Mr ag (nd LV rärdelatel RNA tyd OTO sr p HO dr fler a VOM sier brass BRSOAM a Säte GAR ära U Hd NR rr BON Us lya 4 hd LEG Re YI Ir erele a AV bära Hå KU 4 beg 1 TA HINED vå I ri spa 4 I ; 4 HR Ye laR KA RIREM TYST VS KOR OR SIVI RA HJ 0 Få ur ” 004405 i "nn Mi ot MH Fp led rR A ST RN sig Fn Se i TER ERA td RAA sole Gr laggt LJ HAL nå 4? ver RAR år yet MN IRA ej ATA and MR of Aa vi M vä lå fr il Ilva ka AR Kul Hlela aj labeeren Had ie ik H Fl del HE MELO RK Nana + Miri dö gin UI 4 4 i vi id PAL NagAg ERDG Ft Dp a fd Lid ir ir Sv ' RR HER AG IR FORA TAN nl AR ud LURA Id Nr är Rad Kn Man eg pj U M id (gå id Hav jaR KOLLA Kf AR fn " Klia bli KRA bk RR a Tr aa oakgdn Pen ir SS SR SS SER SR uh Hj I BR illeg ja Ala, vr HN AH Li HUN ye lara KE ID > Le U Ar ty Nin LLM (ne) HETAT RR Å i LAT LIMA bärs BIL RI INA I Åt ida a M ie fd Hr Ne rån aksntm Avd TA AN Bi el ina) TT År mv SR illa I Hy Ng HA LL In 4 ana 1 H a rann EAA SR ; SR H Er ' Re dd. M än hplag H MÅ HÄR sil KC ISTTE Hö HL ' in SARA EA EG Hl Fd OMAR UND] MN äl RR vil u Köl (KJ OR de Mal og NG ' ' mv LG Lä 4 ARA HIN r fila Ra H Hyde et wY EN FE EE RR D få ” 4 4 | j ” i NN åÅNNN MA Leh JANE Din od N fa LD Fö Böl ka IR FE 8 AN MN: Hin VAGN NER HL po pA TIO ghibtt ;| N vå d sår fr fi YR bas I rd i ik a ad M He lg i in Åh SHE MÄN eh FÖLL | a NM Pas ET ju "He SR i hl ua a sg td: Nta FSI ärsd AA RNA Fa OR IRS ids Heba NED SI HL INA blan ll Ag HJ DLK tg ie) wp Cry Ad 1 Kiefer Ha POI åf JM FR JE ME INGTAAN IH y| Talad ad ig Wi Hl FRAN ER IN NN FIRAR i KV solsken " IK I VG HURRA had dh IN SLE da I i H NAN ul fi kgds Hj ida äv / MN EEE Fl in LITLEDE Ve SRA äv ol NS 4 få NI jär BES iud ie Ån Ng Hö I sr i n v hk je Sd HY Mr fet MEM ) l Alt REIN SEG on MN ROLLER HEL mg lb arjen Ke 4 j j dä h FREE RR Nja fr fin fet HILOIEKE LE IUNe| NM FURL D S FOS LA fy 2040, 040 Skusk sig! ; iq hakar uni rit 40 IRL 15 R Ner fan Mådde MR RV DANN FEAR 34/06) re Lå vå MAL Abe kan MAA kr jr nd VE SUNE ANN le gUR AN NR FASEN AR ip VN ) RO ål. TS HH ypl el 143-10 ds ida vi GG RR ' PH någ KM i Milf i [LITT | a LÄRD bör HH Uri) LURTD Nb KLUSTER LG Re Kat Alta nr LR KISKL FINAMARAN tek 4 MLM in Hå kv jär lh BIN NOM SEK Hin LIDILIICRE NM PL bolsdbj astrar SAOL ALL jivt at Fare 8 ILE ML iP 1911] ONA LA Ra Ke kaN Rd KN Er sö ål HÅSddR. RAA ASA STR SAFRAN Alps RE RARE ED UU PIN , N ”"v ELM då 1) ) 4 ” RNE a KATA PEN (JAN BORA RA fik å TGL TOA ALR NN ; | jall 3 Big pi vsA h Hödtbe, bd Sa ri i; HI HI ej Nl fr ul n I UL t äg ANG I LER ej | SS i Häl ål a 44 Sed del MN VÄN fRp bab es NG äljd UU i 4 a SEN AL NE i Hue 7 RN file 4 HAr KN id x3 SIV RA Ur ads fp Ha EL Site fara LR fd RUD 1a4R Hells EG Sa Dag 4 Ls vt äkta Vy AR NM Najad udt er M 0 Mike rt RIGA vär i KIEL KT TG ENE 4) dj LR RR | HN in 1024 alle SRA NR SS Uh 2 AR vi i i 0 $ hd dh en Mt Hf G Snr i född rd Ng fe i ER RN - SR SN ' jan Ill GAN KUNG jn rg UN rd AR HO Kl M IA Vr ISRN ut He Finn RN RR AE Hal nblgn Meg 14 HR FER Ian RAR iF 13 iu EN Hl 4 frå sn sl ES FINE id 4 MAT FYN ät (lg JG " I ut Hk Re MT ge RE | bä Rn NAS Ik Hk SNR ARK ALM Ai HAR tje ER VALDA a lant it Er SSE Id ER dr 4 LH a i j ia KÖ SR ia En a FOTAR i VD lag EA 4 V AN TALE 4 26 378 i ANN Ja FLEET vip FM UV HÖFTEN ORM : " nånn öv 210001 begs bli fr K N ER INR SS HAR Na NG din SALT 2857 dag NN NR in feb VER San (Kl TAR NURAR : h 3) He NäR DNR sig FILT ARM stå v Fladen Ha Ne bön 6 a Kr J SIREN AAA START falnhn KAN q Yared ATA H:s KOKA SAN NINI i 120 4aS1 1 Aj AU Lgh MG Et an if AN VUPNSKUN HN REN SR U "= ALB HEKOICTILNI HRM I FIRE AA hin 4” HAr ir ENT FAT NE CK NÅ LR Al) FARA ST Sa LSS RINNER N HH HOS Na STAR MA nd lyvhår 201 LAGE FAKE TO 30 ull IR MA I a kdigrdedar it MAC i | KIT 4 i” K äga Karp yr ad UN äras Ng MLA "n de (AT TISTRE IE LRUNOTIEKRS TITT BITTI TENS » i 4 i HEL Md a TARA FINA SI LS pA Ray sh ID vg rd PIEIH ARA HTT HS PION Sd ”" OM lvielår INA Mu UEFA TN AROR AR44 54554 R ALBA ARE OSV SNR ul Le od dngegåa dt NR | SR SPN ”nv TG ALI LIKE Le Cu 0 LE 4 ri OM js Vy ONA. Å MR rr CIVIC Siba lg RA drår0N LA HAN ot IRS MEL hn At Gl pe SER I la 111053 640540 NING AAA NING lt a h ärta FALLA sd dan RN Ha ; gta Pia RNE srt bä NEN 4 rr åså så MG Ad Basa I FRE FAR RE AN | KATE MATTA RN iu a 201007 00003 UPPE USE JA BRL Fi HIA nm [HJ SRB AR io KIGLLCER BIL DNE RAR Met teg sp HATAR bf rd RN Prb ef sg AS äng än (KR ON [0 020202 053 NN KUL fun RR. SKE (KJ HR ” 0 å INTTTE Ip IA IP 4 A HN HANN At FILT 1är)2glHlaror0g a MUR eps vård sn är au 4 an Vv vara by ' SN Janee b AN led Hig UU FIA In ; mn sad Fr US HN Wålkle ANA ISO FOTEN AE ANN Ed FIGUGLIGU FOR THE PEOPLE FOR EDVCATION FOR SCIENCE LIBRARY OF THE AMERICAN MUSEUM OF NATURAL HISTORY ST & (d NR KONGL. f VETENSKAPS ACADEMIENS + | HANDLINGAR, FÖR ÅR 18139. STOCKHOLM; TRYCKTE Hös JoH. PEHR LINDE, 1813. KONEL VETENSKAPS ACADEMIENS HANDLINGAR UNDER BÖR RA HADE T EN AF ÅR 1813. PRÅESES Hans Exc. Hr GrErF. E. RUUTH, En af Rikets Herrar; Öfverste Marskalk, m, m., Ridd. och Comm. af K. M. O., Comm, med St. Korset af W. O., Ridd. af Kon, Carr XIII:s Orden. EA HÄGN a or milen. JM WW i AM FANER 4 h v rg | - —————— RRD NOERE IIAEARATA ORSA PININMsknrnnnnnnn Loge, Vetenskaps - Academien har funnit för godt, att faststålla åndring vid utgifvandet af sine Handlingar, till följe hvaraf de, med detta år, börja en. ny omgång, under den Titel så som dem i förstone tillades: KONGL. VETENSKAPS ÅACADEMIENS HAND- LINGAR. / De utkomma nu mera, icke som förut, Qvartals-vis, utan i tvenne Stiycken, ett hvar sjette Må- nad, och hvilka tillsammans utgöra uden vanliga Tomen, som med det Ilö- pande årtalet tecknas. Hvad sjelfva innehållet betråffar. blifver planen oföråndrad, i anseende till införandet af de Ämnen, hvilka NX af Kongl. Academien emottagas, då tillika tiden når detta skedt, enligt Dag- Boken, ofvanföre tillsättes. Ge- nom hvarje Styckes dubbelt större om- fattning, vinnes emedlertid en långe saknad förde, att -vetenskaplige Af- handlingar kunna der blifva mindre Sh del inrymde, ån sådane ofta till= förene i Qvartalerne befinnas. Vetenskaps-Academiens Beskyddare: HANS MAJESTÅT KONUNGEN. 10] Kongl. Academiens Förste Ledamot: HaANsKoNGL.HÖGHETKRON-PRINSEN, Öfrige kedamböters Herr Davip Von ScHULTZENHEIM, Med. D., Kongl. Maj:ts Förste Archiater, Preses i Kougls Sundh. Colleg.; Commendör af K. Wasa Orden, Led. af K. Landtbruks-Academien och Patriot. Sälfkapet- + 4. T. 4. (pp): Herr Grefve JoHAN ÅILJENGRANTZ, En äf Rikets Herrar, f. d. Riks-Råd m. m.;, Commendör af alla Kongl. Maj:ts Orden och vice Canzler, He= ders «Ledamot af Kgl. Landtbrukse Åcademien, Led. af K. Patriot. och Götheb: Sålskapernes Re es (BP): | Å Herr GUSTAF VON ENGESTRÖM, Bergs-Råd, Led. af Soc. Nat. Curios. i Berlin och Physiogr. Sålsk. i Lund. & ir. T.- 2. (pp). Herr Baron SamuveEr GustAr HERMELIN, Bergs. Råd, Led. af Kongl. Landtbruks-Academien, K. Patr. Sålskapet, Heders-Ledamot af Vet. Soc. i Philad. Boston. Nat. Curios. i Berlin. €8.T. 3. (pp.) Herr Ninrs DALBErRG, Bergs-Råd, Heders-Ledam,. af RK, Sundh, Coll,, Ledam, af K. Patr. Sålskapet, ( K. Vet. och Vitt. Samh, i, Gåtheborg, Econ. Soc. i Pettersburg och Medic. Societ. i Paris. 2 BRA (LE Herr GustTAF ÅADOLPH LEJONMARK, vice Presi- dent i K. Bergs - Collegium, Riddare af K. N. O.; Hed. ”af K. Patr. Salsk. "15: IT; 5pp): Herr JOHAN LORENTZ ODHELIUS, Med. Doct., Medicinal- Råd, f. d. Medicus vid K. Seraph. Ordens Lazaret i Stockholm, Led. af K. Patr. Sälsk. = 36: FE To. (pp). Herr CARL PETER TzEUSBERG, Med. Doct., Med. Botan. Prof. i Upsala, Ridd. af K. Wasa Ord., Hed. Led. af K. Sundh. Coll. Led. af K. Landtbr. Acad., Vet. Soc. i Upsala, Patr. Sålsk., Finska Hush, Sålsk., Physiogr. Sålsk. i Lund, Kejserl. Naturf. Acad., Vet. Acad. i Petersburg och Societ. i Trondheim, Göttingen, Haarlem, Amsterdam, Vliessingen, London, Philadelphia, Pavia, Je- na, Moscow, Gorinka; Naturforsk. Sålsk. i Ber- lin, Köpenhamn, Halle, Paris, Edinburg; Lin- neansk. Soc. i London; Medicinska Soc. i Ma-= drid, Edinburg, Paris, Montpellier, London; Vet. Academ. i Montpellier, Florens, Batavia, Nancy, Åkerbr. Sålsk. i Paris; Nordiska Sålsk. i London; samt Correspond. af Franska Insti- BOLAG SS RR RR es | Herr HEnrkiC NICANDER, Kongl. Vet. Acad, f. d. Secreterare och Observator; Kongl. Secreterare och Secr. vid K. Tabell- Commission; Led. af K. Landtbruks och K. Musicaliska Acad.:; Vet. Societ. i Upsala; Patr. Sålsk.; K. Vet. Societ. i Köperhamn och Meteorol. Societ.. i Manheim. AE, bj SG DR Herr ÅSsDERS SPAREMAN, Med. Doct., Professor, Assessor i K. Sundh. Coll... Ledamot af Vet. och Vitt. Samh. i Götheborg, Physiogr. Sålskapet i Lund; Medicinska Societ. i London och Paris, PRE RR Nat. Hist. Societeten i Paris, Äkerbr. Sålskapet derstådes, Vet. Soc. i Philadelphia, Linneanska Soc. i London och Patr. Sålsk, i Hessen-Hom- burg, +-:23. T. 2. (pp.) Herr Carz MaGnvs Brom, Med. Doct., Assessor, Provincial Medicus i St. Kopparb. Lån; Leda- mot af Kejs. Nat. forsk, FA och Vet. Soc. i Basel. € 14. Herr Anders JoHANnN Retzius, f. d. Hist. Nat. Bot. & Oecton. Professor i Lurid: Heders-Le- damöt af Kel. Sundh. Colleg.s Ledamot af K. Landtbruks-Academien , K. Vet. och Vitt. Samhis i Götheborg, K. Patr. Sålsk.; Physiogr. Sålsk. i Lund; Econ. Soc. i Pettersburg, Med, Soc. i Köpenhamn, Dansk. Nat. Sålsk. Naturforsk, Sålsk. i Berlin; Vet. Acad. i Padua och Mantua; Linn. Soc. i London; Physiska Sållsk. i Göttingen och Jena; Patr. Sållsk, i Hessen - Homburg, Ekon. Soc. i Leipzig och Corresp. af Vet. Academ. i 'Turin. " 15, Herr JoHAN GoTtTLIER GAHN, Åssessor 1 Kongl. Bergs» Collegium, Ledamot af K. Landtbrukse Academien. Herr SAMUEL ÖDMANN, Theol. Doctor, Professor i Upsala samt Kyrkoherde i Gamla Upsala, Le- damot af Vet. Soc. i Upsala och Patriot. Sållsk, 1 Hessen.Homburg. + 20. T. 4. Herr PETER JacoBa HJELM, Mynt. Guardien och Directör af Kongl. Bergs-Collegii Laboratorium Chemicum, Ledamot af K,. Patr. Sällsk. + 22. 'T. 3. (Pp-) Herr CARL ÅRFVEDSSON, Commerce- Råd, Come mendör af Kongl. Wasa Orden, Ledamot af Ks. Landtbruks-Acadernien. T. 2. (pp.) Herr Baron PETER NICLAS VON GEDDA, Kam- mar-Revisions-Råd, Ledamot af Patr. Sållskap, och Vet. Soc, i Köpenhamn, & 3. T. 1. (pp) (2 Herr ZACaARIAS NORDMARK, Physices Professor i Upsala, Riddare af K. Nordstjerne Orden; Ledamot af Vet. Societeten i Upsala och af K. Krigs-Vetenskaps-Academien, & 9. 'T. 4. (p.) Herr ANDERS JoHAN HaAGsTRÖM, Med. Doctor, General - Directör för Sjukskåtseln vid Lazaret- terne i Riket, samt Anatom. & Chirurg. Pro” fessor vid Theatrum Anatomicum i Stockholm; Riddare af K. Wasa Orden; Ledamot af Kongl. Patriot. Sållsk. och Physiographiska Sållskap. i Lund, 5 tf. Ti 4; (Ppö Herr Baron GUDMUND GÖRAN ÅDLERBETH, Stats» Råd, Commendår af Kgl. Nordstjerne Orden, Riddare af Kon. CARL XIII:s Orden; En af de Aderton i Svenska Academien, Hed. Led. af K. Landtbr. Acad., Led. och f. d. Secreterare i EK, Vitt. Hist. och Ant. Acad., Led: af K! Mus sicaliska Acad. och K. Patr. Sållsk. T. 5. (pp-) Herr Nirs ROSÉN VON ROSENSTEIN, Landshöf= dinge, Constituerad Stats-Secreterare 1 Ecclesia- stik Expeditionen; Commendår af K. Nord- stjerne Orden, En af de Aderton i Svenska Academien; Led, af K. Landtbr. Acad., Vet Soc. i Upsala och Patriot. Sållskapet. T. 2. (pp) Herr Ozror Swartz, Med. Doctor, Professor, K. Svenska Vetensk. Academiens Secreterare, In- tendent öfver K. V. Acad. Museum , Riddare af KK. Wasa Ord., Heders Ledamot af K. Sundh. Coll., Ledamot af K. Landtbr, Academ., Vet. Soc. i Upsala, Kegl. Patriot. Sållsk., Physiog. i ' Lund, Kejs. A. Nat. Curios. Acad. Italiana, Kongl. FLinneiska Societeten i London, Societ. Phys. i Göttingen, Soc. Medicale och Soc. Philomatique i Paris, Naturforsk. Sållsk, i Berlin, Scandina- viska i Köpenhamn, Soc. Phytograph. i Göttins gen, Americ. Soc. i Boston och i Philadelphia, Naturalist. Soc. i Moscow , Soc. i Gorinka och SEEDERS TSAREN i Jena, Correspondent med KE. V. Acad, i Berlin. 2306 Tu (Pp) Å Herr BEnGT REINHOLD "GEIJER, Öfver- Directör i vid Controll-Verket, Riddare af K. Wasa Or- den; Ledamot af Kgl. Landtbruks Academien, Patriot. Sållsk. och Krigsmanna Sållskapet. + 5. Hefr SamvEeL FaAxLBERG, Med. Doct., Gouver- nements Medicus och Landtmåteri- Directör på St. Barthelemi. + 9. Herr GUsTAF VON PaAYKULL, Canzli- Råd, Rid» dare af Kongl. Nordstjerne - Orden, Ledamot ai Vet. Societeten i Upsala, Kejs. Vet. Acad,. och Econom. Sållsk. i Petersburg, Kejs. Naturforsk. Acad. i Florens och Siena: K. Vet. Soc. i Kåöpen- hamn och Göttingen, samt Naturf. Sållsk, i Pas ris och Berlin. + 8. T. 1. .(p.) Herr JoHAN PETER WestrInG, Med. Doctor, Kongl. Förste Lif Medicus, Ledamot af Vet, Soc, i Upsala och af Patriotiska Sillsk.; Kejserl. Acad. Nat. Curiosor., K. Linneiska Soc. i Lon-« don och Societe Medicale i Paris. + 18, Herr Baron VirHELM RAPPE, Bruks- Patron. Herr ADAM ÅrFzELIiVs, Med. Doctor, Professor i Upsala, Ledamot af Kejs. Acad. Nat. Curioso- rum, K. Linneiska Soc. i London och Corresp. af Soc. VAgricult. i Paris. & 6. "Herr NATHANAEL GERHARD AF SCHULTÉN, Öf- verste och Chef för Sjömåtnings-Corpsen, m.m. Riddare af Kongl. Nordstjerne-Orden, Ledamot af K. Krigs- Vet. och K. Landtbruks- Academ. FASO ty (PE) Herr Henric GaAnnN, Medic. Doctor, Assessor, Heders - Ledamot i Kongl. Sundh. Colleg. och TLedam,. af K. Vetenskaps Societ. i Köpenhamn. fra. (Pp) Herr Eric NorpDvair, Major i Mechaniken och Directör för Eskilstuna Fristad; Riddare af Kol. Wasa Orden. Ledamot af Kongl. Landtbruks- Academien. Herr Per Duzz, Med, Doctor, Amiralitets= och Lazarets- Medicus i Gåtheborg, Commendör af K. Wasa Orden, Riddare af Kon, CARL XIII:s Orden, Heders-Ledamot af Kgl, Sundh. GColl.,' Ledamot. af Vet, och Vitt, Samh, i Götheborg. Herr Baron GusTAF ADoLPH REUTERHOLM, En af Rikets Herrar, Riddare och Commendör af K. Maj:ts Orden, Ledamot af K, Acad, för de Fria Konsterna. Herr ERIC AcBARrRivs, Medic. Doct., Professor, Provincial- Medicus i Östergåthland och Wads stena Lån; Riddare af Kgl. Wasa Orden; Le- damot af Physiograph, Sållsk. i Lund; Physiska Soc. i Gåttingen, Linneiska i London, Natu- ralist. Soc. i Moscow och Phytogr. i Gorinka. Herr Baron MaTtuHIAs RosEnBLaAD, En af Rikets Herrar, Stats-Råd, Riddare och Commendör af Kongl, Maj:ts Orden, Heders - Ledamot af Kgl. Landtbr. Academien, Ledam. af K. Vitt. Hist. Ant, och K. Musicaliska Acad, samt K. Patr, Sällskapet. TFT: 1. (pp) Herr GustAF BrRoLnInG, Bergmaäåstare och Bergs- ProBberare; Riddare af K. Wasa Ordets Leda- mot af K. Landtbruks-Academien. (p.) Herr ÅErRAHAM NiCLAS EDELCRANTZ, Öfver- Intendent, Intendent dfver Konungens Museum, Directår i Kongl. Landtbruks-Academien, Pre- ses i KK. Acad. för de Fria Konsterne, Com- mendör af K, Nordstjerne Orden; En af de Aderton i Svenska Academien; Ledamot af K. Vitt. Hist, och Antig., K. Krigs- Vetenskaps- och Musicaliska Academien, K. Patriot. Sållsk., Åkerbruks » Sållsk, i Paris, samt Sållsk. får up- muntran af Konster, Manufactur och Handel i London, + 3. (p.) SES Herr GustAr ÅRON LinNDBoOM, Bergmåstare i Wermland, Ledamot af K. Patr. Sållsk. + 2. Herr AxEzL GABRIEL SILFVERSTOLPE, Kammar- herre och Hand-Secreterare hos Hennes Maj:t Enke-Drottningen, Riddarhus Secreterare, Rid- dare af Kgl. Nordstjerne-Orden; En af de Aderton i Sv. Academien; Ledamot af Kongl. Music. Academien, T. 1. (p) . Herr JÖns SVANBERG, Geometr. Professor i Up- sala, f. d. K. Vetenskaps - Academiens Secrete- rare och Astronom; Ledamot af Vet. Societeten i Upsala och K. Krigs- Vet. Acad. och Corre- spondent af Hollåndska Vetenskaps Institutet. +7. Herr CARL GUSTAF Sjösten, Professor vid Svea Artilleri - Regemente; f. d. Kal. Vet. Academ. Secreterare och Lårare i Experimental-Physiken, Ledamot af Kongl, Krigs-Vetensk. Academien. ; 24 BI MER rak i "Herr CARL BouvcKk, Capiten vid Constructions= Staten, Ledamot af Musicaliska Academien. För (P-) Herr Baron CaArRL EriG LAGERHEIM, President i Kongl. Stats-Contoret, Riddare och Commen- dör af K. Maj:ts Orden; Riddare af K. CARL XIII:s Orden, Heders Ledamot af K. Tandtbr, Academien. (Pp) Herr Jonas ÖFVERBOM, Premier = Ingenieur vid Kongl. Landtmåteri - Contoret, Ledamot af K. Krigs - Vet, och Kgl. Landtbruks - Academien. ST (P-) Herr EriK HaAGstrRöÖmM, Geschworner och Bergs- Mechanicus; Förvaltare af Elfdals Porphyrverk. Herr Grefve Carr GABRIEL Mörner , Hof-Mar- skalk , Riddare af K. Nordstjerne- Orden, Le- damot af K. Patriot. Sållskapet, Herr JomAn Arzerius, Chemiz Metallurg. & Phar- macie Professor i Upsala; Riddare af K. Wasa Orden , Heders « Ledamot i Kal. Sundh; Coll, Ledamot af Patr. Sållsk. i Cassel och Hessen- Homburg. ” Eerr Grefve Eric Ruvte, En af Rikets Herrar, OÖfverste - Marskalk hos Hennes Maj:t Drottnin- gen: f. d. Gen. Gouverneur i Pommern och Greifswalds Acad. Canzler; Riddare och Com- mendår af K. Maj:ts Orden, Commend. med St. Korset af Wasa Orden; Riddare af Kon. CARL XI!I:s Orden, Heders- Ledamot af K. TLandtbruks-Academien. (p.) Herr Baron FREDRIC VILHELM VON EHPRENHEIM, f. d. Canzli President, Commendör af K. Nordst, Ord., Heders-Led, afK. Landtbr. Acad., Led. af K-. Vitt. Hist. och Antig, Acad. och Patr. Sållsk. (p.) Herr Baron GEORG ÅDLERSPARRE, I. d. Stats- Råd, Landshåfding i Skaraborgs Lån; Commen« dår af Svårds-Orden med St. Korset; Heders- Ledam. af K. Landtbr. och K. Krigs- Vet. Acad- UT. fr; (p)IEkon Anp. ob. fö8 Herr Grirefve FREDRIC BOGISLAUS SCEWERBIN, Theol. Doct., Prost och Kyrkoherde i Sala Éa Stift, Corresp, Led, af K. Landtbr. Acad. Herr CaArRL Peter HÄLLsTRÖM, Major i Flottor- ne, Capiten vid Sjömätnings-Corpsen, Ledamot af KRK. Landtbr. Acad., Patr. Sållskapet och Kejs- Finska Hushållnings Sällskapet. & 7. 11. (på Herr VILHELM HisInGER, Bruks -Patron, > 5. 2 EED:) Herr Jonas H. Gistrén, Med, Doct., Professor. FYESr(RE) Herr Grefyve JomaAn GAPRIEL ÖZXENSTJERNA, En af Rikets Herrar, Riks - Marskalk, Ordens- Canzler, Riddare och Commendår af K. Maj:ts Orden, Riddare af Kon. CARL XIH:s Orden, -En.af de Aderton i Svenska Axademien; Le- damot af K. Vit. Hist. och Antiq. och Music: Acad., Vet. Soc, i Upsala samt Patr. Sållskaps Herr Carr GustArF AF Lrororp, Canzli- Råd, Ledamot af Canzli-Styrelsen; Konungens Hand- Becreterare och Bibliothecarie vid Drottning- holm; Riddare af K. Nordstjerne-Orden; En af de Aderton i Sv. Academien, Ledamot af K. Vitt. Hist. och Ant. Academien. (Pp.) Herr Ni1s JOHAN BERGSTEN, Matheseos Lector i Gefle. + 3. Herr CARL GoTttFrRIED HeLwiG, General- Filt- tygmåstare, General - Adjutant, Chef för Artil= leriet, Commendör af K. Svårds-Orden, Leda- mot af K. Krigs- Vet. Academien. Herr Sven HeEpbin, Med. Doctor, Konungens Förste Lif-Medicus, Medicinal-Råd, Riddare af Kgl. Wasa Orden , och Kejs. Ryska S:t Ann>e Ordens Andra Class; Ledamot af K. Krigs- Vet. Academien och af: Danska Medicinska Sao= 4 cieteten. + 'o. T. Herr PER ArzeEnrivs, Medic. Doctor, Archiater, Hans Kongl. Höghet Kron - Prinsens Förste Lif- Medicus, Med. Theor. & Pract. Prof. i Upsala, Riddare af K. Nordstjerne- Orden, Heders-Le- damot i Kgl. Sundh, GColl., Ledamot af Vet, Soc. 4 Upsala: (P.) Herr ErIG THOMAS SVEDENSTJERNA , Directör och Ofver- Masmåstare i Upland och Norrland, Ledamot af K. Landtbruks- Academien och K. Patriot. Sållskapet. T. 1. (p-) Herr CARL LENNGREN, Commerce-Råd, Riddare af RK. Nordstjerne-Orden; Ledamot af K. Pas triotiska Sällskapet. (p.) Herr GustAF VILHELM AF TiBErIL, General- Major, Riddare af K. Svårds-Orden, Arbetande Heders-Ledamot af K, Krigs- Vet. Academien. pra I. (P.) Herr GEore WAHLENBERG, Med. Doct., Adjunct vid Vet. Societeten i Upsala. ? 10, Herr SvENn InGEMAR LJunGH, Lands Kamererare, Corresp. af K. Landtbruks-Academien. + 7. Herr ArFviD HENRIC FLORMAN, Med. Doctor, Anat. & Chirurg. Professor i Lund; Heders- ITiedamot i K, Sundh. Colleg., Ledamot af K-. Krigs-Vet, och K. Landtbruks-Academien. + 3. Herr JACOB BErzE1rius, Med. Doctor, Professorg Ledamot af Kel. Krigs-Vet,, Kgl, Landtbruks- Academien och K. Patriot. Sållsk., Led. af Ges. Naturf. Fr. i Berlin, K, Nat, Vid, Sållsk. i Köpen- hamn, Vernerian Soc, i Edinburgh; Hed. Led. af Physic. Med. Ges, i Erlangen; GCorresp, Led. af K, V. Acad, i Mäönchen och Berlin, + 4. FT. 1. (p-) Herr CARL BIRGER RursTtrRÖM, Med. Doctor, K. Fandtbruks-Academiens och Patriotiska Sållska- pets Secreterare, En af de Aderton i Svenska Academien, Led, i K, Vitt, Hist, och Ant. Acad. Herr CARL VON ROSENSTEIN, Theol. Doctor, Biskop i Linköping, Commendör af K. Nords stjerne-Orden, Led. af K. Landtbruks-Academ, Herr LEONHARD GYLLENHAAL, Major, Riddare af K. Wasa Orden, Ledamot af K. Patriotiska' . Sållskapet , Corresp. af KK. Landtbr. Academien. Herr CARL J, ScHOÖNHERR , Commerce - Råd, Les damot af K, Patr, Sållskapet. + 2. Herr PER Ar BJERKÉN, Konungens Förste Lif- Medicus, Öfver Fålt-Låkare, Öfver- Chirurg vid K. Seraphimer-Lazarettet i Stockholm , Riddare af K. Wasa Orden, | Herr E. OpnEiivs, Med, Doctor, Assessor och Regemeats-Fåltskår, + 1, Herr CARL FrEeDRIC FALLEN, Professor i Lund.+7, Herr ÅL. NORDENBJELKE, Ofverste ech Secund- Chef för Flottornes Constructions- Corps, Rid- dare af K. Wasa Orden, Ledamot af K. Acad. för de Fria Konsterne. Herr C. E. Von WEicEeL, Med. och Chir. Doctors K. Maj:ts tjenstgårande Arcbiater, vice Preses i Kgl. Sundh, Coll., Regem. Låkare vid Kgl. Lif - Regementet; Riddare af K. Wasa Orden; Ledamot af K. Krigs- Vet, Acad, + 1. Herr Grefve Lars VON EnGEesTRÖM, En af Rikets Herrar, Stats - Minister för utrikes årenderne, Canzler för Kongl. Acad, i Lund, Riddare och Commendår af K. Maj:ts Orden; Ridd. af Kon. CARL XIII:s Orden, Riddare med Stora Öns tecknet af Kejs. Franska Heders- Legion, He- ders-Ledamot af K. Landtbruks- Acad., Leda- mot af K. Vitt. Hist. och Ant. Acad., af Kgl. Acad, för de Fria Konsterne och af K. Patriot, Sällskapet, Herr JsacG AF DARELLI, Possessionat, Riddare af K. Wasa Orden, Ledamot af K. Landtbruks- Academien och Patriot, Sållskapet. + 1. Herr Baron RUTGER MACELEAN, Kammarherre, Ledamot af K. Landtbruks- Academien. Herr BirGErR FF. RotHorFF, Bergs: Råd, Riddare af K, Nordstjerne-Orden, Ledamot af K. Landt- bruks Acad, och Patr, Sållskapet, Herr SAMUEL NICLAS CASsTRÖM, Commerce-Råd, Ledamot af K. Patriotiska Sällskapet, Herr OzroF ar WiBzeELiri, Landshöåfding i Carlstads Lån, Commendör af K. Nordstjerne-Orden, I.e- damot af K. Landtbruks-Academien, Herr Gustar MaAGnus ScHwAarTtTz, Professor i Technologien, Ledamot af K. Landtbruks-Aca= demien och Patriotiska Sällskapet, Herr Sv. Anp. CORONsTRAND, Philos, Mag., Kgl. Vet. Academiens Astronom, Lector vid Longl. Krigs-Acad. vid Carlberg, + 1, Herr C. E. KJenziIn, Mathematum Professor i Lund; Ledamot af K. Krigs- Vet. Acad. Herr GustArF CoLLin, Optisk Instrumentmakare.f1, Herr PetER BersHaArRDdD BErNDES, Capiten, Les damot af K. Krigs-Vet. Academien, + 3, Herr CERrRIsTOPHER CARLANDER, Med. Doctor,. Stads-Physicus i Götheborg. Herr C. TrAvEnsSFELT, Med. Doctor, Professor, Riddare af K. Wasa Orden. & 1. Herr Jonas HaALLENnBERG, Canzli Råd; Riks An« tiquarie, Riks- Historiograph, Garde des Me- dailies i K. Museum, Secreterare i Kgl. Vitt. Hist. och Antig. Academien, Riddare af Kel. Nordstjerne. Orden, Ledamot af K. Patriotiska Sällskapet. Utlåndske Ledamöter: Herr EDWARD SAnDIFORT, Anat. Professor i Ley- en, Led. af Vet. Soc. 1 Upsala. + 2 Herr CHArLEeEs Messier, Fransk Astronom och Ledamot af Fr. Institutet, Led. af Vet. Soc, i Upsala. Eerr JoserH BaAnxKcs, Baronet, President för Royal Society i London, Riddare af Bath-Orden. Herr StePH. RuMmowsxzy, verkligt Kejserl. Ryskt Stats-Råd; Kejs. R. Vet, Academiens vice Pre- sident; Riddare af S:t Anne Ordens Andra Class. | Herr AvG. G. RicetErR, Hof- Råd; Kongl. Lifos - Medicus och Professor i Göttingen. Herr Bartgas. GEorG. SAGE, Fransk TR och Ledamot af Fr. Institutet. Prins ALExz. BorgissowitcHE KUuraAxIn, Ryska Rikets vice Canzler, Kejserl. Ryskt verkl. Ge- heime- Råd, Senator, verklig Kammarherre, Ridd. af S:t Andrez, Alex. Newsky och S:t Annze Ördens Första Class; S bo Joh. Jerusalems St. Kors, K. Preusiska Svarta Örns och KoneB Danska Danebrogs Orden. + Herr FraAss CARL AcHARD, Director vid Phys siska Classen af K. Vet. Acad. i Berlin. Herr PuirirpPE PiCOT DE LA PEYROUSE, Baron de Bazus, Fransk Natural Historicus. + 1. Herr J. C. F. MEiJErR, Kongl. Hof: Apothekare i Stettin, Herr Nic. Jos. EDLER VON JaAcovin, Kejserl. Mynt och Bergs-Råd, Riddare af S:t Stephans Orden, Ledamot af Vet. Soc. i Upsala. Herr Louis BERNARD GUYTON-MorvEAU, Fransk Chemicus, Ledamot af Fr, Institutet och Vet. Soc. i Upsala. £ 3. Herr L. FLORENTIN VON CRELIL, Chemicus, Bergs- Råd, Professor i Helmstådt, Ledamot af Vet, Soc. i Upsala, Herr THomas BucGGE, Danskt Etats- Råd, Astro- nomie Professor, Kongl. Danska Vet. Societe- tens ståndige Secreterare, Riddare af Danebrogs Orden. + 1, Herr CARL Nicr. HeiLENivs, Med, Doct., Bot. Professor vid Åbo Academie. + 9. | Herr PETER JoHAN BLADH, Supercargeur, = IT, Herr JEeAn DE GaUussEn den åldre, Ledamot af Vet, Societeten i Upsala och Montpeiller. ” Herr Grefve GREGOR., KIRILOWITZ RAZOUMOF> sKY, Ledamot af Vet. Societeten i Lausanne, Herr JoHAn GaADoLiIn, Chemie Professor vid "Acad. i Åbo; Riddare : af Wolodimirs "Ordens 4:de Class. 9. | Herr Jean Bart. JoserH DE LAMeBrRE, Fransk Astronom och en af Secreterarne 1 Institutets Första Class; Riddare af Heders-Legion. + 92, Herr ANTOINE LAURENT JussiIEv, Fransk Bo- tanicus och Professor vid Museum, Ledamot af Fr, Institutet. Herr AnzoirnE Govan, Med, Doct., Med, et Bot. Prof. i Montpeiller. Herr PuiMAURBIN, Ledamot af Academien i Tou- louse. Herr C, AsTOSIO NaArPIOnNI, Ledamot af Acade- mien i Turin, Herr JoHaAn JuzLin, Apothekare i Uleåborg, + 0, TS ER Herr CHRISTIAN ERNER. VON WEIGEL, Medic, Doct., Archiater, Pharm,. och Chem. Professor i Greifswald, Herr J. Ebov. SmitH, Med. Doct., President för EK. Linneiska Societeten i London. & 1, Herr NiLs CoriIiIS, -Theol. Doct,, Svensk Prost i Philadelphia. Herr Jon. JacoBz RoEMER, Med. Doctor, Hist. Nat. Prof. i Zlirich. Herr BEnJaAMINS Ruse, Med, Professor och Practi- cus i Philadelphia, Herr J. E. Bone, Kongl. Åstronom i Berlin, Herr Jon. HiIERON. SCRBÖTER, Juris Doct., Ju- stitie-Råd och Astronom i Liljenthal. + 4. Herr Baron FrASs VON ZACH, Ober- Hofmeister och Astronom. Herr Jom, SINCLAIR, Baronet, President i Aker- bruks Societeten i England. Herr Jon. Eric NorsBErG, Kejserl. Ryskt Stats: Rad; = 4. Herr H. E. HavcH, Dansk Physicus, K. Dansk Öfver « Hof « Marskalk, Storkors af Danebrogs- Orden. Herr Pauro MAsctaGniI, AÅnatom. Prof. i Siena. Herr ANDREAS NArRTOW: Kejs. R. Geheime-Råd, Presid. af K. R. Vet. Academien och K. RB. fria Oeconom. Sällskapet, Riddare af S:t Anne Ordens Första Class och K. Danska Danebrogs= Orden. Herr Nicoi. Fuss, Kejs. Ryskt Stats-Råd, Prof. i Mathem, vid Kejs. Ryska Vet. Academ., och dess ståndige Secreterare; Riddare af S:t Annz Ordens Andra Class: Herr JoserH CORREA DE SERRA, f. d. Secrete- rare i Vet. Academien i Lissabon. Herr JoserE BOonir. DAÄNDRADA, Mineralog i Brasilien. Herr Grefve CraupE Louvis BErTHOLET, Fransk Chemicus, Kejs. Fr. Stats-Råd; Ledamot af Fr. Institutet; Riddare af Heders-Legion. Herr Nirs OzeErRETsSsKOWsKI, Kejs. R. Stats- Råd, Prof. 1 Nat. Hist. vid K. Ryska Vet. Academ.; Riddare af S:t Anne Ordens Andra Class och Wolodimir Ordens Fjerde Class. Herr FrREDR. THEODOR ScHUBERT, Kejs. Ryskt Stats - Råd, Prof. i Mathem. vid Kejs. R. Vet. Academien; Ridd. af S:t Anne Ordens Andra och Wolodimirs Fjerde Class. Herr. GABRIEL ER. VON HAARTMAN, Med. Doct., Kejs. Ryskt Stats- Råd, Chir. & Art. Obstetr, Prof. vid Acad. i Åbo, Ridd. af S:t Anne Ordens Andra Class och Wolodimirs Fjerde Class. + 3, Herr WAsIiLEIS SEVERGUINE, Kejs. Ryskt Hof- Råd; Prof. i Chem. och Mineralog. vid Kejs. R. Vet. Acad., Riddare af S:t Anne Ordens Andra Cla3s. Herr FrEDR. WILHELM RADLOFF, Med. Doctor, Professor vid Acad. i Åbo. Herr Grefve BENJAMIN THOMPSON RUMFORD, Kammarherre, K. Båjerskt Stats-Råd och Gen. Lieut., Ridd. af Hvita Örns och S:t Stanislai Orden. Herr Joseem Gust. PiprPinGsKörp, Med, Doct., Med. Professor vid Acad. i Åbo. + 3. Herr Grefve P. S. LaAPraceE, Fransk Geometer, Stats. Råd, Ledamot af Fr. Institutet; Ridd. af Heders-Legion. Herr Grefve J. L. LAGRANGE, Fransk Geometer, Stats-Båd, Ledamot af Fr. Institutet, Ridd. af Heders-Legion. Herr Env. JEnseER, M, D., Engelsk Medion Herr Baron ALEx. VON HumuBzoLroTtT, K. Preussisk Kammarherre, Riddare, Ledamot af Er. Institutet. Herr B. E. J. HerRrRMAN, Capiten en Chef öfver Kejs. Ryska Bergverken, Herr J. PaAsovicH, Geometer. Herr GustaAr Gazr. HåriirströM, Professor vid Acad. i åbo, Ridd. af Wolod. Fjerde Class. & +, Herr HumperyY Davy, Secreterare i Royal So- ciety i London, Ridd. af Bath Orden. Herr MartiS HenBR, KzLapProte, Chem. Prof, vid Preus. Artilll Academien. Herr Werser, Mineralog i Freyberg. Herr RicHEs PronsyY, Fr, Mathem, Ledamot af Fr. Institutet. Herr CurT. SPRENGEL, Med. Doctor, Hist. Nat, Professor 1 Halle, 5 1, Herr P. Cuvier, Professor vid Mus, Hist. Nat. Paris, en af Secreterarne för Physiska SLS i Fr, Institutet, Ridd. af Heders-Legionen, Herr Grefve B. G. E. LA CErEDE, Professor vid - Mus. Hist. Nat, i Paris, Stor- Canzler för He- ders-Legionen, m. m, Ledamot af Fr, Institutet. Herr BEsIJ. SmMitz BARTON, Med. Doct:, Medic. och Bot. Professor i Philadelphia, President i Linneiska Societeten derstådes, j Herr HerMestÄDT, K. Preussiskt Geheime - Råd, Chemie Prof. i Berlin. Herr S. LaATtTEaAMx af Darford, Med, Doctor, Leda- mot af Royal Society. + Stjernan <) med bifogade ziffror vid namnen, utmärker huru mång2 Rön eller Afhandlingar af hver och en Ledamot blifvit införde i Kongl. Academiens Handlingar. TT. visar, huru många Tel samma Ledamot hållit, som blifvit af Trycke: utgifna. (p) hurn många gånger Ordiföranda, EEE mms — OM DEN DIGNITET Af Vattnets hastighet, som, enligt hit- tils gjorda försök med smårre Vatten- hjul, finnes svarande emot dess vin- kel-råta anstötnings-kraft. af ZACH. NCEREDMARK. — a ee en den 17 Febr. 18139. SN Klan bitråde af några försök, leda redan blotta förnefts-slut Forskaren på den Satsen, att ett och samma flytande Åmnes, till exempel Vattnets, vinkel-råta motstånd eller stöt emot ett Plan, år i samma förhållande, som Quadraten af den ha- stighet, hvarmed anståtningen sker: Men för öfrigt bekråftas icke allenast denna Reglan, utan den beståmmes åfven ånnu mnogare genom de Experimenter, som visa, att sjelfva Absoluta Måttet på motståndet, eller anstötnings-Kraften, år vigten af en Vattn- Column, hvars Basis år lika med sjelfva Planet, och hvars högd år lika ; stor med den, sjelfva anfalls-hastigheten, tillhöri- ga fall-högden. Redan då man blott ansåg, och ånnu mera sedan man verkeligen funnit, denna Hydrody- nemiska Lag vara den såkraste, så linge fråga K.V. A. Handl. i83. Si. I. 1. 2 år om ett Fluidum Indefinitum och en Progressif rörelse, "under hvilken Planet alltid förblifver Parallelt med sig sjelft; föll man genast på den tanken, att låmpa den åfven på Hjul, drifna af Vattn. Vad-hjul företedde” sig då naturligt- vis såsom de, på hvilka deh i synnerhet borde, och tillika låttast kunde anvåndas, och man gjorde sig 1 anledning dåraf den frågan: med hvad ha- stighet bör Hjulets omkrets med sina skoflar vi- ka undan för det pådrifvande ström - vattnet, på det att Maschins verkan, eiler den rörelse-stor- lek, som underhålles i den upfordrade tyng- den , må blifva ett Mazximum? Som nu detta Problem icke har någon svå- righet, så finnes ock uplösningen dåraf anförd i så många till och med Compendier, att, den bör kunna anses för allmånt bekant; och utslaget har alltid på enahanda sått nåmligen så utfallit, att Hjulets hastighet bör vara till Vattnets som 1 till 3. Men Phenomenerna afvika hårifrån. Alla till utforskande af råtta förhållandet gjorda för- sök, och i synnerhet de, hvilka BossuTt håröf- ver anstålt, och som åro både de båsta och flesta, gifva det samma som 2 till 5. Hårvid yppar sig då naturligtvis den frå- gan: emot hvilken Dignitét af hastigheten bör Vattnets vinkel-råta anstötnings- kraft antagas för Proportionelle, för att kunna gifva mera nåmde förhållande som 2 till 5, når Maschinens verkan år den största möjeliga? Det år denna Upgift, hvilken jag åmnar hår i kårthet utreda, emedan 3 : ; Sp k så. ingen, mig vetterligen ; förut sysselsatt sig med detta lätta besvär. S. 3. Låt till” den åndan cirkeln 'ABDEFGHK (Fig. I.), omkring medel- punkten L,; föreställa ett Vad-hjul med sina plana skoflar, stålda efter Radicr- nas förlångningar; och låt A Q vara ett af dessa Fla= ner, som , nedsänkt i det efter direction MY fram- strömmande Vattnet, emottar dess vinkel-råta stöt, af hvilken tryckningens medel-punkt må vara i V. Vidare må MN = ötrkitha Hjul-stocken af Cyl drisk skapnad, eller ett 0: med Vattn-hju parallelt mindre Hjul på samma Axel; hv medelst en Lina upfordrar den vidhångda tyng den p. Då nu Vattnets hastighet antages förd 3 kant, kommer allt an på att finna hastigheten ar den undan-vikande punkten V, så att Pro- ducten af p med sin hastighet må blifva ett Mä ximum; och det, under den allmånna ning, att Vattnets vinkel-råta anstötnings-kralt år proportionelle emot hvad Dignitet (7) som hålst af hastigheten. Ty sedan Expression för punktens V hastighet år funnen, blir lått att, ur dess jämförelse med försöken, hårleda Nun mer-vårdet af Exponenten (”):. $ 4 För att på ett stålle finna alla de benåm- ningar tillsammans, som i det följande förekoni- ma; så låtom Öss antaga: LG ENA fa AAA AN ia 0 cl ue da ja ER Racent LIVE ee | rj= il 1 Å I ST nuket Oo ES J (ER & ul S 4 Vattnets absoluta hastighet = = >= = € I Hjulets hastighet i punkten V = - Vattnets tryck- hastighet -= - - - "= C—ec Den tyngd, som, uphångd i M, håller Hjulet i hvila, och såleds mot-vå- ger Vattnets hela stöt vinkelrått emot V- med hastigheten C - =>? Den tyngd, som i M med jämn ha- stighet upfordras, då punkten V röres méed hastigheten c; hvilken såleds motvåger Vattnets vinkelråta tryckning med relativa hastighe- ÖRE JAPELR FÖR = =P Vattnets absoluta tryckning med hela sin hastighet C emot AQ ( eller V) såsom stilla-stående. — - = Y Vattnets absoluta tryckning med sin relativa hastighet C—-c, emot AQ (eller V), gående undan med hastigheten €y = - = - - = Ö Exponenten af den Dignitét af hastig- heten, emot hvilken Vattnets vin- kel-råta anstötnings- kraft år pro- portionelle = = =- « —- - =(") Fall-rymden af tyngds-kraften på en secund Ca = KE ae bre Således år den sökta visten p uttryckt pe- | kasta i 3 - - 2 braX al dens sasom bekant, antagna e isten P- åfven som den sökta hastigheten c€ år funnen & 7 I genom en Expression medelst den kånda teu C. å RR Emedan, fc R 32V:BR=""==9 Och fc v:R — ce P= 73 så kunna vål, genom dessa vårdens insåttande, i stället för P och p, i Formeln för kan, Frande tyngder elimine- > och denna Verkan i allmänhet ' utiryckas medelst absoluta t tryck-krafterna V och v. Men för att få denna Verkans Maximum, bör åfven nyttjas den Relation emellan P och ps som den håndelsen redan år funnen, OS i ä mm = 2 . a 2 Y-.P. Genom denna fås på följande P Få nå: - sått Maschinens Sidrsta Verkan: x ; a 9 RUN Ear AN Feer MEJ n Å LL Å n SRS KG AV Rå n n I RY/P = a : :p) R a mm rC I (EA DD RR I n Fi ? Kö rC 1 C - ys L RF ANTA n+ i YT a n =S NERO (ni Denna Expression år nu alldeles bekant, sa vida man antar ,för gifvet, att man alltid kånner Vattnets Absoluta tryckning V, då man kånner dess anfalls hastighet C, och Arean af det anstötta då stilla-stående Planet AQ (=): Också kånner man verkeligen detta V' i den vanliga Theorien, efter hvilken anstötnings-kraf- terna åro som hastigheternas Quadrater. Det år nåmligen lika stort med vigten af en Vattn-Co- lumn, hvars Basis år ytan 6, och högden lika stor med fall-högden för hastigheten C, hvilken år a så att, når m år vigten af en Cubic-fot 48 Nattn ,' blir 22€"' dön vigt,” som bör insättas 4 48 stållet för V. Men huru ser det vårde ut, som bör in- sättas 1 stållet för V, når anstötnings-kraften icke förhåller Sie: som, C74 utan. som C”r Dess Absoluta mått torde nåppligen genom Theorien 8 kunna med såkerhet beståmmas, då krafterna, blott i samma förkållande som C”, gjort så my C- ket besvår. Men genom försök låter det tånka sig, och till sjelfva Formen af detta vårde kan man sluta på följande sått, 2 Cm, uti vårdet > & supponeras = en Qvadrat-fot = 169. Och "hastigheten ,C ==-4 1005 2 mm. m öster ar SE 2 Vara vigten af en Vattn- Co- 45 48. Jumn, som upreses öfver en Quadrat-fots vläg till en högd lika stor med fatihögden för en fots hastighet. Den sanningen år oberoende af Vattnets motstånd. Om nu genom försök skulle finnas. som ock tåmmeligen såkert år funnet, att Vattnet med en fots hastighet vinkelrätt emot en Quadrat-fots yta, åstadkommer en stöt lika . stor med den nu hår utsatta vigten; så behöfves ingen Modification af vårdet =, som i denna 4 håndelsen inståmmer med den vanliga Theorien, Men om försöken gåfve motståndet större eller mindre; maste dårigenom kunna beståmmas den "Factor, En må heta f,) som, multiplice- fad med =, ger EE enligt med försöken. år ASL 48 3 då tillika funnet eller antaget, att Vattnets stöt & ä Ha FRE är som C2 >; så har man 15: Ct = MER å 45 45 Vattnets vinkelråta stöt med hastigheten C emot en Öva t3 hellken anstötnings-kraft, då Pia- Le z Lå fmb CO”. nets Area år = 6, blir V =xs Er / Ög Det ir detta vårde af V, som, insatt i nåst föregående Formel; ger omsider i rörelse-storlek Maschinens Största Verkan: IE n”. fmö 2 I VG NES : KE n=Hi1 nt1 (CractD) (ni) + 48 SOM Som hela den hittills anförda Solution an- går alla möjeliga anstötnings eller motstånds-La- gar, uttryckta genom hastigheternas dignitéter; så bör åfven den vanliga Theorien dåruti inne- Faltmass ok ihenne (är 2 = ovoch fr 1> ohyika ock, insatta hår i sina behöriga Expressioner, ätergifva samma vården, som den nyss nåmda, nåmligen: e= C 2 I | SO 2 + pe (re) en Största Verkan — SS: å SVG Men vi skrida nu till den hufvudsakligaste tillåmpningen af. den Allmånna Upiösningz vi gifvit, som år, att finna Digniteten ("), når Ma- 4 ro zimum, enligt försöken, fordra Hjulets hastighet til Vattnets hastighet som 2 till 5, det år, c=3 C. Enligt vårdet af c i $. 5. har man då: + BONE EEG ar SSE E3 82 Ar AE ni I 1,5 TI 5= 3 Enligt Phénomenerna i denna gren af z Som nun 1 - rdrodynamiken, böra derföre vinkelråta an- stötnings eller motstånds-krafterna vara 1 samma örhållande, som Quadrat-rötterna utur hastighe- ternas Cuber. | or Lag | = = pu Om detta nu fundna vårde af n. insåttes i behöriga, ofvan anförda, Expressioner, fås: 2 z £ é n 2 z (Re = SPE = = - : FE ni Sar 20 3 2 (32V 6): P =(3).P =(0,6) P; Och n > mb EE Siorsta Verkan — "- EK (ni) - 48 GG ) fmb oc 3 E (30 å Na NE = Kv 23.53 435 II cost 48 NA VER RN 25 GL a $- 9- Detta må nu göra tillfyllest, för att riktigt inse olikheten ENT Formler, som af ce olika hastighets Dignitéterna 2 och 3 uppkomma, för. Vattnets vinkelrdåta anstötnings eller mot- ständs. förmåga; hvarom hår endast varit fråga. Längre lönar visst icke möådan att gå. Man år icke en gång ense om Vattnets snedvinkliga stöt emot ett Plan i Progressiva rörelser; ån mindre då Vattn -hjul skola RR såttas i omrull- ming: och de, som anvåndt den vanliga Theo- rien på en ek Skoflar efter hvarann, i olika och ståndig t föränderliga sneda directioner emot agens El hafva vål hunnit fram till mycket vidlyftiga och sammansatta ERA Expressioner; men icke orkat med den linga och besvårliga Cipher-1 råkning, som deras tillämpas ing till gjorda försök skulle uptaga. Också hafva försöken måst angått de håndelser, då både Drif- ' Vattnet och Skor gådt i trånga rånnor, dår både bredd och djuplek låmnat ett obetydligt spel-rum åt Skofveln; eller i sådana rånnilar, dår bredden vål kan hafva varit fullkomligen tillråckelig; men djupleken blott omkring 3 34 tum under yttra kanten af Skofveln, så att Vattnet vål kan hafva haft utrymme -att slingra sig undan åt sidorna, men icke lika lått under ” 12 N sjelfva Sköfveln vid bottn af rånnilen.” I bågge dessa fall i synnerhet, ger så vål räkningen efter den vanliga Formeln ($. 7), som efter den nyss anförda- i slutet af ($. 8), Maximum af Ma- schins förmåga mycket mindre, ån det vwver- keligen genom försöken befinnes. Då anmår- kes likvål, att Factorn f i den: sistnåmda en gång för alla antages = 1, som den ock verke- ligen bör vara. | Men oaktadt alla de afvikelser ifrån försö- ken med Vattn-hjul, den vanliga Theorien år underkastad, år dock icke skål att öfvergifva den samma, då fråga år om Vattnets vinkelråta an- stötningskraft. Aberrationerna upkomma såkerli- gen till. största delen af de sneda verkningarne på både de föregående och efterföljande Skoflar- na, af hvilkas antal Verkan i en betydande mån äfven beror. Att genom en allmån Formel fin- na det förmonligaste antalet af dem i hvarje hån- delse, årren Upgift, hvilken, om den ock icke skulle Öfverstiga en Calculators Snille, Öfverstiger den såkert dess tålamod. 