1 « Vik a vg 40 Vi VÄRDE NN HETS / RA rg SR R : k hv ; i bg N &, RA MV k i r - å : ) AN PR RELA a AG Je INRE OM : ENSE Sö Sp SRS Pra Sell RR lg Mont NP mir BA A . ta : Ye SAFRAN NA / d - Ru vada! j ; K s MOLSONENTLE ' + MN 20 3 1 é - . y vå v + | SUS RÅ tll, > Ed " . N re bon Ar wF pb yo PERSPEAREPSPEERERI SO9 GSE S STFI SKV OR Vb rr Nr 4 NTA bra AT SAMT AS bölder KR Re Ia fr hg sr 20 Ra äs ne br Sa Je TVN ars Lr AN sh eka I ST . AA ba osE ÅN I RA je ER Mg BA og är Fe sskykåads -. 4 Atern vie RR FÖ aka SO ARR 5 RN ORAL R ; BSINCLESSSA NAR FAR - 5 : KÖRDE Å RASA vf ; Y å går CA - as A ; a : . I 5 Arga FORTET STEN : Få SES SA rbrA SS ÅN Er ra + » kd a . N a s 3 z je nå 4 , NN Ridin ; NR ca 4 SRA d 4 , dj SNRA d a Ä RSS S SPE ESS söm ovRA Sr Pre IA s SA Pa RISPAR en SAG ” FR RANA ERS pd = FN YRSA ar de dv ra SO fo lof PEN RAR a gå YEAR ) 2 A - få Fört-r0T-tr pE IE RSNDTIRA ka aa 6 OK a NA PR Masse ö Sr NAR RAT RE z SR ör gran & Arn ANN Ad de rss : - ER DOE SPE prsärsag nd - NTE SRV ME era FETA PAS EE ängar Åkreroir a , a oe. . H Sr / å sö Fate 3 FR i å ; G ARN Re , RE SRRER SNE ; É ” SES vår »190 Ö , ot 30, 4 ; + 4 Å Fen si fon 2 FI Ar. f b SA i ar : . bf RR ARG SPN rn So GR K ve: - JGA FD ERE od a rt aADIRLESS SEN > : 3 Ser SR , t AE Nå aka ND > 3 4 åh 5 4 j s far ne sb ” 5 re oj , C Å d - ” 5 a FN BRETT + - "6: sd v « + h ( - TJ fd + frå -$', rå RE: ridas JIA j ÅR 3 fa ; slära ; SEROLA SE a NA Sn FRA EV SAR RA t : » > es Pr freA 2 råde SE 3 Ps bd ES rar Pa FIS LR PP Sj ERE - ERSTA ; RR > PENN 4 oe AST > Frane res Log Arka Pr 3 eld 50 s ; ER FOR TEETPEORLE FOR EDVCATION FÖR SCIENCE LIBRARY OF THE AMERICAN MUSEUM OF NATURAL HISTORY ee - - H a rv ÅL $ ' SS fär är A se oo ee ee + - ee - fr) ee i ee CS ee i | - 0 - - ee ir NN Db - oe | IC ee RE ee - i | kd oe - + - i = Na ee oo ÅR N I = | I Ög i Md H N Rd RO KONGETGA SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS ND LIN G AR. NY FÖLJD. TOLFTE-BANDET. 1873. — ee STOCKHOLM, 1873 —75. P. A NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE. - dd Z hå [ på TN INEEN pY< På Vs hå -= 4 - do SME - he | - € - de Bm | C lg Se G | SR beL RE 4 JAK TT INNEHÅLL AVES IF ÖTISIERTSE ST BIACN DIES: Enumeratio Hemipterorum. Bidrag till en förteckning öfver alla hittills kända Hemip- tera, jemte systematiska meddelanden. 4:de afdelningen; af C. STÅL Bidrag till kännedomen af Sveriges klimat; af E. EDLUND. Med 2 kartor...... ........... Beiträge zur Steinkohlenflora der arctischen Zone; von O. HEER. Mit 6 Tafeln.......... Om spectra, tillhörande yttrium, erbium, didym och lanthan; af T. R. THALÉN. Med Undersökningar öfver metallen Berylliums föreningar; af ÅA. ATTERBERG Die Kreideflora der arctischen Zone, gegrändet auf die von den schwedischen Expeditionen von 1870 und 1872 in Grönland und Spitzbergen gesammelten Pflanzen; von O. HEER. Mit: 38 Tafeln Abbildungen.............) areola illa quadrangulari destitutis, in hoc casu sunt pronotum postice dilatatum, productum, majorem vel minorem partem scutelli tegens et in medio sinu sat profundo et an- gusto instructum, oculi ante medium capitis positi, articulus primus rostri brevis- simus, secundus longissimus, tarsi antici uniarticulati, incrassati et unguiculis minu- tissimis prediti. e. Spatio intraoculari capitis distinete transverso; unguiculis plerumque ?) dentatis vel appendiculatis: areola discoidali hemelytrorum plerumque majuscula et elon- gata; articulo primo rostri raro >) brevissimo, plerumque elongato. — Reduviina STÅL. ee. Spatio intraoculari capitis rarissime subtransverso, plerumque fere xeque longo ac lato vel longiore quam latiore: unguiculis rarissime dentatis, plerumque simpli- cibus: ocellis plerumque ") maxime et quam oculis magis distantibus; articulo primo rostri brevi vel brevissimo, secundo valde elongato. — ÄApiomerina STÅL. '), Vide:!E», H: 2. p. 66. 3) In Lophocephala, Tegea, Lopodyte, Rhaphidosoma (et Phono- ) Campsocnemis et Stachyotropha. libe?) ”) Ectinoderus et Amulius. 5) Excepto Sphodroleste. 1) Exceptis Amphibolo et Vachiria. bb. C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. dd. Hemelytris ante partem basalem interiorem are&e interioris membrane areola desti- tutis vel areola discoidali ambas areas membran2& tangente instructis. f. Hemelytris ante aream interiorem membrane areola discoidali destitutis; area interiore membrane quam area exteriore vel intermedia longius antror- sum extensa, basi (plerumque) angulum formante et in hoc angulo vel in margine basali valde obliquo venam interiorem corii recipiente; tibiis anti- cis et intermediis plerumque fossa spongiosa instructis. Capite pone oculos globosos subito coarctato et subceonstricto, usque ad oculos immerso; ocellis inter partem posteriorem oculorum positis; ar- ticulo secundo antennarum articulis compluribus parvis connatis com- posito, articulo primo brevissimo; pronoto posterius rotundato; scutello depresso, apice emarginato vel obtuse producto; segmento ventrali ul- timo feminarum ad apicem abdominis producto; coxis anticis brevibus. — Hammatocerina STÅL. g. 5 gg. Capite plus minusve exserto; ocellis pone lineam vel in linea ficta inter partem basalem oculorum ducenda positis; articulo secundo antennarum simplici. h. Secutello apice lato vel latiusculo et mucronibus duobus vel tribus terminato; pronoto macropterorum in medio vel ante medium con- stricto. — Hetrichodiina STAL. hh. Scutello triangulari vel subtriangulari, apice plerumque acuminato vel in spinam producto. i. Pronoto plerumque pone medium constricto; coxis anticis extus planis vel planiusculis. — Piratina STAL. ii. Pronoto plerumque in medio vel ante medium constricto: coxis anticis teretibus, extus convexis. k. Tarsis anticis triarticulatis. — Acanthaspidina STÅL. kk. Tarsis anticis biarticulatis. — Salyavatina STÅL. ff. Hemelytris area majuscula vel magna, basin totam are&e interioris et partem basalem interiorem are& exterioris membrane tangente, instructis; area in- teriore membrane basi truncata, ibidem venam nullam recipiente, quam area exteriore minus longe vel vix longius antrorsum extensa; tibiis ante- rioribus plerumpue fossa spongiosa destitutis; incisuris ventris antrorsu man- gulatis vel curvatis; capite recto, porrecto. — Stenopodina STÅL. Ocellis nullis; hemelytris alisque semper completis, numquam abbreviatis, illis ante areas membran2e areola destitutis. 1]. Corpore tomentoso; tuberculis antenniferis lateraliter ultra oculos obiique prominulis; articulo primo antennarum incrassato; oculis angustis, antice posticeque sinuatis, medio coarctatis; pronoto transverso; membrana maxima. — Tribelocephalina STAL. Il. Corpore piloso vel sericante; tuberculis antenniferis lateraliter haud prominulis; articulo primo antennarum gracili, longo; oculis minus transversis, haud coarctatis, antice haud sinuatis; pronoto haud transverso; membrana mediocri. — Saicina STÅL. aa. Coxis anticis elongatis, saltem quadruplo longioribus quam crassioribus, plerumque ultra caput porrigendis. m. mm. Ocellis distinctis; prostethio apice ante insertionem capitis producto: coxis anticis apicem capitis haud attingentibus: membrana area unica et intus vena simplici instructa. — Bac- trodina STÅL. Ocellis nullis; coxis anticis apicem capitis attingentibus vel plerumque superantibus; ace- tabulis anticis plus minusve antrorsum vergentibus. — Emesina STÅL. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2. XXN:o I. 5 Subf. Holoptilina STÅL. CONSPECTUS GENERUM. 1(6). Tibiis posticis apice incurvis. '2(3). Marginibus pronoti et scutelli nec non lateribus gulee spinulis distinctissimis apice setigeris armatis: ocellis minus distantibus; tibiis posticis densissime pilosis: tarsis posticis fortiter com- pressis, dilatatis. — Ptilocnemus WEsSTw. 3(2). Marginibus pronoti et scutelli nec non gula inermibus; ocellis valde distantibus: tarsis posticis teretibus. 4(5). Area exteriore membrane posterius vena transversa distinctissima occlusa; capite transverso, posterius tuberculo nullo vel obtusissimo instructo; antennis pedibusque posticis densissime setosis. — Ptilocerus GRAY. 5(4). Area exteriore membrane posterius aperta vel vena transversa obsoletissima occlusa: capite haud transverso, posterius tuberculo distinceto instructo: antennis tibiisque posticis minus dense setosis. — Holoptilus St. F. et S. Orthocnemis WEsSTW. 6(1). Tibiis posticis rectis. PTILOCNEMUS WeEsTw. Holoptilus subg. Ptilocnemus p. Westw., Tr. .E. S. Lond. 2: 4. p. 252. (1840). — Ptilocnemus A. et 8. Hist. p. 319. (1843). 1. P. lemur Westw. — Holoptilus (Ptilocnemus) lemur WEstw., Tr. E. 8. Lond. 2: 4. p. 252. 2. pl. 22. f. 7. (1840). — Ptilocnemus Lemur A. et S., Hist. p. 320. 1. (1843). Patria: Australia orientalis et borealis (Mus. Holm.); Tasmania. 2. P. sidnicus Marr. — Ptilocnemus sidnicus MaYrR, Verh. z.-b. Ges. Wien. XV. p. 437. (1865); Reis. Nov., Hem. p. 142, f. 36. (1866). Patria: Australia. 2 PTILOCERUS GRAY. Ptilocerus Grav, Zool. misc. p. 34. (1831). — Holoptilus subg. Ptilocnemus p. WEstW., Tr. E. 8. Lond. 2:14: p. 252. (1840). — Maotys A. etiS:; Hist: p. 318. (1843). 1, P. fuscus Gray. — Ptilocerus fuscus GRAY, Zool. mise. p. 31. (1831). — Holoptilus (Ptilocnemus) fuscus Westw., Tr. E. S. Lond. 2: 4. p. 252. 3. pl. 22. f. 8. (1840). — Maotys fuscus A. et S., Hist. p. SBI plaG: fl 4 (1843). Patria: Nepalia, Java. 2. P. affinis Westw. — Holoptilus (Ptilocnemus) affinis Westw., Tr. E. S. Lond. 2: 4. p. 253. 4. (1840). Patria: Sumatra. (Mus. Leiden.); Java. ORTHOCNEMIS WESTW. Holoptilus subg. Orthocnemis WEstW., Tr. E. 8. Lond. 4: 2. p. 121. (1845). 1. O. basalis Wesiw. — Holoptilus (Orthocnemis) basalis WEstw., Tr. B. 8. Lond. 4: 2. p. 122: 6: pl. Mart (LO4D); Patria: Australia, Adelaide. HOLOPTILEUS Sim. Etet S: Holoptilus St. F. et S., Enc. 10. p. 280. (1825); LarP., Ess. p. 7 et 50. (1832); A. et 8.) Hist. p- 320. (1843); Srår, H. afr. 3. p. 45. (1865). — Lasiocera LaP., Ess. p. 47. (1832). — Holoptilus subg. Holoptilus WESTWOUIrSEB. Si Lond. 2: 4. p. 251. (1840). AFI UrSUSA Sm CR dets Holoptilus ursus St. F. et S., Enc. 10. p. 280. 1. (1825); Lar., Ess. pl- 4. f 1. (1832); Burm., Handb. 2: 1. p. 248. 1. (1835); BuaAncH., Hist. ins. 3. p. 109. (1840); A. et S., EiStep sr EA 1 (1843); STtTån, H. afr. 3. p. 45. I. (1865). — Holoptilus (Holoptilus) ursus WEstw., Tr. E. Sänlfond.FS4AEPp-r25L 1. (1840). Patria: Terra capensis SJ C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. H. vulpes STAL. — Holoptilus Vulpes Står, H. afr. 3. p. 46. 2. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) Så H. nebulosus Står. — Holoptilus nebulosus STÅL, H. afr. 3. p. 46. 3. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 1(38). 215). 3(6). 5(4). 6(3). 7(8). 12(11). Subf. Reduviina STAL. CONSPECTUS GENERUM. Mesopleuris antice tuberculo !) plerumque distinctissimo ?), sepe antrorsum supra marginem posticum propleurorum prominulo, rarius transverso, obsoleto vel minus distincto et antror- sum haud prominulo, vel tantum antice minus elevato, przedito. Lobo postico pronoti plerumque rugoso-punctato vel punctato, rarius granulato vel spinulis aspero; prosterno utrinque spinulis plerumque armato; femoribus anticis totis vel superne granulis vel spinulis plerumque instructis: capite plerumque multispinoso. Articulo secundo rostri primo multo longiore, hoc articulo parte anteoculari breviore vel longitu- dine subequali; lobo antico pronoti spinis spinulisque compluribus armato; partibus anteoculari et postoculari capitis longitudine zxqualibus vel subequalibus; lateribus prosterni spinosis. Articulo primo rostri parte anteoculari capitis breviore, capite superne spinis longis desti- tuto; mesopleuris antice tuberculo transverso, levissimo elevato, obsoleto, instructis; femoribus anticis haud incerassatis. — Blapton SPIN. Articulo primo rostri parti anteoculari capitis longitudine xquali; capite superne spinis lon- gis armato: mesopleuris antice tuberculo distincetissimo preditis; femoribus anticis nonnihil incrassatis. — Sclomina STAL. Articulo secundo rostri primo breviore vel raro paullo longiore, primo parte anteoculari capitis longiore. Femoribus ommnibus, capite supra subtusque, pronoto, scutello margineque abdominis spi- nosis; scutello trispinoso; margine abdominis multispinuloso, spina angulorum apicalium se- gmentorum longa; parte postoculari capitis parte anteoculari paullo longiore, minus gracili, basi leviter angustata: areis membrane ungustis, elongatis; geniculis bispinosis; pleuris tu- berculis parvis acutiusculis conspersis. — Polididus STAL. Femoribus posterioribus inermibus; scutello margineque abdominis spinis destitutis, angulis segmentorum quorundam interdum in lobum vel dentem prominulis; parte postoculari capitis parte anteoculari distinctissime, interdum multo longiore, retrorsum distincete gracilescente; geniculis inermibus; areis membrane minus angustis et minus longis. Capite superne spinis compluribus, plurimis interdum brevissimis, armato; femoribus anticis spinosis, plerumque distinctissime et sat dense granulatis; lateribus prosterni, saltem antice, spinulis vel spinula armatis; lobo postico pronoti distinete punctato vel rugoso-punctato, lobo antico granulis numerosis spinisque discoidalibus aspero; tibiis anticis subtus spinis longis destitutis. Femoribus anticis distinete granulatis, nodulosis, nodulis saltem subtus spinosis, nodulo sub- apicali etiam superne spina longa armato; margine posteriore pronoti denticulis armato: ti- biis anticis subtus utrinque denticulatis. Capite collo cylindrico longo suffulto, parte postoculari longissima; articulo primo rostri se- cundo distinete longiore et pone oculos distincte extenso. — JIrantha STAL. Capite collo cylindrico breviusculo suffulto, parte postoculari minus longa; articulo primo rostri secundo haud vel paullo longiore, pone oculos haud vel vix extenso. — Scipinia STAL. !') Hoc tuberculum, licet plerumque distinctissime elevatum, interdum tamen, quum pectus est dense sericeum, segre distinguitur: pars anterior mesopleurorum igitur semper denudanda, si tuberculum distinguere vis. Tuberculum, quod plerumqnue ad vel prope medium marginis postici propleurorum est situm, rarius ad angulos laterales est magis appropinguatum, 2?) Ex. gr. Prionotus. 13(10). 14(9). 15(2). 16(37). 17(26). 18(25). 19(20). 20(19). 21(24). 22(23). 23(22). 24(21). 25(18). 26(17). 27(28). 28(27). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l|2. N:o |. 7 Femoribus anticis granulis raris vel minus numerosis conspersis, superne prope apicem spina destitutis; articulo primo rostri secundo nonnihil longiore, parte anteoculari capitis et oculis simul sumtis paullo longiore vel longitudine subequali; margine posteriore pronoti inermi; tibiis anticis subtus inermibus, densius setulosis. — Veleda STÅL. Capite superne pone antennas utrinque spina armato, praterea inermi; femoribus anticis inermibus, haud nodosis, superne obsoletissime granulatis; pronoti lobo antico inermi, nec granulis aspero, anterius tuberculis duobus parvis, haud facile distinguendis, instructo; lobo postico pronoti distincte punctato vel rugoso-punctato; lateribus prosterni et tibiis anticis inermibus. — Nagusta STAL. Lobo postico pronoti raro distinctius punctato vel ruguloso-puncetato, numquam granulis spi- nulisque aspero:; prosterno inermi; femoribus anticis inermibus, lxvigatis; capite numquam plus quam bispinoso; lobo antico pronoti granulis vel spinulis numerosis destituto, plerumque autem tuberculis vel spinis duabus posterius armato. Articulo primo antennarum capite longiore; scutello ante medium vel in disco plerumque elevato vel tuberculato, raro disco inermi, in hoc casu est ruga longitudinalis minus elevata et retrorsum sensim altitudine decrescens; lobo postico pronoti marginibus lateralibus po- sticis, plerumque etiam postico, reflexis, elevatis vel depressis: capite anterius utrinque pone antennas tuberculo parvo vel spina armato. Articulo primo rostro secundo distinete breviore; capite pone antennas obtuse tuberculato. Angulis lateralibus lobi postici pronoti distinctis, haud rotundatis, plerumque dente vel spi- nula obtusata armatis; articulo primo antennarum capite distinctissime longiore; scutello disco tuberculo distinctissimo vel processu erecto armato; lobo antico pronoti posterius plus minus distinete bituberculato, angulis posticis lobi postici productis, lobatis; parte postoculari capitis parte anteoculari longiore. — (FPristhesancus). Lobo postico pronoti posterius bituberculato, lobo antico tuberculis duobus altissimis armato. Helonotus A. et S. Lobo postico pronoti disco posterius tuberculis destituto. Lobo antico pronoti posterius tuberculis duobus altissimis, subeylindricis vel subconicis, armato. Lobo postico pronoti levi, angulis posticis in processum parvum, subincrassatum, prominulis. — Pristhesancus A. et S. Lobo postico pronoti ruguloso, angulis posticis late lobatis. — Cosmocleptes STAL. Lobo antico pronoti disco posterius obsoletissime bituberculato, lobo postico levi, angulis posticis leviter lateque productis, rotundatis. — Lissocleptes STÅL. Angulis lateralibus lobi postici pronoti rotundatis, inermibus, angulis posticis levissime ob- tuseque prominulis, rotundatis; articulo primo antennarum capite paullo longiore; scutello disco obtuse convexo-elevato, tuberculo distincto destituto; pronoto tuberculis destituto, sub- depresso; pedibus breviusculis; partibus anteoculari et postoculari capitis longitudine subze- qualibus. — Saxitius STÅL. Articulis duobus basalibus rostri zeque longis vel primo secundo longiore. Angulis lateralibus lobi postiei pronoti in spinam acutam vel acutiusculam longiusculam productis, disco lobi ejusdem posterius spinis duabus vel tuberculis duobus spiniformibus armato; capite pone antennas spinula crassiuscula armato, parte postoculari parte anteoculari longiore; articulo primo rostri secundo distinctissime longiore; scutello disco obtuse tubercu- lato-elevato. — Paloptus STAL. Angulis lateralibus lobi postici pronoti inermibus vel in dentem brevem obtusiusculum prominulis; genera africana. 30(31). 31(30). 32(33). 33(32). 34(35). 35(34). 36(29). SU(MO): 38(1). 39(146). 40(141). 41(70). 42(43). 43(42). 44(45). C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. Antennis longis, articulo primo capite multo longiore; capite elongato, gracili, pronoto lon- gitudine subequali, pone antennas tuberculo parvo ') obtuso instructo. — (Laphyctes). Lobis ambobus pronoti disco posterius bituberculatis; articulo primo rostri secundo distincte longiore: parte postoculari capitis parte anteoculari longiore. — Margasus STÅL. Lobo postico pronoti tuberculis destituto. Lobo antico pronoti posterius tuberculis duobus altis armato; articulis duobus basalibus ro- stri eque longis; parte postoculari capitis parte anteoculari distincete longiore. — Avrchilochus STÅL. Lobo antico pronoti posterius tuberculis altis destituto, raro obsolete tuberculato; partibus anteoculari et postoculari capitis longitudine xqualibus vel subequalibus. Angulis lateralibus lobi postici pronoti dente armatis: articulo primo rostri secundo haud vel vix longiore. — Laplhyctes STAL. Angulis lateralibus lobi postici pronoti inermibus, rectis vel apice rotundatis; articulo primo rostri secundo nonnihil longiore. — Pomnus STAL. Antennis minus longis, articulo primo capite paullo longiore; capite pronoto breviore, ob- longo, pone antennas tuberculo distincto, acutiusculo. extrorsum vergente armato, parte post- oculari parte anteoculari haud longiore; lobis pronoti tuberculis destitutis: scutello tuber- culo discoidali destituto; pedibus brevibus; femoribus sat incrassatis; articulo primo rostri secundo paullo longiore; corpore depressiusculo, minus longo. — Vitumnus STÅL. Articulo primo antennarum brevium capite haud longiore; capite versus medium latiusculo; pone antennas tuberculo vel spina destituto; pronoto spinis tuberculisque destitutis, angulis lateralibus lobi postici inermibus, apice plerumque rotundatis; scutello tuberculo discoidali destituto, ruga longitudinali usque ad apicem distincte elevata vel posterius altiore, interdum in processum subrecurvum producta, instructo; corpore oblongo, piloso. — Coranus CURT. Mesopleuris antice tuberculo destitutis; capite superne inermi vel pone antennas tuberculis vel spinis duabus armato, rarissime multispinoso; femoribus anticis rarissime granulatis vel SPINOSIS. Acetabulis anticis e margine postico prostethii excisis, postice apertis, margine antico haud depresso; corpore plerumque minus gracili; articulo primo rostri parte capitis ante antennas sita plerumque longiore; antennis ab apice capitis quam ab oculis plerumque distinctissime longius remotis. Articulo primo rostri elongato, diametro oculorum longiore, parte capitis ante antennas posita raro breviore. Marginibus lateralibus posticis lobi postici pronoti totis reflexis vel depressis vel calloso- elevatis, angulis lateralibus plerumque dente vel spina armatis, raro dente destitutis ?), tune distinetis et non nisi imo apice angustissime rotundatis; capite pone antennas plerumque spina vel tuberculo armato. Lobo postico pronoti postice fortiter producto et scutellum tegente, margine posteriore toto reflexo, angulis lateralibus nonnihil prominulis, rectis vel in dentem parvum prominulis; an- tennis mediocribus, articulo primo capite circiter dimidio longiore; rostro articulo secundo primo distinctissime longiore; capite pone antennas inermi, vix nisi obtusissime obsoletissi- meque tuberculato. — Panthous STAL. Lobo postico pronoti posterius haud producto, sexangulari, ante scutellum truncato. Pronoto depresso, marginibus lateralibus totis anguste reflexis vel subcealloso-elevatis, sub- ampliatis et ad stricturam incisis; capite breviusculo, inermi; antennis mediocribus, articulo primo capite circiter duplo longiore. apice leviter incrassato; rostri articulo primo secundo distincte breviore; lobo postico pronoti angulis lateralibus inermibus, obtusis, subprominulis, !) Obsoletissimo in Laphycte. 2) Vadimon. 45(44). 46(49). '47(48). 48(47). 49(46). 50(51). 51(50). 52(63). 53(62). 54(59). 55(58). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. lI2, N:o |. 9 apice anguste rotundatis; pedibus mediocribus, femoribus basin versus sensim paullo incras- satis; hemelytris apicem abdominis superantibus. — Phonoctonus STÅL. Pronoto haud vel minus depresso, marginibus lateralibus obtusis, convexis, strictura distincta. Tibiis anticis pone medium vel apicem versus sensim distinctissime incurvis; femoribus an- ticis sat fortiter incrassatis, subtus basin versus planiusculis vel depressiusculis; marginibus lateralibus posticis pronoti distinctissime reflexis et extus ultra angulos prominulis. Capite pronoto nonnihil breviore, pone antennas spinoso; antennis longis, articulo primo capiti pronotoque simul sumtis longitudine subequali; articulo primo rostri articulis duobus apicalibus simul sumtis paullo longiore; pronoti lobo antico posterius obtuse bituberculato, angulis lateralibus lobi postici distinctis, rectis vel in dentem obtusum prominulis: trochan- teribus anticis tumidis; tibiis anticis apicem versus incurvis et subtus dente armatis. — Rihirbus STÅL. Capite pronotoque 2&que longis, illo pone antennas inermi, tuberculis antenniferis obsolete tuberculatis; antennis breviusculis, articulo primo capiti longitudine vix &equali; rostro gra- ciliusculo, articulo primo secundo paullo longiore; pronoti lobo antico posterius obtuse bi- tuberculato, lobo postico angulis lateralibus ipsis rotundatis et leviter tumescentibus, mar- ginibus autem lateralibus posticis reflexis ultra illos angulos paullo prominulis; tibiis anticis pone medium incurvis, subtus inermibus; trochanteribus anticis haud tumidis. — Agyrius STÅL. Tibiis anticis rectis, subtus inermibus, raro apice leviter incurvis:; femoribus anticis haud vel modice incrassatis. Lateribus lobi antici pronoti posterius tuberculo subceconico extrorsum vergente preditis; ca- pite pone antennas tuberculato vel subspinoso; antennis mediocribus, articulo primo capite pronotoque simul sumtis haud vel paullo breviore; rostro valido, articulo primo secundo nonnihil longiore; pedibus mediocribus. — Isyndus STAL. Lateribus lobi antici pronoti tuberculo extrorsum vergente destitutis. Articulo primo rostri secundo plerumque distinctissime longiore, vel his articulis longitudine subequalibus. ; Articulo primo rostri secundo longiore; membrana apicem abdominis haud vel paullo supe- rante; femoribus anticis distinete incerassatis; antennis longis, articulo primo capiti, pronoto scutelloque simul sumtis longitudine 2&Xquali vel longiore; tibiis femoribusque anticis xque longis, vel illis his fere brevioribus. Postscutello obtuse rotundato, pone scutellum haud vel levissime prominulo, raro apice den- ticulo obsoleto erecto armato. Scutello apice obtuso et rotundato, posteriora versus tumescente et apice subito declivi; ca- pite pone antennas tuberculo distinceto, obtuso vel acuminato, armato; lobo postico pronoti disco pone medium bispinoso vel altissime bituberculato; tuberculis angulorum anticorum pronoti majusculis, acuminatis, interdum spinam brevem crassam simulantibus. Lobo antico pronoti posterius distinete bituberculato, angulis lateralibus lobi postici in spi- nam breviorem, apice obtusatam, productis. — Astinus STÅL. Lobo antico pronoti posterius non nisi obtusissime et obsoletissime vel haud tuberculato, an- gulis lateralibus lobi postici in spinam acutissimam productis. — Epidaus STÅL. Scutello apice acuminato vel angulato !); angulis lateralibus lobi postici pronoti spina acuta armatis; capite pone antennas spinoso vel tuberculo subspiniformi armato. — Endochus STÅL. Postscutello apice in angulum vel dentem tumescentem vel spinam pone apicem scutelli producto; ?) lobo antico pronoti posterius sepe bispinoso vel tuberculis duobus acutis armato; corpore angusto, gracili; capite pone antennas spinoso. 1) In Endocho albomaculato obsolete. ?) Cave ne processum postscutelli cum apice scutelli confundas. [9 Vet. Akad. Handl. B. 12: N:o 1. 2 10 60(61). 61(60). 62(53). 63(52). 64(67). 65(66). 67(64). 68(69). 69(68). 70(41). 73(138). T4(137). 75(134). 76(133). 77(132). C. STAL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. Lateribus segmenti sexti abdominis haud dilatatis. — Alcmena STÅL. Lateribus segmenti sexti abdominis, saltem apud mares, dilatatis, obtuse lobatis; hemelytris abdomine nonnihil brevioribus. — JIschnolestes STAL. Articulis duobus basalibus rostri longitudine subequalibus; hemelytris longis, apicem abdo- minis multo superantibus; femoribus anticis reliquis vix crassioribus; tibiis anticis femoribus nonnihil longioribus; antennis longis, articulo primo capiti, thoraci scutelloque simul sumtis longitudine subequali; capite pone antennas tuberculato; angulis lateralibus lobi postici pro- noti sensim subacuminatis; postscutello rotundato, haud prominulo. — Vesulus STÅL. Articulo primo rostri secundo distincte et sepe multo breviore. Lobo postico pronoti levigato, angulis lateralibus in tuberculum vel spinäm teretem, inter- dum brevem et obtusatam, productis. Corpore elongato; capite pone antennas obtuse tuberculato; antennis longissimis, articulo primo capiti, pronoto scutelloque simul sumtis longitudine equali vel longiore; lobo antico pronoti inermi, lobo postico disco inermi, angulis lateralibus spina longa, gracili, acutissima armatis; pedibus longis; articulo secundo rostri primo multo longiore. — Huagoras BURM. Corpore oblongo; capite pone antennas spinoso vel tuberculato; antennis pedibusque minus longis, illarum articulo primo capiti et dimidio pronoti longitudine equali vel subequali; lo- bis pronoti spinosis vel asperis. angulis lateralibus lobi postici in spinam brevem vel tuberculum prominulis; articulo secundo rostri primo nonnihil longiore. — Gminatus STAL. Lobo postico pronoti dense ruguloso-punctato vel punctato, angulis lateralibus rectis, apice imo anguste rotundatis vel in dentem depressum prominulis; articulo secundo rostri primo duplo longiore, hoc articulo parti anteoculari capitis longitudine zxequali vel subequali; fe- moribus nodosis; capite pone antennas obtuse tuberculato; genera africana. Articulo primo antennarum capite pronotoque simul sumtis longitudine subequali; femoribus anticis levissime incrassatis; abdomine angusto. — Vestula STÅL. Articulo primo antennarum capite nonnihil longiore; femoribus anticis sat incrassatis; abdo- mine latissimo, saltem apud feminas. — Vadimon STÅL. Marginibus lateralibus posticis lobi postici pronoti rarius totis distincte reflexis vel depres- sis !), plerumque pone angulos haud reflexis, impressione, que intra margines illos occurrit, versus angulos laterales ampliata et in impressionem humeralem plerumque sensim continuata; angulis lateralibus lobi postici pronoti raro paullo prominulis, inermibus, apice rotundatis, plerumque obtuse rotundatis; capite pone antennas spina tuberculove plerumque destituto. Capite pone antennas spina antrorsum nutante, leviter curvata, armato; impressione longitu- dinali lobi antici pronoti stricturam haud attingente; hemelytris apicem abdominis longe superantibus; pedibus breviusculis; articulo primo rostri secundo nonnihil longiore; articulo secundo antennarum tertio longiore, apud mares incrassato vel saltem primo haud graciliore; margine angulorum lateralium lobi postici pronoti depressis; sexubus discoloribus. — Cy- dnocoris STÅL. Capite pone oculos spina destituto, raro acute tuberculato, in hoc casu est articulus primus rostri secundo brevior. Scutelli parte apicali raro foliacea, in hoc casu est scutellum cum parte foliacea sensim an- gustatum, apice haud producto. Unguiculis dentatis. Impressione lobi antici pronoti plerumque percurrente, anterius tamen subtiliore, stricturam ipsam attingente, rarissime?) a strictura ruga subtili separata, in hoc casu sunt margines toti posteriores pronoti depressi et reflexi. Parte anteoculari capitis parte postoculari haud longiore. Capite superne loboque antico pronoti granulis acutiusculis destitutis. 1) Cydnocoris, Harpagocoris, Campsolomus, Sphodronyttus, Stachyomerus, Sphactes, Vesbius. ?) Campsolomus. 78(85). 79(80). 80(79). 81(82). 82(81). 83(84). 84(83). 85(78). 86(95). 87(90). 88(89). 89(88). 90(87). 91(94). 92(93). 93(92). 94(91). 95(86). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o |. tt Lateribus abdominis fortiter dilatatis, parte dilatata segmentorum umbonata, segmenti sexti transversa vel fere 2Xque lata ac longa, retrorsum haud vel obsolete angustata, posterius fortiter rotundata et plus minus retrorsum producta; capite elongato, gracili; articulo se- cundo rostri primo longiore; pronoto scutelloque tuberculis destitutis. — (Eulyes et affinia.) Scutello apice in angulum prominulo et apicem postscutelli attingente; articulo secundo rostri primo plus triplo, fere quadruplo longiore, primo parte anteoculari capitis breviore: lateribus totis segmenti sexti abdominis usque ad medium marginis apicalis dilatatis, re- trorsum longe productis et pone anum contiguis vel subcontiguis: tibiis anticis apicem versus gracilioribus. — Fulyes A. et S. Scutello apice obtuso, rotundato, apicem metanoti haud attingente: articulo secundo rostri primo numquam plus quam circiter duplo longiore, primo parte anteoculari capitis haud breviore; parte laterali dilatata segmenti sexti ventris per marginem apicalem segmenti dorsalis sexti haud extensa, retrorsum leviter producta. Margine laterali abdominis integro vel ad incisuras obtusissime sinuato; articulo primo rostri parte anteoculari capitis vix longiore; tibis anticis apicem versus haud gracilioribus. — Agriosphodrus STAL. Margine laterali abdominis ad incisuras distinctissime sinuato; tibiis anticis a latere visis apicem versus gracilescentibus. Articulo secundo rostri primo fere plus dimidio longiore, primo parte anteoculari capitis longiore; abdomine maxime dilatato; parte anteoculari capitis parte postoculari distincte breviore. — Yolinus A. et S. Articulo secundo rostri primo fere duplo longiore, primo parte anteoculari capitis longi- tudine xquali; abdomine minus fortiter dilatato; partibus anteoculari et postoculari capitis longitudine subequalibus. — Agriolestes STAL. Lateribus abdominis plerumque leviter vel levissime dilatatis, rarius fortiter dilatatis, in hoc casu posterius sensim angustatis, parte dilatata segmenti sexti plerumque retrorsum sensim angustata, retrorsum haud producta. Capite longo, gracili, pronoto distinete longiore; lobo antico pronoti posterius impresso, impressione ante medium lobi haud extensa; abdomine plerumque maxime dilatato; parte postoculari capitis parte anteoculari longiore; lobo postico pronoti plerumque rugoso-pun- ctato vel granoso-rugoso; articulo secundo rostri primo longiore, plerumque multo longiore. — (Sycanus et affinia). Lobo postico pronoti inequali. Lobo antico pronoti tuberculis duobus destituto, lobo postico rugoso-punctato; rostro gra- cili; scutello tuberculo vel spina erecta plerumque armato. — Sycanus A. et S. Lobo antico pronoti tuberculis duobus armato, lobo postico granoso-rugoso; rostro minus gracili; scutello inermi. — Phemius STÅL. Lobo postico pronoti levigato; scutello inermi. Lobo postico pronoti tuberculis destituto, margine postico haud reflexo. Corpore haud depresso; rostro minus gracili, articulo secundo primo multo longiore; ab- domine pone segmentum tertium subito fortius dilatato. — Pantoleistes STÅL. Corpore fortiter depresso; rostro graciliusculo, articulo secundo primo nonnihil longiore; abdomine minus dilatato; femoribus anterioribus distinete incrassatis. — Homalosphodrus STÅL. Lobo postico pronoti disco pone medium bituberculato; margine postico pronoti ante scutellum reflexo; corpore haud depresso; abdomine modice dilatato. — ÄArcesius STÅL. Capite pronoto raro sublongiore, in hoc casu est impressio lobi antici pronoti usque ad apicem lobi continuata vel est abdomen vix dilatatum 2). ') Genera hujus divisionis (Harpagocoris — Peprius) licet plurima primo intuitu ab affinibus facile distinguenda, in tabulam syn- opticam, notis claris fundatam, zxgerrime rediguntur. 12 96(129). 97(104). 98(99). 99(98). 100(103). 101(102). 102(101). 103(100). 104(97). 105(110). 106(109). 107(108). 108(107). 109(106). 110(105). 111(112). ONT 113(114). C. STÅL; ENUMERATIO HEMIPTERORUM. Parte postoculari capitis parte anteoculari numquam plus quam circiter duplo longiore. Marginibus lateralibus posticis lobi postici pronoti totis distincte depressis vel reflexis, extus ad angulos laterales subprominulis, margine horum angulorum interdum quoque de- presso, quod egre et tantum certo situ distinguitur. Areola discoidali hemelytrorum longa, circiter triplo longiore quam latiore; membrana ul- tra apicem abdominis longissime extensa; antennis, apud mares saltem, crassiusculis, arti- culis apicalibus incrassatis; pedibus breviusculis; articulis duobus basalibus rostri xque longis vel primo secundo paullo breviore; capite minus longo et minus gracili. — Harpa- gocoris STÅL. Areola discoidali hemelytrorum quadrata vel rhomboidea, haud vel paullo longiore quam latiore; antennis gracilibus. — (Sphodronyttus et affinia). Femoribus inermibus. Margine postico lobi postici pronoti depresso, reflexo et leviter rotundato. — Campsolomus STÅL. ; Margine postico lobi postici pronoti haud vel levissime angusteque depresso, haud reflexo. recto vel subrecto. — Sphodronyttus STÅL. Femoribus apice superne bispinosis, anticis praeterea spinis pluribus armatis. — Stachyo- merus STÅL. Marginibus lateralibus lobi postici pronoti raro totis depressis, reflexis vel callosis, extus ultra angulos numquam prominulis, margine angulorum horum haud depresso. Articulo primo rostri articulo secundo longiore, articulis duobus ultimis simul sumtis lon- gitudine subzequali. Hemelytris apicem abdominis haud vel levissime superantibus. Lobis pronoti impressione longitudinali continua, lata vel latiuscula, instructis, impressione lobi antici usque ad apicem lobi continuata, angulis lateralibus lobi postici rotundato- subtruncatis; strictura pronoti ad impressionem longitudinalem utrinque interrupta vel sub- interrupta; articulo primo antennarum capite multo longiore; pedibus longiusculis, tibiis anticis femoribus cum trochanteribus nonnihil longioribus; capite breviusculo. — Hagia STÅL. Lobo antico pronoti impressione longitudinali subtili, fere in medio lobi abbreviata, po- sterius instructo, lobo postico impressione longitudinali destituto, angulis lateralibus rotun- datis; strictura pronoti continua: articulo primo antennarum capite vix longiore; tibis an- ticis femoribus cum trochanteribus longitudine subequalibus; femoribus anticis incrassatis, fusiformibus: capite oblongo. — Haematochares STAL. Hemelytris apicem abdominis sat longe superantibus; lobis pronoti impressione longitudi- nali continua, abbreviata, lata, ante medium lobi antici vix extensa, instructis; articulo primo antennarum capiteque longitudine subequalibus; pedibus breviusculis. — Anytus STÅL. Articulo primo rostri articulo secundo breviore vel longitudine subequali, articulis duobus apicalibus simul sumtis distincte breviore. | Segmentis abdominis quarto vel quarto et quinto, presertim quarto, rotundato-dilatatis, lobatis vel sublobatis; articulo primo antennarum capite pronotoque simul sumtis plerum- que vix breviore, interdum longiore; articulo secundo rostri primo longiore; pedibus lon- gis vel longiusculis. — Velinus STÅL. Segmento quarto abdominis haud lobato. Capite longo, parte postoculari fere in medio leviter obtuseque coarctata; articulo primo antennarum capiti pronotoque simul sumtis longitudine 2quali; articulo secundo rostri primo fere plus duplo longiore, primo parti anteoculari capitis longitudine xequali; cor- pore angusto, elongato; lobo antico pronoti posterius impresso; scutello apice anguste pro- ducto; pedibus longis, gracilibus. — Tunes STAL. 114(113). 115(128). 116(119). 117(118). VS(HT) 119(116). 120(127). 121(126). 122(125). 123(124). 124(123). 125(122). 126(121). 127(120). 128(115). 129(96). 130(131). 131(130). 133(76). 134(75). 135(136). 136(135). 137(74). 138(73). KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o l. 13 Parte postoculari capitis medio haud coarctata; impressione lobi antici pronoti percurrente, anterius subtiliore. Apice scutelli haud foliaceo. Articulo primo antennarum longarum capite pronotoque simul sumtis longiore: corpore longo vel longiusculo; articulo primo rostri parte anteoculari capitis haud vel vix longiore, secundo primo duplo vel fere duplo longiore; pedibus longis; capite gracili. Corpore glabro, nitido, minus angusto; abdomine longe ultra medium sensim distincte ampliato, pone partem quartam basalem segmenti quinti angustato, margine exteriore hujus segmenti anterius rotundato. — Lamprosphodrus STAL. Corpore pubescente, subopaco, angusto; margine exteriore segmenti quinti abdominis recto: pedibus antennisque gracillimis. — Pisilus STAL. Articulo primo antennarum capite pronotoque simul sumtis haud longiore. Lobo postico pronoti anterius in medio haud elevato. Disco scutelli haud tumido. Abdomine usque a basi versus medium sensim subrotundato-ampliato, spiraculis segmenti quarti a margine postico et laterali segmenti xque longe vel a margine laterali quam a margine postico segmenti minus longe distantibus. Articulo primo antennarum pronoto breviore vel longitudine subequali; corpore pedibus- que, presertim femoribus anticis, robustioribus. — Sphydrinus STAL. Articulo primo antennarum pronoto longiore; corpore pedibusque minus robustis. — Sphedanolestes STAL. Abdomine valde dilatato, a basi versus apicem segmenti tertii sensim subsinuato-ampliato, spiraculis segmenti quarti a margine laterali quam a margine postico segmenti longius re- motis; lobo postico pronoti sat convexo. — Poeciloclopius STÅL. Disco scutelli tamido. — Graptolestes STÅL. Lobo postico pronoti anterius in medio longitrorsum elevato; disco scutelli haud tume- scente; Graptolesti affine et habitu simile genus. — Biasticus STAL. Apice scutelli anguste foliaceo; capite superne inter oculos et pone ocellos tuberculis du- obus parvis instructo, parte ocellos ferente sat elevata. — Catasphactes STÅL. Parte postoculari capitis parte brevi anteoculari circiter triplo longiore. Articulis duobus basalibus rostri longitudine 2xqualibus; femoribus obsolete subnodosis, nodo apicali distinctiore; tibiis anticis femoribus cum trochanteribus multo longioribus. — Vesbius STÅL. Articulo secundo rostri primo fere duplo longiore; femoribus subcarinato-nodosis, praeser- tim anticis apice tumidis; tibiis anticis femoribus cum trochanteribus longitudine subequa- libus. — Peprius STÅL. : Capite superne loboque antico pronoti granulis numerosis acutiusculis asperis; femoribus anterioribus subtus spinosis. — Vatinius STÅL. Parte anteoculari capitis parte postoculari longiore; corpore depressiusculo; articulo primo antennarum capite breviore; lobo antico pronoti posterius impresso. — Havinthus STÅL. Impressione lobi antici pronoti stricturam haud attingente. Capite superne et presertim lobo antico pronoti granulis consperso, illo pone antennas tuberculo alto acuminato armato. — Zamolxis STÅL. Capite loboque antico pronoti granulis destitutis, illo pone antennas inermi. — Reduvius FABR. Unguiculis simplicibus; antennis brevibus, articulo primo capite breviore; articulis duobus basalibus rostri xeque longis; parte capitis ocellos ferente haud elevata; pedibus breviu- sculis, femoribus crassiusculis, anticis crassioribus, apud mares subtus pone medium tu- berculo armatis. — Amphibolus KLUG. Scutelli parte apicali sat late et longiuscule foliaceo-producta, reflexa vel concava. 14 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 139(140). Hemelytris apicem abdominis minus longe superantibus, vena aream interiorem membrane a corio separante eburnea, callosa. — Cosmolestes STÅL. 140(139). Hemelytris apicem abdominis longissime superantibus, vena aream interiorem membrane a corio superante partibusque adjacentibus hemelytrorum concoloribus, illa haud eburnea. — Callilestes STAL. 141(40). Rostro gracili vel gracillimo, articulo primo brevissimo, diametro oculorum haud vel vix longiore, parte anteoculari capitis multo breviore, articulo secundo longissimo 1); lobo an- tico pronoti parvo. 142(145). Lobo postico pronoti rugis duabus destituto: femoribus anticis prope apicem haud tume- scentibus, posticis rectis; antennis ab oculis remotis. 143(144). Capite longo, pronoto longiore; area intermedia corii haud reticulata. — Lophocephala AT TetiS: 144(143). Capite pronoto nonnihil breviore; area intermedia corii reticulata. — Phonolibes STAL. 145(142). Lobo postico pronoti rugis duabus longitudinalibus, anterius leviter convergentibus, in- structo; femoribus posticis curvatis; capite pronoto breviore; antennis ad vel prope oculos insertis; rostro biarticulato. — Tegea STAL. 146(39). Acetabulis anticis postice occlusis, e disco prosterni excisis; corpore angusto, gracili, lon- gissimo:; capite cylindrico; oculis parvis; articulo primo rostri brevissimo, parte capitis ante antennas sita longitudine subequali, articulo secundo longissimo, gracili; antennis ab oculis longe remotis; pedibus gracilibus. I47(148). Corpore alato, subsericeo, remote subsetoso. — Lopodytes STAL. 148(147). Corpore aptero, squamuloso, setis destituto. — Rhaplhidosoma A. et S. BLAPTON SPIN. Blapton p. SPIN., Gen. dins. artr. p. 144. (1852). — Sphagiastes STÅL, Ö. V. A. F. 1853. p. 262. — Blapton STtåL, H. afr. 3. p. 49 et 59. (1865). a. Capite superne spinulis pluribus et praeterea pone antennas ocellosque spinis distinctioribius armato; lobis pronoti spinosis et posterius spinis duabus validis, ipsis spinis gracilioribus armatis, instructis; geni- culis bispinosis. — BLAPTON SPIN. 1. B. ramentaceus Germ. — AÅrilus ramentaceus GERM. in SILB., Rev. 5. p. 123. 7. (1837). — Blapton Dregei SPIN., Gen. d'ins. artr. p. 145. (1852). — Sphagiastes horrificus STÅL, O. V. ÅA. F. 1853. p. 43. 1. — Blapton ramentaceus Står, H. afr. 3. p. 60. 1. (1865). Patria: Caffraria, Port Natal. (Mus. Holm.) aa. Capite superne pone antennas ocellosque tuberculo minutissimo acutiusculo predito; lobis pronoti spinis magnis destitutis, untico spinulis, postico granulis aspero; geniculis inermibus. d 2. B. pilipes Står. — Arilus pilipes Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 43. 1. — Arilus atrox STÅL, ONE ÅA. FE. 1855. p. 43. 2. — Blapton pilipes STÅL, 7 aft. 3: ps o0:--2.:(1860): Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) SCLOMINA STÅL. SrtåL, Stett: BE: Z; 22: p. 137: (1861); Hjafrö3: pp rtuk(S6D): 1. S. erinacea StåL. — Sclomina erinacea STÅL, Stett. EB. Z. 22. p. 137. 1. (1861). Patria: China, Hongkong. (Mus. Holm.) POLIDIDUS STÅL. Iutig (OK Ve vs ING ISA ja LAR 1. P. spinosissimus Står. — Polididus spinosissimus StåL, Ö. V. A. F. 1858. p. 448. 1. Patria: Calabar Guineze. (Mus. Holm.) Spina omnes vel plurin&e marginales abdominis sat long. 1) Rostrum exempli nostri Plonolibis mutilum; propter affinitatem magnam cum Lophocephala Phonolibes in hac divisione 141(40) est locatus. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. X:o |. 15 2. P. armatissimus Står. — Polididus armatissimus Svår, Ö. V. A. F. 1859. par 6 al Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.); China; Ceylon. ; IRANTHA STÅL. STAL I StetturBg Z:0220 apvd87.- (1861); Haraftydr Pros: (1865). 1. |. armipes StåL. — Harpactor armipes StåL, Ö. V. A. F. 1858. p. 189. 1. — Sinea hoplites A. DouHrnN, Stett. E. Z. 21. p. 406. 74. (1860). — Irantha armipes STAT Stett. I. rä: 22: Pr LJ0r 1. (LOT): Patria: Ceylon. (Mus. Holm. et Coll. A. DOHRN.) Abdomen maris a basi ad apicem segmenti quarti sensim levissime ampliatum, pone segmentum quintum angustatum, margine obsoletissime denticulato, angulis apicalibus segmentorum in denticulum minutissimum, angulis segmenti quarti in dentem acutum majorem prominulis. SCIPINIA STÅL. SråL, Stett. E. Z. 22. p. 138. (1861); H. afr. 3. p. 47. (1865). 1. S. horrida SrtåL. — Sinea horrida StåL, Freg. Eug. resa, Ins. p. 262. 120. (1859). — Sinea pel- tastes A. DotHrN, Stett. E. Z. 21. p. 406. 76. (1860). Patria: Insulae Philippine; Ceylon. (Mus. Holm.) 2. S. javanensis A. et S. — Sinea javanensis A. et S., Hist. p. 376. 2. (1843). Patria: Java. VELEDA SrTåÅL. BRAT ML afro. pe Ti. (1865). a. Lobo postico pronoti fortiter rugoso-punctato; marginibus lateralibus abdominis integris. 1. V. brevispina StåL. — Veleda brevispina STAL, OCV CAG BIELST0: Pa Odd Patria: Insulae Philippine. (Mus. Holm.) aa. Lobo postico pronoti distincte punctato; marginibus lateralibus abdominis pone medium obtuse bi- lobis vel angulis apicalibus segmentorwm quarti et quinti prominulis. 2. V. aculeata Står. — Veleda aculeata StTåL, O. V. A. F. 1866. p. 264. 2. Patria: Anstralia borealis. (Mus. Holm.) 3. V. raptrix SrtåL. — Veleda Raptriz Står, Berl. E. 2. 10. p. 164. 1. (1866); Ö. V. A. F. 1866. Pr204: 1: Patria: Australia borealis, Rockhampton. (Mus. Holm.) Caput antice inter spinas postantennales spinis duabus sat longis, arcte contiguis, uti videtur spinam unam efficientibus, armatum. NAGUSTA STÅL. SråL, Ö. V. A. Fi 1859. p. 374; H. afr. 3. p. 49 et 59. (1865). a. Pronoti lobo postico disco posterius tuberculis duobus distinctissimis subconicis armato; corpore mi- nus gracili. 1. N. Goedelii Korn. — Zelus Goedelii Kor., Mel. 6. p. 41. 244. 1. 3. f. 1. (1857). — Nagusta rugu- NösamSmraT, O- MCA. FX1859. po 375. 1. Patria: Asia minor. (Mus. Holm.) Pontus, Elisabethpol, Karabagh. Lobus posticus pronoti posterius tuberculis duobus breviter subconicis armatus. Abdomen maris angustum, retrorsum usque ad apicem segmenti quinti sensim leviter ampliatum, segmento sexto sensim angustato; margine laterali nec dentato, nec lobato. 2. N. tuberosa Står. — Sordide flavescente-testacea vel fusco-testacea, parte coriacéa hemelytrorum ob- scure fusca, apice in subsanguineum vergente, basi interdum pallescente; rostro pedibusque pallide virescentibus, apice tibiarum, tarsis antennisque testaceis, harum articulo primo annulis duobus, articulo secundo annulo uno pallido notatis. &. 2. Long. 83—10, Lat. 2—23 mill. FS. Abdomine angustiore, retrorsum usque ad medium segmenti ultimi sensim leviter ampliato, segmento sexto pone medium subito angustato; segmento genitali apice in angulum acutum producto; margine laterali abdominis inermi, integro. 16 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 2. Abdomine latiore, segmentis quarto quintoque utrinque conjunctim dilatatis et lobum obtusangulum formantibus, segmento sexto utrinque léviter rotundato-dilatato; lateribus abdominis fusco-maculatis, disco vittis angustis tribus, pone incisuras interruptis, fuscis ornato; segmento ventrali sexto truncato, in medio in angulum parvum prominulo. Patria: Aegyptus. (Mus. Holm. et Coll. SIGNORET.) N. Goedelii valde affinis, differt magnitudine minore, lobo postico pronoti minus distinete punctato tuber- culisque multo altioribus et apice obtusioribus armato, nec non forma abdominis. Membrana pallida, venis vittaque postica fuscis. Lobus anticus pronoti utrinque tuberculo minutissimo laterali instructus. aa. Pronoti lobo postico disco posterius inermi, loco tuberculorum obtuse convexo; corpore graciliore. 3. N. punctaticollis Står. — 9 Nagusta punctaticollis Står, H. afr. 3. p. 59. 1. (1865). Patria: Senegal. (Mus. Holm.) AA Abdomine angusto, usque ad apicem segmenti quinti sensim subampliato, dein angustato, margine inermi, integro; segmento genitali apice acutangulariter producto. 9. Abdomine usque ad apicem segmenti quarti sensim leviter ampliato, dein leviter angustato, segmentis quarto et quinto utringque conjunetim in angulum obtusum ampliatis; segmento ventrali sexto truncato, in medio in angulum parvum vel dentem prominulo. 4. N. precatoria FaBr. — Gerris precatorius FABR., B. S. 4. p. 190. 10. (1794). — Zelus precatorius FaABR., S. R. p. 283. 8. (1803). — Nagusta precatoria StTåL, H. Fabr. 1. p. 100. 1. (1868). Patria: Guinea. - EHELONOTUSIAN etiS! Helonotus A. et S., Hist. p. 361. (1843); Står, H. afr. 3. p. 48. (1865). — Lanittus STÅL, Stett. E. Z. 22. p- 133. (1861). a. Capite, antennis rostroque totis testaceo-flavescentibus vel flavo-testaceis, in vivis interdum forte subsangwinetis. 1. H. sexspinosus FaBrR. — Major; pronoti tuberculis crassioribus, angulis posticis magis productis, lobo postico ante tubercula magna tuberculo parvo obtuso instructo. Helonotus tuberculatus A. et S., Hist. p. 362. 1. (1843). Var. a. — Parte coriacea hemelytrorum testaceo-flavescente, macula marginali apiceque nigricantibus; pedi- bus testaceo-flavescentibus; abdomine obscure ceeruleo, vitta laterali ventris, in mare latissima, nec non ano testaceis. Reduvius tuberculatus GuEr., Voy. Coq., Ins. p. 179. pl. 12. f. 17. (1830); Borsp., Voy. Astr., Ent. 2. p. 049. fpl Ti fr23 re): Var. b. — Varietati a similis, pedibus autem nigris. Zelus 6-spinosus FABR., S. R. p. 288. 28. (1803). Var. c. — Parte coriacea hemelytrorum pedibusque testaceo-flavescentibus, lineis longitudinalibus apiceque femorum nec non tibiis nigricantibus; ventre ceruleo, utringue testaceo-vittato. Var. d. — Hemelytris fusco-carneis; pedibus testaceo-flavescentibus, geniculis nigris; abdomine fusco-testa- ceo, disco ventris obsolete in violaceum vergente. Lanittus vulnerans STÅL, Stett. E. Z. 22. p. 134. 1. (1861). Patria: Insulae Meisol, Waigiu, Aru, Nova Guinea. (Mus. Holm. et Leiden.) 2. H. exsugiens Står. — Minor; pronoti tuberculis gracilioribus, magis spiniformibus, lobo postico ante tubercula majora tuberculo parvo destituto, angulis posticis levissime obtuseque prominulis; abdomine plerumque obscure ceeruleo, margine angusto laterali testaceo-flavescente; tuberculo scutelli altiore, conico. Var. a. — Subsanguineo-flavescens; disco ventris vittaque intramarginali caerulescentibus. &. Var. b. — Testaceus vel flavo-testaceus, femoribus, apice excepto, nigris; abdomine czeruleo, margine an- gusto, ano maculaque ante anum testaceis. Helonotus exsugiens STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 29. 2. (1863). Var. ce. — Varietati b similis, sed abdomine testaceo-flavescente. Patria: Nova Guinea, Insula Meisol. (Mus. Holm.) Gebeh. (Mus. Leiden.) aa. Capite toto vel anterius, rostro toto vel basin versus antennisque nigris. 3. H. caleitrans SråL. — &. Castaneus; rostro capiteque toto mnigris; abdomine flavo-testaceo, con- nexivo plerumque ceeruleo. 9. Testaceo-flavescens; capite anterius, rostro saltem basin versus, nigris; abdomine caruleo, fasciis griseo- sericeis notato, ano maculaque ante anum testaceo flavescentibus. Helonotus calcitrans STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 29. 1. (1863). Patria: Insula Buru. (Mus. Holm.); Halmaheira. (Mus. Leiden.); Ternate, Batschian. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. NYN:o l. 14 4. H. cyaniventris GuvEr. — Reduvius cyaniventris GUER., Voy. Coq., Ins. p. 179. pl. 12. f. 18. (1830). Patria: Port Praslin. PRISTHESANCUS A. et S. Ares) Hist p. 3600 (1845); Står, I afr. 3 p. 48:1(1865). a. Scutello tuberculo cylindrico, apice integro, armato. 1. P. papuensis Står. — Pristhesancus papuensis STåL, Stett. E. Z. 22. p. 134. 2. (1861). Patria: Australia, Port Denison, Moreton Bay; Nova Guinea? (Mus. Holm.) Sequente major, colore abdominis, angulo apicali corii pallido, pronoto densius piloso mox distinguendus. Corium disco plerumque infuscatum. 2. P. dorycus Boisp. — RBeduvius dorycus Boisp., Voy. Astr., Ins. 2. p. 644. 2. pl. 11. f. 22. (1835). — Pristhesancus dorycus A. et S., Hist. p. 361. 1. (1843). Patria: Nova Guinea. (Mus. Holm.); Waigiu. (Mus. Leiden.) Anus femine flavescens. Variat corpore, antennis pedibusque dilute castaneis. aa. Scutello tuberculo dichotomo armato. 3. P. Zetterstedti StåL. — Pristhesancus Zetterstedti Står, Ö. V. A. F. 1859. P-rarOT ICE Stetts DA. 22. p. 134. 3. (1861). Patria: India orientalis borealis? (Mus. Holm.) Abdomen nigro-violaceum, ano femin& concolore. ”Tuberculum scutelli sat altum. 4. P, illustris Står. — Pristhesancus illustris StåL, Ö. V. A. F. 1866. p. 266. 4. Patria: Insula Morotai. (Mus. Leiden.) Batechian. +; Przecedenti simillimus, capite pone oculos, thorace, coxis trochanteribusque flavo-testaceis, abdomine viridi- = sånn vel subezeruleo-eneo, tuberculoque scutelli minus alto, magis transverso, differt. COSMOCLEPTES STÅL. STAT, Ö. VETA. BI1866:p- 266: a. Spina scutelli dichotoma. 1. C. furcifer StåL. — Pristhesancus furcifer Står, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 29. 1. (1863). Patria: Insule Philippine. aa. Scutello tuberculo erecto conico vel subeonico armato. 2. C. congrex Står. — Pristhesancus congrex STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 29. 2. (1863). Patria: Insul&e Philippine. (Mus. Holm ) Sequenti maxime affinis, tuberculo scutelli altiore, magis cylindrico differt. 3. C. phemiodes Står. — Pristhesancus phemiodes STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 29. 3. (1863). — Cosmocleptes phemiodes STÅL, O. V. A. EF. 1870. p. 676. 1. Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) Tuberculum scutelli breviter conicum. LISSOCLEPTES STAL. STATS ÖSIV. Ac dE SKO. pr 076. 1. CL nitidus Står. — Lissocleptes nitidus Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 677. 1 Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) SAXITIUS STÅL. STÅL, Os: V. ÅA. FE. 1859. p. 364; H; Fabr. 1. p. 101. not. (1868). 1. S. generosus StåL. — Sawitius generosus STÅL, OF VESA, EL1859. p. 364. 1. Patria: Australia. (Mus. Upsal.) PALOPTUS STAL. STÅL, Stett. HD. 4. 22. po 133. (1861); Hi afr: 3: p. 48: (1865). a. DLobo antico pronoti pone medium utrinque spina vel tuberculo acuminato laterali armato. K. Vet. Akad. Handl. Band. 12. N:o 1. 3 18 C. STAL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 1. P. nigriscutis Srår. — Paloptus nigriscutis STÅL, Stett. B. Z. 22. p. 133. 1. (1861); Ö. V. A. BF. 1866. p. 267. 1. Patria: Nova Guinea, Insule Aru et Meisol, (Mus. Holm.); Waigiu (Mus. Leiden.) Specimina plura feminina. lobo antico pronoti posterius tuberculis duobus parvis obsoletis instructo insignia, vidi. Specimen masculinum, quod vidi unicum et ad hanc speciem refero, spinis pronoti paullo longioribus, loboque antico posterius tuberculis destituto a femina divergit. Variat capite anterius, antennis, geniculis vel pedibus fere totis nigris. Tibia anticee feminge apice curvatee, subtus prope apicem subsinuatze. aa. Lobo antico pronoti lateribus inermubus. 2. P. longispinus StåL. — Paloptus longispinus STÅL, An. 8. E. Fr. (4) 3. p. 30. 1. (1863). Ar Patria: Waigiu. (Mus. Holm.); Nova Guinea, Andai. (Mus. Leiden.) MARGASUS STÅL. STÅL, ÖL VIA. BH. 1858: p. 445; H.: afr. 3. p. 49 et 54. (1865). 1. M. Afzelii StåL. — Pristhesancus Afzelii StåL, Ö. V. A. F. 1855. p. 189. — Helonotus quadrinodo- sus FAIRM. in THOMS., Arch. 2. p. 316. 604. (1858). — Margasus Afzelii STÅL, O. V. A. FE. 1868. p. 445. 1. Patria: Sierra Leona, Guinea, Calabar. (Mus. Holm.) 2. M. femoralis SiGn. — Tetrozia femoralis SIGN., Amn. S. E. Fr. (3) 8. p- 960. 170. (1861). — Mar- gasus femoralis STÅL, H. afr. 3. p. 55. 2. (1865). Patria: Madagascar. ARCHILOCHUS STÅL. STÅL, I. afr. 3. p. 480et 56 (1865): 1. ÅA. quadridens FaBr. — Reduvius quadridens FABR., Spec. 2. p. 380. 13. (1781); Mant. 2. p. 311. 20. (1787); BE. S. 4. p. 200. 25. (1794); S. R. p. 272. 33. (1803): — Cimez guadridentatus GMEr5 SNIA: 4. p. 2199. 570. (1788). — Pristhesancus .quadridens SiGN., Rev. et Mag. Zool. 1851. p. 488. 16. — Pri- sthesancus lateralis SIGN., Rev. et Mag. Zool. 1851. pl. 12: f. 7. — Euagoras ? trux Står, O. V. A. FE. 1855. p. 189. 3. — Laphyctes truv StTåL, Stett. B. Z. 22. p. 136. 2. (1861). Patria: Sierra Leona. (Mus. Holm.) Gabon. LAPHYCTES STAL. StåL, Ö. V. A. FE. 1853. p. 263; H. afr. 3. p.i49retroxz. (865). 1. DL. pallidus Svår. — Laphyctes pallidus Står, O. V. A. F. 1855. p. 44. 1; H. afr. 3. p. 57. 1. (1265). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 2. DL. pudens StåL. — Laphyctes pudens STÅL, H. afr. 3. p. 57. 2. (1865). Patria: Port Natal. (Mus. Holm.) DOMNUS STÅL. SrårL, Ö. V. A. F. 1858. p. 445; H. afr. 3. p. 49 et 58. (1865). 1. D. flavo-niger Står. — Domnus flavo-niger Står, Ö. V. A. F. 1858. p. 446. 1; Stett. EB. Z. 22. p. 136. 1. (ISGsAEL. af. Svps OSV (CASES) Patria: Calabar Guineze. 2. D. dimidiatus Står. — Harpactor dimidiatus STAL, O. V. A. F. 1855. p. 42. 13. — Domnus dimi- diatus STÅL, Stetit. E. Z. 22. p. 136. 2. (1861); H. afr. 3. p: 58. 2. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) VITUMNUS STAL. STÅL, H. afr. 3. p. 53 et 68. (1865). 1. V. scenious StåL. — Vitumnus scenicus STÅL, H. afr. 3. p. 69. 1. (1865). Var. — Harpactor cinnabarinus STÅL, O. V. A. F. 1855. p. 41. 1, Var. — Harpactor miniatus STÅL, O. V. A. FE. 1855. p. 41. 2. Var. — Harpactor sobrinus STåL, O. V. A. FB. 18595. p. 41. 3. Var. — Harpactor scenicus Står, O. V. A. EF. 1855. p. 41. 4. Var. — Harpactor nigripes StåL, O. V. A. F. 1855. p. 41. 5 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:o l. 19 Var. — Harpactor sedulus Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 41. 6. Patria: Caffraria, (Mus. Holm.) 2. V. oculatus Står. — Vitumnus oculatus StåL, H. afr. 3. p. 70. 2. (1865). Patria: Senegal. (Mus. Holm.) CORANUS CURT. (CöranusköURES Brit. Cbmt. 1OC(1833); STAL, IH. atr. 3. p. 49 et 93: (1865); ÖL VEA! BRI29806. p. 45. (1872). — Colliocoris HaAnN, W. I. 2. p. 23. (1834). a. Corpore nigro, ruga scutelli concolore; pedibus margineque abdominis immaculatis ; lobo postico pronoti dense fortiterque punctato, angulis lateralibus obtuse rotundatis. 1. C. carbonarius Står. — Harpactor carbonarius Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 42. 20. — Coranus carbonarius STÅL, H. afr. 3. p. 94. 1. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.); Terra capensis. Pronotum intra margines laterales posticos distincte impressum, his marginibus callosis, elevatis. 2. C. lugubris Står. — Coranus lugubris StTåL, H. afr. 3. p. 94. 2. (1865). Patria: Guinea. (Coll. SIGNORET.) Lobus posticus pronoti intra margines laterales posticos haud impressus, his marginibus levissime reflexis, haud callosis. aa. Margine abdominis pallido-maculaio; pedibus pallido-variis vel maculatis, vel saltem tiliis annulv pallido, interdum angusto et obsoleto, prope basin notatis; ruga scutelli lineaque partis postocularis capitis plerumque pallescentibus. b. Capite pronotoque granulis destituto. c. Angulis lateralibus lobi postici pronoti rotundatis. d. Ventre, saltem in exemplis rite coloratis, toto nigro vel disco maximo nigro, margine pallido-macu- lato ; lobo postico pronoti dense et distincte punctato vel rugoso-punctato. e. Ruga scutelli nigra vel ferruginea. 3. C. oblongiceps Står. — Coranus oblongiceps STÅL, H. afr. 3. p. 94. 3. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 4. C. papillosus THunB. — Reduvius papillosus THUnB., H. rostr. cap. 3. p. 5. (1822). — RBeduvius niger THUNB., H. rostr. cap. 3. p. 5. (1822). — Harpactor hematitius GERM. in SILB., Rev. 5. p. 126. 14. (1837). — Harpactor capensis A. et S., Hist. p. 366. 4. (1843). — Harpactor capicola StTåL, Freg. Eug. resa. Ins. p. 261. 116. (1859). — Coranus papillosus Står, H. afr. 3. p. 95. 4. (1865). — Colliocoris griscus var. sydnicus MaYR, Reis. Nov., Hem. p. 141. (1866). Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.); Sydney. (Mus. Vien.) In hac specie et precedente discus dorsi abdominis sanguineus. 5. C. tagalicus Står. — Harpactor tagalicus STÅL, Freg. Eug. resa, Ins. p. 262. 117. (1859). Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) Praecedentibus simillimus, sed minor, capite pone oculos fortius gracilescente, ruga scutelli posterius di- stinctiore, articulis duobus basalibus rostri zxeque longis, dorsoque toto abdominis nigro differt. 6. C. niger FiEB. — Colliocoris niger F1EB., Eur. H. p. 154. 1. (1861). Patria: Europa meridionalis. (Mus. Vien.) Precedentibus simillimus, statura fere OC. tagalici, sed forma capitis ab hac specie divergens et ad C. ob- longicipitem appropinquans; a tribus pracedentibus tamen distinctissime differt ruga scutelli postice in tubercu- lum subeonicum sensim elevata. Articulus primus rostri secundo vix brevior. Macula dorsi abdominis sanguinea ee. Ruga scutelli callosa, nitida, eburnea, crassiuscula. 7. C. callosus Står. — Niger, pilosus; ruga scutelli eburnea, ubique zxque alta; linea ante ocellos linea- que media partis postocularis capitis, maculis marginalibus abdominis, nec non annulo prope basin tibiarum griseo-testaceis. &. Long. 11, Lat. 3 mill. Patria: Australia. (Mus. Holm.) Statura fere OC. papillosi sed paullo angustior, capite quoque paullo angustiore. Rostrum articulo primo secundo nonnihil breviore. Pronoti lobus posticus dense ruguloso-punctatus, angulis posticis obtuse rotundatis. Hemelytra remote alutacea. Venter disco obsolete pallido-maculatus, virisimiliter plerumque immaculatus. Ruga latiuseula nitida eburnea scutelli ab omnibus mihi cognitis congenericis facile distinguendus. dd. Ventre maxima parte vel disco pallido; antennis pallescentibus; lobo postico pronoti plerumque la- viuscilo vel obsoletius punctulato. 20 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 8. C. egyptius FaBr. — Reduvius Aegyptius FABR., S. Ent. p. 732. 11. (1773); Spec. 2. p. 382. 25. (1781); Mant. 2. p. 313. 39. (1787); E. S. 4. p. 205. 44. (1794); S.; R. 'p. 279. 62. (18038); Coe. ml 3. p- 3. t. 21. f. 7. (1804); H. S., Nom. 1. p. 61. (1835). — BeduviusigriseusuRossr, Faun, etrillim. 297-41362- (1790). — Harpactor griseus H. S., W. I. 6. p. 106. f£ 677. (1842); KorspMeli6:p. 470 25015e(eSmi Harpactor murinus RAMB., Faun. And. p. 177. 1. sec. F1EB. — Colliocoris griseus F1EB., Eur. H. p. 155. 2. (1861). Patria: Aegyptus, Gallia meridionalis, Hispania, Lusitania. (Mus. Holm.); Caucasus. 9. C. subapterus DE GErrR. — Cimex subapterus DE GEER, Mém. 3. p. 287. 27. pl. 15. f. 10—12. (1773). — Reduvius subapterus FALL., Cim. Suec. p. 120. 3. (1807); H. Suec., Cim. p. 157. 3. (1829). — Reduvius pedestris WOLFF, Ice. 5. p. 205. f. 199. (1811). — Colliocoris griseus Hann, W. I. 2..p. 25. f. 129." (1834). — Harpactor Hahnii Kor., Mel. 6. p. 47. 250. (1857). — Colliocoris pedestris F1irB., Eur. H. p. 155. 4. (1861). Patria: Ewropa; Sibiria. (Mus. Holm.) 10. OC. pullus Står. — Harpactor Pullus Står, O. V. A. FE. 1855. p. 43. 21. — Coranus Pullus STÅL, Erafr 3: pa 90: ov (1865): Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) Lobus posticus pronoti distinete rugoso-puncetatus. cc. Angulis lateralibus lobi postici pronoti distinctis, haud rotundatis, nonnihil prominulis. 11. C. angulatus Står. — Harpactor cgyptius H. S., W. I. 6. p. 107. f. 678. (1842). — Colliocoris cegyptius FIEB., Eur. H. p. 155. 3. (1861). Patria: Aegyptus. (Mus. Holm.); Europa meridionalis. Discus ventris a FIEBER niger describitur, quod cum exemplis nostris haud quadrat. bb. Capite pronotoque granulis remotis asperis. 12. OC. granosus StåL. — Niger, griseo-sericeus, pilosus; antennis, parte intraoculari lineaque partis post- ocularis capitis, lateribus lobi antici pronoti, ruga spinaque crassiuscula obtusa erecta apicali scutelli, maculis quadrangularibus marginalibus abdominis, maculis parvis sparsis ventris, maculis compluribus femorum annuloque prope basin tibiarum pallescentium testaceo-flavescentibus; membrana grisea, fusco-venosa. 9. Long. 9, Lat. 23 mill. Patria: Australia, Adelaide. (Mus. Holm.) Statura OC. subapteri, sed minor, ab hac et omnibus mihi cognitis congenericis differt capite superne prono- toque granulis distinctis setigeris remote conspersis; spina erecta cylindrica apicali scutelli preeterea insignis. 13. C. varipes StåL. — Coranus varipes StåL, H. afr. 3. p. 96. 6. (1865). Patria: Senegal. 14. OC. madagascariensis Sien. — Harpactor Madagascariensis SIGN., An. S. E. Fr. (3) 8. p. 965. 180 1861). ; Ve Madagascar. 15. OC. lateritius Står. — Reduvius lateritius STÅL, O. V. A. F. 1859. p. 203. 14. Patria: Senegal. 16. C. erythr&eus StåL. — Colliocoris erythreus STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 41. 1. (1863). Patria: Australia. 17. C. &egyptius Worrr. — Reduvius egyptius Worrr, Ice. 2. p. 83. 80. f. 80. (1801). Patria: India orientalis. 18. OC. affinis Luc. — Harpactor affinis Luc., Expl. Alg., Zool. 3. (Ins.) p.'51. 25. Hem. pl. 1. f. 5. (1849). a Algeria. A C. nigro FIRB., forte haud distinguendus. VACHIRIA STÅL. SråL, ÖL V. Ar E. 18595 p. 375; ÖS VI AV BN 20:06: Pp; 45 (L8H2N 1. V. natolica StåL. — Vachiria natolica StåL, Ö. V. A. F. 1859. Par SAO Lr Patria: Natolia. PANTHOUS STÅL. STÅL, An. S. BE. Fr. (4) 3. p. 42. (1853); Hölatr: 3: p. 20:--(1865): 1. P. excellens StåL. — Panthous excellens STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 42. 1. (1863). Patria: India orientalis. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o l. 21 2. P. Dedalus Står. — Panthous Dedalus. STåL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 42. 2. (1863). Patria: Malacca. (Mus. Holm.) 3. P. Icarus Står. — Panthous Icarus STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 42. 3. (1863). Patria: Malacca. (Mus. Holm.) Color abdominis variat, nunc nigricans, nunc pallidus. Precedenti valde affinis, presertim differt capite rostroque flavo-testaceis, tibiis anticis non nisi apice nigris. Tarsi nigri. 4. P, ochromelas Står. — Panthous ochromelas STÅL, An. S. BE. Fr. (4) 3. p. 43. 4. (1863). Patria: Nova Guinea. PHONOCTONUS STåL. SmAm CÖTV. ASH: 185310 2023 SHL aftta. po 00 et Gl. (1865). 1. P. grandis Sien. — Phonoctonus grandis SIGnN., An. S. E. Fr. (8) 8. p. 952. 173. (1861); Står, H. a 61. 1. (1865). Patria: Sansibar. (Mus. Holm.); Insula Mayotte. 2. P. fasciatus P. B. — RBeduvius fasciatus P. B., Ins. p. 65. Hém. pl. 2. f. 5. (1805). — Phonoctonus fasciatus STÅL, H. afr. 3. p. 62. 2. (1865). Patria: Oware. 3. P. nigro-fasciatus Står. — Phonoctonus nigro-fasciatus Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 43. 1; H. afr. Lp: 620: (1860): Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 4. P. immitis Står. — Phonoctonus immitis Står, H. afr. 3. p. 62. 4. (1865). Var. — Phonoctonus subimpictus STÅL, H. afr. 3. p. 63. 6. (1865). Patria: Guinea, Calabar. (Mus. Holm.) 5. P. picturatus Farm. — Phonoctonus picturatus FAIRM. in THOMS., Arch. 2. p. 318. 616. (1858); STRAM E EN All. JP. 03: 2 (1800): Patria: Gabon. Species tres vel quattuor ultima verisimiliter in unam conjungendee. 6. P. lutescens Guer. et PercH. — Rhynocoris lutescens GUER. et PErcH., Gen. ins., Hém. pl. 1. (1834). Patria: Senegal. RIHIRBUS STÅL. Srån, Stett. EH. 4. 22..p. 131. (1861); H. afr. 3. p. 48. (1865). 1. R. trochantericus Står. — Rihirbus trochantericus STÅL, Stett. BE. Z. 22. p. 132. 1. (1861); Ö. V. ARI 1870. p. 677. 1. — RBihirbus dentipes MAYrR, Verh. z.-b. Ges. Wien. 15. p. 437. (1865). Patria: India orientalis; Insule Philippine. (Mus. Holm.) Ceylon. AGYRIUS STÅL. SRATSR-AN NS: DR Tr (ESR pr 405 (1863); Hl afri 3. ps 32: (1865): 1. A. podagricus StåL. — Agyrius podagricus STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 40. 1. (1863). Patria: Borneo. (Mus. Holm.) Sumatra. (Mus. Leiden.) ISYNDUS STÅL, STÅL, Ö. V. ÅA. FE. 1858. p, 445; H. afr. 3. p. 50. (1865). 1. I. heros FaBr. — Zelus heros FABR., S. R. p. 285. 15. (1803). — Isyndus Heros Står, H. Fabr. 1. Ppat015 1. (1868): Patria: Malacca; Pulo Penang; Borneo. (Mus. Holm.) Sumatra. 2. I. reticulatus Står. — Isyndus heros StåL, Ö. V. A. F. 1858. p. 445. 1. — Isyndus reticulatus Sri uRabra td. pr 10. (1868): Patria: Malacca. (Mus. Holm.); China. 3. I. obscurus Darr. — Harpactor obscurus DaALL, Tr. E. S. Lond. (2) 1. p. 7. 4. pl. 2. f. 4. (1850). — TIsyndus obscurus STÅL, An. S. E: Fr. (4) 3. p. 28. 2. (1863). Patria: Japonia. (Mus. Holm.) China borealis; Butan. 4. I. Ulysses Står. — Isyndus Ulysses Står, An. 8. E. Fr. (4) 3. p. 28. 1. (1863). Patria: Laos. 2 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. ASTINUS STAL. SråL, Ö. V. A. F. 1859. p. 193; H.afr. 3. p. 50: (1865). 1. A. M album A. et S. — Ploeogaster M album A. et S., Hist. p. 364. 2. pl. 6. t. 8. (1843). — Ploeogaster modestus Står, O. V. A. F. 1854. p. 238. 1. — Astinus modestus STÅL, Stett. B. Z. 22. p. 132. 2. (1861). Patria: Pulo Penang; Borneo. (Mus. Holm.) 2. ÅA. pustulatus Står. — Astinus pustulatus STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 30. 1. (1863). Patria: Borneo. EPIDAUS SrTåÅL. Epidaus STAL, O. MESALHE: 18505 p. 192; H. afr. 3. p. 91. (1865). — Gastroploeus A. Costa, An. Mus. Zool. 2. p. 140. (1865). a. Angulis posticis pronoti obtuse prominulis, rotundatis. b. Maculis anticis vel fascia antica lobi postici pronoti nec non macula laterali mesopleurorum et me- tapleurorum flavescente-sericeis; hemelytris maculis parvis flavescente vel griseo-sericeis conspersis, spinis di- scoidalibus lobi postici pronoti spinis angulorum lateralium haud longioribus. 1. E. transversus Burm. — Zelus transversus BurmM., N. act. nat. cur. 16: Suppl. 1. p. 303. 34. (1834). — Epidaus transversus STÅL, O. V. A. F. 1859. p. 192. 1. — Ploeogaster ? flavopustulatus A. Costa, An. mus. zool. 2. p. l39. t. IAT7S (USGA: Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) Abdomen utriusque sexus usque ad apicem segmenti quarti sensim ampliatum, pone segmentum quintum angustatum. 2. E, maculiger Står. — Epidaus maculiger StåL, O. V. A. F. 1859. p. 192. 2; 1. ce. 1870. p. 679. 2. Patria: Insula Philippina. (Mus. Holm.) Abdomen fere usque ad apicem segmenti quinti sensim ampliatum, dein angustatum. bb. Pronoto, saltem lobo postico, pleurisque totis sordide albicante=mucoreis; spinis discoidalibus lobi postici pronoti longissimis, validissimis. 3. E. validispinus Står. — HEpidaus validispinus STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 25. 2. (1863). Patria: Malacca. (Mus. Holm.) Abdomen femina usque ad apicem segmenti tertii sensim ampliatum, pone segmentum quartum angustatum. aa. Ångulis posticis lobi postici pronoti apice processu parvo tuberculiformi instructis; spinis discoi- dalibus compressis. 4. E. latispinus Står. — Epidaus latispinus STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 25. 1. (1863). Patria: Malacca; Sumatra. (Mus. Holm.) G Abdomen feminse usque ad apicem segmenti quarti sensim ampliatum, pone segmentum quintum angustatum. 5. E. furculatus Står. — Fpidaus furculatus StTåL, An. S; BE. Fr. (4) 3. p. 25. 3. (1863). Patria: Borneo. 6. E. conspersus Står. — Epidaus conspersus STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 25. 4. (1863). Patria: India orientalis. ENDOCHUS STÅL. Endochus Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 194; H. afr. 3. p. 51. (1865). — Pnirsus Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 364; H. afr. 3. p. 51. (1865). a. Lobo postico pronoti disco inermi. b. Lobo postico pronoti disco pone medium levissime convexo, rugis duabus transversis destituto. c. Angulis lateralibus pronoti pone spinam inermibus vel obtusissime dentatis; scutello longiore, ruga lonyitudinali retrorsum sensim lumiliore; marginibus lateralibus segmenti quinti abdominis rectis; articulo primo antennarwm capite, pronoto scutelloque simul sumtis longiore. 1. E, thoracicus Står. — Endochus thoracicus STÅL, An. S. E. Fr. (4) 5. p. 26. 2. (1863). Patria: Nova Guinea. (Mus. Holm.) Celebes. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o I. 20 9. E. histrionicus Srår. — Endochus histrionicus Står, Ö. V. A. EF. 1870. pa 678: 1. Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) ce. Angulis lateralibus pronoti pone spinam acute dentatis; scutello minus longo, pone rugam litteram V simulantem subito declivi, et apice in angulum minutissimum obsolete prominulo; marginibus lateralibus segmenti quinti ahdominis ante medium rotundatis, abdomine hoc loco latissimo; articulo primo antennarum capiti, pronoto scutelloque simul sumtis longitudine equali. 3. E. albo-maculatus Står. — Endochus albo-maculatus Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 194. 2. Patria: Cambodja. (Mus. Holm.) Ceylon. bb. Lobo postico pronoti disco pone medium loco spinarum obtusissime obsoleteque subtuberculato et rugis duabus transversis instructo. 4. E. inornatus Står. — Endochus inornatus Står, Ö. V. A. F. 1866. p. 270. 10. Patria: India orientalis. aa. Lobo postico pronoti disco pone medium bispinoso. d. Angulis lateralibus lobi postici pronoti pone spinam denticulo armatis. 5. E. varicolor Står. — Endochus varicolor Står, O. V. A. F. 1870. p. 678. 2. Patria: Insul&e Philippine. (Mus. Holm). dd. Angulis lateralibus lobi postici pronoti pone spinam inermibus, obtuse rotundatis. — PNIRSUS STÅL. "6. E. (Pnirsus) notaticollis Står. — Pnirsus notaticollis Står, O. V. A. F. 1859. p. 364. 1. Patria: Australia. Articulus primus antennarum capite, pronoto scutelloque simul sumtis nonnihil brevior. Abdomen exempli typici minus bene conservatum, fere uti in E. cinctipede pictum et formatum. 7. E. (Pnirsus) cinctipes Står. — Piceus, maculis parvis griseo sericeis conspersus; annulis duobus arti- culi primi annuloque lato articuli secundi antennarium, annulo pone medium femorum, annulo ante medium tibi- arum omnium, annulo obsoleto pone medium tibiarum anticarum, limbo posteriore pronoti, apice scutelli mar- gineque abdominis ad incisuras interrupto sordide flavescentibus; membrana fuscescente, venis obscurioribus; dorso abdominis in sanguineum vergente; vitta media maculaque oblique laterali mesostethii et metastethil, nec non macula elongata oblique longitudinali laterum ventris albo-mucoreis. &. Long. 15, Lat. 3 mill. Patria: Australia borealis. (Mus. Holm.) E. notaticolli valde affinis, antennis pedibusque longioribus, spinisque capitis paullo brevioribus praesertim differt. Antenne articulo primo capite, pronoto scutelloque simul sumtis paullo longiore. Pronotum angulis anticis lobi antici spina crassa conica extrorsum vergente armatis, lobo postico spinis quattuor aque longis, me- diocribus, spinis capitis saltem duplo longioribus, armato, angulis posticis obtuse rotundatis, vix prominulis. Abdomen maris fere usque ad apicem segmenti quarti sensim levissime ampliatum, lateribus segmenti quinti in lobum rotundatum majusculum ampliatis, lateribus segmenti sexti ampliatis, obtuse rotundato-subangulatis. 8. E. (Pnirsus) lineativentris Står. — Pnirsus lineativentris STÅL, Ö. V. A. F. 1866. p. 272. 2. Patria: Australia borealis. (Mus. Holm.) 9. E. nigricornis Står. — Endochus nigricornis STÅL, Ö. V. A. F. 1859. p. 194. 1. Patria: Java. 10. E. cingalensis Står. — Endochus cingalensis Står, Stett. B. Z. 22. p. 135. 3. (1861). Patria: Ceylon. 11. E. consors StåL. — Endochus consors STÅL, Stett. E. Z. 22. p. 135. 4. (1861). Patria: Ceylon. 12. E. dichrous Står. — Endochus dichrous STÅL, An. S. BE. Fr. (4) 3. p. 26. 1. (1863). Patria: Silhet. 13. E. atrispinus Står. — Endochus atrispinus STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 26. 3. (1863). Patria: Sumatra; India orientalis. 14. E. famulus Står. — Endochus famulus STÅL, An. 8. E. Fr. (4) 3. p. 27. 4. (1863). Patria: India orientalis borealis. 15. E. nebulo Står. — Endochus nebulo STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 27. 5. (1863). Patria: China borealis. ALCMENA STÅL. Alcmena STÅL, ÖSV. AL FI1859. PEELISSE UD älyrtar STAD IStett: .D: 4. 22:0p, LJ (861); FH. afr. 3. p- 50. (1865.) 24 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. a. Scutello postscutelloque apice in spinam recurvam extensis, spina postscutelli longissima. — AL- CMENA STÅL. 1. A. (Alecmena) spinifex TuunB. — Cimerx spinifec THUNB., N. ins. sp. 2. p. 33. t. 2. f. 48. (1783). — Ålcmena angusta STÅL, O. V. A. F. 1859. p. 195. 1. Patria ignota. (Mus. Upsal.) Ceylon. aa. Scutello postscutelloque apice inermibus. — DALYRTA STAL. 2. A. (Dalyrta) rapax Står. — Zelus rapax StTåL, Freg. Eug. resa, Ins. p. 262. 119. (1859). — Da- lyrta rapar. STAD, Stett.. Hi. 44 22. po Lod: 1 (T8S6NTORNETASERS STON p öre Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) Å. spinifici simillima. DLobus anticus pronoti in exemplo masculino posterius inermis. ISCHNOLESTES SrTåÅL. STAT, ÖN FAIR S664p- 2685 1. I. consputus Står. — Ischnolestes consputus StTåL, Ö. V. A. F. 1866. p. 269. 1. Patria: Australia, Moreton Bay, Adelaide. (Mus. Holm.) 2. I. lobulatus Står. — Ischnolestes lobulatus Står, Ö. V. A. F. 1866. p. 269. 2. Patria: Australia borealis. (Mus. Holm.) VESULUS STAL. STÅL, H. afr. 3: p. 21. (1865). 1. V. atripes Står. — Vesulus atripes StåL, Berl. E. Z. 10. p. 165. 1. (1866). Patria: Insule Aru. (Mus. Holm.) Salavatti. (Mus. Leiden.) EUAGORAS BurMw. — FEuagoras p. BurmM., Handb. 2: 1. p. 226. (1835). — Darbanus A. et 8., Hist. p. 370. (1843); Står, OO: VE ACES 1859: ps 1945 —TEuagonasnismåt) Hi atrfölp ot HS6D: a. Pedibus antennisque nigris. 1. E. atripes StåL. — Fuagoras atripes STAL, An. S. E. Er. (4) 3. p. 28. 2. (1863). Patria: InsulXe Buru et Batschian. (Mus. Holm.) aa. Pedibus antennisque pallidis vel pallescentibus. b. Corpore dilute sanguineo vel sordide flavescente; limbo laterali hemelytrorum plerumque late sangu- ineo vel flavescente. 2. E. bispinosus FaBr. — Zelus bispinosus FABR., S. R. p. 287. 31. (1803). — FEuagoras bispinosus STAL, Ht; Fabr 13 ps 101) 1I(1868): Patria: Nova Cambria. 3. E. dorycus Boisp. — Zelus Dorycus Boisp., Voy. Astr., Ins. 2. p. 645. pl. 11. f. 21. (1835). Patria: Nova Guinea; Waigiu. (Mus. Holm.) 4. E. plagiatus Burma. — Zelus plagiatus BURM., N. act. Ac. nat. cur. 16: Suppl. 1. p. 303. 33. (1834). — Darbanus nigrolineatus A. et S., Hist. p. 371. 1. (1843). Patria: Insul&e Philipping. (Mus. Holm.); Sangir. (Mus. Leiden.) Exemplum e Sangir divergit margine angusto hemelytrorum flavescente, femoribusque apice concoloribus. 5. E. tagalicus Står. — Fuagoras tagalica Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 679. 2. Patria: Insule Philippina. (Mus. Holm.) bb. Corpore membrisque obscurioribus, in fuscum vergentibus; margine angusto hemelytrorum palle- scente. 6. E. sordidatus Står. — Huagoras sordidata Står, Ö. V. A. F. 1866. p. 273. 8. Patria: Borneo, Sarawak. 7. E. Stollii Burm. — Huagoras Stollii Burm., Handb. 2: 1. p. 226. 1. (1835). — Darbanus Stollii veg (OMS AG IE ISS jäs len Patria: Java. 8. E. fuscispinus Står. — Darbanus fuscispinus STAL, Ö. V. A. EF. 1859. p. 194. 2. Patria: Ceylon. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o |. 25 9. E. asseda StåL. — Fuagoras Asseda Står, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 27. 1. (1861). Patria: Ceram. 10. E. dolosus Står. — HFuagoras dolosa StåL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 28. 3. (1861). Patria: Insula Ke. GMINATUS STÅL. Gminatus StåL, Ö. V. A. F. 1859. p. 364; H. afr. 3. p. 51. (1863). — Trachylestes StåL, H. Fabr. 1. p. 111. nota. (1868): a. Pronoto granulis acutiusculis setigeris destituto; apice scutelli tereti; capite pone antennas spinoso vel alte tuberculato. — GMINATUS STAL. b. Lobo antico pronoti disco posterius spinmis duabus sat magnis armato, preterea inermi, anterius in- terdum tuberculis duobus obtuse convexis instructo. 1. G. (Gminatus) Wallengrenii StTåL. — Gminatus Wallengreni STÅL, ÖN. AVE: 18591 p. 3600. 1. Patria: Australia borealis. (Mus Holm.) 2. G. (Gminatus) atricornis Står. — Gminatus atricornis STÅL, O. V. A. F. 1866. p. 271. 2. Patria: Australia borealis. (Mus. Holm.) bb. Lobo antico pronoti tuberculis vel spvis saltem quattuor distinctis instructo. 3. G. (Gminatus) australis Er. — Årilus Australis Er., Arch. 8: 1. p. 283. 273. (1842). — Gminatus australis STÅL, O. NV. A. FE. 1859. p. 365. 2. Patria: Tasmania. 4. ÅG. (Gminatus) lictor Svår. — Gminatus Lictor StåL, O. V. A. F. 1859. p. 365. 2. Patria: Australia. (Mus. Holm.) A pråecedente verisimiliter haud distinguendus. aa. Capite pronotoque gramulis acutiusculis setigeris asperis, illo pone antennas leviter tuberculato, hu- jus lobis spinis vel tuberculis magnis destitutis. — TRACHYLESTES STAL. 5. G. (Trachylestes) aspericollis Står: — Reduvius aspericollis Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 363. 3. Patria: Australia. (Coll. SIGNORET). Statura precedentis, minor, pronoto tuberculis spinisque magnis destituto, angulis lateralibus minus promi- nulis, sensim subacuminatis, subrecurvis, capite pronotoque granulis acutiusculis setigeris asperis, insignis. VESTULA STÅL. STAL, I afr. ox Pp. 21 et 65. (1865). 1. V. lineaticeps Sicn. — HFuagoras lineaticeps SIGN. in THOMS., Arch. 2. p. 327. 624. (1858). — Dar- banus rugulosissimus StTåL, O. V. A. F. 1858. p. 447. 1. — Vestula lineaticeps STåL, H. afr. 3. p. 65. 1. (1865). Patria: Calabar. (Mus. Holm.) 2. V. paupera StåL. — Vestula paupera STÅL, H. afr. 3. p. 66. 2. (1865). Patria: Calabar. 3. V. obscuripes StåL. — Vestula obscuripes StåL, H. afr. 3. p. 66. 3. (1865). Patria: Grand Bassam Guineee. VADIMON STÅL. STAL, Hall. 9: p. 93 et 64. (1865). 1. V. nodosus SiGn. — Ploeogaster ? nodosus SIGN. in THOoms., Arch. 2. p. 317. 605. (1858). — Va- dimon nodosus STÅL, H. afr. 3. p. 64. 1. (1865). Patria: Calabar Guineze. (Mus. Holm.) CYDNOCORIS STÅL. Cutocoris Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 374; H. afr. 3. p. 53. (1865). — Cydnocoris StåLr, Ö. V. A. F. 1866. p. 274. a. Parte postoculari capitis loboque antico pronoti tuberculis parvis sparsis destitutis; jugis apice ob- tusis, haud prominulis. K. Vei. Akad. Handl. B. 12. N:o 1. 4 26 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 1. C. gilvus Burm. — Cydnocoris gilvus Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 680. 1. Sf. Myocoris gilvus Burm., Tr. EB. S. Lond. 2: 2. p. 104. 1. (1838). 9. Cydnocoris tagalicus STÅL, O. V. A. F. 1866. p. 274. 4. Patria: Insulae Philippine. (Mus. Holm.); Sumatra, Java, Ceylon. 2. OC. crocatus StåL. — &. Cydnocoris crocatus STÅL, O. V. A. F. 1866. p. 274. 2. Patria: India orientalis. (Mus. Holm.) S A mare OC. gilvi mox distinguitur antennis crassioribus, articulo secundo presertim incrassato. Margo mem- branae concolor. 3. OC. melanopus Står. — 9. Cutocoris melanopus STÅL, Ö. V. A. F. 1859. p. 374. 2. Var. b. — Rostro, coxis ventreque cinnabarinis, hujus segmentis plurimis nigro-fasciatis. Patria: Cochinchina. (Mus. Holm.) Borneo. (Coll. SIGNORET.) Java. An femina C. crocati? A femina OC. gilvi differt membrana pallido-marginata scutelloque apice obtusiore. 2. OC. russatus SrtåL. — 9 Cydnocoris russatus STIL, Ö. V. A. F. 1866. p. 274. 5. Patria: Japonia. (Mus. Holm.) Quoad formam scutelli ad C. melanopum appropingquat. Limbus membrane concolor. Variat antennis, femoribus tarsisque nigris. aa. Parte postoculari capitis loboque antico pronoti tuberculis minutis inequalibus; jugis apice in den- tem prominulis. 5. O. asper Står. — Cydnocoris asper Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 680. 2. Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) HARPAGOCORIS STAL. Står, O. V. ÅA. F. 1893: p. 202; IH. aft. 3. p. 09. et il (1865). 1. H. nigro-nitens Står. — Harpagocoris nigro-nitens STåL, Ö. V. A. F. 1855. p. 43. 1; H. afr. 3. p. TIA MEG). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 2. H. agathidioides StåL. — Puagoras agathidioides StåL, O. V. A. F. 1858. p. 318. 31. — Harpa- gocoris agathidioides STÅL, H. afr. 3. p. 72. 2. (1865). Patria: Territorium lacus N'Gami. (Mus. Holm.) 3. H. obscuricrus Står. — Harpagocoris obscuricrus STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 57. 1. (1863). Patria: Caffraria. HAGIA STAL. STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 40. (1863). 1. H. punctoria StåL. — Hagia punctoria STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 40. 1. (1863) Patria: Borneo, Sarawak. R 2. H. laticlavia Står. — Hagia laticlavia STÅL, An. S. EB. Fr. (4) 3. p. 40. 2. (1863); OC VAT E. 1870: p. 683: 1: Patria: Insulae Philippine. (Mus. Holm.) 3. H. discophora Står. -— Hagia discophora StåL, An. S. EB. Fr. (4) 3. p. 41. 3. (1863). Patria: Insula Meisol. (Mus. Holm.) 4. H. bituberculata Står. — Hagia bituberculata STÅL, Ö. V. A. F. 1870. p. 683. 2. Patria: Insulae Philippine. (Mus. Holm.) CAMPSOLOMUS STAL. STÅL, OM VA EX T870Mp. 686. 1. OC. strumulosus Står. — Campsolomus strumulosus Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 687. 1. t. 7. f. 9. Patria: Insulae Philippine. (Mus. Holm.) SPHODRONYTTUS STAL. Sirå 1,1 ÖA NE PANEL 86 6INpL 280: a. Parte postoculari capitis a latere visa pone ocellos sensim gracilescente, parte antica ocellos: ferentv parteque anteoculari fere äque crassis. IN -— KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. YN:o |. b. Lobo postico pronoti levi vel obsolete punctulato. 1. S. semirufus StåL. — Reduvius semirufus STÅL, ÖS MAA CE 18500 p: 201 pt Icy 1870-,p. 685. 3 Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) 2. S. seminiger Står. — Sphodronyttus seminiger Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 685 4. Patria: Insulae Philippine. (Mus. Holm.) bb. Lobo postico pronoti ruguloso-punctato. 3. S. erythropterus Burma. — Sphodronyttus erythropterus STÅL, ÖJ VERAGEE ELSKO sp: r684. I Var. — Zelus erythropterus BurM., N. act. Ac. nat. cur. 16: Suppl. 1. p. 302. 32. (1834). — RBeduvius erythropterus StåL, O. V. A. F. 1859. p. 201. 1. — Phemius rubripennis Marr, Verh. z.-b. Ges. Wien. 15. p- 437. (1865). Var. — Reduvius frater Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 201. 2. Var. — Sphodronyttus erythromelas STÅL, ÖVER IN866: pr 280-00, Var. — Reduvius convivus StåL, Ö. V. A. F. 1859. p-S0M: Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) 4. S. inermis Står. — Sphodronyttus inermis Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 685. 2. Patria: Insulae Philippine. (Mus. Holm.) aa. Parte postoculari capitis a latere visa etiam pone ocellos parti anteoculari crassitie equali vel sub- crassiore, superne convexa, pone ocellos primum haud vel obsoletissime, postice distinctius vel subsubito gra- cilescente vel coarctata. 5. S. variabilis Står. — Sphodronyttus variabilis Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 686. 5. Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) 6. S. histrious Står. — Sphodronyttus histricus Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 686. 6. Patria: Insul&e Philippinze. (Mus. Holm.) STACHYOMERUS STAL. SråL, Ö. V. A. F. 1870. p. 688. 1. S. pallescens StåL. — Stachyomerus pallescens StåL, Ö. V. A. F. 1870. p. 689. 1. t. 7. f. 10. Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) EULYES A. et S. MINetESERENSt: op. 329. (1843); ÅA DOHEN, Stett. BM. Z. 20. p. 93. (1859); Står, H. afr. 3. p. 52. (1865). a. Femoribus flavescentibus vel rufescentibus, annulo lato nigro ornatis; tibus nigris, basi flavescentibus vel rufescentibus. 1. E. amoena GuEr. — Reduvius amoenus GuvEr, Ic., Ius. p. 350. pl. 56. f. 17. (1838). — Arilus amoe- nusKELTSS W. I 6. p. 91. f. 662. (1842)... — Fulyes amoena A. et S., Hist. p. 359. 1. pl. 6. f. 10. (1843); KS DOHRNIEOTENt:, Pier Zi 20:.p4 dd Le (1809): Patria: Java. (Mus. Holm.) 2. E. pretiosa A. Dourn. — Eulyes preciosa A. DoHRrn, Stett. E. Z. 20. p. 94. 2. (1859). Patria: Borneo. (Mus. Holm.) aa. Femoribus apice vel fere totis tibiisque nigris. 3. E. illustris Står. — Zulyes illustris Står, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 32. 1. (1863). Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) 4. E. melanoptera A. Dotrns. — Eulyes melanoptera A. DoHrnN, Stett. E. Z. 20. p. 94. 3. (1868). Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) AGRIOSPHODRUS STAL. STÅL, OC V. AGE. 1866. p. 209. 1. ÅA. Dohrnii Siten. — Zulyes Dohrni SIGN., An. S. E. Fr. (4) 2. p. 126. 6. (1862); Står, An. S. E. Er: (4) 33 ps, 32:,24 (1863). Patria: India orientalis. (Mus. Holm.); Cochinchina; China. 28 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. YOLINUS A. et S. 1. et S., Hist. p. 358. (1843); A. Dourn, Stett. BE. Z. 20. p. 94. (1859), Står, H. afr. 3. p- 52. (1865). 1. Y. sufflatus A. et S. — Yolinus sufflatus A. et 8., Hist. P. d08: pl 6. f. 9. (1843); ACDORERN, Stett. BE. Z. 20. p. 95. 1. (1859). Patria: Java. (Mus. Holm.) 2. Y. fuliginosus StåL. — Yolinus fuliginosus Står, Ö. V. A. F. 1866. p. 280. 2. Patria: Malacca. (Mus. Holm.) 3. Y. Glagovie A. DoHrnN. — Yolinus 'Glagovie A. DOHRN, Stett. HM. 40 205p. 95. 2. (18590) Patria: Celebes. 4. Y. ampliventris Står. — Yolinus ampliventris STÅL, An. S. B. Fr. (4) 3. p.da2.. 1. (1863): Patria: Celebes. 5. Y. baro Står. — Yolinus Baro STÅL, An. 8. E. Fr. (4) 3. p. 32. 2. (1863). Patria: Cambodja. AGRIOLESTES STAL. SrtåL, Ö. V. A. F. 1866. p. 280. 1. ÅA. ineptus StåL. — Yolinus ineptus STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 33. 1. (1863). Patria: Siam. (Mus. Holm.) Cambodja. SYCANUS A. et S. Sycanus A. et S., Hist. p. 360. (1843); A. Doutrn, Stett. E. Z. 20. p. 96. (1859); Står, H. afr. 3. p- 31 et 72. (1865). — Cosmophodrus StåL, O. V. A. FE. 1866. p. 278. a. Parte laterali dilatata seqgmentorum tertii et quarti, vel tertii saltem, abdominis distinetissime trans- versa, latiore quam longiore. b. Scutello tuberculo vel spina destituto. 1. S. tricolor Mayr. — Sycanus tricolor MaAYr, Verh. z.-b. Ges. Wien. 15. p. 436. (1865); Reis. Nov., Hem. p. 136. f. 34. (1866). Patria: Java. (Mus. Vien.) bb. Scutello tuberculo vel spina erecta urmato. c. Ångulis apicalibus segmenti secundi abdominis leviter prominulis. d. Scutello rufescente. 2. $S. Fallenii Står. — Sycanus Falleni STåL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 126. 5. (1863). Patria: Cochinchina, Cambodja, Siam. (Mus. Holm.) 3. S. rubricatus Står. — Niger; pronoto, scutello, fascia latissima media corii, pleuris, coxis parteque dilatata abdominis rufo-testaceis, hac parte fasciis nigris ornata. 9. Long. 22, Lat. 5 mill. Patria: Cochinchina. (Mus. Holm.) Praecedenti maxime affinis, differt pleuris totis rufis, hemelytris anterius nigris, abdomine multo minus di- latato, parte dilatata segmentorum tertii et quarti inter spiracula et margimem lateralem vix plus quam quarta parte latiore quam longiore, nec uti in S. Fallenii fere duplo et dimidio latiore quam longiore, fasciisque nigris marginem lateralem attingentibus ornata. Spina scutelli in exemplo descripto partim lasa, verisimiliter brevior quam in S. Fallenii, apice forte integra. | dd. Scutello nigro. 4. S. collaris FABR. — Reduvius collaris FABR., Spec. 2. p. 380. 15. (1781); Mant. 2. p. 312. 25. (1787). — Cimez carbonarius GMEL., 8. N. 1: 4. p. 2199. 574. (1788). — Zelus collaris FABR., S. R. p. 285. 13. (1803): — Arilus. collaris BurmM., Handb.: 2: 1. p. 22905. (1835); HH: oS:5 WII 8Ipl sty fEStSmersksj Sycanus collaris A. et S., Hist. p. 360. (1843); A. DoHrn, Stett. EB. Z. 20. p. 98. 6. (1859). Patria: India orientalis. (Mus. Holm.); Ceylon; Bengalia; Malacca. Spina scutelli brevi, cylindrica, integra, obtusa, abdomineque quam in plurimis hujus divisionis minus am- pliato insignis. 5. S. bifidus FaABr. — Reduvius bifidus FABR., Mant. 2. p. 312. 34. (1787); BE. S. 4. p. 204. 40. (1794). — Cimerx bifidus GmeL., S. N. 1: 4. p. 2200. 583. (1788). — Zelus bifidus FABR., S. R. p. 285. 14. (1803). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o Il. 29 — Harpactor bifidus WESsTW. in Don., Ins. China. p. 50. pl. 21. f. 5. (1842). — Sycanus bifidus A. DoHrn, Stetrrb. sg 205p-9773- (1859) — STOL, Pun. fr 210. Patria: China. (Mus. Holm.); Java; Bengalia. Spina scutelli brevis, apice dichotoma. 6. S. villicus Står. — Sycanus villicus STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 34. 3. (1863). Patria: Siam; Birma. (Mus. Holm.) Cambodja. 7. $S. Semperi Står. — Sycanus Semperi STÅL, O. V. A. FE. 1870. p. 681. 1. Patria: Insul&e Philippine. (Mus. Holm.) 8. $S. macracanthus StåL. — Sycanus macracanthus STAL, O. V. A. F. 1866. p. 276. 8. Patria: Borneo, Sarawak. (Mus. Holm.) 9. S. dichotomus Står. — Sycanus dichotomus Står, O. V. A. F. 1866. p. 277. 9. Patria: Borneo. (Mus. Holm.) Segmenta partis dilatate abdominis hujus et prasertim precedentis superne distinete tuberculata. 10. L. lobatus Står. — Niger, remote fusco-pilosus et silaceo-sericeus; rostro fusco-piceo; corio pone medium griseo-testaceo, colore testaceo antrorsum tantum per partem posticam areola discoidalis extenso, mem- brana fusco-vinacea. 9. Long. 20, Lat. 53 mill. Patria: Gorontalo. (Mus. Leiden.) Ad S. blennum propter formam abdominis femin&e appropinquare videtur. Spina scutelli longa, suberecta, apice dichotoma. Abdomen femine ante medium segmenti tertii leviter ampliatum, pone medium segmenti ejusdem subito valde ampliatum, pone medium segmenti quarti sensim angustatum, parte dilatata segmenti quarti fere plus dimidio latiore quam longiore, extus obtuse rotundata, leviter umbonata, angulis apicalibus se- gmentorum secundi et tertii in dentem distinetum prominulis, angulis apicalibus segmentorum quarti et quinti levissime et obtuse prominulis. ec. ÅAngulis apicalibus segmenti secundi abdominis haud prominulis, margine laterali segmenti ejusdem apice interdum rotundato-prominulo. — COSMOSPHODRUS STAL. 11. S. Stålii ÅA. DoHrsn. — Sycanus Ståli StåL, Ö. V. A. F. 1870. p. 681. 2. Vante KSycanusuIstalv AV: DOHRN, Stett.: I. 45 20:-p.196: 1: (1859): Ware Sycanus, generosus STÅL, An. b. Mm. Er. (4) 3. op. 58. 1. (1863). Patria: Insulze Philippine. (Mus. Holm.) 12. S. fulvicornis A. DoHrn. — Sycanus fulvicornis StåL, Ö. V. A. F. 1870. p. 681."3. Var. — Sycanus fulvicornis: A. DoHrn, Stett. E. Z. 20. p. 99. 8. (1859). Var. — Sycanus pyrrholomus STÅL, An. S. E. Er. (4) 3. p. 51. 2. (1863). Wake uSycanuskecardinalis! STAL, JAN. ISB. Fri (403! ps do13 1. (1863). Patria: Insule Philippinae. (Mus. Holm.) aa. Abdomine minus dilatato, parte dilatata segmentorum tertii et quarti Åque longa ac lata vel lon- giore quam latiore. e. Capite nigro. f. Antennis nigris. 13. S. harpactoides Sion. — Sycanus harpactoides SIGN., An. S. BE. Fr. (3) 8. p. 964. 176. (1861). — Sycanus Harpactoides STÅL, H. afr. 3. p. 72. 1. (1865). Patria: Madagascar. (Coll. SIGNORET.) 14. S. indagator Står. — Sycanus indagator StåL, An. S. EB. Fr. (4) 3. p. 35. 5. (1863). Patria: India orientalis. (Mus. Holm.) ff. Antennis partim fulvis vel fulvo-annulatis. 15. S. gibber Står. — Sycanus gibber Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 682. 4. Patria: Insulze Philippine. (Mus. Holm.) 16. $S. cincticornis STÅL. — Sycanus cincticornis StåL, Ö. V. A. F. 1870. p. 682. 5. Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) ee. Capite ferrugineo-flavescente, superne nigro-picto. 17. $S. annulosus Står. — Sycanus annulosus Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 682. 6. Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) 18. S. eroceo-vittatus A. Domrn. — Sycanus croceo-vittatus A. DoHrnN, Stett. BE. Z. 20. pr du. 4 (1859). Patria: China. 30 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 19. SS. reclinatus A. DoHrN. — Sycanus reclinatus A. DOoHRN, Stett. E. Z. 20. p. 98. 5. (1859). Patria: Ceylon. 20. S. annulicornis A. DoHrn. — Sycanus annulicornis A. Dourn, Stett. EB. Z. 20. p. 98. 7. (1859). Patria: Java. 21. S. blennus StåL. — Sycanus blennus STÅL, An. S. BE. Fr. (4) 3. p. 35. 4. (1863). Patria: Celebes. 22. S. atro-coeruleus SiIGn. — Sycanus atrocoeruleus SIGN., An. S. E. Fr. (4) 2. p. 126. 5. (1862). Patria: Cochinchina. 23. S. ater Wozrrr. — RBeduvius ater WorrF, Ice. 3. p. 120. 114. f. 114. (1802). Patria: India orientalis. 24. S. versicolor A. DoHRn. — Sycanus versicolor A. DOoHRN, Stett. B. Z. 20. p. 96. 2. (1859). Patria: Bengalia. 25. S. marginiventris A. DoHrn. — Sycanus marginiventris A. DoHrn, Stett. E. Z. 20. p. 99. 10. (1859). Patria: Insulae Philippine. 26. S. fuscirostris A. Dokrn. — Sycanus fuscirostris A. DoHrn, Stett. E. Z. 20. p. 99. 9. (1859). Patria: China. PHEMIUS STÅL. SråL; Ör VI AE: 1859. ps 200. 1. P. tibialis Westw. — Reduvius tibialis WEstw., Pr. Zool. Soc. 5. p. 130. (1837). — Phemius tuber- Culifer STAL, OFENITA TER INf859: Ip 200361 Var. — Phemius consobrinus STÅL, An. 8. BE. Fr. (4) 3. p. 33. 1. (1863). Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) ARCESIUS STÅL. STÅL, An. S. EB. Fr. (4) 3. p. 35. (1863). 1. ÅA. severus StÅL. — Årcesius severus STÅL, An. S. BE. Fr. (4) 3. p. 36. 1. (1863). Patria: Insula Batschian. 2. ÅA. longiceps StÅL. — Niger, nigro-pilosus; plaga longitudinali anteriore corii ad suturam clavi sor- dide flavescente: capite longo, pronoto et scutello simul sumtis paullo longiore; articulo primo antennarum ca- pite vix longiore; lobo antico pronoti disco distinete convexo-elevato, tuberculis discoidalibus lobi postici sat altis; membrana distincte infuscata, fusco-venosa; abdomine fortiter ampliato, parte ampliata segmentorum pluri- morum extra spiracula sita latiore quam longiore, transversa. 9. Long. 22, Lat. 53 mill. Patria: Salawatti. (Mus. Leiden.) Verisimiliter coloribus varians, a pracedente forte haud diversus. Segmenta partis dilatate abdominis sub- umbonata, posterius silaceo-subsericantia. 3. ÅA. lurco StåL. — Arcesius lurco STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p- 36. 2. (1863). !) Patria: Waigiu. 4. Å. sanguinarius StÅL. — Capite minus longo, pronoto scutelloque simul sumtis longitudine subaquali; articulo primo antennarum capite nonnihil longiore; abdomine leviter ampliato, parte ampliata segmentorum omnium distinctissime longiore quam latiore; lobo antico pronoti obtuse convexo, tuberculis lobi postici obtusis, minus elevatis; membrana subsordide hyalina, venis subconcoloribus. Arcesius sanguinarius STÅL, O. V. A. FE. 1866. p. 275. 3. Patria: Nova Guinea. (Mus. Holm.) 5. ÅA. breviceps StåL. — Niger, nigro pilosulus; capite, rostro, antennis, femoribus, excepta basi ima, tibiis tarsisque rufo-piceis; membrana sordide hyalina. 9. Long. 22, Lat. 53 mill. Patria: Insule Waigiu et Salavatti. (Mus. Leiden). Å. sunguinario maxime affinis, prater colores forte variabiles differt capite, uti videtur, paullo breviore, pro- noto et dimidio scutello simul sumtis longitudine subaquali, presertim autem abdomine nonnihil magis ampli- ato, parte ampliata segmenti quarti fere seque lata ac longa. PANTOLEISTES STAL. SråL, Ö. V. A. EF. 1858: p. 262; H. afr. 3, puuog, eblis-msba: 1. P. princeps Står. — Pantoleistes Princeps Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 41. 1; H. afr. 3. p. 73. 1. (1865). Patria: Caffraria. (Mus Holm.) 1) In diseriptione citata verisimiliter per errorem caput quam in A. severo longius descripsi. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o l. Sj HOMALOSPHODRUS STAL. Parsialus StåL, An. 8. E. Fr. (4) 3. p. 33. (1863). — Homalosphodrus STÅL, ÖVAT ER1I866. pa 278. 1. H. depressus Står. — Parsialus depressus STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 34. 1. (1863). Patria: India orientalis. 2. H. brachialis Står. — Parsialus brachialis STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 34. 2. (1863). Patria: Insul&e Philippine. (Mus. Holm.) H/EMATOCHARES STÅL. Srån, O. V. A. EF. 1855. p. 189. 1. H. obscuripennis Står. — Hematochares obscuripennis STÅL, O. V. A. F. 1855. p. 190. 1; 1. c. 1856. p. 65. 1. pl. 1. f. 4. — Pirates ? angusticollis SIGN. in THoms., Arch. 2. p. 310. 593. (1858). — Beduvius ob- scuripennis STÅL, H. afr. 3. p. 89. 29. (1865). Patria: Sierra Leona. (Mus. Holm.) Senegal; Calabar. ANYTUS STAL. STAL FEL afro 3. pi do ev (4 (1865). 1. ÅA. sulcicollis Sicn. — Harpactor sulcicollis SIGN., An. S. E. Fr. (3) 8. p. 965. 178. (1861). Patria: Madagascar. (Mus. Holm.) ULPIUS STAL. Srår, H.afri 3! p. o2-et 68: (1865). 1. U. nodosipes Sicn. — Montina nodosipes SIGN., An. S. E. Fr. (3) 8. p. 963. 175. (1861). — Ulpius nodosipes STÅL, H. afr. 3. p. 68. 1. (1865). Patria: Madagascar. VELINUS STÅL. STÅL, Hf. afr.. Jap; 02. (1865). a. Corpore mazimam ad partem nigro; antennis brevioribus, articulo primo capite pronotoque simul sumtis distinctissime breviore. 1. V. nodipes UurErR. — Harpactor nodipes UHLER, Pr. Ac. Phil. 1860. p. 230. — Reduvius suberispus BRAT fStett. Hd: s22: pe 146: 1: (1861). Patria: Japonia. (Coll. DouGLnaAs.) China. Heac species, que statura apiceque scutelli pallido ad V. lobatum appropinquat, a reliquis congenericis differt antennis brevioribus, capite breviore et minus gracili. Segmentum quartum abdominis utringue obtuse lobatum, quintum utrinque truncatum. Rostrum nigrum. aa. Pronoto prostethioque testaceis vel flavescentibus; antennis longioribus. b. Rostro flavescente vel rufescente; parte coriacea hemelytrorum abdomineque totis vel maxima parte nigris. c. Lobo postico pronoti anterius haud vel obsoletissime longitrorsum impresso, angulis posticis leviter obtuseque lobato-productis; scutello haud tumido; ventre maculis parvis flavescentibus consperso; femoribus distinete nodosis. 2. V. malayus Står. — Reduvius malayus Står, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 37. 8. (1863). Patria: Malacca. (Mus. Holm.) 3. V. lobatus Står. — Reduvius lobatus STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 36. 1. (1863). Patria: Siam; Cambodja. (Mus. Holm.) ce. Lobo postico pronoti distincte longitrorsum obtuse impresso, angulis posticis obtusis, rotundatis, haud prominulis; scutello tumescente, apice obtuso, rotundato; ventre maculis parvis flavescentibus sparsis destituto; femoribus prope apicem obsolete nodosis. 4. V. crassicrus Står. — Niger, nigro-pilosus; capite, rostro, articulo primo antennarum, prothorace pe- dibusque anticis croceis vel rufescentibus, his griseo-flavescente-pilosis; membrana subczruleo-nitente; maculis parvis marginalibus segmentorum trium basalium abdominis flavo-albidis. 9. Long. 18, Lat. 5 mill. Patria: Insul&e Aru. (Mus. Holm.) 32 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. Statura precedentium. Articulus primus antennarum capite pronotoque simul sumtis longitudine 2equalis. Articulus primus rostri secundo nonnihil brevior. Tibize sat incrassatae, pone medium sensim gracilescentes. bb. KRostri articulo basali nigro; parte coriacea hemelytrorum magna parte flavescente; scutello trian- gulari, haud turmido. 5. V. nigrigenu A. et S. — Fuagoras nigrigenu A. et S., Hist. p. 369. 2. (1843). — Reduvius nigri- genu STÅL, O: VI AC EF: 1859:p. 2047 155—- WVelmusi satellittus” STATT OMPVERARERS0IS 665 pre SINAN Patria: Java; Malacca. (Mus. Holm.) LAMPROSPHODRUS SrTåL. I OVE AGT TIS jan BE 1. ÅL. nobilis Står. — ZLamprosphodrus nobilis Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 690. 1. t. 7. f. 8. Patria: Insulae Philippine. (Mus. Holm.) COSMOLESTES STÅL. StåL, Ö. V. A. EF. 1866. p. 285. not. aa. Capitis parte postoculari linea longitudinali flavescente, pone ocellos extensa, plerumque subpercur- rente, notata; lobo postico pronoti corioque fere toto flavescentibus. 1. OC. picticeps Står. — Reduvius picticeps Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 204. 16. Patria: Java; Silhet. (Mus. Holm.); Sumatra, Borneo; Linga. Variat lobo antico pronoti fusco vel nigro. aa. Parte postoculari capitis inter ocellos macula flavescente notata; pronoto parteque coriacea heme- lytrorum, in disco saltem, nigris, illo maculis pallide flavescentibus ornato ; ventre nigro-fasciato. 2. OC. pictus KrucG. — Reduvius pictus KLuG, Symb. 2. t. 19. f. 12, (1830); Står, H. afr. 3. p. 92. 35. (1865). Patria: Territorium lacus N'Gami; Senegal. (Mus. Holm.) Arabia deserta. 3. OC. ethiopicus StåL. — Harpactor pictus var. SIGN. in THoms., Arch. 2. p. 321. 613. (1858). — Reduvius ethiopicus STÅL, H. afr. 3. p. 92. 36. (1865). : Patria: Calabar. (Coll. SIGNORET.) CALLILESTES SrTåL. StåL, Ö. V. A. F. 1866. p. 285. nota. 1. C. Perrisii SIGN. — Fuagoras ? Perrisi SIGN. in THOMs., Arch. 2. p. 325. 621. pl. 11. f. 8. (1858). — Reduvius Perrisi STÅL, H. afr. 3. p. 93. 37. (1865). Patria: Gabon. (Coll. SIGNORET.) TUNES STAL. STÅL, H. afr. 3. p. 52. (1865). 1. T. saucius StåL. — Tunes saucius StåL, Berl. E. Z. 10. p. 165. 1. (1866). Patria: Insule Fidschi. (Mus. Holm.) PISILUS STÅL. Hezxatoma Lar., Ess. p. 8. (1832). — Pisilus STÅL, Ö. V. A. F. 1858. p. 447; H. afr. 3. p. 54. et 66. (1865). 1. P. tipuliformis FaBr. — Pisilus marginalis Svår, Ö. V. A. F. 1858. p. 447. 1. — Pisilus tipulifor- MASASKAL, HA MS.p, öd: 1ANCSG5): Var. — Gerris tipuliformis FaABR., E. S. 4. p. 190. 9. (1794). — Reduvius elongatus FaBR., BE. S. 4. p. 208. 55. (1794). — Zelus tipuliformis FABR., S. R. p. 283. 7. (1803). — Zelus elongatus FABR., S. R. p. 290. 34. (1803). — Pisilus tipuliformis SrtåL, H. Fabr. 1. p. 102. 1. (1868). Var. — Zelus marginalis P. B., Ins. p. 66. Hém. pl. 2. f. 6. (1805). — Fuagoras nigripes SIGN. in THoMSs., "Arch. 2. p. 326. 623. (1858). Var. — PEuagoras marginatus SIGN. in THoms., Arch. 2. p. 326. 622. (1858). Patria: Sierra Leona; Calabar. (Mus. Holm.) KONGL. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o I. 33 SPHEDANOLESTES STÅL. Sphedanolestes STÅL, Ö. V. A. F. 1866. p. 284 et 288. — Graptosphodrus Står, Ö. V. A. F. 1866. P- 284 et 288. — Aulacosphodrus StåL, O. V. A. F. 1870. p. 690. nota. a. ÄAntennis pedibusque sat longis, his gracilibus; capite gracili; articulo primo rostri secundo multo breviore, parti unteoculari capitis et dimidio oculo simul sumtis longitudine cequali; lobo postico pronoti im- pressione longitudinali levi, retrorsum evanescente, instructo: hemelytris apicem abdominis modice superan- tibus; rostro pedibusque nigris, illius articulo primo toto vel fere toto, coxis, trochanteribus, parte circiter tertia basali femorum, pronoto, scutello pectoreque subcroceis vel corallinis; species africane. — AULACO- SPHODRUS STAL. 1. S. (Aulacosphodrus) leucocephalus FaBr. — Reduvius leucocephalus Fabr., E. S. 4. p. 205. 45. (1794); SEND 279634 (1803); STAL, Hö afri 1. p. 112: 4: (1868). — Harpactor flavus SIGN. in THOMsS., Arch. 2. p. 323. 617. (1858). — RBeduvius flavus Står, H. afr. 3. p. 91. 32. (1865). Patria: Guinea. (Mus. Holm.) Grand Bassam. 2. S. (Aulacosphodrus) cinctipes Sian. — Harpactor cinctipes SIGN. in THOMs., Arch. 2. p. 322. 615. (1858). — Harpactor spectandus Står, O. V. A. F. 1858. p. 446. 2. — Reduvius cinctipes STÅL, H. afr. 3. p. 81. 33. (1865). Patria: Calabar. (Mus. Holm.) aa. ÄAntenmis, saltem articulo primo, pedibusque minus longis, his plerumqne quoque minus gracilibus; capite plerumque minus gracili; rostro toto nigro vel Havescente, raro tantum partim flavescente, in hoc casu sunt coxeé et trochanteres nigri. b. Lobo postico pronoti nigro vel nigro-maculato, anterius impressione longitudinali interdum obsoleta, interdum distinceta et longe retrorsum extensa, instructo; membrana apicem abdominis haud vel leviter supe- rante. — SPHEDANOLESTES STAL. ce. Lobo antico pronoti nigro. d. Parte coriacea hemelytrorum pallida, grisea vel flavescente-grisea, pellucida, membrana haud ob- scuriore. e. Femoribus annulis duobus flavescentibus vel rufescentibus notatis. 3. S. (Sphedanolestes) impressicollis Står. — Reduvius impressicollis Står, Stett. E. S. 22. p. 147. 2. (1861). Patria: China, Hongkong, (Mus. Holm.) Japonia. 4. S. (Sphedanolestes) pulchellus Kzuc. — Reduvius pulchellus KtruG, Symb. 2. t. 19. f. 11. (1830). — Harpactor Hedenborgi StåL, Ö. V. A. F. 1855. p. 189. 2. Patria: Rhodus. (Mus. Holm.) Syria. 5. S. (Sphedanolestes) lividiventris Står. — Harpactor lividigaster MuLs., Opusc. 1. p. 156. (1852); NIE SFHUr i. op. 154: 7: (1861). Patria: Gallia meridionalis. Propter magnam cum SS. pulchello affinitatem in hace divisione positus. ee. Femoribus annulis flavescentibus destitutis. 6. S. (Sphedanolestes) nanus Står. — Harpactor nanus STÅL, Ö. V. A. F. 1855. p. 43. 24. — Redu- UfNSKINGnus STÅR, H. aff. o. p. 90331 (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) dd. Parte coriacea hemelytrorum nigricante vel testacea; pedibus totis nigris. f. Margine abdonvinis nigro-maculato. 7. S. (Sphedanolestes) sanguineus FaABrR. — Reduvius sanguineus FABR., B. S. 4. p. 198. 17. (1794); SIRIp. 271: 26. (1803). — Harpactor carnifer Murs., Opusc, 1. p. 156. (1852); F1iEB., Eur. H. p. 154. 9. (1861). Patria: Gallia meridionalis; Algeria. (Mus. Holm.) 8. S. (Sphedanolestes) hematopterus Germ. — Harpactor hematopterus GERM. in SILB., Rev. 5. p. 126. 13. (1837). — RBeduvius hematopterus StåL, H. afr. 3. p. 88. 26. (1865). Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) ff. Abdomine toto eroceo, margine immaculato. K. Vet. Akad. Handl. B. 12. N:o 1. 5 € 34 C. STAL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 9. S. (Sphedanolestes) xanthogaster Står. — QReduvius zanthogaster STÅL, An. 8. BE. Fr. (4) 3. p. 37. 4. (1863). Patria: Malacca, Ligor. (Mus. Holm.) cc. Lobo antico pronoti flavescente vel corallino. 10. .'S. (Sphedanolestes) bellus Står. — Corallinus, nitidus, remote nigro-setosus; capite, rostro, antennis, lobo postico prothoracis, maculis marginalibus abdominis, femoribus, tibiis tarsisque nigris; linea media longitu- dinali et lineola laterali ad ocellos posita partis postocularis basique capitis nec non limbo posteriore pronoti corallinis, illis lineis interdum z2egre distinguendis; disco maximo corii membranaque fuscis. 9. Long. 83, Lat. 23 mill. Patria: Timor. (Mus. Leiden.) Java. (Coll. SIGNORET.) Statura et magnitudine S. pulchelli KruG, impressione lobi postici pronoti quam in illa specie obsoletiore pieturaque divergens. Articulus primus antennarum capiti et dimidio pronoto simul sumtis longitudine subaqualis. Rostri articulus primus secundo distincte nonnihil longior. Pronoti lobus anticus disco utringue convexus, lobus posticus angulis posticis obtusis, rotundatis, haud productis. Scutellum triangulare. Caput subtus interdum rufescit. bb. Lobo postico pronoti flavescente vel corallino, mitido, raro nmigro-maculato, in hoc casu est mem- brana pone apicem abdominis longe producta. g. Capite gracili, sat longo, pone antennas tuberculo obtuso instructo; marginibus lateralibus posticis totis pronoti anguste depressis. — SPHACTES STAL. 11. S. (Sphactes) hemiochrus Står. — Sphactes (Sphactes) hemiochrus StåL, Ö. V. A. F. 1870. p. 688. 1. Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) gg. Capite minus gracili, pone antennas tuberculis destituto. h. Hemelytris apicem abdominis paullo vel minus longe superantibus, parte apicali membrane pone areas sita areis ambabus simul sumtis breviore. i. Marginibus lateralibus posticis pronoti totis anguste depressis. — LISSONYCTES STÅL. 12. S. (Lissonyctes) politus Står. — Sphactes (Lissonyctes) politus Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 688. 2. Patria: Insulae Philippine. (Mus. Holm) : nn. Marginibus lateralibus posticis pronoti haud totis depressis vel reflexis; articulo primo rostri a la- tere viso apicem versus sensim subincrassato. — HAMACTUS STAL. 13. S. (Hemactus) nigro-ruber A. Dotrn. — Reduvius (Harpactor) nigro-ruber A. DOHEN, Stett. BE. Z. 217 p. 4065 79 (860): Patria: Ceylon. (Coll. A. DOoHREN.) Rostrum crassiusculum, articulo secundo primo vix longiore. Basis capitis et macula parva utrimque ad ocellos corallinge. Segmentum genitale maris nigrum, apice late obtuseque productum, stylis longis, fertiter cur- vatis, apicem versus sensim nonmnibhil inerassatis, apice truncatis. 14. S. (Hemactus) trichrous StåL. — Corallinus, parce setosus; capite antennis, rostro, femoribus, tibiis tarsisque nigris; macula parva laterali ad ocellos et basi capitis nec non basi femorum corallinis; membrana fusco-violacea, pone areas pallide fuscescente-hyalina. 9. Long. 11, Lat. 31 mill. Patria: India orientalis. (Mus. Holm.) Pracedenti simillimus et affinis, differt membrana longiore, bicolore, trochanteribus et basi femorum coral- linis, tibiis posticis leviter curvatis. Scutellum obtusiuscule triangulare. Ala sordide hyaline apicem versus fuscae. 15. S. (Hemactus) compressipes SrtåL. — Precedenti simillimus, differt statura nonnihil robustiore, oculis minus prominulis, antennis pedibusque brevioribus, membrana minus longa, lobo postico pronoti majore, pedibus robustioribus, tibiis anterioribus prasertim pone medium compressis et ibidem utrimque subsulcatis. Q. Long. 13, Lat. 4 mill. Patria: Sumatra. (Mus. Leiden.) hh. Membrana apicem abdominis longe superante, parte pone areas sita areis ambabus simul sumtis longitudine wquali; scutello transverso, apice rotundato. — GRAPTOSPHODRUS STÅL. k. Lobo antico pronoti pedivusque totis nigris. 16. S. (Graptosphodrus) gulo Står. — Reduvius gulo Står, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 37. 5. (1863). Patria: Insula Meisol. (Mus. Holm.) 17. S. (Graptosphodrus) verecundus Står. — Reduvius verecundus STåL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 38. 6. (1863). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o I. 35 Var. b. — Lobo postico pronoti, parte coriacea tota hemelytrorum, maculisque duabus parvis posticis me- sopleurorum dilute eroceis. 9. Patria: Nova Guinea. (Mus. Holm). In hac specie et praecedente margo lateralis scutelli flavescens, membranaque pone medium fascia, ssepe obsoleta, pallida notata. ÅA pracedente differt angulis posticis pronoti haud lobatis. Abdomen nigrum, maculis marginalibus pallidis. kk. Lobo antico pronoti coxisque flavescentibus vel croceis. 18. S. (Graptosphodrus) jucundus Står. — Graptosphodrus jucundus Står, Ö. V. A. F. 1866. p. 289. 5. Patria: Nova Guinea. (Mus. Holm). 19. S. (Graptosphodrus) saucius StåL. — Keduvius saucius STÅL, Stett. BE. Z. 22. p. 147. 3. (1861). Patria: Insul&e Aru. (Mus. Holm.) 20. S. (Graptosphodrus) gestuosus StåL. —- Reduvius gestuosus STÅL, Stett. B. Z. 22. p. 147. 4. (1861). Patria: Insula Ke. (Mus. Holm.) 21. S. sordidipennis A. DoHen. — RBeduvius (Harpactor) sordidipennis A. Dourn, Stett. E. Z. 21. p. 406. 80. (1860). Patria: Ceylon. (Coll. A. DOHRN.) Heec species, cujus exemplum typicum minus bene conservatum examinavi, rostro hemelytrisque pallescen- tibus et femoribus annulis duobus flavo-testaceis ornatis ad 4. pulchellum KiuG appropinquat, differt praesertim capite graciliore, pronoto flavo-testaceo, lobo postico haud vel vix impresso, scutello nigro. SPHYDRINUS STAL. 1. S. venans StåL. — Harpactor venans Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 42. 16. — Reduvius venans STÅL, Höja 3 p. dd: 28. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 2. S. fasciativentris Svår. — Harpactor fasciativentris Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 42. 17. — Reduvius fasciativentris STÅL, H. afr. 3. p. 88. 27. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) POECILOCLOPIUS STAL. Står, Ö. V. A. F. 1866. p. 284 et 289. 1. P. patagiatus Står. — Reduvius patagiatus STåL, An. S. EB. Fr. (4) 3. p. 37. 3. (1863). Patria: Borneo. (Mus, Holm.) GRAPTOLESTES STAL. SAT, O. VALUE 1866 p3 289 et 290. 1. G. civilis StåL. — Graptolestes civilis SråL, Ö. V. A. F. 1866. p. 290. 1. Patria: Cambodja. (Mus. Holm.) BIASTICUS STÅL. SmåT,FÖMVIEA BETS607 på 284 et. 290. 1. B. impiger Står. — Reduvius impiger STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 38. 7. (1863). Var. bi — Lobo antico pronoti toto vel posterius, macula discoidali vel parte posteriore lobi postici pro- noti, elavo, corio, hujus apice excepto, nec non basi membrane nigricantibus. Patria: Cambodja; Malacca. (Mus. Holm.) Sumatra. (Mus. Leiden.) POECILOBDALLUS STAL. STAL, TI. Habr. 1. ps oriiinor. (1868). 1. P. formosus Står. — Reduvius formosus Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 363. 1. Patria: Australia. 2. P. gratiosus Står. — Reduvius gratiosus Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 363. 2. Patria: Australia. 36 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. CATASPHACTES STAL. StåL, Ö. V. A. F. 1866. p. 284 et 287. 1. C. coprias StåL. — Reduvius Coprias STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p- S90: (1863). Patria: Australia borealis et orientalis. (Mus. Holm.) 2. C. pyrrhopterus Står. — Catasphactes pyrrhopterus Står, Ö. V. A. F. 1866. p. 288. 2 Patria: Australia borealis et meridionalis. (Mus. Holm.) GRAPTOCLOPIUS STÅL. Står, Ö. V. A. F. 1866. p. 284. 1. G. helluo Står. — Reduvius helluo Står, An. S. F. Fr. (4) 3. p. 39. 11. (1863). Patria: Nova Guinea, Insula Ke. VESBIUS SrTåÅL. STÅL, H. afr. 3. p. 50. (1865). 1. V. purpureus THunB. — Cimex purpureus. THUNB., N. ins. sp. 3. p. 57. f. 67. (1784); GmeEL., S. N. 1: 4. p. 2179. 437. (1788). — Reduvius purpureus THUNB., H. rostr. cap. 3. p. 4. (1822). — Harpactor mil- thinus: HH. S15 Wi 1835 p. 821f: 8501 (858) Patria: Java; Insulae Philippine. (Mus. Holm.) Ambarava. (Mus. Leiden.) 2. V. sanguinosus STÅL. — Praecedenti simillimus, differt parte basali corallina membrane longius retrorsum et per maximam partem area anticae extensa, trochanteribus et basi femorum corallinis. 9. Long. 8, Lat. 2 mill. Patria: Java. (Mus. Leiden.) PEPRIUS STAL. STAT OSV A LER LSS p. 376; STÅL, H. afr. 3. p. 50 et 64. (1865). 1. P. nodulipes StåL. — Harpactor nodulipes SIGN. in THOMS., Arch. 2. p. 324. 620. pl. 11. f. 7. (1858). — Peprius nodulipes Står, H. afr. 3. p. 65. 1. (1865). Patria: Calabar. (Coll. SIGNORET.) VATINIUS STÅL. STÅL, Ho aft. 3. Pp. d3retiid M86D): 1. V. ochropus StåL. — Harpactor ochripes StåL, Ö. V. A. F. 1855. p. 43. 22. — Vatinius ochropus STÅL, EH. afr. or. po d4: t (1865): Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) HAVINTHUS STAL. STÅL, Ö. V. ALE: 1859: p. 36350 E. afrira pod: (d865): 1. H. pentatomus H. 38. — Harpactor pentatoma H. S., W. I. 9. p. 125. (1853). Patria: Australia, Adelaide. (Mus. Holm.) 2. H. longiceps StåL. — Havinthus longiceps STÅL, O. V. A. FE. 1859. p. 364. 2. Patria: Australia, Cape York, Adelaide. (Mus. Holm.) NICRUS STÅL. STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 41. (1863). 1. N. eumorphus StåL. — MNicrus eumorphus STÅL, An. S. B. Fr. (4) 3. p. 41. 1. (1863). Patria: Australia, Moreton Bay. ZAMOLXIS STAL. STÅL, I. afr. 3. Pp. drevs 86D): 1. Z. gracilis SråL. — Harpactor gracilis StåL, Ö. V. A. F. 1855. p. 42. 9.— Zamolzis gracilis Står, 5 aft arpre( 86): Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) = KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l|2. N:o |. SM 2. Z. pallidiventris Germ. — Harpactor pallidiventris GERM. in SILB., Rev. 5. p. 127. 15. (1837). Patria: Terra capensis. REDUVIUS FABR. Reduvius' p. FABR., S. Ent. p. 729. (1775); S. R. p. 266. (1803); KzLuc, Symb. 2. (1830); Står, H. afr. 3. p. 75. (1865). — Harpactor p. ÅA. et S., Hist. p. 364. (1843). — Rhynocoris Hann, W. I. 2. p- 20. (1834). — Rhinocoris Kor., Mel. 6. p. 42. (1857); Står, O. V. A. FE. 1866. p. 284. — Dinocleptes Står, O. V. A. F. 1866. p. 284. — Reduvius Står, O. V. A. F. 1866. p. 284. — Agrioclopius StåL, O. V. A. F. 1866. p. 285. — Aprepolestes StårL, H. Fabr. 1. p. 111. nota. — Reduvius Subg. Reduvius, Oncauchenius et Rhinocoris START Ö. Vv. ACE. 29: 6: ps 45 et 46. (1872). a. Parte postoculari capitis parte anteoculari distinctissime longiore: articulo primo rostri secundo vix breviore, illo parti anteoculari capitis et oculo simul sumtis longitudine equali; lobo antico pronoti altissime bituberculato; pedibus nigris, latere anteriore femorum omnium, parte basali posticorum flavescentibus; spi- raculis a basi apiceque segmentorum fere weque longe remotis. — ZOSTUS STÅL. 1. R. (Zostus) acutus P. B. — Reduvius acutus P. B., Ins. p. 63. Hém. pl. 2. f. 1. (1805); Står, H. afr. 3. p. 77. 4. (1865). — Harpactor varipes SIGN. in THomMs., Arch. 2. p. 320. 611. (1858). Patria: Calabar. (Coll. SIGNORET.) aa. Parte postoculari capitis parte anteoculari haud vel viz longiore, interdum breviore; articulo se- cundo rostri primo plerumque distinctissime longiore. b. Lobo postico pronoti lobo antico plerumque distinctissime longiore, angulis lateralibus obtusis, apice obtuse rotundatis, haud vel levissime prominulis. — Sp. 2—41. c. Stylis marium mila cognitorum gracilibus vel graciliusculis, plerumque teretibus, raro leviter com- pressis; rostro nudo vel basin versus parce piloso; capite lobo postico pronoti plerumque longiore. — Sp. 2—40. d. Pedibus anticis nigris, femoribus fere totis vel basin versus flavescentibus vel rufescentibus, basi ipsa superne nigris; capite nigro, subtus concolore: lobo antico pronoti posterwus distinctissime bituberculato; species africane. — HYPERTOLMUS STÅL. e. Abdomine pedibusque posterioribus totis nigris. 2. R. (Hypertolmus) nitidulus FaBr. — Reduvius nitidulus FABR., Spec. 2. p. 378. 5. (1781); Mant. 2. PI 3U0NG: (787); RB. SVA. p. 19558: (1794); S.K; p. 268. 11. (1803); Står, OC V: AVEL 1859.:p 204. T76rENafr. 3: po 76. 1. (1865). — Cimex mitidulus GMEL, S. N. 1:4. p. 2197. 558. (1788). — Reduvius quadrituberculatus P. B., Ins. p. 15. Hém. pl. 1. f. 5. (1805). Patria: Sierra Leona; Calabar. (Mus. Holm.); Senegal. ee. Maculis marginalibus vel limbo abdominis femoribusque posterioribus basin versus flavescentibus. 3. R. (Hypertolmus) bellicosus Står. — Harpactor marginatus FAIRM. in THOMS., Arch. 2. p. 319. 608. (1858). — Reduvius bellicosus Står, H. afr. 3. p. 76. 2. (1865). Patria: Gabon. (Mus. Holm.) 4. R. (Hypertolmus) obtusus P. B. — Reduvius obtusus P. B., Ins. p. 63, Hém. pl. 2. f. 2. (1805); StåL, H. afr. 3. p. 77. 3. (1865). — Harpactor moestus H. S., W. I. 8. p. 87. f. 857. (1848). — Harpactor transversus SIGN. in THoms., Arch. 2. p. 319. 609. (1858). Var. — Harpactor bituberculatus StTåL, O. V. A. F. 1858. p. 446. 1. Patria: Calabar. (Mus. Holm.) dd. Femoribus anticis totis nigris vel basin versus flavescentibus vel rufescentibus, in hoc casu sunt vel coxm et trochanteres vel tibie flavescentes vel rufescentes. f. Tibiis posticis versus medium haud ampliatis. — Sp. 5—39. g. Ventre nigro vel pallido et maculis fasciisve nigris sepe ornato, vittis tribus nigris semper desti- tuto. — Sp. 5—35. h. Capite supra subtusque nigro vel fusco-ferrugineo; ventre nigro, raro maculis parvis pallidis lon- gitudinaliter seriato, limbo flavescente vel rufescente vel maculis ejusdem coloris notato, spiraculis ab apice quam a basi segmentorum distinctissime et interdum fere duplo longius remotis: lobo antico pronoti posterius distinctissime bituberculato; femoribus nigris, raro basi vel subtus flavescentibus vel testaceis: species afri- cane. — DIPHYMUS STÅL. 38 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. i. Capite, rostro, lobo antico pronoti pedibusque nigris. k. Lobo postico pronoti flavescente vel ferrugineo, interdum nigro-picto. 5. R. (Diphymus) bicolor FaBr. — Reduvius bicolor FABR., Spec. 2. p. 379. 11. (1781); Mant. 2. p. 310: 16: (1787)5 BE: Si 4: op. 199: 21: (17945 SS Rp 2023 OS 03STaT Erafrt Sp RUSE — Cimex obscurus GMmeL, S. N. 1: 4. p. 2198. 566. (1788). — Harpactor angustatus SIGN. in THoms. Arch. 2. p- 922- 0161 (1858): Patria: Sierra Leona; Calabar (Mus. Holm). ; 6. R. (Diphymus) rufus THUNnB. — Reduvius rufus THUNB., H. rostr. cap. 3. p. 5. (1822); Står, H. afr. 2.p Te (T865NI Harpacton cajjer STAT ONERASER SSA Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) 7. R. (Diphymus) erythrocnemis Germ. — Harpactor erythrocnemis GERM. in SILB., Rev. 5. p. 125. 10. (1837). — Harpactor patruelis StTåL, O. V. A. F. 1855. p. 42. 11. — Reduvius erythrocnemis STÅL, H. afr. FPA LUSIGT (L860). Patria: Terra capensis; Caffraria. (Mus. Holm.) 8. R. (Diphymus) segmentarius Germ. — Harpactor segmentarius GERM. in SILB., Rev. 5. p. 125. 9. (1837). —- Beduvius segmentarius STÅL, H. afr. 3. p. 79. 7. (1865). Patria: Mossambique. (Mus. Holm.) Guinea. Exemplum femininum e Senegal, marginibus lateralibus posticis pronoti pictura nigra destitutis, ad hanc speciem refero. 9. R. (Diphymus) venustus Står. — Harpactor venustus Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 42. 18. — Redu- vius venustus STÅL, H. afr. 3. p. 80. 9. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) kk. Lobo postico pronoti nigro. 10. R. (Diphymus) tristis Står. — Harpactor tristis Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 42. 19. — Reduvius fristis, STAL) Ht atlas py rs0: TO TUBON Patria: Terra capensis, Caffraria. (Mus. Holm.) 11. RB. (Diphymus) albo-pilosus Sicn. — Harpactor albopilosus SIGN. in THOoMs., Arch. 2. p. 320. 612. (1858). — Harpactor conspersus Står, O. V. A. F. 1858. p. 446. 3. — Reduvius albo-pilosus STAL, H. afr. jaa lla Häls (CRS Patria: Calabar. (Mus. Holm.) Bissao. 12. R. (Diphymus) albo-punctatus Står. — Harpactor albo-punctatus StTåL, O. V. A. F. 1855. p. 43. 23. — Reduvius albo-punctatus Står, H. afr. 3. p. 81. 12. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) iu. Capite fusco-ferrugineo, anterius pallidiore; rostro, pronoto pedibusque sordide flavescente-ferrugi- news, his interdum nigricantibus. 13. R. (Diphymus) carmelita Står. — Harpactor Carmelita Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 202. 8. — Reduvius carmelita STåL, H. afr. 3. p. 81. 14. (1865). Patria: Sierra Leona; Senegal; Bissao. (Mus. Holm.) hh. Capite plerumque subtus vel toto flavescente vel rufescente, in speciebus europmis et asiaticis toto nigro, in hoc casu sunt spiracula a basi et apice segmentorum ventralium wque longe vel fere eque longe remota. 1. Lobo postico pronoti dense distinctissimeque ruguloso vel ruguloso-punctato. — ÖHIRILLUS STÅL. m. Partibus anteoculari et postoculari capitis a latere visis longitudine equalibus; pronoto nigro vel fusco, tuberculis duobus obtusissimis posticis lobi antici limboque libero fere ommni lobi postici flavescentibus vel rufescentibus; scutello apice flavescente vel rufescente; hemelytris fuscis vel nigris, margine costali antice Havescente vel rufo; coxis, trochanteribus ventreque flavescentibus vel rufescentibus, hujus disco utrimque serie macularum nigrarum ornato. 14. R. (Chirillus) violentus Germ. — Harpactor violentus GERM. in SILB., Rev. 5. p. 126. 12. (1837). — Harpactor disciventris H. S, W. I. 8. p. 86. f. 856. (1848). — Harpactor natalensis Står, O. V. A. EF. 1855. p. 42. 15. — RBeduvius violentus STÅL, H. afr. 3. p. 82. 15. (1865). Patria: Africa meridionalis. (Mus. Holm.) 15. R. (Chirillus) bipustulatus Fires. — Harpactor bipustulatus F1eB., Eur. H. p. 153. 1. (1861). Patria: Cyprus. (Mus. Vien.) Greecia. mm. Parte anteoculari capitis parte postoculari longiore; pronoto, corio limboque ventris nigri rufe- scentibus. —L = 0 RE HER RR rt KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o l. 39 16. R. (Chirillus) marginatus FaBr. — Reduvius marginatus FABR., B. S. Suppl. p. 196. 12. (1798); SER EEp: 270: 18: (803): Patria: India orientalis. (Mus. Holm.) I. Lobo postico pronoti levi vel obsoletissime rugoso. n. Species asiatice. o. ÄÅrticulo primo rostri parte anteoculari capitis distinctissime longiore; ventre fasciis alternis nigris eburneisque destituto. — LAMPHRIUS STÅL. 17. RB. (Lamphrius) marginellus FaBr. — Reduvius marginellus FABR., S. R. p. 271. 25. (1803); STÅL, OSVARSRS 8500 p: 202.005 HY Kabi. fp. 1112: (1868). Var. — Reduvius vicinus Står, O. V. A. FE. 1859. p. 202. 6. Patria: India orientalis; Borneo; Nova Guinea. (Mus. Holm.); Java, Sumatra, Celebes, Bintam, Cochin- china, China. 18. R. (Lamphrius) mendicus Står. — RBeduvius mendicus STÅL, (OL NO AG IIS ISSG, De DDR Patria: Malacca; Birma; Cambodja. (Mus. Holm.); Cochinchina. Variat femoribus nigris vel, saltem basin versus, ferrugineis; capite toto ferrugineo vel superne posterius nigro-picto; hemelytris mnigris vel extus late ferrugineis; ventre nigro vel ferrugineo-flavescente, lateribus disci interdum nigris. 00. Articulo primo rostri parte anteoculari capitis haud vel vix longiore; ventre fasciis alternis ebur- neis nigrisque, disco angustatis et interdum interruptis, typice ornato. — REDUVIUS FABR. 19. RB. (Reduvius) fuscipes FABR. — Reduvius fuscipes FABR., Mant. 2. p. 312. 33. (1787); BE. S. 4. p. P0: STRIP. 278: 60. (1803); Står, H. Fabr. 1. p. 110: 1. (1868). — Cimex fuscipes GMEL., S. N. 1: 4. p. 2200. 582. (1788). — RBeduvius sanguinolentus WoLrFF, Ic. 4. p. 166. 160. f. 160. (1804): — Reduvius corallinus ST. F. et S., Enc. 10. p. 279. 26. (1825). Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.); Bali, Ardjoeno. (Mus. Leiden.) 20. R. (Reduvius) costalis Står. — Reduvius costalis STÅL, Ö. V. A. F. 1866. p. 285. 2. Patria: Bengalia. (Mus. Holm.) A praecedente forte haud distinguendus. 21. R. (Reduvius) aulicus Står. — Reduvius aulicus StåL, Ö. V. A. F. 1866. PE 280:.3. Patria: Malacca. (Mus. Holm.) 22. RB. (Reduvius) melanopterus Står. — Niger, prasertim in pronoto helvo-pilosus; macula parva capitis inter ocellos posita nec non gula pallide flavescentibus; apice scutelli anguste albido-marginato, subfoliaceo; limbo abdominis sanguineo. 9. Long. 15, Lat. 4 mill. Var. a. — Coxis ventreque sanguineis, hoc fasciis alternis nigris eburneisque, in disco angustatis, ornato. Var. b. — Coxis ventreque nigris. Pracedentibus valde affinis, pronoto densius piloso hemelytrisque totis nigris mox distinguendus. nn. Species africane& et europee. p. Tibis totis vel maxima parte nigris, raro fere totis rufis, in hoc casu sunt hemelytra tota nigra et anguli postici pronoti non nisi levissime retrorsum prominuli, nec lobati. q. FParte postoculari capitis graciliore, pone ocellos sensim retrorsum gracilescente, antice ad oculos haud vel levissime constricta. — HARPISCUS STÅL. r. Pronoto toto vel ad partem flavescente vel testaceo, lobo antico ad impressionem longitudinalem ut- rimque sensim obtuse convexo, tuberculis destituto; species africane. 23. R. (Harpiscus) tropicus H. S. — Harpactor tropicus H. S., W. I, 8. p. 84. f. 815. (1848). — Re- duvius tropicus STÅL, H. afr. 3. p. 85. 22. (1865). Patria: Sierra Leona. (Mus. Holm.) 24. RB. (Harpiscus) tibialis Står. — Harpactor tibialis Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 41. 7. — Reduvius föhialskSmAr, Hltafr. 3. pr :86. 231 (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 25. RB. (Harpiscus) albo-fasciatus SiGn. -— Harpactor albofasciatus SIGN. in THoms., Arch. 2. p. 323. 618. (1858). — Reduvius albo-fasciatus Står, H. afr. 3. p. 87. 24. (1865). Patria: Grand Bassam Guine&e. (Mus. Holm.) 26. R. (Harpiscus) rapax Srår. — Harpactor rapax StåL, Ö. V. A. F. 1855. p. 41. 8. — JIHarpactor segmentarius SIGN. in THOMS., Arch. 2. p. 321. 614. (1858). — RBeduvius rapar STåL, H. afr. 3. p. 87. 25. (1865). Patria: Caffraria; Calabar. (Mus. Holm.) 40 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 27. R. (Harpiscus?) gulosus Står. — IHarpactor subflaviceps SIGn., An. S. B. Fr. (3) 8. p. 965. 179. (1861). — Reduvius gulosus Står, H. afr. 3. p. 91. 34. (1861). Patria: Madagascar. (Coll. SIGNORET.) Hzec species, cujus exemplum unicum minus bene conservatum examinavi, ad Aulacosphodrum valde appro- pinquare videtur. 1 SG hemelytrisque nigris. 28. R. (Harpiscus) cinctorius StåL. — Reduvius cingulatus StåL, H. afr. 3. p- 90. 30. (1865). Patria: ÖRE (Mus. Holm.) 29. R. (Harpiscus) morio Kor. — Rhinocoris Morio Kor., Mel. 6. p. 43. 246. t. 3: £ 3. (185002 Harpactor morio F1EB., Eur. H. p. 153. 4. (1861). Patria: Syria. (Mus. Vien.) Russia meridionalis, Turcia, Caucasus. Precedenti simillimus, sed major, parte postoculari capitis a supero visa sublineari, antice utrimque tume- scente, gula nigra, angulis posticis pronoti lobatis, abdomine toto nigro, Icbo antico pronoti postice obtuse bisubtuberculato differt. i qq. Parte postoculari capitis tumidiore, utrimque rotundata, retrorsum sensim rotundato-angustata, antice ad oculos distincte constricta; gula nigra; angulis posticis pronoti haud vel levissime prominulis, nec lobatis, lobo untico posterius haud tuberculato. — ONCAUCHENIUS STÅL. 30. RB. (Oncauchenius) annulatus L. — Cimex annulatus LiN., Faun. Sv. p. 252. 943. (1761). — Har- pactor annulatus FieB., Eur. H. p. 154. 8. (1861). GR Europa. (Mus. Holm.) SAL FÖnogucheniue) niger H. S. — Harpactor niger H. S., W. I. 7. p. 14. f. 693. (1844); FIEB., Eur. H..p. AT (1861). Patria: (Mus. Holm.) pp. Tibis totis vel maxima parte nec non gula rufis vel flavescentibus; angulis posticis pronoti loba- tis, lobo antico posterius obtuse bituberculato; corio rufescente vel testaceo; parte anteoculari capitis parte postoculari longiore; species europeer. — RHYNOCORIS HAHN, RHINOCORIS KOL. s. Åpice scutelli flavescente; articulo basali rostri flavescente vel rufescente. 32. RB. (Rhinocoris) iracundus Scor. — Harpactor iracundus FiEB., Eur. H. p. 153. 2. (1861). ar. — Cimex iracundus Scor., Ent. carn. p. 130. 378. (1763). Var. — Reduvius cruentus FABR., Mant. 2. p. 310. 14. (1787). Var. — Reduvius rubricus GERM in AHRENS Faun. 2. 22. Var. — Rhinocoris Caucasicus Kor., Mel. 6. p. 44. 247. (1857). Patria: Europa. (Mus. Holm.) 33. R. (Rhinocoris) punctiventris H. S. — Harpactor punctiventris H. S., W. I. 8. p. 85. f. 865. (1848). — Harpactor variegatus F1EB., Eur. H. p. 153. 3. (1861). Patria: Europa meridionalis; Rhodus; Syria. (Mus. Holm.) ss. Vitta scutelli percurrente flavescente; articulo basali rostro toto vel fere toto nigro. 34. RB. (Rhinocoris) erythropus Lin. — Cimezx erythropus LTin., S. N. ed. XII. 1: 2. p. 725. 69. (1767). — Reduvius hemorrhoidalis FABR, Mant. 2. p. 311. 23. (1787). — RBeduvius tessellatus FABR., Mant. 2. p. J13. 38. (LIST: — Haärpactor fer On skor danS FiIEB., Hur. H.up. 15405: (1861) Patria: Europa meridionalis; Aegyptus. (Mus. Holm.) 35. R. (Rhinocoris) maurus FaBrR. — Reduvius Maurus FABR., S. Ent. p. 732. 12. (1775); Står, H. Fabr. 1. p. 1125 2. (1868): — Heduvius tibialksiRABRS SÅR pi 2005 A2TEI03): Patria: NSicilia; Algeria. (Mus. Holm.) gg. Ventre flavescente, vittis tribus nigris, media angustissima, ornato; species africang. — TENIOR- PHUS STÅL. 36. R. (Teniorphus) latro Står. — Harpactor Latro StåL, Ö. V. A. F. 1855. p. 42. 10. — Reduvius ILatro STAL, H. afr. 3. p. 84: 19. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) Vittae laterales nigre ventris minus distinctae, ad marginem lateralem magis quam in E. puberulo appro- pinquatee. 37. R. (Teniorphus) puberulus StåL. — Harpactor puberulus StåL, Ö. V. A. F. 1855. p. 42. 12. Reduvius puberulus STÅL, H. afr. 3. p. 85. 20. (1865). Patria: Caffraria. (Mus! Holm.) Guinea. | Vitta laterales nigr&e ventris a spiraculis remota, distinctissime. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o |. 41 38. R. (Teniorphus) vittiventris Står. — Reduvius vittiventris STÅL, ÖV AN ER 185950 p. 208. 11. Patria: Senegal, (Mus. Holm.); Sierra Leona. R. puberulo maxime affinis, colore dorsi in flavescentem verso prasertim differt. 39. R. (Teniorphus) sevus StåL. — Reduvius sevus StåL, H. afr. 3. p. 85. 21. (1865). Patria: Guinea. ff. Tibis posticis in medio leviter incrassatis, parte incrassata subcompressa. — UCHARONTUS STÅL. 40. RB. (Charontus) longifrons Står. — Ferrugineus, griseo-sericeus, subtus obscurior; lateribus capitis pone oculos nigricantibus; membrane fusca; margine abdominis pallido-maculato. 9. Long. 12, Lat. 4 mill. Patria: Pondichery. (Mus. Holm.) Statura latiuscula, capite longiusculo, structuraque tibiarum posticarum insignis. Caput pronoto paullo longius, parte anteoculari parte postoculari longiore, hac retrorsum sensim gracilescente. Articulus primus rostri parti anteoculari capitis longitudine subaqualis, secundus primo fere dimidio longior. Lobus anticus pronoti postice obsolete bisubtuberculatus, lobus posticus anterius longitrorsum impressus, angulis posticis lobatis. Ab- domen latiusculum. Pedes graciliusculi. Articulus primus antennarum capite distinctissime brevior, articuli reliqui mutili in exemplo descripto. ec. Stylis maris compressis, latis, foliaceis; rostro toto piloso; capite loboque postico pronoti longitu- dine equalibus. — DINOCLEPTES STAL. 41. R. (Dinocleptes) inops StåL. — Reduvius inops StåL, H. afr. 3. p. 84. 18. (1865). Patria: Guinea. (Mus. Holm.) bb. Lobis pronoti eque longis, angulis lateralibus lobi postici distinctissime prominulis, rectis, quam in divisione b apice minus late rotundatis. t. Articulis primo et secundo rostri longitudine subequalibus; scutello apiee subfoliaceo, haud angu- stato-producto. — AGRIOCLOPIUS STAL. 42. RB. (Agrioclopius) albo-notatus Står. — Harpactor albo-notatus STÅL, Ö. V. A. F. 1858. p. 318. 30. — Reduvius albo-notatus StåL, H. afr. 3. p. 83. 16. (1865). Patria: Territorium lacus N'Gami. (Mus. Holm.) tt. Articulo primo rostri secundo distincte breviore; scutello apice in processum brevem producto. — APREPOLESTES STÅL. 43. R. (Aprepolestes) cinerascens StåL. — Reduvius cinerascens STÅL, H. afr. p. 83. 17. (1865). Patria: Terra capensis. (Coll. SIGNORET.) AMPHIBOLUS KLuG. Kruc: mymb. 2. (1830); SAL, H. afr. 3. p. 53: et 75, (1865): 1. A. venator Kuuc. — RBeduvius venator KLuG, Symb. 2. pl. 19. f. 10. (1830). — Amphibolus venator Står, H. afr 3. p. 75.1. (1865). Patria: Aegyptus. (Mus. Holm.) LOPHOCEPHALA La>r. AP. Ess: pp. 12: (1832); AA. et .S., Hist. Pp. 385. (1843); STÅL, H. afr. 3. p. 54. (1865). 1. ÅL. Guerini Lar. — Lophocephala Guerini LaAP., Ess. p. 12. (1832); BurM., Handb. 2: 1. p. 244. 1. (1835); A. et S>-Hist. p. 386. 1. (1843). Patria: Ceylon. (Mus. Holm.) Bengalia. 2. DL. incerta A. et S. — Lophocephala incerta A. et S., Hist. p. 386. 2. (1843). Patria ignota. 3. DL. vicina Sicn. — Lophocephala vicina SiGN., An. S. E. Fr. (3) 8.p. 968. 185. (1861). Patria: Madagascar. PHONOLIBES STÅL. Står, Ö. V. A. F. 1854. p. 238; H. afr. 3. p. 54 et 96. (1865). 1. P. venustus Står. — Phonolibes venustus StTåL, Ö. V. A. FE. 1854. pe R38eLS 0 le. L856T pp. Of I. PIYFISKESron REN atrs: p. 96. 1. (1865). Patria: Sierra Leona. (Mus. Holm.) K. Vet. Akad. Handl. B. 12. N:o 1. 6 42 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. TEGEA STÅL. Tegea STtåL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 43. (1863); H. afr. 3. p. 54. (1865). — Tegea subg. Campylorhyn- cha, STAT OJ NI ACES IST00p:r690E a. AÅrticulo secundo rostri recto, apicem versus haud vel viz incrassato. — TEGEA STÅL. 1. T. atro-picta Står. — Tegea atro-picta STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 43. 1. (1863). Patria: Australia, Cape York, Sydney. (Mus. Holm.) 2. T. pullata Står. — Tegea pullata StåL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 43. 2. (1863). Patria: Java. (Mus. Leiden.) aa. HRostri articulo secundo curvato, apicem versus sensim incrassato; gula distincte convexa. — CAM- PYLORHYNCHA STÅL. 3. T. femoralis Står. — Tegea (Campylorhyncha) femoralis Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 691. 1. t. 7. f. 11. Patria: Insulae Philippine. (Mus. Holm.) LOPODYTES STÅL. Står, Ö. V. A. F. 1853. p. 263; H. afr. 3. p. 54 et 97. (1865). 1. L. grassator SrtåL. — Lopodytes grassator Står, Ö. V. A. FE. 1855. pv 45 EN SN pre (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) RHAPHIDOSOMA A. et S. A.: et S., Hist: p. 392. (1843); STÅL, HH afroc3. ps os4retnodu.r(Ll86b) 1. RB. major Germ. — Limnobates major GERM. in SILB., Rev. 5. p. 122. 5. (1837). — Rhaphidosoma Burmeisteri A. et 8., Hist. p. 392. 1. pl. 12. f. 12. (1843). — Rhaphidosoma majus STtTåL, H. afr. 3. p: 98. 1. (1865). Patria: Terra capensis. 2. R. ambulator Svår. — Rhaphidosoma ambulator STÅL, ÖL V. ÅA. EF. 1855. p. 45.1; Hkafnis p- 98. 2, (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 3. R. circumvagans Står. — Rhaplidosoma circumvagans STÅL, ÖL AID IR p- 45. 3; H. afr. 3 p. 98. 3. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 4. RB. oarinata StåL. — Rhaphidosoma carinatum STÅL, (OR NE AG a ikegO. p. 45. 2; I afropagS 4. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) DICROTELUS Er. Er., Arch. 8: 1. p. 284. (1842); Står, H. Fabr. 1. p. 98. not. (1868), 1. D. prolixus Er, — Dicrotelus prolivus ER., Arch. 8: 1. p. 284. 274. (1842). Patria: Tasmania. NYLLIUS STÅL. SnåL, Ö. V. A. EF. 1859. ps 365; H. Fabr. 1. po 98:mot. (1868): 1. N. asperatus Står. — Nyllius asperatus Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 366. 1. Patria: Australia. GENERA ET SPECIES REDUVIINORUM INCERTI LOCI SYSTEMATICI. HAMMATOSCELIS SIGN. SIGN., An. 8. E. Fr. (38) 8. p. 966. (1861). 1. H. annulipes SiGn., An. S. BE. Fr. (3) 8. p. 966. 182. (1861). Patria: Madagascar. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o I. 43 LEPTOGASTER SIGN. SIGN., An. S. E. Fr. (38) 8 p. 967. (1861). 2. L. flavipes Srcn., An. S. E. Fr. (3) 8. p. 967. 183. (1861). Patria: Madagascar. 3. Cimex collaris Lin., S. N. ed. XII 1: 2. p. 724. 63. (1767). Patria: Guinea. 4. Reduvius rufipennis Fasr., S. R. p. 271. 27. (1803); Står, H. Fabr. 1. p. 111. 3. (1868). Patria: Guinea. 5. Reduvius varius FaABR., S. Ent. p. 731. 7. (1775); Spee. 2. p. 380. 16. (1781); Mant. 2. p. 312. SOMCISN; BS: Arp. 2021 32: (1794);-.S. R. p. 277. 90. (1803). Patria: Australia. 6. Reduvius attelaboides FaABRr., S. Ent. p. 731. 6. (1775): Spec. 2. p. 379. 12. (1781); Mant. 2. p. STRESS TNSÖ: Bo SI4 Pp. 199: 23- (1794): ==VAelustattelaboides EABR., S. R. p. 284. 12. (1803). Patria: Australia. 7. Arilus auctus GErmM. in SILB., Rev. 5. p. 124. 8. (1837). Patria: Terra capensis. 8. Harpactor vulneratus Germ. in SIiLB,, Rev. 5. p. 125. 11. (1837). Patria: Terra capensis. 9. Harpactor geniculatus Germ. in SIiLB., Rev. 5. p. 127. 16. (1837). Patria: Terra capensis. 10. Harpactor calviventris GErM. in SIiLB., Rev. 5. p. 127. 17. (1837). Patria: Terra capensis. 11. Harpactor morio Germ. in SILB., Rev. 5. p. 128. 18. (1837). Patria: Terra capensis. 12. Sycanus lividicollis Farm. in THOoMs., Arch. 2. p. 316. 602. (1858). Patria: Gabon. 13. Harpactor nigripennis Farrm. in THomMs., Arch. 2. p. 324. 619. pl. 9. f. 8. (1858). Patria: Gabon. 14. Arilus nigricollis Darr., Tr. E. S. Lond. (2) 1. p. 8. 5. pl. 2. f. 5. (1850). — Reduvius ? nigri- tollskonaT, ÖJ VI AP: 1866. p. 280. 1. Patria: Butan. 15. Pantoleistes dux Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 200. 1. Patria: Cap Palmas. 16. Reduvius loratus Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 201. 7. Patria: Guinea. 17. Reduvius imperialis Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 201. 9. Patria: Cap Palmas. 18. Reduvius interruptus Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 203. 12. Patria: Caffraria. 19. Reduvius leucospilus Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 203. 13. Patria: Sibiria. 20. Reduvius pulchriventris Står, An. 8. E. Fr. (4) 3. p. 37. 2. (1863). Patria: India orientalis borealis. 21. Reduvius ? melanocephalus Står, An. 8. E. Fr. (4) 3. p. 39. 10. (1863). Patria: Insul&e Aru. 22. Reduvius armatus Monrtr., An. sc. phys. (2) 7: 1. p. 108. (1855). Patria: Woodlark. 23. Reduvius megagaster MonrtzE., An. sc. phys. (2) 7: 1. p. 108. (1855). Patria: Woodlark. 24. Reduvius acanthophorus Står. — Reduvius acanthifer MONTR., Ån. sc. phys. (2) 7: 1. p. 109. (1855). Patria: Woodlark. 25. Reduvius leucomelas MonTtzr., An. sc. phys. (2) 7: 1. p. 109. (1855). Patria: Woodlark. 44 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. dius 26. Reduvius polyacanthus Monrr., An. sc. phys. (2) 7: 1. p. 109. (1855). Patria: Woodlark. 27. Zelus marginatus MonTtr., An. sc. phys. (2) 7: 1. p. 110. (1855). Patria: Woodlark. 28. Helonotus fasciatus SiGn., An. S. E. Fr. (3) 8. p. 964. 177. (1861). Patria: Madagascar. 29. Darbanus insipidus SiGn., An. S. BE. Fr. (3) 8. p. 966. 181. (1861). Patria: Madagascar. 30. Harpactor cingulatus FiEB., Wien. E. M. 8. p. 331. 1. (1864). Patria: Sicilia. 31. Harpactor niger RamB., Faun. And. p. 178. 2; FiEB., Eur. H. p. 386. (1861). Patria: Hispania. Subf. Apiomerina STAL. CONSPECTUS GENERUM. Pronoto postice dilatato et scutellum totum vel partem basalem scutelli tegente; genera africana et asiatica. Pronoto postice pone apicem scutelli producto, parte producta apice rotundata, integra; arti- culo primo antennarum secundo longiore; hemelytris areola qvadrangulari discoidali instructis; tarsis anticis — ? tarsis posticis uniarticulatis (?), unguiculis dentatis. Parte postoculari capitis retrorsum sensim leviter gracilescente; ocellis ante medium partis postocularis capitis positis; lateribus partis retrorsum product& pronoti depressis, planiusculis; abdomine minus ampliato, segmentis partis ampliate haud umbonatis. — Diaspidius WESTw. Parte postoculari capitis retrorsum haud angustata, a supero visa lateribus parallelis instructa, basi subito coarctata; ocellis a basi capitis et ab oculis xque longe remotis; lateribus partis product&e pronoti versus medium sensim elevatis; abdomine fortiter ampliato, segmentis partis ampliate umbonatis. — Cleontes STÅL. Pronoto postice minus producto, parte producta apice emarginata vel incisa !), saltem apicem scutelli liberum relinquente; tarsis anticis crassis, uniarticulatis, unguiculis duobus minutis in- structis; tarsis posticis triarticulatis; unguiculis simplicibus. Articulo primo antennarum omnium longissimo, capite longiore, articulo secundo tertio longi- ore: angulis anticis pronoti prominentibus, compressis. — Ectinoderus WESTW. Articulo secundo antennarum omnium longissimo, primo capite multo breviore; angulis anticis pronoti spina armatis. — Amulius STAL. Pronoto postice haud dilatato, in medio ante scutellum truncato, scutellum totum detectum relinquente; genera americana. DIASPIDIUS WEsTWw. WEsTW., in Drury, Ill. Ex. Ent; Står, H. afr. 3. p. 99. (1865): 1. D. scapha Drury. — Cimex scapha Drury, Il. nat. hist. 3. p. 99. pl. 43. f. 4. (1782). — Diaspi- Scapha STÅL, H. afr. 3. p. 100. 1. (1865). Patria: Sierra Leona. (Mus. Holm.) CLEONTES STÅL. 1. OC. dilatatus Sten. — Diaspidius dilatatus SiGN., An. S. E. Fr. (3) 8. p. 962. 174. pl. 14. f. 7. (1861); SråL, H. afr. 3. p. 100. 2. (1865). Patria: Madagascar. (Coll. SIGNORET). 1 Obs. Ectinoderus philippinus WESTW KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2. N:o l. 45 ECTINODERUS WesTtWw. Bctinoderus Westiw., Pr. E. S. Lond. 1843. p. 74; Tr. EB. S. Lond. 4. p. 120. (1845); Står, H. afr. 3. p. 99. (1865): — -Pristhevarma A. et S., Hist. p. 355. (1843). TS E. longimanus Westw. — HEctinoderus longimanus Westw., Tr. BE. S. Lond. 4. p. 121. 3. (1845). Patria: Malacca. (Mus. Holm.) 2. E. bipunctatus A. et S. — Pristhevarma bipunctata A. et S., Hist. p. 355. 1. pl. 6. f. 5. (1843). Patria: Java. 3. E. philippinus Westw. — JEctinoderus Philippinensis Westw., Tr. E. S. Lond. 4. p. 121. 4. (1845). Patria: Insulae Philippine. 4. E. nitidus Står. — Hctinoderus nitidus Står, Ö. V. A. F. 1866. p. 245. 4. Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) 115 AMULIUS STÅL. HUR, Inb. CHI p. 245. (1865). A. quadripunetatus Står. — Koectinoderus quadripunctatus STÅL, Ör Vas Ars Elg l8595: pir ot I. Patria: Insule Philippinae. 2. A. longiceps StåL. — Amulius longiceps Står, Ö. V. A. F. 1866. p. 246. 2. Patria: Malacca. (Mus. Holm.) 3. A. malayus StåL. — Amulius malayus STÅL, (ÖL VE AE 1866- p. 246. 3. Patria: Siam. (Mus. Holm.) 1(16). 25). 3(4). 4(3). Subf. Ectrichodiina STÅL. CONSPECTUS GENERUM. Tuberculis antenniferis extus inferne vel, uti interdum videtur, antice marginem interiorem depressum vel ampliatum genarum arctissime tangente et a genis sutura subtili disjunctis, parte tantum exteriore tuberculorum illorum ab infero distinguenda, parte inferiore a genis occulta; genis sepe ante tubercula antennifera productis, parte genarum ante tubercula an- tennifera posita plerumque concava vel concaviuscula. Rostri articulo secundo ubique zxeque crasso, cylindrico, articulo primo dimidio vel fere du- plo longiore; capite crasso, superne inter oculos convexo, subtus posterius utrimque tume- scente, genis ante tubercula antennifera concavis, margine exteriore concavitatis compresso- elevato; parte postoculari capitis postice subito in collum coarctata; thorace margine basali ante angulos basales scutelli obtuse sinuato, inter sinus obtuse rotundato; lobo antico pro- noti pone medium vel basi impresso, impressione cum impressione lobi postici continua; scutello transverso, apice lato, mucronibus apicalibus valde distantibus; tibiis anticis fossa spongiosa ovali parva vel parviuscula instructis; spiraculis ventris parvis, subrotundatis; maris ignoti. i Parte capitis ocellos ferente tumida, elevata; oculis sat prominulis; antennis articulis saltem quattuor compositis, articulis primo et secundo longitudine subequalibus; scutelli marginibus lateralibus basi mucrone curvato armatis; femoribus anticis haud incerassatis, inermibus; parte media segmenti ventralis primi transversim convexa; spiraculis ab apice quam a basi segmentorum ventralium fere quadruplo longius remotis. — WVilius STAL. Parte capitis ocellos ferente haud elevata; oculis levissime nec ultra partem postocularem capitis prominulis; antennis articulis saltem sex compositis, articulo primo secundo bre- viore, articulis reliquis brevibus, fere xque longis; scutelli marginibus lateralibus basi iner- mibus; femoribus anticis nonnihil incerassatis, subtus in medio tuberculo parvo instructis; parte media segmenti ventralis primi, inter coxas posticas elevata, plana: spiraculis cir- citer duplo longius ab apice quam a basi segmentorum ventralium positis. — Microstemma SIGN. 7(8). ST) 11(10). 12(15). 13(14). 14(13). 15(12). 16(1). 17(20). (05 STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. Rostri articulo secundo primo longitudine subxquali vel longiore, illo tamen crassiore, api- cem versus vel prope medium subtus plus minus tumescente; margine postico pronoti ante angulos basales scutelli haud vel obsolete, raro distinetius sinuato. Spiraculis ventris elongatis, longitudinalibus, nonnihil ante medium segmentorum positis; antennis articulis sex compositis; parte genarum ante tubercula antennifera sita concava, margine saltem extus elevato; articulo primo antennarum quasi stipite coarctato suffulto; impressione longitudinali loborum pronoti continua, stricturam distinctissime interrumpente. Articulo primo antennarum breviusculo, secundo illo fere triplo longiore, basin versus cur- vato; lobo antico pronoti per totam longitudinem fortiter impresso; scutello apice lato, inter mucrones laterales longos mucronibus parvis obtusis duobus mediis instructo; femoribus an- terioribus vix incrassatis, inermibus. — Centraspis SCHAUM. Articulo primo antennarum longo, secundo haud vel paullo breviore, hoc basi haud vel vix curvato; impressione lobi antici pronoti percurrente, antrorsum tamen subtilissima; scutello apice minus lato et tantum mucronibus duobus instructo; femoribus subtus tuberculatis, an- terioribus incerassatis. — Physorhynchus A. et S. Spiraculis plerumque parvis, subrotundatis vel subovalibus, obliquis; antennis articulis septem vel octo compositis. Scutello apice mucrone parvo obtuso medio instructo vel inter mucrones rotundato; lobo antico pronoti tantum postice impresso; segmentis quattuor anticis dorsi abdominis basi apiceque, quinto etiam basi transversim leviter impressis, impressionibus carinulis longitudinalibus in- structis, segmentis duobus ultimis fortiter punctatis; incisuris ventralibus omnibus pulchre ca- rinulatis; antennis articulis octo compositis. — Hctrychotes BURM. Apice scutelli inter mucrones inermi, truncato vel sinuato; inpressione longitudinali pronoti stricturam distinctissime interrumpente, continua. Antennis !) articulis septem compositis; marginibus lateralibus posticis pronoti in exemplis alatis totis depressis, interdum subampliatis ?); angulis posticis pronoti plerumque prominulis; apice scutelli lato vel latiusculo; genera asiatica. Genis extra insertionem antennarum ante tubercula antennifera in lobum dentiformem, sur- sum productum, ampliatis; tylo inter antennas alte compresso-elevato; tibiis anticis fossa spongiosa minutissima, obsoleta instructis, intermediis fossa destitutis; femoribus anticis sub- tus apicem versus tuberculo spiniformi distinctissimo, posterioribus ibidem tuberculo parvo obtuso obsoleto preditis; lobo antico pronoti posterius bituberculato. — Labidocoris MAYR. Genis extra locum insertionis antennarum lobo sursum producto destitutis, ibidem haud vel tantum ad apicem tuberculorum antenniferorum levissime ampliatis, locum insertionis anten- narum a latere visum haud occultantibus; femoribus anticis subtus apicem versus rarissime spina armatis, plerumque inermibus vel obsoletissime subtuberculatis. — Mendis STAL. Antennis articulis octo compositis; marginibus lateralibus posticis pronoti non nisi pone impressionem longitudinalem lateralem depressis, preterea versus angulos laterales sensim declivibus vel subdepresso-declivibus; apice scutelli minus lato;: incisuris ventris minus di- stincte, plerumque autem densius carinulatis vel rugulosis. — Cleptria STAL. Tuberculis antenniferis extus, saltem apicem versus, distincte transversim convexis, a jugis impressione profunda disjunctis vel saltem apice a jugis distantibus et libere prominulis, parte apicali ab infero observata semper tota distinguenda; jugis numquam ante insertionem antennarum excavatis; scutello plerumque quam in precedentibus generibus retrorsum magis angustato et apice angustiore. Scutello apice lato, mucronibus apicalibus valde distantibus; oculis per-latera tota vel fere tota capitis transversim extensis; venis corii subpellucidi distinctis; incisuris ventralibus om- 1) Antenns exemplorum plurimorum, qua examinavi, plus minus mutilae. 2) Obs: Cleptria marginipennis. 18(19). 19(18). 20(17). 21(28). 22(25). 23(24). 24(23). 25(22). 26(27). 27(26). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. w:o Il. 47 nibus distincte carinulatis; pedibus posterioribus inter se et a marginibus lateralibus pectoris eque longe vel longius distantibus; pronoto impressione longitudinali loborum continua, marginibus lateralibus posticis subito depressis; tuberculis antenniferis apice liberis; spiracu- lis parvis, rotundatis vel subovalibus; fossis spongiosis nullis. Capite valde elongato, subcylindrico, versus partem oculos ferentem haud tumescente, ante oculos versus antennas sensim crassiore; antennis longe ab oculis remotis et fere in medio vel infra medium laterum capitis insertis, brevibus, articulo primo apicem capitis vix supe- rante et secundo breviore; rostri articulo secundo longissimo, primo et tertio brevibus; corio venis duabus instructo. — Cimbus HAHN. Capite longiusculo, versus oculos sensim tumido, postice in collum gracilem subsensim con- tinuato; antennis ab oculis minus remotis, in margine laterali superiore capitis insertis, arti- culis saltem sex compositis, articulo primo longo, apicem capitis longissime superante et articulo secundo distinete longiore; rostro longiusculo, gracili, articulo primo secundo nonni- hil longiore, pone oculos extenso, secundo tertio plus duplo longiore; lobo antico pronoti spinuloso. medio, saltem apud mares, antrorsum ultra marginem anticum producto, processu basin versus coarctato, apice utrimque spina armato:; 'coriil venis tribus, exterioribus prope basin in unam conjunctis; area exteriore membrane basi maxime angustata, pedibus graci- libus, cum corpore pilosis, femoribus anticis haud incrassatis. — Ccecina STAL. Scutello apice angusto, mucronibus apicalibus minus distantibus, interdum subeontiguis: oculis per latera fere tota capitis raro extensis; venis corii opaci obsoletis vel haud distin- guendis: incisuris ventralibus nullis vel prima sola distinctius carinulatis, sepius levigatis, interdum obsoletiuscule rugulosis; pedibus posterioribus minus distantibus; tuberculis an- tenniferis raro distinete libere prominulis. Spiraculis rotundatis, parvis; articulo primo antennarum longe ultra apicem capitis extenso. Articulo primo rostri articulis duobus apicalibus simul sumtis breviore, pone oculos haud extenso; tylo haud vel obtusissime elevato; femoribus apice haud vel obsoletissime nodosis; genera americana. Oculis a latere visis per latera tota capitis haud extensis; ocellis minoribus; antennis arti- culis octo compositis; lobo antico pronoti pone medium impresso, impressione basin lobi haud attingente; mucronibus scutelli validioribus; segmento sexto abdominis marium poste- rius minus fortiter explanato. — Daraxa STÅL. (Daraxa nigripes STÅL.) Oculis a latere visis, saltem apud mares, per latera tota vel fere tota capitis transversim extensis, magnis; ocellis magnis; antennis — ?; lobo antico pronoti per totam longitudinem distincte impresso, impressione cum impressione lobi postici continua; mucronibus scutelli minus va- lidis vel gracilibus; segmento sexto abdominis marium posterius fortius explanato. — Racelda SIGN. (Ectrichodia spurca STAL, ad hoc genus etiam referenda.) Articulo primo rostri articulis duobus apicalibus longiore, ad vel pone marginem posticum oculorum extenso; antennis articulis (saltem) septem compositis, articulo secundo primo sal- tem dimidio longiore; impressione longitudinali lobi antici pronoti usque ad apicem extensa, anterius subtiliore; area interiore membrane retrorsum distinctissime angustata; femoribus prope apicem subnodosis; oculis mediocribus. Corpore sat elongato, abdomine thoraceque latitudine subequalibus; capite minus exserto, crassiore, collo brevissimo; tylo haud lobato; rostro minus gracili, articulo primo articulis duobus ultimis nonnihil longiore, pone oculos haud extenso; impressione longitudinali lobi antici pronoti posterius subito abbreviata, basin haud attingente:; pedibus breviusculis, femo- ribus anterioribus distinete nonnihil incrassatis, posticis medium ventris haud superantibus; tibiis anterioribus fossa spongiosa parviuscula instructis. — Adrania STÅL. Corpore minus elongato, abdomine thorace latiore; capite longe exserto, collo longiusculo cylindrico suffulto, tylo inter antennas lobo maxime elevato instructo; impressione longitu- dinali lobi antici pronoti percurrente; rostro gracili, articulo primo articulis duobus apica- 48 28(21). 29(34). 30(31). 31(30). 32(33). 33(32). 34(29). 35(40). 36(37). 37(36). 38(39). 39(38). 40(35). 1 Oc STAT: ENUMERATIO HEMIPTERORUM. libus cireiter duplo longiore, sat longe pone oculos extenso; pedibus longiusculis, gracilibus, femoribus anterioribus haud vel vix incrassatis, posticis pone medium ventris extensis; tibiis anterioribus fossa spongiosa destitutis; statura Santosiw. — Sphinctocoris MAYR. Spiraculis ventralibus angustis, suboblongis vel ovalibus, obliquis. Articulo primo rostri articulis duobus ultimis conjunctis multo breviore, articulo secundo haud vel paullo longiore, marginem anticum oculorum haud superante, interdum haud equante; collo eapitis brevissimo; genera americana. Antennis articulis quattuor compositis; incisura ventrali prima distincte, incisuris tribus se- quentibus minus distincte brevissimeque carimulatis; lobo antico pronoti posterius impresso. — Zirta STÅL. Antennis articulis septem vel octo compositis, incisuris ventralibus, excepta interdum prima, carinulis destitutis, levibus vel subrugulosis. Antennis articulis septem compositis; oculis marium maximis, per latera tota vel fere tota capitis transversim extensis; lobo antico pronoti posterius impresso; feminarum mihi cogni- tarum coxis anterioribus tibisque anterioribus prope basin subtus macula opaca densissime granulosa instructis. — Mindarus STÅL. Antennis articulis octo compositis: oculis marium quam feminarum haud vel raro paullo majoribus; impressione longitudinali lobi antici pronoti percurrente vel subpercurrente; tylo posterius plus minusve elevato. — Hoetrichodia St. F. et S. Articulo primo rostri articulis duobus ultimis simul sumtis longiore vel longitudine subz- quali, articulo secundo semper distincte longiore; antennis articulis octo compositis. Articulo primo antennarum articulo secundo nonnihil, numquam dimidio breviore, apicem capitis longe superante; capite nonnihil nutante. Articulo primo rostri articulis duobus apicalibus simul sumtis paullo longiore, pone oculos haud extenso; impressione longitudinali lobi antici pronoti distinctissima, percurrente, cum impressione lobi postici continua; lobo antico pronoti utrimque distinctissime marginato; mucronibus scutelli modice distantibus; femoribus anterioribus modice incrassatis. inermibus; fossa spongiosa tibiarum anteriorum mediocri; antennis — ? — Hamatoloecha STAL. Impressione lobi antici pronoti postice subito abbreviata, stricturam haud attingente, a stri- ctura et impressione lobi postici ruga transversa separata. Articulo primo rostri articulis duobus apicalibus longitudine subequali, pone oculos haud extenso; lobo antico pronoti utrimque obtuse marginato; mucronibus scutelli modice di- stantibus. — Scadra STAL. Articulo primo rostri articulis duobus apicalibus simul sumtis multo longiore; mucronibus scutelli plerumque valde appropinquatis. — Santosia STAL. Articulo primo antennarum articulo secundo circiter dimidio breviore, apicem capitis paullo vel haud plus quam dimidia longitudine superante; capite porrecto vel subporrecto, exserto; impressione lobi antici pronoti stricturam haud attingente. — Pothea A. et S. NIE TD SISTA: STÅL, An. S. HE: Fr. (4) 3. p. 45. (1863). V. melanopterus Står. — Vilius melanopterus STÅL, An. S. BE. Fr. (4) 3. p. 45. 1. (1863). Patria: India orientalis, Silhet. (Mus. Holm.) i MICROSTEMMA SIGN. SIGN. in THOMS., Arch, 2. Pp. ola. (1808); STAn, analt. otp. LOL eteloS(dSEoN M. atro-cyanea Sicn. — Microstemma atrocyaneus SIGN. in THoms., Arch. 2. p. 314. 599. pl. 11. f. 9. (1858). — Microstemma atro-cyaneum STÅL, H. afr. 2. p. 108. 1. (1865). Patria: Calabar Guinez, (Coll. SIGNORET.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o |. 49 CENTRASPIS SCHAUM. ScHaumM, Ber. Ak. Berl. 1853. p. 358; Peters, Reise n. Moss. Ins. p. 48. (1862); STÅL, H. afr. 3. p. 101 et 103. (1865). 1. C. Petersii ScHaum. — Centraspis Petersi ScHauMm, Ber. Ak. Berl. 1853. p. 358; PETERS, Reise n. osse ls AGNE PRE 9 (1862); StåL, Hj ar. 3. Pp. 103. 1. (1865). Patria: Mossambique. (Mus. Holm.) 2. C. imperialis Westw. — Ectrichodia imperialis WEstw., Tr. E. S. Lond. 4: 2. p. 119. 1. pl. 7. ft. 2. (1845). — Centraspis imperialis StåL, H. afr. 3. p. 103. 2. (1865). Patria: Sierra Leona; Cap Palmas. PELY SÖREN NCHUSSA. s. Ångulis lateralibus pronoti acutis vel acutiusculis. t. Lobo postico pronoti pallido-maculato. 22. ÅA. tergemina Burma. — Platymeris tergemina BuUrM., Handb. 2: 1. p. 233. 2. (1835). — Reduvius tergeminus BLANCH., Hist. ins. 3. p. 104. 2. (1840). — StoLL. Pun. f. 298. Patria: India orientalis. (Mus. Holm.) Macul& lobi postici pronoti et macula postica pallida membrane magnitudine valde variant. 23. ÅA. sexguttata FaABrR. — Reduvius sexguttatus FABR., S. Ent. p. 832. 7—38. (1775); Spec. 2. p. 380. NS FMant: 25 p-- 312. 27. (1787); HIS: 41p 202. 33. (1794); SRK: op. 277. 02. (1803). — Cimez HEdleri GMEL., S. N. 1: 4. p. 2199. 576. (1788). — Acanthaspis sexguttatus STÅL, H. Fabr. 1. p. 124. 1. (1868). Patria: India. Pictura apicis femorum verisimiliter variat. 24. A, pustulata Står. — Pilosa, nigro-picea; macula parva laterali antica partis postocularis capitis, maculis quattuor posterioribus angulisque imis lateralibus lobi postici pronoti, basi fasciaque sat lata pone me- dium ecorii, maculis quadrangularibus marginalibus abdominis, parte tertia apicali femorum, annulis duobus latis tibiarum tarsisque pallide piceo-flavescentibus; macula irregulari apicali membranzee sordide albicante. &. Long. 14, Lat. 4 mill. Patria: India orientalis borealis. (Coll. SIGNORET). EK. Vet. Akad. Handl. B 12. N:o 1. 10 74 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. ÅA. sexguttate maxime affinis videtur. Statura picturaque ÅA. tergemine simillima, differt magnitudine mi- nore, articulo primo antennarum breviore, lobo postico pronoti quadrimaculato, angulis lateralibus pallidis et quam in illa specie nonnihil minus acutis, parte apicali pallida femorum longiore, spina scutelli magis reflexa, fossis spongiosis nonnihil brevioribus, angulis apicalibus segmentorum abdominis distinetius prominulis. Ocelli majusculi. tt. Lobo postico pronoti immaculato. 25. ÅA. rapida StåL. — Acanthaspis rapida StåL, H. afr. 3. p. 131. 11. (1865). Patria: Senegal. (Coll. StGNORET.) 26. ÅA. iraounda StåL. — Nigra, pilosa; macula minuta laterali antica partis postocularis capitis, maculis quadrangularibus marginalibus abdominis, annulo lato pone medium femorum nec non annulis duobus tibiarum tarsisque sordide flavescentibus. I. Long. 16, Lat. 4 mill. Forma brachyptera — Lobo postico pronoti angusto, depresso; scutello subtransverso, apice acuto et re- flexo; hemelytris rudimentariis, flavescentibus, longitudine scutelli; ocellis distinctissimis. Patria: Calabar Guinea. (Mus. Holm.) ÅA. rapide affinis, differt articulo primo antennarum annulo pallido destituto. Thorax lobo postico ruguloso, angulis lateralibus acutis, productis, subrecurvis. Fosse spongiose saltem dimidium tibiarum anteriorum oc- cupantes. ss. Angulis lateralibus lobi postici pronoti rotundatis, haud prominulis; articulo primo antennarum bre- viusculo, apicem capitis haud vel viz superante. 27. ÅA. annulicornis StåL. — Nigro-picea, pilosa; antennis, maculis duabus partis postocularis capitis, maculis quattuor lobi postici pronoti, hemelytris, maculis quadrangularibus marginalibus abdominis, basi annulo- que prope apicem femorum, annulo lato tibiarum anteriorum, tibiis posticis fere totis tarsisque pallide sordide flavescentibus; vena interiore, basi excepta, nec non macula minuta basali, macula discoidali parva maculaque ad marginem apicalem corii, venisque duabus membranes nigris; parte dimidia apicali articuli primi, basi apiceque articuli secundi antennarum nigro-fuscis. 9. Long. 14, Lat. 4 mill. Patria: India orientalis borealis. (Coll. SIGNORET). Statura ÅA. lugubris, a qua mox differt lobo postico pronoti maculato, hemelytris maxima parte pallidis et co- lore antennarum. Pronotum lobo postico obsolete ruguloso, linea distincta longitudinali impressa, posterius ab- breviata, quasi in Å. tergemina, instructo, maculis pallidis quattuor posterioribus, quarum duga in medio sub- contigu& et una in angulis lateralibus. Scutellum in spinam vix recurvam productum. Vena areas membranae separans pallida, concolor. Fosse spongiose paullo plus quam tertiam partem tibiarum anteriorum occupantes. 28. A. coranodes StåL. — Nigra, pilosula; macula parva prope basin maculaque magna discoidali corii, maculis marginalibus quadrangularibus abdominis, annulo angusto obsoleto prope apicem femorum posteriorum, annulo prope basin tibiarum tarsisque pallide sordide flavescentibus. &. Long. 10, Lat. 3 mill. Patria: Silhet. (Coll. SIGNORET.) Statura fere Corani. AA. lugubri simillima, macula magna discoidali corii et femorum basi haud pallescente differt. Membrana mutila in exemplo descripto. Fosse spongiose paullo plus quam tertiam partem tibiarum anteriorum occupantes. ee. Corio vitta obliqua a margine costali sensim remota ornato vel maxima parte pallido, parte pallida haud obscurius maculata; angulis apicalibus segmenti primi abdominis in denticulum distinetum prominulis; angulis lateralibus pronoti pallidis. u. Angulis lateralibus pronoti in spinam productis. v. Lobo antico pronoti tuberculato-sculpturato. 29. ÅA. cincticrus Står. — Acanthaspis cincticrus STÅL, Ö. V. A. F. 1859. p. 188. 11. Patria: Rangun. (Mus. Holm.); Chifo. (Coll. SIGNORET.) Variat articulo primo antennarum apice cencolore loboque postico pronoti faseia percurrente flavescente or- nato. Membrana apicem abdominis haud attingit in exemplis a me examinatis, aleque abbreviate. vv. Lobo postico pronoti haud tuberculato. 30. ÅA. concinnula StåL. — Acanthaspis concinnula STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 51. 10. (1863). Patria: India orientalis. (Mus. Holm.) 31. ÅA. fusco-nigra A. DoHrn. — ÅAcanthaspis fusconigyra A. DOoHrN, Stett. E. Z. 21. p. 407. 89. (1860). Patria: Ceylon. (Coll. Å. DOoHRN.) ÅA. concinnule simillima, differt antennis subimpictis, lobo postico pronoti toto flavescente, nec antice nigro, quod forte variat, ejusdem angulis lateralibus magis productis, spina apicali scutelli longiore, acutiore, apice vix pallescente, membrana obscuriore, femoribus longitrorsum fusco-lineatis, basi apiceque concoloribus, nec ibidem nigris, tibiisque posticis flavescentibus, basi apiceque imis vix infuscatis et annulo medio destitutis, quod forte KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o |. T5 variat. Color potius flavescens quam fuscus describendus. Caput, rostrum, lobus anticus pronoti, pars interior et apex corii, pectus et abdomen nigra; acetabula antica et macula posterior propleurorum, quasi in Å. concinr nula, flavicantes. Margo abdominis pallido-maculatus. uu. . Angulis lateralibus lobi postici pronoti distinetissimis, haud spinosis, nec tamen rotundatis. 32. ÅA. ochracea Står. — Åcanthaspis ochracea Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 39. 3; H. afr. 3. p. 133. 15. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) dd. Membrana pallida, maculis parvis numerosis, lic illic confluentibus, fuscis conspersa. 33. ÅA. conspersa StåL. — Pallide griseo-flavescens, pilosa; apice imo articuli secundi antennarum, capite subtus anterius nec non macula laterali lineaque postoculari partis posterioris, impressionibus nonnullis lobi an- tici maculisque quattuor parvis lobi postici pronoti, maculis nonnullis disci partis coriaceze hemelytrorum, maculis parvis numerosis membrane, annulis duobus medio et subapicali femorum, annulo ante medium apiceque imo tibiarum nec non alis fuscis, harum area pallida. Long. 9, Lat. 23 mill. Patria: Java. (Coll. SIGNORET.) Colore pieturaque, nec non articulo secundo antennarum brevi a reliquis congenericis primo intuitu di- vergens, Statura et longitudine relativa articulorum antennarum ad Microcleptem biannulipedem valde appropin- quat. Articulus primus antennarum capite multo brevius, apicem capitis superans, secundus primo paullo lon- gior. Pronotum lobo postico ruguloso, inermi, angulis lateralibus rotundatis, haud prominulis. Scutellum apice in spinam retrorsum productum. Fossa spongiosa circiter quartam partem tibiarum anteriorum occupans. Ab- domen mutilum. bb. Prosterno anterius utrimque ad sulceum tuberculo distincto instructo. — MARDANIA STÅL. Xx. Scutello apice in spinam haud vel leviter recurvam producto; tibis anticis totis nigris. y. Fossa spongiosa tibiurum unticarum quartam vel viz quartam puartem apicalem occupante. 34. ÅA. ornata THuNB. — RBeduvius ornatus THUNB., H. rostr. cap. 3. p. 4. (1822). — Acanthaspis ornata SATA R GA VENASEE I 1855. p. 187. 3; Höafr 3. po134: 17. (1865). Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) 35. ÅA. lythrodes Germ. — Platymeris lythrodes GERM. in SILB., Rev. 5. p. 130. 22. (1837). Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) yy. Fossa spongiosa partem circiter tertiam apicalem tibiarum anticarum occeupante. 36. ÅA. sellata Står. — Mardania sellata Står, Ö. V. A. F. 1859. po 18903: Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) 37. ÅA. sanguinosa STÅL. — AÅcanthaspis sanguinosa STÅL, H. afr. 3. p. 134. 18. (1865). Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) Ab ÅA. uneinata forte haud distincta. xx. Scutello apice vel prope apicem tuberculo vel spina erecta vel suberecta armato; tibiis anticis intus Havescentibus vel rufescentibus. 38. ÅA. bicolorata Står. — Acanthaspis bicolorata STÅL, Ö. V. A. F. 1855. p. 39. 1; H. afr. 3. p. 132. 13. (1865). ? Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 39. ÅA. pictifrons Står. — Nigra, pilosa; vitta capitis anteriore, linea genarum, macula parva inferiore capitis laterali pone oculos, articulo primo rostri superne, tuberculis angulorum apicalium maculisque quattuor lobi postici pronoti, apice tuberculoque subapicali scutelli, corio, exceptis limbo interiore apiceque, maculis mar- ginalibus abdominis, fasciis discoidalibus ventris, ano, margine postico propleurorum, femoribus tibiisque anticis intus sanguineo-flavescentibus. &. Long. 13, Lat. 4 mill. Patria: Natalia. (Mus. Holm.) Pictura verisimiliter variat. Ab A. bicolorate differt angulis lateralibus pronoti rotundatis, haud prominulis, scutelloque tuberculo subeonico armato; ab A. rubricosa forte haud diversa, aliter picturata, tuberculisque angu- lorum apicalium pronoti magis prominulis instructa. 40. ÅA. rubricosa StåL. — Acanthaspis rubricosa StåL, Ö. V. A. F. 1855. p. 39. 2; H. afr. 3. p. 13. 14. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 41. ÅA. unifasciata Worrr. — Reduvius unifasciatus WOLFF, Ice. 4. p. 164. 158. f. 158. (1840). Patria: India orientalis. 42. ÅA. flaveola Farm. — Acanthaspis flaveolus FAIRM. in THOMS., Arch. 2. p. 312. 597. (1858). Patria: Gabon. 76 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 43. AA. bistillata Svår. — Acanthaspis bistillata Står, Ö. V. A. F. 1858. p. 443. 1. Patria: Ceylon. 44. ÅA. picina StåL. — Acanthaspis picina STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 49. 3. (1863). Patria ignota. 45. ÅA. helluo Står. — Acanthaspis helluo STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 02076: (1863): Patria: India orientalis, Silhet. 46. ÅA. pedestris Står. — Acanthaspis pedestris STÅL, An. 8. E. Fr. (4) 3. p. 51. 8. (1863). Patria: Madras. 47. ÅA. tenebrosa Står. — Acanthaspis tenebrosa STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 51. 9. (1863). Patria: China borealis. 48. ÅA. biguttula Står. — Acanthaspis biguttula STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 52. 11. (1863). Patria: India orientalis. 49. ÅA. lurco StåL. — Acanthaspis lurco STÅL, An. S. BE. Fr. (4) 3. p. 51. 7. (1863). Patria: Port Natal. 50. A. vidua StåL. — Acanthaspis vidua Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 188. 12; H. afr. 3. p. 129. 7. (1865). Patria: Sierra Leona. 51. AA. uncinata StåL. — Mardania uncinata Står, Ö. V. A. FE. 1859. p. 189. 4. Patria: Terra capensis. 52. AA. fulvilabris Germ. — Platymeris fulvilabris GERM. in SILB., Rev. 5. p. 129. 20. (1837). Patria: Terra capensis. INARA STÅL. STÅL OMN: AVERTS59Lp--L901 1. I. flavo-picta Svår. — Inara flavopicta StåL, Ö. V. A. F. 1859. p. 190. 1. Patria: Pulo Penang. 2. I. albo-guttata Står. — Inara: albo-guttata STÅL, An. S. BE. Fr. (4) 3. p. 53. 1. (1863). Patria: Singapur. PASIRA STÅL. Pasira Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 190; H. afr. 3. p. 122. (1865); Ö. V. A. F. 29: 6. p. 46. (1872). — Aphleps F1EB., Verh. z.-b. Ges. Wien. 20. p. 243. (1870). 1. P. dimidiata FieB. — Pasira basiptera Står, Ö. V. A. EF. 1859. p. 190. 1. — Aphleps dimidiata IETEB:3 Verb Zbp. (Ges: Wiensi205 p. 244 MTafortrir (L8xON: Patria: Insula Cyprus. (Mus. Holm.); Grecia. EDOCLA STÅL. StåL, Ö. V. A. F. 1859. p. 189. a. Lobo postico pronoti disco posterius inermi. 1. E. quadrisignata Står. — Acanthaspis quadrisignata Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 39. 6; H. afr. 3. pa f30:09(T8650): Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) Femina ignota. aa. Lobo postico pronoti disco posterius bispinoso. 2. E. bisbisignata Står. — Acanthaspis bisbisignata STÅL, O. V. A. FE. 1859. p. 189. 14; H. afr. 3. p. 129. 5. (1865). Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) a 3. E. vittata Srår. — Nigra, capite, pronoto pectoreque granulatis; rudimento hemelytrorum, vittis dua- bus dorsalibus appropinquatis, abbreviatis, nec non limbo abdominis flavescentibus, hoc superne nigro-maculato; fossis spongiosis sextam vel septimam partem apicalem tibiarum anteriorum occupantibus. &. Long. 10, Lat. thor. 2 mill. Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o I. Vv E. bisbisignate maxime affinis, fossis spongiosis tibiarum minoribus differt. Lobus posticus pronoti parvus, brevis, angustus, spinis sat longis quattuor armatus. Scutellum spina apicali longa, fortiter recurva, armatum. Hemelytra rudimentaria, squamulam minutissimam simulantia. Ocelli distincti, parvi. Tibie et tarsi picei. 4. E. vittipennis Svår, — Acanthaspis vittipennis STÅL, Ö. V. A. F. 1859. p. 189. 13. Patria: Caffraria. HOLOTRICHIUS BurwM. Holotrichius BurM., Handb. 2: 1. p. 247. (1835); FiEB., Eur. H. p. 42. et 156. (1861); Står, H. afr. 3. p. 123. (1865). a. ÄAnygulis apicalibus pronoti spina erassa vel tuberculo acute conico armatis, lobo antico utrimque plus minus distincte angulato. 1. H. tenebrosus Burm. — Ög. 9. Holotrichius tenebrosus F1RB., Eur. H. p. 156. 3. (1861). SS. Reduvius Laporteius BRrRurige, Exp. Morée, Zool. 2. p. 79. 37. pl. 31. f. 5. (1832). — Holotrichius tenebrosus BURM., Handb. 2: 1. p. 248. 1. (1835). — Holotrichius Cyrilli A. Costa, An. S. E. Fr. 10. p. 283. 2. pl. 6. f. 2. (1841). — Holotrichius maurus F1iEB., Eur. H. p. 156. 1. (1861). — Holotrichius Laportei F1EB., Eur. H. p. 156. 4. (1861). OmFolotrickius 2 "denudatus A. Costa, An. S. EB; Fr. 10: ps 28l,.1. pl. 6. f£. 1. (1841); Firs., Eur. H. 156-2..(1861). TS Patria: Rhodus. (Mus. Holm.); Grzecia, Italia, Russia meridionalis. Lobus anticus pronoti pone medium utrimque in angulum, apice tuberculato-productum, ampliatus. 2. H. obtusangulus Står. — Precedenti simillimus, lobo antico pronoti pone medium utrimque in angu- lum subrecetum, apice rotundatum, tuberculo apicali destitutum, ampliato differt. 9. Long. 18 mill. Patria: Grecia. (Mus. Holm.) aa. ÄAngulis apicalibus pronoti spina destitutis, obtuse subtuberculatis, lateribus lobi antici sensim ob- tusiuscule rotundatis. 3. H. rotundatus Står. — Precedentibus, presertim H. obtusangulo, simillimus, angulis anticis pronoti inermibus lateribusque lobi antici sensim rotundatis tantum differt. 9. Long. 17 mill. Patria: Palestina. (Mus. Holm). 4. H. lividus Burm. — Holotrichius lividus Brum., Handb. 2: 1. p. 248. 2. (1835). Patria: Caffraria. OPSICOETUS KLuG. Opsicoetus KLUG, Symb. 2. (1830); Står, H. afr. 3. p. 138. (1865). — Reduvius BurRM., Handb. 2: 1. P- 234. (1835); FreB., Eur. H. p. 42 et 155. (1861). a. Articulo secundo rostri primo circiter dimidio longiore; pedibus longiusculis. b. Pedibus totis fuscis vel nigricantibus. 1. O. personatus Lin. — Cimez personatus LiN., S. N. cl 28 il p. 446. 48. (1758). — Cimez quis- quilius DEGEER, Mém. 3. p. 281. 25. pl. 15. f. 1—9. (1773). — Reduvius personatus FABR., S. Ent. p. 730. 2. KONAZ5)5nETE:., Hur: El op. 155. 1. (1861). Patria: Europa; Africa borealis. (Mus. Holm.) 2. O. villosus FaBr. — Reduvius villosus FABR., EB. S. 4. p: 194. 3. (1794); S. R. p. 267. 6. (1803); Coe; Ill. 3. p.. 94. t. 21. f. 9. (1804): — Opsicoetus villosus STÅL, H. Fabr. 1. p. 124. 1. (1868). Patria: Algeria. (Mus. Holm.) bb. Pedibus pallidis vel pallido-annulatis. c. Femoribus omnibus apice fuscis vel nigricantibus. d. Femoribus ommibus medio fuscis vel fusco-annulatis; angulis lateralibus pronoti acutis. 3. C. nigricans KLuc. — Reduvius. nigricans KLuG, Symb. 2. t. 9. f. 6. (1830). Patria: Arabia deserta. Fosse spongiose circiter duas quintas partes tibiarum anticarum, circiter quartam partem tibiarum inter- mediarum occupantes. 4. O. tarsatus Germ. — Reduvius tarsatus GERM. in SILB., Rev. 5. p. 131: 25. (1837). Patria: Terra capensis. 78 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. Fosse spongiose circiter quartam partem tibiarum anticarum et septimam partem tibiarum intermediarum occupantes. 5. O. nigro-fuscus StåL. — Reduvius nigro-fuscus STÅL, O. V. A. F. 1855. p. 40. 1. — Opsicoetus tar- SatuskomAL, EL. valtssgl pls d EL CL86D): Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 6. O. annulatus StåL. — Reduvius annulatus STÅL, O. V. A. F. 1855. p. 188. 4. — Opsicoetus annu- latus! STAT, EL afribal ps fadsr2. (1865). Patria: Sierra Leona. (Mus. Holm.) dd. Femoribus medio nec fuscis, nec fusco-annulatis, ultra medium pallidis; limbo abdominis pallido, fusco-maculato. 7. 0. nebulosus Ktuc. — Reduvius nebulosus KLuG, Symb. 2. t. 9. f. 5. (1830). Patria: Dongala. cc. Pedibus pallidis, femoribus pesticis apice interdum nigricantibus. e. Femoribus posticis apicem versus nigricantibus. 8. O. tabidus KrLuG. — Reduvius tabidus KLuG, Symb. 2. t. 9. f. 4. (1830). Patria: Alexandria. ee. Femoribus posticis totis pallidis. f. Corio membranaque fusco-pictis. 9. OQO. pallipes KruG. — Reduvius pallipes KLuG, Symb. 2. t. 9. f. 3. (1830). — Reduvius thoracicus STÅL, O. V. ÅA; E; 1855.:p. 1881 2. — Heduvius, testaceus! Pp. LIEBS Murs, El öp.lse: 2: (IS0): Patria: Rhodus; Cyprus. (Mus. Holm.); Aegyptus; Arabia. 10. O. dorsalis Står. — Reduvius dorsalis StåL, O. V. A. F. 1855. p. 188. 3. — Opsicoetus dorsalis STÅL, H. afr. 3. p. 140. 3: (1865). Patria: Nubia. (Mus. Holm.) Magnitudine minore, oculis fortius prominulis, clavo pallido, fossis spongiosis tibiarum minoribus a prace- dente differt. s 11. O. testaceus H. S. — Holotrichius testaceus H. S., W. I. 8. p. 39. f. 812. (1848). — Reduvius pallidus Står, O. V. A. FE. 1855. p. 188. 1. — Beduvius testaceus p. FIEB., Eur. H. p. 156. 2. (1861). Patria: Russia meridionalis. (Mus. Holm.) ff. Corio membranaque pictura fusca destitutis. 12. O. obscuricollis Står. — Holotrichius obscuricollis Står, Ö. V. Ve F. 1858. p. 318,29, — Opst coetus obscuricollis STÅL, H. afr. 3. p. 140. 4. (1865). Patria: Territorium fluvii Svakop Africae meridionalis occidentalis. (Mus. Holm.) 13. O. fusciceps StåL. — Reduvius fusciceps STÅL, O. V. A. F. 1858. p. 218. 28. — Opsicoetus fusei- ceps STÅL, H. afr. 3. p. 140. 5. (1865). Patria: Territorium fluvii Svakop. (Mus. Holm.) aa. ÄÅrticulo secundo rostri primo vix longiore; pedibus breviusculis. 14. O. ochropus Står. — Opinus ochripes Står, Ö. V. A. FE. 1855. p. 40. 1. — Varus ochropus STÅL, H. afr. 3: p. 1415 2:: (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 15. O. comatus GeEGMm. — Reduvius comatus GERM. in SILB., Rev. 5. p. 131. 26. (1837). Patria: Terra capensis. VARUS STÅL. Varus p. STÅL, H. afr. 3. p. 122 et 141. (1865). 1. V. flavo-annulatus Står. — Reduvius flavo-annulatus StåL, Ö. V. A. F. 1855. p. 40. 3. — Varus flavo-annulatus STåL, H. afr. 3. p. 141. 1. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) HORCINIA STÅL. Articulo secundo antennarum primo circiter quadruplo longiore oculisque magnis hoc genus ab Acanthaspide divergit et ad Vellejum appropinquat, a Vellejo presertim differt pronoto margineque abdominis inermibus. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:O jE 79 1. H. varians Står. — Cerilocus ? varians STåL., An. S. E. Fr. (4) 3. p. 54. 3. (1863). Patria: Australia. (Mus. Holm.) In exemplo collectionis SIGNORETIH adest specimen fossis spongiosis longioribus, tertiam partem apicalem tibiarum anteriorum occupantibus, specifice forte haud distinctum. VELLEJUS STåL. Står, H. afr. 3. p. 122. (1865). 1. V. multispinus Står. — Opsicoetus multispinus STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 54. 1. (1863). Patria: Australia borealis et orientalis. (Mus. Holm.) MICROCLEPTES STÅL. StåL, Ö. V. A. F: 1866. p. 240. 1. M. biannulipes SIGN. — Opsicoetus biannulipes MONTR. et SIGN., An. S. E. Fr. (4) 1. p. 69. 36. (1861). ” Patria: Insule Fidschi et Philippine; Malacca. (Mus. Holm.); Insula Bourbon. (Coll. SIGNORET.); Nova Caledonia; Cuba. CENTROCNEMIS SIGN. SIGN., An. S. H. Er. (2): 10. p. 945. (1852); StåL, H. afr. 3. p. 121. (1865). 1. C. Deyrollii Sten. — Centrocnemis Deyrollii SiGN., An. S. E. Fr. (2) 10. p. 547. pl. 16. f. 6. (1852). Patria: Malacca.. (Mus. Holm.); Sumatra. (Mus. Leiden.); Java. 200: granälosa STÅL. — Centrocnemis granulosa STÅL, ÖV. As Et866. p. 244. 2. = Patria: Malacca. (Mus. Holm). 3. OC. Signoretii STÅL. Centrocnemis Signoreti STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 48. 1. (1863); OLEVSAG F. 1866. p. 244. 3. Patria: Borneo; Malacca. (Mus. Holm.) EPIRODERA WEsTtWw. Physoderus WEsTW., Journ. EB. S. Lond. — Epirodera WestWw., Tr. E. S. Lond. 4. p. 247. (1847); StåL, Har 3. po 120 et 143. (1865). a. Parte apicali producta scutelli depressa et sulcata. 1. E. notata Westw. — Epirodera notata WEstw., Tr.-E. S. Lond. 4. p. 248. pl. 18. f. 5. (1847). Patria: Borneo, Java. (Mus, Leiden.) 2. E. pallidirostris Står. — Fpirodera pallidirostris STÅL, An. S. BE. Fr. (4) 3. p. 44. 1. (1863). Patria: Insula Meisol. (Mus. Holm.); Celebes. (Mus. Leiden.) r 3. E. fuliginosa Står. — Epirodera fuliginosa Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 693. 1. Patria: Insul& Philippine. (Mus. Holm.) aa. Parte apicali producta scutelli viz depressa, haud sulcata. 4. E. annulipes Sicn. — Epidodera annulipes SIGN., An. S. E. Fr. (3) 8. p. 959. 166. pl. 14. f. 6. (1861). — Epirodera annulipes StåL, H. afr. 3. p. 143. 1. (1865). Patria: Madagascar. (Coll. SIGNORET.) 5. E. alternata Sicn. — Fpidodera alternata SIGN., An. S. E. Fr. (3) 8. p. 959. 167. (1861). — Epi- rodera alternata StåL, H. afr. 3. p. 143. 2. (1865). Patria: Madagascar. (Coll. SIGNORET). STACHYOGENYS STÅL. STAL, ÖV Ar Fö L8TO: Pp. 696. 1. S. setipes StåL. — Stachyogenys setipes Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 697. 1. Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) 80 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. SPHEDANOCORIS STÅL. STAT, (ÖV AER 1866. ip. 240) 1. S. sabulosus StåL. — Acanthaspis sabulosus STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 52. 12. (1863). Patria: Australia borealis et orientalis. (Mus. Holm.) CROSCIUS STÅL. Il (OR melanopterus StåL. — Corallinus, granulatus; antennis, articulo primo excepto, oculis, capite su- perne inter et pone oculos, lobo postico pronoti, scutello, hemelytris, propleuris posterius, mesostethio et meta- stethio, apice abdominis, tibiis tarsisque nigris; rugis quattuor lobi antici pronoti in partem anticam lobi postici continuatis. 9. Long. 8, Lat. 2 mill. Patria: Australia, Rockhampton. (Mus. Holm.) VOCONIA STÅL. STÅL fl arg. par t204 (1369). 1. V. pallidipes Står. — Voconia pallidipes StåL, Berl. E. Z. 10. p. 165. 1. (1865). Patria: Australia, Rockhampton, Moreton Bay. (Mus. Holm.) PSOPHIS STÅL. STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 53. (1863). 1. P. erythrea StåL. — Psophis erythrea STåL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 53. 1. (1863). Patria: India orientalis borealis. z CHERONEA STÅL. STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 52. (1863). 1. C. querula Står. — Cheronea querula STÅL, An. 8. E. Fr. (4) 3. p. 52. 1. (1863). Patria: Insula Meisol. SPECIES INCERTI GENERIS. 1. Reduvius dorsalis FaBr., S. R. p. 270. 65. (1803). Patria: Java. 2. Reduvius domesticus Monrtr., An. S. Lin. Lyon. (2) 11. p. 237. (1865). Patria: Nova Caledonia. 3. Cerilocus discolor StåL, Stett. E. S. 22. p. 146. 1. (1861). Patria: Ceylon. 4. Platymeris predo Svår, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 49. 1. (1863). Patria: Sierra Leona. 5. Tetroxia Beauvoisii FarrM. in THOMs., Arch. 2. p. 311. 595. (1858). Patria: Gabon. 6. Platymeris pyrrhula Germ in SiLB., Rev. 5. p. 129. 21. (1837). Patria: Terra capensis. Subf. Salyavatina STÅL. CONSPECTUS GENERUM. 1(2). Parte postoculari capitis basi utrimque tuberculo laterali instructo; tuberculis antenniferis longis, libere productis; articulo primo rostri articulis duobus apicalibus simul sumtis longi- tudine subaequali; lobo postico pronoti disco spina longa erecta armato, angulis lateralibus bispinosis; scutello postice spina erecta armato; postscutello distincte prominulo et in spinam sat longam recurvam producto; prosterno antice tuberculis duobus porrectis armato; femoribus inermibus; tibiis gracilibus, simplicibus, anticis apice sulco supero pro tarsis recipiendis de- stitutis; genus americanum. — dSalyavata A. et S. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. lI2. N:o l. 81 201). Parte postoculari capitis basi tuberculo laterali destituto; tuberculis antenniferis haud vel leviter prominulis; lobo postico pronoti disco inermi, angulis lateralibus inermibus vel uni- spinosis, raro pone spinam denticulo armatis: postscutello spina apicali recurva nulla vel brevi instructo; genera africana et asiatica. 3(10). Articulo primo rostri secundo longitudine &quali vel breviore; capite inter antennas tuber- culo vel spina porrecta destituto; articulo primo antennarum capite longiore. 4(5). Tibiis anticis per totam longitudinem utrimque fortiter dilatatis, apice superne longitrorsum impressis; femoribus posterioribus subtus apicem versus spina armatis; prosterno antice spinis duabus longis, validis, porrectis armato. — Petalochirus P. B., BURM. 5(4). Tibiis anticis simplicibus vel tantum superne dilatatis. 6(9). Tibiis anticis apice incrassatis, leviter incurvis et compressis, sulco supero distincto, plerum- que profundo, pro tarsis recipiendis instructis, truncatis, parte truncata fossam spongiosam gerente; femoribus posterioribus subtus apicem versus spina armatis. 7(8). Femoribus anticis curvatis; tibiis anticis superne usque a basi fortiter rotundato-dilatatis, parte apicali haud dilatata; prosterno antice spinis duabus longis porrectis armato. — Alvilla STÅL. 87). Femoribus anticis rectis; tibius anticis simplicibus, vel superne leviter compresso-ampliatis, apice latioribus; prosterno antice bituberculato. — Valentia STAL. 9(6). Tibiis anticis gracilibus, apice nec incrassatis, nec compressis, superne levissime impressis, fossa spongiosa minutissima instructis; femoribus anticis rectis; prosterno antice spinis duabus longis, cylindricis, armato: femoribus posterioribus inermibus. — Syberna STAL. 10(3). Articulo primo rostri omnium longissimo, articulis duobus apicalibus simul sumtis haud vel paullo breviore; capite inter antennas spina porrecta vel tuberculo subcompresso instructo; articulo primo antennarum capite haud vel vix longiore; prosterno antice tuberculis duobus obtusis, interdum obsoletis, antrorsum prominulis instructo; tibiis anticis simplicibus, apice superne haud vel obsolete impressis, fossa spongiosa distincta instructis. — Lisarda STAL. PETALOCHIRUS P. B., Buru. Petalocheirus P. B., Ins. p. 13. (1805). — Petalochirus Burm., Handb. 2: 1. p. 246. (1835); SrtÅL, H. fp ILTAT (1865): — Platychiria H. S.; W. I: 9: pi 93: (1863). a. Tibius anticis etiam basi superne subdilatato-elevatis, quod optime a latere distinguitur, parte dila- tata basi lata et sensim semicirculariter rotundata; lobo antico pronoti posterius utrimque tuberculo marginali destituto; scutelli lateribus inermibus. — PETALOCHIRUS P. B. 1. P. variegatus P. B. — Petalocheirus variegatus P. B., Ins. p. 13. Hém. pl. 1. f. 1. (1805). — Re- duvius variegatus ST. F. et S., Ene. 10. p. 274. 2. (1825). — Petalochirus variegatus BURM., Handb. 2: 1. pr24r 1 (1835); BrancH., Histsäns. 3.p. 1081: (1840); A. et Sj, Hist. p. 378. 1. (18438); Står, H. afr. 3. p. 146. 3. (1865). Patria: Oware. (Coll. SIGNORET). Pa rubiginosus P. B. — Petalocheirus rubiginosus P. B., I1ns. p. 142 Hem. pl I. £ 2: (1805). — Petalochirus rubiginosus BUuUrM., Handb. 2: 1. p. 247. 2. (1835); BLancH., Hist. ins. 3. p. 108. 2. (1840); ArNerASSEEnstrp: 378: 21 (1843); Smår, HH. afr 8. p. 146. 4. (1865). Patria: Calabar. (Mus. Holm.) A pracedente vix distinctus. aa. Tibis basi superne haud dilatato-elevatis, parte dilatata basi sensim angustata; lateribus scutelli spina armatis. b. Lobo antico pronoti posterius utrimque tuberculo vel spina marginuli destituto. 3. P. brachialis' Står. — Petalocheirus brachialis Står, Ö. V. A. F. 1858. p. 444. 2. Patria: Ceylon. (Mus. Holm.) bb. Lobo antico pronoti posterius utrimque tuberculo vel spina marginali instructo: hemelytris disco nigro-maculatis. — PLATYCHIRIA H. S. K. Veit. Akad. Handl. B. 12. N:o 1. 11 382 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 4. P. Murrayi Sin. — Petalocheirus Murrayi SIGN. in THOMsS., Arch. 2. p. 327. 626. (1858). — Peta- KIT nigropustulatus Står, Ö. V. A. F. 1858. p. 444. 1. — Petalochirus Murrayi Står, H. afr. 3. p. 145. . (1865). Patria: Calabar. (Mus. Holm.) 5. P. umbrosus H. S. — Platychiria umbrosa H. S., W. I. "9. p. 126. f. 945. (1853). — Petalochirus umbrosus STÅL, H. afr. 3. p. 143. 1. (1865). 35 co Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 6. P. malayus Står. — Petalocheirus malayus Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 191. 6. Patria: Pulo Penang. 7. P. vioinus SiGn. — Petalocheirus vicinus SIGN., An. 8. E. Fr. (4) 2. p. 126. 7. (1862). Patria: Cochinchina. A precedente verisimiliter haud distinguendus. 8. P. gazella A. Costa... — Petalochirus gazella A. Costa, An. Mus. zool. 2. p. 141. (1864). Patria ignota. ALVILLA STÅL. 1. A. australis Vuinrer. — Petalocheirus australis VUILLEFROY, Ån. S. E. Fr. (4) 4. p. 142. 4. pl. 1. . (1864). Patria: Borneo. (Mus. Leiden.) Malacca. VALENTIA SrTåL. SråL, H. afr. 3. p. 144. (1865). 1. V. apetala Vuirzer. — Petalocheirus apetalus VUILLEF., An. S. E. Fr. (4) 4. p. 142. 5 pl 1. f. 10. (1864). — Lisarda javana Mayr, Verh. z.-b. Ges. Wien. 15. p. 437. (1865); Reis. Novara, Hem. pl. 148. 38. (1866). Patria: Singapur. (Mus. Holm.); Java. (Mus. Vien.) Color articuli primi antennarum variat. 2. V. compressipes StÅL. — Nigra; hemelytris fuscis; articulo primo antennarum, spina scutelli, maculis parvis sparsis et confluentibus hemelytrorum, abdomine, rostro pedibusque sordide testaceo-flavescentibus; maculis spinisque marginalibus abdominis, linea longitudinali media apiceque ventris nigris; tiblis anticis superne sensim distinete compresso-ampliatis, a latere visis apicem versus sensim latioribus, prope apicem quam basi triplo lati- oribus.: 2. Long. 18, Lat. 4 mill. Patria: Birma. (Mus. Holm.) V. apetule simillima et maxime affinis, tibiis anticis superne per fere totam longitudinem superne com- presso-ampliatis differt. SYBERNA STÅL. 1. S. gracilipes StåL. — Nigra, pilosa; macula obsoleta parva postiea lobi antici pronoti, spina apicali postscutelli, hemelytris, abdomine pedibusque testaceo-flavescentibus, his obscurioribus, tibiis fuscis, prope basin pallido-annulatis; maculis spinisque marginalibus abdominis nigris. ÖA. Long. 14, Lat. 3 mill. Patria: Borneo. (Mus. Leiden.) Valentie apetale primo intuitu simillima, minor, pedibus gracilioribus, pronoto apice spinis duabus lon- gissimis armato, scutello trispinoso, postscutello longius spinoso-producto, spinis marginalibus abdominis longi- oribus et apicem versus flavescentibus, prosterno antice spinis duabus longis armato mox distinguenda. Prono- tum lobo antico apice spinis duabus longissimis, erectis, subdivaricatis, apice pallescentibus armato, angulis la- teralibus lobi postici spina oblique recurva, longa, gracili armatis. Scutellum spinis tribus longis, apicali lon- gissima, armatum. Postscutellum apice in spinam breviorem, apice nigram et recurvam, productum. Spinee prosternales apice obtuse. Hemelytra confluenter fusco-conspersa. LISARDA STÅL. StÅL, O. V. ÅA. EF. 1859. po 1925 EH. aft. 3. po Lä (TS6T)E a. Capite inter antennas tuberculo subcompresso, antrorsum levissime prominulo, instructo; tuberculis angulorum apicalium pronoti obtusis; scutello tuberculis marginalibus destituto; femoribus inermibus. — OENUSA STÅL. b. Angulis lateralibus lobi postici pronoti rotundatis, viz prominulis. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o I. 83 1. ÅL. coenosa Står. — Åcanthaspis coenosa STÅL, Ö. V. A. EF. 1855. p. 39. 5. — Lisarda coenosa Sw EHrafra dip Män (1865): Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) bb. Angulis lateralibus pronoti acutis, productis. 2. L. crudelis Står. — Acanthaspis crudelis StåL, O. V. A. F. 1855. p. 188. 5. — Lisarda crudelis Srår, H. afr. 3. p. 148. 2. (1865). Patria: Sierra Leona. (Mus. Holm.) aa. Capite inter antennas dente vel spina porrecta compressa armato ; tuberculis angulorum apicalium pronoti acutis ; scutello ante medium utrimque tuberculo parvo acutiusculo marginali armato. — LISARDA STÅL. ce. Femoribus spinis destitutis, anticis subtus fere in medio tuberculo obtusangulo instructis. 3. DL. pallidispina Står. — Nigra; antennis, excepto articulo primo, spina apicali scutelli, maculis qua- drangularibus marginalibus abdominis, partem anteriorem segmentorum occupantibus, macula parva sape defici- ente partium marginalium nigrarum abdominis, trochanteribus, femoribus basin versus, annulis duobus pone me- dium femorum, annulis duobus tibiarum tarsisque sordide flavescentibus; venis hemelytrorum pallescentibus; ventre fusco, disco angusto maculisque parvis sparsis pallidis, linea media fusca. 9. Long. 15, Lat. 4 mill. Patria: Malacca, Ligor, Singapur. (Mus. Holm.) Statura fere LC. crudelis, sed paullo latior. Spina capitis acutissima, sensim recurva. Pronotum impressione longitudinali distincta, per lobum anticum et magnam partem lobi postici extensa, instructum, lobo postico ru- guloso, angulis lateralibus in spinam acutam leviter retrorsum vergentem productis. Spina apicalis scutelli leviter recurva. Anguli apicales segmentorum abdominis in dentem acutum prominuli. cc. Femoribus omnibus subtus apicem versus, anterioribus preåeterea fere in medio spina armatis, spina media femorum intermediorum interdum obsoleta. + 4. LL. annulosa Står. — Fusco-testacea; basi annuloque articuli secundi antennarum, maculis parvis spar- sis hemelytrorum ventrisque, limbo abdominis nec non pedibus pallidis, flavescente-luridis; lineis transversis limbi abdominis, alia medium, altera apicem segmentorum occupantibus, presertim superne distinctis et intus saepe confluentibus, nigris; femorum apice annulisque duobus fuscis, partibus fuscis pallido-conspersis; basi, apice annulisque duobus tibiarum fuscis. ÖS. P. Long. 11. Lat. 23 mill. Patria: India orientalis. (Mus. Holm.) . Ad L. spurcam appropinquare videtur. Statura L. crudelis. cui similis, antennis brevioribus, spina capitis porrecta, angulisque apicalibus segmentorum plurimorum abdominis inermibus, angulis segmenti tantum primi spinula distincta armatis, mox differt. 5. L. rhypara StåL. — Lisarda rhypara Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 192. 1. Patria: Pulo Penang. 6. L. spurca StåL. — Lisarda spurca Står, Ö. V. A. FE. 1859. p. 192. 2. Patria: Insule Philippine. Subf. Stenopodina STÅL. CONSPECTUS GENERUM. 1(18). Hemelytris plerumque completis et area discoidali quinquangulari vel sexangulari instructis; area interiore membrane area exteriore breviore et quam illa minus longe antrorsum extensa; scutello spina longa apicali erecta vel suberecta destituto. 207). Articulo primo rostri articulis duobus apicalibus simul sumtis longiore, pone oculos distincte nonnihil extenso; oculis rotundatis, deorsum infra superficiem intraocularem gulee paullo pro- minulis; capite subtus utrimque pone oculos spinoso: parte postoculari capitis impressione - lineari longitudinali percurrente instructa; corpore angusto. 3(6). Genis apice distinete productis, porrectis: jugis in spinas porrectas productis: spinis margi- num lateralium inferiorum capitis brevibus, simplicibus; pedibus intermediis anticis breviori- bus, posticis brevibus; femoribus anticis subtus spinosis; articulo primo antennarum brevi, parte anteoculari capitis haud longiore; coxis anticis cylindricis, basin prostethii haud attin- gentibus; acetabulis anticis antice apertis; genera Pnironti affinia. 84 4(5). 5(4). 6(3). 9(10). 10(9). 11(8). 12(15). 13(14). 14013). 16(17). 17(16). 18(1). C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. Femoribus tibiusque anticis subtus utrimque spinis pluribus longis, maxime divaricatis ar- matis; tibiis anticis rectis; jugis in spinas longas, apicem articuli primi antennarum attin- gentes, productis. — Staclhyotropha STÅL. Femoribus tibiisque anticis spinis longis divaricatis destitutis, his curvatis: jugis in spinas breves productis. — Campsocnemis STÅL. Genis apice haud productis; jugis haud spinoso-productis; spinis marginum lateralium po- stocularium gulee ramosis, marginibus lateralibus partis anteocularis gulee elevatis; pedibus anterioribus fere 2Xque longis, posticis illis multo longioribus, femoribus posticis abdomme haud vel paullo brevioribus, femoribus amticis inermibus; articulo primo antennarum parte anteoculari capitis longiore; coxis anticis brevissime cylindricis; acetabulis anticis brevibus, antice occlusis. — Pygolampis GERM. Articulo primo rostri articulis duobus apicalibus simul sumtis haud longiore, pone oculos haud extenso. Femoribus anticis subtus duplice serie spinosis, incrassatis; tibiis anticis femoribus distincte brevioribus; capite subtus utrimque pone oculos spinulis armato; oculis parvulis, rotundatis vel subrotundatis, haud vel vix transversis; articulo primo rostri articulis duobus apicalibus simul sumtis longitudine subequali, parte anteoculari capitis paullo longiore; coxis anticis cylindricis, cireiter duplo longioribus quam crassioribus. Corpore valde elongato; pronoto longiore quam latiore; parte anteoculari capitis subtus ut- rimque spinulis marginalibus armata vel imermi; marginibus lateralibus et spinis longis por- rectis prosterni spinulis armatis; segmento abdominis dorsali ultimo marium retrorsum vix vel leviter” angustato, apice truncato vel plerumque late sinuato, angulis posticis rectis vel acutiusculis. — Sastrapada A. et S. Corpore leviter elongato; pronoto circiter xque longo ac lato; parte anteoculari capitis sub- tus utrimque spina longa marginali armato; marginibus lateralibus spinisque sat longis an- ticis prosterni inermibus; segmento dorsali ultimo marium retrorsum fortius angustato, apice rotundato. — Stacceia STAL. Femoribus anticis serie unica spinarum armatis vel inermibus, raro duplice serie spinosis; tibis anticis femoribus longitudine subzequalibus: oculis plerumque distincte transversis. Genis apice libere productis; femoribus anticis inermibus, haud incrassatis. Jugis in cornicula duo obtusa productis; tylo inermi; capite subtus per totam longitudinem excavato: articulis ultimis antennarum minus gracilibus: parte capitis ocellos ferente haud elevata: pedibus posticis brevibus; tibiis omnibus compressis, interdum dilatatis; tarsis bre- vibus; oculis fortiter prominulis; articulo tertio rostri secundo haud breviore, obtusiusculo, tereti, ubique fere xque crasso. — Aulacogenia STAL. Jugis apice levissime prominulis; tylo inter juga processu porrecto armato; capite subde- presso, subtus planiusculo et utrimque in marginibus lateralibus spinis obtusis armato; ocel- lis tuberculo suffultis, majusculis; articulis ultimis antennarum gracilibus; pedibus gracilibus, posterioribus sat longis; tibiis haud compressis: tarsis mediocribus; articulo tertio rostri brevi, fortiter acuminato. — Agylla STAL. Genis apice haud prominulis; pedibus posticis longis vel longiusculis; oculis transversis, maximis vel majusculis. Femoribus anticis haud incrassatis, subtus minutissime obsoletissimeque spinulosis; jugis in spinas duas distincetas productis, porrectis; oculis marium maximis, subtus subcontiguis; lobo antico pronoti basi utrimque tuberculo vel denticulo marginali instructo. — Cauwnus STAL. Femoribus anticis distincte incrassatis et subtus spinosis. — Oncocephalus KLUG. Hemelytris completis, area discoidali quinquangulari vel sexangulari destitutis sed hujus loco in corio area maxima subtriangulari, longe versus basin extensa, instructis; area interi- ore membrane area exteriore certe breviore, ante hanc tamen leviter antrorsum extensa, basi oblique truncata; scutello spina postica longa sursum vergente armato. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o l. 85 19(20). Corpore, rostro pedibusque gracilioribus; articulo primo rostri secundo distinctissime longi- ore; lobo antico pronoti posterius utrimque spina marginali destituto; segmento dorsali quinto abdominis apice sinuato, angulis apicalibus segmentorum omnium in spinam prominulis; genis apice productis, acutis. — Thodelmus STÅL. 20(19). Corpore, rostro pedibusque robustioribus; articulo primo rostri secundo haud vel vix longi- ore; lobo antico pronoti posterius utrimque spina marginali armato; segmento dorsali quinto abdominis apice truncato, angulis apicalibus inermibus. — Canthesancus A. et S. STACHYOTROPHA STÅL. STÅL, ÖR VI ATET870: pu 697. 1. S. punctifera Står. — Stachyotropha punctifera Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 698. 1. t. 8. f. 13. Patria: Insul& Philippine. (Mus. Holm.) .CAMPSOCNEMIS STÅL. SRAL. O. V.SACCE 1870. pi.698! 1. O. bipunctioollis StåL. — Campsocnemis bipuncticollis Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 699. 1.t. 8. f. 14. Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) PYGOLAMPIS GERM. FieB., Eur. H. p. 41 et 150. (1861). — Ochetopus HaAnN, W. I. .1. p. 176: (1831). a. Capite, pronoto, scutello venisque hemelytrorum dense griseo-sericeis; antennis brevibus, articulo primo parti anteoculari capitis longitudine subwequali; femoribus anticis sat incrassatis; parte anteoculari ca- pitis subtus utrimque distincte spinoso. — (P. sericea STÅL.) aa. Corpore superne parce sericeo; antennis longioribus, articulo primo parte anteoculari capitis longi- ore; femoribus anticis minus incrassatis. b. Articulo primo antennarum capite paullo breviore. 1. P, pallipes FaBrR. — Cimexz pallipes FABR., Spec. 2. p. 376. 230. (1781): Mant. 2. p. 308. 298. (17180): — Cimex bifurcatus GMEL., S. N. 1: 4. p. 2181. 457. (1788). — Gerris. pållipesi FABR., E: S. 4. p. 189. 6. (1794); S. R. p. 262. 6. (1803). — Acanthia denticulata Rossi, Faun. etr. 2. p. 225. 1284. (1790). — Gerris denticollis FALL., Mon. cim. p. 115. 3. (1807). — Emesa denticollis FALL., Hem. Suec., Cim. piled. 1. (1829). — Ochetopus spinicollis Hamn, W. I. 1. p. 177. f. 92. (1831). — Pygolampis bifurcata F1EB., Eur. Hipartrod. (1861). Patria: Europa. (Mus. Holm.) bb. Articulo primo antennarum capite longitudine equali vel longiore. c. Articulo primo antennarum thoraci longitudine equali vel paullo breviore. —(P, fuscipennis STÅL.) 2. P. foeda Står. — Pygolampis foeda StårL, Ö. V. A. FE. 1859. p. 379. 2. Patria: Insule Philippine; Australia borealis; Insule Fidschi. (Mus. Holm.); Ceylon. P. fuscipenni simillima, articulo primo rostri toto pallido, capite subtus utrimque inermi vel subinermi mox distinguenda. ec. Articulo primo antennarwm thorace longiore. — (P. spurca STÅL.) 3. P. prolixa Står. — Pygolampis proliza StåL, Ö. V. A. F. 1859. p. 379. 1. Patria: Russia meridionalis. Capite breviore, subtus ante oculos utrimque subinermi, a P. spurca divergit. 4. P. acanthopus Kor. — Pygolampis acanthopus Kor., Mel. 6. p- «ok (1857). Patria: Transcaucasia. A P. pallipede forte haud diversa. Femora antica supra crenulata, infra tota subtiliter dentata a KOLENATI deseribuntur. In P. pallipede femora illa sunt setulis rigidis erectis subtus preedita, preterea inermia 1). ') Pygolampis spinosissima KoL. est species americana. 36 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. SASTRAPADA A. et S. Sastrapada p. A. et S., Hist. p. 388. (1843). — Harpagochares StåtL, Ö. V. A. I. 1858. p. 258; H. afr. 3. p. 151. (1865). — Ctenocnemis F1EB., Eur H. p. 41 et 150. (1861). — Sastrapada STÅL, H. afr. 3. p. 152. (1865). a. Pronoto capite multo longiore, lateribus a basi versus medium sensim distincte convergentibus, ante mediwm subparallelis ; articulo primo antennarum capite multo breviore; angulis lateralibus lobi posticr pronoti in tuberculum distincte acuminatum elevatis; prostethio longo, longe pone coxas anticas extensa. — HARPAGOCHARES STÅL. 1. S. spinuliceps Står. — Harpagochares spinuliceps Står, Ö. V. A. F. 1858. p. 248. 1; H. afr. 3. Pp. 151: 1. (1865). Patria: Sierra Leona. (Mus. Holm). aa. Pronoto nmunus longo, capite haud vel vix longiore, lateribus haud vel levissime sinuatis. b. Parte anteoculari capitis subtus utrimque spinulis nullis nisi brevissimis et obsoletissimis armata, inermi vel subinermi: basi, apice annulogque tibiarum anticarum fuscescentibus. oc. Corpore longiore; coxis anticis basin prosterm haud attingentibus. 2. S,. lurida Står. — Harpagochares luridus Står, Ö. V. A. EF: 1870. p. 699. 1 Patria: Insulae Philippine. (Mus. Holm.) 3. S. tagalica Står. — Harpagochares tagalicus Står, Ö. V. A. EF. 1859. p. 699. 2. Patria: Insulae Philippine. (Mus. Holm.) - cc. Corpore minus longo; coxis basin prosterni attingentibus. 3 4. S. Bärensprungii StåL. — Harpagochares Bärensprungi Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 381. 2. — Cte- nocnemis flavescens F1EB., Eur. H. p. 150. (1861). Patria: Sicilia. (Mus. Vien.) 5. S. incerta SiGn. — Sastrapada incerta SIGN., An. S. E. Fr. (3) 8. p. 968. 186. (1861); Står, H. all kd pa Lök LL A(T86D). Patria: Madagascar; Insula Bourbon. (Coll. SIGNORET.) A precedente verisimiliter haud distincta; specimen brachypterum e Timor (Mus. Leiden.) forte ad ean- dem speciem referenda. bb. Parte anteoculari capitis subtus utrimque spinis marginalibns distinetissimis armata; corpore bre- viore quam in divisionibus proecedentibus; coxis anticis ad vel pone basin prosterni extendendis; tibiis anti- cis non nisi basi leviter infuscatis. 6. $S. australica SrtÅL. — Precedentibus maxime affinis, notis allatis precipue distincta; vitta laterali marginali prostethii, margine acetabulorum anticorum, vittis duabus angustis mesosterni, vittisque duabus sub- contiguis ventris fuscis; maculis parvis serie positis lateralibus ventris, maculisque marginalibus abdominis nigris. SNI Long AA II, Hat. 20mi Patria: Australia borealis et orientalis. (Mus. Holm.) Ad hanc speciem refero specimen brachypterum, hemelytris alisque abdomine plus dimidio brevioribus in- structum. Segmentum dorsale ultimum maris apice sinuatum, angulis apicalibus acutis. 7. $S. flava A. et S. — Sastrapada flava A. et S., Hist. p. 388. 2. (1843). Patria: Java. 8. S. concolor StåL. — Harpagochares concolor STÅL, O. V. A. EF. 1859. p. 381. 1. Patria: Insulae Philippinae. A S. tagalica vel lurida verisimiliter haud distinguenda. STACCIA STÅL. STÅL, EH. afr. 3. po 150. (1865). 1. S. diluta Står. — Oncocephalus dilutus StTåL, Freg. Eug. resa, Ins. p. 263. 122. (1859). Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) AULACOGENIA STAL. STAD, ÖV VE FASER STOL per 00! 1. ÅA. acutangula StåL. — Aulacogenia acutangula STÅL, Ö. V. A. F. 1870. p. 700. 1. firdsraptet Patria: Insulae Philippine; (Mus. Holm.); Java. (Mus. Leiden.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:o l. 87 2. Å. corniculata Står. — Aulacogenia corniculata Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 701. 2. Patria: Insulae Philippine. (Mus. Holm.) AGYLLA STÅL. Agylla StåL, H. afr. 3. p. 150. (1865). — Thelocoris MAYR, Verh. z.-b. Ges. Wien. 16. p. 364. (1866); Reis. Novara, Hem. p. 144. (1866). 1. ÅA. nigricans Står. — Agylla nigricans Står, Berl. E. Z. 10. p. 166. (1866). — Thelocoris asper Marr, Verh. z.-b. Ges. Wien. 16. p. 365. (1866); Reis. Novara, Hem. p. 146. fig. 37. (1866). Patria: Australia, Adelaide. (Mus. Holm.); Sydney. (Mus. Vien.) CAUNUS SrTåL. STÅR, FA Ar; 3 Pp. ddI3. (1865). 2 1. C. capensis Står. — Stenopoda capensis STÅL, Ö. V. A. F. 1855. p. 44. 2. — Caunus capensis STÅL, H. afr. 3. p. 154. 1. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) ONCOCEPHALUS KLuc. Reduvius Subg. Oncocephalus KLuG, Symb. 2. (1830). — Oncocephalus F1EB., Eur. H. p. 42 et 151. (1861); STÅL, H. afr. 3. p. 155. (1865). — Bebius StåL, H. afr. 3. p. 154. (1865). a. Lobo antico pronoti disco fere in medio spinulis vel tuberculis duobus predito, marginibus laterali- bus posterius tuberculo armatis. b. Jugis in dentes duos parviusculos elevatis; capite sut longo, parte anteoculari paullo plus quam di- midium capitis efficiente, a latere visa antrorsum haud vel vix gracilescente; femoribus anticis subtus spi- nulis incequalibus serie unica positis armatis; rostro crassiusculo vel minus gracili, articulo primo secundo distinete longiore. — BAEBIUS STÅL. 1. 0. caffer StåL. — Stenopoda caffra StåL, Ö. V. A. F. 1855. p. 44. 1. — Bebius cafer Står, H. Hesa). 1. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 2. O. fuscirostris StåL. — Luridus, pronoto, pectore femoribusque anticis fusco-variis; vitta laterali ca- pitis, basi tibiarum, nec non rostro, excepta basi articuli primi, nigro-fuscis; annulo prope basin tibiarum pallido; pronoti lobo antico disco tuberculis duobus parvis obtusis et obsoletis instructo. 92. Long. 21 mill. Forma brachypt. — Pronoto pectoreque angustis, illo antice posticeque fere aque lato, lobo antico magno, convexo, lobo postico brevi, depresso; hemelytris abbreviatis, scutello paullo longioribus. Patria: Australia borealis. (Mus. Holm.) | 0. caffro valde affinis, robustior, femoribus anticis crassioribus, lobo antico pronoti disco obtusissime bitu- berculato differt. Articulus primus antennarum parti anteoculari capitis longitudine subzaqualis. Lobus anticus pronoti angulis anticis marginibusque lateralibus posterius tuberculo acuto distinetissimo armatis. bb. Jugis in lobos duos sat magnos, acuminatos, antrorsum nutantes, elevatis: capite minus longo, parte anteoculari haud plus quam dimidium capitis efficiente, a latere visa antrorsum vix angustata; femo- ribus anticis subtus biseriatim spinulosis, serie anteriore percurrente, e spinulis parvis, inter quas spine majores sunt intermixte, composita, serie posteriore mgre distinguenda, abbreviata, partem dimidiam vel vix dimidiam apicalem femorum occupante, spinulis parvis composita; rostro minus gracili, articulis duobus basalibus longitudine subequalibus. 3. O. denticulatus Står. — Luridus, obsolete fusco-varius; macula are discoidalis hemelytrorum, vitta areee exterioris membrane, anterius abbreviata, basi, apice annuloque obsoletis tibiarum fuscis. 9. Long. 19, Lat. 33 mill. Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) i Quoad picturam praecedentibus et plurimis congenericis simillimus, ab omnibus mihi cognitis speciebus ge- neris differt jugis magis productis et armatura femorum anticorum. Statura fere O. annulipedis, sed capite mi- nus crasso, femoribus anticis minus incrassatis. Caput asperum, superne pone juga serie duplice spinularum ob- tusarum ”armatum, subtus pone oculos utrimque spinis marginalibus et disco ante et pone oculos tuberculis duobus spiniformibus setigeris preditum. Articulus primus antennarum parte anteoculari capitis vix longior. Pronotum rugis duabus longitudinalibus, antice posticeque abbreviatis, lobo antico disco tuberculis duobus parvis instructo, angulis anticis spina armatis. marginibus lateralibus spinulis obtusis setigeris et posterius spina obtu- siuscula majore preditis; angulis lateralibus lobi postici acutis, prominulis. Prostethium parce obsoleteque aspe- 88 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. rum; spinis prosternalibus majusculis marginibusque lateralibus prosterni spinis crassiusculis obtusis setigeris armatis. Femora antica aspera, leviter incrassata. Rostrum fuscum, basi articuli primi annuloque subbasali articuli secundi pallidis. aa. Lobo antico pronoti spinis vel tuberculis discoidalibus destituto. ce. Trochanteribus anticis spinis vel tuberculis acuminatis armatis: spinis prosternalibus rectis et ple- rumque porrectis. 4. O. plumicornis GMeL. — Reduvius plumicornis GERM. in ÅHRENS, Faun. 5. 24. Patria: Tauria. 5. O. squalidus H. S. — Oncocephalus squalidus H. S., W. I. 8. p. 93. f. 861 et 862. (1848). — On- cocephalus notatus F1IEB., Eur. H. p. 152. 2. (1861). Patria: Gallia meridionalis; Hispania, Corsica. (Mus. Holm.) 6. O. annulipes Står. — Oncocephalus annulipes STÅL, Ö. V. A. F. 1855. p. 44, 1; EH. 0aff rp ros 5. (1865). Patria: Caffraria; Sierra Leona; China; Insul&e Philippine; Australia; Nova Caledonia. (Mus. Holm.) Przecedenti maxime affinis et ab illo forte haud distinguendus. 7. O. subspinosus A. et S. — Sastrapada subspinosa A. et S., Hist. p. 388. 1. pl. 7. f. 9. (1843). — Oncocephalus subspinosus STÅL, H. afr. 3. p. 159. 6. (1865). Patria: Senegal. (Coll. SIGNORET.) 8. O. nigrispinus StåL. — Oncocephalus nigrispinus StTåL, O. V. A. EF. 1870. p. 701. 2. Patria: Insul&e Philippine. (Mus. Holm.) 9. O. squalidus Rossi. — RBeduvius squalidus Rossi, Faun. etr. 2. p. 258. 1364. (1790). — Oncocepha- lus squalidus BurM., Handb. 2: 1. p. 242. 1. (1835); FiEB., Eur. H. p. 152. 1. (1861). — Reduvius comatus Kor., Mel. 6. p. 39. 244. (1857). Patria: Algeria. (Mus. Holm.); Europa meridionalis. Hemelytris impictis vel subimpictis, articulo primo antennarum brevi, maculisque marginalibus abdominis alternis magnis insignis. Mas mihi ignotus. 10. OQO. impictipennis Står. — Oncocephalus impictipennis STÅL, H. afr. 3. p-. 156. 2. (1865). Patria: Kartum Nubi&e. (Mus. Holm.) A precedente vix distinguendus; marginibus lateralibus lobi antici pronoti postice tuberculo distincto destitutis, quod forte variat. 11. O. notatus Kruc. — Reduvius notatus KLuG, Symb. 2. t. 19. f. 1. (1830). Patria: Algeria. (Mus. Holm.) Femina mihi ignota. An mas O. squalidi? Rostrum gracillimum. 12. O. obsoletus Kruc. — Reduvius obsoletus KLuG, Symb. 2. t. 19. f. 2. (1830). — Oncocephalus ob- soletus: STAL, I. aft. od. p. 36. 1. (865): Patria: Kartum Nubize. (Mus. Holm.) ce. Trochanteribus anticis tuberculis duobus obtusis, apicali altissimo armatis: femoribus anticis subtus ante medium duplice serie spinosis. 13. O. sordidus StåL. — Oncocephalus sordidus Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 44. 3; H. afr. 3. p. 157. 41865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 14. O. cancellatus StåL. — Oncocephalus cancellatus StåL, O. V. A. F. 1855. p. 44. 2; H. afr. 3. p. 152 (800) Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 15. O., armipes H. 8. — Oncocephalus armipes H. S., W. I. 9. p. 125. f. 950. (1853). Patria: Terra capensis. 16. O. gracilipes Farm. — Stenopoda gracilipes FATRM. in THOMS., Arch. 2. p. 328. 627. (1858). Patria: Gabon. 17. O. subapterus GarB. — Oncocephalus subapterus GARB., Bull. S. E. Ital. 1. p. 196. (1869). Patria: Italia. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o Il. 89 ARGOLIS STAL. STÅL, Stett. BE. Z. 22. p. 146. (1861); H. afr. 3. p. 153. (1865). 1. A. calabarensis StåL. — Oncocephalus calabarensis STÅL, Ö. V. A. F. 1858. p. 448. 1. -— Argolis calabarensis STåL, H. afr. 3. p. 153. 1. (1865). Patria: Calabar. CANTHESANCUS A. et S. A. et S., Hist. p. 389. (1843); Står, H. afr. 3. p. 151. (1865). 1. C. trimaculatus A. et S. — Canthesancus trimaculatus A. et S., Hist. p. 389. 1. pl. 7. ft. 10. (1843). Patria: Java. 2. OC. helluo StåL. — Canthesancus helluo StåL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 44. 1. (1863). Patria: Ceylon. 3. C. gulo Står. — Canthesancus gulo STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 44. 2. (1863). Patria: Malacca. (Mus. Holm.); Pulo Penang. 4. C. picticollis Står. — Pracedentibus duobus maxime affinis, differt antennis pallidis, articulo primo apice nigricante, spinis pronoti et scutelli apice pallescentibus, lobo postico pronoti nigro, vittis quattuor testa- ceis, lateralibus duobus antice confluentibus, notato. 9. Long. 27, Lat. 5 mill. Patria: India orientalis. (Mus. Holm.) 5. C. lurco StåL. — Canthesancus lurco STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 45. 3. (1863). Patria: China, Hongkong. 6. C. predo Står. — Canthesancus predo STÅL, An. S. E. Fr. (4) 3. p. 45. 4. (1863). Patria: Insule Philippine; Borneo. THODELMUS STÅL. STAL, (ÖMSVA AE 859.p. 3703 H.raftsså:p. 150 et 159. (1865): a. ÅArticulo primo antennarum femoribusque apice nigris vel fuscis. 1. T. quinquespinosus FaBrk. — Gerris 9-spinosus FABR., S. R. p. 261. 4. (1803). — Stenopoda lateralis GERM. in SILB., Rev. 5. p. 132. 30. (1837). — Thodelmus quinquespinosus STAL, H. afr. 3. p. 159. 1. (1865); HörRabr cp. 129..1. (1868). Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) 2. T. trispinosus Står. — Precedenti simillimus, differt articulo primo antennarum breviore, capiti lon- gitudine 2equali, pronoti angulis anticis tuberculo parvo subacuminato instructis angulisque lateralibus lobi po- stici spina nigricante armatis, nec non spinis angulorum apicalium segmentorum abdominis longioribus. &. Long. 20, Lat. 3 mill. Patria: Cochinchina. (Coll. SIGNORET.) 3. T. Fallénii Står. — ”Thodelmus Falléni Står, O. V. A. F. 1859. p. 378. 2. Patria: Ceylon. aa. Årticulo primo antennarum femoribusque apice concoloribus, totis pallidis. 4. T. impicticornis SrtåL. — Praecedentibus forma picturaque simillimus, differt apice articuli primi an- tennarum femorumque concolore, nec nigro; articulo primo antennarum capite distincte nonnihil breviore; capite thorace nonnihil longiore; pronoto in angulis anticis et lateralibus spina longiuscula pallida armato, spina angu- lorum lateralium basi nigricante. 9. Long. 25, Lat. 3 mill. Patria: Australia borealis. (Mus. Holm.) SPECIES STENOPODINORUM INCERTI GENERIS. 1. Stenopoda fusca Germ. in SILB., Rev. 5. p. 132. 29. (1837). Patria: Terra capensis. 2. Staccia plebeja Står, Berl. E. Z. 10. p. 166. 2. (1866). Patria: Ceylon. 3. Sastrapada armata Monrge., An. S. Lin. Lyon. (2) 11. p. 239. (1865). Patria: Kanala. K. Vet: Akad. Handl. B. 12. N:o 1. 12 90 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 4. Sastrapada velutina Montr., An. S. Lin. Lyon. (2) 11. p. 239. (1865). Patria: Kanala. Subf. Tribelocephalina STAL. CONSPECTUS GENERUM. 1(4). Tylo apice obtuso, ultra apicem capitis haud producto; oculis latissimis, supra et saltem apud mares etiam subtus valde appropinquatis; pedibus posticis quam intermediis minus distantibus, his interdum contiguis vel subcontiguis. 2(3). Articulo primo rostri secundo haud longiore; lobo antico pronoti lobo postico breviore. — Opistoplatys WESTW. 3(2). Articulo primo rostri secundo longiore, curvato, pone oculos extenso; lobo antico pronoti lobo postico longitudine 2equali; pedibus posterioribus valde et quam ih genere precedente magis appropinquatis, posticis subcontiguis. — Tomolus STAL. 4(1). Tylo in spinam porrectam ultra apicem capitis producto; oculis minoribus, presertim superne fortius distantibus; pedibus posterioribus 2eque distantibus; articulo primo rostri secundo vix longiore, pone oculos haud extenso. — Tribelocephala STÅL. OPISTOPLATYS WEsTW. Opistoplatys WEstw., Zool. Journ. 5: 20. p. 447. (1834). — Decius StåL, FEreg. Eug. resa, Ins. p. 263. (1859). — Opisthoplatys StåL, H. afr. 3. p. 160. (1865). 1. O. Australasie Wesiw. — Opistoplatys Australasie WEstW. Zool. Journ. 5: 20. p. 447. pl. 22. f. 9. (1834). — Cimbus ? terreus StåL, O. V. A. FE. 1854. p. 238. — Decius terreus STÅL, Freg. Eug. resa, Ins. p. 2603. 121: t3 3. f 6. (1859). Patria: Australia borealis, orientalis et meridionalis. (Mus. Holm.) 2. O. tenebrarius Står. — Sordide flavescente-testaceus, dense pilosus; membrana fusca; O. Australasie simillimus, differt articulo primo antennarum capiti longitudine sequali, capite proportionaliter majore et pronoto distinete longiore, pronoto posterius angustiore, membranaque (an fortuito in exemplo descripto?) maculis non- nullis parvis pallidis conspersa. &. Long. 9, Lat. 24 mill. Patria: Java, Surabaja. (Mus. Leiden.) 3. O. fuscus StåL. — Fuscus, pilosus; precedentibus valde affinis et simillimus, differt antennarum arti- culo primo capite distincte breviore, crassiusculo, parte postoculari capitis retrorsum vix angustata, basi subito coarctata; capite pronoto paullo longiore. 9. Long. 10. Lat. 23 mill. Patria: Australia borealis. (Mus. Holm.) TOMOLUS STÅL. 1. T. costalis Srår. — Ferrugineus, griseo-sericeus, capite, thorace pectoreque subtomentosis; hemelytris nigro-fuscis, margine costali corii flavescente-ferrugineo. 9. Long. 11, Lat. 23 mill. Patria: Sumatra. (Mus. Leiden.) Statura Opist. Australasie, a quo differt notis supra allatis. TRIBELOCEPHALA STAL. Srår, Ö. V. A. F. 1853. p. 263; H. afr. 3. p. 160. (1865). 1. T. boschjesmana Står. — Tribelocephala boschjesmana STÅL, ÖFVER 1855. p. 45. 1; Hl afri Sd. p. 160. 1. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) Subf. Saicina STAL. CONSPECTUS GENERUM. 1(6). Scutello brevi, obtuso, postice rotundato, spina erecta vel suberecta armato; postscutello longe pone scutellum producto, acuto, apice plerumque distincte reflexo; pronoto longiore quam la- tiore, lobo antico subelevato, anterius posticeque utrimque subtuberculato, antice subito declivi, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o l. 91 angulis apicalibus tuberculatis; articulo primo rostri pone oculos haud vel levissime extenso; acetabulis a margine antico prostethii remotis; corpore fortius elongato. 25). Spatio intraoculari capitis lato; lobo postico pronoti fere in medio marginum lateralium spina armato; tibiis anticis basin versus curvatis, femoribus trochanteribusque simul sumtis longitudine subequalibus vel interdum fere longioribus, inermibus; femoribus anticis apicem versus subcurvatis. 3(4). Oculis magis prominulis; vena aream exteriorem membrane extus terminante basin versus sensim obtuse curvata, angulo basali exteriore arez&e illius distinctissime obtuso: genus ameri- canum. — Saica A. et S. 4(3). Oculis minus prominulis; vena aream exteriorem membrane extus terminante basin versus angulum subrectum vel levissime obtusum formante, parte vene inter illum angulum et basin jacente transversa, angulo basali exteriore are&e illius recto vel subrecto; femoribus anticis subtus inter pilos molles pilis rigidioribus vel setis, interdum in penicillos spinas simulantes congestis, instructis. — Acanthothoraz COSTA. 5(2). Spatio intraoculari angustiore: oculis modice prominulis; lobo postico pronoti inermi; femori- bus tibiisque anticis rectis vel subrectis, his illis subbrevioribus, superne spinis nonnullis ar- matis, illis subtus spinis remotis instructis: genus americanum. — Tagalis STAL. 6(1). Scutello longo, sensim acuminato, pone postscutellum extenso, inermi, apice haud recurvo: thorace inermi, subtransverso, lobo antico utrimque convexo, angulis anticis haud tuberculatis, acetabulis anticis fere usque ad marginem anticum prostethii extensis; articulo primo rostri pone oculos nonnihil extenso; femoribus tibiisque anticis rectis, inermibus, his illis subbrevioribus; corpore minus elongato; genus americanum. — ÖOncerotrachelus STAL. ACANTHOTHORAX A. Costa. A. Costa, Eserc. Ace. Asp. Nat. Nap. 2: 2. (Ragg. Emit. Sicil.) p. 137. (1840). a. ÄÅArticulo primo antennarum capiti et thoraci simul sumtis longitudine equali: spinis lateralibus pro- noti breviusculis; femoribus posticis apicem abdominis attingentibus. 1. ÅA. sanguineus A. Costa. — Acanthothorax sunguineus A. Costa, Esere. Ac. Asp. Nat. 2: 2. p. 147. (1840). — Polytozus sanguineus GENE in lit. Patria: Corsica. (Coll. PuTON.); Sardinia. aa. AÅrticulo primo antennarum capite thoraceque simul sumtis longiore, longitudine variabili; spinis pronoti et scutelli longis; femoribus posticis apicem abdominis nonnilil superantibus. b. Thoracis vitta, scutello, vitta commwm hemelytrorum, interdum tantum posterius distinguenda, late- ribus pectoris vittaque lata laterali ventris nigro-fuscis. 2. A. acanthophorus Står. — Ploiaria acanthifera MONTR. et SIGN., An. S. E. Fr. (4) 1. p. 70. 37. (1861). — Saica acanthophora STAL, An. S. E. Fr. (4) 4. p. 59..1. (1864). Patria: Insula Lifu. (Coll. SIGNORET.) Pars postocularis capitis angustiuscula, fere uti in A. Wahlbergii. 3. AA. fusco-vittatus Står. — Saica fusco-vittata STÅL, Freg. Eug. resa, Ins. p. 262. 