AS 14 ISA lo area lg tärde, ASA lp LAR DA reg hd im Ne da add DOT bh INält I KR NT se fl 000 LEKER $ ÖRA Od FLERE AR DR MH NG Ke FE PD än Id ke i fran, äl Rid " 4 SVAN nen EE i TT Fl ue id hdd vm ER d HG SIR (NR än FUKT 4 NN Vs Lita i dif I NN nm MAKA Hu igar fr 3 SG NG YR vb En I NOR h 40 lå KENT RI FAN ih i äl NL AN La fra i» NN HRNaga i FRU da SELIN i UHR FER SEE FTV pF MEAN MAI för kl 14) Ni TUNN FSE Ra HÖ tele ET AN FN r LA SS nn ARK SS a IR Gå EE EE =: | AN 4 I särarten 4 or a RR SS än Lu) Hu i SES HAE SER ER er i Ht I He meg sk RR SS at Lätt äl Jå t ON in Brin detad a EE | SR RH SN Re TER == STRTSET SFS ES SE Cå U 4 ad ee rs äH Hj A- dn rn Fr höns SR Hr vr fr ”"” 23 TRE -— =E ra rer POS bea = = FS Ma 8. 16 NORM il HO it He dör ih Mä Nr id NETR äng I NR PISA AEG ISALSE LE ALLE Hg (Kd ALE Hit RN vh TNE TÖMT SARA FAR Vard LL " fl Fal Sy ig LArg Os prång Hi IKE AL di Aa jr ir än a SR TARA Mat HÖR rt Split reed IG Kika ani 0 10 Hele Kil Kr LR RN FARAO IGN a Hd ÅN | i NR lt HH i 0 SS Se ER sa 4 | RN rt a ' ARN så HQ Ha SES ENE SR a - RES 80 " h, J LH EE = Fre VE ee = I Kil G OR i Så - a HÄ SR MINER NA eh a — Tr = EE fs HI RE) hh Å a 0 NN 4 SS N 00 i HIDE f Hå 2 R Ar | KAN KUR bekol i 60 24 al fö 1 SS | Ru EN ES ER VO Ser Ne 3 SLS REK BI RS Är RA = STANS ES = CM KÄ al ib än I RR 6 ned NE på PE aga NR i Han On dl SS Sh jÄ FE BR sjtndilk TEA id ådra i nn NN INTAR Si CM dr Förr fåra JAG kärr Ule föreg BARR IN Ha a fa Aag H U leda RR ue SÖT fd åt är | KVAL ib BR i AL bÅLNLEG i AS VN | ba. Kl i - 1 (FE ni Ny TR i q Ån a aj rd i ) RI ON SÖ (E) | a SS a ST ER RN INN ul Pro MIRI VÄRT få br AA EL Ma Fl] Hök Br sag rr ör FELNEnIE SNR a år fa RU 4 ej iRLNgR nd | Rh ud Ben HH AEG alt Vr al | RI EE : MILE KIKA Fr 4 as 0 Vv jan 3 0 UTE RING NRA HU Hu bil 14 44400 "äg FA ull Ian Up SR | ; Mill uh 4 ad i LIND KE KE TNG ju 19 | | fö i i UN ER et Sä ON MN KK > "” INNAN bg ju inl 4 Sr N (012) 0R AN NAN ed N $ LUK ÄTER BALEN Hl MT FR a fr Md ) STEN: $ ATA NN 4 vå 4 En VU albd arta sel Kd El 4 Sr RR rg å i LICK 3 IHIGEEL 0 NRA IH f 49 i il kl gt EN NER jen UK ban 209210 bv TSAR TN (5 ÅN TG Nor H LA fl SA SLM rdr hest Ive igA KANN NLRA Herr ; Hi : i angr SR KR Här 4 är 4 HE ke filat Ön [RT — 3 HM | IN Vt GRD ER Rn NG Malta hr EEE OR ud Mä MER Ny GA MM H ål Kn Hr Röd i Ko Jade a Så UT 5 FLN HEI RS Ha RR RAL SFL Hy Rd i HN HeLESTR FRE JAR EE i Re LER OLA ET RARDN HAN t | FÖR THE"PEGRBE | FOR EDVCATION I | FÖORTSETENCEE LIBRARY OF THE AMERICAN MUSEUM OF NATURAL HISTORY ARA I EONEL VETENSKAPS | ACADEMIENS I HANDLINGAR, FÖR ÅR 1817. n 09 = - : ES Do CR EFTERKOMMAN? | z STOCKHOLM, N RYCKTE HOS JoH. PEHR LinNDH, 1817. KONGL. VETENSKAPS ACADEMIENS HANDLINGAR FÖRRA HALETEN AF ÅR 1817. PRESES | H:r Fris. E. AF WETTERSTEDT, Tandshåfding, Ståthållare , Öfver-Directeur vid E. Landtmåteri Contoiret, Commend,. af Kongl. Nordstjerne-Orden. Om de uti Åbé år 28:06 observerade Sol-, Mån- och Stjernförmörkelser; af HENR. JOH. WALBECK, Math. Applic. Docens vid Univ. i äbo. Tun Kongl. Vetenskaps Academiens granskning har jag åran framlemna resultater af observationer på den Sol- och den Månförmörkelse , & amt några Stjernoccultationer, hvilka under loppet af detta är 1816 hår i Abo blifvit sedda, och hoppas Jag att desamma så mycket heldre torde vinna ett rum i Kongl, Academiens Handlingar, som de möjligen för beståmningen åfven af andra Orters geographi- ska låge någongång "kunna blifva nyttiga. Åfven hår var detta års Solförmörkelse större ån de på långre tid tillförene iakttagna. Solförmörkelsen 'år 1804, och Månförmörkelsen 1802, voro de sed- naste, som nåst före denna hår varit observerade, af hvilka den förre genom mulen våderlek hindra- des att fullkomligt begagnas. Af så mycket stör- re mårkvårdighet för denna Ort var Solförmörkel- sen. den 19 sistledne November, som den begynte följden af de i dett> århundrade, i Europas nord-' liga Orter, intråffande stora förmörkelser, bland hvilka må nåmnas den år 1820 den 7 Sept. som ”1södra Norrige blir total; år 1833 d, 17 Julii, K. V. ÅA. Handl. 1817. St, Ii | 1. 2 hvilken i Grönland, Island och SibBerien år störst; är 1836 d. 15 Maji, som blifver total i Södra Sverige och Tyskland; 1842 d. 8 Julii, som sy- nes total i Tyskland och Italien, samt temligen stor i Sådra Sverige; år 1847 d. 9 Oct., som blir total i Tyskland; år 1851 d. 28 Julii, som ses total i Södra Sverige, samt den år 1858 d. 15 Maji, hvilken blir total i Svealand och Finland. Deremot bör anmårkas, att Solförmörkelsen år 1860, som år föregifven att hos oss synas total, blir det blott i sydligaste delarne af Europa, men kommer att för våra orter visa sig liten. Solförmörkelsen den 19 November. Redan om morgonen samma dag uppklarna- de himmelen fullkomligen, och beredde den sköna- ste våderlek man kunde önska. Till Solförmör. kelsens observerande nyttjade Herr Prof. och Ridd. HÅLLsTRÖM en af HersCHEeL förfårdigad 7 fots Newtoniansk Reflector, som blifvit ifrån England nyss hit anskaffad, med dess minsta förstoring af 95 gånger. Herr Prof. AHLSTEDT observerade med en 23 fots Achromat på en Cirkel af Newmann, med 13 tums apertur och 25 gångers förstoring; och jag begagnade en Dollondsk Achromat af 4 fot, med 23 v. tums apertur och dess minsta förstoring af 40,6 gånger. Observationerna anstålldes uti Aca- demiehuset, ungefår 200 alnar söder om Domkyr- kan, samt 7”,2 norr om och 207,2 i tid öster om det Berg, der ett astronomiskt Observatorium snart iorde komma att uppbyggas. Förmörkelsens slut observerade jag på Prof. HÅtISTRÖMS gård, tått intill Domkyrkan, i det blifvande Observatorii meridian. De olikheter, som uti beståmningarne af hufvudmomenterne yppäat sig emellan Observa. torerne, böra tvifvelsutan förklaras af tubernas olikhet. Proff. HÄLLsTRÖM och ÅHLSTEDT nytt 3 jade en förtråftlig Chronometer af Arnold, N:o 2019, jag en också ganska god af Moncas N:o 263. Till tidsbesråmning, så vål för Solförmörkel. sen som occultationerne, har jag 1 synnerhet bes gagnat de talrika observationer, som Prof. HÄLL- STRÖM anstållt på åtskillige stjerrors immersioner bakom kyrktornet hårstådes a). Bland flere stjer- : nor förekomma denna höst i synnerhet 4» Piscium och Aldebaran oftast och i långre tid observera- de, hvarföre jag till bevis på såkerheten i mina tids- beståmningar, som i afseende på Observatorer , hvilka ej hafva" ullfälle ätt [arbåta på Observato- rier, icke sållan med skål betviflas, bör anföra den förra Stjernans Immersionsmomenter i Urtid, hvarvid anmårkes, att hvarje dags uppgift år ett medium af sex på särkildta stållen i rummet till samma mo- ment reducerade immersioner. Om alla dessa Ob- gservationer efter minsta qvadratmethoden och Gaus- siska eliminationsprocessen beråknas till utrånande af ett hårvid nyttjadt Pendelurs gång, finnes följande formel för 6:te Imm, af 4 Piscium, der? år dagar: Im. 6=7" 1918”',92—3'59",4746 (t— 12 Ociob.) + 07,0281556 (t— 12 Oct)”. Öfverensståmmelsen med Observationerna visar följande jemförelse, der första columnen innehåller omedelbara Ö:te Immersions- momentet, den andra 'samma moment såsom ett medium af alla 6 im- mersionerna, den tredje, samma 6:te Immersion, så- som den al dem alla håntedda formel fordrar det. Af de tvenne första columnerna kan man dömma om observationernas godhet; åfvenså af differen- serna i fjerde columnen. De mårkbara periodiska Ma SE med dem som omnåmnas i V.A, H, för 1815, a St, P. I tv ä föråndringarne bero dels af mer eller mindre klar Juft, dels af Pendelurets några sekunder mer eller mindre irreguliert varierade gång. Omedelbara | Medium 6:te Imm. ef alla 6. Formeln. Dif. Sept. 12j9'19'30”e.m.1g9'19'30"0/9'19 28”5|— SS 13] 1529 15 20,11] 15 27:4|— 1,7 16 328 3 27:3 3 24,3, 350 17. 85926 13 5925,6) 59 20,1|— 555 231 3517 | 3517:2| 35 19.0] + 1,8 24| 3114 31 15,51 - 31 18,5] 3;0 25) 2713,5 2714,7| 27 18,1 + 3-4 281 1513:5 15 13,3] 15 17:01+ 3,6 Oct. 4 S 751 14;2] 51 16.5] 2,3 '5|]7 47 14,5 47 14.3] 47 16,6] 2:3 111.-2320 23 19,3] 23 I18.4|— 0,9 121 10 4LS 19 21,2] 19 18.9|— 2,3 13] 15 21,7 15 21,5| I5 19,5:— 2.0 2910 1139 6 11 38,0; 11 36,0]— 2,6 Nov. 1155942 5 59 42,2] 59.49,7|]— 1.5 oj 28 0,5 27 59,2] 2755-71 450 1714 50 12 450 12,3] 56 14,0l+ I 19|4 48 17 48 16,51 48 19,4i—+ 2.9 Utom dessa uppgifter, som blott gifva Urets gång, år tillika nödigt att kånna absoluta Stjern- tiden för Im. 6. 7 Pisc. Denna fann jag med en Birds Qvadrant af 10,4 tums radie, som redan år något bristfållig, sålunda: 7816, Sept, 13. a0f39 12,92 Stjernt.. 12 par QQ) höjder. 14: 13, 59 16 p. Corresp. GC) bk. 17. 16, 42 18 Pp 23, 14, 33 god obs. 12 Cdk kH Wezgaoch Capella, 25:e 15> 94 17 p. Corresp. Oo + Oct, 31. Ir Så 1070D:E7 Ha rer å Nov. 12: 15, 72 31 par Corr. höjd. af B 3 Med. 3 Oct. a0'39'155' 06 | 1:38 par Corr. h. 5 Olikheterna i dessa uppgifter kunna så vål (utom af stjernans egen rörelse) förklaras af små variationer i Moncas Chronometer, som af beskaffen- heten- af BIRDS gamla quadrant, med hvilka des- sa beståmningar åro gjorda. Jag skulle dertill ger- na begagnat ett båttre instrument, men den 160 tums Sextant af TROUGHTON med Silfverlimb , som hår nu finnes, ankom, bit. först i början af November, och kunde således ej nyttjas till Sol- observationer... Den funna Stjerntiden varierar i an- seende till Precession, Nutation och Aberration till den 2 April 1817 endast med = 1502, och kan framdeles ånnu nogare finnas. — Solförmörkelsens början observerades sålunda: Hårrstaöx , Esalogllya Arn. =09 56204 en = 9's3125,6 M, Tid, ") : Aälneränr jä ga! 3a!! Arnold = 1I0N oe SÖN ra £ ? a WaALBECK 103'50' Moncas == 380 "ungef. 29,2 estimerad. Slutet. ; Å j H. 12513458”'55 Årnolde=12 18! $'/,8 Pend. = 12 14 $7,'/2 in. i! A. s4" Arnold FLN DIA 52,07 ww. 12 ay, 4 Moncas 1451 s2,lsin, 2, Min observation på början år blott en estime, emedan då jag först såg månen, den redan var ett godt stycke framskriden inpå Solen, De beg- ge andre observatorerne anse sig hafva observe- rat den noga. Vid början kan ock möjligtvis för Arnolds Chron. vara en osåkerhet af — 4”, hår- rörande af såitet huru Chronometer knåpparne råk- nades. Slutet såg Herr Prof. - "HÄLLSTRÖM ganska noga, likasom jag ock tyckte mig se det vål nog, ehuruvål en skillnad uppkom af 4 sTSKSOM inga- lunda får tillskrifvas uréns ojemnhet, utan tuber- +) De i min Diss. de Eclipsi QQ 1816 d. 19 Nov. uppgiina momenter B. 9f53/22//,9 och S. 12114'43”,7 som det i de HYesta exemplar rättadt står , Ofverensslämma temligom noga med observationerna, JG nas olikhet. Sådane felaktigheter intråffa sållan vid goda Stjernbortskymningar bakom den mörka månkanten, om ock tuberna åro mera skiljaktige. Observationsortens geographiska långd, hånledd af denna förmörkelse, s synes säledes böra grundas för- nåmligast på Slutobservationerna, så att dessa jem- föras med dem som åfven i anseende till instru- menternes godhet åro lika. — Vid absoluta tidsbe- ståmningen tror jag felet ej gerna Öfverstiga en eller par secunder, Till mårning af Chordorne för den förmörkade delen af Solen, måste Jag i saknad aft Heliometer, nyttja en trådmicrometer i i Dollonds Achromat, hvil- ken egentligen tjenar att beståmma differenser i A Recta och Mosbnalrr De observationer Jag der- med anstållde, kunde af flera skål ej blifva så nog- granna som jag gerna det önskat; emellertid, om de efter qvadratmethoden utråknas torde de, bragta till ett resultat, åga någon tillförlitlighet. De voro följande: fn Chyonosg Micr. grader. ”"s 10'11'20 3047: s 122 318 14 27 350 15132 358 15 55 366 18 15 406 18 51 408:3 19 28 414,6 20 5 425,0 Då trådarnes yttre kanter åro nyttjade, lågges till dessa uppgifter en correction för visarn = + 67,62, hvilken Corr. kan variera några seeunder, och alltid år ånyo beståmd. Om man antager en iemn variation, hvilket i anseende till Observatio- v nernes felaktighet år tillåtligt, följer af dem alla Distansen mellan Solspetsarne A=146”,96-+-13”,89t, der £ år Chronometerns minuter Öfver 1043 eller med Corr. för Visarn A= 153"”,58 + 137,89 t. Den- na formel ger åt de enkla observationerne följande fel eller correctioner: -F 07,43 + 1,0; — 2,23 ++ 0,23 —+ 2,2; — 5,43 + 050; + 2,93 + 1,0. Man kan således, såsom ett medium af dessa Observationer. antaga ” att distansen kl. 10'15'0” IMoncas var = 361:”,97. Genom 510 måtningar af Solens hori- zontal diameter , anstållde- förledne sommar, som jag antagit i medeltal efter PrAzziI och DELAM- BRE, har jag funnit hvar mikrometergrad eller m = 2,'92547, såkert på några få tusendedels secunder; hvaraf kl. 10£4'39,"2 medeltid, distansen mellan spetsarne var= 1058, 94 = 1738. 94, som ånnu bör ökas för refractionen. Ått sluta af formeln år me- delfelet för hvar observation + 17,8 = 5,2, och «inom denna qvantitet torde den funne distansen vara såker. | : På samma sått anstållde jag, nårmare förmör- kelsens slut, följande måtningar, hvilka ej blefvo så felaktiga som de förra, emedan observationerne ej bindrades af annat ån en sakta blåst, Moncas Chr. Chord. 12126” 375 13 0 364 1352 = 356,5 14 42 344 15 20 332,8 17 28 296,3 18 55 272 1940 — 254,6 Solens horiz. diameter fanns= 661 ;33 + 6”,62= 667”,95 = 1954”,07 som år några secunder för stor. I anseende till en sedermera anmårkt omstån- dighet vid oculårglaset i Dollond, år jag ej såker, om antingen den samma dag beömda Soldiame- tern eller det förut gifna vårdet af 22 bör nyttjas till beståmning af micrometerdelarne. Dock år skillnaden för de måtta distanserna ej alltför be- tydlig. Dessa distansmåtningar behandlade eftes qva- dratmethoden , med andra differensen. antagen con- stant, gifva A=394",5—17":639 (t-r210 Chr.)— 07,7039 (£— 1210)”, hvartill lågges + 67,62. Denna for- mel ger för de enskilta observationerna följande fel: -F 0:53; gl — 3,0; — 1,13 + 1,03 FI1,93—1,06; + 0,2; hvarvid medelfelet år + 17,5=+ 3",8. Håär- af finnes för tiden r2?14'0” Chron.r 12339”,1 M. T;.Chordans,långd = 13597.30,=koji io ännu ocorrigerad för refractionen. Barometerhöjden var 2,600 sv. fot; Therm. = — 13”,0 Ci Anteckningen om åtskilliga Solflåckars Immers sioner och Emersioner går jag förbi, emedan de icke noga voro begrånsade och således svåra att observera, Ehuru vål man vanligen, och med skål, ej nytt- jar Sol. och Måntabelletna till att af dem ensamt och oberoende af correspondenta observationer beé- ståmma Orters långder, vill Jag dock, såsom prof på hvad man i nödfall kan göra, och så långe cor. respondenta observationer ån åro mig obekanta, utråkna långden för Åbo blott af Tabellerna. Af BärG-OLTMANNS Tabeller i Bodes 4:de Suppl. Band samt v. ZACHS nya Soltaflor utråk- nade jag med sorgfållighet följande Elementer: +) = Dessa Blementer kunna PR med dem, jag förut upp: gålvåt i i Diss, de Ecl, FÖ) &c. hvilka till undvikande af miss- tag, äro heit och hållit områknade. Jag tillåter mig att hår anmärka, det bruket af Orrnanys Tabeller , som hafs< 1816 Nov. 18. 21'40' M. Pariser-Tid. Solens Longitud = 236?59"26”,41 fimtör, (==; 2134,350 5, OO Latits,= HO 356 Solens Med. A. Recta = 238?179',0 Belar. s. uf 23 SSSK ;71. OQO. Radiei= 973 55903 CA o”,02 på I timme Månens Fongar= 23693 7 Bs 308 A= + 3044” 213 N'=—0",713 Månens Lat. = ++ + 52 'AT»tsLalla Laplaces Hqvat.) N =S 320. Lö80 d” =—0' 2185 CAqy. Parall(s3xafolsys 60 15 Bär. TA på I;. c Central radie = 080 31 på 18 > Prof. HÅLLSTRÖMS observationer gifva sanna Conjunction i M. I. af Börj. = 233735 58 + 1,763 Ae —0,183 AB af Slutet = 23"3733",1— 1837 Ag — 0,543 AB (A= Corts rad. och €.ABi= Cost lat.) samt, då de ocorrigerade tabellerne gifva di Paris = DS 40 58 långden för Åbo Domkyrka af slu- tet = 11952",9. Detta differerar ej mycket ifrån sanningen, men bör ingalunda anses som definitift följande af denna förmörkelse, emedan en såkrare beståmning först kan finnas, sedan correspondenta observationer blifvit bekanta, Månförmörkelsen d. 4 December. Ehuruvål Månförmörkelser numera egentligen blott för att följa en gammal plågsed observeras, emedan af dem, som bekant år, ganska osåkra re- sultater följa; torde likvål de nu anståldta obser- vationer medföra den nytta, att man genom dem kan sluta till den grad af noggranhet man ernår vid långdbeståmningar genom åldre tiders observa- Er a FN i oe GR RS va nå ri frycktel, 1 iorening med Burscs Timrörelse- Ta- beller i Wurms Parallaxenrechnung, som till en del, i syn- nerhet för motus latit. hafva annorlunda benämda argumen- ier an de Ortmannska, kan hoa Car mindre öfvade föror- saka någon forvillelse. - 10 tioner, då de voro nåstan de enda dertill nyttjade plienomenet. Så orått det år, att föra observationer på Sol- Mån - och Y Satelliters förmörkelser till samma class, som det af någon år skedt, och ned- såtta dem alla tre under måtningen af måndistan< ser, der 10” fel i afståndet går ungefår 20” i tid. likaså orått år det att jemföra Solförmörkelser med, Sviernbortskymningar, hvilka alltid blifva de såkra- ste astronomiska långdbeståmmelser, i synnerhet ju nårmare den 'bortskymda himmelskroppen år till Månens medelpunkt. Af denna grund åro ock to- tala Månförmörkelser underkastade mindre obser- vatiopsfel ån de partiella. Prof. HÄLLSTRÖM nyttjade HersCHELs Re- flector med ett terrestert oculår om 30 g. först.; jag Dollond Refr. med 40,6 g. först. Prof. HÅLLSTRÖMS obs, åro följande: Immers. g'31' 50” MM. T. Halfskuggan. 44 509 Grimaldus i R. 45 50 Mare humor. 1. 47 50 Grimaldus 2. R. 48 50 Gassendus. 52 50 Mare humorum 2. 54 50 Stadius. 57 50 Tycho i R. 59 20 Tycho 2. 59 50 Galileus. 9 5 50 Heraclides. 9 50 Kepler. 20 50 Copernicus £ Rands 35 50 Aristarchus. Emers, 10 23 50 Årist. I Rand. 11 8 50 Tycho a. R. I0 50 — - 2. TR 11'31”20”Slut. 1136 50 Halfskuggan. Mina observationer voro följande, med Mon- cas Chronom. Inmners. 8'33' 20” Halfskuggan osåker. 36 20-Början osåker. 40 20 Schickardus. 43 20 Mersenius, 44 50 Grimaldus I R. 46 30 Mare hum. 1. 47 40 Grimald, 2. 5; 30 Stadius. 57 10 Tycho i R. s9 o Galileus, 59 o Tycho 2, 9 15 50 Heraclides verus secundus. "0:30 Kepler. 14 20 Reinhold. 22 10 Copernicus I R. 35 Io Åristarchus. Emers. 10 25 40 Grimald. I. 26 50 Kepler. 27 20 Grimaldus half. 27 59 Copernicus 2. 36 20 Landsberg. 53 10 Bullialdus, 11 9 o Tycho 1: TÖNSTUN NS R 1131 40 Slut. 35 30 Halfskuggan, ånnu svagt synlig, Att någre af de mindre flåckarne falskt blif- vit benåmda, år ej omöjligt , hålst sådant ofta vid Månförmörkelser plågar hånda. 2 Stjernbortskymmingar. 1815, 14 Mars, '389 (Bodes stora Cat.) Ceti Im. i mörka Månkanter 8'442450 M. T. Pr. Håilstr. med 4 f£f. Dollond. Tidsbeståmnin- gen, i brist af chronometer, någet osåker, fast- ån hånledd af 114 solhöjder dessa dagar. £816,:4 Octob. Mrxsont A3$ot MI san- ska noga, tiden inom 2”. 4 f. Doll. 73 g. först. Walb. —— 12 Novemb.' , Leonis Im. 15:598”,1. Em. 16:20'2”,8. ganska noga, tiden såker inem 1”. Vid immersion var Stjernan 2—3" på mån- kanten,-och gick” ganska snedt fram. Denna observation duger i synnerhet till beståmning af € Latitud och Diameter. Walb. | —— 4 December. Under månförmörkelsen occul- terades en «liten >stjerna bakom: månens kant i sjelfva skuggan, Den kunde ganska vil ses med Reflectorn, men i achromaten med svårighet. In. 927 1579 MM. T.noga Hållstr. Ref. 95 g. . 27 11,0 "estim. Walb. Em.10 38 55,2 estim. H. 39 5320 SENS TENN —— 6 Decemb, s Geminor. | Im. 4! 150 moon Halls 14 59,6 Walb. Em. 8 10:48,8H: 10 48,1 W.:. Emersion ur den mörka månkanten var mycket låttare att se ån Immersionen i den ljusa. Tidsbeståmningen skåligen god- —— 7 Decemb, x« Geminorum. In. 8'xrA” 4; 0 CH; 10,8 W. något oviss. Em. 9 rin30,v ET 35,8 W. ganska noga. 13 En god stund före denna emersion sågs. ges nom Reflectorn en ganska svag stjerna halta. emer- gerat ur den mörka månkanten, som än i dag var temligen smal. Med anstrångning sågs den ock en stund derefter i Dollond, ehuru förstoringen var lika. Denna i Bopes Catalog ej befinteliga Stjernas position fann jag samma afton med Reflectorn och Achromaten sålunda: Diff. från Zz Gem. 1 Ä Re- cta = — 28”,312 Stjerntid = — 7" 4",7 båge; Diff, i Declin =—9' 39",2. — Vid förenåmde obser- vationer nyttjade Prof. HÄLLsTRÖM Reflectorn med 110 g. först och Arnolds. Chron., jag Dollonds. Ashrom. med go eller 109 g. först. och Moncas Chronometer. Fifter dessa observationer, blef him. melen mulen, och fortfor sådan i flera veckor. Om Solförmörkelsen den 19 Nov. 286; af S. A. CRONSTRAND. Me iackttagande af den correction, som, genom hårens i Transit- Tuben olika afstånd, måste an vån-= das, för att reducera observationerna på Sidohåren till det medlersta, gingo genom ER sistnåmnde: ; d. 18 Nov. 19 Nov. |Ur; acc. 0 Aqvarii . kl. 185 rn RM So05of 64 få Urs. Maj. (ren Pol) PR BN as 64113. SINGER VR [64 Urs. Maj. . SR 59- 372 O0:18- 9.45» OCI8- 00 & Pegast > - AIR (CEO 27 105-35 136 SC y Urs. Maj NINE . 19-51 26, 80119 51.34, 7617, 96 oc Androm. - : « 20. 6018, 63|20. 6.25> 9817, 35 T medeltal befinnes således urets acceleration =7"631 och, då stjern-passagerna derefter blifvit råttade, har jag beråknat ”Transit-Tubens azimuth & genom nedanstående jemförelser : den 18 Nov. [3 Urs. Maj . öfver och under polen o=--2"14 a Urs. Maj. öfver och under polen a=—+1, 72 a Åqvar. och (3 Urs. Maj. a=+4> 04 oa Urs. Maj.och a Pegasi e=+ 3,32 o Pegasiochy Urs. Maj. a=Tt2,93 y Urs. Maj. och a Ändrom. oe=+2,08 den 19 Nov. & Aqvar. och 3 Urs. Maj. a=— 4,50 a Urs. Maj. och a Pegasi A= 2,97 a Pegasi och y Urs. Maj. a=+ 2,51 sy Urs. Maj. och « Androm. a=t2,14 Medium a=+2,90 45 Denna undersökning af det sannolikaste vår- det på &« var så mycket nåödvåndigare för beståm- mandet af absoluta tiden, som meridian-mårket, på hvilket Transit. Tuben var inriktad, troligen blif- vit rubbadt vid en, under min frånvaro verkstålld, reparation på nya Kuugsbolms bron, der detsam- ma år upsatt, och jag fördenskull, hvarken nu el- ler framdeles borde begagna den af Professor SvaAN- BERG, genom en mångd observationer tillförene funna a= +2". — Med a=+2"9 erhålles af of. vannåmde Stjernors apparenta ascensioner: den 18 Nov., kl.19! 1021”, uret or Stjerntid 3!52'35''85 den 19 Nov., ki. 19.10.29 å é el 3NNS2N NA som ger acceleration =7""61 på år 9022. — Då enligt detta förhållande ur- tiderna blifvit förvandlade i stjerntid; så observerades af Major HÄLLSTRÖM (H) och Professor KJELLIn (K), af mig (S. C.) och min Bror (G. C.) Förmörkelsens början kl. 1 3"25'40”89 H. omk. 35 g.f. 25.29 S. C.; 90 g. f. 31, 20: G: CN $og:f. Förmörkelsens slut kl. 15:47 6.87 H. 22,54 SC. 19,09 G.C. Al55,07 K. 30 Bf Major HÄLLSTRÖM uppskref sina momenter efter Arnolds Chronometer N:o 1703, som vid hvarje observation jemfördes med stjern-uret och Prof. KJELLIN nyttjade en annan Chronom, af Arnold. — De synliga Solflåckarnes im, och em. kunde ej skarpt anmårkas och förtjena derföre ej att här anföras. 26 4 Med DE. LAMBRE's och BURCKAHARDTS 'Fa- beiler utråknades: | kl. 9'33'30” m. t. Stockh.11'54 2” m.t. Stockh. eller kl. 8.30.37 m.t. Paris 10.51.9 m.t. Paris ; Long. O- 7 26 s6'3 2” ä 27 28”9 QO Radie 16.13,48 10: 13,30 Long. C — (I-25-55:22, 2 FT T.2A: Tim-rör. 56.45.57 36.42, 50 - Dess andr. ET yg — 0,73 Lat. c = SOS + 48.53, 0 Tim-rör — 3.20,57 — 3.20,49 Dess åndr, — 0.20 Re OL T Paral. EVS 60.14, Oo € Radie 16.25.409 16.24, 81 Eclipticans sanna lutning fannjag =23927'51" 85 Solens. longituds åndring på en timme = 2"31"5& och hor. par == (VON BurGs Män: Tabeller gåfvo: Long. « ER 2372 ' 727021 20 Å Lät; & + 56.44,0 + 43.53;9 & Paral, 60.18,4 60.15;8 CC Radie 10.27,.57 16.26,86 Enligt mina egna observations-uppgifter och de Burckhardtska måns elementerna, som jag öfverallt . begagnat med 353 afpl., borde således conjunction inträffat: = kl, 11' 20.47 24 — 0, 216083 + 1,774d? + 1,100d7« början. II. 20,38, 99 —0,4-8d03 + 1;826d0 +0,826d7. slutet. I anseende till en ej fullkomligt klar himmel och den låga Sol kantens starka dallring med den förstoring jag nytjade bör likvål g af början för- klaras för mindre tillförlitlig och troligen för sent angifven. Solen gick til en del förmörlöl genom meri- dian i Stockholm, hvarföre jag egde tillfälle att an- teckna lädsmomerterna;, då både hennes och Mi . nens + 17 nens vesiliga bråddar immergerade på alla fem hå. ren i Transit. Tuben. — Att af dessa sållsynta ob- setvationer åfven erhålla conjunctions-tiden, har jag betjenat mig af efterföljande råkningar. Sido-hårens i Transit-Tuben eqvatorial-afstånd från det medlersta; uttryckte i tid, åro af Professor SVANBERG sålunda beståmda: I. II. I ke 147 23> T4l24>, 74:33, 148,10; Följackteligen, emedan det medlerstas östliga azimuth år nu befunnen = 2 279, som reducerad till eqvator ger 2749; så måste alla fem hårens af. 'stånd från sneridian-planet vara: I, IT. FIL: KE V. BAG 210010 .2 403 11840 145107 och då logarithmen för den gemensamma factorn, hvarmed dessa böra multipliceras till ernående af de correctioner, som bero af månens parallax öch "som skola anvåndas på immersions-tiderna, för att deraf finna sjelfva celminationen, bår blir =0.0403589 F)3; så a uppkommer: Z. GGR III. IV. Vv. Corr, till Merids -F2'44”30-H120 1700 +0! 21173—-1!18'"84—2 291179 Observ. Imm. 15736 31,08 38.11 59 39.34,08 40:54. 58 42:15,58 (Chant. culmin. 15.39.35, 38 39:35>78 39:36:81 3935-74 39:35>79 Medium af alla 15.39.35,9 CC Radien + 2, TG ARCi19N0v.s810.15,40s 48,61 Al. 11147109"47 m, t. Stjerntiden, hvilken Sol-radien anvånder, att den 19 Nov. genomgå meridianen, har jag tagit ur nedanstående i Journalen anmårkta transit - obe" PER re ER RR < 2 Tebles Ör Prem, Partie, Avertissement, Kd. länen 18la. MB 2 18 servationer, antingen på nåmde dageeller nåstgrån- sande och dertill reducerade Nov. 19 Nov, 21,£803-15: 972: 1 SMD 10,1807. I. 9,49. . 1-9,49 FSIES FO 1: 83042 3 TI0;2A Sj gr rlE:bO 15:02 AS 20,1812. 1: 0,40: 1141-09, 30 18,1815e0, 1:75 95:45: = TOS 10,1815- 1.:10,50. .' 120,50 24, 10750 1:10:30: TNG Altså medium —+ 1.9,52 O kant. obs. culm. 15!37.47,91 AR O, 19 Nov. 1816 15.38.57, 43 kl. 114538 6om.t. Innan skilnaden kan finnas mellan ARC och ARO, då Månen culminerade, bör ARO ökas med 0732, som svarar mot medeltids-skilnaden mellan bådas culminationer , och deraf erhålles sluteligen ARC—ARO=1062"90 i båge kl. 11'4729”47. På midten mellan detta tidsmoment och kl. 102594”, eller det ungefärligen utråknade då ARO= ARC, var skilnaden mellan Månens och Solens timrö- selse 1 AR = 2215 50-56 040 SGS0 DF, och deraf har jag funnit, att ; ÅR (—ARQO =0, kl. 11'47'29"5 — 48'27"'3 =10'59"2""2, Men för detta moment kan åter skilnaden C — O beråknas genom formeln Sir (to) TangfB. Sine ; A/ Cos?e — Tang? ARO som ger C(—Q=—736"87 och, då man tillika finner, att skilnaden mellan Månens och Solens 2 +) Om e= Ecl. sanna lutn., B =LZar.(, (= Long. C och g =LZonz. 0, så är (emedan i den ifrågavarande håndelsen 19 timrörelse i Longituden, på midten mellan kl. ' 10/59 22 och den förut beråknade conjunctions-ti. den kl.11720'38”, år =2203"04 — 151 '58=2051"46;3 sa Jerhalles lått I CO kl. 1ofs9272 + 213371 = 112095 3. Kanske bår detta resultat anses pålitligare, ån dem man håmtat från observationerna på Förmör- kelsens början och slut, hvilka genom sjelfva phe- nomenets beskaffenhet sållan undgå att blifva fel- acktiga på några secunder. — Om man på andra stållen gjort dylika observationer, som de nu be- råknade, så kunna åtminstone derigenom rmeridian- skilnaderna beståmmas eller controlleras på ett sått, som: vore oberoende af de nyttjade Tubernas förs storing, Jordfiguren och den besvårliga parallax.cal- culen. — Det nyssfunna conjunctions-momentet ger correction i C€ Long.=+8"1 och genom det af början och slutet hårledda blir densamma +1”2 och + 6”1. — Men enligt Solens observerade ÅR bor- de dess egen Longitud ur Tabellerna minskas med 2”6 och således Månens Longitud i de trenne omnåm- de fallen endast åndras med —+— 575, — 1"4, +3”5 Tian 20 Sine Cos C Coses. Tang 0), hvaraf Taneld. Tange, Sec(C — Tanz C — Tang 0) = Tang ((— QQ): 1-F Tung (. Tang OD) Tang (==): Sec C.:SecCT) 5 Sec (C—QO) | Sin (C — 0) Tang B.Tange Nang B. Sine. 2 == Tang. AR(= Tang. ARQO) Cose. Tang (— som reduceras = till — FN MV Cos?e + Tang? ARG) Månens timrörelse i AR har af de förut beräknade aC och aB &c. hemtats ur eqvationen. Zz ARC 2 Cos? AR C( (EET 0 ag el CET s Cos C- Cos"P 20 Af Professor HÅLLSTRÖMS observationer +) bar jag för Åbo beråknat g ( O kl. 115s3lagtlsg —o,188d841,763d0-+0.951d77 -början 11.37.32, 63 —0,5 s7d/9—1,83s5d2+0,8 12d75 slutet Äbo-—Stockh.0.16.42; 25-+ 0:08 gal8—0o,01 1id8—0, 149075 å början 00:16:53» 73 0,059d/9—0,009d0—0,014d7 slutet : bara Om & af slutet i Abo, som åfven anses för såkrast, jemföres med d af merid. observ. i Stock-- bolm, så blir Abo — Stockh. =016'57"3 och om denna sistnåmde förenas med 1137'33”7, som Hr WaALBzCKk med BärG-OLTMANska Mån -Tabel. lerna funnit vara g af slutet i Åbo 7), så erhålles 2bo— Stockh. =0'16'58"4, hvilken meridian -skil- nad endast med o”ri Öfverstiger den, genom mes dium af flere observationer, hittills antagne. I Upsala var mulet vid Förmörkelsens böre jan, men slutet och den stora Solflåcken observe- rades af Professor SVANBERG, Professor BRED: MAN, Åstr. Observ. SCHILLING, Math. Adj. BRÅND- ström och Chem. Adj. WALMSTEDT sålunda: Slutet. kl. of 552779. - $4779 Sv, 6..s1,,79.37 Bra OR: TS Ne 0-0; 10--JU, 5:59,79- Fläcken im. 10.40. 29,04 Ia Brådden| e SK 53,03 2:a Bråddenf=> 29;04 18 Brådden| 2 55,03 2:02 Bråddenf 43,03 cCenirwm, B:nm, == +) Kongl, Vet, Academiens Handlingar 1817 pag, 5, 9, DJ Be I Flåcken em 11!49'50”32 1:a Br ådden | fo nu. 50.24, 20 2:4 Brådden | 50.12, 20 1:a Brådden)] W. 50.21, 20 2:a Brådden f 50.13, 21 centrum, B:m. 50.21, 20 hel och hällen, SV. 30.19, 20 hel och hållen, Sch. Alla dessa momenter åro utsatte i Sol-tid. — Således intråffade slutet i medeltid kl. 11!51'46”38 för Obs. SCHILLING, hvars uppgift företrådesvis bör jemföras med min och'Professor HåÅLLSTRÖMS ur det skål, att vi alla tre nyttjat ungefårligen lika förstorande tuber, — Conjunctions «momentet för Upsala blir då kl. 1118'57"64—0,477dB— 1,8 19de + 0, 83547 hvilket i Hr Adjuncten BrRÅNDSTRÖMS Dissertatio de Eclipsi Solis die XIX Novembris Upsalie appar gitura var utråknadt att intråffa kl, 111857 90: Håraf erhålles vidare: Abo — Upsala = o' 18'34' 199 — 0,060d (3 -— D,016 då — 0,023 477 Stockh.— Ups. 0, 1.41, 26—0,001d I — 0.007 de — 0,009d7F- Denna = meridian-skilnad mellan Stockholm och Upsala tror jag vara ganska nåra den råtta, emedan Jag anser tidsmomenterna för det obser« verade slutet på dessa båda orter kanhbånda något för sent angifna, men då åtminstone med "ika qvantitet felacktiga. — Den af Hr Obs. SCHi-r- LING omnåmda och mot siutet af Förmörkelsen åfven för mig synbart tilltagande undulationen af O brådden hade nemligen , efter all sannolikhet, upphunnit sitt maximum , då jag annoterade mitt 22 4 observations-moment. — Det verkliga slutet torde 1 Åbo blifvit båst anmårkt "), SSDADIIN I FSF) +) Herr Observator SCHILLING , som benåget meddelat Konel. Vet. Acad. detta utdrag ur sin Journal, tillågger åfven föl- jande anmärkning : Under .Förmörkelsen kunde jag på Månens kanter ej upptäcka några ojemnheter eller uddar, ehuru de med noggran nnhet Aftersuktest Torde hända, att Solens ringa högd öfver Horizonten denna årstid och en från dunster ej nog renad luft hindrade det, — Deremot an= märkte Jag och äfven Hr Adj. WALmstEDT till någon del, att, då föga återstod af Förmörkelsen , Solens discus, som förut va- rit jemn och stilla, började åt den förmörkade sidan undulera | och hvilken undulation tilltog ju närmare Förmörkelsen upp= nådde sitt slut: nemligen så, att vid de sista momenterna deraf Solens kant syntes än holig och än fylld, tills denna omvåxling i ett. .ögonblick försvann), undulation upphörde och brådden visade sig fullk omligt rund, hvilket moment, såsom Förmöårkelsens slut, år det för mig anförda. — Till verification af Urets gång och Transit- Instrumentets rikt ning togos föregående dagar , då våderleken tillåt , corre= sponderande högder af ..G) jemte flere fixstjernors ctlminai tioner, — Professor SVANBERG nyttjade vid obser:ationen Sissons 8 fots Refr. Tub, Prof. BrREDMAN 2 fots Reflec- torn af SCHORT, Adj. Pr ENDA KANON Natt - Tuben, Adi. Wazrmsteort en 4 + fots Achrom. Tub och jag DoLrLLonps 10 fots Achr. Tub med den största förstoringen. UNDERSÖKNING Af någre Mineralier , af C. DOHSSON, K, Svensk Minist. Pleniput. i Haag, m. ms J.. har med Herr Professor BERZELII benåg- na handledning, analyserat 3:ne Mineralier, nem- ligen: en Granat ifrån Broddbo, nåra Fahiun, en art Malacolith från Björnmyresveden, samt en ånnu föga kånd stenart från Pargas i. Finland, som HAUSMAN höll för en art Topas, men Som år ett Talk-Silicat. Då Herr Profess. BERZELIUS haft godheten att repetera dessa Analyser och hans erhållna resultat bekråftat riktigheten af mi- na försök, vågar jag hår framlågga en Mineralo- gisk och Chemisk Beskrifning om nåmde fossilier. 1. Granat från Broddbo. oo Köttfårgad, mer eller mindre mörkt. Förekom- mer derb, antingen i klumpar af några skålpunds vigt, eller i större och mindre korn, af en oregel-.” bunden form, som ofta likvål visa några facetter. Brottet grofsplittrigt. I tunna stycken genomskinande. WVaxglans. 24 Repar qvartz. Eg. vigten 4,25. Ensam för blåsrör, smålter tåmmeligen lått , år i kula och får en svart fårg, Med Soda, bildar ett mörkt slagg. | Med Borax, löses till en del med fråsning till . ett amethystfårgadt glas, som, i mon det las, blir mörkare, och sluteligen svart. Med phosphorsalt, olöst i ett klart glas, s som visar fårg af Jern-oxid. 5 gr. fint pulveriserad Granat glödgad en half timma i platina-degel, hade ingenting förlo- rat i vigt. En förut anstålld qualitativ- åros iknine gaf tillkånna att detta Mineral består utaf Kiseljord, Lerjord, syrsatt Jern och syrsatt Mangan, samt att det ej innehåller Kalkjord, a) 3 gr. finrifvit och slammadt Stenpulver blandades noga -med 12 gr, kolsyradt Kali och bråndes 2 timmar i platina-degel. Den svarta mas- san upplöstes i utspådd saltsyra, med utveckling af , Syrsatt saltsyre-gas, afdunstades till torrhet och di- gererades med vatten blandadt med litet saltsyra. Lösningen silades och lemnade uti filtrum en por- tion kiseljord, som vål utlakad, torkad och glöd=' gad, vågde 1,170 or. : by Lösningen fålldes med Caust, kali som, tills satt i Öfverskott, åter upplöste lerjorden. Denna fåll- des med lyra som tillslogs tills leran blifvit åter upplöst, hvarefter den utfålldes med kolsyrad Ames moniak. Utlakad och glödgad vågde denna Kr 0,444 8. ce) Den med Caust. kali erhållna fållningen upplöstes i saltsyra. Lösningen måttades med cau- & - - . 25 stik Ammoniak och jern utfålldes med bernsten- syrad Ammoniak. Glödgadt tills all bernstensyra blifvit förbrånd, lemnade det 0,531 gr. jern- -oxid , som svara emot 0;474 gr. jern-oxidul, ; d) Den återstående lösningen fålld under kok= ning med kolsyradt kali, gaf o.930 gr. Mangan: oxid, svarande emot 0,816 oxidul. i e) Då undersökning anstålldes för att pröfva om de erhållne beståndsdelarne voro rena, befanns Manganr-oziden ganska ren; men lerjorden digere- rad med saltsyra, lemnade olöst en liten portion, som likvål under tvåttning med vatten upplöstes. I våtskan leddes svafvelbunden våtgas, som åstad- kom en mörkgul fållning , NE upptagen på filtrum och glödgad, vågde 0,015 gr, Detta puls ver pröåfvadt för blåsrör, befanns vara tenn-oxid , smittad af volfram-syra. | 7) Jern-oxiden upplöst med salt.syra, lemnas de en återstod af kiselhaltig tenn0,622 — — 24,98. Talkjord €&) — 0,228 — — 9,12. Jern-oxidul 5) — 0,51 — — = 6,04. Mangan-oxidul £) 0,018 — — 0,72. Förlust — — 0,049 — 1,96. 2,500, 109,00. Af detta resultat, skall fossilets chemiska cons stitution kunna bedömmas. 9,12 delar talkjord hålla 3,53 delar syre. 24,88 kalkjord hålla 7 d. syre eller 2- gånger talkjordens. I 57,28 d. kisel- jord åro 28,43 d. syre eller ungefår 8 gånger tal- kens syre. Dessa Jordarters syrehalt förhålla sig således till hvarandra, såsom 1: 2: 8, hvaraf följer att i denna sammansåttning I partikel” talkjord år: förenad med 2 part. kiseljord, samt 1 partikel kalk: med 3 part. kiseljord, så att fossilets chemiska Constitution kan uttryckas genom denna formel: MS? + 2CS3, Jern och Mangan åro hår tvifvels- utan blott mechaniska inblandningar. FaR 9 OM | VÅRMAN Under olika årstider i Torneå; | af J. ÖFVERBOM., Be Åz: Herr THOMSON i sina annaler för 1813 Öf- versatt hvad jag i K. V. Acad. Handlingar infört om Stockholms medelvårma , och gjort jemförelse med den i Isondon observerade, samt ansett denna method probablast att kunna determinera lagen för vårmens af- och tilltagande vid olika latituder, har gifvit mig anledning att göra ett sammandrag för Torneå. Afl. Directeuren HELLANTJ har der anståldt metheorologiska Observationer, men såsom Embetsman måste han göra Lappmarksresor och hade undertiden ej de såkraste medbjelpare hemma, Jag har således ur sammandraget måst utesluta en del både för otydliga ziffror och tvetydiga tecken. Columnen A har blifvit beråknad fier dessa defecters afdrag, för hvar femte dag eller ett Pen- thäron , och Columnen BB såsom medium af II completta år. C år ett medium af bågge och tor- de vara sanningen nog nåra. Års medium af de förra — 0,2 tyckes vål Öfverensståmma, men då man betdkiar blott för ett år finnas vissa som gif. "va detta medium till något mera ån —L 1,0. 30 Att vårme-graderne ej stiga och. falla aldeles så regelmåssigt som i Sammandraget för Stockholm, kommer deraf, att observations-åren åro mindre till antalet, och att climatet har starka och hastiga ut- svåfningar från varmt'till kallt och tvårtom, Innan Jag tillåter mig göra några slutsatser, på sått Herr THOMSON föreslagit, om Vårmegra- dens aftågande vid nordliga Latituder, torde va- ra nådigt att ånnu göra dylika jemförelser från våra sydliga trakter der man har någorlunda så- kra observationer. Sammandrag 31 Sammandrag af Torneå Värmegrader. . Å B C Jan. — 3l—17,7|— 17,51 —17,6 Julii : Ha 4 a RA 3 14:51 13,51 - 1459 16,11- 16535] 126,2 = (GÅ ING VA SGT FN TAG | Fiera JO Z 16,7] 1557] 1559 TO LIA) AON TI 17| 24,8| 145651 14,6 231 15521]. 16,1] 25,6 | 2353 AE ES a 16.4 281 13,7] 14,11 1359 | 2:71 - YO: 10,01 "1052 Febr. ola LT. NIST) I T7 JES elle a | oa] fela VÄN ef as) TR a 10 6) 1502] 2553) 25,2 ay 12] 22,6) > 1322) 12.0 a: 145 150] 1477 Dal ana ON ID TO) TIS FA HI FÖRE 221: 11,9) > 12.5. 1250 2TNUASSNINNT2:01 250 2 11,3] i1,3| ins 26! 1153) 10,00 1036 Mart. 4] 11,3) fo,8| 11,0 1 31] 10:2 837 9,4 öl io,8i ILol| 16;9 Septa. öl 0:50). 045) 037 ES VR RS |A SAG Ia 10 271 OLIN 19 8, i 9:83 922 240) 7.5 6.5 50 24 2571 7,8 TE) 20 6,3 6,0 (ON 201. 73 5 3,3 SSA Apr. 3 4,3 3,7 4,5 ks 30 SN 48 42 FEN NR 2,6 Obtevs 5 DUN AASE RN 13 351 2,9 250 10 I. 1,4 1,2 28 LOK 2 2,6 75 1,6 6,9 Gl 23| —0,7.— 0,3|=— 055 20+ o,3-F 1.0 0,6 28j— o0,0+ ot 050 25/— 0,4/— 0,4 0,4 Maji: 34 059) 1 0,4) 06 30 15014 01043 1,0 0) 153! — 1,0 1,4 Nov 4 257 156 2,2 116) 2,9 2,6 207. (0) 4,4 555) 4,9 28 4-3 4,0 4,6 Häl: Bg 6.4|- 5,8 23 4,9 4,6 4,7 19 6.8 3.4 7,4 201-652 6,3 6,2 24 87) 05 8: Juni 2 8,6 8,1 3,4 ; 20 9,1 6,4 7: 7 957| 10,0 gök Dec 4 9, 7-7 8. 2 (ET latt SSA mel Ga (ESD langt kr 3 9| 10,2) IOs2] 10, Hag EIN I, 229 1 14] 10,8 1511 1059 22] 13,0 2,93 0): 12571. AON 271-+-14, 31 FriG 5 4 24] 14.2 Tr.9) 15,0 | 20k—-14,5!— 14,5) —14:6 Fårsta Columnen gifver + Ba5o — 337,2 medelvårma — 0,2 Andra Columnen gitver + 3:6,4 — 336,9 medelvärma — 0,3. | ANTECKNINGAR Om Sillfisket i Bohus Lån; meddelte af P..s DIUCBUE: F lere år hafva redan förflutit sedan det sednaste stora Sillfisket, Det år nu endast på någre stål= len i den yttersta Skårgården hvarest Sillen visat sig årligen, ehuru tiden till hennes besök kan så- gas vara mindre beståmd, och intråffar antingen höst, vinter eller vår. Man har såkert svårt att uppgifva de orsaker hvarföre Sillen, nu mera icke ' kommer till strånderne i den mångd som i sedna- re hålften af det förflutne århundradet, och då man icke kan förutse den tid, når, efter hvad tillförene intråffat, denna rikedom å nyo tilldelas vårt fåder- nesland, synes vigtigt att hvar och en som för- virfvåt kunskap och erfarenhet om den under si- sta fisktiden brukliga båsta methoden att fånga och förådla denna vara, för efterkommandernes under- visning må samla så fullståndig beskrifning deröfs ver, som kan åstadkommas. Intråffar vu åter den» na lyckeliga period icke förr ån då alla vid fisket och beredningen tillvande personer bortdådt, skul- ie det kunna hånda, liksom i de första åren af det sista fisket, att tvenne tiotal försvinna innan nå- ringen 33. ringen kunde uppbringas till den höågd som ifrån 1764 till 1796, då den utan att till utlåndningen betala något mer ån 80—-100,000 tunnor Salt och 100 skeppund Hampa, öfver 30 år, inbragte i all- måänhet råknadt, årligen 2—3 millioner Rd, specie. Enligt Götheborgs Export- Journaler , utclarerades derifrån endast af rökta Sillen 3500 — 4000 tunnor till Medelbafvet, och Pilchards (en saltad och hoppråssad Sill) till Westindien och Trrland till lika mångd. Med tillbjelp af Special-utdragen ifrån Marstrands och Kongelfs Tullkamrar uppgick den exporterade nedsaltade Sillen, öfverhufvud år- ligen, till 200—250,000 tunnor, och mer ån ett ar utclarerades ifrån desse 3:ne Tullkamrar 80,000 åhmar Tran; samt från hela Skårgården mera ån 3509,000 tunnor Sill och 129,000 åhmar Tran. Genom såkra och pålitliga underråttelser beva- rade ifrån den tiden, kunde deremot denna rö- relse inom få år upphinna samma fullkomlighet, om icke Öfverstiga den, genom båttre calculer, och ge- nom undvikandet af de fel som förut förefallit. Som mycket, egentligen rörande Sillens Natu- ralhistoria, åfvensom Sillfiskerihandteringen, blif- vit på andra stållen afhandladt, inskrånker man sig hår vid någre Anteckningar, dels såsom råitel- ser af visse uppgifter, dels såsom upplysningar för. framtiden. Att Sillen haft sine perioder i anseende till sin ankomst till Svenska stranden år vål bekant. Före 1747 hade man i mer ån ett halft århundra- de saknadt den, och det var då som fisket år från är ökades; men omkring 1800 började det att åter aftaga och upphörde alldeles med år 1807, Sill. stimmorne visade sig i början i Avgusti och Sept. månader, men instållde sig slutligen allt senare. K. V. 4, Handl. 1817. Sit. LI. Et 34 z Sillen kom wål det ena året efter det andra, 3 veckor eller en månad senare ån som den (efter talesåttet,) instötte i fjårdarne det sistförflutna året; dock postponerades -perioden småningom så, att den vid ofvannåmnde år icke inkom i fjärdarne förrån i Januarii månad, och 1801 i Mars och början af April. Sedermera visade den sig jJultiden aldrati- digast; men eljest i Febr., Mars samt April. Uti den rikaste fisketiden hånde dock nåstan hvarje år, att Sillen kunnat fiskas i myckenhet också värtiden , men som saltningsbehofvet redan var uppfyldt och Sillen icke var så fet, att Tran med någon fördel deraf kunde kokas, och oftast vadorne blifvit söndertagne och vadlagen hems ångne, blef sållan något af denna Vårsill fångad. Når Sillen började visa sig 1747, (och då upptåck- tes genom notar, hvilka vid Aspholmen drogos ef- ter Makrill, och i dess stålle befunnos fulla af. Sill,) besökte den först den södra Skårgården , (som råknas ifrån Klådesholmarne och söder Ut då den norra går upp till Soten ifrån Klödeshol- marne) till flere år fd på 1750-talet. Deref- ter fiskades den endast omkring Marstrand, uti Kongålfs Skärgård och i den norra Skårgården. I Ki [ädeskolmisrn e har den merendels funnits i bör- jan af fisket alla åren, och derifrån. strukit in i fjårdarne; i Öster och norr, allt intill 1780-talet, då den återkom till den södra Skårgården och der fi skades likaså ömpnigt som förut i den norra, . Orsaken till desse flytningar torde vål kun- na upptäckas. Vid den tiden ville man: hårleda den från Trangrumsets fria utlopp i sjön ifrån Trankokerierne, Men Irankokningen var ånnu icke uppfunnen .då Sillen flyttade sig norr åt och åesse förådlingsverk blefvo i mångd anlagde uti den södra så snart Sillen drog sig deråt, utan att 35 deras tillverkningar och affall föste den derifrån uti mer ån 20 år, eller allt intill fiskets slut. Såsom, kanske, hörande till Sillens natur, bör anmårkas , att Sillen alltid tycktes söka fårskt eller sött vatten, emedan den fångades icke endast uti Götheborgs Riviere och Elfvefjården, utan åfven -: högt upp i Götha Elf ofvanför Götheborg och uti den grenen, som kallas Nordre Elf. Likasom den efter sin flyttning till norra Skårgården, långe och i största myckenhet fångades uti Hakefjården och ofvan Svanesund, samt uti Gullmarsfjården och allt upp till Saltkållan. Elfve och Björköfjårdar- ne hafva också sedermera långst bibehållit fisket. Det torde ock förtjena anföras, att, sedan det Ömnigare fisket upphörde, några båtar med fet Sill som befunnits åga både mjölk och råmm, årligen kommit för 2—3 dagar tull Torgs vid slutet af Maj eller början af Junii. Denna Sill har blifvit fångad nåra Ny Elfsborg uti Gåsesund; och fån- gas årligen på samma stålle, och år något mindre ån Höstsillen, och alldeles lika med den som fi- skas utanför Warberg och vid Kullen. Hvad sjelfva methoden af fisket eller fisk= ningssättet angår, åfvensom den sårskildte skick- ligheten att på djupet upptåcka Sillens gång, kan det af följande, på de trovårdigaste beråttelser fat- tade, uppgift inhåmtas. Ofvanföre anfördes, att Sillen upptåcktes år 1747 af en slump, då en not drogs efter Makrill; huru långe denna redskap brukades år nu mera icke bekant. Troligt år likvål att Vadfisket icke börjades förr ån kort före eller kort efter 1790, emedan den Sill som då uppfiskades och framgent tilltog , var utan afsåttning innan Trankokningen börjades. ÄR taket med, Mad börjats i norra Skår- gården, år så mycket sannolikare, som Fiskare och 30 Vadlagen derifrån, då Sill endast fanns i den så- dra: Skårgården , alltid haft företrådet för södra Skårgårdens Fiskare i skicklighet att söka Sillen, att utforska strömdragen samt de båsta kastnings- och landningsstållen för Sillvaden; de åro ock an- sedde för en större hårdighet, att dygnet öm kun- na hålla sig ute på vattnet uti åfven ganska svårt våder, hvarförutan åfven deras Vadlag voro mans. starkare ån den södra Skårgårdens, hvilka gemen- ligen bestodo af 12—14 man, då de ifrån den nor- ra utgjorde 16— 20. Derföre hånde ock, att ehu- ru Sillen, efter bruket att tala, stött in uti sådra Skårgården , blef fisket icke rått alfvarsamt och måktigt, förrån Nordkottarne, som de kallades, dit anlände, En Vad, hvarmed Sillen fångades, var ett stort nåt utan kil eller kalf, sammansatt af' 48 så- kallade dukar, knutne med = och högst 13 tums stora maskor. af utsökt godt hampgarn, hvardera utaf 38—40 alnars långd, som ut- gjorde Vadens djuplek och 9 alnars bredd; hvil- ken tillsammanssydd med de öfrige dukarne utgjor- de långden, som sålunda icke blef mindre ån 142 — 432 alnar, likasom på Notan voro vid hvarts dera hörnet en lina fåstad , som på vederbörligt afsiänd förenades till en, på hvarje ånda af unge- får 100 famnars långd, hvilka, sedan Vaden var utlagd, eller efter rtalesåttet kastad. fördes till land- pingsstållet utaf kånnbåtarne. På landningsklippan voro vindspel uppsatte, hvarmed denna massan drogs fill lands utaf 3 af Vadlagets arbetsstyrka. Vid Vadens öÖfra tåle, voro korsstycken af en balf alns storlek i fyrkant och halfannanps tums tjocklek, fåstade på hvarje half famn, och vid den undre tålan antingen sandposar eller dertill forma- de sterar, som sånkte den till bottnen, så att Va- . 37 "den allt ifrån bottnen stod upprått i vattnet. Så snart Vaden med all möjelig tystnads iakttagande var nedsånkt, draglinorne fåstade uti vindspelet och Vaden under indragning, så blefvo kånnings- båtarne ifrigt sysselsatte, att inom drågtet, tvårsöf- ver och långsefter draglinorne, göra det starkaste buller, så vål ofvan som under vattenytan, för att jaga Sillen inåt Vaden, hvilket fortsattes allt till dess Vadens yttersta da uppnått landningsstållet; så började de stora båtarne att uppösa Sillen med stora håfvar eller kassar, som rymde en half tunna; des- se voro fåstade vid en lång stång af 10 till 12 alnars långd, hvilken fördes af en man, då en an- nan med en i håfven fåstad lina hjelpte till att uppdraga den och utstjelpa Sillen uti uppköpare eller Sillförarebåtarne, som voro belagde vid de på korktålan fastgjorde stroppar. Ett sådant drågt gaf 3—4 och "ofta 1200 tunnor Sill, som genast kringfördes till förådlings-verken äller till Ståderne. Kringförarebåtarne tillhörde dels sjelfva Me dels Salterierne och dels privilegierade uppköpare , som till det förestående fisket dertill köpt sig råt- — tighet utaf Sillfiskeriets Intendent. Stundom intråf- fade det så, att Sillen kunde instångas uti en vik, och om icke en Vad dertill befans tillråcklig, sköt- tes eller fogades en eller flere dertill, så att stun- dom 3—a4 stycken blefvo tillsammanssydde för 'att kunna instånga hela vidden af viken, hvarefter små vadar drogos der innom med all maklighet i 2-—3 veckor till dess att all Sillen blef uppfiskad. Då en vad indrogs till landningsstållet , åtföljdes den af flere båtar för att kunna låtta dem, hvilket skedde-med linor fåstade vid korktålan föratt upp- lyfta då den fastnade vid något på botten; men om det icke lyckades, måste den djupas eller dra- gas tillbaka, och då blef hela drågtet förloradt: 38 dylikt-måste ock göras då Sillen igenom sin mängd, strömdrag eller oförsigtigt dragande sammanklåm- des, så att den dog eller qvåfdes; dess tyngd för- ökades så derigenom, att vaden icke kunde dragas till landet. Om icke djupning kunde verkstållas, måste vaden sönderskåras , för att råddas. Då flere Vadlag tråffades på ett stålle, var det beråttigadt att först kasta som upptåckt Sillstimmen, men de Öfrige fingo kasta derutom i den oftdning de an- kommit; denna ordning blef strångt iakttagen, och ofta genom våldsamheter handhafd eller bruten. Sillstimman åtföljdes alltid af mycken: Sjöfo- gel, i synnerhet på grundare vatten, hvarigenom den ock på afstånd kunde upptåckas. Når stim- morne voro mycket stora, beledsagades de af Skjå- lar, Tumlare; Springare och åfven Hvalar. Men för att på djupt vatten åfven kunna utröna om der fanns någon Sill, samt eljest för att utforska Sillstimmens mågtighet och direction, uppfans den utvåg, att med smårre rodbåtar, hvaraf 3—5 stycken alltid funnos vid hvarje Vadlag, och kal- lades kånnbåtar, undersöka tillståndet, som sålun- da verkstålldes: att en man satt i densamma med ett uti fri hand hållit snöre, som i tysthet ned- sånkt, hölls stråckt af vidfåstadt lod utaf 2, 3 och” 4 markers tyngd, och uppmårksamt, under det bå- ten roddes med möjligen minsta buller, efterkånde på 8, 10-——-'r4 famnars djup, om ingen dallring eller spelande rörelse af snöret uti handen upp- tåckte och tillkånnagaf en Sillstimma. Derigenom utforskades åfven, hvarest och uti hvilken direction vaden skulle kastas, och hvar landningsstållet skul- le blifva, hvarvid fordrades åfven, att uppmårk- samt uppsöka strömdragets kosa och vinden, så att vaden blef dragen emot desse rörelser, eller A 39 ock, såsom n förmånligast, om icke stimmen (i syn- nerhet om den var mycket stor) kunde” stängas. Om allt detta underråttades Vadkungen, som med 45 man befann sig på Vadbåten. Han begaf sig då dit med alla till Vadlagen hörande båtarne', och sedan han till någon del pröfvat riktigheten af uppgifterne,. förrättades Va kastning, som bestod uti dess mycket rediga utlåggning, med den största tysthet som kunde iakttagas, på det att in- tet oljud eller "buller måtte bortskråmma Sillen , som vid sådane tillfållen med en fårundransvård hastighet aflågsnade sig, om den icke var alltför djupt intrångd uti fjårdarne eller utmattad efter lek- tidens slut, då den kallades dufven. Att för en alldeles okunnig beskrifva någon handtering, så att den derefter må kunna verkstål- Jas, fordrar att beråttelsen blifver någorlunda nog- rann och fullståndig. Till den åndan år det som rörer sjelfva Sillsaltningen hår antecknadt, | Den fångade fårska Sillen infördes ifrån bå- ten vid bryggan med skjufkårror , som voro af Justeraren uppmåtte till 80 kannor och krönte; in- komne uti Salteriet urstjelptes' de uti bingarne, hvarvid 6 — 8 Gåhlare eller Gåhlerskor stållt sig med knif i fast skaft uti handen, och en tom korg stående på hvardera sidan; de togo Sillen ut- "ur bingem med vänstra handen , Öppnade strupen vid ganen och. uttogo innanmäåtet med mycken fårdighet , så att råmm och mjölke qvarbletvo;. gåblen eller råken kastades uti korgen till höger ' och Sillen uti den till vänster; detta gick så fort, att Gåhlkungen, en gosse om 12 — I5 är knap- past medhatin, att uti bingen framskaffa Sillen, att. tömma korgen med Sillen uti det kar hvarest den blodsaltades, och råken uti en hög, eller i det der- 49 till åmnade karet, och att återlemna de tömda kor- garna. På de stora -Salterierne brukades endast en korg för råken i sednare tider, emedan der var utrymme för ånnu en binge hvaruti den gåhlade Sillen kastades, och på lika sått saltades, som el- jest uti karet. Af råken kokades Tran, och den gåhlade Sillen var knapt kommen uti karet, förrån den öfverströddes med salt... Efter tillgång af tid och varme i luften, lemnades den blodsaltade Sil- len uti karet 2—8 dagar, då det sades, att den mullade sig, innan den på vanligt sått lades uti tunnor och nedsaliades. Hårtill brukades i allmån- het S:t Ybes Salt; men då Sillen skulle salias för WVestersjön, hvarmed betecknades Irrland och West- Indien , måste två tredjedelar Terra Vechias Salt tagas emot en tredjedel S:t Ybes, af den orsak, att det såsom hårdare låg osmålt till sommaren, Sil< len blef vål deraf råd invid ryggraden, men höll sig dock fullkomligen ifrån hårsknad. Saltet var knusadt eller krossadt till storleken af årter. . Den Sill som icke skeppades förrån efter en eller flere månader, blef påfyld, eller fick ny packning. Så- lunda gick det till i allmånhet, men vid de stora Verken, som i sednare tider anlades och hvarest 12 — 16,00c0 tunnor saltades om året under det största fisket, hade 2 gåhlare en mindre binge till vånster, och den stora hvarutur den fårska Sillen togs, till höger; den gåhlade lades då uti den vån- stra bingen, hvarutur den af en Saltare kastades med skoffa uti en ren tunna, hvarest genast Öfver hvarje ordentligen lagd floka, stråddes salt; den fullagda tunnan fördes derpå undan, och' en annan blef derefter fullagd och saltad. Sedan nu denna saltningen om 4 —' 6 dagar sjunkit tillsammans, afhålldes laken uti ett kar, och tunnan fullpacka- des med Sill som legat med påströdt salt uti en 4T binge dertill beredd, och sedan den med tramp- ning på bottnen blifvit vål ihoppråssad i tunnan, slogs bottnen till och tunnan borrades för att me- delst tratt påfylla så mycken lake som tunnan kun- de emottaga. Allt efter som våderleken fordrade och tiden för öfrigt tillåt, öppnades Silltunnan å nyo efter 6, 8 till 14 dagar, laken afhålldes , mera packsill inlades så mycket som kunde dit nedklåm- "mas, bottnen tillslogs, och saltlakan påfylldes åter, hvaretter denna tunnan var fårdig till export med Höstpackning. Om på det såttet saltad och packad Sill blef qvarliggande öfver vintren; så förnyades packningen på lika sått, sedan saltlakan var af. håld, hvarefter laken återigen påfylldes. Vid den- pa förbåttrade methoden iakttogs med sorgfållighet att tunnorne voro mycket rene, och att de icke fingo stå långe Öppne för luftens åverkan. Sillfisket var för Rikshushållningen utaf yt- tersta vigt, och: nåst Jern- -exporten , som det var nåstan jemlikt, den måst riktande afsåttnings- vara på utrikes orter. Huru nådvåndigt må icke då blifva, att uti detta intervall, som deruti befinnes, undersöka alla de orsakers och hinders verklighet som då päåstodos vålla aftagandet eller dess totala upphörande. ”Trangrumsets obehindrade uttappving utur kettlarne i hafvet, till exempel, påstods så if- rigt vara dertill våHande, att alla de skål som Na- turkunnige nyttjade att bevisa dess oskuld, voro otillråckliige att håfva opinion emot dess skadlighet; och så långe inga undersökningar göras på hbafs- bottnen, kan dess förderfvande egenskap icke utrö- nas och bevisas. Det år att förmoda att den par- tiskhet, hvarmed det å ena sidan anklagades, och å andra sidan frikåndes från åverkan på bottnen 42 AS ; och på fisket, nu kan hafva kallnat , och att de oådla orsaker som då anfördes till dess lastande, nu på 30 år må hafva upphört, då nu mera ingen annan ån det allmänna och Naturalhistorien kan draga fördel af de upplåckter, som medelst sådan undersökning kunna göras; i synnerhet, som de mindre bemedlade då skola hindras att håmta nå- gon vinst eller deltaga af den förmånliga Tran- kokningen, då den framdeles blefve möjelig , om trangrumsets. oskuld derigenom styrkes, eller ånnu vårre om ingen undersökning företages, men de likafullt blifva förpliktade att anlågga och under- hålla onödiga grumsdammar, enligt de nu gållan- de författningar, med flere tusende Riksdalers stör- re kostnad ån tillförene, i anseende till skogsbri- sten och de öfver Torsk stegrade arbetslönerne; omkostnader , hvilka då måste låggas på varan och förhindra dess afsåttning, Huru nitiskt och utan afseende på kostnad, denna tvistioa sak omfattades af Kongl. Academiens framledne Ledamot, Friher- re CLAS ALSTRÖMER, år ånnu uti friskt minne. De undersökningar, som genom hans å:tgård för- anstaltades och verkståldes, borde nu på sine stål- Jen controlleras genom förnyäåde rön , och , som Önskligt vore, ske på allmån bekostnad; och frå- gan kunde blifva afgjord. ") 2) Till framtidens anvisning antecknas följande källor: 1. Trangrums-Åcten. Stockh. 