> & KONGL. JAÅL Some VETENSKAPS-ACADEMIENS HANDLINGAR + UNDER SEDNARE HÄLFTEN AF ÅR 1822. PRESES HANs EXCELLENCE H:R GREFVEÅ. F. SKJÖLDEBRAND, Stats-Råd, General af Infanteriet, Inspecteur för 2:dra Infanterie-Inspectionen, Riddare och Commendeur af Kongl. Maj:ts Orden, Riddare af K. Carl XIHILT> Orden, Riddare af Svärds-Ordens Stora Korss 2:dra Classen, En af de Aderton i Svenska Academien. sä; & 4 $ od & År Ar UNDERSÖKNING om Vattens volum-förändring af vär- me, och bestämmelse af den varme- grad, hvarvid vattens täthet är störst; af GUST, GABR. HÄLLSTRÖM. S: vigtigt det vid flera noggranna undersök» ningar är att känna de förändringar, som vat= tens volum uti ändrad varme undergår, hvilken kännedom ock innefattar uppgiften om den var= me, dervid vatten har sin största täthet; så an- gelägne hafva åtskillige Naturforskare varit att på bestämmandet af dessa omständigheter fästa noggrann uppmärksamhet, hvilken och ledt till den i visst afseende detaillerade kännedom man om dem nu äger. Men detta oagtadt visar den olikhet, som emellan särskilde Författares upp= gifter hårom förekommer, äfven som den, hvil= 'ken genom samma Författares försök, olika an= ställdta och beräknade, sig företer, att man icke ännu häruti ernått den tillförlitliga visshet, som + ej sällan vore behöflig, och hvilken allena, vida höjd öfver det ungefärliga famlandet, är Phy- 'siska Vetenskaperne i deras nuvarande skick K. V. 4; Handl; 1823, St. If 13 194 värdig, En revision af de i.dettaå-ämne härtills förehafde åtgärder, understödd af tjenliga be- räkningar, synes derföre vara af behofvet påkal.. lad, och torde få anses vara så mycket mindre öfverflödig, som den leder till det resultat, att nya försök härom äro oumgängeligen nödväns diga, om man vill hinna sanningen så nära; som sakens beskaffenhet det synes fordra och tillåta. — Den granskning jag i följd af denna betrag- telse anställt, och den experimentalzundersök= ning som deraf blifvit föranledd ;utbeder jag mig få till Kongl. Vetenskaps-Academiens bedömans de vördsamt framställa: TS Åfven de noggraniaste härtills kända upps gifter om den varme, deruti vatten har sin stör= sta täthet, skilja sig ej obetydligt ifrån hväran= dra. Biot (uti sin Traité de Physique;, Paris 1816, I. I, p. 203) påstår väl; att dessa be- stämmelser: innehållas inom värden + 32,43 och + 49,44 C.; men försök och beräkningar finnas; hvilkas resultat betydligen öfverskrida äfven dessa gränsor: Också förmodar han; att den i detta afseende förekommande olikhet har sin grund i någon ofullkowmlighet uti de vid änder sökningarne nyttjade Thermometrar; och 1 oagts samhet vid deras begagnande; äfven som Kast- weER (Grundriss der Experimental-Physik , Hei- delb. 1821, B. 2; sid. 637) anser de under för= söken olika Barometer= och Hygrometerstånden hafva vållat dessa olikheter. Gerna må medgif- "vas, att någon skiljaktighet äfven af dessa orsa= ker kan hafva uppkommit; men hufvudsakligast lära olikheterne böra härledas: 1i:0o ifrån de sär= skildta sätten att anställa de i detta afseende behöfliga- försöken; 2:0o ifrån den correction; som till experiment-resultaten måste anbringas | M 195 för den vid försöken nyttjade bjelp-kroppeis utvidgning; och 3:o ifrån de mer eller mindre noggranna sätt att beräkna de genom försöken erhållna data. Det är på dessa omständigheter som uppmärksamheten förnämligast. synes börå fästas, när man vill med en granskande blick öfverskådå de Naturkunniges i detta afseende J framställda uppgifter: Det vetterligen äldsta sättet att undersöka Rilo volnkmens, utvidgning i olika varme, är uppgifvet och begägnadt at Dervc, hvilken iagt= tog våttnets stånd uti ett något groft thermo- meter-rör med kula ( EA iber die Atmosphäre, Leipz. 1776; D. I 3 of 424 & 513). Att denna method är beqväm, är lätt att inse; men om den till ändamålets vinnande är lika pålitlig, torde våra tvifvel underkastadt; i förtjenar säkert en egen "pröföing. Om ock ett fullkomligen jemuötjockt rör till detta behof är ånskaffadt, hvilket hår storå svårigheter när fråga är om en större längd och om säkerhet för äfven mindre delar af indelnings-grader; kan dock den osäkerhet; som uppkommer af våtts nets vidhängånde = röret, och af den deraf uppkommande minskningen i den thermöskopi- ska våttenmassaån; hvarken förekommas eller be> räknas, Vid en noggrann undersökning bör ock afdraget af det i röret till dunster förvainidlade vattnet icke uraktlåtas; hvilka alla omständig= heter bidraga att stadga den öfversygelse, det denna undersöknings- method bör räknas vara bland de mindre Pi u dleke, desig milidre här Biort dervid fäst särdeles uppmärksamhet; öck + synes framför andra föredraga de derigenom unna resultaten Canf. ställe sidd. 234, 235 och 23), äfvensom deniia method blifvit begagitad: 196 af Danton (se GinserRts Annalen der Plysik, B. 145 Si 2045”. 20,s:'392, följ.; "och "Mans sedermera utkomna: Lin neuer System des che- mischen Theils der Natur-vissenschaft, aus d. Engl. tibers. von Fr. Worrr, Berl. 1812, B. 1, 5. 00: 101). Emot det af BraAGpEn och GirPin (uti Phi- > losophical Transactions of the Roy. Society of London for "1700, PiIH, s: 321 följ; 1702 5; 428 och 1794, P. II, s. 382) begagnade sätt, att medelst vägnmng af vatten, fyldt till ett gifvet märke uti en Glas-flaska af 2,8 tums diameter, bestämma vigts och volums-förändringarne för olika varme, synes icke vara något att anmär- ka, då man torde få taga för afgjordt, att desse vane Experimentatorer öfvervunnit de svårighe- ter, som vid vattnets tillbörliga infyllning, dess värmning och afkylning till önskad och öfver- allt jemn temperatur, samt glasets aftorkning ofvanom vattenytan sig förete, Ehuruväl denna method utan tvifvel är en af de mest besvärli- ga, anses dock de resultat, som desse Naturfor- skare funnit och uppgifvit, vara bland de pålit- ligaste man äger. Det af Grefve RumFord uppgifna och nytt- jade observationssätt (Girzerts Annalen B. 20, år 1805: s. 377, 379), att nemligen låta uti vat- ten af 09 varme, hvaruti en 'Thermometer är insänkt, ett ofvanliggande af en metallkula värmdt vatten förmedelst sin större specifika vigt ned- sjunka, hvaraf Thermometern visar tillökt var- me, men blir stationär vid temperaturen för vattnets största täthet, hvilket sätt så blifvit fullkomnadt af Trarres (uti Girserts Annal. B.. 27, år 1809, S. 260, 263) och HorE (Brors Traité, T. 1, s. 261 följ.), att de med särskilda 197] Thermometrar i det öfra och undra vattnet iagttogo när det var öfverallt lika varmt, som inträffar vid dess största täthet, är visserligen så fintligt uttänkt som det är lätt verkställbart; men är tjenligare att öfvertyga, det vatten vid några graders varme öfver stelnings-temperatu- ren har sin största täthet, än att noga bestäms ma den grad, vid hvilken detta inträffar. Vatt- nets täthets förändringar äro vid och omkring detta Maximum ojemförligt små emot tempera- tur-förändringarne derstädes; och då således ganska små varme-åndringar här vilja iagttagas, måste en så nära constant vatten-täthet åstad- kommas och anträffas, att villräcklig kraft till vattnets sjunkning och uppstigning alldeles sak- nas. Deraf förklaras de skiljda uppgifter, som sålunda blifvit fanna. Rumforp såg sin Ther- mometer för vattnets största täthet en gång stadna. vid: 399 3; Fahr. = 49, 38 C., en annan OS rg Ci . DRALLES SUN VIC 42, 35 C., och Horze sin vid 3”;: 33, vid 32, 88 och vid 42, 16 C.. - Äfven ExstrAnbD CDissert. Acad. de maxima densitate aque invenienda, Lund 1819, s. 40) fann olika uppgifter, ehuru inom mycket trängre gränsor, nemligen 392,6 och 32,9 C.. Det synes således, att vatten inom dessa observerade 32,33 och 42,38 C. ej nog förändras i sin täthet för att kunna syn- bart höja eller sänka sig, och då här är fråga derom, vid Bhvilken varme mellan just dessa gränsor den största tätheten inträffar, så inses Jätteligen, att försök efter dessa methoder der- till ej äro så särdeles tjenliga som man förmo- dat. Dock, om man så varierar försöken, att varmén den ena gången är i stigande, den an- a dra 1 fallande, och man med hvarandra jemförer (| 198 (JD lika många resultat af begge slagen, så kunde förmodas, det felen närmast upphälva hvaran- dra, och på sådan grund vore anledning att vän- ta, det äfven 'medel-resultatet 39, 88 (vin som förenämnde uppgifter gifva, ej torde mycket af- vika ifrån det rätta värdet, — Men detta är lik= väl endast en förmodan. | Den -pålitligaste härtills kända methoden att begagna i förevarande afseende, är utan tvifvel den, att uti vatten afolika varme väga en kropp, antingen denna då har form af en Areometer. med Skål för vigters påläggning, eller om den med ett hårstrå eller tagel hänger vid en vigt- skål; och emedan Are nier skaftet, af hvars beskaffenhet qvickheten i Säukningen och väga ningen beror, aldrig kan vara hårfint, så är. klart, att kroppens upphängning på hår vid, dessa vägningar gifver. de noggrannaste resulta= ten. Dock, på det man icke äfven här må falla 1 samma fel som vid RumFogbs och TRALLES'S, methoder svårligen und vikes, böra försöken uts sträckas till betydligt afstånd på ömse sidor om den sökta varme-graden, hvars ungefärliga läge man redan förut Fandel. — ÅAreometer nyttjade. ScHMipT (Neues Journal der Ph hysik. von. Gren , B. [55:10 &c.), och CHARLES. (Brors Traité, T. 1; 5. 414 följ.) > LEFEVRE- -GINEAU JE en, st. s. 203 ock 203), och BilGlor” som begagna- de det af Girrin nyttjade vägningssättet, vägde. ock dessutom en tilltäppt glaskula uti vatten (Gizerts Annal. B. 35, år 1810, s. 313 följ.); äfvensom jag vid de försök, hvilka uti GILBERTS Annaler för ar. 190093 D. 20, s. 384 följ. äro, beskrefna, till en sådan vägning nyttjade en s0= lid glas-massa, 2 FS : fate, "nyttjade en solid glaskula af un 199 "> Med undantag af de bestämmelser, som ef- ter Rumroros och Trarres's method erhållas, be- höfva "alla öfriga en correction för den vid för- söken nyttjade hjelp-kroppens volum-förändrin- ar uti ändrad varme. Vid denna corrections anbringande har man åtnöjt sig med tvenne för- utsättningar, ifrån hvilka den hufvudsakliga olik- heten i felultaten sannolikt bör härledas, den ena att man ansett allt glas (och all messing, såsom vid correctionen af LEFEVRE-GINEAU'S för- sök) vara lika uttänjeligt af värme, och den an- dra att man trott denna uven vara lika stor för lika grad-skillnader vid lägre och högre temperaturer. Ehuru nemligen sakens natur for- fir: vatt man, (or alt rätteligen kunna dervid ”förfara, bör känna utvidgningen af det stycke glas eller messing, som man vid försöken nytt- jat, och detta just för de varme-grader som der- "vid : "kommit 1 fråga, har man åltnöjt sig med an- dras efter olika glasarter funna uppg killer om ut- vidgnings-qvantiteterna, hvilka ock vanligen ver ferera sig till var me-förändring ifyan or tull 100? C.. Sålunda har Bior (anf. st. s. 225 följ pA vid correction af Deruc's och CHARLES'S försa begagnat en af LavoisierR's och LarracE's flera uppgifter om glasets utvidgning, tagen för 100? CM fatirdinenstoll = 0,00087572; PLAGDEN och GirPIn corrigerade sina försök med Roy's utvidgnings-coöfficient = 0,0007758 äfven uti li- "near-dimension ifrån 02 till 100? C., och ScHMIDT, äfvensom BiscHor, nyttjade dertill coéfficienten 0,0008 såsom ett medeltal af fleres uppgi fter;3 och ändteligen lägger jag det mina ofvannämn- de äldre Obtersat ioner. till last, alt jag dervid oefär en tums DD diameter, hvilken ör sin oför mögenhet att leda 200 M värme, och således att snart erhålla det omgif. vande ämnets temperatur, var dertilli den mån 'otjenligare som den var tjockare i godset, hvar till kommer, att utvidgnings-correctionen verk- ställdes efter Deruc's försök (uti Philos. Transact, 1778, s. 478 följ.) med glasstänger , och således äfven här ej grundade sig på beskaffenheten af det stycke glas, hvilket vid vägningarne under- gick förändringar, Således synes, att ingen en» da af de observations-serier, som härtills blifvit gjorda till att bestämma vattens utvidgningar i varme, är vederbörligen corrigerad, hvilket må- ste så mycket mer väcka misstroende till de funna och uppgifna resultaten, som det är be- kant, att hvarje sammänsättning af glas efter beståndsdelarnes olikhet frambringar ett mer el- ler mindre lätt eller svårsmält ämne, hvaraf man med mycken sannolikhet slutar till äfven så olika utvidgningar redan vid lägre tempera- turer, såsom sådant äfven synes af LAVvOIsIER'S försök (Biot anf, st. s, 1373 158; Tab.). Men innan man skjuter all skuld för resul- tatens olikhet på felagtig correction för glasets utvidgningar, återstår sluteligen att tillse, om icke äfven methoderne att beräkna och bringa under regel de funna observations-qvantiteter- na i sin mån vållat någon olikhet i de uppgifna bestämmelserna. I detta afseende kan man öf- verhufvud påstå, att förenämnde observations- serier, hittills beräknade endast efter ofullstän- diga interpolations-methoder, icke ännu blifvit genom en noggrannare calcul så behandlade, att det sannolikaste resultat, som de hvar och en innehålla, ur dem blifvit framdraget, Det är klart, att resultaten af anställdta försök blifva desto pålitligare, på ju flera observationer de Pra 201 grunda sig; men då det äldre sättet att inter- polera kunde begagna, eller vanligen begagnade, endast några få af de gjorda 'observationerne, så förlorades derigenom dessa uti calculen ej in- gångna experimental-qvantiteters inflytande, och man ernådde allenast sådan säkerhet i resulta- ten, som de begagnade iagttagelserna kunde gif- va, utan direct nytta af de öfriga. Det är en-. dast genom den så kallade minsta qvadrat-me- thoden, användbar äfven vid" physiska under- sökningar, ja oumgängeligen nödvändig dervid, som experiment-serier, enligt hvad bekannt är, tvingas att gifva sitt sannolikaste resultat, och det är dermed som nppgifterne äfven efter of- vannämnde observationer böra controlleras. Af Dervc's försök, till antalet 17, har Bror (anf. st. s. 212 och 234) begagnat endast tre, och med dem genom vanlig interpolation funnit vattnets corrigerade utvidgning ifrån o” till £' grader Reaum, utgöra = — 0,000054878.7" + 0,0000101395.7”? — 0,00000002708.74, som bestämmer vattnets största täthet att in- träffa vid + 29,736 BR. = 3,42 C.. Samma försök äro af EKstrRAnD, som af dem användt fra, med Biots correctioner nyttjade till att finna vatten-utvidgningen =— 0,000065g01.7' + 0,000011785. T2 — 0,00000008239. T'3 + &c., som gifver vattnets största tälhet vid 29,83 &R. eller 3,60 C... Redan häraf ses, huru en så liten förändring i beräkningen, hvilken dock ännu, äfven efter ExsTtrRAnpDs åtgärd, är vida skild ifrån att vara så fullkomlig som han den anser, vållat en så märkbar ändring i resultatet angående varmen för vattnets största täthet. — I stället för det Biort finner DeEruc's vatten-ther- 202 mometers grader, utan correction för glasets ut- vidgning, bestämmas af denna equation: (TT) = — o,16. S'—+ 0,0185. I" — 0,00005. T3, och EKSTRAND af denna: (T)' = — 0,189. T'+0,02255. T'2 — 0,0001583. T3 + 0,00000078. I feg gifver minsta qvadrat-methoden, med begagnan= de af alla 17 observationerne, samma bestäm«= melse sålunda: F elelr lieuke ox=+ 24303,7— 29183,5. ä4— = 1924337,5.5— 131996687. e, o=— 2g183,5+ 037400. at 2312000. b-F 152405000. C> 0 =— 1924337,5 bk 2312000. a-b 152405000. b H10461800000. c, o = —131996687 + 152405000. a+ 104618 99009. b-I 73943962000. e> hvaraf, om S är summan af de återstående fe- lens qvadrater, om bestämmelserna af.a, b och c äro så säkra , såsom vore de media an il af Y> y”, och y” ” directa observationer (se Bes- 'SELS Fundamenta Astronomic, Regiom. 1818, Pp. 110); och om £”, £'a, eb, e'c. äro sannolika fe- len uti observationerne , samt uli värden ar & och c respective, finnes: a=— 0,10726, med Yr = 369,2, och 87 a = = 0,0104153 dö + 0,016871, . «« FP = 260179, ..; 6”b = 0,000392 ; ti j0:0000382, 3. JIF= 32249400, 2 är c= 0,0000054 4 NS | SS = 1,408; och ee” = 07,30, der 3 samt således vatten-thermometerns grader (TY', svarande mot graderna T' på qvicksilfver-ther- mometlern: | (T)" = — 0,10726.T" + 0,016871.1? — 0; 000032 ET CD Det sålunda funna värdet EV OS LG stort att vara éndast afläsningsfel, icke allenast 2) I det aldranärmaste lika med hvad Pavcker funnit i sin Skrift: Uber die Anwendung der Methode der kleinsten Qvadrat-summée auf physvkalische Beobachiung gen, Mitau 1319, 203 bekräftar de anmärkningar, som emot Deruc's method att bestämma varmen för vattnets stör- sta täthet ofvanföre äro framställda, utan ock ovedersägligen visar, att samma method till den- na varmegrads bestänlmande är alldeles odug= lig. Efter sistfunna formel är nemligen: TRer ne orig & (NEO (MR TRE 0,093 FO,kD, ka 0,16, 0,14> 0,04, klia HUEL 0,06, 3 Sie ig ot 0,20, hvarafsynes, artelnelkan värdena T= o och £'=38, eller vida utöfver de gränsor, inom hvilka den önskade bestämmelsen bör sökas, intet enda vär= de af (TY öfverstiger observationsfelet, hvar= till ännu "sannolika ' ffelet uti correctionen för. glasrörets utvidgning sedermera bör tilläggas. Om sistfunna eqvation förändras på det af Bior uppgifna sätt, och med de af honom begagnade qvantiteter för glasets utvidgning, så uppkom- mer följande corrigerade värde för vatten-volu- men, ansedd = I för T = 0, vid varmen PT efter Reaum. Thermometer: ONTROL 6 0 5 & O E R R R G U tFLEFLT [es V= 1 — 0,000025964. T-+o, 0000092477- T2 —0,00000002065. T?, som gifver det bestämdt oriktiga resultat, att vattnets största täthet skulle inträffa vid + 19.41 R. eller + 12,56 C., såsom och Paucker det funnit. Häraf synes, att äfven det missöde träf- fat Deruc's försök , att den anbringade corre- etionen för glasets utvidgning alldeles icke pas-= sar dertill, och att således så väl de emot hans method anförda anmärkningar, som ock osaker= 204 heten uti glas-correctionen, sammanstlämma att betaga det af dem dragna resultat det värde man dem härtills tillagt. BraAGbeEns och Girpins försök hafva på flera sätt blifvit beräknade. De antecknade directa observationer endast vid hvarje femte Fahren- heits varmegrad ifrån 35 till 100, men uppgåf- vo sedan bestämmelser för hvarje enskild grad, interpolerade med afseende på andra differen- cerne. Sålunda fanns vattnets specifika vigt va- ra störst vid graderne 38, 39 och 40, samt derifrån aftaga lika åt begge sidor till graderne 34 och 44. Utan vidare räkning synes således Biort hafva i anledning deraf antagit 39? F. el- ler 3,89 C. vara den temperatur för -vattnets största täthet, som dessa försök gifva, hvilket gradtal, efter samma försök, antages äfven af Taom., YounG (enligt uppgift uti Annales de Chemie & de Physigue, Paris 1816, T. 1, Pp- 107, der vatten-volumens tillväxt efter centesi- mal-graden t, börjande ifrån + 32,89, angifves vara = 0,00007128.t? — 0,000000025369.t3). Men då man derpå är uppmärksam, att specifi- ka vigterne redan ifrån 34? till 32” fortare af- taga än ifrån 44” till 46”, så inses lätteligen att någon correction till förenämnde gradtal bör anbringas. Om man i detta afseende begagnar EytELWeEiys heräkning Guti GirzErtTS Annal. B. 39, s. 225 följ.), deri andra-differencerne anta- gas constanta, då han för vattnets specifika vigt (5), = I vid + 60? F., efter Reaumurs gra- der 7 finner (5) = 1,0009234 F 0,000037716.T — 0,00000908653.7T2, så gifver denna equation vattnets största täthet vid 2?,075 RB. eller 29,59 C., således IrO0sd lägre, än der den efter GirPins interpolation när- 205 mast bör finnas. Hufvudsakliga felet vid denna Errterwess beräkning igenfinnes deruti, att han, för att hafva andra-differencerna constanta, ur- aktlåtit att antaga observationen under 40? £.; men att han med directa, genom försök funna data, sammanblandat GirpPins interpolerade upp- gifter, lärer i mindre grad bidragit att bort- skämma resultatet. Alla dertill medverkande qvantiteter ligga således på samma sida om det sökta maximum, och gifva mindre säkert värde än om bestämmelser äfven ifrån andra sidan tillika fått i räkningen ingå. Samma fel före- kommer ock uti WariszecKks beräkning af GirPins försök (uti dess Dissert. Acad. sistens compara- tionem diversorum experimentorum ad inveni= endam densitatem et volumen aque pro diversa caloris temperie, Aboxe 1816), såsom äfven det, att termer för högre än andra digniteten af Ther- mometer graderne deri icke upptagas, hvilka omständigheter så ofördelagtigt verkat på räk- ningen, att den, ehuru utförd efter qvadrat- methoden , dock gifver det alldeles oriktiga resul- fat, att vatten vore tätast. vid 329,8 F&F. eller 0,44 C., till följe af hans funna equation: (S) = 0,999417 + 0,00010296. f — 0,0000015693. f2, Hestimd efter (5) = I vid f£ = 609 Fahr.t Ju mera dessa resultat ifrån hvarandra af- vika, desto mera skäl synes det vara att under- kasta de noggrannt anställdta försöken, på hvil- ka de sig grunda, en tillförlitligare beräkning. Dervid inses väl genast, att om man vid dem ville anmärka någon bristfällighet, den består deruti, att för liten uppmärksamhet är gifven åt vattnets förhållande mellan dess stelnings och största täthets varme, der blott en enda observation, nemligen vid 35? F., är tagen, 206 hvilken ensam synes icke hafva, vid i fråga vVa= rande bestämmelse, nog vigt emot de öfrige; men det kan dock förtjena mödan att efterse hvad åtminstone den i sammanhang med de öf- riga förmår. Genom i sådant afseende anställd beräkning efter quadrat-methoden, med begag- nande af Girrins alla anställdta försök, till an= talet 14, och med termernas utsträckning till varme-gradens tredje dignitet, finnes Vattnets specifika vigt, ansedd = - vid 60? F. varme; och utförd i function af försökens ordnings-hum> mer n, hvilken ock räknas ifrån 60? F., så ät graderne på Fahrenheits scala uttryckas med 60 + 2, bestämmäs sålunda: Final-Equvationer: | ÖR DA o = 0,00010 + 0,15271. a + 0,86143. b + 6,44779. &> 0 = 0,15271 FF 259. a + 1071. 0. Fv 97 Eb 'o = 0,86143 + 1074. AR 0 1OJIE. 0 EE ISO CR d = 6,44779 + 9751 a + 57351. b + 467479: ec; NE '0,00043083, med Vv = 49.8273, och eta = 0,0000013: bb = — 0,00004581; > > + A= SN SSNONMR ENE =0,0000001863 e = + 0,00000608134>. ..Y”” — 45880, > + EC = 0,000000043; tjl 0,0000000034, och er 0,0000092; samt (S)=1 — 0,0604308, 1 —0,0000439 1:227--0,000000813.227; Deraf finnes: B VD Ut 3 Td å 3 + + Fo fg CR KE — =0 = = 0,0004308 — 0,00009162.x + 0,000002439.n2; hvarsena rotärn = 4;226,; deraf vårmen för vattnets största täthet finnes varä = 60 + 5n = 60 = 54,220: = 138,57 EF. eller + 39,817 C. . Det synes således, att den correction; som till YousGs och Biots ungefärliga bestämmelse bör tillkomma, utgör — 0?,073 C.. Det fuanna observations felets ringhet öfvertygar, att desså Gineöss försök i hög grad förtjena det utmärkta 207 värde man dem tillagt; skada blott, att man ej känner huru väl passande glas-correction på dem blifvit använd, och att man derföre ej kan förs vissa sig om slut-resultatets pålitlighet. Så väl ScimioTt sjelf, hvilken, med antagans de åf änidrasdifferenicerne såsom -constanta, upp- gifvit en interpolation för sina försök , som ock " EyTtELWEIN, hvilken ; utider samma förutsättning angående differencerne, beräknat sistnämnda för- sök Cuti GILBERTS Amnal. Bs 393; s. 230), hafva redati vid dem airimärkt en mindre god öfver= ensstämmelse inbördes: Af den sednäres för dem fundna formel: (5) = 0,9999707 + 0,00003369.T — 0,0000072353, T2, der [0 är vattnets specifika vigt, tagen = 1 vid T=S 30 48 ho skulle följa, att 2 209, 33 RB. el: ler 22,91 C. vore varimen för vatthets största tätliet; men genom beräkning efter qvadrat-me= tboden > då äfven tredje. digniteten äf värmegra= den observeräås, här] Sr funnit desså försök emel- län 09,75 och 309 RB: gifva tillväxterne uti vatt- - nets täthet, tagen = i vid T = 15, sålunda: (5) =0,0003737 7: — 0,000031i83; TE + ö,00000046. 73; hvaraf d (5) EE sö003439— 8,60006366. Tt 0,00000138, TE, dT så att dess rot T = 6,90 RB. = 89,63 C. voré varmen för vattnets största täthet. Så väl dets ta alltför mycket ifrån sannolikheten äfvikände resultat; som värdet af det vid försöker begång= nä sannolika felet, hvilket denna beräkning gif= ver = + 0,0002, och är således hära 22 gån- gor större än det vid Girrins försök, berättigar alt sluta, det dessa ScHmiprts NE sås som misslyckade, ej kunna i den fråga; Som (Å Sn er AO SR SYV 2 Er VN RN 208 här är under granskning, göra anspråk på särs deles afseende. ; CHARLES's försök berömrmas af Bior såsom ganska pålitliga, hvarföre han ock särskildt bes räknat dem, och uppgifver vatten-volumens tillväxt för T grader Reaum. af dem finnas: (7)=—0,00006207. 7-F-0,000010193.T?—0,000000036.7":, begynnande ifrån T = o, Canf. st. s. 423), hvar« af följer, att vattnets störeta täthet skulle ins träffa vid T = 39,19 BR. = 32,99 C.. Emedan dessa försök uppgifvas utan correction för gla= sets utvidgning, är det 1 förevarande afseende utan ändamål att ytterligare på dem använda någon räkning, hvilken ej annat kunde än grun= da sig på en blott ungefärligt antagen glas-ut- vidgning, sådan som Bior den redan begagnat, äfvensom Paucker, hvilken sålunda funnit T = SÖTT REDO Hvad Biscrors uppgifter beträffar, så röjes genast att de ej förtjena stort förtroende, då de bära tydliga märken af godtycklig åtgärd till er- nående af andra-differencernes oföränderlighet, hvarföre ock ingen vigtig upplysning vinnes, om man ock ville underkasta dessa icke originala experiment-resultat en noggrannare beräkning. Sjelf uppgifver han sig hafva funnit vattnets största täthet inträffa vid 32,25 BR: = 49,06 Ci, hvilket resultat har värde mer såsom en lyck= lig träff, än såsom grundadt på öfvertygande de- duction af pålitliga försök. Lika så litet kunna mina ofvannämnde äl- dre observationer i detta ämne, hvarigenom jag funnit varmen för vattnets största täthet vara = 4.35 C., förtjena någon ny och utförligare beräkning; icke derföre, som skulle mindre nog- "AF STR RR AR noggrannhet vid sjelfva anställandet af dem blif- vit lagttagen, utan cmedan glascorrectionen vid dem är osäker. Om man således sammanställer alla dessa här recenserade resultat för i fråga varande var- megrad, uppkommer följande jemförelse-tabell: Försöken Försöken : Vattnet gjorda > - beräknade | tätast. af PRE Nn DARE VR Rc DOE reda KRANG | Ekstrand «+ "13, 60 Paucker a» 1, 76 Hällström .. «1, 96 och (I Dalton "vv .tiulDalton ove & & 1 FA Biobndörå Gilpin "240055 IYoung ie mobe lg Bioti. MIN vE5e Eytelwein «: « I UValbeck. vc. ör of Hällström . ”ASchmidt" ov "JErtelkwein Hällström sk HChartes: sec ABiotv ao De cola då ROOT Paucker : ; ufo "=" ALefevre-GineaulLefevre- Pr ”å 44 id "> | Hällström +. AHållström ic. SS OR OO MO VW OO Av O--0 - hö TOTT 0 O ODER CN FN (SG NN ole] OO Bischof +; ”"ABischof se , 06. 12 Rumford + 4 Rumford >» 4, 30. 0E0 SR ; AR Ks 47 då ATralles” "+: ITraltes + 10544,0351 50 Hope”: Cd Hope öl 4113, BI uafib he Fk HOV SIP s Se Fy 88 jikar AN IRbe ROR KÄNS 9 4, 16 es ; Ekstrand . JEkstrand » 3; 60: | ot SPE TE Pe ae den ol OT K. Vv & Handl St. 1. 1823. Sr BORITd tår 2 EE FR ÖR MN Ty 0 2 SR 210 Så ne och Raa är ännu till den- na tid kunskapen om den varmegrad, dervid vatten. har sin största täthet, hvilket likaså gäl- Jer. om, kännedomen af lagen för vattens utvidg- ning i varme; och då den sådan i intet afseen- de är tillfredsställande vid de flera undersök- ningar af vigt, dervid den är nödvändig, så måste det änses vara nyttigt och behöfligt att på säkrare bestämmelse i detta ämne använda vetenskaplig forskning. : För att i. detta bemödande klan nideå de anmärkningar, som vid: dylika arbeten här ofvanföre. äro sjöman har det framför allt synts angeläget att å nyo bestämma alla de elemen- ter, som .issluträkningen böra ingå. Den sä- kräste' '"methoden att i. detta. afseende följa, har jag: ansett. vara, att. uti destilleradt vatten af föränderlig , varme; väga en på ett hårstrå hän- gande: tunn glaskula, som 'så är belastad 'med inneliggande vigt, att den, sedan den värmd blifvit: herrhetice tillsluten, med liten öfvervigt sjunker i detta. vatten, 'hvarjemte angeläget är, att. särskildt. undersöka utvidgningen för det glas, hvåraf denna kula blifvit blåst, för att kunna ifrån 'observationerne bort-eliminera dess ver- kan. I sistnämnde afseende har jag» vid ett Glasbruk ,:; Mfrån samma 'Degel, och på samma gång , således .af "alldeles Samma i glas-materie, låtit blåsa tunna rör af något öfver 4 fots längd, och tunna; föl af närmast, 2,26 decimal tums diameteér..” På de förra har. jag omedelbarligen mätt förlängningarne af värme, och på de sed- nare användt den correction som sålunda blif- vit funnen... oo. bu | i Den dRlosL neka Apr hvilken Hllfdes- sa Sr nt rv deRINgs försök Byltjades, var 1 de 211 väsehbdtligaste delar lik den, som jag för jern- utvidgnings försök tillförene begagnat och uti Kongl. Vetenskaps Academiens Handlingar för år 1805, sid. 262 följ. beskrifvit. Glasröret låg på rörliga underlag af Messingstråd, borizontelt uti ett Tråg af förtent jernbleck, och tryckt med en fjäder mot ena ändan deraf, hvilken vid en derunder varande trädställning var fast- skrufvad. Tråget var på half tums afstånd skiljdt ifrån trädställningen, och Microscopet hvilade till hälften på samma : ställning och till hälften på bordet; och då under försöken ingen rubb- ning i Micrometern märktes, så var jag förvis- sad att nämnde trädställning ej blef af Tråget värmd. Den till en astronomisk Tub af Dot- LoND hörande Filar-Micrometern, med enkel glas-lens,; påsattes såsom Ocular=glas på ett sam- mansatt Microscop af RamsbpEen, hvilket sålunda för närsynt öga förstorade go gånger i linear- dimension. ”Tråget fylldes med vatten, hvars successift förändrade varme iagttogs med tven- ne deruti insänkta och ifrån hvarandra skiljda Qvicksilfver-thermometrar , 'h vilkas lika stånd ef- ter vattnets fliliga omrörning med en trädstic- ka öfvertygade om samma varme öfverallt. Det uti vattnet liggande glasrörets fria ända omgafs .af.én. Messingshylsa, hvarifrån uppöfver vatten- ytan uppsteg en Messingsskifva, derå flere fina sig emellan. parallela linier i vinkelrät direction mot rörets .längd, samt dessutom en . parallel dermed, voro dragna, af hvilka en under för- .söken tjente till synpunkt. 'Glasröret var ej tjockt vi godset, hvarföre det snart. borde få det om- gifvande vattnets varme; icke desto mindre märk- tes. någon olikhet i resultaten vid varmens till- växt och aftagande, hvarföre uppgifter samlades DE JA Born I 212 så vidt möjligt var, vid begge dessa fall, på det en ofördelaktig inflytelse af glasets svagare förmåga att leda värme skulle, från ömse sidor motverkad, försvinna. Storleken af Micrometer- trådens flyttning, sedan den efter glasets för- ändrade längd blifvit ställd öfver synpunkten, bestämdes af grader på en vidfästad, indelad Cirkelskifva. M må beteckna antalet af Micrometer-gra- der, svarande mot £ varmegrader på Centesi- ' mal-thermometern , och följande inbördes, mot- svarighet dem emellan observerades: t M ARE ZE LA 453,01-—-26;01 10,21: 3,01 13:5138,5 . 3,51— 19,0l1 150] 5,0] 18,0|31,0 452] 18,0] 12,0] 6,0119,0123,0 5,0|— 15,0112,5|10,0] 19,5|30,0 6,0 : | — 9,0113,0| 12,0] 20,0/30>7 3,0|— 3,01 14,0]12,0121,014655 9,0 Re ILO [4,2 13,0 22,0 50,5 9dl+ 15511550116,5125,0(65s0] = 10,0 0,0116,0:25,0127>2179504 10,1 2,0117,0 20,5 |28,8/35,0 30,0 [96,0 Dessa uppgifter, bold efter minsta quadrat-methoden, gifva under formen ' Mz=za+bt+oci följande final-equationer: o=+' RR 39 — 684,7,a— 16844,85.0 — 406520,7.