Sik lärd IR 4 ig a HAN HAr ATA Hö HAR ko 4 3 ÅN i ÅD a 4 ' Ht end AR hål IN GÖ MTSRENC AC TE TAR EL M SN AL 4 4 NG JV LINE TOTTE LINS OA TE bi UN i i i le JIA bör ” vd Y” kb (ed deel f ag 4 Lä 2 i) jan ed ef så $ HA Made re e Må a ST SS 4 sl iR 14 HE hl et lur a K iv de HN j ÄR a rg ET G HE N ; NR UR jar SE Ad BLA i 17 do fl 0 Hin sla - STIGES j ar MAKT kr Tee EEE = SR | i ad Åsle fargdr dl H 4 NN i SS SS UM Hi Mali ER V is KRA 4 ir Hed NE SS a sad SS Nn Oj hn i SS z AN ” MV AON SKER R si RR en ih RE RANA KOR KONGL. AJ VETENSKAPS ACADEMIENS HANDLINGAR, ] h FÖR ÅR 1818. sr VE JD 3 19 4 AT na Or < För 3 SR 0 = ELIT ERKOMMAN AR STOCKHOLM, TRYCKTE HOS Jom. PEHR LiNnDH, 1818. N ' RT Sa D WS CK dd 205 KONGL. VETENSKAPS ACADEMIENS HANDLINGAR UNDER FÖRRA HÄLFTEN AF ÅR 1818. | PRESES HERR Doctor SVEN HEDIN, Konungens Förste Lif-Medicus, Medicinal-Råd, Riddare af Kongl. Wasa Orden, och af Kejs. Ryska S:t Ann&e Ordens Andra Class, | ” Ny 2 af lika egenskaper med den af BEzouTt meddelta, erhålles, då enkla eqvationerne KEPS EN 2 x+å(a+bte—d—(otb—etd)V5 (RY 10 BN (ed) V-1o+2v5)=0, små (etotindlo+be+td) VS +(a—b) Y-ro-2v5 4-0+ OWN), 24 ä(atotedt (a+tb—e+d)V 5 (a-ö) V-sotvs Ae U) V--2Vv3)=0 och + ä(atödidtlotietd) V5 (08) Y—10+2V5 —(e+d) y-io-2V5) = 0, med hvar- | 3 andra multipliceras; och åro rötternas expressioner till BezouTs formel för 5:te gradens eqvasioner alltså hårigenom uppgifnas. Då, genom jemförelse af denna formel med eqvationen Xx" --px3 + gqx7+rx + sz0, erhållas följande fyra eqvationer; — 35ab + 5ecd—p=0, (ÅA), — säå?0— $ad? H+5b?d=5be" — q=0 (B), + 503 dt 5a?b? + 5äbed- 500 —5b?c-+5 bd? Ad 0 (CC) och — a" HF 543 bec— 50? bd? + 50?c?d—5abid oo fabe? — 5a00d? — bt — Gb? cd? — 5beod —e0 td? —s=0 (DD), så skulle, om a,b,ec, d, anses för obekanta qvan- titeter, till deras beståmmande erfordras, att p, q, y, s, voro bekanta, och att, genom successiva eli- minationer, en sådan eqvation, till determineran« de af någonderas bland de obekanta vården, slu- teligen erhålles, som 'kunde upplåsas medelst, för lågre eqvationer, ån s5:te gradens, redan kånda methodér. Sistnåmda , för genesela upplösningen af s5:te gradens eqvatiober, nödiga resultat har, genom de hittils uppgifna eliminations-sått, icke kunnat vin- fas; men rötternas fullståndiga eller approximerade vården uti serskilta håndelser kunna erhållas, då för.en eller flere af qvantiteterne a, b, c, d och p, gq. 7, s, utan åtskillnad, antagas vissa beståmda och genom förefinnande eqvationer beståmbara vår- den, åfven som vissa , emellan nåmda qvantiteter, af problemets natut hårrörande förhållanden, med iagt- tagande alltid, att antalet af obekanta qvantiteter 4 blifver lika med eqvationernes (A), (B), (C), (D). I sådant afseende antages först a = o, hvarigenom dessa eqvationer föråndras till 5$cd—p=903; + 5bd—5b0? —4=0, —$bB et 5bd + 50 d? r=E0, och | —b sg bed? a $be3 de td ss =0, Den första eqvationen gifver SER SE och detta vårde af d, insatt i de öfriga eqvatio- nerne, föråndrar dem till pb —5be—9gec=0 (EE), (5)2 bet —p3 bi spe jels) re 0 (F) och (59 BY (5): DE SE (AD Poe” Sa ERS + (597 se —p! = 0 (GI: Når b elimineras medelst eqvationerne (£) och (F), uppkommer eqvationen (5)7pEet5 205) pig 205) p7c tpeg —(5)?re"3 —3(5) pgre" 305) pöret + (5)8g2070 (5) pg 0 (008) FNS NE v- och då 6 elimineras medelst eqvationerna (£Y och (G), erhålles eqvationen (5)5e30-F (5) 5se?5 als) pero > (5)? på ge" 5 — 1205)" p10c10 —2(5) "pi 7 ge tpX? ==2(5)"pq?029 ras) prett 2 Als) (5) pt Ores + (pare (5) 25) =0(£). FE TAS SO Eqvationen (H) finnes således, i anseende till c, vara af femtonde graden, reductibel till tre- dje gradens upplösning, och eqvationen (K), af trettionde graden, reductibel till sjette gradens upplösning. Om åter c elimineras så vål medelst eqvationerna (Z£) och (FY) som medelst eqva- tionerna (£) och (G), erhålles, i förra fallet, en eqvation för & af femtonde graden, reducti- bel till tredje graden, och i senare fallet, en eqvation för b af fyrationde femte graden, reducti- bel till nionde graden. Då b, c och d, anses vara obekanta qvantiteter, så skulle, om ec eliminerades medelst eqvationerne (HY och (K), en eqvation uppkomma, endast innehållande qvantiteterne RR s, hvilken, når tre af de sistnåmda qvantiteterne antagas såsom bekanta, determinerade den fjerdes vården, och sålunda meddelade upplysning om de förhållanden p, 4, 7, s sins emel- lan borde åga, för att uppfylla denna eqvations vilkor, vid intråffande hvaraf de uti rötter- na af femte gradens eqvation ingående obekanta qvantiteterna ec, b, och d i de ofvanupptagna eqvationerne skulle, erhålla sådane vården, som för hvarje serskild håndelse erfordrades, pr njet RR RAR NR Nåmda elimination af c medelst eqvationerna (H) och (K) har jag ej haft tillfålle verksiålla , hålst dervid, utom öfriga operationer, förekommer flere tusende termers multiplication, i följd hvaraf hår saknas ifrågavarande auxiliair eqvation, som, innefattande samteliga qvantiteterne p, q, r, s, skulle utvisa alla möåjeliga deras förhållanden sins emellan, för sådana håndelser, då de genom förut - upptagne eqvationer beståmmarde vården af c, b, och d kunde bidraga till fullståndigt meddelande af rötterna i eqvationen af femte graden. Med afseende bårå, och att den genom verk- ståld elimination af e uppkomna auxiliair eqvatio- nen troligen skulle innehålla sådane dimensioner af af p, g, 7, 5, som uppnådde eller öfverstege fem- tegradens eqvationers, inskrånkes undersökningen till mera speciella fall, och antages nu ytterligare b=0, i hvarigenom N=0- och eqvationen (H) föråndras till — 2570 + QI =, samt eqvationen (K) till (5) 05 (5) sg =0. Den förra eqvationen gifver ps po 251 och detta vårde af c", insatt i den senare, medde- Jar eqvationen gt + 25q7s—57? =0, som altså innefattar de förhållanden emellan 4g, 7, s, under hvilka ec och 6 blifva tjenliga till be- ståmmande af rötterna till eqvationen af femte graden, då vårdet af c tages uti eqvationerna (H) eller (K), och vårdet af b uti eqvationerna (£); (F) eller (G). Lä 7 Ehuru den del af femte gradens eqvationer, som hårigenom upplöses, år ganska inskränkt, ia- npefattar den likvål ett oåndeligt antal serskilda håndelser, emedan qvantiteterna 4g, 7, s, fastån bundna inom" de uti eqvationen qt+425qrs—73=0 föreskrifoa vilkor, dock kunna 1 förhållanden sins emellan oåndeligen variera, | I SA BeEzourTs formel för eqvationer af femte graden gifver åfven anledning att i åtskilliga fall finna : approximerade vården af rötterna. 1:0 antages a = o och b vara en så liten qvanti- tet, att, utan betydlig saknad, de termer må kun- na försvinna, der 6 finnes multiplicerad med min- dre, ån tre dimensioner af c och d; genom denna supposition förvandlas eqvatiorerne (4), (B),(C) och (D)Y till secd—p=0, od =0, sbd? + 5e?d? —r=0, —5be? d—ie -Fd? —s=0. Den första af dessa eqvationer gifver Keroll 56 som, insatt i de tvenne sista eqvationerne, förån= drar dem till Fd VN 2503 ERRIN, och 5 — pb? 5 TER VRT (0) (5) cf Den förre af de sist upptagne eqvationer gifver TONGA 5p?) ec? nt STERN 7 SD som, insatt i den senare, meddelar 2 TA cr9 Pp S Cd p = Här! Sok oa RET App? — 257 (507 (4p? — 257) Om, i stållet för d, c först elimineras, fås Ju mindre b blir relatift till c och d, desto når- mare kunna de begge sistnåmda qvantiteterne bi- draga till meddelandet af rötterna uti eqvationen af femte graden , samt uppfylla detta åndamål fullståndigt, då b=0 och, i följd deraf, p2=5r, för hvilken serskilda håndelse LaCrorx, uti Com- plement des Elemens d”Algébre, pag. tr (Paris 1801), jämvål lemnat upplösning af femte: gradens eqvationer, 2:0 Åntages a=0 och c så liten, att de termer, der factorer hb och d ej uppgå till tre gånger facto- rer ec, utan betydlig saknad, kunna uteslutas ; hår- igenom förvandlas eqvationerne (4), (B), (CC) och (D) till ; p=03> 5sb2d—g=0) pr bletgsbdi —7=0, oc —b? —5b"0d? Fd s=0; 9 Medelst den andra af dessa eqvationer erhålles CNN | FSL ANG 5 b? och detta vårde af d, insatt i de tvenne sista eqva- tionerne, föråndrar dem till 504 TT MR 9 och FREE NNE SOT CARE FT VR CA Af EN förra bland dessa eqvationer fås ch — 257503 SEO 125 hb? och, då detta vårde af ec insåttes i den senate, upp- EG eqvationen qQ? r $ bs bsblon Kd 5 Ne På enahanda sått, som i det föregående an- mårkt blifvit, kunna nu qvantiteterne 6 och d de- ' sto fullkomligare uppfylla sin beståmmelse 'att meddela rötternes vården i eqvationen af femte graden, i den mohn ec relatift till dem blifver mindre, intill dess de förra qvantiteterne fullståns. digt bidraga till åndamålets vinnande, då c=0 och gi — 2srb) säledes = 0, hvarigenom = erhålles 25 b8 ör samt, medelst detta vårdes af b5 insåt- r a : q?” tande uti eqvationen b'f F shbromm Sp 2 49! ; tä den eqvation gt -F25q4rs—5r:=0, 19 som fårut befunnits medgifva ett exact beståmman- de af råtterne i eqvationen af femte graden, Om man antager qg=5! (mn) . Gm — n), 46(m-2)?2. G2—2)? = al 3((Gmtn) ftl(m—n) s) ERT REA CE och s=!5 +F2 (lm ny) + (m— 2)” ) så föråndras eqvationen 2 £ bis pro LE —= 6 IG till bad lr +2 (Cm + 2) + (m+n)5) Jon e + 21 20m-tu) . (m=2)5 + (C + 0) + (nm —2) ;) Jos + 415 (mn)? (mn)? =0, Medelst upplösning af denna eqvation i egen- skap af cubisk och femte rotens utdragande ur hvardera af eqvationens rötter erhålles b=—1 =—Mz (mn) =—42 (mn) och, når ett vårde af 5, ansedt att vara reelt och lika med — /Z, samt ofvan antagne vården för 4 och > insåttas uti eqvationerna a=>" | 5b och II q, — 25 vb = 1258 blifver m? — n? få I och (Om? — n2?)> mt ti iom? 2? 5 ÖN = —— — 2/1 55 5 (m? MER hvarigenom ådagalågges, att förhållandet emellan rötterna uti eqvationen FR EO ONS Oj 49" 25 (ST beståmmer den större eller mindre approximation af rötterna uti eqvationer af femte graden, som medelst den nu uppgifna method kan i serskilta fal! vinnas, För öfrigt år så mycket mer anledning till den förmodan, att, då någon Analyst företoge åm- net till utarbetning, han icke allenast skulle noga- re beståmma grånserna för den approximation, hvilken, uti nu ifrågavarande och fere håndelser, för rötterna uti 5:te gradens eqvationer bör ernås, utan ock utstaka sådane grunder för approxmiera- de rötters sökande på denna våg, hvaraf tillåmp- ning kunde åga rum för eqvationer i allmänhet , som åfven jag genom förurtsåttning af möjlighe- ten att, utan sårdeles afsaknad, utelemna högre di- mensioner af qvantitéter, hvilka antagits vara gan- ska små, för cubiska eqvationen da +fy+t2=90, uti de håndelser, då alla rötterne åro reella, erhållit följande enkla formler, emellan hvilkas vården en approximerad rot sig befinner, nemligen: 12 + V BEE BEMER BA Ver sg Vv —f BN, och FEN SPV SIEM REV Med iagttagande att, der dubbla tecknen af + och — finnas utsatte, de åfre nyttjas, då g år ne-- gatif och de nedre, då g år positif, erhållas genom dessa algebraiska expresioner i så måtto approzxi- merade vården af största roten i nåmde cubiska eqvation, att den förra blir större och den senare mindre ån roten, med omkring en tusendedel af 2 Sea | | ; 4 och att dessa expressioner närma sig allt mer och mer rotens vårde, i den mohn g har ett mindre, 3 2 ån det genom eqvationen — + — = 0 utmårkta, LA Ox dess belopp, i den håndelsen al + förhållande till f, intilldess de med vårdet af roten fullkomligen intråffa, då g=02. UNDERSÖKNING Af en ny Mineral-kropp, som innehålles i det vid Fahlun tillverkade svafvel; af JAC. BERZELIUS. D: vid Svafvelsyre-Fabriken på Gripsholm Fahlu Svafvel anvåndes till brånning i blykammaren, af- såtter sig på dennes botten i den liquida svafvel. syran et blekrödt svafvelslamm, hvilket man gis- sat skulle innebålla svafvelbunden arsenik såsom fårg-åmne, Då jag, i egenskap af delågare i den- na fabrik, förleden sommar i sållskap med Herr Assessor GOTTLIEB GAHN tog kånnedom af den til svafvelsyrans beredning hår anvånde process, hvilken år våsentligt olik den, som i andra lånder nyttjas, våckte detta röda slamm vår uppmårksam- het. Vi anstållde genast några sådana försök der- med, som pi stållet kunde göras, af hvilka vi ha- de skål att förmoda en hallt af Tellurium i den- na svafvelmassa. 'Likvål syntes tellurhalten va- ra ganska ringa, emedan vi icke kunde afskilja någon så stor portion deraf att den kunde pröfvas, utan vi trodde oss igenkånna den hufvudsakligast på den lukt af råttikor, hvilken Telluriom, enligt KLAPROTHS intygande, ger då den för blåsröret förflygtigas. — Assessor GAHn yttrade dervid att 14 : ban vid Fahlu rosthopar ofta kåndt lukten af Tel- lurium , utan att det likvål lyckats att, genom de noggrannaste efierspavingar, bland den anvånde malmen fipna något tellurhbaltigt mineral. Qaktadt denna förklaring syntes oss nöjak- tig,. låt jag likvål uppsamla en portion af detta råda slamm, för att efter min återkomst till Stock- bolm kunna nårmare undersökas, - Det phenomen som båst caracteriserar Tellu- riom år att, i sammansmåltning med kalium, gifva en grå merall massa, som utan gaz-utveckling löses i vatten till en vinréd våtska, hvars yta i luften öfverdrages med en silfverglånsande hinna af me- tallisk Tellurivm. För att jemföra det problema- tiska åmnet ur Fablu-svaflet med Tellurium i detta hånseende, utdrog jag det råda svafvel.slammet med kungsvatten och fållde lösningen med caustik am- moniak, Fållningen var hvit uch reducerades för blåsröret, under stark råttiklukt, med lemning af ett blykorn, Den innehöll således, jemte bly, det åmne som gaf upphof åt rått: ikluktend! Fn portion deraf torrkades starkt och blandades i ett i ena ån- dan hopsmålt glasrör, med en portior kalium, hvar- med den upphewades öfver ljuslågen. Kalium de- tonerade dermed svagt och den svarta massa, som bildades, löste sig till en del i vatten utan gaz-ut- veckling. Våtskan fick en röd öl-fårg och grum- lades om en stund med afsåttande af ett cinnober- råödt åmne, hvars myckenbket något öktes genom tillsats af salpetersyra. Då detta åmne för blås- rörslågen upphettades, förflög det med stark råttik- lukt, som smittade luften i hela rummet, och lå- gen fick en azurblå fårg. Då en portion Tellurium, fålld ur hydrotel- lur kali på lika sått bekandladek: blef lågen deraf grönaktigt blå, men ingen råttiklukt kunde för« 15 spörjas, och först då telluren inneslåts i ett glas- rör, som påblåstes till dess den gasformiga metal- len gjorde ett hål på det uppmjukade glaset, kunde en råttiklukt förspörjas, men hvilken då var ab- solut lik den som erhölls af det råda pulvret. Dessa omståndigheter syntes tilkånnagifva att det röda åmnet var något annar ån Tellurium och för- anledde en vidlyftig undersökning, genom hvil- ken jag fann att det år en egen, förut okånd mi- neralkropp, åt hvilken jag, för att beteckna dess slågtlikhet med Tellurium, gifvit namn af Selenium, från ZeAnvy, Måna, då Telluren snamn hårlecer sig från Tellus. ; Selenium år i det råda svafvelslammet blan= dadt med ganska mycket svafvel, och utgör deraf en ganska ringa del. = Det synes vara till en stor del nårvarande i obunden form, och år troligen utfålldt ur svafvelsyran af den svafvelsyrlighets- gas, hvarmed svafvelsyran vid slutet af hvarje brånning impregneras. Svafvelslammet innehåller dessutom qvicksilfver, koppar, tenn, bly, zink och jern, sannolikt alla i svafvelbunden form. Jag skall icke uppehålla Kongl, Academien med detaljerna af de talrika försök jag med denna kropp anstållt och hvilka jag åmnar utförligt be- skrifva i 6:te Håftet af Afhandlingar i Fysik, Kemi och Mineralogi, hvilka jag i sållskap med några andra Svenska Chemister utgifver. Jag skall hår i korrthet anföra den nya krop- pens egenskaper. ; Selenium år i reducerad form en grå, metall- glånsande på ytan i brunt dragahde kropp. I brot- tet år den blygrå, metallglånsande polerad och glasartad , om den har fått hastigt kallna, - Lång- samt afsvalad deremot år den i brottet matt, fin- kornig och liknar ett brottstycke af en Kobolt- 4. 32. Den leder hvarken vårmet eller electrici- | 16 regulas. Ur en upplösning af hydroselen-ammoniak, som decomponeras af luften, anskjuter den i bly- orå metallglånsande kristaller, som dels vegetera utifrån glaset inuti våtskan, dels formera en hinna på ytan. Jag har aldrig fått dem så rediga att något kunnat beståmmas om deräs figur, Om sele- nium fålles kallt ur sina upplösningar med svaf- velsyrlighetsgaz, så bildar den ett flåckigt cinno- bertåödt pulver; fålles den åter i kokning, så år fållningen brun, mörkgrå eller svart. Selenium år ej sårdeles hård, skafves lått af knifven, och låter rifva sig till ett mörkrödt pulver, som likvål lått sammanbakar under pistillen och blir blygrått och metallglånsande. Den år ganska låttsmålt, mjuk- nar vid + 100? och kän då dragas i trådar, lika som lack, hvilka trådar, då de åro tillråckligt tunna, finnas genomskinliga af en djup tubinröd fårg, men i återkastadt ljus hafva grå fårg och full metallglans. Några gräder öfver + 1009 blir Se- lenium fullt Aytande och nåra glödgning kommer den i kokning och öfverdistillerar i svarta, allde. les ogenomskinliga, tunga droppar, hvilka i retort- halsen samlas till en spegelglånsande mörkbrun | metallmassa. Selenium bildat iönan condenserin- | gen en mörkgul gaz, som likvål har en fnindre | mörk fårg ån svafvelgazen. I mycket vida kårl sublimeras selenium , bildar en råd rök, och fåster | sig på glaset i form af ett cinnoberrödt pulver. — | Dess egentliga vigt har jag funnit från 4. 30 till | teten. | Till syret har den en svag fråndskap; den | sublimeras i öppna luften oföråndrad, om den ej rå- kas af lågen, i hvilket fall denne får en azurblå fårg i kanten, och en portion at selenium förvandlas | till 17 till en gazformig) oxid, som har råttiklukt, och icke förenas hvarken med syror eller alkalier, men «» som till en ringa grad absorberas af vatten, hvil. ket dervid får dess lukt. Upphettas Selenium i syrgas till kökning så tånder den sig och brin- ner med en svag hvit, i spetsen blåaktig” grön låge, och förvandlas till en egen syra, som icry- staller afsåtter sig på kallare delar af apparaten. j Samma syra bildas åfven då selenium med tillbjelp af vårme upplöses i saltpetersyra eller i kungsvat- ten. Den anskjuter ur den svalnande concentrerade solution i prismatiska crystaller, som likna salpeter. Selensyran år ganska.låttlöst både i vatten och al. -kohol. Vid en högre temperatur år den flygtig och sublimeras i långa hvita prismatiska nålar. Den har en rent smak, utan någon ting eget eller metalliskt. — I gasform har den gul fårg och en stickande lukt, ej olik den af andra gasformiga syror. Den innehåller 28. 74 procent syre, -och ger med alkalier jordarter och metall-oxider egna salter. I de neutrala håller syran 2 gånger basens syre. De hafva med alkali till basis, likasom de borax-syrade, den egenskapen att smaka alkaliskt och att reagera för alkali. Med jordarter och me- tallsoxider åro de alla olösliga i vatten. = Selen- syran ger tvenne sura salter med de fleste baser. I den första graden af öfverskott på syra, håller syran 4 och i den andra 8 gånger så mycket syre som basen. Desse åro alla lösliga. = Ytterjord, vismut, koppar, bly, tenn och silfver-oxiderna, samt qvicksilfver.oxidul gifva med selensyran inga sura salter. Selensyrade salter sönderdelas i brån- ning med kolpulver, selenium sublimeras till en del, och förenas till en del med basen eller med dess radical, efter som basen reduceras eller blir K. V. ÅA, Handl. 1818. St. I, 2 —LLLLL 18 oföråndrad. = Selensyrad ammoniak så&nderdelas i distillation utan tillsats, man erhåller qvåfgaz, vat- ten, ammoniak och i retorten återstår smålt sele- nium, En liten portion sur selensyrad ammoniak sublimeras utan att sönderdelas. : En förening af saltsyra och selensyra fås då selenium införes i gasformig saltsyresuperoxidul Cfordom syrsatt saltsyre-gås). Föreningen begyn- ner genast, selenium upphettas och smålter till ett brunt liguidum, hvilket i mon som det måttas, stelnar till en hvit saltmassa, som låter sublimera sig, Den löses lått och med båftighet i vatten. Den vattenfria selensyrade saltsyran kan imed till- hjelp af vårme upptagå ånnu 3 gånger till så myc- ket selenium, som den förut innehåller. Den år då ett brunt, oljlikt liquidum, som luktar svagt, likt saltsyrad svafvel.oxid, sjunker i vatten och decomponeras efter hand, hvarmed selensyra och saltsyra upplöses i vattnet och selenium återstår olöst. Selenium förenas med våte till en egen gaz- art, somm har alla egenskaper af svafvelbunden våt- az. Den luktar och smakar likt denne, och för- enas med alkalierna och de alkaliska jordarterna till egna salter, som hafva fullkomligt samma hepatiska smak, som de, hvilka bildas af svafveibundet el- ler tellurbundet våte. = Hydroselenkali fås låttast då selenium sammansmåltes med kalium , hvarvid eld uppkommer, och man får en grå SE massa, som utan gazutveckling löses i vatten och ger en ölröd upplösning, Den upplöser ett öfverskott af selenium och bildar då! en förening analog med hvad i franska nomenclaturen plågar kallas hydro- sulphure sulphuré; den sånderdelas af luften och afsåtter på ytan en hinna som först år röd, men blir sedan blygrå i mon som den tjocknar. Selen- bundet våte förenas med andra baser båst på det CÅ 19 sått att selenbundet jern upplöses i saltsyra och den -selenbundna våtgazen inledes i en upplösning af det alkali eller den Jord, som skall måttas. Selenbunden våtgas består af 97.4 d. Sele- nium samt 2.6 d. våte. Den år för sig sjelf löslig i vatten, som deraf får hepatisk smak och egenskapen att svagt rodna lakmus-tincturen, samt att fålla alla neutrala metallsalter, åfven de af jern och zink. > Selenbundet våte absorberas låt- tare af vatten ån svafvelbundet våte och sönderde- las åfven låttare af luften, hvarvid 'Selenium in- crusterar sig 1 porösa, serdeles organiska kroppars massa på ett sådant sått att den icke mera kan "mechaniskt afskiljas. Vått papper, tråd, våt caut- schuk som tråffas af selenbundet våte och sedan af luften, rödfårgas af selenium långt in i sin massa, Denna egenskap gör selenbunden våtgas ganska far- lig till inandning. Knappt har man deraf kännt den hepatiska lukten, förr ån en stickande kånsla utbre- der sig öfver alla de stållen, som gazen- råkat, en håftig brånad uppkommer, lukten försvinner, snufva med röda rinnande Ögon och envisa ca= tarrhaliska 'symptomer instålla sig. Har så mycket af gazen inandats att den kommit i lungorna, så uppkommer en torr hosta, som håller långe i och tått återkommer. Jag har varit utsatt för alla dessa symptomer, oaktadt jag icke kommit att inandas annat ån högst obetydliga spår af denna gaz, och visserligen skulle intet annat skadligt åmne 1 så liten qvantitet hafva frambragt någon 'verkan. Selenium förenas med svafvel i alla förhål- landen. En procent svafvel sammansmål: med selenium ger det en röd fårg, gör det genomskin= Wiligare och låttsmåltare. Några procent selenium , "blandade med svafet gifva det en smutsig g:å- | akuig fårg. Fålles en upplösning af selensyra med 20. svafvelbunden våtgas, så får man en citrongul fåll- ning som i vårme bakar ihop och blir brandgul. Den smålter vid en eller annan grad öfver + 1 daÉ. behåller sig efter afsvalning ganska långe mjuk och spånstig. Låter distillera sig och blir då genom- skinlig med glasigt brott och liknar distillerad el- ler smålt auripigment. Selenium förenas åfven med phosphor i alla pro- portioner, men jag har icke haft tillfålle att under- söka dess fårhållande till kol eller boron. Med metallerna fårenas selenium under eldz phenomen, och den nya föreningen liknar i de flesta fall ganska nåra den som fås af samma me- all med svafvel. Selenbundna metaller afge sele- nium vid rostning med råttiklukt , men selenium år svårare att brånna borrt ån svaflet. De upplösa sig trögt i salpetersyra; men likvål låttare ån svaf- velbundna metaller, Åtskilliga metaller förena sig med setenium i fere olika måttningsgrader t. ex. silfver och koppar. Det vascligaste förhållandet år sådant att om metallen och selenium oxideras, så uppkommer ett selensyradt neutralt salt. Selenium förenas både på torra och våta vågen med de eidfasta alkalierna och på torra vågen med de alkaliska jordarterna. Föreningarna åro röda till fårgen; de med alkalierna åro lösliga i vatten och : smaka alldeles likt svafvelbundet alkali. De med | jordarterna åro olösliga, Man får dessa åfven på våta vågen då ett jordsalt upplöses i vatten och fålles med en lösning af selenbundet alkali. Fåll. ningen år köttröd. På detta sått får man åfven föreningar af selenium med de fleste metalloxider. Selenium upplöses slutligen också af feta, men ej af flygtiga oljor. — Lösningen år i genom- seende gul men i återkastadt ljus rödaktig och oklar. Oljan får af selenium större consistens. En löss 21 ning af selenium i bomolja har vid Iuftens vanliga” temperatur stadga af en salva. Jag har försökt att utdraga selentum så vål ur det orena svaflet från Fahlun, som ur den svafz velkis hvaraf det beredes. = Kisen gaf endast ett ligt spår af selenium, och svaflet gaf icke mer ån 55 af sin vigt selenium. Denna omståndighet visar emedlertid att vid Gripsholm en stor del af selenium går bort i form af den gasformiga suboxiden, och en annan del : stannar upplöst i syran, emedan annars årligen flera skålpund selenium borde kunna samlas på blykammarens botten. - Också har jag funnit spår af selenium i svafvelsyran, hvilka af svafvelbun- det våte kunnat utfållas ur den med vatten utspåd- da syran, En berömd Svensk Naturforskare hade för några år sedan lemnat ett specimen af en svensk tellurmalm åt Herr Assessor Gann, hvilken hade den godheten att till min undersökning anförtro en smula af detta fossil. = Jag fann deruti icke tellur, ehuru detta fossil i blåsrörsförsök gaf en stark lukt af råttika. Sedan jag funnit selenium i Fahlusvaflet blef det mig sannolikt att den luk- tande kroppen i detta fossil åfven var selenium. Jag begårde då och erhöll af samma Naturforskares frikostighet ett tillråckligt quantum af detta fossil för att deröfver göra en fullståndig undersökning. Det fanns vara en förening af selenbundet silfver och selenbunden koppar, hvars sammansättning i mi- neralsystemet låter uttrycka sig med Ag Sc? + 2 Cu Sc och det innehåller mer ån 3 af sin vigt selenium. Beklagligen har jag icke kunnat erfara hvarest detta fossil inom fåderneslandet förekommit. oo Vid frågan om uppstållningen af selenium i det chemiska systemet blir man oviss om den skall 22 råknas till klassen af metaller eller till metall- oiderna, lika som svaflet och phosphoren, och man finner af det anförda att dess egenskaper falla så midt emellan båda klassernas att den med fullt lika skål kan föras till båda. Med metallernas glans, förenar den icke egenskapen att leda vårmet och electriciteten, och har en viss ringa grad af ge- nomskinlighet. Dess egenteliga vigt öfvertråffar alla metalloidernas mer ån dubbelt, ehuru den ej år så tung som någon af de åldre metallerna, Emedlertid då af alla de egenskaper som utmårka metallerna, glansen år den enda som de odelad åga, så har jag på denna grund trott mig böra företrådesvis råkna selenium bland metallerna. 23 UNDERSÖKNING af någre vid Utö Jernmalms- brott tråffade ”Fossilier och ett eget deri funnet eldfast Alkali; / af AUGUST ARFVEDSON. Her Professor BERZELIUS ågde uti sin Mines- ralsamling tvenne Stenarter från Utön, hvilka vål till sine yttre caracterer redan af D'ÅNDRADA blifvit beskrifne under namn af Petalit och Spo- dumén, men om hvars chemiska sammansåttning han önskade erhålla någon 'nårmare kännedom, helst det förstnåmde mineralet i sådant afseende ännu icke var undersöékt, och ingendera af de ana- lyser som på det senare blifvit anståldte, voro nog öfverensståmmande för att kunna tjena till någon tillförlitelig råttelse. Den undersökning jag i anledning håraf före- tagit på de ifrågavarande Mineralierne har emot all våntan föranledt en upptåckt, hvilken torde åga nog vigt att i K. V. A. Handlingar förtjena ett rum. Det har nemligen lyckats mig att utur Pe- taliten och Spodumén frambringa ett nytt eldfast Alkali, hvilket till sine egenskaper tydeligen skiljer 24 sig från de öfriga hittills kånda Alkalierne, och i classen hvaraf det således torde tå uppföras såsom ett eget species. Jag har erhållit det egna Alkalit utur Petali- ten och Spodumén, hvars hufvudbeståndsdelar i öfrigt åro kiseljord och lerjord, på följande vis: Stenen rifven till fint pulver blandades] med 4 gånger dess vigt kolsyrad Baryt och bråndes om- kring en timma i Platinadegel med stark eld. Brånda massan digererades med utspådd saltsyra, inkoktes dermed ull torrhet och upplöstes åter i saltsyrehaltigt vatten, hvarvid kiseljorden stadnade olöst och afskiljdes, Den i låsningen innehållne saltsyrade Baryten decomponerades derpå med svaf- velsyra, som tillsattes så långe fållning skedde; svafvelsyrade Baryten afsilades och genomgångna solution utfålldes med kolsyrad Ammoniak. Fåll- ningen togs på filtrum och tvåttades. Återstående våtskan jemte sköljvattnen afröktes till torrhet och glödgades tills. all svafvelsyrad och saltsyrad Am- moniak var bortdrifven och massan stod smålt. Den innehåller nu vanligen, jemte ett spår på gips. en blandning af svafvelsyradt och saltsyradt Al: kali, från hvilken senare syra den befriades ge- nom återupplösning i vatten, tillsåttning af mera svafvelsyra, ytterligare afdunstning till torrhet och glödgning. Glödgade massan, upplöst i vatten , si- lades och blandades med en lösning af åttiksyrad Baryt så långe fållning uppkom. 200.00 Men 60.06 delar Saltsyra måtta en qvantitet basis, hvars syre år 17.528; dessa utgöra således syrequantiteten i de fundne 39.94 del. basis, och det egna alkalit består i följe båraf på 100 delar af: Metallisk Radical - - 56.114 Syren eve. sm se ma43.886 100.000 Det kolsyrade Alkalit låses af Åttiksyra i köld långsamt , Jåttare med tillhjelp af vårma. Saltet stelnar vid afdunstning till en -gummi-artad massa 27 utan tecken till ecrystallisation. Drar åfven fugtig- het åt sig ur luften och blir flytande, Vinsyrade Alkalit år låttlöst i vatten, i synner- het med öfyerskott på syra. Efflorescerar vid af- dunstning. Det egna Alkalit erhålles Caustikt om en blandning ar det kolsyrade med omkring tre gån- ger så mycket slåckt caustik kalk utröres med vat- ten till en tunn vålling och därmed kokas under flitig omskakning 5 å 6 timmar. Lösningen som nu innehåller alkalit caustikt, silas, inkokas till torrhet i silfver-degel och småltes, : Sådant jag på detta vis erhöll det, var det erystalliniskt i brottet, hade en brånnande alkalisk smak alldeles som Canstilt Kali eller Natron, men bibehöll sig oföråndrat i luften utan tecken till de- liquescering och var ganska tröglöst i vatten, lik- vål ej till den grad som det kolsyrade. Jag bör dock nåmna att det erhållna alkalit ej var fullt caustikt, emedan det löstes i syra med utveckling af litet kolsyregas. Det i fråga varande Alkalit skiljer sig för- nåmligast från Kali och Natron genom sin utmårkta svårlösthet i vatten, genom sin egenskap att med Saltpetersyra och Saltsyra bilda deliquescenta salter och åndteligen genom sin betydeliga större mått— nings-capacitet samt deraf följande större syrhalt, i hvilket afseende det åter tyckes nårma sig mera till jordarterne, serdeles Talkjorden, som jemvål åger egenskapen att med Saltpetersyra och Saltsyra gifva deliquescenta salter. På Herr Prof: BeErzeLi tillstyrkan har jag kallat det nya alkalit Lithion af Grekiska ordet Audos sten, efter som detta alkali först blifvit tråffadt i Stenriket, 28 Af fyra sårskilta analyser på Petaliten som jag anstålt, har medelresultatet utgjort i hundradelar Kiseljönt sv, sd VR ATER Eerjpnd eri 9 = ser SÄS (ALLA Neutralt svafvelsyradt Lithion 18.383 hvilka enligt hår ofvan uppgifne analys innehålla Lithion - - - 5.761 Kalkjord ett spår - - = = = - 0.000 102.198 Spodumén åter har gifvit mig i hundradelar: Kiseljord = - - = » 66.400 Lsjord = - = = = 26.300 Tihiop:,., =: mott os 7050 Jernoxid - + « » = 1.950 102.600 Jag har icke velat belasta K. V. A. Hand- lingar med någon sårskilt uppgift om såttet, hvarpå dessa analyser blifvit verkståldta. Jag har åmnat att derom lemna en utförlig beråttelse i 6:te Håftet » af Afhandlingarne i Fysik, Kemi och Mineralogi, hvilket snart lårer komma att tryckas. 29 OM DEN SVENSKA Qvarantaines-Anstalten på Kånsö; af P. DUBB. I. D: den ganska smittosamma och folkådande Gula febern åren 1803 och i synnerhet 1804, så grufligen hårjade Mallaga, Alicante oeh nåstan alla orter på Spa- niens södra kust, hvarifrån Sverige årligen håmtar sitt mesta Saltförråd ; och då ganska många fartyg derifrån hemförvåntades på hösten samma år, var det fruktans- vårdt att de tillika kunde hemföra denna pestartade sjukdom , emot hvilken, Konungen ansåg Sveriges Innebyggare icke vara nog betryggade, så vida ic- ke desse fartyg blefvo underkastade en noggrannare och strångare undersökning, ån de dittills gållande Stadganden och försigtighetsmått föreskrefvo; och då vid den tiden handelsgemenskapen emellan Sverige och Norra Amerika, tillika började blifva mera liflig, var åfvenledes att befara, det ofvannåmde sjukdom, som derstådes nåstan årligen gör stora nederlag, lika .lått kunde påföras Riket, emedan fartygen derifrån ankomma på en lika -om icke ånnu kortare tid ån ifrån Terra Vechia, Konungen beslöt derföre, att BD genast inråtta en strång och beståndig Qvarantaines- Anstalt, på det tjenligaste stålle vid Cattegat, så vål att förekomma möjligheten af Gula feberns införande i Landet, som åfven den Levantiska pestens, för hvil il ken de Svenska Skeppen i Medelhafvet , löpa åf ven så stör fara, att af Turkiske kryssare eller und- fångne varor erhålla en lika så vådelig, och myc- ket mera förödande, smitta attshemföra till Fåder- neslandet. 2. En Uthamn i Götheborgs Skårgård vid en obebodd större holme, Käznsö kallad, ansågs för tjenligaste stållet till anläggande af en ordentelig varantaines - Anstalt; den ligger vid Catiegat, nå- ra vid den allmånnaste segelleden till Götheborg och något mer ån 2:ne Svenska mil från staden; ' Hamnen år såker och rymlig; så att någre och 20 större fartyg kunna derstådes ligga på svaij. Utom på ett stålle vid inloppet till Wargö-bhåla, på Känsöns södra sida, har ön rundtomkring så grun- da strånder att intet fartyg och knappt en slup, kan landa annorstådes ån på hamnsidan under ett högt berg, hvarifrån hela hamnen noga kan öfver- ses och beskjutas. Kånsön såsom privat egendom, kunde dock icke utan accord; dertill: få anvåndas, | och detta mötte så mycket mera svårighet, som dis- positionen var utaf Ågaren, enligt contract på 50 år; Öfverlemnad: till en man som dår anlagt Sill- salteri och Trankok med ett Boningshus, för att dår kunna uppehålla sig de månader Sillfisket kunde bedrifvas. Silifisket hade vål några år redan varit i aftagande, men Kongl. Maj:t och Kronan måste dock förbinda sig till ett ganska Ärygt vilkor. Den förmohn vanns emedlertid, att lågenheterne å stål- let kunde tillika begagnas, 'hvarföre de iståndsattes 31 och bereddes efter möjligheten i största hast till M = gaziner och boning för Betjeningen, och ett liut tråbus uppfördes vid hamnen till Sjukhus och Ob- servations-Sjukhus för Lotsar och sådane som kun- de komma att arbeta uti Magazinet; en brygga till landnings-stållet sattes ock uti stånd, åfvensom ett Batteri för 4 sexpundige kanoner anlades öfverst på den höga bergsklippan vid hamnen, tillika med ett Vagthus; Ordres och Kungörelser kringsåndes och utdelades till alla Lotsar och Fiskare på ku- sten, som äfven befatta sig med inlotsning, att alla ifrån Medelhafvet ankommande skepp skulle föras till Kånsön, Svenska Handels-Agenten uti Hel- singör och Konungens Befallningshafvande på Ku- sten, erhöllo underråttelser om dessa anstalter och Konungens befallning, att intet Skepp som ankom: från Medelhafvet, skulle .slåppas igenom Öresund inåt Östersjön , eller uti någon annan hamn få haf- va gemenskap med land, utan Sundhets=bevis af Qvarantaines-Commissionen i Götheborg eller Chri- stiansand; och om något skepp gått dessa anstalter förbi, skulle det dit afvisas och vid strångaste vite ålåggas att begifva sig till ettdera. Ehuru redan sent på hösten, utsåndes dock och stationerades ar- merade fartyg vid Kalfsund och inloppet till Ud- dewalla. 2 Sedan Kånsön blifvit Kongl. Maj:t tillhörig), tillförordnades i Nåder en Commission a) som skuls« le hafva sitt såte i. Götheborg och hvilken åla- des: » Att utan uppehåll och omgång befordra till verkställighet allt hvad rörande Qvarantaines- Anstal- terne så vål redan var föreskrifvit, som då eller se- 6) Den 27 Nov. 1804. 32 dermera föreskrifvit blifver, med rättighet tillika att 4 de händelser , då underdånig förfrågan eller hems ställan , skulle medföra en, för allmänna såkerheten vådlig tidsutdrägt , sjelf vidtaga alla mått och steg till förekommande af smittans införande eller utbredan- de, som intväffande omständigheter kunde fordra” 1) Till Ordförande uti Qvarantaines-Commissio- pen, förordnades: Öfver - Commendanten och Landshöfdingen uti Götheborgs och Bohus Lån samt till Ledamöter: 2) Chefen för den vid Götheborg stationerade Kust- flottan. 3) Chefen för Lotsverket på Vestra Kusten, som ock residerar i Götheborg. 4) En af de i Götheborg vistande Låkare, 5 & 6) Tvånne Handlande som tillika åro Skepps= | Redare. | Kongl. Brefvet den 19 Junii 1806, ålågger | dessutom Landshöfdingen i Götheborg att alltid haf. | va öfverinseendet öfver Qvarantaines-Inråttningen | och den dermed förbundne Ut- och Inrikes corre- | spondencen, Till Commissionens bitråde förordna- | des en uti Lagfarenheten kunnig Man att föra Pro- | tocoll och Correspondence; En sjöbefaren Man till | Qvarantaines-Måstare på Kånsö, som till sitt bitrå- de antog 2:ne drångar, och Direction antog till | sin uppassning en Vaktmåstare. | Som Kongl. Maj:t åfvenledes hade i MNåder | förordnadt en Låkare och en Chirurg, så var Kongl, | Commissionen med dertill hörande Embets. och Tjenstemån , redan organiserad innan November må- nads utgång. | Alla | 33 Alla de i andra Momentet vidtagne anstalter, blefvo åfven i Nåder af Kongl. Maj:t gillade och stadfåstade; så att uti In- och Utrikes Tidningar Kungjordes ått en Qvarantaines- Commission var nedsatt uti Götheborg, och Käånsön förordnad till Qvarantaines-plats för alla till Östersjön eller an= nan Svensk hamn åmnade Skepp, som kommo från Mallaga, Södra Spanien och Vest-Indien i syn- nerhet, men åfven från andra smittade eller för sjukdom fmisstånkte orter, hvaribland de kring Me- delhafvet belågae och Portugal; nu i synnerhet nåmndess | 4: För alla tillförordnade och antagne Tjensteé- mån och Betjening, utfårdade Commissionen ve- derbörlige Instructioner för att gålla till dess den af Kongk Maj:t utlofvade Qvarantaioes Förordnins gen, blefve kungjord. Likaledes tötgaf den, Re- glementariska föreskrifter huru ankommande Skepp skulle undersökas, inlotsas och signaleras samt uti Qvarantaine förlåggas, åfven såttet att emottaga de- ras Documenter och att rapportera deras ankomst, hus ru de under Qvarantaines-tiden skulle behatrdlas och sedermera frigifvas till umgånge med land. Dess= utom underråttades Kustens Innevånare, Lötsår och Dykeri-Betjening, huru de skölle förhålla sig då” Skepp funnos strandade eller drifvande uti sjön med sjuk Besåttning eller af densamma öfvergifvits; lis kaledes om döda kroppar drefvo till Lands, hut de skulle med all försigtighet begrafvas, att ingen smitta derigenom måtte uppstå. Åfvensom en tryckt Beråttelse utgafs för Skeppare och andre, buru ock » når man skulle verkstålla de mineralsura röknine | garne som blefvo dem ålagde. K. V. ÅA. Handl, 1818. St. I [sib, 18 | 5. | Den 7 Nov. 18056, utfårdades Kongl. Qvaran- taines- Förordningen och den 19 Nov. 1807, Regle- mentet för Tjenstgöringen på Kinsö. | GilR | Sedan Kånsöén, igenom Kongl. Qvarantaines- Förordningen b) blifvit utsedd till en allmån Qva- rantaines- plats för hela Riket, befalltes alla Utrri- kes varande Kongl. Svenska Handels» Agenter och Consuler att genast inberåtta till Kongl. Commerce- Collegium i Stockholm £) och Kongl. Qvarantaines- Commissionen i Götheborg, sårskildt, så snart nå- gon farlig och smittosam sjukdom utbrister b andra Lånder och i synnerhet på den ort de vistas; ti- den då den yppades och hurudan beskaffenhet den visar d) och vidare underråttelser 2:ne gånger i må- naden, så långe sjukdomen fortfar, med tillkånna- gifvande om något Svenskt eller fråmmande Skepp, destineradt till Svensk hamn eller Östersjön, deraf blifvit angripit. Om Qvarantaines. Commissionen, antingen genom påminnelse ifrån Kongl. Commer- ce Collegium. eller till följe af de, directe från Consulerne inkomne underråttelser , förbindes till ut- vidgad verksamhet i sin befattning, kungöres så- dant, icke endast uti Stockholms Tidningar och Dagpapper samt ifrån Predikostolarne uti alla Kyr- kor på kusten, utan åfven genom bref till Konun- pA ob) $. 1. c) $. 2 d) Enligt K. Brefvet af d. 17 Dec. 1817 till K. Comm. Collegi- | um, angående dess fortfarande befattning med styrelsen af Qvarantaines - anstalterne i Riker, äger samma K. Collegium att hädanefter iakttaga de åtgärder som i följd af K,. Förord- ningen d. 7 Nov. 1806 K. Coll. tillhöra; och ätt, för öfrigt, | ; Convoy - Commissariatet har ensamt art fordra redogörelse af K. Qvarantaines-Commissionen för de medel som ställas under dess disposition. IN |) I 55 gens sBefaltatngskäbragae och Svenska Handels- Agenten i Helsingör, Lots-Contoiret, Dykeriet och vederbörande Magistrater, med tillkånnagifvande om de Landskap och Ståder som åro besmirtade, , eller hvilka böra för misstånkte anses; på det att inga derifrån ankommande fartyg må erhålla ge- menskap med landet och landets Inpevånarc, eller gå igehom Öresund inåt Östersjön ; så. främt ide; ic- ke förevisa Sundhets-pass; att de vid Kånsö eller Christiansand i Norrige ; Qvarantainé undergått, utan i motsatt fall; till ettdera Qvarantaines- stället för- visas e); hvilken afvisning bör skrifvas på Kongl: Commerce-Collegii fribref om dét år Svenskt, men om fartyget år Utlåndskt, på Manifestet £); Skul- le Handels - Agenten i Helsingör erhålla kunskap att något sådant fartyg, detta oaktadt, smyg: sig igenom Sutidet; bör han genast derom underråtta Konungens Befallningshafvande uti de Provinser som grånsa till Östersjön ; och likaså Kongl. Com- .merce-Collegiurm och Kongl. Qvarantaines. Commis- sionen i Götheborg, bifogande den nögasie beskrift ning hån kan erhålla, på fartyget g); likasom han. och Qyaräntaines« Befålbafvarne i Sjöståderne på Vestra kusteir, skola till Qvarantaines .Commissio- hen och Landshöfdingarne i Malmöd, Hallands och Götheborgs Lån; genast inberåtta att ett sådant misstånkt ; eller verkeligen smittadt fartyg år afvi- sadt, på det all oloflig gemenskap med detsamma må förekommäs. Tillså mycket mera såkerhet för Sveriges Undersåtare, att icke blifva utrikes iftån pålörde någon smitta, förordnar. Kongk Qvaran- taines- Förordninger , att ) varäntaines-Befålhafvare af Konutigens Befallningsnafvande böra tillförord- nas uti alla Rikets Sjö- och Siapel-Ståder, som skola oo r— RR SNES 2. mom. 4. 36 iakttaga allt hvad Kongl. Qvarantaines-Förordnin- gen befaller och som på dem ankomma kan 4). Kongl. Reglementet för tjenstgöringen på Kånsö 1); befaller dock, att Lewanten, Barbariska kuster- ne och Vestundiska Oarne samt Norra America, böra alltid anses såsom misstånkte orter för farlig sjukdoms smitta, och inga derifrån kommande far- tyg åga frihet till umgånge med Landets Innevå- nare eller Kustens Åboer, utan alltid vara Qvaran- taines-Commissionens uppmårksamhet underkastade, samt således förbudne att söka någon Svensk hamn och passera Öresund, utan att först undersökas vid Känsö och af Kongl. Qvarantaines- Commissionen dertill erhålla Practica, utom hvilken, om icke ifrån Christiansand, de uti Öresund och andra hamnar och Ståder på Vestra kusten, skola behandlas lika, som för smitta förande Skepp år befallt. Ta Kongl. Qvarantaines- Commissionen förklarar uti 10. S. alla lefvande djur, skinn, hudar, ull, hår, fjåder, tagel, borst, silke, bomull, lin, ham- pa och bläår för åmnen meddelande smitta, åfven- som allt som år förfårdigadt af dessa enkla åm- nen och hvaruti de till större eller mindre del in- gå; papper, böcker, rep och otjåradt tågvirke, halm, sjösvamp, fnåske,' mynt och medaljer m. m. som uti alla andra Europeiska Stater anses för smittba- re, eller af egenskap att långe qvarhålla smitta, då de derföre varit utsatte, åro åfven för sådane an- sedde; och beståmmer i grund deraf samt af den ort hvarifrån ett fartyg anlånder, uti 7 & 8 $. $. om ett fartyg bör anses för misstånkt eller icke; om det till exempel har haft eller har sjukdom om b) $. $. 1> 2, 3 & 12 3) XVI. Art. RA "97 bord eller icke3 om det haft umgånge med smittadt Skepp under resan, eller tagit personer eller varor om bord ifrån ett sådant; eller om det icke år för- $edt med Sundhets-pass, år det strång Qvarantaine underkastadt. sl 8. år Alla fartyg som hafva eller haft sjukdom om bord, eller komma ifrån stållen der farliga och smittosamma sjukdomar hårja, eller ifrån orter som anses för misstånkte, skola genom en sårskild Sig- nal, en -svart flagga på förtopp och på stortopp då förtopp icke finnes, gifva sitt tillstånd tillkånna om det år Svenskt, eller med sin Nations flagg om det år Utlåndskt, då de nalkas Svensk kust och påkalla Lots £). Denne bör dessutom alltid efter- fråga ifrån hvad ort fartyget komrher, och om det har sjukdom om bord; uti denna händelse får han icke gå om bord, utan måste inlotsa skeppet till Kånsö medelst förut seglande eller vid Lofwarts si- dan, likasom med de fartyg, hvilka signaliserat sitt tillstånd med svarta flaggan. Skulle han dock i svårt våder eller eljest, icke tilltro sig på sådant sått ansvara för Skeppets såkerhet, får han vål gå om bord, men också uthålla lika Qvarantaine med den öfriga besåttningen. Utaf de Ordres Lotsarne bekommit, finna de åfven af den ort Skepparen kommer ifrån om fartyget skall anses för misstänkt för smitta eller icke, och i förra fallet åfven föra fartyget till Qvarantaineseplatsen /). 9. Di ett fartyg anlånder till Kånsön, mötes det utaf Militaire - Befålhafvaren derstådes, eller utaf Qvarantaines - Måstaren, som uti sin Prejbåt i "&) Qvarantaines-Förordn. 6. 8, mom, 3, 2) Qvarant, Förofdn, 6, 112 38 Lofwart om fartyget, underråttar sig om Fartygets, Skepparens. och Besåt'ningens tillstånd och omstån- digheter samt anvisar det sitt stålle uti hamnen, allt efter som undersökningen beståmmer, om det skall behandlas såsom smittadt eller misstånkt 2). Den som verkståller denna undersökningen, lemnar Skepparen derpå tryckta Exemplar af den anbefall. de Ordning, Skepparen med sitt folk och passage- rare skola iakttaga under Qvarantaines tiden, samt de frågor han skrifteligen skall besvara RA med den Ed och försåkran , han och Styrmannen skola pnderskrifne återlemna, att intet dölja gods, eller något annat vid denna undersökning, utan redigt och sannfårdigt besvara de gjorda frågor och upp- gifva allt som inom Skeppsbord Belinnes. = Desk Blanketter som Qvarantaines-Commissionen låtit öf- versåtia på Tyska, Engelska och Fransyska, att in- gen okunnighet må förebåras, åro inneslutne uti en blåcklåda som fästas vid en lång stake, för att kunpa utaf Skepparen eller Styrmannen emottagas, och tillgåges Skepparen att uti samma låda, tillika med de affordrade svaren, afoifva sitt Sjöpass, Folk- pass , Manifest, (Connoissements-, Måtbref och Sund- hets-passen om han åfven har sådant på varor- ne eller ifrån Consuln. Sedan desse så vål som svaren och Eden, blifvit först vål genomdrånkte uti Vinåtticka, och någor afdrupne, inlåggas de uti blåcklådan. Har ect så beskaffadt fartyg, att det bör undergå dqvarantaine, inkommit af nöd, eller utaf föresats uti annor hamn, skall dermed förfaras på aldeles lika sått af den der befintelige Qvaran- taines - Befålhafvaren. Sedan Skepparen inlagt de omnåmnde och med åtticka förut vål .genomblötte papperen uti blecklådan , fåster han uti den ett så 2) j. $..8- 10. FR Förordn. Reolem. Art. VIII, $. 6. 1, 2> 3>4- 39 långt snöre, att hon kan nedsånkas ett par alnar uti vattnet vid sidan af fartyget, hvarifrån den Un- dersökande med båtshaken inhalar den i sin båt och Uppe snöret tått invid Lådan och far der- med utill lands; sedan han först befallt hela Besått- ningen, och Passagerare, om de finnas, uppå dåck och fram till relingen; ifrån sin båt öfversedt dem 'så godt som ske kunnat samt låtit dem förråtta åt- skillige kroppsrörelser, för att Öfyertyga sig om de- ras hälsa; utan att vidröra lådan med bara hån- der, inbringar Militaire - Chefen eller Qvarantaines- måstaren den, uti Undersöknings-rummet, hvarest han med pådragne Vaxdukshandskar och försedd med tjenlige verktyg, den öpnar och uttager Do- a cumenterne , blöter'dem å nyo utt åtticka, med In- strumenter utvicklar dem, och antingen lagda på en tjenlig Rist, eller upphångde på Snören, låter dem vål afdrypa; hvarefter, och då de åro i det mesta torra, de berökas med Röknings-åmnet N:o 1. 2) dock med den varsamhet att icke skriften utplånas, och att han under hela denna förråttning låter vin- den eller luftdraget komma sig på ryggen. IO, / Öfver denna undersökning författar den som henne förråttat, sin Rapport som tillika med alla Documenterne genast afsåndas till Qvarantaines- Commissionen ; efter Handlingarnes föranledande utsånder Commissionen antingen Qvarantaines-Lå- karen med föreskrift af en ny undersökning, en ek ler flere personers afhåmtande från fartyget till Sjuk- husen, eller annorlunda efter omståndigheterne, el- Jer ock gifves en föreskrift till behandlingen för att verkstållas af Qvarantaines-måstaren. 2) Se s2:te mom. nedanföre. IT. Ordningen som utt Känsö Hamn iokttages vid fartygets ankomst och under deras Qvarantaines- tid, beståmmes omståndeligen uti Reglementets - Ari. och uti Qvarantaines- Förordningens $&. 5, 19 & 20, Så att inga andre fartyg få dit inlö- p2, så långe Qvarantaines - Commissionen år uti verksamhet, å än de som skola undergå Qvarantaine; och om något der befinnes, då smittadt eller miss- - tånkt Skepp ankommer, åligger det detsamma att sig derifrån genast begifva 0), eljest måste det der gvarblifva, till dess det ankomna undergått sin Qva- rantaine och practica erhållit. Sedan Qvarantaines- måstaren anvisat det ankomna sitt ståille uti ham- nen. antingen förtöjdt emellan Morringar och An- kare eller ock lagt det på Svaij, uti den utstakade linien, så att de smårre fartygen ligga innerst och de större utanföres aflemnar det sin slup och båtar, hvilka införas uti Båthamnen, för att der under Qvarantaines- -tiden rengöras och förvaras. Under Qvarantaines-tiden måste det om dagarne låta Qva- frantaines-flaggan svaija på för-topp, eller stor-topp om den förra icke finnes, och om nåtterna en ly- sande lykta, hvilkas ombyte sker efter signal och skott från Batteriet; alla luckor på fartyget skola hållas siåndigt Öpne, utom på den tid Besättningen sofver. Till de uti Reglementet befallde råkningars verkstållande, förskaffar Qyvarantaines-måstaren ma- erialier, så vida icke Skepparen år dermed tillråc- - keligen förs:dd. Skepparen måste afhålla sig, sitt folk och passagerare från allt umgånge med de an- - dra "Skeppen , och icke tillåta någon annan ån Qva vär rantaines tjenstemån komma om bord, om ock nä- gon båt skulle kunna ditsmyga sig utan att upp: gg pe = - - = —A =s—— np 3 Qvarant, Förordn. $. 4. 41 tåckas af Posteringen,. Utom de anbefallte dageli- ga rökningarne mäste med sopning och tvåttning all möjelig renlighet och snygghet iakttagas, så vål i alla rum och stållen på skeppet, hvarvid sopor- ne uppbrånnas, som ock med Manskapet till både kroppar och klåder. Manskapets Gång- och Sång- klåder båras upp på dåck och vådras efter röknin- garne; hvad vidare skall iakttagas, förekommer med sine omståndigheter då rökning, rengörning af va- ror, lossning, sjukes eller dådes transporterande, nedanftöre omnåmnes. Om nåtterne gå Patrull-bå- tar flere gånger genom linierne, bevårade då folket på något fartyg visar olydnad eller bångstyrighet, för att efterse det ingen oordning må förefalla. Då Skepparen år i behof af Vatten, Proviant eller an- nat, vill aflemna bref eller dylikt, gör han signal med hissad flagga på Gaffel eller Sprit; Qvaran- " taines-måstaren begifver sig då till Lofwarts- sidan om Skeppet, emottager med föreskrifven -försigtighet hvad han vill aflemna och förskaffar honom eljest hvad han behöfver, på sått Reglementet i IX. Art. $. $. 5 & 6, samt Kongl. Qvarantaines- Förord- ningen &. $. 5 och 22 utsåtta. I2. Rökning om bord, på fartyg, skjer 3 gånger om dagen, enligt XIII. Art. i Reglementet, en timma före skaffningen , på det sått, att på Skepp der ingen varit sjuk eller af sjukdom aflidit, såttes uti Kajutan p), Storrummet och Kabbelgattet, spil- kummar med Rökningsåmnet N:o 1, Saltsyregas (2 lod fint stött afbråndt koksalt uti hvardera, hvar- 2) Det undantag göres stundom med K. Commissionens tiliåtel- se, att kajutan icke rökes mer än 2 gånger om dagen, först på morgonen och sedan en timma eftermiddagen när den är ledig ifrån gods och varor. 42 på hållas 13 lod-stark Svafvelsyra). Sedan bland. ningen skjedt, begifva sig alla ut, rummen tilltåp- pas samt Öppnas först efter 3 timmar och vådras. Om rökning med Röknings-åmnet N:o 2, Saltpe- tergas, år ansedd för tillråckelig: (1 lod stark Svaf: velsyra, hvaruti småningom inkastas I lod fint stött rent Saltpeter) så böra under denna rökning, alla luftdrag åfvenledes tillstångas, ehuru folket kan va- ra inne, eftersom denna ånga icke år skadelig för hålsan. Röåknings åmnet N:o 3, syrsatt Saltsyregas, består af 5 lod fint rifvet och afbråndt koksalt, blandadt med 1 lod fint rifven brunsten, som såttes uti en spilkum Öfver en lampa eller ett fyrfat med -uppeldade brånnkobl, och hvarpå slås 5 lod stark Svafvelsyra utblandad med 12 lod distilleradt vat- ten. Men vid detta Rökningsmedlets anvåndande, hvarvid alla öppningar likaledes vål tilltåppas, får ingen menniska vara nårvarande, Det brukas der- före icke utan i Magazinet vid varors rengörning och att befria rum för smitta der någon dödt, samt vid Skepps rening då der varit sjuka och döende per- soner samt smittade varor befunnits om bord; dock ej förr, ån Besåttningen blifvit transporterad till Sjuk= busen och Varorne till Magazinet. Dessa Röknings- åmnen finnas fårdige vid Qvarantaines-platsen till nyttjande, åfvensom Qvarantaines-Eörordningen uti 6 S. ålågger alla Handelsfartyg, som segla på Ut- rikes orter, att vara dermed försedde och med be- skrifningen om deras anvåndande. De åro då in- packade uti burkar, flaskor och lådor, påskrifne: Röknings-åmnen N:o 1, 2 eller 33 till Pulfverne åro ett mått för hvartdera slaget och för syran rig- tiga glasmått; och derjemte Postlins spilkummar med smårre glasstånger eller afbrutna skaft af lerpipor att nyttja till omrörning af tillblandningen. 43 Vid Qvarantaines- platsen gifves signal från Batteriet medelst en röd flaggas hissande, då rök- ningarne på fartygen skola verkstållas; Chefen för Militaire-l3evakningen, elter ock Qvarantaines- må- staren genomfar linien på samma tid uti Patrull- båten, "för att efierse om de på alla stållen verk- stållas. Sedan Röknings-blandningarne blifvit på alla stållen och efier rummens storlek afpassade sarnt i tillråckelig mångd insatte och vål omrörde, samt alla öppningar och luckor tillslutne, få de ic- ke öppnas förr, ån efter 3 timmar, då de först sko- la utvådras, innan någon får dit ingå. 13. Om Varors rening af Qvarantaines- Commis- sionen finnes nådig, så hafves afseende på huru ” stor del af lasten anses för smitta bringande, och den öfriga delen af sådane persedlar, som icke an- taga och bibehålla smitt-åmnet i och för sig sjelf betraktade, År den smitta förande delen af obetyd- lig mångd, och så beskaffad, att den medelst tvått- ning och vådring kan tillråckeligen renas på dåck, såsom klåder g) efter en afliden, då ejukdomen vål varit af ett misstånkt utseende, men ingen annan deraf blifvit smittad, eller något annat af ringa mångd; så kan sådant tillåtas , sedan de under 3:ne dagars rökning uti det rum de beståndigt legat, blif- vit utsatte för Saltsyre-ångor. De delar af den öf- riga lasten, som klåderne legat nårmast, måste åf- ven upptagas och renas på dåcket, genom pisk- ning, vådring, tvåttning och borstning; men då en större del af lasten år af smittbar beskaffenhet och måste renas, kan sådant icke ske utan genom en fullkomlig lossning eller urlastning af både smit. es —- - 2) Kläderne förbrännas i allmänhet » i synnerhet de som äro & Ull eller Silke, 44 tande och icke smittande åmnen 7). Då personer aflidit under resan och för smitta misstånkte sjuke finnas om bord vid ankomsten, ehvad fartyget kommer från ett af pest eller gula febern hårjadt land, ifrån misstånkt ort, eller ifrån ett stålle, hvar- om man icke har någon misstanka, eller andra ån de båsta underråttelser om Sundhets-tillståndet, må- ste dock hela lasten anses för nedsmittad och los- sas till rening. Då fartygets last skall renas i land, så måste den föras till Magazinet af Skeppets egen Besåttning, så framt den dertill har styrka nog; åfven då varor skola förbrånnas, afföras de till det anvisade stållet utaf Skeppets Besättning s). 14. De sjuka, som befinnas på ett fartyg då det anlånder till Qyarantaines-platsen, eller som sjukna om bord efter ditkomsten, föras utaf farty- gets egen Besåttning, genast till Lazarettet» eller Observations - Sjukhuset, efter Låkarens bedömande utaf Rapportens innehåll, och åfven den undersök- ning han dessutom kan finna sig skyldig att göra, medelst Skepparens och Besåttningens förhörande, då han på sammal sått och med samma varsamhet begifvit sig till fartyget, som Militaire-Cheten vid första undersökningen. =: 15. Då någon dödt om bord, skall den åfvenledes utaf fartygets egen Besåttning föras till lands, att begrafvas, eller uti hafvet försånkas, allt efter Kongl, Commissionens förordnande. Men personer som af: lida uti Lazarettet, eller Observations- Sjukhuset, begrafvas af Qvarantaines-anstaltens. Betjening,. 7) Qvarant. Förorda,. $. 18 mom, 6. s) Regl, Il. Art. 4 $., Kongl. Qvarant. Förordn. 6. 24> 3. mon. 45 16. varantaines- tiden uti hvarje sårskild hån. delse, beståmmes efter tillståndet och omståndig- heterne vid första undersökningen £'); men vid det minsta misstånkta förbållande under tiden, eller att vid undersökningen, som enligt $. 21. om bord förråttas, någon persedel finnes, som icke år angif- ven, eller om Skepps- Journalen, den så kallade Loggboken, innehåller annat förhållande om besök under resan eller uti någon hamn, eller hvad an- nat som då förtegat blifvit, eller ock att Skepparen icke noggrannt verkståller den anbefallde reningen om bord m. m,, åger Kongl. Commissionen att ef. ter bepröfvande förlånga Qvyarantaines-tiden, eller förnya den efter omståndigheterne; samt stålles Skepparen till ansvar för sådant oårligt förhållan- de efter $. 13. Kongl. Qvarantaines- Förordningen. Uti allmånhet förhålles sålunda: att 1:0: Fartyg som uti Qvarantaine-Förordningens $. 