13 ; OM BESTAMMANDET Af Tiden, då Anomalia vera år gifven och Banan ej mycket afvikande från en Parabel. af S. A. CRONSTRAND. den 9, Sept. 1812. Om tvånne kroppar af lika massa röras, den ena uti en Parabel och den andra uti en Ellips eller Hyperbel, hvars excentricitet år e och pa- rameter förhåller sig till Parabelns parameter — 1-+te:2, och man med 2 betecknar den vinkel (Anomalia vera) hvilkeni förra fallet svarar emot samma tid som vinkeln v i det sednare, då båg- ge råknas från perihelium; så år bekant, att if 2dw SO (rt Conwyd (1FeConv)äg a Ve (1-+17).dt fa+02).dd= om = Tang (3w);t =Tang Ev) och J=1—e. Når nu integration verk- stålles från w=0 och v=0, så upkommer SSA BJ Cd DJ &o—0Q.s.s (a) i hvilken equation ÅA, B,C,D etc. åro alla functio- ner af v och Q=8 + 30? ; samt sluteligen wz=yv+v + +vS3 + &e. vt + ww ria Eee, 14 byvarest ', v”, vu” etc, åro functioner afö och w', w”, w”' af iw. ty) Då bågge dessa Serier åro i samma min starkare convergerande, som den Elliptiska eller Hyperboliska Banan nårmar sig mera till Para- bolisk, så kunna de åfven i ca håndelsen med fördel användas, antingen för att af en gifven . e - 9 = anomalie y beståmma 2, hvaraf den motsvaran- de tiden genom Barkers eller ahdra redan utråk= nade Paraboliska Tabeller låtteligen erhålles, -el- er för. att af i (den gifna tiden) finna den mot- svarande anomalien y. — I sistnåmde afsigt har i "derföre Bessel beråknat 3 w” ” ww” samt SN för w” construerat en Tabell i likhet med hvad Sunpson förut gjort för 2 till hvar grad ifran w=1? till w=180? Det återstår således att kånna v',v', v” etc... för att med lika låtthet och noggranhet kunna solvera det inverterade problemet, eller finna af v, och detta har gifvit mig anledning till ef- terföljande uplösning. Ge så blir Q (=fw) =f(v-kAY=fv + RA DR RNA dv du? 1.2 > dv? 23 + st = AJ således; enligt egvation (åa), PIG DI ker KLO RE + &c.; men fvt GUI TA2 Såttes åter A=vd+tv"d2-Fv”d? 4 &c., så finnes i l 3y Jemför Theoria metus corporum Calestium Auct. Gaxss och Bessel:) Ueber die Berechnung der waren anomalie in einer von der Parabel nicht sehr verschiedenen Bahn, von Zach Monatl, Correspond. Septemb, 1905. X 2 15 dv dv 1.2 dv? v "a vå "Eng DEE sv” sc 3 t&c. Et iv dv? [263 2 och då denna eqvation måste ega rum för hvilket vårde på J som hålst, erhålles dört: få / ft! , ”"HÉ EE Sf EE EN du RR I du 3 AUT ” ” LÄkA v v v men ”—=3 (IF? Y—=t(1+1)” RE (iTi2), BR pt dv dv dv? = 3 5 9 C=331- I ”, Drill al Tal”, hvaraf v',v”,v a samt w(=v-FA)=vtv d+tv dd? +v” dd ec. lår substitution verkstålles, ET sluteligen w= SC = 207 ped = Te Ta FS DES E (1-2)? RE (Fat Ba Teo OR EE lg ot 4 2 3 a denna Serie jemföres med den, som Bessel beråknat för v; synes att coéfficienten för J år uti bågge endast på tecknet skiljacktig, och bekråftas derigenom den anmårkning som Gauss gjort, att —V år samma function af v som sv år al 2, samt att den för 27 redan utråknade Tabell, då tecknet endast ombytes, äfven gåller för £. > Construction "af ”Tabeller för v”, v” blir, dåden form bibehäålles som dessa coäfficienter hår ega, ganska besvårlig. — Tredje correction eller gg kan likvål uracktlåtas såsom utan inflytelse 1 den hår antagna supposition och det ofvan gif- na vårdet af v” på följande sått reduceras till en för calcolen beqvå imlig expression, hvilken år så mycket fördelacktigare, som de redan kånda u', w' deruti ingå och v' +w” derigenom med fuilkomlig roggranhet gifves. Då man nåmligen för korthet skull antar G:-0-320 1-0 0 RNE Så blir w'=02w24 "(8 Fö 007 0 det är — 27 =0 10? FR 29), w' + F(0) men + y = iv 2 +F(t) och då nu ilackttages, att når v” utråknas för samma vinkel, för hvilken 2” blifvit beståmd; år 0=t, F(6)=F(t) och, enligt hvad förut år be- i 2”; så upkommer ELR (= LVD NBD 2 rs fe an SN BENET — =): OLM RAN Ve Aelg KAN = Ra VE XV ar (IIT) (i +”) Genom formlerna I, 11 har jag i Tab. 2 ntsatt summan Y ww” i secunder från v=19 ull 17 v=146, men då derefter nd >180? fnnes den uttryckti delar af rad ien > så noga som kun- nat ske och behöfves, Den i nåsta Column bifogade Log, v” år beråknad efter formeln. IT och tillhör öfverallt v”, exprimerad i secunder. Tabellen 1 år den förut nåmda för w' med ån- dradt tecken, hvilken jag för vigheten skull an- sett böra medfölja. Nedänstående Exempel ups lysa bruket och tillförlitligheten af dessa Ta- beller: Cometen för år . 1759 1709 y=100? & o” = 150 go log.2=8.5099324 2-3979490 log.v'=4.6302078 5-4029575 3.1401402-23'0"83]| 2.2608975 — 125 93 log.d?=7.01986 4.79538 log.v'=3.47249 | $.65709 0.49235 — 3"11| 0.45297 +. 284 w=39?36056"06 w=149"47'560"91 För att af 22 finna den mot den antagna ano- malien v verkligt svarande tiden; hade :2 i första exemplet bok Blifvar=,09 ” 30: så 08 och i det andra = 149"47 TN 88 "), så att felen "hår endast åro 0702 och o”0og3g. Derigenom att yu” iw” i Tab. 2 tillika är ut- satt kan, i brist på Bessels Tabell, log. v” lått: sökas och, då Tab. 1 med åndradt tecken anvån- des, v TAN determineras af 22 eller anomalien af tiden beråknas. ”) Kön Zacks Monatl. Corresp. 1. ce, K, V: ÅA, Handl. 1813. St. I. på I 18 441 4.3998632 45 14:3988X903 +3006659 | —x250155: a "TAB. fe å . vf log.v | x diff. im ; R ': ; £ FE a 1 3:2$949194 313.4305698] TIN 13 5548905 ) de $i23.6510044 EDA 613.2204116] gren gÅ2.7950056 SE 23.85 16648 S00N2E Färs 20 9 ERE 395145 > B1132.9848507 7 x2 4.0206054 EE 2 Ju 05318 297414 zA|4.0828595 273398 X$5 |4-1I0X993 252074 g514.1354067 237132 =7 14.1587592 216097 x814.1803295 i — 200673 2914-2003968] — x86592 20 4.2190567 173651 2714.2364212 161694 22 14.25925906 150572 2314.2676472 140163 D414.2810646 170408 a$ 4:.2947054 21179 2614.3068233 212428 2714.3180661 194039 2814.32.84750 4 96137 201 4.3380867 83455 3014:3469322 | — 82059 3214:3550381 73902 38214.3624283 669249 2314.3691232 [foRases 8414-375 1393 4 SN2E 35 14:3804914 46989 ”8614.385 7903 40549 37 |4:3292452 24182 38 Fägre | 27841 39 4-3954473 21533 40 4.39769006 15220 4114.32991226 | 83892 4? 4.400018 +2483 431 4.4002601 —3969 20735| 2 dif. 3183-013: UA I '” i SE vutiiy log. U | diff. + 2.52236 2,.823874 3.00329 3.12754 3.22225 13r1.4|3:30023 1913-90 3.36474 z707.7|13:42094 1994.90 | 346817 07: (Si 3-51053 2237-913.54818 393.6|3-58184 2537.512-61227 2568-77 13-63942 2786-7 13-06474 2890.6 2980.1I 3054-41 3-72$526 3113:3 3150.2 3193.2; 3:78273 | 3186.813:7935” 32163-7 3.80216 - .003.23908 5 f3.84072 1) 324021 3.83931 3:83747 3.33468 3.83092 I209.7 f3:825217 41 2.82042 3.21365 3.805 87 3:79703 em Sö l3vens 291.6 3.77608 555.6,3-26287]| +30038 ETSKN 12365 9533 7738 64$5z 5530 4273 2226 376$ 2366 3027 2738 2473 2240 2072 1241 668 1507 1355 1317 2084 9252 839 724 614 778 884 999 r105 1221 s STABS TAR. 9. i | AE MER , log. up I diff. [2 dif fu-Fiw.,log.vj diff. + Bullar åN88r03 | mar 555613.76387 4:3970893 äd053 SR De 4-3946840 3x050 dan EGT ölen 4:3915790 38296 SA ägt $:3877494 a5783 SE Re NE å831706 Ng 1853-41 3.68278, — 1916 4:3778132 E; 2097-83 | 3.66195 Nå ärtödao 6x692 2333.5 | 3.63923 | 2272 4:3646219 fran 2558-91 2.61446] 2477 4.3567024 79195 2772-71 3.58746] 2709 434783 17 öra RATTA Se rosa 98814 3156.7 (352558 | 3236 3a09274 209629 3324-:6 |4.42930 3568 VS r48goR 221266 3473:5 | 2.45 043 3947 4.3014745 300 eder El då 4.2867176 1. LR 3799:913.35687 20E £.2704570 | 37923 i3.30051x NR 4.25 25340 x79230 2 3850.:113.23535 6516 4.2327593 | > XI7Z4Z kb 3880.9 | 2.15848] 7987 4.2108035 » 218598 8 3882.013.06502 9346 4-1866838] 20 3854.9 [a.yg6ra | 2189K 4.1597494] - 2593441 ( 3794.9 12.78247| 10304 4.1296558)- = 300936 cå 3701.3 | 2.51083 | 26262 4:0958296] 1 338202 b3572.5 | x.770xaj CA972 fös75x66] ” Ssr2r8 | 34069 | 230 | 2 3:0029112 2959-01 2.86652 Ae 3.9030752 Rena 202312 [259530 | Ne 3:8300143 223000 SR ee 3:7409499 | RA IRA I 327x08] Gasa 3.6229266 2790233 25529 |3.a35r0g — 2408 3.45 38245 XÉ91O2T 2 1086.0]3.28899 52339 3.1675757 2262488 | ä 579:6013.3353 4635 2371 —2.2973984 >; UR re 916 801773 ; 3:23, 3.37550 5 432:2988470 feed AA 350 3:16902.43 led 0 3.4771674] — 3082431 SAR 9:2 BART IDA 3.6597825 EG 2017-53 3:46846] — 2709 3.7909267 317921 2803. 3:492281), 2388 2.8940055 20350188 k 3647.213.$1315 2087 3.9791762 TE MER ps för REK [ERE 4.0520179 728417 å III7:9) 354707 157 4.1158201 638022 Ho 0549.0 359042 1335 4.1727058Å. 568857 g 7043-91 3-17150 RE 4.22.41229 REV 4 2207-313:38038 ger 4.2711180 46995 1 d10040.3 | 3:58707 669 4:3144251 EE $11344.6|3.59154 447 fa 3 ETT (0) [5] SRK KN SRA a 1.35465 59 4 8 26341412722.9 3:59376 +222 Sö tgcr| RX4077.3|3:59262 — I4 439225 20 19 20 IAI U & sx 02'4.3922526 93 4:4275753 94 4.4603095 95 4.:4925051 96 4.5225482 97 4-5912092 9214.5786282 591 4.6049271 $o00j4.6302078 10114.6545552 20214.6780755 103 | 4:7008097 z04|4:7223319 EOS [4:7447974 106 '4-7549565 xo714-7851545 1202 |4-2048322 z0914-3240227 KIO 4-2427769 1TIj2.2612028 £1I2j4-.87929532 "x1314.2966398 TI4(4.91389 73] 715 |4.9302326 £16 | 4.9474858 217 14.9638720 KI? |4.0800211 T3914.99$59223 E2015.0176234 F.02713 25 Ko z22|5.0424644 123 j5.0576327 22515.087$5706 22615-1023527 12715-I170501 2221 5.1316535 291 $-1461891 5.1606694 F.1752076: $F.129$5215 $.2039232 F.21832590 5,23274566 F.2471989 $.2617090$ $.2762664 $.2909130 5-3056578 | T41|5-3205187i z30 E31I 222 33 34 z35 236 37 z32 239 T40 144332 log. v - FEN log. v TAR e— a 141774!313.59262 4278193794.7 4:79392 +3$53227 —192253 15710-5 3-59098 333342 2 17325.013.5 85090 315956 FaR beg 2.5 7726 309437 132338 20809.9[3.56559 286604] 124042 22686.513.55009 274190 112017 246$7.5| 3.139003 262329 101822 26726.6|3.50462 252807 9233; 28297:7 IEA 243574 847r: 31175.8 | 3.43121 235103 617 33566.613-37969 227342] — 27927 36072,5 13.31135 220222 pA 38702.6 1 3:21306 213655 på 41462.1 | 3:08142 207591 6 1 4435 8.11 2.243874 201980 ägd 47398.2 216879 196783 $059.3]2.67652 191959] 45244 C3945.213:06651 187482]. 21658 57472.4] 3.28571 23: SS Here 3869å 61182.0 3.44354 179452 FA 6€5026.6 | 3.56944 375860] — 35928 69200.013.67578 172535 3345 73536:6! 32.76894 269413 | 37922 22112.613.85258 166532 22990 82946-213.92910 163262 25708 88056.6 | 4.000081 161391] — 24713 93466.214.06665 159712 Stod 991982.5 | 4.12966 z57011] = 20508105280.4 418973 JO09I =S 7 ITT25111741.414.24736 153319 | I57 Ä112624,414.30295 197743 r4498125935-014.35680 250294] — 12695133744.8]|4.40919 149025 147281 146914 280ä160581.4|4.55954 146024 67234170251.914.60792 145359 5533121897.214.65576 144203 144739 144017 I44012 144216 144523 145016 145659 146466 147448 143659 | 251228-2|4.288367 2072269659-3 4:93463 4933229016-8 | 4.98052 £310177-2 fe 333352.0 |$5.07263 g7£5358795-0 |5.11886 ej äg 2347 417791.9|$5.21202 5.026055 I14 2142087.6|4.46035 9675151014.9 4.52z039 diff. — 264 538 234 £267 15590 2006 2541 3213 4068 5213 €3234 93223 13664 23262 — 67995 +52772 390008 21922 15723 12592 10634 9316 8364 7652 79098 6657 630X 6007 5703 5559 53285 5239 SAR 5008 4915 4844 4778 4726 4684 4648 4625 4608 459& 4595 4597 4602 46023 4646 ; 4676 TAR. 4. TaB, 2, I i K Sn ”" i” q log. v ji diff. | adiff.$ v+4:w I log.v| diff. 3 NT b + ” + HAT |$5.3205187] ., HH 4X7701.0] $.21208 T4215.3355 143 Rd 454 451894.7| 5-25918]| TA7I9 242 |$.3506642 153245 746 489840.0] $-30670 OR 244 |5:3659287 | 155240] 1985 S32077-6] 5-35471) 23c6 T45[9-38I5TI7) rsrsag|] 21968 579229-4] 5-40327 495 146 15-3972543] 350ggr) 2455 032054-21 5-45246 SE 247 | 5.4132424 162603 27228 335218] /$:50235 ra 1481 5-4295027 VAS ÖTA gorT8 = 3-67699] 5.55303] 3968 29 | 5.4460641 162934 33208 = 4.04426] $5-00458 5155 591 5-4629575 |. av2as0r) 130578, 446327 5-65709 3 151 |5.4802166] 176531 494909 — 4.94121] 5-71067 I52|5-4978797| s21081] 44308 5-48970] F-z6543) 3476 153 |5-5159858] 125945 4884 6.12235| $5.82r48] I60F 154 1$5.534$803] 191322 $3773 85592! $.87896) 5748 15515-5537125 | 397249] 592710 27146] 5.938021 $9906 15815 .5734374 203795] — 6546] 871546) $-99881] 6279 X5715-5938169] 2a1x033] = 72381 09-901S28] 6.06r53] C372 25815-6149202] 29064 go3ill ä1.21376] 6.z2637) 6484 159 15.6368266 | 227986 89221 13.00640] 6.19358) C72x 260 15-6596252] 237947 9961) 15:05530] 6.26341 £287 26115.6834199 249x01 21254) 17.55841] 6-336x2]- Hd. FS 5-70833001 261649 r2548] 20.64888)] 6.41224] 7608 5-73449491 assga43l 47944 —24.5008) 6-4920x] TI7F - 5-7620792] 292000] 6257 29.3968) 6.57598; 8397 ös $.7912792 210520 r2$20 35.6750] 6.66473 8E75 266 $$. 8223312 33I192k 21401: 43.87606 6:75398 9425 367(5-255$5233] 356297) 249704 54-7989] 6-85958| 20060 26815-29121301 336372] 294751 69.6696] 6.96761| 20803 26915:9298502] 221640 35268] = 90.4479] 7-08441| 11680 2701 5-9729142] 164522 dc 120.3836| 7.211r72| 12731 a7xl 6.0184663] srs737 531904 ”I65.1329] 7.35182| "49219 172 16.0702380 "585362 67635 235.119 1 7.50781, 15599 1273 16.1287742 674170 88318 350.961 | 7.68401] 17629 17416.1961912 295782 121672 557.310] 7.88678] 20277 275 16.2757694 972330 176548 963.029] 8.12596] 23918 27616-3739024 | i251906 279576] 1880-925] 8.41802] 29208 277 |6-4981930 | yo3a7ra| 320806] — 4458-47 | 879388] 37586 27816-6754642 AdorssA Ra | £4943.00 | 9.31693] 32395 27916.97560 18 120378.3 |50.22642 | 99949 280 [=] : [<< [9 =] ad Pl ajdlbe Fen EN LATT MET OD, Att uptåcka käjföddesehskäpokia af den kroklineen,; i hvilken en kropp föres, når den drages till en gifven punkt af en Centripetäl- kraft , som år proportionel mot någon dignitet. od afständet. | EEE af NILS JOH. BERGSTEN. den 28 Oct, "TOG | I | Ar construera den kroklinea, som en kropp | följer, når den drages till en gifven punkt: af en rärdpetile kitet som år proportionel mot | en gilfven dignitet af afståndet, år et Problem, | som sysselsatt de största Geordie Men oak-| tadt desses bemådande, år det endast några få | händelser, för hvilka constructionen år upfun-| ner, och i de öfriga håndelserna, hvilka åröl| oråkneliga, skulle kroklineens beskaffenhet vara| alldeles okånd, om icke vissa dess hufvud-egen- | skaper kunde uptåckas åfven då, når ingen construction år gifven. Dessa egenskaper åros | 1:0 Att Lineen har en Apsis: 2:0 Att lineen hat) en 'oåndelig gren, som år antingen Hyperbolisk, eller Parabolisk : 3:0 Att lineen går till den punka ten, åt hvilken Ceutripetal- kraften verkar: 4:0 Att lineen år en Spiral. Hvarje linea, som ups kommer af Centripetal-kraftens Cirkeln | undantagen, har en eller fiera af dessa egenska- a | ; 23 - per... Då jag icke har något nytt att anföra ' i ett ämne, som redan från långre tid år upar- betadt till den fullkomlighet, att en vidare för- kofran troligen icke år att vånta, år min afsigt endast, att till deras tjenst, som begynna' att studera Theorien . om Centripetal- krafter, up- gifva en lått method, hvarigenom de omnåmnda egenskäperna uptåckas. Jag vågar hoppas, att det förestållnings-sått, som jag hår nyttjar, låttare fattas, ån det, som vanligen förekommer hos Författare, och utbeder mig, endast för denna orsaken , ett rum i Kongl. Vetenskaps-Academiens Handlingar, för efterföljande Afhandling. SR ; Låt S. vara den gifna punkten, till hvilken kroppen RR (Fig. 1), SA et gifvet afstånd, 1 hvilket kroppens hastighet och direction anses för bekanta, CARD en del af kroklineen, soma kroppen beskrifver, -R en punkt på kroklineen tagen efter behag. Låt åfven e förestålla krafter: i ÅA; y kraften i R; och" kraftens föråndring ut- märkas genom Eqvationen y.SR” =e.SA" .- Drag SB, SP vinkelrått mot tangenternai ÅA och R.' Sått SA=a, SR —r,SP-p, Sin. SAB=sså att SB—sa. Låt Cirkeln AX, som har 5 till medelpunkt, råka SR iX. Ome år centripetal-kraften i denna Cirkel, uttryc- kes haftigheten genom Vae. es Låt A vara kroppens gifna hastighet i A och v dess hastighet i R. h2 (FINS Sått = = — ,, så år lineen e beståmd til! - Ge se CAR storlek, när a, e, h och s åro gifna, och s2/? = cd TERS are — Men pv = sah; derföre år pr v?= ; es ” ct3 2 2 å JE a” e flidare är da: —Vl or 20 — 5 - OCH fe ct —3y? annet g ar e efter hr = åridröss vrf” pot 3 pa—3? ct—3 (fe) va: Först : låt n vara en Jar Exponent och n>3. Låt Sv (Figg: 2, 3) vara Asymptot till Hy-, perbeln nE DY, vars Eqvation år Py =& 6 då SR=r, RQ=y, SA = a, AE =e. Lat Sv åfven vara Åsymptot till Hyperbeln mHD:t, ss da R KE e a” eg hvars Eqvation är r3z — BE Häårat följer ; vatt y:2::6" Four att ERE CD) når 7=c, och attz> Ce. VOR j Vän i I | 3 nu SB=sa, år rr Sn —+t oBHOTR: FARINA fr ln Men i0ooo Joo 2AEOR. Derföre. är dr = £oBHTR T2AEOR. Det öfra teknet gåller når rr > a, "det nedra, når :r sa, år AF SSNEFyER USE rese Ef- IT = x PET RA ter + 2AEOR = a Ae 1).47 (a 1).0 sått m s?c"—-3 = (n—-1).0" 73 — 0 s2c02-3 och Z = (113 = RN a -— (1—1). EES GENE så 29 oeZ? LÄT:Ob RES sc —" Håraf ses, att dr kan (QS (ELER NL ses försvinna, om Eqvationen Z”=0 har någon ja- skad rot. 5: 3. Jag tånker hår bevisa, att denna Eqvation 0-1 icke kan hafva någon jakad rot om CC) 25 : " (5 ar en nekad gvantitet. Till den åndan sit- il—3 UN ARV tesP=n—3. i EA BRETT I ERA SA NA ap n—3. n—1.7" (nr c>)dr och ddP=n-3. år Fia: PN ANG ")dr?. OmTr =, MN BEN dh = 0 Och d dP=2.n—3.n-1 CATS des Detta vårde af ddP år jakadt så vål når r ökas, som | når 7 minskas Om r ökas ifrån r =c till r=E &, år dP ståndigt jakad och P ökas ifrån P=o0 till P= oo. Om r minskas ifrån r=c till fr= 03 (ALAA — cen nekad gvantiter; men dr år äfven nekad, derföre år dP ade jakad och EE rokas ifran P9, till. P=:0"7) Hårat följer, att P icke kan hafva et nekadt vårde , om r har et jakadt vårde. - Om nu Eqvationen Z?=0, : a m ; har en jakad tot; når CC) —— år en ne- c n—3 kad qvantitet, låt vårdet r af denna rot insåttas 1 vårdet af P. Då år icke P en nekad storhet; derföre år icke a””!P en nekad storhet. Men efter Z”=0, år e?Z2=0; och således år icke att Pp ce Z? en nekad storhet. Men art! P set = (n- 3.4" 1 mek! )rE a, Derföre — d år icke n—3. a"—! mer! en nekad storhet, 26 hvilket strider emot det som år antagit: Eqva- tionen Z7=0 har således ingen jakad rot, når n—I m j Ä C) = — år en nekad 'gvantitet. Detta y g ERS blir vidare bestyrkt af det som: följer, då det åfven blir tydligt, att denna ROR verkeli- He gen har” jakade rötter, når (Ey = — 1CK9 0-3 år en nekad qvantitet. 6. 4. Om i vårdet af Z” skrifves ci stållet för r, blir "Fo BEDC Go HARDG sr = (3 2 ae och ANN PETA Fot Hi rärer. RE (me RB ); och efter FMV RA år n—1-C | Broar (Une TIA TE n—3.a"—"),-så följer, — ICON m a 41 d k d FÅ att; om — LT ) » både Z” och é ) för= n—3 c | " svinna når r=c; hvilket gifver tillkånna,. vatt r=ce år i denna håndelse en dubbel rot till E- gvationen Z2=o0o. Det synes äfven, att: Eqva- tionen i ingen annan håndelse kan hafva: en dubbel rot. $. 5- Låtr—d vara en rot till Eqvationen PL gå att met 3 dr! =71e==1"- edra en3, Sått r=d+u och Z? ABBR 400 SER + &c, så ä ÅA — 0, B=— (me?—3 dt g få — — EE n—3 .ar"1. d-3), C=— (n—-2: B+2:82- 2 de a7- fån? sÖr de—4)Y. Och om i stållet för met>3 dr 2 N— 1 . 6 skrifves dess vårde, år B =: IRENT Y d (de—3 8-3), Men om road—u år Z2—Bu 2:Ne—1 Ar 1 + Cu" + Du? + &c. och B=- ; NS I (Er ENN) Val vensom CET (2.n—1. n—3. 20 arr. dt4 on n-2.B). Håraf följer, att B för- . - | svinner, om:r=c år en rot till Eqvationen, eller dc LOGI Catt Zoner .n=3,a" "i cs ut Da: &c, op re fu Se Efter dre bb TRANS AEOR ($. 2) EON Ada SYV dr, äte dr = 20 AGT AKER Paracentriska kraften ddr jakad och drifver från S når r>c. I denna håndelse motarbetar nåm- de kraft den Paracentriska hastigheten dr, om r minskas , men befordraf samma hastighet, om r Ökas. Det år tvårtom, når 72&8, år Vi ch? .— . Men A? a arte EN EEE oe Isf år Vv? I AR——g 28 at — mae ISS SSE -(n—-1.0"73 — 25? CI = — (6.27). n— 1. s? ct ME ae Lar -. p . n— Och efter p7 v' = (CRD blirp? — CT met 3 mFa.sa och p = saV m+? . Altså har m m p et åndeligt vårde, når afståndet år oåndeligt stort, hvaraf följer, att om kroklineen har någon oåndelig gren, år den Hyperbolisk. -Det skall snart bevisas, att kroklineen har ingen dånde- lig gren, om m = o, eller om m har et nekadt vårde; och att hon icke alltid har en oåndelig gren , når m har et jakadt vårde. | RN Först låt kroppens direction AB göra med SÅ en spitsig vinkel, så att kroppen begynt falla till: S (Fis. 1). -Om då SA=SSC (ESA; eller ac, Fig. 2. år det en möågelighet, att Arean AEOR blir =BHTR och att dr för- — svinner. Dertill fordras likvål, att BH DC icke ' är mindre, ån AEDC. Nu år 2 AEDC-—2 BHDC = ae — FA KN —n—32.4"—!Y$. 4, och BAD C n—1.C e — m An ä—I e år större ån AEDC, om — — S ar ex n—3 c 1 i 29 8-1 m ' nekad qvantitet, eller om (2) I åren $ n— jakad qvantitet. Altså försvinner dr Sa al CNE sdema m och GG — — år en jakad qvantitet. Låt c HEN saledes AEOR vara = BH TR, så skall dr för- svinna, når 7 = SR; och SR år således en rot till Eqvationen Z2 =o. Denna roten år större, ån c; och Eqvationen har ånnu en rot Sr, som ANAL y: under det att Sr mwskast kan arean Dar blifva oåndeligt stor. Altså kan Sr tagas så stor, att Dqt= DOT, hvarigenom AE gr blir lika stor med BH:tr, och Z?” försvinner &. 2. Men afstandet Sr kan icke tillhöra kroklineen; ty efter dr försvinner når 7 = SR, och Paracen- triska kraften nu drifver ifrån S ($$: 6), blir SR et minimum, och kroppen år i Apsis, når dess afstånd år SR, hvarefter kroppen åter begynner upstiga ifrån S. Om BHDC = AEDC, eller ANT m e bå e (=) = — försvinner dr, når r = c; och ef- ST . - ter Paracentriska ' kraften åfven försvinner, kan detta afstånd icke undergå någon vidare förån- dring. Når BHDC år mindre, ån AEDC, år AEOR beståndigt större ån BH TR; dr kan således icke försvinna, utan kroppen faller till S. Sek Nu antages, att kroppens direction i A gör med SA en trubbig vinkel, och att således krop- - pen begynt upstiga ifrån S. Om då sa>c. (fig. 5) eller SB>SC, skall kroppen aflågsna sig oåndeligen. Ty dr? = oBH TR — 2 AEQR, ech BHTR år öfver allt större, ån AEOR. 20 Det samma hånder om sa—c, åfven om a—r”c. I alla dessa håndelser har m et jakadt vårde (5. 2); efter- si—3 > bs”. Om a < c (fig. 3) och BHDE är större, ån AEDC, år åter BH TR Dbestån- digt större ån AEOR, och kroppen aflågsnar sig oåndeligen. Nu år ($.4) 2 BHD C — 2 ADC: ae (mer! ——n—3.a"—"), och BHDC år RA. na m "= större ån AEDC LR a (= 2) a en jär =S (i A.n=>7 kad gvantitet, eller om —) — ; c n—3 kad qvantitet. Derföre aflågsnar sig kroppen oån- <— ar en ne- : Esa mn deligen om ac och 5. eh be år en nes n=—2>2 kad qvantitet: I denna håndelse har sm nödvån- nm A ar en digt et jakadt virde. Om Ö lor ig ; VR jakad qvantitet, år BEDC mindée ån AEDE, och vårdet af m kan vwvara både jakadt och ne- kadt, åfvensom m kan vara — 9. Etter BEDC år mindre ån A EDC, sgifves et afstånd SR som år mindre ån och större, ån e, så att BHTR— AEQR och dr försvinner. Afständet SR år då en rot till Eqvationen Z? =0, och om SR —r, år (EP an TERS Bitarna S-A)A Når m år jakadi, år(n—1).72-3 > 2 e73, således ere ag 2 ct—3 7? n—1.T > 4 zen för Åsymptot-arean R Tmv år större, ån grånsen för arean ROnv. Det gifves således et afstånd Sr större ån c, vid hvilket arean R Tir —': det vill såga, att grån- HA 31 =RO4r och BHtr = AE4r. Detta afstånd Sr år åtven en rot till Egqvationen Z? = 0. Men det kan icke tillhöra kroklineen; ty efter dr för- svinner når r SSR, och Paracentriska kraften drifver till S, år SR et Mazimum, kroppen år i Apsis vid detta afstand och begynner att åter falla till S.: Om m=0, eller m år et nekadt tal, kan Eqvationen Z7 =o0 icke hafva Aera, ån k ” [OCR Ae m en jakad rot'SR. Når (— = —,år BHEDC = 5 Ce n—3 AEDC; dr försvinner, når r= c, och afståndet kan sedan icke undergå någon vidare föråndring, efter Paracentriska kraften år försvunnen. Anmärkning. Om HR år hastigheten i Cir> keln når afståndet år 7 och. Centripetal-kraften Ne - sate ; ra Ar HA ng vÖCk efter vä — ht = f AT na"e 2ae mae SÅE OR = Ah? >-L SVE bönde (8. 2) NONSENS Il Å UN (ae a GE TE — ($$. 7), år vo —H2= — (nm FI 7--1 SE (n—3).ae EE LEN > ; en j m AON fierföre år v—=H, om 2 > Men i » 6 denna håndelse försvinner dr, når r = ee. Krops pen har således både den direction och den ha=- stighet, som fordras för att beståndigt fortsåtta sin rörelse kring S i peripherien af den Cirkel, hvars radius år c; hvilket ån ytterligare bestyr. ker den satsen, att afståndet icke kan undergå Någon vidare förändring. THOMAS SIMPSON har 33 | då i Mathematical Dissertations pag. : 164 . och i Doctrine of Fluxions pag. 274 anfört denna om- ståndighet såsom skål till att kroppen aldrig up- når afståndet c, utan i stållet faller eller upstiger i Spiral, och derunder ouphörligen nårmar sig till nåmda afstånd. Det vore en orimlighet, ef- ter denne berömde Författares yttrande, att en kropp skulle för någon tid åndra sitt afstånd från S och sedan plötsligen begynna röra sig i en Cirkel, hvarigenom den" symmetri, som bör vara på bålla sidor om en Apsis, skulle blifvå uphåfven. Efter det år att förmoda, att icke hvar och €n inser styrkan af detta bevis och finner sig deraf öfvertygad, skall jag strax anfö- ra et annat, hvarimot intet kan invåndas. $. 10. Sått (fig. 1.) bogen AX = x och vinkeln ASK = 6) Efter sdr:rdQ::a:r och rdÖ;dr:; - € arti AME E: Me ? Sc (2— TR Do kd IM (IGN De v Sälg, = TA ; lea ETS så år + ax—=fSfYdr. Låt Or | Z kå dinaten RG (figg. 4. 5) till kroklineen FG före- stålla Y, och > tagas åt jakad led når r ökas, men 33 men åt nekad led, når r minskas Om då Ab- scissen SR föreståller r, år + a x = arean AFGR, och om denna area vid någon omståndighet blir ofindeligt stor, blir bogen x oåndeligt stor, och utmårker, att kroppen röres i Spiral. Men arean AFGR kan icke blifva oåndeligt stor, så framt icke antingen Abscissen r, eller ordinaten Y : oåndeligt stor, och åfven i denna håndelse 1 AFGR hafva et vårde, som icke år oåndeligt. Abscissen r år oåndeligt stor, når kroppen äl lågsnar sig oåndeligen. Ordinaten Y år oånde- ligt stor, når dr försvinner, ty då år Z? = o ($. 2). Ordinaten Y kan åfven vara oåndeligt stor når r försvinner, ty a kan vara mindre, ån 5. Det år således på dessa tre omståndigheter, som upmårksamheten bör fåstas. Men för att afgöra, om arean AFGR är oåndeligt stor, eller icke, antager jag följande Theorem , såsom bekant. Om RA LÄNS Ordinaten y och ar Nao” rd er + &c. YT +gr" tår" + Sc. och y=B, når 7 = A, men y minskas ifrån y —=B till y=0 under det att r ökas ifrån r = A till 7 == oc» så skall arean fydr, som imellertid up- kommer, hafva en gråns, om högsta dignitetens exponent i nåmnaren öfverskjuter högsta dignite- tens exponent i Täåljaren med et tal, som år större ån, 13 men i annat fall år samma area O- åndeligt stor. ' Åfvenså om y ouphörligen ökas ifrån y=B till y= «&, under det att 7 minskas ifrån r =A till r = o, så skall arean f—ydr.» som imellertid upkommer, hafva en gråns, om K. VA. Hondl, 1813. Si. I. 3 abscissen r år y — Sr AR 34 lågsta dignitetens exponent i Nåmnaren Öfver skjuter lågsta dignitetens exponent i Tåljaren med - et tal, som år mindre ån 13; men 1 annat fall år samma area oåndeligt stor. (5e MACLAURINS Treatise of Fluxions $. 327.) ; i Nr 11. När r=0, år Z= AV o.d BERTS och om a” MV. 2 n&= 5 år Y= -——= SM [fig. 4); om n> 537 c cn år Y=0 (fig. 3): och om 2 < 5 år Y= co (fig. 0); Men efter n > 3, år 5—n mindre ån 2> Un s . a och << 1. Altså Öfverskjuter KG (lågsta dig- 2 2 : NG. nitetens exponent 1 nåmnaren) o (lågsta digni- tetens exponent i tåljaren) med et tal som år mindre ån et, och arean af MS Y fig. 9, åfven= som arean AFMS i figg. 3 och 4, kan icke va= | fa oåndeligt stor. Hvaraf följer, att kroppen icke kan gå i Spiral, under det han faller till S., ; 5. 12. 4 När T= 0, är Z= AM mer3re-t ; ock ——— AM 2 kar rare AF JE SH — ss — —- 0. Och -— TY tUrQnsNOR TOLITA EEE AMmer—3pivi KROM In ee EfCen n—1 0 £-5 > rf, har AFGR (52. 5) oi 2 ju å e ; ; gråns, fastån SR blir oåndeligt stor. - Kroppen kan således icke gå i Spiral, under det han aflågsnar ( sig oåndeligen. Detta år redan tydligt deraf, att kroppen beskrifver Byperbolisk gren” (8. 2 | I 3 ; | | Låt kroppen falla -till et afstånd SR; i hvil=' 35 ket dr försvinner (fig. 2). Då år antingen RSA, veller SR =0 ($$. 8): Sått SR —-d sök r=dtu Under det att 7 minskas ifrån r = a till r= d ; år —ax=/Ydu= i för Af) a ad (d4uj=5 SA ESRI OA NBA VE ASSR Sr och B = NORA Cut ju? + Du + & 2—-1 Oc Nn 1. ä (dr—3 — c7-3) $ Se 5. Om d>ec, år d termen Bu icke borta; och efter 2—0<1, år arean AFGR, som upkommer under det att försvinner, af äåndelig storlek. Men om d= cy, fattas termen Bu, och arean C a fg (fig. 3), som upkommer under det att u försvinner, år oånde- ligt stor, FElrCEN SO icke år mindre ån 1. Derföre år bogen x i denna håndelse oåndeligt stor, hvilket betyder, att kroppen måste göra et oråkneligt antal revolutioner, eller gå i Spiral, under sitt fall till afståndet e, i hvilket dr för- svinnerr.. Om kroppen upstiger till et afstånd SR =d (fig. 3) i hvilket dr försvinner, år an- tingen. d c och = garn E f en jakad storhet. Kroklineen har två Hyperbo- liska grenar och en Apsis, der afståndet år det minsta. En sådan linea år alltid möjelig når n > 1. Ar OM a:dra Classen. Når sa>c och Ö SH Kroklineen består af en Hyperbolisk gren,som år för- enad med en Spiral, i hvilken c år minsta afståndet. - C. kk m e 3:dje Classen. > Når (-) Fr REL SERA n—53 nekad storhet. Kroklineen Bod af en Hyper- boiisk gren, som år förenad med punkten S- Denna Class år alltid möjelig, når a > 3; fast- ån MACLAURIN icke vidrört den, då han upgifvit constructionen af de imeer, som upkomma når h=>5 (Ireat. of Flux. N. 8. 777 ---. 883) Del år troligt, att ingen construction blifvit upfun- nen för lineer af denna Class, 4&:de Classen. Når a jen jakad storhet. Kroklineen har en Apsis, der jafståndet år störst , och går på båda sidor till S. De lineer, som MACLAURIN omtalar (Ir. of fl. £. 8. 393. 437. 450), åro en sårskild art af den- na Class och igenkånnas deraf att m=0. JR Anmérkning. Sätt — > ir(C) (FE och m= n—1,.l— 2. (5.5 1,2). 8. 15.4 Når n < 3 men 2 > 1, hörer lineen till någondera af dessa Tre Classer. 1:sta Classen. Når m år et jakadt tal. 'Kroklineen har två Hyperboliska grenar och en 'Apsis, der afstindet år det minsta. 2:dra Classen. Når mso. Kroklineen har två Paraboliska grenar och en Apsis, i hvilken jafståndet år det minsta Denna Class består af de lineer, som MACLAURIN omtalar (Tr. of fl. 18:$.: 392. 436. 450.) 3:dje Classen. Når m år et mnekadt tal. | Kroklineen tangerar våxelvis tvånne concentriska Cirklar kring S. Till exempel tjenar Kröklineen ? 'ABCDEFG (fig. 6). A Till denna Class kunna alla de lineer fö- fas, som upkomma, når n = 1, når Nn < 1, når n=0, når n år et nekadt tall Den vanliga El- lipsen erhålles, både når n=2 och når n=-— 1. CMacL. Tr. of fl. $: $. 445, 446). | S. 16. h Når n = 3, kan lineen c icke beståmmas. 38 - - Men om Il =— och tvånne Hyperblar upritas, R ae 0 LÄG hvilkas Eqvationer åro a?e=r?y och Is2a?e=r?z, blir dr” =+t'2BHOTR F2AEOR ($. 27 Diffe-4 rential-Eqvationen för kroklineen år ä sa? dry l k => hvilken constru- rV (1) UR LAR eras ganska lått. Men innan dennz2 construction H företages, nptå åckes utan svårighet efter den me-; » thod, som i denna afhandling år framstålld, att. hvarje linea, som upkommer når 2 = 3, hÖrer till någondera af dessa Fyra Classer. Gå 1:sta Classen. Når 1s?>1. Kroklineen har två Hyperboliska grenar och en Apsis, i hvilken. afståndet år det minsta. Å 2:dra Classe. - Når IS 1, men Is? icke. år större ån 1. - Kroklineen har en hyperbolisk. gren förenad med en Spiral, i hvilken afståndet sluteligen försvinner. Den Hyperboliska Spiralen. år en Föerkud art af denna Class, och SR nes deraf, att Is” = I. I 3:dje Classens” , Når dj. Krokline Sole en fullkomlig Spiral utan grånsor för största och minsta afståndet. Lineerna som höra till denna Class åro inga andra, ån de Logaritmiska Spira- lerne, hvilka endast genom vårdet af s kunna. skiljas ifrån hvarandra. 3 4:de Classen. Når 1<1. Kroklineen hasdl en Apsis, i hvilken afståndet år det största, och på hvardera sidan om denna Apsis år lineen en Spiral i hvilken afståndet slutligen försvinner. SRA t + a dr = | | 89 Or AE ANSER rar EE DESERT ETC AE SENSE FÖRSÖK till ett råttfårdigande af de theoretiskt< -chemiska åsigter, på hvilka den sy- stematiska uppstållningen i mitt För- sök till en förbåttring af den che« miska nomenclaturen grundar sigs af CJAC. BERZELIUS. "y (Andra Fortsättningen.) ; ds. 9 Äpr, 1812? Lennets Syrsåttnings-Grader. ME bomma här till en Metall. hvilken vantar ålder kånd, och just derföre icke blifvit med sam- ma noggrannhet undersökt, som flere af de mindre . allmånt intresserande metaller, för hvilkas upp- tåckt Chemien har att tacka sednare decénnier. Oaktadt jag bemödat mig att nårmare utreda ten- nets syrsåttnings-grader till antal och cara&terer, wågar jag likvål ej hoppas, att icke ånnu mycket återstår, som fordrar framtida försök för att fullt utredas. Vi skola hos tennet se samma caraterer ti det hela, som hos antimon, men med föråndrin= Kören Vy 4. Mandl; Toms COOL (sid, 275.) 4ide Qvack 40 gar, som gåra början till en Öåfvergång från de metaller, hvars oxider mera höra till klassen af syror, till dem hvars oxider åro afgjorda baser, d. å. från de mera decideradt ele&ropositiva till de ele&ronegativa. > Det ' intresserade mig att veta om tennet ågde en suboxid, hvilken jag förmodade då böra träffas i den svartgrå eller svarta, stundom 'regn- båge-fårgade hinna, som bildas då tennet småltes vid en ganska lindrig hetta, och som slutligen förbytes till en skiftande SÄS eller också i den svarta anlöpning tennet får, då det i faktigt till- stånd råkas af en annan metall, eller slutligen i det gula öfverdrag som bildas dels på långe för- varadtj tenn- följas dels på vissa fAlåckar af smålt tenn, der det liknar en matt förgyllning. Jag utsatte derföre tenn-folium i en degel för en småningom Ökad hetta, hvarvid det svartnade och öfverklåddes med en i regnbogens fårgor spelande hinna, Tennet syntes i början helt och hållet förvandladt till denna massa, men då jag begynte röra det, fanns hinnan så tunn, att alldeles intet "kunde afskiljas eller sårskildt uppsamlas. Oakrtadt jag utsatte denna tennmassa för en långre fort- farande lindrig hetta, som icke gick till glödg- "ning, så blef” hihnan” icke merkbart tjockare, och då hettan kom till glödgning förglimmade massan och brånde sig grå. Då jag icke kunde isolera den förmenta. suboxiden, sökte jag förskafta mig tenn = oxidulen, hvilken Läårböckerna beskrifva 'så- som hvit; för att, genom jemförelsen med denne; af olikheterna kunna bedöma huruvida denna mör- ka, brånnbara oxiderade hinna var suboxid eller oxidul. | oc oTenn-oxidul. Jag upplöste tenn i concen- trerad saltsyra och fållde lösningen med kolsyradt 41 Okali, tvåttade den erhållna fållningen med kokan- de vatten och torrkade den, hvarvid den behöll sig snöhvit. De Chemisters 'uppgift, som påstå att saltsyrad tenn-oxidul, fålld med kaustikt kali i öfverskott, ger ett basiskt grått salt, har jag icke kunnat besanna, ty då jag fållde en poriion af samma solution med caustikt kali, feck jag en hvit fållning, som af öfverskjutande kal upplös- tes utan att förut blifva grå. Den torra, hvita, med kolsyradt alkali fåll- da tenn-oxidulen löstes med yttersta låtthet och utan fråsning af salpeter-syra och af saltsyra, och var således icke kolsyrad. Upphettad”till glödg- ning i en dermed till hålften fylld retort, gaf den rent vatten och lemnade ett ljusgrått pulver, hvars nedersta del var mörk nåstan svart. Jag omgjorde derföre försöket med en större quaniitet, som alldeles fyllde retort-kulan, och jag erhöll då, såsom förut, vatten, men i retorten stannade ett svart pulver, som uttagit och rifvit till finare pulver, hade en af grått, brunt och grönt sam-= mansatt fårg. = Påtåndt för blåsrörs-lågan i en punkt, fortfor det sedan att af sig sjelft förglim- ma, likt fnösk, till en hvit, något med grätt blandad” oxid. Den hvita med kolsyradt alkali erhållna fållningen var således oxidulens hydrat. Detta hydrat år lika förbrånnligt som den vatten- fria oxidulen, men glödgningen under dess för- brånning år mindre liflig. Genom kokning med vatten decomponeras det efter hand, och blir svart, Jikasom det sker med koppar-oxidens hydrat. Kolfven , hvari detta försök skedde, kom håndelse- vis att i 4 månader stå outslagen, då större delen af den svarta massan hade bibehållit sig; blott en liten del ofvantill hade oxiderat sig högre ock blifvit hvit, É 2 Det år således i axidulens yttra cara&erer Ho gen ting, som kan afgöra om det år någon skill. nad emellan denne och den förut omtalade mörka hinnan som formeras på småltande tenn. lineas tjocklek af det nyss beskrifna mörkgula musiv-guldet; det år mindre poröst ån det föregående, och ofvanpå ligger musiv-guld alldeles oföråndradt, men hvars yta år beklådd med glånsande fjåll af sublimeradt musiv-guld. Detta bevisar att musiv-guldet in: nan det öfvergår till svafvelbundet tenn i mini- mum, förvandlas till mellangraden; men att, då lagrét af detta år ganska smalt, skillnaden emellan de temberaturer hvari båda decomponeras år gan- ska ringa, Ju långsammare decompositionen går för sig, Ju tjockare år lagret af mellangraden, och tvårtom då den sker mycket håftigt, ser man knappt «tecken till dess bildning. Det förut omtalade grågula musiv-guldet, öfvergjutet och kokadt med concentrerad. saltsyra, "ger svafvelbunden våtgas och blir efter hand mer och mer gult, hvarvid det förvandlas till svafvel- bundet tenn i maximum, som efter tvåttning äterstår med en skön guldgul glans. Likvål år det svårt att på detta sått fullkomligt förvandla hela massan till svafvelbuuden i maximum, ty ännu efter flera timmars skarp digestion mårkas tydliga tecken till utveckling af svafvelbunden e våtgas. Jag har gjort ett försök till musiv-guldets analys, men jag har icke haft ett sådant, att jag — kunnat vara fullt försåkrad om dess renhet; ty 61 -det som på vanligt sått beredes, åfven med den största omsorg, innehåller alltid en portion svaf. velbundit tenn af mellangraden. Förmodligen år endast det halft genomskinliga, guldgula Musiv- guld, som genom sublimation erhålles, att anse såsom fullt måttadt med svafvel. Jag har ofta vid förr gjorda operationer fått det i temmeligen stor quantitet; men nu, då jag uppsåtligen sökte erhålla det i en för analysen tillråcklig quantitet, . ville dess beredning icke lyckas. Jag måste såle- des anvånda ett icke sublimeradt musiv-guld, som likvål var alldeles fritt från inblanning af Cino- ber, hvilken annars oftast orenar detta preparat. 3 gr. musiv-guld syrsatte med rökande salpeter- syra, och lösningen silad och fålld med saltsyrad baryt , gåfvo 7,4625 gr. svafvelsyrad baryt sva- rande emot 1,03 gr. svafvel. Efter detta försök hade alltså 100 d. tenn upptagit 52,3 d. svafvel. Detta år icke fullt dubbla guantiteten mot i mini- mum, men med den såkerhet proportions-beståm- melserna nu synas mig hafva fått, genom antalet af dermed intråffande analyser, lårer det vål vara ostridigt, att i det rena musiv-guldet tennet upptager dubbelt svafvel emot i minimum. Att syre dessutom icke finnes i musiv.- guldet, eller icke behöfves till dess existens, bevises af dess be- redning genom åverkan af concentrerad saltsyra på mellangraden af svafvelbundet tenn. : Rörande nomenclaturen af dessa olika svaf- velbindnings-grader inser man tydligt, att de be- nåmnings-grunder jag i förslaget till nomenclatur för de svafvelbundna: metallerna anfört, åro otill- råckliga. Jag har stora skål till den förmodan, att alla kroppar kunna förenas med hvarandra till ett visst lika antal multiplicationer af minimum för den ele&ropositivaste; och attt. ex. alla brånn- 62 bara kroppar hafva lika många oxidationsgrader, hvilka alla åro produ&er af samma multiplicatorer med den lågsta syrsåttningsgradens syre. På sam- ma sått torde det förhålla sig med svafvelbind- nings-graderna. » Om denna gissning i framiiden bekråftar sig, torde båsta såttet att åtskilja sulphu-, reta, blifva att framför sulphuretum tillågga mul- tiplicatorn, t. ex. bisulphuretum, trisulphuretum &c. Så långe vi ånnu måste anse de så kallade sul- phureta in minimo för verkliga minima, hvilket de af skål, som jag i föregående afhandlingar anfört, icke kunna vara, så torde vi kunna nöd: fallsvis åtskilja dem efter samma princip, på föl- jande sått: Sulphuretum, Sesquisulphuretum, Bi- sulphuretum. Vi kalla då tennets första svafvel- bindningsgrad Sulphuretum stanni, den andra Ses- quisulphuretum stanni, och den tredje Bisulphure- tum stanni, hvilka namn tillika hafva afseende på deras quantitativa sammansättning. (Fortsättning i nästa Stycke). UTDRAG af Tabell- Verket angående Födde och Döde i Sverige Åren 1806 --- 1810. at : HENRIK NICANDER. d. 31 Mart. 1813s ÅR esultaterne af Sammanråkningen för dessa År åro vida skillde ifrån dem, som min sista Beråt- telse af År 1809 för Åren 1801 — 1805 inne- höll. Riket var då i ett blomstrande och fredligt tillstånd, och årliga Förökningen i Folkmångden, Finland inberåknadt, steg till 28472 Pössoner. den största, som Riket haft sedan Tabell Verkets början. Ifrån År 1805 till 1811' har tillståndet föråndrat sig. Krig och smittsamma sjukdomar ' hafva åstadkommit stora förluster; sjelfva Afelse- kraften har i sin naturliga fortgång blifvit störd, och inom Rikets nu varande område finnas 1 följd deraf, under detta Qvingvennium, de Födde i undervigt emot de Dåde med -en Summa af 11894 Personer. Följande Tabeller upplysa detta Vidare. e4 Födde och Döde År 1806. A. Födde ”Mant. I Q H Övink. TStockbolms Stad! 4180] 1144] Stockholms Lån, 1597 1404] Upsala - - -| 1150 1124 Nyköpings = + 14509] 1441| Linköpings «= -| 92458] 92449 Jörköpings - Å År 1693] INVEXIO A= = mur 5 1508; FRCalman cl HG 361 2933 Gettlands - - Ne 494 Blekinss = -| 190971 1947 7 | , Christianstads - FE 1721) WÄlnöste oc > 2322 2362 Fiallands = oc 1117 1109] Göteborgs - - 1909] I 1232 Vennerborgs -I| osa063t 929024 Skaraborgs - | 2170 2027 Carlstads = - 2224) 2249 Örebro - - | 1610; 16031 Vesterås « «= -I 135041 12909] aln = = + 02255) 1790 Gelle- = - ++ 11359] 1193! Hernösands - | ge7l — 860j Jämtlands = -! 2 410j WVesterbottens = 662 711 Norrbottens - i 643 335| Summa | 37784] 36797| 3 Förökning 5060] 37931 Döde. ”Mank. | Qvink. 2i78l 2167 14289] 1429 1121] 1132 1095] 1175 9901] 2393 143535] 1549 1267: 19220 E 1922 323 433 9771 1003 14282] 1508 2003] 1912 1169] 1233 1795] 1555 1919] : 1948 1307] 2012 16731 ” 167 1446: 1436 1245) 1170 15291 - 1518 741 01 616l 52210: "247 253 3555| 332 407 309 mm — > — YR Födde och Déde År i Födde. Mark. ”Qvinke I Stockholms Stad! 1206 Stockholms Lån! = 1477| 1405 Upsala = =» | 192927| 1180 Nyköpings «"' -| 13201 1327 Linköpings = | 2549]. 23938 Jönköpings = -I| 1788; 1695 Vexi6 27 el 1567) 1518 Calmar = >» | 2949) 2168 Gottlands => - 47 Blekings -« | 1325| 19215 Christianstads -| 1048) 1763 Malmö => = | 2638) 92402 - Hallaads > | 1195] 1113 Göteborgs = «| 2058] 1924 Vennersborgs -| 2456) 2351 Skaraborgs + «| 21481 2035 Carlstads = | 24301 2981 Orebro - = + 1741) 1569 WVesteraås - = | 1337) 1259 Falu «= - = I 17881 1721 Gelle «+ mv « | 1151) 1116 Hernösands = | 025 973] Jämtlands = - 476 440 Vesterbottens -| 200] 693 Norrbottens - -I 641 637 re fee Summa 29069] 36773 Förökning | 2326) 5192 K. VV. A. Handl. 1813. St. I. 65 Box, BB Döde. Mark. | Qvink. 12381 1933 1271] 1343 2154] 29047 1405j 1336 1206] 1299 1695] 1714 429 433 963 945 1351] 1380 1965] 1855 764] — 802 1762] 1720 15951) 1669 1749] 1918 1585) 1019 1149) 1182 1135) 1188 16851 - 1799 279 033 676 630 264, 282 327] 411 mes 371 30745 31575 5 66 j F åddg och Déde År 1808. C. Födde. Dåöde. SNR. I | Qrik. SK | Man Mank. z Qvånk. I Stockholms Stad 11283 0837 2015 3iockholms Lånj 1503) 1493| 1867) 179292 Upsala = + «| 1340] 219011 11501" 1167 Nyköpings = -i '1563| 1497) 12631 1335 oLinköpings - | 2603] 2474! 29084) 2071 "Jönköpings = 1213) 1649) 2704] 2630 INGESNOÖ' Iller ie 1575) 1464) 1503] 1441 (CAM dre er 2328) 2202 3 2038 428 1625 1741 2269 9-9 3091 3370 LTT 2171 1454 1271 Gottlands = > Biekings - 45 415 350 1266) 1203) 1597 Christianstads 1904] 1767) 1826 Malmö >= - tog! 2456] 2333 Hallands = = 1137] 1140 964 1910] 1822) 2969 2304; 2068) 3538 2104] 2071) 2831 1919] 1923] 2136 1520] 14892! 15611 1607 4800 1329 1738! 1625) 1506: 1499 2i30l] 10921 1063] - 952 : oc8) 896] ”Z18l 754 4391 4101 2941 205 Vesterbottens E60l 671 623 Norrbottens > 560! 503 427 — "2222? !" =! ms ——— Göteborgs = Vennersborgs Skaraborgs - Carlstads e Örebro 2 a Mesterasis > fal oo Mere Gefle- =: - Hernösands - Jämtlands "= 36064] 41290] 40421 ——]| 3991] 4357 Somma Förminskning 37299 — 67 Födde och Döde År 1809. D. —— rådde. 