€, 0o=— 604,7 ER 34,0.a4 + = 494,70.6 + 8906,8.c, =— 16844 85 + 494,7.a + Bo0bl 81.0 +: 183309,7.0> -0= — 406520,75 + Sg906,3:2 + BONE b alt jag ej 4 hvaraf finnes | a=22,522, med Yy = 939, och Zan 364, NI, tl ÅR ,=102,73, see ”b=0,19000, €=0,030047> » « .y =110232,6, . .& 0=0,005723 » i Å 4 213 .S=262, och £'= 1,9 Microm; grad; samt således | MZ=— 22,522 + 1,4937.:t + 0,08005.£7 = + (1) Det sannolika fel, som uti värden, hvilka enom bruket af denna equation finnas, qvar- blifver, är EE M=A/((£"a) + (Eb) (EC) =1,377 Microm. grad. Felet vid enkla observationen är här ett sammansatt resultat af tvenne skiljda af hvar- andra oberoende fel, nemligen 1:0 synfel, som uppkommer deraf, att Micrometer-visaren något litet kan framföras utan att man märker flytt- ning i Micrometer-tråden , och 2:0 värmeled- ningsfe!, förorsakadt deraf, att värmet ej för- mår nog skyndsamt genomtränga och värma glaset. Genom 40 repeterade observationer på samma orörligt stående synpunkt på ogenom- skinlig botten (af Messing, sådan den nyttjades vid observationerne på Glasets förlängningar), hvarvid Micrometer-visarens medelställning var på 332,63, och summan af alla enskilda obser- vationers skillnad från deita medium var = 34,52, fanns sannolika synfelet =0,8453. =0:748 Microm. grad. — Om derföre sannolika värmeled- ningsfelet är =.x, så blir 1,9=4/((0,748)” +x?), och x=1,747 Microm. grad; och emedan detta värde öfverstiger dubbla synfelet, så inses lät- -teligen , att någon betydiig förmån icke vunnits om en större förstoring, hvarigenom synfelet kunnat minskas, för Microscopet blifvit vald. Beqvämligast är, att räkna glasets förläng- ning ifrån £=0; och emedan då är M=— 22,322, 214 så finnes denna tillväxt vara M=M+22,522, och | MT 14007. 81 050000 506 oe (ID) Detta resultat för utvidgningen gäller för glasrörets hela längd, hvilken vid försöken var 41 Svenska decimal-tum; genom division med denna nummer finnes således utvidgningen af I decimal-tum uti Micrometer-grader utgöra: MM 7 NR =18-030482.2 RRD HORA 830 tat ACLLD) ; Och emedan sannolika osäkerheten vid bestäm- melsen af utvidgningen på längden 41 var £'M=1,377, så måste den för längden 1 vara sd RNE minskad till — 7, =0034=6 MM" Micrometer- I grader, som således är sannolika osäkerheten för värdet M”, Dess coöfficienters osäkerhet är på lika sätt sådan: den förras t" e 4 (Eb)=7 =0,004634, och den sednares FI i” e&C C(Ec)E =0,000 1396. | ; . Men hvad utmärka dessa Micrometer-gra=- der uti längdemått? För att utröna detta var : nödigt att framför Microscopet uti redigt syn- afstånd ställa ett kändt längdemått, hvilket af den rörliga Micrometer-tråden, flyttad gifna gra- der, subtenderades. Rättast hade väl varit att omedelbart dertill använda en indelad Tums- scalå ; men en sådan, så fint och noga indelad att den för 90 gånger förstorande Microscop skulle synas felfri, fann jag icke. Än mindre fanns på vanliga scalor nog många så små 215 i afdelningar att de finge rum inom Mieroscopets 'synfält, hvilket varit nödvändigt för att genom ett större antal af dem kunna förminska vers kan af deras fel. Jag nödgades derföre genom en omgång söka vinna hvad jag ej kunde ome- delbarligen ernå, och nyttjade dertill tvenne till olika astronomiska Cirklar af UTzscHnEiDER och LDieBaeRR i Miönchen hörande Micrometer-skruf- var. Antalet af deras gängor räknades, och mät- tes på en uti fjerdedels. decimaltum och fyra- tiondedelar deraf indelad scala, hvarigenom följande resultat fanns: | | Skrufven N:o I. 68 Skrufgängor upptaga 3,3.4+ dec. tum; 1 afstånd =0,012132 dec,t. oe | a | Ag Rv Ad ed bet a fler & FOR AAAG I el bald ia 20 Må OS Ner MR SE 0,O ITA RER TEA Ta Su fora le kB rades IN) fe Me OSÖKT RAR AE ar. a såg. NING ia st) DE kat OO 200E FSE tre sa OR nn NDS AE VO KG Re sale 2 250 Len SR 00 T200A SR ESA ARR MR LÖ: dana ee RR VO I2100 3555 SPE valar ker Ad 257.4 BEREVRN I RES NGN a =0,012162 Börtii mt Ivo 2 « ati) atadtöRrr SO0220/6 Således är medelafståndet mellan skrufgängorna A—0,0122074 > och om detta värdes skillnader ifrån de obser- verade sökes, så finnes sannolika observations- felet vid dessa bestämmelser vara £”4=0,0000575 decim, tum, men sannolika felet uti förenämnde 0,00005375 —L = 0,000018 decim. 10 medelvärde £(A)= tum. Dernäst ställdes samma Skruf uti Micro- seropets synfällt, der 60 särskilda Skrufgängors inbördes afstånd med Micrometern mättes (till- samman utgörande ungefär så stor längd, som näst förut på Scalan jemfördes), under det skruf- ven småningom framflyttades. Sålunda fanns .medelafståndet mellan hvarje Skrufgänga vara £=227,14 Micrometer-grader, samt sannolika 216 observations-felet vid dessa bestämmelser £” 1,30) grader 7); men sannolika felet för Här resultatet £(B)z=0,175 grad. — Då dessa sås lunda bestämda tvenne värden för Skrufgängor- nas afstånd med hvarandra jemföras, så att nemligen | 227,14 Microm. grader =0,0122074 dec. tum, så finnes ; 0,01220 19 Microm.=- / a I blodsosBr dec. t. =C; och sannolika osäkerheten uti denna bestämmel- se är: nh EA s'(B éC== SV "02 VÅG | 2) HG (2 1=0:0000000894. ”' Uti detta observations-fel ingå 1:0. synfel och 2:0 olikhet mellan Skrufgängorna; Synfelet får här utan vidare undersökning icke tagas sådant, som det ofvanföre genom betr aktande af en gilven synpunkt på mörk botten fanns, emedan . vid dessa sednare observationer den olägenhet inträffade, att ingen bestämd punkt kunde tagas till synmål, utan borde Micrometer-trådarne énidast 4 tt skära "tvenne här- mast hvarandra befintliga skruf-upphöjningar, men åter den fördel fick begagnas, alt objectet sågs emot ett ljust fält. Genom i detta afseende gjorda 40 mätningar af samma skrvuf-afstånd, hvarvid medel- summan af differencerne var =0,832 , fanns obser- vations eller synfelet =0,738 Microm. grad, som således genom cmnämnde compenserande omstän- digheters medverkan är, på en ganska liten quan- titet när, lika med det ofvanföre annorlunda funna synfelet. När detta värde nyttjas i sammanhang med värdet £”B=1,355. så finnes sannolika f let i Skruf- gängorna vara = V((1,355)? — (0,738 ?)= 12136, Microm.= 1, 136. 75 = 0,00006 1 dec. tum , hvilket vär- | de på ett högst för delagtigt sätt äfven från sitt båll bekräftar den renommée om utomordentlig fullkom- lighet, som de- Minchiske Instrumenterne sig för- värfvat. 217 Skrufven N:o 2. 102 Skrufgängor Pp Eg 4,9. dec. tum; 1 afstånd =0,012010 d. t. TOD --LA GK 6. Kr oe 4,93. 8 RS eV RANN LADRA 98 KRETS deras Ag AR nr oo 0 +» =05011989 96 HiNGerre. (ee: € 4.6.7 «6 18, 0 18 9. VSK 1979 ot FRA SE I 45d,.T AR IG TRES. a USOTE 1968 93 JR Nn ee 2 4;4.+ . . . . =0,011956 89,5 enda MET . 4 3. . [3 « =E0,012011 RA ae eira UR RANG h NE RN ENROLINON 8 3 Se Mr. 18 je St. TA | FA NAS äl =0,011976 RR le NV ale IMO eter ==0,012025 | si Således är medelafståndet mellan Skrufgängorna, A'=0,0119914, 7 sannolika observations-felet . .« « « « « 87A'=0,0000167, och sannolika felet i resultatet RNA ki BÅAEno dorbo ds För Mibtoseopet SR sig denna Skritf) redan vid första påseendet, mindre fullkonsnad än den förra, och 40 särskilda skrufafstånds mätning med Micrometern gaf deras medelvär- de 8£=22292,31 med sannolikt observations-fel £g'B=2?,331 >), och resultats-fel £”C(.5')=0?,3685: Således är 222?,31 Microm. =0,0119914 dec. tum, och 1? Micr. = 0,01 19914 > 0,000053940 dec. tum=C', 222,31 samt sannolika öken derst = t of LÅ 8 B' vC" V (EE id —) + +H5 E =>) )=0 0000060925. Med iagttagande af de sålunda funna san- nolika filen hände C och C' mycket nära öf- verensstämma med hvarandra; och om preci- ” i .”” .” 4” I sionen för värdet C är =— 6 3 samt för värdet ”) Sannolika felet i Skrufgängorna är här =V ((2,33 1)? — (0,739)")=2?,211 Microm, =0,000119 dec. tum, eller nära dubbelt af den förres , hvilket härrörer af bristfälligheten uti denna Skrufs en del gängor. 218 Cz==so så finnes slutliga af C och C', med af- É | seende på dessa precisioner, sammansatta värdet: Fl PAN 2 "” 20 RNE SRS == 0,000053827 dec, tum, med sannolika felet: £ ”4=0,000000064 dec. tum, hvilken : bestämmelse med skäl lärer få anses vara ganska nogrannt funnen. Då detta värde af Micrometer-graden an- vändes uti equationen IIT, och den längd af det undersökta Glasröret, som vid 0? Varme är =1, betecknas med G för varmen t, så att G=uM”, så finnes? G=1+0,00000196.t-+0, da 0RDaHölA (IV) Derauti äro. coéflicienternes '.g' och g” sannolika osäkerhet Sådan: ? Eg=ub Vv >) + YI = »0000002494; eg =uc vis -)+ (5) J=000000000754 och således värdets G sådan: £'a- VEG ev g) + Ce ”oJ2)=0, BÖROGGA Detta vårde G skiljer sig betydligen ifrån de äldre uppgifterne om glas-utvidgningen, en- ligt hvilka den antages vara i arithmetiskt för- hållande af varme-graderne på Thermometern; och man öfvertygas deraf lätteligen om nöd- vändigheten att omedelbarligen undersöka be- skaffenheten af det glas man i hvarje särskildt fall nyttjar. Jag bör väl ej yrka, att denna här funna formel, som rätteligen gäller endast ifrån o? till 302 C. varme, med full säkerhet må utsträckas ända till 100”; för jemförelses 12 Mikkontv=- = jä 2109 skull med de äldre uppgifterne, och för att lät- tare inse skiljaktigheterna, må dock följande -uppställhing "anföras: Varme|Förlängningen af ett Glasrör = 1, efter | LAVOISIER Ror Eqv. IV. Oo” "0, 0, 0, 10 0,0000877 0,000078 0,000030 20 0,000179 0,0001 55 0,00008 I 30 0,000203 0,000233 0,000153 40 | 0,000320 0,000310 0,000246 50 0,0004 38 '0,000388 0,00036 I 60 0,000526 0,000466 | 0,000496 Eh 0,000613 0,000543 0,000652 80 0,000/70 I 0,000621 0,000829 90 0,000788 0,000698 0,001027 | 100 0,000876 | 0,000776 | 0,00 1246 Det synes häraf, att skillnaderna mellan dessa uppgifter äro störst vid lägre temperatu- rer, och att de minskas åt de högre, tills de omkring 60? försvinna, hvarefter de' blifva ne- gatifya; och då man tillika erinrar sig, att för- söken, som gifvit de äldre uppgifterne, blifvit gjorda endast vid sådana högre temperaturer, något under 100?, så synes hufvudsakliga skill. naden, med afdrag af hvad olikheten i Glasar- ter förorsakar, uppkommit genom den allmänt följda förotsättning, att utvidgningarne äro uti enkelt arithmetiskt förhållande af värmegrader- ne. Det är väl icke härigenom bevist, att äf- ven de af Lavoisier och Rory nyttjade Glas-ar- -ter utvidgades mindre vid lägre och mera vid högre temperaturer; men sannolikt synes detta vara, och det skulle förtjena en närmare un- dersökning, om något Glas finnes hvars utvidg- +» 2020 ning : tillväxer i enkelt förhållande af de till- ökta temperalur-graderne. Af equation IV cuberad finnes det här un- dersökta Glasets volum vid £ graders varme vara: G3=1+- 0,00000588.t-+ 0,000000315.12, . +. (VV). med följande sannolika osäkerhet i coéfficienter- ne (g') och (g”), samt i värdet G3: e”(g')=3"g'= :0,0000007482, £'(g')=3e"g"=0,0000000226, och £'G3=0,0000007485, hvilka äro de värden, som i det följande komma att nyttjas. Sedan dessa förberedande undersökningar sålunda blifvit fullbordade, återstår att redovi- sa för de ytterligare åtgärder jag till utrönande al valtens förändring af värme förehaft. Såsom redan tillförene omnämndt är, nyttjade jag här- till en kula af samma glas, hvaraf det rör var draget, som till bestämmande af sin utvidgning gaf equationen V: — Kulan, hvars diameter var 'närmåst 2,26 decimal-tum, och hvars rymd så- Atedes var 6,05 decimal cubik-tum, belastades med Sand, och igensmältes varm, hvarefter den, "svalnad, uti 209C. varm luft vägde 167,404 "Franska Grammer vid Barometerns medelhöjd 25,6 dec. tum. I afseende på reductionen af denna vigt till lufttomt rum bör jag uppgifva, "att motvigterne voro gjorda af Messing, och alt "således, då en cubiktum Messing väger 0,525 skålpund Svensk Victualie vigt =223,189 Grani- mer, förenämnde 167,404 Gammer Messing ut- 2 OEGER cubiktum. Men 6,05 —0,75 8 223,139 =5,3 cubiktum atmospherisk luft vid ofvannämn=- de temperatur och tryckning väga 0,17 Gram. kvarföre kulans vigt reducerad tilllufttomt rum är =107,404-+-0,17=167,974 Grammer. — Den- na kula, hängande på ett korrt hårstrå, vägdes i gjorde 221 uti destilleradt vatten, hvars varme såmedelst - förändrades, att uti vatten uti ett yttre kärl, deri det med destillerade vattnet: var ställdt, snö eller varmt vatten efter bebof tillades, då varmen observerades på en uti'det inre vatt-' net invid kulan stående Thermometer- Uti vatt- net vägde kulan, mellan 0? och 32? | ifrån 5,1 till 5,8 Grammer, hvilka Vigter messing utgöra 0,024 och 0,027 cubiktum, och hvilka rymder upptaga 0,000768 och 0,dod at Gramm luft, el- ler i edefal 0,0008 Gramm, som, såsom cor- rection till lufttomt rum, bör afdragas ifrån kus lans vigt i vattnet. | Resultatet af vägningarne, gjorda med en ganska känslig våg af HurteER i London, visar följande uppställning, der Columnen i innehål- ler varme-graderne uti vattnet på Centesimål- ther mometer n ; Col. II glaskulans vigt i detta vat- ten utan någon correction, hvarvid anmärkes, att ungefär hvardera halfva antalet af försöken är, för att. compensera långsamheten i varme- ledningen, gjordt vid varmens ömsom upp och ömsom nedgående; Col. III kulans vigts förlust i vattnet, eller vigten af det. vatten kulan ut- tränger, i lufttomt rum, sålunda funnen, att ifrån kulans vigt 167,574 i lufttomt rum mot- svarande vigter i Golnminen II äro subtraherade, sedan ifrån .de sistnämnde, för correctionen äf- ven till lufttomt rum, afgått ofvannämnde cor- rections quantitet 0,0008, och Col: IV öfverskot- tet af talet. vid 2029 varme, uti Col. III öfver de öfriga vid andra varme-grader uti samma Column, särskildt antecknadt, emedan bruket af dessa tal, hvilka äro de som i följande räk- ning begagnas, tillåter att undvika ett betydli- gen större antal siffror; alla vigter äro Grammer. 222 I; IL II. IV. 02,815,133|162,4418]-+0,203 Ol för 44939 205 1,1] 130 4440 206 I 3 126 4499 210 sd 128 4408 208 1501. 129 4518 213 2,0] 120 4548 216 Sot TIG 4558 217 2,51] 116 4588 220 3,0! 116 4588 220 3,0] IIO 4648 226 37 115 4598 221 4,0] IT2 4028 224 455] 111 4038 225 53,0] III 4638 225 557) LIA 4608 299 6,2] 115 4598 221 KORT 4598 221 3,0] 122 4528 214 3,6] 126 4488 210 90, 128) 4468 2081 10,0] 136 4388 200 10,5] 146 4288] — 190 11,0] 156 4188 180 15,21] 216 3588 15,4] 220 3548 116 16, ol 2381. 3368 098 16,3] 240 3348 16,8] 2551 3198] 08 17,0] 264 3108 072 17,5] 266 3088 17,01 SOT V S0AG Fbol ön 096) oso O0LAT Added: 202 131,2 7 564 E 228 RR fre 5 322 RER 0: 17,91) 148 165,2068 20058) 18,0] 286] 2888 050 18,7] 204 2808) 042 19,0] 310 2648 026 20,0] J36] 2388 ooo0k su 334 2408i--0,0021 oh 22081-—0;009 20, | 20,4] 345 20,5] 3406 2288 010 21,0] 365 2098 029 21,2] 362 2128 026 22,0) 331 1938] 045 24,0] 458 1168 FA JE MAR 2597 20,51 497 0878 508 0668 514 0608 544 0308 3721162,0028 5g21161,9828 600 9749 612 :yYy628 646 9288 275 27:9 20,0 294 30,0 30,4 30,6] 700 8748 304 10]. 8648 374 720 8548 I34 27834 118418), 397 746 8288t — 410 32,0]. J2,2 323: SQ0 2668 SS sa [NG] 662l ”gr28 326 223 no8) "J68! 462 o 158,5445 224 Då dessa uppgifter efter minsta-qvadrat- methoden.begagnas, under formen (Y)=a+Bt + yt? + de2;, der (27). är värdet ur fjerde och t ur första Columnen, så uppkomma följande fi- nal-equationer: + »” SS o= 3,473951++H. + 0,665.a-H 158,5345.8 + 5467,895. 170909,66.3 o= å ran 64 ooa-K 1069,40.!3-+ SoS ST 615109,66.3, 1069,40a-K 24925,18.8+645109,66.7 17599904-03s o= 5467,895-+ 24925,184+645109,66.8+ 17599904.Y+ 496632764.3, o=170909,66--643109,662-+17599904:8-+496632764.Y-+14340777092.35 hvilka gifva | &= — 0,1995686; med 4” =" 0,0bg955437; - 4 13623; och £”a= 0,0016501;3 6,986; . . £”B= 0 00055183; Y=—0,00100985; . 6936; « »« EY= 0,00004030; I =0,0000023444; « . VIV=17820688; . + €”5 =0000000795e S=0,0015597 ; €''=0,003356 Gramm, samt (7)=0,19957 + 0,0,009554.£— 0,0010098.t? T0000002342X? -iNsC ellen . - (VID) e ; . | Om derföre den subtraherade quantiteten | 162,2383 till (ry) tillägges, och division verk=| ställes med 162,2388+0,19906=162,4384, så fin= nes vattnets apparenta täthet utan correction för glasets förändring, då den är antagen =1/ vid £=0, vid z graders :varme vara: | y=1-H0,000058818.2—0,0000062168.1t? 0700000001443.£35087 « i0Gl - . (VII) hvaruti sannolika observations felet är = 0,003356 102,4334 | ten uti denna equations coéfficienter (3), (vy) och (3): (å i lg | e'(B)=0,00000339 ; £'(y)=0,000000248; | e£i(0)=0,0000060055:;; samt uti värdet y: | ET=V (EB) +EY)D FC (BD I=00080034 | ore | | | | inl | i 225 Correctionen för det vid försöken nyttjade Glasets förändringar finnes med tillhjelp af eqv. V, hvilken med eqv. VII gifver vattnets rätta täthet eller specifika vigt, som vid t=0 är =1, vid varmen 2 ifrån (t=0 till £=32) sålunda: & =2= 1-F0,000052939.t— 0,0000065322.12 = 0,00060007449.2? sve rt CVIID > der coéfficienterne £&', 2” och &” genom verka ställd division äro sålunda bestämda: 2=(B)—(8, =) —(8)— (85 S=0(0N; hvarföre deras sannolika fel äro: EC=V EB) + EE (8)? =0,000003471; EC=VGEY)N + Eg”)? =0,000000242; | EC =E (f)=0,00000000553 samt der värdets z sannolika osäkerhet är eV AE) + (EC )+(£2”)23=0,00000348 &), Deraf finnes : d : É - =0=0,000032939-— 0;0000130644.t = 0,00000004335s£2, = (IX) hvilken equation gifver varmen för vattnets störs > sta täthet: £=4",108 C. Men emedan denna equa= tions coéfficienter (2), (€”Y och (£”) hafva föls jane sannolika osäkerhet, respective: E(C0N= g'C=0,000003473; e'(C')=2e"0"=0,000000484; och e(C )=3e"0"=0,0000000165; så kan, med till- hjelp af den, sannolika felet uti £ på följande sätt beräknas: ") Således endast i af osäkerheten vid Girpixs försök; K.V. 4. Handl. St. II. 1823. 15 226 Genom reversion af equ, IX finnes tillräck- ligen noga (ända till 0?,002 C.) CR (0 OKER Och emedan (£3 MED (0 | ONE Bf fEOY (VR vi CAN Fe (O IN Anasas nd ce) )=0,23744, och 2 fe 00. CER NEED VU) (6) (5) =0,02180,; | så blir 8”£=((0,23744)? + (0,02180)? I=0,2384, och det genom denna method funna värdet: t=4",108t0,238 C. Alltså, då efter den nog- grannhet, som vid ofvan beskrefna experimen- ters anställande blifvit iagttagen , något för det närvarande icke lärer vara att emot dem an- märka, hvilket äfven bekräftas af slutresultatet, som, enligt hvad af det föregående synes, är tre gånger säkrare än det de berömda Gilpin- ska försöken gifvas; så synes skäl vara att sluta, det varmen för vattnets största täthet genom denna method icke kan bestämmas nogare. än p en knapp 3 grad nära efter centesimal sca- an. Och emedan ofördelagtigaste sammanställ- ningen af coefficienterna (2), (€”) och (£”) med sina sannolika fel då uppkommer, när £'(€£”) tages negatif men de öfriga begge felen positif- va, eller tvertom, då i förra fallet (£1=4",583, 22 7 och i det sednare (£,)=3",678, åt hvilka ytters- sta gränsor sannolikheten för rätta värdet af £ mer och mer aftager, och der alldeles upphö- rer; så är tydligt, att ett värde för t, så Litet som 32,678 eller så stort som 4?,5383, ej mer har för sig någon sannolikhet: Genom bruket af equationen VIII uppkom- mer följande: Tabell öfver vattens specifika vigt och volurn ifrån o? till 30? varme på centesimal-thermometern. r - - - 2 BARE - EA 17 SEK Varme| Specif. vigt] Volum |Värmel|Specif. vigt| Volum 0? 19 1; 15 1 0,9993731 11:0006273 z 130000466 19,9999536 16 | 0,9992340 |1,0007666 2 1,0000799 1|90,9909202 17 0,9990832 11,0009176 3 1,0001004 |09,9998996 | 18 1 0:9989207 |1,0010805 4 1,0001081710,9998913 I 19 | 0,9987468 I1,001254$ pi | 1,0001082410,99989177] 20 | 0:9985615 |1,0014406 5 1,0001032 19,0998963 21 0,9983648 11,0016379 6 1,0000856 [9,9999144 I -23 0,9981569 | r'0018455 1,0000555 192,9999445 23 0,9979379 |1,0020664 8 1,00900129 10,9999872 24 0,9977077 1|1,0022976 g 0,9999579 |1,0000421 | 35 | 0,9974666 |1,0025398 I10 0,9998906 1,0001094 26 0,9972146 1,0027932 11 0,9998112 11,0001888 27 0,9969518 |1,0030575 12 1 0,9997196 |1,0002804 | 28 | 0,9966783 11,0033328 13 0,9996160 11,0003841 | 29 | 0,9963941 |1,0036189 14 1 0,9995005 |1,0004997 | 30 I 0,9960993 |1,0039160 med sannolika osäkerheten =0,0000035 uti spe- cifika vigterna. Ofta har man ock behof af uppgifter om vattens specifika vigt och volum räknade ifrån dess största täthet, hvarföre här må tilläggas följande: 3228 Tabell öfver vattens specifika vigt och volum, tagna =1 vid största täthets varmen = 442,1 C. Varme|Specif. vigt] Volum |Varme|Specif. vigt| Volum 0? 1 0,9998918 1150001082 I 15 1 0,9992647 11,0007357 I 0,9999332 11,0000517 16 0,9991260 11>0008747 2 0,9999717 |1:0000281 17 0;:9989752 |1,001025G 3 0 9999920 1150000078 18 0,9983125 11,0011883 4 0,9999993 |1,0000002 19 | 0,9986387 |1,0013631 4,1 LR 1, 20 0,9984534 |1,0015490 5 059999950 I1,0000050 21 0,9982570 11,0017560 | 6 0,9999772 |1,0000226 22 0,9980489 [1,0019549 7 0,9999472 11,0000527 | 23 | 059978300 |1,0021746 8 0,9999044 |170000954 24 0,.9976000 |1,0024058 9 0,9993497 1|1,0001501 25 05G973587 11,0026483 10 0,9997925 11,0002200 26 0,3971070 |1,0029016 II 0,9997030 11,0002970 | 27 1 0,9968439 |1,0031662 12 0,9996117 11,0003888 | 28 0,9965704 1,0034414 13 0,9993030 [1,0004924 | 29 | 0,9962864 |1,0037274 234 0,9993922 [1,0006081 | 30 | 0,9959917 |1,0040245 Analytisk Deduction af Plana Tri-, gonometriens Formler, utur Cirkelns Eqvation; af .F. RUDBERG. D:e vanliga sättet, hvarpå man deducerar Tri- ”gonometriens formler, har, såsom bekant är, varit, att först genom geometrisk construction söka några grundformler, t. ex. Sinus och &Co- sinus för summan och skillnaden af tvenne vink- lar, o. s. v. och att af desse, en gång fundne, genom analytiska operationer leda sig till de öf- rige. Denna väg, ehuru kort och enkel samt , således passande för den elementära exposition af Trigonometrien, saknar dock mycket, för att «vara tillfredställande för en Analyst, hvilken, då de öfrige individuella species af funcetioner, utan något subsidium från geometrien, till alla ( sina delar utvecklas och utredas, äfven natur- ligtvis önskade detsamma ske med de circulära functionerne. Den punkt, hvarifrån man, vid frågan om en rent analytisk deduction af de go- Wnometriska formlerne, skulle utgå, vore tydli- . gen blotta begreppet om en cirkel, i allmänhet analytice uttryckt genom: | xx? +? 2 pr? 230 där r är radien samt x och y orthogonala co- ordinater. Men, mig vetterligen, har ännu ej någon härifrån, genom blotta analysens åtgärd, deducerat desamma. Ett försök i detta ämne, är ändamålet med den afhandling, jag nu har äran till Kongl. Vetenskaps Academien öfverlemna. Coordinaterne må nu vara hvilka som häldst, så äro de tydligen proportionella med radien, och för öfrigt functioner af den vinkel som ra- dien gör med abscissaxeln; ponera denna vin= kel =«x, så måste alltså, om &£ och 'V äro tven- ne functionstecken, y=r F (a) och x=r Pla); hvadan cirkeln äfven kan i allmänhet represen= teras med: | F2 (a) + PV? (a) = 1 CI där FC0)= 0, och Vi (0)'= TT: IDE Gi DR blott genom rent analytiska handlingar å denna eqvation, vi skola söka härleda de nämnde form- lerne. Till detta ändamål må anmärkas att den= samma är tydligen identisk med denna: (v (a) + Fl) iv) FEV i)=103) Följakteligen, 2 må nu vara hvilken och huru= dan nummer som häldst, hafva vi äfven: (v(na)+F (na) V i )(v(na)-F (na) 1 )=1.(4) Men enligt equat. (3) är äfvenledes: (v(w+ Fay) (ee) Fay I) = (5) Jemföres nu denna equation med den nyss fö= segående), fås: | äs (iv (2) + Fl) VV —I1 Y få F (na) + Flna)V —1 Tv (na) — Fna) KV —iI Une) TEN (6) (vw —-FlV—:) uti hvilken equation det sednare membrum , må, såsom varande en function af & och n, i all- mänhet vara representeradt med & (Ca, n), så att: v (0) + Fly =) Fn) + na) VÄST Vi skola nu söka determinera den individuella beskaffenheten af denna & function. — Till den ändan må nyss fundne eqvation upphöjas till en dignitet »i, så blifver: BKS tan, VS (v (na) + Fra) —) Men till följe af eqvationen (7) är: (v (ne) + Fra) V =) OR = 0 (nas m)(Y (med) + F Qume) VT] (9) och äfvenledes: (ro + Fl)” = Q" (a, m).Å Y (ma) + Flme)V —1$ eQ" (CT m). (0 Gne » ny (mna) Tr F (mna) Vv —i$y (19) divideras således denna equation med equat. = 9 (a, nn)... (7) 232 (9), så erhålles sluteligen enligt equat. (8) till Ny bestämmande af function 9 denna equauon: p” Co, 7). Q (na, mI=9" (a,m). Q lmo,n). « (11) hvilken måste vara gällande, m och n må vara hvilka som häldst af hvarandra alldeles obero- ende qvantiteter. Ponera derföre & (a, n) vara utvecklad i en series fortgående efter stigande digniteterne af &«, eller: PO (a,n)= 1 +ba + ca? + da? + eat + &. (12) där, emedan enligt equat. (7) & (0, n) = Is första termen är = 1, och för öfrigt b, c, d, e, &c. functioner af n, hvilka det nu återstår att bestämma. Likaledes antagom: & (arm) =14+082 Far da? teet +&c (13) där &', c', d, &c. äro likadana functioner af m som b, c, d, &c. äro utaf n,. Härutaf fås nu? Q (en) =1Fmde+t md Yat&c, -— 1)50? (Arn mel m(m — 1)öc 2 m(m=—1)(m— 2)5? 2.3 och : PF nae,m)= rt +nbet+ecn ae? rdr + &c (15) samt likaledes: Q (e,m)=i+ndaet ne Ver nd" JaI+&s. (16) a n(n Seal 1)0”? r(n— 1)(n — 2)" 2.3 233 & (ma, n) = I + mba + cm?a? + dm323 + &c. 07) Då nu producten af equationen (14) och (15) samt den af (16) och (17) sättas , till föl- och: je af equat. (11), lika med hvarandra, erhålles ' sluteligen: TE + er oo? + nd Ve? + &c,. ina da n (n= 1)0'c n(n—1)(7—2)8"3 mnbb 2.3 m? C mnbe' mn (n— 1Y bb? m?ncb m?d =I+nb)e + me Ja? + md Ya? +&e. SER 2 a ENE "2 tm(m=1)m—2)6? LL EE n2c' mnb'c nm (m — 1Y bb? ör mn? be nd ; Jemföra vi nu coéfficienterne för hvarje dig« nitet af «, synes först att 6 och & blifva häri- genom odeterminerade, den förre en ännu obe 234 kant function af n och den sednare af m. Då vidare coéäfficienten för &? kan skrifvas sålunda : | b? I am - fö mn (me ae ä ) nn (I ae 3 9 följer att, då 5 och c äro blott functioner af nn, på samma vis som &' och c endast af m, och m och n äro af hvarandra alldeles obero- 9 $ b? ende, man nödvändigt måste hafva: ce —— = 2 , An (n — 1) och se = Am (m = 19, der Z är en af m och n oberoende constant quanti- tet. AZ skulle nu genom particular värden af 7 kun- na bestämmas; men de enda värden n = 0, och nn = 1, för hvilka vi känna det motsvarande värdet al 9 (a, n), neml. 9 (ax, 0) = 1, och P (a>1) = 1, gifva enligt equat. (12), 6 = 0, och c = 0, hvadan 4= =, och upplysa oss således ej om dess storlek. Vi måste följaktligen från annat håll söka bestämma densamma. Det är nu tydligt att, så vida ej Z zz o, c och 6? måste vara divisibla med n (n— 1), och om AA och HH äro tvänne constanter, c = An (n — 13) och 6 = 3 Kn(n— i). Men substituerar man uti coéffi- cienten för «3, de nyss fundne värdena å c — 2 (2 | — och c& — = finner man lätteligen att den= = samma reduceras till: | 3 m (m? = 1) (a— > — Abn (n == '))= ; 20 b'3 2 (n? on 2 ( EN — Ab'mbn — 2) 235 hvadan, om B är en constant, 3 d — Z—4obn (n — 13) = Br (n? — 1) b2 eller, emedan » (n — 1) = HF således I ÅÄ —[—F—J)b = 2? — 1). d 3 + 5) b Bn (n 1) Häraf följer ytterligare att d och 53 måste vara divisibla med n (nn? — 1), eller att, om CE och Dy äro tvänne constanter, dz: En (n? — 1), och b3 = Ön (n? — 1), hvilken function på 6 åter är rakt stridande mot den vi nyss erhöllo, med mindre ej 4= o; alltså är Z= o, och följakteligen : b2 SANNA ide OR RR Sn | 2 2 Härigenom blifver coöfficienten för &?: b3 p3 NLRA Em —2 — NE fremg om m (m? « 2 (4 3)=nn (2 ) b3 och d — 33 = Br (n? om 1). Går man nu e= till coéfficienten för &', bevisar man genom li= kadana skäl som nyss att £ = o, och således: b3 ps På samma sätt erhålles: b? ; p4 TIA Kö 2.3.4 o. s. v. hvarest lagen för coéfficienternes bildan= de är tydlig. 236 Härigenom blifver nu sluteligen equatio- nen (12): Pla nm=+ bet oc? Fre ogge + &c. eller om e är Neperska Logarithmiska syste- mets basis: & Ca, n) = ecb (18) der, om f£ utmärker en function i allmänhet, 6 = f£G4), hvilken funtions natur det nu åter- står att utreda. Till följe af equat. (7) hafva vi nu således: (v Ce) +r F (ex) Vi pä) rv (na) + F (na) p—i I Upphöjes nu denna equation till en dignitet r, så är: . (rv (Ch + F (ce) V=i)"a Jeg CC (na) + FlnaJ KV —i1 ER eller då (w (na) + F (na) V—1) = (19) så ve et (rv (nra) +rPR Bra) Kort)? Cv (a + FE VED Tv (nrae) + F (nra) Volt FH kr TN hvadan då första membrum är enligt equatio- nen (19) = el) nlltsåt 237 eaftrn) = galrfin) + Br) eller: of Un) = rf am + nf (r) Åntaga vi nu r = n, så häfva vi till bestäm. mandet aff (n), denna equation: f 0) = mf 0 Men antager man vidare: ; fm =4+ Bn + OO + DÅ + &c. så blifver: fa) = Ar BR + On + Dn + &c och 2nf (n) = 24n + 2Bn? + 200? + 2Dn3 + &e. Jämföras nu dessa bägge serier, synes tydligen, att, alla coöfficienterne äro = o, och följakteligen: 00 = 0 (209 7 må nu vara hvilken nummer som häldst. Då nu härigenom eZ/”) = 1, erhålles enligt equa- tionen (19): (v (0) + F (a V—I) = FT (ne) +... oc + FF (na) V —1 (21) och således äfven enligt equat. (6): (v (a) — & (a) TED a = FE a År er SR (na) — F (na) V—1 (22) uti hvilka equationer n nu kan äga hvilket, helt, fractionärt, positift, negatift eller irrationelt vär- de som häldst. Kalla vi nu, såsom vanligt är, F (0) = Sn, och IV (w) = Cosa, äro dessa - 238 bägge equationer de bekanta formlerne för mång= dubbla vinkeln eller: (Cosa + Sina Vari) =.:- «0 = Cosnaé T Sinne PP — Ii (200 Multipliceras nu denna equation med Cosa + Sina KV —1 fås: (Cosa + Sina Van = Cosna Cosa =. . «—SinnaSino I (Sin Cosne+SinnaCosa)V — men då äfven: (Cosa + Sina EE fu = Cos (n + 1) Fu . a I Sön (n + 1) «a KV —1I erhålles, genom de sednare membras jämförel- se, om B = na: Sin (a + LB) = Sina CosB + SinB Cosa. (24) och: Cos (a + 8) = Cosa CosB — Sinc Sinfås (25) Sättes nu uti dessa B = — &, fås emedai Coso=1, och Sin o=0: / o = Sina Cos (— 4) + Sin (— &) Cosä och: ; 1 = Cosa Cos (— &) — Sina. Sin (— a) hvadan, om den förra multiplicerad med Sina, adderas till den sednare multiplicerad med Cosa: Cos (— a) = Cosa (26) och: Sin (— a) = — Sin«& (27) 239 hvaraf följer, att om i equationerne (24) och (25) i stället för 4 sättes — p: Sin (« — B) = Sing CosB — SinB Cosa (28) och? Co (a — By = Cosa CosB + Sina SinB (29) Då för att beteckna storleken af en gifven RN . . Oo De = vinkel, man naturligtvis måste antaga räta vin= keln delad i ett visst antal t. ex. JV delar, så är tydligt, då Sino = o, och Coso = i, att äfven Sin4 NN = 0, och Cos4 M = 13 hvadan om i equat. (24) och (25) sättesa = B = 2 NM, man hafver o = 2 Sin 2 N Cos 2 N, och i = Cos? 2 MN = Sin? 2 MN; och således: Sin 2 N=0;5 samt Cos 2 M = + 13; hvarutaf vidare fås,dåi de nämnde equationerne sättes « = B = NN: o= 2 Sin N Cos N och + i = Cos? N— Sin? N; men då enligt equat; (29): i = Cos? N + Sin? JV, måste nödvändigt Cos 2 N = — 1, Sin N = 1, och Cos NM = o. Härigenom erhålles, om i equat. (28) och (20) sättes « = MN, Sin (N = B) = CosB och Cos (N—B) = SinB, 0. s. vs Antaga vi ytterligare: Cosa + Sina Vär = F (a) (30) så hafva vi till bestämmandet af F (x), enligt equat. (23): Fr (a) = F (na) hvaraf följer, om (emedan F (0) = 1), F (a) = 1 + Ba + Ca? + De? + &e 240 att: I +nbat el oc” + anD ot co 1 | fom 2 kR-DBE n (n—1)(n—2).B? NR = I +F nbae + na Ca? + ni De? + &c. | pe hvadan B blifver odeterminerad och C = ö p3 DE 5 05 Ve samt således: B? B? LM PF (0 =1 + Ba Fr 0 Fr 0 + & 2 2.3 fo eBae Alltså, och då F (— «) = Cosa — Sin Korn ] sluteligen : Cosa FT Sina Vv Ir = etba (31) Hvarvid ännu återstår bestämmandet af nu- merika constanten £, genom particular-värden af ou; lät derföre « = ar så är enligt equat; I N N ÅA ARR = vis (24) och (25), Sin pen Cos — 0 och således: hvadan 241 hvadan , om Zog betecknar Neperska logarithmen: =2(1 —3+ I— 35 + &c) V — I eller om | VEN Ä 1,57079 (32) alltså : Ag BAM pch samt följakteligen: CS 3 V-—-:i Cosa + Sing& V — 1 = e€ (33) Då nu denna expression utvecklas, fås: få Å eo Fe I oc Sina =— NP AS Ar Sva GM 1 ot I &' NR EV — &c. (35) där AZ uttryckes genom ett bekant tal, som er- håller ett olika värde, alltsom man på olika sätt delar räta vinkeln "). Uti ett annat indelnings- >") På detta viset blifver t. ex. uti sexagesimal-syste- met Å = 57? 