jägmästare Sylvén 8 ekorrar; jägmästare
C. Rothman 2 ekorrar och ett par älgfötter; jägmästare J.
E. Nilsson 3 ekorrar; jägmästare Kolmodin 4 ekorrar; di-
rektör C. G. Strokirk 6 ekorrar; frih. J. Beck-Fries 6 ekor-
rar; konservator C. Widell 11 ekorrar; kapten S. Sylvén
2 ekorrar; hr Gust. Werner 1 tysk hare från Lindome;
frih. C. G. Bonde 1 bastardhare; frih. Werner von Schwe-
rin 2 vildkaniner; fågelhandlare Jakobsson 1 hökuggla;
frih. RuD. Stjernsvärd 1 bastardhare; hof jägmästare P.
Seton 2 gräflingar; frih. R. von Essen 5 gräfhngskallar;
kronolänsman R. Didriksson foster från en älgko, som öfver-
körts af tåget; hr Alb. Gräslund en alfågel i öfvergångs-
dräkt; konservator Muchardt ett par defekta Ceöws-skinn ;
löjtnant H. Sandeberg en ovanligt stor nors från Fryken;
konservator B. Berg ett ludet älghorn; stud. Georg Seton
1 stor lom med 2 ungar; kronojägare J. N. Nilsson en al-
bino af åkersork; hr Hj. Westin en albino af gråsparf; vakt-
mästare Pettersson 1 rådjurshud; vaktmästare Törnblom
1 orrhöna (ihjältrampad af en ko) och 2 ägg; vaktmästare
Wortzelius en kull ägg af kornknarr; lasarättsläkaren d:r
I. Lönnberg 3 harskallar; öfverassistenten Barthel 1 har-
skalle; löjtnant P. Falk en bastardkråka skjuten vid Upp-
sala; kapten G. Gartz ettafskjutet och hopläkt underarmsben
af råbock; d:r G. Kolthofp en spetsbergsripa och en ung
bändelkorsnäbb från Uppsalatrakten samt skelettdelar af en
på Gottland skjuten flamingo; tandläkaren G. Svenning en
lake, enligt uppgift fångad i haf vet nära Svinesund ; fyrmäs-
tare K. Bourgström en padda, som förirrat sig till Gotska
Sandön; fiskeriintendenten d:r Th. Ekman en tobiskung
från Mörkö-trakten och en bastard mellan björkna och sarf
från Hånö-trakten. D:r A. Héintze har insamlat exemplar
af Råna agilis från Värnanäs och andra nya lokaler och in-
sändt dem till Riksmuseum. Bokbindaren J. J. Hernell

192 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

har på ett berömvärdt sätt bistått museet med anskaffande
af ett afsevärdt antal (42) smärre svenska fåglar. Hr. (
Ekbohm har öfverlämnat en kull labbägg och kammarheri
L. A. Reuterskiöld en ung knölsvan.

Af en okänd gifvare har erhållits en uppstoppad tamari
{Hapale rosalia) och en uppstoppad skallerorm samt 2 roffj
gelsägg från Sydamerika.

Konservator Jansson har skänkt 1 ekorre, 15 ekorrk
nier, 1 ormslå, 1 padda och 2 fiskar. Intendenten har i
afdelningen öfverlämnat hud och kranium af en älgko, sk
lett och skalle af gråsjäl, 2 harar och 3 harhufvuden frå
Gotska Sandön samt 11 fåglar.

Afdelningens boksamling har af »en vän till vetenskap
och Naturhistoriska Riksmuseum» riktats med 42 böcker o
tryckta skrifter ur Professor Nathorsts bibliotek. Från t
trustees of British Museum har erhållits »Handlist of Birdi
Vol. V.

The Geological Survey of Canada har öfverlämnat »Cati
logue of Canadian Birds>.

I deposition har af fru de Rohde mottagits 1 gorill;
kranium och 1 schimpanskranium från Syd -Kamerun. «

Genom byte har från Rothschilds museum i Tring t'
hållits 9 afrikanska fåglar och från baron Snouckaért va
Schauberg 4 fåglar från Holland. Genom byte med Köpei
hamns zoologiska museum har förvärfvats en kull ägg {
Calidris arenaria, insamlade på Storukap på Grönland und^
Danmark-expeditionen af A. L. V. Mauntche. '

Härmed hafva dessa trenne bytesförbindelser, som reda
omnämndes i förra årsberättelsen, vunnit sin afslutning.

Genom byte med Mr. J. H. Fleming, Toronto, har erhå
lits den canadiska parallellformen till vår lappuggla {Scotiapti
cinered), och på liknande sätt har af fanjunkare Linb erhållii
en steril tjäderhöna.

Genom byte med U. S. National Museum har förvärfva'
7 arter amerikanska däggdjur i 11 exemplar, och från I:
J. F. G. Umlauff några råttor från Borneo och Brasilie
samt en pungråtta från sistnämnda land.

Ännu ej afslutade bytesförbindelser hafva inledts me
hr O. Fritsche, med kaukasiska museet i Tiflis, och kor
servator A. Tugarinow, Krasnojarsk (Sibirien).

Tack vare den storartade ofvan omnämnda penninggåfva

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 193

i af delningen ha åtskilliga synnerligen dyrbara och säU-
ata djurarter kunnat inköpas i år. Bland dessa märkas i
anstå rummet hud och skelett af en fullvuxen galt af det
)ra svarta skogssvinet {HylochoiTus meinertrhageml ^omyv
ckts i Afrikas skogsområde senare än okapin; det törsta
Uständiga exemplaret af Nyassalandets flodsvin [Potamochm-
s ch nyasce), Selous' sitatunga {Limnotragus selousi) frän
'lodesia- Hemigale hardivicki, Cynogale, Hdictis evereth,
^rvestes hrachyunis, Bassariscus sumichrasii rioUnus, Mustda
asiliensis, Gymnura, Hylomys, ChrysocJiloris trevdyam (jamte
elett) Pdrodromus tetradadylus, Rhynchocyon anm; iem
ika arter af Tupaia, flera ostindiska arter af Sciurus ileva
•ter Phalanger, Dadylovsilatnvirgata, Pkilander cinerea, bmin-
opsis, Äntechinns m. fl. däggdjur; ett skelett af Ai^ryx man-
lll skinn af flera arter paradisfåglar o. s. v. For samma
yvomedel har också inköpts en samling frän Cuba innehal-
tnde bl a 4 exemplar af Capromys, tvenne skelett af hjortar
^mt 141 väl konserverade skinn af fåglar. Dessutom har
fcällts i utsikt förvärfvandet af flera större och sällsynta dagg-
iur som för skådesamlingen i det nya museet skulle vara
f stort intresse. En samling skinn af 20 däggdjur och 276
,glar från Eritrea äro också delvis betalade frän samma

'^ Af de ordinarie anslagsmedlen ha följande inköp betalats:
Hystrix gahata från Eritrea, 1 Ursus torquatus från Assam,
Tremardos ornatus från Venezuela inköpta af mr. F. W.
Rosénberg; 1 Fdis chinensis, 1 Lutra, 1 M agera och
. 'Macacus från Hainan inköpta af mr. A Owston; 1 Fdj
,creata sarda, 1 Mus alexmulrinns och en ska le af Sns saofa
sarda från hr Ch. Girtanner; 1 iller från Wales och 1 ma d
[rån Irland inköpta af mr. Sherrin; några daggdjursskinn
från Kongo af hr A. Strandberg; 1 Jaguar frän Paraguay
af hr C Olsson; tvenne monterade exemplar at den säll-
synta Alligator sinensis från Shanghai af hr Hj. Ekstromer;
2 ägg af den mycket sällsynta Comaiibis emmto af hr 1.
Aharoni; en samling af fågelägg tillhörande 7 arter frän
Svdorkney-öarna af hr Viström.

Från Skansen har inlösts en varghund och en Massai-
struts, den sistnämnda till skelett, och från Cuneo's menagen

^'' ^Af d-r P. DusÉN har inköpts 1 kranium af puma, 2

Wt 13

> Vetenshapsahademlens Arsbolc. 9. 1911.

194 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

råttor, 1 fladdermus, 3 fåglar, 1 ödla och 5 glas grodor allt
från Paranå.

Dessutom har inköpts följande svenska maturalier: 1 jakt-
falk af hr P. E. Samuelsson; några skallar af skogsren af
E. C. L. Hedlund och hr Sohlberg; 1 rackelhane från
Gällivare; 10 smärre däggdjur och I rådjur af konservator
G. Kihlén; 1 utter af O. F. Halling; 1 störunge, 1 Phycis
hlennioides och 1 Canthanis cantharus genom tandläkaren G.
Svenning; 1 s. k. guldabborre af en fiskare från Ljusterö; 1
lafskrikbo med 3 ägg af hr Näslund, 3 ekorrar från Jämt-
land och 7 st. renskallar från Lappland.

Ett f()r afdelningen mycket värdefullt inköp har varit
förvärfvandet af en fullständig serie af »Zoological Record»
från 1864—1908 för alla vertebratgrupperna.

Af dubletter har till Brit. Museum Nat. Hist. öfverläm-
nats skinn och kranium af ett svenskt rådjur i gengäld för
tjänster, som afdelningen vid upprepade tillfällen fått röna.
Till Kgl. Dramatiska teatern har på begäran öfverläm-
nats ett kasseradt exemplar af kungsörn. För anatomisk
undersökning har professor T. Tullberg erhållit tre Cijclo-
gasier lijMris.

Malmö museum har af de samlingar, som d:r Rosenius
öfverlämnat, enligt dennes önskan fått mottaga 3 däggdjur
och 3 ödlor i sprit samt tvenne fågelskinn.

För vetenskaplig bearbetning och jämförande undersök-
ning har material varit utlånadt till olika personer i in- och
utlandet såsom t. ex. till d.r AuG. Brinkmann, Kgl. Veteri-
nserhöiskole, Köpenhamn, ett foster af Cephalophus i sprit;
till professor Boas därsammastädes 1 Lagomys i sprit; till
professor O. Neumann, Tring, Herts. England diverse afri-
kanska fåglar; till d:r E. Hartert därsammastädes vid olika
tillfällen diverse fåglar från Sakhalin, Centralasien och Algier;
till baron R. Snouckaert van Schauburg, Neerlangbroek,
Holland, en fågel från Centralasien; till d:r Gerrit Miller,
Brit. Museum Nat, Hist. 1 kranium af Hystrix från Italien
och material af svenska däggdjur; till d:r P. Rosenius,
Malmö, fåglar från Algier; till mr. G. Dollman, Brit. Museum
Nat. Hist., afrikanska däggdjur, till Mag. phil. E. W. Suoma-
LAiNEN, Åbo, material af Cottus quadricornis från Vättern;
till hr J. F. G. Umlauff, Hamburg, ett kranium af sjöele-
fant; till hr S. BuTURLiN, Wesenberg, Estland, fåglar från

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 195

Mongoliet; till professor G. Holm kranier och skelett af
tumlare och delfin; till d:r P. Rosenius, Malmö, 6 skinn af
Linota linaria.

Några af dessa lån äro vid årets slut ännu utestående.
För studieändamål ha samlingarna besökts på extra tid
af åtskilliga personer.

Från konstnärlig och konstindustrien synpunkt ha äfven-
ledes samlingarna besökts af flera personer.

En rysk ornitholog Smolinsky har erhållit tillstånd att
för sin räkning låta förfärdiga fotografier af ett stort antal
fåglar, såväl svenska som utländska.

Med stöd af afdelningen tillhörigt material ha utarbetats
och under året utkommit:
Gyldenstolpe, Nils, Bidrag till kännedomen om det högre djur-

lifvet i Algeriet. Fauna och Flora 1910 haft. 5 och 6.
Lönnberg Einar and Andersson, L. G: A new Lizard and

a new Frog from Paranå. Ark. f. Zool. Bd. 6 Upp-
sala 1910.
Lönnberg, Einar: Shorb comparative Notes on the Ana-

tomy of the Indian Tapir, ibid. N:o 15.
, Remarks on the' Dentition of Delphinajiterus leucas.

ibid. Bd. 7 N:o 2.
, Contributions to the knowledge of the Genus Pota-

mochoerus. ibid. N:o 6.

, Two new Snakes from Lower Congo. ibid. N:o 8.

, A new Subspecies of Clawless Otter {Aonyx cajjensis

congica) from Lower Congo. ibid. N:o 9.

, The pelvic bones of some Cetacea. ibid. N:o 10.

, On the Variation of the Sea-Elephants. Proc. Zool.

Soc. London 1910.
, Ein Exemplar von Tremarctos ornatus aus Venezuela.

Zool. Anzeiger Bd. XXXVI N:o 2/3.
, The British Roe-deer (Capreolus capreolus Thotti), a pre-

liminary Diagnosis. Ann. Mag. Nat. Hist. ser. 8. vol.

VI. London 1910.
, Om hvalarnes härstamning. K. Sv. Vetenskapsakad.

Årsbok 1910.
Liksom föregående år har intendenten utgifvit tidskrif-
ten »Fauna och Flora», i hvilken bl. annat äfven omtalats
viktigare fövvärf till afdelningen och dessutom lämnats tal-
rika notiser rörande svenska faunan.

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 197

\). Etnog:rafisk{i afdelniiigen.

Afdelniiigen har under året endast kunnat hållas öppen
under januari månad, h varunder den besöktes af 356 personer.
Redan med februari månads ingång måste densamma stängas
dels i och för inledande af elektrisk belysning, dels för takens
rengöring och hvitlimmande, nymålning af skåp, omordningar
och installerandet af nyförvärfvade samlingar, etc. I maj,
medan dessa arbeten ännu pågingo, inträffade i följd af grund-
gräfningar till nybyggnaden å angränsande tomt betj^dande
sättningar af museets lokaler, såväl f. d. Hvalmuseet som
den egentliga museibyggnaden. Sättningarne förorsakade far-
liga sprickor i tak och väggar. Museets största sal, upplåten
åt samlingarnc från Söderhafsöarna, måste genast utrymmas
och samlingarne placerades å enda tillgängliga plats, å de
angränsande museirummens gångar. Härigenom fördröjdes
ytterligare afdelningens öppnande för allmänheten. Svårast
träffades dock gamla Hvalmuseet af dessa sättningar. Golf-
vet längs hela norra långväggen sjönk här och hvar intill två
fots djup och stora remnor i tak och väggar uppstodo. In-
stallationsarbetena måste afbrytas i lokalen, och skåpen längs
nämnda långvägg, i hvilka samlingar blifvit ordnade, måste
delvis tömmas å sitt innehåll.

Under årets första sex månader tjänstgjorde å afdehiin-
gen såsom e. o. amanuens kand. Yngve Laurell. Han med-
verkade särskildt vid ordnande ocli uppställande af samlin-
garne i f. d, Hvalmuseet. Sedan årets början har därjämte
med. kand. Gaston Backman arbetat vid afdelningen såsom
e. o. amanuens samt vid sidan om allmänna löpande göro-
mål sysslat med ordnande och katalogisering af nyinkomna
samlingar m. m.

Tack vare intresserade mecenaters bistånd har museet
under årets lopp blifvit riktadt på fierfaldiga sätt, och ett
antal förbättringar i museets lokaler kunnat genomföras. I
första hand må nämnas att elektrisk belysning blifvit full-

198 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

ständigt införd i de båda museilokalernas samtliga utställ-
nings- såväl som arbetsrum äfvensom i källaren, hvarigenom
det torde blifva möjligt under ett kommande år, att åt-
minstone några dagar i veckan hålla museet öppet äfven om
kvällarne. Genom frivilliga bidrag till anskaffandet af skrif-
bordsmöbler, skåp etc. har å öfre våningen den förändringen
kunnat genomföras, att fyra smårum, i livilka hittills cen-
tral-amerikanska samlingar varit magasinerade, kunnat apte-
ras till arbets- och skrifrum, ett för amanuensen, ett för ett
kvinnligt skrifhiträde, hvilkens lön till stor del bekostats af
en mecenat samt tvenne för tillfälliga medarbetare och stu-
derande.

Under årets lopp riktades museet ytterligare genom do-
nation af ett antal dyrbara moderna montrer med sväng-
bara ramar i och för utställning af fotografisamlingarna. Äf-
venså erhöll museet sex stereoptikonapparater jämte omkring
400 bilder. En annan gåfva af instruktiv betydelse utgjor-
des af ett större antal fonografrullar med sång- och musik-
stycken från naturfolk jorden rundt. Omkring 300 af dessa
äro redan emottagna från Berlins psykologiska instituts sam-
lingar. En fonografapparat har ock erhållits. Ytterligare
en skrif maskin, »Continental» har inköpts för donerade medel,
och med sådana har omkostnaderna bestridts för nymålning
i ekfärg af samtliga skåpen i trenne utställningsrum. För
medel ur den »Lachmanska donationen» har slutligen anskaf-
fats ytterligare ett antal i gips utförda modeller i naturlig
storlek nämligen en Australneger, en Aino, en Sioux samt
tvenne centralamerikanska indianer. Genom dessa medel
torde afdelningen, så snart reparationerna tillåta dess öpp-
nande, kunna i något större mån än hittills öka allmännhe-
tens intresse för de med afseende på utrymme och expone-
ringsraöjligheter så styfmoderligt behandlade samlingarne.

Af delningens samlingar ha under det gångna året ökats
med 2,111 nummer. Häraf ha ej mindre än 1,194 nummer
anskaffats af specialister och samlare i skilda världsdelar ge-
nom bidrag ur den »Lachmanska donationsfonden», som före-
gående år kom afdelningen till godo. Dessa 1,194 nummer
fördela sig på följande samlingar. 54 föremål från Dankali,
Ost-Afrika, bestående af korgar, lerkärl, gördlar, hals- och
hårsmycken af pärlor, örhängen af koppar, armband af silf-
ver och mässing, fotringar af mässing, tobaksväska af bast,

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 199

ett snidadt träkärl, en pärlstickad väska, en brokig sofmatta,
trenne spjut, tvenne sköldar, en knif, en trumma, en hufvud-
bonad af tyg m. m.; 72 föremål från Habr Avval, Ost-Afrika,
hvaribland tre mattor flätade af palmblad, en trästol, ett par
säten, en pilbåge, trenne spjut, en träklubba, tvenne knifvar
med tillhörande slidor, en yxa, två runda sköldar af läder,
ett flertal korgar jämte material för korgflätning, fyra bä-
gare och en skål af trä, ett lerkärl, sju rökelsekar af lera,
tvenne läderflaskor, diverse klädesplagg, sandaler, en fiskkrok,
ett fisknät, bröstsmycken af silfver, amuletter m. m.; 99 före-
mål från Eyssa, Ost-Afrika, omfattande bl. a. ett hårsmycke
sammansatt af rörben af foglar och brokiga pärlor, 4 hals-
kedjor af glaspärlor, en halskedja af musslor, pärlstickade
armband, 7 armringar af järn, 1 armring af koppar, 5 arm-
ringar af elfenben, graveradt smycke af bly, örhängen af
bly, 8 träskedar, 2 träfat, tvenne korgar, brokigt ornerade,
4 snidade träbägare, 5 mjölkkärl af trä, 2 d:o flätade af
palmblad, 4 d;o af bark, kalebasser, ett par träsandaler, 4
spjut, 3 knifvar, 2 lädersköldar, m. m.; 65 föremål från Bo-
tel Tobago, Ost- Af rika, hvaribland märkas tvenne hattar af
trä, tvenne d:o flätade af palmbladsskidor, en d:o flätad af
palmbast, tvenne d:o flätade af Wistariarankor, tvenne lif-
stycken och en gördel af bast, kärl af kokosnöt, en gudabild
af trä, tre kammar af bambu, skedar af kokosskal, tvenne
halskedjor af nautilus-skal, tre knifvar och två svärd med
handtag af trä, 3 trätallrikar, tre korgar, ett antal skålar och
tallrikar af trä delvis målade, yxa af järn, ett segel flätadt af
bast och monterad t å bambustafvar, en båtmodell, kalebas-
ser och lerkärl, djurbilder af bränd lera, leksaker af triton-
skal, halskedjor och öronringar af musslor, tvenne olika slags
husmodeller, en båt af trä, m. m.; 67 föremål från Ainosfol-
ket, däribland en rikligt snidad svärdsskida af trä, svärd och
skida af trä, en fälla af trä för fångande af smärre villebråd,
tvenne mustaschskyddare af trä försedda med rika sniderier,
en jaktfetisch af trä, ett par öronringar af silfvertråd, en
väfstol, ett par snöskor, väskor och bärremmar af bast, skor
af laxskinn, hufvudsmycken af tyg och skinn, väfda tygroc-
kar och gördlar i rika färger, tobaksväskor af läder och af
halmflätning, delvis i brokiga mönster, flera tobakspipor, knif-
var ooh skedar med snidade handtag af träj pil med benspets,
en båtmodell af trä, träskålar och trätallrikar, guitarr af trä

200 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

med pärlsirningar, båge och pilar, lansar, korgar, tygmössor
m. m.; 47 föremål från Andamanerna omfattande bl. a. ett
lerkärl för smältning af vax och harts, skal af mussla för po-
lering, röd jord till målning, hvit jordfärg för målning af
kroppen, prof ver på harts, glas, sten, tänder m. m., hvilka
användas såsom redskap för olika ändamål; tre armringar
af palmflätning, delvis prydda med dentaliumsnäckor, gördel
af bast, 2 sköldpaddsspjut, 1 vildsvinsspjut, 1 pil med trä-
spets, benprydnader af dentalium- och musselskal, tvenne
palmbladsgördlar, tvenne pilbågar jämte tre pilar med järn-
spetsar, en större båt förfärdigad af en ihålig trädstam, har-
puner, korgar, fisknät, amulett bestående af en underkäke,
rödmåladt människokranium afsedt att bäras hängande vid
gördeln, m. m.; 30 föremål från Borneo, hvaribland märkas en
stor träsköld prydd med människohår, två spjut, två svärd
med slidor, ett huggvapen af såghajtand, en yxa, fyra knif-
var, en såg, ett koger med fem pilar, en krigsdräkt, en kjol
af grästyg, en rund hatt af palmblad, ett par tofflor flätade
af spån, ett skärp af ett tunt metallband, ett spänne af
silfver, en hufvudprydnad af pärlor, en bröstprydnad och ett
halsband af samma material, en krigstrofé, tvenne flätade
ryggkorgar, ett stråkinstrument; från Timor, en större hugg-
knif samt en något mindre med slida; från Fihppinerna, tvenne
träsköldar, hvaraf den ena är prydd med vildsvinsborst, en
höfd ingeyxa; från Suluöarna, en båge med pilar, en huggsa-
bel, ett harnesk; från Indiska Arkipelagen, ett spjut och en
klädedräkt flätad af palmbast; från Malacka ett piikoger med
pilar; från Sangi en större huggsabel; från Somali en rök-
pipa, en flöjt af bambu, en kam af trä; från Arussi tvenne
bågar, en staf, en knif i läderslida, tvenne koger af trä med
ett antal pilar; 25 föremål från Abessinien, bl. a. trenne spjut
med järnspetsar, 2 huggknifvar med läderslida,- en huggknif
med mässingsshda, 1 kruthorn, 2 bägare af horn, 1 läder-
flaska, 1 tallrik och ett par korgar flätade af gräs, mössa af
silke- och bomullstyg, väska af skinn, fotring af mässing, mu-
sikinstrument, kvast af gräs, m. m,; från Galla U föremål,
däribland dräkt af skinnfäll, en hacka af trä, en väfstol,
tvenne korgar flätade af gräs, en kalebassflaska, tvenne rö-
kelsekar af lera, en järnknif med träskaft, en benring af järn;
6 föremål från Gosi, bestående af en korg och en flaska af
gräsflätning, en rökpipa af kalebass, två armband af järn, ett