7., anses frie för misstankar, men åro under- kastade Undersökning innan de få fortsåtta re- san till destinerad ort, och ankomma till Qva- rantaines - platsen i följe derutaf, eller ock sä- som kommande ifrån de i XVI. Art. i Reglé- mentet nåmnde, för all tid misstånkte orter, blifva ålagde att uti 1, 2 eller 3 dagar berö- kas och vådras, hvarefter Last- och Loggbok undersökas utaf Qvarantaines-måstaren (som för denna orsak begifver sig om bord, efter en, 3 timmar förut , å nyo verkstålld rökning), klådd uti tunna Vaxduks -klåder öfver hela kroppen, med handskar och mössa af samma tyg, hvilken med dragband fåstes rått vid huf- £) 17 & 18 $.$. i Kongl. Qvärantaines-Förordningen. 46 vudet, sedan allt håret år under mössan wil instoppadt. Sedan han noggrannt undersökt alla rum och stållen, låter han allt folket visa sig på dåck, råknar dem och befaller dem gö- ra hvarjehanda kroppsrörelser med hoppa, sprin- ga, äntra upp i Tacklaget och dylikt; fartyget älågges derefter om allt år vål, 3 till 5 dagars Obs servations-qvarantaine, så vida det icke kan hån- föras till 7 $.. då det erhåller Practican genast, efier funnet godt och oklanderligt tillstånd, Så- : dane fartyg undersökas åfven efter en dags be- rökning; men om ett sådant fartyg, år utom Sundhetspasset för Besåttningen, åfven försedt med/ dylikt för last och gods, och Svenska Cofsuln detsamma bestyrkt med sin påskrift, erhåller det genast Practica. De fartyg, som anlånda från Norra America, kunna åfvenledes åtnjuta lika friheter, så snart Svenska Consuln på lika sått bestyrkt förhållandet; likaså de, som komma från St. Bartholomée, Cadiz, Li- sabon, Porto och S:t Yves, eller directe utur Marseilles qvarantaine med Sundhets-pass , utan att under vågen sedermera hafva blifvit besök- te ifrån andra skepp. 2:o Ett något når lika förhållande iakttages med de fartyg, som råknas till mom. 1, 2, 3, 4, uti varantaine-Förordningens 4. 8, dock med den skillnad, att sjuka personer föras till Lazarettet eller Observations-Sjukhuset, innan någon rök- ning börjas ombord. Om varorne skola los- sas, för att renas, måste de, sedan fartyget uti 3 till 5 dygn, blifvit dagligen berökt, afföras till Magazinet, och för den öfriga Besåttnin-' gens qvarantaine, får icke tiden beråknas förr, / ån från den dag de renade WVarorne blifvit åter 4” inlastade, ehuru de verkeligen varit ati Qva- rantaines- tillstånd under hela tiden. 3:0 Då ingen varit sjuk eller dödt under resan, men fartyget kommer ifrån smittadt stålle och Lasten anses till någon del eller helt och hål- let vara smitta gifvande; och Besåttningen af sådan orsak begårar Af-mönstring; så måste de förut transportera sina Effecter och Varor uti Magazinet, och der förråtta deras rening, ef- ter den föreskrift dem gifves, under Qvaran- taine- Betjeningens inseende, sjelfve undergå dagelig rökning och badningar efter Låkarens föreskrift samt derefter Observations- Qvaran- raine uti 15 dagar under strång tillsyn, att ingen oloflig gemenskap plågas med Betjenin- gen eller andre, under någondera perioden. 17. Sedan alla sjuka blifvit afförda till Sjukhu. sen, gods och varor till Magazinet, företages Skep.- pets rening, som börjas med röåkningar af Rök- nings-åmnet N:o 3; Trenne dagar derefter sopas alla stållen mycket vål, balkar, trappor och dåck afskra- pas och soporne uppbrånnas; derpå sker en nog- grann 'tvåttning och skurning med svabbar och kok- hett vatten uti alla rum, och afsköljes derefter med Saltvatten, Under denna tiden insåttes röknings- skålar med N:o 3, hvar afton uti alla rum, der intet folk vistas. Allt vattnet utpumpas, och vå- dringen fortfar till dess, att den uti Magazinet re=. nade lasten, åter intages uti fartyget. Om frisk Be- såttning ankommer, eller den som under tiden va- rit uti Observations - Sjukhuset, eller arbetat med lastens rening eller åter-inlastning, derefter går om bord, måste den dock så långe hålla en ny Qya- 84 rantaine, som 8 till 30 dagar efter sista inlastnings- dagen, eller så långe som de hålla sin Observations- Qvarantaine, hvilka arbetat vid Godsets och Va- rornes rening, ompackning och åter inlastning, om desse varit dertill förbyrde fråmmande, 18. Reglementet för tjenstgöringen på Kånså, fö- reskrifver uti XI Art, såttet huru lasten lossas utur fartyget, afföres till Magazinet och der införes och renas, enligt Qvarantaines - Förordningens f- f. 10, 15 & 12, 4:de mom. samt åter till inlastning beredes. Om sjukdom eller kraftlöshet icke för- hindrar Besåttningen att anvåndas till gods eller varors lossning och aflemnande uti Magazinet samt rening derstådes, bör den derill i synnerhet an- våndas; Lossningen beredes dermed, att fartyget återfår sin stora båt, eller ock en lastpråm af Qva- rantaines-Inråitningen , så framt fartyget går öfver 6 fots djup, ty eljest förtöjes det vid qvaijen utan? för Magazinet, och får bjelp af den der befin- teliga hiss-kranen till utlastningen; 3 till 5 da- gars rökning verkstålles dessförinnan uti Storrum- met i synnerhet; derefter upptages af lasten så mån- ga artiklar af Styckegodset, som vål rymmas uppå dåek, för att vådras, utvåndigt tvåttas och med svabbar och styfva borstar vål skrubblas, gnidas och borstas; Ullbalar omspånnas med breda remmar och, lika som torra eller saltade hudar, buntas och i hafvet nedsånkas, men Bomullsbalar, rått Silke och Tyger, införas sådane de åro, uti Magazinet, sedan Omslaget eller Såckarne blifvit ett par dagar på dåck, tvåttade, vådrade och borstade, Ullbalar- ne upptagas efter 24 timmar på dåck, för att låta vattnet afrinna, som medelst pråssning emellan - Bråder 49 Bråder med pålagde tyngder befördras,; hvarigenoitt den inre delen uti Ullbalen får en fugtighet, som: befordrar vattnets djupare intrångande i massan vid nåsta nedsånkning uti sjön , som endast råcker uti R timmar; efter förnyad Pråssning på dåck uti lika lång tid, nedsånkas de ånnu en gång i sjön, för några timmar, upphåmtas och pråssas å nyo, så att det mesta vattnet år afrunnit; då de samma dag införas till Magazinet. Hudar upptagas efter 12 timmar, bundten Épps nas ; och om någre icke finnas angripne af vattnet; nedsånkas de å nyo; de upptagne upphångas till afdrypning, hvarefter de upplåggas på MagazZins= qvayen, hvarest de på båda sidörne starkt skrubb- Jas med svinhårs-borstar på 4 till 5 alnars långa skaft, under det att de jämt och samt afsköljas med sjövattnet , hvarefter de inbåras uti Magåzinet och hångde öfver stänger; utspånnas med styfva stickor; så att halfvorne icke råka hv randra ; 2llt detta för- råttas med ryggen vånd mot vindens eter lufidra- get uti Magazidet, och om Qvarantaines som Myrmecophagze, Cegentlige Myr-åtarne), grafva sig hålor i jorden, vandra ut om natten att sås ka sin föda och lefva allmånnast utaf myror. "Dasypi hela slågte tillbörer ensamt Ameriz ta, och förnåmligåst den södra delen deraf. Dess | ärter åro flere, och sannolikt åtskillige af dem föx | ga eller ofullkomligt kände, Den sköld, som bes 'tåcker kroppen, består på ytan af fyrkantige eller. I femkantige tutor, merendels stållde uti ordentelige K. VA. Handl, a8i8. St. I 3 66 rader eller ringar, hvaraf någte midiöfveér fyggen åro större och mera 'utmårkte. Utaf desse större och tydeligare ringar hafva 'Auctorerne 'uppståldt (caractererne) skiljemårken emellan (species) ars terne, ehuru ”ringarnes antal ofta år svårt att bes ståmma, Enligt Auctorernes uppgifter skola klor- nes antal på framfötter och sbåkförrer våra olika till antalet, så att somlige Hafva Palme tetradactyle, och plante pentadactyle, då åter andre hafva Öf- verallt fem stora och hårda klor, hvardi de med- lersta alltid åro de största och längsta. Öronen åro på de flåste uppstående, aflänge och 'trubbige. Svansen år mycket olika, alltid kortare ån kroppen och spetsad emot åndan. Skillnaden emellar ärtér- ne af detta slågte synas mig förnåmligast "böra sö- kas och tagas utaf de större och -bredare ringarnes af klorne, Öronens skapnad, samt Ef”svansens utse- ende och långd. Uti Museer förekomma ej alltid hela specimina af dessa djuren. Stundom förekom- ma der endast sköldarne, då inga kånnetecken kun- na ågas af hufvud, öron, svans och fötter, och så« ledes arterne icke fallkomligen eller "mel full så- kerhet utstakas och beståmmas, Båltornas arter förtjena således ätt nårmare ön- dersåkas, beskrifvas och teknas för att lemna en såkrare och fullståndigare kånnedom af detta den nya verldens "besynnerliga "djörslågte, ibland de sex dåggande djurs hudat, som åte fålide "General -Consulen och Riddarens WESTINS fogelsamling, till Upsala Academis Natural-Muse. um, voro tvånne species af Dasypi slågte. Det ena deraf år 'otvifvelakiigt Dasypus septemcinctus och det andra ett okåndt species, som jag låtit afrita och beskrifvit under namn af DasyYrPus mul. finachur, i anseende vil sine talrike och öfver hela kroppen alldeles lika beskaffade ringar. D. septem- 67 turelus har Öronen aflånge, trubbigt, af nåstan en tums långd. Svansen år trind, beståndigt aftagans= de i tjocklek ' ånda till Spetsen, som år nåstan tråd- smal; dess långd år något mer ån halfvaå kroppens, eller vid Pass 6 tum. Ringarne på den åro rydes- ligare och mera upphöjde nårinare kroppen eller vid basis, & eller 6 till antalet, hvardera med tvån- ne rader fjäll; sedan följa vid pass nio mindré upp: höjde Yingar, hvårdera af endast en rad fjäll: och vidare till spetsen åro fjällen ömsom liggande utan att utgöra 'ordentelige Ffingar. Hela skölden har Xrenne afdelvingar ; den första ifrån bufvudet till en tredjedels långd af kroppen, består af 15 ringar, som hafva rundåde fjäll med smårre fjäll strödde emellan sig: den yttersta delen ifrån svånsen till fen tredjedel af kroppen år i det nårmaste lika med den förra , bestående utaf 15 eller 16 ringar med röändade fjåll och smårre fjåll inströdde. Den med- lersta delen, som utgör en tredjedel af kroppens långd, åger 4 till 8 större stydeligare bålten utaf afläånga rutor, utan inblandning af smårre fjäll. Framfötterne åro våpnade med endast fyra klor och båkfötterne med fem , hvåraf tvånne på båda ställen sitta på baksidån och råcka icke ned till jorden samt åro åfven mindre. Hela djurets tjöcks lek år, som en vanlig katts, och lårgden ifrån huf- vudet till svansen af vid pass 9 eller 10 tum. Det andra species , som i anseende till sine talrika sköldringar år så mycket utmårkt och vida skildt ifrån dess samslågtingar, anser jag Vara nytt och hos Zoologerne hittills okåndt. samt således förtjena att nårmare granskas, beskrifvas och teknas. Mine försök i denna del utbeder jag mig i öd- injukhet måtte af Kongl. Vettensk. Academien med vålbebag blifva ansedde och emottagoe: 68 Hela djuret år rostfårgadt och kroppen har den tjocklek, som en vanlig katt; långden går till fulla 12 tum ifrån nosen till svansen. Framfötter- ne åro en och en half tum långe och bakfötterne nåra trenne tum... Deremot åro klorne på frames. fötterne större och långre ån på bakfötterne. På framfötterne åro klorne fem, hvaraf de medlerste åro bredare och långre af en och en half tums Jlångd; på bakfötterne åro "de åfven fem, mera kullrige och knappast en balf tum långa. Låren och buken åga glesa; hvitaktiga hår. Svansen år emot kroppens långd mycket kort af vid pass 4 tums långd, tjockare vid basen och trind, spitsad emot åndan. Hufvudet år mycket smalare ån kroppen, afspitsadt framåt, af två och en half tums långd, öfverallt betåckt med hårda , rutiga fjäll Hela den öfriga kroppen år betåckt öfverallt, ånda ped till Kdoraa der buken vidtager, med 28 ördentes liga ringar eller bålten, utom trenne, som tyckas hö- ra till halsen. — Desse kroppens ringat åro afdelte uti fyrkantiga ruter utan någre fjäll emellan dem instrådde. Sålunda skiljer sig denne artens sköld ifrån alla andras, ganska mårkeligen. Sidorna af låren och fötterna åga smårre och i fader stålde rutor. Öronen åro åfven på denna årten olika ana dre arters, emedan de icke åro aflånge utan alldes les rundade och skäl-like. Denna nya artens chåracter synes blifva: Das sypus multicinctus : cingulis XVII eqvalibus $ auriculis rotundatis ; palmis plantisque pentadactylis. Figuren år tagen i half-naturlig storlek. Car LA EOKISERNENEKIE NÅGRA NYA Genera och Species af Insekter; beskrifne af J W. DALMAN. sar I. NYA GENERA, 1. få EÖ Character generis essentialis: Os minutum apici ca- pitis plani insertum, mandibulis qua- dridentatis, et j ; Laomellis duabus lanceolatis , inferiorem ca- pitis paginam tegentibus. Antenne inserte ante medium frontis ho- rizontalis, articulo primo maximo sub-securiformi, intermediis parvis tenuissimis , apicis 3 Imcrassatis. Species 1. Agaon paradoxum: testaceus imacu- latus, oculis nigris, Hab. in Sierra Leona, Dom. Prof. Ad. Afze- lius. Mus. Dom. Schönherr +), ; | 4) Nomen a Greca voce MYAZAS admirabilis. >) De exemplar af denna och fAere Afrikanska Insecter dem jag haft tillfälle att granska , finnas i Hr Commerce - Rådet C. J. Schönherrs rika Samling , åt hvilken de blifvit meddelade af Hr Prof. Ad, Afzelius, som upptäckt dem på Sierra Leona, och benäget tillåtit mig beskrifva och aftekna dem, 190 Insectum, valde. singulare et paradoxum, Gujus; pon. nisi unicum vidi specimen, cujusque ob, nia miam. parrium, exiguitatem, explicatio, hoc opus. hic: labor. = Corpus, capite excepro, vix Diplolepi ra- MICOT Us majus , toturm. testaceum , non, nisi. aculis. caudaque nigris. Caput maximum elongato-quas dranguluni, lineare, latitudine fere plus duplo lon- glus, horizontale, basi emarginatum, apice trunca= tum, lateribus rectis; glabrum nitidum, disco pro= funde impresso, ibique in, fundo. svubcanaliculatum. Ocni laterales, oblongi, depressi, nigri, bhaud. pro« cul a. basi caplus inserti. Os minutissimum in apice capitis subtus. si; tum, mandibulis duobus minimis, corneis, subtri- angularibus, latere interiore 4-dentatis. ” Palpos de- ”tegere non valuis sed media capitis. pars subtus. tes giur. lamellis duabus reflexis , que ad mandibula= rum. basin inserte; sunt elongate., sublanceolate ,, capiti arcte applicata& et basin ejus attingentes, pas. ralell&, relicta rima angusta intra illas. ; Antenne. capite thoraceque vix longiores, ante. Capitis apicem, superne insert, ad foveolam disci,, basi approximate, Articulus primus maximus, latere. exteriore angulatos-dilatatus, ut subssecuriformis eva-. dit, valde. compressus, horizontalis, glaber nitidus;. articuli proxime insequentes tenvissimi, breves, pl. losi C(quare numerum eorum indicare vequeo); ans tennarum vero. apicalis pars formsatur ex articulis tria bus magnis sub-globosis, hirsptissimis, clavam elons gatam constituentibus. | ; "> Thorax. latitudine capitis , sed dimidio. capiis sub-brevior, antice in medio nonnihil sinuato-pro= ductus, postice linea obsoleta bisinuata a metathoraa ce distinctus; lateribus utringque spinulis duabus minutis armatus , quarum prima in medio, altera . paulo ante alarum insertionem; supra parum Gone 28 WE VEKUS > glaber, nitidus. Metathorax; latitudine tho- FACiS, eique. arcte applicatus. & concolor, — in no- stro. specimine acu mutilatus, Abdomen capite longinäd sub-trigono-conicum ; seta, anali. supera longitudine capitis thoracisque , nigra, et. spinula, sub-anali acuta. nigra, parum ul- tra. apicem , abdominis: prominente. Pedes testacei, graciles, mutici, subglabri, fe- moribus. sub-clavatis , tarsis. elongatis (ut videtur 5 articulatis). Ale» 4 albidoshyaline;- antice.- latiores , statu- ra, et. facie.fere. ut in. Diapria, lineola stigmaticali paulo pone medium. coste, et rudimentis nervorum basalium. atqye longitudinalium. non- nisi. obsoletis- simis, haud-: manifestis, margine exteriore, & costali 'baseos , ciliatis. Ale posteriores. valde. angustate , margine. postico ciliate , enerves. videntur. Descriptione. allata. exploratum. erit- Insectufn hocce ad Ordinem- Hymenopterorum. pertinere. Ad familias et. Diplolepidum, et- Codrinorum accedere videtur, ob. ani. structuram priori forte associandum. Förklaring .af Figurerne, Tab. II, A, Fig. 1. Naturliga storleken af: Agaon 'paradoxum. = 2, Densamma sedd från. ryggen, mycket för- storad. = 34 Abdomen med, dess. seta. och .spinula analis, sedd. från sidan. — 4. Hufvudet samt det egentliga Fhorax, sedda från ryggen... i. utmärkt, stark. förstoring. Derab åro:- a. a. den linea. som. skiljer thorax. och metathorax. b. den. bakre spinula- 1 kanten, af thorax. e. dess fråmre spimula, da Ögat, 22 g. förskuggningen utmärker den djupa intryck« ningen ofvanpå hufvudet. första antenn-ledens insertion, 8 g. dess yttre vinkel. h, de mindre, otydliga, antenn-lederna, 2 de tre yttersta stora antenn-lederna. Hufvudet och thorax, sedda från undra sidan. frambenens insertion, : . de tvånne långa lamellerna som ligga tryck-. ta åt hufvudets undre sida. deras fåste vid mandiblernas rötter: de små mandiblerna mårkas ofvanföre, på in= re sidan 4-tandade, — 6, Samma figur som den förra, endast att den ena lamellen visas uppviken, så att så vål dess inre yta blifvit synbar, som åfven en: svag intryckning på hufvudet, der hvarest lamellen. förut legat. | I. Cerypnus f). Character Generis: Os. havstelle absque proboscide.. Clypeus. subperpendicularis, nudus, apice late emarginatus. | Antenna porrecte, compresse, seta Crassa, compressa, articuliformi. Corpus: ovato. kemisphericum, scutello. ma. ximo. formnicalo ,, ahdomen totuns elasque obtegente. Pescriptio generica: Antenme trontis medio inserte, 3 articulate. Articulus primus tenuior ob= conicus, secundus cyathiformis, brevis, tertius eonoideus , compressus , basi precedenti arcte applicata. Seta magna, sublanceolatula ; ante | - = (SÅ s Ga AN Lä . +) 4 HEAVPOS cortex nuclei e. gr, Amygdalarum (ob faciem Scutelli corpus tegentis). 13 apicem articuli tertii illi inserta, valde com- pressa, in setulam brevem pubescentem desi- nens. Ciypsus subperpendicularis , longe infra oculos descendens, antice late sed non profun= de emarginatus , apertura oris magna. Hau- stellwm magnum , carnosum — retractum. Cor- pus parvum, ovato-hemisphericum, muticum; capite parvo transverso,' thorace transverso», brevis; scutelto maximo, fornicato, dilatato- frotundato, abdomen totum alasque obtegente. Alarum Nervi fere ut in Eauxania. Nervus costalis paulo ultra apicem ale extenditur, ibi= que cum nervo longitudinali quarto con- jungitur; margo interior ale nullo nervo cin- gitur. Nervus auxiliaris duplicatus, ad me- dium coste usque extensus. Nervus longi= tudinalis secundus ante apicem ale arcuatim in costam finitur, tertius in apice; et quartus pone apicem ale nervo costali junctus, quoque pone medium ale, ope nervuli brevissimi trans- versi, cum nervo tertio connectitur. Nervus quintus ante marginem angulo recto reflectitur, ad nervum quartum adgrediens, et cum illo areolam magnam, basi angustatam , format. Species 1. Celyphus obtectus: corpore antennis pe dibusque ferrugineis , thorace supra vio= laceo, levi:; scutello maximo fornicato Vviolaceo , Coriaceo. Hab. in India Orientali, Dom. Johan Lund. Mus. Dom. Schönherr3 eodem l!oca D. Silf- werswård. Mus. Dom, Gyllenbal, Animalculum primo intuitu facie fere Tetyre parve ob scutellum maximum; unicum exemplum än Dipterorum ordine huc usque detectum 7), Corpus 7) Nullo modo cum Canopo Fabr. 'Rhyngot. confundeadus, magnitudine HBenopsis gibbosi. Antenn& pallide, ferrus gine&e L; testacex, apice obscurioress Caput trans. Sversum, perpendiculare, thorace angustius, testaceum, glabrum, nitidam 3; in. medio frontis lineola tran- sversa impressa, arcuata. Apertura oris late sed non, profunde emarginata , omnino nuda. Haustellum, basi. testaceum, apice. fuscum, Wertex. ocellis. tri bus. conglomeratis. obscnris , ad. latera. setulis pers. paucis. Oculi. laterales, oblongi, prominuli , in. vertice late distantes, mortuis pallide-glauci.. Tho=. tax. transversus, longitudine multo latior, antice an« gustior truncatus , angulis- subcallosis prominnlis ,. basi. truncatus angulis deflexis, lateribus in. medio. nonnihil angulatus.. valde convexus, glaber nitidus,. omnino impunctatus; violaceus, laseribus sub-rufe- scens. Scutellum. maximum. suborbiculare , basi, summa tantum truncata, marginatum, omnino fors. nicatum , ut hemisphericum. videatur, totum cyaneo-. 'violaceum , glabram nitidum , antice. lateribusque. profunde coriaceum, dorso postico levi; subtus valde. concavum , non vero omaino vacuum, sed: potius. membranula concava clausum. videtur. Corpus. sub- tus. testaceum, glabrum, nitidum. impunctatum, ab- domen dorso planum, posterius rotundatum, podice. magna, deflexo, e segmentis tribus. marginays. for- matus, anali. parvo, rotundato. mutico, Sexum exeme-. plaris nostri. determinare nequeo. HEedes. corpore. conzgolores, simplices, postici., reliquis paulo. longio=. res3. femora. aniica. latere inferiore pilis paucis magis conspicuis ornata., Cceterum, ut tibie, omnBes, non. nisi: brevissime & parcius pilosule. Tarsi tibiis longiores, 5. articulati, articulo. basali reliquis simul sumtis longitudine equalis. Ale longitudine tho- racis- scutellique, hyalin2, margine costali apiceque; Tutescentibus, nervis fuscis, directione ut supra in- dicatum; insecto guiescente ad maximam partem a i 75: stutellostecte. Halteres breves, clavati, lutescen- tes, sub basi scutelli occultati. Squama subalaris nulla, quantum ego -detegere valui.. Methodo systematica locum forte. obtineat in familia Ortalidum primum, ante Diopsin 1, Sepedö= He. ; | ; På: Tabellen II. B. förestålles :. Fig. 1. Naturliga storleken af Celyphus obtectus. — 2. Densamma sedd från, ryggen, förstorad. — 3. Densamma sedd från sidan, förstorad; — Te SS då sedt. famifn. i | Ökad. storlek, ” ISA UI. DIRHINUS. (Ex. ordine Hymenopterorum. Fam. Diplolepidum). Character. Generis: Os, inflexum , mandibulis. pro= ductis Sens . apice. 3 LL 3 dentatis. Antenne. fracte, (10-11 articulate,): ins serte. medio frontis sub oculis, : in sulcum, capitis profundissimum retrahende. Caput ; supra horizontale , antice. produ- ctum, profunde bifidum, sulco mar gno ad stemmata usque divisum , fronte infera. oblique descendente. Gorpus. elongatum,. abdomine petiolato, fe- moribus posticis. incrassatis maxi- mis3. alarum,nervis , preter, costa. lem, nullis. manifestis. (Fenus maxime affine Chalcidi ; statura. tamen magis: elongata, -et. forma, capitis. deflexi- presingu- Hart, unde antennarum, insertio. & occultatio. alienae Os quam in Chalcide, magis. productum et. acumina- | tum, intra basin pedum anticorum inflexum, Äns 76 strumenta cibaria interiora examinare mihi non sue« cessum. HLocus in Systemate: pone Chalcidem ante Hurytomanm. Etymologia a is bis & giv, eiwos, nasus, Species: 1. Dirhinus excavatus: corpore punctas tissimo atro, pedibus posticis concolo= ribus; antennis pedibusque anterioribus ferrugineis. Hab. in Sierra Leona Africes. Dom. Prof. A, Af: zelius. Mus. Dom. Schönherr. In India ori- entali. Dom. Kymell. Mus. Dom, GyHenhal, Magnitudo Stigmi minuti Panz. Caput et truncus atra, undique confertissime rude' punctata, pube pallida sericea parcius adspersa, Caput mas gnum latitudine thoracis, superne visum horizontale, basi angustiore profunde emarginata, antice produ- ctum inr lobos duos acuminatos margine omni eleva= to. In vertice stemmata 3-distincta, quorum ante. rius in margine sulci. Caput a latere visum sub- trigonum, fronte obliqua deflexa. Ocuk rotundati, laterales , nonnihil »prominuli, in mortuis glaucos pellucidi, nitiduli. Sulcus profandissimus caput alk tice dividens, usque ad medium ejus excisus, an« tennarum cäulem , majoremque partem flagelli, ex cipiens et oceultans. Antenne ferruginee, vix vi- sibiliter pallide-pubeseentes, simplices, statura ut in Chaleide & pluribus hujus familie. Thoracis! lobus anticus (collare,) transversus, antice sinuato-produ= ctus, fateribus subrectis, postice emarginatus3; lobus medius paulo latior, dorso utrinque sulco obligua arcuato impressus; lobus scutellaris semiovalis apice rotundato mutico; — omnes conferte zequaliter pun= etati. Metathorax subplanus, cCostis nonnuHis divia sus, utringue obtuse-unidentatus, versus abdominis insertionem angustatus , ibique impressus. Abdeos 17 men thoraci multo brevius, petiolo brevi striato”); åno rotundato , subtilissime pallide-pubescenti, res tracto. Pedes anteriores breves, ferruginei, femo- ribus 'clavatis, medio nonnihil infuscatis, tarsis di- Jutioribus.. Pedes postici maximi nigri, coxis elon- gatis glabris, femoribus crassis lenticularibus, sub- tus pone basin dente minuto åarmatis, ceterum vix nisi omnium subtilissime crenulatis3 tibie tenues arcuate, subulate, nigre; tarsi tenuissime testacer, Ale infuscate, nervo-punctoque costali ordinariis fuscis; ceterum mnervorum non nisi obsoletissima vestigia. Tegula humeralis lutescens. På Tabellen I, C. föreståler: Fig, iv. Dirhinus extavatus förstorad, jemte mått af dess naturliga storlek, = 2. Densamma sedd från sidan, = 3. Hufvudet sedt framifrån , nerifrån, för att visa pannans djupa utgröpning och antenner= nas fåste. CObserveras att på denna och föl« .Jande figur, måste hufvudet, enligt optiska reglor, förestållas i mycken förkortning.) > 4 Hufvudet sedt ånrnu mera nerifrån för att visa hela urgråpningens djup. En antenn ; förestålles uppböjd, den andra nedböjd. = 5, Hufvudet med antenner sedt från sidan, — 6. En antenn , ånnu mera förstorad. IL NyA SPECIES 1. dorydism bispinosum: fusco-ferrugineum, thoz race utringue unipinoso, scutello ab: --- , domine longiore, Hab. in India orientali. (Mus. Dalm.). Å Statura Åcrydii subulati, sed major; Frons pal: ») Ceterum ovale, glaberrimum nitidum, derso baseos concinne Striato: 28 lida, antennis ferrugineis, Thorax fuscoferräginea,, döorso planö öobsolete carinato:, lateribos uringug spina valida, åcuta, ferrugidea, apice nigra, arma. us, — Scutellum, a thoracre non distinctum, corpore fere duplo longius, apice acuminatum;, vix carina- tum, fuscum, Pedes forma ut in covgeneribus, få- sco. & ferrugineo variegati. Ale longitudiné scutelli, 2. Cynips Eucharoides: petiolo elongato$ nigra ni tidissima, vore Pedibusque pallide-testaceis, > äntenvis ”filiformibös flavofuscis. | | Specimina plura excipulo capta in sylvaticis Westrogothize mense Junio; anin Quercu habitans? Mediz magnitudinis, sed elongata et gracilis, statura et facie omnino Eucharidis, sed ale Cyni- pi. Antenn&e fliformes, tenues, longitudine feré corporis, 14-articelat& , articulo primo obconico » secundo brevi nodiformi, reliquis subequalibus lons vioribus lingaribus, 'colore supråa fusco, subtus te- stacéo, subtilissime aålbo-pubescentes. Caput träns sversum, fronte xequali Xneo-nigra, in illesis dense albo-sericeo-piloså, vertice &neo. subtilissime puns ctato , stemmåtibus tribus elevatis. Oculi magni, globosi nigri; mandibule flav&, intus tridentaté. Thorax gibbus niger, supra glaberrimus, latetibus striatus3 scutellum magnum elevatum, posterius på= rum productum , obtusum ; glabrum. Metathorax punctato-scaber. Petiolus elongatus, longitudine 3 thoratis, tenuis, teres, higer nitidus, sub metathora- ce inter toxäs pedum posticorum insertus.. Abdoa men longitudine fere thoracis, övåtum, elevatum; vix compressum;, antice posticeque mödice attenua> tum , nigfum nitidum. Pedes simplices , pällides. testacei , parcius pubescentés, tokis nigris. Ale hyaling, subtilissime ciliate, nertvis ordinariis Cynsa pis distinctis, Aavo-fuscis, nervulo extimo transver= so crassiores Alarum tegula testacea. 19 Obs, Ob ”håbitum ”a 'genuinis Cynipibus non- "vihil diversum, 'presertim -petiolum abdominis elon- ”gatum, Entomologis nonnullis förte videatur pecu- "liaris generis,;cui tune nomen ” Anacharis” proponéerem. 2. Chalcis melanuris: nigra, tibiis tärsisque töfos 'piteis, alarum 'tegulis, maculisque femo- 'ruim "posticorum, ”basali apicisque albis; abdomine petidlato, scutello sub miutico. Specimina circa 20, seniel capta ad villam Rod Westrogothiz, mense Julio, :pröpe aqvam vyJlitans. 'Eodein löco, per plures 'postea annös, sollicitissime sed frustra quaesivi, Magnitado & 'statura omnino Ch. sispedis Lin. (que a Fabricio C. clavipes salutatur), sed prefer ”colorem et 'signaturam femorum Posticorum, ab illa guoque differt tegulis 'albis, 'coxis posticis manifeste ”brevioribus + "et äntennis magis ”clavatis. Caput transyersum, latitudine thoracis, nigrum punctatissi- mum, fronte superiore pro antennarum receptione :oblique bifoveolata, interjacente carina, infra ånten= naröm insertionem nonnihil descendente. Margo oralis Iate et sat profunde emarginatus , in medio nonnihil incrassatuss Mandibule breves , vålide, nigie; palpi flavescentes. Iptra oculos utrinque punctum albidum. Antenn& nigr&, inserte medio frontis, (in linea intra marginem oculorum inferi- orem ducta,) caule longo cylindrico, flagello cauli Plus duplo longiore, (10-articulato,) basi tenuiore, Versus apicem sensim sed manifeste incrassato, Tho- Tax nDiger, immaculatus, copiose rude punttatus, åns tice truntatus, angulis subrectis, scutello apice ob= 'solete et breviter bimucronato, metathorace cancel latim rugoso. Alarum tegula Bie Abdomen sub: lobosum , elevatum , atrum , nitidissimum , petiolo ill dimidio brkide”, stilen toncolore. Pedes janteriores nigro-fusci, tibus rufescentibus basi ex | | | 30 teriore pallida, tarsis ferrugineis. Pedes postice ni gri, subtiliter punctulati, coxis elongatis clåvatis 3 horum femora maxima, lenticularia, nigra, basi in- feriore lunulague söbapical utringue, albis; margi= ne inferiore evidenter crenulato, et ad basin den= tibus duobus geminis armata, quorum exterior va- lidior albus. Tibie arcuate femoribus applicate, eisque' paulo breviores , nigr&, apice interiore in spinam. lutescentem product& ; nude, articulo basali reliquis lon« giore, Subtus albo, articulis ceteris longitudine subs 2equalibus, apicis vero paulo crassioribus. Caput cum oculis ipso thoraci latius, nigrum pnitidum, subtilissime punctulatum, antice pube tenui albo- sericea vestitum; 'mandibule pallidoflave, apice saturatiori, palpi elongati albicantes. Collare breve transversum, nigrum, punctulatum, Thorax niger nitidus, metathorace concolore purctulato, leviter 'cancellato. Abdomen nigrum , nitidum, Pedes pal- lidi flavo-testacei, immaculati, femoribus posticis sa- turatioribus. Ale hyaline nervis stigmateque flavis. Mas: duplo minor, antennis paulo longiori- bus, linearibus, manifeste pubescentibus, subcilia- tis; abdomine breviore, obtusiore; ceterum quoad formam et colores femin&e simillimus, Rarius oc- currit. ; 9. Gonatopus ruficormis: mniger, nitidus mandibulis pedibusque lutescentibus , antennis Jon; gioribus fusco-rufescentibus, -articulis I et 2 testaceis. ( 2.) Hab. in Vestrogothia passim. Ék L 3 84 G. flavicorni minor, presertim angustior, sed antennis multo longioribus tenuioribus, et vere di stinctus, Antenne longitudine capitis tboracisque, tenues, articulo primo" erassiore tereti, secundoque brevi, flavis; ceteris fusco-rufescentibus nudis, 3 et 4 basali multo longioribus, reliquis sensim decor | scentibus. — Caput nigrum npitidum, equum, oculo armato subtilissime parcius punciulatum , fromme parcius et obsolete sericeo-pubescente, = Palpi et mandibule lutestentes, he basi apiceque dd Collare angustatum npigrum, subtiliter purctulatum. Thorax ' niger. nitidus, metathorate concolore ; convexiore, punctatissimo, tenue pubescente, haud cancellato. Abdomen nigrum nitidum. Pedes rufo- testacei immaculati. Alex hyaline nervis stigmate- que flavescentibus. | 10. Gonatopus frontälis: niger nitidus, fronte man= dibulis pedibusque rufotestaceis, an- tennis longioribus nigris, articulo ba- sali luteo, metathorace retuso. (29) Valde affinis. G. ruftcorni, sed distinctus vide- tur, cum semper paulo minor, et macula frontis constans, metathorax quogque masis retusus videa- tur. Antenne Jlongiuscule, tenues, pilosule, ni-' gre, non. nisi articulo basali luteo. Mandibule et palpi favescentes. . Frons albo-pilosula, macula magna Jutea intra et supra antennas, ad os usque descendente. .. Caput, thorax et abdomen nigra, nitida.;. .Metatborax -niger'; conferte punctatus, non cancellatus, valde retusus. Pedes lutei immaculati. Ale nervis lutescentibus, bnnsn baralis: niger nitidus, mandibulis pedibusque flavo- testaceis, antennis longioribus crassiusculis nigris, ar. ticulis 1 et 2 flavo testaceis. (9. 85 (EHåb. in Smolandia. A Dom. Bogeman mihi i communicatus. Statura et summa similitudo G. ruficornis , sed paulo major, et distinctus videtur. - Differt preser- fim antennarum flagello fere duplo crassiore quam im G. ruficorni, toto nigro, non rufescente; articu- I dus basalis etiam paulo longior videatur, Antenn&e corpore breviores, articulo basali cylindrico flavo, crassiusculo; secundo tenui pal- I lido; reliquis nigris immaculatis, breviter:pube- | scentibus, apicem versus sensim crassioribus. Ca- put (HOrsde multo latius, nigrum , subtiliter punctu- | latum, e€allo” parvo supra os, et inter antennas. ronk nigra immaculata, albo-pubescens. Mandi- bulze lutescentes, palpi pallide-Savi. Thorax niger nitidus , punttulatus, metathorace rugosuklo, retuso. I Abdomen nigrum nitidum. Pedes forma ordinaria, pallide-lutescentes , immaculati. Ale nervis testaceis, 2.: Gonatopus brevicornis: niger, capite subtilissime . coriaceo, ore pedibusque rufopiceis; antenmis brevibus crassis nigris, bast rufopiceis; alis stigmatie fusco.. C 2.) In WVestrogothia captus, | Medius in hoc genere, distinctus colore ob- | scuro, et antennis quam in reliquis cratsioribus et brevioribus,. Caput thoraci manifeste latius, nigrum, I subtilissime coriaceum , canslicula frontis-tenui lön: | gitudinali, regione oris albo sericea. Mandibule lu- | tescentes basi picee; palpi testacei. Antenne vix ultra dimidium thoracis assurgentes, pigre, basi pice&; articulus primus reliquis longior ob-conicus, | secundus -pPårvus breviter :obconicus, tertius longior cylindricus, reliqui perspieue crassiores, ukimus conoideus , apice acuminatus. Thorax niger niti- dus, metathorace concolore punctatissimo , basi dor- vt 86 sali cancellata, apide declivo z2equali. Abdomen nigrum glaberrimum. Pedes omnes rufo picei, fe- moribus saturatioribus, tarsis pallidis. Ale fusco- hyaline, nervis pallide fuscescentibus, stigmate ni- d gro-fusco. | i 13. Spy Ops pedestris: elongatus apterus, nigert ore antennarum basi pedibusque testa- ceis, femorum basi infuscata; ver-. tice depresso, thorate subtereti bis npedo. (9.) Hab. in Vestrogothia passim rarius. Longitudine fere G. flavicornis, sed angustior; statura singulari et facie fere Formice, sed anten- ne, pedes &c., omnino hujus generis. — Antenpe non longitudine capitis cum thorace, fusco-testacex, graciles, articulis 1 et 2 crassioribus favescentibus, 3:ti0 longitudine precedentium ”simul sumtis,. gra- cillimo, apicalibus perparum crassioribus... Caput thorace fere duplo latius, nigrum nitidum, slabtomd leve, regione oris flava, mandibulis concoloribus; postice late et sat profunde emarginatum, supra depressum , lateribus cum oculis prominulis elevatis , unde excavatöm videtur; subtus crassiusculum con- vexum, nigrom. Thorax valde angustatus, diffor-- mis, bipartitus; Pars antica (verum collare), oblon- go-subglobosa, posterius valde elevata, subtruncata, nigra nitidissima; pars posterior (thorax proprius) teretiuscula, subdepressa, minus nitida, apice opaca, ' Abdomen capite latius, nigrum, nitidum. - Pede omnes pallide-testacei, femoribus ad basin nigro- fuscis, Ccoxis posticorum concoloribus. Tarsi antici raptorii , omnino ut in reliquis hujus generis. Alarum nullum rudimentum, i 317 ' Anm. "Dessa ofvanföre beskrifne Gonatopi utgöra utan tvifvel lika så många olika arter, emedan deras skiljemårken åro nog tydlige, och alla åro af ett och samma kön. Om deremot de tvånne följande, hvaraf jag endast sett hannar, höra till några af de hår beskrifoe honorne, eller till egna arter hvars honor åro mig Sbekante. kan jag nu icke afgöra. Det torde dock vara låmpli- gast att beskrifva dem såsom sårskildte, till dess erfarenheten får lemna dem en såkrare plats. 14. Gonatopus fuscicormis: mniger, ore pedibusque testaceis, femoribus basi piceis; an- tennis nigris pubeecentibus; alarum nervis stigmatequefuscis. (8). Hab. in Vestrogothia, minus infrequens. Magnitudo EKvanie minute. Antenna capite cum thorace evidenter longiores, |nigre, lineares, valde pubescentes; articulus basalis brevis crassi- usculus, basi interdum picea; secundus parvus bre. viter obconicus; tertius articulo basali fere duplo "longior, cylindricus, reliqui tertio statura et fere longitudine 2quales, apicalis attenuatus. Caput nigrum nitidum , palpis mandibulisque favis. Col- lare breve, antice rotundatum, nigrum nitidum. Thorax niger Nitidus, re ÄNborsa concolore pun- ctatissimo, declivi convexo, mon cancellfato. Pedes' obscure testacei, femoribus basi piceis, coxis con- coloribus. Ale hyaline, nervis stigmateque fuscis, obscuris. 15. Ebdlätöpus pubicornis : niger, ore pedibusque rufopiceis , fömotiBbs. bal: febscakt oribus:, antennis nigris pubescenti- bus, articulis brevioribus, alarum s nervis stigmateque fuscis. (&.) Hab. in Vestrogothia. CK SN 88 Affinis så fuscicorm, sed duplo minor, ore pedibusque multo obscurioribus, et antennarum ara ticulis multo. brevioribus, de omnino MA, Antenne&e vix longuudine capitis cum thorace, nis Man ; al gre, valde pubescente 5, articulo primo cylindrico, brevi, reliquis tamen non breviore, secundus bres vior obconicus; tertius fere brevior basali, oblons gus; xeliqui teruo similes, apicalis acuminatus. Caput cum, ,oculis ,;thorace latius, nigrum , subti- Jissime coriaceum , mandibulis palpisque: piceis, Coilare breve transversum, antice rotundatum ni- grum, 'Phorax niger nitidus, metatborace puncta=- tissimo , convexo, declivi, obsolete subcancellato. Pedes picei, tibiis tarsisque dilutieribus femoribus obscuris , bact nigricantibus. Ale nervis stigmäteque nigro- DS 26. Ceroplatus. testaceus: corpere pedibusque testa- Ceis, antennis tarsisque obscurioribus., alis sordide lutescentibus, costa intra medium et .apicem in fuseata. Hab. in Vestrogotbia rarissime; specimina duo. capta in fenesvris domicili amoeni Sparresater Donmini Sehönpberr, Ahrne Merulio destrueut:. inbabitans 7 » Specimen nostrum masculum. Ceroplate tipu= fordi minor, presertim multo apgustior. — Antenna lanceolate, omnino compresse, longitudine fere tho- raCis cum capite, fusco-testace&, fronti superiori , intra oculos inserte; constant articulis 15 (Cexcepto processu articuliformi frontis ad antennarum basin); articulus 1:0 parvus cyathiformis, 2:0 major, lu- natus, reliqui transversi. sublunati, medio baseos subsinu2to, angulis in ferioribus rotundatis, superio= ribus acuminatis; articulus ultimus semi-ovatus. Caput parvum deflexum suborbiculare, testaceum , , 29 subiilissime fusco-pubescens, oculis magnis obscu- ris, capitis partem anticam fere totam occupanli- bus, relicto fronte angustissima immersa, testacea, Os pailide lutescens, ”palpis oblongis eoncoloribus. Stemmata 3 pellucido nitidula, in macula nigra ver- ticis locata, non in triangulum, sed in linea sub- recta |], parum arcuata. Thorax gibbosus testaceo- lutescens, albido.sericeus, margivibus fusco-ciliatis, in dorso lineolis longitudinalibus 4 fuscis, obsole- tis, interioribus antice divergenubus; et in utroque Jatere "sub alis macule zz 1 3 fusco- brunnee&e, Scutellum semi.circulare pallide testaceum. Abdo- men ihoraci plus triplo longius, lineare, subcylin- dricom, tesiaceum fusco-pubescens; in summa basi utringue punctum fuscum punctisgue obscuris 3 1. 4 obsoletioribus ad latera ventris notatum, anogue pallido, breviter biunguiculaio. Pedes gracillimi testacei, parum pubescentes, tibiis striatis omnibus | apice unispinosis, tarsis fuscis. = Coxe posteriores | magn&e, pallide; puncto in medio fusco. Ale ab- domine multo breviores, sordide-lutescentes, nervis ordinariis fuscis; pone medium costze vitta margi. | nalis fusca, parum determinata, versus apicem non nihil descendens, apicem ale non attingens. Margo | : a ale interior obsolete et inzequaliter infuscatus vi- detur. Halteres pallidi, capitulo fuseo, Femina hujus speciei olim a Dom. Schönherr Holmie capta. Mari magnitudine, statura et colore simillima , modo. abdomen crassius, sublanceolatum, depressum, fusco-testaceum, immaculatum. = Anus valvulis duabus brevibus; inferiore latiori, obtusa;3 superiori angusta, acuminata, in medio subgibbosa. 90 BESKRIFNING Öfver Slågtet Pedicellaria; af Se UN SESSON D. små maskkråk som utgöra slågtet Pedicellaria, åro först upptåckta af den skärpsynte OTTO FrREDR, Mörrzer. Denne Naturforskare kånde redan tre arter deraf, hvilka han införde i sin prodromurs, samt derefier beskref och afteknade i Zoologia Da- nica ( Fasc. I. p. 16. Tab. XVI). Hos ingen af de sednare Författare, som jag har till hands, finner jag någon art anteknad utom de MärLLerska, och hvad de anföra om dessa, sy- as de MäLrLER. Ingen endå art af detta slågte år, mig vetterligt , hittills anmårkt som Svensk. Jag tror mig derföre göra våra Faunas vånner ett nöje, då jag nu kan anmåla fyra arter deraf såsom hörande till Fauna Svecita. Af dessa arter år den ena, som jag vill kala Pedicellaria dentata, otvifvelak- tigt ny: de andre tre åro förmodeligen de samma som MäLLERS, fastån resultaterna åf mina observa- | tioner icke alltid inståmma med denne berömde Forskares. Jag har derföre åfven beskrifvit och låtit aftekna dessa sistnåmde arter, och Jag hoppas, att 91 den, som jemför Naturen med både de MärLrerska och mina beskrifningar, icke skall finna de sed- nare öfverflödiga. Jag får nåmna, att mina bes skrifningar åro gjorde efter observationer genom enkelt microscop med spegel Figurerna åro rita. de, dels i naturlig storlek, dels efter nåmnde mi= croscop af Medicine Licentiaten Herr Å. RETtzrus. Lå Pedicellaria, som jag på svenska ville kalla Stjelkdjur, hör till de ofullkomligare djuriska orga- nismer, hvilka ånnu stå nåra grånsen af vextriket. Som Djur har Stjrlkdjuret armar att fånga sitt rof, en mun att uppsluka det, och en mage, att dige- rera det. Som Djur har det åfven en frivillig rö- relse: men denna år likvål blott partiel; ty liksom vextens, år dess fot för alltid bunden vid den punct, der håndelsen först fåstade den. = Stjelkdju- ret hör derföre till de lånkar i Djurkedjan, hvilka icke fullkomligt hunnit lösslita sig ut vextnaturens band, och framstå som fria och sjelfståndiga djur. Dess hufvud år djurets, dess fot vextens. Dess rö- relser inskränka sig derföre inom en obetydelig krets, och dess jagtpark utgöres af den cirkelrun- den, hvaraf foten bildar centren, och armarnes åndar beskrifva peripherien. För att gifva Låsaren en riktig förestållning om Stjelkdjuret, får jag be honom efterse figurerna på Tab, III. Den nedersta, smalaste delen af Djuret år dess fot (pedicellus) med hvilken det år fastvuxet vid en fråmmande kropp, hvarifrån det ej utan våld kan 0 Denna fot år smal, trind, ogenomsigtig , oftast böjlig, någon gång kalkartad och skör, Här mårkes intet teken till djuriskt lif, "Foten omgifves merendels af en tunn pellucid hinna (epidermis) (Fig. 6. ec) som blir mera SE 02 synlig, sedan Djuret legat en Aiten stund i fårskt vatten. Fotens öfversta ånda har oftast en knapp, som inskjuter sig i en membranös säck, (by hvil- ken år tjockare ån foten, och hos de. Hecta arter cylindrisk. Denna me Wbksnösa såck år pellucid, och försedd med lånrgsgående ganska fina fibrer. Märrer kallar denna del af djuret dess hals (cols lum). Men hos ett Djur, som naturen försett med så utbildade anfallsvapen för att fånga rof — hvilket vi strax gå att visa — kan man vål knappt annat ån föreställa sig ett betydligt organ, i hvil- ket det fångade fe nedsvåljes och der digereras. Den pellucida fibrösa membranpen, (som utanull åf- ven är omgifven och skyddad af en annan mem- bran) synes mig otvifvelakugt vara ett sådant or- gan. Uppåt drager den sig något tillsammans , och försvinner mellan de tre kablar, som "utgöra 'ar- marnas basis, och svalgets omkrets. Denna såck- formiga membran måste derföre vara på eo gång matstrupe och mage, och der den slutar sig G dead ces) förtäta den troligen functionen ån af svala och ån af anus. - Denna del at Djuret kallar jag derföre abdomen , och jag får tillika anmärka, att den finnes ganska tydlig hos alla arter, fastån MurLrenr nekat den hos Pedicellaria olobifera. Efter magen följer det så kallade hufvudet (Fig. 8. a), som år den tjockaste del af Djuret. Detta består af tre: ") armar, som innesluta munnen, Rotåndan af ”armarna år hos alla arter knölig och tjock (Ad) Dessa knölar articulera sins emellan, och omgifva svalget. Muärrer kallar dem flikar (lobi). Från dem uppskjuta armarna i olika form hos ' olika ar- ter (a). Men hos alla (kunna de, genom rotkné- +Y' Jag har äfven sett individer med 4 och 2, men mycket sällan, 93 Jårnes articulerande, öppna och tillsluta sig efter djurets behag, Hos alla åro de kalkartade och sköra. | Då man löstagit ett Djur från den fråmmande kropp , hvarpå det suttit, har det:imerendels armarna tillslutna (Fig-2); men sedan det legat något litet i färskt vatten, dör det; alla muscler återtaga då jemvigt sedan viljan icke mera "verkar. på adducto- rerna. Djuret utstråcker derföre armarne rått fram, och i denna stållning förblifva de. Af samma or- sak tyckes vatinet, hvari Djuret ligger, nu få fritt inlopp genom det lilla svalget; ty magen blir mera uppsvåld och ram; åfveni hos'Pedic. evata som 4 lefvande tillstånd har den slingrig (Fig. 8k | Armarne, som man kanske lika så vål kunde kalla åékar, åro mera fullkomligt utbildade, ån man hos ett så ofullkomligt djur skulle förmoda. För att visa detta vill jag vålja Pedicellaria dena tata (Fig, 1—4). ; Jag har förut nåmnt, att armarne vid rotån= dan 10 tjocka och knöliga. ”Sådane synas de ut- våndigt. Invåndigt åro de concava och man fie- ner, att dessa synbara knölar åro tunna, trekantiga utbredningar af armarnes rot. -I nedre hörnet åro de tandade med tre tånder (Fig. 4: d), och långs åt den inre concava sidan går en. upphöjd smal erista (Fig. 4..£). Denna bildar således tvenne caviteter, bvilka åro fylda med ett köttlikt åmne, som synes fibråst, då det macereras i vatten. ” Detta åmne år djurets .muscler, hvarmed det hopdrager armarna m. m. Från nåmnde rotutbredning upp- skjuta armarne i början smala +), derefter mera +) Här äro de. derföre skiljda från hvarandra, äfven då ändarna " äro hoplagda (Fig. 2): Det. är möjligt, att Djuret äger ett retractilt sugrör, för att komma åt det rof, som fasthålles mel- lan armändarna, Mg 94 utbredda , lancettformiga , innantill concava, utantill eonvexa och med långsgående ryog. Från midten, der de åro bredast, till åndan, åro de 1 kanten tandade, och dessa tånder inpassa noga mellan tänderna i de andra armar, då Djuret slutar dem (Fig. 2) Armarne hafva således sitt scelett och sin muskelbyggnad. | | Jag bar åfven håmnot, att bufvud och armar äro kalkartade och skåra. Man bör likvål icke förestålla sig en oorganisk kalkmassa. Tvårtom råder hår den regulieraste organisation, Med sin sköna cellulésa structur likna de (öfver spegeln) ett slipadt crystallglas, hvari oråkneliga små punct- formiga oceller ligga i rader strödda öfver allt, undahtagande i brådden , som år jemnbred, slåt och klar. | ; DDet år en af Physiologerna antagen och på erfarenheten grundad sats, att Naturen vid uiveck- lingen af de djuriska kropparna går ut ifrån en och samma grundform, 'följer samma” våg; men liter en del organismer för alltid stadna vid en ut-: bildningsgrad, som hos andra blott år en hastig Ofvergång 2), fö | År denna sats allmånt gållande, att vi hos /ett follkomligare. Djur finna det som Öfvergångs-/ | period, hvilket vi hos ett ofullkomligare finna per- manent; och om det fullkomligaste Djur, under sin successiva utveckling genomvandrar alla fors mer af de lågre djurklasserna ; så följer håraf, att vi åfven hos det fullkomligaste Djur — menniskan — ——" RE +) Es giebt keinem guten Physiologen , den nicht die Bemerkung frappirt hätte, dass die urspröngliche form aller Organismen eine und dieselbe ist, und dass aus dieser einen Form sich alle, | die niedrigsten. wie die höchsten so entwickeln, dass diese die | permanenten Formen der erstern nur als voröbergehende Peri- | oden durchlaufen. ' Meckel Beyträge zur vergleichenden Ana- | tomie, 2 B, I Abrih, p. 3: | 95 "skola finna en period, i hvilken dess form har nå- gon likhet med Stjel kdjurets. Det år klart, att: denna period bör sökas inom de första veckorna af fostrets tillvarelse, I denna första utvecklingsperiod visar sig menskliga foswet, som en liten aflång klump med hufvudåndan: tjock och rundaktig, och den mots satta åndan tunnt tillspetsad; Intet spår gifves ännu till ögon, öron eller andra öppningar; intet teken till extremiteter, Åfven brist på all inre Benbyggnad såtter menskliga fostret ånnu bland Ammalia non vertebrata. — Till 10:de 12:te veckan äro mun- och näshålor förenade och utgöra en enda cavitet. Åfven bröst- och buk- caviteterna åro i bör- jan förenade. ”Tarm-canalen år ej långre, ån krop- pen, Magen år blott en obetydlig utvidgning. Undre åndan af tarm-canalen år till 16:de veckan tillsluten, På det stora hufvudet, som icke genom | | | | | någon hals år skild från kroppen, åro kåkarne +), tidigare ån alla öfriga ben, i i hög grad utvecklade +). Man finner således i dana första utvecklings- period en långt större Öfverensståmmelse, mellan |. menniskofostret och de lågsta djurformer , hvartill äfven Stjelkdjuret hör; ån mellan fostret och den | fullkomligt utbildade menniskan. Ånnu en physiologisk anmårkning må til. | låtas mig vid Stjelkdjuret: Det torde förefalla besynnerligt, att finna så. fullkomligt utbildade; I och så skönt organiserade rofvapen hos ett Djur, +) Jag har nämnt, att hvad jag kallat armar hos Stjelkdjuret; lika så väl kunde kallas käkar. Troligen vore också den be- nämningen i sig sjelt riktigast. Jag har likväl bibehållit den- na för analogien skull med de andra polypartade djuren, ”") Meckel Beyträge zur Vergleich. Anat. 1. B. 1, Abth Oo f. — D:;o a B. 1. Abth. DNS ER 96 bvars kropp blott år en tunn membranås såck, ock hvars fot ånnu tyckes stå qvar inom Floras gebiet. Detta phenomen år SkrTR vä och lemnat oss ånnu ett bidrag till den sats, att Naturen vid - bildandet af djurformerna, icke lor iakttager en viss analogie, utan åfven utvecklar sig i sammå direction, nemligen från den åndan af djurkroppen; der hufvudet finnes till motsatta åndan: Att detta intråffar hos Stjelkdjuret , år klart af det föregående. Jag skall åfven framdraga några få bevis för den: na sats af de andre Djurklasserna: Hos menskliga fetus utbildas först hufvudet, i förhållande till öfriga kroppen. Då extremiteterna visa sig, framkomma de öfre, som sitta bufvudet nårmast, förr ån de nedre; Hos Skäålkunden finnas vål både fråmre och bakre extremiteter, men de fråmre åro långt mera utbildade, och hafva 5 tär, som åro försedde med naglar. = De bakre åro nå: stan hopvexta med svansen. Hos Höalen, som bland Mammalia står på en ån lågre utvecklingse grad, åro de fråmre extremiteter fenlika, och dess Agera SE (tårna) gömda inom den allmänna be: tåckningen ; således "åndå långt mera utbildade ån de bakre, hvilka endast visa sig som en Korizoh= tal klufven fiskstjert. - Hos de fullkomligare ams phibier (t.ex. Rana, Lacerta &c.) finnas både fråmre och bakre extremiteter. Hos Sirenen, som står på en lågre grad, utvickla sig aldrig mer ån de två fråmre. > Hos de öfriga af samma klass (ormara na) försvinna åfven dessa fråmre. De flesta Fiskar åro försedde med fenor, som | tyda spåren efter båda slags extremiteterna. ' Hos Apodes försvinna de bakre, och endast de fråmre | ålerstå. Detta ; 9 Detta åmne får jag kanske ullfålle att når mare utveckla en annan gång, Nu åter till Stijelk- djuren. De finnas i större eller mindre mångd sittande mellan taggarne på alla de Sjöborrar (Echini) som finnas i hafvet vid Standindviens kuster. Således bebo de'så vål Ishafvets våg vid Finnmarken och Nordlandet , som Öresunds vid kusterne af Skåne. rt, Peditellaria (globifera Möl.) brachiis ovatis, apice aculeo introrsum fAexo terminatis; abdo- mine subgloboso; pedicellolongo. (Fig.10—12.) Pedicellaria globifera, Möll. Zool. Dan. I p. 16. FaR; CV TI RI0: Ir Descriptio: Animalculum hocce forem corollå tripetalå, germine infero bene refert; scil. Brachia torollam, abdomén getmen et pedi- celus pedunculum tepr&sentant. Brackia tria, rärius duo, ovatå extu$ convexa, intus cCon- cava costå in smedio elevatå. Heec, costa ultra membranam foliaceam , coloratam, ova tam, qua extus tegitur, adscendit et in acu- leum, introfsum flexum , terminatur. Abdos men subglobosum, parvun, membranaceum, pellucidurn, Peditcellus plerumque tenuis et lon- gissimus, extremitate inferiori cylindraceo-in= crassåta, superiore cåpitata, (Hoc capitulum per membranarm abdominis perspicitur). Color vatius pro väria sede, jam olivaceus, jam albidus , jam roséus apice et margine brachi- orum purpureis, Habitat inter spinas Echmi Drobachiensis et Swaårtzsii ”'Y. +) Vide Collectanéa Zool, Scand. Niisson. Ec in. Drobachiensis ulterius describendus est, Kd, Hänahkoisig: Si I Lund 1817. Pp. 7: Vi 98 2. Pedicellaria Covata) brachiis ovatis muticis, ab- domine cylindrico, brevioribus; pedicello brevi. (Fig. 7—8.) Pedicellaria triphylla Mäll. Zool. D. Tab. XVI f.6—8. Obs. Pedicellaria lobis quadratis (Fig. 9) quam lc. p. 16. descripsisse videtur Möällerös, ad hanc speciem vix pertinet. Descr.: Brachia tria, ovata, obtusiuscula, mus tica, extus Convexa, intus concava margine ”leviter crenata. Abdomen cylindricum, 1 te- res, flexuosum, longissimum (brachiis triplo longius) longitudinaliter subtilissime striatum , pellucidum; superne parum coarctatum , mem- brana cingente dilatatå. = Pedicelius brachiis longior, abdomine brevior, tenuis, opacus gy fra- gilis, membranula cinctus, superne capiiatus. Habitat inter spinas Echim Drobachiensis et Smwart2zu; presertim vero in membrana, os horum cingente, Copiosissime insidet. 3. Pedicellaria (aristata) brachiis linearibus, abdo< mine cylindrico longioribus, Pedicellaria tridens Möll. Zool. Dan, Fasc. I. p. 16. Tab, XVL Fig. 10—15. ; Desecr.: Brachia tria, rarius quatuor, aristifor= mia; attentius tamen observata linearia, €Xx- tus teretia, intus subcanaliculata marginibus I. integris I. pone apicem leviter crenulatis. Brachiorum bases nodose, nodi subtriangula= res, extus convexi, intus concavi, lineå, in medio , longitudinali elevatå. Abdomen cy- lindricum, superne parum coarctatum, mem- branaceum subtilissime striatum, membranula | cinctum brachis brevius. Pedicellus, longi: tudine brachiorum, linearis, opacus extremie tatibus incrassatis, membranula vestitus. Fen 9 Color : Pedicelli fere albidus, abdominis roseus, capitis 1. olivaceus, 1; roseus. Hab. inter spinas Echini Swartz et Sphere. 4. Pedicellaria (dentata) brachiis petiolato-lanceola- tis, dentatis; abdomine cylindrico sobegqualibus. Descr. Brachia tria, rarius quatuor, lance- olata extus convexa, intus concava, margini- bus a medio ad apicem dentatis; basi nodosa; nodi subtriangulares, extus convexi, intus cons cavi, linea longitudinali elevata. Abdomen, longitudine fere brachiorum, cylindricum, membranaceum, longitudinaliter subtilissime ' striatum , membranulå, cinctum, = Pedicellus longitudine fere abdominis, tenuis, linearis, fragilis, albus extremitatibus incrassatis, Hab. in Echino saxatili sat frequens. Ice UPPSTÅLLNING af de i Sverige funne Vårtsvampar (Scleromyci); af ELIAS FRIES. (Fortsättning. ") O. OztEcCTAZ. Hylshusen insånkte, betåckte af veden, barken eller vexternes öfverhud. 211. SPHZERIA fimeti, crustacea fimicola, spherulis suboblongis immersis nigris, collis prominenti- bus subobliquis. Spb. fimeti. Pers, syn. p. 64. Albert. et Schwein, 33: | Vexer på gödsel i skogsmark, icke sällsynt. | Genom skorpan och de insånkte hylshusen år den lått skild från Sph. albicans y. och Sph. ster= coraria Sow. Man har af denna tvenne artförån- dringar, den ena med svart skorpa , hvilken hos oss år allmånnast och tråffas på spillning efter kor; den andra med blågrå ENE finnes på håstgådsel mera sållsynt. 212. SPHAERIA livida, entozyla, spherulis subob- longis immersis nigris, collis subprominulis , materia cinereo-livida cinctis. p —] 2) $e K. V.sAcad, Handl. 13817, St. IL p. 245. LOL Sph, livida. Pers. syn. p. 20, Sällsynt, uti gammal ved. Skorpan bildas liksom hos samslågtingarne af det utbrytande fråslemmet, hvarföre den hos den- na art icke år svart, emedan fröslemmet år blekt (cxesio-albida, cinerascens). Öppningarnes halsar genomborrade, korta, knappt utstående. 213. SPHAERTA maura, entoxyla, spherulis globosis immersis nigris, capitibus hemisphericis inequa- libus crustaceis. Vexer uti gammal ved, sållsynt. Liknar en svart skroflig skorpa; men inuti Ve= den sitta hylshus måst lika Spå, eutype, Halsen knappt mårkbar; men dess spets år mycket utvids: gad, halfrund, ojemn, Hylshusen sammanfyta icke, 214. SPHAERIA astroidea, entoxyla, spherulis cons fertis globosis nigris, capitibus stellatis macule indeterminate awre insidentibus: Vexer på nedfallne qvistar, sållsynt. Skorpan ganska tunn, alldeles svart, obegrån- sad , ej fullkomligen slåt. Hylshusen merendels smårre ån hos följande art, men sitta tåtare till- sammans. Halsarne mycket korta med utstående spetsar hvilka åro oregelbundet kantade, ofta stjern- lika. Den bör icke förblandas med Actidium; ty sjelfva öppningen år rund. 215. SPHERIA eutypa, entoxyla, spherulis sparsis globosis nigtis, capitibus depressis in macula de- terminata nigricante prominulis. Liljebl. Sv. El ed.: 33 Lichen eutypus. Ach. Lichenogr. Prod. p. 14. Sph. operculata. Pers. syn. p. 80. Ie. Sowerb. t. 217. Icke sällsynt på vissnade grenar af Asp, Ask 0. 5. V. 102 Den skorplika flåcken år långsefter utdragen, i kanterne begrånsad, fullkomligen slåt och ljus- utdragne och ganska korta, allt efter som de åro djupt insånkta i veden, 'Spetsarne utstående i den svarta Aåcken, blifva snart skällike. 216. SPHERIA hiascens, entoxyla, spherulis diffor- mibus”atris, ligno superne nigricante immersis, capitibus superficialibus tuberculatis delabentibus. 'Vexer 1 hård bokved. Under sjelfva ytan, som, då den icke år be. klådd af ett parasitiskt brunt ludd, år slåt, år ve- den svart, hvarifrån åfven ofta utgå svarta rån- der, som -genomtrånga den inre hårdare veden. Hylshusen olikformige. Halsarne ganska korta, knappt mårkbara, men” deras utstående spets år stor, svart, (liksom sammansatt af lera små knölar ,) hvilken slutligen affaller och qvarlemnar gropar i veden. 217. SPHAEBIA crypta, entoxyla, sphaerulis globo- svart. Hylshusen hopfalla icke. Halsarne variera sis immersis sparsis nigris, ostiolo prominulo, col- lo maculaque nullis, Funnen i ved af: Pyrus malus. Hylshusen tåmmeligen stora, klotrunda, mycs ket olest våxande uti veden, utan att förenas af nå- gon skorplik flåck. Öppningen punktformig i sjelf- il va vedens yta. | Arten distinct, men bör nårmare undersökas. 