118. (1859). Patria: Insulae Philippine. (Mus. Holm.) Preecedenti similis, sed minor, parte postoculari capitis latiore. bb. Thorace hemelytrisque vitta fusca destitutis, lateribus pectoris ventrisque concoloribus. 4. A. Wahlbergii Står. — Saica Wahlbergi Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 44. 1; H. afr. 3. p. 161. 1. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 5. ÅA. longipes StåL. — Saica longipes Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 701. 2. Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) Precedente minor et gracilior, capitis parte postoculari paullo latiore, fere xque lata ac in Å. fusco- vittata. 6. ÅA. siculus A. Costa. — Acanthothoraz siculus A. Costa, Escre. Ac. Asp. Nat. 2: 2. p. 138. 2. t. 3. FS (TS TONSEAREISPORSNnT 107 p: 902: L.ipl 0. 1.59. (1841)! Patria: Sicilia. 92 ue C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. ÅA. triacantharis FaBr. — Zelus triacantharis FABR., S. R. p- 290. 33. (1803). — Saica triacantharis STAL; BöfRabretp. I30-2-(086S): Patria: Australasia. 1(14). 207). 3(6). 4(5). 5(4). 6(3). 7(2). 10(9). Subf. Emesina STÅL. CONSPECTUS GENERUM. Femoribus anticis subtus per totam longitudinem spinis gracilibus, omnibus vel plurimis setiformibus, armatis: femoribus posticis apicem abdominis superantibus: tibiis tarsisque an- ticis simul sumtis femoribus anticis plerumque longitudine subaqualibus, raro distincte bre- vioribus; corpore plerumque alato. Tarsis anticis brevibus, articulatis, flexilibus vel subflexilibus, biunguiculatis, tarsis posterioribus haud vel vix longioribus; tibiis anticis femoribus paullo brevioribus; hemelytris specierum mihi cognitarum fusco-pictis; scutello et postscutello apice spina armatis. — (Div. Ploiaria- ria STÅL.) Lobo antico prothoracis transverso vel subtransverso, haud pedunculato, lobis antrorsum conjunctim sensim declivibus; vertice inermi, tumescente; marginibus abdominis inermibus; thorace tuberculis destituto: articulo primo antennarum prothorace multo longiore. Strictura prothoracis obsoleta vel minus distincta; marginibus lateralibus lobi postici protho- racis carina obtusa instructis; parte postoculari capitis tantum postice subito angustata. — Ploiaria AUVCT. i Strictura prothoracis distinctissima; marginibus lateralibus lobi postici prothoracis carina destitutis, obtuse convexis; parte postoculari capitis usque ab oculis retrorsum sensim angu- stata; genus americanum. — Malacopus STAL. Prothorace longo, lobo postico antrorsum fortiter angustato, posterius bituberculato, angulis lateralibus sepe etiam tuberculatis, lobo antico pedunculato, pedunculo gracili, lineari, parte antica elevata, tumida, angulis anticis plus minus distincte tuberculatis; capitis parte post- oculari retrorsum fortiter angustata, superne tumescente; oculis sat fortiter prominulis; arti- culis duobus basalibus rostri incerassatis; membrana posterius intus oblique sinuata vel sub- sinuato-truncata; marginibus abdominis ad angulos apicales segmentorum plurium (vel om- nium?) lobulo vel dente armatis; femoribus anticis ante medium spinis tribus vel quattuor longioribus et validioribus armatis; processu prosterni elevato; articulo primo antennarum prothorace haud longiore, femoribus anticis longitudine subequali. — Stenolemus SIGN. Tarsis anticis longis, tibiis haud vel nonnihil brevioribus, uniarticulatis vel articulis tribus connatis compositis, subcurvatis, subcompressis, a latere visis plerumque apicem versus sen- sim distincte gracilescentibus. unguiculis duobus inequalibus contiguis vel subceontiguis vel unguiculo unico instructis; tibiis anticis femoribus multo, interdum circiter dimidio breviori- bus; articulo primo antennarum longo; hemelytris haud vel pallidissime fusco-pictis. — (Div. Leistarcharia STAL.) Capite subtus utrimque inter et ante oculos spinis tribus vel tuberculis tribus apice setigeris armatis. Tarsis anticis tibiis longioribus; prothorace posterius supra mesothoracem retrorsum pro- ducto et hunc tegente; femoribus anticis subtus spinis gracilibus breviusculis numerosis et preterea basi spina longa et valida armatis; trochanteribus anticis subtus spina gracili seti- formi armatis; acetabulis anticis extus antice spina sat longa preditis. — Orthunga A. DOHRN. Tarsis anticis tibiis brevioribus; tibiis anticis femoribus tertia parte brevioribus; femoribus anticis subtus spinis pluribus gracilibus longiusculis, inequalibus armatis, basi spina longi- ore et validiore destitutis; trochanteribus anticis subtus spina longa validiuscula armatis 11(8). 12(13). 13(12). 15(22). 16(17). 17(16). 18(21). 19(20). 20(19). 21(18). 22(15). 23(28). 24(27). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:o l. 93 prothorace !) tantum partem anticam? mesothoracis tegente; hemelytris apicem abdominis multo superantibus. — Tinna A. DOHRN. Capite subtus spinis vel tuberculis setigeris destituto; prothorace maximam partem mesonoti liberam relinquente, hujus partem apicalem tantum tegente, pronoto retrorsum haud pro- ducto; tarsis anticis tibiis brevioribus, articulis tribus connatis compositis, biunguiculatis; fe- moribus anticis subtus setis vel spinis gracilibus setiformibus instructis, basi spina validiore destitutis. Tibiis tarsisque anticis simul sumtis femoribus longitudine subequalibus; trochanteribus an- ticis subtus spina armatis; corpore, saltem feminarum, aptero; abdomine feminarum sat am- pliato; capite pone oculos rotundato-angustato: oculis minoribus. — Cerascopus HEIN. Tibiis tarsisque anticis simul sumtis femoribus nonnihil brevioribus; trochanteribus anticis subtus inermibus; corpore alato; abdomine feminarum leviter ampliato; capite pone oculos sensim angustato; oculis, presertim marium, magnis et valde prominulis. — Luteva A. DOHERN. Femoribus anticis subtus basin versus vel ante medium inermibus, parte dimidia vel plus quam dimidia apicali spinis inequalibus armata; tibius tarsisque anticis simul sumtis femo- ribus brevioribus; corpore maxime elongato; capite cum oculis parvulis thoracis parte api- cali haud vel vix latiore. Capitis parte postoculari retrorsum sensim gracilescente, posterius sat gracili; femoribus po- sticis apicem abdominis distincte, interdum longe superantibus; pedibus longissimis. — (Div. Emesaria STAL.) Tarsis anticis brevibus, triarticulatis, rigidis, biunguiculatis, tarsis posterioribus longitudine subequalibus; tibiis anticis tarsis circiter sextuplo longioribus; femoribus anticis tibiis tar- sisque anticis circiter duplo longioribus, parte femorum spinosa tibiis tarsisque paullo lon- giore, spina anteriore spinis reliquis haud longiore; thorace capiteque laevibus; articulo primo rostri brevissimo. — Gardena ÅA. DOHEN. Femoribus in medio vel prope medium spina longa armatis, pone illam spinam spinis ine- qualibus preditis, ante eandem inermibus; tarsis anticis spinam longam femorum haud su- perantibus. Articulo primo rostri brevi, parte anteoculari capitis multo breviore; femoribus anticis tibiis tarsisque simul sumtis circiter duplo longioribus; genera americana. Capite thoraceque granulatis; tarsis anticis uniarticulatis et uniunguiculatis; femoribus po- sticis apicem abdominis longe superantibus. — Ghilianella SPIN. Capite thoraceque levibus; tarsis anticis articulis tribus connatis compositis, rigidis, biungui- culatis. — Emesa FABR. Articulo primo rostri longo, parte anteoculari capitis fere longiore, articulo secundo circiter triplo longiore; corpore levi; tarsis anticis uniarticulatis, unguiculis duobus parvis subceon- tiguis instructis; femoribus anticis tibis tarsisque simul sumtis plus duplo longioribus. — Ischnobena STAL. Capitis parte postoculari retrorsum haud vel levissime angustata, basi ipsa subito rotundato- coarctata; femoribus posticis apicem abdominis attingentibus vel vix superantibus; capite anterius inter antennas tuberculo. sepissime distinctissimo, vel plerumque spina armato; tylo sepe in spinam prominulo. — (Div. Metapteraria STÅL.) Capite thoraceque haud vel obsolete granulatis, illo subeylindrico, parte apicali minus gra- cilescente; tuberculo vel spina capitis inter antennas sita porrecta; tuberculis antenniferis inermibus. Articulis primo et secundo rostri longitudine subequalibus, simul sumtis tertio vix vel pa- ullo longioribus; parte postoculari capitis subtransversa. !) In exemplo unico, quod vidi, thorax est acu percussus. 94 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 25(26). Spina magna femorum anticorum, quam tangit apex tarsorum, distinctissime ante medium femorum posita. — Barce STÅL. 26(25). Spina magna femorum anticorum in medio vel fere in medio femorum posita. — Metapterus A. Costa. 27(24). Articulo primo rostri articulo secundo multo longiore; parte postoculari capitis longiore quam latiore; spina magna femorum anticorum distinctissime ante medium femorum posita. Ischnonyctes STÅL. 28(23). Capite thoraceque distincte granulatis, illo apice fortiter gracilescente; spina inter antennas sita antrorsum nutante, haud porrecta; tylo in spinam gracilem producto; tuberculis anten- niferis tuberculo acuto spiniformi armatis; spina longa femorum anticorum sat longe ante medium femorum posita. — Bargylia STÅL. ; Div. Ploiariaria StÅL. PLOIARIA ScoPr. Ploiaria p. Scorp., Del. Fl. et Faun. Ins. 3. (1788). — Gerris p. FABR., E. S. 4. p. 187. (1794). — Ploearia A. et S., Hist. p. 396. (1843). — Ploiaria A. DOoHRrN., Lin. ent. 14. p. 214. (1860) et.l. ec: 15: ps 55. (1863). 1. P. vagabunda Lis. — Cimex vagabundus LIN., F. Sv. p. 258. 972. (1761). — Ploiaria alata ScoPr., Del. 3. p. 51. t. 25. f. 8. (1788). — Gerris vagabundus FaABR., E. S. 4. p. 192. 19. (1794). — Ploearia va- gabunda FieB., Eur. H. p. 150. 4. (1861); Reurt., O. V. A. F. 29: 6. p. 65. 1. (1872). — Ploiaria wvaga- bunda A. DotHRN., Lin. ent. 15. p. 56. (1863). Patria: Europa. (Mus. Holm.) 2. P. culiciformis DE GEBER. — Cimex culiciformis DE GEER, Mém. 3. p. 323. 41. pl. 17. f. 1—38. (1773). — Gerris erraticus FALL., Mon. cim. p. 117. 6. (1807). — Ploearia erratica F1EB., Hur: H.: p. 1492-8615; Rrur., O. VI A.S E2 29: 6. p. 66. 2. (1872). — ”Ploraria Culiciformis A. DOHRN, Lin. ent:losspitodior (1863). Patria: Europa. (Mus. Holm.) 3. P. pilosa Sian. — Ploearia pilosa F1EB., Eur. H. p. 150. 3. (1861). — Ploiaria pilosa A. DOoHRN, Lin. ent. 15. p. 58. 2. (1863): Patria: Gallia. 4. P. Berensprungi A. DotmrN. — Ploiaria Berensprungi A. DoHrnN, Lin. ent. 15. p. 60. 4. (1863). Patria: Germania. 5. P. uniannulata Sicn. — Ploiaria uniannulata SIGN., An. S. E. Fr. (2) 10. p. 544. 5. pl. 16. f. 5. (1852); A. DoHrN, Lin. ent. 15. p. 61. (1863). Patria: Gallia. STENOLEMUS SIGN. SIGN., An. S. E. Fr. (3) 6. p. 251. (1858); A. DoHrn, Lin. ent. 14. p. 214. (1860) et 1 c: 15: p:/50.-(1863). 1. S. fasciculatus A. Dotrs. — Stenolemus fasciculatus A. DOoHRN, Lin. ent. 14. p. 250. 2. (1806) et 1: ec. 15, pSOL 2800). Patria: Celebes. 2. S. plumosus STÅL. — Stenolemus plumosus STÅL, O. V. A. F. 1870. p. 702. 1. Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) 3. S. bituberus StåL. — Sordide flavescente-albicans, pilosus; capite, rostro, antennis, excepto articulo primo, annulis compluribus articuli primi antennarum, nodo antico thoracis, coxis anticis, apice excepto, annulis quattuor femorum tibiarumque anticarum fuscis vel fusco-testaceis; articulo secundo antennarum pallido-biannu- lato; nodo postico thoracis, scutello, exceptis spinis, mesostethio et metastethio, abdomine, annulis quattuor fe- morum posteriorum, annulisque duobus versus basin tibiarum posteriorum nigricantibus; hemelytris albidis, fusco-nebulosis, venis pallidis, nebulis albido-reticulatis; lineolis nonnullis longitudinalibus lateralibus, spinis bre- vibus lateralibus submarginalibus margineque ad incisuras interrupto ventris pallidis. &A. Long. corp. 11, Long. cum. hem. 12, Lat. thor. 2, Long. thor. 3 mill. Patria: Australia, Port Denison. (Mus. Holm.) S. spiniventri statura, forma rostri picturaque hemelytrorum simillimus, differt capite posterius spinis dua- bus conicis erectis, subdivaricatis armato, stylo thoracis paullo breviore et crassiore, nodo postico thoracis nigri- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o |. 95 cante, paullo longiore, triangulari, subaequilatero, antrorsum sensim angustato, angulis lateralibus tuberculo desti- tutis, tuberculis discoidalibus posticis duobus altioribus, validioribus, spina scutelli et postscutelli gracilibus, hujus spina apicem versus haud incrassata, vena areas discoidales duas hemelytrorum separante haud late albido-lim- bata, ventre disco utrimque spinis longis destituto. Pronotum nodo postico stylo et nodo antico simul sumtis longitudine subzequali, nodo antico pallido-quinquelineato, lineis lateralibus obliquis, stylo pallido, nodo postico antice pallido-subcarinato et utrimque marginato. Femora antica subtus spinulis inaequalibus et ante medium spi- nis nonnullis magnis armata. Tibia antice subtus spinulis minutissimis, pone medium nonnihil majoribus ar- mate. Pili corporis pallidi in partibus pallidis, fusci in partibus fuscis. Pili ventris e granulis acutiusculis orti. Pedes haud plumosi. Coxe et trochanteres posteriores nigricantes, ill apice, hi basi pallidi. 4. S. spiniventris Sian. — Stenolemus spiniventris SIGN., An. S. E. Fr. (3) 6. p. 253. pl 4. f. 1—3. (1858); A. DoHrN, Lin. ent. 15. p. 51. 1. (1863). Patria: Mexico. (Coll. SIGNORET.) 5. S. crassirostris STÅL. — Stenolemus crassirostris STÅL, O. V. A. FE. 1870. p. 702. 2. Patria: Insulae Philippine. (Mus. Holm.) Div. Leistarcharia STÅL. ORTHUNGA A. DOoHERN. ÅA. DoHEN, Lin. ent. 14. p. 214 et 250. (1860) et 1. c. 15. p. 44. (1863); Svår, H. afr. 3. p. 163. (1865). 1. O. Wahlbergii Står. — Emesa Weahlbergi Stån, Ö. V. A. F. 1855. p. 45. 1. — Orthunga Wahl- bergi A. DoHRN, Lin. ent. 14. Taf. 1. f. 21 et 29. (1860) et 1. c. 14. p. 45. (1863); STÅL, H. afr. 3. p. 164. 1. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) LEISTARCHES A. DoHRN. A. DouHRrN, Lin. ent. 14. p. 214 et 240. (1860). 1. DL. serripes A. DouHrn. — Leistarches serripes A. DouHrn, Lin. ent. 14. p. 241. t. 1. f. 27. (1860). Patria: Australia, Port Philip. TINNA A. DoERN. ÅA. DoHRrN, Lin. ent. 14. p. 213 et 245. (1860); SrtåL, H. afr. 3. p. 163 et 164. (1865). 1. T. gracilis Står. — Emesa gracilis Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 45. 2. — Tinna gracilis A. DoHrN, Tfinskent. "4: py 2460: 1.f.- 22,265 (1860); Står, EH: afr: 3: p. 165: 1 (1865): Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) i CERASCOPUS HEINEE. Ploiaria Scor., Delic. 1. (1785). — Cerascopus HEINEK., Zool. journ. 5. p. 36. (1830); StåL, H. afr. 3. p. 163. (1865); Enum. 2. p. 126. (1872). — Emesodema SPIN., Ess. p. 87. (1837); A. DoHrn, Lin. ent. 14. p. 213 et 246. (1860). 1. C. domesticus Scor. — Ploiaria domestica Scor., Delic. 1. p. 60. t. 24. f. A. 1, 2. (1785). — Ce- rascopus marginatus HEINEK., Zool. journ. 5. p. 36. (1830). — Emesodema domestica SP1in., Ess. p. 87. (1837); VASEDOHEN un, ent. L4. p. 247. 1. t. lof. 16; 17; 18, 20. (1860). Patria: Gallia meridionalis. (Mus. Holm.); Europa meridionalis; Madeira. 2. OC. genioulatus Står. — Luridus; vitta laterali capitis ante oculos, apice femorum tibiarumque anti- carum fuscis; limbo abdominis nigricante, spiraculis pallidis; geniculis posterioribus pallidis. 9. Long. 10, mill. Patria: Australia, Melbourne. (Mus. Holm.) Pracedenti valde affinis, articulis duobus basalibus rostri gracilioribus, femoribus anticis haud fusco-biannu- latis, limbo abdominis nigro, capite a latere viso subtus rectilineo, nec sensim longitrorsum convexo, parte apicali minus angustata, superne pone oculos antrorsum et retrorsum minus convexo-declivi, pedibusque posterioribus, uti mihi videtur, paullo longioribus differt. LUTEVA ÅA. DoHRrRN. AEDOHRN, Lin. ent. 14. p. 213 et 242. (1860); Står, Enum. 2. p. 126. (1872). 1. ÅL. concolor A. Domrn. — Luteva concolor A. DOoHEn, Lin. ent. 14. p. 243. 1. t. 1. f. 25, 28. (1860). Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.); Celebes. 96 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. Div. Emesaria STÅL. GARDENA A. DoHRN. Å. DotHrnN, Lin. ent. 14. p. 214. (1860); StåL, O: V. A. FE: 1870: p. 704. nota. 1. G. melinarthrum A. Dotrs. — Gardena melinarthrum A. DoHrS, Lin. ent. 14. p. 214. 1. (1860) et Ice: 15Tp, 64363 Patria: Ceylon. 2. G. Semperi A. Doursn. — Gardena Semperi A. DoHrn, Lin. ent. 15. p. 64. (1863); STÅL, ÖJ VAR PB: 1870. p. 704. 1. Patria: Insulae Philippine. (Mus. Holm.) 3. G. brevicollis StåL. — Gardena brevicollis Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 704. 2. Patria: Insulae Philippine. ISCHNOBZENA SrTåÅL. Står, O. V.-A..E. d8700p: 103 et (04. 1. I. macerrima StåL. — Ischnobena macerrima StåL, Ö. V. A. F. 1870. p. 703. 1. t. 8. f. 15 et Je a. Patria: Insulae Philippine. (Mus. Holm.) 2. I. Dohrnii SvåL. — Ischnobena Dohrnii StåL, Ö. V. A. F. 1870. Pr OS Patria: Insulae Philippinge. Div. Metapteraria Står. METAPTERUS A. Costa. Metapterus A. Costa, Add. Cent. Cim. p. 10; StåL, ÖRIN. SALIEL 129: 6. p. 47. (1872). — Carambis STÅL. Haft: 3 p. 163. (1860). 1. M. linearis A. Costa. — Metapterus linearis A. Costa, Add. Cent. Cim. p. 10; Atti Ac. Sc. Fis. Napoli, 1: 2. (Nuov. Stud. Entom. Calabr. ult.) t. 4. f. 6. (1863). Patria: Buropa meridionalis. 2. M. caspicus A. Domen. — Emesa caspica A. DoHrn, Lin. ent. 15. D: 66. (1863). Patria: Russia meridionalis, Sarepta. (Mus. Holm.) ISCHNONYCTES STÅL. 1. I. barbarus Luc. — Emesa barbara Luc., Expl. de F'Alg., Zool. 3. p. 49. Hém. pl. 1. f. 3. (1849); A. DoERrN, Lin. ent. 14. p. 232. 16. (1860). Patria: Algeria. (Coll. PUTON.) BARGYLIA SrTåÅL. STÅL! Haft. 3. Pearl63. (L86D)E 130B: juncea Er. — Emesa juncea Er., Arch. 8: 1. p. 285. 275. (1842); A. DoHrn, Lin. ent. 14. p. 217 et 2240 tt 16 (1860): Patria: Australia occidentalis. (Mus. Holm.); Tasmania. SPECIES EMESINORUM INCERTI GENERIS. 1. Emesa filum FaABrR. — Cimez filum FABR., Gen. p. 301. (1776); Spec. 2. p. 376. 232. (1781); Mant. 2. p. 308. 301. (1787); GMeL., S. N. 1: 4, p. 2193. 532. (1788). — Gerris julum FABR., us0S:bAsel DUE (1794). — Emesa filum FABR., S. R. p. 263. 1. (1803); A. DoHrn, Lin. ent. 14. p, 230. 13. (1860). Patria: India orientalis. 2. Emesa filum Bruiré, Hist. ins. 9. p. 312. pl. 24. f. 1; BLAncH., Hist. ins. 3. p. 99. (1840) '). Patria: India orientalis; Insula Mauritii. 3. Emesa mantis FaBr. — Gerris Mantis FABR., BE. S. 4. p. 190. 8. (1794). — Emesa Mantis FABR., S. R. p. 263. 3. (1803); A. Domrn, Lin. ent. 14. p. 236. 19. (1860). Patria ignota; Insule Americe. sec. FABR., S. R. | ') Emesa filum G. GraAY in Grirr., An. kingd. 15. p. 244. pl. 97. f. 3. (1832) Americam borealem inhabitat. (vide STÅL, Enum. 2. p. 126.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. lI2. N:o |. 97 4. Emesa Henrici A. DoHrN, Lin. ent. 14. p. 216 et 218. (1860). Patria: Ceylon. 5. Emesa invisibilis A. DoHrn, Lin. ent. 14. p. 217 et 219. t. 1. f. 7. (1860). Patria: Ceylon. 6. Emesa annulata A. DoHtzrn, Lin. ent. 15. p. 65. (1863). Patria ignota. 7. Emesella robusta A. DoHzrn, Lin. ent. 15. p. 72. (1863). Patria ignota. 8. Luteva longiventris A. DoHrn, Lin. ent. 15. p. 73. (1863). Patria ignota. 9. Ploiaria ambigua NaraLrE, Descr. de Ploiaria. (1850); ScHaum, Bericht. 1851. p.-148. (1853); A. DouHRrN, Lin. ent. 15. p. 62. (1863). Patria: Messina. 10. Emesa Dohrni DouvcL. et Scott, Ent. monthl. mag. 5. p. 136. 39. (1868). Patria: Palestina. ; Ad Metapterum vel Ischnonyctem referenda. 4 GENERA ET SPECIES REDUVIIDARUM INCERTI LOCI SYSTEMATICI. 1. Ploiaria modesta MonTtzr., An. Soc. Lin. Lyon. (2) 11. p. 240. (1864). Patria: Kanala. 2. Ploiaria pallida Monrr., An. se. phys. (2) 7: 1. p. 110. (1855). Patria: Woodlark. LEPTOMERA MONTER. MONTE., An. Soc. Lin, Lyon. (2) 11. p. 238. (1864). Hoc genus ab Acanthothorace verisimiliter haud distinguendum. 3. L. Jourdani MosnTtr., An. Soc. Lin. Lyon. (1) 11. p. 238. (1864). Patria: Kanala. OREADA Munis. Muz1s., An. Soc. Lin. Lyon. (2) 16. p. 292. (1868). 4. O. luctuosa Murs., An. Soc. Lin. Lyon. (2) 16. p. 293. (1868). Patria: Pyrenzei montes. LOCHUS DovuGcL. DoucGL. et Scott, Ent. monthl. mag. 5. p. 138. (1868). 5. DL. squalidus Dover. et Scott, Ent. monthl. mag. 5. p- 139. 43. (1868). Patria: Palestina. K. Vet. Akad. Handl. Band. 12. N:o 1. 13 98 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. ENUMERATIO LYG/EIDARUM EXTRAEUROPAEARUM. Fam. Lygeide STAL. Subf. Lygeina STAL. CONSPECTUS DIVISIONUM. a. Alis totis vel magnam ad partem fuscis vel infuscatis; margine apicali corii recto; angulo api- cali exteriore tuberculorum antenniferorum obtuso vel obtusiusculo; segmento dorsali ultimo marium apice plerumque truncato; segmento genitali marium rarissime foveato. — Lygearia STÅL. aa. Alis decoloribus vel sordide subalbido-hyalinis; margine apicali corii prope apicem clavi sinu- ato; angulo apicali tuberculorum antenniferorum prominulo, acuto vel acutiusculo; segmento dorsali ultimo marium mihi cognitorum apice plus minus rotundato, segmento genitali marium foveato. — Orsillaria STÅL. Div. Lygearia StÅL. CONSPECTUS GENERUM. 1(6). Oculis stylatis; ocellis ab oculis remotis, vel inter se quam ab oculis haud plus quam du- 1 1(24). plo longius distantibus; scutello haud tumescente; marginibus lateralibus anticis pronoti an- tice rotundatis. Ocellis inter se et ab oculis fere eque longe distantibus vel inter se quam ab oculis minus longe remotis. Pronoto haud vel obsolete punctato; antennis gracilibus; articulo primo tarsorum posticorum articulis duobus apicalibus simul sumtis longiore. — Astacops Bo1isp. Pronoto sat fortiter punctato; antennis minus gracilibus; articulo primo tarsorum posticorum articulis duobus apicalibus longitudine equal. — Scopiastes STÅL. Ocellis inter se quam ab oculis circiter duplo longius remotis; pronoto punctulato; articulo primo tarsorum posticorum — ? — AÅethalotus STAL. Oculis haud stylatis; ocellis ad oculos appropinquatis, inter se quam ab oculis saltem du- plo longius distantibus; marginibus lateralibus anticis pronoti antice raro rotundatis. Scutello tumescente, ad vel versus margines laterales convexo-declivi. Scutello sulco longitudinali instructo. — Aulacopeltus STÅL. Scutello carinato, sulco longitudinali destituto. — Oncopeltus STÅL. Scutello haud tumescente, lateribus, saltem pone medium, plus minus depressis, basi vel ante medium plerumque nonnihil elevato et pone partem elevatam carina vel ruga longitu- dinali instructo. Metapleuris postice recte truncatis, marginibus antico et postico parallelis vel subparallelis, margine postico haud vel vix obliquo. där. 12(13). 13(12). 14(21). 15(18). 16(17). 17(16). 18(15). 19(20). 20(19). 21(14). FHO3Y. 23(22). 24(11). 25(28). 26(27). 27(26). 28(25). 29(30). 30(29). a. il KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o Il. 99 Articulo quarto rostri articulo tertio longiore; pronoto carina vel ruga longitudinali, margi- nem anticum attingente vel subattingente, posterius evanescente, instructo, ante medium in- ter rugam longitudinalem et margines laterales tumescentes concaviusculo; scutello basi haud elevata, carina longitudinali instructo. — Melanospilus STAL. Articulo quarto rostri articulo tertio haud longiore; pronoto raro !) carina marginem anticum attingente vel subattingente instructo. Membrana haud vel anguste, nec unquam apice latius, albido-limbata, vel raro macula api- cali rotundata albida notata, interdum tota vel fere tota albicante. Capite pone oculos, qui angulos anticos pronoti tangunt, haud tumescente. Capite toto vel basi in medio rufo vel pallido vel plerumque macula basali parva, interdum in vittam szepe furcatam antrorsum extensa, rufa vel pallida notato ?). — Lyggus FABR. Capite toto vel saltem superne posterius nigro, macula basali rufa vel pallida destituto. — Melanocoryphus STAL. Capite pone oculos, ab angulis anticis pronoti leviter distantes, tumescente, quod optime ab infero distinguitur; segmento genitali marium mihi cognitorum duplicato et apicem versus plus minus distincte impresso: pronoto punctato. Articulis secundo et quarto antennarum longitudine subequalibus vel quarto secundo brevi- ore; capite toto vel vitta latissima supera vel saltem margine basali verticis nigris; segmento ventrali quinto feminarum mihi cognitarum apice angulato-sinuato. — Arocatus SPIN. Articulo quarto antennarum longo et articulo secundo distinctissime longiore; capite toto vel fere toto et superne saltem posterius rufo; segmento ventrali quinto feminarum postice trun- cato; femoribus anticis plerumque spinosis. — Cenocoris F1IEB. Membrana nigra vel fusca, apice late et quam lateribus latius albido-limbata vel macula api- cali triangulari notata. Femoribus inermibus; membrana apice latissime albido-limbata vel macula triangulari albida notata; rostro sepe longo; capite interdum pone oculos tumescente. — Acroleucus STÅL. Femoribus subtus apicem versus spinulis armatis; limbo albido membrane apice proportio- naliter minus lato; capite pone medium inter oculos subdepresso; orificiis nigris. — Hama- torrhytus STÅL. Metapleuris postice oblique truncatis, extrorsum sensim ampliatis vel, in formis brachypteris, angustatis. Capite toto vel fere toto rufo, vel saltem macula verticis basali rufa vel pallida notato. Rostro longo; orificiis nigris. — Pyrrhobaphus STÅL. Rostro mediocri; orificiis rufis vel flavescentibus. — Graptostethus STÅL. Capite nigro, macula basali rufa vel pallida destituto. Orificiis nigris; corpore sericeo. — ÅAspilocoryphus STAL. Orificiis rufis vel pallidis; corpore piloso. — Lygmosoma SPIN. ASTACOPS Boisp. Borsp., Voy. Astr., Ent. 2. p. 637. (1835). Örificvis, sepe etiam pectore magnam ad partem, nigris. A. plagiatus Står. — Astacops plagiatus STåL, An. S. E. Fr. (4) 5. p. 186. 1. (1865). Patria: Insula Meisol. (Mus. Holm.) 2. A reliquis mihi cognitis speciebus generis divergit capite latiore, basi thoracis fere latiore, stylo oculo- rum longiore. Ocelli inter se quam ab oculis minus remoti. Rostrum basin metasterni attingens vel vix supe- rans, articulis tribus ultimis longitudine subzequalibus. Articulus primus tarsorum posticorum quam in speciebus sequentibus breviore. ' In Lygeo subcarinato. ?) Macnla parva basalis verticis, que in exemplis exsiccatis saepe obsoletissima est, facilius distinguitur, si caput aqua vel spiritu vini leviter humectatur. 100 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 2. AA. villicus Står. — Astacops villicus Står, Berl. E. Z. 10. p. 164. 2. (1866). Patria: Nova Guwnea. (Mus. Holm). 2. Caput basi thoracis paullo angustius, stylo oculorum mediocri. Ocelli inter se quam ab oculis di- stincete minus longe distantes. Rostrum basin metasterni subsuperans, articulo secundo tertio distinctissime nonnihil longiore, tertio quarto subbreviore. 3. ÅA. nugax StåL. — Astacops nugaz STåL, Berl. E. Z. 10. p. 164. 3. (1866). Patria: Nova Guinea; Ternate. (Mus. Holm). 9. Caput thoracis basi multo angustius, lobo antico thoracis latitudine subequale. Stylus oculorum bre- viusculus. Ocelli inter se et ab oculis fere zeque longe distantes. Thorax antrorsum sat angustatus. Rostrum basin mesosterni attingens vel vix superans, articulis secundo quartoque longitudine subzaqualibus, tertio distin- cte longioribus. Preecedentibus duabus speciebus latior, robustior. In exemplo ex insula Ternate scutellum, hemelytra et pectus concolora, orificiis, mesosterno et metasterno Nigris. 4. ÅA. nigripes StÅL. — Astacops nigripes STÅL, Berl. BE. Z. 10. p. 163. 1. (1866). Patria: Insulae Philippine. (Mus. Holm.) Caput basi pronoti latitudine subzequale, lobo antico paullo latius (S) vel basi pronoti nonnihil angustius (P), stylo oculorum mediocri. Ocelli inter se quam ab oculis nonnihil minus distantes. Rostrum nonnihil pone metasternum extensum, articulo tertio quarto paullo longiore et secundo paullo breviore. Statura ÅA. Fieberi. aa. ÖOrificiuis pallidis, concoloribus. 5. A. dorycus Borsp. — Astacops dorycus Borisp., Voy. Astr., Ent. 2. p. 638. pl. 11. f. 16. (1835). Patria: Insula Meisol. (Mus. Holm.); Nova Guinea, Dorei. &A. Caput basi thoracis vix angustius, lobo antico thoracis nonnihil latius. Stylus oculorum longiusculus. Ocelli inter se quam ab oculis nonnihil minus remoti. Rostrum basin metasterni nonnihil superans, articulis tribus ultimis longitudine subzequalibus, secundo tertio vix longiore. - 6. A. Fieberi StåL. — Astacops Fieberi STÅL, An. S. E. Fr. (4) 5. p. 187. 3. (1865). Patria: Insule Waigiu et Aru. (Mus. Holm.) 9. Statura ÅA. nugacis, latiuscula. Caput basi thoracis multo angustius, hujus lobo antico latitudine zequali. Stylus oculorum mediocris. Ocelli inter se quam ab oculis vix minus remoti. Rostrum basin metasterni attin- gens vel subattingens, articulis tribus ultimis longitudine subequalibus. : Exemplum ex insulis Aru corio pone medium dorsoque fere toto abdominis, segmento basali limbogque late- rali et apicali segmenti ultimi exceptis, nigris gaudet. 7. A. viridiventris SråL. — Rufo-testaceus, griseo-pilosulus, thorace, pectore coxisque in pallide flavescen- tem vergentibus; apice tyli, antennis, excepta basi ipsa, rostro, pedibus dorsoque abdominis nigris, femoribus anticis pone medium vel apicem versus plerumque testaceis; ventre connexivoque pallide arugineis, hoc versus medium et anterius, nec non macula transversa media segmentorum quattuor posteriorum ventris nigris. &. 2. Long. 12, Hat. mill: Patria: Australia, Cap York. (Mus. Holm.) Statura fere A. Fieberi. Caput basi thoracis distincte angustius, lobo antico thoracis paullo latius. Stylus oculorum medioeris. Ocelli inter se quam ab oculis nonnihil minus remoti vel inter se et ab oculis fere 2eque distantes. Rostrum basin metasterni attingens vel subsuperans, articulis secundo tertioque subaqualibus, quarto fere longioribus. 8. ÅA. australis Borsp. — Astacops australis Borisp., Voy. Astr., Ent. 2. p. 637. pl. 11. f. 15. (1835). Patria: Nova Guinea, Dorei. SCOPIASTES STAL. 1. S. De Geeri StåL. — Astacops De Geeri STÅL, An. S. F. Fr. (4) 5. p. 187. 2. (1865). Patria: Australia borealis. (Mus. Holm.) | AETHALOTUS STÅL. 1. ÅA. Afzelii Står. — Astacops Afzelii StåL, H. afr. 2. p. 125. 1. (1865). Patria: Sierra Leona. (Mus. Holm.) AULACOPELTUS SrTåÅL. STÅL, H. Babr. i. Pp; (oo. (1808): 1. ÅA. excavatus FaABR. — Cimex excavatus FABR., Spec. 2: p. 365. 165. (1781); Mant. 2. p. 301. 217. (1787); GMEL., S. N. 1: 4. p. 2174. 409. (1788). — Lygeus excavatus FABR., BE. S. 4. p. 160. 85. (1794); S. BR. p. 226. 107:-(1803); Står, HH. afr, 2. pp. 1265 1 (1865). Patria: Africa sequinoctialis, sec. FABRICIUM. (Mus. Holm.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o |. 101 ONCOPELTUS SrTåL. SråL, SEN Babrutt: pas75:a (1868): a. Capite thoraceque longius pilosis; marginibus lateralibus posticis ) pronotis distinctissime depressis, explanatis et dilatatis, presertim versus scutellum, margine postico igitur ante scutellum distincte sinuato; articulo. secundo rostri tertio plerumque distinctissime longiore; marginibus lateralibus pronoti et propleuro- rum normaliter nigris; propleuris normaliter fascia nigra, obliqua, prope angulos anticos incipiente, versus coxas anticas ducta, notatis; pedibus totis, etiam coxis, normaliter nigris, in varietatibus quibusdam totis vel partim testaceis.— ÖNCOPELTUS STAL. b. Angulo basali interiore maculaque ante medium disci membrane, plerumque distincta, albidis; arti- culo secundo rostri tertio distincte longiore; species mundi antiqui. 1. 0. (Oncopeltus) famelicus FaBr. — Cimex famelicus Fabr., Spec. 2. p. 365. 159. (1781); Mant. 2. pr 300-2087 (1787); GMEL., SIN: 1: 4:p. 2173. 400. (1788): — Lygeus. famelicus EABR., E. S. 4. p. 156. HSV DE Sa Ra ps 220: 92; (1803); TEUNB., HM. rostr. cap. 4. p- 3.,(1822); Dann., List. 2. p. 537. 13. (1852); StåL, H. afr. 2. p: 126. 2. (1865): — Lygeus aulicus 8 crocatus THUNB., N. ins. sp. 3. p. 55. tab. 3. f. 65. (1784). — Lygeus crocatus THUNB., H. rostr. cap. 4. p. 3. (1822). Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) Rostrum longitudine variat, sepe pone coxas posticas extensum. Orificia rufescentia. 2. O. (Oncopeltus) rubricatus Står. — Lygeus (Oncopeltus) rubricatus STåL, O. V. A. F. 1870. | Fa Var. b. — Macula discoidali corii, fascia propleurorum, mesostethio metastethioque totis nigris, Patria: Insulze Philippin&; Cochinchina. (Mus, Holm.) Rostrum pone coxas posticas nonnihil productum, articulis duobus ultimis zxeque longis. Orificia nigra. Ad Lygeum nigricipitem DALL., appropinquare videtur, forte ejusdem varietas. 3. O. (Oncopeltus) quadriguttatus FABr. — Rostro pone coxas anticas haud extenso; marginibus lateralibus posticis pronoti leviter et quam in speciebus duabus precedentibus multo minus ampliatis; antennis, rostro pe- dibusque nigris, his interdum piceis; abdomine testaceo, segmentis posterioribus ventris nigris vel nigro-fasciatis; orificiis plerumque rufescentibus. &&. YI... Var. a. — Pronoto pectoreque fusco-piceis; capite rufo-testaceo; scutello parteque coriacea hemelytrorum flavo-testaceis, illo basi nigro. Var. b. — Varietati a similis, sed corio posterius infuscato. Lygeus sordidus DALL., List. 2. p. 536. 8. (1852). Var. ce. — Varietatibus precedentibus similis, sed capite obscuriore, rufescente-piceo, corio fusco, antice flavo-testaceo. Var. d. — Varietati a similis, sed capite piceo, pronoto maculis duabus dilutioribus notato; corio disco interdum fusco. Var. e. — Capite piceo; pronoto nigricante, maculis duabus rufescentibus; scutello, fascia media coriil, nec non fasciis tribus pectoris rufi nigris. Var. f. — Varietati e similis, sed scutello capiteque subsanguineis. Cimer 4-guttatus FABR., S. Ent. p. 720. 116. (1775); Spec. 2. p. 365. 160. (1781); Mant. 2. p. 300. 209. (1787). -—— Cimexz quadriguttatus GMEL., S. N. 1: 4. p. 2173. 401. (1788). — Lygeus 4-guttatus FABR., BSNAAp 167: 163,61 794); SIR p. 224: :96.,(1803): Patria: Australia, Rockhampton, Port Denison, Moreton Bay. (Mus. Holm.) In exemplo unico pronotum ante scutellum profundius sinuatum, margines laterales postici igitur, uti vide- tur, fortius ampliati. Exemplum typicum FABRrRICII haud examinavi. bb. Angulo basali interiore membrane concolore, nigro: membrana raro macula discoidali alba notata :; species americane. ce. Membrana ante medium disci macula transversa albida notata. 4. O. (Oncopeltus) gutta H. S. — Var. a. — Lygeus gutta H. S., W. I. 7. p. 20. f. 703. (1844); W. I. 9. p. 200. (1853). Var. b. — Pronoto linea media nigra destituto, marginibus lateralibus posticis angustissime nigris; mesoste- thio et metastethio antice plerumque nigris; scutello flavescente, basi vittaque nigris; capite superne toto nigro. Var, e. — Varietati a similis, sed scutello nigro. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Articuli secundus et tertius rostri longitudine paullo variabiles, ille hoc plerumque distinctissime longior. 1) Obs. Oncop. sordidus. 102 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 5. O. (Oncopeltus) sexmaculatus StåL. — Niger; maculis duabus magnis pronoti, fere ab apice ad vel pone medium extensis, maculis duabus hemelytrorum, antica partem corii et clavi occupante, postica ad margi- nem apicalem coril posita, marginem costalem haud attingentibus, pectore abdomineque sordide flavescentibus; fasciis tribus pectoris, abdomine posteriora versus nec non limbo nigris; maculis obsoletis duabus oblongis ante medium capitis testaceis; orificiis flavescentibus; macula membrane albida. &A. 9. Long. 11—13, Lat. hem. 33—43 mill. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) : Przacedenti maxime affinis, forte ejus varietas, differt magnitudine minore, colore nigro pronoti hemelytro- rumque magis extenso, propleuris nigro-fasciatis, abdomine ad majorem partem nigro. ce. Membrana tota nigra, rarissime ad marginem basalem maculis pallidis notata. 6. O. (Oncopeltus) varicolor FABrR. — Var. a. — Maculis anticis pronoti minoribus, pone medium vix extensis, sanguineis; maculis elytrorum flavescentibus, substramineis; maculis sanguineis lateralibus ventris mino- ribus. &. Q. Lygeus varicolor FABR., BH. S. 4. p. 149. 49. (1794); S. R. p. 219. 65. (1803); DäaArr, List. 2. p. Js38: 16. (1852). — Lygeus (Oncopeltus) varicolor StåL, H. Fabr. 1. p. 70. 1. (1868). Var. b. — Maculis pronoti hemelytrorumque plerumque concoloribus, subfulvis, illis magnis vel maximis, pone medium pronoti extensis, sepe maximam partem pronoti occupantibus; maculis lateralibus ventris plerum- que majoribus, anterioribus SS confluentibus. &. Lygeus alternans H. S., W. I. 7. p. 20. f. 704. (1844); W. I. 9.p; 200: (1850); Datn., listfopysad: 18. (1852). Var. ce. — Capite magnam ad partem testaceo; pronoto, scutello, parte coriacea hemelytrorum, prostethio, propleuris antice lateribusque ventris sordide flavescentibus; linea media longitudinali marginibusque lateralibus angustis pronoti, linea scutelli, maculaque parva ante medium discei corii nigris. 29. Patria: Var. a. Brasilia, Rio Janeiro, San Paolo; Nova Granada, Bogota; Var. b. Mexico, Bogota; Var. c. Mexico. (Mus. Holm.) Variat raro capite toto nigro. Magnitudine valde varians. 7. O. (Oncopeltus) femoralis Står. — Lygeus quadriguttatus DALL., List. 2. p. 539. 20. (1852). Var. b. — Varietati a similis, sed scutello testaceo, carina fusca. Var. ce. — Capite basi, pronoto, scutello, maculis tribus transversis pectoris marginibusque lateralibus pro- pleurorum nigris; pronoto vittis duabus divergentibus testaceis, ab apiee longe ultra medium extensis. &- Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.); Venezuela 8. O. (Oncopeltus) luctuosus StåL. — Lygeus luctuosus STÅL, Berl. E. Z. 10. p. 162. 4. (1266). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) aa. UCapite pronotoque mnudis vel brevissime pilosis; margine postico pronoti ante scutellum recto vel leviter sinuato, marginibus lateralibus posticis anguste depressis, haud vel obsolete subampliatis ; articulo se- cundo rostri tertio longitudine subequali vel breviore; marginibus lateralibus pronoti et propleurorum saltem ante medium, plerumque totis flavescentibus, rarius testaceis vel subsanguineis; propleuris normaliter fascia nigra, quam in divisione a opposite obliqua, plerumque ad vel prope partem exteriorem marginis postici incipiente et oblique antrorsum versus partem anticam coxarum anticarum ducta, interdum lata et magnam partem propleurorum occupante, a mar gine laterali tamen semper remota; membrana nigra, pone angulum hasalem interiorem ipsum nigrum fascia vel macula, parti apicali cor concolore, flavescente vel rufescente, et preterea ad medium marginis basalis fasciola transversa albida, raro deficiente, notata; pedibus nigris, coxis semper, raro etiam trochanteribus femoribusque testaceis; segmento ventrali tertio feminarum maila cognitarum apice in medio retrorsum producto; species americane. — ERYTHRISCHIUS STÅL. d. Limbo laterali pronotis pone medium vel posterius nigro vel fusco. 9. O. (Erythrischius) longirostris Står. — Flavo vel rufo-testaceus; tylo, parte basali verticis, pronoto, scutello, fascia latissima media hemelytrorum, angulo apicali imo corii, membrana, fasciis tribus angustis pecto- ris, fascia basali plus minus late interrupta segmentorum quarti et quinti ventris, rostro pedibusque nigris; limbo laterali pronoti retrorsum sensim angustato ab apice nonnihil ultra medium flavo-testaceo; membrane macula prope angulum basalem flavo-testacea, fasciola ad medium marginis basalis albida; coxis testaceis. &. Long. 12, Lat. hem. 4 mill. Var. b. — Tylo apice, trochanteribus, femoribus, saltem anterioribus, apice excepto, nec non articulo primo fere toto antennarum et rostri flavo-testaceis. Patria: America meridionalis. (Mus. Holm.) Rostro longissimo, pone medium vel fere ad apicem ventris extenso, longitudine nonnihil variante, articulo tertio rostri secundo distinctissime longiore, apice abdominis concolore, nec nigro, a reliquis congenericis di- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I|2. N:o Il. 103 vergens et facile recognoscendus. Quoad picturam pectoris O. aulico simillimus et cum hac specie fasciis ni- gris angustis, fascia propleurorum recta, lineari, extus anterius haud dilatata, insignis; pictura nigra etiam in caerulescente-nigram interdum vergit. Pars nigra pronoti anterius sinuato-angustata. 10. O. (Erythrischius) semilimbatus Står. — Pracedenti maxime affinis et simillimus, differt rostro bre- viore, apicem segmenti secundi ventris subattingente, fasciis pectoris latioribus, anteriore extus antice ampliata, segmento anali maris disco nigro, ventris margine nigro-maculato, segmento tertio nigro-fasciato sextoque apice nigro. &A. Long. 12, Lat. 4 mill. Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) Articulus tertius rostri secundo distincete nonnihil longior. Pictura ventris forte variat. 11. O. (Erythrischius) cingulifer Står. — Pallide flavescens veil suberoceus; capite, antennis, rostro, scutello, fascia latissima media anguloque imo apicali corii, membrana, fasciis tribus, interdum maximam partem pectoris occupantibus, maculis quattuor magnis lateralibus, interdum confluentibus, maculisque parvis marginalibus nec non apice ventris nigris; capitis vitta furcata superiore, interdum etiam latere inferiore sub- sanguineis; membrana ad medium marginis basali fasciola albida nulla vel obsoletissima; bucculis flavicantibus. SA. 9. Long. 10—12, Lat. 31—4 mill. Var. a. — Pronoto nigro, limbo laterali ab apice ultra medium flavescente, pone medium intus fortiter ampliato, unde discus niger in medio fortiter coarctatus. = Var. b. — Pronoto nigro, limbo laterali flavescente pone medium haud introrsum ampliato, disco nigro sensim angustato, in medio utrimque, loco sinus lateralis varietatis pracedentis, macula parva flavescente notato. Patria: Var. a. Honduras; Nova Granada; Var. b. Mexico. (Mus. Holm.) Heec species a precedentibus divergit rostro breviore, nonnihil pone coxas posticas extenso, paullo variante, articulo tertio secundo haud vel vix longiore, membrana fasciola albida obsoletissima vel plerumque nulla, ven- tris segmentis quattuor intermediis macula magna laterali nigra notatis. Apex scutelli imus interdum flavescit. 12. O. (Erythrischius) unifasciatus Hann. — Lygeus unifasciatus Hann, W. I. 2. p. 7. f. 120. (1834); HS TEEr9Ep 200: (1853); DAL, List; 2. p. 539. 22. (1852). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) dd. Limbo laterali pronoti toto, licet interdum retrorsum sensim angustius, flavescente vel rufo-testaceo. 13. O. (Erythrischius) sandarachatus Sarv. — Lygeus sandarachatus SAY, New Harm. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 328. 1. (1859). — Lygeus unifasciatus var. H. S., W. I. 8. p. 105. f£. 876. (1848). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) O. fasciato simillimus, plerumque minor, rostro breviore, articulis secundo tertioque longitudine zequalibus vel subaqualibus divergit. 14. O. (Erythrischius) fasciatus DarL. — Lygeus aulicus H. S., W. I. 6. p. 76. f. 646. (1842) et l. c. I. p. 196. (1853). — Lygeus fasciatus DALL., List. 2. p. 538. 17. (1852); GvukRr. in SaGraA, Hist. de Cuba. Ins. p. 394. (1857). Patria: Wisconsin; Texas; Mexico; Cuba; Nova Granada; Surinam. (Mus. Holm.) Magnitudine variat, praecedente plerumque major et ab hoc rostro longiore ejusdemque articulo tertio sc- cundo nonnihil longiore divergens. Fasciola basalis media albida membrane spe deficit vel obsolescit. 15. O. (Erythrischius) miles BrLancH. — Lygeus miles BLANCH. in GRAY, Hist. de Chile. Zool. 7. p. 142. FELSH2); SIGN... An. S. EE; Fr. (4) 3. p. 562. 56. (1864). Patria: Chile. (Mus. Holm.) O. fasciato simillimus, corpore pilosulo, breviore, antennis rostroque, scutello apice (an semper?) concolore, fascia media nigra hemelytrorum utrimque ampliata differt. 16. O. (Erythrischius) aulicus FaABrR. — Cimez aulicus FABR., S. Ent. p. 718. 107. (1775); Spec. 2. p: 363. 148. (1781); Mant. 2. p. 298. 193. (1787); GmerL., S. N. 1: 4. p. 2170. 382. (1788). — Lygeus dulicus "'FABR., Bb. S: 4. op. 151: 54. (1794); Si R. p. 220: :71. (1803); Darrn., List. 2. p. 538. 15. (1852); GUuER. in SaGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 393. (1857). — Lygeus hamatus H. 8., W. I. 7. p. 22. f. 707. (1844) et 9 p. 199. (1853). — Lygeus (Oncopeltus) aulicus Står, H. Fabr. 1. p. 70. 2. (1868). Patria: India occidentalis. (Mus. Holm.) 17. O. (Erythrischius) zonatus Er. — Lygeus zonatus ER. in ScHoMB., Reis. 3. p. 612. (1848). Patria: Guiana. MELANOSPILUS STAL. Lygeus Subg. Melanospilus Står, H. Fabr. 1. p. 75. (1868). — Melanospilus STåL, ÖNS AASE, 29:07. p- 40. (1872). 104 C. STAL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 1. M. sternalis Dart. — Lygeus sternalis DALL., List. 2. p. 546. 43. (1852); Står, H. afr. 2. p. 127. 3. (1865). — Lygeus occipitalis FAIRM. in THOMS., Arch. 2. p. 305. 582. (1858). Patria: Sierra Leona, Calabar Guinez. (Mus. Holm.) Anguli imi basales segmentorum ventris nigri. Color capitis variat. 2. M. fimbriatus Dani. — Lygeus fimbriatus DALL., List. 2. p. 546. 44. (1852). Patria: Java; Insule Philippine. (Mus. Holm.) Preecedenti maxime affinis et simillimus, margine laterali ventris immaculato, angulis basalibus segmentorum ventris concoloribus, nec nigris differt. Caput colore variat, nunc maxima parte nigrum, nunc rufum, nigredine plus minus extensa. Variat maculis nigris corporis minoribus, fuscis. LYGZEUS FABR. Lygeus p. FABR., EB. S. 4. p. 133. (1794); S. R. p. 203. (1803); Står, ÖRNsvAReE 2027 p- 41. (1872). CONSPECTUS SUBGENERUM. 1(16). Pectore toto vel maximam ad partem vel saltem acetabulis, limbo postico pleurorum buc- culisque nigris; (pleuris postice, propleuris etiam antice, acetabulis bucculisque raro rufis vel pallidis vel pallido-marginatis !), in hoc casu sunt limbus latus lateralis vel pars latera- lis propleurorum pone medium rufa, vel pronotum totum vel apice nigrum vel apice nigro- bimaculatum); orificiis nigris vel obsoletissimis; limbo abdominis plerumque nigro-maculato vel nigro. 2(3). Articulo quarto antennarum articulis secundo et tertio simul sumtis haud vel vix breviore; lateribus pectoris maculis tribus magnis rufescentibus notatis; pronoti apice vittisque duabus basin attingentibus nigris; femoribus marium subtus spinosis, tibiis ejusdem sexus subtus denticulatis; orificiis obsoletissimis. — Stalagmostethus STÅL. 3(2). Articulo quarto antennarum articulo secundo longitudine subzequali. 4(5). Pleuris, vel saltem propleuris, macula sat magna rufescente vel flavescente acetabula attin- gente ornatis; pronoto apice nigro vel nigro-bimaculato, vittisque duabus nigris, sepe latis- simis, basin attingentibus vel subattingentibus, ornato; femoribus marium mihi cognitorum subtus spinosis, tibiis ejusdem sexus, saltem posticis, subtus remote denticulatis. — Spilostethus STÅL. 5(4). Pleuris macula rufa vel flavescente acetabula attingente destitutis. 6(15). Pedibus totis nigris. k 7(8). Corpore angustiusculo; marginibus lateralibus pronoti medio sinuatis; pronoto vittis du- abus inequalibus apicem attingentibus nigris notato, posterius pictura nigra destituto; femo- ribus marium subtus spinosis, posticis nonnihil incrassatis, tibiis ejusdem sexus subtus den- ticulatis. — Haemobaphus STÅL. 8(7). Corpore minus angusto; marginibus lateralibus pronoti medio haud sinuatis; femoribus marium mihi cognitorum inermibus. 9(10). Pronoto nigro, pone medium fascia vel maculis tribus a basi remotis rufis vel flavescentibus” ornato, illa antice bisinuata vel nigro-bimaculata, his plerumque confluentibus: limbo lato late- rali vel lateribus propleurorum pone medium rufis vel flavescentibus; limbo abdominis in angulis anticis segmentorum nigro-maculato; abdomine raro toto nigro. — Graptolomus STÅL. 10(9). Pronoto pone medium fascia vel maculis tribus rufis vel flavescentibus a basi remotis de- stituto. 11(12). Pronoto propleurisque nigris, parte laterali pone medium nec non articulo primo antennarum saltem basi rufis; margine abdominis nigro-maculato: membrana albo-maculata. — Melane- rythrus STÅL. 12(11). Pronoto pectoreque nigris; angulis posticis pronoti et propleurorum raro fusco-rufescentibus. Y L. concinnus DALL, fulvipes DALL, truculentus STÅL, formosus BLANCH., et teniatus STÅL, nec non subg. Melanopleurus STÅL. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o I. 103 13(14). Membrana macula albicante, sepe membranam fere totam occupante, notata; bucculis, thorace pectoreque totis, nec non limbo abdominis nigris. — Melanostethus STÅL. 14(13). Membrana macula discoidali albida destituta; bucculis, acetabulis, interdum etiam pleuris po- stice anguste pallido-marginatis. — Melanopleurus STÅL. 15(6). Pedibus totis rufescentibus; pronoto saltem ante medium nigro; margine abdominis maculis nigris destituto; pectore pallido-notato. — Cosmopleurus STÅL. 16(1). Pectore toto vel maximam ad partem, vel saltem acetabulis totis vel fere totis, plerumque etiam limbo postico pleurorum omnium, limbo antico propleurorum bucculisque pallidis, al- bicantibus vel pallide flavescentibus; orificiis raro nigris, plerumque totis pallidis; marginibus antico et postico pronoti plerumque totis vel ad partem pallidis vel rufis; margine abdominis rarissime nigro vel nigro-maculato. 17(18). Corpore maximam ad partem coxisque pallide griseo-flavescentibus; orificiis concoloribus, suleo obsoletius marginato; clavo corioque macula parva discoidali nigra notatis; species mundi antiqui. — Microspilus STAL. 18(17). Clavo corioque interdum flavescentibus, tune macula discoidali nigra destitutis; species ame- rican2e. 19(20). Orificiis nigris. — Craspeduchus STAL. 20(19). Orificiis totis vel apicem versus pallidis. — Öchrostomus STAL. Subg. Stalagmostethus STAL. STAL, "Hl Fabr: I. op. 12 et. vo. (1868). 1. L. (Stalagmostethus) furcatus FaBr. — Lygeus furcatus StåL, H. afr. 2. p. 130. 8. (1865). Var. a. — Cimex furcatus FABR., Mant. 2. p. 301. 218. (1787). — Cimez fuscatus GMEL., S. N. 1: 4. p. at (1788):— Lygeus furcatus"FABrR., HB. 5: 4: p. 160. 86. (1791); S: R. p. 226. 108. (1803); Dau., List. 2. p. 535. 6. (1852). — Lygeus (Stalagmostethus) furcatus StåL, H. Fabr. 1. p. 72. 7. (1868). Var. b. — Lygeus convergens DauL., List. 2. p. 535. 7. (1852). Var. ce. — Lygeus Fairmairei SIGN., An. S. E. Fr. (8) 8. 946. 135. (1861). Patria: Africa meridionalis; Gabon; Senegal. (Mus. Holm.); Madagascar. Subg. Spilostethus STAL. STAL, Hd. Pabr. ik po (2 ev 9. (1868). Iygeodon Purt., An. S. E. Er. (4) 9. p. 139. (1869). a. Scutello apice imo rarissime obsolete coccineo. 2. DL. (Spilostethus) militaris FaBr. — Lygeus militaris StåL, H. afr. 2. p. 133. 13. (1865). Var. a. — Cimex militaris FABR., S. Ent. p. 717. 103. (1775). — Lygeus militaris FABR., E. S. 4. p. 147. 42. (1794). Var. b. — Lygeus civilis var. surinamensis WorFr, Ice. 3. p. 111. 105. f. 105. (1802). Var. ce. — Cimexz civilis FABR., Mant. 2. p. 298. 186. (1781). — Lygeus civilis Worrr, Ic. 1. p. 25. 20. f. 25. (1800). — Lygeus militaris H. S., W. I. 9. p. 198. (1853). — Lygeus laginifer Dur., Rech. an Hem. p. 173. 1. pl. 3. f. 22—24. Mend: 0 Lygeurasiaticus, NOLL, Mel 2:0:p: 22.036: tt: 8uf 12.7(1845). Patria: Europa meridionalis; Africa borealis et media; India orientalis; Insulae Philippine. (Mus. Holm.) 3. DL. (Spilostethus) elegans Worrr. — Lygeus elegans WoLFr., Ice. 3. p. 112. 106. f. 106. (1802); FR ad BA pr 2981 (1835)5 DAL: List: 2. p. 41. 29. (1852); H. S., W.: I. 9.-p: 199. (1853); Sråmn, H. afr. 2. p. 134. 14. (1865). Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) In hac specie et precedente pars postica segmenti sexti ventralis est tota rufa vel in medio anguste in- terrupta. 4. L. (Spilostethus) teniatus Står. — Lygeus teniatus StåL, H. afr. 2. p. 133. 12. (1865). Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) K. Vet: Akad. Handl: B 12: N:o 1. Ile: 106 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 5. DL. (Spilostethus) trilineatus FaBr. — Lygeus trilineatus FABR., B. S: 4. p. 157. 74. (1794); S. R. p. 223. 93. (1803); EH.8S.,. W. Is 9: px 198. (1855). — Lygeus mundus:. DAT. List. 2.:p. d42:132. (1852) — Lygeus (Spilostethus) trilineatus STÅL, H. Fabr. 1. p. 72. 8. (1868). Var. b. — Lygeus lemniscatus StåL, O. V. A. F. 1855. p. 32. 2. Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) 6. LC. (Spilostethus) rivularis Germ. — Lygeus rivularis GERM. in SinB., Rev. 5. p. 141. 49. (1837); Står, H. afr. 2. p. 132. 10. (1865). — Lygeus. fecralis. STAL, Oc. Vi AIFE:18505 pp. 32. Patria: Terra capensis, Caffraria. (Mus. Holm.) 7. L. (Spilostethus) crudelis FaBr. — Cimex crudelis FABR., Spec. 2. p. 362. 143. (1781); Mant. 2. p. 298. 187. (1787); GMEL., S. N. 1: 4A. p. 2172. 395: (1788). = Lygeus albidus IHUNB:; N.CIms. sp. S-0Pe 56. (1784); H. rostr. cap. 4. p. 2. (1822). — Lygeus crudelis FABR., B. S. 4. p: 148. 43. (1794); S. R. p. 318. 60. (1803); DaAuL., List. 2. p. 542. 31. (1852) exel. syn: .GERMI et STOLL.; ELS0SE VW Iprsormmpitoss (1853); Står, HH: afr. 2. p. 131. 9. (1865). — Lygeus sevus GERM. in SiraB., Rev. d. p. 142: 50:-(A85x00: Patria: Terra capensis (Mus. Holm.) 8. LL. (Spilostethus) decoratus Står. — Lygweus decoratus StTåL, Berl. E. Z. 10. p. 162. 5. (1866). Patria: Australia borealis. (Mus. Holm.) 9. L. (Spilostethus) pacificus Borsp. — Lygeus pacificus Boisp.. Voy. Astr., Ent. 2. p. 639. pl. 11. f. 20: (1835); DAT. UISt. 20 på JAR FOBO): ; Patria: Australia. (Mus. Holm.); Tasmania; Nova Selandia. Secundum Mayr (Reise. Novara, Hem. p. 125) mares hujus speciei femoribus inermibus gaudent. aa. Scutello apice distinctissime coccineo. 10. L. (Spilostethus) familiaris FaBr. — Lygeus (Spilostethus) familiaris STÅL, H. Fabr. 1. p. 72. 9. (1868). Var. a. — UCimex familiaris FABR., Spec. 2. p. 363. 145. (1781); Mant. 2. p. 298. 190. (1781); GMEL., S. N. 1: 4. p. 2170. 379. (1788). — Lygeus familiaris” FABR., BE: SS. 4 p. 1497 487 (17945 SIRIpIRd9 64. (1803). Var. b. — Lygeus hospes FABR., E. S. 4. p. 150. 50. (1794); S. R. p. 219. 66. (1803); Darzr., List. 2. p. 544. 38. (1852); Står, H. afr. 2. p. 136. not. (1865). — Lygeus afjmis WOLPB., Te: rösporuto sus f. 104; (1802). — Lygeus lanio H. S., W. I. 7. p. 21. f. 705. (1844) et 1. ce. 9. p. 197. (1853): — Lyggus squalidus MONTR. et SIGN.,' An. S. E. Er. (4) 1: p- 66: 27. (1861). Patria: Tranquebar; China; Malacca; Insule Philippine; Nova Caledonia. (Mus. Holm.) 11. L. (Spilostethus) festivus TuunB. — Lygeus festivus THUNB., H. rostr. cap. 4. p. 3. (1822); STÅL, H. aft. 2. p. 135. 15. (1865). — Lygeus” fureulg ME STawWEsT: 95 Lo7I (853); DAT: List. 2. p. 543. 34. (1852). — Lygeus sSpinipes SIGN., An. S. E. Fr. (3) 8. p. 946. 136. (1861). Patria: Sierra Leona; Caffraria; Madagascar. (Mus. Holm.); Insula Bourbon. (Coll. SIGNORET.) 12. LÅ. (Spilostethus) macilentus Står. — Lygeus longulus STÅL, H. afr. 2. p. 136. 16. (1865). Patria: Africa meridionalis occidentalis. (Mus. Holm.) 13. LÅ. (Spilostethus) mimus Står. — Lygeus Mimus STÅL, H. afr. 2. p. 136. 17. (1865) Patria: Nubia superior; Senegal. (Mus. Holm.) | Subg. Heemobaphus STAL. 14. L. (Hemobaphus) concinnus DauL. — Lygeus concinnus DALL., List. 2. p. 542. 30. (1852); STÅL, af: Sp: ; Patria: Africa meridionalis occidentalis. (Mus. Holm.) Subg. Graptolomus STÅL. STAL, kH. Fabr. 13 ps. dö et 40: CSOG) a. OClavo macula media atra notato, interdum toto vel posterius nigro vel fusco: margine apicali corit haud nigro; ventre rufo vel flavescente, nigro-picto; fascia vel maculis posticis pronoti basin ipsam attin- gentibus. b. Pleuris nec antice, nec postice pallido-limbatis; acetabulis et bucculis nigris. ec. Membrana macula majuscula rotundata albida indivisa notata. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o Il. 107 15. L. (Graptolomus) albo-ornatus BrancH. — Lygeus albo-ornatus BLANCH. in GaY, Hist. de Chile, Zool. töarp. 1437 25 lams 205 6: 1(1852)50 SIGNS AD. S. E. Fr. (4) 3. p. 562. 57. (1864). — Lygeus albostillatus SMÅTT, Rao. kem. Ip: od. a: (1860) Patria: Chile; Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.); Bolivia. (Coll. SIGNORET.) cc. Membrana inacula discoidali albida nulla vel gemina, vena nigra in duas divisa, notata. d. Corio macula parva rotundata libera vel sublibera nigra destituto, macula magna vel majuscula ni- gra, irregulariter triangulari vel subtriangulari, marginem costalem tangente, in discum plus minus longe extensa, ornato. e. Hemelytris inter maculas costales corii fascia destitutis. 16. L. (Graptolomus) turcicus FaABR. — Lygeus turcicus FABR., S. R. p. 118. 61. (1803). — Lygeus (Graptolomus) turcicus StTåL, H. Fabr. 1. p. 73. 10. (1868). Patria: America borealis, Illinois. (Mus. Holm.) Signatura trivia capitis, cujus brachia antica tubercula antennifera occupant, rufa. Clavus ante medium ru- fus. Membrana nigra, limbo concolore, macula albida discoidali (an semper?) nulla. 17. L. (Graptolomus) costalis H. S. — Lygeus costalis H. S., W. I. 7. p. 22. f. 706. (1844) et 1. c. 9195. (1853). Var. b. — Macula discoidali gemina membrane albida. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) A precedente differt capite posterius vel pone medium macula rufa ovali vel oblonga, ante oculos haud (an semper?) extensa, notato, clavo etiam posterius rufo vel fusco-rufescente, macula media commissuraque ni- gris, macula costali nigra corii minore, membrana albido-limbata, plerumque etiam macula gemina discoidali maculisque duabus basalibus albidis notata. Discus ventris in exemplis quattuor Musei Holmiensis vel imma- culatus vel maculis tantum duabus nigris notatus, quod quasi pictura capitis forte variat. Apex scutelli inter dum rufescit. 18. L. (Graptolomus) reclivatus Sar. — Lygeus reclivatus Say, Journ. Ac. Phil. 4. p. 321. 1. (1825); Compl. writ. 2. p. 245. 1. (1859). Var. b. — Membrana macula discoidali albida destituta. Lygeus reclivatus var. enotus Say, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 329. 4. (1859). Patria: Missouri; Mexico. A LIL. costali forte haud diversus. Hemelytra in angulo basali interiore macula parva nigra ornata a Say describuntur; clavus igitur rufus, pone medium niger vel nigro-maculatus. 19. L. (Graptolomus) Kalmii Står. — Niger; macula ovali posteriore capitis, maculis tribus plerumque confluentibus pone medium pronoti, vitta angulata partem interiorem corii occupante, limbo laterali propleurorum pone medium abdomineque rufis; maculis marginalibus segmentisque sexto et genitalibus abdominis, plerumque etiam maculis octc discoidalibus ventris in series duas positis nigris; membrane limboa angusto maculisque du- abus interdum obsoletiusculis basalibus albidis; macula pone medium celavi plerumque denudata, opaciore. SA. 9. Long. 11, Lat. hem. 4 mill. Var. a. — Pronoto pone medium fascia sinuata rufa; membrana disco albido-maculata. Var. b. — Pronoto pone medium maculis tribus rufis; macula membrane discoidali gemina albida. Var. ce. — Membrana macula discoidali gemina albida destituta. Patria: America borealis; NewYork, Wisconsin, Mexico; var. b: California. (Mus. Holm.) L. turcico simillimus, differt clavo toto margineque interiore corii ad suturam clavi nigris, membrana albido- limbata, capitis macula antrorsum haud .furcata. ee. Hemelytris fascia media percurrente, utrimque ampliata, nigra ornatis. 20. DL. (Graptolomus) ruficeps Står. — Lygeus ruficeps STÅL, Stett. E. Z. 23. p. 309. 198. (1862). Patria: Mexico. (Coll. SIGNORET.) Przecedentibus similis, capite rufo, angulis basalibus verticis, apice tyli gulaque nigris, fascia corii media percurrente, extus ampliata, nec non parte media limbi costalis nigris, divergens. Clavus ante medium rufus pone medium niger. Margo et macula gemina discoidalis membrane albidi. Carina scnutelli apice rufescens. dd. Corio macula parva rotundata discoidali libera vel sublibera, cum macula oblonga majore costali haud vel anguste coherente, nigra notato. 21. L. (Graptolomus) trux Står. — Lygeus trux STÅL, Stett. BE. Z. 23. p. 308. 197. (1862). Patria: Mexico. (Coll. SIGNORET.) 22. L. (Graptolomus) in&qualis Står. — Precedenti simillimus et forte haud distinctus, differt corio antice ad clavum lineola longitudinali vel vittula nigra notato, macula oblonga costali posterius obtusa, nec acu- minata, membrana fusca, nigro-venosa, nec nigra, segmentoque sexto abdominis toto nigro, nec in ventre lateri- bus magna parte croceis. &. PQ. Long. 10, Lat. 3 mill. - 108 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. Var. a. — Pronoto pone medium fascia flavescente, antice nigro-bimaculata, ornato. Var. b. — Pronoto pone medium maculis tribus rufis vel flavescentibus ornato. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) In exemplis nostris scutellum totum nigrum, clavus rutescens, pone medium nigro-maculatus, nee non ven ter maculis nigris quadruplici serie positis ornatus./ bb. Pleuris ommibus postice, propleuris etiam antice pallido-limbatis; acetabulis bucculisque pallidis. 23. L. (Graptolomus) truculentus Står. — Lygeus truculentus STÅL, Stett. B. Z. 23. p. 308. 196. (1862). Patria: California. (Mus. Holm.); Mexico. (Coll. SIGNORET.) Quoad picturam capitis, pronoti hemelytrorumque ad &L. costalem appropinquat, corio tamen ad marginem clavi nigricante maculaque costali nigra magna longius retrorsum producta. Segmentum ventris sextum et se- gmenta genitalia uti segmenta reliqua coloratum et pictum. Membrana fuscesscens, nigro-venosa, macula disco- idali ante medium posita pallescente, obsoleta. aa. Clavo nigro, intus per totam longitudinem pallide flavescente-limbato; margine apicali corti abdo- mineque toto niaris; maculis posticis nigris pronoti a murgine basali paullo remotis, hoc rufescente vel flavicante. | 24. L. (Graptolomus) formosus BrancH. — Lygeus formosus BLANCH., Hist. ins. 3. p. 130. 6. (1840); D'OrB., Dict. un., Atl. Zool. 2. Hém. pl. 4. f. 1. (1849). — Lygeus elatus STÅL, Stett. PH. Z. 23. p: 308 194. (1862). ; Patria: Mexico. (Mus. Holm. et Coll. SIGNORET.) Macula parva basalis verticis in exemplis desiccatis sepe obsoletissima, zegerrime distinguenda. Maculae nigra partis posterioris pronoti interdum plus minus confluunt. | 25. LÅ. (Graptolomus) bipunctulus H. S. — Lygmeus bipunctulus H. S., W. I. 9. p. 195. (1853). Patria: Brasilia, sec. H. S., sed vix recte. Ad L. costalem maxime appropinquare videtur et ab illa specie forte haud et non nisi macula costali corii nigra nulla vel obsoleta clavoque interdum macula nigra destituto, divergens. 26. L. (Graptolomus) analis DaLL. — Lygeus analis DALL., List. 2. p. 540. 25. (1852). Patria: Mexico. Ad species divisionis d maxime appropinquare videtur. Caput uti in L. ruficipite pietum. Apex scutelli rufescens. Corium macula magna costali irregulariter triangulari nigra ornatum. Membrana macula gemina discoidali albida. Subg. Melanerythrus STAL. STAL) Ho Habri di ps 67 K(KS6S) 27. L. (Melanerythrus) mactans SrvåL. — Lygeus mactans STÅL, Berl. E. Z. 10. p. 162. 3. (1866). Patria: Australia; Insula Fidschi. (Mus. Holm.) Subg. Melanostethus STAL. STAL, IH IRabry IN pater (0868): 28. L. (Melanostethus) marginatus THuNnB. — Lygeus marginatus THUNB., H. rostr. cap. 4. p. 2. (1822): STÅL, H. afr. 2. p. 141. 27. (1865). — Lygeus melanurus GERM. in SILB., Rev. 5. p. 143. 52. (1837). Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) Subg. Cosmopleurus STÅL. STAL, Or VI AES 0 np AI (TS) 29. L. (Cosmopleurus) fulvipes DaLrL. — Lygeus fulvipes DaALL., List. 2. p. 536. 9. (1852); Står, H. afr. 2. p. 138. 19: (1865). Patria: Nubia; Algeria. (Mus. Holm.); Aegyptus. Subg. Microspilus STÅL. StåL, H. Fabr. 1. p. 75. (1868): 30. L. (Microspilus) contaminatus Darr. — Lygeus contaminatus DaALL.. List. 2. p. 533. 1. (1852) STÅL, (El Srafri2p, L28N4(L865): Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. [27 N:o I. 109 31. L. (Microspilus) proximus DarL. — Lygeus proxzimus Daur., List. 2. p. 534. 2. (1852); Srtär, H. afr. 2. p. 128. 5. (1865). — Lygeus iIStolltanust STAL, OO. VIA CE 1858: p. 440; 1. — StoLL, Puu. f. 293. Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) Subg. Melanopleurus- STAL. a. Clavo corioque macula rotundata nigra notatis. 32. L. (Melanopleurus) tetraspilus Står. — Niger; clavo, corio abdomineque rufis; clavo pone medium, corio in medio ad marginem costalem macula rotundata nigra notatis; segmentis quinto et sexto nec non geni- talibus totis segmentoque ventrali quarto, exceptis lateribus, nigris; macula parva verticis, bucculis, nec non margine angusto acetabulorum pallidis; membrana anguste albido-limbata. &. P2. Long. 63, Lat. 23 mill. Var. b. — Segmento ventrali quarto etiam in medio rufo. Patria: Cuba. (Mus. Holm.) aa. Clavo corioque macula nigra destitutis. b. Buecculis altioribus; corpore majore. 33. L. (Melanopleurus) bicolor H. S. — Lygeus bicolor H. S., W. I. 9. p. 195. (1853). — Lygeus bipartitus SIGN., An. S. E. Fr. (3) 8. p. 947. 138. (1861); Står, H. afr. 2. p. 141. 26. (1865). Patria: Mexico. (Mus. Holm.); Madagascar. (Coll. SIGNORET.) Exemplum typicum SIGNORETI (e€ Madagascar?) cum exemplis pluribus mexicanis Musei Holmiensis omnino congruit. Buccule altissime, retrorsum sensim altiores. 34. L. (Melanopleurus) Belfragii Står. — Prsecedenti simillimus, differt tantum bucculis minus altis, quam in sequentibus duobus tamen nonnihil altioribus, membranaque distinctius albido-limbata. 9. Long. 8, Lat. 3 mill. Patria: Texas. (Mus. Holm:) bb. Bucculis minus altis, pone medium sensim lumnilioribus ; corpore parvo. 35. L. (Melanopleurus) bistriangularis Sarv. — Lygmus bistriangularis SAY, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 329. 3. (1859). — Lygeus vicinus DALL., List. 2. p. 549. 52. (1852). Patria: Mexico. (Mus. Holm.); La Guayra. (Coll. SIGNORET.) Columbia. In exemplo nostro anguli postici prothoracis rufescunt. 36. L. (Melanopleurus) marginellus DatrL. — Lygeus marginellus DaLL., List. 2. p. 548. 51. (1852). Patria: Mexico. (Mus. Holm.); Venezuela. Margine costali corii concolore nec nigro, angulisque posticis prothoracis haud rufescentibus, specimen nostrum divergit a descriptione DaALLrasn. Limbo nigro ventris a precedente divergens; an distinctus? Subg. OCraspeduchus STAL. a. JMargine omni angusto lineaque percurrente longitudinali media pronoti pallide flavescentibus. 37. L. (Craspeduchus) xanthostaurus H. S. — Lygeus zxanthostaurus H. S., W. I. 8. p. 104. f. 874- (1848) et 1 ec: 9. p. 200. (1853); Darr:, List. 2. p.: 550. 56. (1852). Patria: Brasilia, Rice Janeiro. (Mus. Holm.) 38. L. (Craspeduchus) nigro-limbatus Står. — Niger; macula verticis, bucculis, margine omni lineaque longitudinali pronoti, margine omni partis coriacex hemelytrorum, acetabulis, limbo postico pleurorum, marginibus etiam antico et laterali propleurorum pallide flavescentibus; membrana albo-marginata; abdomine suberoceo, limbo laterali, segmentis sexto et genitalibus nigris; alis infuscatis. &. 9. Long. 74—9, Lat. 3—33 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Przcedenti simillimus, limbo nigro abdominis mox distinguendus. aa. Limbo ommni vittaque pone medium pronoti rufescentibus. 39. L. (Craspeduchus) Uhleri Står. — Niger, macula verticis, limbo omni vittaque pone medium pro- noti, limbo laterali prostethii abdomineque rufo-testaceis vel subsanguineis; limbo omni partis coriacex hemely- trorum, bucculis, margine postico pleurorum omnium, limbo antico prostethii, acetabulisque sordide flavo-albidis; margine angusto membrane albicante; segmento sexto abdominis anoque nigris. 9. Long. 9, Lat. 3 mill. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Preecedentibus duobus simillimus, mox distinguitur pietura pronoti nec non pronoto anterius prope margi- nem et in impressione levi transversa media distinete punctato. Margo flavescens costalis hemelytrorum ante- rius leviter rufescit; pars coriacea hemelytrorum interdum forte tota sanguineo-limbata. 140) C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. SE Subg. Ochrostomus STAL. a. Segmentis abdominis sexto et genitalibus totis nigris, segmento sexto interdum utrimque anguste pallidolimbato, margine postico segmenti sexti ventris haud pallescente; membrana nigra vel nigricante. b. Clavo corioque rufis. 40. L. (Ochrostomus) pyrrhopterus StåL. — Niger; macula parva oblonga basali verticis, elavo, corio abdomineque rufis; margine angusto apicali corii, limbo angusto apice interrupto membrane, bucculis, limbo acetabulorum = orificiisque -apicem versus albicantibus; segmentis sexto et genitalibus abdominis nec non vitta ventris prope margimes laterales nigris, pronoto ante medium parce punctulato. 9. Long. 6, Lat. 2 mill. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Cave ne hanc speciem cum &L. marginello et vicino vel Acroleuco hemoptero confundas. bb. Parte coriacea hemelytrorum nigra, margine ommi vel costali pallido vel testaceo. c. Pronoto propleurisque nigris, marginibus lateralibus concoloribus, marginibus antico et postico ple- rumque, saltem ad partem, pallidis. d. Articulo primo antennarum pedibusque totis nigris. 41. L. (Ochrostomus) disseptus Står. — Niger; macula parva basali verticis, limbo antico posticoque pronoti, apice scutelli, margine commissurali clavi, limbo costali et apicali corii, bucculis, limbo antico et postico propleurorum, limbo postico mesopleurorum et metapleurorum nec non acetabulis pallide flavescentibus; abdomine sanguineo, limbo laterali, segmentis sexto et genitalibus nigris; margine imo laterali abdominis interdum obso- lete pallescente; limbo flavescente apicali corii extrorsum sensim nonnihil latiore; membrana anguste albido-lim- bata. &A. 9. Long. 6—38, Lat. 2—23$ mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) L. pulchello et pallido-cineto similis. dd. Åpice articuli primi antennarum nec non trochanteribus, saltem posterioribus, pallidis, 42. L. (Ochrostomus) dispar Står. — Precedenti simillimus, minor, niger; apice articuli primi anten- narum, tuberculis antenniferis, macula parva basali verticis, limbo latiore basali et apicali angustiore vel angu- stissimo pronoti, apice vel margine apicis scutelli, margine commissurali clavi, margine costali et apicali corii, hoc extrorsum :- sensim latiore, bucculis, acetabulis, margine antico et postico propleurorum, plerumque etiam margine postico mesopleurorum et metapleurorum nec non trochanteribus orificiisque pallidissime flavescentibus; membrana anguste albido-limbata. &S. 2. Long. 4—53, Lat. 11—2 mill. A. Abdomine nigro, margine laterali saltem ad partem pallidissime flavescente. 9. Abdomine pallidissime flavescente, segmentis duobus apicalibus et genitalibus, nec non vitta laterali im- tramarginali ventris nigris; segmento ventrali quinto antice interdum pallido. Var. b. — Venis corii obsolete pallescentibus. Var. c. — Margine antico pronoti haud vel tantum pone oculos pallescente. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) 43. L. (Ochrostomus) cinctipennis Står. — Lygeus cinctipennis STÅL, Rio H. 1. p. 38. 12. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Preecedenti simillimus, margine basali pronoti (an semper?) angustissime limboque scutellari fere toto clavi pallidis mox distinguendus. cc. Pronoto testaceo vel rufo-testaceo, anterius nigro vel nigro-bimaculato, carina scutelli apice vel fere tota pallida; abdomine nigro, testaceo-limbato. 44. L. (Ochrostomus) lineola Dair. — Lygeus lineola DaALL., List. 2. p. 549. 53. (1852). Patria: Texas. (Mus. Holm.); Florida. = Cum Melanocorypho mimulo haud confundendus. Vitte (nec fascise DALL.) nigre&e thoracis interdum po- sterius evanescunt, medio semper coarctatze. 45. L. (Ochrostomus) thoracious StåL. — Lygmus thoracicus STÅL, Stett. EB. S. 23. p. 309. 201. (1862). Patria: Mexico. (Coll. SIGNORET.) Pracedenti similis, parte antica pronoti nigra, apice obsolete pallido-marginata, postice subbiloba, parte postica (an semper) tota rufescente, carina scutelli apice imo pallescente, margine commissurali clavi et api- cali corii concoloribus, nec pallidis, mox differt. Margo apicalis thoracis, margo posticus angustus partium omnium pectoris et anticus propleurorum nec non trochanteres pallescentes. Melanocoryphum collarem simulat. aa. Segmento ventrali sexto abdominis toto pallido, vel nigro, apice lateribusque pallido-limbatis. e. Abdomine nigro, limbo toto laterali nec non margine apicali segmentorum saltem apicalium ventris albicantibus vel pallidissime flavescentibus; pronoto nigro, limbo ommni pallido. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o |. 111 46. L. (Ochrostomus) pulchellus FaBR. — Lygmeus pulchkellus FABR., E. S. 4. p. 159. 83. (1794); S. R. 22305: (15055 HISS WL 9: p-199; (1853); DäArL., List. 2. p. 549. 55. (1852); GUER. in SAGRA, klist. "de Cuba, ms. p. 395. (1857). = Lygeus bimarginatus H. S., W. I. 8. p. 105. f. 877. (1847). — Ly- geus (Lygeus) pulchellus Står, H. Fabr 1. p. 71. 5. (1868). Patria: Insulae India occidentalis; Mexico. (Mus. Holm.) 47. L. (Ochrostomus) pallido-cinctus Står. — Lygmeus pallido-cinetus STÅL, Stett. E. Z. 23. p. 310. 206. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Limbus omnis propleurorum, limbus posticus mesopleurorum et metapleurorum nec non acetabula pallidis- sime flavescentia. AL. pulchello simillimus, lateribus capitis pone antennas pallidis limboque interiore toto lato elavi albicante mox distinguendus. Color niger dorsi in subsanguineum haud vergit. ee. Abdomine toto vel maximam ad partem, segmento quoque sexto, pallido, vitta ventrali laterali in- terdum nigra. f. Coxis trochanieribusque pallidis. g. Pectore pallido, pleuris macula magna nigricante vel subferruginea et interdum fusco-marginata ornatis, vel fasciis duabus nigricantibus vel ferrugineis, limbum macularum efficientibus, notatis. bh. Venis cortii concoloribus vel pallescentibus. i. Venis corii concoloribus; pronoto fusco, marginibus antico et postico nec non fascia media pallidis. 48. L. (Ochrostomus) limbatipennis Står. — Lygeus limbatipennis STÅL, Rio. H. 1. p. 38. 7. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 49. L. (Ochrostomus) pallescens Står. — Lygeus pallescens STÅL, Stett. E. Z. 23. p. 310. 205. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) i. Venis corii pallescentibus; pronoto nigricante, margine angusto toto vel fere toto, — margine an- tico interdum late interrupto —, nec non vitta angusta media percurrente vel interrupta vel abbreviata, nor- maliter etiam linea laterali longitudinali, a medio marginis lateralis emissa et retrorsum versus marginem basalem ducta, pallidis. 50. -L. (Ochrostomus) obsoletus Står. — Lygmeus obsoletus STÅL, Rio H. 1. p. 38. 9. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Variat capite nigro et macula parva basali pallida notato vel pallido-variegato. hh. Venis corii obscurioribus, fuscis. 51. LC. (Ochrostomus) Poeyi Guter. — Lygeus Poeyi Gukr., Icon., Ins. p. 346. pl. 26. f. 1. (1838); DALL., List. 2. p. 550. 57. (1852); GuER. in SAGRA, Hist. de Cuba, Ins. p. 396. (1857). Patria: Cuba. (Mus. Holm.) j gg. Pectore pallido, maculis magnis lateralibus obscurioribus destituto, propleuris et mesopleuris prope marginem posticum fascia angusta nigra ornatis, mesopleuris et metapleuris prreterea prope margines latera- les ante medium linea longitudinali nigra notatis. 52. LÅ. (Ochrostomus) modestus Står. — Lygeus modestus STÅL, Rio H. 1. p. 38. 6. (1860). Var. b. — Pallidior; tylo tantum apicem versus nigro; pronoto toto pallido, impressione lineari anteriore nigra; membrana albicante, basi infuscata; abdominis dorso limboque ventris dilute subsanguineis. Patria: Brasilia, Rio Janeiro; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.); Pernabucco. (Coll. SIGNORET.) ff. Pedibus totis nigris. 53. L. (Ochrostomus) subcarinatus Står. — Pallidissime flavescens, capite margineque pronoti in croce- um vergentibus; antennis, maculis duabus basalibus oculos attingentibus vittaque pone medium abbreviata capitis, maculis duabus anticis et duabus transversis posticis intramarginalibus pronoti, scutello, hemelytris, mesosterno, metasterno, macula angulorum anticorum mesopleurorum et metapleurorum, rostro pedibusque nigris; carina scu- telli, margine interiore clavi, nec non marginibus costali et postico corii eroceis; membrana non nisi angustissime albido-limbata; dorso abdominis subsanguineo. 9. Long. 12, Lat. 4 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Statura fere L. modesti. Pronotum mnonnihil ante medium et ad marginem anticum transversim subimpres- sum, impressionibus parce punctatis; ruga longitudinali, retrorsum sensim evanescente, marginem anticum attin- gente vel subattingente; margine postico utrimque distincte depresso. MELANOCORYPHUS SrTåL. Lygeus p. FIEB., Eur. H. p. 44 et 164. (1861). — Lygerosoma FiEB., Eur. H. por donretel 6361). — Lygeus Subg. Melanocoryphus STåL, O. V. A. F. 29: 7. p. 41. (1872). 1 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. a. Övrificuis pedibusque plerumque totis nigris vel fuscis, apice femorum tibiisque raro rufis. — MELA- NOCORYPHUS STÅL. | b. Membrana macula discoidali albida notata, vel tota vel magnam ad partem albicante vel fusco-albi- cante et fusco-venosa; orificius nigris. c. Membrana nigra, margine concolore, macula rotundata apicali albida; abdomine saltem partim rufo, margine nigro-maculato ; macula nigra corii marginem costalem attingente vel subattingente. d. Capite magnam ad partem, pectore abdomineque subtestaceis, orificiis, maculis lateralibus pectoris et marginalibus abdominis nigris. 1. M. (Melanocoryphus) delicatulus StåL. — Lygeus delicatulus Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 32. 3; Ham 3: op: 138: 20.:(1865)5 Patria: Terra -eapensis, Caffraria. (Mus. Holm.) dd. Capite toto, pectore fere toto, basi, segmentis sexto et genitalibus nec non maculis marginalibus ab- dominis nigris. — (M. punctato-guttatus FABR.) cc. Membrana nigra, margine albido, macula rotundata albida destituta, raro tota vel fere tota albi- cante; corio macula nigra minore a margine costali remota notato vel macula nigra destituto, raro magna parte nigro. e. Abdomine rufo, basi, apice maculisque marginalibus nigris. — (M. apuans ROSSI.) ee. Ventre nigro, limbo rufo, immaculato. — (M. Tristrami DouGL. et SCOTT.) f. Parte coriacea hemelytrorum rufa, immaculata; membrana nigra, albo-signata. 2. M. (Melanocoryphus) pusio Står. — Niger, pilosulus; vitta ante medium abbreviata, limbo laterali pone medium margineque angusto basali pronoti, carina scutelli, clavo, corio, angulis posticis prostethii, dorso abdominis limboque ventris testaceis; membrana nigricante, limbo angusto, margine interrupto basali nec non macula discoidali ante medium posita, transversa, cum margine basali (an semper?) confluente, albidis; margini- bus angustis acetabulorum, posticis pleurorum omnium et antico propleurorum obsolete pallescentibus. 9. Long. 53, Lat. 13 mill. Patria: Texas. (Mus. Holm.) M. Tristrami similis, minor, clavo testaceo, corio macula discoidali nigra destituto mox distinguendus. Pictura pronoti forte variat, marginibus Jlateralibus totis fasciaque ante medium interdum testaceis. ff. Parte coriacea hemelytrorum nigra, limbo costali, interdum quoque margine angusto interiore rufis vel testaceis. å 3. M. (Melanocoryphus) obscuripennis StåL. — Niger, pilosulus; limbo antico, angulis posticis lineaque posteriore longitudinali, postice ampliata, pronoti, limbo costali, interdum quoque margine angusto interiore partis coriacex hemelytrorum, nec non margine laterali abdominis testaceis; limbo antico prostethii, margine postico pleurorum acetabulisque testaceo-flavescentibus; membrana fusco-albicante, obscurius venosa, basi nigra, margine basali ad angulum basalem albicante. &, 2. Long. 5, Lat. 2 mill. Patria: Texas. (Mus. Holm.) Praecedenti affinis, picetura hemelytrorum mox distinguendus. Statura parva, pilositate corporis hec species et precedens quasdam Lygmosome species quodammodo simu- lant, metapleuris postice recte truncatis orificiisque nigris autem ab hoc genere facile dignoscendee. 4. M. (Melanocoryphus) nigrinervis Står. — Niger, nudus (?), marginibus totis antico et angustiore po- stico, marginibus lateralibus pone medium maculaque triangulari basali pronoti, marginibus angustis interiore et apicali, nec non latiore costali partis coriacese hemelytrorum, limboque laterali abdominis subsanguineis; mem. brana albicante, venis nigris; bucculis, acetabulis totis, limbo postico pleurorum omnium, antico quoque propleu- rorum, pallide sordide flavescentibus. &A. Long. 6, Lat. 2 mill. Patria: Venezuela. (Mus. Holm.); Mexico. (Coll. SIGNORET.) Precedenti subsimilis, major, angustior, margine costali corii minus curvato. M. circumlito quoque simil- limus, minor, colore membrane, pictura pectoris scutelloque toto (?) nigro mox distinguendus. bb. Membrana nigra, macula discoidali albida destituta. g. Abdomine rufescente, seymento ventrali sexto concolore vel nigro, apice et lateribus pallido-limbato; acetabulis, limbo plerumque latissimo postico pleurorum omnium et antico propleurorum pallidissime flave- scentibus vel albicantibus. 5. M. (Melanocoryphus) variegatus DE Grrr. — Cimex variegatus DE GEER, Mém. 3. p. 342. pl. 34. f. 23. (1773). — Cimex erythrochlorus GMeL, S. N. 1: 4. p. 2180. 453. (1788). — Lygeus pulcher FABR., S. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o |. 118 R. p. 225. 104. (1803). — Lygeus variegatus DALL, List. 2. p. 539. 21. (1852). — Lygeus (Lygeus) varie- gatus STÅL, H. Fabr. 1..p. 71. 4. (1868). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) pd 6. M. (Melanocoryphus) bicrucis Savs« -- Lygeus bicrucis Sar, Journ. Ac. Philiw4mp: 32203(1825); Compl. writ. 2. p. 246. 3. (1859). — Lygeus flavo-marginellus StåL, Freg. Eug. resa, Ins. p. 241. 53. (1859). — Lygeus rubescens Står, Rio H. 1. p. 37. 9. (1860). — Lygmeus bitransversus SIGN., An. 5. Ile, (GGN tek p. 947. 140. (1861). Patria: California, Nova Granada, Bogota; Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.); La Gunuaira. (Coll. SIG- NORET.) 7. M. (Melanocoryphus) circumseptus Står. — Lygmeus circumseptus STÅL, Berl. B. Z. 10. p. 162. 7. (1866). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) gg. Seqmento ventrali sexto nigro, lateribus interdum, apice numquam pallido-limbato; acetabulis totis vel margine nec non margine postico pleurorum haud vel raro et plerumque angustissime obsoleteque palle- scentibus. h. Ventre rufo, segmentis sexto et genitalibus nigris. 8 M. (Melanocoryphus) nigriguttulus Står. — Rnufo-testaceus, subsericeus; capite, antennis, rostro, ma- ceulis parviuseulis duabus mediis distantibus rotundatis et duabus transversis basalibus pronoti, scutello, mem- brana, pectore, segmentis sexto et genitalibus abdominis nec non pedibus nigris; lateribus prostethii testaceis; margine bucceularum margineque antico prostethii pallidis; margine imo acetabulorum et postico pleurorum obso- letissime pallescentibus. &A. Long. 9, Lat. 3 mill. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Statura fere M. bicrucis. Pronotum et pectus impunctata, illnd medio quadriimpressum, impressionibus intermediis distinctioribus. Venze corii obsoletae. hh. Ventre nigro, interdum rufo-limbato. 9. M. (Melanocoryphus) facetus Sav. — Lygeus facetus Sax, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 328. 2. (1859). Patria: Florida. 10. M. (Melanocoryphus) ciroumlitus Står. — Lygeus circumlitus STÅL, Stett. PR. Z. 23. p. 309. 199. (1862). Patria: Mexico, Oaxaca. (Mus. Holm.) 11. M. (Melanocoryphus) rubriger Står. — Lygmeus rubriger STÅL, Stett. E. Z. 23. p. 199. 200. (1862). Patria: Mexico, Vera Cruz. (Coll. SIGNORET).; Carolina meridionalis. (Mus. Holm.) Preecedenti simillimus, statura angustiore margineque apicali coril concolore, nec rufo, diversus. 12. M. (Melanocoryphus) lateralis Darr. — Lygeus lateralis DAL., List. 2. p. 550. 58. (1852). Patria: Mexico, Texas. (Mus. Holm.) Precedentibus plerumque angustior, capite magis producto, pronoto propleurisque punctatis, illo fortius ca- rinato, venis hemelytrorum fortius elevatis, costatis, limbo abdominis concolore insignis. In exemplis nostris quattuor margo amnticus, macula basalis media et anguli postici pronoti rufa sunt, Vide: DALLAS, 1. c. aa. Örificiis pallide flavicantibus; pedibus basi distinctissime pallidis. — OCHRIMNUS STÅL. 13. M. (Ochrimnus) collaris PABR. — Lygeus collaris FABR., S, R. p. 230. 129. (1803); DaLnn., List. 2. p. 549. 54. (1852). — Lygeus (Lygeus) collaris StåL, H. Fabr. 1. p. 71. 6. (1868). — Var. bi. — Pronoto nigro, basi rufo-marginato, apice pallide flavo-marginato. Patria: Insulge India occidentalis. (Mus. Holm.); Jamaica. var. b: St. Thomas. (Coll. SIGNORET.) 14. M. (Ochrimnus) vittiscutis Står. — Lygwus vittiscutis STÅL, Stett. EB. Z. 23. p. 310. 203. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 15. M. (Ochrimnus) mimulus StåL. — Nigricans, griseo-pubescens; capite, pronoto, vitta scutelli, margi- nibus commissurali, apicali et costali, hoc latiore, partis coriacere hemelytrorum, sternis, limbo omni propleuro- rum, limbo postico mesopleurorum et metapleurorum, orificiis, limbo laterali ventris, coxis, trochanteribus, basi apiceque imis femorum pallide griseo-flavescentibus; vitta antrorsum angustata posterius latissima capitis, nec non maculis duabus magnis subquadratis pone medium positis impressioneque transversa subapicali pronoti ni- gris; membrana angustissime pallido-limbata. &. Long. 51, Lat. 13 mill. Patria: Texas. (Mus. Holm.) Przecedenti similis, corpore anterius minus angustato, capitis lateribus ante ocellos pallidis, rostro breviore, coxas posticas attingente, mox distinguendus. Lygeo lineole PALL. simillimus, capite macula basali verticali K. Vet. Akad. Handl, B. 12. N:o 1. 15 114 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. - ” destituto, lateribus ante ocellos et subtus pallidum, pronoto ante medium pictura nigra fere ommnino destituto, maculis quadratis posterioribus distinctis, sat magnis, corpore subtus pedibusque potius fuscis quam nigris di- stinctissimus. - Exemplum nostrum forte immaturum. Pictura pallida pronoti et elytrorum in exemplis maturis forte tes- tacea vel rufescens. 'Discus ventris interdum pallescit. ACROLEUCUS STÅL. a. Membrana apice macula subtriangulari albida notata; coxis, trochanteribus et basi femorum palli- dis; antennis crassiusculis; capite subtus pallido. 1. ÅA. coxalis Står. — Lygmus coxalis StåL, Rio H. 1. p. 38. 10. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Rostrum maris apicem segmenti ventralis secundi attingens, feminzae apicem metasterni vix superans. Caput superne utrimque pallido-maculatum. aa. Membrana apice late et antrorsum sensim angustius albido-limbata. b. Cowis totis vel apice, trochanteribus, plerumque etiam basi femorum ommium vel saltem posteriorum pallide sordide flavo-albidis; capite versus apicem tuberculorum antenmiferorum haud ampliato. c. Capite pallido, rufescente vel testaceo-flavescente, superne nigro-vittato vel nigro-maculato. d. Pedibus nigris. 2. ÅA. Signoretii SrtåL. — Niger; capite, pronoto, parte dimidia antica scutelli nec non lateribus proste- thii rubris; apice imo capitis, tylo, macula basali verticis nec non maculis duabus parviusculis ante medium disci pronoti positis nigris; membrana posterius late albido-limbata; apice coxarum trochanteribusque sordide flavo-albidis. 2. Long. 9, Lat. 3 mill. Patria: Brasilia. (Coll. SIGNORET). Rostrum mutilum in exemplo descripto. 3. A. vittaticeps Står. — Niger; capite testaceo vel rufo-testaceo, parte apicali vittaque percurrente, raro subobliterata, posterius latiore, nigris; orificlis, coxis, trochanteribus, basi femorum posteriorum nec non margine imo abdominis pallidissime flavicantibus; rostro medium ventris subsuperante; membrana apice late albido-lim- bata, limbo antrorsum sensim angustato. &S. 2. Long. 6—9, Lat. 13—23 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) 4, ÅA. nigro-vittatus Srtår. — Testaceus vel testaceo-flavescens vel sordide suberoceus; antennis, parte apicali vittaque percurrente capitis, vitta latitudine variabili pronoti et scutelli, angulo apicali corii, membrana, peetore, abdomine pedibusque, interdum etiam tuberculis antenniferis nigris; membrana basi interdum testaceo- flavescente, apice late albidolimbata, limbo antrorsum sensim angustato; limbo laterali prostethii testaceo-flave- scente; orificiis, coxis, trochanteribus, nee non basi femorum posteriorum pallidissime flavicantibus; rostro api- cem segmenti secundi ventris attingente vel subsuperante. 9. Long. 8, Lat. 23 mill. Patria: Bogota. (Mus. Holm.) La Guayra. (Coll. SIGNORET.) dd. Pedibus pallescentibus. 5. ÅA. pallipes Står. — Lygeus pallipes STÅL, Rio. H. 1. p. 38. 8. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) i Pallide sordide subtestaceo-flavescens; antennis, maculis duabus posticis, basi conjunctis, capitis, impressione transversa lineari, fasciola anteriore, fasciaque interrupta lata posteriore pronoti, scutello hemelytrisque obscure fuscis vel nigricantibus: carina scutelli, marginibus costali et apicali corii pallidis; membrana apice late sordide albido-limbata; articulo primo, interdum etiam tertio antennarum apice pallidis; tylo apice interdum nigro; pectore interdum maculis lateralibus tribus magnis obscurioribus instructo; rostro apicem segmenti ventralis se- cundi attingente vel nonnihil superante. 6. AA. signaticollis Står. — Pallidissime testaceo-flavescens; antennis, vitta percurrente, posterius latiore capitis, pronoto scutelloque nigricantibus, hujus linea longitudinali media anterius subelevata, marginibus latera- libus ab apice retrorsum ultra medium, arcu irregulari, interdum interrupto, ad angulos anticos incipiente, pone medium in margine laterali excurrente, nec non margine angusto postico latera versus pallide testaceo-flavescen- tibus; hemelytris fuscis, margine costali venisque corii pallescentibus; membrana obscurius fusco-venosa, apice late sordide albicante-limbata; lateribus pectoris maculis magnis tribus fuscis, plerumque fascia pallidiore divisis, notatis; ocellis tuberculo obtusissimo suffultis; rostro segmentum ventrale secundum paullo superante. 2. Long. 53, Lat. 2 mill. Patria: Bogota. (Mus. Holm.) Priecedenti simillimus, minor, vitta percurrente capitis, pietura pronoti, venis membrana obscurius fuscis mox distinguendus. Carina scutelli pallescens KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o |. bl5 ce. Uapite saltem superne mnigro, bucculis, raro etiam tuberculis antenniferis extus vel inferne apice pallidis. e. Pronoto nigro, limbo concolore. 7. ÅA. maurus StåL. — Lygeus maurus StåL, Rio H. 1. p. 38. 11. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Buccule, margo imus anticus prostethii, margo acetabulorum et abdominis nec non orificia pallida. Caput subtus fere totum raro pallescens. 8. A. hemopterus StåL. — Niger; clavo corioque subsanguineis; membrana apice late, antrorsum sensim angustius albido-limbata; bucculis, margine angusto antico prostethii, margine abdominis, linea longitudinali margineque postico segmentorum ventris, excepto margine segmenti sexti, orificiis, coxis, trochanteribusque pallide flavescentibus. 9. Long. 73, Lat. 23 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) ee. Pronoto nigro, limbo ommni vel laterali flavescente vel rufescente. 9. AA. brevicollis Står. — Lygeus brevicollis StåL, Stett. E. Z. 23. p. 311. 209. (1862). Patria: Mexico. (Coll. SIGNORET.) Carina scutelli saltem apice obsolete pallescit. 10. A. Tullus Står. — Lygeus Tullus Står, Stett. E. Z. 23. p. 311. 210. (1862). Patria: Mexico. (Coll. SIGNORET.) 11. A. flavo-septus Står. — Niger; bucculis, tuberculis antenniferis subtus, limbo omni pronoti, carina scutelli, margine commissurali clavi, limbo costali et apicali extrorsum ampliato corii, limbo omni prostethii, limbo postico mesopleurorum et metapleurorum, margine acetabulorum, orificiis, coxis, trochanteribus, basi femo- rum posteriorum, nec non limbo abdominis pallidissime flavescentibus; membrana apice late, antrorsum sensim angustius albido-limbata. 9. Long. 7, Lat. 23 mill. Patria: Bogota. (Mus. Holm.) Discus ventris exempli descripti in nigro-sanguineum vergit. bb. Pedibus totis mnigris; capite ante oculos versus apicem tuberculorum untenniferorum sensim sub- ampliato. 12. ÅA. nobilis Står. — Niger, puberulus; capite subtus, pronoto, sentello pectoreque testaceis, in subsan- guineum vergentibus; clavo ante medium nec non parte basali corii retrorsum ad medium marginis costalis ex- tensa et sensim angustata pallide testaceo-flavescentibus; maculis duabus anticis transversis pronoti, maculis tri- bus basalibus scutelli, macula prope angulos anticos propleurorum, angulisque anticis mesopleurorum et meta- pleurorum nigris; membrana apice late, antrorsum sensim angustius albido-limbata; rostro medium segmenti ventralis tertii attingente vel subsuperante. &. 9. Long. 11—14, Lat. 3—-4 mill. Patria: Bogota. (Mus. Holm.); Bolivia. (Coll. SIGNORET). HZ/EMATORRHYTUS SrTåL. 1. H. discoidalis Sicn. — Lygeus discoidalis SIGn., An. S. E. Fr. (3) 8. p. 947. 139. pl. 12. f. 2. (1861); SrinTNtvaln 2. op. 141. 25. (1865). Patria: Madagascar. (Coll. SIGNORET). AROCATUS SPIN. Arocatus SPIN., Ess p. 257. (1837); FieB., Eur. H. p. 45 et 167. (1861); Står, Ö. V. AV F. 29: 7. pc 42. (1872). — ”Tetralaccus F1iEB., Eur. H. p. 44 et 164. (1861). a. Carina scutelli nigra; pectore ventreque rufescentibus; mesosterno et metasterno mnigris; ventre in- terdum nmigro-maculato; pronoto ante medium transversim distinctius impresso, marginibus lateralibus ante medium leviter sinuatis. 1. ÅA. rusticus Står. — ”Tetralaccus rusticus Smår, .Berl. Bi,Z4a10:p. (163: 1.866): Patria: Australia borealis. (Mus. Holm.) Variat pedibus nigris, trochanteribus basi pallidis, vel pedibus fere totis pallidis. Rostrum apicem segmenti secundi ventris attingens vel nonnihil superans, articulo primo basin capitis nonnihil superante. 2. ÅA. &nescens SrtÅL. — Rufescens, remote griseo-sericeus; antennis, rostro, vitta latissima antrorsum subangustata capitis, pronoto anterius, scutello, hemelytris pedibusque nigricantibus, pronoto hemelytrisque sube- nescentibus; parte posteriore pronoti subanescente-testacea; coxis, trochanteribus, basi femorum, interdum etiam medio tibiarum pallide testaceo-flavescentibus; rostro paullo pone metasternum extenso, articulo primo basin capi- tis attingente. 9. Long. 7, Lat. 2 mill. Patria: Australia. (Mus. Holm.) 116 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. Statura precedentis, cui affinis, magnitudine minore, pictura capitis, colore hemelytrorum rostroque breviore divergens. aa. Uarina scutelli rufa; pectore ventreque nigris, rufo-limbatis; pronoto ante medium levissime trans- versim impresso, marginibus lateralibus ante medium haud vel vix sinuatis. 3. ÅA. sericans Srår. — Lygeus sericans Står, Freg. Bug. resa, Ins. Hem. p. 240. 51. (1859). Patria: China. (Mus. Holm.); Pondichery. (Coll. SIGNORET.) In hac specie segmenta ventralia quartum et quintum femine sunt postice fortissime angulato-sinuata. CZENOCORIS FieB. FieEB., Eur. H. p. 44 et 166. (1861); Står, ÖV. AR 295 7: p. 43. (1872). a. "Hamo et vena decurrente alarwm leviter distantibus; vitta posterius abbreviata capitis nigra; scu- tello maximam ad partem rufo; elavo corioque magnam ad partem nigris. — CANOCORIS FIEB. aa. Hamo et vena decurrente alarum valde distantibus; capite superne corioque totis rufis; scutello maximam ad partem nigro. b. Gula nigra. 1. C. marginatus TuunB. — Alydus marginatus THUNB., H. rostr. cap. 3. p. 3. (1822). — Serinetha Sine STÅL, O. V. A. F. 1855. p. 185. 1. — Tetralaccus marginatus Står, Berl. E. Z. 10. p. 163. 2. (1866). Patria: China. (Mus. Holm.) Clavus exempli nostri fusco-rufescens. bb. Capite toto rufo. ec. Pronoto basi ante scutellum truncato, postice utrimque levissime impresso. 2. C. inermipes Står. — Ccenocoris inermipes Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 660. 2. Patria: Insulze Philippine. (Mus. Holm.) 3. C. sanguinarius StåL. — Cwnocoris sanguinarius Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 660. 1. Patria: Insule Philippinre. (Mus. Holm.) cc. Pronoto unte scutellum subsinuato, postice utrimque intra marginem subeallosum distincte im- presso. 4. C. augur Står. — Lygeus Augur STÅL, An. S. E. Fr. (4) 5. p. 187. 1. (1865). Patria: Australia, Moreton Bay. (Mus. Holm.) 5. C. nicobarensis Marr. — Cenocoris nicobarensis MaAyr, Verh. z.-b. Ges. Wien. 15. p. 436. (1865); Reis. Novara, Hem. p. 127. f. 30. (1866). Patria: Sambelong. PYRRHOBAPHUS STAL. Lygeus subg. Pyrrhobaphus Står, H. Fabr. 1. p. 73. (1868). 1. P. leucurus FaBrk. — Cimexr leucurus FABR., Mant. 2. p. 299. 202. (1787); GMeL., S. N. 1: 4. p. 2171. 391. (1788). — Lygeus leucurus FABR., E. S. 4. p. 154. 65. (1794); S. R. p. 222. 83. (1803); DaALL., List. 2. p. 535. 5. (1852). — Lygeus (Pyrrhobaphus) leucurus StåL, H. Fabr. 1. p. 73. 11. (1868). Patria: Insule Philippiuae, Woodlark, Fidschi. (Mus. Holm.) GRAPTOSTETHUS STÅL. Lygeus Subg. Graptostethus Står, H. Fabr. 1. p. 73. (1868). — Lygmwosoma Subg. Graptostethus STÅL, O. V. A. F. 29: 7. p. 42. (1872). — Apterola Murs., An. S. Lin. Lyon. (2) 13. p. 368. (1866). 5. a. Metapleuris extrorsum ampliatis, angulo postico exteriore acuto. — GRAPTOSTETHUS STÅL b. Capite fere toto vel saltem tylo nigro; ventre toto vel saltem limbo rufo, raro anguste nigro-mar- ginato. c. Scutello rufescente vel flavescente. 1. G. (Graptostethus) apioalis Dani. — Lygeus apicalis DALL., List. 2. p. 534. 3. (1852); SrvåL, H. afr. 2. p. 129. 6.(1865). — Microbasis ? rufiventris StåL, O. V. A. F. 1855. p. 185. 1. Patria: Sierra Leona. (Mus. Holm). Margo angustus ventris niger. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o |. 117 2. G. (Graptostethus) rufifemoratus DauL. — Lygeus rufifemoratus DALL., List. 2. p. 534. 4. (1852); SråL, H. afr. 2. p. 129. 7. (1865). — Pyrrhocoris transversus SIGN. in THOoMS., Arch. 2. p. 306. 584. (1858). Patria: Guinea, Grand Bassam. (Mus. Holm.) ce. Scutello toto vel fere toto nigro, carina concolore, apice interdum rufo; abdomine toto vel saltem limbo rufo, hoc maculis nigris destituto 3. G. (Graptostethus) servus FaBr. — Var. nigriceps. — Capite nigro, macula verticis parva bucculisque rufis vel pallidis; pronoto hemelytrisque plus minus late nigro-pictis, illo pone medium, his totis interdum pi- ctura nigra destitutis; membrana haud vel obsoletius albido-limbata. &. Q. Var. servus. — Capite saltem superne rufo, vitta percurrente superiore, postice ampliata, nigra, basi ma- cula parva pallida notata; pedibus raro rufis. &. Q. Cimex servus FABR., Mant. 2. p. 300. 207. (1787); GmMEL., S. N. 1: 4. p. 2173. 399. (1788). -- Lygeus servus, FABR., EE, So da ps 156. 72: (1794); Si R:vp: 223::91: (1803); DaALL., List. 2. p. 547. 47. (1852); STÅL, H. afr. 2. p. 139. 22. (1865). — Lygeus incomptus H..S.; W. I. 8. p. 104. f. 875. (1848) et 1. c. 9. p. 196. (1853). — Lygeus (Graptostethus) Servus StåL, H. Fabr. 1. p. 74. 12. (1868). — Lygeus ornatus UuHrer, Pr. Ac. Phil. 1860. p. 227. 3. Var. manilensis. — Capite rufo, tylo et interdum macula basali laterali inter ocellos et oculos mnigris; pronoto, pectore hemelytrisque plus minus nigro-pictis, interdum fere totis rufis; pedibus raro rufis; ventre raro toto rufo; fascia anteriore nigra pronoti interdum marginem ipsum anticum occupante. &. Q. Lygeus manillensis STÅL, Freg. Eug. resa, Ins. Hem. p. 240. 52. (1859). Patria: var. a: Insule Guam, Ascension et Fidschi in mari pacifico; var. b: Sierra Leona, Madagascar, Insula Mauritii; Java, China; var. c: Insule Philippine, Java. (Mus. Holm.) Ad Gr. servum valde appropinquat G. maculicollis GERM., species europea. 4. ÅG. (Graptostethus) cardinalis StåL. — Lygeus cardinalis StÅL, Berl: BE. Z. 10. p. 163. 8. (1866). Patria: Australia borealis. (Mus. Holm.) Statura angustiore capiteque convexiore a congenericis divergit. bb. Capite rufo, tylo concolore, maculis duabus verticis nigris; connexivo ventreque nigris; carina et marginibus scutelli rufis. 5. G. (Graptostethus) argentatus FaBr. — Lygeus argentatus FABR., S. RB. p. 228. 120. (1803); DALL., List. 2. p. 545. 41. (1852). — Lygeus (Graptostethus) argentatus StTåL, H. Fabr. 1. p. 74. 14. (1868). Patria: India orientalis, Ceylon, Bengalia. (Mus. Holm.); Tranquebar. aa. Metapleuris extrorsum angustatis, angulo apicali exteriore obtuso, rotundato; hemelytris alisque, thorace scutelloque abbreviatis; limbo abdominis rufo nigroque vario. — APTEROLA MULS. ASPILOCORYPHUS STÅL. 1. A. fasciativentris SrtåL. — Lygeus fasciativentris Står, Ö. V. A. F. 1858. p. 316. 23; H. afr. 3. p. 140. 23. (1865). Patria: Africa meridionalis interior. (Mus. Holm.) 2. ÅA. unimaculatus Sin. — Lygeus unimaculatus SIGN., An. S. BE. Fr. (3) 8. p. 947. 141. (1861); STAL, H.oaffr 2p- 140: 24. (1865). Patria: Madagascar. 3. ÅA. mendicus FaBr. — Cimex Mendicus FaBR., S. Ent. p. 720. 115. (1775). — Cimex mendicus FABR., Spec. 2. p. 365. 158. (1781); Mant. 2. p. 300. 206. (1787); GmeEr., S. N. 1: 4. p. 2173. 398. (1788). — Lygeus mendicus FABR., E. S. 4. p. 156. 71. (1794); S. R. p. 223. 90. (1803). — Lygeus (Graptoste- thus) mendicus StTåL, H. Fabr. 1. p. 74. 13. (1868). Patria: India orientalis. 4. AA. australicus SrtåL. —-Niger, subsericeus; bucculis, linea longitudinali percurrente vel anterius ab- breviata, limbo laterali pone medium, marginibus angustis postico et interdum antico pronoti, carina scutelli limbo omni prostethii, limbo postico mesopleurorum et metapleurorum, acetabulis abdomineque rufis; hemelytris rufescente-fuscis, margine costali ante medium magis rufo; membrana nigra, fascia ante medium posita, extus abbreviata, margineque apice latiore albidis; macula in angulis posticis pleurorum atra; maculis marginalibus, se- gmentis sexto et genitalibus abdominis, interdum etiam limbo postico segmentorum ventralium nigris. 9. Long. 7, Lat. 23 mill. Patria: Australia borealis. (Mus. Holm.) Precedentibus similis, capite nigro mox distinguendus. 118 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. LYG/EOSOMA SPIN. Lygeosoma SPIN., Ess. p. 254. (1837). — Lygeosoma p. FIEB., Hur. H. p. 45. et 167. (1861). — Ly- geosoma Subg. Lygeosoma STÅL, O. V. A. F. 29: 7. p. 42. (1872). a. UCorpore subtus testaceo vel sanguwineo, maculis tribus lateralibus pectoris, segmento sexto ventris se- ymentisque genitalibus nigris. 1. ÅL. bipunctata Dani. — Lygeus bipunctatus DALL., List. 2. p. 547. 46. (1852). Patria: India orientalis. (Mus. Holm.) 2. :L. villosula Står. — Lygeus villosulus STÅL, O. V. A. F. 1855. p. 32. 4; H. afr. 2. p. 139. 21. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) aa. Corpore subtus nigro, acetabulis fasciisque latitudine variabilibrus pectoris pallidis; maculis margi- nulibus abdominis rufescentibus. — (L. reticulata H. 5.) SPECIES ') LYGAEINORUM INCERTI GENERIS. 1. Lygeus striatus FaBr. — Coreus striatus FABR., S. R. p. 201. 50. (1803). — Lygeus (Lygweus) stri- atus STAL, H. Fabr. 13 p. 71:15: (1868)7== Corrzus "striatus” SIGN. Am. SÅ bsSEr. (3) 7. .p. 02.045. CSR) Patria: America meridionalis. 2. Lygeus biguttatus FaABr. — Cimex biguttatus FABR., S. Ent. p. 720. 117. (1775); Spec. 2. p. 365. 162. (1781). — Cimex 2guttatus FABR., Mant. 2. p. 300. 211. (1787). — Cimex australis GMEL., S. N. 1: 4. p. 2173. 403. (1788). — Lygeus 2guttatus FABR., EB. S. 4. p. 158. 78. (1794); S. R. p. 224. 98. (1803). Patria: Nova Hollandia. ; 3. Lygeus sexpustulatus FaABrR. — Cimex 6pustulatus FABR., S. Ent. p. 722. 127. (1775); Spec. 2. p. 368. 178. (1781); Mant. 2. p. 302. 233. (1787). — Cimezx" sexpustulatus "GMEL., S. N. 1: 4"p. 2177. 425. (1788). — Lygeus Cpustulatus FABR., E. S. 4. p. 165. 105. (1794); S. R. p. 231. 135. (1803). Patria: Jamaica. 4. Lygeus pubicornis FaBr. — Cimex pubicornis FABR., S. Ent. p. 724. 134. (1775); Spec. 2. p. 369. 187. (1781) Manti 2: p. 303. 248. (I780); "GMEL3 STINA panda KAD NSS Lygeus pubicornis FABR., 'S: EH; 45 pp. 1703 122: (1794); "SY'R: Pp: 250: 1497 (1803). Patria: America. - 5. Lygeus scabrosus FaBrR. — Cimer scabrosus FABR., S. Eut. p. 719. 111. (1775); Spec. 2. p. 364. 154. (1781); Manti 2: p.!2997200. (1787); GMBEL3 SS. Nin 4p: 217457389: (1788) = UD gEUuSTSCaonosus FABR., DB. S. 4: p. 154: 64. (1794); S: Rp. 2217-81: (1803): Patria: America. 6. Lygeus pallipes Worer. — Lyguwus pallipes Worrr, Ic. 4. p. 147. 141. rt. 141. (1804). Patria: India orientalis. 7. Lygeus atrorufus Guir., Voy. Coq., Ins. p. 178. pl. 12. f. 13. (1830). Patria: Nova Guinea. 8. Lygeus taitensis Guvtr., Voy. Coq., Ins. p. 178. pl. 12. f. 15. (1830). Patria: Insula Taiti. 9. Lygeus septus Germ. in SILB., Rev. 5. p. 142. 51. (1837). Patria: Terra capensis. 10. Lygeus pilosulus Germ. in SILB., Rev. 5. p. 143. 53. (1837). Patria: Terra capensis. 11. Lygeus tristriatus H. S., W. I. 9. p. 196. (1851). Patria: India orientalis. 12. Lyg&eus multiguttatus H. S., W. I. 9. p. 107. (1851). Patria ignota. 13. Lygeus mutilatus Er., Arch. 8: 1. p. 279. 264. (1842). Patria: Tasmania. 14. Lyg&eus castaneipes Daru., List. 2. p. 536. 10. (1852). Patria: Australia. ') Quadam forte ad Pyrrhocorina referendie. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o I. 1) 15. Lyg&eus jucundus Darr., List. 2. p. 537. 11. (1852). Patria: Africa meridionalis. 16. Lygeus innotatus DarrL.. List. 2. p. 537. 12. (1852). Patria: Australia borealis occidentalis. 17. Lygeus nigriceps Dai., List. 2. p. 537. 14. (1852). Patria: India. 18. Lyg2eus trimaculatus Darr., List. 2. p. 543. 33. (1852). Patria: Australia borealis. (an recta?) 19. Lygegus maculatus DaLr., List. 2. p. 545. 42. (1852). Patria: India orientalis. 20. Lygeus guttiger Darr., List. 2. p. 547. 48. (1852). Patria: Bengalia. Ad Aspilocoryphum mendicum FABR., valde appropinquare videtur. 21. Lygeus verticalis DaALL., List. 2. p. 548. 49. (1852). Patria ignota. 7? 22. Arocatus pusillus Daur., List. 2. p. 550. 2. (1852). Patria: India orientalis. 23. Lygeus dichroa MonTtr., An. sc. ph. Lyon. (2) 7: 1. p. 105. (1855). Patria: Woodlark. 24. Lygeus lugubris MoNTtrR., An. sc. ph. Lyon. (2) 7: 1. p. 106. (1855). Patria: Woodlark. 25. Lyg&us dichroa Montr., An. S. Lin. Lyon. (2) 4. p. 256. (1858). Patria: Nova Caledonia. 26. Lygeus ocellatus Montr., An. S. Lin. Lyon. (2) 11. p. 228. (1865). Patria: Kanala. (Nova Caledonia). 27. Lygeus bicinetus MoyTtr., An. S. E. Fr. (4) 1. p. 67. 28. (1861). Patria: Nova Caledonia. 28. Lygeus Dallasii Gubr. in SAGra, Hist. de Cuba. Ins. p. 395. (1857). Patria: Cuba. e 29. Lygeus amboinensis Marr, Verh. z.-b. Ges. Wien. 15. p. 435. (1865). Patria: Amboina. 30. Lygeus admirabilis UHLER, in HAYDEN, Geol. Surv. of Montana. p. 405. 5. (1872). Patria: America borealis, Colorado. 31. Lygeus cruciger MorscuH., Bull. Soc. Nat. Mosc. 32: 4. p. 302. (1859). Patria: Amur. -— Div. Orsillaria Står. NY CONSPECTUS GENERUM. 1(2). Corpore minus depresso; rostro mediocri, pone coxas posticas haud vel vix extenso; acetabulis osterioribus leviter distantibus; femoribus anticis inermibus. — Nysius DALL. ; y 2(1). Corpore magis depresso; rostro longo, longe pone coxas posticas extenso; acetabulis posteri- oribus magis distantibus; femoribus anticis inerassatis, subtus spinosis. — Orsillus DALL. . NYSIUS DALL. Nysius DALL , List. 2. p. 531 et 551. (1852). — Cymus subg. Artheneis FLor, Rh. Livl. 1. p. 287. (1860). — Nysius Subg. Rhypodes STAL, H. Fabr. 1. p. 76. (1868). — Nysius Subg. Macroparius, Nysius et Ortholo- MSSTAT OL VI AS EB. 20: 7. ps 43. (1872). a. Bucculis ') gula multo brevioribus, per dimidium gulw vel vix ultra extensis, retrorswm sen- sim Inunilioribus, sensim evanescentibus ; articulo primo rostri pone bucenlas aistinectissime et interdum sat longe extenso. b. Margine postico pronoti ad angulos basales scutelli dente armatis; margine costali corii subrotun- dato. — RHYPODES STÅL. ') Obs.: Forma et longitndo buceularum haud vel segre distingnitnr. nisi rostrnm a gula distat, 120 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 1. N. zealandicus DaiL. — Lygeus clavicornis p. FABR., E. S. 4. p. 169. 117. (1798). — Coreus clavi- cornis FABR., S. R. p. 201. 48. (1803). — Nysius zealandicus DALL., List. 2. p. 552. 1. (1852). — Nysius (Rhypodes) zealandicus StåL, H. Fabr. 1. p. 76. 1. (1868). Patria: Nova Selandia. (Mus. Holm.) bb. Margine postico pronoti inermi. c. Margine costali corii toto recto; margine exteriore calloso orificiorum auriculato-prominulo, quod optime distinguitur se animalculum ab antico vel a postico secundum longitudinem examinas; corpore bre- viter piloso; pronoto basi quam apice circiter duplo latiore; corpore opaco, pubescente. — ÖRTHOLOMUS STAL: 2. N. spurcus Står. — Nysius spurcus STÅL, Freg. Eug. resa, Ins. Hem. p. 243. 58. (1859). Patria: Insula Taiti. (Mus. Holm.) Ad NN. thymi SCHILL. in multis appropinquat, differt autem capite minore, minus crasso, magis depresso, angustiore et paullo longius producto, pone oculos minus prominulos minus subito coarctato, buceulis breviori- bus, articulo primo rostri pone bucculas longius extenso, thorace antrorsum magis angustato, magis declivi, nonnihil longiore, hemelytris apicem abdominis nonnihil superantibus, parte coriacea in exemplis rite coloratis fusca, pallido-conspersa et apice in rufescentem vergente, capite subtus nigro et postice utrimque macula pallida minore, antrorsum minus longe extensa notato, articulo secundo antennarum tertio vix vel tantum paullo longi- ore staturaque nonnihil longiore. Variat colore magnitudineque, nunc pallide testaceus, impietus, nunce flavo- grisescens vel fusco-grisescens, femoribus fusco-conspersis. Scutellum uti in N. thymi, ruga obtusa pallida, fere percurrente instructum. "Thorax anterius nonnihil depressus, disco subimpressus, ruga subtilissima percurrente instructus. 3. N. longiceps Står. — Precedenti maxime affinis, differre videtur capite thoraceque paullo longioribus, ruga subtili longitudinali pronoti tantum posterius distinguenda, magnitudimeque paullo majore. &A. P9. Long. 5—53, Lat. 13 mill. SA. Segmento genitali foveola subrotundata instructo. a Patria: Wisconsin, Illinois, New Jersey, NewYork, Carolina meridionalis. (Mus. Holm.) cc. Margine costali corti ab ipsa basi nonnihil ampliato, dein recto vel rotundato "); ruga scutelli sub- tiliuseula ; macula superiore et inferiore articuli primi et basi articuli secundi antennarum nigris; orificuis apice haud auriculatis. d. IHemelytris basi sensim paullo ampliatis, dein parallelis et margine costali recto; segmentis ventrali- bus tribus ultimis femine usque ad seymentum tertium angulariter emarginatis; corpore magis oblongo: pronoto disco utrimque macula subeallosa destituto; segmento genitali marium nigro, postice pallido-limbato. 4. N. sordidus StåL. — Nysius sordidus STÅL, Freg. Eug. resa, Hem. p. 242. 57. (1859). Patria: Taiti. (Mus. Holm.) 5. N. californicus Står. — Nysius californicus STÅL, Freg. Eug. resa, Hem. p. 242 56. (1859). Patria: California, Texas, Carolina. (Mus. Holm.) Relatio inter hanc speciem et pracedentem, qualis inter N. spurcum et longicipitem. N. californicus N. sordido angustior, thorace retrorsum minus ampliato, scutello paullo longiore et minus obtuso. Variat venis hemelytrorum fusco-conspersis. dd. Hemelytris costa fere a basi sensim leviter rotundata: segmentis ventralibus feminaw quarto postice truncato, quinto postice obtusissime angulariter emarginato, medio quam lateribus dimidio breviore; corpore minus oblongo; pronoto disco ante medium maculis duabus pallidis levigatis, subcallosis notato; segmento genitali marium flavescente. 6. N. callifer Står. — Suboblongus, pallide flavescens; antennarum articulis primo et quarto, nec non basi articulorum secundi et tertii, lateribus partis superioris discoque inferiore capitis, sternis, macula propleuro- rum et mesopleurorum, vittis duabus angustis discoidalibus distantibus ventris, spatio antico longitudine varia- bili inter illas vittas, dorso abdominis, exceptis vittis duabus interdum confluentibus, nec non apice tarsorum nigris. AS. 2. Long. 5—6, Lat. 2—23 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Habitu a reliquis mihi cognitis congenericis discrepans, ad N. californicum et sordidum appropinquans, sed capite breviore, pronoto nonnihil longiore, ante medium disci maculis duabus parvis leevibus subcallosis notato, colore flaviore et ceteris ab illis mox distinguendus. Caput cum oculis mediocribus apice pronoti paullo latius, subtransversum, subsericeum, margine angusto laterali ad oculos flavescente. Articuli secundus et tertius anten- narum seque longi. Rostrum bacin mesosterni attingens, apicem versus infuscatum. Pronotum distinete ferru- !) Obs. In Freg. Eug. resa, Ius. p. 243 ante »59. Nysius coenosulus» adde: II. Costa ad partem rotundata. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o I. 199 gineo-punctatum, plerumque vittis tribus angustis pallescentibus, parcius punctatis notatum, vittis lateralibus re- trorsum leviter divergentibus, ante medium macula parva subcallosa notatis, vitta media fere tota vel postice levigata; fascia anteriore angusta vel maculis quattuor plerumque nigricantibus. Scutellum ferrugineo vel nigro- punctatum, interdum nigrum, pone medium ruga longitudinali pallida. Vena corii plerumque impictae, raro fusco-maculate. Membrana postice fusco-vittata. Femora, presertim superne et apicem versus, plus minusve obscure ferragineo-conspersa. Tibia basi subtus ferrugineo-fasciate. Segmentum dorsale ultimum abdominis flavescens, medio nigrum. aa. Bucculis basin capitis attingentibus vel subattingentibus, plerumque totis distinctis, interdum po- sterius vel pone medium retrorsum sensim lumilioribus, rarius postice sensim subevanescentibus; articulo primo rostri pone bucculas haud vel levissime extenso; margine costali cori toto rotundato vel antice recto, dein plus minus distincte rotundato-ampliato. e. Bucculis postice in lobum haud productis. f. Bucculis, saltem posterius, retrorsum sensim altitudine decrescentibus; rostro basin metasterni sub- attingente vel subsuperante, articulo primo apicem buccularum subattingente vel paullo superante; mesosterno haud vel leviter sulcato; corpore haud setuloso; margine costali haud fusco-maculato. g. Hemelytris sepe rudimentariis, usque a basi sensim subampliatis, margine costali toto rotundato:; abdomine lato, segmento dorsali ultimo marium postice fortiter dilatato et producto. — (N. Jacobee SCHILL.) gg. Hemelytris semper completis, basi parallelis, dein paullo ampliatis; segmento dorsali sexto haud vel levissime producto. bh. Oculis fortius prominulis; impressione lineari transversa anteriore pronoti pallida; segmento genitali marium pallido; ruga scutelli distinctiore, interdum fortiter callosa. — (N. helveticus H. S. = obsoletus FIEB.) hh. Oculis minus prominulis; pronoto anterius nigro-fasciato, rarius fere toto nigricante, impressione lineari anteriore semper nigra; segmento genitali marium toto vel magnam ad partem nigro; ruga scutelli minus elevata. — (Species Nysio Thymi FriEB. et Senecionis affines). 7. N. groenlandicus Zertt. — Lygeus groenlandicus ZETtT.. Ins. lapp. p. 262. 3. (1840) Patria: Groenlandia. (Mus. Holm.) N. Erice maxime affinis, obscurior; corpore nigricante, articulo primo rostri paullo pone bucculas extenso, hemelytris disco infuscatis, margine apicali, vena intracostali margineque ipso costali corii nigricantibus, mem- brana infuscata, femoribus fuscis et nigro-conspersis vel nigricantibus divergit. 8. N. binotatus Germ. — Cymus binotatus GERM. in SILB., Rev. 5. p. 138. 41. (1837). Patria: Terra capensis. (Mus. Holm). 9. N. ceylanicus MorscH. — Heterogaster ceylanicus MorscH., Bull. Soc. Nat. Mosc. 36: 3. p. 78. (1863). Patria: Ceylon. (Mus. Holm.) N. Thymi maxime affinis. 10. N. pulchellus Står. — Nysius pulchellus Står, Freg. Eug. resa, Ins. p. 244. 62. (1859). Patria: Insula Guam. (Mus. Holm.) A reliquis hujus divisionis divergit pictura singulari et antennis longioribus. Venter niger, macula discoidali posteriore feminarum margineque angusto flavescentibus. Bucculae minus elevatze, retrorsum sensim humiliores, basin capites haud attingentes. Articulus primus rostri pone bucculas nonnihil extensus. Statura fere N. Thymi. 11. N. simulans Står. — Nysius simulans STÅL, Freg. Eug. resa, Ins. p. 244. 60. (1859). Patria: Buenos Ayres. (Mus. Holm.r Hzaec species stalura graciliore, thorace breviore hemelytrisque plerumque paullo longioribus a N. Thymi et affinibus divergit et notis iisdem ad speciem Europa meridionalis, qua sub nomine N. senecionis mihi missa est, valde appropinquat. Buccule modice elevate, retrorsum sensim humiliores et postice subevanescentes. Articulus primus antennarum bucculas postice vix superans. 12. N. c&enosulus Står. — Nysius cenosulus STAL, Freg. Eug. resa, Ins. p. 243. 59. (1859). Patria: Honolulu. (Mus. Holm.) Hec species ad plurimas hujus divisionis maxime appropinquat, divergit presertim statura graciliuscula singulari, pronoto paullo longiore quam in N. Thymi. Bucculze basin capitis kaud attingentes, pone medium sensim humiliores et evanescentes. Articulus primus rostri paullo pone bucculas extensus. K. Vet. Akad. Handl. Band. 12. N:o 1. 16 022 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. ff. Bucculis totis distinctissime et ubique ceque alte elevatis, postice subito abbreviatis; rostro pone me- sosternum vix extenso, articulo primo bucculis distinctissime breviore; prosterno et mesosterno sat fortiter sulcatis: corpore setuloso; margine costali corui fusco-maculato. 13. N. marginalis Dann. — Nysius ? marginalis DALn., List 2. p. 556. 11. (1852). — Cymus galapa- gensis STÅL, Freg. Eug. resa, Ins. p. 252. 83. (1859). : Patria: Insule Galapagos. (Mus. Holm.) NN ee. Bucculis ubique alte et eque elevatis, percurrentibus, postice in lobulum retrorsum productis; arti- culo primo rostri bucculis breviore; sternis non nist levissime longitrorsum impressis DE — MACROPARIUS STAT (OMNIA EI 293 Tip. 431872): É 14. N. rhyparus StåL. — Nysius rhyparus Står, Freg. Bug. resa, Ins. p. 244. 61. (1859). Patria: Valparaiso. (Mus. Holm.) Statura singulari a reliquis congenericis divergit, capite cum oculis; qui quam in N. thymi vix magis pro- minent, basi thoracis latitudine subzquali, thorace antrorsum leviter angustato antennisque breviusculis insignis. A N. graminicola, cum qua colore, pictura segmentoque genitali maris pallido congruit, divergit statura angu- stiore, antennis, rostro pedibusque brevioribus, capite breviore, apice minus producto, minus acuto, thorace po- steriora versus minus lato, rostro tantum paullo pone mesosternum extenso. 15. N. basalis Darr. — Nysius basalis DaurL., List. 2. p. 553. 4. (1852). Patria: Jamaica; Brasilia. 16. N. soutellatus DarrL. — Nysius scutellatus DALL., List. 2. p. 553. 5. (1852). Patria: Jamaica. 17. N. nubilus Daznin. — Nysius nubilus DaALL., List. 2. p. 533. 6: (1859). Patria: Columbia. 18. N. pallens DarL. — Nysius pallens DAuL., List. 2. p. 554. 8. (1859). Patria: Terra capensis. 19. N. albidus Darr. — Nysius albidus DaLL., List. 2. p. 555. 9. (1859). Patria: Sierra Leona. 20. N. jamaicensis DaLuL. — Nysius jamaicensis DaLL., List. 2. p. 555. 10. (1859). Patria: Jamaica. j 21. N. angustatus UHLEr. — MNysius angustatus UHLER in HAYDEN, Geol. surv. of Montana. p. 406. 2. (Cl Patria: America borealis. 22. N. angustellus BrancH. — feterogaster angustellus Bu. in Gar, Hist. Chile, Zool. 7. p. 153. 2. (1852). Patria: Chile. 23. N. irroratus Spin. — Heterogaster irroratus SPIN. in Gar, Hist. Chile, Zool. 7..p. 154. 3. (1852). Patria: Chile. 24. N. ephippiatus Spin. — Heterogaster ephippiatus SPIN. in Gar, Hist. Chile, Zool. 7. p. 154. (1852). Patria: Chile. ; BELONOCHILUS UHuLeR. UHLER, PrOC:AS Nav rBosta Leg 1. B. numenius Sayv. — Lygeus numenius Sax, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 331. 9. (1859). Patria: America borealis. 2. B ? scolopax Sar. — Lygeus scolopax SAY, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 330. 38359: Patria: Missouri, Indiana. 1) Ad hanc divisionem quoque referenda species e Chile, forte a SPINOLA et SIGNORET descripta, N. Thymi simillima, sed structura singulari bucenlarum et ccteris facile distingnenda: a. aa. 1(6). 203). 32). 4(5). 5(4). 6(1). 7(8). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o |. 123 Subf. Cymina STAL. CONSPECTUS DIVISIONUM. Capite ante ocellos sulco destituto vel impressione brevi instructo; hemelytris subtiliter vel mi- nus fortiter et plerumque minus dense punctatis, commissura scutello haud longiore. — Ischno- rhyncharia STAL. Capite ante ocellos sulco longitudinali curvato subtili instructo; antennarum articulo primo crasso, quarto tertio breviore; pronoto basi truncato; hemelytris dense fortiterque irregulariter punctatis, commissura scutello longiore; angulo apicali corii fere ad vel ultra apicem abdominis extenso. — Cymaria STÅL. Div. Isechnorhyncharia Stå. CONSPECTUS GENERUM. Marginibus lateralibus pronoti obtusis, haud carinatis. Corpore elongato; capite sat magno, basi thoracis angusti vix vel paullo angustiore, porrecto, leviter exserto, ante oculos versus apicem tuberculorum antenniferorum sensim subampliato, ante ocellos impressione parva instructo; jugis antice acute prominulis; bucculis brevissimis, distincte elevatis; ocellis quam oculis ad basin capitis nonnihil magis appropinquatis, inter se quam ab oculis vix vel paullo magis remotis; rostro basin mesosterni attingente vel pa- ullo superante, articulis tribus basalibus longitudine subequalibus, primo marginem po- sticum oculorum attingente, quarto reliquis paullo breviore; antennis corpore tertia vel quarta parte brevioribus, articulis quarto et presertim primo incrassatis, hoc basi graciliore, capiti longitudine subzequali et hujus apicem longissime superante; pronoto xque longo ac basi lato vel paullo longiore quam latiore, antrorsum leviter angustato, medio linea subtili longitudinali, interdum subcallosa, notato, margine basali utrimque anguste subdepresso et subproducto; scu- tello nonnihil longiore quam latiore; hemelytris parallelis, pone medium corii obsoletissime subampliatis; clavo seriebus punetorum tribus, duabus ad suturam, una ad marginem scutellarem; corio ad suturam clavi et marginem apicalem serie una et medio ad venam longitudinalem utrimque serie punctorum instructo; pedibus gracilibus, mediocribus, femoribus inermibus, an- ticis haud incrassatis; articulo primo tarsorum posticorum articulis apicalibus conjunctis non- nihil longiore. — Öntiscus STAL. Corpore ovali; thorace capite multo latiore, transverso, postice quam antice circiter duplo la- tiore: articulo primo antennarum apicem capitis vix superante: articulo primo tarsorum posti- corum articulis apicalibus conjunctis paullo breviore; jugis apice haud prominulis; clavo tri- seriatim punctato; pronoto basi leviter rotundato; bucculis longiusculis, retrorsum sensim hu- milioribus. Orificiis apice in lobum productis; corio apicem abdominis superante, margine apicali et su- tura clavi fere eque longis. — Ischnorhynchus F1EB. Orificiis apice haud lobatis; corio apicem abdominis haud attingente, margine apicali sutura elavi breviore. — Pylorgus STAL. Thoracis lateribus marginatis; corpore ovali; capite mediocri, immerso: jugis apice haud pro- minulis: ocellis valde distantibus, prope oculos positis; rostri articulis tribus basalibus longi- tudine subequalibus, primo gule longitudine subequali: antennis corpore circiter dimidio brevioribus, articulo secundo reliquis iongiore; pronoto transverso, postice quam antice circiter duplo latiore, marginibus lateralibus apice rotundatis; scutello subequilatero; angulo apicali corii apicem abdominis haud attingente. Pronoto basi leviter rotundato; vertice oculis magnis vix plus quam duplo latiore; tuberculis antenniferis apice extus nonnihil productis; bucculis percurrentibus, distincte elevatis, retrorsum sensim humilioribus: rostro coxas posticas attingente: antennarum articulo primo apicem capi- 124 C. STAL, ENUMERATIO HBEMIPTERORUM. tis equante, articulis duobus apicalibus longitudine subequalibus, quarto haud incrassato; clavo regulariter triseriatim punctato; corii margine costali nonnihil dilatato et reflexo, toto latera abdominis superante; femoribus crassiusculis, anticis cerassioribus, subtus paullo pone medium spina longa erecta et pone hanc spina breviore armatis, posterioribus basin versus sensim gracilescentibus; articulo primo tarsorum posticorum articulis duobus apicalibus longitudine vix equali. !) — Crompus STAL. 87). Pronoto basi truncato. medio utrimque transversim leviter depresso; vertice oculis circiter tri- plo latiore; tuberculis antenniferis apice truncatis; capite ante oculos versus apicem tuberculo- rum illorum sensim subangustato; bucculis brevibus, distincete elevatis, subito abbreviatis; an- tennarum articulo primo apicem capitis distincte superante, quarto tertio nonnihil longiore et crassiore; rostro coxas intermedias attingente; femoribus leviter incrassatis, anticis vix crassi- oribus, inermibus; articulo primo tarsorum posticorum articulis duobus apicalibus conjunctis distinete nonnihil breviore:; clavo utrimque serie punctorum regulari percurrente et medio preterea serie abbreviata confusa, punctis subacervatis, instructo; corio intus biseriatim, extus irregulariter et fere usque ad marginem costalem punctato, hoc margine nec dilatato nec re- flexo 2). — Imbrius STÅL. ONTISCUS STAL. 1. O. australis Svår. — Ferrugineus, remote griseo-pilosus; antennis, pronoto pone medium, apice scu- telli, rostro, pedibus ventreque pallide ferrugineo-flavescentibus, hujus vittis duabus nigris; hemelytris griseo- flavescentibus, pellucidis, punctis ferrugineis; pronoto pone medium remote fusco-ferrugineo-punctulato; antennis articulo primo sat fortiter inerassato, subtus basin versus sensim subgibbo, articulo secundo primo dimidio lon- giore, tertio et quarto xeque longis, primo nonnihil longioribus, quarto distinete incrassato; pronoto fere longiore quam latiore, antrorsum sensim, apice paullo magis angustato; parte postoculari capitis retrorsum nonnihil an- gustato; membrana inter venas obsoletissimas infuscata. 9P. Long. 7, Lat. 1 mill. Patria: Australia borealis. (Mus. Holm.) 2. OQO. longicornis StåL. — Proacedenti simillimus, differt magnitudine minore, antennis longioribus, arti- culo quarto minus inerassato sed magis elongato, omnium longissimo et articulo secundo distincte nonnihil lon- giore, parte postoculari capitis retrorsum haud vel vix angustata, pronoto paullo breviore, antrorsum usque ad apicem sensim angustato, linea longitudinali media pronoti subceallosa, ventre maris nigro-bivittato, feminae an- terius nigricante. &. PP. Long. 5, Lat. vix 1 mill. Patria: Insule Philippinre. (Mus. Holm.) ISCHNORHYNCHUS FrirB. Cymus Subg. Lyctus FLor, Rh. Livl. 1. p. 287 et 294. (1860). — Ischnorhynchus FirB., Eur. H. p. 51 et 199--:(LS61D5 STAL, OTIVESASERSE2 9 sp dB): a. Scutello macula discoidali nigra destituto; capite longiore. 1. I. didymus Zert. — Lygeus didymus Zett., Vet Ak. Handl. 1819. p. 71. 20. (1819). — Lygeus geminatus Sar, New Harm. Ind;, Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 330. 7. (1259). — Cymus franciscanus STåL, Freg. Eug- resa, Ins. p. 252. 84. (1859). Patria: California, New Jersey, Carolina meridionalis. (Mus. Holm.); Europa; Sibiria. aa. Scutello macula discoidali rotundata nigra notato: capite breviore. 2. I. denticollis StåL. — Z. didymo statura, punctura picturaque simillimus, differt tantum capite brevi- ore, antennarum articulis primo et quarto basin versus ferrugineo-flavescentibus, secundo et tertio basi haud ni- gris, thorace ad apicem utrimque fortius constricto, ante stricturam pone oculos fortius dentato-prominulo, scu- tello macula nigra notato, hemelytris nonnihil distinetius fusco vel ferrugineo-punctatis. &S. 9. Long. 4, Lat. 2 mill. Patria: Bogota Columbizx. (Mus. Holm.) 3. I. pictipes Svår. — Precedentibus simillimus, ab ambobus differt magnitudine minore, punctura di- stinctiore, fusca, pronoto ad apicem haud constrieto, nec apice pone oculos in denticulum lateraliter prominulo, ') Spiracula distinguere mihi haud contigit. 2) De situ spiraculorum dubium adest; spiracnla in margine imo segmentorum ventralium distinguere puto; propter magnam cum Ischnorhyneho similitudinem in hac subfamilia genus locavi. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l|2. N:o l. 125 femoribus, excepto apice imo, tibiis basi apiceque nec non tarsis nigris vel obscurius ferrugineis; antennis ni- gris, annulo medio lato artieulorum secundi et tertii, nec non basi articuli quarti flavo-ferrugineis; capite su> perne magnam ad partem vel saltem posterius inter ocellos nigro; macula scutelli nigra. Q. Long. 3, Lat. 13 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) A PYLORGUS STAL. 1. P. colon TuunB. — Cimex colon THUNB., N. ins. sp. 3. p. 57. (1784). Patria: Japonia. (Mus. Upsal.) CROMPUS STAL. 1. C. oculatus STÅL. — Suboblongus, pallide griseo-flavescens, subtus parce albido-subsericeus; capite su- perne, dimidio antico pronoti, scutello femoribusque ferrugineis, his basi apiceque pallidis; capite subtus, ma- cula magna pleurorum ventreque ante medium ferrugineo-nigris; antennis nigris, articulo secundo nec non dimi- dio basali articuli tertii griseo-flavescentibus. &. Long. cum. hem. 43, Lat. 13 mill. Patria: Australia borealis. (Mus. Holm.) Statura fere Ischnorhynchi didymi, capite autem minus producto, oculis majoribus. Caput puncetatum, cum oculis leviter transversum, griseo-sericeum. Pronotum totum sat fortiter punctatum, punctis seta instructis, me- dio transversim leviter impressum, ad margines laterales convexo-declive, marginibus lateralibus anguste. anterius angustissime foliaceo-carinatis, medio subsinuatis. Scutellum minus dense punctatum. Hemelytra pellucida; corio intus ad suturam clavi seriebus duabus punctorum, prope marginem costalem serie una sat regulari, po- stice confusa, et disco pone medium seriebus duabus minus regularibus instructo, punctis ferrugineis, seta bre- vissima instructis; membrana apicem abdominis superante. Pectus sat dense fortiterque punctatum. Venter impunctatus. Dorsum abdominis nigrum, segmento ultimo vitta laterali pallida notato, segmentis convexivi antice posticeque pallido-marginatis; ventre ferrugineo, disco et anterius mnigro. Spina maxima femorum anticorum pallida, apice fusca. IMBRIUS« STAL. 1. I. ferruginosus STÅL. — Angustiuscule ovalis, ferrugineus, subnudus; pronoto, hemelytrisque pallidis- sime ferrugineo-flavescentibus, ferrugimeo-puncetatis, illo ante medium ferrugineo-fasciato, marginibus lateralibus pellucidis, laevibus; membrana inter venas infuscata; capite subtus, articulo ultimo antennarum. sternis apiceque tarsorum nigris. &. 9. Long. 33, Lat. 13 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Statura fere Ischnorhynehi et presertim quoad formam capitis hoc genus simulans, hemelytris brevioribus, ultra latera abdominis haud dilatatis, corio irregulariter puncetato, breviore, divergens. Antennarum articuli primus et tertius fere zxeque longi et reliquis articulis breviores, secundus quarto paullo longior, quartus leviter incrassatus. Pronotum basi quam apice fere plus duplo latior, transversus, antrorsum sensim angustatus, mar- ginibus lateralibus medio subsinuatis, apice obtuse rotundatis. Scutellum punctatum. Corium disco plus minns distinete ferrugineo-maculatum vel subvittatum. Abdomen femine quam in Ischnorhyncho postice minus angu- statum, apice haud acuminatum. Div. Cymaria Står. CONSPECTUS GENERUM. 1(6). Bucculis brevibus, partem anticam capitis occupantibus; articulo primo rostri pone bucculas extenso; pronoto ruga abbreviata longitudinali levigata, interdum subtili et obsoletiuscula, an- terius instructo; scutello transverso; coxis posticis contiguis vel subceontiguis; articulis interme- diis antennarum gracilibus, quarto ecrassiusculo; abdomine posterius sensim distinetius angu- stato; abdomine feminarum acuminato. 2(5). Articulo primo antennarum brevi, articulo secundo breviore; capite pone bucculas et prosterno vix vel leviter longitrorsum impressis. 3(4). Tylo ante bucculas sat longe producto; rostro breviore, medium mesosterni vix attingente, ar- ticulo secundo paullo pone marginem anticum prosterni extenso; mesosterno distinctissime sul- cato. — ÄArphnus STÅL. 4(3). Tylo haud vel levissime prominulo; rostro ad vel pone coxas intermedias extenso, articulo secundo coxas anticas attingente vel subattingente. — Cymus HAHN. 126 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 5(2). Articulo primo et secundo antennarum z2eque longis, secundo tertio paullo crassiore; tylo haud producto; sulco rostrali in capite prosternoque distineto. — Cymodema SPIN. 6(1). Bucculis percurrentibus; tuberculis antenniferis recte truncatis; tylo producto, porrecto, sensim acuminato: pronoto impressione longitudinali instructo; scutello longiore quam latiore; articulo quarto rostri articulis secundo et tertio simul sumtis longitudine subequali; sulco sternali pro- fundo; abdomine posterius minus angustato, apud feminas apice obtuso, segmento sexto po- stice segmentis genitalibus latiore; segmento genitali primo marium sat magno; corpore de- presso; capite porrecto. 7(8). Antennarum articulis intermediis gracilioribus, secundo primo breviore; tylo fortiter compresso; pronoti marginibus lateralibus distinete carinatis; scutello ruga longitudinali instructo; venis membrane longitudinalibus venis nonnullis transversis conjunctis; costa acuta, subexplanata. — Cryptorhamphus STAL. 8(7). Antennis crassis, articulis tribus ultimis fere xeque crassis, secundo et primo longitudine sube- qualibus; pronoti marginibus lateralibus obtusis, ruga subtili obtusissima terminatis; scutello ruga longitudinali destituto; venis membrane venis transversis haud conjunctis; costa obtusa. — Gonystus STAL. ARPHNUS STAL. 1. ÅA. coriacipennis SrtåL. — Oxycarenus coriacipennis STAL, Freg. Eug. resa, Ins. p. 247. 70. (1859). Patria: California. (Mus. Holm.) i Vivus verisimiliter uti species Cymi coloratus. Exemplum unicum typicum sordidatum, infuscatum. CYMUS Hann. HAHN, W. I. 1: p. 76. (1831); FirB., Eur. Hp; 02 eti203(CrS6T);rSTAT, ÖL NS ASER ROOT p. 44. (1872). Li a. ÄAntennarum articulis secundo et tertio longitudine subequalibus vel equalibus, articulo primo api- cem capitis haud attingente; scutello ruga pallida laevi instructo. 1. OC. luridus Står. — Pallidissime griseo-flavescens, sat fortiter punctatus; hemelytris intus interdum in ferrugineum leviter vergentibus, angulo imo apicali corii, capite subtus, articulo apicali antennarum, basi ex- cepta, vittisque duabus abbreviatis minus distinctis pronoti fuscis vel nigricantibus; thorace usque ad apicem sensim angustato. &. 9. Long. 5, Lat. 13 mill. Patria: New Jersey. (Mus. Holm.) OC. glandicolori wmaxime affinis, differt capite thoraceque anterius paullo latioribus, hoc apice haud forvius angustato, marginibusque lateralibus usque ad apicem rectis proadito, tylo magis porrecto, pronoto fusco-bivittato. ruga scutelli subtiliore, minus fortiter callosa. aa. Antennarum articulo secundo tertio breviore. b. Articulo primo antennarum apicem capitis haud attingente. 2. CO. angustatus SrtåL. — Griseo-subferrugineus, sat fortiter punctatus, pronoto posterius scutelloque seepe infuscatis; hemelytris, antennis pedibusque pallide griseo-flavescentibus; articulo quarto antennarum, basi ima excepta, anguloque imo apicali corii nigricantibus; ruga pronoti subtili, obsoleta; scutello ruga destituto. &A. 9. Long. 4, Lat. hem. 14 mill. Patria: Texas; New Jersey. (Mus. Holm.) | Statura angustiore a reliquis mihi cognitis congenericis divergens. Caput majusculum, apice quam in C. glandicolore magis productum, tylo articulum primum antennarum distinctissime superante, jugis apice imo acute prominulis, quod segre et tantum certo situ distinguitur. Thorax apice subcoaretatus, haud tamen rotundato- angustatus, gquam in congenericis mihi cognitis nonnihil longior. Scutellum subrectangulum. Puncta hemely- trorum fere seriata. Antennarum articulus secundus primo vix duplo longior et quarto paullo brevior, tertius quarto fere dimidio longior. Sulei capitis subtiles, obsoleti. bb. Articulo primo antennarum apicem capitis superante; jugis apice distincte acute prominulis. 3. OC. tabidus Står. — Pallidissime griseo-flavescens, angulo imo apicali corii margineque fere toto corii fuscis; ruga ante medium pronoti distincta, pallida. 9. Long. 33 mill. Patria: Bengalia. (Mus. Holm.) Statura formaque fere C. luridi, sed tylo quam in hac specie minus producto, articulo primo antennarum proportionaliter paullo longiore. Sulci capitis et ruga pronoti distincti. Articulus secundus antennarum primo KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o l. 127 circeiter dimidio longior et quarto longitudine subequalis, tertius secundo circeiter duplo longior. Pronotum us- que ad apicem sensim angustatum. Scutellum —? Corium irregulariter punctatum. 4. C. breviceps StåL. — Pallidissime griseo-flavescens, subtus totus concolor, articulo quarto antennarum, basi excepta, ferrugineo; angulo imo apicali clavi et corii fusco. &. 9. Long. 4, Lat. 14 mill. Patria: Texas, Carolina meridionalis. (Mus. Holm.) Przecedenti maxime affinis, margine apicali corii haud fusco. OC. lurido similis, minor, capite breviore, jugis acute prominulis, articulo primo antennarum longiore, articulo secundo tertio breviore, mox distinctus. Ruga pronoti et scutelli distincta. 5. C. virescens FaBR. — AÅcanthia virescens FABR., BE. S. 4. p. 70. 12. (1794). — Tingis virescens FABR., S. R. p. 127. 11. (1803). — Cymodena virescens. Står, H. Fabr. 1. p. 77. 1. (1868). Patria: Insule Americe meridionalis. CYMODEMA SPIN. Cymodema SPIN., Ess. p. 213. (1837); FiEB., Eur. H. p. 52 et 204. (1861). — Bedus StåL, Freg. Eug. resa, Ins. p. 251. (1859). 1. C. Mavuritii Står. — Bedus Mauritii STåL, Freg. Eug. resa, Ins. p. 251. 81. t. 3. f. 4. (1859). Patria: Insula Mauritii. (Mus. Holm.) CRYPTORHAMPHUS STÅL. STÅL, Freg. Eug. resa, Ins. p. 250. (1859). 1. OC. orbus StåL. — Cryptorhamphus orbus STÅL, Freg. Eug. resa, Ins. p. 251. 80. t. 3. f. 3. (1859). Patria: Australia. (Mus. Holm.) Variat margine costali fusco-maculato. GONYSTUS STAL. 1. G. nasutus Står. — Ferrugineus, supra cum pectore sat dense fortiterque punctatus; articulo quarto antennarum impressioneque pronoti nigris; scutello fusco vel fusco-bivittato, macula parva lzevi pallida in angu- lis basalibus; membrana infuscata, vitta obsoleta obscuriore; disco inferiore capitis, pectoris vitta ad pedes, di- scoque ventris ferrugineo flavescentibus. &. 2. Long. 73, Lat. 13 mill. Patria: Australia borealis; Insulae Fidschi. (Mus. Holm.) Cryptorhampho orbo statura similis, major, parte producta tyli erassiore, antennis crassioribus et ceteris mox distinguendus. Antenne capiti, pronoto scutelloque simul sumtis longitudine vix sequales, articulis primo et secundo zeque longis, illo reliquis nonnihil crassiore, hoc sensim subgracilescente, tertio secundo circiter di- midio longiore, quarto primo nonnihil breviore, breviuscule fusiformi. Caput pronoto longitudine zquale, paullo exsertum. Oculi levissime prominuli. Pronotum antrorsum sensim angustatum, zeque longum ac latum, apice sinuatum. Margo costalis levissime curvatus. Subf. Berytina STAL. CONSPECTUS GENERUM. 1(4). Clavo corioque ad venas costatas vel subcostatas sat fortiter punctatis, hoc pone apicem clavi sensim, apice plerumque fortius angustato. 23). Capite superne, pronoto, scutello et marginibus abdominis inermibus; vertice antice in pro- cessum porrectum, apicem capitis xquantem vel superantem, producto; rostro coxas interme- dias attingente vel subattingente, articulo primo medium gulee attingente vel nonnihil supe- rante; capite fortiter exserto; ocellis a basi capitis sat remotis; antennis pedibusque longis; coxis posticis quam intermediis paullo magis distantibus; ventre punctato. — Neides LATR. 3(2). Capite superne, pronoto, scutello margineque abdominis spinosis; antennis pedibusque longis, femoribus posticis apicem abdominis equantibus: rostro coxas intermedias leviter superante; coxis posticis quam intermediis paullo magis distantibus:; ventre impunctato; statura Beryti !). — Hoplinus STAL. 4(1). Clavo interdum punctulato, corio impunctato, hujus parte apicali ad membranam producta an- gustissima; antennis pedibusque longissimis, femoribus posticis apicem abdominis attingentibus 1) Typus valde mutilus. 128 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM vel superantibus; rostro longiusculo, articulo basali capiti longitudine subzequali; mesosterno metasternoque sulcatis; coxis posterioribus leviter et xque distantibus; ventre impunctato; orificiis processu longo instructis; statura Metacanthi et Metatropidis. 5(6). Vertice antice processu porrecto spiniformi armato; pronoto carina longitudinali media poste- rius inter angulos humerales fortius elevata, his angulis fortiter tuberculato-elevatis; scutello inermi; processu orificiorum apice sinuato-truncato. — Capys STAL. 6(5). Vertice antice processu destituto, ibidem pone tylum declivi et ab hoc impressione transversa disereto; pronoti carina media obsoleta, posterius evanescente, angulis humeralibus vix tume- scentibus: processu orificiorum filiformi vel sensim acuminato. — -Jalysus STÅL. NEIDES LaArRr., FIER. Neides p. DATR., Hist. Gen. ins. 3. Pp. 120. (1807); A. et S., Hist. p. 233. (1843). — Neides F1EB., Eur. H. p. 54 et 209. (1861). 1. N. gracilipes StåL. — Neides gracilipes StåL, Freg. Eug. resa, Ius. Hem. p. 235. 40. (1859). — Neides decurvatus UHLER, Pr. Bost. S. N. H. 1871. Patria: California, New Jersey, Texas. (Mus. Holm.) N. tipulario similis, differt tylo a latere viso magis curvato, apice in processum liberum haud producto, processu verticis gracili, sensim gracilescente et decurvo, apicem capitis haud superante, pronoto posterius convexiore, carina longitudinali media postice obsoletiore, prope basin pronoti leviter subtuberculato-elevata, corli margine apicali immaculato, angulo imo apicali tantum interdum mnigricante. HOPLINUS STÅL. 1. H. spinosissimns SiGn. — Neides spinosissimus SIGN., An. S. E. Fr. (4) 3. p. 555. 32. (1864). Patria: Chile. (Coll. SIGNORET.) CA PYSUSTAL STÅL, IH. afr.2.p. LL93 (1865): 1. OC. malacaipus StåL. — Neides malacaipus StåtL, Ö. V. A. F. 1855. p. 30. 1. — Capys malacaipus STÅL, FL afri 20 på f208 15 (1860): Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) Statura fere Metatr. rufescentis, ew haud dissimilis. JALYSUS BSTÅL. STÅL, MO HH: 20 Pp. 09. (1862); a. Pedibus nigro-conspersis vel annulatis. b. Hemoribus distincte nigro-conspersis, tibiis immaculatis vel obsolete fusco-conspersis; articulo apicali antennarum longo, articulo secundo haud multo breviore; processu orificiorum recto, sensim acuminato. 1. J. sobrinus Står. — Jalysus sobrinus Står, Rio H. 2. p. 60. I. (1862). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 2. J. macer StåL. — Metacanthus macer Står, Freg. Eug. resa, Ins. Hem. p. 236. 41. (1859). — Jalysus! macer STAL, Rio, H:.2. p. 60: (1862): v Patria: Puna. (Mus. Holm.) Articulus quartus hujus speciel nonnihil brevior quam in precedente. bb. Femoribus parce obsoleteque fusco-conspersis, tibis fusco-multi-annulatis; articulo quarto anten- narum brevi, urticulo secundo circiter dimidio breviore, crassiore quam in divisione precedente; processu orificiorum filiformi, curvato. 3. J. tenellus Står. — Metacanthus tenellus STÅL, Freg. Eug. resa, Ins. Hem. p. 236. 42. (1859). — Jalysus tenellus STÅL, Rio H. 2. p. 60. (1862). Patria: Puna. (Mus. Holm.) In exemplo nostro minus bene conservato, quod spiritu est interfectum, pronotum, uti videtur, granulatum, certe autem quasi in congenericis ocellato-punetatum. , b KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o l. 129 aa. FPedibus åimpictis, apice tibiarum tarsorumque tantum infuscato:; articulo secundo antennarum quarto vix duplo longiore; processu orificiorum sensim acuminato, recto vel levissime curvato. 4. J. spinosus Sav. — Berytus spinosus SaAv, Am. Ent. 1. pl. 14. (1824); Compl. writ. 1. p. 28. pl. 14. (1859). — Neides trispinosus Westw. in Hope, Cat. Hem. 2. p. 24. (1842). Patria: New Jersey, Illinois, Pensylvania, Carolina, Texas. (Mus. Holm.) NG SPECIES INCERTI GENERIS. Berytus muticus Sar, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 328. (1859). Patria: America borealis, North-west Territory. 2. Metacanthus pulchellus Darr., List. 2. p. 490. 2. (1852). Patria: India orientalis borealis. 1(2). Subf. Blissina STÅL. CONSPECTUS GENERUM. Pedibus anticis fossoris, femoribus fortiter incerassatis, compressis, superne ampliatis, subtus duplici serie spinulosis et spina majore media armatis, tibiis brevibus, femoribus fere plus dimidio brevioribus, a basi sensim incrassatis, subtus spinosis et apice in spinas nonnullas ul- tra locum insertionis tarsorum productis. superne quoque 'prope apicem spina nutante ar- matis; acetabulis anticis a basi prostethii remotis, prostethio pone acetabula in medio obtuse impresso; prothorace longiore quam latiore, sulco longitudinali ab apice ultra medium retror- sum extenso predito, pone medium sat fortiter punctato, basi profunde sinuato, marginibus lateralibus anterius depressis; scutello longiore quam latiore, acutangulo, antice transversim impresso, pone impressionem longitudinaliter carinato; margine apicali corii versus apicem clavi obtuse sinuato: mesosterno sulcato, metasterno brevi, tumescente; pedibus posterioribus subtus inermibus, coxis contiguis, femoribus, presertim posticis, crassiusculis, presertim inter- mediis compressis; tibiis posterioribus breviusculis, apice spinulis nonnullis terminatis; tarsis posticis tibiis ejusdem paris distincte longioribus; antennis brevibus, pronoto brevioribus; cor- pore elongato; maris mihi ignoti. — Spalacocoris STÅL Pedibus anticis haud fossoriis, femoribus tibiisque longitudine zxequalibus vel subequalibus, his inermibus, gracilibus, apicem versus sensim levissime incrassatis; pronoto transverso vel vix longiore quam latiore; antennis pronoto longioribus. Coxis intermediis valde distantibus: femoribus posticis, saltem in uno sexu, fortiter incrassa- tis, compressis. — Bochrus STÅL. Coxis intermediis leviter distantibus: femoribus posticis raro incrassatis. Femoribus omnibus subtus multispinosis; rostro brevi, pone coxas anticas haud extenso, basin prostethii haud attingente; scutello xquilatero vel subacutangulo; margine apicali corii toto recto; mesosterno et metasterno longitudine subequalibus, sulco longitudinali destitutis. — Papirius STÅL. Femoribus inermibus, anticis raro spinula vel spinulis duabus obsoletis armatis; pedibus po- sticis sexuum conformibus, apud mares nec incrassatis, nec spinosis. Margine apicali corii recto; acetabulis anticis postice plerumque clausis; coxis anticis a basi prostethii plerumque remotis; corpore plus minus elongato. — Ischnodemus FIEB !). 1) In Ö. V. A. F. 29: 7. (Genera Lyggidaruom Europz) p. 44 lege: 1(4). Corpore elongato; margine apicali corii recto. 2(3). Antennis etc.; acetabulis anticis postice cluusis, coxis anticis marginem posticum prostethii haud attingentibus. — Ischnodemus FIEB. 3(2). Antennis - - - ete.; acetabnlis anticis postice apertis, coxis anticis 'marginem posticum prostethii attingentibus. — Dimor- phopterus STÅL. K. Vet. Akad. Handl. B. 12. N:o 1. Iz 130 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 3(7). Margine apicali corii prope apicem clavi obtuse angulato-sinuato; abetabulis anticis postice apertis, coxis marginem posticum prostethii attingentibus; corpore anguste ovali vel oblongo. — Blissus KLUG. SPALACOCORIS Srår. 1. S. sulcifer Står. — Niger, nitidus, subtus cum pedibus parce pilosus; rostro pedibusque rufo-piceis, tibiis nigricantibus; margine interiore membrane basi pallescente. 9. Long. 11, Lat. 24 mill. Patria: Malacca. (Mus. Holm.) 5 Caput punetulatum, ad oculos lavigatum. Antenn articulo primo apicem capitis attingente, secundo primo vix duplo longiore, tertio longitudine secundi, quarto intermediis duobus simul sumtis longitudine zxequali. Thorax lateribus parallelis, parte tertia apicali antrorsum angustata, pronoto antice et pone medium sat dense fortiterque punctato. Scutellum punctulatum. Hemelytra apicem abdominis attingentia, parte coriacea intus opaca et impunctata, extus nitida et punctata; membrana magna. Abdomen dorso dense fortiterque, posterius parce punctatum, ventre parce punctato, segmentis tertio et quarto densissime subtiliterque punctatis. Pectus levigatum, propleuris remote punctatis. CHELOCHIRUS SPIN. SPIN. in GUER., Mag. Zool. 1839. Ins, pl. 27. 1. C. atrox Sein. — Chelochirus atrox SPIN. in GUER., Mag. Zool. 1839. Ins. pl. 27. Patria: Java. MACROPES MorTscu. MorscH., Etud.-3: p. tOST(HS50) 1. M. spinimanus MorscH. — Macropes spinimanus MorscH., Etud. 8. p- 108. (1859); Bull. Soc. nat. Mose: 303 od. bt. 2001 LI: (M80S) Patria: Ceylon. 2 2. M. dentipes MorscH. — Macropes dentipes MorscH., Etud. 8. p. 108. (1859). Patria: Ceylon. BOCHRUS SrTAL. STÅL, Stett. HB. Z. 22. p. 145. (1861). 1. B. pecilopterus StåL. — Bochrus pecilopterus STåL, Stett. E. Z. 22. p. 145. 1. (1861). Patria: Java. PAPIPREIOSE SRA: STÅL, Hem. afr. 2. p. 122: (1865). 1. P. grossus HaGL. — Papirius grossus HaGL., Stett. HE. Z..29. p. 162. 1. (1868). Patria ignota. (Mus. Holm. 2. P. levus Står. — Ischnodemus levus Sråt, Rio H. 1. p. 42. 2. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 3. P. fusco-venosus SrtåL. — Ischnodemmus fusco-venosus STÅL, Rio H. 1. p. 42. 1. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) ; ISCHNODEMUS FizEB. Ischnodemus F1iEB., in Werr., Beitr. 18306. p. 337; STÅL, (OEI RT p- 44. (1872). — Micropus SPIN., Ess. p. 218: (1837). — Micropus p. SIGNA Am Si Et Fr? (8) 5. 'p- 24. (1857): =" Blissustpi ShA HH: afr. 2; pol22:0(0865): a. Species americana; limbo abdominis plerumque distincte ferrugineo vel ferrugineo-flavescente vel maculis ejusdem coloris notato. b. Membrana macula nigra rotundata discoidali, magna vel maxima, interdum maximam partem membrane occupante, notatu; femoribus totis vel partim nigris. c. ÅApice imo femorum, tibiis, tarsis et bast membrane pallidis; limbo abdominis, interdum obsolete, ferrugineo; antennis nigris. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o |. 13 1. I. tibialis Svår. — Ischnodemus tibialis STÅL, Rio H. 1. p. 42. 5. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Statura I. wvariegati SIGN., cui simillimus videtur,-ab hac specie forte haud distinguendus. Rostrum pone coxas anticas haud vel vix extensum. Macula nigricans membrane extus pone apicem cori sinuata. Femora quoque basi nigricantia; trochanteres pallidi. 2.» |. nigro-stillatus Svår. — Ischnodemus nigrostillatus STAL, Rio H. 1. p. 42. 4. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Pracedenti similis, brevior, angustior, macula nigra membrane extus haud sinuata, rostro longiore, pone medium mesosterni extenso, femoribus posterioribus basi pallidis mox distinguendus. ec. Pedibus totis et basi membrane nigris; antennis, magna parte rostri nec non maculis marginalibus abdominis pallidis. 3. I. nigripes Står. — Niger, griseo-pubescens; antennis vel saltem articulis duobus basalibus, qui soli restant in exemplo deseripto, rostro ultra medium, macula media clavi ad suturam posita, parte basali postice acute emarginata nec non fascia subapicali corii, limbo apicali nec non macula parva gemina membrane, ad partem subapicalem corii posita, maculisque marginalibus abdominis, angulos apicales segmentorum secundi, tertii, quarti et quinti occupantibus, pallide sordide flavescentibus. 9. Long. 8, Lat. 2 mill. Patria: Bogota Nov&e Granade. (Mus. Holm.) Precedenti similis, sed latior, statura fere Papirii levi. "Thorax antrorsum sensim angustatus, marginibus lateralibus sensim”levissime rotundatis. Hemelytra segmentum sextum abdominis attingentia. Rostrum nonnihil pone coxas anticas extensum. Mesosternum longitrorsum leviter obtuseque impressum, postice inter coxas inter- medias truncatum. bb. Membrana macula discoidali nigra destituta, pallescente vel infuscata; pedibus totis pallidis. d. Rostro pone medium mesostermi extenso vel longiore: membrana magnam ad partem fusca. 4. "1: Sallei Sien. — Micropus Sallei SiGn., An. S. E: Fr. (3) 5. p. 25. 2. pl. 2. f. 2. (1857). Patria: Mexico, Vera Cruz. (Mus. Molm.) 5. 1. fulvipes DE GEErR. — Cimer fulvipes DE GEER, Mém. 3. PSD ORAL SOT 2 DNS Micropus fulvipes STÅL, An. S. E. Fr. (3) 6. Bull. p. 31. (1858). Patria: Surinam. (Coll. DE GEER.) I. Sallei simillimus, differt tantum antennis nonnihil brevioribus et crassioribus, ferrugineis, rostro breviore, vix pone medium mesosterni extenso, thoraceque paullo longiore. dd. Rostro brevi, pone coxas anticas haud extenso; membrana pallescente. 6. I. dilutipes Står. — Ischnodemus dilutipes STAL, "Rio H.1.pl42: 3. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Oculi sat fortiter prominuli, postice subtruncati. 7. I. punctiger SråL. — Niger, griseo-pubescens; pronoto postice hemelytrisque luridis, vena interiore corii interdum fusca; membrana fusco-venosa, extus ad angulum apicalem clavi macula minuta fusca notata; limbo abdominis obsoletissime ferruginante; pedibus dilute ferrugineis. &. Long. 63, Lat. 13 mill. Patria: Uruguay. (Mus Holm.) I. falico simillimus, major, venis corii nullis vel tantum interiore fuscis, membranaque macula parva fusca ad angulum apicalem clavi notata, nec non antennis, uti videtur, nonnihil longioribus, fasile dignoscendus. He- melytra medium segmenti dorsalis ultimi abdominis attingentia. 8. I. falicus Say. — Lygeus falicus Sarv, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 331. 10. (1859)- fm Mreröpust falicus-STIeN:, Am. SS: B- Er. (3) 9. p. 27. 6. pl. 2. f. 5. (1857). Patria: America borealis, Wisconsin. (Mus. Holm.) Variat hemelytris fortiter abbreviatis. aa. Species nvundi antiqui; abdomine nigro, limbo concolore vel obsoletissime ferruginante. e. Coxis posticis a basi prostethii nonnihil remotis; scutello wequilatero; hemelytris completis, membrana instructis, interdum breviusculis: femoribus anticis spinulis duabus vel una armatis. f. Femoribus fere totis nigris vel annulo medio nigricante ornatis: rostro brevi, coxas anticas haud superante. 9. I. curticornis Står. — Micropus brevicornis Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 35. 2. — Blissus brevicornis SRÄmNkear 2. p. 123. 4- (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 10. I. linearis Står. — Micropus linearis Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 35. 4. — Blissus linearis Står, H. afr. 2. p. 124. 5. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 132 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. Hf. Pedibus totis pallide ferrugineis: rostro longiore. 11. I. ochropus StvåL. — Micropus ochripes STÅL, Ö. V. A. F. 1855. p. 35. 3. — Blissus ochropus STAD CE aff r2. ip. go SGD: Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 2: USEST Ed SråL. -— Micropus fusco-nervosus Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 35. 1. — -Blissus fusco-nervosus STÅL, afs250p- 220 (1865): Patria: On Me Holm.) Mesosternum et metasternum sulco longitudinali distinctissimo instructa. ee. Comwis posticis basin prostethii attingentibus vel subattingentibus; scutello transverso, obtusangulo : hemelytris rudimentariis, triangularibus ; rostro coxas intermedias attingente; femoribus anticis inermibus. 13. I rusticus SrtåL. — Blissus rusticus STÅL, H. afr. 2. p. 123. 3. (1865). Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) A Dimorphoptero divergit antennis nonnihil longioribus, thorace antrorsum magis angustato, rostri articulo secundo articulis secundo et quarto haud vel vix breviore. 14. I. oblongus FaBrR. — Lygmeus oblongus FABR., S. R. p. 232. 143. (1803). — Blissus (Ischnodemus) oblongus STÅL, H. Fabr. 1. p. 69. 2. (1868). Patria: America meridionalis. Heec species ad I. tibialem et nigro-stillatum appropinquat. 15. I. collaris Sin. — Micropus collaris SIGN., An. S. E. Fr. (3) 5. p. 24. 1. pl. 2. f. 1. (1857): Patria: Venezuela. 16. I. Stålii Sicn. — Micropus fulvipes SIiGnN., An. S. E. Fr. (8) 5. p. 26. 3. pl. 2. f. 3. (1857). — Micropus Stålti SIGN., An. ;S. EB. Er. (8).6: Bull p. 31: (1858): Patria: Monte video. 17. 1. variegatus Sicn. — Micropus variegatus SIGN., An. S. E. Er. (8) 5. p: 26. 4. pl. 2.0f. 4: (1857). Patria: Nova Granada. . 18. 1. Gayi SPin. -— Micropus Gayi SPIN. in Gar, Hist. fis. Chile, Zool. 7. p. 180. 1. Hem. 1. 2. f£. 11. (I8H5L)5ASIGN: I ANS EE NS HO) op 2d- Lo (KSONE Patria: Chile. 19. I. agilis Sen. — Mieropus agilis: SPis:sin Gar; Hist. fis; Chile, Zool Zyp. 182. QMEHem lavar: 10: (1852); SiIcNS Ani Smb Ers (8) 0-per 2830 pl 2 OL (SST): Patria: Chile. 20. I. pusillus Dart. — Micropus pusillus DALL., List. 2. p. 582. 3. (1852); SIiGn., An. S. E. Er. (3) D:uPs2- 2: (LED: Patria: Terra capensis. | 21. I. brunnipennis Germ. — Pachymerus brumnipennis GERM. in SILB., Rev. 5. p. 140. 46. (1837). — Micropus brunnipennis DALL., List. 2. p. 582. 2. (1852); SicN., An. S. E. Er. (3) 5.:p. 32: 13: (18507): Patria: Terra capensis. i Obs. I. brevicornis H. S. (= Pachymerus brevicornis H. S., W. I. 9. p. 207) a Dimorphoptero Spinole SIGN., forte haud distinguendus. angulis autem posticis tantum, nec margine toto postico, pronoti ferrugineis instruetus deseribitur. I BLISSUS BurwM. Blissus Bura., Handb. 2: 1. p. 290. (1835); STÅL, ÖJ VI ABER 9EN p. 45. (1872). — Blissus p- STÅL, I. afr.o2.0p. 1222 (1864): a. Kostro longo, pone segmentum secundum ventris leviter extenso, articulo primo coxas anticas attin- gente; mesosterno profunde sulcato; cupite longiore: 1. B. longirostris StåL. — Blissus oblongus STÅL, H. afr. 2. p. 124. 6. (1865). Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) aa. KBostro coxas posticas haud vel viv superante, interdum breviore, articulo primo coxas anticas haud attingente; capite breviore. b. Femoribus anticis inermibus. 2. B. gibbus FaBr. — Acanthia gibba FABR., B. S., 4. p. 75. 33. (1794). — Coreus gibbus FABR., S. R. p. 202: 52. (1803). -- Blissus gibbus STAL, H.. Fabr. lip. 695 1. (1868): Patria: India orientalis. Or KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o |. 2 3. B. leucopterus Sar. — Lygeus leucopterus Sax, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 329. 5. (1859): — Micropus: leucopterus SIGN., An. S. E: Fr. (3) 5. p. 31, 11. pl. 2. f. 11. (1857). Patria: America borealis, Wisconsin, New Jersey, Illinois; Cuba. (Mus. Holm.) bb. Femoribus anticis spinula subtus armatis. — (Species hispanica"). 4. B. hirtulus Burm. — Blissus hirtulus BurMm., Handb. 2: 1. p. 290. 1. (1835); KLuG, Symb. 5. t. 43. £ 10:-(1845); Patria: Abyssinia. SPECIES INCERTI GENERIS. 1. Pachymerus longulus H. S., W. IL. 9. p. 207. (1853). Patria: Java. Subf. Geocorina STAL. CONSPECTUS GENERUM. 1(4). Capite ante oculos subito maxime angustato et stylum oculos ferentem formante, dein prope insertionem antennarum subito breviter producto, margine inter oculos et antennas profunde sinuato; scutello subequilatero vel paullo breviore quam basi latiore; parte coriacea hemely- trorum pellucida, seriebus punctorum nonnullis longitudinalibus instructa, clavi lateribus pa- rallelis, commissura distinecta; bucculis tantum antice distincte elevatis; tylo linea impressa lon- gitudinali destituto; spiraculis segmentorum trium apicalium abdominis, uti mihi videtur, in ventre positis ?). 2(3). Stylo oculorum longo, gracili, oblique extrorsum et leviter antrorsum vergente: antennarum articulo primo omnium longissimo, capiti longitudine subzequali, reliquis articulis inter se fere xque longis; thorace antrorsum fortius angustato, marginibus lateralibus fere in medio leviter sinuatis, ante medium leviter rotundatis; hemelytris antice parallelis, dein leviter ampliatis; sulceo orificiorum apice haud calloso-producto; Henestarem simulans. — Epipolops H. S. 3(2). Stylo oculorum brevi extrorsum vergente, postice thoracem tangente vel subtangente; anten- narum articulo primo omnium brevissimo, apicem capitis haud vel vix superante, articulo se- cundo reliquis longiore; thorace antrorsum leviter, antice autem subito maxime angustato, marginibus lateralibus medio obsoletissime sinuatis; suleo orificiorum apice in rugam brevem extenso; habitu ad Geocorem appropinquans. — Germalus STAL. 4(1). Capite ante oculos subito maxime et fere usque ad apicem sensim vel subsensim angustato, margine inter oculos et tubercula antennifera haud prominula recto; oculis haud stylatis, ta- men fortiter prominulis, sat magnis; articulo primo antennarum omnium brevissimo: thorace antrorsum sensim leviter, apice fortius angustato; scutello longiore quam latiore; clavo angusto, lineari vel sensim acuminato, apicem scutelli haud superante, interdum cum corio arcte con- nexo, tylo linea longitudinali impressa, interdum per verticem continuata, plerumque distin- eta, instructo; bucculis parvis: orificiis calloso-marginatis. — Geocoris FALL. BE OEOPSKTEAS: bp:polopss HE SE WAI 9. p. 191. et 201. (1853).— Hemus STÅL, Stett. B..Z. 23. p. 312. nota. (1862). a. Marginibus lateralibus pronoti spinosis. — EPIPOLOPS H. S. 1. E. frondosus H. S. — Zpipolops frondosus H. S., W. I. 9. p. 203. f. 984. (1853). Patria ignota. ') In hane speciem descriptio B. albipennis DALL.. sat bene quadrat. ?) Genera Epipolops et Germalus quoad formam clavi, scutelli et capitis ad Henestarem appropinquant, capite autem inter oculos et antennas profundius sinuato, buccnlis tantum anterius distincte elevatis, nec non situ spiraculorum abdominalium ab hoc genere divergunt. ” 134 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 2 HE quadrispinus STÅL, — Flavesceute-griseus, remote setosus, pronoto, scutello pectoreque distincte punctatis; hemelytris concoloribus, pellucidis, seriebus nonnullis punetorum fuscorum instructis, corio apice ad angulum apicalem clavi infuscato, angulo apicali exteriore fusco, margine apicali extue rotundato; membrana sordide hyalina, fusco-venosa; marginibus lateralibus thoracis haud lamellosis, spinis duabus sat magnis, una minore ante medium, altera pone medium posita, armatis. 9. Long. 5, Lat. 13 mill. Patria: Bogota Nova Granade. (Mus. Holm.) E. frondoso valde affinis videtur, lateribus thoracis haud lamellosis, tantum bispinosis, margine apicali corii ad angulum exteriorem rotundato distinctissimus. aa. Marginibus lateralibus pronoti inermibus, haud lamellosis. — HAMUS STÅL. 3. E. oculus cancri DE GeErErR. — Cimex oculus canceri DE GEBER, Mém. 3. p. 343. 18. pl. 34. f. 24. (LAS) Patria: Surinam. (Coll. DE GEER.) GERMALUS STAL. STÅL, Stett: E. Z. 23. p.311. nota. (1862); H.,afr. 2. p. 142. (1865): 1. G. Kinbergii StåL. — Henestaris Kinbergi STAL, Freg. Eug. resa, Ins. Hem. p. 248. 73. (1859). — Germalus Kinbergi STAL, H. afr. 2. p. 1438. 1: (1865). Patria: Inasula Mauritii. (Mus. Holm.) 2. G. sobrinus Står. -— Henestaris sobrina StåL, Freg. Eug. resa, Ins. Hem. p. 248. 74. (1859). Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) GEOCORIS FaALL. Geocoris FALL., Spec. Hem. disp. meth. exh. p. 10. (1814); Står, H. afr. 2. p. 143. (1865); ÖS VARA ES 29: 7. p. 46. (1872). — Salda LATR., Regn. an. 5. p. 198: (1829); 'SPIN:, Ess. p. 227. (1837) FOpRehals micus p. SCHILL. in Beitr. zur Ent. 1. p. 62. (1829). — Ophthalmicus F1EB., Eur. H. p. 46 et 174. (1861). a. Hemelytris prope marginem scutellarem confuse punctatis, clavo corioque connatis, membrana nulla. — (G. grylloides Lin. et Ulrichi FIEB.) aa. Hemelytris prope marginem scutellarem sertebus duabus regularibus punctorum instructis, serie interiore in clavo, exteriore in corio posita, serie corii posterius swpe dichotoma et minus regulari; elavo raro cum corio connato vel subeconnato, plerumque libero; membrana plerumque completa. b. Articulo primo rostri articulo secundo distincte longiore; margine amtico capitis inter oculos et api- cem tuberculorum antenniferorwn recto, tuberculis his antrorsum haud prominulis: parte laterali oculos fe- rente thoracem tangente vel tangenda; clavo plerumque distincte libero; thorace antrorsum leviter vel levis- sime angustato. c. Seriebus duabus corii ad suturam clavi positis parallelis vel subparallelis, apice ipso excurvis, totis simplicibus, reqularibus: thorace lato, antrorsum haud vel leviter angustato, limbo laterali lxvi, ad marginem lateralem punctis nullis vel paucis et obsoletis instructo: capite, etiam subtus pone oculos, flavescente vel testaceo, basi superne interdum nigro: rostro pallido. 1. S. flaviceps Burm. — Salda (Ophthalmicus) flaviceps Burm., N. act. Ac. nat. cur. 16: Suppl. 1. p. 301. 30. (1834). — Ophthalmicus flaviceps F1eB., Ent. Mon. p. 116. 4. (1844); Wien. E. M. 5. p. 271. 8. (1861). - Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) 2. ÅG. varius UHLErR. — Ophthalmicus varius UHLER, Pr. Ac. Phil. 1860. p. 229. (1861). Patria: Japonia. (Mus. Holm.) 3. &G. flavipes StåL. — Geocoris flavipes Står, Ö. V. A. F. 1854. p. 235; Freg. Eug. resa, Ins. Hem. Pp. 249: 75. (1859): Patria: Java, Batavia. (Mus. Holm.) 4. G. amabilis Står. — Geocoris amabilis STÅL, Ö. V. A. FE. 1855. p. 35. 1; H. afr. 2. p. 144. 1. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) ce. Seriebus duabus punectorum cori ad suturam clavi positis retrorsum plus minus divergentibus, in- teriore posterius vel pone medium duplicata vel dichotoma vel plus minus confusa; thorace antrorsum distin- ctuus angustato, lateribus plerwmque usque ad marginem punctatis vel ad marginem lateralem serie puncto- rum distinctorum vel fortiusculorum, percurrente vel subpercurrente, typice instructis. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o Il. 135 d. Capite toto vel fere toto, etiam subtus pone oculos, flavescente vel testaceo, basi superne interdum ni- gro; rostro pallido, articulis upicalibus concoloribus. e. Pronoto scutelloque linea longitudinali media flava destitutis. f. Hemelytris piceis, margine costali pallidiore. 5. G. pallidiceps Står. — Geocoris pallidiceps Står, Rio H. 1. p. 43. 1. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. 6. G. pallipes Står. — Geocoris pallipes StTåL, Freg. Eug. resa, Ins. Hem. p. 250. 79. (1859). Patria: Monte Video. (Mus. Holm.) ff. Hemelytris nigricantibus, margine costali haud pallidiore. 7. G. Scudderi Står. — Niger, nitidus; capite, rostro articuloque primo antennarum testaceo-flavescen- tibus, hujus apice vittaque exteriore nigris; margine antico prostethii, acetabulis pedibusque stramineis, macula minutissima punctiformi exteriore prope apicem femorum posteriorum lineolaque basali superiore tibiarum fuscis. 2. Long. 4, Lat. thor. 13 mill. Patria: Texas. (Mus. Holm.) Statura G. siculi. Caput lave, linea impressa subpercurrente instruetum. Articulus ultimus antennarum exempli descripti mutilus. Thorax antrorsum distinete angustatus, minus latus, distinctissime et densiuscule punctatus, linea longitudinali percurrente media, fascia ante medium posita medio subinterrupta, angulisque po sticis impunctatis. Scutellum punctatum, linea media, leviuscula. Corium seriebus punetorum ad suturam clavi positis sensim sat divergentibus, interiore pone medium confuse dichotoma, plaga vage punctata, que posterius adest in omnibus congenericis, ad seriem punetorum intracostalem antrorsum versus basin coril continuata, an- trorsum sensim angustata. Membrana fuscescens. Pectus distinete punctatum. ee. Pronoto scutelloque linea longitudinali media percurrente flavescente, impunctata, ornatis. 8. ÅG. flavilineus Står. — Niger, nitidus; articulo apicali antennarum fusco; capite, basi articulorum primi et quarti antennarum pallide testaceo-flavescentibus; linea media percurrente per pronotum et scutellum extensa, illius quoque linea laterali intramarginali, margine antico prostethii, acetabulis pedibusque stramineis; margine costali pellucente nec non linea intracostali corii sordide flavescentibus, hac linea nunc fere percurrente nunc posterius fortius abbreviata; femoribus fusco-conspersis, tibiis basi superne fuscis. &S. 2. Long. 4. Lat. thor. 13 mill. Patria: Bogota, Nova Granada. (Mus. Holm). Prsecedentis statura puneturaque simillimus. dd. Capite nigro vel nigro-picto, typice subtus nigro et utrimque linea obliqua pallida notato, in eadem specie autem sepe maxime variante, saltem parte laterali oculos ferente posterius nigra; capite raro toto te- staceo, in hoc casu sunt antenne sexuum diformes et discolores, imarium crassiores, superne flavescente-al- bicantes, nec non margo abdominis pallidus; rostro plerumque toto vel basi nigro. g. Marginibus lateralibus pronoti anterius ad oculos rotundatis: antennis sexuuwm conformibus, conco- loribus; scutello basi macula callosa, lateribus quoque sepe pallidis. 9. G. punctipes Say. — Salda bullata var. punetipes Say, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 336. 2. (1859). — Ophthalmicus hiniger FieB., Wien. Ent. Mon. 35. p. 269. 4. (1861). Patria: Texas, Carolina meridionalis. (Mus. Holm.) gg. Marginibus lateralibus pronoti anterius ad oculos angulum plus minus distinctum, sape sub- dentiformem, formantibus ; lateribus scutelli interdum pallidis, basi haud callosis; antennis marium mihi cognitorum crassiusculis, superne sordide flavescente-albicantibus vel subeburneis; margine abdominis plerum- "que pallido vel pallido-maculato; species parve, G. lapponico affines et plerumque colore similes. h. Pronoto magna parte nigro, ante medium disci maculis duabus pallidis destituto, angulis posticis maculaque basali media pallidis; scutello vitta pallida laterali destituto, postice interdum- pallido; elytris pallidis; mares ignoti; species mundi antiqui. 10. G. signicollis Står. — Geocoris signicollis Står, Ö. V. A. F. 1854. Pp: 200. 23 II. ar: 2. Pig LAG. 2. (1865). Patria: Syrkut Nubiz. (Mus. Holm.) Å at G. colon FirB. — Ophthalmicus colon F1iEB., Ent. Mon. pa SOTO SALSA WTen: H: MStpE 2841 37. (1861). Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) 12. G. Mauritii Står. — Geocoris Mauritii SråL, Ö. V. A. F. 1854. Pp. 230. 35; Hreg. Bug. resa, ins. Hemep 249076. (1859); H. afr. 2. p. 145. 3. (1865). Patria: Insula Mauritii. (Mus. Holm.) 136 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. hh. Pronoto interdwm macula basali media pallida ornato, in hoc casu quoque ante medium disci maculis duabus parvis pallidis notato: species boreali-americanw. 1. Capite nigro vel nigro-vario, subtus utrimque plerumque linea obliqua laterali pallida notato, disco inter has lineas interdum quoque pallido, quod in eadem specie variat. k. Pronoto disco saltem anterius nigro et ante medium maculis duabus parvis pallidis notato: vitta laterali scutelli pallida:; mares ignoti ?). 13. G. pallens Står. — Geocoris pallens Står, Ö. V. A. F. 1854. p. 236; Freg. Bug. resa, Ins. Hem. p. 250. 78. (1869). ; Patria: California. (Mus. Holm.) Lineola media marginis apicalis corii fusea. Articulus basalis antennarum flavescens, extus niger. 14. G. discopterus Står. — Precedenti simillimus et maxime affinis, differt articulo primo antennarum nigro, apice flavicante, hemelytris abbreviatis, membrana brevissima, corio disco, saltem posterius, infuscato, ab- domine nigro, margine minute pallido-maculato, femoribusque distinctius fusco-conspersis. 9. Long. 313, Lat. thor. 14 mill. Patria: New Jersey. (Mus. Holm.) Statura fere G. atri. Rostrum fere totum nigrum. kk. Pronoto toto nigro vel lateribus pallido-limbatis. 15. G. uliginosus Say. — Salda uliginosa Sav, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 337. 3. (1859). — Ophthalmicus niger DALL., List. 2. p. 586. 9. (1852). — Ophthalmicus lateralis F1EB., Wien. Ent. Mon: 5. Pp. 201: 9: (860): Patria: Texas, Carolina meridionalis. (Mus. Holm.) nn. Capite testaceo. 16. G. limbatus StåL. — Niger, nitidulus, fortiuscule punctatus; capite testaceo, hujus apice interdum, limbo laterali pronoti, elytris, margine antico prostethii, acetabulis, limbo abdominis pedibusque pallide flavo- testaceis; membrana sordide hyalina, seepe abbreviata. &S. 2. Long. 3—4, Lat. 11—13 mill. Var. — Disco interiore corii fusco. &A Autennis nigris, apicem versus piceis, superne albicantibus, articulo primo basi nigro, 9. Antennis nigris, apicem versus fuscis, articulo primo, secundo et tertio apice imo flavescentibus. Patria: New Jersey, Illinois. (Mus. Holm.) Precedentibus statura puncturaque simillimus, colore capitis mox distinguendus. Rostrum colore varians, nunce maxima parte nigrum, nunc fere totum pallidum. bb. Articulo secundo rostri primo haud vel vit breviore; parte laterali capitis oculos ferente a thorace distante, thorace quam in divisione g antrorsum ultra medium magis, antice tamen minus angustato, late- ribus ante medium rotundatis. 17. G. tristis SråL. — Geocoris tristis Stån, Ö. V. A. F. 1854. p. 236; Freg. Bug. resa, Ins. Hem: p-. 249; 7. (1859): Patria: California. (Mus. Holm.) Statura G. picei, et quoad formam capitis et thoracis ad hanc speciem maxime appropinquans, thorace autem longiore. 18. G. piceus Savr. — Salda picea Sax, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 336. 1. (1859). Patria: New Jersey, Wisconsin, Connecticut. (Mus. Holm.) 19. G. bullatus: Sarv. — Salda bullata Sax, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 336. 2. (1859). Patria: America borealis. 20. G. figuratus A. et S. — Ophthalmicus figuratus A. et S., Hist. p. 261. 5. pl. 5. f. 9. (1843); FiEB., Wien. EB. M. 5, P: 240. 8. (1860) Patria: Senegal. 21. G. ochraceus FiEB. — Ophthalmicus ochraceus F1EB., Wien. E. M. 5. p. 268. 1. (1861). Patria: Columbia. 22. G. luridus FirB. — Ophthalmicus luridus F1EB., Ent. Mon. p. 114. 1. t. 9. f. 23. (1844); Wien. E. M. 5. p. 268. 2. (1861). Patria: Chartum. 1) Geocoris bullatus SAY et borealis DALL. ad hanc divisionem verisimiliter referendi, a G. pallente forte haud distinguendi. Ent. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o I. Kar 23. G. jucundus FiEB. — Ophthabnicus jucundus F1eB., Wien. E. M. 5. p. 270. 6. (1861). Patria: India orientalis. 24. G. cognatus FieB. — Ophthalmicus cognatus FIEB., Wien. E. M. 5. p. 274. 13. (1861). Patria: Terra capensis. 25. ÅG. ornatus FiEB. — Ophthalmicus ornatus F1EB., Wien. E. M. 5. p. 275. 16. (1861). Patria: India orientalis. 26. G. ruficeps Germ. — Ophthalmicus ruficeps GERM. in SILB., Rev. 5. p. 136. 37. (1837); FIEB., Mon. p. 116. 3. (1844); Wien. E. M. 5. p. 275. 17. (1861). Patria: Terra capensis. 27. G. hyalinus FirB. — Ophthalmicus hyalinus F1EB., Wien. E. M. 5. p. 277. 21. (1861). Patria: Sahara. 28. G. ochropterus FieB. — Ophthalmicus ochropterus F1EB., Ent. Mon. p. 117. 6. T. 9. f. 26. (1844); Wien. E. M. 5. p. 278. 24. (1861). Patria: India orientalis. E 29. G. plagiatus FirB. — Ophthalmicus plagiatus FieB., Ent. Mon. p. 119. 10. T. 10. f. 3. (1844); Wien: Bint. M. 5; p. 278.125. (£861). Patria: India orientalis. 30. G. lituratus FirB. — Ophthalmicus lituratus F1EB., Ent. Mon. p. 116. 5. T. 9. f. 25. (1844); Wien. EB. M. 5. p. 279. 26. (1861). Patria: India orientalis. 31. G. scitus FirB. — Ophthalmicus scitus F1EB., Wien. E. M. 5. p. 279. 27. (1861). Patria: Senegal. 32. G. ventralis FreB. — Ophthalmicus ventralis F1iEB., Wien. E. M. p. 280. 29. (1861). Patria: Brasilia. 33. G. marginicollis A. Dourns. — Geocoris marginicollis A. DoHrnN, Stett. E. Z. 21. p. 405. 63. (1860). — ÖOphthalmicus marginicollis F1EB.. Wien. E. M. 5. p. 280. 30. (1861). Patria: Ceylon. 34. G. thoracicus FieB. — Ophthalmicus thoracicus F1iEB., Wien. E. M. 5. p. 281. 31. (1861). Patria: La Guayra. 35. G. striola FiEB. — Ophthalmicus striola F1iEB., Wien. E. M. 5. p. 282. 33. (1861). Patria: La Guayra. 36. G. modestus FiEB. — Ophthalmicus modestus F1EB., Wien. E. M. 5. p. 284. 36. (1861). Patria: Thaile. 37. G. pheopterus Germ. — Ophthalmicus pheopterus GERM. in SiLB., Rev. 5. p. 136. 38. (1837); FiEB., Ent. Mon. p. 121. 12. (1844). Patria: Terra capensis. 38. G. griseus DarL. — Ophthalmicus griseus DaiL., List. 2. p. 585."7. (1852). Patria: America borealis. 39. G. borealis DarnrL. — Ophthalmicus borealis DALL., List. 2. p. 585. 8. (1852). Patria: America borealis. 40. G. sobrinus BLraAncH. — Salda sobrina BLANnNcH. in GaY, Hist. de Chile, Zool. 7. p- 155. 1. Hem. wet 12: (1852). Patria: Chile. 2 41. G. membran&gus Montrz. — Ophthalmicus membranmus MONTR. et SIGN., An. S. E. Fr. (4) 1. p. 67. 30. (1861). Patria: Insula Lifu. 42. G. Spinole Montr. — Ophthalmicus Spinole MONTER, An. S. Lin. Lyon. (2) 11. p. 231. (1865). Patria: Kanala. 43. G. lividipennis Står. — Geocoris lividipennis STÅL, Stett. E. 4. 23. p. 311. 212. (1862). Patria: Mexico. 44. G. tricolor FaBr. — Cimex tricolor FABR., E. S. Suppl. p. 536. 176—7. (1798). — Lygeus trico- lor FABR., S. R. p. 238. 176. (1803). — Geocoris tricolor StåL, H. Fabr. 1. p. 76. 1. (1868). Patria: India orientalis. K. Vet. Akad. Handl. Band. 12. N:o 1. 18 138 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. Subf. Pachygronthina STÅL. CONSPECTUS GENERUM. 1(4). Antennis brevibus, articulo primo brevi, omnium brevissimo, apicem capitis haud attingente, articulo secundo primo circiter duplo vel paullo plus quam duplo longiore; capite fortiter de- clivi, margine exteriore jugorum haud elevato; ocellis sat fortiter distantibus; corpore subsqua- moso-sericante, crassiusculo; thorace convexiusculo; scutello subequilatero; margine apicali coril versus apicem clavi sensim plus minus sinuato, versus angulum apicalem subrotundato; pedibus anticis mediocribus: linea levigata pronoti nulla vel obsoletissima; articulo secundo rostri toto vel magna parte pone apicem prostethii extenso. 2(3). Capite latiore, inter oculos et apicem tuberculorum antenniferorum sensim nonnihil angustato, gula subtus utrimque tumescente;: oculis fortiter prominulis; articulo primo rostri basin capitis haud attingente; margine apicali corii levissime sinuato. — Phlegyas STÅL. 3(2). Capite minus lato, inter oculos et tubercula antennifera haud angustato, gula haud tumescente; oculis leviter prominulis; articulo primo rostri basin capitis attingente vel subsuperante; mar- gine apicali corii intus distincte sinuato. — Teracrius STAL. ; 4(1). Antennis articulo primo longo, omnium longissimo, apicem capitis superante, clavato vel api- cem versus sensim leviter incrassato; capite subporrecto vel leviter declivi; ocellis inter se quam ab oculis haud vel paullo magis distantibus; corpore depressiusculo, superne nudo; scu- tello plerumque distincte longiore quam latiore: margine apicali corii recto; pronoto linea longitudinali levi subeallosa, percurrente vel abbreviata, instructo; articulo secundo rostri pone apicem prostethii haud vel levissime extenso. 5(6). Margine exteriore jugorum nec acuto, nec ampliato; capite dense fortiterque punctato; articulo primo antennarum sensim leviter incrassato. — Uttaris STAL. 6(5). Margine exteriore jugorum acuto, plus minus distinete ampliato et reflexo; capite minus fortiter punctato; corpore antennisque in speciebus affinibus longitudine maxime discrepantibus. 7(8). Scutello linea longitudinali media pallida destituto. — Oedancala A. et S. , S(7). Secutello linea longitudinali media levigata pallida notato. — Pachygrontha GERM. PHLEGYAS STÅL. STÅL, FH. afr. 2: op. 154: (1865): 1. P. annulicrus Srån. — Ferrugineus, supra subtusque sat fortiter punctatus, griseo-sericeus, pronoto pone medium, -scutello hemelytrisque pallide griseo vel ferrugineo-flavescentibus, denudatis; femoribus nigris, apice pallide flavescentibus vel maculatis; tibiis tarsisque pallide flavescentibus, illarum basi annuloque pone me- dium nigricantibus. &. 2. Long. 41, Lat. 11 mill. Patria; New Jersey, Carolina, Texas. (Mus. Holm). TERACRIUS STAL. STÅL, ,Ö. V.r As E-H858: py sd; HM. aft... dtupstlde SEN) 1. T. namaquensis StåL. — Teracrius namaquensis STÅL, Ö. V. A. F. 1858. p. 317. 24; H. afr. 2. p. 146. 1. (1865). Patria: Africa meridionalis inter Eikhams et lacum N'Gami. (Mus. Holm.) UTTARIS STAL. 1. U. pallidipennis Står. — Ischnodemus pallidipennis StåL, Freg. Eug. resa, Ins. Hem. p. 248. 72, (1859). — Oedancala pallidipennis StåL, H. afr. 2. p. 147. 1. (1865). Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. 'BAND. 12. N:o |. 139 OEDANCALA A. et S. Avet S., Hist. p. 258.(1853. a. ÅAntennis crassis. b. Antennis longis, articulo primo articulis secundo tertioque sinul sumtis longiore, capiti et thoraci simul sumtis longitudine twequali. 1. O. cubana Står. — Pallide ferrugineo-flavescens, ferrugineo-punctata, antennis, pectore abdomineque ferrugineis, hujus margine pallide flavescente; linea longitudinali capitis et pronoti, posterius abbreviata, nec non hujus margine laterali calloso pallidioribus, levigatis; margine commissurali corii nigro; membrana basin versus infuscata; femoribus anticis fortiter incrassatis, ferrugineo-conspersis, subtus spinis quattuor vel quingque majoribus et pone medium spinis pluribus minoribus armatis. &. Long. 9, Lat. 2 mill. Patria: Cuba. (Mus. Holm.) Sequentibus duabus colore puncturaque simillima, corpore et preesertim antennis longioribus mox distingu- enda. Thorax nonnihil longior quam latior. bb. Antennis breviusculis, articulo primo articulis secundo tertioque simul sumtis breviore vel longitu- dine subequali, pronoto haud longiore; segmentis ventralibus tribus ultimis feminarum mili cognitarum pro- fundissime sinuatis et in medio ad vel fere ad basin segmenti quarti productis. 2. O. dorsilinea A. et S. — Oedancala dorsilinea A. et S., Hist. p. 258. 1. pl. 12. f. 6. (1843). Patria: 'Texas. (Mus. Holm.) Articulus primus antennarum articulis secundo tertioque simul sumtis vix brevior. Femora antica subtus concolora. &. GQ. 3. O. corassimana FABR. — Lygeus crassimanus FABR., S. R. p. 233. 145. (1803). — Pameru dorsalis Sar, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 335. 8. (1859). Patria: Carolina meridionalis, Wisconsin, New Jersey. (Mus. Holm.) Praecedente minor, antennis brevioribus, femoribus anticis subtus nigris margineque apicali corii macula parva fere media nigra destituto facile distinguenda. &. GQ. 4. OQO. meridionalis StåL. — Przecedentibus colore puncturaque simillima, P. dorsilinee preesertim maxime affinis, antennarum articulo primo sequentibus duobus simul sumtis paullo breviore, commissura obsolete ferru- ginea, margine apicali cor immaculato, femoribus anticis subtus ferrugineis, pectore abdomineque ferrugineis, hujus limbo obsolete pallescente tantum divergens. &. Long. 8, Lat. 24 mill. Patria: Santa Catharina Brasilia meridionalis. (Mus. Holm.) aa. Antennis gracilibus; segmento ventrali quarto femine posterius minus profunde sinuato. 5. O. notata Står. — Pallide flavescens, corpore superne pectoreque ferrugineo-punctatis; linea media capitis et pronoti posterius abbreviata, hujus quoque marginibus imis lateralibus, nec non vitta laterali scutelli impunctatis; commissura maculaque fere media marginis apicalis corii nigris; antennarum articulo primo articu- lis duobus sequentibus simul sumtis vix breviore, pronoto subbreviore, articulis tribus ultimis longitudine subit- qualibus; femoribus ferrugineo-conspersis. 9. Long. 7, Lat. 2 mill. - 2. Ventre flavescente, vitta laterali nigricante, segmento quarto in medio quam ad margines laterales di- midio breviore. Patria: Bogota Novae Granadze. (Mus. Holm.) PACHYGRONTHA GERM. Pachygrontha GERM, in SILB., Rev. 5. p. 152. (1837); Står, H. afr. 2. p. 146 et 147. (1865). — Pa- chygroncha 'SPIN., Gen. dins. artr. p. 140. (1852). — Atractophora StåL, O. V. A. FE. 1853. p. 260. — Pe- liosoma UHLER, Proc. Ac. Philad. 1860. p. 229. — Dilophos MOoNTR., An. S. Lin. Lyon (2) 11-po2260 (1865): a. Dorso abdominis vitta media nigricante, usque ad apicem ducta, saltem apud feminas notato; spi- nis femorum anticorum omnibus magnis vel majusculis; species americana. 1. -P. cedancalodes SråL. — Oblonga, pallide sordide flavescens, ferrugineo-fusco-punctata, antennis cor- pore brevioribus, articulis tertio quartoque nigricantibus, illo apicem versus paliido; linea levigata per pronotum et scutellum ducta, illius quoque marginibus lateralibus, hujus macula in angulis basalibus posita lzevigatis, cal- losis; macula media marginis apicalis anguloque imo apicali corii nigris. 9. Long. 7, Lat. 2 mill. 2. Abdomine flavescente, vitta dorsali media vittaque laterali ventrali nigris, segmento ventrali quarto apice obtuse sinuato, medio quam lateribus paullo breviore. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Statura fere Oedancale crassimane, antennis longioribus et gracilioribus quam in hac specie. Caput subin- fuscatum, parte inter oculos et antennas sita oculis vix longiore. Antenna articulo primo parce fusco-consperso, 140 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. pronoto longitudine equali, articulis secundo et tertio zeque longis, primo nonnihil brevioribus, quarto tertio circiter tertia parte breviore. Pronotum subtransversum, antrorsum sensim angustatum, marginibus lateralibus ante medium levissime rotundatis. Membrana sordide hyalina. Mesosternum et metasternum nigra. Femora nigro-conspersa, antica praesertim subtus densius conspersa. Tarsi apice fusci. 2. P. longiceps Står. — Elongata, pallide sordide flavescens, nigro-punctata; antennis corpore nonnihil longioribus, articulis primo apice et tertio infuscatis, hoc apicem versus pallescente; linea longitudinali pone medium evanescente marginibusque lateralibus pronoti, nec non linea callosa longitudinali scutelli levigatis; ma- cula parva media marginis apicalis anguloque imo apicali corii nigris; femoribus fusco-conspersis; tarsis apice fuscis. 9. Long. 9, Lat. 2 mill. 2. Abdomine flavescente, vitta dorsali media nec non vitta ventrali laterali nigris, segmento ventrali quarto postice obtuse sinuato, medio quam lateribus vix dimidio breviore. Patria: Bogota Nova Granada. (Mus. Holm.) Statura fere P. nigro-vittate, cui sat similis. Caput longiusculum, parte inter oculos et antennas posita oculis globosis fere duplo longiore. Antenna graciles, articulo primo capite pronotoque simul sumtis fere lon- giore, secundo primo et tertio secundo circiter quarta parte brevioribus, quarto mutilo in exemplo descripto. Pronotum fere saeque longum ac basi latum, antrorsum sensim angustatum, basi truncatum, marginibus lateralibus rectis. Membrana sordide vinacea. Sterna nigra. Femora antica subtus ferrugineo nigricantia, spinis pallidis, apice nigris. aa. Dorso abdominis vitta media nigricante destituto, segmento ultimo raro linea longitudinali media nigra notato; femoribus anticis pone medium vel apicem versus inter spinas majores spinis multo nuinoribus armatis. b. Margine apicali corii inter medium et angulum apicalem anguste levigato, haud calloso, concolore; species minores. cec. Scutello in angulis basalibus macula levigata callosa pallidiore destituto, linea levigata longitudinali ante medium scutelli evanescente; antennis longissimis, gracillimis, 3. P. bipunctata Står. — Pachygrontha bipunctata Står, H. afr. 2. p. 149. 3. (1865). Patria: Insula Mauritii. (Mus. Holm.) Dorsum abdominis maris impietum, femine vitta laterali nigricante notatum. 4. P. tabida Står. — Pachygrontha tabida StåL, Ö. V. A. F. 1870. p. 662. 3. Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) Antenuis multo longioribus a pracedente mox distinguenda. 5. P. angusta StåL. — Pachygrontha angusta Står, Ö. V. A. F. 1870. Pe 662. 4. Patria: Insulae Philippine. (Mus. Holm.) cc. Scutello in angulis basalibus macula callosa levigata pallidiore notato, linea pallida lavigata media percurrente vel subpercurrente. i 6. P. lineata Germ. — Pachygrontha lineata GErRM. in SILB., Rev. 5. p. 153. 72. (1837); StåL, H. afr. 2. p. 148. 2. (1865). — Pachygroncha lineola SPIn., Gen. ins. d'artr. p. 141. (1852). — Atractophora fusije- mur STÅL, O. V. A. EF. 1855. p. 31 1. Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 7. P. nigro-vittata Står. — Pachygrontha nigro-vittata Står, O. V. A. FE. 1870. p. 662. 5. Patria: Insula Philippine. (Mus. Holm.) bb. Margine apicali corii inter medium et angulum apicalem latiuscule levigato, subcalloso, pallescente; species majores. 8. P. longicornis Står. — Atractophora longicornis STÅL, An. S. E. Fr. (4) 5. p. 188. 1. (1865). Patria: Insula Meisol. (Mus. Holm.) 9. P. Semperi Står. — Pachygrontha Semperi STÅL, O. V. A. F. 1870. p. 661. 1. Patria: Insula Philippine. (Mus. Holm.) 10. P. brevicornis StåL. — Pachygrontha brevicornis StåL, Ö. V. A. F. 1870. p. 662. 2. Patria: Insule Philippinge. (Mus. Holm.) 11. P. quadripunetata Sion. — Atractophora quadripunetata SIGN., An. S. E. Fr. (3) 8. p. 948. 142 pl. 14. f. 4. (1861). — Pachygrontha quadripunetata Står, H. afr. 2. Pp. 148. 1. (1865). Patria: Madagascar. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o l. 141 12. P. antennata UHLER. — Peliosoma antennata UHLER, Proc. Ac. Phil. 1860. p. 229. Patria: Japonia, Simoda. 13. P. Solieri MontrR. — Dilophos Silieri MONTR., An. S. Lin. Lyon. (2) 11. p. 226. (1865). Patria: Kanala. 1(2). 21). 3(4). 4(3). Subf. Ozxycarenina STÅL. CONSPECTUS GENERUM. Bucculis brevissimis, tantum in parte apicali capitis distincte elevatis; genera europa. Bucculis longissimis, totis acutis et distinctissime vel sat alte elevatis, basin capitis attingenti- bus vel subattingentibus: femoribus anticis subtus spinosis; clavo seriatim punctato; corpore depresso; membrana magna; capite leviter exserto, tuberculis antenniferis in lobum dentifor- mem curvatum haud productis. Femoribus anticis spinis nonnullis inzequalibus subtus armatis: rostro longo vel longissimo, articulo primo longe pone medium gulzx extenso, secundo coxas anticas attingente vel supe- rante; clavo regulariter seriatim punctato. — Ozxycarenus FTEB. Femoribus anticis subtus spina vel spinula unica armatis; rostro minus longo, basin meso- sterni haud attingente, articulo secundo haud longe pone basin capitis extenso; clavo minus regulariter seriatim punctato. — Croplhius STAL. OXYCARENUS FieB. iStenogaster Hann, W. I. 3. p. 15: (1835). — Osxycarenus FIEB. in Weit., Beitr. 1836. p. 339; Eur. H. purösretr205. (1861); STAL, OM VA. EF: 293,7..p- 50. (1872). a. b. Corio rufescente vel albicante; membrana albido-hyalina vel leviter infuscata; acetabulis albicantibus. Clavo toto vel magna parte nigricante vel fusco:; antennis totis nigris; abdomine partim sanguineo; corio macula discoidali nigra destituto. £ carenus O. rufiventris Germ. — Stenogaster rufiventris GERM. in SILB., Rev. 5. p. 141. 48. (1837), — Ozy- rufiventris FIEB., Rhynchotogr. p. 42. 9. (1851); StåL, H. afr. 2. p. 150. 1. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 2. (1865). 0. Fieberi Står. — Oszycarenus Fieberi Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 35. 1; H. afr. 2. p. 151. 2. Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 3. 151. 3. 0. albidipennis Står. — Oxycarenus albidipennis StåL, Ö. V. A. F. 1855. p. 32. 2; H. afr. 2. p: (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) bb. Clavo pallido; articulo secundo antennarum pallido vel pallido-annulato; tibiis ommibus totis vel partim 4, (1861). pallidis; ventre haud sanguineo. | O. cruralis Står. — Ozrycarenus cruralis Står, Ö. V. A. F. 1856. p. 196. 7; H. afr. 2. p. 151. 4. Patria: Terra capensis; Aegyptus. (Mus. Holm.) Ab O. leucoptero F1EB. forte haud distinguendus. 5. O. tabidus Står. — Oczycarenus tabidus Står, H. afr. 2. p. 152. 5. (1875). Patria: Terra capensis. ad. d. 6. Hemelytris cum membrana migris; acetabulis, anterioribus saltem, nigris. Capite modice longo, ultra apicem articuli primi antennarum haud producto. O. lugubris MorscH. — Stenogaster ? lugubris MotscH., Etud. 8. p. 108. (1859). Patria: Ceylon. (Mus. Holm.) dt dd. Capite longo, ultra apicem articuli primi antennarum producto; rostro longissimo. O. maculatus StåL. — Ozycarenus maculatus Står, Ö. V. A. F. 1854. p. 235. 1; Freg. Eug. resa, Ins. Hem. PREGO (859); TH äfr. 2: p. 1525 6. (1865). Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) 142 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 8. O. bicolor FiEB. — Oszycarenus bicolor F1EB., Rhynchotogr. p. 39. 2. (1851). Patria: India orientalis. Ja O. Germarii FieB. — Ozxycarenus Germarii FIER., Rhynchotogr. p. 39. 3. (1851). ” Patria: Terra capensis. 10. 0. annulipes GERM. — Stenogaster annulipes GERM. in SILB., Rev. 5. p. 141. 47. (1837). — Ozy- carenus annulipes FIEB., Rhynchotogr. p. 41. 8. (1851). Patria: Terra capensis 11. O. pallidipennis Dani. — Stenogaster pallidipennis DALL., List. 2. p. 582. 3. (1852). Patria: Terra capensis. 12. O. luctuosus Monrtr. — Macroplax luctuosus MONTR. et SIGN., An. S. E. Fr. (4) 1. pi67A 290 (1861). Patria: Insula Lifu. 13. O. hirsutus Montr. — Stenogaster hirsutus MONTR., An. S. Lin. Lyon. (2) 11. p. 229. (1865). Patria: Kanala. 14. OQO. fasciatus FreB. — Ödsaycarenus fasciatus FIEB., Rhynchotogr. p. 38. 1. (1851). Patria: Peru. 1 CROPHIUS STAL. C. disconotus Sarv. — Lygmus disconotus Sax, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 330. 6. (1859). Patria: New Jersey. (Mus. Holm.); Missouri. (2) 21). 3(8). 4(5). 5(4). 2 Ar C. Bohemani StåL. — Cymus Bohemani STÅL, Freg. Eug. resa, Ins. Hem. p. 251. 82. (1859). Patria: California. (Mus. Holm.) Articulo primo toto et apice articuli secundi antennarum nigris, pronoto apice pallido, pone medium fusco- pallido, femoribus fere totis nigris a precedente facile distinguendus. : Subf. Myodochina STAL. CONSPECTUS DIVISIONUM. Articulis duobus basalibus rostri simul sumtis capite haud vel vix longioribus, articulo tertio omnium longissimo brevioribus; macula opaca posteriore segmenti quarti ventris ab apice se- gmenti remota; ocellis maxime distantibus. — Cleradaria STAL. Articulis duobus basalibus rostri simul sumtis articulo tertio et capite longioribus, articulo se- cundo toto vel magna parte pone basin capitis extenso. Macula opaca posteriore laterum segmenti quarti ventralis a macula anteriore longissime re- mota, ad marginem posticum segmenti appropinquata. Thorace apice collari distinctissimo annuliformi instructo, medio vel pone medium distincte constricto, emarginatura laterali a strictura formata distinete angulata, marginibus lateralibus lobi antici obtusis, convexis, nec dilatatis, nec callosis, nec carinatis, lobo antico pronoti pro- pleurisque intra margines laterales nec impressis, nec serie punctorum instructis; segmento ge- nitali marium mihi cognitorum tuberculo destitutis. — Myodocharia STAL. Thorace apice raro collari annuliformi distincto instructo, plerumque collari destituto vel tan- tum intra marginem anticum punctato, rarissime constricto, in hoc casu sunt margines late- rales lobi antici pronoti vel carinati, vel callosi, vel emarginatura laterali obtuse arcuata vel membranula repleta, vel lobus anticus pronoti intra margines laterales punctis serie positis in- structus vel propleura intra margines laterales impressione lineari instructa, vel segmentum ge- nitale marium tuberculatum. Marginibus lateralibus thoracis immarginatis vel leviter carinatis, haud et minime totis lami- nato-explanatis; pronoto plerumque toto nigro vel ferrugineo, lobo postico rarissime pallido et nigro-punctato. — Rhyparochromaria STÅL. Marginibus lateralibus totis pronoti costaque laminato-explanatis, illis raro tantum carinatis, in hoc casu est articulus primus antennarum ultra apicem capitis longe extensus et segmentum genitale maris tuberculatum; marginibus lateralibus thoracis, saltem in medio, plerumque palli- 8(3). 1(4). 23). 302). 4(1). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o I. 143 dis; pronoto rarissime toto nigro, lobo postico plerumque pallido vel pallido-vario. — Beosaria STÅL. Lateribus segmenti quarti ventralis maculis opacis duabus, a margine postico segmenti longe remotis, interdum quoque posterius macula opaca tertia instructis. — Lethearia STÅL. Div. Cleradaria SrtåL. CONSPECTUS GENERUM. Thorace transverso, haud constrieto, marginibus lateralibus acutis, paullo dilatatis, leviter re- flexis, medio subsinuatis, apice subsubito rotundatis; margine antico pronoti anguste depresso; capite haud vel leviter exserto, porrecto; margine apicali corii sutura clavi multo breviore; corpore pilis vel setis longis destituto; capite pronotoque longitudine subequalibus; articulo primo tarsorum posticorum articulis apicalibus conjunctis paullo longiore. Rostro crasso, brevi, sensim depresso, coxas anticas subattingente, articulis primo et secundo brevissimis, conjunctis parte anteoculari capitis brevioribus, hoc illo circiter dimidio breviore, multo breviore quam latiore, tertio duobus basalibus plus duplo longiore, quarto brevi; anten- narum articulis primo apicem capitis attingente, secundo illi longitudine subequali, reliquis —? capite usque ad oculos immerso; bucculis percurrentibus, sulcum latum rostralem terminantibus; ocellis ad oculos et basin capitis maxime appropinquatis, pone oculos haud positis;- commis- sura brevi; clavo angusto, lineari. — Panchwea STAL. Rostro gracili, coxas intermedias attingente, articulis secundo primo paullo breviore, paullo pone oculos extenso, secundo et primo simul sumtis tertio longitudine subzequalibus; antennarum articulis primo dimidio apicem capitis superante, secundo primo vix duplo longiore, tertio primo longitudine subequali, quarto secundo paullo breviore; capite nonnihil exserto, pone oculos haud angustato; ocellis quam oculis magis distantibus, pone oculos in margine laterali capitis positis; commissura scutelloque fere &eque longis; gula haud sulcata, bucculis anterius levissime elevatis; oculis magnis, subtus quam supra magis appropinquatis; clavo retrorsum subampliato. — Clerada SIGN. Thorace vix transverso, medio distincte obtuse constricto, lobo antico angusto, antrorsum an- gustato, marginibus lateralibus obtusis, convexis, antico haud depresso; capite longo, pronoto longiore, valde exserto, collo cylindrico gracili suffulto, parte postoculari primum sensim gra- cilescente, dein pone medium cylindrico; gula haud sulceata; bucculis nullis; oculis sat ma- gnis, modice prominulis; ocellis quam oculis magis distantibus, pone oculos in margine late- rali superiore capitis positis; commissura scutelloque fere xeque longis; clavo retrorsum -sub- ampliato; margine apicali corii sutura clavi vix breviore; articulo primo tarsorum posticorum articulis apicalibus simul sumtis fere duplo longiore: rostro gracili, basin mesosterni attingente, articulo secundo paullo pone oculos extenso, tertio duobus basalibus simul sumtis nonnihil longiore; articulo primo antennarum apicem capitis sat longe superante, secundo et quarto eque longis, primo haud duplo longioribus, primo et tertio xeque longis: corpore pedibusque pilis vel setis longis remote obsitas. — Pactye STÅL. PANCHZAEA StTåÅL. STAL, H. afr: 2: p.-153 et 156. (1865). 1. P. depressa Står. — Panchea depressa StåL, H. afr. 2. p- 156. 1. (1865): Patria: Sierra Leona. (Mus. Holm.) CLERADA SIGN. SIGN. in MaAILARD, Notes sur File de la Réunion, Ins. Pa 285KSTAT "Elk dit: c2. P. JA et 139. (1869). 1. C. apioicornis Sicn. — Clerada apicicornis SIGN. in MAILLARD, Notes sur Yile de la Réunion, Ins. p- 28. pl. 20. f. 8; Står, H. afr. 2. p. 155. 1. (1865). Patria: Bengalia; Cuba. (Mus. Holm.); Insula Réunion; Venezuela; India occidentalis. 144 i C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. PACTYE STAL STAL. I EL iafl 2-sPeLI2- (1865) P. ciconia StÅL. — Pactye ciconia STAL, Berl. E. Z. 10. p. 160. 1. (1866). Patria: Borneo, Sarawak. (Mus. Holm.) (2) 21). 3(12). 4(9). 5(6). 6(5). 9(4). 10(11). 11(10). 12(3). 13(14). Div. Myodocharia Står CONSPECTUS GENERUM. Segmentis ventralibus secundo et tertio disco utrimque pone acetabula vitta dense subtilis- simeque strigosa, denudata. instructis; femoribus anticis subtus spinis duabus vel tribus ma- joribus et nonnullis minutissimis armatis. — Ligyrocoris STÅL. Segmentis secundo et tertio ventris vittis stridulatoriis destitutis. Lobo antico pronoti lobo postico haud vel haud plus quam duplo longiore. Capite exserto, pone oculos sensim angustato, parte postoculari spatio inter oculos et an- tennas longiore; pronoto in medio vel paullo pone medium fortiter constricto, lobo antico lobo postico multo angustiore; articulo primo rostri capite breviore; ocellis distinetissimis. Capite pone oculos sensim leviter angustato, ante ocellos lineis duabus longitudinalibus subtilissimis levigatis, subimpressis instructo; ocellis inter se quam ab oculis paullo magis distantibus; antennarum articulo primo longo, capiti longitudine subequali, duabus tertiis partibus apicalibus caput superantibus, articulo secundo primo paullo longiore, primo et tertio fere 2xXque longis; rostri articulo primo capite vix breviore, paullo pone oculos ex- tenso, secundo tertio nonnihil longiore; pronoto subtransverso, fere ante medium constricto, apice subsinuato; femoribus anticis incrassatis, subtus denticulis inequalibus duplici serie positis armatis; articulo primo tarsorum posticorum articulis apicalibus conjunctis nonnihil longiore. — Bedunia STAL. Capite pone oculos fortius angustato, ante ocellos haud sulcato; ocellis inter se quam ab oculis fortius distantibus; antennarum articulo primo capite breviore, apicem capitis minus longe superante, secundo et tertio primo multo longioribus: rostri articulo primo capite multo vel distinctissime breviore, pone oculos haud vel levissime extenso; pronoto pone vel fere pone medium constricto, apice truncato: femoribus anticis subtus spinis inequalibus ar- matis; metatarso postico elongato. : Capite pronoto longiore, collo cylindrico longo suffulto, longissime exserto; articulo primo antennarum apicem capitis paullo superante. — Myodocha LATR. Capite collo cylindrico exserto destituto: articulo primo antennarum apicem capitis longius superante. — Heragus STAL. Capite vix vel levissime exserto, pone oculos subito vel subsubito coarctato, parte postocu- lari spatio inter oculos et antennas breviore vel longitudine 2quali. Hemelytris subtilius punctatis, clavo disco per totam longitudinem vage punctato vel inter series punctorum interiores percurrentes serie plerumque abbreviata, irregulari, cum seriebus adjacentibus sape plus minusve confusa, instructo; corpore elongato. — Pamera SAY. Hemelytris fortius punctatis, clavo regulariter triseriatim punctato; corpore minus longo, oblongo vel vix elongato; scutello saltem pone medium carina longitudinali obtusa callosa instructo. — Plociomera SAY. Lobo antico pronoti lobo postico plus duplo longiore; tibiis anticis marium mihi cognitorum subtus dente armatis; membrana nulla vel brevissima; ocellis plerumque nullis. Capite fortiter exserto, pone oculos sensim fortiter angustato, collo cylindrico haud suffulto, parte postoculari postice tuberculis duobus retrorsum prominulis instructa; articulo primo antennarum apicem capitis haud attingente; pronoto basi truncato, lobo antico leviter gib- boso, lobo postico vix triplo longiore. — Frlacda SIGN. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o Il. 145 14(13). Capite haud vel leviter exserto, postice tuberculis destituto; articulo primo antennarum api- cem capitis superante; pronoto basi sinuato vel subsinuato. 15(18). Articulo secundo antennarum articulo primo nonnihil vel haud duplo longiore; capite lon- giore quam latiore. 16(17). Antennis gracilibus, corpore paullo brevioribus; capite distincte exserto, pone oculos leviter ' angustato. — Cnemodus H. S. 17(16). Antennis ecrassis, corpore multo brevioribus; capite usque ad oculos immerso. — Carpilis STÅL. 18(15). Articulo secundo antennarum articulo primo saltem duplo longiore, hoc apicem capitis levi- ter superante; capite xeque longo ac lato. — Fontejus STAL. LIGYROCORIS STÅL. STAT, ÖMSE ACE 29:507-5p. 51: (1872). a. Femoribus anticis subtus spinis duabus vel pluribus magnis et praterea spinulis armatis; margine costali cortii pallido, macula vel lineola pone medium posita apiceque nigris. b. Femoribus anticis subtus duplici serie spinosis, utraque serie spinis magnis saltem tribus et apicem versus spinulis pluribus instructa. 1. L. multispinus Srtår. — Ferrugineus, parce setosus; capite, lobo antico pronoti, scutello pectoreque nigris, apice capitis et collari pronoti ferrugineis; hemelytris flavescente-ferrugineis, ferrugineo-punctatis, margine costali lavigato, pallido, macula pone medium posita apiceque fusco-ferrugineis; antennis pedibusque pallide sor- dide flavescentibus, illarum articulo tertio apice, verisimiliter quoque quarto, fuscis; femoribus parteque tertia apicali femorum posteriorum dilute ferrugineis, obsolete minuteque fusco-conspersis; membrana nigro-fusca, venis interioribus pallescentibus; capite leviter exserto, pone oculos angustato; lobo postico pronoti nigro-punctato. ee long. 7, Lat. 2 mill. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Colore verisimiliter variat, parte ferruginea pronoti, femoribus anticis apiceque femorum posteriorum interdum forte nigris. ÅA LL. silvestri, cui proximus, differt magnitudine majore, armatura femorum anticorum, capite an- gustiore, magis exserto, articulo primo antennarum longiore, articulo secundo primo haud plus quam duplo longiore, lobo antico thoracis antrorsum magis angustato. Pamerm bilobate similis, capite autem angustiore et magis exserto mox distinguendus. bb. Femoribus anticis simplici serie spinosis, spinis majoribus typice duabus, raro tribus, et spinulis compluribus interdum obsoletissimis, armatis. ec. ÅAntennarum articulo quarto toto fusco vel nigricante. d. Membrana fusca, venis maculaque apicali sordide albicantibus. 2. DL. sylvestris Lis. — Cimez sylvestris LiN., Faun. suec. p. 256. 965. (1761). — Plociomerus silvestris F1EB., Eur. H. p. 171. 1. (1861). — Plociomerus difusus UHLER, Pr. Bost. S. N. H. 1871. Var. b. — Pedibus totis- flavescente-ferrugineis. Pamera contracta Say, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 332. 2. (1859). Patria: New Jersey, Wisconsin. (Mus. Holm.) In exemplis boreali-americanis, que vidi omnia, pedes sunt toti ferruginei. dd. Membrana fusca et pallido-conspersa, vel grisea, fusco-vartegata. 3. L. litigiosus Står. — Plociomera litigiosa StåL, Stett. B. Z. 23. p. 313. 217. (1862). Var. a. — Pedibus dilute ferrugineo-flavescentibus, femoribus anticis nigro-conspersis; pedibus posterioribus mutilis in exemplo typico. Var. b. — Femoribus nigro-conspersis, anticis fere totis, posterioribus apicem versus nigris. Patria: Var. a. Mexico. (Coll. SIGNORET.) Var. b. Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Statura L. abdominalis, sed minor, lobo antico pronoti angustiore. Varietas hb quoad picturam pedum L. abdominali simillima, differt autem lobo postico pronoti pallidiore, hemelytris pallidioribus, corio intus haud ni- gro, margine costali pone medium lineola fusca notato anguloque imo apicali nigro. 4. LDL. balteatus Står. — Niger; parce setosus; antennis a basi ultra medium, pronoti lobo postico pedi- busque dilute ferrugineis, femoribus nigro-conspersis, posterioribus apicem versus, verisimiliter interdum quoque anticis fere totis nigricantibus; hemelytris pallide ferrugineo-flavescentibus, fusco-ferrugineo-punctatis, corii fascia K. Vet. Akad. Handl. B. 12. N:o 1, 1 | 146 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. latissima pone medium posita anguloque apicali nigris; membrana grisea, fusco-conspersa. 9. Long. 6, Lat. 13. mill. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) a L. litigioso simillimus et maxime affinis, pietura corii, que picturam exemplorum rite coloratorum Pamere bilobatm simulat, loboque postico lineis pallidis minus dense punctatis destituto vel lineis obsoletissimis preedito tantum differt. 2 cc. Antennarum articulo quarto basi pallido-annulato. 5. LÅ. abdominalis Gver. — Lygeus (Beosus) abdominalis GubRrR. in SaGra, Hist. de Cuba. Ins. p. 397. (1857). — Plociomera piligera STÅL, Stett. EB. Z. 23. p. 312. 216. (1862). Var. b. — Articulo primo antennarum nigro. Patria: Mexico. (Mus. Holm.); Cuba. aa. HFemoribus anticis subtus apicem versus spina majore unica et pone hanc spinulis duabus vel una armatis. 6. DL. constrictus Sarv. — Pamera constricta SAY, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 332. 101859): d a Var. b. — Pedibus totis flavescente-ferrugineis. Patria: New Jersey, Texas. (Mus. Holm.) BEDUNIA SråL. 1. B. cuspidata Srån. — Nigra, opaca; articulo secundo antennarum a basi ultra medium, rostro, apice” imo scutelli, vitta antrorsum acuminata margineque angusto costali ante medium nec non facecia prope apicem posita corii, macula media marginis lateralis abdominis pedibusque pallide sordide flavescentibus; coxis omnibus, trochanteribus femoribusque anticis nec non parte tertia apicali femorum posteriorum nigricantibus; tibiis basi apiceque imis fuscis. 9. Long. 8, Lat. 123 mill. Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) Capat pubescens, ante ocellos lineis duabus longitudinalibus denudatis instructum, tylo apice in spinam sat longam porrectam producto. Antenne articulo primo dimidio apicem spine tyli superante, secundo primo cireiter dimidio longiore, tertio primo paullo longiore, quarto mutilo in exemplo descripto. Thorax medio sat fortiter constrictus, lobis seque longis, lobo autico lobo postico vix dimidio angustiore, illo subtiliter punctato et maculis confluentibus lrevigatis notato, hoc fortius et minus dense punetato. Scutellum punctatum, pone me- dium ruga longitudinali laevigata instructum. Clavus ad suturam biseriatim, praterea vage punctatus. Corium ad suturam clavi seriebus punctorum duabus instructum, preterea vage punctulatum, parte dimidia interiore nec non parte apicali exteriore lxevigatis. Membrana fusca, apice pallida. Femora antica subtus spinis numerosis parvis ineequalibus duplici serie positis armata. Anguli postici segmenti sexti abdominis in dentem acutum producti. 2. B. insularis Står. — Ferruginea, capite, lobo antico pronoti pectoreque obscurioribus; antennis, ro- stro, marginibus lateralibus lineolisque duabus transversis marginis postici lobi postiei pronoti, margine costali lineaque adjacente ante medium, lineola discoidali pone medium nec non margine angusto apicali corii pedibus- que ferrugineo-flavescentibus; membrana fusca, venis ultra medium pallescentibus. 92. Long. 75, Lat. 13 mill. Patria: Insula Samoa maris pacifici. (Mus. Holm.) Precedenti statura puncturaque simillima, differt colore, apice tyli spina destituto, angulisque apicalibus segmenti sexti abdominis minus prominulis, minus acuminatis. Articulus ultimus antennarum exempli descripti mutilatus. MYODOCHA LarR,, A. et S. Myodocha p. LATR.. Gen. ins. 3. p. 126. (1807) Regne an. 5. p. 199. (1829). — Myodochus Or., Enc. 8. p. 105. (1811). — Chiroleptes KirBY in RicH., Faun. bor. am. 4. p. 280. (1837). — Myodocha A. et Sc Hist: p. 2065 (1843)5 HH Sö, We I. dp, tl92etre SIS): a. Årticulo primo antennarum mnigro vel fusco; corii margine costali ante medium nec non macula costali prope apicem pallidis; femoribus anticis nigris, basi pallidis. 1. M. longicollis Står. — Nigra, pilosa; antennis, rostro, lineis maculaque antice posticeque sinuata po- steriore corii, limbo laterali abdominis in medio, nec non pedibus pallidissime sordide flavescentibus; articulis primo et ultimo antennarum fuscis, hoc pallido-annulato; femoribus anticis, basi excepta, nec non parte apicali femorum posteriorum piceis; collo cylindrico circiter dimidium capitis efficiente; femoribus anticis pone medium spinis duabus majoribus et nonnullis inzequalibus minoribus armatis. &A. Long. 10, Lat. 13 mill. &A Tibiis anticis rectis, subtus inermibus. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o I. 147 Myodocha serripes STÅL, Stett. E. Z. 23. p. 314. 219. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) M. girafe simillima; collo cylindrico capitis longiore et graciliore, femoribusque annulo pallido subapicali destitutis differt. 2. M. giraffa Står. — Myodocha Giraffa StåL, Stett. E. Z. 23. p. 314. 220. (1862). Patria: Mexico. (Coll. SIGNORET.) Variat forte femoribus annulo subapicali pallido destitutis. - 3. M. unispinosa SråL. — Precedentibus simillima, M. giraffe prescrtim maxime affinis, differt tantum femoribus annulo subapicali pallido destitutis, anticis nonnihil gracilioribus, subtus spina magna unica longe pone medium posita et preterea spinulis nonnullis armatis. 9. Long. 11, Lat. 2 mill. Patria: La Guayra. (Coll. SIGNORET.) aa. ÄArticulo primo antennarum nigricante, parte tertia vel quarta apicali pallida; cor margine co- stali longe ultra medium pallido; femoribus anticis pone medium nigris; tibiis anticis basin versus sensim leviter curvatis, apud mares subtus dente magno acuto armatis. 4. M. serripes OL. — Myodochus serripes OL., Ene. 8. p. 106. (1811). — Myodocha opetilata Y) Say, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 337. (1859). — Chiroleptes Raptor KirBY in RicH., Faun. Börsfam st op. 281. 1. (1837). — Myodocha serripes A. et S., Hist. !p.:258. 1. (1843); H. S:, W. I. 9. p. 213. f. 966. (1853). Patria: New Jersey, Pensylvania, Texas. (Mus. Holm.) HERZEUS. STÅL. SråL, Stett. E. Z. 23. p. 314. not. (1862); H. afr. 2. p. 153. (1865). 1. H. triguttatus Guer. — Lygeus (Plociomerus) triguttatus GUuEÉr. in SaGra, Hist. de Cuba, Ins. p. 400. (1857). Patria: Cuba. (Mus. Holm.) 2. H. plebejus Svår. — Ferrugineus, opacus, pilosus, subtus cum capite, lobo antico pronoti et scutello plerumque niger; antennis, pedibus hemelytrisque pallide ferrugineo-flavescentibus, his fusco-punctatis, corii mar- gine costali levi, pallido, pone medium interdum macula dilute fuscescente notato, angulo apicali nigro-fusco; membrana fusca, pallido-venosa; antennarum articulis tertio apice nec non quarto toto fuscis; marginibus latera- libus nec non lineis tribus obsoletis, lateralibus obliquis, pronoti pallescentibus. &. 2. Long. 41—6, Lat. 1— 13 mill. Patria: New Jersey, Texas. (Mus. Holm.) Pictura staturaque breviore a precedente divergens. 3. H. cincticornis Står. — Ferrugineo-niger, parce pubescens; lobo postico pronoti ferrugineo. mnigro- punctato, marginibus lateralibus lineisque quattuor longitudinalibus obliquis ferrugineo-flavescentibus; hemelytris subferrugineo-fuscis, angulo apicali corii obscuriore, margine angusto costali maculaque parva costali prope api- cem pallidis; femoribus anticis, basi excepta, parte plus quam tertia apicali femorum posteriorum, basi apiceque imis tibiarum, articulis primo et quarto, nec non apice articulorum secundi et tertii antennarum ferrugineo-fuscis, articulo quarto antennarum annulo lato flavescente ornato; membrana fusca, pallido-venosa. 9. Long. 8, Lat. 2 mill. Patria: Bogota Novae Granada. (Mus. Holm.) Przcedenti similis, sed longior, hemelytris obscurioribus, piectura pedum antennarumque nec non statura lon- giore differt. 4. H. insignis Uuner. — Herwus insignis UHLER in HAYDEN, Geol. Surv. of Montana. p. 407. (1872). Patria: Canada, Minnesota, Utah, Colorado. Lobo antico pronoti fortiter gibboso a precedentibus differre videtur. PAMERA SarY. Pamera p. Sarv, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 332. (1859). — Stenocoris. RAmB., Faun. And. p. 139. (1838). — Orthea DauL., List. 2. p. 532 et 580. (1852). — Plociomerus A. et S., Hist. p. 255. (1843). — Paromius FirB., Eur. H. p. 45 et 170. (1861). — Gyndes Står, Stett. E. 8. 23. p. 314. not. (1862). — Diplonotus StåL, Ö. V. A. F. 29: 7. pro (182): - 1) petiolata. 148 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. a. Lobo antico pronoti haud vel paullo breviore quam latiore, capite cwm oculis haud vel vix latiore; corpore elongato. — Sp. 1—30. oocb. Corio toto vel fere toto vel saltem limbo lato costali pallido, pone medium macula vel fascia fusca destituto ; apice vel margine apicali corii interdum fusco vel nigro. — Sp. 1—12. ce. Clavo parteque tota dimidia interiore corii haud nigris; articulo quarto antennarum toto unicolore, fusco vel ferrugineo. d. Capite magis exserto, vel saltem pone oculos sensim et minus subito coarctato; purte coriacea he- melytrorum pallida, margine apicali corii haud vel anguste fusco; habitu singulari. — PAROMIUS FIEB. e. HRostro longo, coxas posticas attingente vel superante, articulo primo pone oculos extenso, capite haud breviore, articulis secundo et tertio longitudine requalibus vel subequalibus. 1. P. apicata StåL. — Rhyparochromus apicatus Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 34. 10. — Plociomera api- cata STAT, Hj aft. 2:p. Lör. 1: (MI6SN Patria: Caffraria, Insula Mauritii. (Mus. Holm.) 2. P. piratoides A. Costa. — ? Plociomerus piratoides A. Costa, Ann. 2. p. 78. (1864). Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) ee. Rostro pone medium mesosterni haud vel levissime extenso, articulo primo pone oculos haud extenso. f. Capite pronotoque longioribus. 3. P. attenuata Dani. — Rhyparochromus attenuatus DALL., List. 2. p. 579. 52. (1852). — Rhyparo- chromus paganus STåL, O. V. A. F. 1855. p. 34: 11. — Plociomera attenuata Står, H. afr. 2. p. 158. 3. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 4. P. proxima Daun. — RBhyparochromus prozimus DALuL., List. 2. p. 579. 51. (1852). — Rhyparochro- mus natalensis STÅL, O. V. A. F. 18855. p. 34. 12. — Plociomerus nabizoides SIGN., An. S. E. Fr. (8) 8. p. dl. 149: (1861): — Ploctomera, proziuna SAT, Hl kafrii ss par to 2A(M865): Patria: Africa meridionalis; Sierra Leona; Sicilia. (Mus. Holm.); Madagascar. ff. Capite pronotoque brevioribus. 5. P. longula Daini. — Rhyparochromus longulus DALL., List. 2. p. 578. 50. (1852). Patria: Insula India occidentalis; Carolina meridionalis; Texas; Mexico; Bogota Nova Granadie. (Mus. Holm.) Variat margine apicali corii haud fusco, femoribusque ferrugineis. 6. P.trivialis Svår. — P. longule& simillima et maxime affinis, differre mihi videtur statura minus gracili, capite lobogque antico pronoti nonnihil brevioribus, femoribusque anticis spinis minus numerosis armatis. 9. Long. 6, Lat. 134 mill. Patria: Bogota Nova Granade. (Mus. Holm.) dd. Capite vix exserto vel pone oculos subito coarctato; pronoto distinctissime constricto. Q g. Tibiis anticis non nist basin versus levissime curvatis. 7. PP. capicola Står. — Plociomera parvula var. a. StåL, H. afr. 2. p. 159. 4. (1865). Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) P. parvule& simillima, differt margine apicali angusto et ubique seque lato corii nigro, nec non capite a latere viso nonnihil crassiore. 8. P. parvula Dainr. — Rhyparochromus parvulus DALL., List. 2. p. 576. 45. (1852). — Lygeus (Plo- ciomerus) Amyoti GURR. in SAGRA, Hist. de Cuba, Ins. p. 400. (1857). — Rhyparochromus (Plociomerus) vinu- lus StåL, Freg. Eug. resa, Ins. Hem. p. 246. 66. (1859); Rio H. 1. p. 40. 6. (1860). Patria: Carolina meridionalis; Texas; Mexico; Nova Granada; Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) og. Tibiis anticis sensim distincte curvatis. 9. P. curvipes Står. — P. parvule simillima, differt corio apice haud vel leviter infuscato tibiisque an- ticis distincte curvatis; femoribus anticis, apice excepto, annuloque subapicali femorum posteriorum nigricantibus. &. 9. Long. 4, Lat. 1 mill. ; Patria: Carolina meridionalis, Texas. (Mus. Holm.) 10. P. linearis Står. — Nigra; capite parce setoso; antennis, angulis posticis pronoti pedibusque pallide ferrugineo-flavescentibus, illarum articulis tertio apice nec non quarto nigris; femoribus ferrugincis, anticis subtus multispinosis; hemelytris albicantibus, fusco-punctulatis, clavo, parte quarta apicali antice recte truncata cori nec non membrana nigris; linea exteriore clavi posterius abbreviata, commissura clavi, macula lzevigata in angulo in- teriore corii venisque membrane pone medium albicantibus. 9. Long. 6, Lat. 13 mill. Patria: Confoederatio argentina. (Coll. SIGNORET.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o Il. 149 P. parvule prosima, ad illa specie autem habitu singulari, magnitudine majore, capite lobogue antico pro- noti majoribus, latioribus, lobo postico pronoti latitudine zequalibus, lobo antico pronoti lobo postico duplo longiore, aeque longo ac lato, basi apiceque zque lato, utrimque rotundato, tibiis anticis curvatis, picturaque he- melytrorum facillime distinguenda. Caput densiuscule, pronotum in lobis ambobus minus dense distincte pun- ctulata. ec. Hemelytris nigris, limbo lato costali pallide flavescente. 11. P. limbata Står. — Nigra, glabra; antennis, marginibus lateralibus lineisque duabus discoidalibus lobi postici pronoti, limbo lato costali hemelytrorum, rostro pedibusque pallide flavescentibus, femoribus margineque abdominis dilute ferrugineis; articulis tribus ultimis antennarum apicem versus nigris. 9. Long. 53, Lat. 13 mill. Patria: Insula Ovalau maris pacifici. (Mus. Holm.) Habitu picturaque Arbele costali, quae insulam eandem inhabitat, haud dissimilis. Statura fere Ligyrocoris sylvestris. Femora antica multispinosa. Tibia anticae subrecte. 12. P. pacifica Srår. — Nigra, griseo-sericea; antennis, parte dimidia exteriorce partis coriace&e hemely- trorum, articulis intermediis rostri, margine abdominis pedibusque pallide flavescentibus; macula albicante in an- gulo interiore corii; membrana nonnihil abbreviata, posterius grisea; femoribus anticis a basi ultra medium nec non annulo lato subapicali femorum posteriorum nigris. &. Long. 4, Lat. 1 mill. Patria: Insula Ovalau maris pacifici. (Mus. Holm.) Precedenti similis, sed minor, pictura femorum, articulis tribus basalibus antennarum unicoloribus, femoribus anticis spinis minus numerosis armatis, lobo postice pronoti immaculato, macula albida anguli interioris corii staturaque divergens; statura P. parvule, et ab hac specie vix nisi pietura distinguenda. Articulus ultimus an- tennarum mutilus in exemplo descripto. bb. Hemelytris nigricantibus vel infuscatis, margine angusto costali ad vel ultra medium nec non ma- cula costali vel fascia prope apicem corti posita pallidis; vel pallidis, macula costali vel fascia pone medium nec non angulo vel margine apicali fuscis vel nigris. h. Species americane. — Sp. 13—22. 1. Hemelytris nigricantibus vel infuscatis, margine costali ad vel ultra medium nec non macula vel fascia prope apicem corii posita pallidis; femoribus anticis totis vel basi pallidis; articulo primo antenna- rum articulo primo rostri haud vel viz breviore, articulo quarto nigro et annulo distinetissimo pallido or- nato; tibiis anticis rectis, in maribus milt cognitis subtus inermibus. k. Antennarum articulo tertio apicem versus sensim levissime incrassato, articulo primo plus gquam dimnidio apicem capitis superante; femoribus antlicis minus incrassatis; capite minus lato, pone oculos sensim leviter angustato. — ÖRTHAA DALL. 13. P. consuta Dair. — Örthea consuta DALL., List. 2. p. 580. 1. t. 15. f. 4. (1852). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) kk. Åntennarum articulo tertio apicem versus forts incrassato, articulo primo apicem capitis minus longe superante ; femoribus anticis crassioribus; capite lato, pone oculos subito coarctato. I. LI. 14. P. serripes FaBrR. — Lygeus serripes FABR., S. R. p. 236. 168. (1803). — Plociomera serripes SrArpakeRabro 1. öp. 77. 1. (1868). Patria: America meridionalis. 15. P. tineodes Burm. — Pachymerus tineodes Burm., Handb. 2: 1. p. 294. 1. (1835). — Stout, Pun. IG BB Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 16. P. costalis Svår. — P. tineodi simillima, differt magnitudine minore, articulo tertio rostri secundo distinete breviore, basi, venis exterioribus maculaque parva apicali membrane vinaceis, annulo medio femorum anticorum parteque apicali femorum posteriorum vel saltem posticorum nigris vel piceis. &. 9. Long. 83, Lat. 2: mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) i. Hemelytris, saltem corio, pallidis, macula costali vel fascia pone medium posita apiceque nigris vel Juscis; articulo quarto antennarwm plerumque toto nigro vel fusco. I. Membrana fusca, linea transversa intus abbreviata anteriore, nec non macula sat magna posteriore, oblonga, apicem subattingente albicantibus; capite magno, lobo antico pronoti latiore, pone oculos subito co- arctato; antennarum articulis tertio apicem versus et quarto sat fortiter incrassatis ; tibus anticis distincte curvatis; parte plus quam dimidia apicali femorum posteriorum nigricante. Y. a 150 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 17. P. crassicornis StåL. — Bhyparochromus (Plociomerus) vicinus STÅL, Rio H. 1. p. 40. 4. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Quoad formam capitis antennarumque P. tineodem et costalem maxime simulat. HN. Membrana infuscata, venis saltem partim maculaque parva apicali pallidis; capite plerumque me- diocri, lobo antico pronoti raro paullo latiore; antennis gracilibus; femoriblus posticis totis concoloribus vel haud plus quam dimidio apicali nigro vel infuscato, apice plerumque pallido. m. Lobo postico pronoti lobo antico nonnilul vel haud plus quam dimidio latiore. n. HHemelytris infuscatis, lineis, margine costali ante medium macula costali posteriore pallidis. 18. P. brachialis StåL. — Rhyparochromus (Plociomerus) brachialis Står, Rio H. 1. p. 39. 3. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Quoad picturam hemelytrorum hec species P. Mietneri quodammodo simulat, differt autem capite magis exserto, pictura pedum et ceteris. on. IHemelytris pallidis, macula costali vel fascia pone medium posita apiceque corii fuscis vel nigris. o. Capite subdepresso, supra subtusque leviter convexo; oculis mediocribus. 19. P. bilobata Say. — Pamera bilobata Sax, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 334. 7. (1859). — Rhyparochromus scutellatus DaLru., List. 2. p. 575. 43. (1852). — Lygmwus (Plociomerus) Servillei GUuÉR. in SAGRA, Hist. de Cuba, Ins. p. 399. (1857). — Rhyparochromus (Plociomerus) ochroceras STÅL, Freg. Eug: resa, Ins. Hem: p.;r24575 64: (1859); Rio En fp: 309724 (1860). Patria: Carolina meridionalis; Texas; Mexico; Nova Granada; Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) P. ochroceras haud differt nisi lobo antico pronoti latiore femoribusque anterioribus crassioribus. Variat nigra vel ferruginea, femoribus ferrugineis vel partim nigris. 00. Capite globoso, supra subtusque fortiter convexo; oculis parvis. 20. P. globiceps Står. — Nigra, griseo-sericea; antennis, margine exteriore lobi postici pronoti posterius, articulis secundo et tertio rostri, angulo postico metapleurorum, basi apiceque femorum anticorum, dimidio ba- sali femorum posteriorum, tibiis, tarsis nec non margine laterali segmentorum intermediorum abdominis pallide ferrugineo-flavescentibus; articulo quarto antennarum fusco; hemelytris albicantibus, fusco-punctulatis, macula parva subbasali, angulo apicali nec non fascia extus angustata pone medium posita corii nigricantibus, hac fascia intus) macula albida notata; membrana fusca, venis pone medium pallidis; femoribus anticis subtus multispinosis; tibiis anticis basin versus leviter curvatis. 9. Long. 43, Lat. 1 mill. Patria: Bogota Nova Granada. (Mus. Holm.) Przcedenti simillima, minor, capite globoso, oculis minoribus, lobo antico pronoti breviore et pictura mem- brane facile distinguenda. ; nun. Lobo postico pronoti lobo antico duplo latiore, hoc lobo quam in congenericis omnibus milu cog- nitis angustiore; corpore superne, etiam in hemelytris, setis sat longis remote obsito. 21. P. setosa Står. — Nigra, opacula; antennis, rostro, hemelytris, abdomine, apice femorum anticorum, tibis tarsisque anticis nec non pedibus posterioribus pallide ferrugineo-flavescentibus; articulo quarto antennarum et articulo primo rostri infuscatis; fascia extrorsum angustata anguloque apicali corii ferrugineis vel fuscis; mem- brana infuscata, pallido-venosa; femoribus anticis dense et longe pilosis, subtus multispinosis; tibiis anticis basin versus levissime curvatis, inermibus. &. 9. Long. 4, Lat. 1 mill. Patria: Texas. (Mus. Holm.) P. bilobate simillima, minor, capite magis exserto, pronoto nigro, macula tantum marginum lateralium pallida notato, lobo antico multo angustiore, lobo postico distinctius punctato, hemelytris subdilatatis, corpore superne setoso, femoribus anticis longe et dense pilosis mox distinguenda. E 22. P. nitidicollis Står. — Precedenti simillima, differt tantum colore nigro capitis, pronoti, pectoris et femorum anticorum in piceum verso, capite et pronoto nitidis, hujus lobo antico capiteque nonnihil latioribus, lobo postico flavescente-ferrugineo, margine basali vel angulis posticis fuscis, nec non pictura hemelytrorum ob- ecuriore, nigricante. 