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 201

armband af mässing; 36 föremål från Nikobarerna omfat-
tande bl. a. 1 matta af palmskideflätning, spjut af trä med
korta hullingar af Areca-palmen, lans med järnspets, tvenne
fiskspjut med järnspetsar, målad och sirad gudabild af trä,
ett flertal korgar och korgtallrikar, fullständig båtmodell, ett
flertal vattenbehållare af kokos, fem' olika gudabilder af trä,
ett antal fetischer m. m. Vidare genom benägen förmedling
af professor Eduard Seler vid Museum fiir Völkerkunde i
Berlin en 293 nummer omfattande samling af arkeologiska
föremål från Mexiko, en stenmask, 4 obsidiankärnor, 8 knif-
var, 8 större och 8 mindre pilspetsar, 2 läppknappar, alla af
obsidian, 1 stenpärla, 32 människohufvuden af lera från Teo-
tihuacan, 10 sländtrissor af lera, 5 rökelsekar af lera, 23 ler-
stämplar, 68 olika lerfigurer, 50 lerhufvuden, krukfötter m. m.,
2 eldfat, 1 rökelseslef, lerflöjter, 2 lerskramlor, 1 stenorna-
ment, 3 lerskålar på fötter, 2 lerkrukor, ett antal målade
lerskärfvor, m. m.; 14 föremål från Java bestående af korgar,
ett antal tyger, små kopparskålar för uthällande af vaxet
vid den förberedande behandlingen af tygernas färgning; 34
föremål från öfre Kongo innehållande bl. a. 12 spjut och lan-
sar, 7 knifvar och dolkar, I hacka, 1 yxa, 1 tobakspipa, 2
värdighetstecken af trä, 2 skallror, 5 pilar, 3 hvisselpipor af
trä, 1 musikinstrument (marimba), 3 mynt i form af spiral-
vridna koppartenar; från Nordamerikas i utdöende stadda
folk har genom förmedling af intresserade amerikanska et-
nografer ett antal numera ytterst sällsynta och värdefulla
fö]-emål anskaffats: 50 föremål från Muskhogiindianerna be-
stående bl. a. af några hårprydnader och en påse med pärl-
stickning, en väfd påse, ett lerkärl för matlagning, en skallra
af pumpa, en uppsättning tillhörande »rörspelet», mockasi-
ner, bockskinnsdamasker, pil för luftbössa, ett par käppar,
som användas vid ett bollspel, ländtyg, siktkorgar, ett stort
antal korgar af olika form och med varierande ornering, trä-
skedar och träslefvar, fullständig dräkt för bollspelare, ett
par benskallror af sköldpaddskal, en hjort-Iockare, båge och
pilar, medicin tub af rör, dansskallra af kakaoskal, en kalen-
dersticka, en hornsked, m. m.; 61 föremål från Algonkin-
indianerna nämligen en tobakspipa af sten, ett halsband af
glaspärlor, en påse prydd med glaspärlor, ett vaggbräde, 1
säck af indianhampa, en stråmatta, en träskopa, mockasiner,
ett bälte, vassmattor, bollkäppar och boll, leggins, diverse

202 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Islädesplagg, ridsadel för kvinnor, ett stort antal korgar, trä-
skålar och träskedar, skärp med pärlstickning, m. m.; 3 fö-
remål från Siouxindiaiierna bestående af en krigsmössa med
örnfjädrar, ett halsband af björnklor, ett par älgtänder an-
vända såsom öronprydnader; 4 föremål från Delawarerna
nämligen ett par mockasiner, ett par silfverbroscher samt en
f lageolett; 42 föremål från Irokeserna, däribland trenne dans-
masker af trä, tvenne andra af majsflätning, ett par knä-
skallror, en danstrumma, skallror af horn och af sköldpadd-
skal, en barkskallra, krigsklubba af trä, båge med pilar, ett
vaggbräde, skålar, skopor och skedar af trä, hufvudklädna-
der, leggins, mockasiner, ett stort antal korgar, en mängd
broscher och öronprydnader af silfver; 46 föremål från
Siouxindianer innefattande bl. a. ett stort danssmycke af
fjädrar, flera par armband och prydnader af läder med rik-
lig pärlstickning, 1 sadelväska och en sadelduk af läder med
pärlganering, en kappa, en flöjt, en rökpipa med pipstop-
pare, båge med pilar, tre tomahawker, en trumma med trum-
pinne, ett rikt måladt läderfodral, en dansstaf, 1 par tobaks-
börsar, flera par mockasiner samt flera par leggins, m. m.; ge-
nom förmedling af professor Eduard Seler 15 gipsafgjut-
ningar af skulpterade praktstycken af sten från Mexiko från
Berlinermuseet, däraf flera af monumental storlek; 43 före-
mål ur gamla grafvar från Peru, däribland ett stort antal
tyger i rika färger och mönster, ett flertal stenslungor, ett
par stickade medicinfodral, flera sländor, delar af en väfstol,
pann- och ryggprydnader, gördlar, väskor, m. m.; 2 gigantiska
pappersfiskar från Japan tillhörande »gossarnas fest»; 18 fö-
remål från Singaleserna å Ceylon, hvaribJand 5 sablar, däraf
en med slida, 9 slidknifvar, tvenne fläktskaft, några skrif-
pennor, m. m.

Vidare har afdelningen såsom gåfvor erhållit följande
.samlingar. Af kapten J. E. Högberg 4 föremål från Pata-
gonien bestående af en räknesticka, 1 gammal flintknif, tvenne
bolaskulor; af okänd gifvare ett antal föremål från Delawa-
rerna omfattande korgar, slefvar af trä, en skrapa, bestående
af en half underkäk af idisslare, ett bärband, ett stort trä-
fat, m. m.; från Chetemache-indianerna i Florida ett antal
rikligt ornamenterade korgar, hufvudsmycke med pärlstick-
ning, medicinväska, 1 stor väfd väska, m. m.; af kanslisek-
reteraren J. L. Leyonmarck 2 föremål från Otahiti daterade

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 203

1798 samt bestående af ett par prof ver å tapatyg; af grefve
C. A. Ehrensvärd en duk från södra Amerika, troligen hem-
förd med Eugeni-expeditionen ; af okänd gifvare tvenne gamla
lackerade trätaflor återgifvande i hög relief bilder af tvenne
japanska lärare; af konsul T. H. R. Haasmann å Java 5 ja-
vanska föremål bestående af fyra tyger återgifvande olika
stadier af tygernas färgning samt en låda innehållande ett
stort antal modeller i miniatyr af vapen, husgeråd m. m.;
af fru Ida Trotzig ett antal föremål från Japan, h varibland
tvenne bönepinnar af brons, en tekopp för det starka teet
under teceremonien, ett par teservetter använda vid tecere-
monien, ett spel med brickor samt ett rökelsekärl, båda lika-
ledes använda vid teceremonien; af missionsläkaren doktor
r. Kugelberg i Indien en stenbild föreställande en cobra-
orm och utgörande en attribut till Schiva; af löjtnant Fritz
J. Holm i New-York en gipsafgjutning i naturlig storlek af
den s. k. Nestorian-stenen i Kina; af doktor Anshelm Lars-
son 13 föremål från Nya Guinea bestående af en dansmask,
ett snidadt trästycke, två korgar, 2 yxor, 1 klubba af sten
med träskaft, fem trummor samt 1 stridsrustning af rotting-
flätning; af legationssekreteraren Folke Cronholm i Peking
och konsul A. T. Udden i Tokio en samling omfattande 62
föremål från Japan, Formosa och Kina, hvaribland märkes:
från Ainos-folket ett antal skulpterade träbrickor, knifvar
med träslidor och ett träfat; från egentliga Japan ett antal
tobakspungar af fruktskal fastade vid netsukes af fruktkär-
nor, en kalebass för vin, ett tygstycke, en dolk med snidad
och inlagd slida, en hatt af palmbladsflätning, flera par san-
daler, från Kina en fullständig dräkt af gräs, en sofpall i
lack, ett par tofflor för man och ett par för kvinna; från
Formosa flera tj^ger och dukar i brokiga färger, opiumpipor
af bambu, stora knifvar med slidor af trä och gehäng, ett
par kastanjetter, halskedjor af snäckskal och människotän-
der, två par öronpinnar, ett par hattar, tvenne båtmodeller,
kalebasser, en korg, ett bärnät, m. m.; af grefve Eric von
Rosen en samling omfattande 132 föremål, däribland 14 före-
mål från Lappland, nämligen ett par matskålar af trä, en
kaffebricka, en vattenslef, en matskopa, alla af trä, ett par
skedar af renhorn, tvenne askar af flätade granrötter, m. m.;
vidare 118 föremål från Chorotesindianerna, hvaribland må
anföras: mössa besatt med snäckskal, tvenne pannband, huf-

204 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

vudfjädrar, öronklossar, en träkam, bensylar, väskor, vat-
tenkrukor och kokkärl af bränd lera, mortel och stöt af trä,
vattenskopor af kalebass med inristade ornament, skedar, flas-
kor och askar af kalebass, delvis med inristade ornament, to-
bakspipor, spelpinnar, flöjter, hockeyklubbor, spadar, tränål,
fiskkhibba, fisknät, stridsklubba, pilbågar med pilar; af löjt-
nant DiDRiK Bildt en samling omfattande 165 föremål, däraf
75 föremål från Bolivia, hvaribland fem sadelväskor, ett stort
antal rikt ornamenterade enkla väskor, trenne bälten, tvenne
stenslungor, fyra stora filtar, ett antal dukar, en mössa, ett
pannband, en kjol, en gördel, en stenmortel med tillhörande
mortelkula, en bambuflöjt och en panflöjt; vidare 54 gamla
föremål (graffynd) från Peru, hvaribland ett antal mer eller
mindre fragmenterade dukar, några väskor, en barntröja, en
gördel, ett bälte, ett bärnät, ett antal olika mössor, en slunga,
en hårfläta, ett mumiehufvud, en diminutiv korg, defekta
träbägare med enkel ornering, större skärfvor af målade ler-
kärl, en träkula, en bolas, m. m.; från Tibet en fäll af jak-
oxe; från Söderhafsöarna fyra tapatyger, en gräskjol (Nya
Guinea), ett halssmycke, en träsköld, en stenyxa (samthga
från Nya Guinea), ett bälte (Nya Hebriderna), en gördel
(Marshallöarna), en halsprydnad, en skulpterad väggplanka,
tvenne totempålar (samtliga från Nya Zeeland); från Austra-
lien en ceremonidräkt bestående af ett stort pärlmussleskal,
graveradt och måladt; från Kina en rökpipa och ett par toff-
lor; från Japan 18 föremål, hvaribland trenne ornerade trä-
brickor, en lackbricka i rödt med riklig reliefornering, vin-
brickor, tevisp, sandaler och tygtofflor, en tempelduk af si-
denbrokad i rödt och guld, tvenne polychroma färgtryck, en
liten trälåda innehållande den viktigaste attiraljen för tece-
remonien samt en lackdosa med en fullständig speluppsätt-
ning och attiralj tillhörande rökelseceremonien; af ingenjör
Gustaf Cedergren i Mexiko har afdelningen slutligen er-
hållit en mycket stor samling föremål från Mazatekindianerna
utgörande ett af resultaten af en af ingenjör Cedergren för
20,000 kronors kostnad utsänd expedition till Syd-Mexiko,
ledd af den tyske etnografen doktor Wilhelm Bauer. Af
denna samling har ännu endast en första sändning, omfat-
tande 520 nummer, hunnit att uppackas. Af sändningens in-
nehåll må särskildt framhållas följande föremål: modeller af
mazatekhyddor, modeller af förrådshus, modell af svettnings-

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 205

bad, vattenkrus och kokkärl af lera, flätade ringar af bast i
och för upphängning af kärl eller till underlag för sådana,
ett antal lerkrukor för olika ändamål, rökelsekar af lera, pri-
mitiva lerfat, tallrikar och fat af kalebass, krukformade ka-
lebasskärl, små kalebassflaskor till bevarande af tuggtobak,
väskor af gördeldj ursskal, silar af kalebass, delvis sirade, vå-
gar af kalebass, palmbladskvastar, flätade hängvaggor för
barn, nät af olika storlek och material, ett stort antal kor-
gar och korgbrickor, fat och tråg af trä, lyktor af lera och
af trä, 10 olika stolar delvis i djurform, alla af trä, 6 mat-
tor af majsstjälkar och sockerrör, hackor, redskap för rep-
slagning, prof ver af råbomull, af f road bomull, spolar med
bomullstråd, n^^stan och spolar med bomull, 3 fullständiga
väfstolar, 13 rikt stickade kvinnokjolar, 4 rockar för män
och 2 för barn, 4 par ullflätor, hvilka inflätas i det natur-
liga håret för att förlänga detsamma, kammar af trä, örhän-
gen af silfver, halskedjor af korall och glaspärlor, ett stort
antal dukar med inväfda mönster i olika färger, ett par hat-
tar, sandaler, ytterkläder af ylle för män, halsdukar och höft-
dukar för män, prof på ett stort antal fältfrukter, ett par
musikinstrument, barnleksaker såsom skallror, snurror, i trä
utskurna djur, dockor, m. m.

Fotografisamlingen har genom inköp för donerade medel
och genom skänker, ökats med omkring 2,500 nummer från
olika delar af jorden. Omkring 500 af dessa har museet er-
hållit i gåfva af professor Gustaf Retzius, samt omkring
100, däraf ett antal förstoringar, af grefve Eric von Rosen.

Afdelningens bibliotek har ock under det gångna året
ökats med ett icke obetydligt antal volymer. Af professor
Retzius har i gåfva bekommits en samling arbeten, utgö-
rande äldre och modernare litteratur å antropologiskt, etno-
grafiskt och arkeologiskt gebit och af grefve Eric von Rosen
en mycket fullständig samling böcker och separat öfver Ar-
gentinas arkeologi och etnografi.

Under året hafva följande forskare på museets initiativ
och i hufvudsak på bekostnad af museets mecenater, utgått
för att i utomeuropeiska länder bedrifva etnografiska studier
och insamla belysande material.

Med den Mjöbergska expeditionen till Väst- Australien med-
följde såsom etnograf kand. Y. Laurell. Expeditionen star-
tade i början af juli månad. Den beräknades taga en tid af

206 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

ett år i anspråk. Det område, som i första hand skulle komma
att utgöra arbetsfältet, var Kimberle^^distriktet. Äfven pla-
nerade man en etnografisk undersökning af de västerut be-
lägna Sunday Islands.

Med den Lönnberg-Sjögrenska expeditionen till engelska
Ostafrika medföljde såsom etnograf och språkforskare fil.
kand. K. G. Lindblom. Enligt planen skulle Lindblom i
Nairobi skilja sig från den öfriga expeditionen för att med
denna ort såsom bas företaga exkursioner till de kringboende
Massaierna och andra folk. Lindblom afreste i midten af
november månad och har beräknat stanna i fält halftan-
nat år.

Mot slutet af året utrustades genom samarbete med pro-
fessor J. Lundell ytterligare en expedition till Ostafrika.
Dit utreste nämligen missionär Robert Sundström, med upp-
gift att under två års tid i Abessinien företaga etnografiska
och filologiska forskningar. Första året skulle missionär Sund-
ström, som sedan ett tjugotal år är väl förtrogen med de
föga kända folken i denna trakt, ägna sig mera uteslutande
åt språkstudier. Det andra året däremot skulle ägnas åt et-
nografiska och arkeologiska forskningar. Expeditionen star-
tade å nyåret.

Museets samlingar hafva vetenskapligt utnyttjats af ett
flertal in- och utländska forskare. D:r Edgar Reuterskiöld
har sålunda studerat lapptrummorna, d:r Leo Sternberg och
skrifställaren J. Stadling de sibiriska samlingarna, professor
Karl von den Steinen Marquesassamlingen, professor Karl
Sapper centralamerikanska samlingar, d:r Fredrik Wallem
lappländska och grönländska samlingar, d:r William Thalbit-
ZER grönlänska samlingar, d:r Thomas Thomsen likaledes
grönländska samhngar, d:r W. J. Holland central- och nord-
amerikanska samhngar, fru Ida Trotzig japanska samlingar,
d:r Josef Hammar grönländska samlingar, grefve Eric von
Rosen sydamerikanska samt med. kand. Gaston Backman
centralafrikanska och antropologiska samlingar.

STATENS METEOROLOGISKA CENTRALANSTALT. 207

C. statens meteorologiska centralanstalt.

Meteorologiska centralanstaltens verksamhet har under
1910 fortgått utan någon väsentlig förändring i den under de
senare åren följda planen.

Med anledning af gjord framställning, hvaröfver förestån-
daren för Statens meteorologiska centralanstalt, på anmodan
af Statsrådet och chefen för Kungl. Civildepartementet, den
21 jan. 1910 sig yttrat, har enligt nådig skrifvelse af 4 febru-
ari 1910 till hans förfogande under h vartdera af åren 1910
och 1911 ställts ett belopp af sjuhundratjugo kronor att mot
redovisningsskyldighet användas för verkställande af utred-
ning rörande de förhållanden, som i öfre Lappland framkalla
skarbildning. De härför under året vidtagna åtgärderna skola
omtalas längre ned.

För den dagliga väderlekstjänsten året om har anstal-
ten mottagit telegram, innehållande såväl afton- som morgon-
observationer öfver väderleken från 16 inländska och 60 ut-
ländska stationer, eller från tillsammans 76 stationer.

Med stöd af samtliga inkommande telegram hafva dag-
ligen tvenne synoptiska kartor konstruerats, af hvilka mor-
gonkartan offentligen anslagits å 5 ställen i hufvudstaden.
Det viktigaste af de i morgontelegrammen upptagna iaktta-
gelserna har meddelats i 9 dagliga tidningar i hufvudstaden
i en tabell, åtföljd af en sammanfattning af väderlekstillstån-
det samt väderleksutsikter för det närmast följande dygnet,
hvarjämte nämnda sammanfattning tillika med utsikter på
telegrafisk väg öfversändts till 10 kommuner i riket (däraf 5
året om och 5 endast under sommarmånaderna), hvilka till
K. Telegrafverket erlagt de härför stadgade afgifter. En
mera kortfattad sammanfattning af väderlekstillstånde^t jämte
utsikter har äfven öfversändts till K. Järnvägsstyrelsen, som
på egen bekostnad låtit anslå densamma på alla större järn-
vägsstationer. Denna anordning har äfven blifvit vidtagen
på flera privata banlinjer, af hvilka de flesta erhållit sina

208 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK 1911.

uppgifter från närmaste statsstation. Sistnämnda samman-
fattning har äfven meddelats Svenska telegrambyrån i Stock-
holm, hvilken ytterligare spridt densamma till sina kunder.
Dessutom hafva dagligen meddelats per telefon meteorolo-
giska uppgifter af olika slag till Göteborgs Handels- och Sjö-
fartstidning m. fl.

I likhet med hvad som ägde rum under föregående år
anordnades äfven under sistlidne juli— september månader
vid anstalten en särskild väderlekstjänst om eftermiddagarne
till jordbrukets gagn. För detta ändamål erhöll anstalten
under denna tid morgontelegram, innehållande morgon- och
aftonobservationer från ytterligare 6 inländska och 1 utländsk
station, samt eftermiddagstelegram från 17 inländska och 19
utländska stationer. Med stöd af dessa telegram dels kom-
pletterades de ofvannämnda synoptiska kartorna, dels upp-
rättades en särskild karta öfver eftermiddagens väderlek, i
enlighet med hvilken senast kl. 6 e. m. utfärdades särskildt
för jordbruket afsedda väderleksutsikter beträffande neder-
börd och nattfrost under påföljande dygn. Dessa eftermid-
dagsuppgifter anslogos i likhet med morgonuppgifterna å 5
offentliga platser i hufvudstaden samt meddelades i 5 här
utkommande dagliga morgontidningar; de sändes äfven genom
K. Telegrafstyrelsens försorg till flera af dess ofvannämnda
abonnenter samt delgåfvos K. Järnvägsstya-elsen.

Uppgifter om snötäckets tjocklek hafva under den kalla
årstiden hvarje måndag tillfogats väderlekstelegraramen samt
genom anslag och tidningarne delgifvits allmänheten.

En del af innehållet i de till anstalten ankommande in-
ländska morgontelegrammen har fortfarande och till samma
utsträckning som förut pubhcerats i »Bulletin du Nord», en
tidskrift, som bekostas af de trenne skandinaviska anstalterna
gemensamt.

Antalet stormvarningsstationer vid Sveriges väst- och syd-
kust var vid årets slut 47, hvaraf 17 med signalmast. På
hvarje station anslås stormvarningstelegrammet å en för än-
damålet afsedd anslagstafla, och på de med signalmast för-
sedda Stationerna signaleras varningen dessutom med 2 klot
och 2 koner. På 12 stationer, nämligen stormvarningsstatio-
nerna Smögen, Klädesholmen, Vinga fyr, Varberg, Morups
Tånge fyr, Torekov, Hälsingborg, Skanör, Östratorp, Sand-
hammarens fyr, Simrishamn och Utlängans fyr verkställas

STATENS METEOROLOGISKA CÉNTRALANSTALT.

209

iakttagelser öfver hård vind och storm, hvilka införas i dag-
bok samt af sändas för kontrollens skull till Meteorologiska
centralanstalten med telegraf och post.

Af följande statistik, som uppgjorts af d:r Jansson, om-
fattande tiden 1 jan.— 31 dec. 1910, finner man för sju af de
friast belägna stormvarningsstationerna, där vindiakttagelser
utförts och vindmätare finnas, nämligen Smögen, Vinga, Mo-
rups Tånge, Torekov, Skanör, Simrishamn och Utlängan, huru
ofta de utfärdade utsikterna för de olika graderna af vind-
styrka motsvarats af de verkligen inträffade. Härvid är att
märka, att varningarna utfärdas numera i regel kl. Il — 12
f. m., och att giltighetstiden är från kl. 3 e. m. till 10 f. m.
följande dag.

Stormvarningarna 1910.

Meteorologiska

ceiitralanstaltens

utsikter.

Antal dagar, då vindstyrkan blef Beaufort :

c3
S
S

s

0—6

7 8 9

10

11

12

Siiiögen:

Beaufort 0—6
7—9
» 10—12

237

33

17
20

6 1 4

13 18

1 2

2
8
3

1

—

266

93

6

Summa

270

37

20 1 24

13

1

—

365

Vinga:

Beaufort 0 — 6
» 7—9
10—12

257

39
8

3
15

7
22

1

1
14

2
1

—

—

268

92

5

Summa

299

18 30

15

3

—

—

365

Morups Tänge:

Beaufort 0 — 6
7—9
» 10—12

256

41
2

6
23

1

5

18
2

1
5

3
1

1

—

268

91

6

Summa

299

30

25 1 6

4

1

—

365

Torekov:

Beaufort 0—6
7-9
» 10—12

251

36

1

5
38

1

3

17

3

7

1

2

—

—

259

100

6

Summa

288

44 1 23

1 8

1 2

—

—

365

Skanör:

Beaufort 0 — 6
» 7—9
» 10—12

253

49

1

11
IG

1
17

1

1
9
3

1

2

—

—

266
92

7

Summa

303

27

19

13

3

—

—

365

Vetenskapsakadiiiniens Årsbok. 9. 1911.

14

210

VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Meteorologiska

centralanstaltens

utsikter.

Antal dagar, då vindstyrkan blef Beaufort:

e

s

s

0-6

7 ' 8 9

10

11

12

Beaufort 0—6
» 7—9
» 10—12

248

56
1

Simrishamn:

7 4 1 1
16 14 j 8
— 4 4

2

—

—

260

96

9

Summa

Beaufort 0—6
7—9
» 10—12

305

196

14

23 ! 22 1 13

Utlängan:
23 i 6 8
36 20 24
— 1 6

2

4
16
10

1

365

237

111
18

Summa

210

59

27

38

30

1

—

365

Häraf framgår bland annat, att för nämnda stationer på
väst- och sydkusten sammanlagda antalet dagar med hård
vind (7—9 Beaufort) och storm (10—12 Beaufort) under året
uppgick till i medeltal per station 83, o och att af dessa i
medeltal 65, o förutsagts, eller 78,3 proc, samt att samman-
lagda antalet dagar, då varning gafs, var i medeltal per sta-
tion 104,4, och att varning slagit in i 65, o fall eller 62,2 proc.
Sistnämnda procent är likväl sannolikt något för låg, enär
varningen enligt instruktionen gäller för vindstyrkan på haf-
vet utanför stationen inom 50 sjömil eller 93 kilometer.

Väderlekstjänsten har turvis bestridts af amanuenserna
d:r Ekholm och d:r Jansson; den senare har dessutom före-
stått eftermiddagstjänsten under juH— september. Stormvar-
nings utfärdande har från och med 28 maj 1909 i regel be-
stämts af d.r Ekholm.

Det i förra årsberättelsen omnämnda arbetet med kom-
plettering af äldre väderlekskartor i syfte att vinna ökad
kunskap om lagarna för lufttryckets ändringar och dem åt-
följande fenomen samt därigenom större säkerhet vid väder-
leksutsikternas och särskildt stormvarningarnas utfärdande
har under året fortsatts af d:r Ekholm.