218. SPHAERIA strobilina, conigena, spherulis gre- garius erumpentibus difformibus nigris nitidis astomis. Sph.” strobilina. — Holl, et Schmidi Deutschb, Schwaämme. j Vexer på nedfallna grankottar, sållsynt. Från Dothidea pithya B. år den lått skild ge- | | | 103 nom de utbrytande inuti tomma hylshusen; mera nårmar den sig till Hysterium comnigenum, hvilken den ock till vexesått och utseende fullkomligen lik- nar. Vanligen sitta 2 eller 3 hylshus tillbopa och utbryta i en smal spricka, blifva sedan nåstan bara, till formen ganska oregelbundne, slåta, glatta, glånsande svarta. Tydlig öppning har jag icke sett; troligen år den enkel. | EN 210. SPHAERIA mamillona, spherulis sparsis hemi- sphericis prominentibus nigris, epidermide conco- lori tectis, ostiolo papilleformi, | Vexer på mindre qvistar af Cornus, Evony- Mus 0.5. V. Hylshusen skulle man lått anse för superfici- ella och bara, emedan de åro mycket utstående och den betåckande barkens öfverhud öfver hvarje år slåt och svart. Formen halfrund, nedtryckt med slåt dunkel yta. Öppningen, vårtlik, central. Egentligen vexer den spridd, men icke sällan sam-= manfyta 2—3 hylshus. 1220. SPHAERIA Xylostei, corticola,spherulis globo- sis innatis atris in 'crusta late effusa indetermi- nata atra prominulis, ostiolo pertuso. S. Sylosteiv Pers. syn. pc B4. Mycket allmån på stammen och qvistarne af "Lonicera Xylostewmn. Skorpan vidt utbredd, olikformig, tunn, dun- kel, svart. Hylshusen åro vål alldeles beklådde af barken, likvål, med densamma mycket utstående och utan halsar. . Öppningen liknar en fin por, år måst bar. Ofta sammanflyta fara, då den hknar Spheria uda P, 221. SPHARIA rhodostoma, subeorticalis, spherulis globoso-depressis aggregatis, in erusta nigra ins natis, ostiolo denudato roseo. 124 | Sph. rhodostoma, Albert. et Schwein. p...43s 43 Finnes om våren på vissnade qvistar af Rhax mus Frangula. Skorpan uti den inre barken år dunkel, 'svart och merendels begrånsad. Hylsbysen tåmmeligen stora, måst runda, efter omkretsen. något strimmi- ga, svarta. Papillen år conisk, svart, vidhångan- de barkens öfverhud, hvaraf då den afdrages, den - rödletta öppningen blir bar, 222. SPHAERTA pupula, subeorticalis selitaria, sphee- rujis orbiculatis depressis glabris nigris, disco ime presso plano albo, papilla sublutescente. Vexer på den inre barken af nedfallne qvistar af Åcer pseudoplatanus; funnen i mångd vid Lund. > Hylshusen fullkomligen kretsrunda, lHikformi- ge, efter omkretsen fint strimmige, glatta, dunkelt svårta; vidbånga ej öfverhuden, som genomstickes af den centrala gulaktiga papillen, Disken, som blottas då öfverhuden afdrages, år nedtryckt, platt, af olika finare bildning och till fårgen hvit. Till form och vexesått kommer Sph. subsecre- ta Sowerb. t. 373. f. 8& nåra denna, men år såkers ligen skild, 223. SPHARIA Tilie, subcorticalis sparsa, sphae- rulis globosis immersis glabris Digtis, collo eruma pente inzequali nigro. Sph. Tilie. Pers. syn. p. 84. db. et Schuwein, ” 42. . Vexer allmånt under barken af Lind. År liksom föregående utan all skorpa och full- komligen glatt. Hylshusen klotrunda , slåta , in- sånkte uti den inre fibrösa barken, sållan hopfal- lande, dunkelt svarta. Fröslemmet utbryter mer- endels i form af ett klånge, hvarföre den åfven 105 fördes till slågtet Namaspora af REBENTISCH; ibland bildas deraf ett svart skrynkligt bihang, som PERSO0ON beskrifver I. c. under B- Sph, constricta. 224. SPHAERIA Janata, subcorticalis sparsa , sphe- rulis globosis strigosis olivaceo-nigris, collo eruim- penti disciformi inequali nigro. Vexer under barken af Rhamnus Frongula, sållsynt, En ganska besynnerlig art, hylshusen meren- dels spridde, tråffas mer och mindre ludne, mörkt gröngula; hopfallande har jag icke sett dem. Dis- ken utbrytande, ojämn , oregelbunden , dunkel, svart, Med Sph. circumscissa P, och &Sph. sclausa Schum., hvilkas plats år emellan denna uch före- gående, år den mindre beslågtad ån med följande. 225, SPHARIA hirta, subcorticalis incusa, spheru- lis irregularibus depressis subuliter villosis ni- gricantibus, ostiolo erumpente, Vexer uti barken af vissnade qvistar på Sam- bucus racemosa, Funnen vid Lund, ymnigt. Hylshusen vidhånga barkens öfverhud (af hvil- ka åfven perithecia synas bildade), åro olikformi- ge, måst runda, något nedtryckte, betåckte med ett fint brunsvart ludd, som under bevåpnadt öga lått upptåckes. Öppningen genombryter punktlikt öfver. huden, år deruti alldeles invext, så att då den afs drages, blifver den qvarsittande delen af hbylshy- sen skål-lik. 226. SPHERIA personata, subcorticalis gregaria, — spheerulis .globosis rufofuscis, collabescendo basi | umbilicatis , collo erumpenti elliptico inequali |-.Rigro. | Höstetiden wvexer den under björknåfver, ej sållsynt, 106 Sjelfva perithecium synes bildadt af barken; med hvilken den i textur och fårg åfverensståm. mer... Det liknar ock nåstan alldeles conceptacu= lum hos Spheria clandestina; men sitter tåtare till. sammans, och inre daningen år så olik, att de ej synas beslågtade, ty Sph. personata år enkel och in- uti måst tomm, fuktig uppsvåld, torkad något hop- fallande och deraf inunder liksom naflad. d Denna series af nya och vål skilda arter sy- nes undgått författarne i Mycologien, emedan de vexa dolda under barken. - 227. SPHERIA ditopa, subcorticalis, spherulis spar- sis globosis liberis, mox collapsis, nigricantibus, collo convexo nigro nitido in disco heterogenee pallido exserto. Vexer på qvistar af Al. Ganska egen, nåra Spherte circinate. Hyls- husens daning, hvilka snart hopfalla, år densamma som hos Spå. guaotersata; disken liknar Sph. am biens, men år smindre; och den utstående svarta olånsande runda öppningen år lik den, som finnas hos de flåste af Obvallare, Den år dock vål ut- mårkt af de alldeles fria och ensamma: hylshusen, hvarföre ock endast en öppning finnes i hvarje disk, 228. SPHARIA foccosa, subcorticalis gregaria, sphe- rulis globosis levibus, collapsis concavis, astomis nigris, tomento effuso arachnoideo purpurascenti Cinctis. Vexer under barkens öfverhud på vissnade qvistar af Hyll, sällsynt. - Höstetiden. Hylshusen slåta, dunkelt svarta, tunnskalige, hvarföre de från klotrunda snart bårdt hopftlla och blifva skållika; egente ligen åro de glatta , men om- gifvas af ett fint, något utbredt, hopvåfdt ludd, som merendels år blekt pur purfårgadt, | 107 220. SPHAERIA petula, subcorticalis, spharulis sub- « "seriatis minutis tectis rugulosis glabris atris, ca- > pitibus superficialibus minimis punctiformibus. Vexer med förra, mycket sållsynt, (> Hylshusen vexa merendels i råta linier, åre mycket mindre ån föregående arts, något nedtryck+ te utan att vara hopfallande, alldeles glatta, tvårs- öfver fint fårade, men icke inneslutne i öfverhu- den. Öppningarne utan halsar, sitta på barkens öf- re sida, utan att genombryta den, åro ganska små, punkilika , svarta, 230. SPHARIA' Juglandis, gregaria, spherulis inna» tis globoso- depressis opacis atris, intus griseis, astomis, dein epidermide lacerata erumpentibus. Vexer på smårre qvistar af Juglans , hvilka vissnat af kölden. Synes komma Neemaspore P. och några an- dra excentriske arter nåra t. e. Sph, atrovirens och år desto såkrare skild från de tvenne följande hyls- husen , sitta tått tillhopa, åro små, runda, något plattade, utbrytande och utstående, utan hals, och tydlig öppning. Fårgen dunkel, svart, inuti gråaktig. 231. SPHAERIA sarmentorum, spheerulis sparsis he- misphericis prominentibus levibus nitidulis ni. gris, intus nigricantibus, ostiolo papilleformi, dein pertuso laceratoque, Vexer på Menispermum canadense, i Lunds Bo- taniska trådgård. Hylshusen åro visserligen tåckte, ehuru de, utan att genombryta åfverhuden åro mycket utstå- ende, Då öfverhuden afdrages, vidbånga de den till hålften, Till formen åro de hbalfrunda , måst tomma, utan att hopfalla, svarta, dunkla; men den utstående delen år glånsande, stundom med en värt- lik öppning, men äfven Enkel och slutligen ojämn af det sönderbristande skalet. 108 232. SPEZRIA sepincola, gregaria, spherolis tectis globosis opacis nigris subrugosis, intus albis, ostios lo minuto demum pertusis. Fries Obs. 1. p. 181. Vexer på vissnade qvistar af Rose. År större ån Sph. Juglandis och utbryter icke genom Öfverhuden. Hylshusen tillhopasittande, klot= runda, något olikformige, utstående, finskrynklige, svarta, tråffas ofta tomma, utan att hopfalla eller med en hvit kärna fyllde och en svart punkt i centren. Öppningen fin punktformig, merendels otydlig. Sph, Pisi Somwerb. kommer denna nåra. 233. SPHARIA epidermidis, subeorticalis gregaria, spharulis tectis minimis subglobosis , dein collabe- scendo planis dilatatis rugulosis astomis atris. Denna lilla art finnes på spåda grenar af små- buskar, i Lunds Botaniska trådgård. i Liknar Verrucoria punctiforanis, men år min- dre, utan skorpa och vexer inuti sjelfva barkens öf- verbud 3 från Sph. herbarum åter skiljer den sig bä de genom vexesåttet och den plattade formen hos de utvexte hylshusen, som åro svarta, nåstan glån= sande och skulle lått kunna anses för bara, om ej den skrynklade ytan voro alldeles lika med barkens, MS 234. SPHERIA complanata, spherulis sparsis semi- immersis subtectis globosis, mox collabescende planis pezizoideis levibus atris, ostiolo papillag formi nitido. S. complanaia. Tod. IMeckl. 11. p. 21. Rebents FI. Neom. p. 338. S. herbarum a. Pers. syn, p. 78. IC: TOdrR se ACE. fi 98: Ganska allmån på vissnade örtstjelkar, i syn. nerhet höst och vår, | 109 Förblandas låttast med Sph, patella, men skils jes genom sin fullkomliga slåthet och vårtlika öpp- | ning, utan fri papill. Hylshusen åro i början all- tid tåckte, men blifva sedan bare. 235. SPHAERIA (toniformis, spherulis sparsis subte- ctis erumpentibus conicis nitidis atris, apice trun- cato pertuso. | Funnen på vissnade örtstjelkar vid Carlskrona (af Herr ASPEGREN. ; | Vexer visserligen under öfverhuden; men då Iden affaller, blir den fullkomligen bar; år till for- men regulier, conisk; ytan slåt, glatt, glånsande; spetsen trubbig, naflad, utan papill. Storleken af Sph. Doliolum. 236. SPHARIA herbarum, spherulis sparsis minutis | globosis subdepressis tectis atris, ostiolo promi- nulo punctiformi. Vexer på nedfallne örtstjelkar ganska allmånt. Varierar mycket till storleken, men år alluid mindre ån Sph. complanata och blir aldrig hopfal. lande skål-lik, som den. Dess öppning vida mins dre och otydligare. Formen förånderlig klotrund, spherisk eller halfrund. Om den någon gång fin- nes bar, år stjelkens öfverhud afskild. — Sph. her- barum, G. innefattar flera arter. Var. &y, hör så. 'kerligen hit. All:för når-beslågtade åro Spheria Sowerb, Fung. t. 370. fi 1,5. ft. 371. £ 3 Je 237. SYHERIA aluea, entophylla, spherulis sparsis innatis convexis, mox collapsis levibus opacis nigris, ostiolo subobsoleto. Fries Obs. 1, p. 185. | Vexer uti nedfallne vissnade Allöf, mindre sållsynt. | En vål skild art, som år alldeles dold uti bladets substans; men gör dess öfverhud på öÖfra sidan hyit och slutligen affallande, emedan den icke f£IT0O genombrytes. EN Hylshusen, som meråndels tråt. fas hopfallne, qvarsitta då som små svarta skålar, hålst långs efter bladets nerver. OÖppningen otyd: lig. En gång har jag om våren sett dem försed: de med en hvit por. 238. SPHERIA Taxi, entophylla , spherulis subjäd mersis tectis convexis minutis nigricantibus, osti= olo denudato albido, Fries I. c. p. 183. Ice. Sowerb. fung. 5304. Jr Svampen tåckt af barkens öfverhud har ett gråaktigt utseende; oftast utan Öppning; om våren har jag likvål någon gång funnit en sådan bar och hvit. Till formen variera hylshusen mer och min- dre runda. Bör ej förblandas med Phacidium Taxi. 239... SPHERIA Visci, entophylla atrovirens, sphe- rulis subsparsis ovatis immersis erumpentibus , disco subdepresso rugoso cirrhifero. . Sph, Visci. DeCand. Suppl. FI. Gall. Spb. atrovirens. a. Alberti et Schwein. p. 48. Te. An. et Schwein. t. På vissnade blad af Viscum album I början år den helt och hållit insånkt, myc ket mjuk; sedan uppskjuter den något och sönder« delar bladets öfverhud i 3 —5 små flikar. St år nedtryckt, svart, finskrynklig, försedd med e enkel bar Öppning, genom hvilken det grönaktiga fröslemmet uttrånger i form af små enkla klången. Den torde utgöra typ för ett eget nytt slågte, 7 240. SPEZRIA Buxi, entophylla, cinereo-atra, sphae? rulis immersis globosis, disco tecto depresso al: bo, demum epidermide lacerata erumpente nudo. Spb; Buxi. De Cand. I c. Allmän på blagen af Buxus sempervirens, året igenom. På denna har jag inga klången sett. Hyls husen något mindre ån föregående arts, måst nedt 11rI tryckt - klotrunda, så långe de betåckas af bladets ”åfverhud, kvilken sedermera sönderdelas i 2 — 4 olikformige flikar, svartgrå eller något brunaktige, med en nedtryckt hvit disk, bildad af bladets öf- "verhud, hvilken ger den utseende af en Depazea. = BB. Sph. Rusci, entophylla, nigra, spherulis glo- > bosis prominentibus subseriatis, | I Frigidarium Horti Lundensis på Ruscus acu« leatus, | | Liknar alldeles Sph. Buxi, men hylshusen' me- ra utstående och disken mindre tydlig. i Otvifvelaktigt kommer framdeles detta artrika 'slågte, att delas i flera. I andre delen af mine Observa- tiones mycologice, har jag föreslagit följande delning: 1. PorROntIA., Receptaculum margiuatum pezizae- forme , subtus villose-corrugatum , disco tantum spherulifero. Perithecia oblonga, immersa, ostio= lis erumpentibus 2qualibus. Hit höra Sph. Poronia P. och Sph, repanda. Et. 2. CORDYCEPS. Receptaculum immarginatum cl2 va- rieforme erectum, stipite sterili suffultum, Peri- thecia globosa peripherica, ostiolis. aequalibus. Hit höra de under första afdeln. A upptagne, utom Sph. Poronia. Det år mera skillnad emellagr 'desse tvenne slågten, ån emellan Clavarie och Pezizee. 3. SPHERIA, Receptaculum immarginatum sessile 1. nullum. Perithecia rotundata, rostello nulld, ostiolis equalibus. 4. CERATOsTOMA. Receptaculum> immarginatum | effusum 1. nullum. = Perithecia subglobosa, r1o- stello contiguo, ostiolum equale nudum sustinente, Hit höra Spherie macrostome (H.) och Sph. 'fostellate, subpustulat. et circinnate; samt Sp. ceratosperma, spiculosa, spinosa. kIIT2 ( CORYNELIA: — År ej funnen i Sverige. Spler. — turbinata, På i Lå 2, LCOPHIUM." Fr. Obs. 2..P..345e vi. Receptaculum nullum. Perithecium rotunda«. tum 1. compressum, rostello nullo, intus gelatina. thecigera farctum. Ostiolum lineato-rimeforme, labiis elevatis compressis cristatum, Arm. Slågtet har med Spherie varit förent 3 Doct. PERSOON förde dess arter först till en egen afdelning (Platystomze). Som Spherize i flera slågten bör delas, har jag anfört dem såsom ett eget slågte. Fröredningen år vål den samma som hos Spheria och Lichenes Pyre- nocarpi, men Öppningen visar en våsentlig skillnad, och att den, som grund för generiskt beståmmande år användbar , det visar icke blott capslens mynning hos Phanerogamerne och Mossorne; utan åfven de flåste Gastero- 0 myci och. följande Scleromyci beståmmas ef ter öppningen. Kanterne kallas långa, då de åro långre ån kylshusens diameter ( Labia longissima); åro de lika dermed, kallas de jänna (equalia); kortare brevia , , abbreviata 0. s. V. | 1. LorHiUM excipuliforme, peritheciis erumpentibus denudatis ovatis nigris, labiis collo brevi longio- | Tibus. | |. Sph, excipuliformis. Fr. Obs. Myc.' i. p. 1774 IG IC TS As fö 5. : | Vexer på gröfre barken af gamla Ask- och! Lönnstammar. | Hyls. | | 113 Hylshusen olikformige, måst ågglike, med nå- ot plattad bas; uppskjuta ur barken och blifva ve bara, åro försedde med en kort cylif- drisk bals, som egenteligen tillhör Ceratostomia och ingen annan i slågtet. Oppningens plattade kanter åro' långre ån denna, glånsande (som de fleste arter ;) svarta ; varierar myckets 2. LOPHIUM diminuéns, peritheciis tectis prominulis > globosis subdepressis nigris, labiis brevibus com- pressiusculis; interdum rotundato=conicis. Spheria diminuenss Pers.syn. p. 75. Albert. et Schwein. p. 29. Vexer på mindre qvistar, hvilkas bark ånnu qvarsitter: | FRE a 0 Hylshusen hos dennä årt upphöja den tunna barken och blifva slutligen nåstan bara; utan att »mgifvas af någon svart flåck, Till formen klot= 'unda, oftast något plattade; Ytan dunkel, svart, jåmn. I dess sista ålder synes den derföre e kild från Sph. libera Pers; 1.c, Kanterne vanligen »lattade , bilda stundom en conisk öppning; |. LOPHIUM curfum, peritheciis confertis prominenti- bus globosis nigris, labiis linearibus nudis brevibuss' Vexer på vissnade grenar, sällsynt: > oHylshusen sitta tått tillsamman, stundom hop- yta 2-—3, till hålften upphöjda öfver veden, som cr beklådd med en svart skorpa. Till formen nå- tan klotrunda. - Kanterne jembreda; kortare ån ylshusen, glånsande och slutligen affallande; Får åa utseende af Spå. pertusa. P:s . LOPRIUM medium , peritbeciis sparsis globosis im- | mersis nigtis, labiis ellipticis nudis &qvalibus cri- | statis. ” > Spheria media. Pers. syu. p, 55. ENE G Handh, 1818. St. I 114 Vexer med förra. ÅLBERTINI och SCHWEINITZ hafva med skål våckt tvifvelsmål emot sjelfståndigheten af en idel arter , som höra till detta slågtet. Hylshusen klot- runda, mindre ån följande arts, dunkelt svarta, spridde; men tråffas 'åfven ofta tillhopasittande, Kanterne af hylshusens långd, bredare och mera kamlika, ån hos följande art. 5, LoPHiuUm angustatum, peritheciis immersis de- mum prominulis globosis nigris, labiis linearibus nudis equalibus. i Sph. angustata. Pers. sym. p. 55. | Vexer på barklösa qvistar, rar. | På det nårmaste förenad med föregående och följande. Qvistarne beklådas likaledes af en svart flåck. Från följande skiljer den sig genom ej hopll tryckte bylshus, som slutligen blifva något utstående, och Öppningarnes kortare kanter. Hylshusen ute falla omsider, och qvarlemna gropar i veden, 6, LoPHIUM compressum, peritheciis totis immersis compressis nigris, labiis linearibus prominulis longissimis. Sph. compressa. Pers. syn. 56. Vexer med föregående. Öppningarnes kanter, hvilka ensamt åro nöjdild öfver veden, likna Hysteriuwm lineare; men åro dub: belt smalares för öfrigt 1 lin. långa, Jåmnbreda; jämnhöga, glånsande, svarta. Hylshusens plattade sidor helt och hållit insånkte i veden, hvilken. de icke en gång göra upphöjd, beklådd med en svarts aktig flåck. 7. LOPHIUM herbarum , peritheciis immersis glo boso = ellipticis nigris, labiis elliptico linearibus nudis distinctis equalibus. | Vexer på vissnade örtstjelkar, nåsslork.o. 0. 3. Vi sällsynt. » 115 > Hylshusen något plattade, fullkomligen in. | sånkte, utan att göra Ööfverhuden något upphöjd; | inuti merendels tomma, hvita, Kanterna åro smala, men midtpå bredare af hylshusens långd; bara, Öppna sig tydligen och blifva åtskiljde; Har vas rit förd till Spå. dehiscens. Pers 8. LoPHium Lonicere , pertitheciis Sparsis nudis sub- ” globosis nigris glabris; labiis ellipticis distinetis brevibus. NGA SA | FÖ Vexer på vissnade stjelkar af Lonicera periclys inenun; . a ; År alldeles svart och glatt, så ätt Spå. des hiscens y Pers. bör icke föras hit, utom såsom en yngre status. Bör ej förblandas med Sph: Lonicera. Denna hopfaller aldrig och har den olika kamlika öppningen. | 'g. LöenruM ÅArumdinis; peritheciis erumpentibus tectis globosis confluentibus rugulosis atris,; läbiis compressisg brevibus. Sph. cristata: 3 Pers. syn. p. 546 SN Vexer på vissnade strån af vass, € sållsynt, Hylshusen, åf hvilka metendels 3—5 'sams Manfyta, omgifne af en svart flåck; utbryta genom 'stråets sprickor; men betåckte af dess öfverbud, hvaraf ytan år finskrynklig och svart; Spher, Aruns I dinis Sow, hör snarare hit, ån till Spå. strieformis hvilken Lophum Avimd, år mycket beslågtad med. Kanterne åro alldeles bare, korta; glånsande, io. LöPHiuM ecfenatum ; peritheciis confertis nudis globosis atris, labiis longissimis cristatis cre- Bj - natis. ; > Sphs cristatå. &. Pers. syn: fp. säs fitile. Pers; Lö I filur on | En af de större och skönare ärter i slågtet, - vål utmärkt af sina långa kamformige naggade 116 ne Hylshusen svarta, dunkla, runda; rnägöld hoptryckte, tått tillhopasittande, utan att ami flyta eller vara insånkte i veden, 11. LOPHIUM epispherium', gregariwm, perithecis nudis compressis rubris, labiis longissimis Cristatis. - Sph. epispheria, Pers. syn, p. 57. Tod, Meckl BNP. : Rel od IE. 11. 89. Vexer på andra större Spherier, i synnerhet Sph. stigma; åfven på Sph. fragifornus, colerens, discifornus m. fl. ki Hylshusen åro ganska små, af en mjuk sub. stans, hvarföre de eljest slåta, från sitt uppråtta, platta, kamformiga utseende genom torkning blifva hopfallande och krusige, Åro alldeles bara. Får- gen år högröd, hvilket Jemte vexestållet lått utz mårker den, Med Sph. coccinea (3. har jag likväl sett den förblandas. | 6 12. LOPHIUM mylilinum, gregarium, peritheciis so” perficialibus Compressis pedicellatis, sursum. dilas” tatis, striatis, rimoso-dehiscentibus, Fr. Obs, 20 Pp. 345. är HÅ Hysterium mytilinum. - Pers. sym p.9g7. AM bert. et Schwein. p. 54. HM H. pedicellatum, Schum. Sell. IL p. 35. hl Vexer på gammal tail- och granved, allmånt, Veden, hvarpå den vexer, bel:lådes 2 svart skorpa, hvilken sållan saknas, Skaftet ganska kort, ofta doldt i skorpan. Hylshusens plattade, kam- lika, nedtill något uppblåste, svarta; med en sprick- | lik öppning långseiter, inom fina omårkliga Kanu ter. Ytan år tvårsöfver ”strimmig, inuti år den måst tom, ; Å I |; 2 I 9 8 | ft K 117 13. LoPHIUM barbarwm, peritheciis erumpenti-su- perficialibus hemisphericis levibus nigricantibus, demum in labiis tumidis fissis. Ä 4 Vexer sällsynt på barkfallne qvistar. 0 Skiljes från alla föregående, att det icke bar tydliga skilda kanter, utan att sjelfva hylshuset , som år tåmmeligen stort, halfrundt, i början till- slutit, Öppnar sig långsefter som hos Hysteria, Dess inre daning år alldeles af detta slågtet3; ty det bleka : fröslemmet hoptorkas snart, utan att det hop: faller. Ytan glatt, måst slåt. - Närmare under- sökte, torde en del Hysteria böra föras hit. 1. BOSTRYCHIA Fries. I 0 Perithecia globosa, mollia, collo elongato in= Istructa, receptaculo inclusa El. simplicia? ). Gela- tina soluta, in cirrhos erumpens. Anm. Under Nemaspore, perithecio instructe, har Doct. PeErsoon och dess efterföljare upptagit dess arter. Från Nemaspore, som sakna perithe- cium, åro de såkert lika så skilde till slågte, som Stilbospore och Spherie, ehuru en synnerligen ge- imensam habitus förenar dem. Nemaspore komma således att föras till Epiphyte. En ny art (N.tre- mellosa, tuberculo crispato cellulari plano, gelatina 'profusa abnormi aurea) har mycken likhet med Stilbospore på ytan och en annan svart, kan jag icke såga, hvilket slågte den snarast bör föras till. Arterne af detta slågtet hafva en synnerlig "likhet med Sph. tuberculate discoidee, att jag ofta varit frestad, att anse dem för yngre åldrar af dem. + Egentlige , med fåste (Composite). I. ' BOSTRYCHIA r7ubescens, depressa, disco erums penti convexo sordido, cirrho rubescente. Vexer på vissnade qvistar, om höster, 118 Till att upplysa detta så tvåtydiga slågte, ut- beder jag mig få anföra dess utförliga beskrifning, på Botaniska språket. | Receptaculum more congenerum subcorticale et in hac specie, Sph. nivee instar, incusum et sub- circumscriptum , orbiculare, depressum, includens stroma albidum cum rudimento spherularum circi- nahtium et in centro Perithecium molle virescens, quod continuatum, discum formans, epidermide la= cerata , erumpit, - Nucleus globosus niger firmus, gelatinam flavo-rubram e centro propellens. Stru- ctura sane singularis! Discus erumpens, ellipticus, carnosus, sordidus (olivaceo-nigrescens 1. fuligineus), junior pruinosus, mox nudus, astomus; truncatus 'monstrat collum perithecii et ductulum tenuissimum | nigrum, nucleo contigvum dissectum cirrhos mox | propellens, Cirrhi Jongissimi , tenerrimi flavo-rubri. 2. BOSTRYCHIA chrysosperma , subconica truncata | atra, Cirrho luteo, = K | Nemeaspora chrysosperma, Pers, syn. p. 108: Albert, et Scmwein. p. O7. ; Ic, Pers. Obs. Myc. I, t. 5. f. 8. Sowerb. tf. 137. Vexer på vissnade qvistar af Lind, Al, Pop- Bell078 Ve hh I ; Bildar runda upphöjda vårtor på barken, Den utbrytande disken år svart, med en, sållan flera | öppningar. Inre spbstansen mjuk med rudimenter till flera hylshus; klångena gula, ensamma, | Li 3. BoOsTRYCHIA Jleucosperma, depressa atra, cirrhis | albidis. Wög SM | N&masp. leucosp. Pers. syn. p. 108. Alb et - Schwein. I. ce. | Ice. Hoffm. Veg. Crypt. t. $. fr | 119 Fästet består af svarta celluler; under regnvåder Fframskjuter dess, liksom de öfriges, klängen' som äro hyita. Tioligén förblandas flera arter hårunder. ; Är icke sållsynt på Bok, Afvenbok, Alm o. s. v. 4 BosTRYCHIA mMmelasperma, depressa atra, cirrhe concolori. | Vexer på Björkgrenar. Fästet liknar en Sph. tuberculata circumscripta ned gråsvart stroma, och tydliga runda svarta hyls- hus. Disken utbrytande, ojämn, svart. På sam- ma stållen förekommer en likafårgad art; men utan " hylshus. Ibland liknar den fullkomligen en Stilbo- spora. Amn. Flera förekomma visst; men då jag misstånker dem vara en yngre ålder af Spherie, torde vara tjenligt förbigå dem. NS Oegenilige, utan Jfåste (simplices). Ånnu mera misstånkte åro desse. Sph. Tilie, juglandis , atrovirens m. fl., skulle kunna upptagas hår. Jag anför endast tvånne, men högst besyn. LE vextformer. 5. BosTRYCHIA rhuina, perithecio globoso solidi- usculo pallido, cirrho tenerrimo concolori. Nzmasp. rhuina. Fr. Obs. 2. På vissnade qvistar af Rhus typhina. Vid Lund. Hylshuset rundt, mjukt, slått, glatt, blekt, utan tydlig kärna, derföre nårmast Sclerotium. Klånget ganska fint, tråffas mycket sållan. 6. BosTRYCHIA globifera , tuberculo difformi sub- lobato stramineo nigro-limitato, gelatina globosa flavofusca. Vexer uti inre barken af Spirxa Opulifolia. LA 120 Paradox. Ehuru fröslemmet bildar klot, kan den icke föras till följande slågte Spheronema; detta klot sitter ensamt öfver barken, år qvarsit- tande (persistens), ibland aflångt. Fåstet år allder les invext uti den inre fasta barken , att det icke kan skiljas sårskildt, år blekgult, med svart rand i kanten, flera merendels hopasittande eller flikige. att det blir nåstan cellulårt. ] (Fortsättning i sednare Häftet af detta års Handlingar.) PHYSIOGRAPHISKA OBSERVATIONER under en Resa genom vestliga de- larne af Gestrikland, Helsingland och Jåmtland; af a CARL JOH. HARTMAN, Med. Stud. EF: vetenskaper kunna interessera menniskan och - gagna medborgaren mera ån låran om de alster, som beklåda ytan af vårt klot, deras egenskaper och förhållanden till sig sjelfva, till deras rum och deras climat. Med förbigående af den intellectuela nyttan för utvecklingen af en mångd i philosophi- ska hänseenden vigtiga ideer, år Naturalhistorien, äfven till sin theoretiska del, ett af medicinska konstens kraftigaste stöd, såsom den, hvilken be. ståmmer affiniteten i byggnad och följaktligen, med vissa modificationer, analogien i verkningar; samt då den med kånnedom och urskillning anvåndes, en af jordphysiologiens förnåmsta hjelpredor. " Det förre af dessa Naturalhistoriens åndamål, har redan från vetenskapens första gryning legat dess idkare mer eller mindre tydligt för ögonen, dess sednare del eller Vextgeographien har först i nyare tider ut- » wvecklat sig i bredd med de öfrige i linda liggande empiriska vetenskaper, bland hvilka den förtjenar ett utmårkt rum såsom en af grundvalarne för den 122 rationella hushållningen och statistiken. Hvad sed- nare tiders Physici åtgjort i denna våg år obestri- deligen af högt vårde, ehuru man ej undgår att stundom stöta på theoretiska uppgifter, hvilka ”bygg- de på ensidiga åsigter, eller icke nog undersökte phe- nomener, sakrå den tillförlitlighet och allmänna anvåndbarhet hvarpå de göra anspråk. Den sam- mansatta verkan af mångfaldiga orsaker, som in- Ayta på -hvarje naturphenomen, fordrar den måst ihårdiga undersökning , och endast en rik fond af observationer, kanske mera mnödvåndig hår ån i andra vetenskaper, kan gifva osvikliga resultat. Det år derföre jag vågar hoppas att Kongl. Vetenz skaps-Academien tåckes såsom ett litet bidrag till denna fond, med benågenhet mottaga följande af- handling, Annad till fåderneslandets båttre kånne- dom i denna våg, så lyckligen banad af en WAH- LENBERG, med hvars iakttagelser jag i de fleste afseenden funnit min egen yngre era in- ståmma , och hvilka jag anser lika paturenliga som enkelt framstållda. — Då en del af våra provinser genom hans rastlösa ifver så lyckligt blifvit under- sökte, har jag trott det Jåmpeligt att underkasta dem jag år 1813 hade lågenhet att besöka en dy- lik öfversigt, för hvars detalj, hvilken jag af flere anledningar ansett böra i geographisk ordning framstållas, jag utbeder mig Kongl. Vesna Academiens upplysta granskning. Redan inom nordliga grånsen af Upland be- . gynher vegetationen antaga ett mera nordiskt skick , en stor del vanligare sydlåndtare vexter öfverskrida: nåppligen Dalelfven , hvilken synes utgöra en tå- meligen naturlig gråns mellan den sydliga och den mera nordliga vegetationen, Dem jag funnit hår upphöra, åro följande: Myosotis Lappula. Cynoglorsum offic. Campanula Trachelium. Jasione montana. Viola hirta. Asclepias Vincetox. Sium latifolium ”). Armeria vulgaris. Acorus Calamus. Rumex Hydrolapath. Mespilus Cotoneast +). Pyrus Malus. Crategus Oxyacantih. Pulsatilla vulg. 123 Galeopsis Ladanum, Melamp, nemorosum. Ononides. Anthyllis Vulneraria +), Orobus niger. Trifolium agrarium. Serratula tinctoria. Onopordon Acanth. Carlina vulgaris. Orchis sambucina, Stratiotes Aloides +): Potamogeton crispus. P. lucens et compressums. Vid eller få mil norr om Gefle (Latit, 60? 40") upphöra följande: Pulmonaria officin. Primula veris >"). Rhamnus Cathart, Tilia europ2a. Helianth, vulgare. Leonurus Cardiaca. Ornithogal. luteum L, ry Vicia sepium. Saxifraga granulata. Lythrum Salic. Euphorbie >”). Trifolium kybridum. T-— arvense. ”Typhe. Crategus Aria, L.F1 Sv, Alnus glutinosa, Potentilla reptans. Quercus Robur ?). +) Visa sig väl någon gång i de öfre provinserne, men ytterst sällan. Afven bör anmärkas att då i det följande vexters nord- liga gräns omtalas, gäller det endast för de från hafvet af- lägsne trackter, hvilka jag besökt; som bekant är, fortplanta sig vexterne högre upp närmare hafskusten, ”') Mest nordlig 14 mil n, om Gefle vid Seorbron i Hille Sokn der den temmeligen ömnigt finnes på holmarne i Ava-ån, och hyser i sin skugga den eljest så sydländte Osmunda vegalis. CL. O. ÖSTLING. 124 Till ersåttning för de vexter, som i denna trackt upphöra, begynna de. meta nordlåndte att Ömnigare visa sig håromkring: Aira bothnica, Carex aquatilis. Ribes rubrum. C — chordorrbiza, Rubus arcticus. C — capillaris. R. Chamemor. C — Buxbaumi. Potentilla norveg. Alnus incana. Anemone vernalis. Betula nana. Linnea. | Salix limosa. Carex norvegica. Equisetum reptans, (Östl.) C — glareosa (Östl.) = Lycopodium selaginoides, C — loliacea. L— — complanatum. C — globularis. Af sällsyntate vexter . förekomma omkring Gefle utom redan nåmnde: ; Fritillaria Meleagris, på ångarne nedom Socker- bruket. Hyacinthus botryoides, på Printzens ång i Urfjäll. Draba nemorosa blandad med Dr, verna i vestra trackten af staden. Trifolium spadiceum. Cardius nmutans och Senecio FJacobea, inkomne med ballastsanden, men sedan bosatte 'på flere stållen. FEupatovtwm cannabinum. Achillea Ptarmica. Malaxis monophyllos vid MUkflåcdendg på Edskön i Hille. Cypripedium. Calceolus vid Siggebodarne, 2 mil från staden. ; Zannichellia palustris alltid i salt vatten, Hippophai. Asplenium Breynii på vallbacken C&stl.) Botrychium rutacewm. Lycopodium inundatum (Östl.) 125 Jordtemperaturen vid Gefie 5235, (enl. Wah- lenb. ) | > Vid Wi Såteri i Ugglebo Sokn lyckas ånnu Ekplanteringen, åfven förekommer ånnu i trågår- dar Robinia Caragana, hvaraf jag fann en vacker buske till och med på Frösön vid Reg, Låkare bostållet. I de med gran och björk bevexte kårr, som omgifva vågen i Hille och Ugglebo Soknar, förekommer först Betula nana, som hår uppnår i höjd nåra 3 fot. Carex globularis tilltager i öm- nighet vid intrådet i Helsingland åfvensom Rubus arcticus, hvilken med sina röda blommor betåcker vågkanterna samt alla vid diken, rödjningar o. d. st, uppkastade jordhögar ”). Jordtemperaturen vid LångboG. g.i Skog Soken Helsingland omkring 42, enligt en ganska rik kall- kålla, hvars vårmegrad deng Junii var 395. Kall kållornas vatten, som i denna trackt framtrånger öfverallt i skogskårren, betåckes med tjocka lager af Stellaria uliginosa 2), Bartramia fontana och Jun- germannia pallescens. Höga skogvexta berg omgåfvo å ömse sidor Ljusna-elfven, som man möter nåra dess sista krök- ning mot hafvet. Dessa berg, af hvilka Bollberget år det förnåfnsta hysa intet mårkyårdigt "), Vid sist- nåmnde bergsfot anmäårktes den sista stam af Alnnus glutinosa. Ångarne få hårstådes ett. magert utseende och åro bevexte endast med smårre gråsarter, Po- tentilla verna (var. måjor.) Geranium sylvat. och Ra- SE ren SNART >) I synnerhet visar den sig ömnig på svedjelanden, der den stråxt efter svedjandet uppskjuter, om än ganska långt från sitt vanliga uppehåll, hvilket bevisar att jorden redan förut varit försedd med dess frön. — Atc björken förhåller sig på samma sätt förklaras lätt af dess olikartade frökastningssätt, +) Buxbanmia apbylla vexte i myckenhet på toppen af Bollber: get, hvilket är beläget i Bollnäs Sokn. AN Fr N 126 nunculi; Viola itricolor gaf dem ofta hel och hållna ett blåst utseende, Ask skall finnas i skogarne, men Alm och Lind åro aldeles okånde. Cornus svecica begynner i Undersviks Socken visa sig vid vattnen, men blir ej rått allmån förr ån vid in- trådet i Jämtland. Pinus hybrida, som åfven före- kommer vid Gefle, tråffades i sistnåmnde Socken vid Pråstgården, och befanns hår så vål som på förra stållet omgifven af yngre plantor, hvilket bevisar dess förmåga att fortplanta sig sjelf. Im- patiens och Circea alpina visa sig vid det pittoreska berget Dropphållan i samma Socken, och förekom- ma sedan icke mera. . Vid det för sin offerkålla och Åttestupa namn- kunniga Offerberget i Underviks Socken, träffas på ången för första gårgen Påleum alpinum med tjockt cylindriskt ax; den förekommer sedan ymnigare i Fårija Soken, tf. e. vid Laisekrogen, der åfven Poa alpina och Trollius europeus vidtaga. Vid det berömda fallet Leforsen befanns jord- temperaturen i en kålla, som framskjuter horizon- telt utan reservoir ur en höjd,4 2 +). Trackterne båromkring voro betåckta med Lichen polaris , Erica vulg. , Salix livida och Anemone vernalis, som i myc- kenhet tråffas i dessa omåitliga tallhedar. I Ljus- dals Sokn förekommer Lyckmis alpina, hvilken skall visa sig på flere stållen i Helsingeland, men ob- serverades icke någorstådes i Jämtland, I allmån- +y Hvilken temperaturgrad synes vara den naturliga och stäm- mer bättre öfverens med Latituden 61945” än den sist observe- rade i sydligaste Helsingeland. Månne ej de tjocka skogarne och kärren som så ömnigt betäcka vissa trackter, hindra betyd- ligen lufttemperaturen att verka på jordens? Jag har åtminstone funnit att på dylika ställen temper. alltid varit disproportiona- irer (till Lat.) låg mor på cultiverad eller torr mark, oaktadt årstiden och källsprångens beskaffenhet varit enahanda. 127 / het åro få fjällörter så benågne till utvandring som denne, hvilken, utan att vara beståmd till någon — viss byggd, tråffas i mångd ån i högsta fjålltrackterne i Luleå Lappmark ån i östra Dalarne (Hedemora), i Helsingelands slåttbyggder och på Ölands kalkberg. Vid denna höjd (Lat. 629) mognar Rågen och Kornet ungefårligen på samma tid. Den förra så- desartens odling afiager småningom till dess man - på Storsjöns strinder åter möter Rågåkrar, hvilka merendels mogna sednare ån kornet, hvarigenom skördetiden i dessa nordliga trackter få ett omvåndt förhållande till det södra Sveriges. Vidstråckta tallskogar vidtaga nårmare grån-. serne mellan Helsingeland, Herjedalen och Jåmt- land, hvilka dessutom beståmmas af bergshöjder, som nedstiga från secundåra fjållryggar eller utgre- ningar från stora grånsfjällen. Således afskåres vå- gen nåra Jämtska grånsen af en landthöjd kallad Klackåsen, som synes utgöra en fortsåttning af de nåra intill belågne Klöfsjö fjällen. Man har knappt öfverstigit dessa fjållhöjder, förrån man i de vattnen omgifvande delar blifver öfverraskad af den tåcka Viola biflora (Lat. 6222"), som med sina små gula blommor lifvar den unga grönskan och vittnar att man icke intrådt i en fjällprovins. Detta bestyrkes af de många Pil-ar- ter (Salix limosa, stor och fruktbårande, vid Gefle alltid steril; S. livida, phylicifol. migricans m. fl.) som uppfylla alla kårr: af kållornes och de öfrige vattnens större klarhet: den stora myckenhet af Aconitum septentrionale, som uppfyller hvarje obru- kadt stålle, och i synnerhet beklåder foten af de mera kågelformiga och brustna klipporna: de branta landthöjderne, på hvilkas sådre sluttning Bonden anlaggdt sina små åkerstycken, och framför allt af utsigten till de snöklådde glånsande fjällen, bvilka 128 - snart framställa sig i horizonten. En minskad jordtemperatur (vid Böhble Gåstgifvaregård ) gr, öfverensståmmer med de öfriga omståndigheterne. Vid intrådet i Jämtland denna våg , upphörer aldeles Rubus arcticus. Carex globularis aftager åf- ven tills den i fjällen aldeles försvinner. Hofverberget i Bergs Socken Jämtland; ehuru ett fullkomligt isoleradt skogsberg, byser dock i sin skugga de första egenteliga fjällvåzter, nemligen : Juncus triglumis, Serratula alpina, Carex alpina (jämte C. ornittopoda) och 1 ömnighet den tåckaste af Svenska Ormbunkar, ÄAspidium montanum. Tha- lictvum alpinum och Orchis nigra begynna redan på hårdvallsångar att blifva mer och mer Ömnige, lika som Pedicularis Sceptrum Car. på de vattensjuke +). Plantago media och major åro hår allmänna, men Pl. lanceolata har alldeles: upphört; Stellaria -nemorum och Struthiopteris vulg. vppfylla. alla Båck- dalar, och Cardamine amara kållorna , sedan C. pratensis nåstan helt och hållet försvunnit. Vid Oviks Pråstgård synes aldraförst på torra ångar Astragalus alpinus, vid dess första blomning (den 20 Junii) nåstan fullkomligt acaulis, sedan med mera ån qvarters hög stjelk 3; 1 sumpiga ångar (t. e. der nedom Prostgårdens åker) Salix myrsiz nites , Tofjeldia borealisg samt den vackra Carex tca- pitata blandad med C. dioica. — Andromeda polifolia och Corallorhiza visa sig hår långt skönare ån i de sydliga provinserne. Jordtemperaturen 2”9. Når- ”) Pedicalaris sylvatica tillbars mig lefvande af Klockaren i Berg, tagen på en äng nära kyrkan; vexande hat den icke förekom- mit mig sie. 120 oc Närmare Frösön (Lat. 639,10! — höjd öfver hafvet 640 fot) vidtager Primula stricta Hornem.; Vv ånnu blandad med den Ömnigare P. farinosa 3), från hvilken den lått urskiljes genom sin högre men få-blommigare stjelk. — Jordtemperäturen vid "Månsgård i Sunne 492, åfven mötte mig oförmos dadt vid landstigandet på Frösön, den allt från Gefle saknade Primula veris, som dock var både sparsam och fåblommig. Tvånne goda kallkållor på Frösön visade (d. 25 Junii) den ena vid Rödö- sundet 4?2, den andra ungefårligen midt på ön 398, Orsaken till dessa tvenne sednare kållors högre temperatur jämförd med förut observerade temperaturer, ligger otvifvelaktgt dels i trackternes större odling på östra Storsjöstranden, dels i deras större aflågsenhet från fjällen, hvilka som en half. eirkel omgifva Storsjöns våstra byggder. Åfven torde det kalkartade solum som både utmärker Frösön och omgifvande Socknar (t. e. Brunflo och Lith) hårtill. bidraga £), De under resän glest spridda sydligare vexter tyckas åter församlat sig omkring Botanisten, och ses hår Phleum och Alo- pecuris pratensis åter, ehuru de tyckts upphöra med Helsingeland, Chara vulgaris, Eriophorum latifol. Lychnis dioica alba, Leontodon palusive, Hieraciwi cymosum och Polygala ämara. Mera Öfverraskande år det att hårstådes tråfta Öphrys myodes, då ej eris Orchis bifolia förekommer i Jåmtland 5). ”) Kalken, som synes utgöra grunden för en stor del af ön, fö- rekommer under trenne olika former: den rödaktigt bruna; som visat sig i större stycken och är den allmännaste; söart med hvita rider (Calcäreus =quabilis niger; lineis albis. riot; Wals lerius), hvars fasta klyft ej är känd, men uppkastas i smärre stycken öfver allt på strändernes och hvit pulfverformig, eller så kalladt Bleke, som utgör ett tjockt lager i de fläste kärr på ön, och är tydligen af animaliskt ursprung (Se V.A.H.1814). "") Ophrys myodes meddeltes mig af Regem. Läk. Gestrick, tar K. V. A. Handl, 1818. St. I. 9 130 För Skrigt har ön oaktadt sin sydliga natur en icke ringa andel at fjällarnes innevånare: Poa alpina och Astragaolis alp. trampas vid hvarje steg, Polemonium ceruleum omgifver stenrösen, Viola bis fora alla båckar, och kärren åro fyllda af Splachna såsom luteum, gracile, sphericum och i synnerhet vasculosum. Sådesslagens odling lyckas vål i dessa Socknar i synnerhet uti Brunflo. Hvetets lårer åfven vara försökt, enligt HAGsTRÖMS uppgift =). Carduus heterophyllus och Serratula alpina ut- göra en betydlig del af kreaturens foder; mera pragt ån gagn medförer den Ömnigt vexande manns- höga och blomrika Humndflokan ( Aconit. Sepi.) 4), hvilken stundom förekommer med blackhvita (al< drig gula) blommor. Vid Storsjöns nordliga ånda ( Alsens Socken , Lat. 639,21”) visar sig först på denna våg, Gen- tiana nivalis som nyss Öppnat sina azurfårgade blommor (d. 4 Julii) på torrare stillen af ångar, som på de sankare stundom i Ömnighet hysa Jun- cus castaneus 5), hvilken ånnu ej blommande åger ett snarlikt utseende af ett Eriophorum. På ången nårmast Gåstgifvaregärden i sistnåmnde Socken fö- rekommer utom nyssnåmde, ÖOrchis cruenta F1. D. 6), hvilken jag ej observerat flerestådes, och år utmårkt för intensiteten af sina fårger öch sina starkt flåckade blad. På skogsbergen visa sig Sa. xifraga tridactylites och petrea Wahlenb. Det allmånnaste trådet i skogarne, som om: gifva fjällbyggderne, år i Jåmtland Granen, hvil- gen på en äng hörande till Bostäiler. Orchidernes migration synes så oregelbunden att de FÖRRE aldrig kunna an- vändas i växtgeographiskt afseende, då icke frågan är om hela jordzoner. >) Jämtlands Oecon. Beskrifning. Stockh. 1751. 131 ken sållan, om ej i sydvåstra delen af landet, af. löses af Tallen, hvilken i de trackter jag besökt, år ett tåmmeligen sållsynt tråd... Den för nordliga fjällmarkerne (EET Lapp. Wabl.) gällande theo- Cic år följakteligen icke applicable till dessa syd- låndta trackter, der Granen omedelbart aflöses af Björken. De variationer i ordningen, som Doct. "WAHLENBERG anmårkt i Umeå Lappmark, synes förbereda det i Jämtland verkeligen inträffade om- vånda förhållandet. Redan vid Undersåkers kyrka vidtager en ri- kare fjållvegetation med den af mig (se Vet. Acad, "Handl.r814, 1St.) så kallade regio subsylvatica. Den bebådas af Saxifraga aizoides, Bartsia alpina, Ca- rex alpina 1 största Ömnighet, och Weisia Splach- ”noides Wahl, hvilka alla omgifva Are-elfvens strånder. Det i slåttlandet långst framskjutande fjället Äreskutan, hvilket på tåmmeligen betydligt afstånd från de stora grånsfjällen, uppreser sig som en bar-” riere för den sydligare vegetationen, synes 'redan "vid Kall. och Årevattnens sammanlopp, från sin -skogvexte vidstråckte fot småningom höja sig i en plattad conisk form ', med största massan belägen mellan Åre kyrka och Östra Kallsjön. Tvånne af dess toppar uppnå Snöregionen, den högste år 4657 fot upphöjd öfver hafvet och 3100 fot öfver Kallsjön. Den besynnerliga blandning af Nordens och Söderns producter på dess 'ofta lodråtta sidor, dess med tåcka dalar, cultiverade höjder och mörka skogar varierade fot, samt låget mellan tvånne be- tydliga sjöar, göra det till ett af de interessanta- ste fjäll i Norden +). ") Jag har på ett mera detaljeradt sätt beskrifvit detta fjäll i dessa Handlingar för år 1814 förra Stycket, hvarföre jag här syssel- pengia lapp. vid omkring 300 famnars sluttande 132 På östra Kallsjöns strånder förekommer redan' Salix glauca 7), hvilken ieke befunnits nedstiga till egentliga slåttlandet, och således kan råknas till de vexter som beståmma fjållens skogsregion "), Vid bestigandet af detta fjäll (Lat. 652,30") möta fjällvåxterne i följande ordning: (D. 9 Juli.) På Omse sidor om käårrvågen från Huså Hytta till Bjelkesgrufvan: 'Stellaria uliginosa var. B, Saxifroga aizoides, stellaris 8); Veromica alpina, som vid denna sin nedre gråns ofta år 7—10 tum” hög; Stellaria Cerastoides L. 9); Alchemilla alpina; Silene acaulis 10). (D. 20 Juli.) Eriophorwm tapitalum; Juncus castaneus, båda stun- dom på sjelfva vågen; Astragalus Oroboides vid Skutåns /strånder ofta mera ån fothög; (D. 24 Aug) Gnaphalium supinum Wild. 11) på grushögarne ofs vanföre Bjelkesgrufvans vindhus; Gnaph. fuscatum bland buskarne öfver allt; (C9 Juli) Pinguicula villosa, som i Jåmtlands fjäll endast tråffas på den mera plana subalpina region, hvilken består af moss- lager, i synnerhet af Sphagna, och år bevåxt med Sal, glauca och Empetvum; Pedicularis lapponica 12), den förstnåmndes alltid såkra följeslagerska; Betula alba humilior , mycket sållan (i Ulldalen) blandad med en Mellanart (B. pumila mihi I. ec.) emellan alba och nana 13); Salix herbaseea 14), blandad med den nu mera knappt fingershöga Betula nana, som begynner försvinna; Arbutus alpina +=); Dia- sätter mig endast med vexternes progression på dess sidor, så- | som på en gång upplysande för vextgevgraphen och botanisten. ; " &) Papilio Embla och Chrysomela lappon. L. bebo i ömnighet denna region, 300) Blommade icke 1813, hvarföre knappt något enda bär syn- tes om hösten; andra år skall den producera en myckenhet af blommor: . | 133 höjd från Grufvan,; utmårkande Regio alpina; Jun cus spadiceus Wahl. F1. Lapp. 15). Menziesia ceru- Jea; Salix reticulata; (20 Jul.) Dryas octopetala; Eri« geron uniflorwm 16); (9 Jul.) Cardamine bellidifolia; Rheum digynum; Cerastium alpinum villosum 17); Saxifraga oppositifolia, hångande i famnslånga ru- skor i de lodråtta klippvåggar som vidtaga i regio frigida, samt i smårre sprickor; (20 Jul.) Audro- meda hypnoides; Saxifraga mivalis minor och S. ri- vularis i klyftor dit solstrålarne sållan eller aldrig intrånhga; den i Jåmtland alltid enblommiga Ranun- culus glacialis 18) och Ran. pygmeus. Så snart desse högsta fjällvexter begynna vid- taga, tråffas de alltid på våtare stållen, ej sållan i - sjelfva vattnen, som framvålla undan snådrifvorne; men ju högre man följer dem, på desto torrare stål- len uppstiga de. Den högste phanerogam på Fjällen år Juncus. — arcuatus Wahl. som bebor till och med öfversta top- pen af Åreskutan, der föröfrigt intet finnes utom sAndrega alpina, och några få Lichenes, såsom (Ederi, cylindricus och dylika. | Dåilderne, som omgifva de många nyfödda "båckarne, tillocka sig de lågre vexterne, såsom Bart- sia, Viola, biflora Alchemilla vulgaris Rheum digynum. Tormentilla, Geramiwn sylvaticum m. fl. På dylika stållen, utan beståmd plats, förekomma Aira alpi- 2a L. 19), (af mig endast tagen i Blåstensdalen den 25 Juli) Poa laxa 20) och flexuosa, jämte Agrostis alpina 21). I de angenåma dalar, som ligga mellan Åves elfven och Åreskutfjållet observeras följande, hvil- ka icke synas inskrånka sig inom vissa höjder, men dock icke aflågsna sig från fjållets fot: Tussilago frigida 22) (Cd. 16 Julii utblom.); Erigeron alpi- 134 num, hvilken jemte Gentiana nivaliz pryder alla ån-| gar och i myckenhet Åre kyrkogård. På sistnåmn-' de stålle fanns nåra Elfstranden Hieracium prenan-. thoides NWilld. 23) som långre in uti Augusti, öf- verallt in subsylvaticis lyste med blekgula blom- mor. : Carex atrata 24), Epilobium alpinum under, båda formerne 25), Äspidium Lonchitis och Hiera-: ciwm alpinum 26) tråffas i mångd i båckdalarne; Anthyllis Vulneraria, Mespilus Cotoneaster , Silene ru- pestris, Gnaphalium dioicum (forma max.)y, Veroni- ca saxatilis, hvars blommor i storlek. och fårg tåfla om ej öfvertråffa IV. Chamedr.; Woodsia hyperbo- yea, och Juncus spicatus betåcka Humlarnes bran- ta sida, i hvars mera fördolda sprickor Asplenium viride sparsamt tråffas, — Cheiranthus Erysimoides 27) Smith. F1. Lapp. ses på samma Ärla tåfla med. Epilobium- angustifolium. Calla blom. d. 16 Juli]. TI steniga båckar Poa glauca 28) och öfverallt på Gåll- foten ÅApargia Taraxaci 29), hvilken högre på fjäl- let allud år simplicissima och högst svartlpden till | stjelkens öfre del och blomfodret, alldeles utlånnin- gårnes, Den blommar tidigt och såtter frå (d. 30 Juli). redan innan AA. autumnalis , som i stor mångd. framkommer i höstmånaderne, hunnit få blommor. Då man &fvergifver Åreskutfjållet, som ligger nåstan fullkomligt isoleradt från andra betydliga höjder, för att besöka de närmsta grånsfjällen, hvil. ka till en del åro betydligt högre ån Åreskutan, | möter mani de af många vatten genomskurne track- terne en del af de högre fjållvexterne: Hieracium alpinum, Apargia Tarax., Alchemilla alpina, Juncus spicatus och åndteligen på Handöls- fjällens- lågsta fot | Azalea procumbens, "hvilkas nedstigande på slåttlan- det, i synnerhet den sistnåmndes, bevisar dels att landet småningom höjer sig, dels att Areskut- och KÖRA tm RNE RR AA EEE 135 Renfjållen utestånga från dessa bygder de mildare vindarne. Jordtemperaturen (Tjufkållan vid Tångböle, d. 15 Juli) 296—-390 (d. 30 Aug.). Snaasahögen, det betydligaste af Handöls fjäll, anser jag vara en fjerdedel högre ån Åreskutan el- ler omkring 5800 fot öfver hafvet, dels af den större höjdvinkel detta fjäll synes åga, dels af ve- getationen, som redan år subalpin vid de foten om- gifvande vattnen, In del af de högre regionernes vexter visa sig till och med ömnigt nog omkring strömmarne, t. ex. vid Handölans fall, få fot öåf- ver Ånnsjön: Salix vreticulata, Rhodiala. ÅArabis al- pina och Cerastium alpinum, Detta fjälls subalpina region år mera gråsvext ån Åreskutans och hyser i myckenhet (d. 16 Juli) Phaca frigida 30), Kobre- sia caricina 31), som blommande, knapt år fingers- : hög, men fröbårande 7—98 tum. Carex rvupestris, ustulata, saxatilis 32), pulla m. fl. hvilka högst såll- synta på Åreskutan, utgöra hår en betydlig del af vegetationen, Angelica Archangelica 33), som ut- mårker sig från alla mig bekanta arter genom sin, i proportion mot bladen och umbellernas storlek och alla delars tjocklek, korta stjelk, samt blom- :mornas fårg, Rhodiola och Pedicularis lapponica, åro hår ömhigare ån annorstådes; vid vattnen begyn- ner den sköna gullgula Pedicularis versicolor W abl. 34) och tilltager i mångd ju hågre man uppstiger på fjället. Saxifraga cespitosa (utbl.) mycket såll. synt på torra klippor, Ålsinella biflora och (1 Sept. utblom.) AZ. siricta, vexa blandade på fugtiga klippor med Astragalus Oroboides o. d. Nedom högsta coniska toppen af fjället lä blandad med | — Salix herbacea Doct. Weahlenbergs S polaris 35) pe som åfven utan blommor, lått urskiljes med sina 136 mycket jemnare Cej så ådrige och skrynklige) blad, samt ludne ax. De mellan Snaasahögen och Riksgrånsen lig- gande trackter tilltaga till "den höjd att åfven de högsta F jällvexterna, såsom Ranunculus glacialis och Andromeda hypnoides , nedstiga på flodernes (Ena- åns och Handölans) strånder. Sydlåndtare hit uppstigande vexter åro: Anthoxanthum. Fragaria & Comarum. Festuca ovina & rubra 2. Ranunculus acris 36). Viola palustris. Caltha palustris. Pimpinella saxifraga, Melampyrum sylvat. Carum, M. pratense, Cherophyll. sylvestre. — Linnea, Geranium sylvaticum, = Polygala amara. Trientalis. Vicia Cracca. WVacciniz, Leontod. Tarax, & palustr. Cucubalus Behen. Carex filiformis 37). Rubus saxat. & Ideus, Detta fjåll hyser de sållsyntaste vexter i myc- kenhet, och förtjenar Botanistens fortsatta undersök- ningar. Fjålibygderne Nordligt och N. V. från Åre- skutan, hvilket fjäll ligger lika, som i medelpunc- ten af en stor fjållcirkel, höja sig icke betydligen Öfver regio subalpina; Anjeskutan »och Manshögar- ne i Norr, och stora Kluken i våster synas dock hårilrån göra undantag, emedan dessa Båll, i Syn- nerhet det förstnåmnde, åro snöbeklådde nåstan hela sommaren. I dessa trackter år Toltan (Sonchus al= pinus) rådande jemte en mångd storvexta oråsslag, hvilka göra dem till de tjenligaste platser för Få- bodar. Det allmånnaste gråsslaget i' dessa skogri- ka trackter år en afart af Aira jflexuosa, hvilken mer ån sannolikt år von LInnés Az. montana 38). KH 137 Af Holcut borealis mårkes en vacker, kanhända skiljd artföråndring med dubbelt större ax och mör- kare fårg ån vanligt 39). j Sjöarne , som utgöra Kalls vattudrag, bånga genom sund och forsar tillsammans ånda öfver grån- sen, och utmårka sig dels genom sitt djup och bran- ta strånder, dels genom sin sena islåggning, hvil- ken försåkrades intråffa först i Januari månad, ja Kallsjöns stundom ej för ån Kyndelsmåssan. Lika sen år deras isgång om våren; innevarande år sa- des sistnåmnde sjö icke varit alldeles isfri 14 da- gar före Midsommar, och -beråttades det att Com- ministern i Föllinge ej sållan skall hindras af is vid sitt Midsommarsbesök i Frostvikens Kapellag. ' Få vexter tråffas i dessa djupa och kalla vatten, de enda jag anmärkt åro Chara vulgaris och fe- xilis, Potamog. natans och rufescens 40), Hippu- ris och Nymphee. Det enda sådesslag som ifrån Undersåker, der rågen ånnu ehuru mindre allmånt odlas, uppföre dessa vattendrag kan trottsa climatets strånghet år kornet, hvilket sås i slutet af Maj och ej sållan i Juni. Skörden intråffar den 10—20 Augusti, på- skyndad: af de ofta ganska varma sommarmånader- ne och åkrarnes låge på 'solsidan afihöjderne, Det- ta låge förorsakar dock under torra: somrar (t. ex. 1813) den olågenheten, att kornet dels alls icke, dels i förtid, ånnu knappt af ev half alns långd, såtter ax och bråmognar, hvilket på landets språk heter afskina, en håndelse, som i de trackter den in- tråffar, medförer en föga mindre tryckande nåd ån frostens åverkan +). | ”) Contrasten i climatet i dessa bygder och dess verkningar, kun- na väl förklaras, men svårligen förstås utan af den, som sjelf erfarit dem. Här beror allt på läger och climatet /kan , då blott PENNA saker omtalas, sägas vara lika mångfaldigt som detta. 138 De längs efter Kalls vattudrag uppåt grånsen tillstötande fjållryggar utmårka sig genom sina ovan: liga, merendels branta former, hvarföre Hatt- Såte- och Skutnamnen öfverallt åro anvånde. Gundals- fjället vid sjön Torröns nordliga ånda, begynner en ny stråckning, som förlorar sig i stora Grånsfjållen , hvilka hår upphöra att förtjena sitt namn 7). Den numera endast genom Norrige strykande Kölen, be- står af mer och mindre spridda dels höglika, dels sockertoppformiga berg, hvilka sednare dock åro mera sållsynte; af förra slaget må anmårkas stora Blåbergen och Harskölen omkring Bergli, hvilka nåstan hela sommaren åro snöfrie och nåppligen böja sig till alpina region. Gråsrike, till godt be- te anvånde fjälldalar åro hår öåmnige och utgöra omliggande Norrske Socknar, Snaasens och Liernes förnåmsta rikedom. Egenteliga fjållvexter åro sparsamma; Carex pulla och FJuntus biglumis 41) åro dock mera all- månne hår ån någorstådes. I desse trackter åro åf- ven inhemska: Gnaphalium fuscum Willd., på magra gråsvallar omkring fåbodarne, Polytrichwm arcticum, Saxifraga mnivalis B 42), Draba hirta 43), och i största Ömnighet i de ofta lodråtte, båckstrånderne , Rhodiola. Mindre allmånna åro Saxifraga oppositifolia, Saxifr. aizoides var. 44) och Stellaria Cerastoides. Vid: Quedli (i berget åfvan gården) betåckte Saxi- fraga. Cotyledon med: sina blomrika, ofta alnslånga nedbångande blomvippor, de lodråtta bergvåggar- ne, hvilka vid sin fot hysa i skuggan, den på Sven- ska sidan blott en enda gång anmärkte Myosotis de- >) Gränsen afviker neml. från stora Kölen djupt in uti Sven- ska släglandet, hvarigenem skillnaden mellan de åt Nordsjön och Östersjön fallande vattnen , här upphörer att vara den gäl- larde principen för gränsbestämningen. Genom detta förfaran- de förenas den egentligen på Svenska sidan liggande Socknen Sörli med Norrizes Så. 2 RHS sn ÄR tr EES RR VSK : | | - : g | d - É | GE 139 fexa 45). Med den förra funnos blandade Veronica saxatilis , Silene rupestris , Cheiranthus Erysimoides och Asplenium viride, hvilken sistnåmnde dock förekom- mer Ömnigare på Svenska sidan. I samma trackt förekomma de eljest mycket sållsynte, Actea spica- ta, Urtica dioica (fol. glabris), Stachys sylvatica och Pteris aquilina. Uti grånstrackternes ofta djupa och afRubus Cha: memorus i yttersta mångd bevexta kårr, åro Narthe- cium ossifragum"), Juncus squarrosus 46) och Ca- rex saxatilis, åfvensom på något högre stålle Ca- rex Buxbaumi var. 47), och Pingucula villosa mycket ömnige. Vid porra stranden af sjön Björk- vattnet på grånsen mot Sörli, vexer sparsamt Ca=: vex Wormsköldiana F1. D. och hvarest jag endast fun- nit hannen 48). Det af Svenska Geologer så mycket omtal- ta Portfjället, förekommer på det stållet der Riks- grånsen från sin afvikning åt slåttlandet åter in- tråffar med stora fjållryggen. Det år i Botaniskt afseende föga mårkvårdigt, och bör endast anses som ett förberg till de, om ej högre, dock snöri- kare berg som tillstöta inom Norrige. Icke eller synes Kölen i allmånhet återfå den betydande höjd, som utmårker densamma 1 sydvestra delarne af Jåmtland, utan aftager den småningom mot grån- sen af Åsele Lappmark, för att icke återtaga sin förra höjd förrån vid intrådet i Piteå Lappmark. Sjelfva Portfjållet, som fått "sitt namn af en från långre håll synbar öppning eller remna' på fjållet, till. 3:delar af dess höjd, uppnår knappt al- pina region och hyser på sina högsta toppar Ra- mnunculus pygmens ,, Diapenzia mycket sparsamme, +) Kallas i Jämtland Svululök, och boenden säger att då den första d. ä. den nedersta blomman utvecklar sig, blommar kor- net, och då den ötyersta blommar är det moget. 