9. Long. 41, Lat. 14 mill. Patria: Texas. (Mus. Holm.) hh. Species mundi antiqui. p. Articulo primo antennarum spatio marginali capitis inter oculos et antennas sito longiore, longius ab apice capitis quam ab oculis inserto; lobo antico pronoti medio vel pone medium latissimo. q. Lobo postico pronoti ferrugineo vel nigro, maculis pallidis destituto; hemelytris fuscis vel subinfu- scatis, margine costali maculaque posteriore cor pallidis; tibiis anticis marium mihi cognitorum subtus dente acuto medio armatis; articulo primo antennarum articulo basali rostri distinctissime breviore, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:o |. JF Species hujus divisionis a speciebus americanis, quibus est piectura hemelytrorum eadem, divergunt articulo primo antennarum breviore, tibiis anticis marium subtus dente medio acuto armatis, femoribusque anticis typice tantum pone medium vel in parte tertia apicali spinis armatis, raro ante medium spina preeditis. 23. P. Nietneri A. DoHren. — Plociomerus Nietneri A. DOoHrnN, Stett. E. Z. 21. p. 404. 60. (1860). Patria: Ceylon; Java; Insula Philippinze. (Mus. Holm.) Articulus ultimus antennarum basin versus pallidus. 24. P. Sing StåL. — Rhyparochromus Sine Står, Freg. Eug. resa, Ins. Hem. p. 246. 65. (1859). Patria: China. (Mus. Holm.) Mas ignotus. P. Nietneri simillima et maxime affinis, differre videtur articulo ultimo antennarum toto fu- sco, statura nonnihil latiore, hemelytris minus obscure infuscatis. 25. P. ferruginosa Står. — Ferruginea, parce setosa; hemelytris pallide ferrugineis, obscurius punctatis, margine costali ante medium maculaque costali pone medium corii pallidis; membrana infuscata, pallido-venosa; femoribus anticis basi, nec non parte circiter tertia basali femorum posticorum pallidissime ferrugineo-flavescen- tibus. &. Long. -53, Lat. 13 mill. - Patria: Insula Principis in sinu guineensi. (Mus. Holm.) Pracedentibus maxime affinis, pallidior, statura graciliore, capite autem proportionaliter majore, lobo an- tico pronoti angustiore, capite cum oculis fere angustiore, parteque haud plus quam tertia basali femorum po- steriorum pallida divergens. Articulus ultimus antennarum unicolor. Femora antica in parte tertia apicali spi- nis cireiter quinque inaequalibus armata. qq. Pronoto nigro, lobo postico maculis quattuor ferrugineis vel ferrugineo-flavescentibus, una in mar- ginibus lateralibus prope angulos posticos, duabus pone medium disci ad marginem posticum positis, interdum obsoletissimis, notato; corio pallido, macula costali vel fascia pone medium posita apiceque nigris; tibiis anticis marium milu cognitorum subtus inermibus; pronoto fortiter constricto, lobo antico capite magno vel majusculo haud latiore; femoribus anticis subtus multispinosis, etiam ante medium spinulis tribus vel duabus vel salter una armatis. — GYNDES STÅL. A speciebus americanis, quibus est pictura hemelytrorum eadem, species hujus divisionis divergunt pictura interdam tamen obsoletissima lobi postici pronoti, capite magno vel majusculo, numquam tamen fortiter globoso, r. ÅArticulo quarto antennarum anmilo subbasali lato pallide flavescente ornato. 26. P. pallicornis Danz. — Rhyparochromus pallicornis DALL., List. 2. p. 573. 37. (1852). — Plociome- rus discoguttatus A. DoHrnN, Stett. E. Z. 21. p. 404. 58. (1860). Patria: Ceylon; Insulze Philippine. (Mus. Holm.) rr. Articulo quarto antennarum toto nigro. 27. P. malaya Står. — Rhyparochromus malayus Står, Freg. Eug. resa, Ins. Hem. p. 245. 63. (1859). Patria: Malacca; Insule Philippinze. (Mus. Holm.) P. pallicorni simillima, differt capite loboque antico pronoti majoribus, capite lobisque pronoti zeque vel fere zeque latis, lobo antico tumidiore, capite subtus convexiore, antennis totis vel articulis tribus basalibus api- cem versus quartoque toto fuscis vel nigris. 28. P. orassiceps Står. — Nigra; antennis, maculis quattuor parvis lobi postici pronoti, corio, angulo postico metapleurorum, apice femorum anticorum, parte vix plus quam quarta basali femorum posteriorum palli- dissime flavescentibus; tibiis tarsisque fusco-flavescentibus; apice articulorum trium basalium articuloque quarto antennarum fuscis; parte basali intracostali, fascia lata extus angustata pone medium posita nec non parte quinta apicali, antice recte truncata, corii nigris, fascia illa nigra intus macula parva albida notata; membrana fusca, venis pone medium late pallidis; capite supra subtusque tumescente. 9. Long. 53, Lat. 14 mill. Patria: Insula Principis in sinu guineensi. (Mus. Holm.) P. malaye simillima, magnitudine minore, articulis tribus basalibus antennarum magna parte pallidis, capite supra subtusque convexiore, haud tamen globoso, clavo nigro, corii fascia nigra distinctiore parteque nigra api- cali antice recte truncata, nec obliqua, nec erosa, parteque basali pallida femorum posteriorum breviore facillime distinguenda. pp. Antennis ab apice capitis et ab oculis que longe remotis, articulo primo apicem capitis superante, spatio marginali capitis inter oculos et locum insertionis antennarum sito longitudine subequali; capite ma- gno, pone oculos subito maxime coarctato, collo exsérto destituto, basi pronoti latitudine equali, ante anten- nas planiusculo, lateribus pone antennas depressis: thorace pone medium fortiter constricto, lobo antico ante medium latissimo; clavo regulariter triseriatim punctato. 29. P. cephalotes Danz. — Rhyparochromus cephalotes DALL., List. 2. p. 577. 48. (1852). Patria: Australia, Melbourne. (Mus. Holm.); Tasmania. 152 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 30. P. nigripes DauL. — Bhyparochromus nigripes DALL., List. 2. p. 578. 49. (1852). Patria: Australia. (Mus. Holm.) aa. Lobo antico pronoti distinctissime transverso, basi circiter duplo latiore quam longiore, capite di- stinctissime latiore; corpore oblongo vel vix elongato. — DIPLONOTUS STÅL. s. Pronoto impunctato vel parce obsoleteque punctato. 31. P. nigriceps Daui. — Rhyparochromus nigriceps DALL., List. 2. p. 577. 47. (1852). Patria: Insule Philippine, Honolulu et Taiti. (Mus. Holm.) Tibia antice maris ante medium distinetius curvate, subtus pone medium dente acuto armatze. 32. P. inermicrus StÅL. — Griseo-sericea, ferrugineo-fusca, antennis, rostro, hemelytris pedibusque pallide ferrugineo-flavescentibus; articulo quarto antennarum fusco; hemelytris ferrugineo-punctulatis, corio pone medium prope angulum interiorem litura oblonga fusca notatis, margine costali levigato, pallido, toto immaculato; pedi- bus unicoloribus. &A. 9. Long. 41—5, Lat. 13—213 mill. SA. Tibiis anticis subrectis, inermibus. Patria: Insulae Philippinze. (Mus. Holm.) P. nigricipiti maxime affinis, limbo costali corii femoribusque pictura fusca destitutis, membrana pallidiore, tibiisque anticis maris subrectis et inermibus distineta. Femora antica subtus pone medium spinis nonnullis, duabus inter has majoribus, armata. 88. Pronoto sat dense et distinete, in lobo antico uns punctato. 33. P. afra StåL. — Plociomera afra STÅL, H. afr. 2. p. 160. 5. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 34. P. capucina StåL. — Plociomera capucina STÅL, H. afr. 2. p. 160. 6. (1865). Patria: Insula Bourbon. (Mus. Holm.) 35. P. gutta Darr. — RBhyparochromus gutta DaALL., List. 2. p. 573. 38. (1852). Patria: India orientalis borealis. 36. P. inconspicua DairL. — RBhyparochromus inconspicuus DALuL., List. 2. p. 574. 40. (1252). Patria: Sierra Leona. , 37. P. basalis Daur. — Bhypsröelnorna basalis: DALL., List. 2..p. 575:.42: (1852). Patria: America borealis. 38. P. vicina DarL. — Bhyparocromus vicinus DALL., List. 2. p. 576. 43. (1852). Patria: America borealis. 39. P. maculata A. et S. — Plociomerus maculatus A. et S., Hist. p. (BAB): Patria: Cayenna. Heec species, quam prius auctoritate SIGNORETII ad Ploc. Burmeisteri retuli, verisimiliter a P. bilobata haud est distinguenda. 40. P. undulata A. Domrn. — Plociomerus undulatus A. DouHrN, Stett. E. Z. 21. p. 404. 59. (1860). Patria: Ceylon. 41. P. annulicornis H. S. — Pachymerus annulicornis H. S., W. I. 7. p. 208. (1853). Patria ignota. PLOCIOMERA Sar. Pamera Subg. Ptochiomera SAY, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 335. (1859). a. Parte coriacea hemelytrorum pallida, plerumque fusco-picta, nuda vel remote pubescente. b. Corpore minus angusto, elliptico; pronoto transverso, fere duplo latiore quam longiore, lobo antico lobo postico subbreviore, hoc subtiliter et remote punctato. 1. P. quadristillata Står.— Bhyparochromus (Plociomerus) 4-stillatus Står, Rio H. 1. p. 41. 8. (1260). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) bb. Corpore angustiore, longiore; pronoto haud vel levissime transverso, lobo antico lobo postico longi- ore, hoc distincte et densiuscule punctato. c. Pronoto leviter constricto; antennis fuscis vel nigris. 2. P. fuscicornis Står. — Depressiuscula, nigricans, nuda, subopaca; apice imo scutelli hemelytrisque sor- dide albicantibus, his ferrugineo-fusco-punctatis, macula parva costali, interdum obsoletissima, pone medium po- sita anguloque apicali corii fuscis; membrana albido-hyalina; rostro pedibusque flavescente-ferrugineis. &A. 9. Long. 31, Lat. 1 mill. Patria: Texas. (Mus. Holm.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o l. 159 P. nodose magnitudine staturaque subsimilis, antennis gracilioribus, fuscis, articulis apiealibus haud incras- satis, pronoto multo minus constrieto, lobo antico breviore, posterius latiore, basi haud angustato. lobo postico densius puncetato, linea longitudinali media impunctata plerumque instructo, hemelytris obscurius punctatis, fe- moribus antieis crassioribus et ceteris facillime distinguenda. Pronotum distinete transversum, lobo antico capite distinetissime latiore, antrorsäm sensim rotundato-angustato. Scutellum distinctissime, basi subtilius punctatum, pone partem tertiam basalem obtuse carimatum. Membrana completa. Femora antica subtus spinis duabus vel tribus distinetissimis armata. Tibixe anticae utriusque sexus rectae, subtus dente destitutae. ce. Pronoto fortius constricto; antennis partim pallidis. d. Articulis duobus ultimis antennarum fortiter incrassatis. 3. P. nodosa Sarv. — Pamera nodosus SaAvY, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 335. 9. (1859). — Aphanus ctlavatus DaiL., List. 2. p. 560. 5. (1852). Patria: Carolina meridionalis; Texas. (Mus. Holm.) dd. Articulis antennarum tertio haud, quarto levissime incrassatis. 4. P. minima Gutr. — Lygeus (Beosus) minimus GVvER. in SaGra, Hist. de Cuba, Ins. p. 398. Patria: Cuba. 5. P, oblonga Står. — Plociomera oblonga StåL, Stett. E. Z. 23. p. 313. 218. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 6. P. foeda Står. — Rhyparochromus (Plociomerus) foedus StåL, Rio H. 1. p. 40. 7. (1860). — Plo- ciomerus foedus STÅL, An. S. E. Fr. (4) 5. p. 187. 1. (1865). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 7. P. tumens Står. — Ferrugineo-nigricans, parce griseo-sericea: articulo tertio antennarum, lobo postico pronoti, apice scutelli, hemelytris, rostro pedibusque dilute ferrugineo-flavescentibus; lobo postico pronoti heme- lytrisque ferrugineo-fusco-punctatis, illo fusco-variegato, macula parva subbasali, fascia vel macula costali pone medium anguloque apicali corii fuscis; membrana abbreviata, fusca, pallido-venosa; femoribus anticis, apice ex- cepto, annulo pone medium femorum posteriorum, basi apiceque tibiarum fuscis; lobo antico pronoti tumescente. &. 2. Long. 31, Lat. 11 mill. | SA. Tibiis anticis rectis, subtus pone medium dente acuto armatis. Patria: Bogota Nova Granade. (Mus. Holm.) Praecedentibus maxime affinis, colore antennarum, lobo antico pronoti majore et tumidiore distinguenda. aa. Hemelytris obscure ferrugineo-fuscis, unicoloribus; membrana sordide albido-hyalina. 8. P. puberula Står. — Obscure ferrugineo-fusca, opaca, tota sat dense griseo-pilosa; antennis, rostro pe- dibusque ferrugineis, tibiis pallidioribus. &. Long. 23, Lat. 1 mill. SS. Tibiis anticis rectis, subtus pone medium dente acuto armatis. Patria: Texas. (Mus. Holm.) Colore uniformi corporeque dense piloso a congenericis facile distinguenda. Statura P. nodose, sed brevior, antennis gracilioribus, articulis apicalibus haud incrassatis, oculis magis prominulis. Pronotum lobo antico lobo postico circiter duplo longiore, capite fere latiore, anterius angustato, lobo postico distinete punctato. Scutellum et hemelytra obsoletiuscule punctata. Femora antica modice incrassata, subtus pone medium spinis nonnullis distinctissimis armata. ERLACDA ' SIGN. SIGN., Ån. 8. E. Fr. (4) 3. p. 567. (1864). 1. E. arhaphoides Sicn. — Erlacda arhapheoides SIGN., An. S. BE. Fr. (4) 3. p. 567. 80. pl. 11. f. 4. (1864). Patria: Chile. (Mus. Holm.) CNEMODUS H. S. EEKSSYWwI EPO D I SAR(1853); STAR” HPafn 2: pri 153: (1865)! Ja C. mavortius Sar. — Astemma mavortia SAY, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compi: wit. 1.p. död. (1859). — Cnemodus brevipennis H. S8., W. I. 9. p. 184. f. 948. (1853). Patria: Carolina meridionalis, Texas. (Mus. Holm.); Pensylvania, Missouri, Florida. CARPILIS STÅL. NE C. ferruginea Står. — Ferruginea, nitida, nuda; antennarum articulo tertio apicem versus, articulisque tertio et quarto nigricantibus; lobo postico pronoti hemelytrisque ferrugineo-albicantibus, ferrugineo-punctatis, K. Vet. Akad. Handl. B. 12. N:o 1. 20 154 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. illius maculis tribus nec non vitta media angulisque basalibus scutelli nigro-fuscis; pedibus pallide ferruginco- flavescentibus. &- Long. 3, Lat. 1 mill. &A Tibiis anticis leviter curvatis, subtus apicem versus dente acuto armatis. Patria: Texas. (Mus. Holm.) Statura fere Cnemodi mavortit, sed multo minor, depressior et brevior, antennis brevioribus et erassioribus, lobo antico pronoti breviore, femoribus anticis crassioribus. Caput fere longius quam latius, usque ad oculos immersum. Antenna dimidio corpore vix longiores, crassiuscule, articulis primo et quarto fere sxeque longis, secundo primo dimidio longiore et tertio circiter duplo longiore. Pronotum longe pone medium leviter constri- ctum, lobo antico vix transverso, ante medium sensim angustato, apice capite cum oculis paullo angustiore, lobo postico puncetato. Scutellum punctulatum, ruga pone medium lzevigata. Hemelytra abbreviata, oblique truncata, membrana destituta, clavo corioque connatis. Femora antica longiuscula, sat incrassata, subtus spinis pluribus sat magnis, duplici serie positis, armata. FONTEJUS STÅL. STÅL, Stett. HB. Z. 28. p--314: not. (1862); Hiafr, 2:p. 153-10(1865): 1. F. sidnicus Svår. — Bhyparochromus sidnicus Står, Freg. Eug. resa, Ius. Hem. p. 246. 67. (1859). Patria: Australia. (Mus. Holm.) 2. F. collaris StåLn. — Niger, nitidulus, ubique remote setosus; hemelytris piceis; antennarum articulis secundo a basi ultra medium et tertio basi, rostro, margine postico metapleurorum, trochanteribus, basi ima femorum posteriorum, tibiis tarsisque flavescente-ferrugineis, tibiis tarsisque apice fuscis; annulo subbasali articuli quarto antennarum pallide flavescente; maculis duabus angustis costalibus corii ferrugineo-albicantibus, obsoletis; vitta lata dorsali abdominis dilute ferruginea. AA. Long. 7, Lat. 13 mill. SA. Tibiis anticis ante medium curvatis, pone medium subtus dente acuto armatis. Patria: Australia, Sydney. (Mus. Holm.) Przecedenti similis, pictura hemelytrorum, dorsi abdominis, pedum antennarumque, lobo antico pronoti minus convexo, utrimque minus rotundato, hemelytris distinctius, apice oblique truncatis, facile distinguendus. Femora antica sat inerassata pone medium spinis compluribus inzequalibus armata. LARYNGODUS H.S. HISS WETT 95 ps det ASS 1. LC. Australig H. S. — Laryngodus Australie H. S., W. I. 9. p. 212. f. 967. (1853). Patria: Australia. Div. Rhyparochromaria STÅL. CONSPECTUS GENERUM. 1(2). Capite distinete exserto, parte postoculari brevi exserta retrorsum sensim leviter angustata; articulo primo antennarum apicem capitis superante; pronoto in medio vel prope medium leviter constricto, lobo antico collari annuliformi distineto instrueto, intra margines laterales subelevatos leviter impresso; femoribus anticis leviter incrassatis, pone medium vel apicem versus spinis du&abus vel tribus armatis. !) — Ozophora UHLER 2(1). Capite usque ad oculos immergendo vel pone oculos subito maxime coarctato; pronoto col- lari nullo vel obsoletiore instructo. 3(14). Dobis pronoti concoloribus, ambobus nigris vel raro ferrugineis, postico numquam toto pal- lido et nigro-punctato, raro maculis duabus vel fascia abbreviata pallidis ornato, vel in an- gulis posticis macula parva pallidiore notato; margine laterali propleurorum macula pallida destituto. 4(7). Capite lobo postico pronoti haud angustiore; sutura inter segmenta tria basalia ventris de- leta, sutura inter segmenta tertium et quartum tota recta; femoribus anticis sat incrassatis, subtus pone medium spina sat magna armatis; pronoto constricto; corpore elongato; scutello parviusculo, breviusculo; antennis breviusculis; pronoto intra marginem anticum punctato. !) Hoc genus quoad staturam Myodocharia qusedam maxime simulat, marginibus lateralibus lobi antici pronoti elevatis mox di- stingnendum, a a La 5(6). 6(5). 7(4). 8(11). 9(10). 10(9). 11(8). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o |. 155 Capite latissimo, cum oculis pronoto latiore, superne planiusculo, subtus ad basin subelevato, gula per totam longitudinem sulcata, bucculis percurrentibus; oculis retrorsum prominulis ct apicem marginum lateralium pronoti tangentibus; ocellis prope oculos ad basin capitis posi- tis; antennarum articulo primo apicem capitis vix equante, sat brevi, secundo primo fere quadruplo longiore; rostro nonnihil pone coxas anticas extenso, articulo primo capite brevi- ore; pronoto fere in medio fortiter coarctato, lobo antico lobo postico latiore, apice quam basi fere latiore, ante medium latissimo, intra margines laterales haud punctato, his margini- bus obtusis, haud carinatis; margine costali corii leviter sinuato; abdomine antice fortiter coarcetato, segmentis tribus ultimis paullo plus quam tertiam partem longitudinis ventris oc- cupantibus; pedibus breviusculis; femoribus anticis subtus prope basin tuberculato-incrassatis. Cattarus STAL. Capite loboque postico pronoti latitudine subequalibus, illo superne levissime convexo, sub- tus ad basin haud elevato, gula nec elevata, nec sulcata, bucculis brevibus, apicem capitis occupantibus; oculis retrorsum haud prominulis; ocellis distincetis, quam in genere prece- dente minus distantibus; antennarum articulo primo apicem capitis subsuperante, secundo primo ecirciter duplo longiore; rostro medium mesosterni attingente, articulo primo capite breviore; pronoto distincte longiore quam latiore, medio leviter obtuseque constricto, lobo antico lobo postico subangustiore, ante medium sensim nonnihil angustato, intra margines laterales obsoletissime subearinatos seriatim punctato; margine costali corii recto: abdomine antice haud coarcetato, segmentis tribus ultimis fere dimidium longitudinis ventris occupanti- bus; femoribus anticis fusiformibus. — Pamphantus STAL. Capite lobis ambobus pronoti angustiore, plerumque multo angustiore; suturis ventralibus omnibus distinctis. Femoribus anticis subtus distinctissime spinosis, quod tamen spe haud distinguitur, nisi tibix ejusdem paris extenduntur; marginibus lateralibus lobi antiei pronoti antice fortius ro- tundatis; capite cum oculis parte apicali vel subapicali pronoti angustiore. Scutello magno, distinete longiore quam latiore, commissura clavi saltem quadruplo longi- ore; clavo triseriato; pronoto longiore quam latiore, longe pone medium fortiter constricto, lobo antico posterius angustato, intra margines laterales anguste depressis seriatim punctato, margine antico depresso, punctato; oculis parvis, globosis; prostethio dense punctato; femo- ribus anticis fortiter incerassatis, subtus spinis tribus magnis et compluribus parvis armatis; tibiis anticis sensim distinctissime curvatis, apice crassioribus, subtus obtusissime obsoleteque erenulatis; Rhyparochromo Curt. (=Megalonoto F1EB) affine genus, oculis fortius prominulis, pronoto longiore, fortiter constricto, femoribus anticis spinis numerosioribus armatis, tibiis anticis sat fortiter curvatis, distinetum. — Polycrates STAL. Pronoto toto fortiuscule punctato, medio transversim leviter impresso, apice collari subtili depresso instructo, marginibus lateralibus totis anguste depressis, acutiusculis, medio leviter sinuatis, lobo postico prope margines laterales longitrorsum subimpresso; prostethio dense fortiterque punctato; capite breviusculo; bucculis carinato-elevatis et per totam gulam ex- tensis; antennis haud longe ab oculis insertis, articulo primo apicem capitis leviter superante, tertio nonnihil breviore; oculis globosis, parviusculis; scutello paullo longiore quam latiore, commissura clavi haud vel vix longiore; hemelytris retrorsum subampliatis, margine costali acuto, reflexo, clavo triseriatim punctato, serie media confusa et subduplicata; femoribus an- ticis incrassatis, subtus spinis compluribus inequalibus armatis; articulo primo rostri bucculis breviore, articulo primo antennarum longitudine subrequali; statura Tropistethu. — Tempyra SMA: Femoribus anticis inermibus, levissime incrassatis; capite parte apicali pronoti latitudine equali vel subaequali; oculis mediocribus; clavo distinete regulariterque triseriatim punctato; corpore parvo. . 156 C. STAL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 12013). Capite mediocri; antennis prope oculos insertis, articulo primo dimidio apicem capitis supe- rante, articulo tertio primo haud vel vix longiore, interdum breviore; articulo primo rostri articulo primo antennarum haud longiore; pronoto brevi, transverso, basi lato, capite cum oculis fere duplo latiore, medio vel paullo pone medium transversim obsoletissime impresso, margimibus lateralibus medio leviter sinuatis, marginibus lobi antici apice plerumque fortius rotundatis; scutello haud vel paullo longiore quam latiore, commissura clavi duplo vel tri- plo longiore; corpore opaco vel opaculo. — Salacia STAL. 13(12). Capite majusculo, pronoto longitudine xquali; antennis longius ab oculis insertis, articulo primo apicem capitis haud superante, articulo tertio primo distinctissime longiore; rostri ar- ticulo primo articulo primo antennarum circiter dimidio longiore; pronoto basi minus lato, capite cum oculis circiter dimidio latiore, minus fortiter transverso, impressione transversa destituto, a basi antrorsum sensim leviter, apice magis angustato, parte vix dimidia basali limboque apicali punctatis, hoc limbo punctato utrimque subdepresso et collare minus di- stinetum formante, marginibus lateralibus vix acutis, rectis, antice ad collare distinete rotun- datis; scutello subzequilatero, commissura circiter dimidio longiore; corpore toto nitido. — Dinia STAL. 14(3). Pronoto nigro, lobo postico ferrugineo-flavescente, nigro-punctato; limbo laterali prostethii posterius pallide flavescente vel macula flavescente notato; articulo primo antennarum api- cem capitis subsuperante; articulo primo rostri articulo primo antennarum longiore; pronoto levissime transverso vel xque longo ac lato. 15(16). Pronoto fere xque longo ac lato, lateribus pone medium parallelis instructo, ante medium fortius rotundato-angustato, nonnihil pone medium transversim levissime impresso, margini- bus lateralibus acutis, cariniformibus, haud sinuatis, lobo antico intra marginem anticum confuse, intra margines laterales seriatim punctato, capiti longitudine xquali; scutello paullo longiore quam latiore, commissura clavi circiter triplo longiore; clavo triseriatim punctato; femoribus anticis fortiter incrassatis, subtus spinis duabus vel tribus magnis et compluribus parvis armatis. — Phoroneus STÅL. 16(15). Pronoto leviter transverso vel in brachypteris zeque longo ac lato, usque a basi sensim, apice paullo magis angustato, marginibus lateralibus obtusiusculis, medio haud vel vix sinuatis, ad apicem subincisis, margine antico latera versus elevato et collare subtile formante, lobo an- tico lobo postico longiore, impressione inter lobos nulla vel obsoletissima; scutello distincte longiore quam latiore, commissura clavi vix triplo longiore; clavo disco inter series puncto- rum punctis irregulariter sparsis instructo; femoribus anticis incrassatis, subtus spinis tribus majoribus et compluribus parvis armatis; tibiis anticis marium curvatis et subtus prope api- cem dente acuto armatis. — Euander STÅL. OZOPHORA UuLER. UETER, br. IBOSt. SÅ Ne til. LOG I. OQO. picturata UHLerR. — OZophora picturata UHLER, Pr. Bost. S. N. H. 1871. Patria: Texas. (Mus. Holm.) 2. O. gracilipes StåL. — Bhyparochromus (Plociomerus) gracilipes Står, Rio H. 1. p. 40. 5. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) O. picturate simillima. sed minor, capite breviore instructa. 3. O. Burmeisteri Gubr. — Lygmus (Beosus) Burmeisteri GubR. in SaGra, Hist. de Cuba, Ins. p. 397. (1857). — Plociomerus Burmeisteri STÅL, An. 8. E. Fr. (4) 5. p. 187. 4. (1865). Patria: Cuba. (Mus. Holm.) 4. OQO. ovalis Dart. — RBhyparochromus ovalis DALL., List. 2. p. 568. 24. (1852) Patria: Bogota, Nova Granada. (Mus. Holm.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o |. 157 CATTARUS STÅL. STAR YRIOFER1 Ip; 41. (1860); 1. C. insignis StåL. — Cuauttarus insignis Står, Rio H. 1. p. 42. 1. (1860). - Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) PAMPHANTUS SråL. 1. P. elegantulus Står. — Pallidissime ferrugineus, subnitidus, nudus; membrana segmentisque tribus apiealibus abdominis anoque nigricantibus; margine laterali segmentorum quarti et quinti abdominis maculaque media segmenti quarti ventris ferrugineo-flavescentibus; basi limboque membrane nec non parte costali corii al- bieantibus, hac macula parva media fusca notata. &. P2. Long. 33, Lat. + mill. Patria: Cuba. (Mus. Holm.) Caput leve. Pronotum et pectus distinete, minus dense punctata, illius lobo antico maculis duabus ma- gnis impunctatis notato. Sentellum ad margines punctatum. Clavus triseriatim puncetatus. Corimm ad suturam elavi et ad venam longitudinalem seriatim distinete punctatum, preterca leve. Abdomen levc, nitidum. POLYCRATES STÅL. ; STÅL, Ela afro 2. po 134) et 161. (1865). 1. P. consutus GERNM. Pachymerus consutus GERM. in SILB., Rev. 5. p. 139. 44. (1837). — Ehypa- Köcknomys, cCurvipes., STAL, OO: V. AE. 1855. p. 34. 8. — Polycrates consutus Srår, H. afr. 2. p. 161. 1. (1865). Patria: Terra capensis; Caffraria. (Mus. Holm.) TEMPYRA STÅL. 1. T. biguttula SrvånL. — Nigra, subnitida, supra, etiam in hemelytris, parce setosa; antennis, rostro pe- dibusque pallide flavescentibus; apice articuli secundi, articulo tertio et verisimiliter quoque quarto antennarum nec non femoribus anticis ante medium nigris; hemelytris pallidissime sordide flavicantibus, fusco-punctatis, clavo intus antice posticeque infuscato, corio pone medium nigro et macula rotundata majuscula albicante postice or- nato; membrana fusca, apice pallescente; ventre nitido, impunctato; capite puuctato. 9. Long. 3, Lat. 1 mill. Patria: Texas. (Mus. Holm.) ASTEMMOPLITUS SPIN. SPIN. in Gar, Hist. Chilej Insiipy 156. (1852). | 1. ÅA. nitidus Brancn. — Pachymerus nitidus BrancH. in Gay, Hist. Chile, Ins. p. 150. 6. (1852); SIGN., An. S. B. Fr. (4) 3. p. 563. 64. (1864). Patria: Chile. (Mus. Holm.) 2. ÅA. Gayi SPin. — Astemmoplitus Gayi SPIN. in Gay, Hist.' Chile, Ins, p. 158. 1. Hem. lam. 1. f. 13: (1852); SIGN., Ån. S. BE. Fr. (4) 3. p- 965. 70. (1864). Patria: Chile. SALACIA STÅL. a. Corpore superne nudo; articulo primo antennarum secundo breviore; apice imo scutelli pallide ferrugineo-flavescente ; pronoto busi sinuato; margine apicali corii ad clavum sat fortiter sinuato. 1. S. diluticornis StåL. — Aphanus diluticornis Står, Rio H. 1. p. 39. 1. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) SE pusio STÅL. — Aphanus pusio STÅL, Rio H. 1. p. 39. 2. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Precedenti maxime affinis, sed minor, distinctius puncetata, margine basali pronoti ante scutellum palle- scente. aa. Corpore piuoso; articulis antennarum primo et secundo longitudine subwqualibus vel aqualibus, illo quam in divisione a longiore et apicem capitis longius superante, articulis tertio et quarto quoque weque lon- gis, basalibus duobus tamen brevioribus; scutello ferrugineo, apice obscuriore; pronoto basi truncato; margine apicali corii recto, 158 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 3. S. pilosula StåL. — Anguste ovalis vel suboblonga, opaca, ferruginea, pilosa; articulo secundo apicem versus nec non articulis tertio quartoque antennarum, fascia vel maculis tribus basalibus pronoti, apice scutelli, lincolis duabus longitudinalibus mediis, exteriore costali, seepius etiam margine apicis cori, fuscis vel nigricanti- bus; capite nitido, impunctato; pronoto distinete punctulato, maculis duabus transversis lobi antici lavigatis; hemelytris distinete, in clavo fortius fusco-punctatis; membrana sordide vinacea; pectore ventreque impunctatis. &. P9. Long. 2, Lat. + mill. 7 Patria: Texas; New Jersey. (Mus, Holm.) DINIA STAL. 1. D. glabrata Står. — Nigra, nitida, glabra; antennarum articulis duobus basalibus, rostro, excepto articulo primo, macula parva angulorum basalium pronoti, pedibusque pallide ferrugineo-flavescentibus; hemely- tris pallidissime flavescentibus, fusco-ferrugineo-puncetatis, clavo margineque interiore corii ferrugineis, corii parte plus quam dimidia apicali nigra, macula costali hujus partis nec non macula oblonga parva ad medium margi- nis scutellaris clavi posita pallide flavescentibus. &. Q. Long. 3, Lat. 1 mill. Patria: Insulae Philippine. (Mus. Holm.) Caput remote punctatum. Discus anticus pronoti usque ad margines laterales impunctatus, intra hos mar- gines serie punctorum destitutus. Scutellum remote punctulatum. Corium ad suturam clavi seriebus duabus punetorum, exteriore pone medium evanescente, extus serie punctorum, ultra medium ducta, a costa sensim di- vergente, in medio corii duplicata, instruetum. pone medium sparsim subtilius punetulatum. Prostethium lave, antice punctatum. Mesopleura et metapleura remote punctata. Venter lavis. Seta marginum lateralium pronoti nulla vel in exemplis nostris laesa. 2. D. polita SråL. — Precedenti simillima et maxime affinis, differt capite, pronoto apice et posterius parcius et multo subtilius punctulatis, hemelytris pallide sordide flavescentibus, immaculatis, disco corii tantum leviter obscurato, corio pone medium distinctius punetato, serie punetorum marginem exteriorem venze radialis sequente usque ad apicem continuata, nec fere in medio corio abbreviato; marginibus lateralibus pronoti antiec seta longa iustructis. 9. Long. 3, Lat. 1 mill. Patria: Insulae Philippine. (Mus. Holm.) PHORONEUS STAL. STAL, I. afr. 2: pr lo4cet 162: (1865): I. P. crassifemur SrtåLn. — RBhyparochromus crassifemur Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 34. 9. -— Phoro- neus Crassifemur StTåL, H. afr. 2. p. 162. 1. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) , EUANDER STAL. Srår, H. afr. 2. p. 154. (1865). 1. E. lacertosus Er. — Pachymerus lacertosus Ex., Arch. 8: 1. p. 279. 265. (1842). Patria: Australia. (Mus. Holm.); Tasmania. Div. Beosaria STAL. CONSPECTUS GENERUM. 1(2). Capite brevi, plerumque distincte transverso, apice thoracis haud latiore; tuberculis antennife- ris a Jlatere visis infra marginem anticum oculorum perpendiculariter declivibus; antennis ab oculis minus ilonge remotis, articulo primo apicem capitis vix vel leviter superante, articulo primo rostri multo breviore; pronoto transverso, marginibus”lateralibus explanatis angustis vel angustiusculis, linearibus vel sublinearibus, totis pallidis; articulo primo tarsorum posticorum articulis duobus ultimis simul sumtis numquam distinete duplo longiore; femoribus anticis sub- tus spina distinctissima, plerumque etiam spinulis pluribus armatis. — Trapezonotus FTEB. 201). Capite plerumque subzequilatero vel longiore quam latiore: tuberculis antenniferis a latere vi- sis oblique declivibus vel subporrectis: antennis ab oculis plerumque longius remotis; pronoto plerumque minus transverso vel haud transverso, marginibus lateralibus explanatis plerumque latis vel latiusculis, raro angustis vel angustissimis vel carinam Jeviter elevatam simulantibus, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:o |. 159 in hoc casu sunt vel margines illi antrorsum angustati vel partim nigri, vel pars dimidia vel plus quam dimidia apicalis articuli primi antennarum apicem capitis superans, vel segmen- tum genitale maris posterius tuberculatum, vel caput apice thoracis latius; articulo primo tar- sorum posticorum articulis duobus apicalibus simul sumtis fere duplo vel plerumque plus du- plo longioribus; articulo primo antennarum quam in genere precedente apicem capitis longius, sepe multo longius superante; coxis anticis distinctissime tuberculatis vel spinosis. ” 3(4). Articulo primo antennarum oculis a latere visis haud longiore, apicem capitis haud superante vel vix xquante; capite cum oculis parte anteriore pronoti latiore, basi pronoti vix angustiore, ante oculos versus locum insertionem antennarum angustato; oculis a supero visis obliquis, usque a basi distinctissime divergentibus; pronoto haud vel vix transverso, antrorsum leviter angustato. apice truncato, marginibus lateralibus anguste lamellosis: seriebus puncetorum dua- bus exterioribus elavi distantibus, posterius sensim magis appropinquatis, convergentibus; fe- moribus anticis modice inérassatis, spinis numero variabilibus armatis: femoribus posticis api- cem abdominis attingentibus vel superantibus; articulo primo tarsorum posticorum longissimo, articulis duobus apicalibus simul sumtis fere triplo longiore. — Poeantius STAL. 4(3). Articulo primo antennarum apicem capitis superante, oculis a latere plerumque longiore; basi pronoti capite distinctissime, plerumque multo latiore; oculis antrorsum haud vel minus forti- ter divergentibus. 5(6). Segmento genitali marium mihi cognitorum posterius haud tuberculato: articulo primo anten- narum proportionaliter minus longo, articulo quarto plerumque toto nigro. — Pachymerus Sr. FE. et 5. 6(5). Segmento genitali marium posterius tuberculato; articulo quarto antennarum basi vel prope basin pallido; corpore articuloque primo antennarum plerumque longioribus quam in genere precedente. , 7(8). Articulo primo antennarum articulo primo rostri haud longiore; marginibus lateralibus pronoti totis carinatis vel laminatis. — Dieuches A. DOHRN. S(7). Articulo primo antennarum articulo primo rostri longiore: pronoto constricto, marginibus late- ralibus lobi antici leviter carinatis, lobi postici carina destitutis, posterius ad angulos posticos in dentem obtusum ampliatis. — Narbo STÅL. TRAPEZONOTUS FreEB. Trapezonotus p. FirB., Eur. H. p. 50 et 190. (1861). — Trapezonotus STÅL, ÖVER 20:07. p 55. (1872). a. Scutello pone medium maculis vel vittis duabus pallidis notato; articulo primo tarsorum posticorum articulis duobus apicalibus simul sumtis vix vel paullo longioribus. — SPHRAGISTICUS STÅL, O. V. A. F. BED: 55: (18T2). IE (Sphragisticus) nebulosus FALL. — Lygeus nebulosus FALL., Mon. Cim. p. 65. 7. (1807). — Pamera fallax Sarv, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 334. 5. (1859). — Trapezonotus nebulosus HrSS Hur. Hf op. 190. 1. (1861). Patria: Texas. (Mus. Holm.); Europa. aa. Scutello imnmaculato. — TRAPEZONOTUS FIEB. 2 (Trapezonotus) rufipes StÅL. — Oblongus, niger; articulis tribus basalibus antennarum, rostro;, acetabulis pedibusque ferrugineis; articulo antennarum tertio apice nigro; margine laterali anguste lamelloso pro- noti hemelytrisque pallide sordide flavescentibus, illis pellucidis, nudis, his fusco-punctatis, corii maculis anteri- ore nec non majore postica nigris, hac intus latiore, ab apice clavi secundum marginem apicalem extensa; mem- brana albicante, disco infuscato. &. OO. Long. 4, Lat. 11, mill. Patria: Texas. (Mus. Holm.) y Statura angusta, pronoto posterius quoque nigro, colore antennarum pedumque a congenericis facile distin- guendus. Capul et pronotum parce pubescentia? Pronotum leviter transversum, basi quam apice haud multo latius, posterius subtiliter punctulatum. Latera scutelli punetulata. Clavus triseriatim punetatus, inter series 160 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. duas interiores distantes punctis sparsis vel seriem maxime irregularem formantibus instructus. Femora antica subtus pone medium dentibus tribus, intermedio majore, reliquis sat parvis, armata. Articulus primus tarsorum posticorum articulis duobus ultimis simul sumtis fere duplo longiore. q PACHYMERUS Sr. F. et S. Pachymerus p. St. F. et S., Enc. 10. p. 322. (1825). — Aphanus LAP., Ess. p. 35. (1832). — Ehyparo- chromnus, p- hEIEB.,, Hur, lopp: 50 et. 193. (1861): —:;Beosus E1EB'. Eur. H. p. 51 et 196. (1861): —— Calum tonotus DouGL. et Scott, Brit. H. p. 171. (1865). — Pachymerus STÅL, ÖARVE KARER 9 Or p. 57. (1872) — = Elasmolomus STAT, (OC VI AIR RI: Tp oe ENoT (MLSreN. a. Pronoto toto nigro vel colore nigro disei antici supra subtusque et saltem anterius in vel per mar- gines laminatos laterales extenso; scutello nigro, non nisi apice pallescente. b. Pronoto parteque coriacea hemelytrorum totis nigris, elavo disco sparsim punctato. — CALYPTONO- TUS DOUEGL. et SCOTT. bb. Lobo postico pronoti pallido vel ferrugineo. c. Clavo fusco vel ferrugineo, spatio inter series punctorum duas exteriores pallide flavescente, his seriebus sat distantibus, anterius et posterius sensim convergentibus; species (NR d. Femoribus posticis inermibus. — MELANDISCUS STÅL, Öst V. ARE L20: « Pas 24e, (LSK2): dd. IFemoribus ER vel posterioribus spinulis vel saltem prope apicem spina preditis. — RAGLIUS STÅL, Ö. Vi AlvF: 29: r. (1872). ce. Clavo pallide fltouscenta spatio inter series punctorum duas exteriores nigro, his seriebus paralle- lis; marginibus laminatis lateralibus pronoti sat angustis. — PHORCINUS STÅL. 1. P. (Phorcinus) albo-fasciatus StåL. — Beosus albo-fasciatus STÅL, H. afr. 2. p., 165. 2. (1865): Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) aa. Lobo postico marginibusque lateralibus laminatis pronoti pallide flavescentibus, his basi interdum nigris vel ferrugineis, superne interdum anterius ferrugineis vel ferrugineo-maculatis, subtus ibidem imma- ewulatis. e. Scutello nigro, immaculato, non nisi apice imo pallescente; clavo pallide flavescente, limbo scutellari nigro. — XANTHOCHILUS STÅL, Ö. V. A. F. 29: 7. (1872). ce. Scutello parte dimidia vel plus quam dimidia apicali pallida vel pallido-bivittata; clavo pallido, margine scutellari concolore. ft. Clavo triseriatim punctato, inter series duas interiores interdim punctis nonnullis instructo, ibidem vitta utrimque abbreviata nigra notato, seriebus duabus exterioribus versus mediwm sensim magis distantibus; ocellis ad oculos sat appropinquatis ; corio in angulo interiore macula nigra ornato; marginibus lateralibus pronoti immaculatis, pallidis totis. — NARBHIUS STÅL. 2. P. (Naphius) apicalis DaArnL. — Bhyparochromus apicalis DArL., List. 2. p. 562. 6. (1852). — Rhy- parochromus turgidifemur STÅL, O. V. A. FE. 1855. p. 32. 1. — RBhyparochromus nigro-maculatus StåL, O. V. A. F. 1855. p. 33. 2. — Beosus apicalis STÅL, H. afr. 2. p. 165. 1. (1865). Patria: Africa meridionalis. (Mus. Holm.) ff. Clavo quadriseriatim punctato vel plerumque disco confuse punctato, seriebus duabus exterioribus parallelis, ad suturam clavi ambabus appropinquatis; corio in angulo interiore macula nigra plerumque destituto. g. Marginibus laminatis pronoti pallidis totis, immaculatis, interdum 08 nigro-punctatis ; ocellis ad oculos minus appropinquatis. — GRAPTOPELTUS STÅL, ÖLIVFARER 00: 7. (1872). 3. P. (Graptopeltus) japonicus SråL. — P. adsperso Murs. simillimus et ab hac specie forte haud di- stinetus, differt artienlo primo antennarum toto nigro marginibusque laminatis pronoti nigro-punctatis. P. Long. 8, bal on mul Patria: Japonia. (Mus. Holm.) gg. Marginibus laminatis pallidis pronoti basi nigricantibus vel fer rugineis, antertius ferrugineis vel macula ferruginea vel nigricante notatis, subtus totis pallidis et immaculatis; ocellis ad oculos fortiter ap- propinquatis, spatio inter oculos ocellosque ocellis ipsis haud vel vix latiore; margine costali corii pone me- diwm macula nigra vel ferruginea notato. — ELASMOLOMUS STÅL. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:o I. 161 h. Margine angusto antico utrimque abbreviato et medio interdum subinterrupto pronoti pallido; mar- gine laterali pronoti ad medium lobi anticv macula ferruginea vel nigricante notato. 4. P. (Elasmolomus) mendicus StåL. — Rhyparochromus caffer STÅL, GIRVE ARI DIES 5Dp: 3 — Beosus cafer STAL, H. afr. 2. p. 166. 3. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 5. P. (Elasmolomus) transversus Sian. — Rhyparochromus transversus SIGN., An. S. E. Fr. (3) 8. p. 950. 147. (1861). — Beosus transversus STÅL, H. afr. 2. p. 167. 4. (1865). Patria: Madagascar. (Coll. SIGNORET). 6. P. (Elasmolomus) V album Står. — Rhyparochromus V album STtåL, Freg. Eug. resa, Ins. Hem. p. 247. 68. (1859). Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) hh. Lineolis duabus transversis marginis antici lineolaque longitudinali apicali pronoti pallidis. 7. P. (Elasmolomus) sordidus FaBr. — Cimez sordidus FABR., Mant. 2. p. 302. 231. (1787). — Ly- geus sordidus FaBR., BE. S. 4. p 164. 101. (1794); S. R. p. 231. 131. (1803). — Ehyparochromus sordidus Dar Sflist 2. p. 266. 19. (1852). — Beosus sordidus Står, H. Fabr. 1. p. 78. 2. (1868). Patria: Bengalia; Guinea. (Mus. Holm.); China. DIEUCHES A. DouERrN. Dieuches ÅA. DoHrn, Stett. BE. Z. 21. p. 160. (1860); Står, ÖR MALE 203d p. 58. (1872) "Echno- tarsus -p. FIEB., Eur. H. p. 50 et 191. (1861). a. Marginibus lateralibus pronoti late vel latiuscule laminatis, medio haud vel obsoletissime sinuatis. b. Pronoto femoribusque anticis totis nigris. — D. syriacus A. DoHRN. bb. Marginibus lateralibus laminatis pronoti totis vel partim pallidis; lobo postico pronoti typice pal- lido et nigro vel ferrugineo-punctato, raro nigro et parce obsoleteque pallido-maculato, quod in eadem specie varat. c. Corio maxima parte niaricante vel pone medium fascia nigra vel fusca interdum interrupta, mar- ginem costalem attingente, ornato. d. Pronoti lobo antico lobo postico haud breviore, marginibus laminatis lateralibus postice usque ad angulos posticos continuatis et ilidem sensim angustatis, angulis posticis inteyris; femoribus anticis fortius incrassatis. e. Trochanteribus femoribusque anticis, vel saltem horum basi, pallidis. 1. D. mucronatus Står. — Beosus mucronatus STÅL, H. afr. 2. p. 168. 5. (1865). Patria: Nubia Superior. (Mus. Holm.) i 2. D. armipes FaABrR. — Lygeus armipes FABR., B. S. 4. p. 164. 102. (1794); S. R. p. 231. 132. (1803). — Lygeus albostriatus FABR., S. R. p. 229. 122. (1803). — Beosus albostriatus STåL, H. afr. 2. p. 168. 6. (1865). — Beosus armipes StåL, H. Fabr. 1. p. 79. 3. (1868). Patria: Africa meridionalis; Sierra Leona; Tunis. (Mus. Holm.) 3. D. umbrifer STÅL. — Bhyparochromus umbrifer STAT, ÖR NA 1855,. p. 33. 5. — Beosus umbri- MER NSmAn, Li afr. 2. p. 169. 8: (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 4. D. punctipes A. DoHrn. — Dieuches punctipes A. DoHrn, Stett. E. Z. 21. p. 405. 61. (1860). Patria: Ceylon. (Mus. Holm. A D. umbrifero vix distinctus. 5. D. annulatus Sin. — Rhyparochromus annulatus SIGN., An. S. BE. Fr. (3) 8. p. 949. 145. (1861). — Beosus annulatus STÅL, H. afr. 2. p. 169. 7. (1865). Patria: Madagascar. (Mus. Holm.) 6. D. notatus DarL. — Rhyparochromus notatus DALL., List. 2. p. 569. 26. (1852). Patria: Australia, Melbourne. (Mus. Holm.); Tasmania. | ee. Trochanteribus femoribusque anticis totis nigris. 7. D. atricornis Står. — Niger, opacus; parte media marginum lateralium pronoti, apice scutelli, lineola basali exteriore clavi, lineolis nonnullis limboque costali ante medium, nec non fascia subapicali, intus angu- K. Vet. Akad. Handl. B. 12. N:o 1, 21 162 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. stata et abbreviata corii, macula marginali segmentorum quarti et quinti abdominis albidis; trochanteribus poste- rioribus parteque tertia basali femorum posteriorum pallide flavescentibus. &A. 2. Long. 65, Lat. 13 mill. Patria: Australia. (Mus. Holm.) D. notato simillimus, pedibus anticis basi quoque nigris articuloque quarto antennarum annulo pallido de- stituto distinguendus. dd. Pronoti lobo antico lobo postico breviore, marginibus laminatis lateralibus basi ad angulos posticos subito abbreviatis, angulis posticis igitur subsinuatis; femoribus anticis levissime incrassatis. 8. D. placidus SrårL. — Beosus placidus Står, H. afr. 2. p. 170. 9. (1865). Patria: Insula Bourbon. (Mus. Holm.) ce. Parte coriacea hemelytrorum pallida, nigro-punctata, corio pone medium macula vel fascia desti- tuto vel in angulo interiore macula nigra, haud plus quam dimidium latitudinis corii occupante, notato, margine costali pone medium immaculato. 9. D. patruelis Står. — Rhyparochromus patruelis StåL, Ö. V. A. F. 1855. p. 33. 6. — Beosus patru- elusiSmAT, El. (ik. SPORRE). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 10. D. cenosus StåL. — Beosus cenosus STÅL, H. afr. 2. p. 172. 12. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) " aa. Marginibus lateralibus pronoti angustissime laminatis vel carinatis, pone medium sinuatis, saltem in sinu pallidis. f. Capite fere usque ad oculos immerso, pone oculos subito coarctato. 11. D. uniguttatus TuunB. — Pendulinus uniguttatus THUNB., H. rostr. cap. 4. p. 6. (1822). — Pendu- linus guttatus ”THUNB., Ins. Hem. tria gen. p. 5. 5. (1825). — RBhyparochromus bengalensis DALL., List. 2. p. d72. 34. (1852). — Rhyparochromus assimilis DALL., List. 2. p. 572. 35. (1852). Patria: Insula Philippine. (Mus. Holm.) ff. Capite nonnihil exserto, pone oculos sensim angustato. 12. D. marginipennis Står. — Rhyparochromus marginipennis StåL, Ö. V. A. F. 1855. Pp. 3-2 Beosus marginipenmis STAL, H. afr. 2. p. 172. 13. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 13. D. lateralis Sin. — Dieuches lateralis SIGN. in MAILLARD, Not. sur l'ile de la Réun. Ins. p. 29. — Beosus lateralis STÅL, H. afr. 2. p. 171. 11. (1865). Patria: Insula Bourbon. 14. D. Yeh A. DouHrn. — Dieuches Yeh A. DOoHRrN, Stett. E. Z. 21. p. 160. 2. (1860). Patria: China, Hongkong. 15. D. femoralis A. DoHrN. — Dieuches SA A. DouHRrN, Stett. BE. Z. 21. p. 405. 63. (1860). Patria: Ceylon. NARBO STÅL. STÅL, VER afrd2.o ps 153. (1865). 1. N. longipes StåL. — Narbo longipes STåL, Berl. E. Z. 10. p. 161. 1. (1866). Patria: Borneo, Sarawak. (Mus. Holm.) POEANTIUS STÅL. SrtåL, H. afr. 2. p. 154 et 163. (1865). 1. P. nigro-piectus StåL. — Rhyparochromus nigropictus StåL, O. V. A. F. 1855. p. 33. 7. — Peantius nigro-pictus STÅL, H. afr. 2. p. 163. 1. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 2. P. lineatus Står. — Niger, opacus; apice articuli primi, nec non articulis secundo et tertio antenna- rum pallide fuscis, hoc apicem versus obscuriore; marginibus lateralibus loboque postico pronoti, clavo, corio aute medium, acetabulis, margine angusto postico plenurorum, trochanteribus posterioribus et basi femorum po- steriorum pallide griseo- flavescentibus; lobo postivo pronoti nigro-puncetato, linea longitudinali media lxevigata; vitta Ks elavi fusca; parte dimidia postica nigricante corii vena radiali pallida Lätersecla et fasciola angusta pallida medio notata; membrana grisea, basi venisque fuscis. &A. 2. Long. 5—6, Lat. 135 mill. Patria: Insulxe Philippinre. (Mus. Holm.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o l. 163 Preecedenti similis, pronoto breviore, lobo postico antice fascia pallida impunctata destituto, vena radiali in parte posteriore nigra corii haud pallescente, articulo ultimo antennarum toto nigro, femoribus anticis subtus apicem versus spinula unica armatis et ceteris facile distinguendus. 1(8). 25). 3(4). 4(3). 5(2). 6(7). 7(6). 8(1). 9(16). 10(15). 11(14). Div. Lethearia STÅL. CONSPECTUS GENERUM. Lateribus segmenti quarti ventris maculis opacis parvis duabus, inter se appropinquatis, a margine postico segmenti remotis, notatis. — (Drymaria). Sutura ventrali tertia utrimque antrorsum fortiter curvata; capite usque ad oculos immerso; pronoto antice capite latiore, lobo antico haud impresso; scutello plano, posterius haud ca- rinato-elevato. Corpore opaco; parte plus quam dimidia apicali articuli primi antennarum apicem capitis superante; pronoti lobo postico distincete depresso, lobo antico distincte breviore; corio vitta media antrorsum angustata et ad basin extensa impunctata instructo. — Eremocoris FIEB. Corpore nitido; articulo primo antennarum apicem capitis nonnihil superante; pronoti lobo postico haud depresso, lobo antico vix breviore; corio toto punctato; femoribus anticis sub- tus spinis pluribus distinctis armatis; hoc genus Lamprodemam maxime simulat, differt situ macularum opacarum segmenti quarti ventris, statura angustiore, femoribusque anticis spinis pluribus armatis. — Rhaptus STAL. Sutura ventrali tertia tota recta vel utrimque levissime curvata; capite apice pronoti haud angustiore; scutello subequilatero. Corpore fortiter depresso, ovato vel anguste ovato; capite cum oculis haud vel paullo lon- giore quam latiore; spatio inter oculos et antennas diametro longitudinali oculorum longi- tudine subzequali; articulo primo antennarum articulo secundo breviore, apicem capitis non- nihil superante; pronoto transverso, antrorsum fortiter angustato, basi lato; rostro gracili, articulo primo basin capitis attingente, articulo tertio quarto multo longiore; femoribus anti- cis subtus denticulatis et apicem versus spina magna armatis; hemelytris completis. — Pla- tygaster SCHILL. é Corpore elongato, antrorsum angustato, haud depresso, superne plano; capite longo, por- recto, pronoto longiore, subeylindrico, spatio inter oculos et antennas oculis parvis plus du- plo, fere triplo longiore; gula tota sulcata; antennis articulis duobus basalibus longis et arti- culis apicalibus multo longioribus, primo secundo nonnihil breviore, apicem capitis longis- sime superante; rostro minus gracili, articulo primo capite fere dimidio breviore, articulo tertio quarto breviore; pronoto subtransverso, antrorsum levissime angustato, marginibus la- teralibus anguste laminatis, leviter reflexis; hemelytris abbreviatis, truncatis, scutello duplo longioribus; membrana nulla; femoribus anticis leviter incrassatis, subtus utrimque pone me- dium denticulis nonnullis apice setigeris armatis, spina majore destitutis. — Mcvius STÅL. Lateribus segmenti ventralis quarti maculis opacis parvis tribus, quarum du2& anteriores in- ter se appropinquate et a margine basali fortiter remote; pronoto transverso; corpore ovali vel oblongo; antennis prope oculos insertis. Hemelytris completis, membrana instructis; sutura clavi distincta. Pronoto antrorsum distincte angustato; membrana basi plica transversa impressa instructa, venis distinctioribus, interioribus duabus ante medium fortiter introrsum curvatis et ibidem ad marginem interiorem membrane appropinquatis; oculis majoribus; femoribus posticis subtus interdum setis instructis, seta autem longa rigidissima prope apicem destitutis. Clavo seriebus quattuor punctorum instructo, seriebus duabus interioribus interdum subceon- fusis; ocellis prope oculos positis; corpore opaco vel minus nitido; pronoto posterius pun- etato; articulo primo tarsorum posticorum articulis duobus apicalibus simul sumtis multo longiore, 164 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 12(13). Venis tribus exterioribus membrane in disco vena transversa conjunctis; antennis gracilibus, articulo primo reliquis cerassiore; ocellis magnis vel majusculis. — Letheus DALL. | 13(12). Venis tribus exterioribus membrane in disco vena transversa haud conjunctis; antennis cras- siusculis, articulo primo reliquis haud crassiore; corpore pubescente; ocellis parvis; ceteris uti in Letheo. -— Cistalia STÅL, 14(11). Clavo seriebus tribus que distantibus. regularibus, instructo: ocellis parvis, ab oculis sat longe remotis; venis membrane longitudinalibus, vena transversa discoidali haud conjunctis; antennis gracilibus, articulo primo reliquis haud vel vix crassiore; corpore toto nitido, pro- noto impunctato; ceteris uti in Letheo. — Androgeus STÅL. 15(10). Pronoto marginibus lateralibus parallelis instructo, apice rotundato-angustato, posterius pun- ctato et subdepresso, lateribus angustissime marginatis, anterius seta longa submarginali in- structis; capite medioeri, rectangulo, antice setis nonnullis instructo; antennis articulo primo apicem capitis subsuperante; rostri articulis tribus basalibus Jongitudine subequalibus, quarto reliquis paullo breviore; scutello nonnihil longiore quam latiore; clavo subquadriseriatim punctato; membrane venis obsoletissimis; femoribus anticis sat fortiter incrassatis, apicem versus subtus spinis nonnullis distinctis armatis; tibiis posterioribus setis longis rigidis in- structis; articulo primo tarsorum posticorum articulis duobus apicalibus simul sumtis circiter dimidio longiore. — Cryphula STAL. 16(9). Hemelytris incompletis, membrana destitutis, apice obtuse subrotundatis, clavo corioque con- natis, illo subquadriseriatim punctato; antennis mediocribus, articulo primo circiter dimidio apicem capitis superante; rostro articulis duobus basalibus longitudine subzequalibus, duobus apicalibus nonnihil longioribus; pronoto antrorsum;, levissime angustato, antice quam basi nonnihil angustiore, posterius et intra margines laterales et anticum punctato, marginibus la- teralibus acutis, anguste depressis, apice subito maxime rotundatis; scutello subequilatero; femoribus anticis leviter incrassatis, subtus apicem versus spinis nonnullis, plurimis parvis, nutantibus, armatis; articulo primo tarsorum posticorum brevi, articulis duobus apicalibus simul sumtis paullo longiore; corpore parce setoso. — Esuris STÅL. EREMOCORIS FIEB. EFIEB., Hur. Hp. 497 et 187.(1861)5; Svår; Ö. Vic ARER 20:07.1p- 60.L (1872) 1. E. ferus Sarv. — Pamera fera SAY, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 333. 4. (1559): — RFhyparochromus borealis DaALL., List. 2. p. 565. 16. (1852). Patria: Carolina. (Mus. Holm.) RHAPTUS STÅL. 1. R. quadricollis Spis. — Pachymerus quadricollis SPIN. in Gay, Hist. Chile, Zool. 7. p. 144. 1. (1852); SIGN., An. S. E. Er. (4) 3: p. 062. 09. (1864): Patria: Chile. (Mus. Holm.) PLATYGASTER ScCHILL. Platygaster ScHILL., Beitr. zur. .Ent. 1: pos et 82..(1829); SrtÅL, Ö. V. A. FE. p. 62. (1872). — Gastrodes Westw., Mod. classif. 2: Syn. gen. p. 122. (1840). — FR subg. Eg FLor, Rhynch. 1. p. 226. (1860). 1. P. (Platygaster) japonicus Står. — Obscure ferrugineus, nitidus; lobo antico pronoti, scutello pecto- reque nigris; antennis totis vel articulis duobus apicalibus Tigricantibus; membrana fusca. 9. Long. 7, Lat. ikvr. 3 mill! Patria: Japonia. (Mus. Holm.) P. ferrugineo quoad formam partium et puncturam simillimus, differt statura latiore, colore ferrugineo ob- scuriore, corii punctura distinctiore, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. x:o0 l. 165 MZEVIUS STÅL. 1. M. indecorus SrårL. — Ferrugineo-niger, ubique distinete denseque punctatus, griseo-pubescens; arti- culo ultimo autennarum, rostro, angulis imis basalibus et apicalibus segmentorum abdominis, trochanteribus, basi tibiarum tarsisque flavescente ferrugineis. 2. Long. 10, Lat. abd. 3 mill. Patria: Australia, Moreton Bay. (Mus. Holm.) Species habitu singulari, capitis antennarumque forma a reliquis subfamilie omnibus divergens. Pronotum disco longitudinaliter subtilitertriimpressum, margine antico depresso, marginibus lateralibus leviter reflexis, antice in angulum subrectum, apice rotundatum prominulis. Pedes postici mutili in exemplo descripto. LETHZEUS Dar. DaLL., List. 2. p. 532 et 557, (1852); FirB., Eur. H. p. 50 et 193. (1861); Står, Ö. V. A. F. 29: 7. p. 59. (1872). a. Corpore superne nigro vel ferrugineo, unicolore; marginibus lateralibus pronoti acutis, non nisi an- gustissime depressis, concoloribus. 1. L. tartareus StåL. — Letheus africanus p. DaALL., List. 2. p. 557. 1. (1852). — Letheus tartareus SIRATANEL fäfr: 2. ps 174. 1. (1865). Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) 2. LE. africanus DarL. — Letheus africanus DaALL., List. 2. p. 557. 1. (1852). — Letheus africanus SråL, H. afr. 2. p. 174. 2. (1865). Patria: Sierra Leona. (Mus. Holm). aa. Hemelytris ferrugineis vel nigricantibus, maculis, interdum etiam venis pallidis; marginibus late- ralibus pronoti minus anguste depréssis, anguste laminatis, dilutius ferrugineis vel ferrugineo-flavescentibus. b. Pronoto nigro, marginibus lateralibus ferrugineis, antice seta sat longa instructis; scutello nigro. 3. DL. guttulatus Står. — Letheus guttulatus STAL, H. afr. 2. p. 175. 3. (1865). Patria: Sierra Leona. (Mus. Holm). | bb. Pronoto scutelloque nigris, pallido-pictis. 4. L. pallidinervis Står. — Letheus ? pallidinervis StTåL, Rio H. 1. p. 39. 1. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Femora antica inermia, subtus setis nonnullis longis instructa. 5. DL. spinipes Står. — L. pallidinervi simillimus, differt tantum magnitudine majore femoribusque anti- cis subtus apicem versus spinis quattuor, sensim minoribus, armatis. 9. Long. 8, Lat. 23 mill. Patria: Cayenna. (Coll. SIGNORET). 6. L. indicus Daur. — Letheus indicus DaLL., List. 2. p. 558. 2, (1852). Patria: India orientalis. CISTALIA SrTåÅL. 1. C. Signoretii Gubr. — Lygeus (Platygaster) Signoretii GvER. in SAGRA, Hist. de Cuba, Ins. p. 296. (1857). ; Patria: Texas. (Mus. Holm.); Cuba. 2. C. albo-annulata Står. — Rhyparochromus albo-annulatus STåL, Rio H! 1. p. 41. 10. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Precedente minor et angustior, articulo primo antennarum longiore, pronoto minus brevi. ANDROGEUS STÅL. OTAT,, Haft. 2. p-ulvoret 173. (1865). 1. ÅA. marginatus Sicn. — Letheus ? marginatus SIGN., An. S. E. Fr. (3) 8. Pa vT8ali3R8ONI Androgeus marginatus Står, H. afr. 2. Pyrltorata (L865): Patria: Madagascar. (Coll. SIGNORET.) CRYPHULA STÅL. 1. C. parallelogramma Står. — Fusco-ferruginea, nitidula; tylo, rostro, articulo basali antennarum, mar- ginibus lateralibus et antico nec non angulis posticis pronoti, margine costali ultra medium pedibusque dilutius feriugineis. Q. Long. 3, Lat. 11 mill. Patria: Texas. (Mus. Holm.) 166 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. Quoad staturam formamque pronoti ad species quasdam generis Plinfhisi appropinquat, differt autem cor- pore nonnihil latiore, lateribus parallelis. Caput remote subtiliterque punctulatum. Antenna remote setosa, articulo primo superne apicem versus seta crassiore rigidiore instructo, articulo secundo primo fere duplo longi- ore. Pronotum transversum, capite mnonnihil longius, circiter dimidio latius quam longius, lateribus parallelis, rectis, apice rotundatis et convergentibus instructum, laevigatum, parte tertia basali distincte punctulatum. Scu- tellum pronoto longitudine :equale, disco et ad margines laterales punctulatum. Hemelytra punctulata, punctis clavi et interioribus corii distincetioribus. Corpus subtus lvigatum, prosterno antice dense distincteque punctato. ESURIS SrTåAL. 1. E. tergina Står. — Bhyparochromus terginus STåL, Rio H. 1. p. 41. 9. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) SPECIES MYODOCHINORUM INCERTI GENERIS. 1. Plociomera picta FaBr. — Coreus pictus FABR., S. R. p. 202. 51. (1803). — Plociomera picta StåL, EH Fabr. dl pr dd: (868) Patria: Africa meridionalis. 2. Pachymerus merens GERm. — Pachymerus merens GERM. in SILB., Rev. 5. p. 139. 43. (1837). — Rhypharochromus merens DALL., List. 2. p. 563. 7. (1852). Patria: Terra capensis. i 3. Aphanus indicus Daur., List. 2. p. 559. 2. (1852). Patria: India orientalis borealis. 4. Aphanus capensis DauL., List. 2. p. 559. 3. (1852). Patria: Terra capensis. 5. Aphanus tripunctatus DarrL., List. 2. p. 559. 4. (1852). Patria: Florida. 6. Rhyparochromus chinensis DaLL., List. 2. p. 566. 20. (1851). Patria: Hongkong. 7. Rhyparochromus pallens Daur., List. 2. p. 567. 22. (1852). Patria: Bengalia. 8. Rhyparochromus acuminatus Darr., List. 2. p. 567. 23. (1852). Patria: Australia. 9. Rhyparochromus longicollis Darr., List. 2. p. 570. 28. (1852). Patria: Australia. 10. Rhyparochromus pictipennis Daur., List. 2. p. 571. 33. (1852). Patria: Tasmania. 11. Rhyparochromus pusillus DarL., List. 2. p. 577. 46. (1852). Patria: ignota. 12. Orthea ? guttata Daur., List. 2. p. 580. 2. (1852). Patria: Jamaica. 3 13. Pachymerus torquatus Er., Arch. 8: 1. p. 280. 266. (1842). Patria: Tasmania. 14. Pachymerus nigro-&neus Er., Arch. 8: 1. p. 280. 267. (1842). Patria: Tasmania. 15. Pamera vincta Sarv, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 333. 3. (1859). Patria: Florida. 16. Pamera una Say, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. 1. p. 333. 4. (1859). Patria: Indiana. 17. Lyg&eus (Plociomerus) Dohrnii Gubr., in SaGrRaA, Hist. de Cuba, Ins. p. 599. (1857). Patria: Cuba. 18. Lygeus (Pterotmetus) stenoides Guvir. in SaGra, Hist. de Cuba, Ins. p. 400. (1857). Patria: Cuba. 19. RBhyparochromns singalensis A. DoHrn, Stett. E. Z. 21. p. 404. 56. (1860). Patria: Ceylon. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o |. 167 20. Rhyparochromus ? crassiceps A. DoHrn, Stett. EB. Z. 21. p. 404. 57. (1860). Patria: Ceylon. 21. Aphanus geniculatus SiGn., An. S. E. Fr. (3) 8. p. 949. 144. (1861). Patria: Madagascar. 22. Rhyparochromus raptorius SiGn., An. S. E. Fr. (3) 8. p. 959. 146. (1861). Patria: Madagascar. ” 23. Plociomerus triguttatus SiGn., An. S. E. Fr. (8) 8. p. 951. 148. (1861). Patria: Madagascar. 24. Aphanus boniniensis UHLERr, Pr. Ac. Philad. 1860. p. 228. Patria: Insul&e Bonin. 25. Pachymerus albo-marginatus Utrer, Pr. Ac. Philad. 1860. p. 227. Patria: Japonia. > 26. Orthea maculifera UHLErR. — Orthea — UHLER, Pr. Ac. Philad. 1860. Pp: 228. — Orthea maculi- ifera UHLER, Pr. Ac. Philad. 1861. p. 286. Patria: China, Hongkong. . 27. Beosus levicollis MonTtrR., An. S. Lin. Lyon. (2) 11. p. 228. (1865). Patria: Kanala. 28. Beosus flexuosus Monrtr., An. 8. Lin. Lyon. (2) 11. p. 228. (1865). Patria: Kanala. 29. Plociomerus pallidus Monrtr., An. S. Lin. Lyon. (2) 11. p. 229. (1865). Patria: Kanala. 30. Plociomerus Amphibia Monrtr., An. S. Lin. Lyon. (2) 11. p. 230. (1265). Patria: Kanala. 31. Rhyparochromus brevis Morscu., Bull. Soc. nat. Mosc. 36: 3. p. 78. (1863). Patria': Ceylon. 32. Rhyparochromus fusconervosus MorscH., Bull. S. Nat. Mosc. 36: 3. p. 79. (1863). Patria: Ceylon. 33. Plociomerus punctulatus MorscH., Bull. S. Nat. Mose. 36: 3. p. 79. (1863). Patria: Ceylon. 34. Plociomerus flavipes MorscH., Bull. S. Nat. Mosc. 36: 3. p. 80. (1863). Patria: Ceylon. 35. Plociomerus geniculatus MorscH., Bull. S. Nat. Mosc. 36: 3. p. 81. (1863). Patria: Ceylon. 36. Plociomerus bispinus MorscH., Bull. S. Nat. Mosc. 36: 3. p. 81. (18 63). Patria: Ceylon. 37. Plociomerus rufipes MorscH., Bull. S. Nat. Mosc. 39: 1. p. 188. (1866). Patria: Japonia. 38. Peritrechus fraternus UuLrer, Proc. Bost. S. N. H. 1871. Patria: Australia borealis. 39. Pachymerus chilensis Spin. in Gay, Hist. Chile, Zool. 7. p. 145. 2. (1852). Patria: Chile. 40. Plociomerus chilensis SiGn., An. S. E. Fr. (4) 3. p. 562. 58. (1864). Patria: Chile. Subf. Pyrrhocorina STÅL. In parte prima hujus operis species hujus subfamilie, que tunc mihi cognitze fuerunt, enumeravi. ECTATOPS A. et 8. 1. E. fuscus Står. — Kctatops fuscus Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 667. 3. Patria: Insulze Philippinge. (Mus. Holm.) DINDYMUS STÅL. 1. D. variabilis Står. — Dindymus variabilis Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 666. 3. Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) 168 C. STÅL, ENUMERATIO HBRMIPTERORUM. b o Å : 5; ; 5 : ; ( 2. D. bipustulatus Står. — Oblongus, supra subsanguineo-fuscus, capite, margine omni pronoti, margine imo scutellari eclavi, margine costali coril ante medium, pectore, abdomine coxisque sanguineis; macula subapi- cali corii sordide flavescente; antennarum articulo primo, macula magna posteriore capitis, rostro membrana pe- dibusque fuscis; alis infuscato-vinaceis; limbo postico pleurorum et segmentorum ventralium nec non limbo an- tico prosterni pallide subflavescentibus. &A. Long. 12, Lat. 4 mill. Patria: Zanzibar. (Mus. Holm.) D. nigricipiti et flavipedi affinis, habitu puncturaque simillimus, differt pictura, pronoto antrorsum minus angustato, area ejusdem anteriore impressione circumscripta majore, parti pone aream posita longitudine sequali, femoribus anticis subtus prope apicem spina distincta armatis. Articuli tres apicales antennarum exempli de- scripti mutili. | PYRRHOCORIS Far. 1. P. tibialis Svår. — Niger; maculis quinque parvis, una basali et quattuor discoidalibus capitis nec non linea tyli, pronoto, scutello, hemelytris, margine laterali prostethii et abdominis, margine postico pleurorum et segmenti sexti ventris, acetabulis, apice coxarum, trochanteribus, tibis tarsisque dilute sordide flavescentibus, his apicem versus membranaque abbreviata fuscis; pronoto, scutello hemelytrisque sat fortiter nigro-punctatis, area transversa anteriore pronoti laevigata, nigra, linea longitudinali flavescente divisa; capite punctato. &A. P9. Long. 8, Lat. 4 omyul. Patria: Japonia. (Mus. Holm.) P. marginato valde affinis, major et nonnihil latior, membrana majore, distincte reticulato-venosa, coloreque pronoti, scutelli et hemelytrorum distinctus. Subf. »Heterogastrina STÅL. CONSPECTUS GENERUM. 1(2). Tuberculis antenniferis a latere visis fortiter declivibus, sepe perpendicularibus; capite a su- pero viso inter oculos et locum intertionis antennarum sensim angustato; lobo antico pronoti antrorsum sensim distincte angustato, capite latiore; genera europxa. — Heterogaster SCHILL. et Platyplar FIEB. 2(1). ”Tuberculis antenniferis leviter declivibus; capite a supero viso inter oculos et locum insertio- nis antennarum loboque antico pronoti antrorsum haud angustatis, lateribus parallelis instructis. — Hyginus STÅL. HYGINUS STÅL. STÅL, Freg. Eug. resa, Ins. Hem.'p. 241. (1859). 1. H. Kinbergi StåL. — Phygadicus Kinbergi Står, Freg. Eug. resa, Ins. Hem. p. 241. 54. (1859). Patria: Insule Philippinze. (Mus. Holm.) 2. H. Semperi Står. — Hyginus Semperi StårL, O. V. A. F. 1870, p. 663. 1. Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) 3. H. consputus StåL. — Hyginus consputus STÅL, ÖL VE ANIENIL STOL pir GRID ; Patria: Insulte Philippinge. (Mus. Holm.) Subf. Colobathristina STAL. COLOBATHRISTES Buruma. Burwm., Handb. 2: 1. p. 324. (1835). a. Lobo postico pronoti lobo antico paullo longiore; species american. — COLOBATHRISTES BURM. 1. C. chalcocephalus Burm. — Colobathristes chalcocephalus Burm., Handb. 2: 1. p. 325. 2. (1835). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) 2. C. Burmeisteri Står. — Flavo-testaceus; antennis longis, corpore multo longioribus, gracillimis, api cem versus fuscis, articulo ultimo basi concolore, secundo primo paullo longiore et quarto paullo breviore, terti omnium longissimo; lobo postico thoracis nigro-punctato, linea longitudinali media levigata; scutello posterius intra marginem nigro-punctato, spina apicali fusca, basi pallida, brevi ? haud recurva ? hemelytris alisque pall KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o |. 169 dissime veriscentibus, vitreis, viridi-venosis; articulo quarto rostri tertio distincte longiore; femoribus anticis sub- tus minutissime multidenuticulatisz, apicem versus spina armatis; oculis brevissime stylatis. &. Long. 16, Lat. 2 mill. Patria: Brasilia, Minas Geraés. (Mus. Holm.) aa. JLobo postico pronoti lobo antico circiter duplo longiore; species asiatice. 3. O. pectoralis Står. — Colobathristes pectoralis STÅL, Ö. V. A. F. 1870. p. 664. 1. é Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) 4. OC. pallidus Står. — Colobathristes pallidus Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 664. 2. Patria: Insul&e Philippine. (Mus. Molm.) 5. OC. geniculatus Står. — Colobathristes geniculatus Står, Ö. V. A. F. 1870. p. 664. 3. Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) 6. OC. mucronatus Burm. — Colobathristes mucronatus BURM., Handb. 2 1. p. 325. 1. (1835). Patria: Bahia. 7. C. nigriceps Burm. — Colobathristes nigriceps BURM., Handb. 2: 1. p. 325. 3. (1835). Patria: Pernambucco. GENERA ET SPECIES LYGAEIDARUM INCERTI LOCI SYSTEMATICI. 1. Cymus ? petiolatus Germ. in SILB., Rev. 5. p. 136. 39. (1837). Patria: Terra capensis. 2. Cymus dipus Germ. in SinB., Rev. 5. p. 137. 40. (1837). Patria: Terra capensis. 3. Heterogaster semipunctatus Germ. in SILB., Rev. 5. p. 138. 42. (1837). Patria: Terra capensis. 4. Pachymerus oculatus Germ. in SIiLB., Rev. 5. p. 140. 45. (1837). Patria: Terra capensis. 5. Pachymerus plebejus Spin. in Gar, Hist. Chile, Zool. 7. p. 147. 3. (1852). Patria: Chile. 6. Pachymerus hyalinatus Spin. in Gay, Hist. Chile, Zool. 7. p. 148. 4. Hem. 1. 1. f. 16. (1852); SIGN., SR Er (4) 3: p. 563. 61. (1564). Patria: Chile. 7. Pachymerus pecilus Spis. in Gay, Hist. Chile, Zool. 7. p. 149. 5. Hem. 1. 1. f. 15. (1852); SIGN. ns Fr. (4) 3. p. 563. 62. . (1864). Patria: Chile. 8. Pachymerus polychromus SPin. in Gar, Hist. Chile, Zool. 7. p. 149. 6. (1852); SiGN., An. 8. E. Fr. (4) 3. p. 563. 63. (1864). Patria: Chile. 9. Pachymerus chilensis Sicn., An. S. E. Fr. (4) 3. p. 562. 60. (1864). Patria: Chile. 10. Heterogaster humilis Sen. in Gar, Hist. Chile, Zool. 7. p. 152. 1. Hem. 1. 1. f. 17. (1852); SIGN., An. S: B. Fr. (4) 3. p. 563, 65. (1864). Patria: Chile. 11. Astacops Boisduvalii Montr., An. Sc. phys. Lyon. (2) 7: 1. p. 104. (1855). Patria: Woodlark. 12. Astacops variegatus Monrr., An. Sc. phys. Lyon (2) 7: 1. p. 104. (1855). Patria: Woodlark. 13. Astacops ficus Montr., An. Sc. phys. Lyon. (2) 7: 1. p. 104. (1855). Patria: Woodlark. 14. Astacops viridis Monrtr., An. Sc. phys. Lyon. (2) 7: 1. p. 104. (1855). Patria: Woodlark. 15. Lygeus pulchellus Montr., An. S. Lin. Lyon. (2) 5. p. 255. (1858). Patria: Nova Caledonia. [ [ K. Vet. Akad, Handl. Band, 12. N:o 1, 170 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 16. Lyg2eus biguttatus Monrtr., An. S. Lin. Lyon. (2) 5. p. 255. (1858). Patria: Nova Caledonia. AMICROPS MONTER. MONTR., An. S. Lin. Lyon. (2) 5. p. 257. (1858). 17. Amicrops casuarina MOoNnTtr., An. S. Lin. Lyon. (2) 5. p. 258. (1858). Patria: Nova Caledonia. 18. Cymus basicornis MorscH., Bull. Mosc. 36: 3. p. 90. (1863). Patria: Ceylon. 19. Cymus lineola Dair., List. 2. p. 587. 3. (1852). Patria: Terra capensis. CHEIROPACHYS NORTON. NORT:,. Trans. Am. ES: 2: op. s27. (18069): 20. Ceiropachys nigrocyaneus Norr., Trans. Am. HB. S. 2. p. 327. (1869). Patria: America borealis. MALCUS STÅL. STÅL, Freg. Eug. resa, Ins. Hem. p. 241. (1859). 21. Malcus flavidipes Står, Freg. Eug. resa, Ins. Hem. p. 242. 55. t. 3. f. 2. (1859). Patria: Java. NINUS STÅL. StÅL, Freg. Eug. resa, Ins. Hem. p. 252. (1859). 22. Ninus insignis Står, Freg. Eug. resa, Ins. Hem. p. 253. 85. t. 3. f. 5. (1859). Patria: Insula Guam. KONGL. ACANTHASPIS. angularis [a a a a Sö dejsejss lenses od bicolorata na dne er 10 a nn SES bilineolata rr sas er ulss slet dd, ARG 0 IDE ess OS ERENSAER SS SRA MAR oss soasesn ror RS AE ARME coranodes [NR saa sen ae sosse ro Pe AS SA as sas e nan ICT sc sboste sno sar er SRA fasciata flaveola favipes flavo-varia folvilabris fulvipes fusconigra geniculata gulo . helluo . SE a DSS St tb ens unaine ova FREITAS eos. sesensersd AN recinag a a rs öse såosenkrörrde lythrodes FRE (RN ee sofra sön r sann ndra oj rr a MN Lars! svs sure sås TE sken tsesse case [rr a older safels a «one jen ob Fn RA oo rrigaae seine nkE petax AR es olpreeren4öns TT et RE REA FRE Sa NN ee sön na ön ss nn er sr A FR REN LENA soc. bor ve sosse erna quadrisignata......... HE fRSE SE SEN ev sla sjoieee RE a slvsrers seees RAR a a enealensrsjenn vr rubricosa . . Tr SR Lt en hj a on FRA SR a a oa dä sas atn sanguinosa sellata Sv. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. INDEX. sexgullalar Ås EUS: mekdrsskobered Erres signaticollis SIPRI SÖTA sa föstlasdds Se fereNE spinifera sulcipes tenebrosa tergemina uncinata VÄRRE tr na ere RE RSS ER a dala osa SALA SHENEAEULAEG de skr ds Bit sd aktra dfn vanns ibba virescens ACANTHOTHORAX. ACADLDOPHOLNS: « forsrgonae gefås sen sera nr ANSCO-VACLALUS. os sarge vice BES SE SSSERSER longipes sanguineus siculus brevicollis coxalis TAVONETLINS Ad 00 ffs of ss a da sys satser hemopterus maurus nigrovittatus TRON La SRS ND SR SRV mr SALES pallipes . signaticollis Signoretii SFÄR AL TAR Sa toa ejua vel sa öre lola Be sjö ölS Se ej jen oree 00 rRr RR ROR KARP PRB POR AA BAND. 12. 171 del. | ÅGRIOCLOPIUS ......... 41. 72. | tl vd. ÅGRIOLESTES. 73. INS UNT... ASSR NR Ia onsden 28. 76. 0: 76. ÅGRIOSPHODRUS. 75. INO RT re oss er fos ss EG RAN es sa parten ja 27. dl TT AGYLLA. / NIKLICANS: Fc dee od LEN dose sans 87. $ AGYRIUS. 0 POA ER EICUS sees sr) pls Åse ss 21. 127: ALCMENA. TADPAR vec sect sector kilgarri ar dere rrke sr 24. BIO TOXT TT SS NSSTSTSNSA TARA 21. 91. dr AÅLVILLA 91. UI Mn leone ES ER SAGE SER R SS AASE SSKSKSE Tä 82. 91. Cd ALYDUS. ; MTG U RUS ess orej5 ro elen Höleje bsjnS Jen SSR 116. AMICROPS kil: CASRUNINA: gögeces Broncos el sjöss 169. 114. 115. AMPHIBOLUS HR VENATOE RA NERE VN sade da SA 41. 114. 115: AMULIUS. 114. IODRICEPE, jo: sö Assar ssee, ir rs 45. 114. INGENS om dre oas Sea ESA SSA ers 45. 114. SUAdTIPUDGIatAS. 24: csn sdvrnedsrnt FR 45. 115. ANCYLOPUS............ 164. - ANDROCLUS. . DATO LULU S" 256 dur ssee sense RSA AR 63. 54. TLTSU SA fr NNE en oe los kas rg 63. ANDROGEUS. OO IHAPRIDALNS tekanna van sant ge sånas bb 165. N:o |, 172 ANTIOPA. | CA Ef RE AE SSA ES RO 56. ANYTUS. suleicollis ....... RN FR ARA EE Toa SR 0 Lå APHANUS. HODINT6T BIE. ee Le NA 167. CADPENEIS sc agn nns så Res rasar Eee 166. CIA AU Sen ESSENS St eller ie MSS RSK 153. GU UNCONNISK rv F EEE angr na sat ense DS nICULa LUSKA NkEerL EE ee ee SSEn: 162. AT Ä TOT SR are re efega Se Tel fs Sa SRS Sr 166. DOCKA Edsa vogdLs SAD sOEEBsNI TJSEYLYN VN 157: FEI Un Ota lus: soc Hvis enes NE 166. APHLIPS. AUNIMLALA. sog ssns SO Snr ÅPREPOLESTES. ......... 40. ÅPTEROLA ............ 117. ARCESIUS. Dre VICEPS fäxs:s sasse sljer ALS Ka EE 30. LON BICEPS orena ESS 30. TOT CO fra sjörte le es ol bre ee as SSE es Er js KT 30. SAN BULNA LIUS fs) sees Wasell sh SR sjal rle 30. BE VEDU SG oder fana se raljera SARAS 30 ÅRCHILOCHUS. GUAALIA ENS" "vocals ed sele es Eojsjeja seal 18. ARGOLIS. Cala bare SIS... sn ses 89. ARILUS. CAME USI aret te fn se SETS Alf steh sfägsil sea SS 2 CEN Or fe ar rr BRYR SRS EE sagt MEN (UCCUS sie: 0öt0rela 510) 0 an lar SE LST pbk sin lan ene pie fv älofele 43. BOLIANEST oc: ojsrlejelefe sej ars oja Se SH erraefe see ST RE 28. NUGMICO USA snask sir sale SE ERS sel aa 43. DUUID C8sa nens nine RETEG En sees 14. ROMENLACEUS. ora oc Fen rR ka sea ses sa Ha 14. ÅROCATUS. SEN PICONI Is Lr äGleg ei ser Tre jle gsi sa fra eV 115. TUSbICUS soja dö enere EET AIN BANA mA 115. SETICA NS: Ferie EA 2 ner 116. ÅRPHNUS. COBIA CIP EILUIS! bss er be skatte les sea 126. ASPILOCORYPHUS. AVSFATCUS ga (50/0 e revs N NAS alyå FAS CIAVIV EN CIISNS skr san SEE Stel RSA Il lg TB ÅTCUS As rs AR AR NER oe efedelslels byt TTIYO AC ULÄG USTA ears le ejölelstelstsleta steel 117 ASTACOPS. VÄ Ze Ui koa mer saidar ones E adelns Bess 100. BUILT ALIS yrsa s seals aja e ss fae SS 100. 120FEG LB ggssh snuva 00500 JsANOSYSS SÄND 169 TNCEFE ONE orca fa raf sg RRD SE NNNS sele GG 100 ÄOLY CUB: 27 assessor or RTR 100 C. STÅLY ENUMERATIO HEMIPTERORUM. LOU SEER 20 bang een RR LAR nn Sr 169. INO DETT 03 sins gear Stf SEE 100. nigripes ..... FRE S bösr SUDDAS JOE 100. DUP AK so oa ers Ssrbu rast St sons ks See 100. PJäg1a0US Aros vetet sies son SER SE CEN VÄTIEZA0US) cjosiarn ssd sn je sej Sfja sJea SSL 169. VÄLL OVB 27 förstor sr ters fe ferar se, AA Ef SN SR ES 100. VÄL 1 arec flrefe a) rele TA SA RÅN STL le eler t Na ee 169. VILLALV ED OLAS om sne ie ee jde sjal lera TS EA ARR 100. ASTEMMA. INVKU ON TUR sr svra of nser YSRSföesjela see SIREN ANSE IR ASTEMMOPLITUS. (BN TRE RER SL BA 6 SpA Bess Dass ST 157. DT ULA TIS EE rn) e lege ANSEDEL AL AEN , SR DE BRRINO 157. ASTINUS. IN aLD HD 0 rant SR RS RS Se kt 22. PUSLUlA PUST essens singel es 22. ÅTRACTOPHORA. JÄSTEN UA mrblessinse(anssas tb sbäsdas RR 140. longicornis ......... sårsalös fn sja fs ss 140. GA ANY UNCL ne em else jnnjej es DER 140. AULACOGENIA. SOU CAN GULT) des ok sklense kd csr RIS 86. GOLNTCULA CA =. fö sb ine alle ie folsre kisel sl ss ET 87. AULACOPELTUS. CXCAVALUS: 1:eonis effe jess red ENATS 100. AULACOSPHODRUS ....... 33 BAEBIUS. COME smsa Asse ks se ST ENSE 87 BARGYLIA. JUNCLA = ssoss Sören ASL sel sonetter STA 96. BEDUNIA. CUSPIA AI: £4:/ ANNAS af rf h ökar a SN 146. ISULATIS sisten det STRED DR byen 146. BEDUs. DÅOGMUNIT sörsjare forsar) ann kn], (Siete a)n)rier ai rö ANA 127. BELONOCHILUS TUTO CNLUSbelseerkesre ne LIE ere NS Störkda a 122: SODIO PAX sigge nsllerps ser nars San HEN 122. BEOosUs. ARGOMINANS: bios bergs ls ssd sele SS "146. GDP AS CEACUS de veklslysien selals Belar sbsker es SLS 160. GlDO-8tNIQ0US: mona sne SoL sees ek 161. UITVULULUS Tje SENS ot se SNES Ss ss Nee 161. UPICALUS. Tee sas sees eler SSSK GGKAtDAN 160. (MP ES: (odat sec NSERE BE Sr olen les las jela 161. ISF IEA TADS NS OSAGT SORT SSNERNBBNAE: 156. CFO SUS: äro sar a Ef je SER E A mnae e SR 162. GAME: or potte SAST sjelf förnersEEe 161. Te KUOIUI- 5.40 Föhr kas ek sasse rs 2.s MOT. lzevicollig ;..:F EK OSEM TNA once 167. ATVUNVEINEES. «KEN SS RR RARE ESS en OS ; 153 ANM CN. OM AU 3, siare role sol ASS SEEN 161. DALRUBNS srse SRA kl t sASES 162. DD UCCE MS fasa saa fela Ia SK RR (52 ET.OATS VET SUS ev ser so ASA SST ENE 161. TUI DPA LET sffr esk ee SS SEE 161. BERYTUS. JV TOT FICUS os oss eo slefernr tel] ref SE AN 129; 8PYNOSUB! + e.5 sie 5jels ee srnpjn sf nee 129. BIASTICUS. IMPISEL. ss sas bor as nsnn rasen 30. BLAPTON. IDTGGCV comes nieinelre kjajrn ideala esra als ss 14. PIliPES oc eesie se mne ölen SEN 14. TAMENTACEUI —:. cons oc eks bene sn 14. BLISSUS. brevicornis ..... FORD DS GGSN DA ckÄdönge 1306 JUSCONETVOSUS” mossen narr ka 132. GJEDDUS. movsmrmissnnss er rik ESS SES 132. RV CUM S 4 rsrörersjern orejälerro a 133. FeUu COP bENUS smma'memeeermnon leror RA NE 133. IP EONIS: i orre nian 130 [On gir OSlriS sm. es sn enter 15015 nin NER 132. Oblongus, FABB. sesse-sansinwieinen so FTRRDG 132. Oblongus. STÅL. m«swwvssysnde sesa HERRE 132. OCKT OPUS raw a om /ernin vas anar e5tnn ojojörn lejöjn ERE RUS TE CUS v isr1ö fel erarasnjajötetel ia afals ya ST Feet ref TE 132. BOocHRUS. NG POecilopterUs ......s.s--ceses sees erSNEE 130. "” BRACHYSANDALUS. sik HUGIN OSUS mpas se sec, srreprsne ss ia POUUUO? or varje sne sljer ler Ln RAEFLSEESNE 9) (GD BoRNgarEo es + ö1ögånjo gjor bi (nl a RASEN | BUNClOTIUS ms or ve oef0 na innen prr re bsr RE vå SELYUCALUS a ons a ojeia sola nns inn ale nen So SERA DU. lar C.EcINA. KN. SPINUlOSA > s..mevnsdregsins ENA NS NNE 54. vd CANOCORIS. aut BUSUR iver et bee ge sees RENAR FEN inermipes .......... EAS SA NER 11 MArgiDatus: Ness SSE 116. BICODATENSIS Ass «.evlude ses sas SEA 116. SANGUINATIUS ss ac so seed TENS 116. tu CALLILESTES. 120 PETTIS sasse ADR. ' | CALLISPHODRUS. AK PÄRICTUS. < on ss 2 sfecscefe jen rer fan SST fer ap CALYPTONOTUS ...s.... 160: que? CAMPSOCNEMIS. nn bipuneticollis-..: 42... setts 85. & CAMPSOLOMUS. 7 slak StEUMUlOSUS: «;. svs efer tel selefnn a MER SÖT KONGL. SV. VET:. CAMPYLORHYNCHA. | BENON ARS N eo sonens nens nan See sedlene 42. s CANTHESANCUS. TN AREA ÅAR SARAS AA ERE de 39. Fr FRA a as Marat fels fö äles a blef plate. 89. AS GERRANS 59. KDE OLAS cos ER SSL enren nn sn 89. FED age dSso a GA OR TERESE 89. BRRERIRSSLUNESN brasa sie sa nrloideisleise var 89. CAPYS. malacaipus ..... .... SRS ER Mansa Utas rd 128. CARAMBIS: = rassel a 96- CARPILIS. KÖRER RADON tt sober sansa ve nano Fr SEN sla 153: CATAMIARUS. PENIS fasben a9e5 döps ee anar ösa be 61. N CATASPHACTES Ra aa aes = sösesrs ns rn npitR 36 FAT TH Sao oc ole o dass nr enlängge 36. CATTARUS. IDE. 0650 os SSSK 157. CAUNUS. FEN a ER Rn RR Nm da aus ones 87. CENTRASPIS. BERT EIA [LS RESER Eee edet se aj sövra nn 49, FÖRETER ENA RE Prerse fölaföete fv dewell enn BS 49. | CENTROCNEMIS. [rn rös eföarefieprinng Än ud. ERE res oto las else ja einlasareråseine 2.9; FEAT ma erures lettere 2 nr (0. CERASCOPUS. PR TORIT GU SIE SN Ssab stent slet va ioöelen a ÅS 95; EERO BILA DU SLAKTA Eee anat fefen sf ör arne nb Re OM ÖREN ULLSN see R se sas eldere, on avla elen 95: CERILOCUS. FREI EE L2IS IA ae dara len Ak Nea vh a 69. UNIT för bee gGS GEO EEE SARA 80. DFI gear Så ns SAS SO JSRRS 69. REDIG SINAN. äs SA dersn nns 69. BREUER BORA 5s däae er sed dt soi send dere SÖN 70. NR a ao s essens endre AT 70. BRRRTATARFPREE Si Ad sotare del aa sena RÖV 9. BR UEN Bsd de sas are dis ctekv st deres NR 69. CETHERA. RER ee res ssees au alt FR eersssastosesrnsss dok FRE Ea e omeekeseer öl CHARONTUS.....nnsnsa 41 CHEIROPACHYS. MRTOCKGNCUS sonsresrn der rela r deta snler ef 170 AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o I. 173 CHELOCHIRUS. CISTALIA. FVT. ERS AA SSR MC ESSER ora 130. AOANIIDLTA sc scefoietetesinsst ojn nn ner RIE SÅ ED 06 GE SE sas deta ale bla tl efare 5 sla jalsfars RS CHERONEA. (ED ET SRA ESS SSR AE OA NER SR 80. CLEONTES. ALA 0ROUI cr 0 sn slet SR sel sjo]6 5 Ne CHIRILLUS: ; oo... .AUJE 37. CLEPTOCORIS. CHIROLEPTES. GLROM OA CULALUS: Unn etelase oe sjejsprla lg slel sekel knna KAP [OR etta sag RE I RR usa äösn sie 147. CLEPTRIA. CIMBUS. (MÄTS NN bebusboubersersFrusdnne sön BRO URCENSP AS soda de söps sken jank Eee 54. ÄTTEN AA sne spreta ses ek s falael ss saa Das BONN EUSK sr = vön errsltnd kk def Nf ein sele 90. [OPEIPES sent öns SKELETT essens GKS TEO LOT: urefeerojefsras le rial fler kojöje nja SO LKA 67. INT ELLI GIN even sta es oja efulelelrnis ole sjeje la YR CSN kr sekekelnssn ar esk eievEK LER CENRFSNN CIMEX. ÖGA bur klor kloner lera st see efas älR SLA 25 REKA SN re SA AE AA SSL ES Lr dp bald Hi Eper ESS SRNEG F M DR Rp Re a ssotöraor RES FORSAR ELIN 40. FATSALISE oc sn ber ynenpel scene kore KIRSTEN SES FANER Er SR ÄA RSA NAR AE La 103. LSE RASA sr ERS SR AN nes äl organs Se 113. CLERADA. da SEO NANDE: OJVGVENILBVRONE ORRSN 2 SPACLE OTIS 2 sjal asflab s jar) (Selja KJRdas WRAS ASEDA TESSAN AN BAS : DN (UAC UCUSN om skinelsnlelssislda eleslla a SAsrslRs a 89. biguttatus PABB: [21 sekdddesssens nes .. NS: CLOPOPHORA. ÖT ALt als) UPN ooss via rselkls före vore SST 70. DOSUACE: oss ala SSSK ER slS Se brå n ala (ENTRE RE SRA ARE Sr A SS SAS 105. [STÄREAP ISP oSdSIOESA SENOVnTAADASASNEE CDU GN TS saa sa FR RR INS SET ss GT sars 43. BOUOTRNSE So sssane skald ass leser Sa 125. CM LElES: vo TOR IFALL nns 106. ÖNEMODUS. ja a MAD VIRA MONIA SIN 50. ÖT EVUD CNINS:: se 8 onto vielen nee Blale)sasSNS NAN CUMLCR OT MAS Publs svajar se else Maris odds bärs 4. mMavortlus iseseseeseesr fr ee IGN be sr RT TAN TSAR Ze EIYY CER O CI LOT US en epiatea a balen [esk bes Soja ee 112. COLLIOCORIS ENYLNROP Sover Regn ke 40. 3 ; : Agan 100. RENA FIER abbr E als sjöns stsj se UTAN SEGRA rt0 FÄRNA SAR RASEN 101. IL RN RR 5 CET NRA dera SNR elala ss a lsjale Salee Cola Oe ajoja Bala 106. CE Sr FN: TE TI rE Vers ÄMNEN EA SANNE oas rr ara. JG. KSR SAS EROSST are ra ne TONAS DSP sr Ua ANSER ARS RENSA 131. GE ER RNE OR VIKS SS DES AR JO TEATRAR SER FAN SKE SS Et OD SAR NG YA SSR NGE (ES ta a else 9sla Wes nämen 105. FÄRRE RO ne VERSER SOL fuscipes . SSR SENAST jpeenets AR PER FOR KRK AR 10. COLOBA'THRISTES. KYDR Eds Tenn een re ae rod, 58. IBUSMCI9 CET: see ssR Er de bes beer rer KINA CR (MES ro SAR Skr Sera sjelaja ste FASA 40. HERRAR ST NK [Sd USA NR RE 116. chalcocephalus stoföl ite otiö frö NER NL ANNIS REAR SARI CUSK Eros olla ler Ne fla ister latejörs dfn iL7. genienlatus steeen senere rönn CFR RSS NRO NR Ar FY 11 GEA MR See MR I ILS SEGLEN Aik änlts MAR. ASS AR Pte oc d igriceps FEN SNARARE TSAR RE od USE UT SN vera s as ls se Sluekfoinee ge See lo a : sr EI FSE sa RAS OCR SAO ANRENE «rm epleierelnsstsesk Spis meter sä SVALA PESO TRI ee re brass ee ee on OMP EST or seksdere, wc EGNDONES gla Tie 85. PETSONACUS mus snsnsnesnner rna Körs nks kann id. CONORHINUS. PilicOTNiS sesseee sererarreer rer ter riket 51. LUDTOLASCIATNS) = osmeise es enalen rena sjele öle6jöjn 0 (IRL DTG OTIS: ann ieslan sn sly else enar Kr En 1183. PUDU EUS: oc. e RASK annen a 36. JERÄNIDENRLAGUS: + s3un 0 meka nja 10 ornre)0)o) 0 el 18. CORANUS FLIT GUEALUSA ove sn sa aucllslslna sar air sj bjosklaa 101. BE RVD BLUS FILAB RÅA fa lofel]e ven nen Selja el KAleeese QUinQUeSpPinOSUS .............+ SGAKAARSARGSR 72. FER VP UIUS VV OT ER elba stolar sallad sa sea IFO ES Goes oas SSA NERE RAA RAA A oe orre did. BITA 180 året fe fee esta T een 0 lefe ana sele von ls SE UOROSUS! "ee jeiside a dee ANTAS 118. RUP UBÖUE ss seende SARS Ef ELD fe LER SER AR SERENA RR SEE SE ERE RANA eka 44, CPÅOSTS: kfersrsts ekar Sf ft ae ER RON OTFÖLD AGE SENS RENARE NAR SEE AEA lar CIUE DOT EDITS fa råg lojal sl ER Else ble Sjö least sel veta FECPUSLUTALUS: anna RUESRT olen einen ostSe 118. (AVLIDNE 20 Cad ora ST sc Ape Pyåhe RNNSA SAS SOC dS valv sg Sets era sr uf 161. PIANO SUSAN sa AS ES Fe ae ELD Em a SR OR REFER RR EAEER SENSE 24. EET EX UNO SNS Sf a ste je la la least jen r Asa ra ENL DET BA SRS OSSE RN BR SA BEA 20. HY AL RR ASS SNES RAKA ESSEN SII0V ES 0150S 0 fe era ers ola ola d sYö en Sk slokar 05 PE ÅaS 145. IM AdAGASCATIONSIS: 5. seja sionen or ctr scn URI öh Seh a eta En Ar SPE REA 137. TIS RUS EN SES 15 33 Sö AR DULJAD UAE: oe MEn sanne Herner bj 94. OBLONELCEN SI Arsenal se)e Ske bin teln sjalen ÖN (ÖRPIegAlUS: > vd SIS ARENA Åeenerinan a jeroj LR ROTE O SUS) es basta efostela Sur sasse nen SL PUlUS mans eds STUDAD CELUS uj ot ser 55 ARENA tagalicus....... SRS ER NESS Tas VEN PeS5: 1 ess fok bindas Ree Rs es COREUS. CUADICOTALST = as sla fle SSL RS ses sd ; GUDDUS vas + esdete base elelela BEST sjölsje sins sir SJASE (EC SEN a af örn se a jäsa SLS ara re IRFS ff aa Fa SLE CORIZUS. SLNSALUG sars far rele) e) a kista ks ASP sr Deo or SKF SA RE COSMOCLEPTES COMPLEX o.nninser ssk island dr gate SEIN FUGIT ie solen blo sofa oll le of ls e ejs sf ET PHREMI0 AES: ec scan brkpis ker ee selen AR COSMOLESTES. Be UI10 PICUS: = sets bpt ber sär sek ue PICCICEPS = scse orbis skon ELER Tres) PICWUS, 20 sar ssk öste raj rn ka bare SAR COSMOPLEURUS. ...... COSMOSPHODRUS,.. CRASPEDUCHUS . ....... CROMPUS. OCUIABUS" > sr so se fdbldd ALE FI se Reel see CROPHIUS. EBONY TNA TILOR SL ss NS rg SES AA REES (ITST OLD BU ST sele R RET Er EA EA PE SARS RA CROSCIUS. IM CIaNOPlERUS er oseek scen ssk CRYPHULA. ParallelögrtammMa: sc .c--ckosd rss NOR ÖRYPTORHAMPH US. (EFT RR ANKARE RN RO Sr a RER AO CUTOCORIS. MEAN OPUS 0 sa STR BIR SITT E dose CYDNOCORIS. ASP CPIEG 13510 sjerstajs nb NR AES at ee CROVA ENSE rehös:s ste el ee je eofere ef ENA TNA AT KIÄNUS) ov tsenio sr väaBsdess EE MELAND O PUSS 702 se patruelis placidus punctipes LDS DTI FET sofa oo obe STEN a RISK el ej PR FRA (3 10 STS LLA SE SE SAR SR er TR SARS AGS bipustulatus variabilis polita DINOCLEPTES DIPHYMUS 170. 126. 161. 161. | DIPLONOTUSKI I... DOMNUS. dimidiatus flavoniger ECTATOPS. fISODS, sosse ste nieiernslers inse sLs EE oviss LONE ECTINODERUS. bipINCta0US > so «3 soner ARSA SAS longimanUs. .... ss... a sm eae ser sej ESS KAA d nitidus philippinensis PlölippimUS: ss: skssise >se SNES QUuadripunelaluUS =. ss: s. ss. ss sg Socnsse ECTOMOCORIS. bigullulus oose.esöenr per srt rr dö RR coloratus COT:AIGET vörenes an sfn söner ene SES SAS CIUPIJEN ee rius eterekivie a ner fl se RS SRS EL ic elegans flavomaculatus ochropterus antennalis ÖANOLCONNIS ole = os sin nine e/nsctvie fee SSE bicoloripes bigemnis ....... dh: DE SET TEES ERE cruz distincta distinguenda imperialis TEON ÖV osa sa « een eb af jn alsine elr vn EE RE esosoro00 rr ROP Rs RA naltalensis patricia semirufa tarsalis gigas FEN ESCENI ua iv 010 0jös 5 clsrejörinjr rna ole KA SETS REA Andreaze atripennis hidentulus COIONA0US. ss ss svsftrsrnrr erudelis haematogaster -...isscernes parse sans Nee philippinus........ --- pilicornis violaceus elva rRBintiel less ' bisbisignata. os. secs mess nens en quadrisignata VÄLlAER: smo secs os cc vener ol AN NSN SETSSE NANNE vittipennis ...........ssesereeseeneener annen KONGL. SV. ELASMOLOMUS. TP ioc0segran ars BR RA SREE ESA 161. NEN diOUS:.. sco. seek ense SA FL RT 161. FÖRARE Se ff SR LAYS ste ae elr aren SR 161. SRA PRSSK fe lES bones a) toa tis ROTE 161 TE TrRS AR AA ee dA LER AR a ed tender SN 161. EMESA FEAR EA Kafe fara fe säs nes MM: Fr ooledss ess nns es ner ten 96. TOTT ord 96. Fr RR Er Me See 'an b öletsja ef e Sea 85. ET 03 gös SA SENEEENIAE NE Mn BR. scooosocs0 od RTR SRS a 96. (NART Sn OA Sno e clas aljls brå salels ock 96. ERE a este vener sn 03 0 stereo ENEEIPERE ERNER 97. Fn ee otssasesåiese > bes NN AL codbussesröggaReN SANTE SEEK SAN 96. FRA roses erskbere-sr ses 96. Er RAR tie siden ssse>e SAL EMESELLA. at Emo reseeres eran idee GX EMESODEMA ÖT Brott ES ERA ANAR 95. ENDOCHUS. HSRACU IRS: ssp ss oe en afasi n rör rr 20. RR a a oa dala ös oso oere sen 23. HE SSE AI ns nes nns 23. 0 HITS gonondöte ss AAA 23. Fr a mö a rg melass ses 23. FER ERE EAA rr a AA rosssessne ns 20: FRA ARR SE CER kf dra vener ade 23. histrionicus ........... USES 2 TN 23. RT rage. möss. 1Säsjhenr 23. EE FETT eos Are SSE SR REA 23 AE a se ällse BEA Er fp 205, BREES R Lena bc ealssereärsanne Söked 23. FAR RA data senda ole b je Nee s elen 23. a TE orsa RS SS SSSK AVANT FER EA 22. NEMCOLOF sv: s ee rr en MENS rese hs Eoafelaa 23. EPIDAUS. FRESTAS Sm er tssts söker 22. FRE nn db see evesde 22. ee ES AA 22. 0 ITE sö ee BASAR SAMA RAA 22. FERRAN AA ER Rel a tee selen len Dade se ren 22. RER roa se gars sö arr ond 22. EPIPOLOPS. FR rr a öar tendensen ssd 133. ET CE SSE oso SE SE ASSESNNN 134. FREE N BI S a ulvce ce eoeion een ere är före deta 134. EPIRODERA. Fr AR ARR Rss 7is) NR an va sö örn än oc aa 9. LE UNE äögeed Ae RN vek FRA RR rada tuben dell LA 765 FRE REU HETA ot hroelen lata DA 19: EREMOCORIS. RER REA KP Rrkeeer TT EEE 164. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. ARP REOIAES: «. «cross one er ccs arhaphoides tergina agathidio asseda .. atripes bispinosus dolosus dorycus ERLACDA. ERYTHRISCHIUS. . ESURIS. ides EIA CIS PAN US, oe rö Sens see bla al nns oja GATAN lineaticeps marginat nigrigenu nigripes Perrisi plagiatus sordidatus trux amoena Dohrnii illustris melanoptera pretiosa sStror ... cordatus cordiger eruciger decoratus dichrous elegans Fr js geia alpin, ac sele K0ir aln ET [KET ES UTA RU Sh Set RS SANS Sa Se enes ENA flaviger MäFomacuabtus. ssouebed sccnsire sr. luridus ochropterus ornatus patricius quadriguttatus quadrimaculatus ululans collaris BULNICUSKESPENGIE, oöolocsner sr kajen HI rubricosus BAND. 12. N:o l. 175 | GARDENA. lar Ik BREVICOlISE a uses nella eo 96. 153. MIST AT HIT. «cs cie se najs nensle sen sele) 96. SCIMP ELI: 63 o ess delen NEN sa raser 96. 1037 / GASTRODES- 2: SING 164. 166. | GASTROPLORUS .. .... 92. GEOCORIS. OS Ull arna DIS: seeders ae sr rea oa VR 134. CI HAL ÖLOLCET (Ej er SR Sr NER Sör dk JAR SE KA 137. 24. 1 ETERN ee rr a SR 136. 24. COR AÄ UU If ef ere nn Roel oa SBL 137. 2 COLOIN |) 355g Sons sr SR Leder böna At RÅ 135: 24. (YSCOPCENUS se, rer nee SNES EE SSR rs 136. 24. 1 (EE TES RANE ERP Re SI RASA VER 136. 20. HAVICE PIN ssk SS ON esse 134. SY TFANLJITT OT S) er AASE ee lej AN os sand 135 SV AT EE SAR ME se jar srt bea ee 134. 32. BINSSUST ccs scott TEE IKE I bådassa ace 137. 32. INR IN AS ere ser RARE RS lan r tra 137. 24. JUCUD ÅAS) 4e srejas grn anse Gl nr 137. 24. LTT DE EAS nn Ne SEE a ae la Sr 136. 24. ITEKOTA UU; 250 eo os ER RE de sins TJ 24. LISRGAN GI DIS osar susse 137. 18. FUN US AS foo ora rosa se Sea slöjd rssste Lola 136. TNATPITN COM äl blets ser lsstertelsls le nele as se 137 IN [ENE Ta AV ARA AN RS rr Ar TESS 135. NY SAD TANDE U Icas os rn mel erg rdr 13 158. IN OG ES LUST espn bosr rens ae ses enär HEX (DTE ALE Vg BSS SEA SA ASSR SSA 136. OCHTOPLERUS! > oddsen es sc ee sea elr ssRS CRS kela 137. OTNALUS” sj ondt sek obe lnrsinrelnnrnr 137. IC ÖID ES -r sele er slsbisteje us slelstelsjer ses 1335. TUNG BSTN Ara sta br obest bss sj elden 137. 62. HBLDUSN sm bisats ARR a dogo je? aa 137. 62. SCUU GER vr. syr a sn SeD SARAS Je RIE sa des 135: (AES IE STGEO LIST sno fa vaken urea DNR Ar ba 135: 62. HO TELIKUS 555 (SA es NR ta leser 13 62. SI LITO LE Rn mere a a la asset 137. 62. SETSO LAT ort be Ske NER KDE Ean elföre 137. 61. CHRGTAOIGUS Nosen LÖSA Ass Esen särar Tal 61. UK SARA GR ob Mr AS Ila 62. ETS ONS SR oats ba sa ARA te Augar 136. 61. UlgImosas Bard nns 136. 62. STARS TA Sr nn mr me sko lane SEC sf ss 134. 61. Vi GT UL ALIOLE Sr ef reia)e elr No ARN sa erspele ls Sa BXG 61. 61. Å 62. GERMALUS. 62. KAND OT EA ra senare sk set eler Fer 134. ELSIE ESO TAN IS: ISSN AN KRKA TN 134. 62. | 61. 61. | GERRIS. CL CJI0RC OLLES): alsfs lus) org Seve ns fare sofa a (EST 85. (€A5N (ECE C UR rarerele sar ms ESSEN SAST ejer ofeöle forne 94, FULLUDA "Sd osassdOSYSHT DERES ROSAS RSNAAA 96. 154 N73 (LIRLOS Na Sale als.öjalejaral FS retolajelarejeielalaö ajärr SRfsle, nefaleja 96. UAE Ip a Ip 68: micr rocks TE sinne 85. IYURR2TEE 0600: 1208) oe ch RER SLR Set he rören 16. || UNG iRTig USS DIN 0 SUS sb resb een soaker sek kepl 89. FOPAAELN OTUR! oa ala sia asia sförele wise p[elö Sjora €ir ÄGNAS 32. De TIGER CO UU CLS Tess lele sön ages ende able fofa a val rr is SANS NAS 176 GLYMMATOPHORA. (EO ERE SE RR RAR RR Ra RR RA RR AR na, 50 SHÖMELAllLCA! "43550. sösder, sr S ny AAVAR 50 GMINATUS. agperieollis ....4ts14s FRE sen 20. VARA C ORIISE e ss TA fe Se REAR AN SA 20: US LTRLIG sele) Gr saa cbjdeja seen fe ER 25. ICHON ess nes ungen else SARA 2D. NEN (See FAN oopobanosnsbtoN SS OONSLENEELTA 25 GNISTUS. SNSGO-OTNA UUSI sra «rel elelselele sslsselelectas ens ik: GONYSTUS. TAR BIT GU ST Göran) ae ff T TEL RR a A 127. GRAPTOCLOPIUS. IRL (ORT SRS SES SSE EA St NOS AEA 36 GRAPTOLESTES. CIVIlISt rss ERT EEE EEE PRISET SR dd. GRAPTOLOMUS ......... 106. GRAPTOPELTUS ...... .. 160. GRAPTOSPHODRUS. OLD AUG 20 ears ess es ng lögr Isle sis arsl ste 3D. GRAPTOSTETHUS. APICAIIS:A5N a ac vaser se SERIE a TAS Area 116. SIBENTALUS 20230 e55 050505 ENN ee än at SE Ulv: CALÄINANIS: &555, 335056 855 seed en ennen nöt76 MECN ATCUS Ye basar RESAS åra SAGER II: MUN TSem OLE bUSK issn sees ses NAN NN Ka a SÖMN SAS NE oo eje aff RE re SAMS selger be AE 117. GYNDES boss kuspesae 151 HAMACTUS...........- 34 H.EMATOCHARES. OBSCUNIP INS: ss s6 öh ste tajesis oreralslälSlkegere) siajslale 3l. H.EMATOLOECHA. 110129 50) Iso RHSOLUNNNO HAL BENEN VN EO bdvb OS 54. H EMATORRHOPHUS .. .. 49. H.EMATORRHYTUS. (Gb EJE TG KN DT TER SR Re Rd at tAAod 15: H2EMOBAPHUS ......... 106 Fl AMUS Ino sons ssnnnt 134. HaGIa. DIR DErCUIA LA skona se reds föl AR AA 26. UTSCOPHOPA rv ardjetrinn sänts a ssh EE 26. TATL CI AVI B episk ks fl ER fra la jaa BR rs ARR NA 26. C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. HAMMATOCERUS. PUCLUS! ses: ses FR 2 otsnca 68. HAMMATOSCELIS. 2NDUNIPES oo sterec sis bskiters ocker non 42. HARPACTOR. BJYP US) «a 0/e/si8) sosse STAS ngar SS 20. affinis ..... NN ENAT SSL 20. AUlB0JASCI AST ee ess leel es REN Id. UD OO CA GUSTE vr SALE essla se Es SAR SET 41. OLBOPUO SUS, ör er5re oj RS RREOSE SE SKE ee 38. AlD0PUNCEAUS Ser 55 seine sesfr RSA 38. ONGUSCALUSKTS TIS SSSEESTSSE IH URo 38. APVUlC US 1ä a 79: brer NENST ENN 40. OVE Sans ss fs NANA RA 15. ÖYEAUS IAN ve rss ESR RASAR 28. ÖTDUStUlälUSK I ism ceasfaens sne 38. ÖRVUD En CUNAbUS så (as.s seja sne sar ARE 37. COJ]EN3a 5 ras SANS NR Re 38. CUlVIVENUNTS ss 5106 «in0es Nasr enn SRS SN 43. COP CTUSTS reise dae NARE Sass AS SAN SEN 19; CUP TC OMM Ne: ner NeEs HANE NNE RNA NINA AT BRT il5) CARD ON APIUS! + mö s0 essens SN NANA 19. CUTINE VU F "vr2e bön klen enten 38. CANIVLJ CL: 55.58 2,6 5 vera sa eft BS for R fir be SS 33. CYNCUND CB 54 sosse Sets AS dr Rn SEEDA dö. CIN SUWINUS ss ss dnns SN sger RNE 44. CUNMIVOD UT MVUS a 5 oj arera sjö bås a ps a SEA SimEe A 18. CONSPETSUS « sossosnnna SE AEERE ej surt 38. dimidiatus ..... ... RR ARN ING 18. (CLS CEO ETULTTST. Så sars SER LER SEN EAA SENTA ET UTIRER 38. ET YUVROCREMÄS Issa svär var valsls Ens ste ng 38. JASCIANVENENES ooo saslaecllnen st nn RANE 30. JUCV US ös osjenisajnsr) ns ASS ste spig strl lass 30. (JIE aka IYöbasodudiorvBNSNLENSYSES 43. YLGCLAS = sö8 para irrar fn Sekr Är RIS (JRTSCUS! Feass Irma nna seas EES 20. REMAMNS: sogninskastes seen 19. REMALOPLENUS, osar sense sanskr 33. REMONRTROTA AGNE! 550 safes ss SSI SA 40. SÅ DIVN Ve bots assets le 506 (SoS TER RN SATS SS NS 20. 20 CUT US «osanna sees Bor (SET ror RAS 40. VALÖ arsa a farfar SR RN RR a rr EN 40. [OLA USLET mötena ss tlehle stefan eler Ses sal Nie 33. MEÄAGASCAPIENSUS) mor so malsinelelsan san on 20. MON JUVALUS eb tra so alsetefårels, es Neef SARS 37. TNVULONVUIVUS fs:s)50 a fa tafe BYefe fela or SAN ads a fel 5 sjön 36. PNEUTVE ALTUS era ar aff Ser AS fas ef) Jå fe Afa ASTA SIS 18. MOCSTUSI =S ferejeje le aciejeler el nintelbjrs ia, 318ie]Sr alels jäs a VS 37. MOTIO: GERM scc so b5 Sossar 43. MOTTO: KLOT IE sr er saa SR Ar a se 40. MUUT VS rss sa RAS a fefes ve nenRR 20. VIMNUS a/s såser RSS RR ARR SE SESS Hd 33. NALAlensis: —...... os Åre Najs S Se = äl IA SR NIST 38. nviger EL S:r sotare börsens nes 40. MI BET AMBa abs saften i 44. MI BTIPENN18 5 s55/+ s55ken osa ce ön ISIR! NUGSUPES kass sep eken lRan kens oe 18. NGT OPUO CI ess bes a Nerd FASER Se ann 4. AO CUPES! > reas) An ee je söta SEN ee SAS SI YO UIP ES oss prån sas sense hljos ee RA To SRA 36. OVSCUNUS ss gäss IysssnAER A es NS er 21. OCR UPES casa rR AN KE Sh Es Rea NäR 36. PLUS ADA RososöoohaNssorsvNSRNDESYYRYNA 36. iP ALT UP LS: sur ove de Hekrels Isene ejer slejee 39. YI CNE ACO IEC oeielestele stela ]l te lslö elejsJstas sil e lo sis isla sja 36. DTCKUS? 6 SANERAS NER SSE je RR 32. DUDSNUUE + os Sorks FR SKE «le G ARNE 40. DU TAUS da ara 1516. MA ETS ETTER Si: olla NT 20. PUNCUVENINST ssk eli bja beats ae less sla da als 40. NÖD AR vert ores ns TSG REN Re sets ajsl dö 39. SCENICUS | sis iö)efejais(aiols ejari nin islafelele ll S ale 0)e Nos le el 18, sedulus. -:s..skiLKRTLSERERS EOSESRAe segmmentarius, GERM. :csmcssssecsssevsnont Segmentarius: SIGN. sc..cmsesensscns BSR SVBTYNUS .ocsucse FRE ANGER ONE > SONALALPEMUS > vcsssea reses esslen as eve REFSAS SPECLAN US. iso ske ejer i öe a sve kröker rn SKOJ(AVICEPS: sale sr jar ok sl sele VJK BUlCICOLUS |ccsses syren Lasse LAGA CUS 520 nära 0 = ojö Br RR sige nin sinn a riskin ViDiOlis: oc se ovsnrnsnrr ss tera sees LINEN SVEP SUS 17500 sas ng gel be ses see ss NO CNESLS. vec. orsels benenss se ere ee oc LTOP2CUS. oss scr cecsssr ens s er VARICGAlUS rate, oclönarsdesner ere varipes venans 3/8 afö 3 sier is. = 055 VLNUSCUS = 5 seebe = srieprisenes ns RS OR VIOLENLHUS! «50 «5 de oden rann S06 VUIRETAVUS ”vccdereesnas des ielnen BASSE EN HARPAGOCHARES. | BEPCNSPRUNGT oc ma os ls.a ta sla! als Slas] ke sl COMCOLOT” oc ne ö.v sejuinsin ae. lll NS luridU8 se: öns ssd DANS ok elek SPINUNCEPS «så see siesscn are sorgen AR CA GJAMNCUS: s a1a = o/s se sars SE KS TSARENS HARPAGOCORIS. aathidioides :...s.ssvs.ssEsbe sasse TIgLONICENS 2as5s00s/5 50505 ASSR Ob8CUTICEUS. + > «+ fed de sbellklel acer selen de löngiCeps' :ssx,ss.essrcresecek bes PENNA LOUIS sama sr mens srEsESsESEES sblönlan HELONOTUS. a CAlCItTANS:. sus gortnes. SRS RS CYANIVentris, cog:s.sssscss css sbee EXxSUgIeNS, .ivcsposrsöserensre rerren se faSCIa tU: «cs omse ss sens sr EEE QUAdPINOROSUS, om nee ces sees sis EEEELESEeE SEXSPINOSUS.: +. «se; SEESES SN SNES Ååsdoor tuberculatus FEUVO EP Gös aa oimsaja tel 10 einer ella NTFS SODTINA. — vesiediene min sjön nn ris Soja! sjolc örs RE CINCtICOTNIS: ss. «90 csn ASEA INSISTIIS: >. oo 88s js sei0tn njv in nee SS SS PLEDejUS”As 30 osseee öre sj trIgR0CabUS su: io. v ess ars R SERENA genieulatus:. =... IA GAS MERRENNNTsSAeN HETEROGASTER. ANgUStellUs =. «5.000. sn ösa ess EL SSE ef ceylanicus EP RUPPTANUS ss > «00 sia 10 oivöfejeln balen LSE FHUMIIS ooo sas see san sjöns sie Ne BRL EAE UTTOTACUS. so. ses EG dSgs ORON IST ISNBAEA BEIOIPUNCLALUS sve s ost önine vals one SRA NERE i KONGL. SV. VEN HoLOPTILUS. FRID AAE Gr ser selsas enn ess sansa ANN: TR SARA SR SSA SEE AS SOSSNADSe 5. [ET Un aa ra SR la äta elaa Slå lera ö lei AAA 5. nebulosus 6 FREE SNR nn nn aa ras år sve 5 rn ne a aa sa « ss Asäs ann 6 HoLOTRICHIUS. rom n eRR EEE EEET ER EE SSE KIAA AE i. udotus ART Sera sas ORRA Ser id. BOMe. do Seann RE ROTA FOLs TT. 7 oe oere RER EEE ERNER RETRANS ti. EAA a sö diree låda die de er Ms TS enn ERK SR BE AL 78. KRRKANG SÅNS: 330 ler asder se sager sön one riset uu. Faa rese ae Neste leken: 216 Ra order dece dre rese en ssder Y. ER RA rester SENS, HOMALOSPHODRUS. FRAS a arsa äns SENARE. di. 0-7 IIS roornet SRA RKA EREEERA EES 31. ; HoPLINUS ERE ST o oso sea sonatas a venn osa ÅR 128. HOoORCINIA Fer a a sas orgie. sat ser srserene 2rrsn So (20 (a NN NAN 0 FR SNRA SENARE EG [ART [UP [CA ALIS SYN OSS nor cob SBN ISO SES, Se 113. PYTTNOPterUS:... s-.55escos se de 110. longiventris > oo... 97. HG AIN ET un sesis jess RAS vaser elen ej SE 105. quadriguttatus DALL. KR STATT 104. LU GUTPIII Se Isfs0ea TNE ler lar IEBEER 116. fONEO I vanns ass ls resa sa sisjslai a NR SARS (00 Stolltanuss I:S sleek sel SN 109. GUESS IVABRA does kö loss ln eter sl TNE 103. VALE Als easy sagda NIST NA 113: SUPIAlUS creme mess volt STSS Tees AS TAS 118. (CU s PEN Sort se SR ee fEMNISCALUS vana suv: umsvdtnet dne NER 106. subearimatus' ..4FIFAKKITESSSN 111. (RC USTA HUNBE se oss pd eds + LOL. (EUCOPLENUS usa, Heder sne Kisses sa EN 133. SUPINAMENSTS! soro0, va sas skon eecs sereee serna 105. 12 (3 VIKTA LÖNER SARA SNR AE 109. EU OUT US s5s JG sr SRS FIRA EEE R 116. (REMaAtUusS os orer > vor dr RER 1050 [KT TES BREES SINE NNE REAR RR BRA LR SA [i ae LINDA IP e0NS snus NERE elsS 100 TAUCNSTS: m ordoe son es sde GTA RR 118. DICOJOTT sas sankt so Es RASA 109. Iineola —..... SNAM FERRAN [I (06 TELTaspilus -s. ... ss. ast. 109. (TOR UCISSO seal sön ejer 113. UO70G UlUSPE Sa a ks ease RS AS AD 106. tHROraCICUS s.. sessdese Re SERE 110. ÖVGUL GLES: KVA Ron serie ss lek ses rs sjal TN 118. luctuosus... .. ör SERA AVSER FSE 102. ERTCOLOTT mom fa sie na a ojslejo slsdsla SfE Se (ESKS [SET 137. DTR UCLA SN: Hefeeot nånn sees le aa 170. ULF RögssarAnsbnrucsadonEN RS UNG UNALUS «oso rv ko see lslsr sik SAS ST SSE 147. ÖR ANGUPALUSN os assets usa es RN balle TAC en tUS: ss AREA sees ennen 106. TLIINGAGUS ode i oo ise ceistele el SSR 106. ÖPDANVIVUSET oki SIS SENSE 109. URGYF ALIS ERR pk rbönnShatLrI DA TLOANJNATVAAS NE 149; trimaculituUs: sv i:.sss. ers sejder s RASA 119: (TT LET a SAS RE BR RSS Ae 118. MACVANST ser5. orerar Def de ker SANT SS 108. tristriatus' ... «sankt NES RSA: or edee dekis inn 108. Uhleri. ..s..scv ch STEELENET olen rise 109. (CABARY CS 1 ekke ss LE NS ERA 118. RENA CUSE aan aloe FYRIS RUS sla 5 ARE Tk. unifasciatus HAHN ..s sons ss us 103. CIDCHPENNIS! pAft ög Nad såren nn nan TTO, NUULCST Er rla 01 SRA IGEN: Ste a efealöa ste es ALS 103. unifascialus Fl. S-c.ss.-ssessecesö-sskeslete 103. OUT CUM UL GU SEE ston sas re ms jr EVE AN 113: TIL I] IG TAS) sf fbs for FR fota, RADE vf ra RO SER 105. UNiMACUlALUS + ov ror vn dnr os RS 118 CIN CUM FEN UUST 5sr or falska Jas) ease nsr se en NLOS MMLMUS 5.00 cc ed ee RR tagen sn 106. varicolor......... EEE 0 BR aogassoo 102. GEPI TS Nesse ESR AA ALE ösa ÖDE MATUMUE «5: så 5 SLAS NNSSS EE Sass 153. VAriegalus! -::s.s viner 1snans on 113. CUAVICONTNS: sas I bvk INSE (oe ERE 120. 10 ESUNS: sover NS NN RN TN. DEN UVCAlNS 5 « ove ner rn övar ans RER NAR 11975 CO UIANISL Es ss rss ENTRE MULEUGULGAL US Tess es SEEK lst VICINUS! Lepisjesis sele Ser RAS Ga 109. CONCINNMUS” viss körens es TN DÖ || TER AUSTER EE TA SSE AS 106. VillOSWlUS” Fam sygsgg LESS sö 118. COM VIINA US s osann dere duck EE 108. MN (UC LWS Non SAS mess SNS 118: VilisCUMS oceserenn — ort NRERSKSE sc 1150 CONVENYENS sas oc KV BAN öde dee oreda FELÖD: 1 ED UNO SUS ostar er lefde SS RNA oi ST 1597 Xan bhostauruS:: .. ss... css 109. COSVASE- 4 areas ekrarna sten era 107. NEG RECED Tr ma I seen selsäalekie sölsre aja dar ala fa 119: ZONAlUS oilolierieosire sdderer sr 103. COLLIE ere Nee fel] ERS SEIN 114. II ET OLLM DA US) deja a AS 2408 CRASSUMANUS, 10ssrjag sp na deel Ferie r isla le 139. JKUNDETIGUST or selsieislllsi else eislele sie saa a jdlaja ASTA Ela 122. CROCA LUST sjo.0, trlerjs.sr0 nijalels visleföjpfelsia ste sg äl 101. ODLONGUS sla ar vefenead sees Hoes rr Brera 132 MACROPES. CNE OR EN s os a Er rele da See Rs SR SAR NL (odd (En 1 ERE Br 7 FIRA KKS äg 6 Li la UPN HIPES" 10 2001 20050 sö0d0n Ass SASNS ARSA 130. ASG [2 SET AS RE AS Sr ARR SERA 1065 1 v/08CIDU GIS osa kablen 104. |; spinimantUs:s es. gtsamive dare AE 130, KONGL. SV. MACROPLAX. TERS HOS NENSEREASRG 142. MACROPS. FER PST mr SR LSE Fd a cast åa pörsinie öl M.zvIuvs. ren a manade 163. MALCUS a oa a oki sinnn a SÄS 170. MaAoTYs. nn Ra os vunivsa man Se ost 5. MARDANIA. Fr a Maas sefsrsjers sö einen idD: TA a do ilisresseso av vsse da 76. MARGASUS. AR oe efesvvssds räder 18. Fr Rn aa Dass d-se8 åsen se 18. INÄETANDISCUS oossoon 160. MELANERYTHRUS «...... 102. MELANOCORYPHUS. Er a oso smed Sörens KÖN 113: 0 TT TE oe ee SSE AFA ENE BUSES AEN bla: FREINER pil vo. ss esse sn pen oron se so FÄG 113. FE a or so dgr sas des or nnR 113. FA a a a esse svensk 12: FRE a RR ene sana ka sn en 113: EE DE pedro EDER TERES NS NE 113. TITT safe Ed SE SASESNRERRENSE STEN Ila: FRE KÖRER 0 nessörosarvinager vor 113; ERE aa oe säd elsleses srt 112. FÖRRE NNAS) 0 Se 6 ov sera sjoja inf öjain ör06 near ÄR 112. EE es anvs sens da nen nr 112. Fäöbriger ...... RESER ES SARA TEEN 113: RE a uar 6 viga sista fajeiernaö sö inn ER 112. BR RE GETE Et a sera la sr säja SA nee ilifa: MELANOLESTES ... ..... 60. MELANOPLEURUS ...... 109. MELANOSPILUS. FRA a da sälslid de SbeE eee 104. AHEINallS occoc soc oc hs oc Bs SSE 104. MELANOSTETHUS. . 108. MENDIS BERRENGOlNS.: sossols sorosesleos do 52. BEER (Sd a ve ÅNS, EEE FAN fo ue fi dn dr ale said sed Be 53. RA RR EAA deres scr d2. KREIEL DENNAS =. class det vovens d2. 1 RE RESAS Ae ASEA 33. BERREAE RO Rh ae fl Den des Få 52. FISKAR olen VIA As LSE Rekenka storlag I DJ VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. METACANTHUS. HERRN END SET SAR Ve'stell als are las e/n ar /blANejeIS sie) elen PuULERSllUSS os rssessse arne : HENRSLIUSE s6n sova RR Assn ner METAPTERUS. CASPICUS sa dok ss iscensatt linearis MICROBASIS. RURVENRIS: vc Fd FT INNSNLRGD MICROCLEPTES. rann PeS se sea srstsnan seas MICROPUS. GEMET me rss sum (RENT COTATES segra ss brunnipennis (BEER SOSSAR JIE AE YC ERE fbe ES, oh RE RI ERS URSEEER Cl fulvipes DE GEER SLEPYIES SIGNE ora nergde scnlene, vr nerna MUSCONET VOSUS sea sar ngronklån uns igs ng DT (C5 7 RSEEE SEEERSER SL (GAIN INSER IT a MSN JES BRORS SER SNS linearis. ...... YEEP SEEN RES JESS EAA G [ENN (DTE AE SETT SNRA NESSER SS NATRSAN KJ, HÄLEN EES sor Sa ratas Usa JAS NAME? oveyn ST OSA SEN OSS SEEN NNSA PIRAHNV PPnstoo SENS Ser ödarOssSdorrern.- de MICROSANDALUS UMOROSUSP sossar RAR Idre MICROSPILUS ......... MICROSTEMMA. PEO CMAN ER roma s örajateja eler galna ie sej: RN (CEETRO CN KAN EIN mia rare janne uklsilere sfejsiäjel seja: er Sr MONTINA. MOSOSIDES. oesiereisbolesasjereliee sjalen San sed be ie MYocoRIS. GELDUSN sl os sale sla sne Rare MYODOCHA. FETTER IE Nr EPA SRS RR Sr AR SN Sp 118 80 IE Nara OS RE ER RR petiolata SEDAN ES ob se ere saab esse Sejr Sa KETURS [AINO Aes Ce SE ER ERE RA SRA LE MYOoDOoCHUS. ND TSV NAD FR SSA Tor BSS NES ÄLE RESONERAR gor NAGUSTA. (GX NE) I MGGSASRR EJ for Snr RER SRS MISS CA NORLA su sesss soja pejnneke ns ce se rr ö [IUebAtLCONIS oense 8 sara pbekoe rdr re FrLEGUL OS MP GER snön "ene se: else re UTI ÖT Hase NAR SE NRA RER NAPHIUS. (DUE AES sorter PIN BANAR Fersforedetnnstert nagot NN BAND. 12. 108. N:o |. NARBO. TOM 2 PES/ ta its SRA bs Sale sak A SERA 162. NEIDES ÄECURVALUS Ke sejs soi ok sjöns Seele senda KÄNNS 128. gracilipes 128. NEKLAC AYfNUS: ns senere eler seglen et peng sn 128. SYN O STES UNS orctskjers ie nej) er rie ir ISS 128. (ISDN OSMSL joner SepfnskosrnrAENE RS 129. NICRUS EMM OD PUST sted deal ek sanne on NINUS. z 10510 DIS söneblienivssfelnesfslsreis a sjal Sue R oe TO: NULARDA DODITCATA Users one Nyss eiien MÄN e Hl NYLLIUS. ANDET UNS sr SSR RN ka Skr 42. NYysIUs. FLIT NR AS EO SAN IDE AR ESR AS 122. BD EU SKADUIN scr na nöja ksNrse, Arns Re 122 angustellus 122 BASS TSK oa stöna en Ers sel äs fys ss flere 100 BARER IS Vestas ds Se sjols under. Tenala SlaesiS 3[2310 COSTS SJÄLV SY lot Rernfelsfafelsale LSS rr EET en ASSA 121: CAIIKONIILC US sjsrosinrs sera sal tera oo aa) åa Sj) ssp all 120. (OLE Ro RER S SSR KS ARR SVS KTRS RAG 120: (FTVIINONGO Stgddes sann std NRAr GÖRAN EAENNSLSKA 121. EU PIA UUS 500 sens ds sjelesjer sjöfart (ön sn 122. OTBSNIANÄLCUS so 490 < cejacls sa narin sin eeis le 1206 TATA CSN SIS green lett sas jlaey ale sea SNES 122. ILNOLALUS 0 src ers ese tl Asea ala a Ya 122. HOT PLCEP Sjö se stas selen 120. TIVA PUMA IS) ss else srng sele arts sker 122. STEN NT CA SRA AR fr bars foto rer Än 122: POM NS Aude s nee ie NNE fe 122. DOJCHeNlUS en ser ssd NASSA 121. FIRAD ANS ere cioserus ss ja lelsels 122. SCC SLUSS sdscpynsneressn nes esta sis SER 122. SIM U TAN: 25,65 sr slösa em 121: HORA ONS a rscm uns IK ro 120. SPN CIS SSE S06 ASSR rel rr 120: ZERANATC US dveknjum sk skissen or BANKEN 120. OcCHETOPUS. SPULLCO LIL S) I sea seende sne ein sselefjelels serade 85. OCHRIMNUS............ 113. OCHROSTOMUS ......... 110. OÖEDANCALA. CRASSIMANA . sova snbnnnlvs 139. CUPANAS Nr nekskjsessnpka mess 139 UDESTIIN CA: = 1 offrats kratta FASAN 139: TITE NL ÄLO TALS sö rcrsrelsjajersnpren nju arejejer SR Mja RS 139: TRO DR RENA fer facts Ne rio ADA US MR GVNE AA ÖNNTNS. rtrsielrertre pe ktere fo ärafajörste) Sifo SRA 138. ÖENUSAL Lr 82. ONCGAUCHENIUS... ovh 40. 180 (0) ONCOCEPHALUS. STAL P ÖS 753 ocker gents star SEA 88. SPN IP CIA Sör sla 5 de lslefas Sönasfer hs fel 88. [ELO] SNR SE Sr Sr SR PES SNES MR an Åt CaAlAD ATENSTS ro; sot R ONE des or neliek erna 89. CHANCE ILAGUS: 4 o0efe ense nina a orter era RN 88. denticnlatusk ..sgspiyesssopsn ns pre NR 87. AVES sön olen RANG dy snar NNK 86. fUSCIOSTLIS ES oa ofenfog sk förrens ANA 87. SLACIIP ES: «st rekknrnrnferrrN 88. Tao t(eln Mai sosonness uryddgtoNsEJSN EEE 88. MIGLISPINTS: > oss a sjesar sel etsjele ss as ee 88. ODSOTG USES nens fie ei lelsfeislele elake fal alartla stals tals fela 88. ITÖ VB DU II Ela tfrc äfela eler ka Saras fr ARNES 88. PLU1COLN18G 5 us ERE bss ess 88. SOKALUNIN 026 sn SNR FAR ess ÅN TA 88. STEMIAUSPER 100 ac sen Syse be Sus boer sve sens 88. SQUANA US ROSSI sebbe sktsslsnr le sas 88. SUDBP (ELUS) ses ses ke EET Eee EA ses a 88. subspinosus...... cf FER ANA aa esse 88. ONCOPELTUS STUTCUSE förs sjet ste NR ENSE SE fos 103. CIO BULOR ar 8 sen sil ARI AS fr 103. TÄTT GIL CU SIN crole fe rö elakare refer re RAR KE tas SA TRA 101. fÄGCIDONS ter ve setts re ken pt 103. FÖ OTALS. sö sesteejlas Se sr soja 102. BTELLA Sö slogans Meja ki ena stals Ja il 101. IGT SAT OSERIS? a vaser edra ker Se eR le os EEE 102. INGEN OSUS net seeks äs e SER e RR SES 102. TIVIL BBR SS os SAS LANDE MSS RPET BETE VAA mb 103. QUAÄRISULAGUS! sons sir sesn rss ss 101. IS af A NE Ne SNR ARS rt RS ÄRE BAR 101. SAMA ALA CHA UUS a. sens ses delse en AE 103. SEM IM DA GUS; = sc se sedda RE 103. SEXMTA OIL ATU Sju: a elva sele rsjeje elek elsl a sea Ae AA 102. VIALEA SCA GUSP (ena sele ee le salen sera sla 103. VALLO OL om celiaki kisel SL ee ls jäses 102. 7 ODLA IST note site ejer Tje Er flera TT SEA 103. OÖNTISCUS HUSLLA 185: as dne scen def AN 124. GT BIC OXNIS:2 cm ssa ses sirener es el ne 124. ÖPHTHALMICUS [NYi pla RR Sa RNA SARGEN BASS Torg 137. OR YIAMN Sr sr så ale björn s ansa br äl eri 137. GOUOTNINSA KNESERA a dep bi se se 135: MUGURAUS ee sa = Serene ses dj llelojalale] Jess 136. SUADICED SNI sger sale belagd Serra SS 134. JIGLS GUSNN da wnjera NA RR Ass ss 137. FÖ OUR MUSIs 5 Hanens steeen eder RER 137. SEC UKN OALS (ST SAN lee lera es jä stals felleletejels äjesje belek) ieleesk 137. (CAST fre GRS EGR AR AR JÖRN 0 ADD Agn > 130: GUTE USS sele en fel fe ls kereslels ia rate fr ST ala SAS (63 BUSNEG CIA MSS brsjelelselslale taförgje Melsjejele ke als] el sisL SNS 135. LR US rss ss arne 136. IRAN GUUCONTS: oe 905 seen So, Sasser 137. HL EMD I AN BUS ease SI eföas seas SSE iF NY UCSLUS vs soc 0 NBA ARA aa seen RE IVYG ENE ks sblasele LR sekä re Als jå seja kon rr RE 136: (b (6) FER AT LANE ROR TR SR ASEA BOR SA po 136. OCIVEO PLC UBI gp äreganisjero inr ses nens jar lr en ENSE 13 OTEL LIUSK Vs) eler 51alaj0r0,s)öjale'sjöre äjara le njelslere les SR KARE lade BP RUEOPLEPUSAs er gasens idee 137. Tala Ne fe ATERN SNS RARE RARE SSE 137. PILLS! oc sa före stake Sn sel Bj l) a RN Tan SGUS bran T6la/a aje. a Sko finkel ble [steel Slo SSL dt. KSV QR re ss fmne lair eleerela es al stela a RISE 137. SUDUO UCI likes aleketa os I rus) 3 0 SRA SSA l el AN AE et TI ROT: AGTCUSI oo FNS FLER näe sc Ja. STÅ L, ENUMERATIO HEMIPTERORUM VMPUNS! Ar + vener TTT AN ME een 134. DOVER Sr scenerna RER SEA NS OPINUS OCKRIN ESS: ss assets sek hsa EEE 78. PUCKWS IE rm Gora ed ee senor bris Ei rsisllelsre aja 68. MTG UNUES ie are el6.ele ls sis] esta sTslsa SINE Es |lSelejel 6.5 ss iei 68. PUICEOLIUS öres, ses R NE NES SAML 68. FULU I 5 or es SEA NES BA KSAR ELER ST MOSE 68. NYUDM OD TCWUS fara sinter en ESS rele 69. OPISTOPLATYS ATS br alas100: 5.s de dear RAR ker 90. fUSCU SN öre tenke ser ELENA NNN 90. ETEN NAT Sekr elen SARS AS NER An 90. OPSICOETUS AN RUIGUI EA 1 ooo se AR rasat 78. ÖROSAVUTED OST f elen tsfiele stel sfäsfarslels sol Iele HO COTAB (ILS. sfnsudsrsrelefiteysfef a Sä os NERE 78. AOTSRILS, förts str fä rarstersta sferetera ff (e6er a NRA 78. LISCIC OP Säss ost fur se en este bergs AS 78. NY VESP UNWS sta slosstslsseistel Nors elelote Yet e sfeeifeten (9. NReEHUlosUS: 556 ovysearn tern os RA NR AS 78. DJETICANS 4. stalls sög) snrefee He Fetntelatolaje an SEI NS "6 111 STO fUICUS sv 2vd sil 02 ella rote NEN 78. OB SOUBIC OLIIG Akne oe seten left SEN 78. OCITOP US stela eflsjejaleiskeläfrs fören bekoraje ra öht fe SEE 78. PallP Sp seder snaran TT 78. PERSON ANUS, 2 send dee va ING [He ON HOTET ER SE AA Orr DA SERENA. SOL SE NR SE PR 78. [FUM RTL PSN (ER RT ar ej SKR SM MA a SENS Hide TESTA CEUS soc de Arent sees deponera AASE 78. S7110 (OT Aa PES 65 RDR EAS ERE SS de ÖREADA IWC CUOSA= 3 idee sr RRENO ES rs RR 97. ÖRTHAA CONSULAK vga se es SS ST ERA 149. GOREb EON Noob aga sn Fuse SkjongsR ENE ENE 166. II GC UI SONR Es 045 NESS ENE AVE a GE SSR 167. ÖRTHOCNEMIS 19): Nck ET SSA NERE SA Sd fr ös ÄR SEE aac 5. ÖRTHUNGA VWahblbergl sssctos es svets bes ID: OXYCARENUS APIÄIP GRIS: -> 55 son ösa Srceenesn 141. ARNULIPES: s9c sorts erkane ns I ec oe 142. BIGOLOM oc ssh sas REN SN all 5 Jean RT a RASA ERP 142. COMTACI CIUNIST sewe deleje lelsjöniela sens irnejels Sole IST 126. CRRRAIST oc boets jo S nfl Rejlers os NS 141. TASCIAPUS 4. cef sorts Sellers Toa NS ES ers ei elefe NRA fETS 142. INTSDETIS, mos f NES SNR SEND KR eb RIS ER 1AG. GETMALT. > ads 6 acer NAR AN SS ER oc Glör eöefas 142. HITSU BUS: a 5 Rh k kr bkn RN RN ANA 142. TUCbUO SUS FE SN RES SS NE 142. JUBUDTIS Son doc sno See sa 141. TA RCMIA (US ger le Id Rv de AJE Pallidipennis: oss:sssus isl stela kn reg 142. TNELV SN ULIS: co EN [DT TR DTA US Krrs dd rede ers VR IN ERNER 141. OZOPHORA Burmelsteri. ->;..HEbS AR eseskesnetss 156. ENBEIIPES] vy ckakberss ser nero sect NESS 156, BN GUSlA. oc oc c ens sie see RAR olen = 82 sr SJK antennata bipunctata BLGVACOTDIS. ojjumeewesir on be sla e.o lair SLE 10920: 6 RAS AA ad SS 0 OR RSA ae TÖPPACEPS. sa svecese ve sesn gnager LONZICORNIS:, su ss 500 se ss: söner RE nigrovittata Oe dan Calode8H--- stekt ör fed a se nl quadripuncetata Semperi SONET rgss neta sjalen oci, 12 er jers SSR RIS tabida ss vsc ons Norre poseotooco->o000 scr. BRA PACHYMERUS. albofaseciafOs. ..-..«sx jo... sdf albomarginatus annulicornis apicalis OTGVICOLNIES s.v'0 ove «ialö vs sal snj5, .sjeleln sjöss ST SSA DPURNIPEINIS” ms smelelser spar sng EN oislklelsISE CIIeENSIS ooo vne sc rv 6 0 satsas SES EA 169. CON SUVUS. = oo omen i0ial0]5 aln nloja,sinLs/e la SNS SE SA ENE hyalinatus japonicus lacertosus longulus: .. bee sne ARS 60. PODESTA 153. VDUNGENS, "oas dr INR NETE IS NSI earl Tel 62. RR ATISillata, vs ss seas EEE 152. POECILOBDALLUS. MA. GUGAPiMACUlAbUSNAR TA vpk Rene enes 62. SERNIPES: sa oja 0 saneras SEEK 149. för OsUS As. ARMEN RR Sv 35 QUAdrIN Ota CU ser svinen senses 58. ÖMENS Ts Nova 153. BEAN O8US. ov ssk BANER 35. DU ÖT COBUS Essen sbjellas blatte er N AEA di. oj rUfipennis .....sseenee SöleS narTSSEIRGEN 38. SANCLUB! väskans FSS es KD. PLOCIOMERUS. PoECILOCLOPIUS. SEtOSUS meseereesrrsnener ere se ner enn renar 60. SM PNIDIA: ds bre ENS ARS E N 167. PELAGIAÖUS: or se es esse vn ne sen lik jels slöja SS 30. SeXgUtbatUsS....s sreseerrerrererrreenerennnr 60. ANY Obdo ondas BETEN dn jen 148. - SING ULELIS ot sarsaosejoage a res AA ej te 58. BISPANUS «se RSA NEN SCANS NO 167. SPinipes .. sessssssnssnesneenser sön nne Rn OA | Orre fa ads RE AN 150. POLIDIDUS. Strepitans sisssseeessesserener srrernnn nen 00. | Burmeisteri sms.ssssssersserer sossrrar ann 156. | armatissimus ............... Reso 15 SUM duns SS or 08:17 | Chilensisj..s... RATE 167. | SPIMosIsSimiue cc. oc. orsces 14. textilis oossesesserssssersrena renen e enn na 63. ANUS USA 05 srsekyrienin RANA RA 145. trifenestratus osssesreeensnenne ERE 62. SCO GUL ALUSN Nyss sas enes ords 151. URUCULEN US: jr RESER SSL ket SADE 69. DIGITAL a NSI Org I bei GG, POLYCRATES. Ululans esserses sessronernnere ren eter ennen (ÖA RA AR a RA ÄR SA AG 67. | TEONSUAS ooo es SER bus 1575 TMIDLOSUS: sr se olgekler 0 SMra ss elda ss 59. TES ARR a LLA DE SSR 153. G AT unicolor ...... beseessere ere reser orre rerna 98. Sen CUlA US: 33 070 RN 167. Ko TORSK PUS fås sus rr AES ASTA SA 61. FRAGUDES os FÖRRE RE HS POLYTOXUS. MACUVA MS: myror gr ERS ERE SARA 152: SAN GUN CUS: so a.r anis ejein ai Ss ENS SS EA 9. PORREN 1 A012 020 ES Freese Nee st 142. S : (LE b1 EU N eek sele sees Nesse SöSSkondada 4 punctata .....sessersrseseen srnenesenn sön DÖ. ölroceds RA MS SN os SNART 150. PRISTHESANCUS. å PallidUs:. 3 STA NE SÅ ÅfZElis 684408. sa one rn ASSA 18. PURAE OLA ES rs Eros TNT rs IEA 148. CORYTETA seavnsnse tens ee REAR 17. P1sILUS. PUDU bus, lg ESA 167 | AdOBYCUS f0c:slallis stress NEAR fe MATginalis susse serserrererernnnrnnn nn 32. quadristillatus —........ sel Sn öjt Safe SER 152. furcifer su see ser een srrerr rn 17. (UI KO RMS Essen ös sek rer 32 TÅ DeS el a Sr AA SEN EA 167 | USS mosse RANE E ag Le SoA 2 NG mår 150. lateralis olet 5å.3e Tå/s 0 e/s fS/ a EAA AASE NERE 18. SSE RNA Aadel 6 SS NES papuensis ...... Kra sat ver 18. PLATYCHIRIA. FRE Br As bo Le 147. phemiodés: :-...ws « as: ssto SEEN 108 UIMÖTOSA sersereererrsnererenrerr snar nn nne 32. UNPAUL AS: = ejerskaNå elsker sas ne SRA 152. quadridens = sees seen UPoRIRA 18. MIT CIIVUS TE sahara a ETS eSE fer seöle eTa EKSRANA 150. Zetterstedti mess ses ; 17. PLATYGASTER. UV KUST res ses ALERS 5 Sells ke slags Rss 148. JAP DIG USS oe RA ÄRR 164. PRISTHEVARMA. [Sj kCOK HAS bonESPENS NAN SOV E AOERAEPAGENEN ALE 165. bipunetata —..---rcskritlgde ses est 45. PLOEARIA. : | ÖPPANOM sc, 5 ense bska str es n NTE 9. PLATYMERIS. RE ANROEN SPN SAR SEE 9Å. PsoPHIs. [IE Ub (ANA re crt sereelss ör esse kr na sla SEE 70. VEG AVUND uja eje 5 EES 1 sasse FSA 94. GLY BT DEN ooo o/a sins le ot alle SLE RENT SN 80. AISCOLON mess AES NASEs sen SSA ls 69. MCA Shdpoest ro ee ET BRIAN TE 70. Al NP SIG porr SA SSR SR SP rla rss S LLA sg 6: PLOEOGASTER. PSynTATA res 70. JUlvipes mee. sssmen enes snok knn rasen nan 172. TLAVOPUSCULAUST sele sous elsss se ee 22. | fUSCO-OrnAalA& sesseseersenen serien ren nnn nan 1. MAB UN svs Ses RS Debris IEEE 22. PTEROTMETUS. 9 FTF O Force bona rat nad = 0: ROdOSUS mererrereree rer rerr etern reter sreees 20. $leNOide8' meneems mensa nrinenISR SS SSSK SIR 166. HOTTA CBE morse srlelajörsr safes fee regi SR 70. VYORT OCC sn ass jue nen ss (D: PIGSE ÅOF ejer gr kelsforsssslarensis srt j nr Lelles sa 80. PLOoIARIA. PTILOCERUS. ei DYER HUA esset js sinne ös rn elelr RO. acandlfera 91 BLÄNIS- vass persienner ek 5 tergemina sees sess sees isereren senere rna 13. er TYSON aa Od: fUSCUI: = sina ve 25 SSE J SDI SU Gent screen ellers feleferefaa SN NS SIG PLATYMERUS. Berens prun ss Are 94. PTILOCNEMUS. ; F Bi UL AU Snr pel sne oe SE RARE 70. euliciformis MRS TSRNRT SLS Tee TTT 94. Pr RS Ceae 5. TÅ 0DTANIS ER starr oso LE SU SNR SEO) AORESNCA Förs eget ere ne 95: JUSbuS un fgpecn RN Rasa > MOUCIIA 158 desks NT Vr SIG SA 5. Pad cs sörs rr SSE NSP EEG 97 äjdnieug OR 5 PLOCIOMERA. PILO BB SN fb rek) SNS äta SR J4 | Rn GJORT sea LS nine ryss lei lea ein nere SA elr S]slSlSpk 152. UNIANNULIGT > (ej. 0 srjeisners eri slö eelere)e SEE 94. IG (EES set er aa SR SS SSE 148. Vag aD UNI sv sol see safes sr RS 94. PTOCHIOMERA ...... .. 152: (LOU GTUU OG (US dns nia a ölels jaa Så in ö)joleld] es jelsjee LELA/e afä) ella 148. CPU CER sl ee Bed sees Ne LANE SL ELD: - DEER EHDINS KR Ne satte PLYNUS. PYGOLAMPIS. 4 FINSCIC OTIS) sissors ek SR VETT SANS 152. maculicollis ... ......... SRPEDEL SE SE Al ACD BNOPUS: «cs 0 saa so eden Nera 85. Eg ARNE Os fe gra rt ER NONIAN 145. bifuredta i. senses 85. SON LON tok ER ERT Re RASAR HIS fOCAA. ocrrsesöesr nee nr Ae SR NS NIE 85. Fiol [off INA RS NA or sie RIND a Br Sa 153. PNIRSUS. fuscipennis 8 0,0 :s:0 0.0 0:0,0 0;0 och u!D'B)e.s Ne A a KR AE h (ÖA FANNS Er GADS SSM ASEA SA ost ör 153. Ule OLD EN CNE = onasjs sa lelsats bj e las e SlaR 23. 121000 ST BER REAR RA Ls sork enn & 0 (NV UGN ara et SEE SSR PRE SA SA FA KRRNE NR fre 148. notaticollis ....... Fr ss alot islelslen Möts als 20. prolixa ESSER RS bre tone. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. sericea FREGE en adds pose bed eler Se leucurus MiDlalls oo... o.. apicalis ERE a Sass safe sjöjeja sina dej sl Rö MiRPiCepS ..s..ssss rann rna Sir injsjö na gg Kr Havipes . REDUVIUS. EAA a aa as ns ae alesieje 0.5 oe änn ee acanthophorus RS ease rea sia asia vale 3 FÖRR NBRA ec ss sars sc ann san örn på BRREtUSIRNVOLER.. oceseerosrsas sonen none na ethiopicus é albipennis albofasciatus SURT ARÖVNOLUS, a ossassrasse sarrsnne rensas FETTER TER IEE alvfölslaiae md /ajalers 2i6jar8jaå,öfer albopilosus albopunctatus - ... RTR ae s.e, elserslelslnjöla enes nar annulatus FREDS CER ÖMDÄTTS do ctr sees san dere aja nera 0 nr CC TERES go 006 cr ar oa APR SEE SEA alter .... attelaboides aulicus barbicornis DRURY barbicornis FARBR....... RER Ae fal bellicosus TENS rdr SERA EI FENA SR RR Ba ÖR Elg AR åsna a a a a a ELAINE SRA SNES CEN RET ra SS SA NAN bipnstulatus EDB sådär SARA ANNE FEL ES AL a An an Cinctipes ÖNClorius <..s.s...... FS ao ra SEE ee Aer NE Sar Fa ängel. e sens Hörndlus. GERM, ....;o.sesee00e nos comatus KOL. convivus a a aa nm lesrepeju olen) 2 jeslön nen corallinus cordatus costalis cruciatus eruciger SFRAelS, .coossn cruentlus ... ..... cruz RTR LES nn mA dr denete «+ sor domesticus ...... .. .. dorsalis FABR. dorsalis STÅL. socrrereprrrss tr rer rr PRB ts dorycus elegans elongatus CP YALOSFN SALT sbonsdsss ENAS LOGAE erythrocnemis GIGI OP LEN MS «rs visning angle inn lan ena IrLsT «Sn erythropus fasciativentris UTSES Sör sas 0 Nelo ss een sas NS RAS NJiGILE SL LUST sla sole larelajels eler ejer nes sosse favoannulatus YUGPA OM ISS ER SSA SNARAST aren favus formosus RC Orsa SN sr Erste sö NÄST lea ATT NJRLS CUC Ef Sk salar selen elas] stalle Bs sStere fuscipes fuscoirroratus gestuosus JUNE O SS ar ser sele ligleg ge jdbele sele Kets oäisfel sla griseus gulo BTR OS TLS le sfersjaft. sju delas sele. e ra edra of sar S JUEEMI LOG USE saga a sjejiisleislslarnsdaree an een dä SUCEMVEEOD LET US raj lsras ena ja sales ale TEERaTL OT ILO BU IS missa ie stela ss nja IS [IIS KSSS FöBE SSE Sd SNART SO SANNA imperialis impiger UNDFESSCONNS sades ske Res RNSE RER inops NYANSERNA Soto Ar des SS RSA öd ONAONE KRA CIUNL TS ör sens Kos sänds arten Seine XE OR LIERNE SES SSE NE SÖNER MOCERTWVUS ae sofa So de wei bjöe v DN mee latro VERK OTO EB: jen, alert egna sar, Er leucocephalus ... .. HETE OT CAS sota Brasero slanten leucospilus limbatus (TTR EA SRS BESS AASE RASA SEAN longifrons MÖTE NET aan SE JE LEDER EA (LLA AC AES EE ND (ZERO US AN es sis lea Bee, Säl] eje 0 B elefö vain för LVR QTL TC UL TINS Me rer sam LEKER el sas ende Asse TI ANSI ALU rs ande gel iesetaelile setet ICelsjer ee marginellus MUS TS a a särar a Sales sees manurus megagaster melanocephalus. m.-.-ccs EGEN sd INET ÄN OJ CERU See on sArötejre en op sö vs mej AN mendicus MOTIO se. «= (CER Stf Bose SON Sr 20 An SNES AA MEDIN SUST SK nes ser an sjal da seja slet DÅ ECT EL (Sr ören 5 ijöla själar, ssjökelde år fler ere jar FUL GENESIS UIN Bö oder ek NARE enar ee nigricans nigrigenu MEGA UPEIVNVS «rasen er ac na I GR OJUS CUS vrår sns ck SRS Tr TNEGRORUDER om ense BSRPer ker, = delse rea TO (DUR oro GR ED BR BLS OO DOSA OSONSSIG NS HIS ANOEG obscuripennis ... obsoletus ornatus obtusus pallens (UU S eft nan Sen bläle ller ss LE ere OOSSA DOLDE sea la a EA ER Ra eo njönerer VS ILO SUS ss rha tees nt negrer inn sen egAa BAND. 12. N:o I. 183 17. INCA SK Seg SRJ IOARA Br CNer AGARDENSd EA 61. NIE 0 ES ERISIER loselslr on stas sleaslaseler Ta sl d2. OERS ON ICE mn snel n lisa NAR ras ee as ns DD: VIL CG20 Ef) STERN ars a stals lelele) slutas flesta fel ers Lei 38. VG 2 SATS RR SSE SORT R SE SRR 27. FOUKAD KLCT = fr SOS SEA 40. PUVUMNCONRINST (IEI REN SK ENE see oee stona 30. OLA AC AVUVUS HN sr sve se sanne ga n san ANS Zl puberulus 62. I ZULC [be UCS) SR ere raslsn höjer re hel daee a ale 78. pulehriventris...... SAO RNSNG SSE a NAS dl. PUR CULV ET OTIS «dee rsjer east sera a SES JD. TOUREN vår KKR SES SEA RANA SNAM SJ: LTD UT EUS an äs SRS eg eslös sosse 21. UL ONE GL EIVSE sia Sears se la se Fe SIANS slö erelsle sea 78. ULLA UCCAUEST se slösar na a siesta 39. GULA VNÖ TATUS) «op ac de nisl le aln air ee sjalen del. GUDAR EN CHlAMUS komna sek penn nn Tian s as JD. FAKONIG WE STU O SISTSEAA TIS TS ST SR SNSNE SA JD. JON DED GS SAR ars BLS NAR MAGE JA NORRAN SEO SASTSA 20. FOÄN ELEN KSR NS GNBASSRAS GG, OO ARESEASSNSGD 34. (FOIs NKRIEN Bg nbobdLNAVSVABKENDEJEEBE TALE NONE 40. HOI UUSI sele lera G Belle esse G ade es DL. saevus dö. (STL CRS EAS R ESSEN S 40. PÖADGNTRAN SESSION 36. SMU UTO (CTS oa orre s-essllas 43. SARAS eds RAS FRANS rna 3D. SER GIG LIUS: sys slaje isla, vielä siste ns rie 30: SLIDAN fUSS Tro sn ekslaisjass slaka an la lärts sf elenana 2 41. SCEHRUKADIG Nosa ARRAN SSP rt NdS) SOA 43. 2 ÖRA AUD CNS: mrs seriell SiS ls ja! ke)sje sis else 40. SÖMIVRN CI sa assets ata sb NEX sj sjöre Mss Fide SP UAV NS she ls else Telef er kelesl nere ss RN SA Eee 20. ALE OS (IFS boaka a re Sege sma SA SS sele ole 40. SZ00 Of) GEA SN änse ealn ee MAR NE ee seas bjele st Inse 58. SUP CIS MUSA Sören peel eR ses Skiss elelelsle lets JD: BAG T CIN AN rn SS ss Eje ajels än of Lgr ls ar es 43. (CURTIS SSA Bass nEAS ES ENNASPH NA Kön äRN 43. lessellatus 54. VESLAC BUS oelee sees ro SLE e ls de a aids råföjele sales Säl MOSNAELNÖ VA BogooasrkdansdsndoksrnanaBsbeo AE UN UDKRA SEAT FENA rr ANEL BA SEEBAR SSNSOND SS 43. LB OILASINIASBRA ng nan ess ease å 49. NO SIS TAS rs feg SAS dee fare SA 61. CAD G IS: SVVIES TNE se cp pol CE salsa iaslsiS 55. UTO ee EO KE DOS hasdsd SNRA SokNUGbELERSSEBEEYS 39. (SAS Ae RR SE SR de bärare 3 39. ITOPICUS: tjelesd sf sl slalnesrelsierete 39. METE SNGST moss Sr daler ee ojöl stals 6 se ej bis ee fs (v8s stela 40. UNS TNE SKARAN NTNGS ERS RSORASPSASAA 30 VENSTER dant oBrA NS kNANVSRAS SE 78. d! 6056 CMV AIUSES sleek ers själe kloss a sie] lets lere]sr as sele 40. BP CPI MSE SE RSA es rs leda. Bje[ ls LlS Nnjejslan 6 19. villosus 2 Ti TIO TE TLS ee ra tar SR SNS d2. STIAN DARE OcA DA FSA STNSNESASS D2. SB (IAKUIDO & SLET a Se sales Sa ler slslsjs 78. RHAPHIDOSOMA. 88. AND ULALORA i se se red sinefntlnsafnnneels NN 31. Burmeisteri SEP eka bale öste ln (sie ära lS es RANA 88. carinata PY SAGER GOTUII TION AR SONEN: sig SA 75. CINCUMVAGANS res erer rer snsed LAN = TINA OPEN slokar eg bröa dee Sefer PE SENES se y NATE STOL) SN Slas iepile ls sas el asfalt SR leh sleek ne 78. 78. RHAPTUS. 19. GUTARICOLIST Togs enes es) beniskenl 184 RHINOCORIS. PRE GS UCIOS var ös Jere SSR eler als fe F Af AE 40. MNÖNLO) csr ere inn nr af RAS SE SNR VA 40. RHYNOCORIS. CULESCENS > a ade sek een sis SER sera REA EEE 21. RHYPAROCHROMUS. SGU IN AISA sr ENE EEE AE 166. BUDO GPMUlANUSTS ss Non eka Elsa belle 165: RIVERA LUS sng fala rn a Neger eter TS psAl LSE 161. OPAC ATS a osar ss sets (seja SS EA TER 160. PIC (UCS cler ste lö 8 fs ers ale La (ala) keleeefe Taj Le 148. (ES SUMNILIS mins, vr rtjnslefeislele = SA sen eLis le SlS SLS 161. (UNG CTU RV US PIN Dels idajesjalal sla] slets relsje ja sjö ere kls leka Lsj SLelS 148. DTS RISE rele vn enig SNR keleleee 152. Deng äleNSiS. = sken une 162. DOM CATS) lg oral sjelf eto)öeleela) sjö) as RESTE 164. OTACKEAIISN vefnersoleles öres ten (el 6) a lelb[ejö aa STENEN 150. LV HEN TREES NS a ESS RSK RO ESR NS AS bngdre 167. (HEN a GASEN SS HAS fagNsng dodab ångare SA 161. cephalotes ...... fedörsgar enes Or seR koll (CIVIL e IT S18 ss fars se ög fer ef TES sa EA AGE 166. CRASSICENS: > sma Sok ge si Dra re 167. (ART KA PT Ig be SE ALAA A bs adia NAR 158. GUNRUID ESS ässal Vs ere 157. DROG CTS HE oket ISS fra ET VLT TE Eee) STelalolsjelojakelS 153. TUSCOMENOIUS! =" esnoksjylejlaie Ler stesnlels les 167. GIPETAND HO a porso pA nrGåTE ParAE GTRS Eor 156. IJUIEM föreslar isla ja] å seek kö lea sr ejas let) sleje jla KRla 152. UUC ON SPICUUSTsers rasens ester skrala EI 152. On S1COLIISA sögs Gees ree js se 166. [OTYG Ul US er oiene elen TESSAN ges k sSTSE 148. FCT TE RSS R SANT oos AGE ING SJFÄTNSNSNIG än 151. marginipennis ; So öso USP (ILO EN CTS (mrs ss sees SANNE les SSE 166. IVABALEN SUS! dress sees INTAS Ai nst Ba sr 148. PIG NEC PD Bsysförg sf ir las OM ss gr Tai bu fa a ERA ST lata a 152. (OG LTI AN CRNR SST Se ao HAGA SNR RSKSRO SOLD: 0 152. NLGNOPMLECWACUSLI setea esse enl sele ROD: TIG OPICUSE: mrars fee sie äarraps 8 Hajar hals lejs a SjejelrsETE 162. fe OUT TUS E Strs re 8reie ie, s jar sförelsjo fs als Var seteleler BojortaisTe 161. OCKO GENAST es iris ga FE STI AR AAA 150! OM ATSY ina sionr vifs säs IS SST LES 156. DA AVIS season BESS ee sjelea EE jea se NER EE 148. PAllCHS mäts sseesse ste sne Teese NER 166. VI GUNEGONITS ao ss see re ENN SoA NS SEEK SENS Hl TINUGORI TT (RA SRS E ESR ad ad TSANSAA 148. PAERUSU SI: ronsne ssR AREA SEE See ETERN 162. PICHPENNIS 3 2.'9 Gyss FaR arsa 166. NO DOWUS reses Ess SS fs ll Sth Sr ESR 148. DO STULTSE. br ditdee fs Es oe Sa se fe BN SNETA 166. GU CANIS VPUALUST Ia) de od kia stel oe la 152. raptorius . dÖT: FERIAA MAA UT ERNER ska SSA Fö Std DESSA 50: BE ÄMM GUS osa ones ke finansierade ANDAS Sine sfefea IR Te (SAS SS Ta je TEDDE Tale isla KESLA HL. SIN BENGT socker syn ncpo lets etbe se LE ERLOD: LOSE ERS Sr ASA FREDS ne cc 161. BEN GUNUS, 5 ävese sen sö ef Kre rieleje rr he rnislerelel re 166. CT A10S UV CNS US alajar boj sive sees SE le jejer elehlere leone 161. $UNGLATEMUT Foseee mess MIB ER IG BGN: UMÖRIfENT +4 676150 85.8 6 en esk Ånn REA 161. VARG eV fd TSE SES SLE RS ADS SPE SA Ant Lag 161. 071 001 US MD ANT Ti etders mats rea stå ee fare (ba reläer RE 152: VE RIUSE SIDA svskeskesnn ere dels sp Se NES ENLACANSNARES! 1e 5.0: sasioialsje/clelsralsl Lelle SONORA Wahlber gi MM UICOTNIS 3 een sldsslien sent else eje sly REAL pilosula pusio bullata Haviceps MDECE Career 0 öra jaläireiai.a olö Sis10 SC5eS elr SARS SES punctipes SOÖMUA:— sia, so erste story Tree nef i SEE Uli JUNOS MU vrelelsel pe sign ein saefe Isle) ]e fela ASAT aenescens DI (Ue ID UMÅG mos ra seten are sterslelsleieetne sc ErythrOCEPhala: ses .s.cssklelsen dena) ses TEES IYEA C ULLA UD sea elen öle ra ars iaalafsrajö ja RR Ns de af SoA DAN dip eMNIS, ss, se uesjekns tee sales kle ss simillima ALIN SLÄT sarge vsk sens NN ne NNE BUS UHALLCA: 6 sbmeknes esse sjalen NT sj A IB 2eTC0S PUDEL Lysell ses slkelesle sjal sol SRS BONCOIOT: se sor else sea Insee ras se TLÄMAT sersafa bon REN röra er FS RN Vela EA at SARA TAC ET DALER ES INDI OG Kr ERE Näs Arg örigA SÄAG NDS A Od Asea SPIUNUlICEPS vv 15 sele cease binenns esi BUDSITN OSA. ojösielolsteisieje slenpte oe löteläje] Fel ARS ETS tagalica ...... VV LU BIG Kg goterna ef el An a SYN e NATET generosus fuscicrus MAT US: froefn Bava Skans je ntSREE LETA IN AC UIIVEN (TIS: os en stines skena ed GENER FUL NON UPPE Iusiseiuseess sara slalen il See RETAS HUGTENS sas Fars SCIPINIA. SERINETHA. hoplites RONRPIAA svseg sel none FSS res SING LONE AAVUNENITS sovr brkisir Roe ER src MD ElCASLCS: «uses selelöjsenn ef ee, se jdie see la i SEE APLCAlS:- oo ssare ne ejennn eerrsN CUMINSL.e ca «cs oense nns ejer MAVICEPS = 5053 sr veskoie klekere se a HAVIPES: 5 snsec ock ee kt skvde ae verser ODSCURA 5 sla? safes on äran sele ejer EEE SMINTHUS. femoralis' :s:s::s0: ss sn fUsSCIPenNiS ua. ss ass Ars EEE 3 BED CU US jar ej slelse sasleala sie SSA SÖN oda BLA LOSUS: ss ac sell sne Seele sele del TSE incOnspicuUS Sesssekesygse se snels sne limbaticollis pictus proximus rufipes zonatus sso000- BORRA rRR RAR RRR BRP KRA sulcifer SPHACTES. Bem10ChLUS.ss.- sosse SES RA POLGUS ooale so istejöreig a oier0jir ln ann sele ERE SLEER RÖTTINCUS, oro sse nere seja NESSER SAbUlOSUS >. 5. ooeoles ö 08 nal ait ka NSI SK EEE 132180 TSE sa go ana se ar CIN CUIPEI me ons ac sie sonia sne rna SEE COMPTESSLPES: ==: see cec nes res kiossrs å gestuosus gulo hamatopterus Hem10 ChPUSI senses racers sk IM PTE881CONIS; ses: sties sicke sel lsler EST JUCUNAUS. 255 sj dJaleesarenn nas S ER leucocephalas:...,..--.- Seel Se ASS ESR Tividiventris- ossssees a sele nse rss RSA MANUS”. «scenes e'sen ses. «anses ren SEEN DILTOTUDEL soc eco cc c-es0s oja SENSE d politus PUICKEllUS: core scseneoe «sis sel ARE SBN GUIM SUS sole o ouclvelllelselevin is skiiss jen SAR . SANCIUS. mo v sen octer essensen ses SOrdidipPenniS-;.......s =. ssk SEcsessskEN FEICHT OUSc oja 0 0inle ee san te rele e cell sc ee sescocso0- sor rr rr BBR KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. SPHINCTOMERUS. OA erpReaederoker sana NARE RARODN SR EEE SPHODRONYTTUS. RR DTE L(ES) sea solar skrala a asien] rs FREE OL ETU SL oa aspen melass, rn TE DTE og arms RR EE SESE SRA ES RER SEMA EE Sa sd anses de. scen då FR AE RE moa eleieinele basen ir ee ner AS UTE ndocadronRgs AAA AR REP ERORN FE nr a a sa aa ss nja ansv sb SPHRAGISTICUS. rr oa re le stedislatersleé is son SPHYDRINUS. ETS ANGE SSR SSE SEE En a oa oa aa sasse BSR SPILODERMUS. Fr saras sesajen a6e, sljer SPILOSTETHUS ........ STACCIA. FRE a reala) lotsreina si äsejeje os RET Rn ade sjäniös ale nen am STACHYOGENYS. IDE. octesasuss dv rgO ER ASAP NERE STACHYOMERUS FREE TR rea SöGlass Ynels är ses benesise se STACHYOTROPHA FÖRSE Us 3 nesnesderer arr STALAGMOSTETHUS ...... STENOGASTER CL LATINET söpets boda sa ROR SERA ASEAS Far a re as steesskrd rer Res iniss eine vdesr aren EU PAKET SLE rens RoGDE OR SEE FER ER SLR 0 PMSUEIEE) då rss SRS SAR ERRRN STENOLEMUS (TRES SR SR ass sa sd rejäla en FRAN er da äss sädeskr sr BREES UREA moa san susse öser FR Ar a aa ras ua ef as sangar FIER E TT RE As sas ebes sine lege öre STENOPODA. FR RR eledan sl sved önta serb ine TA na bersla sein sö, see soker RE Er mdr ad esssbosuses RER re so deusksst neck see i vr FE ERE NN SR Ebla s soner r secs d SYBERNA. KARE Cale nn Miossssenes KE. Vet. Akad. Handl. 86. 89. 79. 27. SYCANUS. annulicornis annulosus BUCITTS o STINA Näste slog siare sir ETS Sale af jr Kn atrocaeruleus bifidus . TE TTe SES SERA TAR Ser a nr Aer (G 013 TNE CL ULS NES gar Pias ass KefR 3 Slele s.RRBCVVCRrr nr ås [1 EEG AROR RR SA SR SSE SSR SSL SAR LIES versicolor villicus TANIORPHUS TAPEINUS. MISC SN SSA a Jarre seja (oss of deltfererjlfå fl TA US] Pbersssvsak Hösse AN lsje 2 Mar precatorius qQuinquespinosus TOP AD: sas vader jäjlene sein slets so FETA SELSPUNOSUS s/s se a vn kala 008 oe KRIS tipuliformis: sas. ss== reset eERRA RSS CI UNUSVERSUS fer seem aslein ja jale la sleblsl ST SNSTA OCKASSr rid CONENATTS «axe se sense ren ASS SEE secs rr RR RRR rt KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS- HANDLINGAR. Bandet 12 N:0 BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SVERIGES AF EE DEUND! MED TVÅ KARTOR. TILL KONGL. VET. AKAD. INLEMNAD DEN 14 MAJ 1873. STOCKHOLM, 1874. P. AA NORSTEDT & SÖN E? KONGL. BOKTRYCKA RE. KETMATP: O & KMT A AN SE — Fre för a (CO SS vw 2 ' bag och | CULVELFTECINE SM (ÖV ILEET RAT > IF 1 (CK CAR JÖKÖOR ANT , a s i . | - ba | | - FOTS NETA VILLE JL EJE s- Ne bv SÖRENS Ha AE MINE SORIN MABNaYG 0 HERO An MOdsNY KRT OM Den 1 Januari 1859 började meteorologiska observationer att anställas på åtskilliga orter inom Sverige efter en på förhand uppgjord allmän plan och med instrumenter, som blifvit vederbörligen undersökte och justerade. Närmaste inseendet öfver dessa meteorologiska undersökningar har från deras första början till slutet af år 1872 varit uppdraget åt Vetenskaps Akademiens fysiker; men vid sistnämnde tid öfverflyttades detsamma på den då inrättade, under Akademiens vård stående, Meteorologiska Cen- tralanstalten. Under tiden från 1859 till 1872 hafva 12 band af arbetet »Meteorolo- giska Iakttagelser i Sverige» från trycket utkommit. Med början af år 1868 gjordes den förändring vid observationernas bearbetning, att medeltalen beräknades för fem och fem dagar utan hänsyn till den borgerliga månadens längd, då deremot förut medel- talen beräknats för fem eller sex dagar, så att hvarje månad i året blifvit jemnt delad i sex afdelningar. Nedanstående framställning af lufttemperaturen i Sverige grundar sig på de nio första årens iakttagelser eller på dem, som gjordes före den nyssnämnda förändringen 1 beräkningssättet. Den 1 Januari 1859 voro utom Stockholm och Upsala, hvarest observationer redan förut under en lång följd af år blifvit anstälda, följande stationer i verksamhet, nemligen; Carlshamn, Kalmar, Jönköping, Linköping, Örebro, Carlstad, Gefle, Hernösand och Umeå. Före årets utgång hade deras antal vuxit till 21. Den 1 Januari 1860 började observationerna i Fahlun och under samma år tillkommo de i Östersund, Stensele och Jockmock. Till följe af den eldsvåda, som den 2 Juli 1865 lade Carlstad i aska, må- ste observationerna derstädes afbrytas och kunde icke återtagas förr än den 1 Novem- ber det påföljande året. Observationerna äro anstälda kl. 8 f. m. samt kl. 2 och 9 e. m. Häraf är da- gens medeltemperatur beräknad på det sätt, att det aflästa talet kl. 9 e. m. blifvit multipliceradt med 5, och till denna produkt observationerna kl. 8 och kl. 2 adderade, hvarefter den erhållna summan dividerats med 7. Redan i första bandet af »Meteoro- logiska Iakttagelser» har blifvit visadt genom de observationer, som i Christiania och Stettin under en längre tid blifvit anstälda hvarje timme hela dygnet om, att denna method att söka medeltalen gifva, åtminstone för södra och mellersta Sverige, ett gan- ska tillfredsställande resultat. Det samma ådagalägga äfven de observationer, som i Helsingfors ') blifvit anstälda hvarje tjugonde minut och i Upsala ?) hvarje timme dag- 1) Observations faites å L'Observatoire magnétique et météorologique de Helsingfors, sous la direction de Jean . Jacque Nervander. 4 Vol. Helsingfors 1850. ?) Jemnförelsetabellen för Upsala har blifvit mig benäget meddelad af Dr RUBENSON.' 4 ji96 EDLUND, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SVERIGES KLIMAT. ligen, såsom man kan se af efterföljande tabell. Härvid hafva för Upsala observatio- nerna från och med Juni 1865 till Juli 1867 och för Helsingfors observationerna från Juli 1844 till Febr. 1848 blifvit begagnade. Tecknet + gifver tillkänna, att det på det angifna sättet beräknade mediet ligger under, och tecknet — att detsamma öfverstiger det sanna. Talen utmärka grader efter Celsius. | | | | Christiania. Stettin. | Upsala. Helsingfors. ESSIYSAIREN SYND FEN Fa TENSTA ERA I | [dr puksotdebane + 0,01 = 0:03 — 0,04 + 0,02 |ENBle bn an ss AE + 0,00 hele 0,01 + 0,16 + 0,07 | Mars lär bd — 0,04 | + 0,08 — 0,18 + 0,05 | |A pri reed HO SE EOS + 0,27 + 0,10 IEI SPSS BS NG — 0,13 + 0,09 + 0,20 — 0,02 I ÖIN oabpdS done erS — 0,33 + 0,15 — 0,12 — 0,15 | Julie RAN AE + 0,06 — 0,04 + 0,11 + 0,00 IRAS SUIS GLES ERE + 0,08 + 0,21 + 0,31 — 0,12 September ......... + 0,18 + 0,20 + 0,43 — 0,02 Öktoben ee. sea. + 0,13 + 0,13 + 0,27 — 0,03 | November ......... + 0,08 + 0)15 + 0,00 + 0,02 December ......... —0,05 I -—0,04 | - 0,05 | + 0,04 | Till slutet af år 1862 anställdes observationerna i Upsala kl. 7 f. m. i stället för kl. 8. Medeltalen för de: fyra första åren för denna station äro derföre beräknade på annat sätt än för de fem sednare nemligen så, att observationstalen för kl. 9 e. m. äro fördubblade och derefter adderade till dem för kl. 7 f. m. och kl. 2 e. m., samt den erhållna summan dividerad med 4. Huru det erhållna resultatet öfverensstämmer med den sanna medeltemperaturen framgår af följande, af Dr RUBENSON gjorda, jemnförelse: JAMNVALI HE SE — 0,14 Juli ARTE Tirana — 0,25 Februari ...ccmccsoncc — 0,04 /NDVEISIDN fog000-005000800es + 0,02 Marseabar. A =—=0)14 September .......... + 0,16 Aprilk CAR + 0,4 Oktober. tUrrtiis rÖMG Maj” -u2 SOT IRMA November............. — 0,06 | Joni 0 TI RDR 062 December .............. — 0,10. | Efterföljande tabeller 1 och 2 innehålla de på nu anförda sätt beräknade medel- temperaturerna för årets olika månader och dessas afdelningar: KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 2. ä [= wt Sa NN SR sa lr lar = ME = SN EE a na RE le 5 | SAN NES 20 z co oc SARS S 3 2 Månad. de = ANS TR > or | IA Sa EE | SAN ARE =. AA | 4 =E = 5 Oo: = z = =) I ar oe, | : 3 =E =) I ä FR AN | = FR a [fl DA Er re 2 S I [tre stanneree OSS fn (nn SS an | EAA fa EE | | rg ÅF fr b En rn Ain a a] AE a | | | | | | I | (= : = 3,42] 4,36] 3 3 — 4,32] —4,55| 6—10| + 0,26! — 0,59] + 0,47] — 1,43] — 0,24! — 0,09 2,06) — 1,16 24 2,88| — 2,10] — 3.12] — 4,26 2 2 11—15| —1,48| — 2,03) — 1,79 — 3,79] —1,37| TEA — 3,6 7| -3,02/ 3,72] 4,29] —- 3,74 — 4,33] — 5,61] 16—20| —1,11| —1,39| — 1,82] — 3,42] — 1,03] — 2,50] — 3,20) — 2,45) — 3,67 — 5.13] 3,00] — 3,84| — 4,54| Bis SRK 0,43) — 0,15) 05] 159) — 0ss4] — 0,52] — 1,20) — 0,91) — 192] —2 26—30| + 0,51] + 0,08] — 0,31 1,55 0,02] 0,71, 00 1,29 — 2,35] — SR NG ERS 3,14| Med.| — 0,58| — 1,10] — 0,94 — 2,6] — 0;81| — 1,35] — 2,46] — 1,90] — 2,89] —3,63]| | | | | | | | i | | FASEIICN | | 1—35 | + 0,11! — 0,41 — 0,02 — 1,92) — 0,68/ — 0; — 1,34 1,37 2,15 2596] LIA | 6—10 2 Januari .. ,51| — 1,38, — 2,64| — 3,41 I 1—5 | — 2,08) — 2,53| — 2,36| — 4,01 = förslia, dal KAO — 2,49| — 3,45] — 4,25 || 2,35] — 2.99 ) | ec | I G = Sv Ad E ESRI g 01 ga 19) — 3:56) — 279 4.04 5,40] — 3,25| — 4,79 H,43| I I I ETHIE0 84) = 0:87) — 0775) = 2,97] — 1,05) — 2,02] — 221 2,12] real 4,13] — 2,26| — 3,42] — 4,19/ | | | | | | 1,69] — 2,45| — 2,86| —1,98| — 2;71| — 3,52] | | 16—20' 0,64] 0,98] 0,47] 2.43, 1,20 1,21] —1,59| — Febrnari. I Pi25- 0,36 — 0,91] SE tall — Has] Mio) 10:65], — 168) — 62 —1,71| —2,65| — 1,48] — 2,69] -- 3,30 | | INGE i | 26—28| + 0,69] + 0,14] + 0,21 1L10| — 0,22 1,30 0,80 1,37| — 3,05] 3,07 1,64] 2,64| — 4,02 I I | . | -. | Med. — 0,43] — 0,82 0,46, — 2,43 1,00 1,35 1,86 1,83 2,75| — 3,51| — 2,09| — 3,10] =S | | | | | | [ | | | I | | | 1—35 | + 0,06 — 0,32 (UA EST 0 ra ARG — 1,88! — 147 3,52 — 3,66] — 1,67| — 2,87| — 3,97] 6—10/ -- 0,03] — 0,37] — 0,11] — 156] — lL14) — 1,25] — 152] — 1,50) — 3,01 3,42| — 1,55| 2,64 3,25 I | | | EE 0573] — 1,09) — 0,53) — 2,31] —L81) — 162] — 2,93] — 2,61] — 3,28] — 3,32] —0,61| — 3,19] — 4,44] 16—20| + 0,02 — 0,32] + 0,43] RON — 1,31| — 0,39] — 1,75| — 117 — 2,42] — 248] (Te — 2,64] — 2,84 21—25| + 0,13] — 0,28! + 0,13] -— 1,49 — 0,831 — 0,16 1,43] 1,49 2,58] 2,59 — 1,39] = 2501 — 3,15 26—31| + 1,38] + Med.| + 0,14] — 0,30] + 0,21] — 1,35| — 0,88) — 0,60] — 1,63] —- 1,46 2,67 2,68] 1,10] — 2,60 3 3a| | | | | | | | | 1—5 | + 2,86] + 2,00] + 3,19] + 1,97] + 1,96] + 3,22] + 1,63] + 1,90] + 1.72] + 1,89| + 2,09] + 1,13] + 1.00 6—10| + 3,93] + 2cM 44. 17324 2,38) + 3,94] + 2,00] + 3,07 2 | 115 + 4,90] + 4,12] +-5,08) + 3,89] + 3,31] + 4,97) + 3,38) + 3,68| + 3,23] + 3,50] + 4,23] + 3,13] + 2,91] April..... 16—20| + 4,48] + 4,44] + 5,53] + 4,26] + 3,15| + 5,57) + 3,72) + Bj95 | Byte|i ers ger dae BI 21—25] + 6,33) + 6,90] + 6,43] + 5,47] + 4,67] + 6,32] + 5,39] + 5,22] + 5,14) + 4,96) + 6,25) + 4,41] + 4,77 26—30] + 5,50] + 5,27] + 5.67] + 4,28] + 3,31] + H,t4] + 4,07) + 3,94| tabl 3.88) 30) 3,33) + 3,33 + 1,71] + 0,18] + 0,52] + 1.01] —0,29| — 0,49] —1,21| — 0,63 0,25] —L18| — 1,61 2,37) + 2,67) + 3,63) + 1;56| + 2,00 Med.| + 4,67] + 4,18] + 5,00] + 3,85] + 3,13) | | | | 1—35 I+ Gaskr 5,84 a | all de 4,96] dT 3,37] 3630 JA IH 4,24 TE + 286 : I + 6,78) + 5,83| + 4,79] + 5,49/+ 5,60/+ 5,46] + 5,011+ 6,58) + 5,04 + 5,29 6 + 6--10/+ 7,54] + 7,64| + 861/+ 7,60) + 5,92]+ 856)+ 7,43] + 7,09)+ 7,20] + 6,48) + 8,24] + 6,56|+ 6,97 11—151+ 8,72/+ 7,641+ 9,71 + 8,64! + 6,88] + 9,00]+ 7,22/+ 7,48l+ 7,54| + 7,86|+ 8,85 + 6,78) + 7,59| || Najs 16—201+ 9,62/+ -9,12]+ 11,10]+ 9,87] + 7,40) + 10,57|/+ 8,30l+ 9I.36|+ 9,57) + 9,79] + 10,65) + 7,81] + 9,051 | 21—25|+ 10,19] + 8,93|+ 11,19] + 9,64] + 7,31] + 10,71 /+ 8,33] + 9,34/+ 9,72] + 8,68) + 10,43] + 7,84 + 9,05 26—31/+ 11,79] + 11,04|+ 12,37|+ 12,33] + 9,40] + 11,43|+ 10,19] + 10,79] + 10,40] + 9,53| + 12,50] + 9,71] + 10,31 Med, + 9,02 + 8,87|+ 9,96| + 8,99] + 6,95 + 9,49] + 7,83] + 8,28|+ 8.32] + 7,89) + 9,54| + 7,29] + 8,04 me OO—--—-—— - —.<««-—-—---— —— — —- -.90 -—-—- ? ?Z OO 1—5 |+ 12,64 + 11,89] + 13,90| + 12,82] + 10,67 + 13 10,87| + 11,76|+ 12,24] + 11,40] + 13,74] + 11,30] + 12,17 nd 6—10l+ 14,40] + 13,88| + 14,88| + 14,36| + 12,82/+ 14,15] + 13,62] + 13,97|/+ 13,35] + 13,24] + 15,53] + 13,21] + 13,65 11—151+ 14,47|+ 14,79] + a 15,05! + 14,07! + 14,79) + 14,09! + 14,41 + 14,15|+ 14,69; + 16,15! + 13,91] + 14,61 16—20| + 14,53] + 14,68] + 14,96|+ 14,59|+ 13,35|+ 14,54|+ 13,82] 4 13,76|+ 14,211+ 14,06|+ 16,00] + 14,10] + 14,77 6 E. EDLUND, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SVERIGES KLIMAT. Pabirt (ROTtS.) | | H 2 z 5 FER Zz Zz RR = SS EE 2 AN FS a PS EON i Månad Oc Bör 3 3 | MN eo &T | & St | = 2 2 = 2) | HT Bree ks ERS 2 2 å Så fe p 3 = = | | | 21—25|+ 15,22/+ 15,57|-+ 16,14|+ 15,25) + 14,32/+ 16,12 + 15,42/ + 15,18] + 15.49| + 15,08!+ 17,39| + 15,49] + 15,93 [NJUT ock) 26—30l + 15,17|-+ 15,25] + 16,04] + 14,91] + 13,73] + 15,54] + 14,42] + 14,64| + 14,79] + 13,84| + 16,28] + 14,77| + 14:58 | | Med.| + 14,41/ + 14,34/ 4 15,23| + 14,50] + 13,16] + 14,77] + 13,71|4 183,95] + 14,04| + 13,72] - 15,85 + 13,80) + 14,29 I I | | I I | 1—5 |+ 14,46) + 15,18) + 14,98] + 13,99] + 138,53|4- 14,39) + 14,04] + 14,20|-+ 14,12/+ 13,352| + 15,56) + 14,11! + 14,53 | | 6—10!+ 15,46| + 16,08/+4 16,39) + 15,54] + 14,39| + 16,02! + 15.30) + 15,60|-+ 15,52|+ 14,75! + 17,24 + 15,16) + 15,79 | | 11-—T51-E 16,58) 16.87 17,52, + 16,50] + 15,45] + 17,13! + 16,28| + 16,52] + 16,66|+ 15,99] + 18,29] + 16;52/+ 16,81 JUL, -<- 16—20/+ 16,29 + 16,75| + 16,92|+ 16,20! + 16,77! + 16,57 + 16,66| + 16,52! + 16,13 + 15,49) + 17,90] + 16,06| + 16,09 | 21—-251+ 16,93| + 17,42]-+ 17,49] + 16,64| + 16,58) + 16,82| + 16,95! + 16,33] + 16,04|+ 15,55] + 18;01| + 16,54| + 16:06 26 —31|+ 15,83] + 16,38) -++ 16,32|-+ 15,22|-- 15,52] + 15,77| + 15,81| + 15.43] + 15,16] + 14,84|+ 16,55| + 15,50) + 15,03 SL RE EDA ER SA CAO ar SEE Va 22 | | Med.| + 15,93] + 16,45|-+ 16,60!/ + 15,68| + 15,37 + 16,12] + 15,84|+ 15,77] + 15,61) -+ 15,02] + 17,26|+ 15,65|+ 15,72 1—5 - 15,39|+ 15,84| + 16,35] + 14,88] + 15,06! + 15,80 + 15,48) + 14,99] + 15,03] + 14,81/+ 16,26] + 14,95| + 14,80 6—10|+ 15,23/+ 15,74| + 15,51|/ + 14,16|+ 15,15) + 15,04| + 15,12] + 14,52] + 14,55) + 13,84|+ 15,55] + 14,59) + 14,22 | 11—15/+ 14,90] + 15,50) + 15,64| + 14,63) + 14,82] + 15,57) + 15,06|+ 14,78|+ 15,01| + 14,40) + 15,76) + 14,49] + 14506 I i | Augusti | 16--20/+ 14,86|+ 15,77| + 16,00] + 14,38) + 15,19! + 15,56) + 14,88) + 14,&6|+ 14,63) + 14,43] + 15,52) + 14,39] + 14;30 21—25| + 14,24|+ 15,08) + 14,91] + 13,50) + 14,38! + 14,83 + 13,96] + 13,85] + 13,90) + 13,23] + 14,55| + 13,62] + 13,26 [26-31 + 14,86] + 15,42] + 15,46) + 14,16| + 14,90 + 14.89] + 1468) 1419 20118) 88|+ 13,02 + 14581 [LSS 13,50 I I | Med. 14.91] 15,56] + 15,65] + 14,29] + 14,92 + 15,28] + 14,86|+ 14,50 + 14,50| + 13.96) + 15,41|+ 14,33|+ 14,02 | | | | [ 1—5 |+ 13,16| + 14,03] + 13,50 + 12,18) + 13,21] + 13,55 + 12,76|+ 12,62] + 12,58| + 11,81/+ 13,29] + 12,19] + 11,89 | 6—10|+ 13,66 + 14,17|+ 13,97] + 12,36|+ 13,96] + 13,63] + 13,43) + 12,94|+ 12,96] + 11,99] + 13,75) 4 12,99) + 12,42 ITS 125 Le 12,51/+ 10,82] + 12,51|+ 12,59) + 11,82] + 11,36|+ 11,49) + 10,34|/ + 11,67) + 11,12) + 1100] J 16—20 + 11,68|+ 12,23 + 11,74| + 10,61] + 11,75 + 11,54| + 11,14/+ 10,68) + 10,87| + 10,45) + 11,211/+ 10;36|+ 10;08 | 21—25| + 10,97 + 11,79] + 11,49/ + 9,99] + 11,60]+ 11,64! + 10,75| + 10,52|+ 10,54/ + 10,28) + 11,00] + 10,01] + 9,91 | 26—30| + 10,84|+ 11,80] + 11,26|+ 10,25] + 10,92] + 11,s4/+ 10,38] + 10,48) + 10,52] + 10,54| + 10,75|+ 9,62] + 9,52 Med.|-+ 12,11] + 12,79] + 12,41] + 11,04| + 12,33] + 12,47| + 11,71] + 11,43] + 11,49] + 10,90] + 11,95|+ 11,05] + 10,80 I I 1 I I i I | | | | 1—35 | + I;71)-+ 10;02] I 6—10| + 8,56/+ 9,05) + 8,93] + 7,43] + I,18]+ 8,74) + 8,22) + B,o2| + 7,82] + 7,30] + By14| + T16|) + 7,03 I I I I 11—15| + 7,68|+ 7,90] + 8,25) + 6,08) + 7,14] + 7,85) 4 7,05) + 6,55) + 6,25| + 5,20) + 6,02] + 5,28) + 0:50 | + 9,98] + 8,19) + 9I,56|+ 10,05) + 9,07] + 8,55) + 8,96] + 8,43) + 87) + 7,95) + 7.88 I Oktober . 16—20) + 8,o7|+ 7,94| -+ 8,80] + 6,17] + 7,88 7,76] + 6,65) + 6,52] + 6,26) + 5,04| + 6,36] + 5,41] + 5,08 I | I + 21—25| + 6,78 + 7,08) + 7,58| + 5,39 SE GE 7,12] + 5,97] + 5,47) + 5,49] + 4,83] + 5,46) + 5201 Te + 26—31| + 6,77/+ 6,60) + 6,69] + 4.68] + 6,31 6,27] + 5,37] + 5,13] + 4,98) + 3,96] + 4.98] + 4,48) + 4,44 I I I | I Med.| + 7,93] + 8,10] + 8,36| + 6,32] + 7,81] + 7,97] + 7,06] + 6,71] + 6,63| + 5,79] + 6,64| + 5,91] + 5.76 Igor r SST ä EE a | O fe gat | gt fat 0 rg | el 2 sn | aa | RNE ae VR a Mn | 6—10| + 3,56| + 3,74| + 4,09) + 2,00] -+ 4,18) + 4;0o6| + 3,09] + 3,16) + 2,87) + 1,84] + 2:46) + 2,03) ös de 11—15| + 4;02] + 3,93] + 4,16) + 2,28] + 3,65) + 4j24] + 2,88) + 2.92) + 2,82) + I32l + 2,60) 2:02) Marecania 16—20| + 2,56) + 2,20] + 2,21] + 0,35) + 2,29] + 2,39] + 1,45) + 1,28) + 1,23) + O,27| + 0,94) + 0,57) — Oj11 21—25| + 2,48) + 2,02] + 2,26) + 0,62) + 2,14] + 2,09) + 1,25] + 1,38) + 1,23] + 0,73) + 0,71] + 032! — 0,68 26—30| + 2,61] + 2,42] + 2,77] + 0,99] + 2,23] + 2,60] + 1,58] + 1,47] + 1,24] + 0,03 + Lag] + 1,06] + 0,18 | 1—5 | + 5,46] + 5,23] + 5,48] + 3,61] + 5,42) + 5,19) + 3,97) + 4,10] + 3,90] + 2,77| + 3,73] + 3315) + 2,87 | Nov | Med.| + 3,44] + 3,26| + 3,50] + 1,63] + 3,31] + 3,43] + 2,37) + 2,39] + 2,22] + Lac] + 1,93 a 1,53] + 1,05 mmm H OH ——V——--e-—-—-—r— ———— oo NN— OO OO LOW —————>——O OOjvc—Ä-— —— — — — -—-—-—-— —— —"r-+Ä—-—— ] KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12: N:0O 2. z Fab: I (Hörts:) NN VV — LL VL On MRF a | | | m | Loa sl fee = a = | | Ein FN | RA IE LE EE sel 2 PE | & to & - -= -> & EC | - = Oo: : ”- | RR I NR i | sr EN RR | & | 1-5 | + 0,54| + 0,75| + 0,21] — 1,63] + 0,80) + 0,24 +10;351. — 0,75) =— 0,66) — Lön 1,34] — 0,80) — 1,97 6-0) 1e3) + Så SR + Os11| + 1,40] + 1,90) + 0,78) + 0,78) + 0,74| + 0,18) + 0,35) + 0,09 — 0,28/ 11—15| — 2,28| — 2,41] — 1,63) — 4,17! —0,68| — 1,64, —3,07| —3,05| — 2,63] — 4,09, —4,07| —4,44| — 4,99] Dec. 6r-001-10;98], — 20], — 0;4el'— 2,90 — 915 Toa) tb 95) il sall — 86 272 2,70] — 3,28] — 3,93] | 21—25| — 0,29] — 0,61 — 0,31 — 1,85/ + 0,20] 0,02/ 115 105 1,49 — 2,15 —1,86/ 2,22 = pa 0043)-— 0,93) = 0,41) —=T84/0:H0,421) 10:45] - 1,64] il 1,85 — 2,86] = NE 2,76| — 3,65| Med.| — 0,27) - 0,49] 0.13] 2,05 + 0,33] —0,17] — Lu — 1,22 — 1,29] EN a res 2,92] | Ul I I ab 2 [75] | | SS I I SG | RR RR SA EN SN ES ES SC | | ps 2 NEF SSSK SAN DE FAR ? Sc ; | | | | | | | =) 1—5 | — 3,94] — 3,95] 492] — 4,92 5,03 6,50) 4,46] 6,73/— 9,00) —- 8,65— 14,48] — 12,46 — 12,95 — 17, 41| | 6—10| — 3,61] — 3,30 4,69| 4,56 4,52 - 7,29] — 4,46 FE fe 9,32 — 9I,13/ 13,76| 11;39]= 12500) — LT7,) 88] | 11—15| — 5,12 4.76 5,18 5H,35| — 5,75 6,84 5,14] 7,78/ 10,66] 9,92/— 11,59|— 11,07|/— 11,18 14,48| Januari. .... | 16—20| — 3,75) — 3,76] — 4,80) — 4,34 4,11] —6,16| —3,99| — 6,89 AR UDEN RNE RR | 21—25 2,95 2,64| — 3,50 4,05 — 3,80] — 6,39] — 4, 29) — 7,90/— 10,17/— 10,01 |— 14,83/ 13,60/ 14,55] 18,05] (200 268280 3:93) — By46) — 5y97] == 4405) JE 6.snl 8,22] 10,22|— 13,41] 13,13] EKEN 17,71] | Med.| — 3,68| — 3,54| — 4,35) — 4,53] —4,50| — 6,53) — 4,40/ — 7.09] — 9,56| — 9,31|— 13,23|— 12,14| 12,86] 17,15| | | | | | | | er SÅ — 3,12] — 2,78] — 3,78 — 4.09/ 3,82| 6,06 EN - 6,92 — 7,38 — 10,39 — 12,30 — 12,35 =="T14' gl 16, 37 6—10; — 5,16| — 5,03 5,79 6,81 6,15 8,65) —5,95| 9,27 9,69|/— 11,22/— 13,72 14,00 14 61/— 16 ;92] 11—15| — 3,45] — 3,04] — 4,11| — 4,59 — 4,33] — 6,14| —3,94| — 6,00 7,24 8,67 11,65] 10 11 18 || Februari . 4|16—20) —3,16| — 3,03] —3,55| — 3,95 Metall -j656a] — Loa] — tad) — Sje9l-— jan) 10:80] — Ilse) — I4,40l— I4,;25 21—25 2,61-— 2,69 1,79| 3,59] — 3,59| — 5,04 225 — 6, 33 ÖRE 3,09! 10,25] da HL 38)-— 163 26—28|) — 3,51| — 2,80| — 2,76 4,44 4.03] 5,56) —3.96| - 6,18] so] - 9,36|— 7,63 I,70l 906 Med.| — 3,50] — 3,23 — 3,63] — 4,58) — 4,35] — 6,35) — 45] rm — 7,76| — 9,45|— 11, 20 EAd0laA Raa — 13,64 [ | | | | | | ST | 1—5 | —3,23| — 2,98] — 2,64] — 4,02] — 3,59) — 5,85] = 3,90] — 6,28] — 8,02] SH 0:65 055 STIL 12,42! | 6-—10| — 2,78) — 2,85] — 2,71] — 3,71] — 3,68) — 5,64) — 3,95) — 5,23) 6,74] 7,88/— 9,79] — 8,43 |— 10,25|— 12,08 | | 1i—15| —3,55| — 3,79, — 2,87, — 4,78] — 4,30| — 5,90/ Id == (SAR) 7,04] — 9,19|— 10,86] 9,47/— 10,50|— 11,31 MEn sea 16-20] — 2,40] — 2,31| — 2,54| — 3,66] — 3,29] rt 2,85] 4,26| 66! — 6,84 — 9I,62] 7,75 9,62|— 10,80 21925] — 3,10 2,47 2:63 3,46] — 3,58] — 4,15) — 3,31 —4,97| 4,88! 6,35/- 7,13] — 7,04) — 8,02] 9,62 26—31|] — L11 1,45 1,10 1,75 1,99] 3,46] — 2.00] 3 0 4) 6,44| 6,44] —6,14/— 7,40 7,99 | Med. — 210] 264 2,42 3,56) — 3,41 — 4,89 3,50| 58) 6.11] Sas 902 3,06] 9,62|— 10,70 8 E. EDLUND, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SVERIGES KLIMAT. Lå >) Tap 2 (RORtS) | NV ET 2 | - = I (eo | I "H So | - I co | ol 2 | & | | 8 | 8? I & | ESR ER ENE | Månad = > = Zz fc 2 | = S == = 3 5 = z8 3 | 3 > z = = Zz s Fe = 2. & 2. 2: E — [RA B SALE ; i le LR ? ; Re | | | | | | 7 - | | | | | I | É | 1—35 | + 1,34] 4 0,51] + 1,30] + 0,95] + 0,32] + 0,43] + 0,29] — 1,39) — L15 2,87 3,14 2.48) — 4,88] —4, 6—10| + 2,59) + 2,36] + 2,11] + 2,00] + 2,25] + 1,09] + 2,15) + 0,53] + 0,32] — 1,49] — 2,13] — 0,60) — 2,92 April . 16-—20| + 3,56) + 2,65) + 3,20) + 3,14] + 213) + 218) + 250) + 1,00) + 1,43] — 0,87) + 0,44 —0,36| — 1,99 21—25) + 5,17) + 4,40] + 4,62) + 5,01] + 4,35| + 3,90) + 3,53] +2,56| + 2,09] + 1,24] + 0,95] + Li3] — 0,16 + 26--30/ BR) + 2,80 + 4,00] + 3,54| + 2,95| + 2,60] + 3,08) + 1,231 + 0.30] + 0,40) — 0,49 ÅS — 0,02] — 0,98 | 11—15| + 3,06] + 2,76 + 2,81) + 3.27] + 2,61] a bL881 LAN NON 1,01] 1,66] — 0,44 0,46] — 2,27 | 2,01] + Al + 0,65) + 0,67) — 0,88] — 0,80 — 0.47] — 2,20 | 1—5 |+ H77/+ 4,78] 5,27 + 5,63] + 5,10] + 5,08) + 4,89] + 2,43] + 2,59) + 1,37] + 1,74] + 1,30) — 0,01 6-—10/| 7,58] + 6,18/+ 6,88 7,12] + 6,60] + 6,58) + 6,43] + 4,18| + 3,92 2 67| + 3,61] + 2,72] + 1,57 + 136 3 I 16—20 9,97/+ 8,34|+ 10,05 8,78) + 9,06] + 8,24] + 8,47) + 6,30] + 5,39) + 4,91) + 5,05] + 4,90] + 3,16 10,11l+ ,11/+ 9,90 8,89) + 8.54| + 8,16) + B,21| + 5,86) + 6,99] + 5,24) + 5,72] + 5,22] + 4,33] +5 7 | ; + 11,67|+ 10,50] + 11,30] + 10,45|+ 10,86) + 9,37| + 9,89] + 7,19] + 6,02] + 6,91] + 6,94] + 6,51| + 5,31 | 60 | | 11—15 + 8,o3+ 6,23/+ 8;21l+ 6,93) + 6,41] + 6,35) + 5,53] + 4,25) + 4,07] + 2,91] + 3,19] + 2,95 Maj är nh ar ar je | dr Med. 8,86l+ 7,36|+ 8,60)+ 7,97/+ 7,76] + 7,30] + 7,24| + 5,04) + 4,83] + 4,00 + 4.38) + 3,93] + 2,62 + ( 1—35 | + 13,31 + 11,39|+ 13,09] + 13,06|+ 12,55|+ 12,411+4 11,75 + 9,56|+ 10,81 + 9,44|+ 10,63] + 10,41] + 8,39 6—10|+ 14,75| + 13,45] + 14,50|+ 14,38) + 14,19] + 13,64/+ 13,61/+ 11,20|+ 10,02|+ 10,54| + 10,55|+ 11,41l+ 9,21/+ | 11—-15|+ 15,33)-+ 13,98) + 15,42! -+ 15,03) + 14,80] + 14,40) + 18,84) + 11,71] + 1152) + 11,41] + 11,72)-F 1280) LOSER J 16—201|+ 15,38|-- 18,99/+ 15,89 + 15,26/+ 14.611 + 14,87] + 13,79] + 12,63] -+ 11,77! + 12,13] + 12,71j + 13 27/+ 12,66 | 21—25|+ 16,78| + 15,78| + 16,24|+ 17,09] + 16,63|+ 16.59] + 15,48] + 14;07|+ 13,71|+ 14,48] + 14,55| + 15,58] + 14,49 | 26—30l + 15,99] + 14,67/-+ 15,21|+ 15,03|+: 15,10] + 14,32/ + 14,40]+ 14.32] + 12,54|+ 14,10] + 12,16] + 14,37|+ 13,58 | | | | | 1—5 | + 15,1381+ 13,99] + 15,10]+ 14,63] + 14,58) + 14,02] + 14,06|+ 13,77|+ 12,54|+ 14,50|+ 12,94|+ 14,95|+ 15,08 JUDILE + 11,51 Med.j-- 15.26| + 13,88) + 15,06] + 14,98] -+ 14,65|-+ 14,37] + 138,81] + 12,25! + 11,73] + 12,12 + 12,05] + 12,97 6—10|+ 16,56|+ 15,56|+ 16,94|+ 16,44|+ 15,91|+ 16,00] + 15,65|+ 15,06|+ 14,15|+ 15,03) + 14,47j+ 16,32] + 14,81 11—15|+ 17,60/+ 16,76|-++ 18,21|+ 17,54! + 16,77/+ 16,81! + 16,21/+ 15,44! + 13,44|/+ 14,83| + 14,19| + 15,90] + 14,53 16-—201| + 17,01! + 16,23! + 16,54|+ 16.89] -+ 16,68 + 16,17/ + 16,38 + 15,34|+ 13,06|+ 14,82 + 14,25|+ 15,89| + 14,49 21—25l+ 16,85|+ 16,72/+ 16,27|+ 16,83 + 16,94! + 15,94| + 16,21|+ 15,00/+ 13,96] + 15,05! + 14,36|+ 15,79! + 15,37 + 26—31|+ 15,83|+ 15,79|+ 15,98] + 15,60! + 15,48|+ 14,57] + 15,29| + 14,56|+ 12,78/+ 14,28! + 13,64|+ 15,24/+ 14,82] + 1 Med. | + 16,50|+ 15,84] + 16,51/+ 16,32] + 16,06 Juli — —— + «= 4 15,59 + 15,63| + 14,86) + 13,32] + 14,75| + 13.98! + 15,68] 4 14,85|+ 1 1—5 |+ 15,49] + 15,00] + 16,30) + 14,96|+ 14,66) + 13,96|+ 14,68 14,10] + 12,64 + 13.38) + 12,84|+ 14,538|+ 13,88] Fi + 6 —101+ 14,98] + 14,82/+ 15,16|+ 14,82] + 14,67] + 13.94|+ 14,26]+ 13,74|+ 12,27|+ 13,56|+ 12,34|+ 13,90] + 13,80] + 3 ÅÄ + 11—15l + 14,93] + 14,84| + 15,35) + 14,37|+ 14,32] + 13,22) + 14,01 13,36|+ 11,68 + 12,42/+ 11,95) + 13,40] + 12,55 + 1 Augusti ...1|16—20|+ 14,78 + 14,51 + 15,36! + 14,33! + 14,58|-+ 13,60 + 14,39|+ 13,36|+ 11,82/+ 12,97|+ 11.32|+ 14,11] + 12,94 J 4 | 21—23l+ 13,73|/ + 13,66 + 13,72 + 13,45| + 13,51|-+ 12,221- 13,08) + 12,59|+ 10,98/ + 11,40! + 10,01]+ 11,95] + 10,58) + + 26—31 + 13,91] + 13,91|+ 14,14| + 13,31] 13,24] + 12,64|-+ 12,90| + 12,16] + 10,42] + 10.48/+ 9,44|+ 11,33|+ 10,56] + Med.| + 14,64! + 14,46 + 15,01] + 14,21|/+ 14,16|+ 13,26/+ 13.89] + 13.22] + 11,64|+ 12,37! + 11,32] + 13:20] + 12,39] ; | KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 2. a iab r25 (FORS. rr FT ÖL ORG I | Ör : I nan i O: co | & Zz = fr oe o Fl om | ZH - ZE [ac] SLI SS | z = = 2 2 | SIR =) 2 3 Sker Månad = > => Få | STL SER die S | As SN = = 27 Bor SALES = NE : FR ZE z byg 2 | | . Sr] = en SA | | 1 | ] I I i] I i 1—5 |+ 12,34 + 12,40! + 12, Sn 112) 26] + 11,79] + 11,13! + 11,35 + 10:55] 9,84/+ 10,25] + 8,59) + 11,09|+ 10,02] + 8.36 I | 6—10!+ 12,76! + 13,011 + 12,47| + 12,99] + 12,44/+ 11,89] + 12,34/+ 11:80] 10,23| + 10,20] + 8,721+ 10,44! + 9,67] + 8,09 I I E ! - 1H—15|+ 11,13 + 11,34| + 11,49|+ 10,80] + 10,42| + 10,02/+ 10,72] + 9,88l+ B64l+ 30) + 6,85l+ 8,s21+4 ST + 6,25 16—20|+ 10,321/+ 10,69] + 10,17|/+ 9,90]+ 9,87/+ 9,55) + 10,21 + 9,01/+ B;61-h Ty 4t)--+-Ts08)+—-9;241+ TG 43] 6,99 21-251 + SON 10,29) + 9,521+ 9,47/+ 9,29/+ 8,39]+ 9,211+ 8,99/+ 6,96] + 7,34) + 5,75) + 7,8514 SÖ + 5,13 26—301+ 9,57] + 9,84/+ 9Ya48l+ 893+ Bo6|+ Ga6l+ Bs7|+ 82314 7,21] + 6,80] + 5,17] + 6,96]+ 5 80] + 4,20 | Med.| + 11,01! + 11,26! + 11,00] + 10,73 + 10,46 + 9,91] + 10, 451 + 9,79/+ 8,58 + 8,39) + 7,02/+ Io6]+ 4 85 + 6,50! + | 6-10)' + 6,92] + 7,55) + 7,13] + 6,61] + 6,32 +5,74| + 6,20] + 5,75) + 4,06) + 3,52] + 1,36) + 3,54) + 2,51] + 0,67 11—15| + 5,06 16—20| + 5,12 21—25] + 4,61 26—31| + 4,07 Med.| + 5,63] + 6,24| + 6,40] + 5,62] + 4,94] + 4,62) + 5,03 + 4,25] + 3,10] + 2,15] + O;25 Re 97] + 124 1,27] + 5,52] + 6,18) + 4,59] + 4,31 3,95) + 4,60] + 3,43] + 2, 79) + 1 106] + 0,02] + 1,15] + 0,49] — 1,41 I I 6 I + 5,82] + 6,81] + 5,53] + 4,35) + 4,33] + 4,57] + 3,69] + 2, 29 + 1,26| — 0,62 + 5,52] + 5,09] + 4,80] + 4,07| + 3,96) + 3,94| + 2,84] + 1,91] + 0,75| — 1,09 + 4,68] + 4,94| + 4,41] + 3,43] + 2,69] + 3,38] + 2,69] + 0,96] + 0,93] — 2,83] + 0,47] + 0,09] | + Lig] — 0,11] — 1,21! 10:30:45 — 3v6| | | | | | i I I i 15 | + 8,01] + 8,37] + 8,221 + 7,76] + 7,17) + 7,05) + 7,48) + 7,07] + 6,08) + 5,38) + 4,15) + 5,77| + 4,91] + 3,00] A | | [ | | | 9GelL 220) -Hul,s9) 10,96] + Isa]. + 0,50) — 0,98) — 124] — 4,69) — 2,19) — 2,87 6,73] + 1,40] + 1,28 + 0,76 + O,17| + 1,06) - 0,16/ 1,10] — 2,31 4.86 3.89) = 4;97/=—= 7,85 | 2frol-F 0,42) — 0135) — Tas) — 287) — 5;59) 4 åel — 5,27) 9,93] | — 2,28] — 0,s2| —1,71| — 2,58] — 3,16| —7,84| —5,19| —5,38|— 11,42] — 0,03) — 1,31] — 0,75 LEK — 2,92] — 1,75| — 2,25| — 5,38] — 5,11] — 9,33] — 7,67| — 8,54/— 12.95] 0:89] 0,2911 = 0:46] = 108] =="2,05] — 1,34] — 2,63] — 4,29] — 5;30], — 9,33] — 7,12] SO ön 12,74 1—5 | + 2,62] + 3,22 66-10 + 167) + 1;75 11—15| + 1,62) + 2,04] + 1,72] + 1,24] + 0,79 [16—20] — 0,02] + 0,45| — 0,23] + 0,17] — 0,62 21-251, — 0,47 26—30| + 0,03 | Med.| + 0,91] + 1,30 + 0,66] + 0,61 + 0,12] —1;0o4| — 0,20] — 1,10 2,63] — 3,43 6,94| — 5,09] — 5,82/— 10,27| | | | 1-5 | — 1,90] — 0,85] — 117 ES 2,57| 3,78 3,07) - 4,45 — 6:01] —'6,14/—=10;051— ”6,15/— 6,14|— ARG 6—10! — 0,39] — 0,37) — 0,01! — 0,70] — 1,35| — 3,48| — 2,04; — 2,91] d,82; 5,53 I,911]— 7,71: — 9,26| — 14,90 11—15| — 4,so]| — 4,09] — 3,62] — 5,24| —5,41| — 7,71 — 5,42] —8,47|-- 10,23 — 8,84|— 12,79|— 10,10 — 10,75|— 14,77 3 n gi ——— — Deet a. 16—20| — 3,87) — 3,53) — 4,68| — 4,47 — 5,00] FA. vAl EAog =E RE oe le SK SN IG TE 10:83 11,10|— 15,19 21—25| — 2,75| — 2,29] — 3,72] — 3,84] — 3,54| — 5,79] — 4,28] — 5,25i— 6,44| — 6,84/- I,93j— 9I,22/— 10,46|— 10,94 KörslS10lE- 2,88) — 445] — 2,62] — 3,22] =— 6,10 = AR US — 8,70; 12,80|— 10,95|—- 12,27|— 15,48 Med. — 2,80] - 2,34] 2,04] 39] — 3,52] — 5,27 — 3,96] — 5,82] Tag] - - 7,58|— 11,47 — 9,16 10,00/— 14,05] Af ofvanstående tabeller erhållas medeltemperaturerna för hela året och för de olika årstiderna. K. Vet. Akad. Handl. B. 12. N:o 2. 3 2 10 E. EDLUND, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SVERIGES KLIMAT. i s H o z = 3 sl ha É = = | = = = = 2 [22 = Månad. = =) | = & 7 &S = GS: I = AT S: > > &e jeh T o = ( => = = 5 3 5 o =S så Så = I (=) Sr 5 s | = ; > RR I. os | FR I | ” | | | i December .............|] — 0,27 (05:5) (0 51 RP 0 RS OR Oe i RA LD P0 LL |EJANUAGIN obe oss - 0,58) —1,10] —0,94! -— 2,63) —0,81] —1,35| — 246] — 1,90 — 2,89] — 3,63) — 2,49 I j R | | | | SELrEN (BSD apaborsggp 0548). — 0,82), — 05461 — 243) FA 100 LSS LS SS a 25 le 2 | Vintermed.| — 0,43] —0,80] —0,51|] —2,37| — 0,49] — 0,96] 1.381 1,65 = 231. — Fall OL | | : | | N TV fR oe BORAR SE 10514 10:30) 052 sö Orsa 060) Le SIN 6 ne 67] — 2,68] —110 1 | April sosscmmvmvvnvn) + 4,67) + 4,18) + 5,00) + 3,85) +318 +4;96) +337 + 3,63 + I + 352 FIA a vete ee SRS s + 9,02] + 8,37] + I,96] + 8,99] + 6,95] + 9I,49] + 7,83; + B,28) + 32] —+ 7,89) —+ 9,54 i Vårmed.| + 4,61] + 4,08) + 5,08) + 3.83] + 307) —+4,62] + 319) +348)] + 302] + 291) + 4,23 | | | JUDA sket onkydrr + 14,41] + 14,34] + 15,23) + 14,50) + 13,16] + 14,77] + 13;71| + 13,95) + 14,04) + 13:72] + 15:85 [92 AI IRA SEE SR JOKER BES ST + 15,93] + 16,45) + 16;60|] + 15,68) + 15,37) + 16,12| + 15,84| + 15,77| + 15,61] + 15,02) + 17,26 AUgUSbi eek + 14,91] + 15,56| + 15,65] + 14,29] + 14,92] + 15,28) + 14,86) + 14,50| + 14,50] + 13,96) + 15,41 | Sommarmed.| + 15,08| + 15,45] + 15,83| + 14,82] + 14,48] + 15,39] + 14,80) + 14,74| + 14,72] + 14,23) + 16,17 I | September —.....:.....| + 12,11). + 12,79] + 12,41] + 11,04] + 12,33) + 12,47) + Il 71) + 1148] + Ilja9].-+ 105501 -ELELSR I ÖRTO Reese orerar HEST A Ge ESO 25 SAG 6,32] + 7,87] + T,91 + 7,06) + 6,71] + 6j63] + Sv + G,64 | INIOVEmDEtEH. secs osgt bs + 3,44] + 3,26] + 3,50] + 1,63] + d,3a1l + Bas) + 2,37) + 239 + 2221 + LAG) öra Höstmed.| + 7,83] + 8,05] + 8,09) + 6,33] + 7,84) + 7,96] + 7,05] + 6,84] + 6,78) + 5,95] + 6,84 o I I | Arsmedia| + 6,77| + 6,70] + 7,12] + 5,65) + 6,22] + 6,75) + 5,81] + 5,85| + 5,55) + 5,00] + 6,27 För att underlätta öfversigten af temperaturfördelningen öfver landets yta äro några isothermer för årets medeltemperatur och för den kallaste månaden uppdragna P de medföljande tvänne kartorna. Isothermernas gång öfver Norge är utlagd efter Professor Mouns arbete: »Die Klimatologie Norwegens». I Klimatologiskt hänseende skulle man kunna dela Sverige i tva delar, skiljda från hvarandra genom den räta linie, som man tänker sig dragen från Stockholm till Christiania. Den södra delen bildar en halfö, som på tre sidor är omgifven af haf, och på hvilken i allmänhet landet höjer sig i den mån som man aflägsnar sig från kusterna. Den norra delen deremot begränsas blott på den ena sidan af hafvet, och landet stiger i höjd i samma mån man närmar sig dess motsatta gräns. Dessa olik- - heter i de båda delarnes belägenhet utöfva ett betydligt inflytande på deras klimato- logiska beskaffenhet. I den södra delen uppstiga årsisothermerna högre mot norden på vestra kusten än på den östra. Af de upptagna observationsorterna har Halmstad visat den högsta medeltemperaturen för året eller något öfver + 7”. Göteborg har lika hög medeltem- peratur för året som Carlshamn, ehuru den förra staden ligger betydligt nordligare än den sednare. Årsisothermen för +6? skär Christianiafjorden '), går derefter mellan Wenersborg och Göteborg ungefär parallelt med vestra kusten nde norra delen af !) Enligt observationerna på den Norska stationen Sandösund. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 2. 11 3 | 2 | z | = Oo: m SES 3 | = SS AQ - c CA Q I RS An Glöl ön a äng bis Arbin 0-9 agile Borg por ET Karla SPE SN Bin Hö Emajte So kills För knESN oa I sn FR son laor odelad) sido sta bon NN — 2,92] — 2,80] — 2,34] — 2,94] -—3,19)] —3,52|] —-5,27| —3,96] — 5,82] — 7,46 1,58 — 11,47/—-- 9,16|/— 10,00/— 14,03 —4925| — 3,68] —3,54] —4,35| —4,53| — 4,50 6,53] — 4,40 7,09] — 9,56] — 9,31|— 13,23|-— 12,14|/— 12,86|— 17,15]| — 3,91] — 3,50] — 3,23] — 3,63] — 4,58] — 4,35 6,35] —4,45| — 6,99] — 7,76] — 9,45| - 11,35, — 10,94|— 12,82|— 13,64! — 3,69] — 3,33] —3,04| —3,64| —4,10 4,12] —6,05| — 4,27] — 6,63] — 8,26| — 8,78|— 12,02|— 10,75|— 11,89|— 14,95] 0 | I | I I I I 331] — 2.70] — 2,64] —2,42] —3,56| —3,41] —4,89] — 3,50] —5,18| — 6,11] 7,48) — 9,02! -— 8,06| — 9,62|— 10,701 + 2,86] + 3,30] + 2,58) + 3,01] diggar 25) 201] Re Strl 0:65) + 0,67). — 0,88] — 0,80) — 0,47) — 2201- 1,57/ FEo4! + B,86| + 7,36] + 8,60) + 7,97] + 7,76] + 7,30] + 7,24] + 5,04] + 4,83] + 4,00] + 4,38] + 3,93) + 2,62] + 3,42 + 2,53] + 315] + 2,43] + 306) + 247) + 2,30] +l47|] +l,97] + O,17| — 0,20] — 1,45] — 1,81] — 1,53] — 3,07|— 2,95] | | | | | | | 4 14,29] + 15.26] + 13,88| + 15,06) + 14,98] + 14,65] + 14,37] + 13,81] + 12,25) + 11,13) + 12,12/+ 12,05) + 12,97!4 11,51 + 11,38! FT 15,72] + 16,50] + 15,84| + 16;51| + 16,32] + 16,06) + 15,59) + 15,63] + 14,86) + 13,32|+ 14,75|+ 13,98| + 15,68|+ 14,85|+ 13,82! I Hane! + 14,64] + 14,46] + 15.01] + 14,21] + 14,16] + 13,26] + 13,89] + 13,22] + 11,64|+ 12,37|+ 11,32] + 13,20] + 12,39|+ 10,57 4 äl + 15,47] + 14,73] + 15,53| + 15,17] + 14,96| + 14,41] + 14,44| + 13,44| + 12,23] + 13,08] + 12,45] + 13,95|+ 12,92|+ 11,92] [ | + 10,80) + 11,01] + 11,26) + 11,00] + 10,73! + 10,46 9,91] + 10,45] + 9.79] + 8,58] + 8,39/ + 7,02! + 9,06] + 7,85) + 6,50 + 5,6] + 5,63] + 6.24] + 6,40) + 5,62) + 4,94/ + 4,62] + 5,03] + 4,25] + 3,10] + 2,15 + 0,25) + 1,97] + 1,24/— 1,27 Eros) + O0;91l + 1,30) + Oj66l + Oj61l] + 0,12 ST 0,9014-- 110 263 ds 6:94) — 3,09) — N:82-— 10,27] + 5,87] + 5,85| + 6,2 | + 6,02] + 5,65) + 517] +4,50] + 5.09] + 4,31] + 3,02] + 2,37| + O,11] + 1,98] + 1,09]— 1,68: | | I + 4,83| + 5,29] 5,10] + 5,25] + 4,80] + 4,58| + 3,58) + 4,31] + 2,82] + 1,70] + 1.30] — 0,32] + 0,91] — 0,24| — 1,91! Skåne och Blekinge, hvarefter den vänder sig mot nordost och skär östra kusten söder om Westervik. Den höjer sig således på vestra kusten omkring 20 mil nordligare än på den östra. Medeltemperaturen aftager mot det Småländska höglandet och är i Wexiö något lägre än i det nordligare belagt Jönköping. Årets Medeltstporatnier 1 Stock- holm (+ 5?,1), Örebro (52,3), Carlstad (5?,2) och Christiania (52,2) kunna anses vara lika höga. En linie, dragen något nordligt från dessa orter, bildar årsisothermen för + 5”. Oberäknadt någon böjning åt söder i midten af landet, linie nästan rakt i öster och vester; den ligger ock i gränsbältet mellan landets båda klimatologiska delar. Södra delen af Nerike (Askersund) har dock oaktadt sitt sydli- gare läge en medeltemperatur för året, som är något lägre än i den norra delen deraf, och medeltemperaturen för året i den del af Westergötland, represen- terad af Skara station, är äfven något lägre än i norra delen af Nerike. Detta härrör säkerligen från dessa landsdelars större höjd öfver hafvet (Askersund omkring 300 och Skara omkring 400 fot). Anmärkningsvärdt är det höga årsmediet från trakten om- kring Linköping (+ 6”,3). I den norra klimatologiska delen af landet hafva årsisothermerna ett helt annat läge än i den södra; den östra sidan af landet har der ett mycket blidare klimat än den vestra, och årsisothermerna gå följaktligen högre upp åt norden på den förra än på den sednare. Arsisothermen för +3 grader träffar Bottniska viken vid Sundsvalt (på ungefär 62” 20' bredd) och öfvergår Norska gränsen vid 603 graders bredd. Man går således denna isotherrm- som kan anses 12 E E. EDLUND, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SVERIGES KLIMAT. kan se detta deraf, att vid den Norska observationsorten Elverum, belägen ej långt från svenska gränsen och på 60” 50 minuters bredd, är årets medeltemperatur ej mer än + 1,9. Denna isothermlinie, som under sin gång från östra till vestra landsgränsen sänker sig mot söder med omkring 15 mil, genomskär Dalarne samt norra delen af Wermland. Temperaturens årsmedium i Haparanda (— 0,2) är ungefär lika som i Stensele (— 0,3), ehuru den sednare orten ligger 9 mil sydligare än den förra. Af de Norska observationerna synes, att isothermliniernas sänkning mot söder går hastigare i den mån man närmar sig riksgränsen. Tre af de anförda observationsorterna hafva sitt temperaturmedium för året under fryspunkten, nemligen Haparanda, Stensele och Jockmock. Af orsaker, hvilka äro så allmänt bekanta, att de här icke behöfva framhållas, har klimatet på de orter, som ligga vid hafskusten eller på öar i hafvet en annan karaktär än på orter, belägna på större afstånd från kusten. De förra hafva mildare vintrar, kallare vårar och somrar, men varmare höstar än de sednare. Detta är i all- mänhet skillnaden mellan landt- och hafsklimat. Hos det sednare är skillnaden i tem- peratur mellan den kallaste och varmaste månaden mindre än hos det förra. Men vill man i detta hänseende jemföra tvänne orter med hvarandra, så måste dessa hafva samma latitud och lika höjd öfver hafsytan, emedan en olikhet härutinnan äfven be- tingar en olikhet mellan temperaturextremerna, eller hvilket är detsamma i storleken af den årliga temperaturvariationen. De anförda medeltalen angifva tydligt, att hafvets inflytande i klimatologiskt hänseende är olika på de olika observationsorterna. Wester- vik och Wisby t. ex. ligga nära nog på samma breddgrad och hafva båda ringa höjd öfver hafsytan, men hafsklimatets karaktär bör starkare framträda 1 Wisby, såsom be- läget på en ö, än i Westervik, som på ena sidan är omgifvet af ett större fastland. Vi finna äfven, att vintern är strängare, men våren och sommaren något varmare i Westervik än i Wisby, hvaremot höstarne på den sednare orten hafva högre tempera- tur än på den förra. Askersund och Nyköping ligga ungefär på samma breddgrad, men den förra orten 300 fot öfver hafvet. I Nyköping bör hafsklimatet göra sig mera gällande än i Askersund. Observationerna visa ock, att vintern är hårdare i Asker- sund än i Nyköping, men att vårens och sommarens medeltemperatur är ungefär lika på båda ställena, hvaremot hösten i Nyköping är något varmare än i Askersund. An- märkningsvärd är den höga sommartemperaturen i Örebro och Carlstad, hvilken i hela landet endast öfverträffas af den i Halmstad och Linköping. Orsaken härtill är dock påtagligen ingen annan än den, att det skandinaviska fastlandet på denna breddgrad utbreder sig till sin största utsträckning i öster och vester. På östra sidan utskjuta Upland och en del af Södermanland i hafvet, och på vestra sidan har Norge tillkom- mit med sin största bredd. Örebro och Carlstad ligga mot midten af denna stora kon- tinent, och landtklimatet med sina varma somrar bör derföre derstädes vara starkt ut- pregladt. Ungefär detsamma gäller äfven om det något nordligare liggande Westerås. Om man jemförer dessa orter med Stockholm, hvarest sjöklimatet bör gifva sig till- känna, så finner man, att alla tre hafva kallare vintrar än sistnämnda ort, att deremot vårarne i Stockholm äro kallare än i Örebro och Carlstad och ungefär lika med dem i Westerås, att sommartemperaturen i Stockholm är lägre än på någon af de andra or- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o 2. 13 terna, men att deremot i Stockholm höstarne äro blidare än på de öfriga tre. Hafvets inflytande på Stockholms klimat uttalar sig således med bestämdhet i jemförelse med de tre andra orterna. Upsala har landtklimat i jemförelse med Stockholm och Gefle. Vintern i universitetsstaden är nästan lika kall som i det nordligare belägna Gefle och mycket kallare än i Stockholm. Våren i Upsala är deremot nästan lika varm som i hufvudstaden. Upsalas sommartemperatur är något högre än Stockholms, men dess höst är betydligt kallare och liknar Gefles. Då man från Bottniska viken närmar sig gränsen mot Norge, träffar man under alla tider på året en aftagande temperatur. Stensele t. ex. har under alla års- tider lägre värmegrad än Piteå, ehuru den förra orten ligger sydligare än den sednare. I Stensele är vintern lika kall som i Haparanda, sommaren och hösten till och med kallare, men våren blidare; den förra orten ligger dock närmare 9 mil sydligare än den sednare. Utmed kusten aftager äfven medeltemperaturen för vintern, våren och hösten, då man närmar sig mot norden; men medeltemperaturen för sommaren deremot bibehåller sig nästan oförändradt från Hernösand till Haparanda. Att sommartempera- turen långsamt aftager, då latituden ökas, är dock ingen egenhet för ifrågavarande trakter allena, utan detta äger i allmänhet rum under liknande förhållanden i den tem- pererade zonen, och har påtagligen sin orsak deri, att dagens längd under denna årstid tilltager mot norden, hvarigenom den nordligare belägna orten genom den ökade dags- längden får en kompensation för den förminskning i solvärme, som uppkommer genom solens mindre höjd öfver horisonten. Den olikheten äger dock rum, att på höga bredd- grader såsom här förändringen i dagens längd med latituden går mycket hastigare än på lägre breddgrader, hvarigenom kompensationen blir fullständigare. - Vid sommar- solståndet är dagens längd i Hernösand 19 timmar 57 minuter, i Umeå 20', 42", i Pi- teå 22, 9" och i Haparanda 23, 14". I Piteå synes till och med en öfverkompensering äga rum, i det att sommarvärmen härstädes visar sig högre än i Umeå och till och med något öfverstiga den 1 Hernösand. Observationsserien är möjligen för kort för att kunna med bestämdhet visa, om denna anomali är verklig eller endast tillfällig och skenbar. För att söka afgöra, om någon felaktig uppställning af thermometrarne har kunnat gifva anledning till den höga temperaturafläsningen i Piteå, har jag beräknat de observationer, som 1 det midtemot denna stad, på andra sidan Bottniska viken be- lägna, Uleåborg blifvit anstälda under de sex åren 1860—1865 '). Dessa observationer hafva för nämnda tid lemnat en medeltemperatur för sommaren i Uleåborg af + 14?”,6. Medeltemperaturen för sommaren under samma sex år i Piteå (således med uteslutande af åren 1866 och 67 i det ofvan angifna mediet) blir + 14,2. Den ringa skillnaden 0,4 talar icke för någon tillvaro af den förmodade felkällan. Under vintern aftager dagens längd, då latituden ökas, och följaktligen samverka då båda orsakerna, nemligen för- minskningen i dagens längd och i solens höjd öfver horizonten, att sänka medeltempe- raturen, då latituden växer. Den meddelade tabellen visar äfven ett starkt fall i me- deltemperaturen för denna årstid. Medeltemperaturen för vintern är nemligen: i Her- nösand — 6,6, i Umeå — 8,8, i Piteå — 10,7 och i Haparanda — 11,9 grader. ) Bidrag till Finlands officicla statistik. V. Temperaturförhållanden i Finland åren 1846—1865. Första häftet; af N. K. NorDEnskKIÖLD. Helsingfors 1869. 14 BE. EDLUND, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SVERIGES KLIMAT. Variationerna i månadernas medeltemperatur tillväxa under för öfrigt lika om- ständigheter, då man närmar sig mot norden. Storleken af denna tillväxt kan ses af efterföljande tabell, som upptager temperaturskillnaden mellan årets varmaste och kallaste månad. | | | | | | | | | I Carls- | Halm- pe 2 Å | Wester- Jön- | Weners- | J Lin- Nykö- | Asker- ja i | PER Slade Wexiö. | Wisby. Göteborg.| vik. köpnest bor Skara köping. pinga eond Orebro. | i | | | | | | | | | 16,51 | 17,55 | I lege RR | 16,37 | lg 18,30 17,67 | 18,50 18,65 19,75.] 195101" 197205 | | | Stock- | IL AR [EEE Hernö- | Öster- | | | Carlstad. |Westerås. Upsala. | Fahlun. | Gefle. | Umeå. | Stensele. | Piteå. | ana TORA | holm. | | sand. sund. | randa. | mock. | | | | | 20,00 | FE VER re Sr RS AN 19,38 20,86 20,90 | 20,56 22,12 | 20,08 | 21,95 22,88 24,06 | 27,21 27,82 27,71 30,97 Detsamma kan icke sägas om de dagliga temperaturvariationerna, hvartill orsa- ken är lätt att finna. Efterföljande tabell innehåller skillnaden mellan månadens medel- temperatur för kl. 8 f. m. och kl. 2 e. m. för några stationer: ; | | | | | I | o ; | Halm- r | Stock- | Hernö- | Öster- | Hapa- | Jock- | | Månad. Kalmar. | stad. | ovCexiög | Wisby. | Örebro. Holm ns nn: | GERE rr | sund. | randa. | mock. | | . | | | | | | | | | | | | | I I N | Januari. ...... 139 08 | ve 0,42 | ”1ä8 0,94 1,70 145 VIITFO ; 1,03 | 0,26 0,77 | ERNER IIS ser i rA9S ND 2,60 | d,A3 2,94 3,86 3,33 JG JR Er OT | 2,82 | CBA | Tillväxten i luftens värmegrad under våren går, såsom bekant är, vanligen mycket långsamt. Man klagar med skäl öfver de länsvis och kalla vårarne. Bland de or- saker, som kunna anföras såsom ma Bäverns härtill, synes mig en i första rummet böra framhållas, ehuru densamma förut blifvit föga beaktad. Denna är smältningen af isen i sjöar och haf, af snötäcket öfver jordytan och upptiningen af kälen i marken. Luften uppvärmes jemförelsevis ringa af de direkta solstrålarne, utan till största delen genom beröringen med jordytan. Om luften är stillastående, kan således dess tempe- ratur icke mycket skilja sig från den underliggande jordytans. En märkbarare tem- peraturskillnad emellan dett kan endast uppstå derigenom, att luften ankommer från en annan ort, hvarest jordytan är varmare eller kallare. Då nu solen under våren dag- ligen ökar sin höjd öfver horizonten, uppvärmes jordytan mer och mer från den lägre temperaturgrad, som den innehade under vintern, till noll grad, och först nu börjar smältningen. Till denna punkt fortgår uppvärmningen i allmänhet regelbundet och utan några svårare hinder. Men den värmemängd, som jorden härefter mottager från solen, under det att denna stiger allt högre öfver horizonten, åtgår till en början till smältningen af is och snö och till upptiningen af den frusna marken. Jordytans tem- peratur förblir nu stående vid noll grad, så länge smältningen räcker, och luftens tem- KONGL. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 2. 15 peratur kan icke heller under denna tid mycket höja sig deröfver. Detta uppehåll i uppvärmningen kan räcka länge nog, emedan mycket värme åtgår till smältningen. Den värmemängd, som behöfves för att smälta 1 kubikfot is, skulle räcka till för att höja temperaturen hos 25,000 kubikfot luft med 10 grader. Sedan all smältning blifvit slut, börjar åter det från solen erhållna värmet att användas till höjning af jordytans och luftens temperatur, och denna höjning fortgår derefter ånyo på ett regelbundet sätt utan några synnerliga hinder. Såsom den ofvanstående tabellen visar, kan smält- ningen i den del af landet, som ligger norr om Umeå, först anses börja med Maj må- nad, emedan lufttemperaturen derstädes under hela April ännu är under fryspunkten. I hela den öfriga delen af landet försiggår den deremot hufvudsakligast i April. I den norra delen äro isen och snötäcket betydligt tjockare än i den södra, hvarföre den af smältningen förorsakade temperatursänkningen derstädes bör företrädesvis göra sig märkbar. Dess verkningar kunna antagas sträcka sig mer eller mindre öfver hela lan- dets yta, äfven till den mellersta och södra, dit afkylningen föres af de nordliga vin- darne. I allmänhet taget bör derföre i hela landet Maj månad få en jemförelsevis låg medeltemperatur, eller åtminstone första hälften deraf, ty smältningen i landets nord- ligare delar torde ofta hinna fullbordas inom månadens första hälft. Det är tydligt, att temperaturnedsättningen måste blifva mest märkbar 1 den norra delen, hvarest smältningen försiggår, och relativt mindre 1 de sydligare. Smältningen i April i den södra och mellersta delen af landet nedsätter temperaturen i dessa landsdelar, men ver- kar mindre kraftigt 1 den norra, dels emedan det snölager och den is, som skall smäl- tas, är till qvantiteten mindre, dels ock emedan den häraf förorsakade temperatur- sänkningen skall föras till landets nordliga del genom sydliga vindar. Häraf följer så- ledes, att i landets nordliga del stigningen i luftens temperatur under April månad bör fortgå utan något märkbarare hinder till följe af smältningen, och att stigningen under Maj månad eller företrädesvis under dess första hälft går mycket långsamt, hvarefter den återigen tilltager. I landets öfriga delar nedsättes äfven märkbart stigningen i April, och Maj månads medeltemperatur sänkes på samma sätt ehuru mindre än i norden. Det behöfver väl knappast anmärkas, att hvad som nu blifvit sagdt gäller så- som allmän regel, från hvilken enskilda år ofta göra undantag. Om förestående slutledning innehåller någon sanning, måste den bekräftas af ob- servationerna sjelfva. I den nordliga delen af landet bör tillväxten i luftens tempera- tur vara betydlig från Mars till April, mindre från April till Maj, och slutligen åter ökas från Maj till Juni. Emedan i landets öfriga delar stigningen i Maj mindre häm- mas, men en märkbar nedsättning af lufttemperaturen äfven gör sig gällande i April, så måste skillnaden mellan Maj och April månaders medeltemperaturer mindre under- stiga skillnaden mellan medeltemperaturerna för April och Mars samt för Juni och Maj än hvad som äger rum i den nordliga delen af landet. Efterföljande tabell innehåller skillnaderna mellan medeltemperaturerna för nämnda månader. 16 E. EDLUND, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SVERIGES KLIMAT. 5 RE : I [0 =S | [D] - : Et = | FO | es 3 s = SS ec 2 = [20] 3 < wo - O: IE gfädaa! FPS) ER Tanten g Zz z : 5aNreS EV WE SER FÖR TE 0 SE ST RN MR LS En ERE ll lr a KA SAR AE eg MÅ Er En NR | . ' I 0 Så | - Vv . nå | Len SUNE BTR OR DET SL ären på nrg 2 | | | | | | April —-Mars..| 4,53 4,48 | 4,73 | 5,20 1 4,01 H,56 | 5,00 5,09 6,08 6,20 3,34 | 5321 6,17| 6,00 | Maj —April :. | 4535 | 4,19 | 4,96 5,14 | 3,82 | 4,53 | 4,46 4,65 4,91 4,37 0,30 |” 4,54 "5,18 | Due 5 | lund | | 5 | ; - 2 | Juni—Maj ... H,39 OTAKT 5,54 | ÖT UEDISSNI KDS 5,67 H,12 5,83 | 6,31 | 6,51 | 6,251| 6,40 IE 79 I I Th | i : | Ice SNS = nd ST SSE Zz [a =S - Ifiloren lj = vå = 2 | a > & e = SS Månad. | =3 SAN SE 2 EM KR ga 3 - = EA P8 - |, [=] I > == I 2 20 & | le Do PAR re lg RE a gl : = | | [RS SAT | | | [ine : | | | | | I rv - » å a | April — Mars..| 5,22 | 5,43 6,55 5,95 | 6,90 D,67 | D,83 | 6,72 6,60 | 8,22 | 7,59 7,42 9,13 läg Å | ja TG | | Maj —April oe] 478150 4,98 | 5,22 5,29 H,07 4,39 | 4,16 4.88 5,18 | 4,40 4,82 4.99 Jum— Maj ....1- 6:52 116,46) 00 6:89. | < ”T.omill "Ö;sm | Avon 6,90 111 118 STALIN 8,89 7,96 Såsom af denna tabell synes, visar det sig verkligen, att i den nordligaste delen af landet temperaturstigningen från April till Maj är mycket mindre än från Mars till April och från Maj till Juni; men denna ojemnhet i temperaturens gång försvinner småningom, i den mån man aflägsnar sig från norden, så att den i mellersta och sö- dra Sverige är föga märkbar. För att söka få reda på, om den starka nedtryckningen af temperaturen i Maj i den nordligaste delen af landet möjligen skulle kunna till- skrifvas förändrade vindriktningar, har jag för de ifrågavarande månaderna under åren 1860—1867 beräknat de observerade vindarne i Piteå. Resultatet af denna beräkning upptages i efterföljande tabell, hvarvid är att märka, att alla mellanvindar, såsom NNO, SSW, 0. s. v. blifvit, såsom man brukar, jemnt fördelade mellan de närliggande hufvud- vindarne, N och NO, S och SW 0. s. v. Siffrorna utmärka antalet observerade vindar; bråktalen komma från den nyssnämnda fördelningen: i AT | i NT Månad | IN NO. "Hg so SÅ ven W NW. | Vind- | j | ON SK j 8. | ; | ANSER | | | [ | | | | | | REM ÄTS beer do brgr ig os bÖ be Se s b a IG 5 50 36,5 37,5 106 46,5 35 39 291 (PR APTT rg RER ENA SIE rr | 83,5. 1 60 22,5 | 44 107. | 46 35 45 230 | Mia jr ERA ON PSN rå SIREN DELAR ANNE | 89 97 47 87,5 | 116 | 365 | 39,5 | 2851 176 [KSänE oo KRETSEN AES IN. MASSA RANN 55,5 | 49,5 | 69,5 113 HE NI23s SS RA 40,5 | 158 | De sydliga vindarnes summa för April utgör 197 och de nordligas 188,5 för Maj blir de sydligas summa 240 och de nordligas 214,5. Både de sydliga och nordliga vin- darnes antal har således tillväxt från April till Maj; men de sydligas i något större proportion. Man kan derföre icke påstå att temperatursänkningen i Maj härleder sig från en förändring i vindriktningen. Deremot har i Juni de nordliga vindarnes antal betydligt minskats och de sydligas ökats, så att någon del af temperaturhöjningen från Maj till Juni torde kunna få tillskrifvas denna orsak. Beräkningen af vindobservatio- nerna under de åtta åren 1860—1867 vid Holmögadds fyrstation, belägen ungefär 3 mil KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:o 2. 17 sydost från Umeå, har ledt till samma resultat. Härstädes tilltaga något de nordliga vindarne från April till Maj, men säkerligen icke i en sådan proportion, att den starka temperaturdepressionen i Maj deraf kan förklaras. På samma sätt som i Pited minskas de nordliga vindarnes antal starkt från Maj till Juni, hvaremot de sydligas något till- tager. Att smältningen af den stora massa is och snö, som nästan hvarje vinter be- täcker en betydlig del af norra Sverige, måste nedsätta luftens temperatur under smält- ningstiden, lärer väl ingen vilja bestrida. Frågan kan endast blifva derom, huru stor denna nedsättning är och om den tydligt i observationerna ger sig tillkänna. Att detta sednare verkligen är fallet synes med bestämdhet framgå af de beräknade observatio- nerna. Följande undersökningar må afgöra, om denna orsak till de kalla vårarne är den enda, eller om äfven andra dertill i väsentlig mån bidraga. oo ee ee K. Vet. Akad. Handl. B. 12. N:o 2. 3 TUI MV HUPAS LA robin REL - HILL Hi Yun! SÖT | | | bl UeT ne PMA V MN Tk: ni VNGE Wi and ÅR fi MUR "JL ak ft I mä INTET RUNT I il | NO, DEAN un (FR PAN ue lan Hl VT ENA ar si. STICKAT IG EE NIE seen ll i i NN Ile KI im äl Då ” FSK. 4 KU lh UR gu ia RUD nu MI NIKSARA COSTA Largkl ju SITT MLA uu? MN 1 Marble tg Vt SYLT Lag. faulu lar alt vä if || til I l JOAN ooh LT RET " [ANN ve NI? Edlund, Sveriges klimat Tatl. I. hg! Vet Akad. Handl. Bd. 12 N22. Oo Ars -Isothermer för luftens temperatur. That terelr d Ro å FD YStockholm ; Fa Rö a Av Edlund, Sveriges klimat Tatl II. z Frtttteg) Ef Xx a ++ ere fört luftens temperatur. ör Januari-Isothermer / [SJ NY vgl. Vet. Akad. Handl. Bd.12 N32 18 [Epseee DE SE Ra a RAR bj mna TESEN EKENS EEE I : ME INET SI S 3 8 rå ö KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 12. BEITRÄGE ZUR SLELINKOHLEN-FLORA DER AROTISCEHEEN ZONE OSWALD HEER. MIT 6 TAFELN. AN DIE KÖNIGL. SCHWED. AKAD. DER WISSENSCH. EINGEREICHT D. 16 JULI 1873. STOCKHOLM, 1874. P: A; NORSTEDT & SÖNRKE KONGL. BOKTRYCKARE, a ”- de - I. Steinkohlen-Pflanzen aus der Klaas Billen-Bai in Spitzbergen (FSEISOENEKBT:): Wir verdanken die Entdeckung von Steinkohlenpflanzen in Spitzbergen den Herrn ÅA. NATHORST und WILANDER, Wwelche im Sommer 1870 die Klaas Billen-Bai, im Hintergrund des Eisfiordes, besuchten. Ueber die Lagerungverhältnisse dieser Pflanzen hat mir Hr NaATHORST folgendes mitgetheilt: »Die rothe Bai Lager (Röde Bay), worin die Kohlen- pflanzen gefunden wurden, sind älter als der Bergkalk, da sie aufgerichtet wurden, ehe der Bergkalk gebildet worden ist. Sie sind die unmittelbare Fortsetzung der Hekla Hook Lager, dieser roth und grän gefärbten Schiefer, welche Fischschuppen enthalten und för devonisch gehalten werden. Die Kohlenpflanzen wurden auf der Östseite der Klaas Billen-Bai, am Fuss des Gyps Hägels, gegeniäber der Skans Bai, gefunden. Am Seeufer ist ein Conglomerat von einigen Quarz- und Sandsteinen, darauf folgt ein feiner Sand- stein und Schiefer mit den Pflanzen; dann wieder rother Sandstein und Conglomerat, mit Fragmenten von rothen und grinen Schiefern, die in sie eingeschlossen sind. Diess Conglomerat liegt unmittelbar unter dem Bergkalk, der fast horizontal gelagert ist. Wir fanden Kohlenpflanzen auch unmittelbar nördlich von dem grossen Gletscher, welcher Mimers Bai gegeniber liegt. Es war eine Stigmaria, da sie aber in einem sehr grossen Felsstäck lag, konnten wir sie nicht mitnehmen. Wir sahen hier einige kleinen Calamiten.» Aus dieser Darstellung des Herrn NatHorst geht hervor, dass das pflanzen- föhrende Lager der Klaas Billen-Bai, wie dasjenige der Bären Insel unter dem Bergkalk liegt; während aber das der Bären Insel dem Bergkalk concordant ist, ist das der Klaas Billen-Bai demselben discordant. Die Pflanzen stimmen aber mit denen der Bären Insel 80 ganz iberein, dass sie derselben Periode zuzutheilen sind. Wir missen daher diese rothen Schiefer der Klaas Billen-Bai ebenfalls der Ursastuffe des Untercarbon einreihen und annehmen, dass in Spitzbergen, wenigstens in der Klaas Billen-Bai, nach Ablagerung der Ursastuffe und bevor der Bergkalk sich absetzte, eine Aufrichtung der gebildeten Schichten statt fand, während auf der Bären Insel diess nicht der Fall war. Die Ursa- stuffe liegt an der Grenze gegen das Devon, wir rechnen sie aber in die grosse Ab- theilung des Carbon, da ihre Flora zunächst an die der Steinkohlenperiode sich an- schliesst, was auch durch diese Pflanzen der Klaas Billen-Bai bestätigt wird. Die geo- logische Stellung der Hekla Hook Lager ist noch zweifelhaft, da die in denselben gefundenen Fischschuppen noch keiner genauen Untersuchung unterworfen wurden und anderweitige Versteinerungen aus denselben nicht bekannt sind. 4 OSWALD HEER, BEITRÄGE ZUR STEINKOHLEN-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. BESCHREIBUNG DER ARTEN. 1. Calamites radiatus Bros. Taf. I. Fig. 1—3. HEEr, fossile Flora der Bären Insel p. 32. Taf. I bis VI. Es sind aus der Klaas Billen-Bai Spitzbergens nur wenige und undeutliche Stäcke dieser Art mir zugekommen, welche aber doch sie erkennen lassen. Fig. 1 stellt ein 35 Millim. breites Stengelstick dar, dessen parallele Streifen stellenweise verwischt sind; die Knoten treten ziemlich stark hervor und scheinen rundliche, aber stark zerdrickte Warzen zu besitzen. Fig. 2 ist nur ein kleines Stäck, mit teifen Längstreifen. Bei Fig. 3 sind die Streifen viel dichter stehend, wie diess bei den Rhizomen des C. radi- atus vorkommt (vgl. Flora der Bären Insel Taf. V.), daher diess Stuck von einem Rhizom herräht. 2. Lepidodendron Veltheimianum STtErRsSB. Taf. IV. V. Fig. 3. HEER, fossile Flora der Bären Insel p. 38. Taf. VIII. Fig. 1—7. IX. 2.a. 3. 4. Von den zahlreichen Stäcken der Klaas Billen-Bai sind auf Taf. IV. die am besten erhaltenen abgebildet. Sie stellen Stamm- und Aststöcke verschiedenen Alters und in ver- schiedenen Zuständen der Erhaltung dar. Fig. 6 ist ein junger, gablig getheilter Ast, der mit stark zusammengedriäckten Blattnarben bekleidet ist. Sie sind länglich rhom- bisch, wie bei den Zweigen von Hainichen und von der Bären Insel. Die meisten Blätter sind abgefallen, doch einige erhalten. Sie sind 10—15 Millim. lang, aber nur circa 1 Millim. breit, linienförmig und vorn zugespitzt. Die Rinde ist am besten erhalten bei Fig. 2. Die Blattwäölste haben eine Länge von 6—7 Millim., bei einer Breite von 3 Millim.; sie sind länglich elliptiseh und haben ihre grösste Breite in der Mitte; sie sind von einem aufgeworfenen Rand umgeben. Das Schildehen ist in der Mitte indessen meist verwischt. Mit diesem Stäck stimmt sehr wohl Taf. V. Fig. 3. dessen Blattwilste etwas grösser aber von selber Form sind. — Aehnlich ist Taf. IV. Fig. 3, doch ist hier die äusserste Partie der Rinde abgerieben: Es stellt den Abdrick eines Rindenstäckes dar, dessen Blattwilste in der Mitte von einer Längfurche durchzogen sind. Bei Fig. I sind die Blattwilste etwas weiter aus eimander gezogen und etwas schmäler; die Zwischenräume sind am Stein abgeschliffen. Aehnliche Stöäcke hat SCHIMPER in seinem Werke iber die Carbonpflanzen der Vogesen Taf. XXIII. abgebildet. Eine innere Rindenpartie stellt Fig. 4 dar. Die in regelmässige Reihen gestellten Warzen sind ganz flach, treten kaum merklich hervor; sind in die Länge gezogen und sind oben mit einem ganz seichten Längeindruck versehen. Ein ähnliches Stäck, nur mit stärker vortretenden Warzen, habe auf Taf. VIII. Fig. 4 der Bären Insel Flora dar- gestellt. | Fig. 5 ist aus dem Innern des Stammes, der in Steinkohlen verwandelt ist. Die Längstreifen deuten wohl die Gefässbändel an, deren Verlauf aber nicht zu verfolgen ist. Ganz ähnliche Stammstiöcke hat SCHImPER (1. c. Taf. XXIV. u. XXV.) abgebildet. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2. N:o 3. 5) 3. Stigmaria ficoides STERnB. Taf. I. Fig. 4. II. II. HEER, fossile Flora der Bären Insel p. 45. Taf. VIII. 3.c. IX. 5.a. XII. 1—6. Von dieser Art wurden zahlreiche und wohl erhaltene Sticke in der Klaas Billen- Bai gefunden. Es sind dieses grosse Rhizome, an welchen noch theilweise die Neben- organe befestigt sind. Wir bezeichnen sie, SCHIMPER folgend, als Niederblätter, während sie gewöhnlich als Wurzelzasern betrachtet werden. Bei Taf. I. Fig. 4 haben die kreis- runden Warzen einen Durchmesser von 53—6 Millim.; sie stehen in regelmässigen Reihen und sind etwa 14 Millim. von einander entfernt. Das centrale runde Wärzchen tritt deutlich hervor. Die Zwischenräume sind nur ganz schwach runzlig. An diesen Warzen sind die langen Niederblätter befestigt. Sie sind gegen die Warze hin, an welcher sie angeheftet sind, stumpf zugerundet. Die grösste Breite (10 Millim.) liegt iberhalb der Basis, doch verschmälern sie sich nach vorn nur sehr allmählig, indem sie bei 5 Centim. Länge noch 7 Millim. Breite haben. Sie sind nicht in ihrer ganzen Länge erhalten. Sie sind ganz platt gedräckt, da sie offenbar im Leben weich und saftig waren. Sie erscheinen als schwarze Bänder, in deren Mitte hier und da eine Kante her- vortritt, die ohne Zweifel von dem centralen Gefässböändel herrährt. Ein ähnliches Stäck stellt Taf. II. dar; es enthält zwei mit Niederblättern ver- sehene Rhizome und zeigt uns theilweise auch die Befestigung der Blätter an den War- zen. Einige derselben sind 10 Centim. lang, doch fehlt die Spitze; sie haben eine Breite von 10 Millim. Sie sind stark verbogen und manche laufen in den Stein hinein. Das untere Rhizom zeichnet sich durch seine kleinen und dichter beisammen stehenden War- zen aus. Sie haben nur einen Durchmesser von 3—4 Millim. und sind etwa 10 Millim. von einander entfernt. Es gehört daher zu der Form, welche man als Stigmaria minuta unterschieden hat. Sie treten im Uebrigen sehr deutlich hervor, haben einen kreis- runden Ring und deutliches centrales Wärzchen. Da der Stamm zusammengedrickt, sind einzelne Warzen aus der regelmässigen Reihe heraus geschoben. Die Rinde zeigt hier und da Andeutungen von Runzeln. — Es ist noch ein Stuck in der Sammlung mit solchen kleinern, dichter stehenden Warzen. Sie haben einen Durchwmesser von 4 Millim und zeigen 9 Millim. Abstände. Das grösste Stuck ist auf Taf. III. abgebildet. Es hat eine Länge von 28 Centim., bei 12 Centim. Breite. Die meisten Warzen haben einen Durchmesser von 5+ Millim., und sind etwa 12 Millim. von einander entfernt. Sie stehen ziemlich stark hervor. Der kreisrunde Ring und eben so das centrale Wärzchen treten meist deutlich hervor, und die Partie zwischen denselben ist flach und glatt. Der Raum zwischen den Warzen ist ziemlich glatt, nur an wenigen Stellen etwas runzelig. Bei drei weitern schön erhaltenen Stäcken haben die Warzen 5 bis 53+ Millim. Durchmesser und 11:—13 Millim. Abstände. Bei einem ist die Rinde deutlicher gerunzelt. Unter diesen Stäcken von Spitzbergen finden sich keine mit so grossen Warzen und so stark runzeliger Rinde, wie die auf Taf. XII Fig. 1 u. 3 der Bären Insel Flora dargestellten, wogegen die auf Taf. XII. Fig. 2 u. 6 dieser Flora abgebildeten Exem- plare dieselben kleinern und dichter beisammenstehenden Warzen haben, wie das auf Taf. II. von Spitzbergen abgebildete. Das grosse, Taf. III. dargestellte Rhizom stimmt sehr 6 OSWALD HEER, BEITRÄGE ZUR STEINKOHLEN-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. wohl mit dem von SCHIMPER von BuURBACH (terr. de transition des Vosges Taf. III.) dar- gestellten Stuck iäberein und eben so mit den von ihm auf Taf. LXIX. der Paléont. végét. abgebildeten Exemplaren. Da in der Klaas Billen-Bai diese Stigmaria mit dem Lepidodendron Veltheimianum zusammen vorkommt und beide dort die häufigsten Pflanzenreste sind, liegt die Vermu- thung nahe, dass sie die Wurzelstöcke des Lepidodendron darstelle. Es kann dafär dieselbe Art des Vorkommens auf der Bären Insel und im Untercarbon der Vogesen angefihrt werden. Bekanntlich hat RicH. BRown schon vor langer Zeit auf das Zu- sammenvorkommen von Stigmaria und Lepidodendron aufmerksam gemacht (cf. Quarterly Journal 1847 p. 46) und Geinitz im Untercarbon Sachsens die Stigmaria bei dem Lepi- dodendron rimosum gefunden. — Anderseits hat SCcHmMPER (Paléontolog. végét. II. p. 118) nachgewiesen, dass die Knorria ein Stigmariaartiges Rhizom hat, und Andere geben diess för die Sigillarien an. Da weder im Untercarbon der Vogesen, noch auf der Bären Insel, noch auch in der Klaas Billen-Bai eine Sigillaria sich findet, sondern an allen diesen Stellen nur das Lepidodendron vorkommt, kann die Stigmaria dieser Lokalitäten, iberhaupt die Stigmaria des Untercarbon, in keinem Fall mit Sigillaria combinirt werden. Ander- seits aber findet sich die Stigmaria in Formen die bis jetzt noch nicht von denen des Untercarbon unterschieden werden können, im eigentlichen Carbon von England, Deutsch- land, Behmen u. s. w. so häufig an Stellen, denen das Lepidodendron Veltheimianum fehlt, dass hier jedenfalls diese Art ausgeschlossen wird. Es muss nun die Aufgabe sein diese Stigmarienformen aufs Neue genau zu studieren und wo möglich ihren Zu- sammenhang mit den an den gleichen Fundstellen vorkommenden Pflanzen zu ermitteln. Dass die von uns hier beschreibene Form Spitzbergens zu Lepidodendron Veltheimianum gehöre, darf als sehr wahrscheinlich angenommen werden. 4. Cyclostigma Nathorsti m. Taf. I. Fig. 5. OC. cortice rimoso, pulvinis foliorum delapsorum deplanatis. Klaas Billen-Bai; innerste Bucht. Das stark zusammengedräckte Stengelstuck hat eine Breite von 16 Millim. Es ist von zahlreichen, stellenweise parallel laufenden, dann aber mit einander in spitzen Winkeln verbundenen Längstreifen durchzogen. Dazwischen liegen an einigen Stellen ganz platt gedräckte runde Wärzchen, die aber sehr undeutlich sind und in ihrer Stellung keine bestimmte Ordnung erkennen lassen. Diese Wärzchen erinnern an Cyclostigma Kiltorkense, allein die Rinde ist von viel tiefern und regelmässigern Streifen durchzogen und die Wärzchen sind flacher. 5. Rhizocarpeenfrucht!? ”Taf. I. Fig. 6. a. vergrössert 7. Fig. 6. stellt ein eigenthumliches Gebilde dar, welches vielleicht zu den Rhizo- carpeen gehört. Wir hätten dann das fein gestreifte Blättchen als die Sporenfrucht- haut zu betrachten. Es wärde einen Sack bilden, welcher die Sporenfriächte umschliesst. Die Häufchen dieser Sporenfrächte wären an einer mittlern Achse befestigt und in zwei Zeilen geordnet. Diese mittlere Partie wärde dann dem Gallertfaden von Marsilea ent- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Å2. N:o 3. 1 sprechen, an welchem seitlich die Sporensäckchen sitzen. Fär eine solche Deutung spricht, dass die feinen parallelen Streifen öber die mittlere warzenartig hervortretende Partie hinablaufen, daher das Blättehen diese iberkleidet und einschliesst. — Neben diesem, immerhin noch sehr zweifelhaften Gebilde liegen die Abdricke von ein paar kleinen ovalen Frichten oder Samen (von 4 Millim. Länge), an denen aber weiter nichts zu erkennen ist (Fig. 6. b.). 1. Steinkohlenpflanzen von Ujarasusuk auf Disco in Grönland (c. 70? n. Br.). Es haben die Herrn E. WHYMPER und R. BROwNnN im Sommer 1867 fossile Pflanzen in Ujarasusuk gesammelt. Dieselben waren aber nicht aus dem dort anstehenden Gestein ”), sondern aus Sandsteinblöcken, welche dort in zwei Bachbetten lagen, durch die sie ohne Zweifel von den Bergen herunter gekommen waren. Es waren sämmtlich miocene Pflanzen. Im Herbst 1871 brachten die Herrn Tu. FriEs und NAUCKHOFF fossile Pflanzen von derselben Stelle nach Stockholm, welche mir zur Untersuchung anvertraut wurden. Diese zeigten zu meiner grossen Verwunderung, dass diese Pflanzen drei weit aus ein- ander liegenden Perioden angehören, nemlich dem Carbon, der Kreide und dem Miocen. Die Arten sind: aus dem Carbon die Protopteris punctata STERNB., aus der Kreide: die Gleichenia Zippei, Gl. Nauckhoffi, Sequoia ambigua und S. rigida; aus dem Miocen: die Fagus Deucalionis. Die miocenen und Kreide-Arten liegen in grobkörnigen Sandstein- knollen, welche aussen heller gefärbt, ganz glatt und gerundet sind und die Form offenbar durch Rollung im Wasser erhalten haben. Durch Zerschlagen dieser Sandsteinknollen kamen die Pflanzen zum Vorschein. Der Kreide-Sandstein ist schwarzbraun, sehr hart und quarzreich, grobkörnig, die Pflanzen sind schwarz und heben sich gut vom Gestein ab, das grobe Korn des Gesteines hat: aber die Nervatur zerstört. Der miocene Sandstein ist viel hellfarbiger und weissgrau. Die Steinkohlenpflanzen sind wieder in einem ganz andern, eisenhaltigen und daher sehr schweren, innen grauen, aussen aber rothbraunen Sandstein. Es sind daher nicht nur die Einschlässe, sondern es ist auch das Gestein verscheiden, und es lassen sich die Stäcke schon darnach unterscheiden. Leider habe ich weder von Herrn NAUCKHOFF noch auch von Herrn Prof. JoHNSTRUP in Kopenhagen, an den ich mich gewendet habe, da sein Assistent STEENSTRUP jun. die Gegend im Sommer 1872 besucht hatte, etwas äber die Lagerungverhältnisse dieser Pflanzen erfahren können. Die Sandsteinknollen lagen wahrscheinlich lose in den Bachbetten und kommen aus dem Innern von Disco; sie sagen uns, dass dort Sandsteinlager vorkommen, welche der Kreide und dem Miocen angehören. Die Kohlenpflanzen dagegen därften von der Seekäste stammen und die sie einschliessenden eisenhaltigen Gesteine mit dem dortigen Steinkohlen- lager in Verbindung stehen. In diesem Falle wärde dieses dem eigentlichen Carbon angehören, daher die genaue Ermittelung der Fundstätte dieser Kohlenpflanzen von grossem Interesse ist. 1) Vgl. HEER on the fossil Flora of Northgreenland. Phil. Transact. for 1869. Flora fossilis arctica II. p. 453. 8 OSWALD HEER, BEITRÄGE ZUR STEINKOHLEN-FLORA DER ARCTISCHN ZONE. Die Protopteris puncetata gehört der eigentlichen productiven Steinkohlenformation an, welche sonach auf Disco in Nordgrönland sich findet. Es sagt uns das Vorkommen eines grossen Farnbaumes bei 70? n. Br., dass auch in der mittlern Steinkohlenzeit, wie im Untercarbon (der Ursastufe), zu welchem die Steinkohlenpflanzen der Bären Insel und von Spitzbergen gehören, in der arctiscehen Zone dasselbe warme Klima geherrscht haben mässe, wie in Mitteleuropa. Protopteris punctata STErRNB. Taf. V. Fig. 1. 2. VI. Pr. trunco 9—11 centim. diamet. metiente, pulvillis magnis, valde elevatis, lan- ceolatis, cicatrice rotundata-ovata truncatis; cicatricibus cent. 2—23 longis, 15—2 latis, punctatis; vasorum cicatrice trilobata, cornubus superne inflexis. STERNBERG, Flora der Vorwelt. II. p. 170. Taf. LXV. 1. 2. 3. Lepidodendron punctatum STERNB., 1. c. I. p. 23. Taf. IV. Taf. VIII Fig. 2.a. Sigillaria punctata BRoNGNIART, Végét. foss. p. 421. Taf. CXLI. Fig. 1. (ist die Figur von STERNBERG). Caulopteris punctata GorPr., Syst. filic. foss. p. 449. Protopteris Sternbergi Corpa, Beiträge p. 77. Taf. XLVIII. Fig. 1. SCHIMPER, Paléont. végét. I. p. 706. Taf. LII. Fig. 1. Es sind mir von dieser Art, welche bis jetzt nur aus dem Sandstein der Kohlen- formation von Kaunitz in Behmen bekannt ist, sieben Stammstäcke von Ujarasusuk zugekommen, welche so vollständig mit den Abbildungen der behmischen Pflanze iäber- einstimmen, dass an ihrer Zusammengehörigkeit nicht zu zweifeln ist. Es war ein Baumfarn, dessen cylindrischer Stamm einen Durchmesser von 11 Centim. erreichte. Aussen war er mit grossen Warzen besetzt, welche die Blätter trugen. Diese letztern sind nicht erhalten, doch sehen wir aus dem grossen Blattnarben, dass diese Blätter sehr gross gewesen sein missen, wie diess auch bei den lebenden Baum- farn der Fall ist. Wahrscheinliceh waren die Blätter mehrfach gefiedert. Der Stamm war aussen dicht mit Luftwurzeln bekleidet. Bei Taf. VI. Fig. 4. haben wir den Abdruck eines Stammstäckes mit sehr wohl erhaltenen Blattnarben. Es sind diese eiförmig; die Einen haben eine Breite von 1s Centim., bei einer Länge von 2 Centim., während andere 2 Centim. Breite und 25 Centim. Länge haben. Die eigenthäumlich geformte Gefässbindelnarbe tritt sehr deutlich hervor und ist durch einen schmalen, scharfen Rand abgesetzt. STERNBERG vergleicht ihre Form nicht unpassend mit eimer Schafscheere, nur muss man sich bei dieser die Klinge vorn stark nach Innen gebogen denken. Die Länge dieser Gefässböändelnarbe beträgt 8 bis 10 Millim., die grösste Breite 7 bis 9 Millim. Die Luftwurzeln sind, ähnlich wie bei den lebenden Baumfarn, nach allen Richtungen durch einander gefilzt. Wir sehen die- selben an der rechten Seite von Fig. 4. Taf. V. Fig. 1. stellt ein Stuck eines cylindrischen Stammes von 11 Centim. Durch- messer dar. Die Blattwilste stehen weniger stark hervor, als beim vorigen Stäck, die ' Blattnarben sind aber grösser; sie haben eine Breite von 21 und eine Länge von 26 Millim., die Gefässbindelnarben eine Länge von 14 und eine Breite von 12 Millim.; die ganze KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 3. 9 Oberfläche ist fein gepunktet; iberdiess haben wir am untern Rand einen Kranz von mehreren (7—8) kreisrunden, in einen Halbkreis gestellten Eindricken, die wahrschein- lich von den Ansatzstellen der Wurselzasern herröhren. Zahlreicher und besser erhalten sind diese Zasernarben bei Taf. VI. Fig. 2, welche den Abdruck eines dicken Stamm- stäckes darstellen, daher die Blattwilste als tiefe Eindräcke erscheinen. Sie haben einen theils einfachen, sheils doppelten Kranz von Wurzelzasernarben an der obern und zugleich auch an der untern Seite der Blattwulst. Die Zahl dieser Zasern ist daher nicht constant. Taf. V. Fig. 2. ist ein grosser fast cylindrischer, nur sehwach zusammengedräckter Stamm, dessen grösserer Durchmesser fast 10 Centim. misst. Die Blattwilste stehen stark hervor; sie haben eine Länge von 5 Centim. bei einer Breite von 13 bis 2 Centim.; sie sind an beiden Enden lang ausgezogen. Die Blattnarben sammt den Gefässbindel- narben sind nur an einer Stelle erhalten. Letztere haben eine Länge von 153 Millim. und eine Breite von 113 Millim. Noch stärker treten diese Blattwilste bei Taf. VI. Fig. 3. hervor. Sie haben eine Länge von 67 Millim. und eine Breite von 153 Millim. und sind an beiden Enden lang ausgezogen und treten wulstartig weit hervor. Die Blattnarben sind nicht erhalten. Dic zahlreichen Punkte, welche iber die Wiälste zerstreut sind, röhren wahrscheinlich von Luftwurzeln her. Taf. VI. Fig. 1 ist eine einzelne Blattnarbe, welche durch die Grösse der Gefäss- bändelnarbe sich auszeichnet. Sie tritt ungemein deutlich hervor und hat eine Länge von 15 Millim. und eine Breite von 12 Millim. Wir sehen daraus, dass die Grösse der Gefässbändelnarben zwischen 13 bis 2 Centim. Breite und 2 bis 235 Centim. Länge schwankt. Die kleinern (Fig. 4) stimmen mit den von STERNBERG auf Taf. IV. abgebildeten genau iberein, während die grössern diese an Grösse bedeutend ibertreffen. Wir sehen in- dessen aus dem von COoRDA und SCcHIMPER abgebildeten Stammstäck, dass die Grösse dieser Gefässbindelnarben an demselben Stamme beträchtlich variirt und ohne Zweifel durch die Stärke des Wedels bedingt wurde, daher sie keine Artunterschiede begrimden kann. Wir haben im Vorigen angenommen, dass im Gefässbäöndelring der Blattnarbe der halbmondförmige gechlossene Theil der untern, der offene aber der obern Blattseite ent- spreche, wie diess auch BRONGNIART und SCHIMPER darstellen. Es kann dafir namentlich die Gattung Dicksonia angefihrt werden. Wir erhielten kärzlich von der Dicksonia antarctica LAB. (Balantium antarcticum Hort.) grosse Stämme, bei welchen der Gefäss- bändelring der Blattnarben in der Form eine auffallende Aehnlichkeit mit demjenigen unserer fossilen Art hat, nur dass derselbe in einer Zickzacklinie verlauft (vgl. Taf. VTI. Fig. 5, welche die Blattnarbe der lebenden Art darstellt). Fir eine solche Deutung Haben Taf. V. 1 u. 2 keine Schwierigkeit, wohl aber das Taf. VI. Fig. 4 dargestellte und: sehr wohl erhaltene Stöck. Hier steht die schief nach Innen geneigte Blattnarbe auf einem stark vortretenden Wulst und der offene Theil des Gefässbindelringes ist diesem zugekehrt, daher der geschlossene Theil der obern Blattseite entsprechen misste. Haben wir hier wirklich das versteinerte Stammstick vor uns, bleibt nichts anderes ibrig als anzunehmen, dass der Stamm unserer Art bis jetzt in verkehrter Richtung dargestellt K. Vet. Akad. Handl. Band. 12. N:o 3. 2 5 - 10 OSWALD HEER, BEITRÄGE ZUR STEINKOHLEN-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. wurde und dass der geschlossene Theil des Gefässringes der Stammspitze zusteht. Da diess aber dem Stammstäck wiederspricht, das ScHimPER abgebildet hat, und die lebende Dicksonia arctica die Deutung von BRONGNIART und SCHIMPER unterstätzt, mussen wir wohl fur Fig. 4 eine andere Erklärung suchen. Sie därfte in der Annahme liegen, dass sie den Abdruck eines Stammes darstelle, so dass die so stark vortretenden Wilste am Stamme selbst Vertiefungen waren und die Vertiefungen den Abdriäcken der Blattstiele entsprechen, denen die Blattnarben schief aufgesetzt waren. Das Stammstiäck, das die Versteinerung darstellt, ist fachgedräckt und hat einen Durchmesser von 1—2 Centim. Die eine Seite desselben ist von wirre durch einander liegenden Fasern durchzogen, welche wahrscheinlich von den Luftwurzeln herrihren. Diese missen den Stamm aussen ganz iberkleidet haben. Die Blätter waren längst abgefallen und ihre Narben von einer Scéhicht von Luftwurzeln bedeckt, welche iber dieselben hingewachsen, wie diess auch bei lebenden Baumfarn vorkommt. Nach der Bildung der Blattnarben steht unsere Art den Dicksonien am nächsten. Es haben Hooker und BAKER 29 Arten dieser Gattung beschrieben, von welchen 11 baum- artige Tracht haben. Neun dieser Baumfarn leben in der Tropenwelt (Inseln des Stillen Oceans, tropisches America und Indien), zwei aber (D. antarctica LAB. u. D. squarrosa Sw.) sind bis in den gemässigten Theil der södlichen Hemisphere (Ost-Australien, Van Diemensland u. Neuseeland) vorgeschoben und stellen die am weitesten in die temperirte Zone vorgeröckten Baumfarn dar. Nachtrag. Professor NORDENSKIÖLD hat mich auf eine Abhandlung des Hrn. E. G. NAUCKHOFF aufmerksam gemacht, welche den Titel fuöhrt: »Om förekomsten af gediget Jern i en basaltgång vid Ovifak i Grönland» und in dem »Bihang till K. Svenska Vet. Akadem. Handlingar» I. N. 6 erschienen ist. Er sagt darin iber das Vorkommen der fossilen Pflanzen in Ujarasusuk folgendes: »Hr. NORDENSKIÖLD hatte bei der Expedition von 1870 auf der dem Waigat gegen- iiberliegenden Seite Kreidelager unter den Miocenen gefunden. Dieselbe Formation musste sich daher auch auf der Seite von Disco finden und ich kann in der That diese Vermuthung bestätigen. Ich fand bei meiner Ankunft in Ujarasusuk grosse Knollen von Sandstein, welche Farn, Coniferen und andere Pflanzen enthielten, welche mit denjenigen von Kome ibereinstimmen, die nach Herr zur untern Kreide gehören. Einige dieser Knollen wurden im Bachbett gefunden, andere am Ufer des Waigat. Sie waren offenbar von höher liegenden benachbarten Lagern heruntergefallen. Ich konnte indessen den anstehenden Fels fär diese Kreidepflanzen nicht auffinden. — Von noch grösserem In- teresse aber war das Auffinden von Kohlenpflanzen an derselben Stelle, welche bislang aus Grönland noch nicht bekannt waren'). Man fand nicht nur Steine mit Abdräcken von Sigillarien, Calamiten u. a. in einem Bach nordwestlich von der dänischen Station, sondern auch im Norden des Baches, in einer Höhe von 100 bis 120 Fuss, ein Lager 1) Man hatte in Disco schon vor mehrern Jahren einen losen Sandstein gefunden, welcher den Abdruck einer Sigillaria enthielt, und vergangnen Frähling hat mir Hr. Prarr einen solchen, der am Ufer von Ujarasusuk gefunden wurde, gezeigt. Anstehende, der Kohlenformation angehörende, Felsen waren aber unbekannt. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. [25 N:o 3. 11 eines harten, graubraunen und groben Sandsteines. Derselbe war bedeckt: 1:stens von einer Steinkohlenschicht von 1 bis 2 Zoll Mächtigkeit, und 2:tens von einem Sandstein von ähnlichem Aussehen, wie der erstgenannte, welcher Abdriäcke von Calamiten von 4 Zoll Dicke und 8 Fuss Länge enthielt. Dieses Lager gehört daher offenbar zum Stein- kohlengebirge. Darauf ruht ein feiner, bräöchiger Sandstein von hell braungrinlicher Farbe, vielleicht identisch mit dem Kreidesandstein, den NORDENSKIÖLD in Kome ge- funden hat. Die höhern Partien von Disco bestehen aus sehr mächtigen miocenen Lagern von Sandstein und Schiefer, welche sich bis Puilasok bei Breddalen ausdehnen, wo der Basalt zum Meer herabsteigt.» Aus dieser Darstellung ersehen wir, dass schon NAUCKHOFF die Sandsteinknollen von Ujarasusuk ganz richtig als der Kreide angehörend erkannt hat, und dass von ihm an jener Stelle das Steinkohlengebirge anstehend gefunden wurde. Die von ihm erwähnte Sigillaria ist die Protopteris punctata. Andere Kohlenpflanzen enthält aber seine Samm- lung nicht, und es ist namentlich zu bedauern, dass er den von ihm erwähnten Calamites nicht mitgebracht hat. jäk Gult Möt FÖRR b ih natt (ukbe MENS oh hut vs far mv ov Nr AT su ha Hin tdivet als dit SM djäg RSA od oe LON AD SAR får. vm kablar EE Ran bon if förlolagtt za Da - - . el tara SE Ae MR RIAA PRTONIERA RR iysel scn TNE: 0 vindednt Aästbeven Beg tekurende Rv UKN BJERSA jä ye vu! möt 4. Hon uid EET DERE ONA AR er 07 mA RDS vt NNE amböskva: dnr AR 6 FENG LS 19 OR TOREL IT binsdka SD file gåtan pir sia SE OT VER Anjsdödent Pr MMO FR NLEDeE san AL FIT ES ELLE TATT Aj (sd tic FONT A fö NA AE [ORON TSE GR ER Fk Al nja sd i at) + NINGEN Ak böndagns OM idoga ; lån tf våftbodt wrral ph TEE SE eb OA aa dör fal vo earned es NT Ta då i 4 | D ' ——t + Ar i $ fö Na Ar ef Sv hj 4 ' FR Lå ved kt NE ärr et a FYREN far. OS ITALK NjUGNE MYSA UTE RT fr a Nl, JE wa EURO. PU ÅA v 15 at Osw. Heer Steinkohlenpflanzen der arctishen Zone. 23. K Vetensk. Akad. Handl. Band 12. N G athor ft igma N s radiatus. 4 Stigmaria. 5. Cyclo ft Calamite UR - ' | LJ sö / tv Ban an fee ET en RR RE org Taf I. lanzen der arctischen Zone. L Osw. Heer Steinkohlen 20 KVetensk. Akad. Handl. 12.Band N 0001 Sw MISSTAR Taft IL. Osw. Heer Steinkohlenpflanzen der arctischen Zone ar K. Vetensk.Akad. Handl.Band 12. N Stigmaria. SN + | Osw. Heer Steinkohlenpflanzen der arctischen Zone — Taf. 23: "KVetensk. Akad. Handl. Band 12.N Vv RENA "Rryyy so nr ONS Lepidodendron Veltheimianum. | ' Lä Li - då "= AC z Md S z - FSE 8 in MN - SS ' ka an DÅ - sr 2 « i E | ; am le N v , - d a v -” 4 1 SE 3 + z | > Fy - $ i ö or $ - 4 kå z | ' . EJ i - , - å I i a sg i F | | I . A 09 . vi | i - s i , ha Ls i i ' - K | w 4 ; schen Zone ”Taf. V Ä Heer Steinkohlenpflanzen der arct S Osw 2 tensk. Akad. Handl Band 12. N je + KV umianum. elthe Lepidodendron V 2 SS Protopteris punctata 2 A Osw. Heer Stewnkohlenpflanzen der arctischen Zone Taf.VL. ÖJ 0 K Vebtensk. Akad Handl. Band 12.N NNSA, SSE AS ts, ASAT man) FS NIA Protopteris punctata. fat Ve - PL & p ö I KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR Bandet 12. No 4 ba en ÅA LS OM SPEKTRA, TRIUM, ERBIUM, DIDYM OCH LANTHAN. ROB. THALEN. (MED EN TAFLA). TILL KONGL. VET. AKAD. INLEMNAD DEN 9 SEPTEMBER 1873. STOCKHOLM, 1874. P. A, NORSTEDT & SÖNER KONGL. BOZTRYCKAREH. I ROB. THALEN. OM SPEKTRA, TILLHÖRANDE YTTRIUM, ERBIUM, DIDYM OCH LANTHAN. Af alla dessa undersökningar måste man således draga den slutsatsen, att vid ifrågavarande tidsperiod icke ens de skickligaste kemisterna voro i stånd att på ett till- fredsställande sätt skilja hvarken yttrium från erbium, eller lanthan från didym, så framt man ej, för så vidt frågan gäller yttrium och erbium, heldre ville för att få en förklaring på de gemensamma linierna på nytt framkasta hypotesen om tillvaron af terbium. När dertill kom, att de egendomliga linierna för såväl erbium som didym voro i förhållande till spektral-linierna hos yttrium och lanthan både med afseende på antal och ljusstyrka temligen oansenliga, såsom följande på mina bestämningar 1868 grundade tabell utvisar, så inses, att en ny undersökning, anstäld medelst nya material, var 1 högsta grad önskvärd. I I I | i s | Ljusstyrka. | Yttrium. | Erbiuvum. | a Rd Ljusstyrka. Didym. Lanthan. DAR | | EE 7 it - z 7 2 | 8 | 3 3 2 — 6 d 2 14 3 = 3 3 id — 4 30 AT) | — 4 Ener brug22 3 0) 13 => | — 3) 2 | 8 il 6 3 2 = G EEE = fr | T i - | Summa 70 10 12 Summa 6 | 49 | 16 | Nyligen hafva metallerna yttrium och erbium utgjort föremål för Hrr Creves och HöGLUNDS omsorgsfulla undersökningar, och då de dervid bland annat hade för afsigt att bestämma de båda kropparnes atomvigter, gälde det för dem att framför allt för- skaffa sig de båda ämnena kemiskt rena från hvarandra. För att med spektral-analysens tillhjelp få utrönt, huruvida detta verkligen lyckats dem, hafva de lemnat mig ifråga- varande metallers klorföreningar, tagna just af de vid atomvigts-bestämningarne an- vända profven, och det är med detta material, jag nu anstält en ny och, såsom det visat sig, väl behöflig granskning af spektra från yttrium och erbium. Jag har äfven- ledes från Hr CrevE erhållit didymens och lanthanens klorföreningar och underkastat dessa en dylik spektroskopisk undersökning. För den härvid begagnade observations- metoden skall jag i det följande redogöra, äfvensom bifoga en tabell jemte teckning öfver de observerade liniernas våglängder, men torde redan här få anföra de resultat, till hvilka jag vid dessa spektralundersökningar kommit. Flertalet af de förut för yttrium och erbium såsom gemensamma ansedda linierna höra i verkligheten till yttrium. De förut såsom karakteristiska för erbium observerade linierna hafva i de flesta fall äfven nu återfunnits såsom egendomliga för denna metall. För båda ämnena hafva spektral-liniernas antal ökats icke obetydligt, men linierna för erbium äro i allmänhet svagare och till antalet färre än för yttrium. | Beträffande spektra från didym och lanthan har det visat sig, att de förut för dem iakttagna gemensamma linierna till största mängden höra till lanthan, hvilket sist- KONGELUSV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2; N:O 4. 5 nämnda ämne ock är rikare på starka linier än didymen. För båda dessa metaller är dock liniernas antal ansenligt stort, och i afseende på deras utseende bör särskildt nämnas, att lanthan-linierna, synnerligast inom de gula och gröna fälten, utmärka sig genom sin ovanliga skärpa, hvaremot didymspektrum, sannolikt i följd af sin stora rikedom på ljussvaga linier, företer ett ganska grumligt utseende. En öfversigt af liniernas antal'och ljusstyrka inom de särskilda spektra vinnes genom följande tabell. | | Ljusstyrka. | Yttrium. | Erbium. Didym. | Lanthan. | | | 1 15 4 10 | 19 2 12 6 4 | 36 3 16 15 21 28 | 4 21 14 54 36 5 25 19 71 SSR TN 6 17 2D 59 | 31 | | Stena 06 s3e [ERNA 188 | Orsaken till de förut gemensamma linierna för yttrium och erbium kan således icke hafva varit någon annan, än det ena ämnets, förnämligast erbium's förorening af det andra, i följd hvaraf man utan all tvekan måste anse de af Hrr CLEvE och HögG- LUND nu framstälda yttrium- och erbium-preparaten såsom ojemförligt mycket renare, än hvad kemisterna förut kunnat åstadkomma; och det är naturligtvis just denna ma- terialiernas renhet, som för mig möjliggjort uppsökandet af det nyss anförda, stora antalet linier för erbium. Det förhåller sig nemligen på det sättet, då erbium och yttrium förekomma blandade med hvarandra, att det är den sistnämnde metallens linier som lättast framträda; och emedan yttrium-linierna derjemte äro öfvervägande både i afseende på antal och ljusstyrka, så kunna de vid en sammanblandning af de båda ämnena lätt och nästan helt och hållet förqväfva linierna från erbium, hvilket synes hafva varit förhållandet vid de föregående undersökningarne. Ungefär enahanda kan sägas med afseende på didym och lanthan. Vid deras sammanblandning försvinna didymens svaga linier i jemnbredd med de starka hos lanthan. Oaktadt de spektra, jag nu med afseende på dessa metaller är i tillfälle att fram- visa, med all säkerhet böra anses såsom både säkrare och fullständigare, än hvad mina föregående varit, återstå dock ännu några svårigheter, hvilka jag för det närvarande ej fullständigt lyckats lösa. Huru obetydliga dessa svårigheter än må synas vara, anser jag mig dock ej med tystnad böra förbigå dem. Såsom jag redan nämnt, hafva de förut gemensamma linierna till största delen funnit sin nöjaktiga förklaring, men på samma gång som liniernas antal för de särskilda kropparne vuxit, hafva till en del nya linier visat sig vara gemensamma inom hvardera 6 ROB. THALEN. OM SPEKTRA, TILLHÖRANDE YTTRIUM, ERBIUM, DIDYM OCH LANTHAN. gruppen, och frågan blir då den, huruvida äfven dessa linier kunna förklaras blott och bart genom det ena ämnets förorening af det andra, eller om det ännu, särskildt med afseende på yttrium och erbium, är möjligt att misstänka, att en tredje kropp finnes. sammanblandad med hvardera af de båda metallerna. Innan jag kan inlåta mig på besvarandet af denna fråga, måste jag redogöra för sjelfva sättet att anställa dessa spektral-observationer. Å Det vid denna undersökning använda och till Fysiska kabinettet i Upsala hörande spektroskopets tuber äro nya, men de ega ungefärligen samma dimensioner, som de förra tuberna hade. ObjektiVv-glasens öppningar äro nemligen 60 mm., fokaldistansen 820 mm., och observationstubens förstoring uppgår till omkring 35. Prismerna af flint- glas och med 60? brytande vinkel voro hela tiden 6 till antalet och gåfvo derför en ganska stark ljusspridning. Endast inom de yttersta röda och violetta delarne af spek- trum begagnades för de derstädes befintliga svaga liniernas uppsökande en mindre dispersion. Den elektriska gnistan, i hvilken de använda lösningarnes beståndsdelar förflyktigades, åstadkoms medelst den stora Ruhmkorffska induktions-apparaten, i hvilken apparat strömmen från 6 Bunsens elementer inleddes, och med hvars poltrådar 3 mindre laddflaskor voro förenade. Vid den ifrågavarande granskningen åtnöjde jag mig ej med att tillse, hvilka bland de redan observerade linierna hörde till hvarje särskild metall, utan alla metall-spektras linier blefvo på nytt inregistrerade 1 solspektrum, hvilket för större säkerhets skull upprepades flere gånger. Vid denna registrering begagnade jag mig direkte af de till ANGSTRÖMS ”Spectre normal du soleil” hörande planscherna. Emedan de lysande linierna från dessa metaller i allmänhet äro för ljussvaga att kunna observeras direkte på solspektrets ljusa botten, måste jag vid registreringen för- fara på följande sätt. Först blef solljuset genom en skärm afstängdt från spektroskopet, hvarefter mikrometerskrufven vid okularet användes för hårkorsets inställning å den lysande linien, och sedermera sedan solljuset fått infalla genom springöppningen be- stämdes med tillhjelp af planscherna våglängden för den punkt bland de fraunhoferska linierna, der hårkorset nu hade sin plats. Som jag dock tillförene funnit, att vid fråga om stor noggrannhet hvarken ett vanligt vertikalt hår eller tvänne hvarandra korsande hår härvidlag äro lämpliga, på grund af de 1 hårens närhet uppkommande imterferens- banden, hvilka göra solspektrets utseende grumligt, så begagnar jag sedan längre tid tillbaka i st. f. hårkors en vertikalt stående, men fint utdragen och afbruten glastråd, hvars spets befinner sig ungefärligen på midten af synfältet. Det är denna glastråd, jag i det följande åsyftar, då det talas om hårkorset. Såväl de lysande metallinierna, som de mörka fraunhoferska komma då att synas fullkomligt klara och tydliga i trå- dens förlängning, och inställningen kan sålunda ske både fort och säkert. Är luften fullt klar, springöppningen ren, och prismernas ställning nöjaktig, så att solspektret synes rent, samt den lysande linien är skarpt begränsad, så leder en på detta sätt skedd registrering, utan några egentliga mätningar med mikrometern, till så noggranna resultat, som för vanliga behof någonsin kunna erfordras. Om himmelen deremot är öfverdragen med till och med en ganska tunn molnslöja, så visar sig solspektret grumligt, och det blir då svårt att urskilja dess finaste linier. Svårigheterna växa, om derjemte den lysande metallinien är bred eller flammig och till sin ljusstyrka KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 4. 7 svag, samt afståndet mellan de antingen i solspektret befintliga eller å planscherna återgifna linierna är stort. Ehuru solljuset vid de observationer, jag nu anstält, ej alltid varit af utmärkt beskaffenhet, anser jag mig dock vid inregistreringen i allmänhet kunna vara säker på åtminstone ”'/; skaldel i ÅNGsTRÖMS atlas, d. v. s. på en half 10 000 000-dels millimeter. De linier, som vid en dylik undersökning kunna framträda 1 spektrum, måste härröra dels från poltrådarne och luften, i hvilken gnistan öfverhoppar, dels från be- ståndsdelarne hos den vätska, med hvilken polerna fuktas. bDLuftlinierna äro till sitt läge så lätta att igenkänna, att de utan svårighet kunna bortmönstras. FElimineringen af de från polerna härstammande linierna kan ske genom att vid de särskilda registre- ringarne begagna poltrådar af olika metaller, och jag har äfven vid fråga om yttrium och erbium användt ena gången platina-poler och den andra poltrådar af aluminium. Att dervid särskilda och förut ej använda spetsar för hvarje till undersökning afsedt ämne begagnades, torde väl vara öfverflödigt att nämna. De enda linier af främmande art, som vid fråga om klorföreningar behöfde bortmönstras, voro klorlinierna, bland hvilka de vigtigaste redan förut voro mig bekanta. Våglängderna för de öfriga af klorens linier, som vid gnista i öppen luft kunde visa sig, har jag genom att fukta polerna med saltsyra eller med salmiaklösning sökt bestämma. För större säkerhets skull har jag äfven begagnat ett Geisslers rör, innehållande klor i förtunnadt till- stånd. +) Efter att sålunda, så vidt möjligt varit, hafva bortmönstrat alla främmande linier och endast bibehållit dem, som med visshet härrörde från de mig lemnade yttrium- och erbium-preparaterna, qvarstodo ändock, såsom jag redan nämnt, åtskilliga linier såsom gemensamma, med afseende på hvilka det borde afgöras, huruvida den obser- verade koincidensen var verklig eller icke. Uppginge nemligen olikheten i våglängd till mindre än "/> skaldel, så hade denna olikhet hittills möjligen kunnat undgå min uppmärksamhet. Nya och skarpare mätningar särskildt för dessa närbelägna eller koin- ciderande linier voro derför erforderliga, men jag har endast med afseende på spektra från yttrium och erbium företagit en sådan ytterligare granskning och skall nu om- nämna densamma. ') Till en början sökte jag med tillhjelp af de för klorlinierna i Watts ”index of spectra” angifna vågläng- derna eliminera dessa linier ur mina observationer, men då det visade sig, att de på PLUCKERS mätningar grundade bestämningarne voro i viss mån felaktiga, vare sig att felen lågo i sjelfva mätningarne, eller be- rodde på de anstälda reduktionerna, inregistrerade jag i solspektrum alla de klorlinier, som medelst det Geisslerska röret visade sig. Och då mig veterligen inga noggranna bestämnirgar för kloren i detta hän- seende blifvit offentliggjorda, meddelar jag här nedan mina mätningar. Emedan det ifrågavarande röret redan förut blifvit mycket begagnadt, hade största mängden af den inneslutna gasen såsom sådan försvunnit; — på glasets inre väggar fans en ganska stark platinabelägg- ning. I följd häraf voro linierna i allmänhet svaga, så att en stor springöppning erfordrades, för att kunna se de ljussvagaste bland dem. Emedlertid anser jag felen i mina mätningar, vid fråga om de svagaste linierna, ej kunna uppgå till mer än högst en enhet. Utom klor, innehöll röret endast vätgas. Jemföras mina mätningar med PLÖUCKERS, finner man, att afvikelserna mellan de båda serierna ligga omkring en regulier kroklinie, hvars ordinator representera differenserna, under det att våglängderna få göra tjenst som abskissor. Från och med 5600 såsom utgångspunkt (diff. = + 8.0) äro dessa ordinator positiva ända till 5440, derefter negativa till 5115, med minimum (— 11.0) vid 5265, och slutligen på nytt positiva med maximum (+9.0) vid 4770. Stora afvikelser härifrån dock vid 5174—5142. 