1784. 220 &, 4:o med tillhö- rande Pejlings-Chartor och tillägg. 2. Bihanget till Trangrums- Acten. Götheborg 1785, 4:o-med fortsatte pag. från den förra. 5, Handlingar och Protocoller rörande Kongl. Maj:ts i Nå. der förordnade beredning ofver Sillfiskeri- -handteringens när- mare reglerande. Götheborg 1789. 4:0, 4, De tvenne förstnåmnde , uppsatte af Kongl. Academiens äf- ven framlidne Ledamot», Doctor J. T. FAGRAUS , innehålla vigtiga anteckningar om Sillens Naturalhistoria samt så myc- ket som kunnat samlas så vål om Svenska Sillfskeriet, som om andra Lånders, 43 Ehuru till en del gående från: egentliga åns net, att specielt anföra andre föregifne orsaker, tor- de de likvål icke kunna hår förbigås utan beråt- telsens stympande. Man har +) antagit hypothe- sen om Sillens årliga utvandringar ifrån Ishafvet, och man har omtalat de tider, då Sillen infunnit sig vid Sveriges vestra stränder. Men då utvan- dringarne sågas ske årligen på lika tid, att den stora massan fördelar Sig under sin gång, söder ut, uti flere colonner, så att hvarje kust får sin, då åter. densamma uti Cattegat icke visar sig 1 en sådan ordning, så måste orsaker der förefinnas , som- stundom draga den dit, och stundom fördrif- va den derifrån ; och desse orsaker torde vål icke utan beståmda och i lånere tid fortsatta observa- tioner kunna utforskas, I början af desse Anteck- ningar år också visat, att Sillen uti mångd infun- nit sig uti Bohus Låns inre Skårgård , ungefår i 60 år, alt långre emellan eller senare ån de förut- gängne åren; så att den till slut kom 6, 7 och 8 månader senare, ån då den först visade sig emot slutet af 1740-talet. Då den finnes på kusten, tor- de man af. vindarnes styrka och våderstrek, finna orsaken, att den kommer 3 —4 veckor förr eller senare till strånderne, men derföre icke till 6 mår nader och derutöfver. Sillfiskare påstå enhålligt , att Sill finnes alla år i myckenhet ute på djupet , och står, enligt deras talesått, helt tjockt uti Rån- nan, eller den djupaste segelleden emellan Skagern och Pater-Noster-Skåren, och igenom deras Sillfö- sare, Hvalfiskarne, eller igenom "långvariga stormar skall tvingas in i Skårgården. I sådant fall, bor- de omtanhkan förmå dem att fiska Sillen derute med ") Dir FAGrevs i de anförde afhandlingarne , och sednast He Noäérn oc LIsaE. » 44 nåt, antingen på Hollåndska viset eller såsom uti Blekingen. Efter andras mening inkommet Sillen årligen vid början af Sommaren uti Cattegat och stryker göder ut åt Sundet och Ostersjön, hvarest den fi- skas hela sommaren öfver stundom Ömnigare vid de södra strånderne, såsom nyligen, efter beråttelse vid Räögen och Ysedom skall hafva håndt; stun- dom åter vid den nordliga kusten, i Blekingen och Skånska "Vallen, fastån aldrig i den mångd som fordom skedt vid Skanör och flerstådes. Bohus- låns Fiskare vilja påstå, att denna Sillen år af an- nat slag ån den som utgjorde Bohuslånska fisket, och af dem benåmdes riktig Hafs-Sill. För mig, som icke vågar afgöra detta, synes Kulla-Sillen va-= ra något mindre och jemnstor, som troligtvis hår- leder sig från lika stora maskor på nåten hvarmed den fångas. Emedlertid föregifves ock, att den har smårre hufvud, och år tjockare ” samt ett par tum kortare ån Halsen. Om Sillen söker uppgrundningar eller vid. stråcktare strånder vid lektiden, så tyckes att den, i likhet med andra fiskslag , skulle dertill hafva en i det nårmaste beståmd lika tid hvarje år, Att Sillen i början af fisket i Bohuslån , höst eller vinter, alltid hade råmm och mjölke, men likvål icke så allmånot vid Jultiden som tidigare på hösten, och att den qvarlemnades år allmånt bekant ; likasom det år ganska såkert, att Sill som tidigt-på sommaren bli äl fångad uti Gör emd och stundom på Björkö-fjården, åfven varit med råmm rikeligen försedd. Så vål vid Warberg 'som uti Sundet fås likså råmm-sill. Om Sillen, antingen för denna ler annan oss obekant orsak , söker sött stråmvätten , synes det åfven, som tiderna dertill borde vara lika alla år. 5 45 I de sednare åren af sista fisket, då Sillen dröjde att instöta i fjärdarne , troddes de blida vintrarne vara till detsamma vållande, och påstods att vatt- net skulle blifva kallare och bergen snöbetåckta innanr den skulle förvåntas , likasom ingen hade sig vidare bekant, att det båsta fisket 30 år förut och ånnu senare, intråffat i Augusti och September. Det år ock en del som föregifva, att orsaken till Sillens uteblifvande hårrörer från den talrikare mångd Tumlare, Springare och Skjålar som nu sko- Ja befinnas i de yttre Skåren och mota eller af- skråma den, af samma skål som den af dem och Hvalar drifves ut ifrån Ishafvet- Alla de vid fisket sysselsatte, påstå icke min- dre, att Sillen skyr för allt buller, och anföras många exempel huru stimmen hastigt flytt iftån det tillåmnade kastet igenom buller och slagsmål Vadlagen emellan, om ordningen eller råttigheten till Vadens kastande. Det såges åfven, att Sillen i början efter ankomsten på 1750-talet flydde utur den ena fjården efter den andra uti södra Skårgår- den, och till slut öfvergaf densamma i följe af det buller som ”Tunnbindare förorsakade, hvilka un- der påstående fisketid, på nakna berghållarne för- fårdigade tunnorne. Hvad verkan måtte då icke det starka kanon-dundret haft att afhålla Sillen i hela 10= 12 år ifrån vår Skårgård, då antingen Engelska Convoyer eller Örlogs- Escadrer uppehål- lit sig inom de yttre Skåren, och med signal-skot- ten, dag- och nattskotten, utom alla de bullrande saluter och högtidligheter, stört det luga och still- het hvarmed man tror att Sillfisket bör bedrifvas. Att "man långe haft sådan Öfvertygelse bevisar ock= så det Kongl. förordnandet, att allt skjutande år i Skårgården förbjudit under påstående fisketid. Fåst- SG i; ningarne också. hbvarken mottaga eller besvara sa- luter på den tiden. : Men icke mindre verkan måste våder och vind utöfva på ett sådant fiske. Ehuru det an- ståldes i fjårdarne under Östanvind, 'och jemvål då den stormade, hånde dock sådant aldrig, utan att Sillen redan var inkommen uti de inre och djupa- re fjärdarne; ty den starkare stråm inomskårs, och det låga vatten som desse vindar förorsaka då de åro för flere dagar rådande, hafva alltid ansetts för menliga vid fisket, i synnerhet då Sillen blifvit upp- tåckt uti hafsbandet. Då deremot vesiliga och sår- deles nordvestliga stormar, hvilka alltid gifva uppe sjö, varit ihållande några dagar, och gjort lugnare vatten inomskårs, hafva de alitid befordrat Sillens instötande i fjärdarne, når den hållit sig nåra ku- sten. Kunde derföre igenom observationer utråk- nas perioderne för vindars och deraf sig bårledan= de stråmdragens varaktighet och följd af andre or- saker, ån de som nederbörd och utdunstning, samt luftkretsens deraf beroende temperatur åstadkomma, och de rådande vindarnes directioner i denna de- len af jordytan kunde beståmmas, så skulle man åfven efter min tanka kunna förutsåga når något stort Sillfiske vore att förvånta. På flere år haf- va nordvest-stormar sållan intråffat, och det aldrig af lång varighet, icke en gång 2 eller 3 dagar. Att detta åmne i hela sin vidd förtjenar de kunniges åtanka, lårer icke bestridas, åfvensom det år att förmoda, det sannolikaste till orsakerne som bidraga eller förhindra Sillens ankomst, kunna ge- nom långre tid fortsatte iakttagelser utforskas, OM TRANKOKNINGEN i Bohus Lån, jemte beskrifning på ett Trankokeri; ; af PEHR KÖNIG, Revisor i Directionen öfver Trollhåtte Canal och Slussverk; I början af det nu nåstan alldeles upphörda Sill. fisket, saltades den måsta Sillen, men som detta icke kunde medhinnas innan den blef för gammal, var köparen oftast 1 fara att få skåmd eller föga varaktig Sill; eller ock, om saltningen kunnat vål verkstållas, skulle en sådan mångd icke funnit af- såttning, utan varan fallit i vanpris och ånteligen rutnat i hamnarne, samt handteringen således gått under. i : 1760 började Bruks-Patronen ÖAHMAN att med drift anstålla Trankokning, icke allenast af Råken af den gåhlade Sillen som sedan saltades, utan af Sillen hel och hållen. Flere följde hans exempel och till slut funnos öfver 2000 Trankettlar i Skår- gården, (endast i Morlanda Socken voro 38 Tran- kok) de minsta voro försedde med 2, de andre med 4, 8, 12 till och med 24 Kettlar. I första åren voro'desse gjutne af jern och innehöllo knapt 2 tunnor Sill; men med tiden föråndrades de bå- de i storlek och skapnad. Man gjorde dem åfven 48 af koppar, som vågde från sr till och i 5 skeppund och påbyggde dem med furu- eller gran- -plankor, till hvilket påfynd man icke kånner råtta upphofsmannen. De första försöken dermed verkståldes emedlertid af Hr S. LINDHULT i Gö- theborg , och metodén antogs derefter allmånt. Utan att Inköpspriset höjdes , vans 10— 12 gån- ger större rymd i kokkårilet, och med en nåstan lika kostnad för inråttningen , erhölls '10-dubbel mångd Tran af mycket båttre beskaffenbket ån den som kokades i vanliga jern- och kopparpannor. Metallens starkare hetta kunde icke med ringa mångd vatten dåmpas, hvarföre den så kokade Tranen blef brun och fick en skarp och från lukt såsom vanlig fisktran; denna åter. hade en gulaktig fårg i sitt flytande tillstånd, och stelnad vid 9 graders mild temperatur, var den hvitaktig och mild till smaken , hvarföre den af fattigare folk och i tarfli- gare hushåll brukades i matlagning, I Polen och Schlesien skall ock detta åmne blifvit nyttjadr af mindre förmögna, likasom ister, hvilket det både till utseende och blöthet liknar. Når Tranen skulle kokas, inpumpades vatten i proportion af två tredjedelar mot en tredjedel Sill. Så snart vattnet nu uppkokt, stjelptes Sillen deruti och omrördes tills den alldeles sönderkokt, "Y då Sillen Xx +) A flere Kokerier i Skärgården, tillsattes midt i botten på kettlarne en hylsa hvaruti en' sådan anhstallt som vid Te- gelbråkor anvåndes , var fästad till massans omrörande ; men huru den ock våndes ån med axeln verticalt , ån dia- gonaliter insatt i stafringen, befanns dock, att tillvåcklig kraft icke kunde begagnas till nog hastigt dreyande omkring, för att hålla Sillen uppe från bottnen. Det lönte icke eller mödan att inrätta något kostbarare meachineri, när två man voro tillräcklige, att med hvar sin, på 6 alnar långa skaft eller spakar fåstade, breda kopparspadar hålla Sillen jenit uppe. I 49 Sillen uppsköt / ifrån bottnen: och man upphörde att omröra. Fettet, som derefter Började flyta of- vanpå, afskummades: med en Stor, vid och flat kop- parslef, och slogs först uti en så -kallad klartunna, som stod på sin; botten uppråt, och sedan den fällt allt grumset och vattnet till botten, aftappades den på tunnfat af ek (af 60 kannors rymd), medelst n tappkran,. insatt 1- klartunpan en tredjedel från bottnen af kårilets: höjd. T Så. snart allt fettet var afskummat, slåcktes el- den, -dörrarne för eldrtummet wtillslåötos och kranen vid bottnen öppnades, hvarigenom mörjan af den sönderkokta Sillen utslåpptes med rånnor i Grums» dammen ? "). Under detta gafs kallt vatten ur pumparne i ketteln , hvilken, sedan allt grumset » I Trankokningens första period, slåpptes grumset ur ket- teln genast i Saltsjön > der det genom vind och våg snart kringfördes och bortsköljdes. Men omsider yppades den farhåga, att hamnarne af grumset uppgrundades, ankarbott- 13 nen: förderfvades och änteligen, att Sillen skydde för grum= : set. I följe håraf utverkades genom mnågres ifriga ”bemo-= "dande, icke allenast befallning till Grumsdammars uppfö= rande af sten, utan flere Kokerier (neml. 120 af 328 som är 1783 drefvos) voro » för deras ansedda mindre goda be- lågenhet, nära att utdömmas , om icke utslaget blifvit sedan upphålvit. De kostbara Stendammarne hade likväl en mot afsigten stridande verkan. Grumset som i dem samlades , ötvergick under ombyte af regn och varme till förruttnelse och fick en sådan skärpa och. odräglig stank , att den, af hafsvattnet vid timad sjögarg utspolade. vätskan , förstörda bottengråset vid strånderne och dådade alla de kråk som deruti uppehöllo sig och «skulle tjena Sillen till föda. Det år för Ofrigt vål bekant , att grumset befunnits vara ett godt gödnings-åämne, hvarföre det omsider blef ock såsom sådant en handelsvara. Grumset uppspaddes i kar , med så myc- ket vatten, att det utgjorde en tunn välling och kringstånk- tes med skoller på marken, på ny jord var detta ett yp- perligt gödnings-åmne , för Höst-råg och Himmels-korn. På gammal åkerjord ansågs denna gödnirg vara för stark 4 men förtråffelig till blandning i jordhögars. På mosslupna ängar brukad i starkare tillblandning , har man sett mossan deraf förstöras och gräs-vexten åkas. K. V. A. Handl. 1817, St. I 4 Ken vw 50 utflutit, sköljdes,: hvarpå kranen tillvreds, vatten påtappades, Sill instjelptes och kokningen börjades äå nyo: På vål inrättade Trankok, åtgingo 6 tim- mar till en sådan kokning och skumning, så att 4 kok kunde ske om dygnet, eljest vanligtvis-3 kok. Kokningen borde råtteligen ske med torf och grofva stenkol eller såkallade fyrkol, och ved nytt- jas blott till antåndning. Bättre inråttningar vid. eldningen hade utan tvifvel tillåtit mer sparsamhet med brånslet. Emedlertid till vinnande af någon besparing dermed, uppöstes af någre efter afskum- ningen den tunnaste soppan, ånnu kokhet, i stora baljor , hvilka uttömdes i kettlarne sedan grumset blifvit utslåppt och ketteln rengjord. En tunha Sill som höll 80 kannor, gaf i bör- jan 8 kannor Tran, men sedermera, allt efter fett- man , ifrån 6 till 2 kannor. . Mager Sill koktes icke. För hvarje kettel fordrades till kokningen två man, hvilka kallades Kokare; derjemte nte en Fyrare hållas för hvar och en Grufva eller eld- stad; hvarutom hvart och ett Kohllag hade en förman och annan nådig betjening, Till vidare upplysning af föregående i kort het om Trankokningen anförda, bifogas en beskrif- ning och teckning +) öfver Trankokeriet Saltkälls- Viken, med 7 kettlar, (belågit i Bockenås Pastorat, Dragsmarks-Socken och Lane Hårad.) Tab. 1. föreståller en Planritning af det nåmde Salteriet och ”Trankokeriet. 1. En Saltbod med boningsrum ofvanpå, 2. Sillsalteriet med Saltbod. 3. Planer och bryggor af plankor. +) Gjord af Commissions-Landtmåtaren N. ÅA, WESsTBORG: 5i 4. Upphöjd brygga, hvarå Tranfaten rullades ur Trankokeriet på planen. 5. Sjelfva Trankokeriet. 6. Lossen bygd af grofva stockar, uthuggne på inre sidån och fordrade med bråder, ge- nom hvilken Sillslådan ' medelst vindspel uppdrogs ur de vid åndan af Lossen lig- gande Sillbåtar, I andra bottnen på Tran- kokeriet. 7. Pumphuset. 8. Vattenrånnan ifrån pumparne till Tran. kettlarne. 9. Fördåmning för grumset mot saltsjön, af grof stenmur uppförd och fylld med jord "emellan , samt på bågge sidor klådd med bråder. 10. Den så kallade Grumsdammen i hvilken sill-afskrådet efter kokningen samlas. 11. En Magasinsbod. Tab. II Fig. 1. Grundritning af Traukokcrist 12. Visar murarnes stållning. 13. En smal gång. 14. En mindre vedbod, 15. 4 fönstergluggar på andra bottnen af Tran- kokeriet. Fig. 2. Profil at Trankokeriet. Fig. 3. Fagade af det samma. Fig. 4. Afritning på en Trankettel, a) Undre delen af tjock koppar, diame- tern af bottnen 3 alnar, sidohöjden I aln till och med den breda ringen som inmuras, 52 Fig. 5. by Öfre delen, Stafringen kallad, af grof- va Granståfvor , sammanbundne med 2:ne jernband, ; En Sillslåde afritad, den var gjord af bråder , gående på medar, och medelst tåg och vindspel drogs Lossen igenom; och vid slådans uppkomst till öfversta bottnen , stjelptes Sillen i derunder vas- rande Bingar, som stodo vid våggarne, och voro något högre stållde ån Tran- kettlarne , så att Sillen genom rånnor skoflades ur dem och i kettlarne. 53 NYN ARTER af Ormbunkar, (Filices) från Brasilien; | beskrifne af OLOF SWARTZ Bun, ett land som intager en icke obetyd- lig vidd inom Södra America, och i granskapet af de med eviga snåmassor betåckte Jåttefjåll, hvil- ka utgöra liksom ryggraden till skelettet af denna hålft af nya verlden, åger åfven en ganska ojämn jordyta af mer och nde högt låge öfver Ocea- nen, och följakteligen af olika förhållande i Tem- peraturen. Det år således att förmoda, hvartill åf- ven långre sedan anstållde undersökningar gifva såker anledning, att detta Land skall skånka Na- turforskaren icke mindre talrika ån mårkvårdiga föremål för dess betraktande.” Den politiska för- ändring som detta land undergåit i vår tid, dess Regerings liberala tånkesått; en friare tillgång för Vetenskapens Idkåte , som tillåter dem forska en för detta till betydlig del obekant Natur, skall utan tvifvel med snabba steg öka de menskliga kunskaperne, på lika sått som det lyckliga tilltrå- de en HUMBOLDT för detta vunnit i Spanska ad delen af America. Ibland den stora mångd MNatural.alster som denna verldsdel erbjuder forskare hvilka gå att der söka dem , förete Sig, i afseende på Arter, ett större. antal särskilde af den så kallade Ormbunke Fam:- lien, ån i andra trackter af verlden. Det må åt- ven anmåärkas, att då sådane annorstådes nåstan Öf- 54 verallt, östra Indiens himmelsstrek undantagne, vi- sa och bibehålla sig ganska lågvexte , och största delen (Cåtminstone under de luftstrek, der en strån- gare årstid beröfvar Flora en tid sin klådnad) år- ligen förnya sine mångfalldiga bladformer från roten åter utvecklade, uti de varmare klimaten icke endast perennera, eller långre tid förblifva oför- åndrade, utan också uppstiga till en förvånande hågd, tåflande stundom med Palmernes, och anta. ga deras skepnad. Sådane förekomma ej sållan mellan Våndkretsarne, likvål måst i den tempere- rade Regionen, som man uppnår uti de ofta i molnen insvepte Berostrackter, så vål på öarne som på fasta landet, : Att Brasilien åfven inom sina grånser år rik- haltigt på sådane vext alster, har, sedan P1sos och MARCGRAFS tid, vål en och annan bevittnat +) i redan utgifne skrifter; men så hafva dylika der håmtade föremål varit ansedde såsom de måst såll- samma. HEit nårmare samband med gamila verlden torde deremot pu göra Brasilien och dess produk- ter så mycket båttre bekanta, I följe af Svenska Handelsrelationer med det nya Riket, omfattas ock nu desse årender af en vårdig landsman , Hr Consu- len och Ridd. L. MEST IRS som varm för hedren af von Linnés Fådernesland, frikostigt sökt utvå- gar att göra betydande Natural-samlingar för Sven- ska Museerne, för att också derigenom öka den vetenskapliga kånnedomen af nya och obekanta fö- remål, Det år i sådant afseende Herr WesTtIN ingått i nårmare förhållande med Hr FREYREIS, en förtråffelig Naturkånnare och samlare, samt med- ”) LaAmaArRcK Encycl. rmeth. FAS & FiscHeRr plantes recuellies, (CExped. derigeé par Mr KRUSENSTERN. Devzeavx in Berlin. Mag. Nat. Gesellsch, 5, 397 seqv. 55 lem af flere lårda samfund, hvilken, efter att haf- va håndelsevis 1 Rio-Janeiro intråffat, på [lr WE- STINS anmodan och bekostnad, antrådde år 1814 en i flere hånseenden intressant resa, uti den de. len af Landet som kallas Capitania-Minas-Geraes, till Staden Villa-Rica, så bekant för de der om- kring belågna Guldgrufvor, samt till Diamant-di- strictet af Serro do Frio, en våg som utgjorde 200 Legvas och upptog en tid af "ungefår 6 månader. Någre anteckningar under denna resa hafva redan blifvit det lårda Allmånna genom tryck meddelte, Mera kan ånnu blifva det af de handskrifter, som Hr FreYreirs till Hr Westin öfverlemnat, och han åfven meddelt , jemte de sköna, i synnerhet Zoologiska Samlingar, hvilka lyckligen Öfverkoim-: mit. Mindre utmårkte voro vål de botaniske; men icke utan vårde, hålst åtskilligt alldeles nytt deri- bland kunnat utredas. Det bar ock fallit på min lott att deruti deltaga, vid åsigten af de samlin- gar af flere vackra arter af Ormbunkarnes slågten, BoriEd så vål Hr Prof. och Commend. andre re i Upsala, som Hr Commerce - Rådet och Riddaren CasstrRÖM lemnat mig tillfålle att nårmare gran- ska, och jag derföre med nöje förklarar dem nu min lifliga erkänsla. Långe hemmastadd med den- na naturliga ordning af Vextriket, har det varit mig mindre svårt att utreda och beståmma det nya som deribland företedt sig, och önskande, att så- som Idkare af vetenskaper, åfven offra min skårf på deras altare, frambåras nu af mig följande i vetenskapens språk och ordasått uppstålde beskrif- ningar på 25, nåstan alla nya arter, hvilka jag trott mig kunna med såkerhet urskilja, På tvånne tabeller har jäg ock velat förestålla några af dem, som må anses vara deraf måst förtjente, 56 GYMNOGRAMMA Åsplenioides. Frondibus pinnatis; pinnis -petiolatis laängeola- tis dentato-serratis utrinque glabris, lineolis fructi- feris simplicibus furcatisve venis parallelis inser« tisque. Tab, HI fig. 4. DescrR. Filix cespitosa. Radices fasciculate fili- formes, ramose, nigre, rigide, pubescentes. Stipites pollicares & sesqvipollicares, filiformes , fusci, hirti, sqyamulis paleaceis discretis ferru- ginels. obsiti. Frondes ovato. .lanceolate, 3-4 pollicares, Honate. Pinne petiolate, alterne, unciales, lanceolate, obtusiuscule , inciso-dentate: dentibus subres= tusis; utringue glabre, venose, fusco-virides. Rachis & coste pinnarum pubescentes. Sori ad venas simplices furcatasve, 1. in lineolis remotiuscul:s obligque subparallelis 1, sparsis disposite. ; Capsule minutissimze, ferruginee, nude, Indusiwn omnino nullum, In Brasilia ad rivulos invenit. Freyreis. GYMNOGRAMMA tomentosu. Frondibus decompositis; pinnis suboppositis petiolatis; infimis pinnatis, superioribus cordato- trilobis intermediis acuminatisi, utringue pubescen. tibus3 soris approximatissimis parallelis. Tab. IV. lig. 2. ; UD eleatt ku Magaz. Nat. Gesellsch. zu Berlin. 5. p-:304. Aspleniumj tomentosum, dZamarck Encycl. 2. Pg Og. Desce.. Filix cespitosa.l ; Radices filiformes, ferrugineo-villosze. / Å (i Stipites plures congesti, supra radicem sqvamulis "fasciculatis scariosis pilosis rufis vestiti, levi- ter assurgentes, teretiusculi, purpureo-nigrican- tes, pubescentia pulverea decedenti tecti, pe- dales & ultra, crassitie fere culmi secalini. Frondes longitudine stipit. Xqvantes, erecte, forma lanceolate, decomposite. Pime petiolate ut plurimum opposite; infime Jongiores, iterum pinnate, pinmulis inferiori- bus oppositis distinctis, terminali czteris su- perioribus consimili, cordato - trilobis; lobis lateralibus oblongis obtusis, intermedio rhoms boidali crenulato acuminato; sumrha subha- stata; omnibus superne margineque hirtis fu- sco-Vviridibus, subtus vVillosis mollibus. Pili marginales (lente valde augente) articulati, diaphani. Petioli teretes , pubescentes. Sori (s. line>e fructifere) approximatissimi leviter arcuati, simplices & dichotomi, paraillele e costa ad marginem fere exeuntes. Capsule minutis« sime, pilis bievissimis intermixte, » pallide fer- rugine2e, Indusvum plane nullum. Habitat in umbrosis Brasilie. Obs. Proxima G. rufe CHemionitis rufa Sv. syn. > Acrostichum L.) sed illius frons simpliciter pinnata & pinne oblonge subintegre, totagque- Mä rufo-lanuginosa. GYMNOGRAMMA cherophylla. Frondibus decompositis , inferne tripinnatis , medio bipinnatis apicet 2-pinnatifidis, pinnis cus neatis incisis, laciniis linearibus acutis, lineolis fructiferis SOLAS furcatis. 58 Deveaux 1. €. p. 305. Descr. Filix cespitosa, pedalis. Radices capillares. Stipites angulati sulcati semipedales, debiles. gla- bri, pallide wvirescentes, prope radicem fusci. Frondes circumscriptione 3 angulares, laxe, lete virentes substantia tenuiori, decomposite. Fo< liola subopposita, infima bipinnata 1. 2-pin- natifida; media s. pinne 2.pinnatifide, ter- minales sessiles pinnatifide. Pinnule alterne cuneate rhombe&e obruse, profunde incise: lacimiis lUinearibus acutis integris. Sori in lineis distinctis plerumque furcatis, lon- gitudine laciniarum, venis inserti, Capsule minutissime, pallide ferrugine2, Indusium nullum. In Brasilia ad WVillam Ricam prope rivulos , ”mense Octobri invenit Freyreis. GYMNOGRAMMA myriophulla. Frondibus tripinnatis laxis pubescentibus , pin- nulis decurrentibus ovatis obtusis incisis, laciniis bifidis emarginatisve, : Descr. Filix 3-pedalis & forsan ultra, scandens? Stipes subfiliformis debilis, angulatus, pubescens, bast fusco-purpurascens. Frons ovato-lanceolata 3-pinnata I, sub-4-pinna- tifida. Piane communes partialesque alterne, horizontaliter patuli s. divergentes. Rachis un- versalis 4-angulatus' subtortuosus, C€iliato-pube- scens, pallida, ciliis articulatis diaphanis glan- duliferis? Pinnuie 3-4-lineares, sessiles decur- rentes, ovate, incise, laciniis ovatis, bifidis |. emarginatis; tenuissime, pallide- virentes , fusco-venose, rachesque partiales cilis albidis sparsis obsite, 59 Sori vene cujuscunque lacinie lineatim ”insiden- tes. Capsule minutissime, flave, gyris auran- tlacIis. Habitat ad rivulos Brasilie interioris; in itinere ad Villam Ricam Augusto 1815 detexit CE i Freyreis. Obs. Proxima G. Cheilantoidis; +) sed differt: fron- dibus multoties majoribus, 'magisve subdivi- sis, laciniisque pinnularum bifidis emargina- tisque. Varietas provenit bipinnata pedalis, ceteris partibus majori alias simillima, POLYPODIUM saxicola. Frondibus pinnatis, pinnis petiolatis lanceola- tis crenatis basi superne auriculatis, infimis 2bbre- viatis, terminalibus coadunatis: soris solitarus; sti- pite rachique pubescentibus. Tab. III. fig. 5. DescCR. Stipites confertie caudice radicali radiculas numerosas emittente; pollicares , teretiusculi , pubescentes. : Frondes 3-4 pollicares, lanceolate, pinnate, ri- gidule. Pinae alterne; infime abbreviate 3 pollicares oblonge incise; medie I uncia- feg lanceolate acute, petiolate, margine (ple- rumque inflexo) crenate, basi sursum subauri- culate ; terminales öda dura sensim minores, ultima elongata lanceolata; supra glabre fusco- 2) Genus Gymnogramme constituit Cl. DeveEavz ex Filicibus qvibusdam , junctis aliqvot Hemionitidi antea adnumeratis, Soris nempe seu lineis fructferis plerumque furcatis ve- nis frondium insertis , nec reticulatis > nee frondi immersis. Idem interea Grammitidi valde adfine; Lhujus vero sOris sublinearibus rectis simplicibus sparsis' (pariter nudis) dis gnoscitur, ideoque ejus species frondibus compositis (le- priophylla T& Cheilanthoides;) ad Gymnogrammam welhus referende sunt. 60 virentes, isubtus (nervo medio) rachique pris bescentes. : Sori seu puncta solitaria h. e. ordine simplici, inter costam & marginem fra nnren discreta. Indusiwa nullum. Habitat in Brasilia ad rivulos, in lapidibus fer- reis crescens, Freyreis. Obs. Assimilatur P. hastefolio, illo vero pinne frondis exacte hastate. POLYPODIUM diversifolium. Frondibus pinnatis, ex eadern radice distinctis 3 : pinnis oblongo-lanceolatis subintegris, venis tricheto- mis, glabris; terminali crenulata; fructificantibus longius stipitatis; soris serialibus.y Caudex subterraneus, validus, radicalas subdivisas igidas numerosas E€xserens. Stipites cespitosi, 4 quetri nudi, frondium sterilium & fertilium distincti; hi multo breviores cir- citer 3-pollicares , iili ultra pedales. Frondes pinnate pedales, Sterilium pinne subop- posite, brevissime petiolate s. subsessiles, ob- longo-lanceolate 2-unciales latitudine 3 polli- cari, subintegre 1 obsolete crenate, striato- venose, venis parallelis trichotomis, glabre, -ootus lete virescentes, substantia tenui nec coriacex&, Fertilium frondes paulo angustiores; terminali in utrisque 'petiolata, parum longior, basi latiuscula, margine rémote crenulata. Sox: globosi, seriales, approximati; Capsule fer- " rugine& Indusia nulla, - In Brasilia invenit Freyreis. Obs. Distinctissimum a notis congeneribus <= "frons dibus sterilibus & fructiferis di iversis, habitu P. obliterato fere similibus. | : i 6: POLYPODIUM retusum. Frondibus bipinnatifidis lato.-lanceolatis; pin- nis inferioribus abbreviatis auriculatis; intermediis pinnatifidis, laciniis subovatis retusis, subtus rachi- que pilosis; soris ad costam mediam utringue sub= solitariis. Descr. Filix pedalis & sesqvipedalis, cespitosa. Stipites teretes, filiformes, canaliculati, prope radicem sqvamulis scariosis ferrugineis obsiti, superne glabri, pallide virentes. Frondes lato-lanceolate 2-pinnatifide, — Pinne opposite , inferiores sensim minores , deflexe, infime 2-3 lineas longe, 3-angulares auri- culate crenate; superiores sensim longiores-, patentes, sesqvi-pollicares, pinnatifide 1. se= mMiincise, laciniis' ovato-linearibus apice re- tusis ; angulo inferiore obtuso, superiore acu- to. Pinn&e terminales , in caudam fere decre- scentes, coadunat&e, integre; omnes supra gla- bre , (subtus venis costaque rarius, rachique densius) pilis longis diaphanis articulatis obsite. Sori solitarii, coste pinnarum coptigui, discreti : Capsulis nudis minutissimis pallidis. Indusi« um certe nullum. Provenit in Brasilia, teste inventore Cl. Freyreis. Porypopium hirsutum. | Frondibus 3- -pinnatifidis, junioribus stibbibio- natis, laciniis ovatis obtusis incisis, ka rachis busque pilosissimis; stipite villoso, basi palea:eo, SE E radice communi surgunt : Sripites plu- res, basi incrassati, diversa longitudine, spi : thamea I. pedali, laxi, basi paleis numerosis- ov. Ssimis Vvestiii, superne viliosi, | h ? fel - sx Frondes longitud. 3-unciali ad 2-pedalem-, lato- lanceolate, juniores tantum 2-pinnate I, sub- bipinnate; adultiores seu majores 3-pinnatis fide , habitu molli laxiori; Pinne inferiores opposite, superiores alternze, ovato. lanceolatze, falcate, pinnulis lanceolatis profunde pinnati- fidis, lacinulis coadunatis ovatis dentatis, utrin- que pilis longis sparsis obsitis. Rachis com- munis partialesque pilis densissimis longis arti- culatis exalbido-ferrugineis vestitee, Sori solitarii seu ad basin cujuscunque lacinie punctum distincium, elevatum rubicundum, cui capsule numerose pallide conferte inserte, absque Indusium. Habitat in Brasilia, ubi prope Aurifodinas Vil- le Rice, mense Augusto detexit Cl. Freyreis. Obs. In speciminibus minoribus seu Frondibus 2-pinnatis , qvarum pinnule tantum dentatze , sori infra dentes distincti proveniunt. AÅSPIDIUM caudatum. Frondibus bipinnatis, apice attenuato-pinnatis, pinnis falcatis, pinnulis ovatis acutis crenulatis, basi truncatis, sursum apiceque mucronulatis, subtus di- midiatis, omnibus frucuferis 3 rachibus paleaceo- hirsutis. Descn. Stipes teretiusculus, sulco duplici exaratus. Frons 2-3-pedalis ovato-lanceolata, 2-pinnata, apice longe attenuata, simpliciter pinnata. Ra- chis tetragonus, paleaceo-pilosus. — Pinaue re- motte, opposite, spithame&, lineari-lanceola:ze Patentes, falcate seu curvato-adscendentes , pinnate, Pinmule semunciales, subopposite, brevissime petiolate , ovato-trapezoidee, seu 63 = > basi rachin versus truntate , angulo in qvibus- dam sursum productiore ,, mucrone brevissimo munito, alterove terminali; infra dimidiate ro- tundate; margine .obsolete crenulato. -Pinne terminales versus apicem sensim decrescentes , | indivise, evidenter denticulate, sicut pinnule - basi & apice mucronulate; omnes utrinque gla- bre: l, interdum subtus pubescentes I, rare pi- lose. Consistentia frondis rigidiuscula, color - herbaceus, rachis stramineus. Sori in omnibus pinnulis a basi frondis ad apicem, ut plurimum serie duplici sibi invicem op- proximati, subrotundi, Capsulis pallide ferru= ineis.. Indusia in speciminibus adultis de- fuerunt; ad Aspidia vero retuli speciem ob summam similitudinem cum Aspidio aculeato & lobato , a qvibus discrepat rachi pilosa, pin- nis magis falcatis, remotioribus, pinnulis cre- nulatis, sepe subintegris nec mucronato-serratis , & forma pinnularum trapezoidea. Habitat in umbrosis sylvis Brasilie. = Viget Septembri, Freyreis. ÅsrPiviumM laetum. Frondibus 3-plicato-pinnatis, superne bipinna- tis pinnatisve, pinnulis cuneato-ovatis obtusis den= ticulato-mucronulatis, submonosoris ;- stipite scabriu- sculo nitido. . Tab. IV. f. 3. Descr, Filixin cespite crescens e caudice radicali, radiculis longissimis capillaribus simpliciuscu- lis rigidis fuscis, levibus 1. lanugine ferrugi- nea hinc inde obsitis stipato: Stipites 3-8 pollicares, teretiusculi 1. obtusangulati, filiformes , sulco medio exarati, versus radi- cem paleis ferrugineis scariosis tenuissimis VE ot DERA 64 - stiti, superne stabriusculi a tuberculis minus: tissimis dissitis, ceterum nitidi, colore Fallidi, basi subpurpurascentes. Frondes forma triangulari, acuminat2e, longitudine fere stipitum (precipue fertiles') Poa tri« plicato- 1, sub 4-pinnate , medio nate , apice pinnate. Pinne pinnuleque alterne, pe- tiolate , he cuneate , rhombeo-ovate obtuse, sterilium parum majores , apice' denticulato- mucronulate, utrinque glaberrime subnitentes , rigidule, late: virides, subtus ANT ER Rac ches glaberrime. l Sor: plerumque solitarii in medio MENN ÖRING par- vi, ferruginei. Indusia minuta,: bubvptmida pla- na, facillime decidua. Habitat in Brasilia. : Freyrets. Ha Obs. Nitore & Habitu (licet minus. diviso) cum ; A. denticulato avodammodo conyenit, 8 forma frogdis A. hirto.. ASPIDIUM patulum. Frondibus bipinnatis glabris, pinnis oppositis pinnulis ellipticis remote serratis, baseos sub-pinna- tifidis, laciniis ovatis; stipite basi tereti paleaceoque. Deson. Filix c cespitosa 2-pedalis, e caudice repente radiculoso, gqva surgunt Stipites plures, semi- pedales , stricti, obtus-angulati, supra canalicus lati glabri, basi teretes, crassitie penne galli- nacee, submuriculati 1. paleis deciduis asperi, di on versus paleacei, paleis longis acumina- tis membranaceis, ferrugineo-pallidis diaphanis. Frondes ses 'qvipedales, ovato-lanceolate attenuate bipinnatee, apice demum pinnatee. Pinne op- positae, petiolatae, patentes, lato-lanceolate. er nule 55 nule elliptice obtusiuscule- remote: 1. grosse serrate serraturis obtusiusculis; inferiores s, baseos cuneate incise I. subpinnatifide, laci- Nils oblongis obsolete serratis: terminales & frondis & pinnarum coadunate, Omnes utrin- que glabrae virides. Rachis 4 gona, sulcata , . glabra; pinnarum subalata (a pinnulis decur- i rentibus). Sori majusculi, serie duplici in qvacunqve pinnu- Ja, subrotundi; capsulis minutissimis ferrugineis. Indusia reniformia, subdimidiata, pallide fer. ruginea. Ellas än Capitania, Minas Geraes Brasilie, Freyreir, Obs. A. spinuloso primo intuvitu assimilatur, dif- fert vero longitudine & inprimis Pinnis di- stincte petiolatis, pinnulis obtuse serratis nec mucronatis, &c. ÅSPLENIUM Brasiliense. Fronde spathulato-acuminata subrepanda, gla- bra, venis. anastomosantibus; soris subparallelis simplicibus furcatisque coste approximatis; stipite brevissimo sqvamoso. Tab. IIL fig. 1. Descr. Filixin cespite crescens, E caudice, radi- — ces spithameas repentes filiformes crassiuscu- las villosas exserente, surgunt : Stipites plures, vix pollicares compressiusculi, pa« : leis lanceolatis membranaceis reticulatis fusco ferrugineis conspersi. Frondes simplicissimee, 1-2-pedales, ilolanceo: late acuminate, a medio ad basin: sensim at. tenuate! margine integre I levissime repan- de 1 obsolete & irregulariter- crenulate, im- K. V. A. Handl. 1317. St. I, 5. 66 marginate, utringue glaberrime, consistentia tenuiore 1; membranacea, venis obligque trans- versis anastomosantibus. Costa subtus ciliis ferrugineis adpressis obsita. = Z Sori coste approximati, ad venas transversas col- locati, paralleli, simplices bifidique, angustis- simi, longiores brevioribus mixti, marginem non attingentes remotiores & minus regulares qvam in A. WNido & serrato. Capsule minu- tissime. Indusia tenuissima , e Vvenis orta, ine tus extusque dehiscentia, pallida. . Habitat in Brasilia. Freyreis. | Obs. Distinctissima videtur species, fronde a me- dio ad basin valde attenuata, qva ÄAZpl. Amboinensi ,assimilatur , sed vene undique anastomosantes, nec, ut in illo parallel. ÅSPLENIUM aängustum. Fronde lineari-lanceolata, subsessili repanda subcrenataque, utringue glabra; soris inter costam 8& marginem oblique transversis, distantibus sub- eqvalibus. "Tab. IV. fig. I. DescrR. E Caudice dense longeque FAdienO:! sqvamulis nigris obsito, exeunt: Frondes plures, simplicissimze, subsessiles 1. sti- pitibus semipollicaribus sqvamulosis fulte, spi- thame&e & ultra, angustato lanceolate , medio latitudine 6-10 linearum, apice extimo obtu- siusculo tenuissime marginate, margine repan. do ineqvaliter crenulato , leviter inflexo, gla- briuscule, costa compressa; consistentia fron- dis rigidiuscula, opaca. =Sori simplices , inter costam & marginem Hberi , cblique transvetsi, paralleli, venis simplicibus 167 approximati. Capsule ferruginee, Indusia e venis orta angustissima', pallida, diaphana., Habitat in Brasilia. Freyreis, Obs. ÅA. vitteformi CAVANILLESII ex Insula Mauban Ind, orientalis: (Prel. 1801. Dn. 28:) proximum, at vix idem qvod dicitur sesqvi- pedale, lineare & subtus pilosum; ideoque forsan diverse species. ÅSPLENIUM regular e. -Frondibus pinnatis lanceolatis, pinnis trapeziö- obl ongis obtusis, obtuse serratis basi truncatis sur: sum angulato - subauriculatis dentatis , rachi sub- marginata. Descr. Stipes brevis, teres, ecostis binis e pinnis decurrentibus supra notatus, levis fusco-viridis, Frons pedalis & ultra, erecta, exacte lanceolata; basi & apice decrescens , simpliciter pinnata : Pinne regulares, brevissime 1. vixz petiolate, fere alterng&, sed approximate patenti-hori= zontales, — ale & terminales deltoidee ob- tuse, deflexe, cetere pollicares trapezio-oblon- ge: basi truncate sursum fere rectangule ; auricula rotandata dentata aucte&e, deorsum dimidiat&e , obtusängulate , margine obtuse serrate , utringue glabre subtus pallidiores , consistentia tenuiori; ultime, in UuUnam 1NCiso- "serratam attenuatam confuentes. Rachis te- res, glabra, supra bicostata, € margine inter pinnas e&qvaliter leviterque decurrente, Sort distincti, inter costam & marginem breves;, oblongi , oblique paralleli. Capsule pallide ferrugine&e. Indusia semiovata, membranacea pallida, 68. Incolit sylvas Brasilie;> prope Villam Ricam observavit CI. Freyreis, Obs. Cum A,. marino comparatum , forma frondis et pinnarum gvodammodo convenit. AÅSPLENiIUM duriculatum. Frondibus pinnatis, pinnis oblongo-lanceolatis acuminatis serratis, basi sursum lobo rotundato dentato conniventibus, deorsum oblique truncatis; rachi submarginata. DesCRr. Filix cespitosa. Radices longe conpgene- rum ferrugineo-lanuginose, Stipites teretes, supra canaliculati glabri, 2-3-pollicares. Frondes semipedales , ovato lanceolate, erecte. Pinne alterne, breviter petiolate, böra par tentes oblongo-lanceolate acuminate, obtusiu- scule serrate, basi auriculate, lobo magno rotundato dentato sub rachin proximo conni- vente; deorsum oblique truncate angulo ob- tuso; utrinque glabre, Opace. Rachis supra levissime inter pinnas meat S. costata. Sort distincti, breves, lineares, oblique parålleli. Capsule ferrugine&e. Indusia linearia albida. In sylvis Brasilie interioris invenit CI. Freyreis. Obs. AA. compresso in qvibusdam sat congruum, sed stipes teres & pinne non ut in illo de- Currentes. ) ÅSPLENIUM rigidum. Frondibus bipinnatis rigidis, pinnis falcatis lanceolatis attenuatis; pinnulis cuneatis ovatis ob- tusis dentatis, terminalibus confluentibus. Descr. Filix cespitosa, e Caudice sqvamulis pi- losis nigris confertis, radiculisque ferrugineo- villosis ”rigidis Predita: « Stipites spithamei teretes, sulco supra canaliculati , leves, fusci coloris. Frondes ”pedales & ultra; e basi lata lanceolate attenuate erecte, subcoriace&, rigide bipin- nate. Pinne inferiores opposite, superiores j alterne, circiter bipollicares, lanceolate , fal- cate, iterum pinnate, apice longe attenuate. Pimnnule cuneate, infima superior petiolata ma- jori trapezoidea, 3 lineas longa, cetere oblon- ge 1. ovate obtuse sensim minores, dentatze (minores tantum apice 2-3:dentate); termina- les in caudam linearem inciso-serratam conflu- entes 3; utrinqué glabre, colore viridi sed >” opace, subtus pallidiores. Rachis subtus teres glabra, supra canaliculara fusco-Viridis. Sori in pinnulis majoribus bini, in minoribus solitarii illisque breviores, lineari-oblongi vix obliqvi. Capsule ferrugine&e. Indusiag membra- nacea, albida intus extusque dehiscentia, Habitat ad latera rupium Brasilie: in itinere ad Villam Ricam legit Freyreis, mense Au: gusto. ä Obs. Habitu A, Ådiantho nmigro accedit; discrepat vero forma elongata & rigiditate, pinnis fal- catis apice subcaudatis, nec non parvitate & figura pinnularum. Occurrit varietas C(vix specie distinguenda), - minor 2-pinnatifida, pinnulis s. laciniis angu- stioribus, omnibus preter infimas superiores apice tantum 2-3-dentatis. He&ec cum ÅA, au- 'rito facile confundi potest, utpote ejusdem consistentie & coloris, at illud simpliciter pin- natum, pinnis basi sursum auriculatis &c, + 70 Prteris leptophylla. | Frondibus 3-partitis, foliolis bipinnatis, pins nis oppositis, pinnulis sessilibus, lineari-lanceolatis serrulatis terminalibus elongatis, rachibus margis natis. DESCR: Filix cespitosa e caudice radicali nigro- sqvamulosa, radiculas capillares simplices stri- ctas exserente, Stipites teretiusculi, sulco medio exarati, glabri vi. | ridi-Ravescentes, pedales, fllbrmes. SKrLCtE Erondes spithamee 1. ultra, 3-partite erecte; ste- siles & fertiles ex" es radice distinctee, Foliola 2-pinnata patentia, pinnis infimis de- orsum longioribus , hinc figura frondis- 5-an- gularis. Pinnge opposite ovato-lanceolate, Pin sule sessiles decurrentes lineari-lanceolate acus te serrulate; Tfertilium longiores , apice tan- tum serrulate , terminales elongate porrecte, omnes utringue glabre, late virides. ”Rachis communis marginato-alata. Sori in frondibus fertilibus utroque margine pin= narum continui, infra apicem desinentes, Ca- psule pallide ferruginee. Jadusia marginalia 2eqvalia membranacea albicantia intus dehi- scentia, s Habitat in Brasilia supra muros I ers Freyreis, Obs. Cum P, heterophylla & crispa convenit habitu & colore, sed dignoscitur fronde, distinctius 3- partita, pinnulisque sublinearibus. PrtERIS elegans. ; Frondibus bipinnatis subtus glaucis, pinnulis sessilibus ' sinuato-pinnatifidis , -laciniis ovatis ob= tusis integerrimis; pinnulis baseos abbreviatis lo. 2 batis rachin semiamplectentibus; stipite lucido pur. purastente. i Descr. Filiz 3 pedalis & ultra; perpulchra species, Stipes spithameus teres, subflexuosus crassitie cala- mi seriptorii, levissimus, lucidus purpurascens, Frons 2-pinnata, Pinne pedales ovato-lanceola- te opposite, distantes sessiles patentes. Pin- aule opposite, lanceolate, sessiles 1, potius adnate, sinuato-pinnatifdse, laciniis ovatis ob- tusis (terminali. productiori larceolata,) inte= gerrimis; utrinque glabre, subtus pallidiores glauce. Pinnule baseos pinnarum ceteris di- midio seu 3-plo breviores obtusiores, subinde lobate, rachin fere amplectentes. Rachis communis teres, qvasi a stipite continuata, f ejusdemque glabritie & colore. Partiales su- pra leviter canaliculatze. Sox: continui ad margines laciniarum nec apice. Capsule pallide ferrugine&e 'nitide. dJndusia e€ marginibus leviter inflexis membranula albida auctis. Habitat in Brasilia. In umbrosis juxta Aurifo- Obs. dinas Ville Rice detexit- Freyreis. Cum P. incisa THUNB, & P. Vespertilionis LABILLARD. multa similia qvoad staturam & formam frondis habet; Stipes vero & rachis P. incise colore stramineo gaudent ejusque pinne angustiores sunt. In P. Vespertilionis stipes P. elegantis concolor sed saturatior; pine ne latiores subdeltoidex, pinnule inferiores longiores pinnate (sic frons 3-pinnata), supe- riores magis minusve pinnatifidae, | BLECHNUM Lanceola. Frondibus simplicibus, sterilibus ovato-lan« 72 ceolatis, fertilibus lanceolatis subintegerrimis ; so: ris ad costam utrinque continuis. Tab. II. fig. 2. Däescg. Filix cespiuosa, radicibus fasciculatis ca- pillaribus fuscis. Stipites filiformes, 2-3-pollicares, supra canalicula: ti, glabri, prope radicem paleis lanceolatis scariosis ferrugineis obsiti. Frondes simplices, steriles & fertiles in eodem individuo distincti, ille breviores, sesqvipol- licares ovato-lanceolatz , integre , utringue glabre;' stipitibus Tollieanbuss he 2-3 uncia« les, lanceolat>e, integre; oculo tamen armato cartilagineo-serrulatze; glaberrime. Sori s. linee fructifere ad costam utrinque con- tinu&, sepe qvasi in una latiuscula conflu- entes. — Capsule numerosissime ferrugine&, Indusia superficiaria continua, interius dehi- scentia, angusta, membranaceo-fusca. Incolit loca humida ad fossa in Brasilia. In itinere ad Villam Ricam mense Sept. 1814 invenit Cl. Freyreis. Obs. "Omnium sui generis distinctissimum, utpo- te simplex inter congeneribus desideratum. BLECHENUM Åsplenioides. Frondibus subsessilibus pinnatifidis , laciniis ovatis acutis; soris abbreviatis. Tab, II fig, 3. DescCrRr. Filix coespitosa e caudice fibrillas radica- Jes copiose exserente. Frondes fere sessiles 1. brevissime stipitate, basi sqvamis scariosis nigris obsite; lineari-lanceo- late, 3-6-pollicares, pinnatifide, laciniis basi & apice Heciéscenäbult ovatis, infimis obtu- sis, mediis & superioribus acutis, longitudine . 13 3 linearum, terminali acuminata, integerrimis margine (Coculo armato) cartilagineis, utrinque glabris. Sori nervo medio laciniarum nunc utrinque pa- ralleli, superiore se&pe breviore; nunc solita- rii ad latus tartum inferius, semper rachi ap- proximati, sed apices laciniarum non attingen- tes; hinc Asplenium mentiuntur. Capsule fer- ”rugine&e Indusia angustissima, intus dehi- scentia. Habitat in Brasilia. Ad margines fluviorum pro- pe Villam Ricam legit CI. Freyreis. LINDSAEA WVvirescens. Fronde tripinnata, pinnis laxis; laciniis pin- nularum cuneatis 2-partitis retusis dentatis. Tab. IV: fig:vA DescrR. Filix cespitosa, radicibus simplicibus fi- liformibus rigidis, Stipites 3- -4=pollicares filiformes 4-goni supra sulcati, glabri. fuscovirescentes basi spadicei. Frondes longitudine stipitum 1: longiores, forma triangulari, decomposite, 3-pinnate, lete:vi- rentes, tener&. Pinne primarie lanceolate , attenuate, laxe, rachi fere capillari, infime bipartite. Pinne secundarie dimidiate pin- nate 1. pinnatifide; Pinnule s. lacinie cune- ate Aabelliformes subretuse bipartite & indi- vise, denticulate, utringue glabre, venis fur- catis radiatse. | Sort terminpali-.marginales venas terminantes sub denticulis inserti, lineam lati: Capsulis palli- de ferrugineis, Indusia intramarginalia, lati- tudine sori, extus hiantia, albido-. viridia, 74 In Brasilia detexit CI. Freyreis. Obs. Valde affinis L. Trichomanoidis, sed frons tripinnata, forma diverse & pinne secundarie dimidtiate. - ; A L. tenera, cui statura omnino assimilatur, differt pinnulis cuneatis retusis,. ADIANTUM platyphyllum. Frondibus pinnatis, pinnis petiolatis ovatis apice attenuatis, integris, basi obliquis sursum gib- bis, subtus glaucis; soris oblongis contiguis totam marginem Ooccupantibus. Tab. LI. fig. 6. Descr. Caudex tepens, fibris radicalibus longis simpliciusculis rigidis exserens, nigroque pa- leaceus. ; Stipites plures, fere pedales, filiformes triquetri, - stricti, glaberrimi, atropurpurascentes, nitidi. Frundes pinnate, 3-4-pollicares erecte, pinne 3-6-petiolate altern&e ovate apice attenuate, basi obliqve; sursum 1. intus versus rachin gibbe s, rotundate, bipollicares, unciam late, terminali recta basi cuneata fere rectangula; margine integre, I. frondium sterilium oculo armato obsolete serrulate utringue glaberrime, venis radiatis dichotomis approximatissimis ” -npotate, subtus glauco-cerulescentes. Rachis teres glabra stipite concolor sicut petioli lin. ra tonal a Sori magni, oblongt, totam marginem pinnarum circumcirca, preter apicem, occupantes, inter: rupti, plerumque vero contigui, saltem in adultioribus confluentes. Capsule ferrugineo=- rubre, Indusia marginalia angusta, membras= 'nacea fusca. På 715 Incolit sylvas uimbrosas Brasilie; in viam ad Villam Ricam detexit Freyreis, Görs ARA, marcrophyllo diversissimum, Cui pinne subsessiles opposite trapezoidee, summa ma- jOori, soris&que continuis.. Propius A. petiolato Desvaux accedere videtur, sed ejus stipes pi- lis sparsis apice obsitus, pinne lanceolate, & gori lineares striati dicuntur. ÅDIANTUM subcordatum. Frondibus triplicato-pinnatis, pinnulis petiola- tis subcordatis acuminatis subcrenatis radiato-ve- posis; soris utrogue margine sublunato-rotundis. Descg. Stipes teres glaber atro- purpurascens po- iitus, Frons sesqvipedalis , circumscriptione ovata =. deltoidea , triplicato-pinnata. Rami primari & secundarii teretes, alierni, divaricato-paten- tes, stricti, glabri stipitis cölereé. Pinmule pe- tiolate alierne, remotiuscul&e subcordate, alixe regulares, alie suboblique basi sursum gib- bosiore, unciales, longe acuminate, margine obsolete serratee, utringue glabre, subtus ve- nis crebris dichotomis radiate, in colorem glau- cum 'vergentes. Rachis, communis leviter fle- xuosa, polita. | ; Sori margini antrorsum & deorsum (nec basi neC apice) distincti insident subrotundi, :ndu- sis sublunatis fuscis tecti. In sylvis umbrosis Brasilie legit Freyreis, Species distinctissima forma pinnarum. = 76 ; I ÅDIANTUM intermediuim. Frondibus "bipinnatis, pinnulis dimidiatis cu- peatis rhombeo. oblongis obtusis striato-nervosis, ba= si sursum rectangulis, antice apiceque serratis 30. riferis; stipite rachique scabro pubescente, Descr. Stipites e caudice repente, pedales trigo- ni, rigidi, scabriusculi, fusco-nigricantes, hir- sutie ferruginea obsiti, Fröndes semipedales, forma deltoidea, bipinnate. Pinne opposite, lineari-lanceolate falcato-ad- scendentes , 3-Juge cum impari parum longiori. Raches pubescentes. Pinnule brevissime pe- tiolate alterne, dimidiate, e basi cuneata subs rhombeo oblonge, leviter falcate , obtuse, se- munciales, approximate, basi sursum rectan- oule, antice apiceque dentato-serrate; terminali : attenuata acuta. Superficies utrinque glabra subtus striata. Color fusco-virens, Sori distincti, 4-5 oblongi, margini antico rarius apici inserti, JIndusia semirotunda lunulata , fusca. Habitat in sylvis depressis Brasilie interioris , ubi legit Freyreis mense Septembr. Obs. Medium qvasi inter A. cristatum & nervo- > sma. At ab illo diversum stipite. non muri- culato, nec pinnis infer, bipartitis; ab hoc pionulis cuneatis antice subfalcatis 8c.. Å. acuminato Deveaux nimium, ut videatur, affine. Inquirant autopte. CHEILANTHES chlorophylla. Frondibus bipinnatis, pinnpulis inferioribus pro- funde pinnatifidis, laciniis coadunatis ovatis inte- De > gris, terminalibus integris oblongis obtusis auritis; "stipite rachique glaberrimo. DesCr. Frons bipedalis & ultra, Stipes teretiusculus, sulco supra exaratus, glaber, fusco rufescens, nitidus. Frons elongato-triangularis 2-pinnata. Pinne al- tern&e spithame&e patentes triangulares acumi- nate; superiores sensim breviores. — Rachis ; communis & partiales stricte teretes, supra bicostatze , fusco-purpure& polite, Pinnule än subsessiles lanceolate horizonta- liter patentes, inferiores subpinnate, laciniis coadunatis ovalibus obtusis integris, 2 lin. lon- gis; summa majuscula oblonga obtusa; termi- nales pinnatifide, & demum indivise oblon- ge obtuse, basi sursum auriculate. Omnes utrinque glabre, colore saturate viridi. Sori, unus alterve, margini utroque inseiti parvi, capsulis pallide ferrugineis. "Indusia semiro- tunda pallide vwvirentia, IA OTnagE e mar- gine orta. Incolit sylvas prope Villam föl Brasilize. Freyveis. Obs. "A. Cb. microphylla differt magnitudine proce- riore, glabritie partium & soris raris discretis, nec ut in illo confluentibus. CHEILANTHES glandulosa. Frondibus tripinnatis; pinnulis sterilibus (pin- narum inferiorum) cuneato-ovatis incisis, laciniis linearibus margin ratis; fertilibus (pinn. superiorum) crenulatis, soro unico antice inserto 3; rachi flexuosa frondeque glanduloso-hirta. AN 18 Descr. Frons elongata, bipedalis & forsan ultra, Jaxa, 3-pinnata. Pinne primarie alternatim & remote e rachi filiformi tereti fexuosa sca- briuscula pubescente exeuntes, longitudine fere zeqvales, petiolate, triangularislanceolate , 3- unciales, sursum curvate; inferiotes steriles, superiores soriferi. Secundarie altern&e ovatse pollicares; Pinnule (1nferiores) ovate incise, laciniis linearibus obtusis, (si attente ob- servantur) apice emarginatis; superiores (fer- tiles) tantum crenulatze Haile inflexe , Core sistentia omnium rigidiuseula, utringue Hubes scentia glandulifera ”obsite. Color lete viridis. Sori solitarii in margine superiore pinnularum terminaliom , minutissime. Indusia membra. nacea albida, Habitat juxta Aurifodinas Ville Rice Brasiliz, ubi mense Augusto legit Freyreis. Obs. Species US obscura, habitu valde sine - gulari, a rachi longissima flexvosa scanden- tis nature apparet; in completioribus olim examinanda, NJ CÖvaTtBEA Polypodioides. Frondibus distinctis 2-pinnatis, apice pinna- tis, pinnis falcatis attenuatis >; pinnulis sessilibus oblongis acutis serratis glabris; soris äd Costam pinnularum utringue solitariis. : Descr. Stipites e caudice tuberculato hirto, ses miteretes, supra canalicolati, glabri, semipée- dales, ; Frondes ped a es, circumscriptione deltoidea, bi- pinnate, apice attenuate. FRackis pubescens, vå 79 Pinmne alternae , remotiuscule, ovato-lanceolate, "falcate 3-4-pollicares, Pinnule oblonge acu- te, frondium sterilium paulo majores viri- diores, grosse serrate; fertilium fere rigidio- res, pallidiores, argute serrate utringue glabrese.