140 blandade med Empetvum, Salix glauca, lanata, Sibi baldia och Erica vulgaris ganska liten. I sjelfva porten: Saxifraga mnivalis högst sållsynt, stellaris , Phlewm alp. och Carex lagopina Wahl. På sidorna: Rheum digymwwm, Rhodiola, Viola biflora, Trollius, Sonchus alp. Aconitum sept. Geramum sylv. Epilobium angustif. och alpinum, Veronica alpina och Saxifr. oppositifo. Za; vid foten något litet af A. Lonchitis och Myosotis deflexa, blandad med Myosotis arvensis B alpicoia 49); vid de omgifvande vattnen vexer i myckenhet Ranun- culus reptans. (med de fina nåstan trådlika bladen; som D:r WAHLENBERG omtalar, men år föröfrigt hvarken till frön eller andra omståudigheter åtskiljd från den vanliga, stundom vidga sig bladen till tåmmelig bredd mot åndarne >), I dessa högsta delar af Jämtland, hörande till Frostvikens Capell (Lat, 64238), år sådes-odlin- gen mycket ringa; korn, rofvor och Potatoes, åro de enda sådesarter som förekomma med sparsam af- kastning. De sistnåmnde åro likvål i det öfriga Jåmtland och isynnerhet i Herjeådalen med myc- ken framgång cultiverade. Gumriks-kornet mog- nar ej i nordligaste delarne af provinsen, hvarföre allmogen anser det för ett ogrås då händelsevis nå- got deraf finnes blandadt i det vanliga kornet. Lin har stundom med framgång blifvit odladt i Kall, men försökes sållan, då det låttare erhålles såsom en bytes-artikel från de tillstötande provinserne, En fullkomlig brist på goda kallkållor gör undersökningen af jordtemperaturen i dessa track- +Y Portfiällets Hälle-art är en i vågor liggande ganska fast Brec- cia af flere ojämt blandade bergarter, hvaruti stora kilar af KR i synnerhet utmärka sig. Den är hopgyttrad i vågiga och tjuriga massor, som merendels gå perpendiculärt i ziczac form, hvarigenom stundom formeras håligheter i bergväggen , hvilkas kanter alltid äro släta och afnötta. Det är mer än san- rolikt art detta jämte åtskillige tillstötande fjäll i Norrige, t. e Brandsberget, äro af vulcaniske ursprung. ; 141 ter åfvensom i de egentliga fjållen högst osåker; de som finnas åro oduglige, dels emedan de för stenartens fasthet ej kunna trånga tillråckligt djupt, . dels emedan de på nårmare eller fjärmare håll upp- komma från qvarliggaride snådrifvor och bibehålla en derefter proportionerad lågre eller högre tempe-” ratur, så att man efter behag kan få temperaturen sånkt ånda till fryspuncten >). Vid nedstigandet af fjällen på den Norrska sidan, (Snaasen Socken Lat, 64?16”) antager natu«- ren ett mildare utseende ån på den Östra sidan, och betåcker en leende grönska höjderne der landtman- nen anlagt sin koja och sin lilla åker, Ett kortia- re och följakteligen brantare affall för fjällens vat« ten åt denna sida ån åt den Svenska, förekommer bildandet af de vidstråckta kårr och myror som ut- mårka den sednare, och solstrålarnes hastigare ver kan på en mera vattenfri jord böra, i förening med hafsluftens inflytande, (hvilket synes bestå i en Jåm- nare fördelning af luftphenomenen,) göra den Norr. ska sidan vid samma bredd som den Svenska, vi da mildare och tillgånglig för en sydlåndtare eller så kallad maritim vegetation. Således skall hvetet ofta med fördel ånnu odlas tått under fjällen i Snaa» sen Socken,och åppletråden gifva afkastning vid ågen- domar 4 mil norr om Trondhjem, hvars latitud år 63?,25'52". Åfven år denne mot eftermiddagsso- len mera direct vånda sida af fjällryggen under li- ka polhöjd, långt mindre rik på fjällvexter, hvilka då de finnas, tagit sin tillflykt i de för solstrålar« ne båst gömde skryinslor af de branta båckstrån« +) I följe hvaraf man när som hälst kan erhålla en och samma vext, i alla möjliga tillstånd, och således ingen bestämd blom- ningstid för fjällvexter uppgifvas; jag fann t. e. d. 16 Aug. på Portfjället efter olika höjd och afstånd från den qvarliggan- de snön, Hvitsippan och Viola biflera, frukgbärande, blomman- de och nyss germinerande. 142 derne 'o. d. st. och framstålla endast frodiga och slappa former, hvilka merendels förebåda annalkan- det af deras nedre gråns. Kråkan, som i Jämtland är en flyttfågel, tager också vid vintrens annalkan- de alltid sin twullfygt öfver fjållryggen till de” Norr- ske Elisterne Sj I allmånhet åga de Jåmtska fjällen icke de branta lodråtta former som utmårka södra Europas fjäll, utan bilda de -merendels plattadt coniska höj- der, som alltid med mer eller mindre möda åro tillgångliga , oftast på alla sidor; åfven åro de så isolerade att man ej må förestålla sig någon för ögat synbar sammanhångande rygg, ehuru de på sina stållen ses samlade 1 tåtare grupper. Så före- komma de i Handöls grånsdistrict i Norrska Sock- narne Sör och Norli, De i botaniskt afseende san= nolikt mårkvårdige åro, utom de af mig besökte a Sylfjållen, Anjiskutan och de inom Norrska grån- sen i Norli liggande Stortunnfjället, Handalsfjället, Pill: och Gufjållet, hvilka möjligen torde hysa nå- gra af de återstående af mig ej funna öfre Lapp- markernes vexter ++), Åfven år det ganska san- ” Sannolikt ditlockad äfven af en rikare tillgång på föda. (SENT början af October besökte jag de i sydliga Jämtland belägne gne Oviksfjäll, hvilka jag ..sSå mycket den sena årstiden tillät an- märka , fann.i botaniskt ,atseende föga rika. Dock sågs på top- pen af 'Hundshögen spår till Andromeda Hypnoides. Dessa fjäll kunna bestigas imed häst ända till spetsen. ae) Desse äro efter D;r Wahlenbergs Flora: tr.cPinghiculaialpina. 10: Campanula uniflora. 2, Kobresia scirpina. Ir. Gentiana glacialis. 3. Agrostis algida. 12. Juncus atcticus. + Arändo lapponica. 13. Juncus parvilorus s.— — strigosa. 14. Rhododendron lappon. 21006. "Holcus älpinus. 15. Andromeda tetragona. 17. 'Aira atröpurpurea. | 16. 'Saxifraga bulbifera. 18, Kenhigia islandica. 17: — cernua & palmata. 9. Galium svaveolens. 8. Alsinella rubella. 143 nolikt att en stor del af desse finnas åfven kår, då de hvilka nårmast hinna snågrånsen, såsom Ranun- culus glacialis, Pedicularis versicolor, Saxifraga ni- valis m. f., i så stor myckenhet bebygga åfven de medlersta delarne af vissa fjäll, såsom Snaasahögen på hvilken man Öfverraskas af den ånda från Tor- neå öfre fjällbygd saknade Phaca frigida! Huru; besynnerlig vexternes fördelning år på jordytan och buru litet våra theorier ånnu kunna förklara. alla fall, synes af den på alla ångar i Jämtland förekommande Orchis nigra, som utan att vara egentlig fjäll-vext, med de måst beståm- de grånser ej återses förrån i Sweitz, och de i Jåmt- land åter förekommande syd-europeiska formerne af Pedicularis flammea och Kobresia. Jämtlands climat synes bötårins dels af fjäl- len, dels af Storsjön. Den delen deraf, som inne- fattas af de förre på vestra och Storsjön på den östra sidan, såsom Offerdals, Undersåkers pastorat, Hallen och Marieby af Sunnes, Oviken och Bergs pastorat, synas lida ett betydligt inflytande af fjäl- len; en lågre jordtemperatur, fårre sydlåndte och flere fjällvåxter och en mindre urbar mark, bevisa detta tydligen, då de på Storsjöns östra sida belåg- ne Socknar, Rödön, Lith, Brunflo och den öfri delen ' af Sunne pastorat, äga 'ett omvåndt förhållan- 19. Arenaria humifusa. 30. D. Andresac. & muricella. 200 Lychnis apetala, 31. Phaca lappon. & sordida. 21, — — alpina, 32. Ophrys alpina. 22. Cerastium alp. glabr. 33. Carex microglochin. 23. Potentilla nivea. 34, — — rotundata, 24. Ranunc, nivalis, lappon, 35. Carex tenuiflora. 25. Ran, hyperboreus. 36. — — laxa. 26. Mentha lapponica. 37. — — pedata, 27. Pedicularis hirsuta, 38. Salix myrtilloidess 28. — flammea. 39. Pteris crispa, 29. Draba alpina. 144 de, hvarföre Sådes-culturen dels år, dels bör kun- na drifvas vida högre ån i de förra. Föregående observationer visa att vexternes progtession i det inre af riket förhåller sig i ens lighet med den af D:r WAHLENBERG antagna sats, att de mera sydlåndte, 1 denna ricktning upphöra vid en lågre latitud ån vid hafvet, och att fjäll vexterne nedstiga nåstan i samma proportion lån- gre mot söder likasom de förra till mötes, För- undransvårdt år det dock i afseende på de förra, att i medelpunkten af "Jämtland återfinna en del af söderns långe saknade alster, och synes det som en något varmare zon, långs efter de från Stor- sjön till Medelpad (der D:r WAHLENBERG mött un- gefår samma vexter) flytande vattnen, skulle afbryta den vanliga ordningen. Vid de sednare åter eller fjällvexterne bör ej förbigås, att de i sin våg mot södern denna kosa ej så längt aflågsna sig från sitt råtta hem som man torde förestålla sig; ty dåt. e. Phleum alpinum mötes i Undersvik i Helsingland,har den ej aflågsnat sig från Klöfsjö fjåll långre ån omkring 15 mil. I allmånhet kan fjällvexters pro- gression åt slåttlandet då endast fullkomligt bedöm- mas, når man i vinkelrått kosa nalkas fjällen (un- gefår såsom D:r WAHLENBERG under sin resa i Umeå Lappm. 1810), emedan man i en mera parallel zxicktning snarare följer ån afskår deras grånser. [Eee AR and Bota:s | | ill 145 Botaniska Noter till föregående Afbandling, 1) ins sölm luteum Linnei, guod O. sylvatiz cum Willd. H. Berol; — O. /utewm Ejus apud nos rarissi- mum in cultis Blekingie, Hallandie et unico tantuwunr loco Holmi&e nuper detectum; Fries nostro (F1. Hall / Diss.) Os; stenopetalum. 2) Scellaria uliginosa sc. ä), occurrit enim dus plici forma: i &) fontara : foliis oblongis glaucis, pedunculis subaggregatis, plerumque ramosis. — Hab. ad fontes totiis Svecia. (3) alpestris: fol. lineari-lanceolatis, pedinc, solitariis unifloriss — In fossis exsiccatis sub- sylvaticis alpium., Utraque convenit: foliis basi oiliatis integerrimis, pedunculis axillaribus, calyce obsolete nervoso peta. lis, in var. B presertim fugacibus,; longiore. Indoles prioris quam maxime varia limites inter utrasque cer- tos däri negat; quo enim sicciore loco crescäat eo stri- ctior, simpliciorque flit, ommnibus partibus gracilior, nsque dum extremum, quod varietate (3 significatum volui, attingat. 3) Primula stitricta et farinosautraque vera Ändros saces species: capsula constanter guinguevalvi, nee non fauce manifeste coarctäta in corolla hypocras- teriformi. Primo charactere a Primnla, cui cåpsula t0-valvis optime distinguenda. Definiantur tali modo; Androsace farinosa(Spreng.Pug.2):calycibus oblon- gis tubum subequantibus, folisque oblongis al- bo-farinosis, involucro erecto pedunculis sub- breviore. 4. strieta: cal. abbreviatis laxe ovatis, foliisgue oblongis nudis, peduneulis involucro erecto dus« plo longioribus. | Primula Hornemannmiana, Lehman Monogr. Coroll lacinie in hac angustiores magisque cu- neate et divergentes; calyces ad formam globosam magis accedentes elevato. punctati tubo duplo brevi- ores; folia plana basi magis angustata denticulata (quod et in illa observ.); caulis altior pauciflorus; pedunculi elongati; flores pallidiores fragrantiores, KV. ÅA. Handl. 1818. St. L, 10 146 Hujus etiam generis indubitate sänt Pr. Finmara elica (cui etiam capsula 5-valvis) et P. Egalicsensis, pluresque forsan exterorum. 4) Aconitwn sept. Flores luteos numquam vidi. Planta Helvetica” satis differre videtur: caule magis tamoso , ramis foliisque floralibus glabratis nec visco- sovillosis, foliis profundius divisis, laciniis tamen den- tibusque divaricatis obtusioribus, corolle galéa ad eandem longitudinem duplo fere tlatiore. Juneus castaneus Sm. J. stygio proximus est, Descriptio ex vivo: Radiz descendens brevis tenuis, raro fibro laxo laterali alii plante connexa. Cul- mus erectus, basi stolonibus plerumque duobis fili- formibus squamosis sub terra horizontaliter repenti- bus instructus, foliosus, ima parte vaginis foliorum ephyllis squamosus, superne nudus, subpedalis. Folia vaginantia subdisticha 4—6 , inferiora breviora usque dum vagine inf. aphylle tantum supersunt, canalicu- lata, caulis latitudine, apice triquetro subulata, sum- mum bracte& vicem supplens cymam florentem parum guperans, caulina una cum vaginis spithamea. ' dCa- ztula florum bina ternave $—7 flora breviter pedun- culata, unum s&pius subsessile, omnia bracteata, flo- ribus sessilibus densis fastigiatis, squamis membrana- ceis brunneis uninervibus integris equantibus, fule ”cratis. Calyzx foliolis 6, ovatis acuminatis apice rigi- dis acutissimis nitidis nigrofuscis. Stamina 6, longi- tudine calycis. Piscilla 3, raro 4 filiformia. Capsule magn. J:i stygir, oblonge rotundato-triangule, obtusa vel rostello terminate , fusce nitide, calyce duplo longiores, semi « 3 = loculares; dissepimentis sursum evanescentibus; semina plurima lanceolata arillata. Tota planta glaberrima, robusta. i 6) Orchis eruenta. Media quasi inter O. macu- latam et latifoliam. Radices palmate, digitibus fere distinctis longe attenuatis. Caulis 3—4 pollicaris, et quod excurrit, vaginato-foliosus. Folia ovato-lanceo- lata patentia, supra maculis rotundis crebris purpureo- violaceis notata, subtus pallidiora. Spica ovata floribus confertis, O. latifolie duplo minoribus; bracteis inter- spersis fanken acuminatis longitudine florum ple- fumque sangvineo-maculatis. Corolle purpurez, petalis 2. Oöxterior. lateralibus patentibus, 3:tio supero cum 2 interior. erectis galeam formantibus. ÅAabellum Iotun- 147 datum, lateribus subdeflexom , antice 3 lobum crenu- Jatum, petalis concolor, lituris flexuosis saturatiori4 bus pictum, basi ronmmdumj;j; velatinum: Cälcaär cCo- nicum, germine 3 brevius. - Germen tereti-attenun- tum, angulis merebranaceis undulatis, Vera, species Or- chhidis et a eongeneribus diversa videtur, licet O. la. tifolie proxima, etiam labello, quod indivisum ans tea perperam describitur. Habitu exiumie maculoso et germine facile distingvitur. = Swartz. 7) Salix glauca. Hoc loco frutices occurrunt uuor, lusu intlorestenike valde singulares: germi- nibus in singulo pedicello intra squamam binis, uni- valvibus. Sant suturam valvule ad basina usque "discrete sunt nec planta alioquin discrepant 8) Saxifraga stellaris ay) L. ceomosa differt: flore subsolitario terminali, calyce minimo, foliolis obtusis, petalis ungni- culatis, limbo ovato basi emarginato. Fel in Lappomnia Lulensi. In Jemtia non inveni. In vulgari planta calyx eoroll& dimidium &equans, foliolis acultis, seepe acuminatis, petala lanceolaia nec tam insigniter unguiculata, Ad var. 4 pertinet Fig, Flor&e Lapp. Lin. t. 2. f. 39. Caulis in S. comosa altior et strietior; planta ce- teroquin valde niemorabilis ob luxuriem florum late- ralium, qua foliloa calycina, abortiente corolla,in squa- mas concavas foliaceas excrescunt. g) Stellaria Cerastoides Linn. est St. multicaulis Willd. sec. diagn. et specimina Wuilfeniana; cespitosa sepe est, foliis lucidis glaberrimis carnosiusculis etc. Synon. Flor. Dan. Fl. Brit. et Engl. Bot. ad hanc perti- nent; Stellariam vero trigynam (foliis villosis) Vill. ex qua Willd. St. 'Cerast. saam constituisse videtur, pro- priam nobisque incognitam duco. Noöstram Cerastit esse speciem docent petala bifida, nec bipartita, et habitus, quo C. alpino 3 maxime affnis. Styli sepe 4—5, indeque capsule apice 5—10-valve. 10) Silene acaulis sepius est dioica, floribus masculis germine abortivo instructis. Mares a foemi- nis discreti in ripis subgraminosis rivulorum occur- | runt, sed in cacuminibusz altioribus soli adversis ger- men fere semper in omnibus pregnans reperitur. Caulis brevissimus sed pari ratione ac Saginze ali. [NES ram os diphyllos floriferos (pedunc. Wabl.),et 4 N 148 exillis inferioribus exserit, ut acaulis proprie non sit. dicenda. Petala in regionibus elatioribus interdum alba. 11: Duas in hisce alpibus species adesse judico: Gnaphalium supinum Willdenowii et Gn. fäscum ejusd. Gnaphalium supinum: caule herbaceo simplicissimo rocumbente, foliis linearibus acutis tomentosis, floribus capitatis. Willd. Loiseleur. Gnaph. pilulare mili Act, Holm. 1814, p. 193. BP? Gr. pusillum Henke, Willd. caule 2-3 unciali sepe unifloro, de cetero simillimum. In herb. Cel. Swartzii vidi. Gn. fuescum: caule herbaceo erecto simplicissimo, foliis linearibus acutis tomentosis, Horibus axil- laribus solitariis pedunculatis. Willd. Lois. Gnaph. supinum Smith Britt, Engl. Bot. 1193. Weahlenb. Fl. Lapp. Gn. alpinum Lightf. FL. Dan. 332. subacaule. - Gnaphal. supinum (3 Wahl. (excluso Gn. pusillo Henke). Hli radix supra humum in caules plurimos debi- les undique procumbentes divisa, flores 2—4 in ca- pitulo denso terminali bracteato aggregati, numquam, quantum vidi, pedunculati, squamis plerumque totis nigricantibus. Huicradix sub terra repens, caules ere- ctos exserens, flores 2—5, quorum unus terminalis, ce- teri in axillis summis laterales, infimi pedunculati, squamis maxima parte viridibus, marginibus fuscis pel- lucidis cinctis. Semina in utroque hispidula. Nomina Willdenowii retineri satius puto, quia primus ille plantas distinxit, et optima imposuit no- mina. AÅliter agendo unum saltem nomen novum &gre evitandum; preterea non dubito quin plerique utras- ue commiscuerint. 12) Pedicularis lapponica: Certissime perennis, radicem in nuper germinantibus ultra pedem longam $nveni, nec non caules emarcidos cum forentibus in una radice. 13) Betula nana 3: Frutex 4—6 pedalis, trunco erassitie r—2 unciali, foliis orbiculatis diametro 6 - 12 lineas latis, basi truncatis rigidis fere glabris, grosse serratis , serraturis rotundatis apiculatis szepe incisis, petiolis 2—3 lineas longis. Florentem non vidi. Me- dium ita tenet inter utrasque affines, ut cui propius accedat vix dicam, Hybridam dicerent veteres! | 149 14) Salix herbacen variat aliquando foliis oblongia utringque integris immo acutiusculis. Itaque forma foliorum in hac eodem modo variat ac in S. polari (v. inf.), quo habitum, in hoc genere insolitum, ne dicam preternaturalem exuit. Variat etiam pedicellis et germinibus elongatis. 15) Juncus spadicens El. L. Huc usque mihi propria species videtur et habitu et characteribus in Flora Lapp. a Cel. Wahlenberg datis, horum opti- mum ex bracteis bracteolisque fimbriatis (in F. pars vifloro mudisy samtum habeo. Pili in foliis sparsi non Taro in spec. Jemtiacis inveniuntur, gui differentiam a Clarissimo Auctore stabilitam inter hanc et Villarsii plantam valde vagam reddunt, Specimina exotica in Herb, Cel. Swartzii examinata, nunc nostro simillima, nunc /Z arcuato, foliis nempe angustis et floribus confertis, affiniora. J. parviflorum Wahl, in Jemtia non vidi, Exoptandum est ut Luzule sic dicte, accuratiori indagationi subjiciantur, nulla enim harum diagnosis, nisi Wahlenbergii in Fl. Lapp. nec descriptio postu= latis diligentioris examinis respondent. 16) Erigeronr uniflorum: caule semper wunifloro vix digitali (1—3 unc) rarius basi purpurascente, Åoribus minoribus, foliolis calycinis latioribus (ovato lanceolatis), radiis albis. Fig. Fl. Dan. t. 1397. | EH. — alpinum; caule 1—3-fioro palmari (6—9 une.) purpureo, floribus majoribus, foliol. calyc. angu- stioribus (lineari lanceolatis), radiis rubris. Fig. FL. D. 292. (Erig. uniflorum.) Hoc semper in ima alpium regione s. subsylva= tica crescit, dum prius”in reg. alpina cum Diapenzia etc. occurrit. Characteres fere omnes, preesertim ex vestitu pe- titi, admodum incerti, ut habitus pene solus restet in dijudicandis speciebus. Figure Flore& Dan. extrema utriusque optime representant. 17) Cerastium alpinum (3 glabratum Walhlenb., his in alpibus, etsi diligenter quesitum, numquam inventum, diversam crederem plantam: Calycibus pedunculisque glaberrimis nitidis una cum marginibus superioribus foliorum purpura- scentibus (nec viridibus pilis longiusculis glandulosis 150 dense villosis). — Foliorum margines et nervus dor. salis raro pubescentes, pagina vero pglaberrimaå est. Stellaria Cerastoidi magnitudine et succulentia foliorum simulans, Var, a) sepe pedalis, 18) Ranunculus glacialis in Jemtia semper uni- florus, interdum tamen adest rudimentum secundi. 19) Åira alpina L. Wahlenb. est ÄZira levigata Smith. Lin. Trans. Vol. x., et Engl. Bot. 2102 sec. fi- guram et spezcimina optima ad Cel, Swartiz missa, Cam planta utut Lapponica jam a Cell Smith cognita sit, mirandum sane est identitatem plantarum eum effu- gisse. 20) Poa eamdse Sm. et P. laxa Willd. varieta- 4es summum esse videntur, sic determinande: Poa laxa: panicula angustata laxiuscula, ramis le- vibus, spiculis oblongis trifloris, glumis corollinis dorso pubescentibus subliberis, caule levissimo. &) panicula contracta subracemosa pauciflora, Poa laxa Willd. B) fexuosa: pan. Hexuosa ramis 2—3 fAoris. Poa flexuosa Smith, Hanc ex fignra et speciminibus Britannicis (ut sepe in nostra viviparis), illam ex spec. Wahlenbergianis agnovi. Poa flex. Wahlenb, in Lapponia crescens a nostris rigiditate ramorum discrepat. 21) Ågroslis nov.spec. Act. Holm, 1814 p.95 hujus (A. alpine) est monstrositas floribus dipetatis, quod Gaudin. (Agr. Helv.) jamiam in hac specie observavit. 22) Tussilago frigidi1, hic semper polygama, nec a me umquam foeeminea Wehl, s. discoidea observata. Radiz longe repens primum folia edit, posiero anno scapum. Flosculi disci circiter 35 hermaphroditi abor- tvi, 5 fdi, clavato-infundibuliformes, staminibus in- NAN pistillo exzserto clavato bifido, germinibus pap- Po destitusis; flosc, radii foeminei cirec. 14 fertiles, li- gulati, srylo brevi Eliformi leviter bifido, seminibus Pappo piloso hispidulo insiructis. 23) Hieracium Prenanthoides: caule multifolio villoso simplici, foliis oblengis acuminatis denticula- tis ciliatis basi amplexicauli cordata, floribus cymosis glanduloso-hispidis. Al. Ped. t. 27 fi g (f. 1. ejusd. ad aliam plantem spectat.) Wahlenb. F1. Carpath. p.243? Caulis tripedelis medio precipue admodum- albo villosus. Folia inferiora longiora guam in ceteris. 1T1I ; | | sepe latolinearia, sepius oblongolanceolata, superiora presertim cordata basi caulem amplectentia undique pilosa, acuta, inf. interdum integerrima, sup. mucro- nato- denticulata, 69; | 2. Beskrifning bfver dd RER 3 af | S. NILSSON = - e 907 IO, Uppställning af de i Sverige funne Vårt. svampar (Scleromyci); FREM af E. Fries - - - & Physiographiska Observationer under en Resa genom vestliga delarne af Gestrik. land., Helsingland och Jämtland; af C J. HARTMAN - a É a Beskrifning på ett vanskapadt Vatten. hufvud (Hydrocephalus) af en Kalf, jemte teckning; af A. H. FLORMAN Utdrag af K. VV. Acad. Ge för det förflutna året = ä z 171 1009: 121. ; LER rek 3 va . F EN fn MT åa I SA AR Na, ul nn MAA BDNÅ Hi Sd Sri vu Å Av Fd VA fogats SSK Jå 2 sony nå ET . SON v) s > Yn OR uh $ VI KONGTI. VETENSKAPS ACADEMIENS HANDLINGAR UNDER SEDNARE HÄLFTEN AF ÅR 1818. P RALSIS Herr Doctor C. TRAFVENFELT, Professor, Assessor i Kongl. Sundhets-Collegium, Riddare af K. Nordstjerne= och Wasa Orden. 3 ;g ur 4 V Pl Vd 23 - bä VS 3 ge 4 173 BEVIS På Jämnvigts-Lagen för Mechaniska Momenterna på en Häfstång , jämte de Statiska Momenternas härledande ur samma Formel; af ZACH. NORDMARK. 6. Ek; IDA man med ordet IMechanik förstår vetenskapen om fasta kroppars rörelse, och de krafter, hvilka såsom orsaker anses åstadkomma eller hindra den= samma: måste nådvåndigt Siatiken blott utgöra en Under-afdelning -dåraf, så vida den endast betrak- tar dessa krafters inbördes förhållande under till- ståndet af deras jåmnvigt, det år, då genom deras Ömsesi diga verkan och motverkan all tillåmnad rö= selse hämmas. I nyssnåmde del år Theorien om Håfstången ett ibland de första ämnen som plåga afhandlas, så vål i och för sig sjelf som till grund- låggning för andra. Också har den Låran, ånda ifrån ARCHIMEDIS och till nårvarande tid, blifvit så skårskådad och fullkomnad, att dårvid nu mera icke tyckes vara något synnerligt att tillågga. « KV. AA, Handl; 1818. St. II. 12 174 Men fastån jämnvigt på en Håfsiång åger rum emellan tvånne tyngder, når dessa åro till hvarandra tvårtom som deras afstånd ifrån hvilo- unkten eller underlaget ( Hypomochlivm); eller, hvilket kommer på ett ut, når bågge tyngderna, hvar och en multiplicerad med sitt eget afstånd ifrån nyssnåmde punkt, gifva å ömse sidor lika stora Producter; så följer dock alldeles icke dåraf, att om tvånne i verkelig rörelse stadda kroppar på en och samma gång stöta emot hvar sin ånda af en Håfstång, med Rörelse-Storheter ( Qvantitates JMlotus ), som åro i omvåndt förhållande utaf af- stånden 3; det följer icke, såger jag, att dessa rörda kroppars anstötningar hålla hvarandra lika så vål i jämnvigt, som i förra fallet de hvilande tyng= dernas tryckningar. - Imedlerid antages detta utan bevis af alla Mathematici. De handtera blotta Tryck- ningar och verkeliga Rörelse-Storheter på samma sått: obågge muluplicera de med afståndet ifrån Hypo« mochlium, då Producten i förra håndelsen kallas Statiskt, och 1 den sednare Mechaniskt Moment; och når dylika Producter af samma slag åro å Ömse sidor lika stora, tages för afgjordt, att jämns vigt åger rum. Detta år dock blott bevist i förra fallet; men alldeles icke i det sednare. Vere Sjelfva begreppet af det så kallade Tröghets- Momentet ( Momentum Inertie) törutsåtter likvål detta. Ty låt en kropp svånga omkring en Axel eller Upphångnings Punkt (Punctum Suspensionis), och dess vinkelhastighet vara ec, hvilken nåmlie gen år den samma, som Absoluta hastigheten af en punkt, hvilken under svångningen skulle be- skrifva. Cirkel- Peripherien med Radien =I1: Om nu P år en Pariikel, hvilkens afstånd ifrån Sus | | | | | | | | | I ' || i | 175 spensions-Punkten år r; så år ey punktens P Ab- soluta hästigbet i sin Peripherie, och således: PX:er dess Rötelsestorhet: och når åndteligen denna Product multipliceras med 7, fås just denna Partikels Momentum Inertie= Per?, eler= Pr?, då nåmligen c, som år en Factor för alla Paruk- larna, divideras bårts $$. 34 Når således fordringatna för Mechaniska Mo= menternas jåmnlikhet ånnu sakna bevis, torde det Jöna inådan att söka fylla denna brist. - Men un- der detta bemödande vill jag med fit föreskrifva mig den lagen, att behandla Mechaniska Momen- terna, så mycket möjeligt år, efter samma Method, som de Stariskå blifvit hittills behandlade; på det dessa sednare må kunna säsom ett Corollarium hår- ledas af de förra, och således Analogien emellan Vetenskapens så nårslågtade Grundsanningar desto klarare 1ses, 0. ä: Hela svårigheten består i valet af den Prin- cipe, hvarifrån man bör utgå; sedan kan sjelfva slutledningen dåraf icke annat ån blifva helt lått: och jag har, efter fiera fruktlösa Deductioner, icke kunnat finna någon till åndamålet ginare Grund- sats, ån den om Jåmnlikheten emellan kroppars Verkan och Motverkan (sZqualitas Actionis et Kea- etiomis) vid deras (kropparnas) sammanstörningar. Lyckligtvis för nårvarande fråga, så lida icke el- ler Collisions-Lagarne minsta afbråck af Ordatvisten om kropparnes döda eller lefvande krafter; tvårtom år af bågge Parterna erkåndt och bevist, att ge- nom Stöten ske i tvånne kroppar lika stora Rölelse- förändringar (Mutationes Motus), och det åt mot ”Å 176 satt led; kropparna må får öfrigt vara mjuka, hårda, eller spånstiga, och det sistnåmda, i full- komlig eller hvilken ofullkomlig grad som hiålst. $. 5. Låt derföre tvånne Spheriska kroppar, till ex., "hvilkas massor åro MM och m (Fig, 1), och ha- stigheter 7 och v, ståta directe emot hvaran i Di- rectionerna ÅE och BE; så år, i den håndelsen då de åro utan all spånstighet, deras gemensamma ha- stighet efter Stöten = ek ER hvilken må heta Ci. M-+ m Då Rörelse storheterna åro lika stora, så att M V=7 v, den enda håndelsen, som i det efterföljande be- höfves); blir C=0. Kropparna stadna således af, når hela anståtningen år förbi;-det år, når de å Ömse sidor intryckta Segmenterna ernått deras Mas ximum; så att kropparna , som i början af Stöåren tangerade hvarandra i punkten ZE (Fig, 1), wid slutet dåraf hafva ytan HeX (Fig. 2) ull inbör- des vidrörningsstålle (Contactus mutuus). Om i den nu anförda bhåndelsen, man före. ställer sig, att redan i början af Stöten en ab- solut hård Plan-skifva FG (Fig. 1), och hvars Massa icke behöfde komma i någon beråkning, vore ståld emellan kropparna så, som Figuren det utvisar; så skulle ur samma skål bågge Kulorna åndå stadna af, så snart hvarderas afplattning er- nått sitt Maxismum, svarande till storleken emot de intryckta Segmenterna He X i (Fig 2). Det. gåf- ves intet skål, hvarföre någondera kroppen skulle | öfvervåldiga dela idea Ån mera, om tvånne sådana Planskifyet FG och fg (Fig, 3) voro skilda ifrån hvarandra | medelst obåjeliga Lineen £e; men samma kroppar : med lika stora Rörelse-storheter åfven nu stötte emot 17 dem i motsatta Directionerna ÅE och B e: så skulle åfven i detta fall dessa kroppar förstöra hvarans dras rörelser och afstadna. Ö $i Om nu allt annat (Massa, Hastighet och Dis tection för hvardera kroppen) förblifver som förr, men kropparna antagas fullkomligen spånstiga; så måste de samma, sedan djupaste intryckningen år förbi och hvarderas hastighet =o, genom utspån- ningen bågge begynna gå tillbakas i Directionerna eA och eB (Fig. 2), eller EA och eB (Fig. 3): samt undet allt detta, i fölgd af verkans och mot- verkans jåmnlikhet, lika starkt trycka Planet FG eller Planerna FG och fg, åt motsatt led, till dess de slutligen låmna det (eller dem) i hvila, och så skiljas ifrån hvarandra med sina fullt åter. vunna hastigheter 7 och v, och således med sina förnyade lika stora Rörelse-storheter MPV och mv. Vore åter spånstigheten ofollkomlig, så gingo vål åndå kropparna tillbakas ifrån hvarandra, men med mindre hastigheter U och u, ån VV och vy. voro; dock blifva alltid de motsatta tryckningarna, så långe kropparna verka emot hvarandra, lika sto- ra, åfvensom de slutligen förvårfvade nya Quanti- gates Motus MU och mu blifva det; hvarpå bågge kropparna i ett och samma ögonblick låmna Plas net FG (Fig. 1) eller de genom Lineen Ee sam- manbundna Planerna FG och fg (Fig. 3) i tills stånd af hvila, och aflågsna sig dårifrån. f. 7. Men en sådan jimnlikhet emellan kroppars verkan och motverkan, och deras dårutaf hårråe rande hvila, når deras Rörelse-storheter åro lika stora, behböfver icke förutsåua directe motsatta rå- 178 selser; de kunna åfven hålla hvarandra i jämna vigt, når de på er och samma gång anstöta hvar sin ånda af en Håfstäng, För att ifrån en sådan synpunkt hårleda Jämnvigtslagen emellan Mechani-0| ska Momenterua, blir då allrabåst och med Analocl gien måst likståmmigt, att söka låmpa Collisions- Lagarna på någon af de Metboder, genom hvilka man bevist Jåmnvigts-lagen för de Statiska. Ibland sistnåmda bevis, år det ostridigt det måst bindande, till hvilket DE LA HirE allras först skall hafva gifvit anledning i sin Tractatu de Mechanica, Paris 1695, (hvilken jag sjelf icke, haft tullfålle att se): och som sedermera år så ut- "förligen afbandladt i MAC-LAURINS Account of Sir I. NEWTONS Philos. Discoveries ,. Lond. 1748 > p. ist segu.s hvarmed också KÄSsSTNERS bevis i Ve ctis et composilionis virium Theoria evidentius expo- site, Lips. 1753. Po VI sequ. , fullkomligen ing stämmer. I likhet dårmed förestållom Oss AB (Fig. 4) vara en lik-armig och alldeles ohöjelig Håfsiång, utan all tyngd, och att tvånne spheriska kroppar M och m, medglika stora Rörelse storheter MZ och mv, på en och samma gång stöta emot dess bågge åndar Å och B i Daleotivne ina MA och mB; så år klart, att någondera kroppen lika så lis tet hår kan öfvervåldiga den andra, som i (Fig. 1) eller (Fig. 3). Emedan nåmligen AC=CB (Fig. 4): så år kroppens sm förmåga att nedtrycka punkten B, lika stor med dess kraft att böja punkten AA; så att i det afseendet gör han i (Fig. 4) samma verkan med sin stöt neder.åt. som han i (Fig. 4) skulle göra med I:ka stöt up-åt i Direction m Ä; i bvilken (sedo: are) båndelse bågges Rörelse-storhes= ter skulle nödvåndigt jämnt up mo:våga hvaran- ära CSkilnaden år blott den, att i (Fig, 4) emot« | 179 tar Hypomochlium C bågge anståtningarnes sam= fålta verkan neder-åt; då det tvårtom i (Fig. 5) har dåraf ingen kånning.) De lika stora Rörelse« storheterna MI och mv åro således på den lik-ar- miga Håfsåången 48 (Fig. 4) emot hvarandra i jämnvigt. Om kropparna M och m voro mera eller min- dre spånstiga, så skulle de vål efter stöten låmna Håfstången, men dock alltid återstudsa dårifrån med lika stora Quantitates Motus MU och mu, och, utan att rubba hennes låge, låmna henne i hvila; lika så vål som de samma i (Fig. 1) och (Fig. 3) låmna Planet FG, eller Planerna Få och fg, i hvila. I en sådan Håndelse vore hela Rörelse-storheterna MP och mv håmmade, och de åt motsatt led återstållda vore MU och mu; så att hela föråndringarna af dem vore M(V+ U) och mlv- AR hvilka alltid åro lika stora, i anled- ning af verkans och motverkans jämnlikhet, En Jika lydande anmårkning kan göras vid alla efter- följande håndelser, då man antager, att kropparne åro till någon Grad spånstiga: men som: sådana fälipguingar på hvar sitt stålle åro ånda till öf verfléd sjelftydliga ; vilje vi hårefter utelåmna dem, och antaga kropparna utan spånstighet, SG: I nyss anförda Exempel (Fig. 4), i hvilket AC=CB och MV=mv, år klart, att Hypomochlium C uthårdar Summan af bågge Rörelse-storheternas tryckningar; så att, om man tånker sig en kropp. hvilkens Rörelse-storhet vore = MV +F mv, det år =2M7 eller 2mv, så skulle dess Directa stöt emot C ensam förorsaka samma tryckning dåremot, som upkommer af de bågge emot 4 och B. Om derföre N (Fig. 6) år en sådan kropp och dess 1890 hastighet U, så att NU år = MV -Fmv (eller amy); och denne antages/'att, i. Direction NC (motsatt emot MA eller mE), på samma gäng stöta emot Håfstängen -i C; så skall han jåmnt up motverka M och m, och alla tre kropparna bringas till hvila, utan att Håfstrången viker un- dan, eller vrides ät någondera leden, I denna håndelsen år det kroppen M, som med sin Quantitas Motus MV hindrar punkten Ä ifrån att röra sig upåt 1 Direction AM, hvarpå eljest de bågge öfriga kropparna MV och sa sarnfållt arbeta. . Men med bibehållande af allt det öfriga (Fig. 6), kan JM borttagas, och i dess stålle denna rörelsen af AZ förekommas dårigenom, att i JA supponeras en fast punkt eller Axel, omkring. hvilken Håfstången fullkomligen fritt kan vrida sig, som (i Fig. 7). Dårigenom rubbas icke hvar« ken sjelfva Håflstångens eiler kropparnas IV och in genom stöten opkomna hvila. Således håller NM (Fig. 7), med sin stöt emot C, jämnvigt emot slö- ten fat mm emot, 5, när NU är —2mv, och tiu- lika AB=>2 AC, så att NU:mv::2:1::4B: AC EON MO XC ACE BN Om nu långderna AC, AB, så vål som kropparna MN och sm, och hasugheierna U och v, förblifva för öfrigt de samma, som nyss sagdt år; men Håfstången utdrages på ra sidan om :. Hy- > pomockliwmn A (Fig. 8), såatt AK= AC=3 AB, och kroppen NM nu mera stöter i Dirsbonl NK; så år klart, att den har bår samma styrka att ned- trycka armen AK, och med det samma höja ar. men Å5, som han hade i (Fig. 7). Och eme- dan den ena kroppens stöt höll jämnvigt emot den andras i (Fig. 7), måste samma jämnvigt äga rum i (Fig. 8), hvaråst åfven år NU=2mv, och I9I AB=24K, eller NU:mv :: 2:1:: BÅAÅ:AK,. detvar i N.: UX AK=mvX AB. I närvarande (Fig. 8) år klart, att A uthåra dar tryckningen af Summan af Rörelse-storheterna NU--mv, det år af 3:mv; och om, i stållet för stödet ÄZ, supponeras en ny kropp med -Rörelse- storheten =3 my stöta emot A neder -ifrån upåt, och så vidare, så bevises på samma sått, att en Rörelse-storhet =3 mv i K år i jåmnvigt med en fylik: mov By-omid Blanc: 3 AK $ 9. ; På samma sått kan beviset fortsåttas till hvad mångfaldigbet man vill af den ena Håfstångs-ar- men emot den andra, eller af den ena Quantitas Jofus emot den andra; och slutligen ifrån mång- Jaldiga till. hvad förhållande som hålst. Denna fortsåuiningen år alldeles likformig med den mot- svarande Methoden med Statiska IBlomenterna, som år allmånt bekant; så att det vore alldeles öfver- flödigt, att långre uppehålla sig dervid. Den sat- sen år således i hela sin allmånhet sann, att — Om tvånne kroppar, hvilkas Massor åro JM, m, med hastigheterna 7,v, på samma gång sidta emot hvar sin Håfstårgs-arm R,r7, så att de verka emot hvarandra; så uphåfva de hvarandras Rörelser (el= ler åro 1 jåmnvigt), når MV :muv::r:R, d. å. når MV R=mvr. Denna ZEquation innehåller Jåmnvigts Lagen för de så kallade Mechaniska Momenterna, och til- lika deras Expression. Det förstås af sig sjelft, och inses af hela Slut- fölgden, att man hår blott betraktat kropparna, såsom begåfvade endast med deras Tröghets-kraft (Vis inertig), utan någon tyngd. I alla fall up- håfva de vål hvarandras rörelse, når MV R=mvr, 133 så att emellan sjelfva anstötningarna år jämnvigt och Håfstången i hvila: men om hvilan åfven ef- ter stöten skall fortfara, når de antagas tunga; så fordras, att anfalls-hastigheterna Z och v skola förut vara lika stora3 "åfven så vål som de af Tyngdskraften sedermera tillåmnade Initial-hastighe- terna d”” och dv alltid åro lika stora. I denna håndelsen år Jåmnwvigts Eormeln för sjelfva stöten MvR=mvr: och för sjelfva Tyngdskrafteås ver kan -eheråt M.dv.R = m.dv.r eler M.2gdt. R= m.2gdt.r, (då 2g år Tyngdens Skyndkraft (Vis Arcceleratrix), och dt en oåndeligt liten tid); bvil- ka, då de lika stora hastigheterna bort divideras, reduceras till MR =mr och således M:m::r:R. $. 10. Att Jåmnvigts-Lagen för Mechaniska Momenterna äfven innebegriper under sig, såsom en särskild hån- delse eller Corollarium, Jämnvigts- Lagen för de Sta- tiska, kan också på följande sått tydligen i inses, Då -nåmligen i Formeln för de förra 7 =v, och såleds MvRBR=mvr, så år ju allud Mv:mv::M:m::r:R; hastigheten vy må antagas aldrig så stor, eller al. drig så liten, Om den nu förestålles vara, som man såger oåndeligt liten; så blifva ock Rörelse- storheterna Mv och mv oåndeligen små, det vill så mycket såga som, de blifva slutligen för ett ögonblick blott tryckande tyngder. Och om dy- lika oåndeligen små anstötningar tånkas ouphårli- gen förnyade; så utgöra de fortfarande jämna tryck- ningar emot Håfstången, det år, . Vigter, hvilka hålla jJåmnvigt emot "hvarandra, når M:m::y:R, En hel annan sak vore det, om kropparnas Massor ZZ och m, hvardera vårderad efter sin Vis Inertie , voro de samma, men Tyngdens Vis acce- leratrix 2 G iK (Fig. 9) olika med den motsva. 183 rande 2g i LL. Likheten emellan Statiska Momen= ferna skulle då fordra, att M.2Gdt.R=m.2gdti.r, och således M:2G dt:m.2gdt:: M.2G:m.2g::r? R. Men emedan 2G och 2g, såsom olika storbe- ter, icke hår kunna bortdivideras, blir hår aldrig W:im::riR, f: NA : Om vi, med åsidosåttande af Tyngdskraften, återgå till det allmånna förhållandet för jåmnvigt :n emellan tvånne Rörelse storheter. som verka på en Håfsiång, nåmligen MV imv::r: BR, och antage, att hastigheterna åro Directe, som afstånden; så år MPV :mv::MR:mvr::r:R, och MR? =mr?, så att Producten af den ena kroppens Massa med Qvadra- ten af afständet ifran Hypomochlion, bör vara lika stor med den motsvarande Producten för den andra. En sådan Product för en Partikel af en kropp, som rullar omkring en Axel, år kård under namn af den Partikelns Tröghets-Moment (Momentwn Iner- tig) i anseende till samma Axel; och Summan af alla Partiklarnas så beråknade Momenter utgör Trög- hets-Momentet för hela den kroppen i lika afseende. Låt, nåmligen kropparna JM och m, (Fig. 9), hvilkas Volumer må vara för obetydliga för att behöfva tagas i betraktande, vara fåstade vid ån- darna K och L af den oböjeliga och tyngdlösa Li- neen ÄL, som af hvad orsak som hålst år sait i rörelse omkring punkten O; så år klart, att V:v:: Kk: Ll::KO:OL::R:r, och följakteligen MRR mer :i: MV ?:mv?::MVR:mvr. Om nu MRR= mrr, så blir så väl MV ?=mv?, som ock MV R =mvr; af hvilka den sista ZEquation inståmmer alldeles med den ofvanföre bevista Jäåmnvigts-Lagen för Mechoniska Momenterna: så att om KL låge stilla, och kropparna anföllo henne med hastighe- 184 terna 7 och v (som R till ry, så att de motver. kade hvarandra; så skulle de jämnt up håmma hvarandras rörelse, och KL förblifva i hvila. I nårvarande hbåndelse återigen stöta de icke emot KL, relatift till hvilken de åro i hvita; men i dess siålle år KL sjelf i den rörelse tillika med : kropparna, att samma jåmniukhet MY R=mvr åger rum, Derföre om de åfven nu, i stållet för att följas åt, kommo i det låge, att de verkade emot hvarandra, så alt t. ex. den ena stråfvade efter att fortfara i bågen Äx och den andra i Las så skulle de också nu bringa hvarandra i hvila. I alla fall hafva de bågge lika stor kraft, att bibe- hälla stången KL vid sin erhållna vinkel-hastig- bet (Velocitas Angularis ); så att om hon under sin Rotation möter ett binder P, som alldeles håmmar hennes rörelse; så trycker hon emot P med lika styrka, når JM år allena, som når m vore allena, så snart nåmligen MR R=mr7r; och når de bågge bjelpas åt, blir således deras samfållta tryckning dubbel emot den ensamma. SITA Af det föregående följer, att om Tyngdens Vis ÅAcceleratrix vore på det såttet olika för tvånne Vigter M och m på en Håfstång, att den förhölle sig som afstånden, så att 2G:2g::Rir; så för- vandlar sig den allmånna Proportion för järmnvig- ten MV :mv::v:R uti M:2 Gdt:m. 2gdt::r:R, eller MR :mr::iv:R, hvaraf MR? =mr?; så att i en sådan håndelse skulle Statiska Momenterna och Tröghets-Momenterna vara ett och det samma. | ji 13. Men i stållet för det i föregående Paragra- pher förda bevisnings-sått, låtom Oss nu till slut un: 185 dersöka, huruvida Newtons Method att bevisa T'heorien af Statiska Momenterna må kunna anvån: das på de Mechaniska, med förbehåll likyvål, att grunden till de sitnärada utgöres ändå af samma Pizxmisser ungefärl: gen ur föran om fasta krop= pars sammansiötningar, som ofvanföre till samma åndamål blifvit ny ttjade. Förestållom Oss derföre, att en kropp, hvars Massa år JM (Fig. 10) och hastigheten VV, stöter i K vinkelrått emot åndan af Håfstångs-armen KO=R i samma Ögonblick, som 22 med hastigheten v stös. ter i ÅL vinkelrått emot åndan L af avdka armen OL=r. Det frågas, hvad förhållande MV bör hafva till mv, på det att den ena kroppens stöt må, medelst Håfsiängen, hålla jåämnvigt emot den andras. Låt till den åndån med den större armen OL beskrifvas en Cirkel, som nödvåndigt skall skåra lineen MK i tvånne punkter, af hvilka den ena må vara D. Sammanbind OD, och på KD ut- iragen låt DA utmårka Rörelse-storheten MY, eiler, om hålre så behagas, hela den tryckning, som MM hinner göra emot ett motstående hinder, innan MY genom dess motstånd blifvit fullkomligen till intet gjord; - och uplös DÅ i sidokrafterna DE och DC, som Figuren visar; i hvilken man för öfrigt antager, att sjelfva Håfstången, eller hvilken Linea som beviset hålst behöfver, kan antagas sotm full- komligen hård och oböjelig, samt utan all både Massa och tyngd. Antingen nu IM antages ståta directe emot K, eller hvad punkt som hålst såsom P eller D på oböjeliga Lineen JID, i hvilka man kan förestålla 186 gig små Planer FG eller HN, som vinkelrått emot- taga stöten; så är klart, att dess förmåga att vrida åstad Håfstången KOL eller bjulet DL, år i alla dessa tre håndelser den samma, Låt därföre sjelfva såren antagas ske i Ds; så år OETEXOKR :: OD:: OK ::bBD: DC och säledet ADYXOK MIXOR, få É Men nu år AE OD= OK: och kraften DC, som år det samma som en Rörelse-storhet R ; z M.7.— verkar vinkelrätt emot OD, åfven som mv | L verkar vinkelrått emot OL: derföre, på det dessa motsatta krafter skola kunna hålla jåmnvigt emot hvarandra, måste de vara lika stora, det år JM. v= =2mv, och således MV :mv::r:R, - NN. dA. I nu anförda bevis år antaget för gifvet, att en kropps Rörelse-storhet, eller dess förmåga att ån- dra ea annan kropps Rörels e-storhet, kan såsom en ”Diagonalskraft DA uplösas i tvånne sådana sido- krafier som DE och DC. Men hårom åro icke Mathematici ense. Nå. gre påstå nåmliigen, att Parallelogrammum Virium endast kan låmpas på blotta Tryckningar (Pressio- ses) och ar verkningar ; men alldeles icke ull Rörekre-storheter och deras verkningar. Att uprepa allt hvad i denna fråga kan så- gas mot och med, vore hår för vidlyfigt. Men säsom en hufvudsaklig Premiss till dess granskande bår ihogkommas, att kroppars verkan på hvaran- dra under stöten måtes genom Summan eller Inte 187 gralen af en oåndelig mångd stora, men Sgonblick- liga tryckningar. Nu kan ju hvar och en sådan Pressio Momentanea tänkas sårskildt vara uplöst i sina sidotryckningar; hvarföre skall då icke Resul- tatet af alla de förra också kunna tånkas BIE i sina sido-Resultater? Imedlertid vill jag icke påstå, att det sist an- förda beviset år fullkomligen så bindande, som det förut anförda, hvaråst krafternas Parallelogramm icke behöfs, Och torde ånnu flera kunna uptån- kas; men troligen komma de alla att ursprungligen grunda sig på Låran om kroppars lika stora ver- kan och motverkan vid deras sammanstötningar, 188 NÅGRA Theoretiska Undersökningar. rörande Högdmätning med tillhjeip af Barometern; af 2 NATH. GERH. ar SCHULTEN, > & Adjunct vid Keiserl. Acad. i Åbo. Sedan LAPLACE uti 4ide Tomen af sin Traité de Mecanique Celeste (Paris 1805) så u:mårkt bes arbetat theoriea om högdmåtning med Barometern, genom anbringande af nåstan alla möjliga corre- ctioner, som på resultaterne kunna hafva inflytan- e + de, har man allmänt, cch det med skål, ansett - - e $i 47 - denna theori så nåra bragt till fullkomlighet, att dervid föga af betydenhet kunde vara att tillågga. Det kan likvål icke nekas, och år af samme store Författare sjelf medgifvet, att en viss punkt af i frågavarande åmne, nemligen vattengasens i luften inflytande, uti nyssnåmnde formel ånnu saknar be- hörig utredning, eburu dess betraktande i densam- ma visserligen ej år aldeles uraktlåtet. Denna cor- rections intagande, till compietierande af theorien, har derföre med råtta ådragit sig uppmårksamhet af nyare physico-mathematic:, och det så mycket mera, som det ej synts osannolikt, att densamma vid högre sommartemperaturer kunde blifva af större 189 större inflytande ån de vanliga förbåttringarne för "tyngdens variationer, ja tillåfventyrs någon gång betydligare ån sjelfva correction för qvicksilfrets utvidgning i Barometern. ”Emigt det jag vet, hafva likvål ganska få Författare , och. det visser- ligen med nog korthet, hitintills behandlat föreva- rande åmne; hvarföre dess upptagande ifrån börs jan ånnu icke lårer vara för sakens vidare fram- steg aldeles likgiltigt. AÅnnu en annan omståndig- het, åtminstone för större höjden af inflytelse, sy nes mig förtjena en nårmare uppmårksamhet i den theoretiska behandlingen af detta åmne; jag menar aberrationen af vårmens verkliga aftagningslag uppåt i observations-momentet, ifrån den vanliga hypo= thesen, som åfven ligget till grund uti Laplaciska formeln, att detta aftagande sker i arithmetisk pro- gression; en aberration, hvilken, då den i det hela verkeligen år sannolik, till sin verkan på resulta- terne ej år ovärdig en nogare undersökning, åt- minstone vid nårvarande tidepunkt, då vi hunnit till en så såker kånnedom af luftens råtta utvidga ningslag af vårmet. Utan tvifvel bör det medgifs vas, att, så långe fråga år att beråkna samtidiga Barometet- och Thermometer-observationer endast uti tvenne punkter af verticalen, den ofvannåmnda vanliga hypothesen för vårmens aftagande, såsom af alla den naturligaste, af ingen annan bör ut- trångas, hvarföre den åfven med mycket skål i bypsometriiska formler hitintills varit antagen: men, en annän sak år det, om man, vid vigtigatre högdbeståmningar; vill besvåra sig med ånnu en tredje Barometer- och Thermometer- observation emellan sjelfva hufvudpunkterne, hvarigenom" en ny beståmning i vårme-aftagnings-functionen kan erhållas. Då bör denna function visserligen an 13 190 ses innehållande ånda till tre constanter, och buf- vudresultatet bör bårigenom blifva exactare, ån ef- ter den vanliga enkla bypothesen, i fall den i det föregående nåmuda aberration verkeligen å åger frun. Då Jag ej påminner mig hos någon Författare , som skrifvit öfver närvarande åmne, hafva sett den term i allmånna formeln utvecklad , hvilken ' uppkommer genom nyss anförde åsigt, och vissert- ligen i flere afseenden kan vara af nytta, skall denna punkt af theorien, utom de i det föreoå- ende vidrårda åmne föga allmänna Hygrometers correctionerne, utgöra hufvudsakliga föremålet för min uppmårksamhet i nårvarande afkandling, som jag till Kongl, Academiens skonsamma bedömman- de Ödmjukast får öfverlåta. Emedan ämnets upptagande ifrån dess: första grunder ej kan undvikas, låt, vid verticala höj- den x öfver understa observations-punkten, lufters tåthet vara = D, Barometerhöjden, reducerad till temperaturen 9 (der gradtalet 3, liksom alla öf-- riga hår förekommande temperawurer, råknas ifrån vattnets fryspunkt långs en gifven rått construerad gvicksilfver - fins mneter) = P, vattengasens sår- skildta Barocmeterhöjd = 7, och luftens tempera= tur =G. De fyra qvantteterne x,'P, T,,G måg vid understa observations- punkten, öra till ov Pt, gZ, vid. den öfversta punkten till A', pF, gt samt, vid den i det föregående omtalta medetsialiv ; till kl, pel, 1, gt. Antag vidare qvicksilfrets täthet vid J0=A, tåtheten af fullkomligt torr luft vid temperaturen y och Barometer-höjden zr (hvars qvick- silfver må ha vårmen 3, och solliciteras af accele= rations-kraften 9) = d, förhållandet emellan luf- tens och vatterigasens tåtbet (vid samma tryckning och temperatur) — 1:4, samt luftens och vatlensad sens sanna utvidgning i afseende på volumen för 4? nd k "I91 på Thermometern, = m (då, efter vanfigheten, dessa gasers massa och tryckning anses constan- ta, samt totala volumen vid cc? antages = 1). Sitte vi vidare tyngdens arcelerations-kraft, sådan den af centrifvgalkraften år modifierad, vid un- dersta observations -punkten = f, samt afståndet emellan denna punkt och jordens medelpunkt =a, så blir , utan mårkligt fel, tyngdkraften vid verticala af höjden x öfver understa station = — + a > Följakteligen, enligt bekanta lagar för -flytane de Kroppars jåmvigt: SKEN Ir P SE Nk (ax)? i (am) A. (la + x)d P2 (04) PÅdx) (a+x DA Men, enligt luftens och vattengasens kånda - physiska förhållanden, hafve vi equation: da2f.(1 + my). (P-rT) = 70-(a+x) 2 (1-+mG) der, för korthetens skuld, 1—4q=17. Eliminera D' emellan (1) och (2), så erhålles: sö (2) = -— (2). : ) r—7r. — JdX dl 1-H21y) ( ES AV dP 2dx STARR OT SR An Tan a TT (8 MANGE DO (a-+x)(1-FmGV PP a+tx () en &X&quation, hvars. integration först bör företagas R od FT . . -. . q sedan, för G och E: blifvit insatta de functioner af x, som svara emot de antagne hypotheser för våre. mens och fugtighetens aftagande emellan begge huf- vudstationerne, I närvarande fall, då vi antage ob- "servationer vara anstållde i trenne särskilda punkter af verticalen, år det vål naturligast att ponera: 192 ; ep | j G=a, Fb, xt? pot Tba FÅS hvarigenom således i förvandlas till: = my) (1—2(a; Fbax-+e ,xX?))dx AP "(a+x)? (1täla, Fbyxte,x?) åP — 2dx nå TER P : a+tx o lg 0 . . b' Vv oj, SOC BR 'ö 0705 1B 4 4 der constanterne Ar» bas £7 Och 03, bag ca, Med tilibjelp af xquationerne: Bg =A,,» g =a, tb He h?, g =a+b,h"+e ht”, och å =044 3» =a, tb) -+e,k?, ”"” i Sd +tbak”+esh”?, till sina vården anses sålunda determinerade a,=5> d sj gp ka EO h-CH —Ah") (8 —g)h"—(g"—g)k bh fy Ir IA > OC Bh LÅ (hk —Lk") É Kom SE a t t :h LÅ & ENSE ÄG ae (5-5)-($- sl. ga TM PR 2 h ar SR (ER t Ne FEN I Basta BA UNB Dn hh Ch Nr - 1938 Coéfficienterne « och 4, som vi uti dessa ut- tryck med flit låta vara obeståmda , åro hår i sjelfva verketas& 1, men böra, i de enkla hypotheserne: ig Gz=a, +b,x, gratlt anses = 0. Det återstående af calculen, som nu består uti att integrera den nog complicerade (4) emel- lan grånsorne x=0, P=p och x= k, P=p, samt derefter utveckla 4 uti series efher dignitsterne af LE de små qvantiteterne mm, — > och >, skulle a visserligen leda till råkningar af den vidlöftighet, att de ned största svårighet kunde verkställas, så framt operationen i fullkomlig allmånhet, eller en- ligt den method som vid första påseendet erbjuder sig, skulle företagas; men lyckligtvis kan det slut- liga resultatet, med bibehållande af all dess accu- Fatesse, ojämförligt låttare på följande sått erhållas. Låt i allmånhet (4) förestållas med: Et Eg dP . F MR, — a ST ST IN) Rix, PER = 0, a Åx i p och dess fullständiga integral med: bb. É AG kH, x,P 1=0C:; J så blir följakteligen den förnåmsta an hår att reducera 2quation: SI a F Mm, —, SRA TA op )= | peppa Fa ON Te K.7 Jao, PPP a” till formen: = AT BRAT PERS FREA Ro; LD AN RT ) 194 ve tor der 4, B, C &c. åro oberoende af &, m, —, == Pp Pp Härd j SA ER 4 och — > Men; betrakte vi nogare dessa sex cocffi. å cienter 4... F, hvars bestämmande utgör vårt huf- vud-åndamål (så vida de termer, som innehålla SN ie RN ba 2, —,—, — sins emellan multiplicerade, såsom p pra mycket små, eller i allmånhet af samma grad med observationernes och byporhesernes fel, redan ifrån. början kunna uraktlåtas), så 10ses lä efter i”! AE FARA GE Mare på intet vis åro af hvarandra berocms PPI de, att de eukla differential &equationerne: KN aa j F((m,0,0,0,0, 7, x,P, )=0 | åP Flo 0, 5 0, MSRP rk) FR åP” Fl. 050,0, äl k Sö En Pp dx : Fo 0,0 50, Hy P såsom gifvande hvar en för sig en utaf equar tionerne: p4d Bu Ale ESÄTE ke. ; ” h=A+ NN +&c. 3 19$ k=A+ gl +8ec. 9 Pp k=AA+F + ec.» a måste tillsammans vara tillråckliga till beståmman- de at de sex qvantiteter vi söka. Såsom nu hvar och en för sig af 2equationerne (5) i alla afseen- oden år handterligare ån den allmånna (4), synes Jått fördelen af nu anförde method, som ock år den vi i gjelfva verket följt vid determination af A..F, och hvarigenom, utan sårdeles möda, följande allmånna vårde på hk NA FE r.(£).4 etm(EE ; a La t SU 2A70 Pil +) ta 2 CON «> (6)4 gaf hvarvid :' SRDA EE. Å ägg AO rp (2 L()-(8-8)-H8-) = (ÄR RER fen an CS äB. ÄN EN I A7eQ LZ fan VN Fr ÄN SB3=B— 2 By öv RON &G RA (NR JR 6K'. Eg dl 3 GG — 4") Tecknet L utmårker vanliga BrigGGska Loga- | rithmer , och e = Hyp. Log. 102 2,30258 &c. Hvad coéfficienterne « och B angår, som hår i 196 | sjelfva verket åro = 1, så utvisar deras nårvarande obeståmda utseende huru som de vidlöftigaste termer- ne i formeln allenast uppkomma genom observa-" - tions anstållande vid dem förutnåmnda mellansta- tion: dock synas dessa termer likvål i det bela ej derföre böra förkastas, då formeln genom deras in« tagande onekeligen år accuratare, Ett par små transformationer äro nådvåndiga, att bereda formeln (6) för practiska tillämpningar. Att neml. först något nogare determinera Be, antag "understa observations-punkteas latitud =A och ver« ticala höjd öfver hafsytan = &, jordens tyngdkraft under latituden A, och vid Höjden 4, öfver hafs- yfan =, samt secundpendlarnes långder vid polen och AE (vid hafsytan och i lufttomt rum) = IK och E : då vi således genast fåz a? E-+(IEE). Sin Å? ; (a-bär) "E+€0LE). Bia" =) HERE HE =(— FE FRPRRR AK ens 227). (1 4 Typ osa Den andra anmärkningen, som hår ej mindra förtjenar anföras, betråffar de observerade Barome- terhöjdernes reduction till de i formeln förekomman- de vården p, 7. pp: en reduction, som Barometera . skalornes, och i synnerhet qvicksilfrets, föråndrin, dringar af vårmet göra nådvåndig, «Låt således b., b', Bb” vara de directe observerade," och endast för edpillanjäens VÖNGS (då ej Sipkon-Barometrar nyttjas) corrigerade, Barometerhöjderne vid de tre era s, £, 5" Barometrarnes temperaturer respective; 4, &', 4”, de temperaturer för hvar och en af Baromettarne, vid hvilka deras skålor sins enl Öfverensståmma ; I, I', I” skalornas lineåra kn 5 197 utvidgningar för 1", då deras långder vid vattnets fryspunkt antagas = 1; samt åndteligen v qvicksilf- fets sanna volume.utvidgnivg för 19, då volumen vid o? såttes = 1; - Man erhåller då utan svårighet é bl(1-HlrG +vIY ; ås Le -F/0)01 +vs) : M Nä (+ -+tvI) ” (tHNG+v5) p VFF) rp ET (1-+NGa+vs”) SA och altså: Fra ET (Er AASE Er NA Li bal” FRIN MN. of Ng a 2(8)=e Ca SA ER 0; . g)+&. 7) Det återstår endast att i hufvudformeln (6) uttryc- r . a | TT ka alla constanta qvantiteter såsom vr, ul, &C.y med deras motsvarande numervården, enligt hit intills - anstållda tillförliteligaste experimenter; så att inga andra ån de af observations=omståndighe- , i” 2 terne directe beroende b, b', b', s, s', 5”, B:s $, t', t”, .h och A måtte förblifva odeterminerade mem oo +) Då luftens tryckning, temperatur och vattenhalt äro oupp= hörliga variationer underkastade, borde rätteligen alla quanti- BERErE NR BB a Sa EL Er BR 2 tr 1 ett DCh samma tidsmomenht determineras; hvilket Hkväl svårligen lärer sig göra, Det häraf uppkommande fel kan likväl täm- meligen afhjelpas, oin vi ponera, att, vid understa station, Uti tidsmomenterne T', och FT,, observeras 6,, Sia Er. ba och ö,. sa, Z2> 24; vid mellanstation, uti momenterne TREA och En observeras br RA FÅ NA och b."", a Fal Zz,” ; och ändteligen, vid öfversta station, i momentet 7”, ob- serveras &', sf g' tt: samt sedan hvar och en utaf de sökta b, 5,8, t, B”, sS”, gt, it (som äga rum uti momentet I”) antages af formen A-FBT'. Ty härigenom erhållas lätt AT [0 T,—b, T$ TB:=b,)T”, SAR 1 TN Titls2—5r)T” MBE at EA ks or RA &c., hvilkajvärden, jämte de directe observerade &, s', g', $', i calculen böra nyttjas. å 198 ; Hvad således, framföre alt, sjelfva formelns coöf- ; AT ; a ficient (255) vidkommer, som hos Auctorerne på flere olika sått blifvit beståmd, så synes dens ' samma hår ej vara någon slags tvetydighet under kastad: Enligt de poggrannaste försök öfver qvick- silfrets och torra atmos pheriska luftens relativa tåte het, anstållda ej mycket långesedan af de Franska physici och ARAGO, år det nemligen af. gjordt, att, då man antager: Nr ”;k,==0, O=0,H=0", 76, Y=0 befinnes: Elda: hvarigenom således erhålles är 16,5. I afseende på vattengasens tåthet följe vi GAY- Fp nyaste försök , som tyckas vara de pålitli- gaste, och gifva q=33; hvaraf alltsår=1 —q=. Hvad åter luftens och qvicksilfrets otvidguin: gar af vårmet betråffar, bör det framföre alt mår- kas, att vi i det följande altid ha afseende på en Centesimal- Thermometer, hvars kokpunkt år bes ståmd för normal-tryckningen o7,76 (då qvick ksilf: rels i Barometern Jen RI föga skiljer sig ifrån medelvårdet -F ro?, C.). Vi hafva då, fer flere noggranna försök af GAY-Lussac, | mM==0,00375 3 d , och, enligt LAvoistrer och LAPLACE, Pi se Nara As hvilka vården numera nåstan allmänt af physici åro antagne; Om qvantiteterne I, !', 1” kan i all månhet ingenting FÖRR sa vida Barometer« skalor af flere olika slags åmnen plåga fora 199 hvarföre de håraf beroende termer uti allminna formeln åfven kunna utelemnas, Nyttjas hikvål blott en enda Barometer med läng messingsskala, som ofta sker, så kan det mårkas, att 0=6'=0", och I=!' =1"=0,00001878. | ; II—z:2 i Qvantiteten — erhålles båst genom den | I+e årdeb bekanta equation : I[-—e . — —=0,00805—2e2-> E€ der e utmårker jordmeridtanens ellipticitet. Då flere skål tyckas föranleda antagande af & = 313 når got nåra , följer håraf genast: I—e H—-:e g ö,00805—0e — — —0,002078. öd RE 0,00805-- 2-2 g Sluteligen mårkes, att storheten a utan fel kan antagas vara RN till en cirkel, hvars peripheri är 400000007; ; hvarafufåsa | e=6306198”. Insått Hu de transformerade vården Zz Pp, Pp jamte alla nyss anförda numervården, uti expression (6), så erhålles, med försummande af alla termer ! Hr b ' Ya af andra ordningen, RE Se Veg ; F, SCC [AM åro sinsemellan FIER detta sluteliga vårde på 4, uttryckt i Franska metres (i hvilket mått höjden öfver hafsytan ; åfven -anses exprimerad): h=1831655. ue ;)—ö000080s—2)). (1--0,0000003 144).(1-F0,002678.Cos 2 As "200 EL He 3 É ” (1+0,001875-(g+g' +1r00(24-) -- 8) i p 3 0,002499-C14 1.151. Z.(5))3 b =18302,3 IL(7)—200008(s—r)). (1-+0,0000003144).(1-H0, NE 2 2 AJ (1+9,00187032. (8 tg +r100] + +K+, BACIE erlagt ITNE (7 hvarest termer K, som Läge da 4 ÅR och fugtighetens aberrationer ifrån uniforma aftagnings- lagen, och hvilken, såsom vi sett, försvinner, då aftagandet verkeligen sker i arithmetisk progres-' sion, till sitt vårde determineras af equationernes. hk '=18362,3. 3 SG 5)—0,00008 (5 20 (1-+0,000009314h).