17' 44”..., uti centesimal-systemet K, V. A. Handl. 1823, St. II 16 oh2 system där räta vinkeln vore delad i V' delar ;' och samma vinkel som vil nyss betecknade med a Vore &«, så att «: « = LV: NV, blifver alltid, om A' vore det deremot svarande värdet på 4: 9 S & Å Tok och således Sing = Sinq;s hvilket äfven i och för sig sjelf är tydligt, emedan de trigonome- triska expressionerne måste vara oberoende af den helt och hållet arbiträra delningen af räta vinkeln. Då nu = alltid är för samma vinkel en och densamma uti hvilket indelnings-system som häldst, så kan man, på samma sätt som man, vid de exponentiella functionernes utveck- ling, företrädesvis väljer det system, i hvilket expressionerne blifva de enklaste, äfven ,för att bringa de nyss fundne formlerne för de circu= lära functionernes utveckling till största grad af enkelhet, uttrycka vinkelns storlek i det system: där AZ = 1, eller som enhet antagen den vin» kel, hvars Sinus = 0,8413..., och Cosinus = 0,5404 ...» och såleds, enligt equat. (32), där räta vinkeln NM är delad i 1,57079. delar. 4 = 63", 6619, .., 0. & Vv. Dessutom synes att 4 är en bestämd vinkel, emedan alltid ; Se I I Sin A= — LL REEER och : Härigenom blifver, om samma vinkel i detta system är &': ie = Ag — Om Åttiksyrans föreningar med kopparozxid; af TAC. BERZELIUS, MJ Läran om basiska salter och de förhållanden; hvari syrorna med olika proportioner af samma basis förenas, är, för en fullständig och säker kännedom af de chemiska proportionernas lagar; af den högsta vigt. Jag har i äldre afhandlin= gar sökt utveckla de förhållanden, efter hvilka basernes qvantitet förökes i basiska salter, och dervid sökt ådagalägga att detta, åtminstone i alla de fall som kommit under min granskning, sker på ett sådant sätt att basens multipler rät= ta sig efter antalet af syrets atomer i syran; och att de med syror, som hålla t, ex. 3 ato- mer syre, d. ä hvarest 1 de neutrala salterna syrans syre är 3 gånger basens, ske efter helt andra multipler än då syrorna hålla 2 ellev 4 atomer syre. Hos de förra blir basen vanligen multipler med 13, 3 och 6, hos de sednare åter med 2 och 4, hvarigenom händer att de alltid öfverensstämma med den regeln, att syret hos den ena oxiden (d. ä. syran eller basen) är en multipel med ett helt tal af syret hos den an- dra. Sednare försök visade väl att några sy- ror, som hålla 3 atomer syre, då deras syrlig- | ' | "245 heter hålla endast 3, väl icke förbinda sig med baserna i ett sådant förhållande, att syret hos syran blir en multipel med ett helt tal af sy- "ret i basen; men att basens syre blir 1, 2, 4 och 6 femtedelar af syret i syran och 1,2 och 4 tredjedelar af syret i syrligheten. Omständig- "heterna synas föranleda den förmodan, att, i alla dessa suta kroppar, 2 atomer radical förena sig med 3 atomer syre till syrlighet och med 5 at, till syra, Om då, vid de enkla atomernes me- ehaniska placering invid hvarandra, för att ut- "göra den sammansatta atomen, den ena atomen radical intager samma läge, som en atom syre -skulle hafva intagit, ifall syran bestått af en "atom syre mer och en atom radical mindre, så kan man göra sig en föreställning om' orsaken till den omständighet, att dessa syrligheteri si- na föreningar med baser upptaga samma multi- "pler, som om de hölle 4 at. syre, och syrorna som om de hölle 6 atomer syre, så att i de hög- sta basiska salterna, basens syre är 13 gånger syrlighetens och 13 gång syrans, hvarå öfver- -basiskt salpetersyrligt och salpetersyradt bly lemna redan kända exempel. Pet är klart att -om i de salter, som med dessa syror erhållas, syret i basen vore t. ex. vissa A4:dedelar -ellér G:tedelar af syret i syran, så vore detta för dem vett lika beskaffadt undantag, som om,” i de öt- riga syrornes salter, syret i den ena bestånds- delen af saltet icke vore en jemn multipel med ett helt tal af syret i den andra. R Man kan nu fråga: finnas sådana undantag? -De ofvananförda reglorna äro "rent empiriska, d, ä. de säga blott att hvad som hittills blifvit undersökt förhåilit sig så; men vi känna ingen omstländighet som gör detta förhållande" till en 246 absolut nödvändighet. Följagtligen då ett un- dantag finnes ifrån det allmänna vanliga förbål- landet, så förtjenar det en så mycket större upp- märksamhet och en så mycket noggrannare un- dersökning, innan det bör såsom undantag an- ses. En sådan närmare undersökning af ett dy- likt undantag har gifvit upphof åt närvarande arbete. BR. Pmiries ") har undersökt det basi- ska ättiksyrade kopparsalt, som i handel före- kommer under namn af Spanskt grönt, och af denna undersökning följer att syret i ättiksyran der vore 13 gång syret i kopparoxiden, hvilket är stridande mot den ofvanför åberopade empi- riska lagen för syrsatta kroppars föreningar. Jag har derföre studerat ättiksyrans föreningar med denna basis, och tror att de resultat jag erhållit icke sakna allt interesse. Innan jag anför mina egna försök, skall jag i korrthet anföra, hvad som öfver dessa före= ningar före mig är bekantgjordt. CHAPTAL för- sökte att utröna skillnaden emellan spanskt grönt tillverkad i trakten kring Montpellier och den som göres omkring Grenoble, hvilka bereddes ef- ter olika methoder och erhöllo olika nuance i färgen. Hans försök anställdes med torr distil- lation, han fann att det ena slaget höll mer koppar än det andra, men för proportionerna af spanskt grönts beståndsdelar blef hans försök utan resultat. | Provst företog en grundligare undersökning, Han utrönte att i det med ättiksyra mättade saltet kopparoxiden utgör 39 procent; men han kunde ej med säkerhet bestämma syrans och kri- ”) Annals of Philosophy. NewSeries B; IV. is: 1617. 247 -stallvattnets relativa qvantiteter. Det i: handel förekommande saltet, spanskt grönt, ansåg han först för en blanning al tvenne särskilta, af hvil- ka det ena. är lösligt i vatten, det andra deremot icke. Han fann det. förra utgöra 0.56 och det sednare 0.44 af spansk-grönans vigt. Det olösliga «saltet: fann han sammansatt af 63 p. c. oxid samt 137 p- c. syra och vatten. Sednare ändrade han ;sin tanke om naturen af Spanskt grönt dels på den grund att det af vatten sönderdelas,: dels eme- «dan det, blandadt med vatten, hvarigenom kol- syregas ledes, sönderdelas till neutral ättiksyrad .och kolsyrad 'kopparoxid, samt slutligen. eme- (dan det i kokning med vatten afsätter 'svart "kopparoxid. Detta sistnämnda föranledde ho- nom att betrakta spanskt grönt för en: före- ning af neutral ättiksyrad kopparoxid med kop- paroxidhydrat, som af kokning sönderdelas, Han fann deri 47 d. neutralt salt, 23 d, kop- paroxid och 30 d. vatten, qvantiteter som nära öfverensstämma med resultaten äfven af sednare analyser. | THomson stödd på Proust's försök beräknar den neutrala ättiksyrade kopparoxidens samman- sättning Vill: kopparoxid 39.41, ättiksyra 25.12 och vatten 35.47, och tillägger, i sin handbok, att han anser detta vara saltets rätta samman- sättning. Slutligen har RicHARD :PHILLiPs åter närmare undersökt dessa föreningar. Han fann det neutrala saltet sammansatt af kopparoxid 39.2, ättiksyra 49.2 och vatten 11.6 ") och det består, efter honom, af en atom kopparoxid, 2 at. ättiksyra och 3 at. valten. Analysen gaf +), På anf. ställe. B. L sid: 418. ä 248 'honom i :'särskilta: försök från 38.9 till 30.5 pro- cent kopparoxid, För att bestämma ättiksyrans myckenhet, sönderdelades saltet med kalkbydrat. Lösningen: utfälldes med kolsyregas, koktes se- dan till dennes ptjagande, hvarefter den ättik- syrade kalkjorden fälldes med kolsyradt kali, och ättiksyrans mängd beräknades af den kol- syrade kalkjordens, - Derefter undersökte ban spanskt. grönt, hvaraf han erhållit ett ovanligen rent prof; analysen anställdes på lika sätt och gaf kopparoxid 43.25, ättiksyra 28.3 samt vatr- ten 28.45, hvilket i atomer utgör en at. syra, en at. .kopparoxid och 6 at. vatten, ' Då spanskt grönt utröres med vatten och sönderdelas, fann PuiuiPs att neutral ättiksyrad kopparoxid (hvil= ken han kallar binacetat) upplöses deri, och att ett grönt salt blir olöst, som, efter hans upp- gift, består af två atomer kopparoxid och en atom syra, eller i vattenfritt ullstånd af 0.7619 kopparoxid samt 0.2381 ältiksyra. Rörande den svarta pulverformiga kropp, hvartill detta salt genom behandling med vatten förvandlas, lem> nade han oafgjordt huruvida, den var kopparo= xid, eller ett ännu mera basiskt salt. ok alla dessa analyser af Pmiriries inträffa afvikelser från den ofvanåberopade empiriska regeln, så att i det neutrala saltet vattnets syre är 13 gång kop- paroxidens, 1 spanskt grönt är syrans syre 13 gång oxidens och i det basiska salt, som fås ge- nom spanskt grönts behandling med. vatten är syret i, basen. till syret i syran: = 4:/'3. 1, Neutral ättiksyrad kopparoxid. Jag har nämnt att Prirurs uppger detta salts vattenhalt till 3 atomer på en atom kop- paroxid, Detta härrörer dock från en missräk- 249 7 sning, i hans försök, i hänseende till vigten af vättiksyrans atom. Genom de försök jag anställt till: analys af denna syra, äfvensom af dess för- eningar med åtskilliga baser, anser jag det tem=- Er meligen afgjordt att den innehåller 0.47 af sin | vigt syre, och att den ger neutrala salter med på sen 'qvanltitet basis, hvars syre är 3 af syrans, id. ä. £7 = 15.666. : Prices fann i det neu- trala kopparoxid-saltet ända till 39.5 p. c. kop- påroxid, till: hvars mättning ålgå 51.17 d. ättik- syra; det återstår då för vatten 9:33 d., hvil- ket så nära man kan vänta: sig instämmer med i det fall att kopparoxidens och kristallvattnets | syre är lika, d. ä. att saltet innehåller endast 2 atomer vatten. Vore vattnets syre åter, 'efter Pumps beräkning, 13 gång kopparoxidens, så skulle saltet: få en betydligt. olika sammansätt- Ding, såsom följande jemförelse visar: med 2 at. vatten med 3 atomer | eg | syre-multipler syre-multipler Kopparoxid 39.76 I 30:00 Ättiksyra:... 31.22 RE DE Ya 3 tallen. ;4:; 29:02 I 12.95 13 Det är klart att kopparoxidhalten ensamt afgör efter hvilkendera af dessa beräkningar sal- tet är sammansatt, För att i detta fall icke för- lita mig endast på de äldre försök, efter hvil- ka detta salts sammansättning i tabellerna blif- vit beräknad, häldst ingen ting derom då var tvistigt, anställde jag ett nytt försök, för att med säkerhet bestämma kopparoxidens qvanti- tet, och använde dertill kristaller af ett salt, som icke förut var särskildt torrkadt,annorlun- da än genom lång förvaring. 100 d. af detta salt upplöste i utspädd svafvelsyra och sedan af- dunstade och öfverskottet af svafvelsyra förjas 250 gadt öfver lågen af en spiritus lampa, lemnade svafvelsyrad kopparoxid i små hvita glänsande korn, som vägde 79 d. och som genom ny upp- hettning till lindrig glödgning icke mer förlora- de i vigt... 79 d. svafvelsyrad kopparoxid svara emot Aag dd. kopparoxid; afdrages nu det i kristallerna inneslutna decrepitations-vattnet,hvar- å detta salt stundom är rikt, så finner man a att resultatet skall ännu närmare instämma med räkningen. Den sammansättnings-formel jag ide chemiska Tabellerna för Acetas cupricus ce. aqua anfört, är: således rigtig. 2. Basiska ättiksyrade salter, som erhållas då spanskt grönt behandlas med vatten, Spanskt grönt sväller ut 1 vatten och faller sönder till en deg, bestående af en mängd små kristallfjäll. Silas vätskan, så är den djupt mörk- blå, om den är concentrerad; men kristallerna täppa snart silpapperets porer, så att det är svårt att fullt afskölja den olöskga delen. Man kan länge låta vatten gå öfver sp. grönt, hvar- vid det genomgående bibehåller sin intensitet i färg, till bevis att vattnet utdrager en svårlöst kropp, som behöfver mycket vatten. » Denna omständighet, äfvensom vätskans blå färg visa tillräckligt att lösningen icke innebåller endast det neutrala saltet, såsom Prius uppgifvit. Upphett as den blå vätskan till nära kokning, så afsätter den ett lefverbrunt flockigt ämne,blir grön och håller sedan neutralt salt.” Afdlukstas den blå lösningen vid en så lindrig värme, att den ej blir brun,som så lätt händer, så länge den är utspädd, så afsätter den på sidorna al kär- let, i kanten af: vätskan, en.-oredig blå saltmassa af ett eget dendritiskt utskendbs samma salt 125 I utväxer från kanten af filtrum och skuter upp i blå mosslika utväxter, Sluteligen återstår efter vätskans afdunstning denna blå saltmassa med inblandade kristaller af det gröna neutrala saltet. Fortsätter man utlakningen af spanskt grönts olösliga del, så går vattnet slutligen ofärgadt igenom. På filtrum stannar ett blått pulver, som vanligen i beröring med papperet begyn- ner att svartna. Kallt vatten sönderdelar der- före spanskt grönt i trenne -särskildta salter, nemligen i neutral ättiksyrad kopparoxid, i ett lösligt basiskt salt, : samt 1 ett olösligt basiskt. Öfvergjutes spanskt grönt med varmt vatten i ringa mängd, så svartnar ej massan, lösningen -är mörkblå och innehåller en större mängd af det lösliga basiska saltet, som under afsvalning afsättes i en oredig -biå massa, utan tecken till något slags kristallisation. Kokas spanskt grönt med en större mängd vatten, så blir det brunt; ju större vattnets mängd är, ju ringare hetta fordras dertill, så att det med mycket vatten inträffar redan vid + 40?. Dervid afsätter sig ett brunt öfverbasiskt salt och vätskan innehål- ler, då den är mycket utspädd, till och med fri ättiksyra blandad med det neutrala saltet. Det i vatten lösliga basiska saltet. Detta salt erhölls på följande sätt: a) En lösning af spanskt grönt i rent valten afröktes vid en gan- ska lindrig värme tills det mesta af det upplö- sta saltet afsatt sig. Vätskan, blandad med det afsatta saltet, uppvärmdes till dess att allt af- satt, så väl neutralt som basiskt salt upplöst sig, hvarefter den blandades med alkohol. Om en stund hade massan gelatinerat af en mängd små kristaller, som uppsamlades på cambrick och tvättades med spiritus. — Efter torrkning voro 252 idessa kristaller af en mellanblå färg, 5Y En lösning af neutral ättiksyrad kopparoxid i kok- bett vatten försattes med caustik ammoniak, så länge den dervid bildade fällningen åter upplö- stes, silades derpå och lemnades att svalna. Under afsvalning afsattes saltet i en icke kri- stallinisk massa... Spiritus afskiljde ur den kall- nade vätskan ännu en betydlig portion deraf i form af. oändligt små kristallfjäll. Det erhållna .saitet tvättades med alkohol, för att befria det från vidhängande neutralt salt: Det gaf med caustikt kali imtet spår af utvecklad ammoniak. Om vid beredningen af detta salt, lösningarna äro för mycket utspädda, så sönderdelas de, så väl vid afdunstning, som i blandning med al- kohol, till neutralt salt, som upplöses och det olösliga basiska saltet, som” fälles och som till utseendet då icke kan skiljas från det med al. :kohol fällda lösliga. | | Då detta salt, beredt på båda sätten, rifvet till pulver, utsattes i några timmar för en tem- peratur af + 60?, förlorade det, i åtskilliga för- sök, 9.3, 10, till 10.3 procent i vigt, hvarvid färgen blef något litet dragande åt grönt; Det återstående saltet öfvergöts med barythydrat och vatten och koktes dermed en stund, hvar- efter det silades och kopparoxiden tvättades. Den genomgångna vätskan, som höll barytiord i öfverskott, fälldes med en ström af kolsyre- gas, hvarefter välskan vid lindrig värme afrök- tes till torrhet. Den ättiksyrade baryten löst i vatten och frånsilad den olösta kolsyrade bary- ten, gaf med svafvelsyra 0.84 af saltets vigt svafvelsyrad barytjord, svarande emot 0.368 ät- tiksyra. . Kopparoxiden löstes från filtrum af salt-, syra, som i öfverskott tillsattes. Den silade lös- 253 ningen upphettades nära till kokning, hvarefter en skifva af rent jernbleck infördes deri, hvar= af kopparen uifälldes, Den metalliska koppåren tvättades väl, torrkades och inlades i en liten; för detta ändamål inrättad; apparat, hvari den först brändes i en ström af atmosferisk luft, för att förbränna allt af jernet lemnadt kol; och sedan i en ström af vätgas för att reducera den oxiderade kopparens På detta sätt erhölls 0.3435 af saltets vigt metallisk koppar svarande emot 0.4310 koppar oxid. (I andra försök erhölls 0.866 till 0.868 af saltets vigt svafvelsyrad kop= paroxid , som ger lika resultat). Koppar oxidens och ättiksyrans vigt utgöra Ullsamman 0,7999 af saltets vigt, 0.10. deraf hade vid + 6o? förs lorats, följagtligen återstodo ännu o.1001 vatten 1 saliet, d. ä. detta. salt förlorar i värme hälfs= ten' af sitt kristallvatten. 43,19 d. kopparoxid innehålla 8.71 ds Syres och 36.3 ds: ättiksyra 17.3 d. ä. dubbeit så mycket som kopparoxi- dens, ty 8.71 X 2 = 17.41: Vattnets syre är i båda Portionerna vatten tillsamman 17. gl:E ds. äs 1 hälften deraf 8.89: ett litet öfverskott öfver oxidens syrhalt, som visserligen härrörer af hy- groskopiskt vatten. Det fatiscerade saltet består således af 3 at, kopparoxid; 4 at. ättiksyra och 6 at. vatten. I sin fulla vattenhalt håller det 12 atomer, och består af funnit = räöknadt atomer syre muls tipler Kopparoxid 43.19 43.24 3 I Ättiksyra 36.80 37.14 Ä 2 Vatten 20.0F 19.62 f2 3 Det olösliga basiska saltet. Detta erhölls ur spanskt grönt på det sätt att detta feck svälla ut i vatten, silades derefter genom groft linne, 254 som släppte. de små kristallfjällen igenom sig, men höll främmande orenligheter qvar. Vätskan si- lades derefter genom cambrick, som qvarhöll kristallfjällen. De pressades väl och tvättades först med vatten några gånger och sedan på ett pappersfiltrum med spiritus. På detta sätt er- hölls en massa af små ljusblå glänsande kristall- fjäll, af en mera blå och renare färg än det fö- regående lösliga saltets. ”Torrkade vid + 1002 förlorade dessa endast en ringa qvantitet hygro- skopiskt vatten, och förändrades icke till utse- endet. I vatten svälla de åter ut till en klis=- terartad massa, liksom spanskt grönt. Förbrändt i en vägd degel af postlin, lem- nade detta salt 0.6423 af sin vigt kopparoxid. Denna förbränning kan endast ske på hårda klumpar af det basiska saltet med pålagdt lock, - till dess syran är utjagad, emedan massan an- nars förbrinner med små detonationer och kop- paroxid bortföres mechaniskt af gasen. I ettan- nat försök erhölls 1.294 af saltets vigt svafvel. syrad kopparoxzid, genom saltets mättning med svafvelsyra, öfverskottets afrökning och massans upphettande till lindrig glödgning. Dessa svara emot 0.6436 kopparoxid. En annan portion af samma salt, sönderdelad med barythydrat, på sätt vid föregående salts analys är anfördt, gaf 0.63 af saltets vigt svafvelsyrad baryt, svaran- de emot 0.276 ättiksyra. För vatten blir då öf- rigt 0.0804. Kopparoxidens syre är 12.98, ät- tiksyrans 12.97 och vattnets 7.153; följagtligen hålla syran och basen lika syre och vattnet hälften så mycket. Detta salts sammansättning är således: 200 funnit = räknadt atomer syre-mul- | ; tipler Kopparoxid 64.36 64.82 3 2 Ättviksyra — 27.60 20103 2 2 Vatten 3.04 7.35 3 I Om saltet hölle 4 atomer vatten, i hvilket fall det skulle kunna anses såsom sammansatt af en atom neutralt vattenfritt salt med 2 at. kop- paroxidhydrat, så skulle det innehålla endast 63.27 p. ce. kopparoxid; men jag har så väl af detta, som af det på andra sätt beredda saltet alltid vid analysen erhållit mer än 64 p. c. kop- paroxid. Jag anförer detta derföre att jag i början ansåg de olikheter i färg, som detia sait har, kunna härröra af en sådan förening med kopparoxidhydrat, hvaraf saltet skulle blifva blått, då deremot dess gröna varietet kunde vara ett vanligt basiskt salt. Men försöken synas icke. bekräfta denna förmodan. Om en kokhet upplösning af ättiksyrad kop- paroxid blandas med caustik ammoniak så län- ge fällningen åter upplöses och denna lösning sedan qvarhålles vid -+ 602 eiler deromkring i några. timar, så fäller sig ett blått, kristalliniskt salt, som är af lika sammansättning med det föregående. Lemnas vätskan sedan att afsval- na så afsätter sig neutralt salt i kristaller och det lösliga basiska i en sammanhängande svam- pig, ej kristallinisk massa. Om en upplösning af det neutrala saltet kallt fälles med caustik ammoniak, med den för- sigtighet att ej all ättiksyra förenas med ammo- niak, så får man ett grönt gelce, som, tvättadt på fillrum, efter hand blir ljusblått , men icke det mindsta kristalliniskt. Det måste, för att ej svartna, till slut tvättas med spiritus. Det 256 sväller ej mer i valten, hvilket synes vara de små kristallfjällens tillhörighet. Analysen visa- de att det var samma förening med den sist analyserades | | Detta basiska salt har jag dessutom erhållit på ännu andra sätt; t. ex. då en upplösning af neutral ' ättiksyrad kopparoxid macereras med kopparoxidhydrat, så förvandlas detta, efter nå= gra timmar i en ljusgrå; tung, pulverformig massa, som upptageh ur vätskan och tvättad är grön. Om en concentrerad kokande upplösning af ättiksyrad kopparoxid blandas med caustik am= moniak med den försigtighet att ej ett öfver= skott af alkalit tillsättes, så får man eh tung; kornig fällning af en smutsig, grågrön färg. Den är lätt att tvätta ut. Under förstorings= glas visar detta pulver gehomskinliga, kubiska i hörnen afrundade kristaller; Kornen decrepi= tera då de upphettas. Alla dessa olika variete= ter, behandlade med svafvelsyrå gåfvo 120.:4 ds svafvelsyrad kopparoxid af 100 d. torrkadt salt, och voro således alla sämma basiska ättiksyra- de salt. | ; | | Det är således denna förening, som, frams för andra basiska salter af ättiksyra och koppar= oxid, lätt bildar sig, och som har bäst bestånds Ättiksyran är deri förenad med 3 gånger så myc= ket basis, sork i det neutrala saltet. Dåi detta salt kristallvättnets syre är endast hälften af kops= paroxidens, försökte jag att frambringa ett der det vore lika, derigenom att jag digererade ba- sisk svafvelsyrad kopparoxid med ättiksyradt natron; men deraf uppkom ingen ömsesidig sönderdelning. Vi 257 Vi hafva nu i dessa analyserade trenne sal- ter funnit ättiksyrans föreningar med koppar- oxid ske efter de för syror med 3 atomer syre vanliga multipler af basen med 1, 1.5,3; hvad kan då spanskt grönt vara? 3. Spanskt grönt. ; > Spanskt grönt förefaller i handel af åtskil- ligt utseende; det är stundom grönt, stundom blågrönt, ofta vackert ljusblått, Ibland löser det sig i ättiksyra utan annan lemning än me- chaniskt inblandad orenlighet, vid andra tillfäl- len lemnar det kopparoxidul olöst, stundom i betydlig mängd. I allmänhet kan man dock åt= - skilja det i tvenne hufvudvarieteter, grönt och ' blå, hvilka färgor bäst synas på pulvret deraf. Hvilka olikheter i beredningssättet, som föran« leda denna skillnad, har jag icke kunnat erfa= ra, emedan jag hämtat profven för mina undere sökningar ur handelsbodar, der man var okun« nig om stället hvarifrån varan erhållits. Jag valde derföre för dessa undersökningar den grö- naste och den renast blå art jag erhållit. 1. Den gröna arten. Torrkad i luften i pulverform, lemnade den efter förbränning 44 till 44.6 procent kopparoxid. Efter torrkning vid + 609, lemnade den från 49 till 50 p. ce Analyseradt med barythydrat, gaf ett så torr- kadt prof 0.8333 svafvelsyrad baryt, samt, efter kopparens utfällning på förr beskrifna sätt, 0.4986 kopparoxid. Det vid + 60? torrkade spanskt grönt bestod således af: | Kopparoxid <=. . 49.86 hålla syre 10:0 Ättiksyra « « « 36.66 ad Vatten m. m. « . 13.48 11.83 K. V. 4. Handl. 1823, St. IL : 17) 258 Den här uppförda vattenhalten innehåller äfven orenlighet ur profvet, som varit för fint fördelad för att afskiljas, samt förlusten. Res sultatet -utvisar tydligt, att massan varit en me- chanisk blanning, hvari det i vatten lösliga ba= siska saltet utgjordt en hutfvudsaklig bestånds- del, Då detta salt förlorar hälften af sin vat- tenhalt i:torrkning vid -F 60, så finner man deraf en ny bekräftelse för det i vatten lösliga basiska saltets ömniga närvaro, derigenom att denna art spanskt grönt förlorar omkring 10 p. c: vatten genom torrkning vid denna temperatur. 2. Den blå arten. Jag erhöll häraf ett ut- märkt rent prof, som under synglas fanns be- stå af endast små glänsande blå kristallfjäll, ho- pade på hvarandra. = Den gaf ett pulver af en särdeles 'skön och ren mellanblå färg, lik det som fås af blå kolsyrad koppar, då denne pul- veriseras. ÅAnalyserad med barythydrat och kop= parens utfällning i metallisk form, på sätt of vanför är anfördt; gaf den af 100 d. spanskt grönt, torrkadt i luften vid + 20?, | Kopparoxid 43.34 hålla syre ' 874 atomer I Ättiksyra 27 45 12.90 I Vatten 20.21 Bg 6 Detta resultat är således öfverenstämmande med Puries's och visar att ättiksyrans syre deri är 13 gång basens, samt att vattnets syre är 3 gånger basens. Undantaget från den empiriska lagen är således för denna förening verkligt. Så länge det ännu är ensamt 1 sitt slag, är det icke så lätt att afgöra, huruvida detta salts con- stitution verkligen gör ett undantag från regeln, eller om dess beståndsdelar kunna anses såsom på ett med regeln öfverensstämmande, men me- xa compliceradt sätt samman parade. 259 T Jag skall, utan att lägga någon särskildt vigt derpå, anföra huru jag försökt betrakta detta för hållande. Jagtorrkade pulvriseradt blått spanskt grönt i vattenbad vid + 1007, så län. det förlorade i vigt, hvarefter återstodo 0.7655. Pulvret hade förlorat ganska betydligt i volum, ar sammanfallet och färgen hade blifvit vac- för grön. — Desse 76.55 p. c. af saltets vigt bestå, efter hvad redan är anfördt, af É Kopparoxid . » 43.34 hålla syre 8.74 4 Ättiksyra . vr :27.45 KD, go. FORE REA [5 året br cg per Vattnets syre står här i intet bestämdt föra hållande till kopparoxidens; men om: vil förut-= sätta att den blå spansk -grönan förvandlat sig, enom vattnets bortgång, till dét neutrala sal. tet och till det basiska, der syran mättas af 3 gånger så mycket basis som 1 det neutrala, båda med deras vanliga halt af kristallivatteny så består blanningen af en atom af hvardera, nemligen: | Cu A? + 2 Åg Cu! A? + 3 Åq d är kopparoxiden håller den atomer syre ch vatthet 5; men nu är 8: 5:: 3.74: 5.46. Att vattenhalten här utfallit litet för ringa, kommer troligen deraf, att allt spanskt grönt innebåller en liten inblandning af det olösliga basiska sal= tet. Beräkningen åter är gjord efter ett alldeles rent spanskt grönt. Det är således temmeligen klart 'att.redån + 1009 temperatur, utan all medverkan af vatten, sönderdelar den blå spansk- grönan i en atom: neutralt och 1 at. basiskt salt. 'Vi hafva vidare sett, att så väl kallt som varmt vatten åstadkommer samma förändring, det är 260 således klart att dess sammansättning beror af ganska svaga frändskaper beståndsdelarna emellan. Min första tanke var att, vid beredningen af detta preparat, syrets åtkomst vore så stängd att endast ättiksyrad kopparoxidul (Cu A) skulle bildas och att denne sedan, syrsatt i luften, skulle bilda ett oxidsalt genom en process, lik hvad man i mineralogien kallar epigenie, hvar- vid det redan solida oxidulsaltet kunde syrsät= tas och beståndsdelarna mechaniskt sammanhål- las i proportioner, som vid deras fria rörlighet icke äga rum. Jag hade funnit att då spanskt grönt upphettas i distillations-kärl vid en lång- samt ökad hetta, får man vid en viss period ett hvitt sublimat, som stundom fyller retortens kula, med en lätt, ull-lik kristallisation. 'Detta sublimat är vattenfri ättiksyrad kopparoxidul (Cu A). Jag försökte att utsätta den för fug- tig luft, för att deraf erhålla basen och syran förenade på samma sätt som 1 spanskt grönt (Cu A), men den förändrades icke. Af flytane de vatten sönderdelas den, kopparoxidulhydrat afskiljes i form af ett gult pulver, och neutralt oxidsalt upplöses, så fort oxidulsaltet hinner af luften syrsättas. Jag upplade då rengjorda kop- parskifvor hvarftals med en deg af pulvriserad neutral ättiksyrad kopparoxid och vatten, samt lemnade dessa så i tvenne månader i en luft, som tidtals ombyttes, men alltid bibehölls i ma- ximum af fuktighet. — Efter denna tids förlopp voro skifvorna betäckta med en skorpa af små, sidenglänsande, blå kristaller af blått spanskt grönt, som afskiljdt och torrkadt i luften gaf alldeles samma analytiska resultat, som det i handel förekommande. Detta försöks resultat j 267 ” vederlägger alldeles idéen om en epigenie och visar att kopparen, genom förening med syre och vatten, får egenskapen att förena sig med det redan förut bildade neutrala saltet. Det har då förefallit mig sannolikt att Prousrts idee, att betrakta spanskt grönt såsom en före- ning af det neutrala saltet med kopparoxidhy- drat och kristallvatten, kanhända är rigtig. Jag har redan förut sökt visa, att blå kolsyrad kop- par Ckopparlazur) består af en atom kopparoxid- hydrat och 2 at. neutral kolsyrad koppar, samt att artificiell kolsyrad zink och magnesia alba äro bågge dylika föreningar af hydrat och ecar- bonat 7). Nyligen har en Engelsk naturforska- re F7) funnit ett blått kristalliseradt mineral, sammansatt af I atom svafvelsyrad blyoxid och en at. kopparoxidhydrat (Cu Aq? + Pb 52), Vore det väl mindre möjligt, att kopparoxidhy- drat förenas, under gynnande omständigheter, med ättiksyrad kopparoxid? Man skulle kunna . invända att vattnets mängd är större, än som fordras till hydratet; men sådant är förhållan- det äfven med de ofvan omtalte zink- och talk- jords-föreningarna, och det kan icke vara en orimlighet, att anse öfverskottet såsom den dubb- la föreningens kristallvatten. I detta fall vore formeln för sammansättningen af spanskt grönt icke Cu A + 6 Aq utan Cu A? + Cu Åq er ”) Afb. i Fysik &c, VI. 12 och följ. 4?) Brooke, Annals of Philosophy, Aug. 1822. $. 118. +) Jag anser ej osannolikt att föreningar med ännu mer kopparoxidhydrat gifvas, emedan, på det spanskt grönt jag beredde, fläckar funnos af en djup och ren: mörkblå färg, som dock ej gåfvo tillräckligt deraf för en undersökning. 262 Man skulle kunna tillägga, att om sammansätts ningen hade den första enkla formeln, borde man icke förvänta en så stor rörlighet hos bes ståndsdelarne, att de ringaste krafter sammanpa- ra dem i andra förhållanden, | - Svart basisk ättiksyrad kopparoxid. Då det lösliga basiska saltet i en utspädd solution upphettas, så fälles ett flockigt lefver- brunt ämne, som taget på filtrum , tvättadt och torrkadt blir svart och smutsar starkt af sig. Det går lätt genom filtrum, och ger en oklar vätska, så snart det begynner blifva uttvättadts Låter man också tvättningen länge fortfara, så håller det genomgående koppar, och afdun- star man vätskan, så lemnar den på glaset en tunn, genomskinlig, färglös hinna, lik ett öfver- drag af fernissa. Den utgöres af detta bruna salt som varit upplöst i vatten. Då det beredes af spanskt grönt eller af det olösliga basiska saltet, som kokas med vat= ten, så är det lättare att få det genomgående klart, men fällningen innehåller då alltid en odecomponerad portion af det olösliga gröna saltet. Detta salt analyserades med barythydrat och kopparens utfällning på jern, hvarvid er- hölls af 100 d. vid + 659 torrkadt "svart ba= siskt salt, 5.6 ull 5.7 d. svafvelsyrad baryt samt ifrån 91.6 till 92.5 d. kopparoxid. I ett annat för- sök sönderdelades saltet med svafvelsyra och gaf 183.095 d. svafsyrad kopparoxid = 91.46 kopparoxid. Medeltalet af dessa är 92 procent kopparoxid, hvars syre är 18.55. 