- Sori ad latera coste pinnarum nec non pinnula- rum utrinque solitarii, globosi, Capsulis, gyris fulvis cinctis , receptaculo parvo elevato insiden- tibus. Indusia dimidiata ad Jlatera sororum inserta, mox evanida. Prope Aurifodinas Ville Rice Brasilie detexit. CI. Freyreis. Obs, Cyathee riparie pre ceteris affinis, sed div versa. FÄXPLICATIO TABULARUM. Tab. III. fig. 1. Asplenium" Brasiliense (specimen ; minus). fig. 2. Blechmun Lanceola, magn, nat. a. particula frondis fructifere , magn. aucte, Hon Blichiuwne Asplenioides , magn. nat. fio. 4. Gymnogramma Asplenioides , frons magn, nat. | a. pinna sorifera — magn, aucta. fig. 5. Polypodium saxicola, frons magn. aucta. f a. pinna ejusdem — magn. aucta. is fig. 6. Ådiantum platyphyllum , — frons magn. nat. + pinna altero latere versa ut sori Coaspiciantur, Tab, IV. fig, 1. Asplenium angustum, magn. nat. fig. 2. Gymnogramma tomentosa,frons m. B. go + pinna infima abscissa, a tergo visa, soris predita — magn. nat, a. particula — pinnule sorifere , magn. aucta, | b. sorus seorsim c. capsula, lente valde augente visa, fig. 3. Aspidium letum, frons magn. nat. a. pinnula, major facta. b. sorus c. indusio, microsco- plo observata. fig. 4. LZindsea virescens, frons — m, n. a. pinnula sorifera — aucta. | UPP- 2 UPPSTÅLLNING af de i Sverige funne Vårtsvampar (Scleromyci); af EETIASCERIES N HA. MonosticHe Pers, — Fortsättning +). 69. NE fota , latissime effusa, spheerulis glo= bosis subimmersis connatis, crusta cinerascenti. nigra tectis, ostiolis prominulis- distantibus pa- pillatis. S Spän.lata.. Pen Sya p2g: Ob. myc. i. Pp. 60: Albert. "et Sthwew, lh cf. Pp. 12. Vexer på barkfallna grenar ej sållsynt. Ganska vidt utbredd ofta till 4 —6 tum och bes klådande grenarne rundt omkring, Hylshusen åro mest insånkte i frådet, klotrunda, inuti hyita, PRE och betåckte med en gråsvart skorpa; i kanterne åro de likvål merendels fria. Öppnin- garne uppskjuta ur nårode skorpa och åro betåckta Ha klotrunda aldeles svarta. papiller, som ej äro med Hylshusen förenade. CO TARRENEROEREEATEN REIKI SAOEE RATES "I Se Kongl. Vet, Acad. Handl. för sidst förflutne år, förra + ” håftet Pp. 257. KV; A. Handl. 1817: St. I. 6. 32 Kommer -Sph. Epithalina nårmast. 70. SPHERIA Mmilliaria, latissime effusa, spheerulig immersis aggregatis subcarnosis globosis, ligno elevato tectis, . ostiolis superficialibus gregarnis hemisphericis rugosis maximis nudis, Sph. capitata. Pers. Syn. p. go. "I mångd på gammalt tråd af Tall o. s. v. Ypperligen skild från föregående och följare de, ehuru med dem på det närmaste förenad. Hylshusen på denna åro åfven klotrunda, insånkta i trådet, inuti hvita och fullkomligen af samma daning; men den betåckes icke af någon skorpa, utan af sjelfva veden, den de upphöja och göra "gropig. Öppningarna stora, liknande fullkomligen spherule, CON VeXAa, skrynkiga, i spetsen klufet och sitta tått tillhopa som på föregående, utan att hopflyta, utan papill, Spheria capitata, Pers. Syn. p. 3. år en helt annan art och ofvanför beskrifven. | 71. SPHAERIA Jlineata, in lineas simplicissimas pa- rallelas disposita, spherulis immersis connatis globosis, ostiolis superficialibus seriatis maximis OM pd dub rugosis nudis. Sphb. lineata. Älbert et Schwewmn. I ec. p. 30, Te: L 6.+ Tap. II fi 6. Vexer på gamla plank o, s. v. Herr Prof. och Ridd, ACHARIUs meddelade mig den först under namn af Sph. ordinata sibi. Dennas sått att vexa år så eget, att den icke kan med någon annan förblandas och att det icke år någon tillfällighet, bevisar Öfverensståmmelsen med ALBERTINI och SCHWEIN1Z” beskrifning. Det liknar vål något Spå. parallele , men dess Hylshus åro icke insånkta i veden. och sitta altid flere bredvid hvarandra, då denna sitter i fullkomligt enkla rader. Öppningarna ganska stora, likna al- 33 deles spherule, åggrunda eller något trinda, skryne kiga och i spetsen Öppna utan papill. I naturlig slågtskap till dessa står åfven Spå. eutypa,; men på denna sitta Hylshusen ensamma. E. TUBERCULATA,. Pers. Hylshusen in- heslutna i ett merendels coniskt fåste, omgifvit af trådens bark, af hvilket antingen fåstet eller un«: derlaget synas bildadt. ") ROSTELLATZ. Öppningatne sittande rundt kring fåstet med nåbb C(Rostellum): Hårvid får | jag änmårka , att i. Öppning (Ostiolum) i sin egentligaste me- ping år endast sjelfva den por; AR frö- kornen utslåppas 3 men nyttjas åfven för den del som innesluter den, nemligen Umbo, Rostellwm och Collum. 2: Är på Hylshuset endast en vårtlik upp- höjning för öppningen (Umbo) kalias den vårtlik, ostiolum papilleforme. Detta bör noga skiljas in Ostioluwin papillatum , eburui de bittills ofta förblan- däts; y papilla år ett rundt från Hylshuset fritt lock på öppningen, Saknas det, kallas öppningen bar (ek olom nudun). 3. Hylshusnåbb (Rostellum) år en fri, bar, beståmd förlångning af Hylshuset och rer ån "detsamma. Bör ej förbländas med 4: Häls (Collum),; som år &n 1 fåstet inne- sluten förlångning antingen af Hylshusét eller sjelf- va ÖOppningen, nöådvåndig hos de arter, som hafva insånkta Hylshus. Rostelluim och Collum finnas aldrig tillsamman , men på en del arter; då Hal. särne åro tätt hopsittande i en dem egen disk, blif- va de tillfålligt obeståmt utstående. De kallas då Tentaculatå, ; 84 72. SPHERIA -ferruginea, erumpens, stromate pul- verulento fulvo- ferrugineo, spherulis ovato- ;oblon-= gis, rostellis aggregatis teretibus rectis. Spb. ferruginea. Pers. Syu. p. 35. Albert. et Schweim. p. 17. Schum, Sell. p. 169. Te: Perra Obr.; Mytol. I -Kaln ys: 12 Vexer på döda stammar af Hassel allmänt, sällsyntare på Rönn, Asp och Björk, En ganska utmårkt art genom det höggula pulver, som omgifver Hylshusen, hvilket likvål mörknar med åldern. - Formeb förånderlig, rund eller aflång. För blotta Ögat synes den endast ekroflig; men för bevåpnadt åtskiljas öppuitgarne Jått, som åro trinda och slåta. 73.) SPHARIA ciliata, erumpens, stromate cinera- scenti, spharulis ovatis erectis, rostellis aggregas tis spinulosis teretibus subdivaricatis. Sph. ciliata. Pers. Syn. p. 35. Albert. et Schwein. p. 17. Schwum. Sell. p. 172. Sph. hystrix Tod. Meckl. 2. p. 53- Ic. Tod. I. c. Tab. 16. f. 127. Pers. Obs. Mui Ybös Bo 5. f. 3. Sållsynt på gamla tråd, såsom Alm, Plom: montråd, Al o. s. v. men hos oss har jag endast funnit den på Hassel, Topes figur föreståller min båttre ån Per- s00ns, hvilken föreståller Öppningarne allt för fina, Detta år dock underkastadt förändringar. — Liknar föregående, men år mindre och saknar dess pul- veraktiga underlag, 24. SPHARIA spuria, tectla, stromate corticali, ro= stellis erumpentibus ternis solitariisve crassis te= retibus levibus attenuatis divaricatis. Tråffas i Halland på vissnade grenar af Pru- nus spinosa. 85 Sjelfva underlaget, hvilket år bildadt af bar- . kens inre fibrésa del, år mest hvitt och ganska härdt fastsittande. Hylshusen saknas ofta aldeles, men Rostella åro likvål försedda med öppningar i spetsen; hvarförutan jag skulle tagit den för sam- slågtung med Spheria cespitasa Tod. (Dothidea Fr.) Anm. Spheria fimbriata har jag fört ull föl- jande afdelning, 25. SPHARIA Brukdserd, tecta bullata, stromate corticali, - spherulis ovatis, rostellis erumpen= tibus tetragonis sulcatis equalibus divergentibus. Sph, prunastri. Pers. Syn. p. 37. Albert. et Schwem. p. 27: | Sållsynt på Slån, Lind. — Åfven TR af Herr Prof. och Ridd. SwARTZ, Från Sph. spuria år den såkert skild, ty dr na år mycket mera utstående. Hylshusen äro all- tid tydliga, med talrika jemntjocka ej afsmalnande fyrkantiga nåbb; på hvardera sidan med en djup fåra, nåstan som på Sph. spinosa, a 76. SPHAERIA pentagona, tecta bullata conceptaculo corticali, spherulis ovato-oblongis, rostellis erum- pentibus teretiusculis rugoso-sulcatis recto.con= niventibus fastigiatis. Sph. pentagona. Pers. Syn. p. 42. Sph, connata. Wahl. Fl. Lapp. p. 520. Sph, prunastri b. Sorbi. Albert. et Schwein. "p. 13 (modo Justo minor). . Allmån -på grenar af Rönn. Stor och skön. Underlag finnes icke egente- ligen, men hylshusen sitta ganska tått tillhopa, och icke kretsvis, inneslutne i en stor uppsvåld upphöjning af inre barken, så att den bör råttast. föras till denne afdelning, om ån icke naturliga 86 slågtskapen satte det utom all tvifvel. ” Rostella sitta ganska 'tått tillhopa, nåstan som i en disk raka eller något lutande mot hvarandra, jemnhö- ga, mest trinda, men långs efter med 4—5 LR kor eller fåror, likvål mindre tydliga å ån på Sphe ria prunastri. Fåstet hos denna afdelning kallas ganska pas- sande conceptaculum efter Wahlenberg. 77. SPHAERIA radula, pustulata tecta, stromate de. presso, spherulis rotundatis, rostellis erumpen- . tibus aggregatis obtusis rectis angulatis, Sph. Pers, Syns pi 32: svälbert: et Schuwein. p. Vexer - ötutear grenar af Ek, mindre sällsynt, om" våren, Oftast tråffas den outvuzen, då den bildar upphöjningar under barken, vilka icke böra för- blandas med Hysterium quercinum, Underlaget år tunnt, hvitt eller gulaktigt, Öppningarne Ut« bryta sluteligen, i början 1 spetsen liksom afhuggne olikformige, men sedermera erhålla de tydlig öpp-' ning. ==) DIsCoIDEZA. Öppningarne med hals, tillhopasittande i en disk. ae) Fåstet merendels betåckt af barken: men bildadt af ett eget derifrån skildt åmne, 78: SPHERIA Ssyngenesia, nuda conica concentrice plicata, intus cinereo-nigricans, spherulis alobo- sis, collis in disco umbilicato exsertis connatis, papillam deciduam corrugatam formantibus. ic. Fries, Obs) Myc. 2: Fabege det Vexer på barklösa grenar vid Fogelsång, höst och vår. Har åfven blifvit funnen af Herr Prof. och Ridd. ACHARIUS. 87 Det år i synnerhet afdelningen Discoidee,; som endast egeutligen utgör Pustulate, hvilken Spheriz composite "komma 1 naturlig ordning når- mast, Bland dessa står Spå. syngenesia just på grånsen, Formen år vål alldeles lik de arter, som höra till denna afdelning; men för öfrigt år den hvarken betåckt eller bildad af barken, Till storlek och utseende liknar den en enkel Spheria; men tvårt afskuren år den inuti gråsvart med 3—6 svarta runda tydliga, ehuru små bylshus. Dessa öppningar åro utstående, utbryta alla i fåstets spets, hopvexa och bilda der en Öfre convex skrynklig disk, (som fullkomligen liknar en papill på en cnikel Spheria, emedan den år fri från fåstet), som då den låtteligen affaller, blir fåstet i toppen nafs ladt och hvitt, b) Fåstet bildadt af den inre barken, från hvilken det skiljes genom en egen svart skorpa eller omgifvande rand (Circwmuscripte). 79. SPHAERIA corniculeta, tecta, stromate albo, conceptaculo libero convexo rugoso, spherulis minutis, Collis discoideis exsertis tentaculatisque confertis rugosis liberis erumpentibus. Sph. corniculata, Pers. Syn. p. 40. Vexer på ruttnade qvistar året igenom. Denna och till en del följande tyckas höra till förra underafdelningen, emedan det omgifvan- de conteptaculum år skorplikt, skrynkigt och icke med barken hopvext; men fåstet (eller hylshusens underlag) år verkligen bildadt deraf. Denna art är convex, sållan conisk, kretsrund och till stor- leken merendels af en årts. Uti den inre hvita substansen sitta en mångd rundade olika höga hylshus, till fårgen svarta, som hos alla samslåg- tingarne, Öppningarne, alla samlade i spetsen af 88 EE fåstet, åro åfven svarta, skrynkiga, nu rundade, oftast utdragna (tentaculata). 80. SPHARIA extensa, tecta transversim erumpens, conceptaculo convexo rugoso, bast latissime cru- staceo-diiatato, stromate subfibroso, spherulis ovatis, collis discoideis exsertis oblongis liberis, demum depresso-perforatis. Spb, extensa. Fries Obs. Myc, 1. p. 175. Ios Lr fa hab. Je. 2 fö: MmORSosan ÄR ENE 2 HI: Be Ö Vexer på ruttnade 'qvistar af. Rönn. Herr Prof, och Ridd. AcBARIUs har först anmärkt iden hos oss. Emellan den öfre barken och veden finnes en ganska vida utbredd svart skorpa i lager med - inre barkens hvitaktiga fibrer, som förenar flere specimina.. Af denna skorpa bildas concepiaculum, som mycket liknar föregående arts, hvarföre bar- kens fibrer trånga ofta Fe bylshusen, som åro kring fo till antalet, åggformiga, större ån på fö- regående, oregelbundn a, inuti hytta. Öp pringarne i disken tätt tillhopasittande (alldeles icke rundt kring fåstet, säsom I"c. fig.t2. ltt, €) i början runda, sedan affånga, i spetsen naflade, alltid sins .emelian fria. (BT: SPHAERIA perviculatra, tecta innata, stromate corticali tenut, linea nigra firma circumecripto, spherulis aggregatis, collis exsertis erumpentibus longis connatis rugosis umbilicatis, | Väster i barken på nedfallne qvistar. Med. deld af Herr Prof, och Ridd. SWARTZ. 0 Fåstet år inuti: bildadt af barken och med densamma hopvext, nedtryckt, rundt eller aflångt; men den omgifvande randen år stark, att man vid första påseende skulle kunna tro, att det vore eget. Vr | b 89 i Hylshusen åro temligen stora, äggformiga, nedlig- gande tått hopsitt ande. liksom hopvexte, utan. cos lumella , hvarföre den utstående disken formeras endast. af hylshusens halsar, hvilka utbryta alla tillhopa i fåstets spets (som dock icke bildar någon tydlig kantad disk) åro länga, hopvexta, skrynki- ga, naflade, svarta och nåstan glånsande. &2. SPHERIA sarbonacea, tecta subobvallata intus atra, sphe&rulis circa columellam nigram circin- nantibus , collis exsertis subglcbosis rugulosis. Vexer på döda qvistar af Mespius pyracantha, vild Appel m. 8. Visserligen egen art; men den jag tagit både höst och vår, har alltid inuti varit liksom förbrånd, Hylshusen oftast otydliga; men columella har jag ofia sett. Öppningarne genombryta barken, klot- runda, dunkelt svarta. 83. SPHERIA Carpimi, bullata erumpens, stromate corticali pailido, linea nigra circumscripto, sphee- rulis circinnantibus, columella nulla, collis €x- sertis globosis tentaculatisque levibus subpapil- latis, Spb. Betuli, subrotunda, ostiolis globosis papil- latis. Pers. Syn. Pp: 39. Disp. Meth. p. Er Vexer isynnerhet på vi bade qvistar af Car= pinus, allmån i Skåne. in svart rand, i den inre tått omgifvande barken, begrånsar fåstet, som år bildadt af barken och som den lika fårgadt. Denna rand genomtrån- ger dock sållan åfven barkens Ööfverhud, som på Sph, cincte, hvars fåste år åfven bildadt deraf. Halsarne klia utstående, klotrunda, i början för- sedde med papill; men sedan den affaller, naflade och blifva, då qvistarne komma att ligga "på jor- den, långt utdragne, uti hvilket tillstånd den blif- go vit aftecknad -af BA'TscH under namn af Spheria tentaculata. Elench. Fung. contin. 1. Tab. 30. fig. 182. ih Bland Spherie åro Pustulate de svåraste. Jag har derföre ansett nådigt att utförligare beskrifva dem, helst Doctor PERSOON Öfver NE emot van- ligketen , lemnat ofullkomliga diagnoser och sållan någon vidare beskrifning, Namnet har jag åndrat, emedan så många förekomma under namn af Be- tule och Betulina (af Betula), då Cerpini åter år vål passande ty Sph. Carpinea Sowerby år en Ne- maspora, do | 84, SPHAERIA melastoma, tecta convexa, linea nigra et superne epidermide stroma albidum arcte in- cludentibus, spherulis pautioribus ovatis immer: sis,' collis in disco erumpenti-elliptico planiusculo atro subexsertis minutis sparsis hemispheericis. Vexer på qvistar af vild Appel. Hvarje vårra gör barken rundt ikring blekare och dess betåckning bildas mest af barkéns öÖfver- hud, hvarföre den står följande afdelning nåra. Fåstet år hvitt. Disken svart, icke dess mindre tror jag den komma Sph. nivea nårmast.. Hylshu- sen kring 6 till antalet, tåmligen stora, ägglika. Öppningarne ätskiljas endast med bevåpnadt Öga. 85. SPHARIA fincta, bullata erumpens, stromate corticali linea nigra epidermideque spherulis nu- merosis circinnantibus, collis, centrali subincluso pertuso, marginalibus exsertis globosis, discum ceraceum convexulum sordidum cingentibus. Vexer på nedfallna qvistar, En vål skild art, som just står på grånsen mellan Spherie incuse och circwmscripte; ty ofvantill bes tåckes den af barkens öfverbud och nedtill begrån- "sas den af den svarta randen, som derföre på denna 91 art genomtrånger barkens öfverhud, och bildar en svart ring k:img hvarje vårta, som dels år rund, dels aflång, På yngre qvistar år stroma albidum ” och. subincusum ; på åldre åter mere corticale och fö rurseriprum: Hylshusen runda, små, svarta, tämligen talrika och i midten sitter ofta en större, Disken convex eller plattad, smutsig, bar, utbry- tande, : Öppningarne svarta; i midten af disken sitter en inindre utstående, naflad; rundt ikrins kanten sitta åter flere mera utstående klotrunda; nu tätt tuillhopa, nu åtskilde. | Håraf förekomma några föråndringar 1 af- seende på fåstets fårg, som föråndras efter olika vexestålien; åfver som Öppningarne 1 kanten åro någon gång otydligare, ; | | ce) Hylshusens tillhopasittande, inneslutne uti barkens ÖOfverbud. (Incuse.) 86. SPHAERIA Jleucostoma, bullata convexa, stro- mate spherulisque variis, disco albido mnudo plano, poriis Nigris 1—2 pertuso. Sph. leucostoma. Pers. Syn. p. 39. Annal, Boll ps 23, Ic.. Sowerb. Tab. 372. Vexer på barken af arterne af Prunus, Rha- mnus o, s. v. allmänt. Liknar Spå, niveas men år mindre, halsatne icke utstående och bilda en eller två porer, högst tre, i den hvita disken. Inre structuren skiljer den alldeles från följande 8; som dessutom åro mera utstående, Anm. Det år troligt, att hårunder confundes ras flere species. Följande förändring torde åfven vara egen art, ja Polypora , bullata conica, stromate nullo, spherulis majusculis Cilcitnantbus connatis, Collis g2 | , inclusis, disco albido truncato submarginato poris hinc 5=6 pertuso. Sph. Talus. 3. pileata. Tod. Mekl. p. 24. Ic. Tod. I, c. Tab. II. f. 830 (at margo nimis di- stintus). Vexer på nedfallne qvistar. Har" icke något fåste, utan hylshusen, 5—27 till antalet, sitta tått tillhopa, åggrunda nedliggan- de, temligen stora, hvaraf hvarderas hals genom- bryter disken, som år mindre ån på Sph. nivea, plått, slåt, bar, merendels omgifven af en kant, hvit; men af Öppningarne genomstungen med 4—6 porer, | 87. SPHERIA nivea,. bullata conica, stromate al. bido, spherulis sparsis, collis in disco truncato farinaceo niveo exsertis globosis laevibus. Sph. nivea. Pers. Syn. p. 38. Wuhlenb. FI. Lapp. EN TA, Te Hoffm. Cryptog. Tab. 6. fi 3. Fl. Dan. Tab. 823. f- 1. Sowerb. T. 219. (minus fida). Vexer uti barken af Asp, Bok, Björk, Al, Appel, o. s. v. Känd af sin platta, hvita, mjöliga disk, som med tiden blir mörkare. Hit hörer åfven Sph. Talus. &«. cylindrica. > Tod. Funp. Mekl. "p. 23. a. Fa fö 925 men har blifvit felaktigt aftecknad. En gång vintertiden har jag på denna sett det utbrytande fröslemmet bilda ett rosenfårgadt klot, hvilket utvisar analogi med föråndringen B. erythrostoma Ålbert. et Schwein. p. 19. 88. SPHAERIA /ncusa, bullata depressa, stromate tenui pulverulento albo; spherulis oblongis mi- nutis decumbentibus circa columellam subligneam circinnantibus , disco erumpenti nigricanti sublas biato astomo. IAN: Vexer på nedfallen bark af Rönn, vårtiden. — Barkens öfverhud omgifver på bågge sidor hylshusent aldeles oföråndrad i en plattad 2 lin, bred cirkelform. Dess inre structur år egen, som i diagnosen blifvit uppgifven, Hylshusen små, ganska många. Disken utbryter vål genom bar. ken; men år icke utstående. Med åldren försvin- ner det inre hvita pulvret, som år strådt kring hylshusen. — Dessa sönderfalla och endast fåstet qvarsitter, som bucklor: i barken. 89. SPHERIA Pini, nuda conico-truncata ”orbicu- laris, stromate flavescente, spherulis oblongis, collis in disco plano atro exsertis tentaculatisque confertis liberis levibus, Sph. Pini. ' Albert. et Schwein, p. 20, Te0L Re fa 8. fick Tråffas hela året på nedfatlen bark af Tall; icke sållsynt. Med ingen af sina samslågtingar kan den för- blandas; åfven genom vexesättet år den ganska utmårkt. Har vål vid första påseendet någon ha- - bituel likhet med Xyloma Pini Albert. et Schwein, som ock finnas hos oss; men afskuren på tvåren år den lått känd af de talrika aflånga kylsbusen och det gula fåstet, som dock med tiden blir svart- grönt och pulverartadt. Den år bar, men barken bildar verkligen dess beklådnad, som synes af dess och barkens fullkomligen lika daning på ytan; ehuru det förra år svart. - Halsarnes spetsar åro utstående, tått tillhopasittande i den ordentliga kantade, platta, svarta disken, ofta åfven utdragne, stundom bildande ett klot som på Spheria syngenesia, 90. SPHERIA deformis, minor nuda irregularis, stromate ferrugineo, spherulis ovatis, disco ostio- lisgue obsoletis, 94 Vexer på inre sidan af nedfallen granbark,; året igenom, icke sållsynt, Oftast i sållskap med Leångimn stellare. Svårligen låret någon anse denna vid första påseendet för annat ån skrofligheter i barken, som äfven år fårgad med svart, hvartill åfven mycket bidrager, att den till form (rund, aflång) och stors ek så inycket föråndräs. - Den år likvål alltid mindre ån Spå. Pim, hHvarmed den år något be- slågtad. Inre barkens Öfverhud betåcker alldeles det rostfirgade fåstet, som ock år bildadt af bar- ken. Hylshusen små, ågglika, åfven otydliga, Öppningarne oftast otydliga, den Visar likvål ofta en slåt papill i spetsen. i g 01. SPHAERIA clandestina, tecta globosa levis epi-= dermidi adfixa, stromate albo, spherulis paucis " atris, disco obsoleto atro ästomo: - > Vexet undet barken på döda qvistår af Rönn och Lind. Ej beslågtad med någon ännan art: Då man med blotta Ögat betraktar yttra sidan af barken hvarunder den vexer, mårker man alldeles intet? först under godt olas upptåcker man små upphöj- ningar, liknande en AÅrthomia, under hvilka sitta 'Spherier, något mindre ån senapskorn, som vid första påseendet synas enkla; men varsamt tukluf- na, synas för bevåpnadt Öga uti det hvita under- laget 3—4 svarta bylshus; men åldre blir den inuti mörkgrå och hylsbusen otydliga. Från alla andra, som wvexa under barken, skiljes den derigenom, att dess disk icke genom- bryter barkens öfverhud, vid hvilken den dock fast- sitter, utan synes snarare vara en tillfällig svart flåck deröfver. 95 4) Hylshusen sitta ganska tått tillhopa, meren- dels i kretsform , omgifna af inre barken i form af ett fåste utan omgifvande svart rand (Obvallate). 01. SPHARIA leiphemia, tecta innata, stromate corti- cali pallido arcte obvallato, spheerulis immersis , collis latentibus, disco erumpenti latescenti pal: lido astomo. exer på nedfallne qvistar af Ek. Disken utbryter vål genom barken; men år icke utstående, rund eller platt, något mjölig ; gul- blek, utan öppningar, Fåstet år likfårgadt med di- sken, bildädt och tått omgifvet af barken. Hylshu- sen ofta otydliga. Har någon slågtskap med Sphe= ria radula. 93. SPHERIA detorticans, tetta erumpens libera or- bicularis pallida, spherulis aggregatis subcircin- nantibus, collis in disco corticali exsertis minutis umbilicatis. ; Vexer på nedfallne mindre qvistar af Bok, Fåstet convext, cirkelrundt, 1—2 lin. bredt och bildadt af inre upphöjda barken, som icke för- ändrat fårg och år bar; men i synnerhet utmårkt att det är upphöjt Öfver densamma (icke insånkt,; som på de fleste) och derigenom lossnar barkers öfverhud, som derföre affaller; Hylshusen har jag tråffat både fylda och tomma, 6—38 till antalet, nedtill sittande på barkens fibrer. Öppningarne strödda eller något hopsittande; men aldrig så tått som på Sph. microstoma och fårre till antalet, små randade, onaflade, svarta, glånsandes Disken en- dast bildad af barken och ofårgad. 04. SPHARIA suffusa, tecta innata irregularis de- pressa superne pulvere lutescente suffusa, spheru- Jis majusculis circinnantibus, collis exsertis erums pentibus confertissimis oblongis. 96 Vexer under barken af Al. | Öfver barken utskjuta endast de tått hopsit« tande talrika aflånga ÖGppningarne. : Då barkens öfverhud afdrages, synes endast öfra delen af tå- stet, hvilket år betåckt (ehuru stundom mindre tydligt) med ett gult pulver: den undra delen år insånkt i den inre barken , tunn, olikformig och ofta sammanflytande med andra. Hylshusen en, åggformiga, lutande emot hvarandra, merendels temma, kretsvis sittande kring ett i centern. "Hos denna och föregående år fåstet genast tydligt, eburu endast bildadt af barken. B- SR vercuceformis, pulvere subobso- leto, ostiolis umbilicatis. Vexer med förra. 95. -SPHAERIA microstoma, bullata orbicularis -sub= conica,'spherulis aggregatis, collis exsertis glo= bosis minutissimis discum erumpentem subcera= ceum planum cinerascentem obtegentibus. Sph. microstoma. Pers. Syn. p. 40. Albert... es Schuwein. p. 21. WVexer på barken af Bok, Al o. s. v. Liknar något Sph. nivea till formen , men all- deles skild genom bylshusens mångd och finket, Något egentligt fåste har den dessutom icke; utan omgifves endast nedtill af barken, 06. SPHAERIA Åbietis, tecta orbicularis, stromate subnullo aibido, spheerulis ovatis agoregatis, col- lis erumpentibus distinctis discum convexum mni- grum nitidum formantibus, Vexer i granbark, Upptåckt af Herr Prof. och Ridd. ÅCHARIUS. Hylshusen alldeles som på Spherie circinnate utan fåste; men sitta så tått tillhopa, att de äro påstan 97 nåstan hopvexte och omsgifvas så regelbundet af barken, att jag ansett dess naturligaste plats hår. Hylshusen luta mot hvarandra, med långa halsar, hvars spetsar sitta så tått tillhopa, att de bilda en disk. Någon egentlig disk äger den icke. - Månne Spherie Stilbostome var., uppkommen af det hårda vexestållet ? 97. SPHERIA pustulata, sublenticularis , collo brevi contracto , disco fuliginoso poro unico perforator Pers. Syn. p. 40. Ic. Hoffm. OCrypt. Tab. 5. fi 5. Vexer på qvistar af Salix alba m. AA. Kommer följande afdelning nåra. Hylsbusen ganska talrika, små, nedliggande, sitta i runda kretsar, hvilkas alla spetsar förenas i den öppning, som finnes 1 den egna mörka disken, å Anmm. Af denna afdelning förekommer hos oss ånnu en mångd arter, hvilka Jag tills vidare utesluter; åfven några af PERSOONS hvilka jag ej sjelf ånnu hunnit nåjaktigt undersöka, t. ex. Sphs ompullacea , fibrosa m. ff. — Den har åndå kostat mig mera arbete, ån alla de andra tillhopatagne. F. ÖCirRceINnaAtT&. Hylshusen (svartaY till- hopasittande i runda kretsar under barkens öfver- hud, utan fåste. ” ROSTELLATA. Öppningarne långre ån hyde. huset, fria, utstående. 98. SPHAERIA fimbriata , epiphylla, spherulis cir- cinnantibus prominulis, rostellis rectis basi fim- bria albicante cinctis. Sph. fimbriata, Pers. Sym op. 36: Obs. HM EO Sea K. V. ÅA. Handl, 1817. St. LO - Myö. 98 | Ic. Hoffm. Crypt. 1. Tab. 1. f. 1. (Spheria Carpini), Batsch El, cont: 1. fr Mega (Spl; spinulosa) bl Tabs nes CSph. Coryli'). Jag har fånnit bågge dess föråndringar på Hasselblad, både vexande och wvissnade, allmånt. Hörer snarare ul denna afdelning ån till Pustulate, hvart den blifvit förd af Doctor PER- SOON; ty hylshusen sitta samlade i kretsar 10-16 och deröfver tillsammans. > Vid första påseende skulle man, af de mycket utstående hylshusen , sluta att den vore bar, men den år verkligen be- tåckt af bladens öfverhud, som, dår den af öpp- ningarne genombrytes, år hvit ovh Alikigt klufven, hvilket ger den ett utmårkt och skönt utseende. 'Öppningarne utbryta blott på bladens undra sida; men på öfra sidan åro hylshusen åfven utstående, liknande ett Xyloma, 99. SPHAERIA foriuosa, entoxyla, sphearulis aggre- gatis subcircinnantibus globosis, rostellis erum- pentibus fasciculatis attenuatis rugosis varie cur- vatis. | Vexer uti bar ved af Pil (Salix albay i Skå- ne, höstetiden, Jag tviflar icke att den år nårmast beslågtad med Sph, cirrkosa; men hylshusen, som åro klot- runda, glatta, slåta, icke hopfallande, ehuru jag endast funnit dem tomma, sitta tått tillsammans: i runda, något oregelbundna kretsar och Öppningarne utbryta knippvis tillsammans, åro långa, nedböjda» ganska olikformiga, på sidorna finskrynkiga och ct spetsen smalare. Den bör således föras till denna afdelning. Uj . 100. SPHAERIA pulchella, spherulis circinnantibus liberis globosis, rostellis erumpentibus sequalibus longissimis fexuosis. s 4 99 Sph, ”pulIchella. - Pers, Syn: p. 43. : Albert. et Schwein, p. 22. Vexer under barken på Björk. Allt efter vexestållet åro öppningarne långre ech kortare, mer och mindre böjda, sköra, att. de »lått afbrytas. 1OI. SPHARIA vasculosa, :spherulis aggregatis li- beris ovato-acutis, rostellis transversim erumpen- tibus adscendentibus rectiusculis. > Ic. Sowerb. Tab. 314. fö 7. Vexer med förra. Knappt annat ån föregåendes artförändring med ågghi Ka hylshus. Öppningarne å åro äfven kortare, nästan som på Sph. convergens. 102. SPHAERIA (fOnvergens, spherulis subsenis ere- ctiusculis minutis ovato-globosis, rostello erum- penti recto brevioribus. Spb. convergens. Pers. Syu. p. 46. Tod. Mekl. Br NI fe: Tod. "Lit Tab, 14. EI. Sowerb. Tab. Vexer på qvistar af Hassel, Bok m. fl. såll- SYLT. Flyls husen 5—6 merendels tillhopasittande , ganska oftast uppråttstående; men hopfalla likt de: öfrige i denna afdelning: Öppningarne jemutjocka, 'nafla ade, något långre ån sjelfva hyls- husen, 103. SPHERIA pusilla, spherulis subternis decum- bentibus minutissimis globosis, rostello. erumpenti recto longioribus. I'Sphs pusilla: Pers. Syn. p. 46. Wahlenb. Fl. Lopp: p. 520. ; Ice. Pers, I, ec. Tab. uf. 14. a. "Vexer under barken på Björk, mera Sällsynt på Arre. 100' Minst i denna afdelning och kanske endast urart af föregående. = Är endast skild genom an- förde kånnetecken. | Af Doctor Waco ade ika jag ej sett specimina. År således osåker om den år samma som PERSOONS, emedan ostiola sågas vara Bpice conjuncta. å ++ DISCIFORMES. ÖOppningarne förenade bil- da en disk. | Obs. Discus vel heterogeneus, h. e e massa heterogenea lignoso-ceracea, — vel homogeneus, h. e. ex ostiolis connatis , =— vel spuriusy b. e. e cortice ele= vato formatus. -104. SPHARIA ambiens, spherulis circinnantibus subdenis ovatis, ostiolis prominulis globosis ni- gris, discum heterogeneum planum albidum, dein cinerascentem, cingentibus. Sph. ambiens. Pers. Syn. p. 44. Albert, et Scupein. p. 22. Sph. Talus, I licheniformis. Tod. Meckl. p. 25. Sph. calvula. Wahlenb. Flor, Lapp. p. sy. Ic. Wahlenb. I. c. Tab. 30. fi 4. Tod.l. ce. Tab. I f. 95. Vexer i trådens bark allmåat; synnerligast af Ek, Bok, Lind, Björk, Appel, Afvenbok, Pil 0; S,.Vi Bildar runda eller aflånga kretsar, hvilkas disk nog liknar Spå. mivee; men åfven från dena år den lått skild; ty Öppningarne sitta endast tått tillho- pa, ofta sammanflytande, i kanten, rundt kring densamma, Orsaken hårtill år, att hylshusen, som sitta midt uti kretsatne, hvilka den bildar uti bar- ken, hafva inga Öppningar; utan betåckas af der massa ceracea, som bildar disken, Hufvudsakliga » 10I kånnetecknen åro, att den ej omgifves nedtill af något fåste, hylshusen sitta mera åtskilda o. s. v.. 105. SPHAERIA salcina, spherulis circinnantibus suboctonis globosis, ostiolis in disco heterogeneo . convexo nigro expallente demum prominulis. Sph. salicina, Pers. Syn. p. 47. Obs. Myc. i p. 47. Albert. et Schwein. p. 23. lc. Tod. Meckl. Tab. 13. f. 107 Chaud bene). Vexer på vissnade "qvistar af Pil allmänt. Hylshusen 6—-10, bilda regelbundna krestar, utan att nedtill omgifvas af något fåste, hvarige- nom den skiljes från Spå. nivea, hvilket den något liknar, helst disken bleknar med tiden, alldeles motsatt med Sph, ambiens. Uti denna åro hylshu= sens halsar inneslutna; men uppskjuta med tiden ur densamma.” | På yngre qvistar finnes en mindre förändring, som omgifves af en hvit rand, uppkommen af den vissnade barken. 106. SPHAERIA fturgida, spherulis circinnantibus suboctonis decumbentibus globosis, ostiolis glo- bosis in disco verruceforrai heterogeneo subobli- terato prominulis. Sph. turgida. Pers. Obs. Myc. 1. p. 17. Syn. p. 44. (sub. Sph. fagini). Vexer allmånt under barken af Al; åfven sedd på Bok och Björk. | Käånnes lått af de svarta flåckar, hvilka det utbrytande fröslemmet bildar på qvistarne kring vårtorne. Vanligen sitta de i krets kring en hvit- aktig massa, som bildar en otydlig disk; men jag har e) nåmt den i diagnosen, emedan den någon gång saknas. 207. SPHERIA strumella, spherulis distantibus cir- cinnantibus subsenis globosis, ostiolis globosis 102 - nitidis in disco heterogeneo elliptico nigro opaco prominulis.. Vexer på vissnade qvistar af Ribes vubrum. Hylshusen något smårre ån på följande, in- sånkte 1 den inre barken, så att då barkens öfver- hud afdrages, skulle man någon gång tro den vara obvallata. Disken, utbrytande på tvåren, bildar elliptiska vårtor, år sjelf platt, dunkelt svart, uti hvilken Öppningarne utstå, liknande följande. 108. SPHAERIA stilbostoma, spherulis aggregatis circinnantibus subdenis ovatis, collorum capitibus ovatis nigris nitidis discum homogeneum oblon- um constituentibus. p Sph.: Platanoides. Albert. et Schiwein. p. 23. Vexer under barken af Björk allmånt. Hylsbusen merendels ganska talrika, bilda tått tillhopasittande kretsar. Öppningarne små, ågglika, oftast naflade, glånsande svarta, bilda en allång disk. B. platanoides , minor, disco rotundato, collo- rum capitibus globosis. oR Sph. platanoides. Pers. Syn. p. 45. Mera sållsynt på Lönn. y. umbilicata, minor, disco rotundato, ostiolo- rum capitibus umbilicatis. Sph. umbilicata. Pers. Syn. p. 45. Vexer på Hassel m. fl. Hylshusen fårre till antalet. Kan hånda egen art. "109. SPHAERIA dissepta, spheerulis circinnantibus subsenis globosis immersis, disco homogeneo pro- minenti irregulari rugoso nigro Opaco. Vexer under trådens bark mindre sällsynt. Äfven sånd af Herr Prof. och Ridd: SWARTZ. Kommer Sph. guaternata nåra; men bylshu- "sen äro insånkresuti inre barken: och åtskilde ge- 103 nom dess fibrer, mera rända, icke nedliggande el- Jer hopfallande, ehurö jag oftast sett dem tomma. Disken år ock mycket olik, nu rund, nu liniefor- mig, svart, mera utstående, ån på Sph. quaternata. Den förändras med åtskilde och tätt hopsit- tande hylshus; i denna sednare år den omgifvande barken ofta svart. I 10. SPHARIA guaternata, spherulis circinnantibns subquaternis ovatis decumbenubus liberis, ostro- lis erumpentibus discum homogeneum convexum regularem tuberculosum opacum nigrum forman- tibus, Sph. quaternata. Pers. Syn. p. 45. Obs. Myt. p 64. Albert. et Schwein. p. 23. Schum, Sell. p. 160. ler Pers: Sn: STAD. Bo fösta. ; Vexer i stor mångd under barken af Bok. : Hylshusen variera 3—06 till antalet, stora, åggformiga, nedliggande och merendels hopfallne; men icke insånkte i barken, eller omgifne af nå- got mjöl. Öppningarne genombryta barken och bilda en liten, men tydlig convex dunkelt svart disk. III. SPHAERIA furfuracea, spharulis irregulariter circinnantibus globosis pulvere furfuraceo cin- ctis , ostiolorum conrnatorum disco obsoleto pro- minulo homogeneo minuto opaco nigro. "Sph. olivacea, Pers. Syn. p. 47? Vexer under trådens bark. Hylshusens form och storlek år nåstan af 'Sph. quaternat&e och träffas merendels ganska hårdt bopfallre; men sitta uti mera ordentliga kretsar och omsgifvas af ett groft mjöl, hvilket såkert bil- dats af barken, i hvilken den icke år insånkt. Troligen varierar det efter olika vexestållen. Jag har funnit det grågult; hade det varit olivfårgadt 104 skulle jag fört Sph. olivacka hit med mera såkerhet. Disken ganska liten, utbryter vål genom barken, men år ej utstående. 112. SPHARIA pruinosa, spherulis subcircinnanti. bus sglobosis albido-pruinosis, ostiolis bullato- erumpentibus convergentibus solitariisque opacis nigris. Vezer under barken af Ask. Hylshusen tråffas 2—6 tillbopa, sållan en- samme, klotrunda, mindre tydligt hopfallande och mindre ån föregående arts, svarta, men beklådda med ett hvitaktigt doft, hvilket Wealunda synes vara uppkommit af barken. Öppningarne bara, göra barken ganska ojemn och genombryta den; men blifva icke utstående eller bilda någon disk. 113. SPHZERIA tessella, spherulis circinnantibus glo- bosis, ostiolis in disco spurio nigro-limitato pro= minulis determinate distantibus. Sph, tessella, Pers; Syn. p. 48. Sållsynt på vissnade grenar af Pil. Hylshusen hopfallande, ej omgifne af något doft, sitta merendels i fullkomligt ordentliga runda kretsar; men Öppningarne på denna art utbryta genom barken alldeles skilde från hvarandra, dock alltid i beståmd ordning, merendels circinnate I. in quincuncem sparse; i början åro de convexa och nåstan glånsande, sedan naflade, 114. SFHAERIA abnormis , spheralis suboctonis glo- bosis, ostiolis in disco heterogeneo, mere cortica- 1:, rimo dehiscenti subprominulis. WVexer på vissnade grenar af Sambucus nigra. På anförde stållen saknas den aldrig, och år ganska tydlig i synnerhet hböstetiden, då hylshusen uppsvålla af fråslemmet, som år hvitt, men i an- 105 "seende till hylshusens svarta fårg synes vara svart- blått (nigro-cesi2). Emedlertid iårer åndå ingen vid första påseendet anse den för annat ån vårtlika sprickor i barken; men dessa bildas verkligen af den underliggande Spherien, Oppningarne upp- sticka mer och mindre tydligt, som små svarta punkter i denna Spricka, II5. SPHAERIA sSubcutanea, spherulis aggregatis globosis, ostiolis in disco spurio illimitato latis- simo indeterminate distantibus. Sph. subcutanea. Wahlenb. FI. Lapp. p. $20. Sph. tessella 3. decedens. Pers. Syn p. 48? (secund. Wahlenb.) ; Vexer under barken af Salix phylicefolia i Lappmarken, Denna har jag ej sett. Efter Doctor Wau. LENBERG |. c, bildar den upphöjningar under bar. kens öfverhud ånda till tums breda. G. Caspitose Hylshusen bara, fria; men hopsittande på ett gemensamt fåste, under barkens Öfverhud. Aam. Alla tråffas i springor af trådens stam: mar eller qvistar. I naturliga ordningen stå de emellan Sph. Peripherice, som endast skiljas ge- nom hopvexte hylshus, och Spå. Corrugate, som nåstan alltid sitta ganska tått tillhopa och ej sållan på en utbredd skorpa. (Sph. fissa, incrustans, rho- dostoma m. 1) 116. SPHAERIA decolorans cespitibus hemisphericis , spherulis globosis corrugatis cinnabarinis expal- lentibus, ostiolo papilleformi, 106: Sph. decoloravs. Pers. Syre Pp. 49. Disp. Pre p. 3. Alb. et Schweim. I oc, 'p. 24. « Sph, coccinea B. leta. Pers. Syn. lc. Sph. fragiformis. Sowerb. Engl. fung.. Ic. Sowerb. Il c, Tab. 256. Vexer på vissnade grenar af Löftråd, hålst- vårtiden, icke sällsynt. ; Hylshusen bopfalla någon gång 1i-spetsen, då Öppningarne blifva otydligare. B. decipiens, spherulis solitariis, stipitem Tue berculatige vulgaris cingentibus. Sph. decolorans 634. Pers. Syn. L c. ÄÅibert. et Schwein. I, c. : Sph. cinnabariva. Tod, Meckl. ti. Pp. 9. IC! Todd. 0. Ia0s gy. fr 05: . RE . , Det år verkeligen Tubercularia vulgaris, sem utgör fåstet till var, 3. Månne ock till var. a? Ofia tråffas de blandade. I 17. SPHERIA coccinca, cespitibus subrotundis, sphe- rulis ovatis levibus subturgidis lete rubris, ostiolo papillzeformi, Sph. coccinea, Pers. Syn. p. 49. Sph. decolorans. Schum, Sell. p. 165 ÅN Sph. Mori. With. arvrang. 3. Vol." 4. p. 37! et forte aliorum. ,Sph. decidua.. Tod. Meckl. IL p. 31. Lichen- Agaricus Cs PilCans NE Mich, Nova : plant, gen. p. 105. Fe, Pers: Loc. et Descript. Tab. 12. f. 2. a-c.- Sowerb. T. 255. Tod. I. c. Tab, 13. f. 104. Ganska allmån på bark af Bok, Gran m, fl. tråd. Hylshusen på denna blifva åldre sönderfal- lande eller affallande; dock stundom åfven hopfal- lande, men icke så ordeniligt som på följande art. 107 B. dslasilidn., spherulis aggregatis subcolla« psis, stromate depauperato s. spurio, Sph. coccinea, Albert. et Schwein. I. ce. Sph, sanguinea. ' Wahlenb. Fl. Lapp. p. är. Vexer på åldre Spherier allmånt. Bör icke förblandas med Lophium episphe- CC Fiunm. > : y. songuinea, epherulis aggregatis solitariisve ovalibus, stromate nullo. Sph. sanguinea, ÅAuct. pluvim, Sph. Mori. Weigel, Ic. Sowerb. Tab. 254. Bolt. Tab, 121, Bull, Champ. Tab. 487. f. 3- Vexer på barkfallit tråd. Jag kan ej finna den skild från förr Heade föråndring. — Jag äger dock en annan Spheria simplex colore sanguineo, som synes skild, 118. SPHARIA cucurbitula, cespitibus subrotundis, spheerulis ovato-globosis levibus regulariter col- lapsis rubris, ostiolo- subobsoleto. Sph. cucurbitula. Pers. Syn. p. s3. Albert. et Sehuweia, p. 26. a Ic. Tod. I. ec. Tab. 14. f. no. Vexer på döda qvistar af Tall. Kommer visserligen föregående nåra; men hylshusen hopfalla alltid ordentligt, åro till sub- "Sstancen mjukare och mera mörkröda, eburu de stundom variera gulråda. Öppningarne i dess .hop- fallna tillstånd osynliga. Kanske den likvål år en Yngre form, hvars substans, såsom mjukare, mera "hopfaller dch Hvärs Öppning år mindre tydlig. I Eg. SPHERIA appendiculata, cespitibus subrotun- dis inequalibus, stromate rubente, inferne ap- pendiculato lutescente, spheerulis globosis levi- bus purpurascentibus, ostiolis papilleformibus. 108 Sph. appendiculata. Bing: Syn. p; so. Schum, Sell. p. 165. (bene). (Albert. et Schwein. I. c?'Y Ic. Tod. I. c. Tab. 12: f.. 103 (Sph. Ribisy Båst år SCHUMACHERS beskrifning; PERSOONS och Topes höra åfven hit, efter all anledning: Tvifvelaktig åter år. ÅLBERTINI et SCHWEINIZ, hvarom såges ”spherule alie cera nigrofusca tote farcte” — Jag har derföre ansett nådigt, att ut- förligt beskrifva den, sådan den förekommit mig, vexande på vissnade qvistar af Ribes. Tufvorna åro runda, dock olikformiga , 1—2 lin. höga, 2—>3 lin. och deréfver breda, utbrytan- de, omgifna ät barkens öfverhud. Fåstet dubbelt, der undre, som synas bildat af barken, gulaktigt, utdraget, finludet; det öfre högrödt, uti hvilket sitta några ofullvexte hylshus (subdisticha) insånk- te, hvilka, då det genomskåres, likna hvita punk- ter. Hylshusen måst klotrunda, slåta, glatta, fria, sållan hopfallande, snarare affallande, brunröda eller smutsigt purpurfårgade; inuti till en del fylda med en hvit massa. Öppningarne fina; men tyd- ligt vårtlika. Nårmast denna kommer Sph, rufo- fusca. Fries Obs. Myc. I. Tab. IV. f. 3; men år mindre, fåstet olika, öppningen naflad o. s. v. 120. SPHAERIA Berberidis, cespitibus elongatis, stromate fusco-atro, spheerulis globosis corruga- tis rimoso-dehiscentibus, junioribus sordide ru- bris, mox atris, Sph. Berberidis, Pers. Syn. p. 52. Albert. et Schwein. p. 28. Vexer på vissnade stjelkar af Berberis, året igenom. Vezestållet , hvarest den nåstan aldrig saknas, gör den lått kånd. Men den förtjenar dock, för 109 de förändringar den undergår, att vidare omtalas. — I början åro hylshusen nåstan slåta, råda, utan öppning, åldre åter blifva de svarta, ganska skrofa liga, med olikformig öppning. TI förra tillståndet har jag funnit dem tomma, i det sednare fylda. Sph. repens. Schwm. Sell. p. 166. har jag fun- nit på Sambucus; men åger nu ej specimen qvar. Månne urart af denna? | ; 1321. SPHERIA fuliginosa, cespitibus elongatis, stromate tenui, spherulis globosis farctis levibus fuligineo-nigris, ostiolo simplici. Sph. fuliginosa. Pers. Syn. p. s2. Obs. Myc. 2, p. 68. Vexer på nedfallne grenar sållsynt, vårtiden. Öppningen i början otydlig, sedan Öppen. Hylshusen klotrunda, slåta, brunsvarta, inuti fyl- da, sittande på ett platt svartaktigt ganska tunnt fåstes. TR / 122, SPHAERIA elongata, cespitibus seriato-confluen- > tibus, stromate tenerrimo, spherulis globosis l&- viusculis farctis nigris, circa ostiolum papille- forme annulato-depressis. Sph, elongata. Fries Obs. Myc. I. p. 175. Sph. obducta. Bolt, T. 125? Tråffas vårtiden på nedfallne grenar af Bok, Tufvorna vexa i rad och sammanflyta nåstan alltid, att de ofta rundt ikring beklåda de grenar, hvarpå de vexa. Den åger dock ingen slågtskap med Spå. melogramma, till hvilken BOLTONS syno- pymon vanligen föres. Hylshusen klotrunda, svarta, nu slåta, nu omårkligt skrynkiga, i spetsen plats tade,. med en nedtryckt rand kring den vårtlika Öppningen, Inuti har jag endast tråffat den fyld med en svart massa. Fästet utdraget, ganska tunt. tro B. Coromille, cespitibus seriato-conAventibus, spherulis globoso-depressis nigris, circa ostiolum paepillatum leviter depressis. Vexer på döende qvistar af Coromnilla Emerus. Utgör en öfvergångsform till följande, dock skild genom alla de våsenteliga kånnemårken, som utmårka Spå, elongata. 123. SPHAERIA Laburat, cespitibus subrotundis, stromate subcompacto, spherulis globosis rugulo- sis subcavis nigris, ostiolo prominenti papille- formi, : | Sphb., Labutni; Heyd: == Pers, Sym:sp., 50. Obs. Myc. Ip. 69. Albert. é& Schwem. I ct. p. 24.' Ic. Mich. Nova, fung. Gen. Tab. 54. f.5. (quoad habituwm). På vissnade qvistår af Cytisus Loburnum. Ym- nig 1 Lunds Botaniska Trågåärd. = Hylsbusen klotrunda,; med vårtlik upphöjning för öppningen, som ej år omgifven af någon ned- tryckt ring, dunkelt svarta, och vanligen tomma, Fåstet svart. SCR bv 124. SPHERIA Populina, cespitibus 'subrotundis, stromate compacto, spherulis ovatis leviusculis subcavis nigris, ostiolo prominente papilleformi. Sph,. Populina. Pers. Syn. p. 50. Ir: Pens. Obs Myce, Fab. Su forl0r, I Vexer på grenar af Asp och fere tråd. År hufvudsakligen skild från föregående ge- nom bylshusens form; ty jag har åfven sett den, sårdeles torkad, omårkligt skrynkig, hvilket år gemensamt för flere. Sh Arterna i denna afdelniog komma hvarandra ganska nåra. 125. SPHAERIA conglobata, cespitibus subglobosis, stromate conyexulo, spherulis minutis subglobor BRG FO | å i NM : Ul 2 SENSE | III sis rugulosis- farctis nigris, ostiolo papilleformi > obsoleto. i Sph. conglobata. Fries Obs. Myc. Lp. 76. Vexer på smårre qvistar af Björk, sållsynt. År minst i denna ganska naturliga afdelning, emedan tufvorna åro icke öfver 13 lin. breda ock nåstan klotrunda, Hylshusen måst runda, fint skryn- kiga, dunkelt svarta. Öppningen både saknas ofta och år så fin, att den gerna kan kallas astoma. BB. elliptica, ceespitibus ellipticis, stromate crasso atro, spherulis minutis globosis farctis nigris niti- dis, ostiolo papilleformi obsoleto. Vexer på större qvistar af Björk. Någon gång har jag sett den beströdd med ett hvitaktigt fe liksom Sph. conspersa och axi- ” laris. Spheria fissivela Tod. Tab. 10. f. 85. torde derföre höra hit, ehuru den blifvit felaktigt afteck- nad, Jämför Råttelserna p. &. Hylshusens form och storlek år lika med: a. Bågge hafva eget tyd= ligt fåste, åro fylda, aldrig. hopfallande, med nåstan omårkliga skrynkor och Öppningar. Derföre, ehuru jag sett bland denna några hylshus, som hört till följande art, vågar jag ej förena dem, Y- inversa , cespitibus orbiculatis, stromate compacto atro, spherulis ovato-globosis levibus far- ctis nigris subnitidis umbilicatis. . Vexer på qvistar af Al. - Månne egen art? Men man har kanske allt för mycket skiljt de arter, som höra till denna af- delning. - 126. SPHARIA lacunosa, cespitibus longissimis li. nearibus, spherulis subdistantibus collapsis ru- gosis nudis opacis nigris, ostiolo RR stro= mate mere corticali. Vexer i springor af Björkstammar. kII2 Har icke något egentligt fåste, utan inqvar- terar sig långs efter i nåfverns springor, som deraf blifva svarta. Hylshusen åro mer ån dubbelt större ån på föregående, skrynkige, men ej mjöliga, skål. like och återtaga svårligen sin runda form genom uppblötning. ; I springor af Sambucus förekommer åfven en art utan fåste; men hylshusen åro många gånger mindre. 127. SPHERIA cupularis, cespitibus subrotundis in- eqvalibus, stromate tenui nigro, spherulis con- glomeratis subcollapsis rugosis nitdis nigris, osti- olo latente. Sph. cupularis, Pers. Syn. p. 53. Obs. Myc. p. 64. Alberi. et Schweim. p. 26. j Sph. pruni. Schum. Sell. p. 164. Funnen på rutnade qvistar af WValnöt-tråd, Poppel, Slån o. 3. Vv. Troligen år det denna, som Persoon kallar Soh. cupularis; ty han: nåmner intet ord om det mjöl, som så vål utmårker följande, — TODES, Synonymon deremot har jag ej vågat hitföra. 128. SPHARIA conspersa , cespitibus conglomeratis &qualibus, stromate subcompacto atro, spherulis inequalibus collapsis nigris albido- pruinosis , ostiolo latente, Peziza . conglomerata. — Wahlenb. Fl. Lapp. Pp. 534. | | | Vexer på ruttnade qvistar af Hassel, Rönn &c., i Lappmarken på Arre. | Så snart hylshusens gelatina blifvit uttömd, år det icke möjeligt att få den i sin runda form. Från Lappmarken åger Jag ett specimen håraf, just taget af Doct. WAHLENBERG; men under namn af Sph. fusca 113 Jusca (såkerligen genom skriffel). Hylshusen meren« "dels mindre ån på Splh. lacunosa; men större ån på 'Sph. tupularis, ; | B. mixta, cespitibus :subrotundis, spherulis Higris, aliis turgidis nudis, aliis collapsis pruinosis. Funnen på nedfallne qvistar af vild Appel. H. MACRoOsTOMA. Öppningarne långre ån hylshusen; som åro utan fåste eller barkens beklåd- nad. (Ceratostomata simplicia, Fr. Obs. Myc. 2.) 129. SPHAERIA /thionea, spherulis nudis globosis 'fugulosis pubescentibus albis, rostello subulato stricto Aavido, - Ic. Fries Obs. Myt. FIS ae 2. Tråffas om våren och sommaren på ruttnande ”Tallbäfr 1 tåta 'sidlånta skogar, ofta i ymnighet. En ny art, hvarmed ingen beslågtad förut år beskrifven, Hylshusen, merendels mindre ån ett 'senapskorn , åro klotrunda, ganska fint skryn! sige och hvitludne, åldre tråffas de någon gång bara; men fårgen oföränderlig hvit. Tråffas dels ensams me, dels parvis tillhopasittande. Fröslemmet år 'blekgult, åfven som Öppningarne, hvilka åro dub« 'belt långre ån hylshusen, raka, styfva och glatta. 130... SPHAERIA lagenaria , spherulis emergentibus ”globosis rugulosis (spurie villosis) badiis, rostello ”subulato substricto concolori, Sph. lägenaria. Pers. Syn. p. $8. Albert. et Schwein. le. ps 58: Vezer på undra sidan af ruttnade fnöskartade Polypori t. e fomentarius, igmarius m. fl. både höst och vår. K. V.sA, Handl, 13:79. St. & ö TIA ; är Flera sitta tillsammans, likvål utan satt vara sins emellan förenade. År något stÖrre, än före= gående art, i början insånkt, helt och hållit brun (yngre gulaktig, åldre nåstan svart) och mjuk, Suse hylshusen torkade blifva skrynkige och ÖOppningarne, som i sitt vexande tillstånd åro raka, merendels böjda, dock icke bråcklige. Fröslem- rset mörkgult, Vid basen tråffas ofta ett omgif- vande ludd; men det år endast -parasitiskt. 131. RS ÖPHERIA rostrata, atra, spherulis emergen- tibus giobosis granuloso- -Ccorrugatis, rostello subu- lato elongato säbllesnssn inequabili. ; Sph. tostrata. Pers. Syn. p. 58 Tod. ” Meckl, nn. p.14. Albert; et Schwein. I, c. Ceratostoma gra- nulosum. Fries Obs. Mye. 2. ÅL HORN 1 pe RN AA SA fn BLS Vexer i rutten ved af Björk, Bok o. s: v, om sommaren, SE. Det år gemensamt med flere arter i denna afdelning, att denna börjar att vexa inuti veden, uppskjuter först Öppningarne och sedan sjelfva hyls- husen, Vid denna, som år bland de större arter, år det isynnerhet EA Hylshusens angifna RR år oföränderlig; men Öppningarne variera långre och kortare, ra och böjde, Jemntjocke trubbige , : och syllika spetsige; på ytan oftast ojämna, Spher, tortuosa kommer nåra denna och föl jande; men i anseende till Ge i kretsar samlade bylshusen har den måst upptagas bland civcinnate. 132. SPHERIA SR hOsA atra, spherulis emergen- tibus sparsis globosis piliferis, rostello erumpenti (solitario) longiusculo rudi inegquabili subfalcato. Sph. cirrhosa. — Pers. Syn. p. 59. Albert. et Schwewn, pp. 29. 0 IgG 1: SA i ganska. ruten ved af.Gran.och Tall; [a hålst. VTA. 4 Kommer i naturlig; skör ” FR åra. Hylshusen klotrunda, mera -sållan åggfor. mise, slåta, ensamt sittandes ;r början insånkte gj sedan uppskjutande, Merendels finnas de besatte ned fibachår, som: krypa inuti den rutna veden3 mig synes de likwvål tillfällige. Öppnringarne: köra tare ån föregående arts, ensamme (AOSPpE väs till- sammans sittande på Sph. tortuosa), glatta, små- skrynkige, ganska olikformige (stundom tjockare i spetsen) och oregelbundet böjde. EC SPHAERIA stricta, atra, spbervlis nudis glo. 'bosis levibus olabris, rostello crassiusculo stricto fragillimo, : Spb, stricta. Pers. Syn, p. 59. Albert. et Schwein. . 20. a Vexer i mångd på barkfallne Ekstammar, året FSE nOrg. Flere tråffas nåstan alltid tillhopasittande ; | jag har likvål aldrig sett dem omgifne af någon skor- " på. "Hylshusen slåta, glatta, Öppningarne likfors NGE, "tjocka, slåta', dunkelt Svarta; men låta svår. ligen conservera sig för sin stora skörhet skull. 134. SPHAERIA dryina, nigrescens, spherulis nudis minutis ovato-globosis l&evibus, rostello elongato. setaceo flexili. | Sph. dryina.; -Penses Syst po så. eradlbert. ke Schuwein. 283. : RE ck ft Vexer på ruten ved af Ek gel Bok, hålst vårtiden. | Mycket mindre ån föregående. Yngre stÖter den något åt brunt; men svartnar snart, Öppnin- 116 garne på nine specimina oftast hit och dit böjde; något långre ån PERSOONS figur föreståller dem Sph. rostrata B airofusca Tab.l. t. t.10. f. 80. hör åfven hit';' men Öppningarne teknas syllike, "SOS kanske då St felaktigt.” 135: EGR vilifera; ata sphoerulis nudis mis - pimis globosis levibus, RE tenerrimo longiss simo stricto fragili. 