Statens under Meteorologiska centralanstalten lydande
meteorologiska stationer af andra klassen äro för närvarande
37 till antalet, h varibland då medräknats de sedan gammalt
befintliga' meteorologiska stationerna vid Stockholms och
Lunds astronomiska observatorier samt en af K. Järnvägs-
styrelsen bekostad meteorologisk station vid Riksgränsens
järnvägsstation. Dessutom anställas å flera privatstationer

STATENS METEOROLOGISKA CENTRALANSTALT. 211

observationer öfver lufttrycket, temperaturen, fuktigheten,
nederbörden m. m. med från anstalten till låns bekomna in-
strument. Fullständiga observationsserier hafva inlämnats af
f. d. läroverksrektorn P. R. Billmanson i Nora, från Ron-
neby hälsobrunn, Ulricehamns och Hålahults sanatorier, från
Luossavaara — Kiirunavaara aktiebolags meteorologiska sta-
tion i Kiruna samt från Landtbruksakademiens experimental-
fält vid Stockholm, vidare från två stationer i Hallands och
en i Uppsala län, de trenne sistnämnda inrättade och under-
hållna på de respektive Hushållningssällskapens bekostnad.

Barografer hafva under detta och ett par föregående år
uppsatts på stationerna Haparanda (1906), Härnösand (1907),
Karlstad (1910) och Visby (1910).

Det system af s. k. tredje klassens stationer för iaktta-
gelser hufvudsakligen öfver nederbörden och delvis öfver luft-
temperaturen, som 1878 anordnades med de K. Hushållnings-
sällskapens medverkan, är ännu i fortsatt verksamhet. Om
till hithörande stationer läggas statens meteorologiska statio-
ner, såväl de som sortera under Meteorologiska centralanstal-
ten, däruti inberäknade åtskilliga för den hydrografiska un-
dersökningen särskildt anordnade nederbördsstationer, som
ock de under Nautisk-meteorologiska byrån lydande fyrsta-
tionerna samt åtskilliga privata andra klassens stationer, vid
hvilka alla nederbörden observeras efter en och samma plan,
blir antalet af under året verksamma nederbördsstationer i
riket inalles 569. Alla dessa stationer insända sina iakttagel-
ser efter hvarje månads utgång. Flertalet af desamma publi-
ceras i en månatlig tidskrift med titel: »Månadsöfversikt af
väderleken i Sverige», hvilken tidskrift redigeras under an-
staltens inseende och uppehälles hufvudsakligen genom sub-
skription af de K. Hushållningssällskapen. Af denna tidning
hafva 30 årgångar hittills utkommit, nämligen 1881 — 1910.

Iakttagelserna öfver isförhållanden, åskväder och feno-
logiska företeelser hafvafortgått efter oförändrad plan, och hafva
till anstalten inkommit journaler från 117 observatörer öfver
isläggning och islossning, från 39 öfver iakttagna åskväder och
från 49 öfver periodiska företeelser inom växt- och djurriket.

Synoptiska tabeller hafva upprättats för hvarje dag af
året 1908, upptagande nederbördens art och mängd, åskväder,
dimma, dagg, rimfrost, luftens genomskinlighet, solrök, norr-
sken m. m. I dessa tabeller ingå samtliga stationer.

212

VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Följande arbeten hafva för den hydrografiska undersök-
ningen af Sveriges färskvatten utförts genom Meteorologiska
centralanstalten under år 1910.

De för den ifrågavarande undersökningen särskildt an-
ordnade och i verksamhet varande nederbördsstationernas
antal uppgick till 202. af hvilka 6 äro frivilliga. På de flesta
af dessa har äfven verkställts iakttagelser öfver närliggande
vattendrags isläggning och islossning; och på 87 stationer,
däruti medräknats några af Meteorologiska centralanstaltens
andra och tredje klassens stationer, dessutom mätningar af
snöns vattenvärde.

För den hydrografiska undersökningens ändamål använ-
das äfven öfriga i landet befintliga såväl statens som privata
nederbördsstationer.

Nederbördsstationernas fördelning på de särskilda länen
var följande:

Län

Hydrografiska

öfriga
stationer

Summa

Betalda

Frivilliga

Norrbottens

Västerbottens

Jämtlands

Västernorrlands ....

Gäfleborgs

Kopparbergs

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Uppsala

Stockholms

Södermanlands

Östergötlands

Skaraborgs

Alfsborgs

Götoborgs och Bohus . .

Hallands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Kristianstads

Malmöhus

Blekinge

Gottlands

38

15

16

3

2

14

12

23

4

2

1

4

13

4

2
34

7
1

1

1
1

1

1
2

12
12

6
21
14
19
14
16
11
15
27
11

7
26
33
20
11

9

7
20
20
18

8
10

51
27
22
25
16
33
26
40
15
17
28
15
20
30
33
20
13
44
16
21
21
18
8
10

Summa

196

6

367

569

STATENS METEOROLOGISKA CENTRAL ANSTALT. 213

Tabeller, ordnade efter flodområden, för den dagliga ne-
derbörden på samtliga stationer i landet äfvensom månads-
sammandrag hafva utarbetats att tillhandahållas Hydrogra-
fiska byrån. Sådana för juni— december 1909 samt januari-
juni 1910 hafva under året till byrån öfverlämnats.

Tabeller, innehållande samtliga observationer af snötäc-
kets tjocklek och vattenvärde under vintern 1909—1910 hafva
upprättats och till Hydrografiska byrån öfverlämnats.

Registret öfver samtliga nederbördsstationerna, uppta-
gande beteckning, namn, flod- och biflodsområde, socken,
postadress, höjd öfver hafvet, latitud och longitud, tiden när
observationerna började eller slutade, observatör, har i sam-
råd med Hydrografiska byrån kompletterats.

Utskrifningen af tabeller, omfattande månads- och års-
summor af nederbörden på alla Sveriges landstationer, sta-
tens och privata, som varit i verksamhet från och med 1860,
har slutförts till och med 1908, och hafva samtliga dessa
tabeller öfverlämnats till Hydrografiska byrån.

Det närmaste bestyret med de för den hydrografiska under-
sökningen behöfliga meteorologiska observationerna och tabel-
leringen har varit anförtrodt åt d:r Jansson.

För den ofvannämnda utredningen af skarbildningen i
Öfre Lappland anordnades inom Torneå Lappmark 11 statio-
ner för observationer af temperaturförhållandena m. m. under
tiden 15 mars— 15 maj, hvarjämte frågeformulär utsändes
till ett stort antal personer i Lappland och angränsande trak-
ter af Norrland.

Af arbetet »Meteorologiska iakttagelser i Sverige» har un-
der året utgifvits femtionde bandet, innehållande observatio-
nerna under år 1909.

Såsom extra vetenskapligt biträde har under året fil. kand.
E. Petri varit anställd.

Under året besöktes och inspekterades af föreståndaren
stationerna Storlien, Östersund, Bjuråker, Nyköping, Lin-
köping, Vänersborg, Kristianstad och Lund samt af d:r Jans-
son Särna, Gäfle, Karlstad och Visby.

Till låns utlämnade instrument: en Wilds afdunstnings-
mätare till Meteorologiska observatoriet i Uppsala; en Camp-
bell-Stokes Sunshine-recorder till lektor J. Westman; en kvick-
silfverbarometer, Adie 1821, till prof. A. Hamberg; 7 st. Rungs
anemometrar till K. Landtbruksstyrelsen.

214 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Anstalten har slutligen meddelat en mängd upplysningar
åt såväl in- som utländska myndigheter och enskilda personer.

Af anstaltens tjänstemän under året utgifna särskilda
skrifter af naturvetenskapligt innehåll:

H. E. Hamberg, Bewölkungsbeobachtungen in Schweden; i
Meteorologische Zeitschrift 1910, s. 557—560.

Nils Ekholm, Högsta vindhastigheter, särskildt sådana iakt-
tagna i Sverige; i Ymer, Tidskrift utgifven af Svenska
sällskapet för Antropologi och Geografi. Årg. 1909,
s. 470-473.

Martin Jansson, Om kometerna; i Läsning för Svenska
Folket 1910, s. 254—277.

E. Petri (tillsammans med D. Stenqvist), Observations of
Earth-Currents in Stockholm on May 19, 1910, during
passage of Ha]ley's comet; i Terrestrial Magnetism
and Atmospheric Electricity sept. 1910, s. 159 — 161,
Washington.

NOBELINSTITUTETS FYSIKALISK-KEMISKA AFDELNING. 215

D. Nobelinstitutets fysikalisk-kemiska
afdelning".

Då den nya lokalen togs i besittning sommaren 1909,
var ännu endast en obetydlig del af inredningen verkställd.
Denna utfördes under loppet af förlidet år och är ännu ej
fullt afslutad. En stor del af inredningsarbetet åtgick till
bibliotekets iordningställande, hvilket lämnat ett synnerligen
vackert resultat.

På grund af Nobelkommittéernas förflyttning från deras
förra lokal i huset n:o 18 Barnhusgatan till Vetenskapsaka-
demiens expeditionslokaler blefvo en del inventarier och böc-
ker, som ej kunde inrymmas i kommittéernas nya lokal, öfver-
flyttade till institutet. De öfverflyttade möblerna ha användts
för inredning af biblioteket och ett mottagningsrum, hvilket
också tjänar till hållande af föredrag och demonstrationer.
Böckerna uppställdes i biblioteket, och de öfriga öfverflyttade
inventarierna, som hufvudsakligen äro minnen efter stiftaren
D:r Alfred Nobel, äro fortfarande magasinerade för att en
gång öfverlämnas till ett blifvande Nobelmuseum.

Under året ha åtskilliga planerings- och planteringsar-
beten ägt rum invid institutet till en bostad af bortåt 2,000
kronor.

Till följd af dessa sistnämnda arbeten och det stora in-
redningsarbetet har organisationsfonden sjunkit med omkring
10,000 kronor till 41,187 kronor 26 öre.

Inventarier ha inköpts för 1,037 kronor 18 öre, bibliote-
ket ha dragit en kostnad af endast 230 kronor 42 öre.

Ny stat för afdelningen har under året fastställts af aka-
demien.

Under årets lopp ha vetenskapliga undersökningar utförts
å institutet, utom af föreståndaren och amanuensen, af föl-
jande personer: ingenjören fil. lic. Tor Carlson, professor
Thor Ekekrantz, d:r D. Gardner och ingenjör W. Jar-
KowsKi från St. Petersburg, d:r W. Bonsdorff och d:r Y.

216 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.

TuoMiKOSKi från Helsingfors, prof. E. Riesenfeld från Frei-
burg i Breisgau, d:r A. C. D. Rivett från Melbourne i Au-
stralien och docenten d:r Gualtherio Poma från Parma.

Föreståndaren har utfört en af den kemiska Nobelkommit-
tén åstundad undersökning angående en till Nobelpris före-
slagen upptäckt.

Från afdelningen ha under år 1910 utgått följande tryckta
arbeten :

S. Arrhenius: Nordlicht mit Gewitter. Medd. från Vet.-
Akad. Nobelinstitut 2, n:o 4. 9 sidd.

, Das Hauptgesetz der Adsorptionsercheinungen. Medd.

fr. Vet-Akad. Nobelinstitut 2, n:o 7. 44 sidd.

, Der Planet Mars nach neueren Untersuchungen. Deut-
sche Revue Mars 1910. 15 sidd. Nordisk Tidskrift
1910. 81 — 98.

, Die Atmosphären der Planeten, Anm. d. Naturphiloso-

phie Bd. 9. S. 70—81. 1910. Nordisk tidskrift 1910
S. 453—460.

, Den Halleyska kometen, Nordisk tidskrift 1910, S. 171

— 181.

Tor Carlson: On the Dif fusion of Oxygen and Carbon
Dioxide in Water. Medd. fr. K. Vet. Akad. Nobel-
institut Bd. 2, n:o 5, sid. 1—8. (1910).

, Sur la vitesse de solution dans le systéme gaz-fluide.

Medd. fr. K. Vet.-Akad. Nobelinstitut Bd. 2, n:o 6,
sid. 1—17. (1910).

, Faser verluste in den Abwässern von Papierstoff- und

Papierfabriken Papier-Zeitung. Jahrg. XXXV, n:o 35
u. 36, sid. 1—20. (1910).

Harald Lunden: The dissociation constant of tropine at diffe-
rent temperatures. Meddelanden från Vet.-Akad, No-
belinstitut, Band 2, n:o 2, sid 1-5. — La constante
de dissociation de la tropine et sa variation avec la
température. Journal de Chimie phvsique, Tome 8,
p. 331—336.
, Abhängigkeit der Neutralsalzwirkung bei katalytischen
Reaktionen von der Konzentration der Säure. Med-
delanden från Vet.-Akad. Nobelinstitut, Band 2, n:o 3.
sid. 1—5.

, Molekylernas absoluta storlek. Svensk kemisk tidskrift
sid. 6—11 (1910).

NOBELINSTITUTETS FYSIK ALISK-KEMISKA AFDELNING 217

, Atom viktsbestämningar medelst fysikalisk-kemiska me-
toder, Svensk kemisk tidskrift sid. 100—105. (1910).

, Kväfvets atomvikt. Svensk kemiskt tidskrift sid. 164

—166. (1910).

, Stokes lag och dess användning för bestämning af den

elektriska enhetsladdningen. Svensk kemiskt tidskrift

sid. 175—177 (1810).

, Den moderna kemiens roman. 271 sid. H. Gebers för-
lag, öfversättning af: »J. C. Philip, The romance of
modern chemistry.»

Sekreterarens årsberättelse.

för

1910-1911

afgifven å högtidsdagen den 31 mars 1911.

Under 164 år eller alltsedan år 1747 har Vetenskapsaka-
demiens verksamhet i väsentlig grad varit beroende af den
henne medgifna förmånen att ensam utgifva svenska alma-
nackor och kalendarier. Genom Knngl. Maj:ts nådiga bref
den 22 juli 1910 har detta privilegium blifvit förlängdt på
ytterligare 20 år, räknat från den 16 juli 1912 till den 16
juli 1932.

Större delen af den inkomst, som tillföres akademien ge-
nom almanacksprivilegiet, åtgår till bekostandet af hennes
skrifter och underhållet af hennes bibliotek.

För den hastiga utvidgningen af akademiens publikatio-
ner, som under de senaste åren ägt rum, och för deras bety-
delse för den naturvetenskapliga forskningen inom landet har
redogjorts i föregående årsberättelser. Det kan därför vara
obehöfligt att nu återkomma till den sidan af akademiens
verksamhet. Med afseende på akademiens bibliotek förtjä-
nar däremot framhållas att detsamma är det enda, speciellt
naturvetenskapliga bibliotek ej allenast i Stockholm utan i
hela vårt land. En följd däraf är, att akademien städse
kännt det som en oafvislig plikt att så långt, som tillgån-
garne medgifvit, sörja för dess underhåll och tillväxt. Den
rastlösa och allt mer specialiserade verksamhet inom alla na-
turvetenskapens olika områden, som i så hög grad utmärker
vår tid, medför en årlig tillväxt i litteraturen af en sådan
omfattning, att den utanför stående svårligen gör sig en rätt
föreställning därom. Den, som skall bearbeta något visst
område, finner däremot snart nödvändigheten af att äga full-

220 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

ständig tillgång tifl litteraturen däröfver och följden blir na-
turligtvis, att ett bibliotek sådant som akademiens måste
söka anskaffa all litteratur af någon betydenhet, som utkom-
mer på det naturvetenskapliga området och framför allt do
stora och ofta mycket dyrbara verk, som den enskilde fors-
karen i allmänhet ej är i tillfälle att förskaffa sig. Detta
gäller den naturvetenskapliga litteraturen i allmänhet, men
framför allt den litteratur, som behöfves för arbetet vid det
naturhistoriska riksmuseet och meteorologiska centralanstal-
ten. Utan tillgång till nödig litteratur skulle det själfstän-
diga vetenskapliga arbetet vid dessa institutioner omöjliggöras
och samlingarne ej här kunna ordnas och bearbetas. På grund
häraf ställas ständigt ökade kraf på akademiens bibliotek
och för att tillmötesgå dessa och så vidt möjligt tillse, att
den nyare litteraturen anskaffas och luckor i den gamla fyl-
las, har akademien under senare åren tillsatt en biblioteks-
nämnd bestående af en fackman för hvart och ett af de äm-
nen, som äro representerade inom biblioteket. Denna nämnd
äger vaka öfver att de olika ämnena blifva tillgodosedda vid
inköp, och bibliotekets utveckling såvidt möjhgt lika på alla
områden. Till de böcker som sålunda årligen inköpas, kom-
mer det ännu större antal, som erhålles såsom gåfva eller i
utbyte mot akademiens egna publikationer. Enligt bibliote-
kariens årsberättelser har bibliotekets tillväxt i medeltal un-
der de senare åren uppgått till öfver 12,000 band och häften, upp-
tagande en hyllängd af omkring 200 meter, hvilket hvart ti-
onde år medför en ökning i hyllängd af en kilometer. Utlå-
ningen uppgår till 11 — 12,000 band om året.

Naturvetenskapliga resor.

För utvecklingen af naturhistoriska riksmuseets samlingar
hafva svenska mäns resor i främmande länder varit af den
största betydelse, och akademien har därför alltid sträfvat
att i sin mån understödja sådana forskningsresor.

För närvarande äro fyra dylika expeditioner, som åtnjuta
understöd från akademien och naturhistoriska riksmuseet, ute
i olika världsdelar.

Den genom sina föregående resor i Afrika och södra Ame-
rika väl bekante doktor P. Dusen vistas åter i södra delen

SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1911. 221

af Brasilien och har därifrån hemsändt värdefulla botaniska
och zoologiska samlingar.

Fil. doktor Eric Mjöberg har såsom innehafvare af det
Letterstedtska utrikes resestipendiet afrest till Nordwest-Au-
stralien, en trakt, hvarifrån hittills aldrig några samlingar
blifvit hemförda till Sverige. Han åtföljes på sin färd af fil.
kandidaten R. Söderberg och studeranden Yngve Laurell
samt en konservator, och vistas för närvarande i det s. k.
Kimberley distriktet inuti landet innanför hamnstaden Derby
vid Kings Sound. Några, hufvudsakligen entomologiska sam-
lingar, hafva redan hemkommit från de besökta kustområ-
dena och det är att vänta, att expeditionen skall hemföra
synnerligen intressanta samlingar från de i naturhistoriskt
hänseende så godt som okända inre delarne af landet.

Intendenten för riksmuseets vertebratafdelning, professor
Einar Lönnberg, anträdde i slutet af november 1910 en
sex månaders forskningsresa till Brittiska Ostafrika för att
i zoologiskt hänseende undersöka Kenia-berget och de i norr
och nordost därom belägna områdena. Professor Lönnbergs
afsikt är att i främsta rummet anskaffa lämpliga exemplar
af större däggdjur för utställningssalarne i den nya musei-
byggnaden.

Till sist må nämnas, att filosofie doktor Walter Kalibern
för några veckor sedan anträdt en ny forskningsresa till den
i faunistiskt hänseende så ovanligt intressanta ön Madagas-
kar. Doktor Kaudern kommer att vistas en längre tid på
ön och har förbundit sig att öfverlämna viktiga delar af sina
samlingar till riksmuseet. Äfven dessa samlingar böra blifva
af stor betydelse för museet, enär Madagaskars fauna och
flora hittills endast i obetydlig grad här äro representerade.

Statsanslag.

På grund af Kungl Maj:ts därom gjorda framställningar
har sistlidne års riksdag

dels på ordinarie stat uppfört aflöning för en ny inten-
dent vid naturhistoriska riksmuseet jämte 2,000 kronor till
bearbetning, vård och förökning af den under honom stående
afdelningen för arkegoniater och fossila växter:

dels å extra stat för år 1911 anvisat:

2,000 kronor för inlösen af fullständiga exemplar och en

222 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

staka delar af en internationell katalog öfver naturvetenskap-
lig litteratur;

1,600 kronor för upprätthållande under år 1911 af en
svensk regionalbyrå för detta arbete;

5,000 kronor till vård, underhåll och förkofran af natur-
historiska riksmuseets etnografiska afdelning;

2,428 kronor för brandförsäkring af naturhistoriska riks-
museets samlingar och macerationsbyggnaden ^ id Värtan;

4,000 kronor för beredande af personlig löneförbättring
åt amanuenserna vid naturhistoriska riksmuseet G. Flink
och G. A. H. Dahlstedt;

1,800 kronor för beredande åt forskare från Sverige af
tillfälle till vetenskapligt arbete vid en eller flera utlänska
biologiska stationer;

10,850 kronor till upprätthållande af fullständigt ordnad
väderlekstjänst vid meteorologiska centralanstalten samt af
två meteorologiska stationer, den ena i Gellivare och den an-
dra i norra Värmland eller i norra Dalarne;

3,000 kronor såsom understöd för fortsatt utgifning af
tidskriften »Acta Mathematica»;

75,000 kronor till bearbetning och utgifning af de veten-
skapliga resultaten af filosofie doktor Sven Hedins resa i Cen-
tral-Äsien under åren 1906-1908, hvaraf för år 1911 25,000
kronor;

13,700 kronor till utförande under meteorologiska cen-
tralanstaltens ledning och kontroll af vissa meteorologiska
observationer för den hydrografiska undersökningen af Sveri-
ges färskvatten;

1,424 kronor till täckande af kostnaderna för Sveriges
andel i den internationella jordmätningen;

720 kronor såsom Sveriges bidrag till bekostande af en
internationell publikation öfver vetenskapliga undersökningar
af de högre luftlagren; samt

3,000 kronor för en skematisk förteckning och beskrifning
af Sveriges vattenfall.

Dessutom har Kungl Maj:t på akademiens anhållan eller
efter hennes hörande beviljat följande anslag eller understöd
af allmänna medel ;

2,000 kronor till f. d. professorn M. K. Löwegren för
utgif vande af en öfversättning af Hippokrates' skrifter;

530 kronor till professorn C. G. Santessou för utgifvande

SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1911. 223

af professor friherre G. von Diibens efterlämnade arbete »Cra-
nia lapponica»;

400 kronor till fil doktorn Vilhelm Carlheim-Gyllen-
SKÖLD för att deltaga i den internationella jordmagnetiska
kommitténs förhandlingar i Berlin och Potsdam den 23 sep-
tember— den 2 oktober 1910;

600 kronor till professorn vid generalstaben K. D. P.
Rosén för deltagande i den internationella jordmätningens
konferens ;

1,500 kronor för bekostandet af de omflyttningar och
förändringar af riksmuseets etnografiska samlingar, som blif-
vit nödvändiga på grund af reparationer i vissa af den etno-
grafiska afdelningens lokaler.

Donationer.

Från enskilda personer hafva akademien och naturhisto-
riska riksmuseet äfven under det nu gångna arbetsåret fått
mottaga många värdefulla gåfvor.

Främst bland dessa bör nämnas, att öfverdirektör Per
Elis Sidenbladh, som under 26 år med lifligt intresse del-
tagit i akademiens verksamhet, på sin 75-årsdag den 19 feb-
ruari 1911 till akademien öfverlämnat en fond å 100,000 kro-
nor. Fondens ändamål är dels att åt söner, men äfven dött-
rar, till akademiens ledamöter och ordinarie tjänstemän gifva
stipendier för studier vid högre läroanstalter och dels att
tillhandahålla ett räntebelopp åt donators bröstarfningar, så
länge sådana finnas. Sedan viss del af räntan afsatts till ka-
pitalets förökande, skall hälften af återstoden användas till
två lika stora stipendier, hvilka hvartdera komma att uppgå
till minst 1,200 kronor, samt den andra hälften öfverlämnas
till donators bröstarfvingar. Det är akademien en kär plikt
att vid detta tillfälle å sina ledamöters vägnar offentligen
framföra sin varma tacksägelse till gifvaren.

Den ofvan omtalade zoologiska expeditionen till Engel-
ska Ostafrika under professor E. Lönnbergs ledning har af
kommerserådet excellensen Emanuel Nobel erhålht ett un-
derstöd af 15,000 kronor. Genom denna frikostiga gåfva har
det blifvit möjligt för expeditionen att till riksmuseet hem-
föra ett mera betydande antal exemplar af de större djur-

224 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSROK. 1911.

former, h varpå de trakter, genom h vilka expeditionen färdas,
är så rik.