(1 + 0;002678, Cos 2 A). (1+0,00187032 (gtr soo($ +) +) 4 CR 18316.52(-) Pesrv vn sam fö sann | | (e-g+i00(-7 D) j [orsnssup (ee og 7 SD / / : 201 ( De uti formeln (7) förekommande storheterne 2, t', t”, elier vattengasens tensioner vid de tre observations. punkterne, böra tätteligen, genom hy- grometriska rön, för hvarje sårskildt fall determine- ras, Visserligen bör det medgifvas, att oss ännu felas ett på en gång beqvåmt och noggrannt för: farande, att håruiinnan uppfylla theoriens fordrin« gar, så vida de vanliga så kallade Hygrometrar, som bero af fugtighetens yerkan' på en organisk kropp, af afdunstnings-kölden, o. s. v., onekeligen åro högst osåkra instrumenhter, och deremot DaL- TONsS bekanta procedure, som stöder sig på såkrare grunder, utan tvifvel år för vidlöfiig och besvår- lig, att ofta på resor kunna företagas. Då mån emedlertid ej bör misströsta, att någon gång på ett eller annat sått. kunna afbjelpa DALTONska me- thodens svårigheter i utförandet (hvartill redan en god början tyckes vara gjord af Herr BERZELIUS och SOLDNER, den förre uti Afhandliagar i Fysik, €e. 2 Delen p. 35, den sednare i Gilberts Aznalev B, 32, p. 219). hvilken method i det hela synes böra föredragas framföre alla öfriga, så kan inan hoppas att få se deaf fugtigheten beroende termer, som för öfrigt så enkelt ingå uti vår formel, fram. deles ganska brukbara; hvarföre de samma i det afseendet ingalunda böra anses öfverflödiga, Men, vare åfven hårmed huru det vill, så göra dessa "termer åfven för nårvarande, och utan afseende på: möjligheten af hygrometriska förfaranden oss så myc- ket gagn, att deras theoretiska deduction aldeles icke bordt försummas: de itjena nemligen mycket vål till besvarande af de rvenne våsenteliga frå- gorne, huru fugtighetens inflytelse båst bör intagas. 1 råkningen, når intet direct hygrometriskt förfas : rande vid högdbeståmningar blifvit nyttjadt, samt huruvida ett sådant förfarande vid dessa beståmnin- gar verkeligen bör anses af nödvåndighet. AF app 202 ; Ö Hvad första frågan angår, hvars noggranna utredande år så mycket nådigare, som ganska många barometriska höjdmåtvingar hådaneftier liksom hit- tills, torde förråttas utan undersökning af luftens fvgtighet i observations-momentet, så synes bruket af de ohanåmnda hyprometriska termerne hår gan- ska naturligt framstålia sig, ehuruvål, enligt hvad jag vet, ånnu ingen Författare i nårvarande af- seende lårer anvåndt dem, motsvarande temperaturerne gZ, gZ, g' hörande maxima, hvilka genom de be- kanta DALTONska försöken åro fullkomligen deter- minerade. Vi skole f5'rakteligen i det följande anse vatten:sasens elasticiserer vid dc tre stationerne, dä de ej directe blifvit obcerverade, såsom exprimerade genom haifva vårdet på följande formel, som tåm= meligen nåra uttrycker de DALTONska försöken: de om,36. 104: (190-T34-B.(100-1)? +€.(100-7T)23 Si. hvarest j A= 0,01537270, B=-— 0.0520673199, CE + 0,02000003374, och sl nemlicen utmärker vat- tengasens Sldsteik in maximo för temperaturen], uttryckt med en Barometerhöjd i Franska metres (der qvicksil frets temperatur och tyngdkraften, som hår ej äro specificerace, icke heller så noga behöfva vara det, då inflytandet" af deras variationer hår faller inom felen af de försök , hvarpå formeln är & 203 'erundad) 7). Såsom likvål denna formel vore myg- ket för vidlöftig, att i hvarje sårskiidt fall tillgå, år det tjenligt att deröfver hafva:en liten tabell ut- råknad för de i luften vanliga temperaturer, hvar- ågenom" vår method att corrigera fugtighetens ina flytande blir ganska lätt applicerad. En sådan ta. - bell förekommer i det följande. Det oaktadt kan det vål ej nekas, att nårsvarande sått att intaga lof. tens medelfustighert år mindre vigt i råkningen, ån det, som. anvåndes i Laplaciska formeln, der luftens utvidgnings-index ifrån c,00375 evdast öre andras: till o,004: men, då den nu anförda merho- den, såsom stödjande sig på strånga theoretiska runder, visserligen tyckes vara noggrannare, så lårer calculens något-större långd hårigenom kunna anses ersatt Ät), Låtom oss nu något nårmare undersöka be. skafferheten af de tvenne termer i formeln (7), som hår i synnerbet böra fåsta vår uppmårksamhet ; jag menar den af fugtigheten beroende: o,187032. N t i | e a (i+5) samt den af vårmens och fogtighetens of. vännåämnda aberrationer uppkommande :0,00187032. . K. Hvad den förra vidkommer, hvars betraktande vid sårskilda temperaturer båst upplyser huruvida verkeliga hygrometriska rön hår åro nödvändiga, 4) Se: Trairé de Physique 'Fxpérimentale er Marhémarique, par J. B- Bior, Paris 1816, T. 1, p, 277: ip Emot probabiliteren af den här förekommande besiämning af uftens medelfugtiohet, bör ej invändas, att locala omständig. heter, samt väderlekens förhållanden under särskilda tider på samma ställe, ibland tyck 3; göra denna bestämning sannolikt för stor, och ibland för liten. Just dessa olika oviständivhe- ter; som alla åro lika möjliga, kunna vid en fullkomligt allmän determination af medelfugtigheren, ej anrar' än !c a «0 till den” method vi föreslagir. Detta hindrar ikväll icke, art ; man i några speciella fall) då rtilltörliteliga kännemårken, gifva vid handen arr medeltugrtigheren i dea allmänna meniaden vore för stor eller för liten, någor kunde modifiera dess värde. 204 så inses lått, att dess inflytande på calculens resul: tat, uttryckt uti delar af höjden FE, temmeligen noga exprimeras genom ER on82032( + +7) 1—+Ho. 00187032. (gt) Till denna expressions undersökande, antag ; Fr | den speciella håndelsen; att 7= 78 =g', som åget tum når & år mycket liten, men kan anses till= råcklig till nårvarande frågas utredande (ty, om åf- yen, för större vården af K', quantiteten skulle - LJ : ; > ö få < t C något förminskas i PR ferE med Fa så aftager äfven på samma gång g i jämförelse med g); och äntag ånnu vidare b så stor som möjligt, ellet 07,76, hvarigenom verkan af nårvarande corre- ction naturligtvis förminskas. Den anförda stot- heten förvandlas derigenom till: 0,49219? ädre 240648” 100—, 100—g)”-HC100-g)? RR A(100-8g)+B(100-g)”-+HC100-g)$ Sn 000374064g ? då neml. £ åntages vara hålften af det emot g sva- rande maximum, af höjden; försummas vid. accuråta beråkningar aldrig. I sammanhang med det nu anförda; tofde ej vara ur vågen att något vidröra den reduction till medelfugtighet, som i den-allmånt nyttjade Lapla- ciska formeln förekommer, Då, såsom bekant år, uti denna formel, quantiteten 0,001875.(g+g') förvandlas till '0,002.(g-+g), i anseende till fug- tighetens inflytande, så inses, ätt NG 0,000125(g+g) | 1-+0,001875(g+g')'” hår år verkan af denna correction uti delar af. höj- den. Ponera, såsom i det föregående; g=g', så erhålles: ' | + 0,00025g q 1+0j00375g én expression, som ger de speciella fesöltaterne: OS 0 10, '0v 10, 205: 30, Hog ; I kn I I I I : 185” 385. - AI 215 148 115 14 206 hvilka, jämförda med de på €< nyligen. uppgifna, utvisa, att, för temperaturer öfver 09, år den La: placiska correctionen i det hela tjenlig: men, för temperaturer. under o, bör den med råtta ej an- våndas. Sedan fugtighetens verkan på föregående sått. någorlunda blifvit beståmd, återstår att betrakta den omnåmnda termen o,00187032K. Till kån- nedom af dess vwverkeliga betydelse; : observera b vi, att 18316,5.L =): såsom aldrig skiljande sig mycket ifrån AR hk, hår utan synnerligt fel kan antagas = Hk; hvarigenom vi få: (meets) Coe) ; TT fn ke dr Kd KAN RE r ko (8-8 8-8” BANA ED. SE (Gr K= ne Såsom det nu lått synes, att ——,-—— ET SR h” far Äd E och —— >» => Hr utmårka de högder , uppå hills b bb" pb " py É g och Si med medelförånderlighet, förminskas med jåmt en enhet, emellan understa punkten och mel- lanstation, samt medlersta och öfversta observations- punkterne, så benåmnom dessa fyra qvantiteter med zy» 22 OCh ur s jua respective; då vi alltså hafva: k 6 I I INN: K=— ( ——— FH100(———) I; 3 Nz2 en 4 köl 2) 207 Lä å genom hvilken form råtta meningen af aberrations= qvantiteten K år fullkomligt gifven, så vida vi se, huru enkelt den beror af £,> x, och ur» U2> ge nom hvars olikhet sins emellan denna storhet just åger sin första existents. Det första resultatet vi håraf drage, och som följer af tecknet för K, år, fatt om vårmen och fugtigheten, 1 observations- momentet, aftaga hastigare omkring öfversta station än omkring den understa, så ge de vanliga hyp- sometriska formler, der aftagandet anses uniformt, höjderne mindre än dé åro; men, sker aftagandet tvert- om långsammire uppe ån nere, så gifva de vanliga formlerne höjderne större ån de böra vara. Hvad för ökigt sjelfva beskaffenheten af i fråga varande correction betråffar, så synes, att dess inflytande, i delar utaf höjden, uttryckes genom bråket. MI ra LR ; I I 0,00187032.—.( — —— -L 100 ———)) . 3 GG Xr & 3 é d ? 1-+0,00187032.(£-+£) | hvars vårde i stark proportion ökas med höjden k'. j I I : é Vore t.ex.g +g=0,—-—— =0, hk 40007, 2,= ; - FÖ ÄN : 2007, xa=1207, hvilka vården 1 något specielt fall visserligen. tofde kunna åga rum; så förvand- Jas det arförda uttrycket till i 120” hvilket sårskildta exempel redan såtter oss i stånd att dömma , det den oftanåmnda termen K, då höj- derne åro något större, och noggranhet fordras, icke bör försummas, eller att man i:det fallet, om möj- ligt år, ej bör uraktlåta samtidiga observationer uti 3:ne sårskilda punkter af verticalen, .” CY .-208 Fill slut skole vi meddela följande små Te " beller, som icke litet låtta. accurata btråkningen af hufyudformelna (7), och åro lika lått applicerade, antingen hygrometer-observationer i sjelfva verket blifvit förråttade, eller icke, Tab. KJ TN —25 4:24313 =20 RN Nä ee SN rn :6,—1014-25573 —I9 13 — 3$14-25983 o 25 0j4-25393 3 33 514-26797 10 47 1014.27198 15 64 15|4-27594 20 87. 20 427988 | 25 1135 2514- -28377! 301 7 153 3014-287641 335 202 3514.29147| 401, 203 4014-29326] 435| 1344 4514-29902 DI KT 3014-30275 föra pen 2 Ba | 65 431375 RR SN vå 17 —39/4-19354 2512.32094 —7314-19329 80l4-32148 .|—70l4-20299 Ssl422800 F56514-20703 90]4-33149 —60j4.21223 =E 5 935 ,+-33496 20 4-21678 202100 100 14.33839 35 lar 88.2] Tab. IL —40 4.23016 87-4' LZ B3 —3314.23453] 86 1—30]4.23883 85.01 kl 116 Betydelsen af hvar och en utaf dem (uti hvil- ka, till interpolations låttande , differencerne för hvarje enhet af argumenterne åro införde) inses af Xquationerne: : a: =8=8B') mtetdtiolg ty) tätnsLG), &3=A ooh ”)s fETo000= 100007'= 209 =10000.5 P, Ba=L. É 8362, GS +0 ,00187032( g+g' +roo(>+ SJK 5. LC) fB3=100000.L.(1+0,002678.Cos.2 A)> Ba=100090.L.(1--0,0000003 144). : Deras bruk år utan vidare upplysning tydligt af följande arbitrairt valda exempel, der calculen'i all sin vidd år utförd. b=07,74, b=0,49, b=0m5585 S=21L?; £=0" vr sS=11";0: Z=19$4 g=19 19 g'=11?, A=5097'; h=3507, T.I.Arg.g—=82; Arz.g—=50, Arg.g'=27 193201 FLN 1-2 =11.9 nIti3= 17 yi=32:0 ne L.8—L.d”=0,10580 L.b—L.b/==0. HA ; g(s—s”)= 23 8(s—s')= 166 ; > Y3=0-10507 d,=217737 LY3AÅT-ILAY,=3.31063 E03T TALA. 0i+Y)=- 53420 TIII.AN+TIVAA= —15 IS LAh'=3.31050 L.h/=3.53405 L.03 +FL.18316,5=3-51172 h=34207- Y4=1,59=0,.20122 PE =YVa(da da Y2Y4) BRA 3: (Yr ST) ns2()=23 NET $,2 +) Understa stations höjd öfver hafsytan &, som är argument till Tab. IV, behöfver vanligt blott ungefärligen värderas, £10 Såsom af detta exempel synes, blir råkningen mer ån hålften kortare, då vårmeföråndringens be- skaffenhet genom observationer vid en medelstation ej blifvit utrönd. Af detta enkla slag åro, enligt” det jag vet, alla hitintills anstållda barometriska höjdmåtningar; hvilkas beråkning således med all möjlig theoretisk noggrannhet genom en högst en- kel calcul kan förrättas. En omståndlig undersök= ning Öfver de resultater föregående Tabeller gifva för sådane höjder, som hittills både barometrice och" trigonometrice hunnit blifva afmåtta ,. ligger utom vår nårvarande plan, enligt hvilken vi en- dast efter förmåga sökt utreda, huru långt theorien möjligtvis kan leda oss, i den supposition, att ob- servations-punkterne ligga i samma vertical, obser- vationerne ske i samma tidsmoment, samt fulten år uti fullkomlig jåmvigt. Af det föregående år ock tydligt, att dessa Tabellers resultater, för alla hit- tills" gjorda höjdbeståmningar aldrig kunna betyd- ligt skilja sig ifrån dem Laplaciska formeln gifver; hvårföre. vidlöftighet hår så mycket mindre behöf- ves, På det likvål icke alla uppgifter i nårva- rande hånseende måtte saknas, skole wi betrakta en och annan af de observationer D”ÅUBUISSON i October månad 1809 anställt 3 Monte Gregorio, och hvilka både i barometriskt och trigonometriskt afseende tyckas förtjena förtroende (Se Gilb. An. valen, B. 39. Pp. 455, 456). Trigonometriska måt- ningen gaf höjden = 170854; några resultater af den bäromekidka innefattas i följande Tabell, der b, b råknas i Franska tum. År densaroma likväl något större, och alla andra data fela kan den tiil erforderlig noggrannhet erhållas af formeln: h=18362:3.(7-88150—L.5). 140 18. 7.88150—L. b.))e (1-+-0,003748) > som förutsätter medelBarometerhöjden vid hafsytan =—=277612 (räneligen vid 0”), ES art värmeförändringen i vorticalen sker uniformt med i" . på 1907. z FA IK Född g | föreg. — 22.395 | 22,320 211 Enligt | Enligt | | | Laplac, Tabb. I formel, 12,9 | 12,5 | 1711 11714 ——— ]|-——-"-— - ?? ??2-—"x ———— ?X ! -—— - — ———- > 171252] 1714:6 Skillnaderne emellan barömetriska och trigo- nometriska måtningarne åro, som vi se, hår ej större, ån att de af det stora antal omståndigheter, som hår åga inflytande, lått kunna förklaras. OM 'NUMERTALENS BETECKNING med Ziffror; af BERNH. BERNDTSON. g ip successiva variationer, som vissa olika föremål a,b,c, &c., genom enkla förestållningar af hvart föremål sårskildt och derefter följande alla - möj- liga ivå- tre- fyra-lediga &c. combinationer af föremålen, kunna åstadkomma, uppfattas sålun- da, att: 1:0 föremålen stållas i en beståmd ord- ning, hvart och ett sårskildt, hvarigenom alla en- kla variationer erhållas; 2:0 hvart och ett före- mål, sårskildt i den beståmda ordningen, stålles framför alla föremålen i samma ordning efter hvar« andra tagna, hvarigenom alla tvålediga combina- tioner erhållas; 3:0o hvart och ett föremål sårskildt stålles framför la tvålediga combinationer, hvars - igenom alla trelediga combinationer erhållas, o.s. v. Dessa variationer, som alltså planmåssigt oupp- hörligen fortgå, antagas att förestålla den oånde- liga följden af de hela numertalen ifrån och med enheten i deras naturliga ordning; hvadan, under förutsåttning att x år föremålens antal, de efter berörda grunder hår nedan utsatta föremådnt Va= riationer blifva liknade vid mnumertalen, constru- erade (betecknade) på följande sått: 2 213 axI1, aa&1Ix+ti1, aaa=IxxtIix+i, &c &c, &e. b=2, ab=1X+2, a00 =IXX-LIX+H2, &c. £€=3, aC=IX]3, 440=1XXFIX+3, &c. 8&cCs &cr | ba=2x-H1, aba=1XX+2x+1, = 0 bb=2x+2, abb=1xxtb2x+2> be=2x+3, abe=1xx-+b2x+3, i Så &C. &c. idee ca=3z+1, aca=I1Xxx-K3x—+1, cb=3x+2, achb=1xx+3Xx+2, €0 =3x-b3, acc =IXXFIK+K3Is &C. &c. 4 baa=2xz+1X+t1, bab=2zxt1x+2, bac=2xx—+iIX+3, ec, bbg=2xx+ 2xF1, bbb=2xx-F2x+2, bbe=2xxt2x+3, &c, bea=2xx-F3x+1, - beb=2xx-+3x--2, bec=2xzx+b3x+3, C. C00=3XX + IX-HI, cab=3xxXHtiIx+2, Cac=3xxXTI1x+3, &c. cba=3xx-F2z+1; ebb=3xx5-+2x+2, ebe=3xxX-F2x+3, C ecra=3xx-b3x+F+1, ecrb=3xXx--3x+2, CEC =3XxXxF3Xx+3, &c, 214 | ; ; Föremålens enkla variationer Baba EEG åro liknade vid sårskilta tecken [nikon 1, 2, 3 oci som beteckna Cconstruera) första Hukerialen ifrån och med enheten i rg och kunna anses vara multiplicerade med = eller enheten; hvarefter de två. tre- fyta-lediga Ee combinationerne åro lik« nade vid algebraiska expressioner, på grund af vilkoren för combinationernes fortsatta tillvarelse, formerade med tillhjelp af nåmda ziffror och suc- cessivt ökade dimensioner af x, hvilka expressio- ner alltså för hvarje combination déeterminera wva- riationernas hela belopp ifrån början, samt i 8 med det samma beteckna (construera) det tal, combinationén föreståller, | Vidare finnes, att termernas antal uti de con- struerade talen år lika med föremålens antal inom respective variationer, och att de Ziffror, hvarmed föremålen uti enkla variationerna blifvit utåt, sedermera uti expressionerne af numertal, som tillhöra föremålens två- tre- fyra-lediga &c. com- binationer, förekemnia i egenskap af coéfficienter till de termer, hvilka i ordning motsvara föremål af co= Efficienternes Ziffer-vården inom combinationerna. Således till éxempel år : uti 6 a=2x+1, termernes 2x och I antal lika med föremålens b och a, hvar: je emte 2 motsvarar b och I motsvarar a; och utt f£ab=3xx+ix--2, iermernes 3xx,1x och 2 antal lika med föremålens £,a och 6, hvarjemte 3 motsvarar f, I motsvåtar a och 2 motsvarar hb, Med anledving häraf, och som utaf beskaffenheten af numertalens. construefade expressioner åfven inhemtas, att första termen från höger till venster utgöres af coöfficienten multiplicerad med enheten 3 andra termen från höver till venster, af coäfficienten. ” multiplicerad med föremålens antal; tredje termeg? få 215 från höger till venster, af coéfficienten multiplice- rad med qvadraten af föremålens antal 8ec.; såg för att, i afseende på yttre formen, ånnu mera når- ma numertalens expressioner genom construction till talens expressioner genom: variation, tillåggas nu coefficienterre; till termerne i de förstnåmda ex- pressionerne förmåga att ensamme representera hela termerne, derigenom att coäfficienten till första ter- men från höger till venster beråknas vara multipli- cerad. med enheten, coéfficienten till andra termen "med föremålens eller (hvilket år detsamma) ziff- rornes hela antal, coéfficienten till tredje termen med qvadraten af'ziffrornes antal, och så vidare, Och alldenstund -algebraiska tecknet +, ”hvil= ket utmårker tillgörande addition utaf termerne uti sådana construerade numertal, som motsvara. två- tre fyra-lediga &c. combinationer af föremålen, icke eller för expressionernes tydlighet, nu mera blifver nådigt att utsåtta; fördenskull, med ute- lemnande deraf, beståmmes sluteligen;-att.samteliga termerne, stållda: invid hvarandra. och endast be- stående af Ziffror, som efter redan stadgade grund- terrmerne representera, skola tillsammans adderas, hvarigenom numertalens alla. expressioner, con- struerade med. Ziffror, erhålla fullkomligt lika form. med nummer-talens expressioner förestållda medelst successiva enkla, två- tre- fyra-lediga: &c. wvaria= tioner af föremål, till antal lika med Ziffrornes. j Om. ett föremål a nyttjas till wvariationernes uppställning, erhållas för de construerade numer- talen: alltså följande expressioner: 1 = enheten, 11 = två, III —tre, f111— fyra &c. &c. Om två föremål a och b begagnas för varia- tionerne', erhållas för de construerade talen nedan I utsatta expressioner: 2 4 -. TAND k 216 1=enhetén, 11=tre, Er sju, 1i11=— femton, &c. &eN Five > 19=fyra, 112=åtta, — 1112=sexton, 21= fem, 121= nio, I121=Sjutton, 22= Se&3 T22=tio, 1122 adertong, 211 =elfva, 1211=—nitton, 212=tolf, 121792==tjugu, 221= tretton, 1221= tjuguen, 222= fjorton, 1222=tjugutvå, 2111=tjugutre, 2112=tjugufyra, g121=tjugufem, 2I22= tjugusex, 2211=tjugusju, 2212=tjuguåtta 2221=tjugunio, 2222=trettio. ola så vidare, Vid verkstållande af aritkmetiska operationer med efter denna "method construerade numertal iakttages, att något resultat, som uppkonimer ge- nom lika storheterg dragande från hvarandra, och således, enår 'enheten kan förestålla allt slags stor- het, åfven utgör en progressionen af hela numer- talen i deras naturliga ordning tillhörande, enhez ten nåstföregående term, hvarken kan eller bör med sårskildt tecken eHer ziffra utmärkas , emedan vid talens construerande något tecken för detta re- sultat icke kommit i fråga.: ; | Om man åter vill orlstrtera numertalen tillika med den enheten nåstföregående term af dessa tal, betracktade såsom en arithmetitk progression, hvil- ken har enheten till termernes gemensamma skills nad, så komma progressionens expressioner ge- nom €onstruction” att motsvara dess expressioner genom variation på följande sått, pemligen : 217 öl 10, åi=0X-+F0, aa0=0xx+kox-Fo, &c. &c. h=2—1=1, ab=0x-+H1, aab=0xXx-box+H+HL1, KeA f=3—1=2, ac=0x-2, aac =0XX-Fox+2, in 80, &C, &C;. | ba=1x-F0, aba=0Xxz-1x++0; bb=1xX+41, abb=0xxX=HIx—+i, be=1x-H2, abe=0xX+1x+2, &Cc. Bes caz=2x+0, arazoxXkox-+o, é£b=2x-+1, ach=0XX-F2x+1> cc0=2xX+2, A00=0OXX+K2x+2> &E. &Cs baa=1xXXx-Fox+o, bab=1xx-Fox+ I, bac=1xx-Fox+ 2; 8&c. bba=12x-k1x-0, " bbb=TxXFK1x+ I; bbe=1xz-F1z+2, &C. bra=1xz-H2x+0,; beb=1xx++ 22-11, becr=1xx-F2x-2, SC. caa=2XxX-+F oxo; cab=2XX-FOX + I, CAC =2X2FO0X+25j | 8&c. ? cba=2x1-FIx-+0, sbb=2xx-FIXx+1, cbe=2XX-+IX+2, &C. - ectä=2XX-H2x+0, ech=2xx++2x+1, Cec =2xx+2x--2, &c. i - 218 SENGSR | Uppstållningen visar, att den föremålet a mot: svarande första construérade expressionen Oo (nall= ziffran') -sedermera ingår såsom coöfficient uti de med flera termer construerade expressioner af pro-' gressionen, hvilka motsvara två- tre- fyra-lediga &c. combinationer af a, b,c &c.; och emedan o år lika med 1—r, ty bör dess egenskap af coöfficient betraktas såsom blott anvisande rummen för ter- merne inom expressionerne genom construction , hvilka i behörig ordning motsvara föremålet a inom expressionerne genom variation, men hvarken i och för sig sjelf eller genom multiplication med hvad qvantitet som helst ågande förmåga att Öka eller minska beloppet af hvad construerade expressioner- nes öfriga termer utgöras i följd hvaraf alla con- struerade expressiorier, som 'med de föregående en- dast differera genom o multipliceradt med dimen- sioner af x, åro lika med hvarandra. Och alldenstund, af flerlediga cotmbinationer, de tvålediga, som börjas med a, till vårdet såle- des likna alla med en term förut.construeräde ex- pressioner, innan progressionen ytterligare blifver fortsatt; de trelediga, som börjas med å, till vår- det likna alla med en och två termer redan cön- struerade expressioner, innan progressionen derefter ytterligare blifver fortsatt; o. s. v.; fördenskull ute- slutas de, med förestående af lika vården, utsatta senare expressioner genom så vål variation som : construction, hvarmedelst för progressionens oaf- "brutna framstållning nedanstående expressioner er- hållas: ] ; le=0, ba=1X--0, baa=1xz-+F0x-+0, &c. &c. bot, bb=1ix-H1, bab=1xXxt+ox-+H1, &ci eb, be=1x+2, bac=1xx+ox+2, lgec. ce. &c. (f £a=2x4+0, bba=1xx+1X-+0, I cb=2x-t1, bbb=1xx++t1X-FHI> | ec=3x+2, bbe=1xz-H1X+2, - &C. &c. INRE bea=1XXxX++2X++0,3 beb=1xxX-b-2X-+1> bec=1xz-F2x-+2, &C. eoa=2xx--ox-F-0, cab =2xX-FOXxX—+1I, eac =2xXxX-FoXx+2,s &c. eba=2XX-F1x+0, ebb=2xx+Hb1x+1, ebe=2xXxX+1x-+2, &Cc. ecaz=2xXx+2x+0, - ecb=2XxX+-2x-+I, éec =2xX+2x++-2, 8&cC. Genom enahanda observationer, som blifvit gjorda vid numertalens construction ifrån och med enheten, inhemtas nu, i afseende på constructio- nen af samma tal tillika med den dem, betraktg- de såsom en arithmetisk progression, nåst före- gående term o, att expressionerne af progressionen genom construction, då de bringas. till lika form med expressionerne deraf genom variation, blifva fullkomligt beståmda medelst invid hvarandra stållda nummer- och noll-ziffror, samt till sina vården ut- 'tönta derigenom att, uti hvarje expression, första '2iffran från höger till vånster multipliceras med 220 "enheten, andra ziffran från höger till venster mer ziffrornes hela antal, tredje. ziffran med dvadralll ten af ziffrornes antal, fjerde ziffran med cuben deraf &c., och alla sålunda uppkomna producter, till utgörande af expressionens vårde, tillsammans adderas. ; Då ett föremål a antages för variationernes uppstållning, erhålles blott en construerad Expres- sion af progressionen, som ir o. Genom begagnande af två föremål a och & för variationerne, bekommas för progressionen föl. jande construerade expressioner: o= noll, 10= två, I100= fyra; 1000 åtta, ca 1= enheten, 11= tre, 1015 fem, 1001= nio, I10O= SEX, 1010 tio, 111= sju, ” forts ellvåj 1100 tolf, I 101 tretton; 1110 fjorton; 1111— femton; Om tio föremål antagas för variationerne, så blifva de construerade expressionerne fullkomligt enliga med dem , Araberne för beteckningen af Nummer- talen anses hafva uppfunnit, och som för samma: åndatnål från medlet af tionde seculum i Europa varit allmånt nyttjade; o. s. v. För öfrigt, och såsom en följd af det före- gaende anmårkes: att, då m år lika med o eller ett jakadt nummertal, » lika med ett jakadt num- mertal, p lika HER al 2, och mymtn,mt202, SINE. "för mr (X—1) 2 samt I so se « « pti(z—1)a åro tvånne arithmetiska progressioner, hvilkas sårskilta termer; till antalet i hvardera progressionen lika med x, genom en ziffra betecknas, den förra af dessa -progressioner kan t 221 kan med samma en gång antagna ziffror oåndeli- gen fortsåttas, enligt följande generela formel: MM, mö fx — )a px m, px+m-u, SE jad ER Da, (p+n)xt-m É (paxan, FERRAN m-F(x—1)n, (p+ tg FSL (p+-(x—1)n)Xx+muta, (p4 (x—1)u)x-mt (0 1), px Fpx-m, px? +px-tmtu, KOCK mcb bc DNA 3 px + (paxan, pe+Qptöxtutn, px> DG ang Fa (0 1)2', px? + (pt(x—i1)n)x+H+Hmu, po tl(p+t(x— I Ja) aua 5 K. V. 4. Hondl, 198. St. IL. | Nå ösa (px? +(p+(X—1)n)xtmt+l(x—1a, (p+nx?tFpxtu, bas (p-t2)x?-+px-but2, | (pa pxd md (x—1)u, [ERROT T (pA ne Ro od (pa)? + C(pn)ed ma, Br AG ( Rea g ; (pt? + (pt (x—1)n)x mutan, (pu) lp —1)n) md (x—1)u, (+ —r)nya 2-Epx mi, (p-F(x—1)80)x? + px +ma, (pir) po nt (0 12; / (p+T0O0— £)2)x? (0 pH) +, (p+(X—1)0)x?-+0(pt2)x+ut, (tri) (ptlx n)x-mu, (+ TEST p+ SE (pt I In) Hp I pA md C—i)e, &c. &C. RR | 1228 jemte det denna formel meddelar de föruttupptagne generela methoderne att betekna numertalen, då =1,7=1 och p=I1, samt då m=0, 2=1 och p=9, lemnar densamma ytterligare tvenne genere- la methoder för, talens construction; då 2 =, 2=1 och p=1, samt då m=1, n= 1 och p=29; 224 'SOL- ocH STJERN-FÖRMÖRKELSER, "iakttagne i Åbo; af H, J. WALBECK, Astron. Observ, vid Kcejs. Åbo Univ. Solförmörkelsen den 5 Maji 1318. Das phenomen observerades hår förmånligare ån det sednaste i November 1816, ehuru luften vid början ej var fullt klar. Under medlet och emot slutet voro omståndigheterna så gynnande, att jag hittills sållan eller aldrig så skarpt sett solytans flåckar, facklor, corrugationer m. m. med den hår- varande Dollondska 33 fots Achromaten. Obser- vationerne anstålldes under Domkyrkans latitud, som jag af detta års sextant-observationer funnit =60926'55"8, och i meridianen af det hårstådes un- der byggnad varande Observatorium, Prof. och Ridd. HÄLLSTRÖM begagnade HERsCBELS 7 fots reflector, med 110 gång. förstoring, och Prof; AHL- | STEDT en 23 fots Tub af NEWMANN med 25 gång. förstoring. Medeltid: 2:3y'23,7 såg Prof. HÄLLSTRÖM först månans in= skårning i solen; verkeliga immersionen hade således intråffat några sekunder förut. 2'39'33”,1 såg jag, med 73 g. förstoring, månen i 225 redan hafva formerat en temligt stor chorda på solen: detta moment får således ingalunda antagas för sanna början. Vid slutet fann jag att samma chorda svarade mot 13”,2 i tid; hvilket således borde subtraheras ifrån Je dngifbå momentet, Ge- nom sedermera anstålld råkning fann jag coéffici- enten för Ae vid början och slutet 2,98 och 2,28, hvarigenom dessa 1372 förvandlas till 17 KP AFLORCTT således efter min observation och estime Fe G sanna början inträffat. Om det står fast, som LALANDE anför i sin Astronomie +), att man ej kan se månen på solen förr ån segwentets bredd år 2”, borde från Prof. HÅLLsTRÖMsS uppgift subtraheras 6”0, att efter hans observation sanna början skulle skett 7139 1777. Slutet. g9'50'52”.9 Prof. HÄLLSTRÖM. 50”1, Prof. AHLSTEDT. sade Ja NN Prof. HÅLLSTRÖM nyttjade en Chronometer af Moncas, och Prof. AHLSTEDT ett eget Ur, hvitka omedelbart före och efter hufvudmomen- terne jemfördes med ARNOLDS Chronometer N:o 2019, med hvilken tidsbeståmning på följande vis fanns: Sanna Middagen för Arnold den 4 Maji 1818: 11 par corresp. O höjder med BirDs to" Qvadrant : + 114914”83 II par . . TREVGAHTONS Io" Sextant 14,95 20 par 5 - . é e 14.:992 TE SE sohordisr. Mersåm ta AR 57 Par. Medium 11'4915”,17 ") LALANDE, Astron. T, II. 2488. 226: | Sanna Midnatten för Arnold den 4,5 Maji. 14 par med Qvadranten = . UV RAD. 5 STR 19 par med Sextanten (MEN be NG 5”27 rie. sl ARI RNE DE BR RRENO 541 48 Par Medium 11'49'5”,46 Sanna Middagen för Arnold den s Maji, 15 par med Qvadranten « oo. — 114857",03 21 par med Sextanten ö v ; 57,89 16 par ; ; : ; : | 58 82 52 par Medium 11'48'57”,88 De af mig, på ARNOLDS Chronometer anteck= . nade momenter, voro, vid början 7'32'1”,4, och vid slutet 9,4318”,6, — Att ÅRNOLD till middagen den 5 Maji visade" en irregularitet af en eller par se- cunder, hörrör deraf, att den under observatio- nerne nyttjades, och i flere timmars tid var utsatt för en kallare temperatur ån den vanliga. Stjernbortskymningar : 1817, April 23. 9:44'7"8 M. T. immerg. en stjerna, ; > hvars position för 1800 år circa 115252" och + 24951. Obser- vationen år af Prof. HÄLLSTRÖM. p = Sept, 26. 13'048”4. = Emergerade pu Pi- scium ur månens mörka kant. Då ett moln i samma Ögonblick gick från månen, kan det möjligtvis hånda, att råtta emersionen skett ; några få sekunder förut. > Oct. 4. 15'17'26”,2 Im, A Cancri, par sekunder oviss. Luften dunstig, 16 25 3275. Em. ganska noga. 1817 Dec, 29; 1818 Jan, 17. bee— — — Maiir2. 227 PELER 15'26'9”.36 emerg. en stjerna 6.7 storl, Chvars position efter Lalande - var 17425754-6912') ur € mör- ka kant, 1o!36'59,'90 Im. I »v Tauri. 1 4 31,0571mM.,2 v Lauri 10739'3”,26 Im. 9 (?) Leonis (Bode Uran.). Emersionen kunde ej ob- - serveras, men intråffade omkring 112006 ES " Alla dessa observationer åro ganska goda, öch tidsbeståmningen så såker som man med afseende ä omståndigheterna kan fordra; hvilket också de- ras framtida beråkning bör visa. — Några andra occultationer, » SL den 1 Dec.; 1 x ttp d. 4 Dec., och u K den 17 Dee. 1817, ehuru ganska vål och complett observerade, kan jag ej anföra, eme- dan jag för” dem ej kunnat erhålla någon god tids- beståmning, ES EN LOCUS GEOMETRICUS; af ANDERS FRIGELIUS. Palla de Kroklinier, med hvilkas undersökande, så vål åldre, som nyare Mathematici sysselsatt sig, är mig veterligen den icke vidrörd, som jag nu har den åran understålla Kongl. Vala skaps Aca- demiens upp plysta granskning. Skulle derföre den- na. Afbandling förtjena någon uppmärksamhet, tor- e den blifva inragen i Handlingarne, hvarom jag ock ödmjukast anhåller. Om tvånne cirklar 4BCD och AEFG (Fig. 1) tangera én och samma råtta linie ZO uti Samma punkt A och åro på samma sida om henne, af hvilka den sedmares diameter år dubbelt så stor som den förras; så år ock peripherien AEFGA dubbelt så stor som peripherien ZBCDA. Kallar man då AC=a; så är AF =20a, peripherien ABCDA = ap, peripherien ÅÄEFGA = 2ap, och således AGF = AÅEF = op, om 1:p föreståller diameterns ekanta proportion till peripherien. Ifrån punkten IT 4 uti cirkelen AEFG låt en chorda ÄN (AN) I vara dragen efter behag. och ifrån punkten N ( N) r I drag råta linien NP (NP) vinkelrått emot ÅF, 229 samt NR (NR) vinkelrått emot AO och låt radien CN (CN) vara dragen. Sått nu cirkelbågen AGN (AFN) = UN, Så MINE (NP) =-0 Si EE (AP) =" 4 01 Cosso 0 NE AN, (AN) = a (2--2C0s.x). Vidare, om man gör AEFN (AEN) (2ap— ax): FN ( FN) (ap —oax,ax— ap) :: AN TINT ISEN, (4N) (a veta cos.x)'): NM (NM) = 2p--Xx A/ (22 cos. x), Breg A/ (22 cos. x)) , hva- dan AM = NÅ— NM =aV(2—+ 2 cos. ) ANS fössor) = ARM. Cr 00 FJ 2p—X ENA NMU-= avV(2—+ 24c0s.x) + Or , eller AM ax — ap 2p—X /(2-+ 2 fos. AM 2+ 20c0s.x) = TE NER TELL 2) , som besiam. 2p—X HH 'mer alla punkter uti kroklinien AMFMO. Egenskapen af denna kroklinie , hvilken jag: nu skall beskrifva och bevisa, år, att den afskår lika stora bågar på alla de cirklar, som tangera råta linien OÅ uti punkten ÅA, och således hafva sina medelpunkter på råta linien AF och dess för långning, så att alla cirkelbågarne ALVM, ALM, | 4 I IH = HI I Iv IV ALM, ALM, ALM, &c, åro lika stora med äphenen 4BCDA =.ap. Ty, drag ne linjen RS (MS) vinkelrått emot 40, och JQ (IQ) vin- 2305 ; | 1 kelrått emot ÅF, samt MT (MT) parallel med I | ad ONE: som blifver radie till cirkelen ALVM | (ALM); så har man af trianglarnas ANP AMQ (ANP, AQ) TRfermiEne och de förut gifna ben. d nåmningar, AN (AN) (av 3 2 cor. x) AP(AP) Cali +ecos.x)) :: AM (AM) & apy (2+ 2 cos. sx) 2p=x : 4Q (4Q) = MS(MS) = ste Fr jämvål af ME RRG nas ANC, UR AMT) Jikfotmigil het AN (AN) (av (2 2t05.x): NC(NC) Ca) pykikaloré Xx). ap AM(AM) ( : MT(MT) = Men nu år omci (a) : NE(NP) (ap=oax, sed cl MT(MT) (—L- 2) : MP (MP) = EE 3 —XK | rd såsom ock i :p: MT MT (—L an vap—x 4 E ALV(ALV =S ALV + MV (ALV-—MP) | FE NR gl Sr EL med ÅG i 2p—X | 2p—X I ALVMKALM) = ABCDA. — H.B. = ap Håraf år klart, att denna kroklinien 'har sin början uti punkten A och slutar sig uti punkten Oj; så att ock råta Iinien AO = ap = ABCDA Af denna krokliniens nu bevista egenskap synes låtteligen, huru man på hvar och en gifven | 231 cirkels peripherie kan afskåra en båge, som år li- ka stor med någon gifven råt linie; ty till den gifna råta linien, ansedd som Peripherie, kan dia- metern finnas, Således, då man har diametern till den cirkel, som svarar emot cirkelen ABCDA, så kan man på förut beskrefna sått upprita en krok- linie, som tjenar till det föresatta åndamålet, Att draga en tangent till bvilken punkt man behagar af denna kroklinie, år ganska lått: man sammanbinder allenast punkterna ALOCIA, 0) (Fig.2), på AM(AM), såsom diameter, uppritar man em cirkel Au MS (ASuMA), som skår linien OM(OM) uti punkten RC. Då man GR uti dena cir- kel passar en råt linie My (My) = 23 Mu(äLw), så är den en tangent till punkten M(M), når hon I utdrages något till x(x). För att bevisa riktigheten af denna constru- ction, vill jag först, efter den kårda formeln vldx? + dy?) = dz, ealculera krokliniens flu- xion, hvilken medelst de vinkelråtta Sosnin SR VM na AS,SM(AS,SM) mn finnas. Emedan AS (AS) aps äl SEE saresar) = SP CEERL AN Se ap.—-.v 2p-—X ap( 2p-—X.c0s.x0-- sin.x)dx (2p—x)” ERAN > ap (1-+cos, xX—2p—X.sin.x) dx SR och dessas qvadrater (2p—X) | a?p?((2p—X)?.£05.x?+H2.2p—X.cos.x. sin Xx, tsinx Ax? (2p—Xx)? deras fluxioner respective 232 ap (( boose. px. 14c05.X. sin.x—(2p—X;.sin x yn | (ap) LA | d apdx M((2p-X) —2.2p—X.sin. x+2-2c0s-x) MN ; (2p—Xx)” i "SR OR man sedan, såsom uti en Spiral linie, anser. | hvadan 3 apy/(2+ 2005-x) | 2p-—X AM(AM) som ordinat, och enligt formelen 2eN | calculerar; så får man fluxion af e Ap(2-H2c0s.x—2p— xX.sSin.x)Ax = som är — AA I» (2p—2Xx)?A/ (2-1 2008-x) SN a? på (2 20058.xX—2p— X.SiN.Xx) dx = dy, | och i följe deraf > = | (2p-x)> | ap(2-F2c0s.x—2p-—X.Sin.x) (| ydy samt (EA MER dr a keane RS [El oa (2p-x)V((2 P2) —-2.0p sin xa200s.), y'y = 2 som år expressionen på tangenten My My). AE | Men man kan ock i SORG af de likformiga | I trianglarna KUR (OMS, Cr finna expressio- | å p. sin. x nea påMu(Mu); ty,'t. :2 ÖS lp om nd CE ORO Lans ap(1 Feon.) i 2p-—Xx 2p--X | a? p2((2p--K) = 22 2, SM. - SIMINA boet el a Gr | (2p-x)? | a? p> (1-2 con eo) 2084 $M:=OM?, och | (2 0 | | ap ((2p-X)2—2.2p-x.sin.x—+ 2-H2cos.xY [ OMz=— Oe Nu 2p—X | 233 I sapA/(l(op2x)? —2.2p Xx.Simx 2 F2005.x - om( pv (op 7 + sr 2p-—X (BRA OS NY nAT 20p sin. 205 BAG: Oc 2p—>X ; apl(2p-—x— sin. x) V(ep 0 (AON sin. KORR COS. Xx)” och emedan Mar = OM — u d. å. ap (ep ax) 2, 2p—X. sin. x + 2 —+ 2 cos: x) SS 2p—X SEEM a p(R SN) — Ear TR RSA stR Soc 27 -— /(2p—X)? —2. LATRE sin. I T 2-2 Os, 2) ap(2 + 2 c0s.xX— 2p— Xx. sin. sin. x) | (2p— x)V( 2p—X)” —2.2p— Xx. NT KE 2-2 c0s.x') ER alldeles lika med My, som ofvanföre år funnen, hvaraf år klart, att constructionen har sin riktighet. Detta år hvad jag förmått utreda af do kroklinies symptomer, öfvertygad likvål att en .Geometer kan bringa denna undersökning vida långre, och, torde hånda, derigenom finna någon nyttig tillåmpning. 234 BESKRIFNING På ett Foster, af en mårkvårdig miss bildning; 2 CARL NORDBLAD, Med. Doct., Provincial-Medicus; Nee onskiSddarens P. B. hustru, 1 Skogs Socker och Helsingland, 28 år, gift sedan den 14 Oct, 1814, födde, i sin första barnsång den 19 Jan, 1816, först dgetta missfoster dödt och straxt derpå ett vålskapadt flickebarn, som, af samma storlek med det förra, lefde trenne» timmars Efter modrens beråkning skall denna förloxd ning hafva intråffat i 4:de månaden at hennes haf- vande ullstånd, utan att hon kan erinra s$ig-nå- gon tillfållighet, som kunnat förorsaka den förtt- diga börden. Hudens och naglarnes beskaffenhet samt härens började utveckling, synas dock Visa, att detta foster år mycket äldre = Missfostrets hela långd, år mellan 2 och 3 tum Öfver i qvarter; det våger 9 lod. Födslode- larne likna mera dem af en gosse, ån af en flicka, Hufvudet , betåckt af fina fjun, åfven framåt ansigtet, Yttre öronen (aures externe); i stållet för 3 Missfostret , som, jemte ritning och beskrifningen inlemnades till Svenska Läkare-Sällskapet förvaras uti Medico Chirurgi ska Insrituters anatomiska Museum, ö 235 dem), en liten örlapp, (lobulus) aa, på hvarje sida, och under den en liten blind grop, (foramen ce. cum), der yttre örgången (meatus aud. ext.) skulle vara. Främre och bakre Fontanellerna, åfvensom Pil. och Nacksömmarne C(sutura sagittalis och lamb= doidea) saknas alldeles, och hela hvålfningen af hufvudskålen, som vanligen utgöres af nackbenet (os occipitis) och båda sidobenen (ossa bregmatis) tyckes hår formeras af ett enda ben; dock synas tinningbenen (ossa temporum) vara skiljda deritrån och blott förenade genom hinnor, som, ehuru mindre tydligt, bilda sido-fontanellerna. Kronsöm- men (sutura coronalis), finnes, samt framför och onder den ett litet platt ben, — red en superficies anterior convexa, posterior concava, en margo superior och inferior, en extremitas dextra och si- nistra, — som skall förestålla pars coronalis af pann- benet, ty partes orbitales deraf, åfvensom alla an- sigtets ben, saknas aldeles, utom nedta kåkbenet. Inuti hufvudskålens (cavitas cranii) öfra, nes dra, bakre samt sidodelar, finnes en massa, som liknar hjerna, omgifven af hinnor, men framåt år denna håla aldeles tom. Till näsa (b), ett öga (d), mun, finnas inga eller högst otydliga spår. WNedra käkbenet (os ma- xille inferioris), belåget under upphöjningarne £. e., det enda af ansigtets ben som finnes, år, tillika med nedra låppen och den betåckande huden, klufven i 2 delar, af hvilka den högra år betydligt mindre ån den venstra. : Till halsen finnes knappt tecken; de yttre be- tåckningarne synas stiga rakt nedåt bröstet, utan att efter vanligheten sånka sig inåt för att formera den smalare del, som får detta namn. Uti bröstet saknas minsta spår till några in- älfvor; ehuru dess håla har en efter fostrets storlek 236 afpassad vidd och rymlighet. Åfven saknas mat- strupen och den stora pulsådern (Aorta). Den mu: skeln, som skiljer bröstet från underhfvet (Dia- phragma), finnes. j — Underlifvet. Då nafvelstrången afskars, syn- tes 2 större och ett mindre blodkårl i densamma; det ena af de större var alldeles öppet, i de andra syntes öppningen miadre tydligt. Neafvel-ådern, (vena umbilicalis) går -blott en half tum inom buk- hålan, då den slutar sig emot tarmkanalen, i stål- let för lefren, hvilken '€) finnes. Af underlifvets inålfvor finnas 2:ne vål stora njurar, en nåstan öfverallt jemntjock tarmkanal med sitt tarmkåxe (mesenterium) samt den nåmnda nafvelådern, Ånd: tarmen (rectum), år den enda delen af tarmkana- len, som år något tjockare ån den Öfr:ga, och sy- nes gå i riktig direktion ned åt båckenet; men öppningen till stolgången saknas alideles (anus im- perforatus); och då denna öppnades, fanns tarmen innehålla en lös, grå massa. Alla andra inålfvor i bukhålan däkiad. | Af de öfre extremiteterne, år den högra betyd- ligt långre ån den venstra. - Den förra har skul: derblad (scapula), hvilket den sednare saknar. På den högra år handen i handleden rakt bakåt vånd, vinkelrått emot underarmen; på den venstra år hela underarmen i armbogleden på lika sått bakåt vånd. Högra handen har 4, den venstra 2 fingrar, De nedre extremuteterne. Fötterne åro båda full- komliga klumptötter, och hafva således en margo superior och inferior, och en superficies externa och interna. Den högra har 3, den venstra 4 tår. Naglar på fisgrar och tår synas vål och tyd- ligt; de hafva sin riktiga skappad och form, men åro lika mjuka som huden. TY TYPHUS NERVOSUS Ibland späda Barn, observerad på Stora Barnhuset i Febr. månad 180 och i November månad 87; af VVE, ORNPYIBIL SEKO S Med. Doct. , Chir. Mag: fle, utan något synbart föregående illamåen: de, angrepos -flera Dibarn utaf feber med ökad hetta , hastigare puls, orolighet och törst; som syn- tes af benågenheten att di med håftighet; ehuru de ej långe fortforo dermed; utan slåppte snart utaf bröstet, och åter med synbat ofo fattade uti dets samma. | Ett allmånt lidande yttrades; stundom i igenom skrik och. gråt, stundom igenom ett qvidande och slångande med armar och ben; men intet localt 'li- dande -kunde observeras på de första dygnen: Utan att man hade anledning förmoda någon congestion af blod, eller något seröst ämne åt huf- vudet, tycktes barnen få en svaghet för att hålla detsamma rått upp. Det lutade vanligen åt endera sidan; och barnet hade mest lindring, då det låg stilla i vaggan. Hos somliga dibarn börjades sjukdomen med kråkning och diaré, hvaraf den sednare ofta fort K.V. A. Handl. 1818. St. Il. 16. 238 for hela sjukdomen igenom, då excrementerna voro mycket tunna och illaluktande. Urinen var i bör= jan het, röd, sedan mera ljus till fårgen. | Sömnen infann sig ej, eller också blott slum- mer med sprittningar 'och halföppna ögon. ” Ögonen till utseendet. dunkla, stela, knappast rörande sig till någon sida, når barnet togs utur lindan. Barnen lågo såsom i en dvala, dessimel- lan voro de oroliga, qvidande, någon gång skri- kande 'håftigt och afsomnade likasom af slag. På de flesta barnen sjönko ögonen hastigt och djupt in, och tycktes åter en annan gång något skjuta fram igen, allt efter som feber accéernas styrka ökade plågorna, eller desse aftogo efter accéernas. minskning. Det öfriga af kroppens volume syntes ej genom fettets absorption undergå en lika hastig föråndring som Ögonen, och torde jag få anföra detta såsom ett signum pathognomicum uti denna feberart, hvars decursus vanligen år så hastig, att en hastig absorption af fettet ej år möjlig. Ingen remission förmårktes, utan febern fortfor besiån= digt med ökade plågor mot aftnarna och hela nat- ten igenom, Hos några få var Decursus febris mera lång= sam och öfvergick då till acut afmagring Öfver hela kroppen. Vanligast var den ganska hastig och dogo barnen efter 3 å 5 dygns sjukdom, Stundom, och endast hos mycket feta barn skedde congestioner åt hufvudet med påföljande inflamma= tion och hydrops ventriculorum cerebri af acut be- — skaffenhet. Sjukdomen antog hos dem en form af apparent Synocha, såsom man ofta finner uti pu- trida febrar om våren ,- att de begynna med sym- ptomer, som bebåda en stbenisk feberform, men som öfvergå förr eller sednare uti en asthenisk sjukdom. | 239 "oc Man kan nåstan antaga, att Hydröps ventric. Cerebr. hos feta Dibarn år en följd utaf en ver. kelig Synocha, eller en Typhus-artad feber, som i början liknar en” sthenisk feber med apparent- styrka, och man vet af erfarenhet huru lått cone : gestioner i hjernan uppstå hos nyfödda barn af or- ganismens svaghet och nervsystemets retlighet, då svaga irritationer åstadkomma oordentliga och håf. tiga actioner. 4 ; Sectiones Cadaverum. De festa visade samma förhållande, som hos fullvåxte, hvilka då af fez ber. Inga desorganisationer efter något Jocalt li- dande. På några var blodvatten exsuderadt imellan meninges och Gvyri Cerebri;. och hos flera feta barn, som dödt af Hydrops Ventric. Cerebri, år mera och mindre vatten utgjutit i hjernans caviteter. Orsaken till denna feber var, ostridigt ett smittande åmne, hvilket vidhåftat ett spådt barn och dess klåder, som kom ifrån stora Barnsångs- huset, der barnets moder jemte flera andra Barna- föderskor om vintern 1816 dogo uti puerperal- feber. ; Barnet var vid ankomsten till Barnhuset sjukt och inlindadt uti lindor och klåder, som flera dygn haft tillfålle insupa de osunda exhaltioner, som finnas uti rum, der fera febricitanter dö utaf en smittsam sjukdom. Jag skulle ej anföra denna tanka, om jag ej trodde mig vara såker på detta factum derigenom, att, oaktad all använd sjukvård, så af åldre Herrar Låkare, som af mig, intet utråttadeés igenom me- dicamenter eller åndrad diet hos Ammorna till sjuk- domens håminande, förrån mineralsura röåkningar användes, då sjukdomen om några dagar upphör. de, sedan den förut hårjat som en pestartad siuk- dom, och nåstan alla som angrepos af febern, lödde deraf. 240 Vid curen anvåndes evacuerande medel, så- som kråkvin och digestiver, emulsioner, bad; derefter lindriga stimulantia och kina-infusioner, Der congestioner åt hufvudet och hydrops Ventric. Cerebr. befarades applicerades iglar, hålst i nacken, och wvesicatorier på hufvudet; calomel och starkare "afledande medel nyttjades invertes, Då sjukdomen visade sig i November månad 1817, der förhållandet utaf symptomerna hos bar- nen var lika med det förr beskrifne, var åfven en smitta dertill orsaken. Eu Amma började klaga öfver illamående, nedslagenhet, matthet med ökad hetta och törst mot aftrarna. - Så snart den sjuka blef sångliggande, utflyttades hon i de vanliga sjuk- rummen, der sjukdomen snart befanns vara en maligne Typhus Nervosus. Snart sjuknade ett af de 3 barn, som denna amma tillika med en annan hade att sköta : detta barn var svagt och magert då det intogs på Barn- huset. Något synnerligt lidande observerades ej mer, ån: att det kåndes mera varmt eller hett för amman, som vårdade detsamma. Men på en gång sjönko Ögonen djupt in, och fingo ett stelt utseen- de, likasom de stodo orörlige, hvarjemte en star= kare feber åtföljde. Ett lidande åt hjernan misstånktes, hvarföre - ordinerades I gr. Calomel morgon och afton, ock iglar applicerades i i nacken. Deremellan gafs emul- sioner och digestiver. Sedan barnet dödt efter nå- gra dagars sjukdom, öppnades detsamma och då befanns: Cranii ben under Galea Aponeurotica mörke af blod, och mer ån vanligt elastica; högst obetydligt blodvatten helt tunt utgjutit öfver BEN hjernan. Intet vatten i dess caviteter. Bröstets viscera oskadade. Når hjertat genomskars, utflöt en fragglik blod, likasom uppblandad med blåd- fé 241 dror, som innehöllo luft. Buken var uppdrifven, och når skinnet, som var ganska segt, genom. skars, så utfor en stinkande luft, de utspånde tar- marne voro fulla af våder. Lefvern gulaktig, och af tarmarna högt upptrångd emot diaphragma; me- senterii små ådror mycket högröda. De andra begge barnen, som sköttes af sam- ma Ammor dogo uti samma feber straxt derefter. Nu befarades en smitta och mineralsura rökningar anståldes. Samma verkan deraf observerades, som vid förra farsoten — den afstannade genast. Således befunnos de observationer, som gjor- des vid epidemien år 1816, bekråftade genom den 'sednare af år 1817, och man kan i anledning deraf uppgifva dem, såsom af erfarenheten be- styrkta, 242 > TETRAPTERYX CAPENSIS, ett nytt Fogelsågte; beskrifvit af C. P. THUNBERG. Töland de flere mårkvårdiga Foglar, som det - södra Afrikas hörn, Goda Hopps Udden åger, råk- nas med skål åtskillige dess stolte och högbenta Tran-arter, som bebo dess skoglösa och vidsträckta Ödemarker. Strutsen, som bebor de Afrikanske af solen förbrånde öknar, år både till sin kropps vidd, sine fötters långd och sin långa hals, icke allenast den störste ibland Foglarne, utan åfven af ett an- seende, som ingen annan åger, samt iptager en Jika hedrande plats ibland Foglarne, som Kamelo= parden ibland Dåggande Djuren. Nårmast horom komma de Tran-arter, som-stundom gå till en mans höjd, och på afstånd gifva åskådaren en den skönaste anblick. 7 Ardea eller Håger-slågtet år uti alla varmare: lånder ganska talrikt och mycket vål kånbart med sitt långa, raka, hopkrammade, tunna och spitsiga nåbb. Aldranårmast till Ardee slågte kommer en art Trana, som stundom visar sig på de Afrikanska hedarne ; men skiljer sig uti flere betydande om- ; + (243 ståndigheter ifrån Ardez; och måste utgöra ett egit slågte, skildt ifrån dem så utmårkt, att det med "dem icke kan förenas. Under mina resor hade jag tillfålle, att nås ogra gånger för bössan fålla denna vackra Fogel, hvilken jag, för dess besynnerliga vingars skull, har kallat Tetrapteryx, med tillnamn Capensis. Efter min hemkomst till Fåderneslandet har jag ifrån Cap anskaffat tvånne individuer, af hvilka jag förårat en till Upsala Academis Natural-Samling, och den andra till Herr Hof Marskalken och Rid- daren PAYKULL. Denne praktfulle Fogel har jag ansett för- tjena att beskrifvas och afritas, samt således kom- 'ma till Fogel-ålskares kunskap , emedan mig ve. terligen, den ånnu icke år af någon hvarken pus« blicerad, eller finnes uti något uslåndskt Museum. Hela Fogeln år minst af 2:ne alnars höjd. Den gråblå fårgen år den allmånnaste öfver krop- pen, i synnerhet halsen, bröåstskågget, (penne laxe, longiores, dependentes) ryggen, vingarne vid basis och buken. | 3 Den svarta fårgen finnes på vingarnes fråmre skrif- pennor, de öfrigas (secundariorum) spitsar ,stjer- ten och fötterne. Utan att vara aldeles svarta, utmärka sig med en mörkare fårg (fuscus) hufvudets tofs, (crista) och den öfre delen af halsen, Pannan å år hvit och Nibbet år helt och bållet rådt. Detta år ock det C(rostrum), som hufvudsakligen skiljer detta nya slågte ifrån Ardea, emedan det icke år bvarken ihopkrammadt med sidorne (compressum), eller. spitsigt (acutumi) 3 utan i dess stålle trindadt (cy- lindricum), något tjockare nåra vid hufvudet, och mycket trubbigt (obtusum). Utom dess år 244 nåbbets undra kåk (mandibula inferior) tydelis gen Kortare, ån den öfre och kanterne af bågge kåkarne, der de möta hvarandra något utståen- de, så att nåbbet kånnes för fingrarne vara nå- got kantigt (angulatum), men under mera platt. Näsbororne (nares) sitta tåmmeligen långt fram på nåbbet, unpgefår vid en tredjedel af dess längd, och åro aflänga, ö Stjerten år någorlunda rundad, eller föga spitsig. Vingarne äga en ganska besynnerlig skapnad, säd att man lått, utan negare granskning, skulle anse den ena bålften deraf för en lång och spit« sig stjert. De komma något nåra till den skap- nad, som man finner åtskillige sjö-foglar åga, i synnerhet Fiskmåsar, Tårnor och dylika. Framvingen (Remiges primores) råcka till spit= sen af stierten; men inre delen (secundarize) år dubbelt långre, utgåerde i lösa, hångande spit- sar, som, emedan de åro långre ån fötterne, lägga på marken efter fogeln, då han på Africas torra: slåtter synes högmodas med sin stolta gång. Kammen på hufvudet tåcker hela dess öfre del och år föga lång, endast af 5 tums långd, eller så lång, som sjelfva ARE Caracter generis blitver således följande: Rostrum rectum , subangulato-teres, sensim attenu- atum, obtusum; mandibula inferiore breviore. Nares oblonge, in sulco baseos rostri site. Pedes tetradactyli. Ibland Afdee åro endast tvånne arter prydde med tofs på hufvudet,! nemligen Pavonina och Virgo. Om Tetrapteryx kunde förenas till genus med Ardee, så borde den höra till denna afdelning deraf; men med sine tofsar (criste) åro åndock desse trenne arter wvida skilde ifrån hvarandra. Det torde likvål nogare böra undersökas, om icke | 245 de tvånne nåmnde arter, Pavonina och Virgo, sna= rare skulle kunna förenas till genus med Tetra- pteryx , än med Ardew. De afmåtningar jag gjort på fogelns sårskilda delar, åro följande: Rostrum år goda 4 tum. Collum 9 tam emot hufvudet uppåt småningom smalare. ; a basi colli ad apicem caude, 1 aln. 'Pedes med 3 tår framåt och z bakåt, 18 t. Femora 8 t. Deras basis plumosa 31 t Tibie 9 t. eller något derutåöfver, Digiti ale 3 tum; intermedius nåstan 4 tum, och posticus brevissimus, Penne barbe vid pass 8 EE Cauda , 8 t. Remiges antici, 18 t.; postici 36-t. Som jag alltid fann. denna sköna Fogel på Afrikas torra, öppna fålt, hvarest intet vatten fin- nes; så år sannolikt, att hans måsta föda består utaf ormar, Ödlor ch insecters , i synnerhet grås- hoppors larver, som i sådane fålt finnas till stort Ofverflåd. På Tabellen förestålles Tetrapteryx capensis , jemte sårskild tekning af nåbbet; den sednare i naturlig storlek. 246 MYDAS GIGANTEA, beskrifven af C.P. THUNBERG- i [ | Ja vissa klasser åro Djuren så beskaffade , att de flåste befinnas af en betydande storlek, då an- dre deremot bestå nåstan helt och hållet la smårre, Till de sednare råknas med skål Insekterne, som i allmänhet förefalla små. Ehuru den största Hum- mer och någre få andre kräftor åro af en uimårkt storlek, i jämförelse med de Öfrige utaf Insekter- nes mångfaldiga arter, så år den likvål aldeles obe- tydelig, i anseende till de större dåggande Djuren. Och ibland Insekterna kan man med skål råkna hela det två-vingade Flugslågtet till dess mindre arter, så vål till långden som till tjockleken. De flåste af dem hinna sållan till en half tum, Det var derföre icke utan synnerlig förun« dran, som jag för någon tid sedan erhöll en flug= art, som var ovanligt stor och bred, samt kunde anses för en jåtte ibland sine samslågtingar. Dess- tekning och beskrifning utbeder jag mig få fram- lågga för Kongl Vetenskaps - Academiens ögon och understålla dess benågna granskning. Vid första påseende tyckes den likna en stor svart Geting (Hymenopteron) med sin breda bålg3; men den åger endast 2:ne vingar med de vanliga balancer-stångerne (halteres), utan någon gadd (acu« SN 00 SECCESSPESEEREN | 247 + leus) uti stjerten, och måste således föras till flu- gornas stora familj. Denna största flugas hemvist år Brasilien. Med Mydas slågte kommer den nårmast öf. verens, och torde derföre kunna föras till samma slågte (genus), hvaraf endast några få species förut äro bekante. Dess förnåmsta kännemärke år, att hon åger ett. munn-snyte , som år likt en klubba, och myc- ket långa trådlika spröt (antenn&e), som vid huf- vudet, emellan Ögonen, sitta tått tillsammans, och hvars yttersta led år aflångt åggformig med en kort spits, Hufvudet år föga smalare, än bröstet. med stora bruna Ögon. Att bland Insecter, så vål som bland de öfriga djuren, der hermaphroditismen icke åger rum, en art icke kan sågas vara fullkomligt beståmd, och icke blifva såkert beskrifven förrån dess beoge kön blifvit jemförde, år bekant. Denna regel tål så mycket mindre undantag, som , utom könsorga= nernes olikhet, åfven de yttre skiljaktigheterna i fårg, storlek, beklådnad, bevåpning och sårskildta delars (såsom mandiblers , Ögons, antenners, vin- gars m. m.) skapnad hos olika kön, ofta åro be- tydliga. Linné, FABRICIUS och till och med se- nare Författare hafva, förledde af dessa skiljaktig- heter, på flera stållen i sina systematiska uppståll- ningar infört individer såsom sårskildta arter, hvilka enligt senare såkra observationer blott åro olika kön. Såsom bevis” hårpå kunna nåmnas Hyphy- drus CHydrachna Fabr.) ovalis, som år 3, och Hy- phydrus gibbus 9 till samma art; Platycerus Cara- boides Gyll. år oftast 8, Platyc. rufipes alltid 253 Tenthredo germanica Fabr. år endast 2, som har sin 3 i Tenthr. nigra Fabr. (opaca Fall) oso vår hvilka jag ofta tagit i parning. Af sådan anled- nicg, och till så mycket större visshet för art-råt- tigheten , har jag hår åter upptagit en och annan insect, hvaraf endast det ena könet tillförene fin- nes beskrifvit. 251 För upplysningen om insecternas hushållning år äfven kännedomen om deras tid att florera vis- Iserligen af lika mycken vigt, som kånnedomen om deras vistelseortér, hvarföre uppgift derom, så vidt iman det utrönt, icke bör saknas i insectbeskrif- mingar. De flesta insecters lefnadsperiod räcker, såsom de annuela vexternes, vanligen en eller två Imånader: hannen dör merendels straxt etter fullån- dåd parning och honan kort efter ågglåggningen. Många lefva likvål ånda från våren till sena hösten , i synnerhet de skalbaggar, som förtåra cadaver och 'orenlighet, samt dymedelst åro så nyttiga och nöd. |våndiga i naturens hushållning. Några synas en- Idast om våren, andra blott om hösten; . förgåfves söker man t. ex, någon Platypeza eller Callomyza utom i Aug. och Sept. månader, då deremot Bom- bylius major och nägra arter af Evistalis sällan fin-' inas efter Maji' månads slut. Af somliga Syrphi florerar den första generation om våren, och den andra om hösten, t. ex, S. arbustorum, At Tipuia plumosa Linné, som redan år framme i Mars, fin- ner man den andra generation i Maji, och ibland dem som lågga flera generationer om året, torde äfven några flugarter, hörande till slågtet Musca Fall. böra råknas. Minsta delen af insecterne åro feråriga, Emellertid år ånnu mycket obekant i denna visserligen intressanta delen af Insecilåran. | De öfriga fundne okånda arterne, som kunna Höras. till de senare och ånnu icke fullkomligt ut« redde afdelningarne af Coleoptera, Lepidoptera, Hy- menoptera och Diptera, lemnar jag gerna till de förtjensifulle Författare, som arbeta 1 dessa oörd« ningarne, på det de måga blifva beskrifna i sam- manhing, under det jag år sysselsatt med ett för- sök till uppstållning och beskrifning öfver Svenska 'Orthoptera och Neuroptera, "252 Hister. 1. H: globulus orbiculato-subglobosus niger, puns ctatissimus ; elytris striis nullis; antennarum clava fusca; tibiis edentulis lineatibus, anticis medio lunato-dilatatis. | 4 Schönh, Synom. 1. 97. 57. Payk; Monogr: TIEb8 5209. IT. 7. 10 Har nåra förvandtskap med Hist, minutus Gyll, men år vål fyra gångor störte; svart och har mera rundad kroppsform, I slutet af Julii månad förle- dit år fann jag ett enda exemplar vid Såteriet Berga i Calmare Lån, Buprestiss 2, B. Moesta fusca obscura, subtus cuprea; thotacis Tugis longitudinalibus elytrorumque nitidis, ni- gris; elytris subattenuatis, truncatis. |; Fabr. Syst. Eleut. 2. 205, 85. Ent. Syst. 2; 206, 85. Schön, Synom. 3, 252, 202. 02 flår B. acuminata, men lått skild från den= samma genom Öfra sidans mörkare fårg, och för= nåmligast genom elytra, som åro mindre jångspet- sade. Det exemplar jag beskrifvit, och som år ta- git vid Berga i Julii månad; synes vara en hona, emedan abdomens analsegment år rundadt och helt, då hannarne bos de flesta till Buprestis Hörakal arter hafva samma segment mer eller mindre kluf- vit (emarginar). Scolytus. 3. S; limbotus ovatus ferrugineus, capite, antennis pedibusque flavis, supra-testaceus, vertice, tho- racis macula ante scutellum, elytrorum suturay; striga, utringue humerali fasciisque duabäs un: dolatis viridi 2eneis, Fabr. 253 Fabr.' Syst. Eleut, 1: 247. 2. Schönh. Syn, I, 249. 2. Omophron Ttlimbatum Latr. Gen, Ins, 1. 225. I. | | Denna vackra insect, som i Julii och Aug. | ånader finnes sparsamt under stenar vid strånderna af Silfåkra sjön, en mil från Lund, år till storle- ken nåstan som Hydrophil. fustipes, men ofvan al- deles platt (depress). Kroppen rostfårgad. Hufvud, "antenner och fötter blekgula. Mandiblernas spets svart: Vertex år vanligen ötön, Thorax djupt 'puncterad, lerfårgad; med en stor grön flåck fram- för scutellen, Elytra strierade, lerfårgade med grön sutur samt tvånne Aåckar vid basen och tvånne gröna vågiga fascier.” Hos de få individer jag fun- nit har jag icke kunnat upptåcka någon yttre köns- skillnad. | | Var. vertice ce&rculeo. Liknar aldeles va. utom den blå vertex. | Pogonophorus. 4. P. rufo-marginåtus oblongus, supra niger, subtus " piceus, ore, antennis, thoracis cordati lateribus, elytrorum Jlimbö anguste, pedibusäque pallidis; elytris punctato-striatis. Caräbus rufo-marginatus — Duftsch, Fn. Austr. 