5 > Sph. rostrata, = Scwmn. "Sell. I. JT sg. DAR äv 8. dryina B. Albert. et Weke ; (fomenis tum peregrinum). > Hos oss år denna arten allmånnast. Finnes på stickor och spånor af Tall”och Gran, som fuktige Blifvit lagde tillsammans, hela året igenom, Hylshusen ganska små, till formen snarare pedtryckt klotrunda, ån äggrunda, Öppningarne dubbelt finare ån ett bufvudhår, ganska långa, styfva 'och lått affallande. Denna och föregående åro i alla åldrar bara och icke insånkte i veden. 156. SPHZERIA capillata, atra, spherulis emergen= tibus minimis OoVatis levibus, rostello tenerrimo longissimo subcurvato flexili. Sph. capillata. Fries Obs. Myc. I. p. 177. Icke allmån på Sema Polypori f.-e.,P; pinicola, höstetiden. | Något större, ån RR Öppningarne 'åro likvål finare ån ett hufvudhår, icke så styfva el- ler bråcklige, långre och ofta bågformigt böjde, Desse trenne sist anförde skulle kunna förenas som varieteter; men då deras skiljemårken hiuills befunnits oförånderlige, har jag ansett såkrast upp- taga dem sårskildt, hvilket de olika vexestållen ytterligare bestyrka, : ; 117 137. SPHERIA micyoscopica, atra, spherulis. nudis - minutissimis ovatis levibus glabris, rostello su. "> bulato breviusculo stricto. | y på ruttnade tråds bark. Funnen om hösten. År för blotta ögat aldeles osynlig, Den kor- tare öppningen skiljer den tillråckeligen från de föregående. För öfrigt år intet mer, att tillågga vid det, som i diagnosen blifvit anfört, 138. SVH ARIA Solani , atra, spherulis tectis mini- mis globosis levibus, rostello erumpenti tenerri- mo Hexili, Sph, Solani. Pers. Syn. p. 62, Disp. Meih. I. p.4. Tråffas sent om hösten på ruttnade Potatoes, som varit planterade om våren. Öfverses nåstan alltid om man icke Just. eftersöker den. Om våren 'skall den ock finnas på tubera, som Öfver vintern legat i jorden, 139. SPHARIA setacea, epiphylla, spherulis tectis " globosis levibus, rostello erumpente setaceo obli- quo nigro. Sph, setacea.' Pers. Syn, ” 62. Albert. et Schwein. p. 32. i de in. Jors Sid. Ts s2erfe äg ; Vexer på flera blad: af Linnea borealis m. fl. Utom vexestållet skild från föregående genom storleken, Öppningarnes form och deras sått att vexa, mera spridde. Hylshusen på båda bladens sidor utstående; men på undra utbryta merendels Öppningarne, 40, SPHAERIA tubeformis, epiphylla, spherulis te- ctis subglobosis', rostellis subaqualibus rectis ter- reo-fulvis. Sph. tubzeforrmis. I Syn, Pp. 600 Albert, et Schwem, p. 3. « 118 Te SE Meskl. II. bar 16. jå 128: - Vid Femsjö träffas denna flerestådes ymnigt på vissnade. Al. "15f om våren och sommaren. Utmärkt. i denna afdelning genom fårgen, som, ehuru åtminstone hylhusen,, äro svarta, synes mörkgul; emedan de åro på bågge sidor omgifne af bladens öfverhud. - Hylshusen någorlunda stö= ra, hopfalla icke. Nåbbet eller Öppningen Heck> fak, något långre ån hylshuset. | 141. SPHERIA Gnomon, epiphylla, spherulis erum- pentibus subeoillapsis , -rostellis - clavatis rectis Digris, SR Giomon. Pers: Syn. p, &.: Tod. Fung, IL p.so. Albert. et Schwein. p.-32. Ic. Ted. L (. T. 18. fa tosa, Jung Bord e. T. 2. f. 6. Sow. Fung. T. 373. j:0: | Tidigt: om vären på viss snade Hassel- 15f; men icke allmoånte fö i Hylshusen något mindre ån föregåendes: i början klotrunda, slåta; sedan bopfallajide nåstan skåhikes. Öppningarne alltid raka, glatta, elåta, tåmligen länga och tjocka, ofta upptill helt svärta. 142, SPHERIA curvirostra, gregaria, spherulis te- tis ovatis levibus, rostello erumpenti 2&X2quail glabro nigro brevioribns. 16. Sow..T. 373: ÖR Sållsynt om våren på vissnade Örtstjelkar. Liknar något Spheria acuta; men år mindre, öppningen böjd och sammanhångande med sjelfva ”hylshuset; men afbrytes ganska lått; då den svår. ligen skiljes från Sph. Herbarum få. tectas- 143. SPHAERIA aocutfa, gregaria, spherulis subglo- bosis atris npitidis, papilla rostellata cylindrica obtusa' glabra. 11G Sph. acuta, Pers. Syn. Pp. 62. Obs. myc, 2. p. 70. Schum. Sell. IL. p. 157- Ic. Hoffm. veg. erypt. s. T. f.2. Sowerb. T. 19. Allmån på vissnade stjelkar , i synnerhet at Nässlor; vårtiden. Denna och följande skilja. sig från alla net Spherier genom papillen, som år utdragen i 1 form af ett nåbb, ehuru de vid basen icke åro med hyls- husen förenade (contigua), hvarföre de låtteligen affalla. . Föråndringen B. tecta Albert. et-Schwein. Pp: 35. allas på Epilob. angustifolium. 144. SPHAERIA vostellata, spherulis subrotundis de- pressis nigris, MR rostellata attenuata hispida, Fries Obs. Myc. I » P. 173. IGN: BTG fågel SE På. vissnade stjelkar. Upptåckt af: Herr Prof. ACHARIUS, som åfven gunstigt meddelat figuren, Kommer föregående art nåra. (Forts, i nåsta Stycke.) OM SKADLIGHETEN of Kårrfråken för Hornboskap; af Btats-Råd och Prof. i Köpenhamn, Ridd. af Dannebrogen; ARA den 12 Martii 2817: ir. WorF anför i sin skrift iber die Felds månse a), en i Ditmarschen befintlig vext, hvil- ken, 1 anseende till dess giftiga egenskap för Få kreatur, folket derstådes kalla Kohtood (Kuthod) och den han anser vara Kärrfråken (Eqvisetum palu- stre), Jag förmodade att det var den vanliga Äkerfråken, en vext som man ånda sedan Print b) tid ansett såsom giftig för Hemdjuren, och trott den förorsaka Trånsjuka c), Blodpiss och lösa tån- der så vål hos Nötkreatur som- Fåret, och vålla otidig kastning hos bågge d). Man visade mig dock sedermera i Ditmarschen under först anförde namn en vext, som befanns vara en afart af Kärrs fråken. RAY e) har anteknadt, densamma, hvila e) Herr Wotir öber die Feldmåuse insonderheit in Nordera Ditmarschen. Hamb. 1780. 5, s. 253. 3) Pirin Historia L. XXVI c. XII L. X. VII c, XXVIIL ej Binror Förtal till Commelini Flora Hollandica. &) Breslauer Saml 5, 6. 1719. 4:0. s. 12621. SCHULZE obs. de Eqviseto Art. Phys. m, A.N. Cs vo, I. Obs: 2300 ej Rax "Synops. Edit. 3. Pe 231. Nio 0, MSK RAG TE N NN jä N Sö ' | A 7 a k2I1 : ken år skild från den Artens hitintill af von LInné upptagne tvenne varieteter, medelst mycket långa och fina blad, stånglar af fots höjd med ax i toppen. Ditmarscherne kalla denna afarten åfven Davock, Duwop, Dnop och Dunop; benåmningar, under hvilka den ock år kånd i Hertigdömet Lauenburg, Invånarne i Kremper och Wilster kalla den dessutom Harmus, som svarar mot Hol- låndrarnes Heermoes. — Alla dessa namn finnas ån vidare anförda vid det för Landtboen så förhatliga ogråset, Akerfråken (Equisetum arvensey, för hvars utrotande Chur-Brunsvigiska Regeringen redan den 18 Nov. 1737 utgaf en förordning, och Åkerbruks- Sällskapet i. Amsterdam utsatte 1780 och 1782 ett Tåflingspris. Håraf synes att samma namn tillåg- ges tvenne sårskilde arter af Fråken-slågtet. Efter Amtmannen BrRAUNs £) uppgift år det Åkerfrå- ken som Landtfolket i Nedre Elb-trakterne så myc- ket frukta. Den utmårker sig, såger han, med kantig stjelk, hvilken torkad, hyser en svart mårg, j Peddix kallad. NOzEMAN g) i sin skrift om de skadliga > Fråken-arternas utrotande, omtalar en större Heer= moes som är Eqvisetum arvense, och en mindre som svarar mot ÉE. palustre , samt anser den sidst- nåmde mindre farlig i Landthushållningen ån den första. Detta leder således till det resultat, att bågge slagen, oaktadt Författaren icke sett Äker- fråken i Ditmarschen , åro skadliga ogrås 1 Marsch- trakterne. Emedan det nu egentliga föremålet till under? sökning år Kärrfråken, så tillåter sig Författaren; mm” f) BEcCKMANNS Beytråge 9 H, s. 378. &) ÅL. co s. 205, 122 Än först ARR TÅR Äh om dens vextens skadlighet, innan han erbjuder sina egna, Den Art af Fråken PLINIUS omtalar, såsom en af Romarne elak ansedd ört, år Åkerfråken, och hörer således icke hit, oo cHr Å. SAMsELIUs omförmåler i K. V. Aca- demiens Handlingar för 704, S. 247, att Eqvise- tum palustre, på Svenska kallad Rönnegräs eller Kärrskåfte, vexer vid Brukstorp i Axbergs Sokn och år der kånd såsom mycket skadlig. Den har så obehaglig lukt, att. den icke allenast vråkes af boskap och håstar, utan ock att det grås, som vexer nåra intill, och höet, hvari den finnes, blir mycket motbjudligt för kreaturen. KALM anmärker, att den år skadlig för hå- star, och att fåren tappa ullen efter betet på den- samma. vON LINNÉ och GUNNERUS förbiga det; men HALLER deremot har korrt anteknadt Vvex= tens elaka egenskap för Hornboskapen. LILJEBLAD upprepar hvad KALM anfördt, och RETZIUs såger att vexten åtes blott af Geten. . I Svensk Botanik förekommer ock å nyo allt hvad som af förenåmnde år 1 samma åmne uppgifvit. Vår berömde Naturforskare, framledne Doct. KÖniIG, hvars anmårkningar förtjena förtroende, har ock erinradt huru Får på Island vantrifvas af Kärrfråken såsom födåmne. | Franske, Engelske och Hollåndske -Örtkån- nare hafva hvarken ökadt eller bekråftadt uppgif- terpe om denne Vextens natur och egenskaper. : J. Paucr i sin ceconomiska Urtebog förbi- går Kärrfråken med tysthet. HORNEMANN åter sås ger, att den år ett bevis på dålig ångsmark, och att densamma år, på lika sått som E. aärvense, skadlig för Boskapen. 123 Det Mull kadisa och Ra i det vi så Jedes ånnu kånna om Kärrfråkens egenskaper, har uppfordradt Författaren, att hårjemte meddela sine i Ditmarschen. samlade rön och anmärkningar om den i frågavarande Vexten. | Kärrfraken finnes i den magrare och sand- blandade kårrbottnen, som ofta ligger på Mäss. grund. Dess ledfulla och krypande rot går myc- ket djupt i Jorden. Man har ibland funnit den till 10—:12 fot i långden. Dess fortplantningssått blir således kan kånda mindre lått att förklara. . Dess frörednings- ax innehåller ett fint stoft, som någre ansett såsom Hanfrömjöl, och andre, mera sannolikt, för fröet EN Om detta sista an- tages, så begripes lått den starka för rökningsförmåga som finnes hos vextens rötter. Fröet, såsom gan- ska fint kan lått förstöras; men att det må kunna 80, åtven som att desse slags vexter danas genom frö, tvårt emot hvad NECKER -påstådt, Synes upp- täckten af Kårrfråken bevisa på stållen der man tillförene aldrig sett den, Sådant hånder ock på trakter, hvilka genom, oriktig behandling blifvit ut- magrade. Onekeligt är det deremot, att desse ve- getabilier fortplanta sig 1 synnerhet genom rotskott och blifva derigenom ett så svårt ogrås. Detta har NOZEMANN vackert förklaradt i sin Prisskrift, - med Fig. 1 på Akerfråken och med Fig. 2 och 3 på. Eqvisetum fuviatile. NeECcKER har ock upplyst "detsamma med goda figurer, så väl i afseende på den " förstnåmde arten som på Equisetum hyemale hy. Desse Vexter gifva en mångd bråddar från Öfversta le- derne på roten, och hvilka sitta ej djupare ån att luften och Hugg temperatur förmår äverka 2). För. Fk) Hist. Acad, Theod. Palatin. I. Vol. 3. physic. P- I17. t 22, 23. £) Utom de gemme eller turiones som från de ledfulla rot- terne uppsk uta till nya stånd, fnnas ock, t, e, på Eqvise- 124 störas nu desse leder, så qvarblir ånnu samma kraft i hvarje led af roten. så snart de åtkommas af sol och varme, Att Roten går så djupt, må hårledas, dels derifrån, att den vexer så vål nedåt som uppåt, och dels, i synnerhet från desse vex= ters natur, att liksom Strandrör CArundo Phragmi- tis) och Sandrör (A. Arenaria) beståndigt vexa upp öfver den sand och dy som lågger sig öfver dem. Der desses rötter åga den ofantliga långd som til- lågges dem, befinna de sig på uppvalladt land vid floder och kuster, Kårrfråkens rötters egenskaper gör det derföre till en omöjlighet att utrota dem med plogen. Ju mera lös jorden göres medelst plöjning, ju frodigare vexer detta ogrås. Vål bort- frysa de ofvan jord liggande rotbitar under vin- tren, men hufvudroten vinner genom plogens åt« gård ny. kraft att öka skotten. Man har försökt att borttaga det öfversta jordlaget 23 spadtag djupt, men åfven det har varit förgåfves. Ogrå- set visade sig lika som förut- Marschlandet förlo- rar Öfver +, ja nåstan hålften af sitt vårde, når denna olägenhet tager deruti öfverhand. Det år för den orsaken som Marschlandsboerné så mycket frukta derföre. De söka på alla möjliga, åfven tum arvense, ordentliga åggformiga Tubera , sittande inun= der vid lederne; hvilka , kan hånda , äfven bidraga till vex- tens förokande. Desse tubera , betåckte med ett låderak- tigt, mörkt och af små knottror stråft skal, äga inuti en succulent , söt och hvitaktig substans ,, som hyser ett fö- dande stårkelseåmne, likt potåternes,. De eftersökas myc- ket i vissa Ryska trakter af Landttolket till föda, äfven som Svin påstås begärligt uppböka dem, (Jemf. en -Afhandl. af Hr SmeLrovsky i Memoires de FAc. Imp. des Sc, de S:t Petersbourg. V, I. p. 316, och Svane Botanik n. 474. Sådane bisatser torde ock finnas på flere arter af Eqvisetum ; de åra likvå Il icke alltid synbare, och i anseende till den djuplek rötterna ofta i lerjord nedtrånga, svåra att igens figna. S—2: , | 125 öfta mindre tjenliga sått att förekomma utbredan= det deraf. Trakter, der den finnes, har man kring- gråfvit med djupa diken, ja, en Hollåndare har uppdragit murar att rötterne icke skulle gå vidare, Såsom såkert medel att utrota dem, uppgifves vål svins gödsel, hvarmed det med ogråset behåftade gråslan- det starkt gédes. År efter annat bör detta förnyas till ogråset försvinner. Det synes dock icke att detta. gödningsåmne skulle vara något egit till 'ådande af Kärrfråken, då annan gödsel och ett tjockt lager af sjelfva Strandröret kan verka det samma. "Att också gödningen kan fördrifva ett dylikt ogrås, låter förklara sig på följande sått: En starkare ' kraft 'att drifva vinner derigenom gråset, Kärrfråken som framkommer sent, tvingas 1 sin vext genom gråsets frodighet och blir således klenare och icke så från till smaken, hvarföre den ock afbetas. Fortsåttes sådant i feté år, bortdö de dfversta broddarne på roten och gråsrotens tåt- het förhindrar de djupare löpande lederne att gifva skott, och landet rensas således småningom. Meds let har emedlertid redan ER 32 år sedan varit kunngjoråt. | "> T Ditmarschen år det en allbnån mening att Käårvfråken åtes af Håsten och Fåret, och att de ej må illa deraf. Också att den samma blandad i höet, år passande för Fålar. Helt annan år dock åverkan deraf på Hornboskap. Antingen den nju- tes i fårskt eller grönt tillstånd af Koer, beröfvas' deraf mjölken dess oljartade smördelar, smöret blir hvitt och löst, så att det icke stelnar, osten blir mager, kreaturet förlorar matlusten, får durklopp, kraftlöshet att det icke förmår resa sig, och om- sider tillslår en tårande feber som dödar. År kreas turet uppfödt i en trakt, der det efter hand vån- jes till sådan föda, så åro vål verkningarne i min. 126; dre grad mårkbaras likvål får mjölken: och de, aa erhållne producter ofvananförde dåliga. egen, skaper. Slåppas sådane som skola, gådas, på grås- mark bevuxen med käårrfråken,. vinna de ingen rått fetma, utan fettetiblir hvitt och köttet slappt; blekt och mindre smakfullt. . Brukas strö, hvari. ogräset finnes, för pålåggs- eller gåd- -kalfvar, få de krampdrag, durklopp: och tårsot. Dessa egna verkningar af Kårrfråken på dju=, rens organisation, föranledde mig att: undersöka. vexten på chemiskt sått. — På lukt-organet gjorde. den icke det obehagliga intryck hvarom blifvit, ofvanföre efter. Hr :SAMSELIUS . anfördt. . Steng-, larne röjde en sötaktig smak och voro föga saftiga. Afkoket deraf gaf med svafvelsyradt jern ett svart. precipitat, och med limsolution hvita flockor, hvilket, visar att vexten hyser mångd af:gallåpple-syra och Garfåmne, och tillåfventyrs ett slags socker, hvilket, af smaken något upptåckes. Roten befanns svagt. sammandragande, bitter: och förrådde samma syra och åmne icke allenast på tungan utan ock med, bemålte pröfningsmedel. Håraf låres, huru litet vår smak kan leda oss att dömma om vexternes beståndsdelar och deras verkan på djuren. Vi ve- fa, att sockret icke år något gift för busdjuren3 men når vextens sötaktiga smak åtföljes af garf. ämne och gallåpple-syra, så kan det förklaras, hu- ruledes det kan bafva en skadlig verkan på de djur, hvilka åga i deras natur att icke lika lätt digerera garfåmnet som det sockerartade. Det blir, ock då begripligt, huru en vext-art: kan vara skadlig för ett, och icke för ett annat af våra täma djurs En anmärkning som Herr KruL gör i Hans noverska Magazinet för 1768, N:o 61, att Du woks-höet förlorade sin skadliga - verkningskraft på Horpboskaper, i följe af en svår bergning, så att [27 det inkom mycket urblekt; "ger anledning till-det förslaget att göra sådant hö till brunt hö, hvari- senom en betydlig förändring föregår i det qvan- titativa förhållandet af vexternes grundbeståndsde= Jar, hvilket, kanske, kunde - minska: eller, håfva dess skadlighet för kreaturen. Hvilka grundämnen Kärrfråken nu åndtligen sinä innehålla, så blir alltid deras skadliga äverkan. på tarmkanalen. - De försvaga :småltningskrafien och slappa dess redskap, förstöra nåringssafiens af- söndring från födan, och derigenom ästadkomma ofvan anförde sjukdoms anstöter, | 128 nn CRITISKA ANMÅRKNINGAR öfver RUDBECKS Fogelbok; af nose S-NILSSÖN 5 4 > | Adjunct vid K, Ac. i Lund; å (Fortsåttning 3.) den 30 April 18176 + Jr ån hittills skedt, beståmma en del af de omtvistade Fogel-arter ++) i von Linnés Fauna Svecica, >) Se K: Vetensk. Aead, Handl. "år 1816, sid, 21 och följ. 22y Till dessa hör åfven Strix sfridula, Skrikuggla ; Lin; Faun, n. 775s hvilken D:r TENGMALM i a Vetensk. Acad, Handl. 1793, sid. 271, förenar med Stör. Aluco som dess Hona, Herr Dir Prytz har i Vetensk. Acad. Handl. 1816; sid. 183 och följ. sökt. bevisa att Tencmarm håri misstagit sig, och att stridula är till species skiljd från Aluco. Jag skall i korthet söka upplysa huru hårmed förhåller sig: Den stridula som TENGMALM förenat med Afuco; år LiS- wés Siridula (Skrikuggla) och denna år densamrma som RuDBECKS Skrikuggla — Bl. 169 — hvilken ganska be- stämdt år Honan till Aluco och just den samma som D:r Prytz på anförda ställe beskrifvit. D:r Prytz har såkert trott aft Tenemarm förenat med Aluco den Uggla ; som under namn af stridula finnes beskrifven i Vetensk, Acad. Fandl. 1793, sid. 47, och som har, bland andra, de af D:r Pzytz anförda characterer: Zris saturate flava och Tibie Zongissime. Men denna Uggla har aldrig TEsGMALM för- enat med A/uco ; utan i samma Afhandling (i Vetensk. Acads Handl. 1793), der 'TEewemarxm förenar Lisnes stridula med Aliuco, häntor han den stridula han sjelf beskritvit i Vet Acad. "Handl. 1783, till en helt annan Art, som han kallar Strix Ulula. (So Vet. Acad, Handl. 1793 , sid: 280, rad. 16.) Aluco år för öfrigt den allmånnaste af alla Svenska Uggle-arter s och Honan naturligtvis lika allmån som AZan- nen. 129 Svecica, år i synnerbet åndamålet med mina An. märkningar: vid RUDBECKS Fogelverk, hvilket Linné i nåmnda Fauna ofta citerat, och ån oftare haft för ögonen. -LINNé har nemligen ej uttryckeligen titerat andra figurer hos RUDBECK ån sådana, vid hvilka latinska namn eller diagnoser finnas: men af synonymernas likhet hos RUDBECK och LINNÉ, ser man att RUDBECKS verk, på fera stållen ån der det åberopas, legat till grund för Fauna >? Då mitt förra försök, som innefattar Lakdfoslani, blifvit af Kongl. Academien godkåndt, och i dess Handlingar upptaget; vågar jag nu åfven under- kasta forisåttningen deraf — som innefattar Vat. tenfoglarna — Kongl. Academiens bedömrmandes Bladet 188. ”Charadrius sive Hioticula Ray. Syn. p. uUu2, 190. flavipes. Gulfota Strandpiper. -Sved”. år Charadius Hiaticula. Lin. Faun. n. 187. Bl. 189. Charadrius fulvipes. Blekfotade Strandpiper. a Denna ” Art finnes ej upptagen i LINnnés Fauna3s men år på flera stållen i Sverige icke så sällsynt. I Ånalecta Ornithologica , Lund 1814. p. 40, har jag beskrifvit honom, och, med Prof. OtTTo, kallat bonom Cha- vadrius Alexandrinus. ERE en. kallar bo- nom Char. fluviatilis. (Natutg. Deutschl, 4. B, i; ADD. Pe 422.) Bl op: ”Charadrius major cinereo fuscus prona parte flavescente” ; år en ung Charadr. Morinellus. Lin. Faun,. n. 188. +) Tie. för Strix stridula, n. 77: — Str. passerina, hs. 79. — Åanius caudatus, Nn. BIT Ånas glavcion , an. 123, — Scolopar pheopus ,; n, 696 (deraf; Dorso ma= eulis rhombheis.) m, il. (UR Hund iår. Si kb i 9 Y30 Bl. 191. ”Pluvialis minor nigro-flavus”. Denna figur år citerad till» Charadrius apricarius Lin. Faun. np. 189. Det år en mindre varietet af följande species i sin sommardrågt. Bl. 192. ”Pluvialis viridis Ray. Syn. Av. p. II. Regupipare vel Svedis vulgo Åkerhöns , sed. erronee” ; är Charadrius pluvialis Pin Fauns P. 190. Bl 193. ”Pluvialis nigro- -viridis ; år SR en Cha- Bl. Bi. BI. radr. apricarius, Lin. Faun. n. 189. Anm. Att Charadr. apricarius, Lin. år som- 104. ”Capella sive Vanellus Ray. 105. år Honan af Tringa Vanellus , Lin. gun. | mar-varieteten och Charadr. pluvialis höst- varieteten af samma art, har jag i Anal. Ornithol. 1. c. p. s1 et seqq. sökt visa; De' åro derföre af mig förenade under ett ge- mensamt namn: Charadr. campestris. Se- dermera har jag funnit att BECHSTEIN i 2:dra upplagan af Naturg. Deutschl. åfven förenat dem uwll ett Species, det han kallar” Charadr. auratus. Att de utgöra en enda art. är pu allmänt bekant, 7” e ar Hannen, och Dn. 176. . 196. ”Gallinula aquatica minima pedibus nigrican- tibus”. Denna figur bar Linné i Fauna citerat till Tringa littorea, oa. 185. - Men denna figur hör verkeligen till en Höst- varietet af Tringa alpina, Faun, np. 181. - LINnNé har till sin Tringa littorea lemnat en fullståndig beskrifning, hvaraf man lått ser hvilken art han menat. (Se. Bl. 198.) 107. ”Motacilla aquatica minor. conf. Gesn. p. 619. Tringa minor, Mill. 223. Wipstjert Sved,” år en god figur af, Tringa. hypoleus cos, Lin, Faun. n. 182. - 131 Bl. 198. ”Gallinula aguatica minor pedibus sordide = viridibus.” Denna figur citeras af LINNé i Fauna till dess Tringa Glareola n. 184, till hvilken den också bör. I Systema Nature förenar LInné Tringa Glareola med Tr. Ochropus till ett Species: men både ci- tationen af RUDBECK, och den beskrifning som LINnNné i Fauna ger på Glareola, visa tydligen hvilken art detta namn tillkom- mer. Den år mindre ån Ochropus, och år derifrån ganska distinct. Remex prima rachi nivea : secunde apicis margine albe &c., åro characterer som aldrig passa på Ochropus, men alltid på Glareola och lttorea, hvilka också, i min tanka, böra förenas. Bl. 199. ”Tringa Aldr. i. 3. L. XX. p. 481” är en förtråffelig figur af Tringa Ochropus, Lin. Faun, n. 180. Den står med lyftad vinge - för att visa de undre tåckfjädrarnas fårg. = Bl. 200. ”Åvis pugnax?” år en Hanne af Tringa i pugnax, Lin. Faun. np. 175. Bl. 201. ”Pluvialis major Åidr. Libr. XX. p. 535. sed erronec; pluvialis emm tridactylus, ergo potius Gallinula aquatica fusca major venire albo.” Denna figur år BECHSTEINS Tringa - rufescens (i Naturg. Deutsckl. 2:te Aufl. 4 | - B. 1 Abth. p. 332) men år såkert icke k egen art, utan en höåst-varietet af Tringa EA pugnax. Bl, 202. ”Gallinula aquatica fusca minor, ventre al- bo.” Denna år samma art som föregående och troligen en ung fogel. Jag har om hö- sten skjutit dem båda tillsammans. Bl. 203. Gallinula minor Aldr. Will.p. 214. Scolcpax sive gallinago minor Åldr. L. XX. p.476.Gesn. p. 503 , Bl. Bl. [nana emd Bl. he Bl. Bl. Bl. BL 221 138 år en temmeligen god figur af Scolopa gållinago Lin, 204. Etiketten saknas vid denna figur. Den år Scol. Lapponica, Lin. Faun, n. 170, der också RUDBECK citeras, | 206. Scolopax sive perdixz rustica Aldr. L. XX. op. 472. &c. Morkulla "Sved.' item Myrsnipa Sved..år en temmeligen god figur af Scol, zusticola , Lin. Faun, n. 170. 207. Arguata sive Numenius medius , Quvibo Sveds. år Scolop. Arquata, Lin. 208. Årquata sive Numenius minor plumis dorst fuscis rhomboides. Mindre Vindspof. Sved. conf. Will. p. 217, år Scol. pheopus, Lin, Faun. 212. Colymbus minor Aldr. L. XIX. p. 258. Colymbus sive podiceps minor. Will. p. 258. Mindre stjertlös Tofslom. Sved. Ray. p. 190. år en god figur af Podiceps ouritus, Retzii Faun. Sv. p. 152, och hörtill n. 152 i Lin. Faun. 218. ”Pullus Ansevis feri tripes,” år ett miss: foster af en Gåsunge med tre ben. Ett dylikt förvaras åfven på Museum i Lund. . ”Cohunba Groenlandica. Will. p. 245. Grisla Sved.” : år Colymbus Grylle, Lin. Faun. n. 148. (Uria Grylle Recent.) Bl, 222: Querquedula Gesn. p. 105. Querquedula se- Bl. la cunda Åldr. p. 209. Ray. p. 147 et 192. Årta Sved. conf. fig. Aldr. p. 550, år en god figur af Änas Crecca, mas, Lin. Faun, n, 120. 224. Anas Circia Gesneri p. 106. Aldr. LT: XIX. Pp. 209, Will. p. 291. Ray. p. 148. Årta Sved, Denna år samma art som finnes på Bl. 242. 133 Bl. 226. Anas Platyryncos , mas, Aldr. p. 225. Clanå | gula Gesn. Knipa Sved, år en god figar af Anas Clangula Mas, Lin. Faun, n. 122. BL 227. ”an Mergus Melanoleucos rostro acuto brevi D:m Brown? Will. p. 261. Mergulus mini- mus cinereus capite semi-ruffo.” Denna figur hör till Mergus minutus, Lin. Faun. n. 138, och år en ung Mergus albellus. Bl, 228. Mergus cirratus fuscus, WVenetiis serula Will. p. 258. €&£c. Mas. Pracka Sved., år Mergus serratus, Lin, Faun, n. 136. Bl. 229. Mergus tirratus fuscus femina. Prackhonan Sved., år Honan till föregående: Bl, 230. Glaucium Bellonii, femina. Brunnacke konan. Sved. Det år dentia fogel LINNÉ menat med Anås Glaucion i Fauna Sv. n. 123. Men denna figur framställer verkeligen en ung Anas Clangula. Bl. 231. Anas fluviatilis ruffa, rosiro ue ed. pe. dibus miniaceis , femina. Denna figur år ci- terad som Hona till Anas Platyrhyncos, Lin. Faun, n. 120. Den som utgifves för dess Hanne, finnes på 250:de Bladet. Bl. 232. Glaucium Bellonii? Will. Brunnacke hannen Sved. Denna år en god figur af Anas Clangula, fem. Bl. 233. år Anas fuligula, Mas. Lin. Faun, n. 132. BI. 235. år Anas fuligula, fem. Lin. Faun. 1. c, Bl. 236. år Anas fuligula , junior. Bl. 237. år Anas Boschas. fem. Lin, Faun. n. 131, Bl. 240. Anas strepera Gesn. p. 121. Mas, The god- wall or Gray. Will. 287, år Anas strepera, mas. Lin. Faun, n. 121. BL, 241. The godwall or Gray Hill. år Honan till föregående. 134 i BL. 242. ” Anas fusta media vostro et pedibus cine- reis, an Anas Circia major veletiam Mas? conf. Will, 291.” Denna figur ligger till grund för Anas Circia Lin. Faun. n. 130, och Syst. Nat. XII. p. 204, n. 34, der åf- ven samma synonyma anföras som finnas hos RUDBECK till figuren på Bl. 224, hvil- ken med denna utgör en art. Men smacula alarum (speculum) som i Fauna såges vara coerulea, år verkeligen gröna, Foglen hör, efter min tanka, till samma art med Anas Crecca. Se vidare Ornith, Svec. Bl. 243. Anas fera fusca. Gesn. p. utb, år Anas Marila fem. Bl. 245. år Ånas clypeata. från Lin. Faun. n. 119. BL. 245. år Anas clypeata mas. God figur. Bl. 249. år Anas Boschos, mas, Lin, Faun. n. 131. Bl. 250. ”Anas fluviatilis rufa, mas, rostro supe= vius virescenie infertur favescente, pedibus miniaceis.. Femina p. 231” Denna år af LINNé i Fauna n. 120. anförd som Hanne till Ånas Platyrhyncos, hvartill figuren på 231:sta Bladet angifves som Hona, I Sy- stema Nature XII. p. 200, förenar LInné sia Anas Platyrhyncos Faun&e Svec, n. 120, med Anas elypeafa som dess Hona; men RuDp- BECKS ifrågavarande figurer hvaraf LINnné i Fauna tagit sin Piatyrhyncos, visa att detta år ett misstag. Det smalare nåbbet, och den svarta faseia, hvarigenom den violetta, purpurglånsande ving-spegeln, på båda sidor skiljes från den hvita strecken, åro tillråcklige bevis att dessa figurer och fölsakteligen Änas Platyrhyncos Faune, icke böra till Honor af Anas elypeata. Detta numer | 135 (120) i Fauna Sv. bör likvål utstrykas ur Arternas lista; ty RUDBECKS nåmnda figu- rer åro, 1 min tanka, ej annat ån en Anas Boschar, femina ”), och en yngre varietet at Hannen, SR Bl. 251. Anas caudata fem. år Anas acuta fem, SR Lin, Faun. 126. Bl. 252. Penelope Aldr. Blåsand Sved., år en god S tekning af Anas Penelope, mas. Lin. Faun. ad 2, BRAM : Bl. 253. år en god tekning af Anas acuta inas. Lin. Faun, n, 126, Bl. 254. Anas couda'"longa forcipata, varia, fem. år en Hanne af Anas hyemalis, Lin. Faun.n. 125. Bl. 255. Anas cauda longa forcipata varia, mas; år en åldre Hanne at Anas hyemalis , Lin. 16: BI. 256. ”Anas varia minor. Mas” Denna och töl- jande figur hafva frambragt: Anas cauda longitudine pedum, vertice fusco, pectore exal- bido nebulosoi LINNnés Fauna, n. 133, och denna: figur år en Hona af Anas hyemalis. Bl. 257. Anas varia minor, fem, år åfven en Hona af Anas hyemalis. BL 252. Auas niger Will. p. 278. Anas nigra ro- stro mnigro, vubro et luteo Aldr. t. 3. L. XIX. p. 234. Ray. p. 141. Svårta Sved. Mas. år en god figur af Anas fusca, JMMas. Lin. Faun. n. 109. - Bl, 259. ”Anas niger femina, Svartan.” År Anas fusca, fem. | Bl. 260. år Anas mollissima, fem. Lin, Faun. n. Ul7G BLI. 261. år Anas mollissima, mas. Lin, I. c. —e——— LL ) Descriptionen på Anas platyrhyncos i Faune Lin. passar åfven fullkomligt på Honan af Å. Boschas; 136 Bl. 263. Larus. tinereus Bellonii, Rev. Syn. 9. 128. :Hujus stercori inhiare dicitur Larus 2o720- Snens stve Struntjager Belg. Svartlas:e Sved, Denna figur år en Larus tridactylus, jun. Lin. Faun. n. 157. ; Bl. 263. Larus niger maximus Ray. Syn. p. 127, år Lar. marimus , Lin, Faåun. 155. El. 264. Larus mee OR s. Struntjager Ray. Syn, 0. 127. Svartlasse Sved. Paski Finnis. mas. år Larus parasiticus, mas. Lin. Faun, n.-156. Bl. 265, år Larus parositicus fem. Lin. LI c. Bi. 266. ”Larus cinereus major fem. Then större grå Måsen Sved,” år Larus canus, Lin. Faun, NHGTS 3: Bl. 270 år Hannen till: föregående art. El. 270. ”Larus ex cinereo et nigro-muculatus” år en ung Larus canus. ANMÅRENINGAR rörande ett af framledne Hofmar- skalken m. om Baron CARL DE GeEér, under namn af Attelabus glaber beskrifvit Insect; af L, GYLLENHAL. HH. Baron DE Gerér har, uti sina: ”Momoires: pour Servir a FP'Histoire des Insectes.” Tom. 4. Pag. 351, pp. 2, beskrifvit och Tab, 19, fig, 14—16, afritat detta Insect, hvaraf båda könen då' > funnos. i hans Samling, hvilken 'efter dess död, enligt förordnande, tillföll denna Kongl. Academie; numera återstår i denna Samling blott ett enda specimen af Hon-könet, hvilket jag haft tillfälle nårmare granska; och som flere af senare tiders störste Entomologer misskånt detta Insect, torde mig tillåtas uppgifva de råttelser jag anser nådiga. . Under namn af Scarites testaceus har framl. Professor Jo. FaAErRiICIUS, uti sin Entomologia "Systematica, Tom. 4, app. Pp. 437, n. 2, 3, be- skrifvit, och åfven sedermera i sitt Systema Elev= teratorum, Tom. I. p.- 123, n. 3, anfört ett: In« sect, som nåstan utan tvifvel synes vara samma, 138 som DE Geérs Arla glaber; men som inga- lunda kan få sin plats inom slågtet Scarites, Den skarpsinnige och högt förtjente Franske Entomolo- gen, Herr P. A. LÄTREILLE har, uti sitt verk: Genera Crustaceorum et Insectorum, Tom. 3, p. 28, characteriserat ett nytt genus bland skalvingade Insecterna, dit DE Geérs Attelabus glaber, efter alla angifna kånnemårken, ofelbart hårer; men orått Kar Herr LATREILLE citerat De GeEéERrRsS Attelabus glaber vid sin på samma stålle beståmda och Tab. IX. fig. 7, afritade Parandra levis, hvilken ej al- lenast år flerdubbelt mindre, utan jemvål har tyd- ligt puncterade Elytra, hvilka på Att, glaber, ehuru 'vida större, för blotta Ögat synas aldeles slåta, och endast under förstoringsglas finnas ganska fint puncterade. Herr LATREILLE har åfven på sam- ma stålle, såsom synonymer till sin P. levis an- fört: Tenebrio brunneus, Fabr. Syst. Elevt. I. p. 148, D. 22, och Tenebrio pårpureus (non purpu- rascens) HeErBst Coleopt. Tom. VIIL p. 21, Dn, 45. Tab. 119. f. 2. Högst sannolikt höra åfven dessa båda till slågtet Parandra; men ingalunda kunna de förenas med någondera af de förenåmde, ej heller de båda sista utgöra ett och samma Spe- cies, ty efter HERBST3 omståndeliga beskrifning, år hans Tenebrio purpureus ej allena större ån A, brunneuus Fabricii, utan jemvål: ”undique nigro- marginatus.” Den oförgåtlige, och för Entomolo- gien alltför tidigt saknade Professor ILLIGER, som synes af dessa endast kånt Tenebrio brumneus Fa-' ”bricii, har nogsamt insedt, att detta Insect ej hörde till sistnåmde slågte, hvarföre han, uti sitt ”Maga- zin fär [Insecten-kunde,” Tom, I p. 295, föresla- git ett nytt slågt-namn: Isocerus; gissningsvis har han ock ansett Attelabus glaber DE Geér, samt Tenebrio purpureus HERBST såsom dit hörande. 239 Lå Se nåmde Magazin, Tom, I. p. 341. n. 22, och , Won 3::p: 73, ND. 100 .,;p:: 193:022: Ehuru både Baron DE GrérR, H:r LATREILLE och Professor ILLIGER antagit fotledernas antal såsom grund för afdelningar inom classen af skal- vingade Insecterna, åro de dock icke ense om , i hvil- ken afdelning vårt i fråga varande slågte bör stållas, bvilket hårröres af dessa fotleders mindre vanliga construction hos vår Parandra, i det de tre första ar- ticuli tarsuum åro håstan lika stora, omvåndt Co: niska, irunder ludna eller spongieusa, men den fjerde hålften mindre,rundad och glatt; denna sist- -nåmda kallar Herr LATREILLE ”Nodus basilaris articuli ultimi seu ungvicularis”, och beråknar den icke såsom sårskilt artikel, hvarföre han ock pla- cerat slågtet uti afdelningen ”Tetramera.” Baron DE GFrérR och Professor ILLIGER hafva deremot "ansett denna nodus såsom sårskilt led, helst han ' år ganska mårkbar och distinct, hvarföre de ock råknat dessa Insecter till afdelningen Pentamera. Som Professor ILLIGER icke meddelat några kånnetecken på det af honom föreslagna slågtet Isocerus, år vål låmpeligast att det af Herr La- TREILLE gifna slågtnamnet Parandra bibehålles , dit följande fyra Species synas höra, enligt så vål hvad hår ofvanföre, som uti Herr Commerce-Rå- det ScHOÖNHERRS Synonymia Insectorum, Tom; 3, pag. 334, anfördt finnes: 1. P. glabra : castanea nitida, vix punctulata, to: 3 racis angulis posticis soföndalise mandibulis. piceis, maris magnis arcuatis, Attelabus glaber. DE GeéR Ins. IV. p. 351. 2: Tab. 19. f. 14— 16. Scarites testaceus. Fabr. Syst. Elevt. I. p: 123. 3. Ent. Syst. IV. app. Pp. 437. 2—23: 145 Schåbh. Syn. I. 1. p. 151. not. k. Locus: India forte, teste De Geér, Senegallia? teste Fabr, et Payk. 7). : | a. P. levis: castanea nitida, evidenter wvage pun- ctulata, ore obscuriore, thoracis angulis po- sticis rotundatis. | Bar tfrentö Cr. et InsolE/ plsegti tab. o. fisk Nat di CÉ et USPER ps 253. " Locus: America Meridionalis, 3. P. purpurea: fusco-purpurea depressa vage punctata, undique nigro marginata, thorace postice truncato. Tenebrio purpureus.. Herbst. Col. VIL p. 21. äs TRab. mos fl le 'Tocus: = — — : 4. P. brumnea: levis ferruginea immaculata, ore antennisque nigris, thorace postice truncato. Tenebrio brunneus. Fabr, Syst. Elevt, I p. 148. 22. Ent. s. Suppl. p: 49. 15—16. Herbst. Col. Vill. p. 25. 49. Isocerus. IHiig. Mag: I p. 295. e& p. 341. 22. dito IH.-p:73 109) etip.as3iae Locus: America, | Sluteligen torde den i Schönh. Synon. Tom. JII. app. 145. 199. anförda omståndeligare beskrif- ningen på Parandra glabra, åfven hår få ett rum, såsom tagen eftet det i Kongl. Academiens Museum befintliga exemplar: PARANDRA glabra. Parandre levi Dom. Latreille, loc. ant. cit. gecundum figuram et descriptionem similis et aff- +) Enligt nyss erhållen underråttelse af Herr Mag, Forström, f. d. Gouvern. Predikant på On St Barthelemy, och som med största uppmårksamhet undersökt Antillernes Natur= alster, finnes detta Insect på Martinigue, S | 4 : -— LAX nis, sed plog triplo major, Supra fmagis convexa, vix visibiliter punctulata, et certe specie distincta, Caput magnum porrectum , dilute castaneum nitidum , ”subtilissime parce punctulatum, fronte antice inter mandibulas acuminatim producta; mandibule ma- ris, teste L. B. De Geér, capite longiores, arcua- te, apice bifide, interne uni-dentate; mandibulxe femine capite breviores, valide, nigro-pice&, dente obsoleto intra apicem, alioque versus basin arma= te; labium inflexum, helvolo-pilosum, integrum. Oculi magni prominuli nigri, sub-sinuati. An- tenn&e vix longitudine thoracis, compresse, basi picee , extrorsum attenuate, dilute castanece, articu. lis interne acuminato-productis, unde antenn&e sub- ”serrate evadunt. "Thorax transversus, antice la- tior, sub-emarginatus, angulis oblique struncatis; lateribus et postice rotundatus, reflexo-marginatus, supra parum convexus, dilute castaneus nitidus, vix visibiliter punctulatuos. — Scutellum subtrian- gulare, tboraci concolor. Elytra thoracis antico vix latiora, humeris prominulis, et illo plus triplo lon- giora, apice rotundata, abdomine breviora, supra .modice convexa, thoraci concolora, vag paulo evidentius, subtilissime tamen et non crebre vage punctulata. Anus pone elytra 'exsertus, conicus; pygidio oblongo-ovato ferrugineo. tenue pubescente, Corpus subtus dilutius rufo testaceum, parum nitidum; vix punctulatum, pilis minutis versus latera adsper- sum. Pedes breves compressi, rufo-ferruginei, ge= nubus piceis; tarsi omnes, articulis tribus primis ob-conicis, sub &eqvalibus, subtus helvolo-villosis3 qvarto '"dimidio minore, nodoso, glabro; ungviculari magno arcuato, clavato, ungulis duobus divarica= tis armato. OM Insect - fångst på Is; af S. J. LJUNGH. Te hafva skrifvit Insect-Caterdarier, hvars föremål varit att göra de Insecter bekanta, som man kan finna å en viss ort på sårskildta stållen och uti deras åtskilliga tillstånd under alla årstider. Men alla lånder föda icke samma Insecter3 tid- skiftena, hvarpå de finnas uti åtskilliga climater; åro skiljaktige, således kan en sådan uppgift icke på ett rått noga sått vågleda andra, ån dem, som söka Insecter i det landet, hvarom Författa- re skrifvit. De gifva tillkånona tiden, då de hafva funnit hvarje Art; men de kunna icke påstå, att man deraf bör sluta, det man icke finner dem annars, ån på samma tider och på de stållen, som de ut- mårkt. Under de tvånne sista och trenne första månaderne i året, om ån jorden stundom år be- friad från snå och bar, frusen eller ofrusen, erbju- der landsbyggden hos oss, utom våra gröna barr. skogar, vanligen en mindre glad utsigt af trån utan If och af ångar beröfvade deras grönska. + Inse- cterne synas då hafva förlorat deras alstrande får- måga; likvål den som tror, att man då icke kan gåra någon insamling deraf, bedrager sig, och 143 han skulle förlora tillfåHet att förskaffa sig vissa Arter, som han förgåfves skulle söka vid en an- nan årstid. Vid annalkandet af den stråfva års- tiden, söka flere Insecter en fristad på de stållen, hvarest de kunna vara såkre för frosten. — De gå djupt ned i jorden, dölja sig under barken och uti det inre af tråden, uti husens vinklar och vråar, : uti sprickor på berg, uti bål på våggar och murar, under stenar, i höstackar m. m., och de tillbringa der den kalla årstiden antingen uti fullkomnadt eller uti Larvs-tillståndet; andra åter dö bort mot slu- tet af hösten, sedan de hafva nedlagt deras ågg på hvarjehanda stållen, - Det år onyttigt på denna bedröfliga årstiden, att förse sig med tånger och - håf; men med en knif, för att upprista Jorden vid foten af murar och våggar, kan man ånnu vid vinterns ingång finna Larver af Nattfjårillar, Mång- fötter och flere slags Skrubbor. = Ihåliga trån, gamla murar, hus och vedbackar presentera vidare . för Insect-samlaren samma hopp om en lycklig fångst. Stundom i slutet af Mars, men vanligen i April månad, börjar jordens temperatur föråndras, köld och snå bli sållsammare: och en blidare luft framlockar småningom Fjårillar och en hop andra Insecter. ; De ofvannåmde Calendarier förena också nå- gra artiga detailler om Insecternas lefnadssått, såttet att fånga dem m. m. Magaz. encycl. 2. pag. 315. Nattfjårillar och en del Skalbaggar kunna ock för- monligen fångas i rum, som om mörka natten upp- lysas med ljus, Ibland Fjällvingar åro de fleste Nattfjårillar skygge för dagsljuset och komma sål- lan före om dagen; men fastån de fly för solens ljus, framlockas de, jag vet ej af hvad skål, ge- nom skenet af eldsljus, .hvadan de om Hörka nat- ten fara in uti myste rum och falla ymnigt fån. 144 garen i hånder, : Men åtkomsten af ljuset måste noga genom glas förebyggas, att icke le; Pye ralides, Tortrices m. fl. må flyga på. ljuset och sveda sig sjelfva. Till denna angenåma jagten åro tomma rum lyckligare ån andra, i synnerhet om nårgrånsande skogar stå midt emot fenstren, Natt- fjärillar, som hafva inkommit, men undfallit fån- garens Ögon, flyga dagen derpå hopvis på de till- stångda fenstren: och kunna der lått tagas. - Men man bör lemna fångsten når månan står midt emot3 ty då lyckas den icke, Utur Jagtrummet bör mar bortdrifva Spindlar, som snårja nattAyn i sina nåt, och bedraga samlarens hopp. Således kunna Fjäll vingar, hvars Larver eljest åro ganska sållsynte, oförsigtigt bedragna af ljuset, med låuhet erhållas. Sphinges, Bombyces, och de större Noctue, bes båda sin ingång med surrande, och man måste då genast tillsluta fenstren, för att icke förlora dem. Icke allenast Nattfiy, utan åfven några Skalbaggar och några Båirfisar m. fli, betala ens nattvak un- derstödt af denna koost. På sådant sått kan man skaffa sig arter, som det vore rått svårt att få an- norledes. VILLERS Katom. Linn. Tom. 2, Företal. pag. IX. Herr Secreteraren "WESTRIN tog på detta. såttet en sommarnatt, uti en nattstuga eller öfverrum 1 Hallongstugan och Trehörna Socken, mer ån 20 stycken af den rara och stora HElater rufus. Om ljuset utstålles bart: kan man endast bekomma Fjårillar med nedsånkta vingar, ty de öf rige flyga i ljuset och brånna upp sig. Man kan ock såtta sig med ett ljus i något Trågaårds- eller Lusthus, hvarpå man genast och hastigt kan till. sluta fenstren, når någon fjårill spörjes. = Denna fångst plågar lyckas vål, emedan Nattflyn flyga hoptals till, och detta derföre, emedan deras föda är 145 år planterad i trågården. Man kan ock nattetid såtta sig med ett ljus i en lyckta vid de vexter, som Fjårillarne besöka, och med tången fånga dem så snart brummandet utmårker deras nårvaro. (Klesii anleitung bestäubte Insecten Zu sammen, pop. 56.) Om vårtiden kunna många rara Insecter fås, om man blott på gråsmarken utlågger gamla bråd- lappar i trågårdar, vid- afskrådeshögar och nåra plantbånkar, då brådlapparne varsamt dageligen upplyfias; låggas gamla trådstumpar i vattnet vid sjöstrånderne, erhålles ock ej sållan god fångst. På förra såttet fick jag år 1801 en mångd af Elo- phorus minutissimus, och på sednare sått är 1811 ganska många Gyrini villosi. Af. den förra bar jag förr och: sedan icke funnit någon enda, och af den sednare de följande åren helt få. "Af Noto- pecta minutissima tråffades år 1800 uti Anebysjön hårstådes, millioner, sedermera år den knappt sedd. Men ingen har ånnu, mig vetterligen, upp- gifvit, att man midt uti vintren, vid infallande tövåder , på isarne å kårr, mador, åar och sjöar, i granskapet af skogar och löftråd , kan göra rått” lycklig fångst af sådane Insecter i mångd, som man rått sållsamt antråffar, då marken år bar, För mer ån 25 år sedan kom jag af en håndelse att vid mitt då ågande hemman Skareda göra den= na upptåckten, hvaraf jag sedan, alla år, då så kallade uppslag af tåvåder intråffat , alltid med för- mon mig begagnat. Andre hårom af mig under- råttade, hafva likasom jag funnit sin vinst och nöje af Isfångsten, Framledne Fåltvåblen Nits CARL WETTERHALL var deruti sårdeles lycklig och vid alla tillfållen nitiskt påpassande. Förrån isarne af tövådret blifva snöfria, lyckas ej fångsten, kan ej heller företagas förr, ån vattnet något afrunnit, K. V. 4. Handl. 13817. St. I. 10 149 ty man år nåstan alltid nödsakad att krypa och lågga sig ned på isen för att se och ertappa dessa små kråk, som ofta ligga neder i isens porer, så att de med knif måste upphemtas. På skogs-kårr med små skog och tufvor, vid sjöstrånder, å ma- dor med skog, sårdeles löfskog, å sidorna, vid höstackar på mador, nåra hölador ä 'utångar, har det aldrig slagit mig felt, att i tjenlig wvåderlek tråffa Insecter i mångd. ' Om isarne långre tid kommit att blifva bara, har fångsten, åfven under stark köld nog, lyckats vål, till och med har jag funnit Insecter fastfrusna i isen, hela ett eller par tum under ytån, söånderbrutit isen med knifven och upptagit dem, ofta ånnu lefvande, Men så snart isen blir öfverdragen med rimfrost eller snö, är fångsten förbi den gången. Förekomma flere tåvåder under en vinter, sker alltid båsta fångsten vid de första. Det år derföre troligt, att då solskenet och luftens varma utlockat de Insecter, som tagit sin uillflygt till trådens spruckna bark och andra skryms- for om hösten, och då desse af blåsten, som mer- endels medföljer tövådret, blifvit nedförde på isar- : ne, de fleste redan då framkommit, och således återstoden till iöljande tÖvådren blir ringa. Då isarne af tövåders-vattnet få smårre hål på sig, uppstiga genom dem en bop Vatten-insecter öfver isen till det vaitnet som år ofvanpå den, samt något varmare ån det som år nåst under detsam- ma. Detta kan likvål ej heller ske vidare, då nåmde små hål åter tillfrysa. Att en hop Insecter, som vanligen lefva i vattnet, tråffas på isarne, år således ej underligt, men att en mångd klena, mjuka, små andra af alla ordningar också der fö- refinnas, år nog besynnerligt. — Att medhafva en knif och en liten hvit glasflaska att slåppa Inse. cterne uti, år allt hvad till isfångsten tarfvas; ef. 147 ter hemkomsten kunna de uppstickas på nål, båt tre ån ute i kölden. De åro då ej mycket liflige el. ler qvicke, de skada derföre då nåstan aldrig hvar- annan , såsom om sommaren; men i ett varmt rum måste de genast uppstickas, om skada ej skall ske, Se Jablonskys Kaeferwerk i Företalet p. XV. Låg- ger man likvål flaskan på en varm kakelugn, af- somna Insecterne. helt snart, utan att skada hvar- anan. I korrthet vill jag omröéra för några gån- ger, enligt mine anteckningar, hvar och når jag fångat Insecter på isen samt hvilka de varit. 1790 uti Februarii Månad vid Skareda; nåstan all- sid många exemplar af hvarje Art, stundom mycket öfver behofvet. Haltica Helxines. Gyll. Chrysomela collaris. G. Parnus prolifericornis.G-. Donacia crassipes. G. Cymothoa aquatica. Fabr. Pederus orbiculatus. G. ; angustatus. G. Stenus clavicornis, Grav. -bipustulatus. Linn, Aleochara fuscipes, G. Staphylinus melanoce- iphaluss G. cinctus. Payk. Alebebara brevicollis. G. Stenus bipunctatus. Mihi, seu. Evesthetus scas ber. Grav. Sigara striata. EF. Notonecta minutissima, EN varians, G. 1790 den 6 Martti, ibidem. Haliica atricilla. G. Elater fasciatus. G. Endomychuscoctineus.F. Curculio chloropus. F. Anisotoma seminulum. G: Staphylinus aterrimus,G. pilicornis. G.' Silpha atrata. G. Podure vari. ; Pselaphus sangvineus.Pk; Scorpio cimicoides. EF. Haltica mercurialis. Ge Musc& varie parve. Spheridium Sön sög tum. G. Coccinella bipunctata. F. C septempunctata. F. Donacia nymphee. Pk. Latridius porcatus. Here 148 Stenus Juno. Linn. Evesthetus scaber. G. Staphylinus 2&neocepha- - lus. G. varians. G. Tachinus elongatus. G. Ichneumones varii parvi. Acari plures. Dermestes Lycoperdi. Pk. Apate limbatus. F. Elater riparius. G. Elophorus elongatus. G. ; aquaticus. G: Carabus excavatus. Pk. striatus. 'Pk. 1797 den 24 Januarii , tbid. Flere små Spindlar. Carabus picipes, Pk. Spheridium glabratum. Pederus brunnipes. E. Oxyporus eellaris. G. Staphylinus canalicula= tus. Pk. Aleochara collaris. G. Chrysomela marginella. G. Dytiscus erythrocepha- lus. Linn. Aphodius FÖRARE. inquinatus. G, Pselåphus dresdensis. Pka Scarites gibbus, F. 2801 den 3 Martii , Skårsjö. Stenus Juno. Linn. Staphylinus 2&neocephas- lus. G. varians. G, Tachinus elongatus. G. Staphylinus splendens. G. Scorpio cancroides, EF. Carabus melanocephalus. striatus. Pk. Dytiscus impressus. F. bipustulatus. F. Notonecta glauca. F, 'Nepa cinerea. F, Elater riparius. G. Curculio affinis. F. Pederus riparius. G. hun- dszadetals vid tråds röt- ter, något stycke från sjö- och åstranden. 1802 den 24 Nov., ibid. Lyctus parvulus, Pk. Tachinus subterraneus.G. marginellus. G. merdarius. G. Oxyporus testaceus. F. Tacbinus rufipes. G. Omalium rugosum. G. > brunneum. G. Staphylinus varians, G- Oxytelus morsitans. G-. Endomychus coccineus. Dytiscus maculatus. G. erythrocephalus. L. Pselaphus' sangvineus. Pk. Elaphrus aquaticus. G. . riparios. G. Hydrophilus affinis. G. globulus. G. analis. Pk. truncatellus., G-. seminulum. G. Dytiscus nigrita. F./ Gyrinus natator. G. villosus. G. Elophorus aquaticus. G. Haltuica Holsatica, G. Attelabus flavipes. F. Curculio Atriplicis. Pk. Parnus auriculatus. G. Harpalus nigrita. G. antracinus. G. vernalis. G. 1803 den 24 Decemb., ibid. Harpalus picipes. G. 4 varieteter. Evesthetus scaber. G. Pederus brunnipes. F, elongatus. F. filiformis. F. orbiculatus. G. Stenus Juno. Linn, Acanthia littoralis. F. 1803 den 22 Martii, ibid. Evesthetus scaber. G. 149 Stenus binotatus. G. = buphthalmus. G. Pzederus elongatus. F. Oxytelus fracticornis. G. Pederus filiformis. EF. tricolor. F. Pselaphus Heisei, Pk, Ozxyporus brunneus. F. Tachinus silphoides. G. Oxyporus hypnorum. F. analis. F. Staphylinus dispar. Pk. 1803 den 26 Marti vid” Skår sjö. | Psilus megacephalus. Tachinus elongatus. G. Chrysomela Cochleariz. G. Hannoverana. F. marginella. G. Rhynchenus globosus.G. Spheridia varia. Hydrophilus orbicularis, G. scarabeoides. F. Stenus Cicindeloides.mihi. Staphylinus brunneus, Pk. Tipule varie parve, Coccinella 14 pustulata. 1810 (den..g Febr., ibid. Scydmoenus Wetterhalliu. G Pselaphi varii. 150 Steni vari. - Podura aira. FE. plumbea, F, Staphylini varii, 18i3 den 22 Marti, ibid. Stenus boops. G. Tachyporus ruficollis. G. pusillus. G. Pederus orbiculatus. G. Scorpio Cimicoeides. F, Silvanus unidentatus. G. Staphylinus plagiatus, Pk, Oxyporus pygmeus. F. Dytiscus dorsalis. F. palastris. F. 6 pustulatus. F; lituratus, EF. Staphylinus atricapillus, F + Spheridium unipuncta- tum. G. Carabus multipunctatus. Halica nitidula. G. fuscicornis. G. testasea. G, exoleta. G. ” Holiatiea. G. nemorum. G. Vid samma tid tog framlidne vånnen WET->- TERHALL på is: Omalium luridum. G. Staphylinus cinerascens. Aleochara brevicollis, G. 1814 den 19 Martii, vid Skårsjö. Pederus riparivs. G. Stenus boops, G. binotatus. G, juro. Linn. Hyphydrusmelanocephas lus. G. Gyrinus natator. G. Carabus nigrita, Pk. Harpalus antbracinus. G, Carabus vernalis. Pk,. Aleochara collaris. G. teres. G. Staphylinus virgo. G. micans. G. einerascens, G, Gyrinus marinus, i mångd, sållsynt om sommaren. Harpalus strenuus. G. picipes, G. Curculio affinis, F. Rhynchenus teniatus. G. 1814 den 25 Martir, ibid, Galeruca Nymphee. G. Gyrinus marinus. G. Lebia agilis. G. Tachinus subterraneus.G. pullus. G. collaris. G. Tachyporus analis. G. pusillus, G. Aleochara canaliculata.G. analis. G. obfuscata. . G. Lathrobium brunnipes.G. elongatum. G. fracticorne. G. quadratum. G. 2815 den 27 Nov. , bid. Paderus riparius. G. z5E - Harpalus strenuus. G-.: Lampyris noctiluca. F. Stenus boops. G. Galeruca Calmariensis,.G. =: Lathrobium . brunnipes, G terminatum. Grav. - Tachinus Silphoides. G. Lebia fenestrata. G. agi« lis var. 152 + SÅLLSAM HÅNDELSE, anmårkt vid en vaccination; | meddelt af S. HEDIN. ns jag af Prosten och Kyrkoherden SEDENIUS 1 Degerforss vid Umeå inhemtat ytterligare, på be- gåran gifven, upplysning om följande och i Vaccina-' tionens Annaler mårkliga håndelse, hvarom beråt- telse förut blifvit insånd, tager jag mig frihet att till K. Vetenskaps=-Academien aflemna beråttelsen sådan som den jag under den 3 Dec, 1816 erhållit: . ”Bondhustrun MAJA BRITA ANDERSDOTTER I Ofver-Råda By, vid 21 års ålder och första gången i hafvande tillstånd, blef af Vaccinatorn, Klockaren RHEN vaccinerad den 3 April 1813.” "Vid besék af Vaccinatern den 12 ejusd. be- fanns vaccinen mogen, då han om morgonen kl. 8 tog materia deraf: Klockan 4 eftermiddagen, eller 8 timmar sednare, förlöstes hustrun lyckligen med en frisk och frodig Dotter, som kort derpå fördes till dopet 2 mil borrt, och mådde vål. Barnet föddes med napp och fårsk ko-mjölk samt fostrade sig fullkomligen. Under tiden blir man varse och anmärker att barnet hade ordentliga vacciner på armarna, lika många (4) och på lika stållen som modren haft dem, De mognade, lemnade årr ef. ter sig och förhöllo sig aldeles såsom hos modren,” ”Barnet fortfor att fostra sig och att i hela 40 dygnen må vål, då det af en tillfållig plåga 3 153 mage och bröst dog på 3:dje dygnet efter insjuk? nandet.” ; å Prosten SZEDENIUs hade gjort sig den. mödan att taga Klockaren RHEN med sig, för att på stållet af Föråldrar och Husfolk; noga underråtta sig om denna håndelse, som jag icke tror att man blott och egenteligen bör råkna till de så kallade Nevi Materni, om hvilka vi åga många och såkra upp- "gifter. Jag håller snarare före att det inympade vaccin-aämnet, som med modrens våtskor circulerat, verkligen angripit barnets, och att i anseende till det närmare samband emellan moder och foster, vaccinerne utbrutit på lika stållen och till lika antal som hos modren och att de vål i sådant af: seende skulle kunna råknas till slaget af Nevi Materni; men då det år bestyrkt att barnets vacci- ner fortforo att igenomgå alla vaccinationens van. liga stadier, att på ordentligt sått uppnå mognad, att torka, affalla och lemna årr efter sig, så synas de, åtminstone i min tanka, så mycket mindre höra till de egentliga Nevi, som desse qvarblifva och utgöra för lifstiden verkliga lyten, Skada var, att ej vaccin-åmne blef tagit af Barnet till ytterligare ympning, hvilken ganska så- kert hade slagit an så vål som den vaccin, som tages från Barn, hvilka straxt efter födslen vacci- neras, Om denna min mening år riktig, så bestyr- ker den i fördubblat afseende vaccin-åmnets såkra och starka verkan på menniskokroppen; och då det ej kan vara att förmoda, det likartade håndelser med denna, lått kunna intråffa, så har jag troit mig igenom K. Academiens Handlingar kunna göra den bekant. | SUMMARISK FÖRTECKNING | Öfver de Meteorologiske observationerne , hållnd i Wexié under hela Året 28:65; | af ; 4 E. HEURLIN, I ”Mathem, Lector i Weziö, KR. W. O. KITS poogtnna ns AA rn Barometern. s Thermomern. Med. | Max. | "Min. Med. + Max. |. Min. : | | | 25.43.59.] 25-95. | 24. 55- PH + 7. 87.1 ds 25. | — 32 I den 22 | den 12 den 29 | den 9 I Nov. Januarii Junii | Februariid Hygrometern. Anemometern. | Med. | Max. | Min. | — gånger gånger = I den 30 | den 27 HS 28 + fa Os TISV od RAND: co Dec. UJuni HSO TERRAN AE = || Ombrometern. I Atmidometern. Himmelens 4 i utseende. Summa i Tum. Summa i Tum. gånger 3 II 2 -— 3240 21. 93. 18: 77: = —— I —— 4 (INO bservationrer jå Vexter , Foglar och Fiskar, hållne .i Weziö år 1840. TEEN Er Sad. | Sådes- | Sånings- |. Blom- | Skördes | Afkast- Ska dor | slagen. tid. ningstid. tid. ning. SN Råg 30 April) & Julii j24 Aug. !'Medelm. EA Korn 14 Maji TI Aug. 24 Aug. dito Hafre 2 Maji |26 Julii 128 Aug. dito Ärter 30 Aprill24 Julii 1 Sept. | God Lin 19 Maji 126 Julii |14 Aug. iSvag | Rågna Potatoés j21 Maji 26 Julii 128 Sept. '"Medelm. ji Fruckt- Träd. Tråd- | Knopp- | L3£tid.