För samma och andra ändamål har naturhistoriska riks
museets vertebratafdelning dessutom af tvänne gifvare, som
önskat förblifva okända, emottaget ett sammanlagdt belopp
af 7,000 kronor.

Akademiens porträttsamling har vunnit en tillökning ge-
nom följande gåfvor: ett porträtt i olja af bruksägaren Gus-
taf Ekman skänkt af fru Julia Ekman f. Wollrath; ett
porträtt i olja af professor Johan Erhard Areschoug öfverläm-
nadt af hans dotter, fru Nicoline Schmiterlöw f . Areschoug
samt ett aquarellporträtt af direktör Edvard Nonnen, gåfva
af hans dotter fröken Emilie Egbertha Nonnen.

I öfrigt hafva akademiens bibliotek samt naturhistoriska
riksmuseets olika afdelningar erhållit en stor mängd värde-
fulla gåfvor, för hvilka närmare redogöres i vederbörande
institutionsföreståndares berättelser.

Akademiens skrifter.

Utgifningen af akademiens skrifter har fortgått i vanlig
ordning och under året hafva utkommit:

Akademiens Handlingar : n:o 5 — 12 af 45 bandet samt 1 — 3
af 46 bandet;

Arkiv för matematik, astronomi och fysik: sjätte bandets
andra och tredje häfte;

Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: tredje bandets
fjärde, femte och sjätte häfte samt sjätte bandets första häfte ;

Arkiv för botanik: tredje och fjärde häftet af nionde ban-
det samt första häftet af tionde bandet;

Arkiv för zoologi: andra — fjärde häftet af sjätte bandet
samt första häftet af det sjunde;

Meteorologiska iakttagelser i Sverige: femtioförsta ban-
det samt

Årsboken för år 1910, som åtföljes af tre bilagor, af
hvilka den första innehåller en af akademiens bibliotekarie
doktor J. A. Bergstedt författad redogörelse för akademiens
minnesfest öfver Linné den 25 maj 1907, den andra en full-
ständig bibliografi öfver de svenska arktiska och antarktiska
expeditionernas litteratur under åren 1758 — 1910, sammanställd
af bibliotekarien J. M. Hulth, samt den tredje en af Herr

SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1911. 225

A. H. Stroh och amanuensen fröken Greta Ekelöf utar-
betad kronologisk förteckning öfver Emanuel Swedenborgs
arbeten och manuskript.

Den af bibliotekarien Hulth utarbetade bibliografien
blef vid den internationella geologkongressen af akademien
utdelad till kongressens samtliga medlemmar.

Förutom ofvannämnda årligen utkommande publikatio-
ner har akademien år 1910 utgifvit:

Femtonde och sextonde häftena af »K. Svenska Fre-
gatten Eugenies Re.sa omkring jorden under befäl af C. A.
Virgin åren 1851—1853, Vetenskapliga iakttagelser». Genom
dessa båda häften har detta så länge ofullbordade reseverk
blifvit afslutadt.

Vidare hafva andra och tredje bandet af Emanuel Swe-
denborg's »Opera quaedam aut inedita aut obsoleta de rebus
naturalibus» utgifvits. Andra bandet innehåller Swedenborgs
kosmologiska arbeten och inledes med ett företal angående
dessa af akademiens ledamot herr Arrhenius. Det tredje
bandet innehåller diverse skrifter af naturvetenskapligt inne-
håll dels skrifna på latin och dels på svenska. Det inledes
med en redogörelse för Swedenborgs föregångare på det na-
turfilosofiska området författad af herr Alfred Stroh.

De tre hittills utkomna banden af denna skriftserie hafva
redigerats af herr Stroh under ledning af akademiens Swe-
denborgs kommitté samt äro helt och hållet bekostade af
akademiens ledamot professor G. Retzius. Tack vara detta
mecenatskap och den lifliga efterfrågan å arbetet i utlandet
är äfven utgifningen af de följande banden fullt betryggad.

Slutligen må nämnas, att akademien, i anledning af K.
Vetenskapssocietens i Uppsala tvåhundra års jubileum och
det därmed förenade aftäckandet af Swedenborgs sarkofag i
Uppsala domkj^rka den 19 november 1910, utgifvit en fest-
skrift, innehållande Emanuel Swedenborgs resebeskrifningar
från åren 1710 — 1730, h vartill originalmanuskripten förvaras
i akademiens bibliotek.

Naturskyddsärenden.

Akademiens verksamhet med afseende på naturskyddet
i Sverige kan sägas hafva tagit sin egentliga början under
det gångna året.

Vetenskapsakademiens Årsbok. 9. 1911. 15

226 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Sedan akademien afgifvit infordrade utlåtanden, har Kungl.
Maj:t nu fastställt gränser för Abisko, Sarjeks, Stora Sjöfal-
lets, Garphytte, Sonfjällets samt Gotska Sandöns nationalpar-
ker, hvarjämte akademien afgifvit underdåniga förslag dels
till allmänna bestämmelser rörande nationalparkernas förvalt-
ning, dels till särskilda reglementen för Abisko, Sarjeks och
Stora Sjöfallets nationalparker.

Enligt 11 § i »Lag angående naturminnesmärkens fre-
dande» hafva Kungl. Maj:ts befallningshaf vande i vederbö-
rande län på framställning af akademien utfärdat kungörelse
om fridlysning:

i Norrbottens län af sex sällsynta och endast på vissa
ställen inom detta län förekommande växter, som hotas med
utrotning, nämligen: Arnica al2nna,Chrysospleniumtetrandru'm,
Hahenaria ohtusata, Papaver radicatum, Trisetum agrostidetnn,
och Wahlbergella ajjinis;

inom Stockholms, Upplands, Västmanlands och Söder-
manlands län af den i biologiskt och kulturhistoriskt hänse-
ende så intressanta misteln (Viscum album), samt

inom Gotlands län af de idegranar, som växa inom den
s. k. Stora Idmoren på Gotska Sandön.

Genom akademiens försorg hafva gränserna för några af
de stora nationalparkerna i Norrland på vissa viktigare punk-
ter blifvit vitmärkta genom särskilda anslagstaflor, hvarför-
utom kartor öfver samma nationalparker blifvit iordnings-
ställda för att uppsättas på järnvägsstationer och andra lämp-
liga ställen i eller invid dessa nationalparker.

Genom nådigt bref den 30 december 1910 har Kungl.
Maj:t bemyndigat akademien att under innevarande år an-
vända ett belopp af intill 2,500 kronor för bestridande af de
utgifter, som kunna föranledas af akademien författnings-
enligt tillkommande befattning med naturskyddsärenden.

Afgifna utlåtanden.

I anledning af remiss från Kungl. Maj:t eller vederbö-
rande departementschef har akademien under det gångna
året afgifvit utlåtande i följande 21 ärenden, som kraft en
särskild vetenskaplig utredning:

öfver en inbjudning till Sverige att genom ombud del-
taga i den femte internationella ornitologkongressen i Berlin ;

SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1911. 227

öfver en underdånig ansökan af professor A, Hamberg
om tillstånd att under en exkursion med deltagare i den in-
ternationella geologkongressen göra vissa insamlingar inom
Stora Sjöfallets och Sarjeks nationalparker;

öfver en underdånig ansökan af docenten V. Carlheim-
Gyllensköld om ett reseunderstöd för deltagande i det möte,
som den internationella kommittén för jordmagnetism skulle
hålla i Berlin hösten 1910 ;

öfver väckt fråga om uppförande å ordinarie stat af
skrifbiträden och därmed jämförliga biträden vid naturhis-
toriska riksmuseet och statens meteorologiska centralanstalt;

öfver af professor E. Lönnberg afgifvet förslag till grän-
ser för en nationalpark å Gotska Sandön;

öfver en ansökan af svenska turistföreningen att få till
sig upplåtet under en tid af 25 år ett visst område inom
Abisko nationalpark ;

öfver en ansökan af järnvägsstyrelsen att genom Abisko
nationalpark få framdraga ledningar för den elektriska järn-
vägsdriften;

öfver en underdånig ansökan af professorn vid general-
staben K. D. P. Rosén om ett reseunderstöd för utrikes
resa;

öfver ett af den statistiska kommittén väckt förslag om
vissa förändringar i statskalendern;

öfver ett af professor E. Lönnberg afgifvet förslag till
gränser för Sonfjällets nationalpark;

öfver en underdånig ansökan af professor G. Mittag-
Leffler om ett anslag af 3,000 kronor för utgifvande under
år 1912 af tidskriften »Acta mathematica»;

öfver en underdånig ansökan af professor E. Lönnberg,
att under en sex månaders vetenskaplig forskningsresa till
Ostafrika få behålla full lön jämte tjänstgöringspengar;

öfver en underdånig skrifvelse från Öfverintendentsäm-
betet angående anslag för anläggande af en afloppsledning
till Lilla Värtan från nybyggnaderna för naturhistoriska riks-
museet och Sveriges geologiska undersökning vid Djurgårds-
Freskati ;

öfver af apotekaren V. Karlin ingifna underdåniga be-
svär rörande tullbehandling af ett parti yoghurttabletter;

öfver delegerad för Sverige i den internationella polar-
kommissionen ;

228 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

öfver användningen af ett anslag å högst 10,000 kronor
till gäldande af kostnaderna för utförande och publicerande
af vetenskapliga undersökningar och utredningar på alkohol-
frågans område;

öfver en underdånig ansökan af svenska turistföreningen
om tillstånd att med 8 meter förlänga en inom det till före-
ningen upplåtna området af Abisko nationalpark belägen
ångbåtsbrygga ;

öfver en underdånig ansökan af filosofie doktor M. B.
SwEDERUS om ett anslag af 3,800 kronor för utgifvande af
Linnés föreläsningar i zoologi;

öfver väckt förslag om Sveriges deltagande i härtigdömet
Normandies tusenårsfest i Rouen;

öfver revisionssaken mellan Avesta järn värksaktiebolag
sökande samt Stockholms superfosfataktiebolag svarande,
rörande skada å växtlighet genom fabriksrök; samt

öfver en underdånig ansökan af professor C. V. Hart-
man om understöd för en resa i utlandet.

Inkomna berättelser.

En öfversikt af det forskningsarbete, som under det för-
flutna året blifvit utfört på grund af understöd från akade-
mien, lämnas i de berättelser, som till henne ingifvits. Ejfva
af dessa berättelser redogöra för undersökningar rörande djur,
tre för studier öfver växter, tre för geologiska och palreonto-
logiska arbeten, en för undersökningar angående tyngdkraf-
tens intensitet i olika trakter af Sverige, en för fröodling af
foderbalj växter och gräs samt en för studier öfver modern
finansteori och skattelagstiftning i utlandet.

Berättelser hafva inkommit från:

fil. kandidat Hans Ahlmann, som undersökt de geolo-
giska förhållandena inom Valle härads kames-område;

amanuensen Sixten Bock, hvilken haft understöd från
Regnelis zoologiska gåfvomedel för att vid norska kusten stu-
dera poiyclader och nemertiner;

docenten vid Lunds universitet Fritz Brook, som med
understöd från Söderströmska fonden vistats två månader i
Paris och fyra månader i London för bedrifvande af finans-
rättsliga och finansvetenskapliga studier;

lektor Sven Ekman, som studerat Vätterns djupfauna;

SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1911. 229

läraren vid Ultuna landtbruksinstitut Anders Elofsson,
hvilken såsom Byzantinsk stipendiat i Tyskland, Österrike,
Schweiz, Frankrike, England, Danmark och Norge studerat
fröodling af foderbalj växter och gräs, fröodlingsföreningar
samt frö varors rensning, sortering och afsättning;

fil. kandidaten Kjell Eriksson, som i Södra Jämtland
idkat studier öfver isdämda sjöar;

docenten P. E. Fagerholm, som erhållit understöd från
Wallmarkska donationen för att, med tillhjälp af en nykon-
struerad pendelapparat, på skilda ställen göra iakttagelser
öfver tyngdkraftens intensitet;

fil. kandidaten Olof Hammarsten, som dels studerat
fjärilarnes och kräftdjurens förekomst i Härjedalen, dels vid
Kristinebergs zoologiska station undersökt fenornas innerva-
tion hos benfiskarne;

fil. studeranden Alf Hannerz, som studerat floran och
växtformationerna vid och i sjön Tåkern;

fil. licentiaten R. Hägg, som gjort undersökningar rörande
den kvartära molluskfaunan i Jämtland;

docenten H. Kylin, hvilken dels studerat Batrachosper-
miwi-arternas utbredning i Sverige, dels med understöd från
Hahnska donationen idkat algologiska studier vid Sveriges
västkust;

fil. kandidaten K. B. Nordström, hvilken såsom Letter-
stedtsk inrikes resestipendiat studerat Medelpads flora;

fil. kandidaten N. Odhner, som dels studerat mollusk-
faunan i Härjedalen, dels fortsatt sina undersökningar öfver
nudibranchiaternas biologi och utvecklingshistoria;

läroverksadjunkten G. A. Ringselle, som entomologiskt
undersökt mellersta Upplands skogstrakter;

docenten Nils Rosén, som vid museerna i Berlin och
London idkat studier öfver den västindiska faunans reptiler,
fiskar och dekapoda kräftdjur;

fil. kandidaten John Runnström, som studerat det lägre
djurlifvet i sjön Tåkern under hösten 1910;

fil. kandidaten Yngve Schwartz, som undersökt krus-
tacéfaunan i samma sjö;

fil. kandidaten R. Söderberg, som fortsatt sina under-
sökningar af det högre djurlifvet i sjön Tåkern; samt

lektor Einar Wahlgren, som studerat insektfaunan på
Olands älvar.

230 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Nobelstiftelsen.

På grund af ett från akademien utgånget förslag har
Kungl. Maj:t uti nådig kungörelse den 12 augusti 1910 fast-
ställt sådan ändring i § 9 af Nobelstiftelsens grundstadgar,
att pristagares namn ej behöfver hemlighållas ända till stif-
telsens högtidsdag den 10 december, utan det står hvarje pris-
utdelare fritt att bekantgöra valet så snart det skett.

Till Nobelpristagare i fysik för år 1910 utsåg akademien
vid sin sammankomst den 5 november f. d. professorn i fy-
sik vid universitetet i Amsterdam J. D. van der Waals för
hans arbeten öfver gasers och vätskors tillstånd samt den
12 i samma månad till Nobelpristagare i kemi professorn vid
universitetet i Göttingen Otto Wallach för hans banbry-
tande arbeten på de alicykliska föreningarnes område.

Af »Meddelanden från Kungl. Vetenskapsakademiens No-
belinstitut» hafva n:o 2 — 6 af andra bandet utkommit.

Tjänstemän.

Med afseende på akademiens och de under henne ställda
statsinstitutionernas tjänstemän har under året endast inträf-
fat få förändringar.

Anslaget till afdelningen för arkegoniater och fossila väx-
ter har uppförts på ordinarie stat och professor Alfred
Gabriel Nathorst, som förut under 26 år med synnerligt
nit och framgång grundlagt och utvecklat denna afdelning,
har i sammanhang därmed blifvit den förste ordinarie inne-
haf våren af den nya intendentsbefattningen.

Till förste konservator vid naturhistoriska riksmuseet har
akademien kallat och antagit andre konservatorn vid museet
John David Meyert samt till andre konservator konserva-
torseleven Aldor Jansson.

Förre maskinisten Lars Blom afled den 18 februari detta
år. Han var född 1839, hade under 41 år varit i akademiens
och naturhistoriska riksmuseets tjänst och erhöll 1909 afsked
med pension.

SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1911. 231

Stipendier och belöningar.

Akademien har under året användt afkastningen å de
under hennes förvaltning ställda donationsfonderna på föl-
jande sätt.

Arnhergska donationens ränta har denna gång blifvit lagd
till kapitalet, enär intet arbete lämpligt att prisbelöna före-
legat.

Berzelianska stipendiet har äfven under detta år inne-
hafts af docenten i kemi vid Uppsala universitet Otto Holm-
berg.

Beskoivska stipendiet för arbete vid någon af hufvudsta-
dens vetenskapliga institutioner har tilldelats studeranden
Henrik Lundegårdh för studier vid Stockholms högskolas
botaniska institut öfver kärn- och cell-delningens morfologi
hos växterna.

Af Brandelska fondens räntor hafva 2,400 kronor förde-
lats mellan naturhistoriska riksmuseets botaniska, palseobota-
niska och entomologiska afdelningar.

Af räntan å framlidne professor Eric Edlunds donation
hafva 750 kronor tilldelats filosofie licentiaten Gustaf Ising
för utförande af fysikaliska experimentalarbeten vid universi-
teten i Cambridge och Manchester.

Fernerska priset har med 110 kronor tilldelats lektorn
vid Västerås högre allmänna läroverk Ruben Mattson för
hans i Arkiv för matematik, astronomi och fysik intagna
arbetet: »Sur la croissance du module d'une fonction en-
tiére».

Florma7iska belöningen, 290 kronor, har akademien öfver-
lämnat till docenten vid Uppsala universitet Nils Johan
Teodor Odhner för hans af handling öfver »Nordostafrika-
nische Trematoden» införd i den Svenska zoologiska expedi-
tionens till Hvita Nilen skrifter.

Ur fonden till understöd för resor inom landet i syfte att
studera dess naturförhållanden har akademien utdelat 300
kronor för geologiskt, L300 kronor för botaniskt och 500 för
zoologiskt ändamål. Understöden hafva utdelats till: ama-
nuensen E. Bergström, amanuensen W. Björck; fil. kandi-
daten J. V. Eriksson; fil. studeranden K. Falck; fil. kan-
didaten Th. Halle; fil. studeranden A. Hannerz; fil. licen-
tiaten A. Heintze; fil. studeranden Tii. Lindfors; fil. stu-

232 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

deranden C. Malmström; amanuensen H. Nilsson; amanu-
ensen H. Rasmusen; fil. kand. G. Samuelsson; fil. stude-
randen E. Teiling; studeranden K. G. Törnblom och fil.
studeranden G. Weiler.

Från fonden för vetenskaplig forsk?img hafva med veder-
börligt tillstånd 1,000 kronor utbetalats till fil. doktor Eric
Mjöberg såsom bidrag till omkostnaderna för hans expe-
dition till Nordvest Australien.

Grillska fondens ränta har öfverlämnats till Nordiska
museets nämnd såsom bidrag till underhåll af Skansens djur.

Af Hahnska donationens disponibla ränta har ett rese-
stipendium å 1,000 kronor tilldelats filosofie licentiaten Manne
Siegbahn för att under minst tre månader studera fysik i
Paris och Berlin.

Lindbomska belöningen å 175 kronor har tillerkänts assi-
stenten vid naturhistoriska riksmuseet doktor Gustaf Flink
för hans i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi intagna
af handling: »Bidrag till Sveriges mineralogi».

Af räntan å Regnells botaniska gåfvomedel hafva 1259 kronor
utgått till underhåll och förkofran af de Regnellska botaniska
samlingarne i naturhistoriska riksmuseets botaniska afdelning.

Från Regnells zoologiska gåfvomedel har akademien be-
viljat sin ledamot lektor G. Adlerz 500 kronor för biologiska
studier öfver Pompilider och Sphegider på Öland, lektor Sven
Ekman 200 kronor för undersökning af Vätterns djupfauna,
filosofie licentiaten A. Heintze 200 kronor för studier öfver
de lapska sork- och näbbmössarternas horizontala och ver-
tikala utbredning, amanuensen S. Bock 150 kronor för ett
arbete öfver de nordiska och arktiska polykladerna, filosofie
kandidaten D. Nilsson 250 kronor för planktonundersök-
ningar i Sarjekfjällens sjöar, filosofie kandidaten G. Carlsson
100 kronor för studier öfver tunicaternas anatomi och bio-
logi, filosofie kandidaten J. Wintzell 100 kronor för studier
öfver ormstjärnornas biologi samt docenten N. Holmgren
600 kronor för studier öfver termiter.

Scheele fondens ränta har denna gång i enlighet med
donationsbestämmelserna blifvit lagd till kapitalet, som på
grund däraf nu uppgår till 15,600 kronor.

Från Carl Christian Söderströms fond till den national-
ekonomiska vetenskapens främjande har akademien anslagit
1,000 kronor till filosofie doktor Erik Sjöstrand såsom be-

SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1911. 233

löning för hans arbete; »Centralbankens väsentliga funktioner
jämte en kortfattad redogörelse för bankernas funktioner i
allmänhet»; 500 kronor åt filosofie doktor Eilif Sylwan så-
som belöning för af honom utförda noggranna statistiskt-his-
toriska undersökningar rörande arbetsintensiteten, 900 kro-
nor åt filosofie licentiaten Karl Petander såsom understöd
för en resa till England och Tyskland för studier öfver den
ekonomiska liberalismen i slutet af 1700- och början af 1800-
talet; 500 kronor åt filosofie kandidaten N. O. Nilsson så-
som understöd för ekonomiska och statistiska undersökningar
öfver Sveriges bomullsindustri samt 500 kronor åt skriftstäl-
laren Otto Dahlkvist såsom understöd för undersökningar
rörande variationerna i svenska arbetares löner.

Af Walhnarkska fondens ränta hafva 1,200 kronor tiller-
känts docenten i kemi vid Uppsala universitet T. Svedberg
såsom belöning för hans i Arkiv för kemi, mineralogi och geo-
logi offentliggjorda af handling: »Ueber einen neuen Beweis
fiir die körperliche Existens der Molekiile, 1 — 3.» och 1,200
kronor öfverlämnats till e. o. professorn Thor Ekecrantz
såsom understöd för fortsatta undersökningar rörande de hög-
molekylära produkter, som erhållas vid alifatiska aldehyders
behandling med lösningar af alkali hydroxider.

Från de gåfvomedel, som af generalkonsul Jacob Letter-
STEDT öfverlämnats till akademien, hafva under året utde-
lats stipendier och understöd till ett sammanlagdt belopp af
10,546 kronor. — Letterstedtska utrikesresesti/pendiet har denna
gång utdelats af Uppsala universitet, som till stipendiat ut-
sett docenten i matematik Gösta Bucht. Docenten Bucht
skall vid universitet i Göttingen och Paris samt eventuellt
äfven vid andra högskolor i utlandet idka matematiska stu-
dier särskildt i algebra och talteori. - — hirikesresestipendiet
har af nyssnämnda universitet tilldelats docenten J. H. Kylin
för studier vid Kristinebergs zoologiska station öfver floridé-
erna och fucoidéernas assimilation och färgämnen. — Letter-
stedtska priset för utmärkta författare och viktiga upptäckter
har dels i form af den stora Letterstedtska medaljen i guld
utdelats till öfverintendenten doktor John Bottiger för hans
arbete: »Philipp Hainhofer und der Kunstschrank Gustav
Adolfs in Upsala», dels med 400 kronor tilldelats statsgeolo-
gen doktor Henrik Vilhelm Munthe för hans arbete : »Stu-
dier öfver Gotlands senkvartära historia». — Letterstedtska

234 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

öjversättningspriset har akademien detta år ej funnit anled-
ning att utdela. — De Letterstedtska medlen för maktpålig-
gande vetenskajjliga nnder sökningar hafva öfverlämnats åt pro-
fessor Hjalmar Théel för att sätta honom i tillfcälle att un-
der nästa sommar anställa zoologiska undersökningar i haf-
vet vid Väderöarne och utanför Hallands kust. — Letter-
stedtska släktstipendiet har tillerkännts Nils Thorvald Lal-
lerstedt, en sonsons son till donators broder Erik Gustaf
Lallerstedt. — Dessutom hafva i donationsbrefvet bestämda
delar af årsräntan utbetalats till domkapitlet i Linköping,
till pastorsämbetet i Vallerstads församling samt till styrel-
sen för K. Serafimerlasarettet.

Letterstedtska föreningens fonder uppgingo vid 1910 års
utgång till 885,106 kronor 7 öre. Den disponibla räntan
17,237 kronor 75 öre har öfverlämnats till föreningens sty-
relse.

Vegafonden utgjorde vid innevarande års början 71,506
kronor 51 öre. Sedan föreskrifven del af årsräntan blifvit
lagd till kapitalet, har återstoden öfverlämnats till svenska
sällskapet för antropologi och geografi för att användas till
Vegastipendium och till Vegamedalj.

Den till minne af akademiens frejdade ledamot intenden-
ten vid naturhistoriska riksmuseet professor Sven Loven
präglade medaljen har i dag för första gången utdelats i guld
och tillerkänts Lovens efterträdare professor Hjalmar Théel
för det utmärkta sätt, hvarpå han främjat utvecklingen af
Lovens skapelse, den zoologiska stationen vid Kristineberg,
och särskildt för hans i Arkiv för zoologi år 1908 intagna
arbete: »Om utvecklingen af Sveriges zoologiska hafsstation
Kristineberg och om djurlifvet i angränsande haf och fjordar».