'Döde. ”Mank. Qvink: ; Mank. Qvink. I Stockholms Stad 329 Geel 2505 2240 Stockholms Lån! 1237| 1155| 2615, 2431 Upsala - + | 1038 972] 17911 1638 Nyköpings "+ 271300) 2397) - 1770, A6d3 Linköpings + +| 2340, 2219] 2384, 2409 Jönköpings - -| 1635) 1678| 1328 12901 NERD TSAR oc 1351] 1282! —1437| 1369, Calmar += += «| 2148) 20291 21611 21900 Gottlands "+ + 386) —359j| 3521 403 Blekings =" + -| 1032! 41021] 1449] 1425 Christianstads «| 1860) 1769i 2003) 1939 Malmö - - + 2406] 2419] 2439) 2350] Hallands- > = 1106) 1042: 1062 991 Göteborgs + | 17061 1634| 2981; 2926 Vennersborgs =) 20528) 1948: 2667) 2309 Skaraborgs = -| "18201 17511 20801: 2087 Carlstads: = | 14190) 14791 3080] 2321 rebro = -« | 12561 1251: 1848! 12869 Vesterås » + «| 1081) 1016) 1836] 12830 SE - fån. Tonsddlgenka2 dl). 2804) AROR Gefle - - + + 909) 850) 1827| 1651 Hernösands - - 202 G20) 12241 19213 Jämtlands + | 383 425 501 £67| Mesterbottens -+ " 5501 564! 16905, 1575! Norrbottens - = - 464. 447 1585 - Summa | 32629] 31671) 475741) 45958 "Förminskning |-——i——] 14045] 14287 68 : 2 ; 1 Födde 'och Döde År 1810. E. Se ee | Födde. Döde Mank. Qvink. + Mank. Qvink. I Stockholms Stad! 1917) 1121) 1698) 1464 Stockholms Lånj 41504| 1438| 1782) 1685 Upsala + - + 1208] 11701 1494] 1535 Nyköpings - -| 1612] 1554] 1435! 1386 Linköpings - -| 2641) 2495| 2577 2721 Jönköpings = -| 20153 18831 3 1616 Vexiö - - -| 17741] 1642! 1496) 1614 Calmar ss 2471] 2318) 1970] 1916 Gottlands - | 444l 4011 392] 437 Blekings = -+ | 14501 1406) 1209] 1029 Christianstads -| 2057) 1952] 17721 1740 Malmö - - -| 2786| 2774| 1926| 1901 Hallands - + | 19209) 1173| 1033] 1076 Göteborgs «= -| e9121 20981 2068; 1955 Vennersborgs -| 2607) 2449] 2347| 2275 Skaraborgs - +», 2191| 21131 2019) 2057 Carlstads «= + 21231 204381] 3069] 2974 Örebro - 1625) 1652! 16521 1690. Vesterås » - -| 1298| 1292) 1418] 1341 Bala «= soc dd 175 1675| 20041 1939 Gefle= - - I 1377: 21182) 1082] 1064 Hernösands - | 975 923 220 cd Jämtlands - + 451 464] — 319f 355 WVesterbottens - 707 602 446 409 "Norrbottens = -| 6721 631] 434) 406 Summa | 404591 32457| 380951 37512 Förminskning |=——j 23641 945 Under alla Fem Åren, Summa. I Stockholms Stad Stockholms Upsala - - Nyköpings = Linköpings - Jönköpings - IVExIO dan, a Calmar - » Gottlands - Blekings = - Christianstads Malmö - - Hallands - Göteborgs e Vennersborgs Skaraborgs = Carlstads - 2 Örebro - - Vesterås « = Hale fa de free "Aa Hernösands - Jämtlands = Vesterbottens Norrbottens - = Summa Förminskning ad 69 3186 3708 joe F, Förökning, | Förminskning. Mank. | Qvink. ”Mank. | Qvink. are BE v4335 Lån | 2000] 1954 Sa njRe 750) 932 - 489] SA RN CR SS 00901 dT SN 27 AZ ZlS Se RTNSTeR - 901 411] —-—/|j——— "Inafedalk bless 334 ÖST S 175 MEL! GESSVAE SÖTA [or 21651 01: 604] je ET -) 22391 2195/———I——— 5 792 480! TS ——il=—=—.; 16901 1937 z TT 174 z SST INR fee 144 774 J=——I!———]| 15671 1723 - göj—=——j——-— 792 - ERE 666 793 ee fe! 1144] 1355 + 114 24 S 3S!7 43 AAA | 546| 3 en ERS | 4 126 é FS een 120 46 10504) 6160] 13690: 14868 70 | . | 1806. 1807. Mank. | Qvink. , Mank. , Qrvink. Ifr. otill 1 År! gi1i8) 7995) 7760] 6479 I — 3) 3327) 3340] 2357|. 2353 3=— 5) 192911 1263) 10321 1039 5 — 101 1178) 1228l 1066!) 1096 IG Ar 19 021 12 TO TR P5 er 20 fru 25 7001-709 RR 20 — 25] 933] , 835) 890) Bid 25 AO kd 957| -928j 869 30 — 35 —j 7861-845) 9081 913 35 — 40 —| 905] 1007] 916! 1039 40 — 45 —| 11051 1014f 1092] 1189 45 — so—] 1135| 10311" 1246] 1082 50 — 55! 1526) 12851 1554| 14138 55 — 60—]l| 15501 1427) 1600] 1557 60 — 65—]1 1635| 1670! 18461 1906 65 — 70 —| 1319] 1756! 1662) 1997 70 — 75 —| 16541 20228) 1677] 29011 75 — 80o— 13751 1855! 1457| 1968 80 — 85 —1 ' 846] 1329| 859) 1394 25 — g90—] 361 541 330 619 Öfver go— 24 123 24 176 71 re ha skiner 6: 1808, 1809, 1810, Mank. dr Ön Tp eg Mank. = Q k 2779 3 5205 1220 2395! —— — 7474) 2193 | 33751 4399) 3893; 3731 1761] 2317) 2097, 1787 | 1973] 2965) 2654 2141 1512! 1931 745) 1445 1162; 1029 1936 1124 1464] 13461 914 948 1664 1140: i910l 13051 104i 975 126011 ”29038] 16-73) 1414j 110361 2012 1453| 1251) 1735] 1621! 12021 11601 1408] 122051 17301 1654 1206] 1142 1433] 1491: 1901 1886 1397] 1272 | 1590] 1565; 2302, 1932 1561] 12883 1921! 1836! 2544| 2432: 1858) 1711 1982 1967) 2611] 2553) 2011: 1933; 2197; 2483 2696) 2978 2143) 2339 20206. 2304 2157, 2018, 19 9 2109 2067! 24492 2064) 26932] 1515: 2245 1462, 2204 1693] 2403) 1541 2101 1032! 1464: 10001 1407 222 1205: 6 671 -3727/ 649l 3911 614 fs 40421 a 45958 SAR 37512 70 TS RNA RER RE jaså fr, o till 5 Årj I Mr at SA AN RE en IG 15 — 15 — 20 — 20 — 25 — 20 MON SARA 40 = 45 — 45 — 50 3 5 55 — 60— 60 — 65 — 65 — 70 — KO =S 2 = 00 = 00 — Ligger 25 = 900 — Öfver g90o— Summa Pöde i 1806. ”Mank. [ Qvink. , Mc 91138) 7995 3527) 3340 1221] 1263 1178] 1928 2071-192 725 709 933 235 024 957 7e6l 845 903] 1007 1105) 1014 1135] 1031 1526) 1285 15501 1427 1635] 1670 1319] 1756 16541 2022 1375) 1235 84601 1329 361j — 5:1| 24 183 32724) 33004 1807. Mank. Örn 7760] 6479 2357| 2353 1032) 1039 1066! 1096 710! — 677 762 769 290 214 g9228| 269 908 913 916! 1039 1092] 1129 1246] 1082 1554] 1418 1600] 1557 1246| 1006 1662) 1997 1677) 29011 1437] 1968 e59| 1394 336 619 Gal AZ —t ee— — > sometmseee LA FRONT NAT RA ENE I | | 1808, 1809. ez7e SKR 1220 2305, 1512 1226 1664 "1601 1453 1408 1433 1590] 1921 1932 2107. 2026 Qvink. Mank. | Qrnk — — > | Ög I) -— 7474) 8193 6704 33751 4399 3893; 1761] 2317 2097, 1973] 2965] 2654 251! 1745) 1445 1124 — 1464] 1346! 1140; 1910] 1305 1223) 1673] 1114j 1251) 1735] 1621' 1925] 1730] 1654 1491; "1901 — 18286 1565; 2302 1922 1236] 2544] 2432 1967) 2611) 2553, 2483 2696) 2973 2304 2157, 2013, 2442 2064] 2693 2204 — 1693] 2403 1464: 10001 1407 671 377| 649 192 109! 199 40421 a7574 45952 | 30005) 37512 RR —— — Manks. Orck 2363 6242 TE G. 1810, 3731| 3654; 1787 1642] 2141] 1919! 1162; 1029 9141 948 104i 975 1036] 1012 12021 11601 1206] "1142 1397] 1272 1561] 12288 1878) 1711 201 ! 1933 ; arg 1515] 292 45 1541 2101 82 1295: 391] 614 94) 186 | | | HI a Barnsbörd - 643 Benbrott, får. ska Sår .« = 239 Brånnsår - 35 Blodflöd =» +» 25 Blodhostning, o. Lungsot «| 5979) & Bukref, För- stoppning - 1749 Bulnader, Ro- sen, Kallbr, -| 653 Dragsjuka = cd 111 Fallande-Sot , Convulsioner) 188! Febrar - + | 7154 Frosse, Alta -| 708 Gickt, Torrv.| 1019 Halsfluss, och Strypsjuka -| 2541 Hjärtsprång , Maskar = -| 1946 Håll, Styng «| 7394 Insp. Bråck ot 162 Kikhosta =» el 5049 Koppor - = -| 1482 Kräfta, SS ee er 162 et -- ov -- - I 1206. | 1207. | 1203. [ 12009. | 1810. Git ER EO Ny et reeesbermnamnd = 644| 648) 700 5tj - 551-58). 60 42 29 33 27 102] 105) 110] 102 5763! 6533| 6766) 6290 1269) 2061) 1966! 1674 600) ”70o1il €511 597 29 32 54 28 214] 204) 245| 208 T033|/12527 21171) 9193 460! 9938| 1024] 2038] 926; 1016 1065] 1121 282) 315l| 479] 309 1759 2036) 1933| 2005 7182) 7473] 7777) 8227 173] 170! 163! 154 2619] 575. 6281: 958 2199) 1314] 2404] 224 186 155). 186 an | EN | j | Sö SEN ärade REVERIE 1806. | 1807. | 1808: | 1809. Ålderdom - «| 7915 Mag - Torsk , hård Mage -) 1593 Mäåssling - 431 Oangifven Sjukdom - -| 8178 Olyckshånds. - 2 Risen - - «| 143 Rödsot, Utsot -| 2694 Skarlak. Feb. = 40 Skjörbjugg - BÖ Slag, Brådöd -| 4693 Spetålska = -; 17 Stenplåga , | Vattenst, I 176 WVattenskråck - 6 Vattenkråfta , Likmask - 40 WVattensot, Gulsot - -| 2692 Vener.Sjukdom | | Summa 65728 Lomomnac med 1490 500 7449 19922 110 1756 65 47 4490 20 136 62313 13 H. År 1810. 1652 1726 1694 2486; 1574) 320 9208) 9662) 9407 1930] 1724! 1805 1291 - 104] 115 11460/11503] 9008 126] 392 90 VE 26 5095; 5328) 3050 16 14 29 1111 1611 159 1i 12 3 33 44 50 3133) 3210! 2822] 298! 2241 295: 9023| 9834) 8792 82311 | 93532 se | De svåraste Sjukdommarne, som årligen botrrt- taga största antalet af menniskor, hafva under sist- ledet Qvinqvennium Ööfverdrifvit sitt hårjande. 14 Febrarne, ibland hvilka Fåltsjukan åfven år inråkned, hafva öfver vanliga Medclalet, nedlagt, alla Åren tillsammans, omkring e 32000 Alderlomskråmnor - = 72000; Oangifne Sjukdomar e = 3009 Rödsoten, Aren 1808, 9 och 10 - 270092 n Lungsot och Blodhostning, samma Ar -0920 Slag > e = 3002 Vattensoten, 1808 och O e = 2000 Möåsslingen samma År - ee 392900 Kikhostan,. 1806 och 7 - « 6000 Frossen, Aren 1809 och 10 ESER er le Men Kopporna, som annars hvart 4:de och 5:te År, i synnerhet under påstående Krig och hun= gersnöd, gerna infunnit sig och då fålt ifrån 5 till 8000 månniskor, hafva allt sesan År 1804, då den vålgörande Vaccinationen bief anbefalld, gan- ska mårkbart föråndrat sig, Största myckenheten, som» de borrttagit under sistledne Qvinqvennium, år antecknad för År 1809; men den steg då icke bögre ån till 2404 personer. Likvål finnes att de Vaccinerades antal de sednare Åren ganska mycket aftagit emot de första, Det var ÅT.ISOM vas Se 28370 ; 1805 — — 30179 18306 — — 25234 IBOLLSF 2TO 1808 — — 160407 1809 — — 17027 1I8I92 — — 17079 Om skillnaden hårrör af mindre omtanke och nit för detta hålsosamma Medels antagande och be- fordran, eller af underlåtenhet att gifva ullkånna ( i a - hos Vederbörande Tabell: Författare, hvad i den vågen. kan vara utråttadt, år ovisst. — Troligast år likvål det sednare, sedan en tåtare utöfning blif. vit en vanlig sak, hvarvid uppmårksamheten icke så ifrigt fåst sig som i början. Åtminstone synes detta vara håndeisen i Stockholm; dår ILåkarne pu äro lika ifrige för Skydådskoppornas fortplantande som förut, men dår anteckningarne öfver deras förrättningar vid Koppympningen icke tyckas vara fullståndige de sednare Åren. Af Olyckshåndelser åro endast sådana anteck- nade, som tilldragit sig hemikring, Ibland dem finnas per mediom blade = 2 V ige Qvafde af Mödrar och Ammor » 381 Sjelfmördade - å 2 =. 80 Mördade Barn - å Ö ST TGN — — Åldre - fl sven 23 Döde at Os - 4 3 5 NAS — Sr Fall ke - nd = 87 — — Svålt - - - 5 — — Köld - - EGT — — Starka Drycker - NE — — egen eller andras Våda 160 — -— diverse andra håndelser 287 Af Barn som blifvit qvafde af Mödrar eller Ammor finnas de måsta nu såsom tillförene i Linköpings, Jönköpings, Vexid, Calmar, Skara- börgs och Carlstads Lån emellan 20 och 50 på hvart stålle. Men på Gottland har intet enda Barn på det såttet omkommit sedan 1798, och i Norra Provincerna yppa sig sådana håndelser åf< ven ganska sållan, =S 78 Af dem voro Gifte — - =" Wile 6939t Ogifte - - e 41759 och 1184 hafva födt Tvillingar. | 17 = Trillingar. 2:ne År 1810 Fyrlingar. Af Barnen voro Gossar = — — 375068 | Flickor ehe TÖS Dödfölde s j==) såskemisd ooo De ågta Barnens proportion till Hustrurna fanns ; « År 1805 som fo till 6i. echar81i0h-205 for 206 DBeremot hafva de oågta Barnens proportion: gill de Ogifte Qvinnorna beståndigt tilltagit: ; Den var mellan 1775 till i795 som 1 till 92 1795 — 1800 == I — 70 1800 — 1805 - =» I — 69 1305 — I8IO0O «> I Deras proportion till Ågta Barner Mellan 1775 och 1795 som I — 27” [705 = 1I8000-0- CE I800L-S0fg08 SET = 175 1805 =— f81öre IFE få Af denna våxande proportion synes likvål - Folkmångden icke hafva haft sårdeles båtnad, emedan nåstan hålften af de oågta Barnen årligen dö och i Stockholm då ån flere. Alle Födde tillsammanstagne voro EGNA . År 1805. År i8io, till Folkmångden som 10 till 319 — 10 till 326 De Döde till Folkmångden 10 = - 410 — 10- -315 De Döde till de Födde 100- » 128 —100- - 96 79 Således hade de Döde år 18:10 liret större proporiion till Folkmängden, ån de Födde hade ar 1805. Under denna starka mortalitet har ingen Als der fåt någon tillökning mer ån Barnen ubåt I år, samt Åldrarne melian 15 och 20, 30 och 355 samt 55 och 65. Alle öfrige hafya mer och min: dre lidit förlusters Öm någon åmmare skötsel för de spåda Bar- nen varit gynhånde; Göromål utom hus för Al- dern meilan 30 och 35; Försigtigheten för Aldern mellan 55 och 65, år ovisst; men såkert synes; att ungdomsstyrkan bibehållit Åldern mellan | 13 och 20 samt befordrat dess tillvåxt, emedan Död- ligheten dår Åren 1803 och 9 var minst liksom vanligen, Detta oacktadt , befinnes likvål, den- ne Ålder liksom de öfrige; når prvportionerne uppdragas mellan hvarje Ålders döde och lefvan- de, icke dess mindre hafva förlorat ansenligt mer under sista Qvinqvennium ån under något annat, hvilket en Jämförelse ined perioden ifrån År 1775 till 1795, som består af 4:ra Qvinqvennier och följakteligen har mera bevis på sin sida, ganska märkbart adagalåggess. Slutligen bör gifvas tillkånna, att sedan de Norra Lånen År 1809 blefvo styckade och flere; Församlingarne Neder-Torneå, Carl Gustavs, Hje- taniemi, Öfver-Torneå, Pajala; Muonioniska och Enontåkis blefvo delade med Ryssland; Nordma- ling och Piteå Lands Församlingar lagde den förra till Vesterbottens, den sednare till Norrbottens Lån, » hafva underråttelser måst inhemtas ifrån orten om Folkmångdens storlek År 1805 i de behållna 39 delarne af de långst Norr styckade Församlin- garna, nya Tabeller öfver Prosteriet, hvilket de tillhöra, för Åren 1805, 6, 7 och 8, i pro- '& portion efter den återstående Folkmångds-summan uppråttass På samma sått har Nordmaling och Piteå Lands-Församling måst utbrytas ifrån Prost- Tabellerne, i hvilka de voro intagne; slutligén af alla vederbörliga. Specialer sammanråknas Ta- beller för de anförde Åren åfver de Norra Lånen, efter deras nu varande grånsor. I anseende till » dessa proportioneringar kan icke försåkras, att re- sultaterne hunnit till yttersta nogket; men i ans ledning af de nårmande Utslag, som dylika cal- culer förut gifvit, förmodas likvål, att de icke mycket afvika ifrån sanningen. RON, Att genom Metallborstar eller samlad myckeniet af Metallspetsar göra Gal- vanismen mer användbar och krafti- gare för medicinskt behof. af id J. P. WESTRING. d. 23 Oct. 1812. I anledning af Magnetisme och den så kallade Perkinismen, eller i allmånhet metallernes retelse förmåga på djurkroppen, och hvaraf phenomenerne så väl fordom som i synnerhet i våra tider våckt upmårksamhet, föll jag redan 1801 på den tan- kan att galvaniska kraften, såsom mycket diver- gibel, skulle kunna ledas på en gång genom flere spetsar åt hvilken del af kroppen man behagade, "Till försöks anstållande, låt jag för detta åndamil förfårdiga en Guldborste af 6 st. Hollåndska Du- cater således, att på en guldskifva af 3 tums långd och 13 tums bredd i ena åndan spetsad framåt till bjertlik figur, infattades eller fåstades :guldspetsar, på sått som kardor vanligen göras, samt en ögla | af guld i breda åndan. Denna kardformiga skif- | va fastgjordes på ett likformigt stycke af Ebenholz, |» hvarå ett litet med skruf försedt handtag befinnes KV. A. Handl. 1813. St. I. 6 83 och med hvilket borsten kan föras i hvad direction som beliagas, samt afskrufvådt kan nedlåggas och förvaras. Lika så beskaffade> borstar gjordes ock” af silfver och af koppar. Öfvertygad att desse metaller ensamma icke ågde någon väckelse - förmåga eller kånbar kraft att reta, förenade | Jag dem med galvaniska kedjan, då deras kraft blef i hög grad rinårkbar. = Detta skedde på följande sått: Ifrån VOLTAS stapel, som jag sammansåtter af Silfver och Zink, med exci- tatorer af klådeslappar, blötta i Rhenskt eller Franskt vin (Chvartill lågges litet koksalt för att öka kraften), leder Jag en silfver eller guldtråd, fåstad med ena åndan i stapelns positiva pol, och med den andra 1 öglan till borstens guldskifva;3. på den negativa polen låter Jag patienten hålla med den ena och med vin vål fucktiade handen en förs tent blåckskifva, eller som båttre år, ett skaft eller handtag spetsadt åt åndan. Ju större yta som hål- Jes i hatden, ju mer samlas och ledes kraften. Patienten såttes så inom galvaniska kedjan, och borsten föres medelst handtaget på sjuka stållet, som då från hvar spetsånda af borsten erfar känsla af stark retelse, och liksom hetta och bränning om borsten qvarhålles inemot minuten, ja, huden blir röd och åfven svåller om retelsen fortfar Öfver den nåmnde tiden, eller ock om stapeln år star- kare. ”) Samma verkan upkommer genom borstar af flere slags metaller ; men jag tror mig dock al- tid hafva funnit dem af guld och silfver förmån«- ligast. ”) Jag har alltid upsatt min galvaniska stapel af Silfver och Zink, med 30 Silfver Riksdalrar och lika många och lika . stora ”Zinkplårar : Sällan lär någon sjuk tåla retelsen af starkare batteri, utan att besvåras. i 83 Retelsen som vid applicerandet af borsten åstad. kommes liknar, fastån i svagare grad, nåsiors ä- verkan — CUrtication). Den verkar på muskel. fibrerne som derigenom återfå tonus och spåan- kraften, viallireten förnyas, lifsvarman 2terkom- mer, och hos overksamma Hsrör deras AR för- måga, om hvilket alt de med metallborsten an- stålde försöken öfvertygat mig, ft. €. genom spart fördelande af gikt- knölar och NER Ra tsYl ster m. Mm. som nedanföre skall anföras. På nervernes känslighet synes SENT AM net mindre såkert verka. sSyn och Na ha vål någon gång återvunnit en det af deras lit. acktighet, men af föga bestånd; Det har hkvål hände; att då orsaken icke varit idiopatisk i ner- ven, utan i andra delar, och der gjort kånslolösbet, så har medlet varit af fullkomlig nytta. Vid medlets anvåndande anser jag likvål rätta ledningen ifrån Polerne vara vigtig, så att de tven- ne olika krafterne icke förblandas. Zinkpolen blir alltid positif, "och Silfverpolen neganif; hvarföre verkningarne blifva utan tvifvel äfven olika. T.e. IFRS VINALS försök, att i hår förtaga inflammations verkan med negativ electricité, har jag eftergjort med Galvaniswen på en man som för åndamnäle skållade ett af sina fingrar. "Den deraf hårrörande inflammationen fördelades genast då metallbersten "från negativa Polen adplicerades. - Rodnaden och vårken uphörde, den updrifna blåsan nedföll samt torkades och låktes. Deremot våckes infammatio- nens intensitet medelst den positiva Polen,” och heta svulster såttas derigenom lått i bulhing, på lika sått som det sker genom posit:? electricité. Tolf år åro snart förflutne sedan jag började anvånda Galvanismen genom metallborstar för ;aé- dicinskt behof. ””Utaf en måtgd samlåde frön i detta 84 våmne, ber jag nu få till Kongl. Vetenskaps Acas demien anföra de mårkvårdigaste håndelserne, der ”Galvanismen' genom metallspitsar af borste visat mer och snarare verkan ån man vanligt vunnit Ar electriska kraften. . Håndelsen: Lamhet och Talförmigans förlust. Major K. — - - 40 år gammal, af en. såll- synt stor vext och kropp med starka toreusa musk- lar, hade 6 månader för sin ankomst hit i Augu- sti 1803, haft ett våldsamt anfall af slag, troligen från oordentlig och väållustig lefnad, hvarefter han blef lam i högra sidan och till den grad mållös, att knappast kunna såga ja och nej, ofta utan ur- skilning, håldst minne ch förstånd voro också rub- bade. - Hela högra sidan var något magrare, och alla dess muskler slappa, samt i armen en känsla ”af ovanlig tyngd. Galvaniska kraften leddes me- delst svagare stötar genom bjernans båda hemi- spherer, och ifrån lilla hjernan ryggraden utföre. Derjemte ricktades stötar genom armen och efteråt gjordes retelse med kraften till tungans och våderstrupens musklar och ligamenter. Armen började nu att dag ifrån dag kånnas låttare, kunna röras och hullet blifva fa- stare. - Småningom återkom ock talförmågan, så att han efter 14 dagar yttrade enstafviga ord. Med galvaniserandet fortfors i 9 veckors tid, en half timma och ibland långre hvar dag, hvarefter pa- tienten återvann bruket af sina lemmar och orga- ner. .Emedlertid gjorde hans oregelbundna lefnad dock curen långsam, under det han blottstålde sig för svåra anfall af inflammatorisk natur. = Han ; 8 5 fick åfven några veckor efter sedan han i Nov. 1803 hårifrån hemrest, åter ett anfall af slag som utan hjelp och vård slutade hans lefnad. 2. Oförmögenhet. att tala. En 8 års gammal flicka af Judiska nationen, hade aldrig kunnat låra att tala, men ågde dock bjelplig hörsel. Hon var mycket blodfull och, efter hennes åtbörder och upsyn, liksom rubbad el- ler svag ull förståndet. Längre tid visade sig scor- butiske symptomer i munnen, hvilka likvål med tjenliga medel öfvervunnos. För de öfrige svag- heterne syntes medlen otillråcklige. Under år 1811, börjades med -galvaniske adplicationer på halsen, munnen och tungan, åfven stötar ledde genom hufs vudet, ehuru icke utan mycken måda för det mot- stånd barnet af håftigt och ondt sinnelag gjorde, Efter 3 veckor erhöll hon så mycken styrka i tal- organerne, att hon kunde härma flere enstafviga namn. För yppade svårigheter af barnets ogen- het, nödgades jag, att upskjuta med galvaniseran- det under förhoppning att framdeles med mera framgång kunna repetera ett så verksamt medel. +) 3. Lemhet i högra sidan En Sjö-Capiten H. - - - - hade efter er'resa till Sardinien ' fått slag om hösten 1801. Efter hemkomsten fördes han till migi Jan. månad 1802. Högra sidan af ansigtet befants vara paralytisk i högsta grad, hvaraf patienten hade ett förfärligt ut- seende. Ögat på samma sida hade förlorat nåstan 7) För impotentia virilis har jag anmärkt ett mårkvärdigt exempel af den galvaniska kraftens förmånliga verkan. Men ehuru lofvande i sin början, var det dock icke var- aktigt, hvartill andre omständigheter kanske mäst bidrogo. Jag förbigår emedlertid nu den närmare detaljen; år lik- väl ofvertygad att, ett efter anatomiska och pbysiologiska grunder anstäldt bruk af Galvanisme, bör i nämnde fall verka kraftigare än vanliga confortativa, 86 allosyn åfven örat hörseln; nåsan var” böjd åt vån- / ster och munnen updragen åt Örat, samt ansigts- musklarne slappa och hopfallna. fer fyra vec kors dagligt galvaniserande med stötar och SÅ ser från metallborsten, blef han nåstan fullkoml:i ä:erstålld, syn och hörsel återvunnos; munnen en- dast drogs liuet åt vånster vid musklarnes starkare rörelse. Application med borsten på nervus faci- 2lis vid dess utgång genom foramen stilomastoi- devm, gjorde dock snart synbar verkan, liksom på pes anserimus, hvaraf en god del nervgrenar "böra till örat I detta sidstråmnde sattes en liten Silfverlur af 13 tums långd, hvarigenom svaga stötar styrdes ifrån och till Tuba Eustachii. FPa- tienten hade ock en svulst på aponeurosis palma- ris, lik en hölsesvulst, stor som ett dufegg, mjuk och rörlig, nåstan utan vårk. Medelst bruk af: borsten fördelades denna innom 14 dagar. — Han lefver ånnu hårstådes och mår vål 1 Aa. Torticollis Tonica. Bokbindare Gesållen M. - - - 21 år gammal, hade i flere veckor haft en Rheumatisme, som dra- git hufvudet på sned åt venstra axeln, med ned- böjd haka åt nyckelbenet. Efter 14 dagars gal. vaniserande, en half tima hvarje ee medelst bor- "sten och stötar genom pålagda silfverplåttar, kun- de han uprånhålla hufvudet, och bibehöll sedan dess råtta ställning. Troligen skulle flere kråm- por ifrån anatogismens felacktighet, genom denna kraft kunna aftrelpas, och svårare operationer före. "kommas, sådane som t. e D:r JÖrG och flere i dy- lika fall föreslagit. ") . 10) Uber die Verkrimmungen des menschlichen körpers. Ven D:r Je Clir. G. JÖRG. 87 | SEX OSLO KET: En ung flicka, 19 år gammal, som för ve- nerisk smitta efter andra Låkares föreskrift under- gått remeden, hade en exostose på högra armpi- pan, stor'som ett litet hönsegg, men utan all vårk. Jag adplicerade metallborsten derpå, endast en half tima hvar gång under 14 dagars förlopp, hvaraf den fullkomligt fördelades. En annan, af 26 års ålder, hade af Saltfluss en dylik vid armbogen, hvilken tidtals vårkte dag och natt. Efter ett lika förfarande som med den förra, började benknölen att minskas innom 14 dagar; likvål fordrades hela månaden till fullkom- lig fördelning, då invertes medel tillika gåfvos mot den egentliga sjukdomen. 6. Rheumatisk knöl. (Tophus.)y Friherrinnan G., en medelåldrig -Fru, hade en så kallad Giktknöl på aponevrosen till muscu- lus ulnaris internus, hvarföre hon ej kunde röra eller vånda handen utan svårighet och plåga. Bor- sten adplicerades blott några gånger och endast £ tima hvar gång, hvarefter vårken försvann och handen återfick samma rörlighet som den friska. 7. Höftvärk. (Ischias.) En 70 årig man — hade under ett halft år så svår vårk i sin ena höft åfvensom i knået på samma sida, att han knappast kunde gå med till- bjelp af kåpp; att ligga var honom åfven odråg- ligt. I hopp att lisa honom, anvåndes borsten, hvilken fördes på det stålle bakom Trochanter ma- Jor, der ledgången år minst betåckt. Hårmed fort- sattes i 8 dagar, då vårken försvann och mannen omsider aldeles återståldes. 8. Höfithalten. (malum coxendicum.) Ehuru jag icke med galvaniske medel kun- "Rat bota denne sjukdom, nu allmånnare hos barn 33 som det synes, ån tillförene, (och hvaremot jag er- farit. fontanellens förtråffeliga nytta, då den på rått stålle blir adplicerad) har likvål Galvanismen visat mycken kraft att snart stilla och döfva den- ocrågliga vårken ofta till den grad olidelig, att en sjuke ej tål sångtåcket ligga på leden. - Med säkerhet kan J2g anföra, att genom anvåndandet af den positiva polen, den eljest långsamma infiam- matoriska actionen i ledgångén exalteras och ut- breder sig lått i pårgrånsande med cellulosa för- enade delar. "En pu mera vunnen erfarenbet om den negativa polens verksamhet ger mig förhopp- ning, att 1 den samma åfven finna ett medel, hvari=- genom denna sjukdom tidigt och i sin början skall kunna botas. 7) = 0. Ref-ormar. För de lindrigare slagen känner jag ingen såkrare och snabbare cur ån metallborsten, adplice- rad på 'Ref- ormen , från den positiva Polen. 10. Styfhet i fotleden, med svårighet att gå. Fröken hade under ett halft års tid, icke utan mycket svårighet kunnat bruka den ven- stra foten, hvilken var styf och stel, likvål uian svuinad och vwvårk. Jag misstånkte något fel i musklarnes antagonismus, försökte metallborsten och det med den önskade verkan, att efter några gångers bruk af densamma, svårigheterne aldeles ' försvunrno. 11. Döflet, från spådare barndomen. Fendrik v. P. — hade vwid 6 års ålder för- lorat hörseln, men så upåfvat synförmågan att han ” €) Den förmodan z2tt Tic douloureurz, denna odrägeliga an- siktskrämpaå, som så ofta trottsat all vetenskaplig konst, skulje genom Metallborsten , vål ricktad från den negativa polen, ”Ätwinstont mycket lindras, må icke anses orimlige 39 af munnens rörelser kunde förstå hvad som tala- des , ehuru det språk hvarmed 'ban svarade var föga begripligt, hålst den tidiga olyckan hindrat honom att låra modersmålets råtta sammansåttning, Efter tredje galvanisationen med svaga stötar ge- nom båda öronen förmedelst små utåt med silke virade silfverlurar, mårkte han med glådje sig höra något. I någon grad återvanns ock verkeligen hör- seln, hvarföre han för egen råknming låt samman- såtta en galvanisk stapel, och har sedan med för- mån begagnat den. En gammal döfstum visade , hvar gång Galvanismen adplicerades, tecken till hörsel, som dock genast försvan. Retligheten äter- stålles, men förloras. Hos yngre döfstomma bör medlet , jemte annan REA åtgärd, försökas. 12. Lamhet i ansigtet, med svag syn, döfhet och svårighet att tala. Mamsell Å. - - - 24 år gammal, hade efter sinlig lidelse samt ådragen rheumatisme fått ' ett våldsamt convulsift anfall, hvarefter hela venstra sidan af ansigtet blef förlamad. - Pannan var der upsvåld, ögonlocket stod jämt öppet och Kunde ej nedlåtas, och hvaraf hon mycket plågades. Hör- seln var ock på denna sidan förlorad, nåsan dra- gen till böger, men munnen ånnu mera. Tungan var ock lam, så att hon med möda kunde tala och svålja, och kånslan i halfva delen förlorad. Alla in- och utvertes eljest vanligt brukta och mot dy- lika åkommor kraftiga medel, förblefvo overksam- ma. Jag började åndtligen salvanisera henne den 12 Maji 1812. Silfverborsten adplicerades mot an- sigtets hela venstra sida, ånda tills huden rodnade , " hvarefter fåstades på kinden ifrån hakans nedre kant, upåt, en tenn skifva, 6 tum lång och 12 bred varigenom stötar fördes ungefår 100 byar gäng. Likaledes flyttades plåten under nåsan åt + 30 örat, och derefter öfver pannans venstra sida, med Jika många stötar. Slutligen fördes kraften genom årat medelst lilla silfverluren och en på åndan plattad silfverledare inuti munnen åt tuba Eusta- chii (som går nedanför bakre Öpningen till:nås- borrarne ifrån mun). VWVerkan af alt detta blef den, att Patienten på 12 dygnet kunde röra venstra ögonlocket ; och det blef innom få dagar lika så 1 rörligt som det friska. "Redan den 16 Junii voro alla lamhets-tecken besegrade och helsan till båg- Ges förnöjelse återvunnen. En ref-orm, som Pati- Saten hade under kåken till venster, försvann åf- ven efter en under 8 dagar förnyad retelse med silverborsten. | : | Dessa få håndelser, ibland många flere af lika förhållande, vittna tillråckeligen om galvaniska kraftens vålgörande verkningar i medicinen, sår- deles med tillhjelp af flere metallspetsar på en gång, och hvilka tll form och figur kunna sammansåt- tas efter hvars och ens vilja och behof. Den plåg- samma urtication, som blott gör retelse med lång- varig sveda i hudens textur, år af vida mindre kraft och inskrånktare verkningskrets ån denna metallretelse. Jag önskar derföre, att Låkare ville fåsta upmårksamhet vid den samma, och deras be- mödanden skola såkert gifya dem tillfredsstållelse. ROSA SEN TICOSA, Ny Svensk "Törnbuske, beskrifven Al ERIK ACHAR IUS. Pers UR d. $ Mars 1313. On konsten i odlarens hand förstår att låna åt flere arter af det tåcka Törnros-slågtet flerfalldiga föråndringar, som, ' jämte nya behag, med utseen- det af det hela, åfven förvåxla blommans fårg och fördubblingar, samt andra delars egenskaper, så röjes åfven hos Naturen, sig sjelf lemnad, en benågenhet, att hos åtskilliga vildt våxande arter af samma slågte, så föråndra vissa delars både skapnad och fårg, att naturforskaren med måda igenfinner beståmda grånsor för arternas såkra åt- skiljande. Håraf den oreda och sammanblandning af arter och artföråndringar, som, både för och ef- ter vår store v. LINNnés tid, röjes uti Botanisternas uppgifter och uppstållningen af Törnros-slågtets egenteliga arter. Med en tilltagande kännedom af Floras skatter, riktad genom nya uppiåckter och fortsatte noggranna undersökningar, har äfven det slågte ibland Våxterne jag nu omtalar, vunnit en både stor tillökning af arter, och de tecken som ; s 5 TT utvisa deras våsenteliga kånne« och -skiljemårken, 92 blifvit med mera visshet utrönte.e Genom Herr Professorn och Riddaren O. SwArRTzZ's samt Herr Professoren ÅD. ArzELIN lärda möådor, har ett be- tydligt ljus blifvit gr öfver både förut i Sve- ige ofallkomligt kånde arter af detta Slågte och äfven ett antal obest äm och nya uplyste och uptåcktes = Till desse sednare, hvilkas beskrifnin- gar jag förmodar blifva genom nyssnåmnde Sven- ske Boianisters åt ärd det a2llmånna efter hand meddelade, torde åfven få råknas den, som gör = föremålet för denna lilla afhandling, och som jag kallar Rosa senticosa. | Under resor i Östergåthland har jag uti Dabls Hirad, i synnerhet vid | EO imellan Vad- stena och Rågslösa, på olåndigare betesmarker sett den buske, hvars SER rifning ;ag nu har den åran till Kongl. Vetenskap s-Akademiens pröfning öfver- lemna, åtföljd af teckning på en blommande qvist Geraf; Utan att förut dertill låna synnerlig upp- mårksamhet, födde j2g långe, att den borde hån- föras till de flere artföråndringar vår så allmånna Njuponbuske (Rosa caniaa) ej sållan företer; men sjelfva buskens skiljacktiga utseende , dess spenslig- bet, mindre högd, jämte dess små måst hvita eller litet råödilåtta blominer och smårre aflångt åggrun- d2 samt ljusgrönare blad, våckte omsider min större uppmårksamhet derpå. Förlidne sommar Miklersökte ja as deriore detta BEuskslag nårmare, fant dess taggar raka, och således olika. dem, som Rosa camisa åger, samt föresatte mig att mot hö- sten wid tillfälle åfven göra mig förvissad om frucktens beskaffenhet. Men derifrån hindrad bar Jag först nu på vintertalet fått se den, ånnu qvar- sittande.” Jag har imedlertid deraf blifvit styrkt I den Öfvertygelsen, att denna buske måtte vara af 93 egen art, dymedelst tillråckeligen skiljd ifrån både Rosa cansina och alia andra mig förut FE ENRA ät- minstone har jag icke funnit den af. någon förut beskrifven. Min uppgift torde båst bestyrkas af bifogade beskrifning derpå, som Jag tydligast och såkrast förmodar kunna lemnas på Botanikens eget språk. Skulle man också framdeles, Benen såning, den Jag föranstaltat, erfara, att detta Njuponslag blott år en art- förändring af Rosa camina, så för. tjenar det dock, för sin betydliga skiljacktighet derifrån, att blifva båttre kånd. Blandad med denna buske har jag ockå fun. nit en annan, som deltager i vissa delar ika med Rosa canina och Rosa senticosa. Dess stjelkar åro ej så -raka, som på den sistnåmda, utan hit och dit böjde, samt mera greniga; taggarne mera böjde; blommorna rosenråda. och större, -samt fruckten me- ra oval. Jag har kallat denna art-föråndring: R. flexuosa. DESCRIPTIO, FrUTEX virgultosus humilis FR vel paulla ultra. CAULES plures versus radicem aggregati , stricti, Crassitie penn& anserin&e majoris S. Corvi, cinerascentes; striis adultiorum longitudina- libus fuscescentibus; aliquando rufescentes glabri leves, superne parum ramosi ibi. demque subflexuosi, aculeatissimi. Rami sparsi tenues breviusculi laxi patentes simpliciusculi. 94 Arculei caulini inferiores conferti conoidei pun- & gentes reGQiuscu)i horizontales , basi-ellipiica, ibidemque co-fipressi, apice aligbando pa- rum deflexi (vec adunci); caulini superiores | -& ramorom rariores reéu ténues sobulati HEC SR essi) sparsi, aliquando ad axil i las seminati L SPP positi. +) Binnata, ST fart s. quin a), patenptia. I Pizne opposite subsessiles ovato-oblonge se- I miunciam iate, utrimque nude acute pal | Jide virides, subtus venose pallidiores, tenuissime dentato-serrate; setfraturis qui- I busdam denticulo noiatis, apicibus glandu- Å loso-sphacelatis; pari infimo teliquis minori, | foliolo impari Ceteris majore. Peticlus communis biluntiali tergs, MA Sti- pulis alatus, pudus levis bk pilis tenuissi- mis albis adspersus, subtus aculeis guibus- dam retis 1. parum curvatis paliidis, apice rion raro glanduliferis, instru&las.: ; Siipule gemine in unam connate & petiolo | in medio percusse persistenies séssiles mem- branace& lineares apice liber2e Jlanceolate, margine dentato-glandulose. FLORES minores subsclitarii, in ramulis ulimis terminales. Broa&ee lånceolate, sessiles, nude, margine dentato- -glandulosa, foliis vel lacinis pinna- i tifidis non rtaro termin2t2. ry +) På de större taggarne, så hos denzz, som andre syer af samma slågte, fra esomoftast, för bloria oga:. såsom små svarta panåer syalige pr ckar , hvilkz med -ynglas under- sökte äro afiånge med on efter längder intryckt fåra, och således troligen et: eget och nytt species Hy: teril, ehuru liknande Hysterium pinastri och Hyst. conigerium Pers. | Jag kallar deta tills vidare Hysterium aculearum, i -—— 95 Pedunculi nudi gtabri, fru&tu maturo breviores. Calyx: Perianthium 1-phyllum : Tubo oblongo ventricoso , basi & collo coarctato, glabro nudo; Lacimiis subreflexis ovato-lanceolatis supra & margine albo-tomentosis, subtus s, dorso nudis glabris, superne & margine ap- pendiculatis s, pinnatifido-laciniatis (alter. nantibus quibusdam simplicibus, apice elon- gatis), laciniis linearibus subglandulosis, terminali elongata integerrima, longitudine petalorum, Corolla alba vel dilutissime rosacea. 'Petala 5 — patentissima obcordata sub-biloba s. retusc- Å emarginata (aliquando cum acumine) &Xque longa ac lata. — Stamina lutea icosandra. F:- lamenta decumbenti-patentia, corolla multo- ties breviora. Anthere incumbentes ovate utrimque bimarginate. Germina intra tubum calycis plura oblonga lanata. Styli Ghfor- mes faucem calycis parum superantes, Stig- mata plurima in capitulum aggregata sub- globosa. BACCE e tubo calycis in fru&tum abeunte formatz, carnose globoso-ovate, subconoidez,- bast nempe, magis ventricose & apice angustiores, obtuse, calycinis laciniis decedentibus & genitalibus emarcidis coronate, nude glavre, magnitudine dimidia glandis quercine, coctineo-rubre. Semina Plura (circiter 20) oblongiuscula lanata, apice barbata. Specifika chara&éren torde till följe håraf blifva: RosA senticosa: fru&ibus globoso-ovatis peduncu- lisque glabris; caule petiolisque ac»leatis, aculeis re&iusculis; foliclis nudis tennissime 96 ja | dentato-serratis, serraturis glanduloso-spha- 7 cCelatis. ix . FIGURERNAS FÖRKLARING, Tan. före. rn qvist af Stick- Rosen (Rosa seh- ticosa) i naturlig storlek. -— 12. Dess fruckt eller Fjpga: | z — 3. Ett uttagit frå. — 4. kit dylikt förstoradt, hvarpå synes hårtofsen i åndan och qvarsittande Stift. (Stylus) | — 5. Hålften af ett små-blad, förstoradt , för att visa ådrorne på undre sidan och sågtåndrens skapnad i kanterne,. | med de på spetsarne deraf sittande svarta körtlar. | — 6, Kit stycke af stjelkens nedre del med derpå sittande nåstan raka, litet neråt böjda taggar. : FÖR- | FÖRSÖK Tili Fårgornas beståmmande i Natural-Historien af G. J. BILLBERG. Kammar-Rätts-R åd. d. 31 Mars 18138 Hon den beundransvårda byggnad som öfver allt möter den upmårksamma Naturforskaren, bi- drager i betydlig mån fårgornas oåndeliga bland- ning hos Naturens produ&er, att försköna dem för hans lifliga kånslor; men just dessa många för- åndringar hafva i sednare tider, genom Audtorers dervid fåstade olika begrepp, till den grad försvå- rat Natur- vetenskapen och skall utan tvifvel, 3 samma förhållande, som denna ådla vetenskap till- våxer, leda till en grånslös oreda i vissa arters be- ståmmande hos sårskildta Auctorer, och dymedelst inveckla Synonymien i: ett ogenomtrångligt mör- ker, om ej en gång antages och faststålles, 1 en öfver Natur-alstren gifvande beskrifning, hvilken fårgart, som med hvarje fårgterm åsyftas. Der år vål en på erfarenhet bygd sanning, att fårgorna i K.V. 4, Handl. 1813. St. I. 7. 98 våxtriket böra för mindre våsendtliga skiljetecken anses, i anseende till den föråndring hos dessa al- sti, som naturen har sig förbehållet, att genom jordmån, climat och andra tillfålligheter verka, ehuru åfven hårt vetenskapen tåmmeligen nåra hunnit utforska naturens fordringslagar +); men deremot blir fårgornas såkra beståmmande desto nödvåndigare för den del af Natural - Historien, som afhandlar Djurkånningen, åfvensom nyttan hår- af icke år obetydelig för Mineralogerne. Zoologen kan icke undgå, att vid hvarje fårgterm fåsta ett visst begrepp om fårgutseendet och hvilken svårig- bet upkommer ej då, når den ena förenar med fårgtermen ett helt annat begrepp, ån den andre; deraf hånder, att t, ex. en och samma Insect be- skrifves af 3-4 ja stundom flere Auctorer under olika benåmning, såsom: v. LINN& utmårker 1 sin Fauna en viss Elater med namnet castaneus, som skulle afse fårgen på dess elytra, men i stållet för ca- stanea beskrifver han dem flava, hvilket DEGEER, PAYKULL m. fl. Auctorer bibehållit, ehuru de når- mast åro ochracea. En Leptura nåmner LINNné rubra ; men beskrifver den i diagnosen elytris pur- +") Man hart. ex. utrönt att blomkronans röda färg öfvergår till hyrt , såsom : hos slägterna Erica, Trifolium, Orchis in. fl, till gu! hos Mirabilis, Tulipa &c. och till ö!å hos Anagallis , m. m, Dess blåa fårg åter till Avic såsom : hos Campanula, Pulmonaria, Polygala &c,. till röd hos Aqvilegia, Centaurea och äfven en del af förenämnda slägter, såsom Pulmonaria, Polygala, och till gu! hos Commelina, Crocus, m. fl, Dess gula fårg till hvit, såsom hos Verbascum, Tulipa, Meli- lotus &c. och slutligen dess Avita fårg till röd såsom hos Datura, Pisum, Bellis, &c. Man finner också färgförändrirgar hos växternas fruckter, såsom från svart fårg till Avit bland slägterna Rubus, Vacc. Myrtillus; till gul hos vissa arter af Sambucus; från röd till Aviz bland Ribes, Rubus Ideus, Fragaria, m. fl. och till gul hos Cornus; slutligen från grön till råd hos Ribes grossularia; OQO». 8, V= 99 pureis och i descriptioner elytris coccineis, PxY- KULL deremot kallar dem -rubra och DEGEER flavorubra; Mutilla coccinea anser Linné i diag- nosen vara coccinea; men i descriptionen helvola, 2:ne vida skiljda fårgor. -Silpha russica såges af LINNé i diagnosen vara rufa; men i descriptionen yubra och samma insect anser DEGEER vara ru- bra; men PAYKULL rutoferruginea. . Attelabus mollis beskrifver LINNÉ i diagnosen såsom roseus; men 1 descriptionen förekommer icke denna fårg- term, utan säges elytra vara nigra som PAYKULL och GYLLENHAL kalla fusca, DEGEER flavogrisea och GEOFFROY flava. Abdomen Lepture virgines utmårker LINNÉ i diagnosen såsom rufum/ men i descriptionen fulvum , "AYKULL deremot luteum och DEGEER flavoluteum ; mångfaldiga flera ex- empel att förtiga. Det kan följackteligen lika litet undgå kånna- res upmårksamhet att inse behofvet och vwigten af en beståmd fårg-terminologi, som jag hoppas, att Kongl. Academien med vålbehag anser ett försök > hårtill, grundadt på termens derivation eller nu om den samma antagen allmån ideé, åtföljdt af fårg- profver och underråttelser om ett förenkladt sått, att i naturaliers afbildande åstadkomma med klara fårgor af gifna fårgstofter den fårg, som med ter- men åsyftas. Hårvid år jag likvål skyldig nåmna, att jag i såkerheten för detta sednare njutit ett vån- skapsfullt bitråde af nu mera framlidne Ryttmåsta- ren och Riddaren PALMSTRUCH, Som i naturaliers ritande efter naturen genom Svensk Zoologi och Botanik förvårfvat sig en odelad förtjenst, och i förra hånseendet ågt tillfålle att rådfråga Professo- ren och Riddaren O. SwARTZ, hvars allmånt god- kånda omdöme må vara en borgen för mina up= gifters riktighet, iP 700 Att hår anföra de physiska och chemiska Ias garne för naturen af sjelfva fårgorna och deras till- komst, genom solstrålarnes brytning eller efter NEWTONS emanations systeme, eller medelst an- tagande af EULERrRsS 2heriska materia, hvars rörel- ser skulle varå upbof till synkånslan, eller med Vorer ech andra statuera: att fårgorna bårröra från lysets och vårmets olika förhållande i ljuset, an- ser jag utom föremålet för denna afhandling, så- som endast bidragande till en vidlöftighet, desto Ofverfådigare, som flere Auctorer sårskildt sökt ut- reda detta ämne, utan att man ånnu torde hafva träffat råtta resultatet af dessa forskningar. Hva- dan jag åfven, såsom icke anhångig något vist fårg- system, ansett mig hår. böra bibehålla det i all< månna lefyernet antagna. Af denna anledning har jag indelt alla fårgarter under de vanliga hufvud- fårgorna: Hvit, Grå, Svart, Blå, Grön, Gul, Röd och -Brun', med tillågg af Orange och Violett; ehuru egentligen såsom hufvudfårgor borde anses Blått, Gult och Rådt, emedan hvarken Hvitt så- som högsta dager eller Svart, såsom högsta skugga borde tillhöra denna fårgornas klass, håldst båda dessa fårgor kunna af andra fårgor nuanceras och tillblandas, ej eller Grätt som upkommer af svart och hvitt, eller grönt som upkommer af blått och gult, Orange af gult och rådt, och Violett af blått och råödt. Men som redan år sagt, anser jag detta fordra ett eget afhandlande och ehuru Orange” och Violett allmånnast icke anses för hufvudfårgor kan jag likvål icke mera utesluta dem ån grått, grönt och brunt. I anseende till arterna af dessa hufvudfårgor så, når hvarje fårgart kan genom olika intensitét af fårgåmne hånföras till Dunkel, Hög, Ljus och Blek, hvarigenom fårgen får ett föråndradt utse- för ende, har jag å ena sidan icke trott mig böra skilja så beskaffade nuancer i sårskildta arter, men å den andra sidan icke trott mig böra aldeles ute- sluta sådane, som genom en stadgad nomenclatur för vetenskapen blifvit nödvåndiga; hvarföre de förekomma såsom artföråndringar; ty att vid hvarje fårgart uptaga alla dessa nuancer och såsom nya för vetenskapen, tillskapa nya termer, har jag trucktadt leda mera till förvillelse ån nytta, då de af en öfvad Naturforskare låttast utmårkas med till- sats af orden Obscure', Eminente-, Clare- och Pal- lide-, såsom: Obscure -castaneus, Fminente - cocci- neus, Clare - azureus, Pallide = coeruleus, o. s. Vv. hvarom mera nedanföre. Ytterligare må tilläggas ånnu ett slag eller Metalliska fårgor, som vål ofta förekomma i Na- turalhistorien; men kunna icke med klara fårgor af blotta fårgstoften åstadkommas, N | > oo De nu egentligen hithörande fårgarter åro af " följande fårgor: nemligen | AS Af Hvit 1. Rent hvit, albus 1) en ogenomskinlig fårg. som innehar den renaste dager, utan afseende på glans eller skiftning. Sådan år fårgen hos Anas Cygnus; Ixora alba, Polyanthes tuberosa, m, m. &. Blankhvit, candidus +Y då den rena hvita fårgen år skinande. ön ned 1) För att i colorering med klara färgor åstadkomma rent hvitt , användes det renaste Skifferhvitt. s) Det renaste Skifferhoitr öfverdrages med Gummivatten eller 1 vatten uplöst rent Gummi Arabicum, helt tunt; 50 i Efrigt alltid nyttjas att utmärka glans. 