| Blom: Skörde- | Afkast- I Skador slagen. ningstid. ”Iningstid.] tid. ning. af Krusbår| 16 April:26 Aprill26 Aprilj Vid det den 15 Jan. 1817 hållne val af Inlåndske Ledamöter, invaldes Uti Första Classen Stats-Secret. och Ordföranden i K. Stats-Cont., C. N. O.. Friherre WiRrSéÉN. AR Kammar-Råtts-Rådet G. BILLBERG. I den Andra: Hof-Intendenten SUNDVALL. | I den Tredje: "Prof. vid K. Acad. i Lund, Mag. AGARDH: I den Fjerde: Envoyén vid K. Nederlåndske Hofvet, R. N. O., C. . OM, DÖOHUSSON. QOfverste-Lieutnanten, R. 5. O., ÅRRHENIUS. 158 I den Femte: Bergs: :Hauptman AF FORSELLES. Lieut. vid Fåltmåtn. oa Grefve SPENS. ContresAmiralen, R. S. O., WOLLIN. I io Sjette: NED Profess. vid K. Acad. i Lund, Doct. E. M. AF Ros OO SENSCHÖLD. | Profess. vid Med. Chir. Instit. i Stockh. » D:r GADELIUVS. I den Sjunde: Hof-Canzleren m. m. Ridd. och Comm. af K. M. O.; Friherre G. AF WETTERSTEDT. Genom enhålligt val den 10 Jun. 1817, då Btvär H. KE, H. Hertigen af Södermanland bevistade Sean cen, antogs såsom K. Academiens Utlåndske Ledamot: Generalen en Chef i Kejs. Rysk tjenst, Friherre VON SUCHTELEN. Till K. Academiens Correspondenter åro ytterligare antagne: Doct. ArBers i Bremen; Doct. TREVIRANUS dersammastådes , Profess. Savi i Florens, Prof. VIVIANI 2 Genua och Mathb. Docens Mag. WaLBECK i Åbo, Såsom med dåden Sanne har KE, Academien uns der årsloppet saknat fåljande Inhemske Medlemmar: Medicinal-Rådet Doct. ODEELIvs, Kammarherren och Riddarhus-Secret., R. N. O., SILFVERSTOLPE och Prof, SjöstTén; och af dem på. utlåndska listan: Justit. Råd. och Astronomen i Liljenthal f, ScHråteR och Prof. KLAPROTH i Berlin. eokgk RANN OA FÖRTECKNING på de Afhandlingar och Rön, som åro in=. förde i detta Första Stycke, 1. 0 m de uti Åbo år 1816 observerade Sol-, Mån= och kn Z H. j WALBECK . E. 2. Om Solförmörkelsen den 19 Nov. äta. af 5. A. CÖRONSTRAND - 14. 3. Undersökning af någre Mineraliik, af C. | > DOHSSON 2029, 4. Om Värman under olika BU slider i orken. af J. ÖFVERBOM 29. 5. Anteckningar om Sillfisket i Hökns- fån: = meddelte af P. DuBze 5 IA 6. Om Trankokningen i Bohus-Lån, jemte be-= skrifning på ett Trankokeri, af P. KÖNIG 47. 7. Nya Arter af Ormbunkar, (Filices) från Bra= silien, beskvifne af O. SWARTZ - 53: 8. Uppställning af de i Sverige funhe Vårt- svampar (Scleromyct), E. FRIES ( 1 såttning') . BI. 9. Om skadligheten af Kårrfråken för Hoi boskap, af E. WIBORG - 120, £o. Critiska Anmärkningar öfver I dueca: Fogelbok, af S. NILSSON = UT28: 1 äg LI: Anmärkningar rörande ett af framledne Hofmarsk.- Baren C. DE GEéR, under namn af Attelabus glaber FER In. sect, af L. GYLLENHAL . Om Tnsectfångst på Ir, of.S. I Ljunc Sållsam händelse, anmärkt vid en WVacci- nation , meddelt af S. HEDIN - = Swmmarisk Förteckning öfver de Meteorolo- ; giske observationerne hållne i Wexib un- der hela året 1816, af P. HEURLIN. Utdrag of K. V. Academiens Oe för det förjflutne året : . 137 142. 53. 154. 150. Ua CN | PLAN RITNING : ; KEN = 4 of 2 t i | FTrandode LZ /Mlan. ST = = Se | SÅ = Saktz 2IUjälTs BWiken, FER i Belaget i : : é Bohuslänska Sk oc den. BACKAS Alnar. E MOT y I ' ' i . N sk NACKA ER ce 3 Tab. I. 2 ZLA EE é Le T (AL COLI KONGL. VETENSKAPS ACADEMIENS TING ART UNDER SEDNARE HÅLEFETEN AF ÅR 1817. PRESES HERE CARL KLINTBERG, Stats Secreterare, Riddare af Kongl. Nordstjerne Orden. Fe 161 free ns de z HORN TIS AR) I FÖRSÖK Att beståmma den tjenligaste Proje- ctions- Methoden för Land-Chartor Öfver mindre delar åf jordytan; jem- te Beskrifning på ett efter denna method uppgjordt Projections-nåt Öfver Scandinavien; af C. G. SPENS. $. a 2 om Projectioner bör utgå från följande fråga: Hvad år nödvåndigast att på en Charta kunna uppsöka, hvar år noggrannhet nö- digast, och hvar gör saledes ett Fxoettansiel må- sta, och hvar gör det den minsta, skadan? Det som kan behöfva uppsökas på en Chars ta, år hufvudsakligen följande: Vi åderstreckslimierne, eller de som på Chartan svara emot bågar på jordytan, som bilda en viss gifven vinkel med alla meridianer. Ju råtare dessa linier åro, ju tjenligare år Chartan för den, som skall hitta efter Compass. Vinktarne i de Spheroidiska Trianglar, som uppkomma på jordytan emellan hvilka tre punk- ter som hålst. Noggrannhet i dessa vinklars ut= såttande år, då frågan år om stora Trianglar, en« K. V. AA Handl. 1817. St. IL. 1i. 162 > dast såvida nådig, som man i motsatt fall erhål- ler ett falskt begrepp om sårskilta lånders skapnad och relativa storlek, Då frågan år om små Tri- anglar, år samma noggrannhet nödig för den, som skall Aitta efter Centeurer. Hela fordrandet in. skrånkes i sådant fall till det af Contourernas ”san= ning, de rårmaste afståndens ristiga förhållande - emot hvarannan, Afståndens absoluta rigtighet, eller tillförlitlig- heten öfverallt af den för Chartan angifna scalan. Ju mindre de sårskilta Projections - Scalorne skilja sig från en sådan hufvudscala, Ju båttre år i detta afseende Chartan; åfvenvål, ju mindre de till hvarannan nårmaste Projections-scalorne sinsemel- lan åro olika, emedan de annars blifva svåra att begagna. Dessa åro, efter mitt sått att se, de vigtiga- -ste hånseenden, hvari en Charta kan vara mer el- ler mindre sann, och en Projéctions- Method mer eller mindre tjenlig. Man kunde ånnu tillågga: yt-innehållet af hvarje figur på Chartan, och kor taste vågen emellan tvänne punkter; men intetdera af dessa år af den vigt, att det bör tjena till råt- tesnöre vid valet af en Projections-method. All- draminst kan det kallas en fördel, att, såsom i MuRrDOCH's, AÅLBERS'S och LORGNA”S metho- der, vissa regelbundna Trapezer emellan meridian- och paralell-segmenter hafva bibehållit sitt råtta yt-innehåll. Ty når behöfves det nånsin, att veta yt-innehållet af en regelbunden Figur? Deremot år en annan omståndighet af mycket stor vigt: Projectionsnåtets enkelhet. Jag menar med Projectionsnåt hår det, som på en Charta uppkoms mer af meridian- och parallel-linier, och som bör vara så lått att upprita som möjligt, så vål på det, att man utan svårighet må kunna utsåtta en - JROG till Latitud och Longitud gifved punkt, söm åf. ven, om man så skulle vilja, transportera hela Chartan till en annan Projection. - Att med råta linier utmårka såvål meridianer, som paralleler, ger det enklaste nåtet; i detta afseende år således Cylindriska Projectionen den båsta. Dernåst bör den Coniska anses förmånlig, der meridianerne åro råta linier, och parallelerne cirklar med så stora radier, att smårre bågar vid en upprutning kunna anses som råta liniers 6. 2. I dessa afseenden kan således en Pro- jectionsmethod vara mer eller mindre tjenlig. I mån af deras större eller mindre vigt för olika ån- damål, böra de till dessa åndamål uppgjorda Chartor åga olika projection. Så, till exempel, emedan en seglande 'skall hitta efter Compass, år våderstrecks-liniernes råthet för honom det nödvån- digaste, och således Cylindriska Projectionen den -tjenligaste. "Af sårskilta Cylindriska år den så;kals lade våxanrde båst , emedan Contourerna der trhållas rigtiga, som för den seglande år det i andra ord: ningen vigtigaste, Projectionsscalornes öfverensståtm- melse med hufvudscalan år det minst nådiga, och tillika det minst uppfyllda behofvet; men att Pro- jectionsscalan för hvarje latitud skall genom en lått Construction enligt en angifven method kunna er- hållas, år högst angelåget, och just detta år fulls gjort. Den våxande Cylindriska Projeetionen år för Seglings-Chartor den båsta, och skall bli bibehål: len i alla tider, derföre, att alla den seglandes be: hof åro, hvart och ett i mån af sin vigt, uppfyllda. Söker man en Projection, som på lika sått skall vara för en Land-Charta den tjenligaste möj- liga, så bör betraktandet af våderstrecks-linierne "alldeles försvinna, emedan man till lands nåstan aldrig år nådsakad, och sållan kan, vågledas et 164 sårdeles långt stycke af blott Compassen. En chars ta, åmnad åt Caravaner i en sandåken, kunde va- ra hårifrån ett undantag, och den bör också upp- göras efter samma grunder, som en Seglings-Charta.. De öfriga Land -Chäårtorne kunna delas i två slag: Chartor öfver större delar af jordytan. Man söker hår i allmånhet en så rigtig affattning, som möjligt, af låndernes Figur; men utan att relativ sanning i de till hvarannan nårmaste trakternes afritning år sårdeles nådigare, ån i de aflågsnares. En sådan Charta år alltid tillika i så liten scala, att man egentligen ej kan hitta efter den; och skul- le sådant komma i fråga, så kan det likavål vara till sjös, som till lands, emedan haf ingå på Char- tan, Man stannar derföre i ovisshet, hvilketde- ra, af det som kan behöfva sökas på en Charta, för detta tillfållet år vigtigast. Om detta slags Chartor, för hvilka theorien om tjenligaste Projec- tions-methoden torde vara ganska invecklad, kom- ma vi i det följande ej att tala, utan blott om De- taille-Ckartor , eller: Chartor att hitta efter. Ty allt begagnande af en Detaille-Charta kan bringas till det gemen- samma åndamålet att hitta, utom uppsökandet af yt-innehåll , hvarvid ingen sårdeles noggrannhet år nådvåndig. Till classen: Detaille- Chartor råknas bår redan Chartan öfver 'Scandinavien; en Char- ta öfver Europa år nåstan den minst omfattande, af dem , som hånförts till första classen. &. 3. Då frågan år om att hitta efter en Land-Charta, år Contourernes rigtighet hufvudbe- bofvet. Denna beror på, att de till bhvarannan nårmaste afständen åro relativt riktiga, eller utsat- te i samma scala. 165 Låt den angifna scalan på en Charta, eller I 3 | : hufvudstalan , vara — af råtta storleken i långde- é m mått, och låt för hvarje sårskilt afstånd denna sca- la genom Projectionsmethodens inflytande blifva I föråndrad till —, som således år Projecttons-scalan ms | för detta afstånd. Factorn s, hvarmed hufvudsca- lans nåmnare år multiplicerad, kallas Corrections- factor, och genom jåmnförandet af -projections- scalan med 2 erhålles Projectionsfelet DGNGOR DNR ———=—f/ I—— som således år positivt GR ar NV eller negativt, i samma mån som corrections fa- ctorn sår 3 1, eller Log, s 2 o. Projectionsfelet har således alltid samma tecken, som correctionsfa- Ctorns Logarithm, och kan anses vara stort 1 same. ma mån, som denna. Enligt dessa Definitioner, som hela denna af- handling igenom skola förblifva gållande, hvilar fordrandet af Contourernas rigtighet derpå, att cor- vectionsfactorn s endast bestämmes af den trakt, der det ifrågavarande afståndet finnes, utan afseende på väderstrecket; — åtminstone Å förrån afståndet år «2 stort, att frågan ej mera år om Contourer, utan om vinklar i en egentlig Spheroidisk Triangel. Denna fordran bör ovilkorligen först uppfyl- las. Dernåst böra de sårskilta trakternes Proje- ctionsfel vara så små som möjligt, eller Log. 5 ehvad tecken den må hafva, vara af minsta möj- liga storlek. Dock — för en Detaille-Charta år Beholvet af ett enkelt Projectionsnåt nåstan det alldravigti- gaste, i anseende till de tåta transporteringar och 166 3 connecteringar, som af sådana Chartor kunna fö- rekomma. Åf de Projectionsarter, 'som lemna enk- Ja nåt, kan, sedan våderstrecks-liniernes råthet ej mer anses vara af vigt, cylindriska Projectionen , som derpå grundar sig, förkastas; det återstår att betrakta den Coniska Chase. Inom denna Class bör den båsta arten uppsökas, och contourernas rig= tighet bibehållas helt och bållit, samt hufvudsea- Jans Öfverensståmmelse med Std et er ia långt möjligt år. $. 4. Låt Fig. ri förestålla ett atevdianphat af jordytan, och Fig, 2 den triangel, hvaraf co= pen ansés vara uppkommen; låt P vara conens spets, C den punkten på Considan, som svarar emot en beståmd latitud c, och L den, som sva- far emot den obeståmda latituden x; samt Jåt af. ståndet CY bero af latitudskillnaden x — ec enligt en angifven lag: CY=f(x-— cc). Denna functions natur år det ena, som kan, i tvänne arter af den gemensamma classen : Coniska Projectioner, vara olika; dessutom de tvånne Con- stanterne : afståndet PC och vinkelen CP.F, emel: lan Canens sida och azel, Då dessa tre åro gif. na, år Projections-methoden ej vidare obeståmd, En anmärkning torde hår böra göras: att vi ej blott tala om de Projectionsmethoder, som från en gifven orörlig punkt åro Per spectiviska, Om triangeln Fig. 2 förestaldes lagd på meridianplanet Fig. I så, att Conaxeln SP sammautråftar med: jordens axel TN, och alla de linier, som samman: - binda en punkt X på jordytan med dep motsva= rande på Considan YZ, når de utdragas, träffa hvar annan i en och samma punkt, denna må för Ööf- rigt ligga hvar som hålst, på eller utom axeln; — så 3 AR Coniska Projectionen Perspectivisk från en punkt. Men, då denna Definiuon 'hvarken i inne- Land 4 Nr 167 fattar hela den Coniska Projections TNT ej hel. ler Perspectiviteten kan sågas vata en egentlig föra mån, då ögat åndå aldrig kommer till den punkt, "hvarifrån jordytan på Chartan blifvit afritad; så företaga vi oss, utan afseende. på något slags Perspectiv, den fullkomligt allmånna eqvationen CY=f(x= oc). Denna functions olika naturer lemna olika ars ter af Conisk Projection. Alla dessa dfverensståm- ma deri, att, om Convinkeln CP J kallas P, år, då man ej gör afseende på Chartans hufvudscala , parallelens båge på jordytan till den på Chartan, 'såsom radierne XZ: YW = X£: PN: sin. P3; och ett antal A” af longituds-sekunder utmårkes på Char- tan med ett lika antal, då vinkelen råknas kring medelpunkten P7, innan Conytan blifvit -utveck- lad; men med ett antal A”.sin. P, då frågan år om vinklar kring Conens spets P. Ty, då samma båge ömsom hånföres till medelpunkterne W/ och P, måste de vinklar, den ikring dessa subtenderar, vara till hvarannan i ett motsatt förhållande emot radiernes; eller PY: YW =A: det nya gradtalet v kring P =A. er N' sin. P. Då således — — år den begårta Chartans hufvud nu finla; så förhåller sig hvarje afstånd på jordytans parallel till det motsvarande på Chartan, såsom XL: PY.sin. P PY.sin.P — — , eller Projectionsscalan å ANS = m ; Mm. KL I e q - hj i LJ =S — ; så att för parallelbågarne år corres xY | fö : LASSE TTST RET PY. sin.P 3 Ush VA K RA a få Fa (of ree i MÅ ; 9 etsonsfactorn PY.im P FÖRIEUE 0O (PFaP) 168 . | Om man på samma sått antager, att i den triangel, som Fig. 2 föreståller, ånnu intet afseen- de på hufvudscalan blifvit. gjordt, så blir Proje- ctionsscalan för alla smårre bågar af meridianen PR ne Er ÄR md NX AR NA NX ? eller RESET SCIORR på me- TP ridianen , som vi vilja kalla S, är för alla smårre fstånd ENE På idi kan d factor altstan pose Ir ne mer ren kan ona ; So a meridiane e | ej, såsom på parallelen, vara oberoende af afstån- dets långd; men mer ån första Differential-coeffi- f NING, aa cienten Ca — kan hår ej komma i beråkning, eme- d.PY' dan frågan år om små afstånd allenast, då Cons tourernes rigtighet begåres. | Vi kunna tills vidare antaga +), att dennå begåran lika fullkomligt uppfylles, om Corrections- factorerne såttas lika med hvarannan, i alla rikt ningar, eller i blott två; och, att således s =S, XL d.NX PIP LP: eqvation, på det att den vigtigaste fordran må blif- va fullkomligen uppfylld. $. 5. Det dernåst angelågna bör ske, så vidt möjligt år: inom den gifna arten bör methoden sö- kas sådan, att de största Projectionsfelen på den begårta Chartan må bli så små, som möjligt. Det. ta sker genom Constanters våljande till eqvationen bör blifva Projectionsmethodens +), Rätteligen behöfver detta bevisas, En undersökning om åe eqvationer, som uppkomma , då Corrections-factorerne sättas lika för alla smårre afstånd från samma punkt, utan afseende på Tikteingen ; samt till hvilken grad dessa öf- verensstämma med den method, som nu ur eqvationen s— 5 härledes, skall framdeles Ke meddelad. -” 169 CY=f (x—ec), till hvilken allmänna form för Co: niska Projectionseqvationer åfven den ofvannåmnde =S hörer, såsom framdeles skall visas. De obe- ståmda Constanterne åro, såsom sagt år, tvånne. Låt den begårta Chartans grånser i norr och sås der vara vid Latituderne g och h, Fig. 13 så att utom dessa grånser må Projectionsfelet blifva huru stort som hålst, inom dem bör det största felet vara så litet som möjligt. Ju större Latitudskillnaden gå år, ju större blifver detta Chartans största fel, Det största felet på en Charta kan ej annor- lunda minskas, ån att felen, så vidt möjligt år, fördelas. Låt derföre correctionsfactorerne vid g och 4 kallas I pp på samma sått sy vid en annan latitud &, och så vidare; så finner man lått, att då ingen orsak kan uppgifvas, hvarföre Chartan vid den ena grånspunkten skall vara felaktigare, ån vid den andra, skall det alltid vara förmaånli- gast, att såtta bågge grånsfelen lika, eller s,=sp, 8 OR g— Log. sy =0, Denna eqvation kan fullgöras på två sått. Det ena af dessa år, når Log. s ifrån g fram. emot & allt mer och mer aftager, till dess den slut: ligen blir =o3; derefter åter tillvåxer med samma tecken. som den förut ågde, och vid 4 blir =Log. g, Detta sker i de så kallade Tangerande Coniska Pro- jectionerne, Det andra såttet år, når Log. s ifrån g fram- emot & småningom afiager, vid en Latitud / blir = 0, derefter åter tilltager med motsatt tecken, och vid en Latitud & hinner till ett maximum (eller, om dess dåvarande tecken år —, ett minimum); från denna punkt mer och mer aftager, vid lati- tuden L för andra gången blir = =9v, samt emellan Z och Ah återfår samma tv ”en, som den emellan Cd 170 f och g ågde, bed småningom tilltager, till dess Log: sj = Log. ge Detta intråffar i hvarje skårana de, Conisk Projection, I hvar och en sådan åro felen mindre, ån i deh motsvarande tangerande, dår bågge punkterne IL och ! sammanfalla; ty afstånden Lh och ig blif. va hårigenom långre, och felen måste således hin- na att våxa till mycket mer. Afståndet LI blifver för stort, så snart felet vid maximumspunkten & öfverstiger felen vid grån- serne g och 4, Då först kunna de på en Charta nödvåndiga felen sågas vara så fördelade, som år möjligt, når felen vid &, vid g och vid & åro li- ka; ehuru med den skillnaden , att felet vid & har motsatt. tecken. Om dessa fel uttryckas genom correctionsfactorernas logarithmer, blifver således Log. spy = Log. gå Log. so + Log. sg =0. Den: na eqvation, tillsammans med den ofvanståen- de Log. Läge s,=0, anger således den, i af- seende på största felet på Chartan, båsta Proje= ctions-methoden inom hvarje art. n Af dessa två egvativner böra fördenskull de två constanterne till hvarje Projectionsarts eqvation CY=f (x—i), eller PY=PC—/f(x—-c), beståmmas. För den i $. 4 begårta arten, hvars eqvation år s=S, uppfyllas Constanternes eqvationer på en gång, antingen frågan år om meridianens, eller pa- rallelens, bågar. $.6. Då eqvatorns radie=a, excentriciteten = e, och parailelens variabla Latitud=>, år enligt sphe- 7 , &. £05.X roidens natur parallelens radie 0 BEER SE a z (1—6?.sin?.x)1 och - första - Differentialen af meridianens båge ax —e?.dx , é : NNE ga (ÖS RIP TISE NAR IV ARKELG ”C1—e? Sin? x)3 171 emellan conens sida och axel; och y den variabla Considan PY, eller parallelens radie ,' sedan; Coti- ytan blifvit utvecklad; blir differentialen af imeri. dianbågen: på Ghagan = — dy, negativ i jämfö- relse med dx, emedan alla sårskilta y råknas ifrån Conens spets P, och Latituderne x ifrån eqvatorn. . vAlltså förvandlas den antagna Projectionsar« ten tion s=S, ell 4 Re till: se n s=5S, eller —A —z= ill: RN SERA d. PY? 0. £0S.x — 0. 1—?.dx — — = 3; > eller: y. sin. a » (1—28?sin? .x)3 = (1—2?,sin?x)2 dy | dy —1 1—e? sin. P.dx | —o——1—0? sin P.cor.x.dx y 605.x. (1—0?,sin. ?,x) > c0s?.x. (1—2?.sin?.x) 1 —e2sin. Pod. (sin, x) -— ANOS = , hvaraf erhålles: T (1=sin?.x). ( sin2.xy” —+4d(sin.xz) — öd. (sin.x) Y Fri. Cr SIG 6?" sd. (sin x) e? di (sin. x) 2 1+esinx 2 1—e.smx genom integrerande: log.y = sin, P. (108 C..—3. 1og. EN RR FE a x I —sn, e. log. (EE) Denna eqvation, som åf: ) samt sluteligen ven kan såttas i följande form: log. y=sin. P. log, C-— sin. P. log. Tang.(45” Fix) e.sin.P "i -e.sin.zN' EJE Og.f — — |), år grundegvatioren 2 I —e. sin. x för den Coniska frojeckionsskse; hvari fullkomligt rigtiga Contourer' erhållas. Tvenne Constanter återstå hår att bestämma , nämligen sin, P och sin. P, log. €. Af. dessa år 172 den sednare lika med vårdet af log. y, når x=0, eller vid eqvatorn.' Eqvationen har således samma egenskap, som den omtalté allmånna CY= f(x-— 1), att den anger, huru, då ett vårde på y år gifvet, alla de öfriga skola finnas. Åfven-så år det en allmän egen- skap af denna projections-art., ehurudana ån constan- terne må vara, att polen N uttryckes af punkten P, el. ler Conens "spets; tydåx=90?, blir log. y=—200, y=0. Det år det oaktadt aldrig möjligt, att utstråcka 'Chartan till polen, emedan vid x=900? år correz etions-factorn s oåndligt liten, och Chartan således oåndligt falsk. $: 7. Seen för Correctionsfactorn år: Log.s= L = 0. tos. Xx =E (pr sin. ) fa Fale Sin 2 x)Ey. sin. >) =log — —log.y +log.cos.x—3.log.(1—e?.sin? x) ; RN -+Hlog. ( = =>) sin. P. log. C | + =E sin. P. log. (52) I —Sin.x = gun PE I +e. sin, x -— log — — | 2 I —e. sin. x iz log. G — Sin. Xx. 1—+ Sin. x) — 3 log. G — 8, Sin. Xx « 1. sin. x.) Denna FÖNalien ger vid x=9g0?, då alla ånd- liga termer uteslutas, 1og. s= + sin.P. log. (É ; fa 109: ee fo T)JELAaP I —sin.P. log.o= — 2. Det år tillika af denna eqvation, som constanterne böra beståmmeas så, att log. s, — log. sy =0, och, då & år felets maximumspunkt emellan &L och I, log. Tr + log. Sp. Ån 17 Den första af dessa eqvationer ger: sin. P bå, (i + RN 1— sin, ED) ra (: I Fe. sin. g re. sin. I — sing 1—+sinh 1 — 8. Sin.Q 1 - e. sin.h Jag log: 1— sing. I bÄngNA a jog, ög fell t—sin.h. 1+ Ssin.h I —e, sin.h, I + e. sin.h I —Sin.h + sin.h [ —e. sin.h ( + e.sin.h 2 SE | ; G — sin, :) WEE: G I + sin, =) 108, é —e. sin, ra) CB: r + e.sin. 2 Sin är ( 1 — Sin. :) 1 I +sin. ina ] I — e.sin.h | 1 +, sin.h . -—" IO — Geo . o ? 1 — sin 5 I -Fsin.g SE ( — 26. SiN.Z 008 I-Fe, EE) hvilket år den eqvation, hvaraf den ena constanten kan hålla ; S d, (log. s ; Maximumspunkten & finnes ur eqvationen ) =0, eller, då & såttes i stållet för x: sin.P 2 cos. k e. sin.P 2 e. cos. k | , 2sin.k.cos.k 2 6. Sin. k cos.k : 0 fe i, - -— —, . => SEG 2 1—22 .sin.? k Ei—sin.? k +? I —e?, sin.” k I : & E eller sim P — sin.k mtr — — I. (0S.k=0, ) I — in? k 1 e?,sin.? R 174 Den sista af dessa factorer blir =0; då &= 009, hvarigenom 'den medlersta factorn blir oåndligz denna samma medlersta factor kan omöjligen blifva = 03 alltså år den enda råtta eqvationen för maxi- -mumspuncten k: sin. k— sin. P=0, k=P=CP3J. I denna Projectionsart förvandlar sig således eqvatio= nen: log. sg + log. sj =0 till: log. sg + log. Sp=0. För att håraf kunna na den ånnu obe« stånda constanten sin. P.log.C,- återtages den of- a sände eqvationen: log, s= log, BP) sin. | I + sin. x e.sin. = sin, P. 10g. C + 5. sin. P. 2 - sin a log. (FE) log. (iF sin. 1= sin, 1 = sin, x) e. SIN. X | — 2 log. (+ Te SiNM. Xx. I —eE. SiN. x, , hvilken åf- ven kan såttas i följande form: in. P log. s = log. (ES SE — sin P, log. VT RE Bina —JS in.P Iog. (1 -F sin, a) HATT — » log. (1— sin. x) — 2 I + ee. sin. P I — &. sin.P 27 . log. (I +e. sin. Xx) — or —: 2 log. SRA. x). Enligt denna förmel blir: log. BT 1 3 Hej 2 lpe -— i. = . 08. sp =0=2. log f- 2fiv. Pi lög. CF I sin. F P ar 3 .1og.(1-Fsing. 1 +sinP) + I -te. sin. P . 2 T= sin. P log. ä I — Sin. g. I — Sin, P ) — 175 Ip, SiN.P 2 I log. ( I — 0. Sing, I —e. sin.P), som till eqvation för log. ( I +. sing. I TN e. sin.P.)— | [14 en sökta constanten ger: sin, P. log, C=l10o9.( — 4 SET 3 : 5 sin. P + 1 -+ sin P. log. G + sing. I++ sin. P) — 1-te.sin.P, log. ( 1-Fe.SULL. I —FesimP.) + 1 sin, P. log. ( 1—.in. g. 1— sin. P.) KKR +å — I1—e.sin.P. log. ( sim g. I—e. sin. P.) 8. Af dessa eqvationer kan constanteriies tfsknande verkställas med mindre besvår, ån det : vid första påseende torde synas. Exoentricitetens inflytande år hår ej förbigånget; och detta år i denna projectionsart nådvåndigare, ån i många an- dra, emedan det fel, som annars hade blifvit be- gådt vid bestämmandet af sin. P. log. C, med he- la sin storlek verkat på hvarje log.s. För Char- tan Öfver Scandinavien hade ett sådant fel uppgått till mer, ån det nuvarande största vårdet af hela log.ss så att genom ett sådant försummande af ex- centriciteten hade Chartan onöådigtvis blifvit mer än dubbelt oriktigare, på en del af de måst felak- tiga stållena, | Sedan på ofvanbeskrifne vis constanternes tjen- ligaste vården blifvit fundna; kunna Log.y och Log. s för hvarje Latitud » lått utråknas ur formlerna Log. y=sin. P, log, C— sin. P. log. Tang. (45”+1x) e.sin. P I +—e. sin. x pp — — log. br. de » samt 2 I — e, Sin. x. Log. s= log. rn >) a. 108, 08 10g. y — 1 log. G fe. SMK, I — E. SM x). 176 Sedan log. y blifvit utråknad, inskrånker sig utråknandet af log.s till en blott addition; det för- ra år visserligen besvårligt, dock icke sårdeles mer, ån i hvarje annan Projectionsmethod, der excentri« citetens inflytande år beråknadt. Om denna kunde försummas, skulle eqvationen för y blifva log. y= sin. P, log. C—sin. P. log. Tang. (45?+Ex), som torde vara en af de enklare formler, som till Chart» projectioner blifvit begagnade. Logarithmerna för Parallelernes radier på Char. zan, eller Logg. y, åro i all Conisk Projection de vigtigaste; och man torde alltid böra utråkna en dylik Tabell, som den hår bifogade, öfver dessa Logmarithmers sårskilta vården. Med tills hjelp af en sådan Tabell kan hvilken ort som bålst utsåttas på Chariplanet Fig. 3, enligt följande regel: Sätt den ifrågavarande ortens Latitud =; samt dess Longitudskillnad i båge från Chartans mes delmeridian PR =; sök3s =sin. PX, och i ta- bellen det emot Latituden x svarande värdet på 1og. y; så blir den sökta punctens Q vinkelräta afstånd från medelmeridianen, eller Qq =3y.sin.z, och pun ctens q afstånd från Conspetsen, eller Pq=.c0s. Zz $. 9. Jag har kallat den nu uppgifne Proje- ctionsmethoden : den växande Coniska, 1 anseende till dess likhet med den våxande cylindriska. Dessa bågge åro de enda hittills anvånda, der projections- scalan år för hvarje trakt lika, utan afseende på det begårta afståndets våderstreck. Den våxande Coniska methoden har dessutom enahanda an:pr ak på att vara den tjenligaste möjliga för sitt slag af Chartor, nemligen Chartor att hitta efter tillslandég som fon Mäsakde cylindriska för Seglings- Chartor, Sjelfva våxandet af Scalorne sker från en Latirud midt Ir midt på Chartan: &=P, åt bågge hållen, lårgsef- ter medelmeridianen. - 8. 10. Af de Coniska Projectionerne har, mig vetterligt, ingen blifvit begagnad, der felen varit mindre, ån i den våxande; utom den, som ÅLBERS öppgifvit i ZACHS Monatlicher Correspondent. "Emot hans egen åsigt af sin method torde' Visserligen mycket vara att erinra. Han utgår ifrån den grund-fordfan, att alla ytor af trapezer, som innehållas emellan meridian- och parallelsegmen- ter, skola på Chartan erhålla: sin råtta storlek. efier hufvudscalan. Detta år för Topografen ej af den vigt, att det förtjenar vara grundval för en Projectionsmethod.' Hade han fordrat, att: alla meridian-afstånd skola vara för små, i samma för- hållande som parallel-afstånden från samma punkt äro för stora och tvårtom; på det att Chartans hufvudscala må öfverallt kunna begagnas såsom ett medium , och i fyra Diagonalriktningar blifva all- deles lika med Projectionsscalan” — då hade' hans Theori åtminstone synts vara grundad på Topo- grafiens fordringar. I sig sjelf kan han endast der- igenom hafva erhållit fullkomlig sanning i yt-inne- hållen af de Trapezer han omtalar, att han antagit SER | l = i stållet att i den våxande methoden års=5. ; I 2 Från eqvationen s = S bör, efter min tanka, theo- Fien om ALBeRs'ska methoden utgå, Dock — denna skiljagtighet torde synas vara: af föga vigt; ett verkligt stort fel af ALBERs år, att ban utgått från puncterna L och I, der log. s 0, eller alla afstånd hafva sin riktiga storlek efter hufvudscalan. Alla utråkningar af constanter (LK. V: dh Handl. 1817. St. IT TR k .” 178 till en Conisk Projections eqvation böra utgå från grånserne af Chartan, eller från g och &£, genom eqvationerne: log. so log. sj, =0, och, då & år fe dets maximumspunkt på midten,- log. ig -+ log, sj = 0. Allt. annat förfarande gör Chartan felaktigare, ån. den hade behöft blifva. Derföre också, då ALBERS, vid frågan om en Charta öfver båltet emellan 109 och 709 Latitud antager, såsom de fördelaktigaste skårningspunkterne: L=22?30' och I =579230', be- drager han sig på 83 grad om det tjenligaste låget af punkten £ De råtta skårningspunkterne åro L=22912'59" och !=6599'28”. > Han har förs modeligen trott eqvationen för dessa punkters bes | EN th roende af hyvarannan vara Le ned 3 då den SENOR | . e e. sin. L. + sin! 2 öh Å e Så likväl år = SU ; når , sasom 20 2 det i hans utråkningar skedt, excentriciteten ej ta- ges i-berakning. E | Jag vill tro emedlertid, att om allt det iakt- tages , som bör ske, skal! enligt ALBERsS's method det största felet blifva något mindre ån enligt den våxande. På en Charta, hvars grånser 1 latitud åro Haparanda och Skånes sydligaste udde, år en- ligt de bifogade tabellerne det största feletso.o0210 . 5 | « I - FR af hvarje afständ, eller omkring —. > Låt vara, | ; SÄSKG ; att enligt ALBEu$'s metbod detta fel kunnat brint ; ] ; I gas till blott — a : 00 750 | Land-Charta år de närmaste. afståndens inbördes förhållande, och blott dernåst deras absoluta vårde Då det vigtigaste på en "1 jämförelse med bhufvudscalan; så torde felet uti projectionen efter ALBERsS's method också böra be- j ST NAN 2 dömmas med afseende hårå, då det blir. — a —4, 600 1750 179 Den våxande. Projectionen gaf åter, i detta det Vigtigaste hånseendet, en fullkomligt sann Charta, i grafiken 7 > 3 e o F I sig sjelf år såvål — , som är 7590 750 högst obetydliga fel. Men en theorie bör alltid sökas så fullkomlig som möjligt. : 4. ir. De fördelar, som uppkomma genom antagandet af den våxande Coniska Projectionen, och med afseende på hvilka de, efter denna me-' tbod utråknade, och härmed bifogade ”Tabellerne föreslås till efterföljd vid allt förfårdigande af Char= tor Öfver Scandinavien — åro, i sammandrag af det föregående, följande: : 1:0 För hvarje trakt gåller alltid en och säm- ma scala,. som i Tabellerne finnes utsatt D3 så- dedes i ett TFriangelnåt sidornes logarithmer åro utråknade, behöfva blott de vigtigaste orternas la= tituder och longituder utråknas; alla de öfriga kun- ha lika rått utsåttas genom afstånds-afskårningar, Man behöfver endast subtrahera traktens $ILog. s ifrån sidornes logarithmer, och utsåtta de mot åter- stodérne svarande långdemått efter hufvudscalan. 2:00 Åfven detta kan utan fara försummas, ty- nåstan ingen Chartscala år så stor, att det fel, som uppkommer, om log, s ej iakttages, kan på små afstånd synas, Så snart fråga blir om långre Tri- angelsidor, blir i alla fall nådigt, att utråkna La- ”Ttituder och Longituder, + -83:0 Skulle man behöfva, att öfver någon sår- skilt trakt uppgöra en Charta i så stor scala, att Projectionsfelet anses böra alldeles borttagas, så förblifver en sådan alltid i sammanhang med det "stora Chartverket, emedan den genom qgvadratiska proportionalrutor kan reduceras dit. Alla smårre Chartor i stor scala, således Landtmåtare. Chartor kunna aftranspPorteras utan afseende på någon pre- " jectionsscala. Den stridighet emot Stom- Chartan, 180 com vid er sammansåttning af sådana Chartstycs ken, i och för brist af behörig projection uppkom- mer, 'skall aldrig komma i jämförelse med de öf- riga oundvikliga felen. Det behöfs ett afstånd af omkring halfannan mil, innan projeetionsfelet, på så 1 e e . en Charta i af råtta storleken, uppgår till 20000 en half linie, åfven vid de latituder, der detta fel år störst. . 12. Grånserne g och 4 åro vid de bis fogade ”Tabellernes utråkning antagne att vara g=65950'50". och A4=55921'30", hvilka latitu- der jag då ansåg svara emot nordligaste inbug«= ten af Bottniska viken, och sydligaste udden at Skåne, Det år klart att ett fel i dessa grånslati- tuders beståmmande år af litet eller intet infly- tande; Till. nordlig Chartgråns valdes Haparanda- trakten håldre ån NordCap, i anseénde till den ringa betydenheten af ett Projectionsfel, på en Char«' ta öfver Lappska ödemarkerna. Allt möjligt be- hof af Charta i stor scala upphörer straxt norrom Haparanda, och, om ån, enligt de bifogade Ta- bellerne, felet vid Wardöehuus har blifvit så stort, att det åfven på Chartor i mindre scala kan synas, år likvål, enligt Projectionens natur, hittandet li- ka möjligt, emedan contourerne åro absolut riktiga. Och en Special-Charta i riktig scala ikring "War- döehuus skulle alltid förblifva i sammanhang med det stora Chartverket, emedan den umed qvadrati« ska rutor kunde reduceras dit. Felet har vid Wardöehuus blifvit = hyvar« med hvarje afstånd år utsatt större, ån det enligt hbufvudscalan borde vara. Det år sannt, att sam- ma fel, om man antagit g= Latit. NordCap, kuns ev 18E RA I | I nat bringas till — eller — , men samma — c 250 300 250 hade då också kommit i stållet för det nuvarande 3 I 5 é é ringa felet — vwvid Trondhiem, Hernösand och | 00 Ystad; och på Danska öarne och Tyska kusten, som i ett fullkomligt Chartverk öfver Scandina« vien åro åtminstone lika nådvåndiga att intaga, som NordCap, hade projectionsfelet uppgått, kane | . I felen E o - ske till — , der det nu blott år — . Månne ej 100 22 | en förlust af noggrannhet vid dessa trakters afri« tande bör anses öfvervåga en mångdubbelt större vinst emellan Haparanda och Ishafvet. | De bifogade Tabellerne åro utstråckte söder- ut, ända till 54? Latitud, på det att hela Pom- merska kusten må kunna intagas på Chartan. He- la Östersjön bör synas på de Chartor i mindre scala, som höra till ett fullkomligt Scandinaviskt Chartverk, och således böra gåras i samma proje- etion med de större Chartorne deri. I de mindre scalorne kan det ökade fel, som uppkommer, så snart latituden 4=559221'30” - &fverskrides, och som vid 54?” uppgår till hat hvarje afstånd, 22 likvål ej behöfva anses af betydenhet. Det hade varit af samma orsak orått, att antaga 542? till den sydliga, som NordCaps latitud till den nordliga, Chartgrånsen vid tabellernes uppgårande. = / S.: 13, Men en liten föråndring i grånslatitu- derna har liksom gjort sig sjelf under tabellernes utråknande. Detta begyntes nåmligen, under för- utsåttning af de elementer för jordytan, som Hr Professor SWANBERG i sin ÄExposition €7c. upp- gifvit, eller a=21475770 Svenska fot, öch I1—M 1—e?=0.00309535. Sedan Projectionens 182 constanter sin.P och sin. P log, C redan voro. ut- råknade, samt en stor del af parallelernes radier emellan 549 och 642, underråttade mig Prof, SwANBERG, att han, till följe af sednare af hoe nom gjorda calculer, ansåg, såsom sannolikaste vården på jordytans eleménter; eqvatorsradien a=21477855. 27 Svenska fot, och afplatningen 304:2607 Vid den utråkning, som blef nödvåndig, af huru stor föråndring constanterne sin. P och sin. P. log. C borde undergå, för att råttas efter dessa nya vården på a och e, iakttog jag endast första dife ferentialtermerne; hvarföre ' de erhållna constane - terne icke fullkomligt svara emot grånslatituderne g=5055s0'50”" och 4=55921'30". Detta fel vers kar på alla Projectionsradierne lika, och kan fullkomligt afbjelpas genom en liten förändring ÅT latituderne g och 4, Huru litet, som hårtill ers fordras, kan synas deraf, att emot resultatet af den sista correctionen Log. sin. P=9.9407275,0 svarar P —- 6094439',6; och enligt Tabellerne Log. sp=0.0009112; således blir Log. Jg = Log. sy = 1—Vi—e?=0,003286655 = —Log.sp = 1.9990888, som enligt samma tabeller svarar emot Åå=55?21" 19,4 och g=6$"50'20,4; Dessa åre de vården på 4 och g, hvaraf de nu nyttjade constanterne hade uppkommit, om de omez delbart blifvit utråknade utur de i $. 7 uppgifna formlerne, och de råtta vårdena på a och e. Det är derföre dessa Latituder', som blifvit påskrifna sjelfva Tabellen, såsom de råtta Chartgfånserne vid dess utråknande. ' Hvad den sydliga grånsen angår, så hafva de sednaste måtningarne i Skåne visat, att detta landskaps sydligaste udde (omkring 25 latituds sekunder sydligare ån triangelpunkten vid "Östra ) 183 Torp) år belågen vid 55920'50” Latitud; på samma sått torde framdeles blifva upplyst, att Bott- niska vikens nordligaste , punkt är något olika från grånslatituden g= 6595020”,43 men det år klart, att dessa fel åro af alldeles i ingen betydenhet. De projectionsconstanter, som på ofvanBeskrif- ne vis utråknades, voro: Log. sin. P=9.9407275,6 och sin. P.log.C=7.5872531,6. Alla de parallel. radiers logarithmer, som från de först antagna cona stanterne voro utråknade, hafva blifvit fåtlade ef- ter dessa. Hårvid iakttogs såvål första, som an- dra, differentialtermerne af sin. P och e, samt hela förändringen af a och sin. P.log. C, för hvika båg- gé led differential-coefficienten år =0, Äfven Iogarithmerne för corrections -factorerne hafva på detta vis blifvit corrigerade; så att, relativt till hvarannan, och till de påskrifna Pfänslatituderds, kunna RR uppgifter anses pålitliga, $, 14. Tab. 1. utvisar, för hvarje Latituds- minut från 549 till 662, Logarithmerne för fot- måttet af parallelernes radier, eller de, som här ofvanföre blifvit kallade Log. y; jämte tillhöran- de differenser för en secund, Med tillhjelp af den- na Tabell, samt de i slutet af $. 8. uppgifna form- lerna: TE ortens longitudskilnad i båge från Char- tans medelmeridian; 3'— frin. i As eller Köp. Sc Log. N'-+ Log, sin. P= Log. A+ 9.9497276; samt Q; = Yy. sins; Py = y.cos.z; kan hvar och en till sitt låge på jordytan kånd ort utsåttas på Chart- planet Fig. 3. Ifrån 66? till 71915" åro endast: för hvar g:te minut Log. y utråknade, och, 1 stållet för proportionaldelarne för en secund, första och '20- dra Differenserne utsatte. Då man i denna trakt aldrig behöfver så stor scala, att de tvi sista Dé- cimal-siffrorne af Log. y kunna blifva af infiyran- 184 de, kan måh utan all fara nyttja af första Dif- ferensen i stållet för Differensen för 1', och Fe [6] 3Vv i stållet för Differensen för 1”, —- Från 71? SE till 72? år Log. y utsatt blott för hvar 15:de mi- nut; hela denna trakt år haf; och således ingen-an- nan radie y nådig att kånna, ån för de paralleler , som skola uppritas på Chartan. Latituden 729 år "antagen till börjpunkt för delningen i blad af Sven- ska Chartverket, såsom det nårmaste hela gradtal norrom hela landet, och endast af denna orsak åro - ”Tabellerne utstråckte ånda dit, Tab. 2, innefattar 1:0 parallelradierne y i fotmått för hvar 5:te Latitudsminut från 547 till 71915 och sedermera för hvar 1i5:de ånda till 729, Då latituden 72” anses som abscissornes börj- punkt, bör 7,788,120 Fot subtraheras från hvarje parallelradie, då de sårskilta parallelernas interse- ctioner sedermera efter hufvudscalan kunna utsåttas på medelmeridianen, 2:0 Logarithmerna för (SSJ SREKE TE a likaledes för hvar g:te Latituds-minut. Om dessas begagnande till fullkomligt noggranna utsåttanden och uppmåtningar af afstånd, se $. 11. 3:0 Projectionsscalan, KEY i bråk af råtta storleken, eller vårdet af = då hufvudscalan år ms I I m 20000 ; fallta för grund-Chartan i Scandinaviska Chartver- ket, och för de sammandragne Chartorne inga från hufvudscalan skiljaktiga projectionsscalor kunna upp- göras, har jag trott mig sårskillt böra utsåtta des- sa, ehuru de utan svårighet hårledts från de i an- dra columnen utsatte Logg, s.. Då denna hufvudscala år den anbe- PROJECTIONS-TABELLER TILL ETT CHARTVERK ÖFVER SCANDINAVIEN. — ——— |] 3 se RR ; | b TAP. s— RAA) MMO rr O 2 STONE Pas Rad. ID iffill g RT Dit. Dif i Log.Par. Rad.[Diff.1"[Log.Par. PR fake — 151 9664 7+ 140 3152 3152 7. 163 3295 KON Te 92 rg S2 280 a. KOTA 151 7746 2 7. 140 118433, ga I 7. 163 74243, XY: 201 151 5827)" ås 7» 139 921633, 82 21 7: 162 955231, 22) 2" 157 390832, ocj 7" 139 724737. 83 31 7. 162 767931, 23| 151 198832 o2j 7: 139 527733. 83 4]. Z> 162 580531. 231.2' 157 906732, og| 7: 139 339Z132, 87 SADE 25 es srt NG a SEAN 6 7. 162 2056 PRE Bam Rone Irtskos Ka ASKA —/|31. 25 150 622332 o7| Z+ 138 936313 32. 90 Zz) 7. 162 OI8I13y, 28 z 1590 429932, on 2: 138 738932, 90 3 7. 16 83v43y, 28 £? 150 237532” oc 7. 138 5415 32. 92 9 7: 167 642731. 30 7. 150 045013 zo| 7: 338 344032, 93 10] 7. 161 4549 3T.:,32 7. 149 852433” 1oj 7: 138 1403132. 95 IT! 7. I6I 267931. 33 5 149 6598] | =. 137 9487 12 7 161 0799 ERE 13550) MJR SIG AN 31. 33 7+ 149 467032 13 7. 137 7510 32 98 7. 7. 160 89I10l31, 35 = 149 2742132. sl 7. 137 553132, 98 7: 160 792931, 35) I 149 081333, ry 7: 137 3552 33. 00 7. 160 $T48l3x, 38) 148 2883132” RÅ 7. 137 157233, 02 7. 160 3265 5 38) Z' JG 695225! 72 Z- 136 959133, o3 IA gavel HÅR Z. 48 so2a" Nu ZyI3ER so 3. 05 3 > 148 5 eg Ir 42 "7: 148 308932, 22 7" 136 562633, o7| 7. 59 9 762321. 43) Lee 398932, al 71 136 364233. o7 YZ: 190 057227:31. 43) 7 SR 922227! 231 7. 136 165833. og! 7: 159 384133, 45| 2 147 59-37" 2 7. 135 a 12 7. 159 195431. 47) 7" SON AE 1 20 7. 135 726863 12 7. 159 0066 37 48] 7: 147 535 32. 27) 7: 135 5699)” 7. 152 8177 NT 147 3475 SB 1234 3 FL RT. FÖTT 7 147850 all a 185 371533. 15 FN Bö2lar. $oj 7: 142 n478a, ÄN RE 261 7: 158 4397.31. 52) 7 nå edL32 22 7. 134 973233, 17 7| 7. 158 2506i3y. 53) 7: EA d0e6sE 321 7. 134 7742)3 28 ALA ERT Ela Re ED Are eeh 7. 134 5750 > 20 29) 7 197 872231. 57) 21 146 37201302, 35 AR 30] 7. 157 6828] 20385 209 37 sa 31. 52] 2: 134 17643 33. 28 7. 157 493431 : «133 977933, 25 7: 157 393931 7+ 132 777533. 27 | 7: 157 II4437 7. 133 5779) 323. 27 7. 156 9247|31, Ze 133 3722133, 30 7. 1596 735031. 7. 133 1785 36| 7. 156 5452 — £e|33> 32 SE | FN SA ROR 7. 132 9786133, 32 37) 7. 156 355331, 7. 132 7787133. 35 381 7. 156 165331 7. 132 578633, 35 39| 7: 155 975331, Z- 132 378533, 37 4091 Z- 155: 785237 7: 132 178333, 38 47) 7: 155 595031, 7: 131 9780 42) 7- 155 4047 sn 7. 023: 49 =|= SosigI 7. 131 777633, 42 421 7> 155 2144h1, 7: 131 577133, 43 441 7. 155 023931, 7. 131 3765 33. 431. , äs) 7. 154 83343 31. 7.« 131 175933. 471 / 46| 7. 154 642927, 7. 139 975133, 47 42) 7. 1594 452231, 7. 130 7743 48) 7. 154 2014 + 5 54.9 KRIS | 56.2 2 |Log.Par. Rad | Dif 17 Log.Par, Rad /Diff.1" Log PöLJRAd (Di. 42 7: 154 2614 | 7 142 6693 SSL 7- 130 7743 29| 7- 154 070831. 2 | 7 142 473632 63 7= 130 5784|33. so 82 501 7. 153 879731, 7: 142 277833 65 | 7: 139 3724 - | SI! 7. 153 682231, 85 7. 142 0819 32 65 | 7: 130 1713 33. 53 521 7. 153 4977/37. 5 | 7 141 886033 62 | 7: 129 9701133, 55 53| 7. 153 306613,, 87 | Z' 41 689932 68 | 7: 129 768233 33. 57 SA4l 7. 153 II54 7: 141 4938) 7. 129 5674 AI ak£enl33: 58 | 32 55| 7. 152 92413. 90 | 7 I4I 297532 72 | Z> 129 3659133. 56] 7. 152 7327l3r. oz 7. IÅ4I 107230 E 7. 129 1644 2 3 57| 7. 152 $4I2133, 92 | 7” 149 994832 73 | 7: 128 9627133. 62 59) 7. 152 1581 Argo kräa 12 72 forne Kg 0 .| 3I. 95 7. 140 31522? The SÖv 67 5 97.2 FÖ 2 Log.Par. Rad. Diff. 1" |Log.Par.Rad.|Diff. 1' Log.Pa Par. Rad |Diff. 1! 9 7. 128 3572 7: 116 0722 I| 7. 128 1552 7- 115 8645[34 33. 68 34: RR 2 3 Ce ligs IIF 2410 4. 5] 7. 127 3463 7. 115 0330 34: + 102 3623 FSA rd 243822" 75 7. 114 824827 35. 70 35:e Zl 7. 126 9412 ; 7. 114 616624" 79 7. Ior 9398 7 8) 7. 126 732633 2 7. 114 4083 NTE ZerOL 7254l3r. Ka | 35. 63 . ä 35. 9 7. 126 5359 7. 114 199834 TD ZANEOE 510913 . 33 | 20206 sag033r 82 35. 77 34. 75 å 7. 113 9913 7« 101 2963l3-, za 3 FLN D ca 282734. = 7- 101 0815135, ån 12| 7. 125 9271 7.113 $740P0 7. 100 8667 I3| 7. 125 724033. 7: 113 365237 20 7. 100 6512 35. 83 14] 7. 125 520833, g3| 7 113 156232T : 34. 83 | 33. 90) I 112 94723 85 | 7: 109 221635. | 4. II2 7381 34. 87 | 7 199 0064135. 90 4 17| 7. 124 9106 7. 112 $289 18) 7. 124 706 33: 931 3, 112 3196 ä 34: 90 | 35: 19) 7. 124 503433. 7: 112 1102 I 7. 099 3600135, 93 20.7. 124 299633, 97 | 7: TT 900614 | 7: 099 1444]35. 97 | I I [ES Å 7. Er 6910]34: 93 22) 7. 123 891834. ooh 7+ IIT 4813 är 22 23| 7. 123 687834, o2| 7: TIT 2715 4 AZ 24) 7. 123 423 7. 11 o616)374: 9 25] 7. 123 279534. o7! 7: 110 851635 Sc 26) 7. 123 075134. i] 7. I10 6415 EN 7: 098 7127 36. Sö 7. 098 4967)> 26. 02 7. 098 2806 36. « 092 06443 36. 05 7. fIO 4313 204 « 097 248115 36. o7 7. t10 221022: 05 7. 110 o10ogl22: 97 7 få 7. 997 6317)> 36. 08 7T: 097 4152 36. 10 7. 097 1986 36. 13 7: 096 9818 : ÖR 58.0 ö0- LJ enn FILog.Par. Rad (Diff,1![Log.Par. Rad, Diff. i!lLog.Par, Rad.(Diff.i!! 30 TIKAR 2S70 7- 109 8001 7. 096 9818 31.7. 122 0522 KR ES 7. 109 SR a 5 7. 096 7650 X 7. 309 37 ; 33) 7. 121 6423)31 2 7. 109 1679 35: 2 74 096 3310 36 18 | 7: 108 9570 Bq. 22 | 21 Ge (240035. 36) 7. 121 02687" 7. 108 5349 7. 095 6792 AEA IAS NT Ga SA 7 äd > FÖRA Hg 901035; 25| 7: 095 0264 36. 34. 30 | & 107 €295135. 28) 7: 994 8086 36- at jo) co ja ja N AA 42) 7: 119 7933 7- 107 2661 7: 094 3726)” = b4. 32 35. 30 43 7. 119 5274 133 Z. 107 0543 35. 32 35 | & 106 842435, 34. 37 | 2 ACS 639435 Å 7: 093 717935, 42 38 7. 106 4182 Z: 5 I 49) 7. 105 9937 - ( 42 ROTSEE ARA E 7. 105 7812 7« 092 8434 3$5. 43 35. 42 36. 48 | | 5. 45 2 105 5687 35. 45] 2 092 6245 26 PA FÄRS ra är | ek (24333 3 3| 7. 117 $230 7« 104 9305 7- 091 9671 ; 350 $0 7. 104 7175 35. 5C 36. — 35, 525 SR STANS eg TaB EG Se 7. 104 504535, s3| 7" 29 528316 d 35 52 ; ÄN . 56) 7. 116 9818 55 2 a SS 35. 531 7 09 3087 BOLeGS 35. 55 | 5 35. sel 7: 103 3647 35. 58) 2: 099 sa0dl36: 65 3 7: 103 651215-. 7. 090 649 2 STP: 103 43771 ER Al e0g0 ED ; é 2 60.2. i TRÖS 36250 Log.Pat. Rad. Diff1" Log.Par. Rad.|Diff.1'! Log.Par. Rad. Dif. 1! lo Mn nn ” AR ST OSA Land HH No (26 09 La BB FISmuUrN 7. 090 4293 7. 077 020 7. 063 1812 7. 0 7: 076 793430. g7| 7: 062. 9466l39, ro 7. 089 389 36: 7. 076 5662 57 g8l 7: 062 Zr120] 7. 089 7687), RE 7: ut 7; I 2 3 4 5 KC fo 6 7. 088 8862]20' 29 83 7. 088 6653 9) 7. 088 4442 3 É 7. €88 223136. 87 7: 974 7446 ESS Se 2 2 Se TIGge s 7. 974 2880 22060 3587 m— RIE RO Jat ad mm O Ör 34. 30 ZT: 107 477835. 28 7. 094 5907 36. | 59 €d 10] 7. 097 7805 7. 7. Ts :086 2279! Zz 60.2 Få på 7: 7 | de 7 37. 02 3 27. C 2 086 0056 3 så 7: 085 833137. og! Ze 085 560837. 085 338237. 37. 37: 37. 37. 37 37. 73 37. 73 37. 77) = 079 2843 079 0584 078 8325 078 6064 078 3802 7. Ö78 1538 O77 9274 € 063 18 61.2 074 2880 074. 059538. 073 8209 673 6022 063 4155 38. I SL c Log Par, Rad.|Diff.1 Log.Par. Rad Diff.1"]Log.Par Rad, |Dift. i” ZON NG 8. 72 75 6 62:29 ———— 2 7. 060 358 7. 060 122712?” 7. 059 8865)22 059 650222" o0$9 413817 z ö$59 i7720- E 058 9405” 3 3 37 RAVAKERSEEAEE 2139: 55 374150. 7: i rerna MJO 7.052. 979910, 7. 052 7392) 7: 052 499510 SAT fc (oj 5369) 051 295942" Te 191 5 63.9 64.0 ; 165. ST Log.Par, Rad-|Diff-1//Log Par Rad.|Diff.17ILog.Pav, Rad. Diff. | 7: 048 8784 7: 034 0757 7. 018 7320 | 7- 042 635910 åa 7. 033 8a4slir, Sal 7. or8 47x4)i3r 43 2140. 431 3 å 43. 45 Z+ 048 3933: ag 76 033 -$7321,7. 7: 018 2107 a | 7:-048 25051oliggl 2: 033 3247 kur. gel 2” 217 DÅGBITE | TERESE RNE Lupe RNE REVS AR ÖREN AES ramarontsen arne å SR =sl43. $2 7: 047 9075: 1.7: 033 O76I 7+ 017 6887 5 i 404 $oi ; 5 2 41. 97 7, OI 2543: Gl LC 047 664540. 53 79.032 81 23 4. 98: 7. ER rr 43. 57) EDNER os 40. 57 42 aa 2143. gl 7: 047 177940. ÅA 7+ 032 314322, os! 016 $046/43 5 72 046 9344" 7. 016 6429/23” 19l 7: 046 6902 30. 6! (42, og| 2 216 3810f43" 5 ! 21-040 MATE fosbsj er 035 TTT ia vel 016 119072" | 1 43. 70 7. 046 203210, 69, 7 031 3044113. sol 2 OIS 8568 2 ken 959 = 7: 035 1056) a 13 RA 790 17 si Te 045 714900 mal 7 030 798644. av| 7: IS 331942 25 15 T:1045 ATOb AO. s) 7 230 SAF442. pal 7 015 069243" 28 i 7+ 045 226110. Re 7, 030 30. aa 7: 014 8o63/43: 82 TN 7: 044 SERIE 78) 7: 030 038742. axl 7 914 sa3343: 83 fal 7+ 044 736846. gal 7 029 785112. gul 7: 014 280143" E7 281 7. 044 4919,” "| Ze 029 5313) 3”) 7. Ox4 or67/43' 9? — "40. = "142. 42 FS 19: 7: 044 2468 40. 87 7. 020 2774) SE Zz Ö13 253243" | 7. 015 $94 43. | CR | Å 43. 7: 044 001610, 98 TOS ERE EEE 371 7. RS 2043 98 H Z: 043 7563 Öv 2 : 20: 3 ri sa sadel 2] 7. ora görelåf 23 7. 028 769E/42, 40 7. 043 $T08 2 Er 7. 043 2652 40. Ör 7: 928 2602 22, 45) 2 012 697430: - 23 7. 043 0195; | 7. 028 0055 Bl 7. 012 43304 40. 42. "I djagl 77 242 773641. oo 7> 927 750742. Er 7: 042 $276:47, og! 7+ 927 495742. 28 7. 042 28147. 051 SORT 2406142, N 7. 042 0357; I. o9! 7: 026 985342. EEE 7. 026 4742 20 FR 3 H : 7. 026 284142 31 FULT RENA NAD AT 42. 33) 2 04 0483i3r, 7) 7: 025 962512, 331 7. 040 BoT3igr, 20) 7: 025 706412, oo Å3N 2 240 554 äg. 22| 7 025 450712, Re 7. 2240-3063 AY. 25) 47 025 1937 351 7. 040 0593 7. 024 9372 21! RESER GK AE . 2 37| 7. 039 BIE 2 va 7. 024 6805 391 75 030 5639l,:y, 32 Ze 024 4236 39| 7. 039 36041. åå 7. 024 1666 49] 7: 039 o670l,r, 37| 7: 023 9094 gl 43) 7- 038 3228), 44) Z-19038 0742 » 47 43: 451 7» 037 8254 Art. so 7" 022 62i0o 47| 7+ 037 3273 48) 7. 037 078 4T- 43. O 7. 022 1046 ER sa 7. 021 2461) ZE 006 0370 sö Zz: 037 oral | Z SBA EM FET 2145 » 021 587513. gal 2: 095 76831 FAN RE VN KO E PE RER Le Lst 4995] 14 2 7. 036 3295)15? $2) 3, 021 o692)!3 så 7. 005 230514 2| 7. 036 679217, 62] 7: 020 107113 3å| 2: 004 96r3)1 : 035 829711" Zl ä o20 ss) 2217: 004 6920) Fel 20 035 5796)" 68) 7. 026 292013" 2317, 004 4225)? FR a a IS = Nr JAG = SE UA 53 41: 7213, 026 o324|12" 27 7, Öd4 1528 5) 7. 035 o789[ii” Z3| 7. or9 7726|13: 39 7. 003 832044 57 7. 034 8223 är. 23| 7! 019 SI2703. 3g| 7: 003 er 45. q $ 7, 019 252615 sal 25 00334 GS 59] 7. 034 367 [il 22] 7. oxe 992443 37, 7. 003 07225 < 60). 7: 034 ö757l. rr Fl 7. 018 732045" 491 7, 002 gox6l)" 1 &|= |Log.ParsRad.|Diff, 1, ll e |, LogsPar.RadsDiff. 1| = . S LA 3 Ae w 7. C0o2 8016 ; 68451 6. 955 5190 ; 135 Olen ole er nnes vare SSO EA 10] 7. '000 0859] 13501] [Sö] 6 di SEA 15273 + 6 13645 6 | / i V 15335 59 31 2: 298 7214] T369x/261169 2 6: 250 29: 13737 å5]| | 5] 6 949 3964) 15300] 58 13782 46 10]. 6. 947 8512: 5511 59 (UH 15 6. 946 3601 > Ör 13828 el] 20 6. 944 7429; ST 60 13022/46]| 25 6: 943 1797 12637] 60 i 139228) 130 6. 941: 6105 256921 61 . 23929/47]] Bo versal T4917i4g]] 35 6. 940 0352, fegrel 22 14065 Z0]| 42 6. 932 4537) reg] 03 | r4114]] 45 6 936 2659, isog0) 2 AtiTHagl| so) 6. 935 719 2 God] 64 r4221 29]. 55) 6. 933 6715 19000) 64 I421i/02 A ; 160621 6 50070 Ö 6. 932 0647 4 6 142607/55 NA — ä6ig0] = '- 1432 sol | 5| 6: 930 4515) terg7l XL : 8 "T436T'C;]] 106. 928 8318 16563| 22 Ed I44ro/—|) 119. 6. 027 2055 EEE 66 GE 51 | 20) 6. 925 5726 F6505 66 1 Jac RÖR sx || 25) 6. 923 9331) s6162) 57 da 45 452 30! 6. 922 2869! "94921 69 År 14566 63 Fa 2 SK 16537 TR 14618 23 135] 6. 920 6338) 16599 68 14670 Fall 49) 6: 918 9739 16660) 69 24/—|| 45) 6 9SIZ 3071 sg33g) 79 an åls3 Fo] 6. 915 6233 RER 70 tac 483134] 55) 6 913 9525 r600gl 7 y tidar S41171 ol 6. 912 2646 "0279 3r | 143405] | 3| 6 oxo 5696 269507 | P5) 6: 961 5506 14995 57 hå 6. g5b 86731 7023 301 6. 960 O$II 56 ls 6.07 17096) 256. 958 5460] Ts Fåla gg sr AV äs 2 1510717 jag 30) 6. 901 9847 5 3 o a 15x63)) 71/45) 6. 896 7436) TEN SED humedteemee——E—EER | Parallelers Radier i Sv. Fot. z 565 = 14 534 267 14 $02 902 14 471 541 14 440 184; 14 408 231 14 377 482 14 346 137 14 314 797 14 283 46i 14 252 129 14 220 80I 14 189 477 14 152 156 14 126 839 14 095 $526 14 064 217 I4 032 911 14 oor 608 I3 9790 309 13 939 013 40 45 ||13 907 721 50 jlx3 876 432 55 ||I3 845 146 561 o IlI3 813 863 | sz] "J3peAT) JR DA Sv|o |-ramung vals (CESAR RT — 55 ARV |WNN ÄB A| SAO Eg 5 10 IS 20 13 732 584 13 791 308 |13 720 035 13 683 765 13 657 497 25-626 232 13 594970 13 563 710 13 532 453 13 501 199 13 469 948 13 438 699 13 407 492 13 376 208 13 344 966 13 313 726 13 282 488 13 2$1 252 13 220 0128 13 182 786 13 157 557 5 110 15 120 4 25 i 22 35 40 45 $o 5 571 9 JE 139 35 40 45 50 95 580 13 995 104 13 063 879 KV. 4, Handl. 1817. St, IL 13 126 330 TAB. 2. Corrcections- Factorers I ogarithmer 9: 998 9872 6 20åll9. 998 1548 2721|9: 9298 2216 9s 998 2876 9. 998 3528 9s 998 4172 279119. 998 4809 9. 998 $438 9s 998 6059 95 998 6672 "RR a ettan 269 268 207 266 AA ANRNAARGA ANAARA ARRBARAA ANARAANA AARDAA ANARARA AAA ANARA ad 3 NM NN (6 +ttttt ttttt tott töotttt tttttt ttöttt tttttöt böt - Nol v 193 | h Project. Scala då Hufv, Scal, I: ped el et de Jä 1 ES I EE SL Kd hal kad 90 pe 199862. 4 II ST [ST] [>] [0] 2 —meseven + 19952. 3 + 19995. 3 ; 20000: 9 20019. 19912. I 19915. 2 19918. 3 I9921. 3 19924. 3 19927. 2 19930. 2 19933. I 19935. 9 19938. 7 19941. 5 19949. 6 19954. 9 19957. 4 19959: 9 19964. 9 19967. 3 19969: 7 T9972. & 19974. 3 19976. 6 19978: 8 I998I1. 0 19983. 2 19985. 3 19987. 4 19989: 4 I999É. 4 19993. 4 19997. 2 I9999: I N (] o [e] PE OR OM AN (AS | 20011. 20012. 20014: 20015. 20017: 20018: NB OM HO 13 fo ag Ne bb - = Parallelers] &l = Radier i IDiff, 17 äl = 4 Sv. Fot. | 58 :l3 063 879 | 5 1213 032 656 3 i 10 II13 Oo01 435 244 iz5 ||32 970 21514 244 20 1112 938 9971 & 213 25 112 907 781 6 243 at | 276 566)? 4 35 122 245 35006 Ba 40 |Ix2 814 141 SS 45 ||12 782 929) 6 242 | 50 ||22 Z5I 718 6 ala 5$ lI2 720 226 242 sg] o ljI2 689 299 HERE Ka NA AR (a 5 112 6538 o91 z0 ||x2 626 885| 6 247 15 ||x2 595 62012 i 20 1/12 564 476| 2 a 25 ||I2 533 272) 0 da, i; 30 || 12 $02 068 4 35 ||x2 470 865)6 237 40 12 439 662 2 - 45 ||22-408 460) & BS 50 [|2 377 252) 6 210 3 55 1I2 346 057 ENS 60] 0 ll12 314 856 5 Il12 283 655 E ås 10 ||12 252 45516 210 15 ||1I2 221 255 &håo 20 [|]I2 190 0546 å 25 ||12 158 85310 200 30 |jxI2 x27 652|/90 249 ST Fra ON240 35 |x2 096 451 40 ||z2 065 2502 ÅS 45 |I12 '034 049| 6 210 50 ||12 002 848 SÅR 55 ||x 971 6462 dar 61| o ||1z 940 443? 24 TT Sa | ARA NN NS 5 III 909 239 10 ja 878 035 Z Re 15 NII 846 830j 9 241 20 llxz 815 625 2 25 ||x 724 419) 2 a 30 ||IX 253 212 i 35 lir 722 004 5 SE 40 Iz 690 794 5 DÅ 45 nII 659 583 6242 50 Ti 628 372 Glass 55 HII 597 158 6 243 621 oli 565 944 4 a a Corrections- Factorers Diff. Logarithmer & Oo. 000 4280 Oo. 000 4566 kt Rel ö. 000 4243; äg hö Oo. 000 st12) SE 0. 000 5272] + 252 | 000 5624) SN os 000 5867 Oo. 000 = i Er o. 000 6327! Hu SE 0. 000 6544 2 äg Oo. 000 6753 200 Oo. 000 6953) + 191 0. 000 7144] | Oo. 000 7326 ER ER Os 000 7$C0 + 165 0. 000 7665 I r66 OO. 000 78217 + 148 9. 000 7969 + 139 0. 000 8108 o. 000 8237 36 å Oo. 000 8358 + 112 Oo. 000 8470 + 103 0. 000 8573 23 RA o. 000 2667 +: 86 Oo. 000 2753 Oo. 000 2829 & på | Oo. 000 8896 + leg o. 000 8954 +. 50 0. 000 9004] FAS 0. 000, 9044] RR Oo: 000 YO75:i 3: 600 9097 I 73 0. 000 9109; og Oo, 000 Y$II2j 1, q lo. 000 2207] FK SA | Oo. 000 9092 2 0. 000 9068; 0. 000 9035) — 5 Oo. 000 8993) 2 | Os 000 8947 Gå E 000 8820) — 30 | Os 000 8810 LA go 0. 000 -87390; | ENG. os 000 8640) 99 0. 000 8547 CN Os 000 3433 LL 118 Os 000 831 LA 127 0. 