5.6 d. svaf- velsyrad baryt svara emot 2.45 d. ättiksyra, hvars syre är 1,151; men 1.151 X16= 18.416. 263 För vatten blir: då öfver 5.55, hvars: syre är 4.934, hvilket åter är något litet mer än 4 gån- ger ättiksyrans eller > af kopparoxidens. Detta salt består således af : funnit räknadt atomer Kopparoxid 92.00 92.30 24 Ättiksyra 2.45 2.44 I Vatten 5.55 5.26 12 Följande utgör summariska resultatet, af hvad 1 det föregående är anfördt. | oc I Åttiksyran kan förenas med kopparoxid i följande förhållanden. 1. Neutralättiksyrad kopparoxid =Öu Ar nAq 2, Blått spanskt grönt =Öa A + 6Aq 3. Lösligt basiskt salt =Öu? At +rir2Aq 4. Olösligt basiskt salt =Öu? A?+ 3Aq 5. Svart eller brunt basiskt salt= Öu?4 A + Ag Om basens quantitet i det neutrala saltet anta- ges till enhet, så multipliceras basens quantitet emot samma quantitet syra med 12, 2, 3 och 24. I det första saltet upptager basen dubbelt så mycket syra som i det andra och i det tred= je dubbelt så mycket som i det fjerde. 2. Af alla dessa har det andra saltet den en- klaste sammansättningen och består, efter be- ståndsdelarnas vigt, af det ringaste antalet en- kla atomer; men tvärt emot hvad som deraf borde vara en följd är denna förenings samband lättast rubbadt. Af + 60? värme sönderdelas det, under förlust af en del kemiskt bundet vat- ten, till en atom af det första och en atom af det fjerde saltet. Af en tillräcklig mängd kallt vatten sönderdelas det till en atom af det för- sta, en atom af det tredje och 2 atomer af det 264 fjerde saltet, och af kokhett vatten i tillräcklig mängd sönderdelas det i ett stort antal atomer af det första saltet och några få af det femte. Af dessa omständigheter, sasmmanlaggde med den, att i detta salt syrans syre icke är en multipel af syret i basen med ett helt tal, utan med 12, synes det vara sannolikt att blått spanskt grönt icke har en så enkel sammansättning, som den, ofvananförde formeln utvisar, utan kan vara en förening af det första saltet med kopparoxidhy- drat och kristallvatten, till följd hvaraf dess formel torde vara Öu A? + Öu Aq? + 10 Åq, hvarigenom i sista termen kristallvattnet är skiljdt från det som mot kopparoxiden spelar en sy- ras role. Nya Insecter, utur egen Samling; " beskrifne af SVEN INGEMAR LJUNGH. Fortsättning ?). TABANUS Aetihiops. T. oculis fuscis pilosis — aqua calida lineze nulle restitute — corpore aterrimo, alis sordide hyalinis, antennis simplicibus nigris, tergo abdominis linea punctorum albidorum. = Tabanus auripilus, Meig. 2. pag. 41. N:o 15.? Habitat in monte prealto Klefven ad Hus- qvarnen prope Junecopiam, captus die 26 Junii 1797 ad viam publicam a Domino J. L. Isen- BERG, Mus. Ljunghianum. > Descr. Mas. Magnitudine Tab. Bromii et statura Tab, borealis, sed latior, depressior. Ca- put thoracis vix latitudine. Frons cinerea ni- gro-villosa. Oculi arcte coherentes fusci, lineis — , pilosi. Antenn&e basi nigro-villose, sub- recte, simplices, apice sublunato, nec dichoto- mo , ut in Tab. Morione, nigro. Palpi nigri vil- losi parvi. Proboscis tomentosa nigra. Mentum cinereo-barbatum. Thorax cylindricus, lateri- bus tomentosus, nigerrimus, immaculatus. Scu- 2) Från Kongl. Vet, Acad. Handl, 1799. Pp. 145. 266 tellum "lateribus ”bispinosum, uti omnium cos specierum, glabrum, transverse oblongo-ova- tum, nigrum. Abdomen thoracis dupla lon- gitudine illoque paullo latius, lateribus villosum, dorso tomentosum , nigerrimum,) segmento se= cundo in utroque latere obsoletius rufescenti-ma- culato, et omnibus in medio marginis postici fasciculo parvulo pilorum flavescenti-alborum, quis margo tenuissime albido est ciliatus. Hal- teres fusci, squama orbiculata diaphana margine ciliata. "Ad latera abdominis prope halteres fa- sciculus adest pilorum albidorum parvulus pun- ctiformis. Subtus tomentosus nigerrimus, late- ribus villosis, margine segmentorum anteriorum, postico vix albescente, posteriorum vero subfla= vescente-villoso. Al&e sordide hyalinee, costa et nervis fuscis, Anus obtusus, niger, villosus, pilis raris albidis. Pedes toti nigerrimi, tomen- tosi, tibiis intermediis bispinosis, tarsis quin- quezarticulatis, unquiculis divaricantibus nigris. Tab; BU: 3, Fäge Ds TABANUS leucolomas. T. oculis: nudis, virescenti-eneis — lineas circiter longi. Cayx sub- truncatus, campanulatus, obsolete dentatus, gla- ber, 2 lineas longus; Corolla cylindrica, 4 ]. 5 lineas longa, 2 lata, rubrå, uti videtur: lå- ciniis (s. dentibus) minutis, acutis, Germen glabrum. Stylus exsertus. Stamina inclusa: filamentis hirsutis. : Folia decidua, sec. Cel. Masson. Affinis Vi- detur V. meridionaZi Sw. — Locandum igitur in fine :sectionis foliis deciduis, ante Z. meridio- nale, que prima species in sectione foliis sems« pervirentibus est, RN v15: Vaccinium diffusum Ait. : foliis petio= » latis ovalibus lanceolatisve obsolete serrulatis mucronatis .supra' nitidis reticulato-venosis sub- tus pubescentibus, floribus racemosis solitariis- ve: corollis campanulatis,. stylo exserto. = cs V. diffusum Ait. Hort. Kew. ed. IT. -T; IL p. 11. 7. arboreum :Mich. Fl. bors: Am.” pe 230. Pursh, FI. Am. Sept. I ps 285. Hab.:in America septentrionali a Carolina böoreali: ad Floridam: Pursh.. — Bb. 279 Frutex magnus, ' interdum '20-pedalis: rå Mis 6 dentkdatenlarear | junioribus'”tenuissime' pubeé- -scentibus. Folia sparsa, breviter petiolata ; ova- day I lanceolata, inconspicue: glandulososserrata, nitida, reticulato-venosa, subtus :' 'subpubescentia, -subcoriacea, '6—--15 lineas longa,' 4—6' circiter datas: petioli pubescentes, lineam' logi. ” "Flores et föiosgalds racemosi, et laterfales solitarii axil- dares3;' racemi: nutantes, pauciflori (6-—8-flori)'; pedicelli filiformes, glabri, 3—6 liheås ' longis Calyr glabery” Tineam longus :' dentibus acutis, minuts. > Corolia campanulata , röséo-albögque variegata; avkineas lönga: laciniis! EO déntibius) ovatis, acutis. LS rannigna inclusa:?: £ lamentis spe abescentibus. - Stylus '€xsertus. Obeba globu- åris, nigra, :subsicea. ; 0a6, Kaceiniup föiscatunm NS foliis lanceo= latis ovakbuste acutis integerrimis :serrulatisye supra : glabris” subtus pubescentibus, racemis terminalibus aggregatis; 'pedicellis' hutantibus D icoroilis cylindråcéis, stylo incluso; t ue. fustätum” Ait. Hort; Kew. ed: ät. PTA ri: Pursh. FL SER sd "pe 287. bad for mosum. Andr, Bot.: Rep. t. l uHab. in löcis uligmosis Gärslihe- e& Geor ie Artedtiod Septöiitrionalis: Pärstkölliog, 2 Frutese: våinör: -famis subtöretibus; Flitig junioribus subpubescentibus. "Pöria Spars sa; bi ga ve: petiolata,' lånceolata LI 'ovalay” integerrima” Lt raro ser rulata, acuta, supra 'glabra, såbtus tes fruissime pubescentia, 6—13 lineas' longa,. 2—5 lata; petioli "pubescentes, lingam vix lor ne. Fiol res 'raäcemosiy' terminales, aggregat, :bracteali: braeteis lanceolatis, integerrimis, acuminatis hh attenuatis, glabris, införloribus: majoribis, fusco- virentibus; pedicelZi nutantes, glabri, 2 1, 3 li- Za FE) 280 neas longi. Calyx glaber, lineam longus: dens zibus acutis. Corolla cylindracea, glabra, rtu- bra, albo-striata, 2 lineas longa: Zaciniis (s. den= tibus) minutis, acutis, Stamina inclusa. Stylus longitudine corollee, 7. Vaccinium amoenum Ait.: ramis florife- ris aphyllis, foliis ovalibus lanceolatisve serrula- tis acutis, supra glabris subtus pubescentibus, racemis confertis bracteatis, corollis cylindrace- is, stylo incluso. V. amenum Ait. Hort. Kew. ed. I. T IL P 12. Pursh Fl. Am. Sept. T. I. p. 287. Andr. ot. Repos. t. 138. 7. isomorphum var. Mich. Fl, bor. Am. 1, ps 231. Hab. in locis uliginosis a New-Jersey ad Virginiam Americe septentrionalis: Pursh. — b. Frutex altus: ramis subangulatis, glabris, rubentibus, junioribus pubescentibus. — Folia sparsa, breve petiolata, ovalia, rarius lanceola=- ta, serrulata, acuta, supra glabra, subtus pube- scentia, 5—38 lineas longa, medio 3—9 lata; etioZi puhescentes, lineam vix longi. Racemi densiflori, bracteati; bracteis ovatis, integerri- mis, acutis, fusco-virentibus; pedice!Zi nutantes, glabri, 1—3 lineas longi. Cadsyx glaber, lineam longus: dentibus wminutis, acutis, subreflexis, Corolla cylindracea, glabra, albo-roseoque-varie- gata, I-—2Z lineas longa: /Zaciniis (s. denti- bus) acutis, Stamina inelusa. Stylus inclusus. Bacca nigra, insipida. A VV. fuscato differt: major, foliis sepius ovalibus serrulatis; floribus, longioribus; caiyce subreflexo, dum 7, fuscatum minus et tenuius, foliis sepius lanceolatis integerrimis; /floribus brevioribus; cadyce erecto. 281 Cel. Purst folia integerrima descripsit, 'at conspicue serrulata re vera sunt. ; 18. Vaccinium elevatum Banks. et Soland.: foliis ovalibus lanceolatisve integerrimis acutis supra glabris subtus glaucis pubescentibus, pe- dunculis solitariis axillaribus, corollis campanu- latis, antheris exsertis, baccis subglobosis. V. elevatum B. & S. — 7”. album Linn. Sp. Pl. ed. IL p.- 499? Willd. Sp. Pl: 2. p. 3502 Pursh. F1. Am. Sept. T. I. p. 2835. Hab. in sylvis arenosis a New-Jersey ad Carolinam America Septentrionalis: Pursh, — +- Frutex: ramis subteretibus, glabris, junio- ribus pubescentibus. Folia breve petiolata, ova- lia I. rarius lanceolata, integerrima, acuta, supra glabra, subtus glauca pubescentia, 3—18 lineas longa, 2—10 lata, suprema tamulorum florali- um minuta, bracteiformia; petioZi pubescentes,, lineam circiter longi. F/ores numerosissimi , so- litarii, axillares, pedicellati, albi; pedicelis gla- bris, 3 1. 4 lineas longis. Cayx glaber, line- am longus: dentibus acutis. Corolla campanu- lata, glabra, lineam paullo superans: Jaciniis Cs. dentibus) subacutis. Stamina subexserta. Stylus exsertus. Bacce albe, I. virente-albze. Obs. Stamina post ecorollam diu persi- stunt, unde eximie exserta videntur. Si species hecce verum 7. album Linn. nec ne, valde incertum est. A Vaccinio stamineo differt: foliis majori= bus subtus incano-glaueis pubescentibus; floribus minoribus; baccis subglobosis; dum FK. stami- neum sese distinguit foZis minoribus utrinque glabris; floribus majoribus ; baccis pyriformibus. 19. Vaccinium pallidum Ait.: foliis ovatis ovalibusve serrulatis acutis glabris, racemis ter- 282 KAN minalibus lateralibusve nutantibus bracteatis, co- rollis campanulatis, staminibus styloque inclusis. ; V. pallidum Ait. Hort. Kew. ed. I, T. IL p. 10. Pursh. FL: Am. Sept. TIL p. 286. Hab. in America septentrionali: Aiton. — pe Frutex: ramis subteretibus, glabris. Folia sparsa, breve petiolata, ovata rss ovalia, serrulata, acuta, utringque glabra, 4—9 lineas 'circiter longa, 3—6 lata; petioZ glabri,; 'vix li- neam longi. Racemi terminales I laterales, pau 'ciflori I. multiflori, bracteati:. bracteis Jånono- latis, integerrimis, acutis, glabris, minutis; pe- dicalli 2 di, lineds longi,. glabri. : Calyx gla- ber, lineam longus: dentibus subacutis. Corolla | campanulata L cylindraceo-campanulata, glabra, 2 1 21 lineas longa. Stamina inclusa. Se eken. | Vaccinio pallido proxime affinis vidletnrig 20. Vaccinium. resinosum Ait.: foliis ovali- bus lanceolatisve petiolatis integerrimis. acutiu- sculis subtus glandulis resinosis irroratis, racer mis lateralibus. bracteatis, .corollis RR RR campanulatis , stylo. exserto. | Fd 'restnosum Ait. Hort. Kar ein p. 12. Pursh. FL Am, Sept. T. IL :p. 2806. Curt. Bot. MR t, 1288. VV. parviflorum Andr: Bot. Repos. t, 125. Andromeda Öudcata Wangenh: Amer. 2vld0,£, Og... a z Hab. in sylvis et lock) montasid aa Canada ad Carolinam Americee Septlentrionalis;Pursh, —6. >< Frutex 2—4-pedalis: ramis subleretibisag glas bris. Folia sparsa, breve petiolata, ovalia ,.: ide rius lanceolata, integerrima 1. rarius serrulata; acutiuscula, supra glabra, subtus glandulis resi> nosis irrorata, 4—9 lineas circiter longa, (3—5 lata; petioZi puhescentes, vix, lineam long. Ras 283 cemi laterales'; rarius: terminales , nutantes , -bra- cteati: bracteis lanceolatis, integerrimis, glabris, lineam longis; pedicesli glabri, 1—3 lineas lon- gi. Calyx glaber, lineam longus: dentibus acu- tiusculis, ' "Corolla öylindraceos campanulata, gla- bra, 2 lineas circiter longa: Zaciniis (s. denti- bus) acutiusculis, minutis. . Stamina- inclusa. Stylus exsertus. Bacceée nigre, edules, — 21. Vaccinium virgatum, Ait.:, ramis florife- ris elongatis paucifoliis, foliis lanceolatis ovali- busve integerrimis acutis glabris, racemis subses- silibus bracteatis, corollis cylindraceis, stamini- bus styloque inclusis. V. virgatum Ait. Hort. Kew. ed. I. T. II. Pp. 12. Pursh FL, Am. Sept. I, Ip 28976 Andr. Bot. Reps t: 181. Habs in uliginosis Caroline et Virginia. Å merice septentrionalis: Pursh. — pb. Frutex; ramis subangulatis , glabris, flori- feris elongatis paucifolius. Folia sparsa, breve petiolata, lanceolata 1. ovalia, integerrima, acuta, utrinque glabra, 3—6 lineas ange. ine lata; petioli brevissimi. Racemi sublaterales, subsessiles, pau- ciflori, bracteati: bracteis Jangeolalis. integerri= mis, acutis, glabris; pedicelli glabri, 1 1. 2 li- neas longi...:Cazyx lineam. longus, glaber: den- gibus lanceolatis, acutis. orala cylindracea, glabra, duas :circiter lineas longa. . Stamina. m- clusa. .Stylies inclusus. FR 248) Obser hi ör de due sequentia sunt dera Juncus bottnicus Wahlenb.: ex America septentri- onali: D:r Torrer. — Sec, Herb; Casström. Zu zula arcu&ta' NWahleub. Fl Lapp. jam in Alpi bus Lulensibus: Ånn. 1749 lecta est.a D:re MONTIN, UNDERSÖKNING af flusspatssyran och dess märkvär- digaste föreningar; af JAC. BERZELIUS. FHFiusspatssyran upptäcktes af ScHEELrE och be- skrefs 1 K. Academiens Handlingar, för 1771, andra qvartalet p. 120. Han ådagalade deri, att flusspat består af kalk och en egen syra, som utmärker sig genom sin egenskap att fräta glas, och som, vid beröring med vatten, afsätter kisel- jord, och han var i början af den tanken, att jorden på detta sätt bildades. Likväl hade redan MARGRAAF någon td förut, funnit att flusspat, distillerad med svafvelsyra i en glasretort, gaf en sur ånga, som i beröring med vatten afsatte kiseljord, samt att vid denna di- stillation retorten blifvit ganska starkt anfrätt. Han meddelade denna observation i Berlinska Veten- skaps Academiens Handlingar för år 1768. Knappt hade ScHEELEs upptäckt hunnit blifva allmännare bekant, förr än flusspatssyrans tillvarelse be- gyunte bestridas. PriestrteEy och Monner förkla- rade den för en egen modifieation af svafvelsy- ra, BouLANGER och ÅBILDGAARD sökte ådagalägga att den icke var annat än saltsyra, som förfygtigat 285 kiseljord och slutligen påstodo SacE och Bose vÅsTic att den var phosphorsyra. Till och med kiseljorden, som flusspatssyran i blandning med vatten afsätter, blef misskänd. AcHARD ansåg den för en egen jord, af alkalisk natur, som hade den egenskapen att med svafvelsyra bilda en flygtig förening. Wirecres visade först att ki- seljorden härrörer från glaset och Scopori, ME- yeR samt i synnerhet WeEwzeLr lyckades att, ge- nom flusspatssyrans beredning i metallkärl, er- hålla den fri från kiseljord och så concentrerad att den rökte, AcnarDs försök att bevisa tillvarelsen af en egen jord i flusspatssyran, hvarvid han tog flusspatssyradt kisel-kali för denna jord, föran- ledde ScmrELrE att 1786 utförligt undersöka det- ta salt, hvarigenom dess natur ganska fullstän- digt ådagalades, och dermed slutades den 15:å- riga striden om flusspatssyrans verklighet och egenskaper. Redan Beroman hade före ScHEELE rigtigt igenkännt tillvarelsen af både flusspats- syradt kisel-kali och natronm 5). - RicåteER försökte att bestämma flusspatens qvantitativa sammansättning "F); men obekant med sätten att erhålla en kiselfri förening, ut- föll också denna analys mindre rigtig, nemligen 65.15 d. kalkjord mot 34.85 d. flusspatssyra. Han undersökte dessutom flusspatssyrans före- ningar med kiseljord och saltbaser, och visade att sådane kunna erhållas med kali, natron och baryt, och vid deras undersökning fann han ba- 2) Opuse. II, 34. 2) Uber die neuern Gegenstände der Chemie 4. H. p. 25. Breslau, 1775. = 286 sens qvantitet så nära rigtigt, som man den ti- den kunde komma, men syrans och kiseljordens relativa myckenhet blef i dessa försök hos dem alla varierande, Emedlertid angaf han ett sätt att erhålla kiselfria flusspatssyrade salter, som, ifall han sjelf hade betjent sig deraf, skulle haf- va gjort hans analyser mycket correctare. Han: - hade nemligen funnit, att ren flusspatssyrad ba= rytjord är löslig i saltsyra, "men att den kisel- haltiga är olöslig deri, och rådde derföre att ur denna upplösning fälla den flusspatssyrade ba- ryten, för att sedan genom dess sönderdelning: frambringa andra flusspatssyrade salter; men han betjente sig icke en gång till det rena ba-: rytsaltets analys af detta sätt att förskaffa sig det kiselfritt. | Fittills trodde man att flusspatssyran 1 sitt mest concentrerade tillstånd var gasformig, och man föreskref derföre alltid att distillera den i metallkärl, samt att uppfånga den utvecklade gasen 1 vatten. Men Gavr-Lussae och THENARD visade, vid deras förträffliga undersökningar öf- ver verkan af kalium på flusspatssyran "Ju alt denna syra kan fås i concentrerad form liqvid, att den är ganska flygtig och att den egentligen gasformiga syran icke är annat än flusspatssy- rans förening med kiseljorden, som är en be- ständig gazart. De upptäckte ytterligare en an- nan gas, som består af flusspatssyra och borax- syra (acide fluoboriqueY beskrefvo dess egen- skaper, och rättade vår kännedom rörande gan- ska många flusspatssyrade salter, som hittils blifvit föga undersökta. Gavr-Lyssac och Tne- ”) ReEcueErRcHes Physico-Chimiques IL p. x följ. Er 07 NARD anställde i Frankrike försök med den ki-' selhaltiga flusspatssyrans sönderdelning af kalium,' under det att H. Davy gjorde alldeles dylika i England, och de drogo å båda sidor Y den slutsats, att i dessa försök sönderdelades syran och kiseljorden af kalium, och att en brännbar förening erhölls, sammansatt af kalium samt ki- seljordens och flusspatssyrans radicaler. Förlop- pet af denna sönderdelning är följande: kalium, lindrigt upphettadt i kiselhaltig flusspatssyregas, brinner med liflighet, absorberar gasen och för- vandlas till en mörkbrun, icke det minsta me- tallisk massa, = Öfvergjules denna med vatten, så sönderdelas vattnet i början med häftighet och flusspatssyradt kali löses i vätskan. En an- nan del af den mörka kroppen blir olöst, och sönderdelar vatten ganska långsamt. Efter ut- kokning med vatten, torrkad och utsatt för en högre temperatur i syrgas, tändes den, brinner, blir hvit och utstöter kiselbaltig flusspats- syregas. Den delen af den bruna kroppen som genast löses i vatten, ansågo de för fluorbundet kalium och den som först genom bränning syr- sättes, för en förening af silicium-bundet och fluor-bundet kalium. Om detta är' rigtigt, eller om blott kiseljorden sönderdelas och silicium- bundet kalium eller blott silicium, fås blandadt med flusspatssyradt kali, är likväl en gåta, hvars upplösning berodde så väl på kännedomen af den kiselhaltiga flusspatssyregasens och det flus- spatssyrade kisel-kalits sammansättning, som på, i stöd deraf anställda, noggrannare rön, hvarige- nom också, oagtadt dessa försöks efter utseende 3) H. Davy's Elements of Chemical philosophy. p- 470. 288 concluanta beskaffenhet, frågan om flusspatssy- rans sammansättning ännu är tvistig. Sedan Davy genom en series af rön gjort sannolikt att saltsyran är en vätesyra, chlor= bundet väte, och att således allt sökande efter syre deri vore förgäfves, så försökte han åda- galägga att samma åsigter vore sannolikare äfven för flusspatssyran ""). Concentrerad flusspatssy- ra, yttrade Davyr, borde i fall den hölle vatten och vore liksom concentrerad svafvelsyra en vat- tenhaltig syra, i mättning med ammoniakgas frambringa vatten, hvilket icke äger rum; den borde af electriska stapeln sönderdelas, ' men : detta hände icke, hvarken då starkare eller sva-= gare staplar nyttjades. Då det således genom : dessa försök icke lyckades att afskilja syre eller vatten ur flusspatssyran, försökte Davy att ur flusspatssyrade salter framställa en kropp af lika natur med chlor, på det sätt att han upphetta- de flusspatssyradt silfver i en atmospher af clor, hvarvid han erhöll chlorsilfver, retorten frättes starkt och kiselhaltig flusspatssyregas och syrgas bildades. Häraf slöt han att en gasformig kropp, analog med chlor, utvecklat sig från det flusspats- syrade saltet, sönderdelat glasets kiseljord, med hvars radical den förenat sig och afskiljt syret derutur; men i intet försök lyekades det att er- hålla den antagna kroppen fri och utom före- ningstillstånd. Ehuru således dessa försök ut- fallit lika nekande så väl för möjligheten att af- skilja syre ur flusspatssyran, som för framstäl- landet af en enkel kropp, analog med chlor, eme- Msniteinndg ”) Philosophieal Transactions. 1813, 289 tU emedan man med lika sannolikhet kan förutsätta, att 1 de: anförda försöken utvecklat sig . vattenfri flusspatssyra,. blandad med syrgas "från silfver- ”oxiden, så antogs likväl denna mening, genom förtroendet till dess berömde upphofsman, SR som den rigtigare, och TuEnARD ENS Tae 1 dess Ert s a förklara sig genom NR fre dinderdehång utan att flusspatssyra dervid blifvit af kalium reducerad. JOHN Davy. uhdersökte den kiselhaltiga fluss-= spatssyrans sammansättnin og, äfven.som några för= eningar af acidum fluoboricum ? :y.'. Han. jan att 40. cub. tum af denna gaz, sönderdelade . med ammoniak, gåfvo 27.2 gr. kiseljord, hvilket, då 100,.€. t., gaz väga 110.789 gr., ger 61.4 delar ki- seljord och 33.6.d. flusspatssyra, eller 00. då af syran förena sig med 159.07 delar kiseljord. Då en gifven : Salan af denna gaz feck absorbe-= ras. af vatten, och den dervid afsatta kiseljorden upptogs och vägdes, fann han att vattnet Flag tagit en förening af 54.56 d. jord och 45.44 d. ”flusspatssyra , hvaraf 100-d. således förenat sig med 120.07 d. kiseljord; dessa qvantiteter förhålla sig således till hvarandra såsom 3: 4: GayLussac hade funnit att kiselhbaltig flusspats- syra condenserar sin dubbla volum ammoniak gaz, J. Davy fann detta bekräftadt, och beräks nade. detta saltis sammanättning till 24.5 am- möniak och 75:5 flusspatssyra och kiseljord. Det salt som fås a den vattenhaltiga syran består » SED tre DERE SES REA >) Phil, Trans. 1812, NLA K. FK. 4A. Handl. 1823, Se, Il. 19 200 EG efter hans analys, af 28.34 basis och 71.66 flus- spatssyra och kiseljord. Kiselfri basisk flusspats- syrad ammoniak består af 76.4 ammoniak och 23.6 flusspatssyra. EAS Fluoborsyregasens egentliga vigt, äfvensom dess föreningar med vatten och ammoniak, un- dersöktes äfven af J. Davy. Vi skola framde- les återkomma till detta ämne. Ända till 1802, då KrarrotH upptäckte flus- spatssyran i cryolithen, som, efter hvad jag län- re fram kommer att anföra, är ett neutralt dubbelsalt af flusspatssyradt natron och flus- spatssyrad lerjord, var flusspaten det enda be- kanta mineral, som innehöll flusspatssyra. Se- dan har jag träffat flusspatssyran förenad med ytterjord och cerium i åtskilliga vid Finbo i grannskapet af Fahlun funna mineralier. KLraAP- rRoTH fann den vidare 1804 i Topazen, och Bu- cHorz 1 Pycniten, i hvilka alla den ingår såsom en väsentlig beståndsdel; och slutligen har man funnit flusspatssyran i en ganska ringa qvanti- tet ingå, ej allenast i fossila ben, utan ocksåi en stor mängd mineralier, ur hvilka den vid stark bränning utjagas i form af kiselhaltig Tflusspatssyregas. Den första upptäckten af dessa smärre qvantite- ter flysspatssyra i mineralier, gjordes 1818 af v. BonsporeF, som fann den i Pargas amphibol, och som seden funnit den i en stor mängd horn- blende-arter. Rose fann den derpå 18201 glim- mer, och jag bar ännu sednare funnit den i apo- phyllit, åtskilliga chabasier, amblygonit, paran- thine, phosphormangan, wanit, wawellit o. fl. mineralier. Jag fann den till och med i Carls- bads varma källors vatten. -Moriccrmini fann flusspatssyran i fossilt elfenben år 1805, visade RR NRA > 7 201 derefter att den fanns i tändernes emalj, och jag har sedan ådagalaggt, att den finnes ej allenast deri, utan i benen i allmänhet, ochiden benjord, som med ammoniak kan fällas ur människans 'urin. Detta allmännare förekommande af fluss= spatssyran, så väl i den organiska naturen som 1 mineralriket, på ett sätt som stundom gör che= misten villrådig huru föreningen bör anses, har föranledt närvarande arbete. I Flusspatssyrans föreningar med electropo= sitiva oxider, eller med de egentligen så kallade saltbaserna. Flusspatssyran, den må nu brtraktas såsom en väte-syra, eller såsom en oxiderad syra, ut= märker sig framför alla andra kroppar genom sin stora mättningscapacitet, som enligt mina äldre försök går ända till 72.71, och efter hvad jag nedanför kommer att anföra, är ännu något högre. Den ger med alkalierna salter, som lö= sas i vatten och som icke kunna erhållas i fast form fullt neutrala, utan reagera antingen för syra eller alkali, likasom boraxsyrade, selensy- rade, arseniksyrade och phosphorsyrade salter. Mättar man en upplösning af ett flusspatssyradt salt, så att den icke mer reagerar, så får man, vid afdunstning, antingen ett surt salt kristallise- radt, och lösningen reagerar alkaliskt, eller oms vändt. De flusspatssyrade salter, som jag i denna afhandling kallar neutrala, äro de hvari 100 d. flusspatssyra upptaga en qvantitet basis, hvars syre är 74.72. De med alkalisk basis reagera alla för alkali, smaka salt och tillika svagt alka= liskt.. De med en alkalisk jord till basis äro mäst olösliga och sakna derigenom all reaction. Med alla alkalierna ger flusspatssyran sura sal= få 202 ter, som kristallisera, hafva en skarp och rent sur smak, och hvilkas upplösningf vattenistarkt angriper glas. Alla färglösa flusspatssyrade sal- ter hafva den egenskapen, att, då de öfvergju- tas med vatten, blifva halft genomskinliga och antaga så nära samma. strålbrytning som vatt- net, så att man ofta först då vätskan uthälles märker att någon ting låg på bottnen. — Alla de härefter beskrifna undersökningar, åro anställde i kärl af platina, då icke uttryckligen nämnes att glas blifvit användt. ; CE - Flusspatssyradt Kali. a. Surt erhålles då flusspatssyra blandas med en till dess mättning otillräcklig qvantitet kali. Afdunstas den sura NN upplösningen, så förflyger väl något af den öf- 'verskjutande syran, men det mesta kristalliserar med kalit under afsvalning. Massan bildar då vanligen en apparent solid kropp', sammanväfd af breda blad, som tvärtöfver korssa hvarandra och lemna trapezoidala mellanrum, hvarl vät- skan är fullkomligt innestängd, så att klumpen kan uttagas utan att vätskan utrinner; för att skilja vätskan från det anskjutna, måste hvart enda mellanrum krossas. Lemnas åter en mät- tad lösning på ett flatt kärl att frivilligt afdun- sta, så anskjuter saltet i rätvinkliga 4-sidiga taf- lor, som hafva afstympade sidokanter, lika som om man på en octaéder' hade afskurit tvenne motsvarande hörn, till dess endast en tafla af oct:”derns mellersta del återstår. Ar vätskan dju, are och afdunstningen sker långsamt, så er- hålles saltet i cuber. - Det år mycket tröglöst i en vätska, som håller öfverskott på flusspatssyra, men löses deremot ganska lätt i rent vatten. Upphettadt smälter det, ger flusspatssyra, som i ångform bortgår, och stelnar sedan, då slutli- 293 b gen vid glödgning det neutrala saltet återstår. Ta. lemnar 74.9 procent neutralt flusspatssyradt kali. Blandadt med 6 gånger sin vigt finrifven och nyss glödgad blyoxid Dck Sten upphettadt, ger 'det 11.6 p. c. vatten, hvilket icke är surt och som antingen varit basis åt den öfverskju- tande syran , eld blifvit bildadt af dess väte med blyoxidens syre. Det sura saltet består så- ledes af en atom flusspatssyradt 'kali och en atom fatleokaltig flusspatssyra = = KF + Aq2? EF. Er b. Neutralt ATA EN radt kali fås bäst då -flusspatssyran ej fullt mättas med kolsyradt kali och -saltet sedan afdunstas till torrhet och upp- hettas till den öfverskjutande syrans förjagan- de. Det har en skarpt salt smak, reagerar starkt för; alkali och. deliquescerar i luften. « Upplöst i i vatten, låter. det svårligen bringa sig till kri- ;stallisation , man | får en välska som i värme hål- ler sig halfflytande och som hårdnar då den af- ers Likväl om den på ett mycket flatt glas- kärl. afdunstas vid + 359 å 4092, så kan man er- hålla den i bobillon. hvilkas form kan urskil. Jas, och som då äro antingen kuber eller rät- vinkliga 4-sidiga prismer Lö ell diagonalkors för ändan. eller också 4-sidiga trappformiga trat- tar, lika dem koksältet formerar. Vanligen fuk- Vas le 1 luften så hastigt, att man genast måste examinera dem. Blandas en concentrerad upp- Jösning af detta salt med ättiksyra, till dess det blir neutralt och afdunstas till torrhet vid lin- drig värme, så får man ett salt som behåller sig neutralt, i concentrerad solution. Var ättiksyran 1. öfver skott. så borgar. detta. Upphettas sedan det neutrala saltet, så bortgår ättiksyran och det . vanliga flusspatssyr Hd sällel derna ; utspädes tlösningen med mycket vatten, så reagerar den 294 starkt för syra och ättiksyran blir fri. Jag an- ser detta förhållande ganska anmärkningsvärdt. Detta salts upplösning angriper glas, som deraf «förlorar sin politur, äfven då en kall upplös- ning deraf förvaras en eller annan dag deri. Denna egenskap, för hvilken jag ej kan göra mig .nöjagtig reda, syntes mig kanna härledas af saltets egenskap att vilja blifva basiskt; för att således utröna huruvida en sådan basisk före- ning verkeligen gifves, skakade jag det neutrala saltets concentrerade upplösning med en upplös- ning af caustikt kal: i alkohol, men kunde icke finna att det flusspatssyrade saltet deraf fått för- "ändrade egenskaper. Derefter smälte jag till- samman lika delar nyss förut smält flusspats- syradt och basiskt kolsyradt kali, utan att de förändrades till vigten; hade flusspatssyran haft en utmärkt benägenhet att bilda basiskt salt, så skulle kolsyregas hafva blifvit utjagad i denna högre temperatur. Dessa omständigheter synas derföre visa, åtminstone att ett basiskt salt icke med lätthet bildas, så länge det öfverskjutande kalit finner kolsyra eller vatten, hvarmed det kan förenas, - Smältes neutralt flusspatssyradt kali med kiseljord, så upplöses jorden och man får en klar smält massa, hvarur ingen kiselhal- tig flusspatssyra ut: ecklas vid den temperatur som glas tål utan att smälta. Massan blir efter afsvalning hvit och postlinslik. Vatten utdrager derur saltet, som snart begynner fuktas i luften. Flusspatssyradt Natron. a. Surt. Detta salt erhålles genom det neutrala saltets öfver- måttning med flusspassyra. Det är temmeligen tröglöst i kallt vatten, så att ur en mättad kok- het upplösning större delen deraf anskjuter, hvarvid det vanligen bildar ganska små kristal- der. Under långsam frivillig afdunstning an- skjuter det redigare i färglösa, rhomboé&driska kristaller af en skarpt och Sok sur smak. Upp- hettadt afger det concentrerad flussatssyra och hvitnar, men kristallerna behålla sin form och, efter utjagandet af hela öfverskottet af syra, åter- stå 68.1 p. c. af saltets vigt neutralt flusspats- syradt natron. Med hlyvgrd ger. slet fp Ce vatten. Saltet Består således af en atom fluss- spatssyradt natron 20 en atom vattenhaltig flusspatssyra , Na F + AÅq? F. or 0bi Neutralt malla EON natron. Detta väns fås, utom genom den rena flusspatssyrans mätthing med natron, ganska lätt af det dub- -belsalt som bildas då ' kiselhaltig flusspatssyra mättas med natron, hvilket salt längre fram skall -beskrifvas. 