8 ROB. THALEN. OM SPEKTRA, TILLHÖRANDE YTTRIUM, ERBIUM, DIDYM OCH LANTHAN. Den ifrågavarande kontrollundersökningen skulle hafva kunnat ske medelst den Kirchhoffska metoden, att samtidigt observera spektra från de båda ämnena, ehuruväl — andra olägenheter att förtiga — man då sannolikt blifvit i någon mån beroende af parallax. Ett annat sätt hade varit, att öka dispersionen vare sig genom flere och starkare prismer, än de nu befintliga 6 af flintglas, eller blott och bart genom förän- dring af de vanliga prismernas ställning, ehuru i sistnämnda fall den olägenheten kunnat uppstå, att hvad man dervid vunnit i dispersion, det hade man måhända förlorat i af- seende på liniernas skärpa. Jag föredrog emedlertid följande förfaringssätt, icke derför att jag ansåg detsamma fördelaktigast, utan emedan jag fann det vara lättast att använda. Tvänne urladdare begagnades, en för hvardera metallen. Den ena var försedd med elektroder af platina, den andra med dylika af aluminium, hvilka elektroder fingo Mätningarne innehållas i följande tabell, hvarvid bör anmärkas, att skalan för den i PLUCKERS tabell angifna ljusstyrkan går från 12 till 1, dervid 12 betecknar den starkaste linien; hos mig från 1 will 6. Klor-liniernas våglängder. Enligt | & | Enligt | & | Diff. ”| Enligt | 2 | Enligt | 3 | Diff. PLUCKER.| '< THALÉN. = PET: IPLUCKER.| Cc THALÉN. | << PE 3 S 5 ES I 5601 21 5593,5 Belt Toll NANA 4 | 4967,5 5 il + 655 | 5533 21 55277 | GI + 531 4948 21 4941,0 GM EESdoN 5460 | 101 54555 | 41 + 4,51 4942 21 4935,0 6 | + 7,0 5444 | 10 | 5443,5 31 + 05) 74930 41 4923,5 SE 5422 | 101 —5423,0 2011, 0NRAG2A 41 4916,5 JET 5385 | 101 53915 2 lord dl KAO 6 | 4903.2 21 + 3,8 5346 2 | —5855.0 5|— 9ol 4899 6 | . 4895,5 2 Se 5325 21 58320 6 7,0] 4825) 101 4817, Til 5312,5 6 4814 | 10 | — 4809,7 ENT 5274 4 | —5285,0 6 | — 11,0] 48001) 101 4793,0 ilj ne 5212 | 10] 52200 JET Re 6 |. 4779,5 4 | + 6,5 5205 | 101 —5216,5 2 EE 6 | 4768,0 HI + 9,0 5205,5 6 4749 8| 4739,0 5 | + 10,0 5180 21) 5188, BET 1| 47045 41 + 65 z | — 5174,0 5 4698,0 6 hull. 7 ullen ig = << 41733 | 5 5161 2 4660,0 | 5 D160: |.y' 2 SSA TRES Ga LSS Aa 5149 ng 20) sr Biden kggr | ingt VNE ME : jän 5112,0 6 UU —-4638,0 6 | 5101 41 —5102,7 ACE sin aaA615 21 4608,0 (SYEEE 5099 6 | —5098,2 ul DE HN oll —4596,0 5 - k 23 4590 21) l— 3,5 5077 6 5077,0 il 0,0 (UU —-4590,5 5 5030,5 6 4527,0 5 5020,5 6 4998 4 4994,0 3! + 4,0 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND l2. NYx:o 4, 9 inbördes intaga en sådan ställning, att gnistan slog öfver i horisontel riktning. Luft- spektrets linier, hvilka nu förefunnos i synfältets medlersta del, blefvo följaktligen ytterst korta i förhållande till sjelfva metallinierna. Efter inställning af hårkorset på den ge- mensamma linien, sådan denna visade sig t. ex. inom yttrium-spektrum, och sedan hennes läge i solspektrum omedelbart derefter blifvit antecknad, utbyttes den nu an- vända urladdaren mot den andra, hvars poltrådar fuktades med erbium-kloriden, för att derigenom få afgjordt, huruvida nyssnämnda gemensamma linie, då densamma till- hörde erbium-spektrum, verkligen visade sig på identiskt samma plats som den förra. Resultatet blef, att jag visserligen i flere fall erhöll en märkbar olikhet i läge, och detta inträffade vid förnyade försök, men i alla de återstående, för hvilka jag i tabellen antecknat ordet ”koincidens”, fann jag, att en sådan verkligen egdewrum. I fall denna koincidens anses vara verklig, kan linien ej härröra från något förut kändt ämne, enligt hvad dels mina egna, förut anstälda spektral-undersökningar, dels de i WaArtTts ”Index of spectra” upptagna bestämningarne öfvertygat mig om. Dessa linier kunna sannolikt ej heller anses vara sjelfständiga hos såväl yttrium som erbium samtidigt, ty om ock gemensamma linier blifvit anförda för tvänne olika ämnen t. ex. jern och calcium m. f., torde den frågan ännu få anses oafgjord, om icke äfven der vid lag en bristande dispersion föranledt till antagandet om dylika liniers verkliga koin- cidens. Följaktligen borde dessa gemensamma linier, under fortsatt antagande af en verklig koincidens, antyda, antingen att de båda ämnena 1 någon ringa mån förorenat hvarandra, eller ock att en ny kropp förefinnes hos dem båda. Men att intetdera af dessa fall är sannolikt, skall jag genast söka visa. Vid de spektra, som härröra från blandningar af tvänne ämnen, kan det anses genom erfarenheten vara fullt konstateradt, att de linier visa sig lättast, hvilka hos hvardera ämnet i dess rena tillstånd äro de starkaste; äfvensom att, då endast spår af det ena ämnet förekomma tillsammans med en större mängd af det andra, detta först nämnda ämnets eljest starka linier nu framträda såsom ganska svaga, under det att dess svagare linier helt och hållet försvunnit. Tillämpas detta på närvarande fall, så befinnes enligt den bifogade tabellen ljus- styrkorna hos de gemensamma linierna för yttrium och erbium vara 1 vissa fall hvar- andra betydligt olika, i andra deremot nästan oförändrad. Anser man dessa linier här- röra från det ena ämnets förorening af det andra, så skulle olikheten i ljusstyrka inom de båda spektra antyda, att vissa af dessa linier höra till yttrium, men andra till er- bium. Men om erbium verkligen vore förorenad af yttrium, så borde man inom erbium-spektrum funnit några spår af linierna 6131, 5970,5, hvilka jemte de närlig- gande något svagare linierne inom de båda grupperna äro särdeles karakteristiska för yttrium, äfvensom spår af linierna 5205, 5087,5, 4899,5, 4881 och 4854. Som likväl ingen af dessa linier kunnat varseblifvas, kan jag omöjligen anse DR HöGLUNDS erbium vara förorenad af yttrium. På samma sätt borde, ifall yttrium vore smittad af erbium, den för denna sist nämnda metall starkaste linien 5476 och den karakteristiska gruppen J3032—5334 kunnat skönjas, hvilket dock aldeles icke varit förhållandet. Jag kan så- ledes icke heller anse CLEVES yttrium vara förorenad af erbium. ee K. Vet. Akad. Handl. B. 12. N:0 4. 2 10 ROB. THALÉN. OM SPEKTRA, TILLHÖRANDE YTTRIUM, ERBIUM, DIDYM OCH LANTHAN. Någon ny metall lära väl dessa linier icke heller kunna tillhöra, då ljusstyrkan för några af dem är så betydligt olika inom det ena spektrum i förhållande till hvad densamma är inom det andra. Men en framtida granskning, ifall ett nytt material, härrörande från något nytt beredningssätt, skulle erhållas, torde 1 alla hänseenden vara att förorda. I följd af det ofvan sagda, kan jag för det närvarande icke finna annat, än att den observerade koincidencen bör anses: vara blott och bart skenbar och bero på en icke tillräckligt stor dispersion, oaktadt — såsom redan är nämndt — icke färre än 6 prismer af flintglas blifvit använda. Det resultat, till hvilket jag vid granskningen af spektra från yttrium och erbium kommit, föranledde mig att vid undersökningen af spektra från didym och lanthan icke gå lika omständligt tillväga. Dessa ämnens linier blefvo endast ett par gånger, men dervid med största noggranhet, inregistrerade 1 solspektrum; någon direkt jemförelse mellan närliggande liniers läge har jag dock sedermera icke anstält. De använda pol- trådarne utgjordes endast af aluminium. Om nu äfven några af de gemensamma li- nierna, hvilka i allmänhet äro svaga, skulle kunna bortmönstras, återstå 1 alla händelser af de starkare ett tillräckligt antal, för att fullständigt på spektral-analytisk väg skilja de båda ämnena didym och lanthan från hvarandra. I efterföljande tabeller finnas upptagne våglängderna för de såväl till yttrium och erbium, som till didym och lanthan hörande spektral-linierna, äfvensom dessa liniers ljusstyrka, hvarvid 1 betecknar de starkaste och 6 de svagaste linierna. Visserligen kan den angifna ljusstyrkan, som endast efter ögonmått kunnat uppskattas, icke vara mer än approximativt riktig, så mycket mer som densamma äfven är beroende af elek- tricitets-källans intensitet, men densamma torde ändock på en enhet när vara pålitlig. För jemförelses skull äro äfven de gamla, medelst BAHrRsS preparater gjorda bestämnin- garne upptagne, och vid fråga om didym och lanthan äfven HOFMANNS angifvelser >) för de linier, hvilka jag förut icke observerat. Alla de med £ + Y betecknade linierna antyda de förut såsom gemensamma för erbium och yttrium ansedda; de med ZE be- tecknade ansågos förr höra endast till erbium, och alla öfriga endast till yttrium. Teck- nen Di +F La och Di hafva i tabellerna för didym- och lanthan-linierna en analog betydelse. Medelst tabellerna finner man omedelbart, till hvilken metall hvarje särskild linie nu bör anses höra, och således utan någon vidare förklaring hvart de förut såsom ge- mensamma ansedda linierna böra hänföras. Man ser ock, hvilka nya linier tillkommit, hvilka gamla jag ej återfunnit, och slutligen hvilka linier för närvarande inom de sär- skilda spektra befunnits med hvarandra koincidera. Den bifogade taflan ger i öfrigt en öfversigt af liniernas gruppering och ljusstyrka. ') Se Watts ”Index of spectra”. KONGL. SV. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:0O 4. 1 NORGE LSÄEN.G-DA-R—EOR SPEKTRAL-LINTERNA hos Yttrium och Erbium. Gamla bestämningen enligt BAHRS preparat. Nya bestämningen enligt CLEVEsS preparat. enligt HÖGLUNDS preparat. Yttrium och Erbium. Yttrium. Erbium. | Våglängd. SA Anm. Våglängd. Våglängd. fra Anm. | | | 6613,0 3 = | -— | 6488 0 4 — 6461,0 3 6434,0 2 6434,5 2 AES | 6313,0 6 EE | 6296,0 6 | TE 6274,0 3 6273,0 6 | ER — | 6259,5 3) = | 6247,0 5 == | 6243.0 6 6235,5 5 | 6236,0 > | AR === 6234.0 D re : | 6221,5 5 SEA = 6221,0 i 6218,0 2 EF FN ER = | 6217,0 6 ytterst svag | 6207.0 6 | | 6206,0 6 NR Hö. | 4 | E 6199,2 4 I RE. 6199,0 4 BLI00 | 2 6190,5 1 = 6179,0 3) 6181,0 3 ARE 6164,0 Sr 6163,5 2 Ac | 6158,0 2 SR 6151.0 3) 6148,0 2 Lar 6149,0 2 EL 6137,0 6 SE 6131,5 al Kin 6131,0 1 —- 6126,0 6 =S His | 5 | Bllg0 || 5 | Kida 6106,0 5 6106,5 5 | — 6094 0 D 6095,0 D — 6088,0 5 6088,0 | 5 | aa | | = | | 6082.0 6 | 6071,5 4 6071.0 5 — | 6053,0 4 6053,0 5 2 | 6038,0 3 == 6040 ,0 6 flammig | 6036,0 4 — 12 ROB. THALÉN. OM SPEKTRA, TILLHÖRANDE YTTRIUM, ERBIUM, DIDYM OCH LANTHAN. Gamla bestämningen NY bes ämne en enligt BaAHrs preparat. enligt CLEVES preparat. enligt HÖGLUNDS preparat. Yttrium och Erbium. Yttrium. Erbium. Våglaned: FR Anm. Våglängd sd Anm. Våclangd; fa Asnim 6019,0 | 38 | OC | ET | d 6018,5 3 = 6008,5 6 = — 6006,5 5 4 ( — 6004,0 2 6003,0 2 E+ Y | Kg - 5988.0 9 fi — 5990,0 3 | 5986,5 il 3986,5 6 Koincidens. 5982,5 4 E — 5982,5 il 5971,0 1 E + Y 5970,5 il — — 5945,0 4 — 3933,0 3) — 5907,0 6 — 5897,0 5 — 5896,0 4 — 5882,0 6 —- I873,0 6 8 5836,0 3 — 5818,0 3 57T74,0 4 = LE 5770,5 4 — 5766,0 5) — 5749,0 6 d742,5 D = re 5734,5 |. 6 smalt band” — i 5728,0 5 g 5727,5 4 == ) oe 5719,0 5 — 5716,0 6 | = 5712,5 6 5706,5 4 5705,5 6 — — 5692,0 5 5674,0 6 == 5661,0 1 bred 5662,0 1 == -— | 5651,0 3 52646,0 4 5647,0 5 = 5641,5 4 5643,0 5 = 5629,5 2 5629,0 3 = | = 5619,0 5 5604,0 4 5604,5 3) — nå 5594,0 4 — — " 5588,0 4 —- 5587,5 2 ”) Mellan dessa linier torde ingen koincidens förefinnas. KONGL. I Re Gamla bestämningen enligt BAHRS preparat. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. enligt CLEVES preparat. BAND. 12. N:O 4. 13 Nya bestämningen enligt HÖGLUNDS preparat. Yttrium och Erbium. Yttrium. Erbium. Våglängd Ljus- Är Våglängd. Ljus- A Våglängd | Ljus- Å ag ang . styrka. n m. ag. ang e styrka. nm glangd. styrka. nm. | | ; 5580,5 2 = 5 0: F | ) RR | 5579,5 5 | fsk 5576,0 124 5576,0 SA = 3567.5 4 5566,5 2) — 5555,5 3 ja | 3555,5 d | a | - == | D555,0 1,5 3544,0 3 3044,5 3 | 3542,5 3 5543,0 SA — 5527,0 1 5526,5 2 — D522,0 4 5520,0 3 — 5512,0 6 | = 3509,0 3 5509,0 2 | —Y 5502,0 4 53502.5 4 — B496,5 | 2 B496,0 | 1 2 É | — 5480,5 6 met UU 54795 | 38 as D4T7,5 5 — 54T77,5 6 22) 5476,0 2 E 22 5476,0 Ta) 5473,5 4 3473,0 3 5468,0 5 3468,0 6 | = 5465,5 | 1 5466, 0 2 —2 2) — | | 5448,0 3 5437,0 4 3437,0 4 - — == 5431,0 3 == 5426,0 4 5423,5 Hb | +) kr 5416,0 6 ee d401,5 il 5402,0 1 5402,0 4 Koincidens. = 3399,0 6 5389,0 6 H379,0 5 i = = 3366,5 6 = H357,0 4 H302,5 4 E — H352,0 2 5845,5 | 4 E RO Sn 2345,0 3 5335,0 3 E — 5334,0 2 5320,0 5 | AN RS 5300,0 3 5287.5 4 3288,0 | 4 — | ”) Mellan dessa linier torde ingen koincidens förefinnas. "") En platina-linie ligger tätt utmed, men är dock skild från erbium-linien. """) Ej något spår af linie härstädes i erbium-spektrum, +) En klor-linie ligger invid yttrium-linien. 14 ROB. THALEN. OM SPEKTRA, TILLHÖRANDE YTTRIUM, ERBIUM, DIDYM OCH LANTHAN. t Gamla bestämningen Ny'a bres tjalmningen enligt; BAHrs preparat. enligt CLEVES preparat. enligt HöGLUNDS preparat. 4 Yttrium och Erbium. Yttrium. Erbium. | Våglängd. MLA Anm. Våglängd. rd Anm. Våglängd. Anm TT 5278,5 | 4 5276,0 6 5269.0 4 — ESS 2264,0 4 === 5263,0 6 5261,0 4 — ce ——— 5256,0 4 5239,0 4 5239,5 4 -— 5205,0 2 IDR 2 5205,0 il — D) 5200, 0 2 E + Y HIN 1 — 5195,0 4 5195,5 4 — —— 5 5146,0 6 5134,5 3) 5134,5 4 5134,5 4 Koincidens. 5126,5 4 — = 5I21,0 2 5122,5 24 ee 5117,5 5 5118,0 3 — 5087,0 il ar JA 5087,5 i — ?) — 5071,0 5 == 5008,5 4 —- 4993,0 3 4981,5 1 4981,5 4 — 4971,0 4 4973,0 6 — — 4966,0 6 49350 4 E bred 20 AR d — 4935.0 3 É 4900,0 i E+Y 4899,5 1 Sammanfalla icke med RV 2) 4882,5 1 E +Y 4881,0 1 Minierna hos DiochLa. = — 2 4859,0 3) —— 4854,0 1 JIE 4854,0 1 — ”) 4852,0 5 — 4845,0 5) 4844,0 5 -— 4842.0 a) == 4842,0 6 svag, bred 4839,0 5 4838,5 5) — FR 4836,0 5 4822,0 4 4822,0 4 — 4799,0 5) = 4785,0 Sd E 4785,8 3 4785,8 2 Koincidens. "") 4760,5 4 4760,5 4 K — 4751,0 4 — 4732,0 6 — 4728,0 5 — —— 4725.0 3 ") Ej något spår af linie härstädes i erbium-spektrum. "') Denna linie skiljer sig fullständigt från de närliggande luft- och klor-linierna. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2. N:o 4. 15 Gamla bestämningen NTE NORMEN SER Cha enligt BAHRS preparat. enligt CLEVEsS preparat. enligt HÖGLUNDS preparat. Yttrium och Erbium. Yttrium. Erbium. I Våglängd. FR Anm. Våglängd. Fr Anm. Våglängd. RN Anm. | I 4681,5 | 4 == | | 4674.0 4 4673,5 | 3 — 4657.5 6 — 4643,0 2 4643,0 2 == | — | 4581,0 | 5 = 451550 «| 4 4526.5 3 EN — | 4518,0 5) se 45140 | 5 4505,0 4 4505,0 4 I == | 4486 .0 5) = 4464 35 6 flammig Ä | == | 4438.0 | 15) flammig 4422,0 2 44220 2 == 4397.0 4 4397,0 4 — — | 4382,0 | 6 4374.0 4374,0 1 4374,0 5 flammig = NE 4359,0 | 5 | KJ, ( — Koincidens (?) 43093 1 bred 4309,0 | 1 == | 4245,0 6 flammig | 4236,5 3 4236,5 | 4 = | | 4227,0 5 — = 4176,5 2 bred 4176,5 2 bred — I | 4167,0 3 4167,0 3 — | | 4142,5 3 4142,5 4 — | | 4127,0 2) 4127,0 4 — | | 4102,3 Bal 4102,5 3 | — | 16 ROB. THALÉN. OM SPEKTRA, TILLHÖRANDE YTTRIUM, ERBIUM, DIDYM OCH LANTHAN. VÅGLÄNGDER FÖR SPEKTRAT-L INTERNA hos Didym och Lanthan. | Gamla bestämningen Nya bestämningen enligt CLEVEs preparat. enligt BAHRS preparat. 4 3 É Dt | Didym och Lanthan. Didym. Lanthan. Ljus- styrka. Ljus- styrka. Våglängd. Anm. Våglängd. Anm. Våglängd. AN 6740,0 4 är — 6456,0 4 IN 6410,0 4 = 6392,5 2 6389,0 5 | 6385,0 4 = 6946,0 5 Di 6346,0 6 — = 6325,0 5) — 6318,0 5 SE 6310.0 5 6309,0 6 RS 6301,0 6 9 6292,5 5) Dita AR 8206:0 : ar å ) — 6294.0 4 == 6264.0 D 6261,5 4 6256,0 6 = = 6249,0 2 6222,0 2) ER SINE 6187,0 5 6177,0 5) s— | 6165,5 3 =S 6148,0 5 6132,0 6 6132,0 5) EE 6128,0 5 Ae 6124,0 4 6120,0 6 => 6113,0 5 — == 6111,0 6 6107,0 6 2) 6107,0 4 i) = 6099,0 5 6072,0 5 -— 6071,0 3) — 6064,5 5 — 6033,0 D —— 6007,0 6 oo = 6006,0 4 5995,5 6 — ”) Månne klor-linie? N KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. — eocce-e--c---—- BAND. 12. N:0O 4. Gamla bestämningen enligt BAHRS preparat. Didym och Lanthan. Didym. Lanthan. Våglängd. LR Anm. Våglängd. Fe Anm Vågläned. a 5993,0 6 — 5988,0 6 5973,5 5 == 5973,0 3 5963,5 5 | == = = 5929,0 2 — 5873,0 6 5867,0 6 dubbel 5867,0 6 (5863,0) En hf >) - 5862,5 Ä 5858,0 6 bred —- 5855,0 5 | — 5851,0 6 = D847,5 5 5842,0 3 — = 5828,0 6 == 5821,5 6 — 5820,0 4 5814,0 6 bred — = 5807,0 6 5805,5 5 == 5804,5 S (5803,0) Enl. Khff. 5803,0 4 oo 5797,0 5 5799,0 6 oo —— 5794,0 3 5790,0 4 5790,5 J (5788,0) Enl. Khff, 5788,0 5 — 20 H787,0 3 5768,0 5 — 5769,0 2 = 5761,0 4 == 5743,0 4 RR 5740,0 4 ER 5734,0 5 5728,0 | 4 = SE 5718,5 5 = 5702,5 6 5687,5 4 == 5673,0 5) 5658,0 5 — a 5656,5 4 | 5650, 0 5 SEVEA 9645,5 6 5646,5 5 5634,5 3) —— Ko Ej återfunnen, sannolikt en platina-linie. ) Se Wartrs ”Index of Spectra”, (KIRCHHOFFS tabeller). K. Vet. Akad. Handl. B. 12. N:o 4. Nya bestämningen enligt CLEVES preparat. 18 ROB. THALEN. OM SPEKTRA, TILLHÖRANDE YTTRIUM, ERBIUM, DIDYM OCH LANTHAN. Same BEGE NNNESn Nya bestämningen enligt CLEVES preparat. - JAI enligt BAHRS preparat. I 5 ih Didym och Lanthan. Didym. Lanthan. K. Våglängd. RA Anm. Våglängd. RS Anm. Våglängd. SR Anm | — 5631,0 Sä dubbel | 5624,5 5 = IG 5620,0 3 to 5602,0 6 : IK 5600, 0 4 (I SA 5599,0 6 I (5593,0) Di, enl. Khff. 5593, 0 3 Sa | | (5587,0) Di, ALS » 5586,5 5 5587,0 3 | i 5567,5 4 J = 5564,5 4 i : 5559,5 | 5 ER hb oo 5549,5 4 I = 5534,0 3 I 5516,0 5 I 5515,0 3 ER | — 5513,5 6 | ES 5505,0 5 [i (5502,0) Enl. Khff. = 5502,0 5 id 5500,0 3 SES 5500,5 2 Ik 5492,5 SAN 5493,0 6 , 5491,0 6 I (5484,0) Enl. Khff. 5484,5 3 lä = 5482,0 6 I : 5479,5 6 ) AN | BATT,5 5 bred a I 5475,0 6 I 5465,5 5 SR —— 5463,5 6 | Ae 5458,0 6 I 5454,0 2 5454,5 6 5454,5 2 I 5452,0 4 ; — | 5446,0 6 = I 5441,0 10) —— (2320) Di, eul. Khff. 5430,3 5 bred fred (5431,0) / 5420,3 6 bred = 5415,0 6 bred =S 5404,0 5 = 5402,5 5 = 5393,5 6 bred — | 5385,0 5 EE 5382,5 6 4 SR | 5381,0 3 La, Khff. — 5381,0 2 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:0O 4. 19 Gamla bestämningen enligt BAHRS preparat. Nya bestämningen enligt CLEVES preparat. Didym och Lanthan. Didym. Lanthan. Våglängd. rek | Anm. Våglängd. ss Anm. Våglängd. | SR | Anm (5380,0) La, Rh ER | 5880,3- | 2 5380,0 6 bred — | 5376,5 6 bred 2 5376,5 3 La, Khff. SR SS H3175,5 2 H371.0 4 — 5367,0 5 rr (5360,0) Di, Khff. 5360,0 4 åäu. 5348,5 6 | bred Se 5340,5 Sr | 5339,0 4 Ta td | | 5339,5 2 5337,5 3 5336.0 6 EA 5322,0 6: | = (5319,0) Di, Khff. HALO 3 = 5310,5 | 4 | bred — 5307,5 ÄN AL 5306,0 | 6 sn 5305,0 | 6 Ke | 5303,0 OR NE CNE = | 5302,5 2 bred 5301.5 4 bred 5301.8 2 (5300,0) Khff. SCR | 5301,0 | 2 5292, | 38 — | 5286,0 | 15) bred | 5282,0 480 — | = | 5279,5 ED 5276,0 FAN bred 52060 5 (5273,0) Di, Khff. 5272.5 3 | 5270,0 4 H200:0 oo oo 4 5270,5 4 5268,5 5 | oo | 5264,0 6 | bred = | 5257,5 5 Di, Khf. 5258,5 | 5 5259,0 5 (5254,0) Di, Khf. | 5254,5 | 4 5252,0 dT Di. — | 5252,5 | 4 | Il 5251 5 ES VOR (5249,0) | Di, Khff. 5249,5 5 = 5H248,5 Dr — | 5239,0 SN 5233,5 4 Di, Khft. | Seen = | | 5233,0 4 val, 5227,0 6 | 5225,0 5 | == 225,0 6 | | 52235 | 6 | SER Vu | | 52150 | & | | | 5211,0 4 | 5211,5 3 dl 520 I 4 4 20 ROB. THALÉN. OM SPEKTRA, TILLHÖRANDE YTTRIUM, ERBIUM, DIDYM OCH LANT AN. Gia pnjia Die ske rrn Unt sje Nya bestämningen enligt CLEVEsS preparat. enligt BAHRS preparat. Didym och Lanthan. Didym. Lanthan. Våglängd. a 5 Anm. Våglängd. | ee : Våglängd. S 5203,5 AR | Eco 5203,5 6 5203,5 4 5199,5 3 bred 2 | 5194,5 6 = (5192,0) | Khff. 5192,0 3 = (5191,0) Khff. 5190,5 4 ESR 5187,5 1 La, Khf. SSA 5187,5 2 51820 | 1 | < La, Khft sk 5182,5 il ; | 5179,0 3 ses Nn iz AEG 5175,5 3 RNE 2166,5 6 bred so 5162,5 6 =" 5158,5 | 6 5157,0 4 — 5157,0 | 4 | | 5156,0 6 51440 | 4 | -— 5144,0 5 5130,5 3 Di. 5129,5 2 SE | 5122 | j 5123,0 4 — Se 3 UU — 512L5 5 5122,0 3 5114,0 3 Se oc 5113,5 3 5110.5 6 i = | 5107,0 6 a SE 5096,5 4 5092,5 5 = | | 5070,5 4 se a 5066,5 | 6 bred | 5062,5 6 ES == | 5061,5 6 bred | 50555 I KS 5056,0 6 5055,5 5 | = 5049,8 5 4999,5 ARN | —— 4998,5 | 3 — 4990,5 5 | 4988,5 4 La | | 4985,5 5 4985,5 5 | 4979,5 5 bred = | 4975,5 4 = 4968,0 | 4 ee 4969,0 4 | | 4962,0 6 Aa 4960,0 6 EA i 4958,5 4 == ; | 4953,0 3 == | | | AES 4951,5 5 4950,0 | 4 | | 4950,5 5 bred = | —— 4949 0 4 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 4. 21 Gamla bestämningen é Nya bestämningen enligt CLEVES preparat. enligt BAHRS preparat. — — — — —— —- — —— —-— X X = = > =-——— =" 2? == L—————- Didym och Lanthan. Didym. Lanthan. Våglängd. | EE Anm. Våglängd. ee | Anm. Våglängd. Rn | Anm | | SEE | | 4945,0 | 6 4944,0 12 | | 4939,5 6 bred — . 4934,0 4 — 4934,0 4 | = 4920,8 | D : re 4920,0 4 4920,0 4918,0 5 2 | | 4914,0 5 SES | | 4913,0 4 | — | | 4910,0 5 | — | | 4904,5 6 | Sammanfaller EA | | 4901.0 3 lIJicke med den när- SSE | Sammanfaller 4900, 0 3 Di + La | belägna Fttrium- 4 icke med den när- | se | linien. 4899,0 1 | belägna Yttrium- | 4895,5 3 | CE linien. | 4890,5 3 | — 4882,5 ä. Di FöuLa 4882,5 2 M Se ofvanstående ES | Mr | anmärkning. A878.0 6 bred 4875,0 | 6- bred a) 4865,0 4 bred — 4860,0 4 Di + La — 4860,0 | 2 4857,5 4 Di + La 4857,5 4 bred AR | 4852,5 6 bred | po — | 4849,0 3 | | 4847,5 5 bred | | | | — | 4842,0 5 | 4840,0 4 | bred rs FS 4838,5 5 4834,5 5 bred — | 4831,0 5 bred SES | | | 4826,5 6 = | | 4824 .5 4 bred Jard | 4823,0 4 — 4823,5 EA 48195 5 bred ss | 4815,0 5 PE | | 4811,0 4 4810,0 | 4 — | | (4809,0) feg km — 4808, | 2 4802,0 4 — 4803,0 2 | Far 4799,5 6 4796,0 6 | 4785.5 5 CR | | 4782,0 4 EE | i | | 4760,0 4 4759,5 6 Se 4757,0 6 | 22 ROB. THALEN. OM SPEKTRA, TILLHÖRANDE YTTRIUM, ERBIUM, DIDYM OCH LANTHAN. Gamla bestämningen enligt BAHrS preparat. Nya bestämningen enligt CLEVES preparat. Didym och Lanthan. Våglängd. 4702,5 4691,0 4619,5 4613,5 FK NN HK NM dd - [3 c ES ER rr | Ljus- styrka. Bynirn; breda 1 bred Våglängd. 4654,0 4648,5 4634,0 4626,0 4621,0 4614,5 4593,0 4585,5 4580,0 4578,0 4577,0 an RR Ott OB I Lanthan. ljust bälte bredt bälte Våglängd. 4573,5 4569,5 4567,5 Ljus- | styrka. - DN NN NM (SA KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:O 4. 23 —— — oms O—— ER EE RR EC Biggan nan sign Nya bestämningen enligt CLEVEsS preparat. enligt BAHRS preparat. Didym och Lanthan. : Didym. Lanthan. Våglängd. | Le Anm. Våglängd. Fe | Anm. Våglängd. | NG Anm. | 4566,0 | 5 | — 4559,0 2 bred 4558,5 5 | = (4558,0) — | Enl. Khff. ) | 4557,5 1 | 4552,0 5 | LE | — | 4548,5 5 4542,5 5 | gg — | 4541,5 6 4537,0 4 SE | | agan 2 ol) DifLa Se | 45255 | 2 | (4524,0) Enl. Khff. desd | 45240 | 8 4523,0 5 | - — I 4521,5 1 Di + La 4522,0 5 | 4522,0 | 1 4519,0 AN = | | 4500,5 4 | | | = 44995 | 5 | 4498,5 ARN ===" | 4471,0 | 5 20 b 4466,0 | 4 SES | | 4462,0 4 = | | 4457,5 6 | ME | | | | 4455,5 | 6 4455,5 4 | | | | 4452,0 5 | 4450,5 3 = | | ER EE 2 | 44340 | 3 | SN | 4480,0 | 1 I rage == | 4430,0 i bred = | 4427.0 8 | | 4423,5 5 Pe | 4403,0 6 Sa | 4401,0 6 Pa | 4389,0 4 RE | | 4385,0 4 | 4384,5 3 | — | | 4382,5 2 — | | ASTTLO oi 4 | 4374,0 4 AN | — 4363,0 4 | 4357,0 AN FA ABBdIs ol. 4 | = | 4354,0 | 2 | | | 48380 | 5 Bh | 4335,0 (CN 43884,5 | 4 405 | | | RA 4830,0 | 1 | 4325,0 4 Er = 4322,0 3 24 ROB. THALEN. Gamla bestämningen enligt BAHRS preparat. OM SPEKTRA, TILLHÖRANDE YTTRIUM, ERBIUM, DIDYM OCH LANTHAN. | Nya bestämningen enligt CLEVES preparat. Didym och Lanthan. Didym. Lanthan. Våglängd. NE Anm. Våglängd. EN Anm. Våglängd. | 4303,0 | 3 — 4295,5 20 Di La 4296,0 5 4295,0 al 4287,5 2 Di La — 4286,0 2 4279,5 4 flere linier 4280,0 4 — 4274,5 4 4268,0 2 | Di La — 4268,0 1 | : = 4263,0 2 4262,5 il Di La 4261,0 G JR 4256,5 6 — 4253,0 6 bred — = 4248,5 4 | 4245,5 4 HÅ | — 4238,0 OR 4237,0 al | Di La NA 4935.0 3 4217,0 40 Dice Ta — 4216,5 2 | 4206,0 5 bred oe SE t 4202,5 5 4196,0 4 = 4196,0 il 4192,5 4 — 4191,5 3 4181,0 4 bred 4184,0 5) 4155,0 4 — —— 4151,5 al 4141,5 4 -— 4142,0 3 4123,5 4 RT 4121,0 il 4109,0 3) —- — 4098,5 4 | — 4086,0 al | 22 4076,5 i 4060,0 4 — — 4048,0 4 — 4042,0 2 — 4031,0 3 — 3987,0 4 —— 3946,5 3 — oo + «WW rer Anm. 2 etensk Akad Handlingar BA12. Ne 4 Thalén, Spektra af Yttrium mm (RO Nar ai I NNNOSTKTA NN Yann NG | | lobiunm I | | | | | | i Mel || | | | | | J IN | | | Santbarn ll gGull [ Pödt (C B 38 ; 39 Å 40 P 41 - ha É n3 hl hö (6 g 0 ö 0 i ; UYllaum (öron Jo (Kal (05) hy uu ) Jebaklaom Hl md vidga KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 12. N:o 9. UNDERSÖKNINGAR ÖFVER METALLEN BERYLLIUMS FÖRENINGAR AF ALBERT ATTERBERG. TILL KONGL. VET. AKAD. INLEMNAD DEN 10 SEPTEMBER 1873. STOCKHOLM, 1873. P.A. NORSTEDT & SÖNER KONGL. BOKTRYCKARI 1798. STL: 1815. 1823. 1825—6. oo» Sv. Vet. Ak. Handl. 1825 s. 253, 275, 288, 311; 1826 s. 53; äfven Poggendorffs Anna 1827. 1828. 1840. 1840. 1842. 1849. 1851. 1854. 1855. 1855. 1359. 1859. 1859. 1862. 1863. 1864. 1866. 1869. 1870. KSvL. 1872. 1873. FÖRTECKNING 5 på befintlig litteratur öfver berylliumföreningarne. VAUQUELIN, Allgemeines Journal der Chemie von Scherer, Bd 1, s. 341 & 590; äfven Chemische An- nalen von Crell, Bd 2, s. 422. JOHN, Schweiggers Journal f. Chem. u. Phys., Bd 3, s. 378. BErRzELIvs, Schweig. Journ. f. Ch. u. Phys., Bd 15, s. 296. » Svenska Vetenskaps Akademiens Handlingar för 1823 s. 302, äfven Poggendorffs Annalen, BUILT St 2208 96 3 få okok (DA i le te lr Poa allla NSI lek Sö ANS H. Rose, Poggendorffs Annalen, Bd 9, s. 39. WOÖHLER, Pogg. Ann. Bd 13, s. 577. GMELIN, Pogg. Ann. Bd. 50, s. 175. SCHAFFGOTSCH, Pogg. Ann. Bd 50, s. 183. AWDEJEW, Pogg. Ann. Bd 56, s. 101. H. Rose, Pogg. Ann. Bd. 74, s; 433. EBELMEN, Annalen der Chemie und Pharmacie, Bd 80, s. 213. WEEREN, Pogg. Ann. Bd 92, s. 91. DEBRAY, Annales de Chimie et de Physique, Ser. 3, Bd 44, s. 5. H. Rose, Pogg. Ann. Bd 96, s. 209 & 446. SCHEFFER, Ånn. d. Chem. und Pharm. Bd. 109, s. 144. HoFMEISTER, Journal fär praktiscehe Chemie, Bd. 76, s. 3. ORDWAY, Sillimans American Journal (2) Bd 26, s. 197, Bd 27, s. 18; äfven Journ. f. prakt. Chem. 1205 UI I 2 PARKMAN, Sillimans Amer. Journ. (2) Bd. 34, s. 326; äfven Journ. fär pr. Chem. Bd 89, s. 118. Joxr, Sill. Amer. Journ. (2) Bd 36, s. 83; äfven Journ. f. pr. Chem. Bd 92, s. 232. GiBBS, Sill. Amer. Journ. (2) Bd 37, 3. 356. HERMES, Journ. f. pr. Chem. Bd 97, s. 475. KLaATtzo, Journ. f. pr. Chem. Bd 106, s. 227. 7 THOMSEN, Berichte der deutschen chemischen Gesellschaft t. 1870, s. 157. ToczYNSKI, Inaugural Dissertation, Dorpat; Zeitschrift fär Chemie, Bd 7, s. 275- Torsör, Sitzungsber. d. k. Akad. der Wissensch. fär 1872, Wien. MARIGNAC, Arch. d. sciences phys. et nat., Bd 46, s. 195; äfven Annales de Chimie et de Physique: Ser. 4, Bd 30, s. 45. Litteraturförteckning öfver berylliumsilikaterna finnes anförd i Joy's afhandling. Beryllium är ett af de elementer, som i naturen förekomma mera sällan och blott i min- dre mängd. Det har nemligen uppvisats endast i några mera sällsynta mineralier så- som Beryll, Smaragd, Euklas, Phenakit, Chrysoberyll, Helvin, Leukofan och några Ga- doliniter samt äfven 1 några jernmalmer från Lappland. Berylliums oxid, berylljorden, upptäcktes år 1798 af VAUQUELIN i Beryll och Smaragd. BERZELIUS företog sig år 1815 att bestämma dess quantitativa sammansättning, men till följd af den då alltför ringa kännedomen af berylliumsalterna, råkade han för- blanda de neutrala salterna med de tvåbasiska och erhöll derföre ett felaktigt resultat af sina bestämningar. Först år 1842 uppvisade AwDpEJew berylljordens rätta samman- sättning. Metallen sjelf är först framställd af WÖHLER år 1828, men ej i rent tillstånd; renare erhölls den af DEBRAY år 1855. Atomvigtsbestämningar å densamma äro utförda af AWDEJEW, WEEREN, DEBRAY och KLrATzZo. Med frågan, huruvida berylijorden är att betrakta som en monoxid eller som en sesquioxid, hafva många författare sysselsatt sig, och många skäl hafva blifvit framdragna för de båda olika åsigterna, men ännu kan ej frågan sägas vara med säkerhet besvarad. Oaktadt det ej obetydliga antal författare, som sysselsatt sig med studiet af be- rylliumföreningarna, är dock kunskapen om desamma ännu my blot ofullständig. Fler- talet afhandlingar i detta ämne äro nemligen blott kortare eller föga innehållsrika upp- satser, och några sakna till och med ej stora fel, hvarför fortsatta undersökningar öfver dessa föreningar ännu äro erforderliga. Med följande undersökningar har derföre för- fattaren sökt att i några delar fylla bristerna i vår hittillsvarande kännedom af beryl- ljiumföreningarna. Det af författaren använda berylliummaterialet var erhållet till större delen från Riksmuseum. Det var framställdt dels ur Gadolinit från Ytterby, dels ur Leukofan från Norge, dels ur Beryll från Frankrike, och bestod till stor del af redan renad be- rylljord. En del underkastades vidare rening genom behandling med ammoniumkarbo- nat samt tillsats af litet svafvelammonium till den erhållna lösningen, hvarigenom be- fintliga spår af för svafvelammonium fällbara metaller afskiljdes. Genom kokning ut- fälldt karbonat öfverfördes derpå i sulfat, som ytterligare renades genom upprepad om- kristallisering. En del material renades derjemte genom lösning i kalilut och utfällning genom utspädning och kokning. De af WEERES och GiBBS rekommenderade metoderna för berylljordens framställande i rent tillstånd försöktes äfven, men befunnos på grund af redan af SCHEFFER, Joy och KrATzo angifna orsaker ej särdeles begväma att använda. 4 A. ATTERBERG, METALLEN BERYLLIUMS FÖRENINGAR. Vi skola härnedan först angifva de allmänna resultat, hvartill denna under- sökning ledt, för att sedan öfvergå till speciel beskrifning af de framställda beryllium- föreningarne. ALLMÄN KARAKTERISTIK ÖFVER BERYLLIUMS SALTER. Berylljorden hör, såsom bekant, till de svagare baserna, ehuru dock ej till de sva- gaste; den är t. ex. starkare än lerjord och jernoxid, enär den, om äfven med svårighet, förmår utdrifva ammoniak ur dess salter. Man har i sednare tid uppställt det känne- tecknet på svaga baser, att svaga basers neutrala salter af vatten till större eller min- dre del sönderdelas, och detta kännetecken låter ganska väl tillämpa sig på beryll- jorden. En sådan sönderdelning eger nemligen liksom hos flera andra metalloxider först och främst med lätthet rum i föreningarna med svaga syror, såsom synes deraf, att berylljordens förening med kolsyra erhalles af olika sammansättning allt efter omstän- digheterna vid dess beredning, och att en förening med cyanvätesyra alls icke kunnat framställas. Men äfven hos föreningarne med starkare syror sker en sådan sönderdelning ofta, och den kan till och med hos de starkaste tydligen uppvisas. Så afgifva t. ex. klorbe- ryllium och berylliumnitrat vid deras lösningars afdunstning 1 värme fri syra och qvar- lemna basiska salter; och vid torkning 1 värme bortgår syran mer och mer fullstän- digt. Berylliumacetat visar samma förhållande, men' redan vid lägre temperatur. Särdeles vackert visar sig vattnets sönderdelande imverkan på berylliumklorat och -hyposulfat, hvilka salters lösningar vid koncentrering förhålla sig aldeles som de fria syrorna sjelfva, i det att det förra saltet afger stora mängder klor, det sednare åter svafvelsyrlighet under lemnande af berylliumsulfat. Flerbasiska syror gifva på grund af sin svårflygtighet oftast med större lätthet neutrala kristalliserade salter, emedan vid saltlösningarnas afdunstning ej någon fri syra af vattenångorna kan bortföras; men att äfven hos dessa en åtminstone partiel sönder- delning eger rum, kan skönjas af flera omständigheter. Så kristalliserar t. ex. beryl- liumsulfat ofta blott med svårighet ur neutral lösning, men deremot med lätthet ur sur, då den närvarande fria syran hindrar sönderdelningen. Så verka ofta neutrala berylliumsalter starkt lösande på i vatten olösliga salter af beryllium på grund af den fria syra, som (jemte basiskt salt) uppkommer, då dessa salter lösas i vatten. ”Till- sättes till en lösning af berylliumsulfat natriumfosfat eller -pyrofosfat, så erhålles ej nå- gon fällning, förrän två tredjedelar till tre fjerdedelar af den equivalenta mängden blifvit tillsatt, tydligen på grund af att den fria syra, som finnes 1 sulfatets lösning, först af de tillsatta natronsalterna måste neutraliseras, innan något berylliumfosfat kan utfalla. Tydligt visar sig denna vattnets inverkan vid sammanblandning af neutrala lös- ningar af berylliumsulfat och ferrocyankalium, då vätskan hastigt blåfärgas, emedan ferrocyanvätesyran, i stället för att förena sig med berylljorden, till stor del frigöres och oxideras till berlinerblått på luftens bekostnad. Likaledes visar sig sönderdel- ningen tydligt, då de dervid bildade basiska salterna äro olösliga, såsom hos bernstens- syra och selensyrlighet. ÖOaktadt de neutrala salterna af dessa syror äro lösliga 1 vat- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:O 5. 5 ten, förmå nemligen de fria syrorna ej lösa equivalenta mängder berylliumhydrat, emedan för att motverka bildandet af basiskt olösligt salt, syran måste vara närvarande i öfver- skott; och har genom tillsats af mer syra en fullständig upplösning blifvit verkställd, så grumlas denna ånyo vid uppvärmning, till följe af den starkare sönderdelande in- verkan vattnet i värme utöfvar. Detta förhållande gör det ofta ganska svårt eller omöjligt att framställa en stor del berylliumsalter, särdeles af sådana syror, som i fritt tillstånd ega benägenhet att sönderde- las, såsom undersvafvelsyra, undersvafvelsyrlighet, klorsyra o. s. v.; och det kan äfven gifva en förklaring öfver omständigheten, att en mängd berylliumsalter först ur ytterst koncen- trerad lösning utkristallisera, hvilket ej kan förklaras bero på någon större benägenhet hos salterna att attrahera vatten, enär sådana salter ingalunda alltid äro deliquescenta. Berylliums dubbelsalter äro ofta mera beständiga än de enkla salterna; särskildt är detta förhållandet med dubbelfluoriderna. Liksom de flesta andra svaga baser eger berylljorden stor benägenhet att bilda basiska salter. Som dessa salter till stor del lättare uppstå och äro beständigare än de neutrala salterna, så äro de af stor vigt för kännedom om berylljorden. Hittills hafva de dock endast af BErzErius och WEEREN blifvit något undersökta. Hvad deras egen- skaper angår, äro ett stort antal af dem i vatten högst lättlösliga och kunna blott i få fall erhållas i kristalliserad form; vanligen intorka de vid afdunstning till gummilika massor, i köld bildande spröda glas. De basiska salterna med lättflygtiga syror afgifva vanligen fri syra vid lösningarnes intorkning i värme och kunna derföre svårligen er- hållas i fast form. Finnas flera lösliga basiska salter af samma syra, så sönderdelas de mest basiska vid behandling med kokande vatten eller äfven redan af kallt, under det ett mindre basiskt salt stannar i lösningen och ett mer basiskt, olösligt utfaller. De olösliga basiska salterna äro vanligen flockiga, voluminösa, sällan korniga, kompakta fäll- ningar, af hvilka en del af rent vatten sönderdelas och öfvergå till ännu mer basiska salter eller rent hydrat. De basiska salterna ega mycket olika sammansättningsart. De vigtigaste och lät- tast uppstående äro de tvdbasiska, som 1 fertalet fall af alla berylliumsalterna äro de beständigaste och vanligen ej lida någon inverkan af vatten. Utom dessa synes trenne di- stinkta grupper af salter existera, nemligen: de trebasiska, som ofta af vatten sönderdelas, under afskiljande af än mer basiskt olösligt salt; de sju- eller dttabasiska, som äro olös- liga, men lätt vid beredningen vidare sönderdelas och derföre ej lätt kunna erhållas af bestämd sammansättning, liksom äfven de 13-(14-)basiska, af hvilka blott två säkert äro kända. Dertill finnas enstaka salter af formlerna 3BeO . 28 och 5BeO.2S, som i egen- skaper närma sig de tvåbasiska, och af 4Be0O .1S, slutande sig till de trebasiska. Fort- satta undersökningar torde möjligen till någon del modifiera dessa af förf. uppställda grupper såsom grupper betraktade; säkert synes, att berylljorden i förhållande till syror visar nästan lika mångfaldiga föreningsförhållanden som molybdensyran, wolframsyran och vanadinsyran i förhållande till baser. 6 A. ATTERBERG, METALLEN BERYLLIUMS FÖRENINGAR. Efter denna redogörelse öfver de neutrala och basiska berylliumsalternas allmänna egenskaper och sammansättning, skola vi här nedan lemna en öfversigt öfver de vigtigaste syrornas förhållande till berylljorden, hvarvid för större öfverskådlighet syrorna blifvit delade i olika grupper, allt efter de neutrala och basiska salternas löslighet. För de syror, hvilkas basiska salter ej blifvit underkastade någon närmare granskning af för- fattaren, har den grupp, dit de höra, blifvit bestämd genom att undersöka, huruvida de neutrala salterna af syrorna fälla eller icke fälla tvåbasiskt berylliumsulfat samt tre- basiskt berylliumnitrat eller -acetat. Grupp 1). Både neutrala, tvåbasiska och trebasiska salter äro lösliga 1 vatten (af vanlig temperatur) hos följande syror: Klorvätesyra Bromvätesyra Jodvätesyra Rhodanvätesyra Salpetersyra Klorsyra Öfverklorsyra Myrsyra Ättiksyra Af dessa syror hafva endast klorvätesyra, salpetersyra och öfverklorsyra gifvit neutrala salter, som kunnat underkastas analys. Rhodanvätesyra och myrsyra gifva illa markerade kristaller först ur syrupstjocka lösningar. Af de återstående kunde ej neutrala salter framställas. Grupp 2). Neutrala och tvåbasiska salter lösliga; trebasiska salter (antingen olösliga eller) sönderdelas af kallt vatten under afskiljande af än mer basiska olösliga salter: Svafvelsyra Selensyra Oxalsyra Jodsyra Ferridecyanvätesyra Vinsyra Citronsyra (Svafvelsyrlighet) (Undersvafvelsyrlighet) Af dessa syrors neutrala salter kristallisera sulfatet och selenatet lätt och väl, oxalatet och tartratet först ur starkt syrupstjock lösning i små otydliga kristaller, jo- datet kristalliserar ej. Svafvelsyrlighetens och undersvafvelsyrlighetens salter äro så obeständiga, att de ej kunna erhållas i fast form. Grupp 3). Neutrala salter lösliga; tvåbasiska och följande olösliga: F errocyanvätesyra Selensyrlighet Bernstenssyra -J KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 5. Fluorvätesyra Kiselfluorvätesyra Af hithörande syror har endast bernstenssyran gifvit ett (svårt) kristalliserande neutralt salt. Ferrocyanvätesyran synes knappt gifva neutralt salt. Kiselfluorberyllium i lösning afger fluorkisel vid afdunstning till torrhet. Grupp 4). Både neutrala och basiska salter olösliga: Öfverjodsyra Fosforsyra Benzoesyra Af denna grupps syror äro de neutrala salterna lätta att erhålla och synas ovan- ligt beständiga. Om de basiska berylliumsalternas rationella sammansättning. För att förklara sammansättningen af basiska salter 1 allmänhet, har man sedan gammalt tagit sin tillflykt till tre olika uppfattningssätt för desamma, nemligen att betrakta dem: 1:o såsom föreningar mellan syra och en större mängd bas, än hvad som svarar mot syrans vanliga mättningskapacitet; 2:o såsom föreningar mellan ett neutralt salt och fri bas; 3:o såsom föreningar mellan neutralt salt och fri bas i hydrattillstånd; för hvilka uppfattningssätt följande formler gifva uttryck: FOR RbOICEO: ock bi ON 0: 2:00 EBOSCTO TS RHOEI och Bi; Os-3N;O; + 251505 SOROS 2(RKO:TO') Bi;0;.3N;O; + 2Bi:0,.3H:0) Dessa uppfattningssätt har den moderna kemien sökt ersätta genom tvänne an- dra, på substitutionsåsigter grundade, hvilka uppfattningssätt åskådliggöras af form- lerna: OH 4:0 DE Bix OH lo.NO, Pb.SO, + H50) + 3ZnOsH, + 5aq. Saltet har förut blifvit framställdt, men på andra vägar, af VOGEL, KUHN, GRAHAM och SCHINDLER (enligt GMELINS Kemi (4:de och 5:te upplagorna), hvarur de följande uppgifterna äro hemtade); men dess: författares uppgifter äro hvarandra motsägande. GRAHAM fann (enl. GMELIN) hos saltet 4 molekyler vatten. KÖHN fann 8 mol. vid vanlig temperatur, och 4 mol. vid 100” (således i nära öfverensstämmelse med för fattaren) SCHINDLER deremot fann vid vanl. temp. 10 mol. vatten och blott 2 molekyler vid torkning öfver 100”. SCHINDLERS uppgifter öfver vattenhalterna äro således ej pålitliga, hvilket äfven återfinnes vid andr: tillfällen. Så har han hos fyrbasisk klorzink funnit blott två molekyler vatten, ehuru KANE funnit fyra, samt hos tio-basisk klorzink funnit blott tre, då deremot KANE anger fjorton. Afser man derföre från SCHINDLERS uppgifter, så finnes intet hinder, att ej zinkens basiska salter kunna hafva likartad samman: sättning med berylliums, och vidare försök 1 denna väg vore derföre af intresse. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:O 5. 9 stämmande sammansättning. Qvicksilfveroxidens basiska salter äro på analogt sätt att betrakta som föreningar mellan neutralt salt och vattenfri oxid (t. ex. HgCl + 2H20O). Koppar och bly gifva basiska salter, som synas höra till båda dessa slag. Hvad åter Er angår öfriga för basiska salter använda formler, torde sådana som Bi OH böra an- lo.NO, vändas vid föreningar af metalloxider, som äro mer än tvåatomiga. Formler sådana som 2Pb0.Cr0,; äro att begagna blott som empiriska eller reaktionsformler. De nu för ti- Pp den mycket brukliga, kondenserade formlerna af typen Pb RR böra deremot helt säkert Pb + 10H;O0. Erhålles vid den fyrbasiska kloridens sönderdelning med kokande vatten som en voluminös, hvit fällning, som analyserades efter utpressning utan föregående tvättning. Analys: 0,5589 gr. gåfvo efter upplösning 1 salpetersyra och fällning med silfver- nitrat 0,2032 gr. klorsilfver, motsvarande 0,0502 gr. klor. Efter öfverskjutande silfvers aflägsnande erhölls med ammoniak och svafvelammonium 0,234 gr. berylljord, motsva- rande 0,0855 gr. beryllium. I procent. Funnet. Beräknadt. Berylllund, 3: Sats kotor SA NIST 15,30 15,36 KÖLOTA 5ostg nde ende Ba SAN är RRD EA RFA SRS 3,98 Sjö Vid direkt glödgning af saltet erhölls en berylljordsmängd motsvarande 15,69 procent beryllium, hvarföre således ej något förflygtigande af klorberyllium dervid sy- nes egt rum. Vid torkning vid 100? till konstant vigt erhölls en vigtsförlust af 14,22 procent, hvilket motsvarar en förlust af 6 molekyler vatten (beräknadt 13,87 procent). Det vid 100? torkade saltet synes således ega formeln (BeCl+ 4H:0) + 12BeO0.H;. Den fällning, som med ej öfverskjutande ammoniak erhålles ur ej för utspädda klorberylliumlösningar, är antagligen samma salt som det ofvanbeskrifna. Vid uttvätt ning öfvergår den i hydrat. Ur mer utspädda lösningar och vid öfverskott på ammoniak erhålles deremot genast hydrat utfälldt. Tennklorid-Klorberyllium BeCl.SnCl, + 8H:O. Tennklorid och berylljord, löst i saltsyra, blandades i förhållandet Sn: Be, o lösningen ställdes till frivillig afdunstning öfver svafvelsyra. Dervid erhöllos först nå got kristaller, men inom kort grumlades hela vätskan af en hvit, olöslig förening. Denna löstes genom tillsats af stark saltsyra och digerering i värme, hvarpå lösningen ånyo ställdes till kristallisation. Stora, men ej väl tydligt utbildade kristaller erhöllos, stun- dom visande, som det syntes, rhombiska pyramider. Genom uttorkning på poröst porslin öfver svafvelsyra befriades saltet från moderlut. Det deliquescerade snabbt i luften. Moderluten efter kristallerna uppfylldes efter några dagar af en mängd små kri- staller i dendritiska former, nemligen bestående af ett alv af fina, paralella och i samma plan liggande nålar, här och der inbördes sammanvuxna. Dessa kristaller be- friades från mod lut på samma sätt som de föregående och analyserades, men befun- nos ega lika sammansättning med de förut Sale KONGL. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 5. 115 Analys 1). 0,9423 gr. af den förra kristallisationen löstes i vatten, och ur lös- ningen fälldes med vätesvafla svafveltenn, som gaf 0,2897 gr. tennoxid, motsvarande 0,2279 gr. tenn. Ur filtratet fällde ammoniak och svafvelammonium 0,0500 gr. beryll- jord, motsvarande 0,0183 gr. beryllium. Analys 2). 0,7585 gr. af den sednare kristallisationen gåfvo på samma sätt 0,2345 gr. tennoxid, motsvarande 0,1845 gr. tenn, och 0,0396 gr. berylljord, motsvarande 0,0145 gr. klorberyllium. I procent. 1). 2). Beräknadt. TIETTN 0 fr deR FE TER 24,19 24,32 24,40 Beryllimum CEC 1,94 1,91 1,90 Saltet löses lätt och fullständigt i vatten samt låter omkristallisera sig. Oaktadt dess stora benägenhet att deliquescera vittrar det dock öfver svafvelsyra och förlorar efter längre tids förvaring småningom hälften af sitt kristallvatten. Qvicksilfverklorid-Klorberyllium 3HgCl.2BeCl + 6(2)H:O. Lika eqvivalenter qvicksilfverklorid och berylliumhydrat, löst i klorvätesyra, sam- manblandades. Sedan lösningen vid afdunstning öfver svafvelsyra erhållit syrupskonsis- tens, utkristalliserade ur densamma stora, väl utbildade rhombiska taflor, visande flera 'hörn- och kantytor. Kristallerna sönderflöto genast 1 luften; de utpressades snabbt mellan papper och afvägdes genast i ett glasrör. Analys: 1,7900 gr. salt gåfvo 1,1235 gr. qvicksilfversulfid, motsvarande 0,9686 gr. qvicksilfver, samt 0,0s45 gr. berylljord, motsvarande 0,0308 gr. beryllium. I procent. Funnet. Beräknadt. (ÖVIGk STIRVEn Etts dte s degrees vo Sek FAN IB erg ITU AON re SN oa San. IR 1,66 | Den beräknade procenthalten är enligt formeln 3HgCl,, 2BeCl;, 7H:O, men sal- tets vattenhalt är i sjelfva verket lägre, ty utpressningen af saltet kunde ej ske så snabbt, att det ej derunder upptog vatten ur luften. Andra af författaren undersökta deliquescenta salter äro derföre annorlunda behandlade. De utpressade ej, utan de skiljdes från moderlut genom att i torr atmosfer uppläggas på poröst porslin, som i allmänhet fullständigt uppsög moderluten och lemnade saltet fullkomligt torrt, hvar- efter kristallerna för afvägning snabbt inneslötos mellan ett par urglas. På sådant sätt erhöllos väl öfverensstämmande resultat. Qvicksilfverdubbelsaltet har förut blifvit framställdt af Vv. BOoNSDOorF, som dock ej underkastat det analys. MARIGNAC lyckades ej framställa det. É Fastän saltets sammansättning är ovanlig, finnas dock äfven andra likartadt sam- mansatta qvicksilfversalter, nemligen (enligt GRAHAM OÖrTTtO's Chemi): i 3HgCl; +2AmsSO, (PÉAN ST. GILLES) 3HgCy+2K.CrO, (RAMMELSBERG) SHgCy+2BaUCy+23H,O (JACKSON) 3HgCy+K,FeCy; (KANE). 16 A. ATTERBERG, METALLEN BERYLLIUMS FÖRENINGAR. Guldklorid-Klorberyllium. Mellan guldklorid och klorberyllium har författaren erhållit tvenne dubbelsalter, hvil- kas sammansättning dock ej hittills med full visshet kunnat bestämmas. Det ena saltet er- hölls tillfälligtvis ur en lösning innehållande guldklorid och klorberyllium i förhållandet AuCl,:BeCl. Denna lösning hade länge stått öfver svafvelsyra, utan att gifva andra kristaller än några af sur guldklorid, men vid beröring stelnade hela lösningen ganska snabbt till stora, väl utbildade kristaller, bestående af tetragonala dubbelpyramider, af- stympade af starkt utvecklade basiska planpar. Som kristallerna ansågos förorenade af sur guldklorid, löstes de ånyo för att omkristalliseras, men det lyckades ej ånyo erhålla dem. Då lösningen fullständigt öfvergått till kristaller, så är det troligt, att kristal- lerna egde formeln AuCl,.BeCl. I stället för föregående salt erhöllos sedan helt andra kristaller i mindre mängd, bildande långsträckta rhomboidala taflor med aftrubbade spetsar. Äfven detta salt er- hölls ej fritt från sur guldklorid, men för att få någon aning om saltets formel, an- ställdes dock en analys, som gaf 49 procent guld och 0,95 procent beryllium, hvilket ket ger förhållandet 2,5 LUND Saltet synes således hafva den för gulddubbelsal- terna vanliga sammansättningen 2AuCl,.BeClh (oafsedt kristallvattenhalten). Det deli- quescerar ej. Ur dess lösning hade små, regelbundet tre- och sex-sidiga taflor (för- skjutna oktaedrar) af metalliskt guld afsatt sig. Platinaklorid-Klorberyllium. är af THOMSON framställd år 1870 och har af honoia erhållit formeln PtC1,.BeC1,.9H:O. Andra dubbelklorider af beryllium äro ej hittills framställda. Författaren har förgäfves försökt erhålla ett dubbelsalt af klorberyllium och antimonklorid; lösningen deraf gaf blott en okristalliserbar syrup. Att erhålla ett dubbelsalt med klorammonium lyckades ej heller. AwbzeJew kunde ej erhålla något dubbelsalt med klorkalium, och DEBRAY försökte förgäfves på torra vägen erhålla en förening med klornatrium. Brom- och Jodberyllium äro af WÖHLER och DeEBRAY erhållna i vattenfritt tillstånd genom direkt förening af be- ryllium med brom eller jod. Ur en lösning af berylljord uti bromvätesyra skall (en- ligt GRAHAM ÖTtO's Lehrbuch Aufl. IV) BertnEMmoTt erhållit kristaller, hvilket ej lycka des författaren. Fluorberyllium kunde af BerzEuius ej erhållas i kristalliserad form, undersöktes något af BERZELIUS. Ur dess lösning fäller ammoniak enligt GiBBS hydrat, enligt KrtATzZo deremot en basisk fluorid, hvilket sednare författaren funnit bekräftadt. Detta basiska salt säges af KLATzo vid uttvättning lösa sig ej obetydligt, hvilket tydligen beror på en sönderdelning af saltet 1 olösligt NK och löslig fluorid och kan förhindras genom tillsats af ammo- niak, Syåfycla mon eller dy likt till tvättvattnet. ; Bättre än fluorberyllium sjelf äro dess dubbelsalter undersökta. Kalidubbelsaltet 2KF1. BeFl; framställdes och analyserades först af AWDEJEW, sedan af GiBBS. KLATZO KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 5. (Ai kunde ej erhålla det rent, utan erhöll tvenne salter blandade, liksom ock af motsva- rande natriumsalt. Helt nyligen har deremot MARIGNAC utförligt både kemiskt och kristallografiskt undersökt flera dubbelfluorider, nemligen utom AWwDEJEW's salt äfven kaliumsaltet KFI.BeFl;, natriumsalterna 2NaF1.BeFl; och NaFI.BeFl; samt ammonium- saltet 2NH,F1.BeFL. Att erhålla en förening med en negativ fluorid, nemligen antimonfluorid, försök- tes af författaren, men förgäfves, emedan ur den beredda lösningen blott antimonfluo- rid utkristalliserade. Beryllium-Siliciumfluorid. BERZELIUS säger saltet lättlösligt och kristalliserbart. MARIGNAC deremot kunde ej erhålla kristaller utan blott en syrup, som afgaf fluorkiselgas. Då författaren behand- lade berylliumhydrat med kiselfluorvätesyra i något öfverskott (13 equivalent), erhölls en voluminös, halft genomskinlig fällning, som vid 100?” afgaf fluorväte och fluorkisel. ” Vätskan, hvarur fällningen afsatt sig, innehöll ett lösligt salt, men gaf vid afdunstning blott en okristalliserbar syrup. Antagligen är således neutral beryllium-silicrumfluorid löslig, men det två-basiska saltet olösligt. Berylliums cyanföreningar. Cyanberyllium har ej kunnat framställas, ty enl. TOcZYNSKI löser blåsyra ej beryll- jord och berylliumsulfat samt cyanbarium utfälla hvarandra fullständigt, så att nästan intet blir qvar 1 lösningen; författaren har likaledes funnit, att cyankalium ur beryllium- sulfat ger en fällning, som är aldeles cyanfri. Ferridcyanberyllium säger sig Toczynski hafva erhållit som en olivgrön massa eller greniga kristaller, högst obeständiga. Ur lösningar af trebasiska berylliumsalter ger ferridecyankalium en gul fällning, hvarföre således en basisk olöslig ferricyanid exi- sterar. Nitroprussidberyllium kunde ej af Toczynski erhållas osönderdelad. Ferrocyanberyllium. Neutralt ferrocyanberyllium synes vara alltför lätt sönderdelbart, för att kunna i rent tillstånd framställas, såsom ock Toczynski funnit. Gult blodlutsalt fäller ej be- rylliumsulfat, men få de blandade lösningarna stå i värme, så afskiljes genast berliner- blått i mängd. Blandas högst koncentrerade lösningar af båda salterna, så stelnar hela lösningen snart till en i stycken sönderfallande, grönaktigt hvit massa af smörartad kon- sistens, som i luften snart färgar sig blå. Alkohol utlöste derur blott obetydligt. Vid behandling med vatten sönderfaller massan till en flockig, hvit fällning, som af mer vatten sönderdelas, i det tvättvattnet från densamma ständigt färgades blått vid luft- tillträde och gaf reaktion på ferrocyanväte. Säkerligen är denna kropp en tvåbasisk ferrocyanid (i synnerhet som tvåbasiskt berylliumsulfat fäller ferrocyankalium). K. Yet. Akad. Handl. B. 12. N:o 5. 2 18 A. ATTERBERG, METALLEN BERYLLIUMS FÖRENINGAR. Trebasisk berylliumferrocyanid Be.FeCys + 4Be0.H; + 7H:O. För att erhålla en basisk ferrocyanid, som ej blåfärgades i luften såsom den före- gående, tillsattes till de blandade lösningarna af berylliumsulfat och ferrocyankalium utspädd ammoniak försigtigt under omröring, under iakttagande, att i lösningen beryll- jord fortfarande fanns qvar outfälld. Fällningen, som var mycket voluminös, fick en tid stå i beröring med vätskan, men förändrades dervid och sjönk ihop till ett tyngre, kompakt pulver, som efter utpressning analyserades. Analys: 0,6078 gr. gåfvo vid glödgning 0,2625 gor. af ett brungult pulver, en bland- ning af jernoxid och berylljord. Detta löstes i svafvelsyra, lösningen neutraliserades med ammoniak samt fälldes med ammoniumkarbonat i stort öfverskott, och fällningen digererades en tid i köld med vätskan. Svafvelammonium tillsattes derpå (för jernets fullständiga afskiljande), och vätskan filtrerades. Svafveljernet löstes, och lösningen be- handlades ännu en gång med samma reagentier, hvarigenom ännu en liten del beryll- jord utdrogs, hvarefter återstående svafveljern oxiderades och fälldes med ammoniak. Ur berylljordens lösning i ammoniumkarbonat utdrefs en del ammoniumkarbonat genom kokning, hvarpå vätskan surgjordes, och sedan all kolsyra genom kokning aflägsnats, fälldes den med ammoniak och svafvelammonium. Sålunda erhöllos 0,1652 gr. beryll- jord, motsvarande 0,0603 gr. beryllium, och 0,0898 gr. jernoxid, motsvarande 0,0629 gr. jern. I procent. Funnet. Beräknadt. Beryllund fy0fort SS Mrunsangla 10,43 Jern TA II4 sku BST NeN NRA 10,33 10,58 Glödgningsåterstod af berylljord och Jernosxad Ian baranat 43,19 43,69 Vid upphettning till 100” lider saltet en, dock ej betydlig sönderdelning, som up- penbarar sig genom att det antager en blåhvit färg, beroende på att under bortgående af cyanväte något berlinerblått bildas. Den observerade vigtsförlusten vid 100?” (14,s7 4) svarar mot en förlust af 3 molekyler vatten. Platinacyanberyllium Bereddes genom dubbelsönderdelning af platinacyanbarium och berylliumsulfat. Saltet kristalliserar ej ur alkohol. Ur vattenlösning erhöllos vid stark koncentration gula korniga kristaller, som dock hastigt afgåfvo vatten och förvandlades till en röd — massa, hvilken i fugtig luft ånyo blef gul. Till följe af saltets illa markerade utseende och lätta förvittring underkastades det ej vidare undersökning. Toczynski har emel- lertid analyserat detsamma och funnit formeln BePtCy, + 4H,0O, Afven säger sig Toc- ZYNSKI erhållit ett salt innehållande på en gång beryllium och magnesium, af formeln Mg, BePt,Cy,, + 16H,0. Rättas vattenhalten till 15H:O, så får saltet samma samman- sättning som magnesiumsaltet MgPtCy, + 5H.O, hvadan här ett fall af isomorfi skulle ega rum. | KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2, N:O 5. 19 Bhodanberyllium. Erhölls ur en lösning af berylliumkarbonat i rhodanvätesyra vid stark koncentra- tion som otydliga kristaller blandade med brungula korn, härrörande af en sönder- delningsprodukt af syran. Vid vätskans utspädning uppstod en voluminös brungul flockig fällning af samma kropp (troligen persulfocyanväte). Hermes och TOCZYNSKI säga sig äfven erhållit rhodaniden blott med svårighet och otydligt kristalliserande '). Beryllium-nitrat. Neutralt beryllium-nitrat kristalliserar fastän svårt ur mycket koncentrad lösning enl. ÖRDWAY. Det uppgifves deliquescent, smältande redan vid 60”. Författaren kunde ej erhålla saltet. Afdunstas en lösning af berylljord i salpetersyra, så erhålles en syrupsartad massa i återstod, enl. ÖrpwaY innehållande tvåbasiskt nitrat. Upphettas denna fortfarande vid 100? i luftbad, så blir den under utveckling af undersalpetersyra snart ogenom- skinlig och löses numer ej fullständigt i vatten. Vid längre fortsatt upphettning blir sönderdelningen allt mer fullständig, och en porslinslik massa erhålles, som med vatten faller sönder till pulver. Detta pulver gaf efter tvättning och utpressning ej mindre än 85 proc. berylljord vid glödgning. Som det normala berylliumhydratet håller blott 58 proc. berylljord och basiska nitrater naturligtvis ännu mindre, så följer, att pulvret till större delen bestod af vattenfri berylljord, blandad med något berylliumhydrat eller basiskt nitrat. Berylliumnitrat dekomponeras således småningom redan vid 100”, och att undersöka sammansättningen vid 100?” af de basiska nitraterna var derföre ej möjligt. Beryllium-klorat. Genom dubbelsönderdelning af bariumklorat och berylliumsulfat erhölls en lös- ning, som skulle innehålla detta salt. Som lösningen emellertid redan vid afdunstning i köld öfver svafvelsyra afgaf fri klor 1 mängd, så innehöll den tydligen fri klorsyra och kloratet existerar således ej i vattenlösning annorlunda än såsom basiskt salt. Vid koncentration på vattenbad erhölls under fortsatt bortgång af klor en i köld stelnande syrup (som till följe af den frigjorda klormängden borde innehålla perklorat). Denna syrup afgaf vid 180” gaser svärtande papper (tydligen öfverklorsyra), och den då åter- stående hvita massan var till större delen vattenfri berylljord. Beryllium-perklorat Be.O;.2C103 + 4H5O0. Detta salt bereddes genom dubbelsönderdelning af berylliumsulfat och barium- perklorat. Ur den erhållna lösningen kristalliserade saltet vid sakta afdunstning i lindrig 1) Författaren försökte, att genom blandande af lösningar af qvicksilfvercyanid och rhodanberyllium erhålla ett kristalliserande dubbelsalt. I stället erhöllos i mängd vackra, perlemorglänsande, mycket tunna fjäll af ett i vatten svårlösligt, berylljordsfritt salt, som vid kokning af dess lösning småningom sönderföll under bil- dande af svafvelqvicksilfver. Saltet var ett dubbelsalt af qvicksilfvercyanid och -rhodanid af formeln HgS;Cy, + HgCy, + 6H3O Analysen å saltet gaf nemligen: I procent. Funnet. Beräknadt. GNYTEKSTIN ET sea see RT RE ARN no ieeresdtt 58,57 59,2 SVIS ra ARA gar ne sele i de SN I,60 9,4 20 A. ATTERBERG, METALLEN BERYLLIUKS FÖRENINGAR. värme. Det erhålles sålunda i mycket långsträckta, nålformiga, nätlikt förenade kri- staller, på hvilka inga kristallytor kunde iakttagas. Saltet deliquescerar temligen hastigt i luften. Det låter ej utpressa sig mellan papper, emedan det sönderfräter detsamma; utan uttorkades kristallerna öfver svafvelsyra på poröst porslin. Analys 1): 1,1291 gr. perklorat löstes i litet vatten, kaliumkarbonat och litet oxal- syra tillsattes, och vätskan intorkades, hvarpå återstoden smältes till öfverklorsyrans förstörande. Vid massans behandling med vatten erhölls olöst 0,1001 gr. berylljord och ur lösningen 1,1391 gr. klorsilfver, svarande mot 0,2816 gr. klor. Analys 2): 0,9915 gr. gåfvo efter försigtig upphettning och sedan glödgning 0,0913 or. berylljord. I procent 1) 2) Beräknadt. Bevylljord rt int 8,87 SI 9,00 Kloraptig oo dets 24,94 — 200552 Vid 100? förlorar saltet föga 1 vigt. Vid starkare upphettning smälter det till en vätska, som kokar under utstötande af hvita, rykande ångor af öfverklorsyra. Till en början stelnar den smälta massan ånyo kristalliniskt vid kallnande, men då en del öfverklorsyra bortgått, ger den i köld blott ett klart glas af basiskt salt. Vid fortsatt upphettning bortgår slutligen under skummande all öfverklorsyran, och vattenfri beryll- jord återstår. | Berylliumbromat och -jodat gifva enligt MARIGNAC blott deliquescenta, gummilika massor. Författaren var ej heller lyckligare i afseende å jodatet. Beryllium-perjodat Arv Bes. Oc. 2JO, + LEO Teller RNE O + 9H.O Framställdes genom att lösa berylliumkarbonat i öfverjodsyra, så länge något vi- dare deraf upptogs. I öfverskott tillsatt karbonat (som öfvergått i ett perjodat) affil- trerades, och vätskan afdunstades sakta i lindrig värme, hvarvid bildades en kristallisation af täta, hårda kristallgrupper, bestående af tätt hopade, från gemensam axel radierande, rektangulära taflor. Saltet är nästan aldeles olösligt i vatten och hade således kristalli- serat ur sin lösning i öfverjodsyra. Vid kokning med vatten förändras det småningom, så att ett basiskt salt återstår och ett surare löser sig, hvilket vid afdunstning ger blott en glasartad massa. Denna förändring går emellertid så sakta, att efter en timmas kokning tvåhundra delar vatten endast upplöst en del salt. Det löses lätt i salpeter syra och likaledes, men under sönderdelning, i svafvelsyrlighetslösning. Redan innan glödgning afger saltet sin syra fullständigt. Analys 1): 0,8825 gr. salt löstes i svafvelsyrlighetslösning och gåfvo 0,6468 gr.jod silfver, motsvarande 0,3495 gr. jod samt 0,1047 gr. berylljord. Analys 2): 0,6813 gr. upphettades först svagt, sedan till glödgning, gåfvo 0,0795 gr. be- rylljord. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. ' N:O 5. 2 I procent. 101 2), Beräknadt. Berylljord.4t. os. 11,86 Ger 11,83 SORAN ba ere 39,60 — 39,67 Vid 100? förlorar saltet 6 molekyler vatten (beräknadt 16,90, funnet 16,76). Perjodatets lösning i öfverjodsyra smakar ej sött såsom andra berylliumsalter, utan kärft, adstringerande, likt pilbark. Ur moderluten efter saltet erhöllos täta grupper af kristallblad, då densamma uppnått syrupskonsistens, och derefter eller samtidigt fina kristallnålar. Dessa produkter kunde ej i tillräcklig mängd erhållas, för att kunna under- kastas närmare undersökning, men utgöras säkerligen af ett surare perjodat, som således blott ur starkt sur lösning utkristalliserar. B. Be;.0s.2J02 + 13.0 eller Bes.Os RT + 11H;0O Lika sammansatt salt som föregående, men med annan vattenhalt; erhölls då moderluten efter det föregående saltet tillsattes till en lösning af tvåbasiskt beryllium- sulfat, hvilket skedde i afsigt att erhålla ett basiskt perjodat. En betydlig, flockig fällning af säkerligen basiskt perjodat uppstod först, hvilken dock löste sig vid vidare tillsats af perjodatlösningen, och ur den så erhållna vätskan afsatte sig vid hvila saltet i mängd som ett tungt, kornigt kristalliniskt pulver, i vatten olösligt. Det analyse- rades efter utpressning mellan papper. Analys 1): 0,8832 gr. gåfvo vid glödgning 0,0992 gr. berylljord. Analys 2): 0,6667 gr. gåfvo efter reduktion med svafvelsyrlighetslösning 0,:583 gr. jodsilfver, motsvarande 0,2481 gr. jod. I procent. Funnet. Beräknadt. Berylljörd Ng MSILYADE MIA 523 11,14 Jour BAN FYR VARE vs TOLEERA SUL 37,59 Vid 100? afger saltet 8 molekyler vatten (funnet 21,27 4, beräknadt 21,34 4), hvar- före både detta och föregående salt vid 100? lemna ett salt med blott 3 molekyler vatten. Öfverjodsyrans stora benägenhet, att med berylljorden gifva trebasiskt salt, ger ett nytt bevis för åsigten, att öfverjodsyran är en normalt trebasisk syra, för hvilken åsigt de af TerRE år 1869 framställda trebasiska alkalisalterna äro de starkaste stöden. Beryllium-sulfat Be.03505 str 4H5O. Öfver detta salt finnas utförliga uppgifter af flera författare, nemligen VAUQUELIN, KLAPROTH, BERZELIUS, ÅWDEJEW, WEEREN, DEBRAY, KLATZO och MARIGNAC. Analyser å saltet äro gjorda af AWwbEJEW och Krartzo. TorsöE har kristallografiskt bestämt det. Sulfatet kristalliserar lättast ur sur lösning, svårare ur neutral, fälles ur sin lös- ning vid tillsats af svafvelsyra eller alkohol. Kristallerna äro qvadratiska dubbelpyra- mider, ofta med afstympade sidohörn; i aggregater visa kristallerna vanligen blott sido- kanterne. Saltet smälter i sitt kristallvatten vid hastig upphettning, men vid torkning vid 100? afger det vatten, utan att dervid eller sedan i högre temperatur smälta. Re- 22 A. ATTERBERG, METALLEN BERYLLIUMS FÖRENINGAR. dan vid ihållande rödglödgning afger saltet fullständigt sin svafvelsyra, hastigare dock vid hvitglödgning. Följande bestämningar utfördes å saltet: . 2,61470 gram torkades vid 100? till dess konstant vigt erhållits; hade då förlorat i vigt 0,5356 gr. 1,2500 gr. upphettades vid 150? till konstant vigt; hade då förlorat 0,3780 gr. vatten. Vid 180” började än mer vatten bortgå; vid stark upphettning, dock ej till glödgning, var vigtsförlusten 0,5035 gr.; allt vatten hade då bortgått. Efter hvitglödgning erhölls en återstod af 0,1773 gr. berylljord. I procent uttryckta, äro resultaten af dessa bestämningar följande: Beräknadt Vatten bortgående vid 1007... NER 20,23 för 20 20,32. Vatten bortgående vid 150855 RRD 20,24 för 3ELO: 307 SAmtiigt VALE Eero AA IAS SNES 40,28 för 4H.O 40,63. Glödgningsåterstod............... Ara rt SER 14,20 för. BeQOrEHADS WEEREN hade uppgifvit att saltet vid 100? förlorar 13 af sin vattenhalt; KrATzo angaf förlusten vid 1007 till 23 4 och vid 150” till 32 4. Af ofvanstående bestäm- ningar synes åter, att saltet vid 100” förlorar jemnt hälften af kristallvattnet och vid 150” ytterligare en fjerdedel. Kristallvattnets förhållande är af vigt i och för bedöman- det af de basiska salternas sammansättning. KrLArzo har framställt och analyserat ett annat vattenhaltigare sulfat af formeln Be.O..SO, + 7H.O. MariGnNac erhöll det äfven tillfälligtvis. Författaren har likaledes en gång fått det, vid förarbetning af orena berylljordsrester. Utaf de omständigheter, under hvilka Krarzo och författaren erhållit detsamma, synes det som, om närvaron af andra salter i lösningen vore nödvändigt vilkor för detsammas bildande. | KraArtzo uppgifver sig hafva erhållit beryllium-sulfat sammankristalliserande med | samtliga zinkgruppens sulfater och anför analyser på en mängd sådana salter, inne- hållande två metaller samtidigt. MARIGNAcC lyckades emellertid ej, vid repeterandet af KraTtzos försök på jern- och koppar-sulfat, erhålla några isomorfa blandningar. För- fattaren har äfven gjort några försök 1 denna väg, hvilka dock, enär MARIGNAC'S ar- bete då än ej utkommit, råkade blifva just öfver samma metaller som MARIGNAC be- gagnat. Ur en lösning af lika equivalenter kopparsulfat och berylliumsulfat erhöllos i fyra efter hvarandra följande kristallisationer stora kristaller af nästan aldeles beryl- liumfritt kopparsulfat, och ofvanpå dessa aldeles färglösa kristaller af berylliumsulfat, som visade blott spår af koppar. Aldeles samma förhållande iakttogs i en lösning af lika equivalenter jern- och berylliumsulfat, hvarur äfven väl utbildade kristaller erhöllos. Dessutom gjorde författaren försök med en lösning innehållande mangansulfat med be- rylliumsulfat, men här blef resultatet ej fullt afgörande. Visserligen erhöllos samtidigt rosenröda kristaller i mangansaltets form och färglösa kristaller i berylliumsulfatets form, men de förra kristallerna innehöllo något beryllium, de sednare ej obetydligt af mangan. Kristallerna voro dock ej så väl utvecklade som i de föregående försöken, hvarföre detta försök bör repeteras. Författaren har för afsigt att äfven i afseende på de andra metallsulfaterna repetera KLATZoO's experimenter, för att afgöra, om KLrATzZo's salte verkligen, såsom nu synes antagligt, böra utdömmas. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 5. 23 Ur blandade lösningar af aluminium- och berylliumsulfat erhölls vid stark kon- centration en kristallisation af det föregående saltet, hvilken innehöll blott obetydligt be- rylljord, alltså blott som förorening. KraArtzo har erhållit samma resultat med äfven andra sesquioxiders sulfater. Tvåbasiskt beryllium-sulfat Be.O,.SO: + 2H;0O + BeO,H;. Erhålles, om en utspädd lösning af neutralt sulfat digereras med berylliumhydrat eller -karbonat, så länge något deraf vidare löser sig. Erhålles ock vid det trebasiska saltets sönderdelning med vatten samt finnes i tvättvattnet, då de olösliga basiska sul- faten uttvättas. Saltet kristalliserar ej, utan intorkar i värme till en syrup, som, torkad till konstant vigt vid 1007, bildar en halfsmält klar massa, i köld stelnande till genom- skinliga stycken, som fugta i luften och lätt lösas 1 vatten. Analys: 1,3998 gr. vid 110” till konstant vigt ') npphettadt preparat gaf 1,7237 gr. or. bariumsulfat, motsvarande 0,5918 gr. svafvelsyra, samt 0,3943 gr. berylljord. I procent. Funnet. Beräknadt. Bety Njord St NPR KORSETS 27,35 SV AVC LS YTA rd SN SRA SR DARE SINE 8 43,37 Upphettas saltet till 2007, så bortgår lätt och under betydlig uppbläddring en molekyl vatten samt långsammare den andra molekylen. Den först bortgående mole- kylen, som förorsakar den betydliga volumförstoringen af saltet, är tydligen den ena af sulfatets vattenmolekyler, den andra långsammare bortgående tillhör berylliumhy- dratet, som, såsom förut är nämndt, vid 200” långsamt afgifver sitt hydratvatten. Den tredje vattenmolekylen bortgår först + starkare hetta, således i öfverensstämmelse med förhållandet hos det neutrala sulfatet. KrArtTzo säger sig ur starkt sur lösning af berylliumsulfat erhållit gipslika prismer af ett basiskt salt, men som de basiska salterna ej äro kristalliserbara och ett basiskt salt ej gerna torde erhållits ur stark sur lösning, så torde kanske kristallerne verk- ligen varit gipskristaller. - Trebasiskt berylliumsulfat Be.O.SO: + 2H,O + 2Be0,H;z. En koncentrerad lösning af tvåbasiskt sulfat upplöser berylliumkarbonat under utveckling af kolsyra; ju mera koncentrerad lösmngen är, desto mer karbonat upptages deraf, men att så erhålla fullt trebasiskt karbonat är ganska svårt. Efter flera försök, hvarvid, enligt hvad analyserna utvisade, blott blandningar af tvåbasiskt och trebasiskt salt erhållits, bereddes saltet sålunda, att en lösning af tvåbasiskt sulfat koncentrerades i värme, till dess den blef tjockflytande, hvarpå berylliumkarbonat i öfverskott tillsattes och den heta blandningen ställdes i luftförtunnadt rum, för att underlätta kolsyrans bortgång. När ej vidare kolsyra utvecklades, filtrerades den segflytande vätskan under 1) Att erhålla konstant vigt på dylika i värme halfsmälta massor lyckas blott med stor svårighet och efter lång tid, såvida man ej låter dem genom afkylning stelna och i detta tillstånd pulveriserar dem. 24 A. ATTERBERG, METALLEN BERYLLIUMS FÖRENINGAR. användande af luftförtunning medelst en sugapparat, under det den genom fortfarande uppvärmning qvarhölls i flytande tillstånd. Den filtrerade massan torkades derpå vid 100” en tid, fick kallna, pulveriserades och torkades derpå vid 100? till konstant vigt. Analys 1): 0,8843 gr. gåfvo 0,8886 gr. bariumsulfat, motsvarande 0,3051 gr. svafvelsyra. Analys 2): 1,2514 gr. gåfvo vid slödsnmns för bläster 0,4212 gr. berylljord. I procent. Funnet. Beräknadt. Svatvelsyra. —ssodosbo bre Eee 34,50 35,15 1572) GV I [OJ ST6 Mas sr sr BA ov rg ena sho 33,66 33,22 ” Saltet bildar i likhet med det föregående en glasartad, spröd massa, som låter pulverisera sig. Vid upphettning uppbläddrar det sig i ännu högre grad än det två- basiska saltet och lemnar vid glödgning en ytterst ycker berylljord. Vid betan am med vatten sönderfaller det i twälbasiskdt och åttabasiskt salt. q Åttabasiskt berylliumsulfat Be.O,.SO> + 2H:0 + 7BeO,H; + 4H5O. Tr Är liksom de föregående salterna först framställdt af Berzerius. DEBRAY tviflade på saltets existens, emedan han efter fullständig uttvättning deraf erhållit blott beryl- liumhydrat. BERZELIUS ansåg på grund af en ofullständig analys detsamma för sexba- siskt, men författaren har funnit ofvanstående formel vara riktigare. Saltet bereddes enligt BERrZzELi metod genom Ond rel af trebasiskt beryl- liumsulfat med vatten. Der utpressades mellan papper utan föregående uttvättning och torkades derpå i luftförtunnadt rum till konstant vigt. Det erhålles vid beredningen som en voluminös fällning; torkadt är det ett hvitt, lätt pulver, som i motsats till de föregående sulfaten föga uppbläddrar sig vid upphettning. Analys 1): 0,7593 gr. förlorade ll 100? 0,1023 gr. 1 vigt och gåfvo 0,3281 gr. ba- riumsulfat, motsvar: ble 0,1123 gr. svafvelsyra. Analys 2): 0,4263 gr. gåfvo 0,1690 gr. berylljord. I procent. Funnet. Beräknadt. Berylljordt ät EE AA ES 39,64 39,10 ÖVA LTelSYT As re AE a 14,84 15,52 Matten ib ortg.4 vi del0 FSS 13,47 13,96 Vid 100? förlorar saltet fyra molekyler vatten. Vid långvarig uttvättning afger det småningom sin svafvelsyrehalt och öfvergår i hydrat, såsom ock DEBRAY funnit. I lösning gå dervid betydliga mängder berylljord, säkerligen som tvåbasiskt sulfat. Kalium-Berylliumsulfat K3.03.SO: + Be.O.SO: + 2H:0. Framställdes först af VAUQUELIN och är af ÅWDEJEW analyseradt. KLATZO lycke ( des ej erhålla saltet, men säger sig i stället erhållit ett salt med tre molekyler vatter DEBRAY uppgaf, att bältet tittallek vid tillsats af svafvelsyra till en lösning inne- hållande kaliumsulfat och berylliumsulfat. Författaren sökte bereda det på samma KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 5. 25 sätt, men fann ,att det i sjelfva verket var följande förening, som under dessa omstän- digheter utfaller. Dubbelsaltet bereddes derföre genom afdunstning öfver svafvelsyra af en lösning af lika equivalenter af de båda enkla salterna. Dervid utkristalliserade först kaliumsulfat, och i detsamma detta salt aflägsnades ur vätskan, utföll ett fint, hvitt pulver, som vid analys befanns utgöras af det sökta dubbelsulfatet. Mera deraf afsatte sig sedan ur moderluten. AwpEJew hade erhållit saltet i krustor. Det löses i mängd i varmt vatten, men blott trögt i kallt. : Analys 1): 0,6572 gr. utpressadt salt gaf 0,0543 gr. berylljord och 0,3595 gr. kalium- sulfat, motsvarande 0,1944 gr. kali. Analys 2): 0,9338 gr. förlorade vid 100” 0,1093 gr. vatten. Analys 3): 0,6147 gr. gåfvo 0,9866 gr. bariumsulfat, motsvarande 0,3078 gr. svaf- velsyra. I procent. Funnet. Beräknadt. Berylljord: =... tgsamullivred.sem intel; 7,99 NGT orre go RF VSIE DR ESA ST ÖSK SN ALVELSYT ASA or dekl iedern 50,07 50,73 NEUE ns 05 LOOKS 7 II BIPEN 0 (oMIROA RARE fö Ny l1l,u Kristallvattnet bortgår långsamt vid 100”; Kratzos salt skulle vid 100” qvarhållit 3,33 procent vatten. ”ToPsöE nämner ett lika sammansatt salt, nemligen K;.O:.Se0; + Mn.O;.SeO> + 2H-O. Surt Kalium-berylliumsulfat KO. SOK Be0,.S0, + 240-50: SAO: Är det salt, som utfaller, då svafvelsyra sättes till en koncentrerad lösning af de båda enkla sulfaterna. Det erhölls kristalliseradt vid afdunstning öfver svafvelsyra af en starkt sur lösning af lika equivalenter kaliumsulfat och berylliumsulfat. Bildade blomkålslikt förgrenade kristallmassor, bestående af aggregater af fina, nålformiga pris- mer. Saltet är lättlösligt i vatten. Vid omkristallisering erhöllos först kristaller af” neutralt kaliumsulfat, sedan klotrunda knippen af det sura dubbelsaltet. Analys 1): 0,6765 gr. kristalliseradt salt förlorade vid 100” 0,080+ gr. i vigt och gaf 1,0075 gr. bariumsulfat, motsvarande 0,3459 gr. svafvelsyra, samt 0,0300 gr. berylljord. Analys 2): 0,6466 gr. förlorade vid 100? 0,0766 gr. vatten samt gåfvo 0,2856 gr. be- rylljord och 0,3586 gr. kaliumsulfat, motsvarande 0,1939 gr. kali. Analys 3): 1,1008 gr. utfälldt salt förlorade vid 100? 0,1184 gr. vatten och gaf 1,6136 gr. bariumsulfat, motsvarande 0,5643 gr. svafvelsyra. Analys 4): 0,7951 gr. utfälldt salt gaf 0,0341 gr. berylljord. Analys 5): 1,09144 gr. salt förlorade vid 100” 0,1256 gr. i vigt. -Vid 215—220?” aftog vigten långsamt alltvidare. Vid försigtig upphettning öfver fri låga erhölls en ytterligare vigtsförlust af 0,0:88 gr., och vid upphettning till knappt begynnande rödglödgning vägde återstoden 0,7900 gr. K. Vet. Akad. Handl. Band. 12. N:o 5. 4 26 A. ATTERBERG, METALLEN BERYLLIUMS FÖRENINGAR. I procent. 1) 2) 3) 4) 5) Beräknadt. = BOT JOE oas oo sssagene sa dT 4,43 4,00 — 4,28 -— AA LES er Sp Väder SEE 29,99 — — "FU SPYENDYG ENE) Ban säs so åse sad SRE ne ANÖLAE — HT — ar AGILE Vatten bortg. vid 100” (4H:O) 11,88 ESA 11,76 SS 11,57 11,54 Vigtsförlust omkr. 300” (5H:0) — — — - 15,06 14,43 Vigtsförlust vid börjande , i - glödgning (5H:;O + SO5) .... — — — — 27,61 NI, Såsom af de utförda bestämningarna synes, förlorar saltet vid 100? kristallvatt- net, vid omkring 300” det sura sulfatets hydratvatten och vid börjande rödgladgniam den afrekskjutande svafvelsyran. Natrium-berylliumsulfat 3Be.O,.SO, + 2Na,.O,.SO, + 12H,0. Ur en lösning af equivalenta mängder af beryllium- och natriumsulfat, hvilken blifvit försatt med svafvelsyra, erhöllos endast kristaller af berylliumsulfat, men ur en neutral lösning af tre equivalenter af det förra saltet på en equivalent af det sednare erhölls, sedan vätskan öfvergått till syrupskonsistens, ett dubbelsalt i täta grupper af fina, nålformiga, stjernformigt grupperade kristaller, hvilka befunnos luftbeständiga. i Analyser: rande 0,1325 gr. natron. 2) 0,7335 gr. gåfvo 1,0470 gr. bariumsulfat, motsvarande 0,3595 gr. svafvelsyra. 3) 0,7482 gr. förlorade vid 100? 0,u7 gr. i vigt och öfver 300” 0,1982 gr. I procent. Funnet. Beräknadt. Berylljör der ee ee be JAg I,66 RT NAO aa ENE SE AR 16,05 15,20 SVAVEL SNETT SA oo NS) 49,04 Vi UDI Pets BRETT EIA SES 26,49 26,48 | Matten bortg. vid 1008-15 ses 1 LOH0D 15,45 Sju vattenmolekyler bortgå vid 1007. Såvidt det är bekant för författaren, är endast ett likartadt sammansatt salt kändt, nemligen det af CrevE framställda yttrium-ammonium-sulfatet 3Y.O:s. SO. + (NE ),.0, SÖ, 9ELÖ. Ammonium-berylliumsulfat (NH,)2.0O2.SO2 + Be.O;.SO; + 2H50: Bereddes genom att lösa lika equivalenter beryllium- och ammoniumsulfat i vat- ten. Lösningen koncentrerades först genom afdunstning i värme, sedan öfver svafvel- syra. När den nått konsistensen af en mycket trögfluten syrup, afsatte sig först genom- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 5. 27 skinliga kristallvårtor, och slutligen stelnade större delen af lösningen till en opak, af syrupstjock vätska genomträngd, kristallinisk massa. Genom stark utpressning mellan linne aflägsnades syrupen och det torra saltet underkastades analys: Analyser: 1) 0,9037 gr. gåfvo 1,5249 gr. bariumsulfat, motsvarande 0,5236 gr. svafvelsyra. 2) 0,8920 gr. torkades vid 110? och förlorade dervid 0,1163 gr. i vigt; gåfvo sedan vid glödgning för bläster 0,0794 gr. berylljord. I procent. Funnet. Beräknadt. Jöer2yvl Il ORO ESR N ESSEN SN 8,90 22 SNEN I ENS anor ALE EE ANANAS 58,00 58,57 Mattel. cs 2 öoodäg grn St EET 13,04 NEN Saltet afgifver således allt kristallvattnet under 1107. Beryllium-sulfit synes ej kunna framställas. En lösning af berylliumhydrat i svafvelsyrlighet och vatten gaf nemligen ej några kristaller vid afdunstning öfver svafvelsyra. Alkohol utfällde ur lösningen endast en tjock syrup, som ej ens efter längre tids hvila öfvergick i fast form. För att försöka erhålla ett basiskt sulfit, afdunstades i värme en lösning af be- rylliumhydrat i svafvelsyrlighet, då under bortgång af svafvelsyrlighet en syrupsartad, i köld stelnande massa erhölls, som vid analys befanns vara ungefär sammansatt som ett tvåbasiskt sulfit, men betydligt förorenadt af genom oxidation uppkommet beryl- liumsulfat. Äfven vid förnyade försök befanns det omöjligt att erhålla ett rent sulfit. Berylliumhyposulfat existerar blott i lösning. En genom dubbel sönderdelning af bariumhyposulfat och be- rylliumsulfat erhållen lösning af saltet afgaf nemligen vid koncentration öfver svafvel- syra gasformig svafvelsyrlighet och afsatte kristalliseradt berylliumsulfat. MARIGNAC har likaledes observerat detta förhållande. En ur tvåbasiskt berylliumsulfat beredd lösning af tvåbasiskt berylliumhyposulfat förhöll sig likartadt, afgaf neml. svafvelsyrlighet och gaf blott en syrup i återstod. Beryllium-selenat Be.O,.Se0O, + 4H,0. Bereddes genom att lösa berylliumkarbonat i öfverskjutande selensyra och lös- ningens afdunstning först i värme, sedan öfver svafvelsyra. Då vätskan blifvit betydligt koncentrerad, utkristalliserade saltet hastigt, bildande ett nätverk af kristallaggregater. Under mikroskopet visade det sig i former påminnande om sulfatets. Saltet är lätt- lösligt i vatten. Analyser: 1) 0,9989 gr. utpressadt salt reducerades med saltsyra och svafvelsyrlighet och gåfvo 0,3523 gr. selen. 28 A. ATTERBERG., METALLEN BERYLLIUMS FÖRENINGAR. 2) 1,2412 gr. gåfvo vid glödgning för bläster 0,1384 gr. berylljord. I procent. Funnet. Beräknadt. Berylljord skammen 11,15 11,25 Selene: AR tners fe SM 35,23 Vid 100? afger saltet hälften af kristallvattnet (funnet 16,90, beräkn. 16,06). TorsöE har för kort tid sedan framställt och analyserat saltet, samt bestämt det kristallografiskt. Han har funnit, att selenatet, fastän rhombiskt, dock är isomorft med och i alla förhållanden sammankristalliserar med det quadratiska sulfatet. Beryllium-selenit. Neutrala saltet synes ej kristalliserbart. Löses berylliumkarbonat i selensyrlig- hetslösning till full mättning, så öfvergår öfverskottet af karbonat till olösligt basiskt selenit. Den erhållna lösningen grumlas vid utspädning med vatten och ännu mer vid kokning. Det neutrala saltet sönderdelas således af vatten och kan endast hållas löst, såvida sönderdelningen motverkas af en tillräcklig mängd närvarande selensyrlighet. En lösning, beredd af karbonat i öfverskott, befanns på 3 atomer beryllium hålla : selen. 3-basiskt berylliumselenit 2(Be.O3.Se0O + H;0) + BeO,H; + 3H5O. | Erhölls, då till en lösning af berylljord i selensyrlighet utspädd ammoniak under omröring tillsattes, under iakttagande att vätskan fortfarande höll sig starkt sur. Bil- dad fällning digererades en tid med vätskan och utpressades denefen mellan papper Som den sammansättning, analysen gaf åt preparatet, vid jemförelse med det sednare framställda tvåbasiska saltets formel föreföll något osannolik, så bereddes saltet än en - gång och ur mera utspädd lösning; analysen gaf dock ånyo samma resultat. Saltet är en loekis och voluminös, men temligen tung fällning; ger torkadt ett hvitt pulver. Analyser: 1) 0,6211 gr. af förra beredningen gåfvo 0,2392 gr. selen. 2) 0,6534 gr. af d:o gåfvo vid häftig glödgning 0,1224 gr. berylljord. 3) 0,5360 gr. af det sednare preparatet gåfvo 0,2068 gr. selen och 0,1010 gr. be- rylljord. I procent. 1 & 2). 3). Beräknadt. Selen.......... ER 0 ER 38,51 28,58 28,95 SDR orsar nr RNE 18,73 18,84 18,64 Tvåbasiskt berylliumselenit Be.O,.SeO är H;O är BeO,H; är HO: En lösning af berylljord i selensyrlighet, som blifvit försatt med ammoniak, så länge den dervid uppkommande fällningen ånyo löste sig, tillsattes till en lösning af KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 5. 29 tvåbasiskt berylliumsulfat i den förutsättning, att dervid skulle utfalla det suraste af de olösliga seleniterna (hvilket ej blef förhållandet). Vätskan höll sig först några ögon- blick klar, men började snart grumlas allt starkare, dervid en flockig, lätt sjunkande fällning af basiskt selenit afsatte sig, hvilken efter utpressning analyserades: Analyser: 1) 0,4523 gr. gåfvo 0,1502 gr. selen och 0,0959 gr. berylljord. 2) 0,2945 gr. gåfvo vid glödgning för bläster 0,0639 gr. berylljord. I procent. i 2). Beräknadt. DOSEN ÖS — 39,85 Berylljörda ss. soc. 21,20 21,70 21,59 Vid 100? förlorar föreningen 2 molekyler kristallvatten (funnet 14,36, beräkn. 15,42); vid 250” bortgå summa 3 molekyler (funnet 23,60, beräkn. 23,14). I filtratet från detta basiska salt uppvisade svafvelsyrlighet en betydlig halt af selen, hvadan tydligen basiskt selenit ännu befann sig i vätskan. Orsaken till, att ej all selensyrlighet utfallit, söktes deri, att neutralt beryllinmsulfat blifvit bildadt (2Be0.SO, + Be0.Se0, = Be0.SO, + 2Be0.Se0;), och som detta salts lösning vid flera tillfällen verkar som fri syra, så borde det här verka lösande på selenitet. För att bekräfta, att detta verkligen var förhållandet, tillsattes till lösningen natriumacetat, för att binda svafvelsyran och utbyta den mot ättiksyra, som borde verka mindre lösande. Efter några ögonblick började ock en fällning afsätta sig, som inom kort tillväxte 1 stor mängd. Vid analys visade den en från föregående salt något afvikande samman- sättning. 0,5145 gr. gåfvo 0,1596 gr. selen och 0,1201 gr. berylljord I procent. Funnet. Beräknadt. INCH ETG NU Eee RR bolt R re ERAN SD 313 BervljORd EEE gt sådne eb 20,34 20. Analysen ger formeln 7Be0.3Se0,.14H;0. Osäkert måste dock anses, om pre- paratet verkligen bör anses som sjelfständigt salt eller som en sönderdelningsprodukt af det föregående, beroende på den större utspädningen vid beredningen. Egendom- ligt är, att i alla de tre basiska salterna 2Be0.SeO,.4H;0O, 3Be0.2Se0;.6H;0O och 7Be0.3Se0..14H.0O förhållandet mellan antalet ingående equivalenter berylljord och vatten ständigt är 1:32. Berylliumtellurat och -tellurit äro enligt BErzeuius olösliga fällningar. Beryllium-kromat. Berylliumhydrat löses i kromsyra till en djupröd lösning, hvarur ej kristaller kunde erhållas. Jon och MARrIGNacC hafva ej heller lyckats erhålla något neutralt kromat. I lösning kan berylliumkromatet finnas endast vid stort öfverskott på kromsyra, i neutral vätska sönderfaller det i fri syra och basiskt olösligt salt. Blandas nemligen 30 A. ATTERBERG, METALLEN BERYLLIUMS FÖRENINGAR. equivalenta mängder berylliumsulfat och kaliumkromat (neutralt), så utfaller ett mycket basiskt berylliumkromat. Sättes kaliumkromatets lösning portionsvis till berylliumsul- fatets, så erhålles till en början ingen fällning, men vid vidare tillsats faller gult basiskt salt, under det vätskans färg blir röd. Att ej fällning genast erhålles, kan förklaras der- igenom, att berylliumsulfat och kaliumkromat inverka på hvarandra till bildande af två- basiskt berylliumsulfat, kaliumsulfat och surt kaliumkromat. Vid vidare tillsats af ka- liumkromat inverkar detsamma på det tvåbasiska sulfatet, som enligt gjorda försök genast fälles af kromatet. ; Att erhålla några dubbelkromater af beryllium, fann författaren ej vara möjligt. Behandlas neml. en fönins af kaliumbikromat med berylliumkarbonat, så öfvergår kar- bonatet under utveckling af kolsyra i basiskt kromat, men löser sig blott obetydligt. Löses berylljord i kromsyra och lösningen försättes med ammoniak, till dess basiskt salt utfaller, så är ofvanstående lösning icke dess mindre starkt färgad af surt ammonium- kromat och blir först då blekgul och innehållande neutralt kromat, då all berylljord utfallit. Surt ammoniumkromat löser således ej basiskt berylliumkromat. Basiskt berylliumkromat Be.Os.CrOs + 13BeOsH;> + 10H:0. Den af berylliumsulfat och kaliumkromat erhållna fällningen är ett mycket basiskt salt, som vid utpressning utan tvättning ej kunde erhållas rent, utan qvarhöll vexlande mängder alkali. Det uttvättades derföre med varmt vatten, till dess filtratet ej längre innehöll någon kromsyra, och torkades sedan i vacuum. Bildar ett blekgult, lätt pulver. ; Analyser: 1) 0,5170 gr. gåfvo 0,1910 gr. blykromat, motsvarande 0,0593 gr. kromsyra, samt 0;2132 or. berylljord. Å 2) 0,5881 gr. förlorade vid 100? 0,0640 gr. i vigt, vid svagare upphettning (omkr. 300”) 0,2558 gr. samt vid börjande glödgning 0,2791 gr. I procent. Funnet. Beräknadt. TÄT OMNSY PAY. PE De ELM es Fre Ir 11,39 Berylljördit. (Mg OR förotle. 41,24 40,68 Mist bes Sko. ie so SONG ht 47,72 47,46 Af de i saltet ingående vattenmolekylerna bortgå 5 vid 100” (funnet 10,88, beräk- nadt 10,38); vid svagare upphettning 16 dertill (funnet 43,50, beräkn. 43,58). De sista vattenmolekylerna bortgå vid börjande glödgning. Vid starkare glödgning eger en vi dare vigtsförlust rum under bortgång af syre, hvarvid en stor del af preparatet som fin dam kringkastas, hvilket omöjliggör bestämmandet af denna vigtsförlust storlek. Basiskt beryllium-molybdat Be.O:.M00O32 + BeO:H>2 + 2H:O0. Equivalenta mängder berylliumhydrat och molybdensyra kokades med vatten län gre tid. En voluminös produkt bildades, intagande mångfaldiga gånger större volym ä KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:O 5. 81 beståndsdelarne. Den bestod, såsom under mikroskopet syntes, af fina, långsträckta, tätt sammanväfda nålar, som efter tvättning och utpressning bildade en tät filt. I lös- ning hade gått mycket molybdensyra under form af följande salt. För analys af för- eningen försöktes först metoden, att efter upplösning i syra behandla med svafvelammo- nium i öfverskott, för att öfverföra molybdensyran i lösligt ammoniumsulfomolybdat, under det berylljorden skulle stanna olöst, men i stället för berylljord erhölls ett svart- färgadt basiskt sulfomolybdat. Saltet befanns emellertid vid glödgning dissocieras un- der frigörande af molybdensyra, som vid fortsatt upphettning bortsublimerade fullkom- ligt; och utfördes derföre analysen på detta sätt. Analys: 0,6660 gr. på grund af föreningens stora hygroskopicitet i vacuum torkadt preparat förlorade vid försigtig upphettning 0,1526 gr. vatten och gaf vid glödgning för bläster till konstant vigt 0,1358 gr. berylljord. I procent. Funnet. Beräknadt. VIGFUS ria, OSSE AA RA RN 21,74 ISRN IT as RAKA ERE SNES NEN 20,39 20,29 Saltet har samma sammansättning som det tvåbasiska sulfatet. Det afgifver vid 100” en molekyl vatten. Surt Beryllium-molybdat Be.O:.M0oO2 + MoO, + x aq. För att erhålla ett neutralt beryllium-molybdat, försöktes att sammansmälta be- rylljord med molybdensyra i equivalenta mängder, men smältning inträdde ej förrän vid svag rödglödgning d. v. s. den temperatur, då berylliummolybdat börjar sönderdelas under afgifvande af bortsublimerande molybdensyra. Den smälta massan var hvitgul, af mycket kompakt beskaffenhet; löstes blott delvis i vatten. Lösningen gaf vid af- dunstning öfver svafvelsyra blott en glasartad massa. Vid afdunstning 1 fri luft stel- nade den slutligen till en af små, men tydliga kristaller bestående massa, som lätt löstes i vatten. En af brist på material ej särdeles noggrann bestämning å saltet gaf ofvanstående formel. Saltet förtjenade närmare undersökas. Att genom dubbelsönderdelning af berylliumsulfat och bariummetawolframat er- hålla ett berylliummetawolframat, försöktes, men den erhållna lösningen afsatte blott ett hvitt pulver och inga kristaller. Berylliumkarbonat är underkastadt undersökning af flera författare, såsom SCHAFFGOTSCH, WEEREN, DE- BRAY och PARKMAN. Erhålles af mycket vexlande sammansättning; vid försigtig bered- ning synes det uppträda trebasiskt. KLraATtzo har genom att lösa vanligt basiskt karbo- nat i vatten och kolsyra erhållit neutralt karbonat i kristaller. Dubbelkarbonater af berylliam med kalium och ammonium äro framställda af DeEBRAY, men utaf de formler, han anför, synes det, som salterna skulle varit något sönderdelade och derigenom förorenade af berylljord, hvarföre de enklare formlerna K;.0;.CO + Be.03,.CO och (NH,);.O:.CO + Be.O;.CO kanske äro riktigare. KLATZO'Ss na- d2 A. ATTERBERG, METALLEN BERYLLIUMS FÖRENINGAR. trium-berylliumkarbonat synes af analysen hafva varit endast kristalliseradt natrium- karbonat, förorenadt af berylliumkarbonat. Beryllium-fosfat Bes.OF-2P 03-30! Berylliums fosfater hafva förut endast af SCHEFFER blifvit undersökta, men de sultater, denne författare erhållit, synas i alla delar behöfva vidare kontroll. SCHEF har nemligen beredt sina fosfater ur berylliumnitrat, framställdt genom afdunstning en lösning af berylljord i salpetersyra vid 120” till 150”. Som dock redan ÖRDW och äfven författaren funnit, afger nitratet vid dessa temperaturer salpetersyra och öfvergår i basiskt salt, hvars lösning vid behandling med natriumfosfat bör gifva ett basiskt berylliumfosfat. SCHEFFER har i stället erhållit ett surt fosfat med två equiva- lenter bas (s. k. neutralt salt). Författaren, som beredt sig berylliumfosfat genom ut- fällning af neutralt berylliumsulfat med vanligt natriumfosfat, borde lika väl som SCcHEF- FER erhållit detta sura fosfat, men erhöll i stället neutralt fosfat med tre equivalentei bas. Vidare har SCHEFFER till en del analyserat sima fosfater genom att med natrium- acetat och jernklorid frånskilja fosforsyran från berylljorden, hvilken metod, enligt h författaren funnit, är fullkomligt oduglig. Slutligen bör påpekas; att SCHEFFERS upp- fattning af sammansättningen hos det ur fosforsyrelösning med alkohol utfällda prepa- ratet hvarken motsvarar hans analyser eller den af honom sjelf uppställda empiriska formeln. | Det af författaren erhållna fosfatet bereddes, såsom nämndt, genom utfällning a neutralt BEryT NSI med vanligt, SEE natriumfosfat. Vid första tillsatsen af fri RA 1 dess ESA Tostatet TE såsom en Volunune hvit fällning som uttvättades och befriades från "vatten genom utpressning. Det bereddes tvänn gånger. Analyser: 1) 0,7953 gr. af första beredningen förlorade vid glödgning 0,2863 gr. vatten. 2) 0,1713 gr. af samma beredning löstes i salpetersyra och fälldes med od lösning; molybdenfällningen öfverfördes i magnesiumammoniumfosfat, som renades ge nom omfällning och gaf 0,16 gr. magnesiumpyrofosfat, motsvarande 0,0714 gr. fos- forsyra. z 3) 0,6820 gr. af den sednare beredningen afgåfvo vid glödgning 0,2524 gr. vatten. 4) 0,2202 gr. af samma beredning gåfvo på samma sätt som i bestämningen 2 0,1498 gr. magnesiumpyrofosfat, motsvarande 0,0958 gr. fosforsyra. I procent. 1:& 2 3 & 4. Beräknadt. Välleljygrura SRA 26,00 37,01 26,67 FOSfOTSyLA färg tt 41,68 41,30 41,33 Saltet förlorar vid 100? 4 molekyler vatten (funnet 20,72 proc., beräknadldé 20,9 proc.). Det smälter ej vid glödgning. MN KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I|2. N:o 5. JO För analys af saltet försökte författaren äfven andra metoder än den ofvan be- gagnade, så t. ex. SCHEFFERS metod med natriumacetat och jernklorid. Vid kokning af den ättiksura lösningen föll emellertid visserligen basiskt jernsalt först, men innan jernet fullständigt afskiljts, hade stora mängder berylljord ingått i fällningen, till följe deraf att äfven berylliumacetat sönderdelas vid fortsatt kokning, och befanns således metoden oanvändbar. Att åtskilja berylljord från fosforsyra genom ammoniumtartrat och magnesiumsalt, syntes ej heller utförbart; och att sönderdela fosfatet genom smält- ning med natriumkarbonat, går visserligen lätt, men dervid erhålles berylljorden afskiljd i så fint fördeladt tillstånd, att den ej låter affiltrera sig, hvilket för författaren gjorde metoden obrukbar. Ofvanstående fosfat kan äfven erhållas med en annan vattenhalt, nemligen med formeln: Bes.0OF2R 0 6E50; om nemligen lösningar af berylliumsulfat och natriumfosfat sammanblandas, den upp- komna fällningen löses i saltsyra (utan affiltrering), lösningen neutraliseras så mycket som möjligt med ammoniak och natriumacetat tillsättes i öfverskott. Dervid uppstår genast en voluminös, hvit, flockig fällning, och 1 filtratet finnes blott föga berylljord qvar. Analyser: 1) 0,8181 gr. förlorade vid glödgning 0,2691 gr. vatten. 2) 0,1924 gr. löstes i salpetersyra och fälldes med molybdenlösning. Fosforsyre- bestämningen gick emellertid förlorad, men ur filtratet fälldes med ammoniak och svaf- velammonium basiskt berylliumsulfomolybdat, som vid glödgning, till dess all molybden bortsublimerat, gaf 0,0430 gr. berylljord. 3) 0,2242 gr. gåfvo efter fällning med molybdenlösning 0,48: gr. magnesium- pyrofosfat, motsvarande 0,0949 gr. fosforsyra. Någon förlust egde dock rum vid be- stämningen. I procent. Funnet. Beräknadt. Nia0 GOT eskader. SSER VE Bb IE AE ONA TD 32,89 SÖ, Be rs OT SAN OR Sar In RÖrgrg 23,22 EOSförsyra, :....s«... seu 42.33 43,61 SCHEFFER har ur en lösning af berylliumnitrat och klorammonium genom tillsats af natriumfosfat erhållit ett kristalliniskt dubbelsalt af formeln Na.Am.Be2PO,. Förf. erhöll ur en lösning af berylliumsulfat försatt med klorammonium i öfverskott en det trebasiska fosfatet fullt liknande fällning, som dock i beröring med moderluten efter några dagar sjönk ihop betydligt, kanske öfvergående i SCHEFFERS förening. Berylliumpyrofosfat är af SCHEFFER framstäldt och har af honom erhållit formeln Bes.O,.P:O, + 5H:0. Författaren har å pyrofosfatet gjort blott några och ej tillräckligt säkra") bestäm- 1) Orsaken till felaktigheten i bestämningarne var det ofvan anmärkta förhållandet om svårigheten att efter dekomposition med natriumkarbonat filtrera erhållen berylljord. K. Vet. Akad. Handl. Band. 12. N:o 5. d 34 A. ATTERBERG, METALLEN BERYLLIUMS FÖRENINGAR. ningar, hvilka dock synas bekräfta ScHErFErs formel. Pyrofosfatets utfällningsförhål- landen äro egendomliga. Vid tillsats af natriumpyrofosfat till en lösning af beryllium- sulfat erhålles nemligen ej fällning, förrän ungefär tre fjerdedelar af den motsvarande mängden pyrofosfat blifvit tillsatt. Den uppträder då först som en svag grumling, som läten vidare tillsats af natriumpyrofosfat) hastigt ökas och slutligen fyller vätskan med en geléartad fällning. Förklaringen öfver detta förhållande får här liksom vid flera avidva dylika fall sökas i Pildaddet af tvåbasiskt berylliumsulfat och fri svafvel-- syra, hvars närvaro åstadkommer, att berylliumpyrofosfatet ej kan utfalla, förrän all svafvelsyra genom vidare tillsats af natriumpyrofosfat blifvit bunden. En annan egen- domlighet hos pyrofosfatet är den, att vid uttvättning lösas till en lösning, hvari svaf- velammonium ej angifver någon berylljordshalt (klorbarium ger deri fällning). Pyro- fosfatet löser sig i natriumpyrofosfat. Om Beryllium-fosfit och -hypofosfit har RosE år 1827 lemnat några notiser; lika- ledes BerzELnius i sin Lehrbuch (V Aufl.) om Beryllium-arsenat och år 1831 i Poggen- dorfs Annaler (B. 22) om Beryllium-vanadat. Berylliumtrimetafosfat sökte författaren förgäfves erhålla kristalliseradt ur en genom dubbelsönderdelning af bariumtrimetafos- fat beredd lösning deraf. Sulfosalter af beryllium. Om sådana har BeErzeuus vid sina undersökningar öfver sulfosalterna år 1826 och 1827 lemnat några uppgifter. Författaren har vid försök att skilja molybdensyra från berylljord med svafvelammonium, erhållit ett till färgen svart, basiskt beryllium- sulfomolybdat, som af svafvelammonium ej sönderdelades. Det oxiderades lätt i luften. Beryllium-formiat erhålles först vid koncentrering till konsistens af tjock syrup af dess lösning, och då blott i otydliga kristaller, som efter utpressning fortfarande luktade af myrsyra. analyserades ej. Beryllium-acetat synes vara okristalliserbart. Kan enligt ÖRDWAY göras ända till sexbasiskt i vatten- lösning. Om Beryllium-valerianat och -pyrotartrat finnas uppgifter af TROMMSDOREF och ARPPE anförda i GmMELINS Chemie. Af det sednare sägas både surt och neutralt salt existera. Berylliumbenzoat har författaren funnit vara olösligt, ty ammoniumbenzoat fäller neutralt berylliumsulfat. Beryllium-oxalat uppgifves af VAUQUELIN och DeEBRAY ej vara kristalliserbart. Författaren erhöll doch ur den öfver svafvelsyra till en nästan fast syrup öfvergångna lösningen en af otydliga kristaller bestående massa, som dock ej kunde fullständigt befrias från vidhängande sy- rup, hvarföre ingen analys derå kunde utföras. 7 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 5. 35 Tvåbasiskt Beryllium-oxalat Be:0:.0:03 3 BeOsH;, är HO: Bereddes liksom det motsvarande sulfatet, genom att lösa berylliumkarbonat i värme i en koncentrerad lösning af oxalsyra till full mättning och utspäda lösningen med vatten samt affiltrera bildad fällning. Lösningen afdunstades till torrhet, och den återstående glasartade massan torkades vid 100”, pulveriserades, och torkades ånyo till konstant vigt. Saltet synes ej lätt erhållas af konstant sammansättning, ty en föregå- ende beredning gaf ett mer basiskt preparat. Vid upphettning uppbläddrar sig saltet betydligt. Analyser: 1) 0,5331 gr. gåfvo vid glödgning 0,637 gr. berylljord. 2) 0,7251 gr. fälldes med kalksalt och gåfvo calciumoxalat, som öfverfördt i kau- stik kalk vägde 0,2612 gr., motsvarande 0,3358 gr. oxalsyra. Ur filtratet erhöllos 0,2207 gr. berylljord. I procent. 1; 2). Beräknadt. ÖRASYLA. ann Fobo = 46,31 45,45 Beryljorad dt en 20,59 30,44 31,82 Sjubasiskt beryllium-oxalat Be.0:C:O0: AT 6BeO.H;> an 6H.O. Ar den fällning, som erhölls vid det föregående oxalatets beredning. Den be- friades från moderlut genom utpressning utan föregående filtrering. Bildar ett hvitt pulver, som smälter vid kokning med den vätska, hvarur det utfallit. Analyser: 1) 0,4601 gr. löstes i vatten och något ättiksyra och gåfvo efter fällning med , La (=) I S [a] klorcaleium och glödgning af erhållet calciumoxalat 0,0538 gr. kalk, svarande mot 0,0692 gr. oxalsyra. $ 2) 0,5322 gr. löstes i vatten och svafvelsyra samt titrerades med chamaeleon-lös- ning, hvaraf åtgick så mycket, som motsvarade 0,o829 gr. oxalsyra. Efter mangans af- ES 2 , , S ) 2 lägsnande erhölls 0,1998 gr. berylljord. I proeent. ys 2). Beräknadt. Berylljord.....ws tta = 37,54 37,98 (ÖXAlSYTAL. sundet 15503 15,58 15,50 6 molekyler kristallvatten bortgingo vid 1007, (funnet 22,97 proc. beräknadt 23,26). Det neutrala oxalatet skulle af denna grund vara vattenfritt vid 100”, då det deremot på grund af det föregående oxalatets sammansättning borde innehålla en molekyl vat- ten vid denna temperatur. Hvari här felaktigheten ligger, har författaren ej haft till- fälle att utröna. 26 A. ATTERBERG, METALLEN BERYLLIUMS FÖRENINGAR. = Dubbeloxalater af beryllium med kalium och ammonium äro af DEBRAY framställda. De angifvas som vattenfria, luftbeständiga salter af formlerna Be.O:.C:O: + K;.03.C:O: och Be.O:.C;O: + Ams2.0:.C.03. Beryllium-succinat Be.O:.C,H,0O; + 2H;O. En lösning af bernstenssyra behandlades i kokhetta med en equivalent mängd be- rylliumkarbonat. En oklar lösning erhölls, som filtrerades och ställdes till afdunstning i värme. Dervid grumlade den sig ånyo ansenligt, och som den bildade fällningen ej ånyo löste sig vid vätskans kallnande, så affiltrerades den och lösningen ställdes till af- dunstning öfver svafvelsyra. Det neutrala saltet sönderdelas således tydligen partielt af varmt vatten i basiskt olösligt salt och fri bernstenssyra. Ur syrupstjock lösning erhålles saltet kristalliseradt i små, nästan mikroskopiska kristaller. Analys: 0,8248 gr. genom utpressning mellan linne från vidhängande syrup befri- adt salt förlorade vid 100? 0,1854 gr. vatten och gaf vid glödgning 0,1276 gr. berylljord. I procent. Funnet. Beräknadt. Benrylljord:= ss ee SN 15,47 15,63 Mate us oro. BRIS RE BELT Ir 22,48 22,33 Saltet förlorar således allt kristallvattnet vid 100?. Tvåbasiskt beryllium-succinat Be.O..C.H, 0; är BeO.H; + 2H.0. | Framställdes genom behandling af en lösning af tvåbasiskt berylliumsulfat med neutralt ammoniumsuccinat. Efter några ögonblick uppstod sålunda en voluminös, klib- big fällning af det basiska succinatet. Det är lösligt både i öfverskott af tvåbasiskt sulfat och af ammoniumsuccinat; ger vid kokning med vatten en halfsmält, plastisk massa, som i köld blir skör och bräcklig. Saltet förlorar vid 100? 2 molekyler vatten. Analys: 0,8206 gr. torkades vid 100”, och som saltet i ett föregående försök ej på fem dagar kunnat torkas till konstant vigt på grund af dess smältande 1 värme pulveriserades det försigtigt och torkades ånyo vid 100”; det förlorade sålunda 0,1370 or. vatten. Vid glödgning gaf det 0,2016 gr. berylljord. | I procent. Funnet. Beräknadt. Beryl Ord ro Ro RN 24,57 24,66 VAICCEH2 mor AA NONAR EN 16,70 IA Natrium-beryllium-succinat bereddes af bernstenssyra, natriumkarbonat och berylliumkarbonat i jemna equivalenter och erhölls vid stark koncentration af lösningen i rikliga kristallgrupper, bestående af mycket små rhombiska dubbelpyramider, kombinerade med prismatiska ytor; kristal- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 5. SU lerna mycket platta genom brachydiagonalens korthet; polkanterna convexa. Vid ana- lys erhölls å saltet den ovanliga formeln 3(Na,.O..C,H,0;) + 2(Be.0O:.C,H,0.)+36H:0, hvilken torde behöfva vidare bekräftelse. Beryllium-tartrat BeOROTIE ORTER: Kristalliserar ur en lösning beredd af equivalenta mängder berylliumkarbonat och vinsyra, sedan densamma erhållit syrupskonsistens. Bildar små, nästan mikroskopiska kri- staller, som blott med stor svårighet kunde befrias från den vidhängande syrupen ge- nom utpressning. På den ringa mängden erhållet preparat gjordes följande bestäm- ningar. Analys: 0,8568 gr. förlorade vid längre torkning vid 100? till konstant vigt 0,1:s0 gr. vatten och gåfvo vid glödgning 0,:050 gr. berylljord. I procent. Funnet. Beräknadt. BET lj OR ros Ås as es ad br 12,25 11,93 Ma tcenk (250 0lb)N Fat RAA er WSA 17,05 Saltet afgifver således vid 100?” två tredjedelar af sin vattenhalt. Författaren försökte äfven att framställa dubbeltartrater af beryllium med kalium och natrium. Ur det förras lösning erhöllos först vinstenskristaller och sedan orediga kristallskorpor af ett salt, som ej ens under mikroskopet visade något karakteristiskt utseende, hvarföre det ej undersöktes. Natriumdubbelsaltets lösning gaf ej alls kri- staller. ToczyNskKI har analyserat några dubbeltartrater innehållande dels kalium, dels anti- mon, hvilka dock, att döma af beskrifningen, synas hafva varit ej särdeles väl markerade. Enligt de egendomliga för desamma uppgifna formlerna, skulle de betraktas som basi- ska dubbelsalter. För att afsluta denna redogörelse öfver de af författaren utförda undersöknin- garna, må här hänvisas på den egendomliga sammansättningen af några i det föregå- ende beskrifna föreningar. I afseende på antalet samtidigt uppträdande equivalenter beryllium har nemligen tretalet befunnits herrskande i följande väl markerade och med lätthet bildade föreningar, nemligen: [3Be.O;.H; + 7H;O Ely draterna..A.c..o.. lBe0.H + HO Perjodatet......... AE Be;-0O,.2JO: + 11H:0O Dubbelsulfatet ......... 3Be.O,.SO: + 2Naz.O:.SO: + 12H;0O Selenitet.s-s..ss ic Fe + 4H;O Höstatena ne Be,.O,.2PO + 7H;Ö Ferrocyaniden ......... BaO +F7TERO Cm K. Vet. Akad. Handl. B, 12. N:o 5, 6 28 A. ATTERBERG, METALLEN BERYLLIUMS FÖRENINGAR. Perjodatet, fosfatet och den trebasiska ferrocyaniden äro härvid särskildt af vigt emedan de synas med stor förkärlek bildas, på bekostnad af andra möjliga salter samma syror. Tvärtemot den nu mest antagna och i denna afhandling följda åsi att berylljorden eger monoxidernas sammansättningsart, synas dessa fakta hänvis att berylljorden rättare vore att räkna till sesquioxidernas grupp. För att med sä het slutligen afgöra den länge omtvistade frågan, måste således en bestämning af det metalliska berylliums specifika värme företagas. Sr "KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 12 No 6: DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE, jer GEGRUNDET AUF DIE VON DEN SCHWEDISCHEN EXPEDITIONEN VON 1870 UND 1872 Re I IN GRÖNLAND UND SPITZBERGEN GESAMMELTEN PFLANZEN VON OSWALD HEER. Ä MIT 38 TAFELN ABBILDUNGEN. AN DIE KÖNIGL. SCHWEDISCHE ACADEMIE D. WISS. EINGEREICHT DEN 9 OCTOBER 1873. STOCKHOLM, 1874. P. A NORSTEDT & SÖNER KONGL. BOETRYCKARE. Ur i " ' Räl ri i nå vg I län RM RO ER WO | | O | MILLA I CANE | ee en - | dd Ar inl | Ti 2 in , ru BE (NAT AV LE TAGER, > MRISA å | N AR CE Oh 0 6 ) - KO SIPORPIT = i | 7 = Uv 5 i rid ämnad - a -| C ry . IN Me i CE (0 | AGT TITT ET? 8 fd 16 14708 AAHDEITÖTE KP, DÅ AO TE Te vANYRNA AR AO UL AMA SVT ADAMS TITO IVINIAOR ee - ' n IC M I gg | = LÅ LJ ' bå i 1) wrp of) I Mn fa | oo a sc | så KYL £ ee 9 - JAR HORA TA XM SAKNAR ÄDDR I Hf 21vå SE ERSTER THEIL. ALLGEMEINE BEMERKUNGEN. Erster Abschnitt. Kreide-Flora von Nord-Grönland. Aus dem grossen Zeitabschnitt in der Entwicklung unseres Planeten, welchen man als Kreide-Periode bezeichnet, war friöher aus der arctischen Zone nichts bekannt. LzEo- POLD VON BUcCH glaubte daraus den Schluss ziehen zu können, dass damals dem hohen Norden das organische Leben gefehlt habe. Die Untersuchung einer kleinen Sammlung von Pflanzen-Versteinerungen, welche Dr. RIK von Kome in Nord-Grönland nach Kopenhagen gebracht hatte, iberzeugte mich aber, dass dort eine Sässwasserbildung sich finde, welche aus Ablagerungen der Kreidezeit entstanden und Pflanzenformen enthalte, wie ähnliche jetzt nur in södlichen Breiten sich finden '). In diesen Ablagerun- gen waren daher viele neue Aufschlässe öber die Kreidezeit zu erwarten und in hohem Grade winschbar, dass ein reicheres Material gesammelt werde. Dies geschah durch die schwedische Expedition, welche im Sommer 1870 durch die grossmäthige Unterstit- zung des Herrn ÖSCAR DICKSON von Gothenburg zu Stande kam. Während Dr. BERG- GREN und Dr. ÖBERG sich dem Studium und Sammeln der lebenden Pflanzen und Thiere widmeten, hat Prof. NORDENSKIÖLD, welcher der Expedition vorstand, einen grossen Theil des Sommers der geologischen Untersuchung der Halbinsel Noursoak und der Insel Disco und dem Sammeln von Pflanzen-V ersteinerungen gewidmet, wobei er von Dr. NORDSTRÖM unterstötzt wurde. Das Resultat war iber alles Erwarten gänstig, indem iber 2000 Stäck fossiler Pflanzen gesammelt wurden, welche in 14 Kisten mir äbersandt und zur Untersuchung anvertraut wurden. ”) Sie bilden die Grundlage fär die vorlie- gende Arbeit. Es gehören diese Pflanzen theils der Kreide-, theils der miocenen Zeit an. Diese Letzteren behalte mir vor, später zu behandeln, und beschränke mich hier zunächst auf die Pflanzen der Kreidezeit. Diese gehören zwei Horizonten an. Die Abla- gerungen auf der Nordseite der Halbinsel Noursoak sind in die untere Kreide, die der Sädseite aber in die obere Kreide eimzureihen, daher wir sie aus einander zu halten haben. , A. Flora der Komeschichten oder des Urgon von Nord-Grönland. uf der Nordseite der Halbinsel Noursoak ist der Gneiss von zahlreichen Schichten Auf der Nordseite der Hall IN ak ist der Gneiss vo hlreichen Schicht eines grauschwarzen Schiefers und von Sandstein öberlagert, welche Pflanzen einschliessen. Zuerst in Kome am Fliässchen Kook (bei 70”, 37' nördl. Breite) und hier schon vor 60 1) Cf. Heer, fossile Flora der Polarländer I. p. 78. 2?) Anm. Dieselben kommen in die Museen von Stockholm & Gothenburg. 4 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. Jahren von GIESECKE beobachtet, wurden diese Pflanzenföhrenden Schiefer- und Sand- steine von NORDENSKIÖLD längs der ganzen Nordkäste verfolgt und in Pattorfik (70? 42 n. B.), Karsok (70” 43'), Avkrusak und Ekkorfat neue reiche Fundstätten fossiler Pflan- zen aufgefunden. Ueber die Lagerungsverhältnisse derselben hat NORDENSKIÖLD in seinem Reisebericht Aufschluss gegeben. ') In Kome finden sich die meisten Pflanzen in einem Schieferlager, das bei etwa 150' ä. M. den Gneiss deckt, welcher in dieser ganzen Gegend die Basis der äbrigen Gebirgsarten bildet. Von da bis etwa 1200 Fuss ä. M. folgt ein Wechsel von BSandstein und schwarzem Schiefer, der an ein paar Stellen Kohlenlager einschliesst. Zu oberst folgt bei etwa 1500' u. M. eine Decke von Basalt. In Pattorfik simd es ebenfalls die untersten, dem Gneiss aufliegenden Schichten von Schiefer und Sandstein, welche die Pflanzen enthalten. Der Schiefer ist hier mehr sandig grauschwarz, der graue Sandstein besitzt eime grosse Menge kleiner, glänzend weisser Glimmerblättchen, und ist stellenweisse von ganz dännen Schieferplatten durch- setzt. Die Pflanzen liegen hier sowohl im Sandstein wie im Schiefer. In Karsok ist nur eine kleine Schieferschichte aufgedeckt, welche bei 800 bis 900 Fuss ä. M. dem Gneiss aufliegt. In Avkrusak tritt nahe am Ufer ein horizontal gelagerter Schiefer unmittelbar unter dem Sandstein auf. Er ist etwas fester als der Schiefer von Kome und Ekkorfat, von grauschwarzer Farbe und feinkörnig. Die Pflanzenreste zeigen zuweilen einen eigenthämlichen Glanz und sind stark zusammengedräckt. é Die wenigen Pflanzen, welche in Angiarsutit gefunden wurden, liegen theils in einem gelbgrauen Sandstein, theils in einem schwarz-grauen Schiefer, welche den obern Schichten von Ekkorfat entsprechen. Ekkorfat ist der am meisten nach Nordwesten gelegene Fundort von Kreide- versteinerungen, dessen Schichten vollständig aufgeschlossen sind. Hier folgt auf den Gneiss nahe dem Strand und wenig äber der Seefläche: d 1). Ein etwa 60 Fuss mächtiges Sandsteinlager ohne Versteinerungen, 2). Schwarzer Schiefer mit Sandstein und Kohlenbändern (von 30), dazwischen dönne Lager von Tannennadeln. (Pinus Crameri). 3). Harter, rother und weisser Sandstein (300 Fuss). 4). Rother Sandstein mit Schiefer-bändern (30 Fuss). 5). Harter grauer Sandstein, der runde Steinknollen und Kohlenschmitze ein- schliesst (100 Fuss). 6). Alternierende Lager von Sandstein und Schiefer mit Pflanzenresten (100 Fuss); der Schiefer ist theils weich und grauschwarz wie der von Kome, theils aber hellerfar- ben, grau, sehr bräöchig und in dinne Platten sich spaltend. 7). Schwarzer und grausandiger Schiefer mit Sandsteinadern (300 Fuss). | 8). Gelber Sandstein mit grauem Schiefer und Kohlenresten (500 Fuss). 9): Basalt. Es liegen also an dieser ganzen Käste des Omenak Fiordes die pflanzenfihrenden Schiefer und Sandsteine zwischen dem Gneiss und dem Basalt. Sie haben in Kome und 1) Anm. Vgl. NorbenskIrönD, Redogörelse för en Expedition till Grönland år 1870. Ins Engl. ibersetzt im Geolog. Magazine 1872. ; KONGL: SV: VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. / BAND. Il2:: /N:O 6. 5 Ekkorfat, wo sie am besten aufgeschlossen sind, eine Mächtigkeit von etwa 1400 Fuss. In Kome sind fast alle Pflanzen in dem untersten Lager gesammelt worden. Die weni- gen Stäcke, die aus dem obersten Schieferlager mir zukamen, sind so fragmentarisch, dass sie keine genaue Bestimmung zulassen, daher nicht entschieden werden kann, ob diese ganze Reihenfolge von Schiefer- und Sandsteinlagern Einer Bildungszeit angehöre. In Pattorfik sind es auch die untersten Lager, welche die reiche Flora einschliessen, während in Ekkorfat eine Schiefer- und Sandmasse von etwa 500 Fuss Mächtigkeit auf dem Gneisse sich ablagerte, ehe die pflanzenreichen Schichten begannen. Dennoch stimmt die Flora von EkEörat so nahe mit derjenigen von Pattorfik ud Kome iäberein, dass sie derselben Bildungsepoche angehören muss. Dasselbe gilt von Karsok, Avkrusak und Angiarsuit, daher wir diese sämmtlichen Localitäten ine Formation einzureihen haben. Die Schiefer- und Sandsteine, die sie bilden, können als Komesclhichten bezeichnet werden. Da keine Spur von marinen Pflanzen und Thieren vorkommt, muss es eine Säss- Wwasserbildung sein. Wahrscheinlich breiteten sich zwischen den Gneisshägeln Suässwasser- Seen aus, in welche die Bäche die Pflanzenreste zusammenschwemmten und mit Schlamm umhällten, der stellenweise von der Masse verwesender Pflanzen eine schwarze Farbe fsalm, zeitenweise mochte eine stärkere Verwitterung und Abreibung der Gneissfelsen stattfinden und so der glimmer- und quarzreiche Skad entstehen, der jetzt die Sand- steine bildet, die hier und da auch nesterweise in dem schwarzen Schiefer liegen. Ob iese Bildung weiter ins Innere der Halbinsel Noursoak hineinreicht, ist nicht ermit- elt und wird auch schwer zu finden sein, da dort die Berge und Thäler grossentheils von rletschern bedeckt sind. Auf der Nordseite der Halbinsel kommt sie nicht zum Vor- schein, konnte wenigstens noch nicht nachgewiesen werden; dagegen muss sie auf der Disco Insel sich finden. Hier kommen in Ujarasusuk dunkelfarbige, sehr quarzreiche andsteine vor, welche Kreidepflanzen einschliessen. Sie liegen in grossen, abgerundeten Knauern, welche ihre Form ohne Zweifel durch langes Rollen im Wasser erhalten haben. kommen wohl aus dem Innern der Insel, doch muss die Stelle, wo sie anstehend sind, noch ausgemittelt werden. Ueber die Verbreitung der Arten giebt folgendes Verzeichniss Aufschluss: ”) Verzeichniss der Pflanzen der Komesclhuichten. | , I D 4 oransRNnTS Kome. Fe Karsok. Avkra Jensen fa | Zunächst verwandte lebende Arten. fik. | sak. suit. | fat. p-. | | | Filices. | | | | I 1. Asplenium Dicksonianum m. -.......c | = — 3 = 3 — JAsplenium acutum Bory. Madeira, canar. Ins. fo mm tJolnstrupi Hr oooco--sss- | 1) 21 — 1) — — | id. 3 — — Nordenskiöldi m. ......... Jå, =D | | | — | I I | 4. AB OVCADUM Mi ooocon sonsons (EE | — — | Sak IF 0 Sphenopteris fragilis m. o.oooooom..... | — Öd fr — | 1 i | 6. Brevilljoides, Ms ooooooso | it — = = = = | s——— 1) Durch die Zahlen in den Rubriker sind die Häufigkeit des Vorkommens angegeben, 1. bezeichnet sehr selten, 10. sehr häufig. for NA 10. Jägt 12. 13. 14. 15. 16. 186 18. 19: 20. 21. 22. 23. 24. 2. 26. Zid: 28. 29. 30. 31. | 32. 33. 34. 30. 36. 37. 38. 39. 40. 41. 42. 43. 44. 45. 46. 47. OSWALD HEER. Scleropteris' bellidula Ms. somsosscss--- > Adiantum formosum Mi holoossse------ Aneimidium Schimperi m. oooooooo--- Baiera, aretica my. soo SSI == Ngan dl9E Mir Losseskessss eler sne Öleandra; arCUCA Dir -sssecsessrsss Acrostichites Egedianus m. -...-------- PecOPpberiskaretica Er. ccs st --A CE SEEN = | iIbörealls BrgDkolds.ssdesa — =: hyperborea: Hr, sooccoo----- — =: Andersoniana M........----- = = Bolbroeana Missoossoccsss-sn Gleichenia Giesekiana Hr....-....------- = ATI a VEN No so desserten sen LSS — = I Zippei Cord: splelotsosesct — longipennis M...ssso.sos----- =" (hulensisj my ooooo-sspesss=e SU TOtU Öm Nas Se sas — =: Cyperacites hyperboreus m............- ALE HICUS! Ob: so frsnrsnr Ses Coronarize. .« Eolirion primigenium m. . Fascieulites grönlandicus Hr. Carpolithes thulensis m. Salicinex&. Populus primava m Zahl der Arten: . Anomozamites cretaceus m..........--- | NETA eo gectooadeotrnoncrr | | Avkru- sak. Kome. Pattor- Karsok. suit. | vo AM do HH (<=) do I I do OM Vw ON OH MIR NW Angiar- | Ekkor- fat. Oo RR Zunächst verwandte lebende Arten. T. taxifolia Arn. Florida. Gl. heterophyllus. Br. sp. Lindl. sp. id. S. gigantea. Californ. | I | | China. a S. sempervirens Lamb. sp. Californ. Pinus Tsuga. Ant. Japan. P. euphratica Ol. Orient. Wir sehen, dass Kome, Pattorfik, Avkrusak und Ekkorfat die meisten Arten geliefert haben; von Karsok und von Angiarsuit sind mir nur je 9 Arten zugekommen. Hlklten swerth, Es ist dass Kome, Avkrusak und Ekkorfat fast genau Sleich viele Arten er- gaben und auch Pattorfik nur um wenige Species zuruckbleibt. Ueber die Zahl der gemeinsamen Arten giebt folgende Zusammenstellung Aufschluss: 8 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. Kome. |Pattorfik.| Avkrusak.| Ekkorfat.. | Komen hat & era e1r1s anm GS. ss se AES SN — 12 16 14 Pattorfik » DE FINA EE SARAS 12 — | 14 13 Avkrusak »” 3 NRA ERE USSR EE LIGA BEA I sen NG 14 | -— i Ekkorfat » 23 MPS SE BESS E STEK oa "elr Så 14 13 15) == Es theilt also jede Localität mit der andern je die Hälfte oder gegen die Häll ihrer Arten. Keine Art ist an allen Lokalitäten gefunden worden; dasered zeigen sic je an fönf Stellen: Sequoia Reichenbachi und Röse amissum, je an vier Stellen G chenia Zippei, Gl. Nordenskiöldi, Inolepis imbricata, Cyparrissidium gracile, Sequoiz gracilis und Pinus Crameri, welche daher die grösste Verbreitung hatten. Kome ist anser icknet durch seine Farn, namentlich due den Reichthum sei zierlichen Gleichenien, ferner durch seine Cycadeen. Von Nadelhölzern ist hier nur Pinus Crameri gemein, welche wie in Ekkorfat einen Wald gebildet haben muss. die Nadeln dieser Tanne bei tausenden beisammenliegen und, mit Ausschluss ander Pflanzen, grosse Steinplatten fast ganz zusammensetzen, liegt die Vermuthung na dass ganze Parthien des Waldbodens in den See versechwemmt wurden, wie diess aucl jetzt Och stellenweise vorkommt. ; d In Pattorfik war das Cyparissidium gracile, das eine Cypressenartige Tracht gehab haben muss, der häufigste Waldbaum. Einzelne Reste finden sich fast auf allen Stei platten, ebenso von der Gleichenia Zippei, welcher schöne Farn wohl im Schatten di Nadelholzwaldung gelebt hat. Auffallenderweise fehlen hier die Cycadeen. Auch i Avkrusak ist nur eine Art, und auch diese selten gefunden worden. Dagegen sind : die Nadelhölzer häufig, so namentlich die Sequoia Smittiana und Sequoia gracilis, dan die Sequoia Reichenbachi und die schöne Torreya Dicksoniana. Auch die Farn treten i 16 Ärten auf, von denen die Oleandra arctica, Gleichenia Zippei, Gleich. longipenn und Gl. Nordenskiöldi als die häufigsten hervorzuheben sind. Es liegen hier öf mehrere Arten nahe beisammen; so haben wir auf einer Steinplatte: Torreya Dicl soniana, Sequoia ambigua, S. gracilis, S. Smittiana, Pinus Crameri und Oleandi arctica. Ekkorfat, welches am weitesten von Kome entfernt liegt, nähert sich in seine Flora durch das starke Hervortreten der Cycadeen dieser Lokalitat: Von den 7 Atte die wir von da kennen, gehören der Zamites speciosus, Z. borealis und Pterophyllu concinnum zu den häufigsten Pflanzen und haben dort wohl einen Wald gebildet, dess bBäume mit grossen, fiederigen Blättern geschmäckt waren. Auch die Nadelhölzer e scheinen in zahlreichen Arten und ausser den Tannen und den Sequoien sind es auc zierliche Lebensbäume, welche hier auftreten. Auffallend arm aber ist diese Stätte a Farnkräutern. Es sind mir zwar 10 Arten zugekommen, aber alle, mit Ausnahme der Jeanpaulia lepida, sind selten und die meisten wurden nur in einzelnen Stöcken gefu den. Die in Pattorfik, Kome und Avkrusak so häufige Gleichenia Zippei fehlt hier. ; mössen die Wachsthumsbedingungen fär die Farn in Ekkorfat weniger gänstig gewese KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 12. N:o 6, ÖJ sein als an den andern Stellen. Wahrscbeinlich fehlten feuchte Grände, und die Cy- cadeen und Coniferen standen auf den trocknen Gneisshägeln, welche den See umgaben. Im Zustand der Erhaltung der eingeschlossenen Pflanzen kommen alle diese Lo- kalitäten iberein. Die Pflanzen haben durch den Verkohlungsprozess eine schwarze Farbe erhalten und, da das Gestein vorherrschend ein grauschwarzer Schiefer ist, heben sich die Pflanzen nur wenig von demselben ab. Es wird dadurch das Studium derselben sehr er- schwert und erfordert grosse Sorgfalt. Anderseits aber gestattet die Weichheit des Gestei- nes das Herausarbeiten auch ganz zarter Blätter, und der weiche Schlamm, aus dem der sehr feinkörnige Schiefer entstanden, hat uns die kleinen ÖOrgane viel besser aufbewahrt, als der» Sandstein. So schwierig und zeitraubend auch das Studium dieser Pflanzen ist, lohnt es doch durch die wichtigen und sicheren Aufschlässe, die es uns gibt. Es sind bis jetzt 75 Pflanzenarten aus den Komeschichten uns bekannt geworden. Davon gehören zu den Farn 38 Arten, zu den Bärlappgewächsen 1 Art, zu den Equi- seten 3, zu den Cycadeen 9, zu den Coniferen 17, zu den Glumaceen 3, zu den Coro- narien 3 und zu den Dicotyledonen 1 Art. Die Farn bilden daher die artenreichste Pflanzenordnung, welche zugleich in einer grossen Individuenmasse auftritt. Sie vertheilen sich auf 15 Gattungen, von denen 5 noch in der jetzigen Schöpfung sich finden. Die artenreichste Gattung ist Gleichenia, indem sie in 13 Arten erscheint. Es ist diess um so merkwärdiger, da diese Gattung gegenwärtig in der Tropenwelt und auf der södlichen Hemisphäre ihren Hauptsitz hat. Von den Eugleichenien reicht keine Art iäber den 10:ten Grad nördl. Breite hinaus, und auch von den Mertensien gehen nur 2 Arten bis nach Japan; weiter nördlich sind noch keine Gleichenien gefunden worden. In der Synopsis Filicum von Hooker und BAKER sind 23 Arten lebender Gleichenien aufgefihrt, die iber die Tropen und die sädliche Hemisphäre (Chile, Cap, Australien und Neuseeland) zerstreut sind; es gibt aber gegenwärtig keinen Fleck Erde, wo so viele Arten so nahe zusammengedrängt sind wie einst in Nordgrönland. Es war daher hier zur untern Kreidezeit wahrscheinlich ein Bildungsheerd fir diese Gattung. Wir därfen dies um so eher annehmen, da dieselbe in den Komeschichten. nicht allein in den beiden noch lebend erhaltenen Untergattungen der Eugleichenien und Mertensien in mannigfaltigen Formen auftritt, sondern noch eine eigenthumliche und jetzt erloschene Untergattung (Didymosorus) in 3 Arten erscheint, welche die Eugleichenien mit den Mertensien verbindet. Mit den Gleichenien zeigen hinsichtlich ihrer Verbreitung die Cycadeen grosse Uebereinstimmung, indem sie ebenfalls voraus den Tropen angehören und die Wende- kreise nur in wenigen Arten iberschreiten. Sie sind auch auf der södlichen Hemisphäre häufiger als auf der nördlichen. Sie waren in der untern Kreide Grönlands häufig (in Kome und Ekkorfat) und sind da in vier verschiedenen Gattungen ausgeprägt. Sie bilden das zweite sehr hervor- ragende Element in der untern Kreideflora Grönlands. Das dritte stellen die Coniferen dar, die mit ihren 17 Arten und 8 Gattungen einen grossen Antheil an der Bildung der Wälder genommen haben missen. Hier sind es zunächst die Sequoien, welche durch Artenreichthum und häufiges Vorkommen sich auszeichnen, so dass wir auch för diese K. Vet. Akad. Handl. B. 12. N:o 6. 2 10 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. Gattung wie fir Gleichenia Nordgrönland als einen wichtigen Bildungsheerd bezeichnen können. Während wir nur zwei lebende Arten kennen, liegen uns aus der untern Kreide Grönlands finf, durch ihre Zweige und Fruchtzapfen beglaubigte Arten vor. — Dass auch die Kiefern und Tannen schon sehr frähzeitig im hohen Norden auftraten, zeigen uns die fänf Arten Pinus, von denen P. Crameri zu den häufigsten Bäumen Grönlands gehört. Die Gattung Glyptostrobus, welche im Miocen eine grosse Verbreitung hat, ist in die untere Kreide hinaufzusetzen, ebenso Torreya, die man bislang nur aus der jet- zigen Schöpfung kannte. Wahrscheinlich wird sie aber auch im Tertiär noch aufgefun- den werden. Frenelopsis ist noch eine zweifelhafte Gattung, wogegen Inolepis und Cy- parissidium zwei ausgezeichnete und wohl charakterisirte neue Gattungen bilden. Die Monocotyledonen sind selten und wir können uns noch kein deutliches Bild von den- selben verschaffen, und von der grossen Pflanzenklasse der Dicotyledonen, welche jetzt die Hauptmasse der Bläthenpflanzen bildet, ist nur Eine Art, und auch diese nur in we- nigen Blattresten gefunden worden. Es ist eime Pappelart aus der Gruppe der Leder- pappeln, welche den ersten und ältesten bis jetzt bekannten Vorläufer der Laub- bäume bildet. Von den 75 Arten der Komeschichten sind 7 anderwärts gefunden worden und zwar alle in Ablagerungen der Kreidezeit. Vier Arten haben die Komeschichten mit der Wernsdorfer Flora gemeinsam, nämlich die Sclerophyllina cretosa, Frenelopsis Hoheneg- geri, Sequoia Reichenbachi und Eolirion primigenium. Von diesen reicht die Sequoia bis in die obere Kreide, bis in das Senon, während die drei anderen Arten auf das Urgon beschränkt sind. Drei Arten (Pecopteris arctica, Gleichenia Zippei und comp- tonizefolia) treten in Europa in der obern Kreide auf, die Gl. Zippei im Cenoman, Turon und Senon, die P. arctica im Turon, und die Gleichenia comptonizefolia im Senon. Die meisten gemeinsamen Arten hat unsere Flora mit derjenigen der Werns- dorfer Schichten. Diese Verwandtschaft ist aber auch durch nahe verwandte Arten aus- gesprochen; da ist der Glossozamites Schenkii dem Gl. Hoheneggeri von Wernsdorf sehr nahe stehend, und dem Cyparissidium gracile scheint ein Widdringtonites zu entsprechen. Der Gesammtcharakter der Flora ist ein ähnlicher. Es hat Schenk aus den Wernsdorfer Schichten 22 Arten beschrieben; von diesen gehören 1 zu den Algen, 3 zu den Farn, 12 zu den Cycadeen, 5 zu den Coniferen und 1 zu den Monocotyledonen. Es wird diese Flora daher auch vornemlich von Farn, Cycadeen und Nadelhölzern zusammen- gesetzt; nur sind die Farn viel weniger häufig und die Cycadeen spielen eine noch wich- tigere Rolle. Die Dicotyledonen, welche in der obern Kreide eine bedeutsame Stellung ecinnehmen, fehlen gänzlich. Die Wernsdorfer Schichten gehören nach den Thierversteimerungen, welche dort gefunden Wurden, ins Urgon ”"), welches zwischen das Neocom und den Gault einzu- ') Anm. Vrgl. ScHENK, die fossile Flora der Wernsdorferschichten in den Nordkarpathen, in der Paleontograph. VON DUNKER & MeYER. Prof. ZITTEL in Minchen, der genaue Kenner dieser Verhältnisse, hatte die Freundlichkeit, mir dariber Folgendes mitzutheilen: ”Die schwarzen Schiefer von Wernsdorf, in welchen cingeschwemmte Landpflanzen nicht selten vorkommen, enthalten eine reiche marine, Cephalopoden Fauna von entschieden mediterranem Gepräge. Neben einer Anzahl neuer Formen finden sich fast alle häufigeren Arten, welche d'OrkBIGNY im Prodrome im étage Neocomien Superieur (Urgonien) aufzählt; dar- unter Scaphites Yvanii und Ancyloceras Mattheroni in sehr charakteristischen Exemplaren. Es ist die KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12: N:o 6. Ibil reihen ist; wir werden daher mit grosser Wahrscheinlichkeit auch die Komeschichten dieser Abtheilung der untern Kreide zutheilen därfen. Damit stimmt sehr wohl das Verhältniss dieser Flora zu derjenigen des Wealden und des Jura wie anderseits zu der der miocenen Zeit äberein. Von der Landflora des Neocom ist nur sehr wenig bekannt, während wir, namentlich durch DUNKER und SCHENK, Wwichtige Aufschlässe äber die Weal- den Flora erhalten haben. Es föhrt ScHENK aus dem Wealden von Nordwest-Deutschland 49 Arten auf, von denen 2 zu den Equisetaceen, 19 zu den Farn, 2 zu den Wurzelfarn, 13 zu den Cycadeen und 5 zu den Coniferen gehören. Die Dicotyledonen fehlen gänz- lich und mit ihnen die Laubbäume; die Wälder werden nur von Nadelhölzern und Cyca- deen gebildet, die Kräuter von den Farn; es wird daher die Vegetation zu dieser Zeit in Norddeutschland eine ähnliche Physiognomie gehabt haben, wie zur Urgonzeit in Nordgrönland. Die Arten sind zwar verschieden; doch gehören sie zum Theil densel- ben Gattungen an und einige stehen solchen Grönlands nahe. Als solche sind folgende zu bezeichnen. 1. Sequoia curvifolia (Lycopodites curvifolius, DUNKER, Pachyphyllum, SCHENK); es steht diese Art durch ihre sichelförmig gekrämmten, steifen und vorn zugespitzten Blätter der Sequoia Reichenbachi so nahe, dass nur eine wiederholte genauce Vergleichung zeigen kann, ob sie wirklich verschieden sei. 2. Pinus (Abietites) Linkii entspricht der P. Crameri. 3. Zamites Lyellianus ist sehr ähnlich dem Z. arcticus, und der Zamites Dunkeria- nus dem Z. speciosus. 5. Jeanpaulia Brauniana ist der J. borealis zu vergleichen und 6. Baiera pluripartita der B. arctica. Von weitern gemeinsamen Gattungen sind besonders: Aneimidium, Oleandra, Dictyophyllum und Anomozamites hervorzuheben. Es sind dies zum Theil Gattungen, die der Juraflora angehören und bis in den Wealden und, wie wir sehen, in Grönland bis in die untere Kreide hinaufreichen. Von Gattungen des Jura sind folgende in den Komeschichten: ') Scleropteris, Baiera, Acrostichites, Dictyophyllum, Jeanpaulia, Ptero- phyllum und Anomozamites. Es sind diess Gattungen, die im Jura, zum Theil selbst in der rätisehen Formation auftreten und noch in der untern Kreide Grönlands getroffen werden. Zamites reicht vom Jura bis ins Miocen, und Oleandra, Gleichenia, Lycopodium, Equisetum und Pinus vom Jura bis in die jetzige Schöpfung. Wir sehen daher, dass in der Flora der untern Kreide Grönlands eine beträchtliche Zahl von Arten nach dem- selben Gattungstypus wie im Jura ausgeprägt ist, obwol alle Arten bedeutend verschie- den sind. Es steht daher die Flora der Komeschichten Grönlands in einem ähnlichen Verhältnisse zur Juraflora wie die Urgonflora von Wernsdorf und wie die Flora des Wealden, nur dass entsprechend der viel grössern Zahl von Arten, die wir aus Grönland Fauna, welche jene Facies der untern Kreide bezeichnet, die von Coquand étage Barremien genannt wurde. Nach einer Mittheilung von Prof. JoHNsTRUP in Kopenhagen hat STEENSTRUP jun. im vorigen Jahre in Grönland auch marine Kreide-Versteinerungen entdeckt. Was Näheres dariiber, namentlich iber die Arten und iäber die Fundorte und ihre Beziehungen zu den Fundstätten der fossilen Pflanzen, habe leider nicht in Erfahrung bringen können. 1) Anm. Sphenopteris und Pecopteris habe, als Sammelgattungen, dabei nicht bericksichtigt. 3 12 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. erhalten haben, auch die Zahl der ähnlichen Arten viel grösser ist und manche mit dem Jura gemeinsame Gattung bis jetzt in Europa in der Kreide noch nicht nachgewiesen werden konnte. Steigen wir von dem Urgon aufwärts, begegnet uns in Grönland zunächst eine Ablagerung, welche nach ihren Pflanzeneinschlässen zur obern Kreide gehört und die wir später ausfährlicher beschreiben werden. Es theilt die Flora dieser Ablagerung mit derjenigen der Komeschichten 5 Arten, nämlich: Gleichenia Zippei, Gl. gracilis, Pecop- teris arctica, Sequoia Reichenbachi und S. rigida. Es finden daher einige Anknäpfungs- punkte statt, doch weitaus die Mehrzahl der Arten ist verschieden. Die för den Jura bezeichnenden Gattungen Scleropteris, Baiera, Jeanpaulia, Dictyophyllum, Acrostichites, Pterophyllum und Anomozamites sind verschwunden, die Gleichenien und die Cycadeen sind sehr selten geworden und statt derselben erscheinen zahlreiche Dicotyledonen, welche die Flora mit einer ganzen Reihe von Laubbäumen bereichern, die derselben einen ganz andern Charakter aufprägen. Aehnlich ist das Verhältniss zu der Flora der obern Kreide Europas. Es finden sich ein paar gemeinsame Arten, welche durch ihre grosse Verbreitung sich auszeichnen, (so namentlich die Sequoia Reichenbachi und Glei- chenia Zippei) in diesen jängern Kreidebildungen und zwar bis ins Senon, doch haben sie alle durch das Zuröcktreten der Cycadeen und die reiche, mannigfalte Entfaltung der Laubbäume einen andern Charakter erhalten. Eine noch viel reichere Entfaltung zeigen die Dicotyledonen in der Tertiärzeit. Von den 167 miocenen Pflanzen, welche mir aus Nordgrönland bekannt geworden sind, gehören ') 112 Arten zu den Dicotyledonen, 17 zu den Monocotyledonen, 17 zu den Coniferen, 1 zu den Equiseten, 13 zu den Farn, eine zu den Moosen und 6 zu den Pilzen. Schon diese Zahlenverhältnisse zeigen uns, dass seit der Urgonzeit eine gänz- liche Umgestaltung in der Flora Grönlands statt fand. Noch mehr werden wir uns davon uberzeugen, wenn wir die einzelnen Abtheilungen mit emander vergleichen. Von den so zahlreichen Farnkräutern der untern Kreide Grönlands kann eine eimnzige Art (die Osmunda petiolata) mit einer solechen des miocenen Grönland verglichen werden. Alle andern gehören entweder Gattungen an, welche ausgestorben sind und aus dem Jura bis in die untere Kreide hinaufreichten, oder es sind Gattungen, die zwar jetzt noch fortleben, aber schon in der Miocenzeit aus dem Norden verschwanden und in der jet- zigen Schöpfung nur in der tropischen oder subtropischen Zone vorkommen, so die Gattungen Oleandra und Gleichenia. Die Cycadeen und baumartigen Liliaceen sind aus der miocenen Flora Grönlands ganz verschwunden, finden sich aber noch lebend in den- selben södlichen Erdstrichen, welche die Gleichenien beherbergen. FEigenthimlich ver- halten sich die Coniferen. Wir erblicken darunter mehrere ausgestorbene Gattungen, bei denselben aber vier Gattungen (Torreya, Glyptostrobus, Sequoia und Pinus) die auch der jetzigen Schöpfung angehören und von denen drei auch in der miocenen Flora Grön- lands zu Hause waren. . Bei den Nadelhölzern fand daher keine so durchgreifende Aenderung statt wie bei den andern Abtheilungen, und wir können mehrere sehr wich- 1) Anm. Ich habe in beiden Bänden der Flora arctica 133 Arten aus Grönland beschrieben. Diesen sind weitere 34 Arten beizufigen, die wir der schwedischen Expedition von 1870 zu verdanken haben. Bs ist dadurch die Zahl der uns bis jetzt bekannten arctischen miocenen Pflanzen auf 321 Arten gestiegen. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. NN:O 6. 13 tige Typen vom Urgon Grönlands bis in die jetzige Schöpfung verfolgen. Es sind dies folgende Arten: 1. Glyptostrobus erscheint in Grönland im Urgon als Gl. grönlandicus und im Miocen als Gl. europeus und Gl. Ungeri, in der Jetztzeit, aber nur in China und Japan, als Gl. heterophyllus. Dieser Typus tritt also zuerst in der untern Kreide Grönlands auf, verbreitet sich in der miocenen Zeit äber Europa, Amerika und Asien und ist zu dieser Zeit einer der häufigsten Bäume; in der jetzigen Schöpfung aber bleibt dieser Typus nur in Ost-Asien erhalten. Die genannten Arten stehen sich so nahe, dass ein genetischer Zusammenhang sehr wahrscheinlich ist. 2. Der Sequoia Smittiana der untern Kreide steht die miocene S. Langsdorfii sehr nahe, welche in Grönland häufig und iäber ganz Europa verbreitet war. Sie findet sich aber auch in miocenen Ablagerungen Asiens und Amerikas, während ihr lebender Repräsentant, die Sequoia sempervirens, auf Californien beschränkt ist. 3. Aehnlich verhält sich der Typus der Sequoia Reichenbachi; er erscheint in der S. curvifolia schon im Wealden, erhält während der Kreidezeit eine allgemeine Ver- breitung, indem die Sequoia Reichenbachi in Grönland bis fast 71” und in Spitzbergen bis 78” nördl. Breite hinaufreicht und anderseits in Belgien, Sud-Frankreich, in Sachsen, in Böhmen, Mähren und Ober-Oesterreich zu den charakteristischen Kreidepflanzen ge- hört, im Miocen ist sie durch die S. Sternbergi vertreten, welche mir aus Island und neuerdings auch aus Grönland zugekommen ist und die damals in Europa eine grosse Verbreitung hatte. Jetzt findet sich die ähnlichste Art, nämlich die Sequoia gigantea (Wellingtonia), nur noch in Californien und zeigt auch da ein sehr beschränktes Vor- kommen; man kann wobhl sagen, diese californischen Riesenbäume (Mammuthsbäume) ragen aus emem frihern Weltalter in die jetzige Schöpfung hinein und sind am Aus- sterben. 4. Die Sequoia gracilis der Kreide Grönlands hat im Miocen in der Sequoia Couttsize eine homologe Art; diese nahm nicht nur in Grönland, sondern auch in Eng- land, in Sädfrankreich und Norddeutschland Antheil an der Bildung der miocenen Wal- dung, reicht aber nicht in die jetzige Schöpfung. 5. Von den Pinusarten des grönländischen Urgons ist keine Art im Miocen Grönlands in einer homologen Form nachgewiesen; wohl aber erscheinen im Miocen Spitzbergens zwei Arten (Pinus Dicksoniana und Pinus Malmgreni) welche zur selben Gruppe wie die Pinus Crameri gehören und in der Jetztwelt in der P. canadensis und Tsuga nahe verwandte Repräsentanten haben. Wenn wir iber die klimatischen Verhältnisse Grönlands zur Urgonzeit Aufschlisse erhalten wollen, werden wir diejenigen Gattungen zu berathen haben, welche noch in der jetzigen Schöpfung in homologen oder doch verwandten Arten vorkommen. Wir können sie nach ihrem klimatischen Charakter in drei Gruppen bringen: in temperirte, tropisehe und in subtropische Formen. Letztere finden sich in den Ländern, welche unmittelbar an die Tropen sich anschliessen, nämlich die Maderensischen und Canarischen Inseln, Florida, Chile, Cap und nördl. Neuseeland. Zu den Tropenformen gehören: Oleandra arctica und Gleichenia rigida; aber auch die Cycadeen sind hieher zu rech- nen, denn die den Grönländer Zamites ähnlichsten Arten bewohnen jetzt das tropische 14 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. Amerika. Zu den subtropischen zählen wir das Adiantum formosum wie diejenigen Gleiche- nien, welche in Chile, am Cap oder in Neuseeland ihre nächsten Vettern haben, also die Gleich. Giesekiana, Gl. Zippei, Gl. longipennis, Gl. acutipennis, Gl. delicatula und Gl. micro- mera. Die Nadelhölzer, die Torreyen, Glyptostrobus, die Sequoien und der älteste Laub- baum (Populus primeeva) haben im wärmeren Theil der gemässigten Zone ihre nächsten Verwandten. Die Urgonflora Grönlands zeigt uns daher eine Mischung der Pflanzentypen der Tropen und der Länder, welche zunächst an die Tropen angrenzen, mit einzelnen Arten (nämlich das Asplenium Johnstrupi, A. Dicksonianum, der Osmunda und Pinus Crameri) welche in verwandten Formen in die gemässigte Zone reichen, die indessen aus tropischen oder doch subtropischen Gegenden keineswegs ausgeschlossen sind. Die ausgestorbenen Gattungen haben ein tropisches Gepräge, so Dictyophyllum, Danaeites, Acrostichites, Baiera, Jeanpaulia, Sclerophyllina und Eolirion, indem nur in der heissen Zone Formen vorkommen, welche mit ihnen verglichen werden können. Wir werden daher zu der Annahme ge- föhrt, dass die Halbinsel Noursoak (bei 70 bis 71” n. Br.) in der Urgonzeit ein ähnli- ches Klima gehabt hat, wie es jetzt an der Grenze der Tropenwelt besteht, etwa wie die canarischen Inseln und das nördliche Egypten und werden die mittlere Jahrestem- peratur nicht unter 21” bis 22” OC. setzen därfen. Es hat SCcHENK aus der Wernsdorfer Flora geschlossen, dass damals in den Nord- karpathen ein tropisches Klima herrschte. Der klimatische Charakter der Wernsdorfer Flora ist nicht verschieden von dem der Grönländer Pflanzen. Allerdings sind die Cy- cadeen etwas zahlreicher, wogegen die Farn ganz zuräöcktreten. Dies däörfte aber von localen Verhältnissen herröhren; sind ja auch in Grönland die Farn in Ekkorfat nur sparsam vertreten. Wir därfen die Ursache um so weniger in emem klimatischen Un- terschied suchen, da gerade die Farn der Komeschichten dieser Flora einen sädlichen Charakter aufprägen. Obwohl Noursoak um zirka 20 Breitengrade nördlicher liegt als die Fundorte der Wernsdorferpflanzen, hat die Flora dort im Wesentlichen denselben kli- matischen Charakter und es scheinen demnach die höhern Breiten auf die Vertheilung der Wärme zu jener Zeit noch keinen erheblichen Einfluss ausgeibt zu haben. Ganz anders verhält sich die miocene Flora Grönlands. Es sind aus derselben die Cycadeen völlig versehwunden und von den vielen Farn, die uns in den Komeschichten begegnen, kann einer einzigen Art (der Osmunda petiolata) eine miocene zur Seite gestellt werden. Die Oleandren und die so zahlreichen Gleichenien haben sich weder im Miocen Grönlands noch Europas erhalten. Die tropischen Formen sind gänzlich verschwunden und von den subtropischen sind nur die Nadelhölzer, welche von der sub- tropischen bis in die gemässigte Zone hineinreichen, in die miocene Flora Grönlands iber- gegangen. Ich hatte fräöher aus dem Charakter der Grönlander Flora geschlossen, dass zur untern miocenen Zeit die mittlere Jahrestemperatur von 70? n. Br. auf wenigstens 9” 0. gestanden haben misse.') Die spätern Entdeckungen in Grönland und in Spitzbergen ”) haben gezeigt, dass wir för die miocene arctische Zone eine noch höhere Temperatur anneh- men missen, um die Erscheinungen der dortigen Pflanzenwelt befriedigend zu erklären. Wir 1) Vgl. meine Flora fossilis arctica I. pag. 72. 2) Vgl. die miocene Flora und Fauna Spitzbergens. Kongl. Svenska Vetenskaps-Acad. Handl. Bd. 8. N:o 7, und contributions to the fossil Flora of North-Greenland. Phil. Trans. 1869. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o 6. 15 mässen dem Eisfiord Spitzbergens (bei 78” n. Br.) eine Jahrestemperatur von wenig- stens 8? C., und Grönland bei 70? n. Br. etwa 11'/,” OC. zutheilen. Die Schweiz war zur selben Zeit mit einer subtropischen Vegetation bekleidet, und ich glaube es sehr wahrscheinlich gemacht zu haben, dass sie bei 47” n. Br. eine Jahrestemperatur von 21” hatte. 1!) DarnachK hatte zur Miocenzeit eine zonenweise Ver- theilung der Wärme statt und es betrug die Abnahme der Temperatur nach Norden auf den Breitegrad 0,:2” C., wenn wir die miocene Temperatur der Schweiz und Spitz- bergens zu Grunde legen. Wenn nun aber zur miocenen Zeit, wie dies unzweifelhaft aus der Vergleichung der Flora hervorgeht, eine Abnahme der Wärme nach den Breiten Statt hatte, während dies noch in der Urgonzeit nicht der Fall war, frägt sich, wann diese Ausscheidung der Klimate auftrat. Wir haben zu diesem Zwecke die Flora der obern Kreide zu berathen, zu deren Untersuchung wir uns wenden wollen. B. Flora der Ataneschiehten. Auf der Sädseite der Halbinsel Noursoak treten ganz ähnliche schwarze Schiefer auf wie auf der Nordseite. In denselben entdeckte zuerst NORDENSKIÖLD fossile Pflanzen und hat ihre Lagerungsverhältnisse in seinem Bericht äber die Expedition nach Grön- land besprochen. ”) Die reichste Lagerstätte dieser Pflanzen liegt am Fusse des Hägels von Atanekerdluk, welcher in eimer Höhe von 1200 Fuss ä. M. die reiche miocene Flora geliefert hat. Das von NORDENSKIÖLD mir mitgetheilte Profil zeigt folgende Reihen- folge der Lager, nämlich von unten nach oben: 1) Basalt, ähnlich dem Hyperit Spitzbergens; 2) sandiger glimmerhaltender Schie- fer; 3) etwa 200 Fuss i. Meer ein schwarzer Schiefer, welcher die Kreidepflanzen enthält; 4) Sandstein; 5) Basaltlager; 6) Sandstein und Sand, hier und da von Schieferbändern durchzogen in grosser Mächtigkeit; einige Basaltgänge haben die Sandmasse durch- brochen; 7) bei 1200 Fuss i. M. beginnen die eisenhaltenden Gesteine, welche die reiche miocene Flora einschliessen. An eimer Stelle fand NORDENSKIÖLD aufrechte Baumstämme, deren Wurzeln sich in emem Thonbett ausbreiten, und er konnte so die schon von Ingle- field gemachte Beobachtung, dass die Bäume hier gewachsen sein missen, bestätigen. 8) Auf dieses miocene Pflanzenlager folgt Sand, dann Basalt und wieder Sand, der aber von einem, vielleicht 2000 Fuss mächtigen, Basaltlager bedeckt ist. Dieselben Schiefer mit Kreidepflanzen fand NORDENSKIÖLD in Åtane am Waigat nordwestlich von Atanekerdluk. Hier treten 450 Fuss ä. M. horizontale Lager eines harten Sandsteines auf, bei 600 Fuss ä. M. Thonschiefer, welcher mit hartem Sandstein alternirt. Bei 650 Fuss ö. M. ist ein Kohlenlager, das auf feinem Schiefer (der Pflan- zenabdräcke und Harzkörner enthält) ruht, und mehrmals mit solcehem Schiefer wechselt. Bei 900 Fuss iö. M. folgt ein zwei Fuss mächtiges Kohlenlager, darauf ein 50 Fuss 1 Anm. Flora ertiaria Helvetixe III. S. 327. ?) Anm. Vgl. NORDENsKIÖLD, Redogörelse för en Expedition till Grönland år 1870, S. 77. Geol. Magaz. 1872, S. 55. 16 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. mächtiges Sandsteinlager, dann Thonschiefer und wieder Sandstein und oben Basalt. Die Schiefer von Atane zeichnen sich theilweise durch eine eigenthämliche blaugraue Farbe der Bruchflächen aus und der Sandstein durch sein feines Korn und bräunliche Farbe. Sie gehören nach NORDENSKIÖLD zu demselben Horizont wie die Kreideschiefer von Atanekerdluk, und er fasst dieselben unter dem Namen der Ataneschichten zusammen. Die meisten Pflanzen liegen in Atane und in Unter-Atanekerdluk ") im schwarzen Schiefer. Es bricht derselbe sehr unregelmässig und lässt sich nicht leicht in grössere Platten spalten. Die Pflanzen sind stark zusammengepresst und in der Regel ist die orga- nische Substanz verschwunden; es ist daher in den meisten Fällen schwer zu sagen, ob die Blätter lederig oder hautartig gewesen sind. Es liegen die Pflanzenreste stellenweise in gros- ser Zahl beisammen und öfters sind mehrere Arten auf demselben Steine. Die reichste Loka- lität ist Unter-Atanekerdluk. Sie hat 55 Pflanzenarten geliefert, von denen einzelne in grosser Menge auftreten, während andere nur vereinzelt erscheinen. — Viel ärmer ist Atane, indem hier erst 9 Arten gefunden wurden, nämlich: Otozamites grönlandicus, Thuites Pfaffii, Credneria, Sapindus prodromus, Leguminosites atanensis, Proteoides granulatus, Pr. crassipes und Pr. longus und Sequoia fastigiata. Dabei ist es sehr auffallend, dass 7 dieser Arten Atane eigenthimlich sind und nur die zwei zuletzt genannten auch in Atanekerdluk vorkommen. Es kann sich daher fragen, ob Atane wirklich genau dem- selben Horizonte angehöre, wie Unter-Atanekerdluk. Ich vermuthe, dass es etwas jänger sel. : Atanekerdluk gegeniber liegt auf der andern Seite des Waigat die als Kudliset bekannte Localität, die uns schon friäher eine Zahl von miocenen Pflanzen geliefert hat. NORDENSKIÖLD vermuthet, dass ein dunkelfarbiger, graushewarzer Sandstein, der dort ansteht, zu den Ataneschichten gehöre. Die meisten Pflanzenreste, die er von da mit- brachte, sind unbestimmbar, doch findet sich darunter, ausser einer neuen Pecopteris, der Proteoides longus und Arundo grönlandicus, die in der That die Vermuthung Nor- DENSKIÖLDS bestätigen. Folgendes Verzeichniss gibt eine Uebersicht der bis jetzt in den Ataneschichten beobachteten Arten: Verzeichniss der Pflanzen der Atanesclhuchten. j | | | Gemeinsam mit der Gemeinsam mit der | Zunächst verwandte Zunächst verwandte | untern Kreide. obern Kreide. | tertiäre Arten. lebende Arten. | | | I I I | I 1. Asplenium Foersteri Deb........-- | so | Aachen. — IA. Adiantum nigrum L. = NR | 2. —— Nordströmi-M..--..--.- -— — | — — 9. Pecopteris striata Stb--.------------ | — Sachsen, Regensburg. ==" 4 aretica SET fördeseh ice Gosau Formation bei | Cyatheites debilis Sap. 7 SS Så Sch ; / St. Wolfgang. Sezanne. | 3) — Pfäffana- Mo---.ssse da —— —- 3 RT É S | | 6. — denticulata m. ........- — == | = | ” 7/6 ull ml ost = ER | ET | ON 1) Anm. So wollen wir die Localität mit den Kreideversteinerungen nennen, Ober-Atanekerdluk aber die Fund- [ stätte der miocenen Pflanzen. BERNIR SRESVE (SÅ BESSRESKASSS 3 KONGL. SV. . Pecopteris bohemica, Cord. ....-- kudlisetiana m. -......- Gleichenia Zippei Cord. sp.------ | acutiloba Hr: osso.o..ö mL STACNIS. MM" ooossenssss> . Osmunda Öbergiana m............ WiCycadites Dicksoni m........--.-- . Otozamites grönlandicus m. -.....- . Salisburea primordialis m.........- Mkiörtes Pfaffil Mm. oo.socoooo-.s---...- . Widdringtonites subtilis m. .....- . Sequoia Reichenbachi Gein. sp: Toa GRs SSE SRS SANNE fastigiata Stb. sp. SWDUlaNA MON oroooortak sonas FINNS vagidalls: MM. osm oslo —— Quenstedti Mm. ooossooonooo on ana tSe hn Hr ooocoooo---2 Arundo grönlandiea m. sosooooo--- Sparganium ecretaceum m.........- Zingiberites pulchellus m.........- Populus Berggreni m, .o.oooooo-- = thyperborea m. soooooooon- == (UNS SSE EN Wiynica tiulensis M. oooo.o.—c------ — Zenkeri Ett. sp. ---....----- RCNSAPrLOLOgEa ID:sooooooosensodon Sässafrhs. arctica M. s-o-o.-o.so--- äkoteoides longus M.-s...oo.o------ CJASNIPES, Mi Set es Far förr SYSEEENESSEEE SES Branulatys Mm. ooooco--- BESAHONA SP: loss ossoe--sicoceron ann Andromeda Parlatorii Hr.........- Dermatophyllites borealis m....... Diospyros prodromus m. ......... Biyrsine borealls Mm. o.o............ Panax cretacea m Chondrophyllum Nordenskiöldi m. orbiculatum m.- Magnolia. Capellinii Hr alternans Hr K. Vet, Akad. Handl. NERE Gemeinsam mit der untern Kreide. Komeschichten. | | Komeschichten. Komeschichten Wernsdorf. Komeschichten. B. 12; N:o 6. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o 6. Gemeinsam mit der obern Kreide. Boehmen. Boehmen Gosau For- mation der neuen Welt. Quedlinburg. Quedlinburg. Sachsen, Boehmen, | Moletein, Quedlinburg, Belgien, Sädfrankreich. Böhmen, Moletein. Moletein. Nebraska. Nebraska. id. Moletein, Zunächst verwandte tertiäre Arten. Heerii Gaud. S. adiantoides Ung. S. Sternbergi. Sp. valdense Hr. P. mutabilis Hr. P. Gaudini F. OQO. M. acuminata Ung. S. Ferretiana Mass. | D. vetusta Hr. Skopan. P. circularis Hr. Oeningen. —L]L-L Ar. Goepperti. | 17 Zunächst verwandte lebende Arten. G. pedalis Kaulf. Chile. O. regalis L. S. adiantifolia Japan. S. gigantea Ld. sp. P. pseudostrobus und macrophylla Ld. Aus Mexiko. A. Donax. L. Säd- Europa. Sp. ramosum. Europa. P. euphratica. Ol. Orient. id. S. officinarum.IN. Nord- amerika. INS OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. Gemeinsam mit der Gemeinsam mit der Zunächst verwandte Zunächst verwandte untern Kreide. obern Kreide. tertiäre Arten. lebende Arten. | 1 .. 51. Metrosideros peregrinus m. ...... — 1 M. SAR Ne aside 52. Sapindus prodromus m.........-.-- == == S. falcifolius A. Br. | 5. | Jnarginatus und 8. be J3. -Rhns microphylla Mi.-.-s-c------ = a == äl 54. Leguminosites prodromus m. ... a — — . k 55: == phaseolites m. -..- —-= —— — = cd 56. — cassizeformis m... — — = £TA8 d 57. er atanensis m. -....-- oo = =S SR 58. =P coronilloides m.-.-. — — — LLA 159; — AMISSUST Me mocr sea — = 25 YLE OM | 60. Phyllites lingnaeformis m.......... — =S ER LAS | | 61. — laevigatus m............-- | — —- — — i 62. Carpolithes scrobiculatus m.-.....- — —— = : ps all Von den 62 Arten, welche uns aus den Ataneschichten bekannt geworden, finde sich 5 Arten in den Komeschichten, von denen sie aber nur die Gleichenia gracilis au schliesslich mit dieser theilen, indem die Sequoia rigida auch in der Kreide Spitzb gens sich findet, und die Sequoia Reichenbachi, Gleichenia Zippei und Pecopteris arctic auch in der obern Kreide Europas zu Hause sind. Mit der obern Kreide Europas haben die Ataneschichten 11 Arten gemeinsam, von denen 8 aus der untern Kreide unbekannt sind. Schon dies weist die Ataneschichten in die obere Kreide, nicht weniger aber. ganz andere Verhältniss, in welchem die Hauptgruppen auftreten, wie dies schon friher erwähnt wurde. Von den 62 Arten gehören 13 zu den Farn, 2 zu den Cycadeen, zu den Coniferen, 3 zu den Monocotyledonen und 33 zu den Dicotyledonen, so das diese zu den dominirenden Bäumen geworden sind. Leider sind die Pflanzen der ver schiedenen Abtheilungen der obern Kreide noch so wenig bekannt, dass wir nicht mit voller Sicherheit bestimmen können, in welehe Stufe die Ataneschichten einzureihen sind; immerhin därfen wir aber sagen, dass sie wahrscheinlich in die unterste Stufe ins Cenoman, gehören. Es theilen nämlich die Ataneschichten mit dem untern Qua- der von Sachsen, Böhmen und Mähren, der zum Cenoman gehört: Die Pecopteris stric P. bohemica, Gleichenia Zippei, Sequoia Reichenbachi, S. fastigiata, Pinus Quenstedt Myrica Zenkeri und Myrtophyllum Geinitzii, also 8 Arten, von een freilich die Ge chenia Zippei und Sequoia Reichenbachi bis ins Senon hinaufreichömt Diese 2 Art erscheinen auch in dem dazwischen liegenden Turon (Gosauformation) nebst der På copteris arctica, und das Asplenium Foersteri und die Gleichenia acutiloba gehören den Senon an. Die meiste Aehnlichkeit hat die Grönländerflora mit derjenigen von Moletei in Maehren; nicht nur theilt sie mit derselben die Pinus Quenstedti, Sequoia Reichen bachi, S. fastigiata und Myrtophyllum Geinitzii, sondern es finden sich auch hier di Gattungen Ficus, Credneria, Magnolia und Chondrophyllum in zum Theil nahe ver wandten Arten. fp. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Il2. N:0 6. 19 Vergleichen wir die Flora der Ataneschichten mit derjenigen der amerikanischen Kreide, wie sie aus Nebraska und Kansas uns bekannt geworden ist, werden wir we- nigstens einige Anknäöpfungspäönkte finden. Im Westen der vereinigten Staaten ist ein grosses Gebiet mit Ablagerungen der Kreidezeit bedeckt. Es zieht vom Golf von Mexiko durch das Becken des Mississipi hinauf, nimmt die rechte Seite des Missouri ein und kann bis zur arctischen See (am Mackenzie) verfolgt werden. Nach HAYDEN ') gehören diese Ablagerungen der obern Kreide vom Cenoman bis Senon an. Er unterscheidet eine obere und eine untere Serie, die er wieder in 5 Gruppen (Dakota, Fort Benton, Niobrara, Fort Pierre und Fox Hill), abtheilt. Sie zeigen eine fast horizontale Lagerung und sind nur gegen das Felsengebirge allmälig ansteigend. Es war dieses grosse marine Becken in Ost und West von Bergen eingeschlossen und stand nur mit dem Golf von Mexiko und anderseits mit der arctischen See in Verbindung. In den Ablagerungen dieses grossen Seebeckens wurden von den amerikanischen Geologen zahlreiche Thier- versteinerungen und in der Dakotagruppe an mehreren Stellen auch Pflanzen gefunden. Es hat HAYDEN zuerst auf dieselben aufmerksam gemacht; ”) später haben Dr. NEWBERRY, ”) Prof. MaArcou, Prof. CAPELLINI und Dr. LECONTE und in neuester Zeit L. LESQUEREUX diese Fundstätten besucht und viele Pflanzenreste gesammelt. Es scheint hier ein sehr allmäliger Uebergang von der obern Kreide zum Tertiär Statt gefunden zu haben und manche Muschelarten, welche in Europa mit der Kreide erlöschen, scheinen hier ins Tertiär hinauf zu reichen. Die Stellung der Grenzschichten ist hier daher noch viel- fach zweifelhaft und nicht genigend ermittelt. Die Flora hat einen auffallend tertiären Charakter ; sie schliesst sich nahe an die miocene Flora jener Gegenden und durch diese an die lebende Pflanzenwelt Amerikas an. Von der Flora der Komeschichten Grönlands Wweicht sie völlig ab; es sind fast alle Gattungen verschieden; dagegen theilt sie mit der Flora der Ataneschichten vier Arten, nämlich: Sequoia Reichenbachi, Andromeda Par- latorii, Magnolia Capellinii und M. alternans, und eine Zahl von Gattungen, nämlich: Pecopteris, Sequoia, Populus, Ficus, Proteoides, Credneria, Diospyros und Sassafras. Sie steht zu derselben in ähnlicher Beziehung wie zu derjenigen von Moletein. Das Seite 16 mitgetheilte Verzeichniss gibt eine Uebersicht der Arten der Atane- schichten. Die Farnkräuter sind zwar noch durch eine beträchtliche Artenzahl ver- treten, doch ist keine einzige Art häufig zu nennen. Die Pecopteris arctica, Gleichenia Zippei und Gl. gracilis, welche in den Komeschichten eine wichtige Rolle spielen, sind sehr selten und nur in wenigen Blattfetzen gefunden worden; ebenso die zierliche Geichenia acutiloba. Das Asplenium Foersteri ist der Repräsentant des A. Dicksonianum und nähert sich dem lebenden A. adiantum nigrum; das A. Nordströmi steht dem A. Boyeanum nahe. Von den zahlreichen Pecopteris Arten gehören die P. Pfaffiana wahr- !) Anm. Vegl. HAYDEN: Geological Survey of Wyoming. Washington 1871. S. 87. ?) Anm, cf. Proceeding of the Academy of natural Sciences of Philadelphia, Dec. 1858, pag. 257. SILLIMAN Americ. journ. Mai 1861. S. 435. OCAPPELLINI et HEER. Les Phyllites cretacées de Nebraska. Schweizer Denkschriften 1866 Prof. NEWBERRY in HAYDEN: Geolog. Survey of Wyoming. S. 94. IL. LESQUEREUX in - HAYDEN, Geolog. Survey of Montana. Washington 1872. S. 285. Eine ausfäöhrliche Darstellung dieser .Kreidepflanzen wird nächstens von meinem Freunde LESQUEREUX erscheinen. ?) Prof. NEWBERRY: Notes on the later extinct Floras of North Amerika in den Annals of the Lyceum of Natural History in New York IX Apr. 1868. : 20 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. scheinlich zu Asplenium, P. bohemica und Kudlisetensis aber vielleicht zu Matonidium. Die Osmunda Öbergiana hat in den Komeschichten in der O. petiolata, im Tertiär in der Osmunda Heerii Gaud. und in der Jetztwelt in der O. regalis L. eine nahe ver- wandte Årt. Unter den Cycadeen erscheinen die Zamieen nur in Einer Art und auch diese ist äusserst selten und bis jetzt nur in einem, nach seiner systematischen Stellung noch nicht völlig gesicherten Blattfetzen gefunden worden; es tritt aber in dem Cycadites Dicksoni ein neuer, unzweifelhafter Typus dieser Familie auf, der indessen selten ist und in der Kreide wieder erlischt. Die Nadelhölzer spielen auch in den Ataneschichten eine wichtige Rolle und zwar ist hier die Sequoia subulata der dominirende Baum, dessen zierliche Zweige ganze Steine erföllen; viel seltener war die S. fastigiata, S. Reichenbachi und die steifblättrige S. rigida. Niedliche diänne Zweige besass der Widdringtonites subtilis und auffallend grosse Nadeln Pinus Staratschini, die auch in Spitzbergen gefunden wurde. Eine ganz andere Tracht besass die Salisburia primordialis, dieser merkwirdige Pflanzentypus, der nur in einer einzigen Art lebend bekannt und in Japan zu Hause ist. Dieser steht durch die tertiäre S. adiantoides mit der Kreideart in Verbindung, von der ich nicht nur das Blatt, sondern auch den Samen und die Frucht nachweisen konnte. Die Monocotyledonen sind selten, am öftersten noch erscheint ein Rohr, sehr ähn- lich dem italienischen Rohr, das in einer sehr ähnlichen Art im Miocen eine sehr grosse Verbreitung hatte; auch das Sparganium schliesst sich nahe an eine lebende Art der gemässigten Zone an, während der Zingiberites an sädliche Formen erinnert. Es ist eime der wichtigsten Thatsachen, deren Ermittlung wir der Kreideflora Grönlands zu verdanken haben, dass in der arctischen Zone wie in Mitteleuropa die Dicotyledonen in der obern Kreide begimnen und schon in der ersten Stufe in einer ganzen Zahl verschiedenartiger Formen erscheinen. Aus Europa sind keme Dicotyle- donen aus der untern Kreide (Neocom und Urgon), auch keine aus dem Gault bekannt; in Grönland haben wir allerdings eine Art in den Komeschichten gefunden (Populus Oo primaeva); sie ist aber sehr selten und bildet nur '/;; der Flora, in den Ataneschichten dagegen sind die Dicotyledonen die häufigsten Pflanzen und sie bilden die Hälfte sämmtlicher Arten. Beachtenswerth ist, dass die meisten Arten unzertheilte und ganz- randige Blätter haben, eine Eigenthiämlichkeit, welche LESQUEREUX auch an den Nebraska- blättern hervorhebt. ') Indessen fehlen zusammengesetzte Blätter, bei welchen die Blatt- fläche weiter abgegliedert ist, keineswegs. (Sapindus und Leguminosites.) Der einzige Laubbaum der Komeschichten (des Urgon) ist eine Pappel und zwar aus der Gruppe der Lederpappeln. Zu dieser gehören auch die Pappeln der Atane- schichten, welche zu den häufigsten Pflanzen dieser Formation gehören. Es haben diese Pappeln wahrscheinlich die Fliässe und Seen umsäumt. Sie stellen den ältesten uns bis jetzt bekannten Typus der Dicotyledonen dar, von welchem aber jede Bricke zu einer tiefer stehenden Pflanzengruppe fehlt. Dasselbe gilt aber auch von den iöbrigen Dico- tyledonen und es ist beachtenswerth, dass dieselben auf 16 Familien sich vertheilen, die 1) Anm. Geolog. Survey of Montand. S. 319. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 6. Zi im Systeme weit aus einander liegen. 12 Arten gehören zu den Apetalen (3 zu den Sali- cineen, 2 zu den Myriceen, 1 zu den Moreen, 1 zu den Laurineen, 4 zu den Proteaceen und 1 zu den Polygoneen), 4 zu den Gamopetalen (2 zu den Ericaceen, 1 zu den Myr- sineen und 1 zu den Ebenaceen) und 13 zu den Polypetalen (1 zu den Araliaceen, 2 zu den Ampelideen, 2 zu den Magnoliaceen, 2 zu den Myrtaceen, 1 zu den Sapindaceen, 1 zu den Anacardiaceen und 6 zu den Leguminosen). Dieselbe Erscheinung haben wir auch in der Flora von Moletein und von Nebraska. — Die Mehrzahl der Gattungen (12) reicht durch das Tertiär bis in die jetzige Schöpfung hinein. Von 5 dieser Gattun- gen konnten wir auch die Fräöchte oder Fruchtkelche nachweisen, (von Populus, Ficus, Myrica, Diospyros, Panax), so dass sie als ganz gesichert zu betrachten sind, während sieben andere (Sassafras, Andromeda, Myrsine, Magnolia, Metrosideros, Sapindus und Rhus) nur auf die Blätter gegrändet sind und daher nicht dieselbe Sicherheit darbieten. Dazu kommen die Gattungen: Credneria, Proteoides, Dermatophyllites, Chondrophyllum, Myrtophyllum und Leguminosites, die wir zur Zeit noch keiner lebenden Gattung ein- reihen können und deren Stellung im System, zum Theil wenigstens, noch zweifel- haft ist. Wir haben schon friäher darauf hingewiesen, dass die Flora der obern Kreide die wichtige Frage zu lösen hat, ob zu dieser Zeit die Ausscheidung der Klimate nach den Breiten begonnen hat oder nicht. Das vorliegende Material ist zu eimer sichern Lösung derselben noch nicht genögend, doch gibt es uns wenigstens einige wichtige Anhalts- punkte. Gläcklicherweise sind in Nord-Grönland die Floren des Urgon, des Cenoman und des Unter-Miocen auf demselben Areal vereinigt, so dass sie rein die zeitlichen Veränderungen ausdräcken. Nun ist es gewiss beachtenswerth, dass in den Atane- schichten die tropischen Formen der OÖOleandren und Zamien verschwunden und die Gleichenien, welche in den Komeschichten dominiren, sehr selten geworden sind. Die Nadelhölzer, welche auch in den Komeschiechten Arten des wärmern Theiles der ge- mässigten Zone entsprechen, haben diesen Charakter beibehalten und durch die Salis- burea noch eine Erweiterung erfahren. Unter den Dicotyledonen sind es die Gattungen: Populus, Myrica, Sassafras, Panax, Magnolia und Sapindus, welche in den nächst ver- wandten Arten im wärmern Theil der gemässigten Zone zu Hause sind, wogegen die Ficus protogaea zu einer Gruppe von Feigenbäumen gehört, die jetzt nur in der Tro- penwelt (in Indien) sich findet, und auch der Diospyros scheint den indischen Arten näher zu stehen als dem södeuropäischen D. Lotus L. — Nehmen wir dazu, dass im- merhin noch 3 Gleichenien, dann ein Otozamites, ein Cycadites und ein Zingiberites in den Ataneschichten sich finden, so werden wir dieser Flora einen sädlicheren Charakter zuzuschreiben haben, als der miocenen Flora Grönlands, wogegen das Zuricktreten der tropiscehen und subtropischen Typen der Komeschichten unverkennbar eine Abnahme der Temperatur anzeigt. Es köndigt daher in der That die Flora schon för die unterste Stufe der obern Kreide eine Aenderung im Klima an und einen Uebergang zu den kli- matischen Verhältnissen der Tertiärzeit. Es fällt diese Aenderung merkwirdigerweise mit dem Auftreten der Dicotyledonen zusammen und bezeichnet eine wichtige Phase in der Entwicklungsgeschichte unseres Planeten. d 22 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. Wir haben fräher gesehen, dass die Wernsdorfer Flora denselben klimatischen Charakter hat wie die Flora der Komeschichten, so dass die zwanzig Breitengrade, um welche Letztere weiter im Norden legen, kemen nachweisbaren Einfluss auf die Pflan- zenwelt ausgeibt haben. Vergleichen wir die Flora des cenomanen Moletein, das ungefähr in derselben Breite liegt wie die Wernsdoferschichten, ') mit der Flora der Atane- schichten, so finden wir wohl einige itibereinstimmende Arten und grossentheils dieselben Gattungen. Allein die Repräsentanten derselben Gattungen haben in Moletein viel grössere, äppiger entwickelte lederartige Blätter; so erscheimen die Magnolien und Cred- nerien mit wahrhaft riesenhaften Blättern, dazu kommen Lorbeerarten mit prächtigem Laub und eine Palme. ”) Es hat daher die Flora von Moletein ein siädlicheres Gepräge als die Pflanzenwelt der Ataneschichten und lässt uns auf ein wärmeres Klima zurick- schliessen. Eine Vergleichung dieser mährischen Kreidefloren mit den grönländischen zeigt uns daher, dass die des Urgon sich anders verhalte als die des Cenoman, und dass die letztere eine Abnahme der Wärme nach den Breiten ankindigt, obwobl diese geringer war als zur Tertiärzeit. Weniger deutlich ausgesprochen ist dies in der amerikanischen Kreideflora. Die meisten Arten wurden hier in Kansas und Nebraska in einer Breite zwischen 40” und 42? n. Br. gesammelt, ”) also in bedeutend södlicherer Breite als:die Mährens. Dennoch treten unter diesen nur sehr wenige tropische und subtropische Formen auf. Es können einige Ficus Arten aus der Gruppe von Urostigma genannt werden, wie einige Magno- lien und Crednerien, welche ebenso grosse Blätter haben wie die von Moletein; aber Palmen und Cycadeen fehlen und die Gleichenien sind sehr selten. Ein paar Magnolien und eine Andromeda stimmen mit Arten Grönlands iberein, und die Sassafras, Populus und Proteoides erscheinen in verwandten Arten. Ihnen sind zahlreiche miocene Typen beigemischt, als Platanus, Liriodendron, Salix, Fagus und Quercus. Der klimatische Charakter dieser Pflanzen erscheint daher wenig verschieden von dem der Ataneschichten Grönlands, wie anderseits von dem der jetzigen Flora jenes Landes unter denselben Breiten. Damit stimmt nun aber die Thierbevölkerung des grossen Binnenmeeres, das damals vom Golf von Mexiko bis zur arctischen See den amerikanischen Continent 1) Anm. Es finden sich diese in der Gegend von Tetschen in Mähren, Moletein aber in der Nähe von Mährisch Träbau und Mährisch Altstadt, bei circa 50” n. Br. 2) Eine Palme mit sehr grossen Fächerblättern (Flabellaria longirhachis Ung.) wurde auch in Muthmannsdorf ” bei Wiener Neustadt (im Turon) gefunden. 3) Anm. Nach einer Mittheilung von LEsQUEREUX hat Prof. SHUMARD auch in Nord-Texas Kreidepflanzen gefunden; anderseits wurden welche in Minnesota bei 46” entdeckt, daher solche Pflanzen vom 33—46" n. Br. vorkommen. Doch sind die in Texas gesammelten nie untersucht worden. LESQUEREUX mMeint, dass der allgemeine Charakter der Vegetation mehr durch die wässerigen Nieder- schläge als durch die Temperatur bedingt werde, und dass daraus das Aussehen der fossilen Flora Grön- lands erklärt werden könne. Er beruft sich dabei auf das Vorkommen von ein paar zarten Farn (Hymeno- phyllum und Trichomanes) in Säd-Irland, in selber Breite wie Nord-Labrador (Vgl. HAYDEN sixth annual report of the United States geolog. Survey of the Territories. 1873 pag. 358). Er hat aber dabei nicht bedacht, dass nicht allein die grosse Feuchtigkeit der Luft, sondern noch mehr die durch den Golfstrom bedingten warmen Winter das Vorkommen dieser äppigen Farnvegetation Sid-Irlands bedingen. Es wirde dieselbe sogleich zerstört, wenn ein einziger Nordlabrador Winter iber diese Gegenden käme. So wichtig auch das Wasser und namentlich die Vertheilnng desselben äber die Jahreszeiten fär das Gedeihen der Pflanzen ist, bleibt doch die Wärme der Haupt-Regulator ihrer Verbreitung, da alle Pflanzen ein bestimmtes Maass von Wärme zu ihrem Leben bedärfen. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:O 6. 23 durchzog, keineswegs iberein. Nicht nur war dasselbe von grossen und zahlreichen Cephalopoden bevölkert, sondern auch von riesengrossen Sauriern belebt. In der Dakota- gruppe scheinen sie allerdings seltener zu sein, doch hat Prof. CorPzr allein aus der Niobrara Gruppe 22 Arten beschrieben;') es sind darunter erocodilartige Thiere, welche 40 bis 50, ja bei Mosasaurus und Liodon sogar bis 75 Fuss Länge erreichten. Diese gewaltigen Saurier, wie die riesenhaften Schildkröten, setzen eine höhere Temperatur voraus als sie jetzt in diesen Breiten gefunden wird. Es kann sich daher fragen, ob die Pflanzen von der Käste stammen oder vielleicht von den Gebirgen ins Meer ver- schwemmt wurden und sie diesem Umstande ihren nordischen Charakter verdanken. Es kann dafäör ihr nesterweises Auftreten angefihrt werden. Auf Tagreisen weit sieht man keine Spur derselben, dann treten wieder Stellen auf, wo sie in grosser Zahl das Gestein erfällen. Das wären die Stellen, wo Flässe oder Bäche ins Meer ausmändeten, und diese hätten die Pflanzenreste von den Bergen, vielleicht aus beträchtlicher Höhe ins Meer verschwemmt, in dessen Sehlamme sie abgelagert wurden. Dass öfter viele Blätter der- selben Art beisammen liegen, wärde nicht dagegen sprechen, da bei grossen Regen- gässen die Blätter eines Waldes oft massenhaft fortgeschwemmt werden. Ist diese Er- klärung zulässig, wärden die besprochenen Pflanzen eine Gebirgsflora darstellen oder derselben doch eine ganze Zahl von Gebirgspflanzen beigemischt sein, welche ihren eigen- thämlichen Charakter bedingen. Da das amerikanische Binnenmeer zur obern Kreidezeit mit der arctischen See in Verbindung stand, wird dieses auf seime Temperatur eingewirkt haben. Anderseits aber wird durch seine Verbindung mit dem mexikanischen Meerbusen auch eine warme Seeströmung nach Norden Statt gefunden haben, welche wohl ihren Einfluss bis nach Grönland ausgedehnt haben mag. Da indessen zur untern Kreidezeit dieses Kreidemeer gefehlt hat, indem die Ablagerungen der Dakotagruppe unmittelbar auf dem Perm und Carbon aufruhen, können wir von diesem Kreidemeer keineswegs die höhere Tem- peratur Grönlands herleiten. Zweiter Abschnitt: Kreideflora von Spitzbergen. Das Auffinden von Kreide-Versteinerungen in Spitzbergen gehört zu den neuesten Entdeckungen NORDENSKIÖLDS. Er untersuchte Anfangs August 1872 aufs Neue die geo- logischen Verhältnisse des Cap Staratschin im Eisfiord, iber welche er in meiner mio- cenen Flora und Fauna Spitzbergens (pag. 18) einen ausföhrlichen Bericht gegeben hatte. Die miocenen Felslager, welche im Sommer 1868 eine iberaus reiche Ausbeute geliefert hatten, waren schwer wieder zu finden, so grosse Zerstörungen hatten die Kälte und das Wasser veranlasst, und es wurden nur wenige Pflanzen gesammelt. Zum Ersatz entdeckte aber NORDENSKIÖLD am Sandstenkamm, ganz nahe am Cap, eine Ablagerung mit fossilen Pflanzen, welche durch ein thoniges Sandsteinlager von 2000 bis 3000 Fuss Mächtigkeit von den miocenen Schiefern getrennt ist und von der er vermuthet, dass sie !) Vgl. HAYDEN, Geolog. Survey of Montana fär 1871. S..319. 327. 24 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. den Komeschichten Grönlands entspreche. Die Untersuchung der gesammelten und mir zur Untersuchung ibersandten Pflanzen bestätigt, dass sie der Kreide angehöre. Das Gestein ist freilich sehr verschieden von dem Grönlands. Es ist ein sehr harter, thonreicher, grauer Sandstein, der sehr unregelmässig spaltet und eine rauhe Bruch- fläche hat. Die Pflanzen liegen sehr vereinzelt in demselben und meist in kleinen Bruchstäcken, welche in dem rauhen Gestein schlecht erhalten sind. Wahrscheinlich wurden sie durch eimen Bach hergeschwemmt, denn es findet sich keine Spur von marinen Gebilden. Die häufigste Pflanze ist ein Nadelholz, die Sequoia Reichen- bachi, die zudem am besten erhalten ist und in zahlreichen beblätterten Zweigen, die zum Theil von ansehnlicher Grösse sind, mir vorliegt. Ein Zweig ist noch mit den männlichen Blitenkätzchen versehen und sagt uns, dass er jedenfalls nicht aus grosser Ferne hergeschwemmt sein kann. Die zahlreichen verkohlten Hölzer rihren wohl grösstentheils von diesem Baume her, welcher am Cap Staratschin (78? n. Br.) zur Kreidezeit eimen Wald gebildet haben wird. So zahlreich die mir ibersandten Stäcke waren, ist doch die Zahl der Arten gering. Das Verzeichniss zeigt uns 16 Arten. Von diesen finden sich 6 in den Komeschichten Grönlands, nämlich: Asplenium Boyeanum, A. Johnstrupi, Sclerophyllina eretosa, Sequoia Reichenbachi, S. rigida und Pinus Peterseni, Dabei ist aber beachtenswerth, dass 2 dieser Arten, nämlich die Sequoia Reichenbachi und S. rigida zugleich auch in der obern Kreide Grönlands erscheinen; dazu kommen noch drei Arten (Pinus Quenstedti, Pinus Staratschini und Sequoia fastigiata) die bis jetzt ausschliesslich aus der obern Kreide bekannt sind. Es theilt daher Spitzbergen mit dieser im Ganzen 5 Arten (S. Reichenbachi, S. rigida, S. fastigiata, Pinus Quen- stedti und Pinus Staratschini). Mit der Kreide Europas hat Spitzbergen vier Arten gemeinsam, nämlich: die Sclerophyllina cretosa, Sequoia Reichenbachi, S. fastigiata und Pinus Quenstedti, von welchen die Sclerophyllina bis jetzt nur aus dem Urgon bekannt ist, während die Pinus Quenstedti und die Sequoia fastigiata nur aus dem Cenoman, und die Sequoia Reichen- bachi aus dem Urgon bis in das Senon der obern Kreide reicht. Es zeigt daher die Flora Spitzbergens eine auffallende Mischung der Arten der obern und der untern Kreide, so dass sie eime höhere Stufe einnehmen muss als die Flora der Komeschichten. Es fehlen ihr allerdings die Dicotyledonen, aber auch die Gleichenien und Cycadeen, weleche in den Komeschichten Grönlands eine so wichtige Rolle spielen. Dies macht es wahrscheinlich, dass die Ablagerung der Kreideschichten des Cap Staratschin jänger ist als die Komeschichten, aber älter als die Ataneschichten; daher man auf eine zwischen- liegende Stufe, und es wäre dies der Gault, schliessen darf, so weit sich dies aus dem immerhin noch därftigen und in ein paar Arten noch nicht genögend gesicherten Ma- terial ermitteln lässt. | Zur Vergleichung der klimatischen Verhältnisse Spitzbergens mit denen Grönlands zur Kreidezeit bieten die uns bis jetzt zugekommenen Pflanzen Spitzbergens erst einige, indessen wohl zu beachtende Anhaltspunkte. Die Gattungen Hypoglossidium, Sclero- phyllina, Thinfeldia und Phyllocladites sind ausgestorben, und wir können nur sagen, dass die den Phyllocladites am nächsten stehenden Pflanzen (die Phyllocladus-Arten) jetzt theils auf den Gebirgen von Borneo theils auf Neuseeland leben und die dem KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 6. 25 Hypoglossidium am ähnlichsten in der Mittelmeerzone. Das Asplenium : Johnstrupi, die Sequoien, Pinus und Araucarien weisen auf den wärmern Theil der gemässigten Zone. Nehmen wir hinzu, dass die Gleichenien und die Cycadeen, welche in der un- tern Kreide Grönlands so häufig sind, in Spitzbergen fehlen oder wenigstens noch nicht gefunden sind, so kann man wohl daraus schliessen, dass der Eisfiord Spitzbergens zur Zeit der Ablagerung der Kreidefelsen kein so warmes, subtropisches Klima besass wie Grönland bei 70? n. Br. zur Urgonzeit. Es kann dafäör weiter angefihrt werden, dass die Kreideflora des Cap Staratschin der miocenen Flora des Eisfiordes in klimatischer Beziehung viel näher steht als die Urgonflora Grönlands der miocenen dieses Landes, indem die tropischen Formen fehlen. Sie verhält sich in dieser Beziehung ähnlich wie die Flora der Ataneschichten Grönlands; immerhin aber wollen wir nicht vergessen, dass die Zahl der uns aus Spitzbergen zugekommenen Arten noch zu gering ist, um schon sichere Schliässe auf sie zu bauen, und dass hier nicht allein die Wärme, sondern auch die längere Winternacht, welche auf das Leben der Pflanzen einen grossen Einfluss gehabt haben muss, in Betracht zu ziehen ist. Vielleicht hängt damit zusammen, dass - Nordspitzbergen zur Tertiärzeit eime auffallend grosse Zahl von Nadelhölzern besass und dass diese auch in den Kreideablagerungen des Cap Staratschin iber die Hälfte der Arten ausmachen. Dritter Abschnitt. Rickblikk. I, Durch die Sammlungen, welche die schwedischen Expeditionen aus Grönland und Spitzbergen nach Stockholm brachten, ist Grönland auf einmal, nebst Aachen (dessen Kreideflora aber immer noch ein verschlossenes Buch ist) die reichste Fundstätte fär die Pflanzen der Kreide-Periode geworden und wirft auf die noch sehr wenig bekannte Flora dieses Weltalters ein ganz neues Licht. Wir haben in der vorliegenden Arbeit 140 Arten Kreidepflanzen der arctischen Zone beschrieben. Die untere Kreide (Urgon) Grönlands ergab 75 Arten, die mittlere Kreide Spitzbergens 16 und die obere Kreide Grönlands (Cenoman) 62. Die Arten des Urgon vertheilen sich auf 15 Familien, die der obern Kreide auf 27. Obwohl wir aus dem Urgon mehr Arten erhielten und von 7 verschiedenen Fundstätten, während aus der obern Kreide nur von zwei, zeigt diese uns doch eine viel grössere Mannigfaltigkeit der Formen. Es wird dies durch das Auf- treten der Dicotyledonen bewirkt und dass diese gleich in einer Reihe verschieden- artiger Familien aus einander gehen. Wir sehen daher, dass keine allmälige und un- merkliche Umwandlung der Pflanzentypen vor sich ging, sondern mit dem Cenoman die Entwicklung der Pflanzenwelt in eine neue Phase trat und mit den Dicotyledonen die am höchsten entwickelte Pflanzenklasse in relativ kurzer Zeit zu grosser Entfaltung kam. Die Anhänger der gleichmässig und ununterbrochen fortgehenden Transmutation machen sich freilich die Sache sehr bequem, indem in allen solchen Fällen die mensch- liche Unwissenheit zu Hilfe gerufen wird. Diese ist allerdings noch gross, allein wir haben bei naturwissenschaftlichen Untersuchungen von dem, was wir wissen, und nicht von dem, was wir nicht wissen, auszugehen. Nun wissen wir in der vorliegenden Frage, K. Vet. Akad. Handl. Band. 12. N:o 6. 4 26 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. dass in den zahlreichen Ablagerungen der Jurazeit, welche in England, Deutschland, Frankreich und Italien fossile Pflanzen enthalten, die in neuerer Zeit von Zigno und namentlich von Graf G. Vv. SAPORTA in treflicher Weise bearbeitet worden sind, keine Spur von Dicotyledonen vorkommt und eben so wenig in der von der Schwedischen Expedition im Sommer 1873 am Cap Boheman in Spitzbergen entdeckten Jura-Flora. Es wäre doch höchst sonderbar, wenn an allen diesen weit aus einander liegenden Fund- stätten die Dicotyledonen nur zufällig fehlen wärden, während Farn, Cycadeen und Co- niferen in Menge erscheinen. Der Wealden und die untere Kreide schliessen sich in dieser Beziehung an den Jura an und selbst im Urgon haben wir ein einziges Laub- blatt auffinden können. ') Wäirden wir daher der Entwicklungsgeschichte der Pflanzen- welt för die Abgrenzung der geologischen Perioden eine entscheidende Stimme geben, hätten wir den Wealden, das Neocom, das Urgon und Gault noch zum Jura zu brin- gen und erst mit dem Cenoman die Kreide zu beginnen, indem mit diesem in Grön- land, in Deutschland, in Boehmen, in Mähren, in Oesterreich und in Amerika die Erde durch die Laubbäume ein neues, vielfach verändertes Pflanzenkleid erhielt, das in seiner Physiognomie näher an dasjenige der Jetztwelt sich anschliesst. Zwar hat schon die untere Kreide Grönlands 12 Gattungen, die noch jetzt sich an der Bildung der Pflan- zendecke betheiligen, es sind aber Farn und Nadelhölzer, und in der obern Kreide Grönlands ist die Zahl dieser Gattungen auf 20 gestiegen, von denen 12 zu den Dico- tyledonen gehören. Manche dieser Gattungen erscheimen erst in einzelnen Arten, ent- falten sich aber in der folgenden ”Tertiärzeit und in der jetzigen Schöpfung zu einer grossen Zahl von Formen (so Ficus, Populus, Diospyros, Andromeda, Rhus), andere treten auch nur in einzelnen Arten auf, aber auch in der Tertiärzeit und in der Jetztzeit wiederholt sich dieser Typus nur in Einer Art, daher sie eine zwar fortiaufende aber ganz dänne Kette darstellen (so Salisburia und Glyptostrobus), oder es findet doch nachher nur eine geringe Vermehrung der Formen statt (so bei Arundo, Sparganium und Osmunda), und wieder andere treten schon in der untern Kreide zahlreich auf, behaupten diesen Rang auch in der Tertiärzeit, sind aber in der Jetztwelt auf ein paar Arten herabgesunken (Sequoia). Das sind alles Gattungen, die, so weit unsere jetzigen Erfahrungen reichen, in der Kreide zuerst auftreten. Gleichenia dagegen, ferner Equisetum, Lycopodium und Pinus ”) finden sich schon in älteren Formationen, und Gleichenia scheint in der untern Kreide das Maximum ihrer Entwicklung gehabt zu haben. 1) Anm. EICHWALD gibt in seiner Lethaea rossica (II S. 58 und f.) mehrere Dicotyledonenblätter (4 Arten Quercus, 1 Alnites und 1 Daphnogene) im Neocom Russlands an. Er hält aber das Cenoman Frankreichs, den Gränsand von Aachen und Boehmen fär seinem Neocom gleichzeitige Bildungen, und da alle diese genannten Ablagerungen zur obern Kreide gehören, ist auch das sogenannte Neocom EICHWALDS dieser ein- zureihen und eben von dem, was die Geologen sonst Neocom nennen, ganz verschieden. Die Kreideabla- gerungen der Umgebungen von Moskau, so die Sandsteine von Klins, werden von EIcHWALD auch zu seinem Neocom gerechnet und mit dem Sandstein von Quedlinburg zusammengestellt. Das häufige Vorkommen der Weichselia Ludovicex Stiehl. an beiden Localitäten rechtfertigt in der That die Zusammenstellung, alleim die Sandsteine von Quedlinburg gehören eben nicht ins Neocom sondern ins untere Senon. Vgl. meine Kreideflora von Quedlinburg in den Schweizer Denkschriften 1871. Band. XXIV. ”) Anm. Ich erhielt von Coemans einen Pinus Zapfen aus dem Oolith Belgiens. (Pinus Coemansi m.) Er ist 66 Mill. lang (aber am Grund abgebrochen), 25 Mill. breit, kegelförmig, die Zapfenschilder sind rhombisch, flach, 1 Cent. lang und eben so breit. Die länglich ovalen Samen haben eine Länge von 5 Millim. — Die Jura-bildung des Cap Boheman enthält drei Pinus-Arten. — LL KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:o 6. 27 2. För manche Gattungen scheint der Bildungsheerd in der arctischen Zone gelegen zu haben, von wo aus sie sich nach allen Richtungen sidwärts verbreiteten. Dazu zählen wir: Gleichenia, Torreya, Salisburia, Glyptostrobus, Taxodium, Sequoia, Pinus, Populus, Ficus, Myrica, Magnolia und Sapindus. Die Gleichenia Zippei und die Gl. comptoniefolia erscheinen in Grönland schon in der untern Kreide (im Urgon), in Europa aber erst in der obern; die Sequoia Reichenbachi, welche in der Kreide Europas und Amerikas vorkommt, ist wahrscheinlich von der arctischen Zone ausgegangen, da sie in Spitzbergen und Grönland häufig ist. Es ist wahrscheinlich, dass eine weitere Un- tersuchung noch manche Arten, die wir jetzt nur aus Grönland und Spitzbergen kennen, in Europa und Amerika nachweisen und man nach und nach den Weg ihrer Verbreitung kennen lernen wird. Dieser Zug der nordischen Flora nach Säden spricht sich auch in der Tertiärzeit aus, und wir haben wohl eine grosse Zahl der Amerika und Europa gemeinsamen tertiären Arten davon herzuleiten. Wir kennen schon jetzt 22 tertiäre Arten, welche Nordgrönland, Europa und Amerika gemeinsam sind. Es sind diess: Taxodium distichum, Glyptostrobus europeus, Sequoia Langsdorfii, Phragmites cenin- gensis, Smilax grandifolia, Populus mutabilis, P. Zaddachi, Alnus Kefersteini, Quercus Lyellii, Q. drymeia, Q. Laharpii, Corylus M'Quarrii, Fagus Deucalionis, Fagus macro- phylla, Castanea Ungeri, Platanus aceroides, Liquidambar europ&um, Betula prisca, Pla- nera Ungeri, Platanus Guillelme, Diospyros brachypetala und Iuglans acuminata. ') Alle diese Arten hatten sehr wahrscheinlich in der arctischen Zone ihren Bildungsheerd und haben sich von da aus sowohl nach Europa als Amerika verbreitet. Es gibt nun freilich noch eine Zahl von tertiären Arten, welche Amerika und Europa gemeinsam haben, die aber bis jetzt in der aretisehen Zone nicht gesehen wurden; wir nennen: Populus latior, P. glandulifera, P. leucophylla, Salix Lavateri, Myrica vindobonensis, M. bank- siefolia, Quercus pseudoscastanea, Ulmnus plurinervia, Pteris penneformis, Onoclea sensibilis, Cyperus Chavannesi, Sabal major, Flabellaria Zinkeni, Ficus tiliefolia, F. populina, F. lanceolata, F. multinervis, Cinnamomum Scheuchzeri, OC. Rossmässleri, C. polymorphum, Andromeda reticulata, A. vacciniifolia, Cornus Studeri, Acer tri- lobatum und luglans Heerii. Von diesen Pflanzen sind die Palmen, die Ficus und Zimmt-Arten tropische Typen, welche nicht von der arctischen miocenen Flora ausge- gangen sein können, da dieser die tropischen Formen fehlen. Es muss daher zur Ter- tiärzeit noch eine andere weiter im Säden gelegene Verbindung bestanden haben, welche den Austausch der miocenen Arten zwischen Europa und Amerika vermittelt hat. ”) 3 Es hat J. CrRorr den Wechsel der Klimate unserer Erde von den periodisch wiederkehrenden Aenderungen in der Stellung unseres Planeten zur Sonne hergeleitet und wurde dadurch zu der Annahme genöthigt, dass die Erde durch eine ganze Zahl von Gletscherzeiten hindurch gegangen sei. Da diese Hypothese durch DARWIN, der sie in der letzten Ausgabe seiner Origin of Species adoptirt hat, eime grosse Verbreitung 1) Anm. Vegl. das Verzeichniss von LEsQUEREUX in HAYDENS Sixth anualreport 1873 und meine Flora arctica II. Flora alascana. d ?) Anm. Aus Obigem geht unzweifelhaft hervor, dass die tertiäre amerikanische und europäische Flora zahl- reiche gemeinsame Arten besessen haben. Es ist mir unbekannt, was UNGER zu der unrichtigen Ansicht, dass dies nicht der Fall gewesen sei, veranlasst hat. 28 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. gefunden hat, ist die Frage nicht unwichtig, ob die bis jetzt ermittelten Thatsachen för oder wider dieselbe sprechen. Die wichtigsten Aufschlässe gibt uns dariäber die Na- turwelt der arctischen Zone, welche am meisten zur Lösung dieses grossen Räthsels beitragen wird. Schon zu Anfang der alten Steinkohlenzeit, an der Grenze zwischen dem Devon und dem Carbon, finden wir im hohen Norden ausgedehntes Festland. Dieses war auf der Bäreninsel (74? 30' n. Br.) und im Hintergrund des Eisfiordes von Spitzbergen bei 78? n. Br. mit einer Vegetation bekleidet, welche in fast allen Arten mit derjenigen iber- einstimmt, die damals in Säöd-Irland, in Deutschland und in den Vogesen zu Hause war, so dass wir kaum zweifeln därfen, dass vom 45” bis zum 78? n. Br. dasselbe Klima herrschte. Es sind diese Pflanzen von den jetzt lebenden sehr verschieden, so dass es schwer hält, von diesen aus sichere Rickschlässe auf die Lebensbedingungen der Ersten zu thun. Immerhin aber können wir sagen, dass grossblättrige Farnkräuter und mächtige Bärlappbäume ein feuchtes und heisses Klima voraussetzen und jedenfalls, auch fär den Eisfiord Spitzbergens, ein gemässigtes oder gar kaltes Klima ausgeschlossen wird. Auf dieses Untercarbon folgt in Spitzbergen unmittelbar der Bergkalk. Aus diesem sind zwar keine Pflanzen bekannt, wohl aber zahlreiche Meerthiere. Und diese verhalten sich gerade wie die Pflanzen des Untercarbon. Es sind grossentheils dieselben Arten, die aus dem europäischen Bergkalk bekannt sind, ja, einige lassen sich bis in die Tro- pengegenden verfolgen. ') Es hebt Salters, der eine Sammlung solcher Bergkalk-Mollusken aus Spitzbergen untersucht hat, hervor, dass dieselben Arten öfters in grössern Indi- viduen auftreten als in England. Der Schluss ist daher wohl erlaubt, dass damals das Seewasser von den englischen Kästen bis Spitzbergen hinauf dieselbe Temperatur gehabt habe, da es dieselbe Fauna ernährte. Ueber die Flora des Mittelcarbon (der productiven Steinkohle) gibt uns die neueste Entdeckung der schwedischen Polar-Expedition von 1873 sehr erwänschte Aufschlässe. Es fand Prof. NORDENSKIÖLD am Robert-elf in der Recherche Bay Spitzbergens (bei 773” n. Br.) in einem schwarzen Kohlenschiefer eine Zahl von Pflanzen, welche dieser Periode angehören. Es sind Lepidodendren, Stigmarien, Cordaites und Sphenopteris- Arten aus der Gruppe von Trichomanoides, Sphenophyllum, und Rhabdocarpus, zum grossen Theil in Arten, welche mit solehen der europälischen BSteinkohle ibereinstim- men und so auf dieselben klimatischen Verhältnisse zurickschliessen lassen. Dasselbe gilt von Nordgrönland, wo NAUCKHOFF 1871 von Ujarasusuk auf Disco grosse Farn- stäimme nach Stockholm gebracht hat. Sie gehören zu Protopteris punetata Sternb., einem grossen Baumfarn, der bis jetzt nur aus dem Steimkohlengebirg Boehmens be- kannt war. Er sagt uns, dass zur mittlern Steinkohlenzeit ein grosser Baumfarn von Mittel-Europa bis zum 70” n. Br. hinaufreichte. Aus der Trias sind zur Zeit keine fossilen Pflanzen aus der aretischen Zone be- kannt, wohl aber haben die schwedischen Naturforscher zahlreiche Thierreste am Cap Thordsen in Spitzbergen (bei 783” n. Br.) entdeckt und die grossen Ichthyosauren wie die marinen Schnecken und Muscheln, welche zum Theil mit solehen unsers Landes 1) Vgl. meine Flora fossilis arcetica. I. S. 34. e KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 6. 29 ibereinstimmen, sagen uns, dass damals das Leben im hohen Norden sehr wahrschein- lich denselben Belinsyngen unterworfen war, wie in siädlichen Breiten. Ueber die sketiseke Flora des Jura bringt uns ebenfalls die letzte schwedische Expedition die erste Kunde. Wir erfahren aus den Pflanzen, welche am Cap Boheman im Eisfiord bei 78” 24' n. Br. entdeckt wurden, dass zur mittlern Jurazeit dort Fest- and und dass dieses mit Farn, mit Coniferen und palmenartigen Cycadeen bekleidet war. d und d 1 t Farn, mit Conif und palm tigen Cycadeen bekleidet Diese stimmen zum Theil mit Arten des englischen Oolithes (so die Baiera digitata und . Huttoni und Zamites lanceolatus Lindl.), des russiscehen Jura (so Zamites Eichwaldi Hutt d Zamites 1 latus Lindl.), d isehen Ju o Zamites Eichwald Schimp.) und des sädfranzösisehen Jura (Scleropteris Pomelii) äberein. Es reichten daher zur Jurazeit, wie während der Steinkohlenperiode, dieselben Pflanzenarten bis hoch in en Norden hinauf und die fiederblättrigen tropischen Cycadeenbänme schmickten die Norden h f und die fiederblättrigen tropischen Or ortigen Jura Inseln wie diejenigen unseres Landes dass kein Grund vorliegt, an dortigen J Insel liejenig aseres Landes, so dass kein Grund liegt, ähnlichen Lebensverhältnissen zu zweifeln. Es stimmt dies wohl iberein mit den See- ieren, die auf der dem Cap Boheman gegen irber liegendenKi s Eisfiordes in einer h pd f der dem Cap Boh geg ber liegendenKäste des Eisfiord Ablagerung des mittlern Jura gefunden wurden. In der untern Kreide tritt uns die reiche Flora Grönlands entgegen, welche die riher besprochenen tropischen und subtropischen Pflanzenformen uns vor Augen stellt. fräher besproch tropiscl d subt hen Pf f Augen stellt Von Beginn der Steinkohlenperiode bis zum Schluss der untern Kreide (bis zum Urgon) treten uns daher in der arctischen Zone theils in den Landfloren, theils in der Meeresbevölkerung tropische und subtropische Typen entgegen, und erst in der ersten Stufe der obern Kreide finden sich deutliche Spuren der abnehmenden Temperatur bei 70” n. Br. und damit eine Ausscheidung der Klimate nach der Breite. Gehört die Kreide- ablagerung Spitzbergens wirklich zur mittlern Kreide (dem Gault) wie ich vermuthe, so wärde wenigstens bei 78” n. Br. schon in diesem eine Abnahme der Temperatur sich kundgeben, indem die tropischen Typen fehlen. Aus dem Eocen fehlt uns noch jede Kunde, wogegen aus dem Miocen uns in Spitzbergen, Grönland und Nordcanada eine reiche arctische Flora erhalten wurde. Wir haben schon friher derselben erwähnt, und gesehen, dass dieselbe unzweifelhaft fär die arctisehe Zone eine viel höhere Temperatur fordert als sie jetzt in derselben herrscht, dass sie aber fär Grönland und för Spitzbergen unverkennbar eine Abnahme der Tem- peratur seit der Kreidezeit anzeigt, wie anderseits nicht verkennen lässt, dass nach den sädlichen Breiten hin eine fortschreitende Erhöhung der Temperatur Statt fand. Der Uebergang vom Miocen zu den jetzt bestehenden Verhältnissen ist uns noch dunkel; es mangeln noch die vermittelnden Uebergangsstufen. Aus den Muscheln und Pflanzen des Mytilusbettes Spitzbergens erfahren wir, dass zur quartären Zeit Spitz- bergen grossentheils dieselben Arten besass wie gegenwärtig, doch finden sich in dieser Ablagerung einige Arten, welche zwar der arctischen Zone angehören, aber gegenwärtig nicht mehr in Spitzbergen, sondern in etwas sädlicheren Breiten vorkommen. Ich habe daraus geschlossen, dass diese Ablagerung der interglacialen Zeit (der Utznacherbildung) angehöre und dass damals Spitzbergen wie das nördliche Sibirien eine etwas höhere Temperatur gehabt habe als gegenwärtig. ”) 3 Anm. Vgl. Miocene Flora Spitzbergens. S. 85. 30 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. Wenn wir diese lange Reihe von Entwicklungen von Beginn der Steinkohlenperiode bis zum Schlusse des Miocen iberblicken, werden wir nirgends eine Spur von Gletscher- bildung finden. In der Ursastufe des Untercarbon, im Bergkalk, in dem eigentlichen Carbon, in der Trias und Jura, wie in der untern Kreide ist die organische Natur nach Typen ausgeprägt, wie wir sie in der heissen und warmen Zone treffen, und wenn auch in der obern Kreide diese seltener werden und im Miocen den Pflanzen der gemässigten Zone Platz machen, so ist doch nirgends zwischen diesen Ablagerungen die geringste Spur einer Unterbrechung durch Pflanzen oder Thiere, welche auf eine Gletseherzeit hinweisen wörden, wahrzunehmen. Die durch die arctischen Pflanzen und Thiere uns enthiöllten Thatsachen sprechen daher entschieden gegen die Hypothese von CrRorr. Auch die unorganische Natur gibt dafir nicht die geringsten Anhaltspunkte und es hebt NORDENSKIÖLD noch besonders hervor, dass in den Kreide- und miocenen Ablagerungen Grönlands nirgends eine Spur von erratischen Blöcken oder Gletscherschutt vorkomme, welche immer die Gletscherbildungen charakterisiren, und dass daher zu jener Zeit keine Gletscher in diesen Gegenden gewesen sein können. ') 1) Anm. Vegl. NORDENSKIÖLD: Expedition to Greenland. 5. 48. 5 ZWEITER THEIL. BESCHSREIBUNG DER KREIDE PFLANZEN DER ARCTISCHEN ZONE. I. Abschnitt. Pflanzen der untern Kreide Grönlands; der Komeschichten. CRYPTOGAMAE. I. Ordn. FILICES. FÅARN. 1 Fam. POLYPODIACEAE. I. ASPLENIUM L. é Eine sehr polymorphe, artenreiche Gattung, von welcher HooKErR und BAKER 280 Arten aufföbren. Drei Arten der untern Kreide Grönlands gehören in die Gruppe mit mehrfach gefiederten Blättern und schmalen Fiederchen. 1. Asplenium Dicksonianum m. Taf. I. Fig. 1—5. A. foliis triplicato-pinnatis, stipite firmo, rigido; pinnis primariis secundariisque ovato-lanceolatis, pinnulis anguste lanceolatis, inferioribus acute serratis, superioribus integerrimis, acutis. Angiarsuit, Gegend von Karsok. Ein zierliches Farnkraut mit fein zertheiltem Laub. Steht in den fein geschnittenen Blättern dem Asplenium Adiantum nigrum L. am nächsten und zwar der Form mit schmälern, schärfer geschnittenen Fiedern, welche Bory als A. acutum getrennt hatte. Es lebt diese auf Madeira und den canarischen Inseln, während das A. Adiantum nigrum L. bis Norwegen reicht und anderseits auch in Afrika (Algerien, Abyssinien, Cap), im Himalaya, auf den Sandwich und Sunda Inseln vorkommt, also zu dem am weitesten verbreiteten Farn gehört. Bei der auf Fig: 1 dargestellten Steinplatte liegen mehrere Wedelstiäcke Mit zahl- reichen Fiedern bei and zum Theil ibereinander. Sie sind stark zusammengedrickt und theilweise verwischt, treten aber hervor, wenn wir den Stein befeuchten. Die Blatt- Spindel ist lang und hat eine Breite von 2—3 Millim., sie ist plattgedräckt, fein gestreift und gerade. Sie zeigt, dass der Wedel viel grösser war und eine längere, stärkere Spindel hatte als bei Aspl. Adiantum-nigrum. Von der Hauptspindel laufen die secun- dären in spitzen Winkeln aus, auch diese haben noch eine Breite von 13 Millim., sie stehen ziemlich weit aus einander; sie tragen die primären Fiedern, von denen die un- d2 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. tern wenigstens 10 Centim. Länge und 4 Cent. Breite hatten; die zahlreichen, von ihnen auslaufenden secundären Fiedern entspringen in spitzem Winkel und sind im Umriss ei-lanzettlich; sie sind 4—5 Cent., ja ein paar bis 8 Centim. lang, bei einer Breite von 10—20 Millim., sie sind daher viel grösser als bei Aspl. acutum. Die Fiederchen sind völlig von einander getrennt und laufen von der geflägelten Spindel in sehr spitzem Winkel aus. Die untern Fiederchen sind scharf gezahnt. Die Zähne sind stark nach vorn gerichtet; es sind auf jeder Seite 2—3 solcher Zähne; bei den obern Fiederchen nimmt die Zahl ab und die obersten werden einfach (vgl. Fig. 2 und 3 zweimal ver- grössert). Es sind die Fiedern auswärts in eme schmale Spitze auslaufend. In der Wedelspitze sind die Fiederchen einfach, ungezahnt, wie das Stick in der linken Ecke der Tafel zeigt. Die Nerven sind durchgehends zart, aber zahlreich. Von eimem mittlern Nerv gehen in sehr spitzem Winkel Seitennerven aus, die nach jedem Zahn einen Ast aussenden, der meist in zwei Gabeln sich theilt, so dass eine solehe Gabel in die Lappenspitze läuft (Fig. 1. a. a. 3. b). Ueberdiess treten noch hier und da äusserst feine Zwischennerven auf, die den Fiedern parallel laufen. Taf. I. Fig. 5. haben wir, neben schönen mit Frächten versehenen Fiedern der Gleichenia rigida, ein paar Seitenfiedern mit schön erhaltenen Fiederchen. Fig. 4 ist aus der Wedelspitze und ausgezeichnet durch die weiter aus einander stehenden Fiedern. 2. Åsplenium. Jolnstrupt ER. Tatt. I Fis: 60 d A. foliis triplicato-pinnatis, stipite flexuoso, canaliculato, pinnis primariis secunda- riisque ovato-lanceolatis, pinnulis anguste lanceolatis, integerrimis, rarius inciso-dentatis, nervis validis, dichotomis. SCHIMPER Paléontol. végét. I. p. 660. Sphenopteris Johnstrupi Herr Flora foss. arctica I. S. 78. Taf. XLIII. Fig. tl Kome. Karsok. Die zwei Stäcke von Kome, auf welche ich seiner Zeit diese Art gegriändet habe, sind sehr schlecht erhalten und liessen keine genauere Charakteristik der Art zu. Viel besser erhalten sind einige Stäcke von Karsok, obwohl auch diese nur Fetzen des Wedels darstellen. Steht der vorigen Art sehr nahe, untersecheidet sich aber durch die dimnere, etwas hin und her gebogene und mit einer tiefen Furche und im Abdruck einer vor- tretenden Längskante versehene Spindel, die ganzrandigen oder doch weniger gezahnten Fiederchen und den Mangel der Zwischennerven. Gehört auch in die Gruppe von A. Adiantum-nigrum. L. 3ei den Fig. 6 darstellten Blättern liegen ein paar eingerollte Wedel. Die Spindel ist von einer tiefen Längfurche durchzogen, welche im Abdruck eine scharf vorstehende Kante bildet. Diese scharfe Furche tritt auch in die Spindeln der Fiedern cin. Die Spindeln sind dinner als bei voriger Art und etwas hin und her gebogen, die Fiedern ziemlich weit aus einander stehend und alternierend. Sie scheinen breiter und körzer gewesen zu sein, als bei voriger Art. Die secundären Fiedern entspringen in spitzem Winkel, sind am Grund keilförmig verschmälert; die untern haben eine grösste Breite von 1 Centim., und eine Länge von cirka 3 Centim. Die Fiederchen sind steil KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:o 6. Jå aufgerichtet und die meisten unzertheilt, ganzrandig lanzettlich, die untersten indessen mit einzelnen scharfen, nach vorn gerichteten Zähnen versehen. Sie sind am Grund verbunden und gehen von einer gefläugelten Rachis aus. Die Nerven sind deutlich und scharf ausgeprägt. (Vgl. Fig. 6. b. vergrössert.) Von dem Nerv der Spindel ent springen in sehr spitzen Winkeln Aeste, welche in die Fiederchen hinauslaufen und hier sich wieder in der Weise gabeln, dass jeder Zahn einen Nerv erhält. Dazwischen sind keine feinere Nerven. Bei einem zweiten Stäck von Karsok (Fig. 7. b. vergrössert daneben) läuftin jede Fiederchenspitze ein gablig getheilter Nerv aus. ölrAsplemum Nordenskiöld ms Taf. II0 Fig: 17.'a: vergrössert 17. b. A. foliis triplicato-pinnatis, stipite firmo, rigido, pinnis primariis secundariisque lanceolatis, pinnulis oblongo-lanceolatis, integerrimis, nervis dichetomis, subtilissimis. Pattorfik mit Scleropteris bellidula. Unterscheidet sich von den beiden vorigen Arten durch die viel kleinern Fiedern und die ungezahnten Fiederchen. Der Wedel hatte eine dinne, aber steife, wahrscheinlich lange Spindel. Die pri- mären Fiedern stehen weit aus einander und haben eine Länge von 7 Centim., bei 1 Cent. Breite; die secundären Fiedern stehen ziemlich nahe beisammen; die untern haben eime Breite von 6 Mill. und eine Länge von 15 Millim., die obern von 10—12 Millim.; die primäre Fieder ist daher auswärts nur wenig verschmälert. Die Fiederchen (Fig. 17. b. vergrössert) sind schmal, am Grund etwas verschmälert, schief aufgerichtet und ganzrandig. Bei einigen sind schwache, undeutliche Einkerbungen zu sehen, welche aber zufällig zu sein schemen. Sie sind von mehreren, gablig zertheilten, äusserst zarten Längsnerven durchzogen, welche nur bei starker Vergrösserung zu sehen sind. 40 Asplenium Boyeanum m. Taf. XI Fig. 9. P. pinnis elongato-lanceolatis, pinnatis; pinnulis liberis, sessilibus, integerrimis, ovato-oblongis, basi rotundatis, subemarginatis, apice obtusis, nervis secundariis furcatis. Avkrusak. Ist sehr ähnlich dem Asplenium Nordströmi aus der obern Kreide von Atanekerdluk, die Blattfiederchen sind aber vorn stumpf. Es liegen bei Fig. 9. drei Fiederstöcke und mehrere lose Fiederchen nahe bei- sammen, welche wahrscheinlich zu einem doppelt gefiederten Blatt vereinigt waren. Da die Fiederchen nach vorn zu viel kärzer werden, muss die Fieder sich vorn stark ver- schmälert haben. Die Fiederchen sind alternirend, ganz frei und nur in der Mitte des Blattgrundes an die dönne Spindel befestigt. Sie stehen aber ziemlich dicht beisammen, so dass sich die Ränder an den breitesten Stellen beriähren. Die grössten Fiederchen haben eine Länge von 14 Millim., bei einer Breite von 7 Millim. Die grösste Breite ist unterhalb der Blattmitte, am Grund sind sie stumpf zugerundet und schwach herz- förmig ausgerandet; nach vorn zu verschmälert und an der Spitze stumpf. Der Mittel- nerv verläuft gerade bis zur Blattspitze; die Seitennerven aber sind sehr zart und nur K. Vet. Akad. Handl. B. 12. N:o 6 d 34 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. bei guter Beleuchtung sieht man, dass jeder in eine Gabel sich spaltet. Bei mehreren Fiederchen sieht man längs den Seitennerven eine hervortretende Kante, welche sehr wahrscheinlich vom Sorus herrährt. Darnach haben wir lange, schmale, den Seitennerven anliegende Sori, wie bei Asplenium. Da auch bei emem zweiten Exemplar von Avkrusak ein Fiederchen längs den Nerven solche hervortretenden Kanten zeigt, können diese nicht zufällig sein und mössen wohl von den Fruchthäufehen herröhren. (cf. Fig. 9. b). Herrn Borr, Lokalgouverneur von Omenak, gewidmet, welcher dic Herrn NORDEN- SKIÖLD und NORDSTRÖM in sehr zuvorkommender Weise beherbergte. II. SPHENOPTERIS. Bron. 5. Sphenopteris fragilis m. Taf. II. Fig. 20. vergrössert 20. b Sph. foliis bipinnatis, pinnulis 3—5 lobatis, lobis angustis, obtusis, uninerviis. Ekkorfat. is ist nur ein kleiner Blattfetzen erhalten. Er hat eine sehr zarte, dunne Spindel an welcher zwei Blättehen befestigt sind, das eine ist fönflappig, das andere aber noch- mals gefiedert; jedes Fiederchen ist tief dreilappig. Die kleinen Lappen sind schmal und vorn ziemlich stumpf; in jeden Lappen läuft nur Ein Nerv. (vergrössert 20. b.) Es muss ein kleines, zierliches und zartes Blatt gewesen sein, das wahrscheinlich zu Asple- nium gehört. | 6. Sphenopteris grevillioides m. Taf. XL Fig. 10. 11. Sph. foliis firmis, pinnatis (?), pinnis pinnatipartitis, nervo medio instructis, laciniis oblongis, obtusis, nervis angulo acuto egredientibus, furcatis. Kome. Ist ähnlieh Jeanpaulia lepida, muss aber viel festere, fast lederartige Blätter gehabt haben und besass einen Mittelnerv. Wahrscheinlich ist Fig. 10 eine einzelne Fieder; sie ist fiedertheilig, die Lappen sind stark nach vorn gebogen, länglich oval, vorn stumpflich, am Rand ungezahnt. Ueber die Mitte läuft ein einzelner Nerv, von dem zarte Seitennerven entspringen, die gablig sich theilen und in die Lappen auslaufen. III. SCLEROPTERIS SAPORTA. Graf Saporta hat diese Gattung auf kleine Farn gegrändet, die ein lederartiges Laub mit fiedertheiligen Fiedern besitzen, die am Grund in die schmale Rachis herab- laufen und deren Nerven unter spitzem Winkel entspringend schon von Grund aus sich veraesteln. Vygl. Paléontologie frangaise, végétaux. livr. VIIL p. 364. In diesen Merkmalen stimmt ein Farn von Patorfik mit den Arten des Jura iberein. Trotz seiner Kleinheit scheint das Laub derb, fast lederartig gewesen zu sein, die Fieder ist am Grund etwas herablaufend und die Nerven haben einen ähnlichen Verlauf. Dagegen weicht die Art der Kreide durch die am Grund nicht zusammengezogenen und weniger tief geschnittenen Blattlappen ab, was die Bestimmung etwas zweifelhaft macht. Von KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:o 6. 35 den Arten des Jura sind keine Frächte bekannt; unsere Pflanze aber hat runde Sori, von denen jedem Blattlappen Einer entspricht. ölpSeleropteris ibellidula m. Taf. II Fig. 17 c., vergrössert 17. d. 18. Taf. XI. 8. Scl. fronde pinnata, pinnulis alternis, basi decurrentibus, linearibus, erectis, pin- natifidis, lobis rotundatis, basilaribus caeteris majoribus, nervis angulo acuto egre- dientibus. Pattorfik, Taf. II. 17, theilweise bedeckt von Asplenium Nordenskiöldi; ein zweites Exemplar (Fig. 18) ist auf der Räckseite desselben Steines. Ein sehr zierliches kleines Farnkraut mit zarter Spindel, von welcher die Fiedern in spitzem Winkel auslaufen und etwas an derselben herabgehen (Taf. XI. Fig. 8. mehr- mals vergrössert), wodurch sich die Art von den Gleichenien unterscheidet. — Die Fiedern sind parallelseitig und vorn kaum merklich verschmälert. Sie haben nur eine Breite von 2 Millim., bei einer Länge von 14 bis 18 Millim. — Sie sind fiederschnittig, die Lappen aber ganz stumpf zugerundet. Die untersten zwei Lappen sind grösser als die folgenden und es gehen von Grund aus drei Nerven in dieselben (Taf. XI. Fig. 8); an der Spitze der Fiedern verwischen sich die Einschnitte, so dass die äusserste Partie derselben nur schwach gekerbt erscheint. Die Nerven, welche zu jedem Blattlappen laufen, entspringen in spitzem Winkel und sind stark nach vorn gebogen; ein Seiten- nerv entspringt fast am Grund, ein zweiter etwas weiter oben, so dass es fast aussieht als wärden zwei Nerven vom Blattgrund ausgehen und dass der obere in eine Gabel sich theile. Bei einzelnen Fiedern (Taf. II. Fig. 17. d. vergrössert) sendet der Mittelnerv fast am Grund zunächst zwei einfache Aeste aus, die stark gebogen sind, und weiter oben theilt er sich noch in zwei Gabeln. . Bei mehreren Fiedern sind zur Seite des Mittelnervs runde, ziemlich grosse Ein- driäcke, die wohl die Sori darstellen. Sie liegen einzeln an der Seite jedes Blattlappens, wie bei den Eugleichenien; die Sporangien sind aber nicht zu unterscheiden. In der Grösse und Form der Fiedern kann unsere Art mit der Scleropteris com- pacta Sap., aus der Kimmerid-Stuffe des Jura, verglichen werden. IV. ADIANTUM L. NA diantum jformosum m. 'Taf. II. Fig. 1. a. b. 2. Taf. XII Fig. 2. b. 11. 12. A. foliis simplicibus, reniformibus, leviter sinuato-lobatis, lobis obtuse rotundatis, nervis primariis numerosis, equalibus, dichotomis, radiantibus. Avkrusak. Taf. III. Fig. 1. auf derselben Steinplatte mit Sequoia Smittiana, Gleichenia Giesekiana und Osmunda petiolata, Fig. 2. neben derselben Osmunda. Es liegen auf zwei Steinplatten mehrere Blätter beisammen; es ist aber nicht wahr- scheinlich, dass sie zu einem zusammengesetzten Blatt vereinigt waren, da die, zudem nicht ganz erhaltenen, Blattstiele dafir zu lang sind (Taf. XIII. 2. 12.) und das Blatt nach seiner ganzen Form mit dem A. reniforme der Jetztwelt und dem miocenen A. renatum und Senagalliense zu Einer Gruppe zu gehören scheint. In Grösse stimmen die Blätter der 26 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. Grönländer Art ganz zu ÅA. renatum Ung. von Parschlug (Unger Chloris protog. S. 122. Taf. XXXVII. 1. 2.), sind: aber am Rande schwach und seicht gelappt. In letzterer Beziehung näheren sie sich mehr der Art von Senegaglia, deren Blätter aber be- deutend breiter sind und ungleich starke Nerven haben. Es därfen wohl diese beiden miocenen Farn als die homologen Arten der Kreide-Species betrachtet werden, welche in der Jetzwelt in dem A. reniforme L. Madeiras und der Canarischen Inseln ihre Repraesentanten haben. Es sind nur zwei Adiantum-Arten mit einfachen, unzertheilten Blättern bekannt, das erwähnte A. reniforme und das A. Parishii Hook. aus Indien. Fig. 1. b. ist wenigstens em Theil des Blattstieles erhalten. Die Blattfläche hat eine Breite von 22—30 Millim. und eine Länge von 12—-20 Millim. Sie ist am Grunde ausgebuchtet und am Rande in mehrere, wenig tiefe und ganz stumpf zugerundete Lappen getheilt. Das am besten erhaltene Blatt Fig. 1. b. zeigt auf der rechten Seite drei solcher kurzer, gerundeter Lappen; das ganze Blatt wird daher sechs gehabt haben. Die deutlichen Nerven laufen strahlenförmig vom Blattgrund aus; sie zeigen eine wieder- holte Gabelung und laufen bis zum Rande. dj Taf. XIII. Fig. 2. b. liegt zwiscehen Equisetum Stengeln. Es ist ein Theil des Blattstieles erhalten, der dönn und nur 1 Cent. lang ist; wahrscheinlich liegt er aber nicht in seiner ganzen Länge vor. Dies Blatt ist am Grund viel tiefer ausgebuchtet, der Rand aber nur stellenweise erhalten. Es hatte eine Breite von 22 Millim. und eine Länge von 13 Millim. Var b. A. formosum incisum. Die Taf. XIII. Fig. 11. 12: abgebildeten "Blattes zeichnen sich durch die tiefern Einschnitte aus; das Blatt wird dadurch in deutliche, vorn ganz stumpf zugerundete und ganzrandige Lappen getheilt. V. ANEIMIDIUM SCHIMPER. Prof. SCHIMPER hat auf lederartige, am Grund verschmälerte, verkehrteiförmige Blätter, die von zahlreichen, gleich starken und gablig zertheilten Nerven durchzogen sind, die Gattung Aneimidium gegröndet, welche er mit Aneimia verwandt hält. Mir scheint diese Verwandschaft noch zweifelhaft und wenn die Wärzchen, welche wir bei einem Blatte (Taf. XV. Fig. 5. 0.) bemerken, wirklich die Fruchthäufchen sein sollten, könnten diese Blätter nicht zu den Schizaeaceen gehören. > 9 Aneimidium Sclimper 2. fat, Bios Lör Ta AMS ET oe A. foliis obovatis, basin versus angustioribus, apice rotundatis, nervis compluribus, furcatis. Ekkorfat; ein Blattstuck (Taf. XV. Fig. 5. c.) auf derselben Steinplatte mit Za- mites acutipennis und Pterophyllum concinnum; ein zweites Blatt (Fig. 19. Taf. IL) auf der Rickseite emer Platte mit Zamites borealis. Das Taf. II. Fig. 19. abgebildete Blatt hat eine Länge von 35 Millim., bei emer Breite von 28 Millim. Es ist oben ganz stumpf zugerundet, oberhalb der Mitte am breitesten, nach unten verchmälert, indessen auch an der Basis noch 9'/; Millim. breit. Da auch das zweite Blatt Fig. 5. c. dort dieselbe Breite hat, scheint diese breite An- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:o 6. AM satzstelle an die freilich verloren gegangene Spindel nicht zufällig zu sem. Die zahl- reichen Längnerven stehen ziemlich weit aus einander und jeder ist oben in eine Gabel getheilt. Kleiner ist.das Taf. XV. Fig. 5. gezeichnete Blatt, das aber nur zur Hälfte erhalten ist. Auf demselben sind drei etwa 3 Millim. lange, ovale Wärzchen, welche in selber Höhe liegen und daher keine zufälligen Bildungen zu sein scheinen. Vielleicht sind es Fruchthäufchen. Es stimmen diese Blätter in Grösse, Form und Nervation ziemlich wohl mit Anei- midium Mantellii Dunk. sp. aus dem Wealden (cf. ScHimPER Paléont. S. 486. Cyclopteris DUNKER Monogr. des Norddeutsch. Wealden S. 10. Taf. X. 4. 5.) äberein, doch ist das Blatt am Grund weniger ausgezogen, gleichseitig, die Nerven stehen weiter aus einander und sind weniger verästelt. VI. BAIERA FR. BRAUN SCHENE. . . , . . Es ist diese Gattung nur in wenigen Arten bekannt, welche bislang nur in der raetischen Formation Bayerns, im englischen Jura und im Wealden von Nord-Deutsch- land beobachtet wurde. WMP aera arctica m. Taf. II Fig. 3. B. foliis palmatis, segmentis ellipticis, 22 Millim. longis, 8—10 Mill. latis, basi attenuatis, integerrimis, rarius bipartitis, apice obtusiusculis, nervis flabellatis, dichotomis, ereberrimis, subparallelis, subtilissimis. Ekkorfat. Steht der B. pluripartita ScHimPErR (Paléont. végét. I. S. 423. Taf. 21. Fig. 12., SCHENK Wealden S. 10. Taf. III. 1—8) sehr nahe, das Blatt hat dieselbe Grösse und ist auch bis auf den Blattstiel herab in mehrere, handförmig gestellte Blättchen getheilt, untersecheidet sich aber durch die viel zarteren Nerven und die meist unzertheilten, vorn weniger stumpf zugerundeten Blättchen oder Blattsegmente. Das Blatt scheint lederartig gewesen zu sein; an dem einzigen Exemplar, das uns vorliegt, sind sechs, nur am Grund schwach verbundene Segmente, die vorn theilweise zerstört sind; nur Eines ist in zwei Lappen gespalten, während bei der B. pluripartita diess bei fast allen der Fall ist; eines zeigt an einer Seite einen kleinen Zahn, die öbrigen sind ganzrandig. Das vollständig erhaltene Blattsegment ist oberhalb der Mitte am breitesten, gegen die Basis keilförmig verschmälert; vorn stumpflich. Die Nerven sind sehr zart, zahlreich und einzelne gablig getheilt. SCHENK vergleicht die B. pluripartita mit dem Acrostichum peltatum Sw. und der Schizaea dichotoma Sw. Wer Baiera grandis m. Taf. TIL Fig. 4. B. foliis palmatis, foliolis lanceolatis, 55 Millim. longis (?), 12 Millim. latis, indi- visis, basi attenuatis, nervis flabellatis, dichotomis, subparallelis, validis. Ekkorfat. Es lHegen drei getrennte Blättechen beisammen, welche wahrscheinlich zu einem handförmigen Blatt vereinigt waren. Sie mössen aber frei, also am Grunde nicht ver- 38 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. bunden gewesen sein. Die vordere Partie ist zerstört; der erhaltene Theil lässt auf eine Länge von 55 Mill. schliessen. Gegen den Grund sind die Blättchen keilförmig verschmälert. Sie waren unzertheilt. Die Nerven treten deutlich hervor; sind mehrfach gablig zertheilt. Unterscheidet sich von der vorigen Art durch die grössern, am Grunde nicht ver- bundenen Blättchen und die viel stärker vortretende Nervatur. Erinnert lebhaft an Marsilidium speciosum ScHENnKk (Wealdenpflanzen S. 23. Taf. V. Fig. 3.), bei welchem aber die Blättchen am Rande gezahnt und je zu sechs in einen Wirtel gestellt sind. Es war diess daher warscheinlich ein schildförmiges Blatt, nach Art von Marsilaea. VII. OLEANDRA Cav. Es zeichnet sich diese Gattung durch die einfachen, lanzettlichen, am Grund ver- schmälerten und fast lederartigen Blätter und die runden, längs der Mittelrippe in zwei Reihen stehenden Fruchthäufchen aus. Es sind nur 6 Arten bekannt, welche fast ganz der Tropenwelt angehören, dem tropischen Amerika, Indien und Afrika. 127 Oleandra, areticalmm. I af EIS LE O. foliis coriaceis, petiolatis, lineari-lanceolatis, basin et apicem versus sensim attenuatis, acuminatis, integerrimis, nervo medio valido, nervis secundariis horizontalibus, numerosis, dichotomis; soris rotundatis, biseriatis, nervo medio approximatis. Taeniopteris aretica Herr Vorläufige Bemerkungen. Öfversigt af K. Vet. Akadem. Hörh: 1871: EH 10: | Avkrusak, Kome und Ekkorfat. Die meisten Stäcke dieser wichtigen Art sind von Avkrusak (Fig. 3. 5. 6. 7. 8& und 10). Die Form dieser Blätter, die Art ihrer Verschmälerung gegen die Basis hin, die Richtung, Stellung und Veraestelung der Nerven ist so ähnlich dem der Oleandra articulata Cav. (von der Guinea Käste, Natal, von Mauritius, den Mascarenen und Sey- chelles) und der O. nerviformis Cav. des tropischen Amerika, dass sie derselben Gattung eingereiht werden darf. Es ist das um so mehr der Fall, da runde Eindräcke in der Nähe der Mittelrippe die Sori andeuten. Wie bei den genannten lebenden Arten sind die einen der Mittelrippe genähert, während andere weiter von derselben entfernt sind, so dass sie eine unregelmässige Reihe bilden. Das Fig. 3. dargestellte Blatt hat eine Breite von 2 Centim., der erhaltene Theil misst 11 Centim. ist aber wohl kaum die Hälfte des Blattes, so dass dieses wohl eine Länge vön 22 Centim. gehabt haben wird. Es ist gegen die Basis zu sehr allmälig verschmälert. Die Mittelrippe ist auffallend dick und von derselben laufen zarte, doch deutliche Secundarnerven in fast rechtem Winkel aus; die meisten sind 1 bis 2 mal gablig gespalten, seltener einfach und laufen bis zum Rand. Das Blatt muss lederartig gewesen sein. Fig. 4. ist nur ein kleines Blattstäöck von Kome, Fig. 5. dagegen wieder ein grosses Stäck von Avkrusak, das 21 Millim. Breite hat, genau wie bei Ol. articulata und wohl auch dieselbe Länge besass; es ist aber nur die mittlere Partie von 22 Cent. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o 6. 39 Länge erhalten. Die Secundarnerven entspringen in fast rechtem Winkel und stehen dicht beisammen; einzelne sind einfach, andere in eine einfache und wieder andere in eine doppelte Gabel getheilt (Fig. 5. b. vergrössert). Auf der Blattfläche bemerken wir hier und da runde Eindräcke, die sehr wahrscheinlich von den Soris herrähren; die einen stehen nahe bei der Mittelrippe, andere fast in der Mitte zwischen dieser und dem Rande. Solche runden 'Eindräcke sehen wir an derselben Stelle auch bei. Fig. 6. 8. und 11. Bei Fig. (rue Fig. 6. und 8. haben wir die Basis des Blattes, wir sehen dass dieselbe sich allmälig verschmälert und spitz ausläuft, was uns zeigt, dass wir es mit einem einfachen Blatt und nicht mit eimer Blattfieder zu thun haben. Noch deutlicher geht. diess aus Taf. XXI. Fig. 2. b. hervor, indem hier das am Grund stark verschmä- lerte Blatt noch den starken Blattstiel zeigt. Durch diese Verschmälerung am Blatt- grund ist diese Art leicht von den Fiedern des Danaeites firmus zu unterscheiden. Vorn ist das Blatt in ähnlicher Weise verschmälert (Fig. 7. b. 8. 9. a.). Fig. 9. a. liegt auf demselben Stein mit Zweigresten von Sequoia ambigua (Fig. 9. b.), S. Smittiana und S. Reichenbachi. Fig. 9. ce. ist der Durchschnitt eines kleinen Zäpfcechens, das aber stark z2zerdräckt und kaum zu deuten ist. Zu derselben Gattung gehören wahrscheinlich die Taeniopteris tenuinervis BRAUNS und T. stenoneuron ScHEK aus der raetiscehen Formation von Nordbayern und die Taeniopt. vittata Bren aus dem Öolith von Saarborough, welche ScHIMPER unter dem Namen Oleandridium von den Taeniopteris getrennt und ihre Verwandschaft mit Oleandra bezeichnet hat (vgl. ScHimmPERrR Paléont. véget. I. S. 607). Eine ähnliche Form findet sich im Eocen des Pariser Beckens (Oleandr. Micheloti Wat. spec.). VIII. ACROSTICHITES GoEPr. Der Hauptcharakter liegt in den Fruchthäufchen, welche die ganze Unterseite der Blattfläche decken. In dieser Beziehung stimmen die fossilen Arten mit der Gattung Acrostichum L. iberein. die in der Tropenzone in einer Menge von Arten auftritt. Die bis jetzt bekannten fossilen Arten entsprechen der Abtheilung von Acrostichum mit fiedrig zertheilten Blättern, welche von Einigen als besondere Gattung, Polybotrya H. B. K. von Acrostichum geschieden wurden, während Hooker und BAKER sie nur als eine Gruppe dieser Gattung auffähren. Mit der Grönländer Art stimmen in der Zer- theilung des Laubes der Acrostichites princeps Pr. sp. und A. Goeppertianus Mänst. sp. aus der raetisehen Formation und A. Williamsoni Goepp. aus dem obern Oolith.Eng- lands iberein; die Grönländer Art unterscheidet sich aber durch die langen, schmalen und vorn zugespitzten Fiederchen. Kön: Egedeanus m. ”Taf. III. Fig. 5. vergrössert 5. b. A. foliis bipinnatis, pinnis lineari-lanceolatis, basin et apicem versus sensim an- gustatis, patentibus, pinnulis patentibus, lanceolatis, acutis, nervo medio stricto, nervis secundariis obsoletis, soris paginam inferiorem pinnularum omnino tegentibus. Avkrusak; auf der Räöckseite der Steinplatte, welche Fig. 5. enthält, liegt ein ebenso grosses, aber verwischtes Wedelstäck. 40 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. An einer verhältnissmässig dännen Spindel stehen zahlreiche Fiedern, welche, wenn sie vollständig erhalten wären, sich am Rande beröähren wärden. Sie haben eine Länge von 65 Millim., in der Mitte eine grösste Breite von 12 Millim.; verschmälern sich aber sowohl gegen die Basis, wie nach vorn, indera die Fiederchen käörzer werden; die Fiederchen an der Basis der Fieder haben nur eine Länge von 4 Millim., die der Fiedermitte aber 6 Millim., bei allen beträgt aber die Breite nur schwach 2 Millim. Sie sind am Grund mit der ganzen Breite angesetzt, aber nicht zusammenhängend. Bei dem grossem Stick laufen alle Fiederchen in rechtem Winkel von der Spindel aus und sind gerade, bis iber die Mitte hinaus parallelseitig, vorn aber meistens zugespitat. Bei vielen Fiederchen ist freilich die Spitze verdeckt, und diese erscheinen vorn ab- gerundet. Mehr zugespitzt sind die Fiederchen von mehreren losen Fiedern auf der rechten Seite der Steinplatte. Bei diesen sind die Fiederchen etwas nach vorn gebogen. Der Mittelnerv ist bei den meisten Fiederchen deutlich und verläuft in gerader Linie bis zur Spitze derselben; die Seitennerven dagegen sind iberall verwischt, und war mir nicht möglich zu ermitteln, ob sie eimfach oder gablig sind. An manchen Stellen glaubt man ein Netzwerk zu sehen, wie bei Lonchopteris, bei genauerem Nachsehen habe mich aber iberzeugt, dass diess nur von den durchgedriäckten Soris herräöhrt. Diese sind bei dem grossen Wedelstäck wcenig deutlich, sehr in die Augen fallend aber bei Wedelresten, die auf derselben Steimplatte waren aber von derselben abgesprengt wurden. Es ist bei Fig. 5. b. ein Stuck vergrössert dargestellt. Wir sehen, dass die ganze Unterseite gleichmässig mit Frächten bedeckt ist. Sie liegen zu beiden Seiten des Mittelnerves; auf jeder Seite kommen meist 3, selten nur 2 auf dic Breite bis zum Rand; sie stehen nicht in Reihen. In der Form der einzelnen Fiederchen erinnert die Art an Gleichenia Zippei, ab- gesehen von der andern Fruchtbildung unterscheidet sie sich auch durch die am Grund verschmälerten Fiedern. IX. PECOPTERIS Bron. 14. - Pecopteris arctica Hr. P. foliis bipinnatis, pinnis approximatis, elongatis, linearibus, apicem versus atte- nuatis, pinnatifidis vel pinnatipartitis, pinnulis obliquis, apice acutiusculis; nervis secun- dariis simplicibus. FeER Flora föss. aret: I: ps SO: bat ök öPiS: ALS TEReRNeRS Kome. Anguiarsuit. Es wurden in Anguiarsuit mehrere Fiedersticke gefunden, welche mit denen iubereinstimmen, die ich in der Flora arctica auf Taf. XLIII. abgebildet habe. 15. Pecopteris borealis BRONGN. P. foliis bipinnatis, pinnis elongatis, pinnulis obliquis, ovato-subrotundis, brevibus acutiusculis. BRONGNIART hist. des végét. foss. p. 351. Taf. CIX. Fig. 2. HERR Flora foss: aret. I. p. St dator. fr NEVIS KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 6. Al Kome. Avkrusak. Ist selten; es kam mir nur ein kleines, aber noch an der Spindel befestigtes Fiederstäck von Avkrusak zu. 16. Pecopteris hyperborea HR. P. pinnis linearibus, pinnatis, pinnulis patentibus, liberis, remotis, ovatis, apice obtusiusculis, nervis secundariis simplicibus. Hezr Flora foss. arct. I. 14. Taf. XLIV. Fig. 4. (zweimal vergrössert). Kome. 17. Pecopteris Andersoniana m. Taf. III. Fig. 7. ein Stäöck vergrössert 7. b. P. foliis bipinnatis, pinnis lineari-lanceolatis, pinnulis ovatis, basi utrinque ro- tundatis, apice obtusis, nervo medio debili, nervis secundariis furcatis. Avkrusak, auf derselben Steinplatte mit Sequoia Smittiana und Torreya Dicksoniana. Ist ähnlich der Gleichenia Giesekiana, unterscheidet sich aber durch die kärzern, am Grund freien und zugerundeten Fiederchen; von dem Asplenium Boyeanum durch die viel kleinern Fiederchen und die Form der Fieder; von Pecopteris striata durch die am Grund zugerundeten Fiederchen, die dort nicht unter sich zusammenhangen. Die Fiedern stehen ziemlich dicht an emer dinnen Spindel; sie sind parallelseitig. Die einzelnen Fiederchen haben eme Länge von 5 Millim. bei einer Breite von 3 Millim. Es berihren sich zwar ihre Ränder, doch sind sie frei bis zur Spindel und hier jeder- seits zugerundet. Sie scheinen nur in der Mitte an dieselbe angeheftet zu sein. Der Mittelnerv entspringt in ziemlich spitzem Winkel und ist sehwach; von ihm gehen in ebenfalls spitzem Winkel gablig zertheilte Secundarnerven aus. Die Fiederchen sind am Grund am breitesten und nach vorn allmählig verschmälert mit stumpflicher Spitze. 18: Pecopteris Bolbroeana m. Taf. III. Fig. 6. P. pinnulis pinnatifidis, lobis lanceolatis, apice acutiusculis, nervis secundaris ple- rumque simplicibus, rarius furcatis. ; Pattorfik. Es wurde nur der Fig. 6. abgebildete Blattfetzen gefunden, welcher die Spitze eimer wahrscheinlich grossen Fieder darstellt. Sie ist fiederschnittig; es reichen die Einschnitte bis etwas iäber die Mitte hinab; die Lappen sind nach vorn gebogen, die Aussenseite ist stark gebogen und viel länger als die Innenseite; vorn sind sie ziemlich spitzig. Obschon das Blatt, das zart gewesen zu sein scheint, stark zusammengedrickt ist, ist doch die Nervatur deutlich. Von dem Mittelnerv läuft nach jedem Lappen ein Seitennerv, von dem in spitzem Winkel einfache Nervillen auslaufen; nur bei einem Lappen sind die untersten Seitennerven in Gabeln getheilt. 2:te Fam. GEEICHENIACEAR. BR. Br. Die Farn dieser Familie sind durch die gabelige Theilung der Blattspindel und die nur von wenigen, aber grossen Sporangien gebildeten Sori ausgezeichnet. Lebend EEE SAkad. Handl. Bi 12: N:o 6. 6 492 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. sind nur zwei Gattungen bekannt; Platyzoma BR. Br. und Gleichenia, erstere in 1, letztere in 23 Arten (vgl. Hooker und BAKER Synopsis Filicum 5. 11). X. GLEICHENIA Sw. Die lebenden Arten vertheilen sich auf zwei Subgenera: auf Pugleichenia, mit einem einzelnen Sorus auf jedem Blattfiederchen, und auf Mertensia, vit mehreren, in zwei Reihen gestellten Soris. Beide Untergattungen treten in der untern Kreide Grönlands auf, dazu kommt aber noch eine dritte fossile Untergattung Didymosorus, bei welecher auf jedem Fiederchen zwei Sori sitzen, wodurch der Gattungtypus erweitert wird und die Kreideflora Grönlands denselben in manigfaltigeren Formen ausgeprägt hat, als irgend wo in der Jetztwelt. Die Didymosoren vermitteln den Uebergang von den Eu- gleichenien zu den Mertensien, und die Gleichenia rotula von Didymosorus zu Mer- tensia, indem diese Art ganz die grossen, in eine Höhlung eingesenkten Sori der Di- dymosoren hat, die aber in zwei Reihen stehen, wie bei den Mertensien. Die Pugleichenmien gehören der söädlichen Hemisphaere an, dem sädlichen Afrika, Australien, Tasmanien, Neuseeland; eine Art (Gl. dicarpa) ist zugleich auch auf den Malaischen Inseln, eine zweite (Gl. circinata Sw.) auch in Malacca gefunden worden. Keine Art ist äber den 10” nördl. Breite hinaus bekannt. Zu diesen Eugleichenien sind vier Grönländer-Arten zu bringen; von einer (die Gl. nervosa) ist indessen die systematische Stellung noch zweifelhaft, dagegen ist die Gl. acutipennis der Gl. circinata, die auf der södlichen Hemisphaere weit verbreitet ist, sehr ähnlich, die Gl. micromera der Gl. polypodioides Sm. von Sädafrika, und die äberaus zierliche Gl. delicatula der Gl. dicarpa, die in Australien, Tasmanien und in Neuholland häufig vorkommt und auch auf den Bergen Neuseelands und der Malaischen Imseln sich findet. Die Didymosoren bilden zwar durch ihre zwei Sporangien auf jedem Fiederchen einen eigenthimlichen, erloschenen Typus. In der Form der Blattfiedern und Fiederchen und in den grossen, eingesenkten Soris erinnern sie indessen lebhaft an die Eugleiche- nien und schliessen sich durch ihre ganze Tracht näher diesen als den Mertensien an. Die Gl. Nordenskiöldi entspricht in der Blattform ganz der Gl. polypodioides, die Gl. gracilis aber der Gl. circinata; letztere hat wie die Eugleichenien auch einfache Secundar- nerven, während erstere gablig getheilte, wie die Mertensien. Die Mertensien sind in der Jetztwelt zahlreicher vertreten als die Eugleichenien. Von den 17 bekannten Arten gehören 13 ausschliesslich der sädlicehen Hemisphaere an, sind in Sädafrika, Neuseeland, den indischen Inseln und in Sädamerika zu Hause; mehrere leben im Tropischen Amerika, und zwei Arten (Gl. longissima Bl. und Gl. dichotoma W-.) reichen aus dem Tropischen Asien bis nach Japan; weiter nördlich sind noch keine Gleichenien gefunden worden. Die Grönländer-Arten gehören alle in die zweite Abtheilung von Hooker und BAKER (Synopsis filicum p. 12) mit mehrfach-gabeligen Spindeln, deren Gabelaeste auch Blattfiedern tragen; sie weichen aber von den lebenden Arten durch die eingesenkten Sori ab. Bei den lebenden bleibt keine Höhle zurick, wenn die Sporangien abgefallen KONGL: SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:0 6. 