000 8188) 136 0. 000 8052 a AGES Am Project. Scala då Hufv. Scal- =1! 20000, I: 20 20037. 4 i; 2004. 8 : 20030, 2 I 20041: O ; 20042, I 20041: 6 > 20041. 5 ? 20040. 9 20039. 8 019. 7 20021. Oo 20022. 3 20023. 6 20024. 8 I 20025. 9 20027. Oo 20028. I 20020. 2 20031. I 20032. Oo 20032. 9 ge 20033. 8 20034. 6 200359. 3 20036. Oo 20036. 7 200382. O 20038. 5 20039. Oo 20039. 5 20040. & 20040. 4 20040. 7 20041. 3 20047. 5 20041. 7 20041. 20042. 20042. 20041. 20047. cow OO 0 OM Te RO RER KAND EKO PRIAE AE FA VORE TR EA 20041. 2 20040. & 2.0040. 2 20039. 4 20038. 9 20038. 3 ; 0037. Z I 20037. I nå äemddeneae Parallelers Radier i Sv. Fot. II 565 944 IT 534 728 II $fo03 $i II 472 293 II 441 073 II 409 852 IT 378 629] 10 972 529 10 941 273 ANANRNAN ANANNANAAN HÄRAR N sv N Corrections- Factorers Logarithmer ERLCET RET EET EC 195 Project, Scala då Hutvs Scal. = 20006, 1: 20037. I I; 20036. 4 IF 20039: Zz 1; 20035. Oo IT! 20034. I £: 20033, 3 I! 20032. 4 TH 20031. I: 20030. I: 20029. fr: 20023. I: 20027. I) 20026. RH NB RM M a T3 20024. TT. N20023,3 I200204 I? 20020, I; 20019. I! 20018. FÖRS SE i i SE I: 20015. I IO 910 OIJF 9. og0 29301 T:N20013: YEARS 10 878 754 252 O. 000 2576) — 03 Tir20012: 9 10 847 491 253 Oo. 000 2213 3 I: 20010, 2 IO 816 224 0. 000 1839 374 I: 20008, 5 10 784 954) 2 234110, 000 1454 SS 2 1: 20006. 7 10 753 680 255 Os 000 2059) os 1: 20064, 9 10 722 403 256 Oo. 000 0654) I 1$ 20003. o I 10 691 123 257 Oo. 000 0239) Sö TR 2000. 5 10 659 240) & 257 || 2: 299 9813] 3 23 || I: 199996 I 10 628 554 9.999 9376] — 237 HH I: 29997. I 10 597 264| & 279119: 999 8929) — de3 || -x: 19995. x | FAIR OS 62602 222 ATEN äga Mal rage 10 534 6721 & 2601) 9: 999 8002) 479 1: 19990. 8 10 503 371] 6 ser HI 999 7523] — ägg I I: 19983. 6 | 10 472 0661 & 26212" 299 2034) — soo If 13 19986. 3 201440 757 6 9: 999 6534 Il 19924. o 10 409 4441 6 2 9. 999 60221 a 1! 19981. 7 IO 378 127 6 264 9. 999 5$00] 533 I: 19979. 3 10 346 2061 5 265 1) 2: 999 4967) SA I:-19976. 8 IO 315 4811 & 2669: 999 4423) =. 555 I: 19974: 3 ; 10 284 I5IlG 267 9. 999 3868 =. 565 I: 19971. 8 IO 252 817 ; 9. 999 2303 1: 19969. 2 IO 221 478 E 260 9. 999 27261] Sö I: 19966. 5 IO 190 13516 269 9. 999 21381 599 I? 19963. 8 TO 1538 7881 5 270 9: 999 1539] — 609 13 19961. £ IO 127 436 6 271 9: 999-0930] 621 I: 19958. 3 z0 096 079 IO 064 717 ret RER I: 19955. 4 I: 19952. $ N bed i | 11 19952: 5 SS ERT 6.273 — 644 ; TA sd x0 033 35 & 274 P2 9. 998 9032 — 655 ri: 19949. 6 roll 10 001 9791 & 275 I 2 998 .8377| — 666 I: 10946. 5 "8 IS 9 970 602) 6 27619: 998 TZIT —. 678 : T9943. I | j20 9 939 220 6 277 9: 998 709033 FaR 689 209 T9940: 4 25 [| 9:997 8331 6 2791) 2: 998 6344] —. 700 5 19937. 2 301) 9 876 449 9. 9938-5644] = I 19934: 0. Rå 6.280) ra AV AON. FR me 35 || 9845 0421 46 2811 2: 9298-4932) — Fas I I9930. 7 401) 9 213 638] & 282 ||9- 998 42081 — 336 | 13 19927. 4 451 9 782 2221 6 28319: 998. 3472] — äv || I: T9924: O sol 9 259 8131 6 2841 9: 998 2725) — 758 I 9920. 6 55. 9 719 392 6 285 9. 998 1967 met 771 . IO0I7. I 67| oh 9 687 96 9 998 1196 1 19913: 5 9 656 534 2 220 9. 998 .0413| 2 Il IG9IO. Oo zo | 9:625 095) & 2891 9- 997 969) LL. 206 1 19906: 4 I5N 9593 6501 & 29019. 997 8813) — 213 119902: 7 201) 9562 1991 6 292 je 997 7995] = 830 | I: 9898: 9 251) 9539 74241 6 293119: 997 ZLÖS| i 242 NH I: 9895: I 30] 9 499 277 « 997 6323 I: 19891. 3 = : 6 294 zool 855 35 | 9 467 807l & 29519: 997 5468) — g67 | I: 19827: 3 40 9 436 330) g 297 4 9: 997 4601] — 879 1: 19883: 4 45 || 9 404 846) & 298 HH 9- 997 3722) 292 13 19879. 4 5oll 9 373 356| & 209 H9- 997 2839) — gös || I: 19825: 3 55 ål 9 341 859 6 30x H 9: 957 1926] 916 Fi IO8TI. I 68) oll 9 310 356 0: GO7 ALONG I 119866. 9 3] 3272 20 833] 5307 oc] = 2 | 2088 y 10) 9:247 328) g 305 I 9: 996 9140) LL. 054 I: 19258. 4 I5 || 92175 8031 & 3071 9- 996 886), 067 : 19854: O ; 2011-9184 2701 & 3091) 9: 996 7219 4 979 13 19849. 6 2511 9 152 739 & 31019: 996 6240] 992 1: 19845: I 30]| 9 121 182 9. 996 5248) | 1: 19840. 6 NEN pår RSS At a sl een MOD 35 1) 9 089 626 s = 9: 996 4244] dv 1: 19836. O 4011 9 058 063 6 314 HH? 996 3226: — 1031 + 19831. 4 >] 45] 9026 493) & 31611 9- 996 2195] — 1044 119826. 7 | 5ofl| 38 994 915) & 317 M 9: 996 ITF — ro57f) I 19821. 9 55 3 963 329 6 319 19: 996 0094 a 1070] I: 19817+ I 69) ol 8 931 735 ; 9. 995 9024 1 19812. 2 SL MN [ora ER 21 AS 5.1| 8900 132] & 322 H9- 995 7940] — LE 11 19807. 2 108 8 868 $21 6 3241) 9: 995 6842] — Irro 11 19802: 2 15 || 8 836 902] 6 32519: 995 5732] 3 sros fl 17 X9797: 2 | 2011 8 805 2751) 5 327 || 2: 995 4608) — 1137 i: 19792. I 25il 3 273 639 6 3291) 9: 995 3471) — ri51 + 19786. 9 301] 8 741 995 19: 995 2320 I: 19721. É 351 8 710 342 6 332 9. 995 IISS|) LA rr : 19776. 3 4oH 8678 68016 3341) 9: 994;9977] — ri93 1] >: I97ZI: 0 45 1) 8 647 0091 6 2336 19: 994 8784] — 1206 : 19765: , OM 3 615 3291 & 338119: 2994-7578) — r22x || 1: 19260: 0 551]. 8583 649) & 34019: 994 6357 — r234)) 15 19754: 5 zoo 8 55X 941 9. 994 5123 : 29748: 9 | 2jA -Parallelers ÅH Corrections- ål: Radier i |Diff 17 Factorers 2/8 1 sv. For. Logarithmer 70 oil 8 SIT 941 19: 994 5123 = SSE SER Ke 2 RT TN 5 || 8 520.233] 6 343 j| 2 294 3275 10 |] 8 482 516) 6 345 |) 2 294 2612 151] 8 456 789) 6 347 || 9: 994 1335 20 3 425 053 6 349 9. 994 0043 251) 8 393 307) & 351 1/9: 993 8738 32 8 361 551 c 19. 993 7418 (35 1 8 329 785) & are || 9. 993 6982 40 2 298 009 6 357 9: 993 4732 45 || 3 266 2221 6 35919: 993 3367 sol 8 234 4251 g 361 9. 993 19838 55 8 202 612) 6 364 12 293 0594 71) Oo 8 170 800 ösåg 9. 992 9124 51) 3 138 972 6 a6g||9: 992 7759 z0]| 8 107 33] & 37012: 992 6319 15 || 8 075 283 9. 992 4863 7130] 7 979 666 71454 7 283 946 22 oll 7 782 120 197 - Project. Scala Diff, då Hufv. Scal.| - =17: 20000. I: 19748. 9 i 26 I! 19743. 2 — FAL - 19737. 5 — 12928 1: 19731: 7 z 2307 I: 19725. 8 -— 1320 25 198193 9 i 2 2 19713. 9 -— = 1350] 3 108 NG + 19701. 7 — i379]| 2: 19595. 5 — 1394 I; 120589. 2 — 1410 > 19682. 9 > 19676. 5 — 142 i DE VPS I: 19670. Oo — 1456 1: 19663. $ 13 19657. 90 RNE nr ERE (———— OM MAGNET-NÅLENS MISSVISNING i Stockholm; af S.A. CRONSTRAND. FÅ" rån slutet af år 1785 hafva observationer blif. vit hår dagligen gjorda på Magnet-nålens missvis- ning. Förmodeligen uppstålldes då den i detta af- seende sedermera begagnade Declinations-Compass, som år förfårdigad af BRANDER med 6,77 Decim, tums lång nål i parallelipipedisk form, spetsad mot åndarne och rörlig på en agath-hylsa. Men, ehu- ru den båst passsande inom Observatorium, år likvål dess plats ej tjenlig för sitt ändamål. Jag bar nemligen funnit, att nålen antagit olika rikt- ning allt som det motliggande fönstret med sina orofva jernreglar varit öppet eller igenlåst och allt som låsen på den nårbelågna dörren mellan Obser« vatorii Salen och vestra rummet vid olika öpnan. ge kommit att stadna till ett kortare eller långre afstånd från Compassen, Då föröfrigt) dess egen . stållning i meridianen ej eller år vål beståmd, fin- ner man att de observationer, hvilka i Journalen åro inskrifna visserligen ej kunna tjena till bedöm- mande af den absoluta missvisningen. Endast tor- de de, såsom sannolikt behåftade med ungefärligen 299 lika fel, ega någon voterings-råttighet, då fråga blir om Declinations-föråndringen och blott ur detta skål har jag ansett mig i nedanstående Tabell bö- ra meddela medium a den observerade Declinatio- . nen för hvar månad och hvart år från och med "1786 ull och med 1815. Grad-talet 15 år gemen- samt för alla månaderna, och derföre ej utsatt. - 1 Ta | o SSE hr cn ES i 2 I ol medi Aret. SÖNSEPEA0Sn era Lens a CIOR : SAR "året. 6 |I7 |12 |12 |13 |17 123 124 l23 15,21 55 137 (62 105 164 15.46 61 158 159 159 62 173 70 170 |71 |72 70 169 179 179 [16.14 37 184 178 |77 '85 |83 185 86 16.23 I 125 176 175 174 .77.183 188 91 16.23 77 |74 176-175 :28 178 BI 88 16.22 73 176 |70 173 :75 178 [80 84 |16.21 67 168 |66 |69 '62 64 65 168 16.10 37 163 |65 170 |69 |69 59 67 ar 16. 8. 73 173 |70 163 '69 164 164 |71 16. 9 56 153 157 |60 161-156 |56 162 16. 2 67 165 164 163 163 |67 168 170 I16. & 71287 124128” 13734” 37” 37' 38" 44” [13737 Sd 73 28 16 5 ll a SN — = 44 44 fo 47 |52 147 |46 J43 J43 Jar |a4 |46 44 140 146 145 47 47 40 143 36 Hu 54 145 143 45 148 153 15.45 | 15.45 ING 44 152 147 J53 153 53 53 1351. 53 153 153 145 [40 147 !— [15.47 44 53 e e e Ofverensståmmande med de underråttelser, man från andra Observatorier erhållit, tyckas åfven des= sa observationer angifya en förminskning i Decli- 200 nationen på de sednare åren, Mellan 1790 och 1800 synes Magnet nålen hår hafvå upphunnit ma- ximum af sin vestliga missvisning, oaktadt resulta- terna 1804, 1803 och 1808 hufvudsakligen strida mot ett oafbrutet aftagande och fördenskull torde böra förklaras, antingen såsom felaktiga genom nå- gon af de ofvan anförda orsaker, eller såsom verk- ligen uppkomma af dessa besynnerliga anomalier, hvilka så ofta blifvit tråffade vid undersökningen af den ånnu obekanta perioden för magnetiska De- clinationens föråndringar. I afseende på den dag- liga variationen, hväÄken i Paris befunnits vara störst och stiga till 13 — 16" mellan båda Dagjem- nings punkterna samt minst, eller 8—10', den öf- riga delen af året, lemna observationerna i Stock- holm intet afgörande utslag. Likaledes ger hvar- ken något enskildt år eller medium af flere anled- ping till den af CAssiIni genom 8 års observatio- ner bestyrkta anmårkning, att Declinationen år af- tagande från Vår-dagjemningen till Sommar-Sols ståndet; men åter vexande till nåst påföljande Våär- dagjemning. Detta bevisar således antingen en yt- ferligige felaktighet i de hår antecknade observatio- ner, eller att den dagliga åfvensom den årliga De- clinations- -åndringen förhåller sig olika i Stockholm och 1 Paris. . År 1763 den 18 Maj fann WILKE, genom en af honom sjelf påfunnen inråttning, Declination i Stockholm vara 11950 Vestlig +), För att, med den såkerhet, som hår varande instrumenter kun- na medgifva, utröna dess förändring sedan nåmde tid, anstållde Prof. SVANBERG observationer f. m, någon dag i slutet af Julii 1811 med en Compass af HASSELSTRÖM, der nålen år 7,29 dec. tum, på of) Ver Acad. Handlingar. 1763», pag. 143. 205) en agath-hylsa , och nonien visar hvar minut. Dess sa gofvo et | Vestl. Decl. = 15" 49' o” 55. 10 49-590 51,10 5530 53:59 49-490 49.10 medium = 15. 51.40 Med samma compass och på samma vis har jag erhållit 1817, 29 Mars f, m, 5 Apr. fi me Vestl. Decl.= 154040”. .« 400” 20:30 cc. 2,50 20.50, ste vi 0350 ZAO were SOS 34.20 .«. « 27.30 31.30 . « « 32.10 31.45 . . « 38:30 30:50 33 Ö 42.37 « . . 33:40 41.18 » . « 34. 25 I5L4O TS een sele medium = 15. 35.5I -'. . 34.17 Medium af bågge dagarna = 152354”. Att den vestliga Declinauonen år för det nårvarande i 202 aftagande följer tillika af dessa uppgifter, om man ej vili härleda den funna skilnaden af 17' från de olika årstider, på hvilka missvisningen 1811 och 1817 observerades, hvilket åter ej kunde förlikas med Cassinis ofvan anförda variations lag, anta- gen såsom gållande åfven för vår polhögd. ; Sluteligen må nåmnas, att hår allenast en gång blifvit observeradt, att Magnet-nålen oroäts af på- stående norrsken, Detta hånde om natten den 4 Febr, 1759, då en annars trög nål i hast drog sig 45 vestligare ån förut. Norrskenet var ock ett bland de mårkvårdigaste WARGENTIN sjelf sett. " Hela himmelen hade en purpur-röd fårg och ifrån Zenith utgingo röda och lysande strålar, hvilkas riktning i söder stråckte sig under constellationen Lilla Hund. OM STOSSHÅRDAR Som drifvas med Stånggång. Yedan de flere förmåner, som vinnas af Stosshår- dars an våndande till Bergarternes skiljande från mal- merne , blifvit -på flere sått bekråftade under någre af de sistförflutne åren vid Sala Silfververk och Stora Koppar-Berget, samt åtskillige ådlare metal- -lers så bergblandade malmer, att de genom planhår- dar icke med förmån kunna renvaskas, likvål ge- nom Stosshårdar kunna tillgodogöras, har man”an« ledning förmoda, att dessa hådanefter blifva allmån- nare ån hittills begågnade; men då det flerestådes kan hånda, att man i brist af vattofall, på det stålle der Stosshårdarne i andra afseenden förmånli- gast skulle kunna anlåggas, icke kan såtta dem i gång, genom för dem vanlig mekanik, hvilket vid Stora Koppar-Berget på ett stålle intråffat. har man trott sig göra Bergverks-idkare en tjenst då man nu till allmån kånnedom meddelar ritning och beskrif- ning på den, af Konstmåstaren vid Stora Koppars- Berget Hr EDw. BERNDTSON, uppfunne, derstådes af Honom verkstålde och efter en långre tids bruk såsom tjenlig bepröfvade samt hår beskrifne inrått- ning, att- med vanlig stånggångs meghanik , såtta 'Stosshårdar i behörig rörelse. 204 Beskrifning öfver. Tab.-VI. eller Ritningen ups på Tvånne Slosshårdar som drifvas med Stång= gång, byggde vid Stora Kopparberget 1816. aa En del af Stånggången som meddelar rörelsen, Är Föraren, hvarunder en gjuten Tackjerns Tan- dad Stång år fåstad som kringdrifver e c Trillorna, fåstade på dd Våndvalarne, hvaruti åro insatte 4 stycken här da Björkkuggar som gifva rörelse åt ee Stångerna, en öfver och en under hvardera Våndvalen, Uti dessa stånger åro kuggar in- skurne, som vånda sig ikring en nagel, och åro så afpassade, att då Föraren b drages af konsten, och kuggarne uti Våndvalen verka I på undra stångens kugg, ligger denne an med sin stjert emot stången och såmedelst formerar en fast kugg hvarigenom Stosshården skjutes fram. Öfra Stången ligger då stilla, och hål- les på sitt stålle af £fF Fjädrar af Gran, samt den i stången inskurne kuggen röres kring sin nagel och böjer sig undan kuggarne i Våndvalen då de passera. Når konsten vånder och Föraren b framskjutes blir förhållandet tvårtom, då kuggen uti Öfra Stån- gen blir fast, och den undra kuggen rörlig; hvarigenom öfra Stången då såtter Stosshården i rörelse, och den undra stången ligger stilla, gg Stosshårdarne, h& Binorna, 205 ii En Våndval hvarmed Stosshårdarne höjas och sänkas. k& Botten hvarpå Godset upplågges, 11 Rånna som meddelar Vättnet. mma Samp- och Aflopps- Rånna, Vid Byggnader håraf bör Trillans diameter så afpassas emot konstens Pust, att Våndvalen kom- mer att gå ikring litet öfver ett helt hvarf, på det att kuggarne uti stångerna, obehindrade må kunna nedfalla framför kuggarne uti Våndvalarne, för att vara tillreds då konsten vånder, och i motsatt led ger rörelse åt de hvilande stångerna, Stora Kopparbergs Grufva, den 11 Septemb. 1814. | ; EDw. BERNDTSON, - UNDERSÖKNING Af någre Mineralier; 2 . C-. j M. DOHSSON. (Fortsättning 7) 3. En gul Sten ifrån Pargas. Ds. fårg år vingul. Den finnes i oregelbundna korn, från storle- ken af en knappnåls-knapp till den af årter eller smårre böner, hvilket dock år sållsamt, Brottet år små-mussellikt. Half genomskinlig. Glansen emellan vax och glasglangs, Repar glas. : Eg. vigten 3,18. Upplöses hvarken af Saltsyra eller Salpeter-syra. Förekommer vid Pargas i Finland, invuzxen i en kornig kalksten, åtföljd af” arnig olivegrön Strål- sten (kallad Pargasit) och mera allan af gröna glim- merfjäll. Ensam för blåsröret år den både i stycke och pulver osmåltelig, men blir litet mörkare i fårg. Med Soda smålter trögt till ljusgrått slagg oc större delen af Sodan går i kolet. +) Se Förra Stycket. s. 23, följ, 207 Med Borax' 1öses den, under litew fråsning, tåmmeligen lått -till' ett klart gulgrönt glas, som måttadt, och efter afsvalning lindrigt uppvårmdt i yttre lågan, blir gult opaliserande, I Phosphorsalt svåller den ut till ett hvitt i Sal- tet olösligt skelett. Glasperlan som i yttre lågan år . gul, och iiden inre grön, blir under'afsvalning hvit. och oklar. Med Kobolt- Solution, i pulver, får den en röd tegelfårg. 2,312 gr. Stenkorn hade efter 3 timmas .Z!ödg- ning 1 "platina degel, intet: förlorat i vigt mer ån 3 procent, hvilken skilnad torde hårröra från vidhån- gande fugtighet; men de föråndrades hvarken i fårg eller utseende. Når ilikvål stenen bråndes i pulyriserad form, blef den betydligt mörkare gul i fårgen. De korn af detta mineral som skulle tjena till Analysen lemnades en stund i saltpeter-syra för att befria dem från er möjligtvis dervid håftande rin- ga del af Kalk från Matrix. a) 2,8 gr. finrifvit, slammadt och glödgadt Stenpulver bråndes med 12 gr. kolsyradt Kali 2 timmar i Platina-degels Massan var hvit med nå- gra ljusgröna flåckar. Den löstes med saltsyra, af- dunstades till torrhet och blöttes med saltsyre- hal- tigt vatten, som lemnade olöst Kiseljord, hvilken efter tvåttning och glådgning, vågde o,970 gr. 6) Den erhållna lösningen fålldes med caustik Ammoniak, hvarefter den blandades med oxalsyrad Ammoniak, som likvål ej gaf någon fållning. Men blandad kokhett med basiskt kolsyradt Kali, fålldes derutur en portion Talkjord, som togs på ett vågdt filtrum. ce) Fållningen med sk Ammoniak upplö- "stes med Saltsyra ochjfålldes med kolsyrad fe 208 -niak, Denna fållning hölls en lång stund i kokan- de digestion med en lut af caustik Kali, Löåsnin- .gen fålld och åter upplöst med saltsyra, blandades med kolsyrad Ammoniak, hvaraf uppkom en fåll- ning af lerjord. som efter glödgning vågde o,032 gr. d) Den med caustik Kali digererade fållning upplöstes i saltsyra, som måttad med" caustik Am- moniak, blandades med bernstenssyrad Ammoniak, hvarigenom erhölls bernstensyrad Jernoxid, som vål utlakad och glödgad på en glasskärfva öfver spiri- | tus lampa, lemnade 0,122 gr. Jernoxid. e) Den i ec) med kolsyrad Ammoniak fållda lösning kokades med ofullkomligt kolsyradt Kali, som fållde en ymnig portion Talkjord. Våtskan I afdunstades nåstan till torrhet, hvarigenom hela talk- I halten utdrogs. Samlad på ett filtrum med portio- nen i b) vågde talkjorden efter glödgning 1,633 gr. Hl £) Vid profvet befanns kiseljorden och jernoxi- Å den vara ganska rena; men talkjorden digererad med i saltsyra, lemnade olöst en portion af pulvret, hvil- F ken erkåndes vara kiseljord och vågde o,0o82 gr. g) Lösningen försatt med hydrothion Ammo- I niak gaf en svart fållning, som decomponerad med Salpetersyra och fålld med caustik Ammoniak, lem- I nade på filtrum en hvitgul fållning af o0,004 gr. vigt. A) Denna fållning digererades med saltsyra, som lemnade olöst o,o1 or. Kiseljord. 2) Våtskan Blandades med caustik Ammoniak och den erhållna fållningen öfvergjöts med caustik Kali. "Lösningen silades, blandades med saltsyra, som -fållde lera och löste den åter, hvarefter den- na jord utfålldes med kolsyrad Ammoniak och våg- de o,o1 or. £) Den med caustik Kali digererade fållning befanns vara ren Jernoxid och vågde 0,02 gr. (d Den 209 lt) Den återstående våtskan, efter fållningen i g) med Caustik Ammoniak blandades under kokning med kolsyradt Kali, hvilken utfållde en portion Mangan-oxid, som likvål var för ringa för att kun- na vågas. RR ES om) För att pröfva om ej detta mineral inne höll tillika en portion Alkali, bråndes 2 gr. deraf med 15 gr. kolsyrad Baryt. Massan upplöstes med Saltsyra, afdunstades till torrhet och löstes åter med litet vatten: Efter kiseljordens frånskiljande, blan« dades lösningen med kolsyrad Ammoniak, som fåll. de baryt-jorden och jetnet. Den återstående lösnin- gen afröktes till en stor del, hvarefter den försattes med Oxalsyrad Ammoniak, som utfållde den sista portion af baryt. Den öfriga våtskan intorkad i platina degel, glödgades till dess talkjorden förlorat all sin saltsyra, då litet vatten tillslogs och efter en stund silades. Lösningen afdunstad och glöd- gad i en vågd platina degel lemnade ett hvitt salt, som vågde 0,038 gr. upplöst i vatten som blanda- des med vinsyra, bildade det surt vinsyradt Kali. Dessa 0,038 gr. bestodo således af saltsyradt Kali och svara emot 6,024 gr. Caustik Kali. Stenen består således af: Kiseljord ur a) £) 4) Talkjord e) f£) 2) Jernozxid d) £) Lerjord £) iY. = Kali m) — me Ett spår Mangan ND ' Förlust = — = Grammer, på 100 dr. 1,062 -— 38,00 1,$II — £4,00 Ö,142 '— S,10 Ö,042 — 1550 6.024 — 0,86 O,01fg — 00,54 I FELET Ei 2.890 — 100,00 Den erhållne -portion af talkjord innehåller 20,52 dr. syra; men Kiseljorden håller ej mer ån K. V. A. Hondl. 1817. St. II. + dä. 218 ungefår 19 delar syre, hvilken skillnad torde hår- röra ifrån något fel i Analysen, Vill man emed« lertid antaga, det som år sannolikt, att dessa Mi- nerålets kufvädbestähdsdelbiväunebillabkosdelit syre, så skall dess chemiska constitution förestållas genom formeln MS och det intager i systemet för- sta rummet ibland talk-silicaterna, Det år klart att Jernoxiden och de öfrige åmnen åro hår blott sr mande inblandningar. Då denna stenart ej har ånnu något namn, kunde den kallas Chondrodit från Chondrodes, ett grekiskt ord som betyder både grynig och körtel- aktig, som åro de skepnader under hvilka den var- ligen förekommer. op 211 SA Boten = ANMÄRKNINGAR Vid slågtet Diopsis Jemte beskrifnin« gar och teckningar på, trenne dithö- rande nya arter; af J. W. DALMAN. Med. Doct.| Slågtet Diopsis år ostridigt ett af de ttmårktaste i hela den oråkneliga Insektskaran, emedan Ödgos nens och antepuernas såte, på hufvudets långt uts dragna orörliga hort, år ett förhållande som på intet annat Insekt blifvit upptåckt. Pet framställs des och beskrefs först af v. LInné, uti en år 1775 utgifven, af Hr ANDR. DAHL försvarad, academisk Dissertation, de Bigis Insectorwn, innehållande de nya genera Didpsis och Pausus jemte rått fullstån- diga figurer på dessa Insekters Detta var den sis sta af vår odödlige Landsmans entomologiska Diss sertationer; och i fall, som det nåstan synes, det varit Vv. LINNnés uppsåt att sluta sin lysande ene tomologiska bana med någon unmårkt produkt, så hade han dertill vål svårligen kunnat uppfinna mer utmårkta föremål ån Paursis och Diopsis, Då det lyckats mig att få granska trenine nya arter af detta slågte, dem Hr Prof, ÅDAM ÅFZE- LiUs upptåckt på Sierra Leona, och benåget tillåt:t mig beskrifva och atteckna, kar jag derigenom åf= 212 ven blifvit iståndsatt att upplysa ett och annat-hé- rande till slågtets characterer , ehuru ej att kunna” lemna underråttelse om dess lefnadssått och förvand- ling. Ej heller har jag haft tillfålle att granska de inre munndelarna, utan nådgas, för fullståndig- hetens skull, anföra dem efter Hrr FABRICH och LATREILLES uppgifter, Munnens beskaffenhet , samt nårvaro af tvånne vingar och halteres, Öfvertygade redan LINNÉ att gif- va Diopsis ett rum bland Diptera, ehuru ban med synnerlig omsorg synes hafva velat bevisa, att den e) hårer till Ichneumons-slågtet. LATREILLE in- rymde densamma uti sin nog vidlyftiga familje kallad Muscides, och då Prof, FALLÉN med myc- ket skål fann sig föranlåten att af denna Familje bilda flere, föreslog han åt Diopsis rum i famil- jen ,,Ortalides” , hvarest den åfven efter min tan- ke torde låmpligast inrymmas, oaktadt de myc- ket korta och rundade antennerne åfven synas nal- kas åt familjen , Micromyzides.” Character Generis essentialis: Antenne brevissime rotundate, seta longa tera minalti; sub oculis inserte opict cornuum €a- VE Instrum, cibaria: Os haud prominens, pro- boscide, haustello palpisque. Proboscis magna, mem- branacea, geniculata, retractilisz; svipite brevi, cy- lindrico, capitulo carnoso, bilabiato; laciniis equa- libus, conniventibus, Haustellum absque vagina, seta unica, cornea, setacea, acuta, in canalem dor- salem proboscidis recondenda. Pealpi duo elongati, comic, ad basin sete inserti. FABRICIUS Syst, An- ”thliat. p. 261, 213 z 5 bör Proboscis Muscarum, Palpi breves, eylindrici, Åub-acuminati a). Latreilles Gen." Crust. et Ins. IV. Pp. 353: AR Descriptio generis: Caput parvum, nudum, elypeo subconico descendente, mutico 1. spinoso; " vertite in cornua duo elongata , divergentia abeunte. Hec cornua capite cum thorace longiora, cylindri- . Ca, vacua, apice incrassato cyathiformi, oculos ge- rentia, In eorum medio seta solitaria 6), aliaqué in ipso apice supra oculos, et paullo ante apicem inserte sunt antesne, latere anteriore. Stemmata 3, minutissima, conglomerata, in medio verticis intra cornua locata. Antennae brevissime, vix visibilis ter tri-articulate, articulo primo inconspicuo, secun= do brevi, tertio subsovato, seta tenui elongata ter- minali; insedentes cornu capitis paullo ante oculos, Oculi magni, subglobosi, nonnibil reflexi, inserti summo apici dilatato cornuum capitis. . Thorax an- tice angustior, muticus; metathorace utrinque spina: brevi armato. Scutellum distinctum, subquadratum, apice bispinosum. Abdomen maris lineare, femine pone medium incrassatum, sub-clavatum. Pedes cur- sorii, femoribus anticis incrassatis, subtilissime cre« nulatis; tarsis 5 articulatis, parum pilosis, articulo primo longiore, Ale nude, directione nervorum ut in generibus religuis bujus familie, sed nervu- lo angulari baseos interioris omnino deficiente. Hal- teres breves clavati. Sexus differentia mibhi non ri- te explorata, sed ob formam abdominis in una ea- demque 'specie diversam, lipearem nempe 1. clava- a) Palpernas form uppgifves sälunda olika af dessa Författsre. 4) De na medlersta seran, kan, åfvensom de andra, latt afskaf vas, och utan tvifvel har sådant varit orsåkån hvarföre den saknas på LIxnés figur, 214 é tam, illam maris, hawc femine sexum indicare, su- spigcari liceat. Descriptiones Specierum, 1. Diorsis Ichneumonea: robra, thorace abdos mineque postico nigris; alis ante apicers macuyla nigra. $ Linne Dissert. Få Bigis Insectorum pag. 5. Tab. fig, 1-5. & Fuesly AR I, Tab. (6) (Epitome et co pla Dissert. Linnéane), Gmelin Syst. Nat. p. 2829, + Fabr... Syst. Anthliat. pag. 201. 1.7? +" Laireille Gen, - Crust. & Ins. IV. p. 353. — bat; Dict I ENSC Bab 24. 435: ; Olivier Enc. Method. 6. I. p. 276. Donavan . Epit. of Nat. Hist. Fasc, 9. tab. ult. Diptera, Sequentibus nostris major videatur, Caput rufescens dente' utrinque ad os. Cornua oculifera thorace vix longiora, oculis globosis nigris. An- tenn& pallide seta nigra. Thorax niger, (collari rufescenti 2) Scutellum et metathorax nigra, spiwnis Aavis, illivs apicalibus adscendentibus, hujus late- ralibus intra insertionem alarum et halterum, ut in reliquis. Abdomen thoraci cum capite multo lon- 'gius, obovatum basi angustata, (rubrum ?) articu- lis tribus ultimis nigris. - Pedes flavi, femoribus anticis incrassatis, posterioribus summo apice uni« spinosis. Ale hyaline, paullo ante apicem macu- Ia parva ad cestam. Halteres pallidi, Ofvanstående beskrifning, år gjord efter v. Lin. NÉS FR och dess figur sammanlagde; ty vid granskning synas dessa ej uti allt åfverens- siåmma; dock tyckes mig figuren vara correctare e och mera upplysande år. beskrifningen, Så upp: 215 gifves 4 ex. i beskrifningen blott de tvänne sista segmenterna af abdomen att vara svarta, men på figuren förestållas de tre yttersta åga denna fårg. Antenners och Haltrernes fårg, Stemmatas nårvaro, osh låge, spinule apicales femorum posteriorum , m. m. nåmnas ej i beskrifningen, men synas nog tydligen uttryckte på figuren... Hvad fårg sjelfva abdomen åger, kan af ingendera med visshet ut- rånas. Deremot år åfven figuren högst sannolikt deruti felaktig, att den föreståller 4:de och' s:te Jon- gitudinella vingnerverna oafbrutit fortlöpande ån- da till vingens kant, Så mycket lår likvål vara otvifvelaktigt , att denna Diopsis Ichneumonea år ett alldeles skildt species från de nedanföre beskrifne. MNårmast sy- nes den vara slågt med D. apicalis, och öfverens- ståmma med densamma uti munnens och baklårens bevåpning, samt den flåckade vingspetsen. Der- emot visa sig straxt flere betydliga olikheter, såsom låget af vingflåcken, hvilken på D. apicalis inta- ger sjelfva yttersta vingspetsen; de mycket långre taggarne på den sednare artens scutellum, åfven«= "som dess enfårgade abdomen, Att dömma af figu- ren, synas åfven hufvudets horn, på D. Ichneumo- nea vara mera uppåtstående, och mindre utspårran- de, ån på de följande arterna. Denna arts råtta Fådernesland synes ånnu ej vara rått beståmdt. v, Linnés Dissertation låmnar en 'ånnu villrädig mellan Norra America och Guinea att gissa på. FABrRICIUS uppgifver Angola, Su= matra, Congo, men låmnar dock ej med såkerhet afgjordt, om det verkligen blott år ett och samma species som han från så älikar kindet erhållit, Ty Diagnosen passar på hvilken Diopsis som hålst, och uttrycken: abdomen atriwmn, ale hyaline, caput — Cornubus erefgtis (2) labii, — pedes testacei, ti- 216 biis posticis ”nigris, &c, synas snarare utvisa någon okånd art, och orden: ,WVariat forte sexu spinis thoratis atris et rufis” gör det misstånkt om icke hår tvänne arter varit i fråga. Sannolikt åger D. Ichneumonea sitt hemvist i Guinea, då alla ån kån- da arter af detta slågte tillhöra detta land. 2. Diorsts apicalis: rubra, abdomine concolore im= maculato , tborace nigro nitido; alis in sum- mo apice puncto fusco. Tab. VIL fig. 1. Hab. in Sierra Leona Africes, Dom. Prof. Ad. Afzelius, Mus. Dom. Schönherr. Magnitudo Seped. sphegai. Caput rubrum, ola: brum, nitidum, versus os attenuatum, ibique emar- ginatum, et utrinque spina acuta subrecta arcua- tum. Hausteilum pallide-testaceum. Frons con- vexa sulculo longitudinali parum profondo, linea- gue ”arcuata nigra in cornua oculifera desinente. Cornua cum oculis capite cum thörace: vix longi- ora, antice basi subcarinata, ferruginea, medio ob- » scuriora, apice anteriore nigra, ibique spina acuta nigra armata. Oculi magni globosi, in mortuis pallidi. Antenne rvfescenti-pallide, seta nigra, Thorax supra niger nitidualus, subtus investimento sub-fugaci cinereo opaco obductus, collari angusto concolore. Scutellum thoraci concolor, in apice spi- nis duabus flavis, validis, scutello plus duplo lon- gioribus, divergentibus ammatum. Spine due mi- nores flave, metathoraci, intra. alas et halteres, in- serte. Abdcomen thorace cum capite paulo longius, clavatum, (subtus tamen contavum,) rufo.ferrugi- neum, glabrum, nitidum, immaculatum, subtus pal- lidius, genitalibus fusciss Pedes omnes abdomini concolores, tibiarum tarsorumque - apicibus saturatio- ribus; femora antica reliquis multo crassiora (nor vero clavata); posteriora- linearia, summo apice uni- spinosa. Ai&e abdomine longiores, hyaline, disco 217 nonnihil infuscate, et ipso apice macula orbiculari fusca notate. Halteres albi, | AA Diopsi Tehneumonea Lin. differt h&c spe- cies presertim abdomine unicolore, et macula fu- sca alarum in summo apice, non ante illum sita, 3. DiorPsis macrophthalma: testacea, thorace atro opaco, abdomine sordide-testaceo ; cornubus .oculiferis dimidio corpore longioribus. "Tab, VII fig, 2. - Hab: in Sierra Leona. Dem. Prof. Ad. Afzelius. Mus. Dom. Schönherr. Magnitudo D. apicalis, sed angustior, preter colorem a reliquis valde distincta cornubus oculife- ris multo longioribus, magisque divergentibus. Ca- put testäceo-pellucidum, fronte brevi convexa, mar- gine orali dilatato, rotundato, omnind mutico. VWVer- tex inter cornåa subcarinatus, utrinque obsolete et leviter subsulcatus , antice linea transversa nigra, parum arcuata determinatus. Cornua oculifera di- midio corpore distincte longiora, testacea, apice ni- gricantia, latere anteriore sub-carinata, setis medii apicisque” nigris, Oculi subglobosi obscuri. An- tenne pallide. Thorax niger opacus, collari rufo- testaceo nitido. Scutellum testaceum, spinis duabus concoloribus adscendentibus; in illesis summo apice setula nigra terminatis, Spine metathoracis parvae flave. Abdomen thorace duplo longius, (in nostro, forte masculo, lineare,) sordide- testaceum opacum.: Pedes omnes testacei, femoribus anticis valde in- cerassatis, subtiliter crenulaiis, posterioribus simpli- cibus, apice muticis; tibi& postice in medio paullo crassiores, infuscate, rudimento annuli pallidi. Al longitudine abdominis, hyaling immaculate, apice vix obscutiore. Hakeres albi. 4. Diorsis signata: pallide-testacea, thorace fusto- cinéreo opacb, abdomine ferrugineo maculis 218 lateralibus Iacteis, tibiis posticis infuscatis-ans nulo pallido. Tab. VIL fig. 3. Hab, in Sierra Leona. Dom. Prof. Abd Mus. Dom. Gyllenhal et Schönherr. :Magnitudine variat, majores precedenti fere &quales, alie duplo 1 triplo minores. Statura et summa affinitas precedentis, sed preter colores dif- fert cornubus oculiferis multo brevioribus, et media fronte subcarinata, — Caput breve, testaceo-diapha- num, margine orali dilatato; frons convexa in me- dio carinula sat evidenti, que vero summo dorso canaliculata videatur, et posterius: in lineam nigram arcuatam cornuum abit. VWVertex subinequalis ut in -precedenti. Cornua oculifera thorace cum Ca« pite non longiora, crassiuscula, testacea, apice ni- gricantia, setis ordinariis nigris. Oculi obscuri, An- tenn&e testacee, seta nigra. Thorax supra fuscus, subtus lzete cinereus, certo situ colore margaritaceo fugaci micans, collari rufo-testaceo, Scutellum te- staceum, spinis adscendentibus scutello duplo lon- gloribus , concoloribus , summo apice setula nigra terminatis. Spinule metathoracis bine ordinarie breves, testacee. Abdomen thorace fere duplo lon- gius, in nonnullis, forte maribus, gracile lineare; in alis, forte femineis,. subclavatum;-in utroque sexu testaceum, segmento singulo, primo excepto , macula jiaterali Jagne his sepius margine confiuentibus, unde oriuntur fascie emarginate, qua- rum tamen prima evidentior, yix emarginata.. Pe- des testacei, femoribus anticis valde incrassatis sub- tus subtiliter crenulatis, RR simplicibus -muti. cis; tibie antice obscuriores, postice infascate, me. dio sub-crassiores annulo pallido. Ale hyaline -im- maculate. Halteres albi. Obs. In exemplaribus nonnullis caput et pedes saturatius testacei, nitidi, ip allis pallidiores, opacis 219 in uno. specimine .abdomen. subfuscum , maculis Ia: cteis ut in reliquis. 5. Driorsis nigra: nigra, alis fascia apicis lingari fusca. + Diopsis nigra Illig. Mag. VI, pag. 365. Hab. in Sierra Leona. > Diopsi Ichneumonea "minor, longitudine 3 lin; Corpus totum nigrum, non nisi tornubus oculiferis, spinis thoracis, pedibusque posticis brunnescentibus. Ale hyaline fascia lineari fusca ante apicem, Tho- rax vestimento cinerascente obductum. Femora an. tica etiam in hac specie incrassata. — (Confr. Illi- ger 1. cit.) På Tabellen VII förestållas: I. Diopsis apicalis. Fig. 1. Dess naturliga långd, Fig. 2. densamma förstorad. Fig. 3. Huf- vudet med Ögonen &c. mycket förstoradts sedt framifrån, Fig, 4, en antenn, mycket "förstorad. IL. Diopsis macrophthalma. Fig. 1. Naturlig storlek, Fig. 2. Densamma förstorad. Fig. 3, Hufvudet sedt framifrån, mycket försto« Ta TI. Diopsis signata. > Fig. 1. a 3 nat. stop. lek, Fig. 1. b, & förstorad. Fig, 3. a. 9 ; nat. storlek, Fig. 2, b. 2 förstorad. Fig. 3. Hufvudet sedt framifrån mycket förstoradt. 229 AFHANDLING Om de cryptogamiske vexter, som kom- ma under namn af Calicioidea; ") af ERIK ACHARIUS. Tredje Stycket. Beskrifning på nya Arter af denna Familj , med Anmärkningar och Tillägg vid de för- ut anförda, Sedan föregående tvenne Stycken af denna Af. handling författades, hafva ytterligare observationer och upptåckter redan gjordt ett tillågg nödvåndigt, Det år i fölgd håraf jag nu får den åran till Kongl, Vetenskaps-Academien aflemna denna tredje fortsått- ning af Plante Calicioidexe, innehållande: dels Be- skrifningar och Teckningar på nya Arter, till stör- sta delen Svenska, för hvilkas upptåckande veten: skapen i synnerhet har att tacka Hr Magister EL, Fries, såsom frukter af dess oförtrutna forskningar och som till vidare undersökning deraf vånskaps- fullt behagat lemna mig del — dels Råttelser och Anmårkningar vid de ärter, som jag förut anfört. Uti de Håften af English Botany, som dessa sednare år utkommit, åro äfven åtskilliga arter af + Fortsättning. S2 denpa Athandlings Första och Andra Stycke uti Kongl. Verensk. Acad. Handlingar för år 1815, p- 246, samt för 1216 p. 105 och 260. de 221 "denna familj upptagna, till hvilka jag icke ånnu haft utvåg få se alla originalerna; ej eller de de- lar af detta dyrbara verk, hvarest de åro beskrifne och tecknade. Då likvål en nöjaktig underråttelse om dessa arter icke borde saknas i detta mitt lilla arbete, för att gifva det samma en tillbörlig foll- ståndighet — och förenåmde hinder på det sått blifs vit afhjelpt, att jag genom utdrag af beskrifnins garna och figurernas afteckningar, hvarvid min Vån O. SwarTz lemnat mig sitt tillförliteliga bi- tråde — så har jag ej allenast blifvit i stånd satt att med all erfordelig noggranhet och möjeligaste - såkerhet afgöra, om de arter, hvilka i sednare To- merne af detta verk såsom nya blifvit ansedde, vore beståmt skiljde ifrån dem Jag beskrifvit, utan äfven upptåcka de irringar och oråtta benåmningar, som yppat sig vid de öfriga, samt anvisa dem sine, efter min tanke, behörigare stållen ibland dem, som redan i dessa Handlingar blifvit beståmda. Jag hade åfven Önskat få se den Lichenographia Britannica som Hrr TURNER och BORRER utar- beta, för att, som jag tror, af detta mycket lofvan- de Verk, få begagna de deruti förekommande upp- lysningar och nya upptåckter; men då det samma antingen ej ånnu belt och hållit utkommit, eller på långre tid ej kan hit anlånda, torde jag vid ett an- nat tillfålle framdeles få meddela, kvad så vål der- igenom, som af vidare RT för nårvarande -åmne kan blifva af nöden att tillågga, råtta och förbåttra, " LIMBORIA cyphelina. (Tab. VIIL Fig. 1.) IL. crusta tenui submembranacea albo.incana; apo- theciis erumpentibus sparsis supra planis subru- 222 gulosis cat attis; limbö tenui granutlatös- subcrenulato demum repando-flexuoso sublatero. Habitat in Helvetia ad corticem Laricis 8& Cembre. Deser. Crusta indeterminata submembranacea te- nuis corticem levigatam obducens, Apothecia incipientia crustulam protrudunt & supra eam tandem elevantur, ejusdem fere magnitudinis ac in Limboria fimbriata, sed supra plana ibidemqué tenuissime elevato-punctata rugulosa ac scabra, atra opaca, nullo inter discum & limbum dra sed in ambitu tenuiora ir- regulariter ac tenuissime granulato-crenulata, tandem subflexuosa quasi repanda vel lacera, Locus: post Limboriam sepincolam. Anm. Wid första åsigten, i synnerhet då Laf- husen åro yngre med' en något uppstående bråm, likna de dem hos Cyphelii slågte; men då ingen verkelig eller regelbunden bridd fins nes och således icke eller någon egen och åt- skild disk, så år det: nog tydligt, att denna art tillhör Slågtet Limboria, . För öfrigt hafva fle- ra af detta Slågtets arter mycken affinitet med Slågtet Dothidea. a) LIMBORIA fexella (Kongl. Vetensk. Acad. Handl, 1815: Pr 259): » hysterina: crusta tenuissima argentea; apothe= ciis a limbo longitudinaliter utrimque inflexo oblongis, demum difformibus subgyrosis, Habitat in Helveua ad ligna vetusta. LIMBORIA sSticiica. L. crusta tenvissima arachooideo - membranacea albo-canescente; apotheciis adnatis a limbo sub- 8) Frren Oh, Mycol, P. 2 223 inde elevato inflexo submarginante subregulari demum concaviusculis atris, supra scabridis. Lichen sticticus. Åch. Lich. Svec. Prodr. p. 16. Cyphelium sticticum. Kongl, Sv. Acad. Handl. 1815. p. 269. (ubi etiam synonyma reliqua.) Habitat in Svecia, Germania, Helvetia, Gallia, Anglia ad corticem Alni, Abietis. Pini & Quercus. Descr. Species minutula. Crusta propria vix ulla, sed tela incana tenuissima membranaceo -sub- arächnoidea, aliquando cano-rufescens, - Apo«- ghecia parva, sparsa 1, conferta , adnato-sessilia, atra opaca scabrida, initio spherica, supra pa- tum impressa 1; planiuscula demum concaviu=- scula limbo elevato tenui regulari inflexo, sub- inde. parum flexuoso, Ad Limboriam flexellam accedit magni- tudine”& aliquando habitu apotheciorum quan- do vetusta, et horum forma primeva & sca« britie in primis ab hac discedit. Locus: post Limboriam flexellam. Anm. Sedan jag ytterligare bekommit individer af denna| art med mera fullkomligt utvecklade Lafhus och underkastat dem alla en ny unders sökning, har jag blifvit öfvertygad om denne arts verkeliga plats under Limborix slågte 'och att den likså litet bör råknas till Cyphe- olia, som den fordom orått blifvit förd till Spherieg och Verruecarie. Jag får vidare åberopa hvad jag derom anmårkt på anvista stålle i dessa Kongl. Vetenskaps Academiens Handlingar, YPHELIUM ollare. (Tab, VIII Fig. 2.) C. crusta tenui demum subcartilaginea leviuscula cinerea; apotheciis cratereformibus adnate-ses- > gp silibus, disco plano subnudo nigro, dein a mar- gine excipuli eum superante soluto rimoso ela- bente, concavis totis atris glabriusculis. Habitat in Svecia ad parietes ligneos versus se- ptentrionem. Fries. Descer. Habitus-& magnitudo Cyphelii tym- - panelli vel leucomelani. Crusta parca le- vigata sed per 2&tatem subtuberculosa. Apo- thecia juniora poculiformia seu subtus convexa sed de cetero subcylindrica, intus mazedio b) repleta, disco plano marginem perpendicularem integerrimum tenuem vix adungente. In adul- tis discus fere nudus & a margine magis pro- minente omnino circumcirca solutus observa- tur, rimosus evadit ac dilabitur, excipulum concavum nudum fere nitidum relingquens. Om- ni &tate apothecia tota atra nuda glabriuscula. Locus: post Cyphelium leucomelas. Anm, Antingen bör denna tillika med Cyphel, leucomelas och nåstföljande Cy phett. pile- atum anses såsom artföråndringar af Cyphel. tympanellum, eller alla tre utgöra sårskilda species. Ehuru likheten dem emellan år be- tydelig, synes det dock enligare med råtta för- hållandet att de skiljas åt såsom egna arter, enår de med tydlige, varaktige och bestämda skiljemårken hvar för sig åro utmårkte, samt ej tråffas med hvarandra blandade der de nå- gon gäng nåra tillsammans vexa, utan intaga. då särskilda stållen. CYPrBE- 5) Med denna term har jag velar utmärka den af pulverlika korn bestående massa, som uppfyller Tafhusbägaren hos Slägret Cy- helium och Calieium, samt äfven förekommer inom Eaf- föl hos Spherophoron, Rhizomorpha och Roccel- la, hvarom vidare uti den Terminologi jag framdeles ärnar rgifva- / ; 225 CyPHELiumM pileatum. (Tab. VIII Fig 10.) C. crusta leyigata glauco-albicante; apotheciis sus perficialibus subgregariis cratereformibus demum poculiformibus glabris aterrimis, disco pulvera- ceo-floccoso tandem valde prominente marginem coarctatum obtegente eogie duplo latiore. Habitat in Svecia supra lignum denudatum truns corum. Fries. Deser. Species inter majores, Crusta effusa ci- nerascens tenerrima nitidiuscula, sed vetusta & genuina crassior cartilaginea sparsa-inzequabilia subrugulosa, Apothecia sessilia plerumque plura aggregata, ,excipulo primum subgloboso dein cratereformi & subcylindrico, superficie glabra atra, margine proprio interdum quasi instructo ac coarctato, disco prominulo demumque ma- gnopere dilatato convexiusculo pileato s. cri- stato, marginem excipuli obtegente & supra eum valde extenso hocque duplo fere latiore, fur- fure atro obducto scabro, tandem elabente exci- pulum concavum relinquente C y phelium ol. lare assimilat, sed disco extra & svpra marginem multum prominente ac ibidem libero &-ab hoc & a reliquis notis congeneribus satis. distinctum, Locus: post Cyphelium oilare, QYPHELIUM? ferrugineum. C. crusta tenui subtartarea granulata sordide al- bicante3; apotheciis subsessilibus turbinato-cya= thiformibus, disco pallide ferrugineo, margine passim subfiexuoso irregulari sublobatogue, så Calicium ferrugineum. Engl. Bot. V. 55, Tab. 2473. — Turn. & Borr: Lichenogr. Bris. Habitat in palis Anglie. : Zocus: post Cyphelium adspersum. KK. Vi: 4. Handl. r8vp. St. IL 105 292 Anm. Enligt Figur och beskrifning på anförda stålle'i Engl; Botany synes denna art; hvil- ken jag för öfrigt ej kånner, både vara ny och kanske hörande till Cyphelii slågte, skild genom Lafbålens olikhet ifrån Cyphelivm adspersum åfven som genom diskens fårg m. m, ifrån Cyphel. scabrosulum, så framt den icke endast företer nyss utvexta eller ofull- komliga och vanskapade individer af Calici- um mutabile (hår nedanföre) och dess art- föråndring 4. roscidum, med ånnu ej dana- de lafhusskaft. Kantens eller bråddens defigu- ration synes ock föranleda till den misstankan att arten snarare tillhörer Calicii slågte; ty ännu har jag ej funnit att den samma på ett dylikt sått föråndras hos Cyphelii verkeliga arter, CYPHELIUM viridulum. (Tab. VIIL Fig 5.) C. crusta e moleculis difformibus floccoso-glebu- I losis aggregatis composita, rimulosa pallido-vi- I rescente; apotheciis superficialibus sublentifor- mibus, subtus nigris opacis, supra olivaceo- viridi«pruvinosis, disco planiusculo marginem subobsoletum 2&Xquante, Habitat in Svecia ad truncos alneos vetustos. Fries. Desctr. Species parva. Crusta effusa ad oculum armatum rimosissima, € granulis s. granis dif. formibus aggregatis & quasi subimbricatis pal- lidis & saturatius viridulis conflata, subiculo tenui albo superstrata. Apothecia minuta rarius sparsa, subtus corivexiuscula nigra opaca, supra plana demum convexiuscula & furfure ferrugi- neo s. olivaceo-viridi adspersa; margine a di- sco, hunc &quante vel. rarius param superante N227 vix distincto vel perspicuo. Pruina ferruginea interdum evanescit. Locus: post Cyphelium eta br RTR CYPHELIUM disseminatwm. (Tab. VIiu, Fig..3.) C. crusta tenuissima membranacea argenteo - niti- diuscula vel subnulla; apotheciis. innato-emer- gentibus cratereformibus substipitellatis atris opacis, disco demum dilatato convexiusculo ir- regulari furfuraceo cencolori, tandem subferru- ginoso, marginem obsoletum obliterante. Habitat in Svecia ad lignum denudatum trunco- rum Abietis, in quo a radice ad ramos usque ordine quodam regulari quasi disseminatum vel sparsum adparet. Fries, ; Descr, Species minuta. Crusta, si adest, tenerri- ma coherens levigata cinerascenti-alba.. Åpo- thecia e ligni substantia & inter ejus fibras emer- gentia ibidemque quasi stipitello: supra lignum vel crustam vix visibili instructa atra opaca, juniora minutissima subglobosa leviuscula supra impressa s. Concaviuscula & inde: quasi margi- ne obtuso coronata apparent. Hic postea fere evanescit & discus magis elevatus tandem con- vexus evadit, dilatatur atque apothecium totum supra efformat, furfure atro, aliquando ferru- d Bitr tincto, obductus, ambitu subinde irregu- Jari floccoso. LEocus:. post Cyphelium viridulum, a quo, duplo etiam majore, mode crescendi, cruste natura & forme indole certe distinctum. CYPHEEIUM atomarium. - (Tab. VIL Fig. 4.) C. crusta tenui membranaceo .subcartilaginea al bissima ; apothéciis sessilibus turbinato - poculi- formibus atris'opacis, disco intra marginem te- 228 : nuem erectum vel subcoarctatum cConvexo des mum prominente furfuraceo concolori, Habitat in Svecia ad corticem crassam wvetustam Betule albe. Fries. Descr. Species perexigua. Crusta effusa tenuis se solidiuscula apparet & levigata, tamen ob cor- ticem subjacentem inzequabilis ac interrupta, lactea. Apothecia juniora omnino sessilia, sub- tus & supra convexa hincque subglobosa vix marginata; magis adulta turbinata atque hanc ob formam ad basin tenuiora & quasi brevissi- me «stipitellata, margine perspicuo tenui nudo fere coarctato, disco convexo, illum superante & demum valde prominente furfuraceo conco- lore, eodem fere modo acin Calicio cervi- culato. å . A Cyphelio turbinato omnino distinctum & multo minus. Locus: post Cyphelium disseminatum. - CYPHELIUM leucocephalum, (Tab, VII Fig. 7. 2.) C. crusta tenui subcartilaginea demum subrimulo- sa sordide incana submurina; apotheciis sub innatis subglobosis; disco intra marginem Co- arctatum punctiformi, totis utplurimum albo- pulverulentis. Verrucaria leucocephala, Achar. Lichenogr. Un. p. 286. — Ej. Meth. Lich. p. 116. Pyrenula leucocephala. Ach. in Berl. Magaz. 1812. p. 32. Tab. 2.f. 24. (vitiosa) — Ej. Synops. Lich. p. 126. Spheria leucocephala. Ehrå. Cr. Dec. n. 290. — Pers. Synops. fang. app. p. XXVIL Lichen colliculosus. Hope. Enum, Lich. p. 17. TOK. fi 2v 229 Habitat ad corticem duram Juglandis aliarumque arborum, in primis Europ&e meridionalis. Locus: post Cyphelium picastrum. BB. elatinum : (Fig. 7. b.) crusta tenuissima sub- membranacea albicante; apotheciis craterefor- mis-subglobosis nigris subnudis, disco latiori a pulvere denso albo convexo prominente Rargn nemque obtegente. Habitat in Svecia ad corticem Abietis. Apotheciorum magnitudo ut in Cyphel, leu- cocephalo &, sed ab hoc differt in primis eruste natura ac colore. | y. amphibolum: (Fig. 7 e d.) crusta tenui sub- tartarea inequabili demum rimosa lacteo-palli- da subcesiaque; apotheciis subglobosis albo= pruinosis demum dilatatis: disco elevato plano- convexiusculo märginem 2quante subnudo. "Verrucaria leucocephala B. amphibola. Åck, Lichenogr. Univ. I, ce. — Meth. Lich. I. c. | Pyrenula leucocephala 3, amphibola. Ach. in Berl. Magaz. I. e.— Syrops. Lich. lc, Lichen anplibalas Ach. Prodr. Lich, p. 29. Habitat in Svecia ad corticem Quercus. vetustam. Arpkrsga per etatem majora quam in variett. « & B. crusta etiam crassior aliterque colorata. Anm. Vid ytterligare undersbkning af denna art har jag funnit: att den likså litet bör föras till Verrucarie eller Pyrenule slågte, som till Spherie; ty efter hvad Jag genom förstorings-glas 'kunnat erfara, finnes i inom dess Iafhus ingen verkelig kärna (nucleus) hvarige- nom den vore beråttigad att råknas till först- nåmde Slågten, ej eller den gelatina fluxilis som Spheri& hysa, utar består den fyllnad 239 (mazedium) som upptager inre uthålkningen af lafhusbågaren (excipulum) eller dess disk, af ett tått hoppackadt doft, som då det i vatten macereras, antager en slags genomskinlighet och sålunda lått kan misstagas för en verkelig kår- na. Analogien med Cyphelium picastrum och Cyphel incrustans, imellan hvilka denna utgör liksom en medel-art, bevisar för öfrigt, så vår förhållandet "af lafhuset och der- af beroende utseende (habitus), att Cyphe- 1ii Slågte år det sanskylldiga hvartill den bör föras, Dessutom har jsg sett huru de gamla lafhusen på artföråndringen 8 (amphibo- lum) åfven bekomma en upphögd platt till och med kullrig svart disk, som blifver både jemnhög med och öfverstigande den utvidgade kanten, liksom på andra 'arter af Slågtet Cy- phelium, hvilket, om så skulle behöfvas, ån ytterligare synes bestyrka behörigheten af dess 'nu gifna plats under detta Slågte. CYPHELIUM /ucrustans, (Tab, VIL Fig. 6.) C, crusta leprosa floccoso-pulveracea albo-cinera- scente; apotheciis superficialibus poculiformibus demum cylindraceis nigris, disco amplo crasso pulveraceo incano marginem superante ac ob- tegente, Habiiat in Svecia ad fissuras rupium supra ter- ram, muscos destructos & folia dejecta. Fries, Deser. Species inter minores. Crusta effusa mol- lis pulveracea parum crassa albicans, muscos putrefactos in primis incrustans, ÅApothecia spar- sa 2 - 3 sepenumero aggregata, superficialia ini- tio subglobosa margine contracto, demum po- culiformia - subcylindrica, margine erecto ob- tuso, extus nuda atra vel e cruste pulvere 23. pruinosa, disco demum lato -plano furfure dens so Crasso incano velato, rarius nudiusculo. [In hoc strato pulveraceo disci aliquando prominet globulus centralis flavicans. = Apothecia quam in Cyphelio leucocephalo majora & ma- gis cylindrica. Cruste natura atque loco cre- scendi preterea ab hoc omnino discrepat, quare non ,potui non ut propriam speciem distinguere. Locus: post Cyphelium leucocephalum CALICIUM pusiolum. (Tab. VIII Fig. 11.) C. crusta tenuissima glabra lactea ; apotheciis cla- vato - turbinatis , demum excipulo evanescente subglobosis atris nudiusculis, stipitellis brevi- usculis filiformibus inferne pallidis tandem to- tis nigris. Habitat in Sveeia ad ligna Alnea levigaia, Fries. Y Descr. Species perexigua, Crusta effusa parca sub- - membranacea levigata albissima. Apothecia pro ratione etatis figuram variantia; formantur enim primo ab excipulo clavato-turbinato , disco nul- lo 1. imperceptibili; dein hic dilatatur atque ita intumescit ut cum excipulo in unum Ccor- pus coalescat & hoc postremo excludat, capi- tulumque tandem globosum exhibeat nigrum aut subinde pruina subfuscescente adspersum. Stipitelli graciles breves, aut toti aut ad basin tantum pallidi, per &etatem superne vel tott obscure fusci & nigri glabriusculi nudi. E notis datis satis patet a Calicio sub- tili, minutello & pullatulo emnino di- stinctam speciem offerre. Locus: post Calicium cerviculatum 432 CAtriciuM flexipes. (Tab VIIL Fig mo) C. crusta tenuissima pallida subnulla; apotheciis turbinato -subglobosis atris, disco demum pro- minente pulveraceo, stipitellis filiformibus lon- oissimis flexuosis prostratis corcoloribus opacis, Habitat in Svecia ad ligna abiegna subputridz, locis umbrosis. Fries. Descr, Species inter omnes longissima. Crustavix ulla. Apothecia capituliformia ata opaca, ex- cipulo subiurbinato, disco convexo prominule flocculis minutissimis scabro, marginem supe- rante sed non obtegente. Stipitelli graciles lon- oissimi filiformes, totigue ejusdem crassitiei non raro decumbentes seu prostrati å quasi repen- tes, sepissime fexuosi atri opaci, aliquando . divisi & plerumque plures ex eodem puncto progeniti. Similitas multa cum Calicio haustella- ri, sed differt apotheciis majoribus, stipitellis longioribus filiformibus nec attenvatis, huc il- lue flexis nec strictis, humectatis vero utpluri- mum sese erigentibus, An ambo Stilbi Spe- cies sunt, xetate mutate, docebunt ulteriores observationes. Zocus: post Calicium haustellare. CALICIUM Jlenticulare. (Kongl; Sv, Vetensk, Acad. Handl: 1816. p. 262.) 