100 d. af det torra dulbeljiliet blan- das med 112 d. vattenfritt basiskt kolsyradt natron och så mycket vatten alt massan utgör en tunn välling, hvilen kokas så länge någon fräsning -fortfar. - Massan hårdnar om en stund till en klump, som upptages, rifves till pulver och ko- « ckascåter till dess att all fräsning upphört, hvär=- efter det olösta: utkokas med vätleng så länge nå- got salt löses. Ändamålet med döjna behand- ling är att undvika kiseljordens gelatinering, -hvarigenom man skulle få en utsväld massa, ur hvil- kendet tröglösta natronsaltet med svårighet ut- lakas och blifver kiselbaltigt, emedan denna jord- -art, afskiljd ur dess föreningar med flusspats- syra, har en betydlig grad af löslighet i vatten. Saltets upplösning sölavisttse hvarunder det kri- sstalliserar. Under långsam afdunstning sätter -det sig på kärlets botten; under inkokning bil- dar det en hård skorpa på ytan. Då vätskan shunnit: en viss grad af BRT begynner 3 i 206 den opalisera » deraf alt den nu mera ej 'kan hälta upplöst. den fria kis ra den upptagit; den af- hälles då från kristallerna och atrökes' fr sig. Det erhållna saltet glödgas. för. att göra den der- jemte aflsatta kiseljorden olöslig: 2 Höll det"odé- componeradt dubbelsalt, så utstöter det kiselhal- lig flusspatssyra; i detta fall inlägger han, '$e- dan den mesta syran bortgått, eh pit kIRYrad ammoniak” i degeln, som Väl Petädkeg, h'vårvid den sista portionen af syra utjagas. Saltet upp- löses och omdkristalliseras -sedau: i kärl af metall, emedan det under afdunstningval Rd angriper glaset på lika sätt som 'kalisaltet. «Då detta salt är rent och dess upplösning öfverlemnas' åt fri- villig afdunstning, anskjuter det:4 färglösa ge- nomskinliga cuber eller ' reguliera octaédrar:;, som stundom i refleeteradt ljus hafva perlemorglans. Det anskjuter alltid i octaédrar om vätskan: hål- der kolsyradt' natron. Undersafdunstning i vär- me bildar det mammeloner af små cubiska korn, som lägga sig tillsamman. Om: detta salt bere- des af” dubbelfluatet med kiseljord ;: genom den kiselhaltiga flesspatssyrans utjagande i smältning, så anskjuter det under afdunstning i rhomboö- driska 'opaliserande kristaller, som icke synas kunna: hänföras till den förut omtalade reguhe- ra formen af det rena saltet; men det:kan ge- nom omkristallisering fås cubiskt. Det är an- märkningsvärdt att flusspatssyradt kali och na- tron äro isomorpha med saltsyradt kali och na- tron, Cehlorkalium och chlornatrium ,). och; så mycket man: känner, äfvensmed de motsvaran- de ioclföreningarna. Flösspattsyradt natrom: är ganska sträigsrnalt och flyter trögare : än; glas. Det: är icke det: minsta lösligare i kokhett, än i kallt vatten, och en kokbet mättad upplösning X 297 ”deéråf" afsätter" intet under äfsvalnine. Hirgölg vatten af + 16? kunna hålla 4 d. RE FAdt natroh upplö sta, di ä. "er del-af sältet for- "drar 30.8 Ad; vätten ätt upplösas. : Likväl får Man icke” en så: mättad ' solution annorlunda än "då en mättäd ' upplösning blifvit afdunstad 'så 'att den kristalliserar. Den kallnade vätskan har da denna'sälvhalt : men kokar” Man saltet med "Vd vatten, tills' det sätter "hinna på ytan, så får nan sällan” i" den silade vätskan mer är od. be på 53 vd. vatten.” Det” 'upplöses- tillika gan- "Ska 1 ögsämt i vatten, "så att. om saltet ej är THifvet HUVeR ganska” fint ” pulver,” gåt: det "eh ling tid ut”innan lösöingen 'bliv mättad. Af älkohol löses det nästan alldeles icke;- dock ”lemnar alkohol, digererad med: "detta: salt, efter ”afdunstning; ör ringa hinna 'af flusspatssyradt atfOn: Jag Har jöke kunnat frambringa något "basiskt fflusspatssyr ädt natron. ' Med ilitetskisel- jord sammansmälter det, vid en temperatur som öl 'smälter det rena saltet, men ingen kiselhal-. tig flusspatssyra utvecklas: vid glasets smälthetta, SE OFlusspatssyradt Lithion. av Surt. "Detta "salt är den lösligaste af flusspatssyrans förenin- gar med ”lNithion , "men det oagtadt temmeligen ”tröglöst. Det anskjuter under afdunstning 1 små ”Eristaller, hvilkas form jag ej kunnat bestäm- "ma; smakar surt och decomponeras i glödgning "med lemning af det neutrala saltet. 6. Neutralt ffässpatssyradt lithion är ganska svårlöst i vat- ten, ungefär som kolsyradt lithion. Lösningen "afsätter på ytan under afdunstning små fristad. er, som efter vätskans intorrkning bilda ett hvitt mjöl, hvari kornen under mikröskopet visa "sig 08 genomskinliga. Smälter vid börjande glödg- 208 ning till en genomskinlig, klar massa, som. ef- ter stelning blir oklar. Flusspatssy rad ammoniak. a. Sur. Då en upplösning af flusspatssyrad. ammoniak lemnas, äfven åt en frivillig afdunsting, så bortgår am- moniak och saltet blir surt; men ingen ting an- skjuter. Afdunstad vid + 360 å 40? får man, då vätskan begynner antaga större consistens, en : -kornig kristallisation, som upptagen på sugpap- per kan +torrkas och behålla sig oförändrad vid «denna temperatur, men som vid luftens vanli- ga värmegrad, särdeles i fugtig väderlek, be- gynner deliquescera med en krypande rörelse, Detta hindrar all undersökning af kristallernes form. b. Neutralt fås detta salt icke på vå- ta vägen annorlunda än i upplösning, men dess beredning på torra. vägen går ganska lätt. Det erhålles af 1 d. torr finrifven salmiak som gan- ska haga blandas med något litet mer än 2 .d. t;0eXa 2 flusspalssyradt lt. äfvenledes rif- vet till fint pulver, hvarefter blandningen inläg- es i:en platinadegel, som betäckes med ett om- stjelpt lock, hvari slås vatten, för att hålla det kallt ; väder degeln eldas med en liten lampa, hvarvid flusspatssyrad ammoniak, med största lätthet och utan. all inblanning af. salmiak , -su- -blimeras på locket, i en massa af små prisma- tiska böelalinslesbele form jag ej närmare un- dersökt. Om salmiaken ej är väl torr, så bort- går 1 början litet ammoniak: och en molsvaran- de portion surt salt bildas. Det sublimerade saltet behåller sig i luften, döses lätt i vatten oci till ringa mängd i alkohol; hvärur det me- sta .afsätter sig med spritens vatten: i form af -en tung vätska. /Smälter vid en högre tempe- ratur innan det -sublimeras och angriper glas till SR 299 'och med blott genom vidröring i torr form , Så att det icke utan förändring kan förvaras i glas- kärl. Införes saltet i ammoniakgaz,; så absorbe- Tar det hastigt en delaf gazen; och blir bäsiskt. Det basiska saltet sönderdelas "åter vid sublimation. Flusspatssyrad Baryt fås bäst ren då nyss fälld, ännu våt kolsyrad barytjord digereras med flusspatssyraiöfverskott, hvarvid flusspatssyrad ba- ryt blir olöst; en ringa portion deraf löses i den ÅNS blir syran och. erhålles genom dennas fördunstning, hvarvid den visar tecken till kri= 'stallisation; men denna quantitet är så ringa, att det icke lönar mödan att för dess erhållån- de afröka vätskan. Jag har icke kunnat fram- bringa ett surt salt. Torr flusspatssyrad baryt- jord fugtad med concentrérad flusspatssyra upp- -hettar sig stundom och hårdnar till en klump; "men detta är bevis på närvaro af kiseljord och sker icke om jordsaltet och syran äro båda re- na. Flusspatssyrad barytjord är något löslig. «vatten och förminskas derföre beständigt under ”tvättning. Lösningen afsätter under afdunstning det upplösta i en finkormg skorpa på: kärlets "botten och på vätskans yta. Jag har ieke eller - erhållit ett basiskt salt af denna jordart. Flus- ”spatssyrad barytjord löses lätt i saltsyra, och sur denna upplösning fälles den åter af ammoniak, men fällningen innehåller alltid i chemisk före- ning saltsyrad baryt. Blandar man en upplös- ning af flusspatssyradt natron med saltsyrad ba- "ryt, så får man en fällning, som är vida lösli- "gare 1 valten än flusspatssyrad baryt ensam; den är en förening af en atom saltsyrad baryt och en atom flusspatssyrad baryt. Den afsät- "ter sig, om tvättvattnet afdunstas, i korniga kri- staller. Genom fortsatt tvättning undergår den 300 + Mikväl en partiel, sönderdelning, så, att det som 'stadnar på. filtrum blir: Bosön del rikare på flus- spatssyrad. baryt,. ehuru det ålen till slut. har sden egenskapen att, efter. upplösning, fälla: sal- petersyr vad silfveroxid. Jag. analyserade det korr Disa salt, som fås genom tvättvattnets lut Ding. Det förlorade, intet. i glödgning. , 100.d. devaf, digererade, med utspädd . svafyelsyra till full decomposition, gålvo syafvelsyrad baryt', som .glödgad ,vägde 122:4. d:, och vätskan fälld med salpetersyr Kr silfveroxid, gaf 54.85 ds sältsyradt .sillver ,, varat, således FED att bärytjorden, bil- BR er SÅR -medilikartad för sovande Ch? | Da i. E & Flusspatssyrad Strontiahjord: erhålles bäst å samma sätt. som: barytsaltet. ., Deh.är ganska :obebydligt löslig 4 öfverskott..'af flusspatssyt rå, 'som :grumlas, att klarna; af. det minsta :till= skott af kolsyrad; stromtianjord; men, den är till ten irihga grad: löslig i; vattens rst uFlusspatsskr - Kalkjord. Denna bums: så väl känd af mineralogerna och så märkvär- dig för sina sköna köjstaller. söm synas vara ”isomorpha med. de förut övibåkade kali- och : nå- tronsalterne, är utmärkt svår att: erhålla i full- 'komligt rent tillstånd. För att artificielt bereda .detta salt, begagnar man: sig af kiselfri flusspats- -syrå, som mätltas: med nyss fälld och ännu våt -«kolsyrad kalk. I detta tillstånd erhålles saltet -af samma kornighet; som den kolsyrade kalken -har', och: kan uttvättas. Om man åter försöket att fälla det ur. ett neutralt kalksalt med ett neu- tralt flusspatssyradt. salt, så får man. ett gelee, -&om; äfven efter afdunstving ochiåterupplösning, -behåller sig sådant, och -kan icke uttvättlas, eme- dan det aldeles täpper : papperet. Detta gelée är så genomskinande, att man i Bökjdn fyckde sig hafva fått endast en högst obetydlig fällning. I refraction opäliserar "det med” ett i rödt fallande sken. = Caustik ammoniak bidrager! till dess fulikomligare afskiljande; "men om. vätd skan höll öfver skått- på kalk, får man lätt en in- blandning af kolsyrad kålk. Ren flusspatssyrad kalk Vöderdelas icke i köld af concentrerad svafs velsyra, men den genomtränges deraf, blir al- deles genomskinlig och bildar en "trögflytande vätska, som kan dragas i trådar. Detta inträf- far. Vtech med slammadt pulver af natif, kisel fri flusspat. Inanehöll den kiseljord, så uppkom- mer en lindrig fräsning, af kiselbaltig flusspats- syregaz som bortgår, bCk massör gär ej genom - skinlig. Redan vid + 409 begynnér sönderdel- ning ske och genomskinligheten förloras. . Tills Fa af vatten afskiljer flusspaten ur sin upplös- ning 1 svafvelsyra, och massan blir mjölkhvit Vänd ogenomskinlig. Concentrerad salpetersyra och saltsyra hafva samma egenskap att göra flus- spaten genomskinlig, men. gifva icke dermed en så sammanhängande Vätska; som svafvelsyran; vatten afskiljer åter flusspaten, och blott en ringa qvantitet blir qvar upplöst i syran, om ej - flusspaten var kiselhaltig, då mycket upplöses. Äfven i flusspatssyra är "dett salt föga lösligt, Den ringaste tillsats af kolsyrad kalk ”till kisel- fri flusspatssyra orsakar deri en grumling som icke försvinner. Deremot om man har en starkt sur och mycket utspädd RAL SR AR den vät- ska och tillsätter ett kalksalt, sker ingen fällning, förr än öfverskottet på syra är inätekde svit | ammoniak eller någon annan basis; i mindre ut- spädda neutrala lösningar, eller der öfverskottet "Tal Syka ej är stort, fäller flusspatssyrai flusspatss 302 syrad kalk i form af ett löst och voluminöst precipitat. Flusspatssyrad Palkjord är olöslig i vatten och i öfverskott på flusspatssyra. Sönderdelas ej i bränning. Flusspatssyrad Berylljord är tröglöst i vat-- ten, löses lättare i kokhett vatten och anskjuter, under vätskans afsvalning, i små kristallfjäll, som - lagde på vått lackmuspapper rodna det, och på tungan smaka sammandragande. Sönderdelas ej i bränning. Flusspatssyrad Ytterjord är olöslig, äfven i ett öfverskott af flusspalssyra; är sammandra- gande på tungan och rodnar ett vått lackmus- papper, hvarpå den lägges. Förlorar vatten i glödgning och reagerar eller smakar sedan icke mer. Flusspatssyrad Lerjord är lättlöst i vatten. Efter afdunstning bildar den en klar syrup, som ej visar tecken till kristallisation, och som fullt uttorkad lossnar från kärlet och bildar en ge- nomskinlig, gulagtig, sprucken massa, lik gummi arabicum. I detta tillstånd är den smaklös, och synes olöslig 1 vatten; men efter en stund upp- löses den deraf utan all lemning. Kokhett vatten upplöser den ännu snarare. Upphettad i destil- lationskärl af platina ger den flusspatssyra och lemnar ett basiskt salt, som i fortsatt glodgning icke vidare sönderdelas. Basisk flusspatssyrad lerjord bildas äfven då det neutrala saltets upp- lösning digereras med lerjordshydrat, som der- vid blir gelatinöst, halft genomskinligt, och ef- ter intorkning gulagtigt och gummilikt. Flusspatssyrad Zirkonjord är lättlöst i vat- ten, syran upptager zirkonhydrat ända till dess att vätskan icke mera smakar syrligt utan blott 303 sammandragande. Afdunstad ger den ett kri- stalliniskt salt, som ej mera fullt löses i vatten; utan lemnar ett basiskt, under det att ett salt med öfverskott på syra upplöses. Kokas denna äpplösning så fälles en del af jorden. GarLus= såc och THEnarRbD ”Y anföra att salter af ytter- jord, berylljord och zirkonjord fällde, äfven med sura upplösningar: af flusspatssyradt alkali, gifva en alkalisk vätska, utan att fällhingen visar tec- ken af fri syra. "Jag har redan vid analysen äf natift flusspatssyradt cerium ""Y visat att det- ta med rena materialier icke inträffar. Vid de försök jag hu anställt, äfven med kiselhaltiga sal- ter, inträffade det icke eller på annat sätt, än att jordsaltets sura reaction försvann och det flus- spatssyrade saltets alkaliska blef qvar, om det sistnämnda var i öfverskott. Flusspatssyrad manganoxidu! löses i vat- ten med tillhjelp af öfverskjutande syra, men åfsätter sig under afdunstning, dels i pulfver- form och dels i små orediga Järdsnallen; som sed- de i massa, hafva en dragning åt amethyströde ' Sönderdelas icke af bränning. Flusspatssyrad manganoxid erhöll jag, då natift oxidhydrat slam- mådes och sedan löstes i flusspatssyra. Lösnin- gen var djupt mörkröd och afsatte under fri- villig afdunstning "mörkbruna -prismatiska kris staller, af hvilka de smärre voro genomskinliga rubinröda, liknande kristaller af Rothgälden. De gifva rosenrödt pulver. Lösasien ganska rin- ga qvantitet vatten utan alt sönderdelas, men 2) Recherches Physico-Chimiques par Mrs. Fyn et Thénard II. 27. >") Afh. i Fysik, Kemi och Mineralogie VI. p. 71: 304 vätskan fälles af utspädning, äfven som af kok. ning, »hvarvid: ett, basiskt. salt. afskilj ljes och; ett surt upplöses:i: vätskan. Håller denna. elt: störa. re: öfverskott af syra, så löser ig en del af fäll- ningen åter under afsvalning. Ammoniak utfäle ler "oxidhydrat, utan att. någon syra stadnar. qvar .deri; Us YN Flus hösnuva ed | ularellade fås då jern upplöses vid lindrig FRE i flusspats-. syra. Saltet anskjuter efter hand 1 små hvita kri= staller, som blifva blekgula i luften. och synas. vara rätvinkliga fyrsidiga taflor. . De lösas trögt 1 vatten, men upptagas något lattare om detta håller litet öfverskott på syra. : Sönderdelas i bränning, på det sätt att kristallyalten bortgår, jemte en liten del af syran, hvarvid tisladen! tar en röd färg. Denna sönderdelning, synes. dock vara en verkan af luftens och vattnets ge- mensamma: inflytande och icke äga rum med den vattenfria föreningen, . Sönderdelas af cau- stika alkalier med lemning af. svart jernoxidul. b. Oxidsaltet fås då jernoxidhydrat upplöses i flusspatssyra; lösningen är färglös, äfven sedan den är mättad. Alduastad ger den ett kristal- liniskt, blekt käkaadis aldeles icke rostlärgadt salt, af en söt sammandragande smak. Det lö- ser sig långsamt, men fullkomligt 1 valten, lös- ningen är ofärgad och, får. icke de nuancer af djupare rödt genom tillsats af ammoniak, som med andra jernoxidsalter är vanligt. Utfälld med ammoniak . i öfverskott, ger den basisk flusspatssyrad jernoxid, hvars återstående halt af syra ammoniaken ej förmår utdraga; Den är efter torkning ett mörkgult ockra-likt pulver. a Fluss= 305 Flusspatssyrad Zinkoxid är tröglöst i vat- ten, löses lättare om' vätskan håller öfverskott på syra, men äfven. då upplöses ej mycket: Under afdunstning anskjuterden i små hvita oge- nomskinliga kristaller, som på tungan smaka likt andrå zinksalter, Lösas lätt i caustik ammoniak. > Flusspatssyrad Cadmiumoxid löses lättare i en sur :vätska än i rent vatten. Afsätter sig, under vätskans afdunstning,i en hvit saltskorpa, utan tecken till rediga kristaller. Hänger en- vist qvar vid kärlets insida. Flusspatssyrad Koboltoxid, Niketoxid och Kopparoxid hafva alla tre så lika förhållanden, med undantag af färgen, som hos den första är rosenröd, hos den andra ljusgrön, och hos den tredje ljusblå, att jag kan beskrifva dem gemensamt. Tillsätter man kolsyrad oxid till flusspatssyra, så löses oxiden med fräsning al- deles, men snart begynner ett tungt saltpulver bildas, som ej upplöses. Fortfar man att till- sätta kolsyrad oxid, så uppkommer väl fräsning men det redan bildade saltet decomponeras, sär- deles om värme tages till hjelp, och pulverfor- migt basiskt salt uppkommer. Upphör man, in- nan detta begynner bilda sig, att tillsätta mer oxid och afdunstar vätskan, så afsätter sig sal- tet i en kristallinisk skorpa, hvars kristaller icke blifva redigare, om också lösningen öfverlemnas åt frivillig afdunstning, Dervid bortgår ett öf- verskott af syra, som höll saltet upplöst. Öf. vergutes det anskjutna saltet med en ganska rin- ga qvantitet vatten, och lemnas dermed länge i beröring vid luftens vanliga temperatur, så bildar detta en mättad upplösning af saltet, hvars afdunstning ger samma kristaller. Öfverguter man det åter med mycket vatten och särdeles KV, Ad. Handl. 1823, St, II. 20 306 om blandningen, upphettas till kokningy så får man ett salt: löst i fri syra och ett pulverformigt hasiskt, salt blir olöst, af nickel och kop- par . blekgrönt och hvarandra så lika att man på utseendet ej kan åtskilja dem, Jag har undersökt kopparsalternes sammansättning, för att bestämma den mättningsgrad hvarpå sy- ran i dessa föreningar befinner sig. 100 d. af det ur en sur upplösning -anskjutna saltet, väl afsköljdt med vatten och torrkadt, gåfvo 116 d. svafvelsyrad kopparoxid, och 100 andra delar af samma salt, noga blandade med 500 d. nyss glödgad finrifven blyoxid och betäckta med 500 "d. blyoxid, förlorade i glödgning 26.3 d. rent, icke det minsta surt vatten. Saltet är så- ledes neutral flusspatssyrad kopparoxid, förenad med 4 at. vatten, d. ä. Cu Flip 4 Aq. Det gröna pulverformiga salt, som fås då det före- gående sönderdelas i kokning med vatten, ana= lyseradt 'på lika sätt, gaf 158.2 p. c. svafvelsy- rad kopparoxid och 9.3 p. c. vatten, som full- komligt svara emot Öu? I + Aq eller ett ba- siskt salt, hvari syran upptager dubbelt så myc- ket basis som i det neutrala och som är före- nadt med en qvantitet vatten, hvari syret är 3 af basens. Flusspatssyrad Kopparoxidul! fås, då hydra- tet öfvergutes med flusspatssyra. Det blir i ögonblicket rödt, såsom det hade blifvit redu- eeradt och löses ej af öfverskott på syra. Taget på filtrum och hastigt aftvättadt med alkohol fås det oförändradt. Smälter vid en högre tempe- ratär och är svart medan det flyter. Efter af- svalning är det mörkt cinoberrödt. Lemnadt fugtigt 1 luften blir det först gult, deraf att halfva basen med syran ger neutralt salt, hvar- 307 vid den andra ger. bydrat af oxidulen, och;ses dan grönt, hvarvid. det hela är förvandladt till det nyss omtalade: basiska oxidsaltet. - Oxidul- saltet. löses af saltsyra med svart färg. | Fälles af vatten och ger, sedan fällningen samlat sig, ett blekt rosenrödt pulver. | | LJ .« Flusspatssyrad Ceroxidul och Ceroxid förs hålla sig aldeles så: som ytterjordssaltet. Oxids saltet är gult. 'Dessa: salter förefalla i mineral- riket, och jag har redan på ett annat ställe haft tillfälle att -beskiifva: dem och deras samman- sättning "), jag skall här endast erinra att den nativa basiska flusspatssyrade ceroxiden är sam- mansatt efter samma princip som det nyss om- talade kopparsaltet, att nemligen 'basens mängd deri är fördubblad, emot 1 det neutrala , men kristallvattnets syre endast är 3 af basens = Ces Fo I Aq Flusspatssyrad Blyoxid är något litet lös- lig i vatten, men ej genom öfverskott på flus- spatssyra; den löses af salpetersyra och saltsy- ra. Smälter lätt och blir efter stelning. gul. Förlorar dervid i öppna kärl efterhand en delafsin syra, men behåller den i slutna kärl, der den ej träffas af vattenångor. Blir med lätthet ba- sisk, då den behandlas med caustik ammoniak. Det basiska saltet är, efter den salthaltigare vät- skans afsilning, lösligt i rent vatten och man får en upplösning: som grumlas i luften och af- sätter på ytan en skorpa af kolsyradt och flus- spatssyradt bly. Samma basiska salt fås äfven, då man .sammansmälter andra fluater med bly- oxid och efter pulverisering utlakar massan med vatten- Fälles: en upplösning: af salpetersyrad/ + 4) Afb. i Fysik, Kemi och Min. IV. 56, 308 blyoxid med flusspatssyradt natron så erhålles äfven flusspatssyradt bly, men smittadt af litet salpetersyradt bly, som: endast med' svårighet kan fullt uttvättas, Sker åter fällningen med en kokhet upplösning 'af saltsyradt bly, så fäller sig ett dubbelsalt af flusspatssyradt och saltsy- radt bly, som af uttvättning något upplöses, men icke det minsta sönderdelas, Detta salt är hvitt, pulverformigt, smälter vid en högre tem- peratur utan att afgifva syra eller” vatten, och löses i salpetersyra. : 100 d.'af denna förening sönderdelade, med svafvelsyra, lemnade, efter den öfverskjutande syrans afrökning, 115.835 d. lin- drigt glödgad svafvelsyrad blyoxid och 100 an- dra delar deraf, löste i salpetersyra och fällde med: salpetersyrad silfveroxid, gåfvo 54.2 d. salt- syradt silfver. Detta salt är således af aldeles lika sammansättning med det förut omtalade ba- rytsaltet, och består af en atom flusspatssyradt bly och en atom saltsyradt eller chlorby = Pb Ch? + Pb F. Flusspatssyrad Chromoxid fås då oxiden, nyss fälld och tvättad, löses i flusspatssyra. Lös- ningen är rosenröd och intorkar till ett blekt rosenrödt salt, som åter löses af vatten och af ammoniak fälles med brun färg. . Flusspatssy- rad Chromoxidu! löses lätt i vatten med grön färg. Ger efter afdunstning en grön kristallinisk: massa, som åter löses i vatten utan sönderdelning.. Flusspatssyrad antimonoxid bildar ett i vatten ganska lättlöst salt, som -under frivillig afdunstning anskjuter i färglösa kristaller. Sma= kar som Tartarus Antimonialis. : Löses åter i vatten, utan att deraf fällas eller: sönderdelas. Flusspatssyrad Tennoxidul! är lättlöst i vat- ten ; smakar sött och efteråt sammandragande. An- 309 » skjuter under frivillig afdunstningihvita,glänsande; -ogenomskinliga prismatiska kristaller; oxideras lätt. us, Flusspatssyrad Uranozxid är lättlösti vatten med gul färg; efflorescerar dels under afdunstning och dels afsätter sig i form af.en hvitej..kristallinisk pulverformig. saltmassa, som oförändrad löses i vatten efter torkning. FELARDAE JON nn > Flusspatssyrad Silfveroxid är ett i vatten lättlöst deliquescerande salt, redan bekant af Tuaenarbs: och GaAyLussacs arbete. . vi Kemi &c. M.:p: 447. 311 tiva flusspat, som med svafvelsyra blef'fullt ge- nomskinlig, fått 173.63 p. c. gips och beräknade derefter syrans mättningscapacitet. Vid fler ra af de analyser på dubbelsalter af flusspats- syra med kiseljord och andra baser, som längre fram skola anföras, fann jag alltid en större 'qvamitet basis än räkningen ger, och detta för- 'anledde mig att å nyo återtaga denna under- sökning. - Jag "hade ännu qvar samma stuff af flusspat från Derbyshire, af hvilken jag tagit ämnet för min förra undersökning, och den gaf, vid de förnyade försök jag derå gjorde, så al- deles' lika resultat med de äldre, att jag ett ögonblick ansåg detta resultat såsom ovedersäg- ligt; men då jag hade anledning att söka flus- spatssyrans beständiga följeslagare phosphorsyran i flusspaten, fann jag 1 det använda profvet en "half procent af dess vigt phosphorsyrad kalk blandad med phösphorsyrad manganoxidul. Den utdrogs på det sätt att gipsen extraherades med saltsyra, hvarefter den sura lösningen utfälldes med ammoniak och den tillika fällda gipsen börttogs genom tvättning, hvarvid de phosphor- 'syrade salterne återstodo, igenkänlige af deras förhållande för blåsröret. Det var således en- dast 99.5 d. flusspatssyrad kalk i flusspaten och endast 173.13 d. svafvelsyrad' kalk "i gipsen; men detta bestämmande kunde ej vara pålitligt, emedan ett ringa fel i' de phosphorsyrade sal- ternes qvantitet kunde göra ett stort fel i sy- Trans mättningscapacitet. Jag beredde derföre af denna rena flusspat med distillerad svafvel- syra, 1 en distillations apparat af platina, 'ren flusspatssyra, som upphemtades i distilleradt vat- ten till dess att detta begynnte blifva rökande. Till undvikande. af en möjelig halt af kiseljord, 312 togs den första fjerdedelen af den öfverdistille- rade syran, hvari kiseljorden skulle befinna sig, särskilt .och användes ej till detta försök; En så renad syra användes dessutom till beredning af alla de fluater, dem :jag redan beskrifyit. Den mättades med kolsyrad kalk,dock så att endel af. syran blef fri i vätskan; hvarefter den på en tratt af platina tvättades. I förutsättning att den kunde ännu hålla en portion kiseljord, öfvergöts den med concentrerad saltsyra, :lemnades mes denna en timma utan att uppvärmas, blandades sedan med vatten och: tvättades:så länge det ge- nomgående vattnet höll: ringaste spår af upplöst ämne, hvartill en ganska lång tid fordrades. På detta sätt skulle äfven den sista portion kisel- jord bortföras i form af dubbelsalt med flusspats- syra och kalkjord. Såsom ett bevis på kiseljor- dens frånvaro, anser jag då flusspatspulvret, ef- ter glödgning, kan fugtas med ren flusspatssyra, utan att minsta uppvärmning kännes, emedan den rin- gaste kiselbalt uppväcker värme. Af den så be- redda flusspatssyrade kalkjorden, rifven till fi- naste pulver och länge digererad med concent- rerad svafvelsyra, samt slutligen efter den öf- verflödiga syrans förjagande, glödgad till dess inga sura ångor mera derifrån utvecklas, erhöll jag 174.9, 175, och 175.12 procent af flusspa- tens vigt gips. Jag antager det medlersta af dessa tal, nemligen 175, för att komma sannin- gen närmast. Af alla de fluater jag försökt var den flusspatssyrade kalken det enda, som jag kunnat någorlunda fullkomligt befria från den sista portionen kiseljord. Efter det anförda för- ' söket består detta salt af Flusspatssyra 27.3225 100 Kalkjord 72.0775 i; 1:266 313 och som dessa 266. d. kalkjord innehålla 74.72 d. syre, så är detta tal flusspatssyrans mätt- ningscapacitet, hvarigenom flusspatssyrans atom väger /270:34. och flusspatspatens 982.4, hvilket är , ungefär. 5 mindre än deny, hvartill de i ta= bellerne äro beräknade. Någon skall kanske stö- ta sig derpå, att talet 270.34 icke är en jemn multipel äf 6:25, som man antagit vara vigten af vätets atom; hvilken flera naturforskare tro böra: jemnt upp dividera vigten af alla kroppars atomer. ..: Jag anser likväl ingen ting: bevisas af den omständighet,:att den verkeligen skulle di- videra jemnt upp vigten af syrets atom, och att åtskilliga andras komma: nära till jemna multi- pler af 6:25 7). Detta tal ärså litet, jemnförel- sevis..med: de flesta kroppars atomvigter,; att ob= servationsfelet kan blifva större än vigten af en atom väte,så att, från denna sida, strängare pröf- ning, än hittills: skett, ' fordras för att afgöra frågan med eller mot. ' Hittills är ingen physisk omständighet känd, genom hvilken detta multi- pla förhållande skulle vara en natur-nödvändig- het, och så länge är det lätt möjligt att det icke är annat än en förledande 'supposition. - I alla hänseenden är den äldre atomvigten af flusspats- syran, nemligen 275, som är en jemn multipel med 44 af 6.25, för hög; den som vill rätta den nya atomvigten efter den anförda supposition, skal göra den till 268.75, visserligen en obetyd- lig förändring, men i så måtto arbiträr, som försökens resultat icke gifva den sådan. 5) Af Duroncs och mina försök öfver vattnets samman- sättning och vätgazens e. vigt blir dessutom vätets atomvigt 6.2177; så har jag uppfört den i tabeller- na och det är dessutom klart att ett ganska ringa fel i talet 6.25 gör hela suppositionen om intet. 314 Flusspatssyrans 'dubbelsalter med tvenne salt-baser. De ;sura flusspatssyrade alkalierna hafva en stor benägenhet att förena sig med de saltbaser ,. af. hvilka deras :öfverskott på syra mättas; likväl är denna: benägenhet icke så all- män, att det på våta vägen sker med alla ba- ser, utan -:somliga dela dem ganska distinet i tvenne särskilta fluater, som genom fällning el- ler kristallisation åtskilja sig. Flussspatssyradt kali och nätron förenas icke, och mättas ett af dessas sura salter med ammoniak, samt sedan afdunstas, äfven utan värme, så får man det sura saltet. oförändradt åter. Vvs Ä Jag har åt dessa intressanta dubbla före= ningar icke lemnat så mycken uppmärksamhet som de tilläfventyrs förtjenat, och mina under- sökningar häröfver hafva 1 allmänhet endast sträckt :sig. till ådagaläggandet af denna benäs genhet : till dubbelsalter, utan att studera de särskilta serier af föreningar som : derigenom frambringas. Några af dessa äro svårlösta och derigenom så mycket lättare att iagttaga. ' Ett af de intressantare af dessa dubbelsal- ter. är, då de som med kiseljorden frambringas blifva undantagne, visserligen den svårlösta för- eningen af flusspatssyradt natron och flusspats= syrad lerjord, som 1 mineralriket förekommer och af mineralogerne kallas chrroZith. Den kan äfven artificielt frambringas. Sätter man till en upplösning af surt :flusspatssyradt natron ler- jordshydrat i små, portioner till:dessatt vätskans sura reaction upphört, så är vätskan nästan en- dast vatten, och lemnar efter afdunstning blott en hinna af det dubbla saltet,' som: qvarhållit sig i upplösningen. Då både flusspatssyradt na- tron och flusspatssyrad lerjord hvar för sig är - 315 föslig i' vatten , så bevisar detta att den ' fällda föreningen består af en sådan' qvantitet af hvar: dera saltet; 'att båda hålla lika mycket syra; emedanmeljest' ettdera af salterne skulle stanna i öfverskott i: vätskan. Blandar man till:en' upps lösning af neutralt flusspatssyradt natron en por- tion lerjordshydrat och digererar blandningen i täppt kärl, så förändrar hydratet snart utseende; löper ihop i balft gencmskinliga klumpar och vätskan får en 'caustik och brännande smak; sker försöket i öppet kärl, så drager :den till sig kolsyra. Lerjorden' sönderdelar således hälften af det flusspatrsyrade saltet, för att förena sig med den andra halften till det olösliga dubbel- saltet. Detta blir efter torkning, hvitt och pul- verformigt, samt förlorar aldeles det gelatinö- sa utseendet. För att öfvertyga mig att chryo- lithen verkligen är samma förening, undersökte jag dess sammansättning. ' Den gaf i bränning intet chemiskt bundet vatten, och icke kiselhal- tig flusspatssyra. 