2.54.50. Leistus vufo-margi- natus Sturm, Fo. Germ. 3. 195. 2. T: 71. fä. A. 18 2. År dubbelt så stor som 'P. spinilabris, Of- Ivan år den svart, glånsande; under beckfårgad. Mun, antenner, fötter, thoracis sidor och yttersta | kanten af elytra rådgula. Elyttorum strier pun- cterade. -Begge könen häfva stora tydliga vingar (ale), men hannens tarser på fråmsta fotparet åro, | såsom hos de flesta af Carabici; något bredare och "under mera ludna, ån honans. I början af Au- 'gusti har jag tagit denna art, ehuru sparsamt, uns KV. ÅA. Handl, igsi8. St. II. N 254 der. stenat och elefant riskogen wid Esperöd i Skåne. Harpalus, 5. H. serripes brevis ovatus npiger, palpis, anten- narum basi apiceque rufo-testaceis; thorace sub- quadrato levi, postice fovea utrinque simplici; elytris tenue striatis, puncto pone Ar sg dis sci impresso3 tibiis spinosis. Carabus serripes Schönb. Syn. 1. 199. 184. To SIA. 8 2 Till storlek och vid första påseendet har den mycken likhet med BH. tardus och binotatus och utgör ett-medium dem emellan, men år från dem begge våsendtligt skild. Öfverallt svart, endast palperne, antennernas bas och spets, samt de fer- radiga taggarne på tibierne åro röda. De icke fyllest så djupa strierne på elytra och den intryckta punocten nedom discen skiljer den lått från H. bis notatus, och de midtpå svarta antennerne samt tag- gige tibierne från H. tardus. Kanske år den ock något större. Finnes under stenar och mossa i Julii på "Öland förnåmligast i Ottenbylund. För flera år sedan har jag åfven tagit den i Skåne. Lixus. 6. L. Bardane niger pubescens, flavo-pollinosus, antennis ferrugineis, clava obscuriori 3 elytris apice obtusis, Fabr. Syst. Eleut. 2. 502. 22. Ent. Syst. 2. 418. 107. ? 8 9. År utan tvifvel FABRiCIH C Bardane , ehuru beskrifningen icke fullkomligt intråffar på denne. Varierar till storlek, men år vanligen hålften min: dre ån L. paraplecticus, i synnerhet hannen, som åfven år smalare och har något kortare rostrum ån honan, År öfverallt betåckt med ett gult mjöl, i | 255 som likvål lått afstrykes, då kroppen synes svart. grå. Elytra i åndan trubbiga. Tagen i parning på Rum. Patientia och Rheum Rhabarbar. i Berga trågård i Junii. = Anm. En annan, som är tagen i parning på Scandix Cerefol. äfven vid Berga, och som till fär- gen aldeles liknar den nu beskrifna, men har spetsiga lytra och är af lika längd, men mycket bredare är L. paraplecticus, är ganska säkert en distinct art från dessa. År knappt L. pulverulentus Fabr. som skal vara mindre än L, paraplecticus? : ' Rhynchenus. 7. R. Rose oblongo-ovatus. niger, pubescens, su- ture basi alba, summo apice rostri, antennis tar- sisque rufis; oculis coadunatis; femoribus posticis cCrassis , Serrato-ciliatis. Curenlio Rose FHerbst Col. 6, 428, 414. T. 93, f. 207 Illiv. Mag, 6, 342; ; Liknar till storlek och utseende R. Jota, hvar- före ock PAYKULL i sin Fn. Svecica citerat den som synonym, men: är från densamma tydligt skild genom råda antenner, en hvit flåck på suturen nedom : scutellen, och synnerligen genom femora postica incrassata, som under åro styfhåriga. År faonnen vid Läårketorp 1 Ostergöthland. Cossomnus. 8. OC. ferruginius niger mnitidus, glaber, antennis; elytris pedibusque: ferrugineis, clava antennarum pallida; rostro longioriy apice. dilatato; thorace sosubquadrato, non inpresso, | 2 Clairville, sec Ilig, Mag, VI. 312. 3 $. Tagen i parning, År dubbelt så stör som oh lineåris , med hvilken den för öfrigt kar myc- ken likhét, utom fårgen, och den puncterade, men 3 256 icke intryckta thorax. Kroppen svart; antenner, elytra och fötter rostfårgade; antennelavan mycket ljusare. År öfverallt glånsande och glatt (2laber), utom någo: gulskimrande ludd, som synes på ab- domens undre sida hos vål conserverade specimina. Han och hona till yttre structuren aldeles lika, På en rutten aspstubbe, uti hvilken de sannolikt un- dergått sin förvandling , fann jag den 27 Junii 1813 vid Lårketorp omkring et. tjog speciminaz sedermera icke sedd. Varierar med hela kroppen rödbrun, eller, då den år nyss utklåckt, aldeles gul. Chrysomela. 9, C. bicolor ovata, &neo-violacea; thoracis disco subtilissime punctulato; elytrorum striis per pa- ria approximatis, punctis striarum paucioribus, remotis. : Fabr. Syst. Eleut, 1, 429, 39. Ent. Syst. ts 309, "iö. Schön :Sym: 72; 243; 420605yll noia sub Chrys. geminata Ins. Sv. 3> 478. (Chrys. fucata Fabr. Syst. Eleut. 1, 444, 132. FEnts Syst! 1, 329, 108 wvix eadem, ut vult-D; Schönh. I; c., dum C. fucate elytra ”viridi-enea, vage punctata” dicuptur, qualem nunquam vidi). 3 2. Är något mindre ån Chr. geminata.” Fårgen ofvan blåaktig, stötande i violett. Thorax i di- scen knappt mårkeligt puncterad, och sidorne föga upphöjda, men vid hvarderas bas år en djup in= tryckning, - På hvarje elytron synas 9 tydeliga strier, de 8 yttre parvis tått förenade, men pun- cterne i hvarje stria åro långt åtskilde, utgörande 12 å 14, då deremot strierne hos C. geminata for- meras af vål dubbelt så många puncter. Metatär- sus på fråmre fotparet, hos hannen år mycket bre- dare ån hos honan, annars begge könen lika. Ar 257 sparsamt tagen" tillsammans med/'C. marginata på torra fålt vid Esperöd den 16—2A20 Julii Ma Clythfa. 10. C. aurita ceroleo-atra, antennarum basi, tho- " racis lateribus late, femorum apice tibiisque rufo- testaceis, elytris atro-ceruleis, confertim punctatis. Fabr. Syst. Eleut. 2, 36, 36. Schönh. Syn. 2, 849, 41. Chryptoceph. auritus Fabr. Ent. Syst. 2,57, 20. Chrysom, aurita Linn. Syst, Nat. 2, 596, 75- 3 9 Tagen i parning. Hannen år så stor som Cryptoc. dispar och har abdomens analsegment helt, honan mest dubbelt större, och har midt på anal- segmentet en djup, rund intryckning. Begge kö- nen åro eljest lika. Kroppen blåsvart , något hå- rig och opac; ofvan glatt, glånsande. = Antenner- nes bas, thoracis sidor ganska bredt, och fötterne, utom vid basen, rödgula. Elytra åro svartblå, tått puncterade, I medlet af Junii finnes den tåm- meligen ymnigt på buskars blad och blommor i Foglesång nåra Lund, Clytus. 11. C. Antilope niger, pubescens, antennis, femo: rum basi tibiisque ferrugineis; thoracis globosi annulo antico posticoque interruptis, elytrorum apice fasciisque tribus tenuibus flavo tomentosis, secunda antrorsum arcuata. Schönh. Syn, 3, 465, 14. Clytus Arietis Fabr. Syst Bleut. 2, .347. &. Cexclus. Synonymis). CI. tenuis Schneid. secund. Gyll' in litt. År till form och storlek som Leptura Årietis Linn, , men thorax något bredare. - Thorax år svart med tvånne gula sidostreck, som formera en afbru- ten ring inom fråmre kanten, och en gul punct på 258 ömse sidor vid. basen. : Elytra åro becksvarta med gul spets och tre gula fascier, den första formerad af tvånne tvårstreck nedolt punctum humerale; den andra bäglik, uppgående nåstan till scutellen, men hvarken så bred eller vid suturen så hopstö- tande som hos L. ÄÅrietis; den tredje nedom di- scen, råt, vid suturen hopgående och der bredast: Abdomens ventralsegmenter åro i kanten gula. På Ömse sidor om sternum år en stor gul flåck. -/n- tenner och fötter brandgula med en bred mörk ring vid åndan af femora. Det beskrifna exemplaret fann jag vid Lund i Junii månad. Anm, ' Fabrieti (1. c.) synonymer twll Clyt. Ärie- tis höra icke dit, utan till hans C/. Gazella, som är allmän i södra delen af Sverige, och hvaraf jag både 3 Skåne och på Öland i Julii funnit en varietét med hvita fascier och signaturer. Saperda. | 12. S. linearis elytris profunde punctato-reticulatis, apice premorsis, nigra, palpis, pedibus, elytro- "rom margine exteriori baseos in mare, flavis. Fab ISvste : ILIeut. "2,7 320." för. FANER SVB.T240. 38 Schönhbt Syns 3 MALE 2 var. «. 424 v. B å. Cerambyx linearis Lion. Fn. Sv, 663. £. j 3 9. År något större, i synnerhet långre ån &, ey= lindrica. Hanpnens elytra åro ät spetsen smalare ån' honans; könen för öfrigt lått skilda genom den gula flåcken, som synes på elytrorum yttre kant vid basen hos. hannen, Fötterne hos båda könen/gela. Funnen på hasselbuskar vid Abusa i Skåne i slu- tet af Junii, och på Öland vid Glömminge i bör- jan af Julii, 13. S, Salicis elytris rugosis, apice rotundatis, ni- gra, subtomentosa, thoracis lineis duabus elytro- -rumque singuli punctis quatuor niveis. 259 32 Liknar mycket S. populnea, men utom det att tboracis lineer och elytrorum puncter hos S. Sa= Jicis åro hvita och distinctare, synes åfven apex elytrorum vara mera rundad, och hela kroppen mindre ludden. Hufvudet svart, puncteradt, med hvitt. ludd i pannan. = Antennerne knappt långa som kroppen, svarta med grå ringar vid ledernas bas. . Thorax cylindrisk , puncterad, svart med tvån- ne hvita lineer. - Elytra åro dubbelt bredare och vål fyra gångor långre ån thorax, parallela, djupt puncterade, skrynkliga, nästan utan hår, svarta med 8 tydeliga hvita puncter isamma ordning som hos S. populnea; apex rund. Thorax, pectus och abdomen med glest ludd. Fötterne svarta med smått ludd, och hår och der några långre hår. Hannen. något smalare ån honan, På Korgpihl i ett kårr vid Abusa, fann jag. ett par i medlet af Augusti förledit år. g Pselaphus. Sect, i:ma: Palpis anticis longissimis, arciculo ultimo clavato. : 14. P. Heisei rufo-ferrugineus, nitidissimus , subgla- ber, levis, thorace sub-cylindrico, minime im- presso; articulo antennarum primo elongato, cy- lindrico, tribusque ultimis sensim incrassatis reli- quis majoribus. Reichenb. Monogr. Pselaph. 28, 2. T. I f.2. Herböt, Kal: 43 10021. :Tsi39! frrg.:å. År vid pass en linea lång. Rödgul, varierar åfven mörkare, glånsande och hela kroppen be- tåckt med glesa, uppråtta hår, som blott synas med förstoringsglas då insectet hålles emot dags- ljuset. Hufvudet ovalt med fårad frons och kul- rig vertex. Fråmre palperna nåstan långre ån huf- vud och thorax tillsammantagne, med knå midtpå och aflång clava i åndan, = Antennerne långa som 260 halfva kroppen med första leden lång, cylindrisk, något tjockare ån de sju följande; nionde och ti. onde, som med den yttersta ågglika mörkare fors mera en clava , äro småningom tjockare; alla tydligt håriga, Ögonen små, gryniga, utstående, svarta. Thorax knappt bredare ån hufvudet, aflång , nåstan cylindrisk, framtill och vid basen något smalare, aldeles: slåt, glånsande. = Elytra något långre ån thorax, nåstan trekantiga," glånsande, opuncterade, slåta utom suturalfåran och en fin, på discen böjd, stria, hvars ånda slutar inom -elytri inre angel. En dylik inre stria synes ock på de nedvikna si- dorne af elytra, Abdomen med upphöjd sidokant, slåt, Femora postica åro af abdomens långd. År tagen sållsynt under mossa vid Abusa i Septemb, ; ne På Heisti Payk. Fn, Sv. 3, 364, 2, som är mörkare till färgen, bar något smalare antenner, i synnerhet den yttersta leden mindre, och en intryck- ning: bakpå thorax, synes vara en: annan art, eller troligare andra könet (22). Den tyckes komma öf- verens med Ps, Dresdensis Herbst 1. c. p. 110, 2, T. 39: i1> B. Vid Ps. Dresdensis Payk, 1. c, Pp. 365> 3 (hvilken Reichlenbach kallar Ps, suleicollis, och fin- nes icke sä sällsynt under mossa: vid Abusa), uteslu- tes alltså Herbsts Synonym, - Tillsamman med flera Pselaphi arter har jag funnit ett individ, som fullkom- ligt passar med Paykulls beskrifning på dess Ps, niger, utom att femte antennleden icke är tjockare än nå- gon af de sex andra 'medlersta. Enligt Reichenbach skall denna vara honan till Ps, niger. Sect, 2:da. ' Palpis anticis mediocribus, articulo ultimo oblongo, NR 15. P, bulbifer niger nitidus, pubescens, palpis tar- sisque testaceis, antennis pedibusque rufo-piceis; elytris punctatis , thorace subgloboso, postice coar- ctato; antennarum articulo primo maximo, Cya- thiformi, piceo, secundo minori, globoso, ulti- misque tribus sensim incrassatis reliquis majoribus. ; 261 Reichenb. Monogr, Pselaphor. 37, 6, T. I, f£.6, "(antennarum pedumque colore alio). ; År mindre ån föregående. I afseende på hår righeten och puncturen på thorax och elytra synes den ej så g.ånsande som förra. Ar till det mesta svart. De bleka palperne: dubbelt långre ån huf- vudet med yttersta leden ganska stor. Antennerne” lika långa med bufvud och thorax, hafva första | leden ganska stor, bågarlik, beckfårgad, den an» dra mindre, nåstan klotrund, de öfriga hafva sam- | ma structur som hos följande art, men den yttersta till fårgen något mörkare. Thorax elytra och ab- ' domen af samma form som följande, men af svart fårg och thorax opuncterad. Fötterne merendels » beckfårgade, tibier 'och tarser ljusare. | | Anm, Varierar med första antennleden mindre, | den audra alldeles klotrund; månne honan? / 16. P, clavicornis rufo-ferrugineus nitidus, pubescens, punctatus, thorace subgloboso, postice coarctato;. antennarum articulo primo subcyathiformi, secundo globoso tribusque ultimis sensim incrassatis reli- quis majoribus, Reichenb. Monogr. Pselaphor. 40,7, T.I. f. 7.? Panz, Faun, Germ, H. 99, 3.? Knappt hålften så stor som Ps, Heiset, hvil- ken den till fårgen liknar, ehuru den åfven någon gång finnes mörkare. Fårgen och den puncterade thorax skiljer den ock lått från föregående. Palperne, som vanligen ligga hopböåjda, åro, då de utstråcs nas, inemot så långa som hufvudet och halfva thorax. Ögonen ganska små, svarta, Antennerne korta, knappt långre ån hufvud och thorax, med första leden nåstan bågarlik, andra klotrund, begge tjockare ån de sju följande; den nionde och tionde | småningom tjockare, den yttersta ganska stor, till ig "e LJ - Fr » 4 fårgen» ljusare, och i sjelfva verket klotrund, ehuru de hvita håren i åndan gifva den ett spetsigt ut- seende. Thorax spherisk, vid basen hoptryckt, puncterad. Elytra långa mest som hufvud och thorax, nåstan fyrkantiga, tydligt puncterade, vic basen fållade. Abdomens sidokant mindre upphöjd. Fötter som hos föregående, med hvilken den år tagen tillsamman vid Abusa i September. . 262 17. P. brevicormis rufo-testaceus nitidus, glaberris mus, palpis, antennis pedibusque favis, thorace ovato, postice impresso, antennarum articulo ul. timo maximo, reliquis omnibus subequalibus. Reichenb. Monogr. Pselaphor. 47, 10. T. I. £. 10, | Bland de minsta arter i slågtet, knappt hålf. ten så stor som föregående, i synnerhet mycket smalare, Kroppen vanligen rostfårgad, thorax och elytra något ljusare, antenner, palper och fötter gula. Antennerne knappt en half gång till så långa som hufvudet, med alla lederne nåstan lika stora, ”ptom den yttersta, som år ganska stor och utgör mest hela clavan; articulus penultimus föga större ån de öfriga. Thorax kort-ågglik, glatt, slåt med en tåmmelig djup tvårfåra vid basen. Elytra, som hoplagda formera nåstan en fyrkant, åro glånsan- de, glatta, slåta med tydlig sutural-stria, och fållor vid basen. Abdomens sidokant upphöjd. Femora antica åro korta och tjocka, postica långre och sma: lare. Vankas med föregående icke sållsynt. ; (Eortsartning i er följande Häfte.) f Lå 263 GRANSKNING Af de till Thymelxarum Våzxtordning hörande Slågten och Arter; af JOH. EM. WIKSTRÖM, Med, Doct. FE. Systeme år den stådjepunct, som fåster våra kunskaper, gifver åt dem ordning, styrka och sam- band, samt bevisar derigenom sjelft sin nödvåndig- het; derjemte vittnar det otvifvelagtigt på ett ver- keligen tillfredsstållande sått om detta systems för- tråfflighet, då det förmår uthårda pröfningen af ett helt Arhundrade, uti hvars charactere scepticismus intagit ett icke obetydligt rum. Snart skall Örtvetenskapen hugna sig åt denna ovanliga-heder, Under en tid af redan öfver 80 år har den till sitt Systeme och sin uppstållnings- method icke undergått någon våsentelig föråndring, då deremot de öfriga erfarenhets- vetenskaper ock flera af de intellectuella under samma tid icke sål- lan vexlat systemer, af hvilka hvarje för sin pe- riod oftast varit bedömdt såsom det enda, hvaraf Vetenskapen någonsin kunde vånta sig trefnad. Örtvetenskapen erhöll detta berömda Sexual- Systeme af Sveriges von Linné, som, ledd af sitt systematiska snille och sin vwidstråckta kånnedom 264 af naturalstren , vågade till samtids förvåning och efterverlds beundran att med djerf, men såker och kraftfull hand teckna ett Systema Nature, Redan | år en långd af år sedan hans bortgång försvunnen, men det ljus han gifvit åt Vetenskapen, den till gifvenhet och fart, som han åt den beredt, hafva | sträckt sin verkan till alla odlade Folkslag och . burit ymnig frukt, br rtvetenskapen har sedan Linnés tid betyd. ligt förkofrat sig genom de mest ifriga och ihårdiga | bemådanden af dess idkare. = Flera Växtordnin- gar, som af Linné varit ofullståndigt kånda t. ex, | Palmerna, Orchiderna, Gråsen, Cryptogamerna m. m. fl., hafva blifvit utredda, Mossornas fru-. ctification bekant, och en talrik mångd af enskildta slågten och arter nårmare beståmda. Växternas anatomie, physiologie och chemie, förut så föga kånda, hafva blifvit mera utarbetade, ån man nå- | gonsin kunnat hoppas. Låran om WVåxternas na- | turliga fråndskaper, denna sköna, men alltid ofull- | ” åndade målning af Naturen, har blifvit bedre utur mera upplysande och för Vetenskapen förmån- liga synpuncter. Våxt-geographien, som så myc- ket upplyser oss om Lånders climat, fruktbarhet | och förmåga af odling har ur sin linda blifvit ut- | arbetad af tvenne bland vår tids beråmdaste och | mest förtjente Naturforskare, Humboldt och Wah: | lenberg. <Åndteligen måste man icke förgåta, att di uti Linnés tid endast 10,042 MWVäåxtarter | voro kånda, utgöra de nu bekanta, enligt Hum. | boldts sednaste beråkningar, ett antal af 44,000, | hvilket nogsamt vittnar om det nit, som lifvat Ve- tenskapens Idkare, At nihil ab omni parte beatume. ' t Genom det stora antal af våxter, som i sed- | nare tider blifvit upptäckt, uppkom en ganska mårk- | bar svårighet att rigögt utreda och beståmma de | 265 samma; liksom af sig sjelft uppstod derföre ett cri- tiskt behandlingssått; men detta tyckes i sanning hafva urartat ånda till en viss ytterlighet, som för Vetenskapens redighet, enkelhet och skönhet, må 'hånda åfven för dess gagnelighet, synes blifva skadlig, -samt göra den för begynnaren mera otill- 'gångelig. Man började nemligen att utan betån- kande såsom att vilja beståmma allt, som visade en obetydligaste föråndring i form, beklådning, ja afven fårg; man förglömde Linnés påminnelser om det inflytår.de, som olika climat, jordmån, års- tid, våderlek m. m, utöfva på våxterna'; man för- glömde, hvad man aldrig bort förglömma, medan man så ofta sett det, att en mångd af former icke sållan öfvergå till hvarannan, och hos samma in- divider finnas olika hvarandra; man förglömde ändteligen, att detta behandlingssått var stridande mot all physiologisk, sann och redbar kännedom afsNatursalstren, Osåkra artbeskrifningar tillfödade beståndigt, synonymien blef ett chaos, som alde- les förskråcker, och af den skyndsamhet, hvarmed Botanisterne liksom med hvarannän tåflade att kuns göra sina fynd, föranledes man att tro, att Åera af dem mera syftat åt åran af botanisk ryktbarhet, än att de till sitt föremål verkeligen haft Veten. skapens sannskyldiga vinning. MG Den hedern tillhör Herr Doct. Wahlenberg, att hafva visat hela orimligheten af ett dylikt våx- ternas beståmningssått, och genom sina skrifter lårt oss, att en habituell behandlingsmethod af våx- terna, som tillika bedömer deras mångfaldiga för- änderligheter utur en physiologisk synpunkt, och icke förgåter en förnuftig critik , såkrast leder till den yttre kånnedom af dem, hvilken, icke stri- dande mot den inre, år nådvåndig för att efter ett Systeme kunna igenfinna dem. 266 De Botanister finnas, hvilka såga sig tro, att Vetenskapen, i anseende till oredan med artbe- ståmningarne, gått tillbaka sedan Linneé's tid: "Men denna förmodan kan man, utan fara för miss- tag, rent ut förklara för orimlig, då man besin- nar, hvilken betydande förkofran våxternas så vål yttre som inre kånnedom vunnit sedan nåmde tid. Nu mera kan man dock troligen icke fram- stålla ett så redigt och skönt Species plantarum, som det, hvilket v. Linné förmådde att gifva oss, emedan våxt-arternas antal så otroligen ökat sig, och Synonymien blifvit så vidlöftig och, in= trasslad; af samma orsaker kan vål icke eller nå- gon enskildt Man mera utarbeta detta Verk så, som Linné kunde; det borde nu mera blott före- tagas af ett Samfund Botanister, hvilka, endast be- traktande Vetenskapens redbara vinning och ågande tillgång till de förnåmsta Örtsamlingar och Biblio- theker, hvar för sig utarbetade vissa Genera, Ord- ningar eller Classer.. På detta sått skulle man kunna erhålla ett Species Plantarum, icke så en- kelt, som Fader Linné's, men dock både godt och brukbartt. å "> Vi hafvå redan erhållit betydliga bidrag till ett dylikt arbete, och då jag ågt tillfålle att gran- ska många arter af Thymelgarum WVäåxtordning, bar jag sökt att nårmare beståmma dem, och 'öp- skar åt min afhandling derom ett rum uti Kongl, Vetenskaps Academiens Handlingar. = SN > Vördnadsfullt betygar jag min förbindelse för den vålvilja, söm vid denna Afhandlings utarbe- tande mig blifvit visad af Herr Profess, och Com- mend. Thunberg, Herr Commerce-Rådet och Ridd, Casström, Herr Kammar-Råtts-Rådet och Ridd. Billberg, Herr Prof, och Ridd. Acharius, Herr Profess. Ad. Afzelius, Herr Prof; Agardl ll doch Herr Demonstr. Doct. Wahlenberg, hvilka Herrar tåckts lemna mig ett fritt tilltråde till sina Bibliotheker och Samlingar, utom hvilken förmån jag i sanniog icke kunnat utarbeta denna Afhand- ling, För en mångd af upplysande och vigtiga underråttelser från Vahls Örtsamlingar har jag att tacka Herr Prof, och Ridd. Horneman, som med stor bevågenhet och en utmårkt liberalité gynnat mitt företag. Kongl. Inspect. Herr Fr. Otto har ock vånskapsfullt meddelt mig många »upplysnin= gar rörande dessa Våxter, hvarföre jag betygar min skyldiga rtacksågelse, Om Thymelearum Våzxtordning i allmänhet. Von Linné, som aldrig hann att fullstån- digt utarbeta sin uppstållning af Växternas natur- liga Ordningar, kallade uti sin Philosophia Bota- nica dessa Växter Veprecule, men hopförde ganska olikartade Genera, hvaraf synes, att han då för tiden ånnu icke ågde några beståmda kännetecken för denna våxtordning. Uti sina Prelect. in Ordin. Nat. Plantar. oppstållde han likvål Genera mera naturenligt, men uppgaf icke nägra kännetecken för dessa våxter. Omsider fick låran om våxternas na- turliga fråndskaper en större förkofran, då Jussieu år 1789 utgaf sina Genera Plantarum, ' Han kal: lade dessa, Våxter Thymelee och från deras når- maste grannar, Proteacetr och Eleocnoidee, distin- querade han dem: Ovario libero, perispermo nullo; radicula'superiori. Gzertner d å. förklarade uti sitt förtråffeliga Verk de fructib. et seminib.-Plantars; att hos de flesta Thymelearum Genera fanns peris- permum (s. albumen), hvilket vål var stridande mot Jussieuv”s definition, men icke destomindre gfun- 268 dadt enligt sednare Författares vitsord. Uti Anna: les. du Museum Tom, V. p. 223' har Jussieu vidare gifvit anmärkningar till Gertner?s be: skrifniog om Thymelgarum frukter och från. Hr Rob. Brown har uti sin Prodr. FL Nov. Hol: Jand. bekråftat Gertner's anmårkning angåenide albumen och såger, att den antingen är nullum aut tezue tarnosum ?). — Då Hr Brown så föra tråffligt beståmt denna Väåxtordnings kånnetecken , att. förmodeligen dervid intet kan: tillåggas, anser jag aldeles onödigt att hår upprepa de samma; vill blott erinra, ait flera Författare dessutom & handlat denna Växtofdnitips kånneiecken uti sina arbeten om Ordin. Nat. Plantar., såsom Ventenaåt uti sin Tabl. du Regne Veget., hvarest han kal Jar dessa våzxter Daphnrecee; Batsch uti sig Tas " bula Affinitatum Regni WVegetabs och Jaume de Saint Hilaire uti sin Exposit: des Fam Nat. des Plantes. Siuteligen kan nåmnas; att Prof. L. C. Treviranus uti sin skrift von det Entwicklung des Embryo und seiner Umhällungen im Pflanzeney ganska vidlöftigt affandlat Ånäto= mien af Daphnes Mezerei frukt Om de slågten, af hvilka T. hymelearum. växtordning består. | Von Linné uppråknar uti sina Prelect - Ord. Nat, plantar. följande genera såsom hörande till Veprecularum ordning: Struthiola, Dirta , Daphne; Gmidia, Stellera, Passerina, Lachuea , Quisgualis, Dais och Thesium. BArgigs skiljde från Gnidia några +) Jemför Gertner fil, Suppl. Carpolog. Då 3. p. 139, hvarest så | ges: ”quod quidem. in his stirpibus albumen adest semper, ar in laminam carnosam integumenti nonnumqaam artenuarume”? - 269 Röda äter. så hvilka han fovinerade 'Nattandre slåg- t& Vilket likvål alla sednare Författare åter förenat, Banks och Solander beståmde Pimelee slågte, hvars arter förut varit förda till Passerina. Jus- sieu uteslöt Fhesium, tillade Lagetta och Cansiera, samt förmodade, att åfven Scopolia hörde hit. Ven- tenat +) uteslöt Cansiera och Quistqualis. Lamarck: tillade Drapetes, som kanske blott år en Pass serine' art, Prof. Thunberg förenade Lachiza med Passerina. Smith har förklarat, att Capura Linn, Suppl. år en art af Daphne, och att Scopolia åfven tillhörer nåmnde slågte. Pal. de Beauvois beviste uti sin Flore d'Ovaré et de Benin, att Quisqualis hörde till Onagraårie ordning. Falme de S:t Hilaire upptog bland Thymelzerne äf- ven Ariona Cavan., men då detta slågte år ganska. ofullståndigt kåndt, kan jag ej hår anföra det. Jussieu har ytterligare uti Annales du Mus. T. VII p. 479 yttrat, att Conospermum och Drapetes höra till Fhymeleerne, men att Quisqualis enligt Pal. de Beauvois's undersökning bör uteslutas; Hr Erown beviste likvål sedermera uti Linn. 'Transact. X. p. 153, att Smith råtteligen fört Co- nospermum vll Proteacee. >Sluteligen har jag af tvenne Pimelee arter beståmt ett nytt slågte, The- ganthes , och förenat Stellera med Passérina. Slågternas characterer bar jag sökt att nårma- re beståmma och uppståller dem hår sålunda : Diandria. 2 heter Cal; monoph. infundibuliférmis, quadrifidus: Corollis plurimis inotra calycem ”) Dåjag ej äger Ventenats bok, kan jag ej säga, af hvad skäl han utesluter Cansiera. Vd Handl 18i8" SES 18 sparse sedentibus, monopetalis, infundibuli. -formibus, quadrifidis; marcescentibus. Nå 23 monosperma. : "2. Pimelea: Cal" o, Cor. "monopet. infund. 4 fida,' marcescens. Nux monosperma. Tetrandria. 3. Dropetes: Cal. o. Cor. monopet. infund. 4- « fida marcescens. Nux monosperma; «cs 4. Cansiera: Cal. o. Cor. monopet. urceolata, 4- fida. Nector. 4 germen fingonliag Drupa > — fida menosperma.: 5. Struthiola; Cal. diphyll. Cor. monopet. in- fund. 4? fd. marcesc. Squamule faucis 4 = 12. Nux monosperma. js | | Octandrias + "6. Logetta: Cal. o, Cor. monopet. infund.'4- - fida., => glandul. favcis 4, Drupa monosperma. 7. Daphne: Cal. o. Cor. monopet. infund, 4-fida = decidva. Dripa monosperma. 8. Dirca: Cal. o. Cor. monopet. infund. elim- "0 bis s. margine obsolete crenata. Drupa mos nosperma. 9. Gnidia: Cal. o. Cor. monopet. infund, 4-fida, marcesc. Squamule faucis. 4-8. Nux mo- nosperma, 10. Passerina: Cal. o, Cor. monopet. infund. 4 fid. marcescens, IVux monosperma, Decandria. d 11. Dais: Invol 4-5 phyll. Cal. o. Ok. I mono- pet. infunds 4-5 fid. marcescens. :Bacca . (Nux ?) monosperma.. ra oo -. Obs. Plantas” in khac dissertatione cruce eh) ne- tatas haud vidi, ; 271 Diandria. 1. THECANTHES , mihi. Nomen hujus generis derivavi a Onzn, vagina s. pharetra, & 2vIos » fos, quoniam flores plurimi intra calycem adsunt, quasi tela in pharetra. Flo- res intra calycem sparse sedentes, pedicellati, pe- edicellis dilatatis, membranaceis. Corolla infun- dibuliformis, qvadrifida, Nux monosperma, omni- no ut in Pimelea. > Cel. Viri Vahl & Brown perianthiäm ha- rum stirpium involucrum appellarunt, at veruna in- volucrum non est, respeciu insertionis florum in ipso3 itaque perianthium hocce simpliciter calycem nominavi. Mirum omnino, quod Cel. Brown, hasce species a Pimelea haud separaverit, dum tamen di- versitas earum respectu calycis, qui in Pimelea deest, primo jam intuitu omnibus patet, & ad ea- rum separationem urget. i. T. Cornucopie: laciniis calycis semi-lanceo- latis acutis, i | Pimelea Cörnutopie "Banks &' Solander Msc, Vabl. En pl i. Pp. 305. Dryand. Chlor. Nov. Holl. in Kon, & Sims Ann. of. Bot. II. N:o VI. p. 505. Brown Pr. FI, Nov. Holl. 1. p. 359. Roem & Schult. | Syst. Veg. r. p. 271. Hab, ad Bustard Bay, Cape Grafton & Endea« » vour River Nove Hollandie: Banks & So- olander, sec. Dryand. 1 c. Ad oras australes intra Tropicos Nove Hollandiz: Brown. | Herba certe annua, radice parva, fusiformi, fi- brosa. Caulis glaber, paucos ramulos emittens. Folia ”opposita, rarius sparsa, Janceolata, acuminata, in- "fima ad basin caulis sepe cuneiformia & obtusa, | 'brévissime petiolata, integerrima, punctata, glabra, - 272 lee viridia, Se lineas longa, medio duas I, tres lata, Pitiok VÄX lineam longi, olabri. Pe- durculi ramulos serminantes, sclitarii, longissimi,] glabri, InCrassatti, In calyeem Cobtinskti s. dilatatt, | extus nullam separationem harum partium eh bentes. Calyx "magnus, monophyllus, infändibu- | liformis, .quadrifidus, glaber, 7 lineas circiter lon- gus & ad basin laciniarum, ubi latissimus, 4 cir-/| citer latus,. rubicunde flavus: lacinie talycis se- milanceolate, acute, unam cum dimidia lineam | long. Flores intra calycem ubique sparsi, pluri. i, pedicellati, superiores Calycem paullo exceden-. tes, olabri, flavi. Pedicelli dilatati, complanati, mem. branacei, rubicunde-flavi, giabri, unam 1. duas lineas longi, Corolla reticulata, 3 - 4 lineas longa, persistens: Latinie corolle minvtx, lanceolate, ob. tuse, longitudine circiter tertiae ine partis. Stanik | 28 duo, ad basin laciniarum inserta: Filamenta ex- | serta, longitudine laciniarum; Anthere suborbicula- te, biloculares, lutee. Germen oblongum, gla-/ brum; Stylus lateralis, exsertus, longitudine sta-/ minum; Stigma capitatum. = Nux ovata: men brana externa tenuis, viridis; testa nigra, nitida3z Jemen sa 10 RN favum. | T. punicea: beg calycis semiorbiculatis obtusis, | Pimelea punicea Brown pr. F1. Nov. Holl, | I. p. 359. : Hab. in Carpenraria & Terra Arnhem intra Tros picos Nove Hollandie: Brown. ; Herba certe etiam annua, priori quoad caulem & | folia valde similis, differt vero: foliis sxpius bre. vioribus, 6- 10: circiter lineas longis, inevidentius punctatio; calyce minori, 4 circiter lineas longo, -puniceo: laciniis calycis semiorbiculatis, 'obtusis, | brevioribus; eorolla paullo breviore; stylo brevio- 273 Ire; stigmate obtuso; dum in T. cornucopie folia se- pius longiora, 6 - 15 lineas longa, evidenter puncta- 12; calyx major, 7 circiterlineas longus, rubicundes Mavus: Incinig calycis semilanceolate, acute, Jon giores; corolla paulio longior; stylus longior; stig- ma capitatum. In ceteris conveniunt, 2. PimELEA, Banks & Soland. Genus hocce nomine Banksg primum descrip- serunt utrique Forster, dein ad Passerinam il- iud revocavit von Linné fill Cel: GmelFin vero Cookiam nominavit. Interea Illustriss. Viri Banks & Solander longe jam ante Cel. Gme- tin hocce genus in Mec:tis suis Pimeleam vocabant a mpegs > Pinguis f), quoniam fructus pinguia videntur, Cel. Gertner nomen a Banksio das :um primum publicavit.. A Passerina tanium dif fert staminibus duobus, itaque huic Generi rectus idnumerandum, & animus valde inclinat, duas se- stiones Passerine formare, quarum una stamin, duo, iltera stamin. haberet octo I. plures; at hoc facere aliis relinquo. Cuin species Passerine jam satis 'numerose sint, ut earum definitiones maågnas ha- 'oeant difficultates, commode forsan erit, eas sepa= ratas retinere, quamquam inconsequenter actum vi: deatur. Sectiones in hoc Genere a Cel. Brown formatse , haud constantes sunt; dum vero meliores havd substituere potui, eas retinui. In definitio- nibus-meis ab illis a Cell Brown datis respectu :erminorum botanicorum discessi, ex quo in -hoc Wissertalione dissimilitudo oritur, quam baud corri- 3ere valeo, dum tantum 20 species vidi Pime- learum,. ; I I | | I I | I tly sounding; than a very apt denominarion, unless there may be any thing oily in the fecent fruit.” Smith bot. of new | +) ”It is derived from ZsMENN» fat, but is rather a pleasans | | toll! 1; piga. 274 1. Folia opposita. Capituliim vertinala Invo= lucrum foliis rameis dissimile. Br. . 1. P. collina Br. involucris tetraphyllis: foliok lis ovatis utringue glabris Capitulum söbe- quantibus, perianthii tubo sericeo, foliis decussatis lineari-oblongis trinervibus sub- sessilibus. Brown pr. Fl. Nov. Holk, 1, pi 359. Roem. & Schult.' Syst. Veg, I. p. 272 Hab. iotra 'Tropicos Nov. Hollandie: Brown. AN 2. P. limfolia Smith: involucris tetraphyllis: foliolis ovatis acutis glabris capitulo dimi- — dio brevioribus, corollis sericeis: laciniis co- rolle lanceolatis obtusiusculis,; foliis lance- olatis cuneiformibusve brevissime petiolatis acutis "mucronatisye. P. linifolia Smith Spic. Nov. Holl. 1. p. 31. tf, 11. Willd. Sp., PI. 1. po 51. Vahl J]. c, p. 305. Pers. Syn, I. p, 16. Brown LL cc OP. filamentosa Rudge in Linn. "Tränsacr. XX. p.o.287. tt. 4 fö and de volucrata Banks & Soland. Msec. Passer. "involusrata Thunb. Mus. Nat. Acad. Ups. P. XIII p. 106. &. P. inv. 4 Ejusd. Mus. i Nat. Append. P, XXIL p. 32. Hab in Nova Cambria: Banks & Solander sec. Herb, Thunb, In Nordfolk Island: Smith sec. Herb, cit. Ad Port Jackson & in insula van Diemen Nov. Hollandie: Brown. — pb. «| Obs. P. filamentosa Rudge certe eadem, quam- oquam folia sessilia descripsit. | + 3. P. cernua. Br. involucris tetraphyllis: folio- SR lis ovatis utrinque glabris capitulum sube- quantibus, perianthio supra articulationem pilosiusculo , foliis RE "Brown L c. Roem. l. c. P. spathulata Labillard. Nodl Holl. pl. Sper. ], p. 9. t. 4? sec. Brown I c. 273 fab. i in ERAN van im Näv. -Hollandie : La- sbillardiére & Brown.— Bö 3 öglP. brevifolia Br, involacris tetraphyllis: fo- liolis ovatis capitulo 3 brevioribus: intériö- ribus intus Villgnssie periånthiis supra articulationem, pilosiusculis, foliis linearibus internodio vix longioribus. Brown 1 c. ; Roem. 1. c. a Hab. -ad oras meridionales Nov. Holl, Brown. — bb, rk 5. P. paludosa Br. involucrig tetraphyllis: fe- liolis ovatis intus.subsericeis capitulo dimis dio brevioribus, perianthii tubo sericeo , . liis linearibus internodio longioribus. lya 0306. Rocm. IG Hab. ad Port Jackson Nov. Holl. Brown. — & T 6. P. asgustifolia Br. involucris tetraphyllis? foliolis orbiculato-ovatis intus subsericeis ca- Pitulo vix dimidio brevioribus, perianthiis sericeis: basi persistenti hirsötissima , foliis linearibus internodio longioribus. Brown I c, « Roem. LI c. re åd oras merid. Nov. Holl, Brown, — pb. 7. CP. glauca Br. involucris linäpByllis fölio= lis Ovatis acutis pari interiore intus pube- "scentibus Ciliatisque, corollis supra articula- tionem sericeis, basi mnudiusculis: laciniis corolle lanceolatis obtesiusculis, foliis lan- ceolatis acutiusculis glaucis. P. glauca Brown 1. c. Roem 1. c. Rud: ge in Linn. Trans, X. p. 286.t. i3.f. 2. Hab, ad oras merid, , Port Jackson & in insula van Diemen Nov. Holl. Brown. — +. 8. P. ligustrina Labill. involucris tetraphyllis: 0 foliolis ovatis acutis venosis intus pubescens tibus , cerollis sericeis: laciniis corofix oblon- . we er gir obtusis, foliis ovalibus langsolpro;o blad så : NT isve: vå usb öRgst bönpy glo P. ligurtrina Läbillard, 1. e P. 9. 3. 01 Brown fe Roemdl; cv ipooö Hab. i in Insula vari Diemens La BiNlärdiere; 8 | svad PortoJackson:Nov. Holl. Brown — +. fö 0. P. detussata Br. involbefis tetraphyllis: folio- 2 2 Aisolate ovåtis semicolotätis utringue glabris, perianthii tubo hispido, folirs decassatis ovar : libus' coriaceis. Brown 1 c. Roem 1. KV P. ferruginea Labillard. Et p 10. t. 52 3 sl 0 "sec. Brown. Hab. in terra van Leuwin: Labillardiére. Ad "Foras' meridionales Nov. Holl.: Bro w n. Ad west | Coast Nov. Hol: Menzies SEC. Brand: in Ann. of bot. Le —b - ; ' FN SAN rosea Br involucris tetraphyllisa foliolis, lancéolato-ovatis acutis utringue glabris, per —rianthii tubo inarticulato: dimidio inferiore hispido, foliis lanceolato-linearibus, - Brown I, ec. Roem. I:c. Sims bot, Mag. t. 1458. Loddig. bot. Cab. IX. N:o 8g. ? 1 ad oras merid. Nov. Hollandig :. Brown. —pi HA :hispida Br. involucris- tetraphyllis: folio- lis ovatis margiue simplici intus subsericeis capituli dimidio brevioribus, perianthit tubo .dimidio .inferiore hispido, foliis, lanceolatis : Linearibusve Brown 1. c€. Roem. I c. Hab. ad oras Merid. Nove Hollandie: Bromin. —b. Til2. Pslanata Br, involacris tetraphyllis: foliolis Se ovatis margine membranaceo intus sericeis capitulum subequantibus, perianthiisslongti tudinaliter hispidis, foliis lanegolatis: Brown 1 c. Roem, 1. c. ; SR Hab. ad oras merid. Nov. Hollandie: Brown. — Pb. kl || i ; jön hl 4 vi: I (3 ra Folia opposita. . Capitulum. terminale. Folia floralia. rameis subsimilia. Br. py P, pauciflora Br. foliis utringve glabris li- do on nearidanceolatis: floralibus binis latioribus 0 ocapitulum pauciflorum superantibus, perian- fån this glabris, receptaculis nudis. Brown I. c. i RoerkulkW Hibö in Insula van "Diemen Nov. Hollandie: Borg Wwae BeN i NE 14 Pl serpyllifolia Br. foliis utringue glabris 14 00 oobovänis ovålibusque: floralibus quaternis capiiulo paucifloro longioribus, perianthiis olabris, Säöd np villosis. Brown FESC. | Röbemrl:eå Hb: atliorayimettd: Nov, Höllandit? Bidvn. — b. 15. P. prostrata Banks et Soland, foliis ovalibus oblongisve minuts obiusis glabris, florali- bus quatrernis, foribus terminalibus aggres gatis villosiusculis: laciniis corolle optöngis obtusis. Hav "P. prostrata Banks et Soland. Msc. Willd. SpRPt 4 st Batt nl. Gen. Lp. 3 CN OVR PY Ievigata ”Geetin. de Fruct. I. I IEEE Re aa Va La Bl PA Bauksia prostrata Forst. Char, Gen. p. 8, Forst, jun. in Act, Ups, IMNp. 175. Parka prostrata Linn. Suppl p. 227. Cookia prostrata Gmel, Syst. Nar. — p. 241. 3: ramulis villosioribus, foliis magis elon- gavs acutioribus, HoribuS villosis. Hab. in montibus aridis Nova Zelandie: Forster jun. —PphBh 16. P. siivestris Br. ramulis glabris, foliis 'lan- ceolatis acutis glabris, fAoralibus ovatis lan: ceolato.ovatisve 4—senisve acuminatis, Co- 278 rollis. glabris eximie articufatis: taciniis co- rolle lanceolatis acuminatis obtusiusculis. P. sylvestris Browa 1. c. Roem. 1 ce =: Hab. ad oras merid. Nov, Hollandie: Brown. — pb. 17. P. humnilis Br. ramulis pubescentibus, foliis lanceolatis oblongisve obtusis glabris, florali- bus ovatis intus pubescentibus, corollis se=- riceis: laciniis corolle lanceolatis Sik eulis. P, humilis Brown 1 c Roem. Le = Hab. in Insula van Diemen Nov&e Hollandie: Brown, — bb. 18. P. flava Br. foliis obovatis orbiculatisve glabris, floralibus quaternis capitulo longio- ribus, corollis pubescentibus : laciniis corolle minutis oblongis obtusis. P. flava Brown 1. c. Roem. 1 ce. - Hab.ad oras merid, et in Insula van Diemen Nova Hollandie: Brown, — +. OQbs. Flores certe vel monoici 1. dioici. | Tx 19. P. microcephala Br. foliis utrinque glabris Hineari lanceolatis acutis: floralibus lanceoa latis capitulo paucifioro longioribus, perian- this pubescentibus Brown 1 c. Roem. I. c. Hab. ad oras merid. Nov. Hollandie: Brown. — pb. 20. P. Gnidia Banks et Soland: foliis oblongis lanceolafisve acutis coriaceis glabris, flora- libus ovatis oblongisque, corollis villosis: -laciniis corolle oblongis obtusis. P. Gnidia B. & S. Msc. Willd. Sp. PL. TI. p. 50. Vahl, Pers. Roem, I. c.— Bonksia Gnmidia Forst. Il c. po 8 t 4 fa — i Forst. jun, 1. c. Passerina Gunidia. Linn. Suppl. p. 226. Cookia Gnidia Gmel: 1: c. Hab. ad Dusky bay Nove Zelandie ad fissuras rbopium in littore maris, reperitur quoque ig 279 boreali parte hujus insule in summis montium cacuminibus: Forster jun. — Hp. : >= 21. P. clavata Labill. foliis lanceolatis acumina- tis subtus pubescentibus, capitulo longe pe- dunculato , coroll:s villosis: laciniis corollxe minutis oblongis obtusiss P. elavata Tabillard. 1. c. p. 11: Br. 1 c. Roem. 1, c. Hab., in Insula van Diemen: Labillardiére; ad oras - merid. Nove Hollandie: Brown. — bb. Obs. omnes, quas dissecavi, flores hermaphroditi: fuerunt; dixit tamen Cel. Browbp, föres dioi- cos esse. Nulla folia floralia in hac specie vidi. + 22. P. imbricata Br. foliis lineari oblongis im- i bricatis subtus pubescentibus: adultis gla- bris; floralibus numerosis utringue sericeis, perianthiis hirsutissimis. Brown. I. c. i Hab. ad oras merid. Nov. Holländie: Brown. — pb. Obs. sec. diagnosin P.virgate Vahl. & pilose B. & S. affinis videtur. 33. P. longiflora Br. foliis linearibus obtusis ex- tus pilosiusculis oppositis sparsisve, aduls tis glabris, involucralibus lanceolatis , co- rollis sericeis: laciniis corolle lanceolatis acuminatis, P. longiflorå Brown 1. ec. Roem. I c. Hab. ad oras merid. nov&e Hollandie: Brown. — pb. 24. P. octephylla Br. foliis oblongo linearibus obtusjs villosiusculis oppositis sparsisve, in- voluctalibus similibus, corollis hirsutis: tubo limbum quadruplo superante, laciniis corollae minutis oblongis obtusis. P. octophylla Brown 1. c. Roem. 1. c. Hab. ad oras merid. Nov&e Hollandie: Brown. —$. Obs. folia adulta supra glabrescunt. '25. P, pilosa Banks et Soland, foliis lanceolatis I 280- G oblongisve obtusis subtus pilosiusculis supra glabris, floralibus capitulo paucifioro duplo lorisiom hus. corollis irsuMee laciniis corol- 12 oblongis obtusis, "P. pilora B. e& S. Msc. Willd. Vahl, Pers. HRoem. I c.Lamarck IIET, puss], f, 2. Banksia tomentosa Forst. Char. Gen, p. 8. t. 4. f. kn, B. pilosa Forst jun. in Act. Ups. IIL p. 174. -Passerina pilosa Lian. suppl. p, 226. Cookia pilosa Gmel, i Lek AT Hab. in fruticetus - Noyvee Zeelandise. Forster jub.s— Bj fer 26. P. virgata Vahl. ramulis villosis, foliis Ian=. ceolatis acuminatis supra glabris subtus pi- losiusculis, involuceralibus capitolo terminali axillarique longioribus, corollis hirsutis: la- cions -corolle oblongis obtusis. P. virgata Vahl. En, pl. I. p. 306. Roem, lc. PP. axiliaris Banks et Soland. Msc. Passerina oxillaris Thunb. Mus. Nat, Acad. Ups. P. XII. p. 106. Hab. in Nova Zeelandia: Forster see. Vahl et Herb... Thunb. et Montin, -— +. Obs. a P. pilosa B, & S. differt tantum zamis nus merosSioribus3; foliis longioribus; & acuminatis nec non fleribus pluribus; dum P, pilosa ramos habet pauciores; folia magis oblonga, breviora et obtusa, floresque pavetiores. Affinis etiam, uti det P, imbricate Br. — Ad latera ca- pituli excrescunt ramuli, unde flores, primum: re vera terminales, laterales axillaresque tandem evadunI. 27. P. longifolia Banks et Soland. caulibus gla. "bris, foliis longissime lanceolatis acumina. tisque - petiolatis - utringue - glabris venosis, 4 281 EO capitulo multifioro longiori= bus; corollis pubesceatibus: laciniis corollae oblungis obtusis. P, longifolia Banks et Solander Msc. Pass serina longifolia Thunb, Mus. Nat. Acad. "Ups: App. SCOT p; 732. Hab. in Nova Zeelandia: Forster sec. Herb. Thunb, et Mont. — Pb. Frutex omnium Pimelearum speciosissimus fo- liis suis longissimis floribusque magnis. Caules ra-” migque glabri. Folia opposita, sepe decussata, 100- gissime lanceolata et acuminata, brevissime -petio= lata, integerrima, utrinque glabra, viridia, subius di- Juriora, venosa, superiora breviora, inferiora lons= giora, pollicaria, bipollicaria et ultra, medio tres quatuorve lineas lata; /Zoralia similia, breviora, capi- tulo duplo ilongiora, — Petiok supra canaliculati, subtus tonvexi, utringque olabri, dimidiam unamve lineam. longi. Receptatulwa conicum, wvillosum. Flores terminales, aggregati, capitulum förmantes, plorimi ,sessiles, extus pubescentes. Corolla ungvi- cularis, rosea uti videtur: tubus 5 fere lineas lon- gus; lacinie corolle oblongae, obtuse, lineam paullo longiores. Stamina 2, ad basin laciniarum inserta: Filamenta &xserta, longitudine laciniarum, rubra; Anthere oblonge, bite Lines, lute&e. Germen oblog. gum 1. ovatum, glabrum, apice villosum; Stylus la-" teralis, boris, exsertus , "longitudine laciniarum, ruber; stigma capitatum, tenuissine pubescens, Nux ovata, glabra, apice villosa: membrana externa tenuis; testa nigricans; semera ovatum 1, lanceola- tum, flavum. Species distinctissima & puleherrima, cujus tas men affinitatem eruere haud potui, 28. P. sericea Br, foliis ovalibus ovatisve ob-. i 282 tusis imbricatis supra glaberrimis subtus sc riceis, floralibus capitulo brevioribus, corol= lis villosis: laciniis corolle obiongis obrasiciå P, seritea Brown 1. c. Roem I. c. B. foliis minoribus ovatis supra glaberri- mis sSubtus villosis, floribus minoribus villosioribus. ; P. villosa Banks et Soland.: NI Pasa serina villosa Thunb. Mus, Nat. Acad. Ups. P; XIp: rö0. Hab. & in summo monte tabulari Insule van Die- " men Nove Hollandie: Bröwn. — 6: " B in Nova Zeelandia: Forster sec. ”Eertl Thunb. et Mont: — Pb. Obs. Praeter notas indicatas 3 haud differt ab w. ag. P. tinerea Br. foliis oblongis lanceolatisve obtusis supra glabris subtus hirsutis incanis; foralibus capitulo paucifloro ”longioribus, corollis hirsutis: tubo ovato ventricoso, la- ciniis corolle minutis ovatis obtusis, | P, timerea Brown 1 c. Roem. I. c.: Hab. in Insula van Diemen Nove&e Hollandie, Brown. — pb. 30. P. drupacea Labillard. foliis oblongis lanceo- latisve obtusis supra glabris subtus pube= scentibus dilutis, floralibus capitulo longio- ribus, corollis villosis: tubo lineari, laciniis corolle oblongis obtusis, fructu drupaceo. P. drupacea "Tabillard. I c: Pp. ro: t. 7v Brown I, c, Roem. I. c. ; Hab. in Insula van Diemen Nove Hollandie: Brown. — pb. | Obs. Fructus hujus speciei vera est drupa ut in” Daphae, a quo Genere tantum staminibus diflert j I + 31. P, incana Br. foliis ovatis distinctis margine Lå 283 0 ov recurvis svbtus incano tomentosis supra gla- |A ramulis cinereis. Brown'l c. Roem 1. c. Hab. in Inosula yan Diemen Nov&e Hollandie: RY 0 Wi. .— Dh. 32. P. nivea Labillard. foliis orbiculatis imbri- Catis margine recurvis supta glabris subtus & tomentosis, foralibus similibus capitulo bre- Rv vioribus, Corollis villosis: laciniis corolle 0 oOblongis obtusis. | P. anivea Jaabillard. 1. c. p. 10. t. ö Brown | 1. c. Roem. 1. c. Hab. in Insula van Diemen: Labillardiere et ad |. Oras merid. Nov&e Hollandie: Brown. — +p. III. Folia opposita. Flores spicati. Br. ÄV 33. P. spitata Br. foliis ovalibus periantbiisque | glabris, spicis nudis, foribus polygamis. Brown I, & p, 262. Roem, I c. Rudge in Linn. Transact.. X. p. 288 t. 14..f. 2. Hab. ad Port Jackson Nov& Hollandie: Brown, —Pbb. Jbs. Secundum figuram 1. c fores haud spicati, sed aggregati, uti species sectionis prioris. IV. Folia opposita. Flores axillares. Br. F 34. P. argentea Br. folius lanceolatis utrinque ar- » > genteis, floribus 2—A4 axillaribus. Brown. 1. t. Roem. 1. C. å Jab. ad oras merid. Nov&e Hollandie: Bro wn.— >. VV. Folia alterna. Br. 35. P.- curviflora Br. foliis lineari oblongis lanceo- latisve obtusis supra glabris subtus ramisque pilis raris /adspersis, capitulis terminalibus lateralibusve paucifloris, corollis sericeis:' tu- bo curvato, laciniis corolle lanceolatis acu- minatis. 284 På enurviflora Brown I. ER Roem I, c; ; hRudge in Linn. Transact, p. 285 t. 13.f.1.. Hay) ad Port ”Jackson Nov2 Hollandiie: Brow n In Nova Cambria: Rudge, — +. (CE Folia et opposita et sparsa, floralia longitu- 2 ditre capitul:. Tr 36. P. gracilis Br, foliis oblongo- linearibls basi attenuatis subtus pilosiusculis:' rameis pas- sim oppositis, capitulis lateralibus termina- libusque paucifloris, perianthiis sericeis: tu= bo rectiusculo; limbo 2Xquali. Brown. 1 ee Roem. 1. c. Hab. in Insula van Diemen Növe Hollandize: Brown, — &. i 37: P. latifolia Br. foliis oblongis basi'acuta pu- bescentibus subtus subsericeis, capitulo mul- tifloro spicato terminali sessili oppositifoliisve pedunculatis, perianthiis villosis. Brown Le, Roem. LI cC ; Hab. ad littora Nov&e Hollandix iotra Fröken Bio w I Obs. Quid Pimelea grandiflora Donn Hort. Cans tabr.: edit. 0. po. 5. S XT 3. DRAPETES, Lamarck. Hocce Genus valde dubium est, atque. uti videtur, Passerine nimis affine; a quo tantum sta=. > mifibas quätuor. differre videtur. 'Judicent de, hac re autopte; ego nec stirpem, nec librum citatum vidi. Originrem nominis etiam nescio. :. D.muscoides Lamarck in Joorn, d'Histoire Natur. N:o 5. Pp. 189. t. 10. Hå åB: in Magellania: Commercon sec Lamarck 1. C.—Be Fabitu similis Passerina 1, Gnidiz.” Lam. 1. Ca "4. CAN» 285 4. CANSIERA, Juss. et Lam. «+ Nomen genericum, ab incolis Indie orientalis usitatum, receptum fuit a Cel, viris Jussieu et determinaverit, nescio, dum alter alterum citat. Fructum maturum haud vidi. I. C. scandens Roxb. caule tenuissime tomentoso ; foliis ovatis acuminatis petiolatis glabris, racemis axillaribus solitariis binis ternisve, corollis ovatis: laciniis coroll& ovatis obtusis. C. scandens Roxb. Corom, pl. 2. p. I. t. 103. Trattin. Arch. t. 41. C. malabarica Lam. FEnc, 3. P. 418. t. 289. C. Rheedii Gmel. Syst. Nat. I... p. 280. Daphue polystachya Willd. Sp. Pl. II. I. p. 420. Rheed. Hort. Malab, 7: Pp. 3. t.' 2. et C. malabarica B Lam. 1 c. Daphne monoståchya Willd. 1. c. Rheed.l.c.t. 4. Hab. In Malabaria: Rheede et Sonnerat. In Coro- mandelia : Roxburgh. In Ceilona: Prof. Thun. berg. — +. Caules, petioli, racemi, bractee et flores eo modo tenuissime tomentosi, ut quasi pulverulento-to- mentosi videantur. — C. malabarica. B. Lam. certe una eademque species ac ipsa «a. 5. STRUTHIOLA, Linn. Nomen hujus Generis diminutivum est Struy- thie a segd:ov, passer 1. struthio, quoniam Aucto- Fes forsan caules longos apice floribus cum peni- . cillis squamarum <. glandularum faucis ornatos re- ctricibus struthionum comparabant , que similitudd nimis est longe petita. - Ad glandulas s. nectaria s. squamulas faucis quod attinet, difficile est dictu, Quid re vera sint, s. que functio sit earum. For« K.V. A. Handl. 1818, St. IL, 19. Lamarck. Quis Eorum fuit, qui Genus primum ' 285 san nectaria sint. Cellulosa implete videntur. Spe- cies difficillime determinantur, quia valde variant precipue quoad folia, et mutue fere in se trans- | eunt. | > Corollis pubescentibus. I. S. virgata L. foliis lanceolatis acuminatis canali- culatis subamplectentibus striatis, floribus se- riceis: laciniis corolle lanceolatis acuminatis. S. virgata Linn. Mant. pr. p. 41, Lam, LL Lp. 305-3 Hoepit Pil -Nyst 550 Mö f. 2. S. virgata ty &E Thunb. Mus. Nat. Acad. Ups. App. XI. p. 4. Burm. Afr. p. 127. t. 48. f. 1. mala. S&S. longiflora Lam. III. p. 215. f. 78? — SS. ciliata Andr. Rep. t. 139 & 149 sec. Ait. Hort. Kew. ed..2, I. 4. Pp; 275. Dam; kt (exe Synon, Passerine ciliate). Burm, Afr. p. (20-10 S. pubescens Retz. Obs. bot. 3. p. 26.— Bot. Magaz. t. 1212. sec. Ait. Hort. Kew, I, c. S. virgata Smith exot. bot. p. 89 t. 46. Caules nunc simplices, nunt ramosi. Folia mirifice variant; nunc majora s. latiora, nunc mi- Dora s. angustiora, superiora Convexa, imbricata, subamplectentia et ciliata, inferiora plana, distantia & omnino glabra: Verbo, vix duo-specimina si- milia reperies. = S. virgata L. et S. pubescens Retz. una ea- demque est planta, et guod de proportione bractea- rum (s. foliolorum calycis) ad germen in Horto Kew. est locutum, nullo modo constans est, itaque omnia synonyma huc retuli, Sec, Cel. Dryander (Linn, Transact, II. p. 234) pertinet descriptio Pausserine 2 Hort. Cliff. p. 146 ad Siruthiolam virgatam, et non ad Passeri- nam eiliatam, ut dixit ipse von Linné. 281 S. ciliata Lam, et Andr. major tantum stirps foliis majoribus, superioribus pulchre ciliatis, In omnibus speciebus hujus. sectionis rami su- perne sunt pubescentes, inferne glabri. B: foliis latioribus 1. ovatolanceolatis arcte imbricatis. S. virgata & ”Thupb. Mus. Nat. Acad. Ups, App. XL p. 4. Rami eximie cicatrisati, et ramuli interdum illos Ipecacuanhe fusce mirum in modum referunt. y: foliis omnibus linearibus obtusis planiuscu- lis extus subtrinervatis, haud amplectentibus. S. virgate 4. Thunb Mus. Nat. Acad. Ups. P. XIII p. 106. — SS. tuberculosa Herb. Vahl., non vero Lamarckii. Occurrit in Herb. Vabl. specimen hujus stir- pis a Lamarck datum, sub nomine S. tuberculose, at vera S. tuberculosa haud est, quia jam Lamarck et ulterius Roemer flores uti glabros descripserunt. 3: foliis omnibus linearibus obtusis planiuscus« lis glaucis superioribus extus pubescentibus, S. erecta (3. Thunb. Mus. Nat. Acad, Ups. P. XIII. p. 106. -S. villosa Herb. : | Vahl. e: ramulis incano-villosis, laciniis corolle sub- | oblongis obiusis, ; S. incana Loddig. bot. Cab. IL N:o 11. S. virgata 3 Thunb. Mus. Nat. Acad, Ups. App. XL p. 4. Hab. ”in campis sabulosis, in lateribus montium prope Hex Rivier, in Lange Kloof, prope Wol- wekraal et alibi ad Promoator. bone spei”; Prof, oThunberg. — +. j; = 2. S. lucens Poir. foliis lucidis glaberrimis lan. | ceolato-acuminatis, ramis erectis, corollis fo- lium &quantibus , Poiret Enc, bot. VIL p. 288 477. S. ciliata B Lam. Illustr. IL p. 31 se! Rc et Schultes syst. Veg. 3. p- 334 Hab. ad. Promont. bone spei. — $. : ”Afnnis S. ciliate., — Tubus pubescens” i et Schult. 1. c. Dubia species et a S. virgata L. ve= rosimillime haud diversa. 3. S. villosa: ramulis villosis, foliis ellipticil acutis €xtus trinervatis convexis albo-hirsus tis, foribus pubescentibus: laciniis corolla lanceolatis acuminatis. S. tomentosa Andr. Rep. t. 334? 4 S, chrysantha Lichtenstein in Roem. & Schullt, Syst. Veg. 3: p. 333? ; Hab. ad Promont. Bonzx spei. $. (Herb. Va & Casström.). Frutexz ramulis supernre villosis inferne glabris. Folia elliptica s. lato-lanceolata, 3—4 lineas longa duasque lata. Flores villosi s. pubescentes. Calycis "foliola lineari-lanceolata, obtusa, extus villosiuscula. Squumule faucis 12. 4. S. strieta Lam: ramulis pubescentibus, foliis ovatis, junioribus lanceolatis, acutis imbri catis extus eximie nervosis, floribus sericeis: -laciniis corolle lanceolatis acuminatis. . S. striata Lam. Illustr. 1. p. 215 sec specim. in Herb. Vabl. — SS. imbricata Andr. Rep. t. 113. — S. lateriflora Hor nem, Hort. Hafn. IL p. 855 sec. spe- cim, — S. sulcata Schmidt in Neue und selten. Pfilanz.? vid Uster. Annal di Bot. 6 stöck. p. 120. | Hab. ad Promont. Bone spei. &b. Frutex tamis superne pubescentibus, infernt glabris. Folia adulta ovata, 1. sepe lanceolata e margine ciliata, eximie nervosa ut sulcata före f 289 Calycis foliola lanceolata, acuminata, margine ciliata, Squamule faucis quatuor. | S. lateriflora ,/Hornem.' eadem omnino est ac IS. striata Lam. foliis inferioribus lanceolatis, acu= minatis, superioribus ovalis. >> Corollis glabris. 5. S. erecta L. caule glabro, foliis lanceolatis acutis acuminatisve glabris, floribus glabris: laciniis corolle lanceolatis acuminatis. S. erecta Linn. Mant. pr. p. 41. Wendl. Obs. bot. p. 9. t. 2. f. 10. Loddig. bot. » Cab. VIII N:o 74. — S&S. erecta « et y Thunb. Mus. Nat. Acad. Ups. P. XII. p. 106. S. pendula Salisb. Hort. Allert. p. 282. S. tetragona Retz. obs. bot. 3. p. 25. S. subulata Lam. 1. c. 2 Neciandra tetrandra Berg, PI. Cap. p. 133. Passerina tetragona Lings Spa PL Lp. st. S. juniperina Retz. obs. bot. 1. c. Curt. Mag. t. 222. .Loddig, bot. GCab.yyl..& N:o. 75. Ait Hort. Kew. ed, 2. Tom. I. p. 271. | Hab. ”in campis extra Cap et alibi ad Proment. bone spei”: Prof. Thunberg. — b. Caules superne quadranguli, inferne teretes, gla- bri. Folia lanceolata 1. linearia, acuta I. acumie nata, inferiora planiuscula , supegriora convexiuscula. Squamule faucis octo. I re S. juniperina Retz. tantum junior certe stirps est S. erecte. Foliola calycis paullo lomgiora quam in S, erecta , quod tamen inconstans est & nullius mo- I menti, dum de cetero non differunt. Anthere etiam ån utraque incluse. — Dicunt qvidem Horticulto- "Yes, ramos in S. juniperina laxos et nutantes esse, at in S. erecta firmiores et erectos; ego vero nullam/ 200 vidi S. juniperinam, quam a $. erecta diversam ha- bere potui. d Credibile est, S. subulatam Lam. huc per- tinere. Occurrit in Herb. Vahlit Struthiola sub no- mine S. angustifolie, a ELamarck data, que eadem omnino est ac S, erecta Linn.; dum vero ipse Lamarck in Illustr. I. p. 315 S. angustifoliam inter species corollis extus hirsutis enumerat, certe a S. erecta L. est diversa. Dixit etiam 'Cel. Roemer, quod tubus corolle pubescens sit; fec umquam variationem quoad glabritiem vel pubescentiam corolle Struthio- larum observavi, quamquam de cetero magnopere ' variant stirpes memorati. 6. S. ovata Thunb. caule sglabro, folhis elli- EN pticis lanceolatis ovatisve acutis glabris, foliolis calycis floribusque glabris: laciniis coroll&e lanceolatis acuminatis. S. ovata ”Thunb. pr. FI. Cap. I. p. 76. Ait. Hort. Kew. ed. 2. T. I. p. 271. Andr. Rep. t£ 119. -S. lanceolata Retz, 1. c. — S. myrsinites Lam. 1, c. sec. spe- cim. in Herb. Vahl. ; Hab. ad Promont. bone spei: Prof. Thunberg.—b. Frutex' ab omni parte glaber. Folia 4—56 li- reas longa, duasque lata, Flores folio duplo fere longiores, itaque longissimi. Folia calycis rarius margine pubescentia. Squamule faucis octo. 7. S. hirsuta; caule hirsuto, foliis ellipticis ovatisve acutis extus hirsutis, foliolis' caly-" cis pubescentibus, floribus glabris: laciniis corolle lanceolatis acutis. S. ovata B Thunb. Mus. Nat. Acad. Ups. P. XIII, p. 106. Hab. ad; Promontor bone spei: Prof. T hunberg. bs 291 Differt de cextero a S$. ovata Thunb.: foliis minoribus magisque approximatis sepe sparsis, gquod in precedente vix vidi; floribus omnibus fere brevioribus minoribusque: laciniis corolla brevio- Yibus. 8. S. Vahlii: caule glabro, foliis oppositis ovato= lanceolatis acuminatis amplectentibus, flori- bus glabris: laciniis corollze lanceolatis acu- minatus. ; S. subulata Vahl. Herb., minime vero Lamarckil : Hab. ad Promont, bone spei. &. (Herb. Vahl. & Swartz.) Frutex S. ovate Thunb. valde affinis, differt: foliis ovato-lanceolatis, amplectentibus, longiori- bus subulatoque acuminatis; foribus brevioribus; dum S. ovate folia elliptiea 1. lanceolata, breviora7 acuta,' haud amplectentia; flores longiores. Invitus re vera hancee speciem a S. ovata di- stinguo, at habitus stirpis diversus & forma folio= rum aliena nec non insertio me ad earum separa- tionem coégit. ; Dubie: ' 9. S. tuberculosa Lam. glabra, foliis oppositis ovato-acutis :canaliculatis dorso substriatis, corollis folio vix longioribus. Lam. Illustr. p: 214. Poir. Enc, meth. VIL p. 479. sec Roem & Schult. Syst. Veg. 3. .p. 333. Hab. ad Promont. bone spei: Lamarck 1. c, — >. ”Tubus corolle glaberrimus.” Roem & Schult1. c. T I0. S. angustifolia Lam. foliis oppositis erectis li. nearibus dorso-trisulcatis , ramis compositis villosis. Lam, illustr. 1. p. 315 Poir. Ene. bot. VII p. 477. sec, Roem & Schult. Syst Veg. 3. Pp. 331. 292 Hab. ad Promont. bona spei: Sonnerat: — tb. ”Tubus corolle pubescens.” Roem. & Schult. 1. Ch + 11. S. löngiflora Lam. subpubescens, foliis oppo= / sitis breviusculis canaliculatis, corollis lon= gissimis incano-tomentosis. Lam, ulustr. p. 315 Poir. Enc. VIL p. 466 sec. Roem, &' 4 Schult. 1, c. Hab. ad. Promont, bon&e 'spei: Sonnerat — +. ”Hanc icohem Burmanni (Aff. p. 127. t. 147. of. 1.) ad suam longiflorarn , nec ad virgatam , ut Will- denow,' ducit Eamarck & Poirét 1. c., a qua dif fert: tubo corolle gracili multo longiore, pollicari & ultra; corolla alba laciniis ovato-obtusis 3; föllis latioribus minus oblongis.” Roem. & Schult. 