3 baeillare: CTab. VIIL Fig. 8.) crusta tartarea verruculosa incana; apotheciis lentiformibus atris margine acuto, kina subinde cineraseente, stipitellis longis cylindricis nigris subopacis. Habitat in Sveeia ad corticem Fini, Destr. Crusta indeferminata crassiuscula solidior gryfulafe-verruculosa superficie subpruinosa al. 233 bo-cinerascens. Apothecia ut in Calic. lenti- culari «, sed aut tota atra, aut subtus rore . glaucescente obducta. Stipitelli longiores quam in hoc & ejus varietate B. clavulari. Ob habitum omnium partium: cum Calie: lenticulari consimilem, licet crusta diverse sissima sit, satius duxi varietatem bujus face- re, quam ut propriam speciem proponere. CALICIUM spheroidale, C, crusta tenui leproso-pulveracea subdispersa via ridi-flavescente; apotheciis subglobosis, excipu- Jo poculiformi obscure cinerascente, disco ater= Timo Rv BULYTTKEN stipitellis brevibus nigris. + Lichen spherocephalus. Engl, Botany VV. 6; Tab. 414. — Veb. Fl. Goetting, Mucor lichenoides Relh. Fl. Cantabr. — Wither, Årrang. Trichia lichenoides Sibth. FI. Oxon. Clathrus cinereus. Huds. FL Angl. Coralloides » . , Dillen. Hist. Muse: p. 78. Tab. 4. f3 Habitat in Anglia ad corticem vetustam Quercus & aliarum arborum. Locus: best Calicium lenticulare. Anm. Då jag ej med såkerhet kan anse denna såsom en artföråndring af Calicium lenti- culare eller någon annan, har jag trodt så- krast vara att tills vidare upptaga den såsom en egen art, emedan lafbålens beskaffenhet och öfriga delars förhållande synes ytterligare for- dra Hel i synnerhet som jag ej ånnu sett spes cimina deraf, som båttre och med mera viss= het kunnat upplysa mig. Hvarföre namnet spherocephalumaf mig ej blifvit bibehål- lit, dertill har jag redan anfört mina skål uti anmårkningarne till Calic. lenticulare uti Kongl. Sv. Vet. Acad. Handl; 1816, p. 263. Några af de nu hitförda i Engl. Botany upp: gifne synonymer torde dock kanske åfven så rått kunna föras till Calic. lenticulare el- ler dess var. B. clavulare, CALICIUM mutabile. (Tab. VII. Fig. 13.) C. crusta' tenui subcartilaginea glabra demum ru- gulosa cinerascente; apotheoiis lentiformibus su- pra flavo-pulverulentis, disco marginem primo inflexum crassum vix &equante demum conve- xo umbrino nigroque marginem obtegente, sti- -pitellis brevibus crassis excipuloque nudis'atris. I Habitat in Svecia ad lignum vetustum Quercinum. I Descr. Species medie magnitudinis. Crusta effu- sa glabra plicato-rugulosa -albo-cinerascens. Anpothecia valde variant & forma & colore. Ju- 'niora subsessilia 'turbinato-pyriformia tota nigra disco punctiformi, stipitellis brevissimis. In statu perfecto apothecia fere cyathiformia, disco primum concaviusculo dein plano vel in medio elevato furfure flavissimo suffuso margineque tumente eum szepius superante nigro nudo aut flavo-pulverulento cincta. WVetusta lentiformia disco convexo sub-hemispherico umbrino vel nigro, marginem tunc expansum tenuem obte- gente, stipitellis cylindricis breviusculis crassis glabriusculis & uti excipulum, postremo dila- tatum planiusculum, nigris, Calicio discoidali (Kongl. Sv. Vetensk. Acad. Handl. 1816, p. 266.) affine est, sed robustius, stipitelli etiam breviores validiores & apothecia quam in illo majöra aliter colorata 235 ac formata. Tamen, licet rarissime, pulvis al bus in disco Calicii mutabilis etiam ob- servatus est. Forte ad hanc speciem pertinet: Calicium adspersum 'Sclunnach. Emwum. Plant, Se- . länd. '2. p. 181. n. 1363... Cfr. Kongl. Sv. Vet Acod. Handl. 1816, p- 281. Locus: post Calicium hyperellum. Sequentes sibi.associat varietates isthec Species, B. roscidum: crusta subcartilaginea granulato-ru- ulosa cinerea3 aporheciis turbinatis demum len- tiformibus irregularibusque, disco margineque ferrugineo-pulverulentis, subinde totis atris vel cinerascentibus, stipitellis 'breviusculis crassis cylindricis atris opacis. Calicium roscidum &«. Kongl. Sv. Vet, Acad, Handl. 1816, p. 275. (ubi synonyma, Figg. & reliqua.) Anm. Till denna, ånnu förmodeligen ej utvåxt, eller med sine lafhusskaft försedd, kanske åf- ven vanskapad, torde kanske höra: Cyphe- lium ferrugineum (v. supra p. 225) eller Calicium ferrugineum. Engl. Bot. l. t. y. pinastri: crusta leprosa granulato-subpulvera. cea sordide cinerascente3; apotheciis poculifor- mibus nigris, disco planiusculo umbrino mar- ginem &quante, stipitellis brevibus excipulo concoloribus. Calicium roscidum 43. pinastri. Kongl. Sv. Vetensk. Acad. Handl. 1816, p-- 270. (ubi synonyma, Figg. & reliqua.) Caticium peltatum. (Tab. VIII. Fig. 9.) C. crusta subcartilaginea plicato-granulata sordide luteo-vireecente; apotheciis lentiformibus sub- globosisque, excipslo umbrino tandem plani- 236 usculo, "disco convexo albo demum subgloboso griseo nigroque, stipitellis longis sursum atte- nuatis deorsum crassioribus compressis atris ni- tidiusculis. Lichen hyperellus. Engl. Bot. V. 24. Tab. 1832. (saltem figura potius hoc, quam Cal, hyperellum exprimere videtur.) Habitat in Svecia, Anglia, ad casas vetustas ligneas, - | j Deser. Species inter magnas & longiores. Crusta e granulis difformibus formata luteo virescens. Apothecia j juniora poculiformia, disco plano mar- ginem &quante, adulta globosa. Excipulum cum suprema parte stipitelli ferrugineo-umbris- num postremo explanatum & margo ejus in hoe€ statu patentissimus horizontalis disco intume- scente obtectus. Hic non raro hemispheericus & subglobosus primo pulvere albo dein etiam griseo adspersus tandem niger evadit. Stipi- zelli longi erecti a basi crassiori sepius com- pressa sensim sursum attenuati atri, ad oculum armatum elevato-punctati s. scabriusculi at si- mul nitiduli apparent, versus excipulum sub- inde rore umbrino tineti. | Pulchra admodum species, Calicium hy- perellum inter & Calic. trachelinum quasi intermedia, sed ab utroque forma stipi- tellorum, habitu & colore excipuli ac disci sa- tis diversa. Loeus: post Calicium mutabile. CALICIUM &ruginosum. C. crasta tenui subtartarea subgranulata xrugino- so-grisea; apotheciis subturbinatis, excipuloicy- athiformi atro, disco convexo nigrosbrunneo, 237 stipitellis longiusculis tenuibus sursum crassio: « ribus excipulo concoloribus. + Calicium 2&ruginosum, Engl. Botany V. 35. Tab. 2502. Habitat in Anglia ad asseres vetustos. Locus: post Calicium peltatum. Anm. Troligen en egen art och skild ifrån både Calicium hyperellum och Calic. pel- tatum, hvilka den likvål nårmast liknar. Laf. bålen blifver åfven med tiden nåstan hyit. CALICIUM picastrellum. C. crusta leproso-pulveracea pallide viridi-cine« rascente; apotheciis globoso-pyriformibus, €x- cipulo oblongo- ventricoso fusco margine coar- ctato, disco minuto brunneo, stipitellis tenuibus brevissimis cylindricis nigro-fuscis. + ' Lichen acicularis. Engl. Bot. V. 33. Tab. 2385. (exclusis synonymis.) Habitat in Anglia ad corticem Pini annosam, Locus: post Calicium brunneolum. Anm. Denna art kommer vål enligt beskrifning och figur i Engl. Botany ng nåra min Calicium brunneolum och Calic. hispidulum; men i anseende till Lafbålens och diskens stora olikhet samt de mycket korta Lafbhusskaften, synes den icke med skål kunna råknas såsom artföråndring till någondera. För ingen del bör den förblandas med Conioecybe furfu- racea Q. acicularis (Kgl. Sv. Vet. Acad, Handl. 1816, p. 288.) såsom på förenåmde etål- le anfört år, hvarföre jag ocks2 till undvikan- de af vidare missförstånd och oreda genom ett falskt, nådgats gifva denna art ett eget och nyit namn, 238 CONIOCYBE griseola. (Tab. VIII Fig. 14.) C. crusta tenuissima albicante vel subnulla; apo- theciis demum subglobosis umbrino- -geiseis prui: nosis, stipitellis breviusculis filiformibus cine- reo - pulverulentis. Habitat in Svecia ad truncos aläeos semiputridos. Fries. | Deser. Coniocybe stilbea minor. Crusta vix ulla. — AZpotkecia juniora subturbinata flavican- tia, adulta subglobosa furfure griseo obducta, hoc deterso fusco-umbrina. Stipitelli breviusculi recti, in. infantia pallidiores demum nigrican- tes, semper pruina. cinerea contaminati, A Coniocybe stilbea species omnino distincta videtur; differt enim statura minori, apotheciis fere IDRes & stipitellis gracilibus brevioribus cinereoque.pruinosis, Lotus: post Coniocybem rr odan, Anmårkningar och Tillågg Vid Synonymien af de i Första och Andra Stycket beskrifne Arter. : / LIMBORIA corrugata. (Se dessa Handlingar. 1815, Pp. 259:) Lichen graniformis. Engl. Bot. V.. 21. ah 464. Obs. Male autem in Engl. Bot. quzedam apothe- cia stipitellata pinguntur. Hec enim ad Ca- lic. mutaDnile ÅL hyperellum pertinent, apud que interdum vel in initio sessilia qui- dem sunt, at simul cum apotheciis Limboriz nostre inque eodem loco cum hac non. raro occurrentia. Procul dubio ir specimine, quod 239 olim 'ad Clariss. SmitH misi, he due species juxta & simul crescentes obvenerunts nec ta- men ideo confundende, neque apothecia Lim- borie corrugate umquam stipitellata a no- bis inventa sunt. LiMBORIA »”egularis. (1. c. 1815. p. 260.) Lecidea abietina. Achar. Lichenogr. Univ. p. 188. Ej. Meth. Lich. p. 54. Ej. Synops. Jb Pp. 30. Lichen abietinus. — Äch. in Kgl, Sv. Vet. Acad. Hund. 1795. (Vi XVI.) ps 137. Tab: "5: uf. 7. Ej. Lich. Sv, Prodr. p. 57. Engl, Bot. Ko MM. Tab. 1682. Obs, Postquam plurima hujus speciei individua viva jam observaverim, alioque ab amicis ali- unde advecta comparare occasio- fuerit,' atque omnia in vario Lichenis statu ulteriori exami- ni subjicerim ,' expertus didici: Limboriam regularem”a pristina mea Lecidea abie- tina specie omnino non distinctam esse, Va- riat enim apotheciis concavis & planis: immo convexiusculis, limbo plus minus inflexo atque expanso, supra nudis glabris subnitentibus vel farina grisea tam in medio disci quam inr lim», bo tantum obductis. Ambigit inter Limbo- rias & Lecideas hzecce species, sed ob ra- tiones in his Actis 1815. (V. RXxVv.) p. 261 allatas, ad Limborie Genus POR re- ferendam esse judicavi. CYPHELIUM fympanellum. (1. c. jak 5:ipo 263: Obs. Tympanis saligna Tod, huc relata, secundum descriptionem '& figuram Auctoris, aliam potius speciem indigitat ln. ad nostram vix pertinere videtur. a YPHELIUM furbinatwm, (1. C. 2815, P- 46 Calicium sessile Engl. Bot, V. 35. Tab. 2526. 240 - Cexclusis synonymis Persoonii & Acharii, forte etiam Witheringii.) | - Spheria sphincterina, Sotwerb. Fung. p. Obs. Pro una & eadem Specie in Engl. Botany ut apparet habita sunt Cyphelium stigo- nellum & turbinatum postratia, quum am: bo, sed tamen neutiquam simul, & mixta, in thallo Porin&e pertuse provenire solent; sed descriptio & figure ibidem date cum Oy- | phelio turbinato omnino: quadrant, Sic I preter antea citata, ad Cyphelium turbi- natum referri etiam debent jam allata syno- I nyma. Tamen figura una ex auctis in Engl | Bot. I. c. Cypbelium stigonellum no- I strum exprimere videtur, unde dubii sumus an I Calicium :sessile Tum: & Borr. in Li-I chenographia Britanica 1. p. 128, etiam cita> fi tum, ad Calicium stigonellum vel tur- I bBinatum pertineat. Idem forte valet de Li- I chene gelasinato Wither. Sed secundum I ejus descriptionem hic potius cum typer lig | stigonello convenit, CALICIUM subtile. (1. c. 1816, P. nd Liehen debilis. Engl. Bot, V.. 35. Tab. 2462, . Calicium debile. Turn. €? Borr. Lichenogr. Brit. Coralloides = + - « Dillen. Hist. Musc. p. 78. Tab. 14. f. 3. A? Obs. Potius hujus speciei quam Calicii parie tini sunt synonyma isthec memorata. Etiam Trichia spherocephala Hoffm. Veg. Crypt. Tab. 4. f. a. quam antea sub Calic. lenticula- a I. clavularte atteli, potius ad prasentem gpeciem releganda. ; CALI+ 241 CALICIUM £erviculatwm, (1. c. 1816, p. 119.) Calicium curtum. Engl, Boi. V. 35. Tab. 2503. Turn. & Borr. Lichenogr. Britan, Obs. Cum hoc nostro potissimum convenit Cali- cium citatum, nec distinctam guamdam, ut ap- paret, efficit speciem. CALICIUM haustellare. (1. C. 1816, p. 122.) Mucor ater. Batsch. El. Fung. p: 157. n. 5. Obs. ÅA. nostra specie vix differre videtur hec al- lata Batschii. CALICIUM parietinum. (I. c. 1816, p. 260.) Obs. Huc forte pertinent Synonyma sequentia; de quibus in Kongl. Sv. Vet. Acad. Handl. p. 265, mentionem injecimus, nempe: Mucer spherocephalus Linan. FL Svec. 2. p. 461. Stemonitis spherocephala Gomel. Syst, Linn. Clathrus spherocephalus Liljebl. FI. Sv. 1. p. 401. CALICIUM lenticulare. (1. c. 1816, p. 262.) Clathrus spherocephalus. Bolt. Fung. Tab, 94. f. 1. Obs. Ad hujus Speciei variet. 3. clavulare (1 C. Pp. 263.) procul dubio referendus: Lichen clavellus. Engl. Bot. V. 21. Tab. 1465. quamvis ex figura vix cognoscibilis. CALICIUM chrysocephalum. (1. c. 1816, p. 269. Calicium chrysocephalum, Engl. Bot. V. 35. Tab. 2508: CaAaLriciUm frobinellum. (I. c. 1816, p. 270.) Lichen trabinellus. Engl, Bot, V. 22. Tab. 1540. (mala.) | Obs. Si figuram magnitudine auctam in Engl. Bota- ny. datam consideramus, facile induceremur cre- dere aliam quamdam speciem ibidem representa- K. VV. AV Handl. i8iys St. II 16 242 tem esse ; saltem parum convenit cum ea, quam secundum naturam & specimina optima, gqu2- que ipse ex eadem manu ac loco habeo, fide- lissime delineavi 1. c. Tab. 8. f. 2. CALICIUM Ifrachelinum. (1. c.- 18106, Pp. 272.) Embolus sepulchralis.' Batsch. El, Fung. 1. f. 113. Obs. Hocce syronymon sub Calicio lenticu- lare I. clavulare I c. p. 264 adduxi, sed secundum figuram Batschii, ubi excipulum sor- dide flavidum depingitur, potius ad Calic. trachelinum referendum est. CONIOCYBE stilbea. (1. c. 1816, p. 286.) Calictum cantherellum. Engl, Bot. V. 36. Tab, 2557: Mucor. Linn. FI. Svec. 2. p. 462. n. 1291. Michel. Gen. 213. Tab. 91 f£. 2 CONIOCYBE furfuracea. (1. c. 1816, p. 288.) Lichen capitatus. Åchar. Lich. Sv, Prodr. p. 86. Lichen sulphureus. Liljebl. F!. Svec. Ed. 1. Clathrus virescens. Huds. Fi. Angl. Clathrus sulphureus. Liljebl. FI. Svec. Ed, 2. Mucor furfuraceus, Batsch. El. Fung. p. 157. Mm 4. B. acicularis. (1. c. 1816, p- 288.) Lichen sulphureus. Retz. in Kgl. Sv. Vet. Arad, Handl. 1769. | FIGURERNAS FÖRKLARING. Tab. V. Fig, 1. a. Limboria cyphelina 1 naturlig storlek på bark. b. c. d. frånskilde Lafbus förstorade, hvar- af ett (b.) år på sidan sett, de Öfris ge (c. d.) uppå. Fig. 2; [Se] [sb] 243 Å Cyphelium ollare 1 nat. storlek på tråd. c. d. förstorade Lafhus på sidan sedde, både med hel: och fylld disk (b.) och den samma sprickfull (c.) samt utfallen med tom uthålkad Lafhus- skål. (d.) - Cyphelium disseminatum 1 nat. st. på tråd. . c d. förstorade Lafbus på sidan sedde, yngre och åldre. Cyphelium atomarium 1 nat. st. på bark. . C. d. Lafhus deraf förstorade och på si- dan sedde, yngre och åldre, . Cyphelium viridulum i nat. st. på tråd. b. den samma förstorad. & » » d. ånnu mera förstorade Lafbus deraf på sidan sedde, ett yngre (c.) och ett ål. dre (d.) med en del af Lafbålen., . Cyphelium incrustans i nat. storlek på för- mutltnad mossa, . C. dess Lafhus förstorade och på sidan sedde yngre och åldre. . Ett Lafhus med en gul spherisk upp- höjning midt på disken. . Cyphelium leucocephalum oa, dess Lafhus för- storade, yngre och åldre på sidan sedde. . Lafhus af artföråndringen 8. elatinum , och FOA — JY. GAO kere 3 yngre och Sfdee på sidan sedde. . Ett af desse sednare uppå sett. . Calicium lenticulare y. bacillare i nat. storl. . förstorade individer deraf i olika åldrar med tillhörande Lafbål. . Calicium peltatum i nat, storlek. . förstorade individer deraf i olika åldrar med tillhörande Lafbål. 244 Fig. 10. IT. 12. 13. 14. DHD for TD . Cyphelium pileatum i nat, storl. på tråd. » C. d. förstorade Lafhus på sidan sedde af olika åldrar, . En Lafhusskål med utfallen disk. . Calicium pusiolum i nat. storlek. . förstorade individer deraf med tillhö- rande Lafbål på tråd. . Calicium flexipes i nat. storlek. . förstorade individer af den samma på tråd. . Calicium mutabile 1 nat. storlek. . förstorade individer deraf i olika åldrar med dertill hörande ILafbål. . Coniocybe griseola i nat. storlek. . förstorade individer deraf på tråd. RK 245 EERO OA) GITTAN r— — — — — — >> vv 2 UPPSTÄLLNING af de i Sverige funne Vårtsvampar (Scleromyci); af ELIAS FRIES. (Fortsättning +.) IL MACULAREs. Hylshysen frie, utan egentligt fåste, men flera tillhopasittande på en tunn utbredd flåck. 145, SPHJERIA malina , spherulis sparsis ovatis asto- mis roseo-rubris, macule aurantiace immersis. Fries Obs. Myc. 1. p. 179. Ke Le OSA MD Högst sållsynt på Åpplen, som ånnu sitta på träden. Flåcken ganska tunn, rundad, nåra 3 tum bred, till fårgen höggul, men blir under torkning blekare. Hylshusen ganska små, utan tydlig öpp- ning och endast med spetsen något utstående. Anm. Flåcken hos arterne af denna afdelning är så tunn, att den intet kan få namn af skorpa, Den uppkommer endast af vexestållets förtvinan- de; hvarföre ock alla hithörande arter endast tråf- fas på vexters blad, stjelkar o. d. Hos någre ar- ter hörande till S. Znmerse (O) betåckas vål ock Hyls- busen af en fåcklik skorpa; men den uppkommer af fröslemmet t. ex. hos Sph. fimeti, cutypa &c. - +Y Se föregående Stycket, 246: 146. SPHERIA ZEcidti, spherulis sparsis globosis badiis e macula lutea emergentibus, ostiolo nigro. Sph. hypophylla. Rebent, fl. Neom. p. 370. Vexer på öfra, högst sållan undra, sidan af de flåckar Ecid. cornutum, penicellatum m. 1. bilda på bladen af Rönn, Appel. Hagtorn co. s. v. Som den på förde stållen aldrig saknas, fruk- tar jag, att den icke år någon verklig Spheeria. Flåcken år bevisligen intet annat ån sjelfva Blad- rottet hvarpå den vexer. Sph. Lichemun Rebent. ]; c. år icke något sjelfståndigt vegerabile, utan hör till de hos Lafvarne, så vanlige apöthecia acces: soria eller cephalodia. AÅAchar. Lichen. umv. t. 8. JNSNE0: 2 0 NORGE 8 147. SPHAERIA Dianthi, spherulis sparsis globosis nigris, collapsis disco pallido, e macula flava emer- gentibus. Sph. Dianthi. Albert. et Schwein. Il c. p. 47. ENARE ARN OMR Sällsynt på bladen af Dianthus Caryophyllus. Tråffad i drifhusen i Lunds Botaniska Trådgård. Flåcken tillhör arten. Har mycken likhet med den föregående; men hylshusens fårg och eg- na sått att hopfalla, gör den ganska vål skild. 148. SPHAERIA Sstemmatea, spberulis sparsis orbicu- latis nigris, collapsis disco pallescente , macule « albe exaride insidentibus. Allmån på blad t. e. af Sålg, Vinbår, Trien- talis, Lingon m. fl. Hylshusen likna både föregående arts och Spheer. puntti, formis. Flåcken uppkommer endast af stållets förvissnande; hvarföre ock bladet der år tunnare. Jag skulle hät fört Spb. ZEgopodu P., om ej flåcken beskrifvesjskorplik. Sph. Mygopodii "Alb. et Schwein. år en helt annan, som har mörk vio- 247 lett flåck. Ingendera har jag tråffat i Sverige, men till denna tribus synas de råttast böra föras. 149. SPHAERIA geographica, sphaerulis sparsis minus tiSSimis globosis astomis Nigris, macule tenerri- me cinerascenti insidentibus. Sph, macularis, Fries Obs. Myc. 1. p. 186. LE LS SSL BR a OR PETA Vexer på vissnade Asplåf. ”Tråffas hålst vår- tiden, Sjelfva Hylshusen åro för blotta ögat osynli- ges; för godt glas synas de sådane, som figuren I ec. litt. ec. utvisar. De åro icke egenteligen insånk. te i bladet; men de utfalla låtteligen och låmna efter sig runda hål. Det år desse och icke Fyls- husen, som synas Z c. litt. a. C. grisea, macula grisea radiata. 4 ce. Vexer på nedfallit Björklöf sent om hösten och om våren. Liknar Spher. Himantia och kan- ske urart deraf; men för vexestållet för jag den till Spå. geographica. 150. SPHAERIA allicina, spherulis aggregatis globo- sis nigris nitidis, ostiolo subdistincto, e crusta ci- nerascenti subvillosa emergentibus. På vissnade blad af Allia; upptåckt af Hr Prof. och Ridd. SwARrRTZ. Hylshusen åro hopsittande, glånsande, mycket större ån föregående art, men flåcken som har ut- seende att vara verkligen finluden, år mindre och otydligare, 151. SPHERIA Himantia, spherulis subglobosis mi- nutis astomis nigris, in maculam e fibrillis cen- trifogis compositam aggregatis. STL Himantia. Pers. syn. p. 29. Albert et Schwein. I. c. p. 46. Tråftas höst och vår på vissnade Öörtstjelkkar, men icke allmänt. 248 Hörer icke till följande afdelning, Byssisede; ty trådarne åro så fina, att de endast bilda en den- dritisk tekning. HFlåcken år föröfrigt olikformig. Hylshusens daning vittnar åfven 'att den råttast hör till Maculares ; ty hos PR åro de store med tydlig Öppning. 152. SPHAERIA Stellaris, sphoerulis centralibus mi- nutissimis globosis nigris astomis, macule tenu- issime fibroso-radiate innatis. Xyloma stellare. Pers. syn. p. 105. Obs. Myc. 2, Pp. 100: Ab. et Schwein, p. Ö4. Hos oss endast tråffad sparsamt höstetiden på bladen af Campanula Trachelium vid Foglesång. Flåckarne olikformige. svarta, 5 tum och der- utöfver breda, i kanten strålige. På dess yta, isyn- nerhet i centren, finnas flere, fast ganska små, punkt- formige likfårgade Hylshus, som utvisa dess na- turligaste plats bland Spheriz. 153. SPHARIA subradians , spherulis subgregariis hemispheericis nigris, macul& tenerrime nigre, interdum obsolete, innatis, Tråffas i mångd höstetiden på döende blad af Convallaria mojalis, Kommer föregående art nårmast; men flåcken år mindre ordentelig och Hylshusen större, hvil- ka jag ock någon gång funnit med tydlig öppning försedde, Stundom saknas vål flåcken, men år ic- ke endast tillfållig och då någon Spherula träffas ensam , omgiives den af fina korta svarta radier. 154. Send nigrella, spherulis sparsis subglobo- sis levibus nigris, macule elongate concolori de- terminate Innatis, ostirolo nudo. VaRrien Obs. Myc. TEN 79: TO LOTT) EO Sällsynt på vissnade stjelkar. Funnen på Ga- leopsis versicolor och ”Tetrahit. 249 Hylshusen större, ån hos någon af de föregå ende. Från Sph. herbarum, som någon gång sit- ter på en svart skorpa, skiljes den genom flåckens beståmda form och isynnerhet hylsbusens och öpp- ningarnes. Flåcken tråffas aldrig radierande, utan : år till sin daning lik. följande arts. 155. SPHERIA rubella , spherulis sparsis conico- coarctatis nigris, e macula rubra emergentibus, ostiolo nudo. | Spher. rubella. Pers. syn. ps 63. Albert. et Schwein. p. 33. Sph. porphyrogona. Tod. Meckl. 2. p. 12. Besiion. boot gura. Icke allmån på vissnade stjelkar af Potatoes, Aquilegia vulgaris €Iec. Flåcken afläng, röd eller violett, slåt eller på ytan fintrådig. Hylshusens form utmårkt, de åro coniske, midtpå hopåragne, om man icke vill an- taga deras Öfra del såsom en förlångning för Öpp- ningen. K. Byssisepe, Hylshusen ensamne utan få. ste, sittande på eller omgifne af ett utbredt hop- våxt ludd. 1560. SPHAERIA ”?hodomela, spherulis confertis minus tis subrotundis , dein collapsis nigris, macule fi- brillose rubre insidentibus. Fries Obs. Myc. 1. Pp. 178: Vexer på nedfallne barklösa trådstammar, i syn- nerhet af Gran. Står just på orånsen mellan Maculares och Byssisede och såsom medium emellan Sph. rubella och rosella, hålst jag sett yngre hylshus som varit rödbruna, Flåcken afläng, röd, får utseende af att vara luden dels af trådets fibrer, dels af ett parasi- "tiskt? ludd, Hylshusen små, svarta, tått tillhopa 250 "sittande, bara, slåta, glatta, rundade, men slutligen hopfallande och skållika. I sistnåmde tillstånd må- "ste den noga skiljas från Peziza sanguinea P., som år flera gånger större, 157. SPHAERIA F”osella , spherulis confertis ovatis sanguineo-roseis, subiculo tomentoso dilutiori in- Hidenuäbes Sph. rosella. Alb. et Schwein. p. 28. Ic. I oc. t.9.f.3. (bene, sed spherule mimis acute). Funnen höstetiden på nedfallen Bokved, såll- synt. En skön art. Skorpan olikformigt utbredd, tått hopvåfd, blekråd, i kanten hvit. Hylshusen i början mjuka insånkte klotrunda, sedan fastare nåstan bara åggformige slåta, upptill åtminstone glatta med vårtlik trubbig blekare öppning. B. hemate, spheerulis sanguineo- "rubris, subicu- Io sanguineo insidentibus. Om våren funnen flera gånger på gamla Po= lypori. Endast skild genom den högre fårgen. Skor- pans kant åfven likfårgad. Hylshusen tråffas ofta hvitpudrade af det utbrytande fråslemmet. Vexe- stållet utvisar den nåra slågtskapen med följande art. 158. SPHARIA aurantia, spherulis confertis subro- tundis aurantio-rubris, e subiculo tomentoso au. rantio emergentibus. Sph, aurantia. Pers. syn. p. 68. Alb. et Schwein, Pp. 35. Schum. Sell. 2. p. 160. IC: Persisat. et .deske..2. toMEte NS Vexer på rutnande hårda Polypori, ”Thele- phore &c. icke sållsam. / Hylshusen runda eller ågglika. Oppningar- ne voro svåre att urskilja, om de ej voro meren- dels blekare fårgade. Hylshusens och Skorpans das ning år föröfrigt lika med föregående arts. 251 B. fulgens , spherulis subconfluentibus rubris, subiculo contiguo subglabrato ochraceo, margine byssino albo. På undra sidan af Polypor. latypore Har vid första påseendet likhet med 4:de af- delningen. 159. SPHARIA Jluteo-virens, spheerulis aggregatis 0- vatis fusescentibus, subiculo tomentoso latissimo lutec-viridi obtectis. | Spheer viridis. Alb. et Schwein. p. 8. Ice. Z c. t. 6. f. 8. (mala.) Flera gånger har jag tråffat denna utmårkta art under Augusti och September månader i torra Granskogar, hvarest den helt och hållit beklåder undra sidan af Agaric. Russule och Galorrhei. Efter min öfvertygelse hafva ALBERTINI och SCHWEINIZ emot vanligheten mycket misstagit sig om denna art, då de föra den till de sammansatte arterne och såga den vara Sph. citrina mnårmast. Den år verkligen ganska nåra beslågtad med de tvånne nåstföregående , med hvilka den åfverens= ståmmer fullkomligen i afseende på fråslemmet, hylshusens och Öppningarnes daning; men skiljes tillråckligen genom skorpans gröngula fårg och de insånkte ”hylshusen, Den uppfyller kelt och hållit tummet emellan skifvorne. 160. SPHAERIA aqguila , spherulis globosis glabris Izxe- vibus fusco-atris, subiculo tomentoso fusco insi- dentibus. Sph. byssiseda. B. fusca. Tod. Meckl. 2. p. 10. Alb. et Schwein. p. 34. Pers. syn. p. 69. | Vexer på nedfallne qvistar af Bok, Ek &c: 1 synnerhet vårtiden, År typ för denna afdelning genom sitt till en tjock skorpa tått hopvåfda ludd, som varierar mer och mindre Mörkbrunk, Hylshusen endast något 252 insånkta vid basen, åro stora glatta slåta dunkla, med vårtlik Öppning. Troligen år Sph. byssiseda a. Tod. en egen art. Jag bar derföre bort åndra ett namn, som dessutom råttast bör tillkomma hela afdelningen, 1601. SPHAERIA fissa, spherulis globosis dehiscenti- bus glabris rugulosis atris, subiculo villoso-pul- veraceo tenui badio insidentibus, Sph. fissa. Pers. syn. p. 79. Alb. et Schw. p. 40. Vexer på vissnade stjelkar af Rose, i synner- het R. coriifolia. a Dess naturligaste plats år såkert hår, men Spher. corrugate (MM) kommer den ock nåra, PER- SOON förmodar att den borde föras till Sph. cespito- se, men vexesåttet strider deremot; ty hylshusen, som genomtrånga barken sitta ensamme eller i ra- der. Öppningen i början regulier, blir sedan stor och liksom klufven. Bör ej förblandas med Peziza Rose, som år Todes Myrothkecium htispidum. Denna torde vara dess Myr. dubiwmn. 162. SPHARIA fristis, spherulis globosis subcol- lapsis glabris rugulosis atris , subiculo Strigosc- tomenrtoso latissimo nigro subimmersis, Sph. tristis. Tod. Meckl. 2. p. 9. Pers. sya. p. 87. Ic::- Tod. 1, est. g: f. OT. Perssaitien deserantga 265,0. Författarnes något skiljaktiga beskrifningar (jåm- för åfven Alb, et Schwein. I. c.) gifva anledning att förmoda det flera arter förblandas under detta namn, Den jag funnit har små tått tillhopasittan- de, runda (knapt hopfallande), omårkligt skrynkla- de, utan utstående Öppning, glatta och svarta hyls- hus. Luddet svart, skorplikt. 163. SPHERIA Racodium, spherulis globosis villo- sis rugulosis atris, subiculo crustaceo-tomentoso latissimo atro insideniubus, 253 Sph. Racodium. Pers. sym p. 74. Allmånnare på nedfallen Bokved. Vid första påseendet liknar den ett Racodium; ehuru luddet år så tått hopvåfdt, att det liknar en skorpa, som år sammanhångande, svart och ganska vidt utbredd. Hylshusen stora, omårkligt skrynk= lige, likna verkligen mycket Sph. hirsuta; men öpp- ningen tydligare, 164. SPHAERIA hypocknea, spherulis globosis villosis levibus atris, e subiculo furfuraceo-villoso latis- simo griseo emergentibus. Vexer på rutit tråd; men sållsynt. Månne det vida utbredda sammanhångande ljuss grå mjöllika luddet verkligen hör till denna art? Hylshusen uppskjuta spridde ur det samma, likna alldeles föregående, utom den mindre storleken och utstående öppningen. Sph. grisea P., hvilken tillika med Sph. tri choderma Hoffm., seminuda P. m. fl. hör till den- na afdelning, skiljes genom glatta hylshus. 105. SPHAERIA albicans, spherulis confluentibus glo- bosis atris, tomento tenui contexto albido evane- scenti öblectis, papillis nudis globosis atris. - albicans. Pers. syn. p. 70. Obs. Myc. 1. Pp. Ic. Tod. Meckl. 2. t. 10. f. 87- (Sph. confluens). Hos oss har jag endast tagit y. fimicola. Alb. et Schwein. p. 36. Allmån om hösten på gödsellåmningar efter kof. Bör snarast föras till de sammansatte Spheri- erne af fjerde afdelningen, emedan hylshusen sam- manflyta och luddet bvarut den finnes insånkt, år af samma beskaffenhet som på Sph. serpens rm. f. nemligen försvinnande med åldren, då den blir svart och glatt, och således svårligen EN Jag bör likvål nåmna, att den till habituella uts 254 endet står såsom medium mellan Sph. hypochnea och flavescens. Bör icke förblandas med Sph. fimeti P. och S. stercoräria Sow. hvilka bågge finnas hos oss; men åro i alla åldrar glatte, Ann. Sph. araneosa P. har jag tagit 1 Små- land, men uteslutit oviss, om de spindelvåflika (på min gulaktiga) trådar hvarmed den år öfverdragen, verkligen tillhöra arten. ViLLosze. Hylsbusen utan fåste och un- derbådd, beklådde med ett fritt, ej hopvåfdt ludd. 166. SPHERIA flavescens, sphasrulis aggregatis ova- tis villosis albis, exficcatione flaventibus, basi to- mento patentissimo albo strigosis, ostiolo lato nu- do nigro. Fries Obs. Myc. 2. p. 331. Vexer på Ekved, som ligger på marken, om sommaren. En skön art hvarmed ingen beslågtad år be- skrifven. Står på grånsen till” Byssisede , emedan, utom det fina ludd som beklåder hylshusen, om- gifvas de vid basen af ett långt och oftast hop- våfdt. De åro föröfrigt ågglike eller klotrunda , små, slåta, hvita; men tolkade gulna de, och tått hopasittande, Öppningen vid, svart , något oregelbunden, 1607. SPHAERIA ovina, spherulis sparsis globosis vil- losis albis, basi nudis, ostiolo papillato nigro, Sph. ovina, Pers. syn, p. 71. Albert. et Scluoein. NE NNE OL Sph. mucida, 4. alba. Fung. Mecklenb. 2.p. 16. Ic. Sowerb. Engl. Fung. t. 373. f. 12. (Sph. Li- chenoides.) B. glabrata , pube brevissima adpressa. 2 S. alba Schum, — Sph. melastoma Rebent. Tråffas på ruten ved af Bok, hålst mot bhö- - sten. På likdanade stållen finnes artföråndringen om våren. 255 Lått kånd af den hvita oförånderliga fårgen , finludna ytan och svarta punktformiga papillen, Hylshusen runda, slåta, dubbelt mindre ån ett hamp- frö och sitta icke så tått tillsammans som på före. gående eller följande. Likna vid första påseendet insekt-ågg. 168. SPHAERIA sirigosa, spherulis aggregatis golo- bosis nigris, pilis rigidis incanis undiqne strigosis, Sph. strigosa. Albert. et Schwein. Ice. p. 37. GS STR OSSE fr | Vexer på nedfallne stammar af Tall och Gran. Fanns först af Hr Kammarh. Baron F. WRANGEL i Upplandl, sedan af mig i Småland i sållskap med flere Cribrarie t. e. C. cernua, C. aurantiaca, C. ar- gillacea, C. matrocarpa 0. s. v. Hylshusen sitta ganska tått tillsammans på de. specimina jag tagit, att de på något afstånd likna ett Racodium eller en af Sph, Byssisede, På nå- ra håll åtskiljas de lått, liknande en grågrön eller mörkgrön Dematium, ehuru de åro tåmmeligen sto- ra klotrunda slåta, betåckte med långa utstående hår. 169. SPHARIA canescens, spherulis aggregatis ova- tis levibus hirsutis incanis, ostiolo papilleformi. Sph. canescens. Pers. syn. p. 72. Obs. Myc. I. D..67. Tråffad på nedfallne ruttnande Ekstammar om våren. Hylshusen tåmmeligen stora, ganska bråckli- ge, hvarföre deras öfra hålft låtteligen afbrytes, Va. riera rundade och ågglika, åfvensom den grå får- gen stöter dels åt grönt, dels åt brunt. Öppnin- gen vårtlik bar. 170. SPHERIA pilosa, simp!ex conferta, spherulis minutis rotundato-ovatis leviusculis pilosis , osti- olo simplici. Pers. syn. p. 73. | 256 Ic. Pers. ic. ”et deser. 2.2. 10. fö 9, 10. Sowerb. £. 320. f. 4 Hos oss år endast följande förändring sedd: B. tephrotricha , spheerulis sparsis subglobosis Ie- viter tuberculatis atris, pilis sparsis canescen- tibus vestitis. « Sällsynt på ruten ved af Lind, Hylshusen oregelbundne, svarta, omårkligt skrynklige, besatte med spridde hår, som sedde mot ljuset synas grå. ppningen otydlig. Kanhånda egen art, men bör nårmare undersökas. 171. SPHARIA hirsuta, spherulis gregariis ovatis subtuberculosis atris, pilis sparsis concoloribus ob- SessiS. Sph. bhirsuta. Pers. syn. p. 73. Disp. meth. Dp. 51. Schum. Sell. 2. p. 159. B. acinosa, spherulis globosis. Sph. acinosa. Albert, et Schwein, I e. p. 38. Ic. Batsch. El. Fung. fig. 179. i y. Sph. crinita. Pers, syn. p. 72. TYG: af de allmånnaste arter. Saknas sållan på ruten bokved. | Alldeles kolsvart, bråcklig, klotrund eller ågg-' formig, finskrynklig, bestrådd med korta hår, som åfven åro svarta. Yngre skall den vara mjukare och brunaktig. Föråndringen 4 träffas blandad med den Ne Nåra den kommer Spå, hirsuta Sowerb. z. 386. f. 3. Hos y finnes utom de bår, som be- klåda hylshusen, andra långre som krypa uti sjelf- va veden, liksom på Spå. FA > 172: SPHERIA ftrichella, spherulis sparsis subova- tis minimis astomis nigris, pilis divergentibus longissimis olivaceis obiectis. Spb. Dematium B. Pers. syn. p. 88. Jag har endast funnit den” på vissnade Iöf af Federa Helix, om våren. Hyls- 257 Hylshusen ganska små, svarta, slåta, måst ägg- like, men snart hopfall Ander hvilket tydligen vi- sar, att de inuti måste vara tomme; upptill åro de besatte med långa , mörkt olivfårgade utspansande hår. Öppningen osynlig. 173. SPHERIA Dematium, spherulis gregariis plas no-depressis atris, pilis concoloribus subdivergen- tibus medio strigosis. Sph. Dematium. Pers, sSyB. Pp. 88. Finnes på nåstan alla vexters vissnade stjel- kar, isynperhet om våren eller under blid vinter. Hylshusen finnas både spridde och tått tillbopa eittande, så att Sph. Dematium. Wahleub. Fl. Lappo- nica såkert år densamma, År mycket större ån den föregående, helt svart, til formen något ellip- tisk, i början något convex, måst platt, men snart hopfallande och midt uti, hvarest en hårtofs sit- ter, nedtryckt. Anm. Hos ÅLBERTINI och SCHWEINIZ an: föres en förändring AB. epixyla. De specimina jag erhållit af den, bafva otvifvelaktigt hört till Exosporium Tilig Link, CConoplea Tilie. Link. diss, 2.) som i mångd förekommer på alla vissnade grenar af detta tråd. | 174. SPHAERIA comota, spherulis sparsis aggrega- tisque ovato- globosis nigris, vertice pilis longis- simis fastigiatis coronatis, basi subradiato-strigosis. Spheria comata. Pers. syn. p. 88. Albert. et Schwewm. I. ec. p. 45. lc: Mode Mecki. fo 10.0. OM: Vexer på wvissnade strån sent om hösten och om våren. Förblandas ofta med föregående. En mårkvårdig art, snarlik föregående, men lått skild. Hylshusen af ett senapsfrös storlek, run- da eller något ågglike, slåta, merendels tomma och KV. 2 Hans IG0 7. NS. Vd 17 258 | bråcklige svarta, stundom finludne; i spetsen be- krönte med en yfvig tofs af hår, som åro svarta, långa, raka eller lutande mot hvarandra; från ba- sen utgår åfven oftast strållikt ett fint ludd — Men all denna prydliga beklådnad försvinner med ål- dren och slutligen träftas den alldeles bar. 175. SPBAERIA calva, spherulis sparsis globosis atris, hemispherio inferiori hispido , superne glabro , ostiolo papilleformi. Spb. calva. Pers. syn. p. 74. Tod. Meckl. 2. pag. 16. TCM Vd od: Rent NEO BS: 5 På ruten ved ganska sållsam. Sedd sent om hösten. Liten, nedtryckt klotrund, ofvanpå svart, glatt, slåt, nåstan glånsande; nedtill betåckt med styfva hår. Öppningen vårtlik, bar, fin. Sph. terrestris Svwenb.. år, älven endast nedtill luden, men kommer föröfrigt Sph. hispida Tode . nårmast. | M. CorruGATA. Hylshusen utan fåste, glatta, skrynklige. Anmn. Ehuru en del arter sitta på ett skorplikt underlag, t. e. Sph. rhodostoma Alb. et Schw., Sph. incvustans o. s. v. skiljas de ganska lått både från Sph. maculares och byssisede genom dess olika daning. F Ligmicole. Med utstående knölar eller ore- gelbundne skrynklor. 176. SPHERIA spermoides , spherulis congestis glos bosis rugulosis atris, deorsum attenuatis subtere- E tibus, sepe hirtis, ostiolo papilleformi. Sph. spermoides. Pers. syn. p. 15. Albert. et Schwein, I. c. p. 41 Sph. globularis, Batsch. El, Fung. cont. I, p. 271. 259 leon. Crypt. 2.1.8. fi 3. ”Batsch, Lo. 6 AOI INSO: Icke sållsynt på rutit tråd, Tråffas nåstan hela året igenom. Står just på grånsen till Villose , emedan Hyls- husen nedtill, der de åro afsmalnande, ofta träffas finludne men icke alltid. För öfrigt åro de glatta, dunkelt svarte, sköre, mindre tydligt skrynklade ån de följande. Öppningen ofta otydlig. 177. SPHAERIA Mmerustans, spherulis sparsis OVvato= globosis rugulosis atris, crusta nigra innatis, osSti- olo papilleformi. S. incrustans. Pers. syn. p. 82. Obs. Myc. I. pag. 70. Vexer på rutit tråd af Ek om våren, rar. Mårkvårdig för det svarta skorplika underlag hvarpå Hylshusen sitta merendels bara, men åfven insånkte, som år utbredt 2 tum och deröfver. År alldeles glatt. En snarlik har jag funnit på Gran, men till Hylshusens daning Sph. moriformis når- mare, 178. SPHARIA pulvis pyrius , spherulis congestis ovato-globosis corrugatis atris, disco sulcato. Spb. pulvis pyrius. Pers. syn. p. 86. Wahlenb. Fl, LR p. 521. Schum. Saell. 2. p. 159. Ymrnrig på gamla trådstubbar hela året. Elylshusen sitta så tätt tillsammans, att de för blotta Ögat bilda rherendels en sammanhångande svart skorpa; träffas likvål åfven mera spridde. De åro föröfrigt mindre ån föregående arts, blott i en punkt vidhåftade vid trådet, aldrig sammanflytans de, i alla åldrar svarta och merendels glånsande; till formen ganska förånderlige, glatta, skrynklige, ofvanpå fårade, men dessutom försedde med Öpps ning, som Profess. ScHUMACBER Å, £. riktigt ans mårkt, 260 179. SPHAERIA glaucina, spherulis sparsis globosis , nudo oculo Izxevibus, armato rugoso-plicatis tan- demque verrucosis atris, intus albis, ostiolis ob- soletis. Tråffas vintertiden på Björkebark, men sållsynt,. Egenteligen utbryter den genom barken, men utvuxen sitter den alldeles på ytan, att denna. egen- skap, som kånnemårke, icke kan begagnas. År dör. öfrigt bland de minste i denna afdelning, dunkel, svart, glatt, i början skrynklig, men dn sprick- full med utstående rundade ojämnheter. Inre sub- stansen hvit, mera fast ån vanligt, nåstan som hos Dothidezx. 180. SPHJERIA moriformis, spherulis aggregatis obo- vatis corrugato-tuberculosis atris, intus albidis, ostiolo nudo. Sph. moriformis. Pers. syn. p. 85. Albert. et Schwem. I, c. p. 43. Schum. Saell. 2. p. 159. Ic:, »Somwerb.t., 337-x Lod. Meckb. 205 00: B. fasciculata. Pers. LI c. y. globosa. Pers. I. c. IC2 ad Odiide folder I Te NO EKOR ESR Ganska allmån på déödt tråd, i synnerhet af Tall, Gran m, fl. samt barkfallne bokgrenar. År dubbelt eller tre gånger större ån föregå- ende art, lått kånd af sin småknöliga yta. ' For- men varierar från ågglik till nästan cylindrisk, of. ta på samma gren. På bokgrenar träffas den mer: endels klotrund, och denna år utan tvifvel Spå, rubiformis Sowerb. — Var. (4. har utseende af en Spheria cespitosa och utbryter genom granbark. 181. SPHARIA picasira, spheerulis solitariis ellipti- cis conico-convexis rugulosis atris, intus concolo- ribus, subumbilicatis, Vexer på dödt hårdnadt kådigt furutråd, hela aret. 261 Excentrisk i flera afseenden , men utan tvif- vel hörande till denna afdelning. Dess form år nemligen först alltid convext-conisk och för det andra åt två sidor utdragen och basen derföre el- liptisk, hvarföre den vid första påseendet måst lik-' nar Spå. uda. Perithecium år ganska tjockt och derföre aldrig hopfallande eller bräckligt, finskrynk- ligt, svart. Inre daningen fullkomligen aben egent- lig Spheria. Den naflade spetsen år sållan central, försedd med fin bar öppning. 182. SPHZARIA pertusa, spherulis sparsis emergen- tibus ovatis inequalibus atris, ostiolo , umbone conico delapso, aperto. Sph. pertusa. Pers. syn. p, 83. Sällsynt. Jag har en gång funnit den på en vissnad alrot i en båck om våren. Hylshusen åro vål i början insånkte, men blif- va sedan alldeles bara, sköra, med ojemn, fast ej egentligen skrynklig, dunkel yta. På de få spe- cimina jag deraf tagit, sitta de dessutom på en tunn, nåstan hinnaktig, svart skorpa, som troligen ej egent- ligen hör till arten, 183. SPHARIA pulveracea, spherulis sparsis liberis ovatis inaequalibus atris, ostiolo pertuso. Sph. pulveracea. Pers. syn. p. 83. Ålbert et Schwewm. I c. p. 41. 4 På ved, men icke allmän, året igenom. Finnes både sammansittande och nåstan en- sam, till substansen hård och icke hopfallande, Öbpningen utstående. Jag anser Spå. böombardiea Sowerb. £. 372. £. 4. föga skild, från denna. 184. SPHARIA seriafa , in seriem elongatam con- ferta, spheerulis minutissimis rugulosis mollibus orbiculatim depressis papillatis. Pers. syn. p. 46. Allmån på vissnade Ekstammar, hela året. 262 Lått kård af sitt vexesått, äfvensom genom de små och åfven torkade, mjuka hylshusen från alla föregående, och i naturlig slågtskap nårmast afdel- ningen epiphyte i följande tribus. En gång såg jag af denna flera hbylshus sammanlånkade öfver hvarandra, att den liknade en Cordylia. I Herbicole. Vexa mera strödde och åro intet skrynklige eller med upphöjda knölar, utan endast ordenteligt fällade. 185. SPHERIA doliolum, spherulis sparsis nudis co- nico-rotundatis plicatis nigris, intus albis, ostiolo papilleformi. S. doliolum. Pers. syn. Pag... 19. 'Alberi, et Schwein. p. 40. IC: CC PErSS abe, Ci sAESET: i. 26. då NON fe 50 CPå vissnade örtstjelkar om vintren och våren. Likasom Spb. moriformis förändras denna till formen från nåstan cyliodrisk till halfrund och denna 'sednare, som Albert. och Nera I. oc. kalla 3 he- mispherica , år saa bos oss. Hylshusen svar- ta, glånsande, större ån Spå. farsa ruadt ikring fållade, som likvål merendels åro sneda; Öppningen mer eller mindre tydlig. 186. SPHERIA patella, gregaria, spherulis emergen- tibus ovato-globosis, dein disco collapso plicato, intusque atris, ostioli papilla globosa. S: patellas.. Pers yn ps z0- Ic.. od Mecka da Lö Vexer på lika tid och stålle som föregående, Utaf den stora papillen tog TOoDpE sig anled- ning att föra den till globifere. Mig har den en- : dast förekommit skållik med trubbig skrynklig kant. Den skiljes likvål lått från Sph. complanata. För- åndringen £. xylaria Fr. Obs. myc. 4 p. 184. år icke funnen i Sverige. 203 187. SPHERIA ÄÅingam, gregaria, spherulis dif formibus convexis, mox depresso-concavis rugo- sis atris, papilla rudi decumbente. Sph. Lingam. Pers. syn. p. 77. Tod. Meckl. np. stu Alb. et Schweim. p. 40. Wile: od. Ica EO tI0: ; På vissnade örtstjelkar, hålst vårtiden; men. sållsynt, En månglynne art, vål skild från alla andra. Ibland de utvexte hylshusen tråffas andra små punkt- formige; i början åro de convexa slåta; men hop- falla snart, blifva skrynklige och olikformige runda, kantfulle eller utdragne, lika ett Hysterium. Öpp- ningen år försedd med en olikformig, i dess hop- fallna tillstånd, nedliggande papill, som likvål lått affaller. . , LEvIGATAZ. Hylshusen utan underlag, slåta, glatta, bara 3 icke insänkte eller betäckte af veden eller barken. Fk Epixyle. 188. SPHAERIA pomiformis, gregaria, sphaerulis mi- nutis pomiformibus levibus , circa ostiolum pa-: pilleforme impressis. Sph. pomiformis, = Pers, syn. p. 65. Alb. et Schwem, p. 34. Te Pers 10. pel fa6. frin Se Bi Spha (Corona. (Som. bt. 303. Jo Ah Finnes på trådstammar, icke sällsynt. Kånnes låttast af den nedtryckta ringen som omgifver öppningen, hvilken år värtlik. Hylshusen klotrunda, tunnskalige, hvarföre de ofta finnas lacererade, svarta, slåta; någongång finskrynklige, då de svårligen skiljas från Sph. pulveracea. ÅAfven hopfalla de (var. 3.) liksom följande 189. T Spheria mammeformis kan jag icke anföra bland såkra inhemska arter, Den Doct. Wahlenberg 264 der detta nanin anfört i FI. Lapp. p. 520, år tro- ligast Sph. rubiformis. P. 139. SPHERIA Peziza, aggregata, spherulis glo- bosis mox collabescendo concavis, aurantio-rubris. S.. Peziza.. Pers. syn. pop. 06. Fodsvupeckl. IIS DA END 4 A. villifera. — Albert. et Schwein, p. 34. Spbh. miniata. Hoffm. Schum. Saell. 2. p. 166. Ic. Hoffm. Taschenb. 2. t. 2. fi i B. globifera. ib. et Schw. I. ec. Sp. Tod [ic fi. fi 122.0 Somerb, Fung: 23.10 Bull: Ohamp. ti gro ”f. 2 Allmån på halfruten ved af Löftråd. Fårgen rödaktig, stöter mer eller mindre åt gult, gammal blir den blekare och, då de mjuka hylshusen skållikt hopfallit, år disken merendels mörkare fårgad. Vid basen finnas stundom några fina hår; mig synas de tillfällige. Artföråndrin- gen bör närmare undersökas. 190. SPHERIA KResine, spherulis sparsis emergen- tibus globosis aurantiis , ostiolo obsoleto. Fries Obs. Myc, I. p. 80. : Vexer på Grankåda, Först upptåckt af Herr Baron och Protocolls Secret. F. WRANGEL. Både fårg och vexestållet göra denna ganska utmärkt. Hylshusen spridde, slåta, glatta, upp- svälde af ett hvitaktigt fröslem och torkade hop- falla icke. Bör ej förblardas med Lecidea resinee I. c. CBiatora resine Ar. Consp. Lich.) I9I. SPHERIA bombarda , fasciculato-coheerens, sphe- rulis elongatis acutis fusco-atris opacis, ostiolo nitido papilleformi, Sph. bombarda, Pers. syn, p, 78. Albert. et Schwemn. p, 39. ; N&emaspora glabra. Willd. Ber, Roth. Germ. th SR 265 leBerrk El fos Vexer om hösten och våren på gamla bok- stubbar, ej sållsynt, Hylshusen sitta så tått tillhopa, att de vid basen hånga tillsammans; åro aflånga, glatta, spet- sige, af mjuk substans, fuktige brunaktige, slåta, torkade svartnande, omårkligt skrynklade. Fröåslem- met uttrånger i form af ett fint doft. 192. SPHERIA coriacea, crustaceo-coherens, sphe- rulis obovato-oblongis obtusis opacis atris, ostiolo nitido papilleformi, Ic; Somw: t. 371. ft Vexer på trädstammar , sållsynt. Kommer föregående art nåra; men den skiljer sig genom formen , som upptill år vidare med trubbig spets och medelst substansen som år fastare. Ytan år dunkel, svart, under synglaset omårkligt skrynk- lad. Hylsbusen åro tillhopavexte till hålften; den öfre delen affaller lått; då den andra hålften qvar- sitter liknande bikakor. 193. SPHARIA vesicaria, magna gregaria, perithe- ciis globosis tenerrimis opacis atris, ostiolo par pilleformi. Ic. Sow, t. 236. (C(Sph. papillosa qvoad formam vix obstat. Funren på nedfallne spånor af gran i fuktig skogsmark , om hösten, mycket sållsynt. Icke beslågtad med någon annan art. Peri- thecia utomordentligt tunna, hinnaktige och bråk- lige, att de lacereras af minsta vidröring. Vexa för öfrigt i flock, utan att vara hopasittande, åro stora, dunkelt svarta, fullkomligen bara, slåta och klotrunda, liknande blåsor. HFinnas åfven ned- SR kring Öppningen. 194. SPuE LÅ stercoraria , gregaria fimicola , sphe- rulis globosis nitidis nigris, ostiolo papilleformis 266 Ic. Sow. Engl. Fung. t. 357. Habitat in merda humana, rarius eqvina. Hylshusen åro fasta, (icke bråcklige eller hop- fallande) alldeles glatta, bara, slåta, klotrunda, svarta, oftast glånsande. På håstgådsel vexa de mera spridde. 105. SPHARIA mycophila, subconfluens, spherulis plano-convexis irregularibus nigris nitidis, ostiolo papillato, dein nudo. Fries obs. Myc. 1. p. 183. Vexer på rutnade Polypori, men sållsynt. Hylshusen åro conveza, tillika något plattade, mycket sköre, i kanten oregelbundne, emedan de ofta sammanflyta med andre, svarta, glånsande. Öppningen, som åfven år vårtlik, år försedd med en liten, svart affallande papill, då den blir bar. 196. SPHAERIA umbonata, gregaria, spherulis pla- no=-convexis orbiculatis nigris opacis, ostiolo pa- pilleformi pertuso. Fries obs. Myc. 1. ps 181. Vexer på gammal bokved, mycket sparsamt. Dess reguliera form, dunkla fårg och fasta substans skilja den från föregående, med hvilken den icke år synnerligen beslågtad. Mera nårmar. den sig till Sph, serpens, men skiljes genom en- samt sittande hylshus. 197. SPHERIA mnucula, conferta, spherulis conico- hemisphericis superficialibus levibus nigris ostiolo truncato umbilicato. Vexer på trådens bark, sållsynt. Sjelfva hbylshusen likna så fullkomligen den utstående delen af följande art, att de vid första påseendet alldeles icke synas afvika derifrån; men vid nårmare undersökning befinnas de ganska olika. De sitta nemligen aldeles på barkens yta, och den insånkta delen hos följande art saknas fullkomligt. I spetsen åro de tvårstympade, utan papill, med 267 naflad öppning. Till låget sitta de så fast till. sammans, att de ofta blifva olikformiga. 198. SPHAERIA marstoidea, sparsa, spherulis conicis semiimmersis levibus nigris, ostiolo minuto pa- pilleformi. Sph. albicans, a. Pers. syn, p. 70. Vexer på Pilbark, rar. Hylshusen coniska, mer ån till hålften in- sänkte i barken, men den utstående åfven coniska delen år aldeles bar, slåta, glatta, svarta, hopfalla icke, Öppningen liten. vårtlik glånsande. — Bar- ken, hvaraf de omgifvas, år ofta hvit, men icke egenteligen luden. " Emedlertid skall, enligt utse låndske specimina, Sph. albicans P. höra hit. Med den förut under detta namn upptagna art, har den ingen gemenskap. 199. SPHARIA ovoidea , sparsa, spherulis ovatis acu- tis levibus atris, ostiolo subtilissimo. Vexer på Ekved, sällsynt. Skiljes från Spå. vitis, genom den dubbla stor- leken, ågglika formen , hvilken slutar sig i en spets, uti AG Öppningen år. Hylsbusen sitta fullkom- ligen på vedens yta och åro vidhåftade blott uti en punkt. Ytan slåt, glatt, svart, merendels dunkel. Öfra hålften affaller ofta och den nedra q varsitter som skålar på veden. 200. SPHERIA myriocarpa, conferta, spherulis glo= bosis minimis nitidis atris, ostiolo obsoleto. Sph. Atomus. Schum. Saell. 2. p. 158. Ic. Sowerb. fung. t. 372. f. 12. Vexer på Ekved, allmänt, Har likhet med Spå. pulvis pyrius , emedan den oftast vexer så tått tillsammans, att den år skorp- lik; hylshusen sammanflyta likvål icke, åro mång. dubbelt mindre, slåta, glänsande. Centren år rund, hvarken spetsig eller nedtryckt. Öppningen omårklig. 268 201. SPHAERIA vitis, solitaria, spherulis convexis obtusis minimis atris, basi plana, ostiolo papillato. Vexer på ruten Ekved. Ganska liten och vexer mycket spridd. I bör- jan synes den uppskjuta ur den mjuka veden; men blir snart fullkomligen superficiel. Ytan slåt, glatt, måst dunkelt svart. Khuru liten, har jag funnit den försedd med en fri papill. 202. SPHAERIA sSsurculi, gregaria, spherulis minutis conico-hemisphericis nitidis nigris, dein colla- bescendo cupulatis levibus, disco papillato. Vexer på barkfallne qvistar af Sambucus nigra, om hösten. | Liknar Spå. patella och S. complanata; från den förra skiljes den genom sin slåthet, från den sed- nare genom hylshusens form; från bågge genom sin litenhet och mycket tunna utstående kant i dess hopfallna tillstånd. tt Epiphyte. 203. SPHERIA Lonicere , gregaria, peritheciis glo- bosis tenuibus opacis nigris, ostiolo punctiformi, mox lacerato inequali. Sph. Lonicere. Fries Obs. Myc, 1. p. 182. Ic. Sowerb. fung. t. 393. f. 6. Finnes på vissnade qvistar af Lonicera peri- clymenun , merendels långs efter dess springor. Både denna och Peziza Louicere finnas på lika stållen vid Femsjö året igenom, och torr blir den sistnåmnda åfven svart, men fuktad återfår den sin bleka fårg o. s. v. Perithecia åro tunna, att de antingen hopfalla eller sönderbrytas; 1 båda fallen liknar den svarta skålar. Öppningen i början gan- ska fin och regulier. Hårmed bör man icke föra blanda: 209 Sph. Rubi idei, monosticha epiphylla, sphe- rulis semiliberis astomis levibus nigris nitidis in cespitulum orbicularem. coacervatis. Xyloma rubiforme. Fries Obs. 1. p. 198. c.ic. Xyl. Xylostei. Decand. Fl. Fr. 2. p. 599. Vexer på bladen af Lonicera zylostewm, i Schweitz och Frankrike. 204. SPHAERIA Hedere, epiphylla, spherulis sparsis convexis nitidis nigris papillatis, ostiolo dein nudo albo. Fries Obs. 1. p. 183. Kuntz Myc. Håft. 1. p. 107. Sph. leucostigma. Decand. Suppl. FI. Gall. p. 144. Ic. Sowérb., Fung. t.. 371. fo 4, 5- Frilät.4.fo6. Tråffas hela året igenom på vwvissnade blad af Hedera Helix. Storleken och formen år af Sph. pustula P., från hvilken den vål skiljer sig genom den svarta firsen som i början i synnerhet år glånsande, och tydliga öppningen, som i början år vårtlik, sedan bar bvit. 209. SEHERIA pustula, epiphylla, spherulis sparsis convexis levibus rufescentibus, gelatina compa- Cia Nigricante, disco demum depresso. S. pustula. Pers. syn. p. 91. Ic. Annal. Bot. u. t. 2. I. 7. Ganska allmån på Eklöf, hålst på öfra sidan. År bland de större af samslågtingarne., Jik- nande små blådror, hvilkas blekt rostbruna fårg gör den lått kånd, Mårkväårdigt år, att den egen- teligen synes sakna perithecium, KR fröslemmet lik- som endast inneslutes af bladets öfverhud. År fulle komligen superficiel, slåt, glatt, utan tydelig Öpp- ning. 206. SPHAERIA leptidea, innato-superficialis orbicu- lata convexa nigra, dein collapso-patellata; ostiolo nudo pertuso. Fries Obs. Myc. 2. Pp. 333. 270 Sph. Vaccihii Nees ab Eschenb. Vexer på bladen af Vaccinium Vitis idea. Den år fullkomligen superficiel, större ån följande, hvarföre hopfallande den icke blott blir naflad, utan nåstan skål-lik. Formen år convex, kretsrund, någon gång olikformig. Den svarta fårgen varierar mer och mindre dunkel. Öppningen ganska fin. 207. SPHARIA punctiformis , epiphylla, spherulis sparsis punctiformibus levibus nigris subnitidis, collabescendo umbilicatis. S. punctiformis. Pers. syn. p. 93. Disp. meth. Pp. st Schum. Saell. 2. p. 150. Ic. Sowerb. Fung. t. 375. f. 1. Vexer på nedfallne l6f, hålst på undra sidan, hela året igenom. På Eklöf ofta blandad med S. pustula, Ganska liten, liknande för blotta Ögat 'svarta punkter; men under ett bevåpnadt upptåckas på dessa hylsbus åfven en fin öppning, då den icke redan hopfallit och år midtpå naflad. Efter olika utseende af olika vexestållen kunde några urarter anföras. 208. SPHAERIA maculeformis, epiphylla , spherulis emersis punctiformibus nigris, vix collapsis, in maculam ingequalem conglomeratis, ostiolo nudo pertuso. ; Sph. maculeformis. Pers. syn. p. 90. Alb. et Schwem. p. 41. Ic. Sowerb, Fung, t. 370. t. 7. ÅAnmnal, Bot. u. t, PINE bea de Knappt finnes någon mera allmån art på ned- fallne blad af de flåste Löftråd, t e af Rönn, Lönn, Alm, Hassel, Ribes nigrum, Vaceimum myr- tillus 0. s. V. Det vore visserligen oriktigt, att efter hvarje olika art, hvarpå den förekommer, anföra en sår- skild art eller afart, ehuru hylshusen tråffas mer 271 och mindre tått tillhopasittande och bilda olikfor« miga flåckar efter ådrornes olika fördelning och anastomosering hos bladen, inom hvilka de inneslu- tas. I naturlig slågtskap står den på grånsen till 4:de afdelningen. Hylshusen hopfalla icke. Öpp- ningen mycket fin. 209. SPHAERIA Geronii, epiphylla, spherulis mi- nutis confertissimis nigris astomis, in cespitulam orbicularem submaculeformem subconnatis. Vexer på bladen af Geranium sylvaticum. Funnen om sommaren , sällsynt. ör till 4:de afdeln. Monostich&e: men har nys ligen blifvit upptåckt och befunnen något beslågtad med föregående, att den gerna hår kan anföras, Bör icke förblandas med Spå. Rub: ide:, emedan den bildar en dubbelt större platt flåck; men hylshusen år långt talrikare och tre gånger mindre. 