100 d. deraf öfvergutne med concentrerad svafvelsyra, digererades så länge någon flusspatsyra utvecklades, hvarefter det mesta af svafvelsyran afröktes. 'Massan upplö- stes i vatten och fälldes med caustik ammoniak, som gaf 24.4:d. lerjord. : Vätskan afröktes och det svafvelsyrade natronet befriades, genom för- ”sigtig "bränning, från svafvelsyrad ammoniak, samt från öfverskoit af syra, hvarefter: återstod 101 d.: smält svafvelsyradt natron, svarande emot 44.25 d. natron. Det återstår således för flusspatssyra och förlust 31.35 d. Detta öf- verensstämmer med 'sammansättnings-formeln Na F + 3 Al? F3, hvari båda baserne upptå- ga lika mycket syre och flusspatssyra. NN 316 > Samma förening uppkommer. äfven då Akaliz saltet behandlas med: lerjord; :men! den synes icke bero af lika kraftiga frändskaper, emedan en utspädd kall upplösning af surt: flusspatssy- radt; kali: löser hydratet utan att grumlas, smas kar af lerjordssaltet och om så mycket hydrat tillsattes, att syran dermed öfvermättas, så. får man en stor del af det neutrala flusspatssyrade kalit qvar i vätskan, hvilket då: efter silning och afdunstning återstår; men. om de kokas el- ler vätskan afdunstas tillsamman :med: hydratet så uppkommer det olösliga dubbelsaltet , vätskan blir alkalisk och 'slutligen, om hydratets mängd var tillräcklig, återstår en lösning af lerjord el- ler af dubbelsaltet i caustikt kali, som efter sil- ning fälles af salmiak. Det: fällda dubbelsaltet är vått halft genomskinligt, men blir hvitt och pulverformigt efter torkning. -THEnARb och GaAr- Lussac anföra att en upplösning af. alun fälles af flusspatssyradt kali, detta är väl händelsen, då alunupplösningen indrypes 1 kalisaltet, "men icke tvärtom; ty om kali-saltet slås i små por- tioner till alunsolution behåller sig vätskan klar ända till dess att så mycket kali inkommit, som fordras för att med lerjorden bilda. det svårlö- sta dubbelfluatet. Näst före denna punkt upp- kommer en hastigt försvinnande fällning. Det fällda är icke flusspatssyrad lerjord; utan dub- belsaltet, som vid alla mineralanalyser der ler- jord och flusspatssyra samfällt förekomma och der kali eller natron till mineralets sönderdel- ning användes, fälles blandadt med lerjorden:. Då denna sedan glödgas vid en mycket hög tem- peratur, utjagas flusspatssyran af lerjorden ur sin förening med kalit och man får det vid dylika analyser vanliga sublimatet af kiseljord med 317 litet lerjord kring degelns lock uppkommit der- af; att syran vid sitt bortgående medförer en 'hinterhalt af :kiseljord ur lerjorden, jemte litet af den sistnämda, hvilka af vattnet, som af "brännmaterialets väte? bildas, afskiljas från flus- spatssyran och fällas kring degelns rand, på det ställe der gasen utströmmars.:' åå | sc Afven Flusspatssyrad ammoniak frambrin- gar. en motsvarande förening, som fås då ler- jordshydrat digereras med flusspatssyrad ammo- niak. Var saltet neutralt, så bortgår ammoni- aken och man får slutligen en halfgenomskinlig, kiseljord liknande massa, som är ett dubbelsalt af flusspatssyran "med ammoniak och lerjord. Silas vätskan 'så går den odecomponerade delen af saltet igenom, och då det olösta tvättas med rent vatten, 'grumlar sig det genomgångna. Denna förening är nemligen löslig till en viss grad i rent vatten, men olöslig 1 den vätska hvarur den fälldes, - Genom långvarig tvättning kan den aldeles upplösas, Lösningen fälles af ammoniak. Efter intorrkning är den hvit och pulverformig, upphettad ger den först ammo- niak, sedan sur flusspatssyrad ammoniak och lemnar :basisk flusspatssyrad lerjord. Dubbel- salterna med kali och natron, sönderdelas icke af:glödgning. -De äro äfven som ammoniaksal- tet något lösliga i vatten, men vida mindre än detta och dubbelsaltet med kali är nästan olösligt, så att det utan förlust kan tvättas. Att Lithion med flusspatssyra och lerjord ger ett olösligt dubbelsalt, som-i Amblygonit finnes :blandadt med ett dylikt basiskt, af phosphorsyra lerjord och lithion , är redan bekant. ; ; Samma benägenhet till dubbelsalters bildan= de: yttrar / den flusspatssyrade lerjorden: emot 318 flusspatssyrade metallsalter./ Jag har undersökt dem med kopparoxid; zinkoxid och nickeloxid. Dessa dubbelsälter äro lösliga i vatten och i allmänhet lättlöstare än, de enkla metallsalter- na och sönderdelas icke vid återupplösning så- som desse, ehuru de dela lerjordssaltets egen- skap att i solid form ganska långsamt upptagas af kalt vatten... Kopparsaltet är blekt blågrönt, nickelsaltet blekt äpplegrönt, zinksaltet ofärgadt. De anskjuta alla tre under frivillig afdunstning i långa: prismatiska nålar, hvilkas upplösning -i vatten fälles af ammoniak, som afskiljer ettalu- minat af oxiden. Jag har icke fullföljt vidare denna serie af dubbelsalter, och jag har härvid endast haft för afsigt, att följa den så långt som fordrades för att antyda den benägenhet flusspats- syran har att förenad med' oxider, som äfven i den ringaste mån förmå spela rolen af syror, ingå dubbelsalter med andra -fluater, der den electronegativare oxiden, eller den svagare sy- ran, befinner sig såsom basis och icke såsom syra, och hvarpå det följande kommer att in- nehålla en kedja af exempel. En lika serie med den lerjorden ger, frambringa äfven andra flua- ter med baser som hålla 3 atomer syre, t. e. med chromoxidulen,jernoxiden, och i allmänhet gifva desse olösliga eller svårlösta dubbelsalter med samma baser, : Vanligen afsätta sig de olösliga först då blanningen will deras frambringande uppvärmes. Dubbelsalterna af flusspatssyrad chromoxidul och flusspatssyradt alkali äro gräs- gröna pulverformiga, med jern-oxid blekt halm- gula eller nästan färglösa fällningar. ; De sura flusspatssyrade alkalierna likna surt svafvelsyradt, vinsyradt och: oxalsyradt kali eller natron i sin benägenhet att för- 319 enas med änni andra baser, särdeles metaHoxi- der, till egua 'dubbelsalter.' Jag har i detta hän- seende försökt dem med jern, :koppar, nickel, kobolt, mangan och zinkoxiderna. Dessa dubs belsalter äro i allmänhet tröglösta i vatten och anskjuta i korniga kristaller, hvilka af de färga- de metalloxidernas. salter äro så föga färgade att de stundom, sedda i ringa mängd, synas färglösa. Äfven med flusspatssyrad platinaoxid förena sig de flusspatssyrade alkalierna till dub= belsalter af en mörkare färg än det enkla pla- tinasaltets. De anskjuta trögt, först sedan iös- ningen är starkt concentrerad, gifva mörkbruna kristaller och lösas icke i spiritus. Flusspatssy- rad uranoxid ger med största begärlighet dub- belsalter med andra fluater. De äro merendels lösliga. De med flusspatssyrade alkalier anskjuta i kristaller af en gul färg. Äfvenså "ger flus- spatssyrad antimonoxid dubbelsalter, tröglösta- re än de med uranoxiden, men likväl lösliga i vatten och kristalliserande. Dessa serier af dub- belsalter har jag ej vidare fullföljt, än som var nödigt för att öfvertyga mig om deras tillvarel- se och jag skal, för att ej trötta Läsaren med ändlösa detaljer, icke omtala något af dessa in specie. De olikheter, som på några ställen träf- fas emellan de beskrifningar jag gifvit af åtskil- liga flusspatssyrade salter och dem man finner i THEsaArRbDs. och GavrLussac's förträffliga : arbete öfver denna syra, härröra för det mesta deri- från att desse chemister betjent sig af dubbel decomposition till några fluaters frambringande, hvarvid de erhållit ett dubbelsalt i stället för det enkla saltet; Ed ; 320 I. Fiusspatssyrans föreningar med syror eller electronegativa oxider. Flusspatssyran har den framför andra sys ' ror utmärkta egenskapen att med de' svagare syrorna förena sig på ett sådant sätt att den svaga syran är basis mot flusspatssyran, och detta fluat förenas sedan med: de electropositiva: oxidernas fluater till: ett' dubbelsalt. Dessa för= eningar af flusspatssyra med electronegativa oxider . öfverenskomma vidare deri, att deras jemnt mättade förening sönderdelas partielt af vatten, och en sur upplösning bildas, under det att den negativa oxiden ensam, eller med en ringare qvantitet flusspatssyra, afskiljes om den är olöslig. — Dervid förenar sig en portion vat- ten med syran, och man erhåller egentligen ett dubbeltsalt, hvari vatten är den ena basen, som sedan kan ersättas af alla andra starkare baser, hvilka i dess ställe förena sig med flusspatsy- ran, och inträda i dubbelsaltet. Vid alla till- fällen då ett neutralt flusspatssyradt salt af vat-' ten sönderdelas och ett surare salt löses i vat- ten, så utmärker detta det surare saltets benä- genhet att bilda dubbelsalt genom vattnets ut- byte mot andra baser. Kanske kan detta sägas äfven om andra syrors neutrala salter, då de på lika sätt af vatten sönderdelas. Men det gäl- ler ej om :antimon- ock vismutsalter, ur hvilka oxiden nästan aldeles utfälles af vatten. = Vi hafva länge känt kiseljordens förening med flus- 'spatssyran och vetat att denna med kalt och ba- rytjord ger egna caracteriserade föreningar, vi hafva af TyÉnAros och GayrLussacs arbete lärt känna flusspatssyran, men arten af dessa före- ningar 32 ningar med. saltbaser har. hittills varit obekant; Jag skall i; det följande visa, att; Hlusspatssyrai med ide flesta..electronegativa oxider förhåller sig på samma sätt som med dessa och ger förenin=, gar, . till sin princip analoga,. ehuru till sina egenskaper skiljagtiga: org ÅA. Flusspatssyrad kiserjord; kisethaltig flusa Spatssjra » OCh dess föreningar med såltbaser, Denna «kropp har länge varit "känd ebhurd vi hafva GayLussac och :'THÉnArpD att tacka för kännedomen deraf. såsom en egen förening. Det omständigheten : att: man funnit kiseljord och flusspatssyra gemensamt ingå i några föreningar, föranledde att anse den såsom en. dubbel«syra, hvilken kunde med baser förenas, bildande hvad jag förslagsvis kallat fluosilicater. ' Detta är lik= » väl origtigt, på sätt jag kommer att visa, Den= na kropp är icke alt anse såsom annat än flusa . spatssyrad kiseljord, och den kan icke utan fö= regången sönderdelning, hvarvid en del af dess kiseljord afskiljes och ersättes af någon annan bäåsis, denne må nu för öfrigt vara ett alkali, en jord, en metalloxid eller endast. vatten, för= ena sig med några andra kroppar än -. neiätrala flusspatssyrade salter. Jag har försökt att i den= na gaz, sätta kolsyradt kali; och natron, rifvet till fint pulver; den absorberas: deraf icke imer än hvad den i saltet möjligen befintliga fuktighet kan förorsaka, och det, efter flera dagars berös ring med gasen; uttagna saltet finnes vid upps lösning hafva upptagit endast spår af den sura gasen. På samma sätt förhåller det sig med ren kalkjord och med bicarbonat af kali, af hvilket sistnämndas kristallvatten jag dock hade väntat K. V. A. Händl. 1823; St; II | 21 322 en medverkan till föreningen. 'Deremot; då ett' äfven vattenfritt och fint pulveriseradt flusspats-> syradt sålt med alkali, jord eller'metalloxid till" basis införes, absorberas gasen med lätthet och om några timmar ' har det flusspätssyrade saltet: dermed mättadt sig. Denna omständighet bevisar, - att de tillkomna. qvantiteterna af flusspatssyra och kiseljord icke behöft upptaga någon ny qvantitet basis. Redan detta enkla factum visar således att de så kallade fluosilica- terna, i stället att vara föreningar af ett flvat med ett silicat, såsom man väl kunnat förmoda, äro föreningar af flusspatssyrad kiseljord med andra basers fluater. Men innan jag kommer till det närmare utredandet af dessa interessanta före- ningar, skall jag först omtala den gasformiga flusspatssyrade kiseljorden för sig sjelf och dess förhållande till vatten, dess sammansättning m. m. — Flusspatssyrade kiseljordens gvantitativa sammansättning. I de äldre försök jag anställt till utrönande häraf 7), hade jag funnit att 100 d. flusspatssyra förenas med omkring 140 d. kiseljord, eller 19 d. mindre än J. Davy för- ut fubnit. Men kiseljordens löslighet i: vatten, som hindrar dess afskiljande från flusspatssyran med all precision, hindrade att åt denna ana- lys gifva den säkerhet jag önskat. | > Då den voluminösa kiseljordens löslighet i vatten gör tvätlningen så långsam och fordrar mycket vatten, så blir det nästan omöjligt att göra denna ahalys med någorlunda precision, om - kiseljorden i detta lösliga tillstånd af- skiljes, Jag; måste derföre välja andra utvägar. gi! Afh. i Fysik, Kemi och Miner, V. 300. 323 Det beqvämaste föreföll mig vara; att gemene samt utfälla flusspatssyra och kiseljord med na= tron 1 form af den svårlösta förening, som åf denna basis erhålles, och att sedan afskilja ki- seljorden medelst dubbel decornposition ur den återstående vätskan. Men för att begagna dens na method måste det svårlösta mnåtronsaltets sammansättning vara bekant, hvilken likväl, en gång känd, gör resten af analysen öfverflödig. Sedan jag genom ett analytiskt förfarande, som längre fram skall anföras, funnit halten af flusspatssyra och kiseljord 1 natronsaltet, före« tog jag analysen af den flusspatssyrade kiseljors den på följande sätt: Gasen leddes i distilleradt vatten, som beständigt omsvängdes, så att icke tilledningsröret kom att råka vattnet, och när vätskan blef så tjock, att den icke mera kunde omskakas, upphördes med gasens tilledning och vätskan silades, hvarefter kiseljorden tvättades så länge det genomgående rodnade lakmuspap= per. Den återstående kilseljorden vägde efter glödgning 1.263 gr. Vid ett motprof på en an= nan portion inlades den tvättade och torkade kiseljorden i en retort af glas och glödgades, hvarvid endast vatten och ingen flusspatssyra erhölls. — Jag anförer detta, emedan man af TuéÉnaAtds och GarLussac's försök har anledning förmoda att det som af vatten fälles ur den ki= selhaltiga flusspatssyregasen skulle vara en förs ening af mera kiseljord, red mindre flusspats: syra, hvilket likväl icke synes vara händelsen. Den genomgångna suråre vätskan blandades med kolsyradt natron, så länge någon fräsning uppkom; hvarefter det svårlösta dubbelsaltet som fälldes upptogs på ett vägdt filtrum,; tvät= tades och intorkades i en vägd platinadegel, Sa så att saltet i den vätska, hvaraf måssat på filt- rum var genomträngd, icke förlorades. Dub belsaltet. vägde 38.99 gr. och svarar emot, 3.053 gr. flusspatssyra och, med, begagnande af den äldre atomvigten för kiseljorden, emot 2.994 gr. kiseljord, hvilket efter hvad jag nedanför kom- mer att anföra, dock är något litet för- mycket. Den vätska som blifvit mättad "med natron blandades med tvältvattnet af kiseljor- den, öfvermättades med kolsyradt mnatron och försattes med en upplösning af kolsyrad zinko- xid i caustik ammoniak, hvarefter vätskan af- röktes till nära torrhet. Saltet löstes i varmt vatten .och kiseljorden, som nu hade förenat sig med zinkoxiden till ett silicat, kunde bättre ut- tvättvas utan att upplösas. Efter skedd uttvätt- ning upplöstes zink-silicatet i salpetersyra och afröktes till torrhet, hvarefter den salpetersyra- de zinken löstes i vatten, försatt med litet syra, och kiseljorden blef olöst. Den vägde efter glöd- gning 1.297 gr. Den silade alkaliska vätskan, som nu höll kolsyradt och flusspatssyradt na- tron, mältades i det närmaste med ättiksyra, men bragtes ej till full neutralitet, för att und- vika en möjlig förlust af flusspatssyra under af- dunstningen. Saltet öfvergöts efter intorrkning med en blandning af spiritus och ättiksyra, som utdrog det återstående lilla öfverskottet af kol- syradt natron och lemnade flusspatssyradt na- tron qvar, hvilket glödgadt vägde 2.912 gr. och svarar emot 0.787 gr. flusspatssyra som således hade utgjordt tillsamman 3.053 + 0.787 = 3.34 gr. hvilka varit förenade med 3.554 gr. kisel- jord, d. ä. 100 d. flusspatssyra äro i flusspatssy- rade kiseljorden förenade med 144.5 d. kisel- jord. — Ehutu detta tal icke är fullt" precist, 325 såsom vi längre ned skola finna, så är det. likväl tillräckligt noggrant för alt bevisa att i 'denna förening, flusspatssyrans atomvigt 'har” samma förhallände” till kiseljordens, som 1 alla neéu- trala Tuater. NEAR | "Nu är åter frågan: huru NEON kiseljörd har ' vattnet afskiljt "från 'flusspatssyran? Ett ibland ändarnålen med detta försök var att be- stämma dehna punkt. Af de 5.554 gr. kiseljord som erhållits, hade 1.263 gr. blifvit afskiljde af vatten, hvilket är något mindre än 3 af hela kiselhalten; detta öfverensstämmer med J.: DAYY's försök ; men detta resultat är härvid i så måtto origtigt; som under 'den afskiljda kiseljordens tvättning en del af jorden upplöses af vattnet och ju längre tvättningen fortsättes, ju "mindre af kiseljorden ”blir qvar, hvarföre och det genomgåen- de vattnet fortfar oupphörligt att efter afdunstning lemna en betydlig fläck äf kiseljord. " För att således bedöma hvad den flusspatssyrade kisel- jorden. blir genom vattnets åtkomst, måste man', sedan pr oportioherna af gasens beståndsdelar äro kända; undersöka de. Föjätiva förhållanden, hvari syran och jorden befinna sig, i den liqvida de- len af ett med kiselhaltig HlusspatssyregaZ, så nära som möjligt, mättadt vatten, hvilket man låter afrinna från kiseljorden. Om" detta mät- tas med en upplösning af kolsyradt kali, med den försigtighet att vätskan icke får öfverskott på alkali eller syra, och, sedan fällningen" är frånsilad, den' syrliga lösningen, afdunstas, så återstår endast en ganska ringa qvantitet' af sam= ma förening som fällt Sig, och som ' nu 'bildar små åtskiljda kristaller på kärlets botten. 'Orm man åter anställer samma försök med den sv a gare syra, som fås under kiseljordens tvättning Ad 326 så. 'gelatinerar. den Sid öngada vätskan vid en viss, grad af concentrering, Samma resultat er- hålles. med ännu mera tillförlitlighet, om den ligvida syran blandas med saltsyrad. baryt , så länge någon fällning, inställer. sig, hvarvid ett ba- rytsalt, tll sin sammansättning. svarande emot kalisaltet, fällés och 1 wätskan: återstår endast fri saltsyra med saltsyrad baryt. . Den svagare syran deremot ger efter fällningens afskiljande, under den sura vätskans afrökning, slutligen ge- latinerande kiseljord. Dessa: försök bevisa att vattnet, vid sin åverkan på gazformig flusspats- syrad kiseljord; -frambringar en liqvid kiselhal- tig, flusspatssyra, i hylken syran och kiseljor- den befinna sig i samma förhållande som i de olösliga salterna af kiseljord och kali eller baryt med flusspatssyra, Detta förhållande. är , såsom jag längre fram skall visa, sådant att I af kisel- jorden frånskiljes och ersättes af. Cildets, så att i den liqvida syran kiseljorden håller 2 gånger så mycket syre som det vatten, som i den af: skiljda jordens ställe inträder i förening med sy- ran. Af det anförda är således klart, att den- na syra kan fås ren, endast i en concentr erad form , och att ju mer den före silningen är ut- Ps ju mera kiseljord innehåller den upplöst j det vatten hvarmed syran är utblandad. | Be anser såsom genom dessa försök ådaga- laggt: 1:0.:att den gazformiga kiselhaltiga flus= spat. SSÄrada, är så sammansatt ,' att. syran och kiseljorden hålla lika gvantum syre, d. åä..att 3. atomer af syran förenas med 3 atomer af kiset- jorden , och 2:0i.att i den. ligvida syran. 3. af flusspatssyran släppt sin kiseljord, för atti dess ställe Käg ena sig med vatten , d. ä. består af. 3 32g atomer :vattenhaltig, flusspatssyra. och; 2 atomer Jlusspatssyrad kiseljord I. ; ; Vatten absorberar den ER yrän i början ganska, hastigt, men sedan mer och. mer långsamt, 1 mon som vätskans rörlighet förhin- dras. af: den kiseljord som afsatt. sig. Jag lem- nade en ganska ringa qvantitet vatten, -0.1835 Pn ett litet vägdt glas öfver: qvicksilfver, 3 3 beröring med den gazformiga syran, och först efter 48 timars förlopp syntes all absorption vara afstannad. Glaset hade nu. vunnit . 0.258 gr. i vigt af absorberad gaz, och vätskan rökte Jindrigt. i luften. Den var icke: flytande; eme- dan: den :var insugen i den afskiljda kiseljordens I detta försök, hade således 100 d. vatten upp- tagit, 140.6 d. af den sura gazen, och då dervid 3 af dennes kiseljord = = 20.65 .hlilvit j jafskiljd, så återstår 112:05 d. af den liqvida. syran som varit förenade med 100 d- vatten, utgörande den högsta grad af concentrering, denna: syra kan erhålla. Det är anmärkningsvärdt att i den- na förening flusspatssyrans syre är. nära hälf- ten , och den i lösningen qvarhållna kiseljordens syre nära 3 af vattnets syrhalt, så att, om man får antaga att vätskan ej varit fullt mättad utan borde hafva upptagit 147.5 kiselhaltig flusspats- syregas, så inträffår det precist med det anför- da förhållandet. - Jag har försökt att erhålla den liqvida syran i sim högsta grad' af iconcentre- ring, det är, utan annat vatten än det som in- EN ") Dessa förhållanden: Sa fullkomligt med den formel för denna förening, som jag 'gifvit i de Che- "> miska Tabellerna bland exempel ” af dubbelsalier; "” nemligen gla KG Rn X PR Aq? FP Fetll 2 Si: F3, ) Mill HiJJG fit ik 328 går deri i egenskap af basis, men det har icke velat lyckas. Jag har destillerat flusspatssyrad kiselbaryt med 'concentrerad" svafvelsyra, men dervid utvecklas först mycket 'gåzformig flus= spatssyrad -kiseljord', som ” gelatinerar i 'vatten', och mot 'slutet får man "en ”liqvid'” syra, som för' det mesta är contentreråd flusspatssy- ra. Afven sådana salter som innehålla mycket kristallvatten, t. ex. flusspatssyrad” Kisel-köppär och kisel-nickel gåfvo samma resultat. "Man kän genom äfdunstning till en viss gråd Concentrera den utspädda syran, men slutligen begynuer den att afdunsta i lika förhållande med våttnet; den kan då concentreras öfver svafvelsyra 1 lufttomt rum; men långt innan den” hinner den redah omtalåde graden af concentrering förflyger sy- ran med vattnet, och man får recipienten der- af angripen. Bästa sättet att erhålla denna: sy- ra i concentrerad form, är att i små portioner blanda fint fördelad kiseljord till flusspatssyrå, utspädd med 2 till 3 gånger dess vigt vatten, hvilken man' artificielt afkyler. Den löser kit seljorden lätt till dess den fått den” liqvida sys rans sammansättning, hvad den derutöfver upp- tager af jorden "bortgår i gaz.” ER 1 Då kiselhaltiga flusspatssyrade dubbelsälter som hålla kristallvatten upphettas i glaskärl till en så hög temperatur att den flusspåtssyrade ki> seljörden hegynner” utjagas, $å får man ett hvitt sublimat, ”som man i förstå” ögohblicket lätt skulle taga för ett ammoniaksalt; men som, vid betraktande med microskop, visar sig bestå af klara droppar, hvilka kunna 'öförändrade afde- stillerxas från ett ställe till ett annat, så länge kärlet; ärr fylldt med kiselhaltig flusspatssyregaz; men sedan denne blifvit ersatt af atmosferisk 329 Juft, lemna de kiseljord :efter”sig.”' ”Dennå Vätl 'skattäloetr: itdiameligt hög temperatur; innan den flyttar sig från ett ställe. af glaset tillrett ännät. Låter mån. demnliqvida kiselhaltiga flusspats- syran stå i ett obetäckt platina-kärl -i: luften, SS dennas ' vanliga témpératur,”så -concentreras ran småniigom till en viss dr hvarvid: den sådan” behåller” sig." Ställer ”mån::på samma 'sätt der concentrerade:syran, så åtar den ganska hastigt! fuktighet ur "luften och "kommer till:sami ma 'concentrationsgrad. I värme, äfven om deh ej stiger högre än: till omkring 40”; 'afdunstar den efter hand utan återstod: och var det lem- nad: på glas, så corroderar den: glaset djupt, in= nan den förflyger ;' -en omständighet som bevi- sar: att, vid denna” syras evaporation; kiselhal- lig flusspatssyregas 1 ett större: förhållande går bort i början och leminar emw "kiselfri are SS syra 'att' till slut :afdunsta. : | Af alkohol Den /absorberas äfven; ehuru. tal 2 mängd ; "oförändrad af' petroleukht Fran anv Den liqvida”:kiselhaltiga -Husspatssytan för- enär sig med alla saltbaser. och frambringar:eg- nä; ii bestämde isaaoteriseradöd salter; : af vill kär man hittills kändt endast de med kali, med 330 baryt och med ammoniak. / Redan ScHeErE öck BerGMAN :; hade. väl omtalat det med natron, men af THÉnaArbds och GAyYLussacs sednare aäle tes hä> de man anledning att. förmoda, att detta icke existerar. ! bi viDe falter som på detta; sätt. belällick- life duiblbilsalter och» bestå af: flusspatssyrad kisel- jord förenad -med ett neutralt flusspatssyradt salt, För att. bestämma ide relåtiva. 'qvantiteter, åikavil beståndsdelarne «deri finnas, förenade, ana-+ lyserade jag åtskilliga af dem, nemligen salterr na med: kali, natron, baryt: och kalk till basis» och då jag fann att proportionerna: hos dessa voro oföränderliga, trodde jag mig kunna:sluta att alla baser, mättade, med ligvitli "kiselhaltig flusspatssyra gifva föreningar efter, en lika sams mansättningsformel, vaudrök Byrd Jag iskall här förhamligatt beskrikt va (Ratko och barytsaltets analyset.,'; som äro lättast att verkställa och således : gifva dp. mest afgörande : resultaten. | a. 100 ds flusspatssyradt häsdagd Side EN hettadt så att all fugtighet var förjagad, sönder .delades med distillerad svafvelsyra, öfverskottet af den sistnämda afröktes och ;slutligen återstod .svafvelsyradt natron 74.85 dana 344 d. nas tron. Det löstes i ale utan lemning och rea gerade hvarken surt eller alkaliskt. ; 'b. 100 d,. af detta salt löstes 1' kokhett: Mål ten och mättades med kolsyradt natton, som fi HKtet öfverskott tillsattes, hvarefter, vätskan :blanr dades med en upplösning af kolsyrad zinkoxid i caustik ammoniak; så länge. någon fällning uppkom, och''slutligen :tillsattes äfven af.;denna lösning ett litet öfverskott.: Lösningen: afdunstars des. till dess att. all animosaa blifvit: äfdrifyveni JF hvarefter "föga af vätskan ålerstöd, Det "fällda uttvättades väl med vatten, ; upplöstes i salpeter- syra. afröktes. till torrhet, löstes åter i vatten med litet salpetersyra, | hvår vid kiseljord , åter- stod, som efter glödgning vägde 31.6 I ic. Den alkaliska 'silade” "vätskan ” 'afröktes) Bub räikder flusspalssyradt'” natrön ansköt, och då ndast , en , ringa. .qvantitet af, vätska återstod”, mättades det deri befintliga Kolsyr: äde natron med ättiksyra, hvarpå alkohol tillsattes, och det'o1ö> sta saltet tvättades väl med alkohol, törrkades och glödgades, Dervid erhölls 134 d. flusspats- syradt natron. Vi hafva förut sett att saltet innehåller 32. 844 d. nätron, svarande emot 44.2 d. neutralt flusspatssyradt natron, mer 44.2 & 3 = 132.6, således finner man "häraf att basen varit förenad med 3 gånger så mycket flusspats> syra, som fordrats för att jemnt neutralisera den. Jemföra” vi kiseljordens qvantitet med hatronets, så finna vi att kiseljordens syre är nära dub- belt natronets, men dertill' fordrades att kisel- jorden skulle hafva utgjort 33.31 i ' stället för äs 6. Vi skola RE G ned finna att detta här- ALAT R hör då VR $ 3 100 d. INS ARS VRA ed ön hettade till. SIR af all fögtighet, utsattes, 1 en destillations-apparat. af platina, för en hö- gre. températur, "Hvarvid kiselhaltig" flusspatssy. regas utvecklades. Försöket omgjordes' 1 el de: stillations-apparat af glas, hvårvid” erhölls ett ringa spår af det förr omtålade sublimatet, som ; ? A FJ BEE SKER ad rg VR PERS T HG a 332 består af. vatten, öfyermittadt med .den sura ga« Zen; gazen uppfångades. och befanns icke inne- hålla spår af fri flusspatssyra.,. emedan glaset deraf icke corroderades. det förra af. dessa försök återstodo , 62.25 d. flusspatssyrad baryt, och i det andra 62.26 d.'följagtligen var vigten af bortgången flusspatssyrad kiseljord 37.74 till 1 Ff100 d af sarnina sålt sötiderdelades ME concentrerad svafvelsyra; syrans öfverskott af röktes och massan glödgades, hvarefter erhöllös 82.933 d. svafvelsyrad baryt. . Dessa tal öfver- ensstämma så nära, som. det är möjligt att vän- ta sig, med det vid natronet fundna förhållan- det, att nemligen, flusspatssyran häller, 3 och ki- seljorden 2 gånger basens syre, ,d. ä.. alt före- ningen består af 3 atomer flusspatssyrad baryt öch 2 at. flusspatssyrad kiseljord. Då. basen 1 dessa slags salter innehåller 3 atomer :syre, består föreningen af en atom af dess fluat och 2 at: flusspatssyrad kiseljords «0 ÄN | 100 .d. flusspatssrradt kiselkali , sönderde- lade med svafvelsyra, gåfvo 78.85 d. svafvelsyradt kali,. svarande emot 42.634 d. kali; hvilket in- stämmer med räkningen efter den anförde formeln: 100 d. flusspatssyrad kiselkalk gålfvo med svafvelsyra 63.69 d. glödgad gips och lemnade efter sträng glödgning i destillationsapparat 36,2 d. flusspatssyrad kalk, Båda svara emot 26.4 d., kalk. . Detta öfverensstämmer , icke med räk- ningen efter formeln, men kalksåltet gaf i de stillation en betydlig. portion flytande syra, och måste således innehålla - kristallvatten. 100 d. deraf pulveriserades derföre ganska fint och blan-= dades : mycket väl med 600 d. finrifven och nyss glödgad. blyoxid, samt betäcktes derefter med 333 em like" vigt. blyoxid, hvarefter massan" uppheté tades i destillations-åpparat. ' Redan vid en tems paratur som icke gick till glödgning, sammans Bakade massan och flöt slutligen, under det rent vatten utvecklades. 