Sin äldre Linnémedalj i guld har akademien öfverlämnat
till f. d. läroverksadjunkten T. O. B. N. Krok, dels såsom
ett erkännande för Kroks långvariga och fruktbringande verk-
samhet i den botaniska vetenskapens och särskildt den sven-
ska botaniska bibliografiens tjänst, dels såsom ett uttryck för
akademiens erkänsla för de värdefulla gåfvor, livilka han
öfverlämnat till riksmuseets botaniska af delning.

Minnespenningen öfver Emanuel Swedenborg har i guld
tilldelats herr Alfred H. Stroh, i anledning af det myckna
arbete han nedlagt på redigeringen af akademiens Sweden-
borgsskrifter.

SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1911. 235

Den stora medaljen öfver J. A. Wahlberg i silfver har
utdelats dels till legationssekreteraren Folke Cronholm, i
anledning af de värdefulla gåfvor af etnografika och natu-
ralier från Japan och Formosa, som han öfverlämnat till na-
turhistoriska riksmuseet, dels till missionären L. E. Högberg
på grund af de talrika etnografiska föremål, som af honom
hemförts från Kaschgar och kinesiska Turkestan och skänkts
till riksmuseets etnografiska afdelning.

Akademiens minnespenning för innevarande år är präglad
öfver hennes framlidne ledamot riksantikvarien Bror Emil
Hildebrand.

Ledamöter.

Sedan förra högtidsdagen har akademien genom döden
förlorat :

af sina svenska ledamöter: f. d. professorn i matematik
vid Lunds universitet Carl Fabian Emanuel Björling samt
rektorn och professorn i botanik vid samma universitet Bengt
Jönsson;

och af sina utländska ledamöter: direktören för Harvard-
universitetets museum i Cambridge, Mass., Alexander Agas-
siz ; den engelske statistikern och nationalekonomen Sir Ro-
bert Giffen; professorn i kemi vid universitetet i Rom
Stanislaus Cannizzaro; engelske astronomen Sir William
HuGGiNS; föreståndaren för institutet för infektionssjukdomar
i Berlin, professor Robert Kogh; professorn och f, d. före-
ståndaren för Brera-observatoriet i Milano Giovanni Vir-
GiNio ScHiAPARELLi ; kanslirådet Carl Gustaf Estlander i
Helsingfors; f. d. professorn i patologisk anatomi vid univer-
sitetet i Strassburg Friedrich Daniel von Recklinghausen;
f. d. direktören för nederländska landtbruksinstitutet i Bui-
tenzorg på Java Melchior Treub; professorn i fysiologi vid
universitet i Turin Angelo Mosso och professorn i kemi vid
universitetet i Berlin Jacob Henrik van't Hoff.

Såsom svenska ledamöter liafva invalts: professorn i far-
makologi vid universitetet i Lund Charles Ernst Överton
och professorn i matematik vid tekniska högskolan Nils
Fabian Helge von K och.

samt såsom utländska ledamöter: professorn i fysik vid
universitetet i Manchester Ernest Rutherford; professorn

236 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

i astronomi vid universitetet i Cambridge George H. Dar-
win; professorn i fysik vid universitetet i Paris fru Maria
Sklodowska Curie; professorn i geologi vid universitet i Zii-
rich Arnold Lang; professorn i politisk ekonomi vid uni-
versitetet i Wien, f. d. statsrådet, excellensen Eugen Bohm
Ritter von Bawerk; föreståndaren för k, institutet för ex-
perimentell terapi i Frankfurt am Main Paul Ehrlich; pre-
sidenten för R. Astronomical Society i London Sir David
Gill; professorn i växtanatomi och växtfysiologi vid univer-
sitetet i Amsterdam Hugo de Vries; professorn i patologisk
anatomi vid universitetet i Pavia Camillo Golgi. den skot-
ske historikern Andrew Lang samt professorn i fysiologi vid
universitetet i Cambridge John N. Langley,

Om kratern vid Canyon Diablo, Arizona,

och dess samband med meteorjärnsfallet

på samma plats.

Af

HJ. SJÖGREN.

Föredrag- vid K. Yeteuskapsakademieus högtidsdag' deu 31 mars 1911.

Bland de föremål af kosmiskt ursprung, som införlifvats
med Riksmuseets mineralsamling, ådrager sig det stora block
af Canyon Diablo-järnet, livilket Frili. Nordenskiöld, såsom
afdelningens intendent förvärfvade till samlingen, utan tvifvel
största intresset. Med en vikt af 193 kg. utgör det ett af
de betydligaste och mest karakteristiska stycken af detta
märkliga järnfynd, som finnes i något europeiskt museum.

De första underrättelserna om fyndet af de stora järn-
massor, hvilka sedermera blifvit kända inom vetenskapen
under benämningen Canyon Diablo-järnet, hade framlagts för
American Association for the advancement of Science i augusti
1891 af upptäckaren, mineralhandlaren Foote i Philadelphia.^
Man hade redan då funnit öfver 100 järnstycken af olika
storlek. Intresset vid detta järnfynd ökades i ännu högre
grad, då det snart därefter påvisades, att järnet innehöll dia-
manter, såväl svarta som hvita. Diamanter såsom bestånds-
del i mineralmassoc af meteoriskt ursprung hade vid denna
tid knappast med säkerhet blifvit påvisade.

Samtidigt med fyndet af meteorjärnet riktades uppmärk-
samheten därpå, att järnet uteslutande förekom i omedelbar
närhet till en kraterformig fördjupning af betydande dimen-
sioner och af sådan beskaffenhet, att man redan från början
var böjd att framställa den hypotesen, att denna krater stod
i ett genetiskt samband med järnfyndet. Redan vid den

^ American Journal of Science, Vol. 42, s. 413, 1891.

238 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

första noggrannare undersökningen af de förhållanden, som
stodo i samband med järnets förekomst, hvilken företogs år
1892 af den amerikanske geologen G. K. Gilbert vid U. S.
Geological Survey, hölls denna förklaring i sikte. Denne
framstående geolog uttalar nämligen såsom sin åsikt, att kra-
tern bildats antingen genom nedfallandet af en kosmisk kropp
eller genom explosion af underjordiska ångor, d. v. s. en s. k.
explosionskrater; och ehuru han ansåg, att skälen för det
förra bildningssättet voro de starkaste, så ville han likväl ej
antaga en sådan förklaring, så länge en tolkning af kratern
såsom ett terrestriskt fenomen vore möjlig.^

S. k. explosionskratrar utgöra ett sedan länge kändt geo-
logiskt fenomen och i själfva verket förete de stora likheter
med Canyon Diablo-kratern. Det anses, att de framkallas,
då en glödande lavamassa kommer så nära jordytan, att den
förorsakar explosiva fenomen, utan att någon lava fram-
tränger till jordytan. Man har sig bekant flera sådana fall,
då tillfälligtvis häftiga explosioner af vulkanisk natur upp-
trädde, utan att någon lava blifvit synbar. Detta förekom-
mer såväl i gamla vulkaniska formationer som ock i regioner
bestående uteslutande af sedimentära lager och förklaras på
det sätt, att lava uppstigit så nära jordytan, att den kom-
mer i beröring med nedträngande ytvatten, hvarvid en häf-
tig utveckling af vattenånga försiggår, som framkallar en
explosion.

Ett sådant fall känner man från nyaste tid.^ Vid Bandai-
San i Japan inträffade 1888 en våldsam explosion, som blåste
bort större delen af ena sidan af en gammal vulkan, som ej
haft något utbrott på åtminstone 1000 år. Mängden af det
uppkastade materialet och explosionens våldsamhet var sådan,
att luften för ett ögonblick fylldes med aska och uppkastade
stenar. Ett stort område blef ödelagdt och många människo-
lif spillda. Hela eruptionsförloppet inskränkte sig till en enda
explosion; efter några timmar hade molnen af aska skingrats
och fenomenet var slut. En undersökning ådagalade intet
tecken till flytande lava.

Såsom exempel på sådana explosionskratrar, bildade i för-
historisk tid, anföras vanligen de s. k. Maare i Eifel, som

' G. K. Gilbert. 13th Ann. U. S. Geol. Snrv. Rep., Part I, s. 98 och
14th Ann. U. S. Geol. Snrv. Rep. Part 1, A 187 ; äfvenledes i Presidential
Address, Geol. Soc. of Washington, 1896 och Science, Vol. 3, s- 1, 1896.

'^ Chamberlain and Salisbury, Geology, Vol. 1, s. 569, 1904.

OM KRATERN VID CANYON DIABLO, ARIZONA. 239

förekomma i devoniska skiffrar och icke visa spår af vulka-
niska bergarter i de närmaste omgifningarna; detsamma är
fallet med flera kratersjöar i centrala Frankrike, som ligga
i granit.

Det var en sådan förklaring för Canyon-Diablokraterns
bildning, som Gilbert tänkte sig. Men därvid blef före-
komsten af järnet oförklaradt; d. v s. det skulle bero på en
ren tillfällighet, att järnet uppträdde uteslutande i närheten
af kratern.

Då emellertid förnyade undersökningar allt tydligare åda-
galade sambandet mellan järnets förekomst och kratern, blef
det till sist omöjligt att betvifla detsamma. Tvenne ameri-
kanska ingenjörer D. M. Barringer och B. C. Tilghman,
voro så öfvertygade, att kratern bildats genom en nedfallen
kolossal järnmeteorit, att de i enlighet med de gällande grufla-
garna inmutade kraterområdet och dess omgifn ingår för till-
godogörande af därstädes befintliga mängder af järn och andra
metaller. Man utgick därvid från den uppfattningen, att de
hittills funna järnstyckena voro bitar af en större järnmete-
orit, som genom sitt inslag skulle hafva bildat kratern och
att själfva hufvudmassan af meteoriten skulle vara att finna
på något djup under kraterns botten. Visserligen hade redan
Gilbert genom användandet af känsliga magnetiska instru-
ment sökt konstatera, om någon större järnmassa vore be-
lägen under kraterns botten, utan att lyckas påvisa någon
sådan, men detta afskräckte ej från fortsatta undersökningar.
För uppsökandet af densamma anlades ett af de i sitt slag
mest djärfva och storslagna undersökningsarbeten, som nå-
gonsin utförts. Mer än tjugo borrningar verkställdes inom
kraterområdet till djup, som öfverstego 300 m. och ett antal
schaktsänkningar utfördes till 60 m. djup för samma ända-
mål. Äfven kratervallen undersöktes noga genom ett system
af radierande grafvar, hvilket ledde till upptäckandet af
många järnstycken.

Dessa målmedvetet och i stor skala anlagda och plan-
mässigt utförda undersökningsarbeten, hvilka leddes af the
Standard Iron Company i Philadelphia, gåfvo visserligen ett
negativt resultat, i det att det ej lyckades att påvisa någon
sådan järnmassa af mycket stora dimensioner, som man an-
tagit skulle finnas under kraterns botten, men däremot gåfvo
undersökningarna synnerligen intressanta vetenskapliga resul-

240 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK, 1911.

tat, hvilka också blifvit på ett förtjänstfullt sätt bearbetade
och framlagda för den vetenskapliga världen, såväl genom
Herrar Barringer och Tilghman^ som genom George P.
Merrill vid U. S. Natural History Museum i Washington.^
Dessa undersökningar hafv^a till fullo bekräftat, att kratern
måste haf va bildats genom inslaget af en meteorit af kolossala
dimensioner på jordytan, eller, om man så vill uttrycka det,
genom kollisionen mellan jorden och en annan himlakropp.
För att motivera denna, såsom det kan förefalla, sensationella
förklaring, vilja vi först taga i betraktande järnmassornas be-
skaffenhet och ådagalägga, att intet tvifvel kan förefinnas,
att dessa verkligen äro af meteoriskt ursprung. Vidare vilja
vi taga i betraktande kratern och påvisa, att den är just af

Fig. h

samma beskaffenhet som sådana kraterformade fördjupningar,
hvilka åstadkommas genom inslaget af projektiler af stora
dimensioner.

Det exakta antalet af järnstycken, som anträffats, och
deras vikt kan icke uppgifvas, enär ett stort antal stycken
hafva blifvit bortförda af tillfälliga besökare eller kommit i
handeln genom mineralhandlare, hvilka innan platsen inmu-
tades och kom under kontroll af det nyss nämnda bolaget,
drefvo stora affärer med sådana. En approximativ uppskatt-
ning angifver vikten af det bortförda järnet till c:a 20 ton,
under det att antalet kända järnstycken uppgår till mer än

^ D. M. Barringer, Coon JMountain and its Crater ; B. C. Tilghman
Coon Butte, Arizona: Proc. Acad. of Science of Philadelphia, 1906, s. 861
—914.

' G. P. Merril, Tlie Meteor Crater of Canyon-Diablo, Arizona; its
History, Origin, and Associated Meteoric Iron: Sniithsonian Miscellaneous
CoUections Vol. 50, s. 461—498, 1908.

OM KRATERN VID CANYON DIABLO, ARIZONA. 241

2,000, växlande i vikt mellan några få gr. intill 460 kg., hvil-
ket är vikten på det största hittills bortförda stycket, som
befinner sig i The Field Museum i Chicago. De särskilda
styckena äro utmärkta genom de för meteorjärn karakteris-
tiska, konkava ytformerna. Stundom äro de också genom-
borrade af hål, 2 till 3 cm, i genomskärning, hvilka hål i
allmänhet anses vara uppkomna genom oxidation och bort-
vittring af järnsulfid (troilit). Hvart och ett järnstycke synes
utgöra en fullständig och själfständig individ, och man har
icke kunnat finna tecken till brottytor, efter hvilka styckena
skulle hafva blifvit skilda från hvarandra eller från en huf-
vudmassa. Icke heller kan man iakttaga någon smältning
af ytan eller flytningsstruktur efter flykten genom atmo-
sfären, såsom fallet är med sådana meteorstenar, hvilka i helt
tillstånd nedfallit på jordytan.

Järnmassornas kemiska, fysiska och mineralogiska egen-
skaper hafva blifvit studerade af ett stort antal forskare,
hvarvid undersökningarna hufvudsakligen kretsat kring före-
komsten och påvisandet af diamanter i järnet. Utom den
första preliminära undersökningen, som verkställdes af järn-
massornas upptäckare, Foote, hafva bl. a. Mallard,^ Dau-
BREE,^ Friedel, ^ Brezina,'^ och Nobelpristagaren Moissan^
sysselsatt sig därmed. Det framgick af dessa studier, att
järnet var sammansatt af ett stort antal olika järnlegeringar :
nickeljärn, fosforjärn, koljärn och svafveljärn, till natur och
beskaffenhet fullt motsvarande de föreningar, som äro karak-
teristiska för järn af meteoriskt ursprung. Äfven den fysi-
kaliska strukturen motsvarar helt och hållet meteorjärnets, i
det att på slipade och etsade ytor de Widmanstedtska figu-
rerna synnerligen tydligt framträda. Enligt Brezina utgör
hufvudbeståndsdelen i järnet den form af nickeljärn, som
kallas kamacit, utbildad i kristallografiskt orienterade plattor
eller skifvor, mellan hvilka knappast märkbara mängder af
ett annat nickeljärn, taenit, äro utbildade. Järnkarbiden
cohenit och järnsulfiden troilit äro utvecklade såsom kulfor-
miga aggregater.

^ Comptes Rendus, Vol. 114, s. 812, 1892.

'' Comptes Rendus, Vol. 114, s. 814, 1892 och Vol. 116, s. 345, 1893.

^ Comptes Rendus, Vol. 115, s. 1037, 1892 och Vol. 116, s. 290, 1893.
* Ueber Neue Meteoreisen, 1893 och Meteoritensaml. d. naturhist. Hof-
museums (Wien), s. 288, 1895.

2 Comptes Rendus, Vol. 116, s. 288, 1893, Vol. 139, s. 773, 1904.

Vetetiskapsakademieiis Årsbok. 9. 1911. 16

242 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK, 1911,

I de intressanta kemiska undersökningar, som Moissan
offentliggjorde år 1904, påvisade denne forskare, att kolet
förekommer i åtminstone trenne olika modifikationer, näm-
ligen dels amorft och dels såsom grafit och som diamant. I
de olösliga återstoderna af järnet fann han likaledes ett grönt
mineral i hexagonala prismor, hvilket vid undersökning visade
sig vara en såsom mineral förut okänd förening mellan kol
och kisel (carborundum), för hvilken Kunz sedermera till ära
af dess upptäckare föreslog benämningen moissanit.^ Knap-
past torde något järn af meteoriskt ursprung hafva blifvit så
ingående undersökt som detta. De med säkerhet påvisade
mineralogiska beståndsdelarna hos Canyon-Diablo järnet äro
följande:^

Nickeljärn :

kamacit,

plessit,

taenit ;
Fosfor järn :

schreibersit,

rhabdit,

ett* svart, obestämdt fosforjärn;

Järnkarbid :
cohenit,
grafitiskt järn (?);

Järnsulf id :
troilit;

Järnklorid:
lawrensit;

Kolkisel:

moissanit (Moissan);
Kol:

diamant, färglös, gul och svart,

cliftonit,

amorft kol,

grafit;
Silicium (Tassin);
Platina (Mallett);

' American Journal of Science, Vol. 19, s. 396, 1905.

' Denna lista anföres efter P. G. Merrill, 1. c. sid. 483.

OM KRATERN VID CANYON DIABLO, ARIZONA. 243

Koppar (Derby);

Olivm (sällsynt, Tassin);

Kromit (Tassin);

Fayalit (?) (Tassin);

Daubreelit (Foote och Derby).

En blick på denna lista ådagalägger, att samtliga mine-
ralbeståndsdelar äro sådana, som äro karakteristiska för krop-
par af meteoriskt ursprung, och att ett antal af beståndsde-
larna hittills äro kända endast från meteoriter. Järnets raete-
oriska ursprung kan därför anses vara fastställdt med lika
stor säkerhet, som om man verkligen iakttagit dess nedfal-
lande från himlen. Utom det metalliska järnet hafva betyd-
liga mängder af s. k. järnskal blifvit funna. Dessa bestå
hufvudsakligast af oxider af järn och nickel. Oftast före-
komma de i sfäriska agregater med ett stycke metalliskt järn
i midten. Deras utbredning sammanfaller med det andra
järnets och det utgör tydligen ett derivat af detta.

Järnmassornas samband med kratern framgår otvifvel-
aktigt af deras fördelning rundt kring densamma. Enligt de
första uppgifterna skulle de hafva befunnits strödda, utan
någon bestämd ordning, öfver en areal af flera kvkm. rundt
kring kratern. Redan Gilbert, hvilken ställde sig tveksam
mot att antaga något kausalsammanhang mellan järnfyndig-
heten och kratern, framhöll i sin publikation af år 1896, att
förekomsten af järnet var inskränkt till kraterns omgifningar.
Han påpekade dock, att undantagsvis något enstaka stycke
anträffats på längre afstånd från kratern. Sålunda hade ett
större stycke funnits 12 km. öster om kratern eller ungefär
på dubbelt så stort afstånd som något af de utkastade kalk-
stensblocken. Barringer och hans medhjälpare, livilka hade
uppsamlat mera än 2,000 järnstycken och på en karta an-
gifvit hvarje styckes läge, kunde därigenom påvisa, att järn-
styckena i hufvudsak voro hopade i en båge, som är full-
komligt koncentrisk med kratern och som sträcker sig från
kraterns nordvästra till dess östra sida och har sin största
bredd och täthet ungefär midt emellan dessa båda punkter.
Järnmassorna äro på detta sätt hufvudsakligast hopade på
nordöstra sidan af kratern, af hvilken omständighet man kan
draga den synnerligen viktiga slutsatsen, att meteorjärnsfallet
kommit från nordost och att de mindre styckena, som varit

244 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

underkastade den största retardationen genom luftmotstån-
det, fallit ner framför kratern.

Vi öfvergå nu till en blick på beskaffenheten och de geo-
logiska förhållandena hos själfva kratern och dess närmaste
omgifningar. I själfva verket är denna krater en fullkomligt
enastående företeelse på jordytan, som väl förtjänar den
noggranna undersökning, som de amerikanska geologerna lå-
tit komma densamma till del.

Trakten kring Canyon-Diablo utgöres af en nästan jämn,
sandig slätt, pä hvilken marken består af en till öfre kol-
formationen hörande kalksten. Denna är här och där betäckt
af låga, långsträckta kullar, bestående af en röd sandsten,
utgörande rester af ett fordom kontinuerligt lager, som be-
täckt hela trakten. Under kalkstenen har man en grå eller
Ijusfärgad sandsten äfven tillhörande stenkolsformationen,
och denna öfvergår i sin tur till en gul eller rödaktig sand-
sten. Mäktigheten af dessa lager utgör approximativt för
kalkstenen c:a 90 m., för den grå sandstenen 120 — 150 m.
och för den underliggande gulröda sandstenen c:a 300 m.
Dessa lager ligga på stora sträckor alldeles horisontellt, d. v. s.
fullt orubbade af alla orografiska störningar. Den närbelägna
väldiga erosionsklyftan Canyon-Diablo ger tillfälle att iakt-
taga detta, hvilket också bekräftas genom en djupborrning
efter vatten vid Winona, 48 km. från kratern och slutligen
af lagerföljden i Grand Canyon of Colorado och dess förgre-
ningar, c:a 120 km. därifrån.

Klimatet i denna trakt är torrt och nederbörden obetyd-
lig, hvilket gör, att vittringen är mycket långsamt fortskri-
dande. Praktiskt taget är landskapet en öken, som endast
under en kortare årstid företer någon vegetation, och på grund
af färgkontrasterna mellan den röda sandstenen och den hvita
kalkstensklippan förtjänar det väl den betecknande benäm-
ningen »the painted dessert», som de första upptäcktsresan-
dena tillade densamma. Omgifningarna bestå således helt
och hållet af sedimentära bergarter. De närmast belägna
bildningarna af eruptivt material finnas på 18 km. afstånd
och de kaliforniska vulkanerna, som innehålla talrika käglor
och kratrar, äro 70 km. aflägsna.

På denna ökenplatå ligger kratern, omgifven af en rand
i form af en låg, cirkelrund rygg, som ger sig tillkänna äfven
på ganska långt afstånd såsom ett afbrott i den för öfrigt

OM KRATERN VID CANYON DIABLO, ARIZONA.

245

obrutet rätlinga horisonten. Då man nalkas kratervallen,
visar sig densamma bestå af löst, osammanhängande mate-
rial af alla storlekar, från mikroskopiskt stoft intill stenblock,
vägande flera tusen ton. Från kratervallens rygg har man
den bästa öfverblicken af dess byggnad, och man kan iakt-
taga, huruledes det lösa materialet hvilar på de krossade,
sönderbrutna och upplyftade fasta berglagren, som samman-
sätta slättens yta. Dessa lager stupa öfverallt utåt, ifrån
kratern. Kratervallens högsta punkt ligger ungefär 48 m.

Fig. 2.

öfver slätten och dess lägsta punkt 36 m. Kratervallen har
på detta sätt en något oregelbunden cirkelform, hvars större
diameter i östvästlig riktning angifves till c:a 1142 m. och
den mindre till 1096 m. Djupet hos kraterns botten är 180
m. under kraterranden, d. v. s. 140 m. under den omgifvande
slätten. Från kratervallen har man äfven en god öfversikt
öfver kratern.

En närmare granskning af det material, hvaraf krater-
vallen är uppbyggd, visar, att densamma helt och hållet be-
står af sådant material, som härstammar från kraterns inre.
Massor af sandsten och kalksten, från det finaste bergarts-
mjöl till kolossala block, äro blandade om hvartannat full-

246

VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

komligt regellöst. De största blocken bestå af kalksten, och
detta förklaras däraf, att kalkstenen bättre än sandstenen
motstår förvittringen. Block af samma slag, som samman-
sätta kratervallen, träffar man äfven i omgifningarna ända
till ett par km. från kratern; undantagsvis förekomma de
ända till 5 km. utanför kratern. Utom den vanliga kalk-
stenen och sandstenen finner man äfven massor af sådan
sandsten, som har undergått en mer eller mindre fullständig
omvandling genom trj^ck och hetta såsom framdeles skall

Fig. 3 a.