210. SPHARIA speirea, hypophylla, spherulis spar- sis orbiculatis planiusculis subimmersis nudis astomis nigris. Fries Obs. Myc. 1. p. 185. På vexande blad af Aegopodium Podagraria, sommar och höst. Ehuru hylshusen åro insånkte, hör den ej till följande afdelning , emedan de åro bara och ej be- tåckte af bladets öfverhud. En förändring båraf, hvilken sitter på en hvit flåck på bladet, år SN Aegopodii Pers., hvilken jag icke funnit hos oss. Fortsättning nästa år. I ri i i Ä OO AA — OM NYTTAN AF Atropa Belladonna vid kråftartade hårdheter ; af CN ZETTERMAN, M. D , Ch. M., Öfver Fält-Läkare och Regem. Fältskär. San jag, genom såkra och lyckliga rön vunnit den erfarenhet, att Atropa-Belladomma har en af- gjord och ofelbar förmåga, att bota kräftartade hård- heter i brösten (Scirrhi cancrosi mammar. seu Can- cer occultus); omfattar jag med glad tillfredsstål- lelse detta tillfålle, att meddela Kongl. Vetenskaps- Academien följden af mina forskningar i förberör- de åmne. Belladonnan år visserligen af ålder kånd och af författare uppgifven såsom ett mycket kraf- tigt medel emot Scirrher, eller förborgad kräfta; men den år hos de flesta förblandad med andra, emot nåmnde sjukdom föreslagne medel och mig vetterligt, icke af några nyare upptagen såsom det enda och ofelbara man har att påråkna emot denna farliga och, oftast, obotliga sjukdom. MUuRrraY an- för, efter en Hannoversk prestman, att en qviana i landet kånde och nyttjade bladen af Belladonna invertes emot kråftan, ifrån året 1683. JUNCKER var den första som skref om detta medel, som han hade erhållit af en Låkare benåmnd SP&TH, hvil- ken åter hade fått kunskap derom af en Svensk Låkare 273 "Låkare, vid namn BrRUMMER. JUNCKER såger ock, att det en gång lyckats för honom att dermed bota kräftan, men en annan gång icke. DEGE- NER, Undervisad genom JUNCKER, såg lyckliga verkningar deraf i Cancer. År 1739 utgaf MrI- CHAEL ÅLBERTI sin Dissertation «de Belladonna tanquam specifico in cancro occulto, 'hvarutinnan han likaledes anför tvånne iakttagelser af en Can- cer i bröstet och en på tungan, som blifvit botade af detta medel, jemte flere misslyckade försök ; men hans arbete var fullt af tvifvel och Belladonpnan blef glömd ånda till 1754. LAMBERGEN kungjor- de håndelsen med ett fruntimmer, som blef botadt för Öppen kråfta 1 ena och Scirrhus i andra bröstet, sedan hon, i 5 månader, nyttjat bladen af Bella- donna. Medicinska journaler och andra periodiska arbeten omtala vål lyckliga curer med detta me-= del, som dock åtskilliga vidtberöåmda Låkare, såsom HEISTER, VAN DOEVEREN, TIMMERMAN sonen, SCHMUCKER , ÅCREL, DEHAEN och flere andra ic- : ke erfarit. RICHTER anför medlet först efter det bekanta Conium (som i senare tider förlorat sitt an- seende), och andra nyare författare såsom CALLISEN,; ÅRNEMAN och HORN-m, fl. nåmna medlet vål ibland andra berömda, men utan att gifva detsamma nå« got synnerligt företråde. Man började att i allmån- het tvifla på dess nytta i öppen kråfta och man kom deruti öfverens, att ånskönt detsamma förån- drede sårens Ichor till Pus, följde deraf i hufvuds= saken ingen våsentelig nytta; man slöt således: 1:o att bladen någon gång fördelat Scirrher, 2:0 att de ofta icke utråttade något, 3:0 att de icke ha- de någon verkan emot öppen kråfta, och 4:0 att medlets operativa verkan, oaktadt all anvånd var- samhet, medförde svåra och betånkeliga tillfållighe- K. VA: Handl. 1817. St. II. 12. N Xx ter. > GALENUsS och PAuLUsS från Aesina, nyttja- de bladen utvertes emot kråftan och illaartade sår, och Herr Presidenten och Commendeuren VON SCHULZENHFIM har dermed, på lika sått, i: före- ning med Calomel invettes, botat tvånne personer för Scirrhositeter uti Uterus. 'Uu Italien förfårdigas med vextens saft, eller dess desiullerade vatten, en art smink, hvaraf fruntimmerna betjena sig till er. nående af hvit hud, och 'hvärifrån namnet Bella- donna skall hafva öpplectneit. Låkare känna nog- samt vextens håfuga verkan på organismen och gå derföre lika varsamt tillvåga vid medlets anvåndan- de, som de minska dosis, eller för någon tid upp- höra dermed, om de bekanta tillfålligheterna, som deraf härrör! i för hög grad yttra sig. Att allde- les åsidosåtta medlet vid ett drågligt infinnande af yrsel, svindel, dubbel-seende, Öögonblicklig blind- het, hetta och torka i svalget m. m., vore att för- fela åndamålet, som endåst vinnes genom det man uppvåcker och underhåller en lagom, men långre och fortfarande retlighet i organismen, låmpad efter den rsjukes retbarhet och starka eller svaga kropps- beskaffenhet, samt knölens hårdhet, utstråckning och dfriga beskaffenhet: på samma sått som man vid qvicksilfyrets anvåndande, i Syphilitiska sjukdomar uppjJagar verksamheten i kårl-systemet, för att åstad- komma den sjukdomsform, som fått namn af Mer- curial-feber, Af analogie och egen öfverlåggning ledd, har jag ock hållit före, att Kolsyre-gazen, hvars bepröfvade egenskap att förbåttra wahret i kråftartade sår år så vål kånd, skulle bidraga till Scirrhbers fördelande, om den leddes till skadan, och derigenom underhjelper Belladonnan i dess ver- kan. Jag har ock funnit denna förmodan besan- nad. Den sjuke kånner under nyttjandet af detta luftbad en angenåm vårme i bröstet och lindriga, . 275 ej obehagliga stickningar och rörelser uti knölen. Efter 3 a 4 veckors förlopp kånnes Scirrhen invån- digt vara, likasom, delad i flere smårre knölar, mycket mjukare och, redan, något mindre, Detta Juft-bad nyttjas, en timma i sender 2 gånger om dågen, under hela curen, så vida icke någon inflammatorisk rodnad uppå skadan, eller andra tillfälligheter af Öfver-retning tillstöta, då den lå- ran framför allt gåller: ,,noli me tangere”. Ga- zen utvecklas i en, med pip a sidan försedd, fla- ska, och ledes till det Sjuka bröstet genom ett tått, och i vatten uppblött, låderrör, som hånger tills sammans med en, hela bröstet omfattande, glas- tratt. Hvar tredje eller fjerde vecka har jag tillika låtit såtta 4 a 6 st. blodiglar , på en tums afstånd, omkring hårdheten, och hvilka blifvit ökade till antalet, om den sivka varit blodfull, eller acuta tillfålligheter i knölen infunnit sig. Det sjuka brö- stet betåckes helt och hållit, med ett mjukt svan- eller kanin-skinn, som, genom bibehållande af jemn vårme, bidrager till knölens fördelande och afvån- der all yttre tryckning och gnidning af klåderna, som - sorgfålligt måste undvikas, Daglig rörelse i fria luften, sinneslugn och förströelse åro nödvån- diga ting. Svaga personer iakttaga en mera anima- lisk, och starke en mera vegetabilisk matordning. Salt, rökt och grof föda får icke tillåtas. Vid curens början har jag gifvit ett afförande och, stun- dom, kråkmedel , om gastriska tillfålligheter före- kommit. Jag år, för öfrigt, icke i okunnighet om, att en, i tid företagen, operation, hvarigenom he- la kräfi- knölen i grund utskalas, eller genom PLUN- KET's och GUY”s medel utrotas, anses såsom det enda och tillförlitligaste sättet att bota detta onda; men jag, och många med mig, har bevis på, att sjukdomen icke dessmindre återkommit, och att en 276 ny knöl, af svårare beskaffenhet och hastigare ul- veckling, infunnit sig, som gjordt den andra, och stundom tredje operation pådvåndig, och det oak- tadt, har åndock ofta intråflat, att öppen och obot- lig kråfta bildadt sig. Sådana återfall böra icke heller anses för oförmodade, når man betånker, att nårmaste orsaken till sjukdomen år, i de flesta fall, grundad i en sjuklig kropps-beskaffenhet, och att detta tillstånd, som icke afhbjelpes genom exstirpa- tion, fordrar sådana kraftiga medel, som genom de- ras verkan på hela den inre organismen, förbåttra constitutionen och förtaga sjukdomens anlag. J. N. GaAMET i dess Theorie nouvelle sur les Maladies Cancreuses Paris 1772, påstår ock, att Scirrhus och Cancer aldrig finnes blott local, och att det vore dåraktigt och farligt, att vilja utrota sjukdo- men med knifven, eller bota densamma genom ut- vertes medel. Det år stor skada, att denna förfat- tare icke uppgifvit sitt, så högt beprisade medel, hvarmed han såges hafva gjordt så många undrans- vårda curer; men det år troligt, att det varit Bel- ladonna, som han nyttjat. Jag har för liten erfa- renhet att våga antaga författarens satts i hela dess omfång, och skall derföre aldrig tillstyrka någon; att föredraga mitt botningssått framför exstirpation, om han har mera förtroende för densamma, eller finner uppskofvet betånkligt. Men såkert förekom- mer en utöfvande Låkare sådana sjuka, som förka- sta operation och påkalla lindrigare förfarande, el- Jer andre, som efter en operation fått återfall, då den hår uppgifne behandlingen torde förtjena att antagas. Om Scirrhen år mycket stor, hudens na- turliga fårg redan förändrad, skinnet fastvext vid knölen och utbrottet till öppen kråfta nåra, har man visserligen mindre, och föga, att hoppas något af dessa medel, som verka mycket för långsamt, att 277 kunna fördela en, så beskaffad, hårdhet inom den äterstående korrta tiden till det förestående utbrot- tet. Jag skulle, i sådant fall, först utskala knölen och derefter anvånda de föreslagne medlen, för att derigenom alldeles håfva den inte föråndringen i organismen, som ligger till grund för sjukdomens yttre form. I practiskt hånseende nyttigt år sjuk- domens indelning i fyra grader. Uti första graden kånnes en liten hård och oöm knöl, med oföråndrad hudens fårg. Uti andra graden blir knölen större och mera hård, då ock den sjuka klagar öfver stickningar i densamma. I tredje graden blifva stickningarna skarpare och djupare, och stråcka sig ofta, ånda till axel-hålan, öfre armen och skulder- bladet; knölen tilltager i storlek, kånnes ojemn och smårtar; den sjuka klagar öfver en brånnande sveda mellan hull och skinn; en eller flere af axil- lar körtlarne svålla och armen röres icke utan plå- ga. I fjerde graden tilltaga alla dessa tillfållighe- ter, knölen bildar en större och ojemnare massa, huden kånnes fastvext vid Scirrhen, förändrar sin naturliga fårg och uppbryter sluteligen till ett kråft- artadt sår. Förloppet, emellan öfvergången ifrån det ena stadium till det andra, år mycket olika och beror af en mångd omståndigheter,. som icke kun- na få rum i denna afhandling ; åfvensom det skulle blifva för vidlöftigt att hår upptaga alla de mång- faldiga aflågsna orsaker, som kunna hafva bidragit till sjukdomens uppkomst. Visst år likvål, att in- gen ting så hastigt befordrar sjukdomens utveckling och öÖfvergång till de svårare graderna, som nytt- jandet af skarpa utvertes medel, de der ej sållan föreskrifvas, och hyarefter jag sett en Scirrhe, i första graden, öfvergå till öppen och obotlig kråf- ta, inom den korrta tiden af 6 veckor, 278 går nu att, i korrthet, uppgifva några sår- a håndelser, som, i detta ämne stadgat min erfarenhet. | 1:0. Fru K..., 49 år gammal, af god kropps- byggnad, låttrördt sinne och något blodfull, hade, under ett lyckligt och långvarigt ågtenskap, fram- födt flere friska barn, dem hon sjelf ej uppammat, och pjutit god helsa intilldess döden borttog hennes man, då hon, af sorg och husliga omsorger tryckt, blef sjuklig och började kånna en liten knöl i högra bröstet, som uppnått storleken af en Kastanie och var framskriden i tredje graden, når jag blef rådförd. Efter ett föregånget afförande medel, tog hon ifrån 1 till 23 gran Pulv. Fol. Belladonne med Rhe- um, morgon och afton. Kolsyre-gazen nyttjades utvertes, på förut beskrifne sått 2 gånger om da- gen, och hvar fjerde vecka 6 st, blod-iglar kring hårdheten. ide trenne månaders fortfarande med dessa medel, hvarunder dosis stundom måste mins: skas, hade knölen aftagit, till storleken af en hass- selnöt, samt de uppdrifne axillar-körtlarne och öf: rige tillfålligheter alldeles försvunnit. Hon upphör. de nu att nyttja något och befinner sig, alltsedan, och efter 6 års förlopp, fullkomligt återstålld, oake' tadt den Öfrigblifne lilla hårdheten, som bibehåller sig i samma skick och icke, på minsta sått, hbe- svårar. Denna håndelse bevisar Jemvål, att ehu- ru en större och åldre Scirrhe icke till fullo låter fördela sig, förminskas den. likvål. till en viss grad och förlorar dess illaartade lynne, jemte de dermed förenade tillfålligheter, så att det återstående år och förblifver af godartad beskaffenhet. 2:0.4Enu W130 är gammal, af stark och fet kroppsbyggnad, båftigt sinnelag, barnlös och myc- ket biodfull, sörjde Nälden sin mans bortgång, En hård knöl, i högra bröstet, stor som en Kasta- Ul 279 , jemte alla tredje gradens tillfålligheter, blef Re följden af denna ytterliga sorg. Nogs- grannt, och i samma ordning, nyttjade hon nyss anförde medel med den lyckliga framgång, att härdheten och alla öfverklagade tillfålligheter för- gingo efter hand, inom trenne månader. Fyra år åro sedermera das och hennes helsa år, i det- ta afseende, ganska god. - 3:0. Mademoiselle W—, 26 år gammal, af stark och fyllig kroppsbyggnad, jemt sinnelag och något blodfull, företedde en knöl i högra bröstet, af en nas storlek och i andra graden fram- ekriden, och hvartill ingen annan orsak kunde fins nas, ån, måhånda, den, att hon, som gått miste om en förmodad ågta förening, oroat sig deröfver. Hon nyttjade Belladonna, Kolsyre-gaz och iglar, i 6 veckor, och år nu, sedan 5 år framfAutit, full- komligt frisk, gift och mor för flere friska barn. 4:o. Fru H—, 43 år gammal, af spåd och mager kroppsbyggnad och låttrördt sinnelag, som blifvit opererad för en större Seirrhe i högra bröå- stet, bekom , tvenne år efter operation, två smårre knölar i samma bröst, af mindre hasselnötters stor- lek, hvilka medförde andra gradens tillfälligheter. Hiller, 2 minaders förlopp, hvarunder hon nyttjade Belladonna och Kolsyre-gaz, men inga iglar, blefz vo knöålarne alldeles fördelade. Några månader ef- ter den tiden, då jag såg henne, ge bon ingen kånning af doc. onda som, troligen, äfven så före håller sig, om hon lefver. 5:0. Bondhustrur C. A—, A4 är gammal, af någorlunda stark och fyllig kroppsbyggnad, jermnt sinnelag, men af sjukligt och blekgult utseende, blef för tvenne år sedan, i sista månaden af sitt bafvan- de tillstånd, biten i benet af sin egen gårdsbund. aln 2 Feber, inflammation och mycken smårta i delen 28380 nödgade henne, att snart intaga sången. Låret be- hbandlades , som om hunden varit galen, hvilket likvål icke så befants, och skadan låktes, endast, långsamt, Korrt derpå framfödde hon ett friskt Barne som hon sjelf uppammade, men hvarunder hon ådrog sig en större mjölk-abecess i venstra bröstet. En, efter densamma qvarblifven hårdhet, stor som ett höns- ägg. förblef in statu quo, oaktadt vanliga medel nyttjades; hvarföre, då flere betånkelige tillfållig- heter, som plåga åtfölja andra och början af tredje graden, infunno sig, jag förordnade henne Bella- donna, från i till 2 gran morgon och afton, samt iglar hvar fjerde vecka kring härdbeten; som - om nåtterna betåcktes med Empl. Sperma Ceti och om dagarna med ett mjukt kaninskinn. Under loppet af curen uppkommo, på sidorna och invid basis af bårdheten, tverne vtliga bulnader, som suppurera- de i 3 månader och förbundos med Ceratum album & Ungv. Tereb. resinosum, aa partes, hvarunder alla tillfålligheter försvuno och knölen aftynade till storleken af en mindre Kastanie. Den qvarblifne hårdheten kånnes mjuk och synes vara i dagligt af- tagande, ehuru ingen ting nu mera nyttjas, Var detta en verkelig Scirrhe? Jag tror åtminstone, att kråftartade hbårdheter likasåvål kunna uppkomma ef- ter mjölk-abscesser, når anlag till kråfta år nårva- rande, som efter vårtor, sprickor och andra exCori- ationer i huden, oaktadt sådant mindre sållan in- tråffar, och de, som ge di, åro mindre fallna derföre. "6:0. Fru S— 33 år gammal, af spåd kropps- byggnad, retligt nerv- -system och fromt sinnelag, samt mor för tvenne barn, dem hon sjelf uppam- mat, hade under sitt, 1 öfrigt lyckliga ågtenskap, haft en sjuklig man att sköta och många bekym- mer att utbårda. För tvenne år sedan yppade sig i hennes högra bröst, en helt liten knöl, som inom 281 några: veckor utvecklade sig till storleken af en större hasselnöt, med början af tredje gradens tillfållig- heter. Hon nyttjade ifrån 1 till 13 gr. Belladon- na, 2 gånger om dagen, samt hvar fjerde vecka iglar kring hårdheten, och blef inom 3 månader befriad ifrån sitt onda. 2:0. Fröken M—, 20 år gammal, af fin kropps- byggnad, retligt nerv-system, lidande sinnelag och något blodfull, företedde en knöl i högra bröstet, stor som en hasselnåt, med andra gradens tillfållig- heter... En afbruten öm förbindelse, hvaröfver hon mycket sörjde, syntes vara den enda och förbere- dande orsaken till denna åkomma. Hon nyttjade Beiladonna, i pillerform, från 1 till 2 gr. morgon och afton, i 2 månader, och blef botad. Medlet har jemvål haft på henne den verkan, att hennes syn, som varit svag ifrån spåda åren, blifvit myc- ket förbåttrad. 8:o. Pigan B—, 28 år gammal, af stark och fyllig kroppsbyggnad, mycket blodfull och begåf- vad med ovanligt tjocka och spånda bröst, förlora- de sin menstruation :genom ådragen förkylning, un- der brunnsdrickning innevarande år. Hvarjehanda och otjenliga medel nyttjades deremot, så vål som emot tvenne knölar i båda brösten, som för 2 må- nader sedan uppkommit, och hvilka beledsagades af andra gradens tillfålligheter når hon, den 9 in- nevarande Sept, månad, anmålte sig. Ett laxans mercuriale, iglar kring knölarna och Fol; Belladonneae i pillerform, ifrån I till 2 gr. morgon och afton, blef henne föreskrifvit,. och bar redan haft den lyckliga verkan, att knölarna åro mindre och mju- kare, samt tillfålligheterne försvundne. | Arboga d. 26 September 1817. 293 TVENNE STJERNBETÅCKNINGAR, observerade i Upsala och Lund; beråknade af HENR. JOH. WALBECK. Spicas Bortskymning af Månen den 24 Maji 1801. elina 1 Upsala finnas anförda i K. V. A. Handl. 1803. -s. 254 f. Till correspondenta har jag nyttjat de i, Paris på Observatoire Natio- nal af MeECHAIN, Ecole Militaire af BURCHHARDT och LEFRANGOIsS, College de France af LALANDE och HENRY gjorda observationer, samt den i Mar- seille af THULIs, och till beståmning af felen i Ele- menterna dessutom observation i Madrid. Då vid denna Stjernbetåckning emersionen skedde ur denlju- sa månkanten, böra till långdbeståmningar blott im- mersionerna nyttjas, så mycket mer, som jag af åtskilliga observationer på åfven denna occultation funnit, att emersionerna blifvit för sent anmårkta, Också skilja sig de af olika Observatorer i Upsala uppgifna emersions momenter med 24”, då deremot immersionen för trenne Observatorer skedde på samma secund. Då dessutom tidsbeståmningen år såker, torde den håraf följande Långd för Upsala - vara mycket nåra den råtta. Efter PiaAzzi1s sednaste Stjerneatalog C Bodes Jahrb. 1817. 8 237.) &nnes för observationstiden Spicas apparata A. Recta = 198? 41'22”,93 Declin, 283 =— 1027 18"9. Denna sednare skiljer bloit 072 ifrån PONDs sednast med den förtråfflige Meridian- cirkeln 1 Greenwich funna Desna 4) Stjer- npans SER Longitud var = 20124 -27",08, och fu 202000 ;83, Jag beråknade dessutom ur de nyaste Taflor, för den 24 Maji 1801, 10! Paris M. T. Solens Medel Asce. R. = 6220 16750, Tidsequ.= — 3'34",00, på 1!'= + 0,21, Eclipt. skenb. Lutn. = -23928' 4",15, Månens EN = 201 ANT; SENA Na NS LL INE Gee AA ES SAT 20055: A AR 0458; SS =—2'59",03 NE + 022, Månens Eqvatorial Parallax (med Bohnenbergers Constant b) STO 583 för & afplattning SEEN = 58 22” 123 > på I = I 3993 Minens radie = 955",64 . . .= + 0,52. Observerade momenterna voro följande: Imam, Em. Paris, EcoleMil.gt 9' 2”53 10t19'57”,4 st. — Coll.d.Fr.9 915 TOOGA lwvtene — Obs. Nat.g 916 10 20 10, 5 ganska noga, Marseille HASAN mt. o£) Madrid FAR 5350 GATIIS, SME 4) Upsala ” TOLILSTG7 SK Stockholm 10 16 30” HON) Håraf finnes tiden för sanna eller geocentri- ska Conjunctionen; (För de trenne Pariser-obser- vatorierna år tiden reducerad till Observ. National): a) Philosoph. Transactions, 1815. 6) Astronomie von Bohnenberger, Tub. 1811+- sid. 702, ce) Connaiss. d. Temps XV, sid. 436, d) e) Mon, Corresp. VIII, 386. 284 af Immersion. Paris, Ecole Mil.=10t 2" 54 TT? O22Ag—1,016AB LT Coll: d:Fi.= 55 42 O20Ag—1,012AB EECNMOPS ANG = s8',1+2, O21Ae—1,013AB Marseille = 1015 4, 7+H2,111A2—1,183AB Madrid = 939 2,213,204A2—2,757AB Upsala EI ; 3, 7T1;748A2 —0,009AB Stockholm =11 5 39, 6T1,748Ae—0,007AB af Emersion. Ecole Mil. ETOr 243 29—15747A8+-0,033AB Coll. d. Fr. = 44 10—1,747Ae+9,030AB Obs. Nat. = 43 58—1,748A2+90,03 1463 Madrid = 9 3833",5—1,903Ae2+0,756A6B Till beståmning af Ae och AB (Felen i ra- dien och Lat.) har man således af dessa fyra orter följande Eqvationer: o= 10",8 + 3,769 Ae — 1,:049 AB o= 11,4 + 3.707 Ae — 1,042 AB o=14, 3 T 3709 Ag — 1,044 AB o=28, 7F 5,1067 Ag —3,513 AB hvaraf JR gqvadratmethoden finnes: o=295",81 069,29 Ae — 29.964 AB o=138' 5396 + 29,96440 — 15,620 AB, Ne=—2 ',48, AB=—+ 4”,14. Enligt nyare under- sökningar bör också den af BurG uppgifna mån- radien förminskas, den funna correctionen lårer vål vara något för stor, men tjenligare eqvationer kun- de ej vid denna occultation finnas, emedan den på de flesta stållen var nåstan central, hvarföre också observationen i Madrid blifvit begagnad. MECHAINS observation uppges vara ganska noga; de funna vårdena af Ae och AB gifva åt tiden för hela occultationen blott en correction af o”,7. | > 285 Med anbringande af de fånna vården för AB Ae finnes Conjunctionstiden ; af Imm. af Em. Ecole Mily="10 2 45",5 10! 2'48”54) Reduc. till Coll.d. Fr.= 46,8 48,45) Obs. Nat. ek Obs. Nat. = 48,9 485 2 Royal. Madrid = 93842,7 93841; 2” ) Epsala "SY 350,3 | Marseille = 10'14'54".6 Stockholm =11 5 3553 ; Långden för Upsala ifrån Obs. Nat. i Paris år således jemf. med Obs. Nat. = 1'1'10”,4 — Ecol. Mil. 13”,8 — Coll,d. Fr. 12”,5 — Marseille 127,3 (Long. 12'7",6 Mon; Are ot Ne aber Corr. 1806.) Med. 1'1'12”,3 Tabellernas Corr. i C Long, finnes genom me- dium af Pariser-observationerne = — 5”,40 i fall den antagna Longituden för Stjernan 201?4'27”,08 år riktig. För sanna Conjunctionen gifva Tabel- lerna C Lat. = — 1911'9”,83, lågges dertill Corr. = + 4,14, år C Latitud = — 19 11'5”,69 samt skillnaden från Spicas Latitud = + 51 14",65> hvilken, qvantitet LALANDE fann af serskilta ob- ;servationer på denna occultation 5121”; 51'14”3 si10”; 5114”. f). Långden för Stockholm följer af Immers. 1!2'49”,8; 48”,5 eller 46”,4, om an- nars det af WURM corrigerade Immersionsmomentet 1016 30” år det riktiga, f) Conn. de Temps XV. s, 436 f., derifrån också Pariser- ob- Sservationsmomenterna åro tagna, hvilka något differera fråg dem som finnas i Astr, Jahrb. 1804, der i samma förteck- Ring sidd, 216, 217 finnas något varianta uppgifter. 286 'Aleyones Bortskymning af Månen d. 15 Sept. 1764, observerad i Stockholm och Eund. WARGENTINS observationer på denna stjern= betåckning finnas. a IN. Actap sUpsak: YNoma 2. SCHENMARKS årostagna från hans Disp. de Errore | Linde Merid. Corrigendo. Hans a år a nyo reducerad sålunda: '1764.Sept. 11. Urets Corr, till Sann Tid vid Medel- midd. =—+3' 8,03 Tids Eqvation =—>3 45.40 15. Corr. t. Sannurd.. = 340103 ia Tids Eqv. =—5$' 9",27 16. Corr. t. Sann tid. =-F 3 46,03 Tids Eqv. =s30,22 | Och således Urets Corr. till Medeltid Hola s 1) ös Dagl, gång. od. 11. Medelmidd.i Lund. = 37,37 — 12597 15. 129, 24 | : ; 0 95: 16. —1 44,1 Imm, skedde kl. 11:1'23” och Em. ge 43" I Ts. Begagnar man de tvenne sista beståmningarne, har man Im, 10:59 "46"91 och Em. 11: 57'6” 323 nytt- jar man dem alla tre finnas 10859 46”,75 och 1157 6”,22- | Med anbringande af de correctioner, hvilka BörG och OÖLTMANNS uppgifvit nådige vid deras Måntaflor, funnos följande elementer: 1764. Sept. 15. omr Paris M. (I. Tids Eqv.=—5'19,49 ; var. =—o0",91 Ecl. skenb. Lutn. = 23? 28 21”,2 | CLong= 46?32' 47” AS A= 29 36", 66; A =+9709 C Lat. =+4936"32",4; d=++1"20",31; 3 =—0";62 (CN dA Kqv. Parall. (med Bohnenbergers Const.) =54"7 63 5 + 90702. 207 Centralradie = 886", 15, -H- 0”,06 Q&O MedelAse. R. =175921'35", 1. Skenbara Long. för Alcyone 56”42"40”,0 och Lat. = + 421'35”,5 fann jag af PiAzzis sednaste beståmning ( Jabr-Buch 1817) med BesSsELS pre- cessions constanter. — Bredden för Lund antogs =55242" 30". Vid denna Occultation skedde Im- mersion i den ljusa månkanten, hvarföre endast Emersion för Lund år brukbar. Sanna Conj. finnes af Obs. i Stockholm af Immers.=12"22"49",41 + 2,541 Ae+1,533 AB af Emers. =12 22 50,29 — 2,123 A0—0,633 AB g) i Lund. 7 al Emers, =12! 323727 — 2.131 Ae==0,6058 AB. 4 ”Tidsskillnaden mellan Stockholm och Lund bes finnes således = 19'27”,02 + 0,008 Ae+0,025 Af. Om ock Ae skulle tagas = 2", verkar detta intet på Långden; AB år vål af större inflytande, men kan omöjligen tagas öfver 6”; alltså år den håraf uppkommande osåkerhet omårklig. Antages Lång- den för Stockholm från Paris = r'2"52",28, som den af 23 beståmningar inom probabel gråns af =+0",38 följer, finnes Långden för Lund =43"25",26. Om AB, Ae, försummas, samt Stjernans Lon- gitud år riktig, gifva Stockholmske Observatio- nerne för Corr. i Tabular Longituden af Imm. = + 1,78; af Em. =-+1"535. Hade Stjernans Longitud blifvit antagen efter v. ZACH, skulle till och med denna obetydliga correction försvinna. g) Med Parallax Constanten 57/0” och & afpl. 333 efter ”LArPrAcE funnos dessa Momenter: af Im, = 12"22/49",3 + 2,542/Ap + 1,534/Af2 Em. = 1222 49 »1—2,123/Åg — 0,634/A2. 288 Månförmörkelsen den i Dec 186, observerad i Lund af A. F. KNIBERG, Astr. Observator, rd immersioner. G,inaldus ö 5 : a g'I 216” Sol Tid Tychos inre ljusa Ring . : 8.29.54 AR -Tychos yttre ljusa Ring : 8-31.39 > Dionysius . o = > GI5F10 Emersioners | Grimaldur — < 10! 137” So! Tid Udden af Mare kanbrsn vid | 05 Gassendus &« och kr ROR: Dionysius — s« Sv MÄO:22. 07 Lychos yttre såérka find 2 10.41. 7 Tychos yttre ljusa Ring i 10.41,52 Tychos inre ljusa Ring » fn MO.ÄSL32 -Tyckos inre mörka Ring "i 10:44: 9 ;] En betydligare ovisshet i tidsbeståmningen kan hår möjligen hårröra af det dertill begagnade In- strument , hvars inrättning ej medgifver en Önskad noggranhet. Observationerna verkstålldes i ovanligt klar luft med en Achr. Tub af Dollond och 70 gångers förstoring. Vid 40 minuter efter Förmötr- "kelsens början upptåcktes på Skuggans gråns, så vål midt uti densamma som Öster derifrån, mycket tåta och mörka Strimmor, hvilka gingo tämligen långt in uti den föröftigt ljusa delen af Månens Discus. Öf- 289 oms 0 EE a ERE Öfversten och Secund- Chefen för Flottornes: Constructions-Corps m. ms. LARS NORDENBJELKES Biographie. Ha föddes d. 5 Mars 1745 i Götheborg, der hans Fader Lars BoGEMAN var Capiten vid Ami ralitetet och gift med MARIANA CHAPMAN, hars Moder, dotter af Holm-Majoren THOMAs CHAFMAN. Under föråldrarnes omvårdnad utvecklades So- nens lyckliga natursgåfvor, och som Skeppsbygge- riet blef föremålet för hans Öfningar , ivhåmtades den theoretiska kunskapen derom af skickliga Lå- rare, åfvensom den practiska delen vid Skeppshvarf- vet i Götheborg. 17 år gammal, antrådde han, om våren 1762 en resa till Stralsund, der han af sin Morbroder, då varande OfverSkeppsBygg- måstaren vid Kongl. Arméens Flotta, den. oförgåt- lige ar CHAPMAN, antogs såsom FElev i Skepps- byggeriet och ingick samma år i Kronans tjenst. ”Med samma sin Morbroder afreste han det föl- jände året till Stockholm, der han i anledning af det som för Arméens Flotta skulle företagas i Fin- land, bitrådde vid ritningars förfatiande till större och mindre nybyggnader af fartyg, åfvensom han året derefter under samma anförande verkstållde vid Sveaborg nybyggnad af Skårgärdsfartyg för bemål- te Escader. KV. 4 Handl. 1817. St. IL 19 290 Det systematiska verk i Skeppsbyggeriet, kals ladt Årchitectura Navalis, som Morbrodren författadt och utgifvit, aduverades af den unge BoGEMAN emellan åren 1765 — 1768, och innehöll 64 stora plancher, hvarjemte utarbetades de mångfaldige cal= culer som med detta verk voro förenade. Det år likvål icke utan orsak man misstånker, att detta trågna arbete grundlade den ohålsa som följde ho- nom ånda till grafven. | 1770 Constituerades han till VddskeppsByggs måstare, och var till och med 1772 tjenstgörande vid Entreprenad-byggnaden af Skårgårdsfartygen som verkståldes vid Djurgårdshvarfvet i Stockholm för K. Arméens Flotta, 1773 befordrades han till verklig UnderSkepps- Byggmåstare vid Arméens Flotta och 1776 till Skepps Byggmåstare vid Galér- och Arméens Flot- ta, samt tjenstgjorde ånda till 1781 vid den för. ra i Stockholm, hvarförutan honom blef sårskilt uppdragit nybyggnaden af flere smårre fartyg samt Galeren Serafims aflöpning och klargöring till Högst- salig Konung GusTtaAF lilI:s resa till Finland och Ryssland, Från 1780 — 1790, vid de nybyggnader af Linieskepp och Fregatter som företogos i Carlskro- na, uppgjorde BOGEMAN under samma Öfverinse- ende som tillförene, dessinerne och constructionen af dessa skepps form, neml. för 10 Linieskepp och 11 Fregatter som till Örlogs-Flottans förstårkning blefvo byggde, hvarvid han åfven bestridde Öfver- Skepps-Byggmåstaretjensten och bidrog till denna Flottas skyndsamma utrustning. Efter Elottans afseglande 1788 , beordrades han till excercerande och Öfverbefålet af den de- Jen Hvarfsarbetare som i håndelse af fientligt an- fall borde gåra tjenst vid Bastionen Söderstjerna 391 ; Carlskrona. Han blef tillika förordnad till CHaFr. MANS bitråde med utarbetande af ritningar. till 5 sorter Linieskepp för Flottans framtida behof; men då i följe af freden, byggnadsarbetet afstadnade, återtog han 1790 sin förra en vid Escadern i Stockholm med förfårdigandet af flyttbara sjöbåd- dar, Galerernes insåttande i Arsenalen m, m. som detta och de följande åren verkståldes, Samma dag 1793 då Flottornes Constructions- Corps af Amiralitetet och Arméens Flottors Bygg- nings-Stater inrättades, befordrades också BoGE- MAN till Öfverst-Lieutenant; samt blef 1794 genom Kongl. Resolution från annan tjenstgöring bohisd. för att i ett gagnande arbete i Constructions-veten- skapen fortfara. 1795 utnåmdes han till Riddare af Kongl. Wasa-Orden, och vid Löneregleringen för Flottor- nes Constructions Stat 1800 tillades honom Secund- Chefskapet med åtföljande förmåner, samt erhöll 1805 Öfverste-bestållningen, med fortfarande af den sistnåmde förvaltningen. ; 1809 blef han i Adeligt stånd upptagen un- der namn af NORDENBJELKE; hans valspråk var. Patria scopus. 1810 kallade K. Krigs-Wetenskaps-Academien honom till Ledamot och åfven samma är den 21 Nov. K. Vetenskaps - Academien, Tillförene ha- de åfven K. Academien för de Fria Konsterna till- egnat sig honom såsom medlem, Utom många mådosamma förråttningar: under - Öfverste NORDENBJELKES lefnad, af Skogs-com- menderingar, besigtningar, sjÖ-expeditions pråssseg- lingar m. m; kan anför. hans skriftliga bemöådan- den rörande förbåttring i Kronoskogarnes tillsyn och vård ; hans upplysningar och förslag till Hvarfs- anlåggning för Skårgårds flottan, hans uppfinning att 292 af Eke-råttimmer sammansåtta dåcktrån till begag- nande i stållet för de krumvexte, och åndtligen upp tåkten af ett medel till vinnande af wvirkets con- servation för möjligaste långsta tid, hvarom han likvål icke hann att fullborda den der öfver årna- de afhandling. | | Vid en ålder af 70 år, af hvilka 50 varit out« trötteligen egnade åt Staten, afled denne förtjenst- fulle och redlige Man d. 19 Maj 1814, och som han icke ågde manliga arfvingar, utslocknade åf- ven hans ått med honom, Kammarherren. Friherre RUTGER MACKLEANS Biographie. | | | Pla var Son af Öfversten och R. S. O. Friherre R. DAviIDssonN MaAKLÉR samt dess Fru, född Fri- herrinna CoyYeET, och föddes den 27 Juli 1742 SÅ Efter sorgfålligt idkade studier, började ban sin bana i Krigs- -Ståndet och befordrades, efter genom- "gångna tjenstegrader, till Capitaine vid K. Calmare Regemente, Likvål, icke naturligt fallen för Mi- Titairiska bragder, anhöll han om Nådigt afsked från den tjenst han innehade, jemte en Kammar- herre-bestållning hos Hennes K. Höghet Prinsessan SOPHIA ÅLBERTINA , hvilket allt han lemnade, för att uppoffra sig åt de yrken som sedermera stadgadt hans namnkunnighet. | Genom arf blefven ågare af Svanholms Gods i Skåne, fåstage han sin hog vid Landthushållnins +) Han härstammade på fädernet från en oammal ätt i Skottland, som inkom till Riket, under Drottning Christina , med en or MACKLEAN » och hvilken vid naturalisationen på Sv. Riddarhuset är 1650, kallade sig MaxrrérR. Hans Son, Davip MAKLÉR, farfader till Kammarherren , var Landshöfding öfver Elfsborgs Län och upphöjdes till Friherre år 1708, likväl blef icke di- plomer utfärdadt förr än 1783, då gamla Slägtnamnet MAcK- LEAN 3 Dyo antogs. 294 gen, hvarvid ofullkomligheten af det i samma landsort brukliga odlingssått, ej kunde undgå hans uppmårksamhet. Angelågen att befordra dess för- båttring, och till vinnande af all nödig kårnedom för detta åndamål, företog han en resa till Eng- land; och Skoltand. - URillid med gagnande kunz= skaper om desse Länders bruk och inrättningar; hvilka han ansåg båst tjenlige till efterdöme, åter- kom han till hemorten, der ban genast började den föråndring i jordbruk och landtskötsel, hvaraf utförandet blifvit ett vårdigt mönster till efterföljd. Eldad af sann fosterlandskånsla , och utrustad med utmårkt siåndaktighet i tånkesått, trottsade han det motstånd som hans ådla företag hade att råna från gammal vena och okunnighet, hvarföre ock inga uppoffringar spardes. Åsgare af vidstråckta, från urätidren dels obrukade, dels vanbåfdade mar- ker, förvandlade han dem genom flit och arbete till de bördigaste, och såg inom få år med tillfrids- stållelse Hödan belönt genom Odlarnes dagligen för- ökade vålstånd. Det var denna af Friherre MACKLEAN gjorda ÄR 1 Landthushållningen, och dess för. män! iga verkningar, som kan anses såsom en ny epok i Svenska Landtbrukets historia, och ej min- dre en ursprunglig anledning för de författningar som utfårdades, och till de understöd, hvilka i Nåder blefvo beviljade, till förbåttrande af odlings- såtter så väli Skåne som i andra Landskaper, Friherre MACKLEAN upphörde icke eller att nitfullt bidraga till verkstållande af de för Landet så gagnande på- bud, och njöt den hugnaden att se sine bemöådan- den krönte med framoång, landsorten lyckligare Ne och fordom tomma fållt skånka den idoga arbetaren ymniga skördar. 205 Till beredarde af ett tillkommande ljusare ti- dehvarf, och af sådane kunskaper för det uppve- xande slågtet, hvilka, enligt hans grundsatser, an- sägos angelågnast i dess tillårnade yrken, inråttade han vid Svanholm en Undervisnings-anstalt för barn af båda könen, som alltid bör blifva ett oförgåt- ligt vedermåle af hans prisvårda omtanka, Det var således af billigaste orsak, som Fri- herre MACKLEAN valdes äl. K. Vet. AGdlenide den 28 Oct. 1812 till Ledamot uti den Class som år i synnerhet egnad åt Landthushållningen, och icke med mindre råttvisa, erhöll han vid stuftelsen af K. Landtbruks-Academien ett rum ibland hen- nes Ledamöter. Redan förut hade han ock långe varit corresponderande Medlem af de ceconomiske Societeterne i Paris, Berlin och Köpenhamn, Likvål var det icke långt efter de förstnåmde valen, som det allmånna, genom Friherre MACK«- LEANS dödliga fränfålle, måste sakna hvad det långe af honom rönt, hans bitråde, och hvilket det ågde så stora skål att oafbrutet sig önska, Icke utan ett inre medvetande, att efter all sin förmåga hafva bidragit till fosterlandets och Medborgares vål, och nåra 74 år gammal, såg han lugn den sista dagen nalkas, och hvilken, efter några dagars sjukdom nade på Svanholm den 14 Jan. 1810. En Skådepenning i guld, prågiad öfver ho- nom. genom omsorg af någre enskilte uiur det Riks-Stånd, hvars Medlem i var, förvarar jemte förestållandet af bröåstbilden, till efterverlden den aflidnes minne och förtjenster. 1 Kammarherren och Riddarhus- Secreteraren AXEL GABR. SILVERSTOLPES Biographie, fan föddes i Stockholm 1762 den 10 Augusti. Fadren var Banco - Commissarien och R. af Kon, CARL XIII:s Orden, FREDB. SILVERSTOLPE, och Modren, Friherrionan ELEON. CATHARINA LEYONBUFVUD. Sedan han erhållit sin barndoms undervisning hemma i föråldrarnes hus, genom bi- tråde af en god oc skicklig Lårare, och wid 17 års ålder besökt Upsala Universitet, samt, efter ett ars vistande dd des, aflagt Carell anda. trådde han i tjenst såsom Borat Ganzlist i Krigs-Ex- Medal KE Maj: ts Canzli 1781; och blef samma år Secreterare i Adeliga Jungfru-Suftet , samt året ders efter: Riddarhus-Canzlist och åfven Copist i Krigs- Expeditionen, hvarifrån han dock, efter tagit SM sked, ingick 1789 i Svea Hof. Rått såsom Au- scultant, : 1792 utnämdes han till Hofjunkare och Hand- RR hos H. M. Enke-Drottningen SoPHrA MAGDALENA, och constituerades 1795 till Rid- därlit Secrebrake på hvilken syssla han, år 189Q:a erhöll Ridderskapet och Adelns confirmation, EG Oo | ön Så vål vid Riksdagarne, åren 1809 och 1810, sämt de sedan följande under 1812 och 19815, förs ordnades han af Riksens Stånder till Ledamot uti Tryckfrihets Comittéen. i 1810 blef han Riddare af K. Nordstjerne« Orden, och året derpå Kaämrmarherre hos Fiennes Maj:t Enke-Drottningens. 1812 kallades han till Ledamot i Comittéen till Allmånna Uppfostrings- och Undervisnings- Avstalternes förbåttrande; var också läng tid till förene såsom Medlem införlifvad med Rikets för- nåmsta Vetenskaplige Sambållen,; nemligen uu K. Musicaliska Academien 1793; i Svenska Academien En af de XVIII 1794, och 1798 uti K. Veten- skaps-Acadesnien , der han också under sednare hålften af år 1801 förde Presidium, och vid dess nedlåggande d. 3 Febr. 1802, talade om Hufvud. föremålen vid Meumniskans Moraliska uppfostran och sederna, | Förtrogen med Muserne, och sjelf Vetenska- 'pernes och Vitterhetens ge dyrkare, har Kame« marherren SILVERSTOLPE ofta utmårkt sig som mogen och djupt forskande Författare; och åfven i egenskap, antingen som Embetsman, eller som del- tägande i Allmånna Årender, icke sällan lemnat i tryck befintliga vedermålen af sin NE arbets. förmåga, och som icke mindre besiyrka den dygd han ågde som Medborgare, den kärlek hån hyste för Fosterlandet; den akining han bar för sanning och lagar, och det nit och med han vwvisade uti medverkandet till allmånr upplysning. Till Riddare-devis hade han ock valt: Var nyttig, Ief i dina möådors minner — Till följe af dei sista åren sig yttrade chrehiska kråmpor, slutades tidigt hans lif. den $ Sept mgrö. 208 Kammarherren SILVERSTOLPE var tvenne gånger gift, och öfverlefdes af sin sednare Maka, en Son "och trenne Döttrar. ” Af de genom tryck af honom utgifne Arbeten må anföras. 1. Acaodemiske Skrifter: Åreminne öfver BIRGER JARL. 1785. Reponse a la Qvestion, si daprés Paccroissement ou Je decroissement des beaux Arts dans un érat Pon peut juger avec quelque certitude des meurs d'un peuple. 1799. Åreminne Öfver STEN STURE den Yngre. 1791. Skaldebref till dem som söka odödligt namn. 1792. (För alla dessa vunnos de dels af Svenska Acae- demien dels af Vitterhets-, Hist,- och Antiqvi- tets-Åcademien utsatte belöningar). Intrådes- Tal i Svenska Academien 1795. » Försök till en Afhandling om Vitterhetens Infly- telse på allmånna Förståndsodlingen och sederna. 1795. Svar på Herr BLoms Intrådes-Tal i Sv.j Academ. 1797. Det ofvanföre nåmda Talet vid Presidii nedlåg- gande i K. Vetenskaps-Academien, 1802, Svar på Herr Fr ANzénNs Intrådes-Tal i Sv. Acad. I8LI. 2. Andra Skrifter: Samling af Skaldestycken 2 delar. Grekiska Historien i Sammandrag at GOLDSMITH, Öfversåttn. 1806. Försök till en enkel, grundelig och derigenom oförånderiig Bokstafverings=theori för Svenska språket. 1811. | | 299 Öfningar i Franska språket — för begynnare. =— 1811. Försök till en ny Uppfattning af hufvudgrunderne för Allmånna Språklåran. 1814. Minne af CneJus JULIUs ÅGRICOLA. Öfyers. från C. Tacitus. . 1814. Utom allt 'detta, mångfalldiga Afhandlingar, Recensioner, Skaldestycken, Biographier och Amin- nelse- Tal, (och ibland dessa, det öfver K. V. A. TKedamot, A. J. GRILL. br den 2 Jan. 1799.) hvilka År honom dels för sig sjelfva, eller 1 flere periodiska Skrifter (Låsning i Blandade Åmnen, Stockholms Posten etc.) förekomma, att icke uppre- pa åfven det stora antal uppsatser af Politiskt in- nehåll, och andra, som han i och för sitt Åmbete och allmånna befattningar utarbetat och finnas an« "tingen särskilt tryckta, eller i Riksdags- Acter och allmånna Handlingar förvarade. 300 Ä tEEE ee Se AR vor: BTDORAG af Kongl. Vet. Acad. Dag-Bok. FÖRTECKNING På de Böcker mc m, som under detta års förlopp blifvit skänkte till Kongl. Vet. Åcademien, HH. SCHUMACHER, de Latitudine specule Manhemien- - sis Havnie. 4:to. Hr WiBzorG, E., Berättelse om K. Danska Vid. Säll- skabets Arbeden under förra halfåret. Hr Parin, genom Hr J'Otsson, VEtude des Hierogly- phes. Paris 1816. 8:0. Hr ArserRs J. A. Dr, Comment. de Pathologia Lienis, Auct, C. H. Schmidt. Götting. 1816. 4:0. — — Pemberton Prachtische Afhandl. äber verschie- dene krankheiten des Uunterleibes, aus d. en- glischen von G. vor dem Busch, mit vorrede von Dr Ålbers, Bremen 18L7:28:0: — -— J. Chr. de diagnosi Asthmatis Miliari, Dissert, gradual. Gott. 1816, 8:0. Hr AcnaARrivs, E,, Synopsis Lichenum. Lond. Goth. STO: 8:04 Hr Bone J. E., Astronomisches Jahrbuch f, 1819. Ber- lin 1816. £&:0. | — oe Dissert. Qvomodo ex observ, occultationis Stella fixe a Luna effecte, longitudo geographica loci observ. computetur, Auct. J. W. Toenning, Berlin 1816. 4:0. Hr MesoE L., Von der bewegung der Stimritze beym Athemholen. Neue entdeckung. Greifswald, 301 Hr Prex W-., Memoirs of the American 'Academy. Il. 2:d part. Boston. | Hr Drien Repelaer van, (på Nederländske Reger, befallning) Flora Batava 39—42 Livraisons. Hr Nirnsson S., Ornithologia Svecica. P. 1. Hafn. 1816. 8:0. Collectanea Zoologie Scandinavie, dissert; Lond. Goth. 1817. 8:0.- LINNEAN SociETY I LONDON. Transactions of the Linn, Soc. 7. Vol. g, 10 et II. London. 4:0. Hr Brown R., Remarks on; New Holland Botany, 4:0 med planch, in folio. Hr Brorinc G., Resa i England. III Del. med tabb, Stockh. 1817. 8:0. 4 Hr ScHÖnHERR C., Synonomia Insectorum, tom. 3 Skara. 1817. $8:0. i; Hr GRAVANDER, Preceptorum Rhetorices Compendium; Hr Fairrés C. F., Dissert. under dess Presidio: Syr- phici Cont. I, 2, 3. Stratiomyd&e Svecie, Ta- banii et Xylophagei Sv., Scenopinii et Cono- psarii Sv., Diptera Svecie, Sect. prior. Lunde 1817. 4:0. Hr Nizveort DE, Melanges Mathematiques. Bruxelles 1794. 4:0. — — Essai sur la Theorie de Part du Raisonnement: Bruxelles 1805. $8:0. | | K. VETENSK. SOCIETETEN i GÖTTINGEN. Comment. Soc, Reg. Scient. Gottingensis Recentiores. Vol. IiI: ad ann. 18:4—15. Gött. 1816. 4:0. Hr Luvcas J. A., Tablau Methodique des especes Mi- nerales. I. 2. partie. Paris 1806—:1i813. 8:0. Hr Smitu J. E., Compendium Flor&e Britannice, ed. alt. 1835. $8:0. ' Hr SvcHTELEn Baron van, Ett original Manuscript, hörande till Hasselqvists Iter palestinum, Hr Jonnés A., Moreau (Comte de Carra S:t Cyr,) Monographie de Trigonocephale des Antilles (ue a PAc. R. des Sciences, a Paris 1816.) — — Tableau des Antilles. Paris 181. Hr SvEDENsSTJERNA E,., Jern-Contoirets Annaler 1817. I, 2 häfte. ; Hr Ruvsr J. H. Dr., Artkrokakologie, oder äber die Verrenkungen durch innere bedingung etc. Wien 1317. 4:06 302 Hr TrEeviranus, G. R. et L. C. Vermischte Skriften Anatomischen und Pbysiologischen Inhalts. 2 bandes erst. Heft. Bremen 1817. 4:0. Hr Haussman, F. L., Göttingische Gelehrt. Anzeigen, vom I Jul. 1816 bis 30 Jun. 1817. Hr WizströÖm, J. E., Dissertatio de DapAne. Upsal. 1517. 4:0. Hr ZETTERSTRÖM, C., Initia Historie Vaccinationis in Svecia. Part. I-- VII. Upsal. 1816-17. 4:0- SVENSKA LÅKARE SÄLLSKAPET, dess Handlingar för år 1816. Stockh. g:o. Naturalier mm. mm. re Till Kongl. Vet. Academiens Musewm 1816. Skänkte af Hr SPARRMAN, En Välroös-tand. Hr Werminc, N. G., Ett öronsmycke från Nya Zeland. Hr BinrseBG, G., 22 st. Austral Asiatiske foglar; hvar- ibland äro Psittacus Banksii 3 et 2. Hr TrusegERG, C. P., ett ryggskal af Dasypus multi- erAnetus. Nn. Sp. Hr HacströmMeR, A, J., En Fisk (Acipenser stellatus). Hr Swartz, O., En Orm från Brasilien, i Spir. Vini. — — Flere utländske Foglar. t. e. Certhia atra, spi- nax; Pipra serena; Trocheilus cristatus — gularis ; Ermberiza miliaris etc. ; ed HÖORTECKNING på de Afhandlingar och Rön, som 2. införde uti detta Andra Häfte: F; örsök att bestämma den tjenligaste Pro- jections-Methoden för Landi-Chartor öfver mindre delar af Fordytan; jemte beskrif- ning på ett efter. denna method uppgjordt Projections-nåt öfver Scandinavien; af C. G. SPENS - - & & Projections- Tabeller till ett Chart-verk öf- ver Scandinavien - = = Om ense Missvisming 1 Stockholm , af S. A. CRONSTRAND 2 Om Stosshärdar som drifvas med Stång- gång; af E. BERNDTSON - - Undersökning af CTR RA af C. D'OnässON e 3 Anmärkningar vid Slägtet Diopsis, jemte beskrifmingar och teckningar på trenne dit- hörande nya arter; af J. W. DALMAN Afhandling om de Cryptogamiske Vexter, som komma under namn af Calicioidea Tredje Stycket ; af E. ACHARIUS 5 äro 211. 304 8. Uppställning af de i Sverige fwme Vårta svampar CScleromyci); af E. Fries = - 9. Om nyttan af Atropa Belladonna vid kräftartade hårdheter ; af C.N. ZETTER- MAN - - - - å 10. Tvenne Stjernbetäckningar, observerade i Upsala och Lund; beråknade of H. J. WALBECK - - - - 11. Månförmörkelsen den iu Dec. 1816; observerad 3 Lund af A. EF; KNIBERG = = Biographier öfver Öfversten och Secund- Chefen för Flottornes Constructions- Corps m. m. LARS NORDENBJELKE — . Kammarherren , Friherre RUTGER MACKLEAN - - - — . Kammarkerren och Riddarhus-Secrvetera- Ten ÅXEL GABR. SILVERSTOLPE Utdrag af Kongl. Vet. Academiens Dagbok 245. 272. 282. 288. 300. Figurer 305 FS ORAAARAT GSR FOO SOS RAR Fuser, FIGURER Till 28:7 Års Handlingar. Första Stycket. Tar. I. Planritning öfver Trankokeri- och Sillsalreri Verket, Saltkälls Viken. — IL Grundritning samt profil till samma m. m, höra till Herr Königs Afhandling, — III IV. Höra till Herr Swartz's Afhandling om nare Ormbunkar. Andra Stycket. Tar. V. Hörcr till Herr Grefve Spens SA — VIL -— = till Herr Berndtsons uppgift. — VIL — till Herr Dalmans Afhandling, — VIII, — = till Herr Acharit Afhandling. K. V. 4. Handl, 1817. St. IL 00 306 | FÖRTECKNING "På Auctorerne till de Rön m. m. som finnas införde i 1817 års Hand- lingar. Aon E., Afhandling om de Cryptogami- oske Vexter, som komma under namn af Calicioidea. Tredje Stycket - - = - IL 220. BernoTson, E., Om Stosshärdar som drifvas med Stånggång = - - - - II. 203. CRONSTRAND, S. A., Om Solförmörkelsen d. 19 ; Nov. 1816 - - - - - - VC: — Om Magnetnålens missvisning i Stockholm II. 198. DALMAN, J. W., Anmärkningar vid slägtet Diop- sis, jemte beskrifningar och teckningar på trenne dithörande Nya arter = - IL, 211. DusBz, P. Anteckningar om Sillfisket i Bohus Län I. 30 Fries, E., Uppställning af de 1 Sverige funne Vårtsvampar (Scleromyceti) fortsättning IL 81. ooo vidare fortsättning - SS le II. 245. GYLLENHAL, L., Anmärkningar rörande ett af Hof- marsk. Bar. C. pE GEER, under namn af Åt- telabus glaber beskrifvit Insect HCL I Ber HEDIN, S., Sällsam händelse, anmärkt vid en Vaccination - - - - - I, 152. HEURLIN, P., Summarisk förtekning öfver de Meteorologiske obs. hållne i Weziö, un- der hela året 1816 = - - I. 154, KNniBERG, Å. F., Om Månförmörkelsen den 11 Dec. 1816 - - - = = II.7288. | - 307 Könie, P, Om | Trankokningen i Bohus-Län, | jemte beskrifning på ett Trankokeri - IL 47. | Ljunce, S. J., Om Insectfångst på Is - « —- L 142. | Nirsson, S., Critiska Anmärkningar öfver Rud- becks Fogelbok - - - - I, 128. d'Oasson, C. M., Undersökning af någre Mine- | 'ralier - . - - - NE FÖGE Fortsättning - - - - II, 206, Wi | I I SNR | Swartz, O., Nya arter af Ormbunkar (Filices) | beskrifne & - = el A SPENs, C. G.,, Försök att bestämma den tjenligaste | Projections Methoden för Land-Chartor öfver mindre delar af Jordytan, jemte be- skrifning på ett efter denna method upp- gjordt projections nät öfver Scandinavien II. 161. —- Projections Tabeller till ett Chartverk öfver Scandinavien - - - II. 185. WarzecKk, H. J., Om de uti Åbo observerade Sol-, Mån- och Stjern-förmörkelser - IL I. 53: — ATvenne Stjernbetäckningar, observerade i Upsala och Lund - = - II. 282. WiBorGc, E., Om skadligheten af Kärrfräken för Hornboskap - -. - - - I; 120, ZETTERMAN, C. N., Om nyttan af ÄÅtropa Bella- donna vid kräftartade hårdheter - IL 272. ÖrvERBOM, J., Om Värman under olika årstider i Torneå = >= - - - oo > I 39; , > REGISTER Till 1817 Års Handlingar öfver de ämnen som deri förekomma. SÅ alltom platyphyllum 74 — subcordatum 75 — interme- diom 76. Alcyones bortskymning 286. Anas glaucion — Clangula — Platyrrhyncos — strepera — Boschas 133. Crecca — Circia 134 — clypeata 138 hyemalis 139. Arundo phragmites-arenaria 120, Aspidium caudatum 62 — lIxtum 65 — patulum 64. ; Asplenium brasiliense 65, angustum 66, regulare 67, auricula- tum — rigidum 63. Atropa Belladonna 272, ' Attelabus glaber-de Geer 137. Biographier Öfver L. NORDENBJELKE 289. i R. MacKLEAN 294. Ae G. SILVERSTOLPE 206. Blechnum lanceola 71 — asplenioides 72. Calicioidea 220. ; ; Calicium pusiolum 231, flexipes — lenticnlare 232. spheroi- dale 233. mutabile 234. peltatum 235. xruginosum 236. picastrellum 237. subtile 240. cerviculatum , haustellare, Tin lenticulare , chrysocephalum , trabinellum 242 trachelinum 243. Charadrius campestris — auratus 130. Chartor — Land- 164. Chondrodit 210. Cheilanthes chlorophylla 76 — glandulosa 77. Collum hos Spherie 83. .Coniacybe griseola 238. furfuracea — stilbea 242, Correspondenter (Utrikes) antagne af Acad. 158. Cyathea polypodioides 78. Cyphelium ollare 220. leucomelos — tympanellum — pilea- = tum — ferrugineum 2235. = viridulum 226 disseminatum — atomarium 227. leucocephalum 228. incrustans 230. tym- panellum — turbinatum 239. Davock, Däwop, Dånop, 121. Diopsis Insectslågte, Anm. deröfver 211. Slågt-character 213. Arter: Ichneumonea 214 — apicalis 216. macrophthalma -= signata 217. nigra 210, Dödsfall af Ledamöter 158. Eqvisetum palustre 120, arvense 122. fluviatile-hyemale 123: Förmorkelser, Sol- Mån- Stjern-, observerade 14,288, Granat-analytiserad 23. 309 Grumsdammar 49. Gymnogramma asplenioides 56. = tomentosa- cherophylla 55. myriophylla 58: Harmus, Heermoes 121. Insecter samlade på Snö och Is 147—151. Isocerus Illig. 140. Kolsyre-gazens bruk i kräfta 274, 278> 279 Kohtood , Kuthod 120: I Kråftartade händelser — medel för 272. Kårrfråken , dess skadlighet, 120: Kärrskåfte 122. Lecidea abietina 239, Ledamöter valde 1817. — 159, Lichen colliculosus 228. amphibolus 229. spherocephalus 233. hyperellus 236, acicularis 237. abietinus 239, debilis 240. Limboria cyphelina 2210 flexella-stictica 222. corrugata 238. angularis 259. Linds&a virescens 73. Långden för Upsala från Paris 289, för Stockholm 285. Magnetnålens missvisning 198. Malacolith, analytiserad 25. Medalj ny, pråglad 156. då Meteorologiske obs. från Wexio 154. Mineralier undersökte 23 — analytiserada 206. Ormbunkar, nya arter från Brasilien 53. Observationer på vexter, foglar och fiskar 155. Ostiolum på Spherie 33. Parandra glabra 139. levis-purpurea-brunnea 140, Pargas, gul sten ifrån 208. Pausns 211. Polypodium sazxicola 59. diversifolium 60. hirsutum 61. Projection, conisk — cylindrisk 163. tangerande conisk 169; — > skårande 170. Projections-Method för Landchartor 161. 5: — nåt öfver Scandinavien 161. Tabeller 184. Pteris leptophylla — elegans 70s Rostellum på Spherie 83. ö RupsecKs fogelbok, anm. derofver 128. Saltkällsviken 30. Scarites testaceus Fabr, 1310 Scirrhi cancrosi 272. Scleromyci 81. Sillfisket i Bohus-Lån 32. fiskningssått 35. saltningen 39: Spherie monosticke 81. lata 81. miliaria 82. lineata 82. lubere culate 83, ferruginea — ciliata-spuria 24. prunastri — pen= tagona 85. radula-syngenesia 86. corniculata 87, extensa — eerviculata 88. carbonacea — Carpini 89, melastoma — cin- cta 90. leucostoma 91. nivea — incusa 92. Pini-d-fformis 93. clandestina 64. decorticans 95. suffusa — microstoma — abietis 96. pustulata 97. circinnate — fimbriata 97. tor- tuosa — pulchella 98, vasculosa — convergens-pusilla. 99. salicina — turgida — strumella 101. stilbostoma — dis. septa 102. qvaternata-furfuracea. 103. pruinosa — tessella -= se 310 abnormis 104. subcitanea 105. Cespitose — decolorans 105. coccinea 106. cucurbitula — appendiculata 107. Berberidis 108. fuliginosa — elongata 109. Laburni — populina — conglobata 110. lacunosa 111. cupularis — conspersa 112. macrostome , chionea 113. lagenaria — rostrata — cirr- hosa 114. stricta — dryina 115, pilifera, capillata 116. micro- scopica — solaris — setacea — tubiformis 117. gnomon — acuta 118. rostellata 119. maculares — malina 245. Aci- dii — Dianthi — stemmatea 246. geographica — alliciuna — Himantia 247. stellaris — subradians — nigrella 248. ru- bella 249. Byssisede-rhodomela 249. rosella — aurantia 250. luteo-virens — aqvila 251. fissa — fristis — Raco- dium 252. hypochnea — albicans 253. flavescens — ovina 254. strigosa-canescens — pilosa — 255. hirsuta — trichella 256. Dematium — comata 257. calva 258. corrugate — sper> moides 258. incrustans — pulvis pyrius 25). glaucina — moriformis — picastra 260. pertusa — pulveracea — se- riata 261. doliolum — patella 262. Lingam 263, levigate — pomiformis 2035. Peziza — resinge — Bombarda 264. co- riacea — vesicaria — stercoraria 265. mycophila — um- bonata — nucula 266. mastoidea — ovoidea — myriocarpa 267. Vitis — surculi — Lonicere 268. Hedere -— pu- stula — leptidea 269. punctiformis -— maculxformis 270. Geranii — speirea 271. Spicas bortskymning af Månan 281. Stjernhetäckningar, observerade 281. Stosshårdar 203. beskrifning deröfver 204, Strix aluco , stridula , Ulula 128. Stånggångs Mechanik 203. : Tabell öfver Magnetnålens declination 199. Tabeller, Projections- 184, 'Tenebrio brunneus — purpureus Fabr. 140 Tidskilnad emellan Stockholm och Lund 287. Trangrums-acten 42. | Trankokeri, beskrifvit, 47, Tringa Glareola — littorea 131:-rufescens 131, 'Trånsjuka hos kreatur, orsaken, 120, Umbo på hylshusen hos Spherize 83. É Vaccination, sälsam händelse dervid, 152, Vad (Vadlag) vid Sillfisket 45. Vårtsvampar 81 » 245. Värme i Torneå under olika årstider 29. Tillägg och Rättelser: Sid. 25 rad. 32 står: underråtta Zås: undersöka PR — 14 — Nordkottarne Z. Nordhottarne — — 31 — korsstycken Z. korkstycken i — 44 — I tillågges efter nyligen: år 1815, — — 14 står: kohllag lås: koklag SER — 8 — Momoires Z. Memoires. RE ARR RR ob. NE See INN AA tent AR TT ns NÄ RR RR Nn tm ng ERE 0 VN FSE SRA Ann Tab. V. EN fe | ÅA SÖ EDER VITS , | DEE (6 4 : ; RR AR | ok bruna I kvanne 2 LIA Aa Lefvas FET GA Ang. SS Aönsgörg TBG KBT ETT ETTA ASO Ma SD EE V i z | 2 Eåv. Berndtson de = | 3 S Tab. VIL. J Z RA EJYLI Yfprcald. Tab.VII. Tab. VIL: AÅcharius del 0 INR 18 MAY 25 198940 Handlingar 100170592