43 sind, während diess bei den Grönländer-Arten der Fall war. Ich kann daher fär diese keine homologen lebenden Arten bezeichnen. In der Form und Grösse der Blattfiedern und Fiederchen steht der Gleichenia Giesekiana die Gl. cryptocarpa HK aus Chile, der Gl. Zippei und longipennis die Gl. pedalis Kavurr. aus Chile, und der Gl. rigida die Gl. pubescens H. B. aus dem ”Tropischen Amerika am nächsten. Die Fiederchen aller fossilen Gleichenien sind ganzrandig. Von den Gleichenien der Kreide Europas gehören eine Art (Gl. protogaea Deb. Ett.) von Aachen zu den Eugleichenien, drei (Gl. comptoniaefolia, Gl. varians und eine Art, die den zu ändernden Namen Didymosorus gleichenioides Deb. trägt) von Åachen zu Didymosorus und zwei (Gl. Zippei und Gl. Kurriana Hr) zu den Mertensien. Leider sind die von Aachen beschriebenen Arten (mit Ausnahme der Gl. comptoniaefolia) nur in so kleinen Fetzen gefunden worden, dass eine Vergleichung derselben mit unsern Grönländer-Farn kaum zulässig ist. I Subgen, Mertensia. WiLLp. Sori biseriati, pinnulae nervis secundariis furcatis, raro simplicibus. 19: Gleichemia Giesekiana Hr. Taf. III. Fig. 1. d. und 8. VI. Fig. 1. restaurirt. Gl. fronde dichotoma, bipinnata, pinnis elongatis, linearibus, parallelis, pinnati- partitis, pinnulis patentibus, subinde falcatis, oblongis, apice rotundatis, obtusis, basi unitis, nervulis furcatis, soris biseriatis, rotundis. klanRAHlonar foss:'arctica..l pxs.8:- on laf XLIIK Fig. 1. a. 2: a. 3,0 XLIV. Fig. 23. SCHIMPER Paléontol. I. p. 671. Kome, Avkrusak und Pattorfik. Auf ein paar Fiedern von Avkrusak zeigen zwei Reihen von Punkten längs des Mittelnervs des Fiederchens die Sori an. Taf. III. Fig. 8. (vergrössert 8. b.) ist durch die längern Fiederchen von der gewöhnlichen Form ausgezeichnet. Die Secundarnerven sind in gleicher Art gabelig getheilt, wie bei der Hauptform. BOsriGleckema rigida Hr. Taf. I. Fig. 1. b. 5. a. b. Gl. foliis bipinnatis, pinnis oblongo-lanceolatis, pinnatisectis, pinnulis angustis, liearibus, apice acutiusculis, basi paululum dilatatis, rigidis, patentibus, nervulis furcatis, angulo fere recto egredientibus, soris biseriatis, sporangiis 3—4. Herr Flora foss. arct. I. p. 80. "SCHIMPER Paléontologie veg. I. p. 172. Kome. Karsok. Die Taf. I. Fig. 3. a. b. abgebildete Fieder ist von Karsok und liegt neben Blät- tern des Asplenium Dicksonianum. Die schmalen, langen und steifen Fiederchen sind bis zum Grunde von einander getrennt. Von dem Mittelnerv gehen sehr kurze, in einen Gabelast gespaltene Secundarnerven in fast rechtem Winkel aus. Die kreisrunden, ziemlich grossen Sori bilden auf jedem Fiederchen zwei Reihen, von denen jede acht Fruchthäufchen zeigt; jeder Sorus besitzt in der Regel drei, selten vier Sporangien (cf. Fig. 5. bb. viermal vergrössert). Der Sorus sitzt auf dem Seitenast. Wenn die Spo- 44 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. rangien ausgefallen, erscheint die Höhle des Sorus in drei Fächer getheilt. — In den steifen, langen und schmalen Fiederchen erinnert die Art an die Gl. pubescens H. B. aus dem tropischen Amerika. Auch die Nervation ist sehr ähnlich. 21. Gleichemia Zipper. ”TafiIVi MV: MI Eigsodo-3: MIL Fig ktestaurirt! Gl. fronde dichotoma et trichotoma, ramis divaricatis, bipinnata, pinnis valde approximatis, elongatis, linearibus, parallelis, apicem versus sensim angustatis, acumi- natis, pinnatisectis, pinnulis obliquis, lanceolatis, acutiusculis, basi disceretis vel summa tantum basi unitis; nervis pinnatis, nervulis secundariis utrinque 3—5, inferioribus furcatis; soris biserialibus, pinnulam fere obtegentibus. HeEeRr Flora foss. arct. I. p. 79. Taf. XLIII. Fig. 4. Beiträge zur Kreideflora IE SJ 4 Ta 1 Fig: PI SCHMEER Paleomtokel porös Pecopteris Zippei. Corda in Reuss Verstein. 5S. 95. Unger Sitzungberichte der Akademie in Wien. 1867. 5. 8. Gleichenia Rinkiana. Flora foss. aret. I. p. 80. Ist häufig in der untern Kreide von Noursoak; in Kome, Avkrusak und Pattorfik, hier besonders häufig. Die zahlreichen von NORDENSKIÖLD gesammelten Stäcke dieses schönen Farn ver- helfen uns zu einer vollständigen Kenntniss dieser Art und bestätigen meine frähere Bestimmung als Gleichenia; sehr belehrend sind die auf Taf. IV. und Taf. V. abge- bildeten Wedel, welehe sehr schön die Gabelung der Spindel zeigen. Nicht selten ist sie in drei Gabelaeste getheilt (Fig. 2. 3. 5. Taf. V.); wo sie in zwei gespalten, sieht man in der Regel in der Gabelung eine Knospe. Dass die Spindel wiederholt sich gabelt, sehen wir an Taf. IV. Fig. 1. V. Fig. 3 und 4. und Taf. VI Fig250aH Spindeln sind sehr lang und dänn und zwar sind die untern öfter nur wenig däönner als die obern (Taf. IV. Fig. 2). Sie laufen in rechtem oder sogar in stumpfem Winkel aus einander (Taf. IV. 2. VI. 2). Die Fiedern stehen in grosser Zahl und sehr dichter Stellung an der Spindel. Sie sind sehr lang und schmal; sie erreichen eine Länge von 80 bis 90 Millim., bei eimer Breite von 6—8 Millim.: sie sind anfangs parallelseitig, dann, etwa von der Mitte an, allmälig schmäler werdend und sich zuspitzeud. Die lange vorgezogene BSpitze ist freilich selten erhalten, indessen sehr schön in Fig. 3. Taf. VI. zu sehen. Die Fiederchen stehen dicht beisammen, so dass sich ihre Ränder in der Regel gegen die Basis beriöhren, doch sind sie unter emander nicht verwachsen, oder doch nur am untersten Grund zusammenhängend. Die Einschnitte reichen also ganz oder fast ganz bis zur döännen Spindel hinab; sie sind mit der ganzen Basis an dieselbe befestigt.” Sie sind meistens etwas nach vorn geneigt, seltener in rechtem Winkel von der Spindel abgehend, oder selbst etwas zuröckgekräummt (Taf. V. Fig. 4. bei einzelnen Fiederchen). Sie sind meistens etwa 2 Millim. breit und 3'/, Millim. lang, sind länglich oval; von der Mitte an gegen die Spitze verschmälert, bald stumpfich. bald etwas zugespitzt. Die untern Seitennerven sind in einen Gabelast getheilt, die obersten einfach. Bei mehreren Stäcken von Pattorfik sind die Frächte erhalten. Bei Taf. V. Fig. 6. (viermal vergrössert 6. b.) haben wir eine fruktifizierende Fieder, welehe neben einem KONGL. SV. VET. AKADEMIENS: HANDLINGAR. BAND l2. N:o 6. 45 ansehnlichen Wedel der Gl. Zippei liegt. Auf jedem Fiederchen bemerken wir zu jeder Seite des Mittelnervs vier, seltener nur drei in eine Zeile gestellte Sori. Sie bilden kreisrunde FEindriäcke von 1 Millim. Durchmesser, weleche vom Mittelnerv bis gegen den Rand reichen, so dass die pinnula fast ganz von den Soris bedeckt wird. Mit der Lupe sieht man viele sehr kleine schwarze Punkte, welche wahrscheinlich von den Sporen herrähren. Einzelne Sori sind dureh eine Linie in zwei, andere in drei oder vier Abtheilungen getheilt, welcehe 2—4 Sporangien andeuten. Einzelne Sori sind linsen- förmig und in der Mitte mit emem Wärzchen, das wohl die Anheftungstelle der Spo- rangien bezeichnet. Betrachten wir noch die wichtigern Stiäcke einzeln, haben wir bei Taf. V. Fig. 3. von Pattorfik eine Spindel, die in drei Aeste gespalten ist, der seitliche Ast ist noch- mals gablig getheilt und trägt in der Gabel eine Knospe. Bei Fig. 5. haben wir einen diännen, obern Gabelast, der in drei Gabeln sich weiter theilt, der mittlere Gabelast ist schon unten beblättert; die daneben liegende Spindel trägt nach vorn zu verschmä- lerte Fiedern. Fig. 4. hat auch eine in drei Gabeln getheilte Spindel, der mittlere Ast ist aber wenig entwickelt, der linksseitige vorn umgerollt, wie bei den jungen Farn- wedeln, und an der Spitze in zwei Gabeln getheilt, die unmittelbar die Blattfiederchen tragen; in der Gabel sitzt eine kleine Knospe. Die Blattfiederchen sind schmal und auswärts nur wenig verschmälert. Noch schmäler sind die Fiedern bei einem daneben liegenden Blattstöck, welches wohl aus der Spitze der Wedels stammt. Taf. IV. Fig. 2. ist durch die sehr langen kahlen Blattspindeln ausgezeichnet, von denen zwei je in drei, eine aber in zwei Gabelaeste sich theilen. Die letztern gehen in fast stumpfem Winkel aus einander, sind auffallend lang und dänn, und die Fiedern stehen weiter aus einander. Es ist diess Stöck, wie Fig. 4, von Pattorfik. Bei dem letztern haben wir sehr: lange, zierliche Fiedern. Die Fiederchen sind vorn ziemlich spitzig. Zuweilen sind nur die gabelig getheilten Spindeln erhalten, während die Blattfiedern abgefallen sind; so bei Taf. IV. Fig. 1, deren Spindeln wahrscheinlich zur vorliegenden Art gehören. Es liegen vier solcher gablig-getheilter Spindeln beisammen auf derselben Steinplatte von Pattorfik, von denen ich nur eine dargestellt habe. Fig. 3. ist von Avkrusak; ist ausgezeichnet durch die sehr langen Fiedern, die allmählig nach vorn sich verschmälern; sie stehen so dicht beisammen, dass sie sich am Rande decken. Die Fiederchen sind alle nach vorn gerichtet. Sehr klein sind die Fiedern bei einem Stäck von Avkrusak, und an einer sehr langen, däönnen Spindel be- festigt. Taf. IV. Fig. 5. ist ein junger noch eingerollter Wedel, welcher neben schon entwickelten Blättern liegt. Taf. VI. Fig. 2. ist wahrscheinlich aus der obersten Partie des Wedels, zeigt aber noch eine doppelte Gabelung; der erste Gabelast ist lang und zur Seite mit zahlreichen Fiedern besetzt, die ziemlich schmale, vorn ziemlich spitzige Fiederchen besitzen; die Spindel ist in zwei kurze Gabelaeste gespalten, von denen der rechtseitige erhalten ist; er ist mit Fiedern besetzt und oben nochmals in zwei Gabeln getheilt, welche dieselbe Dicke haben, wie die untern. Daneben liegt das Stöck eines Wedels, an welchem eine Fieder vollständig erhalten ist; sie hat eine Länge von 5 Centim. und ist nach vorn ganz schmal werdend. ; 46 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. Auch aus der Spitze des Wedels sind wahrscheinlich die Taf. VI. Fig. 1. gezeich= neten Fiedern. Sie haben etwas kleinere Fiederchen. Hierher gehört die Gleichenia Rin- kiana der Flora arctica I. S. 80. Taf. XLIII: Fig. 8, die durch die kleinern, etwas stumpfen Fiederchen sich auszeichnet, aber in den Formenkreis von Gl. Zippei gehört. Taf. VI. Fig. 3. ist ausgezeichnet durch mehrere vollständig erhaltenen Fiedern, welche vorn allmälig in eine lange, sehr dönne Spitze auslaufen. Taf. V. Fig. 1. sind alle Fiedern des Wedels mit Fruchten bedeckt; die Sori sind durchgehends in zwei Reihen geordnet (Fig. 1. a. und 1. b. eimzelne Fiederchen vergrössert), wie bei Fig. 6, und wir sehen auch bei dem einen kleine schwarze Punkte (Sporen), bei andern nur in der Mitte einen schwarzen Punkt, und wieder bei andern drei vom Centrum ausgehende Linien, welche auf drei Sporangien schliessen lassen. Zeichnet sich durch die grossen Sori, welche die Blattfläche fast decken und nach dem Abfallen der Sporangien Vertiefungen bilden, von allen lebenden Arten aus. In der Grösse und Form der Fiedern und Fiederchen kann sie am ehesten mit der Gl. pedalis Kaurr. aus Chile verglichen werden; hat freilich viel längere und weiter aus- gebreitete Gabelaeste. Während wir durch das reiche Material, welches wir den schwedischen Natur- forschern zu verdanken haben, uns ein vollständiges Bild von diesem Grönländer-Farn verschaffen können, bleiben hinsichtlich semes Verhältnisses zu der deutschen und boehmischen Pflanze, weleche diesen Namen trägt, noch emige Zweifel zu lösen. Die Abbildung, welche Corda von der letztern giebt, ist sehr mangelhaft und passt iberdiess nicht zu seiner Beschreibung. Es liegen drei Fiedern auf demselben Stein; zwei sind noch an der Spindel befestigt und diese haben ganz dieselbe Form und Grösse wie bei dem Grönländer-Farn und das vergrössert dargestellte Fiederchen zeigt dieselbe gablige Nervatur; die dritte Fieder dagegen hat weiter aus einander-stehende Fiederchen und erinnert in den parallel laufenden Seiten mehr an Gl. longipennis. UnGers Abbildung der Pflanze aus der Gosauformation der neuen Welt stimmt wohl zu der unsrigen, aber die vergrössert dargestellte Fieder hat einfache Secundar- nerven, während er in der Beschreibung sagt: nervis basi furcatis; die Zeichnung muss daher unrichtig sein. Am besten stimmt der Farnrest aus der Kreide von Quedlinburg (vgl. meine Beiträge zur Kreideflora II. Taf. I. 1.) in Stellung und Form der Fiedern und Fiederchen. Immerhin haben wir von allen diesen Stellen keine vollständig erhal- tenen Exemplare. Sollten noch solche gefunden werden und diese einen Speciesunter- scheid erheischen, wäre der Grönländer Farn als Gl. Rinkiana zu bezeichnen. 22. Gleichenia. longipennis -m... Taf., VI. Fig. 4.75: und, 6... VIL Fig. 15 25055 Gl. fronde dichotoma, bipinnata, pinnis valde approximatis, alternantibus, pa- tentibus, linearibus, valde elongatis, angustis, apicem versus paululo angustatis, pinnulis ovalibus, apice obtusiusculis, basi omnino discretis, nervis secundariis inferioribus fur- catis, soris biserialibus. Pattorfik und Avkrusak. In Ekkorfat nur selten; ebenso in Kome. Unterscheidet sich von der Gl. Zippei durch die auswärts kaum merklich ver- schmälerten Fiedern, deren Seiten bis gegen die Spitze hinaus fast parallel laufen, und KONGL: SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2: N:o 6. 47 deren Fiederchen etwas stumpfer sind; ferner durch die dem Rande näher stehenden Sori. Das Taf. VI Fig. 5. abgebildete Stäck von Pattorfik hat Fiedern von 71 Millim. Länge; sie haben bis öber die Mitte hinaus eine Breite von 7 Millim, und verschmälern sich gegen die Spitze nur ganz unmerklich. Die Fiederchen sind bis auf die Spindel hinab von einander getrennt und ihre Ränder beröhren sich nirgends: da die Fiederchen auswärts verschmälert sind und sich schwach zuspitzen, treten sie auswärts noch weiter aus einander. Bei einem zweiten Stäck, auch von Pattorfik, Fig. 4, haben die Fiedern sogar eine Länge von 93 Millim., bei einer grössten Breite von 8 Millim. Die Fiederchen gehen am Grunde zwar zusammen, sind aber in der obern Partie ziemlich weit von eimander getrennt. Auswärts ist die Fieder nur sehr wenig verschmälert. Taf. VI. Fig. 6. ist wahrscheinlich aus der Wedelspitze, daher die dänne Spindel und die kleinern Fiedern und Fiederchen. Die Fiedern sind aber auch hier fast pa- rallelseitig. Von Taf. VIII. Fig. 2. erfahren wir, dass auch diese Art. einen gablig getheilten Wedel hatte, in dessen Gabel eine Knospe sitzt. Daneben liegen einige Fiederstäcke. Von Pattorfik. Bei einem Stick von Kome liegt neben einem Fiederrest eine dreigablig getheilte Spindel. Aus Taf. VIII Fig. 1. von Avkrusak ersehen wir, dass diese Art sehr grosse Wedel hatte. ( Die keineswegs vollständig erhaltene primäre Fieder hat eine Länge von 24 Centim. Ohne Zweifel bildeten zwei solcher eine Gabel und waren an einer Spindel befestigt, die eine Zahl solcher grosser Fiedern trug, so dass das ganze Blatt ein paar Fuss Länge gehabt haben mag. — Die Spindel ist verhältnissmässig dänn und gebogen. Von derselben laufen die Fiedern in fast rechtem Winkel aus; sie stehen ungemein dicht beisammen, so dass sie theilweise an den Rändern sich decken. Der Abstand von einer Fieder zur andern beträgt im untern Theil des Wedels 5'/; im obern aber 5 Millim.; die Fiedern sind alternierend; sie haben eine Breite von 5'/,—6 Millim., sind parallelseitig und auswärts kaum merklich verschmälert; es tritt die Verschmälerung erst nahe der Spitze ein. Die Fiederchen stehen meist wagrecht und nur die vordern sind öfter etwas nach vorn gerichtet. Sie stehen dicht beisammen, so dass sie sich am Rande meist berihren, sind indessen bis zur Basis getrennt. Sie haben eine Breite von 2 bis 2'/; Mill. und eine Länge von 2'/, Mill. und sind vorn ganz stumpf zugerundet. Von den Nerven ist nur der mittlere deutlich, die seitlichen sind verwischt. Auf einer Zahl Fiedern nahe am Grunde des Wedels sind die Fruchthäufchen angedeutet. Es sind zu jeder Seite des Mittelnervs je drei kleine schwarze Punkte, welche von den Soris herrähren mössen. Sie standen demnach in zwei Zeilen auf jedem Fiederchen (Fig. 1. b. vergrössert). Besser erhalten sind sie bei einem Wedel von Kome, von dem ich Fig. 3. (vergrössert 3. b.) eine Fieder abgebildet habe. Die rundlichen Sori sitzen in der Gabel des Seitennervs und sind dem Rand genähert. Die Seitennerven sind in eine Gabel getheilt. 48 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. 23: 0 Gletehemia thkwlensiskama. I BafrNENS SKE TaÄVARESRONb: Gl. foliis pinnatis, pinnis linearibus, pinnulis subcoriaceis, liberis, separatis, oblongis, basi rotundatis, apice obtusiusculis; nervo medio conspicuo, stricto, nervis secundariis obsoletis. Pattorfik. Die Fiederchen haben zwar eine ähnliche Form wie bei Gl. Zippei und Gl. longi- pennis, sind aber ganz frei und aus eimander stehend. Sie scheinen fast lederartig ge- wesen zu sein. Sie haben eine Länge von 4—7 Millim., bei 2 Mill. Breite; sie sind gerade abstehend, am Grund an beiden Seiten zugerundet, vorn stumpfich. Der Mittel- nerv ist durchgehend, die Seitennerven aber ganz verwischt. Das auf Taf. V. Fig. 9. b. dargestellte Wedelstuck von Pattorfik zeigt dieselben weit aus einander stehenden, schmalen Fiederchen und gehört daher zu dieser Art. Die Fiederchen sind mit Frichten bedeckt. Die Sori stehen wie bei Gl. Zippei in zwei Reihen und sind gross und rundlich. 24. Gleichenia rotula im. Taf. VIL Fig. 4. 5. Taf. IX. Fig. 1—4. (2. 3. vergrössert)i Gl. fronde dichotoma, bipinnata, pinnis approximatis, patentibus, pinnis linearibus, margine parallelis, pinnulis horizontalibus, confertis, brevibus, apice obtuse rotundatis, basi vix connatis, nervis secundariis paucis, inferioribus furcatis, soris magnis, rotun- datis, biseriatis, pinnulam obtegentibus, plerumque sexlocularibus, sporangis stellatim dispositis sex. Kome; ein Stuck neben Danaeites firmus. Avkrusak. Es liegen bei Taf. IX. Fig. 1. b. von Kome zwei Blattfieder-stöcke zum Theil iiber einander (in Fig. 2. eine Partie viermal vergrössert), welche mit den sehr schön erhaltenen Soris bedeckt sind. Diese stehen in zwei Zeilen und bedecken fast die ganze Unterseite der Fiederchen. Bei der Mehrzahl besitzt jede Reihe 3 Sori, bei ein paar nur zwei und bei einem haben wir auf einer Seite 3, auf der andern aber 2; es variirt also die Zahl der Sori auf den Fiederchen von 4—6. Sie sind kreisrund und meistens in 6 Fächer abgetheilt, welche von scharfen, vom Centrum strahlenförmig ausgehenden. Wandungen von einander getrennt wurden; bei emigen Soris sind nur 5 oder auch nur 4 Fächer. Die Sporangien sind theilweise auf den Abdruck gekommen (Fig. 3. vers grössert). Es stehen 6 solcher Sporangien sternförmig in emem Kreis. Bei den meisten Fiederchen sind freilich die Sporangien abgefallen und es deutet nur ein schwacher Ring (am Abdruck) die Stelle des Sorus an, oder es ist auch jede Spur verwischt. Dagegen sicht man sehr schwache Secundarnerven; es sind jederseits nur etwa zwei da, von denen der untere in eine Gabel getheilt, der obere einfach ist. Der Sorus scheint auf einem Seitennerv zu stehen. Es haben die Fiederchen eine Breite von 2 Mill. und eine Länge von höchstens 3 Mill., sind also fast so breit als lang und vorn ganz stumpf zugerundet. Die Ecken an der Basis sind stumpflich. Die Bildung der Sori stimmt sehr wohl zur Gattung Gleichenia. Bei manchen lebenden Arten, so der Gl. polypodioides Sm. (glauca Sw.), von der ich ein Blattstöck in Fig. 5, viermal vergrössert, dargestellt habe, haben wir auch solche grossen, kreisrunden Sori; sind die Sporangien abgefallen, bleibt eine kreisrunde Vertiefung, welche in vier KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:O 6. 49 Fächer abgetheilt ist, von denen jedes ein Sporangium beherbergte, die sternförmig zu vier beisammen standen. Bei der fossilen Art haben wir zuweilen auch nur vier Sporangien in einem Sorus, bei der Mehrzahl aber sechs; auch weicht sie von der le- benden Art wesentlich dadurch ab; dass hier mehrere, in zwei Zeilen stehende Sori auf dem Fiederblättchen sitzen, so dass die fossile Art in die Gruppe der Mertensien gehört, während die ihr sonst sehr ähnliche Gl. polypodioides zu den Eugleichenien. Aehnliche in einen Kreis gestellte Sporangien haben wir bei Laccopteris PREsSr und Asterocarpus GoEPP. und zwar sind bei der erstern Gattung auch öfter 6 Sporangien im Sorus, sie sind aber um eine etwas verdickte Axe herumgestellt. Ich habe anfangs den Grönländer-Farn för eine Laccopteris genommen, er stimmt aber so ganz zu Glei- chenia, dass wir ihn zu dieser Gattung zu bringen haben. Fig. 4. stellt ein grösseres Wedelstöck dieser Art (von Kome) dar, dessen Blatt- fiederchen in Form und Grösse mit den mit Frächten bedeckten iäbereinstimmen. Die Fiedern stehen dicht beisammen, verlaufen in fast wagrechter Richtung, sind schmal und lang. Die Fiederchen lassen hier und da die Secundarnerven erkennen; die untern sind in eine Gabel getheilt. Etwas grössere Fiederchen haben Taf. VIII Fig. 5. von Kome und Fig. 4. von Avkrusak. Sie haben auch dicht stehende, fast wagrecht auslaufende Fiedern und rundliche Fiederchen, deren untere Secundarnerven gablig sind. : Fig. 4. zeigt uns die gabelige Theilung der Spindel. In der Gabel sitzt eine vorn zugespitzte Knospe. 2. Subgen, Didymosorus. DeEB. und ErtT7. Sori duo, dorso medio nervorum infimorum utriusque lateris inserti. Nervi secun- darii inferiores furcati, rarius simplices. 25. Gleichenia comptoniaefolia. Taf. XI. Fig. 1. 2. Gl. fronde dichotoma, pinnis approximatis, alternis, patentibus, linearibus, basi et apice parum decrescentibus, pinnulis inferioribus horizontalibus, superioribus falcato- arrectis, alternis, confertis, basi connatis, superioribus subfalcatis, acutiusculis, nervis secundariis inferioribus furcatis, ceteris simplicibus; soris 1—2 rotundis, punctiformibus, pinnulae basi insidentibus. Didymosorus comptonifolius DEB. et EtTTINGSH. Acrobrya des Kreidegebirges von Aachen I. S. 6. Taf. I. Fig. 1—5. ETTINGSHAUSEN Kreideflora von Niederschöna Sitzungs- Berichte der naturwiss. Classe der Wiener Akademie. LV. Erste Abth. 1867. Heft I bis NESA244. Pattorfik. Die zwei auf Taf. XI. abgebildeten Wedel stimmen so wohl zu den Abbildungen von DEBEY und ETTINGSHAUSEN, dass wir sie wohl dieser Art zutheilen därfen. Wir haben dieselben dicht beisammen stehenden, langen und sehr schmalen Fiedern, deren Fiederchen dieselbe Grösse und Form haben. Wie bei allen von Aachen abgebildeten - EK. Vet. Akad. Handl. B. 12, N:o 6. ( 50 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA "DER ARCTISCHEN ZONE. Stäcken sind die Fiederchen am Grunde verbunden, in der Diagnose sagen die Verfasser der Aachener-Flora freilich: pinnulis basi discretis vel rarius connatis, was aber nicht zu den von ihnen gegeben Abbildungen passt, daher diese Angabe unrichtig sein därfte. Auch bei den Exemplaren von Niederschöna sind die Fiederchen am Grund verbunden. Of! EITTINGSHAUSEN Les ubat ol 2 Die Wedel von Pattorfik haben eine sehr dinne, etwas gebogene Spindel. Die dicht und alternierend stehenden Fiedern erreichen eine Länge von 56 Millim., bei einer Breite von 3 bis 4 und höchstens 5 Millim., sind also iber 11 mal so lang als breit. Sie sind von der Basis bis zur Spitze von fast gleicher Breite, oder doch vorn nur wenig und sehr allmählig verschmälert, die Seiten laufen daher fast parallel und die Fieder wird zur linienförmigen. Es ist diese Fieder fiederschnittig, indem die Fiederchen sämmtlich am Grund mit einander verbunden sind. Die untersten sind gerade gestellt, die äussern aber etwas nach vorn gekrämmt, so dass der äussere Rand des Fiederblättchens länger und mehr gebogen ist, als der innere; vorn ist das Fiederchen schwach zugespitzt. Ueber jedes Fiederchen läuft ein deutlicher Mittelnerv, der jeder- seits 3 bis 4 Secundarnerven aussendet, von denen die untern in eine Gabel sich theilen, die obern aber einfach bleiben. Vegl. Fig. 1. b. und 2. b, wo die Fiederchen 4 mal vergrössert sind. Friächte sind bei der: Grönlander Pflanze nur ein paar angedeutet; wir sehen (cf. Fig. 2. b.) an ein paar Fiederchen an ihrem Grunde zur Seite des Mittelnervs eineh runden schwarzen Fleck; ob derselbe von einem Sporangium oder Sorus herrährt, ist nicht zu entscheiden. Bessere Fröchte hat DEBrEyr in Aachen gefunden. Es sind meist je zwei Sori am Grunde jedes Fiederchens. Ist sehr ähnlich der Gleich. Zippei, aber durch die schmälern, parallelseitigen, nach vorn kaum merklich verschmälerten Fiedern und die am Grunde verbundenen Fiederchen zu unterscheiden, von Gl. longipennis durch den zuletzt erwähnten Charakter. Dann haben Gl. Zippei und Gl. longipennis zwei Reihen von Soris auf jeder Fieder. 26. Gleichenia Nordenskiöldi m. ”Taf. IX. Fig. 6—12. Gl. fronde gracili, dichotoma, bipinnata, rachi tenui, pinnis approximatis, patentibus, linearibus, apicem versus parum decrescentibus, pinnulis minutis, horizontalibus, liberis, ovatis, basi utrinque rotundatis, apice obtusissimis, nervis secundariis paucis, inferioribus furcatis, superioribus simplicibus; soris magnis duobus, pinnulae basi insidentibus. Nicht selten in Kome; Pattorfik und Avkrusak; von Ekkorfat nur eine kleine Fieder. Die Blattfiederchen haben dieselbe Grösse wie bei Gl. rotula, sie sind aber etwas länger und schmäler und haben nur zwei Sori, welche nur vier Sporangien enthalten. Ich habe zwar keine gablig getheilten Spindeln mit den Blattfiedern in Verbindung gesehen; da aber die Taf. IX. Fig. 12. abgebildeten Gabeln auf demselben Stein liegen mit den Fiedern, därfen wir sie zusammen bringen und daher unserer Art gablige Spin- deln zuschreiben, wie den ibrigen Gleichenien; um so mehr, da auf einer zweiten Stein- platte von Avkrusak unmittelbar neben den Blattfiedern eine gablig getheilte Spindel liegt. Bei einem dritten Exemplar von Kome ist die Spindel in drei Gabeln gespalten, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |l2. N:O 6. Hi neben denen eine Blattfieder liegt. Die gemeinsame Spindel ist lang und dimn, zu- weilen etwas hin- und hergebogen. An derselben sind viele, dicht beisammen stehende Fiedern befestigt, welche in fast rechten Winkeln auslaufen. Sie sind vom Grund bis weit hinaus gleichbreit und nur zu äusserst sich verschmälernd. Die dicht beisammen stehenden Fiederchen beröhren sich zwar am Rande, sind aber bis zum Grund getrennt und an der Basis jederseits etwas zugerundet; sie sind nicht mit der ganzen Breite, sondern nur in der Mitte an die Spindel befestigt. Die der Basis der Fieder zuge- kehrte Seite ist öfter etwas ohrförmig erweitert. Das Fiederchen ist an der Basis am breitesten, aber nach vorn nur wenig verschmälert und vorn stumpf zugerundet. Das Fiederchen hat durchschnittlich eine Länge von 4 Millim., bei 2 Millim. Breite. Der Mittelnerv ist deutlich, wogegen die Secundarnerven meistens verwischt und nur bei wenigen Blättchen deutlich zu sehen sind. Es sind in der Regel jederseits drei da, von denen die untern zwei in eine Gabel getheilt, die obern einfach sind (Fig. 10. vier mal vergrössert). Neben dem Mittelnerv sitzen an der Basis des Fiederchens die zwei grossen runden Sori (Fig. 10), die fast die ganze Breite des Fiederchens einnehmen. Sie sind bei einigen in vier Fächer abgetheilt und besassen daher vier Sporangien. Bei einigen Soris sehen wir nur in der Mitte einen Punkt, und bei einigen Fiederchen (Fig. 11. b. und vergrössert Fig. 11: c.) sind an der Stelle der Sori nur zwei schr kleine, runde Wärzchen. Es stehen die Sori auf dem untersten Secundarnerv der Fiederchen fas: 10. 11::c). So klein auch die Fiederchen sind, muss doch der Wedel eine ziemliche Grösse gehabt haben, wie .das mit starker Spindel versehene Wedelstäuck Fig. 6. zeigt, und mehrere ansehnliche, aber schlecht erhaltene Wedelstäcke, so ein solches von Avkrusak von 11 Centim. Länge, neben welchem Fiedern mit wohl erhaltenen Soris liegen. Var. b. pinnulis paulo longioribus. Von Pattorfik. Fig. 8. Es weicht das Fig. 8. abgebildete Stäck durch die etwas schmälern und längern Fiederchen ab. Die Fiedern stehen weiter auseinander, haben aber nebst den Fiederchen dieselbe Form wie bei Gl. Nordenskiöldi. Es erinnert diese Art in der Form und Grösse der Fiederchen an Gleichenia po- lypodioides W. vom Cap., doch weicht sie in den am Grund zugerundeten Fiederchen, den gabligen Seitennerven und den zwei Soris bedeutend von dieser, wie allen mir be- kannten lebenden Arten ab, so dass ich keine als analoge Art zu nennen weiss. Fig. 6. ist von Kome, hat eine starke Spindel und lange, alternierende Fiedern; stammt wohl aus der Basis des Wedels. Fig. 7. von Avkrusak besitzt eine dinne Spindel und ist wohl aus der Wedel- spitze. Die alternierenden Fiedern stehen dichter beisammen und haben etwas kleinere Fiederchen. Fig. 9. von Kome zeigt uns die Fruchthäufchen, die meisten Fiederchen haben nur einen Sorus, eines aber zwei. Fig. 10. wohl erhaltene Fruchthäufchen, vier mal vergrössert. Fig. 11. von Avkrusak; es liegen die Gl. Nordenskiöldi Fig. 11. a. b. und Gl. delicatula Fig. 11. e. nahe beisammen. Bei Fig. 11. a. sind die Blattfiederchen sehr: wohl erhalten und lassen die Nervation (11. d. vergrössert) erkennen. Bei 11. b. ist 52 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. ein Fiederstäck (vier mal vergrössert 11. c.), bei dem jedes Fiederchen am Grund zwei kleine runde Wärzchen zeigt, die ohne Zweifel von den Soris herrähren. Sie sitzen auf dem BSeitennerv. Fig. 12. von Avkrusak; es lag auf einer ziemlich grossen Platte, welche mit Resten der Gl. Nordenskiöldi bedeckt war. Auf derselben fand sich ausser den wohl erhaltenen Fiedern, die an der dinnen Spindel dicht beisammen stehen, auch eine gablig getheilte Spindel, welche sehr wahrscheinlich dieser Art angehört. 217. Gleichenia gracils m. Taff: X: Fig. 1—11. Gl. fronde parvula, gracili, dichotoma, bipinnata, pinnis approximatis, inferioribus patentibus, superioribus erectis, linearibus, apice longe attenuatis, pinnulis minutis, liberis, subfalcato-triangularibus, apice acutis, nervis sdcbndaris simplicibus, soris 1—2 rotundis, : pinnulae basi siden tibue. Kome, Avkrusak. Karsok. Ist durch die vorn scharf zugespitzten Fiederchen und die einfachen Secundar- nerven von den verwandten Arten siecher zu unterscheiden. Hat sehr zierliche Wedel gebildet. Dass sie gablig zertheilt waren, zeigt Fig. 4. von Avkrusak. Hier ist die Spindel in drei Aeste gespalten, wobei auffallend ist, dass der mittlere etwas dicker ist als die beiden seitlichen. Von diesen ist nur der linksseitige ein Stäck weit erhalten Er ist mit alternierend stehenden Fiedern besetzt, welche ziemlich dicht beisammen sind. Die Fiederchen sind bis an den Grund getrennt, etwas sichelförmig, nach vorn gebogen und in eine scharfe Spitze auslaufend. Die ganze Fieder hat nur eine Breite von Millim., so dass die einzelnen Fiederchen nur eine Länge von 2 Millim. erhalten, bei einer Breite von 1'/, Millim. — Ein grösseres Wedelstäck stellt Fig. 7. dar, ebenfalls von Avkrusak, das in der Form der dicht beisammen stehenden Fiedern und Fiederchen wohl zu dem vorigen stimmt. Auf der Räckseite desselben Steines ist ein Wedelstäck mit sehr schmalen, langen Fiedern, deren Fiederchen zwar grossentheils zerstört oder doch nur im Abdruck erhalten sind, aber die Fruchthäufchen sehr schön erkennen lassen. (Vegl. Fig. 8, wo ein Fiederstäck vergrössert ist). Es sind bald zwei, bald abe nur ein Sorus am Grund des Fiederchens. Sie sitzen wahrscheinlich auf einem Seiten- nerv. Sie sind kreisrund und, wo zwei vorhanden, nehmen sie den ganzen Grund des Fiederchens ein, so dass längs der zarten Spindel der Fieder zwei Reihen von Frucht- häufchen bemerkt werden. Die Zahl der Sporangien im Sorus ist variabel; bald sind nur vier da, bald 5 oder 6; (Fig. 9. ein Sorus stark vergrössert) ja in einem Fall glaube 9 gesehen zu haben. Sie sind sternförmig gestellt, reichen bald bis ins Centrum des Sorus, bald ist aber dort ein rundliches Körperchen, vielleicht auch ein Sporangium. Bei starker Vergrösserung erscheinen sie sehr fein runzlich, und in einem Fall (Fig. 9. stark Ver skÖRsert) ist SO gegliederte Ring zu sehen. tf Fig. 1. 2. 3. sind aus der Spitze des Wedels. Die dicht stehenden Fiedern wurden allmählig kärzer, sind sehr schmal und auswärts sich zuspitzend. Die sehr kleinen einander getrennt. Diese Stäcke sind von Kome. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 6. Ha Sehr schmale lange Fiedern hat ein Stick von Karsok, mit stark nach vorn ge- neigten Fiederchen (Fig. 10. vergrössert). Von dem Mittelnerv gehen jederseits 2—3 einfache Secundarnerven aus. Von Karsok ist auch Fig. 6. a, vergrössert Fig. 6. b. Etwas breitere und weiter aus einander stehende Fiedern hat Fig. 5. von Kome. Die Fiederchen sind zugespitzt und haben einfache Seitennerven. 3 Subgen, Eugleichenia Sori solitarii; pinnulae minutae, nervulis secundariis plerumque simplicibus. 28. Gleichemia acutipennis m. Taf. X. Fig. 12. vergrössert Fig. 13. Gl. fronde bipinnata, pinnis patentibus, approximatis, linearibus, pinnulis minutis, liberis, subfaleato-triangularibus, apice acutis, nervis secundariis obsoletis, soris solitariis, magnis, nervo medio insidentibus. Pattorfik mit Gleichenia Zippel fia Sequoia Reichenbachi auf demselben Stein. Steht der Gl. gracilis sehr nahe, und die Blattform ist dieselbe, die Fruchtbildung macht aber die Trennung nothwendig. Wir haben hier nur einen Sorus, und dieser nimmt die Mitte des Blattfiederchens ein, während wir bei Gl. gracilis meist zwei Sori haben, und wenn nur einer da ist, so steht er doch nicht auf dem Mittelnerv, sondern neben demselben und auf einem BSecundarnerv. Allerdings liegt mir nur das Fig. 12. abgebildete Stuck vor, und Fruchthäufchen sind nur auf wenigen Fiederchen erhalten, doch treten auf mehreren kreisrunde Eindräcke so deutlich hervor, dass sie als Sori gsedeutet werden därfen (cf. Fig. 13. wo ein Fiederstäuck vergrössert). Die gemeinsame Spindel ist dänn; die Fiedern nicht in der ganzen Länge er- halten, dicht beisammen stehend. Die ersten Fiederchen sind im rechten Winkel ab- gehend, die vordern etwas nach vorn gekrämmt, doch weniger deutlich als bei Gl. gracilis; vorn sind sie zugespitzt. Der Mittelnerv ist deutlich, dagegen die Seitennerven fast ganz verwischt; nur bei wenigen Fiederchen sind solche angedeutet. Sie scheinen einfach zu sein. Der kreisrunde Sorus nimmt fast die ganze Basis des Fiederchens in Form eines kreisförmigen Eindruckes ein. Unter den lebenden Arten sieht der fossilen die Gl. circinata Sw. (GI. speluncae R. Br.) aus Neuholland, Neuseeland und Malacca am ähnlichsten. Die Fiederchen haben dieselbe Grösse und Form, sind vorn auch zugespitzt, der Sorus steht aber auf dem Seitennerv. 29. Gleichenia nervosa m. Taf. XI. Fig. 3—6 Gl. fronde dichotoma, bipinnata, pinnis valde approximatis, patentibus, praelongis, angustis, linearibus, pinnulis minutis, horizontalibus, subovalibus, apice obtusissimis, nervo medio flexuoso, nervis secundariis furcatis, validis; soris solitariis (?). Kome. Steht in der Form der Fiederchen der Gl. rotula und Nordenskiöldi sehr nahe, unterscheidet sich aber durch die viel stärker hervortretenden Nerven und den hin- und 54 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. hergebogenen Mittelnerv. Auch sind die Fiederchen mit ihrer ganzen Breite an die Spindel befestigt und an der Basis an den Ecken nicht abgerundet. Es sind mehrere Wedelstäcke von Kome mir zugekommen, doch sind sie schlecht erhalten. Bei einem Stäöck (Fig. 4.) liegt eine gablig gespaltene Spindel, die mit runden Wärzechen besetzt ist. Die Spindel ist ziemlich stark und die Fiedern stehen an der- selben dicht beisammen; der Abstand der Fiedern beträgt durchschnittlich etwa 5 Millim. Sie laufen in rechten Winkeln aus (Fig. 3), sind aber zuweilen nach vorn gebogen (Fig. 4). Sie sind sehr lang und schmal (bei 4—5 Millim. Breite, 45—50 Millim. lang): Die Fiederchen sind bis auf die Spindel von einander getrennt und mit ihrer ganzen Breite an dieselbe angesetzt; nach vorn kaum merklich verschmälert und ganz stumpf zugerundet; sie sind 2 bis 2'/, Mill. lang und etwa 1'/; Mill. breit. Die Nerven treten sehr stark hervor; der Mittelnerv ist hin und hergebogen und sendet schon von unten an mehrere (3 bis 4) Seitennerven aus, die in offene Gabeln sich spalten. (Fig. 5. 6. vergrössert). Bei einem Wedelstöck sind die Fiederchen in der Mitte stark gewölbt und ver- kärzt; wahrscheinlich tragen diese auf der untern Seite einen Sorus, welcher dann die Mitte des Fiederchens eimnehmen wärde. Doch bleibt diese Sorusbildung noch zweifelhaft. 30: Glerehenia delicetula a: PAR INRESA Eros Gl. fronde gracillima, dichotoma, bipinnata, rachi tenuissima, pinnis approximatis, patentibus, linearibus, pinnulis minutissimis, rotundatis. Kome und Avkrusak. Es ist diess die kleinste und zierlichste Art. Aus Fig. 11. e. sehen wir, dassidie Spindel gablig getheilt war. Der Gabelast ist sehr dänn; an demselben stehen die Fiedern dicht beisammen, so dass sie sich, so schmal sie auch sind, an den Rändern beröhren. Es sind diese Fiedern iöberall gleich breit, linienförmig. Ihre Breite beträgt nur 1'/,; bis 2 Millim., daher jedes Fiederchen in seiner Länge nicht einmal ein Millim. erreicht. Diese Fiederchen sind rund, so breit als lang und bis auf die Spindel hinab frei, aber mit ihrer ganzen Breitseite angewachsen. Die Nerven sind äusserst zart, nur bei starker Vergrösserung sieht man, ausser dem Mittelnerv, auf der einen Seite zwei, auf der andern einen Secundarnery; dieser bleibt unveraestelt. Mehrere Fiederchen haben in der Mitte eine rundliche Anschwellung, welche als Sorus gedeutet werden darf. Somit hat jedes Fiederchen nur einen und zwar auf dem Mittelnerv stehenden Sorus. Bei Taf. IX. Fig. 11. e. sind die Fiederchen sehr wohl erhalten, einige zeigen uns den Sorus Fig. 11. f. vier mal vergrössert. Taf. X. Fig. 17. sind iberaus zierliche Fiedern, welche durch eigenthämlichen Metallglanz von dem matten Schwarz des Steines sich abheben. Taf. X. Fig. 16. ist wohl aus der obern Partie des Wedels. Ist sehr ähnlich der Gl. dicarpa R. Br. aus Tasmania, aus Australien, Neuseeland und den Bergen der Malaischen Inseln. Die Fiedern haben dieselbe Grösse und Form und t KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 6. Dö ebenso die einzelnen Fiederchen, nur stehen bei der Grönländer-Art die Fiedern dichter beisammen. 31. Gleichenia micromera m. Taf. X. Fig. 14. dreimal vergrössert Fig. 15. Gl. fronde bipinnata, rachi tenui, pinnis valde approximatis, patentissimis, linea- ribus, pinnulis minutis, horizontalibus, liberis, ovatis, basi utrinque rotundatis, apice obtusis, nervis secundariis simplicibus. Angiarsuit. Kome. Es wurde das zierliche Fig. 14. abgebildete Stuck mit der Gegenplatte in Angiar- suit gefunden. Es hat eime diänne Spindel und ungemein dicht stehende, im rechten Winkel auslaufende, horizontale Fiedern; sie sind parallelseitig und auswärts kaum merk- lich verschmälert. Die Fiederchen sind ganz frei und scheinen nur beim Mittelnerv an die Spindel befestigt zu sein. Ihre Ecken sind zugerundet. Sie sind am Grund etwas breiter als vorn, wo sie ganz stumpf zugerundet sind. Jedes Fiederchen hat nur eine Breite von 1 Millim. und eine Länge von 1--1"/, Millim. Der Mittelnerv ist deutlich, die einfachen Secundarnerven dagegen sind nur bei guter Beleuchtung und starker Ver- grösserung zu sehen. (Fig. 15). Bei mehreren Fiederchen sieht man am Grund neben dem Mittelnerv einen kreis- runden Eindruck (Fig. 15. vergrössert von Kome), welcher wahrscheinlich vom Sorus herrährt, daher jedes Fiederblättchen einen solchen Sorus besass, der auf einem Seiten- nerv befestigt war; jedoch ist er auf der innern Seite des Fiederchens, während bei den lebenden Arten auf der äussern. Es ist diese Art ausgezeichnet durch die sehr kleinen, ungemein dicht stehenden, freien Fiederchen und einfachen Seitennerven. Sie kann mit der Gl. polypodioides Sm. aus Sädafrika verglichen werden, die Fiedern stehen aber viel dichter beisammen und die Fiederchen sind schmäler. 3:te Fam. DICTYOPTERIDEAE ScHime. XT IDICEYOPHYLLUM LInDr. 92: Dictyophyllum Dicksoni m. Taf. III. Fig. 9. vergrössert Fig. 9. b. c. d. D. foliis coriaceis, basi obtuse sinuato crenatis, nervis primariis flexuosis, ramosis; nervis secundariis alternis, angulo acuto egredientibus; nervis tertiariis angulo recto egredientibus, inter se rete laxum inaequaliter hexagonale efficientibus, rete minutum secundi ordinis continentibus; soris per paginam folii totam inferiorem sparsis, ro- tundatis. Ekkorfat. Es wurde von diesem merkwärdigen Farn nur das Fig. 9. abgebildete, sehr un- vollständige Stäck gefunden, das aber vortreffich erhalten ist und in seiner Nervatur und Fruchtbildung so ausgezeichnet ist, dass iber seine Zugehörigkeit zur Gattung Dictyophyllum kein Zweifel walten kann. Bis jetzt wurde diese Gattung nur in der 56 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. raetischen Formation, im Lias und im Jura von Scarborough in Yorkshire, und in ein paar wenig deutlichen Fetzen im Wealden von Oberkirchen gefunden. Die Form des Blattes ist nicht zu bestimmen. Immerhin sieht man, dass es ein grosses, breites Blatt gewesen, mit stark vortretender Nervation. Da drei starke Nerven von der Basis des Blattes ausgehen, war es wahrscheinlich weiter oben in drei Lappen gespalten; die beiden seitlichen Nerven entspringen wahrscheinlich nahe der Blattbasis aus dem mittlern, doch ist diess nur bei dem linksseitigen zu sehen. Die Secundar- nerven laufen in spitzen Winkeln aus. Sie sind hin- und hergebogen und weiter ver- aestelt. Die Hauptfelder, die so entstehen, sind zunächst durch ein polygones Netzwerk ausgefillt. Die Unterfelder simd unregelmässig, sechseckig. Sie sind durch zartere Nervillen weiter abgetheilt und zwar öfter je in vier kleinere Feldchen, zuweilen aber auch in mehr. Jedes dieser kleinen tertiären Feldehen trägt auf der Mitte eine kleine rundliche Warze. Es ist diess der Sorus, der bei starker Vergrösserung als aus 4 bis 8 kleinen Käögelchen gebildet erscheint. (Fig. 9. e. d. stark vergrössert). Es sind diess die Sporangien, welche aber zur Erkennung des Ringes nicht gut genug erhalten sind. Diese Sori sind zwar klein, aber sehr scharf abgesetzt und geben durch ihre regel- mässige Vertheilung tber das zierliche Netzwerk dem Blatt ein iberaus häbsches Aussehen. Vierte Fam. MARATTIACEAR, XII. DANAEITES GozrrPr. 30. Dandaeuestjörmus ER. bat EiSOLSTa RR RToSE D. fronde pinnata, pinnulis firmis, lineari-oblongis, basi rotundatis, subinde inae- quilateris, apicem versus attenuatis, integerrimis; nervis secundariis horizontalibus, fur- catis; soris oblongis, horizontalibus, parallelis, juxta nervum primarium biserialibus, a margine remotis. Herr Flora foss. arct. I. p. 81. Taf. XLIV. Fig. 20—22. Kome. Die Sammlung der schwedischen Naturforscher enthält mehrere sterile Blätter dieser Art von Kome, von denen zwei (Taf. IX. 1. 3, und XII. 2.) noch an der Spindel befestigt sind; ein drittes (Taf. XII. 1.) ist am Grund ungleichseitig und erweist sich damit als ein Fiederblatt eines zusammengesetzten Blattes. Waährend an den in der Flora arctica abgebildeten, mit Frichten versehenen Fiedern die Nervation ganz ver- wischt ist, ist sie bei den vorliegenden sehr schön erhalten. Von dem starken Mittel- nerv laufen zahlreiche, parallele Secundarnerven in fast rechtem, oder doch nur wenig spitzem Winkel aus; einzelne bleiben einfach, die Mehrzahl aber theilt sich in zwei Gabelaeste, die bis zum Rande hinaus laufen. Die ganzrandigen Blattfiedern standen paarweise (Taf. XII. 2). Gehört wohl sicher in die Familie der Marattiaceen. Ut SJ KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o 6. Fäönfte Fam. OSMUNDACEAE. XIII: OSMUNDA L. HooKErR und BAKER zählen 6 Arten auf, welche grosse Verbreitung haben. Die O. regalis L. reicht von Schweden und Sibirien bis in die Tropenwelt (Indien, China, Angola, Rio Janeiro) und zum Cap; die O. javaica BL. von Kamtschatka bis Java und Ceylon, die O. Claytoniana L. von Canada bis in den Säden der vereinigten Staaten, die 0. cinnamomea L. von Canada bis Centralamerika: die O. bipinnata Hxr. gehört China, O. lancea THUNB. Japan an. FW Osmunda petiolata "m. Taf. IL Fig: 1: ce. 2. b. P. pinnulis magnis, petiolatis, subcordato-oblongis, apice obtusis, integerrimis, nervo medio debili, flexuoso, nervis secundariis numerosis, furcatis. Avkrusak auf demselben Stein mit Adiantum formosum und Sequoia Smit- tiana. Ekkorfat sehr selten. Ist der Osmunda Öbergiana der obern Kreide Grönlands sehr ähnlich, aber durch die Ausrandung der Fiederchenbasis und den Stiel ausgezeichnet. Ohne Zweifel stan- den zahlreiche Fiederchen an einer Spindel und bildeten ein gefiedertes Blatt. Die Fiederchen haben eine Länge von 22—25 Millim., bei einer Breite von 8 Millim.; der sehr dänne Stiel der Fiederchen hat 3 Millim. Länge. Am Grund ist das Fiederchen an den Seiten zugerundet und in der Mitte seicht ausgerandet. Es hat bis iber die Mitte hinaus dieselbe Breite, dann aber verschmälert es sich allmählig und hat eine stumpf zugerundete Spitze. Der Mittelnerv ist dänn, etwas hin und hergebogen und vorn sich auflösend; von den zahlreichen Secundarnerven ist jeder in eine Gabel ge- spalten. Aehnelt in der Form und Nervation der Fiederchen der Osmunda Heerii GAUuD. und gehört wahrscheinlich zu dieser Gattung, bei welcher die O. regalis L. zuweilen auch kurzgestielte Fiederchen hat. Fär diese Deutung spricht der Fig. 2. c. (ver- grössert 2. d.), dargestellte Fruchtstand von Avkrusak, welcher mit der Sequoia Smit- tiana, sammt Fruchtzapfen, auf demselben Steine liegt. Es stehen kugelrunde Körperchen (die Sporangien) an einer Längsachse. Sie stehen in zwei Zeilen und bilden eine ge- drängte Aehre. Sie haben einen Durchmesser von 1 Millim. Einige scheinen oben ein kleines Wärzchen zu besitzen. INCERTAE SEDIS. XIV. JEANPAULIA UnGEr. 39. Jeanpaulia borealis m. Taf. II. Fig. 15. restaurirt Fig. 16. J. foliis tenuibus, membranaceis, palmato-trichotomis, segmentis dichotome partitis, ambitu cuneatis, laciniis profunde incisis, linearibus, apice obtusis, nervis dichotomis subtilissimis. Oj K. Vet. Akad. Handl. Band. 12. N:o 6. to) 58 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. Pattorfik. Ist sehr ähnlich der Jeanpaulia Brauniana ETTINGSH. sp. (vgl. ScHENK Flora der Wealdenformation S. 22. Taf. III. Fig. 9—11) aus dem Wealden, und muss jedenfalls zu derselben Gattung gehören. Das Laub ist in gleicher Weise handförmig zertheilt und die Segmente weiter in schmale, fast parallelseitige Lappen gespalten, die vorn stumpf zugerundet sind; es ist ferner in gleicher Weise von mehreren gleich starken, gablig zertheilten Nerven durchzogen. Bei der Grönländer Pflanze sind aber die Lappen länger und schmäler und haben sehr zarte Nerven. Die Wealden Art ist mit der J. Mänsteriana Presl. spec. aus der raetischen For- mation zunächst verwandt, welcher nach SCcHIMPER ovale Sporensäcke, wie bei den Rhizo- carpeen zukommen (vgl. Paléontol. végét. I. S. 632), daher die Gattung zu den Rhizo- carpeen gebracht wird. Die J. Mänsteriana hat indessen feste, lederartige Blätter, während sie bei der Pflanze von Pattorfik offenbar zart und dinnhäutig waren, daher die lederartige Beschaffenheit der Blätter nicht unter die Cattunsmmerkriale aufgens men werden dart , insofern die Grönländer Pflanze hierher gehört. Der Blattstiel ist nicht erhalten. Es ist die Blattfläche zunächst in drei Segmente gespalten, weleche durch gabelige Zertheilung sich weiter veraesteln; da wo die Aeste auslaufen ist das Laub verbreitert, die Gabelacste sind schmal, parallelseitig und vorn stumpf zugerundet. Die Nerven sind sehr zart und nur mit der Lupe zu sehen. Es ist kein Mittelnerv da, sondern mehrere, parallellaufende und sich gablig theilende Längs- nerven. Auch die äussern Lappen sind von mehreren Nerven durchzogen. 360. dJeanpaulra lepida.m. Baffilrniofe rt: J. foliis tenuibus, membranaceis, palmato-trichotomis, segmentis dichotome par- titis, laciniis erectis, confertis, basi attenuatis, apicem versus dilatatis, lobatis, lobis inae- qualibus, lanceolatis, apice acuminatis; nervis dichotomis, subtilissimis. Kome und Ekkorfat nicht selten. Steht der vorigen Art so nahe, dass sie zur selben Gattung gehören muss, obwohl sie durch die vorn verbreiterten Blattlappen von den Arten des W Sölden und des Raetic abweicht und an Asplenium (Sphenopteris) erinnert, zu welcher Gattung ich sie anfangs gebracht habe. So hänufig auch diese Blattreste sind, ist mir doch kein einziges ganzes Blatt zugekommen. Ich habe durch Zusammenstellen der Blattfetzen seine Form zu bestim- men gesucht und in Fig. 14 das Blatt zu restauriren versucht. Das Blatt muss sehr zart gewesen sein und bildet auf dem Stein nur einen sehr zarten BEindruck, der nur durch die dunklere glänzende Farbe von demselben sich abhebt. Fig. 2. und 13. zeigen uns, dass das Blatt zunächst handförmig in drei Seg- mente gespalten ist, von jedes sich weiter theilt, und zwar bald nochmals in drei Lappen wie bei Fig. 2, bald aber, was häufiger der Fall ist, in zwei Lappen, die sich weiter theilen. Die Lappen sind steil aufgerichtet und in sehr spitzen Winkeln von: einander getrennt. Sie sind am Grund sehr stark keilförmig verschmälert. Die End- lappen sind stark verbreitert, im Umriss elliptisch oder lanzettlich und an der Seite mit ungleich grossen, schief aufgerichteten Lappen versehen. Sie sind, wo sie gut erhalten KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o 6. 59 sind (Fig. 1 und 9. 12.), zugespitzt. Nicht selten erscheinen sie freilich stumpflich, wohl weil die Spitze nicht erhalten ist. Das Blatt ist von zahlreichen, zarten, gablig ge- theilten Nerven durchzogen, welche bis zu den Enden der Lappen reichen und in die kleinern Lappen auslaufen. Fig. 1—14. stellen verschiedene Formen dieser Art dar. Fig. 13. von Ekkorfat därfte die Basis des Blattes darstellen; es hat einen dännen Stiel; zunächst ist dasselbe in drei Segmente getheilt, die schmal und lang sind und weiter oben weiter in steil aufgerichtete Aeste sich spalten, die auswärts verbreitert sind. Dieselbe Dreitheilung des Laubes sehen wir bei Fig. 2. von Ekkorfat, und zwar theilt diess Blatt sich zwei- mal in drei Segmente; die äussern sind stark verbreitert und tief eingeschnitten. Auch im schmalen Theil des Blattes ist mehr als eim Nerv, wie auch in jedem Lappen mehr als ein Nerv ausläuft. Sie gabeln sich in sehr spitzen Winkeln. Bei Fig. 9. (vergrössert 9. b.) von Ekkorfat ist ein Endlappen vollständig erhalten und zeigt uns die vorn zuge- spitzten kleinern Lappen; in jeden laufen zwei, unten in sehr spitzem Winkel sich ver- bindende Nerven. HEinen sehr wohl erhaltenen Endlappen von Kome stellt Fig. 1. dar. Er zeichnet sich durch seine Grösse aus, ist aber nicht von dieser Art zu trennen. Er besteht aus zwei Segmenten, von denen das untere drei zugespitzte Lappen zeigt, das obere aber fänf, die von ungleicher Grösse sind. Die zahlreichen gabligen Nerven sind sehr zart. Neben dem Blatt liegen Nadeln der Pinus Eirikiana. Fig. 3. bis 6. und 10—12 sind Blattstäcke von Kome, welche die breiten End- lappen zeigen. XV. SCLEROPHYLLINA Hzr. ENERSclerophyllina eretosa. ”Taf. XII. Fig. 13. 14. ”Taf. XVII 12. Scl. foliis coriaceis, dichotomis, lobis lato-linearibus, integerrimis, tenue striatis. Baiera cretosa SCHENK Wernsdorfer Pflanzen p. 5. Taf. I. 7. Avkrusak. Angiarsuit. Die von SCHENK dargestellte Pflanze stimmt sehr wohl mit der unsrigen uäberein, gehört durch die steif lederartigen, parallelseitigen, von einfachen Längsnerven durch- zogenen Blattlappen zu Sclerophyllina und hat eine andere Tracht als die Baieren. So lange freilich keine vollständig erhaltenen Blätter bekannt sind, bleibt die Stellung dieser Gattung zweifelhaft. Die Blätter liessen eine ziemlich starke Kohlenrinde zuröck und mässen steif lederartig gewesen sein; sie spalten sich in zwei Lappen, da sie aber gebrochen, lässt sich nicht ermitteln ob nicht weiter oben eine weitere Spaltung folgt. Der Lappen hat eine Breite von 5 Mill. Er ist von zahlreichen, parallelen, unveraestelten Längsnerven durchzogen. Fig. 13. ist von Angiarsuit, Fig. 14. von Avkrusak. BOsSGlenophyllna dichotoma FR.» Taf. XX: Fig: 6. do: Tafs XVIL Fig. 10::11. Sel. foliis coriaceis, dichotomis, lobis anguste linearibus, planis, tenuissime striatis. 60 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. FEBR Flora foöss. aret. I up.r82:0 Mat: NUIVA Bigd6: Kome. Avkrusak. Angiarsuit. Einzelne Fetzen dieser Art sind nicht selten, doch sind wenige so weit erhalten, dass man die Theilung des Laubes sieht. Bei Taf. XX. Fig. 6. d. liegen steife, schmale, gablig getheilte Bänder zu mehreren beisammen, neben den Zweigen der Sequoia Reichen- bachi. Aehnlich ist Taf. XVIL Fig. 11. von Kome und Fig. 10. von Angiarsuit, wo-= gegen bei Fig. 11. b. die Blattlappen etwas breiter sind. Die Streifen sind bei diesen Stöcken verwischt. Die Blattlappen sind bei dieser Art viel schmäler, als bei der vorigen, und viel feiner gestreift. HI. Ordn. SELAGINES. , 1 Fam. EYCOPODIACEAE. LYCOPODIUM IE 39. Lycopodium redwivum m. Taf. XII. Fig. 1. L. foliis rigidis, subulatis, acuminatis, incurvis, sporangiis magnis globosis. Angiarsuit mit Blättern von Pinus Crameri. Der 2'/; Millim. im Durchmesser haltende Stengel hat seine Blätter theilweise verloren. Die erhaltenen Blätter sind sichelförmig stark gekrämmt, nur 1 Millim. breit bei 11 Millim. Länge, vorn in eine feine Spitze ausgehend, von einem Mittelnerv durch- zogen. In der Achsel jeden Blattes sitzt ein kreisrundes, 1'/; Mill. im Durchmesser haltendes Körperchen, das ohne Zweifel ein Sporangium darstellt. III. Ordn. CALAMARIAE. 1 Fam. EQUISETACEAR. EQUISETUM L. 40. Equisetum amissum m. Taf. XIII. Fig. 2—8. XXIII 11. b. c. E. rhizomate elongato, caulibus 5—11 Millim. latis, suleatis, internodiis longis; tuberibus parvulis. Kome, Pattorfik, Avkrusak. Karsok. Ekkorfat. Rhizome eines Equisetum sind in der untern Kreide Grönlands häufig, besonders in Pattorfik; doch kam mir kein einziger mit Blattscheiden versehener Stengel zu, ebenso wenig Fruchtaehren, doch gehören ein paar lose da liegende Scheidenreste wohl zu dieser Art, so das Fig. 6. von Kome abgebildete Stick. Es hat oben stumpf zuge- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 6. 61 rundete Zähne. Die Art scheint dem Equiset. arcticum aus dem Miocen Spitzbergens sehr nahe zu stehen. Die meisten Rhizomstäcke haben eine Breite von 5—6 Millim., doch kommen welche vor, die bis 11 Mill. Breite erreichen (Fig. 8.), und anderseits andere die nur 4 Mill. haben. Sie sind von 4 bis 5 Längfurchen durchzogen; die Zwisechenräume zwischen denselben sind sehr fein gestreift. Die Knoten liegen meist weit auseinander, bei dem dicken Stäck Fig. 8. sind sie indessen ziemlich genähert und an demselben sind lange Aeste befestigt, die keine Gliederung zeigen. Bei einem Rhizom von Avkrusak (Taf. XXII. Fig. 11. b. c.) liegen neben Stengel- stucken Reste von Knollen, die aber stark zerdräckt sind. Sie sind klein und hatten wahrscheinlich eine ovale Form. EQUISETITES SrTB6. 41: Equisetites grönlandicus m. Taf. XIII. Fig. 10. E. caule 19 Millim. lato, argute costato, interstitiis striatis. Avkrusak. Das Fig. 10. abgebildete Stengelstäck riährt wahrscheinlich von einem grossen Equisetum, ist aber zur sichern Beltimmung zu unvollständig erhalten. Es hat eine Breite von 19 Millim., ist von 6 scharf vortretenden Längsrippen durchzogen, die durch etwa 3 Millim. breite, fein gestreifte, und flache Furechen von einander getrennt sind. Am Knoten bemerken wir eine kreisrunde Narbe; ob aber die an der linken Seite von dort ausgehenden Fetzen Aeste oder nur Bruchstäcke des zerbrochenen Stengels sind; ist nicht zu entscheiden. 42. Equisetites annularioides m. Taf. XII. Fig. 9. E. foliis verticillatis, lateribus omnino connatis, horizontaliter expansis. Avkrusak. Wir haben bei Fig. 9. a. eine kreisrunde, stellenweise aber zerstörte Scheibe, welche um einen kreisrunden Stengeldurchschnitt herumsteht. Diese Scheibe ist von zahl- reichen, strahlenförmigen Streifen durchzogen, die bis zum Rande reichen und von zahl- reichen feinen Punkten iberstreut sind (vergrössert 9. b). Ich denke mir, dass die Scheibe am Grund am Stengel herunter lief, weiter oben aber scheibenförmig sich ausbreitete. Die Zähne, aus denen sie besteht, sind bis nach aussen verwachsen und ihre Ränder bilden die strahlenförmigen Streifen. Durch diese eigenthimliche Scheibenbildung weicht die Art sehr von allen bekannten Equisetaceen ab und därfte wohl eine besondere Gattung bilden, die zunächst an Phyllotheca anzuschliessen wäre. Da indessen bislang nur eine einzige Scheibe gefunden wurde, und erst mit solchen Scheiden versehene, in seitlicher Stellung vorliegende Stengel uber ihre systematische Stellung entscheiden können, halte ich es för zweckmässiger die Art einstweilen in die Sammelgattung Equisetites zu "stellen. Auf derselben Steinplatte ist ein gefurchtes Stengelstäck, das wahrscheinlich zu Equisetum amissum gehört. 62 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. GYMNOSPERMAE. I. Ordn. CYCADACEAE. 1 Fam. OCYCADEAE. Die in der untern Kreide Grönlands gefundenen Cycadaceen gehören sämmtlich in die Gruppe der Zamieen, deren Blattfiedern von mehreren Längnerven durchzogen sind. Sie vertheilen sich auf vier Gattungen, Zamites, Pterophyllum, Glossozamites und Anomozamites. Bei Zamites ist die Oberseite der Blattspindel von zwei Längsfurchen durchzogen, in welche die Fiedern eimgefägt sind; diese sind daher an der Oberseite der Spindel befestigt und sie decken dieselbe grossentheils, indem die zu beiden Seiten der Spindel stehenden Fiedern mit ihrer Basis ganz nahe zusammen räcken; bei Ptero- phyllum Br. sind die Fiedern mit ihrer ganzen Breite in die Seiten der Blattspindel cingefäugt. Die Oberseite derselben ist daher frei, nicht von den Fiederbasen bedeckt, wie bei Zamites, so bei allen Arten des Keupers; bei Glossozamites sind die Fiedern am Grund zugerundet, herzförmig, mit der Insertionsstelle in der Mitte; sie sind, wie bei Zamites, in die Oberseite der Spindel eingefögt, haben aber zarte, dicht stehende und strahlenförmig auseinander laufende Nerven. Sie bilden, wie auch Anomozamites, einen eigenthimlichen Typus, den SCHIMPER mit Recht als Gattung abgesondert hat. Dagegen kann ich ihm bei mehreren anderen Gattungen, die er, nach BORNEMANNS und MIQuELS Vorgang, aufgestellt hat (Paléontolog. végét. II. P. 127), nicht folgen. Ich theile die Bedenken, welche schon Prof. ScHEsSKk (Flora der Grenzschichten S. 155) gegen dieselben ausgesprochen hat. Es ist zur Zeit noch nicht möglich die fossilen Zamieen in natur- liche Gattungen abzutheilen, und die Bildung von so vielen känstlichen Gruppen wäre nur dann gerechtfertigt, wenn sie för die Bestimmung und Uebersicht der Arten wesent- liche Vortheile darbieten wärden. Diess ist aber bei der Mehrzahl der neuerdings vor- geschlagenen nicht der Fall, indem sie auf zu schwankenden und auch schwer zu er- mittelnden Merkmalen beruhen. Es hat SCcHIimPER grossen Werth darauf gelegt, ob die Fiedern senkrecht in die Höhe, oder aber horizontal stehen; nun sehen wir aber, dass bei Dion an demselben Blatt nicht selten die ersten Fiedern vertical stehen, während die äussern horizontal. Wichtiger scheint der auf die Einfögung der Fiedern gegrimdete Unterscheid, ob sie am Grund gegliedert sind oder nicht. Es ist aber schon bei den lebenden Arten dieses Merkmal keineswegs in die Augen fallend. Dion ') werden nicht eingelenkte Fiedern gegeben, während sie bei Ceratozamia und Zamia als ”manifeste basi articulata” (Decandolle prodromus XVI. 539) beschreiben werden; nun lassen sich die Fiedern bei Dion, wenigstens bei ältern Blättern, am Grund eben so leicht von der Spindel trennen, wie die der Zamien und Ceratozamien, bei den fossilen Arten ist dieser Unterscheid vollends schwer oder auch gar nicht zu erkennen. Bei den von mir unter Zamites angeföhrten Grönländer Arten sind die Blattfiedern am Grund nicht verschmälert, 1) LINDLY, der die Gattung gegrindet, schreibt Dion (nicht Dioon), nach dem Vorgang der Alten, welche in solcehen Fällen den Doppelvocal in einen zusammenzogen. Vygl. CARRUTHERS Geol. Mag. VI. 1. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 6. 63 wohl aber die Ecken der Basis zugerundet und die starke Linie, welche die Fieder von der Spindel trennt, scheint zu zeigen, dass sie gegliedert sind, doch ist es nicht mög- lich mit voller Sicherheit zu ermitteln, ob sie mit der ganzen Breite oder nur in der Mitte angeheftet sind, obwohl viele Blätter ganz vortrefflich erhalten sind. Sie sind eben mit ihrer ganzen Breite an die Blattspindel angedriäckt und scheinen so mit der ganzen Breite an sie befestigt zu sein; ein kleines Wärzchen, das nicht selten in der Mitte der Blattbasis gesehen wird, deutet aber einen callus an und lässt vermuthen, dass dort die Insertionsstelle sei, wogegen aber wieder der Umstand spricht, dass zuweilen zwei soleher Wärzchen am Grunde des Blattes sind. Mit diesen Grönländer Arten sind, nach der Form und Grösse der Blätter und nach ihrer Nervation, zwei Wealden Arten sehr nahe verwandt, nemlich das Pterophyllum Lyellianum DER und Pt. Dunkerianum GozEPP., welche letztere Art von SCHIMPER zu Dionites gebracht wird. Da bei beiden Arten die Fiedern auf der obern Seite der Spindel befestigt sind, wie bei den Grönländer Zamiten, und die Oberseite der Spindel theilweise decken, gehören sie, nach meinem Daförhalten, zu Zamites und nicht zu Pterophyllum. Der Zamites Lyellianus ist dem Z. arcticus, und der Z. Dunkerianus dem Z. speciosus ungemein ähnlich; nur sind die Ecken am Grund der Fiedern nicht abgerundet, und es sind dieselben wohl sicher mit ihrer ganzen Breite angeheftet. Ob sie aber dort eingelenkt oder nicht, wird kaum zu entscheiden sein und bedarf jedenfalls einer erneuten genauen Untersuchung. Es scheinen der Zamites Lyellianus, arcticus, brevipennis, Dunkerianus, speciosus, borealis und acutipennis Eine Gruppe von Zamien zu bilden, und es widerspricht der Natur sie in drei Gattungen (Pterophyllum, Dionites und Zamites) aus einander zu reissen. Unter den lebenden steht ihr die Gruppe mit schmalen, linealen von wenigen Längsnerven durechzogenen Fiedern am nächsten. Es gehören dazu die Zamia floridana Dec. aus Florida, Z. striceta Mio. und Z. angustissima MiQ. aus dem tropischen Amerika, Z. an- gustifolia TAcQ. und multifoliolata Dec. von den Antillen. Es wurden in der untern Kreide Grönlands drei Samenarten gefunden, welche wahrscheinlich den Zamieen angehören. FEinen grossen Samen rechne zu Zamites spe- ciosus (Taf. XIV. Fig. 12), da er bei diesen Blättern liegt; einen zweiten (Taf. XV. Fig. 12) erhielt ich von Kome. Er ist kugelig, hat einen Durchmesser von 12 Millim., aut der Spitze vereinigen sich 7 Streifen. Ist ähnlich dem Samen von Dion, bei dem ebenfalls solche Streifen vorkommen. Eine dritte Frucht (Taf. XVI. Fig. 11) von Ekkorfat, von der ein Stäck bei Zamites borealis, ein zweites bei den Blättern von Zamites speciosus und acutipennis liegt, bildet runde, schwarze Scheiben von 7 Millim. Durchmesser. Sie haben ziemlich tiefe, dem Rand mehr oder weniger parallel laufende Eindricke, sonst aber sind sie glänzend glatt. Gehört vielleicht zu Zamites borealis. TER ZAMIPES BRN: Wie ich diese Gattung fasse, gehören dazu auch diejenigen von SCHIMPER unter Dionites und Pterophyllum gestellten Arten, deren Blattfiedern auf der obern Seite der Blattspindeln eingefögt sind. 64 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA, DER ARCTISCHEN ZONE. 43. Zamites speciosus m. Taf. XIV. Fig. 1—12. XVI. Fig. 4. Z. foliis magnis, pedalibus usque sesquipedalibus, pinnatis foliolis approximatis, margine plerumque conjunctis, suboppositis, patentissimis, latitudine 8—14 partibus longioribus, linearibus, apice obtusiusculis, apiculatis, basi utringue rotundatis, nervis parallelis paucis, obsoletis. In Kome und Ekkorfat häufig und ganze Felsplatten erföllend. Avkrusak selten. Die Taf. XIV. stellt die Oberseite einer mit Cycadeenblättern bedeckten Stein- platte von Ekkorfat dar, aber auch die Unterseite ist in gleicher Weise mit solchen Blättern bekleidet, zwischen welchen eine Menge Tannen-nadeln (Pinus Crameri) und Zweigreste von Sequoia Reichenbachi eingestreut sind, und ebenso scheint das Innere des Steines ganz von solehen Cycadeenblättern erföllt zu sein, wie aus mehreren ab- geschieferten Stellen hervorgeht. Die Grösse dieser Blätter variirt sehr; wir können darnach zwei Formen unterscheiden, kleinere und grössere. Die kleinern Blätter (Taf. XIV. Fig. 4. 5. 11) haben eine Breite von 40—42 Mill.; ihre Fiedern haben eine Breite von 2 bis 2'/; Mill. und eine Länge von 20—22 Millim. Die grossen Blätter aber (Taf. XIV. Fig. 8. 9) erreichen eine Länge von 1'/, Fuss und eine Breite von 90 Millim. — Bei diesen so bedeutenden Grössenunterschieden kann es sich fragen, ob hier nicht zwei verschiedene Arten vorliegen. Es kann dafäir angefährt werden, dass bei den le- benden Cycadeen die Blätter eines Stammes in der Grösse eine grosse Uebereinstimmung zeigen. Die jungen Blätter sind eingerollt und erhalten nach ihrem Aufrollen sehr schnell die volle Grösse. Anderseits haben junge Cycadeenstämme öfter kleinere Blätter als alte, auch kann ein Grössenunterscheid nach den Geschlechtern statt finden, da die Cycadeen dioecistisch sind. Bei der grossen Uebereinstummung in der Form, Richtung und Nervatur der Blattfiedern der kleinen und grossen Blätter unserer fossilen Art, habe diese zwei Formen nicht trennen mögen und halte dafär, dass die kleinen Blätter von jängern Bäumen stammen. Die zwei grossen Blattstucke Taf. XIV. Fig. 8 und 9 haben eine Länge von ein Fuss 1'/, Zoll, es fehlt ihnen aber die Spitze und ebenso der Blatt- stiel, mit der untern aus kärzern Blattfiedern gebildeten Blattpartie, welche, wie wir aus Fig. 13 sehen, äber 3 Zoll lang ist, daher die ganze Länge dieser zwei Blätter wenigstens 1'/, Fuss betragen haben muss. Dabei haben sie eine Breite von 3 Zoll oder 90 Millim. Die grösste Breite fällt auf die Mitte des Blattes, doch laufen die Seiten weithin fast parallel gegen die Blattspitze, zur Blattbasis hin werden die Fiedern köärzer und das Blatt daher allmählig schmäler. Die Blattspindel ist ziemlich stark; sie hat am Grund eine Breite von 7 Millim. und bei den grossen Blättern auch in der Mitte noch 4 Millim., sie ist steif und gerade und durchgehend bei allen Blättern dicht mit kleinen, rundlichen Wärzchen besetzt. Das allgemeine und regelmässige Auftreten dieser Wärzchen macht anfangs glauben, dass sie der Blattspindel selbst angehören, was sehr auffallend wäre, da eine solche Warzenbildung bei keinen lebenden Cycadeen-Blät- tern vorkommt. Eine genauere Untersuchung macht es indessen wahrscheinlich, dass diese Wärzchen von kleinen Schwefelkieskörnchen herrihren, welche sich am Blattstiel angesammelt haben; es spricht daför namentlich der Umstand, dass ganz ähnliche KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |l2. N:o 6. 65 Wärzchen hier und da auch auf den Blattfiedern sitzen. Die von der Unterseite vorliegen- den Blätter (Fig. 3. 5. 6. 8. 11) zeigen uns die Spindel in ihrer vollen Breite, die von der Oberseite vorliegenden dagegen (Fig. 1. 2. 4. 7. 9. 10. 11) nur in der Mitte, indem die Seiten von dem Grund der Fiedern bedeckt sind. Auch bei den erstern ist in- dessen der Grund der Fieder durchgedräöckt, daher auf der Spindel bogenförmige Ein- dräcke entstehen, welche in zwei Reihen zusammenschliessen (Taf. XIV. Fig. 8); es ist daher unwahrscheinlich, dass dieselben schon beim lebenden Blatte vorhanden waren. Die Blattfiedern laufen bei manchen Blättern in rechtem Winkel aus (Fig. 2), bei den meisten sind sie etwas nach vorn gerichtet. Bei den kleinen Blättern haben sie eine Breite von 2 Mill., bei den Grossen aber von 3 Millim., diese sind bis 43 Millim. Jang, jene nur 20 bis 22 Mill. Sie sind auf der obern Seite der Spindel eingefögt, an manchen Stellen fast gegenständig, an andern aber etwas aus eimander geräöckt. Der Grund ist durch eine hervortretende Linie oder selbst aufgeworfenen Rand von der Spindel abgesetzt, es scheinen daher die Fiedern in dieselbe eingelenkt zu sein, sie sind wahrscheinlich mit der ganzen Breite angeheftet, nur die Ecken sind stumpf abgerundet. Die Fiedern der beiden Blattseiten nähern sich mit ihrer Basis gegen die Spitze des Blattes hin immer mehr, so dass sie die Oberseite der Spindel dann fast ganz bedecken. Die Ränder der Fiedern berähren sich meist, so dass sie sich an einander anschliessen und nur an den verschmälerten Enden aus eimander gehen. Die Fiedern sind linien- förmig; die Seiten laufen bis weit hinaus ganz parallel, verschmälern sich erst nahe der Spitze und laufen in eine kurze feine Spitze aus (cf. Taf. XVI. Fig. 4. b. wo eine Blattfieder vergrössert). Diese feime Spitze ist nur bei vollständig erhaltenen Blattfiedern zu sehen, und wo diess nicht der Fall, erscheint die Fieder stumpflich. Zuweilen ist die Spitze abgesetzt und erscheint als kurzes Stächelehen (Fig. 4. c). Im Leben waren daher die Blätter stechend. Die Fiedern sind steif, lederartig und ganz glatt, am Grund öfter mit ein paar runden Eindricken versehen. Die Nerven sind in der Regel völlig verwischt, treten indessen doch wenigstens bei eimzelnen Fiedern hervor. Es sind vier oder fäönf einfache, parallele Längsnerven (Taf. XVI. Fig. 4. b. wo eine Fieder vergrössert), die vom Grund bis zur Spitze gleich stark sind. Sie treten aber sehr wenig hervor und bei den meisten Blättern sind sie ganz verwischt. Der Rand ist bei manchen Fiederblättchen aufgeworfen und zeigt dann innerhalb desselben eine schwache Längsfurche. Bei Taf. XVI. Fig. 4. haben wir die Spitze des Blattes. Wir sehen dass die Blattfiedern gegen die Blattspitze hin allmälig an Länge abnehmen und die äussersten sehr kurz werden, daher das Blatt dort allmälig schmäler wird. (a) Auf derselben grossen Steinplatte (Taf. XIV. Fig. 12) liegt neben den Blättern ein grosser Same, der wohl ohne Zweifel einer Cycadee angehört, und wenigstens mit Wahrscheinlichkeit unserer Art beigezählt werden darf, da sie am häufigsten in Ekkorfat vorkommt und er neben ihren Blättern liegt. Der Same hat eine Länge von 24 Millim., bei einer Breite von 12'/, Millim. Er ist oval, auf einer Seite durch eine fast gerade, auf der andern durch eine stark gebogene Linie begrenzt. Er war wahrscheinlich auf der innern Secite flach, auf der äussern gewölbt, wohl weil zwei Samen, nach Art der Zamien, unter einer gemeinsamen Schuppe waren. Dice flache Seite war der die Schuppe K. Vet. Akad. Handl. B. 12. N:o 6 9 66 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. tragenden Säule zugekehrt. Die Oberfläche des Samens zeigt stellenweise sehr feine Querrunzeln. 44. Zamites borealis m. Taf. XIV. Fig. 13. 14. XV. Fig. IR Z. foliis parvulis, semipedalibus, pinnatis, foliolis approximatis, margine conjunctis, patentissimis, latitudine 3—56 partibus longioribus, linearibus, apice apiculatis, nervis. parallelis quatuor. Ekkorfat ziemlich häufig. Steht der vorigen Art sehr nahe, die Blätter sind aber viel kleiner, die Fiedern im Verhältniss zur Breite viel kärzer, indem sie nur 5 bis 6 mal so lang als breit sind, während jene 8 bis 14 mal, und die Längsnerven treten deutlicher hervor und sind in der Regel dem unbewaffneten Auge sichtbar. Das Blatt ist vorn weniger allmälig ver- schmälert. ”Taf. XIV. Fig. 13. und. XV. Fig. 1. stellen die Basis des Blattes dar, Ta XIV. Fig. 14. die Spitze. Es hat einen dicken Blattstiel und eine starke Spindel. Die Fiedern haben dieselbe Stellung und Anheftung, wie bei voriger Art. Sie decken auf der obern Seite dieselbe grossentheils. Ihre Ränder schliessen sich öfter völlig an einander, (Taf. XIV. Fig. 14.) oder sie sind wenigstens nur auswärts von einander getrennt. Bei Taf. XV. Fig. 1. sind die ersten Blattfiedern nur wenig kärzer als die folgenden, während diess bei Fig. 2. der Fall ist, daher das Blatt hier allmälig sich gegen die Basis verschmälert. Da bei der Mehrzahl die Seiten des Blattes fast parallel laufen, erhält es einen linienförmigen Umriss. Die einzelnen Fiedern haben eine Breite von 1”/, bis 2 Millim., und in der Blattmitte eine Länge von 12 Millim., näher dem Blattgrund sind sie aber bei Fig. 2. nur 3 Mill. lang. Sie sind linienförmig, vorn zugespitzt und von vier ziemlich deutlich vortretenden, parallelen und einfachen Längs- nerven durchzogen. 45. Zamites. acutipenms m. Tal, AVI EFio, d. 40: can NM IETSSELO Z. foliis pinnatis, foliolis approximatis, margine sejunctis, suboppositis, patentis- simis, anguste linearibus, apice attenuatis, acuminatis, basi utrinque rotundatis, nervis parallelis quatuor. Ekkorfat selten. Steht dem Z. borealis sehr nahe, hat aber schmälere, vorn zugespitze Fiedern, die etwas weiter aus emander stehen und dichter stehende Längsnerven haben. Bei Fig. 5. a. ist nur die mittlere Partie des von der Unterseite vorliegenden Blattes erhalten. Es hat eine Breite von 26—28 Mill. Die Fiederblätter sind in gleicher Weise, wie bei voriger Art, in die ziemlich starke Blattspindel eingefögt. Sie haben nur eine Breite von 1'/, Millim., die Seiten laufen bis zur Blattmitte parallel, dann ver- schmälern sie sich und spitzen sich vorn zu. Die Blattfiedern sind etwas aus einander stehend, so dass ihre Ränder sich nicht berihren. Die vier Längsnerven, die jede Fieder durchziehen, sind zart und unter sich sehr genähert. Fig. 3. und 4. stellen die Spitzen von zwei etwas grössern Blättern dar. Die sehr schmalen, vorn zugespitzten Fiedern decken die Spindel fast ganz. Sie werden nach vorn zu allmälig körzer, daher das Blatt gegen die Spitze zu sich stark verschmälert. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:o 6. 6 | 46. Zamites arcticus Gorrr. Taf. XV. Fig. 6. 7. Z. foliis parvulis, pinnatis, foliolis approximatis, margine conjunctis, suboppositis, patentissimis, latitudine quintuplo et sexduplo longioribus, linearibus, apice obtusis, ro- tundatis, nervis parallelis obsoletis. GOBEPPERT neues Jahrbuch der Miner. und Geol. 1866. S. 134. HeEeERrR Flora foss. arct. I. S. 82. Kome. Ekkorfat selten. Unterscheidet sich durch die kärzern und vorn ganz stumpf zugerundeten Blatt- fiedern von den beiden vorigen Arten. Das Fig. 6. abgebildete Blatt stimmt zu dem von GOoEPPERT dargestellten. Es hat eime Breite von 22 Millim. Die einzelnen Fiedern sind 2 Mill. breit bei 10 Mill. Länge. Ihre Seiten laufen parallel und schliessen sich bis nach Vvorn an einander; hier sind sie ganz stumpf zugerundet. Ähnlich ist das Fig. 7. abgebildete Blatt, dessen BSeiten aber theilweise zerstört sind. Fig. 6. b. ist von Ekkorfat, neben und unter dem Fiederstäck des Zamites liegt ein Zweiglein der Sequoia Smittiana. HueZonmiues brevipenmis m. Taf. XV. Fig. 8. 9. 10. Z. foliis minutis, 8—14 Millim. latis, pinnatis, foliolis approximatis, margine con- junetis, patentissimis, latitudine triplo-longioribus, oblongo-linearibus, apice obtusis, ro- tundatis, nervis obsoletis. Kome; selten. Unterscheidet sich von Z. arcticus durch die auffallend kleinen Blätter, und kurzen Blattfiedern, die nur dreimal so lang als breit sind, während beim Z. areticus die Länge 5 bis 6 mal die Breite iöcbertrifft. Die Fiedern gehen im rechten Winkel von der Spindel aus, stehen also ganz wagrecht und so dicht beisammen, dass sich die Ränder bis nach vorn berihren. Das Fig. 8. dargestellte Blatt hat eine Breite von 11—14 Millim. Die einzelnen Fiedern sind 1—1'"/, Mill. breit und 6—7 Mill. lang. Sie decken am Grund die Blatt- spindel fast völlig; sind an der Basis durch eine scharfe, etwas aufgeworfene Linie von der Spindel getrennt; die Ecken sind abgerundet. Die Ränder der Fiedern schliessen an einander an und weichen auch vorn nur wenig aus einander, daher die Fiedern bis vorn parallelseitig und gleichbreit sind und sich ganz stumpf zurunden. Die Längs- nerven sind fast ganz verwischt. Ähnlich ist Fig. 9. Das Blatt hat 10 Mill. Breite. Die Fiedern decken die Spindel fast völlig, da die sich gegeniöber liegenden Fiedern am Grunde sich fast beräöhren. Die breite Spindel ist aber durchgedräckt. Alle Fiedern sind von gleicher Länge, das Blatt war daher linienförmig. Noch schmäler ist das Blatt Fig. 10. Es hat nur eine Breite von 8 Millim. Die einzelnen Fiederblättchen sind 4 Mill. lang bei 1'/; Mill. Breite, parallelseitig und vorn ganz stumpf zugerundet. Es missen diess sehr kleine linienförmige Blätter gewesen sein, wic sie bei keinen lebenden Cycadeen mehr vorkommen. 68 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. II. PTEROPHYLLUM Bron. Daza rechne: Pterophyllum ScHimr., Pterozamites ScHimP. und Dionites Bor- NEMANN mit Ausschluss der Arten mit auf der Oberseite der Spindeln befestigten Blatt- fiedern. 48. Pierophkyllum. conemnum m. Taff, KIV. Pig: fos 2000 NVEEE io ENE Pt. fohis pinnatisectis, pinnulis patulis, primis ultimisque abbreviatis, summa basi confluentibus, deinde sinu acuto sejunctis, oblongo-linearibus, apice rotundatis, rectis, nervis parallelis 4—6. Ekkorfat nicht selten. Auf der grossen Platte Taf. XIV. liegen sechs Blattstäcke bei den Blättern des Zamites speciosus. Ausserdem sind uns noch mehrere von Ekkorfat zugekommen. Die meisten Blätter scheinen nur '/; Fuss lang gewesen zu sein und die längsten mögen kaum einen Fuss erlangt haben. Die ersten Blattfiedern sind ganuz kurz (von 4 Mill. Länge), aber fast von derseiben Breite wie die folgenden. Diese nehmen allmälig an Länge zu; in der Mitte des Blattes haben sie etwa eine Länge von 18 Mill.; nach vorn nehmen sie aber wieder allmälig ab. Sie sind mit ihrer ganzen Breite an die Spindel angesetzt und nicht eingelenkt. Sie sind theils gegenständig, theils alternierend; die einen in fast rechtem, die andern aber in einem mehr oder weniger spitzen Winkel auslaufend, theils gerade, theils aber etwas sichelförmig nach vorn gekrimmt. Am Grund ist jede Fieder zu beiden BSeiten etwas verbreitert und verbindet sich mit der benachbarten Fieder in spitzem Winkel; vorn ist die Fieder stumpf zugerundet. Die Längsnerven treten deutlich, und dem unbewaffneten Auge sichtbar, hervor. Es sind 4 —6 parallele, unveraestelte Nerven. Auf Taf. XIV. Fig. 17. und XV. Fig. 11.”haben wir die wohlerhaltene Blattspitzet Die Blattfiedern nehmen schnell an Länge ab und die äussersten sind sehr klein. Die Fiedern dieser Blattpartie haben vier Längsnerven. Ist am ähnlichsten dem Pterophyllum Mänsteri PreEsrL. sp. (Pterozamites Mänsteri SCHIMP.) aus der raetischen Formation, von dem SCHESK schöne Abbildungen gegeben hat (cf. fossile Flora der Grenzschichten S. 167. Taf. XXKXIX. Fig. 1—3), unterscheidet sich aber durch die schmälern und weniger sichelförmig gekrimmten Fiedern. 49. Pierophyllum lepidum m. Taf. XVI. Fig. 1—3. Pt. foliis pinnatisectis, pinnulis patulis, distantibus, summa basi confluentibus, deinde sinu obtusiusculo sejunctis, oblongis, apice obtuse rotundatis, rectis, nervis lon- gitudinalibus parallelis sex. Ekkorfat, selten. Von der vorigen Art durch die käörzern, breitern Blattfiedern, die stumpfliche Bucht, die sie trennt, und durch den Umstand, dass die mittlern Blattfiedern nur wenig länger sind, als die iöibrigen, zu unterscheiden. Fig. 1. stellt ein fast vollständig erhaltenes, aber kleines Blatt dar. Es hat eine Länge von 63 Mill. und eine grösste Breite von 16 Mill. Die Blattfiedern sind weiter KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 12. N:o 6. 69 von einander abstehend, als bei voriger Art, aber am Grund verbunden. Sie sind vorn ganz stump zugerundet. Die Aussenlinie ist stärker gebogen als die Innere. Die mitt- lern Fiedern haben eine Länge von 8 Mill., bei einer Breite von 4'/, Mill., die äussern sind nur wenig kärzer, während die des Blattgrundes 5 Mill. Länge haben. Die meisten Fiedern sind von 6 parallelen Längsnerven durchzögen. Ein ähnlichs kleines Blatt war Fig. 3. b., wogegen Fig. 2. einem grössern Blatt angehörte, das dieselben breiten, kurzen, sechsnervigen Fiedern hatte. III. GLOSSOZAMITES ScHIMP. Es ist diese Gattung durch die am Grund herzförmig ausgerandeten Fiedern und die zarten, strahlenförmig verlaufenden, gablig zertheilten Nerven ausgezeichnet. Ihre Stellung unter den Cycadeen ist noch keinesweg gesichert; sie erinnert lebhaft an Otopteris, und wenn diese Gattung wirklich zu den Farn gehört, so kann in Frage kom- men. ob nicht auch Glossozamites dieser Pflanzenordnung einzureihen ist, woriber nur das Anvffinden der Fröchte endgiltig entscheiden kann. 50. Glossozamites Schenki m. Taf. XVI. Fig. 5—8. Gl. foliis pinnatis, foliolis patulis, alternis, confertis, oblongo-linearibus, obtusis, basi subceordatis, nervis subtilissimis, numerosis, dichotomis divergentibus. Podozamites Hoheneggeri HeeRr öfversigt af Kongl. Vetensk.-Akad. Förhandl. 1871. Hö10. ps 1181. Kome. Bei dem vollständigsten Fig. 5. abgebildeten Blatte sind die Fiedern sehr genähert, so dass sie sich am Rande beriöhren; bei andern dagegen sind sie mehr oder weniger aus einander stehend (Fig. 6. 7). Es sind die Fiedern auf der obern Seite der Spindel eingefägt, wie bei Zamites, am Grund etwas herzförmig ausgerandet und hier befestigt. Die Ecken sind stumpf zugerundet. Die Blattseiten laufen bis iöber die Mitte hinaus parallel, dann verschmälern sie sich sehr allmälig, sind aber vorn ganz stumpf zuge- rundet. Sie sind etwas nach vorn geneigt. Sie haben eine Breite von 5 Mill. und eine Länge von 20—25 Mill. — Die Nerven sind sehr zahlreich und äöberall gleich stark; sie sind zwar sehr zart, doch unter der Lupe sehr deutlich. Sie laufen vom Blattgrund strahlenförmig aus, sind mehrfach gablig getheilt, besonders die mittlern. Diese Ga- belung findet nicht nur am Blattgrund, sondern auch weiter vorn statt (cf. Fig. 5. b. vergrössert). Bei ein paar Blattfiedern (Fig. 8) sieht man runde kleine Wärzchen, welche man för Fruchthäufehen nehmen könnte, durch welche unsere Pflanze den Farn zuge- wiesen wirde. Es ist aber nichts Näheres an denselben zu erkennen, und ihr unregel- mässiges Auftreten nur auf einer Blattseite spricht viel eher fär eine zufällige Bildung. Es steht diese Art sehr nahe dem Podozamites Hoheneggeri ScHENK Wernsdorfer- schichten S. 9. Taf. II. Fig. 3—6. (Glossozamites Hoheneggeri ScHimP.), und habe sie anfangs mit derselben vereinigt. Die Blattfiedern der Grönländer-Pflanze sind aber etwas breiter, die Nerven sind zarter und dichter beisammen stehend und mehr veraestelt. Bei der Wernsdorfer-Art (cf. SCHENK 1. c. Fig. 3. a.) findet nach SCHEnKs Abbildung, 70 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. an deren Richtigkeit zu zweifeln ich keinen Grund habe, nur am Grund der Blattfieder eine Gabelung der Nerven statt, während sie im weitern Verlauf einfach bleiben und nicht so dicht beisammen stehen. IV. ANOMOZAMITES ScCHIMP. 51. Anomozamites cretaceus m. Taf. XVI. Fig. 19. vergrössert 20. A. foliis parvulis, subpinnatifidis, lobis rotundatis, nervis furcatis. Ekkorfat, auf demselben Stein mit Zamites speciosus und Pterophyllum concinnum. Es wurde zwar nur das abgebildete Blattfragment gefunden, dasselbe ist aber in seiner Form und Nervatur so ausgezeichnet, dass es wohl unzweifelhaft eine neue Art der Gattung Anomozamites darstellt, welche durch ihre ganzen, fiederspaltigen oder doch nur unregelmässig fiedrig getheilten Blätter und die starken, parallelen theils ein- fachen, theils gablig getheilten Nerven sich auszeichnet. Sie war bisher nur aus der raetiscehen Formation, dem Jura und Wealden bekannt. Die Kreideart hatte kleine Blätter; das erhaltene Stuck hat nur eine Breite von 6 Millim. Der Rand ist gelappt; die Einschnitte sind wenig tief und die Lappen stumpf zugerundet. Auf der linken Seite sind die Lappen von gleicher Grösse, auf der rechten dagegen ungleich, doch zum Theil zerstört. Vom Mittelnerv entspringen sehr stark vortretende Seitennerven in fast rechten Winkeln. Jeder theilt sich nahe dem Grund in 2 Gabelaeste, welche bis zum Rande verlaufen. Auf der linken Seite erhält jeder Blattlappen 4 solcher Gabelaeste. Steht der A. Schaumburgensis DKRrR sp. aus dem Wealden am nächsten, die Blätter sind aber viel weniger tief eingeschnitten und die Seitennerven nicht ceinfach, wie bei dieser Art. II. Ordn. CONIFERAE. I. Fam. TANINEAR. I. TORREYA ARN. 32. Lorreya, Dicksoniana m., Taf AMIEIPiSt spar T. foliis coriaceis, rigidis, distichis, patentibus, 13 Mill. longis, lanceolatis, basi rotundatis, apice acuminatis, nervo medio plano, obsoleto. Avkrusak ziemlich häufig. Es wurden zahlreiche Zweige gefunden, die in Blattstellung und Nervenbildung so wohl mit Torreya ibereinstimmen, dass sie dieser Gattung eingereiht werden dirfen, um so mehr da auch eine Frucht gefunden wurde, welche auf diese Gattung weist. Die Blätter sind wie bei Torreya fast zweizeilig gestellt; sie missen ebenfalls steif leder- artig gewesen sein; am Grund sind sie in gleicher Weise zugerundet und vorn mit KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 6. äl einer Stachelspitze versehen. Besonders bezeichnend ist die Nervatur; bei Torreya treten auf der Oberseite des Blattes keine Nerven hervor, auf der Unterseite bemerken wir einen ganz flachen, nur sehr schwach vortretenden Mittelnerv und zu jeder Seite des- selben eine Längsfurche. Bei den meisten Blättern der fossilen Art sieht man keinen Mittelnerv, bei einigen ist ein solcher angedeutet; er ist ganz flach, und bei einigen sind auch die zwei Längsfurchen vorhanden, wie bei Torreya; oder wir sehen (da wo der Abdruck der Blattunterseite vorliegt) zwei Längskanten, so Fig. 2. b. Die Blätter haben durchschnittlich eine Länge von 13 Mill. und eine grösste Breite von 4'/, Millim. Am Grunde eines Zweiges (Fig. 4.) haben wir ein Blatt von 22 Mill. Länge und 5 Mill. Breite. Die Blätter sind am Grund am breitesten, dort zugerundet und in der Mitte angeheftet. Ein deutlicher Blattstiel ist aber nicht zu sehen. An dem Zweig sind hier und da schwach vortretende Kanten, doch ist ein eigentliches Decur- rieren der Blätter nicht zu ermitteln. Der Abdruck der Blätter ist glatt und glänzend und weist auf ein derb lederartiges Blatt. Es war vorn stachelspitzig, doch ist diese steife Spitze nur bei wenigen Blättern erhalten, bei den meisten ist die Spitze entweder gebrochen oder verdeckt. — Auf mehreren Steinplatten haben wir verzweigte Aeste; die Zweige stehen ziemlich nahe beisammen und entspringen in halbrechten Winkeln und liegen in einer Ebene. Auf einer Steinplatte fand ich bei den Zweigen die Fig. 3. dargestellte Frucht, welche wahrscheinlich zur vorliegenden Art gehört. Es ist ein kugeliges Näösschen von 7 Mill Länge und derselben Breite. Ein äusserer Ring umgiebt eine mittlere Partie, welche von sehr zarten Längslinien durchzogen ist. Diese mittlere Partie stellt den Samen dar, welcher von einem urceolus umgeben ist, wie diess bei der Gattung Torreya der Fall ist. Steht der Torreya taxifolia ARN. am nächsten, hatte aber relativ breitere Blätter. Diese Art lebt in Florida, die T. californica CARR. in Californien, die T. nucifera L. sp. im Japan und die T. grandis Fort. im nördlichen China. mos forreya parvifolia m. Taf. XVII Fig. 1. 2. T. foliis coriaceis, distichis, approximatis, patentibus, 8 Mill. longis, lanceolatis, basi decurrentibus, apice acuminatis, sulco medio plano, conspicuo. Avkrusak, auf derselben Steinplatte mit Sequoia gracilis, Gleichenia Zippei und Equisetum amissum. Ekkorfat. Unterscheidet sich von voriger Art durch die viel kleinern Blätter, die am Zweig deutlich decurrieren, und den deutlicher vortretenden Mittelnerv; von Sequoia Smittiana durch die Form der Blätter, die am Grund am breitesten sind und nach vorn zu all- mälig sich verschmälern. Wir haben bei Fig. 1. eimen veraestelten Zweig mit ziemlich dicht beisammen stehenden, flach ausgebreiteten, zweizeitig gestellten Blättern; sie stehen vom Zweig in fast rechtem Winkel ab. An dem obern Zweige sind die untersten Blätter käörzer, als die folgenden, sie erreichen in der Mitte des Zweiges ihre grösste Länge und nehmen dann wieder ab; die grössern Blätter haben eine Breite von 2 Mill. und eine Länge von S Mill. Es sind die Blätter am Grund am breitesten und nach vorn allmälig und (2 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. gleichmässig verschmälert und vorn zugespitzt. Ueber die Mitte läuft eine zwar seichte und breite, doch deutliche Längsfurche. Ein undeutlicheres Aststäck ist von Ekkorfat, Taf. XVII. Fig. 2., dessen seitlicher Zweig am Grund mit kleimern Blättern begimnnt. H. Fam. CUPRESSINEAE. I INOERPISTm. Strobilus ovatus, squamis compluribus, axi spiraliter insertis, imbricatis, coriaceis, dorso costatis. Folia opposita, squamaeformia, imbricata. Hat die gegenständigen, schuppenförmigen und an die Zweige angedräckten Blätter von Thuja und verwandten, aber eine Zapfenbildung wie bei den Abietineen. Die Zapfenschuppen sind durch die stark vortretenden Längsrippen ausgezeichnet. Darauf habe den Namen gegrändet. | 547 Inolepis imbricara. m. Tal KNICEiS: fog 6 KI oo C. foliis dense quadrifariam imbricatis, brevibus, subtiliter punctatis, lateralibus incurvis, acuminatis, facialibus brevibus, apice carinatis. Avkrusak. Kome. Ekkorfat. Pattorfik. Die Zweige sind ähnlich denen des Thuites Meriani, aber beträchtlich dicker und haben dem entsprechend grössere Blätter; die seitlichen sind stärker sichelförmig ge- krämmt und die mittleren kärzer, und der Mittelnerv tritt nur gegen die Blattspitze hin deutlich hervor. Auch sind die Blätter sehr fein punktirt. Das Hauptstäck ist auf einer grossen Platte von Avkrusak (Taf. XXIII. Fig. 6. ec). Wir haben hier zwei noch an dem Zweige befesigte Zapfen, iiber welchen aber ein Zweig der Sequoia Smittiana liegt. Der Zweig ist ganz dicht mit den schuppenförmigen und dicht angedrickten Blättern besetzt. Die Blätter sind gegenständig und in vier Zeilen angeordnet. Die seitlichen Blätter sind am Grunde breit, nach vorn zu aber in eine schmale Spitze aus- laufend; sie sind stark sichelförmig gekräuömmt, und mit der Spitze an den Zweig ange- dröckt. Die mittlern Blätter sind kurz und wenig >) iber die seitlichen hinausragend; sie sind vorn zugespitzt und am Räcken flach. Die Zapfen sind oval; sie haben eine Länge von 16 Mill., bei einer Breite von 12 Millim. Sie bestehen aus zahlreichen (wohl etwa 40) Schuppen, die ziegeldachig iber einander gelegt sind und spiralig um eine centrale Achse herumstehen. Sie sind” lederartig (nicht holzig) und haben vorn eine Breite von 4 Millim. Der sichtbare Theil ist von drei scharfen Längskanten durchzogen. Am schärfsten ausgesprochen ist die mittlere Kante, welche bis in die Zapfenspitze verläuft, schwächer und zuweilen ver- wischt sind die beiden seitlichen Kanten, im Abdruck haben wir statt dieser Kanten schmale Längsfurchen. Zu dieser Art gehören unzweifelhaft die Zapfenreste von Ekkorfat, die ich Taf. XXIII. Fig. 7. (vergrössert Fig. 8.), und die von Kome, die ich Taf. XVI. Fig. 123abs gebildet habe. Beim Zäpfchen von Ekkorfat hat jede Schuppe (im Abdruck) drei tiefe KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:O 6. 73 Längseindriäucke,; und der Rand sieht wie sehr feim gekerbt aus. Beim Zäpfchen von Kome liegen mehrere kleine Zweige, von welchen einer aus der weichen Steinmasse herausgenommen werden konnte. Fig. 12. b. und c. stellen die beiden Seiten dieses Zweiges dar und Fig. 12. d. eine Partie vergrössert. Es sind die Blätter deutlich ge- genständig, die zwei seitlichen in der Mitte zusammengehend oder etwas iber einander greifend; die mittlern wenig iber dieselben hinausragend, mit verdickter Spitze, welche Verdickung durch den kurzen Mittelnerv hervorgebracht wird, der nicht bis zur Blatt- basis hinabreicht. Das Zäpfehen konnte aus dem weichen Gestein wenigstens theilweise herausgezogen werden (Fig. 12. a). Die Schuppe ist gegen die Basis keilförmig ver- schmälert, in der Mitte am breitesten und vorn gerundet. Ich hoffte umsonst durch Auseinandernehmen der Schuppen die Samen zu finden; ihre Form, Zahl und Stellung war nicht zu ermitteln; zwischen den verkohlten und sehr brächigen Schuppen war ziemlich viel Harz von honiggelber Farbe. Bei Fig. 13. liegen mehrere zum Theil zerstörte Zapfen neben Zweigresten von Avkrusak. Sie sind sehr stark zusammen- gedräckt von den Zapfenschuppen aber die Mittelkante scharf hervortretend. Fin ähn- licehes Zäpfchen haben wir Fig. 14. von Pattorfik und Fig. 15. von Ekkorfat. Neben dem Zäpfchen bemerken wir ein paar Pinus Nadeln. ' III: THUITES UnG: 30. Thuites Meriami m. Taf. XV. Fig. 17. vergrössert Fig. 18. Th. ramulis alternis, foliis quadrifariam imbricatis, lateralibus incurvis, acumi- natis, facialibus subovatis, dorso evidenter costatis. Ekkorfat selten. Ist ähnlich dem Thuites Ehrenswaerdi aus dem Miocen Spitzbergens, die Zweige sind aber dinner, die seitlichen Blätter etwas sichelförmig gekrömmt und die mittlern mit einer stark vortretenden Mittelrippe versehen. Gehört vielleicht zur vorigen Gattung, aber auch Chamaecyparis kann in Betracht kommen. Vier zierliche Zweige entspringen nahe beisammen; sie haben eine Breite von Zwei Millim. Die gegenständigen seitlichen Blätter sind etwas sichelförmig gekrummt, aber an den Zweig angedräöckt; sie sind vorn zugespitzt, ein ziemlich tiefer Eindruck fasst die Räöckenrippe ein; die mittlern Blätter sind ziemlich breit, oval, vorn zuge- sSpitzt; iber die Mitte läuft eine Rippe, welche bis in die Spitze ausläuft und dort zu einem Wärzchen anschwellt. Meinem Freunde Rathsherr PETER MERIAN gewidmet. IV. FRENELOPSIS SCHENK. 56. Frenelopsis Hoheneggeri ETTINGH. spec. Taf. XVIII. Fig. 5—38. Fr. ramis et ramulis cylindricis, articulatis, tuberculis minutis seriatim dispositis, dense obsitis. SCHENK Pflanzen der Wernsdorferschichten S. 13. Taf. IV. 5—7. 'V. 1. 2. VI. HstcVIL 1. K. Vet. Akad. Handl. B. 12. N:o 6. 10 74 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. Thuites Hoheneggeri ETTINGSHAUSEN Beiträge zur Wealdenflora in den Abhandlun- gen der geolog. Reichsanstalt.. S.:25. Taf. I. 6.7.7 "Culmites: priseus' ETTINGH. I0Gi Sän24.: Lat a Pattorfik und Avkrusak. Ekkorfat selten. Taf. XVIII Fig. 7. stellt ein 27 Millim. dickes Stengelstuck von Avkrusak dar, an welchem man eine deutliche Gliederung sieht. Dieser Knoten und die Längstreifen erinnern an Bambusium, allein die Streifen bestehen, wie diess ScHENK bei den Pflanzen von Wernsdorf hervorgehoben hat, aus eimer Reihe von kleinen Wärzchen, welche ganz dicht beisammen stehen. Aehnliche aber viel längere Stäcke erhielten wir auch von Pattorfik, während andere dinnere und daher jungere Aeste darstellen; so das auf Fig. 6. dargestellte Stäck, das mit den von ScHEnK auf Taf. V. von Wernsdorf abgebildeten Pflanzen sehr wohl ibereinstimmt. Der Ast sendet in spitzen Winkeln mehrere schlanke Zweige aus. Diese sind stellenweise gegliedert, doch sind die Blätter auch bei den dinnen Zweigen nicht erhalten. In Wernsdorf wurden solche beobachtet; sie sind klein, schuppenförmig, an die Zweige angedräckt und je zu 2 an dem Knoten be- festigt. Die för die dickern Stengelstäcke bezeichnenden Wärzchen fehlen den jängern Zweigen; sie sind aber von feinen Streifen durchzogen. Neben dem Fig. 6. abgebildeten Stäck liegt ein kleiner Zweigrest von Cyparissidium, der bei flöchtiger Betrachtung leicht als zu Frenelopsis gehörend genommen werden kann. In Ekkorfat wurde nur das kleine Fig. 8. dargestellte Zweigfragment gefunden. Die Gliederung desselben ist hier sehr deutlich. ETTINGSHAUSEN stellte die Art zu Thuites, SCHENK aber hält sie mit Frenela zunächst verwandt. Mir scheint die Stellung unter den Coniferen noch keineswegs völlig gesichert. Erinnert lebhaft an Aularthrophyton Massalongo, das mir zu den Chenopo- diaceen zu gehören scheint. III. Fam. TAXODIEAE. Vv. CYPARISSIDIUM m. Amentum masculinum globosum. Strobilus ovalis; squamae plures, in axi spira- liter insertae, imbricatae, coriaceae, rotundatae, apice laxe patulae, mucronatae, dorso inermes, costulatae. Semen sub quavis squama unicum, rotundatum? Folia alterna, im- bricata, adpressa. 57. Cyparisidium gracile m. Taf! XVIL Fig. 5. b: ec. XIX. XX: Fig. 1. ee P0 Sö 10 OR C. ramis erectis, fastigiatis, ramulis filiformibus, elongatis, foliis adpressis, alternis, ellipticis, acuminatis, dorso leviter carinatis. Widdringtonites gracilis Hr Flora foss. arctica I. p. 83. Taf. XLIII. Fig. 1. 3. In Pattorfik das häufigste Nadelholz, selten in Kome, Ekkorfat und Karsok. In Pattorfik sind zahlreiche Steinplatten ganz mit den Zweigen dieses Nadelholz- baumes bedeckt. Es kommen mehrere Zoll dicke Stamm- und Aststöcke bei denselben vor, welche sehr wahrscheinlich diesem Baume angehören. Im Abdruck sind dieselben KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:o 6. (5 von vielen verworrenen Längsstreifen durchzogen, die wohl von der Rinde herrähren, welche sonach fein rissig war. Bei Fig. 10. habe nur eine kleine Partie eines solchen grossen Åstes dargestellt, aus dessen Mitte ein Zweig entsprang. Bei ältern Zweigen sind die Blätter abgefallen, doch sind die Eindräcke derselben öfter geblieben und lassen noch ihre Form erkennen. Bei Fig. 1. haben wir einen solchen ältern Zweig, mit den Blattabdriäcken, die den Zweig ganz bedecken. Es sendet dieser Zweig sehr lange, schlanke Aeste aus, von denen der unterste sich nicht weiter verzweigt, wäh- rend die obern mehrere sehr dänne Aeste aussenden. Es entspringen diese langen, dinnen, ruthenförmigen Zweige in spitzen Winkeln. Auch bei den ibrigen auf Taf. XIX. dargestellten Zweigen sind die äussersten Zweige sehr lang und ruthen- förmig und haben meist nur eine Breite von 1 Millim. Sie entspringen zwar immer alternierend und in spitzen Winkeln, stehen aber meistens zu mehreren bei eimander. Alle Blätter sind dicht an die Zweige angedräckt und stehen seitlich nicht hervor. Die der äussersten Zweige sind elliptisceh, vorn zugespitz, aber auch am Grund verschmälert und zwischen die dort liegenden Blätter eingefäögt (vgl. Fig. 6. vergrössert). Auf dem Ricken gewahrt man zuweilen eine Kante, die aber nur wenig hervortritt. Die Zweige entspringen aus der Achsel eines sichelförmig gekräummten Blattes, dessen Spitze aber auch an den Zweig angedriäckt ist. Auf mehreren Platten von Pattorfik kommen Reste der Fruchtzapfen vor; den am besten erhaltenen Zapfen habe Fig. 9. b. abgebildet. Es ist dieser von zahlreichen Zweigen dieses Baumes umgeben und kann um so mehr mit den Zweigen zusammen- gestellt werden, da der Zapfenstiel mit denselben schuppenförmigen Blättern besetzt ist. Es ist der Zapfen stark zerdriöckt und die Schuppen theilweise aus ihrer Lage gebracht. Gläcklicherweise ist auch der Abdruck erhalten (Fig. 8), so dass sich beide Platten ergänzen. Es sind neun Zapfenschuppen mehr oder weniger vollständig er- halten. Die unterste am Zapfenstiel hat eine Breite von 10'/, Mill., bei 8 Mill. Höhe, ist aber stark zerdrickt; dasselbe gilt von den zunächst folgenden Schuppen; besser erhalten ist eine Schuppe in der Mitte des Zapfen; sie hat eine Breite von fast 12 Mill. und eine Höhe von 8 Mill., der untere und obere Rand sind gerundet; der Räcken von mehreren runzeligen Längsrippen durchzogen, aber ohne Buckel, noch Vertiefung. Da- neben liegt am Rand eine Schuppe, die vorn eine deutlich abgesetzte, fast zipfelförmige Spitze hat. An ihrer Basis hat sie einen runden HFEindruck, der vielleicht von einem Samen herriöhrt. Weiter oben folgen drei Schuppen, eine mittlere, die vorn etwas ge- brochen und am Räcken deutlich fein gerippt ist, und zwei seitliche mit zipfelförmiger Spitze. Die Längsrippen sind auch bei diesen sichtbar. Dieselbe Form hat die oberste Schuppe, sie ist zugerundet und vorn in einen kurzen, schmalen Zipfel verlängert; sie hat eine Länge von 6'/, Mill. und ungefähr dieselbe Breite und lässt ausser den zarten Längsrippen keine weitere Skulptur erkennen. Der ganze Zapfen wird eine Länge von 26 Mill. und eine Breite von 19—20 Mill. gehabt haben, war oval und an einem ziem- lich starken Stiel befestigt, der mit alternierenden schuppenförmigen und angedräckten Blättern besetzt war. Die Zapfenschuppen waren, nach der diännen Kohlenrinde zu urtheilen, die sie zuriöckliessen, lederartig, nicht holzig; da wohl eine gleich grosse Zahl 176 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. von Schuppen auf die Räickseite des Zapfens kommt, bestand derselbe aus 18—20 Schuppen, die spiralig um die Längsachse standen. Während die Ränder dieser Schuppen sich am Grunde ziegeldachig decken, war die obere Partie frei und die zipfelförmige Spitze vom Zapfen abstehend. Bei Fig. 11. haben wir neben Zweigen eine einzelne Schuppe, und diese zeigt uns einen kreisrunden Eindruck von 4'/, Mill. Durchmesser, der wahrscheinlich vom Samen herröhrt. Darnach wäre unter jeder Schuppe nur Ein kreisrunder Same gewesen. Auf Taf. XX. Fig. 1. haben wir bei Fig. d. und e.:, neben dem Zapfen der Ses quoia Reichenbachi und Zweigen der S. ambigua, zwei Zweige des Cyparissidium, einer trägt an der Spitze ein kugelrundes Knöpfehen. Diess ist sehr wahrscheinlich das männliche Amentum, welches demnach kugelrund und 5 Mill. lang war. In der alternierenden Stellung der schuppenförmig an die Zweige angedrickten Blätter stimmt Cyparissidium mit Widdringtonia, Glyptostrobus, Arthrotaxis und manchen Sequoien iberein, weicht aber in der Zapfenbildung sehr von allen diesen Gattungen ab und nähert sich in dieser Beziehung, namentlich in der Form und Stellung der Zapfen- schuppen, am meisten Cunninghamia R. Br. Wie bei dieser Gattung haben wir zahl- reiche spiralig gestellte Zapfenschuppen, diese haben eine sehr ähnliche Form und Be- schaffenheit und laufen auch in eme Spitze aus, die mit der obersten Partie der Schuppe vom Zapfen absteht. Bei Cunninghamia sind aber die Zapfen grösser, haben mehr Schuppen und diese sind am Räöcken nicht gerippt. Dann hat diese Gattung durch die abstehenden nadelförmigen Blätter eine ganz andere Tracht erhalten. Findet sich wirk- lich nur je ein Same unter jeder Zapfenschuppe, ist unsere Gattung schon dadurch von allen bekannten Taxodieen verschieden und wohl am besten zwischen Cunninghamia und Arthrotaxis zu stellen. Nach einer brieflichen Mittheilung meines Freundes Graf SAPorRTA kommt eine ähnliche Art in Bausset im Depart. Var (Sädfrankreich) vor: er erhielt von da noch an den Zweigen befestigte Zapfen. Es sind diese kleiner als bei der Grönländer-Art, und die Schuppen glatt. Die Ablagerung von Bausset liegt im untersten Senon. Vielleicht gehört hierher der Frenelites Reichii EttiInGsH. Flora von Niederschöna S. 26. Taf. I. 10, der in Niederschöna und in Stigen bei Salzburg häufig sei. Unsere Pflanze hat aber so gar nichts mit Frenela gemein, dass doch kaum angenommen werden darf, dass ETTINGSHAUSEN sie dieser Gattung zunächst gestellt hätte. VIT GEYPTOSTROBUSIENDE 58. Glyptostrobus grönlandicus m. Taf. XVII Fig. 9. Taf. XX. Fig. 9 und 10. XXU IRA I Gl. foliis difformibus, ramorum squamaeformibus adpressis, apice acuminatis, ra- mulorum secundariorum erectis, liberis, linearibus, apice acuminatis. Pattorfik und Ekkorfat. Es sind mir die Zweige und eine Zapfenschuppe zugekommen. Es zeigen die untern Theile der Zweige die angedriickten, die jungen äussern Zweige dagegen die ab- stehenden Blätter von Glyptostrobus. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o 6. TT Bei Taf. XX. Fig. 9. liegen mehrere, allerdings schlecht erhaltene Zweige nahe beisammen. Die untern und ältern Theile dieser Zweige sind dicht mit schuppenförmig angedräckten Blättern besetzt. Sie sind alternierend, am Zweig noch ziemlich weit heruterlaufend, und vorn zugespitzt. HEinzelne dieser Blätter sind vorn mehr oder we- niger gekräömmt und dann vom Zweig etwas abstehend. Aussen folgen zwar aufge- richtete, doch locker abstehende, viel längere Blätter, die dicht beisammen stehen. Bei Taf. XXII. Fig. 12. haben wir nur solche äusserste Zweigstäcke, aber mit wohl erhal- tenen Blättern (vergrössert Fig. 12. b). Es sind diese Blätter mit ihrer ganzen Breite an den Zweig angesetzt und an diesem herunterlaufend. Es haben diese Blätter eine Länge von 7 Mill. bei einer Breite von 1 Millim. Sie sind nach vorn zu allmählig verschmälert und aussen zugespitzt, von einem Mittelnerv durchzogen und flach. Diese flachen, viel weniger steifen und im' Durchschnitt nicht dreieckigen Blätter unterschei- den die Kreide-Art von Glypt. heterophyllus BrGon. sp. und Gl. europaeus BRrRGNn. Von Ekkorfat sind mir nur kleine Zweigsticke zugekommen (Taf. XVII. Fig. 9.) und die Taf. XX. Fig. 10. a. abgebildete Zapfenschuppe, welche neben Blattfetzen der Osmunda und Nadeln von Pinus Olafiana liegt. Sie hat eine Länge von circ. 10 Mill., bei selber Breite. Sie liegt wahrscheinlich von der innern Seite vor. Die untere Partie ist keilförmig verschmälert und durch eine Bogenlinie von der vordern getrennt. Diese ist vorn eingekerbt, aber glatt, ungefurcht, während die untere gefurcht ist. Auf der rechten Seite liegt der Abdruck eines ovalen, aber nur theilweise erhaltenen Samens. VIL SEQUOTIA ENDL. SO Sequoia Reichenbachi GEN. spec. Taf. XII Fig. 7. c. d.: XX. Fig. 1—8. S. ramis crassis, foliis omnino tectis, ramulis alternis, elongatis, foliis decurren- tibus, patentibus, falcato-incurvis, lineari-subulatis, apice acuminatis, uninerviis; strobilis breviter ovalibus, 23—26 Millim. longis, squamis peltatis, lamina rhomboidali, medio transversim profunde sulcata. HEzErR Flora foss. arct. I. p. 83. Taf. AD. Fig. 1. d.: 2. b. 5. a. und Beiträge zur Kreideflora, Schweizer Denkschriften 1869. p. 7. Taf. I. Fig. 1—9. Kome,Pattorfik. Paf XX 1:32: Avkrusak Taf. XX: 5—8: Angiarsuit XX. 8. b. Ekkorfat. Dieser schon fräher von mir in der Flora arctica und in den Beiträgen zur Kreide- flora ausfiöhrlich beschreibene Baum war in Nord-Grönland nicht selten. Auch die ältern Aeste sind noch mit den Blättern, oder doch den Blattnarben bedeckt. (Taf. XX. Fig. 5—7). Sie haben eine Breite von 10—14 Millim., missen daher dicke Aeste ge- bildet haben. Die ovalen Blattnarben sind ziegeldachig iber einander gelegt und jede ist in der Mitte mit einer Längsfurche versehen. Wo die Blätter noch erhalten sind, stehen sie dicht beisammen und sind sichelförmig gekrämmt. Bei jungern Zweigen sind sie meist etwas weiter aus einander gerickt, schmal und in eine scharfe Spitze aus- laufend (Taf. XII. 7. d. XX. 8). Ueber die Mitte des Blattes geht eine scharfe, schmale Kante, die bis in die Blattspitze reicht und im Abdruck eine Längsfurche bildet. Der Durchschnitt des Blattes wirde wahrscheinlich ein Dreieck bilden, die flache Seite nach 18 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. Innen, dem Zweig zugekehrt; diese ist von zwei Kanten eingefasst, von denen bei der seitlichen Lage,in der die Blätter im Stein uns vorliegen, eine als Mittelrippe erscheint. Es haben die Blätter meist eine Länge von 7—9 Millim., bei 1—2 Millim. Breite. Die Zapfen haben wir in Fig. 1. a, 2. und 3. in verschiedenen Erhaltungszustän- den; wären sie vollständig erhalten, missten sie wohl so aussehen, wie ich in Fig. 4. einen solchen gezeichnet habe. Sie sind kurz oval, und hatten eine Länge von 23 bis 26 Millim., bei einer Breite von 19 bis 23 Millim. ; Bei Fig. 1. a. liegen neben dem Zapfen Zweigreste von Sequoia ambigua und Cy- parissidium gracile. Die Schuppen sind in der Mitte des Zapfens abgefallen und wir sehen die Spindel, an welecher die Punkte die Insertionsstellen der Schuppen bezeichnen. Die erhaltenen Schuppen sind rhombisch, sie haben eine Breite von 8'/; und eine Höhe von 4'/; Millim. Von dem centralen Gribcehen läuft eine Querfurche aus. Einen ähn- lichen Zapfen (auch von Pattorfik) haben wir bei Fig. 2. Hier liegen aber die Schup- pen im Abdruck vor uns, daher sie in der Mitte von einer Kante durchzogen sind, und, da diese Kante stark vortritt, lässt diess auf eine tiefe Furche zurickschliessen. Bei Fig. 3. haben wir einen Zapfendurchsehnitt von 23 Millim. Länge und 19 Mill. Breite. Wir sehen, dass die schildförmigen 'Zapfenschuppen gegen den Grund hin keilförmig verschmälert sind. Sie haben eine Länge von 8 Millim. und schliessen am Rande zu- sammen. Am Zapfenstiel bemerken wir rhombische Blattnarben und einzelne kurze, stark gekriummte Blätter. Sie sind käörzer als die Blätter am Zapfenstiel von Moletein. Diese Zapfen stimmen in Grösse und in der Form der Schuppen ganz mit den Zapfen dieses Baumes iberein, die ich von Moletein beschreiben habe (vgl. meine Bei- träge zur Kreideflora Taf. 1. Fig. 1—4). Auf derselben Steinplatte mit dem Zapfen Fig. 1. a. liegt ein Same, der wobhl dieser Art angehört (Fig. 1. b). Man sieht einen plattgedriäckten, ovalen, 3 Millim. langen Kern, der mit emem Flägel versehen, welcher aber grossentheils zerstört ist. Meine Vermuthung, dass die von ETTINGSHAUSEN als Cunninghamites Sternbergi abgebildeten Zapfen zu der vorliegenden Art gehören, hat sich durch Vergleichung der Originalstäcke bestätigt. Vgl. SCHENSKk Flora von Wernsdorf S. 17. Es ist diess die am weitesten verbreitete Kreide-Pflanze; sie reicht in der arc- tisehen Zone in Spitzbergen bis zum 78” n. Br. hinauf, sie erscheint in den meisten Kreideablagerungen in Deutschland (in Sachsen, der Lausitz), in Boehmen und Maehren,; in Oestreich, in Belgien (bei Anderlues, Hainaut), in Sädfrankreich (unteres Senon von Bausset), in Russland und in Amerika (in der Kreide der Nebraskaschichten). 60. Sequoia ambigua m. Taf. NXI. S. ramis elongatis, foliis omnino tectis, ramulis alternis, gracilibus, foliis decur- rentibus, brevibus, crassiusculis, falcato-incurvis, apice acuminatis, uninerviis, strobilis globosis, squamis peltatis, planiusculis. Pattorfik ziemlich häufig, Avkrusak und Ekkorfat. Unterscheidet sich von S. Reichenbachi durch die viel körzern, breitern Blätter der jungen Zweige und die etwas kleinern, kugeligen Zapfen, deren Schuppenschild keine so tiefe Querfurche hat; nähert sich anderseits der S. gracilis, bei der aber die KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o 6. 19 Blätter von keiner Mittelkante durchzogen und deren Zapfenstiel dänner ist. Immerhin stellt die Art ein Mittelglied zwischen der S. Reichenbachi und 5S. gracilis dar. Vielleicht gehört hierher der Sedites Rabenhorsti Geinitz, der durch die kleinern, kärzern Blätter von den gewöhnlichen Formen der Seq. Reichenbachi sich unterscheidet. Da aber bislang nur ein sehr kleines Zweigfragment gefunden wurde und diess iber- diess schlecht erhalten ist und nicht erkennen lässt, ob die Blätter von einem Mittel- nerv durchzogen, bleibt die Sache zweifelhaft, und missen vollständigere Exemplare ab- gewartet werden. Bei Fig. 9. haben wir ein älteres Zweigstäck; es ist in ähnlicher Weise wie bei 8. Reichenbachi von den Blattnarben und Blättern bedeckt. Die jungen Zweige (Fig. 1. 3.) sind mehrfach veraestelt; die Zweiglein stehen nahe beisammen, sind lang und schlank. Die Blätter sind am Grund am Zweig herablaufend und stehen so dicht bei- sammen, dass sie die Zweige ganz decken Sie sind in der Regel sämmtlich sichel- förmig gekriummt, mit stark einwärts gebogener Spitze, am Grund sind sie am Zweig herablaufend. Sie haben durchschnittlich eine Länge von 3 Millim., bei einer Breite von 1'/, Millim., sind also nur etwa zweimal so lang als breit, während sie bei der S. Reichenbachi 5 bis 6 mal länger als breit sind. Es kommen allerdings auch Zweige mit grössern Blättern vor, so Fig. 8, aber auch da bleibt sich das Längenverhältniss fast gleich, indem sie bei 7 Millim. Länge eine Breite von 3 Millim. haben. Jedes Blatt ist von einer bis in die Spitze hinauslaufenden Kante durchzogen, die im Abdruck eine tiefe und scharfe Furche bildet. Sie begrenzt die flache, innere, dem Zweig zuge- kehrte Seite des Blattes; das Blatt war demnach im Leben, im Durchschnitt, dreieckig, mit einer nach Innen gekehrten von zwei Kanten eingefassten Flachseite und einem scharf vortretenden schmalen Räcken. Bei allen Zweigen von Pattorfik haben wir nur sichelförmig gekrimmte, vorn mehr oder weniger zugespitzte Blätter, so bei Fig. 1. 7. 8. und 9. a. (Fig. 9. b. ist ein Zweig von Cyparissidium gracile), bei einem Zweige indessen von Ekkorfat (Fig. 3.) stehen am Anfang und am Ende der Zweige kärzere, elliptische, nicht sichelförmige Blätter, die ziegeldachig iberemander liegen und die Zusammengehörigkeit dieses Zweiges mit der vorliegenden Art zweifelhaft machen. Bei Fig. 2. a. von Avkrusak haben wir einen an einem BSeitenzweig befestigten Zapfen; neben dem Zweig liegt ein Blatt der Oleandra arctica und auf der Räckseite der Steinplatte die Sequoia gracilis mit Zapfen, die Torreya Dicksoniana und Pinus Crameri. Es ist der Zapfen kuglicht und hat 12 Millim. Durchmesser. Er ist verkohlt und die Schuppen sind sehr undeutlich. Sie haben nur eine Breite von 2'/; Millim. und in der Mitte einen eingedriäckten Punkt. Die Kleinheit der Zapfenschuppen lässt kaum zweifeln, dass diess ein junger, noch nicht ausgebildeter Zapfen ist. Einen reifen Zapfen haben wir dagegen bei Fig. 6. a. von Pattorfik. Dass er zur vorliegenden Art gehört, zeigen die am Zapfenstiel befestigten Blätter; auch sind auf der Rickseite des- selben Steines mehrere Zweige (Fig. 6. b.) welche unzweifelhaft zu S. ambigua gehören. Es gehen zwei Zapfen tragende Zweige von demselben Aste aus, die Fruchtzweige sind bis nahe an den Zapfen mit kurzen,' sichelförmig gekrummten Blättern besetzt. Der eine Zapfen ist ganz zerdräöckt, der andere zwar an der Basis wohl erhalten, wogegen die obere Partie weggebrochen ist. Die erhaltene Partie lässt schliessen, dass er kugel- 50 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. é € förmig war, wie Fig. 2. Er hat eine Breite von 17 Millim. und hatte wahrscheinlich dieselbe Länge. Die mittlern Zapfenschuppen haben eine Breite von 9 Mill. und eine Höhe von 5 Millim.; sie sind quer-rhombisch und ganz flach. Es fehlt die tiefe Quer- furche der S. Reichenbachi, und ist auch in der Mitte nur eine schwache Vertiefung angedeutet. — Bei Fig. 10. liegen einzelne in eme Achse gestellte Schuppen neben resten eines Zweiges. Sie sind gegen die Basis keilförmig verschmälert und mit Läng- streifen versehen, von denen drei stärker sind. Daneben liegt ein Same, dessen gerader Kern eine Länge von 3 Mill. hat; er ist oval, an einer Seite verschmälert, platt und gerade. Er hat einen breiten, flachen Flägelrand. In der Nähe liegen ein paar Zweige von Cyparissidium gracile. ä Fig. 10. soll darstellen, wie die Zapfen ausgesehen haben wäirden, wenn sie voll- ständig erhalten wären. 6.1, TSequota: rigida ma. Data NAMES S. foliis coriaceis, rigidis, linearibus, apice acuminatis, patentibus, rectis, uninerviis, transversim subtilissime rugulosis, basi non angustatis, adnato-longe decurrentibus. Pattorfik und Avkrusak sehr selten. Aus der untern Kreide Grönlands erhielt ich nur die Taf. XXII. Fig. 5. und Fig: 11. a. abgebildeten Zweige, von welchen Fig. 5. neben Zweigen und Zapfen der Seq. gracilis und Zweigstöcken von S. Reichenbachi auf derselben Steinplatte von Pattorfik Hiegen; Fig. 11. aber ist von Avkrusak; häufiger war die Art in der obern Kreide von Unter-Atanekerdluk. Die dinnen Zweige Fig. 5. sind dicht mit spiralig angeordneten und nicht zwei- zeilig gestellten Blättern besetzt; dieselben sind sehr steif, gerade oder nur sehr wenig gekräömmt, fack, doch sehr schmal (1—1'/; Millim. breit), parallelseitig und vorn in eine feine Spitze auslaufend, sie waren daher im Leben wahrscheinlich stechend. Mit der Lupe gewahrt man äusserst feine, dicht stehende Querlinien, die wohl von Quer- runzeln herröhren. Am Grund sind die Blätter nicht verschmälert und sind am Zweig herablaufend. Weniger gut erhalten ist der Zweig von Avkrusak (Fig. 11). Er hat aber die- selben steifen, vorn zugespitzen Blätter. | Ist sehr ähnlich der Sequoia pectinata Hr (Beiträge zur Kreideflora II. S. 8) hat aber dinnere Zweige und nicht zweizeilig gestellte Blätter. Auch die Seq. Woodwardi CARR. (Journal of Botany. Jan. 1867) aus dem obern Grinsand von Dorsetshire scheint eine nahe verwandte Art zu sein, die aber zweierlei Blätter trägt, theils sehuppenförmig an die Zweige angedröckte und weit an denselben herunterlaufende, theils aber ab- stehende, linienförmige, vorn zugespitzte und schwach sichelförmig gekriummte. 62: Sequora gracis mm. hat XVI Fisken XI InmSE 0: S. ramis alternis, ramulis approximatis; foliis squamaeformibus, imbricatis, sub- falcatis, basi decurrentibus, ecostatis; strobilis giobosis vel subglobosis, squamis peltatis medio dorso impressis, laevigatis, inermibus. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:o 6. Sl In Avkrusak und Ekkorfat ziemlich häufig; selten in Pattorfik und in Kome. Steht der Sequoia Couttsiae sehr nahe; es fehlt aber den Blättern die Mittelrippe und die Zapfenschuppen sind kleiner und zahlreicher. Die jungen Zweige können leicht mit denen des Cyparissidium gracile verwechselt werden; sie sind aber käörzer und dicker, die Blätter sind mehr oder weniger sichelförmig gekrummt und weniger fest an den Zweig anschliessend. Eine sehr ähnliche Art hat CARRUTHERS aus dem Gault von Falkestone als Se- quoites Gardneri beschrieben (cf. Geolog. Magaz. Jan. 1869. Taf. I. Fig. 7. 8); der Zapfen ist aber etwas grösser und mehr in die Länge gezogen; die Blätter laufen in eine längere und schmälere Spitze aus. Ware XXIEIEis1 1-9 stellenm die ”Zweige dieser Art dar. Fig. 7. und 8; sind von Ekkorfat, Fig. 9. von Pattorfik, die ibrigen von Avkrusak. Die Zweige sind stark ver- aestellt und laufen nicht in so lange, dönne ruthenförmige Zweiglein aus, wie bei Cy- parissidium gracile. Sie sind von den Blättern schuppenförmig bedeckt; diese umfassen am Grund einen Theil des Zweiges, sind nach vorn zu verschmälert und zugespitzt. Die Blätter, aus deren Achsel kleinere Zweige entspringen, sind meist etwas grösser, stärker sichelförmig gekrimmt; aber auch von den öbrigen seitenständigen Blättern sind die meisten etwas sichelförmig gekräummt, doch nur wenig vom Zweig abstehend. Es haben diese Blätter keine hervortretende Mittelrippe (vel. Fig. 8. zweimal vergrössert), waren glatt, steif, lederartig. Von Kome erhielt ich ein Zweiglein mit auffallend grossen Blättern (Fig. 8. b. natörliche Grösse), die aber in der Form zu den vorigen stimmen. In Avkrusak liegen bei den Zweigen die kleinen Zapfen. Taf. XVIII. Fig.” 1. c. haben wir drei Zapfen neben einem Zweige und den Zweigen der Torreya Dicksoniana. "Der mittlere ist aufgerissen und zeigt uns einen Samen Dieser hat einen geraden, ovalen, 2”/, Millim. langen Kern, der von einem schmalen Fliäigel umgeben ist. Der ganze Same hat eine Länge von 3'/; Millim., bei 2'/, Millim. Breite. — Bei Taf. XXII. Fig. 1. b. liegt ein Zäpfchen neben den Zweigen; es ist an einem beschuppten Stiel be- festigt. Es hat nur eine Länge von 10 Mill. und stellt wahrscheinlich einen jungen, "noch nicht ganz ausgewachsenen Zapfen dar. Die Zapfenschuppen sind rhombisch und haben nur 2 Mill. Breite, bei selber Höhe. Die ganze mittlere Partie dieses schild- förmigen Theiles der Schuppe ist mit emem flachen, glatten Eindruck versehen (Taf. XXI 1. c. zweimal vergrössert). Bei Fig. 3. ist das Zäpfehen ebenfalls noch mit dem Stiel versehen. Der Schuppen- schild ist rhombisch, etwas breiter als hoch (4'/,—5 Mill. breit und 3 Mill. hoch) und in der Mitte eingedräckt. Es ist dieser Zapfen aber nur theilweise erhalten. Auf der Platte Fig. 5. liegen drei solcher Zapfen, die aber stark zusammengedräckt sind. Fig. 5. a. ist kurz oval, 5. d. aber scheint kugelig gewesen zu sein, doch heben sich die Schuppen nur undeutlich vom Gestein ab. In der Grösse stimmen die Schuppen dieser drei Zapfen mit denen von Fig. 3. iäberein und es därften diess wohl reife Zapfen ge- wesen sein. K: Vet. Akad. Handl. B. 12. N:o 6. 11 32 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. Var. Sequoia gracilis laza. Taf. XXIII. Fig. 10. Bei ein paar Zweigen von ÄAv- krusak sind die Blätter mehr abstehend, so dass sie der S. ambigua sich nähern, im- merhin sind aber dieselben viel kleiner und namentlich viel schmäler und es fehlt der scharf vortretende Mittelnerv. Ob der Fig. 10. b. (dreimal vergrössert 10. c.) abgebildete Same von Avkrusak hierher gehöre, ist noch zweifelhaft; er hat wohl die Form und Fligelrandbildung wie der auf Taf. XVIII Fig. 1. d. abgebildete Same, ist aber kleiner und etwas schmäler. Er hat eine Länge von 3'/, Mill. bei 2 Mill Breite, der ovale Kern ist stark gewölbt und zeigt in der Mitte eine freilich nur schwache, stumpfe Kante. Der scharf abgesetzte Rand ist schmal. Neben dem Samen liegen kleine Reste von Sequoia gracilis. 63. Sequoia Smittiana m. Taf. XII. Fig. 10. b. XVI. 3. 4. XVIII. 1: 6. Tarom DNLOSAT(ErGER VOITTI S. ramis elongatis, foliis pollicaribus, rigide coriaceis, linearibus, planis, apice ob- tusiusculis, apiculatis, patentibus, distichis, confertis, basi vix vel parum angustatis, adnato-decurrentibus, nervo medio valido; strobilis parvulis, ovalibus, pedunculo tenui affixis, squamis compluribus, peltatis, dorso impressis. In Avkrusak ziemlich häufig, Ekkorfat. Steht der miocenen Sequoia Langsdorfii ungemein nahe und ist nur durch die am Grund nicht oder doch weniger verschmälerten Blätter, die kleinern Zapfen mit viel kleinern Schildern und die dinnern Zapfenstiele zu unterscheiden; auch sind die Blätter durchsehnittlich grösser und flacher. Durch diese grössern, steifern Blätter und diännen Zapfenstiele ist die Art auch von der S. Nordenskiöldi verschieden. In Taf. XXIII. Fig. 6. haben wir zwei lange Zweige, von denen der eine sich weiter verzweigt. Am Grund dieses Seitenzweiges sind die Blätter käurzer und dichter zusammen- gestellt. Es haben die Blätter dieser Zweige eine Länge von 18—21 Mill., bei einer Breite von 2 Mill. Sie sind am Grund nicht zusammengezogen und mit ihrer ganzen Breite am Zweig befestigt und an ihm herunterlaufend. Sie sind parallelseitig, vorn wenig ver- schmälert und haben eine stumpfliche Spitze. Sie sind von einem ziemlich starken Mittelnerv durchzogen, der bis zur Spitze reicht, doch sind sie flach und deutlich zwei- zeilig geordnet. Der Zweig wird durch die Ansatzstellen der Blätter kantig. Bei Fig. 1. a. b. c. und 3. und Taf. XX. 3. b. 7. e. haben wir Zweige derselbm Art, deren Blätter am Grund öfter gedreht sind und dann dort etwas verschmälert erscheinen. Wo die Blattspitze vollständig erhalten ist, sieht man dass sie mit eimer ganz kurzen scharfen Spitze versehen ist (Taf. XXIII. Fig. 5. b. vergrössert). Ein ansehnlicher veraestelter Zweig von Ekkorfat (Taf. XVII. Fig. 3.) zeigt uns dass, wie bei der S. sempervirens und Langsdorfii, die Basis der Jahrestriebe von körzern, etwas gekräummten und an den Zweig angedräckten Blättern umgeben ist. In der Nähe dieses Zweiges liegt ein amentum, das sehr wahrscheinlich zu dieser Art gehört. Er ist länglich oval und 9 Mill. lang, leider aber so stark zerdräckt, dass die einzelnen Organe undenutlich geworden sind. Runde Eindräcke bezeichnen wohl die Bracteen. Es ist diess männliche Kätzehen mit einem Stiel versehen, dessen Blätter an denselben angedriäckt sind (Fig. 3. b). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. [2:12 N:026. 83 Bei Fig. 1. d. Taf. XXIII. haben wir neben den Zweigen unserer Sequoia ein wohlerhaltenes Zäpfchen. (Zweimal vergrössert Fig. 2). Es ist oval, hat eine Länge von 13 Millim. bei einer Breite von 10 Millim. Die zahlreichen, spiralig angeordneten Schuppen, sind schildförmig, rhombisch. Sie haben eine Breite von höchstens 4 Mill. und dieselbe Höhe. Sie sind daher beträchtlich kleiner als bei S. Längsdorfi, bei der sie eine Breite von 9 Millim. erreichen. Sie sind auf dem Räicken eingedräckt und haben ein centrales Griäbcehen, doch bemerkt man keine Querfurche und keinen umbo. Bei Fig. 4. bemerken wir neben einem Zweiglein den Rest eines Zapfen, von dem nur wenige Schuppen erhalten sind. Var. b. foliis angustioribus. Taf. XVII. Fig. 4. Sowohl in Avkrusak, als in Ekkorfat kommt eine Form vor mit schmälern Blättern. Sie haben eine Breite von 1"/, Mill., bei einer Länge von 12 Mill., am Grund sind sie kaum merklich verschwmälert, vorn mit einer kurzen, scharfen Spitze versehen. Herrn SMITT, gegenwärtig Inspektor von Nordgrönland, gewidmet. Derselbe hat das Unternehmen der Schwedischen Expedition durch Rath und That unterstätzt. IV. Fam. ABIETINEAR, VII. PINUS -£; A:; PINUS ENDL. bumPRinus Peterseni HR. Taf. XXIII. Fig. 17. P. foliis geminis, setaceis, longis, tenuissimis, oligo-nervis. Herr Flora foss. arct. I. p. 84. Taf. XLIV. Fig. 19. Kome. Pattorfik. Von Pattorfik kamen mir imehrere Nadeln dieser Art zu und bei Fig. 17. Taf. XXIII sind zwei solcher Nadeln noch am Grunde verbunden. Ebenfalls von Pattorfik kommt der Taf. XVII. Fig. 5. a. abgebildete Zapfenrest, der mir zu Pinus zu gehören scheint, und wahrscheinlich zur vorliegenden Art gehört. Es ist nur die oberste Partie des Zapfens erhalten. Die Zapfenschilder haben eine Breite von 8 Mill und eine Höhe von 5 Millim. Sie sind rhombisch und in der Mitte von einer stark vortretenden Kante durchzogen (cf. dreimal vergrössert Taf. XVII Fig. 5. d.); in der Mitte der Kante ist ein kleines Loch, wahrscheinlich von einem abgebrochenen Stachel herröhrend. Von dieser Querkante gehen zahlreiche Furchen aus, die zum Rand verlaufen und gegen diesen hin sich noch etwas vertiefen. Auf demselben Stein mit diesem Zapfenrest haben wir kleine, aber deutliche Zweige von Cyparissidium gracile. Bi TSUGA. Bo Pinus Cramer HR: TDaf: XXIM: Fig: 9—15. P. foliis distichis, planis, basi apiceque rotundatis, obtusis, lateribus parallelis, medio costatis; strobilorum squamis rotundatis, obtusissimis, seminibus parvulis, alis dilatatis. 84 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. Hezer Flora foss. arctica p. 84. Taf. XLIV. Fig. 7—18. In Kome und Ekkorfat sehr häufig; Avkrusak. Ekkorfat. Pattorfik selten. Von Kome sowohl als von Ekkorfat sind mir die Blätter dieser Tanne massenhaft zugekommen. Sie bilden dort stellenweise fast ausschliesslich ganze mehrere Zoll dicke Schichten, welche aus tausenden, dicht iäbereinander liegenden Blättern gebildet sind. Fig. 12. giebt ein kleines Stäck soleher Nadelhaufen. Offenbar haben wir hier Theile des einstigen Waldbodens vor uns, auf welchem die Nadeln zu dichten Schichten sich anhäuften, wie wir diess noch jetzt in unsern Tannenwäldern sehen. Sehr selten finden sich kleine Zweiglein, an welchen noch die Blätter befestigt sind. Wir haben ein solches von Ekkorfat in Fig. 11. abgebildet, Hier sehen wir, dass die Blätter nicht, wie ich fröher glaubte, mit ihrer ganzen Breite an den Zweig befestigt sind. Sie sind am Grund zugerundet und dort in der Mitte, oder vermittelst eines, allerdings äusserst kurzen, Stieles an das Zweiglein befestigt, welches fein gestreift ist. Die Blätter haben eine Länge von 9—17 Millim., bei einer Breite von 2!/, Millim. ; Eine Zapfenschuppe mit zwei Samen erhielt ich von Kome (Fig. 10). Sie ist körzer als die zwei Schuppen, welche ich schon fräher zu dieser Art gerechnet habe (Flora arctica S. 85), aber in gleicher Weise vorn ganz stumpf zugerundet. Auf der- selben liegen noch die beiden Samen. Der Samenkern ist länglich oval und in der Mitte mit einer Längskante. Er hat eine Länge von 5 Mill, bei einer Breite von 2 Mill. Von ihm geht ein breiter, vorn stumpf zugerundeter Flägel aus, der von äusserst femen Streifen durchzogen ist. Der Fliägel hat eine Länge von 6 Millim., bei derselben Breite. Die Samen haben breitere Flägel als bei P. Tsuga, wogegen die Zapfenschuppe sehr wohl mit dieser japanischen Art ibereinstimmt. Es muss dabei aber auch die P. canadensis in Betracht kommen, die in ihrer Blattform noch mehr zu P. Crameri stimmt, als die P. Tsuga, dagegen sind bei dieser Art die Zapfenschuppen und auch die Samen viel kleiner. Sie haben nur eine Länge von 6—7 Mill., während bei P. Crameri von 11 Millim. Einzelne Samen von Pinus sah ich mehrere von Ekkorfat, zum Theil zwischen den Blättern (Fig. 9), oder noch je zu zwei beisammen liegend (Fig. 14. vergrössert 15): Diese Samen sind eiförmig und am einen Ende mehr verschmälert als bei Fig. 10. Sie erhalten dadurch eine fast birnförmige Gestalt und gehören wohl einer andern Art, vielleicht der P. FEirikiana, welche nächst der P. Crameri am häufigsten in Ekkorfat vorkommt, an. 66.1. Pinus lingulata ma. Taff AX BioTeT Rio Ond: P. foliis coriaceis, lingulatis, basin versus sensim angustioribus, apice obtusius- culis, uninerviis. ; d Ekkorfat. Avkrusak. Das Blatt ist ähnlich dem von P. Crameri, aber viel grösser, indem es eine Länge von 33 Millim., bei 5 Mill. Breite hat, ausserhalb der Mitte am breitesten, gegen die Basis allmählig verschmälert, vorn ebenfalls verschmälert und stumpflich, aber nicht stumpf zugerundet, wie das Blatt von P. Crameri. Es kamen mir mehrere solcher KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 6. 35 Blätter von Ekkorfat zu, die in Grösse und Form zu sehr von denen der P. Crameri abweichen, als dass wir sie nur als eine Form zu dieser ziehen können. Das Blatt ist ziemlich derb lederartig, von einem Mittelnerv durchzogen, sonst aber glatt und streifenlos. C. ABIES. Mn ninus” -Eirikiana m. Tafi Il: Fig. 1: Taf; XVIL Fig. 6. 7. Taf. XVIII. Fig. 2. b. NEXT Ei 16. P. foliis solitariis, breviter pedicellatis, undique versis, elongatis, linearibus, apice obtusiusculis, planis, uninervis, patentibus. Avkrusak. Angiarsuit. Ekkorfat. In Kome nicht selten. Bei Taf. XVIII Fig. 2. b. haben wir ein kleines Zweiglein von Avkrusak, an wel- chem noch die Blätter befestigt sind. Diese haben ein ganz kurzes Stielchen und sind gegen dieses zugerundet. Die Seiten sind parallel, und das Blatt verschmälert sich auswärts kaum merklich, doch ist die Spitze verdeckt. Die Blätter hatten eine Länge von wenigstens 32 Mill. und eine Breite von 3 Millim. Sie sind platt und von einem deutlichen Mittelnerv durchzogen. Schmäler sind die Nadeln von Ekkorfat (Taf. XVII. 6. 7. und Taf. XXIII. Fig. 16), indem sie nur eine Breite von 2 Mill. haben. Die Spitze ist stumpflich. Die langen, Spiralig um den Zweig gestellten Nadeln weisen diese Art zu den Fichten oder Tannen, doch ist die systematische Stellung der Art noch nicht zu bestimmen. In Kome liegen auf mehreren Steinplatten zahlreiche Nadeln dieser Art beisammen, die meisten sind aber zerbrochen. Vielleicht gehören zu dieser Art die Taf. XVII. Fig. 8. abgebildeten Zapfenschuppen von Pattorfik. Es liegt eine ganze Zahl auf einer Steinplatte, doch ist keine vollständig erhalten. Sie haben eine Breite von 15 Mill. und wenigstens eine Länge von 23 Mill, sind oben stumpf zugerundet; von zahlreichen, dicht stehenden, feinen und zum Theil verschlungenen Längstreifen durchzogen, die am Grund der Schuppe verschwinden. Man sieht aber keine deutlichen Samenhöhlen. fömrinus Olafiana m. Taf. XX, Fig. 10. Taff: XXIII. Fig. 19. vergrössert 19. b. P. foliis solitariis, elongatis, linearibus, basi attenuatis, apice obtusis, planis, nervo medio valido, utrinque nervis duobus subtilibus, interstitiis subtilissime striatis. Ekkorfat. Ausser mehrern Nadelfetzen fand sich in Ekkorfat die Taf. XXIII. Fig. 19. dar- gestellte, fast ganz erhaltene Nadel. Sie hat 3 Millim. Breite bei 34 Mill. Länge. Ist fach, parallelseitig und vorn ziemlich stumpf zugerundet, an der Basis etwas verschmä- lert, doch ist sie dort nicht vollständig erhalten. Sie hat einen starken Mittelnerv, der bis nach vorn seine Stärke nahezu erhält. Jederseits bemerken wir neben demselben je zwei zarte Längsnerven und in den Interstitien etwa drei äusserst zarte Längslinien (Fig. 19. b. zweimal vergrössert). Durch diese Nervation zeichnet sich diese Tannnadel sehr von den äbrigen Arten der Kreide aus, und es ist noch zweifelhaft ob, sie bei Pinus die richtige Stellung hat. 56 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. Auf Taf. XX. Fig. 10. sind zwei neben einander liegende Nadeln, von denen die eine den allmählig verschmälerten Blattgrund darstellt. Auf ein paar Steinplatten von Ekkorfat liegen zahlreiche Nadeln irber einander, die aber alle zerbrochen sind, doch lassen einige die stumpf zugerundete Spitze erkennen, die seitlichen Nerven treten stark hervor. MONOCOTYLEDONES. I. Ordn. GLUMACEAE. I. Fam. GRAMINEAR. 695 -Fodeites boreals mo-se Lat FTV ETSSor P. culmo 5 Mill. lato, evidenter striato, foliis 4 Mill. latis, nervis compluribus inaequalibus. Pattorfik. Das Fig. 3. abgebildete Stäöck betrachte als einen Grashalm, von welchem oben seitlich ein Blatt abgeht. Der Halm ist flach gedräckt und hat so eine Breite von 5 Mill., die sich auf eine Länge von 11"/, Centim., die erhalten ist, sich gleich bleibt. Er ist von vielen Längstreifen durchzogen, die von ungleicher Stärke sind. Leider ist die mittlere Partie, welche wahrscheinlich den Knoten enthalten wirde, zerstört. so dass man die Insertionsstelle des Blattes nicht sieht. Der ziemlich tiefe und breite Längseindräck an der Basis sagt uns aber, wie weit die Scheide, welche den Halm umfasste, reichte. Freilich ist keine ligula zu sehen. Die Blattspreite hat eme Breite von 4 Millim. und ist nur auf eine kurze Strecke weit erhalten. Es ist kein Mittelnerv da. Es sind zahlreiche Nerven, die beim FEintritt in die Scheide nach Innen gebogen sind; die mittlern sind etwas schwächer als die randständigen. II. Fam. CYPERACEAE.. 70. Cyperacites hyperboreus m. Taf. XXIV. Fig. 4. C. culmo cylindrico, 3 Mill. lato, foliis 6 Mill. latis, medio carinatis, utrinque nervis subtilissimis guinque. | Pattorfik, auf derselben Platte mit Gleichenien-Spindeln und Cyparissidium. Der dinne Halm ist cylindrisch und von feinen Längstreifen durchzogen. Das Blatt hat eine Breite von 6 Millim., besitzt eine tiefe Mittelfurche, die auf der Räck- seite ohne Zweifel als scharfe Kante hervortritt. Jederseits haben wir fönf sehr zarte, zum Thiel verwischte Längsnerven, welche dieselbe Stärke haben. Gehört wohl zur Gattung Cyperus. TX: Cyperaceites: aneticusk maj. haft: KIL Bio ab. C. foliis 5 Millim. latis, medio carinatis, utrinque nervis tribus validis. Kome bei Oleandra arctica. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:O 6. 87 Das Blatt ist schmäler als bei voriger Art, hat neben der Mittelkante je nur drei Längsnerven, die aber viel stärker sind. Zwischennerven und Queräderchen fehlen auch dieser Art. ”") II. Ordn. CORONARIAE. N I. Fam. LILIACEAER Ivss.? I. EOLIRION ScHENK. 12. HEolirion primigenium SCHEsSK. Taf. XKXIV. Fig. 1—3. E. trunco arboreo, foliis spiraliter positis, in apice trunci congestis, amplexicau- libus, lato-linearibus, apicem versus attenuatis, obtusis. | SCHENK Wernsdorfer-Pflanzen S. 20. Taf. VII. Fig. 4. Avkrusak. Angiarsuit. Die Grönländer-Pflanze ist viel unvollständiger erhalten, als das prächtige Exem- plar, welches Prof. SCHENK aus den Wernsdorferschichten beschrieben hat, scheint aber doch zu derselben Art zu gehören. 'Sie hat einen ziemlich dicken Stamm (Fig. 1. von Avkrusak) von welchem mehrere Blätter auslaufen. Sie haben am Grund 8 Mill. Breite und sind mit dieser ganzen Breite an den Stamm befestigt. Sie sind sehr lang, fast parallelseitig und nur vorn verschmälert. Die Blattspitze ist aber nicht erhalten. Die Blattfäche ist von zahlreichen, parallelen Längstreifen durchzogen, die dicht beisammen stehen, aber stellenweise verwischt und verworren sind. Sie scheinen von etwas un- gleicher Stärke zu sein. Die bei Fig. 2. gezeichneten Blattreste liegen auf der Rick- +» seite der grossen Steinplatte Fig. 1; sie stellen wohl die äussern Blattpartien dar. Fig. 3. ist von Angiarsuit; hier liegen zahlreiche Blattreste iber einander. Sie sind von derselben Breite wie Fig. 1. und in gleicher Weise von feinen und stellenweise verwischten Längsnerven durchzogen. Am besten erhalten sind die Längsnerven bei emem zweiten Stuck derselben Stelle (Fig. 3. b). Das Blatt hat eine Breite von 11 Mill. und ist von 20 parallelen, scharf ausgesprochenen Längsnerven durchzogen, bei Schmäleren daneben liegenden Blattfetzen sind die Streifen viel undeutlicher. Prof. ScHENK hält die Pflanze för eine baumartige Liliacee aus der Gruppe der Yu- ceen und Lomatophyllen. 1) Eichwald hat in seiner Lethaea rossica (II. 8. 68 ”Taf. III. Fig. 4.) einen Cyperacites polaris (Cyperites) beschrieben. Bin Kieselstein, der am Ausfluss der Lena in Ost-Sibirien gefunden wurde und von dem Eichwald glaubt, dass er aus der Kreide stamme, ist erföllt mit Blattresten, welche bei Einer Linie Breite bis 1 Zoll Länge erhalten sind. HFichwald giebt der Art folgende Diagnose: ”folia linearia, complanata, recta, dorso carinato et lateribus mnervos secundarios tenerrimos offerentibus, transversim ac tenuiter striatis.” 38 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. INCERTAE SEDIS. 73. Fasciculites grönlandicus Hz. F. fasciculis vasorum 1 Mill. latis, cylindricis, aequalibus, numerosissimis. Herr Flora foss. arct. I. S. 85. Taff. XLIV. Fig. 28. Kome. Angiarsuit und Ekkorfat. Es sind an den obigen Stellen mehrere weitere Stucke gefunden worden, welche aber keine neuen Aufschlässe iber diese Gebilde bringen. Die Gefässböndel sind zum Theil aus einander gefallen und zerbrochen, und stellen so einen Haufen cylindrischer Faden dar, die nach allen Richtungen durch einander liegen. Gehört vielleicht zu Eoli- rion primigenium. DICOTYLEDONES. I. Ordn. ITEOIDEAE. 1 Fam. SALICINAE. 74. Populus primaeva m. Taf. XKIV. Fig. 6. P. foliis subcoriaceis, longe petiolatis, petiolo tenui, sulcato, ellipticis, integerrimis, basi attenuatis, nervis secundariis duobus primis oppositis, omnibus valde camptodromis. Pattorfik im Sandstein mit Cyparissidium gracile und Resten eines Farn, welche zur sichern Bestimmung zu fragmentarisch sind; sie scheinen eine netzförmige Nervation zu haben, wie Lonchopteris. Auf einem hellgrauen Sandstein bilden Pflanzenreste einen schwarzen sehr diännen Ueberzug. Aus demselben treten einige glänzend schwarze Blattreste einer dicotyledonen Pflanze hervor, den einzigen, welche bislang in den Komeschichten und iberhaupt in der untern Kreide gefunden wurden. Das am besten erhaltene Blatt (Fig. 6. a.) zeigt einen sehr dännen langen Stiel, der von einer Mittelfurche durchzogen ist. Das Blatt ist ganzrandig, gegen die Basis verschmälert und etwas in den Stiel herablaufend. Nahe der Blattbasis entspringen zwei gegenständige Secundarnerven, welche dem Rande ziem- lich parallel gehen, weitere Secundarnerven entspringen weiter oben, sie sind stark ge- bogen und durch weit vom Rand entfernte flache Bogen verbunden. Der Mittelnery, wie diese Secundarnerven treten nur wenig hervor, und das feinere Netzwerk ist nicht zu erkennen. Aehnlich verhält sich ein zweites Blatt (Fig. 6. c.), während ein drittes (Fig. 6. b.) viel kleiner und am Grund noch mehr verschmälert ist. Der lange, dinne Stiel, die Form und Nervation des Blattes sprechen för eime Pappel aus der Gruppe der Lederpappeln, ähnlich der Papulus mutabilis und P. Berggreni. Fär diese Deutung kann noch eine Fruchtklappe angefihrt werden. welche wahrscheinlich von einer Pappel herröhrt und neben diesen Blattresten liegt. Sie ist länglich oval, nach vorn verschmälert und von feinen Längsstreifen durchzogen (Fig. 6. d. vergrössert d. d). ja KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |l2. N:o 6. 89 INCERTAE SEDIS. (SS Carpolithes äharlemsisi mn. Taf IK Hov fe C. rotundatus, planiusculus, confertim subtilissime punctatus. me I Karsok. | Ein fast kreisrunder, linienförmiger, 5 Millim. im Durchmesser haltender Same ucht?), dessen Oberseite ziemlich flach und sehr dicht mit feinen Punkten 1st. | Ist wahrscheinlich der Same einer monocotyledonischen Pflanze. n0x hin 4 i 3 || u Hos od IR. Vet, Akad; Handl. Band. 121 N:o 6. | 12 90 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. Zweiter Abschnitt. Pflanzen der quarzreichen braunen Sandsteinknollen von Ujarasusuk. I Gleichenia, Zipper. . "Bar XXN ETSI: Es brachte Herr NaAuckHoFF mehrere Wedelstäcke dieser Art von Ujarasusuk. Fig. 1. liegt in einem g2grossen, abgerundeten Stäck Sandstein, das inwendig braun, aussen aber von einer gelblichgrauen Rinde iberzogen ist. Die Farnblätter sind schwarz und wohl erhalten, doch ist in dem rauhkörnigen Sandstein das Geäder völlig verwischt. Es sind wahrsheinlich ”Theile emes Wedels. Die Fiedern stimmen in Form nnd Grösse ganz mit denen der Komeschichten iberein, nur sind sie nicht in ihrer ganzen Länge erhalten. Die Fiedern sind auch am Grund am breitesten und nach vorn zu allmälig verschmälert. Fig. 2. zeigt uns, dass die Spindel gablig getheilt ist und zwar haben wir hier drei (Gabelaeste, wie diess auch bei der Gl. Zippei der Komeschichten öfter vorkommt. Also auch in dieser Beziehung stimmt dieser Farn des Sandsteines mit dem der Komeschichten itberein. Die Fiedern sind auswärts allmälig verschmälert und zugespitzt. Dasselbe ist der Fall bei den Fig. 3. dargestellten Fiedern, so weit dieselben vollständig erhalten sind. 2. Gleichenia Nauckhoffu va. Taf. XXV. Fig. 4. Gl. fronde bipinnata; pinnis approximatis, 3 Mill. latis, alternis, patentibus, linea- ribus, pinnatifidis vel pinnatipartitis, lobis rotundatis. Das Fig. 4. abgebildete Stuck liegt in emem birnförmigen Sandsteinknollen. Nähert sich in den schmalen, langen Fiedern der Gleichenia Nordenskiöldi, allein die Fiedern sind nur fiederspaltig oder fiedertheilig, sie sind also nicht in Fiederchen aufgelöst, wie bei Gl. Nordenskiöldi und den verwandten Arten; in dieser Beziehung nähert sie sich mehr der Gleichenia comptoniaefolia und protogaea DEB. und ETtT., von denen sich unsere Art aber durch die schmälern Fiedern und die nicht sichelförmig gebogenen Fiederchen (oder Lappen) unterscheidet. Es liegt der Wedel am Rande des Steines und ist offenbar durch die Abrollung des- selben theilweise zerstört worden. Der obere Theil ist wahrscheinlich ein Gabelast des untern, dessen Spindel aber zerstört ist. Die alternierenden Fiedern stehen ziemlich nahe beisammen; die untern laufen in rechtem, die obern in etwas spitzem Winkel aus. Sie haben bis 23 Mill. Länge, bei 3 Mill. Breite. Sie sind parallelseitig, nur zu äusserst verschmälert und dort zugespitzt. Sie sind in Lappen gespalten, doch lässt das grob- körnige Gestein die Tiefe der Einschnitte nur schwer erkennen. Sie scheinen bis zur Mitte oder bis etwas unter der Mitte zu reichen, oder mit andern Worten: die Fieder- chen sind bis gegen die Mitte mit einander verbunden; sie sind vorn stumpf zugerundet und nicht nach vorn gebogen. Die Nervation ist nicht zu erkennen, ebensowenig die Sori. Die zahlreichen, runden Quarzkörner haben sie undeutlich gemacht. KONGL. SV: VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 6. 1 3. Sequoia ambigua m. ”Taf. XXV. Fig. 5. Der Fig. 5. dargestellte Zweig liegt in einem kugeligen Sandsteinknollen; es ist auch sein Abdruck erhalten. Es sind drei Zapfen an dem gemeinsammen Ast befestigt. Dieser trägt ziemlich dicke, sichelförmig gekrömmte Blätter, welche in ihrer Länge mehr mit denen der Seq. Reichenbachi, in ihrer Breite aber mit denen der S. ambigua stimmen. Sie sind ganz verkohlt und Nerven sind nicht zu sehen. Die Zapfen sind auch verkohlt und in der Mitte aufgerissen und theilweise zerstört, und es lässt sich die Form der Schuppen nicht sicher ermitteln. Die kugelige Form und Grösse der Zapfen nähert sie viel mehr der S. ambigua als der S. Reichenbachi. Der eine Zapfen hat eine Länge von 15 (bei selber Breite), der andere von 19 Millim. Es sind somit die dicken, sichelförmig gekrömmten Blätter und die kugeligen Zapfen, welche mich veranlassen diesen Zweig zu S. ambigua zu bringen, doch ist diesc Bestimmung nicht völlig gesichert. Bei einem grossen Sandsteinknauer, der im Innern die Gleichenia Zippei enthält, sind aussen undeutliche und grossentheils abgeschliffene Zweige einer Sequoia mit ge- krämmten Blättern, die wohl zur vorliegenden Art gehören; sie sind auch etwas länger, als bei S. ambigua. S KSequoia rigida m. Taf. XXV. Fig. 6. Ein langer Zweig, dessen Blätter aber theilweise zerstört sind, liegt in einem Sand- steinknollen. Die Blätter stehen sehr dicht beisammen und decken den Zweig. Sie sind nach vorn zu allmälig verschmälert und gerade, schief nach vorn gerichtet. Unterscheidet sich durch die geraden, nicht sichelförmig gekrämmten Blätter von S. Reichenbachi und S. ambigua und stimmt in dieser Beziehung zu S. rigida, doch sind die Blätter kleiner, namentlich schmäler, wodurch der Zweig eime etwas andere Tracht erhält und die Bestimmung etwas zweifelhaft macht. Anhang. Insekten der Komeschichten. Unter den so zahlreichen Pflanzenabdräcken fand ich nur zwei Insektenreste, welche zwei Rässelkaefer-Arten angehören. 1. Archiorhynchus angusticollis m. Taf. XVII Fig. 15. viermal vergrössert. A. rostro brevi, pronoto parvulo, antrorsum angustato; elvtris planis, valde dila- tatis, laevigatis. Kome. Ein ausgezeichnetes und ziemlich wohl erhaltenes Thierchen das sich durch hell- braune Farbe von dem schwarzen Gestein abhebt. Ob diese Farbe dem Thiere ur- 92 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. sprönglich angehörte ist freilich zweifelhaft, indessen doch wahrscheinlich, dass es hell, vielleicht roth oder gelb gefärbt war. Das ganze Thier hatte mit dem Rässel 107/, Mill. Länge. Die Rässellänge beträgt 1'/, Mill. Es ist der Rässel auf eine Seite ge- bogen; er ist gerade, iberall ziemlich gleich dick; am Grund deutet ein dunklerer Fleck das Auge an. Von der Röässelspitze läuft eme Rinne gegen das Auge. Der Vorder- räcken ist sehr schwmal, seine grösste Breite beträgt nur 2'/; Mill., bei einer Länge von 2?/, Mill. Er ist am Grund zugerundet, nach vorn allmälig verschmälert; oben ist er sechwach gewölbt und ganz glatt. Die Fligeldecken sind ganz flach und auffallend breit; es hat jede am Grund eine Breite von 2'/, (beide zusammen also 4!/;) Mill., erweitert sich dann bis zur Mitte auf 3'/, Mill., verschmälert sich aber von da aus schnell zur Spitze; sie hat eine Länge von 6'/; Mill. Die Fligeldecken sind ganz glatt, ohne Punkte und Streifen; von der linken ist nur die Basis erhalten, der untere Theil nur im Ab- druck angedeutet; auch von der rechten fehlt der untere innere Rand. Gehört ohne Zweifel zu den Rhynchophoren, doch weiss ich die Art keiner le- benden Gattung einzureihen. Wahrscheinlich gehört sie in die Gruppe der Attelabiden, bei welcher Formen mit so schmalem Thorax und breiten Flygeldecken vorkommen. Als auszeichnende Gattungmerkmale haben wir zu bezeichnen: den kurzen geraden Rissel, mit der zum Auge verlaufenden Rinne, den” kleinen, nach vorn stark verschmä- lerten Vorderriöcken und die breiten, flachen Fliägeldecken. 2. Curculionites ceretaceus m. ”Taf. XVII Fig. 14., dreimal vergrössert. C. elytris profunde striato-punctatis. Kome bei den Nadeln von Pinus Crameri. Es liegt mir nur ein Stuck eimer Flögeldecke vor, die nach der Skulptur zu ur- theilen eimem Risselkaefer angehörte. Es war dieselbe ziemlich stark gewölbt und lässt 7 Reihen tiefer Punkte erkennen (im Abdruck erscheinen sie als Wärzchen); die Flä- geldecke hatte aber wahrscheinlich 9 oder 10 solcher Punktreihen und es ist daher die innere Seite der Fliägeldecke nicht ganz erhalten. Von Rande ausgehend sehen wir zunächst 4 Punktreihen, von denen die erste nur schwach ausgesprochen ist, während bei 2, 3 und 4 die Punkte tief und fast viereckig sind; der fönfte und sechste Streifen sind abgekurzt und verbunden, der 7:te wieder länger. Nehmen wir an, dass noch 3 Streifen folgen sollten, die aber zerstört worden, so wurden wir eine Streifung erhalten, wie bei Bruchus (cf. meine Insektenfauna der Tertiärgebilde, Kaefer. Taf. VIII. Fig. 21). Basis und Spitze der Flägeldecke sind abgebrochen. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. . BAND. |2. N:o 6. 97 Dritter Abschnitt. Pfilanzen der obern Kreide Grönlands. URYPTOGAMAE. I. Ordn. FILICES. 1 Fam. POLYPODIACEAE. pr Asplenium Foersteri DeB. et Ett. Taf. XXVI. Fig. 1. vergrössert Fig. 1. b. ÅA. pinnis lineari-lanceolatis, pinnatifidis vel pinnati-partitis, laciniis obliquis, oblon- dis, apice sparsim dentatis: nervo medio stricto, nervis secundariis arrectis, strictis, dichotomis. DEBEY und ETTINGSHAUSEN die Acrobryen des Kreidegebirges von Aachen. S. 13. WarlloRig. 4—7:11. Unter Atanekerdluk Es wurden nur em paar Fiederstäcke gefunden. Fig. 1. stimmt mit der von DEBEY und ETTINGSHAUSEN gegebenen Abbildung und Beschreibung iäberein und zwar mit der Form mit fiedertheiligen Fiedern, deren Lappen vorn gezahnt sind (cf. Taf. II. Fig. 5. von DEBEY); anderseits ähnelt sie aber auch sehr dem Asplenium suberetaceum SaPorTA (Flore de Sézanne p. 315), um so mehr da hier die Fiederlappen in derselben Weise gezahnt sind. Es hat schon Graf SAPoORTA auf die grosse Verwandtschaft dieser Art mit A. Foersteri aufmerksam gemacht und es kann in der That erst ein reicheres Material entscheiden ob sie wirklich verschieden sei. SAPoRTA vergleicht seine Art von Sézanne mit dem A. flaccidum Foerst. von Neuseeland, während DEBEY und ETTINGS- HAUSEN die Art von Aachen mit dem Asplenium adiantum nigrum zunächst verwandt halten. Ich muss diesen beistimmen; sie gehört in dieselbe Gruppe mit A. Dicksonia- num und A. Johnstrupi, unterscheidet sich aber von diesen durch die vorn gezahnten Blattlappen. Die Fieder Fig. 1. ist fiedertheilig, die Lappen sind aufgerichtet, von Unten nach Oben an Grösse abnehmend; in der untern Partie ganzrandig, vorn aber mit einzelnen ziemlich scharfen Zähnen versehen. Die Seitennerven sind gablig getheilt und es läuft ein Gabelast in jeden Zahn. — Kleiner ist Fig. 1. c. mit etwas weniger steil aufgerich- teten Lappen. 2. Asplenium Nordströmi m. Taf. XXVI. Fig. 6. a. A. pinnis elongato-lanceolatis, pinnatis; pinnulis liberis, integerrimis, ovatis, basi rotundatis, apice acutiusculis, nervis secundariis furcatis. 94 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. Unter Atanekerdluk, mit Asplenium Foersteri und Resten von Andromeda und Pappelblättern. Es fehlen zwar die Sori, doch steht die Art dem A. Boyeanum, auf dessen Fieder- chen solche Fruchthäufchen erhalten sind, so nahe, «dass sie zur derselben Gattung ge- bracht werden muss. Sie unterscheidet sich von A. Boyeanum vorzäglich durch die vorn etwas zugespitzten Fiederchen. Dasselbe Merkmal unterscheidet sie auch von der Pecopteris Pfaffiana, wie ferner die Verbreiterung der Fiederchen unterhalb der Mitte. Ist auch sehr ähnlich der Raphaelia neuropteroides DEB. und ETT. aus der obern Kreide von Aachen (die urweltlichen Aerobryen von Aachen p. 40), namentlich mit Taf. V. Fig. 18. Nach der Beschreibung ist aber der Mittelnerv der Fiederchen hin- und hergebogen und die -Nervation Neuropteris-artig, auch sind die Fiederchen am Grund mehr herzförmig ausgerandet. Indessen rechnen DEBEY und ETTINGSHAUSEN zu derselben Art Stäcke mit am Grund in der ganzen Breite angewåchsenen und selbst unter sich verbundenen Fiederchen. Es hat unser Farn eine dimne Spindel, an welcher die freien Fiederchen befestigt sind. Diese sind am Grund fast etwas herzförmig und stumpf zugerundet. Sie haben die grösste Breite unterhalb der Mitte und sind nach vorn verschmälert und ziemlich spitzig, Sie sind zwar sehr stark zusammengedröäckt und nur im Abdruck erhalten, doch erkennt man emen Mittelnerv, der ziemlich gerade verläuft und bis zur Fieder- spitze reicht. Die Secundarnerven sind grossentheils verwischt, doch sieht man, dass sie gablig getheilt sind. Das abgebildete Stäck ist offenbar aus der Wedelspitze, daher die Fiederchen nach vorn an Grösse schnell abnehmen. Das erste Fiederchen hat 75 Mill. Länge, bei 7 Mill. Breite, das zweite 11 Mill. Länge und 6 Mill. Breite, dass dritte 10 Mill. Länge und 5'/, Mill. Breite. 3. Pecopteris striata STERNB. Taf. XXVI. Fig. 3. vergrössert Fig. 3. hb. : P. fronde bipinnata, pinnis sessilibus oppositis, angulo acuto egredientibus, linea- ribus, pinnatisectis; pinnulis oblongis, apice rotundatis, obtusis, integerrimis, contiguis, nervulis furcatis, rachi primaria longitudinaliter striata. STERNB. Flora der Vorw. II. S. 155. Taf. XXXVII 3. 4. SCHIMPER Paleont. véget. I. p. 5837. Unter-Atanekerdluk; neben dem Taf. XXVI. Fig. 3. abgebildeten Wedel liegt ein Blatt von Popul. Berggreni. Ist sehr ähnlich der Gleichenia Giesekiana (Flora arctica I. p. 78) aber die Fiedern sind gegenständig; sie entspringen nicht in rechtem, sondern halbrechten Winkel, sind daher aufgerichtet, und ebenso sind auch die Fiederchen nach vorn gerichtet, und ihr Mittelnerv bildet mit der Spindel einen etwas spitzigen Winkel; ferner ist ein grund- ständiges Fiederchen theilweise an der Hauptspindel befestigt. Die gemeinsame Blattspindel ist von zwei deutlichen Längstreifen durchzogen, ebenso die Spindel der Fiedern. Diese Fiedern sind gegenständig, lang und ziemlich parallelseitig. Das unterste Fiederchen ist an der Stelle befestigt wo die secundare Spindel von der primären sich trennt und theilweise an dieser angeheftet. Die Fieder- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:o 6. 935 chen stehen dicht beisammen, so dass sich ihre Seitenränder berihren. Sie sind fast bis auf deh Grund getrennt, längliceh und vorn stumpf zugerundet. Von dem zarten Mittelnerv gehen jederseits 5—7 Secundarnerven aus, von denen jeder sich in eine Gabel theilt (cf. Fig. 3. b. ein Blattstick vergrössert). Zwei weitere Stäcke von Unter-Atanekerdluk stimmen mit dem obigen iberein. STERNBERG giebt seine Art im Griänsand von Sahla bei Regensberg an, sie wird aber auch in Niederschönau in Sachsen angegeben; was dagegen Unger von St. Wolf- gang als P. striata beschrieben hat, ist die P. arctica. Ull Pecopteris aretica Hr. SS: 40. Taf. XXVI. Fig. 4. vergrössert 4. b. HPER Flora foss. arctica I. p. 80. Taf.-I. 13. XLIII. 5. P. striata UNGER Sitzungsberichte der Wiener Akad. 1867. Taf. II. Fig. 2. Eine einzelne, nicht ganz erhaltene Blattfieder von Unter-Atanekerdluk. Sie stimmt wohl iberein mit den untern Blattfiedern der P. arctica (Flora arct. Taf. I. Fig. 13), doch ist sie zur ganz sichern Bestimmung zu unvollständig erhalten. Die Fieder ist fiederschnittig, die Lappen vorn ziemlich spitzig, bis öber die Mitte hinauf mit einander verbunden. Von dem Mittelnerv geht ein Secundarnerv nach jedem Lappen und reicht bis zu seiner Spitze; die Tertiärnerven sind verwischt, nur hier und da angedeutet; sie scheinen einfach zu sein, wenigstens habe auch bei starker Ver- grösserung keime Gabelung gesehen. Ist sehr äbnlich der Pecopteris Nebrascana Hr von Sioux city in Nebraska (cf. SAPORTA Fl. foss. de Sézanne p. 332) und P. debilis Sarorta (1. c. p. 330) aus dem Untereocen von Sézanne, nur ist die Fieder schärfer eingeschnitten. SAPORTA bringt sie in die Gruppe der Cyatheaceen. di Pecopteris Pfafiana m. Taf. XXVI. Fig. 5. P. pinnis pinnatis; pinnulis liberis, patentibus, integerrimis, ovalibus, apice rotun- datis, nervis secundariis furcatis. Unter-Atanekerdluk. Ein Stöck einer Blattfieder mit sehr schön erhaltenen Fiederchen. Diese stehen in fast rechtem Winkel zu der Blattspindel, sind am Grund zugerundet und, wie es scheint, nur an der Stelle, wo der Mittelnerv ausgeht, an die Spindel befestigt, indessen mit keinem Blattstiel versehen. Sie haben eine Länge von 9—10 Millim., bei einer Breite von 5 Mill. Dies ovale Fiederchen ist vorn ganz stumpf zugerundet; es ist von einem deutlich hervortretenden Mittelnerv durchzogen, welcher gerade verläuft und bis zur Blattspitze reicht; von ihm entspringen jederseits 5—6 zarte Seitennerven, von denen Jeder bald sich in eine Gabel theilt. Ist äbnlich der Pecopteris hyperborea (Flora arctica p. 81) von Kome, aber durch die grössern Fiederchen und gablig getheilten Seitennerven leicht zu unterscheiden. 6. Pecopteris denticulata m. Taf. XXVI. Fig. 7. vergrössert 7. b. P. pinnis latis, pinnatipartitis, pinnulis oblongo-lanceolatis, apice acuminatis, mar- gme serrulatis, nervis secundariis furcatis. 96 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. Pecopteris serrulata clim. Unter-Atanekerdluk, nur ein paar Fiederstäcke. Die Fieder muss eine Breite von etwa drei Centim. gehabt haben. Von der mit eimer tiefen Längsfurche versehenen Spindel gehen die etwas nach vorn geneigten Fieder- chen aus. Es sind diese am Grunde verbunden, doch ist nicht sicher zu ermitteln wic weit hinaus diese seitliche Verwachsung reicht. Die freie Partie des Fiederchens (oder der Lappen der Fieder) ist nach vorn verschmälert und zugespitzt; am Rande mit sehr kleinen, aber scharfen, deutlichen Zähnen besetzt. Nach jedem Fiederchen läuft ein zarter Nerv, der bis zu semer Spitze reicht und gablig getheilte Seitennerven aussendet. — Bei Fig. 7. c. haben wir nur eimen Fetzen emer Fieder, der aber schärfere und orössere Zähne besitzt. 7. Pecopteris argutula m. Taf. AXVI. Fig::8. vergrössert Fig. 8: b: P. pinnis pinnatipartitis, pinnulis lanceolatis, apice acuminatis, margine argute serratis, nervis secundariis furcatis. Unter-Atanekerdluk. Sehr ähnlich der P. denticulata, aber mit viel kleinern und tiefer gezahnten Fiederchen. Die Fiederchen stehen dicht beisammen und sind am Grund verwachsen. Sie haben einen schwachen, in spitzem Winkel auslaufenden Mittelnerv, von dem Seiten- nerven ausgehen, die sich in eine Gabel theilen. Nach jedem Zahn läuft eine solche Gabel. Die Zähne sind scharf und relativ gross und beginnen schon am Grund des Fiederchens. 8. Pecopteris bohemica Corpa. Taf. ÄXVI. Fig. 17. a. P. pinnis anguste lanceolatis, pinnatis, pinnulis lineari-lanceolatis, acutis, integer- rimis, obliquis, nervis primariis tenuibus, excurrentibus, nervis secundariis obsoletis. Corpa in REuss Versteinerungen der boehmisch Kreideformation p. 95. Taf. XLIX. Hig: SCHIMPER Paléont. végét. I. 537. Nur eine Blattfieder von Unter-Atanekerdluk, neben Blättern der Populus Berg- greni und einem Zweig der Sequoia subulata. Es ist nur eine Fieder eines sehr wahrscheinlich doppelt gefiederten Blattes er- halten. Sie hat ganz die Form der P. bohemica Corpa, welche aus dem untern Quader von Misseno in Boehmen und von Niederschöna in Sachsen bekannt ist, doch sind die Fiederchen bei derselben Länge bei dem Grönländer Farn etwas schmäler;: sie haben eine Länge von 11 Mill. und am Grund eine Breite von 2'/, Mill., während beim Farn aus Boehmen sie am Grund 3 Mill. breit sind. Die Fiederchen sind aber ebenfalls frei und mit der ganzen Blattbreite an die Spindel befestigt. Sie laufen von dieser in halb- rechtem Winkel aus; ihre Seiten sind ein Stäck weit parallel, dann verschmälert sich das Fiederchen und spitzt sich zu. Gegen die Fiederspitze zu werden die Fiederchen allmählig käörzer. Es ist an denselben nur der Mittelnerv zu erkennen und auch dieser ist sehr zart und nur bei guter Beleuchtung bis zur Fiederchenspitze zu verfolgen. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o 6. 97 Ein ähnlicher Farn ist auch das Matonidium Goepperti ScHimP. aus dem Wealden; doch stehen bei diesem die Fiederchen weniger dicht gedrängt beisammen und die Ner- vatur tritt viel deutlicher hervor. Es gehört aber vielleicht die Pecopt. bohemica zur Gattung Matonidium, wofär ein freilich sehr unvollständiger Farnrest angeföhrt werden kann, den ich auf Taf. XXVI. Fig. 17.d. abgebildet habe. Wie bei Matonidium haben wir hier zwei Reihen Sori, die an dem Mittelnerv liegen, und wie bei Matonidium haben wir in der Mitte eine kleine Vertiefung. Es sind aber diese Sori kreisrund, wie bei Laccop- teris, nicht länglich, wie bei Matonidium. Der Rand diese3 Bruchstöckes ist leider ver- wischt, und so bleibt es zweifelhaft, ob dieser fructifizirende Blattrest zur P. bohemica gehöre oder nicht. 9: Pecopteris kudlisetensis m. Taf. XXVI. Fig. 18. P. pinnis lanceolatis pinnati-partitis, lobis summa basi connatis, lineari-lanceolatis, integerrimis, obliquis, nervis primariis tenuissimis, nervis secundariis obsoletis. Im grauschwarzen Schiefer von Kudliset auf Disco. Es wurden mehrere Stäcke dieser Art gefunden, aber alle nur in Fetzen; das beste habe auf Fig. 18 dargestellt. Unterscheidet sich von der vorigen Art durch die unten verwachsenen Fiederchen. Fig. 18 ist wohl sicher die 'Fieder eines zusammengesetzten Blattes; sie ist bis nahe zur Mittelrippe fiederig eingeschnitten. Die Lappen oder Fiederchen sind am Grund verbunden. Die grössten haben eine Breite von 3 Mill., bei einer Länge von 17 Mill. Sie sind parallelseitig, aussen aber allmählig verschmälert und stumpflich. Sie sind in halbrechtem Winkel nach vorn gerichtet und nehmen gegen die Fieder- spitze hin an Grösse ab; so dass die Fieder nach vorn sich ziemlich rasch verschmälert. Auf den Fiederchen ist nur der Mittelnerv zu erkennen und auch dieser sehr zart und zum Theil verwischt. II. Fam. GLEICHENIACEAF. WostaGleichenmia Zipper p. 44. Taf. XXVI. Fig. 10—13. Unter-Atanekerdluk. Es wurden zwar nur kleine Fiedersticke gefunden, doch stimmen dieselben, so weit sie erhalten sind, mit denen der untern KreideGrönlands iberein; so das Fig. 10 därgestellte mit den Fiedern von Pattorfik Taf. V. Fig. 5. Bei Fig. 11 und 12 sind einzelne Fiederchen zurickgebogen und bei Fig. 13. a. haben wir das Ende einer Fieder, deren Fiederchen mit zwei Reihen von Fruchthäufchen versehen sind. Die auffallend starke, gablig getheilte Spindel Fig. 15 röhrt sehr wahrscheinlich von eciner Gleichenia her, doch ist die Art nicht zu bestimmen. VI: Gleichenia acutiloba Hr. Taf. XXVI. Fig. 14. funfmal vergrössert Fig. 14. b. Gl. foliis bipinnatis, pinnis linearibus, pinnatisectis, pinnulis liberis, brevissimis, apice acutis, nervis secundariis inferioribus furcatis, superioribus simplicibus. 2 K. Vet. Akad. Handl. Band. 12. N:o 6. 13 98 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. Herr Beiträge zur Kreideflora, Sehweizer Denkschriften XXIV. S. 5. Taf. I. Fig. 2. Unter-Atanekerdluk. An einer relativ ziemlich starken Spindel stehen mehrere, alternierende Fiedern. Sie haben nur eine Breite von 3 Millim. Die alternierenden Fiederchen sind bis auf den Grund getrennt und mit der ganzen Breitseite an die Spindel befestigt. Sie sind kurz, sehr stark nach vorn gerichtet und in eine scharfe Spitze auslaufend. Der untere Rand bildet eine sehr starke Bogenlinie, während der obere in fast gerader Linie zur Bucht läuft. Die meisten Secundarnerven sind einfach, die untersten indessen in eine Gabel getheilt. Stimmt in der Form und Grösse der Fiederchen ganz mit dem Farn von Quedlinburg iberein, bei diesem sind aber die Nerven ganz verwischt. 12; oGleickema graciis FR: OST B250 MaE ANIEAETS Sober Unter-Atanekerdluk mit Sequoia subulata. Aus der obern Kreide liegen mir nur kleinere Fiederstäcke vor. Bei Fig. 13. & waren wohl mehrere Fiedern an eimer gemeinsamen Spindel befestigt. Diese Fiedern ' sind klein; sie haben eine Länge von 15—20 Mill., bei einer Breite von 4—6 Mill. Sie sind in scharfe Lappen geschnitten, diese sind sichelförmig nach vorn gebogen, und vorn zugespitzt. Die Nervatur ist völlig verwischt. III. Fam. OSMUNDACEAR. 13. Osmunda ÖObergiana wm. Taf. XXVI. Fig. 9, restaurirt Fig. 9. b. Taf. XXX Fisk due. O. pinnulis integerrimis, oblongis, sessilibus, nervo medio stricto, nervis secun- dariis numerosis, furcatis. Unter-Atanekerdluk. Es sind nur ein paar einzelne lose Fiederchen und das Endstäck eimer Fieder uns zugekommen. Ist sehr ähnlich der O. petiolata und muss derselben Gattung zugehören, Die Fiederchen waren aber nicht gestielt. Das Taf. XXXII. Fig. 7. a. abgebildete Fiederchen hat eine Breite von 9 Mill und war wahrscheinlich 3 Centim. lang, während das zweite Fiederchen (Taf. XXVLI Fig. 9) nur eine Breite von 6 Mill. und eine Länge von 17 Mill. hat. Ohne Zweifel waren zahlreiche Fiederchen an einer gemeinsamen Spindel befestigt und missen so sehr ansehnliche Blätter gebildet haben. Ob sie mit der ganzen Breite oder nur in der Mitte an der Spindel befestigt waren, ist nicht sicher zu ermitteln, letzteres in- dessen wahrscheinlich, einmal weil das Taf. XXVI. Fig. 9. abgebildete Blättehen am Grund zugerundet ist und zweitens auch die lose vorkommenden Fiederchen dafär spricht. An der Spitze der Fieder scheinen indessen die Fiederchen mit der ganzen Breite angeheftet zu sein (Fig. 9.c). Die Fiederchen sind hier dicht zusammengedrängt. — Bei Fig. 9. d. haben wir wahrscheinlich die Frichte dieses Farn. An einer veraestelten Spindel sitzen kugelrunde Körperchen (Sporangien), die freilich sehr stark zerdräckt sind. Von der ohne Zweifel langen veraestelten Spindel ist nur ein kleiner Rest erhalten, indem der Stein dort zerbrochen ist. KONGL. SV: VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:o 6. 929 GYMNOSPERMAE. I. Ordn. CYCADACEAE. I. Fam. CYCADEAE. I. Cycadites Dicksoni m. Taf. XXVII. Fig. 7. XXVIIL BN HH C. foliis pinnatis, pinnulis linearibus, apice obtusiusculis, approximatis, uninerviis, nervo subtili, excurrente. Unter-Atanekerdluk selten. Fig. 7. stellt wahrscheinlich die äussere Partie des Blattes dar, da wo es sich gegen die Spitze verschmälert, da die obersten Blattfiedern käörzer sind. Es sind diese Blattfiedern mit ihrer ganzen Breite an die ziemlich dimne Spindel befestigt (cf. ein Stuck vergrössert Fig. 7. b.) und nicht herablaufend. Ihre Breite beträgt da 3 Millim., und sie behalten diese fast bis nach vorn bei, die Seiten verlaufen daher parallel, vorn Bind sie stumpflich; die Mittelrippe tritt zwar nur schwach hervor, ist aber bis zur Spitze zu verfolgen. Die Fiedern stehen so dicht beisammen, dass sie sich an den Rän- dern beröhren und nur vorn etwas aus einander treten. Sie haben eine Länge von 4 Centim. und sind etwas nach vorn gerichtet. Es weicht diese Art von den wenigen aus der Kreide bekannten Cycadites-Arten bedeutend ab. Am nächsten scheint sie mit dem C. Morrisonianus DUunK. aus dem Wealden verwandt, doch sind die Fiedern dichter beisammen, stehen nicht wagrecht von der Spindel ab und besitzen eine viel zartere Mittelrippe. Von der C. Heerii SCHENK aus dem Urgon Maehrens ist sie auch durch die Form der Fiedern verschieden. 15. Otozamites (?) grönlandicus m. Taf. XXVI. Fig. 2 O. pinnis lineari-lanceolatis, leniter curvatis, 12 Mill. latis, nervis subtilissimis, dichotomis, numerosis. Atane, auf demselben Stein mit Thuites Pfaffii und Proteoides crassipes (auf der Räckseite). Hat die Nervation von Otozamites und Glossozamites; da nur Eine Blattfieder er- halten und an dieser die Basis fehlt, welche dariber entscheiden könnte, welcher dieser beiden Gattungen die Art zuzutheilen ist, bleibt die Bestimmung zweifelhaft. Die Form der langen, nach vorn verschmälerten Fieder spricht aber fir Otozamites, daher ich sie hier untergebracht habe. Die Fieder hatte eine Breite von wenigstens 12 Mill. und ist nach vorn allmählig verschmälert, wahrscheinlich war sie vorn zugespitzt, doch fehlt die Spitze, wie der Grund. Die Nerven sind sehr zart, stehen dicht beisammen und sind vielfach gablig zertheilt; die seitlichen sind nach dem Rande zu gebogen. Otozamites ist bis jetzt nur aus der raetischen Formation und dem Jura be- kannt. 100 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE II. Ordn. CONIFERAE. I. Fam. TANINEAR. 16. ”Salisburea prumoraralis mA ANIE bion: S. foliis reniformibus, indivisis, petiolo crasso, longo ornatis. Unter-Atanekerdluk. Unterscheidet sich von der lebenden, wie der tertiären Art durch den dicken Blattstiel und dass die Blattfläche nicht in denselben hinabgezogen ist. Der Blattstiel hat eine Länge von 56 Mill. bei einer Breite von 2"/, Mill. Er ist fein gestreift. Es ist zwar nur die eine Hälfte der Blattfläche erhalten, doch lässt sich darnach das Blatt leicht vervollständigen. Es muss eme Breite von 5 Centim. und eine Länge von 28 Mill. gehabt haben, war also fast doppelt so breit als lang. Am Grund ist es tief herz- förmig ausgerandet und die Blattfläche ist nicht in den Stiel hinablaufend. Der ibrige Rand ist nicht eingeschnitten, das Blatt daher ganzrandig. Die Nerven sind zart und treten nur schwach hervor, doch sieht man, dass, wie bei der lebenden Art, zahlreiche Nerven von der Basis des Blattes ausgehen, welche sich strahlenförmig verbreiten und sich mehrmals gabelig theilen. Wenn schon die Form und Nervatur des Blattes, in Verbindung mit dem langen Blattstiel, seine Bestimmung als Salisburea-Blatt sichert, so wird dieselbe noch durch die Fröchte zur vollen Gewissheit erhoben. Wir haben bei Fig. 3. a. (von Unter-Atanekerdluk) den obern Theil des Frucht- stieles, welcher dort wie bei der lebenden Art sich verbreitert. Auf demselben sitzen Zwei kurze Becherchen, von welchen das rechtsseitige einen Samen trägt, während das linksseitige keinen solchen zeigt, sei es dass er abgefallen ist, oder dass, was viel wahr- scheinlicher ist, dort keiner sich gebildet hat, wie diess auch bei der lebenden Art häufig der Fall ist. Auch bei dieser haben wir häufig am Ende des verdickten Fruchtstieles zwei kleine Becherchen, von denen nur Eines einen ausgebildeten Samen (Frucht) trägt, der andere aber einen verkimmerten. In diesem Fall steht der erstere schief nach Oben, während, wo beide Fröchte sich entwickeln, sie fast wagrecht vom Stiel abstehen, weil sie nur so neben einander Platz haben. Da nun bei Fig. 3. a. der Same schief nach Oben steht, wird nur dieser sich entwickelt haben. Er ist eiformig; die Spitze ist weggebrochen, wahrscheinlich hatte er eine Länge von 16 Mill.; die grösste Breite beträgt 10 Mill. Die Aussenfläche ist von Längsrunzeln durchzogen, welche ohne Zweifel von der eingeschrumpften weichern Partie herröhren. Den nussartigen freien Samen haben wir bei Fig. 2. Er hat eine glatte Schale, wie bei Sal. andiantifolia und ist eiförmig. II. Fam. CUPRESSINFAR. 17: Thuues Pfafjr m. Taff NNAL Figi8 ble vergrösserti kioskt orka Mose Th. foliis oppositis, lateralibus falcatis, acuminatis, uninerviis, facialibus ovalibus, dorso planis. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2. N:o 6. 101 Atane, neben einem Blattstäöck von Proteoides crassipes. Es sind nur kleine Bruchstäcke der Zweige erhalten, welche eine genaue Bestim- mung nicht zulassen. Es sind die Zweige dicht mit schuppenförmig angedräckten Blättern bedeckt; die seitlichen sind sichelförmig gekriummt und von einer Mittellinie durchzogen; die mittlern sind oval, oben zugerundet, flach und ohne Mittelrippe. III. Fam. TANXODIKAR, 18. Widdringtomites subtilis m. Taf. NXVIII. Fig. 1. vergrössert 1. b. W. ramis tenuissimis, gracilibus, fastigiatis, folus imbricatis, appressis, omnino tectis, foliis inferioribus falcatis, superioribus rectis. Unter-Åtanekerdluk. Ist ausgezeichnet durch die ungemein diännen zarten Zweige, die kleinen an sie angedräöckten, alternierenden Blätter. Ob die Art mit der Gattung Widdringtonia in verwandschaftlicher Beziehung stehe, ist sehr zweifelhaft; wenn wir aber alle Taxodieen mit alternierenden, an die Zweige angedrickten Blättern, die noch keiner bestimmten Gattung zugetheilt werden können, in die Sammelgruppe Widdringtonites bringen, gehört auch die vorliegende Art dahin. Lesquereux hat ein sehr ähnliches Nadelholz mit feimen, zarten Zweigen von Nebraska, Glyptostrobus gracillimus genannt (cf. on some Cretaceous fossil Plants from Nebraska S. 92). Bei dieser Art fehlen aber die sichel- förmig gekrämmten Blätter. Es sind mir mehrere Zweige zugekommen; sie sind stark veraestelt, die Aeste nahe beisammen stehend und aufgerichtet, ungemein zart. Die untersten Blätter der Aeste sind sichelförmig gekrämmt und vorn zugespitzt, dicht beisammen stehend, die höher am Zweig stehenden sind gerade, aufgerichtet oder nur wenig vom Zweig ab- stehend, auswärts zugespitzt, mit einem schwachen Mittelnerv. Bei manchen Stäcken sind die Zweige dichter beisammen stehend und die untern stark verlängert (Fig. 1. ce.). Sie sind sehr stark zusammengedriöckt und die Blätter undeutlich, wodurch die Pflanze ein anderes Aussehen erhält. Ich habe sie anfangs fär eine Trichomanes gehalten, bis eine genaue Untersuchung mich iberzeugte, dass es die stark zusammengedrickten Zweige des W. subtilis sind, an welchen man mit der Lupe die angedriöckten kleinen Blätter sieht. HISNSegquora Ireichenbacki S. 77. Taf. XXVUL Fig. 2. XNNXIV. Fig. I. Ist mir nur in wenigen Zweigresten von Atanekerdluk zugekommen, und zwar sind es dänne äussere Zweige, die mit stark sichelförmigen Blättern besetzt sind, welche aussen in eine feine Spitze auslaufen. Bei Fig. 2. b. liegt der aufgesprungene Zapfen, die Schuppen sind ganz verkohlt und in ihrer Form schwer zu bestimmen, doch sieht man, dass sie vorn schildförmig verbreitert waren. Auch der Zapfen Taf. XXKXIV.1.b. ist ganz zerdröckt und die Schuppen verkohlt, scheinen aber in ihrer Grösse zu denen der S. Reichenbachi zu stimmen. Daneben liegt ein verzweigter Ast mit stark sichel- förmig gekräömmten Blättern. Dass die Blätter mit einem Mittelnery versehen zeigt Häg. 2. a. | 102 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. 20: Sequoia. rigidasmi.srS: BO: TAC XAXVII Biejrsk arröva bi al0 RA NE Ist häufig in Unter-Atanekerdluk, doch sind nur kleine Zweigstäucke erhalten wor- den. Fig. 10. 11. und 12. zeigen uns die steifen, bis 17 Mill. langen, dabei aber auch an der Basis nur Einen Millim. breiten Blätter, die von der Basis nach vorn zu all- mählig sich zuspitzen, daher sehr wahrscheinlich eine stechende Spitze hatten; sie sind ganz gerade, nie sichelförmig gekräummt, am Grund am Ast herablaufend und mit einem e tiefen Mittelnerv versehen. Bei Fig. 9. haben wir neben eimem Zweigrest, 9. a., einen Zapfen 9. b., der wohl sicher zur vorliegenden Art gehört. Es sind 5 holzige Zapfenschup- pen so in einen Kreisgestellt, dass sie einen Querdurchschnitt des Zapfens darstellen. Er hatte emen Durchmesser von 16 Mill.; die Länge der einzelnen Zapfenschuppe beträgt etwa 8 Mill., die Breite oben 7—9 Mill. Es waren diese Zapfenschuppen in einen ziemlich diännen Stiel verschmälert, oben aber in einen Schild verbreitert, dessen Oberfläche wohl ohne Zweifel rautenförmig war. Diese Zapfenbildung stimmt ganz zu Sequoia und auch die Grösse des Zapfens kommt nahezu mit S. Langsdorfii und S. sempervirens iberein. Undeutlicher ist der Zapfenrest, der bei Fig. 8. c. neben eimem Zweigstick liegt. 21: ”Sequoia. fastigiata STERNB. Sp, Lafs NVIEEioSd 00: S. ramis suberectis, fastigiatis, ramulis filiformibus, confertis, foliis imbricatis, basi decurrentibus, brevibus, acuminatis, subfalcatis; strobilis globosis, minutis; seminibus alatis, nucleo recto. HezER Beiträge zur Kreideflora I. p. 11. Taf.: XI. 10—13. Caulerpites fastigiatus STERNBERG Flora der Vorwelt II. S. 23. Thuites alienus ÖTERNB: 1: (Cobo hatt dok Atane und Unter-Atanekerdluk. Das Hauptstuck Fig. 5. wurde in einem hellbraunen 'Thon von Atane gefunden. Zweige und Zapfen stimmen so wohl mit der aus dem Quader von Boehmen und Maehren bekannten Art iberein, dass ihre Zusammengehörigkeit nicht zu bezweifeln ist. Die dinnen schlanken Zweige sind dicht mit Blättern besetzt. Diese sind klein, am Grund am Stengel herablaufend, nach vorn verschmälert und in eine Spitze aus- laufend; sie sind theils gerade, theils aber etwas sichelförmig gekriummt. Neben den Zweigen liegt der kleine aufgesprungene Zapfen. Er hatte eme Länge von circa 17 Mill. und eine Breite von 14 Mill. Die einzelnen Zapfenschuppen hatten eme Länge von 6—7 Mill., der Zapfenschild hatte höchstens einen Durchmesser von 3 Mill. Fig. 5. c. Der ziemlich dinmne Zapfenstiel ist mit schuppenförmig angedrickten Blättern besetzt. Der Fig. 6. abgebildete Zweig ist von Unter-Atanekerdluk. Er hat etwas längere Blätter. Am Grund ist er mit kärzern, dichter stehenden Blättern besetzt. Steht zwar der S. rigida sehr nahe, ist aber durch die viel kärzern, kleinen Blätter, denen die starke Mittelrippe fehlt, und die kleinern Zapfen zu unterscheiden. 22. Sequoia subulata m. Taf. XXVII Fig. 3. b. 7. 8. b. und 15.:'a. XXVIIL Fisserti ROM RETT orig S. ramis fastigiatis, ramulis tenuibus, flaccidis, confertis, foliis densis, basi decur- rentibus, subulatis, rectis, strobilis subglobosis. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Il2. N:o 6. 103 Es ist diess dass häufigste Nadelholz im schwarzen Schiefer von Atanekerdluk. Ist zwar sehr ähnlich der S. rigida, bildet aber viel diännere, schlaffe Zweige und hat viel zartere, schmälere Blätter. Von S. fastigiata ist sie durch die längern, geraden Blätter, die zartern Zweige und grössern Zapfen zu unterscheiden. Es liegen meist zahlreiche Zweige beisammen, doch sind sie selten unter einander verbunden. Fig. 5. Taf. XXVIII. stellt den längsten Zweig dar; er ist mit sehr schmalen Blättern besetzt. Sie haben nur ”/,—1 Mill. Breite, erreichen aber eine Länge von 12 Mill., sie laufen in eine feine Spitze aus und sind mit einem schwachen Mittelnerv ver- sehen. Sie sind gerade, nicht sichelförmig gekräummt; kleiner sind die Fig. 4. (ein Ast- Stuck Fig, 4. b. vergrössert), Taf. XXVII. Fig. 7. 8. b. und 15. a. abgebildeten Zweige. Sie zeichnen sich alle durch ihre sehr diänne Achse und die dicht beisammen stehenden schmalen und, wie es scheint, ziemlich zarten, dabei geraden, vom Zweig in halbrechtem Winkel abstehenden Blätter aus. Der Mittelnerv ist meistens ganz verwischt. Neben den Zweigen liegen bei Taf. XXVII. Fig. 7. b. und XXVIII. Fig. 6. b. die Zapfen, welche sehr wahrscheinlich zur vorliegenden Art gehören. Sie missen eine Länge von wenigstens 21 Mill. und eine Breite von 19 Mill. gehabt haben, waren also fast kugelig. Die Form der einzelnen Schuppen ist nicht genauer zu bestimmen, doch sieht man aus beiden Zapfenresten, dass der stielartige Theil der Zapfenschuppen von auttallender Länge war und nach oben zu nicht stark sich verbreiterte. . Bei Taf. NXVII 7. b. ist wenigstens bei einer Schuppe die schildförmige Partie theilweise er- halten. Es hatte darnach der Schild eine Breite von 6 Mill. Wie freilich seine Ober- seite ausgesehen hat, ist nicht zu ermitteln. Var. b. foliis latioribus. Taf. XXVIII Fig. 16. vergrössert 16. b. Ist ausgezeichnet durch die breitern, nach vorn stark verschmälerten Blätter. Sie laufen in eine scharfe Spitze aus, sind am Grund verschmälert und am Zweig etwas herablaufend und mit deutlichem Mittelnerv. Bildet wohl eine besondere Art, da mir aber nur ein paar kleine Zweigstäicke (von Unter-Atanekerdluk) zugekommen sind, ziehe Vor sie einstweilen mit der S. subulata zu vereinigen. IV. Fam. ABIETINEAR. Hamkinus vaginalis m. Taf. XVII Fig. 15. b. P. foliis geminis, 2 Mill. latis, rigidis, plurinerviis, basi vagina elongata unitis. Unter-Atanekerdluk. Neben einem von zahlreichen Querfurchen durchzogenen Zweige liegt ein Nadel- paar, das am Grund durch eine 26 Mill. lange Scheide verbunden ist. Die Blätter sind 2 Mill. breit, aber nicht in ihrer ganzen Länge erhalten. Sie missen derb lederartig gewesen sein, da sie eine dicke Kohlenrinde hinterlassen haben. Sie sind von 3 scharfen Längsnerven durchzogen, die Interstitien sind querrunzelig (vergrössert Fig. 15. c.), welehe Runzelbildung indessen wahrscheinlich zufällig ist und von dem Zerspringen der Kohlenrinde herröhrt. Gehört in die Gruppe der Kiefern mit zweinadeligen Blättern und ist ausgezeich- net durch die lange Scheide und die steifen, breiten Nadeln ohne Mittelnerv. 104 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. 24... i Pinus. Quenstedii ER. I Bat ANNIE isen da P. foliis quinis, longissimis, tenuissimis, uninerviis, longe vaginatis. Herr Beiträge zur Kreideflörarl, ps 13.5 Dafo Iro:otent: Unter-Atanekerdluk. Es sind mir von dieser Stelle einzelne Nadelreste zugekommen, welche aber nicht in ihrer ganzen Länge erhalten sind. Bei Fig. 14. liegen 3 solcher Nadeln beisammen, die 1 bis 1'/, Mill. Breite baben; sie sind flach und von einem Mittelnerv durchzogen. Sie stimmen, so weit sie erhalten sind, mit den Nadeln von Moletein iäberein, von welcher Stelle ich prachtvolle, mit den Nadeln besetzte Zweige, ferner die Zapfen und Samen beschrieben habe. Es steht die Art der P. pseudostrobus LInpr. und P. macrophylla LINDL., die auf den Gebirgen Mexicos leben, am nächsten. 25. - Pinus, Staratsehmnm m. hat NXNDVI Hog Lac P. foliis solitariis (?), longissimis, 2—3 Mill. latis, deplanatis, uninerviis. Neben den Zweigen und Zapfenresten der Sequoia Reichenbachi liegt auf einer Steinplatte von Unter-Atanekerdluk ein ziemlich dicker Ast, an welchem Blätter be- festigt waren, von denen aber nur Eines erhalten ist. Es ist steif, lederartig, linien- förmig und hat eine Breite von 2 Mill. und eine Länge von 67 Mill. ohne dass seine Spitze, die abgebrochen ist, vorliegt. — Bei einem Exemplar liegen drei Blätter neben einander, sie haben eine Breite von 3 Mill. und eine starke, von 2 Linien eingefasste Mittelrippe (Taf. XXVIII. Fig. 15. em Stäck vergrössert 15. b.). Die 3 Nadeln liegen beisammen, als wärden sie zu Einem Bäschel gehören, doch spricht dagegen ihre Breite, welche för die Gruppe der dreinadligen Pinus sehr ungewöhnlich wäre. Aus Grönland sind mir nur die abgebildeten Stäcke zugekommen, während vom Eisfiord von Spitzbergen aus der Kreide des Cap Staratschin mir mehrere Nadeln vor- liegen, die zwar noch etwas grösser sind als die Grönlander, sonst aber so wohl zu denselben stimmen, dass sie sehr wahrscheinlich derselben Art angehören. Sie sind wahrscheinlich in die Gruppe der Weisstannen zu bringen, doch ist mir in derselben keine lebende Art mit so langen Blättern bekannt. Sehr ähnlich ist P. hyperborea Hr (Flora foss. arctica I. p. 94) aus dem Miocen von Grönland; diese Art hat aber noch breitere Nadeln. Vielleicht gehört zu dieser Art die Taf. XXKXIV. Fig. 2. abgebildete Zapfens schuppe. Sie hat eime Länge von 26 und eine Breite von 17 Mill., ist vorn stumpt zugerundet, fast glatt, nur mit undeutlichen, etwas wellig gebogenen Längsstreifen. MONOCOTYLEDONES. I. Ordn. GLUMACEAE. I. Fam. GRAMINKAR, 26. Arundo grönlandica m. Taf. XXNVIIIL Fig. 8—11. B. culmis validis, 21—25 Mill. crassis, foliis 25 Mill. latis, apicem versuslangur statis, multinerviis, nervis aequidistantibus, aequalibus, nervis interstitialibus nullis. WW De KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 6. 1 Unter-Atanekerdluk. Kudliset. Bei Fig. 9. und 10. haben wir dicke Rohrstäcke mit einem deutlichen Knoten, der keine Wurzelnarben zeigt. Die Internodien sind glatt. Einen etwas dinnern Stengel mit Knoten erhielt ich von Kudliset. Von einem grossen Blatt von Atanekerdluk ist nur ein Fetzen erhalten (Fig. 11.), der uns aber zeigt, dass das Blatt eine Breite von 25 Mill. und parallele Seiten hatte. Wahrscheinlich war es von beträchtlicher Länge. Die Blattfläche ist von 17 gleich starken, parallelen Längsnerven durchzogen. Zwischen- nerven aber fehlen. — Viel dichter stehen die Längsnerven bei Fig. 8; es sind bei dem einen Stäck 17, bei dem zweiten 24 zu zählen. Es sind diess wohl jängere Blätter, oder Blattsticke aus der Nähe der Blattspitze. Diese haben wir bei Fig. 11. b. Wir sehen daraus, dass das Blatt nach vorn sehr stark und allmählig sich verschmälert und in eine Spitze ausläuft. Ist sehr ähnlich der Arundo Goepperti Minst. sp. (HEeEr Flora tert. Heivetiae I. S. 62), die Blätter sind aber von einer geringern Zahl von Längsnerven durchzogen. Die Arundo Donax L. stellt die ähnlichste lebende Art dar, und wie diese, wird die Art Grönlands hohe, mit grossen Blättern geschmäöckte Rohre dargestellt haben. Es föhrt LESQUEREUX einen Årundo cretaceus aus der Kreide Nebraskas an (Americ. Journ. 2 Series XLVI. 136. Juli 1868). Die mir ibersandte Zeichnung stellt so un- vollständige Bruchstäcke dar, dass eine- Vergleichung mit der Grönländerpflanze un- zulässig ist. Dasselbe gilt von dem Culmites cretaceus ETTINGSH. Flora von Niederschöna S. 247. Taf. I. Fig. 3. II. Ordn. SPADICIFLORAE. 27. Sparganium eretaceum wm. Taf. XXVIII. Fig. 12. Sp. fructibus lanceolatis, apice longe attenuatis, acuminatis, capitulum globosum formantibus. U. Atanekerdluk, neben Resten von Sequoia rigida und Gleichenia Zippei. Zwei, freilich stark zerdröckte Fruchtstände liegen nahe beisammen und waren urspränglich ohne Zweifel an derselben Spindel befestigt. Sie bestehen aus einer grossen Zahl dicht zusammengedrängter Frichte, die aber so stark zerdräckt sind, dass ihre Form schwer zu bestimmen ist. Bei einzelnen sieht man indessen, dass sie schmal lanzettlich und vorn in eine feine Spitze auslaufend sind. Sie haben eine Länge von circa 9 Mill. Ist äbnlich dem Sp. valdense, doch sind die Friöchte schmäler und länger. HI. Ordn. SCITAMINEAE. 28. Zingiberites pulchellus m. Taf. XXVII Fig. 12. b. Z. foliis integerrimis, nervis secundariis e costa primaria valida angulo acuto egredientibus, distantibus, nervis interstitialibus 5—7. K. Vet. Akad. Handl. B. 12. N:o 6. 14 106 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. Unter-Atanekerdluk mit Sequoia rigida und Arundo groenlandica. Das Fig. 12. b. abgebildete Blattstäöck, das auch im Abdruck erhalten ist, stellt nur einen kleinen Theil des ganzen Blattes dar, das ohne Zweifel eine bedeutende Grösse besass. Der Rand ist nur auf eine kleine Strecke erhalten, doch sieht man, dass derselbe ganz war. Von der ziemlich starken Mittelrippe entspringen die Seitennerven in spitzigem Winkel; sie stehen auffallend weit aus einander, so dass die Felder eine Breite von etwa 5 Mill. erhalten. Jedes ist- von 5—7 feinern, parallelen Längsneryen durchzogen, die ziemlich stark hervortreten. Ist von den tertiären Arten (Z. multinervis, undulatus und borealis) durch die viel weiter aus einander stehenden Seitennerven verschieden. DICOTYLEDONES. A. APETALAE. I. Ordn. ITEOIDEAE. I. Fam. NALICINEAR. 20.0 Ropulus Berggren mv bat ANNES. P. foliis ovatis, basi in petiolum longum decurrentibus, integerrimis, nervis secun- dariis subtilissimis, camptodromis. U. Atanekerdluk nicht selten. Das vollständigste Blatt ist Fig. 5. abgebildet. Es ist eiförmig, unterhalb der Mitte am breitesten und von dort allmählig gegen die Spitze sich verschmälernd; am Grund ist das Blatt nicht zugerundet, sondern in den Blattstiel verschmälert und etwas an demselben herablaufend. Der Rand ist ungezahnt. Der Mittelnerv ist ziemlich stark, dagegen die Seitennerven verwischt; 2 fast gegenständige entspringen nahe dem Blatt- grund. Grösser ist das Blatt Fig. 2. a., dessen 33 Mill. langer, dinner Blattstiel er- halten ist; die Seitennerven sind etwas deutlicher erhalten und stark bogenförmig ge- krömmt. Fig. 3. und 4. sind wieder kleinere Blätter, aber von derselben Form und mit zarten, stark bogenläufigen Secundarnerven. Zu dieser Art gehört sehr wahrschein- lick die Fig. 1. dargestellte Frucht. Es ist eine dreiklappige Kapsel, die in Form und Grösse mit derjenigen der P. mutabilis öbereinstimmt. Ist sehr ähnlich der P. mutabilis ovalis; die Blätter haben dieselbe Form und Grösse, sind aber am Grund etwas in den Blattstiel hinabgezogen, was bei der miocenen Art nicht der Fall ist. Von der P. primaeva unterscheidet sie sich durch das eiförmige Blatt. Bei der P. primaeva fällt der grösste Blattdurchmesser auf die Mitte des Blattes, bei P. Berggreni ist er unterhalb der Mitte. 30. Populus hyperborea m. : Taf.. XXIX. Fig. .6—9. XXVII. Fig. 8: d. NXXMPYb P. foliis ovatis vel breviter ovalibus, basi rotundatis, integerrimis, nervis secun- dariis ramosis, valde camptodromis. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 12. N:o 6, 107 U. Atanekerdluk. Das grosse Blatt Fig. 6. ist eiförmig, länger als breit, am Grund zugerundet, nach vorn allmählig verschmälert. Die etwas hin- und hergebogenen Secundarnerven ver- laufen in grossen Bogenlinien. Auch Fig. 9. stellt ein grosses Blatt dar; es ist aber wenig länger als breit, daher fast rund, am Grund ganz stumpf zugerundet und auch vorn nicht in eine Spitze auslaufend. Von dem starken Mittelnerv gehen schon nahe dem Blattgrund Seitennerven aus. Es entspringen diese Seitennerven in halbrechtem Winkel und sind stark veraestelt und in Bogen verbunden. Kleiner ist Fig. 8. a., bei dem die Secundarnerven mehr verwischt sind, wogegen sie bei den kleinen Blättchen (Fig. 7. a. und Taf. XXVII. Fig. 8. d.) deutlich hervortreten; sie laufen hier in starken Bogenlinien gegen den Rand, wo sie sich verbinden. Bei Taf. XXX. Fig. 2. b. haben wir einen Fetzen eines grossen Blattes. Die Seitennerven sind nach Papelart hin- und hergebogen, veraestelt und durch zartere Nerven verbunden. Gehört, wie die vorige, in die Gruppe der Lederpappeln und nähert sich sehr der miocenen Pop. Gaudini F. O. SET fRopulusstygria. m.i.;Taf., XR Fig. ,10. P. foliis cordatis, integerrimis, nervo primario valido, nervis secundariis ramosis, basilaribus 5, infimis margine approximatis. Unter-Atanekerdluk. Ist sehr ähnlich der P. Lancastrensis LESQUEREUX foss. Plants of Nebraska p. 93. Taf. V. 1., aber der Blattgrund ist nicht zum Stiel herablaufend und die Tertiärnerven sind nicht so stark entwickelt. Es ist nur der untere Theil des Blattes mit einem Theil des dännen, langen Stieles erhalten. Das Blatt ist am Grund breit und seicht herzförmig ausgerandet. Der Mittel- nerv ist stark und gerade. Von demselben entspringen nahe am Grund fönf Nerven, drei auf der linken, zwei auf der rechten Seite; der untere ist dem Rande sehr ge- nähert, die folgenden haben Tertiärnerven, die in ziemlich spitzigem Winkel auslaufen. Da das Blatt ganzrandig ist und ziemlich steif lederig gewesen zu sein scheint, gehört es ebenfalls in die Gruppe der Lederpappeln. ' Es scheint mir wahrscheinlich, dass das Blatt, das in einem losen Block bei Udsted auf der Insel Disco gefunden wurde und das ich in meiner Flora arctica (I. p. 99. Taf. L. 9.) mit einem Fragezeichen zu P. Gaudini gezogen habe, zu dieser P. stygia gehört, und dass jener Findling daher der Kreide und nicht dem Tertiär zuzutheilen ist. II. Ordn. AMENTACEAE. I. Fam. MHYRICACEAR. 32. Myrica thulensis m. Taf. XXXI. Fig. 1. M. foliis lanceolatis, dentatis, fructibus globosis, in spicam longam dispositis. Unter-Atanekerdluk. Ich habe die Art auf die Fig. 1. c. dargestellten Fräöchte gegrändet, welche wohl unzweifelhaft zu Myrica gehören. Es sind kugelrunde Niässchen von 4 Mill. Durch- 108 OSWALD HEER.: DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. messer, welche an einer dännen Spindel sivzen und eine lange Aehre gebildet haben mössen. Es stimmen dieselben sehr wohl äberein mit den Friächten der M. vindobonensis TT. sp. (ef. meine 'baltische Flora p. 382. Taf. VIL. 5): Zu diesen Friöchte.. "iehe das Fig. 1. abgebildete Blattstick, dessen Myrica-Natur indessen noch zweifelhaft ist. Es ist gegen den Grund verschmälert und hatte einen grob gezahnten Rand. Die zarten Secundarnerven entspringen in spitzem Winkel und reichen bis gegen den Rand. Schmäler ist das Fig. 1; b. abgebildete Blatt, es ist gegen den Grund verschmälert; die Zähne stehen weit aus einander, die weit aus einander stehenden Secundarnerven entspringen in spitzem Winkel. Diese Blätter ähneln am meisten denen der M. cretacea Hr von Quedlinburg, welche der miocenen M. banksiae- folia UnG. und der lebenden M. californica verwandt ist. w 33. Myrica Zenkert ETTINGSH: spec. Taf. XNXKXI. Fig. 2. M. foliis linearibus, coriaceis, utrinque acuminatis, argute denticulatis. Dryandroides Zenkeri ETTINGSHAUSEN Flora von Niederschöna p. 257. Taf. IL 1—3. 11. Salix fragiliformis ZENKER Beiträge zur Natur Unter-Atanekerdluk. Es ist nur ein Blattfetzen erhalten, dessen Nervation iberdiess verwischt ist, die geschichte der Urwelt p. 22. Lam feinen und doch scharf geschnittenen Zähne zeigen aber, bei ähnlicher Blattform, eine so grosse Uebereinstimmung mit denen der Myrica acuminata UnG., welche zur Miocen- seit von Mitteleuropa bis Grönland verbreitet war, dass derselben mit grosser Wahr- scheinlichkeit zu Myrica gebracht werden darf. Er stimmt, so weit er erhalten ist, wohl iberein mit den von ETTINGSHAUSEN abgebildeten Blättern. Diese sind vorn in eine lange Spitze verschmälert und auch am Grund stark zusammengezogen. Sie lassen ausser dem Mittelnerv noch zarte, gebogene Secundarnerven erkennen. Das Blatt hatte eine Breite von 1 Cent., die Seiten sind parallel, der Rand mit ungemein feinen, aber scharfen Zähnen besetzt (Fig. 2. b. diese vergrössert). Sie sind nach oben gerichtet. II. Fam. MOREAE. 34. Ficus protogaea m. Taf. XXX. Fig. 1—8. XXIX. 2. b. F. foliis obovato-lanceolatis, basin versus attenuatis, integerrimis, nervo medio valido, stricto, nervis secundariis numerosis, parallelis, subtilissimis, saepius omnino ob- soletis, receptaculis pyriformibus. Unter-Atanekerdluk ziemlich häufig. Aus Fig. 1. und 3. ersehen wir, dass das Blatt oberhalb seiner Mitte seine grösste Breite hatte und nach beiden Enden sich verschmälert, gegen den Blattgrund indessen stärker als gegen die Spitze, welche nicht erhalten ist. Das Blatt Fig. 1. muss wenig- stens eine Länge von 165 Mill. und eine grösste Breite von 52 Mill. gehabt haben. Etwas parallelseitiger sind die Blattstäöcke Fig. 2. a. und 4. a., die aber doch wohl der- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o 6. 109 selben Art angehören. Die Nervation ist bei den meisten Blattstöcken, die sehr stark zusammengedriäckt sind, verwischt. Am besten erhalten ist sie bei Fig. 3. Von dem starken Mittelnerv gehen in ziemlich spitzem Winkel zahlreiche, dicht beisammen ste- hende Secundarnerven aus, welche aussen in Bogen sich verbinden. Die schmalen Felder sind von einem Netzwerk ausgefällt, das fast ebenso stark hervortritt, wie die Seiten- nerven. Die Zellen sind in die Länge gezogen, fast parallelogrammisch und ziemlich von gleicher Grösse. Fig. 3. b. vergrössert. Zu diesen Blättern gehören sehr wahrscheimlich die Fig. 5. 6. und 7. abgebildeten Fruchtbecher, welche so grosse Uebereinstimmung mit denen von Ficus zeigen, dass deren Bestimmung nicht zweifelhaft sein kann. Fig. 6. hat eine Länge von 28 Millim. und eine grösste Breite von 12 Mill. Der Stiel ist dick und erweitert sich allmählig zu eimem birnförmigen, oben stumpf zugerundeten Körper, der stark zusammengedrickt ist. Dieselbe Form hat Fig. 7. doch ist dieser Fruchtbecher etwas grösser. Die körnige innere Partie ist durch eine deutliche Linie von der glatten äussern Rindenpartie ge- trennt und die Körnchen riöhren wohl von den Carpellen her, welche das Innere des Fruchtbechers erfällen. Fig. 5. ist durch den dimnnern Stiel ausgezeichnet, dessen verdickte Basis die Stelle bezeichnet, wo Deckblätter befestigt waren. Auch ist dieser Fruchtbecher gegen den Grund weniger verschmälert und erhält dadurch eine etwas andere Form als Fig. 6. und 7. Das Blatt ist sehr ähnlich der F. Krausiana Hr, aus der obern Kreide von Mo- letein, und der F. primordialis HR von Nebraska; bei der erstern fällt aber die grösste Blattbreite auf die Blattmitte und bei letzterer haben wir basale aufsteigende Seiten- nerven. "Von ” tertiären Arten haben die Ficus Giebeli Hr, F. lanceolata Hr, F. Heerii ErtTtiNGsH. und F. ducalis Hr ähnlich geformte Blätter. Das Auffinden der Fruchtbecher von Ficus in Grönland hat die Bestimmung dieser Blätter als Feigenblätter in sehr erfreulicher Weise bestätigt. In der feinern Nervation stimmen diese Blätter am meisten mit Ficus elastica, F. Benjaminca, F. stricta und Verwandten, welche zur Untergattung Urostigma gehören, doch kann keine dieser Arten als eine analoge oder gar homologe bezeichnet werden. Zwar haben auch alle diese Arten unzertheilte, ganzrandige Blätter, sie besitzen aber andere Blattumrisse und viel kleinere kuglichte Fruchtbecher. Immerhin stehen indische Ficus-Arten (Urostigma) unserer Kreide-Art am nächsten. III. Ordn. PROTEINAE. I. Fam. LAURINEAR. 25. Sassafras arctica m. Taf. XXXI. Fig. 3. a. b. S. foliis trilobatis, basi sensim in petiolum attenuatis, triplinerviis, nervis latera- libus inferioribus in lobos excurrentibus, nervis secundariis camptodromis. Unter-Atanekerdluk. 110 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. is sind mehrere Blattstöcke auf uns gekommen, doch ist keines vollständig er- halten und die Form und Grösse der Lappen bleibt zweifelhaft. Wir sehen aus Fig. 3. a. und b., dass das Blatt gegen den Grund allmählig verschmälert war, wie diess bei der lebenden Art (S. offiecmarum N.) und bei den bis jetzt bekannten fossilen Species der Fall ist. Von dieser verschmälerten Partie des Blattes gehen die zwei starken seit- lichen Nerven in spitzem Winkel aus. Von denselben entspringen seitliche Nerven, die in starken Bogen verbunden sind. Von dem mittlern Nerv gehen weiter oben zwei gegenständige Nerven in spitzen Winkeln aus. Die Feldér sind durch zarte, querlaufende Nervillen ausgefillt, die sich zu weiten Maschen verbinden. Ist sehr ähnlich der S. cretacea Newb. aus Nebraska, das Blatt ist aber am Grund weniger verschmälert und weniger weit hinabgezogen. Dasselbe Merkmal unterscheidet es auch von S. Mudjii LEsQ. II. Fam. PROTEACEAE? 36. .Proteordes. longus xn. Taf. ANKI. Fig: 45. NIX. Eb: Pr. foliis coriaceis, lineari-lanceolatis, basi apiceque acuminatis, integerrimis, nervis secundariis obsoletis. Unter-Atanekerdluk. Fig. 4. Atane. Kudliset in dem schwarzgrauen Sand- Stel, HS Ich habe unter Proteoides schmale, meist lederartige und ganzrandige Blätter zu- sammengefasst, deren BSeitennerven verwischt sind. Sie ähneln den Blättern mancher Grewillien, doch ist ihre systematische Stellung noch sehr unsicher, und kann diese Be- stimmung nur als eine provisorische betrachtet werden. Aehnliche Blätter sind in der obern Kreide sehr verbreitet, dahin gehört Proteoides lancifolius Hr von Blankenburg,. Phyllites proteoides UnG. aus der Gossauformation von S:t Wolfgang, die von Reuss als Salix macrophylla (von ETTINGSHAUSEN als Grewillea Reussii) abgebildeten Blätter der boehmischen Kreide, und Proteoides acutus Hr von Nebraska. Fig. 4. (von Unter-Atanekerdluk) ist ein ganz schmales, fast parallelseitiges Blatt, dessen Basis und Spitze fehlt. Von dem Mittelnerv entspringen äusserst zarte, nur mit der Lupe wahrnehmbare Seitennerven, die in Bogen sich verbinden. Taf. XXIX. 8: b. zeigt uns die Basis des Blattes; es ist allmählig in den kurzen Blattstiel verschmälert. Die BSeitennerven sind ganz verwischt. Vollständiger erhalten sind die Blätter von Kudliset (Fig. 5.); sie sind vorn allmählig in eine Spitze verschmälert und ebenso auch gegen den Blattstiel zu zusammengezogen. Sie sind lederartig. Von den Secundar- nerven sind nur wenige erhalten und stark gebogen. Es scheint dieses Blatt in Kudliset hävfig zu sein, die meisten Sticke kamen mir aber nur in klemen Fetzen zu. åt. Proteoides: crassipes m..: Tafil KNAILSFigid6, 108-42. Pr. foliis coriaceis, lineari-lanceolatis, integerrimis, nervo medio crasso, nervis se- cundariis obsoletis, petiolo longo, valido. Atane. - KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:O 6. 100 Ist ausgezeichnet durch die auffallend dicke Mittelrippe und den langen starken Blattstiel. Das lange schmale Blatt ist fast parallelseitig und am Grund allmählig in den langen dicken Stiel verschmälert (Fig. 6.). Die steif aufsteigenden Secundarnerven sind ävsserst zart und lösen sich in ein feines Netzwerk auf (Fig. 6. b. vergrössert). Bei Fig. 7. kann man sie indessen bis nahe zum Rande verfolgen und das Zwischengeäder ist völlig verwischt. Der Mittelnerv ist sehr breit, aber flach und wenig vortretend. Er ist von 2 Randlinien eingefasst. Etwas schmäler ist derselbe bei Fig. 8. a. — Ob das Blatt Fig. 7. b. von Atane hierher gehört, ist noch zweifelhaft; der dicke Nerv spricht dafär, wogegen die etwas stärkern Secundarnerven und der weniger verschmälerte Blatt- grund abweichen. 08. Proteoides vexans m. Taf. XXXL Fig: :9—10. P. foliis coriaceis, lanceolatis, basi apiceque attenuatis, integerrimis, nervis secun- dariis obsoletis. Unter-Atanekerdluk. Aus Fig. 9 und 10. ersehen wir, dass das gestielte Blatt in der Mitte am breite- sten ist, gegen den Grund aber und ebenso gegen die Spitze sich allmählig verschmälert. Der Mittelnerv hat eine mässige Stärke. Die Seitennerven sind äusserst zart, und nur mit der Lupe sieht man hier und da eine zarte bogenförmige Linie. Bei Fig. 10. bemerken wir auf dem Mittelnerv einen ovalen Körper, der eine starke Kohlenrinde zurickgelassen hat. Es ist diess wahrscheinlich eine Insektengalle, welche auf der Mitte des Blattes ihren Sitz hatte. Der Mittelnerv ist hier von zahlreichen Querstreifen durchzogen. 30. Proteoides granulatus m. Taf. XXXI. Fig. 11., vergrössert 11. b. Pr. foliis anguste lanceolatis, integerrimis, tuberculatis. Atane. Das Fig. 11. abgebildete Blatt ist ausgezeichnet durch die kleinen Wiärzchen, welche seine ganze Oberfläche bedecken. Es ist sehr schmal, nach vorn allmählig siclh verschmälernd und zuspitzend. Der Mittelnerv ist deutlich, wogegen keine Secundar- nerven zu sehen sind. II. Ordn. OLERACEAE. I. Fam. POLYGONEAE? 40. Credneria spec. Taf. XXXII. Fig. 20. 21. | Atane. Die abgebildeten Blattfetzen gehören unzweifelhaft einer Credneria an; es sprechen dafär der lange Blattstiel und die Nervatur des Blattes. Wie bei Credneria entspringen öberhalb der Blattbasis zwei starke gegenständige Seitennerven, unterhalb dieser Stelle aber laufen in fast rechtem Winkel zartere Seitennerven aus, die zum Rande gehen 112 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. (Taf. XXX. Fig. 20.). Weniger deutlich ist diess beim Fig. 21. abgebildeten Blatt- fetzen ausgesprochen, der durch den langen Stiel sich ausgezeichnet. Während diese charakteristiscehe Nervation iber die Crednerien-Natur dieser Blattreste keinen Zweifel lässt, ist dagegen die Species erst zu bestimmen, wenn einmal vollständigere Blätter erhältlich sind. Die Blattbasis ist bei Cr. integerrima ZENK., Cr. denticulata ZENK. und Cr. sub- triloba ZENK. gleich gebildet und es ist wahrscheinlich, dass das Grönländer-Blatt zu einer dieser Arten gehört. Nur sind die Blätter von Blankenburg grösser. B. GAMOPETALAE. I. Ordn. BICORNES. I. Fam. ERICACEAE, 41. Andromeda Parlatorz HR. .Taf; XXNIL Fig. 1:52: A. foliis lanceolatis, basi apiceque acuminatis, integerrimis, coriaceis, nervo medio valido, nervis secundariis subtilissimis, angulo acuto egredientibus, camptodromis. Herr et CAPELLINI Phyllit. ceretacées de Nebraska. Schweizer Denkschriften p. 18. Da. ITE i Prunus Parlatorii LEsQUEREUX Plants from Nebraska p. 102. Taf. XVI. 2. 3. Unter-Atanekerdluk (Fig. 1.). Das Blatt stimmt in Form und Nervation so wohl mit den Blättern von Nebraska (ich habe ein solches aus der Sammlung des Herrn MArcouv von Jekama in Fig. 2. abge- bildet) iberein, dass es wohl nicht zu gewagt sein wird, es derselben Art zuzutheilen. LESQUEREUX hat es zu Prunus gebracht, allein bei dieser Gattung bilden die Secundar- nerven viel stärkere Bogen und lösen sich vor dem Rande in zahlreiche kleine, ge- schlossene Felder auf, dann ist der Rand bei Prunus fast immer gezahnt, nur bei ein paar tropischen Arten ungezahnt. Es kann daher dieses Blatt nicht zu Prunus gehören und scheint mir nach Form und Nervation den Andromeden am nächsten zu stehen. Das Blatt Fig. 1. ist nach vorn allmählig verschmälert und zugespitzt. Die zarten Secundarnerven entspringen in spitzigem Winkel, sind stark nach vorn gerichtet und nahe dem Rande in Bogen verbunden. Das feinere Adernetz ist verwischt. Fig. 1. b. ist gegen den Blattstiel stark verschmälert; die Secundarnerven laufen auch in spitzem Winkel aus und verbinden sich erst nahe dem Rande in weiten Bogen. ETTINGSHAUSEN hat ein ähnliches Blatt von Niederschöna als Laurus cretacea be- schreiben. Bei diesem sind aber die Seitennerven gablig getheilt. 42. Dermatophyllites borealis Taf. XXKXII. Fig. 8. vergrössert 8. b. D. foliis minutis, 10 Mill. longis, 2'/, Mill. latis, coriaceis, oblongis, apice obtusis, basi in petiolum attenuatis, nervis secundariis nullis. Unter-Atanekerdluk. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 6. FS GOEPPERT hat kleine, lederartige, ganzrandige Blättechen, mit deutlichem Mittel- nerv, aber fehlenden oder verwischten Seitennerven unter dem Namen Dermatophyllites zusammengefasst und dieselben in die Familie der Ericaceen gestellt. Sie fanden sich im Bernstein. Ein ähnliches Blättehen kommt auch in der Grönländer-Kreide vor. Es ist lederartig, gegen den Stiel verschmälert, vorn aber ganz stumpf zugerundet. Der Mittelnerv ist ziemlich stark, wogegen die Seitennerven ganz fehlen. II. Ordn. STYRACINAE. I. Fam. EBENACEAE. 43... Diospyros prodromus m. Taf. XXX. Fig. 3—7. XXVIII 6. c. E. foliis ovato-ellipticis, summa basi paululo in petiolum attenuatis, integerrimis; nervis secundariis distantibus, valde camptodromis, arcibus a margine remotis; calyce 5-lobo. Atane und Atanekerdluk. Fig. 3. giebt uns die Form des Blattes; es ist unterhalb der Mitte am breitesten,. nach vorn allmählig verschmälert. Am Grund ist es nicht zugerundet, sondern gegen den kurzen Blattstiel etwas vorgezogen. Der Mittelnerv ist sehwach und von ihm entsprin- gen die Secundarnerven in halbrechtem Winkel. Sie stehen weit aus einander und sind vorn in starken Bogen verbunden, welche vom Rande ziemlich weit abstehen. Es ist izweifelhaft ob das Blatt lederartig oder krautartig war. Taf. XXVIII. Fig. 6. c. stellt die Spitze des Blattes dar. Man sieht, dass das Blatt in eine schmale Spitze ausläuft. Zu diesen Blättern gehören sehr wahrscheinlich die zwei Fruchtkelche, welche in fig: 5. und. 6. abgebildet sind. Fig. 5. ist wahrscheinlich ein junger Fruchtkelch; er zeigt uns 5 ausgebreitete Blättchen. Fig. 6. ist etwas grösser; die Blättchen sind stumpf zugerundet. Ganz ähnliche Blätter habe von Nebraska als D. primaeva beschrieben (Phyllites de Nebraska p. 19. Taf. I. 6. 7.); bei dieser Art stehen aber die Secundarnerven dichter beisammen. Noch ähnlicher sind die Blätter von D. vetusta Hr aus dem obereocenen Sandstein von Skopau (cf. HEErR sächsisch- thöringische Braunkohlenflora S. 10. Taf. VII. 1—6.), diese Art hat aber einen sehr grossen, lederartigen Fruchtkelch. Immerhin gehört die Grönländer Art, wie diese, zu den indischen Formen mit 5-gliedrigen Blumen, während die im Miocen sehr verbreitete D. brachysepala einen viergliedrigen Kelch hatte und zunächst an D. Lotus L. des sädlichen Europa sich anschliesst. II. Ordn. MYRSINAE. I. Fam. MYRSINEARE. HiiMyrsine borealis m. Taf. XXXII Fig. 23. M. foliis ovatis (?), integerrimis, nervis secundariis numerosis, approximatis, ra- mosis, camptodromis. K. Vet. Akad. Handl. B. 12. N:o 6. 15 t 114 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. U. Atanekerdluk. | Der Grund des Blattes fehlt, nach vorn ist es verschmälert und sehwach zuge- spitzt. Von dem deutlichen Mittelnerv entspringen zahlreiche und daher dicht beisam- menstehende zarte Secundarnerven. Von denselben, wie von dem Mittelnerv, gehen in spitzem Winkel sehr zarte Nervillen aus (Fig. 23. b. vergrössert), die unter spitzem Winkel sich verbinden und so ein eigenthäumliches Zwischennetz bilden. In dieser Ner- vation kommt das Blatt mit der tertiären Myrsine formosa Hr von Skopau und mit der lebenden M. Simensis Hocusr. (aus Abessynien) iberein, daher es zu dieser Gattung zu gehören scheint. i OC. -POLYPETALAE. I. Ordn. UMBELLIFLORAE. I. Fam. ARALIACEAR. 4515 Panagneretacea ms PÄafröKKRI His 9a0: P. fruetibus bicarpellaribus, acheniis complanatis, rotundatis, subtilissime rugulosis, Unter-Atanekerdluk. Die Fig. 9. abgebildeten Friächte stimmen sehr wohl mit den Fröchten von Panax circularis von Öeningen iberein (cf Herr Urwelt der Schweiz S. 331. Fig. 177) nur ist die Oberfläche von feinen Querrunzeln durchzogen, welche der Oeninger Art fehlen Wie bei Panax besteht die Frucht aus zwei flachen Carpellarblättern, die in einer ge- raden Mittelwand an einander stossen und ein fast kreisrundes Körperchen von 6'/, Mill. Länge und 7—8 Mill. Breite darstellen. Eine dem Rande parallel laufende Bogenlinie bezeichnet die Grenze des Samens. Die zarten hin- und hergebogenen Runzeln laufen theils horizontal (Fig. 7. vergrössert 7. b.), theils schief (Fig. 7. d. zweimal vergrössert) Ohne Zweifel waren mehrere solcher gestielter Frichte in eine Dolde susamnnengestellt wie diess in Fig. 10. angedeutet ist. II. Fam. AMPELIDEAR. 46. Chondrophyllum Nordenskiöldi m. Taf. XXNKXII. Fig. 11. 12. XXX. Fig. 4. Bb. P. foliis ovalibus, integerrimis, basi attenuatis, nervis primordialibus quingue duobus lateralibus basi connatis. Unter-Atanekerdluk. j Das vollständigste Blattstäck ist in Fig. 11. (vergrössert Fig. 11. b.) abgebilll Es ist am Grund keilförmig verschmälert än zwar sehen die Stiten dieses Blattgrunde wie ausgeschnitten aus, was auf ein zusammengesetztes Blatt hindeutet, dessen Seiten blättehen wahrscheinlich in diese Einschnitte des mittlern Blattes eingefigt waren. — Weiter nach vorn ist das Blatt verbreitert; es ist ganzrandig. -— Die Nervation ist seh ausgezeichnet. Wir haben zunächst einen ziemlich starken Mittelnerv, von dem weit oben in spitzem Winkel zarte Secundarnerven auslaufen. Neben dem Mittelnerv ent- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12, N:o 6. 15 springt aus der Blattbasis jederseits ein starker Nerv, der sehr bald in zwei Gabeln sieh theilt, so dass 5 Hauptnerven vom Blattgrund zu entspringen scheinen. Der untere Gabelast verläuft nahe dem Rande und vereinigt sich mit dem: ersten Seitenast der obern Gabel, welehe noch mehr solcher Aeste aussendet, die sich aussen nahe dem Rande in. Bogen verbinden. Die Felder zwischen diesen Haupt- und Seitennerven sind mit einem zarten Maschennetz ausgefillt, das aus grossen polygonen Maschen besteht. Zeigt in der Nervation viel Uebereinstimmung mit dem Chondrophyllum hederae- forme HR von Quedlinburg. Da in Unter-Atanekerdluk die Frucht von Panax gefunden wurde, gehören viel- leicht die unter Chondrophyllum zusammengefassten Blätter zu dieser Gattung, indem wenigstens bei den Panax verwandten Aralien Blätter mit ähnlicher Nervation vor- kommen. 47. Chondrophyllum orbiculatum m. Taf. XXKI. Fig. 3. cec. vervollständigt Taf. XXKXII. Fig. 13. P. foliis orbiculatis, nervis secundariis numerosis, ramosis. Unter-Atanekerdluk, auf demselben Stein mit Sassafras, Cycadites Dicksoni und Osmunda Öbergiana. Ausser mehreren Blattfetzen ist ein Stäck (Fig. 3. c.) auf uns gekommen, das die Form des Blattes bestimmen lässt. Es muss fast kreisrund gewesen sein, ist indessen am Grund etwas in den Blattstiel verschmälert. Der Rand scheint ganz gewesen zu sein. Der Mittelnerv tritt nur schwach hervor, von demselben gehen zahlreiche zwar zarte, doch wohlerhaltene Secundarnerven aus. Diese sind gablig mehrmals zertheilt und | reichen bis zum Rand. I. Ordn. POLYCARPICAE. N I. Fam. MAGNOLIACEAR, 48 Magnolia Capellinii Hr. ”Taf. NXXIII. Fig. 1—4. M. foliis coriaceis, late ovalibus, integerrimis, apice obtusis vel obtusiusculis, nervis -secundariis angulo acuto egredientibus, curvatis, camptodromis. q HBER et CAPELLINI Phyllites cretac. de Nebraska p. 20. Taf. III. 5. 6. Unter-Atanekerdluk. f Es ist mir kein vollständig erhaltenes Blatt zugekommen, doch können wir aus Fig. 1. und 4. ein Bild desselben zusammensetzen und es mit den Blättern von Ne- braska vergleichen, von denen ich in Fig. 3. das am besten erhaltene, dessen Mitthei- lung ich Prof. Marcov verdanke, dargestellt habe. Das Blatt ist in der Mitte am breitesten, gegen den Grund zu verschmälert. Bei Fig. 1. ist die Spitze nicht ganz erhalten, wohl aber ist diess bei Fig. 4. der Fall. Es erscheint hier ganz stumpf zugerundet. Freilich ist nicht ganz sicher, dass diess Blatt zu M. CAPELLINIH gehöre, da die Secundarnerven in etwas weniger spitzen Winkeln aus- 16 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. laufen. Bei Fig. 1. und 2. entspringen die Seitennerven, wie bei den Nebraskablättern, in halbrechten Winkeln, bilden starke Bogen und vereinigen sich erst nahe dem Rande. Eine Vergleichung des Blattes Fig. 1. mit Fig. 3. (von Jokamah in Nebraska) macht es sehr wahrscheinlich, dass sie derselben Art zugehören, indem sie in der Form und im Verlauf der Nerven ibereinstimmen. 49. Magnolia alternans Hr. ”Taf. XXKXIII Fig. 5. 6. XNXXIV. Fig. 4. M. foliis coriaceis, ellipticis, integerrimis, basi in petiolum attenuatis, nervis se- cundariis angulo acuto egredientibus, valde curvatis, camptodromis, alternis tenuioribus. Herr et CArELLINI Phyllites de Nebraska p. 20. Taf. III. 2—4: Taf. IVIINP5 Unter-Atanekerdluk. Die mir zugekommenen Blattstäöcke sind zwar unvollständig, indessen stimmen sie, soweit sie erhalten sind, wohl zu den von mir in den Phyllites von Nebraska ab- gebildeten Blättern iberein. Es ist das Blatt bedeutend kleiner als bei voriger Art, gegen den Grund allmählig verschmälert und in den Blattstiel auslaufend. Die ziemlich steil aufsteigenden Seitennerven stehen dichter beisammen; es tritt aber hier nicht so deutlich, wie bei den Nebraskablättern, ein Wechsel von stärkern und schwächern $Se- cundarnerven hervor. Ill. Ordn. MYRTIFLORAE. | I. Fam. MYRTACEAE. 50. Myrtophyllum Getinitzit Hr. Taf. XXXII. Fig. 14—17. XXXIII Fig. 6. b. M. foiils petiolatis, coriaceis, anguste lanceolatis, nervis secundariis sub angulo acuto egredientibus. Herr Beiträge zur Kreideflora. Schweiz. Denkschriften. Erster Beitrag. S. 22. Tab XL Fig. 08: 4 Unter-Atanekerdluk. Es sind uns zwar nur der Blattgrund (XXXTIII. 6. b.) und die mittleren Partien des Blattes zugekommen, doch stimmen dieselben zo wohl mit den Blättern von Mo- letein (cf. besonders Fig. 4.) iberein, dass sie derselben Art zugetheilt werden missen. Gegen den Grund ist das Blatt verschmälert, in der Mitte dagegen ziemlich parallel- seitig. Die Seitennerven steigen steil auf, bei Fig. 14. und 16. nur in schwachen, bei Fig. 15. in starken Bogenlinien. Sie laufen aussen alle in den Samennerv, der dem Rande nahe geröckt ist. Die Felder sind mit einem feinen Netzwerk ausgefillt. Wir haben hier ganz die fär die Myrtaceen charakteristische Nervation. 2s gehören diese Blätter wahrscheinlich zur neuholländischen Gattung Eucalyptus. Unter den tertiären Arten ist Eucalyptus rhododendroides Mass. vom Mt. Borca die zunächst verwandte Art. 51. Metrosideros peregrinus m. Taf. XXKXII Fig. 22. M. foliis ellipticis, integerrimis, nervis secundariis tenuissimis, numerosissimis, sub angulo acuto egredientibus, parallelis, simplicibus. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:o 6. TI U. Atanekerdluk. Das ziemlich wohl erhaltene kleine Blatt ist in der Mitte am breitesten und nach beiden Seiten gleichmässig verschmälert. - Die Secundarnerven sind sehr zart, entsprin- gen in spitzem Winkel und stehen ganz dicht beisammen. Sie laufen fast parallel, sind aber gegen den Rand hin verwischt. Es hat das Blatt einen ganz kurzen Stiel. Steht dem M. calophyllum Ert. von Haering (tert. Flora von Haering p. 82) sehr nahe und muss wohl mit demselben in dieselbe Gattung gehören. ETTINGSHAUSEN vVer- gleicht seine Art mit M. polymorphus Gaup. von den Sandwichinseln, deren Blätter in der That eine sehr ähnliche Nervation haben. IV. Ordn. ACERA. 4 I. Fam. NSAPINDACEAE. 52. Sapindus prodromus m. Taf. XXKIV. Fig. 5. S. foliolis ovato-lanceolatis, subfalcatis, integerrimis, valde inaequilateralibus, nervis secundariis curvatis, numerosis. / Atane. Fig. 5. ist unzweifelhaft ein Blättchen eines zusammengesetzten und zwar gefie- derten Blattes, wie die ungleichseitige Basis und die Krämmung des Blattes zeigt. Es hat ganz die ”Tracht der Blattfiedern von Sapindus, so von SAP. falcifolius A. Br., der im Miocen sehr verbreitet ist (cf. Herr Flora tert. Helvet. III. p. 61. Taf. CXIX. OXX. und CXXI.), weicht aber durch die dichtere Stellung der Secundarnerven ab. Aehnliche lebende Arten sind S. marginatus W. aus dem Säden der vereimigten Staaten und S. Surinamensis Porr. aus dem trop. Amerika. Das Blättchen ist ziemlich derb, doch scheint es nicht lederartig gewesen zu sein. Es ist am Grund stumpf zugerundet, nach vorn allmählig verschmälert und zugespitzt; die eine Seite ist, besonders in der untern Hälfte, viel schmäler als die andere. Die Secundarnerven stehen ziemlich dicht beisammen und gehen im Bogen bis nahe zum Rande, wo sie sich verbinden. V. Ordn. TEREBINTINAE. I. Fam. ANACARDIACEAR. 33. Rhus microphylla m. Taf. XXXII Fig. 18. Rh. foliis pinnatis, foliolis sessilibus, oblongis, grosse dentatis. Unter-Atanekerdluk. Ein kleines, aber noch an der Spindel befestigtes Blättchen; es ist stiellos, aber gegen den Blattgrund allmählig verschmälert; vorn stumpflich, am Rand gezahnt. Die Zahne sind gross und nach vorn gerichtet; auf einer Seite stehen 4, auf der andern nur 118 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. 2 Zähne, und das Blättchen wird dadurch ungleichseitig. Von dem Mittelnerv gehen zarte Secundarnerven gegen die Zähne, sind aber auswärts verwischt. Aehnliche kleine Blättchen fand PrEstwIiCH bei Reading (Eocen), doch haben diese viele und schärfere Zähne auf beiden Blattseiten und scheinen zu den Proteaceen zu gehören. VI. Ordn. LEGUMINOSAE; Theilblättehen zusammengesetzter Blätter sind in Unter-Atanekerdluk nicht selten doch ist es zur Zeit noch nicht möglich sie bestimmten Gattungen zuzuweisen. Die Mehrzahl gehört wahrscheinlich zu den Leguminosen, doch können wir diess noch nicht durch die bezeichnenden Frächte belegen. Es ist nur ein Stäck (Taf. XXXIV. Fig. 3. b.) gefunden worden, das wahrscheinlich als Legumen zu deuten ist, da aber die Samenein- dröcke fehlen, ist die Sache nicht sicher. Die Oberfläche ist von feinen, etwa8 ver- worrenen Längsnerven durchzogen. 54. Leguminosites prodromus m. Taf. XXKXIV. Fig. 13. L. foliis pinnatis, petiolo tommuni sulcato, foliolis petiolatis, oppositis, lineari- lanceolatis, nervis secundariis obsoletis. k Unter-Atanekerdluk. Es kann kein Zweifel sein, dass das Fig. 13. dargestellte Blatt ein zusammen- gesetzt gefiedertes ist. Der dönne gemeinsame Blattstiel ist mit einer scharfen Mittel- furche versehen. An demselben simd die Blättehen paarweise befestigt. Allerdings sieht man nur ein Blättchen; dass aber ein zweites diesem gegeniberstand, zeigt die Anschwellnng des Blattstieles, während das Blättchen selbst verloren ging. Das weiter oben stehende Blättchen ist kein foliolum terminale, sondern auch ein Seitenblättchen, wie die seitliche Stellung zum Blattstiel zeigt. Das Blättchen hat emen dännen, unge- furchten, ziemlich langen Stiel; ist am Grund auffallend ungleichseitig, schmal linien- lanzettförmig. (Nulnee dem Mittelnerv sind keine weitern Nerven sichtbar. Die Blätt- chen missen am Stiel weit aus einander gestanden haben. Die Blättchen sind schmäler und ck parallelseitig als bei Palaeocassia angus i folia ETT. von Niederschöna. 55. Leguminosites phaseolites m. Taf. NXXIV. Fig. 7—11. L. foliolis petiolatis, ellipticis vel sublanceolatis, basi inaequilateris, nervis secunda- riis angulo acutiusculo egredientibus, curvatis. Unter-Atanekerdluk, nicht selten. Bei Fig. 11. finden sich mehrere Blätter beisammen, die wahrscheinlich urspring- lich an dem dabei liegenden Stiel befestigt waren. Die ungleichseitige Basis lässt ein folium pinnatum schliessen. Aus Fig. 9. und 109. sehen wir, dass diese Blättch gestielt, und aus Fig. 8. dass sie gegen die Spitze verschmälert waren. Die Secund nerven stehen ziemlich weit aus einander und sind nach vorn gebogen. Das Blatt schein zarthäutig gewesen zu sind. Å KONGL. SV: VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 6. 119 fr Erinnert in der Form lebhaft an Cassia phaseolites UnG., C. Fischeri HR und hy- perborea UnG., und gehört wohl zur Gattung Cassia. ETTINGSH. hat ein sehr ähnliches Blatt von Niederschöna als Palaeocassia lanceolata beschrieben (Flora von Niederschöna 8. 262), es hat aber mehr und daher dichter beisammen stehende Secundarnerven. 56. Leguminosites cassiaeformis m. Taf. XXXIV. Fig. 12. L. foliolis membranaceis, ellipticis, bas: valde inaequilateris, nervis secundariis numerosis. Unter-Atanekerdluk. Ein zartes Blatt, mit sehr ungleichseitiger Basis. Von dem dännen Mittelnerv gehen zahlreiche, sehr zarte Secundarnerven aus, die aussen in Bogen sich verbinden. Hat ganz die Form von Cassia Berenices UnG., aber viel dichter stehende Se- cundarnerven. Ist wahrscheinlich eine Cassia. Von der Palaeocassia lanceolata ETT. durch die breitern am Grunde mehr ungleichseitigen Blätter zu unterscheiden. 57. Leguminosites atanensis Taf. XXKXIV. Fig. 6. L. foliolis firmis, oblongis, crassinerviis. Atane. Ein länglich ovales, ziemlich derbes Blatt, das vorn ganz stumpf zugerundet ist. Von dem Mittelnerv gehen starke Seitennerven aus, welche weite Bogen bilden, die nahe dem Rande sich verbinden. Sie sind durch deutlich vorspringende Queradern verbun- den. Die eine Blattseite ist schmäler als die andere. 58. Legununosites coromilloides m. Taf. XXKXIV. Fig. 14. L. foliolis parvulis, ovalibus, breviter petiolatis, nervis secundariis distantibus, curvatis, subtilissimis. | Unter-Atanekerdluk. Ein kleines Blättchen, das an Coronilla und Colutea erinnert. Der etwas ge- kräömmte Mittelnerv und die ungleiche Breite der beiden Blatthälften sprechen fär ein Fiederblatt eines zusammengesetzten Blattes. Es ist in der Mitte am breitesten und nach beiden Enden gleichmässig verschwmälert; am Grund mit einem kurzen Stielchen versehen. Der Mittelnerv ist ziemlich stark, dagegen die Secundarnerven sehr zart und nur wenige mit der Lupe zu sehen. Sie stehen ziemlich weit aus einander und bilden "starke Bogen. 59. Leguminosites amissus m. Taf. XXXII. Fig. 19. L. foliolis minutis, ovalibus, inaequilateris, nervis secundariis angulo acuto egre- dientibus. U. Atanekerdluk mit Ficus protogaea. Ein kleimes zartes Blättchen, am Grund ungleichseitig und stumpf zugerundet, ohne Stiel. Mehrere Secundarnerven in ziemlich spitzem Winkel entspringend und in Bogen sich verbindend. 120 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. INCERTAE SEDIS. 60. Phyllites linguaeformis m. Taf. XXXIV. Fig. 15. Ph. ovato-oblongus, apice obtusus integerrimus, nervis secundariis valde curvatis, camptodromis. Unter-Atanekerdluk. Das Blatt war unterhalb der Mitte am breitesten, ist nach vorn nur wenig ver- schmälert und vorn stumpf zugerundet. Es ist ganzrandig. Von dem ziemlich starken Mittelnerv gehen zarte Secundarnerven aus; sie sind sehr stark nach vorn gebogen und ihre Bogen sind dem Rande sehr genähert. Die Felder sind mit einem zarten Netzwerk ausgefiöllt (Fig. 15). 61. Phyllites laevigatus m. ”Faf: XXXIV. Fig. 16. Ph. oblongus, integerrimus, nervo medio obsoleto, basi modo conspicuo, nervis secundariis nullis. Unter-Atanekerdluk. Ein länglich ovales, ganzrandiges Blatt, dessen vordere Partie weggebrochen ist. Der Mittelnerv ist nur am Blattgrund schwach angedeutet und verliert sich völlig. Von Secundarnerven ist keine Spur zu sehen. 62. Carpolithes scrobiculatus m. Taf. XXVI. Fig. 15. 16. C. oblongo-elongatus, apice rostratus, longitudinaliter costatus, interstitiis ner- villosis. Unter-Atanekerdluk. Ein durch seine Skulptur ausgezeichnetes, aber noch zweifelhaftes Gebilde. Am meisten ähnelt es der Balgfrucht einer Ranunculacee, doch ist mir keine Frucht dieser Familie mit so eigenthämlicher Berippung bekannt. | Die Frucht hatte eine Breite von 5 Mill. und eine wahrscheinliche Länge von 22 Mill. Sie ist länglich und oben in einen Schnabel verlängert (Fig. 16.). Auf einer Seite (ich bezeichne sie als Bauchseite) ist sie flach, auf der andern (Fig. 15.) schwach gewölbt. Auf der Bauchseite ist die flache und ziemlich glatte mittlere Partie eingefasst von einer gekerbten Längsrippe. Von dieser zum Rand gehen in schief aufsteigender Richtung zahlreiche feine Querstreifen (Fig. 16.). Auf der Räckenseite haben wir eine schmale Räckenrippe und eine den Rand umsaumende Rippe, die Zwischenräumen sind von zarten Querstreifen durchzogen. (Fig. 15). MYRIAPODEN. Julopsis eretacea m. Taf. XXKXIII. Fig. 7. Unter-Atanekerdluk. Ist stark zusammengedräöckt, doch sind etwa 20 Ringe zu zählen. Sie haben eine Breite von 1'/; Mill. Die Beine sind sehr kurz; jeder Ring besass wahrscheinlich ein KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o 6. 121 Beine. Der Kopf ist nicht zu unterscheiden. Es war im Leben wahrscheinlich cylindrisches, etwa 3 Cent. langes und 6'/; Millim. hohes Thier, mit zahlreichen, anschliessenden Ringen und vielen sehr kurzen Beinen. Gehört in die Gruppe der poden und scheint namentlich mit Julus verwandt zu sein. Es ist diess ein sehr Thiertypus, welcher schon in der Steinkohlenperiode auftritt (cf. Lyerr Elements edlogy p. 509). EK. Vet. Akad. Handl. B. 12. N:o 6. 16 4 ,” 122 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. Vierter Abschnitt. Kreide-Pflanzen Spitzbergens. Vom Cap Staratschin. FARN. 1. Asplenium Johnstrupi HR: SS: 32: Taft. ANV: Fig. 1==5. Einzelne Fetzen dieses Farnkrautes sind in dem Sandstein des Cap Staratschin nicht selten, doch sind sie meist sehr undeutlich und zur sichern Bestimmung zu schlecht erhalten. Die besten Stäcke habe in Fig. 1. und Fig.72. 3. abgebildet. Bei gl haben wir eine hin- und hergebogene Spindel, welche seitlich veraestelt ist. Diese seit- lichen Spindeln haben in der Mitte eine tiefe Längsfurche, wie bei den Grönländer Farn, die daran befestigten secundären. Fiedern sind aber grossentheiles zerstört. Wo sie erhalten, sind sie in nach vorn gerichtete, ungezahnte Fiederchen gespalten, so an der untersten secundären Fieder. Fig. 1. Bei Fig. 2. sind zwei losgetrennte Fiedern auf einem Stein, die in schmale, un- gezahnte Fiederchen gespalten sind, deren Längsnerven ebenfalls deutlich hervortreten. Der Mittelnerv ist hin- und hergebogen; die Seitennerven entspringen in spitzen Win- keln; jedes Fiederchen erhält einen solchen Seitennerv, der sich weiter veraestelt. (Fig- 2. b. vergrössert). Stimmt in der gebogenen gefurechten Spindel und in der Form der secundären Fiedern und der Fiederchen, so weit sie erhalten sind, zu Aspl. Johnstrupi, doch ist diese Bestimmung nicht völlig gesichert. Var. b. Fig. 4. ist eine Fieder, die am Grund unzertheilt, vorn aber fiederspaltig ist. Die Lappen sind ganzrandig und lanzettlich. In jede läuft ein Seitennerv, der in spitzem Winkel von dem Mittelnerv ausgeht. Bildet wahrscheinlich eine besondere Art, da aber nur das kleine Blättehen mir zukam, das eme sichere Bestimmung nicht zulässt, mag es einstweilen hier untergebracht werden. Dasselbe gilt von den Fig. 3. dargestellten Blattfetzen. Es sind kleine Fiedersticke, die fiederspaltig und gegen den Grund verschmälert sind. Daneben liegen linienförmige, mehrfach veraestelte Gebilde (Fig. 3. c.), die von einem Mittelstreifen durchzogen sind. Es sind diess vielleicht Wurzelzasern. Var. c. Fig. 5. Eine einzelne Fieder, deren Lappen vorn gezahnt sind. In jeden Zahn läuft ein Nervenast aus. Auch för die sichere Bestimmung dieses Blattfetzens mässen vollständigere Exemplare abgewartet werden. 2. Asplenium Boyeanum Hr. S. 33. Taf. XXNXV. Fig. 6. 7. j Es liegen mehrere, aber sehr stark zerdröckte Wedelstäcke vom Cap Staratschin vor, welche mit denen Grönlands wohl öbereinstimmen. Bei Fig. 6. sind die Fiederchen KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. lI2. X:o 6. 