Fig. 3 b.

beskrifvas. Det är tydhgt, att detta material härstammar
från kraterns botten och måste hafva kommit från ett djup
af minst 100 m. under slättens yta. Fördelningen af det lösa
materialet är sådan, som endast kan förklaras, om man an-
tager, att hela materialet på en gång kastats upp i luften
och fallit ner alldeles oregelbundet utan hänsyn till den spe-
cifika vikten. Redan den beräkning, som gjordes af Gilbert,
gaf vid handen, att volymen af det material, som finnes i
kratervallen, på det närmaste motsvarar krateröppningens
volym. (Fig. 3.)

Ett studium af kraterväggarnas insida ger vid handen,
att desamma bestå öfverst af kalksten och på större djup

OM KRATERN VID CANYON DIABLO, ARIZONA.

247

af sandsten, hvars lager äro krossade och sönderbrutna i
utomordentlig grad. Stupningen är öfverallt utåt från kra-
tern 10 — 80°, på något ställe äfven öfverkastad. Väggarna
äro branta, nästan öfverhängande och så lösa, att ett ned-
stigande i kratern utom på ett par ställen är nästan omöjligt
eller åtminstone förenadt med fara.

Väl nedkommen på kraterbottnen finner man densamma
utgöra en nästan horisontell och jämn slätt med mer än 300
hektars utsträckning, omgifven på alla ställen af obestigbara

Fig. 4.

klippväggar. Marken består af sådant material, som lösgjorts
från väggarna genom tyngdkraftens, vattnets och frostens
gemensamma inverkan. Det är tydligt, att det ursprungliga
kraterdjupet måste ha varit betydligt större, hvilket äfven
till fullo ådagalades genom de djupborrningar, som utfördes
af Barringer och Tilghman (Fig. 4). Det var på denna kra-
terbotten, som borrningarna och schaktsänkningarna för sö-
kandet efter meteoritens hufvudmassa verkställdes intill ett
djup af 325 m., och dessa borrningar gifva full upplysning
om den geologiska beskaffenheten hos den underliggande
.grunden. De talrika borrningarna visa i det hela öf verens-
stammande resultat, i det att under det nedfallna, lösa ma-

248 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

terialet, som har sitt ursprung från kraterväggarna, och som
sträcker sig till bortemot 10 m. djup, finner man lagrade
sjöbildningar, som i allmänhet intaga nivåerna mellan 10 och
30 m. Därunder följa mäktiga bildningar af krossad sand-
sten, nästan utgörande ett bergartsmjöl, som fortsätter till
ett djup af 190 m., hvarefter följer den mindre omvandlade
gulröda sandstenen, hvilken dock först på ett djup af 250 m.
är fullt oförändrad. Här har man således den verkliga, af
fast sammanhängande bergart bildade kraterbottnen. Af syn-
nerligen stort intresse är, att det mäktiga lagret af finkros-
sad sandsten, emellan 50 och 180 m. nivåerna nästan kon-
stant visar sig innehålla meteoriskt material, såsom framgår
däraf, att det ger reaktion för järn och nickel. Resultatet
af borrningarna tyda på, att meteoriten vid anslaget mot
jordytan nedträngt i densamma till ett betydligt djup och
där söndersplittrats i ett antal större och mindre brottstyc-
ken. Detta är också i öfverensstämmelse med den artilleris-
tiska erfarenheten. I tre af fem af de djupborrningar, som
utfördes närmast midten af kratern, fann man på stort djup
sådana ogenomträngliga massor, som måste antagas vara stora
stycken af meteorjärn. Då de emellertid voro belägna på
ett djup af 170 till 230 m. under kraterbotten, kunde inga
åtgärder vidtagas för deras närmare undersökning.

Borrningsresultaten äro fullt tillräckliga för att belysa
kraterns geologiska historia. Det är påtagligt, att kratern
under en viss tid intogs af en grund sjö, i hvilken diatoma-
cer och sötvattensmollusker lefde. På botten af denna sjö
afsattes under de torra perioderna kalksten och gips af samma
beskaffenhet som de aflagringar, som ännu förekomma i väs-
terns saltsjöar. Vid detta ytligt belägna lager behöfva vi
emellertid icke längre uppehålla oss. Så mycket större upp-
märksamhet förtjänar däremot det underliggande lagret af
krossad sandsten.

Den oförändrade grå sandstenen, som ligger under kalk-
stenen och har en ungefärlig mäktighet af 120—150 m., är
i sin typiska form ljusgrå eller nästan hvit till färgen och
är sammansatt helt och hållet af rundade, klara, färglösa
kvartskorn och tillfälligtvis korn af fältspat (Fig. 5). Denna
bergart visar sig i kraterväggarna och ännu mer i kraterns
botten vara i hög grad omvandlad genom krossning, så att .
af en fast, sammanhängande bergart bildats ett fint berg-

OM KRATERN VID CANYON DIABLO, ARIZONA.

249

mjöl. Det är detta krossade material, som intager större de-
len af kraterbottnen från 30 — 190 m. djup. Det är likaledes
samma material, som i massor af tusentals ton deltager i
uppbyggandet af kratervallen. Oaktad t dess sprödhet och
finhet kännes materialet, då man söndersmular det mellan
fingrarna skarpt, och under mikroskopet finner man, att det
är helt och hållet sammansatt af skarpkantiga kvartsfragment,
som härstamma från en långt drifven krossning af kvarts-
kornen i sandstenen. Att materialet härstammar från sand-
stenen är otvifvelaktigt, och det har tydligen bildats icke

Fig. 5.

genom någon friktion eller målning utan genom en process,
som motsvarar ett starkt slag, tillräckligt kraftigt för att
söndersmula nästan hvarje korn i sandstenen till ett mjöl.
Vid den mikroskopiska undersökningen kan man fullt tydligt
följa omvandlingen, som drabbat sandstenen. Såsom anmärk-
ningsvärda karaktärer hos de starkt omvandlade varieteterna
kan vidare framhållas den undulösa utsläckningen, som kvarts-
kornen visa i polariseradt ljus, af alldeles samma slag som
kvartsen i sådana bergarter, som varit utsatta för stark me-
kanisk deformering genom tryck; vidare att många af kvarts-
kornen visa romboidala genomgångar, äfvenledes hos kvart-
sen, ett tecken på stark mekanisk tryckverkan. Dessa genom-

250

VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

gångar äro ofta buktiga, som om kvartskornen befunnit sig
i ett plastiskt tillstånd.

Blandadt med detta material förekomma i kraterbottnen,
liksom också i kratervallen, massor af en annan omvandlings-
form af sandstenen, som påtagligen framgått genom en myc-
ket intensiv upphettning till så hög temperaturgrad, att kvart-
sen varit i smält tillstånd. I detta fall har det bildats en
art af pimpsten, så porös, att den kan söndersmulas mellan
fingrarna. Den visar alla karaktärer af en obsidianpimpsten,
ehuru af alldeles hvit färg. Under mikroskopet visar den sig

Fig. G.

utgöra ett färglöst, blåsigt glas, mer eller mindre uppblan-
dadt med ett stoftlikt material och här och där innehållande
partier af oförändrad kvarts. Det är påtagligt, att detta
material varit ganska segflytande och i ett nästan deglikt
tillstånd (Fig. 7). Kemiska analyser på såväl den oföränd-
rade sandstenen som på bergartsmjölet och pimpstenen åda-
galägga, att desamma äro till sammansättningen identiska,
och att de icke i förhållande till hvarandra visa större väx-
lingar, än hvad hvar och en af de nämnda materialen visa
sinsemellan.

Vid borrningen genom de c:a 150 m. mäktiga bildnin-
garna af krossad sandsten fann man i det genom borrhålen

OM KRATERN VID CANYON DIABLO, ARIZONA.

251

upphämtade materialet metalliska partiklar, bestående af nic-
keljärn, sammanbundna med små kulor af järnoxid äfvensom
större kulor af grön färg, påtagligen af nickeloxid. Äfven
fosforjärn såsom små fjäll kunde identifieras och vid ett till-
fälle små korn af kromit och fayalit, således flera af just de
mineral, som förekomma i järnstyckena. Dessa fynd äro till-
räckliga för att bevisa förekomsten af meteoriskt material i
den krossade sandstenen. Att man icke kunnat finna några
större kvantiteter däraf, kan möjligen förklaras därmed, att
borrningarna utfördes med rör af obetydlig diameter, och att
det genomborrade materialet fördes upp ur borrhålet genom
en uppåtstigande vattenström, som väl var tillräckligt kraf-

Fig. 7.

tig att hämta med sig bergartsmjölet och små partiklar af
metallisk natur, men däremot icke större metallstycken, i
fall sådana hade anträffats.

Den underliggande röda sandstenen, som man påträffar
vid ett ungefärligt djup af 250 m., visade sig vara fullkom-
ligt oförändrad och företedde inga sådana tecken till omvand-
ling, som äro så tydligt framträdande i den öfverliggande,
hvita sandstenen.

Det observationsmaterial, som förelåg vid tiden för Gil-
bert's undersökning, var icke tillräckligt omfattande, för att
han skulle acceptera meteorithypotesen, utan fann han sig
tvungen att omfatta teorien om en underjordisk explosion,
ehuru han ansåg denna långt ifrån tillfredsställande. Vid
denna tid hade ännu icke utbredningen och fördelningen af
järnmassorna kring kratern blifvit tillräckligt noga fastställda,

252 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

för att sambandet mellan järnets förekomst och kratern skulle
vara alldeles påtagligt. Icke heller hade man då påvisat fö-
rekomsten af meteoriskt material på ett djup af bortåt 200
m. under kraterns botten. Att Gilbert alltså icke ville utan
vidare acceptera förklaringen af kraterns meteoriska ursprung,
kan endast betecknas såsom en prisvärd försiktighet af ho-
nom. Annorlunda ställde sig saken, sedan de utförda borr-
ningarna och schaktgräfningarna i kratern påvisat dels före-
komsten af meteoriskt material, dels också den höggradiga
förändring, som bergarterna där varit underkastade och som
äro fullt karakteristiska för en krossning af bergarten i myc-
ket stor skala. I den sammanfattning, som D. M. Barringer
framlade för Academy of Science i Philadelphia 1905, ansåg
han sig hafva fulla bevis för följande satser:

1) att en stor meteor, helt och hållet eller delvis af me-
tallisk sammansättning, nedfallit till jorden på detta ställe och

2) att kratern hade bildats genom inslaget af denna meteor.
TiLGHMAN jämförde i sin samtidiga publikation de fysiska

förhållandena hos kratern med sådana fenomen, som stå i
samband med stora projektilers inslag. Han diskuterade vi-
dare fördelningen af järn och järnoxid i förhållande till kra-
tern, beskaffenheten af kraterranden och kraterns inre väggar
och den omvandlade sandstenen. Hans slutsatser äro:

1) att kratern i alla afseenden med undantag af storleken
öfverensstämmer med inlagskratrar, bildade genom projekti-
ler af betydande storlek och rörande sig med betydlig hastighet;

2) att i och omkring hålet och till ett djup af 300 m.
under den nuvarande ytan h varje tecken till såväl vulkanisk
verksamhet som också till varma källor är fullkomligt från-
varande ;

3) att däremot alla tecken, som kunde väntas efter in-
slaget af en kolossal projektil, kunde påvisas;

4) att det meteoriska materialet, som är strödt rundt
ikring hålet, har blifvit ditkastadt samtidigt som kratern bil-
dades ;

5) att i och under kratern förekommer en kvantitet af
material af just sådan beskaffenhet, som endast kan tänkas
bildad genom ett kraftigt slag.

1 betraktande af samtliga dessa fakta funno sig såväl
Barringer som Tilghman berättigade att vidhålla den åsikten,
att bildningen af kratern är att tillskrifva nedfallandet

OM KRATERN VID CANYON DIABLO, ARIZONA. 253

af en meteorit af enorma och hittills icke iakttagna dimen-
sioner.

I sin redogörelse för de hithörande fenomenen och de
förklaringar af desamma, som tidigare framställts, ansluter
sig äfven Merrill till den meteoriska hypotesen. Han påpe-
kar därvid, att hvad kraterns form beträffar, så kunde den-
samma lika väl hafva bildats genom explosion som genom
inslag, men beskaffenheten af en stor del af det utkastade
materialet pekar mycket starkt på bildningen genom inslag.
Det är svårt om icke omöjligt att tillskrifva krossningen och
omvandlingen af sandstenen någon annan orsak. Sandkor-
nen äro krossade på ett sätt, som endast kan förklaras genom
en häftig stöt af samma beskaffenhet som vid en dynamit-
explosion, men som icke kan förklaras genom antagandet af
en explosion af ånga. Vidare visar den orubbade och oför-
ändrade beskaffenheten af det djupare liggande sandstens-
lagret därpå, att hela fenomenet har haft ett ytligt ursprung
och icke härledt sig från en djupare liggande kraftkälla. Man
har alldeles otvetydiga bevis på, att kratern bildats genom
en kraft, tillräckligt stark att krossa en närmare 100 m. mäk-
tig bädd af kalksten, som genom direkta prof har visat sig
hafva en hållfasthet af 12,600 engelska skålpund per kv.-tum
och en sandstensbädd af 150 m. mäktighet med hållfasthet
motsvarande 6,350 skålpund per kv.-tum. Därvid har sam-
tidigt utvecklats temperaturer, som öf verstigit 1,400° Celsius
eller kvartsens smältpunkt.

Om det också måste medgifvas, att den meteoriska för-
klaringen på kraterns bildning är den utan jämförelse sanno-
likaste, så är det dock påtagligt, att äfven densamma lämnar
en del viktiga punkter oförklarade. Mr Tilghman, en auk-
toritet i fråga om projektilers verkningar, har beräknat, att
vid ett material af den håilfasthetsgrad, som bergarterna kring
kratern förete, så bör storleken af projektilen hafva utgjort
Vs — Vio s-f kraterns diameter. Då denna senare i rundt tal
är 1,100 m., så skulle meteoren haft en diameter af c:a 120 — 150
m. Detta öfverensstämmer äfven med den artilleristiska er-
farenheten från annat håll, enligt hvilken solida rundkulor,
rörande sig med en hastighet af c:a 600 m. per sekund, ge-
nomtränga sandstenen till ett djup af två gånger projektilens
diameter, innan de splittras i stycken. Om denna erfaren-
hetsregel tillämpas på meteoriten i fråga, skulle man komma

254 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

till en ursprunglig diameter af c:a 150 m. Det är påtagligt,
att äfven vid den mest frikostiga bercäkning af det meteoriska
material, som blifvit borfördt tillsammans med det, som ännu
finnes kvar i form af metalliska partiklar i sandstenen, det-
samma icke kan uppgå till mer än en bråkdel af projektilens
ursprungliga massa. Det synes därför vara sannolikast, att
större delen af järnmassorna finnas kvar, ehuru på så stort
djup, att de äro oåtkomliga och ej ens låta sig magnetiskt
påvisas. Det bör äfven ihågkommas, att ehuru ett stort an-
tal borrhål blifvit nedförda till så stort djup, att de orubbade
berglagren anträffats, så är dock afståndet mellan de olika
hålen så pass betydande, att ganska betydliga mängder af
meteoriskt material äfven i form af stora jänblock skulle
kunnat undgå uppmärksamheten, och de ogenomträngliga
kroppar, som man funnit på stort djup i flera af borrhålen,
torde säkerligen böra tolkas som sådana. Därtill kommer
också, att den tekniska metoden, med hvilken borrningarna
utförts, är sådan, att endast det finaste och mest sönderde-
lade metalliska materialet därigenom kunde påvisas. Äfven
har man velat antaga, att större delen af meteoren förgasa-
des vid den intensiva hetta, som uppstod, då den träffade
jordytan och att en större del af återstoderna fallit offer för
oxidationen. Utströmningen af gaser, som följt efter öfver-
gången från det fasta till det gasformiga stadiet hos meteo-
rens beståndsdelar, har säkerligen kraftigt bidragit att utkasta
bergartsmaterial från kraterns inre och öka dess dimensioner
i en måttstock, som vi icke hafva något medel att uppskatta.
En fråga af särskildt intresse anknyter sig till den tid-
punkt, då meteorens inslag och kraterns bildning skulle hafva
ägt rum. Om man endast tager i betraktande förhållandena
på fallplatsen, är man i detta hänseende hänvisad till jäm-
förelsevis osäkra uppskattningar. En ledning gifves af den
omständigheten, att de utkastade stenblocken, såväl de större
som de mindre, genomgående skulle visa sig mycket litet an-
gripna och förvandlade genom vittring. De äro i det hela
skarpkantiga och hafva ett friskt och oomvandladt utseende.
Barringer säger, att det utseende de förete är sådant, som
om de, geologiskt taladt, voro utkastade i går. Han anser,
att kraterns bildning sannolikt bör förläggas 2 a 3,000 år
tillbaka i tiden, under inga omständigheter längre än 10,000
år tillbaka. En tidsbestämning, som anger den minsta tid,

OM KRATERN VID CANYON DIABLO, ARIZONA. 255

som förflutit efter kraterns bildning, erhåller man af de dvärg-
artade cederträd, hvilka här och hvar växa på kraterranden,
och hvilka visa sig vara intill 700 år gamla. Detta är alltså
kraterbildningens och meteorjärnfallets minimiålder.

Det ligger nära, att i detta sammanhang taga i betrak-
tande erfarenheterna rörande den hastighet, hvarmed meteo-
riter i allmänhet träffa jordytan och den genomträngnings-
förmåga, som direkt iakttagbara fall af meteorstenar visat.
Man måste därvid skilja mellan den hastighet, som en meteor
har, då den inträder i jordatmosfären eller befinner sig högt
öfver jordens yta, och den hastighet den äger, då den ned-
faller på jordytan. Den förra af dessa hastigheter är af kos-
misk storhetsordning och uppgifves af olika iakttagare från
10 — 100 km. i sekunden; olikheten mellan dessa tal kan väl
delvis vara beroende på, huruvida meteoritens rörelse går i
samma eller motsatt riktning som jordens. Då stenarna nå
jordytan är den kosmiska hastigheten tillintetgjord genom
luftmotståndet, och fallhastigheten synes, åtminstone då det
gäller kroppar af mindre dimensioner, öfverensstämma med
hastigheten hos en fritt fallande kropp.

Erfarenheten från direkt iakttagna meteoritfall synes
ådagalägga, att den hastighet, med hvilken meteoriterna nå
jordytan, kan vara mycket olika. Hesslemeteori terna, så vidt
kändt det första fall i Sverige, från h vilket stenar blefvo till-
varatagna, ägde rum nyårsdagen 1869 på ett af nyfallen snö
betäckt område. På grund af dessa gynnsamma omständig-
heter blefvo c:a 700 stenar tillvaratagna med en vikt från
1700 gr. till Vio gr- Det visade sig därvid, att äfven de
större styckena med en vikt af mer än 1 kg. icke förmådde
genomtränga ett istäcke af ett par tums tjocklek. Att
hastigheten icke kunde vara stor, ådagalägges äfven där-
utaf, att stenarna, hvilka äro så spröda, att de gå sönder,
om de kraftigt slungas mot en hård yta, icke gingo sönder vid
nedfallandet. Liknande erfarenheter angifver Nordenskiöld
från Ställdal fallet den 28 juni 1876. En sten vägande 8,5 kg.
hade sålunda endast gjort ett 9 tums djupt hål i en sädes-
bevuxen rågåker. Å andra sidan visade sig vid ett meteor-

256 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

stensfall i Allegan, Michigan 1899, att en sten vägande 70
skålpund nedträngde 18 tum djupt i sandig mark och öfver-
ensstämmande härmed är berättelsen om den sten, som föll
1492 i Enslsheim i Tyskland, hvilken med en vikt af 260 skål-
pund berattas hafva nedträngt 5 fot i marken. Fallhastig-
heten och nedträngningsförmågan hos de båda sistnämnda
meteoriterna torde ungefär kunna jämnställas med den hos
projektiler af motsvarande vikt.

Den största nedträngningsförmåga, som är känd från något
direkt iakttaget meteorfall, är den, som är förbunden med
knyahinyameteoriten,hvilket fall beskrifvitsafHAiDiNGERl866.
En sten på 660 skålpunds vikt nedträngde icke mindre än
11 fot i jorden, d. v. s. tre eller fyra gånger dess diameter,
hvilket var så mycket mera anmärkningsvärdt, som den träf-
fade jordytan under en sned vinkel af c:a 27° från lodhnjen.
Fördjupningen visade sig nästan regelbundet kraterlik och
stycken af jordmassan kastades upp ur hålet och spriddes
ända till 50 m. från fallplatsen. Stenen befanns vara sönder-
bruten i tre stycken, och jorden under anslagsplatsen var
sammanpressad till en bergarts hårdhet. I detta fall kunna
vi således konstatera åtskilliga analogier med den meteoriska
kratern i Arizona. Den järnmeteorit, som föll vid Agram år
1751 med en vikt af cirka 100 skålpund, gräfde sig ned till
ett djup af 15 fot. A andra sidan har man iakttagit ännu
mycket tyngre meteoriska massor, hvilka, så vidt man kunnat
finna, icke utöfvat någon genomträngande inverkan på sitt
underlag. Cape York-järnet, som väger omkring 37 Va ton,
och som hemfördes af nordpolsfararen Peary, befanns lig-
gande på en bädd af granit- och gneisblock utan att hafva
nedträngt i densamma. Detsamma synes äfven vara fallet
med andra större meteor järnmassor, hvilkas fall man icke be-
vittnat, såsom Williamettjärnet, vägande c:a 15,6 ton, och
Bacubiritojärnet, hvars vikt uppgifves till 20 ton. Om dessa
hade haft formen af runda kulor och rört sig med en hastig-
het af c:a 600 m. i sekunden, så skulle man hafva väntat,
såsom ofvan anfördes, att de hade äfven i ett material så
pass hårdt som sandsten, gräft sig ner till ett djup af två
diametrar och där brustit i stycken. I fråga om Bacubirito-
och Williamette-meteoriterna träffade de en mjuk mark och
gräfde sig ändå ej ner mer än en diameter. Alla de öfriga
stora mexikanska järnblocken hafva blifvit bortförda från

OM KRATERN VID CANTON DIABLO, ARIZONA. 257

sina fallställen, utan att man närmare undersökt eller angif-
vit grundens beskaffenhet. Men redan den omständigheten,
att de öfverhufvudtaget blifvit anträffade, angifver, att de
ej nedträngt mer än högst en diameter.

I dessa fall, liksom i många andra, är det påtagligt, att
en järnmeteorit faller till jordytan med en vida mindre has-
tighet än en modern projektil, som tillryggalagt 8 — 10 km.
W. H. PiCKERiNG vill söka förklaringen till den stora retar-
dation, som meteoriterna visa, icke så mycket i luftmotstån-
det mot själfva meteoritens järn- eller stenmassa utan till den
den atmosfär af gaser, som konstant afgifvas af meteoriten
under dess färd genom luftlagren och som är proportionell
mot storleken af stenens yta.

Den amerikanske astronomen, William H. Pickering vid
Harvard University, har i en intressant uppsats »Om sanno-
likheten för jordens kollision med en komet och om järn-
meteoriter» behandlat nedfallandet af Canyon Diablojärnet och
bildningen af kratern.^ Han utgår från den förutsättningen,
för hvilken han anser många skäl tala, att stenmeteoriterna
äro af terrestriskt ursprung och tillhöra vårt solsystem, under
det att järnmeteoriterna äro förbundna med stjärnfall och
därigenom äfven med kometer och sålunda äro främlingar
inom vårt solsystem. Skälen för denna uppfattning får jag
här lämna åsido. Att ett nära samband äger rum mellan
meteoriter, stjärnfall och kometer har länge varit insedt.
ScHiAPARELLi beräknade år 1866 banan och rörelsen för
den stjärnfallssvärm, som ^ligen återkommer den 10 — ll:te
augusti och som efter sin radiationspunkt benämnes Persei-
derna, och han fann, att dess elementer fullt öfverensstämde
med dem, som tillhörde en nyligen upptäckt komet (Tuttles
komet, 1862 III). Med andra ord, en komet rörde sig i me-
teoritsvärmens bana med samma hastighet som denna. Sam-
tidigt beräknade Schiaparelli äfven elemen terna för de s. k.
Leoniderna, som uppträda den 12 — 13:de november, och då
kort efteråt Temples komet upptäcktes och dess bana beräk-
nats, så fann man, att densamma fullt öfverensstämde med
den som beräknats för Leoniderna, d. v. s. att äfven i detta
fall en komet och en meteoritsvärm rörde sig i alldeles samma
bana och med samma hastighet.