1, c. Credibile. tamen est, .quod hancce planiam merito ad S. virgatam citaverit Willdenow; Figu: ra stirpis in opere Lamarckii nullos characteres exi- mios a S. virgata exhibet. Fk 12. S.-tomentosa Andr. foliis ovatis tomentosis, calycis glandulis duodecim. Ait, Hort. Kew. ed. 2. T. 1. ps 271- Andris Repos. t. 334. Hab. ad. Promontorium: bone spel. — b. Forsan S. villosa mihi eadem ac S. tomentosa Andr. — Haud dicitur 1:€ an corolla glabra sit 1. pubescens, - ; - k 13. 'S. sulcata Schmidt: foliis! ovatis imbricatis sulcatis, ”foribus axillaribus. Schmidt Diss. grad. Neve und selt. Pfianz. vid. Uster. Ane nal. der 6 Stuck. p. 120. Hab: — +. > ”Tubus villosus ad limbum ventricosus.” Sch midt 1. c. — Forsan eadem' ac. S. striata Lam. T Cd 14. S. chrysantha Lichtenst. foliis ovato oblongis | obtusiusculis quinguenerviis cauleque hir- sutis, floribus axillaribus sessilibus, glän-= 293 dulis nectarii penis Lichstenst. Spi- cileg. FI. Cap. Mss. sec. Roem. & Schult, Pi Syst VER: 3: pr 333, . Hab. ad montem Witsemberg prope Tulbagh ad koöPromontor. bong spe: Lichtenstern" =p. Forsan eadem ac S. villosa mihi. — Cel. viri haud dicunr, an fores glabri sint 1. pubescentes; nec numerum squamularum faucis memoraveront. ” Quid S. stricta Donn Hort. Cantabr. edit. 6 p: 407 Quid S. ggn & S.: oppositifolia Catal. Hort. Liverpool. p. 176? Quid S. glauca Loddig. Catal. pl. 1807 p. 352 & Donn Hort. Cantabr edit 6. p. 402-anne : incana Loddig. bot. Cab. 11. N:o 117? / S. nana Linn. fil. species -est Gnidie, quia Ca- lyx deest. 13 Obs. Species a Lamarck memorate ulterius inqui- : rend&e; forsan, plurim&e tantum. varietates Iincon- spicu& sint S. virgata & erecte.. — Adnotandum "denique nec opus Cel. Andrewsii, nec Encyclo- pediam Poiretii me vidisse. Octandria. 6. IT LAGETTA, Juss. & Lam. Arbor hacce, ab Hispanis Indie occidentar lis Lagetto vocata, diu cognita fuit, attamen non botanice äntequam D:r Wright Anno 1777 spe- cimen misit Illustrissimis Viris Banks & Solan-= der, qui arborem ut speciem Daphnes determina- verunt;, Ilustriss. Swartz vero primus fuit, qui stirpem sub nomine Daphnes publicavit. Dein ve- ro ab Illlustriss. Jussieu & Lamarck ut propri- um genus definita nomine Lagette, & a Daphne corolla persistente & glandulis NN quatuor differre di- 294 citur; an vero basi I, fauce corolle glandule sint -adnate Åuctores plurimi non determinant. Fructus ab Auctoribus etiam diversis describitur nominibus: ab.m Swartz drupa vocatur, lllusstrissimo Ju s- sieu vero nux, Ventemat bacca audit. — Stir- pem numquam; vidimus, itaque dubia allata haud dissolvere possumus,- LZ. lintearia Tuss. .& Lam. — Juss, Gen. pl. p 8 Lam. 000. 3. P, 376 & 440. Ilustr. ta 23897 Vent. Tabl, IL p. 239: Daphne Lagetto Swartz FL Ind. Occ. 2. p. 680. Wright in vån Lond, Med. Journ. Vol. VIIL P. 11t:t. po -— vid, Ust. .&:Roem. NEN IV. Stäck p. 139. + Sloane. Hist, .3..p. 22/t.. 168. fl 60 BIN Te. SE AtNBÖg Re Hab. in rönte excelsis Jamaice & Hispaniole; Swartz, 6. Credit Cel. Lamarck, & Cansieram malabaricam sibi & Kade Kandel Hort. Malab. 6 t. 37. species "hojus Generis esse; — dum Lagettam haud vidi- mus, hanc rem haud dad possumus. | Obs. Me docuit Cel. Afzelius, quod ex interior! Africa ad Sierram Leonam adducatur cortex in- interior s. liber reticulato linteiformis arboris ig- note, ah Anglis Lagette interdum nominate Est hecce Arbor, quam sub nomine Daphnes me= morat Cel, Arodt in Reise durch Schweden 2. — | 7. DAPHNE, Linn. > Nomen huic Generi imposuit von Linné a da Pra, quod synonymon est Lauri. Poétice etiam est originis; fabulantur enim Poäöte, Daphnem pu- ellam, Latonis & Penzei filiam, ab Apolline adamatam , cum vim ejus effugere non posset, De= : 295 orum miseratione in ZLaurum fuisse mutatam, de quo canit Ovidius in Met. L. I. v. 452. Adhuc nullam certam stabilitamque Daphnem inter & Passerinam definitionem habuerunt Auctores. Ut denique certa fiat distinctio eas inter, illas tan- tum species voco Daphnes, que corollam habent deciduam & drupam, h. e. que circa nucem in- volutum gerunt carnosiusculum , dum species Pas- serine corollam ' habent marcescentem nucemque pudam. Anno proxime preterlapso Upsalix sub pre- sidio Ilöstr. Prof. & Commend. Reg. Ord. de Wasa Thunberg dissertationem edidi gradualem de Daphne +), in qua fusius omnés ejus species de- scripsi, sed postquam tandem varia & completiora specimina hujus Generis vidi, nunc plures species, in opusculo citato descripte, ad Passerinam vefero, + Floribus lateralibus. I, D. Mezereum IL. foribus sessilibus' terhis cavlinis glabris: laciniis corollx ovätis acu- tis, foliis lanceolatis basi longe attenuatis utrinque "glabris acutis,' Dissert. Nostr. de Daphne ps 3. | D. mezereum Linn, Sp. pl. ed. I. T. 1. p: 356: Sv. Bot, I. t. 7. Thymelea Me- zerem Scop. Il. Carn, I. p. 279. Hab. in sylvaticis humidis, montanis subalpinis 1. alpinis Norvegie, Svecie,, Anglie, Gallie, Ita- lie, Helvetie, ubi sec. Cel Wahlenberg us- que ad 5700 ped. par. supra mare in alpes ad- scendit, Germanie, Hungarie, Polonixe, Rossie, Sibirieque, ubi sec. Cel. Gmelin usque ad F) Dissertatio illa, que, respectu promorionis instantis celerrime fuit impressa , variis laborar vitiis , que in nova editione cor- rigere studebo, 296 Jeniseam flumen pergit, & hinc orientem versus + deficit. — +. O5s. D. Liottardii: foliis spathulato-lanceolatis, flo-- ribus quaternis axillaribus, inter gemmas penta- phyllas occultatis. Villars F1. Delph. 3. p. 516. D. Mez. y Deslongch, FI. Gall. 1. p. 226 certe ne varietas quidem sed ipsa genuina D. Me. zereum. 2. D. Laureola L. racemis axillaribus termina- libus subquinquefloris bracteatis nutantibusy flor:bus glabris: laciniis corolle lanceolatis ovatisve obtusis, foliis lanceolatis basi lon= ge attenuatis utringue glabris. Diss. nostr. de Daphne p. 15. D. Laureola Linn. Sp..Pl. ed: I. T. 1. p- 356. Engl bot. tr 119. : D. major Lam. FIL. Fr. IIL p. 22. Thymelea Lau-: reola Scop. Fl. Carn. 1. c. Hab. in sylvis montosis & dumetis Anglie, Gallize, .'Italie, Lusitanie, Hispånie, Helvetie, Ger. manie Australis & Bohemixz. — Fb. 3. D. pontica L. floribus lateralibus axillaribus glabris: laciniis corolle lineari-laoteolatis longe acuminatis, foliis lato-lanceolatis obo- vatisve; Dist: nöstr. de Daphne p. 17. D. pontica Linn. Sp: PL ed. 1. T. 1. p, 45 Andr. Rep. t. 73. Pall Fl. Ross. »P 514 Hab. in bk. Tournefort. In fagetis umbros- simis montanis inter juga alpina in Districta Radscha ad Seglevi & ad jugum promontoriale in districtu Sadschavacho Imiretie: Gälden- stedt sec. Pall El. Ross. — 5. . 4. D. pendula Smith: capitulis lateralibus lon- gissime pedunculaus inylucratis nutantibus, | | | | | 297 involucro diphylo; floribus sericeo-villosis: laciniis corolle ovatis acutis3; foliis lanceo- lato-ellipticis sparsis glabris. D. pendula Smith Ic. ined. 1. p. 34. t. 34. D. jovanica Thunb. Mus: Nat. Acad. Ups. App. XL p. 4. Scopolia composita Linn. Suppl p. 478- Hab. in Java: Prof. Thunberg. — &. Obs. A. ceteris Daphnes speciebus diförlänvoluero diphyllo; dum vero fructus adhuc ignotus est, illam huc refero, quamquam in Diss. de Daph- ne eam haud enumeravi. «+ Floribus terminaliburs. 5. D. tinifolia Sw. floribus terminalibus dicho- tome-paniculatis aggregatis sericeo-pubescen- tibus: laciniis corolle ovatis obtusis, foliis elliptico-lanceolatis obtusiusculis glabris. Diss. postr. de Daphne p. 18. D. tinifolia Swartz Prodr. p. 63 & Fl. Ind. Occ. II. p. 683. Hab. in montibus excelsis Jamaice australis: Swartz - b. 6. D. Gnidium L. paniculis terminalibus, flori- bus villoso-pubescentibus: laciniis corolle lanceolatis obtusis, foliis lineari-lanceolatis acuminato-cuspidatis. Diss. nostr. de Daph- ne p. 20. D. Gnidium Linn. Sp. Pl. ed AR VN jo 357. Regn. bot. t. 328. Desf. F1. Au. 1. p- 319. Hayne Arz. Gew. 3.t. 45. Humb. de distrib. geogr. pl. p. 248. Hab. in locis siccis aridis & sylvaticis Gallie austr., Hispanie, Lusitanie & Italie, Id monte SEAN >. Barbarie: Desfontaines. In regione culta Te- neriffe a 1200 ad 25280 ped. par. supra mare ads 298 scendit: Leop. v. Buch & Chr. Smith sec. Humb. 1. c. — &. Dizxit Cel. Decandolle in FI. Franc. T. — p. 359: ”Son fruit me paroit peu ou point charnu, ce qui doit peut åtre engager å la placer parmi les Passerines.” — Judicent de hac re Autopte. 7. D. rotundifolia Forst. floribus terminalibus congestis sessilibus sericeo-pubescentibus: 1a= ciniis corolle ovatis obrusis, foliis opposi- tis petiolatis orbiculato- ellipticis glabris, ramulis pubescentibus. D. rotundifolia Forst. pr. p. 23. Linn. Suppl. p- 223: Brown Pr. FL Nov. Holl.1L pc 363. Diss. nostr. de Daphne p. 21. Hab. in insula Namoka: Forster. — +. 8. D. indica L. floribus terminalibus congestis sessilibus sericeo-pubescentibus: laciniis co- rolle lanceolatis acuminatis, foliis oppositis petiolatis ellipticis acutis raniisque glabris. D. indica Linn. Sp. PI, ed. 1. p. 357. Osbeck. It. p. 246. Brown 1 c. p. 362. — D. foetida Forst. prodr. p. 23 & Linn. Suppl. p. 223 sec. Brown. Dissert. nostr. de Daphnoe p. 22. — Copura purpurata Linn. Mant. alt. p. 224 sec, Smith In- trod. to bot. ed. 2. p. 419. Hab- in apricis aridis Chine: Osbeck sec. Herb. Berg. — In insula Namoka: Forster. In littori- bus intra Tropicos Nov&e Hollandie & ad Port Jackson ejusdem: Insule: Brown. — "+. Cel. Brown ll. c., D. indicam L. unam ean- demque esse ac D. fetida F. fide speciminum Ta: beitensium in Herb. Banks.; vide tamen dubia mea circa hanc rem in dissertatione citata, Dixit quoque Cel, Smith 1. c., Copuram purpuratam L. etiam 299 D. indice synonymon esse, differentem tantum "staminibus sex; sec. descriptionem. Linnei ta- men re vera generice differre videtur: corollze Jimbo sexpartito; dum vero Capuram in Herb, Linn. vidit Cel. Smith, certe melius 'hac de re dijudi- cavit. Conf, Dissert, nostram sepius citatam p. 23, 24 et 25. + 9. D. cannabina Lour. umbellis terminalibus, foliis lanceolatis oppositis. Lour. FI. Co- chin. I. p. 236. Diss. nostr. de Daphne p. 25. Hab. in sylvis Cochinchine: Loureiro LI c.—>p. Sec. descriptionem Rev. Loureiro certum vi- 'detur, plantam huic Generi admunerandam esse, 10. D. odora Thunb. floribus terminalibus aggte. gatis sessilibus, glabris 3; laciniis corolle cor- dato-ovatis obtusis, foliis sessilibus sparsis ellipticis glabris nitentibus. Diss. nostr. de Daphne p. 26. D. odora Thunb. F1. Jap. p. 159. Banks Ic, K&mph. t. 16. D. odora & et B Thunb. Mus. Nat. Acad. Ups. P. XIII. p. 106, D. Japonica Ejusd. Mus. Nat. 1. c. 'Hab. in Nagasaki alibique Japonie: Prof.Thunb.—t. Obs. Hec vera D. odora Thunb. in Europa ad- huc nondum culta fuit, Conf. Diss. nostr, cis tatam. 11. D. sinensis Lam. floribus terminalibus ag- gregatis breve pedicellatis tenuissime pube- scentibus, pedicellis sericeo pubescentibus, laciniis corolle lanceolatis acuminatis, foliis sessilibus sparsis elliptucis glabris mitentibus, Diss. nostr. de Daphne p. 27. - D. sinensis Lam. Enc. 3. p. 438 Cexclus. Syn: Thunb.) D: odora Ait. Hort Kew. ed. I. T. 2. p. 26. Smith Exot. bot. t. 47. Lour, Fl. Cochin, I. p. 237. (ex- 300 clus, omnibus his Iocis Syn. Thunb.) == omniumque Catalogor. Hortor. — D: Ja- ponica y. Thunb. Mus. Nat. Acad. Ups. App. XVII p. 4. ; Hab. in China. +. In dissertatione citata fusius differentias ha- fum stirpium exposui 5). 12. D. occidentalis Sw. floribus terminalibus ca- pitatis sessilibus sericeo-pubescentibus dio- icis, capitulis pedunculatis axillaribus: lacis piis corolle lanceolatis acutis, foliis sparsis ellipticis supra glabratis subtus cinereis pu- ; begcentibus; ramulis dichotomis. D. occidentalis Sw. pr. p. 63 & FL Ind. Occ. 2. p. 685. Diss. nostr. de Daphne Pp. 39. Ä Hab. in montibus altis Jamaice australis: Swartz. = b. 13. D. alpina L. floribus terminalibus aggrega- tis sessilibus pubescentibus: laciniis corolle lanceolatis acuminatis, foliis lanceolatis obo« vatisve supra golabratis subtus piloso-pube= scentibus. Diss. nostr. de Daphne p.-31:. D. alpina Linn. Sp. P. 1. ed. I. T. I. pc 256. Schmidt. Oest. Baumz.t. 19. Thym. alpina All. FL. ped. I. p. 152. Th, can-. dida Scop. F1. Carn. I. p. 2176. Hab. in locis rupestribus apricis Alpium Gallize, Italie, Helvetie austr., Carniolie, Forojulii et Croatie. — >b. | +) Exclude tantum. p.' 28,1. 27 et 28 pro D. odora sequentia | urpote haud omnino recta: ”pedicelli brevissimi glabri, ni= gri,” In stirpe florente flores re vera sessilest, dum vero ex= floruit, in receptaculo excrescunt pedicelli brevissimi, ut im plerisque ceteris Thymeleis, i 14. D. 301 2240 D. altaica Pall. Aoribus terminalibus subses-i vas ssilibus glabris: laciniis corolle ovatis obtu- ca ec Sis,, foliis .oblongo-lanceolatis obtusis utrin« sion que glabris. Diss. nostr.:de Daphne p. $4. + > D. altaica Pall. Fl, Ross.. p. 53: t 35: Hab. in Alpibus : Altaicis Sibirie, .ubi primo inves I nit Patrin sec. Pall. F1. Ross. — p. "8S: D. Cneorum DL. floribus"terminalibus fasci- culatis sessilibus extus incano-pubescentibus: laciniis corolle 'oblongis 'obtusis, foliis 'cå- neiformibus lanceolatis : mucronatis NÖT Diss. nostr. de Daphne p. 37. D. Cneorum Linn, Sp. Pl. ed, [. T I Pp. 357. -Jacqa F1, austr.. 5. p. 12 t. 126. Wablenb. F1. Carp. p. 111. Trattin. Arch. I. p. 122. t. 134. D. odorata Lam. Fl. Fr. Th. Cneorum Scop. F1. Carn. I. p. 257. Hab. in sylvatieis apricis, montanis &- montibus humilioribus Galliz, Italie, Helvetie, Germa- ni, 'Hungarie & Polonie. — pb. Fructus magis siccus quam in ceteris. — In Gallia excurrit P. Cneorum a locis planis fere usque ad limitem nivalem sec. Decand. Geogr. des Pl, de la France, Vide Humb. de distribut; Geogr, Plant, P. 130. . i N ; 16. D. striata Trattin, floribus terminalibus fa- | sciculatis 'sessilibus glabris: laciniis : corolle - lato-lanceolatis acutis, foliis cuneiformibus > Janceolatisve mucronatis nitidis. Diss, nostr, de Daphne pi: 40. "D. striata Trattinnick Arch. der Gew. Kunde 1. p. 120. t. 133. D. Cneorum Wabhlenb. de Veget. & Clim. Helv, Sept. Pp. 72 sec. Ejusd. FL Carpi ip, 111. K. V. A. Handl. 1818. St. II. 20 382: Hab/ äh :Adpibus "Helvetiz, UbE ”h 'Tegionet al. pina inferiofé' Moöntis Lund > supra terminumn abie. QUOT po ad 6960 pedum” elevationem : 'topiose” .blegit ke Våbhlenb er It? tonter Baldo : : Arts tr öm er! séc, Herb. Berg.>> "Ia monte Ritt- -Spersbetgioprope : Botzen ” Tyröli= pritho sbservas vit Geo vanellt > In Carintha? FT raven fell- ner. Per omnem Italiam, Neapolis &-Appliam ; .nullam aliam. sub D.. Cneori: nomine' speciem , vDisi presentem vidit Sieber” sec. Trattinnick ke, —: bi — Conf, Diss. nostr. sepe citatam. be D. glomierara Lam, flotibus'"fetminakibus fa- I sciculatis conglomeratis glabris: laciniis co- ' toll länceolatis ERE foliis obovatis utringae glabris: nitidis; "Diss. nostr, de Dapbine'p. 42. 27 - | D. glomerata Lam. End II. Pp. 438: Steven in Act: Mosc. III. p: 246 & 260, 'D. comosa Adams in Web. & "Mohrs Beitr. I. PÄSAR Sar LE Hob. i in Caucaci Iberici Alpestribus: Fas EE In jugis subalpinis Caucasi: Adams. In alpe ” Tyfendagh Caucasi: Steven. In Oriente: Herb. "Tournef. sec. Lamarck, 1. c. — +. 18. D. confiniis” ejus tegit,3 sicut no- + sttös Ulex$; flosculosisuos fragrantissmos:endique” car- Jpendos > offerens ; ac si rosaria ' 'Poösei ioträrég” stSnnithsk) C7900fsm Ör a Ko D. buzxifolia Vahl: göriling iermilibust "ag- gregatis villosis: laciniis Corolla lanceolatis oibi obtusiusculis, germine-pubescente ; foliis:obbo- =oof 0 vatis supra glabris, junioribus utringque adul- tisque subius pubescentibus. « D. buzxifolia Vahl. Symbi bets. :p, 2. Thymelea orientalis:buzxifolia suBtus vil- 4 losay flore albo, Tournef. Coroll Instit. Pp. 41. 304 -1Hab. in Oriente: Broussonet sec. Vabl. 1. c. (vidi ;. ån Herb. Vabl): — +. Frutex ramis glabris, ramulisque superne villosis. Folia versus apices ramulorum approximata, sparsa, sessilia, obovata, basi angustiora, integerrima , su= pra glabra, juniora utrinque et. adulta subtus puå- bescentia, 4—6 lineas'longa, medio duas lata. Flores terminales ,, aggregati, sessiles, 6—8, extus villosi; Corolla 5 lineas circiter lovga; tubus basi ventri- cosus .s. gibbosus, 4 circiter lineas longus; Laci- nig corolle lanceolate, obtusiuscule, lineam longe. : Stamina duorum ordin: 4 inferiora paullo infra fau- cem 4 superiora fauce tubi inserta: Filamenta bre- vissima; Anthere oblong&e, biloculares,lutex. Ger- men. ovatum , pubescens', apice villosum; stylus bre- vissimus ut fere inconspicuus; stigma capitatum, mu« ricatum. — > A D,. collina Sm. itaque differre videtur: fo- « liis multo minoribus, : angustioribus, brevioribus, . opacis, jupioribus utrinque adultisque subtus pube- scentibus3; floribus.-minoribus, :paucioribus, s.4 1.5: laciniis corolle lanceolatis, obtusiusculis; germine pu- bescente; dum D: colline folia multo majora, duplo fere longiora, latiora, Coriacea, supra fere nitida, subtus piloso-villosa (nec unquam, quantum vidi, folia juniora. utrinque pubescentia ut in D. buxifolia). Flores numerosissimi, 6=— 16, majores; lacinie com rolla ovate, obtust; germen villosum. på A D.: sericea . Vabl :differt: ramulis firmiori- bus; foliis obovatis, magis approximatis, dimidio fere brevioribus: junioribus utrinque pubescentibus; flos ribus minoribus: laciniis corolle lanceolatis, obtusiu- | gculis; dum D. sericee ramuli tenues; folia lanceo- lata, basi angustiora, magis sparsa, duplo fere lon- giora, omnia supra glabra, subtus piloso-villosa; flores majores: lacinie corolle ovate, obtuse. 495 Flores D: busifolie albi & Flores D. sericag pörpurei sec. ' Vahl. 1. + Obs. Ramulus & folia, que vidi, D. buzifolia fla- ” vicantia fuerunt, dum folia D. colline intense —L —& in D. sericea lete viridia. 020. D. sericea Vahl: floribus terminalibus ag- = gregatis villosis: laciniis corolle ovatis ob= ; tusis, germine' pubescente, foliis lanceolatis > Obtusiusculis supra glabris subtus piloso- villosis. D, sericea. Vahl Symb. bot. I. p. 28: Desfont. in Ann. du Mus. X. p. 297. t. 20, — D. oleefolia Lam. Enc, bot. 36! P- 4490. sec, Desfont. 1. c. | Thymelea cretica, oleefolio subtus- vil-: loso. Tournef. Cor. Instit. 41. Hab. ”in Creta: Broussonet. - Neapoli legit Illustr.; de Schlanbusch” sec. Vahl. J. c. — In Cre» ta anno 1700 jamilegit Tournefort ; etiam in Asia sec. Desfontaines, — pb. Frutex ramis subfuscis, glabris, ramulisque tenellis, superne hirsuto-villosis. Folia sparsa, Ses- 'silia, lanceolata, obtusiuscula, basi angustata, ine tegerrima, firma, supra glabra, subnitida, lxte vie ridia, subtus piloso-villosa, pallidiora, nervo dor- sali et fusco et viridi, 8—10 lineas longa, versus” apices duas lata. Flores terminales, aggregati, ses.' siles, 5 1. 6 circiter, extus villosi: corolla 4—96 li- neas longa; tubus basi ventricosus, 3—5 , lineas lon= gus: lacinie corolle ovate, obtuse, lineam longe. Stamina duor. ordin. ut in ceteris; Filamenta bre- vissima; Anthere oblonge, biloculares, lutexe. Ger- men ovatum, pubescens, apice tantum villosum; stylus brevissimus, ut fere inconspicuus; stigma cCa- pitatum, muricatum, 306 sor Vidi in, specimi ne iD-..sericea : Herb. Vall. förgg Jium unicum quod formam. obovatam omnino ha buit foliorum Gå colline ; ad hanc formam quoque "| inclinant fölia fericee;' itåque. dum omnia, w vidi; "specimina ”D"- sericea följa juniora, & non satis explicata fverunt, crediderim fere, NE seri- ceom >: Vahliir äga rå tantum! esse” KEN D. colline. 0 SkDIT å ad AD. tollina differre” vå oniet ramulis 'tenuio- ribusy- fuscissfoläs lanceoslatis, obtusiusculis, bre- vioribus: (8—10 lineas longis duasque 'circiter la= tis), tenulioribds;-nervo dorsali sobtös: sepe fusco; flöribus. paucioribus (91.6); minoribös; germine pu- bescenie; apice rantum villosd; dum D.-colline 1a- muli firmiores, rufescente brunnei, villosiores; folia obovata, longiora & latiora (pollicaria 1. ultra, 41. 5 circiter lineas lata); €oriacea; flores numerosissimi (&-—15),; majores;' germen villosum. — Stirps D. sericee iquoad -ramyulos.& folia lete-viridis; stirps D:scolline folia »habétr intense-vitidiar” Flores: PD: sericee purpurei sec. Vabl I. c. — Folia: haud, acutaj- uti dixit Cel, Vall» sed.re. vera obtusiuscula M :obtusa. så : ont Far IRe: Gelehrte rear 172 Stöck : åa. . Oct, 1816 Psi 1708, ubi Tecensetur. Sibthorpit.. Fl. Greece prodr. ; . vidimus, ån libro citato .etiam oc-/ currere D. sericeam,: nescimus. vwero, an Cehl Smith eam specie distinxerit a. D. sva collina; 1.. si figu- ram dederit: in ipsa Flora Greca, dum pretiosa illa opera nondum vidimus. :..-. 21, D. Oleoides Schreb. RT terminalibus. Pr -minis sericeo-pubescentibusz. laciniis corollae <> Janceolatis attenuvatis, foliis lanceolatis. utrin= ...sque glabris. Diss. nosir. de Daphne p-49. «cc De Oleoides Schtreb. Ic. & Desc., pl Dec. OL Pp 13.t. 7. Willd. Sp. Pl. Al. p- 423. 3907 ooh 0 (exclus: synon, D. salicifolie, Lam.)., Bie- svslusaubberst. Fda S206bs0: Kär ”e Hab. in montibus Crete: Schreber, In Caucasi .ssorientalis. sylvis;; circa Kurt- Bullak : Bieber- stein. In Örecia sec. Herb. Tihonb. — pb. & 2RsdD. salicifolia Lam. floribus terminalibus ag- ef ra gregatis' 'sessilibus”extus” pubestentibus: laci- 0) anis Ccorolle>lanceolatis > åcuminatis; foliis «ål cccdlineari-lanceolatis 'lanceolatisve obtusis: mu= cronatis utrinque glabris.> Diss. fostr. de Daphne p.-51. 8 900000 D. salicifolia Lam. Enc. HE -p.'438 (ex- - 'clus. syn; D, Oleoides Schreb); Bieberst. a CFL Cauc, 15 p:-498.: D: caucasica Pall. FI, Ross, J;- p. 53 sec: Biéberst, 1. c€, — D, Euphorbioides- Muss. vii sec. Herb, Willd. Hab; in. Iberia media; In campestribus inter oppi- da Gori & Krzchinval 'copiose':-etiam in sylvis circa "Ananur: - Bjieberstein: Ad rivum Li » achri in Iberia sec: Herb. $ wartz.z In dume- "tis adsCsani 1. circa Achalgory frequens: Gäl. « denstedt sec. Palli 1 c Abp: An: D. jasminacea :Smith; in Sibth. Et Gréka shujus sit loci? Opus citatum nungquam vidi. Conf. Diss. nostram; '+ 23. D. obovata Humb. floribus corymbosis, fö- del glabris obovatis obtusissimis, Willd, Herb, | '"Hab. in America meridionali: Humboldt sec. "Herb. Willd. | y 4 24. PA lancifolia Humb. cymis glomeratis termi« nalibus , foliis oblongis utrinque acutis sub- — tus pubescentibus. Willd. Flesbe ss "Hab, in Peru: Humboldt SEC. Herb, Willd. 308 + 25. D. Elzagnoides Humb. foliis lanceolatis gla= bris supra nitidis, capitulis pedunculatis.. Willd. Herb. : "Hab. in America meridiénali: Humboldt sec. - Herb. Willd. Obs. Diagnoses :harum plavfarent in herbario b. m. Willdenowii occurrunt, uti nos humanis« sime edocuit Cel. Otto, sed, uti bene patet, ; valde incomplete sunt; unde descriptiones Il. så Humboldt exoptande; Sequentes olim species Daplines .successive a variis Auctoribus sec. recentiores observationes ad Passerinam sunt relate: D: dioica Gouan a Cel. -Ramond in Bullet. philom. — D-. calycina Lapeyr.. .a Cel. Persoon in Syn. PL i. p. 437. — D. ni tida Vahl (D. argentata Lam. Enc.) a Cel. Des< fontaines in FL Atl. 1. p. 131. — D. Tartonraira L. a Cel, Schrader in Journ. för die Bot. 4. B. 1. h. p. 89. — D. Thymelea L. a Cel. Decandolle in FL-Fr.-6: p: 466. — D. vermiculata. Vahl est P. tinctoria Pourret in Chlor. Narb. — D. lanugi- nosa Lam. est P. canescens Schousb. in Marokk, Beskriv. — Ego nunc etiam D. villosam L., D. pubescentem L., D. thesioidem Lam, D. coridifoliam Lam. et D. tomentosam Lam. ad Passerinam retuli. — D. osyroides Vahl. Herb. (vid. Dissert. nostr. de Daphne p. 54) varietas , tantum est Passerine tartonraira. — D. monostachya Willd. & D. distachya Willd. Cansiere sunt, uti jam antea ab Hlustriss, Jussieu & Lamarck fuerunt determinate, — D. La- getto Sw. sec. Ill. Jussieu proprium constituet ge- "nus, Lagetta nominatum. = D. triflora Loureir. nullo modo vera est Daphne, dåm describitur ”ca- lyce triphyllo trifloro.” — D.- squarrosa L, forsan Gnidia carinata Thunb. = D. rosmarinoides Burm. AV - 309 pr. FI Cap. p. 11, DaphheF orsk. Fl Egypt. Arab. p, XXV N:o 188 et Thymelze binge in Linn. "FL Palest,, vid. Amen. Acad. 4. p. 455, dubix vomnino sunt, 8. DirRcaA, Linn. Nomen hujus Generis forsan derivavit von Linné a Asexa, fons, quoniam in paludibus cre- 'scit. Crediderunt etiam auctores, quod nomen de- ”rivaverit a Niexn» Lyci Regis Thebanorum uxo- re. A ceteris Thymeleis diftert corollå elimbi, s. tantum obsolete hinc et inde crenata. Fructus, quem haud vidi, a Linn 20 vocatur bacca, ita "etiam a Cel. Pursch; sed ab Illustr. Willde- "now aliisque drupa nominatur. Autopte rem di- ' judicent. Si extus habeat involutum carnosiuscu« lum ut Daphne, drupa est, quod etiam crediderims 1. D. palustris Linn. Diss. Növ. Gen. pl. in Amen. Acad. 3. p; 12. t. 1 f.2. Du- ham. Arb. p. 211. t. 88. Lam. Enc. p. 289. It. 293: Schkuhr bot. Handb. I. p: 337: t.” CVIL Pursch FL Am. Sep 1. p: 268. Hab. sylvis nemorosis paludosis a NewYork ad Ca- rolinam Americe septentrionalis: Pursch. — +. 9. GniDtiA, Linn. Quid granis Gnidii intellexerint veteres Au- ctores, plane nescimus. Nostris temporibus gra- na Gnidii s$. semina cocco - Gnidii a variis Daphnes speciebus desumuntur. Gnidus s. Cnidus fuit etiam ” Cari& Urbs, Veneri dicata, unde Venus Gnidlia di- ctaa Von Linné nomen Gnidie huic dedit Ge- neri. — Differt Gnidia a Struthiola calyce nullo | staminibusque octo, & a ceteris Thymelzeis pre- sentia squamularum s. nectariorum faucis. Si he 'squamul&e nectaria sint, nec non, walde est ins oo 310 certum. Variant quoad formam in variis speciebt in nonnullis glanduliformes sunty in aliis nectarii= formes s. hyalinz. — Nectandra Berg, & Gnidia omni- no conjungenda, quoniam haud generice differunt, exceptå N. tetrandra Berg. , que Struthiola est erecta ÅL. 4... G. pinifolia K foliis. .sparsis linearibus extus ""convexiusculis n mucronatis carnosiusculis glas bris, floralibus lanceolatis , floribus .Capitatis pubescentibus : Jaciniis corolla” oblongis. ob- tusis. G. pinifolia en sp. PL. ce 1. dd p. 356. Willd. Sp. Pl. 1. 11. p-.424 (excl. i Suppl. cum sectione ultimå adjecte .descriptionis ex Linn. Suppl. ;&. Wendl. OY 571) - quoad locum citata;). Andr. Rep, t. 52. Hort. Kew. ed. 2. 2. p. 4122 Bot. Re gist. II. t.. 19. 2. Berg. Cap. p. 122 Lam, Enc. II. P 764. t..291. f.1. Burm. AME. far LR 41. f. 3... G. radiata Wendl. ; Obs. Nå t. 2; sec. bot. Regist. 1. c. Loddig. :botsy Cab. 111. N:o 29. oe: ”fös candidus: squamulze laciniis triplo mino- res Bot. Regist. I. C:a B: fos, sub-ochroleucus: squamule:laciniis suball quales Bot. Regist. 1. c. Hab. ”in campis arenosis inter Cap & Drakenstein, in Duyvelsberg, infra Constantiam alibigve sat vulgaris ad Promontorium bona rr Prof. Thunberg, — b. FJ 2. G. imberbis. — Hort. Kew. ;ed. :2.,2. Pp. Mn Sims. bot. Mag. t. 1463: — We pinifolia Wendl. Obs, 15. t. 2. f. 11. sec. Bot, Re- ; gist. Jac. FR TR OR Hab. Så Prom, bone spei. — b, Obs, Stirpem & opera citata nunquam vidi. 31 b Be G. kämiferifalia Lam. foliis Jlineari-subuläatis planis levibus, ramulis glaberrimis, floribus ec Solitariis, binisve,glabris. terminal: ibus Lam, NERE A2.1P. 7053 | G. pinifolia Lion. Suppl; Pe rg G. ace rosa Gmel. Syst. Nat, Bidl.ap: OAS: vC svd Sparrmanni Martyn edit. Miller. Gard. Re Dict. sec, Bot. Regist. 1; GG Hab. ad Promont. bone" spei: Sparrman sec. Linn. Suppl. — +. | 4 G. radiöta I! foliis” subulatis” triquetris acu- tis, cäpitulis terminalibus sessilibus radiatis, bracteis lanceolatis Linn, Mänt. pr. p. 67. Burn. Fl. Cap. PU SG pinifolia Loddig. ' bot.” Cab. 1. N:o 47. Hab. ad. Promont. bone. spei. — +. skar La que in herbariis Svecanis' hoc sub no- mine occurrit, babitu quidem a G. pinifolia diversa, at diverse earum definire, ger difficile est. Folia "breviorå, convexiora, s. forsan sub-tri- quetra, de cetero in speciminibus kicka nullam aliam' inveni differentiam, unde pro varietate G. pinifolie considerati potest. 5. G. filamentosa Linn. fil. foliis sparsis ovali- bus ”obtusis glaberrimis, floribus capitatis utringue villosis, laciniis corolle Janceolatis acuminatis, filatäentis longis. ee? virens : foliis viridibus, squamulis faucis' dis. cretis inconspicuis, stigmate subincluso, "Sims | bot. Mag: t. 1657. > | G. filamentosa Linn. Suppl. p. 224. Luch- | nea' buzifolia Lam. Enc. 3. p. 371. Til indger fin vB: glauca: foliis glavcis, squamulis faucis 4 ge- + oo minatis. luteis, : stigmate exser:o. Sims. bot. Mag, t. 1658. Re ——— "EG sis Lachneaa glauca Salisb. Parad. Lond. ti 109. Hort. Kew. ed. 3. 2. p. 415. — L. buzifolia Andr. Rep. t. 524. G. gran= dis Hortulan, Hab. ad Promont bone spei, — +. 6. G. oppositifolia L. foliis sparsis ovalibus acu- tis glabris, floribus terminalibus aggrega= - tis pubescentibus: laciniis corolle Splangi obtusis, G. oppositifolia Linn. Sp. pl' ed. L p. 512. Willd. Sp. PI. [I 1 p. 428 (exch synon. Thunb.). Hort. Kew. ed. :2. 2. p. 413. Botan, Regist. 1. t. 2. G. levigata Thunb. pr. p. 67. Willd, Sp. Pl. 1. c. p: 426. Pers. Syn. I. p. 436. Wendl. Obs. bots 17. t. 2. f. 14. Andr. Rep. t. 89. Lod- dig. bot. Cab. N:o 16. Pluken. Almag. 367. phyt. t. 323. f. 7. Passerina levigata Linn. Amen. Acad. 4. p. 412. Sp. Pl. ed. 1. p.- 513. Mant. p. 375. Nectandra levigata Berg. Cap. P 134. — Burm. Alryj Pp. 137. t. 49. f. 3 | Hab. ad Promont. bone SE NES Passerina levigata L. tantum junior stirps ra- mulis & foliis supremis purpurascentibus, itaque von Linné, nescio quo errore, false duas ex una formavit species. G. oppositifolia Thunb. vero Pas- serine est species, et ab hac valde diversa. — De G. oppositifolia in Mant, I c. dixit von Linné, gquod in hortis culta loco callorum (squamularum) - supra faucem petala acquirat, quod magnopere est : dubitandum. 7. G. carinata Thunb. foliis sparsis lanceolatis linearibusque acutiusculis extus convexiuscu- lis carinatisve glabris, foribus terminalibus | ; | 313 | : | . . . ” 1 0 bggregatis pubescentibus: laciniis -corolle | ovatis obtusis. | rn G. carinata Thunb. pr. p. 76. G. polysta« chya Berg. Pl. Cap. p. 123. — G. sim- | plex Hortulanor, (non Linn &2i.). — Duph- | 5 sgagrpase Linn. Sp. P1.? An, ip t. 49. f. 2? Hob, ad Promontor,' bona spel, — $. Ramuli juniores pubescentes. Folia conferta, & in summitatibus ramulorum sonfertissima, sypre pilis paucis obsita. Forsan hec Daphne squarrosa L.; figura I. C. Så- tis est conveniens, at flores pedunculatos & calycem minutum diphyllum exhibet, quod haud convenit G. carinete. Crediderim itaque, Thymelzam Bur- manni alius esse generis. 8. G. scabra Thunb. foliis lineåribus ”obtusis ex- tus convexiusculis scabris adultis glabris, ' floribus terminalibus lateralibusve 'aggrega- tis villosis: laciniis corolle oblongis obtusis. G. scabra ”Thunb. pr. p. 76. Hab. ad Promontor, bone& spei: Prof. Thun- berg. -— b. Stirps ex omni parte flavicans interdum flavi- 'cante-canescens. Ramuli villoso-pubescentes. Folia adulta glabra, juniora utringue villosula. — Pro«. xime affinis est G. carinate Thunb., differt vero: ramulis flavicante-canescentibus, villoso. pubescenti= bus; foliis longioribus, obtusis, convexioribus, ju- nioribus utrinque villosulis; floribus villosis; dum in G. carinata rami virides, 'superne pubescentes; folia magis lanceolata, acuta, minus convexa, con- fertiora , suprema pilis paucis obsita ; JRR plures , pubescentes. 9. G. simplex L. foliis sparsis Rncaps Mrorals tis acuminatis glabris, fAoribns terminalibus 314 el 2” aggregatis 'glabrisv HA NAN Tanceola. tis acuminatis. JSIUIOO EHNEVO 0004 IG. sinipleäg Dino. [Mesei e. p PN Butik 2 DD —pr.ip.! 12. Andr. Repyt! —'> G. viridis stå JBefgv Caps>p ) 25.061 subulata Lam. - säsvtEnce 2 pr 6g Cem. 10, t. 6. SE ad Prom. b. spei. b. 0å'3 Obs. Folia involutrantia intus -et'flores” F&xtus piil 'tenvissime et rate pöbescentia, quod ”Ttate eva- sö néscit Ha&c est Var. BD: Berg. PE Chp: Pp 136. G. simplicem in Curt. Mag. 1. 812 ”häaud vidi, "itague nescio," an vera sit, "dut” G:" corinata ”Thunb., que sub nomine G: tor in "tis "öccurrit. p FÖRE or capitata "Linn. fil. foliis. sparsis san tis acutis glabris; capitulo terminali longe —pedunculato bracteato, floribus quinguefidis pubescentibus: laciniis corollz - oblongis obs > tusis., = "”G. capitata Linn, Suppl. dd 224. Däis ar slinifolia Lam. Enc, 2, p. 225. IHlustr, "> "368. f. 3. sec. Pers. Syn. ad. P 471. -Hab. ”juxta Camtous rivier ad promont. bona spel”: ; i Thunberg. — b. Obs. Interdam squamule faucis desönt, tune ”tantuin numero staminum a Daide differt. fr 11: G. biflora Fita foliis oppositis sparsinill lanceolatis acuminatis glabris,' floribus. ter- minalibus binis glabris: laciniis corollze lane j ceolatis acuminatis. . Hab. ”in collibus infra Taffelberg & infra latus orientale prope Cap ad Promont. bone spei” Prof. Thunberg. — +. A G. simplice differt: staturå humili, ramulis eurvatis glabris, floribus binis, fauce ampliato, fila= 315 | mentis brevioribas, Habitus” de” e&tero valde alies IpIt) ve 1 nus; Salici fusca sat similis, ' I 120 FA, 46: acutifolia: foliis ; 'oppositis. ellipticis acu- — tis glabris, floribus terminalibus binis' ter- nisve; glabris:. laciniis: corolla lanceolatis ob- tusiusculis. a ad Promont. bong spei: Prof. Thunberg. — (Herb, Berg. & Retz.). — b. Und FTutex glaberrimus, Exacutio foliotum pri= mo intuitu eximie in oculos; cadit.. .Proxime forsan 'G. biflore affinis, at notis. indicatis valde diversa. — Interdum ramulus foliifer e centro florum excres- cit, unde laterales evadunt fores, : 13. G. racemosa Thunb. foliis oppositis. sparsisa ve Janceolatis 1. subcuneiformibus . obiusis . glabris, floribus subracemosis axillaribus ter- ; minalibusque. villosis: laciniis corolle minu- |: tis. ovatis obtusis. | G. racemosa Thunb: pr, Ps. Föra Hab. ad Promont. b. spei. b. Frutex ramosus, flavicans, ramulis pubescenti- Folia conferta, juniora extus pubescentias | Racemus ;foliaceus. . Flores conferti, axillares 1. ter- minales. br 14, G. stricta: ramis rigidis , rämulis brevibus exi- SN mie verrucosis, foliis: minutis lanceolatis ob- + 00 > longisve acutiusculis utringque vVillosulis, flo- 4 ribus terminalibus aggregatis pubescentibus: laciniis corolle linearibus obtusis. + Passerina stricta Thunb. pr. p. 76. Hab. ad. Promoänt. b. spei. b. Ramulis suis brevibus crassis verrucosisque re» fert Prunum spinosam, quamquam folia minora. "35. G. setosa: foliis sparsis lanceolatis acutis acuminatisve brevissime petiolatis glabris, tfosibar capitato-racemosis breve pedicellatis, setosis: laciniis corolle oblongis obtusis. Passerina setosa ”Thunb. pr. p. 76. | Hab. ”in Paardeberg ad Promont. 'b. spei”: Profess. Thunberg. — +. "” Species distinctissima', nec a Willdöiowiod Hhec a Persoonio memorata. j 16. G. Linoides: ramis tenellis' glabris, foliis oppositis sessilibus lineari-subulatis lanceo- latisve extus convexiusculis glabris, Höribus terminalibus solitariis sericeis: laciniis col rolle lanceolatis acutis. | 3 " Passerina linoides Thunb. pr. p. 76. Hab,. ”in montibus Hottentots-Holland ad Promont: b. spei”: Prof. Thunberg. —b. 0 0 Stirps pulchra, facie Lini. Rami tenelli, laxi, sepe admodum longi, glabri; ramuli annotini su- perné interdum pubescentes. . Folia extus trinervata & in eadem stirpe venosa. Flores &tate basi paullo calvescunt, Tllustr. Willdenow in Sp. Pl. stir- pem dubitanter sub Passerina grandiflora citavit, at toto calo ab hac differt, nec affinitatem ejus eruere potui, 17. G. nana: foliis sparsis sessilibus'” linearibus obtusis carnosiusculis extus convexis, adå ultis glabris,.junioribus albospilosis,; - ”flboris bus terminalibus aggregatis: villosis: laciniis. corolle lanceolatis acutis,' staminibus quatvor, Struthiola-:nana Lino, Suppl. p. 128, Thun; pr. P- 76. Hab. ”in summis montibus ad Rodesand supra Wa- terfall ad Promont. b. spei”: Prof. Thunberg Dj nullus adest calyx, necessarie ad Gni-' diom referenda, quamquam stamina tantum quatuor, 18. G. (817 nd — 88, G. virescens: foliis sparsis oppositisve lances — olatis :oblongisve obtusis. brevissime petiola-: tis villoso-pubescentibus, floribus terminali- bus aggregatis paucis villosiusculis: laciniis corolle Janceolatis obtusiusculis, Passerina Anthylloides & . Thunb, Mus. Nat. Acad. Ups. b. XII. P. 106. Hob. ad. -Promont, b. spei. b. (å | Frutex Passerine Anthylloidi -habitu tam simil- Timus, ut primo intuitu de differentia earum spe cifica dubitaverim; et nullum est -dubium, quin in systemate re vera naturale, lecum prope illam occupet;. differt tamen generice sec. regulas artificia- des Botanicorum, et ad Gnidiam pertinaet. respectu 'squamularum faucis. Differt a Passerina Anthylloide: ramulis tenuio= 'fibus, minus villosis; floribus paucioribus s. 41.5, tenuioribus, 4-fidis, octändris) minus villosis: laci- niis corolle lanceolatis , obtusiusculis , dimidio mino- ,ribus; germine wvilloso:” squemulis faucium octo ; dum 'Passerina anthylloidis ramuli Crassiores et wvillosio- tes, folia villosiora; flores numerosissimi, capitati, 5-fidi, decandri, dupplo fere longiores, villosiores; lacinie corolle' majores, oblonge, obtuse, latiores; germen apice tantum pubescens. 19. G. tomentosa L. foliis sparsis ovatis ovali- busve obtusiusculis brevissime petiolatis mar- gine scabris glabris extusve pilosis, floribus terminalibus aggregatis extus villosis: laci- niis coroll& lanceolatis acutis. | G. tomentosa Linn. Sp Pl ed. I: T. I. Pp. 512. G. pubescens Berg. Cap. p. 124. ' Hab. ad Promont. b. spei. pb. K. V. 4. Handl, 1818. St. Ue 21 318 Ramuli bitsuti. ” Folia adulta sepe omiing glabra. Lacimie corolle interdum' oblonge, obtu- -siuscule. "Squamule fautis quatuor. 20. G. argentea Thunb. foliis sparsis obovatis sessilibus argenteo-villosis, floribus termina- "libus aggregatis villosis: laciniis ' corolle "oblongis obtusis.' G. argentea ”Thunb; pr. p. 726. . -Hab; ad promont. 'b spei, b. e Ramuli argenteo-villösi. Folia obovata, obtuså, .cum acumine, tenue argenteo-tomentosa venis ru«= bentibus. Squamule faucis quatuor. i 21. G. sericea L. foliis oppositis ovalibus obot vi vatisve sessilibus utrinque; pubescenti-villo- sis, floribus terminalibus aggregatis sericeox villosis: laciniis coroll&e lanceolatis acutis. G. sericea. Linn. Mant. alt. p. 375. Syst. Nat. ed. XIL' 2. p. 272... Wendl. Obs. bot. 16. t. 2. f. 13. — Passerina sericea Linn. Sp. PL ed: 2, p. 510. Amen, Acad. 4. p. — MNectandra .sericea Berg. PI, Cap. p. 131. Thymelea Burm, AG ; P:s; stal 40 : Hab. in collibus prope Cap ad Ptomont. b. spei, b. Ramuli villosi. Folia sepius obovata. b 22. G. imbricata Linn. fil. foliis sessilibus Qva- libus oblongisve obtusis. oppositis utringque villosis extus nervosis, floribus terminalibus in axillis supremis aggregatis sericeis: lacis niis corolle lanceolatis acuminatis. | .G. imbricata Lion, Suppl. p. 225. -Hab. ad Promont. b. spei. b.. Proxime G. sericee affinis, dies foliis sem-' per ovalibus oblongisve (nec obovatis), extus ner. vosis (in G. sericea nec nervi nec ven&e apparentes); 319 floribus:> duplo-longioribus; magis villosis:: ” laciniis corolle .duplo-longioribus, 'acuminatis., — De cetero Flores terminales in axillis supremis foliorum, du: flores: G, sericeg 1e vera terminales , foliis cincti. 'Habitus: etiam diversus: G. imbricata canescens est; dum G. sericea magis est viridis, & folia magis ha= bet, distantia. 23. G. Daphnefolia Linn. fil. foliis -sparsis sessi- ör "libus obovatis utrinque pubescentibus, capis [CE tulo terminali involucrato., pedunculo nudo pubescente; floribus villosis quinquefidis de- candris: laciniis corolle oblongis obtusis. G. Daphnefolia Linn. Suppl. p. 225. &: hirsuta L. fil. foliis obovatis utrinque pu« bescentibus minoribus subtus incanis, flori« bus minoribus: laciniis corolle brevioribus. Linn. Suppl I c. Dais pubescens Lam. so onun JADE (P2 B: glabra. L. fil. foliis obovalis glabriusculis majoribus, subtus subglaucis, floribus ma- joribus, laciniis corolle, longioribus, Linn. Suppl. 1. c Dais Madagascariensis Ro: Lam. Enc. 2 p. 254. Hlustr. t. 368, f. 2. 'Hab. in Madagascar: Commercon. — b. Obs. Quid G. aureal Loddig. Catal. Plant. 1897 cp. 28 & Catal. Pl. Hort. Liverp. p. 197? SRK 0 10. Ps men Linn. oo Opinantur quidam Botanicorum, genus ex'si- militadine fructuum cum capitibus Passerum: de- nominatum esse; aliis est opinio: nomen: ex dile- ctione quam seminibus prebent Passeres querendum esse; recentiores'idem in honorem Valentins Passt- Fini dictum autumant. A Daphne differt, ut supra dizimusj corolla ' petsistente & nuce nuda; send 320 Stellere Genus, kod! in memoriam meritissini$, åt infortunati Doct. Steller nominavit Cel. G mes fin, nulld modo”a. Passerina differt, dum plures, | imo pluriméee Påsserine species stamina etiam habent inclusa. Nulläm 'mehercle! differentiam generika &a genera inter invenire pötui. Kj Nec generice a Passerina differt. Lathnea, å Prof. van Royen ita nominata, limbus enim -co- follg xque inxqualis est in plurimis Passerine spe- tiebus, ac in Lachnea, itaque, preeunte Illustriss. Thunberg, etiam hoc genus cum Passerina, id- SE summo jure, conjungo. | . P. annua: caulibus ramosis glabris, foliis ses. silibus sparsis linearibus acutis glabris, flo= ribus axillaribus solitariis pluribusve pube- scentibus? laciniis corolle minutis ovatis ob- tusis conniventibus. | Passerina Stellera Ramond. PI. Pyren, ined; sec, Decand. F1. Fr. sStellera Passerina Linn. Amen. Acad. 1. p. 400. Jacq. Ic. rar. Wallr. Ann. bot. p. 57, Bieberst. FI. Cauc, I. p. — Desfont. FL Atl. I p. 330. — S. annua Salisb, Hort, Allert. Hab, in rv campis apricis aridis, in agris inter sege= tes Gallie. Italie, Austrie, Germanixe, Hungas/ rie, Polonie, Rossie & Caucasi, In collibus äincultis prope Tlemsen Barbarie : Desfontaines.—Q. 2. P. racemosa: caulibus ramosis glabris, foliis Iineari-lanceolatis lanceolatisye sparsis obtu- sis brevissime petiolatis glabris, floribus ra« | cemosis pedicellatis glabris: tubo articulato, laciniis corolle minutis linearibus obtusiuscu« lis conniventibus. « Stall. altaica: foliis lanceolatis acutis, 9os | | Ng set 3 fe lb! Höpkajo racemosis quadrifidis. Pers; feg Syn. I. p. 436 ? 'Habs: in Rossia et Sibiria: Prof. Laxman. (Herb B HR Retz. & Casstråm.). — Q. Hirba certe annua. Flores dum primo erum» fo capitato- racemosi, mox vero &etate omnino rar "cemosi, primo etiam rare. et tenuissime. pubescens tes, quod evanescit. -Quadrifidi sunt; — Invenitur ån Herbariis sub nomine Stellere Passering, .-.Forsan 'eadem ac St, altaica Pers., at € brevi diagnosi apud Persoon hancce rem haud dissols Vere possum. 3. P. Stelleri: cavlibus simplicissimis glabris, foliis sparsis lanceolatis obtusiusculis brevis- sime petiolatis glabris, foribus capitato-ra- cemosis quinquefidis decandris glabris; laci- niis Corolla" oblongis obtusis. Stellera chamejasme Linn. Amzen Acad. 1 cc Gumel. Fl. Sib. 3. p. 27. Amm. Ruth. p. | 10. t. 3. Hab. copiose tam 'in "humilioribus atuam montosis (Tocis eng et Arguni fluviorum Sibiriz: A ms oo manl, c — pb. Ex una radice numerossissi simplicissimique execrescunt rami, 4. P. eriocephala Thunb. eaulibus "longis tes nerrimis filiformibus, foliis linearibus cu- spidatis extus 'convexis decussate- - oppositis glabris, floribus terminalibus capitatis bra= cteatis villosis: Taciniis corolle ovatis ob- ” tusis, P, eriocephala Thunb,. prodr. p. 26. — Lachnea eriocepkala Linn. Sp. Pl. ed. I. Pp. 512. Wild. Sp. Pl. II. P: 434: Pers, Syn. I. p. 437. Had. ad Promont. bone spei. +. 322 Frutitis vamuli juniores interdum versus apices folia habent inevidenter ' quadrifariam 'imbricata, quod zetåte indox evanescit, Flores densa lana cie. cumcincti, que lana stipitata est, ut hi stipites lani- feri' semina plantar. composita; cum pappo fére refe rant. Staminum Filamenta upo ordine ad bas a niarum corolle inserta,' et earum fere longitudines Obs. Dum Eam. lust. Gen. 1.292. f. 2. PA Repos. t. 04 & Curt. Magaz. t. 1295 ab Au- ctoribus huc citatos non vidimus, haud dijudi z 27 »” re possumuös,' an veram P:' emore pe rep sentant nec non. Tr Sv 5. P. cephalophora Te caulibus solidis bres vibus, foliis linearibus obtusis extus conve- xis subtrigonis in, junioribus ramulis eximie quadrifariam imbricatis, floribus. terminali- bus capitatis sericeo-villosis : laciniis corollze lanceolatis acuminatis. oo P. cephalophora Thunb. pr. FI. Cap. p. é 76. . Willd. Sp. PL II. 'p. 431 Pers. Syn. ], Pp. 436. — Dame spherocephala Burr. pr. FL-Cap: p. teve Hab. ad balneas calidas -prope Sivarteberg ad Promont. bone spe”: Prof. Thunberg. —b. P. eriocephale proxime affinis, differt yero: E ramulis solidis, brevioribus; foliis in junioribus .sepe distincte: -.quadrifariam imbricatis, obtusis, sub-= trigonis; capitulis majoribus; floribus numerosissi- mis, duplo majoribus, , sericeo-villosis: laciniis co- rolle lanceolatis, acuminatis. 6. Pi: conglomerata Thunb. ramulis flexuosis la- i xis, foliis quadrifariam imbricatis linearibus 2101 truncatis convexis, bracteis sulcatis, floribus terminalibus capitatis extus lanatis, capitulis confertis: laciniis corolle oblongis obtusis.l ä 323 P. glomerata Thunb. pr. FI. Cap. p. 76. — Lachnea conglomerata Linn, Sp. Pl. ed. 1. p. 514. Willd. Sp. Pl. II. p. 434. oh ! I -Hab. ”in Hautbay et alibi ad Promontorium bona spei”: Prof. et Commend. Thunberg. — +. Fruticis + folia inferiora obsolete, juniora ve- I fo eximie quadrifariam disposita, valde truncata et extus obtuse convexa, superiora majora fiunt et I bractée nominande, Florum capitula numerosissi- ma, Confertissima , parva, bracteis ovatis, obtusa- | tis, eximie sulcatis. Staminum filamenta uno ordine | ad basin laciniarum inserta et earum longitudine. Lachnea Phylicoides Lam, Enc. 3. p. 373 & Ilustr. Gen; t. 292. f. 3 a Cel. Persoon huc citatar, Folia lineari-subulata et flores albos esse dicunt, quod in L. conglomerata L. haud sunt. In berbario Vahlii asservatur specimen L. phylicoidis nomine, a Lamarckio datum; quod Passerina ca- pitata ÅL. est. Dum opus Lamarckii ad manus non est, hancee rem haud enucleare possumus. Dixit Ilustr. Sprengel in Magaz. der Gesellsch. Nat, Forsch. Fr. VIIL Jahrg. 2:tes quart. p. 105, synonymon Breynii Cent 18. t. 7. false ad Phyli- icam imberbem a Bergio relatam esse, quia Lach- neam conglomeratam exhibet. Hancce rem etiam jam inspexit Willdenow et 1. c. correxit. = 27. P. purpurea foliis lineari-lanceolatis quadri- fariam oppositis patentibus Curt. Bot. Magaz. t. 1594 (sub nomine Lachnee purpurex&). Lachuea purpurea: foliis oppositis qua« drifariam imbricatis, capitulis glabris Ait. Hort. Kew. ed. alt. 2. p. 293 et Andr. Bot. Repos. t. 293 sec. Bot. Mag. .Hab. ad Promontorium bone spei. — b. 8. P. paleacea: ramulis apice lanå densa incrassa- tis, foliis linearibus obtusis extus convexis 323 glabris, floribus raceinoso-spicatis glabris: ad ciniis corolle oblongis obiusis, bracteis ova- tis obtusis paleaceis. = | Lachnaea paleacea Herb. Banks. sec. Herb: Swartz. Håb. ad Promontor. bone spei: Prof. Sparr- man. (vidi in Herb. Swartz. et Thunb.). — &$: Frutex rtamulis superne dense lanatis, bra= cteisque pealeaceis a ceteris primo iotuitu jam in- signis. Differt a P. filiformi:; caulibus superne dense lanatis incrassatisque; foliis dimidio minori-. bus, minusque Jlinearibus; bracteis ovatis , obtusis, paleaceis ; floribus glabris, dum Peasserine filiformis ramuli tenue-pubescentes; folia magis linearia , du- plo longiora et compressione fere subulata; brackee ovato-lanceolate, acuminate, duplo longiores; . tiu- bus corolle pubescens. 9. P. filiformis L. :caulibus erectis superne pu-' bescenti-tomentosis , foliis linearibus 1. subu- Jato-linearibus extus convexis glabris caule adpressis, floribus spicato-axillaribus: töbo pubescente, laciniis corolle oblongis obtusis, bracteis »ovato-lanceolatis acuminatis extus convexis glabris. P. filiformis Lions Sp. Pl: ed. 1. p. 559. Hort. Cliff; p.-249. 1. IL Wendl, Obs. bot. 18. t. 2. f. 15. sec, Willd. Sp. PI. Hab. ”in campis arenosis extra Cap etalibi ad Pro- mont. bone spei”: Prof. Thunberg. — b, Frutex caulibus longis, rectis ramulisque- pu- bescenti.tomentosis. Folia opposita, decussata, nec unguam quadrifariam - imbricata, quantum vidi, quamquam ita dixit von Linné. — Filamehta stöminum exserta ut in Lachneis et longitudine fere laciniarum GCorollze. | | 35 B: divaricata : caulibus ramvlisque divaricatis tes nellis, foliis linearibus 1, subulato linearibus subtriquetris divaricatis, bracteis dilatatis. Hab. ad Promont, bone spei: Prof. Sparrman, — b, Cvidi in Herb. Thunb.-et Swartz.). . Respectu habitus fere squarrosi a divaricatione ramulorum foliorumque diversa wvidetur a-P. jili- formi, at impossibile forsan est, characteres diag- nosticos invenire; differre videtur: caulibus ramulis« que divaricatis, diffusis, laxis tenellis; foliis. diva- ricatis, distantibus, subtriquetris carina acutiorés bracteis magis squamaceis, margine dilatatis,. disfin- ctius nervosis, majoribus; laciniis corollg breviori= bus, dum P. filiformis caules et ramuli erecti, fir miores3 folia conferta s. confertiora, apice tantum evidenter triqvetra, caulibns adpressa; bracteg com- pactiores ; lacinie corolle longiores. , 10. P. ericoides L. ramulis toméentosis, foliis oblongis ovatove-oblongis obtusis extus con- vexis obtuse-carinatis glabris minutis, flori- bas apice ramulorum . äxillaribus solitariis tenue --pubescentibus; Jlaciniis corolle orbi- culatis. P. ericoides Linn. Mant. pr. p. 236. Burm. pr. FL Cap. p- 12. .Hab. ad Promont. bon& spei. — b. Frutex P. filiformi forsan proxime affinis; "differt vero: vsamulis tomentosis; foliis oblongis, ovatove-oblongis, obtusis, extus' obtuse-carinatis, "dimidio-minoribus ; laciniis corolle orbiculatis; duin P. filiformis rami pubescente-tomentosi; folia line- «aria s. subulato-linearia, acute-carinata, duplol. ma- gis longiora; lacinie corolle oblong2. Obs, Vidi speciminula ramulorum stirpis ex Her- bario Linneano a Cel Smith Swartzio missas. 7 326 11. P. rigida: caulibus ramulisque rigidis, fos liis ovatis obtusis minutis oppositis eximie quadrifariam imbricatis extus glabris, fori- bus apice ramulorum axillaribus solitariis: tubo -pubescente, laciniis corolle oblongis obtusis. Hab. ad Promont bone spei: Prof. Sparrman. — pb. (vidi in Herb. Thunb.). Frutex caulibus et ramulis rigidis, superne to- mentosis. Folia longitudine dimidie line&, qua- drifariam arcte imbricata, ita ut quadrangulares fant rami et ramuli. Bractee ovate 1 rotundate,' obtuse. j P. ericoidi proxima, differt: ramirs rigidis; fo- Jäs ovatis, eximie quadrifariam imbricatis; bracteis 'ovatis, rotundatisque, obtusis; froribus minoribus; , laciniis corolle oblongis; dum P ericoidis rami fle- ” xiliores; folia ovato-oblonga, distantia (haud qua- drifariam imbricata); bractee acute 1. acuminate; flores majores; lacinie corolle rr aa Habitos de cetero diversus. "12. P. hirsuta L. ramulis laxis prbdöls tomen- tosis, foliis ovatis oblongisve obtusis extus glabris intus albo tomentosis, floribus termi- « nalibus 'lateralibusve ”capitatis dioicis villo- sis, laciniis' corolle' ovatis obtusis. P. hirsuta Linn. Sp. Pl. ed. 1. p- 559. Osb. It. p. 50. Vahl Symb. bot. 1. p. 29. Desfont. F1. Atl. p. 330. Poir. Voy. en Barb. Vol. 2. p. — Wendl. Obs. bot. 18. t, 2. f. 16. — P. Meinan Forsk. El: ZEgypt. Arab. p. 81. -Hab. in locis siccis sterilibus Lusitanize, Hispaniz, Italie, Gallie australis et Barbarie. — +, Flores monoicos aut dioicos vidit Cel. Desfon- taines; ego -flores hermaphroditos semel vidi. — > 327 Dixit Cel. Decandolle in F1 Fr, T. IL p. 359 synonymon, Breynii Cent. .t. 19: a Linanzeo ad Parsserinam. hirsutam citatum ibi excludendum esse.. Ramuli juniores variant foliis duplo longio: ribus, sublanceolatis & extus tenue-tomentosis 3 in eadem stirpe, tamen folia adulta etiam extus glabra occurrunt, Est: Passerina hirsuta 8 Decand. Fl. Er. 6. px 366 & FI. Fr. 3. p. 726. P. polygalafolig Lapeyr. Fl. Pyr. p. 214 sec. Decandi 1. .c. Tan: tum junior' est .stirps, ne quidem -varietas. Monet Cel.: Decandolle, eam non confundendam: esse cum P. hirsuta Asso in Stirp: Arrag. , que P. tinctoria Pourretii (s.. Daphne: vermiculata Nall.lge k 13. P. salsolefolia Lam. foliis subilatis hirsutis, tubo elongato superne. iucrassato 'tomentoso. Poiret: Enc, $>HPyc4I-y Hab.. —. in Herbario Lamarckii eam dit Poiret. Obs. Dubia mihi species, que ulterius examinanda. 14. P. Tartonraira Schrad. ramis ramulisque tomentosis, foliis 'sparsis obovatis venosis ; > nervosisve utrinque sericeo-villosis;sericeisve, floribus axillaribus glomeratis dioicis villo« » sis, basi squamis, ovatis ,cinctis: laciniis Coa -rolle ovatis obtusis. : P. Tartonraira Schrad. Neu. Tor. 4. T.F. pe 895; Decand: - FL.sFr.; 6..)på +: -866. — Daphne Tartonraira Linn. Sp. jeg ÖPkoed..I.. ps 356.,/ Vahl. Symb.;.3i.,p > 53. Lam. Illust. Gen. t. 290.f£ 2. — D. > £andicans Lam. :F1. Fr. 3. p. 221. — Thy- melea.. Tartonraira Allion. FI. Ped. I PereS kr | Hab. in locis rupestribus Italie & Gallize australis. .; In Corsica: Noisette sec. Decand. F1. Fr. —/b. Frutex foliis plus minusve sericeis 1. sericeo- villosis. nervosis aut venosis. Florum glomeruli basi AG a 328 squamis ft ovatis , obtusis, minutis cincti, omnino ut in Daphne fatrvedla Flores dioici, quantum re» perire potui, quod etiam observavit Olivier sec. Lam. Enc. 3. p. 436. — Quoad folia multimodis Variat. Daphne osyroides Herb. Vahl., cujus mentio- nem 'fecimus in Dissert. nostr. de Daphne p. 54, WVarietas tantum est foliis sublanceolatis , candicanti- bus 's. tenuissime pubescentibus. ' "15. P. nervosa Thunb. caulibus subsimplicibus - glabris, foliis lanceolatis aauminatis glabris subnitidis, supremis eximie veno$is nervo- sisve,' floribus terminalibus capitatis' utringque villosis, capitulis brevissime pedunculatis, pedunculo 2equali 'pubescente, lacioiis [AR ; rollze lanceolatis acutis. , -P. nervosa Thunb. pr. FI, Cap.-p. 75. — "P. striata Lam. Wlustr. Gen. t. 291. f. 2. Poiret Enc. bot. 5. p. 44. sec. ; Spebun; in Herb. Vahl. Hab. sg Promontorium bone spei: Prof. 'et Com- mend. Thunberg. — >. Stirps quoad-caules '& tfolia nitidus. : Ramuli annotini superne rare et tenuissime pubescentes, quod evanescit.” . Folia valde acuminata, ut fere subu- låta, suprema eximie venosa raro nervosa, inferiora inevidentius venosa. Pedunculi eapitulorum brevis- simi et foliis dense'tecti. "= Stamina exserta, 8-3, alia fertilia, alia castrata. Dixit Cel. Poiret de P. striata Lam. : ”Les fleurs, 'quoique solitaires , paroissent agrégées , étant trés rapprochées ä Péxtrémité des raämeaux et sor- tent de Taiselles des feuilles”, at in nostra, que re vera eadem ac specimen P. striate Lamarckui in Herb. Vabhl., capitati & terminales sunt flores, fo- liis quidem arete cincti, nullo modo vero axilla. xzes et solitarii, ; 329 46. P. capitata L. caulibus ramosis glabris, fo: liis linearibus acuminatis glabris, floribus terminalibus capitatis utrinque villosis, ca- pitulis Ionge pedunculatis, pedunculis incras- satis nudis :villosis, laciniis corolle ovatis lanceolatisve acutis. P. capitata Linn. Amen. 6. p. 88. Spec. Pl. ed. 2. t. p. — Berg. Pl. Cap. p. 127. Wendl. Obs. bot. 18. t. 2. f. 17 secs Willd. Sp: Pl, — Burm. Afr, t. 48. f. 3. Hals ”in campis sabulosis infra Constantiam alibi. que ad Promontor. bone spei”: Prof. et Com- mend. Thunberg. — pb. Frutex P. nervose Thunb. proxime affinis, dif Fert : caulibus ramosis ; foliis linearibus, fere Sublis latis, enervosis; pedunculo capitulorum incrassatö, villoso; floribus numerosioribus , minoribus 3; laciniis corolle ovatis lanceolatisve; dum P-. nervosa cau- les subsimplices; /folia lanceolata , eximie s. argute acuminata, nervosa 1. venosa; pedunculi capitulorumnt 2quales, pubescentes; flores pauciores, majores; la- cinie corolie lanceolate, P. capitata variat numero staminum, 8—16, quorum alia fertilia, alia gastrata, 17. P.globosa Lam.? foliis sparsis obovatis sessili- bus imbricatis planis ramisque sericeo-villo- sis, floribus terminalibus lateralibusve ag- gtegatis' villosis divicis: laciniis corollx ova- tis obtusis minutis, germine glabro, i P. globosa Lam. Iilustr. Gen, t. 291. f. 4 et Poir. Enc. bot. 5. p. 42 ? P. plani- fn Prodr, F1, Cap. & Afr. t. 46. 3 Hab. ad Promontor. bone spei, &. Cvidi in Herb Vahl). AU hy 330 5 Frutex ramis inferne" glabtis, superne villos sissimis, Folia sparsa, obovata, sessilia; integerrima, imbricata, plana, utrinque sericeo-villosissima , adulta interdum margine nuda, 3 1. 4 lineas lönga duas- 'que lata. Flores terminales 1. laterales, aggregati, 5 1. 6, minuti, dioici, villosi, foliis cineti: corolla 'oblonga, lineam longa: lacime corolle minute, ova- 12, obtuse. Stam. —. Germen ovatum; , glabrum, apice pubescens. ' Stylus brevis; Stigma capitatum, muricatum; — Flores sordide-flavi: videntur. Dubius sum, an Planta nostra, quam in Herb. Vahl. vidi, etiam Lamarckii sit, ER Cel. Poiret folia descripsit uti ”concaves, toujours SA en -dessus, bombées en dessous.” Affinitatem ejus haud determinare potuis E .diagnosi forsan videretur, quod affinis sit P. Tar- tonraire, at ab hac valde diversa: ramis' villosissi- -mis; foliis distinctius obovatis, villosissimis, imbri- catis, enervibus; floribus paucioribus, minoribus, basi esquamatis, dum D. Tartonraire caules tomentosi; -folia minus distincte obovata & sericeo- villosa, ve» nosa ]. nervosa, haud imbricata; flores plures, majores, basi squamis cincti. Ops. Specimen, quod vidi in Herb. Vahl, ex In« sulis balearicis habuit Cel. Vahl sec. adnotatio- nem ejus; crediderim tamen, hanc locum false allatum esse. + 18. P. orientalis Willd. foliis Jariegöngrs sub= - carnosis obtusis glabriusculis, floribus axilla- ribus, Willd. Sp. Pl; Tom. II. P. Ip. 431. Hab. in Oriente et Hispania: Willdenow.— >. 19. P. cihata LI. ramis superne pubescentibus inferne glabris, foliis linearibus lanceolato- linearibus obtusis sparsis öppösitisve glabris siliatis apice villoso, floribus terminalibus 331 00 od axillaribus solitariis sericeis: laciniis cos rolle lanceolatis oblongisve acutis. MM P. cliata Linn. Sp. Pl ed. I. T.: 1: på 559. Berg. Pl. Cap. po 126. Dryand. in Linn. Transact. 2. p: 234. Willd. Sp. PL Il 1. pr 431. — Burm. Afr, p fas) ti 46vfial FU , Hab. ”in collibus extra Urbem ad Promontorium bo- ne spei”: Prof. et Commend. Thunberg. — +. Frutex ramis simpliciusculis, superne hirsutis', nferne glabris. Folia sparsa, linearia, lanceolato-1. :oblongo-linearia, obtusa , séssilia, integerrima, gla- bra, superiora precipue pulchre argenteo-ciliata, apice villosa. Flores in ramulorum summitates ter- minales, axillares, solitarii, attamen valde approxi- ' mati (ut fugaci intuitu aggregati videantur), serik cei, majores: Lacinie Corolle lanceolate 1. oblonge, acutiuscule 1. obtuse, lineam superantes. Obs. Passerina 2 Hort. Cliff. a Linneo huc citata ad Struthiolam virgatam pertinet sec. Dryander , lc — Thymelga Burm. Afr, t. 47. f.2, etiam a Linn&eo ad P. ciliatam relata, ad Struthiolam sic dictam ciliatam Andr. sine dubio pertinet, 20. P. Thymelea Decand.ramis simplisissimis glas bris', foliis lanceolatis mucronatis, floribus axillaribus subsolitariis sessilibus; laciniis co« rolle lanceolatis acuminatis. P. Tiymelea Decand. F1. Fr. 6 p. 466. — Daphne Thymelea Linn. Sp. Pl. ed. I.T. I. p- 356. Vahl. Symb. I. p. 28. - Gerard. F1. Prov. t.. 17. f. 2. Dissert. nostr. de Daphne p. 7. — Thymelea Sanamunde | Allion. F1. Ped. I. po 131. 