123 noch an der dännen Spindel befestigt. Sie sind am Grund am breitesten, an den Ecken zugerundet, nach vorn etwas verschmälert und stumpfliich. Die Nerven sind grossen- theils verwischt; etwas deutlicher bei Fig. 7., und wir sehen, dass die Secundarnerven in eine Gabel gespalten sind. FB Splienopterisyhyperborea: msn Paf: XXXÄVUHE Figsl.boo2. bo9. ob. ce: Sph. fronde pinnata, pinnulis liberis, inferioribus trifidis, lobis lanceolatis, supe- rioribus integerrimis, lanceolatis. Ist mir auch nur in kleinen Fetzen zugekommen, und es ist nicht zu bestimmen, ob das Blatt nur einfach, oder doppelt gefiedert war. Bei Fig. 9. b. sehen wir ein loses unteres Fiederchen, das in drei schmale Lappen gespalten ist, von welchen der mittlere die seitlichen weit iberragt. Die obern Fiederchen sind unzertheilt, ganzrandig, in der Mitte am breitesten und nach beiden Enden gleichmässig verschmälert, sitzend, frei, nur die Endfiederchen sind am Grund verbunden. Die Nervatur ist verwischt. Es sind nur undeutliche Spuren zu sehen, die aber doch auf in spitzen Winkeln entsprin- gende Secundarnerven hinweisen. Bei Fig. 1. b. und Fig. 2. b. 9. ce. Sind nur die obern unzertheilten Fiederchen erhalten, die bei Fig. 2. b. am Grund verbunden, bei Fig. 9. c. aber dort frei sind. njeldio areticalm. > Paf: ANV. Fig: 11—16. ”Taf.: XXXVI. Fig. 10. b. Th. pinnis coriaceis, lanceolatis, apicem versus attenuatis, pinnatipartitis vel pin- natisectis, lobis lanceolatis, integerrimis, nervis secundariis e nervo primario versus apicem evanescente sub angulo acuto egredientibus. Scheint am Cap Staratschin häufig zu sein, da zahlreiche Blattfetzen und einigc grösseren, ziemlich wobhl erhaltenen Blattfiedern mir zukamen. Fig. 16. hat eine Länge von 8'/, Centim. bei einer Breite von 12 Mill. Nach vorn zu werden die Lappen all- mählig kurzer; sie sind lanzettlich, etwas nach vorn gerichtet, vorn ziemlich spitzig, am Grund herablaufend. Die Nervation ist fast ganz verwischt, doch sieht man auf einigen Lappen schief nach vorn gerichtete Seitennerven, die in sehr spitzem Winkel von einem Mittelnerv ausgehen. Sehr ähnlich ist Fig. 13. Hier sind die Lappen am Grund etwas verschmälert und vorn stumpf. Die Nerven sind auch nur sehr schwach ausgesprochen, der Mittel- nerv scheint sich bald in zarte MSeitennerven aufzulösen. Etwas grösser ist der Blatt- fetzen Fig. 14., dessen lange, stumpfe Lappen am Grund verbunden sind. Bei Fig. 15. sind die mehr länglich ovalen Lappen theilweise losgetrennt. Fig. 12. ist aus der Spitze des Wedels und zeigt stellenweise die sehr feinen, steil nach vorn gerichteten Nerven. Fig. 11. zeichnet sich durch die kleinern, bis auf den Grund getrennten Lappen aus, die nach vorn sehr klein werden, so dass die Fieder in eine lange schmale Spitze ausläuft. Sie bekommt dadurch ein etwas anderes Aussehen, ist aber doch nicht als Art zu trennen Die Gattung Thinfeldia ist bis jetzt nur aus der raetischen Formation und dem untern Lias bekannt, das Auftreten derselben in der Kreide Spitzbergens ist daher von 124 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. grossem Interesse und zeigt uns, dass, so weit uns diess wenigstens bis jetzt bekannt ist, im hohen Norden diese Gattung viel länger sich gehalten hat als in Europa. Dass die vorliegende Pflanze wirklich zu Thinfeldia gehört, geht hervor; 1:stens aus der le- derartigen Beschaffenheit der Blattfiedern; 2:tens ihrer Form, da sie fiederschnittig und die Lappen öfter am Grund etwas verschmälert und immer herablaufend sind; 3:tens aus ihrer Nervatur, indem aus einem zarten und sich verlierenden Mittelnerv zahlreiche sehr zarte und in spitzem Winkel entspringende Seitennerven ausgehen, die nur sehr wenig hervortreten. Die Art ist freilich von allen des Raetik und des Lias verschieden, kann indessen doch in der Form und Grösse der Blätter mit Th. rhomboidalis Ett. ver- glichen werden; so Fig. 14. mit Taf. XLIII. Fig. 5. 6. von SAPoRTAS Paléont. frangalse, terrain jurassique. 5. Sclerophyllina eretosa S. 59. Taf. XXXV. Fig. 8—10. Das Fig. 8. dargestellte Stuck stimmt ganz iberein mit der auf Taf. XIII. Fig. 14. aus Grönland abgebildeten Pflanze. Es laufen zwei Lappen von 5 Millim. Breite in spitzem Winkel aus einander und sind von freilich grossentheils verwischten Längsner- ven durchzogen. Das rauhe Gestein ist der Erhaltung derselben sehr ungämnstig, doch kann man an eimer Stelle 7 solcher paralleler Längsnerven zählen. Var. b. major. Beträchtlich grösser sind die Fig. 9 und Fig. 10. abgebildeten Stäcke und bilden vielleicht eine besondere Art. Die Lappen haben eine Breite von 8 Mill, ihre Länge ist nicht zu bestimmen, da sie an Basis und vorn abgebrochen sind. Bei Fig. 10. ist das Blatt weit hinauf unzertheilt und dann in zwei in spitzem Winkel aus emander lau- fende Lappen gespalten. Die Längsnerven sind nicht in ihrem ganzen Verlauf zu ver- folgen, indem sie stellenweise verwischt sind. . EQUISETACEAE. 6. Equisetum sp. Taf. NXXVIII. Fig. 8. Es wurden nur einzelne Stengelreste gefunden, welche keine genauere Bestuimmung zulassen. Bei Fig. 8. haben wir einen solchen von 6 Mill. Breite, der mit einem Knoten versehen und von etwa 8 Längstreifen durchzogen ist. In Grösse und Streifung stimmt - SV 3 nl . . Nell 2 . er, so weit er erhalten ist, mit dem Equisetum amissum Grönlands iberein. CONIFERAFE. 7. Phyllocladites rotundifolius m. Taf. XXXV. Fig. 17—21. Ph. phyllodiis coriaceis, pinnatis, lobis petiolatis, rotundatis, integerrimis, fructi- bus sessilibus. Bei Fig. 17. haben wir einen Fruchtstand. Die starke, etwas hin- und hergebo- gene Spindel trägt an der Spitze drei sitzende, eiförmige blattartig ausgebreitete Or- gsane, sie sind dick lederartig, die Nerven verwischt, am Grund mit drei runden Ein- dröcken versehen. Unterhalb dieser endständigen blattartigen Organe bemerken wir auf c KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 6. 125 der linken Seite an der Spindel drei Fröächte. Jede sitzt in emer Ausrandung der Spindel. Sie sind stark zerdräckt; am besten erhalten ist die oberste. Hier bemerken wir in der Mitte einen eiförmigen Samen, der von einem Wall umgeben ist, der bis zur Spitze reicht. Es ist diess wohl die Fruchthälle, welche also hier den Samen ganz umgab, wie bei Salisburea. Auf der rechten Seite haben wir etwas tiefer an der Achse be- festigt eine ganz ähnliche, sitzende Frucht, die am Grund stumpf zugerundet ist und oben sich verschmälert und so verkehrt birnförmig wird. Der Same hebt sich noch etwas deutlicher von der Fruchthälle ab. Er ist eiförmig, am Grund gerundet, oben zugespitzt, hat eine Länge von 6'/; Mill. und eine grösste Breite von 4'/, Mill. — Weiter unten folgen dann anf der rechten Seite die blattartigen Organe, während auf der lin- ken, mit denselben alternierend, Friächte sitzen. Diese blattartigen Organe sind gestieilt und sehr kurz eiförmig, am Grund ganz stumpf zugerundet, aber auch vorn stumpf, dick lederartig, die Nerven sehr zart. Wir sehen (Fig. 17. b. vergrössert) zunächst eimen Mittelnerv, der aber schon vor der Blattmitte in feinere Nerven sich auflöst, welche weiter gablig sich verzweigen. Diese zartern Nerven entspringen zum Theil vom Blattgrunde und sind nach vorn gerichtet. Dieses wichtige Stäick zeigt uns unzweifelhaft, dass an derselben Achse Frichte und blattartige Organe sitzen, wir haben daher hier eine Bildung wie bei Phyllocladus, und es ist dieser scheinbar beblätterte Fruchtstand als ein phyllodium-artiger Ast zu betrachten, der seitlich theils Frichte, theils blattartig verbreiterte Phyllodien trägt. Dass auch bei Phyllocladus sitzende Frichte vorkommen, zeigt der Ph. hypophylla Hookr fil. (icones plantar. t. 889. cf. Decandolle Prodromus XVI. p. 499). Unsere Pflanze ist demnach mit Phyllocladus zunächst verwandt. Da der Fruchtstand von Phyllocladites durch die in den Ausbuchtungen der Spindel sitzenden Frichte auch an Cycas erinnert, bilden wohl die Phyllocladiten und Phyllo- eladen die Anknäöpfungspunkte zwischen den Cycadeen und Coniferen. Zur vorliegenden Art gehört sehr wahrscheinlich das Fig. 18. abgebildete Phyllo- dium. Die Spindel ist etwas hin- und hergebogen, die seitlichen blattartigen Örgane stehen ziemlich weit aus eimander, sind nur ganz kurz gestielt, am Grund stumpf zuge- rundet und von zahlreichen, aber verworrenen Längsnerven durchzogen. Das Ende der Achse ist blattartig ausgebreitet, aber grossentheils zerstört. Fig. 21. und Taf. XXXVIII. Fig. 16. a. sind eiförmige Nisschen, die in Form und Grösse so wohl zu den Samen passen, die wir Fig. 17. innerhalb des urceolums sehen, dass sie wohl sicher unserer Pflanze angehören. Sie haben eine Länge von 6'/, Mill. und eine Breite von 4'/; Mill. Die Kohlenrinde lässt auf eine holzige Schale schliessen, welche von zahlreichen, sehr feinen Querrunzeln durchzogen ist (Fig. 21. b. vergrössert). Kleiner sind Fig. 19. und 20. Sie haben eine Breite von 3'/, Mill. und eine Länge von 3 Mill., besitzen aber auch eine starke Kohlenrinde. 80 Araucarites Nordenskiöldi m. Taf. XXXVII Fig. 3. 4. A. strobilo subgloboso, squamis rhomboidalibus, 11 Mill. latis, pedunculo crasso. Es wurde nur der abgebildete Zapfen gefunden. Die verkohlten Zapfenschuppen sind grossentheils verwischt, und nur mit vieler Mihe ist die Form und Stellung der 126 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. selben zu ermitteln. In Fig. 3. sind dieselben zu deutlich gezeichnet; sie sind nament- lich in der Mitte des Zapfens fast ganz verwischt. Es hat der Zapfen eine Länge von 54 Mill., bei eimer Breite von 46 Mill. Die grössern mittlern Zapfenschuppen hatten eine Breite von cirka 11 Mill. und eine Höhe von 7 Mill. Sie sind rhombisch, hatten in der Mitte eimen Eindruck, der freilich bei den meisten ganz verwischt ist. Hacken ist keiner zu sehen. In der Mitte des Zapfens gehen etwa 6 Schuppen auf die schiefe Reihe. Es ist der Zapfen mit einém dicken Stiel versehen, der eine Breite von 9 Mill. hat. Die Unebenheiten, die an ihm auftreten, scheinen von Blattnarben herzuröhren, doch ist diess nicht sicher zu ermitteln. Beblätterte Zweige sind mir von Spitzbergen keine zugekommen, welche mit Sicherheit mit diesem Zapfen combinirt werden könnten. Vielleicht dass aber die Fig. 4. dargestellten Fragmente dazu gehören. Bei Fig. 4. a. ist ein Zweigstäck, das mit undeutlichen, oben zugespitzten Blattnarben besetzt, Fig. 4. c. (auf der Räckseite desselben Steines) ein solches, mit einem lanzettlichen, am Grund herablaufenden Blatt, wenn wenigstens der seitlich hervortretende, ibrigens ner- venlose Lappen als solches gedeutet werden kann. Es kann in Frage kommen ob der vorliegende Zapfen nicht zu den Cycadeen gehöre, indem die Cycadeen des englischen Wealden (Cycadeostrobus ovatus, C. sphae- ricus CARR., und OC. elegans CARR.) ähnlich geformte Zapfen und Zapfenschuppen hatten; auch der dicke Zapfenstiel erinnert mehr an die Cycadeen, als an die Coniferen. Wenn aber dieser Zapfenstiel wirklich wmit Blattnarben besetzt ist (wie diess aus den Ein- dräcken desselben hervorzugehen scheint), so werden die Cycadeen ausgeschlossen und muss der Zapfen einer Conifere angehören. Unter diesen hat die Gattung Araucarites die meisten Anspriche auf denselben. Es hat CARRUTHERS aus dem Oolith Englands den Abdruck eines prachtvollen Zapfens dieser Gattung abgebildet”), der freilich gar viel grösser ist als der Zapfen Spitzbergens, aber dieselbe Form hatte und ebenfalls rautenförmige Schuppen besass, welche breiter als hoch sind. Noch näher steht unserer Art in Grösse der Zapfen die Araucaria cretacea BRrRoGn. (SCHImMPER Paléont. II. p. 255. Taf. LXXVI. 2.) aus dem Gräönsand von Nogent le Ratrou (Eure et Loire); doch hat dieser einen Durchmesser von 7 Centim., während die emzelnen Schuppen nur 8—9 Mill. Breite haben. Der Zapfen ist also etwas grösser als der Spitzbergens, hat aber dabei kleinere und zahlreichere Schuppen. Die Zapfen, welche aus der Kreide Boehmens und Schlesiens als Dammarites albens Pr. und D. crassipes GorrrP. bekannt sind, därften auch viel eher zu Araucarites zu bringen sein; von den Dammara Zapfen weichen sie in der Form der Schuppen sehr ab. 9. Sequoia Reichenbachi S. T17. Taf. XXXVI. Fig: 1—87 "AXNXVIT Eiga 3: is sind mir sehr viele Stöcke vom Cap Staratschin zugekommen, von denen einige auf Taf. XXXVI. dargestellt sind. Am häufigsten begegnen uns da einzelne beblätterte Zweige, doch sind auch mehrfach veraestelte, grössere Zweige nicht selten, und von den vielen Hölzern, die im Sandstein liegen, mag wohl die Mehrzahl unserm Baume ) Den Araucarites sphaerocarpus CARR. Journal of Botany for January 1867 Tab. 60. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2. N:o 6. I angehören. Am Ende einiger Zweige bemerken wir die männlichen Bläthenkätzchen, und neben einem Zweig liegt der Abdruck eines Fruchtzapfens, daher uns dieser Sand- stein Spitzbergens alle wichtigern ÖOrgane dieses Baumes aufbewahrt hat. Die jungen Zweige sind dicht mit Blättern besetzt. Diese sind steif, sichelförmig, stark gekrämmt und vorn in eine Spitze auslaufend, der Längsnerv ist meist Sehr deut- lich und bis in die Spitze zu 'verfolgen. Am Grund des Jahrestriebes sind die Blätter kärzer. Diese Jahrestriebe sind von beträchtlicher Länge (Taf. XXXVI. Fig. 1. b.), was uns zeigt, dass das Klima fir das Wachsthum dieses Baumes gäönstig gewesen sein muss. Die Zweige sind zwar alternierend, doch entspringen zuweilen zwei fast in selber Ast- höhe, so dass dann drei Zweige nahe beisammen stehen (Fig. 3. und 7.). Bei ältern Aesten sind die Blätter abgefallen, sie sind aber von den dicht bei- sammen stehenden Blattnarben bedeckt. Es sind diese länglich oval und oben abge- rundet. (Fig. 1. a.). Bei Fig. 3. haben wir die männlichen Bläthen; jeder der drei Zweige trägt ein länglich ovales Bläöthenkätzechen von 9 Mill. Länge und 5 Mill. Breite. Sie sind zwar stark zusammengedräckt, doch sind die lanzettlichen vorn zugespitzten Deckblätter zu erkennen und hier und da runde Scheibchen, welche die Staubbeuttel andeuten. Sie stehen in grosser Zahl um die centrale Spindel (Fig. 3. b. vergrössert). Von dem Zapfen haben wir bei Fig. 4. b. einen Abdruck. Er ist indessen sehr undeutlich und bildet nur eine diänne Kohlenrinde, an welcher die Form der einzelnen Schuppen nicht zu erkennen ist. Die Grösse und der Umriss des Zapfens stimmt indessen wohl zu den Zapfen Grönlands. Er hat eine Länge von 23 Mill. und eine Breite von 19 Mill. Die jungen Zweige sind zwar durchschnittliceh etwas dänner als bei dem Grön- länder Baum und die Blattnarben der ältern Zweige etwas kleiner: es kommen indessen auch stärkere junge Triebe vor (so Fig. 6.), wie anderseits auch im Sächsiscehen Quader ebenso dinne Zweige erscheinen (cf. meine Beiträge zur Kreideflora I. Taf. I. Fig. 9.), daher kein Grund zur Trennung vorliegt. Die zahlreichen Hölzer sind sämmtlich verkohlt. Die Kohle ist meist weggefallen und nur der Abdruck im Sandstein geblieben. Eine genauere Untersuchung dieser Hölzer ist daher nicht möglich. Manche sind von zahlreichen parallelen Längsstreifen durchzogen; es sind diess wohl die Abdräcke der Jahrringe. Manche dieser Hölzer missen der Länge nach gespalten sein, so das Taf. XXXVI. Fig. 1. dargestellte Stäöck, mit sehr stark vortretenden, rippenförmigen Jahrringen, Wir können einen Ast bis ins Innere des Stammes verfolgen. Die Breite der Jahrringe lässt auf gömstige Wachsthums- bedingungen schliessen. Bei einem weitern Stammstick haben wir aussen eine kreisrunde Astnarbe, die von zahlreichen Ringen umgeben ist. Einzelne Stammsticke erreichen einen Durchmesser von 13—16 Centim. Bei Taf. XXXVII. Fig. 2. haben wir ein Stammstäöck abgebildet, das in drei starke Aeste gespalten ist. Daneben liegen Zweige der Sequoia Reichenbachi, daher dasselbe sehr wahrscheinlich zu dieser Art gehört. Diese Hölzer zgeigen uns, dass diese Sequoia in Spitzbergen bei 78? n. Br. noch grosse Bäume ge- bildet hat. Bei Fig. 2. b. sieht man stellenweise auf der Rinde die Eindräöcke von kleinen runden Wärzchen, welche vielleicht von Flechten herriähren. 128 OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. Var. b. Blätter wemniger sichelförmig gekrimmt. Taf. XXXVI. Fig. 8. Neben den oben beschriebenen Zweigen fanden sich am Cap Staratschin ein paar Zweige, deren Blätter nur schwach gekräummt sind, namentlich gilt diess von den näher der Zweigspitze stehenden Blättern. Im Uebrigen aber stimmen sie so wohl zu Sequoia Reichenbachi, dass sie doch wohl zu dieser Art gehören. 10. Sequoia. rigida, S.-50. Bat: NXRMIFEISKSTa: 05 Von dieser Art enthält der Sandstein des Cap Staratschin nur einige wenig deut- liche Reste, daher diese Bestimmung nicht ganz gesichert ist. HFEin paar kleime Zweige (Fig. 10. 9. a.) hatten gerade, schmale, von einer Mittelfurche durchzogene Blätter, die auswärts sich verschmälern. Auf demselben Stein mit solchen Zweigresten liegt ein älterer Zweig, der wahrscheinlich zur vorliegenden Art gehört. Er ist mit elliptischen Blattnarben besetzt (Fig. 11.). Diese unterscheiden sich von denen der S. Reichenbachi, dass sie oben nicht abgerundet sind. 11. Sequoia fastigiata S. 102. Taf. XXXVIIL Fig. 12. 13. Fig. 13. ist ein junger Zweig mit dicht stehenden, kurzen, vorn zugespitzten Blät- tern, wie bei der S. fastigiata. Fig. 12. ist ein älterer Zweig, der aber noch mit den länglich elliptischen Blattnarben , bedeckt ist. Es sind nur wenige abstehende, fast borstenförmige Blätter erhalten. 12: Pinus Petersenv S. 83. Taf: ANÄNE Pig:p9 TOR Mar. XOKCKN IITSRioens Einzelne Kiefernadeln sind am Cap Staratschin nicht selten. Die in Taf. XXXVL Fig. 9. 10. abgebildeten stimmen ganz mit den aus Grönland beschriebenen äberein. Es sind sehr dimnne, lange Nadeln, die von mehreren, äusserst zarten Streifen durchzogen sind, aber keinen vortretenden Mittelnerv haben. Es sind je 2 Nadeln am Grunde durch eine Scheide verbunden (Fig. 9. 10.). Häufig freilich sind sie aus einander gefallen und auch zerbrochen. 13. Pinus Quenstedir FIr., S: 104; Taf, KNIMIIF Dios 1-4 Es sind ebenfalls ganz däönne, lange Nadeln, welche aber durch den Mittelnerv von denen der vorigen Art zu unterscheiden. Aus Spitzbergen kamen mir nur Nadel- - reste zu, welche, so weit sie erhalten, wohl zu denen von Moletein stimmen. Die Nadeln haben eine Breite von 1 Mill. und sind in der Mitte mit einem deut- lichen Längsnerv versehen. Bei Fig. 3. liegen zahlreiche Nadeln auf einem Steine. An einer Stelle sind 3 zu einem Bäöschel verbunden, weiter oben treten noch zwei weitere Nadeln hinzu, so dass wahbrscheinlich der Bäschel aus 5 Nadeln bestand. Ueber- diess liegen noch mehrere Nadeln in der Nähe des Bäschels und in verschiedener Richtung. Der Mittelnerv ist theilweise verwischt. Sehr deutlich ist derselbe bei Fig. 1. 2. und 4., wo auch mehrere Nadeln nahe beisammen liegen. Die Nadelreste, welche SCcHENK (Wernsdorfer-Pflanzen p. 18). als P. Quenstedti be- schrieben hat, gehören nach meinen Dafirhalten nicht hierher. Sie sind doppelt so breit als bei der Art von Moletein und aus Spitzbergen und stimmen in dieser Beziehung eher zur folgenden Art. KONG. SVA VET. AKADENIENS! HANDLINGAR: BAND. (2. N:o 6. 20 | 14. Pinus Staratschini ms 104: Taf: XXXVIHI Fig. 6. Neben den zarten, dönnen Nadeln der P. Peterseni und P. Quenstedti kommen in den Sandsteinen des Cap Staratschin auffallend lange, dabei flache und mit einem star- ken Mittelnerv versehene Nadeln vor. Die steife lederartige Beschaffenheit dieser Nadeln zeigt, dass sie zu Pinus gehören. Sie haben eine Breite von 2'/; bis 3 Mill., und ein- zelne Stiöcke eine Länge von 90 Mill., obwohl sie keineswegs in ihrer ganzen Länge erhalten sind. Es ist diess bei keimem mir bis jetzt zugekommenen Stäck der Fall. Dieselben Blätter haben wir auch aus Grönland. KE Einus spec... ”BDaf. NXXVII Fig. 3. Der Fig. 5. abgebildete Zapfen gehört wahrscheinlich zu Pinus; leider ist aber derselbe zur sichern Bestimmung zu schlecht erhalten. Der ovale Zapfen hat eine Länge von 23 Mill., bei einer Breite von 17 Millim. Wahrscheinlich ist derselbe, ehe er cingehöllt wurde, im Wasser gerollt worden, wo- durch die Zapfenschuppen theilweise zerstört worden sind. Wir können daher ihre Form nicht mehr bestimmen. Jedenfails scheinen sie aber keinen Schild besessen zu haben und waren wohl auswärts verdinnt. Die Form und Grösse des Zapfens stimmt zu den Zapfen der Gruppe Tsuga, zu welcher P. Crameri gehört, und vielleicht ist er zu dieser Art zu bringen, woriber indessen erst besser erhaltene Exemplare entscheiden können. Die Nadeln der P. Crameri sind bislang noch nicht in Spitzbergen gefunden worden. MONOCOTYEEDONES. Die Sandsteine des Cap Staratschin enthalten die Reste von 3 Arten Monocoty- ledonen, von denen aber nur Eine eine nähere Bestimmung zulässt. Bei Taf. XXXVIII. Fig. 18. haben wir ein 2'/, Centim. breites Band, das von zahlreichen, scharfen, parallelen Längsstreifen durchzogen ist. Stellenweise stehen dieselben sehr dicht beisammen, stellen- weise sind sie aber weiter aus einander geriöckt. Gehört vielleicht einem rohrartigen Gras (Bambusium) an. Fig. 17. ist ein schmal lanzettliches, nach vorn zu allmählig ver- schmälertes Blatt, das in der Form mit HEolirion primigenium verglichen werden kann. Doch ist die Nervatur ganz verwischt und dadurch die Bestimmung kaum möglich. HYPOGLOSSIDIUM m. Folia (cladodia?) integerrima, triplinervia, nervulis subtilissimis, longitudinalibus numerosis. 16. Hypoglossidium antiquum wm. Taf. XXXVIII. Fig. 14., zweimal vergrössert Fig. 15. H. foliis ovalibus, parvulis, integerrimis, nervis tribus acrodromis. Auf der Rickseite desselben Steines, mit den Resten des Asplenium Johnstrupi. Das ovaie Blättchen hat eine Breite von 8 Mill. und war wahrscheinlich etwa 15 Mill. lang, doch fehlt die Basis und Spitze. Es ist ganzrandig, in der Mitte am breite- - K. Vet. Akad. Handl. B. 12. N:o 6. 7 150 OSWALD HEER; DIE KREIDE-FLÖRA DER ARCTISCHEN ZONE. sten und gegen die Basis wie Spitze gleichmässig verschmälert. Der Mittelnerv ist am Grund ziemlich stark, nach vorn zu aber schwächer werdend und sich fast verlierend; zu jeder Seite desselben sehen wir noch einen deutlichen Nerv, der von dem Blattgrund entspringt, dem Rand ziemlich parallel läuft, aber nicht bis in die Blattspitze verfolgt werden kann. Neben diesen drei stärkern Nerven bemerken wir mit der Lupe noch zahlreiche, äusserst femme Längsnerven, die aber stellenweise verwischt sind und ihren Verlauf nicht deutlich erkennen lassen. Sie sind stellenweise unter sich parallel, und scheinen an einzelnen Stellen durch Queraederchen verbunden zu sein. Die Nervatur spricht för eine Monocotyled. Pflanze. und zwar därfte Ruscus zunächst in Betracht kommen. Wir haben hier spitzläufige Längsnerven und zarte, durch Aeder- chen verbundene Zwischennerven, doch haben wir bei Ruscus zahlreichere und zum Theil aus dem mittlern Nerv entspringende spitzläufige Nerven. Der Name soll die Ver- wandschaft mit Ruscus (Hypoglossum nannten die Alten eime Ruscus-Art) andeuten. Ist diese Deutung richtig, so wäre das blattartige Organ ein verbreiteter Zweig. ein cladodium. KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 6. 131 ERKLÄRUNG DER TAFELN. ; Taf. I. bis und mit Taf. XNIV. aus der untern Kreide Grönlands. rT 2 Tafock Fig. 1—5. Asplenium Dicksonianum HEerR von Karsok. 1. a. a. 2. 3. b. vergrössert. I. b. 5. a. b. Gleichenia rigida. 5. b. b. vergrössert. 1 cv. Carpolithes thulensis HR. Fig. 6. 7. Aspleninm Johnstrupi Hr 6. b. vergrössert. Taft. Fig. 1—14. Jeanpaulia lepida Hr. 1. daneben Nadeln von Pinus Eirikiana von Kome. 9. b. vergrössert frestauurt. Fig. 2. 7. 8: 9. 13. von Ekkorfat; 5. 6. 12. von Kome. Fig. 15. 16. Jeanpaulia areticea von Pattorfik. 16. restaurirt. Fig. 17. a. b. Asplenium Nordenskiöldi Hr von Pattorfik. b. vergrössert. Hioseie: d. 18: Scleropteris bellidula. 17. :d. vergrössert. Fig. 19. Aneimidium Schimperi Hr von Ekkorfat. Fig. 20. Sphenopteris fragilis Hr von Ekkorfat. 20. b. vergrössert. Pag MR Fig. 1. a. b. 2. a. Adiantum formosum Hr von Avkrusak. Fig. 1. ce. 2. b. c. d. Osmunda petiolata. 2. c. Fröchte. d. vergrössert. 1. e. Sequoia Smittiana Hr. Fig 3. Baiera arctica Hr von Ekkorfat. Fig. 4. Baiera grandis Hr von Ekkorfat. Fig. 5. Acrostichites Egedianus Hr. 5. b. vergrössert mit den Soris. Avkrusak. Fig. 6. Pecopteris Bolbroeana Hr von Pattorfik. Fig. 7. Pecopteris Andersoniana HR von Avkrusak. 7. b. vergrössert. Fig. 8. und 1. d. Gleichenia Giesekiana Hr von Avkrusak. 3. b. vergrössert. Fiz. 9. Diectyophyllum Dicksoni Hr. 9. b. vergrössert, 9. ce. d. Fruchthäufchen vergrössert. von Ekkorfat. PAN Fig. 1—5. Gleichenia Zippei. Cord. sp. Fig. 1. Gablig getheilte Blattspindel von Pattorfik; auf demselben Stein liegen noch mehrere solcher Gabeln. Fig. 2. und 4. von Pattorfik. Fig. 3. von Avkrusak. j Fig. 5. von Kome: daneben ein junger eingerollter Wedel. Rae Gleichenia Zippei von Pattorfik. Fig. 1. Fruchtwedel. Fig. 2. Dreigablige Spindel. Fig. 3. 4. und 5. Gablig getheilte Wedel. Fig. 6. Blattfieder mit den Soris. 6. b. vergrössert 6. ce. stärker vergrössert. Fig. 1. a. b. Fiederchen mit den Soris vergrössert. = dc A 9. Fruchiwedel. 132 ÖSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. älgen MIG Fig. 1—3. Gleichenia Zippei. Fig. 1. von Avkrusak; 2. und 3. von Pattorfik. Fig. 4—6 Gleichenia longipennis Hr von Pattorfik. 6. b. vergrössert. bene VIE Fig. 1. Gleichenia Giesekiana Hr. Fig. 2. Gl. Zippei Cord. sp. Beide restaurirt. Ta: NIT Fig. 1-—3. Gleichenia longipennis HR. g. 1. grosser Wedel von Avkrusak. 1. b. Fiederchen mit Soris vergrössert. Fig. 2. Gablig getheilte Blattspindel von Pattorfik. Fig. 3. Fieder von Kome mit Soris. 3. b. vergrössert. g. 4. 5. Gleichenia rotula HR van Kome. MaE Fig. 1. a. Danaeites lirmus Hr von Kome. 1. b. Gleichenia rotula Hr. Fig. 2. und 3. viermal verg Fig. 4. Wedelstäck von Gleichenia rotula. sd | Fig. 5. Gleichenia polypodioides. | Fig. 6—12. Gleichenia Nordenskiöldi Hr. Fig. 6. von Kome. Fig. 7. von Avkrusak. Fig. 8. von Pattorfik. Fig. 9. mit Fruchthäufchen Kome. Fig. 10. viermal vergrössert. Fig. 11. von Avkrusak. a. Wedelstäck. b. Fiederchen mit Fri c. viermal vergrössert. d. ebenfalls. e. Gleichenia delicatula. f. viermal vergrössert. Fig. 12. von Avk Wedel mit gablig zertheilter Spindel. lan. CX. Fig. 1—11. Gleichenia gracilis Hr. Fig. 1—3. und 5. von Kome. 5. b. vergrössert. Fig. 4. von Avkrusak. j Fig. 6. a. Gleichenia gracilis. 6. b. cine Fieder dreimal vergrössert. 6. ce. Aspleninm Johnstrupi. 6 d vergrössert. ; Fig. 7. Gleichenia gracilis von Avkrusak. Fig. 8. von der Räckseite desselben Steines vergrössert, den Fruchthäufchen. ; Fig. 9. ein Fruchthäulchen vergrössert. Fig. 10. 11. Blattfiederchen viermal vergrössert. i a . . . s a : 6 a OR Fig. 12. Gleichenia acutipennis HR von Pattorfik. Fig. 13. vergrössert. Pp Fig. 14. Gleichenia micromera Hr von- Angiarsuit. Fig. 15. dreimal vergrössert. JE Fig. 16. 17. Gleichenia delicatula Hr von Avkrusak. I 1 Fig. 18. Gleichenia thulensis Hr von Pattorfik. Dieser Name ist auf Taf. XI. zn streichen. yr EN Fig 2. Gleichenia comptoniaefolia DEB. sp. Pattorfik. 1. b. und 2. b. vergrössert. Fig und 4. Gleichenia nervosa Hr Kome. 5. 6. vergrössert. Asplenium Boyeanum Hr von Avkrusak. IG 20 Fig. 8. Scleropteris bellidula Hr vergrössert. 8. b. stärker vergrössert. 2 10. 11. Sphenopteris grewillioides Hr von Kome. Alen Ode Fig. 1. und 2. Danaeites firmus HR von Kome. | Fig. 3—11. Oleandra aretiea HRrR von Avkrusak. si 2 Fig. 3. grosses Blatt. . så Fig." 4. a. Blattfetzen von Kome. 4. b. Cyperacites areticus HR. Ne Fig. 5. und 6. 8. und 11. Blattstöcke” mit cinzelnen Soris. Fig. 5. b. Blattstiick vergrössert. -— Fig, 7. a. b. Oleandra aretica. oc. d. Sequoia Reichenbachi Zapfen und Zweig. AT Pig. 9. a. Blattspitze von Oleandra. 9. b. Sequoia ambigua. 9. ce Junger Zapfen von Sequoia Fig. 10. a. Olcandra aretica. 10. bb. Sequoia Smittiana. 10. e d. Pinus lingulata. stick vergr Fig. Fig. Fig. Fig. Fig. Aneimidium Fig. Smittiana. Fig. Fig. Fig. KONGL: SV: VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o 6. 1233 Tab. 1. Lycopodium redivivum Hr von Angiarsuit. 2—8. Equisetum amissum Hr. Fig. 2. a. von Avkrusak. 2. b. Adiantum speciosum. 3. Equisetum amissum. 3. b. vergrössert. 4. von Kome. a 5. von Avkrusak. 6 von Kome: Scheidenzähne. 7. Wurzeln und Zweiglein von Pattorfik. 8. Grosses Stengelstäck von Pattorfik. 9. BEquisetites annularioides Hr von Avkrusak; daneben Stengel von Equisetum. 9. b. Scheiden- össert. 10. Equisetites grönlandicus Hr von Avkrusak. 11. 12. Adiantum speciosum incisum, von Avkrusak. 13. 14. Sclerophyllina eretosa SCcHRENK. sp. 13. von Angiarsuit und 14. von Avkrusak. ES a pryig E Taf. XIV. 1—12. Zamites speciosus Hr von Ekkorfat. 12. Same. 13. 14. Zamites borealis HR. 15—20. Pterophyllum coneinnum HR. 21. Same von Pinus. ND SÄ PEN VA 1. 2. Zamites borealis HR von Ekkorfat. 3. 4. 5. a. Zamites acutipennis Hr von Ekkorfat. 5. b. Pterophyllum coneinnum Hr. Fig. 5. c. Schimperi Hr? 6. und 7. Zamites areticus GorPP. von Kome. Neben dem Blatt Fig. 6. b. ein Zweig von Sequoia 8—10. Zamites brevipennis Hz von Kome. 11. Pterophyllum concinnum HR. 12. Same von Zamites? von Kome. Taf. XVI. | 1. 2.3. b.. Pterophyllum lepidum HR von BEkkorfat. 3. a. Aneimidium. 4. Zamites speciosus Hr von Ekkorfat. 4. b. ce. Blatt vergrössert. 5—8. Glossozamites Schenki Hr von Kome. 5. b. vergrössert. I. Zamites brevipennis Hr Blattfieder vergrössert 10. Zamites acutipennis Hr Blattfieder vergrössert. 11. Same eines Zamites? von Ekkorfat. 12—16. Inolepis imbricata Hr. Fig. 12. a. Zapfen. bi. e. Zweige. 12. d. vergrössert. 13. Zweig und Zapfen von Avkrusak. 14. Zweig und Zapfen von Pattorfik. 15. a. Zapfen und b. Zweig von Ekkorfat. 16. Querdurchsehnitt von Zapfen. 17. Thuites Meriani Hr von Ekkorfat. 18. vergrössert. 19. Anomozamites cretaceus Hr von Ekkorfat. 20. vergrössert. Alen SAONANT . Torreya parvifolia Hr. Fig. 1. von Ekkorfat. ” 2. von Avkrusak. Sequoia Smittiana Hr von Ekkorfat. b. ce. Cyparissidium gracile Hr von Pattorfik. a. Pinus. 5. d. Zapfenschuppe vergrössert. 7. Pinus Eirikiana Hr von Kome. Zapfenschuppen von Pinus von Pattorfik. - Glyptostrobus grönlandicus HR. 10: 11. Selerophyllina dichotoma Hr 10. und 11. b. von Angiarsuit: 11. von Kome. 12. Sclerophyllina eretosa HR von Angiarsuit, = DF I vo 134 ÖSWALD HEKER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. Fig. 13. Archiorrhynchus angusticollis Hr, viermal vergrössert. Auf der Tafel und im Text steht au Versehen 15 statt 13. Fig. 14. Curculionites ceretaccus Hr vergrössert. ENE OVE Fig. 1—4. Torreya Dicksoniana Hr von Avkrusak. Fig. 1. b. Sequoia Smittiana Hr. 1. c. Zapfe Zweige der Sequoia gracilis HRr. ' Fig. 2. b. Pinus Eirikiana Hr. Fig. 3. Frucht von Torreya. j j Fig. 5—8. Frenelopsis Hoheneggeri Ert. sp. 53. 6. von Pattorfik. 7. von Avkrusak. 8. von Ekk Fig. 6. in der obern Ecke links (6. b.) ein Zweigstöck von Cyparissidium gracile. 8. b. Zw vergrössert. Fig. 8. a. kleiner kurzgegliederter Zweig. 8. b. Blättehen eines noch unbestimmten Nadelh Ma NIA Cyparissidium gracile Hr von Pattorfik. Fig. 6. Zwceigstäck vergrössert. Fig. 8. und 9. b. Fruchtzapfen. Fig. 10. Rindenstäöck des Stammes Fig. 11. Zapfenschuppe mit Same. TREE Fig. 1. a. Zapfen von Sequoia Reichenbachi GEIN. sp. 1. b. Same von Sequoia. 1. c. Zweige d quoia ambigua Hr. 1. d. e. Cyparissidium gracile Hr. d. Männliches Bläthenkätzchen. e. Zweig. | Fig. 2—4. Zapfen von Sequoia Reichenbachi von Pattorfik. 2. Abdruck. 3. Durchschnitt. 4. Rest Fig. 5. von Avkrusak. 5. a. Sequoia Reichenbachi. 5. b. Sequoia Smittiana. i Fig. 6. von Avkrusak. a. b. Sequoia Reichenbachi. c. Zapfenschuppen. d. Sclerophyllina dichotoma Fig. 7. von Avkrusak. a. b. Sequoia Reichenbachi. c. S. Smittiana. | Fig. 8. Sequoia Reichenbachi GEIN. sp. 8. b. von Angiarsuit. Fig. 9. Glyptostrobus grönlandicus HR von Pattorfik. Fig. 10. a. Zapfenschuppe von Glyptostrobus. ob. Pinus Olafiana Hr. ce Osmunda petiolata ng Ekkorfat. ps r Paf EXONIE Fig. 1—11. Sequoia ambigua HR. Fig. 1. Zweig von Pattorfik. Fig. 2. a. Zweig mit jungem Zapfen von Avkrusak. b. Oleandra arctica HR. Fig. 3. von Ekkorfat. Fig. 4. 5. Zweige von Pattorfik. I Fig. 6. Zweige und Zapfen von Pattorfik. Fig. 7. S. breitblättrige Zweige von Pattorfik. Fig. 9. a. älterer Zweig von Pattorfik. 9. b. Cyparissidium. Fig. 10. von Pattorfik, Sequoia ambigua. a Zapfensehuppen. b. Same. c. Zweiglein d. dium gracile. 11. Zapfen restaurirt. Iben DR OIUR Fig. 1—10. Sequoia gracilis Hr. k von Avkrusak. a. Zweige. b. Zapfen. Fig. 1. c. Zapfen zweimal vergrössert. Zapfen restaurirt. | Zapfen von Pattorfik. Zweige von Avkrusak. . von Avkrusak. a. bis e. Sequoia gracilis. ec ec. Zweige. a. b. d. Zapfen. f. Sequoia bachi. g. S. rigida Ir. oh. Torreya. Fig. 6. Sequoia rigida, Blatt vergrössert. : Fig. 7. Sequoia gracilis, Zweig von Ekkorfat. 8. Zweimal vergrössert. 8. b. Grossblättiger Zwei natärlieher Grösse. J 23) [6 [=] Or vo dd HH Samen klappe. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o 6. Fig. 9. Zweig von Pattorfik. Fig. 10. Zweig mit mehr abstehenden Blättern. 10. b. Zweigrest mit den Samen von Avkrusak. dreimal vergrössert. Fig. 11. a. Sequoia rigida Hr. 11. b. ce. Equisetum amissum Hr von Avkrusak. Fig. 12. Glyptostrobus grönlandicus IIR. von Pattorfik. 12. b. vergrössert. a ANT Fig. 1—6. Sequoia Smittiana HR. Fig. 1. a. b. c. Zweige. d. Zapfen; von Avkrusak. Fig. 2. Zapfen zweimal vergrössert. Fig. 3. Zweige von Avkrusak. Fig. 4. Zweigrest mit Zapfen von Pattorfik. Fig. 5. Zweige von Avkrusak. 5. b. Blattspitze vergrössert. Fig. 6. a. b. grosse Zweige von Avkrusak. 6. c. molepis imbricata Hr mit Zapfen. Fig. 7. Zapfen von Inolepis imbricata von Ekkorfat. Fig. 8. Zweimal vergrössert. Fig. 9—15. Pinus Crameri HR. Fig. 9. Blätter dabei ein Same von Ekkorfat. Fig. 10. Zapfenschuppe mit zwei Samen von Kome. Fig. 11. Beblätterter Zweig von Ekkorfat. Fig. 12. Ein Haufen iber einander liegeuder Blätter von Ekkorfat. Fig. 14. Pinus-Samen. 13. 15. dreimal vergrössert. Fig. 16. Pinus Eirikiana Hr. Fig. 17. Pinus Peterseni Hr: Fig. 18. Pinus lingulata Hr. Fig. 19. Pinus Olafiana Hr. 19. b. vergrössert. Von Ekkorfat. TECKEN Fig. 1—3. Eolirion primigenium SCHK. 135 03e: Fig. 1. 2. von Avkrusak. 3. von Angiarsuit. Fig. 4. Cyperacites hyperboreus Hr. 4. b. vergrössert. Pattorfik. Fig. 5. Poacites borealis Hr von Pattorfik. Fig. 6. Populus primaeva Hr von Pattorfik. a. b. ce. Blattfetzen. a. a. Blattstiel vergrössert. d. Frucht- d. d. Diese vergrössert. IDENE SOME Aus den Sandsteinen von Ujarasusuk. Fig. 1. bis 3. Gleichenia Zippei. Fig. 4. Gleichenia Nauckhoffi FR. Fig. 5. Sequoia ambigua HR variet. Fig. 6. Sequoia rigida Hz. far. XNVI bis und mit Taf. XXXIV. aus der obern Kreide. Alle Stöäcke, bei denen nicht ausdriäcklich eine andere Fundstätte angegeben ist, sind von Unter- Atanekerdluk. Tak KV Fig. 1. Asplenium Försteri DEB. 1. b. vergrössert. Fig. 2. Otozamites grönlandicus Hr von Atane. Fig. 3. Pecopteris striata STERNB. 3. b. vergrössert. Fig. 4. Pecopteris arctica HR. 4. b. vergrössert. Fig. 5. Pecopteris Pfaffiana Hr. Fig. 6. a. Asplenium Nordströmi Hr. 6. b. Andromeda. 6. c. Populus. Fig. 7. Pecopteris denticulata Hr. 7. b. vergrössert. Fig. 8. Pecopteris argutula Hr. 8. b. vergrössert. OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISCHEN ZONE. Fig. 9. Osmunda Obergiana Ur... 9. b. restaurirt. 9. d. Fräöchte. Pig. 10—-13. a. Gleichenia Zippei. 13. a. Fieder mit Frächthäufchen. 13. b. c. Gleichenia gracilis; star zerdruekt. 13. d. grössere Fiederchen. Fig. 14. Gleichenia acutiloba Hr. 14. b. vergrössert. Fig. 15. 16. Carpolithes serobiculatus Hr. 15. mit gabliger Farnspindel. Pig. 17. a. Pecopteris bohemica StBG, ob. Sequoia subulata. c. Populus Berggreni. Fig. 18. Pecopteris kudlisetiana Hr. von Kudliset. Taf. XXVI. 4 Fig. 1—3. Salisburea primordialis Hr. 1. Blatt. 2. Same. 3. a. Frucht. 3. b. Sequoia sub Fig. 5. 6. Sequoia fastigiata STBG von Atane. 5. b. Zweiglein vergrössert. 35. c. Zapfenschuppe Fig. 6. von Atanekerdluk. | Fig. 7. Sequoia subulata Hr. a. Zweige. ob. Zapfen. : och Fig. 8. a. Sequoia rigida. ob. S. subulata. c. Zapfenrest. d. Populus hyperborea HR. TR Fig. 9. a. Sequoia rigida. Zweig. ob. Zapfen. ec. Cycadites Dicksoni. d. Proteoides. ot Fig. 10. 11. 13. 14. Sequoia rigida HR. a Fig. 12. a. Sequoia rigida. 12. b. Zingiberites pulchellus. Daneben ein kleiner nierenförmiger Same Fig. 15. a. Sequoi subulata. 15. b. Pinus vaginalis Hr. 15. c. Nadelstäck vergrössert. TOVE Fig. 1. Widdringtonites subtilis Hr. 1. b. vergrössert. Fig. 2. Sequoia Reichenbachi GEIN. sp. AN Fig. 3—06. a. b. Sequoia subulata Hr. 4. b. c. vergrössert. [i Fig. 7. Cycadites Dicksoni Hr. 7. b. Blattstäck vergrössert. i Fig. 8—11. Arundo grönlandica Hr. 8. 11. Blattreste. 9. 10. Rohrstäcke. al Fig. 12. Sparganium cretaceum Hr. Fig. 13. 14. Pinus Quenstedti Hzr. Fig. 15. Pinus Staratschini Hr. 15. b. Nadelstäck vergrössert. Fig. 16. Sequoia subulata Hr var? 16. b. vergrössert. Taf. NRIN. Fig. 1—5. Populus Berggreni Hr. Fig. 1. Frucht. Fig. 2. a. Blatt. 2. b. Ficus protogaca. Sequoia subulata. i Fig. 6. Populus hyperborea HR. Fig. 7. a. kleines Blatt von Populus hyperborea. 7. b. Sequoia subulata. Fig. 8. a. Populus hyperborea. 8. b. Proteoides longus HR. Fig. 9. Populus hyperborea. Fig. 10. Populus stygia Hr. Ad Taf, ROCK : Fig. 1—8:; Ficus protogaea Hr. 1. 2. a. 3. 4. a. 8. Blätter: 5, 6:77. Fruchtbeehersscd mp Blattgeä vergrössert. 4. b. Chondrophyllum Nordenskiöldi HRr. TT Fig. 2. b. Populus hyperborea. ;å 4 PATTON Så Fig. 1. Myrica thulensis Hr. 1. a. 1. b. Blätter. 1. c. Frichte. fe Fig. 2. Myrica Zeukeri Ert. 2. b. Zähne vergrössert. tg Fig. 3. a. b. Sassafras aretica. c. Chondrophyllum orbiculatum. Z Fig. 4. 5. Proteoides longus. 5. von Kudliset. ke ; Fig. 6. 7. Proteoides crassipes Hr. 6. b. Geäder vergrössert. a Fig. 8. von Atane. 8. a. Proteoides crassipes. 8 b. Thuites Pfaffii Hr. 8 ce d. vergrössert. Fig. 9. Proteoides vexaus Hr. 10. mit Galle. wi Fig. 11. Proteoides granulatus Hr von Atauc. 11. b. Blattstäck vergrössert. FR rn 2 AN -. NN DG ON 2 Fig. 1—2. Andromeda Parlatorii Hr. Fig. 2. von Nebraska. Fig. 3—7. Diospyros prodromus Hr. 3.4. 7. b. Blätter. 5. 6. Bläthenkelche. 7. a. Osmunda Ob: solches Fig. Fig. o . 11. Chondrophyllum Nordenskiöldi Hr. 11. b. vergrössert. . 12. restaurirt. . 13. Chondrophyllum orbienulatum HR. restaurirt. ig. 14—16. Myrtophyllum Geinitzii Hr. . 18. Rhus microphylla HR. . 19. Leguminosites amissus HR. ir. 20.21. Credneria. 21. von Atane. . 22. Metrosideros peregrinus HRr. . 23. Myrsine borealis Hr. 23. b. vergrössert. Fig. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 12. N:o 6. RN 8. Dermatophyllites borealis Hr. 8. b. vergrössert. 9. Panax cretacea Hr. b. d. vergrössert. Fig. 10. restaurirt. Taf. XXNXTI. —4. Magnolia Capellinii Hr. Fig. 3. von Nebraska aus der Sammlung des Herrn Prof. Marcou. 6. Magnolia alternans Hr. 6. b. Myrtophyllum Geinitzii. . Iulopsis eretacea HRr. NN -— OC . ED SVÄRA Ta ARKAD: . a. Sequoia subulata Hr. 1. b. Zapfenschuppen. 1. ec. Pinus Staratschini. 2. Pinus. Zapfenschuppe. . a. Sequoia rigida Hr. 3. b. Frucht? . Sapindus prodromus HR von Atane. . Leguminosites atanensis Hk von Atane. 1 2 3 . 4. Magnolia alternans HR. 5 6 . 7—11. Leguminosites phaseolites HR. . 12. Leguminosites cassiaeformis HR. 13. Leguminosites prodromus Hr. . 14. Leguminosites coronilloides HR. . 15. Phyllites linguaeformis HR. ig. 16. Phyllites lacvigatus Hr. Taf. XXXV. bis Taf. XXXVII. vom Cap Staratsehin in Spitzbergen. TIKRNN: —5. Asplenium Johnstrupi Hr. 2. b vergrössert. 1 . 6. 7. Asplenium Boyeanum HR. . 8—10. Sclerophyllina cretosa ScHK sp. . 11—16. Thinfeldia arctica HR. . 17. bis 21. Phyllocladites rotundifolia Hr. 17. Fruchtstand. 17. b. Blatt vergrössert. .« 19. 20. 21. Samenkern. 21. b. Spitze vergrössert. Tar KKRNT 1—8. Sequoia Reichenbachi Gerin. sp. Fig. 3. Zweig mit männlichen Bläthenkätzchen. 3. b. ein vergrössert. 4. Zweig mit Zapfen Fig. 9. und 10. Pinus Peterseni Hr. INET PONG Fig. 1. 2. Sequoia Reichenbachi. 1. Abdruck von Holzstämmen. 2. a. Zweige. b. veraestelter Stamm. Fig. 3. Zapfen von Araucarites Nordenskiöldi Hr. Fig. 4. Zweigreste. Fig. 5. Pinus Zapfen. MATS VETT Fig. 1—4. Pinus Quenstedti Hr. Fig. 1. a. 2. a. 3. 4. Nädeln. 1. b. 2. b. Sphenopteris hyperborea. Fig. 5. Pinus Peterseni HR. K. Vet. Akad. Handl. Band. 12. N:o 6. 18 iq NY 4 rö E KREI BF -SRÖECKIRVAG LTD ( TS : | ob OSWALD HEER. DIE KREIDE-FLORA DER ARCTISOHEN ZONE. får Fig. 6. 7. Pinus Staratschini Hu: | ri sea Vi kl ” AH 4 rad atliag Fig. 8. BEquisetum. Isa td Uppe v..da då HH SORAN Fig. 9:52; LOFT Sequoia ved 11: Blattnarben. BR 9. c. Sphenopteris Fig. 12. 18. Sequoia fastigiata STBG. Tue Fig. 14. Hypoglossidium antiquum Hr. 15. vergrössert. = [EAST itidkändgern Fig. 16. a Same von Phyllocladites. b. Stengelstick, wahrscheir ch von einem Fig. 17. Zweifelhafter Blattrest. | as felis Fig. 18. Blattfetzen einer rohrartigen Pflanze. | SL east vs ; EM tf ' Fy uu” fsk obN: sy ce ör. ti rå sb fö tk 3 SLR sradjgps far a 5 pr KO > 1088 br SÅ TR SV yt on é Köa -R [YR ARV å - FAR K.Vetensk .Acad. Handlingar. Bd.XII.N? 6. 0.Heer Kreide Flora der arctiscehen Zone. Taf.l. Fig: 1..5. Asplenium Dicksonianum. 6. 7. A.Johnstrupi. 1.b.5.a.b. (ileichenia rigida. 0.Heer Kreide-Flora der arctischen Zone. Taf'll. Wurster, Randegger & C? in Winterthur i «14. Jeanpaulia lepida.15.16. J-arctica. 17:a.b. Asplenium Nordenskiöldi. 17.c.d.18. Seleropteris bellidula. 19. Anemidium Schimperi. g a - 20. Sphenopteris fragilis. —— jä ARR BE RR RR RR [LO Re... / K.Vetensk. Acad Handlingar Bd.XILN? 6. 0.Heer Kreide Flora der arctschen Zone. Taf.II. EA ett ND ( (MV | ANSNA am (1 AED BR UTBN BRASS AE NR J äl UTI: NANNA nn aff Sör grirar renen moll 4 SINN NNE I Sö NN WII er öv | : == lf Wurster, Randegoer & C? in Winterthur T Fe ; K. Vetensk Acad. Handlingar. BA XIEN? 6: 0.Heer Kreide Flora der arctiscehen Zone. TalIV. SVULLELK ATA LATTE ( TAMMAINYY Att Gleichenia Zippei. 0.Heer Kreide Flora der arctisehen Zone. Taf'.V. K.VelenskAcadllandlingar. Bd.XILN? 6. NE Å a Zippel. (ileicheni | rs Ae BA, RR Sävskr spÅR sd FÖ S 0. Heer Kreide Flora der aretisehen Zone. Taf' VI. Fig. 1.3. Gleichema Zippei. 4 6. G1. longipenmis. I ANG v i] 1 i k Ö UM - oK RE TS PES Win ner 3 NIT SEREEA ER rn Sig SS NRA Är UR Flora der arectischen Zone. Tal. VII. 0. Heer Kreide sar BAXILN! 6. etensk. Acad. Handlin OM 5 IX V Q g | VM [e (= Ww Pa Y BRA / AT & ( 7 FAN AL VANN PA / = == NS a Ad [a] 2 Ae) - in &Ö [de 3 & TD = ee [Cr 20 TE = = K VetenskAcad. Handlingar. BAXILN? 6. 0.Heer Kreide Flora der arctisehen Zone. Taf! VII. Fior 10. Gleichenia longipennis 45.61. rotula. il | | | | | | | ( FT FAL NY ÄR mA INN (SIAT TFF ISIN ID FIFA Era VAC (ÖP AT | SOSFS TI ISSSTSITIIIT LANT | OM BOREL ENS NS | RR vtecruenatt | SÖN | I | | V 3 Å &o j 6 0 Heer Kreide Flora der arcUschen Zone. Taf.IX. r . N? : | Ki etensk. cad. Handlingar. BA XIL . = - Br revevapä! | RR SINAN | En [Tiroecnyt]) UGN RESAN (NE SANN Fig. La. Danaeites firmus. 1.b.4. (Heichenia rotula. 5. G1. polypodioides. 6.12. G1. Nordenskioldi. 11.e.f. Gl. delicatula. KVetensk.Aead.Handlingar Bd.XILN? 6. / 0. Heer Kreide Flora der arctischen Zone. Tal X. ) = / Sälgaleokl VI N är C C Ne S [Sr IN]PEPN SS | rer My N SS00000 EA FACTS NW FE SANS LÄN N ITECOCEPPEOCOCPACNI AISA LE 6. YVSET AN UA Sv. CO Fig: 1.11. Glerehemia gracihs. 12.13. Gl. aculipennis. It 15,61. micromera. 16. 17. (1l.delicatula. 18. GL thulensis. Ke k Me 4 Å I ee i Lod + a | Q” Sn i | | - ö ' | bv = i - ad . nd 1 + Kd ig å . v ; vi i SE Ä | I 4 - I | - Lä ' | . S äl [ [0 yu i = ,"- Ci I RE y - v K, Vetensk.Acad.Handlingar. Bd.XILN? 6. 0.Heer Kreide-Flora der arctischen Zone. Tal! XI. R Fig. 1. 2. Gleichenia comptoniaefolia. 3.6. 61. nervosa. 7. G1.thulensis. 8. Scleropteris bellidula. 9. Asplenium Boyeanum. 10. 11. Sphenoj grewill 1w1des. pteris - - ee NEAR ee su at he Ö - & 4 > bh - - KR | Å s 0 q $ i 1 . e . 1 . / - . å , | & ' va LÅ i + ' i , - pd i . Lå & . . [ De i , i 0.Heer Kreide-Flora der aretisehen Zone. Taf. XII. arr SIA REA , r: Bd 1N TA etensk. Acad. Handl AT ( CN | (l pe Wurster ig. 1.2. Danaeites firmus. 3.1.0leandra arctica.4.b.Cyparicites areticus. ” =S ee H > = å j - P FR | Br ä - R : ' $ - = | . (5 ee SS MR & y - a I Ar ” -J . a = & - | a v , Ke je. q i | . 0 E + ko - , ee ij ee - - I = ' ak L - = G Tr [| I + - : i | + - be - . , Rn ee , - | i SR ' i LJ - 4 ' 4 $ 0.Heer Kreide-Flora der arctischen Zone. Taf XIU. tensk.Acad. Handlingar. Bd.XII.N? 6. . Adiantam förmosum incisum. pd INCE orToOnlandicens. odium redivivam. 2.8 Equisetum amissum. 9. Equsetites annularioides. 10. E. 13.14. Sclerophyllina erelosa. z - j - Fr 4 Å I ON ö $e bj bu Mi ul NN I = DR 4 I» LÄ l ' AN - ; & Hå AX Bu a | vo =. I : i | j H - ol EN Md | | HH r - . i ir MH VR | H b - | | fm / | 3 - UU Ä ; , £ fa - Vä / | AA j j i 3 - Lä I i a || . | - 4 i | j | w EN Ö fi | ; + | ; Rs y : « | - ö -- - - ' | > a 0 I , z + NN & N . ; ; - ; kö Hå » 5 3 å ue N i I i ks! å 5 » ee Ur AV [1 4 i - : 0 chen Zone. Taf. XIV. Plleer Kreide Flora der arctis: fia N SÅ /8 SAS TA WII 7 , år S sf SSJ St R w ER SS I INNAN | EE 0: Ul | ( SS NY IN a V— Ö = Me == MM = AEEKTETK TT = SA SU === —— | ar. BANILN? GC. K. Velensk Aead. Handlinga 13.14. Zamites borealis. 15-20, Pterophyllum co: Fig. 112. Zanules speciosus SÅ Ne arcelischen Zonc 0. Heer. Kreide Flora der La Pe DA SFP NN Rap jär NN MN NN ULL i) Ull Ull Fm Won NSI ÅN Swe TA SKYE MM SRS TEL PR 08TUN) LYK MW | Il K.Vetensk Acad. Handlingar. Bd.XILN? 6. Z. arcticus. 8. 9.10. Z. brevipennis. 55. HL Pterophyllum concinnum. Å I. Z. acutipennis. 6. I. Fig. 1.2. Zamites borealis. 3.4. äg K.Vetensk Acad Handlingar. BÅXILN? 6. 0.Heer Kreide-Flora der arctiscehen Zone. Tal XVI. MiglS Plerophylhum lepidum.4. Zamites speciosus. 5. (ilossozamutes Schenki. 9.Zamies brevipennis. 12-16. Inolepis imbricata. 17.18. Thuites Merriam. 19.20. Anomozamites eretaceus. JE År åå re 0. Heer Kreide Flora der arctischen Zone. Ta£. VIL 4 Nea tes-=-=- ere rss AR Wur ster, Randegger & C? in Vänterthur Hig.1.2.Torreya parvifolia. 3.4. Sequoia Smittiana. 5.b.c. Cyparissidium gracile. 5.a. Pinus. 6.7. Pinus Eirikiana. 8. Pinus. 9. Glyptostrobus orönlandicus SNR qu JP ör MI 3 10.11. Sclerophyllina dichotoma. 12. Sle. eretosa. 13. Archiorhvnchus aneusticollis 14. Cureulionites eretaceus. : Jan Å K. Vetensk. Acad. Handlingar. BAXILN? 6. (MHeerikgerde Hiona der arcUschen Zone: Ta£ XVII. W Ne MM SD Å då NY NN 0. Heer Kreide-Flora der arctisehen Zone. Tal: XIX. . BAXILN? 6. K.Vetensk. Acad Handlings rparissidmum gracile. Cy N co - FA TX - - S , - L AN i (ar Pa FR i br Kra | ; RE F z ” - F 10 - - I i -. . . t x sx é -. € ,f " ” ' VA e. å fy Vv h KV etensk. Acad. Handlingar BAXILN? 6. 0. Heer Kreide-Flora der arctiscehen Zone Taf.XX. d.2.3.4,5.6. a.c. 7.ab.8. Sequoia Reichenbachi. 5.b.7.c. 5. Snuttiana. 1.c. 5. ambigua. I.d.e. Cyparissidium gracile.9.10.a. Glyptostrobus grönlandicus. 10.b. Pinus Olafiana. 10.c. Osmunda. 6.d. Sclerophyllina dichotoma. Lr Velensk. Acad. Handlingar. Bd.XILN? 6. 0.Heer Kreide-Flora der arcuschen Zone. Taf XXI. Fig. 1141. Sequoia ambigua.2.b. Oleandra arctica. Y.b.1V.d. Cyparissidium gracile. = a - [ . ER - (Ar Ar - Ve EX ” a 0 Fr ” arctischen Zone. Taf' XXI. 0, Heer Kreide Flora der K. Vetensk. Aead. Handlingar. BAXILN? 6. . JA A S > K.Vetensk. Acad. Handlingar. Bd.XILN? 6. 0. Heer Kreide-Flora der areuschen Zone. Taf XXUI. , må a | J [ | rd rd Ad AR - / i zz å J UA Å Lr) TN JA HT S lin, WE SETtr a NE ( 1 IFOR SU | | Ö q SD SN Ö ZNNN Wurster, Randeoger & C? in Winterthur : Fig WG: Sequora Smiltiana. 6.c. 7. 8. Inolepis imbricata. I-15. Pmus Crameri. 16. P. Eirikiana 17. P. Petersen. 18. P. lingulata 19. P. 0lafiana. k p me SN - SSC CSÄ,»ÖRINSES SFI INN EOS INN > A Så = FE CE z $ NN 5 50 (= å c = = = = i Pn INS TA ; 4 So SS - > (T) 3 & 5 = E å = vd [= = = Nn 2 j = 5 =) a) Si = Ke) Pe Ör - 2 SS 5 E = i S = S 3 An &T& = = cc 3 &S fa Nej = vo = e SS e [2 eites hype a ss = 2 | + = SR - c Jen = SS = SR S 2 3 = Å Se z S D E = E == = " = 5 = NE a ; ' N FYN angr f EN ER SEE FREY " TR "Sa AN SÅ 4 - 1 + K. Vetensk. Acad. Handlingar. Bd.XILN" 6. | 0.Heer Kreide-Flora der arctischen Zone. Taf! XXV. BRN N SIR N N SS Wurster Randegger & C'?” im Vintertfhur Fig. 1-3. deichenia Zipper. k, (U. Nauckhoffi. 5. Sequora ambigna var. 6. Sequoia rigida, KE MM JE KWVelensk.Acad. Handlingar. BAd.XILN? 6. 0.Heer Kreide-Flora der arctuschen Zone. 'Taf. XXVL. Åt (aGGELLAE Xx « 4 : ed Ne Te i oe . — . 8 : ” > An Pig. I. Asplenium Forsteri. 6.a.A.Nordströmi.2. 0tozamitles erönlandicus. 3. Pecopteris striata 4. P. arctica. å P. Pfafliana, 7. P. denticulata. 8.P. argutula J.Osmunda Obergiana. (0.13. Gleichenia Zipper. 13. b.c.d. Gl. gracilis. 14. (1. acutiloba. 15.16. Carpohthes 17 a. Pecopteris bohemica. 18. P. Kudlisetiana. 17. c. Populus Bergoreni. 0. Heer Kreide Flora der arclischen Zone. Taf. XXNIL. Wurster, Randegg er & [9 in Winterthur SD Fr 1.2.3. a. Salisburea primordialis. 5.6. Sequoia fastigiata. 3. b. 7.8.b. 15.a 5. subulata. 8 a.9.a. b. 10. 1.12.a. 13. rigida. 8.d. Populus hyperborea. 9. c. Cycadites Dicksomi. 12. b. Zmgiberites pulchellus, 15.b. Pinus vaginalis. - fv EN 0. Heer Kreide-Flora der arctisehen Zone. Tal. XXVII. Fig. I. Widdringtonites subtilis. 2.Sequoia Reichenbachi. 3.6.5. subulata. 7. Cycadites Dicksoni. 8 II. Arundo grönlandica 12. Sparganium . erelaceum. 13. ll Pimus Quenstedti. 15. P. Staratschimi. RT kd Re OA har AT KIL. de - t | rd | [ Ka Fa oc kän CI Ä | - - - « JA - FR NM 2 öre ce a S ” | - - Cr . - . i : . « V j LJ + f l g dr i i ph , - a LU : Ö +. å w LÖ i K.Vetensk. Acad. Handlingar. Bd.XILN? 6. 0.Heer Kreide -Flora der arctischen Zone, Taf. XXTIX. + I INSE Populus Bergorem. 6.7.a.0.a.d. P. hyperborea. 10:P. stona. 2.c. 7. b. Sequoia subulata. 2.b. Ficus protogaea. &.b. Proteoides longus. K. Vetensk. Acad. Handlingar: Bd.XILN? 6. AG (73 7 Å SG EC få TLL Pig. 1 8 Ficus protogaea.2.b. Populus hyperborea.'.b. Chondrophyllum Nordenskiöld. = Kd . förny 4 2 hv - DNA 3 g . i NS ; ä -— » 6 ev ” , Sä , « , + . Lä s , 4 = nd 0.Heer Kreide- Flora der aretisehen Zone. Taf: XXXI. tensk.Acad. Handlingar. Bd.XILN? 6. Wurster, Rendegger & 0? m Winterthur 30 Myrica thulensis. 2. Myrica Zenkeri. 3.a.b. Sassafras arctica. 3. c. Chondrophyllum orbiculatum. 4. 5. Proteoides longus. en ; (Valga Ive Crassipes. 0.b d.Thwutes Pfafhi. 9.10. Pr. vexans. I1. Pr granulatus. 0.Heer Kreide Flora der aretischen Zone. Tal! XXXI. cad. Handlingar Bd.XILN?6. Wurster, Randeggsr & C? an Wintsrtur Andromeda Parlalorii. 3.7. Diospyros: prodromus '$. Dermatophyllites borealis. 9.10. Panax. cretacea. It12. Chondrophyllum K.Vetensk. Acad. Handlingar. Bd.XILN? 6. 0.Hleer Kreide Flora der arctischen Zone. Taf. XXXII. Pig: 1 Magnolia Capellinn. 5.6. M. alternamns. 7. Julopsis cretacea. oa ' U T | / tt iu É 3 K.Vetensk. Acad. Handlingar. Bd.XILN? 6. 0. Heer Kreide Flora der arctischen Zone. Tal! XXX. Fig. La. Sequoia subulata. 1.c. Pmus Staraltschin. 3.2. Sequoia rigida. 4 Magnolia allernans.d. Sapindus prodromus. 6. Leouminosites atanen SISoZe LL. LL. phaseolites. 12.1. cassiaeformus. 13.1. prodromus. 14.1. coromlloides. 15. Phylhtes hneuaeformis. 16. Ph. laevieatus - OlleeriKreide"Wlora der arctischen Zone: Paf NNNV: Wurster, Randegger & 0? in Winterihur Fig. IC Asplenium Johnstrupi. 6.7.a. A.Boyeanum. 5 10. Selerophyllina cretosa II 16. Thinfeldia arctica.17 21. Phyllocladites NN rotundifolia. Ke | I - iv v Ä . vu 1 | - [å b så . x 4 » | - » Rå 4 v . [| : éÖ - = | = kd 4 t 4 i : ” 3 | 1 pa i än 4 7 d v | & II - va UR Im | s : A RE + = z Vv al XXXVI. chen Zone. 7 =D 2 KSS Id SN SST SSA S rd = Pr 7 IS Sid = »-Flora der arcus py 0.Heer Kreidt FINA S ES = I SL CR G Ny sar B. XII. N? 6. K.Vetensk. Acad. IHandlinc - Fig IS Sequoia Reichenbachi. 9. 10. Pinus Petersen a D 4 a ) Al & , = - & . = [0 4 4 na KVetensk. Acad.Handlingar. Bd.XI.N? 6. 0.Heer Kreide Flora der aretischen Zone. Tal! XXXVII NGM BAT (| Fig. 1.2. Sequora Reichenbachi. 3.4. Araucarites Nordenskiöldi. 3 Pmus. Ar Åsfält uppe > 10 NR ÖRE a St . I RR a RR BETR K. Vetensk.Acad. Handlingar. BANING6: 0.Heer Kreide Flora der aretisehen Zone. Taf NNNVIIL TM. AR a SRS Vurstar, Randeoger & C? in Vän Wurstor, Hand ggr & mn Win Fig, 1.4. Pinus Quenstedti. 5. P. Peterseni. 6.7. P. Staratschini. 8. Equisetum. I.b.2b.9.b.e. Sphenopteris hyperborea. 9. 2 (05) LIE Sequoia rigida. 12.13. 5. fasugiata. 14.15. Hypoglossidium antiquum. än KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 12. - OBSERVATIONS METEOR0OLOGIQUES DE I'EXPEDITION ARCTIQUE SUÉDOISE 1872—1873, REDIGEES PAR AUG) WIJKANDER. AVEC 1 PLANCHE. MÉMOIRE PRESENTE ÅA L'ACADEMIE ROY. DES SCIENCES LE 12 NOVEMBRE 1873. se a CER SFS STOCKHOLM, 1875. P. A. NORSTEDT & SÖNER KONGL BOETRYCZARE. 4 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. pour la Norvége. Ils amenérent les équipages des autres bateaux åa deux hommes pres et tous revinrent sains et saufs dans leur patrie. Les deux qui étaient restés au Grey Hook succombérent a la maladie mentionnée ci-dessus. Plusieurs bateaux, savoir VAlbert, IIsbjörnen et le Grönland, sortirent pendant Ihiver de ports norvégiens pour secourir ceux qui étaient a I'Tcefiord, mais aucun d'eux ne parvint å y pénétrer. A la Mossel-baie on a passé Ihiver sans grandes adversités. Au printemps on a fait plusieurs excursions avec des traineaux. La plus grande, sans contradiction, a été faite par M. le professeur NORDENSKIÖLD et M. le lieutenant PALANDER dans le but de pousser vers le nord, mais å cause de Fétat défavorable de la glace la direction a été changée et I'on a exploré en échange TYFintérieur et la cöte septentrionale du Nordostland. Ils revinrent å la fin du mois de juin. Quelques jours aprés leur retour, la glace s'étant brisée, les bateaux purent sortir de la baie. La Gladan et FOnkel Adam partirent aussitöt pour la Suéde. Le Polhem avec la plupart des membres de F'expédition visita, en divers desseins, différentes parties des cötes du Spitzberg, tandis que quelques membres restaient dans le quartier d"hiver pour prolonger la série d'observations par terre. Les provisions étant presque épuisées a cause de Faceroit imprévu de ceux qui passaient U'hiver å la Mossel-baie, V'expédition fut bientöt contrainte de retourner. Le 15 juillet on quitta la Mossel-baie pour la derniére fois et le premier aoåt le Spitzberg. Le Polhem arriva a Tromsoe le 5 du méme mois et vint mouniller en rade de Gothem- bourg le 28. i Des observations météorologiques ont été faites a bord du Polhem et durant le séjour par terre å la Mossel-baie, ainsi que par presque toutes les parties mentionnées dans I'historique précédent. Celles-lå composent certainement le recucil le plus complet et sont les plus propres å étre la matieére d'un traité méthodique, mais celles-ci ayant aussi un grand intérét et n'étant pas sans valeur pour la solution de diverses questions måétéorologiques sur ces contrées, elles sont ci-jointes, quoiqu'elles aient déja paru presqud toutes dans les journaux publics. En outre jajoute des journaux, faits åa la demande de Tinstitut météorologique de Christianie par des pécheurs norvégiens qui ont passé Ihiver dans le voisinage de JAN MAYEN, et renfermant des observations mé- téorologiques qui ont été communiquées a l'expédition gråce a la bienveillance de M. le professeur H. MOounn. Enfin je saisis cette occasion pour témoigner ma vive reconnaissance a M. le pro- fesseur EDpLUSD et a M. le docteur RUBENSON, directeur de Plinstitut météorologique centrale de Stockholm, des conseils et des indications qu'ils ont bien voulu me donner sur la manieére de faire et de traiter ces observations. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:O 7. 5 A. Observations faites å bord du Polhem å 79? 50' de latitude et plus au nord. Ces observations ont été exécutées par le chef du Polhem, M. le lieutenant PaA- LANDER avec laide de M. STJERNBERG, chef de timonerie. Elles sont faites toutes les quatre heures d'aprés le temps moyen du lieu. Selon F'usage, le temps civil est adopté dans les tableaux suivants. Linstrument, au moyen duquel la pression de Pair a été mesurée, était un baro- méetre marin å niveau variable du mercure de la cuvette, construit par Aidie å Lon- dres; il était maintenu par une suspension a la CARDAN et le tube contenant le mercure communiquait a la cuvette par un orifice tres capillaire. Un thermométre, enchåssé dans la monture en bois, donnait la température de VPappareil. La surface supérieure du bain mercuriel de la cuvette était a environ un métre au-dessus de la ligne de flottaison. Pour trouver la correction de ce barométre, jai comparé les moyennes des séries d'observations que nous avons faites depuis le 12 jusqu'au 30 septembre å la fois a bord et par terre. L'instrument, employé en ce dernier lieu, sera décrit plus tard. De cette manieére on trouve pour le barométre Aidie la correction de + 0,93 mm. En comparant les observations isolées, on trouve que cette correction n'est pas con- stante, mais une foncetion de la pression atmosphérique. Cette variation n'étant pour- tant pas si grande qu'il soit nécessaire, pour le but actuel, de la déterminer exacte- ment, je supposerai la correction constante. Elle n'est pas appliquée aux observations, ni la correction relative å la hauteur au-dessus du niveau de la mer, mais toutes les lectures ont été réduites åa zéro par M. le lieutenant PALANDER. . La température de Fair a eté observée au moyen de thermométres, construits par M. ÅDERMAN å Stockholm. Iis étaient identiques å ceux dont nous nous sommes servis par terre, et suspendus dans la méme cage qui y a été employée. &L' humidité de Fair est caleuiée d'apres les ”Psychrometer-Tafeln fir das hunderttheilige Thermometer von Dr C. JErINeK.” Quand le thermométre humide était plus haut que le sec — ce qui peut arriver trés facilement å bord d'un båtiment, méme å une température moins basse — jail mis un astérisque apreés le nombre de I'humidité relative. L'intensité du vent est appréciée d'aprés une échelle décimale, de facon que zéro signifie calme et dix ouragan. Pour F'état du ciel on g'est servi de la classification d' HowARrp avec les abrévia- tions suivantes: N = Nimbus. 'S = Stratus. ev = Cirrhus. O= Cumulus. eS = Cirrho-stratus. SC = Strato-eumulus. cC = Cirrho-cumulus. CS = Cumulo-stratus. . Le poids spécifique de F'eau est déterminé å Vaide d'un aréométre, construit par M. ADERMAN. Les longitudes sont comptées a partir du méridien de Greenwich. Les autres colonnes du tableau n'ont certainement pas besoin d'étre expliquées. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. 6 AUG. WIJKANDER. = 2 3 oe 3 >= Poids spéci- jan] = =S 232 =- | Intensité et fique et tem- Date. = = ae > 5 2) &E direction vraie Se Pratar de s e 2.8 rymma du vent. Peau å la - ? = FR 2 2 & surface. & [| 1872. Bb; ol mn o m.m, [9] Aout. | 10 | 12.1:760:6 | + 5:91, 7-0 "| rod 1 NEJQE clair T:023 30 16 | 760:9 | -khr4:9| 16:1 96 3 NEN c 1:023 + 3.6 20117.00-75] ir O:3u se IIGOS 3 NEN c I:02 3020 » IT | (0)700:0 "| ASS.) TOO 3 NqE c 1:023 + 3.6 491 759:75 Fig: sil co 3 NNE celair T:023Ier346 SRS ESS NNE 3 NNE c T:0230403:0 12 | 760.058) + 3.9 | 6.0 98 2 EqNE c 1:023 Fr i3:4 16.|.759-05] + 0:9 | 4 4-9 il 100 1 ENE eS I:023 Rs 201 759:25) TF O:3'| ” :4:7' 5 TOO 2 ENE SN 1:02/3 rg 4: » T21 O1758:9 | roxNNANS 98 2 ENE S,N ItO23 It 3L4 ÅA 175S7-S5I GT O:8UASYIL KOST 3 EqNE S.N 1.022 TRA 875755) TF lo 98 2 ENE SN T:023 Ur 3 ÖN GS av ot CE 98 2 NNE ecS 1:0234Y 3-4: 1.0N|E7 5-5 I 47 92 1 NNE cS WO23 rg 207 SYLT SET 91 2 SSO cS 1.023 + 34 » 13] ONS: 35 ONS 98 3 Sq50O cS 1-:028) sn l3-4; Flo ar AKTE 94 35 cs T-O2G SA I Gas er set SK TT 3 SqSE S I:023,. rag:2 127553 dress 99 4 SSE S 1.023. + 3-4 1.61 [75525 ANITA 98 3 SSO cC 02334 20, |1755:251 + 4-7 1.6.3 98 5 S N 1:023 + 3-b » 14: ON7555) tf 45) 62 98 5 SSE N 1.023 + 3.4" 45) 75425 | 49 IL5:9 92 SöS eC 10230 34 8 7540 | SIN Or 92 4 SSE eS T-G23AgA T21:754-4. (11 SER 105 98 5 SqSE cS 1:023 + 3.6 16 7545 | rr 98 5 SSO cS 1:023| rregtÖ 20117:54401 |, ) Oq50 N 1.023 2 Position du bateau å vapeur. Fair Haven. Lat. N. 79” 56', Long. E. 12" 30'. I Lat. N. 79” 56', Long. E. 13 15. Fair id. id id. id. Haven. Remarques. Bruine, Neige. id. id. Brume de neige. Un peu de neige. Brume de neige | KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:O 7. i [oc Z SEE : = Poids spéci- Ed "9 23 52 2) e E. | Intensité et Etat du |f9ue et tem- Date. = & —s& 8 =E ldirection vraie) ”? 1 = pérature de | Position du bateau å vapeur. Remarques. SS 2 2 exe = du vent. SE Veau å la &e& rg 5 S = 78 SPE : surface. 1872. h. | m.m. o m.m. o Aout. | 201 81759-2 | + 0-7. | 4-6 94 2 050 N 1.023 + 2.9 Fair Haven. 12 I76k-2 li 9 AZ 80 2 0q50 e I025 hk 3-2 id. 16 | 761.85| + 1.3] 4-4 87 3 O0q50 N 1.023 T 3.2 id. 201703-255) dr 1-3 -K4.6 91 2 Oq50 CN T:O23 GA id. » 211 00l704-3 I + o-3i) 44 94 1 0950 N I-029, ri9.:2 Id: Neige. 41705:0 |. + O-1 | 4-5 98 1 0S0 S,c IEO23T Tage id. SI 705-38 IF 2-5) N5:2 94 1 0S0O cS f-023) +r2-9 id. TZ OSS5- Jeg: 79 1 SSO ecC IOZ3, + 3-2 id. [26 I 764.35]-+ 7.x | 3-8 51 2 0S0 cS I-023 HF 2.4 id. 20:1763:0 || + 6.1 | F5:0 72 3 SS0O cS 11-023 F 2.4 id. Famik22 öl 02:06 IF 5.g) 4-7 71 2 SqSE eC 1.023 + 2.4 id. | O2:05]) FS ASO Ti 1 050 cC 1.023 + 2.4: id. Si ll7OT5 | -+ Fl Are 80 1 OS0O C 1.023 + 2.45 id. X2 I7OE-55) + Ja5l K0:7 88 Of clair | T-O024) -r259 id. 16 I70x-I | + 6:9 | 46:7 90 1 0S0O ec | 1-023 + 2:9 id. 201 760:7 | + 3-3) 15:8 | 100" o—- e,N 1.023 + 2.9 id. enar "OO: lr 2.01) 50" I 100 1 OSO N I:0231 + 2.9 id. 41758.95| + o.g:] 4.9 | 100 1 SE N KO23,. Ar 2:9 id. Brume. 81758:7 | tor! 4.6 | 100 1 NNO N I:0231 2-9 id. id. 12 | YSgAB 2 4 87 I N N 1.023 3-2 id. 16:1750-35) FF 2:31 4-8 87 Ölen N 1-023f-17 3-2 id. 20 1754-95] + 2.3 | 438 87 1 ESE S,N NEO230 tr SE id. » 24 OMS gr 200) 45 84 2 ESE ESSNEC] 1023-17 3:2 id. 41759:9-] + 0.5) 4-5 94 2 NE SN NÄS ak LE id. Brume. 8 1749.8 | + o.5| 4-5 94 2 NANO SN 1.023, + 32 id. id. 12 1749-75) + 1-9] 4-6 88 2 EqSE N I.023 FF 3:22 id. id. 16 | 751.15] + o.9| 4-8 98 7 EqSE N 1028, 3:00 id. Brume de neige. 20.1 754-85] + or |. 14.5 98 7E N IO23 tg:0 id. » Z5 I ONSSYL + 0:51 45 94 5 NE N 1:023, + 3.4 id. A INESAe I fö Ing: O 98 5 NNE N 1.023 -bSL4 id. Neige. 81 760:2 | — 1.9] 13:9 98 3 NNO N IO20I- 3-4 id. Brume de neige. Ty 024 I — "2.3 |,13:3 98 2 NNE N BOTA id. id. 16 | 7604-251 — 2.3 | 13:60 94 I NE N ILO2G TR id. 20 | 764-45] — 1.5 |. 3-9 94 2 ESE N,S 1:023) + 1-7 id. rZ6!1 ON 70:95 3.0)" 37 | 100" 2 NEN S,C O23E Tr L2 id. 4. |705:9 | — 25 | 30 94 ON N 1.023 FR ILA id. 8 1765.8 | — 1.3] 3-8 90 1 ENE SN I.023r 1-4 id. Neige. 12 1767-9]1-0:5 NO 90 o N 1-023 + 24 id. id. 16 | 768.0 | — 0.5 |. 4.0 90 1 variable N 1.023 + 2:4 id. 20 |766.1 |—0.5| 4:0 90 1 SSE cS 1-028 NE 2:4 id. » 27.11 OIO0-05I-— O:Z IV 4-1 90 RS) S ILO2G TRA id. 41762.55] + 0.9 |- 4.6 94 5 S cS I-:023 G-2:2 id. 8 1765-05] + 2.9| 4-6 80 5 50 SN IkO23rT 22 id. T21704-551 + 255 |-N4-7 85 5 SO C,S 1.023 + 2.4 id. 16 | 766:75| + 3-7 | 4-1 69 5 SO cS I:O23N FF 24 id. 20/1 707-55) 40 | 52 85 3 SSE c IO23- 24 id. » 281 706:9 IF 3:91 52 85 1 NNE cS 1.023, + 3-4. id. 4. 708:85) — 0-5 | F44 | 1007 Of cS I:023 3-4 id. 81768.65] + 1.5] 4-6 91 1 SSE cS 1:033 + 2.4: id. 121768.3 | + 4.1] 5-4 88 Liss clair | 1.023 + 2.4 | Lat. N. 79” 52', Long. E. 12” g'. XI 7085] + 3-5 | NS: 838 Offe eS I:023 TT 24: Fair Haven, 201767-95]| + 1.7 | 4.5 88 Offe cS 1.023 + 2.4 id. baltag I Oo V/08:35) + 1:06) 4-5 87 | 1 SE | cS 1:023, I 2-Å: SMI: 4 |/ES:75iT LG | 4-3 83 Ö— cS 1.023 T 2:0 id. 8768-45] -F 2:35 94 Of cS 1:023 + 2.6 id. 121 768.55] + 2.9 | 4-4 78 = cs 1.023 + 2.6 id. KONEO8EX |A 37 NG 65 Ön cS 1023-20 id. 20/1708:14 I++ 2:9]-54-6 30 o— eS 1.023 + 2.8 id. milis Fo 704:6 IS Or 40 89 2 SEqE cS T:023 Tr 2: id. 5 AUG. WIJKANI ER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. joe fan] 2 23 25 5 =E Poids spéci- | / HH = Sr lane =. | Intensité et Ftatid fique et tem- Es i Date. = = —& | 5) TE direction vraiel — > 1 "| pérature de | Position du baleau å vapeur. | Remarques. Sö 3 23 stl Re” du vent. ehe F'eau å la = EFS) 22 surface S [sd FS > SE 1O72: la m.m. o m.m. o Aott. | 30] 41766.25) I 0:71 4:2 87 2 SEqE cS 1:023 2: Fair Haven. 8 1706.45) + 1-3 |-04-4 87 4 NNE cs T:023 27 id 127665 ISF SN NAS 94 3 E [4] T:O23USPRT id 16 | 765-85) + 2:5 | 147 84 4 NE (C ISO2B UT id 2011 765:9, |-— S:9N «4-3 || TOO 4 EqNE ecS ILO23 ali 24 id » 31) 01766.1 |=0:5| 43 98 4 E cs 1:023 55 2:60 id Axl vÖ5-ZS + ON AA 94 4 EqNE es 1:023 H=r200 id sil 7656 = 0:31 39 87 3z E C,S I:023, Fre id 121 765-60, | = 3-9). K4:0 65 2 ENE S,C I5023 smr246 id 76 | 7058 | t SE) 152 80 o cS 15023) 2-0 id 20.1 7006-351. = 357) (AT 78 (el c 1:0231n 2-0 id Sept. | 11 01766.25] + 0.5 | 4:3 90 Ökssr clair 1:0231GF-2t6 id 4 |706:7 | =— 055 MAS 94 Of clair 1:023 = 24. id 81 766-45] + 1:7 | 43 34 Of clair I:O23. Tr 24 id 12 | 767-4 | + 6.9] 14.8 65 1 OS0 clair 15023) Gr F24 id 167673 Os MS 72 2 SOq0 cS IO230 24 id. 201767.6 | —0o.1| 4-5 98 2 OqNO N 1.023 + 2,2 | Lat. N. 79! 52/, Long. E.12" 2. Brume. , 21 01767.25] — 1.5| 4.1 | 100” r E N 1.023 + 1-7 | Lat. N. 79" 53', Long. E.13' 40'. id. 41 768.0 | — 1:7.| 4-0 98 1 EqNE SN 1.022 — 0.3 | Lat. N. 79 54', Long. E.14” 30!'. id. 8: 1767-23, = Em 42 TOGO 1 EqNE S 1.022 — 0.3 | Lat. N. 79” 59', Long. E.15 20". id. 12 | 767-55] — 1-5) "4.1 | 1007 1 NNO S Y:022 + O-4: id. id. 16 |766.9 |-— 1-3 | 4:2 | 100” Ole clair 1.022 + 0.4 | Lat. N: 80 7', Long. E.15 40. 201 765-75) — TN) 13:83 98 2 EqSE C,S 1.022 + 0.4 | Lat. N. 80 17', Long E.17 45". » 3.1 ol 702:25) — 2:91) 3-6 98 3 SqSE CS 1.022 — I.1'| Lat. N. 80" 3', Long: E:17445 A|l702:3 Ir Is l R3:g 94 208 C 1.0221- 1.31 | Lat. Ny8o' 5, Hong. r6öeon 8 | 762-25) + 0-9) 4.8 98 OM cS 1.022 + 0.4 | Lat. N. 79” 53', Long. E.16” o'. TAN7O2:45] + IJNRST 98 Olle ecS 1.022 -110-4. ' Mossel-baie. 16] 76T:4 Ii + 3531 CS 95 OR cS T:O22 MA id. 20.) 700-85] = O:9: | 1.4-3 87 2 EqNE cS I:O22, re LÅ; id » All ON ZSG TE | RAS 94- Ola ecS IT-O220 0-4 id mill76o:8) hk rr NA: 98 Of cS 1.0221-F 0-4: id 8 760:75), + 2-3 | 4-8 87 Of cS 1.022 + 0.4 id F2 | 760:8 | + 4-7), ISA 79 o— cS T:022) OS id 161 760-15] 2:91 N5-5 98 Oo cs 1-022 ar 0-9 id | 20:1759:251- = OsSK L4EZ 94 o— cS 1:02,2, Ta 0:90 id » 5 ONES I ke RAS 98 1 ESE N 1.022 + 0.9 id 4 75095 2:30 re 98 OM eS f.0224510:0 id SUS RAG 94 Of cC 1:022, 5 Os id 12 I755:S I 27 ISO | TOO 1 0 cC T-O22 NO id 16 || 755-25) + 1: 5 TOS r OqNO CCC 1.022: sn O:7 id 20 | 755-251 + 0-9 | 4.9 | 100” o— cS Ir022, rr OD. id » 6 | 01755-45]| — 0.3 | 4.5 | 100” 1 ESE cS,S I1:022' -0:9 id 41 750:95| + Ox || N4:6 NN ro o—- cC L-:O22 1 0:9 id Sil.757-45) TE 1-5 |A 98 o—- c I:022 + 0:83 id 12 | 759-05) + 2-9 SAS 98 o— clair 1.022 + 0.8 id 16759: | TGN TS 98 Of clair 1.022 + 0.8 id 2011759-5 I O35 KAc4T | TOO o— cS I:022.-F,0:9 id » 7 on 75s:0El=0g9)| 42 98 Of N,)S I-O22 09 id ANSE OS RAS 98 (Ad N I:O221 srrO:rg id 8750-751, I SEA 98 Offersen N ILO22 EO: id 121) 7559, | TONER 91 Oo N 1.022 + 0.9 id TON 750-55) 3. HO 8388 N 1.022 + 0.9 id 201750 RASA 91 Öl N 1022 T.O-4 id » SL Or SOA OMNIA TO Olles N 1.022 FnOr4: id 411-750: TAN 98 Of c 1.022 + 0.4 id $i 75O:G5 + OZ AA 94 o cS IO22T OA id 12 | 756.05] + 4.1] 4-6 76 1 SSE cS -022, —RO:4 id TO ZSYeSSN a 2 RAN 74 Of cS 1.022 + O:4 id 20758-251 + I: f4:3 87 (SES | ce 1.022 + 0-4 id KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:O0 7. Ö = i = jar] 2 3 = 5 25 Poids spéci- = 3 SE Iz 2& = = | Intensité et Batrda fique et tem- Date. |2] & | -&T|A7 5) &E direction vraiel = N 1 pérature de | Position du bateau å vapeur. | Remarques. 3 2 28 lg tel a S du vent. es Feau å la = 5 Fer ee surface S [1] 5 SS = Z 1872. o SR h. | m.m. - ol m.m E hl 5 PIRNES M SR ups 9d Oo SR SIS TOO o z c LAK pEG ESR aie. 41760.1 |— 0-9] 39 90 2 c : : id. 81759-95)— 03) 41 | 90 I E eS 1.022 - 0.2 id. 12 Jö2AS SE 17 | let Fe I HR FRE Ad De ES . I. . I 3 IS = FÖRE 4 E ESE cS 1:022 + 0. id 0 1759-7 o.1| 4.3 | 94 I c Fr 0-4 id. » TOT Of 7585 333) 3:5 98 (oa c - SR ER . SS . RR I.o . : 149AG F 7 26 då - Ce 1.022 + 0.4 2 121759-85] + I.1| 4-7 94 1 ONO N 1.022 + 0.4 id 16 | 759-45] + 1.9| 4.6 88 1 ESE N 11022 = O:4 id. 201 750-8 = -O:Il . 4-3 94 Offa N 1:022'-1710:0 id EE | nde a ; 4-1 757-05) —- F:9 4.0 IOoO E NV 1.0 : . 1 8 757:45 = 2 3.9 100" 1 ESE ” 5 jä z id 12 | 7560-5 91 74, | 100 Oka c 1.0 o. i 16 | 756:0 IF 2:71 4-9 87 1 OqNO c,eS 1.023 + 0.7 id 201754-6 |— 4-5] 3.3 | 100" 3 I:023 FO: 7 id. Bruine. pufriER2 | ol 7546. = Ör 1259 1007 Ol — | 1:023 + 0:7 id. id. : p2555 mV (Örd Marco ICON [rn — 2 == Är a Åt 4523nl NS N4T TOO föll 1:023,— 0.6 | id. id. 12 2 — 431 3.3 | 100 2 Eg4SE e,N 1:023 — 10:6 | id 16 | 751-75 = 2 3 1007 2 NIE - K02 3 fö 3 20 1752-45 5-9] 2.9. | 100 TEN c, 1023 — O id. IS ol 75srAS SS 2.4 1007 [] ÄR S I 2 FAB - 4753-01 |=—" 8:zl 24. | 100 I 1:023 1 —08 id. : TS LS 97 1 NEN N 1.023 — 0.6 id. 12 | 752.2 |= 4.7] 3-2 1007 o— N 1.023 =0.6 id. 16] 751-85)— 3.9) 3-4 1007 (CE N 1:023 —0:0 id. ZOlMSL:55-— 13:3] 43:06 | IOO 1 NNO N 1023 —40:6 id. » 141 Ol 75E-45/= "2:91 K3.4 94 1 NNO N 1.023 — 0:6 id. AAlNSELS = fs) NS | KSO 2 NNO N 1:023 — 0:9 id. Neige. Si I75E:9I I, 5:30 30 98 2 NNO N I:023/ 0:9 id. idj. TEA NESS fm SE TER 98 1 NON N ORO: id id. TOIJ5G0 I: Sk 29 96 1 NOGN N 11023 —10:9 id. id. 2010754-0 | 5:01 42:8 96 2 NON N 1:023,—=-10:9 id » T5Iol5e-3 | 6:6] CR2.5 92 3 SNÖ - Z = — > id 4757-451 7-5) be: | 97 SEND 1.023 — 0: i ISO: SES) Kar 97 3 NNO N 1.023 — 0.9 id Så 055 F=T890) 222 97 2 FL AN SKAR fa 2 sd TOGO: 4 JEN FAS 95 2 Tlö23 310: i 201759:3. = "6T| 12.6 93 3 0S0 N 1:023,-— 0-7 id » I6:] ol759-9 | 5.4] 28 93 4 SOq0 N 1.023 —0:6 id. 41758-85|— 4-5] 3.3 | 100" 5 SO N 1.023 — 0.6 id. Neige. 8 DE == 3:81 43:30) 94 5 ÖS N 1.023 — 0.6 id id. I2NY5S:3 K2:9) CSA 94 5 hn 15023, = 0-7 i HÖNS Id 25 EN 98 I KO N 1:023 — 9:7 id. Rafales de gréle. 201 756:5 =" ZTlr3:6 al 100 6 0 N TSE ey id. Rafales de neige. » 137 KATA mm No 1007 5 å - 1.023 ad Är Sie 215008 =l ar ig) soc" (a ENE AS id id, 12 750-44 SAN 29 98 2 NNO N 1.023 — 0.8 id 16 |750:25)- > 5:9) £2-8 98 1 NNO N;eS. | 1.023 —0:8 id 20:1755-0: |— 109] 11.9 97 1 NNO NICS | 1022 10 id » 181) -0:1753-95]— XI:3| Sr8 97 Ola N 1.022 — 1.6 i id. ; Y/52:10 1 "OZ ES 84 I SR | I:022 — Ze Ag a CN 97 2 022 I id. T2l5E:5 I I:S 9 | aROOE FEN N 1.022 — 1.6 id. K. Vet. Akad. Handl. B. 12. N:o 7. 2 10 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. = 3 2 - = a SS 2 z Poids spéci- = SE IS SRS 2. | Intensité et Etat du | f9ue et tem- | Date. = = se |” 2) &E direction vraie Z 1 "| pérature de | Position du bateau å vapeur. | Remarques. | sl Re ss =" | du vent. ra Peau å la > "Eg 2 2 0 ÖR > NES EA surface. =S 4 (GS > . H LU I 1872. h. | m.m. m.m. o Sept. [TI r6lrsze0 IF 14:06) 2 87 NINE S 1:022 — 1.0 Mossel-baie. 20 17.52-451— 21:31], 10:83 | 100 1 NNE S I:0221— 129 id. » I9'|| Oj 7s2 -— X6-9]| 2" | I00T 1 ONO N 1.022 — 1:9 id. 475205 LSI Kr 95 5 ONO N I1:022/ a tI49 id. 81175 L:4:5- — 14:94 SST 540 N 1.022 —-FINg id. | 1211[750:85)— 5 3 96 5 OqS0 N 1:022 = 1:90 id. TONSATT SE T2:3 NV 96 6 ONO N I:022 11.9 id. 20550 TIO fI.7 96 5ANO N,S I:022— 1G id. » > 20:10. A52-55/—T3:9]) M-5. I OO 5 ONO N,S 1.022 frö lg id. 4] 753505) I35) INS 96 6 O N I:022 —TrI:g id. Brume de neige. BUINJSSL IS 3:01 KE 96 6 Oq50 N SN 1) id. id. 21753: NIO IL: 96 4 Oq50 N IOZ2— 1.9 id. id. TO 752-38 Ir IO:Zl (1-9 97 5 0S0 N 1.022 — 1.9 id. id. 20! SAS OA 97 00) N TO22 0 id. id. 1-0 2 OSSE 9:91 fo 97 6 Oq50 N I:O22 == 159 id. id. | Au 75O:85)-— IO:9] 9 97 5 N 11022 Fr I1:9 id. id. 8 [75S1:05I- IO:o] X:9 90 6 Oq50 N (Sj at) id. id. T21:750:0 r->= '9-0]| (242 97 6 0 N 1.022 — 1.9 id. id. | LÖN75TOS = 9:71) CD 91 510 N THO22 = I.) id. id. 201 752.2 |— 10.9] 1.8 93 5 0q50 N IIO22— 1:9 id. id. » NE SVG NE ANT T 93 5 0q50 N II022--109 id. 4: 175205 TSE KG 96 6 Oq50 N,)S 1:022 — :9 id. SUl75BE20-— TOS 95 6 0 S iOS ID id. 12 7IS7A35 EE TASK ST 95 40 C,S 1:022 — 1.9 id. 16: ”758:05I— Ög IST 90 3 ONO CS 1:02 2 — 1140 id. $ 20117/58-951-— T5-5 vig 95 5 050 N TIO22—T7.0 id. Brume de neige. » 2 o .55|— I 152 6 Oq50 N TlO22 — 1:9 id. id. ; 4 SE = 2 1.4 ö 6 O0S0 N TN02 2 id. Neige. 8.117.59-351=— 12:9]. .kE-6 96 5 0q50 N TiO22 Tri id. id. 127OT:T ler 14:30 OK:A 96 4 ONO CISSN | 1022 — 1:9 id. 16 | 760.838 |— 13.7] 14 92 300 N 1.022 — 1.9 id. 201758 I 13:31 TT:S 92 20 N IlO220 11:19 id. » 24:11 OM(750:75]r— 14=3 BI: 87 2 0S0 N LiO22A 4 MEG id. 4 | 755: 2 DAD TEA 95 2 SOq0 N 1.022 9 id. 31753: FASAN LAI: 91 1 SSO N I402 2 id. 12: 756-45 "I3:0]l —IE5 96 2 SOq0 N IO22— 1.9 id. F6N750:0] I 3-2 IR 76 1 SSE N IKO22— 11:09 id. 20:1:7/5'5s3'5I— T2:0]L 16 96 1 SS0O N 1022 — 11:09 id. » 25.1 O1-753-95)== 6-5) 1T:2 95 1 ENE N 11022 149 id. A-|kZ52:35 | LSS RES 95 Ok- N 11022 149 id. 811750:015/= I3-01 KI:S 96 1 NNE N IO22 NG id. 121 748.:85/— -9:6] 2:2 | 100 Of N I:O22——M0 id. 16 | 743-9 10.6] 1.8 90 Of cS IO22HEG id. 2011744:25I5- 7:91 f2:0 83 Of CS I:022 — 1.9 id. 5 1:26] 0:1748-451—- 177) 4255. | XOOT SES N TIO22 —TL9 id. 41748.8 |-— 7.2] 2.6 | 1007 Of er N 1.022, — 149 id. 8 1:750-35)— 7-5) 12.5 | 100" 150 NS 14022 — 1.9 id. Brume. T21.75I1:6r]=— BA 20 82 ON N,S USP 25) id. 1611 7.50:0. I=— 7-äl 2:60 98 [] N- I120220-—01:09 id. 20:1 748-85) — 12.3] 1.6 93 1 NNE N I1:022—1149 id. » 2711 Ol750-25]— 5:41) K2:2 73 1 ESE S 14.022. 11:9 id. 41-752:95|— 10.9] 1I.9 97 1 NO cS 1:02 2artIRg id. 81 753.55I— 9-9] 12:0 97 o = cS 11022 159 id. 12 JISSEONIE ÖN: 88 1 ENE cS IO2GE- TIG id. 16 |751.35)— 6:61 2:4 87 Of ecS 14023" 1:9 id. 200 749-15) 57 NR 90 Of cS INOZ30—" 149 id. > 281 OM75SO-65- 4:91 har 98 1 ONO N I:O23,- 149 'Brume de neige. 05 Oc 98 OM l 1.023. 1-9 id. i 3 Ed = - He I 100" Of N 1.023 =TIX:G id. Neige. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:o 7. 18 = 3 4 Bl oc H | K . | | = ES 2 STEKEN Poids spéci- Hl 3 GREK eka 2. | Intensité et Btat du | fque et tem- Date. = = Se SAT ex Idirection vraie el pérature de | Position du bateau å vapeur. Remarques. 3 = SrSTS = el vå du vent. 5 Feau å la > NEN ERE surface. S [4] fd = . = | | — 1872. m.m. Oo m.m. o I Sept. | 28 12 | 749-65/= "4.11 3:3 | 100" jr.) N Lik fr IA) Mossel-baie. Brume de neige. 16 | 749.5 |— 7-7] 2-4 95 1 0S0 N I:023 — 1-9 id. | | ZO7/5SL2AS-— Toy) 8 90 1 ONO N TIO23 AI: id Brume de neige. 1 [29] 01752-5 |= 16.3] 1.0 80 2 NNE N 1.023 — 1.9 | id. id. 41753.65|— 19.1] 0.9 87 2 N N I.023— 1:09 id. id. å 753-75 19-6] 0:83 87 Ölet Tr N 1:023: (19 id. TAN54-0L | 235) O:5 75 CE S I:023/— 1-9 id. 16175 255= 27:31) D-4 89 1 0S0 cS 1:023 — I:9 id. 201 749-65|— 25.9) 0-4 70 1 variable c I:O23F-I-9 id. » SONLOITAOES lar 25:54 40:5 90 OR naA c 1:023 — I:9 id. 4.1747:2 |= 25.1] 0-4 2 ÖKEN c 102 er 14G id. ; 8 1746.55|— 23-7| 0-6 91 1 ONO c 1.023/7— 1-9: | id. Brume de neige. 12 | 74.5-:251— 22.0] +0-7 92 1 O0S0O C 1:23 —1X:9, | id 16 | 744.75|— 25.9! 0.5 90 1 EqNE S 102311 1-9 id 201 744=7 |— 212] 0:7 386 1 ENE N 1.023 — 1.9 | id » SKIN O745:E5l 20:23), (0-7 | 180 EE N 1.023 — 1.9 | id. Comme appendice au tableau précédent, jen donne ici un autre des moyennes diurnes pour le baromeétre, le thermométre et I'humidité. : SE 222 Ck : SE NEGRER Date. = 2 ARS | Bar Date. & 2 SES) 5 3 He SET T ce SE Skal Re? > Fa Bless = an SRlee S [<] Fä - > S Se = SR - > | | m.m. o m.m. | Neptkl- HL766:9:5, | FN 24 1453 83.8 ZOE IAS AO 99-4 3 | 761.92 | + 0:43 | 4.53 | 95:0 41 760.2 SR T:231 4:03 91.7 SiS SOME IRON ANA 93.3 6| 757-85 | + 0.93 | 4:87 | 99-0 71 75691 | + 1.33] 4:75 | 940 t SI 750-020) I I:03 1] 4:32 88.2 91 759-93 | — 0:20] 4.08 90.2 3 m.m. o m.m. IO! 759.:15 | — 0.40 4.20 93-:7 Aodt. | 11) 759-77 | + 2.50 | 5:50 | 99:7 111 756-77 | + 0:03) 4.63 | 97-5 125 95757 ek | L:07 5.00 96.2 TZI75s2:03 I 4701 3:23 IIoo:o 131 10Z55:83, I s:ze 5:92] 097-8 13 | 752.06 |— 5.83 | 2.95 | 99-5 TAL TiSA52N TALS 6.08 96.3 FANS TSAR |— 24:85) 3.05 97.0 I51| 755-16 | — 0.98 | 4.13 | 967 15 | 758.97 | — 7:42] 2.43 | 95:2 16 | 757-93 | + I1-90 | 4:47 | 85-2 16 | 757-99 | — 3:62] 3:55 | 96.5 17 | 45752 I AA AZ 82.0 TZ) 750:068 IT 0:33) 278 98.8 TOC SYST I RKA 4.68 90.5 IS) 752:20 |= 12:98] - 1:60 94.2 19 | 75456 | — 1.00 3:93 JARO 29755 | TON 143 97:2 20:11 760:23 Il + 1:03 4.47 90.0 20 752:081 | 2:22) YO 97.0 21) 704-820] + 3:90 4.82 81.3 AL | PIROS -— 007 1.95 94.2 221 761.75 | + 5.63 | 5:73 | 34-3 221 755-36 |— 15.05] 1.33 | 940 23 | 757-81 | + 1.83 4:92 II:S 23) TS9ZI lig 24-07 |) D:42 94:5 24) 751:61 | + 1:00 4.57 92.7 24) J5S5:49 list I4.TO 11:35 90-2 PCM FÖDAN NAR 3:95 96.0 25 1748:99 ll 12:33 1:07 93.2 261765i95U-TL38 3.85 92.3 261 749:67/ | = N8:33 I 230 95-5 271 TFA I ck 2:33 4.55 83.8 ZA RSTSA NN EOS KO 88.7 281 7083) Frk 4.88 90.0 281. 750:05 -| — 4.83) 3.x8 | 96.3 291 768.38 | + 2.48 4.47 81.2 291: 752:068 = 21-881, 0:67 81.3 301 765:92 || + 0:50 4.40 90.2 3011 740537. | = 24:00 | 0.57 86.8 27658 7löF 2:03 4.42 83-7 Moy. | 76035 | i 1.85 | 4.76 | 90.3 Moy. | 755.62 | — 664 | 2.95 | 94.0 12 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METÉOROLOGIQUES. Les moyennes de la température pour les différentes groupes de cinq jours de- viennent. 1872 Aotät 14—18 + 2.28 1872 Sept. 8—12 — 0.85 19—23 + 2.28 TEN 24LIR DG 18—B2.— 1904 20 ga 23-07 LILA Sept. 3— 7 -F 0:88 B. Observations, faites au quartier d'hiver de la Mossel-baie. Ces observations ont été faites å partir du 12 septembre 1872 jusqu'au 30 juin 1873, a toutes les heures, jour et nuit. Donc elles embrassent environ 10 mois. Aux lacunes, dérivant de telle et telle cause, ont été suppléés, dans les tableaux, des nombres obtenus par une interpolation convenable et distingués des autres par un petit z. Les thermométres ont été suspendus dans une cage grillée par laquelle Yair passait librement; le bord inférieur de chaque planchette dépassait un peu le bord supérieur de celle qui était au-dessous afin d'éviter autant que possible les rayonnements. Dans la saison obscure cette cage était placée auprés d'une petite cabane, jamais chauffée, destinée aux instruments magnétiques et située å environ 10 métres de I'habitation; les thermométres étaient lus par un guichet a FPentrée de cette cabane. «Le soleil re- paraissant au-dessus de F'horizon, la cage fut transportée a F'autre cöté de Fobservatoire magnétique et placée dans une cage carrée plus grande, de 2 métres de cöte, composée de planches fort minces, disposées de la méme manieére que les planchettes de la petite cage, mais inclinées dans le sens contraire de facon que les rayons solaires ne pouvaient pas tomber directement sur ia cage intérieure. ; Les thermométres étaient construits par M. ADERMAN å Stockholm. Ils étaient divisés en cinquiemes de degrés centigrades et V'erreur de division en était au plus de 02). La correction de YFerreur du zéro fut déterminée le 8 septembre et pour le thermométre sec et pour I'humide; elle était la méme pour tous les deux et montait a — 0,2. Elle fut déterminée de nouveau le 31 mars et le 3 juillet, mais elle n'avait pas changé. Toutes les lectures ont été corrigées en conséquence. On a prété grande attention a ce que la boule du thermomeéetre humide était toujours couverte d'une mince couche d'eau ou de glace, particulierement depuis le mois de décembre, ou FI'on se mit a noter dans le cahier d'observations toutes les fois qu'il fut mouillé. Le grand nombre et la distri- bution de ces heures garantissant que les- observateurs y ont prété assez dattention, elles ne sont cependant pas indiquées dans les tableaux suivants. La pression de la vapeur d'eau et I'humidité relative sont calculées d'aprés ”Psychrometer-Tafeln för das hunderttheilige Thermometer von Dr JELINEK”. A une température inférieure a — 30? on a aussi lu un thermométre å alcool, mais le plus grand froid observé ne dépassant pas — 38”,2 ce serait superflu de citer ces nombres. Le barométre était suspendu pendant le mois de septembre dans Pobservatoire magnétique, mentionné ci-dessus, mais le premier octobre il fut transporté dans Fha- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:O 7. 13 bitation et placé å peu prés a la méme hauteur qu'auparavant, c'est-a-dire que sa cuvette était a 12 metres au-dessus du niveau moyen de la mer. Pour les observations réguliéres on Sest servi d'un barométre a siphon a échelle métrique en laiton, construit par M. ÅDERMAN et identique a ceux employés aux stations météorologiques suédoises. En outre, un second barométre identique était apporté pour servir d'instrument étalon. Celui-ci ayant été comparé avant le départ et aprés le retour au barométre étalon de Stockholm, construit par PiIsToR et MARrRTINS, la correction en fut trouvée 180200 Snö... JAN — 0,10 mm. 1873 Septembre 16 ...... =" 0n9D Moyenne — 0,13 mm. Quant å la comparaison des deux barométres de VFexpédition. voici la correction de celui employé aux observations par rapport åa Finstrument étalon: ÖN JMS oe. — 0,10 mm. HÖ Or CANIS 2055 ones — 0, oo» Moyenne — 0,10 mm. Lair ayant å notre retour pénétré dans le tube de ce barométre, cette comparaison ne put pas alors étre renouvelée. Ainsi la correction constante que doivent subir les lec- tures observées est de 003 MN. Ni cette correction, ni celle relative å la hauteur au-dessus du niveau moyen de la mer n'est appliquée aux observations; mais toutes les lectures ont été réduites a la tem- peérature de 0”. La direction et la vitesse du vent ont éte mesurées au moyen d'instruments con- struits par M. le professeur agrégé THEORELL qui en a donné la description suivante: ”Quand VF'expédition arcetique suédoise de l'an 1872 devait s'€quiper, je fus chargé de construire les instruments pour mesurer la force et la direction du vent pour Fexpédition. Donc il fallait que ceux-ci pussent étre employés au Spitzberg et y fonce- tionner durant tout I'hiver malgré le grand froid. Le probleme était de préserver les tourillons indispensables autant que possible de Finfluence de Pair et de trouver une matiere grasse qui put les garder d'étre usés. La glycérine fut regardée comme la plus propre aux cireconstances données et la construction qui fut choisie pour en rendre Femploi possible et, en outre, répondre aux conditions dont nous venons de parler, fut la suivante, appliquée åa Fanémométre (de la construction de Robinson) ainsi qu'a la girouette. ”A (voyez fig. ÅA qui en donne une coupe verticale) représente I'axe de rotation en tubes (dits å millimetre) avec les deux tourillons b et c en acier fondu. Cet axe est supporté par un tube extérieur en laiton grossier, fermé au haut et au bas par des disques qui sont åa la fois les coussinets des tourillons et qui sont formés de facon que ces coussinets se trouvent dans deux godets pour la glycérime dont Yun est formé de la partie supérieure de F'axe, autre adapté au tourillon inférieur. ”Du bas de ce tube part un tube de fer de 00 métres de longueur, composé de tuyaux å gaz de la matieére la plus grossiére, joints a vis. Dans le tube de fer descend 14 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METÉOROLOGIQUES. un tuyau fin et léger en laiton (a millimétre) suspendu å un crochet au pivot inférieur et transmettant le mouvement de Faxe. "Le tuyau de fer devait étre attaché a une des fermes de I'habitation et descendre jusque dans un des appartements. Il composait le pied de Finstrument. L'extrémité inferieure communiquait avec un pot de verre qui y était attaché hermétiquement au moyen d'une bande de caoutchouc; ce flacon renfermait lindex de F'appareil. Ainsi tout le pied depuis le tourillon supérieur jusqu'a ce pot de verre formait un lieu fermé qui, a Paide de sels déliquescents, pouvait étre toujours complétement exempt d'hu- midité, condition trés essentielle. ”Pour empécher qu'aux changements de température et de pression, lair ne passe les coussinets et les godets a glycérine, il y a une communication avec Fair extérieur au moyen dun tuyau, d'un bout adapté au couverele du pot de verre et de Vautre plongeant dans un vase contenant du chlorure de calcium. ”Le tourillon supérieur de Yaxe de rotation est muni d'une douille å laquelle sont fixés les bras de PFaneémométre et de la girouette. Une chape en tuyau mince de laiton, attachée a cette douille et entourant la partie supérieure du pied, sert a préserver celle-ci, ainsi que le tourillon et le coussinet supérieurs. ”En examinant ces instruments aprés le retour du Spitzberg on a trouvé que les précautions qui viennent d'étre décrites, ont suffi a garder les coussinets et les touril- lons de la girouette ainsi que le coussinet et le tourillon inférieurs de Fanémométre, car ceux-ci n'ont pas été le moins endommagées, mais le coussinet supérieur de VFanémomeétre était fort usé, ce qui provient sans doute de ce qu'aux tempétes violentes qui y rég- naient parfois (jusqu'a 130 kilométres par heure) la force centrifuge était assez grande pour lancer la glycérine hors du godet. En rendant celui-ci un peu plus haut (d'en- viron une ligne décimale) on éviterait cependant cet inconvénient. ”Ce résultat, en total trés satisfaisant, est en grande partie du å la maniére ex- trémement méritoire dont I'ouvrage a été exécuté par MM. SÖRENSEN åa Stockholm.” Avec ces instruments on pouvait faire les observations commodément et avec exactitude sans sortir. Les indications de Panémométre n'ont été comparées å celles d'aucun pareil instrument connu et la valeur d'une révolution n'a pas été déterminée par des expériences, mais, cet appareil ayant fonctionné trés bien, on peut avec assez d'exactitude se servir de la valeur déduite théoriquement et apprécier la vitesse du vent åa 3 fois celle des ailettes. Cela admis, I'unité de 10 tours, employée pour cet instrument dans les tableaux, correspond å 120 métres parcourus par la masse dair. Quelques fois des ailettes ont été brisées par le vent, mais elles ont été réparées aussitöt. Pen- dant le mois de septembre ces instruments ne pouvaient pas étre employés, la maison dont ils devaient dominer le toit, n'étant pas encore préte. Pendant ce temps l'intensité du vent fut appréciée de méme facon qu'a bord. Les nuages sont donnés d'aprés la classification d HOWARD, désignée par les mémes abréviations que dans le tableau pour les observations faites å bord. La quantité de nuages est exprimée en dixiemes de la voåte du ciel, de facon que zéro signifie clair et dix tout-å-fait couvert. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:O 7. 15 Un pluviométre avait été apporté, mais comme il n'a presque jamais fait de pluie et que la neige est généralement venue avec un grand vent, cet instrument ne fut d'aucune utilité. I”heure étant donnée en temps civil, 0" dans les tableaux indique minuit et 24” minuit suivant. La journée était partagée en quatre périodes, a F'expiration de chacune desquelles les observateurs devaient se relever dans un ordre déterminé une fois pour toutes. Voici les observateurs: A. E. NORDENSKIÖLD, professeur, L. PALANDER, lieutenant de vaisseau, ÅA. ENVALL, meédecin, F. KIELLMAN, professeur agrégé, E. PARENT, lieutenant de vaisseau de la marine italienne, F. STJERNBERG, chef de timonerie, LINDSTRÖM, premier machiniste, PALMBERG, matelot, et FPauteur. Au printemps plusieurs de ces observateurs prenant part a des excursions en traineaux ou en barques, ils furent remplacés par les personnes suivantes: JOHANSSON, premier charpentier, LANDERGREN, second machiniste, BErG, matelot, et SANDBERG, empailleur. I nest peut-étre pas nécessaire d'expliquer les abréviations employées dans les remarques. Sous cette rubrique il y a entre autres choses un court résumé des obser- vations sur les aurores boréales. Néanmoins celles-ci seront publiées å part avec plus de détails. Toutes les observations primitives sont copiées par M. KJELLMAN, ainsi que le barométre est réduit a zéro et les moyennes diurnes sont prises par lui. 16 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. Température de Pair, 0 [0] än 5 DUR Ohh AK AR nva - RH HH mr AO AM NN BA LION - Oo 3 NN NN N IA UPN MM Bu sa BR ART Minuit. - +P Pp & ser NW ARA AHDUVN KH NY NNYNN AD AH NN AN UND ooPR An ON 00 H an NB Ah BON är ora mt Hm MM HH - mm Nol [oa 12.47 | — 1245 Å = KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND; 12: :N:0 7. 17 | Jr 16" sbyd 18" 19É 20" SG 22 23" Moyenne. Jour Oo o Oo Oo Oo Oo Oo Oo Oo Oo | = 00) = CL = 05 = 62 == Ög NETA RIE 7 = fr RT ROSA RA a SBS SFSR 4 44 49 SO AA OA 3 = DG 050 RS) = Gen UA = 0) = 1950 = (bt OO | SL J-O5 14 = NO:0 = ILO ILO SA = TI. — 10.8 = 0.9 = He = 90 5 9:08 15 2 2 DNA SE FALSE md Gl lä EE = I Ellie ll AS Is SN40 —= 1540 5 AAORN EG = fi 830 RB: = IL = 10:83 SS E2AA = SES == 14.6 Fr 146 = GS 17 == Ii = DE = 180 = 19:85 20:05 201550 0- 19:2 = I0:0 TT:S SE TACIO 18 Fr SESRAN T IRASS I 120 SUNE — k2:0 RI) n2:0 OR LSE = (14:50 19 — I1:0 = tue I TORD = OZ 0 030 ORO MN 0:38 = STO: HO: TR IK2:09 20 = 40:00 = IG: NIO Ke DINA EIS DL: FÖL = II:6 = MH (10:58 21 == EG = GSR = = Hig) EOS = LO) = MA AES RR = HO MIG 22 = RN TAS == 1450 — 1 14-45 EE TA-A4: FT EA = 38 EL: = STASAS KAOS 23 = ST 120 FLI3O S=KL3O 102 = Ve = wie == Höpas = VGA 24 = FE REON, = 10:50 SR = ON == 80 SS Se SIS RT SAS TE TIO 25 Sm (0 0 FT == 12:08 TAIS = 15:38 RAA LIA = I0:2 ar 6:58 = GR 26 ASO ra SöS et ORC ST DE BOSI TE 25 3 Oh Ti SA far, FI | TENN ET = NG == 0 = Ti = od NIA = IR:O = Hee söt SRA I — Kö 28 — 284 = 2012 = rg = 27 = OA ==260:60 == 20-60 = 20:20 — Od 29 == 245 RAM full 200 = 22:95 | = VA = IG sr SV IS 20:60 = RR 30 — 11.44 | — 11.44 | — 11.52 | — 12.12 | — 12.06 | — 11.74 | — 11.53 | — 12.10 | — 11.99 | — 11.93 | '— 11.48 | Moy. hh h hi h h hi h h h h 14 | 15 16 1876 18 19 20 21 202) 23 Moyenne Jour. Oo Oo Oo Oo Oo Oo Oo Oo Oo Oo ON: TT OO LARS = 18:0 = MI5:0 TAS SEE = 20:0 - 20:0 FER I SEE = == = OS FSS SLI STAR 0 TATÖNRTSe = EKO EL OA 2 = — 204 240 Re = 02450 248 ET = EFG = 20-70 3 SAKNAS Rån = NS = AS E AA = fi = Aon = Roe 4 FF IöO 2 9.8 | = I21 = 124) 30 = = KR: = NI20 = HO — 5 FARLRA =—="152 "| — T5:3 — STORT = IG: SANN: FER TNT LS 6 Sa ENG == kod = K0:0 == 10: = 1899 > 19:9 = 201 20:22 = K20:2 1720 g RAG == la NA AE EE RA AO = 0 == IN = (OO 8 FA ETS | SN RA ES RE a a än 9 EGO NN = 1 50 = MASSA =S = 5 LS RAS KR LÖ:SY. 10 FS dr I | Er OL dt I 1 RR = 019050) LOI = LO:S = 190:6 = gg Tr RASAR a AT [a ORIS Ör NE SA ROAT = 6:11 sö SOK NrOrS4A TR ROSE är RR La SAS rr SKSRAOE er 0228 FE ORAL ONS AM ER 42 | Ar 50911 RIG == TS = Möre ll LEO. = löpa = 0 = GA ES UTA = ut RA I = SN 14 = EO: = or = ILO: = 120 = LI ÄSONEN ES T5:2 = lod = did 7 30 — 10:08 15 a LSE RA = ESA =E HB = na = IGKO Sr 165 NOR ND 16 = 2250 = Peel oll = Che = LO: = ALS = Fig = Tibet LAG IF Aegle 17 = TOS = gta Rb TAS tl FN TRA = 327 FER ma fAO = 5-5 18 = Håga = Vil or NAGAN de LIA = RI — RASA FR IAS = 00 = DINgne 19 FRA = byt = 10 7-4 = RR de = 19:06 = I9:0 "19:00 = IÉ5:30 20 NOT = L9:9 = EA = 0 = OR — 19-4 = HO = 10:02 = 0 = 9:39 21 = KE = KING T 10 = (18:02 = INNE ue == NI Ess TG = 10:13 22 TKA = "I0:05- |. — 1 E9:8 = 10-43 UTGE TS = FO = TS-4 a I8:0 SE LUCKOR 23 FERM RT = T224 == DIG =" HD = 20 23 DR = Se 2 = KING 24 TT 220 —20A5N IT 20:09 = LOG Tra MP ET, a = 17:2 = 10:4 121-90 25 rä AD, = SA elr = 10:4 ESO = 60 RAS Nn AST a a 705 LO:S 26 = 132 = Le big = 1IG-0 TG: = RM än TAY FTV 150 NGT SALON 2 = 13:05 Fr EO = SO = T20 == Lo TE an KA = 1250 SK = SA 28 SSA AZ = gj LO = AL SE TRA = (II:O mr £0:0 = 10:4. = Rae 29 fn PIA = NS I 26 GES ARG SN03:0 Sr 3-4 == 4.6 = = (16-13 30 NG = ON ra == LD = Uk Se RAL ANA RN 9:25 31 — 12.28 | — 12.44 | — 12.53 | — 12.64 | — 12.67 | — 12.94 | = 12.69) — 12.89 | — 12.54 | — 12.69 | Moy. TT kad. Ilandl. B. 12. N:o 7. 3 v a ar Ta ca - . 18 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEÉOROLOGIQUES. Température de Pai | T — Jour. Minuit. TE 2 | 3" | An dl 6" Zl | o | o o | 6 7 o | o | od | JE o DT IT a AS Ii AG — 26 | — 2.2 — 2.0 — 1.8 — 20 | — 2 | — 2.5 2.6 A Ior 4 || aa EA | gardet ME HOSNA HAR) gr 4 IE RV ONES RARE 42 | 3 — 56 = Sö — 6.0 [SAR ANA SRA) SA 0 Ne NS 6.2 I & li äg. At — 42 — 42 TT 49 = 150 = 54 =) I TÄXP 525 No S — 84 EG = 06: == 06: RER SK RO == RT VO 5.4 | I I & | = 1.55 — 1.7 = 1:75 ( — 08 | — 08 | — &07 0.0 — SöS 1.8 | 7 | 12.25 45 = "7ö ==" 1616 = RP sar ig TN mo Nr) SAD = "GB 6.2 8 | — 3.0 = "2.9 = ”3:5 AE oc Ne 0 EM — 2.6 FF NR: 0.4 0.2 MEET FOG = 5 = 200 0.0 | + oo + 0 + 0.4 TI 0.2 10 + 0.6 + 0.6 + 04 | of 0:05 AT (N Wile (2 a 4 TR 45 k | 11 | — 4.6 AG ENG VAR — rn =S fö =—' ”7:0 RN sc = I NR JR 1.0 — SR CR, RE —SOQ:N ge LS -— bård + 1.0 | FO = 2.0 RTR TOR a Ng = et) => 14 MED PENG = TG = 2 Sä Ar AT 2 ST fa ED ar ed AG = 15 = TI85 = 12.4 — 13:0 =! TAR SIG | = VED GEN - 16 "17.9 18.5 = 18 = 184 OSA | = NS — 18.9 | — 17 — 15.8 LAG = 14.4 ne LA Al ERE OR. SRA LETS = 18 = 8.5 = AIG — 79.4 —" 70 — = 380 ALA = OA JE CN MR OR Öp SVE bi FE SS EE og li fs 20 ==210.0 —10:0 il -— TO] Et 8rg rör 4; nn 2]: RN IR fd = 21 | + » 0.6 = OR ed 0.6 — 10:56 Se RN [SS 1.4 = | AL = 10.9 mr KIT EA KO:ONIALOrG: — 10:60 | = 10.2 = 23 — 10.0 DM Fm: a a OR ERA te 9.15 | SE 24 — 10.2 =: "0:75 1 c=— 731) — FEN NS GEO NG FSS AC ATT LO — 10:6 a 0 | — 12.0 | — 10.8 = | | 26 | — 84 — 10.1 | — 9.5 0) = 1190 RN |G 8.2 = 27 =19:8 5 i == n9:0 —=86 — 91 I — gg] — 280. RARE = 72 TLL FO 10:3 SS 08 = 10:5 —=1 16:45 = 29 — 15.6 | — 15.2 — 15-0 — 14.8 — 14.5 Ren) SE — 30 me = 16:4 =— 15.2 ONE (0 EN af Moy. | 7.92: — 799] — 7.90] — 7.86] — 779| — 7.92] — 800] — Jour. | Minuit. in | 2 | 3 | Eon RAG år] Ta vå Oo Oo | o | Oo | o Oo | a | Nan ITNE 20.8 FX200 Ti ROR ESRI = 26 F— LAGE) NS 2 FORSA 15.9 16:41 TRÖ = (YR F=N0:0 KOMA VISSA 3) — 19.6 19.9 | — 19.0 | — 18.5 Hy 18.6 = 10:0 == (20,2, | i LOSS 4 ==20:0 nt AA ID ft SR Mn LS NM RS LTG:S = IS — 16:2 5 | 720 a SA RA fö BEI VIN I DA fr 6 — 14.0 — 15:0 | 7 16:40 her 17:00 NES = 14.054 | — 53 — 13 7) RR LS 3 Ht or Pag Fin - 8 LG = "4.8 CS (Nar JA far el a ae — 25 — 100 0:60 0 foll BAN far 102 — 10:0 FIN = 14: | 10 12.9 13:05 SV VN KO dr) = 6 Cr | FESÖNAAD ARSA 11 —=4317:6 — 18.35 -| — 18:55 rr 18.65 Vy — 17.3: "| — E7:8or| = TAS > CR fe RA 2856: UN 16.6 a NN MT: = 0:0 — 16.8 13 10.2 Ge [TO = KD:G — 9.6 RE ft JR ME — 14 ram TK — 14.45] — 13.55 | — 16.2 = 1 5 Sr Le) | — 16.2 == 1 — 11.4 10.15 9.5 — 9.8 es 10.6 a Oe | a VM KET 5.0 — 15.30 | — si6] — 5:95" ISM SS ES Ke 9.4 AN =" Hut: = 8:0 ND | 8.0 = AR a UL 40 ff RR AR AS KRt | = SA = 188 = TRO SKR 19 = 19.0 = 10:70 (1 TS ao EE 182 LS = 18:2 = KÖTT RO 20 | — 13.2 11.4. => 10,8 = 12,0 | =: Ir = 10.55 9.6 z 21 MO 11.4 11: | 12.60 IE mn CT = 12.7 am 227 | 14.1 14.1 14.3 14.0 — 18 ==T2.0 = 12.7 | —"127 23 10:25 = 10:05 äl 10.8 10 11.0 FE LANG 0 a I 4 18.2 NIA 18.8 => 20:40. — 20.0 207 = 21.0 | = AL. 28 24.0 22.9 23.8 = 240 CT AR la = MLA — 19.4 I 26 13.6 13.0 = 14.0 14.0 LL La 14.4 14.8 — 16.60 27 16.75 | 17.1 LÖSA = 10:4 = 156 INS 15.8 = 159 28 17:7 | 18.2 — 16.9 -— 16.15 | 16.15 FA RNE 15.2 =" 180 29 17.0 | 16.4 — 16.8 17.4 — 17.8 17.3 — 19.1 — 19.4 30 = 17:97 am 9.9 vr fr INN Mä? (fv AV — 18.18 — 18.7 —"19AS 31 = 24.4 | 22.95 23.6 v 77 a re VD (EN Er Sr | = 23.6 = 20. Moy. | — 14.47 | — 14.42 14.46 | — 14.50 | — 14.37 | — 14.14 | — 14.51 | — 14.55 e 1892. 13:32 16.95 JEG.5 14.4 7:95 mbre 1872. i; 13" Ar - o N21:3 = RN m-J6.9 14.6 20.4. 18.2 12.0 = Till ARTE BR AD RA 1 | KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:0 7. 19 h h h h h h h h h i | 15 16 17 18 19 20 21 22 23 Moyenne.| Jour. o o Oo o / Oo | o Oo Oo o o I = 28 |— 12.8 STARR SU BA = f4:0r alt 038 ha 0 örn 83 I RR os I RN = Fa = RQ 9 to 052 — 441 2 SN SZ a RSS I ROSE 1S:G5E INET 24050) = 450 NS IT 246 1 1567 13 RS IT ASS 1055) sa | 60 — li = 110:6 = TE FUTSr ST ON] ht nt Sd dl Ke -— fönA 7 RO = 120 a no = 4 240 016 =: v2:8 lift 4:99 5 RES 5: | RAS Sjö d RRO SE MSS = ZE SHIO:3 = HIO:0 SS DOT NN jet 6 > RN RC I MAAS 150 = 0 1 30 = fre — 3.7 a FL Rv För 6 + 120 an an fed SF fra gi sr ISS ad DIS) ar Fe GI Få 10:38 8 = SCA ära Röse 0 INT OR 40:83 Lä LON sq 0:2 sr 2 0:6 Fr i00Y 9 se gl =E oe NA VR 2 ES CE == ALA FA Er A:S la I 312 | 10 a Fe Sr Gogå = fe = SNES P 2 = OA me a SO mm CA fa I:8LT rad «453 I II dör Sr (Og = MOR Tro o. 1.0 "RA fn FO Fr EL 1.02 12 2 dojan > GIV — 23:83 = IT Pl 3 Ve = 14-49, 0-3 142 MAL SR ken nk4:2 Ft 19:96) | 213 ST I KE2:S EO ROR | AI2.6 = 0 YT I450 TT L5.0 FF 13:4 Net 12:56 | 424 3 1 LA ör AS TT Lue FULA IV 184 = 0-0 180 5 dL8:0 Fr 17:61 lä 10:97 15 — ler fd SS UA rg le 14:6 | = UI5S:9540 173 — 17:00 = | Fa 17-95: | 26 == R = 1:95 (NG — (SÄD Al Ht = 1: = FIN = 20 = ö — i 10.02 | så 00:70) 7 FNS: Sa ll 150 = — a (0 = = NER I TELO:0r | KR2:8 = 416:0 ae ES = ocj —413-4 — AO = Hilge FI 10:25 19 — 6.601 6:2 RAG FNS RAGE olio NNK 0-2 El: oro: 0:4. I— 6.59 | 20 — 14 — 16 — 2.0 |— 3.6 I— 70 |— 86 | — 94 | — 9.8 — 10:22 |— 2.82 21 09:95 29:7 == 19:9 = LGNS AN a a GR = 10:7 40:95 der BO: — "9:95 | 22 OG 11.6 1 = ISAR I LEG Bier 10.2 = or.l = oo = 0 ST LID:0g 23 SS ee fo AG f EO:2AS = T0:9 = ok | är VAD = RE EK 24 = ULIG le LAGA RURAL UI 49:60 ET = 8.4 = Rö Fr IO:O 25 — 7.4 |— 71 -— 84 1 — g.5 |— 9.6 — 10.2 | — 10.4 | — 10.4 | — 10.2 — 8.67 26 SANR3-:2! Il RAA = Ugh a IAN TIAGO = 1520 sly 157 77.162 EF 16-60 — V 12:29 27 = 16.9 FENA == Vg ST KEN elr 10:90 Sn MUCEG RR | RNA = 00 FT 0:44 0 öre KÖr7Z 28 NEROS NESS tl FANS: SR ARR 4 16-0 = GR 7-4 rr 10:43 löven I5E72 [R29 —i16.0 |— 17.35] — 18:7 | — 18.6 ”|— 19.1 — 19.1 == 190.2a I — 49:4 |. 18.8 1 16.611 1530 — 818|— 810|— 822|— 823 |— 824 |— Z18|— 822|— 845 | — 830 | — 8.13 | Moy. 15" (NER 18" 19" | 20" Sd 2 238" — Moyenne. Jour. [0] o o o o | o o o o | o | = CE SO 0 SS RAT = BRN RS NE NS RA) RAG FL VN Pra I =O = 1900 = -I6:9 ==3 16/50 6:60 | = RN = Lt = RR FEI AM ft FA | 2 Ag:O en = L9:8 RQ: LÖR = £0:0 00 ENG == GEA) 3 = NES S 8.7 = 8.6 för 8.4 8.35 | = 9.8 8 8.6 = 10.6 8.4 S 09 4 0-7 9-4 | 11.4 10.5 IO-I ; | 10.0 10.1 10.6 10.0 | 8.77 5 SES a TO I GA la AS egt | RN — fr P6 — 4.8 | — 10.42 6 = GR FT ESSÄ SSL i AN lt VO | — 74 =TIGjö = OL = 0 AN UL R 7 10:35 | LO:4, | 3 0-6 = 10:00 FIS 0 1 = ITA == II.G a TO:5) IE d:29 8 = 182:6 12.6 | == 26 = 13:2 Tr Örssög I 130 SS UL2:2 1 tll ll = Ng AG 9 — 11 SE an läge = HE == 140 = GG — IS KO 7:6 = 13:77 10 NOG RO: | a LÄG = KO = CEO er 16.8 = Rn =D RN = "17:44 II = N7:J AR NDG fö ON FS RE:G SL =— 11.6 | — 11.4 — TO:6 ET IO:A SIR 12 st 094 | 0:22 I XO:S == 1 korr = 1140 = NE NA SOU 142 — 9.62 13 NE0:0 — NOG = 0 FA = (16:0 = 15:00 Ve 2 RE GO EE OKSRET 14 = 2 — 3.5 — 4.0 == 4.1 =" | = 15:0 SN IE GS IR Ga AR 15 AE = HO = P0 Line 104 | — 10.2 = Ck FAR MN AR 8-5 16 TKR ESA SN FANOS = AA TAR == TAR = ERN:O KY = 14:00 = 11:01 17 ISS = EIGA RÖKA: far? 10:69 = Hg EN fö 18.55 | — 19.9 = 0 GT EN) 18 = är LJ = 218:8 TT LS = Lt REG = LIKE Er OS NR = i OA EE og | 19 SS 1 11:60 Tr NG EN: TS BEG Ne RE = I EGA = 00 | — 10:82 20 DOS ELLE S-2E0:0 =D DTS | —N06:6 SAG LT FÖLL = 14:57 20 — 12.1 —112:2 = gt 20000 = förl RS = fe = GA le ARA j 22 = T4-9 US FRES FRAS 14.6 0 NRA = OLE EET ITS —213:08 23 SET =324:8 | 325: — 24-4 FE 12455 r A25: ST CN Fre KVA = LL — 22.52 |. . 24 TrA0LNÖ:S = DD TRES RISK I LI ASKA Fr r2:9 re r2:6 = «12:83 - lya 18:84); 25 — 15.4 | =rfa | — 150 | — "15.6 ATO:OPEN SE 16.8 | — 16.0 (ES T5sSr Al 16:2 AS: 26 NEG =S 0 Fr CA — 17.6 = 1164 01057 = de LSS = 18:00 16.17 27 =YVI50 = DR FR TAGEN = KF ICR TIO: Ar IO:S SG Fr 17:00 SE ASO 28 200 — BÄ = a = 1 = LI Nar LR = 01y/ 4170 hart IAS LAR NR = CN fr (260 = Du. = Pe (20:59 SE ) = — 22.65 | — 20-25 30 mmaAEO == 02003 = ONA = 20.6 IDO: = 1206 205 = Få EN MER ILS 31 — 14.75 | — 14.51 | — 14.38 | — 14.21 | — 14.29 | — 14.41 | — 14.41 | — 14.74 | — 14.41 | — 14.44 | Moy 20 AUG. WIJKANDER. -OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. - 4 » Kr Température de P: | Jour. Minuit. a” 2 34 SA ör 6" 2 8" 9" | Oo o Oo o Oo o o | o o o " I = 21-06 = dr ==W2040 = 2805 230 == 12280 = 2085 = 20:83 = K20:8 —b28u 2 SÖS ET 340 =0rg:0 AN ALE 0.8 = ue — 110 — — giro ” 3 + 0.6 + 1.2 Le + 22 + 28 + 2.6 TF FA + 1.8 Fi FS —+ | 4 = -5:6 AN 3 FER 02 = = kh = Mk fe fSrO fr se ER Le Za | 5 Ar NEJ — 14.0 — 14.0 ND — 14.0 =! 13:95 7 136 = 1453 FÖg.O HA 5 Ål 6 = org NON = 3:4. = DR = LS: = I7AG = Ty: TT ÄRSS = CV E705 NS -= | 7 28:09 20: == 300 = 30:35 = 29:60) = 28-45 =" 292 IR DSM. —£28:0 mn | 8 = Pr == 2I:3 = 0203 FR de = MR + TJG = UI Sr Ne = fil6;0 RA 9 ör7eL FT 010:9 (SL = 60 = fö 2 0 = 1602 — fa TE Tiga: = ÄLOG | 10 28 LG = HIN = IG: SIS == 1352 = 345 EE MAS — L4755 | RN j II = 22:0 = NN = (CA = 20:58 ASA = 20 = 2853 OK 028 = 12058 | 12 == 20:0 RSA = 28:4 mm Ne) == TE (OG 0) = 20 = HS 26:90 = 2 | 3 = 119-45 a ACES I9:0 LOS = L9:0 =" 18:88 = f9:0 = 18.6 0884 =E 182 NN | 14 TU 27:0 59 20:25 SS fl = DA == 29.8 == 2055 = AV fr Re == 5258 —KARS = I 15 FrS:S = bILDO) = 18:0 ST TO = AILO:4 = 19:60 = ' MSK — RT RS "FEELS 6 | 16 4 8:65 = = U7:9 fe D:R rg RE = MT = 028:6 NO — 44675 | 7 ==M10:5 = 10:60 = TOS — MOR = ULI:O = 12.0 = TIG5 —FMR3:3 =O =O 3 | 18 nr 2:85 = PG mm 209 NRA SV RES = KR i VR = NP dn FN | 19 = KI0:0 SA SA 2 IO:O =00:0 = 02 1 GS = go = 26:65) 1— VATTNET 4 20 0 055 FE SE YES = TY = 2 — 2 Se = 46 = EA 0 060-7 — = 21 = I 70 = i LA = 5 = == 4: = 0 Er 2057 =E NI6 RS | 22 Rea SR Fr ur 00 = Em KOKA TE KORR Int targ TVA4:0 + TASK | 23 + 2.15 En TA. fr ING Am ER EO sr ORG + Be Th. d1r6 TF ANIEG Fr TN 24 = GA = OR 1.6 = LO TA = Pi = Ve IG = Re —FINEg 5 | 26 NIA EO = SA — 3:90 FS OR CR FRUN — 08 TT 43:47 RSK 26 = log == kjes = 90 = NG ==12:0 = 285 = OG Er 128 =O 6 = 2 = AT2:0 250 SL 130 12.0 == HN = 12-0 = 13075 = AO ==4 146 mA CL = 28 RER är 0 är pda Are 6 TE RR i IG a Oo los TES 035 | KSR 29 fe 5-2 035 6.1 6.6 = r25g SFL RA DG ar PES Roe + 30 + 0.85 =E 002 = Oka 4 IDO NTA NOLL = 125 FE RIEO = he 400 30 cede 8 EG NIE TTO ARN IPA SRS ENRAR AF ER +. 80 RN Moy. | — 10.41 | — 10.42 | — 10.36 | — 10.14] — 9.94] — 9:57 | — 9.53 | — 9:45 | — 9:34 | — 9:55 | » IA Température de Pa Jour.| Minuit. 1 2 3! 4" | 5” 6" Zz 8" 9” | 1 | o o o o o Oo [0] o o o | I = 0n6:2 16.0 SS 15:0 = UR = MA ST GANG = IRA — TO Mo = 100 = Eg = fr 0:3 fs OM 5 ON EE (EO +! 08 T 102 FOA — 02 en 3 IE == Sko — 0.25 — 10.8 0.0 ar (BA ar LOVA a 0.0 — 12 = 102 Re | FR IS 1 log FR ön 15EO = 165 TTT (80 a Ae = LORISA TOO = TOS = | 5 — 15:0 — 15:0 = ID = is = INS = RAS = ING AR > JIA = L4G 3 6 SE TO: = 10:00 SV 8 = AES Kg 2.7 = P1E8 FT IAS = AS EF OM AG | 7 = (CBD = MO:0 — DIR = T2:2 = 258 I =” IIÉO ”— HO 056) 1128 = | SAK 4:95 = Sd ES lg = = 0 RN 5 IR = NR RO rt a = i Y LLM Sr ERS Fr ie = Hk = PO TN L20:2 ALA Fi VR Föra 2240 = = 7 10 är IE:O — 30:00 TER20:0 = (PIA = RT = 26-0 — 20 230 = 200 = LAR T 4 II mn LOS mm Co = 23:00 — 22.6 (0 = 22: = 222 2200 =P RI = d 12 = Toi = Sj = SIE Fr 13250 = 30M5 SS SAN ASOS = V320 VEGO = ä 13 OC = B0:2 SS CIS = KN == 121007) i de = ILO SLA LON = I0G = å 14 — 354 35: OL Fare Sj = 33 5 33-60 — 344 == 33;8 | 334 | SS i 15 = 352 Te 342 TOR SSR = 36.6 = Jo T 359 == 36.6 | 4363 1 SEN 4 16 fm ANI = ND = 20:60 Ra KN = = 24:0 ss 220 == =r8i65 | —LTf3s 3 1 7 ER RR mr 9 == RR Te = 183:6 = 2 — Ry —T10:6 FR FT d 18 = BEG Se OM FE 82:5P4N NT 2750 = = Ne = AJA Fr RR = Og = 20-1 - | 19 = Che = DAG 28:05 TA fr = (28 20:0 = 20:41 Fr Dr RADE =-200 = 8 20 TT 355 a 37:0 — 36.2 ANA — 348 = Sä | i 39 — 352 | 34-800) SE | Cu FRAS NR FASO Fi BSC 351 mm SA Ti SRA friRSBrO TRÖGA VASS hå 22 Sa Joar = (ENL i AID ma FOA 288 + 208 =E 203 IDAS —=352 | 23 T 029 — 39:7 TS SK 330 = 33: — 341 + 332 300 — 342 — 3420 | 24 35:0 = 34.6 gr ==390 — 340 Tr då — 34-7 —=235:0 1) 33-00 | re SA ' Z5 SRA 304 29.8 == 207 = 1800 SAO = 20 mr EKG öar EDA RR - | 26 FN SO blo = FiLiRIdE = ERION = IR 32:4 + 28:06 ge NG = SY = FÖR el) Big SE FS TE SR = SEC = 39 Ti. SO TT BENA I RAG BBR 5 - 28 = ZI: == NOG = P0 = 270 = 20:85 = 2708 —F208 NINA — RNA Möy.: | = 22.68 '| — 22.68 |: '—="22.66 | — 22156] — 22:50!| — 22:48. |" —"22.47 | 222.425] = 22.550 | = BR-4900N KONGL: SV. VET: AKADEMIENS / HANDLINGAR: BAND: 2. sN:O 7. 21 15! De Pa ist la do 206 207 2 23" — Moyenne.|Jour. o o rö o o o o o o oc F= än5E7 = fe 28 Sv =E KIA = 04 ==u64 VIE 4.9 = vN:O Fr: NES I FENG I F FÖR = ME ON = 108 LO 0 Sik O.4 0-8 DO: 2 == (:0:8 + 056 3 10:05 109 EKS = IFE ARON AA HA 57 FE 10:02 3 = 2853 FIG = KOR. IS 2 LINA FS RO RED (AG == TOS - 0 3:4 St 1345 + "Tin9g| 4 — HOS — 26 = 148 [= ISA == NOAA KN FIIS-0ReE— 102 SE sr TAXO4 | 5 IT 25:83 li 266 LFE | 20 = 274 Fn gr Bil 270 mn 28:0 - 208 6 I 79 FF ran | BE 28 SJ0E I 3RAOET Bose 29.2 Nr 28:83 TN NN 7 =E 8.9 mL SN rr => 1858 SN = PIGS = 84 — IS = Af.0 AN GR | 8 Tr ERA Fr Te = Mag KE IEI = INS NM 20 = 122 = TO:I2 9 = SINROS | BrSIO = BO IA = HG = 2032 = 208 tl 27.1 + 22.0 FAT TO:29, 1), KO | | = 20 TN Mrs SR Re Fan LONE = 28:6 Il 20:0 += 29:0 ES IT =F'42850 — LI = 32007 1 2078 = 200 FR VS FA fire NOS += 19.8 FR2007G 12 HO ==. a NN kant a == 255 TR = 26.2 UI 2 T: LT Fr NAT 13 24 fri kagigg I BBS 2 I KYSSA | — 160 mL 15:85 all t6:0 7 18:0 =" 24-01 14 10.4 — NO == S16:6 = MN = 192 = 8.6 S-00:7 Cf-+ 9:9 7 10:00 Fe P3sON | 255 16.4 ÖIG:0 Gen I Ms IA fe = US | Hört 15 let Sr ÅR: — 7.32 | 16 12.4 = 11806 IRA LL =S = 1454 SAO Sed 7 2325 | ANSTG 17 2.8 VM = 8 = MN ÖN =" MAS =" Fig == 018:4 sl 19:60 5 V2.0 14520 18 19.0 FersdHIGS I TaStoSO = HV 18 — 7 = 17:05 2659 1 6:9 = 16:83 "FL NÖrA: 19 7-4 SÄL fee SS rä8s0r = 606 == 16:59 SA IS = 650 Of 5-4 fr 0 FR SANS 20 M.s T-Abr FO RG = 16 6 = 116:2 7.6 SONET 70 = fe =) 10:12 21 gå TOMTE FAO = 2 TE MORE NO + H0:9 EF AO:S sla HO: i 6 Eon 22 0.8 En Firrökg + Hol l == Blost) — 184 0.8 Se SSR a + I6 Eri Su 23 0.6 EO RSIOS Cl IT Gry | fo 198 Fd] 08 F 10: LL GA = 11.3 SER 38 7 4:6 = 1:08 24 -T ORO lr USgäS Al ÄG = MNKR = VS RE 142 AO = Si 4:40 AR FHI IAS = bL25g = NN 13t7Gt— AN == 1404 =O NET TI FR (GG 3 8:06 26 NAN FROM = NT 7 OK = KORET SP OO + Ang + Ör i 0:0 AN: 2 FAL är ir AGGE ÖL 7-4 = Hå = 64 = 6:3 SS 2508 28 0-0 + BG + Fo 2.9 FT 1 + 12: ng aj 2: fal 2:35 NS 29 ANG = hö IA SIR 0:7 = o.95elt— ör VIE os TS Ft FRYS 30 rt dö RR AR ET AONA I 88 SN NN ESA DAT a Lid ES FE 31 gg Hgv] SN ÖR 1055 10:02 10.351) = 10.57 | 19:804|-MOy: 167 16” 125 18 19" 20" 2 22" 286 Moyenne. Jour. o o o o | o o o o | o o 5 IVL fa ST ÖT = LOL 170 = SS RA a ES I + 10:22 TT fo TRON = OM == 10:28 0.0 = CORUSKI + OAS EE ORG: | fr 1ÖRTO 2 FR ADL95 IR OM = 106 = KögAt OM = OR fel > 020 fr OSLO 3 LOS ANA = 2 ESR fn SEA a ISS a 1375 Ik 14:80 ANS = NOLL 4 Er Ge FTV GR TD = (125 = NR = IOMA Tr TS = US |A Stale 5 = 10:35 2 är SS VN an RR == 22.5 => 7 NS = (0:0 == f2:09 6 12070 = NES OT == 26:60 SR LER = Se 0 FANS FOSS AE 1638 F=10-10:4'8 7 PAR = 1655 = UR ne =="IngS = TA SMS = OM Fra t0:00 8 rr 2 AGA ES NER ASIEN 20: = löd = 27-25 rr 204; = PAU I 20:06 = 128.499 9 = ""20s4- = 2050 = 1250 SA mr (IAEA = 25-454 25: FA VR SSA fr 26.07 10 EA AE = 28 = BR = BOR OM = 20:e bre 30.4” ma FANS IT Fr 1:30:0 = SÖ = fö4 7 20106 | 20:05) — 290-550 20:20 mr NOG 205 == 130:99 12 SRA TS Skor a SAN le säg I 134) 3427 OPENIÖN NF g0:0 | 386: | 13 RE SEG än 2 Sn ge 3 OS a a a 350 al 30:24 le 344 il 354 IE 3 Ir 3508N| 14 RN Sf FS SVA EE 32:08 = 320 Ta 30:90 = 20:2 NO — 240 IE 32:93: | IS fn = DR = 2 = TO FIG a DES FAO: 7 HI:O) | F-RIS:07 16 RAL = TLA NA = ASS NOTA = iNS:O = 184 = 0 = 2005 RDR 17 = kat = 209 = 2958 NOR = FM Brit GO. i 283) | rr SR | 18 ES SA [frn ADA EL Lie 2 TES a a AE ga Sn | Se Aj sd roR 34:27 an 342 lego | 19 380 L28:0 LINS == "282 = d130:2 3 ÖRA SRA ASA | == ER HS 35-87 | 20 = A28:0 — AA = oj = 2000 208 = BOD HANS = es NA SIN SOA ="316 = I SR = R0:A: = 2010 = 28:00 Fr DA: = 020:0 = Se 20:08 FT SR = SA TTR TE eler | CE Ca ENS SSE SS (öm SSE OG = 326 = NAR ST SEA RNE SS STAR a SARA NAS ör Sö: | (32:09 24-08 ELEN fas 2 O EA [rar 3 IA 233 ia Ul 1 3 O np | rd Seele rs ISO en 3 la 20 | a, 390 | 25 SUR STR = FOA = 30:60 = 304 20: — 3040 | — 31.0 es GEN a 31-87 | 126 = EG JA ST = Re —=e41:8 == FM 1320 Fr R0:0 fee 285 | FL 32MS | NOT == DBT =— 8204 KRA = 33.9 = ere = 3250 = = Slo 00 oo lnEt29:78! [a28 == 22.57 | —' 22.05 | — 23.05 | — 23.11 | — 23.07 | — 22:85.) — 23.06. | — 23.08 | = 23.21 | — 22.69 | Moy. / I 22 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. p a Température de Ps Jour. Minuit. dr 2" SME 5! 6' Zz 8" 9" o o I o o | o o o o o o I N33:5 RE SN RE —"3455 73860 —1 34:48 | 0348 308 — 84458 | NOG > 2 dt TS Hog ll LER LO = 0:85 == LOMI FA 2K9KS = R0:8 ="KLOH oo ne 3 = 0 ENE a avd) = ROS = on = (ic0 = RON == 54:60 = K4:9 a 4 = DJ FER dö = 100 Utg a Led SN GD =="B3E5 —L5:2 a ma Cd 5 Ft 03:00 = A0:2 + FRSkO I Hd [EE 0.8 = 2 = "KA Nb) ER =HEEg 6 fr ANA: LO gel — 4.85 | — 4.05 me 0 SE INREOS Fr = Hg 7 FI KNISNO a EO: Fr NI250 = io SAN SR EIN ="MENY. IA MLS 3 — CCG — 10.4 | = 10.55 =S: = ON dT ON EA = DO = TES 9 = 05 TE CL) = IKE MIEE= 1 H0:0 = GÖ SE ej =E Ub = 05 15.8 IRA 10 2 öl NR = RAS FT: ga = 16:0 — 1659 — SKA: = RILGRS == HIL6:6 a 11 Lig VR = 2606 — 20.21 | — 21.84) — 21:4 | = Dog Pie AR a) 12 = (2 LL g/SoR LL RN = PLA.4 TAN = ARSA) ARS nm CE) — 1454 LIG 13 FRÄS: Fra SLA: far 1340 — 12.9 =1£8:618$| "== "BKÖSEK TORA — 16.4 AL4=850 | NER 14 = ST ko Fr IG ONE RR —LALO TARA — 14.0 | — 14:8 | — 14:4 == 8:95 RE YS == leg KL: FE TIG:0ET I ID: SS NA TS BR [ 16.4 | = H6:2 = KE:9 49:60 16 = = 1 8:9 == 10:3 ar NS-4 — 18.13) — 94 | ANNO | K9:9 — 0 9:4 = LEO: 7 NÄE 34, = ii ST L2:4 = (205 —=H284 | FRA NR mn 0 SET TAS | i KS: = MöL2 = flög — 17.7 0) — 182 HIS: 1 90 093 =KTH:O 19 = ANN ESR = 02012 == 127:0 =126:9 126058 = OMS I Re 0052 -—3 20.8 | I mA oc 20 ANDA FSS — 336 = NR rB3:0 — 346 RA SVT älta 30-3 35-5 21 AOL: — Zid SiIO = 030:5 —180:0 30:45 SR 5 90:0 =R30:6 2 = joo 20: = 20H0 = 20 29.0 — 281 | — 27.2 RR: ===K0Y:O — 26:60 23, |A 3459 NAO ESD: mg BS TSV ES I 2 = 807 ASS 24 SON - 28/0:2) NN 2302 FT SS = 130:4, 9428 FA 3SE re 36.2 a GIN = 25 030:0 = Se 3553 = dö = ND = 36:60 = AN för: 36.0 mn SO Og 26 = AL LAN So OR — TEMA = NLO:S = N8:0 — 06.8 ST NG AO 27 FL OR Ra — As: TG SA: = HO SV = LG = SY — 28 20:00 NS: | SAG = Giger — gt — bye = pe mm =2L-3 =L10:7 29) IEEE 3.9 Eran NER jgs — I 5:7a Nl =" ASR5 =! 14055 a GD No HG = HJ = 30 — 16.0 | — 15.8 | — 15.6 ind a HN a DUR 1 TO NRO — LD: = 50 31 — 15.1 | — 15:0 | — 13.8 — 12.4 | — 121 | — 12.269 = EG, | 245 NSD — 14.9 Moy. | — 17.68 | — 17.57 | — 17.47 | — 17.67 | — 17.64 | — 18.21 |. — 18.35 | — 18.40 | — 18.42 | — 17.97 | AR D r Température de — = == ; — = i = — —— 3 h h h h | h h h h J Jour. Minuit i 2 | Så 4' | 5 6 | TT 8 I Oo [0] [0] Oo lä Oo | Oo Oo I Oo Oo Oo I FI (050) =O = Ge = GA = AG JAG | 9-7 = (05 =? 1082 LIGEN NL 2 SS JÄRN = 6.7 i UNS = SAD ÖN SR 140 = Hel SB (NR — MET 3 57 (NOA k AN 18:06 a KE an rn AOR = (800) NEO GA) 4 SE SÖ SA RME > JD = SEN AR = SKA — SÅR Ser 5 ÖNS [Fr 8.3 F/D Ag mm VEN äng RE — = (KY 6 SL | = AD RS EE DG Pe =G ST NG:O = VEG ON fd 7 KAN I GD = gsDh HA — 6.5 — 4.2 = — 6.1 Sie) = 2 8 00 | Fk 0-2 = 0:55) — 9-6 — TA-O — 16.6 | — 18:4 | — 19:9 — 21.4 | NN 202 9 0-4 —120:4: ZON | 272 — ARN (NN ER 2ONLA MES N2I5E0 En = 10 FS RVNA Fe RAG 20 = 1260:4; = 02608 = 20:40 — 12050 | — 2552 = VAA mm FSS 11 LIA = Do SRA | — 22.8 = 231 | — 228 = NA 23 — ALS — 22.6 12 = 20:0 = LOSS gb Ne it = 94 | — 19:90 = SIÖFSE ee 20:80 = 20:0 = N20:3 IE Fe AA SS a VN KR De FO RSA = fare |" FRAs a kg =L235Z ZI RE = 010:8 = = ON ER | = 20:00 = 12030. Sr Tr 208 2005 TROR Hiss og = F—20:2 — 28.0 RN KI = 20 =S NN = Na Ne 16 208 280 — 23.2 | — 23.6 = == AN REN = CK LOGGA RO 17 | — 22.0 = 1260:0 ar = lg = gicks TN KL SN = NA: RNA = AK 18 | Fr SA — 30.8 I 20 = Sjuton = J009 SING SON s030:6 a MA — Ne KOL 29.7 — 30:4 | 31.6 | — 30.8 31.6 30.1 a 750 = Nr = 20 |fEr29:2 == 20 30.6 = fe FOJO NN 28.6 = 12052 = RRES IK 1206 21 | 26.1 2 | = 2005 == Dl) = yr) | = 26.0 OA RS AR 22 23-95 = 24.2 | "= 24.8 — 26.7 — 26.-9 — 26.8 — 25.8 | — 24.450 | — 23.1 | — 22.5 23 SS OR = DE = 2010 7 Dot = Obol RAS —=N2358 = GO) — ED 24 UN 208 27-4 27:0 = = go Ne TN I Sr NN FORT = OR ÅS 015-057 15.6 a HS — 14-15 — L4:0 RULAN Tr ls | 13.8 0 NAR — 26 17.8 17.0 —— 1/5 = 16:6 = UD SS 0 — 168 ET SSR ES UN 27 16.0 = MMA: YES TATE = EO SD = NLOTS 7 AS =" 16:9 170 28 19.0 F-K20:0 = oa DR s 12358 SS = AD Er ND = Cy —H202 29 000 ALS 20.3 FEELS: TIN = ATOL = EST — = TA 30 | —:13.0 == NORD [2.5 = Lr = 128 = 0 0 AS AI 0 I Moy. Z KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. [25:07 75 20 + 7 F 15” 16" 12 18" Tor KE 206 2 22" | 28" Moyenne. Jour. o Cö o o o | o o o o | o 29.9 = 205 = TE 1 20:0 = KT | = Cila + 20:4 = 18:8 Fo Glgla FI2OANE I 4:4 S ANG NE ASOS IR - SAN = F4FsA— FSS tg = "28 a) 20 = 110:89 2 7:71 = 8:0 = SEG I 1 Se =" GON — Og Fed NS TE 59 rå ORG an SEA 3 9.0 =" | = LE SN Fr 5 8:05 lek 454. = (10:06 4 2 150 KR SA RO BN nr 25 gt TRA mr NO ==3 32:79 5 3-4 = 56 == 1980 SS LG == 16:60 = 0:77 Fr 20:0 > 268 EE 9:6 a 4228 6 1235 a IANROV IE 1 ASA = Held = ISSN 12 br & KON Ge OKS5 |: RAR 7 7.8 = NR |, KOM = 107 = 11:60 | FE TT:0 NA a rO:E5 fora KAST EH IIO:Ol | rr f0rG 8 16:2 ISS vo H0RA = 18:00 5 IS 20 = 10:8 = 10:0 = IR: Fn II3:05 9 17.6 = LYS I I ESE9 = 18:44 LST = 1950 F -L9:0 = 18:9 FIG: | ROSS 10 NER = AR = 1220 == 2235) — 2257 = 20:-2 = 244 = 24:60 a SKA I RATOS II 17:22 = 165 mr Dit FEGA = 18:22 = 0) F--FAGO fra K9:0 AAA =" Mg 12 13.70 | — 13.40 | — 12.5 = 250 = 1257 EIN fr SE Fr HÖST FFI | NS 13 16.6 = TOK = 1 2160 = 22:85 == 175 Fm KO:A: = hl Fr TAGG — 12.8 | — 15.40 14 PES = SO lg 6.9 = IRS = 4: | 4 10.9) TT + 16:8 FR SENS | RRODA 155 T2505) — KSM |— 134 SNI = 1249 TG = NR = IG Ko IE Ee 16 14.1 = MAS Na = MiG = ie = =10:0 = 20:0 =: 70 == ILJEG — (13:92 17 22.4 = HA 2082) = 202 = 00 RS ST = 2ANGS | mi254 | — 20:01 18 26.0 = "258 = RA = GL = = 20:550 E+ 2858 = 20:77 Sr i30:7 I 260-74 19 GES = 307 fr 30.0 = 20587 = SO = SSM = i NESS 13 KO 33:00 20 3-1 RT sr rg GU = SG 203 Fa SIS 30:2 = 30:06 FS Sidor 21 27.6 = AO Ir SED ="3155 == 350 klo 93:0 = OGA = 34 = (29:06 22 34-1 RON SR 13400 = "34:4 30520 F 327:0 = 98:0 = Ag = 34:78 23 27.0 = 12833 2 30Mm RA = AA SS UR = 34-8 = 04 = Gös = Rd 24 FI:2 = 3250 FE SKO = SAR Sk GI FSS = INLIS li USA = 3387 25 5.0 = AO SL 14RO SIG = -6:9 = 18:00 0: = SKO rs IG: SNS 26 23:83 = "2305 = ANI, MER 200 En CEO Rn DEN mr 286 = 20:20 = ALJ:38 27 9-7 = 2 28 ST JON — 2758 FE 0 = 16:7 FR6rO = HÖRS = LSS | 28 gi = fee = IE 1008 0 18 = ge = UGN = I: a 1025 = Jie | 29 19.0 = MRS = 2059 = 20:82 = AY SS SISON (184. = ou — KÖNL —EN7:00 30 11.9 JE =" 1188 SER teg AED == ITA == HOS = MO: OD = | 31 17824 SON ESO | IeOSN = 1758 175 0k 1754 17:45, | 17:30 | ==X17:031 | MOyE h h hk 2 a h ARA h Zi är | 15 16 17 18 19 20 21 22" | 28" Moyenne. Jour. Oo o Oo o Oo Oo Oo Oo | Oo s Oo TES = IT = TR SEN = DT — He = 14-60 HO OK = Mög a BE NI ”Figselr ST gg SR FS ÄT Så = 6.0 FrAG:0g, 11 12 7-8 = ol RSA [a CNRS SINE 1850 = 0 SZ IT Ska = fe 3 7 od — dar =" ge) Bl | — 855 — 77 |I=—= 87 |— 90 |— 88 — 817 | 4 8.4 ==" "re = Je = 10:06 =O Fr 10-55 JAG VPILO = 05 ESKS = 18:09 5 I , 6.9 = 05 FS NE RO = Get = Joule TT ET SEGE — 7.48 6 1.4 Sr TRA TISKT RR 0 10 — 08 | — 07 |— 10 | + or EN 3:40 Z 24.4 ARG 1255 ="26:0 2054 = Arn = 20:77 | RSOVA = 1 19:70 8 25-0 = 20 sl ed AO RR F—SD:A FF 20AL DT | fer 24:00 | 250 = Mee oc 21.9 == OD = enl BE, = DEER ES Et FDA | = RR Pa Sr DNA 10 21.8 SNI, Selle 204 = 21:37 de FAT = 120:9 205 ler 205 2020 EIN 20.6 = 202 ==: 1 2 Nn a ÄN RA SI FA 25:00 202 — 20.92 12 20.6 = ATA = (220 2 RA 2105 20: ärr ESO = fog I Leer NS RAL 13 TRO rr OS rt DOSAN a EOS 1 MAN ALLENS för IG: | fan 20:30 | AL:0R | —AES:93 14 26.3 = 2065 — 1260: 246 24:08 | Fo RA ES PRO | He | es RA IG 205 = 22.5 SE SONANIG a ZNG 229 F-29R I lr FSA STA Filjfer ene — 23.01 | 16 200 =S AG Sr Biel ller = 237 = IN = RB = 28.0 = 28:0 — 24-46 17 24.2 EF 246 = 1240 208 = FD) F 28.0 RM nd 20:01 li SOA = I) 18 24.8 F— TN I FASO AT = RS = 30:00 = 430:0 Rn SÖ GOA: —F27:05 19 18.3 = 19:27 = TORSK) 22 de 20 = 120 25 20 Sn Co 20 21.0 = = IG ER RS li KRA 29.0 = fc Fe =—"23:42 27 20.5 = WO FE 20:001 [= KR RS = AN SS NE 200 202 = 20-02] 22 18.5 — 94 = El KLOT i RAA FF F23:05 fi VANNS 2 la200 | VIT 23 15:77 | — 18:00 | = 14:750] — 15:0 = 15-8 REAR TRA SN fa LON Mmm SEE 14.8 a RÖRSE IFE NTASSLE) = L7:0 20:08 200 Fe NG e Re 16:09; | 25 12.4 RI NL2NBKN Il ESES = Mö | mm RN = = ög = 1508 |1 26 TD RAA SEAN ISO = 17:8 = OR Fer SA = 0 TR = MN | 29 18.6. | — 17:40 | — 16:9. | =" 16:3 ST ae es NN SO fn 2 EE IT:4 TRA LÄRA tan LSE 12:60 FAT = UI3:0 HSA FTSE 4 IT.30 29 10.5 | FALORE = OA MEAN Sr TOS EE TOS = ROS ROR = I 30 16.63 | — 16.36 | — 16:97 | — 17.53 | — 18.01 | — 18.19 | — 18.39 | — 18.93 | — 18.99 | — 18.12 | Moy. 24 AUG. WIJKANDER. Jour. Minuit. y" 2 3" 4" ör 6! Hl | Oo | Oo Oo Oo Oo Oo Oo Oo | I Sör | SEKO == TER = TIO FT L0:6 =O RN = OK ST 2 Föra | 10:8 = Very — 10.4 — 10:3 — 10.8 — 10: — 19:3 - 3 =— Iiloea Or: FE O:2 = "022 0 20 =" 19:97 KOKA = IOK: = 4 FANArO = 1455 = (1452 — IRAS = TO: 60 RIS SRS == 5 = lök = Jjor == oa — "VN 2 =" 856 [SER STLOR OS — 6 = VR = UR fr AY AN 40 0 da = 1ISEO = AN = g = 810:0 (2 = 60:2 sar DA (E = Sö — Bö = 16:90 Ta 3 = RA = IUojgb = HO gj LEG = LJEA = 17205 7 MES = 9 = IG gg = RNA = 20 — GX = LSE =="118K2 = 1768 == 10 Fr EG:d S— 10:0 = 102 = "I1'9:4 SLOG = ög = 1698 = 13:3 = 11 =S a SS Gö = VA — 7.6 RON 8.4 = (BEG = IOMA = 12 = Fr OLA GD = UN mr ONT = HG: — T5EO — 1958 = 13 = nl SFIL3:S = CE = 147 GONG TERS = UIGISS Sm EIA SIR ie 14 NANA = Hl = 14:5 = Iles = 144 SN GG = 14856 ER FS IARSIS AT 15 FAS FA Ö:0 = 15:65 = 14:00 = GIN == 1359 == 11305 = 134 Te 16 LOG) an ÖN Fr T0:4 = 1050 = 608 NGE mr Ng SN UR = TY LÖN Sr Lgr SOS = ED i INS =" 1653 = 1470 = IMFoR 18 = Hilde) 00: NER STANS = wil = RR = TT3:O SNR == 19 FÖRS. TII5S:0G = TO: = N5:0 = 14:60 = TARA LA = 120 = 20 = UN TEL37 FT TARO = sl CON ör gr ör ==" 16:60 — 21 KO:0 SR 0: = Ja = ton CI 0 th — 0 = UB:B5 = 22 = (i SKA a SKA I SA NR — 9:0 SEO = FO = 23 RER Fä SSA | Sn SA => 4:60 RAA = 46 =" 44 FR = 24 =" fd) Fat 3:04 FE > 352 ten 3rA SA = PL = 0) = 2 25 = dee) 0 3:47 | FE 30 TF 00 == 355 = 2) Sk — 2.9 — 2 = 10 — 28 | — 2.6 — 2.6 = Rh = Dj = HR = CR = 2 2 Ha = RN STA — 2.1 0 PG = PIG 1 25 SA ds = 2 rt Vf 00784 Ile KSSS 20 SN nn AD 0 fl JL = SN — 29 = 2 ON SSL Oi RSA = TA = or = == = tl = 3 ET f2:0 FL RR = 12:60 = 2 = fö) I LL EO = 3 ac TER PA ee ER 2 0) ar EN = 86 Sa ESR äre 0 är Moy? | =— 9.80 | — ' 988 | = 9741) — 9.591 — 9471 — 98 — BBjr| — v855 | — Jour. Minuit. 1 2 Så 4" Sh 6" 2 o o o o o | o Oo o I — 000 NOM = OM FNO:S =S Ch arORE = O-45 TF OM är 2 FENONNS +-0.6 sr 0:83 Fr Er. O:4: SOA: UR (OR = 9 ar 3 NOG > CH = 10:0 ar AN NESS RSA ar ge än ar 4 FEK TRO är 2 KG TS Sra + 2:0 I ÄTER, är Sol 0: =20:0 = Nude KO ROS — (DL = 1009) = 08) TE I 6 | -— 3.2 SF A3.0 = jak | illa de sng) =— 2:6 — 2.2 — 1.7 — 14 — 7 2 = 1 gå mr ig ORO = Dyk = 5 = Oe = = SANS RAS FS SRS SES — 34 — 34 EIA FSD gal EG — 500 [fe 0:60 = 13:0 2 KINO SS Te SE a fa 06 == 0.8 0:09 FOS = (LYS 0.0 FENIOTS or ON LS 11 [ 0.3 + A0:9 FAST 0:00 + 0.6 + 0.8 I-IO:N = (OM EO 12 SR NRNS SN == 05 = og RES fl — 1.2 — 14 = 148 GA: ANT:S SFR 16 FETA Adde OEI) Le RANA an 14 [OH] 0.0 0.0 FENOR = 10:60 FO = (ÖRA + IT FE 15 Sr UR Se =S dig 2.5 T 1.9 + 1.0 FT NED am or 16 = (015) = 10:5 0:01 OG =—0:8 = Cl) — 10.7 — 09 — 17 = 40:38 | TR | — 0.6 = (8 — 0.4 STOR = 13 I = Ve ORAL RR TA NOG TI = 12 = OM 19 10: F00:5 Fr OSA | = 0.1 0.0 0.2 FO + 0.8 20 EE EE von I ME nr KORG = 20 = 2 = 2) = 25 — lag = EO | = 1:60 Fn OS = 0:05 350 1Ide + o0:8 ir 22 HI AG FF: alm re är Do ED TA SY ge = IR = 28 UN TR 20 är de 2 FT I2:0 + 2.0 +! 239 i 24 & 10:6 SKOL oj fact I a Ar SOA ar Oe SUG Ne är 25 RA ER23r a | WÄRR2rZe (EAT RA + 2.9 FRA + 4.05 ST 2 är 26 4 4r0 kokar dn) frä | KERO st 56 EEEENE nn OL + AN är 27 ee aa ee I ar et |; 26 ER 0 + 4:60 ENS + 72 + 28 St MIRA. am ol a RA SED = AA FAS FIG är 29 INUSERS + E3.4 FNS ba Ar SD FORA FARS + 259 El SIS = EN BN RS be Bj Fa re sj Bala Re ar INGA Fl2.0 ITE st 20 TT 20 är Moy. | + 0:30 + 0.25 | + 0.27 HOT + 0.56 + 0.61 + (0159 FLÖHGN | ot Température de Pa i OBSERVATIONS METEOROLOGIQU ES. OO NW LW m -M MM MMO == BPA MOLRHO Om OO N HB ON un RA fra rd Ftittt+t+t +++) + fr +++) + +) 11 | ++ KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 7. 25 14" 155 | 16" | Ng 18" 197 | 20" | 20 | 22" 23" Moyenne. Jour. o o Oo Oo Oo Oo o Oo Oo Oo Oo = 0 a 1i0rE FEKO:T = 10.2 —210-0 =" 10:2 = Oe "10:65 = teg Ido = TO.1I I = 0 HO ilE CER SN VN ORG Sr MARIE) SA = 00:00 OM Tr AT2:4 NING 09:09 2 = el EAA = Aa AES SKI ARE 0 0:4Sl 124 NI 1255 14.1 = 12-4 =" Hg 3 == 0 I ON = GO Ng = (00 > 3:00 > bo 209 R4NO = (CN = UD 4 AN fr ASS rd RASK 3 a 30 fi 15:65) = 585 42 I" 4:00 = 15.00 | = "6:69 5 == / vr (CR 0 UC TE 5H nd 2 0 Sr ISA OR SVD = 15:60 = "jer 6 RS | 18:22 RIO = 10:53 20 = Lig = 7 VN = I = NL5:0 = CDA J 0160:8 |— 17.0 = GA Sr Lido = HUgjerd = Ug = Hl YE — II6:S =" EO — 16.96 8 = 2000 Nl = DIGE.L sr LURA VU) = TGS ERA = NR F= RS 10:90] ]] 9 Ge I 6:60 = före = Sr SL SG LOKE a KS: El 430,5) Uls 2 44: = ER | LONG 10 KORG ul 127 MIAS — 12.4 = 12.0 LON STO US HR = HA = HR = LOS II == dl RES — — UU do SS 1250 == on == NE = 11450 = Ae = 14:68 12 = kd la AT KA = 2 = HN mo BIS = HERR NS Hg NLA = IS KNSEOT 13 mang6 | 14:00 = ER = MSE nt SBS (ANT EA VR U| RK = 17) = = 14 ste ATAON | FS TT re) 144 pj = 154 )— 10:90) 15:5 Fr KSS Ua :SA NIGKNASGSA) RS RA [= IT:4 = 1 sn Rit =S | Ke = ep = TIGA IK ATANSA: SS = AO 16 = = = CH) = ÄN = UR i LEKA = 144 = (KO) = SKON 17 mig 1 18:55 | =— 192 = I10:0 (OT = ILL:2 mn 2:20 EIGA 114:S mTÖN5:O ST RUNS 18 = ORG 0 Fe GR KN = (LR == 0 | EN fet (IEA: 10:35 | S— fO:S3L| IG == FANAN RS == 6.1 = er =" (571) — LO == 1 NE GE == NS =" 000 = 20 = "FLN [NR 9/5) "6:06 = 6:40 = T66 66 = UK NR YO = HI = TE = IA 21 me "654 == GA) 00 = OO NRO SITE 10:0 =0 VR =E II 22 = Nr ES = Re = Or KO = = NA AS EN = 0 =" GA 28 — 2.0 |— 2.4 — 23 |— 18 |— 24 |— 3.6 |— 2.8 |— 2.850) — 2.9 |— 30 | — 2.72 | 24 == BD rg RET = Cr = SR = ön SN EE ON = Ce 6 02:08 25 = CNE = GEO = 12 = 10.8 7 fr ig) = 17 = 1:66 26 NE a rm SL Te 068 — 0 7.2 =" 08 SO JR ESA 3 == fd RO ==" ZLtg 2. = El Sr CEN = = SH) = = fig ol 1 = ie = US SATT RS = GA ll Mer FÖRST + 0-4 + 0.55 0.0 0.0 0.3 — 0.6 — 1.6 — 0.45 | 29 sm I I4 VE + 0:2 0.0 = 2:0 = 104 shoe RS are Fa 32 RK LIA 30 + 2:22 FI mm DIG Ik 102 — 0-4: = ej = R:O lr 102 = ir SCR FENS 31 — 6.98 |— 7.06] — 709|— 717 |— 743 |— 789|— 827|— 856 |— 882 | — 8.99 | — 8.26 | Moy. 14" | 15" 16” TZ 18" 19" 20" 21 22 23" — Moyenne. Jour. o o o o o o o o o | o o | + 12 TE SR IG FT RE ar Cd + 1-0 SE 0 SER + 0.8 ar OR I + 20 IE NS2 I:S + 1:60 ar kval SE neg ir 0:83 + 0:3 00: Ok FR 1Ö:5 DE EAS 2 0-0 3 FURSES + 4.0 TAR FRRT:G RO 2: 1200 ERA + 1.68 3 30 an Je 20 = RA 0.0 mn LES da = = =—00:3 RF ELGO 4 SS = 0 ITA = IG ide = 2.0 1.8 = Dj NG — 2) = 1:58 5 0:09 = = 0:8 = 90:90 =—110:9 ENA EA EKO == 0 WL = 6 För sgsd NS = 35 = 30 ol (3:2 NES 3 TSE SES i 12:99 2 = 25 = Oh = 28 FE DAL =! = = 202 LPA = LG = Ge = re 8 = Br = ONS 0.0 ÖNS OL) = 20) = GC = Bar sr 10:8 0:09 — 10 9 At di FREE Er TNA + 0.8 + 10:7 + 0-6 + 0-5 10:32 är dor + 0.45 10 FF3.0 Sr ons SERALIO == 0 SR ==! SE — GER ar ec II + 3.0 SF DD IE SG AS ISS AES SS I: a, Lid am di + 0.8 + 0.26 2 + 7.1 + 5-7 + 6.15 + 625 + 6.4 + 4:95) + 3.5 + 3.2 + 1.2 sikO:3 14 ERNA 13 om Ho) Re ar GA SAS är ids + 3.2 28 28 IE de rn JOS a eg 14 + 2:00 + 104 0.0 dr OE 0:83 TE (OR + 0.4 ar OS = A0:2 0.0 | + 1:40 15 = (7 0.0 + 0.1 SR SA = (LG: = (2 — (Be —- 0.4 — LO:4: 0.7 (= 0.52 16 + 0.4 + 10:4 EON 00:60 CK 10.4 = Cd = Bb = Ty 10:83 FA0:28 17 00:06 OA LON or CK ="2 00) är Ne = = De TEE LOG = 10:54 18 sr A0:2 + (OC ar de ITE HOS + 0:2 == = Hot = Co 2 = 20:08 19 — — (AA = dd 020 TA — VHS = - 1.4 SA Er 25 20 är an Ve är KS Ar de är Gc FO: + 0.4 a Oe ak sÖ:4 FE [ar.04. ZI a + 3.7 + 6:2 + 3-6 + 3.8 + 5.0 +-34:8 ee) + 36 | + 3.4 +FR05 + 2:31 22 är FAR + 47 + 21 TG GA ar AG EG = AT:6 ar0:0 JET 276 23 Se FR IGS EAEO Are 505) SEG OVR [EES I AR Ar and) OR SE KON 24 åe SGEO nr 6:2 ar CEO + 3.4 | + 3-0 cr RN är CR SES SER Aa 2 Sig 25 F + 43 | + 42 + 3-9 + 42 an + 4-5 är ci ar Ge ar Od + 4.39 26 + TS) kr RS FT ar ( 5 a A= GD an CNS == 0) ar 27 ar a gb) EV 8-4 är gle | är gl sr 0:2 EO Ar Cl år CN är Rn ar GAOG 28 Sr ar GL ar Go + 3:0 | ar Ort 35 GI) Fa 28 a EN ar Vt är SEAT 29 35 + 2-8 ar IN använ RER aside + 1.6 25 är ffdN är AG ar gled 30 | ar + 2.12 + 2.18 | + 1.76 | + 1.49 | + 1.29 | + 0.96 | + 0.78 | + 061 + 0.44 | + III | Moy.! (kad. Handl. B. 12. N:o 7. 4 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS MÉETEOROLOGIQUES. Baromeéetre, réduit å la température m.m, 751-95 752-45 751.85 758.55 758-45 756-95 751.55 751.45 752.8 750.25 750255 759:15 TST:YS SIG 749-95 753-35 749:6 7527 745-85 15294 Jour. | Minuit. 1 2 3" 4" 5” 6" | m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. mm. m.m. 12 753:9 753-65 753:2 753:25 752.55 752:5 75225 13 751.835 751.385 752.15 TER 752.225 FSD 752.3 14 751.45 TSTAG5 751.0 751.45 751.5 751.6 751.835 15 755:6 756.05 756-4 756.35 756-45 756.55 758.2 16 760.25 759-75 759-4 759:2 758.:75 758-45 58.45" 17 756.9 757-4 7572 757-45 757-15 757-90 756.9 18 754-35 754-0 753-45 753-85 753:9 752-4 751-95 19 752.4 752.2 751.4 7513 751-5 751:7 750:75 20 751.75 752-05 752-65 752.85 752.85 752:75 7528 21 751.15 751.255 750.835 750.9 7590.:9 7590.:9 750:7 22 751-45 751-55 750-65 750.1 750.0 749-835 759-4 23 758-75 758-95 758.835 758.8 759:4 759:4 759-05 24 758-55 758.3 758.3 758.25 758.35 757-9 757-0 25 755-0 754-85 754-0 753:75 75275 752-45 751.8 26 747-2 747:3 747-38 743.3 748-55 748-95 48.95 27 7529 752-05 7520 752:5 752.6 7525 753-05 28 GENT 751.45 JSI26 750:35 TI5O:35 T50:2 749-85 2 75205 7524 752-5 752:3 75245 752.45 752.65 (E30 749:35 748:7 7502 747:45 747-15 746.5 746.3 Moy. | 753-50 753-43 753-33 753:19 75313 752.95 752.91 | Jour.| Minuit. a 2 3" AG öd 6" | ni.m. m.m. m.m, m.m. m.m. m.m m.m I 744.65 744.85 744-85 744-8 743.2 745:2 745-35 21 NINKNIST:G 751:7 T:SI:ZS 751.85 751.385 751.6 J.51:S 3 | 751.8 751:7 751.9 751.6 751.45 759:9 751.25 4 749-65 749-25 747-9 747-3 746.35 746.1 745:35 5 739-9 740-1 740.6 741.15 741.05 741-15 742:3 6 759-35 750-65 7590-95 751:55 751. 751:6 751.9 7 757-38 57: 758.o 757-9 758.0 758.1 758.1 8 761.1 760.6 760.9 760.15 759-75 759:4 758:75 QS 758.1 758.2 758.2 758.25 758.2 758:5 10 761.05 760.8 760.9 761.05 761.05 761.05 761.1 II 765.15 765.15 765-3 765.35 765.7 765-7 765-7 12 759-55 759-1 758-35 756-95 756.0 755-25 754-85 13 7590:4 750-35 759-35 749-95 749-45 749:0 748-95 14 747-15 747-2 1747-25 747-75 748.05 7481 748.15 15 755:9 756.2 56.25 756-35 757.2 | 756-85 57:2 16 753.8 758.8 758.4 758.05 758.151] 757: 757:7 LZ TÖR:25 02: 762.35 761.385 761.85 761.55 761.05 18 754:25 7551 753-85 753:75 7531 752:95 752:35 19 751.0 752.2 751-05 7511 751-35 751:45 751-45 20 756.65 756.7 756.8 758.1 758:25, | Z58:2 758.25 21 763-95 764:25 7644 704-55 764-35 764.4 7647 22 770:25 770-4 770-95 770-9 770-95 | 771:05 779-95 3 TTIaL "TIS TION 770-35 770.-0 | 769.7 769.5 24 768.3 768.35 768.2 767.85 768.0 767.9 767.55 25 765.8 765-35 765-3 765-05 764.75 764-95 76475 26 760.65 760.75 759-5 759:7 759-3 758.35 7579 27 F53:2 753-75 754:8 755-1 755:7 756.35 756.8 28 F02:2 762415 762.0 762.05 TO2:7 762.05 761.85 29 761.45 761.2 761.1 760.7 760.5 760.4 760.3 30 755-0 754:6 754-09 754:0 753:3 753:1 752.6 31 748-35 743.3 747-9 747: 746-95 746.75 745:75 Moy. | 757.093 | 757.05 | 75693 | 756.84 | 75670 | 756,62 | 75654 75311 EE z i - « POSER ja, SE | Las tt pp 4 i OO uu O M é g ANNE ANSE SN be. sek or ae ra | RR KONGL. 15" m.m. ASKESS TS NSSOS 761.0 757-05 755-85 7517 7590.9 752.15 751.0 758.75 761.05 755:9 746.95 751.6 EE 750-15 1,58: 14423 753:19 753-24 1 5 m.m, 749-4 752-55 759-45 738-95 747:2 755:25 760.4 756.9 761.45 762.65 704-05 751.835 747-090 7590:4 758-75 760.4'" 757-55 J5L:25 752.3 LSI 768.25 773-15 768.55 767.0 763.25 752.:35 760.0 761.4 758-45 7590:75 756.57 SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 7. 2 16" LZ 18" 19” 20" 2 22" 23" — [Moyenne. Jour. m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. 751.75 751.8 751.65 751.7 752.45 752.2 FETA MISEO 752.11 12 751-95 751.95 752.05 751.95 751.5 751.05 751.6 751.4 752.01 13 753:4 753:45 752-95 7529 754-85 755-05 755-35 755:45 752-76 14 760.95 760.95 761.4 761.4 761.85 761.4 761.5 760.8 759-39 15 757-25 757-05 756.4 7509.4 750.15 756.4 750.5 756.8 757-89 16 7556 755:55 755-45 755:55 755:4 755-25 754:75 754:45 756-31 17 751.95 751.835 751-95 75225 75215 752:5 752-35 752:4 752-31 18 750.85 750.8 750:7 750.75 751.0 751.4 751.5 HATT 751.19 19 752.15 751.75 EV I h 751.4 751.595 7 51.05 751.055 751.055 752:27 20 751.053 751.45 75.6 751.55 TSL 7521 751.55 751.95 750-93 21 758-95 759-05 759-15 759-35 758.835 758.6 748-45 758-5< 755:00 22 760.6 760.35 759:9 760-7 759-90 758-95 758-55 758.835 759:72 23 755-85 755-95 755-95 756.0 755:5 755-35 755-90 755:2 756-63 24 746.75 746.75 746-65 746-65 746.95 746.95 747-05 747-05 749-62 25 751-85 751-75 751:75 751-85 75215 75275 752:9 752:9 750:65 26 753-15 753-05 752:75 7527 752-65 751:75 752:3 751-95 752:85 27 750.15 750.3 750.5 750.6 751.0 751.05 751.45 751.65 750.35 28 752.45 752.2 751.6 751.65 751.8 750.25 7590.1 749-9 75237 29 744.25 744:1 744-35 7444 744:2 744-6 744-05 744-55 745-68 30 753.221 | 75316 | 753.08 | 753-14 | 753-19 | 753.09 | 753.04 | 753.06 | 75316 |Moy. 16" sl 18" 19" 20" 2 | 22" 238" — Moyenne.| Jour. m.m, m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. m.m m.m. 759-05 750:3 759:4 750:75 751.3 751-15 751:7 752:0 747-73 I 752.:5 752.9 753-:3 7527 753:2 752.15 751.85 751.9 752.29 2 7590:5 759-4 7590-75 750-6 759:45 759.:25 7590:0 750-1 750-89 3 738.9 733.85 739-25 740-05 739:4 739-55 739-45 739:6 74242 4 747-95 748-45 748.3 7483 748.8 749-25 749-6 749:9 745-36 5 755-65 755-95 756.35 756:7 756.65 757-15 757-75 757-85 754-14 6 760.35 760.6 760.8 760.8 760.65 761.0 760.9 761.0 759-48 7 756.8 757-45 757-6 757-85 757-38 758.1 758.1 758.3 758-41 3 761.5 761.25 761.35 761.15 760.85 761.05 761.05 760.85 760.09 9 763-05 763-85 764-45 764-45 7604:75 764.6 764.:95 764-95 702.47 10 763.9 762.9 762.7. 762.45 762.0 761.95 760-95 760.4 764.22 11 751.6 7513 751.089 | -750:7 759-45 7590-4 750:3 750:6 753-53 12 746.385 746.8 747-25 746.95 746.8 747-90 746.9 747-1 748-14 13 751-15 751-7 75215 752-55 753-90 754-05 754:45 7546 759-05 14 7587 7596 759:3 758-9 759:0 758.9 759-4 759:2 Sk ES 760.8 761.250 | -760.6 761.75 762.0 761.95 762.8 763.2 759-66 | 16 757-55 757:2 756-55 756-15 755-55 755:3 755-15 754-85 758-88 17 751.2 751.3 751.05 751.1 751-05 750.-9 751.0 751.055 751.93 18 7538 7535 753:7 753:7 754-65 755-65 755-65 750.6 752:70 19 759-4 760.0f 760.6 761.05 761.5 762.2 762.45 763-65 759-27 20 768.2 768.4 768.4 768.7 769.0 769.05 769.65 769-9 766.78 21 772.95 772.9 772.4 772.35 772.0 772.0 771.65 771.4 772.02 22 762.775 768.5 768.5 768.55 768.4 768.2 768.3 768.25 769.27 23 766.6 766.45 766.1 7606.15 766.2 765.9 765-55 765-85 767.08 24 763.05 762.3 702:3 762.1 761.95 701-75 761.35 761.35 763:71 | 25 752.55 752-45 7524 752:55 752.6 752:45 752-45 753-05 755-22 | 26 760.05 759-9 760.7 760.8 760.7 762.25 762.45 762.55 750-53 fl 2 761.2 761.5 761.35 761.2 761.1 761.25 761.35 761.3 761.656 28 756.95 7573 756.8 757:3 756.25 755-6 755:25 755-0 758.69 29 759-4 750.25 749:9 749-65 7495 749:4 748.838 748-55 751-45 30 742.0 741.385 742.0 741.25 741.55 740.65 7490.-4 740.1 743:72 31 756.61 | 756.69 | 756:72 | 750:75 | 756.75 | 756.81 | 756.83 | 756.94 | 756:70 | Moy. AUG. WIJKANDER. 28 Jour.| Minuit. 1 2 m.m. m.m m.m. I 740.1 40.1 741.35 2 758.75 759-85 760.5 3 766.55 766.25 766.05 4 764-3 763-6 703-75 5 754-65 753:8 753:2 | 6 740-55 7398 738-75 | 7 740-75 740-45 7490:35 8 7371 736-5 736-5 9 745:8 745-85 7461 10 760.3 762.15 762.4 11 771.3 771-45 771-4 12 766.95 766.5 766.15 13 749-85 749-05 749-25 14 745:8 745-15 744-35 | EES 750-5 7590-7 750-65 | EIG 754-5 755-85 756.4 17 761.4 760.5 759-8 18 752-65 752:5 752-35 19 756-7 756.9 757-45 20 761.0 760.85 760.8 21 755:8 755-3 7558 22, 756.5 ENS 756.65 | 523 754-45 754-55 7542 24 751:7 51.55 51.25 25 752-55 7524 52:7 26 756.25 757-1 757-15 27 760.5 760-45 58-55 28 767-35 767-4 767-45 29 768.9 768.75 768.15 390 769-45 7691 769-0 Moy. | 75577 755:71 755-65 Jour. | Minuit 17 20 m.m. m.m. m.m. I 704.4 764:3 764:3 2 770:7 179-7 770:75 3 769-3 769-25 769-0 4 767-5 767-5 767-45 5 764-45 764-25 764-1 6 761.45 761.55 760.4 7 754:2 753-95 7538 3 750-55 759-45 750-15 9 748:3 748-45 748.4 10 759.05 750.35 750-55 11 757:95 758.65 758.8 12 761.0 761.35 760.25 13 7538 Z58:7 a E3:95 14 754-95 754-95 754-95 15 701-25 761.1 761.45 16 7625 FÖRA 762.05 17 762.95 763.15 762.65 18 766.7 766.75 766.385 19 769.:2 769.2 769.25 20 767.85 767.65 767-75 21 lh 70:05 770.05 TJO:T5 22 | 772.9 772.65 771.9 Ba 52.25 TSG 7SK:S 24 | 753-85 754-15 754-85 25 | 7479 746.35 749-15 26 | 741.05 741.2 741. 27 745-55 745-45 745-15 28 | 750-65 759-95 751-35 29 | -750:3 749-85 749-45 30 739-65 738-95 738-45 31 743-65 744-55 745:4 Moy. | 757-63 757.60 757-46 Baromeéetre réduit å Ila température 3" At gt m.m. m.m, m.m. 741.835 741.8 VAD 760.5 760.7 760.385 766.15 765.835 765-65 703.-7 763.8 763-65 752.3 751-95 751.85 739-95 738-65 738.4 739:8 7394 ' 738-95 736.25 736.2 736-35 746.55 746.8 747-5 763.25 763.75 704-55 771.3 771.5 771.55 705.6 765-4 764-65 748.2 749-6 750-35 743-95 7436 743:2 759.-0 759-4 750-15 7571 757-8 758.4 759:2 759-3 758-55 752-45 752.5 752-35 758.0 757-95 758.25 760.55 760.55 760.15 755-4 755-15 755-15 756-55 756.3 756.35 753-9 753-45 752-95 751-45 751.-5 750-55 752-55 752-55 753-90 757-55 757-7 757-83 758.4 759-85 760.3 768.45 7608.35 768.6 768.45 768.65 768.5 769.25 769.0 7608.4 755.62 755-67 755-65 3" 4 så m.m. m.m. m.m. 765.0 764.85 765-4 770.-9 770.8 770-95 768.7 768.35 768.3 707-35 707-4 767-4 763-75 763-85 763-5 760.2 759-85 759-05 753-4 753-15 752-95 748.7 748.5 748.4 748.35 748.45 748-4 751.0 751.055 751.3 759-55 759-6 759-85 759-75 759-0 758.7 753:75 753-65 753:6 755-05 755-45 755-65 761.45 761.45 J0k:2 762.0 70-85 761.750 762.8 762.65 762.85 767-0 767-25 767-3 769-45 769-45 769-45 767.8 767.85 767.8 770.055 7790.1 770.1 770.85 770.0 768.7 751.-3 759-95 7590-65 754-35 754-55 754-7 744:2 743-35 742.6 742.05 742.75 7432 745-25 745-05 745-2 750-90 7590-9 750-95 748.8 748-65 748-55 737-65 737:7 737-5 746.15 746-75 747:2 757-34 ST Baroméetre réduit å 6 h ah m.m. 744-1 761.85 765-55 762.65 751-55 737-95 739-1 736.0 748.35 705-55 77115 763.6 751-75 742-95 749-4 759-15 758.3 7524 759-90 759-85 754-55 | 756.3 752-45 751:5 JS3 758.2 760.6 769-05 768.6 768.1 55: OBSERVATIONS MÉTÉEOROLOGIQUES. la tg . 756.27 9 h 768. EN 770:3 767-35 767-75 763.0 758-75 752-45 747-38 748-5 752-75 760.4'” 757-25 753-7 756-65 761.45 761.7 763-95 767-9 768.75 767-9 770:75 762.65 749:2 755-85 740.2 7448 745-85 751.5 746-35 73845 751:7 757-22 | 756€ | I KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 7. 29 15 16" VR 185 107 20" 21" 22" 23" — Moyenne.| Jour. m.m. m.m. m.m. m.m. , m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. 752.2 752-55 753:25 753-75” | 754-35 756-35 756.835 757-15 758-4 748.60 I 766.15 766.05 766.5 766.65 766.7 766.7 766.7 766.5 766.6 763.389 2 704-5 764-45 764-3 764-35 763-9 764-0 764-1 704-15 764-15 765-02 3 759:75 759-35 758.65 758.1 757-85 757-0 756-9 756.05 755-2 760.72 4 748.2 747-55 746.385 745-75 744:9 744-85 743-38 742.65 741.8 749-37 5 739-1 739:3 739-4 739-4 739-55 739:7 740:3 740-55 740-6 739-10 6 737-05 737-05 737-5 738.05 FITTAN 3:55 737-55 7373 737-15 738-45 Z 739-55 739-85 740-85 | 741-40 742.25 | 743-35 744:0 744-35 745-1 739-25 8 755-35 755:7 756.2 | 756-55 757-25 758.3 760.2 759-8 760.2 752-64 9 769-2 769-55 7790-1 770:35 | 770-45 770:7 770-65 770.-8 770-9 707-27 10 769.2 768.55 768.05 767-91 10 7684 769.05 768.95 767.6 707:3 769.92 II 758-5 750.8 7549 753:7 752.835 | 751-95 751-65 751.25 750-25 760-58 12 752.7 752.6 751.-7 | 751.5 | 759.:9 750.0 749.0 747:7 747-15 751.29 13 747-85 748.o 748.45 | 748.9 | 7489 749-35 750-35 750-4 750-55 746.32 | 14 750:25 750-35 WSOSE RSO:GSK ÖR 7SE:3 751.7 "| 752.6 753:7 754-05 750.64 | 15 761.6 761.6 761.6 761.45 762.4 761.35 761.45 761.55 761.5 759.838 | 16 756.8 756-5 756.1 75515 | 7548 | 754-25 753-65 753:0 753-05 ZSTESE DA 753:9 754-15 754-1 754:25 7543 | 754-55 755:15 755-95 755-95 Z5B:SA TS 760.3 760.35 760.6 760.8 760.9 | 760.95 761.05 761.0 760.85 759-57 19 ZTSYESNA | TISKA) IST 757:0 756:85 | 750-45 | 755:9 755:0 AS5:vor Ill 58:30) 20 753.225 | 753-05 7.53:05 Al 753-850 115 1754-85 755-0 755-75 756.0 756-55 754-68 21 T5S5:90 | 755:7 T/SSCOSMAN (75535 755-25 755:0 | 7548 754-9 754-5 755-95 | 22 752-35 752-55 752.8 752:55 752-65 7524 | 7522 752-05 751-55 752.69 23 7531 | 752-85 J530VEN 753-05 753.072 | 752-95 753-05 752-55 752-55 752.16 | 24 754-55 | 754-75 755-0 755-15 755-55 755-8 755-38 755-95 756:35 754-12 | 25 JSTCARA | STAS 75755 75:35 758.05 | 758.2 758.65 760.15 760.45 758-02 26 705-05 | 705-83 765.7 | -766.0 766.4 766.65 766.8 767.0 767-1 763-16 29. 770.2 | T40:2 769.-7 769.55 769.25 | 768.9 768.25 768.9 768.85 769.58 28 769.2 769.-0 769-5 769.6 769-75 769-5 769-9 769-75 769-55 769-19 29 268.735 | 763550 763:3, Fill ÖGA 763.-0 763.115 763.25 763.45 764.1 766.11 30 756.52 | 756.43 | 756.43 | 756.40 | 756.47 | 756.52 | 756.64 | 756.59 | 756-60 | 756.25 |Moy. 15” 16" | 19" 2000 eg 22" 23" — Moyenne. Jour. m.m. m.m. | m.m. I m.m. m.m. m.m. I m.m. m.m. 767-05 767-5 769.15 769.7 769:7 770-25 770-35 767-16 I 7790-05 770-1 769-9 769:9 769:75 769-7 769-45 770.26 2 766.9 766.9 767-0 707.3 767-45 767-4 767-35 767-67 3 766.2 765-95 | 766.1 765-95 766.65 765.35 764.85 766.385 4 762.1 761.85 | 761.75 761.6 761.45 761.15 761.05 762.70 5 757-2 756.65 | 755-30 | -754:9 | 754:7 754-8 754-65 757-88 6 752.2 751-674 v| 751:3 751-35 751.4 751-15 7508 152332" Ilva 7 748.0 747-85 | 748.25 748.4 748.6 748.5 747:45 748-43 8 749:5 749-5 749-9 7590-0 749-6 749-85 750-05 749-01 9 754-70 Z(SS:200 755:8 1 "107565 757-0 757:2 757-4 753-69 10 761.15 761.0 760.-9 Ir 7OT:I5 761.1 761.0 | -761.05 760.38 II 755:2 55:01 -e| 7545 | 754-35 754:4 754-05 754:05 756-83 12 754-0 754-15 7541 7541 754-35 7545 | 754-85 | 753-87 13 758.6 +: 758.835 759-38 759:8 759-85 760.15 760.25 757-47 14 761:0 761.4 763-45 761.8 761.85 761.75 761.8 761.47 15 761.85 761.8 762.0 762.05 762.15 TOR 762.85 761.93 16 765.385 765.9 765-7 766.0o 766.55 766.45 766.7 764-65 17 768.4 768.4 | 768.7 768.75 768.75 768.85 769.6 767-97 18 768.45 768.6 768.1 768.0o 767.-4 767-95 767-95 768.71 19 768.75 768.9 769.2 769.3 769.55 769.65 770.0 768.44 20 773:0 773-05 773:3 773:4 773-25 773:25 TIS-Z50 IN TER: 21 756.25 755:9 754-25 753:75 753:3 7528 752.5 | 761.42 22 759-45 750:25 75175 751-95 752-95 753-55 753:75 | 750-90 23 755:5 754-85 753:2 752-45 751:7 750-0 749-3 754-37 | 24 738-95 738.6 | 738.6 738.9 | -739:7 740-05 740-45 | 740.92 | 25 745-85 746.6 746.3 746.25 7452 745:7 7457 | 744-61 26 747-35 747-55 74845 748.75 749-4 749-95 759-45 747-08 27 STAS ACT 751.1 FNS 750.95 750.8 750.5 | 751.28 28 742-35 741.835 740-85 740-65 740.8 739-35 739:5 744-81 29 739:45 739-65 740-55 740:9 740.0 742-95 743:0 739-42, 30 754:6 755:1 | --755-75 756-85 757:35 757-75 757-95 751:37 31 75728 | 7577 [E757200-fY7s7206 1 öSra2 tlafsaer 75738 |775728 |MöY. 30 AUG. WIJKANDER. Jour. Minuit. 1 2" m.m. m.m. m.m. I 758-55 758-7 753.6 2 747-6 747-5 747-55 3 745:0 744-85 744-75 4 739-5 739-25 739-05 5 747-1 747-1 747-45 6 TISL.2 75LA 750.385 7 757.2 757-55 757:7 8 756.838 756.25 756.1 9 752.0 751.8 751.65 10 744-85 744-85 744-05 I 737-6 737-6 737-85 12 755-25 755-55 756.0 13 749-05 748-65 748-55 14 752-65 52:75 0) 520 15 753:45 753:55 753-05 16 747:3 747-15 747-45 2) 752:3 7531 7541 18 755:6 755:45 755-5 19 764-55 765-0 705-3 20 763-9 703-75 763-:4 21 755:5 755:25 754-95 22 746.1 745-95 746.0 23 7481 748-35 748.35 24 749-85 749-9 759-15 25 753.-0 751.8 752.6 26 744-0 7442 743:8 27 756.3 756-05 755:75 28 735-05 755-35 735-5 29 758.2 7581 757:4 30 742.6 742.8 743-15 31 752-85 752.385 ST Moy. | 750.74 750.71 750.72 Jour.| Minuit. se 2" m.m. m.m. m.m. I 7573 758-6 759:1 2 753-55 7532 753-35 3 7531 752-95 753-0 4 749:2 749-35 7590-1 5 754-15 754-55 754-45 6 T52:0 750.9 750-05 Z 738.6 7490-45 742.2 8 7201 FASS 724.3 9 7390-7 732-4 7330 10 7538 754-75 755-1 11 756.55 756.4 756.4 2 758.3 758.45 7,53:2 13 756-45 756-35 756.1 14 754-95 754-85 753:75 15 755:45 755:35 755-45 16 752:15 7590:75 1749:7 17 728.6 728.5 728.8 18 741-05 7424 742:9 195 1-5 757-95 758-45 20 763-45 763-65 763.9 21 769.6 769.6 769.45 22 765-55 765-55 765-1 23 765.1 765-35 765.2 24 757-75 757-4 7560.75 25 758-65 758.3 758.3 26 758.4 758.4 758-15 27 ONESS 757-7 757-9 28 758-55 753-65 758-15 Moy. | 753-00 753-14 753-17 OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. Baroméetre réduit å la température d 3 At 5 | ; 6" ih gt m.m m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. 758-4 758-15 758.3 758.25 757:75 757:2 747-4 747-45 747:45 747-7 746-55 746.95 744-05 743-85 743:9 743:75 743-65 743:5 738-65 738-65 738-45 738.3 738.3 738-35 747-4 747-83 748.05 748.25 748.25 748.65 7590-55 759-4 7590:9 7508 750-95 751-5 757:9 757-95 757-65 757-9 757-85 758-15 755:7 755-6 755:4 7549 7548 7544 751-55 751:5 751-4 751-55 751-35 751:5 743:5 742:3 741-55 7490-1 7396 739:1 738.6 738.8 738-85 739-09 739:5 740:0 756-45 756-55 750-7 756.95 757-090 7571 748-55 748-55 748.3 748.3 748.4 748-75 753:15 7529 7528 7533 753-6 753:9 753:2 753-15 752:9 75225 751-05 750:8 747:5 147-45 747-45 7474 747-4 747-4 754-65 754-38 755:3 755:5 756.2 756:7 755:7 755:8 756.4 750.55 756-55 757:2 765-0 704-7 764-9 764-85 764-5 704.8 763.0 762.6 762.0 761.55 760.65 760.8 755-0 7544 753:9 753:3 753-05 752:7 745-75 745:3 744-95 744-5 743-38 743:95 749-05 749:2 749-3 748-95 748.9 749:0 750.05 750.055 750.2 750.255 759.085 750-:9 75225 7521 751.5 751-75 751.35 751-05 743-4 743:5 743-85 744-3 7447 745:75 754-95 754-35 7536 7525 51.35 759-15 736.15 737-90 737-9 739-25 740-05 7429 756.6 756.1 755:15 755:25 755:25 754-65 742-95 743:25 743-45 744-25 746.1 TAGAS 7590-95 7590-1 747-95 748-15 747-15 745-60" 750.58 750.46 759.34 750.31 759.18 759.31 | 5 Barometre réduit å 3 4 5 6" lh g" m.m. m.m. m.m m.m m.m. m.m. 759-3 759:0 758.6 758-15 758.25 759-4 752-75 752-35 7521 751.6 7521 752:55 753-05 752-95 752-65 752.0 751.5 751.15 750-45 750-6 750-55 750-75 749-65 750-15 7546 7544 7551 755-25 755-35 755:35 748-85 748.3 747-5 746-55 7456 745-15 7427 743-05 743-90 7429 743-1 742:9 TRI 722.65 RUESS 721.6 FAL 720.85 7341 735:3 736.0 736:9 738-35 739:25 755:8 755:9 7561 756.35 756.4 756-85 756.35 756.35 755-85 755:7 755:7 755-6 1517 757-95 758-35 758.4 758-55 758.8 756.2 756-35 756.3 756.25 756.1 755-95 754-65 754-65 754-4 754:55 754:7 754-65 755:15 755-05 754-85 754-85 754-9 7551 749-05 748.15 747-45 746-25 745-05 7441 728.35 728.45 728.6 728.5 728.5 729.25 743-65 745-05 745-45 745-95 746-45 747:2 759.-9 760.35 760.5 760.7 761.45 701:7 763-95 764.0 764.0 764.1 764.15 764.1 769.5 769-55 769:7 769-35 769-25 769.0 765-0 764-95 764-45 764-55 764-75 765-05 765-25 765-25 764-95 764-55 764-45 763.8 756.5 756-55 756.5 756.25 756.25 756-5 758.3 758.0 758.3 758.35 757-85 757-95 757-95 758.0 757-65 757-65 757-65 757-45 758-15 758.2 758-4 758.25 758-35 758.3 758.0 | 758.05 758.0 758.o 758.15 758.1 753-18 753-19 753-11 753-01 752.99 753-08 753-19 SV. VET. 1 6" m.m. 759-95 7534 746.25 750-65 755-95 738.2 738-45 719-95 747-15 LSTETS 756.1 758.4 755-65 755-15 754-6 7348 735-65 752.8 752.55 767-55 766.1 766.45 760.85 757-85 758-4 757-6 758.6 758.8 753.06 AKADEMIENS HANDLINGAR. 1 vh m.m. 149-3 145:5 741.05 741.6 750:75 754-15 759-35 752.6 750-65 737:4 759:7 7544 751.115 1520 747-8 749-95 756.6 761.75 765-7 757-45 748-4 746.-9 749-35 15325 746-15 754-35 739:45 756-85 748-1 TÖS JA:3:0 750.68 17" m.m. 759:05 753:3 746.55 750.8 755:45 737-5 737-5 720.8 748.05 TITANS 756.3 757-9 755-95 755-35 754-2 733-55 736-55 753-55 762.95 768.25 765.6 766.55 760.7 757:7 758-55 757-55 758-55 759-90 75305 18" m.m. 7494 745-15 740-9 742.25 750-9 754.777 759-15 752:7 759-05 737-15 751.8 753:75 751-35 751-95 747-83 749-9 756-35 762.05 765-75 757-25 747-95 7471 7494” 753-55 745-05 754-55 738.3 757-35 746.7 754-6 745-95 750.67 18 m.m. 758.05 753:2 745:8 759:75 755-05 35:75 736.2 HARG 749:4 757-1 756.3 757-5 755-55 755-45 753:9 732-65 737-2 7542 763.45 768.6 765-25 766.05 760.3 TS5I:9 758-5 757-25 758-55 758-95 75391 1 9" m.m. 7491 745-35 740-45 743.-3 750-9 755-25 759.0 752:75 749-55 736.9 752-15 752.75 751.1 752.255 747-6 750.25 755:25 762.65 765.€ 757-15 747-8 747-55 749-45 753-6 744-85 755-05 736.6 758.3 744-95 753:8 747-1 750:59 1 9" m.m. 756.2 753-0 745-95 751.9 754-55 734:5 7346 724.2 759-35 757-45 756-35 757-25 755-6 755-45 754-25 731-45 738.0 754-75 763.0 768.65 765-05 766.0 759-45 757-9 758.65 757-5 758-45 759-15 752.834 20" m.m. 748.9 745-35 740-05 743-6 751-35 755-6 758.385 75275 748.45 736.95 752.95 751.9 751.8 75245 747.6 750.25 755-45 762.75 765-3 756.75 747-55 747-55 749-6 753:7 7445 755:9 735-85 758.6 742.8 753:25 750.05 750:59 BAND. 12. N:O Z. got m.m. 754-35 753:3 748.2 753-65 752-95 734-65 728.6 728.95 752:7 757-45 757-35 756.65 755-95 755-55 752-95 730-55 740.2 756.95 763-15 769-55 765-5 765.25 758-55 758-35 758-55 757-45 758.25 759:8 753-05 og" m.m. 754-25 7534 748.838 753:95 752.65 7356 727-65 730.0 753-35 757-05 757-5 756.3 755-35 755:5 753-00 730-4 740.8 757-15 763-25 769-75 765-5 765-05 757-95 758.35 758-55 757-45 758-45 760.1 753-11 31 Moyenne. m.m. 754-03 746-49 740-50 742-54 749-63 753.1I 758.68 754-10 759.82 739-40 745-17 755:26 749-78 752-94 749-89 748.73 755-74 759-25 765.18 759-69 759-93 746-03 749-20 752.:20 748-84 749-51 745-85 748.21 751.32 749:23 747-18 750.61 Jour. OM EONNA UPWN MH - HH NN HH 13 Jour. - OM oeOoN&A NBWN mm - AA NP N - nn J N NO NM NN NNN om mk ON AA NPR NMHH OM 001 Moy. 32 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. Barometre réduit å la température « Jour. Minuit. an 2" 3" 4" 5" 6" 2 m.n: m.m. m.m. m.m m.m. m.m. m.m. m.m. I 760.0 760.45 760.1 760.1 760.35 760.35 760.55 760.45 2 762.3 762.45 762.7 763-05 763-15 763.385 763.7 7603-85 3 764.8 764.7 705.2 765.75 765.75 766.05 766.2 766.5 4 767-45 767.2 767.15 766.75 766.6 766.2 765.7 764.9 5 760.2 760.1 760.0 759-9 759-38 759-65 759-25 759:25 6 755-65 755-35 755-05 7543 754-15 754-4 7540 753-65 7 758.15 758.5 758.6 758.45 758-45 758.7 758.065 758-55 8 759-0 759-1 759-1 759-3 759-55 759-65 759-85 760-05 9 766.3 766.6 767.0 766.7 HÖRS 707.5 767.2 767.65 10 770.0 770.155 7790.1 770.245 7790.45 770.555 770-65 7T11:3 oi 770.65 770.55 7790.55 7790.0 769.6 769.6 769.35 768.385 1473 766.1 ZÖ5S:7S 765-4 764.8 764.4 764.0 703:2 762.9 13 757-35 757-0 757-75 757-1 757-25 757-4 757-1 756.835 14 756.9 756.9 756.9 756-7 756-75 756-75 7567 756.85 15 753-95 753-45 753-35 753-05 753-35 752.3 752.35 752:35 16 738.2 738.2 735:25 735-4 728.05 727-1 726.45 725-35 Lig 739-1 740-1 741.8 742.4 74275 743-15 ” 743-75 744-25 18 751.55 752.6 753-0 7527 753-15 753-25 753-55 7533 19 758.35 758.55 758:7 759-1 759-15 759-55 759-2 759:3 20 758.8 758.65 758.45 758.3 758-4 758.55 758.75 759-1 21 759-85 759-9 759:9 759:7 759-85 759-65 760-05 760-05 22 763-65 763-75 763-65 763-6 7635 763-35 763-4 763-15 23 763-6 763-45 763-3 703-2 703-05 702.7 702.55 762.55 24 760.05 759:9 759-75 759-65 759:5 759:5 759:5 759:75 25 760.3 760.5 760.55 760.6 760.5 760.45 760.05 759-9 26 753-55 752.850" 752.2 752-05 751.5 759:75 749-85 748-5 27 732.85 7327 732-95 733:75 733-85 735-65 736.65 737-6 28 759-25 759-35 759-35 759-1 759-05 758.3 757-3 756.4 29 7334 733-6 734:25 734:9 735-6 7360.65 737-35 739:25 30 748.9 749-05 749-15 748.95 749-1 749:3 749:25 749-3 31 748-5 743-4 748-45 748.25 748.35 748.3 748-5 748.9 Moy. | 756.71 756.77 756.76 756.70 756.52 756.55 750.47 706.47 Jour.| Minuit. 1 2 SÅ 4 | 5" 6" 2 m.m. | m.m. m.m. m.m. m.m. m.m m.m. m.m. I 7536 | 754-55 755:25 755:75 756.05 756-6 758.25 758-65 2 763.4 70355 763.2 762.95 7602.15 701.5 761.1 760.55 3 757-25 757-55 758-15 758.25 758.2 758.5 758.385 759-38 4 763.5 763.6 763-6 763-65 763-95 764.15 794-05 704-05 5 765-3 765-75 765.9 766.0 766.4 766.95 767-4 767-4 6 768.1 768.2 768.05 768.15 768.25 768.2 768.2 768.1 Z 703535 762.385 JO2:2 761.9 761.3 760.45 760.25 759-6 3 747-85 746.3 746.75 748.25 749-15 749-55 750.35 751.95 9 754-5 754-1 7538 7543 7531 752:75 752:3 751.85 10 749-7 7590.15 750.2 7590-55 750:3 750.835 751.05 751.15 II 760.4 760.15 760.35 760.5 760.45 760.55 760.8 761.1 2 766.95 767.0 766.9 766.7 767.0 767.25 767.6 767.385 13 770-55 770-55 770.25 770-6 7790-35 779-45 770-25 770:1 14 768.1 768.o 768.1 767.9 HÖGT 767.6 767-4 766.95 15 760.2 759-85 760.55 760.7 760.85 760.8 760.25 761.15 16 758.2 757:55 757-1 756:7 756-35 755:75 755-45 755:0 17 753:15 753:05 753-2 753-55 7540 7541 754:6 754-65 18 757-55 757-55 758.2 758.838 758-35 759-95 761.9 762.3 19 767.25 767.55 767-9 767-95 768.2 768.4 768.5 768.85 20 769-95 769-7 769-6 769-85 769-75 769.65 769-55 769.6 21 775:3 775-65 777-55 777-85 778-25 778.25 778-35 778-65 22 781.55 781.3 781.0 781.15 781.4 781.45 781.4 780.850 23 770-55 776-35 1:75:9 175:2 774:55 774-55 773-85 7734 24 767-15 706.5 706-15 765.3 704.835 764-35 703-45 762.85 25 JES 755-0 754-85 7544 754-25 754-4 7541 754-0 26 757-8 758.o 758.15 7583 758.3 758.65 759-0 759-15 2 763.35 763-25 763-45 763-4 763.5 763-5 763-5 703-4 28 761.2 760.95 760.85 760.5 760.1 759-9 760.05 759-25 29 756.1 750.25 756.35 755-85 754-75 754-0 753-55 753:3 30 754-15 754:1 754-3 754-7 7546. 754-75 754-:9 754:75 Moy. | —762.25 762.16 762.26 762.32 762.23 762.26 762.34 762.34 g" m.m. 769.835 703-75 766.45 764-5 759-15 753:5 758.6 760.35 767-7 771.:3 768.75 702.45 756.9 756.9 752-05 725:75 744-65 753-1 758.5 759:3 760.2 763.-3 762.45 759-95 759:95 748-05 739-05 755:3 740:3 749:2 749-05 756.49 8" m.m. 759-25 760.05 760.2 764.0 767-55 767:9 758-95 751-65 751.65 751.35 761-45 768.2 769-7 766.5 761.1 754-65 755-35 762.55 769-05 769-65 779-6 780.3 773-15 762.25 7542 759-5 763-4 759:2 752.8 754-65 702.33 = | or | 1088 m.m. MN. | 760.835 760.7 | 763-9 764 i 766.6 766.9 764:3 764.3 | 759-15" TS | a 758-95 760.8 768.4 771.15 768.7 762.:3 757-15 756.9 T5SWL 727-0 745-2 753:9 759-35 WS9ESS 760.4 763-5 762.35 760.15 760.1 747-1 741.55. 754:7 741.2 749-85 749-4 75675 | 754 Bärra = RER RS 9" | 1 ( 0) 754-85 BN 702.33 I KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. [200N:0 Z. do 15" | 16" | TZ | 18” 19” 20" An 22" 23" — Moyenne. Jour.| m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. | m.m. m.m. I m.m. m.m. | m.m. | 761.55 761.8 762.15 761.9 761.8 762.0 761.8 | 761-85 | 7O-85 I) 701-06 | I 764-25 765-0 764-85 7647 764-9 764-75 764.838 | 764-65 764-75 763-98 2 768.15 768.1 768.1 707.75 TÖJETS KAN JOJAS 707.6 1 767.:5 | 767-65 | 766.834 3 762.8 762.3 762.05 761.6 761.5 | 76T-1 706:55 | 0760:3 | -760.5 763.831 4 758-1 SES 757-35 756-85 756.5 756-1 756.45 | 756-25 | 756-25 | 758-39 | 5 756.2 756.55 756-9 757-15 757:2 757-6 757-85 | 757-75 757-9 755-40 | 6 758-5 758-7 758-5 758-65 758.6 758-65 758.838 | 758.65 | 758.6 EKG 762-95 763-35 763-45 764-05 764-05 764-65 765-15 765-5 765.3 | 761-87 8 769-3 769-65 769-75 769-65 769.838 | -769:9 769.9 | 769-85 769-95 768.54 9 771-6 771-55 771-4 771-35 771.-2 771.2 Jae oe) mn 779.9 771-21 10 768.4 708:15. | 707-35 767.-7 767-4 767.5 766.8 | --766.6 766.4 768.54 2 760.3 | 7600. 759-45 759-2 758.9 758-4 758.65 | 758-4 758.55 | 761.65 12 75:e 750:8 a 7567 756.6 | 756-7 756-7 756-7 756.385 757-0 757-01 13 756.45 756.25 756.1 755-9 7555 755:4 755-15 754-85 754-45 756-37 14 748.0 747-65 746-6 746-05 744-65 744-25 7432 741.15 | 739-95 749:07 | ES 728.05 739-0 731-15 733.05 | 733-95 734-75 735-55 737-1 738.1 | 730-75 16 748.8 748-95 749-1 749-35 749-65 749-85 750.0 | 751.25 | 751.6 746-30 7 756-95 756-55 757-90 757-05 757:4 AST:S5 kr SIG 758.0 758.15 755-11 18 759:6 758-65 759-05 759-3 759-25 759-90 758.8 758-901 1 7589. II TE59:r25 ng 760.0 | 759-75 758-5 758-85 758.8 759:8 759-6 759-55 | 759:7 | 759-29 20 762.15 762.45 762.9 763-45 763-65 763-85 76375 763.55 | 764.35 1. 761-48 21 763-7 763.85 763.8 763-7 763-7 763-75 763-65 Z03:51 | 78:75 763-56 22 761.6 761-15 761.05 760.5 760.35 760.75 760.4 760.2 | -760.1 | 760-90 23 759-75 760.05 760.0 760.05 760.8 760.4 760.3 | 760-4 I | 700:3 | 760.000 | 24 758-75 758-45 758-15 757-65 756-9 756.1 755-65 | 754-95 | 7544 | 758.830 25 738-4 7372 Z35:05 7354 734-65 734-35 734:75 33-70 T |A 38:30 1) 743-24 26 755:45 756.5 757-25 753.2 758-85 758-9 Z59:34 | i 759:301 | 759-45 11 746-85 27 745-05 | 742-15 749-75 738-55 737-05 735-45 734305 |Ct733:35E | t733:35 1 ASA | 28 747-0 747-45 747-6 747-55 747-5 747:6 748-15 748.45 | 748-65 | 742:38 | 29 7590.0 749-45 749:5 749-35 748.8 748-65 748-75 748.75 | 748.55 749-31 30 759:75 759:9 759-95 759:7 751-05 751-45 | 752-1 (SY LERA RT (eye UR Bg (NS 6 de RE .OI | 757.00 | 757.08 757.00 750.87 750.83 756.74 756.71 756.72 756.61 | 756.65 | 756.72 |Moy. 15" 16" sp 18" 19" 20" 21" RR Fl) OR IMoyenne. Jour. m.m. m.m. m.m. m.m. mm. m.m. m.m. m.m. | m.m. | m.m. I 762.9 793-05 763-55 763-55 763.65 763-85 764:0 763-55 763-45 760.36 | I 757-4 757-65 7573 756-55 756.9 757-90 757-90 756-95 756.85 | 759.344 | 2 762.15 762.15 761.95 762.55 762.75 762.85 762.95 763.4 763.5 » -760.76 Sd 764.6 764.5 764.55 | 764-55” | 764.6 764.75 | 765-0 765-0 JÖS:35, | 64:27 4 | 767-6 OF) JO7-7 767-55 767.6 707-55 | 7681 | 767-95 | REN ES 766.95 766.95 765-95 764-95 765-0 764:35 | 7639) 11 C763:75 763.55 | 766.76 6 754-75 754-6 753-25 752.25 752.3 751-45 | 750-65 | 749-95 748:9 I 750:73 | Zz | 753-75 754:2 754:5 754-55 754:6 754-35 754-75 754-55 754-5 752-13 8 748.85 748.35 747-85 747-9 748-05 748.35 748-6 748-75 749:3 | 750:73 9 756.55 756.95 | 757-6 757-9 758.1 758-45 | 758-95 759:5 760.0 754-42 | 10 763.8 764.3 7604-5 765-1 765-65 765.7 | 766.2 | 766.5 766.75 762.96 II 769-55 769-7 769-5 770-5 770-75 PO: Ego: RUD: 770-4 | 768-78 12 768.5 768.35 768.55 708-35 768.05 768.05 768.0 | 768.05 768.o5 | 769.30 13 763.25 762.8 762.15 FÖTT 761.25 760.9 | 760.45 760.25 760.2 764.607 14 761.5 761.45 751.1 760.65 760.4 759-95 | 759-55 758-65 758.55 | 760-75 15 753:4 753-15 753-05 758: NE 753 753-15 753:2 753:3 7531 | 754-55 16 756.25 750-5 756.8 756-1 756-75 757-05 HORanS EST: 7577 755-55 i 766.5 766.6 766.4 766-7 766.95 766.9 767.0 766.95 07:22 763-47 18 779:15 770-25 770-25 779-35 7790-45 779-4 770:3 770:25 770-15 | 769-30 19 770-85 7790-9 771.25 771-5 7721 772.8 773-45 774-35 774-95 | 770-86 20 780.7 780.8 Ko 7BIES 781.4 781.2 FOT: 781.05 781.1 781.25 779-57 20 779-35 779-05 778-9 778-7 778.0 777-55 777-45 776.95 776.85 | 779:72 22 771.05 770.9 770-45 770.0 769.75 769.15 768.65 | 768.25 TOGS | TITEL 23 757-7 756-86 756-35 756-05 755:7 755-35 | 755-45 7553 755:2" | 760.39 24 756-05 756.2 756-35 756.5 75057 "| TYSO85S |NYSY:25 NIIST:A 7576 755-56 25 762.05 762.65 762.95 762.835 14 763-05 7034, | 70321 | Prög:3 7603.2 760-60 26 762.65 762.75 762.45 762.2 761-95 JOR:7S. |G 762.385 762.4 762.95 27 757:8 757-45 757-35 757-05 756-95 756-85 756.75 | 756-35 756.4 758.64 28 752-95 753-0 753:2 753:2 753:2 753-6 753.65 | 7538 7541 753-80 29 755:45 755:6 755-85 756-05 756-3 756.3 756-35 756.65 755-95 | 755-21 30 762.50 762.51 762.43 762.33 762.39 762.34 762.39 762.38 762.306 | 762.329 | Mo. d. Handl. Band. 12. N:o 7. G d Baromeéetre réduit å la température di är ll m.m. m.m. 4 | 758-55 753.8 dd 761.8 762.3 3 TÖ3:25 763.3 ' 759-15 758.55 I 756.15 755-85 I 756-35 755-9 756.25 756.2 754-95 755:3 759:75 760.2 7OT 760.95 757-1 757-6 764-95 767-0 768.8 768.8 772:4 772-:4 775:2 775:5 7746 774:7 773-85 774-15 772:5 772-25 TJ IL 770.8 770.05 770-55 769.7 769.6 768.1 767.7 764.3 764-4 763-95 763-95 764-4 704-5 763.6 763.6 764-1 764-45 765.385 766.1 761.6 ZOE 761.6 761.45 754:5 755:4 75. 764.18 764.31 | 764-35. Baroméetre réduit å la température gt m.m. 757:05 754-05 TAGET HEX) 7534 755-75 7549 753:4 755-65 762.225 761.35 755-65 758.3 760.3 760.0 751.3 752.4 755:6 7590-4 7590.05 756.2 756-35 756.8 757-45 753:75 753:8 755-95 754-35 754-75 756.15 gå | 10" 75530 34 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. Jour.| Minuit, | 1" 2 3 AM 5" e" Ze m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. I 756.7 756.7 757-05 757-05 758.55 7585 7585 758-55 2 761.05 70T:2 761.0 761.4 761.55 761.7 761.65 761.65 3 762.0 703.5 763.2 763.2 T63.35 762.9 762.95 763.15 4 762.25 761.85 761.55 761.0 760.55 760.1 759-65 759.-3 5 757-05 7567 756-7 750-45 756.4 750.2 750.2 756.2 6 756.2 755-55 755-65 756.1 756-45 756.3 756-05 755-85 Z 756.9 757-90 757-05 757:2 756-65 756.4 756.4 756.2 8 756-65 756.3 756-05 755-75 7554 7556 7552 754:9 9 757-65 758.2 758-4 758-65 759:0 759:2 759-65 759:7 10 762.6 762.6 762.3 702.75 762.75 762.55 TO2:25, 761.45 II 756.835 757-1 757-0 757-0 757-15 757-90 757-15 757-0 12 763.1 703-15 763-35 704-55 764-65 7604:7 765.0 764.9 13 767.835 767.8 767.8 767.9 767-9 768.4 768.55 768.65 14 771.2 7717 771.8 771-65 TEES 771.85 7721 771.95 15 773-65 774-09 7742 775-45 775-35 775:45 775:25 77525 16 775-15 775:25 775-25 775-35 774:95 774-85 774-85 774-7 17 773:9 773:55 773-05 773-60 773-6 773-75 TI3SAS 773:8 18 773-85 773-85 773:9 773-9 7734 773-15 172:7 772.8 19 771.155 771.055 771.25 771.4 771.2 Jakes JTI 771.25 20 770.8 7790.9 771.0 771.1 770.55 770.2 4 7790.3 7790.3 21 769-6 769.9 769.8 769.385 769-55 769-6 769-6 769.7 22, 769.2 708.9 768.9 768.95 768.75 768.55 768.75 768.5 23 765-4 705-3 765-1 764-95 764-65 764-6 764-6 704-45 24 763:7 7638 763.6 763-85 763-85 703:75 763.8 793-95 25 764-85 764.:9 765-0 764:7 764.6 764-45 704-55 704-55 26 764.25 764.1 764.05 764.05 764.15 763-85 763.65 763.7 2 703-35 703-15 763-1 703-3 763.6 703-85 764.0 703-95 28 766.35 766.45 766.35 766.5 766.2 766.25 766.05 765.385 29 763-95 763.9 763.45 763.3 763.05 762.6 762.25 761.8 30 7OM:5 7ÖLG5 761.385 ÅN 70225 7602.1 762.1 762.1 31 755-09 7543 754:5 754-25 754-05 754-05 753:9 754-05 Möys | 720431 | 170434 |Iu704:32, [= 704-43, 4/00 704:38 | 043 UR TOA 270 ( ORee Jour. | Minuit. 1 2" gr 4" 5 6" Z | m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. I 758-7 758-65 758-65 758-45 758-15 757-6 757-5 757-1 2 754:25 754:3 7547 754-45 754-35 754-35 754-55 754-15 3 749-55 749-45 749-15 748.2 748.25 749-35 749-35 749:4 4 751.25 751.35 751-45 751-45 751.35 751.4 751.4 751:7 5 75215 752.4 752.45 752.45 752.6 752:75 753-0 753.2 6 755-35 755-35 755-55 755:5 755-45 755:2 755:25 755:45 Z 755-55 755-55 755-25 755-3 755-3 755-35 754-75 754:9 8 752-95 753:25 753.25 753-15 753-35 7533 753-35 753-35 9 755-3 754:95 754-85 754-95 755-15 755-15 755:3 755-55 | Tö 761.-3 761.4 761.35 761.3 761.4 761.7 761.95 762.1 II 763.5 762.9 763-35 763.3 763.2 762.55 762.3 761.385 | I2 756.55 755-95 755-65 755-4 755:65 755:05 755:3 755:3 13 758.25 758-45 758-75 758.6 758:7 758.6 758.8 758.4 | 14 758.0 758-1 758-45 758.6 758-7 759-4 759-55 760.0 | IS T02-7 762.55 762.7 762.6 762.35 761.45 761.45 760.8 16 749-80 749-65 749-85 750-05 750.2 750-6 750.835 751.2 GJ 753:7 753:7 753:3 753:5 753-7 753:5 752.9 7527 18 750:7 751.0 752.05 7533 753:6 754-05 7549 755-0 19 754-95 754-45 753-95 753:5 753-5 752.6 752.:3 751.3 20 747-95 748-05 748.25 748.45 748.6 749-05 749-25 749-65 21 756-55 750.5 756.35 750.15 756.2 755-83 755-38 755:75 22 756-55 750-35 750-35 756-45 756.3 750.3 756-45 756.4 23 756.8 756.9 756.8 756.9 756.7 756.6 750.5 755.45 24 757-9 757-85 757-75 758.3 758.2 757-5 757:4 757-5 25 755:0 754-65 754-25 754-0 753:7 753-55 753-45 753:5 26 753:3 753-25 753-09 753-15 753-15 753-4 753:35 753-55 27 756.4 756-45 756.45 756.1 756.3 755-83 756.0 7558 28 754-15 754:25 4754:2 754-5 7545 754-6 754:45 754-45 29 753-95 754-15 754-05 7541 754-25 754-5 754-35 754-6 30 757-4 7572 756-15 755-95 755-95 756.0 756.15 755-95 Moys | 755-35 | 755-30 755-28 755-27 755-29 755-23 755-26 755-23 | 174-25 05 | 771:0 170:4 24 9.5 H07:3 445 7604.1 64.2 763.6 D5:5 705-95 79 0.4 KONGL. m.m. 760.5 762.9 763-5 EMC 755-97 756.3 756-55 755:9 762.0 758-05 Z59:15 766.7 770.0 772.6 775-65 773:75 774-05 771-9 771.0 769-95 769-4 707-05 764-7 704-35 764.1 763-8 765-65 765.8'7 760.35 759:45 757:25 764.39 15" m.m. 755:75 752.225 750-85 752-4 754-85 756.25 VEXIE) 753:9 757-:0 703-85 758:9 756.1 757-4 761.8 754-65 753-15 749:2 756.5 748.35 754-35 756-75 756.25 757-35 756.35 7534 7554 754:5 753:75 756-05 756.45 755-29 | 16" | dd | 18" m.m m.m m.m. ZÖT 761.05 701.1 762.85 762.9 762.95 703-25 703:3 703-05 757:5 757-25 737-5 755:9 755:8 755-75 756.25 756-35 756.6 756.5 756-45 750.4 755:85 755-9 750.05 762.1 762.15 762.0 757-85 757-4 757-1 759:4 759-45 760.0 766.8 766.9 767.0 7790-1 7609:7 709-95 772:75 772.8 772-95 775:4 775-7 775-55 FPS GRS 3 774-15 774-05 774-05 771.8 771-55 771.35 771.05 770-85 770.85 770:2 770-05 770:05 769.25 768.9 768.75 766.6 766.3 766.25 704-3 764-35 764-05 764-45 704-65 764-05 704-15 763-95 763-95 763-83 763-85 763-9 765.8 765.8 766.0 765-6 765-6 705-55 760.4 760.35 760.5 758:8 758.2 757-65 757-25 758-05 758.15 764.35 | 764.30 | 764.28 16" | 17" 18" m.m. m.m m.m. 755-25 755-2 755-05 751.:3 750-95 750.-4 750-95 751-15 751-05 75225 752.6 HSA 754-85 755:2 7553 756.35 756.35 756.35 753:8 753-60 753-55 754-95 754-05 753-85 757:7 758.o 758-15 763-55 764-35 763-55 758.25 | 758.05. | 757-6 756.25 757-7 757-05 757-25 756.385 756-35 761.385 762.4 762.5 7540 753-90 752-15 753-15 753-15 753-25 748-85 749-0 749-1 756.25 756.15 756.1 747-55 747-65 747-55 754-95 754-55 754-75 757-05 STANS 757-05 756.25 756.25 756.25 757-45 758.15 757-5 ZSO 756.15 756.1 753:3 7533 753:3 7558 755-85 756.2 754-45 754-1 752:9 753-95 753:9 753-60 755-35 7506-35 756:3 756.2 755-65 756.75 755-18 | 75523 | 755.09 SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o Z. 3) I 19" 20" 21" 22 23 Moyenne. Jour. m.m m.m. m.m m.m m.m. m.m. | 760.95 761.1 761.25 761.0 761.1 50-45 = | j 763-05 703-25 763-05 763.1 762.95 762.30 | 2 763.-0 762.9 763.1 762.8 762.4 763-16 2) 757-0 757-15 757-25 757-5 757-15 758.74 4 755-75 7558 755-95 7561 755-9 756.10 5 756.65 756-75 757-15 757-1 757-0 756.25 6 756.65 756.75 756-5 7560.6 755-6 756-45 7 750.45 750-55 757-05 757-3 757-55 755-95 8 762.15 762.15 762.25 761.3 762.75 760.56 9 757-0 756.6 756.3 7506.35 756.35 759-638 10 760.25 760.8 761.15 7602.45 763-15 758.74 II 767.15 767.-4 767-65 767-38 TÖRET 766.01 12 770-25 770-45 770-35 770.65 771-05 769.22 13 772-85 773-25 773:6 773:8 773-85 772-50 14 775-65 775-75 775-55 775:3 775-35 775:25 15 773-65 773-6 773-25 773-35 773-2 774-29 16 774-05 7740 7741 773-9 774-05 773-93 ig 771.45 771.5 771-3 771.3 771-4 772-35 18 7790-9 770.065 770-85 79-75 770-75 771.02 19 7790.-0 770-05 769-95 769-95 769-9 770-37 | 20 768.9 768.65 768.75 769-0 769.05 769.38 21 765-9 765-7 765-6 765-65 765-35 707-41 22 7641 763-9 703-55 763-75 703-45 704-43 23 764.6 765-05 704-907 764.8 764-85 764-13 24 763-85 763-95 764-15 763-85 764-05 764-31 25 763-65 763-75 763-6 763-65 763-55 763-77 26 766.2 766.2 766.3 766.3 766.45 764.389 27 765.2 704.7 764-45 704.25 764-25 705-74 28 760.65 760.95 760.85 761.15 761.45 761.55 29 757-1 756.7 756.05 755-55 755:25 759-88 30 758.3 758.65 758.75 758-75 7587 756.22 31 764.30 | 764.34 | 764-34 | 76436 | 76437 | 70432 |Moy. 19" 20" 21" 22" 23" — Moyenne.|Jour. m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. 755-05 7551 754:5 754-85 754-45 750-44 I 750-35 759-0 750.2 750-05 749-85 752-69 2 759-95 750-95 751.0 751.1 751-15 750.138 3 752-35 752-35 752.3 7523 752-15 751-91 4 7553 7552 755:3 755-5 754-45 754-01 5 756.3 756-25 755-95 756.0 755:8 755-83 5 753:2 753-25 7533 753-15 753-15 754-47 7 754-0 754-1 754:2 754-5 754-4 753-71 8 758-5 758-6 759-45 760-05 760.3 750.836 9 764.0 763-65 763.65 763-55 HOBL6 762.78 10 757-5 757-6 757-25 757:25 756-5 760-08 II ZS7:35hW CI5u-65 757-8 757-85 757-9 756-37 12 756-35 756.4 756.4 757-1 757-1 757-70 13 762.3 762.65 7602.55 762.55 762.7 760.89 14 751.6 751.1 750-7 749-95 749-9 757-02 15 753-35 753-35 753-45 753:5 753:7 752-04 16 749-35 749-65 7498 759-65 7590-65 751.12 17 756.1 755:75 756-15 755:75 754:95 755-05 18 747-3 747-5 747-35 747-75 747-95 7590-02 19 755:45 755:5 756.45 750.4 756:7 752:02 20 756-7 757-05 756-95 757-0 756.8 756-54 21 756-4 756.35 750.55 756-55 756-55 756.31 22 757-4 758.05 758-05 758-05 757-85 757-20 23 755-7 755:8 755:7 755-55 7553 756.384 24 753-35 753:2 753-25 753-05 753-15 753-64 25 756.2 756.3 756-5 756.4 756-5 754-71 26 754:0 753-85 753-85 755:75 755-05 755-24 27 753-1 753:7 753-65 753:8 753:9 754-06 28 756-5 756.5 756.1 756.3 756-45 755:24 29 755.65 7571 756.9 757-4 756.75 756.35 | 30 755-09 755-15 | 755-17 755-32 75519 | 755-24 |Moy. 26 Minuit. m.m. p.-e. 2:7 DT 2:30 OO al SKOG 2.2 97 2.3 94 3.0" TOO 1:7- 100 IE RIOG T:4R EGG 1.9 93 1.6 96 1.5 92 123 92 I.I 95 2: 91 2.3 FÅ 3.1 (100 1.5 100 0.6 100 100 1.95 95.4 m.m. 2.0 HM HH NQ HP AD Äh VIND RA KR MH SJS un HH BON AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. MR HM HKH MH NN OBE oOOR WW AMA OM Oomwck mn Q a - OD ONA UNPBWRNAM Ner HM MM MH OM oe AA NUNPBPWQDWN MH Minuit. 2.9 98 - 090-00 Humidité defay' | [46 mm. p:c Ög 831 2.4 97 2:50 DS 2 TRO 3.5 100 2.9 98 2:01 TOO T.30O0 1.5 100 I-9NE RAG 1:00 86 1:6 100 T.4 FENG 1-5 0g2 LASER RS ER) CS ANNHP TOLO GON ACO MW HH BH ON WOW O OTFkIEHKORO 090-00 lov bh a BRI Kv HO PFA NN RM HH m.m. 0.8 Eg [SA QQ MH oo NW HM I WH COR W OR W OO NO NNN DN N NN HH HH OOKMOO mMmHMM oO0W NA UNB NN OVO NMHON NUS et Jet 0 ah FUN YLRUYUD MH RH HON NW N FL rg 0 AROR 0 +P AL d dK AF HÄN - 1.74 949 9" m.m. Pp-c 0.9 100 2250 TIO 0.9 100 PU de 2:4 97 T:RELOG IkSrEFLOD TELE UD 206 IE 25 ROS 2.3 82 2.0 SA 2:9 5100 2.9 100 2.4 95 2.01 TOO T:O FT 1-3 ON T:20095 1.6" 100 0.8 93 0.8 93 0.9 100 0:06" CBA 0.6 91 1.5 IOO 1.3 BED 1.4 96 1.45 96 2.3 92 3:29 å 1.73 95.2] 1.78 94.3) 1.79 KONGL. SV. VET. SÅ 2. T. É EF. RR or RR RH » än be AR sn AKADEMIENS HANDLINGAR. p.e. m.m 98 |2.8 98 |3-0 CIAR 27 |T:9 100 | 3-6 97 |2:2 100 |0.9 100 | 1.8 95 | 1.0 96 |I.5 84 |I1.4 94 |2-I 100 | 1.6 88 12.8 1007 | 2.0 BAND. [ ; Oo 92.3 1.82 94.2 17" 18" m.m. p.e. m.m. pe. FÖR EC (ÖR 1.9 100. |1.:8 100 OO, TOOL [LO:S 02 2581 005 9:06 OO 1:84 TOO, | I: 73 ERE 0.9 100 |1I.0 100 NS ABA OF I En bf FO 98. 224 BG 2.5 85 124 95 21 91 2:00 få 2570 ST Iles SIT 30, IOO' |3-0 LOG 248, TOO | OS 2:01 FOO; IAS, få 15 02 ES ÖA 0.9 88 II1.I 90 1.3 95 |1:4 96 155 1007 III 192 TroM) 84 JE I:0" 100) |.I:ON IOD DO 194. N:o GÅ: 0.9 100 |0.9 94 OFTA OO |IOFOrT 33 Oi > IOO: |(O;8 gå | 2:4; 198 2:83 TOO F:6:: OO: IIS. 92 1:01 GO: JAR OL TEST. OG Eg TOO | För Br ere er | 3:06 96 13.5 94 1:78 104-510 73, OYZ 19” m.m. p.c. SLI gp RE 0.6 100 25: 1.6 100 LS NS SN Ear 2.9 96 2401 80 Zi a ZELL 19 2.4. 82 2.8 100 2.6 97 IF4r 106 IST OZ 12, 90 Ke 8 1.4 100 1.0 94 I.0 100 1.0 94 SET CK Or ge 0.9 389 2.8 96 Ti3, 02 TOA 108 | 1:77 IOO |.2:67 79 LE3Ea 19 1.73 93:3 FASS SR jag sor HB Vr Or HB NN OMM HH NN NN YIPORA HA dob a 93 28" Moyenne. [= 5 [>] HO [KINO HW OH HE HW 0 mL ORO IE IN DN N NI Om aj N NW OH PW AD OY NOR NU NNYW OH ADIA DM HM NW Nm MM NDQN MM ORÄNPRN PR UDD SC ENE NES DO OR PNÅ BH NOU OO DUN FOR AVN NH O' RM 4 4 - OMmMPNU - [e] HRKON IF Iwo FT Nol To) — Nej 38 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METBEOROLOGIQUES. . Jour. | Minuit i | 2 3 4" 5" 6" dd 8" | MM. SP:C: | m.m. PC: MM TC: m.m. p.c. m.m. Pp.c. MSM: TErp:Cs m.m. Pc. Mm: PIC, MM: AP:C: I 37 98 I 3:8L OO 3.8 100 3.7 96 4.0 100 3.8 94 sög OVE 3.0 TOO 3.8, TOO 2) 34 IOO 3.3 IOO 353, LOG 3.1 98 3.3 100 SLZAETOO 3.2 IOO 3.1 100 3.0, 98 3 3.0 100 | 2.8 98 2:90) FEOO 2.9 98 3.0 100 2:000I0S 3:07 98 2:80 NGS 2:91MEDS 4 3. 95 42 EOS 2:2, OS 2 SENS ET 2.7 Gö 2.5 06 FR rd 3:07 595 5 2:4t TOO 235 IOO 2TREOS 2.5 90 2.6 94 2501 1066 2:01EO07 27 LENO AJ TOO 6 34 Se 4.0 100 4.0 98 4.0 100 4.2 96 4.0 92 267 ER 3.6 78 3:67 BI I 4:0 3 7 (Il EIGA KTEST LOGIN SR.4 NIO 2.5 89 1.9, 65 2:90. , 98 2.4 97 2.7 100 2.5 89 | 2.87 TOO KEN 8 3.6 98 3.6 938 3.4 938 3.5 100 3.4. TOO 35) LOG 3.6 96 4.1 100 4.4 198 | 348 85 NIER 9 4.2 94 | 4.0 85 4.1 98 3-1 83 3301 4.2 839 4.8 100" 14.7 100 4.6 100 | 4.5, OO | 45 10 4.6 96 436. 96 AS 96 4.6 100 ASSA 2:01 1092 3.7 98 3.6 100 3.4 "955 I 3:60 rOOrNES II 2.9 90 | 31 98 3:01 98 2.7 100 NR GR 22 SO 2.6 85 27. KNOO 2:90S 3:07 03 TEA 12 4.0, 296 42 98 4.0 96 4.1 96 4.1 96 4.1 94 4.2 96 4.3 96 4.2 +. 96 | 4:40 TOOLS 13 4.6 92 | 44 90 2.5 96 3.2 100 267 MR (jo) SSE TEVA ie 1:06. 92 1.4 > 84 | 1:55 OO EE TAN |ärd5 06 ns OD 1.5 96 1.5 88 1.8 100 SJÄL. EIS) 1.38 07 1.9, ILOO VI ÄI-J LOS 1.7. - 03 I 15 1.7 93 | 1:7 100 1.5 162 15 TOO I:4;. OO I:S IOG 1:20 290 I.2' FIOO 1.1. 90: | IST OO Brac 16 o.9 84 0.9 33 0.9 89 o.9 89 0.9 89 I.0 94 1.o 100f | 0.9 39 1.0 100 | I:0 TOO NSD 17 LO, 70 3 NOT 1.4.5 196 1:5,; 92 1:80 153 NE K:200NOS 1:42 1.4 735 DAS AA 18 |2.2 gr | 22 834 | 21 83 | 24 "95 | 2.5 100 | 2.5 IO0O | 2.4 TOO |2:2 97 MZ: OR KSRGEEE 19 ZY OT NC253, 1r30 2:28 2ATRNSG 2:01. BI Pardo 0 2:07 GES 1:00 SA 1.9 87 | 2.00--88-1100E5 20 (Og 0) Le fredO 1.7 89 1.8 84 FO) Hof 2085 2.0 88 SONGS 2:2:-4997- 22 NERE 21 FART Gr RJ RIS 357 85 3.5 80 FA 82 IFSTSA: oj IR 3.8 88 | BOM TING 22 T:01 07 1.9 100 1.9 100 1:00 HANG I:0L TIO. 2.0 100 2:07 "04 2:20 GAN KN 252) 23 251 ToOT | 2.r 97 2:30 100 2.1 9Ö4 2:00ROT 2A2INRON 2.1 94 2:2 RIV 2.1 07. 120 C 24 | 20 97 1.9 91 2.5 98 3.0 100 | 3:0 100 | 2.96? 100? | 2.80 1000) | 2.6 1006 |z2.50 1000 25 1:00 ES UR ERA) 1.8 93 1.6 83 1.6. — 85 1.6 > 93 1-8 093 138 0OS PG RDS 20024 TOO 1:90, 90 2:1OA 2.3 94 20. 97 22, OR 2:3 DA 2.3, DA 2:35. 97 2 240-904 1:9- -—-85 2:0:- 94 2.0: 88 2Or-=88 2.0 88 1580-587 Tiga BSK > (0) Loe) 28 1:00 190 I:TA kIOO 1:01 90 1.10 95 LS RN I.1 000 SEEN TT OS 1:0-85 29 1:23 IOO I:2 RIOT 130 ös ON Tr3 Kg feg OT I:3- .9I LC GT I:2 000 30 152,05 1:2 NOS Tr3LILOS T:20I0O TER OS 1-0, 8 150. ST ARR RT TES Moys | 2.50 92:4: 2.51 93.4| 2.54 94.7 | 2.49. 93.3] 2.40 GIT |-2:40, 23) 2:44, "Q2.2i| 245, 1027] 7 ASNIO2S 93: kå Jour. | Minvit 1ö 2 3" 4 5! e" 7" en | | JOAN” IP:C MM: PCs m.m. p.c. m.m: PC. m.m. p.c. m.m. pP.c. MM: PCs Mim, IP:C- Mms JP:C: C: | I 0: 37 0.8 100 0.6 8< Os7ar 92 0.8 100 0.8 100 0:77. , 192 0:60 FE34. I|LO:7 fIN9A 92 2) 130 1 77 1.2 90 0.9 70 0.8 69 0.8 68 OO: 1170 0.8 87 0.8 78 0.9 89 76 | g 0:90, 94 0.9 100 o.9 88 o.9 83 0.9 89 1.0 100 0.8 86 0.9 94 O:0 AS 86 4 0.8 93 0.9 94 TAI 95 o.9 88 0:90, 88 1:00, (IOO 0.9 89 o.9 88 O:81- 1 03 77 5) 2.2 89 22 94 2:4 95 NPA CM 2:40 RI SSM EC 2250 TOO a RE) 223 00 6 L4a AOI 153 A9I 1.1 90 1.1 295 1:24 OS 153, ON I;2. 186 13 84 T4SNSA 81 s) 2.6 84 2:4:, 170 2:07 (SI ALE Of) DA TS 2: NRSA: 2 AO 2.8 82 2:38 86 8 2:07 185 2: NRRSO 2.5 83 205LRTA 2401-76 gl GR AES 2.6 78 24 LYS 9 1:67 180 1.6 80 1.7. 63 I: 7R0G OS IG 1.6 80 1.3 84 1.4 84 I:3LndA: 10 I: 170 152 ED I:T 69 1:20 R7O USS Fö IGBT fa Hög Sig US Mg 1:2 0:76 11 O:0K KS 0:90 83 0.9 89 0:83 1.0. 189 IFOR ESA: O:9. RSR 0:09 83 0.9 89 12 OL I 0.9 39 1:01 (RSA 1.1 90 0.8 65 (ög 07 60 0.7 59 1:0. SE 13 I:0) 93 1.4 64 1:3, 66 JET NSO 146. TA 1:01 ASA 1:07 082 1:90 NS2 2:00E78 14 Kr 186 FS UKRAINA 88 UG v IN US DL I: 82 1:20 EOS OS UT IC 15 ILJA 03 150 87 IG0. (PSL 1:78 0081 1:34 193 gj GS 2.1 100 157 TS 2:07 84 16” | 22 71 | 2.200 7301 2.20 750 a.20 7701 220-798 | 220 8) Fa BN 22 17 1.8 81 10, 182 2:09 1.8 81 1.9 80 1.9 86 1.9 TT ge TS 1.5 74 18 O:0K 75 IGT KS OL 073 1:30 84: 1.4 84 1: 80 1:30 1É80 1:4. 0084 TR NS 19 o.8 832 0.8 87 0.8 100 766 0:38 — 87 0.7 66 O:9, IOO 0.8 3 Ö:8 72 20 1.25 76 TG UN a 155 ASG 1.4 88 UGL DS 1:00 RS OCK Oh 1:70 78 21 1.50 7.0 Ka5, NS HARG GÅ 154. SE 1:45; SÅ IAS SH 18 076 142 MO 2000 22 1.4 96 1.4 96 TRE 0) OG R ((ofoje JA inr TR Aelg 1.6 96 1:66, 296 1.6 96 T:0E0G 23 1:9 93 1.9 100 Ör OT 1.9 100 1.8 93 157, 93 IS nm AY0 1:09 000 SRS 24 I.1 100 I.0 100 1.0 100 1.0 100 0.9 100 0.9 100 0.8 100 0.8 100 [JR CT 25 (FR LO TR: SD [SSR 0.6 91 (SR NR: a ERT 0.6 85 OÖs7L TS Ord dT 26 1:20 83 1:36 MSE Re 1:20 YO 1:32 84 IT 78 1:4 TOOL | IK GS 1.0 85 2 IsÖr 185 1.0 84 1.0 81 1.10 . 90 12 GO 1.2 90 1.2 90 1.1 86 1:2 96 28 0.9 84 II 100 1.0 85 DI 90 I.I 90 I:2 100 123, OS 1.3 09 1:31 95 29 1.0 84 I.1I 90 6 ND) 1.0 89 I:Ok 189 1:00, « 84 0.9 87 0:05. SA 0.9 93 30 1:00, 95 I:ö 295 IFO 89 1.0, 1195 1.0 89 0.9 89 1.0 94 o.9 88 0.9 94 ä 31 0:75 100 0.7 100 0.7 100 0.6 100 1.5 SN 0.6 91 0.7 100 0.6 100 0.6 100 0.5 I Moy. | 1.32 85.4 | 1.34 86.9] 1.33 85.5| 1.33 86.4/ 1.33 85.6) 1.36 84.81 1.36 87.4| 1.30 84.5 | 1.35 86.4) 1.39 87.5) 1400 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:O0 7. 39 $ | 14" | 15" | 16” 1070 185 19” 20” 21” 22 23" — Moyenne. Jour. m.m. p.cs lm.m. pc. |m.m. p.c. Im.m. pe. lm.m. pc. |m.m. pc. Im.m. Pp.c. m.m. p.c. Im.m. Pp.c. m.m. Pp.c. | 23-690 13:61 MNY96 LG:S TOS kg: IGONjg4 98 347 9arlB.4I00 II3-3 195 3-3 98-13-56; 95-9|. "I 3:20 ÖSK AL 3:20 S005T I: UÖZ Kg GI | 98 |3-1 98 | 3.1 98 |3.1 98 lir TOOL | 38E3. 06:60 2 2Z:9RTLOON [2:9, 198: |2:r 70 4 76 l2:7 887 12.91 gol'l2:957 96 2.9 "196 'I'Z.1 95 12:83 95:5 3 3-ONEIOOT [3:01 Ingg) IkZ:9, F96 Iis. f4 |2:9r IOK] 2.9 1007 12.87 OD: 2.5 IIo0. 24 100 | 2.82. 94:83 4 F:5EAEOON 3:33, FTOO) dg:3) TOOL 4 100: 136 929 3-6 2003-816. UiskgL Tr96L 13:00 1908 13:06, 96:6 5 Say SHiI3:0 EOO NS: FÖL ISA ÖE IZA GIN | 30: g5Flr.gErR 93 fr rod: 16 ”g2 | 3:44. f4:2 6 3509 SKI 3:30 FOAZ 13:e Sa IB: SYN |27 9003-61 98:74 foo: ll35 198 134 198 12:95 93 7 Aon s2040I GS 14:06, 320 lag BA ASS BSK | 44 SANNA 84, INg5 frg0 142 92 | 4:05 YI 8 Ar3 NN OB Ib3e7 FrSOL IN: FSS AROR ÖN 14 AN 14 92514.:21 789 'M4.5 F00: 4.6 96 |4:22 9g4:0 9 gr SNIA EIGO, 3.2, 95 lar OS 3: HSK | 3:31 Io07 1 g.2198 14.2 Froc Ito 7g8 13:50 96.0] fö FAO lig MRYS ilg:0, Se kg Bf ligg B9013:67 04 118:67: 92 '13:8. 98 I4:6, 1060 | 3:07 92.5 TI ASIRELOON k4:4) MIOO! Uk4rOr SO) 45. GOT 146 gör l4.77 964.977 96 4.9 ”f00. 47 93 h4-E5. 97:01] 12 TE ONETIOON: Nr:6: FIOO, "IKE-5, OO; III:S 100: [TES IOOF | 1.5? IoOF' | I.5E Ioo |A.5 TrO0 |T5S T00 | 2:02 g97:4| 13 T:7IOOW|:7L Age, TS 100 |M:S I00) |: GE) 1:67 IKON) A.57 IöOTII4 IFföo" IT:6 100: | 1:65 g7:0 14 ONT 0409, FIGONILG:9) 183: MOR IGOR | T:ol GÅ |o.g 33 JEI.or 7 95 IiIo. Tod |'IT:I IOO |I:TA 94.8 | I5 ONE OA KIROr WEOS) ULE:T 190: Ike 36 ln 785 1:11 5 11:00 84 | 0:90, 49 Or ZI 0:08 OS 16 2:00WR ÖMT I I:7: FU68: NAO, 250. 80 23 Byss 89 flat 183 .r 83 Ia gr |T69 798) I SR OS KAT IRSOLN2:5. få3) IRsSi ög: Il2Egr gall gor: OR: 2.7 95 25 92 2:42 g27 | I8 LONE HAN II.:7 KrGOV LS IdO, öre GM | OT |IIg Bolling 92 IS 92 |T.7 836 |1:83 889) 9 2AS OAS 26 Eiga 2-0, 95 leg, 96 3 SOM 38 8838 85 11.8 Sr g.s 75 |2:50 Bygg) 20 ;å kor ogAe 3.6 8838 Fig4, 13:60 92 Igor 7 |A OO 237 970 Ha Nl2:0, 194. 2.0, 197 3:30. SJs9l 2 4 FINGO k2: HELGON 2: JI1O0. 20. 197 la 97 l2:a 94 I Z:1 7 100: 2.07 00 12.0 97 IT: 97 |2-03 97:60] 22 SRRARgN |IT:7IAIOO I:S: Cö97 I I-4 Föd II 96 | 18 Filen 97 IgE gg IS I007 |4:0 94 | 196 966| 23 FORE 2-30 O7EIF23, MOA 23 IO0: | IG 2 IOOMII.9 IOGT | 2:07 Too 2.0 ” 94 1.8 sy | 234 97:31 24 SÄ 87 2: O7TIK20; INGA NER:0; 87 |A 94 | 2.1 gä” [2.3 7 öl2.27 194 12.3 7 12 97 I | X:9kr OAI6 25 PENN oo 2:0HIILOONI2-5, Fr95, IlZ-30 ge og | 2:21 I0071|2:0 I007l1.9 193 2.0 00 l2:0 97 | 2:23 959) 26 KESE GNT ARE SSA 096 ILI5 196) |I.S 100. |I3 GKK IIS 95 lI.2r 190 lr go II. go | IG 91.4) 27 BION 7ISkiIr:ore SSE 0:9] 178 |I-r, rö log 835 lr 907 | I 76 | 1:20: 00) 11.2 100: INEZ OO: |IO0 S9:2 | 25 RASER: Sar OOvIIT:3, AIGO. TLS. TOO. |i2, Gö | IFA I görli.g: SorliI! 95 ir 95 |T2 195 | 123 93.4) 29 100 |1.5 LOCKET SLOG, 94 NO 94 IIO: IOK [I.or) 1O0A II.OT FOO, I.:0: FIO0. |0:9. 88 |I+T16 Y4:9l 30 Lt 94-2] FASAN OA:Z1.2.52 96.1] 25 LGAr I Z41-L9I7)244-02:0) 247 93.2] 2.50 93-3| 2.46 94.4 2.45 95.8|2.41 93.9|2.46 93.3 | Moy. | bre 1872. I is" | 14” 16 | 168" sd 18" 19” 205 | 21” 22" 23" — Moyenne. Jour. P.c. I|m.m. pc. |m.m. pc. |m.m. pe. |m.m. p.cc. |m.m. pc. m.m. p.c. |m.m. pc. |m.m. p.c lm.m. PES MED: C- KNEMSENP:Cs KO tORRIBONN TSL GI lir C8stkalltg to 87 AT: 833 II 86 li: 96 II: 90: |I:21. 95 |O:HIr92A2 I RAR TS TR GSR | 32 TIS Or TA EE OEI TRE GIS Är TE OTO La | skars) Oki balla Offe | ska TO | Or 40 2 VR O-SLRN SA 0:91 ASS org 88 1:88 BT Ore SJ )O:S nr 87. KO.9r I 04 |IO:9 94 109 94 |0-86 88.2 3 SPAON LAN ONE 262 BERGA AK2:20 TG: IrerR I gm I I OPAL LIOO 2.2 194. IT.7 186 l2.2 194 I 140: 90:4. 4 EGO 2ONTLOON 2: 94 WES To IDG 16 760811 84 FINL.:7 S3 IK SO | 87 2:16 OB: 5 1 SRA EN NE ng: Iz ESA feg ro 1268: 1 95.27. 90 02:90 90 24 78 126 81 |T.:87- 88.5 6 di Helromeigor i2:7 ro0 |I2.:8 go 2.5 ar I2zz 79 |24, 77 |2.:2 86 I2.3 . 90 12.5 89 |2.6 90 |2.62 85.2 7 Så | Moog gRg3Nle7 86 ne 80 IT6 83 If7 93 | 18 100 11:77 89 1.7 +86 I1.7 83 |2.17 84:9 8 Sn | st 680-209 697 |EI:2. 1169) |T.:3 ÄN la 70 II 797113 > 76 HII2 7 172 1.0 167 |12 76 | 1:35 77.7) 9 [ | RR ETT Sr rens 7 Hö TT 74 läsk 78 |120- 87010 I 76 o.g + i79 og 767 10:88 73 | 1.16 7541 Io 18 MäirfEtole sor |I.o 85 ro 85 |I.o 85 III go. lr go |1.0 85 II 95 lo 9 89 Ino 89 10:95 4-9: IT 18 4 MESTA 0:74 62 No:8 76 |i0.6) 45 lo:8 46 |I.o 54 |1.:I 60 I 61 |I:2 -63 | 1.3 64 10:90 70.5 Sic vu KAO 7 rör ST sr: 87 I 86 ren 180 rg 83 II: 84 lIrgr 183 |14 88 |12 83 11:75 79.8) 13 4 Er EO III:S eno of IIT:3, 95 IKE2 IOS: ITA gör Ir20 19578 | 1.3 196 "IT:4 7 296 lI.s5 88 IrS 92 | 1:26 92.0] I4 ud | Ds fills:o 89 27 vs f2:8) 1:80 27 oo 7929 937 2.777 88 2.87 88 23 194 20 75 |247 $y.2) IS 2 4 FR RISET OS Er28 Ego [ErrST gor INTE «96 I:S gg. IT:9. 93. II:7 83 Eg. 9rilIg 93 ao 8388 |2.03 86:7 |) 16 = 59 |1:5 SATA AIT:G SARA ISA IEA €8Sr IRI: 87 TG Sfi ENG OT SlIAr $IO0l |IkI:O 66 |T:53 82.8 | 14 12 Mr SöaE rvar 8 rar Og Ir 090 |T:Oo 85 0:g 78 108 78 log 89 lo:g 100! 10: 94 |T.EI 83.1] I8 of MEAN 860. [0:77 04 92 1110:7 192 log JL II 180: gr Sr NIr2 go Ir 87 12 2 |0:87 83.4] 19 dd bas KR EEGR SSE 4 84 nera. 178 Ia 178 4 VS | I:S 85 I.5sNti79 rs 8 In6 285 IT4 164 |1:5E 77-6|) 20 [| | re from sor [ror 85 läro 89 1:00 80 109 78 III 95 1:06 Boalio 5 lr 85 1.2 86 | 1.18 82.9] 21 id 65937 [1:81 100 )I:7 «100 [1:77 97 |I:7= 89 |1:8 97 18 93 |I:8 97-118 97 II1.:8 93 |1.65 95.1] 22 ut | Hem: gr II: 96 I 1.A SG a ere rio 87 IT. Öm |M.2: Om |II:ST. OG: |Is2 ICO: |. OST | KIS2 OA 23 | He or6Ero0 4. 0:61, TOD TO.5 YI |Or5. OM |0:6 gr ilo6 9 fo.6i ro 0.5 I I Or 74 |6:6 Ioot | o72 95:90 2 CEN: OR är TED OM fa gor R:20 ON Ir IgE NI grn 79270 |G 177 IT: 169 |O;88 82.9) 25 ASG TA TE SEO IST [sg AO SA ISS Or, NES dos los 62 TSE > HOP ILI:T 0-9 IA 198 III 85 I T:I9 Sy.) 26 am ges r:24 gor sr ÖLEN frvenniltolor i 1845 Ujer:oL - SOL kI:0: — SSK ILS HOT ER TOC ILO 195 |A SA 27 Ke Or ar:20 87 Ira 106 I 190 YI gor Ir gör ITE ssrIlknRenmrös IT 89 IT gör | IT7 90:83 28 FRV SN (Og ELON ko:9) EksS d gt Ino gonna gök ELIN90 IT 195 ITS 189 |0:98 89:6| 29 0-7093 7 0:8i0r0017]11:0:7 "292. 10:8 ”T0010.7- 927107 85 Io.7 > 86 10.7 15492 lö 92 16:6 84 |0o:82 92.6] 30 RRNo:8 1007 10:77 2493 1)1:0:38 293 10:88 100 107 86 log 93 10.8 93 |0.8 100 0-7 193 |0:7 93 lo0o:27 96.2] 31 1 87.:211.35 $87:2|/1.34 88:211.36 88.3/ 1:33 85.6|1.34 86.2|1.35 $85.8|1.33 86.211.36 87.:9|1.31 87.8l1.31 84.9) 1.33 86.4 | Moy. 40 AUG. WIJKANDER, OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. Humidité dela" Jour. Minuit. 1 2 Så 4" Så 6" 7 8" 9” | 1070 Mm. NeC: m.m. PC. M.M. PC: m.m. Pc M.M. PC Mmm; PCs Mmm: PC: MM. . P:Ce Mm: PC I Os. COS O:7 195 O:7A FIOO 0.7 100 0.7 100 0.6 834 0:60 gi 0:60" FRA O:7 FETOO 2 12:00 189 13: 19r o13:3 1595 ff Tr 7680) 3:24 F7G0 | 32 73 NBIEESOT E3:7 EN 92 RES 7ARrIS 3 | 38 37011 3:5 1700 13-02-09 03:40 0300) 355 KORA | 3:45 62 BOR TO KISNSINEG7 RESO 4 3.0 100 3r 194 3E5 LOS 3.67 160 3:71r 198 3:5 ” 98 AIN 208 3.5 100 3-2MNKOS 5 1.5 IOO I:S IOOT |uT:5 LOG 1.5 100 1.5 100 HAS 96 1.6. 100 T-47NE06 1:5 IOO 6 O:9, IOF |.0:8 193 O:7l TOO | 0:38 180 Oo 94 1:0 89 TX ÖS 1.0, LOS I: RITOO Ek 7 0-4 I00 0.4 100 0.4 100 0.4 100 0.4 100 O:5! I1OG 0.4 100 0.4 100 0.5 100 3 Of 192 0.8 86 0:58; 1L9G 0:8- 176 1.0 94 OF: I:0r f39 I:2 OO Te 85 9 2HOT EAS 2:OINTGS 23 34 25 74 2:07 69 2:0. 69 201 TA 2:0, 1875 TORA 10 1.5. 92 Jes —-c96 1:60) + 85 FAT 133 125, 196 1.6 100 155: 196 1-4. "TOO 1:4 100 11 0.8 100 0.7 100 0.7 100 Os MTG 0.7 100 OM 108 O:7 TOO O:7. AIOO OZ NIO, 12 0.4 100 0.5 100 0.5 100 (SENT RS Örn TI Of 100 o.4 88 OA RE O:4-0E 178 13 O:ö, KS 0:9. 194 0.9 94 o.9 88 0.9 88 501 165 O:7 176 Ö:7 465 0.9 383 14: |.0:45 78 0.4 100 0.5 100 0.4 100 0.4 100 0.4 100 OO: IOO 0:65" AIOO 0.6 100 15 1.0. 100 1.0 100 1:00 094 pF (ol) 0.8 87 1.0 100 Ö:8 TT O:9. 84 OO: 16 1.8 76 1.8 70 ITS 74 1.8, I SI 1.9 82 2;01 82 2:0M SS K:0: FB IE7 81 17 1.9 97 2.0 100 1:9' — 97 1:04 493 1.9 100 1.8 100 T48- NEO 1:06" TOO 1:74 86 18 2:04 76 30: > Fö 20 JT 30.79 250,5 TT 2:06 64 20 RS 2:01 67 SM FR 19 1:7 80 og 70 157 84 I:S. Kö 2:0.1 GI 2.1 81 2:4. 189 2:21 ED 2 81 20 251 76 2KO, 175 2:01 4180 2:00 IS SOT AR 2500 SA 22 > ES PN nt 2:20 21 1.9 70 2:3 77 253 TE | 2.0 69 2:53 Fi Do 83 2:23 90 2:45 4536, NE253 86 2 2.8 90 2:8 193 2:09 80 UGL Te 2:00 17O 320 3 33 GI 3.38 68 4.0 67 23: | 35 266: 18:77 72 NN: 73 al 3:80 075 3:00 178 | SE4A KO SES STI ESS NG ST SKON 24 257 64 20 GR 27 OCT NR REGG 2.8 68 2:07 — 69 3:00 TE 2:90 ATG ZE Gig 2,5 | 29: 185 | 3: 187 IGT 87 il 3333 BN RIOT Se SEA 26 2.6 76 2:01. 275 24 oc 69 | 2.5 70 ICE GI 2:04 70 2.8 76 2.8 76 2:38 0196 27 Y:7L LOO I:7 OO. jk:Ör OO 1:71 .196 1:61 85 I55E 0 85 TS5T HO Nn DES PSN ge I 28 AL20 ATS 454: 1791 I 4:00 75 30 ro SR LR 3001 I JE 3:38 JA 3:87. 1176 4.0 90 | 29 280 070 235 1990 | 2:60. 90 2:51 189 2:01 175 3:20 162 3-2 SO ögla 0 (SR 3:06 166 ( 30 31 65 2501 102 | 2:01 105 SON gla 34OL I [YA 3Eg 196 3 LOO Djägföl Eg 2 TRES 3-3 | 2 (| RN 2) |, i (AN Sr SO I 1 RAG RA RE 7 GS SS Ej ES | RA AO 4-7 / Moy. | 2.03 84.6| 2.10 86.4| 2.10 87.1| 2.11 84.3| 2.13 84.5| 2.18 83.6| 2.20 84.5| 2.17 82.7 I Jour. Minuit. 16 2 3” 4" 5" 6" Z m.m; Pp.c. m.m. p.c m.m. Pp.ec. m.m. Pp.c. m.m. Pp.Cc. m.m. Pp.ec. m.m. Pp.c. m.m. Pp.ec. m.m. Pp.ec I 1.2 100: | Ia 100 T53) KON fTSs20 (ÖL 1:93 38 2, 80 16 RE Gl 1:60) 1182 o 5 2 | 338 72. | 36 81 113:5 78 13:91:82 1 4E , 83) 35 7 18:06 178 M3:9 89 3:53 EN 3 | 33 75 3 68 133 75 | 32 ZI | 33 I 34 ZE. 367 352 73:e SN SE 4 sp RER: ISB ID) 2:85. 03 2.8 96 2.6 O5 24 OT 2:32. TOO 2.1 100 2:1I. 100 1.9. 94 | 19 Sj IT: Öm | T53: > GE 1:2, OT FS CO 1:22, EGO I:2. 90 1290 1.2, 29I 1.3 = 9r I I3. OR 6 2:01 1OOT |; 2: 94 2RAN ROM 2:01 3 ÖB: I 335 94 3.5 88 3-5 184 3:50 20 ANNES 9) 2:2N-KOO 21 OO 1:38 OO UR SY I (ög RER (010) 1.8 97 1:38 493 1:77, 1186 HR 5 1:50 OAENER 8 2551 8 2.50 85 2:81 84 3:10 79 2581 ATI 2200 > Jä 3:10 87 3.4 96 3:7 100; |. 3:50 ISTER 9 1:20 IIOOL II fat KIGOL ETSI EOS 1.0 100 0.9 100" | 0.9 100 0.8 100 0.8 100 0:7 100 | 0:77 OO, KOM 10 O:4. 100 | 04. 1007 | 0-4 I00 | 0-4. TJ. 0.4 79. | 0.5 IOO 0.5 100 0.3 50 0.5 82 0.6 I00 0.6 II 0:01 .IOOR OT SA 0:01. 92 OO: 92 0.5 76 OO, ÖT 0.8 100 0.7 100 0:7 "TOG I | 10:71 XOONI]KO 12 | 03 100 | 03 I00f | og 100 | 0-3 IOOÅ | 0-4 1100 | 0:3:- IOOT | 0.3 I00T |Fa3 TOO" |1O:3 — TOO FILOSSKELOGEIIKON 13 | 04 Io0 | o-4// 100 | o:3 100 | 0:3 IOO | 03 100 | O:3 IOOT | 0.3 IOO |.O:3 IOGT | O:3 XOON|KLOFSKEIGEIN KC 14 | o2 Io00f | o.2 I00f | 0.2 I00f log I00 | 03 I00 | 0-3 I00f-1 0.2 100" | o.3 I00 | 0-3 1X00" 10.3, IGOLNKOR 15 |o2 Io0f | o.3 100 | 2 Too" |-o-:2 Too" | 02 I00f | 02 IOGT | 02 I0VT | 02 100 | 0-2; TOO KO-2EETOSN KSK £6 I O:5k gi O35. GI 0.6 84 0:04 XOOMT |] OrSK AOI 0.6 100 Ö:5 70 0:06 50 1:07 1.89 "NEO T74 28 LOG 2.3 100 2.5 IOO 2.2. 186 T:9lA 72 1:04 SA 1.9: 72 2:00" ST 1:90 97 SR 18; 1 0:77. OO 0.6 100 DÖK LOOLE | KOLS) ILO 0.5 100 0.5 100 0.5 100 0.5 100 O35 MOOG. CON 19 | 05 100 | 0.5 I00 | O:5 TOO | O-5 IOM | 0-4 1IOOT | 04 IOC | O:4, TOO |LO:4 IOO] HEO:4LEEKOORIKO:A 20 | oa foo | oz IGOT-| 0:2 TOOT | 0:2 FOOT |. O:Z KOL |LO:2, IGBT 0:27 IEA 0.2 1005 | o.2 Ioo"l| 0.2 21 | o:3 100: |'0.3 Ho0 |.0:$' IOGT |rO-Z. i XOOÅ | 10:21. IOGT | 0: OG) | O:Z IP FORS MODT jOE 22 | 04. 100 | 0:55 100 |-0:5 IOO |-0:5 « IOO' (| 0:45 IOGT | O:51 IOGT | OM IB IEC ESRI KO:4NEOG 23 0-4 100 | 04 IOOF | 03 100 | 03 I60T | og IOC | 0.3 TOG | O:3. IOOTT|CO.27 HoortIO:3IEXOD 24 | 0:20 100 | 0.2 IOOT |':0:3, TOO | 0-3, IOOT | 0.3 TOOL. | 0.3 ISO |. 0.2. IGBT |KO:2, TOD, |oxsKETOD 25 | öM3 fo og. Tod | o4 TVO |KOs4, OD" || Oo: (IOO. | 04; ISO KO: TOO |EO:sE KOOKIIEORSKEIISOR 26 | 03 I00f | og 100 l-o.3 IOGT |ro.:g + ROOT | O:34 FIOOT | Org IOOT | 033 xOBT [okt MOD" NKL:3EFLOON 27 1 0:3 1I00f | 03 TOO |.0.3 IOOT | 0:3 - IODI | 0-3, IOGT | 0-3. IODÉ. | 0:37, IOF |KG:3, HOOD IOFS FLOOR 28... [LL Or8u ASG (7: VEG al O:5, TOO. UNO:5 LIOO 0.5 100 0.4 79 O:5. IGBT |Om, 179 O:5 MOON Moys | 1.04 94.6 | 1.04 94.9| 1.05 :95.9| 1.04 94.1| 1.05 93.4 | 1.04 +92.8/| 1.04 93.6] 1.05 91.7 | 1.07 94.9 && vM| 18" | 14” | 15” 16” 2 PrOs ATI. NP:Ce ISM. VP:Ce ft ZON E:20EGOKAIL:3 02 14 G68KN3EIEA onIKksA 76 0 ZON SSA 17 0 TOOL | 2-4 EIOOT |F2:2 "TOO 4 OZ NI TAR TIOOMIEL:S3 0 9I 4 0.77 86 | 0:6- 1007 F0:6 100 d fr00r | 0. 100: |o0.4 88 |o.4 Ioo a MaNlEr:er BI 2.177 g9rk2:3 f00 4 Mar: 96 |1.3 88 r:2 73 4 FArroo |1:2 100 11.2 100 |I.I 100 å 100 |o.5 90 |0.6 I00 |0.5 100 4 HOGLTLO.5: 100) | 0.4 88 Io.4 "88 4 Tec ilo:gi. 100: | 0.8 100: -10:7 192 j Hepro:617 100) |o0.5” 74.1 1:0.6 1183 4 MATS 73 11.6 80118 93 sj MAKE 21001 740) 2.1 FA MIK AO 4 ess EAg: | 1.601 70 120 75 4 Bara I 70, 2:40 16700 1225 73 å 5 1.7 25 Te Er AL IBL:S. 070 " Fr.:9 20 Er TSE TA NT Mr230 586 12:70 88-27 gö j HRNR:0E 63136 707134 64 Hl 3:00 17501 3-5 2 169>13.:8 178 | 34 34 139 88-140 83 PEO or 2.1 076 Ola Fe FH: IOOK | 1-7" 93 111:7 2196 SOME S TEA 2:06 077 SIA 6 gror 8428 868 1193 METER 13:01 1 69136 62 Er 95 33 89 13-6 EE DÅ FAL 2 ZOM3:2 3 2.09 84.7|/2.06 83.8| 2.11 84.7 8" | 14” | 15" | 16” m.m p.e. m.m. nr m.m. 3 TITT TGS I sgViIll4:5 I 96 N46 08 74 137 75-138 80 TOOL IFS. OO |: TOO GRIRANNA 8:80 kr0r 06 GSRgEr 168 ko NS HÖ ke SEEN. 79 GSM: ELO NIKE ÖT 100 10.6 100 |0.:6 100 TOOL Os KLOR KO: SO 1007 1110:5 "IOO MIO. I0OT 100 |o.4 100 |jo.4 Io0" 100f.lo.2 100f10.2 I00" 1007 |0:2 Io0T|o:2 I00 1o00f | 0.3; 100 lo:3; I00 STA IST 5 St OKIIT:O: ASK, . SATIR: ISAF TER ASS si 0.4 100 |0.4 I100f|l0.4 100 É Ö:3 1ooT | o:3; IOOK|o:3i IOF 7 + + Xx sd Fe TOOR LO:2, . 1OOI |L.Os24 .IOD 4 100 Too lkSg ä 100" 100 |0.3 100 R 100" TOO 10.2 IOOT | k 100 100 |o.3 I00"| F 1007 100" | 0.3 100" 100 100" l0.3 1007 100" 1oo" l0.3 100 1007 TOO. [O:3, KODE Vet. Akad. Handl. KONGL. SV. VET. 94-1] 1.07 94.3] 1.05 93.4 B: 12. N:o 7. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:O 7. 41 I 18” 19” 20" SA | 22 | 28" Moyenne. Jour. m.m. Pe. Im.m. pc. Im. pc. Im.m. pe. |m.m. pc. Im.m. pc. Im.m. pe. | m.m. pc. H.5 MSS öres GT |2:0r I Serio grllgre8A 29 193 3 00 |.IEr6 86:7 I ge 0 GS RS SI 3:20 7213 267 323 EZ. 135. ZI [13:39 "Ze 2 Se 79 NIKON 84 ISO I BOK 35 194713: 94 11130 TOO I3:0 I00 3:60 79:4 3 2:0 IXGO Ag IOGT II:S (IOOK | I.7'' IOO I 1:01 1196 "|I.6 "foo | I.6 'IoO 2.70 99:2 4 +-4. BOO NE:S! 95 | HAN IOGT | I:3 IOOT | .I:2, > 90 |ir.2 i IfoO0, IEI I00 |T:40 9753 5 0.6 60. |G 1IB0 V:s 100 0.5 100 "0.5 TOO |0:5 TOO |O.:5 100 |0:78 96:7 6 0.4 100 |o.5 100 |0-4 100 l0.3 I00flo.4 100 lo.4 100 lo.4 37 10:43 98.0 7 2-3 LANO0, |G 00 22 I Or 2:37 1007 2:27 94 12.3 94 Mr 78 II56 87: 8 Fs2 as lr 2 ES IBA ES Bsrr6reg2 Nr7 96 12:6 93 | INO STO 9 1.0 I00 |II:0 100 | IFO IOOT |O:9 IOO |O.:8 IOO |O.8 IO0 |O0.8 100 |I.24 98.0] TO 0.5 $iO0 |0:5 1007 |0-5 1007 |0.5 IVO | O4: 87 |O:4 IOO |I0.:4 T1IO0 |0.58 97.9] TI Ö:5 88 lol 79 0:44 so8|05 80010:61 "78 11:06 168 108 87 |S:47 374) Ii2 G:0; KOGL |[O:B)] HGOL ||Ok6T IOON | 0:6'- IVO | O-5 TOO 0.5 IOO |IO:5 IOO | 0:75. GI.) I3 0:06 100 |:O:5 I 50 | IR IOOR | I: 05 IT.3 195 IT:2 95 IT If00 |0:65 92.21 Y4 H:8i0 Öm Ive gSAlRgA ös 79 TS 84 IIT:7 1 80 IT: 180: IT:3I 84. 15 Ak AST ln I At lst > 77yklagt 89123 75 ar 100 121 97 2:04. 79-:4| 16 2.0, a Il FA I3:0r rOOT 2:81 86 2.9" 84 2.9 84. 126 74 | 2:02 86.6) 17 235) a eng YO IFA AA 7 68876 rs 168. 1T:3 77 12:45 72.2) r8 1.9 79 11.9 79 |1:9 75 12.0 75 |2:0 75 12:0 75 120 75 |1:91 78.41) 19 ICO ORG NERO OR 200 ST | 22 7 gg 86 26 8 VAN 74 12.08 79.2] 20 Za Rog kk ÖS 2577 ORK 2.52 97 12:56 07 lag. 1Ng5 1255 95 12:46: 86.) 21 ER KOR E5E4 166) Iigtan 6401 3:30 66K3.5 rr r7r 14:8 Br IS:8 800 13:47 707) 22 äro INSIG. ra fgorwlarar - 9620: 68-13-15 74 126 64 28 68. 13:60 75-21) 23 ger DSS, Ir. ska sla 66113:3 80 "Iso. 87 [28 88 13:16 74.5) 2 2 NTA ARA CA [2240 72:60 BI INATT NAS 24. 60-11 2256 ge: 25 1.61 G6 TT INR 96 IIS OO | 5 FIOOFIT4. 92. | I.5 IOC, |T:7 kIOO.| 2:12 89.5) 26 3-1 FIOL GEST =S ILSNSR I 7öreLG.0rE 234 66 I3:6 7 1238 77 2358 SAN 27 27 MOS. 1255 1 195. 12267 1004 |2.6=1007)2.6 "7 "98 l2:5 go 2.5 85 I32r 854) 28 Sö po BE NBL EN NETA GORE Pip BOSE AS Se (Sn EO 3.7 160 IS 7498) 18601 3:9 ” "90 4.1 SYS | RR JNA Le NI gg 30 TS (ER [ETS OR BORG Före 2 Fhojg fål |A : SOL g (| Lo) i: do] oj | FÖLJER (oo IN CY. LAND KoTSJNR [Be lö7/ SE] Ja fä (et 2.16 87.012.12 83.4 2.14 86.7/ 2.09 $87.212.10 85.8|2.13 88.4|/2.09 $87.8|2.13 85.0! Moy. Stl ifs | 18" | 19" 20" ST 22" 23" — Moyenne. J ER KEN: (PC: (SK PC MAMA. IP:C2 + MM. PC: |M.M: PC. MLM. Pic. |. PC: | MEM: Pic. ar okaor krig a Ar IKI:OR 1975. 012541 5 40.2 E87 2.7 1168) I2:8 268 II1:78 ST I 43 94 lars SM 1357 (Ski: oc BE Hl4.o Bg 13.2. 068 132 69 3:80 2 2 3.6 81 132 73 |30 68-132 76 134 832 135 89 134 89 13:39 743] 3 1:01 1196) 1-6: 100, |IF6L TOO II:S 100) |I.5S IO0 hä.4- 9x IIS or |2.05 96:9 4 TES) ISB: IEnO I 92 TGS 02 les - ge IIS 0 KI TOO ILS LOG TRY OT 5 2191 166. |: > 48 il Sglls I 83 4.4 98 J2.7 go |2:8 198 --|3:02 32:8 6 SkorksAt sad sk AR 176260 72 la. 8 Ik26 87 27 00 IIIGGL SÖN g 255 TOO. IIK:g. I 1G0] IGN ICO III.S IOO |I.4 FOO: |I:4 IOO, | 1.3 IOO |2:08 g3-7 8 0:61! IO0O; |O:5 TOO: lo:5 IOO: |o.5 I00 |o.s 100 log 100 |0.4 100" 10:71 109:0 9 0.5 Sr ko:6 ICO kor6. 00 05 gör ko.6 I00: lor6; IVO. IO:5 8 los ÖZ.5l Ko 5) TOO, IG: 1082 ])0: IOOM].O:4 "IOC )0.4 100 |0:3 T00. |0:3 IOC |O:55 G53) II O-4) IOD' |G: I 100 |O:4 IO0 0-4 I00 |'0.4 fO0 |O-4 IOO |O:4 OO | 0:34 IO0:0] 12 Ör2, 100 0:22 | IOOM 0:27” IOOO.3 "IOO IO.2 I HOO. 19:22 TOO |Io:2 IOOT |.O-27 100-0] T3 0:20 1007 OZ IO0T 0:22. I00. |: IOGT |o:2 100 |o:2 IVO" l|o.:2 I00 | 0:22 I00:0] 14 ÖA MOT O:2 HOO.,|0:3. IOOr |O:4; FOO:|.0:4] I 100; LO:S: digO |0:6. IOGT 0:29 IVP:0] FS OT TRSKTA [Ed LSS IrION | 874 2:20 ST f2:3 4 IOO, feg ÄGO I I:g IOO | 1:2/45, 1 85:01 16 Kal UfSACA NrEE Ad (SIR IIG2T 105 IIS EIOG, VIX:0 TF 1OO O-9; IIOOL]|O:8 kOOT | 1:56 SEK). 4) IG 0: IOGT) 0:37 TOO NIO.3 "IO0 0-4 100 |o:4. TV |0:4 88 0:46 g9.5) 18 0:3 109 |G.g I IG0K | o:g IOOT o:g] 100 |.o:g. IOOFlog 00 lo. 00 |-36 IO0-:o] 19 0:21) TOG KO:2) [IIOOT |0:2; KO 0: IOGT 0:24 KOD: |O-3) TOO 0-3 TOO JO:2I IOO:O] 20 O:SKETOOL 0: I 10 [OST IOO IO.s FIOG "lld.4 7 00. IO:5 IG |0:4 IfO0 0:37 Y9:0) 21 0.3 I0o0tlo.4 100 |0.4 100 |0.5 100 |o.5 100 |0.4 I100fl10.4 100 |o.40 100.0] 22 0.2 fö0r [03 100703! ISO fo. I100T10.3 Fiona |0.2 or lo: I00T | 0:28 Id0:0] 23 O;3) OO o.gr I IGOL. | Os3, TOO" IO:3 «100 lo:gE, IOOL |LO:g]. IOO! |OF;3 IOG |.O:29 IVD:0] 24 0-3 100 |0.3 100 |o.:3 100 |o.3 I00 |o.g I0o0flo.2 Iootlo.3 Ioo"lo.g2 1000] 25 0-4 100 |0.4 100 |0-4 109 |o.4 I00 |o.4fP 1000 0.3 100 10.3 I0ool0o.32 100.0] 26 0.3 100f10.3 I1I00fl0o.3 100 |0.3 I00fl0.3 100 |o.4 100 10.3 75 |o.30 99.0] 27 Oral MOON LOL. IOOL ||OI3E TOO WO: ATOOTI [OrgLERHOGE Fös2LE TOO IO:2TOON 10:39 9528 1.04 93.8] 1.01 94.6 1.01 94.9 1.05 94.8) 1.10 97.6) 1.02 95.8] 1.00 95.011.05 94.4| Moy. 42 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. Jour.) Minuit. | AR 3" 4" | ö" | 6" | Zz | 8" m.m. Pp.c. m.m. pPp.c. m.m. pP.c. m.m. pc. m.m. Pc. m.m. pc. m.m. Pc. MM: PC m.m. pc I o:3: IG0T | 0:33 I00 |-0:3 .IODT,| 0-2: IOOT.| O-3.- TODÉ | O:Z: 1IOO: | OZ IOOT |.O.:2 FLOD AKO.2ZEELVO 2 1-2 64: JES 240 ISS 16 89 1:7i1 180 JE7 83 sg SY I:7" Avda TEZIOT O8 3 2:60: 168 | 2:06 68 2,5 «+ 68 2:76, 0 ZIG 290 TA 2.8 82 27. JA V:S TG 24 R JO 4 2.0 88 | 2.0 88 Ir9L 1.90 X7a PGO ST FR 1:61 106 1.4 92 1.4 100 I230 0195 II 5 2 ATS 2.5 90 2-5 4 70 ÄN 2.81: 168; 26: 74 26, JA 2551 UNO 2:00 170 6 2.7 84 27 78 350 SK 2:97 190 2:30 108 2500 17-002 27 80 2:71 0378 257 7 240, 290: | 251 94 | 1.7 96 1.8 90 1:8.- 78 1525 | OT IS 7 1-3, 80 TLA? 88 | €8 1.4 60 1:56 få 1.6 80 2:00 > 82 T:O1 I COM 27 76 253 08 23) KO 40 7S | 9 IA 8 1:90 dö IK2:0 ge 20 KOR TTLETT I:5L 96 I:3 95 1:23, TOO 1200000 IO 1-7 93 1.5 89 1.2 JIOOE LI TOT AGS I:I - 190 IST 05 1.0 100 r:2, 490 TT NI9S IT mor ostilke:g 9 0.9 I00 0.9. Ioo i0.8 100" | o:8 1007 I 0-9, TI00 0.8 100 O:7-0CIO0T Te 0:05 IOO, || IFO 84 I:31 LOS 1-3), 92 TS 102 TSG OE Je I KSR 1-4: SAOL 1:40 96 13 P3 06 I:S. 196 IC 1:67 196 TESt0 196 14 92 I:$ gi 1:20 £095 1520 182 | I4 r:01 OG 1.6 96 1:06; IOO" sl Is. OT 1:45 1 96 14, Ok I-4. 100 154; 2196 16317 | Eg) T-30" 180 1.3 95 1.3 - 83 1:00 IOOT | I-2.4 187 F.Or 1007 | IE 190 o|KIEI: 1085 TTR OS | 16 2.2 94 25 91 1.3 - 90 2:310-007 2.4 100 23: 100 1.8 100f-1 2-1 .IO0 2:21 OD | 17 1.5 2 1.4 834 | 1.7 96 1:010-= 96 1:61: 196 1.6 96 1.6 96 1.6 96 170090 18 I.I 100 I.1 100 T.I 100 1-1” 1005 | I. 100 | I. 1007 | ILO" IOOF KILO) IOGT d|UxEorXGON 19 0-6 I0O0F | 0.6 IO07 |.0.5 IOG 0.5 100 0.5 I00 0.5 100 0.5 100 0.5 I00 0.5 100 20 | 0.3 1007 | 0.3 1007 0.3 1007 | 0:3 IO0T | 0.3, 11007 | 0:22 1I00r | 2 1007 IF0:2 IOGT |HO:ZETIODN 21 0.3, 100. | 0-3 IOD |.O:3 .IOG. |-O:4. TOO Or: FIOO 0.4 100 0.4 100 | 0.4 100 0.4 100 22 0.4 100 0.3 86 0.4 100 O:4:5 IOOMN Os FOO OM 83 0.4 39 0.5 100 0.5 100 | 23 | 0:2 I007 I 03 106 |.0.:2 OT ||-0:3 +,100 | 0:21 -IOON | OZ: TOO. | 0:21 OD |AOL2, IEOOT MIOPAINIEOG | 24 16.2 1007 | 0:22 I007 I ö:2 I007 0:22 TOO | 0-2 IGOOS | 0:2; 00 | Ort IOGT IKOr2. IOOLKIHOFZEELOCN || 25 lo 100f 102 1007 I 02 IO0 |-0.:2 I00. | 0.2 -IOOT | O:2: IOGT | OZ: IOGT |IO:2 KOD GI KOLZNELGON | 26 0.3 49 SRS o.5 68 0.6 84 0.6 78 ÖL 7 O:8 CT 10, BS 1:2 7, 86 24 1.8 81 2.3 180 2.8 90 2.8 100 2:45, 1 100 2:05 I[1OO r-6, X1OOT |ik.4 OO 1:27 OG 28 0:47 1007 | 0:5 1007 |-0:0 IOO: |,O-5 .IOOT IIO-5. I IOOLL IN OME L SÅ 0.6 1833 IOC 92 ILO: 98 29 3. 103 2.8 86 2.7 86 2.9 98 3:00, 100 2.2 100 1.8 100 1.4 IOOT Il I:2 od O 30 IE DO 1:20 195 120050 T.20L95 1.3 100 1:2, 100 12 100 | I:2 IOO 1.2 100 3I 1.3 96 1.4 100 235 961 JETESAA RS ILS TSG 15 ROP I T:6 MiG arg 2 IG LEA NANO Moy. | 1.29 89.3| 1.30 89.8| 1.31 91.2| 1.35 93.8| 1.31 91.8| 1:24 926|1.20 g2.1| 1.20 93.2| 1.18 92.2| Jour.| Minuit. | 1" SS 4" ör 6" Z 8" | m.m. p.c. m.m. Dp.c. m.m. pPp.c. m.m. p.c. m.m. P.c. m.m. pc. |m.m. p.ci IM PIG m.m. P.-c Tr YTLIG GA 2.0 100 2.07 gi 2ZEIOO 25 AO PL 9 Kf Fen Ng T:0L0S Ii9 OR SS VS CR FRAS 1.2 90 1:20 90 3 NIOT 1:31 SA 1.4 91 TEST HOZ I:0N 485 3. Iles 190 22 RT 251 ÖS 2.0 88 2.6 93 2:01" 93 245. 190 2.4 89 2.4 89 4 1:90) «OT 2:07 05 I IKIEOL ET EA TASS 2:INSG 2520 I OM 2211 KOM EF Are 21, 0083 SKENSSN 0 2:30 97 | 2.4 97 | 25 97 AS 195 2:70 195 | TN SG TAS 2:7 100 6 FE ANS LO || SSC vå di ER 7 2.3 97 2:45 1977 1 2SE AR 95 2:40) AL ANA 2:40 19 7 12.6 95 2:17 IOO 2:04, OA 250: LÄSTE 245 1107 ZE 81 ARD 2:30 286 8 Asa OA 4.4 94 3.0 8 2:20 OO |. T:5L TOO 1:21 100 150 . 160 0.9 I00 0.8 100 9 |o4 80 0.5 100 0.5 100 0:5 1 IO0: |. 0-5, C1OO 0.5 100 0.5 100 0.6 100 0.6 100 10 0.6 100 0.6 100 0.5 1007 | 0.5 90 0.5 100 0.5 90 0.5 100 0.6 100 0.6 100" II 0.6 92 | 0.7 100 0.7 100 0.7 100 0.7 100 0.7 100 0:7 100 | 0:7 100 || 0:77 OD 12 0.8 93 0:09 — 94 IEI. 904 1.0 95 0.9 94 0.5 93 OO: 03 0.8 93 0.8 93 ed 0.6 100 0.6 100" I 0.6 100 0:60; . IOO' | ,0:6) > gi 0:06. 1001, | 0:6 T00r |!0:6 TOD 0.6 100 14 | 0:90... 94. I|.0:9; "93 |.0:9 194. |-0:9'E IOOTH I O:9ENL9A 0.8, 93: | 8 98 |,0:8 ggr ors 933 15 | 0:7 100 |0.6 100 0.5 100 0.5 100 0.5 100 0.4 100 | 04 100 | 04 100 | 0.4 100 rör | 0.7 100 |0.7 100 | 0.7 100 | 0.7 100 | 0.7 100 0.7 100 OZ I ÄOO O:7 IOO OM 100 17 | 0.8" 100 | 0.6 100 | Sf To0' | 0.6 ICON | 0-5 IOOT | OM, IOOT | O:5, IVO |KO:S KGB: KIECIOIEIODN 18 0.5 100 0.4 100 | 0.3 100 0.3 100 | 0.3 I00" | 0.3 100 | 04 100 | 04 I00" I o.4 100 19 | 0.4 100 | 0.4 100 | 0.3 100 | o.4 100" | 0.4 100 I o.4 100" I 0.4 100" I o.5 100" | 0.5 100" 20 0.3 74 03 86 04 100 0.5 100 0.5 100 O0:4 106 0:55 TOO 0.7 100 0.8 100 21 0.5 I00f | 05 108 |'o0:5 1007 10.5 1007 | 0.6 I00. | 0:6. 1007 | 0:60 TOVE |KO:G] 1004 EC:GFEXDDN 22 |0.6 100 40.6 100 | 0.6 100 | 04 68 | os 100 | os 100 | 0.6 100 | 0.6 00 | 0.7 100 23 0.5 100 | 0.5 100 | 05 100 | os 100 | 0.6 I00f | 0.6 100" I 0.6 Joo | 06 100" | 0-7 100 24 | 0-5 . 100 | 0:5 1007 | 0-5 Ioco" |-0:4 - 1007 | 0.5 1001] 0:6, IO0.: | 06 MYIN |F0:6' XGCO HKO:TERIOON 25 1.3) 100 141.3; 100 |.I4 I00 | 1-4, gZ II:S; OIOOLI| X=5L KO | I KVOT INIES EGEN ESS 26 I.1 100 IC 205 I.I 1090 1:2 I TOOV | I:2 kIOO 1:22 100 1:21 1005 |SI:3 . 1OD 1:3, 100 27 1.3 100 1.4 100 1.4 100 1.3 b05 1:32 195 1547 05 1:22.) 1IOD. |AT:r OBE HN EIZEEIGON 28 | 1.0 100 log 100 | 0.8 100 | 0.7 100" | 07 1007 10-:7 100" I 0.7 100" I 0.8 100" I 0.9 100" 29 1.3 100 I.1I 100 0.9 100 1:0, - TOO | rT:0L ALOD 2.0 100 23, 100 24. TOO || -2:0NEOG 30 SV NET 1 BB I ie. Ed VA NER if Töres 1.0. + 03.0 TöLOg I:6:1 596 10.02 7 ANOS Moy. | 1.21 95.4| 1.18 96.3| 1.15 96.3| 1.09 95.2| 1.14 97.0] 1.13 96.9| 1.14 97.4| 1.16 96.8] 1.19 97.2| | | Humidité | 9" | 108 | m.m. pe. | m.m f D.C | ; 0.3 100] 0:3 IG 1.8 76 | 2.0 | : 2:47" 767 NE j a” SR | . 2.707 7409) 2.8 |. I 33 94 128 7 ll 1.279 | 1-2 — 758INA - 2.2 86 | 2.2 FOMI: 1200 "76 NER I = 1:0 895 | Ä 0.8 100 | 0.8: | f | 157 I Gr 1:27 2 91 NIER | 4 p 1:51 96. | 1-3 1:6-- 742 | TS | 2.0 100: | 1.7. TOM l ; 1.7 100 | 1.7 10001 Må 0.9 100] 0.9 | [RN (ST Lo | ] 0:27. 1007 | OM | 0:30 5 1007 I ag i o:5 > SO IS ) 0:37 ”IOOR IIO:g j 0:2; ”I00) [Org | Ö:2 F1IOOT INO i 1.4 296) | 2:59 1:21 TOT | Kra O:8KE SI 1:37 1 1005 1:35 sIGON |A I. T.T 96 . 1.23 92:3| 123009 1.3 ö5 I.I 100 0.9 1007 2.6 100 17 93 1.8 1.23 97.6| 1.28 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. IÅ2. N:O 7. 43 ( ( | t | 147 | 15" | 16” | led | SN EA | 20" | 21" | 22" | 28" Moyenne. Jour. p.c. I|m.m. p.e. lm.m. p.c. Im.m. p.e. I|m.m. p.-c. I|m.m. p.c. |m.m. P.e. mm. pc. Iman. pe; |nm. pe. 00 10.3 x00fllog 5 195 go lv: r00tl0.5! 8I [0-5 53 | 0.8 76 l0o.7 67 10.36 93-0 I salg fäsgr ka 89: 3:03 | 187 las 87 lg. grill v 89 134 192 l25 166 I227 GY 22 63 tjg. 08 kas 6 |E8 | flag: 79 kr6r 53l2.5 183 l2.5 85 l2:2 82 Iz40 750] 3 65 66 9 fö la I 7 LZ 172252 4078 130 198 125 77 11:75 80:8 4 FE GIREZ. FYI (ZE = l24 ol gå | 25 17241 66 |2.6 85 |2.6 87 |2.5 Sr 12:55 74257 5 95033. 1195 ga 95 lag. 00 |28t 1I00012.5 [100 "12:27 197 l2.4 89 l2:0 94 Il 2l75 8357 6 Egna vr ler 4 120 An EA TROR 7 F-E 0 f63: I.E 59 |1:3 62 11-38 79-7 5) So Tkr: gg Ia5 189 IIS göllne! 1396 85 87 187 I1:7 1007 11.8 287 | 1:89 831:6 8 FOO 3 196 lan 93 | fr IgrvjiI4 I 81 11.893 IT8 93 |i:6 5 | 1:43: 89.0] 9 100 |lo.g 34 lo.g 94 |1.0 95 I1:0 95 lo.g 100 lo.9g 100 10.9 4 |o-9 4 I 1.10 92.8] 10 100f 10.6 92 10.7 100 lo.6 334 lo-:7 100 | 0.7” 100-1'0.6 100" 10:6 1007-10:7 100 10-77 97-4| II 00 FIA mo ITA 130 I4 ll Så Ir4l S30)I5S 5 96 IIIs 100 I1T:6 100. |T6 00 |1:33 gäl 12 S60K ag OrA 2 la | SSrlrg Sln4t 88 114 84") 15 88 I7 193 | 1:40 896) 13 go rlio.g 00 10-:8 r00fley 1060 log 4 | 9-9 Solen 2 70 |A Hö (1.21 89.4! 14 4205 OO kel 175 2 85 la 80t12.4 1189 12.41 "93 |2.3 184 |14 z 11.74 $86.4| I5 I 921145 -M967 5.5 96 [1.5 92:11-4 92 II G:1 ig2 | 1.5 85 |1:.6 100 11.6 100 |1:80 g5.1| 16 921 |r4 JN96 kr.4 180 12.3 95 [13! 100711-7 I 100711.2' 100 |1.2 '100 |T:1 100 |1:48 g7:0] 7 100 0-7 100 |0o:9 100 lo.8 100 lo:7 100 10-7 100 10.6 "gr lo.6 100710:6 1007-10-88 99.4] 18 100" 10.6 roof lo.6 I100f10.6 100f1l0-6 100f10.5 I100510.4 100f10.4 100710-4 100710.52 99.21] 19 100 |o.4 100 10.4 100 |0-4 100 |o-4 100 10.3 1007 0.3 100 lo.3 I100710.3 100 10.29 I00.0] 20 1007 | o.3 1I00fl0o.3 1007 | 0.3 100" 10.3 I100fl0.3 I00" | 0.3 100f10.3 1005l10.4 100 lo.33 1000] 21 100" lo.3 100fl0.3 I100fl0.3 100fl0:2 100f10.-.3 I00f Jo.3 100510.3 100510.3 100 10-39 98.0] 22 1007 Io.3 I00fl0o.3 100fl0.:3 100f10.2 100fl0.2 I100fl0.2 100fl0.2 100fl0.2 100510.25 100.0] 23 78: lo.:5 1100f110-4 1005 las 100f-10:3 100fl0.2 1005 10.:2 100fl0.2 100f10-2 100"10-27 gås] 24 foo" llo.g Iro0fke.g Id llpg 100 jo.3 100f10.3 1007 Jo.3 100fl0.3 100 | 0.4 88 |o.25 99.5| 25 ' I . | JOsml2:5 177 NZ4 73 |2-5 74 24 8Örl2:21 188 | 1.9 91 11.7 86 11.7 383 |1.62 78.2] 26 100" 0.7 00 10.7 100 lo.:7 100 lo7 92 10.7 100 10-7 100 10.6 100710.5 100711-25 97.6] 27 100 |2.4 100 12.4 100 [2.5 100 12.5 94 12.7 100f12.6 93 12.6 97 |2.5 98 [1.45 92.0] 28 1007 || I-E WXOO" |:I-L foo |E2 100" |F0 kI00" |1.171 100 ||1I.1 100 ||1.2 "00" IrT.2 795 |1:62 g7.9| 29 1.0 10010.8 10071/0.8 100fl0.9 100fl1.0 89 |1.4 I00fl1.0 100 |I.I I00711.22 95 |1I.13 97-6| 30 m-gNn 207 937 17 1189 117 197 lIg-—93-—15-7 9311-71 93-11-87 >93 11.9 "93 12:00 94 11.55 93-5| 31 897 1.28 92.5| 1.25 90.5|1.26 92.5|1.25 91. oj 1.28 91.9) 1.209 $91:7|1.28 91.6|1.30 91.4|1.35 93.5|1.26 89.6|1.27 91.6) Moy. | 14" | 15" Sent 2 CB), IS 20" Ib 20 21” 22" 23" — Moyenne. Jour.| p.c. |m.m. p.c. |m.m. p.c. Im.m. p.c. m.m. p.c. |m.m. pc. (mm. pc. m.m. pc jm.m. p.c. | m.m. p.c. KSR SSK AkreS 1032 HA4 188: lrsgt 83 124 83 | r27 87 |1.2 7 |o-:9 100 |1.0o 100 |1.66 93.0 I 2.7 88 12.6 93 12.8 95 12.7 88 12.4 93 12.67 94 12.6: go ”Iz2.6 o 12.6 93 |1.97 90.1 2 ZISAR 2: frög Sin. gg Ir. 93 IZ0 833 12:e: 33011.9 7 79 14.8 > 76 lag 182 1228 835 3 LL Al skgr 22 28) ere ök IgE |2.24 86221 94 P2: 5 94 22 ga l 214 882 4 224 100012-5 195 123 FH7 I2:ol 100 |2:06 1OE j2:01 I00:4 1:91 97 il2.1 "97 l22 -g7 |2.39 97.5 5 ANS N.2:2 08 SAMA Tä ks. DÅ |A4 "95 12347 9012-55 94 24 1 93 lZ.5 2, 12533 DA 6 SE SA:s 10400 186 33 Sö gg 9 401 92712.611 60 134 "80 I4£o 187 13:07 85.6 7 O-6K- OM |0-4 Hr72 110-606 00 lo:6 100 lö4 838 log 30 |o.3'-7 59 Ios 189 I'0.5 100 | 1.17 92.2 8 0.6 100 |l0.7 100 10.7 100 |0:7 100 l0:7 100 lo.7 100 10.7 92 10.6 100710-.6 100510.59 93.9 9 0.8” 100 |o:8 100 10.7 100 l0.:7 100 l0.7 100 10.7 100 10-7 100 l0.7 100 l0.7 100 |l0.63 99.2) Io0 0.8 100-10:8 100710.8 100 |o:8 100 [0.8 100 |lo0.8 100 10.8 100 10.8 93 10.8 93 10.74 99.1] 11 0:9 100710-9 100 l0-9 100 |0:8 100 l0.8 100 10.7 100 10.6 100 10.6 100710.-5 100f10-83 97.3] 12 0.9? s00”] 0.8 100f10-:8 100 Fo:7 100 la7 92 10.8 93 I|1:0o 100 |o.8 100 10.8 93 10-73 9837) 13 T-245 1001, [1:22 trGo AlET 195 kmr gs”l Ern 95 | 101 I007] 10100 0.9 7100 ke:8 100 |0:97 96:83] I4 0.5 100: [0.6 100 10.6 100 10.6 91 l0.6 100 10.7 100 10.7 100 10.7 100 l0.7 100 lo.54 99.6| 15 0:7.; 1001 |0:7 160 10.7 100 |o0:8 100 l0.7 100: |0:7: 100 lo:7 100 10.7 100 0.7 100 10-70 100.0] 16 0.8 7 1007 [0.8 100 |0.7 1007 10:6 84 | 0.6” 100 |0-:6' 100 |o0o.5 100710-4 100 |0.4 100 |0.62 98.6) 17 0.6 "1007 10.6 100 |0.6 100"|0.5 1007 | 0.5 100710.4" 100710.3 > 63 lo.4 100 lo.4 100 |0.46 97.3) 18 0.6 100 10.6 100" 10.6 100"l0-5 100710.5 100710-4 100710.4 100 |o.4 100 10.4 I00710.48 100.0] 19 1.1 2100: | 1.1 100 |o.g 100f|0.8 100fl0.8 100 10.8 100 10.6 I10010.6 | 1007 0.5 100 |0.73 98.3] 20 0-8. 100-103 Joo tle.8 Abo: lös I0oT lo 7 100: log 100] 0:71 100 "ko.6 100 10.6 192 | 6.68 'Y982l 2 0.9 1007 10.9 100fl0.8 100710-7 100"l0.6 100510.6 100510.6 100710.5 1I00510.5 100 |0.67 98.7| 22 5 5 1.0: 100f | 1.0 100 | 0.9 100"10.9 100f10.7 100f10-:7 100"10.6 I00"jo.6 100 la.5 100f|0.72 100.0] 23 1.27 955 | 1-4 vIO0O )I.4 96 II:4 100 |1.3 100 1.2; 1001|1.3 100 |1.3 100 I'1.39 1000) 0.94 99.3] 24 1.4 SR 1.1 1795 3.0 189 |08 73 |o.8 100710:97 10010.g9 I100711.0 100" 1.0 100 |1.25 97-7| 25 1.7 — 96 |1.6 i 100f11.7 100 |1.s3 100 |1.1 95 |1-:2 100 |1.2 'I00 I.3 I00 |I.S 100 [1.36 99-0| 26 1:20 IOOLf II OMOO fär 007 fäCr 100 |I:: 100: | 1:04 100: | 1-0 & 95 fo.g 194 |ö:9 "94 |1i14 98.7) 27 1.014 1007-10-83 1768 dla-2 foo lkr2 kI007|$3 1007 |1:31 I005] 1.3-i100 471-2 "IooT Ii. 100 10.98 98-7| 28 2:07 100 | 1.87 97-11-38 1797 11.7 1193 17 96 |1:7 100 11:7 100 11.6 100 11.6 100 |1.5 "96 11.86 99.1] 29 00 97-2112-001007|2.0 £å 97 Es Ho: kol -r80. 119 ' 37 I 2:05 rod i.954 97 0401:5 1.493 Ir.8 197 |1-:78 gågl 30 75 1.30 95.8 1.32 96.41 1.30 94-7| 1.29 96.8| 1.29 95.6|1.21 96.7| 1.21 96.8|1.14 93.6|1.14 96.6) 1.16 97.011.21 96.5 | Moy. | 44 HM MH HN 1.9 102 Fe EF let bet fel mm RM WVL 00 SIGNED UNIV GI GI UN OSV 0 FH BOSNI OCR = [0] [0] PYUWNYYW LÄN N MH - AN AN ON 00 + 2:12 -03:0 Id ir RÅ. DH OR do dh Na do BE MH HON NIPOVNNIA WYUNNRN m.m. MHR RN -— -— bm HH = NN BRR NP NDMN BRBPPN NN Ol FR or oo AUG. WIJKANDER. m.m. - wo HMM KMNQ MHMHN MM OMNOÅAN OMM HANC HR RH HON -— — - = oof 3 AM NEN BPR bBR NAN PY NAD WW NNNN NN NP N - - m.m. 1.9 2.0 2.2 1.6 1.9 3:2 2: TI I. 1.0 OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. MM KR MM [JE NH HH HKH NM KH HKH NH HH KH N NN HN ov Khvh ANF RF PV ÄR YWD SESISASR [CS [Se N HINNA PRRÄÅUNP RHONLKLYHR Ah bu NIPRW NWU NN Jour. - OMoeNnNA APBPWQWN mm NHR HMM HH OM on AA NBPWN Mm vu Pb ROR (BIG NGE CN GE GI PG GS Saga RGSEN Minuit. AdROU IBG HO MYR OD NH AMP II BO HUD 30 Hb oo NN do AV ND DA mPRPWwmw mwwmwnm»uö bh PY WY ÖNrNYWY tb O0M0 PB 0 0 NORR va kHA AH vn Bun RAIDER RE AGT OR RE KA SR CR ES OCR ha No m.m. 3e9 OM AM N OMM HD AD HA OM N o0cMD ON OO Om -- NO [oa 0 | RAR AR OR RUD ENE SER ÅG Ge a OS GR GR SG ooloo HB UV HANDÖL HH I I KP HM ON m MAD NO NN 00 in HQ RPR RR ERE GCI SIR LINGT Cl SR RKS KG OM NNO NR OR UN HN PP ÖWPPY YRPORPP BPRPYYY VYVYYY Vv m.m. 3.8 4:5 7 ÖS oo YPdPAKY BO HH PH Oo 4:7 1 | Humidité de | 3 3177 98 32 97 | 2.8 1.820 YSN AG 25900 J5SBIBA 3:00IOOF ERAN 1.177 1007 I LT I.IC TOO Te 1:498 167 1.4 2:0001007 MIIER 1:40 1.965 IA OM dov ÄG HO ADA ND IV HI ARA AND NR HM NOON OO MN AO PP IAHR ON NV MM DORO AMWAY A HR WAI abh AKHVL PPV PSP RE TSE CD ara CD RED ae gt FAIT TENN (AC RS TR RA S/T Ua DIRT 0) eo LINGN 05 IGA BIR LIL (Ga a ba a Koh VR HMN OY Om hb don (ANA SER I NS i CR SEI TGS PA ND 78.2] 390 777] 394 781 1.455 BIK IGN 1:57 5 --B5ro TG r.32 5 OTIA mg 1.500 8235) 9 1.750 LOOP I-Å 1.6 lg 2.0 2.6 84 | 2.6 2500 1950 25500 197512 2:97 11 86 1 3 SINN. TA AIG 2:8:01 7811-13-00 3.205 SOMNA Ja230 hf SINAN KI 2:4007 BRN RR 3:04 G4N 13 3.307, 820 35 4:50 JOrAATA 2:31 87.0) 2.38 Humidité de 9" | 10" +90 85 | 41 4.5 80 |4:7 38 73 | 40 3:9 720) AR 2.9 74 | 2-9 3:2 3:5 3.2 3:90 3:3 3:3 3:3 3:2 3:7 4.0 3:7 3-6 3:3 3.6 3:9 3:9 3:9 3:9 4-1 3:5 4.2 4.2 3-3 3-4 3.6 3.8 3.6 3.8 3.9 3.8 I 3-7! 3:7 3:9 3:9 3:I 3:2 3.8 4.1 4-5 4:5 4.5 77 |46 44 58 44 5:20 1 77 SR 5.6 87 | 54 51 94 | 4-9 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. lI2. N:o 7. 45 15" 16" 17" 18” 19" 20" | 21" 22" 23" — Moyenne. Jour. m.m. p.c. lm.m. pc. Im.m. p.c. lm.m. pc. Im.m. P.c. lm.m. D:C: m.m. D:C. rr [Ms PC: [MAME PC: | MM. PC 2.1 IoO 2.1 p Kolol 2.0 97 2.0 100 2.0 1007 1.9 97 2.0 100 | 2.0 100 1.9 100 | 2.03 97-:9 I 2-4 NGT Ness NOG 25. TOOL 255 TOOWIZ4. IOF 2:21. TOO | T:9, — 97 |,IFE7A -.96 II2 90 |2:12 97.5 | 2 FA gS Is: 98 l2:0 > FYN 73. eg 82 [17 100 16.92 |T-47 196 |1:6 I 92 | 2:44: 194:6 3 rör GÖRrIIS:0 I HZ Be TOOL 3F7 «FOOL 100 ligega MOor gren 90 2:21 1:04. | BY 160: |2-:771130:60 4 DE2 RT NI: god fran 04 2-4) 106071 | 24 8301 12:2- 74 23 70 12.3 608 124 76 | 2:04 747 5 | | 3-1: 7 71 | 3-2 1178 13:00 1:73 |3:5 92 |3:2 9Yr/l3:0. 98 12:88 100 l2.8, 98 | 2:97 98 12:94 81.9 6 DR 94 |2.2 97 | 1.9 97 |G (ER 96 |I1.4 2 llt24Irro0. IAX41 IOO" |I:31 TOO) |:2:43, 95:0 7 ES NN GO NICE CDS [Kn FIOON| TrTA Lr 9SKNeLA 95) II:oL 190. |I42 FIOO" | I:21 100" | I:2F s1I00 | I:I4 99.0 8 Keroo kI:2 Gö) 2 OO fOOVE:3 IOF go lr - 95 ITS) 295 I:S 9 |I-T7.1L98.8] 9 ZI ER TT RE ET ol Ko LL ED SEN K253 SA gg IF2:0r 1 gg | k:0S 790 TO HARE a SEE RES SSKIlaSia 195 NE 020 IG 20 | IS: 92 NE4U 192 | 1:31 95 | 1:87 93:2 11 T-3ito2TS 11928 4 192 I:S. .9GV | T-4 I ING |T:4, 92 IIS sIO0 ITA 196 | TI: 92 | I:3ILI93:2 12 6927 TOOL JON ITG gr fO0: IIS 96 | 15 1IOO-] I:S; IOO |1:3 3 92 | 1:49 :96.4] 13 TE4LELOTT kg 877 15:44 SKA Sya (rä IgZEITAN 192011:4 091 |I:4, 1001 11T:3 ÖS. 11:35. OMS DA I1.4 91 l1.4 88 I1.5 100 |I.S IOOT (MI.3.; IOOT I I.Z 100 3 95 |I-3 100 |1.3 100 II 38 93.8 15 leg ROST EE SLETOOR Id) 97 10 3.0 IOOT|T6. root IT:4 100. IT:3r IOOT | T.Z, IIOOT | 1.42 96.7 | 16 StNöOR Nerol gg 120 KODE I-9L. TOO |X-7 . IOOT | 1:06], TOO" |I-5 & 92. | IS» IOOT | T:3) IIOO” | 1.57 94.9] TJ TSK EGT 2er. (ING 4E [ag]. 94 2:01 IOOT IKT.9 IOGT |I67 + IOOT|A:0 IOO |IK47 IOOT | I:4 /IOO |I.6T,.92.1'] IS DERA Mila: IRSOR [KAN FSOLN2:2 TOO! |... 94 IrE:9, 82 läg. IOO” [1:87 297 |T:737 83 11:73 87:8 19 PHGESER gN H2 NS RR BIEN VR SS RG OR [F273 AS OT | ehsS en gg ragg Nag Ng IRA | 20 8N:8 | 20 2.5 94 12.6 95 12.6 95 |2.5 89 12.5 89 12.6 94 12.5 95 124 95 123 94 [2:41 94.6 | 21 [2:61 öst kergian 1901 261. 9011 2:65 193 |2:7 95 124 97 12:00 97 |23 97 |2:4 —95 |2-45 96.0 | 22 FÄR D2lges Kg2 lg:0r 02 30 94 I3:1 79 3.0 79 132 85 |31 85 | SO pek LE | J:r 083 SES k2sOL Egen I laEe Sm | 3:45 098 12.9 79. 2:90 7930 8I l3 85 | 3:05 820) 24 Sr Eg (el I 79 13:2 89: 93 85 12.9 75 |3:1 Sr 207 2050 28 | 3:04 81.3 25 [gräla 139 92 138 88 13:88 90 13:7 927137 +94 13.8 +94 |3.51 86:5| 26 Ars rigS” lag. 108 12:00 940 |2.57 95 |2:50 98 |2:5 - 95 | 25 94 12:97 90.8 27 23 Jari (ON [Il nl SNR eg EE SIG EG 13.4 80 12.66 86.4] 28 F-SKLSON dana 0 SA MACO:a 1 87 kg SE g:74 1 83. Ia 86 |3:7 2 | 3.46 78.0 | 29 2 7. MENT SUR IB. TR I RR fr 6 | JESSE 1 JAR (ID ME 7 FA [6 VA a 2 (GT ET se vä a, Lo Je Ja cg Aa 30 AO ONA n9 OR SA 02 3:01- 102, 1138, 90 4.2. TOO, 13.8, 188 k4:28, 82:3 31 | 2.46 89.71 2.47 90.5] 2.42 92.0/2.32 90.8|2.25 91.2|2.22 91.1/2.18 89.8|2.29 89.8| Moy. | 1 18" 19" 20" Al 22" 238" — Moyenne. | Jour. Im.m. Pp.e. m.m. Pp.e. m.m. pe. m.m. Pp.e. m.m. Pe. m.m. pPp.e. m.m Pp.c. m.m. p.e. | 44 85 14.5 382-146 384 14.5 90 144 35 14.4 89 14.5 92 14:22 87.1| I : : 4.6 89 146 89 14.6 91 144 90143 92 14:5 94 14.5 94 14.53 89.9 | - 2 SENT ANG BN SOL IROT SLI sia 10 IKS-7 ar: 0BA | Sa54 JAGSKNI 305 1G0KI3-044 166 /13:3 11462 NI: 259 13:70 32 3 a NA ds R2 AES ERS IT SSA 4:08 TOOY 37, 92:03:70 100148, 94 18:61 079 13:93) -797:9 4 744 113:00414731-13:3 1580 1:3-3, 180 13-767 13.2, 80:13:44. 84 I3:4,; 87113:3 — 8929 78 13:24 794] 5 : FEM vän 113-47 ägg IN eg: MA: IK:S 80 19:3 > 78013:8 90 13:6 84 135 82 13:7 90 13:33 804] 6 RES SA MaS ROOF: IIS aln HS9 gens |g:24 891132 89 Ng:3 Öm | 372 89 13.0 87 | 3:15. 86.9 7 FILT S SNES SNS SU 3- 200087 Alsen LO ID RBS | SEK STU 3:06 82 ger 85 | 259 vr80 IT 87 | 3:77 BJ3 8 EOS 300 [370 ESS el3:S (EAT 8: MN |I9:2 GAA 3:40 SLA 3:84 75018-3r20 77 |355 1081 18:60 282 |3:25 $24] 19 BEE SIN 14 224018 300 3-7 IR7I SES. « 74 1304 JO) 30 733: 78 13:77 478 1359. s83 )g.8 8 13:70 77:6 | IO ) ERE GS ORNISEA NIE SI II3:7 RES IlSr0 83 1Iigs0, ITNE Jr 14 82 | 34 1180 3.5 82 134 78 |3:57 75:06] TI Å a HEM G2 03-00 IAS 1359, GO UNG:0L 2 AST 82 14:00. STP) A4:0:- 81 NA4-3r 851 423 1085 4.0. 85 |3:66 782 | 12 4 | KARA NSOR | Ar5in 66.) 4-5, 4165, 14:01 165 4-8 664 | 4:77 g26014:6 7875-103 897h3:6 727 14.6 98 |4-10: 68:6] 13 6) 13:7 66 134 59-134 59 134 58 13.4 58 13.4 59 13.6 64 13.3 59 |3-5-65 13.5 66 13-76 73.3 | 14 Åh | BN 89 |3.6 68 14.4 92. | 4:5 98 |4-5 98 |4-2 87 |4-4 90 14.6 98 14.6 98 14.6 98 |4-4 96 14-13 81.9 15 = | 92 140 90 14-3 9214:3 92-144 98-143 96 143 94 144 98-142 94 142 97 142 96 14:18 94.5 | 16 ” IE PR PEGREE SATS aa/5 35 OA 3:47) TTR 4:00 SI 137 SaV3 LA AN LJ EL SI 301 083 | IA S3E2 17 es 13.3 70.134 71 13.7 83 13.5 79 133 74 133 71 13:7 85 13.7. 86 13.7 86 13.5 79 13-45 78.4] 18 d | RR 90 144 94-14.5 96 13.8 75 13.9 77.142 87.144 94 14:00 94 14:00 94 |4:0 100 13.8 98 14:05 88.5 | 19 d MEN G:orEroo. 13:7 + 190. | 3.91 100 aj 3-8. FOO" |3.8 $moo” | 3.8 100:13-8 96-13-84 94 13.9 = 94 |3:3 93; | 3:81 G8-0| 20 MH | KE EA 671 13-61 0581 13-40 A57 13.6 162 liga 59 141” 183) I 355 75 lag 163 132:7 "> 78--13.9 75 |3-50' 71.2] 21 ” es 4.5 71 14:22 70 13:7 52 140 FN AI FARA KT ALS FS Fi LOS 7 KC JAR] UJ 7 HD [FC A(o YR EL OMR [16 SIA ST SBA IK DELTA rr (oy. Bi PRE z ; Heron 47 2:90 TA7ia ll 033 gr 59 12:06 69 13.5 69 29: 54 l3:7Y 73 13.4 1766 |3:6 175 13-10 g6 | 12 f | +1 4.4 61 ER REL Så | SJ NE a FOMIFaS f7ani lv. 681 4 6542 a: 66.13.8. 69: |3:92--68.:3 | 24 dh H:0- 837 45 69 4-7 —66-01:4.5, 1691 4=0 83 a grå RS ARTS ATS AAA AS 437 JUAN] Å | s Og: SoS. 82 Igor 180 48 2 15:07 179 4.8. 82 l4:9 83: l4:7 84 4:71 754] 26 mn dd 4 52 141 53 146 59 152 72-146 59 143 56 147 69 15.0 76 14.6 75 14:76 68.3 | 27 S | 2 AJ 7OR[5:0E TI 4:5i SS IS: 169 155 7815-44. 183: 15:55 186 15:50 92 5:44 190 |5:21 76:7 | 28 4 | NT SK SO ST IA: Fes: 89 49 87 4-8 186 14:38” —86 4.9. 88 Iso 89 |5:16 8y:g| 29 goo :o 89 15.2 94 15.3 96 I5.0 93 14.6 88 14.8 93 14.9 +94 14.8 93 14.8 93 14.91 91.7| 30 2397 .00 75-3| 3.97 74.613.98 76.814.03 78.614.01 79.6|3.95 $80.313.99 $82.21/3.95 82.4|3.93 82.613.94 79.3 | Moy. 46 AUG. WIJKANDER. ' OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. Intensité et direction vraie di | Jour. - Minvit. 14 20 3" 4" 5 6" Z 8" 9" | il rr o NE o Ola OM [0] o o Ol 1 E 2 | 13 Oo - o— 1-NNE oE o NNE 1 ENE 1 E 1 ENE 1 ENE 1 SE I ( 14 1 NNE o E 1 NO 3 NOqN AN I N r NO 2: Ni TON 1 NO [9] ] 15 1 EqSE 1 EqSE 150 o SE 4 NO 4 NO 20N 20 Ni 2oN 2 NANO 2 , 16 3 SqS0 3 SS0 4 SS0O 4 SS0 5 SO 5 SO 505040 5 050 5 050 7 0S0 6 ; 17 5 NNO 3 NNO 4 NNO 2 OqNO 3 OqNO 2 OqNO 2 OqNO 2 OgNO 2 OqNOMIIARNO 3 | 18 Co o 20 3 0 3 OqNO 3 ONO 3 ONO 4 NO 1 NO 2 NANO 13 NOR | | IgE ESKS o SSO 20 30 3 SO 3 SO 1 NO 2 NO 2 ONO 3 3 O95C | [RO 4 NO 2 OgNO 2 ONO 2 ONO 3 ONO 5 ONO 5ONOÖ 5 ONO 4 ONO 5 Oq50 5 0S0 ] 21 0) 0) 3 0 4 0 4 0 4 OqNO 40 4 0q50 40qSOM AO 3 0S0 | |, 22 30 35.0 4 0q50 30) RO 6 0 6 NO 5 7 NO 4 NNO 1 ONO | 23 4 Oq50 6 ONO 4 ONO 4 ONO 4 ONO 4 ONO 4 ONO 4 ONO 4 ONO 3 ONO 4 ONO i 24 1 ONO 2 0 0 TO 1 SO 1 Oq50 1 OS0O 2 0S0 1 SSO 1 O0S0O I på MM ANT Oka Offe Öl o— o— o NE o SO Ol o NE o OR 26 [9] SN oo — Olen o I NO o NANE o NONE oN 00 o ) | 27 1 SE 1 SqS0 o NNE TN TEN [9] = [9] Oka ÖV Sann Ol [0] 28 |o : 1 NO 1 ONO o NO oN Ol Ols ON o NaNO | I NOGO | 2 | 729 3ENO 1 NNO 1 SqSE 1 Sq50 6 N 6 N 6 NO 4 NANO 4 NNE | 3 NONE | 4 30 oN 2NO. 2 NO 1 NO r NO 5440) 1 SSO 1 SqS0O 100 1 SO I Moy. => Te 7 rr SE a —— SER Rn 2 =— | Intensité et direction vraie duva Jour. | Minuit. | — 1! 2" 3 AG 5" 6" 2 | 8 | 9” I 1 SSE o ESE 3 050 6 NE 1 SEqE | 10 SEIgE | 8 SqSE o NEIE 1 NANE| 11 NANO] 93 NON | 2 | 55 ENE | 88 EqSE | 42 SqS0O 1339 SE 198 SSE 1275 SqaSE l297 SEqS l193 S 2400SSE | 24058 124 SqSC | 3 17 ENE 31 NANO | 29 NNE 127 NNE 2015 20 ENE 7 NNE GRS) 24 SO 10 SEGE | 50 NNO' | 4 18 NEGN | 45 SEqS IN 12 NOqO | 18 NANO | 53 Oq50 143 NNO | 85 NOGO 194 SYqSE |287 SSE |663 SEwWi | 5 239 SOq0 1183 SO 275 SSO 1314 SSO 254 ONO 1 76 Oq50 1 80 OqgS0 |146 Oq50 | 45 Oq50 l279 OS0O Ir1350 | | 6 200 Oq50 lirz OS0 1175 Oq50 J213 SOqS. l249 OS0O lJ214 OS0 I169 0 152 Oq50 l104 NOqOl169 O 14 N ' 7 SES 8 ESE 833 SSE 79 SSE 58 SSE 62 SEqS | 37 SEqE | 27 SSE 2 SSE 6 NO 13 NN | 8 | 7EOSSE 30 SqSE 7 SE 1 NNE 6 NNE Fl gr SSOFIlL AE NNOE örng LOGNOEIESEEN 76 SE 49 SI | 9 |20o5 NEGE |318 SE 214 SASE l240 SEJE l|134 ENE [135 SEqS l213 SqSE |135 SSO 58 NqNO| 24 SEGE | 30 E | 10 |126 EqASE | 88 -ESE s2 ESE 63 ENE ss ESE 14 SqSE | 28 N 34 NE 93 NEGqE| 81 EqSE | 48 S | fi: IfA ONO 7 NNO | 25 NOGqO | 16 ESE 29 EqSE l197 EqNE | 37 NaNO | 31 E 82 O 20 EqNE| 36 S | 12 | 24 SSO 12 SqSE | 48 NINE | 20 SqS0 9 NOqO | 19 N 48 NE 22 0 20 SqSE I173 OqNOl206 OM 13 70 NqNE | 10 SqSE o NEN | o NEN | o SE9E o SEqE | 2 E 4 E o E o NqNO| 1 NEG 14 12 E 38 NEG9E o EqSE | 55 O 32 NO 20 NO 6 NO 12 ESE 24 SE 6 SE TiS s3 O 39 SO 57 OS0 26 OS0 20 OS0O 2 OS0O o OS0O o 0S0 1 SSE 26 EqSE 16 9 NE 2 E 3 8 o SE o 0 4 S0q0 | 29 SSE 7 "OS 25 SOS) 29 NO 17 48 ESE 79 ESE 92 E 19 NqNO | 24 NNO 5 CESEN Ag os 27 SSE J106 SSE [150 SEqS 18 217 SSO 1185 SSE 1133 S 123 SSE 147 SqSE | 70 SSE 96 SE 81 EqSE | 74 SEqS | 48 SSO 19 |I127 NOGN | 95 NNO 1165 NNO 1157 NOGN 133 NOGN | 96: 0 70 50 186 SO 239 OS0O 1236 SOq0 265 S 20 37 OS0 38 OS0 1238 0S0 l20g SOqg0 l213 SO 157 SÖ 137 OS0O 64 O 35 NEqQN| 57 NNO 21 s2 NNE 54 ENE | 90 ENE | 23 SE 48 SSE 55 ESE 80 NE 83 NE 17 ENE 135 N 22 24 Oq50 I|179 NOGN 175 NONOl 63 NNOT 35 NNE |22 SqSO 7 NOGQN | 35 SE 27 NANE| 44 NqNQO 23 so SEqE | 53 SEqS | 88 SSE s1 SEqE | 32 SE 22 SSO 34 SqS0O | 38 NEGqN | 48 NNO | 19 NIANE 24 7 NON 1 SEqS | 13 SEqS 4NOGNO EESSEN oc NOQN| 3 ENE 6 NE 14 EqNE | 24 EGNE 25 3 ONÖ o NE 11 NE 21 EqQNE | 13 ENE 5 EqSE | 33 SSE 33 NEqGE | 2 SEqS | 15 SEqE 26 42 ESE | 10 N 26 SqSE | 3 ONO 6 NEGqE | 12 NE 20 NE 33 NO 15 SqSE | 15 O 27 26 NO 102 NNE | 44 NNE | 41 SSO l105 NOGN |149 ONO lri15 O 17 ONO 4 SEqS | 6208 28 | 16 SqSE | 62 SE 7 SSE 33 SEqE | 21 SE 1 SE 40 SE 41 0 18 SO 80 ESE 210. ES SÖ o NO 3 NO 12 SqSE | ir SSE 30 EqSE | 2 EqSE 5 EqSE 7 NNE 6 NEqN 30 o ENE 12 SqSE s E 6 EqSE 2 SS0O s ESE | 11 ESE 4 NONE la 2458 12 NNE | 31 Jt199 ENE lio3 ESE 1326 SqSE |173 SEqE l295 SEqS l145 ESE 1373 ESE 1367 SE 463 | Moy. | 63 62 1575 76 7 62 68 | 61 oo nNwbP OTOFREOKO HU HM HB UNO mm KONGL. 15" SqSE SE S0q0 ONO NNO SSE ENE N EqSE NNO SSE NNE SSE S0q0 (0) NO SqSO NNE NO EqSP E NqNO S NOGN SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:O 7. 47 IG vek 18" 19" 20" SAT EE 23" | Somme. |Jour. 2 E 2 NE 1 NE 1 NNE 1 NNE 1 NNE, I NNE I NNE 12 o SE OM o E TE Ol Ole I N 1 NqNO == 13 2 NNO 2N CN UM I NONE lo —-- 2 ENE 1 E == 14 l4 NO 3 ONO |r OqNO |2 0 I N 2 NANO |20 3 S0 — 15 3 050 5KOFSOMII3:050 3 0q50 |I5 0S0 5 NNO 5 NNO 5 NNO == 16 LOLO I N I N I N 1 NE Oo —- Olen Oo —-- — G/ I NONE li NNE I N 1 NNE 1 NE 1 SE 1 SE o SO == 18 4 OqNO |3 OqNO !|3 ONO 3 NO 2NO 1 NANO IJ2 NNO 2 NNO == 19 10 (LO) xx O0SOKTIE OqSOK lo OqNOHR | 310 3 OqNO 13:0 20 3 OqNO |I3 OqNO 14 O 3 104503 OdNO YT I 1-0 240 3 0 == 21 20 220950) 3 045043 O 5 0 5 S0 5 0S0 15 0q50 = 22 2Zz10 2 050 2 0qS0 I2 OqNO I3 OqNO I1 OqNO Ir OqNO Ii OqNO —— 23 OS I 1 0SO 1 SO rt SO 1 SO o 8 lo NE lo S — 24 AR JAS Ol Ol GA 0 Glans o == 25 o FÖ [öl Ol Or o SE få LT I 1 E === 26 o ESE I OgNO lo — Ol oN jo [CA Of 20 LO) IrOGNOEITTOgNOEliT OqSOM a = le a TE 1 ONO Ir ONO == 28 ONGNOK lor NgNOS ör = 1 NNE I N |o ON EGEN == 29 0 EgNE co EgNB-jo— lo EqSE, Jo ENE |oNE ojoN | = 2 30 |—- — -— — — | — |— |— — | Moy. | h h h h | h | k h h [LG ed 18 19 | 20 [0 Se 22 23 Somme. Jour | | ra 76 NEqE | 52 NE 74 E 63 E | 77 ESE | 65 EqNE | 26 NNE | 52 SqS0O 1325 FRE 108 SEqE I170 NNO 9 NO 5 NqNO | 20 NO 146 EqNE | 30 NOqQN| 26 ENE | 2676 250 8 NNO | 49 N 38 N 31 ONO | 3 NNE | 10 ONO | 16 N4NO| 6 NINE | 550 3 | 277 SqSO I129 NEGE |118 SSE 1164 S 350 SqSE l|139 SqS0O I193 SqS0O 1234 Sq5S0O 5850 | 192 NO J242 ONO I139 NANO] 58 OqNO 109 O 44 O I .75 0 I132 O 3546 Sm 102 S 26 NNE! 9 NOqQN]| 32 SEqS | 19 O 45 SÖ 64 SSO 1.28 0S0 2584 6 | 29 NNO 1 SO 2 SO 53 SÅ 43 NO 36 NO 10 N 10 SSO 646 7 697 SEqS |462 SE 289 ESE 1277 ESE (1157 SEqE |427 SEqE |314 SEGE (184 ESE 3612 8 3 NaNE| 13 NEGE| 53 ENE [106 E 5 E 22 ENE | 94 ENE J|217 ENE 2380 9 9 EqNE | 36 SE 36 SO 34 SEqE l101 E 59 SE 66 SE | 41 ESE 1284 10 27 SE 39 SEqE | 27 NNO | 30 SO 6 ESE o ESE 8 NNO | 40 NON 736 II 41 NOqO | 30 S0 56SOqS | 55 SSO | 52 NqNO| 32 S 2NE | 3 NEGE 948 12 or NOGONN Tr.0 2,0 7 SEqE 9 SEqE 6 E o 0 | 4 NOGN 128 13 4 SEqS | 42 0S0O | 37 ONO | 89 Oq50 | 27 ONO | 40 O 49 ONO | 46 50 72 14 36 50 37 S 48 SOq0 | 52 26 NINE | 31 SE 11 SqSO | 15 NE 1087 15 169 NNE 1176 NNE 113 NNE I130 NqNE 152 NNE 1168 N 179 NANO 115 E 2615 16 38 NEqN | 63 ESE | 97 ENE | 97 SSO l194 SSO 101 SSO 1146 SOqS |205 SSO 1995 17 59 SO 3 E 48 SSO | 16 SSO | 38 NE 60 SOq0 |118 OSO 100 NO 2336 18 211 OqNO 305 ONO 1 76 ONO 1295 O 134 O 164 Oq50 127 O |258 NNO 4872 19 87 NqNO |11007N 1I1000N 161 NNE |143 NEN | 93 NE 85 EqNE | 60 ENE 2340 20 | 107 50 92 SO 137 SqS0O | 72 SOqS I 91 SO 85 SOq0 I171 NOgGO | 2 OqNO 1662 21 13 ENE 6 NE 9 NE 2 NNO 4 N 3 SqSE | 33 SqS0 | 36 SEqS 581 22 34 NqNO| 22 NNO 8 NqNO| i SEqE | o SOqS 5 NOGN | o ESE 2 NOGN gj 23 36 EqNE | 14 EqSE | 2 E 58 ENE | 15 NqONO| 4 SS0O 16 NNO | 15 SSE O5 24 18 NEqE | 40 NNO | 73 SqSE | 48 NqNO'!| 54 SSE 31 SEqE 5 SEqS | 17 SSE 533 25 ONO | 86 ESE 17 SOqS lr40 OS0O 104 SO 74 N 22 SSO 1540 764 26 SOqS l229 SOGQS 2 SOqS | 46 SSO I102 SqSE | 17 SSE 85 SSE 1182 SSE 2014 27 N 44 SqSE os 20 ONO I 61 OSO Il112 SO 64 O 42 ONO KN 28 SEqS 5 NEGqGN| 24 NQNE | 32 ENE |.22 SSE 12 E 29 SE 2 SOq0 296 29 SEqE SE 92 SEqE | 96 E 83 SaSE I172 S 136 S 224 S 1361 30 SE 698 SEqQE 1483 ESE |554 SEqE |878 SEqE |641 SEqE 1756 SE 752 SE 10182 31 106 77 | 9 | 99 | 85 | 94 | 99 | RN NOT: (83 48 AUG. WIJKANDER. Minuit. 1 1792 SEqS o 824 SEGE |652 SEqS 1677 SEqS 2 |409 SSE 1473 SSE 1265 SSE 1340 SqSE 1285 SqSE 3 1260 SSO 219 SqS0O lI117 SqS0 1136 SqSO0O 1182 SqS0 4 327 SSO — 2928 165 SSO 1268 Sq50O 1216 Sq50 5 rr SO 144 SEqS | 9g SSE 110 SSE 76 ESE 6 -574 SEqE 1647 SEqE 1670 SEqS 1471 S 347 ESE Z 20 NE 8 S 29 SEqS 1389 SE 170 EqSE 8 l|208 EqSE 1420 SE 290 ESE [1584 ESE 1264 ESE 9 |202 SE 155 S 101 SSO 105 SÖ 190 SSE 10 100 SE 140 ESE (165 SE 168 SEqE 135 ESE II 37 NNO 45 NE 115 SE9gS I139 SEqQE l140 ESE 12 I141 SqSO J217 SSE 1298 SqS0 1243 Sq50 1466 Sq50 13 1570 SSO 525 SOqS I319 NNO 1264 NO 268 NOqO 14 |272 ESE 253 ENE 1275 NEGE |381 ENE [124 E 55 21 NOGN 1266 NNO 1256 NO 266 NOGN l279 NNO 16 1274 ONO 412 NOGN l311 O 301: NÖ 284 NO 17 2405 287 S 290 SqS0 1285 Sq50 1308 Sq50 18 4 NEQN | 26 E 3 EqSE 1 NqNO | i ENE 19 1238 O 229 SOq0 1216 O 242 Oq50 I180 O 20 34 SSE 64 SE 46 E 78 ESE 25 SEqE 21 |317 SqSO 73 5 [237 SqSE [1182 SqSE | 91 S 22 1136 NANO |116 NNE | 96 NE 18 EqSE | 13 SE 3 |208 NANO 1285 NqNO | 64 NANO 1184 SEGE | 54 SqSE 24 59 NE 57 NOqO l280 NE 440 SE 537 SEqE 25 60 S 15 Sq50 I 60 E 60 NE 60 SSE 2 345 SEqS 195 SEqE l195 SEqE | 60 SEqS | 60 SSE 27 181 SE 1286 5 185 SE 154 SEqE 1215 SSO 28. 1617 SE 1717 SEqS 1667 SE 502 SEqE l490 ESE 29 |250 EqNE | 98 E 25 SSE 90 SqSE 185 ESE 30 |163 ESE 178 E 120 ESE 98 SE 101 SE 255 226 243 214 780 SEqS VISE os 12200 224 Sq50 34 EqSE 388 SE 186 SE 354 ENE 420 SSE 112 NNO 129 EqSE 375 SSO 331 NOqO 98 ENE 256 NNO 323 OqNO 406 Sq50 o SE 182 Oq50 42 SE 155 SqSE 12 ENE T23TEN 913 SEqS 195 SEqS 60 SqSE 107 SSE 615 ESE 266 SE 99 E 252 591 SEqS 262 S 103 SSE 253 SSO 19 NEN 394 SE 260 NO 345 NEGE 390 SEqE 82 ESE 188 OS0 SYAAN TJIROS 58 SEqS 180 N 767 SEqE 60 SSE 60 SqSE 367 SEqS 518 SEqE 151 SSE 182 ENE 245 OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. SEqS Sq5O SE 304 Sq50 E SSE NNO ENE SE EqNE SSO Sq5O NO ENE NOGN NNO 137 SqS0O IE 2 N S ESE N SE SEqS SEqE SSE NE SOqS | SEqE | EqSE | 615 SE 804 SE 209 Sq5S0 l220 SqS0 8o SSO 1164 SSO 314 SqS0 1247 Sq50 59 NE 140 SSE 86 SSE 64 NOGN 33, OSOKIESeO 213 EqNE |538 SEE 35 SSE 508 SEqE 20 EqNE | 68 ESE 251 SSO 1286 SqS0 445 5Sq50 1395 550, 470 NOq0 1385 ONO 278 NEGE 299 NEGN 286 NO 1313 NO 343 SSO l461 SSO 349 5qS0 1367 S 30 SEqE | 280E 163 SSO l201 SÖ 4 S 3 SSE 204 S 100 S 87 SO 164 SOqS 206 N 219 N 876 SE 764 SE 1 60 SEqS |195 SE 195 SqS0 195 SEYS 201 SSE 11188 EqNE 526 ESE 1488 SEqE 235 252 274 Jour. - OM oonu & NAN PbBWUNm NH HR MR HK MH HM OM—8PeonNA NNPWUN MM N - No N N NN N N OA RB N SJ VY NA - OM Moy. Minuit. EqSE ESE EqNE SEqS SSO E SqSO SqSE 37 ENE ESE ENE ENE SqSE ESE SEqE S s E ENE EqSE SEqE ESE SSE NNE NE EqSE LSE ENE SEqE ONE ENE EqNE 1" 341 E 128 S 52 SEqE 55 EqNE 260 S 90 SE 272 S 197 SqSE 36 EqSE 263 SEqQE 185 ENE 97 ESE 160 ENE | 10Ö0ER 100 ESE 226 ENE 257 EqSE 140 45 ESP SEqS 140 NEGE 319 218 NEGN 189 ESE 29 E 70 ENE 78 NqaNE 48008 69 ESE 106 SE 38 E 101 SEqE 170 NE 81 SqSE 296 NE 320 ENE 114 SEGE 4” 314 SE 92 NEqGE 56 ESE 81 ESE 280 SS0 s3 EqNE 358 Sq50 364 Sq50 67 ENE 283 SE 256 NE 300 SE 22 SqSE 83 SE e" 361 SEqE 58 ENE 24 NEN 36 EqSEOV 324 SSO 88 E 382 Sq50 244 SqSE E 44 542 SE 236 NEqQN 107 NE 108 SSO 64 NEqE 33 NEqGE 547 ENE 144 NEGE 181 gh 476 SE 58 NNE 55 EqSE 48 EqSE 354 550 100 E 329 SqS0O 206 SqSE 64 ESE 457 SE 234 NE 105 ESE 212 SSE 67 EqNE 41 NEN 48008 108 SE 216 SSE 38 NE 294 SqSE 147 ESE 430 00 200 NE 189 511 SSE 69 NEqQN 69 ESE 52 EqNE 364 SqS0O 80 SqSE 283 SSO 113 NEGE 181 314 SE 103 SqSE 62 E 62 SEqE 404 Sq5S0 81 NEN 402 S 96 NqANE 42 ESE 385 SE 1020 NEGE 258 ENE 194 SEqS 188 NEGE 440 NEqE 39 NEGE 196 | Intensité et direction vraie ( Jet ale ER rn a an ah SR em SN PARA | KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 7. 49 1872. 15” 16” Tyg KEY dl 20" 21” gor 28" Somme. Jour. kb SSE |672 SSE |635 SSE 688 SqSE | 514 SSE |530fSSE |s53008SE soo SqSE |473 SSE 1438 SSE + l443.SSE | 15629 I RÅ SS0:- 1125 SSO SE 9 3205 115 S 60' ESE l|103 ENE | 98 SqS0 |132 SO 163 SqS0 |231'SqS0 4954 2 W 85 ISq50 |301(9SS0 1302 SSO 1238 Sq50 216 Sa4S0 231 S 1258 SqS0 1320 SqS0 1324 SqS0 1457 SqS0 1279 SqS0 5795 3 - Hl 95 S 304 S 180 Sq50 l200 SSE [151 SqS0O I1r16 S | 37 EqSE | 79 SSO [132 SSE 108 SE9E |106 SEqE 5003 4 IAN 67 EqNEl159 O 15 EqNE| 67 SEqE 1188 SE 1467 SEqS l406 SE. :l271 ESE 1449 ESE 354 SEgqE 3583 5 E ESE 4 SO 34 NO 32 ONO | 81 SEqE | 66 SSE | 47 SEqE | 36 ESE 30 E 31 ESE 4 EqSE 4465 6 - KSEGS 1371 ESE |124 ESE l221 SEqE|216 SEGQE |320 SEqE 216 SEqE 1338 SEqE l247 ESE 1|317 EqSE |211 EqSE 4548 7 ” | SEqE 281 SE 1339 SSE l!100 SqSE 324 SqSE 427 SSE 1289 SE 270 SEqS 1188 ENE |201 SSE 209 NEGE 6810 8 [| SE SSE 1364 SE 429 SSE 1344 SEqS 354 SEqS 238 SSE 1329 SEqE |351 SSE (1268 SqSE [174 SEqE 6938 9 EqNE| 57 EqSE| 23 SEqE| 37 NNE | 69 SSE | 35 ESE 28 SSE 30 N 22 NE 3 EqNE 1594 10 S 15 25 192 SqSE l311 SqS0O 309 SqSE (168 SqS0 |305 S 196 S 202 S 5070 II ot S J228 S 346 S 240 S 372 S 511 S 276 SqS50O 1435 SSO: 1470 SSO 1488 SSO 7676 12 KH (0) 1343 OS0O 1138 SSO 191 O gm. N 99 NINE | 88 ENE. l142 ENE l|182 ENE Jl216 ENE | 27393 13 sil EqSE 196 ESE l|152 ESE | 72 S 3 EqSE 137 NNE li190 NqANE 160 NNE | 80 NE 102 SEqS 4239 14 , NOq0l373 NO 1430 NO 1376 NO 1334 NOqgOl396 NOGO I395 NO 1381 NO I319 ONO 1426 NOGO| 7724 15 SSO 1322 SqS0 265 S l231 S 263 Sq50 1246 Sq50 1275 SqS0 239 SSO 1391 SqSO0 1168 SqS0O 7734 16 Sq50 212 SqSE l149 SSE (129 SE 160 SE [168 SSE 78 NqNO | 48 NEQN | 4 ESE 12 ENE 49 TÅ KORNNO | 34.25q50 | 31 E 36 SSO 1187 Sq50 | 67 5 160 0950 I310 NOqGO 1284 OqNO l205 O 1478 18 8r E 51 SSE | 77 SSE | 61 EqSE | 28 E 7 BE 44 ENE 2 EqSE | 5 E 28 SSE 3010 19 SSO 10SSE | 10EqSE| 10 NEqE | 6 NEGAN| 54 SEqS |100 SEqS |147 S 142 SqSE 75 S 1107 20 SqSE 225 S 247 Sq50 1276 Sq0 1324 SOq0l243 NNO J217 N 209 NqNE |168 NqNO [139 NED 5300 21 SSE! 15 SEqE| 35 NE | 65 N 109 NANEl214 N 15 NONO| 4 ENE | 4r N 201 1877 22 ONO |:73 SE | 70: SEqS | 28 NEGE | 64 NE. |l114 NNE 73 NEGqE 277 ENE | 24 SE 70 Oded 3440 23 SE lsox EqNE 565 ESE l442 SEqE l461 SEGS l729? SEqE |730"SEqS |706 ESE 1480 SE 345 NEqGE | 14679 24 N o- NNE | 15 NE [195 SEqS |600 SEqS l345 SEqS | 60 SEqE | 60 SEqS | 60 SE 60 SE 3135 25 SEq$ l195 SE 1480 SEqE |675 ESE 1674 SEqE 740 SE 715 SE 693 SEqS l421 SEqS 1402 SEqS 7170 26 SE 422 ESE 404 EqSEl273 ESE |237 SSE 1369 SEqS |320 SE 318 ESE 1428 SE 527 SE 3029 220 EqNE' 131 DUN 207 EqSE | 9 ESE lr21 SE (| 79 ENE |198 ENE 1390 E 199 E 132 SE 8042 28 SSE |1860SE [187 OESE 122 E 216 SEqE 155 EqSE |107 ESE 1175 E 171 SSE 139 SSE 4728 29 365 NE l2360NE 2370 NEqNlo95 SE 205 ESE 1273 E 284 ESE- 1309 E 288 EqSE 4072 30 209 210 198 237 247 230 249 (224 208 5672 | Moy. (236) | I 15” se slå 18" | ÖN 20 HT 22" | 23" | Somme. Jour. SEqE |964 SEqE |630 SE 546 SE 661 SEqS bög ESE | 97575 112 NEGN [197 S 142 5 10063 I SEqE | 88 NE 68 NNE | 72 NEqE | 94 E 31 ESE | 60 N 43 ESE 10 ESE 57 NE 1891 2 SEqS:| 62 ENE: 1:56 ENE | 28 SEqE | o ESE | 96 ENE | 19 ENE | 51 E 45 SE 65 ENE 1413 3 SEqE |185 5 343 SqSÖ l308 Sq50 1239 SSO: 1267 S |217 'SqSO l251 SqS0 lI190 Sq50 1299 S 3546 4 SqSO 1263 SqSE 199 S 135 ESE 1188 ESE 179: 50 152 SqS0 | 80 ESE (163 SE 187 S 6118 5 EqSE 301 ESE | 61 SE 147 S J241 S 252 SSO -l289 S 324 Sq5S0 1358 Sq50 1360 Sq50 377 6 231 SSE 192 SSO -I194 S 165 SqSE |158 S 176 SEqE |104 EqSE | 88 SSE 22 SEqE 6237 7 NEGN | 74 SEqE |145 E 54 E 7 NEGqE | 45 ENE | 33 NEqE| 27 NE | 35 NEN | 54 EqSE 337 8 45 SE 272 SE 410 SSE 1382 SEqS |518 SEqS |312 SE 367 SEqE 1387 SE 387 SEqE 4148 9 SEqS | 92 EqSE |304 SE 334 ESE |340 E (380 ENE 342 SE 203 ENE 1307 ENE (263 ENE 7246 10 144 NEGN 178 EqNE 154 EgSE |226 ENE l259 ENE l|253 ENE 1284 ENE |143 SE 189 SE 4967 II 64 NqNO| 55 SE 65 E 180 SSE 355 SEqS 1237 SqSE l293 SSE 161 S 221 SSE 2979 2 122 SSO 54 SSE | 47 SqSE | 61 SqSE | 27 SE 53 EqNE| 60: ENE | 64 NEGE 155 E 3395 13 EqSE | 19 EqNE | 72 EqNE | 68 EqNE | 65 SE | 27 NEqE | 22 SEqE | 66 NE | 40 EqSE | 27 SEqE 1285 14 SqS0 1300 S 168 SqSO 1256 SqSO0O 1164 SqSO |355 SqS0O lI153 SOqS l255 SOq0 117 E 61 NE 2766 Tg NEGQE | 23 NE 46 EqNE | 35 ENE | 25 E 23 NEGE | 38 E 24 NEGN| 8 SE 18 NNO 850 16 SEqE | 53 SEqE l139 SEqE | 73 ESE |171 SE 7 E 104. E 2 SEqS | 54 EqSE | 60 ENE 2334 17 SEqE |322 SE 44 ESE | 15 ESE | 93 SEqS | 83 ÄT 26 SEqE | 50 NE s9 NNE | 45 SSE 3289 18 ESE | 85 ENE 45 NE 66 E 67 NNE | 59 42 SEqE | 51 NEGN | 69 NEGE | 88 NEGE | TA. gig NEGE | 62 SE 60 SEqE | 36 EqSE | 47 SE | 27 NE 7 SqS0 | 16: EqNE 27 NEGQE | 48 SEqE | 1848 20 I EqSE | 93 SE 90 E 47 SEqE | 89 EqSE |121 SSE | 40 SSE 16 EqSE | 40 E 29 ENE 2584 laga ONO lIs521 NOqQO 1381 NOGN 319 NOGN 319 NOGN|l239 N 224 N 215 NONO l1i6r NNE li51 NNE 8rIS |£i22 ENE "J239 NE 1293 NEGE (375 NE = |180 NEGE l217 NEGE [298 NE 299 NEGE |186 E 148 ENE 5376 23 ENE 159 NEGN [225 E 78 ENE | 81 EqSE |133 SE 136 EqSE | 46 SEqE |229 SEIqS | 60 NEqQE 5874 24 E 185 E 323 E 298 NEGE |289 NEGE (364 NEGE l2g1 NEGE [175 NNO | 76 SEqgE |104 E 4146 25 ENE 1275 NEqE l319 ENE l249 ENE l251 ENE 1329 ENE 1258 ENE 1345 NEGE 205 ENE |228 ENE 5682 26 EqNE [190 EqSE |190 NEGqE |112 E 152 ENE' l121 ENE [111 EQNE | 65 NEGN| 88 ENE | 60 SEqS 2745 27 EqSE | 23 ESE 124 NEGE | 38 ENE |139 ENE | 35 EqSE |146 EqSE |147 EqSE [181 EqNE l255 ENE 2255 28 ENE 1578 EqSE l472 E 485 ESE "424 ESE [516 SEGE 1387 SSE l132 SE 215 SEqQE |400 ESE 6900 | 29 E 370 EqNE | 94 ENE l157 EqSE l196 ENE 1222 NEGE [240 EqSE [232 ENE l210 ENE 1239 ENE 6748 | 30 SE 61 ESE 67 SE 39 EqSE | 31 SE” (118 NEGN| 47 ESE 1 836 E 3 EqNE | 48 ENE -: 24:70 alL3T 200 184 1169 181 192 156 143 136 144 4092 | Moy. (171) kad. Handl. Band. 12. N:o 7. : ; OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. 4 LU 50 AUG. WIJKANDER. . Lå . . . -H Intensité et direction vraie duya' Jour. Minuit. 