102 ” i T. ex. Bombyx. Salicis; Lilium -candi- dum, Cypripedium c2z2adidum, Antheri- cum Liliago, m. fl. De flåste Auctorer hafva förenat Albus och Candidus, hvartill åfven synes allt skål, enår en- dast glansen åtskiljer dem. 2. Krithvitt , cretaceus, 2) en hvithet som stö- ter nägot på grätt. T. ex. Phalena cretaria, Papilio Crategi, Cur- culio cretaceus m. fl. Denna fårgart torde vål förtjena skiljas från den föregående . såsom saknande dess renhet. 3. Saökvit , niveus, 3) då den hvita fårgen faller något i blått. T. ex. Emberiza nivalis undertill, Phaizena pa- ludata, Tinea Evonymella; m. m. Åtskilliga författare anse niveus och albus, så- som synonyma; men då till deras åtskiljande ca- racterer kunna håmtas, synes sådant för veten- skapen nyttigt; och att deana fårgart bör falla i blått uptåckes, då snöen- betracktas g skuggan; må ske att ors aken dertill bör hårledas från atmosphe- ren 7 derigenom upkommer likvål mårkbar anled- ning till i fråga varande skilnad. 4. Mjölkhvit , lacteus, 4) en hvithet, som syf- tar åt gult. T. e&. Papilio Brassice, Phalzena lactearia, m. fl. Med denna fårgart åter förenas candidus af WILLDENOWw och HAYNE ”); men det strider met 2) Härtill användes Skifferkvitt med väl utspädt Tusch eller Blyhvitt ensamt, 3) öden vift red väl utspadt Berlinerblått. AD Skifferhvitt med väl utspädd Gummigutta, 7) WIiLLDENOWsS grundriss der kräuterkunde och HAYNES Ters= mini-botanici . oder botanische kunst-Sprache, BERT Vv de flåstas tanka. ILLiGERr tf) deremot, med flere andra Tyska Författare sårdeles i Mineralogier, anser Jlacteus vara en i blått stötande hvithet, så- som den skummade mjölken, men utom det att den då icke skiljer sig från niveus, måste ofelbart första förenliga begreppet med denna fårgbenåm- ; nings antagande hafva varit håmtad från den oskum- made mjölkens färg, som i skuggan tydeligen fal- Jer i gult. Silfverhvitt, 'argenteus, 5) en silfverlik metallfårg. T. ex. gediget Silfver, glimmer, Arsenikkis, m. m. 103 Af IrLiiGzRr tillågges vål flera hvitheter, så- som: Svanhvit Olorinus; Elfenbenshvit Eborinus; Hermelinshvit Ermineus; Blekhvit Exsangvis och Piplerhvit ' Argillaceus, åfvensom af LUDWIG Rödaktigt-hvit rubescenti-albus; gulacktigt- hvit fla- vescenti -albus; gråacktigt-hvit canescenti-albus och grönaktigt-hvit viridescenti-albus; men dessa sednare kunna icke såsom beståmda fårgarter uptagas, dels såsom åfven efter Auctors egna fårgprofver blotta nuancer af andra fårgarter, dels ock för hans, ef- ter hyad nedanföre skall visas, gifva otjenliga ter- mer, och de förre utgöra inga eller så fina afvik- ningar från de redan anförda, att de aldrig böra Fa RR +) ILLIGERS Versuch einer Terminologie fär das Thier-und Pflanzenreich, — ESTNERS Versuch einer Mineralogie för Anfenger od Liebhaber, — LUuDpwiGs Handbuch der Mi- neralogie nach Å. G. WEENER och HAUssMANS Versuck eines Bintwirés zu einer einleivung in d:e Oryktognosie. sy Ågta Silfverbronz med Gummivatten tages häruill och i akt- tages vid alla Metalliska färgor , att sedan de väl torkat, gnidas de med ett rundadt slått glas eller ben, för att er- hålla sin erforderliga glans. 104 | ; anvåndas i beskrifningar öfver natur-alster, utan kunna endast ILLIGERS termer begagnas vid benåm. ningar i den systematiska upstållningen af flere hvita arter af ett och samma slågte. B. Af Grått. - 1. Giulgrå (Likfårgad) lividus, 6) en gul- - blekgråhet. T. ex. Cantharis livida; Oxalis livida, m. fl. Denna år en af de måst förblandade fårgter- mer. WILLDENOw och HAYNES prof hårå, ehurw sins emellan skiljacktige, ingå likvål begge för myc- ket 1 violett, för att svara emot den hårmed menade likfårgen och det begrepp vetenskapen ifrån börs jan åsyftat. Råttelse torde således vara nådig. 2. Hvitgrå, canus, 7) eu gråhet som når- - mar sig åt hvitt. T. ex. Larus canus på ryggen, Sylvia oenanthe likaledes m. Af. ILLIGER har med några andra Auctorer ansett denna fårgterm för synonym med griseus ; men då ' det 'motstrider så vål LINNÉs, som de flåstes tanke och af deras caracterer år fullkomlig anledning att skilja dem, så har jag ock trott mig böra uptaga dem båda. 3. Blågrå (Askfårgad) cinereus, 8) en gråhet som syftar åt blätt. T. ex. Sitta Europ&ea på hufvudet. SER RMS EA 6) Tusch, Indigo med litet Konsjonell och Gummigutta ut- spädde gifva denna färg. Här och för de kommande här- visningar till färgblandningarne må anmärkas , att då flere fårgstotter anföres , användes alltid mäst af det förstaämndas 7) Tusch behörigen utspädd. 8) Tusch och Indigo, utspädde. 105 Då askans fårg framter Mere olika utseenden, blir ej underligt, att denne fårgterm varit under- kastad olika begrepp. ILLIGER anser den synonym med Leucopheus och böra falla i gult, hvilket hvarken öfverensståmmer med det om denna fårg antagna allmånna begrepp eller med den rena as- kans fårg, som likvål hår ligger till grund, 4. Rentgrå, griseus, 9) en gråhet, som stö- ter lika mycket på hvitt, som svart. T. ex. Hufvud och gump på Turdus pilaris, hufvud och hals på Columbus arcticus, Lamia tristis, m. il. oo Uti anmärkningen vid canus år redan sagt, huru tånkesåtten om denna fårgart varit delade och når dertill kommer, att sjelfva LINNÉ gifvit denna benåmning ett olika utseende med cazus, som ses af hans beskrifning å Lanius Excubitor och Collurio , ehuru han icke altid varit denna sin prin- cip trogen, så blir beståmmandet nådigt. Griseus å. tvifvelsutan råtta namnet på den gråhet, som man ansett för hufvudfårg, hvadan ock den hår gifna caracter, så vål som utseendet torde gillas. 5. Rödgrå (Musblack) murinus, 10) en gräs het, som syfiar åt rödt. T. ex. Flere arter af Mures. Råttfårgen bestimmer onekeligen utseendet af denna fårgart. 6. Brungrå, luridus, 11) en i brunt ingående gråhet. | TT, ex. Leptura lurida merendels, Leptura nigri- pes, m. f. —— -?25mnst 9) Tusch och Skifferhviez nästan lika af hvarje. 10) Tusch med litet Konsjonell och Gummigutt&. £1) Tusch, Konsjonall och ganska litet Gummiguttes 106 Denna benåmning har ofta varit nyttjad af Författare endast för att utmärka ett smutsigt ut- seende, men hvar och en finner det obeståmda ”deri, då den likvål synes förtjena att vara beståmd. 7. Gröngrå, incanus, 12) en gråhet, som sidirer på grönt. - T. ex. Curculio pulverulentus, Curculio incanus allmennast, m, Af. Fårgarten förekommer vål sållan; men bör i anseende till utseendet vara distinct och termen brukbar. 8. Tenngrå, stanneus, 13) en ljus grå me- talifårg. T. ex. Gediget qvicksilfver. Denna fårgart hånföra vål Mineralogerne till KVA atvikningar; men da i färgen ingår blått, synes den med mera skål hafva sitt rum hår vid sin nårslågting, den följande. c 9. Blygrå, plumbeus, 14) en mera grå Me- tallfårg. Bele Blyglants. 10 Stålgrå, chalybeus, 15) en i blågrätt stö- tande metalltårg. ex. Jernolans. = Hårförutan antaga en del nyare Mineraloger: Perlgrå , marga rlilno- griseus; Rökgrå, fumosogri- seus; men dessa böra efter min tanka tillhöra de blå fårgafvikningarne, utom det att den förra icke 12) Tusch och Gummisutta, 13) Oågta Silfverbronz, Indigo och litet ågta Silfver med (Bg 14) Indigo och oågta Silfverbronz med Gummivatten. 15) Free oågta Silfverbronz och Gummivatten med litet Tusch. 107 lårer blifva någon distinct fårgart, utan blott en varietet, som i synnerhet skiljer sig med sin glans. C. Af Svart. 1. Brunsvart (Tjärfårgad) piceus, 16) en brun svarthet. T. ex. Melolontha gibba, Prionus coriarius, m. 4. Utseendet af denna fårgart bör bestiminas af tjärans fårg i sitt flytande tillstånd och icke såsom stadgad, då: den år hvad man kallar becksvart och skiljer sig knappast från rent svart. Hit bör lör. modeligen föras Mineralogernas brumnescenti-niger. 26 (Gresvart, nioer, I7)t-en någon ringa 1 grått syftande Svarthet, T. ex. Sciurus niger, Anas-nigra; Upis Ceram- boides, Elater aterrimus; m. im. Hårmed lårer LUDWwIGs canescenti niger vara synonym. Niger bör icke anses som :svaria hul- vudfårgen, af skål som vid nåstföljande art skall anföras. 3. Remt svart (Kolsvart), ater, 18) en en- kel fårg, som innehafver högsta grad af skugga. T. ex. Corvus Corax; flere Histeres; m. mm. Denna fårgart år svartast af alla och innebål- ler således måsta skugga, hvarföre den, såsom mot- satt hvitt, bör som hufvudfårg anses och termen jemvål i sådan egenskap begagnas. | 4. Jernsvart, ferreus, 19) en i svart gående - Metallfårg. T. ex. Magnetsten. Glansen caracteriserar i synnerhet denna fårgart. eng EEE 16) Tusch och Cinobers. 17) Vanligt godt Tusch. 18) God Bensvårta eller Tusch och Indigo. 19) Tusch, Indigo och oågta Silfverbronz med Gummivatternas 108 Hårförutan uptager ILLIGER skiffervsvart, schificolor, och LuDwiG: grönsvart Vviridescenti niger och blåsvart coerulescenti niger, men den först- nåmnde fårgarten skiljer sig mnåppeligen från ater och de 'sednare höra rätteligen icke hit. D. Af Blått. 1. Svartblå (Mörkblå), atrocoeruleus, 20) em blåhet, som nårmar sig åt svart. 4 T. ex. Melyris abdominalis, Callidium Salicis, m. fl. Denna fårgterm, ehuru sållan mnyttjad i be- skrifningar, bör likvål såsom ofta förekommande :i allmänna sammanlefnaden och behöflig för att ut- -mårka fårgarten hos åtskilliga natur-alster förtjena ett rum i fårglistan. 2, Lazurblå, azureus, 21) en högblåhet med högst ringa syftning åt violett. T. ex. Tanagra violacea, Certhia coerulea; Ce- rtambyx longipes , Lazursten, m. fl. Ehuru fårgarten nog ofta tråffas, besynnerli- gen på utlåndska foglar, finnes termen likvål såll. samt nyttjad och merendels förvåxlad med Viola- ceus: Den kallas af ILLIGER ultramarinus. 2. Remblå , coeruleus, 22) en blåhet, som hvarken år mörk eller blek, ej eller ingår i rödt, gult eller svart. T. ex, Coracias garrula, Donacia sericea,' Pa« pilio Menelaus; Polemonium cceruleum m. m, a Mörk rent blå (Berlinerblå) obscure coeruleus (cyaneus), 23) då den rena blåheten år mörkast. Ce 20) Iadigo och Tusch. 21) Ren Ultramerin; men som den är dyrbar ech svår att 1 användande få flytande, så kan man komma tämmeligen nära, med godt Berlinerblått och ganska litet Konsjonell. 22) Berlinerblått, behörigen utspädt, 23) Berlinerblatt väl starkt; 109 Såsom: Emberitza cyaneila, Chrysomela tristis, Attelabus pubescens, m./fl. och B. Ljus rent blå, clarecoeruleus, då sam- ma blåhet år ljus, utan att vara blek, Dessa variationer kunna icke såsom distincta Uptagas; men som den mörkblå allmånt tråffas hos Auctorerne, såsom distinct under namn af eyaneus, så har jag å den samma gifvit fårgprof. 5. Himmelsblå, coelestinus, 24) en mera på hvitt stötande blåhet. T. ex. Cerambyx alpinus, Carabus coerulescens allmennast m. fl. Denna, af Mineralogerne vål kånda fårgterm, nyttjas sällsynt af Zoologer och Botanister; men då fårgarten år vål skiljd från coeruleus och således från fårglistan icke bör uteslutas; så förtjenar den- na latinska term att bibehållas framför coeru- lescens, som altid blir obeståmdåt. 6. Rökblå, fumatus, 25) en blåhet som faller 1 grätt. ; | T. e&, Tanagra Episcopus, Columba OEnas un« der till, ms; m. | Rökens föränderliga fårg i olika tillstånd och från olika åmnen har föranledt till Auctorernas skilj- acktiga begrepp om denna fårgterm ; hvarföre, till dess råtta beståmmande, Jag trott mig finna anled- ning i den rena råkens fårg, sedd mot en klar himmel. ; 7: Gråblå, coesius, 26) en grå blåhet, Jus sare ån föregående och med en ringa syftning åt rödt. T. ex. Hesperia Corydon 8; Dianthus coesius, m. fl. faner — . 24) Bergblått. 25) Indigo och Tusch utspädde, 26) Indige och ganska ljtet Consjonel! uwtspädder 110 Utom det, att denna fårgart ofta förekommer hos natur-alstren, tråftas den också icke ”sållan i menniskors Ögonringar. Såsom Fårgafvikningar anförer ILLIGER jem- vål: Indigoblå, indicus; Lackmusblå Parellinus; Plommoublå, Pruninus; Blåklintsfärgod, cyanico- lor; ZTurkosblå, Eurcinus och Bergölå, Armenius; åfvensom LUDWIG: Indigoblå, indigino -cceruleus, och Emaljblå, Smaltino-ceruleus; men dels inne- fattas de under-redan anförda arter, dels åro de för mycket obetydeligen afvikande från dem, att kunna såsom distincta antagas. Bland de af Abbé ESsTNER gifna fårgprofver synestydeligen, att den sist- nåmnde endast år en artföråndring af azureus. E. Af Grönt. 1. Blåigrön, glaucus, 27) en grön som skiftar på grått och blått. T. ex. Saperda tremula; Lichen glaucus, m. m. Detta år åfven en af de fårgarter, hvarom Auctorerna haft olika begrepp, hvadan jag nu ansett dess beståmmande högst nådigt, emedan den sår- deles i våxtriket ofta förekommer. ; 2. Koppargrön, &ruginosus, 29) en stark mi- neralisk blågrönhet. | T. ex. Flåckarne på Lamia imperialis; Kop- pargrönt, m. m. NE «. Ljus koppargrön ( Seladongrön Y dclare &ruginosus eller Malachiticus, 28) en ljus mineralisk blågrönhet. T. e&. Lamia regalis, Curculio 16-pun- ctatus, m. fl. Omen 27) Iadigo och Gummigutta, utspadde. 29) Stark Svanskgröna, uplöst i ätiicka. 28) Sådan Spanskgråna behöriger utspädd. III Fårgen af den så kallade spanskgrönan eller kopparergen bör vara-anledningen för denna fårg- arts beståmda utseende. Och den ljusa koppargrön- heten bör ej eller hår förbigås , såsom ofta i natu- zen förekommande, 3. Sjögrön , thalassinus, 30) en mera i blått gående ren grönhet. T. ex. Cuculus Persa; Necydalis thalassina merendels, Saperda flavimana Panz, m. fl. Benåmningen leder sin uprinnelse från gre« kiska ordet SIaxmMacoooa (Haf), hvarföre hatvetis fårg i dess uprörda gröna tillstånd bör ligga till grund för denna fårgarts utseende. Den kallas ock af Auctorer thalassicus. 4. Svartgrön (Buteljgrön) atroviridis, 31) en grönhet, som nårmar sig åt svart. T. ex. Saperda latipes, Necydalis virescens of. tast; Lichen atrovirens; Serpentin, m. m Fårgen år allmånt kånd och ehuru sållan fårg- termen år anvånd bör den dock bibehållas, likvål med den hår uptagna benåmning, i stållet för atro- virens af nedan anförda skål. "5. Olifgrön, Olivaceus, 32) en mörk i brunt stötande grönhet. T. ex. Turdus olivaceus; Lichen olivaceus, m. m. > Fårgarten år distinct; och termen således an- våndbar. 6. Pistaciegrön, pistacinus, 33) en något glån- sande mörk grönhet, — T. ex, Krysolith. EROS UN AONRRTTer Per RA ARA = 30) Indigo, Gummigutta och litet uplöst Spånskgrön. 31) Indigo, Gummigutta och litet Konsjonell och Tusså, 32) Indigo, Gunimigutte och litet Konsjenell; 33) Saftgrént, 112 Denna fårgart år i'sin natur, så distinct, att den icke bör frin fårglistan uteslutas. | 7. Rent grön, viridis, 34) en grönhet, som kan sågas syfta lika åt gult och blått. T. ex. Picus viridis; Buprestis viridisz; m. fr. ' allmånnaste fårgen i våxtriket. De flåste författare i Natural. historien tyckas förena denna fårgterm med virens; men utom det att 2:ne latinska termer hårå, såsom hufvudfårg be- tracktad, mera förvilla, så synes LINné hafva med - virens förstått en ljusare grönhet. a. Mörk rent grön (Gråsgrön) obscure vi- ridis eller prasinus, 35) en mörk ren grönhet. Såsom: Cetonia viridis, Cimex pra- sinus, m. fl. B. Blek rent grön » pallide viridis eller vi- rens, en blek ren grånhet. Såsom Leptura virens. Till variteten & hånförer ILLIGER pomaceus med upgift, att den bör falla mera i blått; men sådant anser Jag med WIiLL- DENOW och LUDVIG oriktigt. "WILLDE- wow hitförer jemvål, såsom synonyma sature virens och smaragdinus men den förra be- - nåmningen synes Öfverflådig och den sed- nare förutsåtter glans. 8. Gulgrön, luteo viridis, 36) en åt gult ån mera syftande grönhet. : T. ex. Psittacus pertinax på buken och Picus viridis på gumpen, m. fl. Det ge PER REEER STREET 34) Indigo och Gummigutta, något utspädd, 35) Samma fårgblandning starkare, 36) Ewamigutta och Indigo. 113 Det rådande gula i denna fårgart gör den ganska beståmd. 9. Guldgrön, Chrysopraseus, 37) en blånkande grön metallfårg. T. ex. Cetonia auiata & enea, Carabus auratus; Chrysopras m. fl. Om någon fårgterm blifvit illa anvånd, må det vål vara auratus; ett fårg-utseende; som ofta förekommer bland Inse&erne, har blifvit tilldelad denne benåmning; men så mycket mer otjenlig, som : auratus innefattar intet begrep derom, att den- na fårgart skall vara grön, utan, såsom nårmast svarande mot förgyld, förutsätter : gulacktigt utse- ende. Derföre, då detta ger behof af en viss term, har jag trott mig böra i stållet till antagande före- slå Chrysopraseus af Grekiska orden Xevugssor, aure- us, och zpeucior, viridis I. gemma e viridantium | genere. Plin.: . ILLIGER anförer dessutom, såsom fårgafvik- ningar: Våxtgrön Herbeus s. gramineus; Pappe- gojgrön Psittacinus; Lökgrön Alliaceus; Poppel- grön populeus; Grönsiskefårgad flavovirens; men af redan anförda skål kunna dessa lika litet som LuDpwiGs Berggrön montanoviridis; Sparrisgrön | Asparågino- viridis; och Siskegrön Acanthino -vi- » Tdis, såsom specifika fårgarter antagas, utan kunna blott ILLIGERS benåmningar begagnas vid arters åtskilljande till namn i ett gemensamt slågte. FE. Af Gult. | 1. Svafvelgul, Sulphureus, 38) en gulhet som stöter i grönt. | | 37) Ägta Silfverbrenz med Gummigutta och Gummivatten öfverstrykes, efter förut gjord stark polering, med Copal- fernissa och, sedan den väl torkat, med i ättika uplöst Spanskgrönt. 38) Gammigutta med något utspädt Berlinerblått, K. V. A. Handl, 183. St. I. g 114 T. ex. Rhamphastos Piperivorus' under till; Ci stela sulphurea, vingflåckarne på Altica 8 guttata; Anemone sulphurea; Svafvel, m, m. : Då svaflets fårg ligger till grund för benåm- ningen bör denna fårg falla i grönt, hvilket lik. vål en del Au&orers fårgprofver icke utmårka. 2. Hvitgul, alboluteus 39) en gulhet som mera faller i hvitt ån gult. i oo T. ex. Fringilla canaria allmånnast, Sylvia Si- biliatrix ; Coccinella lineola, Papilio Galathea, m. fl. | Hit hörer i allmånbet Författares pallidus; men hvilken, såsom beståmd fårgterm synes olåm- pelig, utan bör snarare anvåndas för att utmärka 'blekheten, af hvilken fårgterm, som bhålst. Åf- ven bör hitföras ReTZiI +) favicans eller palli- defiavus, 3. Strågnl, (stramineus) 40) en gulhet, som nästan omårkligt syftar åt rödt. T. ex. Thorax och vingflåckarne på Altica al- bicollis, Papilio Delius Esp.; flere Musci och deri- bland Hypnum stramineum, m. i. Denna fårgart , som igenkånnes på den full= | mogna sådeshalmen, förtjenar, såsom vål skiljd att hår få ett rum; men bör aldeles icke stöta i brunt Som ILLIGER KN då den skulle afvika från sin deromination. Den kallas af somliga paleaceus; hvilken term ILLIGER likvål anser synonymon till flavus och flavidus. WILLDENOWS och HAYNES pallide flavus hörer hit. 39) Gummigutta utspädd, med litet upplöst Saffrans. ”Y RETzib Ioledning till Djurriket. 40) Gurkmigutta utspadt med litet Konsjensll. 115 4. Grågul, Flavus, 41) en gulare fårg ån den hvitgula, med någon ringa syftning åt grått. T. ex. Motacilla flava; Papilio Paleno 3; He. merocallis flava, m. fl. ILLIGER anser denna fårgterm vara synonym med luteus; men Auttorerna i allmårhet hafva an- sett dem skiljda, hvadan jag åfven trott dem begge böra bibehållas, enår flavus skiljer sig med stötan- det i grått. 5. Rent gul, luteus, 42) en sådan ren gul- het, som icke kan sågas syfta ät någon ,blandning af annan fårg. T. ex. Oriolus Galbula;, Papilio Passithoö un- dertill; Nymphea lutea, m. fl. & Mörk rent gul (citrongul), obscure iteds eller Citränne 43), en den starkaste rena gulhet. Sasom: Flera arter af Psittacus, kammen på Phasianus pictus, m. m. Varietetens fårgutseende igenkånnes på den fullmogna Citronen och kallas åfven af ILLIGER, limoniatus. 6. Åggul, vitellinus, 44) en gulhet med nå- igon syftning åt rödt. SF e& Oriolus 'persicus och .iterocephalus; flåckarna på Scolia 4 macul. och flavifrons, m. fl. Denna fårgart har till sitt utseende förmode- ligen deraf varit olika framstålld, att åggulans fårg varierar ganska mycket efier årstiden och åg- gets från Hönans föda håmtade mer eller mindre ERE ty 41) Gummigutta med något Konsjoneftl och helt litet Tusch. 42) Rén och god Gummigutta, behöriger wutspädd. 43) Gummigutta , ganska starkt pålagd. 44) Cummigutta med Saffranr. I 16 fetma; emedlertid tror jag det nu uppgifna vara det allmånnast antagna, också Öfverensståmmer. det tåmmeligen nåra med ;HaAYNEsS derå gifna prof. Ja Saffransgul, Croceus , 45) en gulhet, som faller något 1 orange. T. ex. Cerambyx Ebulinus, Melolontha regia, m. fl Denna fårg , som åfven stundom kallas cro« eotus , anser jag böra beståmmas af fårgen på sti- gmata Croci sativi, då de af. HAYNE och WILLDE-= NOw uppgilna prof synas oriktiga, såsom för mycket nårmande Orange. 8. Ockragul, ochraceus, 46) en gulhet som är nåra krukfårgen, men år mera gul. T.ex. Elater castaneus, flere Mylabrides, o.s. Vv. Då flera slags Ockra gifvas, finner man låte anledninggén , hvarföre Au&orernas hegrepp om den- na fårgart varit så olika; men som termen leder sitt ursprung hvarken från så kallad Lfjus-=- eller Brunockra, utan från Gulockra; så maste den nu uppgifna vara råttast. | 9. Messingsgul, Orichalceus, 47) en ljusgul Metallfårg. Såsom: Kopparkies. 10. Guldgul, Auvreus, 48) en guldlik Me= tallfårg. Såsom: Gediget Guld. firmceomor ta (ÖRNEN Te 45) Saffran med helt litet Konsjonel . 46) Gummigutta med Konsjonell. 47) Blek Metallbronz med Gummivatten. 45) Gul Metallöronz med Gummiretten. 4 a ARNE 117 11. Malmgul, Metallicus, 49) en grågul Me. tallfårg. Den' sistnåmnde eller metallicus lårer vara samma fårgart som LuDvIG åsyftar med bronzeo- flavus eller eneus; men allmånna begreppet om eneus tillåter icke denna fårgterms hitförande, och den andra benåmningen år nog obeståmd. Utom dessa nuancer af Gult, antager ILLIs GER: Blekgul melinus eller gilvus; Honingsgul melleus; Zaxgul Cerinus; Buxbomsgul Buzxeus; Ljusockragul — Silaceus; Gurkgul Cucumerinus; Löjgul Xerampelinus; Årtgul ”Pisicolor; Vingul vinaceus, af hvilka LuDviG åfven erkånner en del; men dessa åro alla umbårliga och ganska fina afvikningar från de redan kan en del åfven » svåra att bestämma, G. Af Orange. 1. Eejom-orange, helvolus, 50) en orange: het som nårmar sig åt gult. T. ex. Felis Leo; Mutilla helyola L. Lampy- ris maculata; m. fl. Färgen igenkånnes på Lejonet och förekom- mer oftare i naturen ån termen af au&orerna blifvit begagnad, 2. Isebell-orange, Tsabellinus, 51) en något smutsig och blek orangehet. T.ex. Columba risoria; Stenocorus luridus, Ely- tra på Notone&a glauca; m. fl. Denna fårgart tråffas vål mera sållan bos natursalstren; men år ganska distin& och således — ——— 49) Antik Bronz med Gummivatten. 30) Gummigutta, litet Konsjonell och ån mindre Tusch. 33) Gummigutta, Konsjonell och något Tusch, utspädda. a , 118 vid sina tillfållen användbar. Den förekommer stundom på ett visst slags håstar. 3. Rent orange, Aurantiacus, $2), en orange- het, som kan sågas åga lika syftning åt rödt som ät gult. T. ex. Papilio Julia; Hieracium aurantiacum; Denna fårgart år noga beståmd på den full- mogna Pomeransen. 4. Mönja-orange , Miniatus, 53) en orangehet, som har en klarare syftning åt rödt. T. ex. Oriolus aureus; Lamia bifasciata; m. fl. Utseendet af denna fårgart beståmmes i sjelf- va dess benåmning och kallas efter min tanka orått cinnoberfårgad efter vissa Au&orers förmenande, hvarmed cinnabarinus tvifvels utan bör förstås. 5. Cinnober orange, Cinnabarinus, 54) en i mörkare rödt stötande orangehet. T.ex, Flåckarne på Erotylus variegatus; Bo- letus cinnabarinus; m. m. ) Fårgutseendet igenkånnes enligt benåmnin- gen af Cirnobern, ehuru glansen vid fårgstoftets torkning förgår; och fastån termen sållan förekom- mer hos Au&orerna, förtjenar den likvål att, som distin&t, antagas. H. Af Rödt. 1. Blodröd, Sangvineus, 55) en rådhet som gär något 1 brunt. s2) Saffran och Konsjonell. 53) Hälst 7en Mönja: men kan träffas tämmeligen nåra i iransparanta färgor med Saffran och Konsjonell. ) Tikaledes hälst ren Cinnober; annars nog rära med Konsjonell och något Gummigutta. :;) Konsjonell, saffran och litet Tusch 119 T. ex. Callidium sangvineumy, HElater sangyvi- neus, m. ÅA. Blodets fårg hos dåggande djuren, i dess klara och friska tillstånd, afgör utseendet för den- na fårgbenåmning, som af somliga jemvål kallas hematicus, cruemtus och ecruentatus. 2. Eldröd, igneus, 56) en rödhet som syftar ät gult. | T. ex. Ampelis carnifex på stjerten, Lanius barbatus undertill, m. m. Denna term hårleder sig från eldens fårg nå- ra glåden, och benåmnes hos Au&orerna åfven med flammenus, som likvål med hånseende till lå- gans fårg borde hafva ett helt annat utseende. Att med RETZ1US förena denna med fulvus, som afser mera gulhet, vågar jag icke. 3. Skarlakansröd, coccineus, 57) en något åt violett stötande cinnoberfårg. | T. ex. Phasianus pi&us på bröstet; Endomychus coccineus i sitt lefvande tillstånd, Bombyx Jaco- bee på undra vingarna, o. s. v. Fårgen tråffas lilligast på ett visst slags klåde. <= 4. Carmosinrödt, Chermesinus, 58) en merz åt carminrödt syftande cinnoberfårg. T. ex. Picus rubricollis och Martius på nacken; m. m. Fårgartens beståmmande håmtas från den fårg, som Coccus Cai gifver. "Termen nyttjas sällan; men bör som distin& hår få ett rum. 5. Carminröd, puniceus, 59) en högst lysan- de rödhet. t 56) Cinnober, Mönja och Konsjonell. 57) Konsjonell äch Cinnober. 58) Konsjonell och Saffran behörigen stark. 59) Ren Carmin; men som. detta färgstoft dr svårt att få, äfven dyrt, kan man komma utseendet tämmeligen nära med god Konsjonell och Saffran. 1290 T.ex, Pipra aureola, Ampelis carnifex, m. fl. Det öfvertråffande lystra i denna fårgart ut- mårker den framför alla röda fårgor. 6. Rent-röd, ruber, 60) en rödhet, som hvars. ken kan hånföras till de lystra, gula, violetta el- ler bruna afvikpingarne. T. ex. Lozxia Pyrrhula och curvirostra i deras vanligaste tillstånd, Lamia tornator, åtskilliga af slågtet Coccinella, o. s. v. Detta har af ålder varit en beståmd fårgbe- nåmning, ehuru bland både åldre och nyare Au&o- rer ganska ofia borrtblandad med andra nuancer; men då benåmningen hårleder sig från Rödkrita (rubrica) och dennas fårg, sådan den, anvånd i sitt torra tillstånd, visar sig, nårmast innehar den- « na enkla fårgs cara&er, tror jag det hårå gifna prof vara såkert. 7. Tegelröd, lateritius, 61) en något i brunt fallande rådhet. T. ex. Mylabris ceeca, Papilio Cardui, m. fl. Fårgen på en brånd tegelsten beståmmer ut- seendet af denna fårgart, som ofta förekommer i naturen , fast termen år sållan nyttjad, hvartill orsaken egentligen tråffas i dennas” förblandande med testaceus, förmodligen emedan de icke varit vål beståmda. Också hafva HaAYNE och WILL- DENOW uteslutit dem båda och ILLIGER Jlate- yitius. 8) Gulröd, fulvus, 62) en rådhet med knappt någon syftning åt brunt, utan mera åt gult. 60) Ren Rödkrita behörigen slammad, annars äfven med " Cinnober och Umbra, 61) Konrsjonell, Gummigutra och helt litet Tusch. 62) Gumnmigatta , Konsjenell och Tuseh. | 121 T.ex. Canis Vulpes, Melolontha Vulpes; Heme:- rocailis fulva, m. fl. a. Ljusgulröd (krukfårg) clare-fulvus eller testaceusi, 63) en ljus gulrödhet, utan att vara blek. Såsom: Falco albicilla, Melolontha sol- stitialis, Leptura testacea, m. fl. Utseendet af denna hufvud-fårgart, afgöres såkrast genom Riåfvens fårg, som af ål- der fått denna benåmning, ehuru Au&o- rerne sedermera förblandat den; och va- rietetens utseende igenkånnes på nya krukkårl. 9. Köttröd, carneus, 64) en gulacktig rödhet utan syftning åt brunt. | | T. ex. Gladiolus carneus, Androsace carnea, m. fl. INTE a. Blek köttröd (menniskofårgad) pallide car- neus eller incarnatus, 65) en blek kött- rödhet. Såsom: Loxia cardinalis v. 3 Lath. un- dertill, Upupa Epops, m. fl. Köttets fårg på dåggande djur, då huden år afdragen, ligger till grund för denna benåmning, åfvensom menniskohudens fårg för varieteten; hvilken af somliga kallas pallide-ruber. 10. Rosenröd, roseus, 66) en mera lifligt gul- acktug rödhet, — > 63) Samme fårgiillredning som näst föregående; men mera utspädd. 64) Konsjonell och Gummigutta. 65) Samma fårgtillredning behörigen utspådds &6) God Konsjonel!, behörigen utspädd. 122 ; 2 i T.ex. Turdus roseus, Vinca rosea, Clusia rosea, m. fl. | Denna fårg år allmånt kånd under namn af Couleur de Rose för sin likhet med fårgen på vissa varieteter af Prowvinsrosor. 11. Kopparröd, Cupreus, 67) den -opolerade Kopparns fårg. Såsom: Gedigen Koppar. 12. Blank kopparröd, Aneus, 68) den pole- rade Kopparns fårg. Såsom; elytra på Harpalus 6-pun&atus. ILLIGER upptager hårförutan: Rödfärglik ru=/ bricus ss. tubricosus; morgonrådnadlik 'auroreus; Valmoröd Rhocecolor; Rödaktig pudorinus; Per- sikblomfårgad, Persicinus; Låppröd, russus s. rus- sulus; Korallröd corallinus; ytterligare” antager LuoviG: Hyocintröd Hyacinthinoruber; Kjörs- + bärsröd cerasinoruber; men hårom gåller hvad i detta fall redan år anmärkt. ; 1. Åzf Brunt. 1. Rödbrun, rufus, 69) en till -gulrödt sig uärmande brunhet. TT. e& Picus rubricollis undertill, Lamia testa=. TOR, m.fl. Om denna fårgart hafva vål Författare ofta haft olika begrepp; men jag tror att det hår fram- stållda prof år med de flåstes tankar öÖfverensståm- mande. 67) Purpur och litet blet Kopparbronz med Gummivatten. 6?) Blek Kopparbronz med Gummivatten. 6: Konsjonell, Tusch och Gummigutte, nästan lika myc- ) af hvarje) ÅA - Vid 2. Rostbrun, ferrugineus, 70) en på tegelrödt stötande brunhet. rn 1. ex. Corvus calvus, Elater ferrugineus, m. fl. a. Ljusrostbrun (Kanelbrun), clareferrugi- neu$s eller cinnamom2eus, 721) en ljus, något 1 gult fallande restbrunhet. Såsom: Callidium strepens, Lamia cin- namom&a, ms dl. I utseendet af rost-anlupit Jern, som icke af damm eller andra omståndigheter blif- vit föråndradt , finnes grunden för denna egentliga fårgart; åfvensom från fårgen på den bruna Kanelen, varietetens ut- seende måste härledas. 3. Rent Brun, Brunneus, 72) en brunhet, som icke kan sågas falla mera i rödt eller gult, ån svart och tvertom, T. ex. Falco Apivorus; Calopus serraticornis, Elater fugax, m, fl. Denna fårgart har ofta varit med andra brun- heter borrtblandad; men det hår gifna prof in- tråffar så väl med den beståmda cara&teren, som med de flestas begrepp om fårgutseendet. 4. Castanjebrun , castaneus, 73) en mörk brun- bet, med ringa syftning åt gult. T. ex. Cerambyx Thom&e, Buprestis castanea, Leptura spadicea, m. fl. ÄT fårgen på mogna Castanjer inhåmtas råtta utseendet af denna fårgart, som af en del blifvit ansedt ljusare och af andra mörkare. sme OA 70) Konsjonell, Tusch och Gummigutta. A 71) Samma fårgtillblandning som näst förut, behöriger utspädd. 72) Umbre med litet Gummigutta. 73) Tusch, Konsjonell och Gummigutta 124 5 (EPI fuscus, 74) en i grått stötande svartbrunhet, T. ex. Anas Bernicla; Lampyris no&iluca, Pa- pilio Hyperanthus, m. fl. Fårgen år ganska cara&teristik, fastån termen stundom finnes oriktigt anvånd. 6. Umbrabrun, (mörkbrun) umbrinus, 75) en svartacktig brunkber, T. ex; Falco umbrinus, Papilio Clytus; m; fl. Af den latinska benåmningen måste Umbra- jordens fårg afgöra denna fårgterms råtta utseende. 7. Tombackbrun, ”Tombacinus, 76) en i grå- brunt stötande metallisk fårg. T. ex, magnetisk kies. ILLIGER och LUDVIG upptaga vidare: Bra- siljeträdsbrun Brassilianus ; Kaffebrun Coffeatus; Låderbrun badius; PBarkbrun corticinus; Carsnelit moschatinus; Lefverbrun hepaticus; Ollonbrun glandicolor; Jordbrun terreus; Nötbrin nuceus; Kimröksbrun — pullus s. fuliginosus ; Rödacktig- brun, rubescenti-brunus; IVeglikebrun caryophyilino- brunus; Hårbrun capillari-brunus; gulacktig brun, flavescenti-brunus; Trädbrun ligneo-brunus; Svart- acktigt brum nigrescenti-brunus; men antingen åro dessa föga skiljda från eller blotta nuancer af de redan anförda, eller åro de så obeståmda att de icke som specifika böra anses. Af Violett. 1. Purpurviolett, purpureus; 78) en åt brunt sig nårmande violetthet. LÄ SV 34) Tusch, Gummigutta och Konsjonell. 75 Umbra och Tuscä. 36) Antik-blek Koppar och litet blek Metallbronz. 78) Konejonell , Berlinerblatt ech TuscA, I ; 125 T, ex; Tanagra jugularis; Sagra purpurea, m. fl. a. Mörk Purpurviolett , obscure purpureus eller atropurpureus, 77) då purpurfårgen är måst svart, Såsom: Tanagra Jacapa; Hesperia Phi. lemon; Scabiosa atropurpurea; m. fl. Glansen i denna allmånt kånda distin&a fårgart, som utgör det praktfulla i dess utseende så i det åkta Sammetet, som i de flåsta Natursprodu&erna, kan icke utan genom sårskild dager framstållas. 2. Rent Violett, Violaceus, 79) en lika myc- ket i rödt som blått gående violetthet. T. ex. Callidium violaceum, Leptura virginea stundom, 0. s. V. Denna fårgart, som åfven af somliga kallas Janthinus, år ofta förblandad med purpurcus, der- ifrån den likvål mårkbart skiljer sig. 3. Lilaviolett, lilacinus, 80) en blekröd violetthet. i; T. ex. Syringa vulgaris och persica understun- dom, och varieteten af Hyacinthus orientalis; m. fl. Denna fårgart år allmånt kånd under namn at Couleur de Lila, och vål distinå&. 2 ILLIGER anförer hårförutan: Ljuspurpurfår- — gad pheniceus, och LuDpviG: Lavendelblå lavan- dula-cceruleus; men de åro båda ganska obeståm- 77) Samma fårgblandning som till näst föregående; meg med något mera Tusch. 79) Kolumbinérlaek tämmeligen stadigt." $0) Konsjonell med litet Berlinerblått , väl utspädda: För deras underrättelse, som önska Färglådor med cmx- dast de hår anförda, i all colorering med transparanta Fär- ger tillräckeliga fårgstofter, har jag trott mig jemväl bö- ra nämna, att kos Fabrikör HASSELGREN i Jacobs Bergs- gränd Huset N:o 2, sådana med goda färgor finnas till salu. j RR 126 da, och Hen sednare benåmningen i alla fall mera hörande till de violetta ån de blå fårgföråndringarne. Sedan jag nu genomgått de nödigaste Fårg- benåmningar, sökt att beståmma dem efter före- kommande anledningar och vid hvar och en anföra något exempel från naturen; så torde det tillåtas mig, att 1 sammanhang härmed fåsta hvar och en Naturforskares uppmårksamhet vid sättet, att i be- skrifningar Öfver naturalier, med riktiga termer be- ståmma de begrepp om fårgafvikningar från de hår anförda fårgarier, hvartill omståndigheterna föran- leda. Då dessa fårgafvikningar nådvåndigt måste bafva någon färgart till grund, och denna åter må- ste hånföra sig ull någon viss hufvudfårg; så bör den i fråga blifvande fårgafvikning, om den ej med de ofvannåmnde nuancerande orden obscure, eminente, clare eller pallide kan uttryckas, benåmnas med de vanligt antagna tillsattsorden -scens eller -Ons, såsom albescens, flavescens , cerulescens, albi. tans, rubricans, o. s. v.; eller om behofvet fordrar uttryck af nuancer mellan vissa hufvudfårgor, så böra deras latinska hufvudtermer anvåndas såsom mgro- viridis och luteo-viridis i stållet för nigro-vi- rens och luteo-virens, emedan vwiridis år hufvud- benåmningen på grön, och wirens redan en art- förändring. : Bruket af annan Terminologie blir icke alle- nast felacktig, utan lemnar rum för ganska förväl- lande begrepp om de fårgor, som åsyftas. Sjelfva vår grannlaga v. Linné misstog sig stundom hår- ainnan, emedan han icke så vål utredt fårgbe- nåmningarna, som de öfriga Natural-Historiens termer. Han kallar Turdus Palmarum viridi-oliva- ceus; då nu olivaceus år en gifven grön fårg, så FRISKT AT På Ra LÄ dkes alldeles icke förestållningen "om denna fogels utseende dermed att viridis tillsåttes; hade beskrif- ningen i stållet upptagit subolivaceus, skulle man genast förstått, att fårgen nåstan var olfgrön. TLi- kaledes skall Turdus arundinaceus vara fuscoferru- gineus; båda dessa fårgtermer åro brunheter, af hvilkas sammansåttning begreppet om fogelns ut- seende aldrig kan blifva så klart som med obscure ferrugineus. Fringilla canaria skall vara albofia vicans; deraf bör fattas den förestållning, att der ed menas hvitgul; men då luteus år en antagen enkel fårg, hvarföre icke hellre nyttja albolutea? Dessutom år lic redan en mnuance af flavus. Af sådant förhållande år åfven wviriscenti-ceruleus; virescens tillsatt en annan fårgterm gifver icke annat be. orepp, ån att hufvudfärgen stöter i grönt, då vi- ride- måste vara anvåndbarare, emedan man all- tid förstår -med virescens en afvikning. från viridis. Ånnu olåmpligare sammanföras 2:ne nuancerande fårgarter, såsom albido-flavicans i beskrifningen öf. ver Loxia philippina; mångfaldiga andra exempel att förbigå. = Termerna UU CIHErENS fuscovire- Scens, griseofuscus, testaceo-griseus , cinereo-virens, griseoferrugineus, flavonigricans, flavofulvus och alla dylika fårgbenåmningar böra således för alltid aflysas. I den håndelse man likvål i en diagnosis vill tillåta sig dessa obeståmda termer, med vilkor af tydligare utveckling i descriptionen, böra de atminstone aldrig Nytdas till namn på en naturs- "produ&; ty huru: otjenligt finner man ej) bland Lichenes atroalbus och ranch -ater, fårgor af 'så motstridande utseenden? Likaså akestärud år bland metalliska fårgor aureo-nitens; guldfårgen förutsåtter redan något blånkande; man "skulle så- 128 ledes anse mnitens hår al Ideles dfverflådig, likvål vill man vid denna term fåsta ett helt annat be. grepp. Alla de metalliska fårgtermerna anvåndas : också illa, så ofta fårgen tillika icke innehar me- talliskt utseende. Man finner ej sållan i beskrif- ningar plumbeus nyttjad i stållet för griseus och cinereus, äfvensom eneus, der intet tecken till kop- parfårg finnes, hvarigenom orediga begrepp måste, till skada för vetenskapen, uppkomma. Utom hvad redan i afseende på fårgor för Natural-Historien blifvit anfördt, förekomma i na- turen utseenden, som fordra sina sårskilda benåm- ningar i egenskap af genomskinliga och glänsande Fårgor; Sådana | åro: Diaphanus , Hyalinus och Smaragdinus , Saphirinus , margaritareus , 'm. fl Men som dessa icke utan sårskild konstens till- hjelp kunna åstadkommas; så har jag ansett dem, likasom att upptaga och med fårgprof förse alla nuancer af fårgarterna, icke tillhöra föremålet för denna inskrånkta afhandling. K örklaring ; Förklaring öfver bifogade Fårg- Tabell, ENKLA-- - NUANCERANDE- Jock METALLISKA- FARGOR. » Krithvit, eretaceus. . Snöhvit, niveus. N:o Hvit, Albus. L 4. Mjölkhvit, labfeus. VR N:o 5. Silfyerhvit, Argentens. N:o 6. Gulgrå, lividus. G Hvitgrå, canus. SH 8. Blågrå, cinereus. N:o 9. Grå, Griseus. 10. Rödgrå, murinus. 11. Brungrå, luridus. 12. Gröngrå, incanus. ; N:o 13. Tenngrå, Stanneusi 14. Blygrå, Plumbetws. 15. Stålgrå, Chalybens. N:o 16. Brunsvart, piceus, , JE 17. Gråsvart, niger. N:o 18. Svart; Ater. | N:o 19. Jernsyart, Ferrews N:o 20. Svartblå, atroceruleus. 21. Lazurblå, azureus. 22. Mörkblå, obscure cyaneus s. ceruleus. N:o 23. Blå, Cerulens. ; 24. Himmelsblå, celestinur. 25. Rökblå, fumatus. 26. Gråblå, räsius. o 27. Blågrön, glaucus. | 28. Ljus-Koppargröv, Malachiticus. 29. Koppargrön, sLruginosus. 30. Sjögrön, thalassinus. 31. Svartgrön, atroviridis. 32. Olifgrön, Olivaceus. G | 33. Pistaciegrön, Pistacinus. 34. Mörkgrön, prasinus s. obscure viridis. N:o 35. Grbn, Viridis. Å 36. Gulgrön, luteo viridis. N:o 37. Guldgrån, Chrysopraretsi o 38. Svafvelgul, Sulphureus. 39. Hvitgul, albolutewus. 40. Strågul, stramineus. 41. Grågul, flavus. N:o 42. Gul, Lateus, 46. Ockragul, Ochraceus. | N:o 47. Messingsgul, Orichaleeus. | 48. Guldgul, Aureus. 43. Åggul, vitellinus. 44. Mörkgul, Citrinus s. obscure luteus, 35. Saffransgul, Croceus. 49. Malmgul, Metallicus. 50. Lejonorange, helvolus. 51. Isabellorange, Isabellinus. 53. Mönjaorange, Miniatus. 54. Cinnoberorange, Cinnabarinus. N:o N:o 52. Orange, Aurantiacus. LC 55. Blodröd, sangvineus. 6 Eldröd, igneus, 57. Skarlakansröéd, coccineus. 58. Carmosinréd, chermesinuss | 59. Carminréd, puniceus. N:o 60. Röd, Ruber, G 62. Gulröd, fulvus. 63. Ljosgulréd, testaceus s. clare fulvus. 64. Kjöttröd, carneus. 65. Blekköttröd. incarnatus s. pallide carneus. 66. Rosenréd, roseus. ] 6't. Tegelröd, lateritius. 68. Blank Kopparröd, sEnsus; N:o 69. Rödbrun, rufus. 79. Rostbrun, ferrugineus. 71. Ljusrostbrun, Cinnamomeus. s. clare ferrugineus. 73. Castanjebrun. Castaneus. 74. Gråbrun, fuscus. | 67. Kopparråd, Cupreus: N:o 72. Brun, Byunmneus. 15: Umbrabrun , wmbrinus, N:o 76. Tombackbryn, Tombacinus. 