' Populär Astronomy N:o 166, 1909.
Vetenskapsakadetniens Årsbok. 9. 1911. 17

258 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. m^^

Sedermera har det visats, att radiationspunkterna för de
mindre stjärnfall, som förekomma den 20—21 april och den
27 — 28 november likaledes öfverensstämma med kända komet-
banor.

Det är påtagligt, att detta icke kan bero på en tillfällig-
het, utan att kometerna och meteoritsvärmarna måste vara
intimt förbundna med hvarandra.

Synnerligen belysande i detta afseende är förhållandet
med Bielas komet. Denna, som är känd sedan 1772 med en om-
loppstid af 6,6 år, visade sig vid sin återkomst 1845 vara
delad i två kometer, rörande sig i samma bana. Sedan 1852
äro dessa försvunna och ersatta af en meteoritsvärm, de s. k.
Androraediderna, genom hvilken jorden passerar den 27 — 28
november. Under jordens passage genom Andromediderna den
27 nov. 1885 nedföll och tillvaratogs vid Mazapil i Mexico ett
järnblock af 4, i kg. vikt, hvilket således härstammar från en känd,
ursprungligen vårt solsystem icke tillhörig himlakropp, nämligen
Bielas komet}

Medan Schiaparelli ansåg, att kometerna och de dem
åtföljande meteoritsvärmarna hade ett gemensamt ursprung,
så gick Tait 1869 ännu ett steg längre, i det han ville be-
trakta meteoritsvärmen och kometen såsom identiska; han
sökte visa, att många af kometkärnornas egenskaper kunna
förklaras, om man betraktar dem såsom svärmar af meteori-
ter. Så betraktas de äfven af Pickering: han anser att ko-
metkärnan består af ett antal större meteoriter omgifna af
mindre dylika. Om kometen hör till de synliga, d. v. s. till
de själflysande, är hvarje meteorit omgifven af sin atmosfär.
De ej själflysande kometerna, som endast lysa genom reflek-
teradt solljus, äro indentiska med meteoritsvärmar, d. v. s.
de isolerade meteoriterna finnas kvar men utan atmosfäriskt
hölje.

Om man på en världskarta utmärker fallplatserna för alla
hittills funna sten- och järnmeteoriter, så framstår ett egen-
domligt förhållande i fråga om sten- och järnmeteoriternas
fördelning på jordytan. Det visar sig nämligen, att stenme-
teoriterna äro talrikast på östra hemisfären, järnmeteoriterna
däremot på västra. Inom ett område, som hufvudsakligen
omfattar Europa och Indien, kände man år 1904, då Farring-

* W. E. HiDDEN: On the Mazapil Meteoric-ii-on, which fell November
27:de 1885. American journal of Science, Vol. 133, s. 221, 1887.

OM KRATERN VID CANTON DIABLO, ARIZONA. 259

TON gjorde en dylik beräkning/ 299 stenmeteoriter och 79
järnmeteoriter. Inom västra hemisfären, hufvudsakligen För-
enta Staterna och norra Mexico, är förhållandet omvändt. i
det att man därstädes vid samma tidpunkt funnit endast 74
stenmeteoriter men däremot 182 järnmeteoriter. Den västra he-
misfären är således i högsta grad gynnad med afseende på
järnmeteoriter. Antalet stenmeteoriter, som äro kända från
de båda hemisfärerna, stå någorlunda i proportion till area-
lernas storlek. Det område inom östra hemisfären, från hvil-
ket stenmeteoriter äro iakttagna, är ungefär fyra gånger så
stort som motsvarande område inom västra hemisfären ; och
i full öfverensstämmelse därmed är också antalet stenmeteo-
riter från det förra området ungefär 4 gånger större än ifrån
det senare (299: 74). I fall fördelningen af sten- och järn-
meteoriter inom båda half kloten skulle vara likformig, så
skulle man vänta, att på 79 järnmeteoriter, som anträffats
på östra half klotet, finna 19,6 järnmeteoriter på västra. I
stället har man funnit, som nyss nämnts 182, d. v. s. mera
än 9 gånger det väntade antalet.

Om järnmeteoriternas falltid skulle tänkas vara likformigt
fördelad öfver ett stort antal år, på det sätt att en eller ett
par sådana nedföllo till jordytan under hvarje år eller hvarje
årtionde, så skulle ett sådant förhållande, som ofvan påpekats,
vara oförklarligt. Ifall man däremot tänker sig, att flertalet
af dessa järnstycken, som befinnas strödda öfver en stor del
af den västra kontinenten, tillhöra samma fall, så att de träf-
fat jordytan samma dag eller samma timme, så kan man lätt
inse orsaken till den oregelbundna fördelningen af järnmeteo-
riterna. Den västra kontinentens öfverlägsenhet med afseende
på antalet järnmeteoriter skulle då helt enkelt bero därpå,
att ett stort antal järnstycken, tillhörande en och samma
meteoritsvärm, träffat just denna sida af jordytan.

Om vi betrakta saken från denna synpunkt, så är det
icke längre så oförklarligt, att utaf de tio största järnblock
af meteoriskt ursprung, som hittills äro kända, icke mindre
än 7 äro belägna inom 1500 km. afstånd från Canyon-Diablo-
kratern. Efterföljande tabell sammanställer dessa 10 största
järnfynd och ger äfven deras vikt i ton samt det ungefärliga

^ O. c. Farrington: On the geographical Distribution of Meteorites
Populär Science Monthly, Vol. 64. s. 351, 1904.

260 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

afståndet af den punkt, där de anträffats, från Canyon-Diablo-
järnets fallpunkt.

Lokal

Vikt i ton.

Afstånd i km.

Cape York, Grönland

38

4800

Bacubirito, Mexico

20

1050

Chupaderos, Mexico

16

950

Williamette, Oregon

16

1450

San Gregorio, Mexico

11

950

Bemdigo, Brasilien

5

Canyon-Diablo, Arizona

4

0

Cranbourne, Australien

4

•

Concepcion, Mexico

3

1050

Rio Florida, Mexico

3

1050

Alla de i tabellen upptagna meteoriterna tillhöra nickel-
järnklassen. Det liar meddelats, att nyligen ytterligare en
stor järnmassa af 11 tons vikt anträffats i staten Washing-
ton; dess afstånd från Canyon-Diablo-kratern skulle vara c: a
1800 km.

I tabellen äro järnblocken ordnade efter storleken. För
att gifva en föreställning om denna, kan här erinras därom,
att det block af järn från Disco på Grönland, som af Nor-
denskiöld hemfördes och som är utställdt i Riksmuseets
vestibul, har en vikt af c:a 30 ton. Det öfverträffas således
i storlek endast af Cape York-järnet, men några af de större
mexikanska järnstyckena komma detsamma ganska nära. De
sist i tabellen anförda styckena äro väsentligt mindre, men
dock ansenliga, såsom framgår af en jämförelse med vikten
af det här exponerade Canyon-Diablo-järnet, som endast vä-
ger Vö ton.

Af de i tabellen anförda järnblocken förekomma de från
Chupaderos, San Gregorio, Conception och Rio Florida inom
ett afstånd af 150 km. från h varandra, och redan 1871 fäste
professor J. L. Smith uppmärksamheten därpå, att de sanno-
likt tillhöra ett och samma fall.^ Pickering går ännu längre
och anser, att 9 stycken af de 10 i tabellen upptagna blocken
sannolikt hafva samma falltid, nämligen de åtta från nord-
amerikanska kontinenten och Bemdigofallet från Brasilien,
hvilket sistnämnda är beläget 80"^ från Canyon Diablo, räknadt

^ American Journal of Science, Vol. 102, s. 338, 1871.

OM KRATERN VID CANYON DIABLO, ARIZONA. 261

på en storcirkel. Cranbournemeteoriten däremot, som är be-
lägen på motsatta sidan af jorden, har tydligen haft en annan
falltid.

PiCKERiNG gör ett försök att identifiera detta fall med
vissa kända meteoritsvärmar och kometer. På grund af det
förhållandet, att ett så stort antal järnstycken äro strödda
öfver nordamerikanska kontinenten utan att de i högre grad
förstörts af vittring, drager han den slutsatsen, att fallet icke
kunde hafva ägt rum under någon aflägsen geologisk period,
och utaf de siffror, som Barringer har föreslagit för Canyon-
Diablo-järnets falltid, nämligen högst 5,000 och lägst 700 år,
anser han den senare såsom mest sannolik. Han håller icke
för osannolikt, att det genom historiska urkunder bestyrkta
fenomenet, då i augusti månad år 1029 »ett stort antal stjär-
nor med starkt buller och ljus passerade genom atmosfären»,
kunde sättas i samband med fallet af dessa järnmassor. I
det sammanhanget påpekar han, att de stora mexikanska
järnblocken, som voro kända redan af indianerna, af dessa
ansågos heliga, hvilket angifver, att man iakttagit deras ned-
fallande från himlen.

Vid försöket att identifiera detta meteorjärnfall med nå-
gon känd komet utgår Pickering från det förhållandet, som
framgick ur Barringer's och Tilghman's undersökning af
järnets fördelning kring kratern, nämligen att meteoriten kom-
mit från nordost. Canyon-Diablo-kratern är belägen på 36:te
graden nordlig latitud, och kometens radiationspunkt måste
således hafva varit ännu nordligare. Danna omständighet ute-
sluter redan Vio af alla kända kometer. Af de få, hvars banor
f. n. skära jordbanan såsom angifves af deras tillhöriga meteor-
svärmar, kan man därför eliminera dem som äro förenade
med Lyriderna och Leoniderna. Perseidernas radiationspunkt
är belägen på 57° deklination, men dessa meteorer röra sig
med allt för stor hastighet för att kunna nedfalla på jord-
ytan och en mindre fallhastighet är tydligen angifven genom
det förhållandet, att de ifrågavarande järnblocken inträngt
endast helt obetydligt i jordytan. Detsamma gäller äfven
med de till Bielas komet hörande andromediderna eller bieli-
derna, af hvilka, såsom nyss nämndes, ett mindre stycke ned-
föll i Mexico 1885. Dessa meteoriter uppnå jorden med en has-
tighet af ungefär 17 km. i sekunden, hvilket synes vara en allt
för stor hastighet för de stora järnblocken. Mazapilmeteoriten,

262 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

som tillhörde denna svärm, inträngde nämligen i marken till
2 diametrars djup.

Ehuru PiCKERiNG icke är i stånd att definiera den komet
eller den meteoritsvärm, som de stora amerikanska järnbloc-
ken skulle tillhöra, så tviflar han icke, att ett samband mel-
lan deras fall och jordens passage genom en komet eller en
meteoritsvärm förefinnes. Och med fästadt afseende vid tät-
heten hos meteoritsvärmen, som bevittnas af det stora anta-
let järnblock, af hvilka likväl säkerligen ännu den största
mängden icke är anträffad, anser han att man här kan tala
om jordens kollision med en kometkärna. Och ehuru järn-
styckena påtagligen fallit under den tid, då trakten var be-
bodd, eftersom de blifvit föremål för religiös dyrkan, så fin-
ner man icke några traditioner bland indianerna i dessa trak-
ter, att himlen skulle hafva visat några eldfenomen eller några
ovanligt starka svärmar af fallande stjärnor. Icke heller sy-
nes det hafva förekommit någon utbredd förödelse bland lef-
vande varelser genom giftiga gaser. I det hela synes vid
denna kollision mellan jorden och en komet eller — riktigare
uttryckt — vid jordens passage genom kometen, icke någon
som helst skada hafva anställts, om man undantager på det
omedelbara ställe, där jordytan träffades af meteorens hufvud-
massa, hvilket gaf upphof till bildningen af kratern.

Kalebassträdet i tropiska Amerika.
Etno-botaniskt bidrag.

Af

C. v. HARTMAN.

Föredrag' pä akademiens högtidsdag den 31 mars 1911.

Med 4 taflor.

Redan för längesedan har Gallatin lämnat fullgiltiga
bevis för, att i Amerika jordbruket tagit sin början inom den
tropiska zonen, hvarifrån det såväl i norr som söder utbredt
sig till de tempererade zonerna. Lumholtz första expedition
till Sierra Madre-bergen i Mexiko har påvisat, att den nuva-
rande nordgränsen för de gramineer, från hvilka majsen anses
härstamma, ligger ungefär vid 27:de breddgraden nära Tepe-
huan-byn Baborigame, i staten Durango.

Inhemsk träd kultur, som blomstrade inom den tropiska
och subtropiska zonen, har dock aldrig öfverskridit gränsen
för de tempererade zonerna och har därstädes icke heller
uppkommit spontant. De indianer, som äro bosatta inom
de omätliga till den tempererade zonen hörande vidderna af
Nord- och Syd-Amerika, hafva aldrig, efter hvad vi kunnat
inhemta, oaktadt de mångenstädes under urgammal kultur
idkat jordbruk, upptagit till odling en enda form af de talrika
och mycket värdefulla fruktbärande träd, buskar och träar-
tade klängväxter, med hvilka naturen så rikligt begåfvat
dessa trakter.

Eftersom de tempererade zonernas indianer, isynnerhet
skogstrakternas nomadstammar, såsom kändt är, till stor del
lifnärde sig af nötter och andra frukter från inhemska träd
och buskar, blef den naturliga följden däraf, att de under

264 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

sina periodiska vandringar, bidrogo till att vidga det natur-
liga växtområdet för flera af dessa vilda fruktträd. Då de
europeiska pionärerna först besökte indiansamhällena i Nord-
amerikas öststater, funno de rätt allmänt i byarnes omedel-
bara grannskap större eller mindre dungar af plommon- och
körsbärsträd, h vilkas frukter hvarje år skördades af invånarne
ooh ofta förvarades i torkad t tillstånd. Men dessa små frukt-
trädgårdar voro helt och hållet af tillfälligt ursprung, i det
de vuxit upp från afskrädeshögarnes innehåll. Man finner,
som sagdt, ingenstädes inom Amerikas tempererade zoner
något som helst spår af verklig inhemsk fruktträdsodling.
Före den hvite mannens ankomst har märkligt nog å hela
denna kontinent intet träd med ätlig frukt varit föremål
för odling, vare sig genom frösådd, genom sättkvistar eller
omplantering.

Så snart vi däremot beträda den tropiska zonen, finna
vi här ett stort antal träd och buskar, hvilka under män-
niskans omvårdnad blifvit förädlade och nu uppvisa ett be-
tydligt antal variationer och så småningom, från stam till
stam blifvit spridda öfver vidsträckta områden. Flere af
dessa de amerikanska tropikernas fruktträd vittna om kanske
mångtusenårig kultur. Sålunda framgår Spondia- och Persea-
arternas mycket gamla kultur af det stora antalet af deras
varieteter, hvilkas frukter skilja sig sinsemellan till färg, form,
storlek, smak och mognadstid, och hvilka äf ven af infödingarna
betecknas med olika namn. Andra, såsom t. ex. Guilielma-
palmen, låta oss af en annan anledning draga en liknande
slutsats. Dess frukter nämligen innehålla sällan eller aldrig
några frön. ett förhållande som, efter livad allmänt är kändt,
äger rum blott efter mycket lång tids odling af en växtart.

Bland de inhemska fruktträden — detta ord här användt
i sin vidsträcktaste bemärkelse, och sålunda innefattande alla
träd, som odlas för den nytta som kan dragas af deras fruk-
ter, — är det få, som spelat en viktigare roll i hushållet hos
de indianer, som bebo det tropiska Amerika, än kalebassträ-
det, Crescentia L. af familjen Bignoniacece; släktet räknar
fyra eller fem arter af små träd eller buskar, hvilka alla till-
höra det tropiska Amerika. Från den husliga ekonomiens
synpunkt är arten C. Cujete L. den viktigaste. Den förekom-
mer i Florida, på Antillerna, i Mexiko, i Central- och Syd-
Amerika, ända till Brasiliens sydligaste stater, d. v. s. inom

KALEBASSTRÄDET I TROPISKA AMERIKA. 265

ett område som innefattar mer än 50 breddgrader. Kalebass-
trädet (Pl. I) uppnår en höjd af 5 å 8 meter. Med sin låga stam
och sin vida krona påminner det på afstånd, isynnerhet då
det är besatt med sina runda, gröna frukter, om ett äpple-
träd. Grenarna, som skjuta ut nästan horisontalt, äro myc-
ket tjocka och långa, samt obetydligt förgrenade. De knipp-
vis sittande bladen äro små, äggrunda, af mörkgrön färg.
Blommorna skjuta direkt ut från stammen eller från de äldre
grenarna; de äro klockformiga af violett färg med en anstryk-
ning af svartbrunt eller grönt. Frukterna äro vanligtvis runda,
af ett manshufvuds storlek eller ännu större, ofta äfven mindre,
ägg-, klot- eller päronformiga.

Ordet »kalebass», af det spanska calabaza härleder sig
antagligen från det arabiska »gar» (pumpa) och »yabis» torr.
De gamla spanska historieskrifvarne använda ofta i sina
skrifter det aztekiska ordet xical, jical eller dess spanska
form jicara för att beteckna Crescentia-trädets frukt, men i
allmänhet användes ordet calabaza utan åtskillnad, såväl för
de varierande formerna af denna frukt, som för de olika ar-
terna af pumpor eller klängväxter tillhörande familjen Cucur-
bitacece. I de flesta geografiska verk o(ih moderna resebe-
skrifningar, äfvensom i de flesta etnografiska museer användes
termen »kalebass» för att beteckna båda dessa stora kale-
bassgruppers frukter, som i de primitiva hushållen tjäna
så mångfaldiga praktiska ändamål. De båda till helt olika
växtgrupper hörande fruktslagens skal kunna ju lätt särskil-
jas vid första påseende, och indianspråken äga städse skilda
namn för dem. Lämpligast torde därför vara, att införa ter-
men »trädkalebass», för att beteckna sådana kärl, som till-
verkats af Crescentia-trädets fruktskal.

På grund af sin storlek och sin form ådrogo sig detta
träds frukter säkert mycket tidigt naturmänniskans uppmärk-
samhet, och deras hårda skal tjänstgjorde utan tvifvel mången-
städes som hennes första kärl och bägare. Kalebasserna såväl
som pumporna hafva därför äfven tjänat som förebilder till
de första lerkärlen i dessa trakter. Särskildt i Centralamerika,
hvarest ännu i dag dessa träd äro mycket talrika i indian-
byarna och deras omgifningar, finner man ofta gamla lerkärl,
hvilka äga en påfallande likhet med de mer karakteristiska
formerna af kalebassträdets frukter, isynnerhet de ägg- eller
päronformade varieteterna, (Pl. II. fig. 4 — 5, Pl. IV. fig. 8,

266 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

12, 11), hvilka former icke förefinnas bland de liårdskaliga
frukterna af dessa trakters cucurbitaceer.

I många, för att icke säga i de allra flesta, delar af det
tropiska Amerika hafva trädkalebasserna vunnit mycket all-
männare spridning och fylla långt fler olika behof i indian-
hushållen än någonsin pumpskalen. Detta är isynnerhet fallet
i det tropiska Centralamerika och Mexiko, öfverallt där be-
folkningen öfvervägande består af indianer eller åtminstone
där dessa ännu äro mycket talrika, såsom i Salvador och i
vissa sydmexikanska stater, användas kärl af kalebasskal i
nästan hvarje hushåll och till de mest olikartade ändamål,
icke endast som dryckes- och matkärl, utan äfven såsom sko-
por, silar (Pl. II. fig. 7), askar, (Pl. II. fig. 6) och förvarings-
kärl för födoämnen, frukter, medicinalväxter, utsädesfrö, salt
o. s. v. När i Nahuizalco en indiankvinna beger sig till torget
för att göra uppköp, kan man ofta se henne på hufvudet
bära en upp- och nedvänd kalebass, hvari hon sedan hemför
de varor hon inköpt, såsom kaffe, tortillas, frukt o. s. v.
Man använder också i hushållet, för att röra om degen till
tortillas, redskap förfärdigade af delar af kalebasskal, och af
sådana tillverkas äfven primitiva skedar (Pl. IV. fig. 6, 7).
Äfvenledes använda Salvadors azteker skalen af kalebassträ-
dets frukt till förfärdigande af vissa musikinstrument, såsom
skallror (Pl. IV. fig. 3, 4), vattenflöjter {jlautas de agua),
(Pl. IV. fig. 2), »zambombas» (Pl. IV. fig. 5), äfvensom till
snurror (Pl. IV. fig. 1), ansiktsmasker, som bäras vid de ritu-
ella danserna o. s. v.

Det finnes flera skäl, hvarför trädkalebassen funnit en
så mycket allmännare användning än pumpan i de central-
amerikanska indianhushållen. Först och främst lämpar sig
kalebassen på grund af sin storlek och form bättre än pump-
skalet till mat- och dryckeskärl. Dessutom äro dess tunna,
elastiska men dock hårda, träartade skal långt hållbarare än
de relativt bräckliga purapskalen.

Till dessa, ur ren nyttighetssynpunkt så viktiga fördelar
sällar sig en annan af icke mindre betydelse. Sedan den
gröna ytterhuden aflägsnats, förete nämligen trädkalebasser-
nas skal en utmärkt vacker, hvit yta, som förträffligt lämpar
sig för anbringande af ornament af olika slag. Då man tager
i betraktande den höga grad af konstnärlig smak, hvarpå
Centralamerikas stammar såväl som många andra indianfolk

KALEBASSTRÄDET I TROPISKA AMERIKA. 267

lämna prof, inser man lätt, med hvilken förkärlek infödingarna
skulle utnyttja dessa kalebasser, hvars egenskaper så väl mot-
svarade deras behof. Liksom lerkärlen, om hvilkas förskö-
nande och utsirning infödingarna lagt sig så stor vinning,
blefvo också kalebasserna använda för identiska ändamål,
d. v. s. till förvaring af mat och dryck, och fingo följaktligen
äfven tjänstgöra vid fester och religiösa ceremonier såsom
heliga kärl.

Ännu i våra dagar placera Salvadors azteker ornamente-
rade kalebasskär] på sina husaltaren, när de dödes åminnelse-
fest firas. Liknande kärl innehållande födoämnen nedsättas
ock med den döde i grafven. Enligt den gängse traditionen
är kalebassträdet en gudarnes gåfva, och därför tillfogar
blixtens gud, »Tuteco», det aldrig någon skada. Slår blixten
ned i ett hus och förstör allt annat, så lämnar den dock
kalebasskärlen oskadda. I de centralamerikanska folkens my-
tologi spelar kalebassträdet en framstående roll. I Popol Vuh,
quiché-indianernas heliga bok, finnes ett kapitel, där det
underbara kalebassträdet utgör hufvudföremålet för behand-
ling. Själf har jag hos Salvadors azteker funnit och uppteck-
nat en mytologisk berättelse beträffande detta träd. I båda
dessa skildringar omtalas kalebassen och en dödskalle och
beskrifves med egendomliga detaljer, hurusom den ena öfver-
går i den andra. Bland namnen på de gudar, som uppräknas
i Popol Vuh, finnes äfven Ah-Raza-Tzel, ett ord som betyder
»kalebass-tillverkaren» .

B. J. Payne, som i sin »History of America» mer än nå-
gon annan modern författare ägnat en särskild uppmärksam-
het åt de växter och träd, som odlats af denna kontinents
urinnevånare, anser, ehuru väl med orätt, att »under det
folktron i den gamla världens tropiska och subtropiska regi-
oner, allt ifrån Afrika i väster, ända till Java i öster, till-
skrifver de viktigare fruktträden en karaktär af helighet, så
återfinnes denna föreställning ingenstädes bland Amerikas
infödingar». Enligt vår åsikt hafva vi tvärtom all anledning
antaga, att sägner och föreställningar rörande de flesta frukt-
träds och andra för människor nyttiga träds gudomliga ur-
sprung, måste hafva uppkommit och spridt sig i den nya lika
så väl som i den gamla världen. Hvad särskildt det tropiska
Amerika beträffar, hvarifrån så ytterst litet mytologiskt ma-
terial ännu finnes samladt, så kunna vi kanske icke alltid

268 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

förete bevis härför, men vi kunna draga slutsatser af det
som redan blifvit offentiiggjordt rörande träd sådana som
kalebassträdet, Ceiba och ekonomiväxter, sådana som agaven,
majsen, pumpan, mandiocaväxten o. s. v.