1 a Så | Al 5” 6” ge 8" I SVAR 85 E 169 E 115 ENE 144 SEqQS |127 EqNE | 80 ESE 85 050 50 ESE 2 1270 SqS0 1369 SqS0 lI351 SqS0 1282 S 207,8 287 5 236 S 408 S 345 SqSO 3 1263 SE 136 5 176 S 326 SqS0 1265 SqS0O li99 S 138 NqINE | 46 OqNO | 28 NEIQE 4 12 ENE | 15 E ID 83 N 1 SSE 10 SE 8 S 236 O0S0 1262 OS0 5 1300 NOGN l321 NOGN |148 NO 206 NO 355 NOqO r18 NO 262 NO 266 NOGN [197 ONO 6 I132 SEqS 1156 SEqS 1184 SE 93 E 110 SSE 76' NNE | 90 SEqS | 90 NNE l102 NEN 7 82 SSE 92 EqNE 157 NEGE l192 ENE 181 EqSE 152 E 94 EqNE | 83 ENE l130 EqNE 8 18 OqNO | 61 NEGN | 48 NEGN | 17 SqSE | 20 NE 33 NE 55 SSO 59 SSE 77 SEqS 9 1343 SqSOrl3s23 S 279 SqSE 350 SqS0O |314 SqSO 1276 SqS50O lI140 S 229 NINO | 79 NEGN | 10 1706 SEqE |592 SE 409 SEqE l|274 NEGE l250 NEGqE l218 NEGE 1397 NEGN |466 NNE" 1339 NEGN 2 11 I5o05 NNO 1426 NO 489 NNO |s5s35 NNO |s14 NOGN 491 NOGN |564 NNO |s544 NOGN |536 NNO 12 1355 NNO! 367 NO 357 NOqN |242 NOqQO l400 NOGQO l139 NNO 1247 NO 29, NNO Ts ENNO 13 92 ESE 149 SqS0O 1|325 SSO 1368 Sq50 1295 SqSO 1284 SqSO 1280 SqS0 1256 SqS0 1230 Sq50 | 14 540 33 EqSE | 53 ESE 143 ESE 25 BE 24 SE 132 SEqE |130 SE 174 SE 15 |1r20 NINE | 607E 61”ESE 27 ESE Ir36 ESE l132 SE s2 EqSE | 64 SSE 5 NqANE 16 I177 SqSE l197 SqS0O |228 SSO 214 S 209 S 277 S ZARA 195 S 92 SE 17 87 NqNE | 33 SE 49 N | 65 SE 72 SSE 16 ENE 37 SqSE | 35 NIANE | 88 NNE 18, 11330 OS 344 Sq50 1344 SqS0O I312 Sq50 1380 SSO 252 E 215 SqSE 1182 SqSE 1197 SqSE 19 48 SSE [106 NE 137 ENE 1137 SE 319 SSE 1256 SSE 1370 SqSE l455 SSE 1403 SqSE 20 279 ESBT lr7x OS 47 NEqE | 79 SSE 1388 SE 109 SEqS 1383 SE 430 SE 283 SqSE 21 42 OS0O 32 OqNO | 8r SSE 11:88 S 178 SqSE 171 SqSE 1167 SEqS l315 SEqS |218 SEqS 22 20 NEGqN | 20 SSE 82 SSE 185 SqSE l|160 SSE 1186 S 273 SqS0O 1388 Sq5S0 1489 Sq5S0 23 |228 SSE 1226 SqSE 1256 SqSE 1347 S 28 S 160 SSE li118 S 257. SE 192 5 24. "H297 SqSO 3121 5SqSOL 22015 245 SqSO 1352 SqS0 1279 SqSO l291 Sq50O 1188 S 296 S 25 |181 SqSE 1296 SqS0 |313 SEGE |300 SO 236 SE 279 S 254 SE 239 SSE > l!345 SEqS 26 199 S 252 SN 274 SqSO 1296 SqS0 1293 SqS0 1257 SqS0O 1282 S 254 SSO l2g1 NOGN 27 |210 EqSE 198 ENE l185 ENE l152 NEGQE | 84 SSE 70 SEqS | 38 SS0O 49 ENE l232 SE 28 l400 SqSE 1418 S 394 SqSO 1328 S 356 SSO l418 SqS0 1385 SO 448 SOq0 1357 NO 2 28 NNE | 28 SEqS | 79 S 23 ESE (| 30 ESE l20o1 SqSE J292 SqSE 1288 Sq50 1300 SqS0 30 |526 SSO 1563 SSO 1436 SSO 391 S 368 S 322 SqS0 1396 SO 355 SSO 1393 SSO | 31 |l485 SSO l473 S 390 SSO l441 SSO 1434 SSO 1892 SSO 690 S 578 S 51708 51708q50 | Moy. |219 230 216 222, 232 216 232 250 239 260 . ,” . . . F Intensité et direction vraie Jour. | Minuit. se 2 3" Ac 5” 6" 74 8" 1 1498 ONO 1553 O 573 10SO: 5521 SOq0 417 'OSOM 57 SO 529 SOqgS 1539 SOq0 1593 NO 2 417 550 1538 SSOL 200 SOqO283: SO 405 SÖ 506 0S0 1359 0S0 l400 S0q0 |247 SO 3 1435 SOqS 1472 SOqS l414 SO 143 OqS0 1427 SOq0 1406 SOq0 1397 SOq0 1345 S 423 Sq50 4 1456 NO 431 NO 292 NOGN 1262 NO 118 NqNO l270 NANO | 39 NINE l142 NINE | 81 NNE 5 145 NE 89 NE 109 NqNE [126 NNE | 46 NNE | 45 NqNE | 45 SEqE | 19 SEGE | 57 SEqE GIS 75 NEGqE | 36 SSE 8 N 69 SqSU |222 Sq50 1254 Sq50 1279 Sq50 1294 SSO 7 |580 NO 528 NOqO 1673 NOqO 418 ONO 1438 ONO 310 O 262 OqS0 1285 OS0 210 OS0 3 1700 SEqE |650 SE 523 SEqS l254 SSE 139 ESE 1136 EqNE | 56 SSE 134 N 10 050 9 1416 NINE 1466 N 347 NINE 473 NqANE 421 NINE l341 NANE 1327 NNE |350 NINE 333 NNE 10 | 27 NEqN | 83 ESE o SE 154 SEqS | 67 ENE l109 NNE 147 NNE 1174 NNO 1407 NNO 17 1328 NOGN 1308 NO 297 NO 308 NO 284 NO 253 ONO 255 150 248 SO0q0 1262 SO 12 | 42 NEqE | 16 NE 37 EqNE | 29 NEGQN |152 NO 1262 NO 218 NO” 1223 NO 193 NO 13 l299 ONO 1257 NOGN 235 NNO 1336 NOGN l212 NOGN | 67 NOGN |1r53 NO 174 NO 99 NNOQO 14 | 28 NNE | 29 NNE 4 NNE | 60 SSE li19 ENE 74 SSE 63 NNE | 45 SE 87 SE 15 37 SqSO | 26 SqS0O | 22 SqS0 I 11 Sq50 | 24 SqS0O | 15 SqS0 7 ENE 27 ESE | 28 SqS0 16 50 SEqS | 41 ENE 20NO 8 ENE 24. S 4 ENE: | 23 SSE 8 NNE | 26 OS0O 17 |s15 SSE 1583 SSE lgr2 SSE 1573 SSE l498 SEqE |560 SEqS |584 SEqS l|630 SE 1475 ESE 18 1390 NEGqE |278 NE 338 NE 395 NEGqGN l252 NEGE |179 NEGE [173 NE 196 NE 184 NEGNj| 19 |133 NqNO j213 NANO l210 N 178: I 243 NqNO I151 NqANO lr41 NANO 124 NqNO 125 N 20 79 NEGqQN | 97 NEqIQE | 82 NE 16 SEqS | 24 NEGE | 31 NEGE | 44 SEqQE | 79 ENE | 69 SEqS 21 32 SSO 53 NOqO | 70 S0q0 | 69 NO 52 NNE- |1:46: NO 76 SE 46 O 167 S0q0 22 EIS EN fox NO 155 NO 250 NNO l202- NOGO l231 NNO 1153 NYNE 167 NANE 131 NNE 23 |r2z2 NNE 938 NE 119 NNE” 177 NNE 214 SE 48 NE 28 SE 57 NE 66 NNE 24 31 EqNE 9 EqSE | 32 NNE sr NNE | 43 NNE o EqNE o SEqE o EqNE | 20 SEqAS 25 9 NE 9 ENE 10 NNO | 27 SqSE | 32 SqSE' | 14 NEGN | 48 N 16 NqANE| 26 EqNE 26 r SE o NE 30 SE INHD 1 SEqS oc N 21 ESE 22 IE 9 ENE 27 27 NEGqE 7 NINE 3 NONE | 1 0OS0O ENE 3 ENE 1 ENE 8 NEQN| 2 ENE 28 65 SSE 30 NE 44 NNO | 48 SE 1 ESE s1 SE 41 SSE 8 SEqS | 15 EASE Moys. 215 215 192 190 175 173 159 169 166 ss JE = RR RE SS TT + "ER ÅKONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:O 7. 16” Le 18” 19" 20" 2 22 23” . Jour. 7 11 NNE | 93 SSE NEqE NE 93 N 207 SqS0O Sq50O I 315 SqSE SqSE 1578 SSE | SSE SEqE |220 SqSE |228 SSE SEqE 2 | 113 SEqS SE 50 NEGE | SSO SE 7 NO 2 SqSO SEqS 3 NOGqGN j415 NO 1284 NO NOGN j277 NNO NNO NNO 1242 NNO [227 NOqQO NOGN 4 107 NOGN NOGN | 65 NEgQE SEqS SEqE l151 SEqS |145 SEqS SSE 5 NEGE l215 NEGN [298 NEN NEGqE |2200NE NNE ENE | 82 ENE | 8r E EqSE 6 389 EqSE SE 63 EqSE SE E 64 EqSE | 32 EqSE ESE 7 SqS0 1257 SqS0 1330 Sq50 SqS0 1317 Sq50 | Sq5SO SqSO l321 S 352 SqSO SqSO 8 92 SSE SEqS [177 SSE | ESE SEqE l509 SEqE |564 ESE SEqE 9 334 NANE NqNE [302 NNE 1362 NNO NqaNO 1369 NNO l434 NNO NNO 10 NOGqN 616 NO 1487 NON NO 1617 NON NNO NqNO 457 NNO l|425 NO NOGN Tx 35 EqSE NEGN | 63 SSE SSE NINE | 62 SE 102 NE = J1r24 ESE 12 EqNE I122 NqNO 216 NNO N 112 NNE 164 NNE 106 ENE | 23 NE 71 ESE S 13 16 SEqS 7 SEqS | 59 NNO | SSO SSO 1183 NOgO 201 NOQO N 14 277 SS0 S 222 SqS0O S SSO I154 SqSO |142 SSE SSE 15 207 Sq50 | SqSO l232 SqSO Sq50 SqS0O l252 SOqS l187 NqNO SSO 16 172 SqSE SEqS J225 Sq50 | SSO SSO 454 SqSE 1456 SqSO S 17 338 SqSE SEqS |150 EqNE | ENE SSE [192 SE 386 NNE NNE 18 223 SSE SEqE |289 SE SEqE SEqS 1329 SEqS 1268 SE SE 19 102 SqSE SE 79 ESE NO N 51 E 116 5 NNE 20 38 Nq4NO NANO! 59 NANE NO ENE | 23 NE 24 NEN ENE 21 298 5 S 229 SqSO0 | S SSO 179 S 170 S SqSE 22 280 S SSO 1434 Sq50 | SqSO SSO0 1383 SSO0 1302 S SqSO 23 277 SqS0 SqSO 1338 SqS50 | SqSE SEqE [198 SqSE 1266 SEqS ESE 24 3470SSE SqSE |531 S SqS0 SqSE 1367 S 322 SqS0 S 25 240 NO NqNO 125 N | NNE NEqN 135 ENE | 69 N ENE 26 326 SEqS SEqS 1378 SEqS j| SE SqSE l492 SEqS 1416 SE SEqS 2 143 NO NOGqGN 201 N NEqN NE 1173 EqSE 230 E SEqE 28 326 S SqSE 1277 SqS0O S SqSE l429 S 545 SqSE SSO 2 637 SO SÖ: 1554 SqSO SqS0O SqS0 |525 ”Sq5S0 I5257Sq50 1334 S 30 708 SO S0q0 7150 ”NOGO NO « 793 ONO 1755 ONO l|549 O 31 247 259 255 256 Moy: 16” 1 18" 19” 20" 2 2 28" Jour. 268 S S5SO 244 SSO SqSE S 273 SOgS 1382 SSO SSO I 363 SOqS SOqS 301 50 SO SOq0 l41z SOq0 1437 SOqS | SSO 2 553 SOqS 050 1440 SOS SO SOq0 I314 NOqGO |353 NOQO NOqO 3 198 NEN NEGN 1237 NEN NEqN NNE |227 NNE 203 NEGE [104 NEGE 4 31 SEqE EqSE |102 EqSE SEqS NEGE | i SSE 13 SE SEqS 5 354 SqSO SSO 1384 SqS0O SqSO SS0 1343 ONO I500 ONO NOGO 6 78 E EqNE [102 E SSE SEqS |50o9 SE 1446 SSE SE 7 189 NEQN NE 1588 NEN NNE NNE 1359 NINE 354 NANE NqANE 8 257 NONE N 232 NANE NqNE | NqNE [184 NNE 1274 NNE NNE 9 383 NOqO NOqGO 1350 NO ONO NOq0O 301 O 228 NOGO NOqO 10 65 N NqANE l217 NNE NEqGN N 38 NNE | 79 NONE NE LT 312 O (0) 283 OS0 SO S0q0 1302 0S0O 1317 OS0O (0) 12 64 NEqN EqSE | 42 EqSE EqNE SE 26 NNE | 32 NNE 2 NNE 13 21 SqS0 Sq50 | 34 Sq50 Sq50 Sq50O | 28 Sq50 | 45 SqS0 Sq50 14 23 SE E 22 SEqS EqNE NqANE | 15 NEGE| 64 NANO NNE 15 T3ION SE 139 'SE SqSE SqSE l300 SEqS 1376 NO ESE 16 325 EB E 364 ESE E ENE 1267 NE 1460 NE NE 17 181 N NqNO [170 N NINE NNE | 35 N 69 SSE SqSE 18 57 EqNE NE 73 ENE EqNE E 25 NE 86 SE SE 19 23 NNE SE 28 NE NEGE SqSE | 12 NE 4 NOGN NOqQO 20 273 O 050 240 NO NNO N 100 NNE | 92 N N 21 4 SEqE NEGE | 71 SSE ONO NO; —I134 NO: 190 NNO NNO 22 6 NE NEGE | 53 SSO ENE NEGqE | 35 ENE | 24 SEGE E 23 o EqNE E 4 SqSE EqSE SOq0 | 13 SE 22 E NE 24 14 SE EqNE | 25 E ENE ESE | 11 EqSE | 18 E OqNO 25 28 EqNE EqNE | 15 ENE EqNE EqNE | 409EqNE) s5ÖEGNE E 26 14 SEqE S 3 SE NOGN NEqGE | 7 NO 2 SqSE NYNO Del 20 EqNE| 47 EqNE| 35 NEIGE E ENE | 36 E 18 EqNE ENE | 28 151 72 154 183 Moy. Å 5359 AUG: WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. [0 oj 2 . . . d Intensité et direction vraie dr Jour. Minuit. i 2 3 | 4(V TEE Be 6" Hå 8" 9 | I I 29 ESE 36 E o SEE | r8 NaNE | 18 E 17 E 8 EqNE | 25 SSE 1 E 7 E 2 85 Sq50: 281 Sq50 1297 SqSO 1368 SSO lr45 SqS0' 189 S 190 S 142 SE 93 NNE l102 SqSE SNNI205 SqSE 290 S 289 5SSO 1260 Sq50 1277 SqS0 1233 SqSO 1226 SqS0 1243 SqS50 I190 Sq50 222 Sq50 NIGER ENE 56 NE Ze NNE 39 ENP ge E - 70 SE 1.43 SEqS 25 SEqS 69 EC str NEqGE 5 1232 SqSO | 97 & 148 SOqS 1332 SqS0O 1306 SqSE 1175 ESE [175 SqSE 215 ESE |196 ESE |1820SEqE 6 1163 ENE (165 ESE 202 SE 1184 SSE 1239 SE 157 ESE [187 SSE 206 SSE 200: SSE 213 SEGS 7 |6r 550 148 5 176 EqNE [66 SEqE | 37 SE 49 E 145 SE 54 EqSE | 37 EqSE | 50 SE 3 56 SEqS 74 Eq5E IRCgA Ni Å 78 NE: | 40 SE 99 SEqS 212 SE [190 SE 164 SEqBE 167 SSE 9 56 SqSE | 23 NEGqE [110 NEqE |61 "'0q50' | 237 0qS0 | 25 ENE 23 ESE 26 ENE so NEGE | 44 ESE 10 134 ESE 23 SSO 26 NEN 42 EB 33 NNE 30" SSE 271 EB 47 ENE | 29 ENE | 30 ENE I | | I 64 SE 2 S 2 ESE 15 ESE 12 E | 20 SEqE | 25 EqSE | 31 EqNE | r4 SEgE | oo E 12 26 E EES NE 39 SSE 21G) SE: 2 SE 1 6 EqSE | 46 NEqGE | 10 50 38 ENE | 76 S0q0 13 29 NEGE 5 NNE 3 SqSO | 6 SqSoOr IT SISOTIIs6F NE 59 SSE 86 NE 10 NEN | 24 S0 14 39 S RS 6 SqS0O | 45 ESE 6 SEqE | 9 OS0O 2 ENE 6 SSE 12 NEGN | 22 SB 15 |176 SqSO lJ224 SEGE | 82 SEAQS | 95 NEGE | 40 SO | 24 ESE 86 SSO: 1 26 NEGE |:35 E 79 ESE 16 206 5 1322 SE 411 ESE 490 SSE 1941 SSE 1925 SSE 1607 SE 861 SE 1931 SEq5 779 SE 17 |105 NqANE 144 NO I171 NOGN 190 NOGO [235 NO 236 NO 214 NOGO 220 ONO 1228 ONO 1253 NOGO 18 1329 OqNO 370 ONO 1285 OqNO 282 NO 338 NOqO 343 NOq0O 1353 ONO 1343 ONO 1282 ONO 1386 ONO 19 1335 NOGQO 1343 -NO 322 NOq0 I357 NO 1317 NO 1235 NO 1386 NO” 276 ONO 1305 NO 272 NO 20 | 8 SE 3r O 1/5; ONOF | T6 'SgSO ser NO | 74 NINE | 98 NqaNE | 83 ENE | 70 EqNE | 39 SEqS 21 1300 NO = I314 NOGgO 313 ONO [352 ONO 1328 OgNO l341 OqNO l248 OqNO 1349 NOqO 312 NNO 252 NOGN 220 271550 287 SO j266 O 1238 0S0 1222 SOq0 1238 0S0 240 Oq50 1267 Oq50 l214 OSO Ir8o OqNO 23 22 EqNE 10 ENE 23 BqNE (38 NE 9 NEqE | 12 ENE 56 ENE. 70 SSE ENE 34 EqNE 24 | 46 SEqE | 43 SEqE | 14 SE9S (29 SEqE | 38 SEqE | 24 SEqE | 19 SEGE 3 SEqE | 26 SEqE | 9 SEqE 25 7 ENE 77 ESKS 370 ENE 16 ENE 24 E | 28 BE | 27 Oq50 FIT OqS0 | 177 0q50- 16 O0SO 26 o Oq50 o Oq50 o Oq50 | o Oq50 o 0980 | o Oq50 |- a OqS0 19 OqS0 | 41 0q80 | 34 OqS0 28 | 10 ESE | 35 NI 99 NNE S FAS [DESK 15 NNO |29 S5 34 EqSE | 38 SSE 29 l299 SSO 1297 SSO 1282 0S0 296 Oq50 1276 NANO ga NNE "1896 NNO” li55 ONO: li57 NO Zösr NO 30 7 SE 9 NqANE | 93 NEqN | 4r NqNO | 61 N 58 NINE | 14: NONE | or. SSO o SSO o SE laga 39 SE LAS 45 NE 146 NEN | 21 SE 26 NO 38 NO 69 ONO | 34 ONO | 63 OqgS0 I Moys [112 120 130 147 1147 142 1138 134 131 [132 | I Jour. | Minuit. 1 er 3" 4 5å 6" 8" ; | I + 6 SO0q0 o SO o SOq0 o S0q0 o S0q0 |124 SOq0 | 25 SO0q0 l132 SOq0 | 28 SOq0 2 OC NES IIS SE o SEqS o ESE | o ENE o SSO o ENE o ENE o NIANE| oo 3 409 5 — 11358: 05 0 221 Sq5E 278 SK [240 5q50 390 Sq50 1268 SSO Ir39 5 = 67 ENE 70 4 | 27 EqNE | 23 EqNE | 30 SqSE | 97 SqSE 75 SqSE | 55. E 21 EINE | 26 ENE 4 SSE 9 5 o. E o Sq50O o SSE o SEqS | 64 SEqS | 93 S0 74 NO 25 SSE o SSE o 6 o NEN | oo NO 19 NqYNE | o SqSE o SqSk o SEqE 5, H 3 SqSE o SEqE | 4 7. 1393 550 [378 550 414 550 419 Sq50 1324 Sq50 1313 I 312 5 4 232 SSE 1208 SqSE 1267 8 1301 550 1383 Sq50 1369 Sq50 1383 ONO 310 NO [379 NO 315 NNO 326 NO 304 NO 1325 9 1302 NNO 314 NO 293 NO 293 NqNO 1263 NqNO 204 50 241 50qS 265 SSO 208 SOqS 1269 10 | 99 NINE | 79 NE l212 NE 136 ENE 64 OqNO | 40 SSE 22 SqSO lI154 NE 193 E 132 117 |232 NqNE |186 NINE 195 NINE |138 NNE (148 NqNE l1i50 N 146 NINE 268 NNE 13 NINE 123 2 NE NqANE NEqE NqANE 207 NNE NINE [142 N NqANE N - | 34 SqSE Kö NEgE 2 EqNE 2 NEgE | 65 E 9 ESE SR ENE Ke SE be ENE 2 14 177 NOGN 156 NOqQO 160 NO 192 NOqO 142 OQO 126 OqNO 211 OgNO 232 ONO 1237 OqNO 224 15 1303 NNE l323 NNE 1282 NqNO 213 NOGQO |150 NqNO 221 NOGN 1328 NNO 1135 NO 203 "NO El204 16 326 NOq0 323 -ONO 338 ONO 297 OqNO 35940 ; 326 OqNO 310 OqNO 310 OM 1 (RO) KNI305G 17 | 43 PqSE 37 EB | 71 SEqS 37. ENE rg ESE 30 1 155 NEGE 27 SE 53 EqNE| 20 18 o NEqGE o SE 86 SO 17 SSO 83 E 20 NE 28 SqSE 7 ENE 3 SEqE | o 19, | 3 EgSE 4 JE 44 E 37 ENE 15 NEGqE | 12 E o ENE o ESE o E ES 20 6 SSE | o NO 26 E OAS) 15 N 1 SEqE 5 SÖ 4 Oq50 | 37 ESE 180 21 42 NE SCENE 3 SEqE | 6 E 6 ENE 15 ENE 6 NINE | o S o E 2 22 | 28 SSE 6 ESE o EqSE o ESE 1 ESE 2 ENE 7 EqNE | 130E 1400E o 23 12 EqNE 2 NE: |. 12 NEGE 8 SqSE 34 ENE | 7 NE 33 SE. [0] NANO o 050 RR 24 | 22 ENE ZA SSE dj ES 1 EqNE | 19 S 7 N 17. 'OqSO IFS NNO BD I39 EqNE 38 25 12830050 284050 243 SÖ 298 SO 313 SOq0 274 SÖ [206 SO 143 O0S0 1160 SO 252 26 72 EqSE | 91 EqNE |126 ESE 1165 ESE 200 SE 124 SÖ 45 SEqS | 93 ESE [170 NEGE [127 27 227 SSE [215 NEqE 143 SE | 1184 ENE Ng SDL I0I ENE 2 50 I 050 I SO 5 20 EO NNE | 86 SqSE | 10 SqSE IS SqSB I EqNE o ENE o ENE o EqNE 2 EqN BE] o 29 | 69 SE [134 NNO | 59 ENE 50 SEqS 1226 S- 276 S l273 SqS0 1280 S 276 SqS0 1432 30 | 23 ENE | 30 SSO 14 ENE | 65 ENE 152 ESE 65 ENE | 85 E 86 E 6r E 60 Moy. 115 119 117 118 118 117 107 [104 | 88 TIx2 10!" KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Å2. N:O0 7. 53 h h h h h h h h h 15 16 leg 18 19 | 20 | 21 | 22 23 Moyenne. Jour. N | I 22 NNE | 55 NEGE | 51 SqSE | 43 ENE | 29 NNE | 23 NNO | 50 NNO | 41 SSO 41 SE 619 I 237 SqS0 l217 SSO: 1363 SSO lI164 SSO 1266 SqSO j227 S 1272 SqSO 1254 SqS0 |228 SSO 5108 2 192 S 113 SSE (112 SSE: l141 SEqS |239 SEqS |148 SEqS |185 SSE |123 SE |124 SSE 4729 3 188 NE 36 NEqE | 66 NEGE l135 SE 151 SE 2235 SE 224 SE j276 SE — 187 SqS0O 2040 4 243 NE 76 SqSE l207 SE = 1257 SE 173 ESE 164 SEQqE 177 SE = l178 SE 177 SE | 4542 | 5 142 ONO: | o ONO: | oS 25 SO 28 E 38 EqNE l150 SE | 8 SEGE | 94 SE 3418 | 6 6 NEgE | 13 E 26 E 48 EqSE | 56 ENE | 13 EqSE | 67 SSE 53 EgSE | 63 NEqQE 1007 7) 79 EqNE |! 77 E | 73 SEqE | 67 EqNE | 37 EqNE | 55 SE 28 NOQO | 58 SSE | 41 2210 8 2 E | Ir ENE | 13 ENE | 32 O 27. SOq0 | 27 SSO | 42 22 ONO | 93 EqSE 177 9 11 NEGE | 33 EqSE | 44 SEqE | 34 NE 18 E | 24 EqNE | 44 ENE | 40 NEGE | 46 ENE 882 10 20 E 22 E 11 NEqGE| 38 SEqE | 37 E | 29 NEGE | 7 NO 19 ESE | 16 S 597 11 62 NNO | Ir NqNE| 35 ESE | 26 ESE | 32 NO: | 47 SqS0O 8 NEN | 28 Oq50 | 40 NNE 824 12 76ÖSSE | 76fSq50 | 78950 67 EqNE| 26 ONO | 23 NE | 60 SEGE | 97 SEqE |178 NE 1184 13 147 NONE! 68 ESE | 66 ESE | 35 ESE |154 SSE I118 SE 106 SSO 1183 196 SSO 1705 14 358 SSO lg1r SSO l425 S 317 SqSE |257 SSE 146 SSE (|159 SE -l26x SSE l292 SE | 5032 15 227 NEGN 269 EqSE | 39 ESE- l199 ENE | 86 NNE | 29 N 144 NqNO l271 N I 39 N 10083 16 274 OqNO1303 OqNOl296 ONO 1288 OqNO 324 NOg0]394 ONO |313 ONO 1327 OqNO1|366 OqNO 6205 17 350 NO 1363 NOq01l275 NOg0|305 NOGO 329 NOGgOl252 NOQO|372 ONO l312 NOGOlz321 NO | 8039 | 18 235 OS0O 215 Oq50 l216 OSO 192 OSO I192 ONO I151 NOQOl129 NEGE 126 SE | 25 ENE 6138 19 84 SEqS | 61 SO 1276 OqS0 271 NNO 1279 NOGN [244 NNO: l241 NNO l227 NO 1262 NO TJ 20 214 NOG0 [240 ONO l196 ONO |194 OqNO [208 O l258 OS0O 1294 SO 238 ONO l230 OSO | 6473 2T 72 OqNO| 24 EqSE |-10 NEGE | 34 ENE | 38 E | 34 EqNE| 5 ENE 4 SE 17 EqNE 34270 | 22 27 SEqE | 34 SEqE | 17 SE9E | 37 SE - | 17 SEqE | 48 SEqE | 23 SEqE | 48 SEqE | 25 SEqE 684 | 23 9 SEqE | 17 SEqE | 5 NqNO 177 NqNO] 45 SEqE | 48 SEqE | 67 OSO | 18 NE 32 NE 754 24 o OqSO | o ENE o ENE o ENE | oo NEGE | o ENE | I SSE | o SSE o SSE 305 25 143 SSE |148 SqSE |224 SEqS |150 SqSO | 78 NE 21 SEqE | 33 SEqE | 9 SOqO0 | 9 NNO IS kA 26 300 NOGqN [233 NOgO 224 ONO 210 O 235-0 135-0 1220 98 O I 30 NE 5686 AT 118 ENE |124 NE 380 S 35 S 8o ESE | 15 N 39 S | 12 SOq0 | 22 SE ITS A | 238 98 NON] 13 NOQN]| 15 SEqE | 44 SqSE | 43 ENE | 55 NEqQqN| 31 SEqS | 48 SEqS | ro NE 3387...) 29 14 N o SEgE | o SEqE:| o SEqE:| 29 SSE 1147 NaANE 107 S I 6r NO 33 ENE 866 | 30 o SOgO | o S$090 | o SOg0 | o SOgO | o SOq0!' o SOQ0O1 0 S0q0 | o SO0q0 | o SOG0 | 473 3I 124 102 111 115 113 101 [113 I 11 105 | 2993. | Moy. | | | | GN h kh RA h k h h h h | 15 16 1074 ES | 19 20 21 22 23 MOyenne.| Jour 121 EqNE| 87 SEqE l185 SEqE | 76 NNE | 63 SE 147 SE 116 ESE [1136 E 24 NE 1664 I | 86 NE 75 SSO 1263 SSE 281 SqSE 1458 SqSE |280 SSE 1336 SEqS 1361 Sq50 l414 SSO 1400 SSO 3102 2 | jl 162 SOqS | 89 SEqE | 85 E 45 ESE | 53 SE 60 SEqS | 70 SEqS !119 SEqS |126 SEqS | 73 SEqS 3811 20 13 4E os o SSE 2 ENE of?E 1 ESE onN 10 S 7 E 2 EqNE 415 4 / NE 50 ENE 9 SSE 2 NE 7 E 2 ESE | 10 EqNE| 20 E 5 SEqS 2 EqNE 436 5 då SSO 1294 SSO l291 S l425 8S0O |260 SSO 1467 SqS0 |221 SSO J414 SqS0 1396 SqS0 |392 SSO 3419 5 | - S 336 -SSO' [561 SSO' | 34 SqS0 295 S 305 SqS0 285 S 258 S 202 EqSE |223 SqS0 7022 gl ' NOGN l314 NO 1332 NO 1368 NO 1563 NO l211 NNO l319 NOGN 420 NO 404 NO 1376 NO 8186 8 | sd ENE 1256 EqNE | 69 EqNE |118 ENE | 60 EqSE | 61 SSE 11-39 0q50 1284 SO 151 SOqS l131 ESE | 4497 9 | 6 15. E 190 NEqE 1248 NEqN|l211 NqNE 286 NqNO 275 NqNO 342 NNE 309 N 262 NANE 465 NNE 4109 1Or | I I hu NNE (tior NNE |ro4 NEGN|112 NNE |164 NNE | 88 NNE | 55 NNE |117 NNE l103 N 87 NNE | 3107 II BR 93 NINE | 54 NEGN| 1x NEGN| 23 NNE | 55 NE 39 ESE | 46 NEGqN| [107 NEqE | 70 NE 73 EqSE 2426 Le 4 oMSSE o SSE 2 NANE| 4 SEqS | 14 ENE | 24 EqSE | 16 NEqIE| 32 O 58 NNO | 10 NNO 657 13 ( O0q50 ONO 1342 ONO l313 NOGQO|3470NO 1348 ONO l456 NO 73 NOqOl369 NO 1347 NNO 6836 14 (0) (0) 361 O0q50 1359 0q50 1333 O 328 OqNO 303 OqNO 318 OqNO 297 NO 1318 OqNO 6601 15 Oq50 1183 OqNO 176 OqNO 170 OS0O J215 OS0O |224 SO0q0 [208 SOq0 I179 OS0O lI125 SOq0 6108 16 N 40 NE | 58 ENE l235 NEqE| o EqNE| 19 ESE | 21 E o E o E 823 17 SSE | 25 SqSE | 2 SEqS | o ENE o EqSE | 6 EqNE| 29 EQNE| 23 E 18 ESE 282 18 SqSE | 9 ESE o ESE oE o E 7 EqSE | 14 E 6S IS ATL 19 ONO-Ir6710 16 NNE | 63 NqNO| 47 NqNE| 12 SO 12 ENE | 40 ENE | 25 ENE 1771 20 | SE 4 NEqE| i NE o SEqS | 25 ENE | 29 SSE 21 ESE s E 17 SEqS 198 Zid SEqE | o SEqS o SEqS o EqSE 1 SE o EqSE | o EqSE | o E o E 108 22 SEqS | 17 SSE o EqSE | 1 SqSE | oE 11 SEqE | o ESE o E 2 NEGE AOL | 23 SO 310 SO 312 SOq0 299 SO 1285 OSO 1257 SOq0 l2g1 SOGq0 l321 SO 128350 4106 | 24 0q50 | 80 SEqS 3 SqSE | 14 SSE 71 E 37 NEqE| 41 SSE 23 EqNE | 43 SqSE 3148 25 ESE |190 NEGqE |144 ONO [116 NOqQO 111 NO 7440 47 OSO | 99 EqNE l175 SE 3525 26 SEqE | 4 NEqN| 11 S 14 SqSO | 8 NqNO| 10 SqSE | 16 SqSE | 17 SqSE | oS 1328 24 SE 1 SE o SO9S 1 EQNE| 1 ONO 2 SqSE | 23 N 2 ENE | 23 ENE BST 28 S0q0 | 72 NNO | 49 NNO | 80 NqNO l1o1 NqNO| 91 N IS SN 89 N 76 NNE 3654 29 N oE o ENE o ENE | o SEqE | o NQqNO| iE oE | o SqSE | 783 30 | 125 106 132 112 114 135 127 124 2757 | MOys (115) | 54 AUG. WIJKANDER. Jour.| Minnit. 1 24 3" 4" 5” I I o SqSE o SqSE OS 1 SqSE o SÖ o NOqGO 2 o EqNE | o EqNE | o ESE o NqNO | o SOqS o NOqO0 3 30 ESE 4 E NOGN | 13 NOGN 114 SEJS | 94 NE 4 22 E 36 EqNE | 26 NEIGE 38 EqSE | 24 NNE 14 SqSO 5 8o SqSE 108 E 18 NEqE | 9 S0 3 SSE 4 SqSE 6 |138 OSO0O 85 SEqE |127 SqS0 |207 SSO l311 S 30 S 9 o NON | oo C o 0 44 SO 4 E 2080) 8 1335 NqaNE l265 NqNE l198 N 186 N 149 N 172 NNE 9 1439 NOqO l432 NO 418 ONO 1434 NO 334 NO 358 NNO Tor E35 OSOL Ing rO 55 SOgO 30 ESE 57 EqNE | 47 NE 11 1254 NqANO | 78 NOgO | 80 N 93 NO 153 BNGN OS TrgeENO TZ Inse ia igår INO) 146 NO 106 OS0 I170 OS0O 162 NOGQN 13 52SO 75 NqNO | 38 NqANE N 36 NNE l116 N I 4 69 ENE 81 NEqQE | 17 ENE l10g NE 80 NE 207 ENE | EES 53 SEqS | 95 EqSE | 92 EqNE 144 ENE | 90 NEGE |163 NEGE I 6 56 SEqE | 62 ESE 70 E 73 SE 47 NE s3 NNE | C/ 1 NEGE | o EqNE | 7 EqNE | 29 E 3 E 1 NE 18 4 E 20 20 NNO | 49 NNO | 14 NNO o E 19 6 ENE 1 ENE | 6 EqNE | 2 E o E o EqNE 20 1 ONO o NE s EqSE | 12 EqSE SES 18 SSE 21 SSE 53 SSE str EqNE | is ENE l139 EINE | 81 ESE 22 78 O gå SKO 38 O 45 SEqS | 66 SEqS l194 SE 23 44 ESE o SEqS | 64 SEqS 3 Sq5S0 l105 SSO 92 OqNO | 24 96 SSOÖ l10og SOgS lr131 SSO 149 SSO lI144 SSO 109 NE 25 13 NOGON Eg E 30 5 53 SSO 32 SAS OMIH6YES 26 |160 50 I156 SO 253. SO o SO 48 NE 10 NO 27 Ito DO I5ITLS 171 SSO. j20r SÖ 167 ONO 59 NqNO | 28 | 4 0S0 | 36 EqNE | 71 EqSE | 73 E 42 EqSE | 85 ESE 29 1259 SSO 1183 SSO 1208 Sq50O 1264 Sq5O lI209 SqSO l254 SSO 30 250 NO 41 NO 33 Ö |. 25 ONO' | 12 SSE 50 SEqS 31362 5qSOLI230-8 TORA [222 Sq50 1206 SqS0 lI200 Sq50 Moy:. [108 85 82 835 91 839 Jour. Minuit. i 2 Sr 4" 5" I 72 SEqE | 30 SOqS | 43 EqSE l111 EqSE 102 EqGNE | 86 ENE 2 19 NO 19 Oq50 SINNO Tls2 NO 20 NANO | 1 NANO 3. 327, NOgOl 93. NON [52 SOJO ro8 S SSG 325 SEqS 4 EZ 79 NE 59 E 19 SE 68 NO 62 NE 5 1243 SEqE l209 SE 334 SEqS 1235 E 258 SSE (223 ESE 6 1164 E 180 ESE 1189 E 136 E 213 EYNE 1328 EqNE 7 1116 NEGqE l241 NE 40 EqNE l1o1 SSE 133 E 243 E 8 3 EqNE l254 NE 24 NEGE 118 NEGE l129 NE 134 NEN 9 |164 SE 38o ENE [120 SE 168 SEqS li55 SEqS |147 SEqS 10 6 SEqS 1 NOGN | 8 NOGN | 4 ONO o E SANNO TT 2 ESE 41 OqS0 | 37 NO 41 NANO | 33 NNO | 38 NEN 12 1304 SSE 1325 SEqS 1347 SqSE 1388 ESE l241 SEGE J281 SE 10 o ESE o SO 4 ON gel 35 SEqE | 89 EqSE 14 1160 NOGN l230 NO 294 NO 323 NOqO' 323 NOgOl209-0 1.5 90 50 202 050 Ili5r NEGE | 38 NEGE | 52 EqSE!| 14 "OS0 16 140 NE 2344 ENE 1309 NEGE |263 NEGE |172 NEGN l295 NEGN 17 |130 NO 237 NO 243 NO 27 O 140 Oq50 108 OS0O 18 1343 ENE 271 NEGE l214 NEGE [164 EINE | 85 ESE s3 NEqE 19 9 ESE 86 SE 100 S 21 NE 3 NE 33 NO 20 |r27 NO la6r NO 202 ONO 153 ONO: "Ir88 NOT El266 NO 21 27 NE 9 E 42 ENE | 40 S 90 SE 99 EgSE 22 |128 SEqE 1137 SSE 2 SEE ror NONIAN ZINO 95 Q 23 |205 SSE 229 SE 200 SEE 1206 SE 131 E 243 EqSE 24 FS 3 E 7 E 65 ENE | 27 E 60 NE 25 331 EqNE 341 ENE |331 ESE l424 SEGE 1375 SEqE 1330 SE 26 TN 1 SEqS 2 SE 45.S 41 0 26 SqS0 27 20NO O.NO 2 ON o SSO o SO0q0 1 NANO 28 17 NqANO | 78 NOqQO | 4 NqNO | 8 SE OTON 40 N 29 o NINE | 4 NNO o 0 så INORINH CR 10) 2 NO 30 4 ONO 3 NANO E2er0 SÄNOTEERNIREN 32 NNO Moys. |108 129 114 109 113 129 Intensité et direction vraie d 6" o NOq0 18 NNE s NEN 63 SqSE 2 S 145 SS0 7 ONO 139 NONE 395 NO 39 ENE 68 NO 240 Oq50 110 N 250 ENE 179 NEGE 1 SE o EqNE 1 ENE o E ZSEN 85 SEqS o SqSE 63 SqS0 46 SS0 156 SqSO 156 SOqS 81 e" 13 NIE 15 ESE 266 SSE 14 O 255 SEqE 360 EqNE 118 E 129 NE 153 SEqS 7 NANO 51 SE 437 SEqS o ENE 193 O 62 NO 268 NNE 122 OS0 117 NEJE 45 NO 268 NO s9 NNE 33 NNO 172 SqSE 39 SE 285 SE 73 SSE 17 Oq50 10 NO 1 NOGQN 12 NANO 121 Ogqg50 E ESE EqNE SSO (0) NYNO ONO SEqE NOGN (0) NO ENE EqNE SE E EqNE Oq5S0 NEqN EqSE SqSE SSO SSO SSOo NE SEqS ENE SqSE NEN SOqS - OBSERVATIONS METEÉOROLOGIQUES. SOqS . (i) -- C >> Ke > AK 2 GS KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:Oo 7. 5 157 16” il 18” NO 20” SA 22" 28" | Somme. Jour. | | 16 NYNO| 40 1 SOq0 | 0 SOGS | o SqS0O o SqS0O o SqS0O o SE | o SOq0 200 I 50 N 1 SEgE | 12 NNO | o EqSE | -o NNO o 0q50 | 8 0 2E o EqSE 195 2 107 SqS0O |166 SOqS l153 SEqS | 77 SE 25 ESE 38 E 55 EqNE| 57 SE. | 46 SEgE 1514 3 225 SSO | 47 SqS0O 1387 SSO 1308 SqSE |135 SqSE '120 SqSE | 34 SOqS |102 SEqS [108 SEqE 3156 4 330R 33Ö0NEqN| 27 SSE 18 S | 8 SE | 38 SEqE | 35 NEqN| 50 E | 69 SE 692 5 190 SOqS |199 SO 352 SO 141 O 1238 NqNO 142 NOqGO | 60 SO 7 SqSE 2 NNE 4173 6 256 SE 73 NEqN 180 NE. 1376 NE 1333 NE 1357 NEqN| 185 NNE |228 NEGN 114 NNE 2718 9) 208 N 329 N 273 NO 1367 NO 56 NO 320 NO 1354 NO 1327 NOqO 1384 NO 5653 8 311 ONO 1303 NOqO 322 NOqOl321 ONO l281 ONO 1265 ONO 1256 ONO 250 ONO 206 ONON 7954 9 247 SSO 1256 S 263 S l231 SSO 1265 SSO 1227 SSO 1282 SSO 1235 SSO 1220 SSO 3044 10 231 ONO I152 Oq50 l14t ONO l241 0980 |176 OgNO 197 NANO 161 NO 1334 N 120 N 4049 11 132 0S0 107 OS0O | 93 O0S0O lIr101 NO I113 NO 80 NOq0 | 70 0950 | 68 NOGN| 20 0 2885 2 o SqSE o SSE os o E o NE o NE oNE | 39 NEGIE 246 ENE 850 13 174 NEGE 133 ENE [108 ENE | 47 NE 75 EqNE 106 ESE | 68 EqNE! 69 NE | 36 ESE 2522 14 93 E 75 SEqE | 16 SSO | o NqNO| i EqSE | 10 E 8 SEqS | 56 SEqE | 66 SqSE 1897 15 2USSEN 02, SSE4 | lo. Sq80: |. oc S SEB fits SO o OgNO| o SgSE 384 | 16 o NE o NE o NEQE | o S0O o SÖ o SEqS 8 NEqE| 2 NE 7 SaSE 67 17 1 ONO o E o SqSO o SqS0 | o Sq50 | o SqSEs| o EqSE | o EqSE | o EqSE Z 18 OC NANO fo SSO EI 20 NNO | :27 SqSE |2: SE | o NANE| 53 NE 5 SE 1 NOGN 143 19 79 E 83 E 1 98 EqNE 1146 E 130 E 140 E Ir41 ESE (132 SE 109 SE 1621 20 30: N 22 E 34 NO. | ir O (0) 19 OqS0 | 86 SO 47 O 30 O 1115 21 32 SqSE:| 27 NOgO]| 20 SSO 1 24 SSO | 2 ENE | 31 NEGE| 25 ESE I EH o NE 1095 22 oE oN OC NNE lo NE o NE ESSB ESS 53 SOqS5 | 97 SSO 1254 25 192 SOqS |I1r42 SSO I 91 SO | 26 E 18 EqNE| 75 | 2205 23 SqS0 | 47 ENE 2360 24 175 SOqS I195 SSO 1172 SSO 133 SSO Ir66 SOqS 197 SO 1222 SO Ir93 SOqS I160 SOQqS | 3246 205 280 0OS0O "135 NNO lI119 NANO | 74 NNO | 5 SO o NE | 30 SEqE | 41 SEqE | 28 S | Igor 26 84 NNO l107 N 97 N 109 N | ON | > N 45 NNE | 45 NONE) 2 OqNO| 2142 27 3ÖN 3ÖENE | I SqSE | 6 N 2 NNE | 90 Sq8S0 |226 SqS0 |220 SSO |226 SSO | 1352 23 30 NNE | sz NNE 2 NNO 11-73 SOqgO |239 SCqO'1 35 SÖq0 | 32 050 | 24 OSO J|r15 O | 2962 29 71 SE TJ 11 SO DL. NE 2 NNE | 8 NqNO| 23 E 165 SqS0O 1267 SSO | — 1565 2) 18 NO 85 NO 107 OS0O J233 N 10 NO 1 73 NOGN] 95 NqNO| 84 NqNO]| 46 SEqS | 2948 31 103 91 101 100 1 85 81 | 84 | 95 | 91 2121 | Moy. | | (88) 26 bl | MZ 18" 19" 20" 217 22" | 28" | Somme. |Jour. I | ENE 1 NNO 3 NOGqGO| 35 N Zz NOGNi lr NO s EqNE | 585 I (0) 45 0q50 | 33 NOqO] 46 NOGN| 29 NANO] 10 NNO | 49 NOGQO] 508 2 S0q0 | 76 SEqE |150 SSE 1293 EqSE [208 S 54 SqSE 1224 SqSE | 5790 3 ONO I 43 NOQN| 9 SOqS 3 NO 15 ENE 5 NOqO 144 ESE 1094 4 E 196 E 183 E 188 E 176 E 205 ESE 1173 E 6809 5 E 123 ENE |127 NEGE 141 ENE (181 NEGE 247 ENE | 20 NEIE 4557 6 NEqE 126 NE 66 ENE | 99 ENE 1176 NEGN 104 NE 102 NEGE 3376 Zz NE 109 E | 85 SEqE | 96 EqSE | 58 ENE l165 ENE (104 SEqE 2571 8 ONO | 28 NO 16 NE 1 $S 1 50 o SOq0 | 3 SEqE | 1941 9 NEGE | 29 ENE |154 NEqE 133 ENE l155 ENE 152 NE 126 NE | 1190 10 SqSE l416 SEgE |413 SEqE 383 SEqS |180 SEqS |165 SqSE |312 SE 4812 II 35 N 14 N | NNO 3 NO I NOT | 52 NE 4358 12 NEqGE| 46 NE = 12700NEqE|128 ENE | 28 SOq0 [157 OqS0 l231 OqS0 1401 13 SO 285 SO 1236 SOqS |164 SO 99 SOqS |320 SSO lI192 SSO 5751 14 SqSE | 59 E 135 SEqE | 75 NNO | 63 O 10 NqNO | 69 EqNE 3296 15 NOqN|262 NO l247 NO 233 NO J222 NO 208 NO 241 NO 5559 16 EqNE 230 EqNE 235 ENE |208 EqNE 311 ESE | 42 EqSE |227 NE 4098 17 NE 15 ENE | 69 EqNE 115 ENE (256 EqNE| 64 E 1264 EqSE | 2776 18 NOqO]| 57 ONO 1 30 NqNO!| 47 ENE | 43 NEQN| 63 N | 84 NON 3225 19 NO” 1330 NO 1378 NO 189 NO 225 NO 240 NO 118 SSO | 6583 20 NNE l143 N | 66 ENE | 65 ESE l30o NE |76 NE | 15 SE 1355 21 NEGE | 34 EqSE | 26 ENE | 61 SqSE j114 SSE 1156 SEqS |185 SEqS 1133 22 SSE 1355 SEqS |302 SE TI5KO o SE 79 SE - li101 S | 3666 23 E 193 E 1359 SEqE |260 SEqE 139 E [206 EqNE 261 ENE | 1942 24 SqSE | 57 NOqO | 58 NANO! o SSO r EqSE | o NANE! i NO 2930 25 I I NaNO| o NEqE| oE o OgS0 | 7 NO | 6 NO | 5 ONO | +—728 26 NNE | 18 ENE | 22 ENE [111 SASE | 30 SO | 29 NqNO'| 38 NEJE 1037 2 NE -Ir26 NO Oo NO go. NO I NO 1 26 N | 2 NINE | 518 28 NNO ANGNONTSSOGO 4 NOT TIESNOT | ocNOT rr NANO; 310 29 NO Sm NOS Ur6r NO: 1trs6 NOGgO reg NO: —oka27 NO 13987 NO I 1193 I. 30 117 123 113 96 94 123 | ES | Moy (118) 56 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS MÉTEOROLOGIQUES. Jour. | Minuit. 1 2" 3 4" 5" 6" Zu 3 12 10 10 10 10 10 10 5 8 Ne 13 TION 1OCN To CN 10 N 10 N 10 N 10 N TOS ro NN 14 10 N 10 N TION 10 10 10 10 N 10 N 10 N TS 10 ÖCN 10 N 10 CS TO CN TON 10 N 10 N TOTEN 16 10 N TON 10 N TOA N 10 N LON 10 ON TON 9 N 17 10 N TON TOMN TON 10 N 10 N 10 N TON TON 18 9 cS 9 N 10 N ÖL IN 10 N LON TON 10 N TON 19 g9ÖN SIN ON 9 10 10 ro ON TOCCN TO CN 20 20005, GLEN TON TOFEN 10 N TO N ro: N 10 N TOVE (EZ ro N 10 N LOCN 10 N TORN 10 N 10 N ON 10 N [22 GEN 10 N 10 TORN 10 N 10 N IOCN TOT 83 N 29 10 N 10 N TON 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 24, LI FAN TORN 10 N 10 N 10 ON LOCEN IN 8 N 8 N 2 35 GS JF ANISC HJ TCSIeSSNI 5 IcSsCSSN I SATSEN 30 4 SNES | 8 ONES 26 TON 7 NS (3) IN (CIN r 30 N IOCN IO ON 1O EN 10 27 9 CS 10 cS 9 ecS Z4CS 4 cS ANS 3 eS 2 CS 20CS | 10 10 10 10 N 10: N 10 N 10 N 10 N 10 N | f20: LEO 10 10 10 10 10 10 N 10 8 N S | 30 10 N 10 N GEN ON GEN TORN 10 N GS 10 N e;cS,eC Moy. | 8.8 9.4 9.7 9.5 9.4 9.3 2.8 9.0 8.7 Jour. | Minuit. 1 20 Så 4" är 6" AS 8" I 10 N LOHEN 10 N Tor. N 38 S 3 S 38 S SSG DES 2 4 8 9 N 4 [0] [0] 8 N GEN STON SIN 3) 3 NS 210CSIS 3 CSS 2 NS ÖS 5 ecS 5 ecS 2. CN RS 4 [0] SS 30S 31 SAS 38 S 9 N 9 N gi N 5 IeN 208 8 S 8 S 9 S 10 N TON 9 S 9 S 6 5 S SRS 4 8 7 N 9 N TON 9 N 3 N 8 NS g 10 10 10 1oN 10 N 10 N 1o-—N 85 9-—-S;N 8 o o 3 8 3 S I NS 3 S,eS 9 SN 9 SN 9 NS 9 IOCN 10 N 10 SN 10 N 10 N 10 N TOLIN 10 N TO ON 10 3 N 3 N 3 N 4 NS 4 NS 9 N 50S GONIS 7 NS 11 10 N 10 N 10 N Io: N 10 NS 9 N,S 9. INIS 9 N,S 9 NS 12 34 S 205 8 N 9 10 N zoo N 10 N 10 N 10 N 13 OL N HOTEN 10 N 8 N 8 N 8 N FIN 9 N 10 N TAP | TOSEN 10 N IS ON 10 N 10 N TO, ON TO EN 10 N 10 15 IOSEN 10 N 1OCN IO EN 10 N ro N 10 10 N 9 N 16 | ko 10 10 10 LOL CN 10 N 10 ON 10 N TON 17 10 N 10 N 10 N 10 N To, N 10 N 10 N 10 N 9! N Fö UI TON 15 N LON 9 8 10 8 TOTEN 3 cS,S 10 8 9 8 19 10 N IO, ON 10 ON 10 N TON TORN 10 Nn To N 10 CN 20 IOC N 10 N To N To ON 10 N TON TON 10 N 10 N 2 10 N 10 N 10 N TOGEN rOCN 10 N 10 N 10 N 0, (N 22 10 N 10 N ro NN IO CN 10 N SN TO; AN Tok Ni 10 N 23 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 24 GEN 9 N 9 N 10 N 10 N 10 N 7 N 3LES RS 25 6 SN 38 S 4.0 (CSE a 4.5 3 S SS 259 [9] o 26 8 N 8 N TO N TOCN 10 N 10 N 10 N 10 N 2 27 FENSS 9 N,S 10 NS 10 N I CN KO: Ni 2.0. IN 10 N IoN 28 10 N no N 10 N 10 N 10 N LOGEN 10 N IO, N TON 29 ro N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N TON SLUNIS SLOUNSS 30 ON 10 N 10 N 10 N KO! ON 10 8 N 8 N SKEN 3 ES AS) IAS 200 LS TOOL N To N TON TOLEN | Moy. | 7.5 7-8 83.1 3.1 8.5 9.1 9.0 3.4 3.1 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. , N:O 7. d7 — SA RO i 18” 19" 20" 20 206 23" — Moyenne. Jour. TS S Ze 8 N 9 N ZON ror N 10 10 10 10 6.5 12 N N XOL CN 10 N IO N 10 10 10 10 N 10 N IOMCN 9.8 13 oN N 10 N 10 N 10 N 8 N,S,c| ro N 10 N TO SN 10 10 9.9 14 oN N 10 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 9.9 15 N N 10 N ON 10 N TON 10 10 10 5 N 5 N 9.3 16 N N 10 N 9 N 9 N 7 NS 7 N 3 S 2LECS 3 GS 5 cS 8.4 17 8 N INCE 8: N 5 N I AS IAS IS 3 N GIN 9 N 9 N 8.0 18 I 10 10 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 9 N,ceS 3 eS 2 eS,eC 9.1 19 : BH 10 N 10, N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N xO, Ni 10 N 9.6 20 "Hl io N 10 N fo Ni 10 N 10 N TON 10: N 10 N 10 N 10 N 6 N 9.8 21 lj 9 N SE Ni 7 cN 9 N 6 N,S 10 N xo: NN IOL ON TO: ON 10 10 N 8.5 22 | 7 N SN 10 N 9 N 8 N 9 N 9 N 10 N 10 N 10 N 10 N 9-3 23 N 10 N 10 N [ix N 8 N 8 N 8 N 8 N 7 8 N 6 CS 9.1 24 es 9 cS 7 cS 7 CS 9 CS 9 N,CS | 10 N 10 N 10 N ro N 10 N 7-5 25 70 10 2 S 3 1CC5eSr Ik 3 LeSeO ll 2 SS 28 IAS 10 cS IOC Ted 26 k eS 10 N TO SN 10 N 10 N 10 N 10 N 10 8 10 7.6 27 j N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 10 10 10 10.0 28 kg ES IS LON a ES 8 ecS 8 N 9 N 9 N OO, N 10 N 7.0 29 i ec I eS 2 ce 8 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N AS 30 4 8.2 8.1 8.3 8.4 8.7 8.9 8.8 8.7 8.6 8.7 Moy. 4" 15" 16" sr 18" 19” 20” 21" 22" I 28" Moyenne.|Jour. Ir C TC 9 c Cjrat 9 ec 9 C 9 c o [0] o 6.2 I SEECSSSENI «4. (CN 8 c,S 9 cS,S LS) 9 S 9 S TAS NS I S 4:7 2 gt) IS KS TS I I AC r S [] [9] 2.0 3 2 IN I S NS) ES ÅS ÖS IS TACOS I eS I eS 4.5 4 9 N,S 8 NS 8 N,S 8 N,S 5 ÖS,N 4 S 3 S 5 S 50S 4 S 7.2 5 Ses RS CS SVRSLEN 28 10 S 10: SN 10 10 10 GD 6 ATS 40 CN 20 SN I SN 5 4 N 3 N o IS o 6.0 ä 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N XOMEN 10 N 10 N 10 N 7.7 8 55 10 N 10 N 10 N,S 10 N,S 10 N,S 10 N,S 10 N 6 NS GL SEN IG ON 9.3 9 S,S 3 OSS 5 cS 5 CS 5 cS 8 cs 9 S 9 S 9 S 10 N 10 N 6.1 10 S 3 CS HS 8 S 9 S 10 N 10 N 5 N 3 S 20 SAS 7.5 II C 1 CN 8 S,eS 10 Cc,eS,SI 10. S,cS 1005,e8 10 S,ceS 5 SN 10 N 10 N 10 N 9.0 12 N XG N 10, N ro N 10 N 10 N 10 10 N 10 N 10 N 10 N 9.7 23 C SN 10 SN 10 N 10 N 10 N TOR Ni TO, IN 10 N LOSENI 10 N 10 N 10.0 14 SEN;C 9 N 9 N 9 N 8 N,S 6 S SS 5 CS SRS 8 c 10 8.5 15 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N IOK N 5 SN SN 9.7 16 4 S 7 ERS) 7 N,S 9 NS 10 N,S 10 N 10 N TON 18 N TOC N 7.8 17 10 N,S 9 NS 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N TORN 10 N 107 N 9-7 18 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 9.9 19 TOM Ni 10 N 10 N 10: N 10 N 10 N 6 N IS. N 10 N 10 N 9.8 20 10 N 10 N 10 N 10 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10.0 21 10 N 10 N 10 N 10 N ISA N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 9.9 22 fö Ni 10 N 10, N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 9 N 9.9 23 NS 3 eS,S ES I S 2 8 5 S,eC SK OS.N 9 SN 10 N,S 10 N 5.0 24 808 9 S 10 N 9 N 1Or N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 6.1 25 10 N,S 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 9.2 26 1000N 10 N 10 N LON 10 N 10 N 10 ”N 10 N 10 N 10 N 9.9 27 9 N,S 10 N ZOJEN) 10 N ror N 10 N 10 N ON 10 N 10 N 9.6. 2 10 N ro N 10 N YO. Ni 10 N ION SEN ro N TOR N 9-7 29 10 N TION 8 N TOR CSINI li HS 20S 30S 3S 9.1 30 9 SN 10 N 10: N 10 N 10 N TOLEN 10 N 10 N 10 8.2 3I 7.6 8.1 8.1 8.3 8.4 8.0 7-4 HS 7.6 8.0 | Moy. 1 et. Akad. Handl. B. 12. N:o 7. 8 an Oo AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. = Jour. | Minuit. VG 2 3 4" St 6" i 8" 9” | 104 i g I 10 N 10 N | 10 N 10 S 10 N 10 N 1o CN 10 N TOMMA 10 N 9 NS | | 2 208 3 S 3 S SRS 3 S 3 S SES 6 S 7 SN 5 SEN 5 Nu ; 3 7 SN 4 N 4 4. 08 340 3 NS 4 NS 4 NS 9 N,S 9 S,cS 78 i 4 8 N 8 N 10 N 3 S GKS 8 S 8 S 8 N IoOLN I 5 så 5 Za) SS SNS 205 4 Sic 4 8 LÅS 2 8 TES 30 3 SOM 6 10 N 9 N 9 N 9 N Je Ni 8 N ZEN 10 N 10 N 9 N 10 NN Eh 7 OS o 3 oS I S 208 3 S 50 10 N 10. N 10 NS 10 NI s 8 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 NS 9 NS 9 I. dS 1 S rr S 2 S 2 S 10 N 10 NS 9 N,S 7 ecSN ES SN | | 10 5 S 4 S 8 SN 10 N 10 N 10 N TION 8 N 6 N 7 N 8 N | ; II 7 8 AS 5 S SES SAN 43 4 8 2 8 ÖS TS I 9 j ” 12 8 N 10 N 10. N 10 N,S 10 N,S 10 N,S 10 SN 10 SN ALS 10 N 10 N 00. 13 8 SN 10 N 10 N 10 N 10 N 1o- N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N TEE 14 | 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 NN ; ; 15 10 N 10 N 9 N 10 N 10 N 10 N 9 N 10 N 10 N TO ON 10 NI i 16 10 N 10 10 N YO.EN 10 10 NN! 10 N 10 N IT CN 10 10 di 17 o 1 S IS I S IS SES 28 4 S 4 S 205 4 S É 18 | Io N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 9 CSN 9 cS.N CON 9 ON ; 19 10 N 10 N 10 N,S 10 N 10 N 6 N 6 N,S BIN 9 N 9 NjcS 8 NjeS j 20 TO. CON GL CO SAN I SSECOSSNIETO ON 10 N 10 N TOT 10 N 10 N TON 21 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 9 N 9 N 10 N 10, N 10 22 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 23 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N TOLCN 10 N 10 N 10 N 24 9 SN 8 N 8 N 6 SN SO OSN 9 SN 9 SN 10 SN 9 N 10 N 25 2 S 1 S 2 S 2KS AS 20S o [9] o Z 26 205 3 S I S LS IS TS ro S [0] 2 eS 2 2 I S [0] o 28 SS TS AS SES 20 2 28 o [0] o IS 20 [0] o [0] [0] Oo 29 o o [0] 1 S 209 25 2-8 2005 FS 2 30 3 SN 9 SN 4 S 4 S 3 S 3 S 6 N 5 N 9 N 10 Moy. | 6.5 6.2 6.3 6.3 6.4 6.7 6.8 7.0 7.1 7.0 I Jour. | Minuit. | NE INR SÅ 4" 5" 6" dä 8” 9” | = I 8 N 6 N 6 10 FRIN 5 N SON 6 10 8 8 2 25 SN SN 4 N SRS 28 20 205 ZEN 30 I o 3 [0] o o RS [0] o o o o o [0] 4 o | o OM o [] o [0] [0] IS [0] o 5 o o o o [9] o o o o o o ; 6 1 S TES o TAS TAS I S TES KS o I I NS 7 3 ON I 3 NS 2 S 3 N,S ANGES 4 N,S 5 NS 4 NS 4 NS 3 3 S 8 9 S 10 SN 10 SN 10 SN 9 SN 9 SN 9 SN 9 SN 6 5 5 6 5; 9. | ro N | 10 N 6 N 3 N 2L0S 4 NS 3 NS 3 N,S 2 NS 5 3 N 10 TS (RES 2 os 2 S TS r S ES o o [] o TT o | o o I es I cS I CS I ES r cS 1 CSS TC 1 12 8 S 7 S 8 5 8 S 7.05 9 cS 8 cS 8 cs 7 CCS 6 85 13 10 N SS 9 5 9 N,S 9 N,S 7. S 6 S 4 S 7 S 4 2 14 2 eS |. 2005 2 CS 2 cS 254CS 2 c8 CN) SECS I CS 3 25 15 gLIS;eC: Il ro CC 10 N g9LeCCE SANSIe 9 S 10: CN 10 N 10 N 10 oN 16 9 N 9 N 9ÖN 9ÖN 9ÖN 9ÖN 9'”N GON ÖN 10 9 Nå 17 10 N,S 10 N,S 10 NS 10 N 10 N 10 N 6 N 6 N 20 N 2 o 18 [9] o [9] o "o [0] o o o o [] 19 o | o o o o o o o o o o 20 SEOSSN 10 N,)S 10 N 10 CSN 10 CS,S.N| 10 SN 10 SN 9 CSN 10 CSN | 10 9 21 9 NS SS ES TÖS I S [9] [0] o o [] [0] 22. .-EOEN TORN TOLN 9 N 10 N 10 N 10 N 10 N IOC N 10 23 10 N 10: N 10: N 10 N LON 10 N 10 N 10 N 10 N 10 24 10 N 10 N 10 N 10 N LOREN 10 N 10 10 N TORN 10 25 9 N (NG 7 S 8 IS NS 4 S o 205 4 5 5 2 SENSE CNS 4 NS 4 NS 5 N 4 N 4 NS 3 S 4 NS 2. 3 N 9 N 10 N 10 N 10 N 10: N 9 N 10 N TO 6 28 10 10 10 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 8 29 10 N | 10 N 8 N 5 ONSS SENSS ZON 4 N 4 NS 3 N 3 30 TON | 10 N 10 NN” 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 Sj TON | 10 N STEN ANS ZNES SNES SNES 4 N 3 N 3 Moy. | 6.0 6.0 5.6 SS Sd 53 4.9 | 5.0 4.7 45 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:0 7. 59 bre 1872. la MH 156 | 16” | De SK 20" 2 2 280 Moyenne.|Jour. N 9 S 6 SN |6 SN 8ÖN IOK NE 5 N SLAS 2 S 2 SN 3.5 I N,c 9 N 10 N 10 N TOR N 10 N 10 N 10 N 10 N IOLCN 7.0 2 S Y GL NIS 9 NS lio N 10 N TON 10 N OS N 10 N 7-0 2) I 3 ARS) rs o 30 NS SAS 5 S 200 3 S SAS 4-3 4 S 10 N 1d N 10 N 10 N 10 N IOLN 10 N 10 N 9 N 6.4 5 N | 1o: N 10 N 6 N 6 SN 3. ON 3 SN 300 2 S 2A0S 7.6 6 N,S 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 7 8 10 N 7.5 7 N 8 N 8 N 16 SN SÅS ADS 2 8 RS ES TES 77 8 S 5 S 3 5 | I S 1, S IS I S 7 8 5 S 4 S 4.9 9 LS 9 N Lo NY es N 10 N 8 N 10 N 8 N 9 S 8 S 7-4. 10 8 S,eS 4 S 4 os ISS 28 38 SN 10 N 8 N 8 N 83 N Hag II oN 10 N 10 N l1o N LOL N 10 N 10 SN 10 SN 10 N gå SN 9-5 12 oN IO EN 7 ecS Oo N 10 N 10 N IONCN IO N 10 N 10f7N 9-7 13 cN 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N,S 10 N,S 10 N 9-9 14 oN 10 CN IO- CN 10 N 10 N 10 N 10 N IO, Ni 10 N 10 N 10 N 9-9 15 ÖN gN N 10 N 10 N 10 N 10 N 6 SN Tr. 48 [9] [] 9-5 16 SN SKOSN | SS oSN IO.ANG;ST Ulron N 10 N 10 N 10 N 10 N 9 CS 1O. N 6.0 17 N 10 N ON 10 N 10 N 10 N 10 N LOLEN 10 N 10 N 10 N 98 18 09 N,S N SN 6 NICSHE 5 eh 3 ES;cCINI. 9. NICIS 9 NjcS 9 CSN | 10 SN 10 N 8.6 19 onN 10 N 10C0N TOR NE UlgoN 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 9-7 20 oo N 10 N,S 10 N 4 NS SE CSSN 6 c SN | 8 cC,S.N I 10. N 10 N 10 N 10 N 9.2 21 oN 10 N 10 N för ög [0 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10.0 22 > N 10 N TON 10 N 10 N 10 N | 9 N SN SAN AN ANS 9-5 23 oo N 9 N 8 N,S 8 NS ZoN AN SLA Sd ENDS 45 NES 25 2 S I S gi 24 3 S S 4 NS NS | 5 NS SENISK | 405 2 5 2065 4 (RS 2.0 2 o N,S NES Lag NESS ol 08 NN 2 S lag S ES ANS I 8 SR ES 2.4 26 O x NN: EN r oN | o o o [e] | Oe 1.0 27 25 S 4 S s SN SESSNRE SA SN 6 N,S 6 N,S 6 N,S lo S 2.1 28 o OM o o AN I S IS SASSN SE SEN 1-5 29 oN 10f9N 10 N lo N a N 7 N 10 N 7 N 7 N 8.0 30 7.6 7.0 GS (CA. FA 6.8 6.4 6.4 gåt Moy. 16” iof 18" 19" 20" DN 226 28" — Moyenne. Jour. 10 N SN SON 3 CN TIS 20 3 NN 20 AVN 2.8 5.8 I o 10S 2008 205 2005 20N 205 o [9] [0] LES 2 o o o o o o [0] o o o 0.0 3 o o o o 2 o o o [0] o O.1I 4 [] [0] o I S 1S I S I S LES IS ES 0.3 5 rs 208 2.18 25 4 S 3 S 2 8 ZEN SN 4 N 1.6 6 4 S 6-8 9 N,S 8 N,S SI SN ZANSS 10 NS 9 N,S 7 N,S SENS 5-1 7 38 SN 8 NS 10 N,S 6 N,S 9 NS 8 N,C 10 NS 9 N,S 10 N 10 N 8.3 8 RS o o o I ecS 2 cS TAG 1 (0 o o 2.7 9 [0] o o o o o [0] o o o 0.4 10 2 S,cS 4 es 5 cS 6 cS 6 cS 9 cS 6 cS 4 ecS 3, ACS SN 25 at 81 Ses 4 ecS I cS 10TeS 3, CS,S 4 eS 2CS 5 CS 7, SS OS 6.3 12 o TS [0] 3 ec I CN [9] [9] o I CS I ecS 3:3 13 3 SN 2, SjeS CS 24CN 2005 2CS 3 S CE) 5 S 10 S gsi 14 ro N 10 N 6 N 9 Sie FF ELCAS 6 cS,ceC,S! 10 N 9 N 6 S,C CIN 9.0 15 8 N,S JEANS HE LOEEN 10 N SENS 9 N 9 N 10 N 10 N 10 NS I 10 NS 9.4 16 o o o o o o o [0] o o 3. 17 S 1 S 10 [0] o ÅS AS) roS I S [0] o 0-3 18 [0] 10 AS OM Ni 9. N 9 N IoO, N 10 N 10 N 10 N 2.8 19 N 9 N 8 N gcN 9 N Ior N TOS N 10 N 9 N 10 N 9 NS 9.4 20 o 2005 rs rös o 3 NS AN 8 N,S 9 N 10 N 2.2 21 IN 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N IOK N 10 N 10 N 9.9 22 N 4 CN TION 9 NN STAN JON 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 9.5 23 9 N ÖN 9 5 oN 10 N 9 N 6 N 10 N 9 N 8 S 8 S 9.2 2 6 N 8 N 9 S 10 N 9 S 8 S 3 S 4 S SAS 6 N 4 SN 6.1 25 6 5 SIS SES SIS) läror N SEN 5 NS s SN 8 SN 7 CN 8 N 5.2 26 SN 3 CN 4 SN 7 N,S 6 S,C SKSSNE ino, N 10 N 5 N 8 N 10 N 7.8 27 ON 10 N 10 N 10 N SN 10 N IN GEN 4 NS 5 NIST | 10 NS 9-1 28 3 5 10 5 10 10 10 N 10 N TORN 10 N 6.4 29 N 10 N 10 N IO, N KORON 10 N 10 N 9 N SÅN 6 N 9 N 9.5 30 >» N 10 N 10 N IO, N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 7.4 3I 44 45 > bl 5.5 NED 5.2 5.2 58 | 5r [Moy. 60 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. : > h I h h h h h J h h Jour.| Minuit. 1 | 2 3 4 5 6” Tä 8 9 I 10 N 10 N 4 SN 3 SN 2 S INS 3: Sic 10 N 3 N 3 S NE 2 10 N TORN xo N ro NN 10 N 10 N 10t N 10 N 10 N 10. ON NF 3 9 NS 9 NS 9 N,S Oo, ON IOC CN TO ON 10 N 10 N 10 N 10 N N I 4 7 N 100 N 10 N ro NN 10 N 10 IN 1OLON 10 I 10 N 10 N NI | 5 10 N TON 10 ON 10 N 10 N TOC N TOM IN 10 N 10 N 10. ON 10" NI || 6 3 N 2 N 3 N gg EN: 10 N 10 N 10. CN 10 N 10 N 10 N 10 NI z) I I I I HS) TERS RS) NAS o ER) 1S I 8 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N Iof N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 NE | 9 lir SN 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 NI | 10 10 N 10 N OO 10 N 10 N 10 I 10 N 1O: NN 10 N 10 N 10 NE | Gt 10 N 10 N 10 N 10 N Ior ON 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 NE 12. | 10 N 10 N 10 N 10 N IOTAN 10 ON 10 N 10 N 10 N 10 N 10 NERE 13 10 Ni 10 CN 10 N TO. ON 67 N IN CN 3 N 10 N 8 N o NE || 14 GLEN GEN 6 N LS RS) TAS HS 6 S 8 IS 8 SN 9 NN Vv 15. i KOCREN 10f7 N 10 N 10 N CN TOK ON | xo N 10 N 10 N 10 N 10 Ni JE 16 |1o N SSK EOS SES 8 =S SES 7 8 2 8 9 S LOLEN 10 NE | 17 10 N 9 N 10 N TOSENT ror CN = 9 NIC 8 "N,eC 7 N,cC 9 N,cC ES 9 ÅS Cd i 18 10 N 10 N 10 N TO ONS 10 NS 10 N 9 N,ceS,S| 9 NS 9 N 8 N 2 NERE 19 o o o o o I S,cS [0] SNC I S TS 1 SM 20 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 8 AN 38 NE 21 4 N 4 NS 4 S 4 N 4 NS 3 -S ARG 3 SN 3, CSN 8 SN 10 NO 22 10. CN 107 N 5 ON 2 TERS 2008 TS SS 2 S 3 SN 3 SNÖ 23 10 N 10 N SNI TON 10 N for N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 NE 24 10 N 10 N Tor N 10 107 NE 10 N 9 NS 9. NS 9 NS 8 NS 7 NSÅ 2 4 NS 3 NS 2 NS SENS 6 NS 4 NS 9 NS 5 NES 9 NS 7 NS 7 NS 26 10 N 10 N TO CN TON 10 N 10 N TOT 7 N 10 N 1O! ON 10 NE 27 10 N 10 N 6 N 10 N 10 N 7 N SN 10 N 10 N 10 N 10 NON 28 8 NES 8 N,S 9 NS 7 N 6 N,S 6 NS 10 N 10 N 10. N 10 N 10 NE 29 5 N 10 N 10 N ZIN for ON 10 N TON 10 NS 10 N 10. N 9 NON 30 SN 3LES 1. os 2 N s N 10 N IA BIND 4 N 23 EIN SN 10 N 3 31 STEN SN SENS 4 N 6 N [NSN 9 N 2006 40 SN 60 N 10 NIE Moy. | 8.2 8.1 TS TA GES 7.3 [Fö FA | 80 8.2 85 Aspect I s s h h h h h h h h h h Jour. Minuit. 1 2 3 4 [5] 6 id 8 9 10-78 id TOTSN IO N 10 N JO SEN 9 N 10 N Zl NN 8 N 5 N 9 N 6 NIE 2 IOJEN 10 N 6 N 7 NS 20NIS 3 NS LINAS 4. NS 3 NS 40 NS 2 SM 3 TÅN TAS 3 NS ENS 5 NS 9 N SAN 8 N 8 NS 3 NS s NIN 4 LO; EN SEONSS 10 N 10 N TO; N XOMEN 10 N 10 N 10 N 10. N 10 NOR 5 IO- EN 10 N 10 N fo. N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 -N 10 ON 10 N 6 10 N 10 N 10 N TON 9 N OKENES 10 N 10 N 8 NS 6 NS 3 N;Sr 7 10 CN 9 N 10 N 10 N 10 N ol CN 10 N 9 N 2 NS ST NS I ST 8 IOGCEN 10 N 10 N 10 N 10 N 10. IN 10 N 10 N 10 N 10. N 9 10 N 10 N 10 N TOS N 10 N IOLCN 10 N 10 N 10 N IOEAN 10 TO EN 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N II 10 N TON 7 N 10 N & N SKIN 10 N 10 N 10 N 10 12 3 10 10 10 N 10 N 10 N 107 ON 10 N 10 N 10 13. | IGEN 10f N 10 N 10 N 10 N 10: oN rö N 10 N 9 NIST GS 14 o [9] o MN 9 N 9 N 9 N 9 N 9 N 9 15 o o o o o o [0] o [0] o 16 10 N 10 N 10 N 9 N,S,ceSl 10 N Ir EN 10 N 10 N 10 N 10 17 10 N 10 N 10 NN TO N 10 N IEIOREN 10 N 10 N 10 N 10 8 |, AO 10 N 10 N TOT N 9 N 7 S 10 N 10 N 10. N 10 19, Il IGN 10 10 4 N STEN 6 N 10 N 10 N 10 N 10 20 ZEN 3 N 4 EN 7 N 7 N SÖN 4 ON 4 NS 4. NS 10 21 10 | 10 10 6 3 S 2Z SS 2 S OLE 9 S 10 22 10 N TON 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 8 NS 10 23 10 N 4 N 4 CN 2 N 20 N 2 IN 4 N 4 IN SKEN S 24 [9] o 2 o o [9] [0] [0] [9] 3 25 2 3 S SS 2) 2 2 o [9] [] o 26 o [0] | o EES S FN) je NS) 1 S I S 2 2 ry N I N I N TS RS LS) 1 AS) IS ES I 28 10 10 10 AN 8 N LORN 10 N TOLCN IOC N 10 Moy. | 7.3 7.0 si 7.0 6.8 6.9 FAT 7.4 6.9 753 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. [257000 Z. 61 I | 14" 15” 16" ig 18 19" 20” Ri 22" 23" — Moyenne.|Jour. od oN Oo N 19 N 10 N 10 N 10 N | 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 7.8 I oc 9 N,C 9 NIC 9 N 9 NS 9 NS 9 N,S 9 NS 9 N,S 9 NS 9 NS 9 N,S 9.5 2 2 oN 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 6 N 5 N 9.5 3 "I 30 N 1900N 10 N 10 N 10 I 10 N TON 10 N 10 N 10 N 10 N 9.8 4 a | > N 10 N 10 N 10 N 10 N 1.0 ON 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10.0 5 » TKO N 9 N 3 NS 3 NS I S US FS AS IS I I 3 6 14 os TS o TAS 2 ES LS) J2ES 3ES 2 S 10 N 1.7 7 a CN 10 N TO N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N GIENISTe | Ko, NS 10 N 9.9 3 IE ON 9 N 9 N 3 NS 3 NS 3 N,S,C| 4 N,cS 4 N,cS 5 ENIE 10 N 10 N 8.2 9 PN 10 N TOD 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10.0 10 o MM 0 N 10 N 10 N 10 N TION 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10.0 11 o KS 9 S 9 S 9 S 10 N 10, N 10 N 8 NS 8 ON 10 N 10 N 9-6 2 ÅR Cen 10 N 10 N 9 N Ög N 10 N 10 N 10 N 10 N,S 9 N 10 N 8.5 13 I HESSN: | 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 7.7 14 a 4 SN 6 SN 8 SI 10 SN 10 SN 10 SN 10 SN 10 SN 10 SN ASSN 9.2 15 od N 16 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 9.3 16 9 SN OCSN 5 NS 5 IS 7 S 7 S 10 N 10 N 10 N,S 10 N 10 N 8.7 17 2 5 N,S 3 oN 2 NS 2 NS 2 N,S 3 N,S 3 S I S o I N o 5.4 18 å KS KS 3 Ce 3HeSK EGEN ON 10 N TORN FOLON 10 N 10 N I 19 i 4 NS TS 1 S 2 S Ing: 5 7 SN 8 SN 8 SN 7 SN 5 SN s SN 7.1 20 o N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 7 N 10 N 7.3 21 ;Å FIN.C.S] 5 NS 3 N,S 4 N 9 N 10 N 10 N 10 N 10 N jo N | ro N 5-5 22 0 I N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N | 10 N 10 N 10 N 10.0 23 7 5 SENES s NS SLNGSSLOIK ost NES 6 N,S 10 N 10 N 8 N,S 2 NS 4 NS 7-4 24 1 .S 3 N,S 20N,S I S IS 25 8 N,S 10 N,S 10 N,S 10 N 10 N 5.2 25 N oN 10 N 10 N | 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 ON 9.9 26 N 9 N 9 N g NI är NN 9 N 10 N 9 N 5 N,S 8 N,S SINGS 8.9 27 N 9 NS 8 NIS 10 N,)S [öre ON 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 9.1 28 | SÅN INGEN 1 S 1 oS LS) rs NN SRS 4 2LES 6.0 29 [2] 20S HO, ON 10 N 10 N 10 N 10 N 9(N ÖN 8 N 6.4 30 SCEN ILO N AN 10 N 8 N 10 N 10 N LOGEN XOLN 10 N Glee) 31 75 il VR RA EI EE 8.2 840 7 | Mög: 18" | 14” | 154 | 16” ad 18" 19" 20" SAG 22 23" — Moyenne. Jour. 10 eS,S 9 N 9 ON SIN 10 N 10 N SEN 6 N 5 N TG) I 208 25 I S TÖS o o o o o 2.8 2 SN 4 N 3 N,S AN 1405 TS 3 S 8 NS 5 S 8 S 5.0 3 N 10- N 10 N 10 N 10 N 10 CN 10 N 10 N 10 N 10 N 9.8 4 N 10 N 10: Ni 10 N 9 N,S 9 N,S 4.0 Se 43 10 N 10 N 9-4 5 IS SN 6 N 7 EN TO ON 10 N 10 N 8 N 10 N 10 N 10 N 8.6 6 2 N,S 7 N,S 10 N 10 N 10 N 10 N 1'O 10 N 10 N 10 N 7.3 7 10 N IO N ro, N TO. CN 10 N 10 N 10 N TOM N 10 N TON To:or AA | 8 10 N 8 N 7 N 1 N 10 N IO ON TION 10 N SIN 8 N 9.6 9 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10.0 10 8 N 8 N 8 N 10 N 10 N 8 N 8 N 8 2 2 8.5 II 10 N 10 ON 10 N 19 N TOT ON 10 N 10 N TION 10 N 10 N 9-9 12 6 N TAS TS 2 ON [0] I N I N o o [0] 6.0 13 9 N o o o [] o o I eS o poS 4.5 14 SS 34S ZON 3 SN 215 SE 10 FN 10 N 10 N 2.4 15 på on 10 N 10 N 10 N 10 N,S 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10.0 16 0 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N LOCCN 10 N 10 N IO:Or | TT NIO N 10 N 10 N 10 N 10 N 10, N SN IO ON 10 10 TON 9.4 | 18 j | h 7 8 7 NS 7 NS 5 5 S 7 NS SIN; 2 N 2 N 2 N 7.0 19 So 3 S 4 eS 5 ecS 6 N 6 I 4ON 6 N 10 10 10 58 20 | 101 o N 10 N 10 N 10 N 10 N 9 N 10 N zon 10 N 7 oN 8.5 21 6 N,cS 5 NS 5 N)S 8 N,S 10 10 10 6 N 5 ON 10 N 8.8 22 2 S 20 2 S 2 S 2 S 2 S TOS I 2 o 3-0 23 3 NS 2. NSS 3 NS 3 NS 3 N,S 3 S 3 S 2 3 3 ISA | RA o I S,eS 1 S,eS I S,eS I S,eS 2 N 2 N 2 N 2 N o I.I | 25 3 4 S,eS FS I S 1 S 1 S ES 105 2 ON 2 N 1.9 26 I 1 5S | MS 205 218 2 8 3 NS 168 10 10 2.0 27 3) 55 2 N 1 N,eS [0] Oo [0] o o o o 5.8 28 6.3 6.0 | 6.0 | 6.2 6.1 | 6.0 6.2 6.1 6.3 6.4 6:7 | Moy. 62 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. HMM NNBO DV ORO -— 20 OM OO NA oo 2 2 BER [Log Pn AA 2Z2AAAAA - 12 TD ? EINE ee An S . ROR ÖS 2 PAA ers ir fa Zz Jour. Minuit. 1 | 20 3" | 4" Dr | 6" He 3 | j I [0] [0] Oo [0] [0] Oo Oo Oo Oo Oo 2 TORN TOA N 10 N 10 N 8 N GLEN KO, ON IO CN 10 N 9 3 8 N 7 N 7 N ZON 6 NS 6 NS 5 INS 6 NS 7 NS 4 4 STENS ANDENS SLICNES SD Oo [0] Oo o Oo Oo 5 4 cS SIGS 5 cS,S 4 S,cS 4 S,cS GL USSNICSIAIG ENSS 9: N;S;eSl, 38 NIS;eSl 8ONIS 6 5 GSE Re EOS To, HeSSNE Jo eSiN 38 N,eS SKIEN 8 N 7. ANIeS 7 7 4 N 4 N 3 N 20 TS IIS 20 ES 20 3 8 ACS 4 ec 20RCS 20005 20005 2,05 4 NS 5 NS 4 NISSCS] mA; IRS 9 NjeC 9 el I 9 N,cC 9; IN 9 N o be IN I N 1 ON ge | I0 83 N SKEN | 8 N SCS o 10 AS 4: GS o I IS I I or [0] [0] [9] [0] [0] o o OCEN o o 12 10 N,eS ITIOGON 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 10 N 9 N Ena 10 N Ior N lnO EN 10 N TONEN 10 N 9 N,jcS 9 N 9 N 2 IN (EA 1Ox N TION I 10 N LORENEE ro KEN IN TON 10 N 10 N 10; N 15 TOSEN sr Ses 3 S AAN ZENSS IN SCEN 9 NS 9 NS 8 N,cS I 16 10 N 10 N | 10 N TON 10 N 10 N 10 N 10 N 8 N 6 S Kg. LON 10 N 10 N 10 N IO. NN 10 N IOMAN 10 N 1O ON 10 N 18 10 N TOLEN TOM TON TOFSEN TON 10. N IO: ON 10 N 10 N 19 3 N SON ig N no, CN 10 N To, ON ro IN 10 N 838 S,CS 3 IN 20 4 SN 2 IAN 2 S 20005 4 S 3 S SES 6 SN 4 NS 10 21 10 Ior ON 10 N xo ON 10 N TON 10, ON IOCEN TION 10 N 22 10 4 ZEN TORN 10: N 10 N 10 N TO IN 10 N 23 5 S SS 23 os AS 30 3 S AS 20805 10 2 NS 24 4 S 4 S 3 os 2 S 2 2 S 2 SLS 2 S 20 25 [0] | [o) [9] [0] Oo o o o o [0] 26 TONEN roCON TON 10 N 10 N OL N 10 N 10 ON 1O ON 10 N 27 10 N TOFEN 10 N 10 10 10 TONEN 10 N 10 N 10 N 28 SENSTE STANS NIST Na INS AUEN:ES 3. NS lig NS Jeg NS ok SUNISKN Bron 29 10 N 6 N 10 N 10 N TORN TOLEN 10 N 9 N 10: AN 10 N 30 10 N 10: N TON 10 N TONEN 10 N id IN TOSSEN 10: un 10 N 3 IOMGN I 10 N JörSr ON 10 N TOMTEN 10 N TO; KN 10 N 10 Nic FL NIESe | Moy. | 7.1 | 6.6 | 6.3 6.5 6.4 6.0 6.4 6.6 6.7 6.4 Jour. | Minuit. ie 2 3" 4" 5 6" Ze | 8 9” I 10 N 10 N 10 N ror N 10 N TOMEN 10 N (IN 10 N 10 N 2 7ICS 7 NS 6 N,S LS 7 S 9 IS 9 S gi IS 10 S 10 N 3 7 N ZEN GENTS SENSS SNSS (FINNAS 0 INS 4 NS 5 ANSISe 209 4 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N [AES 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N TON 10 N | 6 Tor N 10 N 10; ON 100 N TON 10 N TON 10 N NN IN 7 AENES 3 NS 4 NS SES 3 SN 4 N AN 9 N g9ÖN 9 N 8 LOL IN 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N KON 10 N 10 N TO CN 9 10 N 10 N 10 N 10 ON 10. N TORCN 1o N TOLO ON 10 N 10 CN 10 10 N 10 N 9 N 9 NS TAN SEVEN 2,05 GS 305 35 II 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N TO. N 10 N 8 N,S,eS| 9 S 12 10 N 10. ON 10 N TON LON 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 3 9 NS 9 NS 10 NS 2 4 S o Oo o Oo o sr ro 8 NS | 8 NS |e7 NS | om NiS vi 9 NYSE BO NISE je er NISKA SENSE || TS 10: N 10, N 9 N 3 N GE INB SENSS 10 N 10 N 10 N 10 N 16 10 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 17 10 N 10 N 10 N 3 NIS;eS] or Ses 1 S,eS 2 cS,S I eS o om | 18 SÖISEN 5 SN 8 S 2 MICN 4 cS SAN ZAC 2 cS 8 ec 9 cS 19 2 o o I eS 5 GS) TRCS I CS CS o [0] 20 o o [9] o i EN SK oN 2 N SEN SN 4: CSS 21 1NEeN 27eS 1 ecS TEECS TS LES IS PS I S o 22 10 10 10 10 10 10 10 10!) 10 3 CCSSN 23 o [9] o o o o [] o 16 ÄG) 2 S 24 3 cSN 3 N I N ES I SN 1 SN 1 CcS,N,Sl rr eS,S I CSN 1 ecS,S 25 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N TOMEN 10 N 10 N 10 N 10 N 26 IONEINGC TO NSC 10: IN FS IN 32 N SHN 9 N 10 N 10: N SYN 27 IAES TES o o o o o o [0] I CN | 28 10 10 10 10 10 10 Få 10 10 . 10 | 29 25 FINHUSR dl SINES 50 NjIS 4 NES SANN 5 NS 6 N,S 8 N,S 8; NES 7 S | 30 TORSN JETSLEN 10 N 10 N 10 N LOGEN IOK N 10 8 10 S IOCN | Moy. | 7.4 7.4 7.2 6.3 6.0 6.5 6.3 6.8 | 69 (G6 RA SENT [<] [2] ba än FREE (2) pp o än AAA PAAA AE 3 o0oom 53 S50vMe wWiöNo omv Bonns | er - N »Iäho N 1 Mälo N SS AN Yälko N 0 F SN 0 1 e8 » ko N Ifko PN Me Ne g 208 0 o dt IN då es 18 I . u by OO NB BO DO ROP - vv - Oo 000mO NPV NO - MH (oj ON (oljor - Oo Oo o FER | - olo 2 nn [ HAr > - - ONOMm OOFBRBO VO OVRHRONOO Zz 244024 AAA [25] Nn | ANA [0 p] HH [96] [tis] nh Zz N [<) wp [90] , HN ND nnNSE Ah 4 - NN 2 10 - OMNN OO OMP o AK - WO Oo - N O HO 060 OM oo O [Ny [SU => Ö& He nån a Pn ZzzZ [St] a von bk SZ ÖN [22] KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:0 7. 63 16” 17 18” 19” 20” 21 2 28" — Moyenne. Jour. 6 (CSS io os 3 IS IN YFINSSE ror N 10 N 10 N 2.9 I 9 N 10 N 10 N gå N 9 N 8 N 9 N 10 N 9.0 2 ES 3 9 cS,N 9 N g9IeSIS Kro: NIS;eSI 9 NIcSiel 9 NS 6.4 3 35 SÅ ONSS 5 NS 7 NS 6 NS 6 N 1 5 CSN 5 CS 25 4 9 N,eS,Sl 10 NS 10 NS 10 NS 10 NS fo NSS IS OS SES Ho 5 10 N 10 N 9 N 9 N SS 4 N SÖN 3 N NES 6 FS) 5Å CN 4 eS 3405 30CS 2 AN 3 ce 3ICS Ao 7 ES 2005 3 NS ES 305 8 N,ceC 8” N,cC 8 NicC 3:06 8 3 S,eS 2 S,eS 4 NS CIN 9 N 9 N 9 N 7 N 4.7 9 o OS EES | o [0] [9] [0] [] 1:3 10 [9] rr S 205 o 1 S 3 SN 4 NS 3 NS 0.6 TT 8 N 9 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 6.4 12 9!”N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 9.6 RS TS ros ros o TES 9 NS 9 NS 10 N 7.4 14 10 N 10 N 10 N 8 N 9 N 9 N 10 N 10 N 7.4 55 10 N Ior N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 9.5 16 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N LOV N 9.9 17 10 N 10 N | 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 6 N 9.8 18 10 N TON I 10 N 10 N 6 N 6 N 7 N 6 N 8:7 19 10 10 | 10 10 10 10 N 10 10 7.6 20 10. N 10 N | 10 N 10 N 10 N 5 6 5 9-4 21 10 10 N 10 N 7 NS LINES) 7 NIS 7 N SON 9.0 22 NECSie 2 CNC 1 S AS) 10S 10S 2 S 208 3.7 2 o [9] I cS,S 1 cs LS) DON Tr N [0] 1.5 24 [9] o o 1 S IS 8 cS 10 cS 10 cS 1.2 25 10 N for N 10 N 31 Nic 30Se 5 N,S,e SUNSET Öitor N 9.0 26 for N 10 N 10 N IOC N gr N 9 N 9 N 9 N 9.8 2 10 N 10 N 10 N 10 N 1IO ON 10 N 10 N 10 N 7-9 28 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 9.7 29 & NS 8 NS 8 NISje | Su NS 9 NIS;eSj 7 SS 10 N 10 N 9.0 30 10 N 10 N 9 N jao N 10 N 10 N 10 N 10 N 9-7 31 6.9 Fa gl. 6.7 7 7.3 75 TE 6.6 | Moy. I 16” ie Sk 19” 20" 2 2 23" — Moyenne. Jour. 9 N,S 7 S,eS SRENES 305 4 N 4:58 4 N,S 10 NS 8.5 I 1Or N 10 N I 10 N 10 N TORN 10 N 9 N 8 N 9.1 2 30S 3 S 5 SN 8 SN GE NIST ror N 10 N 10 N 5.0 3 10 N 10 N 10CN 10 N 100 N 10 N 10 N 10 N 10.0 4 7 NjeS 8 N 8 N SEN 9 N 9 I 9 N (EN 8.8 5 6 N,S ES 3 SN 2 SN 3 SN 7 NSS 4 N,S 4 NS GÖ 6 9 N 10 N 10 N 9 N 9 N 10 N 10 N 10 N 7-9 7 107 Ni 10 N 10 N IGT N 10 N 10 N 10 N |.rOR Ni 9.9 8 10 N 10 N TION 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10.0 9 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N FED Il TS 10 N TO N 10 N IOC CN 10 N 10 N 10 N 10 N Ga | sn 10 N 6 N 6 N 6 N FIN 5 S 205 ÖNS gröt 2 I eS I eS 8 cSN,Sl 10 N 10 10 N 10 N 10 N 4.6 | 13 9 CSN I 9 CSN | zoN)S 10 N,)S 9 S 10 N,S 10 N 10 N 9.1 14 10 10 N 10 N 9 N 10 N TON 10 N 10 8.7 I5 8 NS 7 NS 6 S SENS 6 N,S 10 N 10 N 10 N 8.8 16 9 SN 9 SN SN SEN SN 3 N 3 ON ES ba RR TES TS o 6 S,cS 3IS5CS OS I S 20S 3.810 | IS o o o o OM o o o &3 | o o o [] 205 4 es 3TeS 2 cS 2:28 20 SÖNIS 2 S,ecS 3 S,eS 10 10 10 10 10 3:83 21 1 CS I cs I c EN) TIECN 1 CS o [0] 4.7 22 o o [9] o o 3 TeS 5 S,eS 4 N,cS 0.8 23 3 eS 4 eS JENISE ine: NISKRixor Nie 10 N 10 N TON 3.5 24. JD 7 N 8 N Zn 9. EN SN 8 Nic Sö NIC 9.0 | 25 SAS 205 SAS) [0] o o 10S ES 3 oo 2å 10 N TORN 10 N 10 N 10 N 10 10 10 SLÖ SA 38 2 OSN TOA N 9 N 9 N 8 cS 6 cS ZNCSSe Fo 2 to 10 10 10 10 10 N 10 N IOK N 8: | 29 10 N 10 N 10 N I 10 N TORN 10 N 10 N 10 N C:o Ge 6.5 6.3 6.6 Hal 7.0 vc gle TES 6.7 | Moy. 64 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. Jour. Minuit. 1 2 3" 4" 5" 6" i 8" | I I 10 N TOMN 100 N 10. N TON OL AN 10 N 10 N 10 N N 2 TOSAN ror N 10 N 10 N LOGEN 10 N 10 N LON 10 N N/ 3 10 N TON sor N 10 N 10 N 9 SN 10 N 10 N 10 N Nå 4 2 N,cS 35 NjeS 2 N,ceS 8- IS,N ZALISSN 9 N,cS 9 N;jcS 9 N 10 N N 5 9 SN 9 SN 9 SN 0 CSES 9 S,eS 8. CSN 5 CSN BR (CSN 8 cS,N S,eS S,eS (GEA IN SN 3 N 9 N 7: N 8 N 8 N EN 9 N N N. z 1O4 IN 10 N 10 N 10 N Ior N 10 N 10 N 10 N TON N Ni 8 107 N 10 N 10 N 10 N TO: N 10 N TO N 10 N 1/0. IN N NÅ 9 10. N TOY ON 10 N TO CN 10 N 10 N Ior N 10 N 10 N N NÅ 10 4 N EN 2 N [] TES TS FS OS 1 S,ceS,ceC S S II IOAN 10 N TO Ni 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N N N 12 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N TION N NE 13 10 N 1 N IOL CN TO. CN 10 N 10, N 10 N 10 N 10 N N N- 14 9 TOS 10 N 10 oN 10 N 10 N 10 N TONEN 10 NS N N I5 SL IN 7 N SIN SOKSIN 8 SN 8 SN 7 SN SI ISSN 4 N S 16 10 N TONEN 10 5 10 S SAN SN: 6 N 5 N MIN 17 10 NS TY NSS TACEN; TES TS 7 S 1 S br os o 18 o Oo Oo [0] Oo Oo [0] Oo Oo 19 [9] j o o o [] o o [9] o 20 2 cS,S 7 CS 8 Nie DL ENS IOL NS TOT NIS 10 N 10 N 10 N N N 21 8 cS,S TOR NES 10 S 10 N 10 N 10 N 1 N 10 N IO ON N NO 22 TORN TOT N 10 N 10 10 10 10 10 10 N NS 23 (SYN 9 N 9 N 10 N Tor N TO Ni TON 10 N TOD N Nä 24 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N N Ni 25 104. N 9 SN 9 SN 9 SN 9 SN 8 cs 8 CCS 7. CSS 6 c,CS cS c I 26 10 N 10 N 10 N SIN 10 N 10 N IO N 10 N 10 N N N 27 10 N TORN 10 N TOOL ON 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N N N 28 10 N a ok ING 10 N |. 1O NN TO ON 10: N IO CN TO ON 10 N N N 2 10 N 10 N I Or Ni fo N IO N SIE NESS 8 N,S HS 8 S SS Se 30 10, N 10 N 10 N 10 N TO N TO, ON Kol ON TO, NEG 6 ec cSiD 31 9 N LOREN [Tor N ro. CN 10 N ro N TON 10 N 10 N NÖ | Moy. | 8.1 8.3 8.3 8.5 83.4 82 8.2 8.1 7.9 | 5 | | oi Jour.| Minuit ae Qt 3" 4" SÅ 6" | se NS | I Ios N OC N 9 N 8 N 7 N 10 cs I1ö CS 6 cS 8 N N | | 2 10x N IOC N 1Or N 10: CIN Ior N TO IN 10. Nie lar ON 9 N N J | 3 1O00S 10 S SES OVES 9 SN 9 SN 8 SN 9 SN 9 SN SN 4 ZEN 7 N 7 N 8 N 10 N Ior N 10 N 9 N EN N | Sad ONE 9 UNS 7 NjeS 6 N,S 60 NIST Eter NES SINSS 6 NS 5 NIS;c c,N 6 9 NS 8 N,cS 10 NS 9 SN SPIN 5 ISSN SN HÖ IN 10 N N,S 7. ol TOM AN 10 N 10 N 10 N TOR N 10 N 10 N 1O: ON 10 N N SAINTOMRN TOS ON 10 N 10 N TOSEN KOSON 9 N 9 N 10 N N 9 Cl TSLEN 107 N 10 N fo, N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N N 10 10 N TION 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N N TT TOR AN 10 N 10 SN Io, SN TOLO, SIC SIKeS,N 7 cS,S 8 S S 12 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N,S 9 N,S 10 N 10 N 10 N N 13 TON 107 N 5 cs SN o o 2 CS 20TCS 5 CS cS 14 IOS IN TOC ON 9 NS 8 AN 6 N IN 4: SON 4 SN 6 N N 5 ÖNS 10 N 9 S rör N TON 1 CS Ta 7 ec 5 CSN Se 16 10 N TION 10 N io N TOA N 10 N 10 N 10 N 10 N N 17 10 N 10 N 10 N 10 N TOTEN 10 N,S 10 N,S 8 N;IS 7.8 N 18 ION N 10 N 10 N;S 10 N,S TOM Nj 10. N LO; CN 10 N 10 N N 19 10 N 10 N 10 N 10 N 1) LIN 10 N 10 N 10 N 10 N N 200 | TOSEN LON 10 N rö NN 10 N 10 N 10 N 10, N 10 N N 21 20 S o o [9] [] | 2 es 4 ecS,S 4 cS,S 4 ecS,S 22 FORS) ES 1 S ro IS o [NESTeS 10 10 10 23 7RICS:C BLCICN 8 CCS (DE (99) 2 I (eS) 8 cc GEECS FS 8 cS 24 TFC IEC TNG 1 GC 3ULC.CS 5 CS 4 CS 3 CS I CS 25 s c8 5 cS 5 eS 5 ecSN 4 N,eS 40 NGCN 4. NIeS 7 N,eS 8 N,cS 26 JAR INGS 9 NICS 9 N,cS 7AENICS 5 ecS,S 7 CSS 2 AS 6 cS,S 8 N 27 7 CS 5 CSS 5 cS,S 6 cS 8-cS 5ACS SCS 5 ES SOS EE 8 7 JA ECS 9. cS 3 ON 10 eceS 9 €cS 9, CS 2 IOC NN 10 N 9 N 10 ON 10 N 10: N 10 ON 10 N 10 N 30. ITONCN ide CIN 10 N 10 N TONEN TO ON 10 N 10: N IOC Moy. | 3.4 8.3 8.0 Fi) 7.8 JAS 8.0 7.9 8.1 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 7. 65 813. 3 | JAR 15" 16" 12 18" 19" 20" 21" 22" 23" — IMoyenne. Jour. 10 N N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N TON IO N 10 N 10 N 10.0 I 10 N 10.N 10 NS 10 N,S 10 N,S 10 N,S 10 N,S 10 N,S 8 SN 8 SN 8 SN 9-7 2 io N 10 N IOTCN 10 N rö N 10 N 6 N,cS SAN 5 N,cS 4 N,jcS SEENEIGeS 9.0 3 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 1ION 10 N 10 N 10 N 10 N 3.5 4 TN 7 N,S;eS]| 80N 1O ON 10 N IOLCN 10 N 9 N 10 N 10 N 10 N 7-5 5 fio N N 10 N To= N 10 N 10 ON 10 N rör N 10 N 107 N 10 N 9.3 6 10 N 10 N 10 N 10 I N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10.0 7 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10, N 10 N 10 N 10 N 10 N 10.0 8 10 N TO. N ro, Ni 10 N fo: ON ie IN 10 N 10 N 9 N 9 N SKEN 9.8 9 10 N 10 N 10 N 10 N TO; N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 6.7 10 9 N 9 N 9 N 9 N To N TORN 10 N 10 N TO NT 10 N 10 N 9.8 II 10 N TON: 10 N 10 N 10 N 107 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10.0 12 10 N Oo N 10, Ni 10 N Or N 10 N 10 N 10 N 10 N 9 N,S 9 S 9.9 13 9 N 9 N 10 N 10 CN 10 N 10 N 10 N 10 N 9 S FS 7S 9.5 14 vs PN I S OS I S 205 20 20 10: NS xo N 9 N 4.6 15 o o OS ro S 1 S ES I S ES 2 NS 20 [0] 3.1 16 o- o o o o I S Yr S I S o o o 0-5 17 o [0] [0] o o [0] o [0] [0] [0] [6] 0.0 18 o Oo Oo Oo Oo Oo o Oo I S,cS I Ses I S,eS O.I 19 10 N 9 eN 9 ecS,S 9 eS,S 9 eS,S 9 ecS,S 9 cS,S OM C;ES;SIIST CGCSISKI7E Ges I 7 CSS 8.6 20 "äro N 10 N IOC ON 10 N 10 N 10 N Jo N 104 N 10 N 10 N 10 N 9.9 21 1 ÖNTOEN.S l1o NS |1o N 10 N 10 N 10 N SÖN SKEN: SEN 9 N 9 N 9.4 22 :lälio N 10 N 10 N 10 N ZOO, N 10 N 10 N ro N 10 N 10 N 10 N 9.9 23 : My S 6ÖN 5 N 9 N 10 N 7 Nie SES 9 N OON 9 N 10 N 9.0 24 I z0 c,N 10 ON 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 9.1 25 0 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N YO. N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10.0 26 : fäilio N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10.0 27 : Iläro N 10, N Ios N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N ror N 10 N 10.0 28 "I 3 SN 8 SN 10 N,S 10 NS 10 N,S 10 N,S 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 38 29 (68 eS,S 6 cS,S 6 SS 9 CSN 9 CSN 9 cS,N 9 ecSN 9 cS 9 cS.N 9 cS,N 9 CSN 8.0 30 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10.0 Si | 7.9 8.0 8.3 8.4 8.4 8.1 8.1 8.2 8.2 8.1 8.1 | Moy. 14” 15" 16" Mg 18" 19" 20" 21" 22" 23" — IMoyenne.| Jour. 7 | ; N N Hon N 1o. N 9 NS 10, N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 9.3 5 N N TO) N 10 N 10 N to N 9 NS 10 N 10 S 10 S 10 S 9.9 2 N N 9 N N 9 N 9 N gÖN 8 cSN 8 NIeS: 8 NjeS 8 N 8.9 3 ec cS 10 cS,S SLUIGSSST ILO 10 10 10 10 N 9, N 6 CN 8.1 4 N,c 6 Nic 6" Nic 10 N 10 N 10 N 10 N 2 cc 9 Sc 9 NIS TON 6.8 5 b 9 N,S 10 N,S TON NS 0 ro NN 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 9.3 6 « Milio N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N To: N 9 N (IN 9 SIN | x0 N 9.9 7 ill io N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N TON 10 N 10 N 10 N 9.9 8 ill :o N 10 N 10. N 10 N 10 N 10 N 10 N ZON 10 N 10 N 10 N 10.0 9 Ill io N 10 N 10 N fo N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N IO N 10 N 10.0 10 i 8 SN 38 SN 8 "SN 9 SN 9 SN 10 SN 10 SN 10 N 10 N Tor Ni 10 N SES II Häl io N 9 cS 4 cS,S 3 eS 9, CSN ro N 10 N 10 N 10 N 10 N LOREN 9.3 12 TaN,S olio: N,S ÖN 9 N 10 N 10 N 10ÖN 10 N KON 10 N 10 N 7.3 13 Ares 4 eS 4 cS 4 cS 205 205 2 S SES 5 cS,S 9 cS,S 9 ecS,S 5.3 14 fil:o N RN 10 N Ö IN 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 8.8 15 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10.0 16 KN.S 10 N 10 N,S 4 8 6 S,cS 6 S,eS 6 S 4 S,cS 7 cS 8 cs 10 N,S 8.5 17 TS N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10.0 18 RN 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N FOrN 9.9 19 10 N 10 N 10 N 10 N TOREN 10 N 10 N IO,N 9 N SKEN ES 9.3 20 I S 1 S oo TES AS AS ES OS 1 CS 1 eS I CS TS 21 4 8 4 S 4 S,eS 8 es 9 cS 8 cS 7 CS 7 ce 8 ecS 8 cS,S 8 cs 5.0 22 IEeS TEeN TLEC EC TAG IC TG I C IT fc Te TNG 3.6 23 HECSN | 8 eSN |10 e8 Or NS: o) Io N;Sr vire N 85 7 cS 6 eS 6 eS 6 cs 5.8 24 [] 10 N 10 N 10 N 10 N 10 N 6 N,cS 8 Nyc 7 N,cS 9 N,cS 7.8 25 5 9 N 10 N 10 N LOREN 10 N 1O N 10 N 10 N 9 cS.N TT 26 7 cSN 6 SN 9 N,S 9 8 IS 10 S 9 N,S 10 10 9 HS 27 SEG SC sc 5 C 5 CC 8 e,N GAGN OMEN 9 N 7-6 28 Ne XOMN ÖN IN 10 N 10 N 10 N 10 N 16 N 10 N 10 N 10.0 29 IOLCN 10 N 10 N 10 N TON 10 N TO CN 10 N 10 N 10.0 30 8.2 83 8.6 Og 8.6 82 8.7 8.6 8.5 | 82 |Moy. Vet. Akad. Handl. Band. 12. N:o 7. 9 å 66 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. d 1872 Sept. Oct. Nov. 1873 Janv. 13—17 822 23—27 20-92 2 3—12 fa Cd 183—22 23—217 28—32 2arO NI 26 2 220 2 2 (0 7—11 12—16 17—21 22—26 20- SM EE 610 INET 620 2105-20 20-30 31—393 ENG = 13:38 1100 2ET605 SLA SINGS TO ZIG RS SS NM EN = 04 11789 =S = OR TA AG EFRON = (116 = 10:08 EET0 40 — 18766 = BT = Fy 90 SEG 12 20 21 SEA = Av4B 1873 Févr. Mars Avril Mai Juin 0 10—14 för L9 20-24 20-20 SKER (LU 12—16 IgE 22—206" 2 ro 15-75 06-10 jä 16 —20 21-25 26—30 la O- u0) NER F6F-20 2020 20—30 Jil 2 & KOSTA 15—19 20—24 20-209 Tableau des moyennes de la température pour les groupes de cinq jours. | AR = 307-11 = 24; 06 239038 SEN 6, 18 = 14760 13 — 25,06 — 98,80 TSE — OL TR — 9924 16 RR SE == färga = 7 CIO — 11 HA SS =TI6T Ar = RAR + AAA DD + 0, 00 SE AO KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Å2. N:O 7. 67 Remarques pendant le mois de septembre. Neige: 1e 13:13" rares flocons, 21” faible; 14:3", 5'—15" faible et continue, la neige du pluviométre non appré- ciable, 21'—23" rares flocons; 15 :0", 2", 3" å rafales, 7" rares flocons, 16" faible, 19" —20"trés-faible, 23"; 16 :0"—3", 17"—22" faible; a 107, 127-18"; 18: 8'—10"; 19 :4'—19" faible; 20:4"—5", 7'—23" abondante, puis plus faible, gros flocons, sur la glace neige de 4 pouces d'epaisseur; 21: 0 2 515 forte, sur la glace neige de 4—5 pouces de épaisseur, 21"— 22” faible; 2 SARA 18-20" faible; 28:1", 5—9", 25 FSS 28:0'—14" faible; 29:00", 6'—8", 23" faible; JOE SES Gréle: le 16:13"; L. Pal. Brouillard: 1e 12:0'—3" fort, 3'—7" g'éléve peu a peu, 10" un brouillard épais roule sur la mer autour du Verlegen-Hook et sur les montagnes, se disperse au-dessus de la baie, 20'—23"; 13: 18'—20'; plus léger au (SE; NILS 0 gr VD DNE NA SODE GSE WSR TO 19::38—35", 9'—10", 12=—=14"; SNR 26 :8'—15"; 27.:21"—23"; 28:0'—2", 16'—23" léger; 29:0'—7" d'aiguilles de glace, 11"—13" léger, sur les montagnes et å I'horizon; 30 :9'—13" léger, de neige ou d'aiguilles de glace, 17" léger. Gelée blanche: 1e 12: au matin givre fort partout; 26 : P'apres-midi forte. 68 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. Pheénoméenes de reflexion et de réfraction: le 18:15" 45” fragments d'un halo de 22? des deux cötés du soleil, la colonne verticale inferieure, au bas inelinée å gauche; tout projeté sur N épais, vaporeux; dans Pair nagent quantité d'aiguilles de glace; la réfraction terrestre trés-forte; 17" 10” halo de 22” frag- mentaire å droite du soleil; :15" 10” halo de 22” fragmentaire des deux cötés du soleil, frag- ment d'un cercle tangent å droite, nuages noirs derriére, 16" 55” fragment d'un halo de 22” å droite du soleil; :4" 50” la colonne verticale, 5" 5” fragments d'un halo de 22” a droite du soleil; :9" 30” fragments d'un halo de 22” des deux cötés du soleil et la colonne verticale, tout projeté sur un nuage formé par le brouillard d”aiguilles de glace disparaissant, 9" 45” beau parhélie, 14” le phé- noméne continue faiblement avec le cercle tangent supérieur sous forme d'un arc incolore de lumiére diffuse, 15” finissant; 30:12" fragments ordinaires d'un halo au-dessus du brouillard d'aiguil- les de glace. Remarques sur les nuages: le 12:8'—15" S au-dessus de la mer; Neige: 1e 17 :16'—17" éclaircie au N; 18” clair au NE—N-—NO; 13 :17'—19" S au-dessus de la mer et des montagnes; 19:23" cS g'élevant sous forme de rayons de YF'horizon du N, continués par c6; 22: 10-12" N légers, vaporeux, ud ISravuns0; 23:10" faible éclaircie au N, 16" eclaircie au S; 24 :21"—22" eclaircie å I'O et au N; 25:4", 7" cS s'étendant en are du SE—NO, 9" c au zenith, 21'—23" faible éclaircie au NO; 26:1'—2" N légers, vaporeux; NSI IN IN Näs 28: 23" faible éclaireie au NE; 20: 4—THINISTan SS etrautsOr Remarques pendant Ile mois doctobre. 10 Efarbleston; 16: : 2" trés-faible; BIEN 11"—12", 093 faible: :0"—1", 6"—8", 16” faible; 4”—9" faible, 10'—14"; :05 3 farble; KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND ÅI2. N:O 7. 69 Browllard: 1e a (er 25 [NA Aurore boreale: le 1: [ :9—13"; sk Sj Atfanbler; 165, 18:23 118" faible, 10"; 11—13", 22"—923" faible; 0 NONE rfarple; 0012 able 215", 17'—19", 22" faible; : 22" faible; : 16"—17", 19"—20". :4"—5" lointain; ME leser; SIS -LONdur Shia LÖR ER :0"—4", 18" leéger; :33 JANE o h A SD :6" brume de neige, 17" sur les montagnes, 22" commencant, 23 complet; :0'—-4". 7" passant en brume de neige; :9'—14" leéger; :15"4 2 , :16" sur les montagnes, 17" complet; zh FOrPlesen; 30: Gelée blanche: le 3: : dans la nuit suivante; : forte au matin. 5", 19" lointain. forte dans la nuit suivante; 22" 30” faible lueur å I'horizon du SE, d'ou montent de forts rayons, 23" 10” s'étendant entre le S et YE, 23" 20” arc régulier avec le sommet au SqSE, 23" 30” il ne reste que le segment obscur å contour de faible lueur, 23" 40” tout disparait et l'arc se dissout en voile nuageux de IE—S—O0, au travers de la partie supérieure duquel se voient les étoiles; WR.; : 21” faible, an SO, 21” 30” arc faible, mais distinet avec le som- met au SqSO, 22'—923" Farc continue, 23" 25” Tarc se dissout en voile nuageux qui s'étend jusqu'au zénith; WR.; :0" faible, 0" 15” une colonne d'un grand éclat s'étend sur le ciel de IE—O le long d'un cS, observé avant et aprés; å I'E et au S un brouillard luisant ou nuageux sans points trés-lumineux; WR.; :1" faible au SE, 22" 15"—30” faible au SE, entre la montagne et la lueur se vit le brouillard ordinaire; WRr.; 23" au SSE un rayon de 20” de hauteur, dont la partie inférieure est bordée par la montagne couverte de neige; STJ.: 70 ATG. -— . QO INA 30: SLS WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. :0" faible, au SSE—SSO, 0" 25” arc typique, mais faible, avec le sommet au SqSE, 0" 40” couronne demie au SO—S—SE, 0" 50” rayon rouge au SÖ, tout le temps un brouillard distinct prés 92 de la montagne; WR.; 23" rayon au SO—NE par le zénith; :3" entre les nuages; Al NEG | A = :20" 30” formant aprés quelques minutes une couronne, incom- plete au NO: en général les rayons manquaient au-dessus de la mer, point d'arc å segment obscur, la couronne restait jusqu'a 22" avec le centre au SSE, environ åa 10? du zénith; WzR.; (5 h » R 30 - A a . : 2" assez forte, le plus vive au-dessus des montagnes ou reposait un brouillard gris; E. P.; 3" forte au SE, couronne indistincte- ment visible; :0" rayons au N—S par le zénith, 2" faible au N, rayons déliés trés-faibles au zénith; : 91 farble proche du zénith, rayons s'é€levant du NO; : 21" un fort rayon visible par une éclaircie dans les nuages; 16" 50” fragment d'arc au NE, par intervalles de fortes rayons s'étendant presque au zénith du bord du brouillard qui repose sur les montagnes, parfois une lueur diffuse rougeåtre a travers le brouillard; ce phénoméne diminua en méme temps que le ciel s'éclaircit; les nuages supérieurs rangés du N—5S; E. P.; :17" 25" arc bien développé avec le sommet a V'ESE, au travers du segment inférieur obscur on ne distingue qu'avec difficulté les plus grandes étoiles, le segment évidemment brumeux, le , a . . . . N h Mm phénoméne diminue rapidement, presque disparu a 18” 20”; WR.; h ST g = Ä :4" au N rayons épars, faibles, pour la plupart fins, 4" 35” un banc de brouillard 'obscur s'est élevé au point d'ou ils sortent, 5" rayons encore visibles; Env.; 17" forts rayons au NE et au S, 19" å T'horizon du S et du SE; 20" aurore, 22" rayons au S vers le zénith, 22" 5" au S secvonmt le segment obscur d'ou montaient les rayons; ND; 0" aurore avec le centre un peu au S du zénith, 5" faible. Pheénomenes de réflexion et de réfraction: 2 le ok ÖR - (fi 3 1: 201 8" fort mirage; 15” faible colonne verticale å travers le soleil; 8" 30” belle colonne verticale solaire supérieure, 9" 40” elle reparait; le soleil, comme auparavant, au bord de la montagne et le phé- noméne audeca et au-dessous des nuages, S, qui y reposent; WR.; 13" fort mirage; 20" 10” couronne lunaire. Remarques sur les nuages: le I: FE el (cc å I'horizon; 0" .S légers å I'O=--S E; KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 7. än 3: 15—16" S au-dessus de la mer; 4:13" les nuages déchirés par le vent, clair au S; 11:18" faible écelaireie a YO; 13:14" N légers excepté au N; 15:11” S, N å Fhorizon, ce du NO—SO vers le zénith; 18:2—3" N extrémement légers, 7" S légers, 16'—18" eclaircie au SÖ; 20-419 INTE Sens; 21:23 N legers,- l0- clair au 50; 22:21 Ni degers; 24:3'—6" N légers, déchirés, 5'—6" le ciel S'éclaircit å YE, 7" S a ['Ö; 25:3'—4" S légers, clairs a IE et au SE, 5'—6" S obscurs au N, 10" S au SO, 15” elair a TE, 16” N légers, déchirés, 17” N partiel- lement extrémement légers, 20" N trés-épais au zénith; 27:0" S au SE, 1” N extrémement légers; 28:9" clair au-dessus de la Wijde-baie, cC légers sur une partie con- sidérable du ciel; 29:7" éclaircie au NE, 11” nuages légers, au S distinctement stra- tifiés; 30 :9"—14" au zénith un voile extrémement léger, au bas duquel un bance de N, 21—22" S åa I horizon; al:00 STa horizon. Remarques diverses: le 4:8" 20” le thermométre sec — 3”,2, Thumide — 4?,;g. Remarques pendant le mois de novembre. Neige: 1e 6: 10'—16" faible; CE T5Efänle; : 8 Hä fanbles 12:9'—12", 15" faible, 22"; 13 : 1'—14" brume de neige; 14 :4'—6" au commencement forte, puis diminuant, 9'—11", 23" faible; 15: 5", 7'—9", 11'—21", 23" brume de neige, par intervalles trés-forte; 16 :0'—12" brume de neige; : 18: 3'—5", 17'—23" faible; [9 =MIrfalble; 20:14” faible; 22: P—11", 15'—923" faible; 28:01", Agro Thg 1918", 1517" faible; 24:1", 4"—16", 21" forte; difficile de décider sil tombait de la neige ou si tout venait du sol; (2 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. 26:1", 14”—15",, 19'—21"; 30: 119 23arble. Browillard: 1e 3: 1'—3" léger, åa I'horizon; 494 Uhorizontdut N; 7: 6" léger; 11 :0'—1" léger, av zeénith, 3" leger, a Ihorizon; 13: 10'—14" brume de neige; Ia 313 LR 21 rorumelderneiges 16: 15; 459-121 brumer de meige, 19 : 22"; | 24 :5'—8" brume de neige; 25: MOrTI2K leser; 26 : 9" léger au S; 29: 19'—20” lointain. Aurore boréale: le 1:18" nuages luisants, 21" flammes jaunes intenses au zénith, 22 forte lumiére rougeåtre, succédée par une lueur grise a Ihorizon, par intervalles couronne, mouvement des rayons O—E; 2:1" faible, sans fammes marquées, 2" au zénith forts rayons du NE, Oh 3" lueur extrémement faible sur plusieurs points des bords des nuages, 6" faibles traces dans Fair vaporeux, 7" faible; ve vi . :0" arc vers le SÖ jusqu'”au zénith, 5" les bords des nuages du NE faiblement luisants, 5" 30” plus étendue, 6” faibles traces, 7" pres- que finie, 18" intense lueur visible autravers des nuages au SE, 20'—22" tous les bords des nuages autour de I'horizon luisants; ca et la s'élevent de faibles rayons, surtout ou le nuage est bordé moins distinetement, ou il se dissout en voile vaporeux; WR.; :3" faible, rayonnant de strati a TO et au NO, 6" faible aw S0Ö,; 15" a IE et au NE, changeant en rouge et en vert, 16' une forte bande s'é€léve du NE par le zénith au SÖ jusqu'a 20” au-dessus += de FT'horizon, ou elle est brusquement interrompue, 16'—17" 50” s'étendant sur la plus grande partie du ciel du N-—NE, 18'—19' continuant comme bordure des nuages au 5 et au SÖ, 20" de faibles rayons montent d'un nuage épais formé au méme lieu, d'ou sortait, l'aurore auparavant, 21” rayons an SE et au NE, con- vergeant au zénith, 23" faibles traces; :0" faible, 4" les bords des nuages faiblement éclairés, 6" de méme, les rayons formant une couronne distincte, 7'—38" faible, 22" aå I'ESE autravers des nuages, 23" rayons dans une éclaircie å TESE; Ån 6:0'—8" les bords des nuages éclairés. d'une vive lumiere, 18'—23" les nuages du S et du SE éclairés; :0'—3" faible au SÖ et au 'S, 22" rayons au zénith; | KONGL. SV: VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:O 7. ie Remarques sur les K le 8:17” faible, aux bords des nuages, 21'—23" rayons convergeant vers un point juste au milieu de Cassiopée et de T'étoile polaire, le plus abondants au S, quelquefois comme draperie; 9:04" faible, sous forme de draperie, parfois tres-etendue, 20" sfaibles rayons surtout de strati au NE—S—SO, 21" rayons au SSO, 221—23" les bords des nuages éclairés; 10:17"; 19—23" faible; aux bords de tous les” nuages; 11 :0'—2" faible aux bords des nuages au NE, 3" autour de I'horizon repose un léger brouillard, d'ou monte une faible lueur, le plus forte au SE, 4—7" par intervalles couronne, 19" faible; 14:21” faible, aux bords des nuages au NE; 16 : 19” faible, au SE; ESA KN 20:18'—19" rayons visibles autravers des nuages; 21:17" 30"; 23:20" 30” aux bords du brouillard, formant une couronne, dont le tiers du N manque, avec le centre äå 2—3” au S du zénith, 21" elle a pris la forme de bande, 22'—23" faible au S et au SO; 2 San SK drTavonSs am NESS, u5— 9) faun NE, 14 are, 157 flammes au NE, 16" forte aå I'E, surtout aux bords des nuages, Csdens? ares durSOSaWNEWrayonst av NE, 18" arc au SE, 19" aux bords des nuages au SE; 20:12" faiblej: 4— 9 rayons cå et lå, 10" å FE, 16" aux bords des nuages, 17'—18" aux bords du brouillard å TE—SE, 20'—21" faible au SE, 22" au NE-—SO, 23" au SO; 27.20" av S, 2 bande: dw SO—NE par le zénith, 3" bande ä TE—0O et rayons aux bordsdes nuages, 4"—8", 10"—15" faible, 18'—22"; 28:2'-—10", 15'—17" faisceau de rayons; 29 :3" å IE, 4'—10' faible lueur au zénith et aux bords des nuages, 13'—14", 16'—20", 22" au NE-—SO: au bord du brouillard; 30.:3'—35", T" faible, 20" forte aurore visible dans les fissures, 22" faible au SE. nuages: 1:12" bance épais de nuages au NO, 23" les nuages äå I'horizon; 2 ss, atlilorigona (1 elair du, NE—ESE, 17=19" tout le ciel légeérement couvert; 4" S åa I'horizon, 5" les nuages au N et au NO, 6'—7" les nuages a horizon, 8” les nuages légers au zénith, 19” N légers; 3 SS au SO=NO, 7" eclairere a IE, 15'—16" S å F' horizon, 18" 8 au S et au SÖ, 20" Sépais, noirsiaw NE; Oo e > . Vet. Akad. Handl. B. 12: N:o 7. 10 14 Remarques diverses: le AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. d: S: 10: 11: 12: ör j- [Le NO NO UNS NN] ES POPE a ME) 18'—20" N, au N épais, an zénith excessivement légers; 9" éclaireie au SO; 3'—4" N légers, pleins, de fissures, hauts, 8" clair au 'SE, 19” N légers; 5" Svan S—O-—N,18'41S sa, ITÖjrlTi S,semés sur tout le erel ist S au-dessus de la mer et au N, 20" N venant du N contre le vent; 20" légers N au zénith; 21” N excessivement légers; :13” eclaircie au S, 22" N légers au zénith; :0" N légers; : 14" N extrémement légers au zénith, 22'—24" banc bas de nuages au NO: :0" bane bas de nuages eclairs au S et:au SO, 14” au S eclair jusqu'au zénith; od ON A z , ANNO . ä :2'—3” nuages extrémement légers au zénith, 5" clair au SO, 6" —T7T" N excessivement légers, S au N, 15” clair au S et au SÖ; :6" N, au zénith trés-légers: 1554 elair avcSOs 28 Srau NOS :10"—12" N extrémement légers, 17" S tout autour de VF horizon; 13" S autour de Vhorizon: 10"—15” une des ailettes de Tanémomeétre brisée par le vent, les lectures corrigées d'un quart; : 23" les deux thermométres couverts de neige; :3" la direction du vent ne pouvait pas étre déterminée å cause des oscillations de la girouette, 10'—21” une ailette de Fanémo- meéetre brisée par le vent, les lectures: corrigées comme le premier novembre; 22" encore une ailette brisée, le vent fut ensuite ap- précié d'aprés une échelle décimale jusqu'au 26:16", les lectures Y furent réduites åa l'unité ordinaire a Faide du tableau de SMEATON; :5"—8" les thermométres ne pouvaient pas étre lus a cause des tourbillons de neige; 12” rafales extrémement fortes du SSE; 6" 30” chute d'étoiles, plus de 600 par heure, le point de sortie å I'entour de u et » Andromede, diminua vers la nuit, mais en- core le 28: 2" apparurent des étoiles filantes éparses. Remarques pendant le mois de décembre. Neige: le 1: 0'—17" parfois trés-forte; 5: 9 dT TS fable; KONGL. 10: 22 Brouilard: 1e 1 2108 INSER OSS ÅAurore boreale: 2: SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:O 7. T5 9" faible; 2:9/—23" plus faible vers la fin; :0'—4", f6"—13", 20'—23" quelquefois abondante; 20/6", 8105, 127 faible; :4"—5", 8" brume de neige; AE fal :9'—20" brume de neige; : 1 9Pofaible, 516 8 ut sal TEKN fable :2—4", T'—8", 12” de neige; :0'—-1" faible brume de neige, 13'—14" d'aiguilles de glace, 15" au zénith clair, 17" léger; :10'—14” léger, vers la fin au N; :4"—5", 8" de neige; :0'—2" brume de neige, 6" léger, sur les montagnes, 8'—12" léger; :9'—20" brume de neige; : 1" brume de neige; : 22" legere brume de neige. :2" au SE, 5'—6" des nuages vaporeux s'€lévent gå et lå des rayons faibles, 9'—10" faible, 12" au SE, 15" aurore, 16” intense, d'ondes tordues en tourbillons passant de IE a I'O parle zénith, 17" arc aw NE—SO, le plus fort au NE, 18" aurore, 20" faible au S, 23" S eclairés au bord par Vaurore; 0'—1” faible, 2” rayons sortant des nuages au N et au NO et au- dessus de la mer, 3" faible au NE, 4" faibles flammes au zénith, 5" fortes flammes du NE, couronne au zénith, 6" aurore, 7" rayons vers le zénith du NE—NO, 8" faible au SO, 9" faible, 11" arc, 13'—14” aurore, 15" flammes de TENE et de TOSO, au S bords de nuages luisants, 16" are au SE, 17" rayons de TENE et de rOSO, 19'—21” faible, 23" flammes au NE; :0'—6' dabord aw SÖ, puis au NE; 9" rayons åa VENE et åa 1050, 12” rayons de TENE jusque vers le zénith, 13'—14” are incom- plet du NE—SO par le zénith, 15", 17'—19" faible; :0" bande fortement luisante par le zénith du NE—SO, 5” au SO, 8” faible av zénith, 9" aurore, 10” faibles rayons au NE, 11" rayons du NE et du SO jusque vers le zénith, 12” faibles rayons du SÖ: au zénith, 13” faibles rayons å VO vers le zénith, 14'—15" faible au NE, 16" au S, 18" le bord du brouillard au S luisant, 20" faible au S, 21” forte, 22" arc au NE—SE, 23" faibles rayons å V'E. :0" couronne intense, les rayons du NE et du SO, 1" forte bande du NE—SO, 2" are double au N du zénith, 3" rayons å TESE—OSO AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. 6 AA 10 .. par le: zénith, 4", 5'—6" faible lueur, 12" faible lueur au N et au NO, 14? are dur NE=-S0,.M5kfarble 'au-sénitit 16" are au SE, fa faible, 18" fort rayon du NE-—SO par le zénith, 19" au SE å segment obscur distinct, 20'—22". 0'—2" aurore, 3'—5' faibles rayons: ä VENE: et a 1OSO, 6" double arc påle, mais trés-bien développé avec le sommet au NOGqN, Ice plus intense au NNE, au S du zénith flammes éparses formant une couronne avec le centre a 3—4? au S du zénith, 7" faible a I'OSO, 9" faibles rayons: de l'E-N vers le zénith, 10'—13" faible au NE et au SO, 14” faible bande de TENE—OSO, 15” faible bande au NE—SO a draperie fortement luisante au NE, 16" les bords des nuages luisants de VO å YE, 17" intense;, 18'—20! aux bords des nuages au S et au SÖ, 22—23" faible; 0'—1" faible, 3" fortes bandes au” NNE—SSO par le zéenith, hrusquement coupées au SSÖ å peu prés a 20” au-dessus de I'ho- rizon; 4'—11” d'abord seulement aux bords des nuages au S, peu a peu les rayons montent vers le zénith, 13" arc du SO—NE par le zénith, 14” flammes aå PESE, 15'—20” intense aux bords des nuages au NE—SSO, a la fin la lumiére v'est visible qu'au travers des nuages; :9'—10" aux bords des nuages aw SE, 13'—14" flammes au zénith, We: 14: 15” arc au S du zénith au NNE—SS0O brusquement coupé au SSO, passe le zénith vers le N et se dissipe en bandes étroites, séparées par une lumiére diffuse, 16” dans les fissures des nuages; 3'—7" faible, 9'.rayons intenses passant 'en avant et en arriere au NE—NNE, formant enfin couronne, 10" faible bande å TENE, 117: faiblesy rayonsikä TE ret: av SOjulöarl6 are fortkav Sad faible arc äå TENE—SSO; 2" tout autour de Ihorizon s'é€lévent jusque vers le zénith de longs rayons, partiellement assez intenses, 3" faibles flammes au NE, 4" faibles flammes å IO et au SO, 5" faible voile luisant au zénith, 6" couronne intense, développée, 8" faibles bandes au NE—SO par le zénith, 9” flammes å TENE—0OSO; 4—T" faibles rayons au N; 94,307 aw, NE): 107 11" a FOIproche du zénith, 12” bande du NNE-—SSO aå 10” au N du zénith, rayons an LÖR 11” au NE entre deux couches de nuages; E. P.; 12” deux bandes å TENE—OSO aå 5—10? au S du zénith, mouvement vers le N, 13" .comme å 11"; 1E: P.; 18" -deux .bandes intenses ä IE— 0 A 5?-—10? au S du zénith, mouvement vers le N, mouvement des petits rayons E—0; 13" bande au zénith å TEqNE—O0qSO0, 15" bande par le zénith au NE—SO; KONGL. 155 1: | 18: ' i | I r | N 19 - I U | 207 NY i Vil 3 | | ” Mo I | J - | - I I hp VOTE IC | ji j 24: ON | Ä 206 I SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 7. CT 22" bande par le zénith å IE—O0; 9'—11” faibles rayons au NNE-—ENE, 12" couronne compléte, 14” faible, 19" bandes intenses äå IE—0O aå 40? au N du zénith, mou- vement vers le S, mouvements des petits rayons E—0O, 23" rayons et bandes intenses sur tout le firmament, changeant rapidement forme et position; O'faible bande a TO—E par! le zénith, 2" bande äå I E—O aäå 44? au S du zénith, mouvement vers le N, 2" 20” la bande s'est re- courbée en ellipse fermée, 4” faible arc a 50” au N du zénith, 5' rayonsi du NE et de IE jusque vers le zénith, 9'—10" draperie au NE vers le zénith, 11” trois bandes au NE—SO par le zénith, mouvement vers le N, 12" bande du NE vers le zénith, mouvement a I'0, 13" deux bandes au SE du zénith, 14'—15” deux bandes NE—SO autour du zénith, assez immobiles, 17" forte bande, venant du SSO, se développant rapidement et formant une seule mer ir- réguliére de lumiére, renfermant une espace du NE—SO de 60? de large, 19" deux bandes ä TENE—OSO aå 15” au S du zénith, 23"—24" bandes intenses, trés variables au SE; I'faibles rayons au SSO, 3" are au NE—NO aå 10” au-dessus de I'horizon, 15” faibles rayons å I'E--O0, 16" are å FE—O "des deux cötés du zénith; 0" faible bande å 45” au N du zénith; 4" faible bande au NNE—SSO å 20? au S du zénith, 9" forts rayons au NE, 10" faibles bandes au NE--SO par le zénith, 11” faible bande au N—S par le zénith, 12” faible bande au NE-SO par le zénith, 13" faibles rayons au NE et a I'E, 14" faible rayons au NE et au a SO, 16" plusieurs ares repliés å IE, formant une draperie a seg- ment obscur distinct, passant insensiblement aux strati, 17" plusieurs ares, passant les uns dans les autres å 30—50? å TESE du zénith, colonne isolée au SO, 18" forts rayons de rO—S—E, 20” forte lueur aux bords des nuages, couronne demie intense au N du zénith, se dissolvant en lumiere diffuse; 14” lumiere diffuse, sortant des N vaporeux qui reposent tout au- tour de TPFhorizon, la plus grande intensité de YEqNE, se pro- pageant de-laå comme bande des deux cötés du zénith; 12" arc passant en vert au SE a 45” du zénith, 14" forte bande au SE du zénith, 15'—16" faibles rayöns au SE, 17'—18" faible lueur aux bords des nuages au SSE-—N, 19'—20" faible bande au S-—S0; 4"—5" faible bande du NE-—SO par le zénith, 6" bande par le zénitb, 7" trois faibles bandes å 60” au SO du zénith, 9'—13" rayons au S—SE-N, la plus grande intensité au NE, ainsi que rayons au NO, 14” deux faibles bandes au NE du zénith, 21” intense aux 78 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES-. [NN (op [NS ST 03 UD NS NN — SURT 4 bords des nuages au S, 22" bande de brouillard luisante äå [E-—0O (>) par le zénith, 23" bande de brouillard faiblement luisante åa 45? au SE du zénith; i :0" bords de nuages luisants a I'horizon, 2" plusieurs faibles bandes vaporeuses, sortant d'un segment de nuages au NE, 9" bande du NE par le zénith, 10” bande au NE—SO, mouvement vers le N, 11” plusieurs bandes å 10”-—20? au SE du zénith, 13” faible lueur sur un ciel couvert au NE, 18" bords de nuages fortement lui- sants å I'E, 19" bande au SO du zénith et bords de nuages fortement luisants au S, 20'—23" bords de nuages luisants au SE —SO0, vers la fin tout autour de I'horizon; 12'—14" faible bande au NE—SOÖ par le zénith, 15” bande a YE —0O aå 10? au S du zénith, 17" arc fort a I E—0O aå 60? du zénith, 21” rayons tout autour du ciel; : 21" rayons au NO, enfin couronne, 22" are a 45” au SE du zénith; 9'—11"” faibles rayons au NE; : 21” bords de nuages fortement luisants au S; : 2" bords de nuages luisants cå et lå au S, 4" trois bandes du NE-=S0O par le zénith, trés-variables et disparaissant rapidement, 10” faible couronne. Phenoméenes de réflexion et de réfraction: lek 15: 6" faible couronne lunaire; Oh 3: LT" couronme lunaire. HRemarques sur les nuages: ler 1RR: 13: AN: SE: 16: :20—21"N är Horizon, 226 Nar bÖRRREESKan ss 2; 1'—2"” N åa I'O et au N, 3'—8" S au N et au NE; 3 :3'—7" S au-dessus de la mer, 16'—18" S au S au-dessus des mon- tagnes; :9'—-13" N et S å I'O, 18" cS autour de la lune, 19'—21" cS semés sur le ciel du 5; :0'—6" S au-dessus de la mer; :3'—4” eS a IO, 10'—13" S au NNE, 14'—17"” c8S sortant sous forme de rayons de TEqNE, 18'—20" eS extrémement légers, 21'—22” cS au SO et å I'O vers le zénith; 4"—8', S légers, 15'—161 cS:au. Ny tl7i==22" (CS,S sur lereielfdunst 1 eSpau, St etnavi NES? KOSS 0" eS s'étendant du N—S, 2"—7' eS au SO au-dessus de la mer, 8" voile vaporeux å peine visible sur la moitié du ciel, 15” 5 au- dessusr de) la, mer, 16.5, au NILS” Samos, 197 cS a EG 2" N légers, 6" c au zénith, Nå Yhorizon; 16'—19" N ressemblant a cC; KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:o 7. 79 18 112-147 Soaur NO 2071S6au SSE; 19 :15'/—16" bande de nuages.du N-—NO; 20:0" S au N, voile de N légers déchirée au S, 14—15" N partielle- ment trés-légers; 2139 Tesi muagses, av INF-NES=ES 23:14'—15” N autour de I'horizon; 26:11” N partiellement trés-légers, 20" N au S, 22'—23" N trées-légers; 27:0'—5" N partiellement trés-légers, 6” clair au zénith, 16" tout le ciel légérement vaporeux; 30:21'—22" N autour de I'horizon; 31:2—7" N, S autour de T'horizon, 8' les nuages au-dessus de Ja mer, 12'—13" tout le ciel légérement couvert. Remarques diverses: le 22:23” la mer fait un bruit excessivement grand. Remarques pendant le mois de janvier. Neigeskleriessl As fabler 25 0 : 4:2'—23" au commencement faible, puis augmentant; 5:0"—3" Tabord forte, puis faible, 10'—14" faible; 6:35", T—8" faible; 8:11", 13", 15"—16” faible, 17"— 24"; 9:0'—1"; 21"—23”; 10:0'—1", 590", 21'—-23"; 11: 091 12:5", 9—11" brume de neige; 13 : 12—14" faible; AO St efarbles ig Sr farble 95; 21:17"—18" faible; DES DE 26:1", 11'—12", 14-23" faible; 27 :0" faible; 20: LA: 03, IK fortes 31:3'—4" 10'—12", 28". Browillard: 1e 1:2" léger voile å.TE, 7'—8" tout le ciel légérement vaporeux, sur- tout au SE; 3:16" au SE—S—S0; 6:21'=23" 'sur les moöntagnes; 80 ÅAurore boreale: 1e AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES-. 17 19: ZA0)S h TA å i hi d :0'—3" sur les hautes montagnes, 16'—20" au-dessus de la mer au SÖ; SÅS h AnMaAn: SUV leéger; 5 In :5', 9'--11” brume de neige; , z . 5" brume de neige; SA h | 5 25 sö degen; :3'—6" léger et lointain; oh 304 leéger; h 3 . 3 tout autvur de Fhorion; :21'—22" brumeidel neige; , :2' léger; 18'— 19! léger. a :1” couronne intense ä I E—N—O, 2" deux bandes au NE—SO par le zénith, draperie au SSE, 3'—9" lueur aux bords des nuages autour de Ihorizon, tantöt ca, tantöt la s'emflamment des bandes et des rayons autour du zénith; :21" aux bords des nuages, 22" bande et couronne au zénith, aux - A h , HEN bords des nuages, 23" traces d'aurore au zénith; :0" faible lueur aux bords des nuages; :0" bords de nuages luisants au S et au SO, 1" forts rayons sur tout le ciel, excepté au N, le plus fort au NO, 2” nuayes luisants le long de I'horizon au NE—S, 3" rayons et nuages luisants par- tout, le plus fort au N-—NE, 4" nuages luisants au NE, 15” faible bande äå 10” a TESE du zéenith, 16'—17” faibles rayons au NE; 18'—20" bandes et rayons variants au NE et au SÖ, les vapeurs å I'horizon luisantes, 23" faibles rayons åa VE; :0" nuages luisants a I'E, 4'—6" baude par le zénith au NE—SO, 15" draperie au NE—SE, deux bandes au S— OSO, 23" draperie au NE jusque vers le zénith; : 14" bandes déliées de TENE—SSO au S du zénith au milieu des a nuages, 15" bande par le zénith a I'E-—O, puis lumiére dispersée, diffuse; : 18" draperie intense au SE-—ENE, 18'—20" plusieurs ares ä 205 —60” au-dessus de PI' horizon du SE, presque comme une masse de lumiere, 21" are au 5 et au Sö: 3", 5'—T" rayons et flammes tantöt gå, tantöt lå, surtout entre les cS, 15'—16" bords de nuages faiblement luisants a VE—S, 17" aVOnSsa SÖS Sas NIE formant couronne, 18” rayons cå et la, bande de YE—O par le zénith; SÅ, 23" tache intense au SÖ, aurore au bord du banc de nuages au SE-— SO; 18-19" bords de nuages luisants et rayons au NE—S KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Å2. N:o 7. 81 21:1" draperie au SE—SO proche de F'horizon, mouvement des petits rayons O—E, 2" faible lueur d'un banc de nuages au S, 5" dra- perie au NE—SO par le zénith, 7" couronne compléte intense, 8" rayons du SE et du NE jusque vers le zénith, 18'—20" au travers des nuages se voient une forte aurore au zénith et des bandes au 5; 22:1" légers nuages luisants au &S, 2" faibles rayons et bords de nuages luisants au NE, 3'—7" bandes et rayons intenses sur tout le ciel, couronne, 8'—10" faible couronne; 24: 227—923" commencant sous forme de hbandes et d'arcs au SE, avec brouillard marqué au-dessous, puis tout le ciel vaporeux et I'aurore une masse chaotique variable; 25:3'—4" draperie et bande au NE—SO, flammes claires cå et lå, 5 flammes sur tout le ciel, couronne, le plus forte au NE—SO, 6'—7 lumiere diffuse cå et lå, 16" faibles rayons au SE, 17" bande aå 10? de Ihorizon du SE, 18'—19" faibles rayons et bords de nuages luisants au S—E; 26: 7" faibles rayons åa VO; I 27.:2" faible bande du NO—SO par le zénith, 5'—6" aurore de toutes sortes au zénith, les bandes tordues en spirales, 15" bords de nuages luisants au SE, 17'—21" plusieurs bandes å YE—OÖO aå 10”— a I 20? de I'horizon, 22" rayons isolés au S—E, 23" bords de nuages s peu luisants au NE; 30:1"—4", 6" faibles rayons du SE—N-—NE, le plus forts au NE, 23" bande intense du NE—SO par le zénith; 3130 tayons au: NO et av. SO: h h Pheénoméenes de reflexion et de réfraction: le 6:19" 30” halo lunaire de 22”, parasélenes et colonne verticale, 20" le précédent plus complet, ainsi qu'un fragment du cercle tangent supérieur, la colonne verticale alongée coupant le méridien a 5”— 10? au S du zénith; Wzr.; 21'—253" halo lunaire de 22”, parasé- lénes et croix verticale par la lune; 7:0" halo lunaire de 22”, parasélénes et croix verticale, 23" halo lunaire de 22”; 9: 15'—17"” couronne lunaire; 13: 18", 21” couronne lunaire; 14: 7" couronne lunaire; 15: 23" couronne lunaire; 16 :0" couronne lIunaire; 17 :6" couronne lunaire; 18:23" couronne lunaire. K. Vet. Akad. Handl. B. 12. N:o 7. I 1 82 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. Remarques sur les nuages: le 1:4'—35".S au-dessus de la mer, 6" S au NO—SE, 10" N extréme- ment légers; 2:15" faible éclaircie au 8; 3:11" faible éclaireie au S et au SE, 14” faible éclaircie au SO, 22" cair au zénith; 6:0'—3" N épais å I'horizon, 16" S au-dessus de la mer å 1'QO; 7:21"—23" S au-dessus de la mer; p3 NN légers,T==8" Nulégers aw senith, '22"—23" telair, N legerss 14 :0'—2" clair au zénith, N légers déchirés; 15 : 3" la moitié du S du ciel légérement vaporeuse, 5'— 6", 11” N légers, 12"—13" éclaircie au S, 15", 18"—19", 21” les nuages partiellement treslégers; 16:0" N partiellement trés-légers, 11” éclaircie au S et au SE, 19" N épais au N--NO—SO0; 18:9", 11'—13" la couverture de nuages tres-legére; =: 19:8'—10" S au SSE, 15-17 elestnvagesta TESN:S 20:9'—12" clair au SO —SE, 14" S au S—SO0, 21'—23" la couverture de nuages extrémement légere; 1:2'—3" épais banc de nuages au S; 2 FINN eserss 5:3'—5" taches de nuages noires isolées sur tout le ciel, 6'—8" léger voile de nuages, 16'—18" S a I'O et au S; 28:10'—11", 23" Nlégers et déchirés; 29:1'—3" N trés-légers; 30:9" N trés-légers, 12"—13" clair äå IE et au S, 23" N partiellement trés-légers; 31:1” N autour de V'horizon, excepté au S, 7" S sur le ciel de TO) 13 elamtarnÖ: Remarques diverses: le 31:12" 7”—J2" 1” la vitesse du, vent varia. entre 13 etromunites $ par minute. Remarques pendant le mois de février. :0'—2", 4"—5" brume de neige; : 8", 5 15-—16" faible; sr 2 fare 6: V'—4", 20—22", id Neige: le ot EE : 5" faible; 85 GE SK forte: 9 :0'—14" forte; KONGL. SV.! VET: AKADEMIENS HANDLINGAR! | BAND. |2. N:O 7. 53 104 IE 2 16: Par: 18: LE Browillard: 1e 4: 10: JUN 203 ZE DONE 23: DAL 200: 20K DE 280: 4”—8" faible, 10'—20" brume de neige; OK 1'—2" brume de neige; 23” faible; 8". 19 rares flocons, 21'—283"; 0'—3", 6", 15'—19" faible, 23" brume de neige; 0", 6'—13"- brume; de neige; 3'—4" oraims menus abondants, zénith clair, 13", 21" fine; 0K 01 NS kble HSN 1205 22 slegere lbrume de neige; ; 1 BG, 12", 18:—20", 28" faible; : 0" faible; h h U - i = 1'—2" "brume de: neige, 7" rares flocons, 12" grains menus et ronds. 3 (FEET 90 JAG léger; :18" daiguilles de glace; 3" d'aiguilles de glace, 10'—16", 18', 20" brume de neige, 21", h | se Here = A ]s . 23" trés-leéger, d'aiguilles de glace; SV /) / JARO . ( 4 Oh är] A a a . :0'—1" leger, d'aiguilles de glace, 21'—23" de méme, å Y' horizon et sur les montagnes; :0" léger, daiguilles de glace, 1'—2" brume de neige, 9'—20" d'aiguilles de glace; :10'—13" léger, au zénith, 14" sur les montagnes; :3'—6" banc mince au NO; : 7" léger, å Fhorizon, 19'—23" tout le ciel vaporeux; SSE :9'—14" léger, 19", :21"—22" d'aiguilles de glace, 23" brume de neige; :0" faible brume de neige, 1'—2" faible, 3'—5" Vair trouble autour oh du zénith, 8'—13" brume de neige, 17" sur les montagnes; 3'—4" d'aiguilles de glace, 5'—6" sur la mer, 10"—11" d'aiguilles de glace, 12" sur les montagnes, 13" au S et å IE, 21'—23" brume de neige; 0—=3" w—=8" 1 15-20" léger; 12'—13", 18'—20" brume de neige; 21"—22" au N, puis aussi au SÖ; 2" banc au SE—S, 21'—23” léger, sur la: mer; Oioléger, sävFFhornzon, 5" au1SO0'; 22: léger,:v FE etau SE; 21" au S jusqu'a 15? de hauteur, 22"—23" léger, sur tout le ciel; 0'—2" sur tout le ciel, 3"—4" å YFhorizon, 9'—12" d'aiguilles de glace. 34 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. Aurore boréale: le 2:5” bandes et rayons forts au SE—SO, 6'—7" faibles rayons au S—SE, 8" faible bande au S, 21" rayons au NE—S, se transfor- mant en arc de 20” de hauteur, 23” 15” rayons åa IE—S; 3: 2" faibles rayons cå et la, 18" bande par le zénith de IE—O, brus- quement coupée a IO a 45” de hauteur, 19" faibles traces du précédent, 20" faible arc au SE å 10? de Fhorizon, 21” faible dra- perie å I'E, 22" faible couronne; 4:35" faible au NO et au NE; 6:18" chaotique, inquiete au NE—SO par le zénith, suivie par un voile de nuages aussi variable, mouvement en avant et en arriere par le zénith, toujours précédée par une ligne aiguö de lumiére et suivie par une lumiére diffuse, 19" le précédent trés-affaibli; 13:9" faible arc au SSE; 14: 0" faible arc au SO—SE åa 30? au S du zénith, 6” faible are 3 202 de F'horizon du S, mouvement E—O; : 7" bande de TEqSE—0OSO0O, d'abord par le zénith, puis å 30? de I'horizon, qui est enveloppé du brouillard d'aiguilles de glace, 21" arc au S—NE aå 10? de Thorizon, mouvement S—NE, 21" 307—22" plusieurs arcs, sous forme de demi-cercles, marchant le long de I'horizon du SE, laissant une masse de lumiére diffuse; 21:3'—4” faibles rayons au NE, 5" deux bandes par le zénith du NNE—SSO avec draperie au N, mouvement surtout au zénith (OENN 23:3" quantité d'ares diffus allant da NNE—SSO le long des mon- tagnes, 4" le méme, mais plus faible, 19'—20" ares faibles F'un au-dessus de Fautre äå TEqNE-—SSO å 207—-5” de horizon, le brouil- lard au-dessous de F'aurore évident, 20'—22" voile luisant sortant du brouillard le long de T'horizon de TO—NE et du SE jusqu'å 20? de hauteur; WR.; ] i 24:1" arc bas au SE—S immeédiatement au-dessus du banc de nuages, 2" deux ares de TN E-—OSO, bance de nuages au-dessous au S et au SE, 3'—4" bandes et rayons au-dessus des montagnes aå IE, au SE et au S, hauteur ne dépassant pas 30”—40?, mouvement NE— SO, 20" draperie au NE, rayons au NE—SE, 21"—23" partout rayons et bandes, tantöt suivant la direction du N=5S, tantotreae IrE—O, la ciel parait, en outre, partout couvert d'un voile de — co lumiere; :0"—2" au SE arcs bas, faibles avec un voile de nuages au-dessous, autour de F'horizon le bord supérieur du léger brouillard luisant, cå et lå petits faibles rayons, 19'--21" au SSE des arcs super- posés les uns sur les autres, parfois jusqu'au nombre de six, peut- étre plutöt une seule mer de lumiére å plusieurs raies Iuisantes doubles, 22"—24” au SE arc irrégulier, 10”-—25” de hauteur; bo [ua KONGL. 2105: 2 SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I2. N:O Z. 85 0"—1" arc irrégulier au SE, 3" voile luisant au S et å r'O, 19” arc ressemblant a bande, changeant en brun-jaune, a 25” de I'ho- rizon du SEqS, au-dessous de la partie de I'E s'éleva du brouillard, 20" arc ressemblant åa bande au SSE—SE, d'un faible brun-jaune, å IE et au SE léger brouillard, 22'—23" arc de TENE—SqSE å 20” de Ihorizon avec segment obscur au-dessous; 0" draperie au SSE, 3" faible are du NE—SE, hauteur de 5?—6?. Pheénoménes de reflexion et de réefraction: erg il0S MZ DAR: 206 22"—923" couronne lunaire; 22" couronne lunaire; 0" halo lunaire de 46?; 12" colonne verticale et fragment d'halo solaire: 11” 30" parhelie de 22”; Remarques sur les nuages: le Ike 22: 20) 10” bane de S au NO, 15” S å I'horizon, 16” clair au SO, 19'— 20", 22"—23" N légers, clair au zénith; h . ; a e3 . fir h h :0” tout le ciel légérement voilé, 2" clair au zénith, 5"—7" S au NO, 16'--18" S au S—S0; :0", 3" S au-dessus de la mer, 18'—23" S a TO—N; :0'—1" tout le ciel légérement voilé; : 18" les nuages légers, 20" c au SE—NO:; : 16", 18'—19" 1e ciel du NE couvert d'un voile léger excessivement variant; :15'—19" N legers, vaporeux (d'aiguilles de glace?); :2", 4—5", 7", 18", 21” N partiellement trés-légers; :3'—8" voile léger, variant; s23 S om NN sh co INS 2105, 123016 17” Sa FOSS, 18" S au-dessus de la mer; Stor INA NOM SKetfeSkau Sh: Öd X 2? . hr Q I e 2 1 > h 302 Tlesnuages a I horizon, 54-60" fatible éclaireie & TE, 17— 20" voile léger; 10".—11" cS au S, 14” N äå TO—N—E a I' horizon; 19” banc de nuages au NO; :16"—20” S au-dessus de la mer. Remarques pendant le mois de mars. Mil lrärest orains; : 14”—19", assez abondante å 15'—16", vers la fin rares grains; :19" rares grains; Prowillard: 1e Aurore boreale: 1e AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. 12; 240 kr 20" fajlile: INO :0"—1", 38'—4", 8'—13", 15"—20” faible; dans les deux derniéres journées il est tombé au moins 6 pouces; 13 15 IgE Ihejs Ske 205 20 EG: :23" 40” arcs faibles, irréguliers au SE ä 15—10? de Y'horizon; :3' traces d'aurore sur quelques points du ciel du SE, 4” are de - ( JT 18'—-- 23" faible; h hh ah OM = 4"—9' forte, 161—23" abondante; 0"—10", 18", 22" faible; :13'—14" légere chute de petits grains ronds; a 14” ns feibie NES 1 Srifarble; g' 18! brume de neige; Ii hr (I 2 2 ; , 9'—10", 15" faible; : 8" trés-petits grains peu abondants; Jä JA h Oh A 1 SY h p z :2"—12", 14", 18", abondante åa 3'—5", rares flocons vers la fin; :12"—19", 21", 23" faible au commencement et vers la fin, forte ä 3 Ile Da h h h h C h a MAO :0'—1", 3 ST , 65, 8, 203 tour a tour forte et ralble; Db faible. 2065 15" — 20" brume de neige; 0"—8" brume de neige; 5'—6", 8" léger, 9'—12" åa I horizon, zénith clair; 11”—14"” brume de neige; 9"—18" brume de neige, 21"—23" d'aiguilles de glace, autour de Ihorizon: :0'—2", 4", 9'—13” d'aiguilles de glace, 17—18" lair trouble; :0", 8" léger, 17'—19" d'aiguilles .de glace . QUE ED 1516 d”aiguilles de olace. fa EC 19" 15” faible are de TENE—OSO a 15? de F'horizon; lumiére par le zénith du SE—NO; :0" au SE rayons faibles, changeant rapidement et disparaissant bientöt, 20" rayons au NE—SO par le zénith; SI deuz flammes au NE, 22" are de Tr O—E, descendant au 5; 10) 21"—23" faible are au S aå 10—20? de hauteur; SYD 10" faible aurore bas åa I' horizon du SSO. Phenomenes de reflexion et de réfraction: le OJ h pd 5: 18'—20" couronne lunaire; a h . 6:19" couronne lunaire; KONGB. SV. VET. AKADEMIENS / HANDLINGAR. BAND. 2. N:o 7. 87 7:15" a droite du soleil fragment d'un halo de 22? avec parhélie. 16" halo de 22? faible, mais complet, avec la colonne verticale; 38:4'—6” couronne lunaire; 9:3'—4" couronne lunaire; 11 : 20" couronne lunaire; 21:10" 435” halo de 22”, au-travers du brouillard d'aiguilles de glace; 2 ör halo a rayon de 22” et avec 3 parhelies; 23:9'—-16” halo de 22”,'å 9" avec trois parhélies; 27:19" deux parhélies de 22” et colonne verticale. Remarques sur les NUuages: le 4:22" cS sur toute la partie de TO du ciel; 2" eS extreémement légers, 17” léger voile de nuages au zénith; BE R0S an SOKet. a ÖS 21 Neau NOS 9: 20'—22" éclaircie au N, 23" N trés-épars; :0'—2" N tres-épars, 3" cS ä TO, 17—18" S å 10; 14 : 14" les nuages disparaissant a 10; 15:0" N légers, 1" la partie non nuageuse du ciel couverte d'un léger brouillard, 9" N légers, épars; co -— -— . 22:11" les nuages légers au zénith, 23" N au-dessus de la mer; 24 :21'—22" bande de nuages mince a YO; 26:17" éclaircie au SÖ; 27: 13" 'éelaireie au NO; 20" éclaircie å YO; 29:7" légers nuages au zénith; 30:55" le ciel s'éclaircit fortement an N, 14” clair au zénith; 31:14'—15" les nuages trés-légers. Remarques diverses: le 4:tout le jour houle forte de la mer; 8:20'—23” grand bruit dans la glace; 24: 0'—16" la girouette attachée en gelant, le vent tira au NE aå 6" —9", 16" la direction du vent NqNE; 25 :7'—15" la girouette attachée en gelant, 11'—13" 1e vent du NE, T40lel vent. de FRESK; 26: 0” la fumée indique le vent du SSE, 5" elle indique le vent du S. Remarques pendant le mois davril. Neige: 1e 1:1'—6", 8'—11" faible; 2:10" rare, 17'—18", 21"— 23"; 4:3'—5", 23" quelques grains; .e 38 Gelée blancehe: 1e AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. :0"—8", faible, 12" extrémement rare; :3'— 13" faible au commencement, mais assez abondante a 8'—9"; : BIG" Bg 15", 18", 20" faible; 2155 2103 farbles :0'—5", 11”-—23" diminuant considérablement vers la fin; :3" quelques grains, 8", 10" faible; :20"—23" légére brume de neige; :0", 11—13" faible brume de neige; 321516", 210-23 brumerde neige; :0'—5", 8'—12", 15'—19", 23" brume de neige, il tombe tres-peuw de neige; :0'—2" petits grains rares; :19', 21'—23" rares grains; :1'—15" faible; :12'—23" faible, plus abondante vers la fin; :0'—1", 38—7", 11'—12", 15'—21" faible. : 11” sur les montagnes; :3'—4". 2116 :12"—18" brume de neige; :9" lair trouble; :20'—23" légere brume de neige; :0" brume de neige, 10" sur les montagnes, 12" brume de neige, 1614 hh : 7" å Thorizon, 11'—14" daiguilles de glace, 15'—16” brume de neige; 305 921211 157— 194 brume derneige,22i=a236 :0—92". :0'—2" å Thorizon du NO, 4'—5" léger, 7' ecouvrant le sol; 1: 19'—23" brume; 2:0'—8" brume, 9'—13" dans la vallée et å I'horizon au-dessus de la mer; : 19 petit: Dane, av NES : 22" léger; :1'—6" légére brume de neige; SINE 205-23 ET TE Senizenithuelam; gg :15"—21” brume de neige. :au matin; :au matin, faible; KONGL. 200: 2 SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:O 7. 59 environ midi; dans la nuit et au matin. Pheénoménes de réflexion et de réfraction: Jeg: 20: 20: 10" 307 parhélie de-22?; 21'—22" parhélie de 22” åa droite du soleil, pendant la derniére heure trés-faible; 1" deux parhélies de 22”, 3" parhélie de 22” a droite du soleil. Remarques sur les nuages: les] 207: Remarques diverses: le 1 : 13" zenith légerement couvert, 18" N légers et distribués; 222193 relarrn amn SOF :4'—5", 14" légers nuages au zénith; :N légers, en forme ressemblant å cC, 12'—14" N légers, distribués; :2" N partiellement extrémement légers; : 2" N legers, 8'—9" faible éclaircie au SSE, 19'—20" faible eclaircie an. SÖTA LOS :23" N extrémement légers et distribués; :0'—2" N légers; :7" N au zénith trés-légers, 11'—12" du brouillard daiguilles de glace å I'horizon il y a passage complet par N a c; :22" N légers, distribués; : 23" cS autour du soleil; :4”—8" S au-dessus de la mer; :1” N au SSE, ou ont reposé, pendant tout le jour précédent, des nuages immobiles qui ont å présent un peu augmenté, 3" S au N et a IE, 18" N partiellement trés-légers et distribués, 20" N le long de I'horizon, c au zénith; 3" eclaircie ä TESE. :au matin un grand bruit du cöté de la mer au NO, 21'—22" SSE frais, mais å 22" calme; :au matin grand bruit du Hinlopen au NE; :2" grand bruit au N au Verlegen-Hook; : 13" la fumée va du SO; :23' la fumée va, du S; :8" 10” le thermometre = — 20?,6, 8" 17" = — 19,8; :5$" la fumée va du SO. K Vet. Akad. Handl. B. 12. N:o 7. 12 90 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METÉOROLOGIQUES. -— Neige: Ile bo (Tollo ol or AU 286 201: 30: Phue: 1e 31 Browullard: 1e 1 Remarques pendant le mois de mai. :0'—35", 10"—14", 16'—23" faible; :0'—2" faible, 9'—13"; pendant les trois jours derniers il'n'est pas tombé une pouce de neige; sl8k- 230; :0'—8", 12'—23" faible; :0'—23" faible; :0'-—4", 6'—13", 15'-—19", par intervalles brume de neige; : 16" faible; :0'—11"; 17'—21", 'parfois 'abondante, :parfois rares flocons; il est tombé 3 pouces dans la journée; :0'—5" légére chute de petits grains ronds, 14" faible, 22" rares grains; : 1-2", 8", 11", .15'—21"” tres-faible; :3", 16", 20'—21" quelques grains; : 15”, 20" quelques grains; 4"'—5" rares flocons, 9", 16” faible; ÖRE fabler 21” faible; 0" faible. :0'—1", 18'—20" bruine fine. :0'—3", 19'—20" brume de neige; :3'—4", 6'—8"; 14" sur les montagnes, 16'—19” brume de neige; : 14—17" banc a I'horizon de FO, 18'—19" banc au-dessus de la mer et sur les hautes montagnes, 22'—23" brume sur les mon- tagnes; :0'—2", 4" au-dessus de la mer et des hautes montagnes, 6'—8" sur les hautes montagnes; : 16" brume sur les montagnes au NE; : 10"—23"; ; Ör: (NE Qt ; :21”—23" sur les montagnes au S. Remarques sur les nuages: le 5:5'—8" N légers distribués; 9:14” éclaircie å I'O, 19'—21” éclaircie de quelques degrés de hau- teur au NO; 11:12'—16" eclaircie d'abord au NO, puis å I'O; 13: 4" faible éclaircie au NE; 15: 0", 3'—4" clair au SÖ, 11—13", 19” S au-dessus de la mer et des hautes montagnes, 23" éclaircie au-dessus des montagnes au NE et au SE; KONGL. 16: 17 22 Neige: 1e 1: 28 AE fables (fe 6 SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. ' BAND. |2. N:O 7. 91 3" les nuages légers, éclaircie au SE, 5" banc de nuages a I'O, 15'—20" S au-dessus de la mer au SQ et åa FO; :0" 18'—20', 22—923".S a TO; IU8LE 205 2 Ska KOR 0'—1" S av l0: etrau NOJ 2 N au NO: et au NE, 1—2” c au zé- nith, rangés du N au S, 15'—20" ceS sur tout le ciel du NOqQN =—SEqS; 39-137 clair sån 190; SÖK 16" cS se condensant au N. Remarques pendant le mois de juin. PE Hefaible: 22" flocons rares, assez grands; 0"—2" faible; 8:12'—14" faible; JU INör: ARS IE 16: IgE: I G:s 20 SÖ Phue: le 13 14 Gréle: 1e 17: :22" 30” une forte ondée de cristaux de neige agglomérés sous forme de gréle; 22" mélée de pluie, 23"; 0” meélée de pluie, 1” faible; 12" brume de neige, 13'—14" mélée de grésil, 15'—16" légére, 17'—18" mélée de pluie, 19" grands flocons et gouttes de pluie, 21" mélée de pluie, 22"—23" mouillée; 0" pluie neigeuse, 2", 4'—6" grains menus, 7" grands flocons mouillés, 8'—10", 20" mélée de pluie; 03" 16" rares grains; 2'—9", 17"; 18'—23" faible, å grands flocons; :0"—1" diminuant un peu, 4'—5" faible, 6'—7" abondante, 8'— 18"; 7" mélée de pluie. :20'—22" vers la fin mélée de neige; :0" mélée de neige; [a Ör: 20 30: 17"—19", 21" mélée de neige; 8'—10", 20" quelques gouttes dans la neige; 2" bruine, 5", 7" quelques gouttes fines, 9"; 10" brume de pluie; 6'—7" vers la fin mélée de neige, 9'—10" bruine, 16"—17" bruine avec brume. 4" petits grains ronds. 92 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES Browilard: 1e 2:9'—14" sur les montagnes, 20'—23"; 3:0" au-dessus de la mer et des hautes montagnes, 1”—5" brume; 4:17'—21" épais, 22" partiellement sur mer; 15:12" brume de neige; 16: 1"; 21"—23" sur les hautes montagnes; 17:35" leégére brume; 22:5" sur les hautes montagnes au SO, 6'—8" brume, 9" bande au S, 10" au-dessus de la mer de 1'O; 29:10" brume; 30:1”—6" sur les montagnes, 16'—18" brume, 19'—21” brume sur les montagnes. Gelée blanche: 1e 6 :1e matin. Pheénoméenes de réflexion et de réfraction: le 4:21” arc sur le brouillard en face du soleil; 26:3" 15”—3" 40” halo solaire de 22” avec un parhélie å gauche, les couleurs fortement marquées. ; Remarques sur les nuages: le 1:1” clair au SE, 23" les nuages déchirés, éclaircie ä YESE; 2:3'—4" nuages plus légers au zénith; 5:23" N déchirés, partiellement trés-légers; 7:18" eclaircie å VE; 17:7" clair ä TO—NO, 9'—10" N légers, distribués. kRemarques diverses: le 3: entre 11"—12" une des ailettes de Tanémométre fut brisée par le vent; réparée a 12" 5”; 6:3'—6", 8'—9" le vent souffle par rafales; 29:3'—4" grand bruit du Hinlopen. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:o 7. ol o2 C. Résumé des observations précédentes. La variation annuelle de la temperature sur la cote septentrionale du Spitzberg. Pour déterminer la température moyenne des différents mois, il n'y a pour la plus grande partie de lP'année, d'autres sources que les observations, faites par nous au Fairhaven et a la Mossel-baie; seulement pour quelques mois de FPété on peut avoir des détermina- tions autrepart, savoir du séjour de PARrrY'”) a la Treurenberg-baie en 1827 et du séjour de F'expédition suédoise de 1868”) sur la cöte septentrionale du Spitzberg. — Dans le tableau suivant jai exposé ces dates et les nombres qu'on trouve en les calculant d'aprés la formule suivante qui en est déduite; jai aussi donné le maximum et le minimum de la température de chaque mois, ainsi que la différence entre ces nombres. Pour comparaison, jai cité dans la derniére colonne les nombres que SCORESBY ”) croyait ré- pondre au climat du 78""" degré de latitude aux environs du Spitzberg. Ce ne sont que les nombres des mois d'avril—juillet qu'il a trouvés au moyen d'observations; les autres il les a déduits de ceux-la en supposant que la courbe de variation de ces contrées fåt la méme que ÖFVERBOM avait trouvée pour Stockholm å force d'examiner des ob- servations faites dans cet endroit durant 50 années consécutives. I | Mois. Moy. obs.|Moy. cale.| — Diff. Max. Min. | Diff. | Scoresby. 1 ; Å | H Ka f ' | 4 TöZZ DEcembhyG::! smoocsert FATTA TT ADR GEO LYRER GA far 14:44: ES 11.51 | —2.93 | — 3.4 |. = 26.6 || 23.2 Ur 16.1 HAVEN AN IERA S.S bn rna tån ssd ola Seg Np sälar se fer OLSON Ir 02:08 + 3.79 SA03- 01 äg 274 NR 36:00 IIREATS:R DJUK TF CVYXLEr sad esi dos sockel EAS SR RSETS fp SN ARA — 22.69 | — 18.08 rr A.0T 16 382NSg:S = 17.4 DARE PVATS ska 105 sonens seen SR Eg AA PeO UD AAE RS 7:03 NE 203 RRD Ot KRIS RA g/l TARA SE AU DUN fe sen oa slöja Sleprojer so jörnia sar FNL SR NV EIS SE BT RST E" EN AA. 0:08 NO: Tr 20N USAS 99 DEI RT nas tenre AED FORE AMRA SRA NR ER = SN ERT + 0.19 rå | dö Ak 28;0 pl 53 ur ORTEN, GEES HET SER BAKAR GA Ok Bfk ER INN S RTR [ee (LAG 0:02 SER GE = 13:23 =" TER AUG GSK SANS SE RR EE EEE SO SN AR AA AR 2 AGS EE EON GE kH 1E2: SI (0-0 | 11 VIS 1028 fo LNE repj= SR Oo SRA Er ÄGG SE JANKS ESTATE ANA 55 förl + 110:6 — 2.21 12.8 | KÖAR US =P) por aegser essäns eller "sjejells I Is ljAe Sej UL ER = Ce 10.5 | = Pa LS) rd 23 > = I | I NOV fe 28 tl «2 ka ar K0:0 = DIE | LEO RO 1808 Septembre. :t.g,c.smr ssh födds RN dt — 1.09 | +r54kl vista rn 1872 DINFURER OTRS SE m. ENA Na RNE SEE Sa osa -- 6.64 | 60 | 29:20 [ST I Moy. | — 3.86 | — 4:61 + 0:75 + 6.1 == Ge | ber NR REN NERE OJ EUO DEE Felelas a s(defoteina not dekl skina 7 KORET PR OBE AR Fä lT2:09N GO ENG == 10:0 = 201000 075 2 NOVembre; sssckisrsse LEON FeRER ade AA BA SAT RSS IIL3 TN3-18 dr 26 Fr ILD:5 221 | —12.3 Les moyennes observées qui viennent d'étre citées présentent de grandes irrégu- larités. Les conditions météorologiques du Spitzberg different tant de celles de la Norvége septentrionale qu'il n'est pas vraisemblable que les moyennes du premier en- droit puissent étre réduites a un état normal a Faide des observations faites au dernier. Afin d'eloigner au moins les inégalités les plus grandes, jai déduit la formule suivante pour la variation annuelle, et dans la troisieme colonne verticale du tableau précédent jar exposé les nombres que jai trouvés pour les différents mois: TE — 8593 -F 10520 Sin (e” + 2337)-F 4,99: Sin (21:e? + 71), ou « est compté a partir de janvier 0. 1) Parry: Narrative of an attempt to reach the north pole, pag. 158—161. 2?) NORDENSKIÖLD: Sv. Vet. Akad. Handl. V. 8. N:o 11, pag. 15—17. 3) SCORESBY: An account of the Arctic Regions I: 359. I4 AUG: WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. La moyenne pour toute l'année est donc de — 87,9. Probablement celle-ci ne s'ecarte pas beaucoup de la moyenne normale. Il est peut-étre difficile d'obtenir quel- que certitude lå-dessus, puisque le Spitzberg est situé dans une région frontiere entre la Norvége, dont les cötes sont baignées par le Grand-courant, et le Groönland avec son climat arctique et ses courants d'eau et d'air septentrionals. Cependant on pourra peut-étre tirer quelques conclusions a ce sujet, quand les observations faites sur la cöte occidentale du Groönland seront connues. Le fait observé que la premiere partie de I'hiver est chaude relativement åa la derniere partie et au printemps s'accorde avec ce qu'on avait déja appris des expéditions qui avaient plus töt passé I'hiver dans les iles en question. Voici les températures qu'on trouve pour les diverses saisons: Hiver. Printemps. Été. Automne. EN beten da 2 15 68v1ueljalgerset öd sg utge: jär NORISLOM Jur SOM 2 galla allgg-gärmaboriggt ahexgg INIFFOLERE LI va a TANGR — 1,26 + 0,88 —0,01 + 0, 38 Le mois le plus chaud est juillet, le plus froid mars ou peut-étre plutöt février. L'amplitude annuelle est considérable, montant a 27”,3, mais elle est pourtant beaucoup moindre que celles observées plus prés des pöles du froid. L'amplitude mensuelle est le plus grande en janvier—mars, ou elle monte a 36”—40?; le plus-petite en juin=— aott, savoir 11—13”. La plus grande chaleur qu'on ait observée äå I'ombre est de —+ 127,8 et elle fut remarquée le 19 juillet 1827 par Pexpédition de PArRrY; la tempe- rature la plus basse a ete de — 38”,2, savoir le 20 fevrier 1873. La variation annuelle de la température est exprimée graphiquement par le dia- gramme I (voy. la planche). Pour comparaison jajoute comme supplément I un exposé de la température ob- servée a plusieurs autres endroits dans les régions arctiques. La variation diurne de la temperature. Les moyennes horaires quwon trouve di- rectement des observations pour les divers mois sont corrigées de maniere a donner la méme valeur pour 0" et 24". Dans le tableau suivant je vais citer ces moyennes ho- raires corrigées pour les mois pendant lesquels des observations horaires ont été faites, ainsi que pour les diverses saisons. ; | | | Heure. | Déc. | Janv. | Févr. | Mars. | Avril. | Mai. Juin. | Sept. Oct. Nov Hiver. | Print. | Aut. 10 moy. | | l Minuit |= 14:50/— 10:321— 22.99] — 17.30/— 18.68 9:68. N-- 0:28 IT:s TA:7OR ör 15:03|— T5:20|E--ELOSTA | RN I = 14-4.5|—7110-34|=7, 22-90] Me2 2 LION rt: 3N ein OSA ISAR 286 8.25 15:91] 535 EO ELENA 2 1 14.48]= 10:29|— 22:92 JES TÖ:27 9:00] TO 11.07|— 12:96 8:13 | 15.89|)— I5-34/= XO:07| ar KA 3 14.52 1O:10|— 22:79|=+ 117-39 19:66] 19-4:6,| + 10:53 | bI1:36157 12.86) — :8:071)- = 15-30 5-5 KOR RN 4 14.39 9.88] = 22.80] — 17:39|— 19:41] — 9:36 | + 0.61 |== I1.46|— 12.92] — 7:98 Ir 15:68] 15:38 |n 10:69 lea i Kera6 5 — 14.16|— 9.52|/— 22.66|— 17.99|— 19.35) — 9.08 | + 0.65 |— 11.61|— 12.75 8.08 15.44/= 1540 TOS KRA BE I sd 9:4.9|-— 22:62/== 18.16|— 19:22] — 8-77' | +, 0:63 |— TI.53l=+T2.66)- 8-TA 15.54.|— 15.381= 10:68|1 TT Te | 7 a KAS SYI— CÖ:4 Ala 22:55 ne KO: rn ESA FABIO: 11.73 12.81 8:19 [= "15:50)— T5.TS|=— TO:GO| rare LA 8 - 14.46] 9.31|/— 22.65|— 18.29|— 18.45) — 8.14 | + 1.10 II:55]/— 12:90 8.15 |— 15.48|— 14.96|— 10.78] — 12.26 9 = HO CANS AA 17:88|/—18:03]— 7-67i].-+ 1.261 I1II:24]— I2-40|] Ti 8:201— L5-50l=— 14558 rr 10-54 aa ISADN 10 = Al CE 22.64 I7233 I7=52T 747] a ISA IIS Öl HAAG 8.501] = I5:46l— I4-11l— 10:07] ser KID pe ERITREA INRE 17:21 17:28) — 7:30!| tb oI57 | II.33]- 112534] = 8:58 = ISO] 13:95) KOOS EN Midi |=" 14:351= 9:60] 22-19l=— 17618 | TÖ-83] = 75X3 TOS KESLA 8.21 1'5:381= 13:71] TO:47| — KEN KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:O 7. 95 | | | Heure. | Déc. Janv. | Févr. | Mars: |: Avril:: | | Mais7 | -Juin. > | Sept. Oct. Nov. I» Hiver: | Print. ge 10 moy. | | | | | | | na fl fA.58k 9-61/— 22085 02 0:04 ENE 102] 11-28-00 — 15:51 |— 13:59 — 10.42] — 11.66 | Mi ASO > 0:54 VZ-5I FAO | RO-OOI CO TN dr 2220" I GÖ RAN 7:90 — T5:001—1 13-701--- IOE] — TL:72 | 1511 1— 14:74|—1 9:92] 22-59|-7 17-33] 7116-63] 7-10: | sti 2.10 | 11.35|— 12:35) — 83-11 Tie AS] = 13:68 1Os5Il i IV Förl 14:50] — 9.95)— 22.851— 17.821 — 16.36] — 7.15 | + 2.15 | — I1.40|— 12. 53| — 8.01 T5-7ÖlF 13:77 = TORNA BIO yi 14:37 110-115 22192) =117:721-- 16.96] 7:24 I EH73 | "11.971 12: 65) — 8.09 |— 15. sm 13:971+ MoO:;78Il I -—rIg99 Fo RA Ol-—40:52]-—422:901— 17-791— E7-521— 7.51 | NS 11.88 12.781 — 8.09 | 15.66) 14.29|— 10:80] — 12.08 NaN E—A29-— 090) 22:39] 1i7:80]— I8.001-— 77-99 | + 1:25 5 255 SS — 8.08 |-— 15:721-—- 14.59|— 10:73! — 12.19 Rolig Ola LOA4Tl— £2:04!— 7,8 ls INT dra a rt O-9II | II:29]— 13:13] — 7:99 NL: | OLSEN 100 RN (0 | 2 = 14-40|— 10.08|— 22.83 bg fr 38) 8.69 | + 0.72 |— 11.83/— 12.90] — 8.o1 |— 15.77|-- 14.96 — 10:81] — 12.39 22 -|— 14:72/— 10.42 BUS 17.77|/— 18.91] — 8.96 | + 0.56 |— 11.69 13-12l (3:22 16.005115:22 10.93] (22-50 | VG FAS öl 10:05] 22:93) = 17-051 18:97 OEM ROSA lr 00) 2SO 041 15-00 LSS) LOR2) 1255 Moy. E ME 9.89 — 22.70/— 17.61 |— 18.12] —- 8.26 | + 1.11 E 11.49|— 12.68| — 8.14 |— 15.68|— 14.66/— 10.68] — 12.19 | Les nombres contenus dans le tableau précédent peuvent étre exprimés par les formules suivantes: 1) Er (FRAN 1 = 14,44 + 0,202 Sin (ae? + 3572) + 0,08 Sin (2 «? + 219) Nl stt SEO Få asien 1303 )ickss0:, 14 Sin (2.01 248.) HÖNS nns 0025 Sn, (4 288 Jane 0 08: Sin (2 0, 118.) WIGSTSN script ke t=— 17, 61 + 0, 07 Sin (« + 207 ) + 0, 41 Sin (2« + 60) JANSON SSR t=— 18, 12 + I, 39 Sin (& -F 232 ) + 0, 23 Sin (22 + 31) IN den fe ot t=— 8,26 F 1, 30 Sin (c« + 244) + 0, 08 Sin (2 « + 245 ) FÖR RT Fe SYNS G(e = Ad) SU, 19 Sin (2 & — BAT) Sej FIDE t=— 11, 49 + 0, 09 Sin (« + 336 ) + 0, 14 Sin (2 « + 62) ÖJ RR BS t= — 12, 68 + 0, 34 Sin (« + 266 ) + 0, 16 Sin (2« + 59) INGVAR EA odlat. t=— 8, 14 + 0, 09 Sin (« + 132 ) + 0, 11 Sin (2 « + 312 ) 15 ETS AES t=— 15, 68 + 0, 24 Sin (« + 299 ) + 0, 06 Sin (2 « + 216 ) Benn I $e EE SEG Sin fe = 937) EN) 18 Sin (2 « + 56.) SANTI RS EE AE t=— 10, 77 + 0, 10 Sin (&« + 269 ) + 0, 09 Sin (2 « + 39) 101900 kor t=— 12, 19 + 0, 43 Sin (« + 249 ) + 0, 06 Sin (2 « + 40) ou & est compté a partir de minuit. D'aprés ces formules, on trouve les valeurs suivantes du total de la variation et des temps de maximum et de minimum pour les diverses saisons et le mois de Juin, representant F'été, ainsi que pour les dix mois: Ampl. Max. Min. Hiverssupatmollaros 0M51 9,0 22,5 Printempstaamsk: 1, 85 14, 0 2,5 JSUlPesårrtrbaksssnns Ive 35 1-0 JAN DI HÖJ ON ON SLR sku os 0, 34 305 20-35 OF OTS Lea ee SEA 0, 86 ös 1560) Pour déterminer la variation de Pamplitude dans le courant de Fannée, jai pris la difference entre le maximum et le minimum des moyennes horaires de chaque mois et jen al trouvé les valeurs suivantes: Déc. Janv. Févr. Mars. Avril. Mai. Juin. Juill. Aott. Sept. Oct. Nov. KiGpl diurne.0 sä6i d ,34.102,80-. 15:26. IAS0T ÄN MPS JÅ Tu FFrunoageiggrgr 04 10865 96 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. L'amplitude est Je plus grande en avril et en mai, le plus petite en novembre et en décembre, ce qui s'accorde bien avec les résultats obtenus dans Amérique arc- tique. DLaction des rayons solaires se fait le plus sentir au printemps, avant que la glace soit entrée en fusion, mais méme dans la saison obscure, ou le soleil ne s'éleve jamais au-dessus de I'horizon, et qui dure a peu prés quatre mois au 80"”" degré de latitude, il y a incontestablement une variation de temperature diurne réguliére, qui atteint ses heures tropiques a peu preés en méme temps — peut-étre un peu plus töt — que dans les contrées plus méridionales, bien que les observations d'une seule année ne suffisent pas å les déterminer exactement. Pour les différentes saisons la courbe de variation diurne est représentée par le diagramme II sur la planche. La rose des vents thermique des différents mois a éte formée en supposant que la température ait été constante durant chaque mois. Pour les parties plus longues de Vannée jal fait usage des déviations mensuelles de la moyenne, en gardant toutefois les poids qui sont déterminés d'aprés le nombre de fois que les vents respectifs ont soufflé. Voici les nombres que jail trouvés de cette maniere: S. SO: 0. NO. N. NE. E. SE. Moy. Calme. | | Dée Fi 359 IF Sal + OC +F 104 | + Of -- 3.9 | —4.1 | — 2.8 | — 12:36 | — 1.4 SVIN SSE Nera rese el sl Selja ds FS sels ble rg RI SS far Heds OL Kg IS RN FÖR SrRISO TINGS Mir LEN BP ÖVIET rederierna ji: Äl er see RA log. Se AI Ein FÄLT NJA edda SSA TLA 7 40 RR ORT a 4er5S Al 05 ONE ANOS TVI SLS: sas rekrne K pe Iso SKINS AT eS an gjart | Sr HSO 4.4 SG OR OO fre + 1:60) SIYEATN Seg Avril del oden See STAR SIA 7 sr2nl] Eh 34 28 enigt UL rn SAN Nr OK REG + 1:60: | = I8-LOOMEER Or IEEE: ME ESR Re FA 8 SANTE mt Ag ÅN am OR EA rr SG ll AA a fe AS RN | =S Ja DA = 7 01010 RNE rr SE BROR DE LEE FLSTIT | Ch 19 TRON fer Os ta: st Org: |A KRA OR Rh rrtrn SRA MaE ÅT OM oroa 18 Eslefe ja itll sger left AE Jes 22 | tr Ix7 | It 005 | 24) 09 fer Or 087 OA RE RE Sept ARR Uk öme ORG ar (ot 0. 0 — (LR OR ELAKA sm RR I a Alva + 0: 3 (O(FUDT Ab GosepD SNS AN ER AJG OEAST BÅDE Ar fo LONA ETSAN Er LER FR FF IEO ar eh TRH = L2Og 0. 0 [li 3 OMS Er esans ns NNE ENS NA IG as (SKO i OB | Nim BO I OO Sj RN ER LS BS Fö | Hiver IR Sod) 08:19 tt INO IFS | fr 43: far 5 2 RAN ake JA ANSE AA I. Print |. FÖ4 | Fi 4 260 30 | HON TSK IRS CN LÅN ES SENS PDR GE ORADO GEN S ör OLOTELAG +1:6 | + Is6) to: | —06 I ONES Föne SKON ENG Aut. Str 2 4 fa OSA Am OSS IST I OR OS ET OR Am OR 11. 14 0. Oo 11 mois an OR ar RN ee ol RN = a 20 SSG MG = 7 La direction du vent exerce une influence prononcée sur la temperature. En général les vents les plus froids arrivent da NO—N—E et les plus chauds du S—SO0, mais dans PFhiver les vents de I'O et du NO semblent aussi étre relativement chauds. Le temps calme est aceompagné en hiver d'une température plus basse, en été d'une température un peu plus haute. La variation annuelle de la pression barométrique. Dans le tableau suivant j'ai mis en paralléle pour les différents mois les moyennes, les maxima et les minima de la pression barométrique, ainsi que la différence entre ces derniers. Jai aussi cité les nombres déduits de la formule suivante pour la variation annuelle. OÖOutre les obser- vations faites par nous, je ne connais que celles qui ont été faites par V'expédition suédoise de 1868; pour le mois de septembre jai aussi cité ces nombres. Il ny a point de renseignements sur le mois de juillet. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2.; N:o 7. 97 Mois. Moy. obs. | Moy. cale. Diff. Max. Min. | Diff. m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. [NOTOR spader Nr or boat Jas EGEn a HOGKbudRer oh NAO EG 758.26 754-85 AR Sj 774-4 738.5 35-9 SES VS RER of Se FRE sie be RI NE DE OR SEME SA SE BL HIS TASA JISG 2 OA 767.05 736.0 31.05 EN MPV ootrssosre SSR so a ROR Er NARE SAK BE NSD SAR dENRA AE AA 754-11 754-68 CL FIO:7S 720.385 49.9 RIVITS a mn ar ORT 18 ee elba bla lag ädel sive, Jaja LATER ee TESTA 758.59 a 0:85 772.6 724.25 48.35 FRE ANV TUR SHaele Esa aa öl a sla Keisfe Se ål 8 SE De ja olla ILSA ol ofe leld Nelo sa bid ee 763.38 762.06 Sen 782.55 747.3 35-25 ro MET ar SBS MATE BROS JE RR EEE ARSA HÖSE ORSA, SEG 705-27 762.73 + 2.54 776.7 754-85 21.85 Fo dT, AT BER dt Sör AAA De BRA SRA EE SAR OA 756.14 760.65 451 764.9 748.2 16.7 FÅ UTE] RN Nobia SSA fe a oe lefalat ä SEE aiolsfejetelns ole S/S kjolen 758.26 = = NSVDSTA OM dr ie ben ont ak sa SSA ETEN Lär VTP CAS BYTA 761.37 757-58 SEGRA 769.85 750.8 19.05 HSLIOR SED: etta rst GS: orsa Ten NI rf Rs 757-53 — — TLA 743-3 28.1 HÖRA KÖN By: spå blire SSA BAG Ca SE SER 756.65 RR — 769.05 744-95 24.1 Moy. 757-09 758.59 NO 770.2 744-1 26.1 SEO Cb bla sek ge de ände Sa EAS SALAÄOO della Nå delricost BÄJSNG ASS 750 759-16 = 1.49 774.25 739-8 34-45 i De INNER mIRC SA CR Br 0 ROR BUS DNR KE RAA 757-19 757-69 LOAD HefELS 736.95 35.55 Pour déterminer plus exactement les lois de cette variation, il ne nous suffit pas des observations d'une seule année. Cependant nous pouvons peut-étre y en trouver les traits principaux. Les nombres du tableau précédent admis, jen ai déduit la formule suivante. La valeur du mois de juillet est calculée par approximation successive. DEG B Te. RO 0K Sint (e2- AH GAN (duet i 219) & compté de janvier 0 et tous les mois appreciés a 307. Voici les valeurs trouvées pour les différentes saisons: Hiver. Print Eté. Aut. Må fobelakdad svek 754,65 762,13 758,59 757,32 ilenlg skidor al 754,25 761,13 758,83 758,48 Dif. HSN 210340 förfall, 004-510; 24 12 RG Le plus grand maximum, montant a 765,3 m.m. a lieu dans le mois de mai; Ile plus grand minimum est en janvier, ou F'état moyen était de 751,6 m.m. Puis la courbe présente un maximum plus petit en octobre et un minimum plus petit en aout, mais la grandeur en est comparable åa celle des erreurs qui résultent des grandes va- riations accidentelles. Le maximum absolu était de 782,55 m.m. le 22 avril et le minimum absolu de 720,85 m.m. le 8 février 1873. La différence entre ces nombres g'élevant å 61,7 m.m., cet hivernage fait aussi voir que T'amplitude des régions arctiques surpasse de beaucoup celle des régions plus méridionales. L'amplitude mensuelle est le plus grande en février et en mars, le plus petite en juin et en juillet. La courbe annuelle peut étre représentée graphiquement par le diagramme III. La variation diurne de la pression barométrique. Dans le tableau suivant jail ex- posé les moyennes horaires des divers mois et des diverses saisons, corrigées de la méme manieére qu'a la température. K. Vet. Akad. Handl. B. 12. N:o 7. 13 98 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. Heure. | Déc. | Janv. | Févr. | Mars. | Avril. | Mai. Jun. | Sept. Oct. Nov. | Hiver. | Print. | Aut: 10 mois. | ej SO RS MM | | 754-21 | 757-93 | 757-11 | 754-76 | 762.05 | 756.69 | 757-67 Minuit | 758.51 | 751.68 | 754-07 | 757-60 | 763-28 | 765-29 756.21 I 758-48 | 751.63 | 754-21 | 757-66 | 763.19 | 765.32 | 756.16 | 754-17 | 757-95 | 757-02 | 754-79 | 762.05 | 756-66 | 757-67 2 758-35 | 751.65 | 754-23 | 757-66 | 763-28 | 765-29 | 756-15 | 754-09 | 757-84 | 756-92 | 754-75 | 762.07 | 756.56 | 757-63 3 758.24 | 751.53 | 754-24 | 757-61 | 763-34 | 765-40 | 756-14 | 753-97 | 757-70 | 756.386 | 754.68 | 762.11 | 756.47 | 757-59 4 758.17 | 751-39 | 754-24 | 757-44 | 763-25 | 765-35 | 759-16 | 753-93 | 757-62 | 756-88 | 754-61 | 762.01 | 756.42 | 757-53 5 758-14 | 751.28 | 754-16 | 757-48 | 763-27 | 765-27 | 756.11 | 753-77 | 757-55 | 750-82 | 754-54 | 762.01 | 756.33 | 757-47 6 758:05 | 751.25 | 75405 | 757-41 | 763-35 | 765-23 | 756-14 | 753-75 | 757:48 | 756-92 | 754-46 | 762.00 | 756.34 | 1757-45 7 758.05 | 751-12 | 754-03 | 757-42 | 763-35 | 705-16 | 756-11 | 753-80 | 757-42 | 750.836 | 754-41 | 761.97 | 756.30 757-41 8 758-08 | 751.26 | 754-12 | 757-45 | 763-33 | 765-13 | 756.19 | 753-80 | 757-52 | 757-00 | 754-49 | 761.97 | 756.39.| 757-47 9 758.17 | 751-24 | 754-23 | 757-71 | 763-33 |.765-26 | 756-18 | 754-01 | 757-56 | 757-31 | 754-55 | 762-10 | 756-58 | ..7.57:59 10 758.22 | 751.69 | 754-25 | 757-67 | 763-47 | 765-29 | 756-15 | 754-09 | 757-48 | 757-61 | 754-73 | 762.14 | 756.68 | 757-68 Tre 758.26 | 751.81 | 754-28 | 757-92 | 763-57 | 765-26 | 756.26 | 754.17.| 757-50 | 757-63 | 754-79 | 762:25 | 756-72 TEFT:TS Midi | 758.27 | 751-70 | 754:23 | 757-96 | 763-64 | 765-30 | 756-14 | 754-29 | 757-55 | 757-58 | 754-74 | 762.30 | 756-75 | 757-75 13 758.27 | 751-88 | 754-24 | 758-01 | 763.57 | 705-28 | 756.10 | 754.25 | 757-57 | 757-58 | 754-80 | 762.28 | 756.74 | 757-76 14 758.30 | 751-72 | 754-20 | 758-01 | 763-50 | 765.28 | 756-14] 754-19 | 757-56 | 757-47 | 754-74 | 762.26 | 756.68 | 757-72 1019 758.19 | 751-78 | 754-14 | 758-10 | 763-48 | 765-32 | 756.20 | 754-26 | 757-56 | 757-36 | 754-71 | 762.29 | 756.66 T57:72 16 758.18 | 751.72 | 754-06 | 758.02 | 763-49 | 765-28 | 756-09 | 754-25 | 757-60] 757-24 | 754-66 | 762.26 | 756.63 757-67 7 753.22 | 751.66 | 754-05 | 757-90 | 763-40 | 765-22 | 756.15 | 754-22] 757-69 | 757-20 | 754-64 | 762.17 | 756.64 | 757-65 18 758 22 | 751.65 | 753-91 | 757-87 | 763-30 | 765-20 | 756.01 | 754-16 | 757:73 | 757-14 | 754-59 | 762.12 | 756.62 | 757-60 19 758.30 | 751-57 | 753-83 | 757-79 | 763-36 | 765-25 | 756-01 | 754-23 | 757-76 |. 757-18 | 754-56 | 762.12 | 756-66 | 757-60 20 758-34 | 751:58 | 753-82 | 757-77 | 763-30 | 765-25 | 756.08 | 754-31 | 757-77 | 757-19 | 754-58 | 762.10 | 756.69 | 757-62 21 758-44 | 751-60 | 753-91 | 757:79 | 763:35 | 765:25 | 756:10 | 75423 | 757-83 | 757-28 | 754-65 | 762.12:] 756:72 | 757-66 22 758-44 | 751-65 | 754-03 | 757-69 | 763-34 | 765-27 | 756-25 | 754:20 | 757-86 | 757-20 | 754:70 | 762.09 | 756-70 | 757-67 23 758.46 | 751-74 | 754-08 | 757-74 | 763-31 | 765.27| 756.13 | 754-24 | 757-98 | 757-17 | 754-75 | 762.10'] 756-74 | — 757-69 [75157 | 754 757-741 763.38.| 765.27 | 756.14 | 754-11] 757-67 | 757-191 75465 | 762.12 756.60 | STOD) L'opinion aujourd"hui prédominante parmi les météorologues sur la variation diurne de la pression barométrique semble étre que celle-ci disparait vers la pöle, quand les variations de température qui en devaient étre la cause n'existent plus. Néanmoins toutes les observations qui ont été faites a ce sujet dans les régions polaires font voir que cette disparition n'a du moins pas lieu au sud du 80"”" degré de latitude. Deja depuis longtemps on a prétendu qu'aprés avoir été zéro a tel et tel degré de latitude, la variation indiquée devait changer de signe dans le voisinage du pöle. DANIELL cher- chait å prouver que cette conclusion basée sur des théories fut constatée par des ob- servations, entre autres par celles que PARRY avait faites dans Yile de Melville. De méme que toutes les observations faites dans les premiéres expéditions arctiques des Anglais, celles-ci n'étaient pas corrigées pour la température et ne pouvaient par consequent donner de réponse décisive a cette question. Des expeditions plus récentes, parwmi les- puelles je puis nommer celles de GAIMmaARrRD, de KaAnE, de HarrEs et de MCcCLINnToCK, ont montré, non-seulement qu'il existe une variation diurne, mais aussi que, quoiqu'un pareil changement du signe nait pas eu lieu directement, les heures tropiques ne sont pourtant pas les mémes dans les régions polaires que dans la zone torride et les zones tempérées. Ceci est aussi confirmé par nos observations au quartier d'hiver de Polhem. Ici les heures tropiques semblent en général avoir eté retardees vers: ler polejieendui na pas été perceptible å des degrés de latitude plus bas. Avec Topinion'actuelle il semble étre impossible d'expliquer ceci en disant que le mouvement aurait besoin d'un certain temps pour se propager, p. ex. que le minimum de Faprés-midi, produit par FPéchauffement de Fair par le soleil å des degrés de latitude moins élevés, aurait besoin d'un certain temps pour arriver en qualité de minimum jusqu'aux régions qui ne sont pas échauffées par le soleil. Le minimum suryvenu a un endroit ne peut sans doute se propager autrement que sous la forme d'une condensation vers les cötes et doit par iF KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND l2. N:0 7. 99 conséquent occasionner un maximum dans les contrées voisines. ÖOrdinairement on n'envisage cette action latérale que dans une direction normale au méridien, mais naturellement il doit aussi y avoir une telle action le long du méridien, puisque celui-ci n'est pas dans toute son étendue sujet aux mémes conditions de température et d humidité. Comme il ny a point de raison å supposer qu'un pareil mouvement ondulatoire ne se ferait pas sentir dans les régions polaires, il est probable qu'l y a aussi au pöle méme une variation diurne de la pression atmosphérique. Il semble étre impossible de fixer å priori les lois de ces variations dans les divers endroits, surtout parce que la question est embrouillée de ce que la variation d'un endroit donné pro- vient d'une interférence des ondes qui arrivent de toute une zone de latitude plus méri- dionale et de ce que la grandeur relative de celles-ci dépend des conditions météoro- logiques des différents points de départ. Il ny a donc pas peut-étre d'autre moyen que de chercher a examiner le phéno- méne a autant d'endroits que possible et a déduire ensuite de ces observations Vétat général du phénoméne. Les moyennes horaires ci-dessus montrent que la variation diurne de la pression atmosphérique est relativement considérable au Spitzberg. Il est vrai que dans les moyennes mensuelles la loi en est en grande partie voilée par les perturbations acci- dentelles, mais dans les moyennes des diverses saisons F'accord est tres-bon. Pour celles-ci jai déduit les formules suivantes. Les observations d'été n'étant faites que pen- dant juin, ce mois est calculé å part. Hiver ......... b= 754,65 + 0;05- Sin (2? + 1762) + 0,13 Sin (2 a? + 712) Printemps...... b ="762,12 + 0,11 Sin (&€ + 224 ) + 0,07 Sin (2 « + 56) JUTAN Ane b = 756,14 + 0,03 Sin (« + 352 ) + 0,04 Sin (2 « + 97) Automne.... .... hb = 756,60 + 0,14 Sin (« + 186 ) + 0,12 Sin (2 « + 102), & calculé de minuit. Pour toute la période de 10 mois qu'embrassent nos observations, jai trouvé F'expression ci-dessous. En vue d'examiner quelle influence la latitude exerce, jai mis a cöté de celle-lå les formules de la variation diurne du barométre åa divers autres en- droits. Pour Bossekop jai déduit la formule de chiffres tirés du ”Voyage en Scan- dinavie, en Laponie etc.” par GAIMARD, Météorol., T. II, pag. 460. Les valeurs dont j'ai deéduit la formule d'Upsal sont trouvées en prenant la moyenne des valeurs des années 1869—753, tirées du ”Bulletin météorologique mensuel de PFobserv. de Funiv. d'Upsal”. L'expression d'Abo, ainsi que celle que jai citée comme type des régions méridionales, est tirée de Kämrtz: ”Lehrbuch der Meteorologie”, Vol. II, pag. 262 et 271. m.m, m.m. IYPOr ss 30 L N b=— Sin (ee + 3) + Sin (2 ee? + 154”) Upsallitos.. 60? L. N. b = 0,131 Sin (« + 160 ) + 0,121 Sin (2 « + 124) FADO olet 61” L. N. b = 0,046 Sin (&« + 212) + 0,125 Sin (2 « + 128 ) Bossekop ...... TO” L. N. b =0,085 Sin (« + 204) + 0,081 Sin (2 « + 100 ) Polhem. ==. 80? L. N. hb = 0,084 Sin (ec + 199 ) + 0,101 Sin (2 « + 80) Tous les deux termes présentent un changement décidé åa F'égard de la constante angulaire, tandis que Famplitude demeure presque constante. Dans le premier terme 100 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. la constante angulaire a changé d'environ 180” déja au 60"”" degré de latitude septen- trionale, résultant de ce que le minimum de Paprés-midi a perdu d'importance et n'est plus si bas que celui de TPavant-midi. La constante angulaire du second terme diminue peu åa peu avec la latitude a cause du retardement successif des heures tropiques. Comptées åa partir de minuit, les époques des heures tropiques aux endroits précédents deviennent: Min. Max. Min. Max. Type Iasonre de SOLILINID SE IEIGIETTIGT DAD EO Upsall at I GOrEEERNE 25 10 GSE 23 Alborb odlare BT Na 54659 10 BO Bossekop. turn oi TOSHESENSErG 12 19 23 Bolhem" MIXAT SOME NO 7 [3 19 28 Le retardement des heures tropiques se fait assez uniformément åa la latitude. Toutefois il ne faut peut-étre pas trop généraliser cette circonstance, vu quil y a une uniformité extraordinaire dans les conditions météorologiques åa ces stations qui sont toutes situées äå peu pres sur le méme méridien et le long de la région ou régne le Grand-courant. En comparant les conditions de FAméerique septentrionale avec celles dont nous venons de parler, on trouve d'assez grandes irrégularités. Voici p. ex. les formules ") de celles d'entre ces conditions qui sont le mieux connues: m.m. m.m. Bare de Baffin ........... (2? LIL. N.: b=0,830 Sim (e =F 1857) =- 0.102 Sm (200eseeeneoD Bort iKennedys se. 722 L. N. b=0,533 Sin (€ + 202.) + 0,229 Sin (2 &IEE500) Van Rensselaer El, ..... 78 L. N. b = 0,076 Sin (« + 110 ) + 0,051 Sin (2 « + 204) Port EFöulket.. tf 79 L:- Nidi==0,1524 Sin (&e -+ 1590) + 05107 Sin (202 HEF 860 Voici les heures tropiques, dont j'ai mis entre parenthéses les moins importantes ainsi que les plus indéterminées: ale de F ) Min. Max. Min. Max. sa TÄT TE NA LR (PS (EL ELO Niany Rensselaer iH:-8ttlneNS Ad GT (Ch) Lör 205 Bort Eoulkel. ao (9? SoK irntgr (8' Ju (05) Aux stations européennes l'amplitude était demeurée assez constante. La diffe- rence entre le plus haut maximum et le plus bas minimum est de 0,33 m.m. a Upsal, de 0,29 m.m. åa Bossekop et de 0,35 m.m. å Polhem. Les conditions de TAmérique different aussi sous ce rapport, car la la différence éetait de 0,96 m.m. au 72""" degré de latitude du nord et de 0,33 m.m. au 78""" degré et semble par conséquent diminuer rapidement avec l'acceroissement des degrés de latitude. Les observations d'une année sont trop peu nombreuses, pour que nous puissions rien conelure au sujet de F'influence qu'exercent les différentes saisons sur la variation diurne. Graphiquement la variation diurné de la pression atmosphérique pour les diverses saisons est représentée par le diagramme IV (voy. la planche). La rose des vents barique est renfermée dans le tableau suivant. Pour le mois de juillet nous manquons d'observations. 1) Smithsonian contributions to knowledge, Vol. XV, Art. V. pag. 217. I KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. ' BAND. |2. oN:O 7. 101 S. SO. 0. NO. N. | NE. E. SE. Moy. Calme. man. m.m. m.m. m.m. m.m. m.m. man. um. m.m. m.m. IDERKSSSA RT NOEN. ot FrO:9 + 0.4 är Ce + 0.1 = Ho == 29 ND ONS 750.120 + 5.8 JENS Sör SSRASSONE SSR SES ARS S AR (O:8 = Gr FLO:3 = 20 == 20 TE ASA EF Do 759:4.6, | 1=710:3 1 AE örs GENE a RS ANN Sr 3.0 GAS TER 25 ON A= Md EKO = 200 752-001 IL ik 42 [YI area sades r ass ör Sr ÅS IE SE Tic! OR = ot ca 0: 2 SR 0.0 750-294 11-551 0:I 22NA Tre RETA SARA IAA 3 = 2 =P + 0.8 är GJ 2 SE ON 700-054 reOLK. EN Ne 29 Sr ed RSS ERA ES ST NER 120 LG = 016 = Pod = Nr FIA: ALS 7 240 708.501) iF 1-2 (BED ES g SE ODER SNR AA = 28 Or =10.8 = = 0 = 0:0 = 15537 + 0-4 UT Tr a on an da eran =E ONS KS = Dh — 14. =S + 0.4 TO TSO-DAN TF SÖN tre ESENSE ROD SSE EAA OZ Er bt +:0:8 NGA NOA; EO =O nr 0:90 7SS:AATN 20 OCKSA SA AOUAN YT 080. II SEN ON GR fo sj NA SEN + 2.5 + 2.0 12:08 1038 756.62 | + 0.5 SÖ VokodenvcgenggNS KÖNAES NEAR EEE + 3-9 är Gc =" = 25 = (Od == 1000) 20 OM FSS NO: PINNE ost por SERNER SAS ARA AES HANNE + 0.6 = Ho = LA är el är De TS TIS IAN 1 UT UREA ==10:0 SOME CO RS = SEO SEG OG 759-92 HSA | LEN De dag: Dog EDER TSE CAREERS OG a Ph ÖNS = 2 = 0-4. = 10:6 0:00. Ik — 0:4, | ASOS. + 22 | AT ös nr bo oe AD FORE BASSE yra KS 0: =E = 02 SEAO3 = 10:6 + 1:6 — 0.8 FASO I Hol ULL TD r REA RS AENNGEREEE SV ERE ER PEKEA == = 1 0-0 Tr = 0-0 FROST 8 0:0 750:34 | + 31 En hiver les vents les plus lourds arrivent du NE—SE (et de YO), les vents les plus légers du N et du S; en été les plus lourds arrivent du S—0 (et de YE), les plus légers du NO et du SO; en moyenne pour toutes les saisons les vents les plus lourds arrivent de I'E et du SO, les plus légers du S et du NO. Le temps calme est ordinaire- ment accompagné par un haut état du barométre. La pression de la vapeur deau dans Tair. Quand la température s'abaisse jusqu'a un grand froid, il y a de grandes difficultés å faire des observations sur VPhumidité. Afin d'obtenir des résultats passablement surs, nous avons prété autant d'attention que possible aux soins du psychrométre. Les moyennes horaires et mensnelles, corrigées comme a lF'ordinaire, sont rapprochées dans le tableau suivant: | | | Heure. | Déc. Janv. | Févr. | Mars. | Avril. | Mai. Juin. | Sept. Oct:., |: Novs | Hiver. | Print. | Aut. | IO mois. | | | m.m. m.m. man. m.m. m.m. | m.m. m.m. | m.m. m.m. m.m. | m.m. m.m. m.m. m.m. Minuit 1:82 2.13 1:04 3 2 2:A5 3.88 1.88 1.74 2.44 1.46 1.54 2.05 1.90 I 1.34 2.10 1.04 I52:2 1.18 2.08 3-91 1.89 1.74 2.45 1.49 1.51 2.06 1.91 2 1433 2.10 1.05 1:84 RS 2 3.96 1.92 1:73 2.49 1.49 I.51 2.07 SR) 3 1.33 2:00 1.04 1.37 1.09 2.14 3.86 1.97 1:77 2.44 1.49 1.52 2.08 1.91 är FS 2:13 1.05 1.33 1.14 2.15 3.84 1.92 13730) 2:30 1.50 Nols 2.02 1.90 5 1.36 2.18 1.04 1525 ITS 2.18 3:87 1.90 1780M) | LZ 1553 1351 2:07 1.92 6 1.36 2.20 1.04 1.21 1.14 2.19 3:37 1.93 ISO 24 1:58 1.50 2:07 1.92 sh ST 250 1.06 1.21 1.16 207 3.91 1.91 1770) 242 1.51 1.50 2.06 1.91 8 1.35 2.18 1.07 1.19 1.19 225 3.83 1.93 ITS) (RS 1.53 1.54 2.05 1.92 9 1.39 2.16 1.06 1.24 1:23 2332 3:90 1.97 1.80 2.42 1.54 1.59 2.08 1.95 10 1.40 2.15 1.02 1.23 1.28 2.39 3:94 1.98 1.80 2.39 1.52 1.63 23:07 1.96 11 1.40 ZY 1.09 1.28 1:28 2.38 3:97 2.02 ISON | 2235 1.55 1.65 2.06 1.97 Midi 1535 2.11 I.10 1.26 1233 2.45 4:04 1.99 1.81 2.43 LS 1.68 2.09 1.99 13 1.35 2.15 1.07 1.28 1.33 2.49 3:97 2.01 1.80 | 2:45 1.52 1.70 2.10 1.99 14 1.35 2.09 1.08 1.28 1.30 2.48 3:99 2.00 1.81 2155 INSE 1.69 2.13 2.00 15 1.34 2:06 1.07 1.24 1232 2.49 4.00 1.98 1.30 2.53 1.49 1.69 Prat 1.99 16 1.36 2.11 1.05 1.25 1.30 2.51 3:96 2.00 1.76 2.53 TAS 1.69 2500) 1.99 17 1.33 2.16 1.04 1.24 1:29 2.45 3:97 1.91 1.76 2.43 TEST 1:07 2.04 1.96 18 1.34 2 1.01 Så 1.29 2.45 4.02 1.91 1.70 2:47 1.49 1.68 25020 | 1.96 19 1.35 2.14 1.01 1.28 12 2.40 4.00 1.87 1:70 2:50 1:50 1.64 2.03 1.95 20 1:33 2.09 1:05 1.26 1:21 2.30 3.94 1.90 1.69 2.54 1.49 1.60 2.05 1.94 21 1.36 2.10 I.10 1.28 1.14 2028 3.98 1.89 1.69 2.50 1252 1.56 2.03 1.93 22 ÄGT PATA 1.02 Li) 1.14 2.19 3.94 1.88 1.69 2:50 1.49 ISA 2.03 1.92 23 1.31 2.09 1.00 1.24 1.16 2505 3.92 1.87 VJA 2.46 | 1.47 LASSE) 208 1.90 I Moy. | I530R 1 216 1.05 | 1:20 | TE 2.29 | 3:948 | Iig4 | 1:75 | 2:408 |, II5OR | II5OÉ | | 2106 1.94 En estimant la variation annuelle, il faut échanger la moyenne qui vient d'étre citée dans le tableau précédent pour le mois de septembre, contre celle qui a été obtenue a 102 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. bord du båtiment, 2,95 m.m., car la premiére ne correspond qu'aux 19 derniers jours du mois. Pour le mois d'aoåt on a recu ä bord du Polhem la moyenne de 4,76 m.m. Naturellement cette variation annuelle suit de trés prés la marche de la température. La variation diurne est peu considérable; Tamplitude est en automne et en hiver de 0,1 m.m. et au printemps de 0,2 m.m. Les moyennes pour tous les dix mois donnent un maximum a 14 heures et un minimum äå une des premieres heures du jour. En outre il y a des traces distinctes d'un second maximum a peu preés a 4 heures du matin en automne et au printemps. Dans le tableau suivant jai réuni les chiffres qui expriment le rapport de Uhu- midité absolue aux vents: S. SO. (Oj NO. N. NE. E. SE. Moy. Calme. Mm... IL. m.m. man. man. man. man. m.m. m.m. m.m. Déc a 0-5 TT OS + 05 An (ol O.1 0.4 0.5 == (öl 1.60 0:22 |, (UAV 0 föjarsjöle a efe ora ssd des 0 sefefe fra MAS + 0.9 ALS) am lo 0.4 OA! = HN TJ 0.0 1.91 + 0.6 fo INGA SEND NE oekele.s 6 (SENSE HO:4: är nd SEKO — 0:2 AO. ONA "Cb = LG) = 0:83 (r ENMarST (CE-KR Rb Brekke PARAS a ++ 0.6 + OM 103 = KOLA = 0.1 LO =10:2) EO 1.27 OS SVEIN d see GRE IS ros ort es + 0.9 T 0.4 10:93 = 0 TO = 0 ar OR FOT T:2T 0.0 NR a fare 15 föra RLJ EVE FTSE ST SK Ar SR MR + 0.6 0:06 0.0 OS = (0 OA: OLA: OM 23 ==0:9 JURIse Fa So ola öka ses RE NS Es =O 0.0 F:0.3 [OR sr O:4 Fri0:3 Fr OMS = (04 3.86 + 0.6 LST EN ol AR RN rr et DOS No RNE = (02) 0.0 NO: 0.0 0.0 + (OT + :0:6 Fr OS RIS LOK OCb: (JE odören (def an si SÄS Ti OR 0.0 Ar Ko PF OM =I0:3 OM ROS +10:4 1.72 0.0 IN OVE rer fee DENS (ör elen sl ska OO Te 0:23 0.2 OM = (0 =— 0.1 Os FO 227 [oo] 1 D6AS DAR PERS RAR SAS TA PR Ge SAO Er AN SAO OG IOMA! OA FO: OR 1.56 NO 1250 ESPpEADSGSRA SG sd LEGE GAO FAO FOR SS OP = Gb?) = 0 = oz) = "(050 är So 1.62 OM HAL Ue Va f0 Sie sale te TR orelall sia sj elBle ALERS + 0.4 ars SOM =S) OM O:I 0.0 sr Or 1.96 0.0 1O) fOÅS) og sss ks pRa ån pe 0-6 tT(0:5 = 03 = 108 = oc) 7 (0 OL 1.93 = OM La rose des vents précédente s'accorde de trés prés å la rose thermique. L humidité relative de lair. Les moyennes horaires et mensuelles sont mises en paralléle dans le tableau suivant: | | | EHenre. | Dees) Janv ak Reye | Mars: | Avril. | Mai. Juin. | Sept. Oct. | Nov. : | Hiver: | Print: Aut. | IO mois. I I I | p.e. P.e: P:C. Pie. pie: PC: pic: Pie: p-e. p-e. p.e. P.c. p.-e. p-c | Minuit | 85.4 84.6 94:61" L89:3 EE) KISA: 93-0 82.7 95:7 Ö3.6 | GA 88.2 92.6 93-6 90.6 | I 86.9 36.4 94.9 89.8 | 96.3 91.I 83.3 95-4 94.8 93-4 89-4 92.4 94-4 91.2 2 85-5 87.1 95-9 91.2 96.3 91.5 84.1 93-4 93.6 | -94:7 89.5 93.1 94.0 91.4 3 36.4 84.3 94-1 93-8 95.2 90-7 8I.I 97.2 (SO AE VA 88.3 93:2 95-0 91.I 4 35.6 84-5 93-4 91.8 97.0 91.0 79.9 96.1 JAA | IE 87.8 93.3 93.6 90.4 5 84.8 33.6 92.8 92.6 96.9 90.5 80.7 96.3 95.2 | 923 37.1 93:3 94-4 90.5 6 87.4 84.5 93-6 92.1 97-4 88.7 80.8 95.8 Q3:I] | 1922 88.5 92.7 93-4 90.5 7 34-5 82.7 91:7 93:2 96.8 36.3 79:3 97:4 | 94:9 | -92:7 86.3 921 94:7 99:9 8 36.4 83.8 94.9 92.2 97.2 87.6 ILS NS 95.2 92.5 88.4 92:3 94.3 90.3 9 87-5 33-38 94:9 92:3 97-6 87.0 77-7 95:7 94:3 93:7 88.7 92:3 94:4 90:4 10 86.6 83.0 93-9 90.0 97.0 88.6 78.1 96.2 94:7 937 87.8 91.9 94:7 90.1 LT. 87.2 84.0 95.1, | ,92:X0| ITA 87.6 77.1 | 97-6 94.4 93.8 88.8 92.5 95:0 90.6 Midi 86.0 83.9 93-94 | IEOTGA 97.6 88.1 78.5 - | . 96:6 92.7 93:-3 87.9 92.3 93:9 90.1 13 87.2 85.8 93-:6 89.7 97-5 89.3 75.8 96.5 92.3 94:2 38.9 92.2 94-1 90.1 14 SY: 84.7 94.1 92.5 95.8 88. 74.6 97.1 94.2 94.2 88.7 92.4 94:9 90.3 15 88.2 83.8 94-3 90.5 96.4 88.9 TS 95-7 94.1 96.1 88.8 91.9 95.2 90.3 16 88.3 84.7 93-4 92.5 94.7 90.3 74.6 96.2 93-9 94-1 88.8 92.5 94:5 90:2 jeg 85.6 87.0 93-38 91.0 96.8 89.7 76.8 96.5 94.5 91.7 88.8 92.5 93-9 90.2 18 36.2 33.4 94-6 91.9 95-:6 90.5 78.6 96.4 91.2. | 92.0 38.1 92.7 92.8 89.9 19 85.8 86.7 94.9 91.7 96.7 92.0 79.6 95.6 Wise AL Oe 89.1 93-5 9Ö8:7 90.8 20 86.2 STD 94.8 91.6 96.8 90.8 80.3 94.5 (SIR Re 89.4 93.1 94.2 91.0 21 87.9 85.8 97.6 91.4 93.6 91.2 82.2 95.1 93.1 | 94:4 90.4 92.1 94.1 91.2 22 87.8 38.4 95-8 93-5 96.6 91.1 82.4 94.6 95-1 95.8 90:7 93:7 95.2 92.1 23 34.9 87.8 95.0 389-6 97:0 | 89.8 82.6 94-4 94:9 93-9 89.2 92.1 944 91.0 Moy:-|'+186.4;1] ,. 85:04] 1194:4]-]) 916 HI4096:5 Ar 89: 9-3 OFOG 93.3 | 88.6 | 926 | 94.2 90.5 To ARV | | KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Å2. N:O 7. 103 Pour la variation annuelle les observations semblent indiquer des minima en eté et en hiver et des maxima en automne et au printemps. La variation diurne est trés- insignifiante; I'humidité relative a été, en moyenne pour tout le temps, un peu plus grande dans la nuit que dans la journée. Linfluence des vents sur Uhumidité relative est exposée dans le tableau snivant: | | S. S0. OLIN NO: NL Le NB. PAS Sk Moy. | Calme. | I p-e. p.c p.C Pp-c PD: | p.-c pc: PIC: Pic: p-ec. IDA sat nade nd AE SVE IRENE = Cl FA. är k-6 == Gi SES SN ==) 87-77 ar si ÅETUTS mc RANSLETSE SSR RE ESSIN — 10.6 40 SFL) ÖA SE NERE SEE =7100) 88.49 in 4v2 INENARE OF RGENSErS SS A FNS =S FIT: EN + i54 TA5S-4 + 2.6 = non 93-29 + 5:60 ISTART SE darra svallar bee == for = i Fl 5:06 + 4.9 ds 4) I = 505 91.96 FÖRS ASP LAR RE abs. efte sd äl sion lera ön ara S— NA CK ar fd ST CM är ocg) aN-OKE IL 1021 = dj 96.40 KON TAN Oe sand all SEE = (0 — Dö ae a Zl Sr SG 02 + 0-4 1 89-02 SE ROrg DÄLLATNS ER Ta dep ajslt sfär ae = CU se se Et MOA + 9.9 FS GON r22. 449] ER O:OT (128 77-69 Ae Gju NO DO a EN Sa sjole all bisföln al see saa = sdp aan CK RO = He, sh 12000 RE NI — dl OO == 10:4. (CI oe BUS cr FSE ER ES = el ar Fig 2 Mög ROSA ONE == 114 = ve 1.6 94.05 AR Atol NONE ERE Na eo an dvd sr sj == elbil AG a NOS saa le ATL LSS FT 124. = (Lf) 94.05 ar io IRA sne SN ONSHS USER ARA = fe Al an Dec 05-35 190 | ar Sj 0.0 =19:9 89.49 ARGA IRS ake Tear oa sa F ell ös sne kö så = Höll Fr 1940 43:53 sr 14 + 0.4 0.0 20 92.26 TRES 23 JELIGT or SR oc SSG RE BR SA AR TN Se FR lo) Tr I:9 ET IG 0.0 LO = dö 94.52 TEO:0 MESKO 015: 26. Sue ls s ida Bejaka r nåt =. 6:00) = 1-7 + 3.8 + 3.5 + 3.7 + 0.6 =10:7 — 3.0 90.72 + 1.7 Les vents du nord qui arrivent de la mer sont sans contradiction les plus hu- mides, tandis que les vents du sud ont délivré leur humidité dans F'intérieur peu vaste, mais assez haut des iles, avant dvatteindre le quartier d"hiver de Polhem. Pendant Fautomne, avant que la Wijde-baie fåt gelée, le vent du sud-ouest était aussi trés- humide. La quamtité des nuages. Le tableau sutvant donne les moyennes horaires des divers mois et des diverses saisons: Henure. | Déc. Janv. | Févr. | Mars. |sAvril. | Mai. Juin. | Sept. Oct. | Nov. | Hiver. | Print. | Aut. | IO mois. | | Minuit 6.0 8.2 T:3 ON 7-4 8.1 8.4 8.8 7-5 6.5 J<2 go glest 75 I 6.0 8.1 7.0 6.6 FA 8.3 8.3 9.4 gles 6.2 7.0 7-4 7.6 7.4 2 5.6 7-5 7.1 6.3 2 8.3 8.0 9.7 8.1 6.3 6.7 7-3 7-8 Fel 2) 5-5 7.4 7.0 6.5 6.3 8.5 7-9 9-5 8.1 6.3 6.6 FL 178 GT 4 Du gin 6.8 6.4 6.0 8.4 7.8 9-4 8.5 6.4 6.5 6.9 7.9 gj 5 5-3 gr) 6.9 6.0 6.5 8.2 JAG 9.3 9.1 6.7 6.5 6.9 8.2 7: 6 4.9 75 gj 6.4 6.3 EZ SO 8.8 9.0 6.8 6.5 7.0 8.1 723 7 5-0 TM, 7-4 6.6 6.8 8.1 7.9 9.0 8.4 7.0 6: 7.2 8.0 7.4 8 4:7 8.0 6.9 6.7 6.9 7.9 8.1 8.7 8.1 FL 6.5 TA 7-9 T:3 9 4.5 8.2 TG 6.4 6.5 7.6 83.1 8.4 8.2 7.0 6.7 6.8 7.8 gi 10 4.3 8.5 7.0 6.9 6.4 7.8 3.2 8:3 7-9 JES 6.6 7-0 7.8 gj <> IT 4.8 8.5 7.0 6.7 6.7 Gj 8.3 8.1 8.0 7.6 6.8 7.1 7-9 TiA Midi 4.4 8.2 6.7 6.5 6.7 Te 8.1 8.5 7-9 7.8 6.4 7-0 8.0 ge 13 4.7 7.8 HAD) 6.5 6.3 7-5 8.1 8.4 gg 7-9 6.5 6.8 7-9 IF 14 4.4 TR 6.3 6.5 6.4 7-9 8.2 8.3 7.6 TER GOT 369 7.8 7-0 15 4.8 JC 6.0 6.7 6.6 8.0 8.2 8.2 7.6 FOG (G.OTN 7 DA FaR 16 5.0 Tal 6.0 6.9 6.5 8.3 8.3 8.1 8.1 7.6 6.0 fee 7-9 7.2 LZ 4.8 TS 6.2 fe 6:3 8.4 8.6 8.3 8.1 7.0 6.2 ie) TT T:2 18 5-5 7-9 6.1 Zslemnt 0:60 8.4 8.7 8.4 8.3 T:3 6.5 7-4 FC) 7-4 19 SE 8.5 6.0 Öre LET 8.1 8.6 8.7 8.4 7-4 6.6 gles 8.1 7-5 20 5.6 8.5 6.2 6.7 7.0 8.1 8.2 8.9 8.0 gi 6.8 gös 7.9 7.4 21 52 8.3 6.1 FS TS 8.2 8.7 8.8 7-4 6.8 6.5 7.6 7-5 TAG 22 5.2 8.2 6.3 T:5 7.2 8.2 3.6 8.7 gi 6.4 6.6 7.6 7.4 Gi agg 5.8 8.4 | 6.4 7-3 7-5 8.1 an EE 7.01 a16-4 6:7. | v7-6 T.4 7.4 Moy. 5.1 7.9 6.7 6.6 6.7 8.1 8.2 | 8.7 8.0 | 7.1 | 6.6 Fl | 7.8 | 7.3 104 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. La quantité des nuages a eté, en moyenne pour tout le temps, 7,3 dixiemes de la voute ceéleste, donc assez considérable. Elle a son maximum dans F'été et Fautomne, ou la mer était ouverte, et son minimum pendant le temps ou la mer était gelée. Parmi les diverses especes de nuages les cirrhi et les strati, ainsi que leurs formes secondaires et intermédiaires, ont été les plus fréquents. Les cumuli n'ont jamais été constatés avec såreté. La rose des vents néfique est contenue dans le tableau suivant: | ] S 0) (0) NO Note NEG SE Moy. | Calme. DG CA ce: sd Jo ser få sleek = Pon OK + 3.8 TE TE a 102 OM a NR a) 6.16 bön JAN shoes ga ESSENS = 10:83 == + 107 + 7 25 Ag OST 20 = NL 8.06 OM IB ÖNL sng rost NR ITA 1100) 6 ar Sn be 1052 ES mr Oc EDA 40) IN RR mr EE NS SARA 3 i (SK IF HA ar da ar ba KRO: 0) = to) SS FAO SIG AV YI 15 opis er sn dd ERE RS a Gr SO: and (0) än ar iog = 108 = 102) SS Ua TS = 19 TVI RIE srt Ki5s ole fe NR SATA ATS SAR OR + 10-45 + 0:7 + 10:6 + 10:4 = vh fl = FOO 8.96 SSR JULIA 250 = Je pj: gles se NS ro SNS = 10:74, 1.0 NO: an Na OO sr EO: 0.0 1084: 7.84 Fi SE Dag fösse lans eletels di ef stans sie =L0 = 10:9 IR, LOL t (0:47 LAN OM NMS FF O:4- 8.57 ==10:60 (DVI RA ro SEE SRA LEARN SSA mr (0: RN: a 10:08 TT 10:3 a OST = 1046 TE Er 7.82 + 0.8 IN KOR a se SR ER RES Se SN | CE bid) + 0: ar dö a Lida är i) a (OL = cg Fer FR 7.86 TUR YEDLVC3 Fn set te ben: 0.6 10:38 SE är Fn ST: = (00) NG) = MA ra Su RY IDt ig öcegs dra. ÄN NO: a OS ar ite RO Sk RIS HO = 200 = dos JETS = 0 ASU Dot, Sejr rst k de le stoft less = MO ET Frö är de Tr, OR OA = HAE "He 7-85 + 0:60 IO (INNOLS KA svea sp ssrele RS SRS SNS NER (0 a LG) SÖTA + 1.6 + 0.9 =O. = tog RA 7.62 SO Les vents de TrO—N ont amené la plus grande quantité de nuages, les vents de I'E et du SE, la plus petite. La variation diurne et annuelle de lintensité du vent. Le tableau suivant donne les moyennes de YF'intensité du vent sans égard a la direction. bL'unité comprend dix tours d'anémométre par heure. | | | | FHeureat. Déc: Janv. | Fevr. Mars. Avril. | Mai. Juin. Oct. Nov. Hiver. | Print. | Aut. 9 mois. | | | | I | | | Minuit 1563 219 ATG 112 115 108 108 60 241 196 112 151 148 | I 140 230 TS 120 119 85 129 62 255 195 108 159 151 | 2 155 216 192 130 117 82 114 75 226 188 110 151 146 | 3 156 222 183 147 118 85 109 76 243 187 117 159 149 4 174 232 175 147 118 91 LYS 70 214 194 119 142 148 5 192 216 IG 142 117 89 129 62 252 187 116 157 150 6 181 232 159 138 107 31 121 68 245 191 109 157 148 ju 189 250 169 134 104 77 106 61 251 203 105 156 149 | 8 181 239 166 131 88 74 113 57 252 195 98 155 145 | 9 196 260 195 132 112 92 IK7 68 274 217 112 171 161 10 172 248 ige 141 95 66 122 92 275 197 I0I 184 154 II 172 224 181 138 106 91 140 102 247 192 112 174 156 Midi 202 226 182 125 100 81 139 104 242 203 102 173 156 13 185 246 166 126 91 87 KS 103 222 199 I0I 162 I 51 14 173 235 161 HG 103 90 127 99 235 190 106 167 150 15 200 243 165 124 116 105 125 86 209 203 115 148 153 16 184 247 151 102 125 91 113 106 210 194 106 158 148 17 169 238 161 III 106 IOI 106 106 198 188 106 152 144 18 181 259 172 115 132 100 ICT 76 237 204 116 156 154 19 192 259 156 13 IT2 85 123 91 247 202 103 169 153 20 156 265 168 101 114 31 Ne) 99 230 196 99 165 148 21 143 255 154 113 135 84 96 388 249 184 III 169 147 22 136 256 183 110 127 95 94 94 224 192 IF 159 147 23 142 219 180 105 124 34 123 99 | 208 180 104 153 142 Moy. 170 239 175 | 125 | 115 | 88 | 118 | 83 236 | 195 109 | 159 | 150 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 7. 105 L'intensité du vent a été en moyenne tres-haute; elle a été le plus grande dans I'hiver et Fautomne, le plus petite dans le printemps et PF'été. La rose des vents. Dans le tableau suivant j'ai mis en paralléle le nombre des heures pendant lesquelles chaque vent a soufflé. Calme signifie moins que dix unités de Tanémoméetre, représentant un déplacement de la masse dair de 1200 metres par heure. SW 28 Ol £2!S as ole ezO = = Bl Zl] 2S st a Hel ae & IK EEEHSESENEERBECEEEREESERE SER SHORE HEE ee 2.2 Gade rörd] LE I I | TOS SITS 4lllallk9k. Ol 8I-201138 541 194] 321 Gol 451 641 55l 66) 221 281 ZI 8 Jany SöKg94 37 Lolrolk sl Sk ol 2 3 rs AN rel rä 12) TIO) 15) I 18) 221 8) 17) 15) 23) 24! 46) 44! 49) 45) 12 Féyvr.. Sikzol 254 72 TY 3) 14) 2 2) 61 3219) ID) FI 221-39) 401 929] 22 23231) 23) Ol: L5T820] 16123), 101123 HlarstilisollsErl 19) 21 9) 4) II20 r2lr3] 34l 27) 31IT21 151 7) 8 13] 10) 7) 24) 23) 311 221 29) 221 31) 45l 52) 22) 311 14] 82 VE E2SlETS 25 9 arr3) 9 9 olé) 14) 81 301 5 2 12 r2l 231-20] 71 14) 15) 34) 19) 24) rol 20) 81 14] 14) 14] 21) 207 Wan IR221028STITS] 19) 4] x6) 6) 221 5 IS) 160) 4610) 21 14] 26) 6) 13) Sj IG) 13) 19) 18) 23) SS FO) FI 7 13) föl r6ligs Unputlär6 rAlAl sr) 4) 510 xr7 2 7) 12) Ori 16) 18) 201 4) I3) 12) 43) 26) 35) 23) 34) 16) 17) 241 501 201 14) 17) 143 Sept. . 2INSIKEO Fr ao MySAN son alls ES ZI SE 7 5 CM Oo 4) Xl kTolt3) el ola 5 ol») 21 135 Oct. ...| 18) 17! 24l13| 2813) 1911] 281 4 13| II| 15) 9) 201 251 24| 14] 121 61 13) 121 27) 121 16) Iol 19) 30] 34) 221 34 Z20NM-T54 Nov:IEsA 69) 371 21 71 21 31 5l r0l 3) 6lr3) 21 6) 1) ol x3l sl sol 9| 27) 111 221 16) 20) 16) 45) 521 60) 47) Ox) 23) 31 Hiver ..|136l155| 73121] 29/29) 26) 4) 17) 5) 23! 29) 63136) 39) 261 42| 57) 64| 54| 78) 94l/139| 63/100) 70l102] 97|138| 82100) 76] 93 Print...| 75) 77) 95/29) 49/21) 36/36) 54|34| 66| 511107127] 48| 33| 46| 421 43] 221 54) 51) 84) 59| 76) 40) 67) 64) 831 49) 55) 51l 484 Aut. ...| 74| 91) 71/18) 49/17] 42/37) 93/36] 49) 261 67/17] 44| 41| 68) 26! 37) 15) 411 33) 53) 29) 46| 29) 64) 821 99) 69] 95) 51] 320 10 mois|3011/327|243/73|138|71|109|87|181/77|145|118|298/97|147l118|176!129]157:103/216|204/311|174,256|155|2501267 3701220 264 195,/1040 En réduisant le nombre des vents aux huit vents principaux-et en exprimant le nombre de fois que chaque vent a soufflé en pour-cent du nombre total des heures d'observation, on recoit la rose des vents dans la forme suivante. Le mois d'aout et le premier tiers de septembre sont ici tirés des observations faites a bord du Polhem. | S. SO. 0. NO. N. NE. E. SE. Calme. | | | p.c P:C. PiCaa | p.C. Pp. p.c p.c pe PC: 1 (8 cysspanargdtertarAENSNA SA ORAEAEA TENS 25: 15.4 1.6 0.5 1.9 3.2 22.0 29.0 25.-3 XM SAY A & sa sen RNE SERA SRA SR SR RASER RER 36.0 5.9 k.7 10.3 7.4 8.5 8.5 20.3 155 SITER rs oe a Så So dlef sle.ds(era äjejörn Bjlla es 506 10-4 10.7 4.9 LOST 14.4 15.0 II:3 11.6 TIS IT aan så såsen men se Nf 138 4.2 9.1 12.8 BES 9.8 14.1 20.2 I1.0 FERTTT LAR a e msj sf as KI: 8.3 7.9 7.8 8.7 8.7 II.I J4. 28.8 BIL sog TSE Re NEAR 12.9 10.0 6.7 12.2 8.5 eg 8.9 GIS 20:23, | MNANE. goodegestdoraTR RS KASSE IEEE ENA GOA 6.4 Zjo0 4.8 14.0 7.8 14.4 13.9 5-2 20.1 £045 Spanar bg ERS E RNE OG NE SERA ER ARENAN 12.4 16.3 8.5 1.6 11.6 14.7 I5:5 6.2 13:2 Tr Se emo maajusjmsjnls ofön> s jan 20 6.2 24.6 9.0 6.7 2.8 I0.I 2.8 35-8 TE TERRASSER PERS ENE TR TRA a ER I0.I 8.1 6.3 10.6 6.8 9.0 15.8 20.-7 NOND sctodo-uboksd SLET SEN AE RNR AGA ANENED 27.0 4-4 3k2 6.8 Su 7.9 | 11.8 29.6 4.0 [EVEN lotsar 6 AGENT Har BR ERE BOCA SARAS E NEN 20.9 5.9 DR 7-4 8.1 I SI 16.4 19.3 ASS LH ög hö se år ERE ARA EE ARLA SIA RENEE 12.5 7-5 7-9 11.0 7.6 8.6 11.4 11.6 21:90, | Ia bår or AES SSS LARSA ASSR NES IE 8.9 8.8 6.4 8.7 9.3 14.5 14.6 11.6 17.2 AST NS SEN E e Sf fars dear ajlsreker sis sj valsar sjeST5 15.3 73 ITE 3.2 9.0 6.4 8.7 17.4 16.6 IL TND då NERE ER RE SSE SEUEE SEE 15.0 Gj 6.9 8.8 83.4 10.9 12.7 15.4 14.8 En général on pourrait dire qu'aucun vent n'a été décidément prédominant. La difference a été le plus grande en hiver, ou les vents de TO ont été rares et les vents du NE—E—S les plus nombreux. En général les vents semblent souffler le moins souvent de TO et le plus souvent du SE—S. Le temps calme a été le plus rare dans Fhiver, le plus fréquent au printemps. K. Vet. Akad. Handl. Band. 12. N:o 7. ER 106 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. A FTégard des environs les plus proches, la situation du quartier d'hiver de Pol- hem était trés-avantageuse aux observations sur le vent. Les montagnes étaient éloi- gnées d'environ cinq kilométres de la petite ile, ou étaient dressées les maisons, et ne s'élevaient qu'a la hauteur de quelques degrés. Du SO au NO s'étendait la pleine mer, laissant Uhorizon parfaitement libre. Il ne semble done pas y avoir eu d'obstacles locaux qui auraient pu causer des perturbations importantes. Mais il est probable que la situation de Polhem prés d'une presqu'ile qui s'étend entre le Hinlopen-Strait d'un cöté et la Wijde-baie de P'autre, n'ait pas été sans influence. La rose des vents est ex- primée graphiquement par le diagramme V (voy. la planche). Le deplacement de la masse d'air dans la direction du vent. Le tableau suivant donne le nombre des centaines d'unités d'anémométre qu'a faites la masse dair dans la direction des diverses aires de vent. = el AN KANRSNS Ol ol AZ ZI A 24 | NN 2 HH BH (ZAN ras 3 [el 2/2/ 8/22 2 02 2/£/ 322223 22321 z MFlTTDLNSMNTNRNE SN ASS = SRS SEE SEE a | | DeECES 81) 841 27l Il sl 83 6-6). 4l ol 14) tol 9 15 5 sl x5l 61 61 231 59/100lx63] 441 761 571 92/921T39)KATIEA7TINSE | Janv. 228l290l122] 26! 54) 27) 17) ol 13 1131 38) 92) 78) 78) 22) 14] 20) 26) 21| 9j 21) 211 9 231 I3) 321 55IKDYIKSYINGG KING | Févr....| 16) 40) 871 65) 59) 52 52] 9! 40] 71 43) 56) 85) 18) 20) 151 321 79 51l 35) 351 201 18| 121 231 9) 34) 27) 43 28! 40] II Mars ...| 441 59) 35) 31 I) 31 241251 19/36) 79) 71) 68) 26) 33) 12) 8 Ir) ZI 51 15) zool x16l 9 9 59 302153 KSS | Avril SI| 521 69) 121 42l 221 18116) 46135) 40) 17) 86| 10) 19) 211 141 35) 30) 7) 10) 14 24l 121 121] 61 151 10] 171 131 13] 19 Mai 0] 281 421-91) 26) 26) 4 1618) 15-61-43) 291 75) 91 16) 71 351 ol 9 II) I8I fs 16) 13). IS, 3IEXHEELO AKS SEE | Juin ...J 211 41 6) 61 241 21 sl 8 15 11 7) 131 93) 231 12] 9 14) 31 16) 131 451 311 39) 44) 52) 19) 34) 55lII3] 55) 34) 39 OC 221 246 RASA 2718 9 71 13) I3) rs In 8-6) 5 Zl 19 61 C8 SISON | Noöv: 125176] 94 ZI 5) 6/81 221 81 15) 45) 65| 14] 19] 13) 19] 7) 17] 3127 7 3 2524 25 117|/166 205/187| 83| 54 Hiver 325/414/237| 92 119) 87| 73115) 57| 3 88 104/186 113 102] 42! 61104] 83| 79 103 140|202] 65122 78158 174/281 158|/183/158 | Print. [123 1521194] 41| 79 391 59/49 80177 161 118229) 46 69 sol 57| 561 46) 221 431 361 57) 34! 30/ 28| 55) 38|124/226) 75| 47 Aut.....|147|193 118] 28: 36| 211 33120) 4813] 28 52 74) 221 321 261 34| 19) 251 18) 321 241 56] 311 31) 30/155/131/271] 591114] 77 I 9 mois |616|764!555!167 258|140/169192!'200199]284/287!582/203/215!/128/167:182/170/133|22312321355!174!2411156 402/398|789!49814061313 En réunissant ces nombres sous les huit vents principaux des diverses saisons, on trouve les valeurs que voici: | | | S | So | O | SE. | | Hiver rr NR Er mn TN SN or ASS Se 1107 453 | 160 | 498 300 | 466 445 | 783 | JE PING gas sa säs elnejeja SRS Tale a vel ön SVENS se Isla 457 276 | 307 507 222 I 152 154 287 [URANUS äre sn sl IR Ses SRK vo le js Rss ad 533 161 | | 178 107 | 115 199 | 703 Les nombres les plus grands se présentent aux vents du 5 et du SE. Graphique- ment les nombres du dernier tableau sont exprimés par le diagramme VI (voy. la planche). La rose des vents dynamique est renfermée dans le tableau suivant. Pour les mois d'aout et de septembre V'intensité du vent est exprimée en unités de F'échelle de dix degrés daprés laquelle elle a été appréciée a bord du båtiment. Pour les autres mois elle est exprimée dans les unités d'anémométre ordinaires, qui comprennent dix tours d'anémométre et correspondent åa une vitesse du vent de 120 métres par heure, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |Å2. N:0 7. 07 | Mois. | S | SO. (0) NO. N NE. E SE. | Moy OUR rd sen sskjsnn i 10:8 + 0.6 = Ch = = i a (lg = (Be 2.5 NEP esse fasen 0 SOT TAN FE OrAEE RO = "AO: = rag ROD 1.9 IT sog = Ae LES + 280 + 184 III = GO = ol = (0) 242 RUTER 0: ene seen 030 + 164 FAST + 99 a ÄR = 10A — 134 — 1 40 241 TOS ER VS SSE re = + 128 + 100 än GR = (2 = KY =N000 = 0 207 VISE a us gas nera aa + 30 NG ar OG = SÖ TN CST = CY = 0 142 AVEL Kers sen in se + 44 + 38 är ob HENOS 2 | 13 — 162 = BS RR DATE inse sekesn en a sb EA. är är SIS är 0 = £ = 02 = Gö = Bo dl eg | JUTIV Sgong se 28 = On = äs od = (05 = BA är I ig) NOS 136 | (ID ög SSE REA AG ar RN Ari Le 2 = 0 = Of 26 TIA 97 IN GR sea seja eleja ln sjolen + 16 ES = pi ar = Ha = ID = Co FOTA 224 FANER old sessas NS + II9 SV 08 = CP =" fa 107 = 46 2 LAT I öcgs ag SEN SI arg år ot KO SRA = = Om ON 28 143 AD SRA bl > sen i/ö äg one ar 9 = "00 = 20 = 1164 = 48 = | TTR 159 KERESA DIS SN ao «lera + 36 Fk 41 är 0 + 48 = (EL =" 30 = (åh SR 175 | En général les vents les plus impétueux arrivent du S—SO—NO et les plus faibles du N—E. Dans Pete et Tautomne le vent du SE g'est aussi distingué par une grande violence. Le diagramme VII représente graphiquement les nombres que donne le tableau précédent pour les saisons. Neige et plwie. Le tableau ci-dessous renferme d'une part le nombre total des heures ou il a fait de la pluie ou de la neige et de F'autre, la distribution de ces heures sur les divers vents. Le nombre est exprimé en pour-cent du nombre des heures d'observation ou du nombre des heures pendant lesquelles chaque vent a soufHlé. Somme. S. | SO. | (0) NO. | N | NE | E. SE. Calme. P.-e. pc: p.e. P.Cc. P:C. P:Co P.Cc. P.-c. p.e. P:Cs 0.09 0.03 0.04 0.75 0.53 Os O:II 0.07 0.04 0.00 O.15 0.07 0.14 0.27 0.46 0.56 0.20 0.08 0.02 0.09 0.19 0.08 0.17 0.32 0.28 0.40 0.25 0.14 0.10 0.01 0.15 0.10 O.11I 0.4.0 0.35 0.37 0.13 0.06 0.06 0.04 0.22 0.10 0.41 0.49 0.41 0-49 0:19; | JO:TA 0.08 0.09 0.21 0.05 0.12 0.32 0.54 0.47 0.17 0.02 0.05 OM 0.13 0.13 0.04 0.16 0.31 0.14 0.17 0.04 0.04 0.09 0.12 0.00 0.14 0.28 0.75 0.33 0.34 0.15 0.00 0.06 0.19 0.00 0.20 0.46 0.25 0.18 0.14 0.00 0.00 0.15 O.1I O:0G I LO:21 0.13 0.09 0.07 0.10 0.06 0.05 0.16 0.16 0.04 OL25A 41 0:35 0.17 0.41 0.22 0.09 0:07 | OT 0.14 0.06 0.15 0.34 0.39 0.45 0.17 0.08 0.05 0.02 0.20 0.09 0.22 0.41 0.42 0.45 0.16 0.08 0.07 OxI ; 0.13 0.05 0.12 O:22 MIG 10:34 0.24 0.24 0.09 0.04 0.08 | FÅ NEL SR elle lea ee ejls slekene! Vels, inn ses 0.15 0.05 0.24 | 0.4.5 0.33 0.17 0.16 0.07 0.07 | 0.16 HÖRT O18)ES ss Farag öde fen 0.16 0.06 0.19 0.4.0 0.38 0.33 0.18 0.08 0.05 O.II Les nombres du tableau précédent indiquent plutöt trop de neige que le con- traire, car jy ai pris comme heures de neige plusieurs des heures si fréquentes en hiver et au printemps pendant lesquelles des aiguilles de glace et de petits flocons de neige flottaient dans Fair, en formant une espeéce de brouillard, mais ou la quantité de neige réellement tombant sur la terre était extrémement petite. En général les vents de rO—N amenaient le plus souvent la pluie et la neige. Pour des raisons qui ont été men- tionnées dans TFintroduction, il a été impossible de mesurer la quantité d'eau tombée, mais en général on peut dire que celle-ci a été trés-petite, ce qui est aussi trés-naturel, vu qu'elle tombe ordinairement a des températures si basses que Fair ne contient qu extrémement peu de vapeur d'eau. 108 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. Browillard. Te tableau suivant renferme les nombres qui indiquent la probabilité de brouillard, rangés conformément au plan qui a été suivi dans le tableau précédent pour la probabilité de neige. Mois. Somme. S. SO. 0. NO. | N. NE. | E. | SE. Calme || P.C. Pic p.Ce. PC PC: 1 PCs P.Cc. P.-e. PCs I) GGR ale: sa elen nns G BLS es 0.05 0.02 0.04 0.00 0.00 0.00 0.06 0.05 0.08 0.00 JANET ol rese sö Ry resas ts sr 0.05 O.0I 0.02 0.04 0.06 0.07 0.06 0.18 0.05 0.00 1 TN HE AR RANE ra BARA ASS ÄG 0.17 0.04 O.1I 0.38 OZ 0.20 OM Ö.12 0.17 0.05 MIGLS: öres nee orgie sfe se srt 0.08 0.03 0.14 0.24 0.24 0.10 0.21 0.03 0:03) NKO:BG AVEL poser kar OA DAPAS 0.15 0.10 0:22 0.34 O.15 0.09 0.09 0.10 0.05 0.20 IVAs seg es ENE: er njeel brle j 0:07 0.03 0.04 0.20 0.14 0.05 0.25 0.04 0.10 0.04 SUM gen seas ; 0.06 0.07 O.10 0.14 0.17 0.08 0.01 0.01 0.01 0.06 AN OUb avs en G ER sj sa SEA RA 0.06 0.00 0.10 0.00 0.50 0.17 OM O.15 O.19 0.00 [STATER AR RA AE Re 0.13 0.00 0.12 0:33 O:TI 0.14 0.14 0.19 0.00 0.00 (01 FREE BEER SKRAS 1 1, ARINeR gt 30 ; 0.04 0.08 0.09 0.04 0.02 0.03 0.02 0.02 0.02 0.06 NOV olonals sula, 5 Oejer Hfl peer Aäglage see lek 0.05 0.05 0.08 HN 0.02 0.02 0.02 0.03 0.00 ELLVel oss na Ev jsförafo na slang : 0.09 0.02 0.08 0.26 0.16 0.14 O.1I O.IO 0.08 0.04 PRI: as eter slet SST 0.10 0.06 0.13 0.26 0.18 0.08 0.04 0.07 0.06 O.10 1 JAG FIRA EE SE VE Ne bee SA a 0.06 0.03 0.10 0.06 0.20 0.13 0.05 0.07 0.05 0.05 Jå LU ERA SSR AR ati OSA r SN SYS 0.07 0.06 O.10 ÖS O.II 0.06 0.03 0.09 0.02 0:03 |; MT OT OTIS Se bsasr er SRS sak 0.08 0.04 0.10 0.26 0.16 0.10 0.07 0.08 0.05 0.07 En général les brouillards ont eu lieu relativement rarement. Ils ont été un peu plus fréquents aux vents qui sont venus de la mer qu'aux autres. Les observations de Vaurore boréale seront discutées a part. D. Observations sur Ila température du sol. Malheureusement ni le temps ni les circonstances ne permettaient de préter a ces recherches autant dattention qu'elles méritent. Nous avions emporté un galvanométre et des fils conducteurs pour déterminer la température au moyen d'une pile thermo- électrique d'aprés la methode de M. BecQuerrér. Ce nest qu'au mois de décembre quon pouvait entreprendre le travail de les enfoncer dans la terre, ce qui etait tres- difficile parce que les environs les plus proches des maisons consistaient en roches dures. On parvint cependant å faire un trou de 2,2 métres de profondeur tout prés de I'un des observatoires, dans lequel le galvanométre pouvait étre placé. Les fils de fer et de cuivre soudés ensemble furent introduits dans un tuyau en caoutschouc épais, de cinq métres de longueur, qu'on entortilla d'étoupe et enduisit de poix et de goudron. Aprés avoir déposé ce tuyau dans le trou, on remplit soigneusement celui-ci et con- duisit des fils au galvanométre dans F'observatoire. Les lectures en furent faites de la manmieére suivante: la seconde soudure fut plongée dans un vase contenant de Palcool, dont la température était indiquée par un thermométre et qui pouvait étre refroidi par un mélange réfrigérant ou chauffé par une dissolution chauffée de sel jusqu'a ce que le galvanométre n'indiquait que zéro. Avant de déposer la pile, on essaya la méthode et trouva que la faute des lectures était tout au plus de quelques dixiemes de degré. I est vrai qu'on aurait pu obtenir une sensibilité plus grande en donnant plus dastaticité aux aiguilles du galvanométre, mais les changements casuels de la temperature ex- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 7. 109 térieure des fils, dont Ihomogénéité mn'était pas éprouvée, auront peut-étre occasionné des erreurs tout aussi considérables. Voici les déterminations obtenues: 1873: Jany. 19 — 12.20 (trés-incertaine, vent). 20 — 10. 5. 23:06 120. INET - olle Zl MN 7.19 — 9. 0 (provenant de ce que Yair et le sol étaient égaux). 2 IU0LG Mars 200 = 115. 2520 Avel SSI 3. 05 2509: Mairca0.l9d0 — : :7-15r (vent). JUN L200LS, de 0 RE OR 0 Si Notre départ étant håté a cause des rapports glacials tres défavorables qui sur- vinrent, nous n'avions pas le temps de déterrer la pile pour examiner si elle avait été assez bien gardée pour ne pas avoir éprouvé de changements. OG AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. Supplement I. Tableau de températures moyennes trouvées dans les régions arctiques. Les dates sont prises de ”Smiths. Contr. to knowl.”, Vol. XII et de ”Klimat. Beitr.” von Dove, Berl. 1857—69. Les températures sont exprimées en degrés centi- grades. | [22] | ten | EW). ET|. ER Beockey Idand. | Få le Slo lo HO: Point Barrow. | cc | cv 2 | | so = Lat. 74 43 N. Is TESS Dem FORNE iab.) 74 30 NE] oc RET FR SOS Le båtiment NEN ERS SN NE SSE SSE SITE North Star. (per FER a ES a sn a so SA SSA ml Ar Z Z22| "> £ [1852—53.11853—54.] "| Al al gm r8s253.11853—54-] 25 JVÄNVE rese 1-7 34-:07|— 26.74 31.89 SUE22 25:17 36:891-— 33-03 354 — 37.67 | — 35.22 |— 35-78 RÖVD rss =— 32:601— 28.66 = Pg a SIG 38-27 3294 357 — 28:33 | = 30:83 STEN Mars Söd 33.39|— 28.34 — 24.83 | = 27:22 |— 27.401— 33.56] — 28.561= 32.06/-— 25:00 | = 305501 REN | Avril FT ILO:07 5 — 15:00 | — 16:44 |— 18.88] — 21.39l— 23:391)— 21.068) = 18:75: Ly OT SR Malene = GLUNE 7.06 6.17 8.96 8.00 8:67] 12-48 47-220 = KO:O0NE JULI: reps = 0:34] + 0:09 = 16:06. | LOrGG 2.04) + 2.28 OM RR SA Juillet .... ar SAN AF IA ar igar SS 35:32 |R2:04 DE + 4.1 | TERSO0NET Aott ses 7:95 TES an GRS ar KR 2.05 V2.1I 0.94 7 1T:30M TE TA SePplereesesk 1.90 3.83 = NNE GR 3:32 3:39 4.89 =, 15:80 SON (ÖlÄssnoA = 10:30] 1O:;1O 15:50 18:28] 13:32 Ii) ga | NS 14.89 | — 13:67 |= 20-50 Nov = TJA4O lr LORS 22-89! | 22:00 |=T 24:37 20:50 ERASO = 19:51) = 20:44] 30:09 DECKIE: = 28.48/— 33-46 = 20:801= 29:44. 30-58 28:33 mg 5 31:50) RT ESS T'année... a 14:46] LAS E = (13:72 16:60]5T: 155541 ISIN : — 16.08 a NA EE LER SE Ds n = HH l|-2e| 2 SSH - HH MT & | fö 26 = =5 S STSKSCSRS ; SNS Z He 9 FSE é AES iab Al NE Le båtiment 255 gl & od XT TO SOND SE 5 ballad 2,2 SS: Eil= of Bicke 2.5 Ö > vo SEO SS ad 2E AS SS OMR | SSR Plover. BROS BS SCR Falsd IRA MRS SE SE | SS SS AS - << oa = 5 =3 | SoS RR 3 SLR NE ES lar SG 25 2 & | SER HS - as SRS IEEE TE (= I PE FOG OR ee fd os TA AT La ce —- = (NER = | ; (og ul EH ET ET ol E dd. 8 dd 2 22 slönm| 285) 38 | l EEE ån TE AS TE VS ST SANSA SAKNAS ol | GRS Se fa as go I lg 5 Sie 8 RAR 2, | 00 (DEE NR on TR Hm Å = se = . fikan Gr co SUN " SA BR EEG RAR ROOT | SAT OA | VOLT | HOLE | TE BAL BSK BLSES ANSER — | | o3 5 | om & | om Ela SS BIKOR STO SöS OS 3 om (Oh = Öc Sa SA Sr 2 & 5 ga (FR Bi om S ” = OVR 2 - 3 kid e 1 I RR ES ER ER a RE (FJ a =S & ln, > SN PE Ez NAR SMER: Re Bi om FAN NER 4 2 Era file | HA: se HA |s2 HZ HA HARE Janv 3050) SIR = 33:48 |=— 0 5:28 1 — 19:38 1 39:35 | = 30:35 mm 27575) | 5: RAS Péyvr = ?40:LL— 30:08 = själ SM 37:70 32.14] — 16: = 22:07] ISS Mars 3 erD RS =—L34.801l— 2748 = SR NN SE YEN — NN NE = 15:30 || —— 10:00 Avril 20:44 LSS 23:05 | = LO:IO | 16:04 | L8:00N KT KONSSN == 3:19 Mai 2200 GES aR SNS KINI 0.81 | + S RA (Rd Juin 228 TRA) 0:69 IE 773 i AST aln ORON + UTAS ENAS Juillet .. Oo Fr susar Age 34:31 | TES ON ar LER Var + 4.45] + 5:03 ANOUb EE En Ola OA Os 231 sr LO:2SN nr am Sas ST + 4.96) + 3.88 Sept = SO a 10:46) || FA lr 2:50 6.00 | + ON Sk Oct. SJS PN rr 20:070 fat A5A = IO:0T I S:O8iN = 542 NS Nov res 2704 | SOTD = Z0:991| IR O:4:50 | LSE08 30.07 22:37 = 12:03 Ur LEGS Déc. : = Gp = 35:00. = 4-31 | 10:38 | = 30-L ma 295881 rr 9: GSK EN S lannée . = 18:7S SSG = Ck VTI KOSS = 2:761=— 3:38 — YES RNE — — — — VV o«=— OK — Pm — — — — FIS = H [2] = NH FÖR = = = | SS SR SAN ES Z z - =O ME z ät ov & 3 = So ce DL 2 > Te 35 => SS JSSEAN SEA RES =S 20 ge 2 os SR Sm Pe go ER SP CX mES SAT Sp =E SN Hö = ö = Ö FN re = SE RN RS SÅR De 5 Ga = se OP FÅ oe FAS en 22 25 tl sem Fil Dm 7 S- z 2 z = SE rr 35 BuBIdkg To= NE FO KE ER 3 & RNE SLE SET FA ?8 SS er i ce i = ' [0 ' ' ' [ p KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 7. Väl Supplement II. Observations météorologiques, faites pendant une excursion en traineaux dans la partie du Nordest du Spitzberg. Les observations sont faites par M. NORDENSKIÖLD et M. PALANDER. Pour la pression d'air une trés bonne anéroide est employée. = = 2 be KS 2 &5 Intensité Date. = = —& (Cr OSA tatkdu ciel. Lieu. Remarques. = =) SS rection vraie SS NE du vent. o ce Å | i 1873. i mm. : d Mai | 20! 12 773.6 | — 7.5 2 NO 458 un | 17 PAN NN 49) = Brume. j 21 [0] JG EF IN = | id. | U| 12 774.3 | — 6.3 Calme — id. | 17 GI STO 1 E === id. dd 23 Fi Calme =S id. ” 22 10 FORE id. === id. dd 17 TOS NES 1 S — id. 2 23 o JOG I LO:S 205 id. 11 Fl 25 10 N,S i 17 767-95. un 42 SS 10 NS | 23 ZÖJ:9L | = 3:5 3 Sq50 10 N,S i 24 XI TTO: ar, 24 5 ESE 9 N,S | 17 768:84 I — 20 4 SO I 6 c,S Lat. N. 80” 26', Long. E. 23”. | 25 o 768-64 [= 3.9) |. Calme | IröN | II 708-91 Iir02 id. 9 N,S | 17 708:00I— 24 4 S | 9 Sje | | Eg 767.6 | — 3.0 3 NE 10 N | Neige. 26 9 768.6 | + 0.6 1 NE 10 N 17 768.3 1581! 4 SqS0O 10 N 23 768.4 1.2 1 NO 10 N Neige. 27 10 768:07 |. + 0-7 2 NO 10 N 7 OG: 3 NO 10 N i Rafales de neige. 28 o SÖS ENE 0) 10 N id. | 11 ZÖgsar le JA I E 10 N | 18 Z70:04 Il 162 1 NNE IO CN | 22 SN HA Calme 9 N,S | 29 9 AGS: G äl LI 6 S 10 N Lat. N. 80” 17, Long. E. 25". 17 CI Fara i 6 SE 10 N 23 NJA AE 1 ENE SENSS ; | 30 9 06:71 (ich roa. 1 NO 9 N,S = ILat. N. 80" 16', Long. E. 25”. | 31 o 763.4 | — 0.2 5 5 10 N,S Lat. N. 80” 12', Long. E. 26". 11 FADG Mer EN 7 S 4 cS » » » » 16 GÅS ert gu 5 S 10 N,S 23 763:.9. | Fk 22 Calme 10 N,jeS Juin I II Z03Sr4 lada 2 35 4 eS 17 Rss OM 458 KON Commencement du voyage sur la | 2 Oo JAS: 3 GS) 10 N glace interne. | 15 ög, RR 6 S 10 N | 21 FAROR | Er 2 6 S 10 N | 3 o FAO a AS 65 10 N | 1.5 746:5 I 352 3 S 8N | 18 446 g:0 308 SKIN 4 kor GAA NG on 22550 7 N 12 JAAA 52 35 KUTIXORN 17 7448 | — 4:4 2 SSE 10 var. 21 FL SS 1 SSE 10 N 5 8 HÄLSA NES ef r SE 10 N 16 GEon ILE Ad 2 E 10 N Brume de neige. 112 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. [ov Hm : 23 Intensité Date. - : se RR Sr État du ciel. ; Lien. Remarques. : - = du vent. OM 5: 1873. m.m. - Juin 6 o gl 4 ENE 10 N Brume de neige. 2 723.8 2.0 1 NE 10 N id. 19 GPL = SD 3 NE 10 N Neige. g) [o] spa) GES 4 NE 10 N id. 14 Gjlnos = Gb 6 NE 18 708: 1053 6 NANE ordinaire- 8 o 706-95 la 7: 6 N ment clair an 12 706.2 =(50 6 N zénith. 19 00:90 YEO 3 NONE Lat. N. 79.47', Long. EB. 25”. 9 o TOJ.2 = 8:0 1 NNE 4 S,eS 12 JIE SA ensE2 1 NNE QOS Lat. N. 79" 39', Long. E.25”. 18 TIJEG == (59 1 SSE 10 N 10 o 723: 4:60 Calme 10 N 11 72040 2:4. ES 10 N Bruine. TI o J235I = fe 1 SqSE 10 N 12 719.7 1365 4 EqSE | io N 18 ge I SL) 4 ENE 10 N 12 o 712.060 = (Ol 4 ENE 10 N 11 J2SSI mr 50 1 EqNE 10 N Air trouble. 18 TID: AGA Calme Brume. 22 GPS NM id. 10 N 13 10 714.9 + 0.2 id. 10 N 15 714.0 OZ 250 10 N Brume. s 19 7 LS är OY 28 id. 14 8 JIE = ER 4 NO 10 N Rafales de neige. 22 7I2:200 7:60 1 NO 3 S,C [Lat. N. 74" 43', Long. E. 24”. 15 9 710.0 = 1 SE 35 17 728.2 = 240 7 SE 10 N 16 o 756.8 0.0 6 SE TON Bruine. 9 sel 6 NNO 10 N id. 13 753.0 | — 12 7 NNO 10 N Lat. N. 79” 46', Long. E. 22". Neige. 20 7.543, = 057 4 NNO 4N Lat. N. 79” 45', Long. E. 22". id. 17 9 754-8 NO: 1 NNO TN 15 755-9 35 05 Calme 10 N 18 o 757.4 | — 4-1 2N 9 N Lat. N. 79” 47', Long. E. 21". 9 760.3 + 1.6 Calme TON » » » » 14 762.4 ARN 1 NNO 10 NS 19 o 761.5 == 0) Calme 10 N 11 757-3 EA 2 SSE 10 N Neige. 18 753-00]. = 1:3 1 ESE 10 N id. 22 7522 1 ESE 10 N id. 20 8 7535 OA 3 NO 10 N' TG gg | Hö 6 NO 10 N Neige. 22 FR olla 29 4 N 4 SN 21 8 758.2 IL Calme 2 S 12 742.1 = BN 1 E IS Lat. N. 79” 45', Long. E. 20". 22 9 757-4 | —0:2 1 SE 25 Lat. N. 79” 49', Long. E. 19”. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |l2. N:o 7. 113 Supplément III. Observations météorologiques faites au Grey-Hook en 1872—1873. 1872. Sept. 18 vent N et NO, puis NE, mais faible, clair. 19 20 21 22 23 24 25 26 27 Oct. 20 tempéte Ö, brume de neige; la glace serrée. id. id. id. id.; au NE une petite ouverture dans la glace, mais elle a bientöt disparu. å 6 h. forte tempéte NO; puis vent N et NO; assez clair. vent NO, assez bon temps. temps superbe, assez calme. bon temps, calme et soleil, vent trés-faible SO. vent N, brume, calme. vent SE, clair. vent NO, brume de neige. vent NO, ciel clair et soleil. vent NO. bon temps et soleil, avant-midi vent S, aprés-midi calme. bon temps, calme, clair. vent S, une ouverture dans la glace vis-å-vis de Moffen et des Iles Nor- végiennes. bon temps, clair, vent O. bon temps, clair. bon temps, calme, mais gelée. vent SE avant-midi, apreés-midi assez calme. vent S, mais assez faible, aprés-midi brume de neige. bon temps, vent S, air trouble; ouverture dans la glace vers le Verlegen- Hook, et vers N et NO vis-å-vis des Iles Norvégiennes. bon temps, calme, brume. bon temps, calme. bon temps, calme, brumeux. vent S, air trouble, neige. vent Ö, brume. vent N, brume de neige; le soir vent plus E, aussi brumeuzx. vent SE avant-midi, apres-midi vent SÖ, gelée, la glace non visible au- delå des Iles Norvégiennes et de Moffen. bon temps, vent O. vent O et brume de neige. EK. Vet. Akad. Handl; B. 12. N:o 7. 15 114 Nov. AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. vent fort Ö, de la glace serrée arrivait de TO des Tles Norvégiennes. vent SÖ, air trouble. vent Ö, calme, brume. bon temps, calme — gelée et brume. vent S, air trouble, bon temps. vent Ö, brume, bon temps. avant-midi bon temps, apreés-midi temps a perroquet, a 7 h. aprés-midi calme. bon temps, calme, air trouble. calme, brume. tempéte S ou temps åa perroquet. tempéte S, air trouble. vent S, la glace rompue sur la Liefde-baie. id. id. vent SE, clair. vent SÖ, air trouble, un peu de brume de neige dans la soirée. vent faible S, un peu de brume de neige dans la soirée. vent faible SÖ, ciel brumeux. vent Ö, air neigeux, épals. vent E, pas de froid. vent SÖ, air trouble. vent O, air trouble. d'abord vent E, puis tempéte SO; la glace rompue jusqu'aux navires. eaux ouvertes. le matin vent Ö, puis N et NE. tempéte N, puis NO et O, forte brume de neige, la nuit presque aussi elaire que le jour: vent Ö, un peu de brume de neige. beau temps, clair, point de gelée, vent faible. vent SÖ, beau temps. vent faible SÖ, temps celair. vent SÖ et S, assez calme, air trouble. vent O, N et NE, un peu de brume de neige. vent NO et N, brume de neige. vent NO et O, brume de neige. avant-midi vent Ö, aprés-midi tempéte SE. avant-midi forte tempéte, aprés-midi assez calme. tempéte S, clair. tempéte S, gelée, clair. avant-midi tempéte S, aprés-midi vent SO, air trouble, assez calme. vent d'abord O, puis OSO, mais assez faible; clair, gelée. i avant-midi vent Ö, brume de neige, apres-midi tempéte NE, brume de neige. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |Å2. N:O Z. 115 Déc. avant-midi vent faible S, aprés-midi tempéte SE, gelée, clair. vent SÖ, assez calme, clair; un peu de glace est arrivée. vent SÖ, assez calme, clair. calme et clair, point de glace. calme et clair, un peu froid. vent faible SÖ, calme et clair, gelée. air trouble, calme, point de gelée. vent N, puis NO, air trouble. vent SE, gelée, clair. vent E, gelée, clair. tempéte NE, clair. 12 vent faible SÖ, clair, grand froid. La glace portait, quand on se servait de roquettes. 13 vent faible SO, clair et assez calme, froid. 14 vent SÖ, clair, froid. La glace nouvelle a porté jusqu'aux navires. 153 vent faible S, un peu de brume de neige, grand froid. 16 vent Ö, avant-midi un peu de brume de neige, apres-midi air neigeux, épas. 17 vent faible SO, clair, gelée. 18 vent SO, elair, gelée. 19 avant-midi vent S, apres-midi SE, clair, grand froid.. 20 vent SÖ, S et å la fin SE, air trouble. 21 vent faible SO, air trouble, grand froid; de la glace se forme dans le port, mais elle n'est pas encore epaisse. 22 vent Ö, brume de neige; tempéte NO, brume de neige, mer grosse. 23 vent NE, brume de neige, mer grosse. 24 tempéte NE, brume de neige, grand froid. 250vent. O3 arr: trouble. 26 tempéte E, air trouble, froid. 27 vent E, brume de neige, grand froid. 28 avant-midi vent NE, apreés-midi vent N, brume de neige, grand froid; glace nouvelle au plus loin qu'on puisse voir. avant-midi vent faible SO, aprés-midi tempéte E, brume de neige et froid. 30 tempéte NE, brume de neige, froid. 31 tempéte N, brume de neige, froid. 1873. Janv. 1 avant-midi vent S, clair, apres-midi brume de neige. ja SL 00 SL IN OT HF UM No jr -—- -—- [ND co 20" RE a 2 vent d'abord S, puis SE et E, clair. 3 avant-midi vent S et SE, apreés-midi SÖ, air neigeux, épais. 4 vent O., NO, brume de neige, tempéte accompagnée de neige et de mer trés-grosse. 5 vent O accompagné de neige, aprés-midi vent S, air trouble. £ 6 vent SE et O, puis E, accompagné de neige. : 7 avant-midi calme et clair, vent SE, aprés-midi clair, grand froid. ' . . $ 8 vent SE, air trouble, grand froid. : 5 3 116 Janv. Févr. i) 23 28 Oo OO NN N sm kH OO SS HERA RH oc sc UU OO NIRO RB ONA DD OM«AmhmPyue RB Oo AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS METÉOROLOGIQUES. vent O, puis N, accompagné d'un peu de neige, aprés-midi vent S et SE, clair, froid. tempéte NE accompagnée de neige, grand froid. tempéte NO accompagnée de neige. vent SE, puis SÖ, clair; une bande de glace apparait au dehors. vent N, brume de neige, grand froid. vent O accompagné de neige. vent faible S, air trouble, pas grand froid. vent S et SÖ, pas grand froid; la glace dans le lointain. vent faible S, air trouble. vent S, avant-midi air trouble, aprés-midi clair. vent SE, clair et froid. vent S, clair. vent faible SÖ, air neigeux épais. vent S, O, SE, pas de froid. vent SE, air trouble, point de gelée. vent S et SÖ, air trouble, pas froid. avant-midi tempéte SE, clair; aprés-midi vent S et SE, accompagné d'un peu de neige. vent NE, NO, brume de neige, pas grand froid. tempéte 'E, air trouble. avant-midi vent NO, aprés-midi vent N et NE, air trouble. avant-midi vent SÖ, clair; aprés-midi vent SE, air trouble. tempéte Ö, air trouble, pas grand froid. tempéte Ö, vers le soir NO, brume de neige. avant-midi tempéte, aprés-midi faible vent, clair. tempéte NO, clair, grand froid. vent Ö, clair. vent NE, accompagné de neige, pas de froid. vent faible N, air neigeux, épais. avant-midi vent O, aprés-midi vent accompagné de neige. air trouble, calme. avant-midi vent Ö, apreés-midi tempéte NO, neige tout le jour. vent accompagné de neige, beaucoup de glace probablement arrivée. on n'entend point de vent, grand froid. tempéte. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:O Z. TTT Supplement IV. Observations météorologiques faites au Cap Thordsen en 1872—73. Le thermométre était centigrade. La direction vraie du vent est annotée. Ah 8h 12h 167 20h Remarques. Temp. Vent. | Temp. | Vent. | Temp. | Vent. | Temp. | Vent. | Temp.| Vent. — SINE |— 2ZgINE |— 8 ENE|— 8& — 10” |47 brume de neige, 8" neige, 122 —20h clair; — 10! SE. |— 11 = Tr LL =— 10 '4" rafales de neige 8/—12" brume de neige; = ON — 11 /N — 124 N ST EN —11/N 4, 208 rafales de neige; =" NN — 14 |N LS = Il = 11 |N = |4h—87 elair, 122 calme, 12: —167 couvert, 20k clair; — 6| NO I|— 6 INO |— 6 | ONO|-- 7 — 9/0 4 —127 rafales de neige, 20 couvert; —17/NE |—1g9 /NE |—18 |NE |l—i5 INE |—15 | NE (clair; —15/ NE |—18 |NE |— 16 |NE |—16 |NE |—i15| ENE |41—82 clair; 127 —20h couvert; mr IS 12 SE fr SE är ESEN— Tr 47 couvert, 81 —12” rafales de neige, 207 brume de neige; mn NIE Sa INEEL a la rn I NBL 4 NE Sr 41 air trouble, 167 clair; SEGLEN — 164! N SA EN ts EN —11/N = [clair; — 9/NO |— 7 INO |— 5 INO |—- 4 — 5 41 neige, 81 —12" brume de neige; — so! NE |=10 |INE |— gl NE |—10 |NE |—1o0|NE [clair; =S NER 0 = 8 = €7 — 7 124 brume de neige, 20 air trouble; = 7)1SE |— 7 1SE |— 7 |SE |——6 = 6 47 air trouble, 127 neige, 164 brume de neige; ANS — 4 =10 3 — 3 /|S0O l47 air trouble, 205 tempéte; = NR — I o [0] o 47 couvert, 124 tempéte, 20" toujours tempéte. = SINOEE — 3 = 3 47 toujours tempéte, 12” tempéte å Vouest, 20" tempéte | et brume de neige; — 3/50 |— 4 — 4 =" = 5 |I2/ la tempéte diminue; CE = — 6 =O =D lair trouble et calme; =— IS =; — 4 =") NS = 9 4” elair, 16 neige, 20 brume de neige; ANOS — 4 — 3 == 1 — 110 41 eclair, 16: —204 tempéte; — 210 — 3 — 3 — 31 — 4 47 mer grosse; — 118 — I — 2 | AA — 2 47" air trouble; ol!S o + 2 år Ke o |4l —167 bruine faible; olS [] [0] o o 4/5 air trouble; = OS = = "3 = (00 = AL 4 clair; ROSOR A — 3 = = 2 47 air trouble; AO — 2 = 5 =="4 = 4 air trouble, 122 brume de neige, 20" tempéte et neige; NOK =O = = 9 |4h brume de neige, 167 air calme et brume de neige; — 6/ ONO| — 6 — 8 — 10 —- 12 47 neige; — 16 / NO |— 18 =" 0) — 20 — 20 47 clair, 204 toujours clair; —22/NE |—22 — 21 20 -- 16 |4X clair, 122 calme et clair, 204 air trouble; = = LIA = 00 = 8 47 calme et nuageux, 20 clair; — 8/85 — 8 — 6 = Kö — 7 4 clair, 127 calme et couvert; = 00 =E mn = = $i 47 air trouble; — 710 = 7 — 7 6 = 0 47 neige; — 5/0 — 5 — 5 — 5 — 4 4h neige, 8 tempéte et neige, 124, 20 brume de neige; = 3 S = "2 = 2 — "2 =="12 4" brume de neige, 8" neige, 20" toujours neige; AG = $j/ == 8 ME =18 47 calme et couvert, 20 calme; — 4/SE |— 5 — 7 — 7 EA 4 tempéte, 8" couvert, 20 clair; 12/SE |— 12 — II — 11 — 12 4R vent fort, ciel couvert, 207 clair; -- 7|SE 206 = 7 == "7 = 4 tempéte, ciel nuageux; = TA4NSB f- TA TA == = 115 4" toujours tempéte, clair; 20'1a tempéte diminue un peu; mg = = TES = 0 47 clair; 29) — 17 — 16 — 16 — 15 = T5 4", 16 calme et clair; SN 9 = 0 6 = 16 = 17 4h id. 118 AUG. WIJKANDER. OBSERVATIONS MÉTEÉEOROLOGIQUES. 4h 8h 12h 16h 20h Jour. T Remarques. Temp. Vent. | Temp. | Vent. | Temp. | Vent. | Temp. | Vent. | Temp.| Vent. 1872. Déc. | 1] — 217] SE | —21” — 20 =) —18' 4 tempéte, ciel clair; » I la 16 SER TG = 15 = XN5 LS 47 rid! id. » | 3] — 14) SE | — 14 TA =— 14 — 14 47 clair; SI Ule — 11 LO — 10 — 10 4 vent faible, ciel clair; Sr SEEN — 9 LT — 11 — 11 41 clair, 207 calme et clair; DENNES | = 05 = — 10 =O 4" calme et clair, 164 -— 204 couvert; AE TRNAO = 0 = ST MO =O 47 air trouble; DENS fr TONEN = 10) LO — 11 = 109 4 couvert; lg TON SEI SN — 11 =12 47 elair; DITO TS ASIEN ant AS = 10 = LS 4" tempéte, ciel clair; PRI TON = 10) = 18 RA — 18 | NE |42 clair; ITA) CSN NE 8 FL = 0 = 09 4n id. FASA =) =) wie NA 4k id. DE TANT = 13 = 10 = QI = I 47 calme et clair; be KE =— 6 85 = 5 | = 8 4h, 125 brume de neige; NO gl = jf a = I = (fö 41 couvert; DT ST CE = Yu SG ÄNDA ng LS 2500 TS AN EN nr =O LÖ = 19 41 toujours clair; HD LEG gr AZ NIE ER RO TG = ty) 4 clair, 125 couvert, 16" —20/ brouillard; 20) LA = TA =S LG 4" calme, neige mennue, 161 —207 clair; 2:61] 25 | OT NIE a = HG EO TO 4 brume de neige; by DE 22 8) FL I3 a TAS) URINEN rn 4" calme et couvert, 16 clair; » l221— 14 US FIG 14 | NS 4" calme et clair; | ig ND HS = NS 4 neige; » 25 == ig S0106 = 2 — 15/| NE |47 calme et clair, 124 calme et couvert, 201 nuageux; 20 ONE F 10) TA = el KAS 47 clair, 127 calme et couvert; » leg 4 NERIRE ra: == Lt = 16 =095 47 neige, 167 clair; » 128). — 16 — 16 FRA SA) = 17| NE |47 calme et couvert, 12 clair; 20 TOS TR SATS NG 4" tempéte, ciel couvert, 12/ brume de neige; Py 13 Oe TA SEN 20 = 20 — G) 4” neige, 12" calme et clair; » lgal TT 16 =O = 20NRENEL lant 20 = 0 4 calme et couvert, 127 clair. 1873. I Janv.| 1l— 20 | E = 120 =O ml = 12 4/ couvert, 124 brume de neige; DA SIS =6 TLS => = du 4" vafales de neige; DAL Pr SÖN SIS S NE FO 47 couvert, 12" brume de neige, 204 calme et nuageux; NE = NA =" = fl 4" calme, brume de neige, 124 nuageux, 204 elair et serein; EG Hl ISIN 2) LG = HG 16 41 clair, 204 calme; » | 6 18 — 18 = — 16 — 20! N |4! calme, 8", 20 clair; SO AG = 25 = OS = 22 => 4" calme et elair, 16" clair; BKS fel CE OR Fö SS 0 4" couvert: 2 LEO | ee ge = 19 = NING = 19) 4/t clair, 127 air trouble, 164 — 20 tempéte et neige; NIO | AO AST = 10 SO = 0 4" brume de neige, 167 clair, 20" brume de neige; DA DNE EN FF ROCE EAA PR = 4" neige, 16" clair; DET =13 OM EN ST 29 = OG — 20 4 clair; » TS 20 N =20 00) = Ni) TS 47 nuageux; 2» lira N =00 201 20) = 4h id. » IIS] — IS | LÖ =O | SATA —12 4" calme, 16" couvert; » |16|—- 14 | — 14 — 13 | — 12 | — 14 47 calme et clair; 9 2 AN =I3 Sr 200) = CN — 10) 47" calme et nuageux; yr TS 7 = gl SSKNI & =HO| — 6 4" calme et clair, 84 clair, 124 tempéte, 20" toujours | tempéte; 2 [TO ONS IE NEG = 0 = 0 = ($ 4" brume de neige, tempéte; Skal gl SEE — 5 — 5| = Al 4" tempéte et brume de neige; RNE FINE = 72 =12 o Arg nd id. » 122 ol S o o — I — I 4" air trouble; HE 23 AS = = = 3 = "73 h id. » 124 ol S o O| AN = AA 4! air trouble; » las] — 4) SE | —- 4 =" — 6 = 6 4" tempéte, ciel clair; JPG 5 läs SRS = Ol SEN 6 47 calme, brume de neige; TURE SIN OA = ä o o 4" vent fort, ciel elair, 20" couvert; KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:O 7. IN) 4h 8h 12h 16h 20h Jour. MG Remarques. Temp. Vent. | Temp. Vent. | Temp. | Vent. | Temp. | Vent. | Temp.| Vent. 1873. Janv.l28 — 371 O — 3 = 3 — 6& | NE |= 5 4n, 167 neige; » 29 ol SO [0] [0] [0] = til NO RO 13 | 0 = 3 RAN = dt = 8 4! vent fort, ciel couvert; » 31] — 31 O — 3 — 4 = 7) NH 7 4", 167 brume de neige. Févr.| 1l - 12/ N =I2 =22 = NOT ES 4" elair, 16 couvert; Zl ANA == == = =0 4" tempéte avec brume de neige; Hells] —r] O == AVP = = I 4" brume de neige; » | 4/— 2/ N = 2 = GL = 0 St 4 id. 8" clair; SES IA EE = (0) = (0) =" 6 4” calme et nuageux; JHIRG)— 3 ="8 = 0 = 2 — 2 4” calme, neige, 12X brume de neige; » | 7l/— 8) NE | — 8 =" 0 = gi SE = 6 4 neige, 20" vent fort; » | 8 — 6 — 6 = GJ = GH = 5 4/ calme, neige; » | 9/— 17) E 6 16 KSK NEN 20 4h elair; Furl 2] NE | =23 = = =O 4 id. HIT) — 26 260 = 26 = 25 = 41 calme et clair; Hl 28 EL = 30 == 4h id. NES 30 = 30 == 30 =D 4" id. STAR 3 RS GT =2302 Ah id. » 15] — 31 — 31 — 30 — 26 — 26 4h id. 164 couvert; HELG SE TA 13 = ="/(H2 = 47 brume de neige; 2 IA ans SER LR 5 6 =>sd0 4h id. Para 20: NE 5 22 — 25 == = 27 4h id. 201 clair; » I19| — 26 6 20 = = 47 calme et clair; » 20] — 24 = 24 = 25 26 12 Ah id. » 21] — 28 =20) = 03 = 126 AR id. 201 brume de neige; » |I22] — 26 — 26 — 26 — 28 = 25 4” calme, neige, 20" calme; 223127 — 26 — 26 = 27 — 28 4, 20h calme et clair; » 124] —- 26 — 26 125 -— 26 — 26 id. 2IEA5)— 25 5 VN 260 = 20 id. »Fl260) —-26 = 20 = 0 —24 24 id. SEN 23 =06) = Ka 2 id. » 128] — 21 = 0 = 20 20 = 20 id. Mars | 1] —24 =E = 0 =O 24 id. » | 21— 15 =15 =90 AS = 47 calme et nuageux; mi 8 SN = = 5 AS id. DE AS SE I 8 = GC = Ar = 47 nuageux, 205 calme et nuageux; I =E 06 = 5 = Zu — 4/| SE |45 calme et nuageux, 20" nuageux; » |16— 2! SE |— 2 — 2 — 2 — 2 47 nuageux, 167 calme, neige; 2 3 = GC = 0G = 7 = 4" calme, nuageux; > 8 16 —= 6 == = 53 = id. NNE = NG EX T6 = GC =" id. 5 ro NA AD 5 = 6 » III = 6 LS = =060 PA = 0 =") =— 197 =20 » 113 = — 12 = KA » 14 = (AO DES =— 20 » 116 = 6 » 117 = Hp » |18 = 20 » 119 ÖN » 20 => 25 NAT 46 » |22 25 » 23 —— 29 » 24 == 30 » 25 = 25 » 126 = 120 AUG. WIJKANDER. ' OBSERVATIONS METEOROLOGIQUES. 4h 8h | 12 16h 20h Jour. Remarques. Temp.| Vent. | Temp. | Vent. | Temp. | Vent. | Temp. | Vent.| Temp. Vent. 1873. | Mars 27 — 20" » 128 7 LS RINl29 = IT » 130 (0) SSE | 5 | Avril] I SFS » 2 — 6 » 3 == 3 TEA NA » 5 Fia > Mike » 6 = Remarque. On regrette de ne pouvoir réaliser l'intention, prononcée dans lF'in- troduction (page 4), de joindre comme suppléments a ce mémoire les journaux météo- rologiques tenus par des pécheurs norvégiens dans le voisinage de Jan MAYEN pendant IThiver 1872—1873. X , Observations. météorolodique Wijkander, Kongl .Vetensk Akad Handlingar. Bd.t& N91. IRENE = Vv big KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR Bandet 12. No 8 THEORIE DES PHÉNOMENES ELECTRIQUES, FESEDLUND, PROFESSEUR DE PHYSIQUE A L'ACADÉMIE ROYALE DES SCIENCES DE SUÉDE. MEMOIRE PRESENTE A L ACADEMIE ROYALE DES SCIENCES LE 12 NOVEMBRE 1873. STOCKHOLM, 1874 P. A NORSTEDT & SÖNER KONGL. BOETRYCKARE. ee DR ' Min. 5 - Sr fa -— KRK ARR AR RH HM SS TOO SUS OS OVISS CN NOIR FN GON SO TCO STANS SNS EA SNS DS BD Bb =S Table des matiéres. Avertissement. - . : Pages. HO UC revs na sv sekadets ses nens SINE REN Skos ÖNS OrER Eckär HOUR NAS OS ARR ARTS 2 SE RN AN STANNA il Attractions et répulsions électrostatiques ........... .. SEEN ER STERN Tre nr an en ARR åra dess nt dan AED öleckasafton spar wntuence. CChargeddutcondenSakeb oe oslod ses senere sånn rann sn sn SIREN SAL 6. L'exeés ou le déficit de V'éther se porte å la surface des corps COnducteUrS............sssss...ssosseoooserseonn (de Remarques sur les corps isolateurs et sur la couche d'éther condensé autour des molécules matérielles 7. KÖTTET AR OA KY TAG [TE RN Le SOL SING ET nr nn mn me a lara resas alwiä(0)5o a: lö ejer alnar ejer vägas Ce Principe concernant le pouvoir répulsif d'une molécule d'éther en mouvement............sssosssoosocessnnnn sana NIE [RNECE TT att OrRde St Oe TIO RSK GRS BURE a Er De EE AR EN sedd apel and de spåret renare dd erna ee bident Teen 16. iFormule -$leetrodynamique; d”AMPERE :3.....c.ss-issscsdanneber ondt EA 5 RSS ARN Bes SALE AF oe ÄR ELD Sat seg ESR 21. Warsesistance galvanigue depend de. Fintensité, AdWiCOULAM0 ms -:d.s4 codes sept Rss ser elen rr se ss Ra FN SR 22. Border ORm. sn ones RTR rn a sn sa ora se ssllsrs Se east sr fena Nr a rot 26. epartitronmder lerhersiibre sur” le condunetewr entre. les pöles d'une pPile.:msoo0«xms+s«-44-+-= susse Ul Division d'un courant entre plusieurs conducteurs. Loi de KIRcHHOFF ...... TRE SEA SER SAINT USAS 29: Bichausttement produit. par le courant galvanigUet.:...-ss...sucsss>-s >se en sn Fa (SES Sr ART ar OVE iblehautftement; produit par la décharge élecetrique. Durée de la décharge.....«...s..-:sdcd. sne sovr 33. IDtckargsewoscillatome td une batbberlet-:-sss.n-.scs.socondsnsr sonen AR nn a Rn or SN dre sätet 39. Comparaison entre les courants galvaniques de courte durée et la décharge électrique........ - ...... - ... 43. Loi de F'échauffement de la surface de contact de deux conducteurs différents traversés par un courant 45. MEDTAG DNA GU & Sä CI G OT TNG see ss an ss ek Ule sn ss ng oe noslefeft ee stole eja Nelo rf FASAN Arr bra RON RENSAR knarr 47. Loi du transport des liquides. Expériences de WIEDEMANN et de QUINCKE........... .o.. FOS ARV 52. Courants” dits-de diaphragmes, decouverts par QUINCKE ......ssvs.w.ssesses sonosseuseosnnsernne sönnrnnnnsrcn sne ne nn KSO Rotation du plan de polarisation de la lumieére sous Y'action du courant .........ss..s. esse srrerssrssnsaa SS NOL: MTNCK TTG TA ON Or VLT 1 (LIE SER SNR Rn Re a a a a a föös sa suis ease dere äedbjdvrrdnnn 64. CONSIACHACION SEN AGS or oosstsne rer sr ssernnnssse a sol sense döds PRENSA ERAN RENA SRS err seger so 0 AVERTISSEMENT. Le présent mémoire contient tout ce que, pendant F'espace des trois derniéres années, jail publié sur la nature de PFélectricité. Une partie, toutefois, a été refondue, i Spri ui nt glissé 1é ication. avec suppression de quelques meprsean se sont glissées dans la premiere publication. En outre, j'al ajouté divers articles qui n'ont pas été imprimés jusqu'ici. Stockholm, en novembre 1873. E. Edlund. ga Introduction. On admettait jadis que la chaleur consistait en une matiere subtile et impondeé- rable, lancée par la source de chaleur et recue par le corps qui en était echauffé, la plus ou moins grande quantité de cette matiere determinant le degré de température du corps. Suivant une théorie analogue, la lumiére se composait aussi d'une matiere impondérable du méme genre. On gest de méme efforcé d'expliquer les phénoménes magnétiques å l'aide d'une matiere nouvelle, le »fluide magnétique», et, pour les phéno- meéenes électriques, il a fallu admettre aussi un second fluide, qui, de méme que le fluide magnétique, devait se composer de deux espéces distinctes. Relativement a la lumiére et å la chaleur, il est désormais prouvé que ces phénoménes sont des oscillations soit des particules les plus minimes de la matiére, soit de YFéther, cette matiére subtile et élastique répandue dans toute la nature et méme dans les parties de V'espace qui ne sont occupées par aucune autre matiére. Depuis la découverte du diamagnétisme, il est impossible, a FTaide des fluides magnétiques, de rendre compte des phénomeénes qui sy rapportent, tandis que Forigine électrique en peut étre établie a Faide de la théorie d' Ampere. Les deux fluides électriques sont donc les seuls qui soient jusqu'ici consi- dérés comme nécessaires au point de vue de la théorie. Nous allons essayer de montrer, dans ce travail, que les phénoméenes 'électriques, tant statiques que dynamiques, se laissent expliquer åa Faide d'un seul fluide, qui, selon toutes les probabilités, n'est autre chose que VF'éther. Nous admettons "VFexistence d'une matiere subtile, elastique au plus haut degré, répandue partout, non-seulement dans le vide, mais encore dans les parties de T'espace occupées par la matiere pondérable. Nous admettons de méme que deux molécules d'éther, placées &å distance Tune de Tautre, se repoussent mutuellement le long de leur ligne de jonction et en raison inverse des carrés des distances. T«L'éther électrique res- semble donc å un gaz ordinaire. A PFégard des rapports de F'éther avec le reste de la matieére, la seule supposition que nous ayons besoin de faire, c'est que, dans les corps appelés bons conducteurs électriques, F'éther qui'ils contiennent, ou du moins une partie de cet éther, se déplace facilement d'un point å Fautre. Nous supposons encore, qu'aå linstar de ce qui se passe chez un gaz ordinaire, les molécules de Féther électrique se meuvent facilement, c'est-å-dire qu'elles peuvent étre déplacées par le moindre effort. Si Féther se trouve dans un corps matériel non-conducteur K. Vet. Akad. Handl. Band. 12. N:0 8. 1 2 E. EDLUND, THÉEORIE DES PHÉENOMENES ELECTRIQUES de Pélectricité, cette mobilité est arrétee, et dépend de celle des molécules du corps matériel qui contient F'éther. Si le corps matériel non-conducteur est un gaz ou un liquide åa fluidité parfaite, les particules de F'éther conservent leur mobilité, ces der- niéres se transportant alors avec les particules du gaz ou du liquide. De cette mobilité des molécules de PFéther, il suit forcément que la pression hydrostatique doit étre égale dans toutes les directions comme chez les liquides et les gaz ordinaires. On peut done appliquer a Pether le principe d'Archiméede, qu'un corps introduit dans un fluide perd une quantité de poids égale au poids du fluide déplacé, quoiqu'il ne soit naturellement pas question ici de la pesanteur, mais de la répulsion entre les molécules d'éther. Un grand jour a été jeté sur lapplication de ce principe a la question qui nous occupe, par quelques-unes des expériences diamagnétiques bien connues de PricKeEr. Il constata qu'un corps magnétique doué d'une force magnétique inférieure a celle du liquide dans lequel il se trouvait en suspension, ') était repoussé par les pöles de Vaimant, et qu'un corps diamagnétique suspendu dans un liquide magnétique, était plus fortement repousseé par les mémes pöles, que sil se trouvait dans une matiére fluide ou gazeuse moins magnétique. Une molécule d'éther est en repos, du moment ou elle est également repoussée de tous les cötés. Un corps matériel ne peut se mouvoir sous F'effet d'une action élec- trique, si PFéther qu'il contient est repoussé de tous les cötés d'une maniére egale. La répulsion est-elle moindre d'un cöoté que de VFautre, le corps devra, sil est libre, se mouvoir du cöté déterminé par la résultante des forces répulsives. Si lF'on veut déter- miner le mouvement produit chez un corps £ parle fait qu'un autre corps, Å, se trouve dans son voisinage, on peut, sans apporter aucune restriction a la solution du probleéme, considérer ÅA comme fixe et immobile, et B seulement comme libre. Il faudra prendre alors les circonstances suivantes en consideration: 1” L'action qui s'exerce directement entre Téther de A et celui de B. 2” L'action sur FPéther de B de tout le milieu environnant, a Fexception de Véther contenu dans ÅA. 3” Laction de Féther de A sur Véther qui, si I'on éloignait B£B, se trouverait dans FPespace actuellement occupé par PB. 4” L'action de tout le milieu environnant, åa l'exception de lF'espace occupé par ÅA, sur I'éther qui, dans le cas ou &£ aurait été éloigné, se trouverait dans P'espace occupé en dernier lieu par B. On a de la sorte évidemment pris toutes les causes actives en considération. Les deux premiers cas ont rapport a l'effet de toute la masse d'éther environnante sur Féther de B; les deux derniers expriment par contre le méme effet sur Véther qui, si l'on éloignait B, se trouverait a la place actuellement occupée par celui-ei. Or, en prenant la somme algébrique des deux premiers cas, et en en retranchant la somme des deux derniers, on obtient, en conformité du principe d'Archiméde, V'expression du mouvement créé chez B. Cela devient évident par les applications que nous allons immediatement en faire. 1) PoGG. Annalen, Tome LXXVII p. 578. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2. N:o 8. 3 Ia DN Attractions et répulsions électrostatiques. Pour expliquer les phénomeéenes optiques, on a admis que la matiere pondérable exerce une attraction sur l'éther. Il suit, des recherches de FizEaAUv, qu'une partie de Féther qui se trouve dans les pores d'un corps, est fixee aux molécules de ce corps, tandis que Tautre partie reste plus ou moins libre. La premiere partie ne peut étre transportée d'un point a Pautre de Tespace qu'avec les molécules pondérables auxquelles les molécules d'éther sont retenues par la force de VF'attraction; rien n' empéche, toute- fois, d'admettre que les molécules d'éther peuvent étre transportées sur la surface de la molécule pondérable, quoiqu'elles ne s'en laissent pas éloigner. Ces couches d'éther, qui entourent les molécules pondérables avec lesquelles elles sont constamment licées, doivent posséder une plus grande densité que celle appartenant a F'éther dans le vide. Leur densité varie de méme avec les corps, parce que, a l'instar de ce que I'on admet en optique, l'intensité d'attraction des molécules matérielles sur FP'éther, varie d'un corps a lI'autre. Quand on approche d'une molécule extérieure d'éther un corps qui se trouve a Fétat normal, Péquilibre de cette molécule n'en est pas dérangé. HH faut, pour que cela puisse avoir lieu, que le corps contienne en premier lieu autant d'éther qu'en pourrait contenir l'espace occupé par lui, et en second lieu un excés d'éther assez grand pour que la répulsion exercée par cet exces sur la molécule d'éther en question ait la méme valeur que l'attraction de la matiere du corps sur la méme molécule. C'est cet excés d'éther qui est fixé aux molécules matérielles. Pour ce qui concerne, par contre, la masse d'éther plus ou moins libre contenue dans le corps, elle est égale a la masse d'éther qui, dans le cas ou F'on eloignerait le corps en question, se trouverait dans l'espace actuellement occupé par ce dernier. La quantite d'éther libre que renferme un corps a I'état normal, est donc proportionnelle, d'un cöté, au volume de ce corps, et indépendante, de V'autre, de la nature de ce dernier. Mais, comme une partie de lT'espace occupé par le corps est remplie des molécules de celui-ci, la densité de VFéther dans les pores sera plus grande que sa densité dans le vide. Il existe, cepeudant, une égale quantité d'éther libre dans des volumes égaux du corps et du vide. Nous admettons qu'un corps soi-disant chargé d'électricité positive, contient plus d'éther libre qu'a Fétat normal, et que la quantité d'éther d'un corps électronégatif est moindre que quand PFétat électrique est normal. On pourrait peut-étre admettre le contraire, mais plusieurs phénoménes électriques semblent indiquer que I'hypothése pré- citée est la vraie. Nommant a et a, les quantités d'éther libre que les corps ÅA et B contiennent a F'état normal, nous considérerons en premier lieu le cas ou tous deux sont positifs, et ou 4 posséde Vexcés b et B l'exceés b,. Si la distance entre ces deux corps est r, et qu'elle soit suffisamment grande par rapport au volume de ces corps, la répulsion directe qui existe entre eux, peut étre exprimée par (a +:b).(ar+ by). yr 4 E. EDLUND, THÉORIE DES PHENOMENES ELECTRIQUES. L'action sur £ de tout le milieu environnant, a F'exception de I'espace occupé par A, posséde évidemment une résultante égale åa la répulsion qui a lieu entre B et Péther de Tespace occupé par ÅA, résultante présentant une direction opposée å cette répulsion. Le fait est évident, disons-nous, car, si I'on éloignait A, la résultante de la répulsion opérée sur B par tout le milieu environnant, serait égale a zéro. TL'action sur £ de tout le milieu environnant, a P'exception de l'espace occupé par ÅA, est, par conséquent, la méme que si B était attiré par cet espace. On recoit, de la sorte, comme expression de I'action impliquée dans le cas 2 précité: a (av + bi) KÖRER r ou le signe + désigne que cette action consiste en une attraction le long de la ligne de jonction. > prel Takes ja | ONA aa L'action indiquée dans le cas 3, sera évidemment — ST VEN et celle de 4, F — r nr En retranchant la somme algébrique des deux derniéres expressions de la somme algébrique des deux premiéres, on obtient pour résultat: bb, pr? La répulsion entre deux corps électropositifs est donc proportionnelle au produit des deux excés, divisé par le carré de la distance. Nous considérerons le cas ou les deux corps sont électronégatifs, cec est-a-dire ou ils possédent une quantité d'éther inférieure a celle de Tétat normal. ; SE s , a a 0)(01-==01 I”action directe entre les deux corps (cas 1) sera done égale åa st sa ; a (av — bi) L'action prévue dans le cas 2==— ( — =; = » » » ER (a —b) av ; fe ad, » » » Ales + - 1 En retranchant de la somme des deux premiéres expressions la somme des deux En ; : , be : bb: derniéres, on obtient, pour F'action exercée dans ce cas-ci, Fexpression BR: Ainsi, les corps se repoussent mutuellement en proportion du produit des deux déficits, et en raison inverse des carrés des distances. Faisons, en dernier lieu, A électropositif et B électronégatif; soit en outre b Vexcés de ÅA, et b, le déficit de B. Les quatre cas donneront: (a+ b) (a — bi). , 2 r 2 REN FRRENNA RASER RA AR a gr el AMN ip KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 8. 5 On obtiendra de lå, par le méme procédé que ci-dessus, comme expression de F'attraction entre les deux corps: bb, 2 —- Lattraction suit donc ici la loi connue. Nous supposons que trois corps électrisés, 4, B et C, ayant les quantités respec- tives d'éther a + b, a, + hb, et au + bu, exercent une action les uns sur les autres. ÅA et C sont fixes, B£ est libre. Nous allons maintenant calculer le mouvement produit chez 8 le long de la ligne de jonction entre Å et B, par suite de F'action de A sur B. Soit 7, la distance entre A et B, et ry celle entre C et B, et désignons par 9 Vangle formé par ces deux lignes de jonction (voir la fig. ci-contre). On recoit donc, pour Faction directe de Véther de A sur Féther de B, ou pour ce qui concerne le 1” cas: r 2 Laction sur Yéther de B de tout F'éther environnant, a Vexception de Fespace occupé par ÅA, soit le 2” cas, sera: On (a, SF bi) Cos Ö ad (ar är bi) OR Op SR le 3" cas donne: (a + b) a FR IS TA 2 Ts et le Aeme, : bud, Cos9 , am 2 2 Ti Un En retranchant de la somme des deux premiéres expressions la somme des deux dernieres, on obtient comme expression du mouvement du corps B le long de la ligne AB: bby' ””babri Cos O 2 2 Ti Tu | bb, ; c Manda a Le premier terme de cette expression provient de Faction de F'éther de A sur 1 Fether de B. I en résulte que le mouvement produit dans ce cas par A sur B, est tout aussi grand que si la masse d'éther environnante était symétriquement répartie autour de B, c'est-å-dire comme si le corps C ne se trouvait pas lå. Le mouvement qu'un corps électrisé AÅ provoque chez un autre corps B, est par conséquent indépen- dant de la maniére dont F'éther est réparti dans F'espace non-conducteur qui entoure B. [2] E. EDLUND, THEORIE DES PHENOMENES ELECTRIQUES. $ 3. Electrisation par influence. Charge du condensateur. Supposons maintenant qu'un corps ÅA, avec exces d'éther, agisse sur un autre corps, LB, originairement a FP'état normal et bon conducteur de FPéther. A possédant un exceés déther, la répulsion sur chaque molécule d'éther de £, sera plus forte sur le cöté en face de A que sur tous les autres. $Le résultat en devra nécessairement étre que PFéther se rassemblera sur le cöté de B dont la face n'est pas tournée vers A, et qu'il se présentera de la sorte un déficit sur le cöté faisant face å ÅA. Si, par contre, AÅ présente un deficit d'éther, une molécule quelconque de Téther de B sera nécessairement plus fortement repoussée, par le milieu environnant, du cöté tourné vers 4 que de tout autre cöté. Il se forme done iei un excés d'éther accom- pagné d'un déficit du cöoté opposé. I est évident que, dans ces deux cas d'induction, Vattraction doit se produire entre les deux corps, car la distance entre Vexcés de Tun et le déficit de Fautre est toujours inférieure a la distance entre les deux déficits ou les deux excés. La figure ci-jointe représente un condensateur, dans lequel c et d sont les deux armatures et ah la couche isolante qui les separe. L'armature d est mise en communication avec la terre par le fil de métal f. Si, maintenant, de F'éther est transporté RR <—« sur Parmature c de maniere que sa densité soit plus grande qua FPétat normal, la répulsion sur FPéther de Farmature d sera plus grande du cöté A que du cöté £, ce qui fait passer une partie Å de PFéther de F'armature d par le fil f åa la terre. Cet écoule- AC ment de FP'éther dans la terre, continue jusqu'a ce que la répul- sion sur une molécule m quelconque d'éther de Varmature d, soit egale des deux cötés A et B. Quand cet équilibre survient, l'excés d'éther ent doit nécessairement étre supérieur au déficit en d, vu que la distance depuis la molé- cule d'éther m jusqu'a cet excés, est plus grande que jusqu'au deficit situé dans la méme armature que la molécule d'éther en question. TL'excés de c est donc toujours [44 supérieur au déficit de d, et le rapport entre eux augmente a mesure que I'on aug- mente YF'épaisseur de la couche isolante entre les armatures. Une partie de V'excés d'éther de TYarmature c est retenue sur cette armature, et doit, par conséquent, étre considérée comme latente, la répulsion exercée sur elle étant plus grande du cöté A que du coté B. Or, cette partie latente est évidemment inférieure au déficit existant dans Farmature d. Une partie de F'éther de c est donc libre. Si Flon réunit les deux armatures au moyen d'un conducteur, V'excés passe de V'une å Fautre, et c'est ce qui constitue le courant de décharge. En un mot, toutes les circonstances qui se ratta- chent a la charge et a la décharge d'un condensateur, peuvent s'expliquer de cette maniere. -— KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 8. $ 4. Lexcés ou le déficit de Péther se porte å la surface des corps conducteurs. Il est facile de démontrer que F'excés ou le déficit de F'éther dans un corps doit se placer å la surface de ce dernier. Soit un corps A, ayant une certaine quantité d'éther a +b, dont b est Pexcés. Il est évident que F'éther de T'espace environnant et la quantité d'éther a dans A doi- vent se faire mutuellement équilibre. Tout PFéther qui se trouve dans F'espace en- vironnant, réuni a la quantité d'éther a du corps 4, ne peut donc exercer aucune action sur une molécule de Fexcés b. La répartition de F'excés est absolument la méme que "si toute la quantité d'éther environnante et la quantite a du corps 4 n'existaient pas. I faut donc que l'excés se comporte comme sil existait seul, et dans ce cas il se place åa la surface, comme I'a démontré PoIisson. La circonstance que le deficit doit également se placer åa la surface, peut se dé- montrer de la maniére suivante. Supposons d'abord que le corps A contienne la méme quantité dether qu'a Fetat normal. Une molécule quelconque d'éther de A se trouve done en équilibre, vu que toutes les répulsions s'annullent mutuellement, ou, en d'autres termes, qu'elles ont zero pour résultante. Il suit de lå que la résultante des répulsions de toutes les molécules du milieu environnant doit étre égale a la résultante des répul- sions des molécules d'éther qui se trouvent dans le corps, et qu'elle agit nécessairement dans une direction opposée a cette derniére. Mais nous savons, relativement aux molé- cules déether du corps, quelles cherchent, par suite de leur répulsion mutuelle, å se placer åa sa surface. La résultante des répulsions de toutes les molécules d'éther du milieu environnant, devra donc tendre a repousser les molécules d'éther du corps de la surface aux parties centrales. Supposons maintenant un corps présentant un déficit d'éther, cest-å-dire en ayant une quantite moindre qu'a létat normal; la résultante de la répulsion des molécules extérieures aura forcément la prépondérance, et, par consequent, les molecules d'éther du corps seront poussées de la surface a l'intérieur. Or, comme le corps contient maintenant une moindre quantiteé d'éther qu'a F'état normal, il en devra résulter un déficit a la surface. ') SED Remarques sur les corps isolateurs et sur la couche d'éther condensé autour des molécules matérielles. . Aucun corps ne pouvant étre considéré comme parfaitement non-conducteur, il est nécessaire d'admettre que, méme chez ceux qui ont la moindre conductibilité, V'éther libre se déplace légerement sous Y'influence des forces électriques extérieures. «Tisolateur !) Comme nous Favons vu, les phénoménes électriques commencent å se montrer des que Von augmente ou que Pon diminue de maniere ou dautre la quantité d'éther que contient un corps daus son état normal. Il n'en résulte toutefois pas, comme snite immédiate, que les corps électrisés doivent faire preuve d'autres propriétés optiques quwå Pétat naturel. La vitesse de propagation de la lumiere, et par conséquent aussi les longueurs d'onde ne dépendent pas exclusivement de la densité de Féther, mais du rapport entre son élasticité et sa densité. 8 E. EDLUND, THEORIE DES PHENOMENES ELECTRIQUES. dans lequel se font la plupart des expériences électriques, est Fair atmosphérique. Si Flon suspend dans Pair un corps ayant un excés d'éther, les molécules d'éther de Fair environnant cherchent åa s'éloigner du corps électrisé. Il est naturel que leur déplace- ment ne peut étre que minime, car, dans les circonstances ordinaires, l'air n'en devient pas électrique et ne trahit la presence d'aucun effet électroscopique. Chaque infime portion de la masse dair environnante contient donc tout autant d'éther qu'åa Fétat normal, et le déplacement en question des molécules d'éther n'a pour cette cause pu dépasser les distances moléculaires. Une petite partie queleconque dir située a une certaine distance du corps électrisé mentionné ci-dessus, se comporte par conséquent, par rapport åa celui-ei, comme si aucun déplacement des molécules d'éther n'avait eu lieu. Il en est, on le concoit sans peine, autrement de Fair en contact avec la surface du corps électrisé. Ici, le déplacement moléculaire de Féther dans Fair est de nature a agir sur PFéther de la surface du corps précité. Une minime partie de ce dernier éther est dissimulée par ce déplacement et empéchée par la de se porter d'un point aå Pautre de la surface du corps. Evidemment cette circonstance n'a pas de signification, si I'on veut calculer le mouvement du corps då åa Faction des forces électriques extérieures. On peut donc considérer dans ce calcul Fair comme étant absolument non-conducteur. Les molécules matérielles d'un corps ne peuvent pas contenir dether, parce qu'elles remplissent intégralement l'espace occupé par elles. &Les molécules matérielles forment done de véritables vides dans la masse d'éther répandue au reste partout. Si FI'on éloigne Féther de Tarmature intérieure d'une bouteille de Leyde, il se forme, comme il a été montré plus haut, une couche d'éther condensé a Parmature extérieure. Cette couche extérieure augmente a mesure que la quantité d'éther enlevée a 'armature intérieure est plus grande. De la méme maniére et pour la méme raison, il doit se former une couche d'éther condensé a la surface des molécules matérielles. Ces derniéres peuvent donc étre considé- rées comme des bouteilles de Leyde en miniature, dont Varmature intérieure a été dépouillée de tout éther. Si, de facon ou d'autre, la répulsion de Téther environnant sur cette couche d'éther condensé devient plus grande, la quantite d'éther condensé y augmente simul- tanément. Si, par conséquent, I'on transporte la molécule matérielle dans un espace ou Féther posséde une plus grande densité, la couche d'éther condensé s'accroit. Cet aceroissement continue jusqu'a ce que la force avec laquelle, par suite de leur répul- sion mutuelle, les molécules d'éther cherchent å se détacher de la surface de la molécule matérielle, soit égale a la force répulsive agissant du dehors, laquelle tend a retenir les molécules d'éther å leur place. Alors ces deux forces, agissant dans une direction opposee, se font mutuellement équilibre. Si, maintenant, la répulsion de Féther environnant di- minue subitement, une partie de T'éther condensé est, par suite de la répulsion mutuelle des molécules d'éther, expulsée de la surface de la molécule matérielle, et la quantité d'éther condensé en diminue d'autant. Les molécules d'éther sont expulsées par quan- Si donc Yeélasticité de YV'éther augmente ou diminue proportionnellement å sa densité, il ne peut survenir de modification relativement å la vitesse de propagation de la lumiere, å la réfraction, ete. Te fait que certaines expériences (Poggend. Annalen, Tome CXXIV, p. 507) ont montré les mémes propriétés optiques chez les corps électrisés que chez ceux å F'état neutre, n'infirme donc nullement la these que les phénoménes électriques sont produits par V'éther. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 8. 9 tités égales de tous les cötés, vu que la condensation de TFéther a la surface de la molécule matérielle a eté de méme égale de tous les cötés. Nous posons maintenant que la répulsion exercée sur F'éther entourant la molécule matérielle, est plus grande d'un cöté que de tous les autres. Cela peut étre produit, par exemple, de la sorte, qu'un corps contenant plus d'éther qua Fetat normal se trouve å une certaine distance. Dans ce cas, la quantité d'éther condensé s'acceroit aussi du méme coté. Cet aceroissement de la quantité d'éther condensé continue jusqu'a ce que la force avec laquelle, par suite de leur répulsion réciproque, les molécules d'éther cher- chent a se détacher de la surface de la molécule matérielle, soit égale å la force que la répulsion extérieure déploie pour les retenir. Si, maintenant, le surplus de répulsion exerecé sur l'un des cötés de la molécule matérielle, vient subitement a disparaitre, de telle sorte que la répulsion devienne égale de tous les cötés, une partie des molécules d'éther de la couche condensée est expulsée de la surface mentionnée; mais, loin que cette répulsion se produise de tous les cötés comme dans le premier cas, elle atteint son maximum dans la direction ou la répulsion extérieure se trouvait la plus grande. Soit a une molécule matérielle entourée d'éther, et la répulsion du cöté B£B plus grande que de tous les autres. La quantité d'éther => 5 CC) condensé qui se trouve a la surface de la molécule, sera donc la plus grande du cöté tourné vers B£B. Nous prenons maintenant en consi- dération deux molécules d'éther m et m', situées de chaque cöté et a la méme distance de a. Si cette distance n'est pas trop grande par rapport au rayon de la molécule a, la couche d'éther condensé sur a repoussera plus fortement m que m', vu que la couche d'ether la plus dense se trouve plus prés de m. La somme de toutes les répulsions exercées sur lF'éther environnant par la couche d'éther condensé, posséde donc une résul- tante tournée vers B. Si, par conséquent, toute la masse d'éther se trouve en mouve- ment de B vers a, la couche d'éther condensé tend å ralentir ce mouvement. Ce qui vient d'étre dit, est une conséquence immédiate de la nature de F'éther et nous en ferons usage plus bas. Nous n'avons pas pris ici en considération Vattraction exercée sur les molécules d'éther par les molécules matérielles, vu que ce n'était pas nécessaire pour notre but. Fig. 3. FIL (er Courant galvanique. Vitesse de P'éther. Le courant galvanique consiste, selon nous, en ceci, que F'éther électrique se transporte d'un point a l'autre du circuit du courant, et que Fintensité de celui-ci est proportionnelle a la quantité d'éther qui a passé par le circuit dans I'unité de temps. Qu'il y ait courant ou non, la masse d'éther qui se trouve dans le circuit fermé, pré- sente toujours une quantité égale. Les forces électromotrices d'ou le courant tire son origine, ne peuvent pas créer de F'éther: leur action se restreint å transformer en un mouvement translatoire le mouvement oscillatoire qui existe déja sous forme de chaleur. K. Vet. Akad. Handl. Band. 12. N:o S. 2 10 E. EDLUND, THEORIE DES PHENOMENES ELECTRIQUES. Il en résulte que de la chaleur doit disparaitre au point du circuit ou la force élecetromo- trice se trouve en activité, ce que prouvent au reste les phénoménes de PertiErR. La naissance du courant galvanique se simplifie singulierement de”la sorte: les forces élec- tromotrices ne créent rien de nouveau, mais elles transforment simplement un mouve- ment en un autre. On peut les comparer å des machines ordinaires transformant une espéce de mouvement en une autre. Nous nommons d la quantité d'éther libre qui se trouve sur T'unité de longueur d'un conducteur ayant la section ZI. Si, maintenant, la vitesse de F'éther est h,, la quantite d'éether qui aura, dans TFunité de temps, passé par une section transversale, sera conséquemment égale a dh. Si le méme courant traverse un autre conducteur ayant la section a, et si la vitesse de Féther dans ce dernier conducteur est désignée par h, on aura donc dh, =adh. Il suit de lå, que le rapport entre les vitesses de F'éther lugn barken 3 E dans les deux cas, sera Z c'est-a-dire que, pour la méme intensiteé de courant, les vitesses sont en raison inverse des sections. Si Pon nomme 7 VFintensité du courant, et a la section du conducteur, on recoit i=adh. Amsi, dans un seul et méme conducteur, i est proportionnel å Ah. Mesurée de cette sorte, lintensité de courant i est égale å la quantité d'éther qui, pendant I'unité de temps, a passé par une section transversale du conducteur. Elle est égale å I'unité, quand PFunité de la masse d'éther passe, dans F'unité de temps, par une section transversale. Cette mesure de TPFintensité du courant peut étre appelée la mesure mécanique. Quand il est question du courant galvanique, il faut soigneusement distinguer entre deux espéces différentes de vitesse. Crest ce que fera facilement comprendre la comparaison avec les phénoménes correspondants chez un gaz ordinaire. Nous suppo- sons un long tube rempli dair ordinaire. L'une des extremites du tube est ouverte, et dans F'autre se trouve un piston qui se meut å volonté dans le tube. Supposons que, pendant TPFunité de temps, le piston est introduit d'une certaine distance dans le tube. Le mouvement qui en résulte dans la masse dair, se propage avec une vitesse telle, que les particules d'air situées a environ 330 métres de distance du piston, commencent a se mouvoir 1 seconde plus tard que le piston méme. Cette vitesse de propagation est indépendante de la vitesse avec laquelle on introduit le piston dans le tube; elle n'est rien autre que la vitesse de la propagation du son dans Pair, laquelle, comme on le sait, est la méme pour les divers tons, et dépend du rapport entre PF'élasticité et la densité de Fair. Il en doit étre aå peu preés de méme de F'éther. Représentons-nous donc que le tube est rempli d'éther a VFexclusion de toute autre matiére, ou, en d'autres termes, que l'expérience a lieu dans le vide. Un refoulement de la masse d'éther å une des extrémités du tube, devra se propager vers Vautre” extreémité avec une vitesse égale a celle de la lumiére dans le vide, soit 298 millions de métres par seconde. Comme cette vitesse dans le vide est égale pour les diverses couleurs, et quelle est par conséquent indépendante de la vitesse vibratoire, elle doit étre également, dans le cas en question, indépendante de la vitesse du refoulement. Si le tube contient simul- tanément une autre matiere que de Féther, la vitesse de propagation sera inférieure au KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 8. iO chiffre donné ci-dessus, et légerement variable suivant les couleurs. Dans le cas actuel, elle peut aussi étre dépendante a quelques égards de la vitesse avec laquelle le refou- lement a lieu. Quoiquil en soit a cet égard, ce qui vient d'étre dit démontre claire- ment qu'il existe une difference essentielle entre la vitesse v, avec laquelle un refoule- ment de la masse d'éther se propage d'un point åa un autre, et la vitesse h, avec la- quelle le refoulement méme sg'opere. La vitesse v est principalement deépendante du rapport entre Félasticité et la densite de F'éther, tandis que la vitesse Ah, dés qu'l s'agit d'un courant galvanique, na rien a voir avec ce rapport, mais dépend exclusivement de F'intensité du courant. Les nombreuses expériences faites de temps åa autre pour déterminer la vitesse de VFélectricité, ont toutes eu pour objet la détermination de la vitesse v. C'est ce que prouve de la facon la plus évidente la maniere dont ces experiences ont été faites. Toutefois, ces essais opérés en vue de déterminer la grandeur de la vitesse v, ne peuvent étre considérés comme ayant donné des résultats särs. WHEATSTONE et FARADAY ont fait voir le röle important que joue åa cet égard la charge du fil conducteur. Sous VF'empire de cette circonstance, un point subséquent du fil conducteur ne peut, a la naissance du courant, recevoir de I'électricité que lorsque les parties precédentes du méme fil en ont été saturées. La vitesse de F'électricité dans un fil conduecteur déposé dans la mer et entouré d'une couche isolante, doit donc se montrer relativement minime, car le fil enfermé dans la couche isolante et I'eau de mer circulant autour de cette méme couche, représentent les armatures d'un appareil condensateur capable de condenser une forte quantite d'électricité. La puissance de condensation d'un fil isolé dans Pair, est infé- rieure a celle d'un cåble maritimv, mais elle dépend åa un haut degré de circonstances extérieures, telles que I'humiditeé de Fair, le mode de suspension, etc. Aussi les expé- riences indiquent-elles que les fils submergés fournissent la moindre vitesse. Les extra- courants qui naissent å la fermeture du courant contribuent en outre å l'incertitude du résul- tat de experiences. Il n'y a done rien d'étonnant a ce que tous les chiffres trouvés pour la vitesse en question, divergent si fortement les uns des autres. Toutes les expériences concordent toutefois en ceci, que cette vitesse est d'une grandeur extraordinaire. Lun des résultats obtenus par FiIzEaAv et GoUuNELLE dans leurs recherches, parait cependant mériter d'étre spécialement relevé, en ce que des causes étrangeres n'y ont pu exercer une influence bien nuisible. Ils trouvérent que la vitesse v est indépendante de l'inten- sité du courant, et quwelle parait F'étre eégalement de la section du conducteur. Ce resultat présente une parfaite concordance avec I'exposé donné plus haut de la vitesse v. Pour ce qui concerne la vitesse h, il n'existe pas jusqu'ici de données expérimentales permettant d'en déterminer la grandeur. On peut cependant admettre comme probable que Ah est aussi treés-grand, a moins que Vlintensité du courant ne soit trés-petite ou la section du conduit trés-grande. $-. Principe concernant le pouvoir répulsif d'une molécule d'éther en mouvement. Nous nous servirons, dans la suite de ce travail, d'une these qui, å notre connais- sance, n'a pas encore été etablie comme principe dans F'explication des phénoménes 2 E. EDLUND, THÉEORIE DES PHENOMENES ELECTRIQUES. naturels, mais qui ne nous en parait pas moins posséder une vérité axiomatique. Ce principe, c'est que tout ce qui se passe ou s'effectue dans la nature extérieure, exige un certain temps. Ce temps peut étre aussi court que I'on voudra, mais il n'est jamais égal a zéro. Le temps et l'espace sont des conditions indispensables de F'existence des phénoménes naturels. C'est une vérité & priori constatée par V'expérience, a mesure que les méthodes scientifiques pour la mesure du temps et de I'espace se sont perfectionnées. On croyait jadis, par exemple, que la lumiére et V'électricité se propageaient instantané- ment, mais de meilleures méthodes d'observation ont montré que ce n'est nullement le sas. On peut étre parfaitement assuré qu'un courant galvanique ne parvient pas å la totalité de sa force dés le commencement, et qu'il ne disparait pas non plus sans qu'il faille un certain temps pour cela, indépendamment des extracourants qui retardent ces deux phénoménes. Nous devons rejeter comme absurde la thése suivant laquelle Taction exercée par un corps matériel sur un autre corps placé a une certaine distance, ou la répulsion exercée par une molécule d'éther sur une autre située åa distance, n' exigerait pas un certain temps pour se propager du premier objet au second. Ce temps peut étre aussi court que lI'on voudra, mais il existe toujours, méme sil échappe a notre observation. Quand une action réciproque commence entre deux corps matériels ou entre deux molécules d'éther, cette action n'atteimt pas, a un moment mathématique, la pleine valeur déterminée par la distance réciproque. Elle doit s'accroitre de zéro a cette valeur finale, et il faut un certaim temps pour cela. De méme, une action ne peut dis- paraitre ni changer de valeur sans qu'un certain temps soit nécessaire a cet effet. La these formulée plus haut: »tout ce qui se passe ou s'effectue dans la nature extérieure exige un certain temps», peut étre, relativement å son importance, comparée aå la these que I'on peut dire constituer la base de la théorie mécanique de la chaleur, et qui s'exprime par ces mots: »rien ne nait de rien» (ex nililo milul fit). La these établie doit tout particulierement trouver son application dans le domaine de PFélectricité, vu que la grande vitesse avec laquelle les molécules d'éther se meuvent, provoque des modifica- tions rapides dans Faction réciproque que celles-ci exercent V'une sur Fautre. &La ques- tion est maintenant de savoir si cette modification dans I'action réciproque peut s'accom- plir avec une vitesse qui corresponde aå la variation rapide de la distance. Les phéno- ménes électro-dynamiques fournissent la réponse a cette question. Soient deux molécules d'éther m et m' situées a une distance r Fune de Vautre. a Ö . hit DTS 300: RR Si toutes deux sont en repos, leur répulsion réciproque est —. Pour F'unite de me- sure des masses d'éther, nous avons pris ici la masse d'éther capable de donner å une autre masse d'éther d'égale grandeur Vaccélération 1 dans le temps 1, la distance entre les masses étant 1. Le cas, par contre, ou m se rapproche ou s'éloigne avec une vi- tesse constante, donne naissance åa d'autres rapports. Si m se trouve premierement au point x (fig. 4 ci-contre) de la distance r + Ar de m', puis, 22v Im . rf 3 NA ? 3 3 a a € Zz Anm yendant le temps At, se rapproche de m' de la distance År, z KA Et 1 fl gr 7 mm mm Fig. 4. la répulsion réciproque augmente de ÖRAT a ; mails, Si le rapprochement s'opére avec une vitesse suffisante, la répulsion n'a pas le temps de KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 8. 3 subir cette augmentation. La répulsion au point y est donc inférieure a celle qui correspond å la distance r. Cette diminution est, toutes les autres circonstances restant égales, une fonction de la vitesse constante h. On peut donc exprimer la répulsion au mm! point y par f (k), oå f (h) a une valeur inférieure å 1. Si, par contre, m s'éloigne r? de m' avec la méme vitesse constante h, en parcourant pendant le temps 4t la distance y— z=-2r (fig. 5), la répulsion, au moment ou » arrive en y, doit étre supérieure a celle qui correspond a la distance r, vu que la répulsion ne peut om mn! nn r pas étre diminuée avec la vitesse correspondant å l'augmenta- AA tion de la distance. On peut done exprimer dans ce cas la OR mm répulsion par = F (h), oå F (h) est plus grand que 1. Si, dans le premier cas, ou la distance entre les molécules est diminuée, la vitesse est considérée comme négative, elle doit étre positive dans le second. Relativement åa la nature des fonctions f (h) et HF (h), on ne sait rien autre a priori, sinon que la premiere doit étre plus petite, et la seconde plus grande que 1, et que toutes deux se rapprochent de 1 quand Ah diminue. Mais, comme les causes qui retardent ou accélérent le développement de la répulsion lors du rapprochement doivent avoir le méme effet sur sa disparition lors de F'éloignement, il est probable que les formes des deux fonctions sont égales, ou que le développement de la répulsion suit la méme loi que sa disparition, et que toutes deux peuvent étre exprimées par la méme fonetion de la vitesse, si I'on prend garde å ce que cette der- niére soit négative dans un cas et positive dans V'autre. Nous avons aimsi, pour la répulsion mm! entre deux molécules d'ether, V'expression F(—h), si ces molécules se rapprochent r” å 1 , . - 7 man A - Pune de Fautre avec une vitesse constante h, et V'expression — FH (+h), si la distance 1 augmente entre elles, la fonetion F étant de telle nature qu'elle devient égale a T'unité pour hk =0, qu'elle est plus petite que l'unité pour une valeur négative, et plus grande pour une valeur positive de Ah. Ces expressions peuvent s'écrire convenablement sous mn! mm! la forme 2 (1 + g(—h)) et (1 + gl(+h)), la fonction & (h) étant telle, qu'elle de- vient =0o quand hk =20, qu'elle a une valeur négative quand h est négatif, et positive quand hb est positif. Ce qui vient d'étre dit, s'applique exclusivement au cas ou la vitesse du rappro- chement ou de PFéloignement est constante. Nous supposerons maintenant que m sc rapproche de m', et qu'il fait le méme chemin Z4r dans le méme temps 4t que précé- demment, mais avec une vitesse déecroissante, de sorte que cette vitesse est plus grande quand m se trouve plus pres de x (fig. 4) que lorsqu'il est arrivé a y. Quoique m fasse Fi E SAG. ici le méme chemin pendant le méme espace de temps, et que, par suite, 1; 2 la méme valeur que dans le premier cas, la répulsion au point y ne peut toutefois plus étre la méme. La molécule m s'est mue plus rapidement au voisinage de x que plus preés de y; elle est donc restée plus longtemps aux points ou la force de répulsion est plus forte, 14 E. EDLUND, THEORIE DES PHENOMEÉNES ELECTRIQUES. qu'a ceux ou elle est plus faible. Le résultat en doit évidemment étre que la répulsion au point y sera plus forte que si la vitesse avait été constante. La répulsion dépend donc Ar non-seulement de —, mais encore de TE Si, maintenant, l'on passe å la limite, on Ar At trouve, de la sorte, que la répulsion dépend, non-seulement de la vitesse, mais encore de la variation de la vitesse, c'est-a-dire de cette derniere dépendance augmentant, dh dt” dans le cas en question, la grandeur de la force de répulsion. Si la molécule m s'éloigne de m' tandis que sa vitesse augmente, mais de telle sorte que le chemin fixé Är soit parcouru au temps fixé At, la répulsion, dans ce cas-ci comme dans le précédent, sera plus grande que si la vitesse était constante. Ici, de méme, la moléecule restera un plus long espace de temps aux points ou la force de répulsion est plus grande qu'å ceux ou elle est plus petite. Il est donc nécessaire dajouter, a Pexpression représentant la grandeur de la répulsion a une vitesse constante, un terme dépendant de la variation de la vitesse. Supposons deux molécules, m et m', dont la premiére est en mouvement sur la ligne ab avec une vitesse constante, et l'autre, m', au repos. La distance r entre les molécules est alors égale å Vx'+p” (voir la figure 6), et leur vitesse relative (c'est-å- å ; Ä ] å dr Faadg , ; yx dire la vitesse sur la ligne de jonetion) FS = IT - [4 Bi h dt r dt La vitesse relative diminue donc a mesure que m r, fd 2 . X 2 a , / 3 s'approhe du point o, ou elle est égale a zéro. Quand, Zz z par contre, la distance entre les molécules augmente ä& En ö Å 2 ? å ? Sh leur vitesse relative augmente simultanément. Les variations de la vwvitesse relative s'obtiennent en Lee ; a : ; dr de og de ECE différenciant la derniére expression, ce qui donne =; =, 3 » ou, si Pon intro- (ök Re r” dt | é ; j z E dz Fal OCR 8 duit le cosinus de F'angle au lieu de = et A au lieu de — dp om obtient SOME (1 — cos ”9). gå La variation de la vitesse relative est donc proportionnelle au carré de la vitesse de la molécule dans le circuit; elle présente son maximum au point o (fig. 6), et diminue aå mesure que la molécule s'en éloigne. Par des remplacements correspondants, on obtient, 5 k : : dr ; pour l'expression de la vitesse relative: — = —h cos 0. dt Si la molécule m se meut avec une vitesse constante sur la ligne ab (fig. 6), cir- constance dans laquelle sa vitesse relative varie par rapport å la molécule fixe m', la répulsion entre les deux molécules pour une distance déterminée r est, d'aprés ce qui précéde, plus grande que si la vitesse relative était constante. C'est 1e cas, soit que m s'éloigne ou qu'il se rapproche du point o. A TFexpression indiquant la répulsion entre les deux molécules pour le cas ou leur vitesse relative est constante, il faut donc ajouter un terme constituant une fonction de la variation de la vitesse. Ce que nous savons d'avance, relativement å cette fonction, c'est qu'elle doit étre égale å zéro, quand cos 9=1, vu que dans ce cas la molécule m se meut sur la ligne de jonction entre m et m', et Que, en ( pro vepu est que de) oval fonc ene Jes pet ul Pot KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |2. N:o 8. 15 que, par conséquent, la vitesse relative des deux molécules est constante. Nous savons en outre que la valeur de cette fonction est toujours positive, que la molécule m s'ap- proche ou qu'elle g'éloigne de m'. Nous ne connaissons pas la loi d'aprés laquelle la répulsion se développe avec le temps. La seule chose que nous sachions positivement, c'est que ce développement exige du temps. Il nous faut donc regarder comme possible que Faugmentation de la répulsion, laquelle a sa cause la plus proche dans la variation de la vitesse, dépend dans sa grandeur de la grandeur méme de la répulsion. Or, la grandeur de la répulsion dépend de r. Par suite, il est possible que la valeur de la 2 foncetion dépende, non-seulement de la grandeur de la variation, — (1 — Cos”9), mais e encore de la distance r entre les molécules, et que, par suite, r puisse entrer sous le signe de la fonetion en méme temps que cette méme variable entre dans I'ex- pression de la grandeur de la variation. Nous désignerons donc cette fonction par w(r, = — Cos 9). L'expression complete de la répulsion entre deux molécules d'éther m et m', dont la dernieére est fixe et la premiere, m, se meut avec une vitesse constante h sur une ligne formant l'angle aigu 9 avec leur ligne de jonction, sera donc: "Pour le cas ou m se rapproche de m': Ny I + gp(—h.0os 9) + w(r, [1 — Cos 00 | bög a SÅR (1 et pour le cas ou m s'éloigne de m': — a F + f(+ bh. Cos 9) + w(r, - [1 — Cos '0)| 2 STRSERORIRN CO Te (2) Si Ton comprend par 9 langle situé entre la ligne de jonetion des deux molé- cules et la direction du mouvement de la molécule m, Vangle 9 est aigu si m se rap- proche de m', et obtus sil s'en éloigne. Le Cos 0 est donc positif dans le premier cas et négatif dans le second. On peut donc, si 9 posséde cette signification, exprimer par la formule (1) la répulsion entre deux molécules, soit qu'on les éloigne ou qu'on les rapproche Fune de Pautre. 1 [å 1 .