0 77. Mörk purpurviolett, atropurpur,s. obseure parpur, T 178: Pour urviolett, urpureus, N:o 79. Violett, Violaceus, 5 a 89. Lila violett, lilacinus. (Hbrer till K. V, A. Handl, 1813: St I. pog 123) EA AT AS TN RESOR MG 129 UTDRAG af EK. V. Academiens Dag-Bok för år 1812. Sedan K. V. Academien, för den dyrbara lyckan att åga H. K. H. Kron-Prinsen såsom sin Förste Ledamot, beslutit att låta pr agla en Medalj, till att bevara min- net af en för Academien så smickrande händelse, bop- ades Hon att få detta vedermåle af fågnad och er- <ånsla till H. K. H. öfverlemna. Den 25 Jan vann Hon $fven sin önskan, då Hennes Deputerade erhö!lo företråde, och H. KE. H. bebagade med de bevägnaste uttryck den nämnde Medaljen emottaga. Till mera ordnings vinnande vid författandet af de Calendrer som Academien utgifv er, år den förånd:ing gjord, att de förut i 3:ne sårskilde, införde ämnen, endast i Två hädanefter komma att infiyta, neml i Hof-Calendren och Sveriges Stats- Calender; bvartill åf- veg Hans Maj:t Konungen i Nåder behagat gifva Dess Höga Bifall. Academien har för sine Handlingar och den år 1812 tryckte Tomen emottagit och till införande gil- lat 6 Afhandlingar i Natural- Historien, 2 1 Chemier, > i Matbematiken, 3 i Physiken och Mechaniken, och 2 i Medicinen; och har dessutom låtit till tryck be- fordra en, i följe af det år 1806 utsatta Pris:-Ämne in- kommen Tåflings-Skrift, "om beråknande af kostnad, tid och arbetskraft vid företagen i Landthushållningen'", för- fattad af Oecon. Dire&. Sv .BrRIsMAN; samt en annan, som Vexelbruk" af afledne Frih. C. G. ADLERMAEK. Som flere Prisamnen både i mathematiskt. physiskt; economiskt och medicinskt afseende varit under de för- lidne åren utfåstade, samt svar på en del inkommit , och sårskilde Committerades granskning undergått; -så K. V. A. Handl. St. I. 130 ; . bar till följe deraf, Academien omsider skridit till des- se svarens bedåmmande, bvarvid Hon likvål saknat det nöjet att kunna tilldela något af dem den utlofvade belåningen. Nya Prisfrågor hafva emedlertid blifvit bestämde och utgifne, af följande innekbåll: I. En på erfarenheten grundad föreskrift, rörande så väl sättet, att vid utspisningen draga största möjeliga fördel af våra Sådesarter, som anvåändan- det och tillredningen af de åmnen, som i nödfall kunna ena menniskor till föda och tillika inom FTuket 1 betydl: gare m? 2ngd äro att tillgå. Ad ien utsätter det tta Ämne nu för andra gån- gen, och will til lig = det derå inkommande och gillade Svaret, en belåning af 25 Ducater. 2. En veiensk HE dfversigt af alla kända våsendtliga fårbåttringar vid Eldståde r, Ugnar och Kokkärl; för Rums uppvårmande; för Matredni ing, Dricks- FN och Brådbakni ing, jemte såker uppgift af de mest Fenrnee Äfven 3 nyo till besvarande utsatt; för hvilken högsta belöningen blifver 100 Ducater; dessutom har en af Academiens Ledamöter velat tillskjuta 100 Riks- daler Banco såsom ett Accessit, att lyftas af den För- fattare, som befirnes närmast i utförlighet hafva uppnått det med högsta Priset äre Svar. J Veneriska sju och Salifluscen? bör den bestå? 4. Äro de försök , som bit intills blifvit gjorde för att bota särskiida sjukdomar genom den så kallade Svalt - elier Diet-Curen ullrickliga, för att beståm-— ma dess verkliga och relativa värde? med hvad försigtighet bår man anstålla dem som ån ytterli- gare bårtill må fordrås? och hvilka åro de förån- drinzar som denna Curmethod i menniskokroppen åstadkommer. För gillade svar på hvar och en af desse (3 och 4) frågor, år 75 Ducaters belåning utfåstad. . Hvilka åro orsakerne till den på vissa orter i Ri- ket tidtals gångbara Dragsjukan ? 137 6. Hvilka åro orsakerne till det slag af Spetålska, som förekommer hår och der i Riket, år kändt under namn af Elfkarleby-Sjuka, och af v. LINNÉ blifvit kalladt Lepra Ostrebothbniensium? hvilken diét och hvilka Låkemedel hafva funnits vara mest verksamma till dess botande? Upplysande svar på hvardera af desse sidstnåmnde, erbålla 25 Ducaters belöning. Tiden inom hvilken Tåflingsskrifter i afseende på de 4 första, böra vara insånde, år den 31 Dec. 1814. -- Utom denne Termin år deremot, till besvarande af de 2:ne sednare, (5 & 6) ingen viss tid förelagd. Det FEreNErRska Premium som bör tillfalla den bästa mathematiska afbandling, hvilken under årsloppet Blifvit till Academien inlemnad, har Hon tillerkånt ERE BERGSTEN» LEYONMARCK och SVANBERG, Så- som prisvårde Författare under hvar sitt af de 3 sidst förfiutne åren, då detta premium icke blifvit utdeladt. Från Doc. WAHLENBERG, stadd på en utrikes resa, och Författare af en i Berlin nyligen tryckt Flora Lapponica, har Academien erhållit detta med sällsynt flit fullkomnade Arbete, sig enskildt tillegnadt. Den utinårkta förtjenst f. d. Academiens Secrete- rare, nu Mathes. Prof. i Upsala, Fr SVANBERG» för: värfvat sig genom den för gradmåtningen i Lappmar- ken gjorde expeditionen, föranlåt Academien att på 12 års tid tillägga bkonom såsom dess Secreterare, jemte Arfvodet, en summa af 200 Riksdaler Banco årligen. Oacktadt hans ombyte af vistelseort och syssla, har Academien ansedt billigt att han under loppet af de återstående åren, njuter samma bevis af Hennes vål- villja. Till önskadt bitråde för Kongl. Acad. Astronom, vid anstållandet af Observationerne, kommer Hr ÖrF- VERBOM att ånnu i 6 år fortfara mot lika vilkor som tillförene. Utom vanlige af Academien utdelade hjelpmedel och uppmuntringar, bar Hon också bidragit till utföran- det af en Resa till Öland, anställd under sommaren af Hr G, MARKLIN, såsom Naturförskare; och hvar- igenom Fåderneslandets Fauna har vunnit flere till- Skningar. 132 2 i : Ånodtligen till följe af det, en” längre tid uppskjutne och d. 28 OM. sistl. håilne Val af Ledamöter, har Aca- demien kalladt É Till ledigheterne i Första Klassen: | Herr AF DARELLI BB, W. O. och Frih. R. MACKLEAN. I Andra: Comm. R. CAsstTrRöm, Bergs-R. R.N.O. ROTHOFF och Tandshöfd. och C. N. O. AF WIBELI. I den Fjerde: Profess. G. M, SERWARTZ. I den Femte: Capit. BERNDES, Profess, KJELLIN, K.V.A, Astronomi CRONSTRAND och fir COLLIN. I den Sjette Profess. R, W. O. AR an och Stads-Phys. D:r CARLANDER, I den Sjunde: C2anzli-R. R.N,. O., HALLENBERG,. Till Utlindske Ledamöter åro åfven invalde: Grefve DE LAcEPEDE och M:r Cuvier, Ledamöter af Franska Iustitutet; Profess. SmMirtH BARTON i Philadelphia; Geteime-Rådet HErMBSTÄDT och D:r LATHAM, XF. R. S. Academien har likvål på samma tid gjort en känn» : bar förlust genom frånfållet af 3 Inlåndske Ledamöter: Herr ÅRERRÉN, Presid. Grefve LAGERBJELKE och Stats-Secreteraren Baron ROsENHANE; och bland de U-låndske saknar Hon den berömde Profess. WILLDE- now 1 Berlin, och i Frankrike H. H. CHABERT, MONNET och BARTHEZ, utom Furst GALLITZIN, hvilken redan lingre tid sedan befinnes vara afliden. 133 FÖRTECKNING på de Afhandlingar och Rön, som äro införde i detta Första Stycke: 1. 0, m den Dionitet of Vattnets hastig- het, som , enligt hittils gjorda försök med smärre Vi attenhjul, finnes svarande emot dess vinkelräta anstötnings-kraft, af ZACH. NORDMARK = - = Pag. I 2, Om bestämmandet af Tiden, då Ano- malia Vera år gifven och Banan ej snycket afvikande från en Parabel, af S. A. CRONSTRAND - - - 13 3. En lätt Method, att upptäcka hufvud- : egenskaperna af den Kroklimen, 1 hvil- ken en kropp föres , når den drages till en gifven punbt af en Centripetal- Kraft, som år proportionel mot någon dignitet af afståndet, af N. J. BERGSTÉN = = 22 4. Försök till ett rättfärdigande af de theoretiskt-chemiska åsigter, på hvilka den systematiska uppställningen i mitt Försök till en förbåttring af den chemi- ska Nomenclaturen grundar sig, af JAC. BERZELIUS - e . - . 39 5. Utdrag af Tabell-Verket angående Föd- de och Döde i Sverige åren ON af H. NICANDER - 20 0 134 6. Te Rön; att genom Mictallborstar eller sam- lad myckenhet af Metellsp etsar göra Gal- vanismen mer användbar och kraftigare för medicinskt behof, af J. P. WESTRING pag. 81 Rosa Senticosa, ny Svensk Törnbuske, beskrifven af ERIK ÅCHARIUS - - gt Försök till Fårgornas beståmmande i Na: turab Historien, af G. J. BILLBERG - 97 Utdrag af. KK a Rd Dag-Bok fa år 1812 - - RE CT Rittelser: Fd. 102 rade 7 står: Krithvitt — 1ås: Krithyit. Tab. 1. Fig. I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I rt I N I I I 'q K MA. Handl, 1813. ÄRAN ÅA. Handl. 1813. KH. E.Ackariue. del. JunxYt- S Anderson. Sadpsis KW. A. Handl. 1813. KONGL. Bl (LAS v VETENSKAPS ACADEMIENS HANDLINGAR UNDER SENARE" HÄTETEN AF ÅR 1819. hh JG, | PRESES | Herz JÖNS SVANBERG, , Mathem. Iuof. Professor vid Kongl. Universitetet - i Upsala. | p> q ön ” DS OM ” SLUT-FÖLGDENS GILTIGHET, Att, äf försök med Hydrotechniska Mos deller i sinått, dömma om Maschiners verkan i stort; af ZACH NORDMARK: ir 3 d& 17 Febr.) 1813: $s I; BU pråsander af alla de Förfättare, som föreslas git Methoder, att, af Hyd: 'odynamiska försök ans stålda med Modeller i smått, sluta till Maschiners «verkan i stort; vore ett fåretag; svårt att med tillbörlig fulls ståndighet verkstålla: ty, hvilken kan (vål utan undantag kånna allt, hvad i ett sådant åmne redan förut kan vara undangjordt ? Imed- flertid infaller, undér låsningen af dylika. förslag ; helt paturligt den Vetenskapli iga Önskan, att kun-= ha med visshet veta; om de, utän bevis, proje= cterad? Regler, åto blott Er FarenbetsiSatsct > nå- gorlunda gållandé innom eh viss krets af gjörda försök 3 eller om någon af dem tillåter ett bindan= de bevis, och således kan intaga ett rvim ibland "Mathematice afgjorda Sanningar. (KR VA. Handl. r8i3. St I. 10. g | 136 d. Ä; Sådana undersökningar har jag änstållt med flera af dylika upgifter, och naturligtvis funnit deras inre halt och vårde mycket olika, 'Att fyl- Ja papperet med framstållandet af alla, till detta 2ndamaäl, förråttade Calculer; vore alldeles det samma, som att icke vilja hafva någon Låsare af sitt arbete. Men åtminstone lönar råkningens ut: förande då fullkomligen mödan, når den tned kårihet och nbåtthet ledet till utslaget af forskan ,; och detta tillika helt och hållit utfaller till den fö: reslagna Reglans fördel; emedan det alltid bör råk-. nas för en vinst, att genom Theorien vära för- Vvissad, att man något såkert i utöfningen att oå efter. Så fördelaktigt blir Resultatet af under: sökningen för den i Pra&tiken högst viga Regla>); af hvilken innehållet, satt i Mathemåtisk form, innefattas i följande allmånna Sats: Om tvånne - Maschiner, (af hvilka den mindre, eller Modellen; må heta N. I; och den större N. IL) drifvas af WVattn, och &ro i alla afseenden likformiga, så att alla Linear-Dimensioner, åfven Präåss-vattn-högder- na och Homologa sidorna af de upfordrade Fyng- derna inberåknade, i N. I, förhålla sig till de dåremot likbelågna Lineerna i N. Il; som 1:25; så skall omloppstiden för Vattn-hjulet i Ni I, va=" ra till motsvarande tid i N. II, som AVi:AVa,det år, som 1: 4/n. 9 Att nu visa, att denna Proportion har all = = e . MN den Mathemäåtiska wvisshet, som kan wvåntas i ett I ?) Se ÅAfhandlingen rörande Mechaniken ms. mi. af E. NORDWALL,, Diresteur m. m,; hvaräft den, närmare slu- tet af Företalef , samt sidan 315, $$. 442, 443. först blifvit upgifven. Pre 137 åmne hörande till den tillämpade Mathematiken, skall blifva föremålet för nårvarande Afhandling: fa 3 Låt till den åndan Cirkeln ABDEFGHK (Fig. I), omkring medelpunkten &L, föresiålla ett Vad-hjul med sina plana Skoflar, stålda efter Ra- diernas förlångningar; och låt ÅQ vara ett af dessa Planer, som, nedsänkt i det efter dire&ion XY framströmmande Vattnet, emottar dess vin- kelråta ståt, af hvilken tryckningens medelpunkt må vara i Zi Vidare må MN förestålla Hjul- stocken i Cylindrisk skapnad, eller ett eljest, med Våttn-bjulet, parallelt mindre Fljul på samma axel; hvilket upfordrar den vidhångda tyngden p, me- delst Linan Mp: hvilken för Ofrigt, utan någon ändring i hufvudsaken, skulle kunna gå Öfver hvad lednings- trissa, man behagar; blott den slut- ligen lindar sig omkring NM. Och låt åndteli: gen ZO vara Pråss-vattn- högdeh, eller Fall högs den tillhörig Vattnets hasti ghet i dire&ion: XX. 1 oV | För att, efter. nu anförda Cons struttion, finna på ett stålle alla de benåmningar tillsammans, som i det följande förekomma, så lås tom oss antaga: | Radien RSA SEN NE SNS VERS NES Radien Vad ses, ee ONE NGE än JE 106 Vattnets Absoluta blioket äre NS RC Hjulets hastighet LP DOKLer: MAC få 1 a ENE Vattnets tryck- hastighet STUNTEN = Ce Den tyngd, som, uphångd i M, båller Hjulet i hvila, och såleds motvås ger Vattnets hela vinkelråta stöt emot 7, då anfalls-hastigheten år | EC, ee & a a - åa a s 2 & pp 138 Den tyngd, som i I med jämn hastig- het upfordras, då punkten 7 viker undan Vattnet med hastigheten /c); hvilken tyngd således motvåger Vattnets vinkelråta tryckning med relativa hastigheten Ce, + - - =P Vattnets Absoluta tryckning, med hela sin hastighet C ; vinkelrått emot , AQ (eller 7) Rn stillastående, = Vi Vättnets Absoluta tryckning med sina ” relativa hastighet C—c, vinkelrätt emot 4ÅQ (eller 773, gående undan med hastigheten tr, - - Fall-högden af tyngds- -kraften på en se- tund = + «= - - - = or Den, på samma tid, förvårfvade bästig heten, eller tyngdens Skynd-kraft (Vis acceleratrix), således - -—- - Fallehögden ZO, tillhörig hastigheten ur - - - u - 3 eo - es . Fall högden får relativa hastighetén CANE Vigten af en Cubicsfot Vatti = = = Aréala innehållet af Planet, (eller Ba- SPH)G 2 = i EN RE EES AS Vattn-hjulets AD FÅ omlopps-tid - = Antalet af de omlopp eller hvarf, hvil- ka samma Hjul gör på en Minut (KO; selleri Go:, 4.0 Al RESER Peripherien (314159 m, Au då Dias metern är I; - ARS 139 $. 5. Efter denna förberedelse, och med tillbjelp af den bekanta Satsen: att Absoluta måttet på "Vattnets vinkelråta anstötnings-kraft emot ett Plan, år lika stor med vigten af den Vattn:column, som öfver samma Plan, såsom Basis, upreses till en högd, lika stor med Fall-högden för hastigheten ; år nu följande råkning belt lått. Ö 2 FRE ASSR ANN GA BLS IRS 0 BSR SVE Pod | Ag po Hab RS mabRC? NON j 4 ON SUSCIA SMas rs Sa 0 ss ag Mr j 48 mabRs mabR(C—0)? Er ue Af nu anförda vårde på (p) har man: 4grpEmabR(C—r)?, dk (C-e)" —4E"P er i ; AE mt RN SE SNS GRalek GAR a | - RN C-c='4 FSE och således e=C— Ör mabkR mabR Når nu hastigheten (c) år bekant, och Hju- lets omkrets eller Peripherien på Diametern 22, nåmligen 277R, kånnes åfven Hjulets omlopps- 27R i tid t= —e c Så vida (g) utmårker Fall-högden för en Se- cund, år klart, att så vål C, som ec, utmårka de våg-stycken, som med dessa hastigheter jåmnt 140 skulle genomlåpas under samma tid; åfvensom cmlopps-tiden (£), genom denna räkning, också blir uttryckt 1 Secunder. Men vill man veta hu-, ru mänga hvarf CA) Hjulet går på En Minut, el- ler 60 Secunder ; behöfver man blott sätta, 2” : 60” 60 ME Om nu hvad blifvit anfördt, anses angå Modellen eller Hjulet N. I; och ett större Varttn-hjul N. II. år dårmed fullkomligen likfer- migt, så att alla Linear-Dimensioner, Vigiernas Diametrar inberåknade , Jämte Fall högderne för så vå! Absoluta som elätva hastigheterna i N. I, åro till motsvarande Lineer i N, Il; som 1:72; så blir, genom denna förutsättning, hvad förr var 2, nu mera 28: hvilken Substitution, för kärt Ren skull , må uttryckas med R=naR: På amma sått blic FT =, DENS, SUL MARG fas [NGA Dessa nya Qvantiteter göra pu till en nåd- vändighet, att det förra P. bir =2n3 PP)" dch p= mp Ty om de insåttas i Expressionerna på P och pi nästföregående $., blifva deras apkomman= de Vården a? sånger större ån förut. Följakteli- gen måste. åfven P och Pp sjelfva, i N. IH. tagas m? gånger större ån förr. De nya vården blifva namligen genom insåttningen: sn .na.nbinR.ns Bg orga se fe) 43 21 vr mm. ha. oub.AR.ns mabRs = PIX — NN =B>SP, TEL ANA DR RA SV ji Skulle man, jämte det att S blifvit nS$, icke tillika velat antaga, att s blifvit ns; så hade man , 1 BA ET | 5 141 i dess ställe behåft supponera, att i N. IE. i stål. let för p fritt våljes 23p; då det sedan blir till. bakas en nådvåndig fölgd, att (s) förvandlar sig vill (25) | Åfven finnas de nya motsvarande hastig- heterna CY n och cA/ a ganska lått, genom de nya Dimensionerna; emedan C=(M4g.5=) RS EN MN Ag HA BESS C? & | VAS -uS=V A4gn.S= ER = NES E och C—:c =(Mag-s=) VA4gor = Maguire Vy An. ON = (C-os Va Når nu förra Polen C hade förvandlat sig till den för- ra CA/n, måste den sednare ——£ hafva blufvit — en, och - således € = CM Hastigheterna C och ec i N. I. åro dena re CA n och eV 2 I N. I. Så" snart den för- ra af dessa år funnen, fås ock genast ett Ab- solut- uttryck af den sednare, blott de Se Di. mensionerna insåttas i idel. af ic ($: 5) hvil- ket då blir: | ; (eV nn) = CYn — FETT m.NA.ub.aR i | 4garp Vv mabR | rr = C€ = = ( | Hake Va = Mu. Om det nya Vattn>- hjulets omkrets , eller Peripherien på Diametern 20 R, det år, 27nR, 142 divideras med dess tillhöriga hastighet ec 4/14 j : ; 2znR och fås samma Hjuls omlopps-tid === Y/n ER EVR c = IV n. d Åndteligen genom Analogien 1i74/ 9:60”: O 3 ; 5 Ean. erhålles antalet af de hvarf, hvilka i 2 I t Fa det nya Vattn-hjulet gör på 1 eller 60”, lika meå Cr Te NET k INB” Na Na | Sr Således, för att på ett stålle sammanfatta det hufvudsakliga, af hvad anförda Calcul bevist, svara tyngderna, hastigheterna af Vaun-bjulens Peripherier , deras omiopps tuder, och antalen af ”hvarfven i Minuten, så 'emot hvarandra i bågge Maschinerna , som följande Tabell utvisar: N. I, P3 6 2 £, h. | N 5 hk NSTELSUS p5 VE db, EN Si Ha 2 " Af sista Expression fås antalet af de Mi- nuter, hvilka det sednare WVattn- hjulet behöf- ver, för att göra lika många hvarf (4), som det förra gjorde på Ex Minut, om man såtter hi LÅ An . nuters antal = 4/1. $. 8 Men hår bör icke glömmas, att nåmna nå- got om tvånne hufvudsakliga omståndigheter, som, vid första påseendet, skulle tyckas kunna rubba kela den Slut-kedja, på hvars sammanhang of PÅ sg - - Ctrgg ÅA kr ring Sffr DE VD. g : RA el fl te vr rn A/dIne Sa satt BESsa Ne NE Mi: 143 van anförda Råkning grundar sig. Den första år nåmligen den : att Vattnets verkan på de öfriga, dels föregående , dels efterföljande Skollarna, Kval ka ånnu till någon del, ehuru i sped stållning ; åro nedsänkta i Vattnet, öka i betydande mån Maschins förmåga; så att så vål P i bvilo-håns delsen, som :zp., då den röres, kunna i N. I. va: ra mårkeligen större ; åfven som deras motsvaran= HeEc( nn Pyslock (mp) 4 NidRADenf;andra omståndigheten år den, att Gnidningen (Friction) tvårtom minskar verkan, så att nyssnåmnde Quan- titéter, ur det skålet, böra vara mindre. .» Nu år vål sannt, att, om Sammansåttningen af Masen icke år allt för illa: vald, Öåkes hennes förmåga mera genom ett vål afpassadt antal Skofiar, ån den samma minskas genom Friction; då den nåm- ligen år construerad till det ändamål, att den bör upfordra tyngder. Men Just derföre, att denna Ökning och minskning icke jåmnt up ersåtta hvar- andra; kan man omöieligen underlåta att göra sig den frågan: monne icke dessa tvånne tillkomman- de olika bi-krafter, den ena Jakad och den andra nekad , alldeles öfver ånda kasta, eller åtminstone mårkeligen försvaga Slut-fölgden af allt, hvad i det föregående år ”anfördt? ; NO För att, i sitt omdöme hårom, hafva någe: att gå efter, låtom Oss, utan att med nya Lineet besvåra Figuren, i tanken förestålla Oss, jämte AQ, åfven en annan Skofvel, som emottar WVatt- nets anfall under vinkeln (u), och kar blott den delen af sin anstötta sida nedsånvkt i Vattnet, som 1 N. i. kan utmårkas med 'g.ab,: då Factorn q nödvåndigt utmårker ett bråk. Stöten minskas då - ftedana pr detta första skålet, emedan g.sb € ah | UJ 2 :: m.abl—— F49.Sin ut—): P 48 fer É mabR SA SR 8 SAT ra + g.Sin.u? 2) r ÅE ) 45 « ti Rep myab (5 + gnu VIS SN é (C-c)? X AJ A — -Hq Sinu?, )z Z m.adh rg Ag J NN SE Fa IS SS ; (DE OR FÄR SR (SR ds FEN or Cd ER CN)? AR R pie 2 sana? CD ) r ' 48 48 Att dessa P och p åro större ån de förra, då blott en Skofvel betraktades, och så långe (c) antages vara den samma, år klart. För öfrigt be- höfver icke råkningen, för nårvarande åndamil, fortsåttas till flera Skoflar. Det år tydligt, att blott Termerna under Parenthesen blifva flera, ge- nom nya tillkommande Termer af Formen g. Sin.u?.s" » Skulle Hjulet vara i den stålluvingen, 'att icke något enda Skofvel-plan vore vinkelrått emot Vattn-Strömmen ; så vore ingen Sinus = 1, och då gåfvos icke något enkelt (s) under Parenthesen, $. 10. Om vyss anförda vårde af (p>, såsom hö- rande till N. I, skall -öfyerflyttas på N. II; så 145 ) 7 bör, enligt Reglan $. 2, p förvandla sig till np, Till den åndån bör efterses , om dess fundna vår- de I sista Alquation af föregående $&. 9. verkelie gen blir a3- gängor större därigenom, att de nya Dimensionerna irsåttas. Vid den insåttningen mår- kes, att, så vida -bågge Vattn-hjulen åro i lika ståliningar, 2ndrar sig hvarken (9) eller (Sin. u?); åfven som både (m) och (4g) åro oförånderliga, Men (ec), (5), RD, : 5); blifva (25), (25), (n RI, (ar). Aled så antages hår, att (s) och (5) li= kaledes förvandla sig- till (ns) och (za 5)- - Att strångt bevisa denna förvandling, når tvånne eller flera Skoflar åro i vattnet; och det, blott ur den första Supposition, att 5 blifvit nS;- år icke lått. -Men man har Skal att antaga den, i anledning af den öfverallt fådande likformigheten; och den år säkert antungen ful - comligen sann, eller åtminsto- i OO ne sanningen ganska är Då nu de på detta' sått transiormerade Guantiteterna insättas 1 vårdet af (p) uti sista Aqua är af $. g, hörande till N. i; upkommer deraf följande motsvarande vwvår- de i'N. il, nåmligen; 3. ne. 1b.uR (ns + g.Sin.u?.ns') Br m.ab. ; «= BD» k ö = SN (5 Fa-Sinu.s) Kn =2>"p, TEiler m.nä.nb.eRl Coc (CDM AD Få —+— Y.Sin. un — — 48 48 m.ab R CE CY SEE S ( (Stas? Jetanrg. 147 Som nu vårdet af (p)iN. I. blifvit 4?- gån gor så stort i N. II, så har ock sjelfva (p) i för- ta Maschin blifvit (n3p) i den sednare; och så ällt framgent, ehvad ock de nedsånkta Skofiarnag antal må vara, ; ja Ti Hvad ru Friction an går, så rubbas icke hel- ler denna Substitutions giltighet af denna hindran: de kraft; så långe nåmligen Frictior anses Pros Portionelle emot tryckningei; den må för Öfrigt vara alldrig så obekant, och kanske omöjelig, att med noggranhet » beståmma. Ty emedan bågge Maschiberna äro fullkomligt likformiga, och af samma åmnen förfårdigade; så förhålla sig alltid motsvarande delars tyngder (vigter), som 13:In?, det år, som 1:23. Derföre år ock Gnidningen i N. I. till den samma i N. tI, som 1i:n?. Når derföre (gp) i N. I år funnet senom försök, kan iman, under denna förutsatta Frictions Lag, alltid vara försåkrad, att dårerhot svarär (n3p) i N. II; vutan att man behöfver kånna AB- soluta vårdet, hvarken af den tillökning, hvilken (2) erhållit genom flera SKoflar; eller den minsk- ning, hvil ken det lidit genom Gnidningen. Följakteligen förblifva alla Relationer emels. lan (p), (2), (£)s; och (n?p), (Mn); i , (iy/n), ( And! sådana, som de i föregående Pa: tagrapher blifvit beståmda: ; f. 12. Om tvånne ändra WVattn.verk betraktas, af hvilka det mindre , eller Modellen ; må utmårkas med N, III, och det stora med N. IV; och déssa vål åro sins emellan efter samma Iagar likformi- 148 sa, så att deras Jik- belågna Lineer åro sorti in; » men hafva för öfrigt olika sammanhsåtming med de tvåone hittills edge hvilkas Constru&ion förestålles i Figuren: så låter det dock alltid tåns ka 'sie , att tvånne sådana sins emellan likformiga "Maschiner, som N. I. och N. II; kunna gifvas;> "hvilka åstadkomma samma SAT , som de andra med dem olik formiga , men sins emellan likformi- gå N. IUI och N. IV, ochH det under sammå ”Pråss-' Vattn-högder med dessa sistnåmnda. På dets tå sättet kan man i allmänhet sluta, att förhållan- det emellan (p), (4. (£) (kh) och (mp), (crm), (A/n), VE blir det samma 1 bågge paren af a ehuru olika för öfrigt. dessa Qvans titeters Absoluta vården ån må blifva. I likformiga Öfverfalls-hjul, så inråttade , att Vattnet hufvudsakligen verkar med sin tyngd; och obetydligt med sin stöt, vicäriera Vattn-mas- sorna i bågge Hjulens Skoflar i stållet för likfor= miga Pråss-vattn-pelare, hvilkas högder åto sor 1:n; hvaraf, ehutu med någon större vidlyftiga het, samma förhållanden hårledas ; som omnåm de åros d: 13. VS vånta, det försök i ett så grannlaga och inveckladt åmne, skola alldeles fullkomligen inståm- ma med Theorien , vote det samma, som ätt icke hafva något begrepp om skillnaden etmellan den Rena ock Tillåmpade Mäåthermariken. Afvikelset äro i den sednare oundvikeliga; och den Methos den, som af dessa har de minsta, under för öfs tigt lika omståndigheter, blir alltid den båsta: Ifrån denna Synpunkt betraktad, har den hår tns höj ' Ed 149 dersökta Reglan ett ostridigt företråde framför al- Ja andra. Fri&ion gör hårvid största svårigheten. Att den samma; då allt annat år lika, år Proportio= nelle emot tryckningen, vinner snart bifall. Men att den alldeles icke skall bero af hastigheten, hvil- ket Reglan liksom i tysthet supponerar, år icke "1 lika grad sannolikt. — Imedlertid är svårt, att håruti vålja någon afgörande Lag; ty ju större mångd försök man jåmförer, ju villrådigare blir man. För öfrigt, då Vi ur den antägna Lagen; att Gnidningen förhåller sig som tryckningen; hårledt det förhållande, att Fri&ion i N. I år vill Frn&ion i N. II, som i :»n?5; förstås af sig sjelft, ätt dårs till fordras icke ällenast Maschinernas likformighet; och, så till sågandes, lik-åmnighet, så att de åro förfårdigade af Materialier af samma slag, och sam- ma Specifica tyngd; utan ock; att Axlar och Pans hor m; mi åro lika slåta, och så vidare; $: TÅ: — Afsigten med den Regla vi granskat; icke otjenligen kallad Scal- -Reglan, år, att genom ett för= sök göra alldeles umbårlig en vidlyftig Råkring som i mera sammansatta Maschiner, och då ingen omståndighet får uraktlåtas , ofta blir rent af omöås jelig: Hår behöfves i dess stålle; att blott ges nom ett försök med Modellen kånna den upfordras de tyngden (p), jämte antalet (£) af de hvarf; hvilka Vattn-bjulet gör på Minuten, samt förhål- ländet i: 2; Dårmed år allt fårdigt,; till behörigt omdöme om den Maschin, som dårefter bör byg- gas i stort. Ett exempel af dfvergången ifrån N. FE; till . N. II, behöfver då i sig sjelft vara helt kärt och 150 enkelt. Men till så niycket åfverfådigare uplyss De: vill jag utsåtta alla Dimensioners Absoluta vården; och dårjämte åfven betrakta WVattn- hjulets omlopps- tid; då det antages; att, utan Friction, gå i tomninger; det vill såga, utan någon påshångd tyngd. I detta fall har: punkten / hastigheten (0), och Hjulets omloppseud må då Heta (BR åfven som antalet af de hvarf, hvilka det då skul- le göra på en Minut; må kallas H. — Allt detta utgör håndelen po. Men ömsesidiga beroendet emellan bågge Maschinernas Qvantiteter förblifvet som förr, re Enheten af det långde-mätt, som i det föl- jande nyttjas, år I Svensk fot; så att tionde-de- lar dåraf utmårka Decimal- Tum, och: så vidare: Till följe. håraf år g=16,5 i det nårmaste; och vigten af en Cubic-fot Vattn 2m=01,5 + Victus alie-vigt. Vi viljom nu, efter denna erinran, alitäga följande vården för N, I, nåmligen: R = 04 Ole 3,63 Yo = 0,04 T = 0,692 BA 10,05 H = 86,70 ; Ö = 0,1 6.2: 2708 4 ÅN 60 TR of z ige ” = J,06 är UENO26 é Men för att vara berättigad till alla dessa förutsåttningar på en gång, bör deras sam-möje- lighet bevisas, Följakteligen då Pråss-vattn-hög- den S antages = 2 Decimal. tum, Söra däraf Bär Mu de utsatta vården af C, T, H. Åfven så, då den upfordrade tyngden (9) antdges vara uns bgefår SR REN ” TSL pefår > + eller o,05 & Vidualie-vigt; böra dår- af bevisas de utsatta vården af (c), (1), ChY: el. ler, hvilket kommer på ett ut, då Hjulet antages göra (4) eller 62 hvarf på Minuten , böra dår- af hårledas (p), (c), (£). ' På. det såttet öfverty- gas man, att man icke gjort stridiga Suppositio- ner. — Vid ett verkligt. försöks anstållande finnes nåmligen på en och samma gång samfållt blott | (p) och Ch), och ingen ting vidare; men detta år ock allt nog. Man söker ej mera. I vårt nu valda exempel utråknas för öfrigt Quantiteternas inbördes beroende, efter allmånt kånda , och ålt- ven ofvanföre nyttjade Formler, på följande sått' ' når man blott betraktar den Skofvel, som Figu- ren visar. . = VV 42:5 = V4.16,5.0,2 = 13,20 = 3,03. 27R 2:3,14.: 0,4, 2,512 TJ=e0a = 0,0 20. C 3,63 0 MR a 60” 60 H= = 2 = =8070: TT 00920 T okb=62-> - + - (per Hypothesiny rr Fi =S =S = 0,07 &c. | 31 27R —3,14.0,8.31 77.872 =-- — = — X — ————? ? > —«— = 2,60. 30 30 | måb.R Ce 61,6 .0,005.-0,4.3,53—2,60 FE Ag" å 4: 16,5. 0,04 SEN dte 4.15,4.0,001.5:4:0,E. 1,03 = 15,4 .0,0I1.1,03 Å+ 3534 5.4:0,01I 3.3 K. V. 4. Handl. i81i3. St. Il. RE 5 152 0,154.1,0609 ' 0,1633786 EE sn Fa ATEA a sa 3,3 3,3 ; 95 = 0,05 &, i det nårmaste. - Sammanhanget Quantiteterna emellan år sås leds, för nårvarande åndamål, tillråckeligen be- vist. Betraktandet af flera Skoflar ger vål (p) ån- 'nu större; men detta hindrar icke slut-ledningens | gång. Man kan i anledning dåraf, med så myc ket storre, skål utan inotsågelse antaga, att Ma- schin N. £ till det ininsta upfordrar (2); till och med oaktadt Mot-gnidningen. Och i alla fall må (p) genom försök vara funnen så stor, eller så li- ten, man behagar; så sker öfvergången till en an- nan likformig Mävschin i stort, efter samma Lå: zZar. 6. 16. Låt derföre Maschin N. ik hafva alla mologa Lineer 203 gängor större, så att 1:24: 1: 203: 1: 20,25; der år; n= 20,25; AMa= 4:5:3 och n? = 8303,765625 =-8303,77 i det nårma- ste: så blifva alla de hya Storheterna, som hår svara emot de i nyss föregående $. anförda, föle. jande: ”R = 20,25.0,4 Övn = 3,63.4,5 = NRNOG = 05335 nr = 20,25 .0,04 TVn = 0,0920.4,5 "' OAL = BaLIAG / H 86,70 HA. = 20,25. 0,0 Sc Fr Vi 4,5 SO = 19,27 Hö = 20,25.0,£ eMn = 2,00.4 = 2,025 = 11,79: 153 q 63 NS ES 20,25:0,2 in ma = 4,059 | = 4,35 ' ÅN le SRA Meet aln np = 3303-77 .0505 An = 4.5 415,1885 & = 13,78. =E OKI år 15 fe > Håraf ses, atty då det lilla Vattn!kjulet gjor- de i tomningen 8655 hvarf på Minuten, gör det stora af 8 fots -radius eller 8 'alnars Diameter under samma vilkor ioys3 hvarf; och att, då det lilla, med en påhångd tyngd af 3 & Vv. v., gjor- de 62 kvarf på Minuten; gör det stora 13733 hvarf på samma tid, och upfordrar en tyngd = I Skeppund och 15 marker. Vill man veta, huru många Minuter fordras för dét stora Hjulet, för att, antingen i tomnin- gen göra så många hvarf (86,70), eller med sin påhångda vigt så många hvarf (63), som det lil- la Hjulet gjorde i bågge fallen på en Minut: så är «klart, så vål af &. 7, som af hår fundna väl. den på — och — , att detta antal är = y7 = i A/n Vr 4,5 = 47 Minuter. Ehuru alla Quantitéter i nårvarande $. äro, blott med tillhjelp af (n), (23), (Ma) och C 3 dire&e hårledda ifrån motsvarande Quantitéter i 0. 15; kan dock deras lika lydande sammanhang på samma sått bevisas, oafhångigt ifrån de sistnåm- da. På detta sått controllerar Methoden sig sjelf, både till Analysen och Cipher-råkningen. 154 $ 17. CE Till slut böre vi icke underlåta att anmär. ka den mårkväårdiga egenskapen, att i alla 'såda- i na par af Maschiner , som N. I. och N. II; åro Vires Centrifuge i Vattn-hjulens Peripheriér lika stora. Ty emedan Absoluta vårdet af Centripetal- kraften i en Cirkel, med hvilken Centrifugal- kraften alltid år lika stor, år = 47? > Radien; dividerad genom Quadraten af omlopps-tiden ; så gifva de Expressioner, som hår utmårka dem, sjelfye tillkånna sin likhet, De åro malen | az? R AT?BR ik A =" pt? SAT UTDRAG Af Tabell -Verket angående Folkmång- den i Sverige År 1810. af HENRIK NICANDER: d. 31 Mart. 18135 Ta jåmförelses vinnande imellan ' Folkmångder« ne för Åren 1805 och 1810 så vål i hela Riket som i hvarje Provins, Folk-Klass och Nåring, haf- va Riks-Tabellerne för År 1805 blifvit områkna. de efter Rikets nu varande område, åfven som Provinsernes Antal och Vidd, samt intagne Kongk Tabell-Commissionens sista underdäniga ”Beråttelse till Hans Kongl: Maj:t om Tabell-verkets tillstånd för År 1810: Och samma Tabeller hade utan tvif- vel i denna Afhandling åfven varit på sitt ställe; men som derigenom en större vidlyftighet upp- kommit, ån Kongl. Academiens Handlingar torde velat medgifva, äro i följande anteckningar en- dast skillnaderna imellan Resultaterne för de nåmn- de Åren på behöriga stållen upptagne, hvilket i det måsta lemnar samma begrepp om det ena Ä- frets förhållande emot det andra, och 1 så måtto för Statistikens Ålskare torde vara tillråckligt. 156 Folkmångd År 1810. Få I Stockholms Stad - Stockholms Lån -” Upsala -<-. = 10 Nyköpings <> = "| Linköpings « = - Jönköpings = = = Vexzxiö = — - = Kälmafts oe ey Gottlands . - -= 32607 | 80377 Blekings —- - 33348] 35847) 69195 92663 / 163320 540401 61191! 116131 42726) 47951 5 63721 72640] 138421 Christianstads: - >) 5 3 190512] 3 Malmö" = + « >) 76017| 77807| 153824 Hallands = "-7 2) 135125) 32561) 73686 Göteborgs - =- - WVennersborgs - - Skaraborgs. = - Carlstads” = 7 2002 | Örebro ee IN WVesteras "le ar & Falu Fl - Gefle a = Hernösands - 2 Jämtlands - = > WVesterbottens - <= Norrbottens Ing 570151 50605] 116620 734711 728920) 132363 64872) 70617) 135489 64934] G69874' 133808) 45404) 40832] — É 38106] 44095) 82201 533201 633321 118652 39168] 44496) 83594 283535] 32147! 60500 1507 172001 - 33179| 16249) 17484] 33733 se 16941] 32402) Summa - — - 11134008] 2452451237r85il 2. - 157 . Skillnad ifrån År 1805." K. I Stockholms Stad Stockholms Lån| Upsala - - Nyköpings = Linköpings = Jönköpings - INERIO - c Calmar - - Gottlands Blekings - Christianstade Malmö - - Z Hallands - Göteborgs = LES - "> Skaraborgs - Carlstads a Örebro - Vesterås Falu SL oe Geller + mv Hernösands Jämtlands «a Vesterbottens Norrbottens om Summa Mank, Qvink. Mank. | iQvink: | 3048) 3530 1630! 1059 2101] 1463 363) 461 22201 361 I 265 425 900 256 4221 1703 281 100 749] 1246 | 12 24 + 18531 2079 - S 200 108 | 1138 671 2461) 1447 2902) 2390 2874| 2318 17922 223 2832] 2332 982j 223 sal. get 621 679 ; 56 23 "1140 75 mm Oas | | ÅR nn 3051 rr 281431 18737 Förminskning | 24992] 10629 Tillbkning. | Förminskning. | k dd 7) Folkmångden efter "Stånd, L, (Gifter LA Menk. I En- | : ”Mank. | ank.. |. Qvink: lingar. i kor. | AE 21 18801 24991... 2331 730 Låroståndet = | 2307] 2300 2171 1027) | Ståndsperson. | 10091] 10195 1152 Z504 Borgare - - | 11473) 11548) = 1120] 3838 Bönder = = (312250, 312636] 282991 B0062f = Alle Andre - | 84431] 85611] 92163) 38182; | "Summa: 421932] 493719] 40182] 127352 a Ogifte öf:r 15 år, Ungdom und: £5 år. HM | ”Mank. — Qvink. | Mank, | Qvink. Adel > = 17 1453) — 1684]. 1354) 1300 Fåroständet - 1961): 1714 2283 2330 Ståndsperson, | 7464 7252 9289) 10124 Borgare - » 777 71924 98221 - 101047 Bönder - :--1218327) 237057 da 222111 Alle Andre - 56977 73425) 72705 Summa |293456| 314092 273456 378680] SFD RR BANER an — | SE —— — Summa Hela . ” Mank. | Qvink. Summan Nätdel, eg ENS Lä el RAD 5129 0572 Tjäroständet.: = =» a C768 2377 14145 Ständspersoner = - - 27993] > 31075) 590C8 BOrgare fan ng 29592] 326141 62206 Bönder | ar ste + 241139) 9141266]1733005 Alle Andre - - =) 224096] 255759!) 479855 | Summa |1134008!12438435|/2377251 159 Folkmångden indelad i Hushåll. M. oo — ' fmntsersenereeekemndinleek | | | ] Personer i Hushåll! 2. 2 til 6. sullga — — D Antal af Hushåll, För. mögne 52e3l 2337: 36090 Behållne | 10913| 53996] 595590 Fattige | 3561281/111995| 22811 Utfattige | 23214] 33229! 1505 Summa | 70528|201617 101023 Personer i Hushålljiot. sjöns 15. sföonn, | sikt mr Antal af Hushåll, För- 4 | mögne | 1449) - 7351 2600 Behållne C660 1676 132081 Fattige 5349 8541936827| Utfattige | 898 323 70720 UN oe Summa | 1435; sl 35031451116 260 > Folkmängden efter Ålder. N. Ifr. Mank. Qvink. otill i Arl — 33821] 33342 I — 3-—j 52006: 52650 RR kg DD 54439 5 =— jo] 120157) 12029 10 — 15 —] 118711] 117934 15 — 20— 112241 114644 20 — 25 —i > 92534: 106073 256 ==:30 —L- 25065! 97104 2 Te ur 82041; — 91589; 35 — 40 — 68454! 7051 40 — 45 —1] O5435F 75753 45 — so—J| 61056) 69913 so—55—) 54173] 631 55 — 60o—]1 +<470401 = 55700 60 — 65 — SD227 44184 65 — 70—)| - 23671] 30390 70 — 75 = 15014 20382 75 — $S0o— 2480 12311 80 — 35 — 3399 55/1 85 — g9o— 937 1711 92 — 95 — 124 95 —100 — 18) Öfver 100 — 4 Summa | 1134008| 12433843| 161 Folkmångden efter Stater och "" ”Nåringar. O. 6. 1: Undervisnings- Staten. | ; Pråster- — — —) 2041 Låtrare vid TLA OVÄTK — 598; Öfoings: Måsiare — = 270: Studerande = — — =) 2428! Kyrko-Betjenter — —LH 3447 — FR Summa | 10847 « Civil-Staten, | Civile Ambetsmån, Högre och Lågrel 42093 SS LS) Medici — — — 201 Fåltskårer FS fn NE 191 . Architekter — — = 21 Kron-Betjening 28 FE re Tull-Betjening ; Ut, —) 9441: Police- Betjening 2 — 106 Bergs-Betjening 2 E 114 Jågeri- och Skogs- Betjening - 3248] Sluss-. Bro- Fårje-Betjening LA SOM! Dykeri-Betjening - Cu 203 Vakt-Betjening Pe En 1026; Fr AR | $: 3. Krigs-Staten. Officerare —e — ye AR LG Under-Officerare — 1 1234 Soldater och Båtsmån — : —l| 34097 Skepps»« och Fålt-Timmermån = —| 152 Musikanter och ”Trumslagare -— 3 Stads-Vakter — — 302 Tråss-Kuskar och Drångar 0 129 Brand- Vakter — | 714 Am Summa | 41050 162 $. 4. Sjömån. Skeppare = AE —| 1546 Sjömån — LAR AA 6047 LTotsar = a = 557 Fyrbåks-Vaktare ENN ; | 26 Summa | 2126 ; | Handels- $$. 5. Handlande. Hus- | Betjente. d 4 PÖRdET: Mank. Qvink. Grossörer — = z071 361 Måklare — — o61 10 Skepps-Klarerare — ooål 412 Bokhandlare = 15440 - Möbel-Handlare . sot 5 9 Nipper-Handlare - A5| ao 2 Minuf-Handlare —!L 296812054] 060 - Caffe-Kokare RR 12 4 Traktörer j= — z64] 24l 25 Krögare -— — $. 6. Bönaer. Bönder på egna Hemman -—1153797 Bönder på andras Hemman —1] B215eL Torpare = DA 1 63641 Nybyggare sedan sista Qvingqvennium| 4265 Arbetsföre Backstugu-Boer —1| 25299 Arbetsföre Inhyses Mån — FFL : Skår- Bönder — —!| 4393 åldrige och Bråcklige ”Bördlt och orpare, som upphört med Landt- bruket ar = =) 39557 Bonde-Drångat = ; rd 199196 . =» Gåssar — — > AR RrRNRS Sr $. 7: -Herrskaps - Betjening. Inspe&orer och Fogdar ss! 1134 Kammar-Tjenare -— -— 134 Trågårds-Måstare — =—| 925 " Trågårds-Drångatr KN Sn 908 Lakejer och Uppassare = lr 2L48 Jågare ER: Ser om el Skogvaktare — -— —1| - 568 Kuskar — — öka 743 Fiskare >. o— 7 - 348 Arbets. och Gårds- ng —1| 15023 'Tjenst-Gåssar —| 4631 $. 8 och 9 åro upptaghe i den bifoga- de Tabellen. 6. 10. Handtverkare på Landet, Mästa-[. en " Byggmistare oo al" 4ijo 20 Muraré fo [20 es 254 2 Målare 3 RN CE 40 Orgel-Byggare — — Kd | Sadelmiakare EN —— 75 Skomakare =— —— 22387 ä Skråddare — i : 2706) 2196 Smeder och Hof Slagare 1 1998] — 404 Snickare — Len SEN 399 7 Stenhuggare a SR 28 3 Stolmakarg — - 13 164 Svarfvare = — o7zIm o1å Tunnbindare — IE Föll 12 Urmakare = ER 29 10 Vagnmakare = — — 38 11 Diverse — —,) 2472] oo 41 sn I | ERE ner a 2 ER Summa 26709) 4745 6. LE Tjenstledige och Possessionåter. RE af Lårare $$ a. ==]; 103108 Ambetsmån $. 2 —! 10881. Militårer & 3 —J| 12968 Sjömån 4. 4. - 440 Handlande 6; 5 — 193 Betjening & 4. —L 374). Bruks- -Ågåre SR ög9ål Ståds = Handtverkare vd OCR ee oo 1235 Landt-Handtverkare] Å ir. =! 639 Possessionater utan Titel .och Tjenst]. 336) Stadsboer, som icke åro Borgare eller kunna hånföras till anhän Titel "| 1451 Borgare , som icke kunna hånföras ki till annan Tiiel -— » =] 209010 Arbetskarlar i Ståderna == =! 4652 Utflyttade Borgare ifrån Stådernaå — 294 Borgare uti. Köpingar och upptågne opå Landet — — —] 251 TLandtmån, som icke kunna upptågas under annan Titel = —!| 1359 | see | $. 12. Hustrur, Enkor och An 165 Hustrur Omyndig.: : Bar hemma Barn. Enkor. |” Mank. [ Qvink. Lårares 6. 1. = — = Baz] 4213] 5159 Ambetsmåns $. 2. 5041: 46151 5549 Militårers $. 3. —I| 27460] 19398] 21095; Sjömåns ög — AS 33201 3707 Handlandes | sg —] 2050] 19111 2497 ' Bönders $. 6. —1313010 200836 [203829 : Betjenters $. 7.. —)| 65421 42241 49138 Bruks-Ågares $. 8. | 17142| 11918] 13487 Handtverkares $: 9. 8781 6262) 2139 Handtverkares $. 10.1 62135] 44911 4954 Possessionaters $- 11.1] 18948 10722) 125631 Månners af $$. 14; 15.) 5333| 20561 290924 Hustrur, som hafva annat Nåringsfång ån Månnerne — 952 198; 165 Huströr, som lefva en- | ; samme > 1 «2345 Enkor i Ståderne ; upptagne i$$. 5, 8, 977] 1104 9» som = fortsåtta - Månnerhes Nåring!l. - 0420] Ziil 452 "Enkor på Landet upp: tagne i $$. 8, 10, 11» som fortsåtta Månnertnes Hands tering = - 559 252 394 Bonde-Enkor upptag- ne i $. 6. som haf- va Gårdsbruk —I| 10138! 3690] 4044 Enkor efter -Stånds. Personer i $$. I. 2, | 3, 4, 7 som hafva ad Landtbruk -1 1428 449 kas! NN 166 g:28l 1695 2556 FEokor, som lefva af egna Medel AN Enkor, som lefva af Arbete 1 35815) 7303! 84 Enkor, som lefva hos! ; | sina Barn —| 26 204 2764 35 | Esnkor i Andras tjänst] 513351 560 676) Etkor i $$. 14, 15) 27369] 20989) -27591 Barn på Barnbus el- j ler hos iosterförål-i drar = = | 6. 13. Ogifte Qvinnor. Sållskaps-Fruntimmer = — 1 134100 Guvernanter, — 2 är 346) | Hushållerskor — — = 237700 Kammar-Jungfrur ” se] 279210 Pigor — oc —l|258243) | Tjenst-Flickor = — —] | 72209) Bodqvinnor upptagne i Sf 5; 8, 9 279 | Arbetsqvinnor i fr 8. , —| 12650 or som lefva af egna Medelj 3494 - som bo för sig sjelfve och il lefva af Arbete = 13701 | 0. 14: Fattige och Fångar. ”Mank; | Qvink Fattige , som underhållas af | Barn eller Andre 6964] 14644] | » « som hemma pjuta | Fattigdel =iO0G. I g0474] | | Fattige, | 167 i Fattige i Fattighus 1! 1460] 602238 - - 1 Hospitaler — 433 984 Fångar — = = +) 448 NTA Summa 16897 42407 $. 15. Lappar. CG | Ga Qin - Lappar, som hafva Renhjord 669 594 utan Renar AL 547 693 Kringvandrande och Vallbjon > —b' 349) 394 TS ERT TR aa AE SSA SR Kn Summa | 13865] 1681 Recopitulation. [NER RE Undervisnings-Staten $: Loo. 10847 Civil-Staten $. 2 — 2766] Militåren $- 3. —I| 41050 Sjömån 4. — 2126 | Handlande $..5. — 6023 Bönder 1 $. 0... —j 626715) Betjenter Ne PRE Bruks- och Fabriks-Folk $. 8. 27312 Handtverkare i Ståderne $. 9g. 21249 ö på Landet $. 10.] 192953 Tjenstledige, Possessionater $.11.] 26366 Hustrur, Enkor och Barn ). 12. 298126] 870412) Ogifta Qvinnor fa dz 373425 Fattige och Fångar 4. 14.| 16897 Lappar $. 15.5 1865 fö om — —— me Se rv | REAR ss ss FA —— Summa | 1134008 Hela Summan | 02'77851 K. V. A. Handl. 1813, St. I. 12 ) 168 Anmnårkningar. Når den Vederbörliga Folkmångdens beråkning för hvart Lån jåmföres med den Verkliga vid slu- tet af Är 1810, eller som år det samma, når Ta- bellen F drages ifrån Tab. K; befinnes i:o att ge- nom inflyttningar till årsättning för de uti Tabek ten F antecknade Förluster = Monk. | Qvink. få Stockholms Stad har återfått | -172-| 803 Stockholms Lån — — 370 293 Göteborgs — — — 2521] 1266 WVesterbottens — — — 103 Nyköpings Öfver vinsten SERENA | Linköpings — — e21 Calmar -— — === 5921 Blekings = — — ; 1241 Hernösands -—- = PX 209 Jåmtlands == -— [ E 022 | ; Summa | 3354| 62912 2:0 Ått öfver vinsten af Föådde, dels genom Afflyttningar, dels i Fålt Nyköpings Lån förlorat = os Linköpings — = —i 1262 Jönköpings = a Z 1292 662) Vexid — om — e11 155) Calmar — 2 — = | Gottlands — -— —! 