'Retorten hade 'dervid förlo- rat 16.23 d. i vigt, af bortgånget vatten, hvars syre är 14.45 och kalkjordens Syre "är Ha Beräknas nu sammansättningen efter dessa tal, så finner man att kalksaltet är sammansatt ufo ter lika formel med de föregående; men att det innehåller en quantitet kristallvatten, hvars syre är 2 gånger kalkjordens. Denna sammansättning förklarar ett ganska paradoxt phenomen, som likväl i och för sig sjelft är ganska naturligt. Upplöses surt flusspatssy- radt natron eller kali i vatten och digereras med kiseljord, tillräckligt att mätta den fria sy- ran , så försvinner den sura reaction aldeles och vikar reagerar alkaliskt. Det är likväl ieke kiseljorden som frambringar denna reaction, utan förklaringen häraf är, att den öfverkjutande syran i saltet räcker jemt att bilda flusspatsyradt kisel- kali eller natron med hälften af det närvarande flusspatssyrade saltet, och fäller sig ur vätskan; hvarvid den andra hälften! förkandlad till neu>= tralt salt, frambringar den alkaliska reaction som Ur de salter. ZrisE har redan förut gjort samma ikattagelse för boråxsyran. Flusspålssyrans dubbelsalter af kiseljord med andra baser, utmärka sig med' en syrlig bitter smak, så Iik den af Cremor-Tartari; att de ej kunna derifrån på smaken åtskiljas, om icke ba- sen tillika ger saltet någon egen smak. ' De rod- na alla lakmuspapperet. De festa äro lösliga i vatten. De af kali, natron, lithion, baryt, kalk och ytterjord äro de enda svårlösta jag funnit 334 Många af dem -innehålla ;kristallvatten, ett och annat fatiscerar. Några innehålla intet ches, miskt bundet vatten. Vid en högre temperalur sönderdelas de alla, den flusspatsyrade kiseljor= den bortgår, i gasförm och neutralt fluat af den starkåre basen återstår.: Innehålla salterna kri- stallvatten, så börjar den flusspatssyrade. kisel- jorden att med detta afskiljas och man får en concentrerad liquid kiselhaltig flusspatsyra, som afsätter kiseljord. då den kommer i beröring med vatten. Jag -har bestämt vattenhalten 1 åtskil- lige af dessa salter på det sätt, att jag har blandat dubbelsaltet med blyoxid i öfverskott och upp- bettadt och dervid har bildat sig ett verkligt fluosilicat af blyoxid, som qvarhållit både kisel- jorden och flusspatssyran och som är utmärkt för sin stora lättsmälthet, emedan massan smäl- ter. innan 'den. glödgar, särdeles om proportio= nerna äro någorlunda noga träffade. | Om dessa dubbelsalter upplösas 1 vatten och försättas med alkali, så sönderdales de. Ur de alkaliska salterna afskiljes kiseljorden och ett neutralt flusspatssyradt salt bildas med den sy- ra, som förut var förenad med kiseljorden. Jordsalternes upplösning sönderdelas så att jor- dens fluat fälles blandadt eller förenadt med kiseljorden, hvars syra stannar i upplösningen. De egenteliga jordarternes och metalloxidernes salter sönderdelas på det sätt, att flusspatssyran stannar i förening med alkalit och kiseljorden fäller sig med basen 1 form af ett silicat, hvari kiseljordens syre är 2 gånger basens, Är den af- skiljda metalloxiden löslig i ammoniak, så blir kiseljorden det oagtadt icke ensam fälld, utan förenar med sig en bestämd portion af oxiden; jag har likväl icke närmare undersökt de relativa 335 qvantiteter 'hvari de förenas. Åtskilliga af. des< så salters' upplösningar blandade med en ringare qvåahtitet alkali än som fordras för att mätta all flusspatssyran , fälla egna basiska föreningar; jag "är osäker om dessa äro blandningar af kiseljord med basiskt flusspatsyradt salt, eller om de äro verkeliga fluosilicater, d. ä. dubbla salter af en enda basis delad emellan' flusspatssyran och ki- seljorden såsom syror. Jag får längre fram till: fälle att återkomma tll detta ämne. | "0 Jag har i' allmänhet beredt dessa salter på det sätt, att basen, i form af carbonat eller hydrat, blifvit upplöst i den liqvida kiselhaltiga flusspatssyran till nära mättning och lösningen sedän 'afdunstad på flata skålar af platina och vid eh viss concentrering lemnad att i 4+18? äå 20? långsamt anskjuta i kristaller. Då jag följt någon annan "beredningsmethod, skall jag sär skilt angifva den. Vid dessa försök händer of- ta alt, sedan solution blifvit afdunstad till en viss 'grad, gelatinerar massan. Detta är en följd af den kiseljord som genom tvättning upplöses, då man icke vill förlora allt för mycket af sy- ran 1 den på filtrum stadnade gelatinösa jorden, öch af hvilken den skillnad uppkommit i ana- lysens resultat, att den olösta kiseljorden utgjort ej fullt I i stället för 3 af det hela som den borde varas Då detta inträffar har jag tillsatt en droppa eller par af ren flusspatssyra, som upp- löser jorden och vid afdunstning förflyger der- med. — Ett öfverskott af flusspatssyra sönder- delar icke dessa dubbelsalter, utan vid afdunst- ning förflyger den rena syran och lemnar dub- besaltet oförändradt. — = Om dessa dubbelsalter öfvergutas med svaf. velsyra så sönderdelas större delen genast, gas- 336 ac forrig:-flusspatssyrad kiseljord : utvecklas: med, hastighet: och först vid anbragt värme kommer en. portion -liqvid: syra, som hastigt drager fugtig- het till :sig ur luften. Kalk och barytsalterne; sönderdelas icke af svafvelsyra förr än blånd-. ningen är upphettad öfver -F 100?;; salpetersyra och ' saltsyra utdrifva: syran blott partielt,. och den liquida skiselhaltiga flusspatssyran utdrifver, den i sin tour äfvenledes partielt.. Men de ba- ser hvarmed hon gör svårlösta. föreningar tager; hon; på våta vägen från dessa syror nästan full- komligt. — TT SAR Flusspatssyradt kiselkali. . Då detta salt fälles ur en något utspädd vätska märker man i början icke att den grumlas, men den antager ett spel af regnbågens färgor, orsakadt af de af- satta sältpartiklarna, som efterhand sjunka och frambringa ett halft genomskinligt lager, son på lika sätt spelar med regubågens färgor. Upp= taget på filtrum bildar det en gelatinös massa och torrkadt är det ett fint, hvitt, för känseln lent pulver. Detta salt är ganska svårlösti vat= ten, men dock icke olösligt och kan således al= drig användas till bestämmande af kalits quan= titet. Det löses något mer i kokhett vatten än i kallt, och om en mättad upplösning deraf afdunstas så anskjuter det i små kristaller, sont synas vara rhomboödrar, hvilka sträfva att bil- da reguliera sexsidiga prismer. Det innehåller intet kemiskt bundet vatten och tål en ganska sträng hetta utan att sönderdelas. I distillations- kärl smälter det vid börjande glödgning, kom-= mer vid ännu högre temperatur i kokning och utstöter, under fortsatt kokning, flusspatssyrad kiseljord, samt : blir sedan mer och mer trög= | Må smält 337 smält. I öppna kärl börjar den flusspatssyrade kiseljordens utveckling innan saltet smälter. Det fordrar en länge forsatt hetta, för alt utjaga hela qvantum af fluspatssyrad kiseljord. Afbräckes försöket innan detta skett, så får man en smält klump, som reagerar alkaliskt och löses trögt i vatten, i mon som sönderdelningen var mindre fullkomlig. ScHeELE omtalar denna återstod så- som en liquor silicum , detta är -välihufvudsa- ken ett misstag, men då ScHEErE endast bade lerdeglar till sina försök och de neutrala flus- spatssyrade salterna i smältning upptaga en por- tion kiseljord, som de vid upplösning i vat- ten lemna olöst, så förstås detta lätt. Likväl inträffar detta phenomen äfven till en ej obetyd= lig del då försöket sker i öppna platina-deglar , särdeles då man begagnar lågen af spiritus till de- ras upphettande, emedan det vatten som af brännmaterialet bildas, fäller kiseljord ur gasen, i dess första utveckling, och denna iord upplö- ses af det smälta saltet. Derföre, då jag ville sönderdela dessa salter, för att väga det återstå- ende fluatet, ställde jag trenne betäckta platina- deglar utom hvarandra emellan kol, och lade saltet, som skulle sönderdelas, i den innersta. Insidan af den första, eller yttredegeln, och utsidan af den andra befunnos då vanligen tjockt öfver- dragna med kilseljord. Flusspatssyradt kiselkali löses eller förändras icke af en lösning af cau- stikt eller kolsyradt kali, i luftens vanliga tem- peratur; men kokas de tillsamman så utvecklas ur det kolsyrade alkalit kolsyregas och alltsam- man upplöses ; vätskan kan under kokning con- centreras utan tecken till anskjutning. Denna upplösning är dikväl icke en blott upplösning; och. V:A. Handl, 1823, St II. 22 3383 Saltet sönderdelas, men kiseljorden qvarhålles ij lösningen till dess vätskan kallnar, då den gelatinerar. Gay-Lussac och TuÉnArp omtala ett basiskt salt af kiseljord, kali och flusspatssyra, som skulle fås genom det föregåendes behand- ling med caustikt kali. Jag har icke funnit det så. Behandlar man det sura saltet med mindre alkali än som fordras till dess sönderdelning, el- ler låter man ej verkan fortsättas tills den slutat, så får man en blandning af kiseljord med ode- componeradt salt, men detta sistnämnda kan så fullt utvättas att svafvelsyra icke gör minsta gas- utvekling då återstoden dermed upphettas. Flusspatssyradt kisel-natron liknar det fö- regående till utseende så fullkomligt, att jag, med förutsättande att detta salt icke existerade, i början af mina försök begynte tro att ett ka- lifritt natron ej kunde erhållas, till dess jag ef- ter flera försökta: methoder att bereda natron af materialier, hvari andra reagentia intet spår af kali kunde upptäcka, äntligen föranleddes att undersöka det svårlösta saltet, som den liqvida kiselhaltiga flusspatssyran fällde, då den mätta- des med det så renade natronet, hvarvid jag med svatvelsyra deraf erhöll glauberssalt. Det- ta salt är likväl tyngre och bildar större korn , så att det sjunker lättare till bottnen; det spe- lar ej med regnbågens färger, åtminstone har det ej i mina försök inträffat; men det blir ge- latinöst på filtrum och: faller i torkning till ett fint mjöl. Det är vida lättlöstare i vatten ån kalisaltet, och lösligare i kokhett än i kallt vat- ten. Öfverskott af syra ökar ej dess löslighet. Afdunstas en mättad lösning vid lindrig värme, så anskjuter saltet derunder i små glänsande kri- staller, -som under microskopet visa sig vara 33g korta reguliera' sexsidiga prismer med tvärt afz skurna ändar. Det håller intet kemisktet bundet vatten. Förhåller sig i eld som kalisaltet, men släpper vida lättare sin syra, hvarvid det stel= nar. : Den sista portionen af flusspatssyrad ki= seljord fordrar stark hetta för att utjagas; med tillsats: af kolsyrad ammoniak i stycken, går det något lättare, men kiseljord blandas då mechas« niskt med saltet. Sönderdelas i kokning med kolsyradt natron , hvarvid vätskan, under utveck= ling af kolsyregas, slutligen gelatinerar, Flusspatssyradt kisel-lithion är ytterst tröglöst i vatten. Löses lättare med öfverskott af syran och fås då i små genomskinliga kris staller , på hvilka den sexsidiga prismen väl är igenkänlig, men man ser tillika tydligt att den är en secundär form af en rhomboéder. Har knappt någon smak, först efter lång beröring med tungan, smakar det likt de öfriga, men svagare. Smålter i glödgning och behåller en= vist sin flusspatssyrade kiseljord. Flusspatssyrad kisel:sammoniak är svår att utan förlust på våta vägen bereda, genom den liqvida syrans mättning med ammoriiak, emedan denne vanligen alltid tillika utfäller kiseljord, äf= ven om den utspädd tillsättes; men den del af saltet som sönderdelas bildar flusspatssyrad am= moniak, som i sin tour från en annan del af den liqvida syran upptager den flusspatssyrade kiseljorden, och då vätskan sedan afdunstas an= skjuter dubbelsaltet och ren flusspatssyra, eller sur flusspatsyrad ammoniak stannar i upplösnin- gen, om man annars ej tillsatt så mycket alkali att massan under afsvalning gelatinerar; På torra vägen fås det om natron= eller kali-saltet noga sammanrifves med salmiak och massan i 340 destillationskärl upphettas, hvarvid flusspatssyrad kisel-ammoniak sublimeras. Detta salt är lättlöst i vatten, anskjuter under frivillig afdunstning 1 stora och genomskinliga kristaller, lika dem af kalisaltet; men genom deras storlek igenkänner man här vida tydligare den rhomboéädriska grund- figuren och dess tendens att bilda korta secun- dära sexsidiga prismer. — Uphettas saltet i de- stillationskärl, som utan skada kunna vara af glas, så decrepiterar det först något, sublime- rar sedan utan föregången smältning och er- hålles dervid i en sammanhängande icke kri- stallinisk saltmassa. Detta salt sönderdelas af ammoniak , som fäller kiseljorden, den silade vätskan innehåller likväl kiseljord upplöst som vid ny afdunstning, då ammoniak förflyger och elt surt salt bildas, upptages af flusspatssyran: och ger upphof åt en ny portion af dubbelsaltet. Då den neutrala, gasformiga flusspatssyrade kiseljorden blandas med ammoniakgas, så con- denseras, efter GayY-Lussacs och J. Davys försök, 2 vol. af den sednare mot en af den förra. Man får dervid ett hvitt pulverformigt salt, som , då det aktas för vattnets åtkomst, kan sublimeras oför- ändradt, Detta salt hörer aldeles icke till den serie jag här omtalar. Det hörer, om man vill: räkna strängt, knappt till salternas klass, emedan ammoniaken 1 dessa alltid upptager en atom väte till; så t. ex. då chlor eller iod förenas med ammoniak till de motsvarande salterna, så ut- vecklas qväfgas, och chlor eller iod förenas med ammonium (Az H2?). Här sker icke detta, ga- serna condenseras utan återstod och föreningen består af en atom flusspatssyrad ammoniak utan vatten och en atom äfvenledes vattenfritt ammo- niaksilicat,: eller om man heldre vill, af basisk 3fr flusspatssyrad ammoniak, blandad med kiseljord. Om det träffas af vatten, så afskiljes, såsom J. Davy visat, kiseljorden i gelatineradt tillstånd, hvaraf man torde kunna sluta, att den varit che- miskt förenad och icke mekaniskt blandad med saltet. Detta salt hörer följaktligen troligast till den klass af föreningar som få namn af fluo- silicater. | Flusspatssyrad kisel-baryt fås bäst, då en upplösning af saltsyrad baryt blandas med li- qvid kiselhaltig flusspatsyra. Vätskan grumlas ej genast, men efter några ögonblick begynner dubbelsaltet fälla sig i form af små kristaller. Det är så svårlöst i vatten, att man på detta sätt kan utfälla nästan hela barythalten; vätskan håller fri saltsyra, som ieke i märkbar mån ökar saltets löslighet. Fälles det ur en kokhet och något utspädd upplösning, så afsätta sig kri- stallerna långsammare och blifva något större, men i alla fall mikroskopiska. De bilda pris- mer med en ganska lång tillspetsning. JIokas detta salt med vatten, så upplöses en ganska ringa portion, som, då vattnet öfverlemnas åt frivillig afdunstning afsätter sig i kristaller. Sön- derdelas i glödgning lätt med lemning af flus- spatssyrad baryt. Det innehåller icke kristall= vallen. Flusspaissyrad kisel-ka!k kan äfven erhål- Jas då slammad flusspat och fint fördelad kisel- jord digereras med utspädd saltsyra och sedan vid en lindrig värme afdunstas, då kalksaltet anskjuter i kristaller. Bäst och säkrast fås det likväl, då till den liqvida syran såttes kolsyrad kälkjord , så länge den löser något. Detta salt är icke utan öfverskott på syra lösligt i vatten och det anskjuter, 1 mon som detta öfverskott 3432 afdunstar, Det ger ganska rediga kristaller; som "synas vara fyrsidiga prismer med snedt afskursz na ändar. Sönderdelas af vatten, som lemnar olöst flusspatssyrad kalk, samt kiseljord och vatt- net innehåller en upplösning af dubbelsaltet i den på det sättet bildade liqvida kiselhaltiga flusspatssyran, Flusspatssyrad kisel-strontian är ett, genom öfverskott på syra, i vatten ganska lättlöst salt. Efter afdunstning erhålles det under vätskans afsvalning 1 stora kristaller, som bilda korta fyrsidiga prismer, hvilka icke äro fullt rätvink- liga och hafva en tvåsidig tillspetsning från prismets motsatta spettsigare vinklar, kristallerna blifva emaljhvita och förlora sin genomskinlig- het, då de upphettas, Saltet innehåller kristall- vatten, hvars myckenhet jag icke bestämt. Det kristalliserade saltet sönderdelas till någon del, då det upplöses i vatten, och lemnar en blanning af kiseljord och flusspatssyrad strontianjord olöst , likväl i mindre mängd än kalksaltet. Denna olikhet i barytjordens och strontianjordens förhållande i dessa dubbelsalter, ger ett ganska lätt och så nära som kan behöfvas, precist sätt, för att vid analytiska undersökningar åtskilja barytjord och strontianjord qvantitatift och qvalitatift. Man upplöser båda de blandade jordarterna 1 saltsy- ra eller ättiksyra och tillsätter liqvid kiselhaltig flusspatssyra, som utfäller barytjorden, hvaref- ter fällningens vigt bestämmer barytjordens. En ganska ringa quantitet svafvelsyra utfäller den i vätskan återstående barythalten, utan att ännu verka på strontianjorden; vätskan silas, afdunstas till torrhet och sönderdelas med svaf- velsyra, hvarefter strotianjorden väges såsom svafvelsyrad: 343 - « Flasspatssyrad kisel-ta!k är ett i vatten lättlöst salt, som efter afdunstning bildar en genomskinlig, gulagtig, gummilik massa, hvilken utan lemning löses 1 vatten. Flusspatssyrad kisel-lerjord äv 1 vatten lättlöst. Afdunstad ger den ett klart, färg- löst gelee, som under intorrkning spricker och blir gulagtigt, men behåller sig klart. Löses åter långsamt, men fullkomligt i vatten. Flusspatssyrad kisel-beryliljord löses lätt i vatten; afdunstad ger den en klar färglös syrup, som slutligen blir ogenomskinlig och hvit. Var saltet upplöst i öfverskott af syra, så återstår det, efter dennas förjagande, i hvita, hårda styc- ken, liknande porcellaine, hvilka lätt lossna från metallens yta, då deremot saltet å nyo upplöst och afdunstadt är svårt att få löst från kärlet. Pöser något då det upphettas till sönderdelning. Detta salt smakar sammandragande, icke sött. Flusspatssyrad kisel-ytterjord är olöslig i vatten. Löses i ett öfverskott af syran, men blir, då detta afdunstat, åter olösligt. Flusspatssyrad kisel-zirkonjord är lättlöst i vatten och erhålles vid afdunstning i hvita, erlemorglänsande kristaller. Detta salts upp- lösning 'blir genom kokning oklar, men det mesta behåller sig qvar i upplösningen, Flusspatssyrad kisel-zinkoxid fås då zink upplöses i den liqvida syran. Är ganska lätt- löst och anskjuter efter stark concentrering i prismatiska kristaller, som merendels äro liksi- diga tresidiga prismer. Förändras icke i luften. Flusspatssyrad kisel-manganoxidu! är lätt- löst i vatten, anskjuter efter stark concentrering, under afsvalning, 1 långa smala reguliera sexsi- diga prismer. Under långsam afdunstning blifva Jå 344 kristallerna väl också sexsidiga prismer, men stundom så korrta att de tydligen utvisa pris- mets bildning af en rhomboéder. Saltet är färglöst, knappt merkligt dragande åt amethyst- rödt. . Sönderdelas i destillationskärl med lem- ning af flusspatssyrad, manganoxidul som behål- ler kristallernes form. Flusspatssyrad kisel-jernoxidul beredd genom upplösning af jernspån i den liqvida syran och saltets afdunstning i öppen luft på ett flatt kärl af metalliskt jern, anskjuter i blågröna reguliera sexsidiga prismer, men i allmänhet är kristalli- sationspunkten och den då saltet börjar intorr- ka, hvarandra så nära att man har svårt att få rediga kristaller, om man ej har stora quanti- teter af lösningen. Upplöses saltet ännu en gång 1 vatten och ombkristalliseras, så blir det blekare till färgen och kristallformen redigare. I allmännhet har jag gjort den anmärkning att färgade metallsalter af denna klass, hafva en djupare färg då de anskjuta ur en vätska som råder på syra, än då de sedan upplösas i rent vatten och omkristalliseras. Detta synes dock icke hafva medfört någon förändring 1 samman- sättningen. Flusspatssyrad kisel-jernoxid löses 1 vatten, Lösningen är föga färgad. Afdunstad, ger den ett gulagtigt gelee, som fullt intorkadt är en halft genomskinlig, 1 köttrödt dragande gummilik massa. Löses åter utan sönderdelning i vatten. Flusspatssyrad kisel-koboltoxid och kisel- nickeloxid äro lättlösta 1 vatten och anskjuta i aldeles lika kristaller med mangan och jern- saltets. Kristallerna äro rhomboödrar, som, så snart de fått tillfälle att förlänga sig, bilda” EO 345 - reguliera sexsidiga:prismer. Nickelsaltet är grönt: och koboltsaltet rödt. > Flusspatssyrad kisel-kopparoxid är lättlöst i vatten och anskjuter, under frivillig afdunst- ning, i klara blå kristaller, af en mera determi- nerad rhomboédrisk form än de föregående, men der likväl anlaget till den sexsidiga pris- men är: uppenbart. Kristallerna vittra 1 luften på ytan, blifva ogenomskinliga och ljusblå. Den utmärkta likheten i kristallformen hos de flera här på hvarandra följande isomorpha metalloxidernes salter, aldeles öfverensstämman- de med den likhet man finner hos dessas för- eningar med surt svafvelsyradt kali eller ammo- . niak, föranledde också till den förmodan att de alla innehålla ett lika antal atomer kristallvatten. Jag pröfvade derföre kristallvattenbalten hos salterne af Manganoxidul, Zinkoxid, Koboltoxid Nickeloxid och Kopparoxid, och fann att de alla innehålla en qvantitet kristallvatten hvars syre är 7 gånger basens. Kopparoxid-saltet gör lik-' väl derifrån ett undantag genom sin fatiscering, i hvilket tillstånd det ännu behåller en qvantitet vatten hvars syre är 5 gånger kopparoxidens. Det har således i fatisceringen förlorat & af sin hela vattenhalt. Flusspatssyrad kisel-kopparoxidu! är en kopparröd förening, som till utseende liknar enkla det flusspatssyrade saltet af denna basis och förhåller sig på lika vis då det i fugtigt tillstånd utsättes för luftens tillträde. Smälter vid en högre temperatur och kommer sedan + kokning hvarvid den flusspatssyrade kiseljorden utjagas. - > Flusspatssyrad kiset-blyoxid lösesi vatten; lösningen intorkar till en genomskinlig gummilik 346 massa; som åter löses i vatten, utan sönderdels ning; smakar likt blysalter. Flusspatssyrad kisel cadmiumoxid löses yt- terst lätt i vatten och anskjuater, under, afsval- ning eller under långsam afdunstning i luften, 1 långa prismatiska färglösa kristaller, som i värme vittra och blifva ogenomskinliga, med bi- behållande af sin form; men vid minsta berö- ring sönderfalla de till pulver. Flusspatssyrad kisel-tennoxidu! är liksom den föregående ganska lättlöst i vatten och an- skjuter i långa prismatiska kristaller; men den sönderdelas under afdunstning ganska betydligt, derigenom att oxidulen förvandlas till oxid, som i form af ett silicat afsättes. Flusspatssyrad kisel-chromoxidu!? kan ej er= hållas i kristalliserad form. Den är grön, löses i vatten i alla förhållanden och ger efter afdunstning en genomskinlig massa, som, då den håller syra i öfverskott, i uttorkning pöser som alun. Fugtas , åter i luften och blir flytande. Flusspatssyrad kisel-antimonoxid är lättlöst i vatten, då det håller litet öfverskott på syra. Anskjuter under långsam afdunstning i prisma- tiska kristaller, som då de upptagas och torkas hastigt falla sönder till pulver. Fiusspatssyradt kisel-gvicksilfver. a. Oxi- dulsa!tet fås då den nyss beredde, ännu våta oxidulen digereras med den liqvida kiselhaltiga - flusspatssyran, hvarvid oxidulens färg förvandlas till blekt halmgul. : Vätskan innehåller en ej obetydlig portion af detta salt, upplöst i fri sy- ra. Genom afdunstning fås saltet i små kristal- ler. Det är äfven utan öfverskott på syra nå- got lösligt i vatten; lösningen har en svag me- tallisk smak och fälles ömnigt af saltsyra. 347 b) Oxidsadter löses endast i öfverskott på syra. Anskjuter under afdunstning i små nål formiga gulagtiga eller nästan färglösa kristaller. Sönderdelas af vatten, som lemnar ett gult ba- sikt salt olöst, under det att en annan del lö- ses i den så friblifna syran. Den sura upplös- ningen af detta salt kan endast i värme bringas till anskjutning, emedan den i luften endast concentreras till dess massan utgör en tjock sy- rup. — I destillation förstöres detta salt, ger först kiselhaltig flusspatssyregas och sedan för- störes den flusspatssyrade oxiden, på sätt vid denna är nämdt. Det gula basiska salt, som med vatten erhålles, blir svart, då det öfvers gutes med caustik ammoniak. Af tillslaget vat- ten ljusnar det åter till färgen. — Flusspatssyrad kisel-silfveroxid är ett de- liquescent salt, som vid syrups stadga anskjuter i hvita, korniga kristaller, hvilka hastigt fugtas i luften. Blandadt med en ringa qvantitet am- moniak fäller det ett ljusgult basiskt salt, som af mera ammoniak åter upplöses med lemning af ett silfveroxidsilicat. — Flusspatssyrad kisel-platinaoxid är ett i vatten lättlöst gulbrunt salt, som intorrkar till en seg syrup, hvari inga kristaller synas, och som åter upplöst i vatten lemnar ett brunt ba- siskt salt olöst. Fluosilicater. Jag kommer att längre fram afhandla de olika synpunkter ur hvilka så väl den nu omtalade serien af föreningar, som de härefter följande kunna betraktas. Jag bör här endast tillägga derom att, ehuru som häldst man betraktar dem, kan kiseljorden ej anses ingå Ra 348 såsom en "syra deri utan såsom en basisk kropp, och att således för dessanamnet silicat uttrycker en idee, som af föreningens natur icke rättfär- digas. Det gifvas deremot sådana föreningar der ett flusspatssyradt' salt förenar sig med ett silicat, och för hvilka namnet fluosilicat egent- ligen passar. Mineralriket framställer såsom ex- empel härpå Zopazen och Pycniten; af hvilka den förra: består af en atom basisk flusspatssy- rad lerjord med 9 at. ' lerjords-silicat, och den sednare af en atom af det neutrala fluatet med 9 at. af silicatet. Vid sönderdelningen af de flusspatssyrade kisel-salterna med caustikt alkali, särdeles am-= moniak, kunna andra fluosilicater uppkomma; hvarvid de relativa proportionerna af fluat och silicat möjligen efter olika omståndigheter kunna utfalla olika. Jag har öfver detta ämne icke anställt så utförliga försök, som det kunnat för- tjena och jag har endast undersökt den flusspats- syrade kisel-kalkens sönderdelning med ammo- niak, såsom den hvars bestämda kännedom mest intresserade ' derigenom, att den vid mi- neralanalyser stundom kommer i fråga. — Jag upp- löste slammad flusspat, "blandad med glödgad kiseljord, i det tillstånd hon fås geuom den flusspatssyrade kiseljordens sönderdelning, i ut- spädd saltsyra, i ett tillslutet glaskärl, hvarur. ingen kiselhaltig flusspatssyra kunde, afdunsta. Efter 48 timmars digestion fälldes den klara vätskan med ammoniak och fällningen tvättades och glödgades. Vid sönderdelning med svafvel- syra gaf den kiselhaltig flusspatssyregas , som: upptogs 1 kolsyradt natron, och lemnade 136 p. c. gips. Natron-solution afdunstades till torrhet vid lin drig värme; saltet utdrogs med vatten och lemnade 349 kiseljord, som glödgad vägde-22. 11 ps ce Väts skan mättades med ättiksyra, lemnvades i 24 tim-. mar i ett öppet kärl till kol-syrans afdunstning,för=/ sattes med caust. ammoniak och fälldes 1 tillslutet: kärl med saltsyrad kalk, hvarvid: erhölis flusspats=- syrad kalk, som glödgad vägde 78 p.'c. Den var så= ledes sammansatt af neutral flusspatssyrad kalk. och kiseljord i det förhållande, som fordras, för att med flusspatssyran bilda den liqvida kisselhaltiga flusspatssyran. Om kiseljorden här var bunden af en chemisk frändskap, är svårt att säga; de neutrala flusspatssyrade alkaliernes förmåga att 1 smältning upplösa kiseljord utan att sönderde- las, synes tala för en sådan frändskap. En annan del af samma lösning i saltsyra försattes med saltsyrad kalk och fälldes sedan med caustik ammoniak; fällningen, behandlad på nyss anförda sätt, gaf 150 p. cv. svafvelsyrad kalk, svarande emot 62. 25 p. c. kalkjord, 19 Pp. c. kiseljord, samt 65. 67 p. c. flusspatssyrad kalk, svarande emot 18. 04 flusspatssyra. Af- drager man här den flusspatssyrade kalken, så återstår en förening af kiseljord och kalkjord, hvari den förra håller 2 gånger den sednares syre, och det hela, som troligen snarare är en echemisk förening, ett verkligt fluosilicat, än en blott blandning, är sammansatt af en atom kalk- bisilicat och 3 at. flusspatssyrad kalkjord. Det är just samma förening, som erhålles, uå apophyl- lit, upplöst i kall salpetersyra eller saltsyra, fälles med caustik ammoniak , och som flere chemister tagit för att vara lerjord. Upplöses mineralet i värme, så förflyger kiselhaltig flus- patssyra och denna fällning erhålles icke, om den sura lösningen varit afdunstad till torrhet, 350 emedan en upplösning af flusspat och kiseljord i ett öfverskott af saltsyra efter afdunstning lemnar endast saltsyrad kalk. — Sådane baser, från hvilka ammoniaken utdrager en del af flus= spatssyran gifva troligen, då deras flusspatssy- rade kisel=dubbelsalt fälles med ammoniak, ett annat förhållande emellan silicatet och fluatet. (Fortsättning i nästa Tom.) Biographie öfver Fri. ABR. NICL. EDELCRANTZ, President i Kongl. Maj:ts och Rikets Commerce-Collegium ; Directör i Kongl. Landt-Bruks-Academien, Commendör af Kongl. Nordstjerne-Orden, En af de Aderton i Svenska Academien, Ledamot af Kongl. Wet. Academien och af alla de öfrige Kongl. Academierna. i Stockholm, samt af flere Inländska och Utländska Lärda, Wittra | och Economiska Samfund ; . ni född i Åbo den 28 Julii 1754. Hans Föräldrar härstammade från Sverige; och om det land, åt hvilket en förtjent man egnar sitt lif och sina mödor, med skäl anses för dess fädernesland, så tillhörde han oss med dubbel rätt, oansedt ödet och händelserna undanskiftat hans födelseort från Sveriges landamären. Fadren, Theologie Professoren vid Åbo Universitet, CARL ÅBRAHAM CLEWBERG, Var son af Prosten 1 Bollnäs af Hernösands Stift Nicor. CLEWBERG, gift med. BARBARA Åurivinnivs, och denne, Son af Häradsdomaren Eric NInsson i Klew och Alunda i Upland, efter hvilken ort stamslägten tagit sitt namn. : " Modren, CHARLOTTA ÅGATHA FAHLENIUS, Var dötter af Biskopp FAHLEntus och dess Fru SARA CHARLOTTA TerPATI, härstammande från en Ita- liensk slägt. 352 Den fördel, att i en lärd man och lärare. vid högscholan vörda en omsorgsfull Fader, ål- njöt Sonen blott till 12 års ålder. Men hans lyckliga anlag, till hvilka äfven hörde flit och stadga, ersatte hvad han förlorat; och hans snil- legåtvor utveklade en tidig mognad af kun- skaper, Han blef vid 14 år Student, och vid 18 år Philosophie Magister, promoverad i Åbo d.:. 24 Julik 1772. : | Stundom förorsakar en större mångfald i kunskapsbildning, vid början af den bana man med egna fria krafter skall beträda, en villrå- dighet i valet af den vetenskapsgren, åt hvilken man egentligast skall öfverlemna sig. Stundom- bestämmes ett sådant beslut af tillfället till den första befordran. Magister A. N. CrEewBErG ha- de med grundlighet vinnlaggt sig om Mathemati- ska Physiken. Det arbete som först fästade of- fentlig uppmärksamket vid hans kunskaper, var ock hemtadt från denna vetenskap: Dissert. de observationibus d Alemberti in disquisitionem Newtonian&e Ilegis refractionis Klingenstjernia- nam, Ab. 17723; och hans första befordran, Do- centuren i Physiken och Lärdomshistorien. Att han redan tillhörde den sednare, och således båda, synes af det Disputalions-ämne han till- förene utgifvit och försvarat: De causis flore- scentis et marcescentis reipublice litterarie. p. 1 & II ÄÅDb. 1771—1772. Sannolikt voro hans planer och förhoppnin- gar denna tid endast rigtade på den Academiska banan , med erbjudande af sine kunskaper till den studerande ungdomens tjenst, Sådant synes af Academi-Canzleren Grefve UrR. SCHEFFERS yt- trande, då han, ”med afseende på den skicklig- ”het och de goda insigter, hvarmed Physices och Hist. 353 ”Histors Litters Docens, Magister ÅA. N. Crews ”BErG gjort sig för den studerade ungdomer ”nyttig”, kallade honom till extra ord. Adjunct i Philosophien, d. 16 Oct. 1378. SS +; Förutgångne offentliga lärdoms-prof betäts tigade honom till en dylik hugkomst, ibland hvilka hans Dissert. de Scriptoribus et fonti= bus Philosophie naturalis, utgafs 1776, under hans eget presidium ; och samma år, den 24 Jä- nuarii, hade hans Skaldestycke i anledning af Konungens Födelsedag, blifvit uppläst vid en Academisk högtidlighet för dagen, samt Tal! på Konungens Födelsedag 1578, inför Sällsk. Utile Dulci, tryckt i Vitterhets=nöjen IV Del. ; > Man torde icke irra sig 1 omdömet, då man antager, att dessa offentliga, ehuru mindre vig- tiga prof på kunskaper i förening med talang; hvartill äfven kan läggas ännu ett poetiskt ars hete, Sorgetal öfver Enke-Drottningen Lovisa Utrica 1782, varit de förstå. anledhingar som fästat Monarkens uppinärksamhet vid denna tun= ge lärde; helst GUSTAF IlI:5sE med särs deles välbehag uppsökte hvar och eii, som med poetisk talang förenade vetenskaplig grundlighet, att användas till befordrande af Svenska Vitterz hetens utbildning. Likväl stannade ännu Crews BERG qvar vid, Åcademien, hvarest han, 17803 blifvit befordrad till Bibliothekarie=tjensten, i Öror ScHArBercs ställe: en befattning, till hvils ken Kongl. Maj:ts resolution af den 325 Julii 1583, lade den för CrewsiRc personelt förunta rättighet, att tillträda lön i ordning med Pro- fessorerna. RR RER — Den bevågna uppmärksamhet han redan till- vunnit Sig s synes äfven uttryckt 1 nämnde Kongl. Resolution, livaruti yttras; att desse löne-för- K. V. A. Handl. 