1 Costa-Rica, där befolkningen nära nog uteslutande be-
står af mestizer, eller nästan direkta afkomlingar af spanjo-
rer, användes kalebassen jämförelsevis föga; europeiska varor
hafva ersatt den. På marknaderna i San José och andra
städer hafva kalebasskärlen endast ringa åtgång. De som
där torgföras äro i allmänhet tillverkade af Jamaika-negrer
och mestizer på bananplantagerna vid Atlantiska kusten. Or-
namenteringen, som består af blad- och blomsterslingor, är
mycket enkel och föga artistisk. Två metoder användas.
Antingen afskrapas ytterhuden helt och hållet, och ristningar
utföras på själfva det hvita träskalet (Pl. IV. fig. 12), eller
också utskäras ornamenten omedelbart i ytterhuden, hvarvid
skalets hvita bottenfärg framträder såsom ornament. (Pl.
IV. fig. 8, 10, 11). Denna sistnämnda metod är den mest
brukliga bland Talamancas infödingar, såsom framgår af dok-
tor W. Gabbs i nationalmuseet i Washington bevarade sam-
lingar. Några af skålarna från Talaraanca uppvisa äfven små,
mycket primitiva figurer, helt enkelt inristade i ytterhu-
den. I vårt etnografiska museum finnas liknande kärl från
Venezuela, där samlade af d:r Carl Bowallius (Pl. IV.

fig- 9).

I Nicaragua användes kalebassen allmänt såväl af in-
dianer som af mestizer. Ingenstädes i Centralamerika äro
kalebasskärlen så rikligt utsirade med konstnärligt utförda
inristade ornament som just här, men dessa äro allestädes,
så vidt jag haft tillfälle att iakttaga, i hufvudsak moderna
motiv föreställande jämte blommor, fjärilar, fåglar, äfven
landskap, segelbåtar, byggnader, m. ra. Namn och dedika-
tioner förekomma äfven ofta skulpterade på dessa kärl. Vi
återgifva här ett prof på en dylik kalebass. (Pl. IV. fig. 13).
Ristningarne utföras endast med tillhjälp af en vanhg knif,
eller ofta nog en »machete» (buskknif).

I Salvador tillverkas och användas, som vi redan nämnt,
kalebasskärl på många orter. Men blott i en enda indianby
tillverkas de ännu i större skala och i försäljningssyfte, näm-
ligen i Izalco, inom aztekernas område. Den metod, som där
praktiseras för ornamentering, har ännu icke, såvidt jag vet

KALEBASSTRÄDET T TROPISKA AMERIKA. 269

återfunnits hos någon annan nu existerande stam i Ame-
rika. Dock hafva snarlika metoder iakttagits på vissa ar-
keologiska fynd, äldre graffynd i södra Central- och i Syd-
amerika.

Under min vistelse hos aztekerna åren 1896 — 97 hade jag
tillfälle att studera denna metod, som kan betraktas såsom
en primitiv form af etsning eller som ett slags negativ-mål-
ning. I Izalco förfärdigas kalebasskärlen uteslutande af kvin-
nor. Tillvägagångssättet är följande. När frukterna äro
mogna, afplockas de med största omsorg. Med tillhjälp af
en knif öppnas de på den led man önskar och allt efter den
form man vill gifva kärlet. Kalebassens lösa innehåll, d. v. s.
fruktköttet med dess talrika frön, aflägsnas. Därefter afskra-
pas den tunna gröna nästan läderartade öfverhuden med det
ref f lade skalet af ett slags haf smussla Area sp. (Pl. II. fig.
8, 9), och finpoleras sedan med de torra, hårda och skrofliga
löfven af gaurnmo (Cecropia sp.), ett af Centralamerikas vack-
raste och mest karakteristiska träd. Genom denna polering
erhålla skalen en särdeles vacker och slät, bländande hvit
yta. När de torkat fullständigt, ditmålas ornamenten för fri
hand med en liten vanlig hårpensel; denna doppas i en på
glödande kol stående hten lerskål (Pl. II. fig. 11), fylld med
smält vax. Den målande kvinnan drar först upp samtliga
de parallellinjer, som löpa rundt om skalet, och intecknar
därpå figurerna inom de sålunda bildade zonerna eller fälten,
hvarefter vaxet får torka. Detta, som vanligtvis hämtas
från vilda bistockar, är mörkt till färgen till följd af rök-
ningen vid skattningen. Mot den hvita grunden te sig vax-
teckningarna svarta eller mörkbruna (Pl. III. fig. 1, 2, 3,).

Därefter vidtager den andra delen af arbetet. I ett stort
lerkärl tillredes genom kokning en svart, flytande färgbland-
ning, bestående af sönderstött träkol, med tillsats af litet
socker eller honung samt pulveriserade baljor af »korpträdet»,
cacalont cuahhuitl, af familjen 'papilionaceoe (Pl. II. fig. 10).
Träkolet ger färgen, sockret gör lösningen vidhäftande klib-
big, och dekokten på baljorna förlänar den ytterst varaktiga
pohtyren. En liten trasa doppas i den svarta färgen, och
med denna bestrykes kalebasskärlets yttersida. (Pl. III. fig.
4, 5). Så lämnas detta att ånyo torka. Under det kalebass-
målarinnan är upptagen med detta arbete, se hennes händer
ut som vore de beklädda med svarta handskar.

270 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Slutligen kommer den tredje och sista proceduren. De
med vaxmålningar försedda, svärtade kalebasserna neddoppas
i ett kärl med kokhett vatten, hvarvid vaxet smälter bort
och naturligtvis äfven medtager den svarta färg, som täckt
vaxmålningarna, så att här den hvita underliggande botten -
färgen åter framträder. Det heta vattnet har dock alls ingen
inverkan på den svarta grundfärgen, som täcker större delen
af kärlets yta, utan denna förblifver lika glänsande som före
det varma badet. I stället för hvita kärl med svarta orna-
ment, som man erhöll genom den första behandlingen, läm-
nar den senare nu färdiga svarta kärl med hvita ornament,
hvilka med tiden få en svagt gulaktig ton (Pl. III. fig. 6, 7,
8, 9, 10, 11).

Som of van blifvit nämndt är dock denna sinnrika, nega-
tiva ornamenteringsmetod endast bruklig i Salvador och äf-
ven där endast i Izalco, där den blott utföres af några få
gamla kvinnor. Den håller nu på att alldeles utträngas af
en annan, snabbare och mindre invecklad metod, där orna-
menten helt enkelt inristas med en knif i det svarta ferniss-
lagret. (Pl. II. fig. 3, 2). Visserligen är detta förfaringssätt
mycket bekvämare, men ur konstnärlig synpunkt sedt kunna
de sålunda framställda ornamenten icke uthärda någon jäm-
förelse med de genom den förstnämnda, äldre proceduren
frambragta. De flesta af de inristade ornamenten äro af
modernt ursprung och framställa rosetter samt andra motiv,
hvilka tydligt ange deras spanska härstamning. Från Izalco
spridas i tusental af vandrande krämare (quichéindianer) till
alla delar af Salvador och Guatemala dessa jicaras (Pl. II.
fig. 2, 3 och Pl. III. fig. 1 — 11) och de bägarformiga kale-
basserna joulones (Pl. II. fig. 4, 5).

I Guatemala har utan tvifv^el samma negativa målnings-
metod i vissa trakter varit i bruk, och det är möjligt att
den därstädes ännu praktiseras i en eller annan aflägsen
landsby. Vårt etnografiska museum äger en liten samling
kalebasskärl från Guatemala, som dekorerats på detta sätt.
De uppvisa dock djurfigiirer af en typ, som afviker från
Izalco-kalebassernas. De skänktes år 1886 till museet af då-
varande svenske konsuln i Guatemalas hufvudstad tillsam-
mans med en samling af andra etnografiska föremål. För-
teckningen öfver dessa saker anger dock tyvärr icke, från
hvilken ort de härstamma. I professor Stolis studie »Die

KALEBASSTRÄDET I TROPISKA AMERIKA. 271

Ethnologie der Indianstämme von Guatemala» förekommer
en god färgreproduktion af en kalebasskål af samma typ som
våra kärl från Guatemala. Den enda förklaring som gifves
med illustrationen, är att kärlet är »måladt». Man kan dock
tydligt urskilja, att det är den negativa metoden som äfven
här användts.

Bland de i Mexiko brukliga metoderna för trädkalebas-
sernas ornamentering är den märkligaste utan gensägelse den
som huicholindianerna i Jalisco använda, och som beskrifvits
af LuMHOLTZ. De betäcka insidan och stundom äfven ytter-
sidan af sina som heliga offerkärl begagnade jicaras med ett
lager af harts, i hvilket små glaspärlor insättas, så att geome-
triska, mosaikliknande figurer bildas.

I huichol-folkets mytologi spela jicaras en viktig roll.
»Trädkalebassen uppenbarade sig först på hufvudet af en
hind. Den gud, som lärde de gamle hur man skulle vinna
gudarnes ynnest, är den samme, som undervisade dem i
konsten att pryda de kalebasser, som tjänstgöra vid de reli-
giösa ceremonierna. För att erhålla det blod, som behöfdes
för att bestryka dessa heliga kärl, måste han och de andra
världsskaparne döda en hind, som var en kvinna.»

I sin skildring af Mexikos marknadsplatser och handels-
varor, skrifver Sahagun: »De försäljare, som här utbjuda ji-
caras, hafva uppköpt dem från andra köpmän, och för att
erhålla god förtjänst vid återförsälj ningen, bestryka de kär-
len med en viss substans, som gör dem glänsande, därefter
poleras de med en sorts vax eller också med kärnan af den
gula zapote-hukten, hvarefter de upphängas i röken från eld-
staden för att hårdna. T marknaden kan man alltid särskilja
de jicaras, som härstamma från olika trakter inom landet,
och dem som äro från Guatemala. Somliga jicaras äro hvita,
andra betäckta med ett slags fernissa, som gör dem glänsande;
andra åter prydda med målade ornament, och somliga slut-
ligen sakna all dekorering. Hvad formen beträffar, äro de
runda, aflånga eller också spetsiga i ena ändan. Somliga
äro försedda med en fotställning, andra med en grepe, en
hals eller ett lock. Flere hafva formen af en kittel. En viss
sort användes uteslutande som dryckeskärl en annan för att
däri servera atole. Utom dessa kärl gifves det också en sär-
skild sort utsirade jicaras från Izuxan, hvilka tjänstgöra som

272 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

handfat; äfvensom ett slags genomskinliga koppar, som använ-
das i hushållet. Alla härröra de från huaxkal-träåets frukt.»
Utrymmet tillåter mig icke att närmare beskrifva de
olika metoderna som användas i Syd-Amerika. I Ecuador
och i Chile är bruket gängse, att kalebasserna öfverstrykas
med den mjölkartade saften af ett gummiträd, och sedan an-
bringades därpå en sotlösning eller målas eller graveras de
med en glödande metallspets. Sistnämnda metod var mycket
spridd i det forntida Peru. De för Amazontrakterna utmär-
kande metoderna äro i detalj beskrifna af Spix och Martius,
uti deras »Reise nach Brasilien».

K. VET. akad:s årsbok. 9. 1911.

Tafl. 1.

Kalebassträd, Izaico, Salvador.
(Fot. af förf.)

K. VET. akad:s årsbok. 9. 1911.

Tafl. 2.

HusKenäd m. m. af tnädkalebasser fnan Salvador och Guatemala.

K. VET. akad:s årsbok. 9. 1911.

Tafl. 3.

Kalebasskålap från Izaico, Salvadoi

K

VET. akad:s årsbok. 9. 1911.

Tafl. 4.

11. 13. 12.

Redskap och musikinstrument af tnädkalebasser.

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1911. 273

Revisionsberättelse.

Undertecknade, af Kungl. Vetenskapsakademien utsedde att gran-
ska Alcadeniiens och de under hennes vård ställda institutioners för-
valtning för år 1910, få, efter verkställd revision, däröfver afgifva
följande redogörelse.

De Vetenskapsakademien, Bergianska stiftelsen, Letterstedtska
föreningen och Letterstedts donationsfond samt Vegafonden tillhörande
värdehandlingar hafva genomgåtts och befunnits vara i god ordning
samt innebära full valuta för deras bokförda värden.

Vetenskapsakademiens, Bergianska stiftelsens, Letterstedtska för-
eningens, Letterstedtska donationsfondens, Vegafondens, Naturhistoriska
riksmuseums. Meteorologiska centralanstaltens, Särskilda statsanslags
och Naturhistoriska riksmuseums byggnadsfonds räkenskaper hafva vi
tagit del af, sedan de förut undergått särskild siffergranskning af
Fröken Louise Forssell, som intygat att balanserna från 1909 års
böcker blifvit riktigt öfverförda i 1910 års böcker och att samtliga
utgiftsposter äro bebörigen verificeradc. De af sifferrevisorn gjorda
anmärkningar föranleda ingen åtgärd.

Öfver förvaltningen af Akademiens egna medel under år 1910
hafva vi ur rilkenskaperna sammanställt följande öfversikt:

Akademiens fastigheter och inventarier samt öfriga tillgångar voro
vid årets böljan och slut upptagna till följande värden:

1 januari: 31 december: ökning: Minskning:

Fastigheter .... 394,792:— 394,792: —

Inventarier . . . .1,220,799:10 1,240,900:52 20,101:42
Zoologiska stationen

Kristineberg . 5G,800:— 56,800: —

Grundfonden . . . 521,882:90 541,152:10 19,269:20

Reservfonden . . 44,375:78 40,261:85 4,113: 93

Summa kronor 2,238,649:78 2,273,906:47 39,370:62 4,113:93
Årets vinst och förlustkonto har följande utseende:

Inkomster:

Almanacksarrendet 144,000: —

Räntor m. m 84,085: 96

Hyror 3,883: 84

Statsanslag 4,110: —

Andra inkomster 1,150:— 237,229:80

Summa 237,229: 80

Vetensl-apsaTi-ademlens Årsbok. 9. 1911. 18

274

VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.

Utgifter

Förvaltningskostnad 22,985: 49

Akademiens iiublikationer 41,240:25

l):o sammankomster 2,265: 40

Observatorium 15,235: 60

Fysiska kabinett 10,116:77

Biblioteket 42,537:23

Zoologiska stationen Kristineberg .... 7,300: —

Fastighetens underliåll 3,876: 89

Diverse understöd m. m. samt räntor å

donationer och å grmidfonden . . . 80,497: 44 226 055: 07
Öfverskottet har tillförts:

grundfonden med 5,000: —

och reservfonden med 6,174:73 11,174:73

Summa 237,229: 80

Grundfonden, som vid årets början utgjorde 52 1,882: 90
har tillförts:

dels räntemedel m. m 23,531: —

dels förestående 5,000: — 28,531:— 550 413:90

hvaremot utgått :

i och för bygget vid Frescati 7,736: 80

till pensioner m. m 1,525:— 9,261:80

och utgjorde sålunda vid årets slut . . . 541,152: 10

visande en ökning af 19,269: 20

Beser v fonden, som vid årets början var . 44,375: 78

har ökats med:

dels förestående afsättning . . .6,174: 73

och dels räntor 211: 34 6,386:07 50,761:85

men minskats med lösen af servitutet å

Akademiens fastighet m. m 10,500: —

hvadan densamma vid årets slut uppgick till 40,261: 85

Akademiens egna fonder, grundfond och reservfond, uppgingo vid
1910 års slut till sammanlagdt kr. 581,413: 95, hvilket framgår af
följande tablå.

Tillgångar.

Å bankräkningar, däraf 242,000 hypotek

för almanacksarrendet 262,949: 46

Fastigheter 394,792: —

Inventarier 1,240,900: 52

Zoologiska stationen Kristineberg .... 56,800: —

Fordran 3,000: —

Diverse förskott 7,600: 28

Transport 1,966,042: 26

VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1911. 275

Transport 1,966,012: 26
Utlånade medel:
mot inteckning:
kapital .... 900,500: —
ränta . . . . 7,131: 03 907,631:03
i obligationer m. m.
kapital .... 869,785: —
ränta .... 9,262:58 879,047:58 1,786,678:61 3,752,720: 87

Skulder.

Hypotek för almauacksarrendet .... 242,000: —
Behållningar å anslagen till:

Tryckning och häftning 6,059: 27

Planscher 3,889: 61

Observatorium 5,293: 70

Fysiska kabinettet 7,777: 65

Biblioteket 7,372: 71

Zoologiska stationen Kristineberg .... 2,524: 72

Diverse understöd ni. m 1,700: — -

Rosenadlerska pensionerna 100: — ■

Berzelius' reseanteckningar 423: 26

Linnés skrifter 5,411: 77

Swedenborgs skrifter 6,162: 13 46,714: 82

Donationsmedel • . . . . 1,190^099: 58

Kapitalkonto.

Fastigheter 394,792: —

Inventarier 1,240,900: 52

Zoologiska stationen Kristineberg .... 56,800: — i 692,492: 52
Akademiens kapital (grundfond och reserv-
fond) 581,413:95

Kronor 3,752,720:87

I öfrigt hänvisa vi till den redogörelse, som afläninats af kam-
reraren, hvilken tillika lämnat balansextrakt för de olika fonderna.

Förvaltningsutskottets protokoll för 1910 har icke gifvit anledning
till någon anmärkning.

Revisorerna vilja till sist meddela, att i öfverensstämmelse med
de erinringar, som af föregående års revisorer gjordes. Akademiens
värdehandlingar blifvit öfverfiyttade till Göteborgs enskilda banks kas-
sahvalf, hvilket af revisorerna befunnits fullt motsvara sitt ändamål.

På grund af hvad sålunda vid revisionen förekommit hemställa vi,
att Akademien behagade lueddela förvaltningsutskottet och kamreraren
full ansvarsfrihet för 1910 års förvaltning.

Stockholm den 24 april 1911.

Ivar Bcndixson. Emil HUdehrand. J. A. BHnell.

276

VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1011.

^ie

e

=0

?3s

:Ö

lr~

00

(M

r-

00

oo

CO

OJ

in

1^

.

CO

<M

00

05

OJ

-*

00

in

00

o

O

CO

CO

05

eo

CO

00

o

CO

CO

=

Cl

o

-*

lO

00

OJ

o

-+

lO

in

-

t-

05

CO

UO

o^

CO

Cl

<ji

o

Tt<

c:

C

OI

o'

Ci

co"

■*"

oj"

co"

co'

CO

a

M

"O

Oi

o

OJ

t-

CO

o

-»

cc

1—1

l-;^

CO_^

03

C^

lO

o

in

CO

,_r

ef

1^

o"

'— '

:6

^ö^

^cö~

tr-

"cT"

1.^

00

lO

1

'

""^^

er

Ii

Cl

»o

o

00

lO

rt*

OJ

1

CO

CO

00

(N

CO

o

CO

CO

00

OJ

o

o

o

OJ

m^

in

o

2

\4

"*,

lo"

OJ

lO^

CO

1

1

o

GO

ef

.^

"3

M

00

o

<»

00

l-

Cl

^

OJ

r2

lO

CD

00

Cl

o

co"

^

:Ö

(M

CO

1

1

1

1

eo

1

P.H

3

o

(U

o

lO

•*

1

1

1

1

CO

1

CD

ö

■*

o

in

OJ

Uh

3

o

lO

-*

OJ

:0

o

CO

CO

CO

^_,

D

3

^

w

>o

t~-"

1

1

1

1

o"

1

T1<"

a

>

lO

lO

T*H

1

o

bo

C-l

Cl

in

3

G
.rf

h5

^

Cl"

"^^

co"

^

:6

1

05

1

1

1

1

o

cö

ft

0)

1

OJ

1

1

1

1

<3J

m

t^

(N

CO

C3J

OJ

t^

H

05

OJ

Cl

OJ

lO"

1

1

1

1

o
ef

00

in

o"

Hl

Ph

CO

o

lO

CO

in

a

■*

■<t

Cl

in

t-

f^

^

j_i

:Ö

"cT

lO

lO

lO

~T^~~

eo

CD

T

(»H

(D

2

^

03

r-

TjH

OJ

O

1

r^

-*

05

r-

OJ

t-

■<*

O

00

O

00

CO

IQ

t^

oo

r^

eo

"r^ "^

00^

m

OT^

CO

iq^

o

w

in

= ^

"3

kl

oo"

■*

r-^

oo'

Cl"

oo"

in"

1

lO

o
Q

r^

t--

CO

■"*

Cl

00
1-;

•"*

-^

:6

•x

"O

o

■^

CO

-t

X

in

00

OO

^

■^

CL

>—*

l^

CO

o

CO

OJ

l~

O)

^^

t-

o

~co~

c-l

00

CO

— ^

00"

^

-J3

CO

c-

OJ

Cl

IC

OJ

CO

^

O

CO

■*

CO

-*

CO^

CD

00

t^

fM

o

of

CO

00

in

CO

o"

3

bd

00

00

00

OJ

t^

CO

CO

in

l^

0

1— i

o
co"

eo_^

00

Cl

ef

in

CO

^H

:Ö

00

"^C0~

lO

p_l

~^""

Tit

1..^

1

^^^^^^^

"^

in"

Is

o

Tji

t^

CD

eo

00

1

CO
Cl

00

ib

t^

CO

CJ

Cl

c^

öc"

■"t^

)0

CO

Cl

•o

CO

»o

CD

Cl

pj

OI

o

-*

t~

00

CO

c\

00

2

ce

^
W

co"

■^"

lo"

_4"

o"

o"

1

o

oT

^

M

o

o

CD

00

t^

Cl

'

os

OJ

.^

.5

»o

CO

00

d

OJ

CO

3
3

rt

m

co'

t-i

:Ö

""o"

r— 1

1

1

1

1

00

r

OJ

>

m

t-^

>o

1

1

1

1

t-

1

CO

ö>

CO

l~-

eo

O

ce

C5

CO

00

o

3

C

3

00

i

1

1

1

co"

00

1

-*"

(50

(N

^

Q

C
_6p

HH

»— *

ef

eo"

^

:6

1

05

1

1

1

1

o

'TtT

eo

0)
OJ

1

<N

1

1

1

1

OJ

m

t^

<N

cö

OJ

OJ

t-

H

C5

C5

d

CJ

[Si

^

W

I

]

1

!

CO

ef

00

in

o"

to

CO

Ci

in

o

o

03

■*

-*

Cl

in

I>

Eh

.

:6

o

(N

o

eo

Cl

I--

r-

r

~^^

C

o
3 r3

t~

o

■*

o

d

OJ

I

in

Cl

CO

a>

~OJ~

1— <

lO

00

OJ

o ^

•— 1

oo

-^

CO

CO

Cl

OJ

CD

■+-^ ^

"*

00

o_

OJ

lO^

o

c\

2 c

C

CO

>o"

i^

oj"

oi

oo'

oj"

1

co"

o
Q

-*
■*.,

Cl

03

å

C

c3

a

^

CO

&C

c3

• S

• a

a<

•

o

01

C

,

<D

"3

•^ •

ÖO

fl

u
■■O

O

-O

O

:cS

(0

ce

>1

a

(V

ö

en

c3

-a

CD

©

m

OJ

CO

o
-ti

S

'^ ^

CO

. s

K*

To

C

s

-c

c3

s

'5o

.2

'■tJ

C

■2.

01

'o
u
o

<D

CO

Is

< 1
• cö

> t

'C

2 a

.2 3

!-i CO

3 2
c3 «

<c
1»
S

s

CO

ö
«2

CO

c3

t^

PQ

I-:)

jj_

>

%_

W

^

S

INNEHÅLL.

Sid.

K. Vetenskapsakademiens ledamöter 3 — 16

K. Vetenskapsakademiens sammankomster 1910 17 — 105

Institutionsföreständarnes årsberättelser :

A. Akademiens institutioner 107 — 153

B. Naturhistoriska riksmuseet 155 — 206

C. Statens Meteorologiska centralanstalt 207 — 214

D. Nobelinstitutets fysikalisk-kemiska afdelning 215 — 217

Sekreterarens årsberättelse för 1910—1911 219—236

Föredrag till högtidsdagen den 31 mars 1911:

1. Hj. Sjögren, Om kratern vid Canyon Diablo, Arizona . 237 — 262

2. C. V. Hartman, Kalebassträdet i tropiska Amerika . . = 263 — 272

Tillägg:

Revisionsberättelse för 1910 273—275

Skulder och behållningar 1910 276

New York Botanical Garden Librar

lllllllllllllilll

O O I bo UUii:»^ HvDOO