615 1098 Christianstads Aa —L 1177 628) Malmö — — — 386 46 Hallands — -— — 900] 2286 Örebro — oH— —1I 2970] 2246 Gefle LSE —I| 1096 199] Hernösands — — EN 3021 WVesterbottens — = 52 169 + 3:0 Ått på Tredubbelt sått, genom Sjukdomar, Bataljer och Utflytt- ningar — — = Upsala Lån lidit = — —| 1351 531 " Vennersborgs — RN NGA: VG Skaraborgs — = UNS 478 Carlstads — -— —] 1335 607 Vesterås — — =EMITGSO 92 Falu — = sl SRA: a OT Norrbottens — — N 960! — 429 Summa Förluster 24460! 28215 hvarifrån Vinsterne i Stockholin i och flerestådes — — — 335541 6294 dragne, återstå Förluster |! 21106 ; 1921 inalles 23027 som förut åro nåmnde, i Tabellerne alldeles sak- nas, och om hvilkas borrtgång ingen kunskap stått att århålla. Om någon af Månnerne vandrat utur Riket, kan icke utredas under ett påstående krig. Af Qvinnorna torde likvål, utom några, hvilka an- tingen såsom Hustrur, Tvåtterskor eller Uppasser- skor åtföljt Armeerne och i deras sållskap omkom- mit, en del hafva Öfvergått till Finland eller Danz mark och dår antagit tjenst. — Anledning till den- na misstanke gifva de saknade Qvinfolken i Norr- bottens och Malmö Lin. Hufvudstaden och Stockholms Lån hafva utan tvifvel fått sina årsåttningar ifrån Nyköpings, Örebro, Linköpings och Vesterås Lån; — Goöte- borgs ifrån Hallands och Vennersborgs; — Jåmt- Jand sin vinst ifrån Gefleborgs och Vesterbottens; — 170 Bleking ifrån Calmar, Vexiö och Ohristianstads i Lån; — Linköpings och Calmar ifrån jönkö- pings, Skaraborgs och Vennerborgs Lån. Ibland Riks-Stånden, Tab. L. finnes, ifrån År 1805, Pråsterskapet och andre Lårare hafva förlo= rat - - - - 1000 Fem Civil-Ståndet och Stånds-Personer - 102080 — '! Borgare-Ståndet 2 - = 2205 AT Bonde -Ståndet - - 6033 — Alle Andre, som icke FRE hånföras till något af de öfrige Stånden, såsom - Soldater, Bergsmån, Bruks och Fa- briks - Folk, Arbetare i Ståderna, Handtyerkare pe ar Uppassa- | re, -m, fl. - 14472 — MH Summå = 34090 —- Hvarifrån aföår en liten Tillökning | som Adels-Ståndet århållit af - 69:.—M då Resten - 340201 — innehåller Saknade och Öfvervigten af Döde emot | de Födde. | Ibland Stater och Nåringar, Tab. Oo, bary yP: 4 pat sig en Minskning ifrån samma År i | Undervisnings-Staten — I Civil-Staten = 6. Sjöfarande- = - $: Herrskaps Betjening $ Bruks- och Fabriks-Folk Öd Handtverkare i Ståderna $ Qvinkönet dårstådes - / 56853 Fattige och Fångar | 14 --| 1357 SES As fs 209 Summa 95 12 jag UCässarne eller Mankönet if. 12 | 719231 Lappar - e . Deremot tråffas Tillökning ibland Militåren =. - - $$: +3 all 30896 Handlande - - Öar 529 Bönder - j. 6 | 49063 Handtverkare på Landet j.10- > 778 Tjenstledige ochPossessionater$.11 230| Ogifte Qvinnor - S. 13 - 46224 Summa | 54226! 46224 hvilken dragen ifrån den föregå |-——|——— ende, lemnar en Rest af =) 24292] 10629] Sas Ae in alles 24921, i eller lika många som förut och Slut-Summan inne- håller uti Tab. KK, > Hårvid bör likvål gifvas tillkånna, att den starka Förminskningen , Som å ena sidan år om- nåmnd ibland bågge könen ($. 12) och Föröknin- gen å den andra ibland Bönder och Ogifta Qvin- nor ($$. 6 och 13) hårleda sig bågge derifrån, att Kongl. Tabell-Commissionen, till århållande af så dana Uppgifter i Tabellerna, som redigare ån för- ut angåfvo myckenheten af arbetande vid Jord- bruket, uti ett Circulår till Pråsterskapet af d. 31 Oct, 1810 begårde utom annat, att Bonde-barn öf- iver 10 års älder, som vistas hemma, skulle anses såsom Tjenande, och inråknas Gåssarne i $. 6 och Flickorna i $. 13. I anledning håraf blefyo des- 172 sa Barn flyttade ifrån den ena Paragrafen till den andra År 1810, Hvad för öfrigt minskningen ibland vissa Folk-klasser angår, synes den ibland Undervis- nings- och Civil-Staterne hafva berodt af Tidernas verkan, hvarigenom många Pastorer blifvit nödsa- kade att arbeta utan hjälp; många ostipendie rade Studerande icke haft råd att uppehålla sig vid Lå- rosåtena; månge lönlöse Auscultanter blifvit tvung- ne att öfvergifva Tjenst-vågen; vissa Församlin- gar ansedt Kyrkovaktaren onödig, och i stållet för- satt Klockaren i båttre vilkor, med förbindelse att undervisa Församlingens Barn; — Ibland Sjömån-' nerna , dels af Pressningar, dele af begåret efter fördelagtigaste Legan, dår den kunde finnas; KAN Ibland de '"Förnåmes Betjening deraf att många - Herrskaper indragit deras antal, så att nu mer icke kan klagas öfver deras mångd, då öfver 16000 Personer behöfva Uppassning, men icke flere ån 2300 Uppassare finnas; — Ibland Handtverkare i Ståderna, Bruks- och Fabriks-Foik, att de icke haft bårgning vid sitt yrke; — Ibland de Fattige, att en större omsorg blifvit anvånd på deras vård och sysselsåttande. Hvad Förökningen betråffar hos andra Klas- | ser, lårer den ibland Tjenstledige och Possessiona- ter hafva kommit ifrån afskedade Krigsmån och Officerare; — Ibland tjenstgörande Militåren ifrån någon khten öfverlefva af Landtvårnet; — Ibland Handtverkare på Landet ifrån ett ökadt behof in- nom Församlingarna af deras tjenst; = Ibland Handlande åter synes den hårleda sig mer ifrån en nådig titel till Försvar emot Utskrifningen 1808, ån ifrån några lockande utsigter i en tid, då han- deln aldeles icke var gynnande; 173 Olikheten som yppar sig imellan vissa Folk- klassers Slut-summor i Tab. O och deras storlek i Recapitulationen, har tillkommit deraf, att uti den förra (Tab, OY enligt Formulårernes Föreskrifter, ibland Handlande , Bruks-Ågare och Fabrikörer, Handtverkare i Ståderna, Possessionater och Böån- der, åfven Enkor, som fortsåtta sina afledna Mån- ners Hushållning och Nåringsfång, blifvit i dessa klasser inråknade och ansedde såsom MHusbönder; likaså Hustrur, som idka annan Nåring ån Mån- nerne, såsom Månglerskor, Nipperhandlerskor, Co< mediantskor, Brodererskor, m. fl. - Men att i den sednare dessa Enkor och Hustrur blifvit skillde ifrån Mankönet och sammanråknade med sitt eget. — Likvål som en de! af bemålde Hustrur, 1 anseen- de till sin Nåring, icke åga med nyssnåmnde Klas- ser någon gemenskap, så hafva de ibland dem uti SS. 5, 6, 8, 9, 10 och 11 Tab. O icke heller kunnat upptagas. Deraf har håndt, att Summan af alla Nårings-idkande Enkor och Hustrur i $. 12 öfverstiger skillnaden emellan alla Vederbörande summor i Recapitulationen och motsvärande Tit- lar sammantagne i Tab. O, Hushåll finnas alltid flere ån gifte Par, eme- dar många Enklingar, Enkor och Ogifte åfven hafva Hushåll. Ifrån år 1805 till 1810 hafva de något ökat sig, ehuru Folkhopen minskats, mer ' sådant synes hårleda sig derifrån , att Enkor och Enklingar ifrån den ena tiden till den andra blif- vit flere. De Gifte Parens förhållande till Folkmång- den har ökat sig i vissa Stånd och minskats i det hela, mer icke sårdeles mycket. — Det var ibland 174 År 1805 År 1810 'Adeln som 100 till 354, Som 100 till 346 TLiåro-Ståndet «— <:100 311 > 100; ÅNGRA Civil-Ståndet — 100 : 276 — 100 -: 292 Borgare = 400 : 264 — 150 1 BF Bonde-Ståndet — 100 : 273 — 100 : 220 Alle Andre = 100: 290 = 100 : 284 FE hela Riket — 100 : 278 -— 100 :' 220 Men ibland de Gifte finnas alltid uti Tabel- lerna fera Hustrur ån Månner, hvilket lårer kom- ma deraf, att Hustrur, som på något sått ifrån "Måinnerne åro skillde, antingen hafva i sina Bevis infördt, eller ock yppa de gårna sjelfve, att de åro gifte. Annorlunda förhåller det sig med Mäånner- ne. — Uti deras Pass och Bevis nåmnes sällan, om de åro Gifte eller Ogifte , och utan anledning tala de icke heller ofta derom. — Deraf hånder, ' att Tabell- Författare; okunnige om deras tillstånd, upptaga dem såsom Ogifte, hvilket i Kongl. Com- "missionens Tabeller niåst råttas och de Gifte Pa- rens absoluta antal beråknas efter Hustrurnas mångd.. | a - Nya Ägtenskap hafva tillkommit Ar. 122060 tv OBE 1807. — > 19959 1808 0 XL RGLO7 1209 — 128817 | 1810 5 0 25762 ; Det sista antalets merhet öfver de andra är utan tvifvel en verkan af den erhållna Freden. STRAITS Apolekare — Bruk, Alvn Pr Beck Glas Jåra-Manufaetur Kopparhamrar Kopparhyttor Mas-Ugnar — Måssings Pappers Pi D Posilins Puder, Stårkelse | Socker Silverks Stångjärnshamrar Såp och Tvål Tegel Diverse Brånneri I Fabrik, Band Buldans Klådes Kort Lack Linne, Bomulls Reggarns Tygs Saffians = — Siden — Silkes-Strumps Spegel — ”Tobaks = — Ylletygs — Yllestrumps I Diverse — I Garlfveri — — Gevårs Factori = — Gjuteri — — | Grafye-Brytning, Guld Koppar Jåra Stenkol | Kimröks Tillverkning "' GS Tillverkning Melkaniske Verkståder Pottaske Brånning Qvarnar — Saltpeter Kokning — Skedvattens Deftillering Sillfiskeri — Slipverk Spinneri Stenbrytnin Sågverk 2 Håro-Brånning Frankokeri Tryckeri, Bok Kattu Valkyverk = S verse I — Y. 8. 'Bruks- och Fabriks-Folk. SE ] Silfver, Guld, Blyhytt. Svafvel, Victriol, Rödf. Degel, eldfasta ,Lerkårl Reggarns Strumps — Silfver, Bly Kalk:Brytning och Brånning Summa - Conto-'Måsta-| Gesål- ABA re ler. 77 2 16 et 2 135 2 1 4l 14l 53) 46 521 1141 4611: 3506 1 FN NG SVA 50 (c 7 5 117 e3l 127 au 4 (cd 14 2 21 ell, Boro 3 1 2 9 i 1 15 2 2 3 1 16 o 03 5) ooh 292 1 15] = 2å 20 1321 467] 918] 11238 2 3 2 Cd 3 12 r 22 6l 96 23 3 3 1 sdp sen 10 5 21 2 4 9 55 69) 11 22 221 5 1 2 1 2 1 1 12, Al EN 2 4 sl OE o 27 21423 15 & 5 Gl stl 40 14] o0l stl 4 36 1 15] 39 Öl 9 47 5 199 10) SN VNEF PPP TIN CT ISIN 2 - dv MN - | 291 10 1 3 b 5 346) 21 754 36 1 2 6 2 Tr 1 RA (SN YO SSA 1430" 1012 32451 3446 Gåäs- | Arbetare. Salu-Bods- sar: Betjenter. | Mank. | Qvink. | Mank. |Q=nt. 21 RN 141]. 378), 129 11 60] 103 o 1 471) 1008] 10 2 5 33 51-591 c 41 1114] 1200 28 96 126) 152) 14 7 2 7 29 40 5 11 ol 187 2 | 1 121-35 ec3l 1873] 31 22 22 2 62 3 16lsILII9R | UT eh AC 2 C) 41 182 1 1 9 151 21 = C 163] 2021 543 1 1 15 7 1 2 1 26 16 FR 2 3 G 10 6 2 3 72 611 51] 293 2 32 11 64 1 2 1 1 102] 1204 9 4 1 15 15 91 2 5 7 21 251 123 il 15 i 92 — 62 1 6 2931 164 15 4 121 2251 40 1 16 10 SRS 1 20301 162 62 6 2 2 4] 101 30) 18 644] 49 53 49| 20 7 37 38 33 1 237 6 155941 2422 $. 9. Konstnårer och Handtverkare i Ståderna. 1 Måsta-|Gesål-) Gås- Verk! Salu-Bods- Måsta- GM Gås- | vn Salu-Bods- fe. | ler, | sar. |DIån-] Beyening, re. I ler. | sar. |Drån-| Betjening. | | | BA | Mank. | Qvink: F : [SAT venes Iovne Bagare - - | 2811 2291 1297 98 30 | Pipskårare — — = o ; Barberare = SS 14 Ej 17 I Pistolsmeder — = 29 16 ia | Beredare af Skinn och' Låder 9 4 11 38 Planterare ,, Trågårdsmåstare 92 13 16 46 1 Bildhuggare — — 16 10 3 | Plåtslagare — — — oa) ooh 26 Blockmakare — -— | 15 10 12 1 | Pumpmakare — = 7 1 1 Blåckslagare — — 38 25 492 1 | Repslagare — = —=iIN- 72 751 90 9 4 ol Bokbindare 25 — 1206 34 76 S SN Sadelmakarte = —I| 492] 104] 162 1 Borstbindare = — 15 9 = Segelsömmare -—= — 32 138l- 128 Bryggare — = =S 170 36 6! 372 Sejlare = = 13 13 27 5 5 Bundimnakare — — 501 2 21 o o | Skatullmakare — — 13 12] 22 Byggmåstare = = 491-150 ol 143 Skoflickare — —I| 401 19] 20) 1 Carduansmakare — — 132] 102] 109 5 Skomakare — —] 812 8461 799 4 | Chocolad- Tillverkare — 2 Skorstensfåjare = — 56 12 62 Cicelörer — = = 3 2 o Skråddare — — — 642] 5411 438 5 | Degel-Formare, Lerkårls &c i 3 7 4 Skårslipare — — — 7 9 4 | Destillatorer — — 2 1 3 Slagtare — = — 107 78 59 67 | Filhuggare — > 3 7 2 Snickare — — —1| 327). 2781 250 1 Filtmakare — = 1 1 Snörmakare — = o4l 20 13 | Fiskare = — — 233 36) 150 Sockerbagare — — Cl 19 oc || 7) Fisk-köpare — =— 34 4 96 3 | Solfjådermakare — — 4 5 2 | Formskärare — = 3 5 z Sporrmakare — — A 6 6 Fotralmakare — = 4 1 4 Sprutmakare — bd Girl Fårgare — — - 179] 108] 123 52 4 Scenhuggare — — 15 2 1 14 Fårgberedare — — 1 Stenslipare — — — 3: 1 1 Förgyllare — = 12 Z 7 Stolmakaré - — — 20 23 17 | Garfvare — -— = 250] 216) 175 47 Z Strå- och Spån - Hattmakare 1 Gelbejutare — — 33 30 9 Stylgjutare — — et 1 o Gipsbildare — = 4 1 Stål-Arbetare — — 9 9 9 3lasmåstare — SN a a Svarfvare — = I 1331. 63): 87 Glas-slipare — — 4 2 Svårdfåjare — 11 4 7 Gravörer — — = 20 2 15 1 Såmskmakare — —1| 1651] 821 380 6 2 Guld-Dragare NR a AA 7) 1 o | Tapetmakare — =] Häl 21 12 1 Guldslagare — = 4 6 2 Tenngjutare = = 53 26 27 1 Guldsmeder — => 249' 248) 292 Timmermån => — 314] 116 44 76 I Gördelmakare = Se 108 638 24 ar unnbindare — = 157 93 Hagelstöpare -— = 1 Urfjådermakare — — 14 3 3 4 Handskmakare -— —1| 2038) 1161) 100 4 | Urmakare — — —| 145 67 32 1 Hattmakare = —1 2981 221) 222 3 Vaddmakare — — 3 Hofslagare — — 465l 140) 041 1 Vagnmakare — = 120 67 20 Hyrkuskar — — 16 35 Vax-Arbetare — = 5 Instrumentmakare — — 30 43 36, Vaxduksmakare oo - 5 2 i 2 Juvelerare — — -— 33 35 42 Våfskeds eller Ritmakare — 1 1 1 Kammakare — = 13 18 29 Akare — =S — 233 15 35| Kardmakare — — 13 12 12 Åggjärns-Smeder — = 36 19 44 Klensmeder — = 180] 100] 4127 Ofverskårare = =— 23 45 26 5 Klåckgjutare =S — 13 7 3 1 / Diverse. — => —| 1101 261 74 3 i| Knappmakare — — 23 16 11 1 ———— — NR |) Knilsmeder = SIN 30 27] 56 Summa | go66! 6078) 5904! 1601] — 81 120 Kopparslagare — — 259 196] 296 1 Korkskårare — — 4 1 Krukmakare — ii 20615 1721. 153 5 o Lakerare — — = 1 Linnevåfvare — -— ol 23 12 Mekanister — — - 9 2 3 1 1 Medaljörer 22 — o 1 Murmåstare — — | 135| 289] 137) 202 Måssingsslagare — — 1217 CA3Ik 116 4 Målare. — — —| 179] 111| 147 Möbel-Beklådare — 3 2 Nålmakare = — 37 5ld MT 3 Orgelbyggare — 4 4 2 Parasollmakare -— — 4 | Perukmakare, Hårfrisörer — 59 23 ol | Tab. O. Hörer till sid. 174: 175 RR fä SER, TE RED FM ar RAA | FÖRSÖK Till ett råttfärdigande af de theoretiskt- | chemiska Öåsigter , på hvilka den sj- | stematiska uppstållningen i mitt För- "sök till en förbåttring af den che- miska nomenclaturen grundar sig, af JAC. BERZELIUS. —— Lå : (Fortsättning och slut från föregående Håfte.> den 9 ARE 1812. Få fake förhållande till Syre, | Våte och Saltbaser. Det är bekant att DAvy vid undersökningen af RITTERS uppgift att tellur låt förena sig med våte, upptåckte tellur-bunden våtgas och dess egen- 'skap att, likt svafvelbunden våtgas med saltbaser förenas till egna saltartade sammansåttningar. Af den electrochemiska åsigten rörande principium aci- I ditatis följer, att samma affinitet som förenar det Itellurbundna våtet med saltbaserna bör åfven kun- nå förena tellur-oxiden med dessa, och denna oxid I bör i kraft deraf åga alla en syras egenskaper, åtminstone till samma grad som det tellurbundna våtet. Med dessa anledningar uppförde jag telluren 1 nomenclaturen bland electropositiva metaller, ebu- ru jag först efteråt haft tillfälle att med försök ber 176 kråfta dess förmodade förhållande till salt Sållsamheten af denna metall förbjuder vidlyftiga undersökningar deröfver. Genom Hr GeEYERS godhet har jag likvål blifvit iståndsatt att med tellur-metallen 3psiålla följande försök; jag erhöll! af honom 3 grammer tellur, en del af den, som denne metells uppfinnare, MÖLLER VON REICHEN- STEIN, meddelat BERGMAN till afgörande hurue | vida den var en sårskild metall eller ej. I Jag upplöste dessa 3 gr. i salpetersyra i endl Hren vågd glaskolf, åftölkte lösningen till torrhet och äppbettade den återstående saltmassan tills in= | gen nitrös gas mer viste sig. Den erhålina oxiden/ vågde 3,745 gr. eller 100 d. metall hade uppta= | gu 24,83 d. syre. Oxiden af denna metall år så flygig, att om den för starkt upphettas, Så | sublimeras den lått. Jag erfor detta, då jag äå nyo PERAEdAdE den i kolfven för att efterse om den gvarhållit någon salpetersyra. Då jag införde | ett glasrör i den upphettade kolfven, för att ge- nom sugning upptåcka nitrös gas, fann jag vå inga tecken dertill, men röret ö&fverklådde sig kr stållet med ett hvitt sublimat af telluroxid. Den erhållna smålta oxiden år efter afsvalning svagt gulackaug. Upphettad på kol för blåsrör blir den citrongul, brandgul och slutligen cinoberröd, hvar=- efter den smålter och springer in i kolet der den reduceras med fråsning och med en grönacktig låge. Den småilta och kallnade telluroziden reagerar icke på lakmuspapper, och den fordrar en fortsatt di-, gestion för att lösas i salpetersyra; jag har dervid icke kunnat finna att den genom repeterade be- - handlingar med salpetersyra låter högre syrsåtta sig, T ellur-oxiden ger med svafvelsyra, salpeter-- syra och saltsyra egna saltartade föreningar, fullt pt 3å neutrala, som de flesta andra metallsalter, 177 men de basiska salter den med dessa syror synes frambringa, rodna lakmuspapperet. Afdunstar man salpetersyrad tellur-oxid till torrhet, utan att strångt upphetta saltet, så borrtgår syran småningom nå- stan helt och hållet, och utdrager man ur återsto- den med varmt vatten den salpetersyrade: teillur, som ånnu kan vara qvar odecomponerad, så får iman en hvit pulverformig massa, hvilken liksom antimon-syrorna och tenn-oxiderna rodnar lakmus- papper, men förlorar denna egenskap genom brån- ning, Upphettas tellur-oxiden med salpeter, så sy- nas de icke verka på hvarandra, förr ån massan kommer nåra glådgning eller den temperatur hvari oxiden smålter, då uppkommer hastigt en håftig fråsning, salpetersyra utvecklas i tjocka råda ån- gor och tellur-oxidea upplöses. Efter afsvalning har man en snåhvit emaljlik massa, som fullkom-' ligt löses i kokande vatten, hvilket sedan under afsvalning afsåtter ett halft cristalliniskt pulver. Detta pulver år en förening af kali med tellur: oxid, ett verkligt tellursyradt kal. Det upplöses till en god del i kallt vatten, och om det till full måttning upplöses i kokande vatten, så afsåttes det åter under afsvalning, i samma halft cristalliniska pulver. Det liknar i detta fall aldeles det anti- monsyrade kali, som anskjuter ur en inkokad lös- ning. Det har en svag, skarp, något metallisk smak, och reagerar på lakmuspapper för alkali. Löses oglödgad tellur-oxid i caustik ammoniak genom kokning, så anskjuter ur den svalnande upplösningen ett dylikt hvitt, pulverformigt salt, som år tellursyrad ammoniak. Blandas en upplösning af tellursyradt kali med saltsyrad baryt eller saltsyrad kalk, så fåller den tellursyrad baryt eller tellursyrad kalk med hvit 0 fårg , och redan första droppen orsakar en förblife vande fållning. En upplösning af tellursyradt kali fäller sval velsyrad koppar-oxid med en ganska skön sniaragd- grön fårg. Fållningen år tellursyrad koppar-oxid. £ brånning ger den sitt cristall-vatten och blir svart. På kol för blåsrör stiålter deh ganska lått till ett svart glas och reduceras med en detonation, som nåra liknar den af salpeter, hvarvid ett blekt me- tallkorn genereras. Tellursyradt kali fåller sva velsyrad Jern- -oxid med blekröd, samt neutrala upps= lösningar af zink, qvicksilfver, bly, silfver och mangan med snåhvit fårg. Det ringa förråd af tellur-oxid jag ågde tillåt mig icke att producera så mycket af da fållningar att jag kunde upp- samla dem på filtrum och pröfva dem nårmare i torrt tillstånd. Till beståmmande af tellur-syrans måtthings. capacitet valde jag dess förening med bly-oxiden: Neutral åttiksyrad bly-oxid fålldes med en lösning / af tellursyradt kali, och den återstående outfållda delen af bly-saltet rodnade lakmuspapperet lika | starkt som: förut, om icke till och med något starkare. Den hvita fållningen uttvåttades vål, sorrkades och upphettades. Den förlorade först I vatten och blef gul, samt smålte sedan till en halft genomskinlig horn-blylik massa. En liten portion deraf upphettad på kol för bläsrör reduce- | rades med detonation. 2 gr. smålt tellursyrad bly-oxid upplöstes i | utspådd salpetersyra, 'hvarefter lösningen fålldes med svafvelsyradt natron; den erhållna svafvel- | syrade bly-oxiden vågde efter tvåttning och glådg- ning 1,477 gr. Den utfållda våtskan blandades ' med. caustikt Kali tills all tellur-oxid var utfålld ech åter upplöst, hvarvid 0,093 gr. svafvelsyrad / 179 bly-öxid lemnades olöste, hvilken sammanlagd med den förut erhållna utgör 1,57 gr. Desse in- nehålla 1,156 gr. bly-oxid, hvari finnes o0,0827 gr. syre... De återstående 0,844 gr. tellur-oxid | ännehålla : 0,168 gr. syre, men 0,0827 X2= 10,1657, och således måste tellur-oxiden, betraktad såsom syra, innehålla dubbelt syre mot den basis hvaraf han neutraliseras, > Det år klart att tellurens förening med syre kan, i nomenclaturens stil, utan att fela emot dess 'consequenz, kallas ån fellur-oxid och ån tellure syra, allt efter de tvenne motsatta ele&rochemiska 'roler den spelar emot olika syrsatta kroppar, Telluvbundet Väte. | Davy anmårkte att tellur-oxiden, fålid med kali, och sedan reducerad med kolpulver gaf en kaliumhaltig tellur-metall. Jag blandade tellur- 'syradt kali med kolpulver i en liten glaskolf och upphettade blanningenr till glödgning; den reduce- rades med en svag detonation, och jag erhöll en svart kolig massa, som icke låt smålta sig, Då den i en liten flaska öfvergjöts med vatten, som långe förut kokat och hvarmed flaskan fylldes, upplöstes deri hydrotellur-kali och våtskan feck en ' ganska skön röd fårg, lik den af rödt vin, 'men mera måttad. Flaskan korkades genast och efter någon stunds digestion afhålldes den klara Vvåtskan. Den i vatten olösta delen befanns vara kolbunden tellur, som, upphettad för blåsrör, tånde sig och förglimmade, alldeles såsom kolbun- det bly, hvarvid den glimmande massan besåddes med små kulor af reducerad metall; Då i detta försök en portion tellur blifvit öfver, och som vid massans upplösning icke blef våtbunden, så se vi att hydrotellur-kali måste innehålla telluren 180 i ett annat förhållande mot kalium ån i det tellut.. ”syrade kalit. Då den erhållna dösningen genom en tillfållighet förkom, så sammansmilte jag i ent annat försök kalium 0iså tellur i öfverskott. Me-' tallernas förening skedde med samma lifliga eld-; phenomen som en svafvelbindning, och jag erhöll ett flutet metallkorn. Jag inkastade detta i en li-; ten flaska fylld med kokadt vatten, hvilken ge. hast korkades. Metallen upplöste sig i vattnet: utan gasutveckling och med lemning af litet tellur-pulver. Den klara lösningen hade en gan: ska skön och ren purpurfårg. Den uthålldes i en glasskål och lemnades der i öppen luft; den åf verdrog sig inom få ögonblick med en silfver- glånsande metallhinna, och metall fålldes efter hand i våtskan, hvilken icke hade den mindsta lukt. (En annan del af lösningen; blandad med saltsyra, utstötte en gas som; likmåtigt DAvYs uppgift, luktade fullkomligt likt svafvelbunden! våtgas.) Efter 12 timmar hade den 1 luften lem- nade våtskan förlorat sin fårg och afsatt tellur= halten i metallform, hvilken upptagen på ett vågdt filtrum, tvåttad och hårdt torrkad vågde 0,6 gr. Den- genomgångna alkaliska våtskan, måttad med saltsyra, afdunstad till torrhet och starkt upphettad, lemnade 1,3 gr. saltsyradt kali, hvårur efter upp- lösning i vatten afsattes en ganska ringa portion tellur-ozid, som icke kunde vågas. 130 d. salt- syradt kali innehålla 82,46 d..kali, hvari finnas; 14,02 d. syre, och 60 d. tellur upptaga efter för- ut anförda försök 14,9 d. syre. Detta försök, oaktadt till sitt resultat icke alldeles precist, ”visard således att tellur-metallen i hydrotellur-kalit uppr tager lika quantitet syre som kalit innehåller, och då tellurbundit kalium upplöses i vatten, upptagers telluren allt det våte, som kalium under sin syr 18 sättning lösgåér. I detta fall måste 100 d. tellu- rium upptaga 1,948 d. yåte och 100 d, tellur- bundit våte innehålla 3 Pp. c. våte. — Då i det försök jag beskrifvit icke bildat sig någon an- mårkningsvård portion tellur-oxid, så år det klart att de 0,6 gr. tellur:-metall, som ”dervid erhöllos, icke kunde hafva varit förenade med mer ån den 'quantitet våte, som frigjordes vid bildningen af 10, 8246 gr. kali > Med en liten återstod af hydrotellur-kali sökte jag fålla lösningar af salpetersyrad koppar-oxid, Isvafvelsyrad mangan-oxidul och svafvelsyrad jern- loxidul. Den förste gaf en svårt voluminös fåll- ning, den andra en brunaktig och den tredje en NA hvilka likvål alla efter tvåttning och tork- ning befunnos svarta. Om de voro Hydrotellu- rater eller tellurbundna metaller kan jag icke af- göra. Polerstålet gaf den intet mårkbart metalliskt Istrek, om icke åt jernfållningen. I brånning för- Ivandlades de ganska hastigt till basiska tellur= syrade salter. | Tellur-metallen ger således 3:ne sålskilda så. Irier af salter, a) sådana der tellur-oxiden spelar | 'rolen af en basis, b) sådana der den 'intager Sy- | Irans stålle, och ce) sådana der tellurbundit våte/ ispelar en syras role. Om dervid tellurbundit a Ikan förenas med andra baser ån alkalierna och de alkaliska jordarterna, och om det icke, likasom SR våte, reducerar de mindre syrsalt- liga metallernas oxider till tellurbundna' inetaller , Hår svårt att afgöra, och man har icke eller några rått pålitliga anledningar af analogien med svafvel- bundit våte, emedan det tellurbundna våtet håller dubbla quantiteten våte emot hvad svafvel under” lika omståndigheter upptager.' SEE 182, q Dessa försök TR ytterligare, att det år på » tellur-metallens fråndskap till saltbasernas radica- ”Jer, dess fråndskap såsom syra i oxiderad form | och i förening med våtet beror, och att proportio- nerna emellah de brånnbara radicalerna i alla dessa föreningar stå till hvarandra i ett beståmdt förhållande, lika som vi veta att det inträffar i emellan svafvel och de radicaler, hvarmed det. låter förena sig 1 brånnbart eller syrsatt tillstånd, och likasom det följer af de ele&fochemiska åsig- ter jag i det föregående anfört. | Det år å en annan -sida också klart, att, åå/ telluren fossil förekommer, förenad med bly, silfver, guld m. fl., så spelaär den i dessa förenin-;/ gar samma role, som svaflet i sulphureta, och desse åro verkliga fellureta, tellurbundna metaller, hvilka genom syrs SN skulle kunna förvandlagl till tellursyrade salter. Rådfråga vi KLAPROTES analyser, så finna vi i tellur-malmerna från Na- gyag detta förhållande af naturen iakttagit. WW eiss-' grz innehåller mot 44,75 d. tellur 26,75 d. guld, 19, 5 d. bly och 8,5 d. silfver. De qvantiteter syre” som fordras att förvandla dessa metaller till saltbaser, åro: för guldet, enligt hvad jag långre fram kommer att: nåmna, 3,21, för blyet 1,5 och för silfvret o,62, tillsamman.5, 33; men 44, 25 d. tellur upptaga 11 d. syre och 5,33 X a= 10,66, Blåttererz, som vål egentligen torde böra anses såsom tellurbundet bly, består af 32,2 d. tellur och 54 d. bly. Den förre skulle upptaga 7,985. d. Syre, och det sednare 4,18 d. syre, således ater så nåra samma förhållande, att man vål icke kan anse afvikningen för annat ån observator än Blåttererz innehåller dessutom 9 d. guld, 4 7. silfver och 1,3 d. koppar, samt 3 d. svafvel. 0 metallers förhållande till. svallet å år sådant, 183 att om det syre som svaflet behöfver för att blifva syrlighet, (hvilket åfvenså år dubbelt mot den syreqvantitet som fordras att förvandla till salt- basis den metall, hvarmed svaflet år förenadt,) sammanlågges med det telluren behöfver, så blir summan 10,985, och om det syre sammanlågges, som fordras att oxidera de öfriga metallerna, så blir det 5,567 som multiplicerade med 2 gifva 11, 134, alltså nåra Öfverensståmmande med be- råkningen. I Aurum graphicum åro 60 d. tellur förenade med 30 d. guld och 10 d. silfver. Detta | ger för tellurens syre 14,8 och för guldets och 'silfrets 4,34. Jag misstånker att i denna analys, som år anstålld på ganska små qvantiteter något litet fel insmygt sig, och att tellurens syre borde 'utfalla till 4 gånger silfrets och guldets, hvilka i detta fall borde vara tellurbundna i maximum Men, skall man fråga mig, då phosphor, kol och arsenik ganska tydligt höra till samma klass af kroppar, hvilkas afgjorda affinitet till saltbaser- nas radicaler beståmmer deras förhållande såsom syror , och då desse kroppar åfven hafva fråndskap till våtet, hvarföre bilda deras föreningar med 'våte icke åfven syror? Utan GAY.Lussac's skö- ina upptåckt af gasformiga kroppars förening i be- ståmda volumer, skulle jag hafva varit ganska förlågen att besvara denna fråga; men genom den- aa blir förklaringen lått. Det ser ut som uppto- ses svaflet i dess föreningar med våtet till lika volum som detta, och det år troligt, att desse T Detta försök synes bevisa, att guld-oxidulen | kan existera för sig sjelf, och att den i detta tills I stånd år ett möårkgrönt pulver, som likvål snart | sönderdelas till guld och till guld-oxidul. - Likvål I har jag skål att tro guld-oxidulen åga någon stör- I re varaktighet ån i mitt försök, emedan det cau- stika alkali, som till dess afskiljande nyttjades, ännu innehöll en ringa portion af den alkohol som +ill dess renande blifvit nyttjad, hvilket lått 199 igenkåndes af en svag etherluckt som blanningen erhöll. Ö Då jag någon tid efteråt försökte att med samma lut bereda basisk saltsyrad guld oxid, till de försök öfver guldets medicinska verkningar, som på Kongl. Collegii Medici befallning höste- tiden år 1811 företogs. hånde att det basiska sal- tet, utsatt med luten för några timmars digestions- hetta, fanns reduceradt till ett metalliskt pulver, mårkvårdigt för sin guldgula fårg, sin: metall- glans och sitt cristalliniska utseende, likt det af fjållen i - avanturinfluss. Det på detta” vis redu- cerande guldet har förmodligen den högsta grad af mechanisk fördelning man kan ge åt denna metall. Det låt anvånda sig, rifvet med litet gummivatten såsom miniaturfårg, och jag anvånde det till det af CHRESTIEN föreslagna metalliska guldpreparatet, i stållet att på det af honom före- slagna såttet decomponera en guldamalgama med brånnglas. Guldpulpur och guldets föremingar med tenn. En upplösning af guld fålldes med en outspådd upplösning af saltsyrad tenn-oxidul. Jag erhöll en svart eller svartbrun fållning, som icke såg metallisk ut, men gaf ett blånkande mörkgult metallstrek då den påtrycktes med en polerad : blodsten. Efter torrkning var den tydligen me- tallisk. Smålt , med borax gaf den en hvit, föga | gulaktig regulus, Upplöst i kungsvatten lemnades en stor mångd hvit tenn-oxid olöst, och en tenn- / haltig guld-upplösning bildades. I detta försök / hade alltså guldets och tennets &msesidiga frånd- skap beståmt en reduction af tenn-oxidulen till metalliskt tenn. En utspådd upplösning af guld fålldes med en likaledes ganska mycket utspådd ,: upplösning af tenn i concentrerad saltsyra, Den. 191 | purpurfårgade fållningen var i början upplöst i | våtskan till en klar ljust purpurröd solution, och | fålldes efterhand, hvarvid den fick en mörkare firo. Fållningen tvåttades vål på filtrum och | torrkades i en temperatur, som något öfversteg 1009. Den var nu mörkt purpurfårgad, nåstan | svart, och upphettad i en Nten vågd distillations- | apparat till full glödgning, förlorade den 17,6 p.c. | i vigt af vatten, utan att någon annan gås der- | vid utvecklades ån kårlets atmospheriska luft. . Der- | vid hade den mörka purpurfårgen förvandlat sig | till tegelråd, precist sådan som den en blanning af | svafvelsyradt kali eller kiseljord med knallguld, | efter guldets reduction genom glödgning, erhåller. | Detta försök bevisar således att purpurn år ett | hydrat, att guldet deri icke år metalliskt, men att | det efter glådgning blir det och måste sedan vara | en enkel mechanisk blanning af guld med tenn- | oxid. Behandlas det nu med kungsvatten, så | upplöses guldet och den glödgade tenn-oxiden blir | olåst, "utom en ytterst ringa portion som syran | upptager.. Ur lösningen i kungsvatten af de 92,4 I pc. glödgad purpur, fållde svafvelsyrad jern- ”oxidul 28,0 Pp. c. guld, och lemnade 64,0 Pp. C. | tenf-oxid olöst. Hår felas således 0,4 p. c. som under försöket blifvit förlorade. | En portion fuktig guldpurpur, som digerera- des med concentrerad saltsyra i stort öfverskott, | decomponerades på det sått att metalliskt guld I blef olöst, och en gul upplösning af saltsyrad | tenn-oxid erhölls, hvari befanns tenn-oxid i maxi- | mum, men hvari jernsalter icke upptåckte ringaste | spår till guld, | | Dessa försök synas bevisa att guldpurpurn är jen förening af hvit tenn-oxid (oxidum stannicum) '"syrsatt guld och vatten, hvarvid wvattnets syre 192 vore dubbelt emot guld-oxidens, i fall guldet der är såsom oxid, och tenn-oxidens syre 3 gänger så mycket som guld-oxidens. Då purpurn glödgas slåpper den sitt vatten, guldet reduceras och skul: le, om det ofvananförda vore riktigt, afge precist det qvantum syre som fordras att förbyta den hvita tenn-oxiden till gul. — Orsaken hvarföre : purpurn icke fålles ur en mera concentrerad solu- tion, utan endast ur den utspådda, ligger deri, : att i den concentrerade våtskan stråfvar saltsyran | att hålla sig måttad med all den basis hon förmår gvarhålla, och derföre fålles endast metall-blan= ningen; men då våtskan år mycket utspådd, kan föreningen af båda dessa oxider fållas ur samma . skål, som vatten fåller antimon och wvismutsalter. Men så nöjaktig denna förklaring i första påseende tyckes vara, så år den likvål icke rigtig; | ty om Spiritus Liana blandas med saltsyrad guld-oxid, och utspådes med huru mycket vatten ; som håldst, så erhåller man ingen purpur; åfven= så, om denna blanning försåttes med caustikt kali, får man vål en blå-brun fållning af guld oxid | och tenn-oxid, men den år alldeles icke purpur; och decomponeras af dagsljuset till guld och tenn= oxid. Upphettas wvåtskan hvarur denna fållning afsatt sig, så blir fållningen tegelröd och består nu af en mechanisk blanning af tenn-oxid, med en metallisk legering af guld med tenn, och det blir nu efter torrkning glasigt i brottet. Gulda : purpur år således icke en förening af tenn- -oxid med den guld-oxid, som finnes i det saltsyrade guld-oxid-saltet. — Emedlertid se vi af föregående försök, att guldet deri måtte vara oxideradt, efter, det genom glödgning antager metalliskt Iynne, och det måste hålla så litet syre, att alltsamman, , kan absorberas af tenn-oxiden. Den måste såle- Sr 193 des innehålla guldet i.'en lågre syrsåttningsgrad ån i oxiden. | s Undersökom nu de omståndigheter, som be- stämma guldpurpurns bildande. = Desse åro 1:0 guldets och tennets Ömsesidiga fråndskap, 2:0 tenn- oxidulens högre syrsåttning på guld oxidens be- kostnad, utan hvilken vi sett att purpur icke kan genereras, och 3:0 utspådning med-:.så mycket vatten, att saltsyrans fråndskap till oxiderna deraf till en god del förmindskas eller upphåfves. Hvad den första af dessa betråffar, så se vi hår samma fråndskap emellan de brånnbara radi- 'calerna, som beståmma andra oxiders förening, på sått jag redan omtalat. Jag har nåmt att den svarta eiler "svartbruna fållning som uppkommer, då saltsyrad guld-oxid blandas med saltsyrad tenn- oxidul, år en legering af metalliskt guld med mer talliskt tenn, och det synes vara tåmmligen så- kert att den håller dessa metaller i samma pro» portion, som då de ur en mera utspådd solution fållas oxiderade i form af purpur. > Platina oxidul. Behandlas oxidul-saltet med 'caustik kali-lut, så blir det efter hand svart och luten innehåller saltsyra. . Decompositiopven sker trögt och ofullståndigt. Öfvergjutes saltet med mer kali ån som fordras till decompositionen, så upplöses oxidulen i kalit med mörkgrön fårg, som i mera cConcentrerad form år blåcksvart. "Kokas 'blanningen, så reduceras en del platina och i lös- ningen innehålles dubbel-saltet af oxid och kali, samt oxidul, båda upplösta i ett öfverskott af Den från sin syra af kalit skiljda oxidulen år ett kolsvart voluminöst pulver, som icke för- svart något i brunt dragande fårg, hvilken likvål, i:fter oxidens uppsamling på filtrum, år rent svart. I Upphettas den vål torrkade oxidulen i retort, så 1er den vatten och syrgas. Den år således ett ydrat. Jag har likvål icke kunnat producera den få fri för antingen odecomponeradt oxidul-salt el- er i Öfverskott tillsatt kali, att jag kunnat bes i tåmma den qvantitet vatten, som deri innehålles. Th fvergjutes oxidulen med kali och något ut- Jpådd saltsyra, så synes den ingen föråndring un- IMergå. IL vårme eller i den concentrerade syran Jidnderdelas den till oxid, som upplöses och till 198 metall, som stannar på bottnen i form af ett grått pulver. Öfvergjutes och kokas den med utspådd svafvel-syra, så synes den ingen förändring un- dergå. Blandar man deremot svafvel-syra med dess upplösning 1 kali, så att blanningen blir sur, så upplöses åter den fallande oxidulen och våtskan får en mörkbrun fårg, som efter några dagars utsåttande för luften blir allt mer och mer ljusråd; och synes förvandlas till oxid-salt. — Sal peter-syra upplöser den till ett grönaktigt brunt salt, som efter afdunstning blir svart, men som innehåller ganska mycket oxid, Åttik- -syra uppe löser den ånnu våta oxidulen med grönaktigt brun fårg, och lösningen ger en grönbrun, gummilik massa, som icke fuktas 1 luften, men som lått lö- ses i vatten. Med kol-syra synes den icke kunna förenas, ty det saltsyrade oxidul-saltet decompone- ras i vårme .af kolsyradt alkali med utveckling af kolsyregas, och en god del af oxidulen upplöses sedan i det kolsyrade alkalit. Med saltsyra och ammoniak ger denne oxidul ett eget dubbel-salt, som vål icke kan directe frambringas, men som ganska lått erhålles då det motsvarande dubbla oxid-saltet decomponeras, genom utsåttande för en småningom Ökad temperatur, eller då det i en glas-retort sönderdelas till vinnande af metallisk platina. Man erhåller då ett gublimat, som består ar deta dobbla ojtdulsalt med salmak sal-. miaken upplöses i vatten återstår dubbel-saltet :- form af ett Pulver, hvars fårg år emellan grått, gult och grönt. Det angripes icke af syror, caustikt kali utvecklar derur inga ammoniak-ängor och afskiljer i iogen oxidäl; men då det i en liten glaskolf utsåttes för en hastig hetta sönderdelas det, ger Jiquid saltsyra, saltsyrad ammoniak och i kolfyen återstår metallisk platina. Pla- "yr Ry 199 Platina-oxidulen blandad med kolpulver och” upphettad detonerar med liflig glödgning, Den saltsyrade oxidulen deremot detonerar icke -med kolpulver, men vål med socker och våthaltiga ämnen. SNÖ AG Till utrönande af oxidulens sammansåttning decomponerade jag 'saltsyrad platina-oxidul i en vågd platina-digel, som innan vågningen var til- » lika med saltet några timar torrkad i småltande. tenns hetta. 10 gr. saltsyrad platina-oxidul lem- nade efter full utglödgning 7,33 gr. metallisk pla- "tina. Det bortgångna var syrsatt saltsyre-gas utan | watten, hvarom jag Ööfvertygade mig genom ett I annat försök, som med lika resultat i vigt an- | stålldes i en glas-retort med förlag, der ingen droppa vatten fanns afsatt. en syrsatfa saltsyre- | gasen innehåller mot 100 -d. vattenfri saltsyra | 29,454 d. syre, så att oxidul-saltet består af Platina-oxidul Radical 73,300. Syre = b,6,07, ; 19375: Saltsyra! nys Hege ss) JANA I Men om 735,3 d. metall upptaga 6,075 d. syre, så måste 100 d. platina oxiduleras af 8,287 d. I syre och oxidulen består af Platina 92,35 — > 100;000 Syre 705 — — 8,287- "> Låsare, som af egen erfarenhet kånna svårig- | heterna att erhålla precisa resultat, skola inse att I det saltsyrade oxidul-saltet passade sig långt så- krare till beståmmande af oxidulens syrhalt, ån I försök, anstållda directe på oxidulens hydrat, som år svårt att erhålla fullkomligt rent, och der syret icke år så lått att med full precision åtskilja till” vigten. | | Platina-oxid. " Neutral saltsyrad platina-oxid föidigererades med 20 grammer rent gvicksilfver och K. V. A. Handl, 1813. St. II. 14 283 låsningen ombyites mot ny, så snart den förlorat se&rre delen af sin fårg, hvilket fortsattes till dess > platina-Iösningen efter flera ombyten, och 12 tim: mars nårå kokande digestion, icke mer förlorade fårgen. Den grå2ktiga metalliska återstoden ra kades i flera omgångar med vatten, och torrkades i en temperatur, som något öfversteg den af ko- kande vatten. Den vågde 10,885 or. Inlagd i én vågd glas-retort och utsatt i sandbad för hvit-7 glödgningshetta , afdistillerades metalliskt qvieka silfver, som likvål, oaktadt all förutgången tvått: ning, gaf ett spår al saltsyrad qvicksilfver-ozidul;” Imet vatten kunde förmärkas. Sedan qvicksilfret var uttaget ur retortbalsen, fanns den hafva för. Jorat 2,334 gr. i vigt, hvilka på når 13 centi- gramm återfunnos i det uttagna qvicksilfret. I res tiorten -återstodo 8, 551 gr. m metallisk platina, som gencem förnyad strångare glödgning i en vågd pla tina-digel förlorade ånnu 0,04 gr., hvarefter den i ny brånning icke mera minskades i vigt. Når de genom destillation och glödgning i degel" afa i drifna 2,374 er. qvicksilfver afdragas från de an vånda 20 gr.; så återstå 17,620 gr. qvicksilfver; hvilka under upplösning till saltsyrad php | oxid utfållt 8,511 gr. platina. 1000 d.> qvicksilf er utfålla alltså 482,3 d. platina, d: .ä. 482, ä. platina måste hafva varit förenade med 79 d. syre, eller 100 d. platina med 16,38 d. syre, öxiden består af 1 Platina — 85,03 — 100,00 Syre SE0NTA,ep =S 10,58 CEENEVIX har uppgifvit dess samtiansåteniik) till 87 d. platina och 13 d. syre. RICHTER det emot, som åfven sökt analysera denna oxid fann, an alla correctioner för hans beråkringar blifvit 'Ejörda, mot 150 d. metall bloft 12 d. syre, jem- sn SN 201 föra vi oxidens sammansåttning med oxidulens, så finna vi att metallen i den förra upptager pre- . cist dubbelt så mycket syre, som i den sednare; ty 8,287 + 2=16,574; nu år skillnaden från 16,38 till 16,57 för liten för att vara annat ån ett observations-fel, som dessutom också lätt kan uppkomma af en för låg halt af syre hos qvick- silfver-oxiden. : Man har' anfört att platina oxiden skulle fås, då ett platina-salt fålldes med caustikt natron el- ler med caustik kalkjord Jag har försökt att fålla "neutrala platina-oxid-salter med baryt-, strontians och kalkvatten, samt genom digestion med caustik talkjord. De hafva gifvit en ganska ringa ljus« gul fållning, som af öfverskjutande tillsatt fåll- ningsmedel icke mera Öktes , och som i alla dessa fall var ett basiskt dubbelsalt, hvilket i strång | glödgning gaf vatten och syrsatt saltsyre-gas och lemnade Jordsaltet .blandadt med reducerad platina. Jag försökte sedan att koka en upplösning af pla- tina-salt med dessa kolsyrade jordarter. Kolsyra utvecklades långsamt, och en pomeransgul massa blef olöst, som sammanskrumpnade i torrkning , och liknade då hydratet af jern-oxid. Den syntes | Vara platina-oxid, ty den svartnade i brånning och gaf vatten, och reducerades sedan med ut- veckling af syrgas, utan spår af syrsatt saltsyra; men den lemnade alltid en blanning af metall och af jord, som af det öfverskjutande platina-saltet icke blifvit upplöst. | Jag decomponerade nu saltsyrad platina.oxid | med svafvelsyra, och fållde det svafvelsyrade sal« I tet med caustik ammoniak. Jag erhöll en rost. | fårgad fållning, som utan fråsning löstes af salt 2 syra, hvilken låsning sedan icke grumlades af bas 0 rytsal. Då denna massa efter tvåttning och > 202 å torrkning upphetfades, kom den i ett slags 2 håtion, utan -att bikvål ARARdAs bvärvid ad 3 fylldes "med en sotig tök och >reducerad platina 4 återstod på kårlets botten. Det svarta åmne'som - ätföljde röken, syntes vara platina-oxidul; ty det 4 var kolsvart, och gaf icke metallstrek, då det 4 oneds med en polerad blodsten. = Platina-oxiden har således de flesta andra metall oxiders egen- | skap ait fålla sig med en portion ammoniak. hvar: I Vid den likvål står på grånsen emellan de ådla Ö och oådla, derigerom att den icke afbrinner med 7) Enal!, hvilket torde .hårröra deraf att denna am- & moniak-förening år eit hydrat, bvarvid vatten-ån- gorna absorbera vårme och minska afbrånningens håftighet. = - ; É En annan del svaf Mie platina-oxid fåll | des med en lösning af causti dT n gaf en fi mörk rostfårgad fällning, som a ehöll både sva I velsyra och kali. et enda sätt hvarpå jag trott mig erhålla en ren platina-o oxid, år genom det H svafvelsyrade saltets decomposition med salpetera syrad båfyt, och salpetersyrade platina-oxidens ut=' fällning med caustikt alkali. till och med ammo- niak, hvärvid man likvål icke får utfålla mer å0/ hålften af oxiden. emedan sedermera fålles ett ba- siskt salt, som i torrkning blir hvitt. Den renat platina-oxiden år rostfårgad, skrumpnar mycket 100 torrkning och liknar då jernrost. I brånning fl svartnar den först och ger vatten. Den rostfårga-] de oxiden år således ett hygrat och den rena pla dl tina-oxiden år svart. Upphettas den svarta, vat. At tenfria oxiden till glödgning, så ger den syrgnN ; och reduceras. ” Eör att utröna buörovida halten af valv svafvelbunden- platina, svarade emot oxiden ell: oxiduler, beredde 18 svafvelbunden platina, I I il ! 