823, St. It. 53 354 moner tilldélades honom, ej mindre i följd af Aead. Canzlerens anmälan, ”än ock för de sä- ”kra prof han sjelf visat af vackra insigter, smak och snille.” Hans vistande i Stockholm samma år, Ore | hans då redan visade kännedom af den ästheti- ska delen vid Theatrens Styrelse, för hvilken en skicklig man skulle tilldanas, väckte ' utan tvifvel Konungens föresats, att öfverflytta den- na talangfulla unge man till hufvudstaden, me- delpunkten så väl för den vittra, som eleganta verlden. Konungens fullmakt af den 23 Sep- tember 1783 för Bibliothekarien CLEWBERG, att vara Kongl. Secreterare, skedde, enligt orda- lydelsen, ”till betygande af Kongl. Maj:ts nöje ”öfver dennes vittra och gagneliga insigter.?” På denna tid var icke sällsynt, att vitterhets-id- karen för sig fann en öppen vägtill högsta maktens förtroende, och en deraf härledd befordran. Såsom Skald blef hans anseende snart be- fästadt, dels genom dess arbeten för Theatren, bland hvilka Epilogen till Operan Atis, uppför- "des 1784, dels af åtskillige i Vitterhets-nöjen bekantgjorda Skaldestycken, men kanske mäst genom hans 1786 utgifna. Ode till Svenska Fol- ket. Han hugnades äfven med dessa förtjensters högsta belöring, då han valdes till en af de 18 1 Svenska ACA efter Riks-Rådet C. T. SCHEFFER, d. 19 Oct. 1786, och höll sitt Inträ- des-Tal d 2 Dec. s, å. öfver sin förtjente fö- reträdare. Han fästades nu alltmer vid Konungen och Hufvudstaden, blef Konungens Hand-Secreter d. 31 Maji 1787, var redan förvaltare af Konun- gens hand-cassa, andre Directör för Specta- 365 klerne, och förordnades ull Ledamot i. Gens TullsDirectionen. d. 1'7:0Octs, 17090:, si svg us Hans egentligen vittra bana synes nu des la sig äfven till det mödosamma embetsmanna- lifvet; och denna vändpunkt utmärktes med den Kongl. nåd hans förtjenster honom befett, då han upphöjdes i Adeligt stånd, den 28 April 1789, hvarefter han introducerades på Riddars huset den 9 Nov. s, å. under N:o 2153, med namnet EDELCRANTZ = Ått hån aldrig öfvergaf vetenskaperne och vitterheten behöfver icke ers inras; och sin nitälskan derför visade han äfven nu, då han, ehuru obemedlad denna tid, förä= rade till Åbo Academi en Boksamling, hvarom Consistorii Acad. Bref af den 25 Sept, 14588, undertecknadt af en CAroNius, PORTHAN in. fl., yttrar ett tacksamt vedermäle "CA Åren 1790 och 1591 "saknas EDELCRANTZ'S verksamhet inom fäderneslandet, enär han i en= skilta uppdrag af Konungen, företagit en resa till England och Frankrike, om hvars förlopp inga officiella underrättelser äro efterlernnade. ' Först 17593 synes hans lönevilkor blifvit någorlunda uppljelpta, då han, såsom Konnn« gene Hand-Secreter undfick 1100 R:dr af Konuns gens .Hand=cassa och Theater=medlen. År 1593 skref han Operan: Alcides inträde i veriden, uppförd. d..1 Nov. Samma år erhöll han Canzli= Råds namn, och den g Nov. 1794 säte och stämma i Canzli-Collegium 3; d. 24 Nov. s. ås förordnades till Archivarie i Kongl, Maj:ts Orden. = > >: a | jer > EpeErekANtz's lefverne har det egna för teck= ningen , att. det är i synnerhet hans yngre, eller; om ran får säga, hans beredande förtjenster, som fordra en noggrannare framställning » eme= 356 dar de öfrige äro af så stor omfattning, så be- stämd vigtighet, att de kännas tillika med Fä- derneslandets och tidens framsteg i upplysning. > Hvarhelst en stor och gagnelig upptäckt för- spordes, blef den af Epercrantz straxt förflyt- tad till fäderneslandet, oftast med vinst för uppfinningen. Så förhöll sig med Telegraf-in- rättningen, som från den Chappeska methoden, af EpeLcraAntz utvecklades till ett fullständigt teckenspråk. År 1794 började han sina försök för denna anstalt, hvilka kungjordes i Nov. månad, efter en aldeles egen plan, som gifvit denna Telegraf namn af den Svenska eller EpEr- CRANTZSKA. Med 10 rörliga taflor åstadkommes 2024 olika tecken, hvilka kunna skönjas på 32 Sv. mils afstånd. Hans 1706 utgifna afhand- ling om Telegrafen, är ock öfversatt på flere språk; och af Sällskapet för Konster, Akerbruk och Handel i London, tilldelades uppfinnaren en pris-medalj. Under 1808 års krig med Ryss- land, begagnades Epercrantzska Telegrafen på en lång observations-linea, med 43 Stationer, mellan Landsort och Gefle; och en egen Corps inöfvad af EpbeELcrANTzZ, ställdes under hans in- seende. Hans Vetenskapliga förtjenster voro tillräck. ligt erkände, för att bereda honom ett rum in- om denna. Kongl. Academie, der han invaldes till Ledamot år 1797, och hvarest han varit Preses 1798. Vid Presidii nedläggande s. år, vär ämnet för hans Tal: osäkerheten af wåra kunskaper om Electriciteten, och i synnerhet dess förmåga att genomtränga sjelfva kroppar- tas Substans. Men detta sakrika Tal lemnades aldrig af honom till tryckning. De afhandlin- gar han förtrott åt denna Academies gransk- 350 ning, äro alla sådana som leda till allmäntgagne- lige företag: såsom, om Ångmäåtaren, för :be- stämmande af ångornes spänstighet: i Ång-ma- chinen "); om Vändspjell för uppvärmning ge- nom rökfång ""); om Tork-machin för Spann- mål , anbragt vid s.k. Eldqvarnen i Stockholm ; om Holländska Linneblekningen, tr. i Kongl. Vet. Acad:s Economiska Annaler 1807, sid. 102. Be- skrifningen på en Luftpump, i hvilken qvick- silfver agerar såsom piston, att förtunna luften, är införd i Nicolsons, De la Matheries m. fl. ut= ländska Journaler. : - År 1800 utnämndes han till Riddare af Nord- stjerne Orden. Re kar Året derefter företog EDELCcRANTzZ, enligt Kongl. Maj:ts Instruction, gifven Arboga den 18 Dec. 1801, en utländsk resa till de orter han sjelf fann lämpligast, genom Tyskland, Hol- land, Frankrike och England. De uppdrag ho- nom dervid anförtroddes voro: att förskaffa un- derrättelse om förmånligare methoder för Brän- vinsbränning, 1 synnerhet från Skottland, Chvar- igenom de Skottska pannorne här blefvo kände); om förmånlige Lån af redbart mynt mot Stats- Obligationer; om Jerntillverkningens i andra länder täflan med den Svenska m. m. Under denna resa hade han tillfälle att på flere utri- kes orter verkställa mechaniska förbättringar af instrumenter och apparater, såsom i Berlin, en ny construction af Papini Digestor; i Paris, en - Slitningsmätare af kläden, tyger och läder; en få DD) Kongl, Vet. Acad. Handl; 1809; p. 138. sy K. V. ÅA, Handl. 1812: p. 24 och 159. 1358 förändring af Argandslampa; i England; en sär 'kerhets-ventil på Ang-machiner o. ss v. En rik skörd af antekningar och förbättra= deinrättningar för slöjderna, näringarha och landt> bruket tillföll fäderneslandet, genom denna resa och EbELCRANTZ'Ss förmåga att uppfatta och öfver- bringa det hos oss obekanta, och att urskilja det nyt- tigt användbara. I synnerhet från England hem- förde han vigtiga bidrag för manufacturer ; upp- lysningar om mekaniska inrättningar, hvilka der hållas hemliga och således endast genom den mäst genomträngande skarpsinnighet kunna ut- finnas, ' Berättelsen om denna resa, ehuru till Kongl, Maj:t afgifven, har icke blifvit meddelad allmänheten 7"). Endast de åkerbruksredskap han hemförde, finnas antecknade i Landtbruks-Aca= demiens Annaler 1813. | SÖN De lärda bekantskaper han . under denna resa förvärfvade sig, såsom i Tyskland med THaer Grefve POopEvILLE, VON SODEN o. fl.; i Frankri- ke, LACEPEDE, GUITON DE MorvEav, Pronyr, La- STERIE, FRANcOIS DE NEUFCHATEAUS; 1 England, JOHN SINCLAIR, ÅRTHUR YounG, HumPHrRy DAvY m. fl. underhöll EpELcrRANTZ genom fortsatt bref vexling, I allmänhet synes denna resa icke litet bi dragit till utbildningen af de Stats«economiska kunskaper, som utmärka EpercrAntz, och hvil- ka stämplat hans mångfaldiga förslager och upp-= ”) Manuscriptet af denna berättelse utgör, endast öfver resan i Tyskland, Holland och Frankrike, 139 full- skvifna sidor, i folio. - Man torde kunna' hoppas få dessa högst sakrika och upplysande anteckningar ut- gifna af trycket, bland: Epercrantz's efterlemnade Skrifter, 359 drag med en sällsynt grundlighet, sakkännedom och förkastandet 'af allt skrå-tvång, Men ännu tilläts bonom icke att egna hela: sin; verksamhet, en drift! åt. Stats-economiska föremål. . | Hans mångsidiga snille: måste ännu dela äg åt de kretsar, der det först påkallades, åt de sköna konsterna. ' Han: blef första Directör af Konel. Spectaklerne' 1804, och innehade denna styrelse till år 1810, således under de nyckfuls la öden detta' verk måste vidkännas; öden, som ännu:1i :EDELCRANTZ'S sednare' leftiadssår gåfva henom: bittra hugkomster. : Vid samma. tid, ds S: Maji 18054 utnämdes han till: Öfver-Intendent, Intendent 25 Konuhgens Museer, samt ständig Przeeses i Academien för de fria konsterna. Fle- te vid denna Academiens Högtidsdagar och. an+ dra tillfällen författade Za, vittna om de fram- steg han inom detta samfund. sökte åvägabringas åfvensom genom hans nit vid 1809 års Riksdag, ökade löner 'och pensioner åt konstnärer bevilr jades, samt 4 rese-stipendier och 3 mindre un- derstöd anslogos å stat. Kongl; Krigsvetenskaps åsarna valde ho- nom till öletande Ledamot, 1806, inom mathe> matiska fördelningen, I Musikaliska Academien var han redan Ledamot och Kongl. Vitterhets- Historie- och Antiqvitets-Academien kallade ho- nom till Hedersledamot 1808, hvarest hans In- trädestal! förtjenar en särskilt oppmärksamhet "Je — 4) Utom de anförda Academier, lärda” deh pattietiska : Sällskaper, var Eprrcrantz Ledamot af alla: Has- hålls-Sällskapen i riket, samt af die Gesellschaft Naturforschender, Freunde i Berlin, 1802, Societé d'Emulation och. Societé d'Agriculture i Paris 1803 » Hedersledamot af Board of Agr iculture,afS. of Arts,Agri- culture and Comm.; La Societa Italiana i Livorno 1912. 300 Inom Kongl. Vet. Academien ökade Epril chANTZ Sin rätt till hennes förbindelser genom den plan för inrättandet af Technologiska Läros anstalten, han 1807 uppgaf, hvarvid hans för- slager, så väl till instruction, som tjenstens be- sättande med skicklig man, af Academien antogoss. "EpeErcRANTZ hade, vid olika tider, varit Le= damot af tvenne Byggnads-Comitéer, Ordföran< de i Comiten för Myntnings-inrättningens regle- FN ea samt öfver samma verks tjenstmanna-af- löning; ordförande i Comiten för Manufacturs ädek ps förbättring; för en Civil-pensions-Cas- säs upprättande; ördförande i Coretteni för ms dersökningen om förbättrad : Salpeters-tillverk- ning; Ledamot i Comitén för undersökning orm Brandraketers sammansättning m. fl. Sedan år 1805 , hade han varit Ordförande i Allm. Brand- försäkringsverket, åt hvilket han gaf ett nytt skick, ledande till båtnad , både: för verkets in> komster och den WRCer strand Iyelp nen, åsyftas. STON | Hans icllebet äfven i bdo ie ch så sällsynt hos den egentliga vetenskaps-idkaren, hade redan blifvit nog pröfvad och erkänd, för att bereda honom förtroendet, att, i egenskap af Hof-Canzler, intaga ett rum i Regeringen, år 57808. Sv å. den 24 Apr. blef han Commendör af. Kongl. Nordstjerne-Orden. Under de hvälfningar i politiken, som. vid denna tid inträffade, öh hvilka äfven af oss be- .gagnades , att. söka åt Fosterlandet gifva ett sjelf- -ständigare skaplybne, var EpELcRANTZ alltid ”be- redd, äfvensom vuxen sin 'rol; att visa hvad de nya förtiden bördé åstadkomma, för att rätt- färdiga den brytning, som för deras skull vå- gades. . Endast på detta sätt, deltog han i hän« 361 delserna; 1809, och -bivistade Riksdagen det å- xet, samt de följande; 1810, —12, —I13,—173 och —r18, de tre sista såsom Ledamot i Constitu- tions-Utskottet. | - s oDå, efter de nya sakernas ordning, vår nu regerande Konung, såsom Krou-Prins, ansåg ånrättandet af en Landtbruks-Academi ledan- «de till ; väsentligt befordrande af landtmanna- näringen i riket, erhöll EDELCRANTZ, 1811, Upp- drag att inkomma med förslag till denna stiftelse. Till hvad del detta följdes, kan: ej; vara bekant. Men erkändt måste det vara, att EnELrckAnTtz med sin grundlighet och sine vidtomfattande kunska- per, gaf åt denna inrättning, hvars närmare .Styresman eller Directör han blef 1812, all den - rigtning till gagnelig omfattning, som åt den torde kunna gifvas. Kongl. Landt-Bruks-Acad:s Annaler, Årsberättelser och Protocoller vittna offentligt derom, äfvensom hans oafbrutna :fort- satta Brefväxling med 22 Hushållssällskaper, men kanske ännu mer det:nit, hvarmed han sökte genom enskilta uppmaningar, ingifva en mera .lefvande verksamhet, åt vetenskaps-män,:ratio- nella jordbrukare och näringsidkare, att sprida sanningar, upptäckter och fördomsfrihet till si- sta utgreningen af fosterlandets arbetskraft.: cc Till President i Kongl. Maj:ts och Rikets : Commerce-Collegium, utnämndes EbELCcRANTz den : 24 Apr. 1813. Hans; sakkännedom och klar- het i framställning fingo här ett tillfälle, att ut- , trycka sig öfver: flere vigtiga; Stats-economiska » frågor. Hans utlåtande öfver. Östersjö.com pa- i nietjaf.d. 1 Nov. 1814; öfver utskeppning af svenska trädvaror med utländska fartyg , af den sz2: Maj 18173, öfver. Produkt-placatet och dess upphörande, 1. afseeude. på Nederländska och 362 Nordåmericanska fartyg, af d. 30 Aug. 1816, äro; ibland flere -utlåtanden' från hans 'embetsverk, vigtiga Bbidråg' till” handels- och närings-frihetens Honidran inom fäderneslandet, 'Kvilka Eöris 'cRANTZ icke drog i betänkande" att framlägga in= för Regeringen och allmänheten, äfven 'om'han stöd 'ersaåm ” om ”sin mening, eller ibland "mi-: noriteten "inom "det verk, hvars 'chef han "vär. Värdet af hans system för hindérlös 'rö- 'relse 1 allmänhet; såsom motsatts till' det: pro- hibitiva, hör icke hit att granska, än mindre 'att'afgöra. Men sahning är det, att dessa lä- Tor sällan blifvit yrkade af en mera, äfveh”i detaljer, sakkunnig man, Hans minne här i det- 'ta afseende redan njutit rättvisa; och industrins tillstånd under 'stridiga grundsatsers tillämp- ning eller förkastande, skall en dåg "bestämma hans rum äfven inom denna krets af: medbor- gerlighetens varma nitälskare, Den sista yttre belöning EvercraAsntz af Re- geringen emottog, var den, då han upphöjdes till Friherrligt Stånd, d. 9 maj 1815, hvaruti "han mtroducerades d, 27 novemb. 1816 under N:o 356. Friherre EDELCRANTZ's många förtjesstor om Fäderneslandet, igenfinnes mera i framlaggda planer för allmänt nyttiga företag, af Styrelsen eller ock stundom af honom sjelf utförde, än i tryckte 'afhandlingar och skrifter. - Af sådana, utom de i det föregående nämnde, äro de fleste förvarade i åtskilliga svenska och "utländska lärda Sällskapers handlingar. Många af' hans förslager och utlåtanden till Regeringen, Ligga i embetsverkens archiver. 'De hufvudsakligaste mechaniska inrättnin- gar han antingen uppfunnit eller förbättrat, utom X 365 | ; ad ESR UPP a +, pe di £1 MT Ifa i i i ”Telegrafenäro:—ÅAngmachinen af enklare conistFä- "Ction än de' förut uppfanna eld- och Tuftömä- ”Chiller , till hvars förfärdigande hän sökte tillstånd, "likväl méd 'ingeh annäåns uteslutande. ' Den an- "Eragtes till'flerfalldige ändamål; såsom vid Guif "Vor, till vatten-pumpning; äfven vid. Kronans "Brännerier 'i Hufvudstaden; vid''S. ”Teljes Ca- nal-arbete, samt af EDELCBANTZ med enskilte medél, vid dén”s. k; Eldqvarnen i Stockholm: På enk- "lare sammänsättning af dylika, Ang-machiner, har han lemnat tvenne utarbetningar, hvaraf en i modell. — En Torkmachin för all slags spannmäl, uppgafs af honom 18:12; och vann Kongl. Vet. "Acad. och Laåndtbr. .Acad. sammanstämmande "bifall: Den är inrättad med afseende på tem- 'peraturen att bibehålla sädens fröbarhet; "men är ock upphettas ända till + go? och derutöfver, att 'såmedelst förstöra sädesmask. Mächinen för Linne- 'spånad, hvilken man förgäfves sökt att få gjord ef- "ter de Engelska inrättnihgårna, som vanligen hål- las sorgfalligt dolde, är till. sin sammansättning nästan helt och hållet af Friherre EDELCRANTZ uUt- förd i likhet dermed. Bland mechaniska inrättnin- gar för experimental-physik och andra föremål, hår han lemnat beskrifning, utom 'på den förr nämn- da Luftpumpeén, — om en ny construction af Papini gryta, der locket sluter tätare än med skruf el- ””Ter läderbeläggning, ångornas spänstighet mätes, samt "kan uppvärmas med vanlig sprit-lam- på; — en s. k Statisk Lampa, der oljan sättes 1 jemvigt med en liten qvantitet qvicksilfver, och tryckes upp från en lägre reservoir, till en gifven höjd, — en apparat.att genom . luftens eller. gasens: sammanpressning och utvidgning, åstadkomma en större artificiell köld, än med "28 ri. 364 andra methoder; en Areometer.af. mindre con- struction, och derföre noggrannare, än de förut kände; — en apparat, att vid kroppars chemi- ska. undersökning i högre . värmegrader, bibe- hålla .en bestämt jämn temperatur. Flere af dessa ämnen sysselsatte honom ännu på hans sista sjuksäng,. från hyilken han dikterade' sina åsigter häröfver. : nr + - Frih. EpbErcrAnTtz dog i Stockholm d. 15 Mars 1821. Han var aldrig, gift; haus namn blef icke fortplantadt. I förhållande till klen kroppsbygg- nad, uppnådde han en nog framskriden ålder. Måttlighet och ordning i lefnadssätt, lugn i sin- nesförfattning, munterhet i lynne, sparade län- ge en oafbruten hälsa åt hans rastlösa arbetsam- het. . En mattande sjukdom (Hematuri) infann sig först det sista året, och blef orsaken till hans död. De sista ögonblicken af hans lefnad, utmärkte sig af sinnesstyrka och ett forsk- ningsbegär, som nu hade till föremål — hu- ru lifvet slutas ”)! Hans arbetsförmåga var sällsynt, hans kunskaper grundliga och vidsträk- ta, hans omdöme genomträngande, hans nit outtröttligt, och hans sätt att framföra sina ut- arbetade planer för allmänt gagn, hade en öf- vertalande kraft, - verkande genom klarhet och -prydlighet i språk. = | a I sin enskilta lefnad var han högst an- språkslös, men med bibehållen värdighet. Hans hus var. gästfritt, utan öfverflöd; hans umgänge lätt, äfven muntert och alltid därorikt. Den +) Närvarande vid hans dödssäng berätta, huru han, med fullkomlig 'redighet , anmärkte lifskraftens afta- gande i mon af tiden, före det:'sista ögonblicket, hvilket han både förutsade och utmärkte sig känna. 365 sällskapskrets: han ofta 'samlade; kring sig, var sammansatt, icke strängt utvald' af personer med tillräcklig bildning, att kunna fatta och följa de ämnen han, vanligen i vetenskaplig väg, fram- ställde till samtalens föremål. ' Åtminstone en gång i hvarje vecka emottog han sådana sällska- per hos sig, den tid han bodde i staden. Ifrån staden och embetsrumrhet "återvände han dag- ligen, den vackra årstiden, till det Landtställe, Skuggan, som han såsom donation egde på Kongh Djurgården, och hvars byggnader, trägårdar och parker af honom blifvit grundlagde och tilldanade. Här var hans hvila blott en utvexling af-andra slags syslosättningar. En caracters-målning af Frih. EDELCRANTZ, Så föredömesrik den ock vore', kan icke sökas här; på sin höjd torde någre drag dertill utfinnas i det föregående. Men vi hafva den redan förva- rad i de mästerliga teckningar, som i Tal öf- ver honom redan utkommit ”); och inom” det- ta samfund förvänta vi hans minne ännu lika värdigt och tacksamt upplifvadt. ") Tal öfver Presidenten m.m. Frih. A.N. EpDELCRANTZ, d. 7 April 1821, då Dess. Friherrliga Vapen krossades af GusTt. LAGERBJELKE, har redan tven- ne upplagor... Åminnelse-Tal öfver Presiden- ten m.m. Frih. A. N. EpDELcraAnTz af J. P, BirLBERG, i Kongl. Krigs-Vetenskaps-Acad. Handl. 1821. Tal öfver Densamme, i Svenska dcademien , af C. Ps HAGBERG , ännu otryckt. | Biographie öfver Presidenten, Landshöfdingen öfver Uplands Län , Öfver-Directeuren öfver Landt- mäteriet i Riket, Commerdeuren af Kongl. Nordstjerne-Orden, DE E. Ar WETT ERSTEDT. F. af. WeETFERSTEDT föddes d. 12 Aucusti 1736, i staden Hjo, der hans: Fader JoACKIM WeETTERSTEDT” då var Borgmästare. Hans moder hette EMERENTIA SJÖBERG, bördig från Fahlun. Fadren blef sedermera Borgmästare i Örebros. Sonen erhöll en allvarsam uppfostran och idka= de grundliga studier; hans håg: var, likt ungdo= mens i allmännhet, i: början vänd åt krigsman- nabanan , hvarifrån han likväl af omständighe= terna afhbölls och ingeck sedan sår. 1757 våd 21 års ålder i fändiaarn -staten, hvars dåvarande Chef var den förtjente Faccot. Under denna tjenstebefattning beordrades han på 1760: talet att afsluta Riksgränsens uppgående och rörlägg ning emot Norrige: dr Dec; 1771 Hetalndes Här till Landtmäteri=Directeur öfver Finland. Detta land egde då ännu icke den grad af od-= ling det nu har, denna är till en stor del frug= ten af Frih, WeTtTtERTsEDTS bemödanden. I ett föga befolkadt, men godt land hade åboerna hästan med jus primi occupanti utredt sina om- råden öfver landsträckor, hvars odling vida öfversteg deras krafter, och kanske hade detta motarbetat Finlands uppodling till denna dag 367 om "icke i tid med / klokhet "valda mått der- emot'blifvit tagna. Frih. VWeTTERSTEDT utarbetä- de för detta ändamål förordningen af d. 27 Jus vii 'i775 angående storskiftesdelningen i Finland jemte förordningen af d.:25 April samma:år om sättet ' till skattläggningars förrättande i Savolax och 'Carelen och derpå den : Förklaring öfver storskiftesförordningen som af Kongl. Maj:t. ut< gafs under d. 25: April 1777. I dessa: förrätt ningar stadgades | ett visst område för hvart mantal, efter markens olika odlingsbårhet; hvad en jordegare deröfver innehade kallades: öfvers loppsjord 'och lemaades åt åboen, ifall han så önskade, att efter vissa” frihets år, ägas med vilkor att betala skatt till kronan, samt att derå inrätta det antal hemman som jordens utsträck+ ning 'och godhet medgaf.: Det åboen icke med detta vilkor önskade behålla öfverlemnades åt nybyggare, som då i början njöto "understöd af Staten. Detta verk var hvarken lätt att utföra eller möjligt att hastigt bringa i fullbordan: Frihi WerrterstEboT följde Konung. GUSTAF: IHI på dess resor i Finland åren 1775, 1783 och 1785, då han hade tillfälle att för Konungen ådagaläg- ga början och den 'lofvande fortgången af detta vigtiga värf, och han hade dervid år 1783 det förtroendet ' att, 1 Statssecreterarens : frånvard, föredraga Kammarärenderna och fortfor sedan "dermed, efter Konungens . återkomst till :Stock- holm ; till dess "ålla under Konungens 'vistande i Finland inkomne mål voro afgjorda. "Dessa åt- gärder med Fitlands jord: hade från: 1755: till 1809 frambragt 10,000 storskiftade hemnian:och ipå dessa 34 'år, genom ' det vidgade utrymmet för näringsfliten, ökat landets folkstock: med nä- ra 300,000 människor. 368 År 1777 blef Frih. WertrterRsteor FAdcors, efterträdare, såsom ' Öfver = Directeur ' öfver Landtmäteriet i Riket och 1779 förordnades han att tillika vara Kammar-Råd med säte- och. stämma i Kongl. Kammar ——— —e 2 Förteckning å de, år 1823, Kongl. Ve- tenskaps-Academien tillhandakomne föräringar. Till Bibliotheket. F rån Ministerium för publika undervisningen i Konun- ga-Riket Nederländerne: 26:te Häftet af Flora - Batava. | Academie des sciences, belles lettres et arts i Lyon: Årsberättelser i 4 Häften för 1822. Royal Society i Edinburg: g:de Tomen af dess Handlingar, | Norrske Widenskabernes Selskab: Sällskapets skrif- ter uti det rg:de Arhundradet, 1 Band. 1 och 2 Häft, samt Krävers Norrske Mindes-merker. Wetenskaps-A.cademien i Bruxelles: dess Handlin- gar för år 1820, Berr Öfverste Lieultenanten ÅRrrurntvs: ett exem- plar af dess Bok om kruts tillverkning och pro- bering, | Herr Commerce-Rådet WeENnnBErG: dess arbete om Sveriges Penning-ställning. Doctor M. Kowars i Pesth: ett exemplar af dess Lexicon Mineralogicum Enneaglottum. Mevek, 1 och 2 delarne af en Flora för Konunpga> Riket Hannover. | Professor Hourzer i Glasgow, 23 Häften af dess arbete, Musei Exotici. | | Geheime- Medicinal-Rådet Rupvorrpuri, dess Handbuch der Physiologie, 2. Tom. Professor SaAurBERc: 2:ne delar af en Academisk Di- sputation, Insecla Fennica, — Periculum entomo- logicum, sistens Insectorum Species novas. Herr ArvipDp Dav. fMHummeL, Essais entomologiques N:o I, ; "Professor StrvvE 1 Dorpt, 3:dje delen af dess Observationes Astronomice, 373 Professorn Fat1rés, Dess under förra året utgifne Academiska Disputationer. Hr AsPEGBEN, dess Blekinges Flora, Presidenten i Linnegan Society SmitH, dess arbete, Selection of the correspondånce of Linn&gus and other Naturalists Baron C. G. Mäåsseraeinv, i Petterburg, dess ärbete Eucnemis Insectorum genus. Herr Corius i Philadelphia, följande Böcker, Me- dical Topography of upper Canada; Agricul- tural inquiries on Plaster of Påris; Flora Borealis Americe, 2 Tomer; Schoolcrafts narrative of the ex- pedition ufider Governor Cass', 1820; Bonnycastlés Account of the Spanish America; North, Treatise on the spotted fever: Waslo, a new systeme of Hus- bandry, 2 Tomer; Sanford, a History of the uni- ted States before the Revolution, with some Ac- count of ihe aborigines. Biographie öfver Etats-Rådet Eric Nissen WiBorG, Till Museum. Af H. K. H. Krowsprissen, Ett Petrifikat af en Orm- bunke. Hr Bergmästaren NORDEssKJÖLD, en Samling af Fin- ska Mineralier. Hr Assessorn LAGERHJELM, en stor Stuff af Scapo- lith, från Malsjö. Hr Professorn och Commendeuren Berzelius, En Samling af Petrifikater, från Borenshult i Öster- göthland. Hr Majorn och Riddaren GYLLEsHAL, Några petri- fikater; en Verteber af någon Hval, funnen vid en djupare utskärning i en bäck, vid Wånga by i Westergöthland. Fru Grefvinnan L. von FErses, född Pirer, en Lithuit och några andra Petrifikater från Ljung i Östergöthland. Hr Professor ÅA. A. Retzius några Petrifikater från Norrige. Wetenskaps-Societeten i Geneve, åtskilliga sydeu- ropeiska Mineralier samt europeiska Foglar. Hr Lif-Medicus Retzies, Proteus anguinus, mas: & fem. 374 Hr Hof-Jägmästaren Srtröm, huden af en Hind, till uppstoppniug för Museum, Hr Grosshandlaren Wauus, åtskilliga Brasilianska Ormarter. Fru Brukspatronessan Björkman, född Lewin; ett exemplar af Psittacuss pullarius. Hr Professor Nilsson, åtskilliga Svenska Landsnäc- kor; Sylvia Philomela. Hr Stats-Secreteraren DurE, Tricheci Rosmari os enis. HH Professor GaApELivs, en Samling af Svenska Fo- gel-ägg. Hr MeEeLrLrergorG: Cranier af Björn och af Warg; Tetras hybridus m. m. | Hr Doctor Bercsten på Isle de France, Vildt Silke, spunnet och ospunnet, ett kruthorn samt en met- krok; allt från Madagaskar. Hr TerFforp, en målning öfver den af honom an- lagde, af Tackjerns-hällar sammanbygde segelbara Canal, vid Pont Sylt i Wales. 379 INNEHÅLL. Klalkersökning om Vattens Volum-för- ändring af värme, och bestämrhelse af den Värme-grad, hvarvid vattens tät- het är störst; af GustAr GABREEL HäLi- STRÖM pag. 193. Analytisk Deduction af Plana Trigonome- triens Formler , utur Cirkelns Eqvation; af F. RUDBERG 220; Om Ättiksyrans föreningar med Kopparo- xid; af J. BERZELIUS 244. Nya Insecter, utur egen Samling; beskrif- ne af Sven InGEmAR LJuncGH. (fortsättn.) 265. Mindre kända Växter; beskrifne af Jon. Em. Wizström (Andra Stycket.) ITA: Undersökning af flusspatssyran och dess märkvärdigaste föreningar ; af Jac. BErR- ZELIUS 284. Biographie öfver Presidenten m. m. Frih. Arr. Nins EDELCRANTZ JOE. öfver Presidenten m. m. Frih. AF WETTERSTEDT 367. Förteckning på de till K. F. Acad. un- der detta år gjorde föräringar I 376 FÖRKLARING öfver Figurerna till Kongl. Vet. Acad. Handl., för år 1823. Tabu vil: tillhör H:r Oriviens afhandling; (för- — ora hälften pag. 5.) Tab. IH: — - H:rr Nirssons och AGarovus af- ; handlingar om Petrifikater funne i Skåne. (f. pag. 96.) fig. 1, petrifikat af en fisk, funnen i Skåne. (f. .p. 104). — 2, fragment af kroppens undre del, med bukfenorne och deras främre starka tagg. — 3, öfre käkens främre kant med dess tänder, förstorade. — 4, delar af en Ophioglossum, 1 Sandsten. (pag. 102). — 5, Sargassum septentrionaleÅGARDH. C(pag. 108). — 6, en Zoophyt. (p. 109). — 7, Caulerpa septentrionalis, ( pag. 109, 110.) — 8, a. Amphibolis septentrionalis. (p-oTLO, 111) b. ett stycke af bladet för- storadt. Tab, III: a. och uu. tillhöra Hf:r Baron WzRraAnwnGceLrs afhandling, (för- ra hälften pag. 42.) 1. fig. 1, Lepraria kermesina, 1 naturlig storlek på en kalkstens-skärf. Tab. et, KR. Wsdi Hand, 1803. St. TI. fig. 2, Densamma, sedd genom enkelt förstorings-glas. fig. rn, Densamma sedd > genom sam- ” MmahSatt Microscop, sedan den, LE sblanndsd med . vatten», ;lossnat prokae stenen. fig. 2, Samma förstoring , sedan växten flere dagar legat i vatten. HI. ny, tillhör H:r LJUNnGHS afhandling ; ”(sednare hälfen'; Pag: 205.) Hog I. Salpingus fovelatus. "vc — 2, Tabanus Leucolomå. a år Skehartys ethiops. LR Ke Ad KR Za 25 378 FÖRTECKNING på Förfättarne till de i '1823 års Handlin« gar införde Afhandlingar. » I Åösmongs Aliarkljntar. dd fare raka ; afhandling om Byssus Jolithus.:. > vv — Närmare bestämmande af några vext-af- tryck" fundne i Höganäs Stenkölsgrufvor BerzEuius : Några försök med: Uranoxid och dess föreniggsar EE = Undersökning af fenan i K V. Ärade miens Mineralsamling befintlige Mineralier — Om Ättiksyrans förenin. i ned kopparoxid — Undersökning af flusspatsyran och dess madekvirdisaste föreningar oa ov s. . & Bruncrona: Anmärkningar och uppgifter röran- rande vattenminskningen vid Sveriges kuster CronstTRANnD : Extra Meridianlängders begagnan- de till bestämmande af Polhöjden, då den- na är lika, elier nära lika, med den ob. serverade stjernans declination, . . e. « HisingeR : Undersökning af en Tremolith från Gjellebäk «+ FR SE NE HäÄruström: C. P. Tillägg till annan k nin sär och uppgifter rörande vattenminskningen vid Sveriges kuster ås ocksa ss RAS Häruström, Gust. GaBR., Undersökning om vat- tens volum-förändring af Värme och be- stämmelse af den varme-grad, hvarvid vattens täthet är störst UNS ASSR en LS Ljuse: Nya Insecter utur egen Samling =. . . NiLsson: Underrättelse om några petrificater fund- na i den Skånska stenkols-formationen =. OrivierR: Om ursprunget och beskaffenheten af den continuitet som äger rum uti projec- tionen uppå ett symetriskt plan af den kroklinie hvari tvenne ytor'af andra'ord- Ringen skära hvarandra « « 0 2 4 Pe 55. 107. 1025 103. 244. 289- . 21. Is 177: 21: NE 27 37 Ruposere: Analytisk Deduction af Plana Trigo- nometriens Formler, utur Cirkelns Equa- OM: > 16 a "FI ARNE FRA MERA SOMMERFELDT : Höckenolostska Bidrag WIRE TA WacCHTMEISTER? Undersökning af några till gra- natslägtet hörande mineralier . « Wirström: Mindre kända Växter (andra Stycket) Wkxras6cEL: Anmärkning rörande Byssus Jolithus — Förklaring i afseende på 'de af Herr Åcarou och Fares rörande Byssus Jolithus anförde anmärkningar . . ov Mikroskopiska och pPhysiologiska ände sökningar: rörande utvecklingen af Lepra- . ria kermesina, och dess likhet med den så kallade röda snön, Tillägg till anmärk- nipgarne rörande Byssus Jolithus . > + 220. I I2. I 20, 274. 42. 03. 72. -Ö" p z - 25 ock In Md RE ASK TA 4 : «> Förra Hälftens - Pag. 102. rad. 4 tiedifrån, ENE Tab. IM fig. ÅS z : é Pag. 104. rad; 14 ofvanifrån srårse! fig. 2. I 106. PRUSb enedNURS dr NR RR 0 SE RE ERA EE RN TE AL ILS (BS TR gagn AN ST AN IDO ROR - me 0 HR TA Sednare Hälften. Pag. 320. sista raden sf, flusspatssyran, Z. IL fig. 1. Las: läs He. Ir fig. 20 sockel fig. 3. — N:o 7. fluoborsyran. JAKT Vad Eg ör NM / AH