est égal å a — Cos 9), on peut remplacer la formule (1) par mm! | | dr oe pre ( +v| =) RSKR 3); r” Na NO (8 En considérant de plus prés la maniére dont la formule (3) a été déduite, on trouve qu'elle s'applique également au cas ou les deux molécules sont en mouvement; LÖ 3 a seulement, il faut se rappeler que dans ce cas — dt signifie la somme des vitesses relatives 16 E. EDLUND, THEORIE DES PHENOMENES ELECTRIQUES. 2 9” / di SIE ' 3 des deux molécules, et de la somme de toutes les variations de la vitesse relative totale. La formule conserve de méme toute sa valeur, si la vitesse absolue des deux molécules dans leurs circuits respectifs n'est pas constante, pourvu que I'on ait égard å cette cir- | dr constance dans la formation de I 8. Détermination des fonctions 9 et wv. Nous choisissons, pour déterminer ces fonctions, le cas ou les deux molécules m et m' se meuvent, avec une vitesse constante et égale, dans des circuits droits et paralleles. Nous supposons que les molécules m et m' constituent des éléments de deux courants galvaniques séparés Tun de Pautre. Si deux courants a et b sont situés å proximité Pun de Pautre, il en résulte en a un courant d'induction des que F'intensité du courant b augmente ou diminue. Aussi longtemps que PFintensité du courant b reste constante, ce courant ne peut ni augmenter, ni diminuer la vitesse avec laquelle se meuvent les molécules d'eéther du courant a. La vitesse de Véther dans ce courant est alors préci- sément aussi grande que si le courant b n'existait pas. Nous nous réservons de développer plus longuement cette circonstance a PFartiele de Finduction galvanique. La molécule nm agit donc sur la molécule m sans pouvoir en augmenter ni en diminuer la vitesse dans le circuit, ce est-a-dire sans pouvoir la transporter dans le circuit; il en est de méme de Paction de la molécule m sur m'. TI suit de lå, que la totalité du mouvement produit par Faction mutuelle de ces molécules, passe aux éléments de circuit dans lesquels elles se trouvent. Nous avons vu précédemment, quand il était question des phénomeénes éelectrosta- tiques, que si trois corps électrisés A, B et C agissent les uns sur les autres, le mouve- ment imprimé a £ par A le long de leur ligne de jonction, est précisément aussi grand qui si C n'existait pas; ou, en d'autres termes, que le mouvement imprimé par 4 å B le long de la ligne de jonction précitée, est indépendant de la maniere dont Féther est réparti autour de £. Nous pouvons admettre, dés-lors, dans le calcul suivant, que les molécules m et m' sont seules en mouvement, et que tout le reste de la masse d'éther est au repos et réparti d'une maniére uniforme. Si Pon veut trouver la variation produite dans la distance entre deux elements de circuit par Paction réciproque des molécules d'éther, on peut considérer Pun des éléments comme fixe et lI'autre seul comme libre. Nous supposons, dans ce cas-ci, que F'élément de circuit dans lequel m' se meut est libre, et que celui qui appartient a m est immobile. De méme que pour les phénoménes électrostatiques, nous avons åa prendre en considération les quatre circonstances suivantes: 1:o T'action mutuelle directe des deux molécules d'éther; 2:o Vaction sur m' de tout le milieu environnant a Fexception de m. Cette action posseéde évidement une résultante égale å la répulsion, prise avec le signe contraire, entre la molécule m' et la molécule m supposée au repos; 3:o Faction de m —| KONGL. SV. VET. AKADEMIENS: HANDLINGAR. BAND. 12. N:o 8. 1 sur l'espace occupé par la molécule m', ou plutöt sur la molécule m' supposée au repos; et 4:o F'action, sur le méme espace, de toute la masse d'éther environante, a V'exception de m. Cette action est identique åa la répulsion, prise avec le signe contraire, entre les molécules m et m', toutes deux supposées au repos. Si I'on ajoute les actions sur m', prévues dans les deux premiers cas, et si on en retranche la somme correspon- dante des deux derniers, on obtient, en conformité du principe d'Archimede, V'action cherchée sur m' ou sur F'élément de circuit ou m' se meut. Pour saisir plus clairement la justesse de ce procédé, que I'on pose la question de la maniére suivante: ce dont il s'agit, c'est de trouver le mouvement produit, chez la molécule m', ou plutöt chez F'élément de circuit ou m' se trouve, par la mise en mouvement de la molécule m. Or, le mouvement cherché chez F'é€lément de circuit de m', dépend évidemment de la modification amenée, dans la répulsion entre m' et m, par la circonstance que cette derniére a été mise en mouvement. On obtient donc F'expression du mouvement cherché, en retranchant de la répulsion entre les molécules m et m, quand cette derniere est considérée en mouvement, la répulsion entre les mémes molécules quand on considére la molécule m comme étant au repos. Le reste obtenu de la sorte, n'est en réalité rien autre que la somme des deux premiers cas énoncés ci-dessus. On obtient d'une manieére analogue les effets de répulsion auxquels se ré- ferent les deux derniers cas. Il est maintenant facile de trouver I'expression algébrique de Faction réciproque de deux éléments de courant. Si nous supposons que les deux molécules m et m' se meuvent, sur des lignes paralléles, dans la méme direction, comme, par exemple, vers b et b' (voir la fig. 6), leur distance réciproque ne subira aucune modification, vu qu'elles se meuvent avec la méme vitesse. Leur action réciproque directe sera des lors la méme que si elles étaient toutes deux au repos. On a donc, pour Faction qui se rapporte au cas n” 1: mm 2 Yr? Comme n' séloigne de m, si cette derniére est considérée au repos, on a, pour fexeasin: 2: + = F + p(+h. Cos 0) + w(r, - Ib Cost ov On obtient, pour le n” 3, dans lequel m se rapproche de V'espace occupé par m': mm! 3 F + (5 hb. Coso) + wvitr, - [1 — Cos? ov On a, en dernier lieu, pour le n” 4: 1 mm La Tr Si, maintenant, l'on retranche la somme des deux derniéres expressions de la somme des deux premieres, on trouve, comme résultat définitif: 2 r + (Or (+ h . Cos 0) + g(— h . Cos 0) + 2w(r, > HESCoS ov] Foss ogbedbon (4). [S K. Vet. Akad. Handl. Band. 12. N:o 8. 3 18 E. EDLUND, THÉORIE DES PHENOMENES EÉLECTRIQUES. Ce résultat est V'expression théorique de Yinfluence réciproque de deux éléments de courant qui se meuvent avec une vitesse constante et égale dans la méme direction sur des lignes paralléles. En rendant, dans la formule (4), le cos 9 égal å zéro, c'est-å-dire en supposant que la ligne de jonction entre les deux éléments de courant forme un angle droit avec les lignes de direction des courants, la fonction 9 deviendra, comme on Ia vu déjaå, égale a zéro. On aura donc pour ce cas: mm! Ör SI U mm) UERRTTG serrserrr rs RR ARR RR RR 53 . — : 2v(r, -) ( ) Or, d'aprés ce qui précéde, la valeur de la fonction w est toujours positive. Il suit de lå, que, dans cette position, les éléments de courant s'attirent mutuellement, fait déja démontré par Vexpérience. Nous allons maintenant comparer le résultat théorique avec I'expérience, a I'effet de déterminer les fonctions 9 et y. ÅMPERE a, comme on le sait, déterminé par la voie expérimentale V'action mutuelle de deux éléments de courant, et W. WEBER a constaté, par des expériences trés-exactes, la justesse des résultats du physicien francais. Pour le cas ou les éléments de circuit sont paralléles, r étant leur distance et 9 Tangle formé par lI'un d'eux avec leur ligne de jonction, la formule d'Ampéere est, si I'on mesure les intensités de courant i et d'aprés la mesure mécanique précitée ($ 6): so ERAN —3 Cost OYdscdstsiea ei AA (6) r expression dans laquelle ds et ds' désignent les deux élément de circuit, et & une constante. Aussi longtemps que cette expression est positive, PF'attraction se produit entre les éléments de circuit le long de leur ligne de jonetion. Si les deux courants suivent la méme direction, et qu'ils aient par conséquent le méme signe, les eéléments s'attirent mutuellement aussi longtemps que le terme > Cos' 0< 1. Sils vont, par con- tre, en sens inverse I'un de F'autre et qu'ils aient, par conséquent, des signes contraires, la répulsion a lieu jusqu'a cette limite. Si, maintenant, u et u' désignent les quantités d'éther sur l'unité de longueur des deux circuits, on aura uh =1 et wh=1', h indiquant la vitesse du courant. Or, uds et w' ds' correspondent å ce qui, dans la formule théorique, a été désigné par m et m'. La formule d”Ampere peut donc s'écrire sous la forme: BE VER GA RR SR RA (7). 2 f. 2 En rendant le Cos 9 égal å zéro, on obtient, par la comparaison avec la formule (5): 2 h )= ål 2, E =E d'ou I'on tire, en remplacant Ak” par (1 — Cos” 9): 2 2w(r, - [1 —= Cos" 01) = RAL EFHOOS Öl orre re förrn SAN (8). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 8. 19 En rendant dans la formule (4) le Cos 9 =1, la valeur de la fonction w devient égale å zéro. Dans ce cas, les deux éléments de courant sont situés sur une seule et méme ligne, fait par lequel leur vitesse relative devient constante et égale a zéro. La formule (4) se transforme de la sorte en -— En posant, de la méme maniére, le Cos 9=1 dans la formule empirique (IEOR obtient, par la comparaison avec la formule (9): mm! r? PEST ÄT RN SINE (9). p(+) + p(— h)=— 3 kli; d'ou, si I'on remplace h par h. Cos 9, on recoit: pl+ hb. Cos 0) + pl(—- h. Cos 0)=— >= kli. CSA: rk AE (10). En introduisant maintenant dans la formule théorique (4) les valeurs trouvées de la fonction w et de la somme gÖ(+h.Cos9)+ gl(— hh. Cos6B), on a: 172 c di = h ös 5 Cost 9), formule identique a celle tirée directement des observations. La formule (10) donnée ci-dessus, détermine la somme des deux fonctions &. Cette somme est toujours négative. Naturellement, on n'en peut pas conclure immé- diatement la forme de la fonction elle-méme, vu qu'un terme pourrait avoir disparu dans Faddition. On sait, d'aprés ce qui précéde, que gl(— Ah) doit toujours étre néga- tif, mais, par contre, f(+h) toujours positif. Cela n'est possible que par un seul moyen, savoir que la fonetion 9 contienne, outre le terme dans lequel entre le carré de la vitesse relative, un second terme ou cette vitesse entre a une puissance impaire, et que la valeur de ce dernier terme soit plus grande que celle du premier. Nous supposerons, maintenant, que cette puissance impaire est la premiere, supposition la seule correcte, comme on le verra quand il sera question de deux courants paralleles å direc- tion opposée. Cela nous donne: pq(—h . Cos 0)=— ah . Cos 0 — 31? Cos' ol pg(+ hb. Cos 9) = ah . Cos O — TR Cos” 0 ou a est une constante. On a done obtenu le méme résultat que si I'on s'était figuré la fonetion & développée en série suivant les puissances ascendantes de la vitesse rela- tive, et si I'on n'avait conservé que les deux premiers termes de cette série. Nous passons maintenant au cas ou les molécules m et m' se meuvent en direc- tion opposége dans des circuits paralleles. Nous supposons que la molécule m' se meut vers le point a', tandis que m s'avance vers le point b (fig. 6). «Il est évident que la 20 E. EDLUND, THÉORIE DES PHENOMENES ELECTRIQUES. vitesse relative entre m et m' doit étre dans ce cas plus grande du double, que si I'une des molécules était au repos et si Fautre se mouvait avec la méme vitesse Ah qu'aupara- vant. Il faudra done écrire 2 Ah a la place de h, ce qui s'applique également å la varia- tion de la vitesse. Le fait est parfaitement le méme, soit que les molécules se rapprochent ou qu'elles s'€loignent I'une de la F'autre. Avec Temploi des formules (1), (8) et (11), on obtient de la sorte, pour F'action indiquée dans le n" 1, c'est-å-dire pour Faction directe entre deux molécules en mouvement: 1 mm 1 5 I va lh — 2ah Cos 0 — 2 4kh” Cos” 0 + ol 4kh (1 — Cos? 0)] ; Pour YFaction å laquelle se rapporte le n” 2, c'est-å-dire la répulsion, prise avec le signe contraire, entre les molécules m' et m, dont la premiere est considérée en mouvement et la seconde au repos, on obtient: are kall SE — ah Cos 9 — = a kli Cos'O+3 5 klé(1 — Cos” ol. On recoit, pour F'action prévue n"” 3: min — = — ah Cos9 — = a kh Cos 0 + 3 5 kl Cos:o)|; et, en dernier lieu, pour le n" 4: mm! r? Si, maintenant, lF'on retranche la somme des deux derniers numéros de la somme des deux premiers, on a, comme expression de PFaction que deux elements de courant exercent l'un sur Fautre quand ils se meuvent en direction opposée dans des circuits paralléles: Mc TORNEN ; ce qui se trouve en pleine concordance avec la formule empirique d AMPERE. Si I'on avait supposé que, dans le terme qui disparait dans la somme f(—hCos6) + p(+ I Cos 9), la vitesse relative était entrée å une puissance impaire mais d'un degré supérieur au premier, on serait arrive dans ce dernier cas a un résultat erroné. I faut done, comme on Ia déja signalé, que la vitesse relative entre å la premiere puis- sance dans ce terme. La détermination établie ci-dessus pour les fonctions & et vw, donne par conséquent: 2 (Ge) aa ga gp) dt dr = kr dr IR la en KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2. N:o 8. 2 En introduisant ces valeurs dans la formule (3), on recoit, comme expression générale de la répulsion directe entre deux molécules d'éther qui se trouvent en mouvement: dt MMA de NT dry SE r? tot + $ 9. Formule électrodynamique d'Ampére. Si les molécules m et m' agissent V'une sur V'autre å la distance r, et si m se meut avec la vitesse h dans une direction faisant Vangle 9 avec la ligne de jonction entre les deux molécules, mais que m' soit par contre au repos, la formule suivante exprimera, d'apres ce qui précéde, la répulsion entre ces molécules: mm! SAN F — ah Cos 0 — A kh” Cos” 0 + 5 kh (1 — Cos? ol; ou mn ORT 2 it i| = F ah Cos 0 a kh Cos” 0 + a kh |. Or Ah Cos9 mest rien autre que la vitesse relative. En la désignant par RB, la formule sera: mm! i 3 ip 3 kl] = RE SR sj eh | Tr Nous supposons, maintenant, que la molécule m' se meut aussi, et que sa vitesse est h, dans une direction faisant Tangle 9, avec le prolongement de la ligne de jonc- tion entre les deux molécules. Si Ton se figure la ligne le long de laquelle ce mouve- ment s'effectue, transportée parallelement avec elle-méme å m, nous appellerons & F'angle . entre les deux directions de mouvement. Laction mutuelle directe des deux molécules ne se modifiera pas, si Pon donne a Pune et åa PFautre des vitesses égales dans la méme direction. C'est évident de la circonstance que ni la vitesse relative ni sa variation ne subissent aucune altération par lå. Nous donnons, par conséquent, a m' une vitesse h, en direction opposée å celle qu'elle avait auparavant, et a m la méme vitesse h, dans la méme direction. La molé- cule m' entre par lå au repos. La molécule m, par contre, se mouvra dans la direc- tion de la résultante de h et de h, qui forment entre eux F'angle 180 —e. Si F'on nomme H la vitesse résultant de la molécule m, on obtient: H'=h" + h: — 2hh, Cos. e. Il est évident que, dans ce cas, la vitesse relative des deux molécules sera égale a h Cos 0 — h, Cos O,. Si, maintenant, I'on introduit dans la formule précédente cette valeur au lieu de &, et, au lieu de A” la valeur de H?, cette formule donnera F'action mutuelle des deux molécules en mouvement. On regoit donc, pour action mutuelle des deux molécules précitées, ou pour ce qui a été prévu dans le 1” cas (pag. 16): 22 E. EDLUND, THEORIE DES PHÉNOMENES ÉLECTRIQUES. — = lh — ah Cos 0 + ah, Cos 0, — kh Cos”9 — A kli Cos” 0, + å khh, Cos 0 Cos 0, +å kh + 3 kh TTT el; pour le. 2 cas: 1 er I Re um i kli Cos'0, + a kl | ; pour le 3”? cas: mm! hl 2 Cast 1 di 2 lh ah Cos 6 a kh Cos lara kh|; et en dernier lieu pour le 4” Si m et m' constituent les éléments de courants galvaniques dont les intensités sont désignées par i et par i, et si ds et ds' représentent les éléments des deux cir- cuits, on peut écrire ids au lieu de mh et i'ds' pour m'h'. Cela posé, en retranchant la somme des deux derniéres expressions de la somme des deux premieres, on obtient la formule suivante: kiv' r? + laquelle est identique å celle déduite par AMPERE de ses expériences. "') (Cos & — : Cos 9 Cos O,)ds ds'; $ 10. La résistance 'galvanique dépend de PFintensité du courant. Nous essayerons, en premier lieu, de déterminer ce qu'il faut comprendre par I'expression de »résistance galvanique». Supposons un tuyau dont F'une des moitiés a la section 1, et dont VFautre présente une section n fois plus grande; supposons, en second lieu, ce tuyau rempli d'un fluide (liquide ou gaz) se trouvant dans un mouve- ment translatoire imprimé par des forces agissant a FP'un des bouts du tuyau. Si, maintenant, I'on veut empécher ou diminuer en un point quelconque le mouvement du fluide par une contre-pression (par exemple au moyen d'un piston on d'autre maniere), il sera nécessalre, pour parvenir au méme effet, d'employer, dans la partie la plus large du tuyau, une pression n fois plus grande que dans la plus étroite. La diminution de la vitesse du mouvement par le moyen de la contre-pression, ne dépend pas de la valeur absolue de cette derniére, mais de sa grandeur par rapport åa FI'unité de section. 1 Dans un ouvrage récemment publié, M. CARL NEUMANN a démontré mathématiquement, en partant de quelques théses indisputables, la justesse de la loi découverte par AMPRRE relativement å l'action mutuelle des eléments de courant. Il ne pourra donc plus s'€lever de doute sérieux sur l'exactitude de cette loi. (T. X des »Abhandlungen der math. phys. Classe der K. Sächsischen Gesellschaft der Wissenschaften». N:o VI. Leipzig 1873). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 8. 23 Si la contre-pression sur l'unité de section est aussi forte dans la partie la plus large du tuyau que dans la plus étroite, la diminution de Vintensité du courant est la méme dans les deux cas. Il en sera toujours de méme, quelle que soit la nature de la résis- tance, pourvu que le fluide employé soit doué d'une fluidité suffisante pour commu- niquer une pression ségale dans toutes les directions. Ce qui vient d'étre dit, a une application directe au courant galvanique. Quelque opinion que l'on puisse avoir sur la nature de VFélectricité, tout le monde est d'accord que c'est un fluide auquel ses particules singulierement mobiles permettent de commu- niquer la pression dans toutes les directions. La résistance galvanique met un obstacle au mouvement de VPF'€électricité. Elle agit donc comme une pression en sens contraire, répartie d'une maniére uniforme sur tous les points de la section du conducteur. Si, maintenant, deux résistances, par exemple deux fils, chacun d'un métal different et avec des sections différentes, produisent une diminution égale dans V'intensite d'un courant donné, on dit que leur résistance est égale; et I'on sait également, en vertu de ce qui précéde, que la contre-pression opposée par chacun deux, sur F'unité de la section, å la propagation du courant est de méme égale. C'est donc exclusivement la contre-pression sur VF'unité de section, qui peut servir åa la détermination de la résistance galvanique. Cest une conséquence des lois hydrodynamiques, et il est impossible de donner une autre interprétation åa ce fait, si I'on veut continuer å admettre que la matiére élec- trique est un fluide. On admettra sans peine que la résistance galvanique peut dépendre de la condi- tion physique et chimique du conducteur; mais I'on peut de méme comprendre aussi å priori la possibilité de sa dépendance dautres circonstances. La resistance pourrait étre considérée comme provenant de la friction que subissent les molécules d'éther en pénétrant entre les molécules matérielles du conducteur. Nous avons énoncé plus haut que la densité de F'éther libre est égale chez tous les corps. DLunité de volume con- tient donc une égale quantité d'éther libre. Si nous supposons, maintenant, qu'un cou- rant venant d'un conducteur ayant la section 1, passe åa un autre conducteur ou la section est n fois plus grande, n fois autant de molécules d'éther sur chaque section se mettront en mouvement, car il est impossible de penser qu'il reste d'autre éther libre au repos que la quantité relativement insignifiante qui se montre sous la forme de tension électroscopique. Or, Tintensité du courant étant la méme dans le fil le plus mince et dans le plus épais, la vitesse dans le fil le plus épais doit étre n fois plus petite que dans le plus mince. Dans ce dernier, chaque particule d'éther parcourt, pendant l'unité de temps, un chemin n fois plus long que dans le premier. Il n'existe done å priori aucune impossibilité a ce que la résistance soit plus grande dans un cas que dans TPautre, vu que la résistance peut dépendre de la vitesse. Ce qui se passe en réalité a cet égard, nous le savons par lI'expérience, laquelle montre que la résis- tance galvanique est en proportion inverse de la section du conducteur. Supposons un seul fil conducteur f avec la section 1, et en outre un nombre n dautres fils conducteurs fo, fi, fu, ete., d'une matieére, d'une section et d'une longueur égales a celles du précédent, placés les uns å cöté des autres. Supposons ensuite qu'un seul et méme courant 2? passe par le fil f, puis simultanément par les n fils fo, fi, fu, 24 E. EDLUND, THÉORIE DES PHÉNOMENES ELECTRIQUES. etc., placés les uns å cöté des autres. Chacun de ces derniers fils devra donc étre lg | parcouru par un courant ==. Ör, nous savons par l'expérience, que la résistance å vaincre par le courant pour traverser simultanément les n fils fi, fi, fu, ete., constitue il od SÖ » - de la résistance åa vainere quand le courant traverse f. D'aprés l'exposé ci-dessus, la : sg ; mk å contre-pression sur I'unité de section des n fils, sera de méme = de la contre-pression n dans le fil unique f, la résistance étant exclusivement déterminée par la grandeur de la contre-pression sur I'unité de la section. «Il en résulte donc que, dans chacun des n : ä Åke 1 5 fils fo, fi fur ete., la résistance sera, dans le cas actuel, =de ce qu'elle est en f. Nous n arrivons ainsi au résultat inattendu que la résistance galvanique est proportionnelle å Uintensiué du courant. | Ce résultat se trouve en opposition directe avec F'opinion généralement admise jusqu'ici, d'apreés laquelle la résistance est indépendante de F'intensité du courant. Mais, si Pon veut continuer a soutenir cette opinion, il faudra de méme, par suite de ce qui précéde, admettre que le fluide que nous nommons électricité, est soumis åa de tout autres lois de mouvement que les autres fluides å nous connus. Il sera, au reste, dé- montré, dans les pages suivantes, que, quoique la these formulée soit en contradiction avec PFopinion commune, elle ne F'est nullement avec les résultats expérimentaux sur lesquels on a cru pouvoir fonder cette opinion. Par suite tant des résultats de F'expérience que de la considération théorique donnée ci-dessus, nous avons donc, comme expression de la résistance r dans un con- ducteur de la longueur 1 et de la section a, parcouru par le courant ?(: ki = ad ou & est une constante dépendant de la nature chimique et physique du conducteur et de la température. La constante & est évidemment la résistance dans un conducteur ; t 5 Ab de la section 1 et de la longueur 1, parcouru par le courant 1;— est lintensité du cou- a rant sur l'unité de section; r,, ou, en d'autres termes, ce que I'on a nommé jusquici la résistance galvanique, n'est rien autre que la résistance pour I'unité de lintensité du courant. Afin de distinguer cette résistance des autres, nous la nommons dans la suite résistance principale. Nous avons fait voir, dans ce qui précéde, que, si la résistance était indépen- dante de F'intensité du courant, il faudrait admettre que le fluide électrique suit d'autres lois hydrodynamiques que les autres fluides connus. En admettant que la résistance est indépendante de TF'intensité du courant, on tombe, en outre, dans la contradiction que voici: La force électromotrice est active pendant toute la durée du courant. Si, maintenant, le conducteur n'apportait aucun obstacle au mouvement produit par la force électromotice, suivant les principes mécaniques ordinaires, ce mouvement serait all KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:o 8. 25 en augmentation incessante, c' est-å-dire que V'intensité du courant doit incessamment augmenter, aussi longtemps que la force électromotrice agit. Si, par contre, le con- ducteur oppose au mouvement une résistance indépendante de Fintensité du courant, il peut se présenter deux cas: ou cette résistance est égale ou supérieure åa F'accélération produite par la force éleetromotrice, ou elle est inférieure åa cette accélération. Or, il ne peut évidemment se former de courant dans le premier cas, et, dans le second, Vintensité du courant devra subir une augmentation incessante. Il est impossible, avec cette maniere de voir, que Tlintensité du courant soit constante, les principes mécaniques ordinaires demeurant admis. Si, d'autre part, contre toute analogie avec le reste de la matieére, on veut refuser V'inertie au fluide électrique, sans doute cette contradiction peut se résoudre. Une force accélératrice qui agit sur une masse maté- rielle dépourvue d'inertie, c'est-å-dire s'arrétant immédiatement, dés que la force a cessé dagir, ne peut communiquer åa cette masse une vitesse accélérée. Comme PI'a signalé M. CraAusius, on a fait en réalité, dans la déduction de la loi de Ohm, la suppo- sition tacite que la masse électrique est dépourvue d'inertie, ou que cette inertie est trop petite pour qu'il soit nécessaire d'y avoir égard. On a pu expliquer ainsi la con- stance de Vintensité du courant, tout en admettant que la résistance en est indépen- dante. Mais, attribuer au fluide électrique des qualités parfaitement étrangéres au reste de la matiere et paraissant en contradiction avec la nature générale de celle-ci, est une chose å laquelle on n'est en aucune facon autorisé. Nous appellerons encore åa cet égard YV'attention sur le fait suivant: Comme on le sait, un courant galvanique se partage entre deux conducteurs en raison inverse de leur résistance. Si, maintenant, la résistance était effectivement constante, comme on Ia admis jusqu'iei, et supérieure dans I'un des conducteurs, mais inférieure dans F'autre, åa la force accélératrice, le courant devrait exclusivement passer par ce dernier. On aurait en effet un résultat tout å fait analogue å ce qui se passerait, si, par une con- duite hydraulique d'une certaine section, se partageant en deux branches de la méme section, on forcait un liquide au moyen d'une pression appliquée a l'extrémité de la conduite principale. Si I'on appliquait å I'une des branches une pression supé- rieure, et a l'autre une pression inférieure a celle appliquée å la conduite principale, le liquide passerait exclusivement par la dernieére branche. L'opinion que la résistance galvanique est indépendante de l'intensité du courant, se montre donc ici de méme en contradiction avec l'expérience. La question revét un tout autre aspect, si la résistance est proportionnelle å TFintensité du courant. Comme nous le verrons plus tard, la répartition se fera dans ce cas-lå de la maniere qu'enseigne V'expérience. Or, si, comme nous avons essayé de le montrer, la résistance est effectivement propor- tionnelle å l'intensité du courant, on se demandera peut-étre comment cette circonstance a échappé si longtemps å l'attention dans la détermination de la résistance des conducteurs. La cause en est trés-simple. Quand il s'agit de déterminer la résistance d'un conducteur, on procéde de l'une des deux maniéres suivantes: ou I'on introduit le conducteur dans le circuit unique d'une pile galvanique, et la diminution qui en résulte dans le courant, est comparée avec la diminution produite par un autre conducteur å résistance connue; EK. Vet. Akad. Handl. B: 12. N:o & 4 26 E. EDLUND, THÉEORIE DES PHÉNOMENES ELECTRIQUES. ou P'on divise le courant en deux branches, comme c'est le cas, si Ton se sert du gal- vanométre différentiel on du pont de WHEATSTONE. Dans le premier cas, on emploie la formule de Ohm pour calculer la résistance cherchée, et dans le second, les formules indiquant la répartition du courant entre deux conducteurs. Ör, comme nous le ver- rons dans la suite ($$ 11 et 13), il n'entre dans toutes ces formules d”autres résistances que celles appartenant å l'unité d'intensité du courant. Ainsi, dans les méthodes em- ployées, on a toujours comparé les résistances åa la méme intensité de courant, savoir a Vintensité I, et il est impossible de tirer d'une comparaison pareille la conclusion que la résistance varie avec Vlintensité du courant. C'est donc exclusivement par la voie théorique que I'on peut resoudre la question de la dépendance dans laquelle la résistance galvanique se trouve de Fintensité du courant. SAT Loi de Ohm. La force électromotrice se mesure, comme toutes les autres forces motrices, par Faccélération qu'elle est ä méme de donner, dans F'unité de temps, a F'unité de masse. En établissant cette admission, a laquelle on est autorisé dans toutes les circonstances, la loi de Ohm se déduit sans peine des principes mécaniques ordinaires. Nous allons toutefois montrer préalablement que la force électromotrice est indépendante de Tinten- sité du courant. La force électromotrice agit avec une égale intensité sur chaque point de la sur- face de contact électromotrice. La valeur totale de cette force eroit par conséquent proportionnellement å F'étendue de la surface précitée. Il est évident, en outre, que la force agit non-seulement sur les molécules déther qui se trouvent å la surface méme de contact, mais qu'elle s'étend aussi a celles placées åa une distance trés-petite de cette méme surface. Désignons maintenant par £ la quantité de mouvement que, sur chaque unité de surface, la force électromotrice est ä méme de donner å la masse d'éther dans F'unité de temps. Figurons-nous, en premier lieu, un courant assez fort pour que l'unité de masse passe, dans FI'unité de temps, par chaque unité de la surface de contact. Chaque unité de masse aura donc regu VF'accélération £. Si Fon nomme n Fétendue de la surface de contact, nE constituera par conséquent dans ce cas la valeur totale de la force électromotrice. Supposons, en second lieu, la surface de contact tra- versée, dans TPFunité de temps, par une masse d'éther p fois plus grande que précé- demment, et pouvant en conséquence étre exprimée par pn. L'éther ayant la méme densiteé dans un courant faible que dans un courant intense, la vitesse sera p fois plus grande dans ce cas. Chaque particule de la masse d'éther subit donc Faction de la force : : k ; 1 AO électromotrice pendant un espace de temps qui constitue = du temps daction du pre- mier cas. —DL'accélération acquise n'est donc que = En multipliant avec la masse pn, on aura la totalité de la force électromotrice égale å nE. Ainsi, la force électromotrice peut s'exprimer par nE, que le courant soit fort ou qu'il soit faible. Aj M 0h On KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I2,. N:o 8. 27 Si m signifie la totalité de la résistance principale ($. 10), et si i désigne lintensité du courant, la résistance totale est mi. Cela ne signifie alors rien autre que la contre-pression opposée, sur l'unité de section, par la résistance a la propagation du courant. Ainsi, F'on aura nmi pour la valeur totale de la contre-pression sur la surface de contact grande de n unités. Soit &L la longueur totale du circuit, on obtient de la sorte I'équation de mouvement: di L pop Efe nmi;') d ou I suit donc de lå, que la force électromotrice représentée dans la formule de Ohm, est indépendante de Yétendue de surface de YFélectromoteur; ce qui, comme on le sait, est conforme åa l'expérience. $ 12. Répartition de PFéther libre sur le conducteur entre les: pöles d'une pile. Pour ce qui concerne la production et la répartition de F'éther libre åa la surface d'un conducteur galvanique, ces deux faits pourront le mieux s'expliquer de la maniére suivante: | Figurons-nous un tube dans lequel une masse de gaz est mise en mouvement par une force agissant a l'une des extrémités du tube, le gaz pouvant sortir librement par Vlautre extrémite. Admettons, en outre, que la résistance du tube au mouvement du gaz est, comme c'est en réalité le cas, proportionnelle å la longueur du tube. Si I'on nomme x la distance entre un certain plan de section et I'extrémité ouverte du tube, la résistance que le mouvement subit dans ce plan, peut étre posée proportionnelle å x. Nous omettons totalement linfluence que peut avoir sur la résistance la difference de densité et de vitesse du gaz. Nommons D' la densité du gaz au plan précité, et D sa densité a l'extrémité ouverte du tube. Personne nignore que, du moment ou le mou- vement est devenu constant dans le tube, Vexcés D'— D est proportionnel å z. La densité du gaz va done en augmentant depuis l'extrémité ouverte du tube, vers V'extré- !) La longueur totale L du circuit étant égale å la somme de toutes ses parties /,, I, Iz, lj, etc., et celles-ci ayant les sections respectives aj, a», az, ay, etc., le volume total du conducteur sera, ayl, + aol, + aglz + , etc., et F'on obtiendra, en multipliant cette somme par d, la masse entiere de F'éther en mouvement. Si, maintenant, Paugmentation de la vitesse pendant le temps dt est respectivement dh,, dh,, dhg, ete., le total de la masse d'éther recevra, pendant le temps dt, dans la quantité du mouvement, une augmentation qui s'exprime par (al, dh, + aslydhy + aslzdhz + .. .)0. Or, da,dh, =dasdh, =dazsdhz=di. do, par conséquent, I'augmentation totale de la quantité de mouvement de V'éther sera Ldi. 28 £. EDLUND, THÉORIE DES PHÉNOMÉNES ELECTRIQUES. mité oi la force agit. Supposons, maintenant, les deux extrémités du tube réunies de densité que sil était au repos. Si le tube est partout égal, ce plan de Vämnsin dindifférence) divisera le tube en deux parties égales. ÅA égale distance de ce plan, la ASSR de Fan des cötés est égale å la delstaten de Fautre. Si ja résistance se se déplacera, vers la partie qui présente la plus ptandé rösen de la quantité né- ed cessaire pour que la résistance de toute cette partie (å partir du plan précité jusqua Fendroit ou agit la force) devienne égale å la résistance de Fautre partie. Si D est la densité du gaz au plan dindifférence, D" la densité dans un plan situé du cöté ou le gaz est condensé, D' — D=am', ou a est une constante et m' la résistance depuis le plan d'indifférence jusquau plan en question. Si D” représente la densité du gaz dans' un plan situé de Fautre cöté du plan dindifference, D— D" sera de la méme MARIEE égal å am”, si m” est la résistance entre ces deux derniers plans. Ces théses si connues ont une application directe sur F'éther circulant. Il pos- sede les propriétés des gaz ordinaires, en ce que ses molécules sont trés-mobiles e quil opére par conséquent une pression égale dans toutes les directions. La circonstance gquun corps électrisé posséde les mémes propriétés optiques qua Féetat normal, indique, comme nous lavons fait observer plus haut, que Félasticité de Fether libre est proportionnelle å sa densité. Ce qui a done été dit dans cette question par rapport aux gaz ordinaires, doit aussi sappliquer a Féther. La seule différence sera que Téther comprimé et dilaté se placera å la surface du conducteur galvanique, va que les molécules d'éther se repoussent mutuellement. Supposons un circuit galvanique dans lequel une force électromotrice E provoque le mouvement de YFéther vers Pun des cötés. DTéther deviendra donc plus dense du cöté de la force électromotrice vers lequel se porte le courant, et il sera raréfié de Fautre cöté. Le plan dindifférence aura une position telle, que la résistance galvanique depuis ce plan jusqwau siége de la force électromotrice, présentera une grandeur égale des denx cötés. Désignons maintenant par i lintensité du courant, par D la densité de Féther au plan däindifférence, ou, ce qui revient au méme, la densité de Féther quand il est au repos, par D', D” sa densité ä deux plans quelconques du cöté de la i RA - Di, D; la densité du cöté de la dilatation, et, en dernier heu, par m', m”', my, my, les résistances principales respectives depuis le plan dindifférence jus- gwaux plans précités. Comme la résistance est proportionnelle å Vintensité du ORT on aura évidemment: DR -—-D=mi:;: D!'— D=m"i; — (Di; — D)=7n4; — D)=mii. Or, D' —D, D'— D; Di— D e& DV — D ne sont rien autre que les tensions électroscopiques dans les plans respectifs, les deux premiéres étant positives et les deux derniéres néga- tives. Si l'on nomme les premiéres T" et T” et les derniéres T) et T5, on aura: TT! (m'— mi: — TS + TS = (mb — my T — T; = (m' + mi; — T'— Tj =(m" + m; )i; EPERHER EE ERE =F.5 - mm TT = Mm RH” HH RR KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. XN:o 8. 29 Ce qui signifie que la difference entre les tensions électroscopiques dans deuz plans est proportionnelle å Vintensité du courant multiplige par la résistance principale entre ces plans. Si M est la résistance principale dans la totalité du circuit et 7 la tension prés de la force électromotrice, on aura évidemment: Mg, 3 NN sn da ce qui, comme on le voit, s'accorde avec I'expérience. En y réfléchissant de plus prés, on trouve que les expériences auxquelles a été soumise la répartition de Félectricité å la surface du conducteur galvanique, nindiquent nullement si VFélectricité libre est en mouvement ou au repos. Elles indiquent seule- ment, en réalité, que F'éther présente å la surface du conducteur une densité plus ou moins grande quaå Fétat normal, et quil trahit, par conséquent, une certaine- tension. Pour cette cause, nous n'essayerons pas, pour le moment, de déterminer si Féther qui forme la tension électroscopique est au repos ou en mouvement. Si Pether auquel on doit la tension å la surface du conducteur est réellement en repos, celui qui prend part au mouvement sera par lå moindre que dans le cas opposé. Mais, comme PFelasticité de TF'éther est excessivement grande, F'éther qui produit la tension å la surface, sera trés-minime en quantité. L'on peut donc admettre, dans toutes les circonstances, que la masse d'éther d en mouvement par unité de volume est toujours de la méme grandeur. $ 13. Division d'un courant entre plusieurs conducteurs. Loi de Kirchhoff. Un courant galvanique i se divise (voir la fig. 7), en un point a du circuit, entre plusieurs conducteurs juxt- aposés fo, fy fur fun, etc., présentant les résistances prin- cipales respectives ro, 7, Tu, Tm, et Se réunissant tous en un seul et méme point b. «Il sagit maintenant de dé- terminer la grandeur du courant qui passe par chacun de ces conducteurs. DH est évident que le courant : devra se diviser de telle sorte, que les résistances respectives dans tous les conducteurs seront parfaitement égales en grandeur, ou, en d'autres termes, que la résistance ressentie par chacune de ces fractions de courant en passant du point a au point b sera d'une grandeur égale. Si la résistance dans un conducteur était un instant plus petite que dans les autres, Vintensité du courant sy accroitrait jusqua ce que la résistance devint égale åa celles des autres. Désignant les courants respectifs par 2, t, iu, än, etc., on aura donc, la résistance étant proportion- nelle å Fintensité du courant: STA Sf ne 30 E. EDLUND, THEORIE DES PHENOMENES ELECTRIQUES. Ce qui signifie, en d'autres termes, que les intensités de courant, dans les con- ducteurs respectifs, sont en raison inverse des résistances principales de ces derniers, résultat qui, comme on le sait, est conforme å V'expérience. Remplacons maintenant les conducteurs fo, fi, fu; fur etc., par un seul conduc- teur F, et rendons-le tel, quil oppose la méme résistance åa : que les conducteurs fo JE fu> fun etc. La résistance galvanique est déterminée par la contre-pression opposée å la pro- pagation du courant sur P'unité de section du conducteur. Cette contre-pression était égale ä R quand le courant passait simultanement par les conducteurs fo, fi, fu, fur ete. Si I'on nomme «& la résistance principale cherchée de F, on obtient ainsi: UR. Pour trouver R&B, on a, d'aprés ce qui a été dit ci-dessus: par conséquent: tå titiat == Bitt +); To Ti Tu Til d'ou I'on obtient: ce qui, comme on le sait, est conforme å Fexpérience. Nous allons, maintenant, démontrer d'une maniere genérale comment le courant se divise entre plusieurs conducteurs méme dans le cas ou ces conducteurs renferment des forces électromotrices. Dés que la constance du courant s'est établie, il est évident en soi que la contre-pression opposée å la propagation du courant doit étre éegale sur chaque point d'une seule et méme section perpendiculaire å la direction du courant. La force électromotrice exerce sur l'éther une pression dans la direction ou elle tend å produire un courant. Cette pression sur I'unité de section est représentée, comme on Pla vu de ce qui précéde, par Faccélération £ de la force. Ce KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 8. dl Figurons-nous maintenant, (v. la fig. 8), le cas idéal ou un courant ? traverse un conducteur, dont l'une des extrémités b est en contact avec un réservoir dans lequel Féther peut se vider librement et sans résistance, et e > ä å Fautre extrémité, a, duquel, agit une force deetro- = — — —L — motrice poussant léther vers .b.. Sir, ri etiru z E At désignent les résistances principales dans les conduites Z cb, de et ad, la contre-pression produite par la résis- :2 2 tance sur I'unité de la section, est, au point c, égale a ri, en d égale å (r +r,)i et, a la force électromo- Å 3 trice en a, égale åa (r +r7, + ru)i. Supposons ä présent que Pon ploie le conducteur, et que b soit réuni avec z a, de maniére å produire un cercle fermé: il n'est AS survenu de ce fait aucune modification par rapport å la grandeur de la résistance. La force électromotrice en a exerce dans ce cas-ci la méme fonction que le réservoir dans le premier: elle enléve F'éther å mesure qu'l arrive. On peut donc affirmer aussi maintenant que la contre-pression sur F'unité de section å un point d quelconque, est égale åa (r +»). La difference entre les contre-pressions sur lV'unité de section dans deux plans situés å une certaine distance I'un de T'autre, est donc égale å la contre-pression produite par la résistance du conducteur entre les mémes plans. Ainsi, cette différence entre les plans en d et c est égale å ri. Cela est vrai quand aucune force électro- motrice n'est active dans la conduite qui se trouve entre les plans. De Tautre cöté de ces plans, la difference de pression est déterminée par les résistances ri et ru? et par la force électromotrice £ au point a; et cette différence de pression doit évidemment étre égale å ri. Or, d'aprés la loi de Ohm i(r + ry) + ir, =E. On regcoit donc, main- tenant, pour expression de la différence précitée: ri =E — il(r + ru). Si donc il existe une force électromotrice entre les deux plans pris en considération, la différence entre les contre-pressions dans ces plans est égale å la somme algeébrique de la contre-pression exercée par la résistance entre les plans susdits et de la pression produite par la force electromotrice. La division du courant peut, å I'aide de ce qui vient d'étre dit, étre déterminée dans chaque cas spécial. Représentons-nous, maintenant, un embranchement du cir- cuit de la nature indiquée par la figure 9 en regard. Le con- ducteur se divise, en a, en deux branches se réunissant de nou- veau en b, le pont ed les unissant en outre. tro, Uri, tara, 313 et är, désignent les résistances dans les diverses conduites, ou, ce qui revient au méme, les intensités de courant respectives multipliees par les résistances principales correspondantes. FE et E' sont deux forces électromotrices agissant dans la direc- tion indiquée par les fléches pointillées. Prenons å présent deux plans en considération, savoir ceux en a et en d. En examinant la conduite ad, on trouve RIE. 32 E. EDLUND, THEORIE DES PHÉNOMENES BELECTRIQUES. la difference de pression entre les deux plans égale a trs, et, si I'on suit la seconde conduite, la'méme différence sera égale ä E— E' — ioro + ri. Or, comme la pression est égale dans chaque point d'un méme plan perpendiculaire å la direction du courant, ces différences de pression doivent étre égales. Par conséquent, on aura: E— Jr = V2T2 är ÖR ER HE On obtient, de la méme maniere, dans I'anneau cdb, E=2ir) + t3r3 + tara. TI suit donc de lå, que, si dans un anneau fermé, I'on compte constamment le sens positif des courants et des forces électromotrices dans la méme direction, la somme de toutes les forces electromotrices est égale å la somme de tous les produits obtenus en multipliant chaque intensité de courant par la résistance principale respective. Or, cela est identique å la seconde des lois énoncées par KIRCHHOFF sur la ré- partition du courant. Quant å la premiere loi de KIRCHHOFF, cette loi n'est rien autre qu'un axiome conservant sa valeur indépendamment de toutes les idées que T'on pourra se faire de la nature de YF'électricité. $ 14. Échauffement produit par le courant galvanique. Figurons-nous un conducteur galvanique fermé, dont la longueur est ! et la sec- tion partout égale å a, se composant de la méme matieére dans toute sa longueur, et traversé par un courant constant de Vintensité i. Si d est la masse d'éther en mou- vement par unité de volume et h la vitesse de ce mouvement, on aura i=adh. Pour calculer le travail mécanique que ce courant opére pendant I'unité de temps, nous consi- dérerons en premier lieu un élément du courant, compris entre deux plans situés å la distance 7 Tun de TYFautre. La résistance sur I'unité de section étant r ($ 10), et la grandeur de la section a, la résistance sur la section entieére sera done ra= ki. Pen- dant lI'unité de temps, cet éleément est repoussé de la longueur de chemin h, d'ou le o LÅ /É (4 N , travail opéré sera kih. Ör h= 30 ou d est une constante, comme on Ia vu plus 2 haut. Le travail mécanique de cet élément sera donc Ja Si I'on multiplie cette quan- tité par l, le travail du courant entier sera eégal åa Ja Si, en dernier lieu, on multiplie cette expression par ÅA, l'equivalent calorifique de F'unité de travail, et que F'on fasse entrer la constante d dans k, la quantité de chaleur produite par le courant pendant SAK a (92) F'unité de temps, sera égal , Ce, qui, comme on le sait, est conforme å I expérience. Le calcul peut s'opérer avec une eégale facilité d'aprés les mémes bases, dans le cas ou la section et la constitution du conducteur varient d'un endroit a l'autre. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:o 8. dö $SHID. Échauffement produit par la décharge électrique. Durée de la décharge. Dans la décharge d'une batterie électrique, Pexcés de Féther passe de Parmature positive å Farmature négative. T/élasticité de Féther étant extraordinairement grande, cet excés ne peut étre que trés-faible par rapport åa la quantité totale d'éther contenue dans les armatures. La décharge a, sans nul doute, lieu de la sorte, que, quand I'excés commence å passer de Farmature positive, il pousse devant lui toute la quantité d'éther qui se trouve dans Farc de conduite. Comme, par suite de sa grande élasticité, Véther mest que faiblement compressible, Fintensité du courant peut étre considérée égale au méme instant dans toute F'étendne de Farc de conduite. Il a été montré plus haut ($. 12, p- 29), que, dans un courant galvanique, Vintensité du courant ou la vitesse de FTéther est proportionnelle å la tension de PFéther libre aux pöles de la pile. A la décharge d'une batterie é&lectrique, la tension de PFéther libre sur P'armature positive, peut de méme étre considérée comme la force proprement dite qui met F'éther en mouvement. Si, å un certain moment de la décharge, la quantité d'éther qui na pas encore été déchargée, est désignée par q, et si s désigne la totalité de la surface armée de la bat- terie, la tension précitée est, comme on le sait, a ce moment proportionnelle a 2 La S force motrice en question diminue done d'une maniere continue depuis le commence- . 1 , , e . 5 q ment jusqua la fin de la décharge. Pendant la majeure partie de la décharge, Z est Ö incomparablement supérieur å la tension aux pöles d'une pile ordinaire. La vitesse de PFéther dans le courant de décharge doit donc étre, toutes les autres circonstances restant égales, beaucoup plus considérable que dans le courant galvanique. La force de tension précitée Z est employée åa imprimer å F'éther sa vitesse et å surmonter la résistance opposée au mouvement de F'éther. La résistance totale se compose de trois parties différentes, savoir: &) de la résistance dans Farc de décharge proprement dit; £) de la résistance dans Fétincelle de décharge, et y) de la résistance dans la partie des armatures la plus rapprochée de la sortie de Farc de décharge. Pour ce qui concerne la dernieére partie de la résistance, elle est sans nul doute trés- faible en comparaison des deux autres. Nous admettons, par conséquent, que cette résistance peut étre négligée, ou, du moins, que F'on peut laisser de cöté les variations subies par elle si fon modifie le nombre ou la grandeur des bouteilles de Leyde. Quant åa la résistance dans Fétincelle de décharge, elle se comporte sans doute de la méme manieére que la résistance dans Farc voltaique. Il se montra, a une recherche faite a cet égard,') que la résistance est proportionnelle å la longueur de Parc, si Vintensité du courant reste la méme, et que la résistance diminue pour la méme longueur de Parc, si I'on augmente l'intensité du courant. On peut comprendre å priori que ce doit étre 1) Öfvers. af K. Vet. Ak:s Förh. 1867; — Pogg. Ann. T. 131. EK. Vet. Akad. Handl. Band. 12. N:o 8. d 34 E. EDLUND, THEORIE DES PHÉNOMENES ELECTRIQUES. le cas, vu que la conductibilité de Farc voltaique dépend en principale partie des par- ticules matérielles enlevées aux surfaces polaires et transportées d'un pöle a autre par le courant. Ör, comme la quantité des particules enlevées augmente avec TlF'intensité du courant, la résistance pour la méme longueur de Farc voltaique devra diminuer åa mesure qu'augmente Vl'intensité du courant. Il en doit étre de méme de VFétincelle de décharge. Quand elle est longue, la quantité des particules enlevées et transportées d'un pöle åa Pautre, est plus grande que quand elle est courte. Ainsi, pour des longueurs égales, la longue étincelle a moins de résistance que la courte. Il est, pour cette raison, difficile de décider d'avance si une longue étincelle exerce dans sa totalité une plus grande résistance qu'une courte, ou si c'est le contraire qui a lieu. Dans ce qui suit, nous supposons donc que les variations de la résistance de F'étincelle de décharge sont assez minimes pour étre totalement négligées. Ainsi, nous posons, relativement åa la résistance, qu'elle est indépendante de la longueur de PFétincelle de décharge, de méme que de la grandeur de la surface armée de la batterie. Nous appelons cette résistance M, quand Fintensité du courant est égale åa Yunité. La vitesse de F'éther dans le courant de deécharge étant trés-grande, la résistance effective doit de méme étre trés-grande, vu quwelle est égale a M multiplié par l'inten- sité du courant. Nous faisons, par suite, une seconde supposition, consistant en ce que la force nécessaire pour donner leur vitesse aux particules d'éther, peut étre négligée en comparaison de la force nécessaire pour surmonter la résistance åa leur mouvement. Si q signifie la quantité d'éther qui n'a pas encore eu le temps de se décharger åa un instant quelconque, H la vitesse de Feéther au méme instant, dans un conducteur ayant la section I, d la masse d'éther dans F'unité de volume, et a, une constante, on aura, en vertu de la dernieére admission: MH = ST d'ou To Aid GE D'åpres ce qui a été dit plus haut ($. 14), le développement de chaleur produit, pendant V'unité de temps, par le courant galvanique dans un conducteur ayant la resis- tance principale V,, peut étre posé égal a an, VuH, ou au est une constante, i Pintensité du courant et H la vitesse de F'éther. Mais VFintensité du courant est égale åa la quan- tité de F'éther qui, dans I'unité de temps, a passé par le conducteur ($. 6). Ainsi, la chaleur développée est proportionnelle å la quantité d'éther qui a passé par le con- ducteur, multipliée par la vitesse de Féther. Cette loi doit naturellement pouvoir s'appliquer aussi au courant de décharge. ; Dans le courant de décharge, la vitesse diminue depuis le commencement de la décharge jusqu'å sa fin, mais elle peut étre regardée comme constante pendant un instant dt quelconque. Pendant cet instant, la quantité d'éther dq passe par Parc de décharge. La quantité de chaleur développée pendant F'instant dt dans un conducteur dont la résistance principale est Vi, sera donc: av V.Hdq. det de pen con Ni for KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |l2. N:o 8. 30 En y introduisant la valeur de H, on obtient, si Q désigne la quantité totale d'éther déchargée, pour expression de la quantité de chaleur W produite par le courant de decharge: 7 [RE FA0du V.Q g Mods Si Pon fait entrer des résistances diverses dans le conducteur de décharge, M A , . ? Ar A , . . peut étre remplacé dans la formule ci-dessus par V,+ V, ou V, désigne la partie du conducteur qui reste invariable, et V la partie qui varie d'une expérience a PF'autre. Si cette introduction est exécutée, et si a et b désignent de nouvelles constantes, la formule peut s'écrire comme suit: formule identique åa celle établie par Riess sur la base de ses experiences. A cette formule déduite ainsi de la théorie, on pourrait faire l'objection qu'elle ne posséde qu'une valeur approximative, vu qu'elle repose sur deux admissions qui ne peuvent étre considérées comme parfaitement autorisées. Tout en concédant la jutesse de cette objection, on peut prétendre, d'un autre cöté, que la formule tirée de VP'expérience ne doit étre non plus regardée que comme approximative. Les expériences commu- niquées par RrEss semblent indiquer en effet que b n'est pas parfaitement constant, si V varie fortement,') circonstance qui concorde avec la discussion donnée ci-dessus. Nous passons maintenant åa un cas plus compliqué. Nous déchargeons une batterie, en mettant, au moyen d'un conducteur, P'armature extérieure en contact avec I'armature extérieure d'une autre batterie que nous appellerons condensateur pour la distinguer de la premiere, et en rapprochant, jusqu'a ce que la décharge ait lieu, de armature intérieure de la batterie, un conducteur en relation avec I'armature intérieure du condensateur. Il est évident qu'une partie seule de la charge de la batterie passe dans le condensateur. Supposons que la grandeur des surfaces armées des bouteilles de la batterie soit eégale a F'unité, et que le nombre des bouteilles soit s; toute la surface armée est alors aussi représentée par s. Repré- sentons ensuite par f la grandeur des surfaces armées du condensateur, et le nombre des bouteilles par c; la surface totale armée du condensateur sera done cf. Si I'on présuppose que les bouteilles de la batterie possédent le méme pouvoir de condensation que celles du condensateur, VF'éther devra se répartir entre eux en proportion de leurs surfaces armées. Nommons Q la charge primitive de la batterie, et Q' la portion de cette charge qui passe dans le condensateur; il est évident que = La quantité qui ne se LÅ 3 2 7/ a S , . décharge pas, mais qui reste dans la batterie, sera alors égale äå Q—Q'= 280 I g'agit SE maintenant de calculer la grandeur du développement de chaleur produit par la dé- charge dans un conducteur dont la résistance principale est V,. !); Pogg: Ann. T. 43: [SG] [Dr] E. EDLUND, THÉEORIE DES PHENOMENES ELECTRIQUES. La quantite de chaleur produite pendant que la quantité d'éther dq passe par le conducteur précité, est, d'aprés ce qui précéde, a, V:Hdq. La tension sur Tarmature de Q—4 CJ sion qui met en mouvement la masse d'éther dq est alors évidemment égale å la diffé- (Q—9) (f+rNY ds Gjå cfs En conformité de ce qui précéde, on obtient alors: p— Hullef + 9 — As]. Möfces En faisant entrer cette valeur de H dans Yexpression de la quantité de chaleur la batterie est åa cet instant z et, par conséquent, sur le condensateur, La ten- rence entre les deux tensions précitées soit To S développée, puis en intégrant entre les limites Q et Te on recoit, aprés avoir fait quelques réductions, I'expression suivante pour toute la quantite de chaleur déployée: W avi eft” TEE RIESS a trouvé que cette formule est en tout conforme å l'expérience. (Die Lehre von der Reibungselectricität. T. 2, p. 170). Nous allons maintenant déduire la durée de la décharge de la théorie exposée par nous. Si V désigne, comme précédemment, la résistance dans la partie variable de Farc de décharge, s la surface armée de la batterie, b une constante et t, la durée totale de la décharge, cette durée peut, suivant Riess, se calculer au moyen de la formule to = (1 + bV)s. Riess appuie principalement cette formule sur la circonstance que, si I'on pose la durée de la décharge égale å (1 + bV)s, la formule établie expérimentalement par lui pour le développement de la chaleur dans une décharge électrique, sera égale å la formule indiquant le développement de chaleur produit par le courant galvanique (Voir RIess: »Die Lehre von der Reibungselektricität», T. 1). La durée de la décharge sous Fempire de circonstances différentes, a eté, il y a déja assez longtemps, explorée expérimentalement par W. WEBER') et par FEDDERSEN,') et, dans ces derniers temps, par Lucas et CAzIn.”) Dans les expériences de WEBER, le courant de décharge d'une batterie électrique passait simultanément par un galvanométre et par le dynamométre électrique de son in- 2 5 . FER v e vention. Si on nomme e les déviations du galvanométre et &€ celles du dynamométre,— constitue, selon WEBER, une mesure relative de la durée de la décharge. Comme, å une faible résistance dans Farc de décharge, le courant passait facilement d'une spire du fil å Fautre dans les bobines du dynamomeétre et rendait ainsi les résultats obte- 1) Abhandlungen iber Elektrodynamische Maasbestimmungen. Leipsig, 1852, p. 284. (76). 2) Pogg: Amnr ob. CHE pr 60: 3) Compt. rend. de YAcadémie de Paris. T. 70. p. 923 et 1342; T. 74 p. 180: KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Il2. N:o 8. Sh nus inemployables, une forte résistance était toujours introduite dans le méme arc. Cette résistance se composait d'un cordon de chanvre imbibé deau, dont la lon- gueur varia, dans les diverses expériences, de 250 a 2000 milliméetres. Méme quand le cordon avait sa moindre longueur, cette résistance était assez considérable pour per- mettre de négliger toutes les autres résistances de Parc de déecharge. TI résulte des recherches de WEBER, que la durée de la decharge est proportionnelle å la résistance dans Parce de décharge. Comme, dans toutes les expériences, le nombre des bouteilles de LEYDE fut le méme, et la variation de la charge trés-petite, il ne put étre déterminé si la durée de la décharge dépend de la grandeur de la surface armée et de la charge de la batterie. FEDDERSEN se servit dans ses expériences d'un miroir tournant avec å peu prés les mémes procédés au reste que ceux employés avant lui par WHEATSTONE. On obtient de cette maniere une mesure de la durée de FT'étincelle de décharge en mesu- rant la longueur de son image dans le miroir tournant. LucAS et CAzIN se servirent d'un mode d'expérimentation tout different de celui de FEDDERSEN. Is remplacérent le miroir tournant par un disque rond de mica, rendu opaque, et divisé sur son contour en parties égales par des traits translucides. Sans nous arréter davantage aå la descrip- tion de cet appareil, il nous suffira de signaler que la durée de Fétincelle était déter- minée par la longueur plus ou moins grande occupée par elle pendant que le disque tournait avec une vitesse donnée. Ainsi, la détermination du temps se trouvait, ici, de méme, transformée en une détermination de longueur. Cétait done, a proprement parler, dans les expériences de FEDDERSEN, comme dans celles de Lucas et de CAzIin, le temps que brillait VPétincelle, qui était Pobjet de la détermination. Dans un mémoire récemment publié (Poggend. Annalen, T. 149, p. 474), Riess a démontré d'une maniére convainquante, que le temps pendant lequel F'étincelle brille, ne se trouve pas dans un rapport tel avec la durée du courant de décharge, que I'on puisse dans toutes les circonstances déduire la durée de ce dernier de celle de Yétin- celle. La comparaison des recherches de Lucas et de CAzIn avec celles de WEBER, le prouve d'une manieére décisive. Le pouvoir lumineux de PFétincelle a sa principale cause dans la circonstance que les particules sont enlevées et transportées d'un pöle å Fautre, et quwelles entrent en incandescence pendant le trajet. Plus la chaleur est forte et plus est grand le nombre des particules entrant en incandescence, plus l'intensité de la lumiére augmente naturellement. Mais F'incandescence ne cesse pas au méme moment mathématique que le courant; elle continue encore un instant, jusqu'å ce que la tem- pérature se soit suffisamment abaissée. Le temps nécessaire å ce refroidissement « dépend de la quantité des particules enlevées et de leur température. Plus la chaleur est intense et plus les particules incandescentes sont nombreuses, plus F'étincelle con- tinuera de briller aprés la cessation du courant. On commet donc une erreur en ad- mettant que le temps pendant lequel brille F'étincelle, est une mesure du temps que dure le courant de décharge; mais cette erreur diminue å mesure que le courant a une plus longue durée, que les particules incandescentes sont moins nombreuses et quwelles ont une température plus basse. Si donc Pon introduit une forte résis- tance dans Yarc de conduite, Yerreur en question en diminue dautant; car, daprés 38 E. EDLUND, THEORIE DES PHENOMENES ÉLECTRIQUES. les recherches mentionnées de WEBER, le courant de décharge en recoit de la sorte une plus longue durée, F'étincelle reste a une température plus basse, et les particules enlevées sont moins nombreuses. Dans quelques-unes des expériences de FEDDERSEN, une colonne deau de 1 millimeétre de diamétre et de 180 mm. de longueur, et, dans quelques autres, une colonne pareille de 45 mm. de longueur fut introduite dans le circuit. La résistance était done considérable. Ces expériences furent faites, les unes avec 1, d'autres avec 2 bouteilles de LeyprE. Si, maintenant, I'on admet avec RiEss que, dans les expériences précitées, la durée de F'étincelle fut å peu prés égale åa celle du courant, on obtient, comme résultat, que, si la charge a la méme densité, c est-å-dire si la longueur de Vétincelle est égale, la durée du courant de decharge est proportionnelle å la grandeur de la surface armée de la batterie. Si, par contre, les charges n'ont pas la méme den- sité, la durée de la décharge ne parait pas étre exclusivement proportionnelle å la sur- face armée. Quand F'on chargeait une bouteille de maniére que Fétincelle de décharge mesuråt 2 millimétres, la durée de la décharge comportait 0,0136 seconde. Si, par contre, deux bouteilles recevaient une charge telle, que PFétincelle de décharge mesuråt 10 mm., la durée de la décharge était de 0,0381 seconde. Ce dernier temps a plus du double de la longueur du premier. Par suite des expériences précitées, on peut donc admettre que la formule établie hypothétiquement par Rress pour la durée du courant de décharge, savoir ty = (1+bV)s, a été constatée par VF'expérience pour le cas ou les quantités d'éther déchargées ont la méme densité. Il serait toutefois a désirer qu'il fåt fait encore un plus grand nombre d'expériences, et qu'on les variåt en outre de differentes manieres. Laissons å& a, d, M, q, H et Q la méme signification que précédemment, et que t soit le temps, compté depuis le commencement de la décharge. La quantiteé d'éther qui, pendant F'élément de temps dt, traverse une section transversale de Parc de dé- charge, est donc égale å JHdt. Or, cette quantité d'éther est évidemment égale å celle dont I'armature positive de la batterie est diminuée pendant le méme element de temps. On recoit donc: — dq = 0 Hdt. . , 1 . SANT . ER N [26] Mais, d'apres ce qui a été dit précédemment, JH = vå d'ou il suit que Si Pon intégre cette équation en ayant égard å ce que q=Q quand t=92, on obtient: A la décharge d'une batterie, une faible partie de Féther reste toujours, å titre de résidu, sur les armatures de la batterie. Nommons q, ce résidu. Maintenant, pour que I'on puisse dire que la batterie est également déchargée dans un cas comme dans l'autre, il est nécessaire que q, constitue toujours la méme fraction de la charge pri- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l|2. N:o 8. 39 mitive Q. Si m est une fraction constante, on recoit donc, pour des décharges égale- ment complétes, SS I Si deux batteries, I'une composée d'un nombre inférieur, et F'autre d'un nombre supérieur de bouteilles, recoivent une charge de la méme densité, c'est-å-dire telle, que les étincelles de décharge sont d'égale longueur, les résidus devront, toutes les autres circonstances restant égales, étre proportionnels aux quantités d'éther dont les batteries ont été chargées. On obtient done, pour ce cas, de la derniere équation: OK M=08e"" Ms. FIL lo ; dito É Ör, si e” Ms est constant, I'exposant SIR le sera aussi. En nommant k la valeur S de l'exposant pour des décharges également complétes, on obtient de la sorte: k == Ms; di équation facilement transformable en to all +b V)s. Ainsi, pour le cas actuel, F'expérience donne le méme résultat que la théorie. Si, par contre, les deux batteries sont chargées a des densités différentes, on ne peut plus admettre la constance de ÖS et, suivant la théorie proposée, la durée de la décharge dépendra alors de cette circonstance. C'est ce qu'indiquent aussi les observa- tions de FEDDERSEN. SG: Décharge oscillatoire d'une batterie. D fut démontre pour la premiere fois expérimentalement par les recherches de FEDDERSEN, que la décharge électrique d'une ou de plusieurs bouteilles de LEYDE devient oscillatoire, dans certains cas, c'est-a-dire que F'électricité positive de 'armature intérieure de la batterie non-seulement neutralise V'électricité négative de Parmature extérieure, mais encore quwelle produit sur cette armature un excés d'électricité positive, de méme que Félectricité négative produit un excés sur Varmature intérieure. Immédiatement aprés la premiere décharge, la batterie a donc recu de F'électricité négative å son armature intérieure, et de F'électricité positive a son armature extérieure. Survient une nouvelle décharge, aå la fin de laquelle la batterie se trouve, comme avant la premiere, chargée d'électricité positive a son armature intérieure, et d'électricité négative å son armature extérieure. Ces oscillations de Félectricité d'une armature å I'autre, peuvent se répéter plusieurs fois de suite jusqu'a ce que le mouvement s'arréte aprés un ralentissement continu. 40 E. EDLUND, THEORIE DES PHENOMENES ELECTRIQUES. FEDDERSEN a essayc lui-méme d'expliquer comme suit cette décharge oscillatoire:') II ne faut pas croire, dit-il, que le mouvement de deux fluides électriques cesse au moment ou la charge est, comme on pourrait I'appeler, consommeée, c est-å-dire åa l'ins- tant ou la moitié de VFélectricité positive a passé å larmature négative, et ou la moitié de PFélectricité négative a passé å lI'armature positive, A cet instant, chacune des arma- tures contient une somme égale d'électricité positive et d'électricité négative, et la force accélératrice a dés lors actuellement cessé; mais les molécules électriques en mouvement n'en continuent pas moins, gråce åa leur inertie, a se mouvoir dans la méme direction qu auparavant. Le résultat en est un excés d'électricité négative a l'armature positive, et d'électricité positive å l'autre. Le mouvement est ensuite anéanti par les forces de tension croissantes, lesquelles reportent å la fin les molécules électriques dans une di- rection opposée, d'ou résulte une nouvelle oscillation, etc. Ce mouvement oscillatoire se continuerait indéfiniment, si Vare de conduite entre les deux armatures n'apportait aucune résistance au mouvement; mais, comme il en apporte toujours en réalité, I'élec- tricité entre enfin au repos. Comme on le voit, F'explication de FEDDERSEN se base sur la thése que les molé- cules électriques sont douées d'inertie. Dans le moment ou, pendant la décharge, il se trouve sur chacune des armatures une somme egale d'électricité positive et d'électri- cité négative, et ou, par conséquent, la force accélératrice a cessé, les molécules en mouvement possédent, par suite de leur inertie, une certaine force vive qui les pousse dans la méme direction qu'auparavant, jusqu'å ce qu'elles solient amenées au repos par les forces de tension contre-agissantes, pour étre ensuite poussées par les mémes forces dans une direction opposée å la primitive. Cette explication est aussi simple quw'elle serait satisfaisante, si fon pouvait attri- buer une inertie sensible aux molécules électriques; mais c'est impossible, d'aprés Vopinion regue jusqu'ici sur la nature de VFélectricité. Pour expliquer la formation du courant et de la loi de Orm, on a été forcé d'admettre que les fluides électriques sont deépourvus d'inertie, ou que, de moins, cette inertie est assez faible pour pouvoir étre totalement négligée dans F'explication des phénoménes électriques. I se présente nécessairement, dans le cours de la décharge, un moment ou les deux fluides électriques sont répartis d'une facon égale entre les deux armatures, ou, par suite, il se trouve sur chaque armature une somme égale d'électricité positive et délectricité négative, et, a ce moment, la force accélératrice est par conséquent égale åa zero. Cest le moment ou la premiere décharge proprement dite est terminée, ce qui a lieu avant la naissance des oscillations. Si done les molécules électriques manquent d”inertie, et que, par suite, elles ne peuvent posséder non plus de force vive, il faut nécessairement qu'elles entrent au repos å ce moment-lå; car un corps privé d'inertie ne peut se mouvoir qu'aussi longtemps que des forces agissent sur lui. Aprés ce mo- ment, il n'existe plus de forces pouvant provoquer un mouvement, et il est pour cela difficile d'expliquer par la voie physique la décharge oscillatoire, méme si F'on faisait entrer dans YF'explication VF'effet inductif du courant de décharge sur lui-méme. Tyr Poggu Ann. Db dl3 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Il2. N:o 8. 41 Voici maintenant comment la question se presente d'aprés la théorie proposée par nous pour les phénoménes électriques: Suivant cette théorie, la charge électrique consiste en ce que le fluide électrique ou Pléther est condensé a PF'une des armatures et rarifié åa VF'autre. Comme tout autre corps matériel, cet éther est doué d'inertie. S'il survient une conduite entre les deux armatures, F'éther commence å se rendre de YFarmature positive å Tlar- mature négative, et bientöt arrive PFinstant ou la masse d'ether présente la méme densité sur les deux armatures. Mais, les molécules d'éther possédant, par suite de leur inertie, une certainme force vive, elles sont poussées en avant, et elles provoquent promptement une condensation åa l'armature ou précédemment une raréfaction avait lieu, et vice versa. ”) Les molécules sont amenées ensuite premierement en repos par la réaction des forces de tension, aprés quoi les mémes forces leur font subir un mou- vement rétrograde. La masse d'éther oscille de la sorte avec une vitesse qui va sans cesse en se ralentissant, jusqu'a ce qu'elle entre enfin au repos. La décharge oscilla- toire devient ainsi un phénoméne analogue å celui qui, dans des circonstances identiques, se produit dans une masse gazeuse quelconque. Si Ion voulait déterminer par le calcul les lois de ces oscillations, I'on serait forcé d'établir des postulats difficiles, sinon impossibles å réaliser dans les expériences pratiques avec les résultats desquelles il faudrait comparer ceux du calcul. Nous nous contenterons donc, en laissant de cöté tout calcul, de comparer en quelques traits gé- néraux la théorie qui vient d'étre exposée avec les résultats de F'expérience. 1) Le phénoméne suivant peut étre regardé comme un résultat immédiat de VF'inertie du fluide électrique, inertie sans laquelle il serait difficile de Vexpliquer: Pour produire un arc voltaique entre deux pointes polaires, il faut que la pile par laquelle le courant se forme, posséde une force électromotrice supérieure å la force électromotrice de disjonction naissant dans Parc méme (»Ofversigt af K. Vet. Ak:s Förh.» för år 1867; — Annales de Pogg. T. 133). La formation d'un arc vol- taique exige, entre des pointes de charbon, 25 couples de BUNsEn, 15 entre des pointes de laiton, 20 entre des pointes de cuivre et 12 å 15 entre des pointes d'argent. Or, I'on obtient, avec une force électromotrice de beaucoup inférieure chez la pile employée, une etincelle entre les pointes polaires, å V'instant ou ces pointes se séparent l'une de F'autre et ou par conséquent le circuit s'ouvre. Il peut étre démontré sans peine que, dans la plupart des cas, ce n'est pas un simple phénoméne d'incandescence, provenant du fait que la résistance grandit et que par suite le développement de la chaleur devient intense au moment ou le contact est preés de cesser entre les pointes. Ce que I'on voit est donc, dans la plupart des cas, une véritable étincelle, un saut, å travers Fair, du fluide électrique d'une pointe å l'autre. La production d'une étincelle semblable å la ferme- ture du circuit par le rapprochement des pointes, exige une force électromotrice infiniment plus grande chez la pile. JAcoBI rapprocha les pointes polaires jusqu'å ce que leur distance respective ne s'élevåt qu'å 0,001 milli- metre environ; mais, quoique la force électromotrice de la pile fåt treés-considérable, il ne se forma cependant pas détincelle. Pour en obtenir une, Gasstrot employa une pile de 3,500, et CrosseE une pile de 1,600 couples. La cause de cette différence å l'ouverture et å la fermeture du courant, ne peut provenir des extra- courants, car I'on obtient des étinceHes å F'ouverture, méme quand le circuit présente une longueur et une forme telles, que Vextracourant est trop faible pour pouvoir méme étre mesuré. Tétincelle peut, il est vrai, étre ren- forcée par V'extracourant, si I'on procéde de maniére å lui donner une forte intensité, par exemple en intro- duisant dans le circuit des spirales dans lesquelles on a placé du fer doux; mais F'étincelle n'est pas originaire- ment provoquée par l'extracourant. La cause de la formation de VF'étincelle å F'ouverture du courant, n'est autre, selon nous, que celle-ci, savoir que l'éther posséde å ce moment une certaine force vive le poussant par le point d'interruption. La masse de YF'éther est sans doute tres-insignifiante dans sa quantité, mais sa vitesse est par contre extraordinairement grande, et la force vive est le produit de la premiere multipliée par le carré de la seconde. Si l'éther manquait d'inertie, il ne pourrait posséder de force vive lorsqu'il se trouverait en mouvement, et il serait alors impossible d'expliquer de la sorte le phénoméne en question. EK. Vet. Akad. Handl. Band. 12. N:o 8. 6 42 E. EDLUND, THÉEORIE DES PHENOMENES ÉLECTRIQUES. Nous avons essayé de démontrer plus haut ($ 15), que la vitesse des molécules d'éther pendant la décharge se peut calculer d'apres la formule: HA. Möds On voit par lå, que la vitesse H se ralentit dans le cours de la décharge, a mesure que l'exces q diminue, et, en outre, que la vitesse est en raison inverse de la valeur de M et de s. D est évident que la grandeur de la condensation qui se produit sur l'armature ou la raréfaction a eu lieu immédiatement auparavant, doit dépendre, pour une forte part, de la vitesse quw'ont les molécules d'éther au moment ou elles passent par leurs positions d'équilibre, c'est-å-dire au moment ou I'ether est également réparti entre les deux armatures. La compression ou la condensation croitra nécessairement avec cette vitesse. Or la vitesse diminuant, d'aprés la formule ci-dessus, ä mesure qu'augmente la résis- tance, la condensation et la raréfaction devront étre moindres et, par suite, le nombre des oscillations diminuer, quand la résistance croit. Ainsi, toutes les autres circon- stances restant égales, plus la résistance est grande, moins le nombre des oscillations doit Fétre. | Comme la vitesse diminue åa mesure que I'on augmente la surface armée s de la batterie, il est évident que le nombre des oscillations diminuera avec I'augmentation de la surface d'armature et vice versa. Le degré de la condensation de YFéther sur l'armature ou il se trouvait raréfié Finstant d'avant, dépend, comme il vient d'étre dit, de la vitesse des molécules d'éther au moment ou celles-ci passent par leurs positions d'équilibre, ou, ce qui revient au méme, au moment ou il n'existe ni condensation, ni raréfaction sur I'une quelconque des surfaces d'armature; par contre, la condensation future est indépendante de la vitesse qu'ont eue les molécules qui ont déja passé d'une surface å Fautre avant ce moment. La naissance des oscillations ne dépend donc que de la vitesse vers la fin de la décharge. Si Pon se figure la batterie chargée å deux reprises consécutives: a la premiére, de la quantité d'éther 4, et, a la seconde, de q'=q"+3g, suivant la formule donnée plus haut, la vitesse avec laquelle, dans ce dernier cas, la quantité d'éther 4 qui arrive la derniére passe d'une armature å Y'autre, est égale å la vitesse dans le premier cas. Il en résulterait donc que le nombre des oscillations est indé- pendant de la grandeur de la charge. Cela serait le cas, si la résistance M était in- dépendante de la grandeur de la charge. Or, par les raisons indiquées ci-dessus ($. 15), M pouvant, quoique en trés-faible partie, dépendre de la grandeur de la charge, il est possible que le nombre des oscillations dépende aussi pour une faible part de la gran- deur de la charge. ”) Il est de toute évidence que la grandeur et le nombre des oscillations doivent augmenter avec la masse de F'éther en mouvement pendant un seul et méme moment. 1) Si I'on introduit un tube de GEISSLER dans le circuit, M diminuera évidemment å mesure que la charge augmentera. Cela se comprendra facilement de ce qui a été dit plus haut sur la résistance de Y'étincelle de décharge. Dans ce cas, le nombre des oscillations augmentera nécessairement å mesure que l'on augmentera la charge, ce que corroborent aussi les observations de PAALzow. pår KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 8. 43 Or cette masse augmente å mesure que l'on allonge Farc de conduite. Si donc, dans deux décharges successives, I'on emploie pour FI'une un arc de conduite de platine, et pour la seconde un arc de conduite de cuivre, mais ce dernier si long, que, malgré la conductibilité supérieure du cuivre, il offre la méme résistance que le premier, le nombre des oscillations devra, toutes les autres circonstances restant égales, étre plus grand dans ce dernier cas.que dans le premier. Toutes ces theses, qui viennent d'étre déduites de la théorie, ont été confirmées par l'expérience. Tu. Comparaison entre les courants galvaniques de courte durée et la décharge électrique. Nous supposons que la décharge d'une batterie électrique traverse simultanément un galvanométre et un thermométre électrique de Riess, et, en outre, que le circuit se compose partout exclusivement de conducteurs métalliques, a F'exception du point ou se produit YFétincelle. Nous nommons 4 F'échauffement de F'air dans le thermométre électrique, et B la déviation du galvanométre. Nous supposons ensuite qu'un courant galvanique d'une durée suffisamment courte pour que F'effet n'en puisse étre considéré que comme un choc, traverse simultanément les deux instruments, et nous désignons par a et par b les indications correspondantes de ces derniers. A moins que la résis- tance du circuit ne soit trop grande, que la surface des armatures des bouteilles de Leyde ne soit trés-considérable en comparaison de la quantité d'électricité amassée, ou que le courant galvanique n'ait une intensité extraordinaire, il arrivera toujours que A a ; : é ; Br ou em dautres termes, que le rapport entre VF'effet calorifique de la décharge et le pouvoir de cette derniere a mettre F'aiguille aimantée en mouvement, sera su- perieur au rapport correspondant pour le courant galvanique. Quoique ce qui précéde soit déja connu, nous voulons V'illustrer encore ici par quelques expériences. Le courant galvanique d'une pile de deux éléments de BUNsEnS, a grande surface, fut conduit, pendant un cinquantieme de seconde environ, åa travers un thermométre électrique de Riess et un galvanométre a miroir dont les spires étaient formées par un fil de cuivre de 1 millimetre d'épaisseur, entouré d'une couche de gutta-percha de 2 millimetres. Le galvanométre était au reste identique a celui que jai décrit a une autre occasion, et que jai construit spécialement pour les décharges électriques. ') La seule difference consistait en ce que la bobine en bois sur laquelle le fil était enroulé, presentait des dimensions beaucoup plus considérables. «Le résultat fut que le courant en question donna, comme moyenne de plusieurs déterminations, une déviation de 54 divisions d'échelle du galvanométre, et un déplacement de 3,2 divisions dans la colonne d'esprit de vin du thermométre a air. 1) Öfvers. af K. Vet. Ak:s Förhandl. 1868. — Pogg. Ann. T. 136. 44 E. EDLUND, THÉORIE DES PHÉNOMENES ELECTRIQUES. Ensuite on chargea, a FPaide de Félectrophore de Horrtz, une bouteille de LEYDE dont l'armature extérieure avait 580 centimétres carrés, jusqu'å ce que la bouteille se déchargeåt d'elle-méme entre deux boules de laiton placées a une distance de 25 milli- métres Fune de Yautre. Au moyen de fils de cuivre de 1 millimetre d'épaisseur, re- vétus d'une couche de gutta-percha de 2"”', la décharge fut conduite au thermométre a air et au galvanométre, et traversa simultanément les deux instruments. Le ther- momeétre å air donna, comme moyenne de plusieurs déterminations, un déplacement de la colonne liquide de 16 divisions, tandis que le galvanométre n'indiqua qu'une dévia- tion de 0,2. ÅAinsi, pour ce qui concerne le courant galvanique, les observations pré- får rd 32 5 ö 4 16 : ; 0 citées ont donné SÄ aa 0,06, et la décharge Bri 80. Ce dernier rapport était på donc 1333 fois plus grand que le premier. Une autre expérience sur les effets de la décharge fut faite de la maniere suivante. Les jarres appartenant å Félectrophore avaient une armature extérieure d'environ 90 centimétres carrés. Pendant le temps que le plateau de la machine fut en rotation, on provoqua sept décharges consécutives a travers le thermomeétre å air et le galvano- métre. L'étincelle se formait entre deux boules de laiton placées å une distance de 8””: Tune de F'autre. Les sept décharges eurent lieu dans YF'espace d'une seconde et demie. DL'effet produit sur le galvanométre n'atteignit pas 0,2 division, tandis que le thermomeéetre å air marqua 4 divisions. Cette derniére indication fut réduite de moitié environ, aprés que I'on eut fait entrer dans le circuit un fil d'argentan ayant 63 metres de longueur et 0,2”" d'épaisseur, et présentant, par conséquent, une résistance trés- considérable. En dernier lieu, il fut procédé a Yexpérience suivante. On observa les indica- tions produites sur les deux instruments par le courant venant de PF'électrophore, pen- dant que son plateau faisait deux tours entiers. La longueur de PFétincelle fut de 37". La déviation du galvanométre ne g'éleva pas åa une division d'échelle, tandis que la colonne liquide du thermométre åa air se déplaca de quatre divisions. Pour ce qui concerne en premier lieu les déviations galvanométriques produites par la décharge, elles sont proportionnelles å la quantité d'éther qui tfaverse les spires de Vinstrument. L'augmentation de la résistance ou de la surface armée des bouteilles de Leyde ne modifie pas F'effet sur le galvanomeéetre, dans le cas ou la quantité d'éther déchargée reste invariable. Si q est la quantité d'éther déchargée et f une constante, B sera égal å fq, comme Font pleinement prouvé les observations de FARADAY, VON (ETTINGEN et SUNDELL'). Pour ce qui concerne le courant galvanique, quand ce cou- rant n'est en activité que pendant un espace de temps assez court, son effet sur F'aiguille du galvanométre est proportionnel a it, 2 désignant F'intensité du courant, ett la durée de son action. Or, i est égal a la quantité d'éther qui passe par les spires du galvano- métre dans FTunité de temps, et 2t est, par conséquent, la quantiteé traversant les mémes spires pendant que le circuit reste fermé. Si Ton nomme 4q' cette quantite d'éther, on obtiendra donc b=/fq'. Il ny a pas la moindre raison d'admettre que la constante f 1) Experimental researches, $$ 363—367. — Poggendorfr, Annalen, Tomes CXV et CXLV. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:o 8. 45 soit differente dans les deux cas, la théorie présupposant au contraire que f possede la méme valeur. Il en résulte donc, que si le galvanométre donne, pour le courant de décharge de la batterie, une déviation égale åa celle produite par un certain courant galvanique de peu de durée, les quantités d'éther qui ont passé, dans les deux cas, aå travers le galvanométre sont d'égale grandeur. Pour ce qui concerne la quantité de chaleur qui se développe dans les deux cas précités elle est, comme il a été démontré plus haut ($$. 14 et 15), proportionnelle å la masse déther qui a parcouru le circuit, multipliée par sa vitesse. Or, dans le courant de décharge, la vitesse est en général beaucoup plus grande que dans le courant galvanique ($. 15). Il suit done, de la théorie donnée ici, qu'en général re a SNR NG $ 18. Loi de FP'échauffement de la surface de contact de deux conducteurs différents traversés par un courant. Quand un courant galvanique traverse la surface de contact de deux conducteurs différents, il sy produit un refroidissement si le courant suit F'une des directions, et un échauffement si le courant suit la direction inverse. Ces phénoménes ont recu le nom de pheénoménes de PELTIER, d'apres le savant qui les a découverts. Jai démontré, dans un travail précédent,') que ces phénoménes s'expliquent sans peine å FPaide des deux faits suivants fournis par la voie expérimentale, savoir: 1:o Que le développement de la chaleur dans un conducteur est proportionnel å la résis- tance de ce dernier, multipliée par le carré de Fintensité de courant, et 2:o, que, d'aprés les recherches de FAvrE, le courant galvanique dans sa totalité ne produit ni ne con- somme de la chaleur, vu que la chaleur produite dans la totalité du circuit fermé, est egale åa celle qui résulte des compositions et des décompositions survenues dans la pile. En prenant pour prémisses ces deux faits donnés par F'expérience, on obtient, par la déduction logique: 1:o Que la production de la chaleur dans Yun, et la consommation de la chaleur dans Fautre des phénoménes de PELTIER, sont proportionnelles å la force électromotrice qui se trouve å la surface de contact, multipliée par lintensité du cou- rant; et 2:o, quil se produit un refroidissement quand le courant galvanique suit la direction du courant que cherche å produire la force électromotrice située åa la surface de contact, mais qu'un développement de la chaleur a lieu si le courant galvanique suit la direction opposée. Ces deux théses ayant été déduites logiquement de deux faits donnés par la voie expérimentale, elles peuvent étre considérées comme parfaite- ment säåres. ”) !) Ofversigt af K. Vet. Ak:s Förh. 1869. — Pogg. Ann. T. 137. — Phil. Mag. (4) 38. — Arch. des sciences phys. et nat. T. 36. Ann. de chimie et de ph. (4). T. 18. ?) Une objection basée sur la circonstance que le résultat obtenu n'est pas d'accord avec la théorie admise jusqu'ici, a néanmoins été faite contre la justesse de cette déduction. (Voir WÖLLNER, Lehrbuch der Experi- mental-Physik. 3:eme édit. T. IV.) 46 E. EDLUND, THÉORIE DES PHÉENOMENES ELECTRIQUES. Nous allons maintenant déduire les phénoménes de PELTIER de la théorie éelec- trique proposée par nous. Supposons quune force accélérante, telle que la pesanteur, accélére sans cesse le mouvement d'un corps. Si Pon désigne PFaccélération par g et la masse du corps par m, le travail mécanique employé par la force pour faire mouvoir le corps, sera gml, pendant que ce dernier parcourt le chemin l. La valeur de ce travail est indépendante de la vitesse du corps, ou, ce qui revient au méme, du temps quwexige le corps pour franchir le chemin l; elle n'est déterminée que par la force motrice mg et par le che- min l. Si la force agit dans une direction opposée åa la vitesse que le corps posséde déja, de telle sorte que cette vitesse soit diminuée par Faction de la force, il se détruit un travail mécanique qui s'exprime de méme par gml. Cela trouve son application immediate dans la question proposée. L'action exercée sur F'éther par la foroce électromotrice pendant V'unité de temps, est égale å nE, ainsi quil a été dit plus haut ($. 11). Comme on Pa déja montré, cette action est indépendante de la vitesse de F'éther. nZ correspond donc å ce qui a été désigné par mg dans Yexemple cité ci-dessus åa F'égard de la pesanteur. Si, main- tenant, I'éther est transporté de la distance 4 dans la direction de la force électromo- trice, cette force exécute le travail mécanique nE24. Soit A la vitesse de F'éther, ou, en 2, . , / , . , Å [ER d'autres termes, la distance que parcourt V'éther pendant l'unité de temps, désignera hb évidemment le temps pendant lequel la force électromotrice exécute le travail mécanique nE2. Ainsi, pendant Tl'unité de temps, cette force exécute le travail nEA.==nhE. Mais, d'aprés ce qui a été dit plus haut, Vintensité de courant i=dnh. Le travail , , , CYYSTA n , . Y) N exécuté, pendant l'unité de temps, par la force électromotrice, sera donc =, ou &d est d une constante. Si Féther suit une direction inverse å celle dans laquelle agit la force electromotrice, il se consomme, pendant lI'unité de temps, un travail mécanique égal å Il se consomme dans le premier cas, et il se produit dans le second une quantiteé de chaleur correspondant åa ce travail. La quantité de chaleur ou consommée ou pro- duite, doit donc étre proportionnelle a F'intensité du courant, multipliée par la force électromotrice. Si le courant suit la méme direction que V'action de la force électromotrice, il en résulte un refroidissement, et, dans le cas inverse, un développement de chaleur. On peut arriver au méme résultat de la maniére suivante: La résistance galvanique exerce une contrepression sur le mouvement de F'éther. Cette contrepression doit étre surmontée par les forces électromotrices. On peut donc considérer F'action de la force électromotrice comme une pression. La valeur de cette pression est exprimée par nZE. Si P'éther est poussé de la distance 4 dans la direction de la pression, la force électro- motrice aura exécuté par lå le travail mécanique n4; et si F'éther suit une direction oppo- sée, il se consomme de ce fait un travail égal äå nE4. Or, ce travail est exécuté ou consommé pendant le temps Ainsi, P'on obtient identiquement le méme résultat qu'auparavant. jäs KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Il2. N:o 8. 47 Les phénoménes de PELTIER peuvent donc s'expliquer d'une maniere trés-simple au moyen de la théorie proposée par nous, sans qu'il soit nécessaire d'avoir recours å des donnés expérimentales. $ 19. Effets chimiques du courant. Quelque idée que F'on se fasse de la nature de VFélectricité, il faut pourtant, pour expliquer le pouvoir qu'a le courant de décomposer chimiquement certains corps, admettre que Pélectricité a une action différente sur les éléments qu'il g'agit de séparer V'un de Fautre. Elle doit repousser lP'un et attirer P'autre, ou aussi les repousser ou les attirer tous les deux, mais å des degrés différents. Si F'électricité exercait une action égale sur les éléments constituants du corps chimiquement composé, il serait impossible de les séparer å l'aide de Félectricité. Ör, nous savons par F'optique que les corps maté- riels ont la faculté d'attirer les molécules d'éther et de condenser de la sorte F'éther dans leur intérieur, jusqu'a ce que Fattraction de la matiére sur une molécule extérieure d'éther soit égale a la répulsion de Féther condensé sur la méme molécule d'éther. Mais des ma- tieres diverses exercent une attraction diverse sur les molécules d'éther, certaine matieére attirant plus faiblement ou plus fortement que l'autre. La quantité d'éther que tien- nent condensée les atomes d'oxygeéne dans une masse d'oxygéne, est differente de la quantité d'éther condensée par les atomes de Fhydrogéne, ete. Dans F'exposé qui suit, nous prendrons l'eau pour matieére électrolytique, ce qui se dira de cette matiere pou- vant, mutatis mutandis, se dire de toutes les autres. Si IF'on désigne par e, la masse d'éther condensée par une” molécule d'oxygéne, et par e, la masse d'éther condensée par une molécule d'hydrogéne, e, et e, seront diffé- rents, comme il a été dit. DL'attraction d'une molécule extérieure d'éther sur la molécule d'oxygéne est égale å sa répulsion sur la masse d'éther condensée e,; de méme, V'attraction d'une molécule extérieure d'éther sur la molécule d'hydrogéene est égale a sa répulsion sur la masse d'éther e,. Si donc les molécules d'oxygéne et d"'hydrogéne en question se combinent ensemble et forment de F'eau, il en résultera que la molécule d'eau formée contiendra la quan- tité d'éther e, + e, a I'état de condensation. T'attraction de la molécule d'eau une fois for- mée sur une molécule d'éther placée en dehors, continue å étre aussi grande que la répulsion entre la méme molécule d'éther et la quantité d'éther condensée e + en. La molécule d'eau dans sa totalité, avec toute la quantité d'éther condensée, n'exerce donc aucune influence sur F'éther libre extérieur. Quand les molécules d'oxygeéne et d'hydrogéne se combinent pour former de Y'eau, Feéquilibre de Féther condensé est, jusqu'a un certain point, troublé en ceci, que Tune des deux molécules perd une faible quantité de sa provision d'éther, laquelle passe a Fautre molécule. Cette hypothése est conforme åa ce fait bien connu, qu'au contact entre deux corps hétérogeénes, I'un devient électropositif et Tautre électronégatif. Dans la molécule d'eau, Féther n'est donc pas réparti entre les constituants chimiques de la méme facon que quand ceux-ci sont libres. Si, maintenant, une molécule extérieure 48 E. EDLUND, THÉORIE DES PHÉENOMENES ELECTRIQUES. d'éther agit sur la molécule d'eau, celui des constituants de T'eau qui contient un peu moins déther qu'a Fétat libre, est attiré, tandis que l'autre est repoussé. Le premier constituant se tourne vers la molécule d'ether agissant a distance, et la masse d'éther de ce constituant est poussée, par la force de répulsion agissant du dehors, dans le constituant de FT'eau opposé å la molécule extérieure d'éther. Cela augmente la force qui tend å séparer I'hydrogéne de V'oxygéne, jusqu'a ce qu'enfin I'union chimique des deux corps soit détruite. Il est évident qu'avec cette maniére de se représenter la chose, la répulsion exercée sur l'un des constituants, ou plutöt sur la masse d'éther que ce constituant posséde en excés, est égale a l'attraction exercée sur l'autre constituant. La position d'équilibre d'une molécule d'éther quelconque située dans F'espace au voisinage d'un courant galvanique, est déterminée par l'action, sur cette molécule, de la totalité du courant, de méme que par celle de la masse d'éther dans F'espace autour du circuit. Supposons un élément de lI'espace rempli d'éther, élément ayant pour base la surface infiniment petite dw et pour hauteur då, ce qui donne, par conséquent, le volume dwd$; si nous désignons ensuite par d la quantité d'éther pour I'unité de vo- lume, la quantité d'éther qui se trouve dans cet elément d'espace, sera ddwds. Nous supposerons, pour simplifier, que les molécules d'éther peuvent seulement se mouvoir le long de då. Pour que cette quantité d'éther reste en repos, la composante, le long de då, de toutes les forces agissant sur la dite quantité, devra étre égale åa zero. Nous allons prendre spécialement en considération deux autres éléments d'espace égaux dw4$, un de chaque cöté et tous deux infiniment preés de dwd$5. La distance entre deux molécules d'éther étant infiniment petite, on ne peut pas, comme dans les cas ou la distance est grande, considérer la répulsion comme étant en raison inverse des carrés des distances; mais il faut, comme dans F'optique, admettre qu elle est en raison inverse d'une puissance supérieure de la distance. Nous désignerons cette puissance par n. Si la densité de F'éther est d" dans I'un de ces éléments et d" dans F'autre, la résultante dJ! NA Ju Ar de leurs répulsions sur ddwd$ sera égale ä ddwds ( ) dwA4$5. Or, dans la masse d'éther en .repos, la difference entre la densité de F'éther pour deux points placés aå une distance infiniment petite Fun de F'autre, ne peut étre qu'infiniment petite ou zéro. Si F'on nomme 0 la difference d' — d", 0 est, par conséquent, ou zéro ou une quantité infiniment petite. Désignons maintenant par Sjddwdå5 la composante, le long de då, de la répulsion sur ddwdS de tout le reste de la masse d'éther au repos, et par Siddwds la répulsion de tout le courant galvanique sur la méme masse le long de då. Nous obtiendrons aimsi l'équation suivante pour F'équilibre: AE (S,+ S)JdwdS =0 TT 2 ddwdé, ou AE So är Si =0 SAR dans laquelle 0 a une valeur infiniment petite. Il est évident qu'une équation pareille peut étre établie pour un point quelconque de la masse d'éther au repos. Elle g'applique done également au cas ou F'element KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. [25 N:oL 8: 49 d'espace dod5 est placé a cöteé du conducteur du courant galvanique, a une distance infiniment petite de ce conducteur; car l'éther est encore ici en repos avec une diffé- rence de densité infiniment petite pour deux points infiniment rapprochés F'un de Vautre. Le déplacement de VPFélément dowds5, d'une distance infiniment petite, naméne qu une difference infiniment petite dans la somme algébrique S,+S. En supposant donc que F'élément dwd$s soit transporté au dedans du conducteur méme du courant, Så + 5, dwAS continue åa étre infiniment plus petit que n r Cela est évident, si dwdå est situé a une distance infiniment petite de la surface du conducteur du courant. Mais c'est également applicable å un point quelconque situé a une distance finie de la méme surface. Supposons que F'on introduise dans le circuit du courant un fil métallique isolé au moyen d'une couche infiniment mince, et qu une partie de ce fil soit entourée par le courant. DL'isolement empéche alors le courant d'entrer dans le fil métallique. L'éther de ce fil entrera aussitöt au repos, soit quon le laisse ouvert en dehors du circuit ou qu'on le ferme. DT'équation d'équilibre formulée ci-dessus, est applicable a chacun des points du fil entouré du courant, et, par suite, elle convient également a tout point du courant méme, situé a une distance Ra : SLR SVENNE | dwAS Rc ; HI infiniment petite du dit fil. Ainsi, T'équation 0— =S, + 5, ou 9 est une quantité j || infiniment petite, convient de méme au cas ou Félément d'espace dwdå pris en consi- déeration, se trouve å un point quelconque au dedans du circuit du courant galvanique. Ces raisonnements préliminaires établis, nous passons a Fobjet méme de notre exposition. Nous supposons un courant galvanique de l'intensité i? traversant un vase conte- ”nant de PFeau acidulée, et nous nommons & la grandeur de la section du vase en un certain point. Dans cette section, nous considérons spécialement un élément dw, dont nous faisons la base d'un prisme ayant la hauteur d$, située dans la direction du courant. Ce petit espace contient gdwdS5 molécules d'eau, q étant une constante. Lun des deux constituants de ces molécules est, comme on Pa vu, tout aussi fortement repoussé par les forces électriques extérieures, que l'autre en est attiré. «Il suffira donc de con- sidérer lI'une de ces actions pour obtenir une expression proportionnelle au pouvoir électrolytique du courant. Nous considérons spécialement deux éléments dwAS du courant galvanique, situes dans la direction du courant, un de chaque cöté, et infini- ment rapprochés de dwd$5. La densité de F'éther dans le courant, ou, ce qui revient au méme, sa quantité par unité de volume s'appellera d. La quantité de P'éther circu- lant dans chacun des deux éléments, est donc égale a ddwA$S. Si nous désignons par 5» la répulsion des deux éléments de courant signalés sur l'une des parties constituantes de FTélement qdw4S, et que Si et S, signifient la répulsion, sur la méme partie consti- tuante, du reste du courant et de la totalité de la masse d'éther située dans Y'espace, toutes ces répulsions comptées suivant la direction du courant, on aura, comme ex- pression de la force cherchée: = K. Vet Akad. Handl, B. 12. N:o 8. 50 ÉE. EDLUND, THEORIE DES PHENOMENES ELECTRIQUES. (So+ SJqdwdö + S.qdwds, ou, vu que SE SSA dans lequel 0 est une quantité infiniment petite: dwA4S Pour ce qui concerne S), cette quantité est facile 3 trouver de la maniere sui- vante: la répulsion entre deux molécules d'éther m et m', dont I'une m' est au repos et dont Vautre m se meut avec la vitesse A dans une direction formant F'angle 9 avec la ligne de jonction des deux molécules, est, d'apreés le $ 8: - TE ah Cos 0 + SE KA — 5 Cost 0)] ou a et & sont des constantes. Quand m se rapproche de ev Pangle 9 est inférieur a un angle droit, et le Cos & est, par conséquent, positif; si, par contre, m s'é€loigne de m', 9 est supérieur å un angle droit, et le Cos & EE RG Si nous appliquons cette thése a F'élément de courant ddwÅE qui se trouve devant qdmds, et dans lequel les molécules s'approchent, par conséquent, de ce dernier élément; si nous nous rappelons en outre que le Cos 9 est ici égal äå + 1, et quau lieu de r' il faut écrire rr”, vu que la distance est infiniment petite, on obtient F'expression suivante pour la répulsion de cet élément du courant sur I'une des parties constituantes de qgdwds: JdwAS — a — add] — ah — = 4 I'expression correspondante pour F'élément de courant dwdÅs, placé apreés dwds, et dans lequel les molécules d'éther s'éloignent de ce dernier eélément, sera, puisqu'ici Cos 9=—1: ddm. fé FS a ; gddé]1 + ah — SH . En retranchant la premiére de ces expressions de la seconde, on aura: jla z FREE (0(OKTIGNS äl 20dah dwAéE S; sera donc égal a — =, , 1w45 ; Heger dee : Or, So + S, était egal — ou 0 est une quantité infiniment petite. IS) + S; n , peut dés lors étre négligé en ER de 5, On obtient donc, pour expression de la force tendant å séparer V'un de V'autre les deux constituants de F'eau dans V'élément dwds: 20ahdwAS ö = MSM qdwds. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND l2. N:o 8. 51 : by ga (02) Si fon étend ce calcul å la section totale w en multipliant par —, et en se rap- do pelant en outre que dwh est égal a Tintensité du courant i, on obtient: = 2aqdwdå45. TIL 03 py?” Les distances entre les molécules d'éther étant infiniment petites, la répulsion mutuelle de ces molécules varie, suivant CAUuCcHY, en raison inverse de la quatrieme puissance des distances'). L'exposant n est donc, selon ce mathématicien, egal a 4, et, par conséquent, le dénominateur de I'expression ci-dessus est une quantité infiniment petite du 4”" ordre. Or, dwd54$5 est aussi une quantité infimiment petite du 4” ordre. dwdSA45 L'expression — est donc une quantité finie, avec une valeur déterminée que nous z pouvons appeler P. Nous obtenons ainsi la formule finale suivante, comme expression de la force avec laquelle le courant tend, dans le plan en question, a séparer Tun de Fautre Ihydrogéne et V'oxygéene: Oo Le) = DOE Il résulte de la, que le pouvoir électrolytique est proportionnel a l'intensiteé du cou- rant, et indépendant de la grandeur de la section du vase. Un nombre égal de molécules d'eau se décomposent, pendant le méme temps, dans un plan paralléle au précédent et situé å une distance infiniment petite. Les molécules d'hydrogéne de F'un de ces plans rencontrent les molécules d'oxygeéne de YVautre, et elles sont portées les unes contre les autres avec une force égale a la somme de leur attraction chimique et de Faction du courant, ce qui provoque leur réunion chimique. De cette maniére, la décomposition devient aussi indépendante de la longueur du vase dans lequel elle s'opére, vu que les surfaces seules des pöles laissent les constituants de Félectrolyte åa FTetat libre. T'expérience a prouvé que le courant méme le plus faible est en état de décom- poser un liquide dans lequel il peut se propager. La décomposition et la conducti- bilité paraissent étre si intimement liées entre elles, que Tune n'existe pas sans I'autre. Pour pouvoir expliquer d'aprés la théorie proposée Faction chimique du courant, il faut donc admettre que le courant méme le plus faible peut transporter des molécules d'éther de la molécule d'oxygéne å la molécule d'hydrogéne ou vice verså. A mesure que les molécules d'éther ont été transportées de la sorte, le pouvoir du courant de seéparer I'hydrogéne de l'oxygéne augmente, comme nous PFavons dit, jusqu'a ce que le lien chimique qui les unit se rompe. Tout dépend done de la circonstance que les -molécules se laissent transporter avec la plus grande facilité d'un constituant chimique åa Pautre. LT'équilibre de Téther condensé par une molécule d'eau dépend évidemment en grande partie de VF'eéther libre dont il est entouré, et cet eéther libre est en repos dans les circonstances ordinaires. TL'action de cet éther libre sur F'éther condensé, est a peu prés égale de tous les cötés. Si l'on pouvalt, maintenant, par un procédé quel- conque, modifier cette action de I'un des cötés, ou TFaugmenter d'un cöté et la diminuer 1) VERDET, Lecons d'Optique, Tome II, p. 26. 32 E. EDLUND, THEORIE DES PHÉENOMENES BLECTRIQUES. de TPautre, les molecules d'éther condensé devraient aussi nécessairement changer de position. Ör, c'est justement ce qui arrive quand la molécule d'eau entre dans le cou- rant galvanique. Il est impossible d'admettre que F'éther condensé reste immobile dans sa position, quand PFéther libre qui T'entoure commence å se mouvoir. La résistance galvanique constituera cependant un obstacle au déplacement des molécules d'éther de l'un å Pautre des constituants de T'eau. Mais, comme nous avons essayé de le démontrer, cette résistance est proportionnelle å Fintensité du courant, ce qui veut dire ici, åa la vitesse avec laquelle le déplacement a lieu. Ainsi la résistance n'empéche pas le cou- rant méme le plus faible, de provoquer le déplacement des molécules d'éther. Loi du transport des liquides. Expériences de Wiedemann et de Quincke. On sait déja depuis longtemps, gråce aux recherches de REuss, PORRET, DE LA RivE, BECQUEREL, etc., qu'un courant qui traverse un liquide contenu dans un vase divisé en deux compartiments par une cloison poreuse, a le pouvoir d'entrainer ce li- quide avec lui dans la direction du courant positif. Du cöté de la cloison poreuse ou se trouve le pöle négatif, la surface libre du liquide s'éleéve pendant la marche du courant jusqua ce que la pression hydrostatique fasse équilibre å cette action du cou- rant. Ce phénoméne, qui a recu le nom d'endosmose électrique,-a depuis lors été étudié a fond, principalement par WIRDEMANN et QUINCKE "). WIEDEMANN a, sur la base de ses experiences, établi les lois suivantes pour le susdit phénoméne: 1:o laction du courant, mesurée par la hauteur de pression qui lui fait équilibre, est proportionnelle å F'intensité de courant et a F'épaiseur de la cloison, mais en raison inverse de la surface de cette dernieére; 2:o pour des liquides différents, la hauteur de pression est, toutes les autres circonstances restant égales, proportionnelle a la résistance galvanique du liquide; 3:0o, la quantité de liquide transportée dans des temps égaux a travers la cloison est proportionnelle a lintensité du courant, mais indépen- dante de la surface et de F'épaisseur de la cloison; 4:0 la quantité de liquide transportée dans des temps égaux, dépend de la nature du liquide et augmente avec la résistance de celui-ci; et 5:o le liquide est transporté dans le sens du courant positif. QUINCKE a confirmé par ses recherches la justesse de ces lois, a Fexception de la derniére. Parmi les liquides soummis a ses expériences, il en rencontra deux, savoir un alcohol rendu impur par une matiére organique, et I'huile de térébenthine, qui se mouvaient en direction inverse du courant positif. QuUINCKE fit ses expériences tant a. laide du courant galvanique qu'å celle du courant d'une machine électrique ou de la décharge d'une batterie, et au lieu de se servir, comme WIEDEMANN, d'une cloison d'argile poreuse, il employa, dans Ja plupart de ses expériences, des tubes de verre de diamétres différents. Des deux liquides nommés, Falcohol seul put étre exploré avec le courant galvanique. Si l'on étendait cet alcohol d'eau distillée, le mélange, de méme Vi Poggend. Anu. Luk ssd, doreto ll3: ten KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 8. 53 que deux autres espéces d'alcohol examinées, se mouvait dans le sens du courant positif. Comme il fut impossible de faire passer, a travers F'huile de térébenthine, un courant galvanique appréciable, elle fut explorée å Faide du courant venant du conducteur d'une machine électrique, et au moyen de la décharge d'une batterie électrique. Si la cloison se composait de fleur de soufre, le mouvement de I'huile de térébenthine avait lieu dans la direction du courant positif. La hauteur de pression nécessaire pour empécher le courant galvanique de trans-' porter le liquide par VFétroit tube de verre, se trouvå, en conformité des expériences de WIEDEMANN, étre en raison inverse de la section du tube, mais proportionnelle aå la longueur de la colonne de liquide par laquelle passait le courant galvanique. Dans les experiences faites par QUINCKE au moyen du courant de décharge d'une batterie électrique, il se montra que la hauteur a laquelle le liquide s'élevait dans le tube de verte, était proportionnelle å la quantité d'électricité déchargée, mais a peu prés indé- pendante de la surface armée de la batterie. Quand on employait le courant de dé- charge dans les expériences avec des liquides trés-mauvais conducteurs, les molécules du liquide se trouvaient souvent si fortement électrisées, que l'action électroscopique entre elles et Vélectricité libre du conducteur de la machine électrique ou de V'armature intérieure de la batterie, rendait les observations incertaines ou inemployables. Dans TFexplication de ces phénoménes, il faut distinguer avec soin entre deux espéces de forces essentiellement différentes, savoir: 1:o, l'action immédiate du courant sur les molécules du liquide, quand elles sont a F'état électrique normal, c'est-a-dire quand elles:contiennent la quantité normale d'éther; et 2:0, les effets résultant de ce que les molécules du liquide ne contiennent pas la quantité normale d'éther, cas dans lequel on a å prendre en considération tant l'effet méme du courant sur les molécules, que Faction électroscopique due å Féther libre extérieur. Nous allons traiter séparément ces deux moments. La résistance galvanique n'est rien autre que la contre-pression opposée par le conducteur a la propagation de F'éther, et cette contre-pression se mesure par sa valeur sur l'unite de section. Elle est proportionnelle åa l'intensité du courant. Si k est la résistance principale d'un conducteur de la section 7 et de la longueur /Z, et si i repré- sente lintensiteé du courant dans un conducteur de la section w, on aura donc, pour expression de la résistance, ! désignant la longueur du conducteur, SNR [63] C'est la pression, pour I'unite de section, que le conducteur exerce sur F'éther en direction inverse du courant. Mais Faction et la réaction devant étre d'égale gran- deur, l'éther lui-méme exerce une pression d'égale grandeur sur le conducteur dans la direction du courant. Le conducteur cherche, pour cette cause, a se porter dans la direction du courant, par suite de la pression a kl. Pour qu'elle soit ä méme d'em- pécher ce mouvement, la pression hydrostatique doit donc étre proportionnelle åa F'in- tensite du courant 2, a la résistance & et å la longeur I! du conducteur, mais en raison 354 E. EDLUND, THÉORIE DES PHÉNOMENES ELECTRIQUES. inverse de la section w. Voila done la base théorique des lois 1, 2 et 5 établies par WIEDEMANN. La longueur I! de la formule sprécitée correspond, dans les expériences, a I'épaisseur de la cloison, vu que des deux cötés de celle-ci, la section & du Hquide est assez grande pour que Paction du courant y devienne imsensible. Quant aux lois 3 et 4, elles sont évidemment la conséquence des autres, comme WIiEDEMANN I'a déja fait observer. La quantite de liquide traversant la cloison dans un temps donné, est pro- portionnelle å la section multipliée par la pression sur F'unité de section; mais ce pro- duit est indépendant de la grardeur de la section. Si Pon rend la cloison n fois plus épaisse dans un cas que dans un autre, la pression sur F'unité de section sera aussi n fois plus grande; or, dans ce cas, la résistance au transport du liquide sera également n fois aussi grande. La quantité de liquide transportée pendant un temps donné est donc indépendante de F'epaisseur de la cloison. . Si Fexpérience se fait au moyen du courant de décharge d'une batterie, la loi établie par la voie expérimentale se déduira de méme facilement de la théorie. Soit H la vitesse de F'éther å un certain temps de la décharge, JwH sera TYintensité du courant, d et &« avant les mémes significations quauparavant. Pendant YFélement de temps dt, il s'exerce donc sur le liquide, dans la direction du courant, une pression égale, pour l'uniteé de section, a kldw Hdt (£0) Or, dwHdt n'est rien autre que la quantité d'éther qui a passé par le conducteur pendant le temps dt, et cette quantité peut étre désignée par — dq. On obtient de la sorte: kldq 2 För Si Q deésigne la charge totale de la batterie, on obtient, en intégrant entre les limites zéro et Q, pour la totalité de la pression exercée sur le liquide par le courant de décharge, V'expression Hl 0 Cette pression est donc proportionnelle å la grandeur de la charge, mais indé- pendante de la surface armée de la batterie. Ainsi, sil n'existait pas d'autres forces que cette pression agissant sur le liquide, la hauteur d'ascension de ce dernier devrait étre totalement indépendante de la surface d'armature. Mais la pesanteur tend a ra- mener la colonne de liquide å son point primitif, et Taction de cette force augmente avec la durée de la décharge, laquelle augmente a son tour avec la surface d'armature. Ainsi, pour une charge déterminée, Q, la hauteur d'ascension du liquide sera légérement inférieure quand la charge est répartie sur une plus grande surface, a ce qu'elle est quand cette dernieére est plus petite; déduction qui concorde en plein avec les ob- servations de QUINCKE. On a supposé, dans ce qui vient d'étre dit, que les molécules du liquide se trou- vent a F'état normal durant le passage du courant, c'est-å-dire qu'elles contiennent KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. J2. N:o 8. 55 autant d'eéther condensé que si aucun courant n'avait lieu, et si le liquide ne montrait pas de propriétés électriques. Cela doit sans doute étre le cas en général, quand on emploie le courant galvanique dans les expériences et que la conductibilité du liquide n'est pas trop faible. Mais il peut se faire que cette quantité d'éther augmente ou diminue légeérement. Cela est possible soit par I'imfluence directe du courant, soit par F'électrisation des molécules du liquide, ensuite du contact ou de la friction avec les parois du tube ou du diaphragme. Dans ce cas, le phénoméne sera naturellement modifié d'une maniére sensible. Quand les molécules d'éther se pressent entre les molécules du liquide pendant la marche du courant, il est a présumer que, sous l'em- pire de certaines circonstances, quelques-unes des premiéres sont arrétées dans leur mouvement et retenues par les derniéres. On doit pouvoir admettre que, dans d'autres circonstances, les molécules d'éther en mouvement entrainent avec elles quelques-unes de celles qui se trouvent en repos autour des molécules du liquide, dépouillant de la sorte ces derniéres d'une partie de la quantiteé d'éther qu'elles tiennent condensée. Cela n'est pas entierement une simple supposition, car I'on peut avec raison remarquer que ce qui vient détre dit sur le mouvement des molécules d'éther dans un conducteur, n'est en réalité que ce qui peut étre constate par l'expérience journaliere, quand un liquide ordinaire ou un gaz se meut dans un canal ou dans un tube. Nous supposons maintenant que, de manieére ou dautre, les molécules du liquide sont devenues électriques. Il a été montré, dans Fexposé des phénoménes chimiques, que Pun des constituants chimiques d'un liquide se meut avec la méme force vers l'un des pöles que Pautre constituant vers F'autre pole. Si aucune décomposition chimique na lieu, le courant est hors d'état de transporter les molécules dans F'une ou dans P'autre direction, parce que les deux forces actives sont d'égale grandeur, et qu'elles opérent dans des directions opposées. Ce doit étre le cas, aussi longtemps que la molécule du liquide reste a V'état électrique normal, c'est-å-dire aussi longtemps qu'elle tient condensée sa quantite normale d'éther. Si, par contre, la molécule de liquide contient un excés d'éther, le courant cherche évidemment a la transporter vers le pöle positif. D'autre part, si la quantite d'éther contenue dans la molécule de liquide est inferieure a la quantité normale, le courant cherche åa transporter la dite molécule au pöle négatif. Cette action sur les molécules est contrebalancée en faible partie par Pactivite électroscopique existant entre les molécules de liquide et Véther libre des poles ou de la surface du conducteur. L'excés d'éther libre au pöle positif attire la molécule de liquide qui contient une plus faible quantité d'éther qu'a F'état normal, et repousse la molécule de liquide qui posséde un excés d'éther. TL'attraction et la répul- sion electroscopiques cherchent donc å produire un mouvement en sens inverse de celui provoqué par le courant méme. Si, maintenant, la résultante de FTaction propre du courant et de Faction électroscopique cherche å transporter la molécule de liquide dans une direction inverse au courant positif, et que cette résultante soit supérieure a la pression exercée sur le liquide par F'éther en mouvement, le liquide devra se mouvoir dans une direction inverse du courant positif, comme cela a eu lieu dans les experiences de QUuIncEE avec Yhuile de térébenthine et Tune des espéces d'alcohol examinées. 56 E. EDLUND, THÉEORIE DES PHENOMENES ELECTRIQUES. En proche connexion du transport, traité ci-dessus, de particules matérielles dans la direction du courant galvanique ou en sens inverse de ce courant, se trouve, sans aucun doute, le déchirement des surfaces polaires de Farc voltaique, et le transport, d'un pöle å Fautre, des particules arrachées. On sait que, dans Parc voltaique, c'est le pöle pPositif qui subit le plus fort déchirement, et que, par suite, il se transporte une 'plus grande quantité de particules matérielles du pöle positif au pöle négatif que vice-versa. Un phénoméne identique a lieu dans PFétincelle electrique. Cela semble déja indiquer davance que la cause du déchirement ne peut étre la méme pour les deux pöles. Selon nous, le déchirement de la surface polaire. positive est produit par la pres- sion que le courant d'éther exerce sur le conducteur par lequel il passe. Cette action du courant est done purement mécanique, et dés lors parfaitement analogue å Veffet produit par un liquide ou un gaz en mouvement quand il passe par un corps qui apporte une résistance au courant. Le deéchirement du pöle négatif est, par contre, d'origine électrodynamique. Les molécules matérielles de la surface polaire negative recoivent, par l'agence du courant, un excés d'éther, et le courant cherche par suite a les transporter dans la direction opposée aå la sienne, c'est-å-dire du pöle négatif au pole positif. C'est done une action analogue å celle qui, dans les experiences preécitees de QUINCKE, se montra chez I'huile de térébenthine et I'une des espéces d'alcohol examinées. SIE Courants dits de diaphragme, découverts par Quincke. Lorsqu'on fait passer un courant d'eau pure å travers une paroi poreuse, il se développe un courant éelectrique. QuINCKE a fourni de la maniére suivante la preuve de ce fait intéressant. Entre les extrémités polies et planes de deux tubes de verre A et B (voir la fig. ci-prés), on colle avec de la cire d'Espagne une plaque poreuse d'argile cuite b. Chacun === des tubes contient une lame de: platine soudeée ä un fil du méme métal, qui sort du tube. Si FI'on fait entrer, par la pression, de leau pure par l'extrémite ouverte du tube ÅA, de maniere aå lui faire pénétrer le diaphragme, pour sortir ensuite par VFextrémité ouverte du tube B, il en résulte un courant electrique allant dans la méme direction que le courant d'eau par lequel la paroi poreuse est traversée. Cela est prouvé par le fait que, si Ton unit les fils de platine a et c avec les fils conducteurs d'un galvanomeétre sensible, Vaiguille aimantée donne une déviation imdiquant que la direc- tion du courant est celle qui vient d'étre nommée. QuINCKE a prouvé que la force électromotrice est proportionnelle å la pression qui produit F'eécoulement de Feau. L'in- troduction, dans Fappareil, de diaphragmes d'épaisseurs différentes, mais pris de la méme masse poreuse d'argile, montra que la force électromotrice est indépendante de VFépais- seur du diaphragme. Si, de deux diaphragmes identiques, I'un était partiellement recouvert de cire, de telle sorte que l'eau ne påt pénétrer que par la partie restée a KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 8. 517 nu de la surface de la plaque, la force électromotrice des deux diaphragmes était d'égale grandeur si la pression de Pl'eau restait la méme. La force électromotrice est donc aussi indépendante de la grandeur de la surface libre du diaphragme. Quand, apreés avoir enlevé le diaphragme, on plagait directement I'une contre Yautre les deux extrémités polies des tubes A et £, et que I'on lutåt la jointure avec de la cire, de facon que l'eau ne påt pénétrer å travers, le courant d'eau traversant les tubes ne pro- duisait aucun courant électrique. Ainsi, le diaphragme paraissait nécessaire pour la eréation d'un courant. Si I'on ajoutait a l'eau une petite quantité d'acides ou de sels, la force électromotrice diminuait, tandis qu'une petite quantité d'alecohol ajoutée å I'eau Faugmentait. Ör, comme la résistance galvanique de T'eau est diminuée par VF'addition d'acides ou de sels, et qu'elle est augmentée par celle d'alcohol, il semble que I'on en puisse tirer la conclusion que la force électromotrice augmente avec la résistance. QuINCEE ne s'en tint pas aux diaphragmes précités: il en employa aussi de plu- sieurs autres matieéres, telles que soie, toile, ivoire, verre, sable, diverses espéces de bois, soufre, charbon des piles de BuNnsEn, fer et platine. Le soufre et le verre étaient pulvérisés, la platine employée sous forme d'éponge, le fer sous forme de limaille, l'ivoire et les diverses espéces de bois sous forme de sciure, toutes ces dernieres matiéres étant fortement pressées dans un tube de verre. De quelque nature que fåt le dia- phragme, le courant éelectrique suivait invariablement la direction du liquide. C'est donc une propriété caractéristique de ces courants. Quant å la force électromotrice, elle variait considérablement avec les diaphragmes. Si I'on forcait, a la pression d'une atmosphere, de l'eau pure a travers un diaphragme de terre cuite, la force électromo- trice obtenue s'élevait a 0,36 éleément de DANnrrr, tandis qu'elle dépassait 9 de ces eléments, quand on employait un diaphragme de soufre pulvérisé ”). ZÖLLNER sS'est occupé, dans ces derniers temps, des courants de cette espéce ”). Il ne se servit pas de diaphragmes, comme QUINCKE, mais placa, entre les tubes A et B, un fin tube de verre dont le diamétre et la longueur variaient d'une expérience å Fautre. Cette modification de FI'appareil donna également un courant électrique allant toujours dans la méme direction que l'eau. Relativement å F'origine de ces courants électriques, QuINCKE a montré qu'ils ne peuvent provenir de la difference de pression sur les deux lames de platine, qu'ils ne sont pas d'origine thermoélectrique, et qu'ils ne peuvent étre attribués å la friction du liquide contre les parois des tubes capillaires du diaphragme. Or, comme il est évi- dent aussi qu'ils ne peuvent pas provenir du contact entre le liquide et les parois du diaphragme, ni d'une activite chimique quelconque, il parait difficile d'en expliquer la cause réelle å Faide de F'opinion en vigueur jusqu'ici sur la nature de VF'électricité. Nous allons essayer maintenant de déduire ces courants de la théorie proposée par nous pour les phénoménes électriques. Ö !) Pogg. Annal. T. 107 et 110. Annales de chimie et de phys. (S. 3) T. 57 et 59. — Philos. Magazine T. 19. 2) Berichte iäber die Verhandl. der K. Sächs. Gesellsch. der Wissensch. zu Leipzig. 1873. — Pogg. Ann. T. 148. K. Vet. Akad. Handl. Band. 12. N:0 8. 8 58 E. EDLUND, THEORIE DES PHÉENOMENES ELECTRIQUES. Quand un courant électrique passe par un conducteur, ce dernier oppose une contre-pression au mouvement de PF'éther. Si k& est la résistance dans un conducteur de la section 1 et de la longueur 1, traversé par Vintensité de courant 1, et si a est la grandeur de la section du conducteur, la contre-pression précitée a l'intensite de courant i, est égale å Få ($ 10). Or, i=adh, si h est la vitesse de Yéther. On peut donc poser aussi la contre-pression susdite comme égale a dkh. Elle est ainsi proportion- nelle å la vitesse de mouvement de F'éther. Il est évidemment question ici de la vitesse relative entre les molécules de Féther et les molécules matérielles du conducteur. Si donc les molécules matérielles du conducteur entrent elles-mémes en mouvement, avec la vitesse H, dans la direction de Féther, la pression susdite sera dk(h — H). Mais Paction et la réaction sont égales. Si donc les molécules matérielles d'un conducteur subissent, de manieére ou dautre, un mouvement translatoire avec la vitesse H, il en résulte une pression, dans la direction du mouvement, sur F'éther qui se trouve entre les molécules matérielles du conducteur. Si cette pression est suffisamment forte pour communiquer la vitesse h a F'éther méme, elle peut s'exprimer par dk(H —h). I est évident en soi que Ah ne peut jamais étre plus grand que H. Nous nous figurons PFeau forcée, avec une certaine pression p, dans F'appareil représenté fig. 10, et passant de A åa B£, å travers le diaphragme de terre cuite. Nom- moms & la section des pores du diaphragme (que, pour simplifier, nous considérons comme étant tous égaux), et n, le nombre des pores. La section totale du diaphragme sera donc nw. Nous supposons maintenant nw si petit en comparaison de la section des tubes A et B£B, que la vitesse de F'eau dans ces tubes peut étre négligée en com- paraison de sa vitesse dans les tubes capillaires du diaphragme. Cétait aussi toujours le cas dans les expériences de QuIncEE. Le mouvement de F'eau dans les tubes A et B n'exerce donc pas de pression sensible sur F'éther. La pression opérée sur ce der- nier par le mouvement de Feau dans les tubes capillaires, doit croitre proportionnelle- ment avec le nombre des molécules d'éther exposées a cette pression, et, par consé- quent, avec F'épaisseur I du diaphragme. La pression totale sur I'unité de section du diaphragme peut donc s'exprimer par dkl(H —h). Evidemment elle aura pour effet de condenser quelque peu F'éther du tube 5. Si, maintenant, on met les fils de platine a et c en communication avec les fils conducteurs d'un galvanométre, que Pon nomme mo la somme des résistances principales dans les spires du galvanométre, dans les fils de platine et dans I'eau, depuis les deux lames de platine jusqu'aux surfaces du diaphragme, que Pon désigne ensuite par i l'intensité du courant d'éther produit, on aura, de la méme facon qu'au $ 11, Féquation suivante dés que l'intensité du courant sera devenue constante: (TAN EE RES ED RE RE I onnsde ee) Or i=nwdh; par conséquent fb EN faisant entrer cette valeur de h, on n obtient: okLH = = + moi. [ KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l2. N:o 8. 59 Mais = n'est rien autre que la resistance principale dans le diaphragme. Si : Ton nomme cette résistance m,, on aura m, + m, pour la totalité de la résistance prin- cipale subie par le courant d'éther. On obtient de la sorte: Les recherches expérimentales de PorsEvirLrE sur le mouvement des liquides dans des tubes capillaires, ont fourni la loi suivante pour la dépendance dans laquelle la vitesse se trouve de la pression, d'une part, de la longueur et de la section du tube, de F'autre”"). Si Ilon désigne la pression par p, la longueur du tube par I et sa section par », l'on aura: bpt VE Re ae ou b est une constante. l Pour ce qui concerne la valeur de b, elle augmente avec la temperature, et doit différer avec les liquides employés; c'est, du moins, suivant PoisSEviLLE, le cas de Feau et de PFalcohol. En faisant entrer cette valeur de H dans la formule £), on obtient: på Söälipörsnian sl oh vita hantbo ob 7) Mi F Mo La force électromotrice bdkpw du courant d'éther produit, est donc proportion- nelle å la pression p, åa la section « des tubes capillaires et å la résistance & du li- quide, mais indépendante de VFépaisseur I et de la grandeur n de la surface libre du diaphragme. Cette force dépend en outre des modifications que peut subir b, quand on passe d'un liquide å F'autre ou quand on modifie la température. QUINCKE trouva, par la méthode expérimentale, que la force éelectromotrice est proportionnelle å la pression, mais indépendante de V'épaisseur du diaphragme et de la grandeur de sa sur- face libre, et quwelle diminue rapidement quand I'eau devient un meilleur conducteur par PFaddition de sels ou dacides. Il est impossible, toutefois, de démontrer, par la méthode expérimentale, que la force est réellement proportionnelle åa la résistance, sans que I'on détermine en méme temps la valeur de b. ZÖLLNER a mesuré la force électromotrice pour le cas ou d'étroits tubes de verre de diameéetres différents sont employés au lieu de diaphragme. Quoique, de I'aveu méme de ce savant, ces mesures n'aient aucune prétention a V'exactitude, elles montrent, tou- tefois, que, toutes les autres circonstances restant égales, la force électromotrice aug- mente avec la section. On est donc autorisé a considérer la formule théorique y) comme vérifiée par P'expérience. Nous supposons maintenant le diaphragme enlevé, les extrémités polies des deux tubes Å et B placées directement l'une contre l'autre, et leur jointure lutée pour em- pécher le passage de Feau. Le tube posséde alors partout la méme section entre les deux lames de platine. Si, maintenant, V'on fait passer Feau de A å B, la vitesse de 1) Ann. de chimie et de ph., (S. 3) T. 7. — Pogg. Annalen, T. 58. 60 E. EDLUND, THEORIE DES PHENOMENES ELECTRIQUES. celle-ci sera égale a chaque point situé entre les deux lames de platine. La pression sur PFéther, dans la direction du mouvement de Feau, devra donc étre partout égale entre les deux lames. DL'éther ne peut avoir, dés lors, une plus grande densité å V'une des lames de platine qu'a Fautre. Si TFon met donc le galvanométre en communication avec les deux fils de platine, on n'obtient pas de courant d'éther par cet instrument, et Faiguille aimantee "reste en repos. Cela présente de méme une concordance parfaite avec les observations de QUINCKE. Si Pon se figure que, par suite d'un obstacle quelconque, le liquide n'entre pas en mouvement dans quelques-uns des tubes capillaires du diaphragme, la force élec- tromotrice sera égale a zéro dans ces tubes. Une partie du courant d'éther passera donc par ces tubes capillaires au lieu de traverser le galvanométre. Les déviations de celui-ei, de méme que la force électromotrice mesurée, seront pour cette cause plus petites que si la vitesse du liquide était égale dans tous les tubes capillaires. Certainement, des stagnations pareilles se forment dans tous les diaphragmes, mais TPeffet sur Fintensité du courant et sur la force électromotrice mesurée en varie sans nul doute avec des diaphragmes différents. QuINCKE avoue lui-méme que cette circonstance rend la mesure de la force électromotrice défectueuse a certains égards. I est aussi probable que, toutes les autres circonstances restant égales, la vitesse du liquide dépend en partie de la matiere dont se composent les parois des tubes capil- laires. Tout cela influe sur la grandeur. de F'intensité du courant et de la force elec- tromotrice. Il n'est donc pas étonnant de voir, comme le prouvent les experiences de QuINCEE, la force électromotrice varier avec la nature des diaphragmes. Les cir- constances qui viennent d'étre citées, nous paraissent fournir une explication suffisante de cette variation. Lors d'une expérience faite par PorseuvirLE avec un tube de verre de 0,1134 milli- méetre de diamétre et de 25 mm. de longueur, T'eau traversant le tube sous une pres- sion de 775 mm. de mercure, recut, d'aprés le calcul, une vitesse de 1,27 métre par seconde. ÅA une expérience faite par ZÖLLNER, il fut employe un tube de verre du diamétre de 0,557 mm. et de la longueur de 20 mm. DLeau traversait le tube sous une pression de 480 mm. Si I'on prend PFexpérience précitée de PorsevinLrLE pour base du calcul, on trouve que, dans la susdite expérience de ZÖLLNER, la vitesse de F'eau dans le tube capillaire ne s'élevait pas å plus de 24 métres par seconde. La vitesse de l'éther étant nécessairement inférieure åa celle de F'eau, elle ne pouvait s'é€lever a 24 metres. Le courant d'éther produit, mesuré a un galvanométre a miroir singulierement sensible, amena une déviation de 5,5 divisions d'échelle. Bien des personnes trouveront, peut-étre, que cette vitesse de F'éther est absur- dement petite. Elles doivent, toutefois, prendre en considération que le courant d'éther produit est excessivement faible. Afin de me faire une idée approximative de la grandeur de la vitesse de F'éther dans un courant å intensité considérable, je comparai la sensibilité d'un magnétométre å miroir, principalement construit d'apreés Fidée de WEBER, avec la sensibilité d'une boussole des tangentes ordinaire. Le magnéetométre posséde un systeme daiguilles astatique, et je Pai employé avec avantage dans mes recherches thermoélectriques. La boussole des tangentes est de F'espéce ordinaire; le KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Il2. N:o 8. 61 courant traverse, en une seule fois autour de YFaiguille, un circuit circulaire dont le diamétre est de 300 mm. Le résultat de I'expérience fut que le courant qui produit une déviation de 1 minute (13 division d'échelle) chez le magnétométre, est au courant qui donne une déviation de 45 degrés sur la boussole des tangentes, comme 1 est a 15; million. Si done FT'éther du premier de ces courants, dans un fil d'une certaine sec- tion, a, p. ex., une vitesse de 1 métre par seconde, la vitesse de F'éther dans le second courant, sera, pour la méme section du conducteur, de 13 million de métres par seconde. Ainsi, dans un courant intense, la vitesse de F'éther peut étre trés-grande, méme d'aprés ces déterminations. T'expliecation donnée ci-dessus des courants dits de diaphragme, se fonde princi- palement sur la détermination, faite au $ 10, de la résistance galvanique. Or, a I'égard de cette résistance, les gaz se comportent d'une tout autre maniere que les fluides et les solides. Notre connaissance de la résistance galvanique des gaz est encore si in- complete, qu'il est impossible d'en faire la base de déductions certaines. Nous terminons donc par la remarque que, sans des recherches ulterieures, I'on n'est pas autoriseé a appliquer aux corps gazeux ce qui a été dit ci-dessus. $ 29. Rotation du plan de polarisation de la lumiére sous Paction du courant. C. NEUMANN a démontré que le phénoméne en question peut s'expliquer d'une maniére satisfaisante, si I'on admet que les courants moléculaires d Ampére agissent sur les molécules d'éther en vibration précisément de la méme maniére que si ces derniéres étaient des molécules électriques"). Suivant Fadmission générale, ces courants moléculaires existent avant la magnétisation chez les corps paramagnétiques, mais ils circulent autour des molécules matérielles dans toutes les directions possibles. A la magnétisation, leurs plans de circulation deviennent perpendiculaires a Faxe de Faimant, et le sens du mou- vement dans ces' plans est le méme chez tous. Chez les corps diamagnétiques, les cou- rants moléculaires ne naissent qu'a la magnétisation méme; leurs plans de circulation forment un angle droit avec l'axe diamagnétique du corps, et le sens du mouvement est le méme chez tous, mais inverse åa celui qui a lieu chez les corps paramagnétiques. C. NEUMANN fonde sa démonstration sur la formule donnée par W. WEBER pour Faction d'un élément de courant sur une molécule électrique en mouvement. Si F'on nomme r la distance entre un elément du courant moléculaire et une molécule electrique m; si I'on désigne ensuite par då la vitesse de cette dernieére, par i Vintensité [6 l du courant moléculaire, et par do Félément de son circuit, Paction réciproque sera: ds 1idojdr dör rå P=—4Gm = = "ela0' ge öre Säk sienlas sleep lslesle snelann Se dee ek else (14) 1) Die magnetische Drehung der Polarisationsebene des Lichtes. Versuch einer mathematischen Theorie VON CARL NEUMANN. Halle 1863. 62 E. EDLUND, THEORIE DES PHENOMENES ELECTRIQUES. ou d désigne la différentielle partielle, et ou G est une constante. Pour les éléments de courant qui se trouvent trés-pres de la molécule d'éther vibrante, NEUMANN admet que Paction reéciproque n'est pas en raison inverse du carré de la distance, mais qu'elle augmente beaucoup plus promptement quand la distance diminue; c'est précisément FPadmission faite plus haut dans F'explication des phénoménes chimiques du courant, et depuis longtemps employée pour F'explication des phénoménes optiques. Par suite de cette admission, Faction, sur une molécule d'éther en vibration, des courants molé- culaires qui se trouvent dans le voisinage immédiat de celle-ci, est si grande com- parativement åa Faction des courants moins rapprochés de cette molécule, qu'il suffit de ne prendre que les premiers en considération dans le calcul. Partant de ces prémisses, les recherches de NEUMANN conduisent aux résultats suivants, vérifiés déja par FPexpérience: 1:o LFangle de rotation du plan de polarisation est proportionnel a la longueur du chemin parcouru par le rayon lumineux aå travers le corps transparent. 2:0 L'angle de rotation est proportionnel å F'intensité de la force magnétisante qui agit sur le corps. Si donc cette force est un courant galvanique, angle de rota- tion est par conséquent proportionnel åa l'intensité du courant. 3:o L'angle de rotation est proportionnel au cosinus de FPangle compris entre la direction de la force magnétisante et le chemin que parcourt le rayon lumineux. Si donc cet angle est droit, aucune rotation du plan de polarisation n'a lieu. Au reste, le calcul montre que la rotation du plan de polarisation varie avec la longueur d'ondulation de la lumiéere. Le résultat du caleul concorde d'une maniére trés-satisfaisante avec les observations de WIEDEMANN a cet égard, quoique ces dernieéres ne soient pas assez nombreuses pour permettre une détermination complete des constantes de la formule déduite par la voie théorique. Il serait possible, dit NEUMANN, que l'éther ne fåt pas de la méme espece chez tous les corps. Il se conduirait dans une classe de corps comme de VFelectricite posi- tive, et, dans une autre classe, comme de PF'électricité négative; ou, en d'autres termes, si, dans lI'une des classes, Vattraction se produit entre un éleément d'un courant molé- culaire et d'une molécule déther, dans F'autre classe. toutes les autres circonstances restant égales, un élément de courant et une molécule d'éther se repousseront mutuelle- ment. Si, maintenant, I'on admet, avec NEUMANN, que l'éther est de la méme espéce chez tous les corps, et qu'il faut par conséquent le regarder chez tous, soit comme de F'électricité positive, ou comme de VPFélectricité négative on obtient, de la considération théorique, les deux théses suivantes, confirmées par les observations de VERDET: a) Les corps transparents dont tous les éléments constituants sont diamagnétiques, font dévier le plan de polarisation dans la méme direction. .b) Les corps transparents, par contre, dont les éléments constituants sont les uns paramagnétiques, les autres diamagnétiques, font dévier le plan de polarisation tantöt dans une direction tantöt dans Fautre. Il n'existe pas de rapport direct entre le carac- tere paramagnétique ou diamagnétique de ces corps, et la direction dans laquelle a lieu la rotation du plan de polarisation. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 8. 63 Si Ilon part de la these proposée par nous, que le fluide électrique n'est autre chose que F'éther lumineux, l'admission hypothétiquement établie par NEUMANN, qu'un elément de courant agit sur une molécule d'éther en vibration comme si celle-ci était d'origine électrique, n'est pas nécessaire pour expliquer la rotation du plan de polarisa- tion de la lumiére. La théorie de NEUMANN conserve sa pleine application, si I'on peut montrer que l'équation (14) donnée ci-dessus comme base de la considération, reste la méme. Nous allons voir que c'est en effet le cas. Dans un paragraphe précédent ($ 8), la formule générale suivante a été établie pour l'action mutuelle de deux molécules d'éther en mouvement: mm! adr BI dr? NA = 2 MKR a DNA (15). - E gng + bkragp Si done m désigne la molécule d'éther en vibration, et m' la quantité d'éther dans un élément de courant moléculaire, la formule (15) indique Vl'action directe entre Te 1 =, 11 faut observer que tant m que m dt dt sont en mouvement, et que m a une vitesse variable. Taction de toute la masse d'éther restante sur la molécule d'éther m en vibra- tion, ou, ce qui a été compris plus haut ($ 8), sous le moment 2, devient, si ) signifie ! 3 KOR SRA for elles. Pour ce qui concerne les dérivées — et JR ; ds G | 3 S : la différentielle partielle et — la vitesse de la molécule d'éther en vibration: dt mm! dr ds (ör ds d: | dr d's | 16). + er [talg PRE ser(S(T + äga) PISA SEE (16) On peut remarquer ici que la vitesse de la molécule d'éther en vibration n'étant d's , z , 1 , pas constante, gen est pas constamment égal a zéro. ARBIN SET Ng ; Ad rsår : a Faction indiquée, $ 8, sous le N:o 3, devient, si — désigne la vitesse de TYéther dt dans le courant moléculaire, et en se rappelant que cette vitesse est constante: mm dr 2 Ca ar Aa do | (17 20 FYRA eg bla +3 JS om peer sasssenskre ) et enfin le moment N:o 4: 1 MSB ND estristp i BaosmqguR sen (18). Si, de la somme des deux premiéres formules (15 et 16), on retranche la somme des deux dernieres (17 et 18), en n'oubliant pas que dr örds , ör do dir OSidt RISK Al drf (ör del (ör dö gör dr de dö dä! = Ndsidt d0 dt) fö dö dt dt” 64 E. EDLUND, THEORIE DES PHENOMENES ELECTRIQUES. dirislid?r ds, Ordiswwdrdes ns dirddsdo didak 0 ds dt” FR do” dt öd dsda dt dt” on obtient: k dr IKON Ör E dö r” Ads dö 4 dsdoldt dt vä- m'do Si, ce qui revient au méme, on introduit ido au lieu de et + 4G au lieu de + 3k, on recoit, en dernier lieu, pour F'action réciproque: P= + 4G'm ds dr 0 dr | dt rildodg Å d'ods Mais, nous avons, dans la déduction de la formule générale, désigné par minus la répulsion entre deux molécules d'éther, tandis que W. WEBER a désigné par plus la répulsion entre deux molécules électriques de la méme espéce. Donc, en changeant le signe de la derniére expression, on obtient F'équation méme d'ou NEUMANN est parti dans ses recherches théoriques. Il résulte aimmsi de lå, que la rotation du plan de polarisation de la lumiéere, telle que cette rotation se montre d'aprés I'expérience, peut s'expliquer théoriquement d'une maniére satisfaisante, si I'on admet que le fluide électrique n'est rien autre que lF'éther lumineux. S23: Induction galvanique. Des qu'il sagit de Pinduction galvanique, le principe d'Archimede ne peut plus servir de base au calcul. La totalité de Téther libre qui se trouve dans le circuit, entre en mouvement dans le courant induit. Le mouvement å calculer n'a donc pas lieu dans un fluide déplacé par la masse en mouvement, et occupant la place que cette dernieére masse vient de quitter. Le mouvement que I'on veut déterminer s'opeére dans le vide, c'est-å-dire dans les pores situés entre les molécules propres du conducteur. Déther qui se trouve condensé sur les surfaces des molécules matérielles, est attaché aå celles-ci, et ne peut, au” point de vue en question, étre considéré comme un fluide. Des quatre moments pris en considération dans les pages précédentes pour F'explication des phénoménes électrostatiques et électrodynamiques ($$ 1 et 8), les deux premiers seuls peuvent étre employés pour lI'explication des phénoménes d'induction. Nous supposons qu'un circuit fermé se trouve dans le voisinage d'un courant galvanique. Nous nommerons ds un élément du circuit de ce dernier, et n la section de ce circuit; nous donnerons å ds' et å n' une signification correspondante pour le cir- cuit d'induction. Si, maintenant, d désigne la quantité d'éther libre dans P'unité de volume, les quantités d'éther des deux éléments de circuit seront respectivement dnds et dn'ds'. En introduisant ces valeurs au lieu de m et m' dans la formule générale (13) qui désigne Faction mutuelle de deux molécules d'éther, on obtient: in ST Jr kr = BERO (20). a LE NER Rh! GR KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 8. 65 Cette formule exprime de la sorte F'action directe d'un élément du courant induc- teur sur lF'éther d'un élément du circuit d'induction; c'est, par conséquent, I'action énoncée dans le premier des quatre moments indiqués précédemment. Avant daller plus loin, nous comparerons l'une å F'autre les deux constantes a et k. Nous avons vu plus haut ($ 8) que, si une molécule d'éther m s'éloigne d'une autre molécule d'éther m', avec une vitesse constante Ah le long de la ligne de jonction entre ces deux molécules, leur répulsion mutuelle å la distance r est toujours plus grande que si m se trouvait au repos åa cette distance. Dans ce cas, la répulsion est mm! r? egale a — [Ut ak — IeR. IM suit de la, que a — ikh doit toujours étre positif, méme si Ah a la plus grande valeur possible. Or, comme la vitesse maxima qu'une molécule d'éther peut recevoir dans les circonstances les plus favorables, est excessive- ment grande, & devra étre excessivement petit en comparaison de a. Mais a est lui- méme excessivement petit. Si m sapproche de m' avec une vitesse constante le long 1 ; ARE : FÖRSE mm de leur ligne de jonction, V'expression de leur répulsion mutuelle sera = [1— ah —IkA”]. Or il est clair, suivant la théorie exposée ci-dessus, que 1 — ah — +kh” ne peut jamais étre égal å zéro ni négatif. Par suite, a devra étre aussi excessivement petit. I na pas été fart de recherches expérimentales sur la valeur de a. Par contre, k, qui n'est rien autre que la constante entrant comme facteur dans la formule d AMPERE, si I'on mesure Vl'intensité du courant de la maniére employée ci-dessus, a été déterminé par les expériences tres-ingénieuses de W. WEBER et de KoHLrRauscH'”). Is trouvérent ÖH Vk Comme il vient d'étre démontré, k est excessivement petit en comparaison de a; on peut donc négliger les termes de la formule (20) dans lesquels & entre comme facteur. Si, maintenant, I'on observe que dr drds , dr ds dtetdsdia wdskhdi dOnds . dn'ds! r ds! :"Sönds Come ds dh FELT Rc qu'en chiffres ronds, =440 millions de métres par seconde ”). la formule (20) devient a L'action du reste de la masse d'éther sur dn'ds', ou ce qui est contenu dans le moment 2, sera: dnds . dn'ds' dr ds! r ASKA !) Abhandlungen der K. Sächsischen Gesellschaft der Wissenschaften zu Leipzig. T. 5. Pogg. Annalen T. 99. 2) LORENZ a déja appelé V'attention sur une connexion intéressante entre la valeur de k et la vitesse de la (Bogg: Ann. I..131:) lumiegre dans Pair. Si v désigne cette derniere vitesse, vV 2, est égal å 1, ou v =. 2k K. Vet. Akad. Handl. Band. 12. N:o 8. H) 66 E. EDLUND, THEORIE DES PHENOMENES ELECTRIQUES. T'addition de ces deux expressions donne, pour la force répulsive agissant sur dn'ds!: Onds . On'ds' ” dr ds (21) i ds dt Cette force répulsive agit suivant la ligne de jonction entre les deux éléments. sagt OSP SRA : re ; SS 2 AIG Mais — désignant la vitesse de PFéther dans le courant inducteur, Vintensité i de ce dt d d , a V S + , Z , 9 OR , courant est égale a dn in Si Pon appelle ensuite 9 Tangle que fait Vélémnnt ds dr ds Fangle formé par Félément ds' et le prolongement de la ligne de jonction, on recoit, avec la ligne de jonction, sera égal a — Cos 9. En nommant, en dernier lieu, 9' de la formule (21), pour expression de la répulsion suivant ds': Ont re or CoSMidsidsl na uret. egt (22). ter V Il est évident que, si cette expression devient négative, Félément de courant ids cherche å transporter Véther de Vélément n'ds' dans la méme direction que I'on compte ds'. Cette action de F'élément ids continue aussi longtemps que le courant. Les molécules d'éther de Vélément n'ds' sont donc exposées, sur I'un de leurs cotés, a une répulsion agissant a distance, supérieure a la répulsion agissant des autres cotés. Comme on I'a vu au $ 5, le résultat en est que la couche d'éther condensé dont sont entourées les molécules matérielles, recoit du méme cöté une plus grande épaisseur que des autres. La répulsion totale de la couche d'éther condensé sur F'éther environnant, obtient, par la, une résultante allant en direction inverse de la répulsion extérieure. A mesure que la couche d'éther condensé augmente en épaisseur a l'un des cötés, cette résultante augmentera aussi jusqu'a ce qu'elle devienne enfin égale a la répulsion extérieure. Des que cela a eu lieu, les deux répulsions se font mutuelle- ment équilibre et toute induction a cessé”). La répulsion exprimée par la formule (21) est, par conséquent, accompagnée d'une condensation des couches d'éther entourant les molécules matérielles de V'élément ds'. Nous pouvons désigner par u cette condensation, qui augmente avec le temps t. I en résulte, suivant la ligne de joncetion entre les deux éléments, une répulsion agis- sant dans une direction opposée a celle donnée par la formule (21). Cette répulsion, qui doit étre proportionnelle a u, peut étre désignée par pu, si p est une constante. Pour ce qui concerne la valeur de u, elle devra, toutes les autres circonstances restant adnds dr ds at Cos 0 ds rt ordsdts nn or égales, étre proportionnelle tant åa la force répulsive - 1) Dans un courant galvanique produit par une pile ordinaire, l'éther se déplace d'un point a du conduc- teur å un point subséquent b, par suite de-ce que la densité de Yéther en a est légerement supérieure å celle en b. Comme on Pa déja signalé plus haut, le mouvement de Yéther est analogue dans ce cas å celui naissant dans une masse gazeuse enfermée dans un tube ouvert, å I'une des extrémités duquel agit une force de pression. Les molécules matérielles du conducteur sont entourées ici de couches d'éther condensé d'une épaisseur égale de tous les cötés. Cependant, il existe ici, de méme, une petite différence d'épaisseur, produite de la sorte, que différentes parties du conducteur agissent inductivement les unes sur les autres, ce qui provoque la nais- sence d'extracourants. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 8. 67 quau nombre des molécules matérielles de T'elément ds', c-å-d å n'ds'. Mais T'eélément ds considéré n'est pas le seul qui produise une condensation de F'éther autour des molécules matérielles de Félément ds'. Toute la partie restante du courant inducteur agit aussi de la méme manieére. Nous nommerons U la condensation de Féther que provoque tout le reste du courant inducteur autour des molécules matérielles de F'élé- ment ds'. Evidemment la grandeur de la condensation u produite par I'€lément consi- déré ds devra aussi dépendre de la grandeur de U. Plus U est grand, plus u doit étre petit et vice-versa. U produit notamment une répulsion tendant å empécher la force A ar Cos Ods r matérielles. u est done une fonetion de U. Mais U change en géneral de valeur d'un elément ds' å un autre. La valeur de U dépend done en général de la position de F'elément ds', c-å-d qu'elle est une fonction des coordonnées r et 9. On obtient, de cette maniére, pour expression de la répulsion provenant de la condensation préecitée des couches d'éther: repulsive + de conduire les molécules d'éther aux surfaces des molécules puCosiBds uby ja Fen Ran GISFERNOES) ou f désigne une fonction. Cette répulsion agit suivant la ligne de jonction entre ds et ds'. TI faudra donc multi- plier cette expression par Cos9" pour en obtenir la composante suivant ds'. La force d'in- duction exercée au temps t par F'élément ids sur Vélément dn'ds", peut donc étre exprimée par idn' r? + fal 0/0) CosOLC oS9O'dsds kåt ST (23). Si, maintenant, Von multiplie cette expression par dt, et que P'on integre ensuite entre les limites zéro et YT, T signifiant la durée de Tinduction, on peut exprimer Finduction totale exercée sur dn'ds' par T'élément ids, par la formule , idn' nal 0) CO SKA: COS ÖKA SLAS su laaraonsseopeokes tr buren Skor säs egg (24 : ou F est une autre fonction. Si Pon désigne par M la résistance principale dans le circuit induit dont la section est n', et par ?' Vintensité du courant induit, on aura, de la méme maniére que lorsqu/il était question du courant galvanique ($ 11): Mn'i!=idn' (JAR? ÖRE ss dr le (25). L'intensité du courant induit est donc indépendante de la section »n' du circuit. I'intégration ne peut étre faite sans la connaissance de la fonction F(r,9). Mais il est toujours possible de déterminer, sans cette connaissance, la direction du courant induit, vu que pf(r,0,t) dans la formule (23) est inférieur ou tout au plus égal åa a. La S i : j é . Bal idn'a direction est done exclusivement déterminée par + — Cos 9 Cos O'ds ds'. Nous suppo- / få sons, maintenant, que les circuits du courant inducteur et du courant induit sont tous 68 E. EDLUND, THÉORIE DES PHENOMENES ELECTRIQUES. deux droits et paralleles, et nous comptons ds' dans le sens opposé åa celui du courant inducteur. Si, alors, les éléments considérés ds et ds' ont une position telle, que 9 est inférieur å un angle droit, le Cos 9 sera positif et le Cos 9' négatif. Si, par contre, le Cos 9 est négatif, le Cos 9' serå positif. Ainsi, quelle que soit la position mutuelle idn'a d des éléments considérés, + 0os 0 Cos g'dsds' sera négatif, et par conséquent le courant induit suit la méme direction que celle dans laquelle on a compté ds', c-å-d. une direction opposée åa celle du courant inducteur. Ce qu vient d'étre dit, se rapporte au courant induit qui nait åa la fermeture du courant inducteur. Si Pon ouvre, par contre, le courant inducteur, les couches d'éther condensées autour des molécules matérielles, produisent, par leur répulsion sur Féther environnant, un courant induit allant dans la méme direction que le courant inducteur. Il suit, de la formule (23), que ce dernier courant induit doit avoir une grandeur egale å celle du courant induit ceréé å la naissance du courant inducteur. Nous allons maintenant appliquer, dans un cas spécial, la formule donnée ci- dessus au calcul de F'intensité du courant induit. Nous supposons: que le circuit tant du courant inducteur que du courant induit est circulaire; que le rayon du premier est R et celui du second &A:;; que les plans des deux cercles sont paralléles, et que la ligne unissant les deux centres forme un angle droit avec ces plans. Si nous nous figurons alors le cercle inducteur placé dans le plan des zy d'un systeme de coordonnées rectangulaires, dont V'origine est au centre du cercle, le cercle induit se trouve åa une certaine distance z de ce plan. La distance r d'un élément ds, dont les coordonnées sont z=0o et y=— HH, element situé dans le cerele inducteur, åa un éelément ds', avec les coordonnées 2, y, 2, situé dans le cerele” induit, est” alors” egale a FF Vart (yr + RY + ÅA, ou, ce qui revient au méme, åa t+VRi+R +2Ry,+ 2. La tangente de Félément ds est parallele å Faxe des z, et si I'on admet que le courant inducteur passe dans la direction positive de Faxe des z, le - Di , . . STA (SA Cos9==. Il change par conséquent de signe avec z,. Si Félément ds' du courant R induit est compté dans le sens opposé å la direction du courant inducteur, le Cos 9" sera ; I AD a a : ; | Erna : egal a TR qui change aussi, par conséquent, de signe avec 2. Si Pon introduit dans 1 la formule d'"induction (24) ces valeurs de r, du Cos 9 et du Cos 9', on obtient: iRFr,0)xi REA RE Rar Il résulte de lå, que Tinduction de F'eélément ds est égale pour les deux moities dans lesquelles le circuit induit est partagé par le plan des xz, et que les courants in- duits vont du méme cöté et en direction inverse du courant inducteur. Mais il est évident que chaque élément du cercle inducteur a la méme action inductrice que F'élément ds considéré ci-dessus. L'induction totale du cercle inducteur sur un élément du circuit induit, sera donc: 4 2xRF(r,0)zi ds'. Ryr! KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |2. N:o 8. 69 Rid | 5 INN 3 ; Or NR etisk di. SI Lon introduit tant ces valeurs que celle VR yr de r, et si, aprés avoir pris l'intégrale entre les limites y,=+ fR, et yv==— Ri, on multiplie cette derniere par 2, on obtient, comme expression de Finduction totale, aprés avoir remplacé y, par Rwu et, par conséquent, dy, par Ridu: u=+1 nl + 4n BR Riö| Hr. ON IEA ans SAL ARR (26). J(Ri + RP +2BBu +) EH) h Fenier a démontré expérimentalement la thése suivante: soient deux circuits cir- culaires de courant 4 et £, d'un rayon égal R, paralleles, placés åa la distance z Fun de Fautre, de telle sorte que la ligne unissant leurs centres forme un angle droit avec ces plans; soient en outre deux autres circuits circulaires de courant C et D, ayant tous deux un rayon égal å A,, places de la méme maniere, mais a une distance z; - nd , VA 1 . , tie Pun de PTautre, telle que Bör: I'on fait passer par chacun des cercles A et C un il courant inducteur d'une intensité égale, les courants induits de B£B et de D seront entre cux comme le rayon BB est au rayon Ai. On peut, å Paide de cette thése, déterminer la fonction Fr, 69). En rendant dans la formule intégrale (26), R=R, et F(r, 0) =br=bV 2R'+2R'u+2, ou b est une constante, on obtient: (rm EE Mil ud of O+2+ 5 u—=—1 Comme ce qui se trouve sous le signe d'intégration est indépendant de &, si R reste constant, le courant d'induction sera proportionnel ä BR en conformité avee les experiences de FELIcI. Nous pouvons donc, dans ce cas spécial, écrire br au lieu de F(r,0). Mais il ne faut pas pour cela considérer comme prouvé que H(r,0) est en effet indépendant de 09. Si, par exemple, on avait remplacé br par br +pr Cos 0, p étant une constante, on serait arrivé au méme résultat, vu que le terme contenant pr Cos9 disparait a Pintégration. Afin de constater si les résultats théoriques obtenus par la formule (26), aprés la determination de la foncetion Fr, 9) de la maniere indiquée ci-dessus, concordent avec P'expérience, M. le docteur SUNDELL, professeur agrégé de I'Université d'Helsingfors, s'est livré å un grand nombre d'expériences au laboratoire de physique de VAcadémie royale des Sciences de Stockholm. Nous prenons la liberté de communiquer une série de ces expériences, en renvoyant le lecteur pour plus de détails au travail méme de M. SUNDELL "). ! Öfversigt af Vet. Ak:s Förhandl. Février 1872. Phil Mag. (4) T. 45. 70 E. EDLUND, THÉEORIE DES PHÉENOMENES ELECTRIQUES. Le rayon & de la bobine inductrice etait égal a 21,7 centimetres, le rayon RF, de la bobine induite a 7,1 centimétres. &La distance entre les plans des deux cercles est indiquée en centimétres sous la lettre z: Déeviation du magnétomötre: Z. Observée. Calculée. Différence. | Byrds or TOO Ir sfne RR I UNO TA ser VAS KÖRS L27,41... FA SERA är Use 15 Ha aAT S Iet ERE BOR ar OLE FORA (TON KSR (Me ET 204105. stertl 2 OO TTR AR TELL AlOPÖ Pte irotardtep TJA JU n den ECM Bl ra ESS 0,5. VVIRNIrEE dn a sten rr SM NR Ord 0: La concordance entre les calculs, d'une part, et les expériences de M. SUNDELL, de Fautre, est pleinement satisfaisante a tous égards. En vertu des bases sur lesquelles reposent les recherches théoriques auxquelles nous venons de nous livrer, il est évident que la formule en question s'applique aussi au cas ou, le courant inducteur ayant une intensité constante, Pinduction résulte de ce que la distance entre YVélément inducteur ds et Vélément induit ds' diminue depuis Pinfini jusqu'a r. Considérations finales. Dans les pages qui précédent, nous n'avons pas soumis tous les phénoménes électriques å la discussion. A TFégard d'un grand nombre, Vapplication de la théorie proposée est si facile, que nous n'avons pas cru nécessaire d'y aceorder une attention spéciale. Pour dautres, par contre, notre connaissance de differentes circonstances importantes au point de vue de TFexplication de ces phénoménes, est encore trop imparfaite pour qu'une théorie complete puisse étre actuellement établie. ÅA ces derniers appartient le fait connu que, quand un courant galvanique traverse successive- ment plusieurs électrolytes, les poids des éleéments séparés sont entre eux comme leurs equivalents chimiques. Il faut, sans nul doute, pour la déduction théorique de cette loi découverte par FARADAY, une connaissance beaucoup plus exacte des forces chi- miques que celle que nous possédons actuellement. Il nous semble que la théorie proposée explique d'une maniére satisfaisante tous les phénoménes éelectriques pour lesquels on peut exiger une explication basée exclusivement sur une pareille théorie. Nous n'avons proposé, dans les pages que F'on vient de lire, aucune vue sur la nature et Fessence réelle des forces élecetromotrices. Nous en avons seulement supposé F'existence, et nous en avons calculé les effets d'aprés les mémes lois mécaniques que celles appli- cables aux effets d'autres forces motrices. | Les bases mémes de la théorie sont, ce nous semble, sorties de faits connus, d'une manieére simple et naturelle, Personne ne niera assurément que le courant gal- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |l2. N:o 8. Ti vanique et la décharge éleetrique ne soient des phénoménes de mouvement. Or cela présuppose qu'il y a quelque chose qui se meut. Ce mouvement ne peut nullement consister en une espéce quelconque d'oscillations chez les molécules propres du con- ducteur, vu quun mouvement oscillatoire pareil ne pourrait avoir une aussi grande vitesse de propagation que la vitesse avec laquelle, a ce que nous montre P'expérience, le mouvement éléctrique se propage d'un point å autre. Un mouvement oscillatoire chez les molécules propres d'un corps, ne pourrait se propager d'un point a F'autre qu'avec la vitesse correspondant å celle de la propagation du son dans le méme corps. Il faut donc qui'l y ait autre chose en mouvement que les molécules propres de ce corps. La seule chose admissible, c'est que le milieu dans lequel le mouvement s'effectue, est un fluide plus ou moins indépendant du corps. Ce fluide doit se trouver partout, vu que tous les corps peuvent devenir electriques. Il est, en outre, nécessaire d'attri- buer aux molécules du fluide électrique le pouvoir de se repousser mutuellement en raison inverse du carré des distances. Si Pon met un corps électrisé positivement en communication avec un corps négativement électrisé, il se produit entre eux un courant dit de décharge, et le résultat en est que PFétat électrique des deux corps cesse totalement ou en partie. Ce courant de décharge porte tous les signes caractéristiques de la circonstance que du fluide electrique passe d'un corps å F'autre, et il montre, par conséquent, que le mou- vement consiste en un transport du fluide électrique. La vérité de ce fait nous parait ressortir avec la plus grande évidence de la répartition de F'électricité libre sur un con- ducteur galvanique. Comme nous avons essayveé de le montrer ci-dessus, cette réparti- tion est telle, que lI'on ne peut sempécher de la comparer avec les phénoménes qui ont lieu quand un gaz est pressé a travers un tube faisant resistance au mouvement du premier. Ör, si le courant de décharge consiste en un transport de fluide électrique d'un corps åa Fautre, il en suit que Pun des corps entre lesquels a lieu la décharge, doit avoir plus, et- Fautre moins de fluide électrique quwa Vétat neutre. TLIT'état dans lequel se trouve un corps électrisé n'est done pas la conséquence d'un mouvement du fluide électrique, mais d'un excés ou d'un manque de ce fluide. IN faut admettre, comme il vient d'étre dit, que le fluide électrique se trouve partout. Si donc I'on veut calculer le mouvement imprimé åa un corps par les forces électriques, il sera nécessaire de bien remarquer que le corps ne se meut pas dans le vide, mais dans un fluide. Ainsi,le principe d'Archiméde devra trouver ici son application. I'explication des phénoménes électrostatiques sera facile, du moment ou I'on prendra en considération les propriétés précitées du fluide électrique. Comme base de TPFexplication des phénoménes électrodynamiques, nous avons établi la thése que tout ce qui se passe ou s'effectue dans la nature extérieure exige un certaim temps. Cette these est applicable non-seulement quand il s'agit de la répul- sion entre les molécules du fluide électrique, mais encore dans tous les phénoménes naturels de quelque nature qu'ils soient. Personne ne pourra contester qu'elle ne con- stitue une vérité axiomatique. Tl«'unique question qui puisse naitre a cet égard, c'est de savoir si, dans toutes les circonstances, ce temps est assez long pour qu'il soit possible de VFobserver. -— [NS I. EDLUND, THÉORIE DES PHENOMENES ELECTRIQUES. Nous supposons deux corps matériels, a et a', dont a' est au repos, et a se rapproche de a' avec une vitesse déterminée. Leur attraction mutuelle a une distance r déterminée, doit donc, d'apreés le principe établi, étre plus petite que si les deux corps étaient au repos et se trouvaient åa la méme distance. Il est probable que, dans le cas en question, Fattraction est une tout autre foncetion de la vitesse, que quand il s'agit de la répulsion entre deux molécules du fluide électrique. Mais cela n'empéche pas que le principe établi ne soit juste dans tous les cas. Les conséquences de ce principe peuvent facilement étre rendues patentes par I'exemple suivant, qui n'offre pas, il est vrai, une identité parfaite avec ce qui se passe dans la répulsion mutuelle de deux molécules électriques, mais qui, toutefois, présente quelque chose d'analogue. Nous nous figurons qu'un barreau de fer doux est approché, avec une certaine vitesse, de Pun des pöles d'un aimant. bDL'attraction entre eux a une distance déterminée, est alors, comme on le sait par des expériences bien connues, plus petite que si le barreau se trouvait au repos a la méme distance. Quand, par contre, Von éloigne le barreau du pöle précité, l'attraction est plus grande que sil était au repos å la méme distance. Ici, le développement de PF'attraction au rapprochement et sa disparition a V'éloignement, s'operent si lentement, que le phénoméne peut s'observer avec facilité, ce qui, par contre, n'est pas toujours le cas dans d'autres phénoménes. Nous avons essayé de montrer plus haut que la résistance galvanique n'est pas constante, comme on PF'avait admis jusqu'ici, mais qu'elle est proportionnelle åa Vintensité du courant. L'admission que la résistance galvanique est indépendante de TVintensité du courant, conduit dans ses conséquences a de véritables absurdités. Nous ne con- naissons pas une seule expérience de nature a prouver la justesse d'une admission semblable, car toutes celles qui ont été citées comme preuves, peuvent sinterpréter d'une autre maniére. Nous avons admis, dans le cours de cet ouvrage, que, quelles qu'en soient l'origine et la nature, les forces électromotrices ont ceci de commun avec les forces motrices ordinaires, que la grandeur en est déterminée par Faccélération qu'elles sont a méme de donner å F'unité de la masse dans F'unité du temps. Les pheénoménes de mouve- ment galvanique se trouvent ainsi transportés dans le domaine de la mécanique ordinaire. Si Pon prend maintenant toutes ces circonstances en considération, les phéno- ménes électrodynamiques, la formation du courant, F'échauffement du conducteur, la répartition du courant entre plusieurs conducteurs, les phénoménes chimiques, le rap- port entre le courant galvanique et le courant de décharge, etc., etc., peuvent s'expliquer sans difficulté. Quant il sg'agit de répondre å limportante question du rapport dans lequel le fluide électrique se trouve avec Téther, on peut faire observer, d'abord, que, méme a la considération la plus superficielle, il se montre entre eux plusieurs analogies qui parais- sent en trahir l'identité: Les corps qui sont de bons conducteurs de la chaleur, sont aussi de bons conducteurs de VF'électricité, et, si Ton s'en tient spéeialement aux métaux et å leurs alliages, les nombres relatife indiquant leur conductibilité a ces deux égards sont presque égaux. 'Tous les corps solides parfaitement transparents sont de mauvais KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND l2. N:o 8. (2) conducteurs du courant galvanique. Une preuve plus forte de Videntité de deux fluides, se trouve dans la circonstance que la rotation du plan de polarisation de la lumiéere peut s'expliquer, si Ton admet que le fluide électrique n'est pas autre chose que F'éther lumineux. La preuve la plus importante de leur identité sera, toutefois, la circon- stance que, pour expliquer les phénoménes électriques, il n'est pas nécessaire d'attribuer au fuide électrique une seule propriété qui le sépare de Féther lumineux. Si F'on veut voir en eux deux fluides distincets, il faut prouver qu'ils different l'un de T'autre åa un égard queleonque. Ör, cela étant impossible, on est forcé d'admettre que le fluide électrique n'est rien autre que Féther lumineux. Au reste, comme on a démontré ci-dessus que les phénoménes électriques peuvent tirer leur origine de F'éther lumineux, nous pouvons étre parfaitement convaimcus qu'il n'existe pas de fluide électrique spécial et distinct; car si pour produire certains phénoménes, la nature peut se servir d'un seul et méme agent, elle n'en employera jamais deux. — — e.o «se ÖS cc 10 K. Vet. Akad. Handl. Band. 12. N:o 8. A KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR Bandet 12 NEC 8) WEXILLARIA SPECIOSA NN sP. ETT BIDRAG TILL APPENDICULARIORNAS ANATOMI. AF GUSTAF EISEN. MED TRE TAFLOR. TILL KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIEN INLEMNAD DEN 8 OCTOBER 1873. STOCKHOLM, 1874. P. A NORSTEDT & SÖNER KONGL. BOKTRYCKARE. läder ett uppehåll vid Gullmarfjorden vid Sveriges vestra kust sistlidne sommar gjorde mig ANTON STUXBERG uppmärksam på ett djur, hvilket jag sedan ofta hade tillfälle att närmare studera. Det var en art af Appendiculariornas grupp, af slägtet Vexillaria JoH. MÖLLER, hvilken jag benämnde V. speciosa. Under varma och solklara, samt framför allt fullkomligt vindstilla dagar, då hafsytan var spegelblank, förekom hon i mängd i den vik af fjorden som kallas Fiskebäckskil. Ehuru flera författare, sådana som GEGENBAUR '), LEUCKART ”), HUXLEY ”), Moss '"), med mycken noggrannhet och utförlighet behandlat Appendiculariornas anatomi, torde dock ännu åtskilligt vara att till denna tillägga, och är det i den tanken, att äfven de ringaste bidrag dervid äro af nytta, som jag går att meddela följande anteckningar ”). Vid den mikroskopiska undersökningen har jag användt ett mikroskop af NACHET & fils, af 1870 års tillverkning, med objektiv 1—7, det senare med immersion. Vexillarians yttre form företer två väsendtligen skilda delar, sjelfva djuret och dess ”hus” eller geéléhölje; fig. 1—5. Djuret åter, fig. 6, består på det tydligaste af två delar, kroppen och simsvansen. Den förra kan, svansen ej inberäknad, närmast kallas päronformig, med munöppningen belägen i den smalaste ändan. I hans bakre och tjockaste ända ligger äggsäcken eller sädessäcken, intagande i fullbildadt tillstånd mera än en tredjedel af hela hans massa. Vid äggsäckens bakre del sammansnörer sig kroppen hastigt, sluter sig tätt till densamma, och utlöper, vid bakersta och öfre delen af den denna afsnörning i den långa simsvansen, som är flera gånger längre än kroppen, den fullbildade ägg- eller sädessäcken inberäknad. Simsvansen, af ungefär samma utseende som svansen hos vissa grodlarfver, är vid roten temligen smal, tilltager derefter hastigt i bredd, och afsmalnar sedan långsamt mot spetsen. Den är flat, nedtryckt, d. v. s. dess plan är transverselt till kroppens höjdplan, således motsatsen af det förhållande, som framställes i fig. 6, hvarest, för tydlighetens skuld, dess breddaxel är ställd verti-: kalt, i stället för horizontalt. Svansen och kroppen äro icke i rät linie med hvarandra, utan den förra böjer sig genast vid roten upp öfver kroppens ryggsida och sträcker 1) Zeitschrift fir wissenschaftliche Zoologie, 1853, pag. 350; ibid. 1854, pag. 406. ) Zoologische Untersuchungen, Heft. II. 3) Philosophical Transactions, 1851. 2) Linnean Transactions, Vol. XXVII, part 2, pag. 299. >) Författaren, som utförde dessa undersökningar sommaren 1873, kort före sin resa till Californien, hade imgen kännedom om Fors förträffliga arbete, infördt i Mémoires de la Société de physique et d'histoire naturelle de Geneve, Tome XXI, partie 2, p. 445. Red. anm. 4 G. EISEN, ETT BIDRAG TILL APPENDICULARIORNAS ANATOMI. sig således långt framom munöppningen. Då djuret simmar i sitt slemhölje, rör det sig ej med kroppen uppåt och framåt, utan, tvärtom, med kroppen nedåt och nacksidan framåt, således på sätt och vis baklänges; i hvila är stjerten ställd i vertikal, i rörelse mellan vertikal och horizontal riktning, dock med den flata sidan ständigt horizontal i för- hållande till kroppen. GELE-HÖEJET. Såsom djuret här ofvan är beskrifvet förekommer det ej i naturligt tillstånd, utan är då försedt med, eller fästadt vid ett geléartadt hölje, fig. 1—5, på hvilket det sväfvar fram i vattnet. Dylika slemhöljen eller »hus» hafva först blifvit beskrifna af MERrRTENS, ALLMAN och Moss, ehuru mer eller mindre fullständigt, hvilket ej är att undra öfver, då de äro af en ytterlig tunnhet och genomskinlighet, och för öfrigt i hög grad svåra att förstå. Mångfaldiga gånger större än djurets, kropp, af en ärtas storlek, utgöres hos Vexillaria speciosa höljet af en dubbel säck, en yttre och en inre. Den yttre, i det närmaste klotrund, synes endast vara en fortsättning af den inre, med hvilken den sammanhänger. Den är äfven mycket tunnare än denna, och utan struktur. Den inre säcken är delad eller rättare vikt i två med hvarandra sammanhängande ihåliga delar, en högra och en venstra, ab, a'b', hvardera åter för sig vikt i tvenne andra, en främre och en bakre, a,b, a'b. De bägge säckhalfvorna (den högra och den venstra) äro med hvarandra i det närmaste parallela, med undantag af deras främre och större delar eller vingar, hvilka divergera utåt, hvardera för sig sadelformade, med den konkava sidan vänd nedåt, fig. 3, 4, och med de inre och nedre kanterna sammanhängande med hvarandra, och der bildande en längsgående fördjupning; äfven de båda ytterkanterna sammanhänga med hvarandra. Hela denna krans, som sålunda bildas af dessa vingar, är inuti ihålig, baktill öppen, och kan, genom att vidga och hopdraga sig, fyllas med vatten, hvilket direkte strömmar till djurets mun. Sedda ofvanifrån få de bägge främre vingarne utseendet af utåt diver- gerande koner, i spetsen försedda med en öppning. Från sidan, fig. 2, synas de åter såsom tvenne fjärilvingar, genom radierande fåror eller septa vackert solfjäderlikt strierade. De bakre vingarne, b, b' äro utan all struktur, utan fåror eller lamell-lika inskärningar. Äfven de sammanhänga med den undre kanten och bilda en inåt gående trattlik tub, som står i förbindelse med de bägge främre vingarnes ihålighet. Genom denna tratt synes vatten inströmma i huset, och genom dess intagande och uttömmande uppstår en pulserande rörelse. Den af de främre vingarne bildade tratten synes ej med den bakre stå i någon förbindelse, utan tyckes sluta blindt inåt. Svårigheten att rätt ob- servera huset än ganska stor, hvarför jag ej med säkerhet kan afgöra något härom. De bakre vingarne visa hvardera en uppåt böjd flik, hvilken synes hvitare än det öfriga huset. Den yttre säcken är troligen bakåt öppen, för att insläppa vatten, och för att tillåta svansen att fritt verka vid husets framdrifvande. Jag har dock ej kunnat teckna det så på figuren, emedan jag ej fullständigt kunnat observera förhållandet. Båda säckarne äro nämligen, som nämdt är, af en ytterlig tunnhet, och förvilla lätt genom sin imvecklade skapnad och sin genomskinlighet. ki K KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 9. d På denna char rörer sig djuret fram i vattnet med tillhjelp af sin stora simsvans. Genom två stora koniska muskelknippen, fig. 11, fästadt midt emellan de fyra vingarne, med munnen nedstucken i den inre säcken, med buksidan vänd framåt och svansen riktad bakåt, åt de små vingarne till, vrickar det sig fram med hastig och ojemn fart. Simsvansens rörelser äro snabba; höjande och sänkande sig vertikalt i några hastigt på hvarandra följande kraftiga slag, stannar den sedan plötsligt för att åter om några sekunder börja på nytt. På detta sätt framdrifves geléhöljet, och djuret, sittande i dess midt, synes endast som en liten blå eller gulröd punkt. Upptaget ur vattnet faller höljet genast tillsamman. Vill man fånga djuret helt och oskadadt, måste man sticka en bägare under det i vattnet och varsamt lyfta den upp, ty annars, vid minsta stöt, eller på annat sätt ofredadt, rycker det ' sig löst från geléhöljet, och simmar bort under kraftiga och lifliga slag med svansen, likasom befriadt från en besvärlig boja. Denna lösslitning synes ej vara naturlig, ty under det djuret, fastsittande i sitt hus kan, intaget 1 en glasbägare hålla sig vid lif en hel dag, dör det efter ett par minuter om det på ofvannämda sätt skadas. Djurets lefnadssätt öfverensstämmer äfven dermed, ty under det att man under varma och stilla dagar finner det i otalig - mängd drifva fram i vattenytan, söker man det förgäfves vid minsta vindpust på samma ställe; man måste då söka det längre ned i vattnet, och det är under sådana förhållanden endast sällan som man med håfven lyckas erhålla något oskadadt exem- plar. . En annan svårighet vid undersökningen är, att det sällan kommer upp till vatten- ytan förr än på eftermiddagen eller fram mot qvällen, då all mikroskopisk undersök- ning är nästan omöjlig. Att förvara det öfver natten har lyckats med endast några få exemplar. : I afseende på höljets struktur eller uppkomst känner jag högst obetydligt. Det består af en genomskinlig, slemmig, geléartad massa, hvilken är i det närmaste ofär- gad, något dragande i hvitt på vissa ställen, såsom på de bakre vingarnes tillbaka- slagna flikar. De främre vingarne visa lamell-lika fåror, solfjäderformigt ordnade, och ej olika nautilussnäckans sista vindling, löpande, liksom hos denna, snedt inifrån och utåt. Då djuret är fästadt vid sitt geléhölje, synas dessa fåror såsom ljusare ogenom- skinliga lameller ingående 1 de främre vingarnes inre. Då höljet deremot är lösslitet från sjelfva djuret, faller det snart tillsamman, och man kan sedermera omöjligen utröna dess form eller struktur. Moss säger sig hafva observerat huru ett nytt slemhus bildades sedan det gamla blifvit afslitet. Något sådant har jag ej kunnat iakttaga. Så snart djuren hade skilt sig från sina slemhöljen, dogo de inom kort utan något nytt hölje bildade sig i det gamlas ställe. Men det är anmärkningsvärdt, och talar för Moss's iakttagelse, att höljet var större eller mindre hos exemplar af för öfrigt samma storlek, så att det hos ett djur kunde vara en half, till en gång större än hos ett annat. Efter hvad jag kunnat finna, är djuret fästadt vid höljet genom två stora koniska muskelknippen, fig. 11, hvilka hvardera bestå af ett antal parallelt vid hvarandra liggande, ringformigt ordnade muskler. Dessa senare äro tydligt strecktecknade och kunna i hög grad utsträckas. Medelst dessa muskelpartier, hvilka dock ej. omedelbart, utan för- medelst ett mellanliggande kitinlager äro fästade vid höljet, förmår djuret att höja, sänka eller skilja från hvarandra de olika vingarne, och påmångfaldigt sät t röra dem. 6 G. EISEN, ETT BIDRAG TILL APPENDICULARIORNAS ANATOMI. Genom att öppna och sluta de främre vingarnes bakre öppningar intages i hela höljet en betydlig mängd vatten, och man kan iakttaga, huru, med afmätta slag, liksom en pulserande rörelse uppstår, hvilken sannolikt tjenar till att införa närimgsämnen till munöppningen. På sjelfva simningen i vattnet torde denna rörelse ej hafva något vi- dare inflytande, utan utföres denna, efter hvad jag kunnat finna, endast med svansen. Möjligen förmedlar dock denna rörelse höjningen och sänkningen genom intagandet af vatten. I afseende på sjelfva djurets organisation har jag anmärkt följande: KROPPENS BETÄCKNINGAR. Det egentliga kroppshöljet utgöres ytterst af ett tunnt kitinlager, sträckande sig från munöppningen rundtom hela kroppen, till och med äggstocken, hvilken det tätt om- sluter, derefter sammansnörande sig vid svansroten, och efter all sannolikhet omgifvande svansen efter hela dess utsträckning. Detta lager är, så vidt jag kunnat finna, full- komligt strukturlöst, och föga sammanhängande med det underliggande. Äfven saknas . det ofta, till följe af den lätthet med hvilken det afslites. Under detta lager finnes ett annat lager, bestående af hexagonala och rundade celler. Dessa celler äro störst i när- heten af de båda koniska muskelknippena och på bakre delen närmast könstocken. Här, likasom annorstädes, äro de särdeles tydliga och sedda från sidan rundade fig. 6. Sedda ofvanifrån, fig. 16, 17, visa de en utmärkt anordning, synnerligen på kroppens undra sida, der de på hvardera halfvan förete fullkomligt samma anordning, form och storlek. Om- kring könstocken försvinner den celliga strukturen, och kitinlagret omgifver densamma såsom en ofärgad, genomskinlig membran, fig. 21. Under kitinlagret finnes i svansen ett annat lager, sannolikt bestående af bindväf, med stundom tydligt polygonalt delad intercellularsubstans. Detta bindväfslager om- ger ett i svansens midt beläget, longitudinelt muskelparti. MUSKLER. Både strecktecknade och glatta muskler förekomma, de förra talrikare än de se- nare. Strecktecknade muskler har jag observerat på fyra ställen, nämligen 1:0o) kring svalget, der de ligga närmast under den retikulerade huden, 2:o och 3:0) i de bägge koniska muskelknippena på hvardera sidan om kroppen strax ofvan svalget, samt 4:0) i hela svansen. | Det kring svalget belägna muskelpartiet utgöres af talrika, korta, parallelt vid hvarandra fästade muskeltrådar, hvilka, liksom alla öfriga muskler af samma slag, äro utmärkt tydligt strecktecknade. Detta muskelband sträcker sig rundt omkring svalget, men är ej fästadt vid dess vägg, utan vid det hela kroppen omgifvande retikulerade cell-lagret. Strax ofvan detta muskelparti, åt svansändan, finnas de två andra, äfven ringfor- migt ordnade muskelknippena, fig. 11, belägna ett på hvardera sidan af kroppen och något | || | | KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 9. i snedt ställda i förhållande till dess längdaxel, divergerande åt rygg- eller nack-sidan, genom hvilka djuret är fästadt vid sitt slemhölje. De äro till formen koniska och af fullkomligt likadan sammansättning som svalgmuskelpartiet. Slutligen består äfven svansens muskelparti af strecktecknade muskler af en ovanlig tydlighet och klarhet, sträckande sig längs hela svansen från roten till spetsen. Svansen utgöres af minst tre lager. Under cuticulan ett genomskinligt bindväfslager, hvilket upp- tager mer än hälften af dess bredd. Innanför detta ligger ett tjockt lager af longitudinela strecktecknade muskler, hvilket synes vara cylindriskt eller rättare långsträckt-koniskt, emedan det aftager i tjocklek från midten af svansen mot dess bägge ändar, dock hastigare mot svansroten än mot densammas spets, der det utlöper i en slutligen fin stråle. Innanför detta äfven ringformiga muskellager ligger, omsluten af en tunn, elastisk hinna, en skenbart ihålig kon, jemnt aftagande från svansens rot till dess spets, vid roten rundad, och i spetsen, der den icke når lika långt som de omgifvande lagren, utan slutar ett stycke innanför dem, något förtjockad och afrundad. Det är denna kon, som, enligt de nyaste undersökningarna öfver Tunikaternas utveckling, anses homo- log med chorda dorsalis hos Vertebraterna. I det strecktecknade muskellagrets yttre sida finnas två långsträckta och till formen oregelbundna håligheter, hvilka äro något ljusbrytande, och vid genomfallande ljus synas, sedda i mikroskopet, aldeles som vore de fyllda med luft. Svansen är genom glatta muskler fästad vid bålen. För öfrigt finnas glatta muskler hufvudsakligen omkring matsmältningsorganen och hjertat. Mellan de inre organen och kavitetshöljets innersta lager sträcka sig glatta muskler, hvilka der, med en gemensam sträng fästade, solfjäderlikt sprida sig inåt inelfvorna, fig. 13. Kring munöppningen finnes äfven en af glatta fibrer bestående muskel, fig. 6, m.l., hvilken, knäformigt böjd, med ena armen, nämligen den öfre, tjenar till att stänga munöppningen, omkring hvilken den sträcker sig, ehuru den större och rörligare delen är belägen på buksidan. DIGESTIONSKANALEN utgöres af ett långt omböjdt rör, i hvars ena ända befinner sig munöppningen, i den andra anus. Munöppningen, fig. 6,o, belägen i kroppens främre ända, samt det vida och jemnbreda svalget, omgifvas af talrika muskler, af hvilka, såsom nyss är nämdt, en är knäformigt böjd och tjenar till att ofvan ifrån tillsluta munnen likasom med ett lock. I spetsen af detta parti, på den omklädande huden, sitter ett knippe små korta borst eller tuberkler, åt alla sidor utstående, fig. 6,s. t. När djuret skadas i främre kropps- ändan, försvinna alltid dessa borst, och jag förmodar derför att de kunna indragas. Jag har tyckt mig finna en nervgren gående till dem från svalgringen, men i anseende till dess litenhet, och derigenom, att den är omgifven af talrika muskler, har jag ej kunnat närmare iakttaga dess utseende. I svalget finnes intet flimmerepitel; härigenom skiljer sig detta från cesophagus eller gälhålan, hvars inre yta helt och hållet är beklädd deraf. Gälhålan, som utgör en omedelbar fortsättning af munhålan, af samma bredd och höjd, fortsätter sig bakåt i en något böjd linie. I närheten af äggsäcken böjer den sig 8 G. EISEN, ETT BIDRAG TILL APPENDICULARIORNAS ANATOMI. öfver åt motsatta sidan och öfvergår till magsäcken, hvilken här bildar en utsväll- ning, lefvern, till sitt yttre tydligen skiljd från digestionskanalens öfriga delar genom sina fettceller samt sina stora och brunfärgade afsöndringsceller. Tre till fyra gånger bredare än cesophagus, utgöres den af två olika halfvor. Den större af dessa, be- lägen på djurets venstra sida, fig. 7, är af en mera qvadratisk form, ej försedd med flikar, och består till en stor del af stora lefverceller, med deremellan belägna mindre sådana med ett oljaktigt innehäll, samt äfven lösa oljekulor, dessa senare isynnerhet i centrum. Den på djurets högra sida belägna delen af lefvern, fig. 6, h., består af två genom små sänkningar eller längsgående fördjupningar åtskiljda flikar, af hvilka den nedre är störst och nästan rektangulär; den närmast åt ryggsidan belägna åter skjuter ut i en trian- gulär spets. Förmedelst denna flik står lefvern i förbindelse med tarmen genom en lon- gitudinel, af talrika stora celler begränsad springa. Öfverst mot ovarialsäcken sträcker sig den tredje lefverfliken parallelt med den nedres undre kant. Alla dessa flikar stå med hvarandra i omedelbart sammanhang, och äro endast till det yttre skiljda genom djupa fåror. I deras inre finnas flera af stora upphöjda celler begränsade fördjupningar, i hvilkas botten små, rundade och äfvenledes upphöjda celler kunna urskiljas, mellan hvilka finnas fera greniga och djupa fåror, fig. 10. I dessa af mindre celler bestående för- djupningar, hvilka troligen hufvudsakligen afsöndra de till matsmältningen tjenliga safterna, saknas allt flimmerepitel, hvilket! deremot förekommer på lefverns öfriga insida. Från både cesophagus, eller gälhålan, uch tarmen, skiljer sig lefvern derigenom, att den äfven utanpå, på vissa ställen, bär ett flimmerepitel, hvilket oftast är af betydlig längd. På sätt ofvan är beskrifvet öfvergår lefverns inre hålighet genom en smal, lång springa till tarmen. Denna, vanligen ofärgad, är inuti försedd med ett kort flimmerepitel, som är af mindre längd än lefverns. Nedåt utvidgar den sig till kloaken, som består af en flaskformig, med tjocka väggar försedd säck, hvilken nedåt genom en trång, muskulös hals mynnar ut på kroppens öfra sida, ungefär midt emellan svansroten och munn- hålan. I kloakens väggar, hvilka oftast äro ofärgade, men stundom äfven gulaktiga, ehuru alltid något ljusare än sjelfva lefvern, synas större ojemna celler med mellan- liggande oljekulor. Dess insida är beklädd med flimmerepitel, med undantag likväl af sjelfva mynningen utåt, der det aldeles saknas. Denna mynning är mycket trång och utstående utom kroppshöljet, samt omgifves af starka ringformiga muskler, hvilka, så vidt jag kunnat se, äro glatta. Flimmerepitel finnes således 1 hela digestionskanalen, med undantag af svalget, vissa ställen i lefvern, samt kloaköppningen, utanpå åter endast på lefvern. I gälhålan är det särdeles talrikt, men ej öfverallt lika långt och ymnigt. Från lefvern sträcker sig nämligen, längs gälhålans yttre kant, ett bredt band af gulaktigt flimmerepitel, hvil- ket, bredast vid lefvern, småningom blir allt smalare, till dess det nätt svalget, vid- gar sig sedan mer och mer, och går snedt öfver cesophagus till en på inre eller svans- sidan belägen egendomlig körtel, vid hvars utförsgång det upphör. Detta band af flimmerepitel skiljer svalget från gälhålan, så att på ena sdan om detsamma ligger KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. 'BAND. f2. N:o 9. 9 denna senare, med insidan beklädd af fliimmerepitel, på andra sidan åter det förra, i hvilket detta epitel helt och hållet saknas. Vid ett genomsnitt af esophagus, fig. 10, visar det sig, att detta fiimmerband härleder sig, der det går snedt öfver till den stora körteln, af en i gälhålan insänkt ränna eller längsgående fördjupning, på ena sidan begränsad af en uppstående fals. I denna ränna, hvilken har samma form som det ofvan anförda flimmerbandet, finnes ett långt flim- merfält, hvilket fortsättes ända upp till esophagi ingång i magsäcken. Efter all sannolik- het tjenar denna fliimmerbeklädda ränna till att till magen fortskaffa ett af ofvannämda körtel afsöndradt sekret. I densamma utmynnar nämligen ett från denna körtel kom- mande fint borstlikt rör, hvilket genom fliimmerepitelet sättes i en ständigt vaggande rörelse. Möjligen motsvarar denna flimrande ränna den i Ascidiernas gälsäck befintliga ofvanpå endostylen liggande flimrande fåran. Eburu flimmerepitelet på ofvannämda bälte är både talrikast och längst, saknas det ej i gälhålans öfriga delar, men är der stundom ytterst tunnt och kort. KÖRTLAR. Af körtlar har jag med säkerhet träffat endast en enda, endostylen. Det är den ofvan nämda, en dubbel körtel, fig. 6,e, fig. 12, 13, 14, 15, belägen strax bakom nacken, och sträckande sig derifrån till kloaköppningen. Med sin ena ända hvilar den omedelbart på gälhålans inåt kroppen vända vägg, just på det ställe der ofvan nämde fliimmerkanal slutar. Den andra ändan, något utstående från cesophagialväggen, pekar mera åt kloaköppningen till. Vid svag förstoring visar sig endostylen bestå af två ljusbrytande, klara och run- dade, något skärformiga armar, i den ena ändan tjockare än i den andra, samt i den tjockare ändan försedda med en hufvudlik uppsvällning, genom hvilken de äro förenade. Härigenom får körteln ett hästskoformigt utseende, blott man antager, att de bägge ändarne ligga tätt till hvarandra och att armarne äro något förlängda. Hvardera armen synes bestå af en enkel rad af stora celler, något rektangulära till sin form, jemnt aftagande i storlek mot körtelns smalare ända. I den smalare än- dan äro de båda armarne icke med hvarandra förenade, utan ligga der endast tätt in- till hvarandra. Cellernas antal varierar mellan tolf och tjugu. Midt emellan armarne, vid den tjockare eller främre delen, sitter ett knippe af långa fina trådar, af hvilka de kortare visa en flimrande rörelse. Emellan dessa synes ett långt borstlikt rör utgående från den innersta vinkeln; med sin yttersta spets når det direkte in i den i gälhålan fliimrande rännan, hvars flimmerepitel äfven sätter det i en ständigt upp och ned vaggande rörelse. e Vid behandling med öfverosmiumsyrelösning fann jag körtelns armar bestå af ofvan nämda antal celler. Den tjockare utvidgningen består likaledes af flera stora celler ordnade i två rader, så att den öfre raden består af två stora celler, den undre deremot af sju eller nio sådana, allt eftersom man räknar de två yttersta eller icke. I denna rad är den 1 midten belägna störst och i inre ändan spetsigare än i den E. Vet: Akad. Handl. B. 12. N:o 9. 2 10 G. EISEN, BIDRAG TILL APPENDICULARIORNAS ANATOMI. yttre. De tvenne närmast midtelcellen belägna sidocellerna skjuta in under de närmast dem belägna, och förlänga sig här till ett långt rör, eller lumen, hvilket i hvardera armen sträcker sig ut till densammas spets. Huruvida ofvannämda 1 armarne 1i rad liggande celler äro verkliga celler eller endast cellkonglomerat, kan jag ej bestämdt afgöra. Några cellkärnor har jag ej sett uti dem, ej heller har det lyckats mig att genom reagentier sönderdela dem vidare. Genom maceration i saltvatten har jag dock stundom funnit, att hvardera körtelhalfvan skiljt sig åt, och att de förra cellerna fallit sönder i en talrik massa kulor, i hvilka jag dock ej heller sett några cellkärnor. Möjligen hafva dessa senare små kulor varit de verkliga cellerna, genom hvilka körtelns lumen syntes mycket tydligt, då omgifvet af en ljusare rand. I annat fall skulle i körtelarmarne finnas ännu en rad celler, hvil- ken jag ej kunnat observera, och mellan hvilken och de förr omnämda cellerna ofvan sagda lumen skulle sträcka sig. På hvad sätt den borstlika afloppskanalen står 1 förbindelse med sjelfva körteln vet jag ej med säkerhet. Vid behandling med öfverosmiumsyrelösning förstöres både denna kanal och fliimmerepitelet. Sannolikt är den endast en fortsättning af den mel- lersta stora cellen, på samma sätt som de långa kanalerna äro det af de närmast midtel- cellen belägna cellerna. Hela körteln är omgifven af tvenne höljen, af hvilka det yttre förenar den med esophagus. Då jag betecknat detta organ såsom en körtel, har det skett såväl på grund af dess likhet med andra pancreasartade körtlar, som ock i anledning af den utförskanal, som begifver sig till den 1 cesophagus befintliga rännan, hvilken synes särdeles lämplig för att till tarmen fortleda ett af körteln afsöndradt sekret. Jag förmodar derför, att den fungerar som magspottkörtel, ehuru den blifvit något längre framskjuten än hvad vanligen är fallet. På hvardera sidan af denna körtels tjockare ända finnas två egendomliga blåsor, hvilkas betydelse är oviss. Belägna en på hvardera sidan om körteln och tätt invid densamma, stå de likväl ej med den i något närmare sammanhang. Inuti dessa blåsor, hvilka synas mycket hoptryckta, finner man stundom en mörkare blåsa (cellkärna?) och inuti denna ett mörkare grynigt sekret. "Till följd af blåsornas litenhet har jag ej kunnat dissekera ut dem, och vid minsta tryck af täckglaset springa de sönder och förstöras helt och hållet. Stundom har jag tyckt mig finna en ljus, ytterst fin sträng gående från nämda blåsa till det stora bukgangliet. Möjligen är denna sträng en nerv. Dessa två blåsor ligga tätt till manteln eller ytterhuden; i hvilket samband de stå med sjelfva körteln kan jag ej säga. NERVSYSTEMET. Nervsystemets centrum utgöres af ett stort drufformigt ganglion, fig. 6, g. a., fig. 8, 9, beläget nära svalget, vid dess öfvergång till gälhålan, på den mot den ofvan omnämda körteln motsatta sidan eller buksidan. Från detsamma utgå bakåt och framåt två nerystammar. Den bakre af dessa sträcker sig längs buksidan eller yttersidan af ceso- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2, N:o 9. 11 phagus, böjer sig härefter inåt, går förbi genitalsäcken, mellan densamma och lefvern, under hela tiden jemntjock, utan att visa någon ganglionär uppsvällning, och utan att åt sidorna utsända några nervgrenar, löper sedan till kroppens motsatta sida till svans- roten, går vidare in i svansen mellan det strecktecknade muskellagret och den chordan omgifvande elastiska membranen. Strax innanför svansroten sväller det ut och bildar ett långsträckt ganglion, fig. 6, från hvilket små nervgrenar utlöpa åt bägge sidorna till muskellagret, fortsätter sedan längs hela svansen, och når nästan ut till dess spets. Den motsatta, från det stora gangliet framåt utlöpande strängen är endast en fortsättning af bukgangliet sjelf, som framåt aftager i tjocklek till dess det når svalget, der det grenar sig för att bilda en svalget omgifvande nervring, sträckande sig snedt uppåt. Vid gynnsamma tillfällen har jag tyckt mig finna nervtrådar gående från svalgringen bakåt till den stora magspottkörteln, och framåt till den knäformiga mu- skeln, men de hafva varit för små, för att med de hjelpmedel, som stå mig till buds kunna närmare bestämmas. Från sjelfva den stora ganglieknuten utgå bakåt tillika med den stora nerven två sidogrenar till de bägge respirationsorganen. Dessa nervers yttersta ändar har jag ej kunnat närmare följa, men förmodligen förgrena de sig i nämda organ. Mellan ganglieknuten och svalgringen utgå likaledes två ytterst fina nervgrenar, en åt hvardera sidan, och förgrena sig efter all sannolikhet på sjelfva svalget. Ganglieknuten, hvilken fungerar som hufvudsäte för nervverksamheten, utgöres af flera knöliga upphöjningar, af hvilka en del äro ej obetydligt utstående och den ena större än de öfriga. Hvarken ganglieknutens eller de särskilta nervernas beståndsdelar eller struktur har jag kunnat urskilja, endast i svalggangliet synas de druflika ganglie- kulorna vara grupperade omkring den gemensamma midtelnerven, hvilken tydligen sy- nes skiljd från de öfriga. SINNESORGANEN. Såsom hörselblåsa hafva GEGENBAUR, HUXLEY m. fl. betecknat ett omedelbart på nackgangliet beläget organ, hvars betydelse dock hittills knappt kan sägas vara till fullo utredd. Det består af en vattenklar bulbus af nästan samma storlek som sjelfva gangliet, på hvars ena sida .det är fästadt, fig. 6, v. a., fig. 8, 9. I midten af denna bulbus finnes en mindre, starkt ljusbrytande lins af klotrund form, och i dess periferi kunna flera koncentriska lager urskiljas. Någon nerv mellan gangliet och hörselblåsan, 'eller på hvad sätt dessa bägge sammanhänga med hvarandra, har jag ej kunnat finna. Vid gynnsam belysning synes dock på yttre sidan af hörsel- blåsan trenne små upphöjda punkter, möjligen ändpunkterna af tre små muskler, hvilka fästa densamma vid nackgangliets yttre hölje. Såsom sinnesorgan torde möjligen ock de på hvardera sidan om magspottkörteln befintliga två blåsorna vara att betrakta; såsom smakorgan de vid den knäformiga muskelns spets förekommande små korta borsten, hvilka, såsom ofvan nämdt är, kunna indragas och utsträckas. I kroppens yttersta kitinlager finnas två med fina cilier besatta ränder, paral- lelt "löpande tätt vid hvarandra. "De synas stå i förening med sjelfva kroppsytan på 12 G. EISEN, BIDRAG TILL APPENDICULARIORNAS ANATOMI. någon punkt mellan magspottkörteln och kloaköppningen. Deras närmare betydelse känner jag ej. De äro mycket lika de i hörselorganet hos Myside förekommande ciliebesatta ränderna. RESPIRATIONSORGANET. Såsom sådant torde hela den inre med fliimmerepitel besatta gälkaviteten tjena. Vattnet införes 1 gälkaviteten genom två hjulorgan, fig. 6,t.r., fig. 19, hvilka utmynna på öfra sidan af kroppen strax bakom kloaköppningen, ett på hvardera sidan om kroppens midtellinie, mellan tarmöppningen och svansroten. Dessa respirationsöppningar äro två omedelbart på gälhålans inre vägg belägna cirkelrunda med cilier beklädda öppningar. Från hvardera öppningen sträcker sig ett långt genomskinligt kitinartadt rör, hvilket, löpande tvärt igenom kroppskaviteten, mynnar ut, såsom nämdt är, på kroppens buk- sida, mellan svansroten och tarmkanalens bakre öppning. Genom dessa tvenne rör står gälhålan i förbindelse med det omgifvande vattnet. Vid den inre ändan af hvarje af dessa två rör sitter en krans af långa cilier, fästade på två rader smärre celler, omgifna på hvardera sidan, uppåt och nedåt, af en rad större rundade celler, af hvilka den nedre raden (15—18 celler) är belägen omedelbart på sjelfva gälkavitetens inre vägg. Dessa cilier visa en ständig rörelse, ej olik den som åstadkommes af Rotatori- ernas hjulorgan. På svalgets nacksida finnes en egendomlig öppning eller åtminstone insänkning besatt med flimmerepitel. Om dennas betydelse har jag ej kunnat utröna något med säkerhet. Hjertat, fig. 6, co., är fästadt omedelbart vid ovarialsäcken och utgöres af ett stort säckformigt pulserande organ, hvars finare struktur jag icke, i anseende till kroppens mindre genomskinlighet på detta ställe, varit i tillfälle att närmare undersöka. Det är stort och sträcker sig längs hela ena sidan af lefvern tvärs öfver kroppen. GENERATIONSORGANEN. enom generationsorganens innehåll och färg. . Sädessäcken och äggstocken, fig. 6, ov., äro hvarandra fullkomligt lika till formen. De utgöras af en något halfmånformig eller konvex-konkav säck, hvilande på tarmkana- lens lefverlika del, med den konkava sidan vänd inåt. De upptaga, då äggen eller sperma äro färdigbildade, en betydlig del af kroppsvolymen, vanligen mer än en tredjedel. Genom blott yttre betraktande kan man lätt åtskilja könen, ity att äggstockens inne- håll är vackert himmelsblått färgadt, då deremot sädesgömmet är rödgult. Hos bägge könen är generationsorganet omgifvet af två hinnor, af hvilka den yttre är något skiljd från den inre. Innanför denna senare ligga hos honan äggen tätt packade intill hvarandra, i storlek hvardera något större än den på bukgangliet fästade ögongloben. De hafva, liksom det omgifvande mediet, en skön himmelsblå färg, hvilken i det äggen omgifvande protoplasmat härleder sig från större eller mindre korn af något blått ämne, hvilket vid syrors tillsättande genast blir gulaktigt. Innan äggen ännu hunnit Hannar och honor förekomma lika talrikt; de skilja sig från hvarandra endast & Le) | | | | I KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Il2. N:o 9. 3 bilda sig, intager ovarialsäcken en mycket mindre volym. I densamma synes då innan- för den inre hinnan en lång omböjd cylindrisk säck, trängd till ytterkanterna och lem- nande 1 ovarialsäckens midt ett stort tomrum. Denna säck innehåller en grynig proto- plasma-massa, blandad med ofvan nämda blåa färgämne. Inom denna massa bilda sig äggen. Vid tillväxten fyller snart äggstocken hela det inre tomrummet, och vid äggens fullbildning intages detta helt och hållet af de senare. En gång fann jag, sedan äggen genom tryckning lemnat äggstocken, en ytterst fin, grenig, 1 den ena ändan tjockare rhachis, hvars tillvaro jag dock sedermera icke genom förnyade observationer kunnat konstatera. Någon särskilt uterus har jag icke iakttagit, men vid tryck på ovarial- säcken utträdde äggen ständigt på öfra sidan midt emot svansroten. Huruvida en verklig utförsgång här finnes, eller om äggen utfalla i vattnet genom ovariets bristning, har jag ej kunnat observera. Hos hannen förhåller det sig på samma sätt med sädessäcken som hos honan med äggstocken, hvilken den liknar, naturligen utom i afseende på innehållet. Full- mogen är den fullkomligt uppfylld af zoospermier, fig. 22. Dessa utgöras af små rundade blåsor, försedda med en lång flimrande svans. Af sådana blåsor sitta sex till många till- sammans i ett knippe med svansarne åt samma håll, och hela knippet rör sig gemen- samt med hastig rörelse, hvilken, då det utkommit i vattnet, upphör efter sex a åtta minuter, då de särskilta zoospermierna skilja sig åt och tyckas dö. På hvad sätt zoospermierna utträda ur sädessäcken har jag ej kunnat finna; nå- gon särskilt öppning till kloaken finnes här lika litet, som hos honan. Hos hannen är den sädessäcken omslutande yttre hinnan besatt med egendomliga epidermisbildningar 1 form af små greniga taggkomplex af olika storlek, fig. 21. POR VN 10. lata FÖRKLARING ÖFVER FIGURERNA. Vexillaria speciosa n. sittande i »huset», sedd framifrån, svag förstoring. Densamma, från sidan. Densamma, från ofvan. Densamma, halft från sidan. Densamma, sedd bakfrån. Djuret, beröfvadt sitt slemhölje, sedt från högra sidan. Nervsystemet är för tydlighetens skuld röd- färgadt, hörselblåsan blå, och den stora körteln gulhvit. Ofriga färger äro djurets naturliga. o. =0s, munöppningen. - s. t. = sete tactiles, känselborsten. ph. = pharynx, svalget. oe. = Cosophagus, gälsäcken, med s. v. = sulcus vibratorius, den i densamma flimrande rännan. h. = hepar, tarmens lefverdel. Tr. = rectum, ändtarmen. Ga Eanus: co. ME corsi hjertat. g. a. = ganglion anterius, främre nervgangliet. n. = nervus, stora nervsträngen. v. a. = vesicula auditoria, hörselblåsan. v. = vesiculae dubizx nature, blåsor af obekant natur, på sidorna om den stora körteln. e. endostyle, stora magkörteln, med döde ductus endostyles, dess utförsgång. CN tubus respiratorius, en af respirationsöppningarne. ov. ovarium, ovarialsäcken, fylld af ägg färdiga till utveckling. cuticula chitinea, kitinhöljet, ytterst. epithelium pallii, mantelsäckens epitel. cauda, svansen, hvars breddaxel i förhållande till djuret är ställd vertikalt i stället för horizontelt. En tredjedel deraf är utelemnad. cha rr chorda:. m. c.= musculi longitudinales caudsze, svansens muskellager. | Lefvern, sedd från venstra sidan, visande i kanten stora lefverceller, inuti mindre sådana jemte oljekulor. Nervsystemet utlagdt, sedt ofvanifrån med hörselblåsan på djurets venstra sida; n. r. = nervi tubos respiratorios petentes. Främre gangliet, visande hörselblåsans storlek i förhållande till sjelfva nervgangliet; i hennes inre synes den ljusbrytande linsen. Genomskärning af en del af lefvern, Ah, och gälhålan eller oesophagus, oe. i hvilken senare synes en del af den flimrande rännan s. v. Snittet är något ojemnt mot nedre delen af cesophagus, så att den största delen är utelemnad. TI sjelfva lefvern synas två magsaftafsöndrande fördjupningar, hvilka i sitt inre ej äro försedda med fliimmerepitel. För öfrigt synes fliimmerepitel såväl utanpå som inuti sjelfva lefvern. En af de koniska musklerna, hvilka, belägna en på hvardera sidan af kroppen mellan munnhålan och tarmens analöppning, tjena till att fästa djuret vid det omgifvande slemhöljet. Muskeln består af talrika parallelt vid hvarandra löpande strecktecknade muskeltrådar, fästade på mantelns inre sida, alla bildande utåt en konisk upphöjning. Vid ” är föreningspunkten med slembhöljet. m. I. = musculi labiales, knäformig muskel, med hvilken munhålan kan tillslutas. » 13. 14. 5. 16. 18. i: 20. 21. 22. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I2. N:o 9. 15 Den stora magkörteln sedd från öfra sidan, visande de på hvardera sidan liggande tvenne egendom- liga blåsorna af en cirkelrund men något oregelbunden omkrets. TI körtelns midt synes utförsgången, omgifven af talrika borst och flimrande epitel. Körtelus insida är beklädd med flimmerepitel. Samma körtel sedd från sidan. Körteln härdad i öfverosmiumsyrelösning, samt sedan behandlad med glycerin. Den synes bestå af flera stora celler, utmed hvilka löper en kanal, utgående från de i körtelns ena ända, på sidan om midtelblåsan belägna tvenne blåsorna. Körtelns utförsgåug, som troligen står i förbindelse med den mellersta stora blåsan, är utelemnad. Samma körtel macererad i saltvatten, visande talrika små kulor och celler. Körteln är sedd från sidan, och i dess midt synes dess lumen omgifvet af en ljusare kanal. En hona sedd från ryggsidan, visande mantelns yttre af hexagonala celler bildade vackra och regel- bundna yta. Kroppen är något sammandragen. I dess öfra del ses ovarialsäcken med ägg, i den andra munöppningen med de vid densamma sittande borsten eller tentaklerna. Det yttre kitinlagret kring kroppen är utelemmnadt. Några af midtceellerua starkt förstorade. Hos tvenne af dem ses två cellkärnor, i likhet med för hållandet hos de flesta af mantelns större celler, såsom ock kan ses på föregående fig. 16. Ett glatt muskelknippe fästadt vid sin sena. Sådana strålformiga muskelknippen sitta fästade vid man- teln ” och sträcka sig inåt vid ” till inelfvorna. Det aftecknade muskelknippet sträckte sig mellan manteln och gälkaviteten. En af respirationsöppningarne, vid ” fästad vid gälkaviteten. Mellan ” och ” löper ett långt nästan jemmbredt rör, hvilket leder vatten till gälkaviteten. Vid ” synes en af fyra cellrader bestående ring. På de tvenne mellersta sitter en ring af talrika flimmerborst hvilka visa en s. k. roterande rörelse. Borsten äro lika långa, men äro tecknade olika stora, för att lättare häntyda på den roterande rörelsen. « S En på munhålans membran belägen egendomlig öppning eller instjelpning af obekant funktion. Den är omgifven af en uppstående valk, och inuti besatt med ett långt flimmerepitel. Yttra sidan af hannens sädesstock, visande på ytan de tagglika vårtorna. Zoospermier, somliga "förenade i knippen, hvilka gemensamt röra sig framåt med svansarne åt ett håll. Mellan knippena ses lösslitna zoospermier. ICA EC RE FÖRSES Cops (D IR fela Cila Li if 0 (TNE SK EES = = = 3 (FE 2 mm D [nn 4 rd -— [403 4 vå MH [261 D Ö 4 = ES = Dn AN 2 EE > z 25) 3 ca [ao] - SS = MSM 49 [ar bj 2 jag [RE Fr : 5 D 2 fe a ö Fr] (Cd = 5) = c = = 2 12) [ED On = gal 2 LJ NN = [aa] -— = == = (re rö . TD v 2 Zz 25 kl [= -— 3 å = (ER N N - FI, NNE 'T ID) Fare SA 7 NA Nu g iran 6 ARENA KEANE NTA Er RUE [META EMO neil dn Flea trans R 4 i är a ; s i SG SKA | ot Sva i y tlENG i 4 vå i N i KR vv g ä FAN La k + Ry « FASO KT d Kr 4urer ja KM ER Öre är É NR even PACE SNES : ” . Lada SV AH Gft le FÄR KUN en bördig , vit rote ta , , ; i crt , vn 4 i ' , i i + PR ' , , Ar RR vå . : 243 SANDIN og sä Vg bj äl nn 4 $ i PAREN AR od [ [| L| [D ' I Cosp rf rond NG "FAN "on få vet - a Uv aren resgodt lilja 6 skri Br kas Or Sp Å Ä , Ste VR or på SÅ a kV Rd VIRA bl eh ERAN får Iyrgnae 4 24 ” ' fet SA IN ME rt IA tra På 3 Ser fe NAD t car ar 4 i ' ' e [0 pd Vv ci vt 4 i ha än [0 Vv 4 : : ST Sr t e . vyivtlalv te 4 a i ' i , e KON REN EN, | i é ä i a HG a D n : va Noa på 3 i : 2 7 KI Öv : ; FA OM 24 ND i kh ; Le | SEK fr Stek , fi ; ; NL rar af rv a - + AJ sat R Vt RR MENT & tf » 4 rg LL i ih . 4 [ . Å ich : : HK i VD ' VR KOM t V NIO ; vin DIE LG i S ANDY "8 1 5 Na + Å e'v v FEN ABER s t i . M Mebi9, 4. Sön tiv Nea é v N VR ht a 4 av ss ' evsd , N SR KE ' RN 4 LR ” PYNTA HAT w fö NOK öra ” SAD mk RER LV IN DA > ban årg ds ' i | 2 VÄTA VILLA V VA feb M 4 vr dk « t , ' . sög ARTER HUT AN Rå sn bä ä ic i ; vd KYUP 4 sd så YA nlyv ans ' 8 SN SÄ ) / 5 y ; AGA a AN ju dr bekv, Vr AN SENS pk hs 5 s så ' k . Fil ; ska : , ' i td rnd [ ” . I [0 «vr i iv : , I