203 I svafvelbunden våtga$, som leddes genom en. upp- "lösning af saltsyrad platina-oxid. Dervid erhölls en svart fällning, som mot slutet blet brun, men återtog sin svarta fårg under tvåttning. Jag hade tillfålle att besanna ”Prousts oppgift att den svafvelbundna platina, som på detta sått vinnes, efter torrkning, begynner decomponeras i luften och bildar concentrerad svafvelsyra, som gör massan fuktig och förbrånner papperet, hvarpå den för- "Vvaras. Jag tvåttade en i decomposition stadd svafvelbunden platina med kokande vatten, torr- kade den hastigt i en platina- degel vid en strång ' heita, och lemnade den sedan på ett tempereradt " stålle; den fortfor likvål att fuktas genom bildning af nya portioner svafvelsyra.. Då jag försökte att "1 rostning bortbrånna svaflet, visade massan flåck- tals skeende detonationer, hvilket jag tillskrifver ett med den svafvelbundna platinan fålldt saltsy- radt VE a ty då den svafvelbundna plati- ha in erhålls genom indrypning af platina solution i Hydrotbyon alkali, så hånde icke detta. Omöj- ligheten att få detta preparat torrt, utan att det Filessförinnan begynte surna, hindrade mig att af dess analys vinna ett precist resultat. En portion svafvelbunden platina, torrkad så hastigt som möj- list, hvarvid den likvål blef sur, lemnade efter full utrostning, hvartill fördrades 3 timas hvit- "glödgning, 77 procent metall, eller 100 d. metall hade varit förenade med 30 d. svafvel. Efter beråkning skulle de hafva upptagit 22,75: d., hvaraf man lått inser att det felande åtgått till bildningen af svafvelsyra. För att se om detta preparat möjligen skulle | kunna vara ett hydrothyon- salt, torrkade Jag en | portion deraf i pråss emellan sugpapper, och in- lade det sedan i en retort med tilluteradt förlag, 204 der der fullt uttorkades. Då jag sedan upphetta- de det, kom litet svafvelsyrlighet, product af luf- ten i kårlet, som under torrkningen genererat svaf- velsyra, ett alldeles icke anmårkningsvårdt 'spår af vatten, och vid en ånnu högre temperatur su- -blimerades svafvel utan att derföre det återstående blef metalliskt, Det uthöll glödgning, utan att förlora sitt svafvel och det behöfde sedan i öppna; | kårl en strång hetta för att bortbrånna det sista svaflet, Jag har anledning att anse den erhållna. svafvelbundna platinan såsom svafvelbunden i ma- PATA ximum Cbisulfuretum) hvarvid dess Ööfverskott - oxideras i luften, eller sublimeras i tåppta kårl, med lemninrg af sulfuretum, hvilket i detta fall bör innehålla lika svafvel som det genom ozxide- ring eller distillation förlorat. Jag försummade likvål att innan rostringen våga den i retorten brånda svafvelbundna platinan, så att jag rörande denna förmodan intet kan såga med visshet. Svafvelbunden platina upplöses af hydro- thyon alkali med rödbrun fårg, och syror fålla den åter med fårg af crocus antimonii. Den bru- na fårgen synes hårröra ffån svafvelbundet vite, som förenas med den svafvelbundna metallen, och hvilket genom tvättning i öppen luft förflyger el- ler sönderdelas. Jag har nåmnt att svafvelbunden platina genom ett öfverskott af svafvelbunden vål- gas åfven antager denna fårg. Palladiums förening med syre och svafvel, Jag hade af D:r WOLLASTONS godhet er- hållit ett stycke, hvaraf likvål efter meddelande ät åtskilliga Svenska Kemister, endast återstodo mig ett par grammer. Jag förvandlade 1 gramm deraf till filspån, blandade dessa med svafvelien liten vågd glaskolf, utblåst för lampa af ett bas 205 rometerrör , och tilltåppte halsen löst med en kol- | propp. Pörckter utsattes den för en lindrig hetta, |; öfver lågen af en spritlampa, till dess att förenin- gen af svaflet med metallen gått för sig, hvilket skedde med lindrig uppglödgning. Derefter sattes kolfven emellan glödande kol till'dess svaflet var utjagadt. - Kolfven hade vunnit 1 vigt 0,2815 | Jag införde en ny portion svafvel i kolfven och |. omgjorde operationen utan att den tilltog i vigt: 100 d, palladium upptaga således 28,15 d. svafvel. | Jag rostade den erhållna svafvelmetallen vid | lindrig råödglödgning; den lemnade en mörkröd, | oxidlik massa, som på de stållen der hettan varit starkast, befanns reducerad. Öfvergjuten med salt- syra, upplöstes deri en portion palladium-oxid. Den erhållna metallen ' upplöstes i kungs-vatten, försattes med saltsyra 1 stort öfverskott och afrök- tes till torrhet. Saltmassan löstes i kokande vat- | ten och digererades kokande och under beståndig | rifning med en glaspistill 1.2 timmar med 2 gram- mer qvicksilfver, hvarefter den ånnu lemnades i 12 timmars digestion. Af fårgen syntes att all palladiom ånnu icke var på långt når utfålld, och att således intet qvicksilfver-oxidul-salt kun- nat vara bildadt. VWVåtskan silades, och på filtrum stannade ett mörkgrått metallpulver, som vågde 1.441 gr. och således mer ån palladium som kun- - de finnas i upplösningen. Jag inlade det i en li- ten, för lampa utblåst retort och upphettade det i | Jågen af en spiritus-lampa, der det & timme hölls mörkglödgadt. I början af hettan syntes litet vattenångor i halsen , och strax derefter litet qvick- silfver, som sedan icke mera förökades. Efer vattnets uttorkning fanns retorten hafva förlorat 0,006 gr. och NR qvicksilfrets uttagande 0,118 gr. Qvicksilfret vågde således o,113 gr. Det 209 i retortkulan innehållna metall-pulvret var till ut- seende oföråndradt; jag inlade det nu i en liten vågd platina-digel och utsatte det i 3 timma för den: strångaste hvitglödgnings-hetta jag kunde åstad- komma. Den återstående metallmassan hade sam- manskrumpnat, var nu metallisk, ljusgrå, porös, mjuk och sammanhångande, och förlorade icke mer 1 ny hvitglödgning. Den vågde nu 0,7073 er. Det genom fållning erhållna metallpulvret var så- ledes sammansatt 0,7073 gr. palladium 0,7277 gr. qvicksilfver och 0,006 gr. fuktighet. Följ- akteligen hade af de 2 gr. qvicksilfver, som i so- Iutionen inlades endast 1,2723 gr. qvicksilfver åt- gått för att utfålla de erhållna o, 7073 gr. palla dium; man finner således genom en lått beråk- ning, att, efter detta försök, 100 d. qvicksilfver utfålla 55,6 d. palladium , men om desse upptaga 7,9 d. syre, så måste 100 d. palladium upptaga 14,209 d. syre. Då 100 d. af denna metall upp= 7 taga 28,15 d. svafvel, så skulle de efter denna beråkning upptaga. 14.07 d. syre. Jag skall icke försöka afgöra hvilket af" dessa försök som gifvit det såkraste resultatet, det som blifvit anstålldt på det svafvelbundna elier det med det oxiderade palladium anställda. ' Båda hafva emot sig att va- ra gjorda för mycket i smått. Jag hade vid dessa försök tillfålle att erfara med hvilken envishet qvicksilfret vidhånger Pal- ladium; ty då Jag hade utfållt det i lösningen. Håstende palladium med mer qvicksilfver, cch sedan svagt utglödgade föreningen, hvarvid den. likvål i fiera minuter var genomglödgad och sedan upp! öste den erhållna metallen i kungsvatten, och fdunstade saltet till torrhet, så sublimerades en ej . PM 'ydlig oortion saltsyrad gvicksilfyer oxill. Den- . na omstårdighet utvisar en ganska stark frånd- 207 skapsgrad emellan dessa båda metaller. > Det år också anmårkningsvårdt att den pulverformiga för- ening af qvicksilfver med palladium, som i före- | gående försök icke decomponerades af mörk röd- | glödgning, var sammansatt af 0,7073 gr. palla- dium och ad 0,6157 gr." qvicksilfver. De förra | upptaga 0,0989 gr. syre och de sednare 0,0488 | NR då. qvicksilfret skulle vid sin oxidering upp- | taga jemt hålften så mycket syre som det palla- dium hvarmed det år förenadt. | Palladium-oxiden fålld med caustikt alkali år | ljust rostfårgad, ljusare ån platina-oxiden. Den år | 1 denna form ett hydrat. I vattenfritt tillstånd fås Iden båst då salpetersyrad palladium-oxzid inkokas till torrhet och saltet upphettas vid en-ganska lin- drig temperatur, Syran slåpper den ganska lått I och oxiden återstår i form af en svart, sprucken, på ytan metallglånsande massa. Den löses trögt, men fallståndigt i syror och fordrar dertill en nå- gon stund fortsatt kokning. ” Af saltsyra upplöses | den utan utveckling af syrsatt saltsyra, den år så- I dedes, oaktadt sitt utseende, icke super-oxid. Saltsyrad palladium-oxid ger ett vackert rådt | salt, som sedan dess kristallvatten år förjagadt, | har svartbrun fårg. Utsatt för en högre tempera- | tur smålter det och kan sedan i glaskårl tåla lin- drig glödgning utan att decomponeras. Då het- I tan blir så stark att palladium reduceras, sker detta på en gång utan att mindsta tecken till en förutgående bildning af ett oxidul-salt kan förmår- kas. Det af salter reducerade palladium har en synnerligt skön silfverglans. Om torr neutral saltsyrad palladium-oxid fuktas med litet vatten och åter evaporeras , så förlorar den för hvar gång detta sker, en portion syra och förvandlas till ett mörkt "rosenrödt 1 vatten olösligt basiskt salt. I 208 ; Afdunstar och brånrer man saltsyrad palladium-oxid i en platina-degel, så decomponeras den låttare ån i glas och man får , jemte reduceradt palladium och basisk saltsyrad palladium-ozxid ett ljust blå- grönt pulver, som lått skulle komma en på den förmodan, att oxid-saltet vid en högre temperatur skulle kunna förvandlas till oxidul-salt, likt de saltsyrade oxid-salterna af guld, platina och kop- par; men det år hår platinan som syrsåttes till oxidul.salt på palladium-saltets bekostnad, hvilket tydligen ses deraf, att om saltsyrad palladium- oxid decomponeras i en glas-retort, så utvecklas icke en enda atom syrsatt saltsyra, förr ån redu-' ceradt palladium tillika visar sig i retortens botten. Det år således troligt att palladium icke har mer ån en saltgifvande oxid. Vismut-Suboxid- Det år bekant att vismut, i småltning vid en lindrig hetta, Öfverdrages med ett mörkt purpur- brunt pulver. Detsamma hånder åfven då puls vriserad vismut någon långre tid utsåttes för luf= tens åtkomst. En portion vismut-pulver som Ööf- ver sommarmånaderna stått i en löst betåckt flaska, befanns till sin öfre hålft förvandladt i ett mörkt purpurfårgadt finare pulver ån den öfriga metal: - Jen, och med en ganska beståmd gråns emellan den metalliska och den suboziderade delen. En portion af: det purpurfårgade pulvret Öfvergjutet med concentrerad saltsyra, förlorade sin bruna fårg, och lemnade olést metallisk vismut.; ur lås= ningen fålldes vismut-oxid genom tillslaget vatten. one purpurbruna syrsåttnings grad har således suboxidernas allmånna caracter att icke vara salt- | basis och att af syrorna förbytas till oxid och till” reducerad metall. AR 209. Bly Suboxid. Det år en allmånt erkånd erfarenhet, att bly, som någon tid utsåttes för luftens åverkan, efter- hand förlorar sin metallglans och får en mörkare I grå, alldeles icke glånsande yta. Denna förån- dring sker ånnu snarare då blyet hålles vid en högre temperatur, som likvål icke får gå till småltning. Ju nårmare blyet kommer denna punkt, Se mörknar dess yta och det öfverklåder sig Slutligen med en svart eller mycket mörkgrå skor- pa. Upphettas blyet så starkt att det smålter, så | spricker skorpan och efter några Ögonblick finner man den öfvergången i gul bly-oxid. — Jag öf- verdrog ena hålften af en "blank blybit med ett | tunnt lag af mastix-fernissa och lemnade den an- dra bar, hvarefter blyet sedan lemnades i några "månader på en kakelugn der temperaturen varie- "rade emellan —+— 32 och + 552. Den bara delen feck snart anlupna flåckar och blef slutligen mörk= grå, under det den andra behöll sin métallglans; men sedan suboxidhinnan var en gång bildad, tilltog den icke mera i tjocklek och försöket tjente mig endast att på ett klarare sått ådagalågga eub- ” Oxidens existens. Jag försökte derefter att anvånda en blytråd till positiv ledare vid electriska stapelns urladd- Ning genom rent vatten. Den behöll sig blank, och på den negativa ledaren afsattes oupphörligt ett skågg af reduceradt bly, som efter några tim- mar förenade ledarne. Jag borrttog det sorgfål- | ligt, och sedan försöket någon tid blifvit fortsatt utan mårkbar bildning af suboxid, afbröt jag dets ; Reduction af bly på negativa sidan synes hårleda "sig från bly oxidens upplåsning i vattnet, hvilken redan GuUYTON MorveEau anmårkt. = Våtskan 216 smakade och reagerade icke mårkligt, men blef efter en stund opaliserande af tilldrupen svak velsyra. För att; på ett annat sått erhålla suboxiden ten för, analysen tillråcklig qvantitet, skakade ja en varm bly-amalgama i en fiaska, hvarvoder luf& ten ofta oembyttes, och erböll på detta sått en sto qvantitet af ett svart pulver. Då detta pulver ut$ togs och refs i er porfyrmortel, förvandlades det till: min förundran åter i flytande amalgama, oc Jag fann att det bestod af en mångd oåndligt fn metallkulor, hvars yta hade öfverdragit sig med en hinna af suboxid, som hindrade demidl oå ihop. Genom fors söndertrycktes hinnan och den blottade metallen lopp tillsamman, Den lila qvantitet suboxid. som genom rifningen afskiljdes från metallem, bildade ett svart pulver, som vål icke. mera gaf några metallkulor, men som, då det gneds mot messing, genast amalgamerade dess yta. Jag måste således afstå från höppet att kuns na erhålla denna suboxid ren i en för analysen tillråcklig EE (å Bly-suboxidens sa sammansåttning kan icke med full precision Ne genom räkning. - Det åk sannolikt att blyet deri år förenadt med I så myGei ket syre, som 1 mönjan , mén det är icke 'omöjli att det detri upptager + så mycket syre som 1 då sidstnåmda I förra fallet föreba sig 100 d. bly! i suboxiden med 1,925 d. syre, och i det :sednaäte ed 3,85 d. MJ Zink-Suboxid. Zinken öfverdrager sig i luften med en grå, hård, i syror svårlöslig, halfmetallisk: skorpa, som till sitt utseende ganska mycket liknar suboxidem af kalium. Den z till sina yttre caracterer och 4 sina egenskaper dessutom så vwvål bekant, sedan SYSSENISNESE 21I försöken med electriska stapeln så ofta satt oss + nödvåndighet att handtera oxiderade zinkplåtar, att ag tror mig icke behöfva anföra några sårskilda försök, för att bevisa den vara zinkens suboxid: | Sedan vi af DavY's, så vål som af GAY- ILussae:s och THENARD'S försök lårt kånna de båda lågre syrsåttningsgraderna hos kalium och natrium, och sedan de facta jag hår "anfört . till- råckligt tala för existensen af med desse likartade oxidationsgrader hos antimon, vismut, bly och zink, så tror jag att, den klass jag i förslaget till chemisk nomenclatur upptagit under namn af suboxida år ullråckligt råttfårdigad. Jag förmodar att håndelsen skall i framtiden för oss uppdaga lika beskaffade SIsAUunsrRA hos de fleste an- dra metaller. I den klass vi kalla oxider förefalla likvål kroppar .som hafva ganska många egenskaper af suboxider; och som synas stå Just på grånsen 'emellan båda classerna. Desse åro sådana oxidu- ler Coxida metallosay hvilkas affinitet till syrorna år svagare ån oxidens, och hvilka, genom denna svagare aflinitet gemenligen alltid döreminonerds i oxid och metall, då de öfvergjutas med en vat- tenhaltig syra. Sådane åro kopparens, qvicksilf- rets, guldets toch platinans ox: :duler, och -det vore möjligt att hos dessa metaller inga andra suboxi- der existerade. Naturen har vid ett par af dessa tillåtit sig en, åtminstone apparent, variation från den vanliga gången, den nemligen, att då den starkaste föreningsgraden emellan svaflet och -me- tallen innehåller ungefår dubbla qvantiteten svaf- vel emot syre i oxidulen, så sker detta icke hos qvicksilfret, men vål fos kopparen, oakfadt bå- das oxiduler synas stå lika mycket på gränsen kmellan suboxid och oxidul. Emedlertid bår ci- 212 nobern, (den starkaste föreningen emellan svafvel och qvicksilfver), oaktadt denna större tråndskaps- grad emellan beståndsdelarna, ståmpeln af ett bi- sulphuretum, lika vål som musivguldet. Det samma skulle man åfven kunna såga om svafvel- bunden zink ( Blende), hvilken åtskilliga kemi | ster anse för en svafvelbunden oxid. Jag har lik: vål erhållit den, i form af ett gult pulver, då zinkfilspån. upphettades med cinober, hvarvid mas: san detonerade och blef svart samt qvicksilfver afdistillerades. Den var nu en förening af båda ' metallernas sulfureta, som i en högre temperatur sönderdelades i cinober som sublimerades, och halmgult blende som blef qvar. :Svaflets frånd-' skap till guld och platina år så svag, att man/ "icke kan såga med någon slags såkerhet mot hvil- ken syrsåttningsgrad deras starkaste svafvelbind-' ningsgrad svarar, och det år dessutom af låran om beståmda proportioner klart, att de svafvelförenin: gar, som erhållas då deras oxid-salter decompone= ras med svafvelbunden vwvåtgas, måste innehålla: dubbelt så mycket svafvel, som det syre metal-' len förlorat genom reduction af våtet. Lika så måste det förhålla sig med de svafvelförenin=' gar, som erhållas då oxidul-salterna decompone-' ras med hydrothyon-alkali, och hvilka det fram: deles skall blifva intressant att låra kånna. 44: Mangans föreningar med syre. I den analys af tackjern, hvilken jag i 3 H: af Afhandlingar i Fysik, Kemi och Minéralogie beskrifvit, har jag tillika anfört ett försök till mangan-oxidens analys, sådan denne oxid fås ge- nom glödgning af salpetersyrad mangan - oxid, 200 d. metall hade dervid förvandladt sig tilll 142,16 d, svart oxid. RR. od då ; 213 | Joun, som gifvit oss en utförlig beskrifning ; om mangan-metallen, dess oxider och salter, er- höll af en portion, neutral svafvelsyrad mangan- | oxidul, vunnen genom upplösning af metallisk | mangan i utspådd svafvelsyra ("), 46,48 d. mans | gan: oxidul , samt 148:;5 d svafvelsyrad baryt. Deri fnnat: 50,93 d. svafvelsyra, hvaaf 100 d. allså neutralisera 91,28 d. mangan-oxidul. Desse I måste, efter det vanliga proportions- förhållandet | emellan syrans qvantitet och syrets i den Basis | hvaraf hon måttas, innehålla 19,96 d. syre, man- | gan-oxidulen innehåller således emot 100 d. me- ftall 28 d syre. Vi se deraf att den i oxiden I upptagit 13 gång så mycket syre som i oxidulen,y fty 28 X13=42. JOHN fann i ett försök på oxi- fiden att 100 d. metall hade upptagit 42 d. syre. | Han fann vidare att 100 d. metall bildade med Å 15 d. syre en grön syrsåttnings grad, som löstes af | | syror med utveckling af våtgas, och som af kol- Isyregas förvandlades till kolsyrad oxidul, under det en del af gasen desoxiderades till syrsatt kol- gas. Genom möjligheten af en ringa oxidering 1 Fi Jomn”s försök år det troligt att syrets qvantitet ä denna gröna oxid år egentligen endast 14, eller bålften mot i oxidulen. Till dessa syrsåttningsgrader kunna vi kan- ske ånnu lågga tvenne, en lågre ån den gröna "och en högre ån den svarta. Den lågre synes bil- das då mangan -metallen sönderfaller i ett illa korrkadt glas. Redan BERGMAN omtalar den och | | 'En half uns mangan metall som öfver ett år legat innesluten i ett korrkadt glaskårl, fanns efter den» 1 (") Journal der Chemie, Physique und Mingralo ale, 3 B. sö 452» 4 RB, $$. 430 följ. jag har haft tillfålle att besanna hans erfarenhet. ' 214 | y na tid sönderfallen till. ett groft metalliskt pulver, som rifvit i mortel antog umbrafårg. Öfvergjutet . med rent vatten, oxiderades det under en fortfa- rande våtgas utveckling och löstes i syror med fråsning. Denne synes åfven vara en suboxid. | Jag har likvål ånnu icke haft tillfålle att dermed ' anställa nöjaktiga försök, och medger att den möj- ligen kan vara en mechanisk blanning af mans- | gan-oxid, mangan oxidul och kolbunden mangan, . hvilken nar ar orsaken till våtgas- -utvecklingen då den löses i syror ellet beg gjutes med vatten. | År den åter en suboxid, så måste den innehålla | hålften så mycket syre mot lika delar metall, som | den gröna. IN Mangan-superoxiden, der den fossilt före- | könumdnde mangan-oxid, som allmånt kallas brun- | sten, och som i lindrig glödgning ger syrgas, ' hvarefter den lemnar 05; svart, något i brunt fal | lande pulver, måste vara en högre syrsåttnings- i grad, ån den svarta jag förut omtalat; dels der=/ före att den i glödgning under syrgas-utveckling i reduceras till denna oxid, och dels derföre att en i genom elådgning i retort af kolsyrad mangan. oxidul vunnen mangan-oxidul, upphettad till smål-/ tande svafvels hetta och ubälld ur retorten, an«= | tånder sig i luften och förglimmar enligt SCHEELA | försök, med liflig eld till svart oxid, som icke/ kan vara Supekosniden. emedan den bildas vid en/ temperatur som sönderdelar denne: Jag vill icke såga att chemisterne förblandadt den svarta oxi-' den med super- -oxiden, men jag kan icke erinra/ mig att hafva sett något beståmdt yttrande öfver. deras skiljaktighet. | Då vi hafva 3:ne lånkar gifna i mangans| syrsåttnings-serie, så synes det som kunde vi med all säkerhet beråkna de som ligga derutom,' lika- som 215 som det går an vid alla tillfållen der beståmda mathematiska lagar åro gällande. I detta fall bör super-oxiden innehålla dubbla qvantiteten syre emot oxidulen, d. å. 100 d. metall böra vara för- enade med ungefår 56 d. syre. I sjelfva verket fann KLAPROTH att en ren fossil mangan-super= 'oxid i glådgning till svart oxid förlorade 11 pro- cent: vatten, hvaraf han estimerade > procent till vatten och 10,5 proc. till Syre, och FOURCROY uppger super-oxidens" sammansåttning till 60 d. metall och 40 d. syre. Antaga vi nu det analytiska försök jag an- ställt på den svarta oxiden, såsom riktigast, hvil- 'ket det utan tvifvel år, oaktadt mangans kolhalt, hvilken omöjligen lårer kunna fullt undanrödjas, åfven i detta” försök , gör utslaget af syrehalten något för låg, sä år syrsåttnings- serien följande: e Met. Syre. Met. Syre. Suboxidum Manganosum (Brur)og.435 I 6.565 |100 | 7-3266 boxidum Manganicum (Grön 87. 68 |12. 32 j100 14.0533 Oxidum Manganosum 780 ETTA TKÖIKSO LAS OATZ Oxidum Manganicum ' 700 251290 75 I 100 142. 16 Superexidum Manganicum 64. 36. 100 156. 215 Om således den bruna suboxiden bekråftar ig säsom en särskild syrsåttningsgrad, så år man- ans syrsåttnings-serie' multiplicationer med 2, 4» ) och 8; i annat fall åter endast med 2, 3 och 4. Få K.V. 4. Handl, 183. St, IL. 13 FÖRSÖK + Att beståmma Svyrehalten i Cer- occidul och Cer-ozxid. V i af | | W. HISINGER. - i 0, a Ila 28 D; alla hittills anvånda försék att bringa Cer- oxiden i metallisk form misslyckats, så har man åfven saknat utvåg att genom directa försök af; metallens syrsåttning, beståmma dess halt af syre. Jag har således valdt den, af Prof. BERZELIUS i dess Afhandlingar om sammansåttningars beståm- da proportioner, uppgifna metod, att från saltsy- rans kånda syrehalt, beråkna syrehalten i den bay sis hon måittar. ; Ren saltsyra måttades under långvarig kok- ning med en sorgfålligt renad syrsatt Cer, hvaraf fanns större Öfverskott ån syran förmådde alt lösa. Sedan lösningen var inkokad till torrhet, för att: decomponera allt möjligen deri befintligt oxid-salt, upplöstes den i vatten och skiljdes ifrån den öf-4: verflödiga oxiden. Salpetersyradt silfver tillsattes så långe någon fällning uppkom. Fållningen upp- togs och tvåttades på ett noga afvågt filtrum, smålltes sedan öfver lampeld i en afvågd tunn/ 217 faskott då det saltsyrade silfrets vigt, tillika med de på filtrum qvarhållna 0,018 gramm, utgjorde 1,819 gramm. Den silade lösningen och sköljvattnet befria- des med:saltsyra från sin öfverflödiga silfverhalt, som frånsilades. Med kolsyrad ammoniak ot fål des Cer-oxidulen, hvilken, efter kolsyrans afskil- jande genom glödgning i slutet kårl, vågde 0,684 gramm. Då 100 delar smållt saltsyradt silfver inne- hålla 19,05 delar saltsyra, och 684 delar Cer-oxi- 'dul upptagit en qvantitet saltsyra som gifvit 1819 delar saltsyradt silfver; så hafva dessa 684 delar ' Cer-oxidul upptagit 346,5 delar saltsyra, och salt- 'syradt Cer år således sammansatt af | Saltsyra” "== : 33,624 "-— " 100 Ceroxidul — 11 ,06,370 "= 075 BODA BOT5: | Men då 100 delar saltsyra måtta en qvantitet basis, som innehåller 29,45 delar syre, så måste också 197,5 delar Cer-oxidul innehålla 29,45 del. syre, eller som år detsamma, 100 delar Cer-oxi- dul bestå af Metall — —85,088 — > > 00,00. Syre — 149120 — ITA Too TTTLAT Om vidare, efter de i ofvannåmde Afhand- lingar föredragne naturlagar, oxidulen för att Öf. 'vergå till oxid, måste upptaga antingen hålften eller lika mycket syre som den innehåller i oxi- duleradt tillstånd, så måste öfver 100 delar Cer upptaga antingen 26,115 eller 34,82 delar syre. Analysen af de kolsyrade SR synes be- I visa, att Cer-oxiden innehåller 13 gång så mycket syre mot samma qvantum metall, som oxidulen. 218 É j | Jag har (i Afhandl. i" Fysik, Kemi och Mineralogie 3. D. sid.' 287) anfört en analys af | Cei-sxidernas förening med kolsyra, och jag hade | dervid funnit att oxidulsaltet, som vid decomposi- tion i retort ger en ganska tydlig vattenhalt, lem-- nar 57,9 delar glödgad oxidul. BeRrzeLi för. sök synas bevisa att kolsyran neutraliserar en qvan-. titet basis hvars syre år hålften af syrans, och att det chemiskt bundna vattnet på lika sått innehåller - en qvantitet syre, som år en multiplication med ett helt tal af syret i sa'tbasen; om vi nu beråk-! na oxidul-saltets sammansåtining . efier denna prin-> cip, så måste af de förlorade 42,1 delar, 23 delar. hafva varit kolsyra och 19,1 delar vatten. 57,95') delar oxidul innehålla 8,63 d. Syrej och 123 ds kolsyra, beråknad till 73 proc. syre innehålla 16, 19 samt 19,1 d. vatten 19,85 d. syre. .. Dessa båda tal äro med så föga afvikning dubbelt mot syre qvan- titeten i oxidulen, att denna afvikning visserligen icke lårer kunna anses som annat ån observations: fl Oxid-saltet fann jag sammansatt af 63.83 delar oxid och 36,17 d. kolsyra. Desse innehålla, ef ter 73 proc. syre, 26,50 d. syre, bvaraf hålfread ä = 13,25 måste hafva funnits i 63,83 delar oxid, bvilka således innehålla 50,58 d. metall; men som 50,58 : 13,24 =100: 26,195; nu år 17,41, ellet den qvantitet syre som upplages af 100 d. metall I oxidulen , multipliceradt med 13=20,115, och man | or visserligen icke vånta en Rare öfverensståm- I melse emellan försåket och ”beråkningen. Cer- oxiden måste således vara sammansatt af Metall — 79,29 — 100,000 ; Syre — 20,71 — 20,15 << I100Q- 120;LS: a FÖRSÖK Rörande de beståmda förhållanden, uti I | hvilka Wismuth-metallén ingår före- : ningar med Svafvel och Syre, af P:; LAGERHJELM. d.. 1 -Juliv 1812. 12. Med Svafvel, Hen uti handel förekommande vismuth-metallen kokades med kungsvatten;- solution, måttad med 'ammoniak, gaf berlinerblå i blanning med trefall- diga blåsyrade kali-saltet. Den erhålles ren på följande sått: Lösningen i skedvatten fålles med vatten; ' fållningen utlakas och torrkas på kakelugn. Af detta torrkade salt tages 7 delar emot 1 del kol- stybbe och 5 delar svart fluss. = Blanningen låg- ges i rymlig degel som, tilluterad, hålles i röd- glödgning 3 timma och lemnar 4" ren metall. Svaflet som nyttjades var dels genom destilla- tion renadt stångsvafvel, dels droppsvafvel. Det upphettades innan hvarje försök dels till fuktig- hetens aflågsnande, dels för att den flytande for- men erbjuder beqvåmare behandling. 220 Uti en torr glaskolf, som vågde = 2,9 grammer lades 10,000 finrifven metall och öfver | flödigt svafvel. Kolfven upphettades långsamt öf-" ver spiritus-lampa tills blanningen detonerat. Het-" fan blir dervid så håftig att massan i ögonbirN N att aflågsna allt öfverflödigt valdes och vågde €£l ter afsvalning = = 15,2266. Men kolfvens vigt varj SEE ” ”12,2476- således hade 10 gram- | mer metall upptagit 2,2476 svafvel. Å Att ingen vattenhalt invågdes tillika med fin-7 rifna metallen, sågs deraf att vid första upphett-7 ningen intet vatten satte sig uti kalla kolfhalsen. Till att förekomma vismuthens syrsåttning "under” cperation, var kolfhalsen utdragen, fin och lång! Svafllets rena fårg, som sublimerades i öfre åndan af långa kolfhalsen, öfvertygade mig att ingen | wismuth öfverdestillerat. ENA försöken med dylika kolfvar misslyckades, emedan massan i vid första vexelvitskan pöste åfv er. Derföre val-4 | de jag små retorter med smala och långa hälsar. | Behandlingen under följande försök skiljer sig en- dast deruti, att det öfverflådigt tillsatta svaflet saml! lades uti förlag. Dess fårg var ren; citron-g ull Många försök med dessa retorter misslyckades der- före, att glaset ej tålde en så båftig ändring i temperaturen som blanningens sjelf-antåndning nöd | våndigt medförde. AC 19 -grammer metall lades uti en liten! re" tort; "hvarefter - svafvel ingjöts, Efter glödg-s niogen -afskars retorten , hvars hålighet vågde | =31,8375 och sedan svafvelbundna métallen. afro tagits , rena” glaset än =19,.5800 ; id 12,2275.. Men då skillnaden emellan dessa 2:0e” 221 försåökens resultat var nog betydlig, undersökte jag " vigterna och fann att en af 50 grammer, som | vid sista vågningen blifvit anvånd, var 0,0245 för lått, hvarföre denna storhet måste öka resul- fakes ss Omi i.da +; DIET, =L252520: Försöket, omgjordt, lemnade efterhand föl- jande resultat: 12,2065 : 12,2230 12,24054: 8 Af dessa försök åro 3:ne endast skiljaktige vid g3:dje decimalen; Afgörandet hvilketdera kommer sanningen nårmast, må uppskjutas tills resultatet af syrsåttnings försöken framkommer. Små skill- nader åro oundvikliga, Hvarthån förenings-la- garna syfta, synes åndå. | 2. Med Syre. Uti en sglaskolf som torr och ren vågde = 37,1775 lades metall = 8,5045 som kokades med salpeter-syra. — Efter inkokning till totrhet, sedan metallen blifvit oxiderad, glödgades kolfven och vågde = 46,6500, hvaraf Slas == 3 Ur KS metall — 8,5045 SYTE = 10,0080 46,6$ 00 saledesst. dä.,8,5045.:0,0680 = TO: Ir382 3: halva 190 delar metall upptagit 11,382 delar syre. Huf- vud-massan hade en höggul fårg (som gummigut- ta), men några röda flåckar funnos och 1 ett visst . Ögonblick under afsvalningen syntes hela massan röd som jernrost. Detta torde komma af en jern- halt hos syran, hvilken derigenom blifvit mårk- bar, att stor mångd syra blifvit inkokad öfver metallen. Försöket omgjordes, och 100 delar me- tall upptogo 11,275 delar syre. Under afsvalnin- 223 gen mårktes hår, såsom i förra försöket. att hela / massan uti ett visst Ögonblick hade tegelfårg. Sy= ran var ren och deraf uppkom fårgskillnaden. Massan var i detta prof starkare glödgad ån i det förra, hvilken omståndighet i förening med sy- rans renhet, torde förklara den mindre syresprosk centen. Då så beskaffade profver, som dessa , icke åro underkastade någon förlust, utan snarare tillök- ning, år det troligt att råtta syre-procenten år 11;275. 3. Med Svafvel och Syre. Uti en kolf a$ vigt =31,882 lades 10 or. vismuth metall som kokades med svafvelsyra till en grå massa, hvilken begjöts med salpeter-syra, emedan svafvel och svafvelbunden wvismuth var bildad. Kokningen underhölls tills hela massan : | blef hvit, hvarpå kolfven hölls i starkare eld så att den svafvelsyra som afrökte icke condenserades i kolfyens hals. Efter slutad rökning var massan något stötande i grått och alltsammans vågde = 48.337. Således hade 10 gr. metall vunnit, 6,455 håraf /—- =5,327, hvilken syra innehåller 3,1946 gr. syre. Denna nummer år icke någon product af metallens syrehalt med helt tal; hvilken om- >. ståndighet, i förening med fårgen, gaf mig anled-- ning att misstånka för liten syrsåttning. Derföre tillsattes salpeter-syra, hvarvid röda ångor utveck- lades; efter fullåndad kokning, afdunstning och lindrig eg lödgning, var massan af snåhvit fårg, med a:ne obetydli iga gula flåckar ”); AlGARTr RATAR IKEA JRR ———— ") Förmodligen ren oxidul. Bristen på syra uppkom hör Fä enom att under första operation något litet svafvel- - syrlighet bildats och borrtgått. Sedermera uppfyllde väl salpeter-sytan dennes plats, men lemnade oxiden under glödgningen, 223 vägde = 48.664 >; säledes sillökningen ="6,782 af metallens syre = 1,128 : af svafvelsyra =5,654. Denna svafvelsyra Khäller 3,3907 syre, emedan 100 : 59,97 = 5,654 : 53907, och 3,2997 =1)1302, hvilken: nummer öfverskjuter metallens syrehalt med 0,002. Att saltet var ren svafvelsyrad vismuth-oxid, öfverty- gas jag af dess snöhvita fårg, af svafvelsyre-rö- kens upphörande under glödgningen och massans homogeneitet både i afseende till fårg och bygg- nad. Skillnaden emellan vårmegraderne då öfver- födig svafvelsyra afryker och saltet decompone- ras, år så betydlig, att ett fullkomligt prof icke år ett lyckskott; men det år nödigt att kolfvens hals år i lika temperatur som massan, på det att ingen syra der deponerar sig och förlånger ope- ration. Lagarna, under hvilka den oorganiska natus ren. upplöser och förenar sig uti beståmda, oför- ånderliga förhållanden, ge ej åt ofvanstående för- söks resultat fullkomligt sammanhang. Syftningen dit, år likvål omisskånvelig, Det försök, som bör komma sanningen närmast, år metallens syr- sättning; derföre antager jag att 100 delar metall upptaga 11,28 del. syre. Deraf följer att 100 de- och att detta salt består af Basis — metall 59,627 syre 6,726 — —— 66,353 Syra —-— basis 13,469 Syre 20,178 UAE Ekdkan LA 100,000. 7 Uti detta lar metall bilda 167,71 delar svafvelsyrad vismuth 027 AR salt finnes emot 19 delar metall 2,25yY delar svaf-. vel. den metall var vara nårmast sanningen. Resultat: Gul vismuth-oxid består af metall 89.863 100,000 I syre 10,137 11,28 100,000 TIT.26 Svafvelsyrad vismuth, basis 66,353 << 100,00 syra 33,047 50,71 IOG,000 159,71 Svafyelbund. vismuth, metall g1,619 = 100,00 svafv. 18,381 22,52 100,000 122,52 Det högsta bland försöken med svafvelbun- : 2,252 som således måste ne. "2855 ORTERS Geographiska Lågen i Calmar Lån och Östergötland, beståmda genom Ob- servationer, med Chronometer och Spe- gel-Sextant år 182, af C. P. HÄLLSTRÖM. d. 3 Dec. 1$12. DD: man 1 sednare tider med framgång bemödat sig om att rikta Fåderneslandets Geographie med tillråckligt antal goda Ortsbeståmmelser, och nå- stan ingen sommar på de sist förflutna 14 åren förbigått, då icke mer eller mindre blifvit utråt= tadt: i denna. våg, hafva observationer åfven i Calmar Höfdingedöme vid flera tillfållen blifvit anstållda. Dessa hafva likvål hittills icke haft hela detta Landskap till föremål, utan skedt vid någon hastig genomresa, eller inskrånkt sig till få orter vid kusterne och åsyftat ett nårmare beståm- mande af hufvudorter, såsom Calmar och Vester- vik, efter hvilkas såkra lågen de öfriga stållen in i landet kunde i framtiden med större noggrann- het ,utsåttas. En charta öfver Höfdingdömet borde | således icke grunda sig ensamt på dessa få be- 226 ; i £ stämmelser, och da en sadan var RER arbete st åmnad att utgifvas af Geographiska Inråttningen, blef det, till följe af min befattning vid detta af Pattiobsnida stiftade Samfund , mig uppdragit, att genom observationer söka beståmma låget af flera I ä punkter inom detta Höfdingdöme, belågne på 1) jens liga afstånd både från hvarandra och från hafs-] v kusten. Det år resultaten af dessa undersåknin- 7 gar, jag i nårvarande Afhandling har åran fram- I lågga inför Kongl. Vetenskaps - Academien. ; Efter eo i nåra tre månader fortsatt gransk- 7 ning af Chronometerns gång och under ett san- - nolikt hopp att den skulle fortfara i sin jemphet, | företogs resa den 22 Maj 1812. Bredderne och Soihöjderne åro observerade med-den af mig förut & ofia nytsjade och omnåmnda- Spegel - Sextant af RAMSDEN. De' höjder, som i det följande anfö- ras, åro di ubbla och Sextantens”missvisning = — 7', eller 1" 45” för enkla höjden. Under, loppet af April-och Mai månader jem- fördes Chronometern med ett godt Pendelur och likståmmigheten i deras gång var så fördelaktig den kan Önskas. Man påminne sig, att våderle- ken den förra månader var mycket blid, men deremot kall den sednare och fortfor att vara det” ånda till slutet af densamma. HKlockornas dagliga skillnad var i medeltal 347,3 till den 296 April, ÅG med högst 2” förånderlighet, hvarefter den blef" 32”;6 och mera ojemn, ån under den förra perio- den. Jag anser för ganska troligt, att temperatu- > ren haft inflytelse i denna skiljaktighet , ehuru 7 Uren förvarades i ett eldadt, men efter våderle- 7 ken olika varmt rum, Och sannolikt böra de stundom funna anomalier tillskrifvas Chronome- ! tern, ty når hon, i följe af observationerna den 7: isl 18 Maj, framskridit 4” mindre ån van. År sÄ 304 ligt, hade hon åfven det dygnet lemnatf sig så mycket efter Pendeluret. Sedan blidare luft och solens tilltagande afvikning (declination) tillåto Chronometerns, omedelbara jemförelse med solen', befanns dess gång vara följande: Maj d. 6 2N 29' 22,66 Dagl. framskridn, É LÄ ” Hr 55-36 TT —-30 18-502 EA 54,35 SUSSI ; NR 55532 FLEN Ga NOS AK 51”,28 181040 2435 5 ; 55 36 OR Bree I IR HT SEN 56”,22 200-42 147,93 56”,08 ' 280 AR OT Chronometerns medelgång + SN Det hela utmårker ett förträffligt förhållande, men utslaget emellan den 17 och 18 visar åfven exempel af tillfålliga språng, hvilkas orsak ej kan förklaras, mycket mindre upptåckas under en på- stående resa, då man nåstan hvar dag observerar på olika stållen, Jag år fullkomligen öfvertygad, att sådant ågt rum också under denna resa, eburu det icke kan afgöras, hvilka dagar det skedt. Det år derföre angelåget, att någon tid innan Chrono- metern nyttjas till långd beståmmelser, gifva hen- ,ne litet olja "Om-en jemnare gång derigenom icke befordras, torde dock större och tillfålliga afvik- ningar kunna förekommas. ; a | f RR 228. | Observationerna i Stockholm åro gjorda 3”,70 i tid öster om Observatorii meridian. Med tillågg - af) denna skillnad blir tidsbeståmmelsen. den 22 Maj 11! 44 107-71 medeltid. Så vål dessa, som! | de under resan funna tids-momenter åro hårledda genom motsvarande höjder af solen, emedan en | ståndigt klar himmel gjorde den i nödfall anvånd- fil bara utvågen, att af enkla solhöjder becige de vi samma, umbärlig. Ni. Norrköping , Siadsitad > den 24 Möj. Chronometern 11". .53' : 33”,44 medeltid Solens midd. höjd 1042 51" 20”. Bredden BSS NO LR Te | Densamma 58? :.361. g';af 14 solhöjder ik omkr. middagen. Knappekulla , Gästgifvaregård, « Hö 25 Moj. Chronometern 11? 520 17",88 medeltid -: Sol. midd. höjd 1062. 7 6 Bredden =. 53 TION RR hl Densamma FÖR OG a at Na höjder om- ' | kring middagen. Hallingeberg , vid Fåg din" ed Muj. Chronometern 11! 55. (11,74: medeltid Sol midd. Hoj: LOZT Lan 5 Söp . Bredden ST NEEGA Densamma TOMS 6" af 18 höjder om: kring middagen. Wimmerby , vid deg den 27 Maj. Chronometern DIA VS AR 04 medeltid Sol umidde höjd Tog 46". 1207 - Bredden FARAN NG ) il Densamma 572 40 21” af 17 höjder oms 7 | kring middagen, 229 - SR Ishult , "Gåstgifvaregård, den 28 Maj. Chronometern 11! 56" 51,91 medeltid 'Sol. midd. höjd 108? 29" 107 Bredden ÄRLA SO Densamma '£7 28 367af 15 Solhi oms kring middagen. Staby , Gästgifvaregård, den 29 Maj. Chronometern 11: 58 -47”584 medeltid ' Sol. midd. höjd 109-26 oe | Bredden = / SN IR SOA Densamma 57” og 49” af 13 höjder om- kring middagen. ; | Rosendal, Gåstgifvaregård i Kronobergs Höfd. nåra gränsen af Calmar Lån, d. 30 Maj. Chronometern or 1 427533 medeltid ' Sol. midd. höjd 109? 42" 40” Bredden SPN TS AG Densamma 57? 10" og” af 12 höjder om- kring middagen. Målilla , Gästgifvaregård, d. 31 Moj. -Chronometern on oi' 397,63 medeltid Sol. midd. höjd, 109? 33" so” Bredden S/S ML NINE Densamma 572 23'., 35” af 17 höjder om- kring middagen. Staby den 2 Juni. Chronometern of or 35159 medeltid Sol... midd, höjd, 110? 18" 10” | Bredden ISRN GR 40 å | Densamma 57? 9 46” af 12 höjder om- kring middagen, 230 Bäckebo, Gåstgifvaregård, d. 2 Jumii, Chronometern ot 2" 227590 medeltid Sol: umdd. "böjd" 111? Vg Be” ä AS Bredden TÖMS EET EN ov Densamma 56? 53" 59" af 13 höjder ome kring middagen. - ÅL Brånahult , Gåstgifvoregård, d. 3 Junis Chronometern ot "8 14.62 medeltid Sol midd. höjd 101”, 36: 507 Bredden sa AOL BG Densamma 56? 46" 29” af 14 höjder om- kring middagen. Calmar, vid Kyrkan, d. 4 Juni. Chronometern or 2" 56”,16 medeltid Sok medd. höjd 129 "2050 Kor ; Bredden EDA AT S Densamma 56? 40 28” af 15 böjder om- | kring middagen. - Mönsterås, vid Kyrkan, d. 5 Funu. Chronometern ot > 3" 317”,11 medeltid Sol, midd. böjd. 1177. 20-007 Bredden IENSTBL Ba pe RR | Densamma 's7? 8 27" af 9 höjder om-1 kring middagen, Döderhultsvik, Köping, d. 6 Juni. Chronometern or 4 227,59 medeltid Sol. midd.: höjd 4177 x€6 207 Bredden AG Gl Ta ee : | Densamma = 57? 16 24” af 14 höjder om- | kring middagen. NÄE le Ishult, 231 | Ishult , den 7 Juni. Chronometern ot: 5" 53”,39 medeltid Sol. midd. höjd 711? 4" 20” Bredden . ERA LG -Densamma 57? 28' 31” af 12 höjder oms — kring middagen. | w estervik, Skeppsbron, den 8 Juni. ' Chronometern o: 5" 237553 medeltid I Bredden 57? 46 2” af 6 höjder om- > kring middagen. Lislekutt, Gåstgifvaregård, den 9 SFunii. Chronometern or 66 28”,17 medeltid ISol- midd. höjd 110? 235 0” Bredden SON Densamma 58? oo 8 af 15 höjder oms kring middagen. "” Knappekulla, den 10 Juni. Lå IChronometern or 7 "47.29 medeltid ad Sol. midd. höjd 110? 14 Oo Bredden SR GR RR ; Densamma 58” og 18” af 11 höjder oms kring middagen. Norrköping, den nu SFunii. + Chronometern o: og 56”;39 medeltid. I ; Norrköping , den 14 Juni. Chronometern ot 12" 36”,46 medeltid. K. V. 4. Handl, 1813, St. IL. 16 232 Färjestaden , Gåstgifvaregård vid Bråviken, i | s den 15 Sopnrg ih Chronometern Of Tä MAT. Nee ; Sol. midd. höjd 169? 52" 40” IR Bredden Ao Böekne sr FAN 37 6 ; Densamma 58” 37 59” af 15 höjder oms |, kring middagen, Fårjestaden, den 16 Juni. Chronometern ot 12" 42”,82 medeltid Sol. midd. höjd 109? 57" 20” å Bredden 58 2 56” oc Densamma 58” 37 52” afi3 höjder om-|t ' kring middagen. Hö FN KA Fr Sandviken, Lastplats vid Bråviken, d. 18 Funii, Chronometern SR 28750 | ( Sof mudd: höjd 2007':50 Or | Bredden E3 API s20A i Densamma 58” 40" 13” af 15 höjder om kring middagen. 2 Stockholm, den 23 Juni. - Chronometern ot 13 107,08 medeltid eft. Observatorii merids AM Den skyndsamhet, med hvilken resan i ans seende till gynnande våderlek wverkstålldes; tyc- kes vål medgifva, att långderna af dessa orter kundé SR temlig Fe äv reduceras omedelb 233 till meridianen af Stockholms Observatorium, men då långd skillnaden emellan Stockholm och Norr- köping blifvit genom flera observationer vål be- ståmd, och som återresan från sistnåmnde ort till Stockholm hade i anseende till omvågar och tids utdrågt andra åndamål, ån den egentliga obser- | vations-resan, anser Jag för tjenligast att beråkna | långderna efter Norrköpings meridian. För ait likvål öka antalet af de tillförne funna uppgifier åfver densamma, vill jag förut anföra det resul- tat, nårvarande observationer lemna. Som belop- pet af Chronometerns framskridning mellan d. 22 och 24 Maj dervid kan beråknas på flere sått, och det ena icke åger företråde för det andra, be- gagnar jag mig af de mest sannolika vården, hvilkas medeltal torde beståmma ett nöjaktigt utslag. Chronomet. i Stockholm den 22 Maj 11! 44 10,71 i Norrköping! d. 24 — 11" 531 33 144 Chronom. medelg. i Stockh. före afres. + 55.27 =8 Dito emellan den 19 och 22 Maj = 567,15=b Dito emell. den 24 Maj o. ä1 Juni = 547,61=-< Medeltalet af a och & « = = = 54,98 =d Afdragas dessa vården af Urets gång för hvar- dera dygnet ifrån den i Norrköping funna tiden, blir långd-skillnaden efter vårdet af Norrköping i Tid w, fr. Stockh. 7 De mellan den 24 Maj och 11 Juni observe- | rade Orters långd-skillnad från Norrköping, redu- = ceras beqvåmligast genom följande Tabell: = Chronometern beräknad | Daglig förän- Chronometern observerad på stället Tids-skillnad fråa i Norrköping. dring É Norrköping, Maj 24 | 11 53 33:44 5 ; : : 3 IV ; 25) — 54" 32,21 Knappekulla ==] 115 2530 177,88-1 1 141,33 Ö. , " 541,82 Lä Så HN SE ND UR 5 Hallingeberg - | — 55 115,74 | 0 157,29 Ö. " 1 82 Lå t" F ; S 27) — 561 21385 z Wimmerby = -| — 57 45":04 | Y -23”,19 iw. 5 54,83 ; 28) — 57" 16,68 ; iab öre | FÖ SKO FST ANT ÖN e i ” 53 24 5. ,” Ud 290) — 58 95:92 G Staby == -|— 587 47584 | 2 375,92 , " 55 91 : ' " (å 30] — 59 — 5”,83 S Rosendal: =» -|or or 427,33 [2 300550 w. , " 35591 ov " 31 or [0] 14:74 Mallar sve Fd 39 ,63 1 37”,89 1. Sö 551,92 Z Jä ES ST ; Staby + 2 o-|— of 35559 LÄ i" 53 24 i 21 — XY 50,90 Båckebo = | — 2" a25590:1 0 32500 2. ' " 53 029 LJ Lå 3) —= 2 447,15 Brånahult = >= |— 4" 14562 I Lr 30547: W LÖ "” 53425 2 " gla 30 BR40 Calmar - = -|j— 2" 56,16 | 0. 417;24 Ö Lä ” 53,25 ” ' | s|l.— 4 30565 Mönsterås - -|— 3" gir | 0 59554 Ö. , ”" 53,25 e . GIL EET REON 00 Döderhultsvik -|— 4" 22759 | Ko a3E Ö ' i” 53,25 2) — & 17715 : Ishult + = - | = 5" 52",39 SKGSOrE 54”,82 7] 8) — 7 11597 Westervik - -|— 5" 237,53 | 1 487,44 Ö. STI 54”,82 GE NG Tislekultt = er = 1361-2851 |D SNORNO. , " 54 82 TOR OEEINOT |; Knappekulla - | — —42'- 47",29 Lå i” 545,77 ; ar] — 9 16539 RUS 53-35 12 kb 537,35 13 EN 537,35 4 | — 12 36746 k | Inhåftas nåst efter pag. 234. - j 235 Att accelerationen det första dygnet efter ob- servationen i Norrköping den 24 Maj blifvit an- tagen större, ån den befunnits alla de öfriga da- garna, lårer>vid första påseendet förefalla ovåns, tadt. [ likhet med hvad som skedt för stationer- na Ishult, Staby och Knappekulla, der de funna föråndringarne af Chronometerns gång åro jemnt - fördelta på de framflutna dygnen, hade summan af accelerationen emellan den 24 och 25 Maj, samt den io och 11 Junii bordt delas lika på hvardera dygnet och således blifva 56”,77, men nu har jag åkat detta vårde med 2” för det förra dygnet och i samma mån minskat det för det sed= nare. Erfarenheten har vid fera tillfållen öfver- tygat mig om, att Chronometern går de första da- garna af en resa fortare ån vanligt. Det hastiga ombytet ifrån en jemn temperatur och stillhet till förånderlig luft och skakning, verka ofelbart en hastigare gång, tills uret omsider. efter en fortfa- rande och ökad inflytelse af detta ombyte börjar Visa ett motsatt förhållande. Af denna orsak för= modar Jag, alt långden af Norrköping denna gäng blifvit större ån förut, emedan Chronometern San« nolikt de första dygnen gått fortare, ån jag af om- ståndigheterna haft skål att sluta, hvilket åfven iptråffat med de förut bekanta långderne af Cal. mar och Westervik. Och då dessutom hela följ- den af de nu gjorda observationer framstålla en nåstan successiv NG i hastigheten af Chro- I nometerns gång, un ntagandes den 16 Junii, då hon åter mårkligen afvikit från det vanliga, har Jag trott det vara mera enligt med sannolikheten, att göra den förutnåmnda ändringen. - Måhånda synes detta undantag i beråkningssåttet nog vil- korligt och obeståmdt, men de skål jag anfört tor- de beråttiga till åtminstone någon probabilitet om 236 ST riktigheten, Hvar och en, som håndelsevis kom- mer att begagna dessa orts- bestämmelser och hy- ser tvifvelsmål om den anförda grunden för deras beråkning , kan lått antaga en annan, då den på & hvart stålle observerade tiden år bekant. Med 7 denna föråndring, och då man förutsåtter, att tids- skillnaden : emellan Stockholm och Norrköping år | 7 307,50, blir de öfriga orternas vestliga långd- 4 skillnad i Tid från Stockholm följande: | Knappekulla — -& 16,17 Fallngebere: == fi 0A5 2 . Wimmerby — 8 53,69 i Shut) 2 5 ANV SRA oSadby — — 88 8.42 Rosendal — — 10" 7,00 Mililla — — gg 839 Backebo,—=4/ ===; 81 2200 Bränabult böt 1-203 00 Calmar» —"— 6, 40.26 Mönsterås — 6 1åb 190 Döderhultsv. — € 29”;19 Westervik — :05&s5 42",06 =) däslekutt.;. si 6 Re Jeg har ej underlåtit att på flera sått pröfva / Nd Å föregående utslag, Med tillhjelp af de bekanta tids-skillnaderne af Norrköping, Calmar och We- = stervik, har jag för de nu observerade orterna fun-"" nit flera uppgifter, hvilkas medeltal så nåra in- ståmmer med dessa, at de ej förtjena serskildt” apföras, och styrka trovårdigheten af dem, så vidt som år förenligt med en ojemnt gående klocka. +) Uti Korgl. V. A, Handl. 1811. a:de Qvartalet, sidd. 256 och 266, är Längden 2f Westervik utsatt nll AH | .37”,12, men bör vara 354 377,12. ; 237 Det lårer få råknas bland tillfålligheter, att Jångden af Calmar intråffar på 3 secund i tid med observationen år 1810. Westervik kommer dere- mot att ligga Öfver 5 tids secunder wvestligare ån hvad observationerne' 1808 och 1810 bestämma, hvilka såsom vål Öfverensståmmande böra före- dragas. För Mönsterås år skillnader 7”, och som företråde ej kan gifvas någondera observåtionen , tages medium af dem. Den största skillnad yp- par sig vid långden af Wimmerby, hvilken nu fanns mer: ån 17 ” tids-secunder vestligare, å an 1808. Det år svårt, att beståmdt afgöra, hvilkendera af dem får anses pålitligare. Den åldre uppgiften be= ror på enkla solhöjder , som sållan gifva såkra ut- slag. Under denna resa kan ock Chronometern tillåfventyrs hafva på dygnet före observationen i Wimmerby gjort ett afsteg, som ej varit möjligt att upptåcka eller beråkna.. Att likvål sluta af förekomna anledningar under begagnandet af den förra, genom hvilken denna ort kommit att ligga för mycket i Öster, torde den sednare vara riktigare, ,f Tabell öfver de vid Bråviken observerade Långder. | Chr6. tern beräknad ig förän- | CI ; 2 3 na RE Chrenom. obs. Be Srelen Jun.T4 | oc 5 55,00 Norrköping — - 1 ot 12" 36,46 : t " 35 537,20 ER : ; 15)| — 5 59,16 Fårjestaden - - | — 11" 44",32 ” / S 18:50 € 16 . ER 6' 517”.66 5 s FTSE E 53,20 | | 17 2 7 50”,86 ; , t" 53 12 S : | EE S Sandviken e - I 2050 KAL20 FÖRS 0-2 1027 : : é 537,20 20 = 10 130-47 Lå SS "” 33 2 KG | TE oo ST 3020 I a 21 — 12 16 88 | ; SE Sa 53",20 | 23 I — 13' 10”,08 idsskilln. w. från Stockholm. 5 457,16 SER 25 239 Den 19 Junii återkom jag till Norrköping, i afsigt att undersöka Chronometerns förändring de förflutna dygnen, men rägnigt våder, som se- dan fortfor till och med den 23, hindrade obser- vationerna. Långderne af Fårjestaden och Sands viken hade då kunnat hånföras direct till Norr- köpings meridian, och derigenom blifva säkrare, men nu har jag nöådgats antaga den gifna tids- skillnaden NR Stockholm och Norrköping, =7 30550, till grund och derefter beråkna de samma, hvilket.i anseende till nog lång tid emel- lan observationerna i dessa ståder ger mindre på- litliga resultat. Bredder och Längder. Bredd Längd vester fr, Stockholm i Tid. i Grader. Norrköping - - is8!! 360 3/0 2 g2"tag) 19 537 140 Knappekulla = -|589- 91 1il(l/— 64 16,17) 19 346 3" Hallingeberg = = 157? 50f 170/— 54 11: 12 480 AB Wimmerby - — "= 1572 400 1771— 81 $3'1,69] 29 13126” Isbult > - = [579 281 334— 3! 5473) 1246! 27! Staby se Ae NA 4 4610l—- gr Bu 4222 20 LM Rosendal - = 579 10/4 VR ER 7 a 280 re Nabila SS SNF ÖS sd 5 MV fraga 9! 839 29 17! 16" Bäckebo = == =—- |56? 54! KIL mar g! SÄG 287 |f 30 Brånahult = —- 1562 46, 281t— 9! 0597 29 15! 144 Calmar = - — 56? 40! 28'1— 6! 491,26 LÄG IR IC a Mönsterås - - KR 2! 44! — 6! 30/96 12 Se 44!'! Döderhultsvik - |572 16! 28/0— 6! 294119) 19 37! 18" Westervik - - 1579 46! 2!0— $! 42406) 1? 25! 31 Lislekutt - = 1582? oo! G6'ul— 5! 51! 88 29 27! 58 Färj SN = = 15$2 37! JUN an 1 45.16 VARAV BRASVIkEa) (Rn IKSPyHe” 24 42041 19 art 6 240 BESKRIFNING | Öfver några i Sverige funna Vatten-=. = flugor (Hydromyzides). af CARL FREDR FALLEN. den 3 Mart. 1813. : 8 Ä Din största antalet af tvåvingade insecter tvif- velsutan erhåller sin första utveckling uti vatten, eiler i sumpig jord och fuktig orenlighet, (sannolikt tjenande då till föda åt fiskar, amfibier och sump - foglar) så gifves likvål anledning att betrakta en mindre del arter såsom egentliga wvatrenflugor, de dår mer ån andra uppehålla sig vid vatten, åfven sedan de uppnått sin fullkomlighet. Men det år i synnerhet med afseende på vissa yttre kånne- mårken, hvarigenom man blir 1 stånd att beståm- ma arter, såsom utgörande en egen familj; tll. /ltmad för. des systematiska undersökningen. Dessa kånnemårken skola förnåmligast sökas uti skapnaden af Palpi och Clypeus, hvilken sednare betåcker bhufvudets fråmre sida ifrån antennerna ånda ned till munnåppningen, samt utgör ej sål- lan pannan (froms). Sjelfva snytet (proboscis) år äfven mårkvärdigt, liknande en liten hårig klump; ål | som, fåstad i åndan af sugröret, år större och kan mera utvidgas, (likasom för att samla mycket vat 241 ten) ån hos de flåsta andra flugarter; hvärvid de breda och hinnakrtiga palpi tyckas förhindra, att sugröret icke skall sjunka för djupt. - Detta sug- rör Chaustellwm) år så vål hos vattenflugor, som hos andra tvåvingar, med skaftet insatt midt uti en hinnaktig blåsa, hvilken år fåstad rundt om- kring munn-cavitetens nedersta kant, och kan til- lika med sugröret indragas och utskjutas. I sisia fall blifva palpi hel och hållna synbara; men åro dock så långa, att de oftast synas utanför mun- nen, åfven sedan haustellum dragit sig tillbaka, och böra då icke misstånkas att vara någon set- skilld Jlabium. — Antennerna hafva ej mer ån 3 leder, hvaraf de 2 inre åro ganska korrta, föga skiljbara, men efter vanligheten håriga. Den yt- tre leden Cla palette DE GEER) deremot långre och bredare, ån trubbigt oval, platt, ån spitsig, år alltid naken, med undantag af en enda sera dorsalis , som käk vara anfingen enkel eller fjå- derlik, — Vingarne hafva en enkel nervgång, (så att de sakna både nervus interior marginalis och angularis) ej olik den, som förefinnes hos arterna 1 sista storafdelningen af slågtet Musca, och i derpåföljande familjer. Någon afvikelse åger dock hårutinnan stundom rum, och gifver anledning till art- fördelningar. Vingfjållet år ganska litet, föga mårkbart, förutan dess flikar. Sjelfva kröppell är ofta metallfårgad, och kanske alltid öfverdragen med ett mjölaktigt , silkesskinligt, mer eller min- dre mårkbart ludd, som utehåller vattnet, och gör följaktligen flugan så mycket tjenligare att kun- na flyta. Man finner håraf, att Hydromyzides höra till den hufvudafdelningen bland Diptera, hvars an-- tenner åro med få leder, samt med seta dorsalis försedda, hvars vingar åga enkel nervgång och 242 4 hvars munn åger proboseis. Till samma afdel. ning höra fera familjer, hvarifrån de egentliga Vattenflugorna på följande sått torde kunna skiljas; nemligen från Muscides: genom ett ganska litet, ofta omårkligt vingfjäll, i kanten flikigt; hvarför- utan borstlika hår i munngiporna (mystaces) och intryckt muonsköld (Clypeus excavatus) ej förekom- ma mer, ån uti slågtet Hydromyza. Åfven pa pi dilatati, plani, skilja dem från Muscides, då slågtet Lispa undantages, hvars stora mystaces och » vidlyftiga vingfjåll nogsamt utmårka familjen, hvartill det hörer. — Från de öfriga familjerna skiljas vattenflugorna vål förnåmligast genom pal- pernas bredd och platthet, men ock genom elype alldeles egna structur i slågtet Ephydra, samt ge- nom dess likhet med en ej intryckt, snarare con- vex, jämnbred .skifva uti de artrika slågterna No- tiphila och Dolichopus, hvilkas kroppsbeklådning, silkesskinliga och metalliska fårg ger dessutom ej sållan , för ett vandt Öga, anledning till ett snart igenfinnande. | ' Könskillnaden, hvars kännedom till arternas riktiga beståmmande år alldeles oumgångelig, upp- tåckes såsom hos de flåsta andra tvåvingar, genom tvånne under Hannens anus sammansittande kro- kar, de dår i nedan beskrifna arter åro ganska små och liksom hoprullade; men åstadkomma dock att anus ser tjockare och trubbigare ut, ån hos ho- nan , der dessa krokar alldeles saknas. korrt; tredje långdnerven förenar sig med costal- , 250 é j , nerven i sjelfva vingspitsen. Fyårnetven ligger nåra icre vingkanten, | å p js0 TA 2. N. cinerea Havo-cinerea; antennarum medio, biis tarsisque testaceis. = - 3 & 2 Råkas nog ofta på våta: ängsmarker. Bigge kön variera till storleken, både såsom större och mindre ån förra arten, Clypeus år convex, naken / och smutsigt gul. "Antennerna utstående, på: un- dra sidan convexa, med en gul flåck på basis af yttre leden. Thorax med sidoborst stöter i gults | abdomen 1 grått, nåstan fåckig. Fötterna grå med H fina spinule. Tibier och tarser bleka. VWingar- I nes nervgång såsom 1 förra arten, =” 3. NN. anmulata nigricans, abdominis lateribus albo- U| punctatis; pedibus nigris albo-annulatis. . 3 2 Arten åger knappt en loppas storlek. Bågge - kön hafva en gulaktig panna, i åndan hvit. An- / tennerna utstående, gula, med en svart knöl vid basis. Vertex grå, på sidorna hvit med borst. Thorax grå med otydliga mörka rygglinier. . Ab - domen svart med hvita sidopuncter. Fötterna -| språckliga, af hvitt och svart, dock så, att tibi- | erna alltid ha midt på, en hvit ring. Vingarne färglösa, med medelmåttig auxiliar-nerv, emot hvars spits medlersta tvårnerven sitter juti vingens dis- cus, Men .den -ordinaira tvårnerven löper något långre ifrån vingkanten, ån i förra arten. Anm, Denne arten, tillika med flera andra af | a fast, upphörde genast” blödningen baktill, nåshå- Jan uppstoppades framifrån med fnöske, under det tamponen höillts, fast med tråden som deltes i tu och knöts om en tums lång rund pinne fram om nåsan, hvarigenom hela uppstoppningen höllts qvar och fast tillsammans. Ingen blödning mårktes se- dermera. Nåsan var endast 1:sta dygnet litet svul- len och öm på samma sida, men sedan hade den sjuke ingen olågenhet af förbandet och respirerade lått genom den lediga nåshålan; på aA:de dygnet ”aflossades pinnen och de framifrån införda compres- ser, som voro alldeles lösa, uttogos; på 7:de dygs net lossnade den bakifrån införda tamponen, nede föll af sig sjelf i svalget och uppharklades. Den sjuke återfick småningom sina krafter, Jag har trott mig böra anföra detta lika enkla som såkra sått att stilla blodflöd utur nåsan, dä det icke utan fara för lifvet eller hålsan kan lån- ere fortfara, emedan Auctorerne gifva nog invecke lade och svårt verkstållbara råd i detta fall BELL t. e. proponerar att införa en tarm, hvars ena åns da år hopknyten och sedan fylld med kallt vat- ten ; men denna tryckning kan ej blifva så såker som af en fast kropp och icke verksam på alla stållen af nåshålornes ojåmna och olika vida ytor dår de blödande kärlen kunde vara belågne, Berne TRANDI och BELL omtala åfven tillstoppning af nåsans håligheter bakifrån, men föreslå att upp- K. V+ 4. Handl, 1813. St. Il. 12 264 - draga trådar eller spelstrångar igenom båda nås- borrarne, om också endast den ena blåder, genom, en cylinder försedd med en fjäder, som vid på- | tryckning skulle komma fram i munnen, o. s. Va och att sedan vid de genom nåsan uppdragna trå "darne fåsta en tåt sammanrullad compress af char- F "pie och -uppdraga densamma. RICETER, i dess Chir. Bibl. iX. s. 471 criticerar båda dessa me- toder, men anvisar icke någon bålttre. Det låtta= ste sättet att inbringa tamponen, synes mig vara det jag beskrifvit. Att igenom båda nåshålorne = införa trådar och i dem fåsta en compress, som - icke går in i nares, utan stadnar bakom, kan ej ståmma bloden så såkert, som att i sjelfva den hå- lan som blöder införa en tampon; att inbringa en så stor massa, som en sådan compress skulle ut- göra, . om den skulle uppfylla åndamålet, möter stora svårigheter och visar nåstan att detta förslag är mera theoretiskt ån practiskt; dessutom blir en sådan compress under passagen, af saliv och blod- blandad slem, våt, hård och glatt på ytan och så- ledes "mindre tjenlig till compression; att, då en- dast en nåshåla blöder, som vanligen år håndel- sen, införa trådar genom båda, år en dubbel och onödig operation, hålst den icke verkstålles utan mycken olågenhet för den sjuke, som derigenom åfven utan nådvåndighet hindras att respirera ge- nom den friska nåsborran. bv, RON Om Guldets Låkedoms-hraft, af JOH. L. ODHELIUS. - d. 17 Febt. 1813. Paäligt mitt inför Kongl. Academien å atagne löfte, vid Presidis-ombytet d. 19 sistl, Augusti, får jag nu inberåtta några sjukdomshåndelser, som bestyr- ka Doct, CHRESTIENS uppgift om Guidets låke- domskraft. Jag har vid desse försök nyttjat den Guldets preparation, som han kallar Muriate dor, hvilket år en afdunstad upplösning af rent guld i salpeter och sal:syra. Jag har ock af desse försök funnit, ech kan vitsorda D:r CHRESTIENS försåkran, att Patienter, under detta medels nyttjande kunna fort- fara att förrätta vanliga göromål, att de icke åro förbundne att iakttaga någon strång diet och att — de icke af guldet få sådane olågenheter som ofta af mercuren, Låkare-Vetenskapen har: således i denna mes thod vunnit ett nytt, ganska kraftigt och såkert medel att emotstå och motarbeta hvarjebanda men- > niskokropparnes förstöring, och att återstålla deras | olidne förluster, i möjligaste måtto. | Hi då EE AN RY 206 1:0 Pigan Maria Woalström 38 år, intogs på K. Ser. Ord. '/Lazaret d. 11 Mars 1812, hade då |/ ett stort sår på uvula och "velum palatinum molle, ett sår af 43 tums långd på högra axeln, jämte ”sårnader på begge benen. Hon hade legat i sång med en kamrat, hvilken med elak ande- | drågt och halsfluss plågades af gonorrhé och flere | utslags. sär. Före utslagen hade MWalström haft | vårk och styfhet i lederne, med susning för öro= + nen och Svag hörsel, Efter tånsning af prima vie och bad, börjas des d. 13 Mars att gifva henne 3 gran guldsalt med en scrupel pulvis amyli blandad:, som hon med sitt finger kringdelade på tungan och i gomen, undvikande tånderne, efter möjlighet; detta sked- de morgon och afton. De första 7 dygnen mårk- te hon "ingen förändring, ehuru hon År ett lenande gurgelvatten, men sedan började sve- dan i halsen och svalget tydligen försvinna och såren renas. Det på armen fants d, 2 April vara | låkt och d. 9 det i halsen. Omkring d. 13 mirk- 1es någon feber-rörelse i kroppen, med rödt fint utslag på armarne, hvarföre på nägra dagar en- | dast nyttjades Infusum Flor. Sambuci, samt blod- - | iglar på högra knået som rodnat och svullnat; se= dan febren genom svettning var förbi. Med Maj månad börjades guldsaltet å nyo, Jemte Infusum Fl. Sambuci mot nåtterne. Alla sår låktes nu da- geligen, dock långsammast de på benen, så att pa- tienten kunde d. 10 Maj låmna sjukhuset frisk. Hon hade inalles nyttjat 20 gran af guldsaltet, på förenåmde sått uppblandadt. 2:0 Arrendatorn Anders Weselius, 38 år gam: mal)! hade för 3 år sedan mårkt knölar i huden ' nedom hvardera knået, samt upphöjning på vån- | stra tibia, gom småningom” börjat Oma, rodna och ta nyttjade 2607 blifva sår, hvaraf somlige låktes, men andre icke; flere dylike uppkommo på vånstra benet. Vänstra testiclen 'svullnade och blef större. Flere blemmor uppkommo på glans penis, de dår ömsom låktes och återkommo, samt syntes ånnu; sjelfva penis svullnade och vårkte tidtals. Sådan var patientens beskaffenhet då han d. 16 Junii 1812 intogs. Han hade icke nyttjat några låkemedel för desse åkommor. Efter vederbörlig " ränsning, börjades d. 18 med lika dosis guldsalt, morgon och afton; såren började korrt efter sup- purera , starkare och om 8 dagar minskade hettan och rodnaden. Under ena knået uppkom en knöl som snart bröt upp och gaf var. De förra såren visade tecken till låkning i början af Juli mår nad. Efter något mera gående i rummet märktes 1 såren mera fodrad och hetta, som likvål genom saturnina snart stillades. = Testiclen började nu ock aftaga i storlek och tyngd. Patienten drack dagligen minst I qvarter stark Decoct på Trifoli- um agvaticum. Guldpulvret togs nu 3 gångor om dagen i 3 veckor; d. 12 September begårte han resa hem; testiclen hade då återfått nästan naturlig storlek och var mjuk. Alla sår, på 3 små obetydliga når, syntes låkte, och desse visade daglig för- båttring; knået ledigt och utan styfhet. 3:0 Dennes hustru; af lika ålder, hade för 5 ar sedan fått en bulnad i vånstra låret och för 3 är sedan en dylik på högra benet och hade för desse åkommor nyttjat Mixtura mercurialis ph. ps hvaraf lindring i vårken vanns, 2 år tillbaka - börjades vårk i vånstra armen och en knöl uppe kom i hufvudet med svår nattvårk. Hon blef då intagen på Ser. Ord. Lazaret, och soulagerades gan- I ska mycket genom nyttjande at Ungv, Mercuriale. 268 utvårtes samt calomel invårtes, så att hon ett år mådde vål; men för 10 månader sedan återkom nattvårk i armar och ben, ofia med hjerte 7 klappning; hon blef ock bes, feck hosta med biodblandadt slem, Efter svår hufvudvårk yp- pades innom ett halft år en exostosis i pannan, . hvilken vid ankomsten d. 16 Junii var qvar, med svår nattvårk i benpipor och hals, hvari likvål imtet fel syntes ehuru den Ömade vid påtryckning. Hade et ytligt sår nederst på högra benpipan. = Hon nyttjade nu, lika med mannen guldsals tet, Efter 8 dygn blef vårken lindrigare; omkring | den 10 Julii mårktes bensåret båttras och exosto= sen i pannan minskas. Hon drack nu ock Decoet på Trifolium aqvaticum, samt nyttjade saturnina | efter symptomernes behof, På halsen lades vest- catorium. Hon tog ock hårefter 3 gångor i dyg- net sitt guldpulver. Då hon d. i2 Sept. jämte mannen reste hem, var exostosen försvunnen, haf= sen frisk, ehuru någon ömhet vid svåljandet: arm- lederne voro något styfva; bensåret låkt, men ömt, och vid stark kroppsrörelse ömhet 1 lederne +), 4:o Enkan N. N. 41 år gammal, hade i nå gra månader baft ondt i halsen med svårighet att svålja. Vid intagningen den 27. Avgusti hade hon ett stort veneriskt sår på velum palati, (der uvula redan var borrifrått), med svårighet att svålja, ARV LR — +Y Desse hegge Patienter, hvilka utan stidig förbärtring i Here omgångor hade nyttjat Mercure i hvarjehanda form, hyste, efter gemene mans tänkesätt, stort förtroende till salfvor, och ville, 1 amseende till styfhet i ksävecken än ytteriigsre föröka hvad Unmgventum Mercuriale kunde verka, hvilket ock skedde, och bletvo hemligen genom min ÅAdjuncts åtgärd dermed tillfeidsställde, ehuru utan = någon synbar nytta Detta minskade så mycket mindre Guildsaltets tydliga och ovedersägliga kraft emot deras svås fa S$Symptomer, som derigenom vinnes den kunskap, att | Mercute kan med säkerhet nyttjas under guldsaitets bruke Lå fÅ 269 talade i nåsan och beklagade att hon af mercuri- elle medicamenter, som hon likvål oordentligen nyttjat, ingen lindring haft. Efter laxermedel, börjades med lenande gur- gelvatten och guldpulvret, 2 gångor om dagen. Redan efter få dagar minskades vårk och svårig- het i halsen, och innom 14 dagar var såret renare och mindre, och efter 3 veckor måst låkt; an- sigtets hy blef friskare och renare. Hon låm« nade sjukhuset d. 22 Sept. alldeles befriad från sina medförde plågor. 5:o Flickan Maja Brita Salberg, 14 år gam. mal, intogs d. 10 Julii 1812; hon hade då öfver oS zygomaticum på högra sidan: ett djupt. fråt- Sår, rundt och af z tums diameter, och på vån- stra sidan flere dylike större och dee med spåck=) aktig grå och varig botten, samt med röd och het hud dåremellan; åfven var undra ögonlåcket svul- lit. Flickan berättade att sjukdomen börjats Jul- tiden 1811 med kliande blemor, som snart för- vandladt sig till fråtande sår. Hvarjehanda hus- curér hade långe förgåfves blifvit nyttjade. En qvacksalverska på Södermalm hade tagit henne hem till sig och lårer, efter flickans beskrifning, oifvit henne piller och mixtur, troligen mercuri- elle, men allt förgåfves. Genom Policens åtgård kom hon till Lazarettet. Dår bruktes på såren Althé-decoct, invårtes acidum nitri och på vadorne vesicatoria, omsider ungventum hydrargyri; men som föga förbåttring håraf förmårktes, beslöts att försöka guldets kraft. Från d, 10 Sept. tog hon 3 gran i sender 2 gängor om dagen, och utvårtes pålades utspådd bly-åttika; invärtes drack hon decoct af Trifolium aqvaticum, Proportionen af guldsaltet öktes från den 9 October till 3 gran 3 gångor om dagen; SR 370 hvarefter mot slutet af månaden, såren började | förbåttras, och, ehuru ganska långsamt fortfarit, var det på högra kiadbenst d. 18 Decemb. likt. Så- ren på vånstra kindbenet envisades ånnu med - cren botten i Januarii 1813, men artade sig dock i dagligen till låkning. FE Desse patienters nytta af guldsaltets anvåne:' dande, bevisar således vårdet af denna nya metod till veneriske åkommors botande. Jag upprepar hår ock min Öfvertygelse om dess stora practiska fördel, framför mercurielle låkemedels bruk i sam- ma åndamål: man kan obehindradt skjöta vanliga gåromål; man behöfver ingen strång diet, endast god föda i måttlighet; man får inga ledsamheter af låkemedlet m. m. och Låkare-vetenskapen har vunnit ett nytt kraftigt botemedel. Men ock i 2:ne andra håndelser, dår ingen anledning år till venerisk art, har jag rönt och får hårmedelst till K. Academien uppgifva guldets oförmodade kraft. 6:o En medelålders man, litet öfver 50 år, som långe varit sjuklig, hållit sig mager, vål - haft matlust men föga gagn deraf till kroppens styrka, anfölls hastigt i Julii 1812 af feber-rörel- ser med lindriga håll i veka lifvet, ondt i brå stet, kraftlöshet, med styfhet och krampdrag i fot- vristerme, af hvilken plåga han åfven ofta förut varit anfallen; under en af de erfarnaste Låkares tillsyn, med ömhet vårdad, Ööfvervanns vål detta onda tils en stor del, men kraftlösheten, styfhet och krampdrag nekade honom att ens stödja sig på benen, Som han af mig feck underråttelse om flere lyckliga försök med guldpulvret, och sedan han = fått försåkran att dåraf ingen olågenhet för hans + kropp skulle uppkomma, beslöt han, af eget be- j + RM Fre 271 väg, att försöka om någon god verkan för hans långvariga sjuklighet kunde deraf vinnas. Försöket började d. 22 Aug. 1812, med gran dagligen, morgon och afton; lifvet, som var tit nog löst, blef snart mera naturligt, upphost- ningen af slem minskades, och den Halda Svett. ningen som några nåtter varit nog ymnig öfver rygg, axlar och bröst, upphörde småningom, och kisitöne mårktes tilltaga, krampdragen i fötterna minskades åfven, ehuru långsamt. Den i första dagarne af September oförmodade starka kylan, gjorde ingen annan obehaglig verkan i denna för. |» båttring, ån någon mer svårighet att föra kroppen rak, vid gåendet, samt någon svindel dårunder; men alla desse olågenheter försvunno når våder- leken blet blidare, ehuru patienten icke ånnu va- rit utur sina rum. Efter 21 dagars bruk af de medicament, och under en glådjefall micskuiag 2 plågorne, samt krafternes förökande, beslåt dock patienten att på 8 dagar taga 3 pulver om dagen, för att utröna deras verkan på kånslorne; tungan blef då mera svårtad, och något stråf, äfvensom gomen; men för öfrigt ingenting mårklig:, utan hålsans förbåttring fortfor. . Härefter upphördes med pulvernes dagliga bruk och patienten var vid slutet af September ganska mycket förbåtirad , samt hoppas att nåsta sommar gezom andra stårkande medels tillhjelp, småningom fullkomligen återvin- na hålsan, hålst sedan han ock, id båtire vå- derlek , nu har-nog krafter att taga rörelse i fria Iuften. | 7:9 Frun i huset, omkring 40 år gammal, som flere år haft svårighet i sina ben, hade under mannens förenåmde svåra sjukdom, 1 3 månader varit anfallen af stark svullnad i det ena, med ros- aktig hetta samt 2:ne Öppna sår på smalbenet, 272 med höga kanter, oeh mycken vårk af spånnin= = gar i huden; hvilka plågor af hennes oro och bekymmer under mannens vidt utseende belågen- het mycket ökades, fattade åfven af eget bevåg det beslut, att, Åhura hon genom en den erfarnaste / Låkares tillsyn fann mycken minskning i sina plå- 7 gor, samt icke tviflade om fullkomlig hjelp, likvål - tillika försöka guldpulvrens medverkan, uppmun- > trad dårtill af sin mans tydliga derigenom vund- na förbåttring. | Utan att rådfråga mig tog hon, jämte de ut: vertes kraftige medlens bruk, dagligen 3 gulds = pulver. Hon hade dåraf stundöm. Str smak i mun och tungan blef mycket svårtad; men fann snart hastig lisa i kroppens plågor, feck båttre nattro och sömn, samt dårigenom mera kroppsstyrka och munterhet; ansigtet antog ock en mera liflig fårg. Hon minskade nu pulvernes antal till 3 om dagen, och efter 72 styckens nyttjande hade hon, genom den kloka utvårtes sköåtselns fortfarande; den glåd- jen att se svullnaden och rodnaden i benen försvun- nen, såren låkte, samt beråttade mig nu först sitt med guldpulvren gjorde försök, hvaraf hon förså- krar sig hafva kånt en fortskyndad hjelp till denna besvårliga sjukdoms öfvervinnande. Stats-Secreteraren m. m. Friherre SHERING ROSENHANES Biographie. H,, var född den 6 Jan. 1754, den förste af 4 syskon, fruckten af det ågtenskap som Kammar=- herren Frih. FREDR. ROSENHANE ingått med Grefvinnan EvaA S. STENBOCE. Med lyckliga anlag begåivad , samlade han sine kunskaper först under deras ögon som han hade att tacka för sin varelse, och sedan i tre ar vid Upsala Hög- skola, hvilken han lem- nade 1772 för att ingå i Canzli-Collegii Expedi- tion af Konungens Canzli. Under de följande 6 åren genomgick han de första tjenstmanna-grader- ne, och blef 1779 antagen till andra Secreteraren i Konungens Cabinet för Utrikes Brefvexlingen, en syssla som han i 13 år bestridde; hvarefter han 1792 blef Cabinets-Secreterare och erhöll 1793 fullmagt att vara Canzli-Råd med såte och ståmma i Collegio, men bibehöll tillika den förra beståll- ningen ånda till år 1800, Efter Canzli- Collegii upplösning kallades han att vara 'Ledamot i Canzlers-Gillet och i en ny sakernas ordning 1809 åfven lill Ledamot af Canzli-Styrelsen med Stats-Secreterare - fullmagt. Emedlertid hedrades han med sårskildta för- troenden, ån att förestå Ofver-Post-Directörs- 274 ; Embetet,' ån att, under Riksdagarne i Örebro (1810 — 1812) Fälla Conferencerne med de i Stockholm qvarblefne Utrikes Ministrarne. Förut, | (1794) hade han dessutom blifvit af Konungen, | för sin långvariga tjenst, ihogkommen med min- - dre Nordstjerne-Korset, och sedermera (1810) med | Commendeur -Stjernan, och omsider (1811) med = K. CARL XllIl:des Orden vid dess instiftelse. Friherre ROSENHANE var en man af sann lår= dom. Hans lyckliga minnesförmåga understödde hans böjelse för historiske undersökningar, sårdeles i få- derneslandets håfder. Han ågde den vidstråckta- ste bok-kånnedom, och har sjelf spridt ljus genom de skrifter som skola långe bevara hans minne, och hvilka så vål den egentlige Håfdeforrskaren som Publicisten skola låsa med lika tillfridsstål- lelse, Först K. Vitterhets-Academien (1791) och sedan K. Vetenskaps-Academien (1799) erhöllo hans bitråde såsom af en nitisk och arbetsam Le- damot. — Den förras Handlingar prydas af hans Tntrådes- Tal "om ”Historiens öden innom fåder- neslandet<, och den sednare har funnit sin egen historia förtråffeligen utförd i det Talet som hölls = vid Presidii nedlåggande 1805. i Flera år tillbaka åkomne giktplågor hade ge- > nom förnyade anfall ofta gjort Frih. ROSENHANES hålsa vacklande, och småningom försvagat hans kroppsbyggnad, hvilket förmodligen bidrog, att. en under ett sednare tillfrisknande tillstött feber slutade hans dagar den 6 November 1812 på u dernesgodset Torp i Södermanland. Frih. ROsENHANE lefde ogift; var den siste af sin ått, hvilken åfven nu på svårdssidan med honom upphörde, | 275 Hans förnämsta Arbeten äro följanke: Svea Rikes Konunga-Långd. Traheryds Församlingar samt Coniracts-Prosten i Sunnerbo Hårad i Wexiö Stift, Eric HJELM, och dess sednare Maka CECILIA GISTREN, dot- ter af Pastorn i Wigeltofta P. GISTRENIUS. Vid +2 års ålder och efter tillförene åtnjuten privat information, intogs ban i Rectors- Classen vid Vexiö Gymnasium, hvilket lemnades 1763, då kan ankom till Upsala. Hår fullföljde han sine studier under loppet af 11 år; och som Bergs- Vetenskapen blifvit vald till bufvudyrke , utgaf / han 1771 sitt första Academiska Låroprof "om ågande rått till G:ufvor och Malmstwuek", och år 1774 det andra elier Gradual Disputationen , under 7 Prof. o. R. BERGMANS inseende om hvita Jfern- malmer"”. Samma år blef han Auscultant i K:gl. Bergs-Collegio , men ver likvål 2:ne år förut an- tagen till Masmåsteri-Åmnesvån. Såsom Proberare vid K. Myntet erhöll han fullmagt 1782 och vi- carierade tillika för AÅssessoren v. ENGESTRÖM, från den tiden till år 1786. Blef omsider 1794 Mynt-Guardien och Föreståndare vid K. Bergs- Coilegii Laboratorium Chymicum> ånda till lifs- slutet, som timade i StockHolm d. 7 Oct. 1813. 281 Hans grundeliga och meddelande Kunskaper ådrogo honom med mycket skål K. V. Academi- ens uppmårksamhet och han blef Hennes Leda- mot 1784, samt intog sitt rum genom ett Intrådes Tal 2796. 3. 170. Undersökning af ett kållvatten ön Almby - gård, Gillberga Socken i Sö- ning dermanland. 1797. 2. 138. Om konsten att hårda koppar. 1805. I, I. Minerographiska anteckningar om ids Porphyrbergen i Elfdals Socken och Österdalarne. 2: 75. Fortsåttning och slut af ör 4. 227. Bihang till Herr BERNDES affänd- ling om Tegelbrånning. Dessutom följande särskildte Skrifter: Ofversåttning af Hr T. BERGMANS afhandling om Bläsröret. Stockh. 178:. Försök till: Historien om Borgerligt Samhålle, af A. FERGUSON. Öffers. Stockh. 1792. Anvisoing till båsta såttet att tillverka Salpeter. Stockh. 1794: Underråttelse om såttet att anlågga Salpeter-Lador etc. Stockh. 1801. 283 Afhandling om Indigos tillverkning af WVejde-örs | ten. Stockh. 18901. Anledning till allmånt utspridande af de handlag , som fordras att till Lifs söka återbringa skens döde m. m. Stockh. 1791. Smårre Afhandlingar i allmånna Hushållningen af D. Hume. Ofvers.. Stockh. 1791. Konsten att tillverka Pottaska. Stockh. 1802. Beråttelse om Elfdals Porphyr-Verk 1 Österdalar- ne. Stockh, 1802. : "UPPDRAG ef Kongl. Vet. Acad. Dag- Bok. FÖRTECKNING På de Böcker m. m. som under detta årets: förlopp blifvit. skänkte till Kongl. Vet. Arcademien. | RA KE. Vin. Societ. Nye Chartor öfver Seland och J[futland-efe. Saiskabets Bekjendtgörelse angaende de i Aaret I81I indkomne Premie.Eskninger, samt Nye Priis Opgaver for Aaret 1813. Hr HicstrÖnmeR, A.J., Catalogus Dissertationum Col- Iecet-oJ. El Tfanden: fom, LIL 0 Sammandrag af Berättelser ifrån Låkrarne i hela Eiket- om Veneriska Sjukdomen etc. Tr. på K, Sundh. Coll. föranstaltande. Stockholm | a RN Hr Grefve Scrwezas, F. B., Grundlinier till Stater- nas Historia, Andra Afdelningen. Stockb. 1812. Rorar Societr. Dess Transactions från år 1802 P, 2. tll och med 1812 P. 1. London, 240. Hr Sarewires. J. G., Eit Paket Manuscripter i Mathe- matiska ämnen. Hr SvEDEnNsTIFRNA, TE:, Annals of Philosophy by D, Thompson, N:o tr. London. 1812. : fr Farrés, C. F., Nova Hymenoptera disponendi Methodus. Dissert. Lond. Goth. Hr BirreerRc, G., Monöegraphia Mylabridum. e. Icon, i eolor. Holmize 1813. 8:0. z Hr TrtsserG, C. P., Flora Capensis. Sect, II, — Ups. 2513. 285 Hr TrAvEenrfeLT , C., Läkare-Sällskapets Handlingar, 1. 0. 0cCh. 3 dje Stycket. Stockh. I811—13. 8:0, Hr Swartz, O., Memoire explicatif sur la Sphere Cau- cassienne ou specialement sur le Zsdiaque, par CT GNSE LParis. Hög 40: Gentuleman's Magazine for the year 1774)7 1775 et 1775. London. 8:0. Naturalier m. m. Till Kongl: Vet. Academiens Museum 1883. Hr LJusScH, $. IL., Följande Foglar; Tetrao suscita- tor och Coturnix, samt Lanius Collaris, Hr SPARRMAN, Å., Mus Amphibius och Sorex Fodi- ens : bägge uppstoppade, Ett missfoster af en Hund med svintryne, från Goda Hopps-udden. (i spir. vini). Hr Swartz, O., Ett missfoster af en Gris med Ele- fant- Snyte. Hr LjunGBerc, L. BD. Stycken af mennisko - hufvud- skålar, uppgräfde på Gottland, nära Wisby, & ett i 15 Seklet timadt slagfällt. FÖRTECKNING på de Afhandlingar och Rön, som äro införde i detta Andra Stycke: I. 0, Slutföljdens giltighet, att af för- sök med Hydrotechniska Modeller i smått, dömma om Muaschiners verkan i 'stort: af Z. NORDMARK - - KEN EIEEN fe 2, Utdrag af Tabell-Verket angående Folk- mangden 1 RU år 1810; af H. NI- CANDER - . - > 15 5. 3. Försök vill ett rötfårdigande af de the oretiskt-chemiska åsigter, på hvilka den systematiska uppställningen i mitt försök till en Sörbäitning af dåen Chemiska No- - menclaturen grundar sig, af J. BERZE- LIUS - - 5 : RE No 4. Hörsök, att bestämma Syrehalten i Cer- oxidul och Cer-oxid, af W. HISINGER = 216. Försök, rörande de bestämde förhållan- den , wti hvilka Wismuth-Metallen ingår föreaingar med Svafvel och aj LAGERBJELM 3 - Fl RKO. 6. Orters Geographiska Lågen i 3 Calmar Län och Östergöthland , bestämda genom Ob- servationer med Chronometer och Spegel- Sextant år 1812; af CO. P. HÄLLSTRÖM 225. TT: Beskrifning öfver några i Sverige fun- na Vattenflugor RAR SS YE F. FALLÉN - . En ny Fogel, Rallus Paykullii, be- skrifven af. S. I LJUNGH É 4 IO, - Rön , att genom Tamponers införande stämma Nåsblod, af C. TRAVENFELT Rön om Guldets Låkedoms- Eralta af J L. ODHELIUS - Biographier öfver Stats.Secreteraren m.m. — Frih. S. ROSENHANE = < Chem. Adjunct. o. Laborat. oe 2 G. EKEBERG - = å Mynt-Guardien P. HJELM - > 287 240. 258 261. 265. 2735 276. 219: "FIGURER Till i8:3 ÄÅrs Handlingar. Första Stycket: Tag I. Figuren hörande till Herr Nordmarks Af. handling. — IL Fig. 1—6, (tll Herr Bergsténs Afhandl.) — III. Rosa Senticosa. (Herr Acharii Afbandl,y — IV. Färg- Tabell ( följaktig Herr 'Billbergs försök.) | — Andra Stycket: Bas. V, Rallus Paykulliil (Herr Ljunghs beskrif- ning.) 289 osm ——— Vsss— ———————— rd FÖRTECKNING på Auctorerne till de Rön m. m., som finnas införda i 1813 års Hand- lingar. Ps, E., Rosa Senticosa, ny Svensk Törnbuske, beskrifven = = g I. 91. Bercstén, N. J., En lätt method, att upptäcka hufvudegenskaperne af den Kroklinien , 1 hvilken en kropp föres, när den dra- ges till en gifven punkt af en Centripe- tal-kraft, som är proportionel mot någon dignitet af afståndet - - ET ERA BerzzEnivs, J., Försök till ett rättfärdigande af de Theoretisk-Chemiska åsigter, på hvil- ka den Systematiska Uppställningen i försöket till en förbättring af den Che- miska Nomenclaturen grundar sig. An- dra Fortsättningen = o=- os or I 39s Fortsättning och Slut = - RÖ II. 175: BirLzERG, G. J., Försök till Färgornas bestäm- mande i Natural-Historien S FNS PSI ÖRONSTRAND, P,. Å., Om bestämmandet af tiden då Anomalia Vera är gifven och Banan ej mycket afvikande från en Parabel - I. 13 Farrén, C. F,, Beskrifning öfver några 1 Sve- rige funna Vattenflugor ( Hydronvyzides) II. 240. HisincerR , W., Försök att bestämma Syrehal- ten i Ceroxidul och Ceroxid 5 I Hänrström C, P., Orters Geographiska Lägen i Calmar Län och Ostergöthland, be. stämda genom Observationer med Chro- > nometer och Spegel-Sextant år 1812 - II 225. 290 LAGERHJELM, P., Försök, rörande de bestämde = förhållanden , uti hvilka Wismuth-metal- len ingår föreningar med Svafvel SG Syre « Kod Ad a - - I. 219. LJUNGH , S. 2 En ny Fogel, Rallus Paykullii, Peskalhven. Ad SN JORYESUPR RI 2584. NicaAnpDer, H., Utdrag af Tabell- Verket angåen- , de Födda” och EGR i ENT åren 1806 — I810 => bär = FER RN SG Dito ang. Folkmängden år 1810 - II 155. NorpomMarK, Z., Om den dignitet af vattnets ha- - stighet, som, enligt hittills gjorda för- AX sök med smärre vattenhjul, finnes sva- rande emot dess vinkelräta anstötnings- kraft = - a - KANE dos bade g Om Slutföljdens giltighet, att af försök med Hydrotechniska modeller i smått, dömma om Maschiners verkan i stort - IL 135. OpreEuvs, |. L., Rön om Guldets Läkedoms- kraftilyges je = = 2 z kr TRAvENFELT, C., Rön, att genom Tamponers införande stämma Näsblod - «= -—- IL 261. WesTtrinG, J. P., Rön, att genom Metallbor- star, eller samlad myckenhet af Metall- spitsar göra Galvanismen mer användbar och Eker för Medicinskt behof - 1, 8L REGISTER Till 1813 Års Handlingar, öfver de ämnen osom deri förekomma. - | i ”Å SOMR Å Vera 13. Apsis 38. "Astronomiska observationer, biträde dervid 131. Bells och Bertrandis satt att stämma Nåsblod 263.; Ogilladt af Ri iter 264, : Biographie Öfver Ås. G. EKERPERG 276, Pau Je KIBSM 290: S, Rosa NHANE 273, 2 VÄ e 3 LZillagg och Rattelser. I. St A4rde sid. 4 rad, står +9 läs 10. ) ber tillägg (P.) 6 — F— tillägg T. I. Så CS Seg tillägg P0 8 — 28 — borttages IL IV: 2 — står Sys läs SIM. Pag. 3 — 4 — efter Fig. L tillägg Tab. I. rk Mods opp TER SE Fig 0 Tab IE " Y6e 20 BIEN SN nab, tillägg EE 1322. — 3 — står kalladt, läs kallat. INS. 100. 0 P2 står Guldpulpur, läs Guldpurputr: så | KMWA. Handl. 1813. 100170588