'Hab. in locis petrosis,' montosis Hispanix , Gallia australis & Italie, — +. Er 832 Conf.: Dissert. nostram, ubi fusius P. Thyme- Izam, vermiculatam & villosam descripsimus. T 21. P. pubescens floribus sessilibus lateralibus ags gregafis , foliis lanceolato-linearibus ; caule pu- bescenté Linn. Mant. pr. p. 66 sub Daphne. Daphne pubescens Linn. 1. c.— Conf, Dise > Sert. nostr. de Daphne Pp. 9 & 10. ”Hab. in Austria D. Jacquin.”: Linns. 1 c. : Dubia adhuc species, a nemine post Linnpe- um desciipta. In libris de plantis .austriacis haud - memoratur, Locus natalis certe mendose est desig- natus. Docuit etiam me Cel. Horneman, b. m, Vablium ad descriptionem Linnei adjecisse: ”Ha- bitat in Hispania (non in Austria)”. ; Anne D. pubescens una eademque sit ac D. co- ridifolia vel D. Thesioides Lam? — Cel. Smith” optime hoc dubium dissolvere potest. 22. P. villosa: ramulis superne albo-pilosis, foliis lanceolaus ellipticisve obtusis- planis albo pilosis ciliatisque, floribus rare. albo-pilosis: laciniis corolle lanceolatis obtusis. Daphne villosa Linn. Sp. Pl, ed. 23. T. 1. Pp. 510. Dissert. nostr. de. Daphne p. 12. Hab. in Lusitania, ubi primo detexit Tournefort.. In Hispania: Alströmer. — &. OQbr. In Dissert. nostra et in ipsa diagnosi P. villose Pp. 12. 1]. 17 ante ”minutis” oblivione preter- missa sunt sequentia: foliis lanceolatis ellipti- — - Cisve obtusis. 23. P. tomentosa: foribus sessilibus axillaribus, foliis oblongis obtusis utrinque sericeo-to- mentosis Lam. Enc. bot. 3. p. 436 sub Daphne. i Daphne tomentosa Lam. 1, c. Dissert. nostr. | Å de Daphne p. 14. är Hab. 333 Hab: in Oriente: Lamarck. = Dubia species, et a Lamarckio imperfecte de- Betipta. 24. P. thesioides: caulibus subsimplicibus sur- sum pubescemibus inferne glabris, foliis sparsis sessilibus linearibus obtusis glabris, foribus axillaribus binis ternisve tenue-pu- bescentibus: laciniis corollae lanceolatis ova- tisve obtusiusculiss P. lingriefolia Pourret sec, Herb. Acharii. — Daphne thesioides Lamarck Enc. bot. 3. p: 437 & Ilästr. Gen. t. 290. f. 4. Pers. Syn IL p. 437. Dissert. nostr. de Daz phnoe p. 15. Hab. in Hispania sec Herb. Acharii. — >. Fyutitulus trunco valido, brevi, Vverrucoso, glabro, brunneo; taules simplices, sursum pubes scentes, inferne glabri, ex tota fere longitudine fos liosi. 'Foka sparsa, sessilia, linearia, afstns con- ferta, superne versus flores rariora, obtusaj intea verrima, glabra, läte-viridia, 2-—4 lineas longa, medio latitudine tertie line& partis. Flores e mes dio ad apicés caulium egredientes, axillares, bini ternive, pubescentes, dioici: Corolla duas lineas longa; Tubus linearis; Lacinie torolle lanceolate lh -Dvat&, obtusiuscule, 1 acutiuscule, dimidiam li: neam longe. Stamina duor. ordin., ut in pleris- que: Anthere sessiles, oblong&e, biloculares, lute&. Germen oblongum, glabrum, apicé tenuissime pu- bescens; Sfylis brevis, glaber. Stigma capitatum. In caulibus junioribus flores longiores, tentild= rés et lacinie corolle angustiores quam in caulibus adultis. Nescimus quo loco Cel. Pourret stirpem de- gr at sub nomine allato a Cel, Dufour spe- KV, ÅA. Händl. 1813, St. IL. 22 ne | 334 | RNA i . - -. . . . -. + Lig cimina in Hispania lecta habuit Cel. Acharius; stir- IR pem etiam in Herb. Vabhlii vidi. Köl Proxime certe affinis est P. coridifolie, at bene | distincta. 25. P. toridifolia, cavlibus diffusis ramosis sur. sum pubescentibus inferne glabris , foliis spar- sis sessilibus linearibus obtusiusculis glabris, | | floribus spicato-axillaribus solitariis pube- 7 0 scentibus bibracteatis, laciniis corolle "nl ES tis ovatis obtusis, RN , Daphne toridifolia Lamarck. Enc. 3. p. 4317. ig | Pers. Syn. I. p. 435. Dissert. nostr. de / Daphne p. 14. f Hab. in Galicia Hispanie: Herb. Tuss, sec. La- marck. 1. cc =— BB. ” | Fruticuius ramosus: caulibus diffusis, Jlaxis, ramosis, sursum pubescentibus , inferne glabris, brun- neis. Folia sparsa, sessilia, minuta, linearia, ob= tusiuscula, integerrima, glabra, 2 1. 3 lineas lon- ga, latitudine tertie linee partis. Flores versus apices ramulorum spicato-axillares, solitarii, pu- bescentes, bracteati: bracteis minutis, ovatis, obtu= sis, Concavis, extus pubescentibus, tertiei linee partis longitudine. Corolla lineam longa: Lacinis minutis, ovatis, obtusis, "longitudine tertie linee partis. Siomina 8, duor: ord. ut in plerisque c&e- teris: Anthere sessiles, oblonge, biloculares, lutexe. Germen minutum, oblongum, villosum; stylus bre= Vvissimus; Stigma capitatum. Proxime accedit ad P. thesioidem, at differt: eaulibus diffosis, laxis; foliis sepe minoribus; flo- ribus spicato axillaribus, minoribus, solitariis her= maphrodius bracteatis ; lociniis corolle minoribus , ova- tis, germine villoso; dum P. thestoidis caules stri= ctiores, subsimplices; folia majora; fores axillares, bini ternive, dioici, ebracteatui; lacinie corolle majo- 335 | råg, lanceolate 1. ovate; germex glabrum, apice tenuissime pubescens. | Lamarckii Illusr. t. 290 f. 2 a Cel. Persoon in synops. PL I. p. 435 & 437 et ad D. thesioidem Lam. ettad IP. calycinam Lapeyr. citatur, que olim a Willdenowio etam ad posteriorem speciem fer- tur, 'Retulit vero Cel. Decandolle figuram lauda= tam ad Passerinam nivalem Ramond, uti etiam de- 8criptionem D. talycine Lamarckii Enc. bot. 3. p: 420. | 26. P. dioica Ramond: caulibus ramosissimis verrucosis glabris, foliis sparsis confertis lan- ceolatis 1. coneiformibus obtusis glabris, flori- bus axillaribus terminalibusve solitariis 1. bi- nis dioicis hermaphroditisve basi squamis plu- tibus minutis cinctis, laciniis corolle ovatis lanceolatisve acutis. P. diotca Ramond. in Bullet. Philom. N:o 41 sec. Decand. FL Fr. Tom. IIL p. 359. Pers. Syn. Pl.1. p. 437. — Dissert. nostr. de Daphne p. 9.—P. empetrifolia Lapeyr. Hist. Abrég.des pl. des Pyr. p. 212 sec. Decand. 1. c, et specim. in Herb. RA ve dioica Gouän Illustr. p. 27. t. i7 f. een one. 52p. Arg: Vild. Speed II. p. 416. — D. talycina Berger, Fl. basses"Pyren., 2... prorir exck syd. sec. Decand. F1. Fr. 6. p. 366. — Thyme- lea dioica Allion; Auctar. ad. F1 Ped. Hab. in locis apricis alpium Pyrengorum eundo a pago s. Pauli de Fenouilhede ad pagum St. Mar- tin ad Levam in saxosis ultra pontem dictum de Lafons. In montibus Les Corbieres prés de Narbonne: Gouan 1. c. Supra Tenda Pedemonti JAR 336 in rupibus meridianum solem spectantibus: Al= TO bo Frutex caulibus ramosis, verrucosis, glabris, Folia sparsa, conferta, sessilia , lanceolata 1. cunei- formia, basi angustata, obtusiuscula 1. interdum acutiuscula, integerrima, glabra, 3 lineas longa, versus , apices dimidiam lata. Flores axillares, la- terales 1. terminales, solitarii I. bini, hermaphro- diti 1. dioici, glabri, basi squamis Ccincti: squa- ms minutis, lanceolatis, acutis, integerrimis, plus. ribus, 6—8, glabris, dimidiam. lineam longis. Co=' rolla tres lineas longa: lacinis torolle ovatis 1 lan- ceolatis , acutis, lineam fere longis. Stamina duor. ordin. ut in plerisque: Filamenta brevissima; anther&e cblong&e, biloculares, lute&e. Germer oblongum, villosum ; Stylus brevissimus; Stigma capitatum. A PP. thesioide differt: caulibus ramosis, vera rucosis, glabris; foliis lanceolatis 1 cuneiformi- kus, apice Jlatioribus; foribus paucioribus, ver- sus apices tantum caulium, glabris, subnitidis, kasi squamtis pluribus cinctis; germine villoso3 cum P. thestoidis caules subsimplices, sursum pu- kescentes3 folia linearia; flores numerosiores, € me- dio ad apices 'caulium provenientes, basi esquas- mati, tenue pubescentes; germen glabrum, apice tantum pubescens. A P. toridifolia differt: 'caulibus ”verrucosis, glabris3; foliis lanceolatis 1. cuneiformibus, apice latioribus; floribus :paucioribus, axillaribus, gla- bris, basi squamis pluribus lanceolatis :cinctis; la cinus torolle lanceolatis ovatisve, obtusiusculiss3 dum P, coridifolie caules leves, sursum pubescen- "tes; folia linearia; flores plures, spicato-axillares, minores, pubescentes , basi bibracteati: lacinie corol. le ovate, obtuse. 337 Dicit Cel. Decandolle de P. dioica: ”Fleures dioques par avortement”. — Ego et fores herma- phroditos et diclinos nunc inveni. 26. P. calycina: —L caulibus divaricatis inferne glabris apice pubescentibus, foliis sparsis sessilibus Iineari-lanceolatis acutis I, obtusi= usculis 'glabris supra nvitidis, floribus latera- libus axillaribus solitariis binisve breve pe- dicellatis basi glabratis dioicis bibracteatis: laciniis corolle minutis ovatis obtusis. P. calycina Decand. FI. Fr. Pers. Syn. Ip. 237 (exelos: synj Ljamareki). På juniperifolia & Lapeyr. Abr. p. 213 see. Decand. FI. Fr. 6. p. 366. Daphne ca- lyctna Lapeyr. in Mem. Toul. 1. p. 209 tE30 sec: Decanid: 1; € Willd. Sp. PL 2. pP- 416. Hab. in alpibus Pyrengorum Orientalium in monte Bernadouze, in valle Vicdessos, aux Comté de Foix, sec, Lamarck et Decandolle,. — +. Frutex caulibus ramisque sparsis, divaricatis, inferne glabris, sursum pubescentibus, foliosisque, Folia sparsa, sessilia, lineari-lanceolata, I. lanceo- lata, obtusiuscula 1. acutiuseula, integerrima, utrin- que glabra, supra intense, subtus dilute-viridia, 5 ]. 6. lineas longa, unamque lata. HFlores lateras les', axillares, solitarii binive, brevissime” pedicel- lati, dioici, basi glabratis, superne versus laci- nias tenuvissime et rare pubescentes, bracteati: bra- eteis binis, minutis, ovatis, obtusis, glabris: Co rolla lineam paullo superans, ovata, tubus bast ventricosus; Lacinie corotle minute, ovate, ob- tuse; Stamina, — Germen ovatum, glabrum. Stylus 338 lateralis, brevissimus; Stigma capitatum, murica- tum. Nux ovata. glabra. P. nivalis Ram. huic proxime affinis et forsan ab hac non diversa. ; sn , Daphne calycina Lam. Enc. 3. P.420, MA lustr. Gener. t. 290 f. 3 et a Willdenowio et a Persoonio huc citatur. Dixit vero Decandolle, ad P. nivaleen Ram. referendam esse, Flores dioicoes invent, dum Cel. Decandolle eos hermaphroditos descripsit; dixit quoque, germen pubescens esse, quod ego semper glabrum vidi. ninam fuit Auctorum, gui stirpem primo ad Passerinam retulit, nescimus. + 28. P, nivalis Ram. ramis prostratis, foliis linea= ribus obtusiusculis carnosis subciliatis, floribus axillaribas dioiciss Ramond in Bullet. Phi- Jöns IN:Ow4 ET. gp. L3T. CO P. nivalis Pers, Syn. I. p. 437. Decand. F1. Fr. Gertn. Suppl. Carpol. III. p. 198. t. 215. f. 0. — P. juniperifolia 3. Lapeyr. Abr: pi 21t3. sec: Decand. FI. Fr, 6,p. 3606: — Daphne calycina 3 Loisel. FI. Gall. I p. —. D. calycina Lamarck Ene. bot. 2. Pp. 420. t. 290. f. 3. sec, Decand. El. Er. Hab. in summis alpious Pyreneorum ad Port de Gavannie et circa Mont Perdu: Ramond sec. Bectand. Ni BT. — Hå Sec. Cel. Decandolle medium tenet inter P. dioicam et P, ealycmmam; ab illa differre dicitor: ramulis parum aut non tubercuiatis; foliis lineari- bus oblongisve, haud apice latioribus, sepe villoso- pilosis Chérissées de poils épars); forilus brattea- Us, et ab hac: ramificationibus magis paien'ibus (ouvertes); foliis brevioribus, minus glabris; flori- bus extus glabris. — Querit Cel. Decandolle an a P. calycina diversa 7 — Ego nec stirpem vidi nec 339 Bulletin philom, itaque de hac re nihil dicere valeo, 29. P tinctoria Pourr. caulibus sursum tenuissi- me lanatis, foliis lineari-lanceolatis I. lineari- bus obtusis tenuissime lanatis, floribus axil- laribus lateralibus sessiltbus solitariis glabris bibracteatis: laciniis corolle ovatis acutis. P. tinctoria Pourret Chlor. Narb. p. 27 sec. specim, in Herb. Thunb. Pers. Syn. [. p. 437. — P. hirsuta Asso Surp. Ar. rag. sec. Decand. FIL Fr., Brot. FL Lu- sit. sec. Roem. Collect, p. 265. — Da- phne vermiculata Vahl Symb, bot. I. p. 28. Dissert. nostr. de Daphne p. 10. Hab. in Arragonia: Vahl, In Gallia Narbonensi a Baccelone ad Mont Ferrat sec. Persoon I. c. = Pb. Frutex P. calycine proxime affinis, differt ve- ro: caulibus subrectis, sursum tenuissime Jlanatis; foliis magis linearibus, obtusis, utrinque tenuissime lanatis; floribus sessilibus, glabris, nervosis; laciniis corolle , majoribus; dum P. calycine caules divari- cati, sursum pubescentes;' folia lineari-lanceolata, obtusiuscula I, acutiuscula, utringue glabra; öres breve pedicellati, magis ventricosi, versus limbum rare et tenuissime pubescentes, enervosi, dioici; la- cinig corolle minores, Cum PP. thesioide et coridifolia nullam habet affinitatem, Conf, de cetero Dissert. nostram de Daphne, 30. P, mtida Desfont. ramis sericeo-villosis, fo- ls sparsis sessilibus lanceolatis 1. cuneifor- mibus obtusis utringue sericeis, floribus la= teralibus I, terminalibus aggregatis sericels: laciniis corolle lanceolatis acutis conniven- tibus. P. nitida Desfont. FI. Atl. IL 331. I 94. Pers. Syn. L p. 437. Daopine nig tida Vahl Symb. bot: 3. p. 53. Pers Syn. E-p. 434. Willd. Sp. IL p. 418. — D. argeniata Lam. Enoc. 3. p- 435. se Ha2b. in montibus calcareis Tuneii: Vahl. In mon- tibus incultis circa Tunetum, Mascar et aliis locis Barbarie : 'Desfontaines. — +. | Fruex ramosissimus: ramis teretibus sursum sericeo-villosis, inferne glabris. Folia sparsa, ses- gilia , lanceolata 1 cuoneiformia basi angustata,/ obtusa , integerrima , utringue sericea, tres Hli- neas longa, apice dimidiam lata. Flores larerales L- ierminales aggregati, sessiles, sericei, kermaphroditi : vel dioici, foliis arcte cincti. Corolla 3 lineas lon= ga: erika lanceolatis, acutis, connpiventibus, Stam. duor. ordin. ut in plerisque ceteris: Filamenta bre= visesima; Anihere oblonge. Germen oblongum ; glabrum, -apice pubescens; stylus lateralis, brevissi- ius; Ssfigma capitatum, -pubescens. Nux ovara, . Tartonraire forsan proxime aln differt sel ramis tenuvioribus, sericeis; folus cuneiformi- bus 1. lanceoiatis, confertioribus, enervosis, dimidio minoribus ; foribus tenuioribus, sericeis, longiotibus i lacinitis corolle 1lacvceolatis. acutis, conniventibus ; dom P. Tartonraire rami firmiore:, villosi; folia obo- vata, nervosa ]. venosa, villosiora, duplo majora; foores majores at breviores, wvillosi, basi squamati: squamur pluribus, minutis, ovatis; lacime coralle övate, obiuse. Adest in Herbario Bergian. stirps in Alpibus Granpadensibus a Lib. Bar. Claud. Alströmer Ie- c:2, floribus adhuc non explicatis, que eadem ac D. sifide esse videtur; flores squamis ovaus minuns circti. — Nec vero Cel. Vahl nec Cel. Desfontiaines | 341 in descriptionibus suis de talibus squamis mentio- nem fecerunt; nec ego in D. nitida tales inveni; itaque forsan stirps Alstråmeri alia est species, Possibile quoque, P. nitidam squamas illas statim ost florum explicationem perdere. 31. P. Lessertii: ramulis inferne glabris sursum villosis, foliis sparsis adultis subellipticis obtusiusculis junioribus lanceolatis acutiu= sculis brevissime petiolatis utrinque piloso= pubescentibus, foribus racemosis: laciniis corolle lanceolatis obtusis. Hab- in Persia: de Lessert sec. Herb. Vabl. og Fruticulus ramis ramulisque inferne glabris, sursum villosis. Folia sparsa, adulta subelliptica obtusiuscula, juniora lanceolata acutiuscula, brevis- sime petiolata, utripque piloso-pubescentia, adulta interdum glabriuscula, viridia, 4—7 lineas longa, 1—3 lata. Petioli villosi, longi tudine tertiae lineze partis. Flores racemosi , villosi, numerosi: Corolla 4 lineas longa3; tubus basi villosissimus, tres lineas lon- gus: lacimie corolle lanceolate, obtuse, lineam lon- ge. Stam, duor. ordin: Anthere subsessiles, oblonge, biloculares, Jlutee; Germen oblongum, glabrum, apice pubescens; stylus brevissimus, superne villo- sus; stigma capitatum, muricatum. Habitus hujus stirpis a ceteris Thymeleis valde alienus et racemis efoliatis insignis, Cuinam etiam specierum Passerin& proxime sit affinis, eru- ere non potui, . 32. P. virgata Desfont: canescens, caulibus ere- ctis virgatis sursum villosis, foliis sparsis sessilibus lanceolatis obtusis utrinque villo-' siusculis, floribus axillaribus aggregatis ses- silibus villosis: laciniis corolle lanceolatis obtusis. PE virgata Desfont. FR All IT. poo331. ; MM 342 t. 95: : Pers [Syn PL. I po 427. Poe Enc. 5.p. — | Hab. in arvis incultis prope 'Tlemsen Barbarie: Desfontaines. In Marocco: Broussonet, — b. Frutex canescens ramis longis, erectis, subtereti- bus, inferne glabris, sursum villosis. — Folia sparsa, sessilia, lanceolata, obtusa l. obtusiuscula, integerrima, inferiora minus, superiora magis villosa s. villo- siuscula, 3—9 lineas longa, duasque lata. — Flores axillares , aggregati, 3—96, sessiles, villosi: Corolla tres lineas longa; tubus linearis; Jlacinie' corolle lanceolate, obtuse, dimidiam lineam longe. Stam. duor. ordin; germen oblongum, villoso-pubescens; stylus brevis; stigma capitatum, muricatum, Obs. folia inferiora interdum glabra, 33. P. canescens Schousb. ramulis tenuibus lana- tis, foliis sparsis imbricatis lanceolatis ova- tisve acutis utrinque lanuginosis, floribus terminalibus aggregatis sessilibus djoicis vil- losis: laciniis corolle ovatis obtusis. P.” canescens -Schousb. in Act. Hafo — Willd: Sp. -PRAE p:.432 -Perse SkåOSE Pp. 437. — Daphne lamuginosa Lam. Enc. 3. P- 436. (sec. specim. Herb. Vabl. a Lamarck datum). Hab. copiose ip locis sterilibus petrosis inter Gi- braltar et pagum St. Rocque Hispanize: Schousboé. Ad Tanger Barbarie sec. Dietrich Gårtn. Lex. Stirps ex omni parte canescens, Folia dense imbricata. Cui proxime sit amMinis, dicere. haud valeo; A P. virgata Desfont. valde diversa, + 34. P. temuflora Willd. foliis linearibus glabris, floribus sessilibus capitulis terminalibus filifor- mibus sericeis , ramis strigoso-villosis. Willd. Enum, Hort. Berol. I. p. 426. Hab. ad Promont. bone spei: Willdenow.— Pb. £ 343 Obs. Stirpem haud vidi, nec affinitatem ejus ex descriptione brevi et manca diagnosi Willde- nowii enucleare potui. — + 35. P, linearifolia: ramulis verrucosis glabris, fo- lis sparsis sessilibus linearibus obtusis gla= bris extus convexiusculis, foribus terminali-= bus paucis villosis: laciniis corolle lato-lan- ceolatis acutis. ; Hab. ad Promontor. bone spei: Prof. Thunberg. — b. (Herb, Berg.) Frutex ramis glabris ramulisque pruinoso-ver- rucosis. Folia sparsa, sessilia, linsaria. obtusa, ine tegerrima, utringue glabra, extus convexiuscula, viridia, 4. 1. 5. lineas longa unamque lata. Flores terminales, aggregati, pauci (1-3), rosei, extus vil- losi: Corolla 3 1. 4. lineas longa: laciniis corolle majo« ribus, lato lanceolatis, acutis: lineam superantibus; faux villis clausis Stam, duor ordin: Anthere sessi- les; Germen oblongum, glabrum, apice villosum; Stylus stamina iopferiora equans; Stigma obtusum. Obs. folia suprema rarius pilis paucissimis obsita. Inter Passerinas nullam huic affinem invenio; certissime vero Gmnidie tomentose maxime propingua, a qua preter characterem genericum differt: ramulis glabris; foliis linearibus, sessilibus, lineam latis, floribus , paucioribus, 21.3, dimidio fere-brevioribus; fauce villoso; /iaciniis corolle longioribus; dum G. tomentose ramuli sepe pilosiusculi; folia ovata I, elliptica, brevissime petiolata, extus et margine s&- pe Pilosa; flores numerosiores, 3-5, duplo fere lon- glores, viliosiores: laciniis evrolle minoribus. | 02: Thumbergii: ramulis sericeo-pubescentibus, | foliis opposiius sessilibus lanceolatis ellipti- cisve obtusiusculis subamplectentibus utrin- que villosiusculis, fAoribus terminalibus I dd I id / ,” TV (0 , YE 344 S 1. axillaribus binis ternisve serieeis: laciniis corolle lanceolatis acutis. Gnidia oppositifolia Thunb. prodr. F1. Cap. Pp. 76. Chaud vero Linnei). Hab. ”in proclivis Leuvestart ad Promontor. bone spei”: Prof. Thunberg. — bb. Fruticulus canescens et habitum Caryophyllze- arum cujusdam ita mentiens, utsine floribus visum, Cucubalum quemdam nec hujus ordinis esse, ju- rares. Rami diflusi, sursum tenue villosi, inferne glabri. Folia opposita, sessilia, ad insertionem tu- mida et ampleetentia, omnino fere articulationem caryophyllearum formantia, lanceolata 1. elliptica, integerrima , obtusiuscula, utringue villosiuscula; canescentia, 3 I. 4 lineas longa, unamque sepe cum dimidia lata. Flores terminales 1. axillares, tenues , Sericei, bini 1. terni: Corolla 5 circiter li- neas longa: tubo filiformi; lacimus lanceolatis, acu- tis, lineam longis. Stam duor. ordio.: Filam. bre- vissima; Anthere oblonge. Germen ovatum, ola- brum; Stylus lateralis, glaber, ad medium tubi pro- cedens; Stigma capitatum, pubescens. Absentia squamularum faucis hanc speciem Passerine generis esse docet. | P, mitide et P.canescenti affinis videtur. 37. P. uniflora L. foliis oppositis sessilibus line- aribus acutiusculis extus convexis glabris, floribus terminalibus sessilibus solitariis se- riceis: Jaciniis corolle lato-lanceolatis acu= tis acuminatisve. P. uniflora Linn. Sp Pl. 1. p. 560. Wendl. Obs bot. 19. t. 2 f. 18 sec. Wild. Sp. PL 2. p. 432 Thunb. pr EL Capip: 26. — P. wuflora & Berg. PI. Cap. Pp. T20. OA, to 490 LIRA 345 Hab. ”in collibus infra Taffelberg rarius et alibi ad Promont. bone spei”: Prof. Thunberg. — b. Frutex vamis sursum pubescentibus inferne glabris. Folia linearia, lateribus compressis, extus obtuse carinata, glabra, lineam cum dimidia longa. Stam. duor. ordin., exserta; latent vero in fundo tubi paullo supra germen 8 Anthere sessiles , bilo= culares, polline replete, quas Cel. Wendland pro squamulis n&ctariferis falso habuit, a Bergio glandulze et quidem steriles audiunt, quod presentia pollinis vehementer obstare videtur. 38. P. grandiflora Linn. fil. foliis oppositis de« cussatis oblongis obtusis extus convexis in- tus concavis oglabris, foribus terminalibus solitariis sessilibus sericeis: latiniis corolle oblongis obtusis. P, grandifiora Linn. Suppl. p. 226. Willd. Sp. PL IL p. 432 (excl. Syn, P. linoi- des Thunb.). Curt. Mag. t. 292. — P. aniflora B alba Berg Pl. Cap. p. 129. — Burm. Afr, t. 46. f. I. Hab. ad Promont. bone spei. p. Frutex proxime affinis P. uniflore, differt vero: foliis oblongis, obtusis, magis concavis ,. obsolete carinatis, duplo fere majoribuss floribus magnis: latiniis corolle oblongis, obtusis; dum P. uniflo- 2e folia linearia, acutiuscula, evidenter carinata, minus concava, minora; flores minores: latiniis co olle lanceolatis, acutis I. acuminatis. In hac specie ut in precedenti stamina et sty- us exserta. Latent etiam 8 Anthere sessiles, ver. us basin tubi paullo supra germen. Willdenow P. linoidem Thunb. cum! interro- gatione huc citat; at stirps illa Gnidia est et a Ps grandiflora valde diversa, uti supra memoravimus, 646 39. P. laxa Linn, fils ramis longis tenuibus 14: xis, foliis sparsis sessilibus inferioribus li- nearibus glabris superioribus lanceolatis exs tus pubescentibus obtusiusculis, floribus ter- minalibus aggregatis pubescentibus, tubo su- pra germen coarctato: laciniis, corolle& mi nutis oblongis obtusis conniventibus, P. laxa Lion. Suppl. p. 226. Thunb, pr. FI, Cap. p. 75. Wendl. obs: bot. 20, t: | 2.2 £; 20-482, Willd:,Sp« PL; IR Ba4ö3 Hab. ”in montibus prope et extra Cap, vulgaris in collibus prope urbem ad Promontor. bone spei:” Prof. Thunberg, — bb: Maxime affinis est Gmdie carinate Thunb., at preter characterem genericom differt: ramis te= nuloribus; foliis mineribus, superioribus minutis Jlanceolatis oblongisve Cinferioribus G. carinate omni« no similibus); floribus paucioribus, tenuioribus; tubo evidenter coarctato; lacimus corolle minoribus, cons nDiventibus; dum Gnidie tarmate rami frmiores; folia majora, omnia linearia; flores numerosiores, nus corolle majoribus, apertis; squamule faucis in- super 8. Fiores favo colore chartam tingunt, Ps laxe flores non ita. P, laxe ramuli sursum pubescentes inferne SN Folia obtusiuscula 1. acutiuscula. Flores sordide flavi, apice szepe violacei. 40. P. spicata L. fil. foliis sparsis sessilibus obo- vatis ellipticisve extus pubescentibus; fori- bus axillaribus solitariis -sessilibus pube- scentibus: laciniis corolle lanceolatis acutis: P. spicata Linn. Suppl. p, 226. Thunb, pr. FI. Cap. p. 75. Wendl. Obs. bot. 19. le. 26 sker USeCA UVVIlldi Spå FINER pe -majores : tubo obsolerte coarctato s. Xquali: laci- 347 433 Ejusd. Enum. pl. Hort. Berol. p. 420. — P, lateriflora Hortulanor. Hab, ”in campis sabulosis ad Promontor. bone spei”. Prof. Thunberg. — Pb. Ramuli sursum pubescentes inferne glabri. — ””Ramulis floriferis refert spicam foliosam”. Linn. fil. c. 41. P. anthylloides Linn. fil. ramulis sursum | villosissimis inferne glabris, foliis sparsis | brevissime petiolatis lanceolatis ellipticisve obtusis extus' villosis intus glabriusculis, flo- ribus terminalibus capitatis quinquefidis vil- losissimis decandris: laciniis corolle oblon- gis obtusis. P. anthylloides Linn. Suppl. p. 226. Thunb. pr. p. 26. — P. anthylioides B ”Thunb. Mus. Nat. Acad. Ups, P. XIIL p. 106, 'Hab. ”trans Swellendam et prope Musselbay ad Promontor. bone spei”. Prof. Thunberg. — b. Frutex ramulis sursum villosissimis inferne slabris. Folia superiora extus villosissima, inferiora 'utrinque: subglabra I. pilis paucis rare obsita, per- 'vosa I. venosa, unquicularia; medio duas lineas lata. Flores numerosissimi, villosissimi, longissimi S. 10. = I5 lineas longi. P. anthylloides &« Thunb. Mus. Nat. I, c. huic quam intime est affinis, attamen ad Gnidiam per- tinet respectu squamularum faucis. | RR P. stricta Thunb,, linoides Thunb., setosa Tbunb, et anthylloides « ”Thunb. a me ad Gni- diam relate sunt. — P. pentandra Thunb. non ad Thymelzxas pertinet, sed proprium constituit genus, nomine Lonchostome a me propositum. Quid Passerina pectinata Loddig. Catal. plant, 1816 p, 18? VAL Ha 348 | > Lusus partium form&, numeri et vestitus nul: Jam admittit boram dividendi generis normamy, quare satius intactum relinquere existimavi; quam affines artificiali quodam auxilio nimis disjungere: ' 3 10: DAIs, Linns Crediderunt Auctores varii, nomen hujus Ges neris derivatum essé a dos » teda, quia D. cotinis folie caules resinosum quoddam in se habent, Quoad characterem genericum vacillat hoc ges nus, nec numerus constans est staminum; ' InVos lucrum preterea häbent plutes species ceterarum Thymelzarum, Fructum baccam appellaverunt Aus Ctores ; potius nucem esse crederem 7). | 1. D. totimfolia IL. foliis ellipticis äcutiusculis glabris, floribus terminalibus aggregatis gquins« quvefidis villosis decandris: laciniis corolle Jlanceolatis acuminatis. ; D. totinifolia Linn. Sp. Pl. ed: I p. 5564 Lam. TIL Gen. t. 361. f. 1. Curt. Mags t. 147. — D. laurifolia Jacqs Colleets I; Pp. 140 et lertarn ti 17. Hab, ad Pronmiontof. bone spei b. ; D. laurifolia Jacq. una eademque ac D. tott: mifolia L., quantum ego quidem indagare potui, esse videtur, sed a Willdenowio ut wvarietas ad D: octandram relata est. 4 2. D. octandra Burm. foliis oblongis acutis gla- bris, floritus terminalibus aggregatis quadri- fidis octandris glabris;: laciniis corolle öblonis gis acutiusculis apice extus pubescentibus: D. octån- +) Querit Vesitenat, ”anne Genus hocce ad Eleaznoideos sit refereadum respectu Ovaril acgherentis et perispermil cArnosi embryonem cingentis,” FBR 349 D. octandra Burm. Fl. Ind. t. 33. f. 2; Linn. Mant. pr. p. 69. Syst. Nat. ed. XII. T. II. p. 322. - Willd,. Sp. Pl. II p. 580. Hab, in India: Burman, — pb. Differt a precedente: foliis longioribus , oblon- gis, magis coriaceis; petiolis brevioribus; floribus paucioribus, glabris: laciniis extus apice tantum pu- bescentibus. + 3. D. disperma Forst. floribus octandris decan- drisque , foliis ovato-lanceolatis enerviis Forst. Prodr. p. 33. Willd. Sp. Pl. II. p. 580. Hab. in Insula Tongatabu: Forster. — &. Obs. D. linifolia Lamarck Enc. 2. p. 255 et Illuc str, t. 368. f. 3. est Gnidia capitata L. sec. Pers, Syn. LI p. 471.— D. madagascariensis Lam. 1. c. t. 268. f. 2. est Gnidia daphnefolia a glabra Linn, Suppl. et D. pubescens Lam. 1. c. est Gnidis daphnefolia 3 hirsuta Linn. Suppl. K. V. 4. Handl. 1818. St. II. 23 350 BESKRIFNING Af ett nytt Slågte ibland Våxzxterne, kalladt Lonchostoma; af JOH. EM. WIKSTRÖM, Med. Doct. Vaa granskningen af Passerine-slågtets arter fann jag, att P. pentandra Thunb. utgör ett eget slågte, hvars kånnetecken utvisa, att det ej hörer till Thymelzarum våxtordning. Lonchostoma år ett ifrån sina grannar vål ut- mårkt slågte, och då jag framstållde dess kånne-" tecken för den oförgåtlige Prof. och Ridd. Swartz, sade han mig, att detta örtslågte var ett af de ut- mårktase, som i sednare tider blifvit upptåckta. Denne från sin Vetenskap alltför tidigt bortgångne Naturforskare hade och den godheten att genomse min beskrifning, hvilken han fullkomligt gillade. Uti det Linneiska Systemet intager Loncho- stoma sin plats efter Linconia, hvilket Växtslågte blifvit förtråffligt utredt och beskrifvet af Profess. Swartz (se Magazin der Gesellschaft Naturfor- gchender Freunde in Berlin IV:ter Jahrgang 2:tes quart. p. 85—88. tab, IV. f. 1—14. och V:ter Jahrgang 3:1es quart, p. 283—285. tab. VIL f. 1) >). 2) Vid Linconie slägt-charactere torde följande kunna tilläggas: bractee calycis quatuor, decussate — opposite, — Capsuia bi- locularis; loculis mono — s. dispermis. 351 Men då man skall bestånma Lonchostomatis plats uti ett så kalladt naturligt systeme, möta flera svårigheter. Det tyckes dock, att slågtet bör upp- > stållas efter Brunia; men som Prof. Jussieu, då > han utgaf sina Genera Plantarum, icke kunde med såkerhet beståmma Brunie plats uti sitt systeme, fastån han upptog slågtet ibland Genera Rhamneis af. finia, och jag icke eller vet, att någon sednare för- fattare förmått göra det, så följer åfven, att Loncho- stomatis plats i detta systeme ånnu icke år beståmd. | Lonchostoma hårleder sig från Acyxn» lancea, och sive, os, emedan lacinie corolle hafva en | lancettlik form med utmårkt hopdragen basis. Character naturalis Lonchostomatis: Calyx quinquephyllus, bibracteatus: bracteis oppo- sitis, concavis, calyci adpressis, s. quoad par- tem amplectentibus, squamzeformibus; foliolis ca- lycinis tubo corolle adpressis , basi rarius adna- , tis, squameeformibus, marginibus imbricatis. Corolla monopetala, tubulosa, duinquefida: Jlaciniis torolle unguiculatis, Stamina quinque, fauci tubi inserta. Pistillum: Germen superum; styli duo; stigma ob- tusum. : Fructus: tapsula bilocularis: dissepimento membra- naceo in medio receptaculum gerente seminum longitudinale columnare, in utroque loculamento parum prominens; seminibus in utraque recepta- cuki parte pluribus (8—10 circiter), pendulis ”). Character essentialis Lonchostomatis: Calyx quinquephyllus, bibracteatus. Corolla mo- nopetala, tubulosa,- quinquefida: laciniis corolle oc unguiculatis. Capsula bilocularis, polysperma. ”) Dum seminå marura haud vidi, e2 anatomice describere nen potui. 252 Locus in systemate Linneano: Pentandria di- gynia post Linconiam, in systemate naturali forsan post Bruniam, 1. Lonchostoma obtusiflorum: foliis ellipticis extus hirsutis, bracteis calycis oblongis, foliolis caly- cinis ovatis obtusis, laciniis corolle ovatis obtus sis, stylis subclavatis inclusis. Passerina pentandra : foliis ovatis hirsutis, spicis ovatis terminålibus. Thunb. prodr. Fl. Gapa 1. p. 76. Gmidia pentandra fTlonb. Dissert. fructificationis partium varietat. p. post sect. pr. Pp. 19. Hab. ”in Koude-Bockeveld ad promontorium bonze spei”: Prof. et Commend, Thunberg. — $p. (Herb. Thunb. et Bergian.), Frutex ramis teretibus, sparsis, inferne szepe trichotomis , adultis glabris, junioribus hirsutis, fusce- scentibus. Folia spårsa, sessilia, elliptica, integer. rima, obtusa cum apiculo nigro curvato, utrinque imbricata, coriacea, extus bhirsuta, adulta säepe gla- briuscula 1. pilis paucis brevissimis obsita , atrovi= ridia, intus glabra et dilutiora, ciliata, tres lineas see- pe cum dimidia longa unamque cum dimidia lata. Fiores versus apices ramulorum axillares, spicam foliaceam formantes, solitarii, sessiles , calyculati, foliis longiores, rosei. Bractee bine, oblongze, obtuse, nigro-apiculate, concave (lateribus com- pressis s. Calycem amplectentibus), squamzformes, margine membranace&e s. hyaline, ciliate, fuscate, lineam fere longe, dimidiamque late, carina obiuy- sa, pubescente. Calyx quvinquephyllus; foliolis ova= til, obtusis, integerrimis, interdum nigro-apiculatis, squameformibus, tubo' corolle adpressis, imbri- 353 gatis, ciliatis, margine membranaceis s. hyalinis, dimidiam lineam paullosuperantibus, dimidiamque vix latis. Corolla monopetala, tubulosa, quinquefi- da, glabra, tres 1. quatuor lineas longa: tubus basi et versus faucem ampliatus, medio angustatus, ner- vosus, duas circiter lineas sepe cum dimidia lon- ous; lacinie corolle ovat&e, unguiculate, obtuse, integerrim&e, lineam paullo longiores. Stamina quin- gue, fauci tubi inserta, tubum haud superantia, Anthere faucem tubi coronantes, sessiles, oblonge, biloculares, lutexe. Germen evatum, villosum, di-= midiam lineam paullo superans. Styli duo, subcla- vati, inclusi , atro-purpurei, lineam circiter longi. Stigma obtusum. Capsule bilocularis dissepimen- tum membranaceum in medio gerens receptaculum seminum longitudinale columnare, in utroque locu- lamento parum prominens; 'seminibus in utraque re= ceptaculi parte pluribus (8 - 10 pp kn pendu: lis, oblongis, glabris. 2. Lonchostoma acutiflorum: foliis ovatis extus pilosiusculis, bracteis calycis cuneiformibus, foliolis calyceinis lanceolatis 'acutis, laciniis corolle lanceolatis acumånatis, stylis filifor- mibus exsertis. Hab. ad Promontorium bone spei: D:r Horns stedt, — pb. (Herb. Bergian. et Swartz.). Frutex ramis inferne subglabris, sursum hir- sutis. Folia sparsa, sessilia, ovata, suprema lan- ceolata, obtusiuscula, nigro-apiculata, integerrima, adulta sepe glabrata, 1. pilosiuscula , jupiora pilo- sa, ciliata, punctata ex insertione pilorum, intus glabra, 5-lineas circiter longa, medio duas 1. tres lineas lata, viridia. Flores versus apices ramulo- rum capitulum foliaceum quasi formantes , axilla. 354 res, solitarii, sessiles, foliis longiores, rosei. Bra- etee bing, opposite, cuneiformes, apiculate, inte- gerrim&, concav&e, calyci adpresse et quoad par- tem amplectentes, squamaformes, margine ciliate, fuscate, lineam longe, dimidiamque late, carina obtusa , pubescente. Calyx quinquephyllus: foliolis lanceolatis, acutis, lutegérrimis, imbricatis, tobum ampiectentibus , squameformibus, basi interdsmn ad- natis, margine membranabveis, ciliatis, fuscatis, ex. tus pubescentibus, intus glabris, duas lineas longis s. -tubo dimidio-brevioribus. Corolla monopetala, tu- bulosa, quinquefida, glabra, Öl 7 lineas longa: fubus cylindricus, 4' 1. 5 lineas longus; Lacinia co- rolle lanceolate, unguiculate , acuminate, integer. rime, duas fere lineas longe. Stamina quinque, faucem paullo superantia; /filamenta versus faucem tubi inserta, dimidiam lineam longa, rubra; An- ihere lineares, biloculares, lineam fere longe. Ger- men superum, oblongum, pubescens, Styli duo, fliformes, longe exserti, flexuosi., basi pubescen- tes, longitudine fere corolle, atropurpurei. Stiga obtusum. Capsula ut in precedente. = Pil X. f. 1, Lonchostoma AMorim: a. flos cum bracteis, calycem exteriorem diphyllum mentientibus; panllot) auctus. b. alter bractearum, e. foliolum calycis. d. corolla aperta. | e. lacinia limbi cum anthera, plus minus fö stamen. | aucta. 8. pistillum. | hk; sectio transv, capsule Jon 3: apex folii. $ 355 Tab. X. f. 9. Lonchostoma obtusiflorum: flos cum bracteis. Ba. b. bractez. ec. foliolum' calycis. plus minus d. corolla aperta cum genitalibus, ” aucta. 'e lacinia limbi cum anthera. | | f. stamen. g. pistillum. A. folium naturali magnitudine. apex folii acutus, | 356 UPPSTÄLLNING Af de i Sverige funne Vårtsvampar (Scleromyci); af E. FRIES. Å OR Fortsättning "J. IV. NPHERONAMA. Fries Obs. Myec. I. p. 187 et sq. Receptaculum nullum. Perithecium elongatum sub- Cylindricum, collo nullo. Gelatina soluta, in glo- bulos demum fatiscentes erumpens. År ganska såkert ett från Spheeria skildt slågte, hvarmed det af Persoon efter ToDE förenas, Hylshusen sakna allt fåste, åro alltid utdragne, of- tast syllike eller cylindriske. Den inre Jåmbreda caviteten år på ett olika sått danad och slutas i en bar öppning, som betåckes af fröslemmet i form af ett klot: 1. SPHERONZAMA subulatum, 'peritheciis subulatis lutescentibus, globulo ovali pallidiori, Fries le. Spheria subulata. Pers. syn. p. 94. Albert. et Schwein. p. 52. Ic. Tode Meckl.t. 15. f. u7. Vexer allmänt i skogsmark på nedfallne aga= rici, från hvars skifvor den utsticker i form af tag- +) Se näst föregående Stycke, s. 100—140: 357 gar. Formen syllik, något conisk; ytan slåt, glatt, mer eller mindre mörkt fårgad. Slemklotet affal- ler lått, 2. SPHERONZEMA rfufum, peritheciis subulatis ru- fis, globulo minuto pallidiori. På barklöse ruttnade Tallstockar, Tråffas hålst 'under blid våderlek om vintren. År i början röd, af ganska mjuk substans, blir sedan svartbrun, Den år i alla åldrar slåt, glatt; oftast större ån föregående. 3. SPHERONAZMA aciculare, peritheciis cylindrico- attenuatis griseo-nigricantibus, globulo albo-luté- scenti. ; Sph.: dubia, Tode Alb. et Schwein. p. 50. Ic. Tod. Meckl. t. 15. fi us. År i. början af våren funnen på Tallved. Från den gråaktiga färgen öfvergår den snart ill svart, Ytan glatt, Klotet tåmmeligen stort, af. fallande. 4. SPHAERONAZAMA cladoniscum , peritheciis cylindri- cis subramosis nigris, globulo minimo incluso BID FRE 1020 09 0ag Calicium cladoniscum. Ach. Lich. umv. p. 6. WVexer på rutten ved, icke allmånt. Kommer följande nåra; men egenskapen att grena sig till- kommer ingen annan art af detta slågte. Slemklo- tet ganska fint, liknande en hvit punkt i centren. 5. SPHERONEMA cylindricum, peritheciis cylindri- cis gracilibus, longitudine diametrum duplo sue perante, nigris, globulo prominulo albo. Sph. cylindrica. Tode ut: videtur. Ic, Tod. Meckl. t. is. f. ud. Vexer på rutten ved af Ek, Pihl o.s: v. 318 Denna art förblandas vanligen med följande. Till denna för jag Todes synonym, emedan den beskrifves mycket fin och vexestållet åfverensståm- mer. Hylshuset år icke insånkt i veden och spet- sen, ehuru trubbig, icke tvårstympad. 6, SPHERONAMA truncatum, peritheciis cylindricis truncatis, longitudine diametrum paulo superante, nigris, globulo prominente candido. — Sph. cylindrica. Albert. et Schwein. p. 50. Mycket allmån på ruttnande ved af Gran, Tall o. s. v. År i början insånkt i veden, hvilken den ses dan upphöjer och utbryter igenom. Diametren år 1 början lika med långden, sedan något mindre, dubbelt större ån föregående arts. : Klotet dubbelt större och fullkomligen utstående. 7: SPHERONAMA conicum, peritheciis conicis acue tis atris, globulo prominente livido atrescente. Sph. conica. Pers. sym p. 94. — Albert. et Schwein. p. 51. Ic. Tod. t. 15. f. u6. . Jag har funnit den på rutten granved. Yngre är den beklådd af ett fint snart försvinnande ludd, som jag ock -anmårkt på mine specimina, ehuru de med en något syllik form afvika från Todes fi- gur. Ytan ojämn. På bokved har jag sett Spheronema hemisphe- vicum (Spheria Albert. et Schwein.), men åger för det nårvarande intet exemplar deraf, ; 8. SPHERONAMA hydnoideum , peritheciis confertis elongatis subcompressis rugosis nigris acutis, dein obtusis, hypothallo crustaceo spinuloso nigro. = Vexer på nedfallne Björkgrenar. | En besynnerlig 'vextform, som svårligen kan - föras till. något annat slågte. Beklåder till flera 359 fots långd den inre barken af Björk och afirånger den yttre, liksom Sph. stigma och decorticans. Skor- pan vida utbredd, invext uti barken, sammanhån- gande, hår och der fintaggig; : månne början till yvistyse, — Hylshusen utdragne, olikformige, plat- tade, skrynklige, svarta, i början spetsige, sedan trubbige. Slemknapp har jag ånnu icke funnit. 9. SPHAERONAEMA bullosum , peritheciis sparsis ven- tricosis diformibus stipitatis sessilibusve, disco'dein collapso pezizoideo, globylp albo-lutescenti. | Funnen i mångd på inre sidan af nedfallen Granbark, April, September. Åfvenledes mycket utmårkt, men tydligen hö- rande till slågtet. Hylshusen åro egenteligen sprid- de, men sitta ofta kretsvis tillsammans och på en svart, utbredd flåck, som likvål år tillfållig. Hyls- husen åro ågglike, finskrynklige, svarta, med eller utan fot; åldre hopfalla de och erhålla platt disk, då den får utseende af en Peziza. Knappen | olikformig, gulaktig, till fårgen mer eller mindre lörk. Med detta slågtes arter har åfven en på Has- 'selqvistar i Skåne funnen Svamp någon fråndskap, men för perithecium dimidiatum bör den utgöra ett eget slågte, Excipula turgida. (10. SPHERONAMA Persiforme, peritheciis subcaes. spitosis turbinato-cylindricis nigricantibus, primo clausis spheroideis, dein collapsis pezizoideis, globulo albo. Spheria versiformis. Albert. et Schwein. p. 52, 10. vett. igar frg Vexer om våren på vissnade qvistar af Al och Rhamnus frangula. 309 En mårkvårdig art, som står på grånsen till följande slågte. Formen mycket föränderlig, i bör. jan mest rund, sedan förlångd, i spetsen utvidgad hyishus-bårande; nedtill år den tåt och innuti liks formig. Knappen liten, hvit och saknas ofta. Då hylshusen sammanfalla liknar den en Peziza ce: spitosa. Månne Peziza alnea Pers.? 4 I 7. CENANGIUM. Fries. Perithecium compositum, basi carnosum farctu intus similare, apice inane; cavo circumcirca hy- menio vestiuo. Thece adnatze. Ett utmårkt vål skildt slågte, som tyckes lik! som förena Pezize ceespitosie och Spherie. "Ty; ehuru vål-dess hylshus åro ihålige, som Spherie, åro de” alldeles tomma utan gelatina, och sidor åro beklådde med ett fröfåste. Hylsorne åro vid? håftade, -som hos Hysteria och Phacidia. -- Alla dess arter utbryta genom barken, åro köttige och Öppna sig ojåmt i spetsen, då de ännu mera nårs ma sig till Pezize. | 1. CENANGIUM Jlaminare, cespitosum, plicato-lo- batum, planiusculum nigrum albo-pruinosum. : Dothidea cespitosa. Fries Obs. Myc. 2. p. 348. Spheria cespitosa. Tod. Fung. Meck. 2. ps 4. IE TOR LE. RNRRe 119: Vexer på vissnade qvistar af Rönn o. fl. tråd, sent på hösten. Dess daning år egen och besynnerlig, öfver- ensståmmande i det nårmaste med ”Todes beskrifs ning; deremot: vågar jag ej citera Persoons Sph. atcuparie, som beskrifves cylindrisk o. s. v. Kan: hånda en ny art af detta mårkvårdiga slågte. på- 4, 000 mera ng | um, plicato./ pruinosum, Mye. 2 p. 34 Nell 2.04 Råan 04. 1:0' mnerlig, Ofvel Todés beskri | bege KO V Ku | liga $ slågte. 4 | 361 ste finnes knapt. De plattade bylshusen grena sig "Mi liksom i fållor vid basen, 2. CENANGIUM ferruginosum, cespitosum, peri- der de åro förenade. theciis subrotundis reniformibusque ferruginosis pruinosis. Spheria axillaris. Fries in litt. ad amic. Utbryter i stor mångd ur bladfåsten på viss- nade qvistar af Tall, vårtiden, Bildar runda, något olikformige tufvor. Åger ett blekt, af barken bildat fåste. Hylshusen runda eller njurlike , slåta, beklådde af ett brunaktigt pulf- ver; i början fylde, sen tomma utan öppning; slutligen Öppna som en Peziza eller Hyt. quercinum. 3. CENANGIUM fallax, simplex, sparsum , perithe- ciis basi semiglobosis, sursum cylindricis ore lato apertis. Lophium fallax. Fr. Obs. Myc. I. p. 191. Spheria fallax. Pers. syn. p. 92. Wahl. FI. Lapp. p.. 522. Ic. Loc. et descr. 2. ti 10. fi 11, 12. Vexer på vissnade grenar. Ehuru till utseende olik föregående, hör det till detta slågtet. Det nårmar sig ganska mycket till Pezize, Fårgen svart eller brunaktig. Fortsättning nästa år, Aer RT 2 få bj NS 362 SS M—— ; Z f Kongl. Förste Lif-Medicus m. m., Herr PEHR ar BJERKENS Biographie. H-.. föddes i Stockholm den 2 Jan. 1765. Fas dren var Assessoren uti Kgl. Collegium Medicum PEnRR AF BIERKÉN och Modren JoHAnNna Mar- GARETHA CHRISTJERNIN. Efter erbållen under: visning af enskild Lårare, inskrefs han 1781 till Student vid Kel. Universitetet i Upsala, då han på egen hand började att sysselsåtta sig med de till Låkare vetenskapen förberedande kunskapsdelar. 1785 afgjordes Medico-filosofiska examen och 1787 disputationen "pro exercitio, Museum naturalium A- cademie Upsaliensis P. IV. med theser, under Pro- fessoren och Commendeuren THUNBERGS presidi- um. Ifrån den 19 Sept. 1788 till årets slut, gjor- de han tjenst som Sjukhus-Låkare vid Arméens Sjukhus i Götheborg och följande året i Finland, till 1790, då han blef Fålt Medicus vid ett af Sjukhusen i Lovisa, Sedan han afgjordt de till medicinska graden hörande examina, disputerat pro gradu medico: de Indole et curatione Febris puerpe- ralis; under Professoren och Riddaren ÅCRELS presidium, samt öfvat sig uti det praktiska vid Kongl. Seraphimer-Ordens Lazarettet i Stockholm, reste han i Maji 1793 till London, och vistades der till October 1796, under hvilkén tid han gjor« de tjenst på S:t TA4omas och Guy's Hospitaler un- der den skicklige M:r H. CLINE, som med syn- vi 363 nerlig vånskap och förtroende bemötte BJERKENS fit och uppmårksamhet samt bidrog att hos ho- nom utvickla den talang, hvarmed han sedermera så utmårkte sig. Vid Promotionen i Upsala 1793, Inåmndes han, frånvarande, till Medicine Doctor. Aterkommen till Fåderneslandet, erhöll han 1797, efter framl. Lif-Medicus HALLMAN, Likare-be- stållningen vid den veneriska kur-inråttningen i Stockholm, som står under Kongl. ÖOfver-Siåt- hållare: Embetets inseende. 1798 legitimerade han sig som Chirurgie Magister. 1802 erhöll han Kgl. Förste Lif-Medici-Fullmagt. 1803 kallades han till Ledamot af Medicinska Societeten i Montpellier, likasom han förut var Ledamot af the medical So- ciety of London. 1808 förordnades han till Förste Fålt-Låkare vid Finska Arméen i Österbotten, der Ibkan under de betydligaste affairerne oförtrutet på slagfåltet vårdade de sårade; och till vedermåle af Konungens nådiga vålbehag utnåmdes den 15 Sept. till Riddare af Wasa-Orden och erhöll d. 24 Dec. den större Guldmedaillen , med omskrift: illis qvo- rum meruere labores, att bäras på bröstet. Den 28 Febr. s. å. blef han Regements-Låkare vid Svea Lif-Gardet. Vid början af 18090 lemnade han Are méen; blef d. 1 ER s, å. Öfver-Fåltskår vid Kol. Serafimer - Ordens Lazarettet; d. 23 April transpor« terad till Regements-Låkare vid Uplands Kongl, Regemente; Ledamot uti Directionen för allmånna Fattigvården samt uti Committén till öfverseende och förbåttring af Arméens Medicinalverk, S. å. valdes han till Ledamot af Kongl. Vetenskaps Acae demien. 1810 blef han Assessor, med såte och ståms= ma, uti Kongl. Collegium Medicum och var föl- jande året en bland de af Collegii Ledamöter, som ågde att granska Chir. Magister OsBrECKs kur-me« tod, 1812 erhöll han Öfver-Fålt-Låkare-Fullmagt, 364 1814 Riddare af Kgl. Nordstjerne. Orden. 1815 valdes han tull Ledamot af Sållskapet Pro Patria och 1817 till Ledamot af Committéen för under- sökningen af animala Magnetismen och dess verk- ningar, samt Brigad - Låkare vid 2:dra Infanteri-d Inspektionens 3:dje Brigad. Stadd på en resa att förrätta en kirurgisk operation insjuknade han rv Jönköping d. 2 Febr. 1818 och dog der d. 24 s. m. 53 år gammal, allt för tidigt för den lidande en ligheten, för Fåderneslandet, för kirurgiska veten=- skapen, hvilka uti honom långe torde få sakna den skarpa blicken att utröna, det) lugna sinnet att bes dömma och den såkra handen att verkstålla. i Förste Lif-Medicus AF BJERKÉN var 7 ok i:sta gången gift med BrITA KATRINA LINDH, Dotter af Cornetten G. LinDu. Hon dog 1811 d. 20 Mars. S. å. d. 23 Sept. ingeck han nytt gifte med SoPHIA CHRISTINA WETTERQVIST , Dotter af Majoren S. WETTERQVIST och Enka efter förd ra Frons Bror, Kaptenen C. M. LinpB. Hon dog 1816. Tvenne Söner och en Dotter, med förs sta giftet, efierlefva Fadren. F. Lif. Medici AF BJERKÉNS Portrait utkonj 1811 graveradt, och 1818 låt Kgl. Serafi Lazar, fölekugn i Stockholm öfver honom forma och gjuta en medaljon i jern, för att uppsåttas uti Lazarettet. Uri Svenska Låkare-Sållskapets Handlingar bar K. F. Lif-Med. AF BJERKÉN lemnat följande Af- handlingar: Uti 1. B. I. H. en opererad Prolapsus lingv2, meddelad af E. EDHOLM. Uti 1. B. a. H. 2:ne håndelser på K. Seraf. O. La- zarettet. Uti 2. B. 3. 3. H, Om arsenikens specifica verkan på kråftskador. > Stabs- 365 . Hans. Excellences m. m. Grefve J. G. OXENSTJERNAS Biographie. H. var Son af General-Majoren Grefve GEORG ÖXENSTJERNA och dess Husfru Grefvinnan SARA GYLLENBORG samt född d. 4 Julii 1750, g. st., på Skenås i Vingåkers Socken. — Under sitt vistande vid Upsala Universitet, dit han vid 12 års ålder af. sändes, egde han redan den nåden att, till ådaga- låggande af sina lyckliga spillegåfvor, med biträde af Canzli-Rådet Iare såsom Preses, få, i nårvaro af Drottningen samt Universitetets då varande Canzler, Kron-Prinsen GusTtTAF, försvara Theser, författade i anledning af Drottningens egen upp- gifna fråga: Hvarföre store Mån i Krigskunskap, Statsklokhet och Vetenskaper uppkomma mer i det Jena ån det andra tidehvarfvet. — Samma år (1767) 'töndergick han Canzli examen, hvarefter hans Em- | betsmanna bana börjades, då han 1768 blef Canzlist i Kongl. Canzliet och 1769 antagen till Canzlist och Protocollsförande i mindre Secreta Deputationen vid detta ärets Riksdag. 2770 anbefalld, att i Wien förestå Commissions- Secreterare-sysslan, till hvilken han, efter Re- gerings-Rådet v. RÖöKs död (1772) befordrades. K. V. A. Handl. 1818, St. II, 24 / 366 1773 förordnad, att, jemte Ministern Grefve BARK, på Konungens vågnar af Kejsaren emottaga in- vestituren af Pomern, hvarefter han 1774 hemkallades och utnåmdes till Kammarherre, 1778 blef han Riddare af K. N. O: samt företog på nådig befallning, en resa till Berlin, Leipa zig, Dresden, Basel, Braunshweig, Hannover och Hamburg, i hemliga och för Konungen en- skilda underhandlingar, hvilka efter åstundan utfördes. 1782 Commendeur af K. N. O. och samma gång utnåmd till en af Rikets Herrar; men Kallelse- brefvet till denna höga vårdighet blef likvål, på hans egen underdåniga anhållan, tills vidare oöppnadt. Honom uppdrogs derefter att, jemte Baron SPRENGPORTEN, afgå till Köpenhamn, " att notificera Hertigens af Småland CARL GUu- stAFS födelse och att låta honom, såsom arfs- råttågande Prins, inskrifvas i den Kongl. Danska Genealogien. 1783 Ofverste Kammarjunkare. 1785 Extraord. Ledamot i Canzli-Collegium med befallning, att bivista alla Konungens Conseiller samt att, såsom Ledamot, deltaga i Pomerska och Wismarska Beredningen, | 1786 kallad till Svea Rikes Råd, hvarvid han I Rådkammaren då intog sitt rum efter det of= vannåmde Kallelsebrefvets datum den 1 Sept. 1782. — Åfven förordnad, att, tillika med Riks- Rådet Baron DE GEER, förestå Canzli-Presi« dents Embetet, hvilket han, efter dennes er- hållna afsked, snart fick ensam förvalta. Vid "början af den intråffande Riksdagen emottog han, i egenskap af Riks-Canzler, de trenne ofrålse Stånden vid deras fullmagters pröfvande och in- troducerade samma år, på Konungens wvågnar, 367 Grefve C. A. WACHTMEISTER, såsom Riks«e Drotts, i Hof Rätten: 1788 åtföljde Konungen i fålttåget till Finland, såsom Chef för Utrikes Årenderna och 1789, vid Rådets upplösning, utnåmdes till Öf- verste Marskalk hos Drorftningen samt nedlade sin befattning med de Ministeriela OC re och Presidium 1 Canzliet. 2790 Riddare af K. Seraphimer-Orden od förord- | nad till Ledamot i Regeringen under Konungens frånvaro i kriget mot Ryssland, hviiket ansvars- fulla förtroende honom ytterligare uppdrogs åren 1791, 1792, 1798 och 1799. 1792 utnåmdes till Riks-Marskalk , sedan han vd Riksdagen i Gefle förestått det lediga Embetet och blef samma år Ledamot i Allmånna Stats= Beredningen, 1801 fick, på begåran, nådigt afsked från Riks- | Marskalks-E.-mbetet , som han nu i 9 år innehaft, under en tid så utmårkt genom mängden af både sorgliga och glada högtidligheter. — Han hade mottagit detta första rum bland Hofvets E.mbets> mån af en Konung, med; hvilken man kan såga att han egde den sållsynta: nåden, att redan en långre tid hafva lefvat i en verklig vånskap och af hvars stora egenskaper och snille må hånda hans eget erhöll sin första egentliga utveckling och beståmmelse. — Men ett rysligt öde upp- löste snart för evigt de band af ett förtroligare umgånge, som så nåra fåstat Fåderneslandets förste Snillen vid deras Konung och GusTtaAF III tycktes anande hafva påskyndat Riks+=- Rådet Grefve OxENSTJERNAS utnåmnande till Riks- Marskalk, för att vid sin död, en månad der- efter, 1 anföraren af begrafningens sorgliga hög. tid ega den af hans nåd mest förtjente, af hans hr 368 bortgång lifligast tråffade och som åndteligen, i den Academie han Sjelf stiftat ochi hvars arbe- ten han Sjelf deltagit, kunde KÖPA en vårs= dig tolk af hans minne. 1802 blef Riks-Rådet Grefve OxENSTJERNA Ör: dens« Canzler och Wellamet af Canzlers - Gillet samt 181ti Riddare af Kon. CARL XIII:s Orden. Såsom sin Åtts hufvudman bivistade han Riksdas garne 1778, 1809, 1810 och 1815, vid hvilka båda sistnåmde han var iden ena gången Ordfö- rande i Oeconomie- och Besvårs- Utskottet och den andra i Riddarhus-Utskottet.. Af denna endast chronologiska uppsats kan in- hemtas, huru hans verksamhet blifvit till det all- månnas båtnad anvånd. — Han uppfyllde sina pligter efter föreskriften af sitt antagna Riddare- valspråk: Avito in Patriam Amore, och med denna borgen för hans handlingar blefvo de ock aldrig misskånde- Men med den urgamla glansen af sitt årfda namn förenade han åfven den kårlek för ve- tenskaper, som utmårkte det tidehvart, då en AXEL och BENGT ÖOZXENSTJERNA kunna anföras bland Sveriges lårde och vittre Mån. — Sjelf intog han derföre ett rum bland sin samtids odödlige Skalder och ypperste Författare, besjöng med lika behag: den Store GustAF ADoLPus krigsbragder och Skördemånnens fredliga yrken. Utom hans samlade Arbeten, utgörande 4 volumer, åro flere Tal och Skaldestycken serskildt utgifne ? ')» hvilka alla röja en författare, som med ett kånslofullt hjertas god- het förenade snillets och smakens alltid igenkånliga fördelar. Med ett mildt och intagande våsende tilldrog han sig åfven allas vördnad; egde ingen 3) Se Anteckningar till' K. Vet. Acad, Hist, af Frihe ROsENHANE: 309: | hinner tadlare af sina litteraira förtjenster, ty han yttrade sjelf aldrig något anspråk att ega dem, En långvarig sjukdom förebådade hans död, "som intråffade i. Stockholm den 29 Julii 1818: | Enkling sedan 1809, efter ett nittonårigt ågtenskap | med Lovisa CHRISTINA WACHSCHLAGER, dotter af Hof. Marskalken G. WACHSCHLAGER till Le- nartsnås och dess Husfru "CHRISTINA HOLM- CREUTZ, egde han en eferlefvande Son, Grefve G. G. OXENstTJERNA, Cavalier hos H. K. H. "Kron-Prinsen och Fendrick vid Kongl. Svea Lif. Gardet. | Utom af Svenska Academien, var Hans Excell. Grefve OXENSTJERNA tillika Ledamot af alla öf- | riga inlåndska lårda, vittra och patriotiska Samfund. | I Vet. Academien, som tillegnade sig honom 1404, I förde han ordet änder första hålften af 1816, hvil- ket år han åfven kallades till utlåndsk Medlem af | Academien i Marseille, 370 EB. Vetenskaps-Academiens Secreterares, Professoren m. m. OLOF SWARTZ'S | Biographie. | v Ha föddes i Norrköping den 21 September 1760. Fadren var Fabrikören OLOF SwARTZ och Modren MaArIaA ELISABETH von BROBERGEN, . Efter förberedande studier började han vid 18 års ålder att i Upsala begagna den Academiska un- dervisningen, Från yngre åren lifvad af en ute- slutande böjelse för Naturens kånnedom, företog han, för att inhemta kunskap uti Fåderneslandets Naturalhistoria, sommarmånaderna åren 1779, 1780» 1781 och 1782, resor i Rikets Provinser sårdeles trakterna omkring Målaren, Luleå Lappmark , Jemt: land, Österbotten, Åland, Finska Skårgården, Fin- land och Gottland. Den kånpedom SwaArTz förvårfvat sig af sitt eget Fådernesland, hade gjort honom skicklig att åfven inhåmta andra Lånders, då han, efter af- lagda specimina till medicinska Doctorsgraden y, mot hösten 1783 företog, på egen bekostnad, en resa till Norra America, och derifrån till Jamaica, der han under ett års vistande gjorde rika samlin=- gar i sin vetenskap. 1785 promoverades han, frånvarande, i Upsala, till Medicine Doctor. S:å. företog han en resa till södra America och till åt- 371 skilliga Vest-Indiska 8ar, återvände efter 8 måna- der till Jamaica, der han uppehöll sig till hösten 1786, då han reste till England. Sedan han under ett års vistande der begag- nat Banks?s och British Museum , hade Fådernes- landets Flora den glådjen att åter få emottaga sin älskling och att vinna allt mera tillvåxt och för- 'kofran genom hans fortsatta resor och forskningar: åren 1789 och 17990 uti Jemtland , Fjållarne, och fed delar af Norrland , Vermland , Dalarne och någon del af Norrige ; år 1802, på Öland och uti de sö- dra Provincerna , samt 1807,1 Vester-Dalarna och Norrska Fjällen. Kongl. Vetenskaps-Academien kallade Doctor SWARTZ 1789 till dess Ledamot; utnåmde honom 1791 till Professor vid Bergianska Trådgårds- Skolan; valde honom 1790 första gången och 1797 andra gången, till dess Preses; uppdrog honom 1807 att vara Intendent vid dess Museum samt valde konom 1811 till Secreterare. Och ingen har mera ån han kunnat råttvisa K. Academiens afseende på förtjenster och hennes förtroende till skicklighet och redlighet; År 1808 utnåmdes Professor SwaArTtz till Riddare af K. Wasa-Orden; 1813 till Historie aturalis Professor vid Carolinska Institutet i Stock« holm, och 1814 till Riddare af K. Nordstjerne- Orden. Han var Heders- Ledamot af K. Sundhets- Collegium, och Föredragande uti K. Landtbruks- Academiens Class för Trådplantering och Tråd- :gårdsskötsel, samt Ledamot af tillsammans 20 in- och utlåndska lårda Samfund. > Professor Swartz afled den 19 sist]. Sept. på Bergielund, efter en 12 dagars feber sjukdom, hvars tidigt intråffade svåra nerv-symtomer snart Å 372 gåfvo anledning att befara den bedröfveliga 'uts gången. Hans hålsa var ömtålig och hans consti- tution svag, sårdeles nerv-systemet, som, i hög grad retligt för inre och yttre inflytelser, af en tillfållig orsak, den man förmodar varit förkyl- ning, lått och ohjelpeligt rubbades uti dess för or- ganismens bibehållande så nådiga förråttning. Hjertats godhet, mildhet och ådelhet, utgjorde bufvuddragen i hans caracter, som också var lika troget afmålad i hans lena och behagliga anlets- drag, som den alltid yttrades i hans ålskvårda sått att: vara. tb Hans många och vigtiga upptåckter i Natu- ral-historien och hans rikhaluga skrifter, beredde honom talrika litteraira relationer öfver hela den civiliserade verlden; hans liberala sått, att utan förbehåll upplysa och gagna med sina insigter, gjorde bekantskapen med honom lika behaglig som dyrbar. Hans flit var outtröttelig. Uti nit för sin vetenskap och dess grundeliga kännedom , sårdeles af dess botaniska del, öfvertråffades han af ingen och kunde med: få jemföras. Som en sann Patriot försakade han flera ly- sande anbud utomlands +); och att han föredrog att hedra och gagna sitt ålskade Fådernesland, var så mycket mer berömligt, som han var ringa belönt för sina tjenster och för den kostnad han anvånt på sina resor. ; ) > Professor SwArTz var gift med SARA ELI1- SABETBR BErRGB, Dotter till Juris Doctor BERGH i Upsala. Hon dog 1800. : En Son och en Dotter sakna den ömt ålskade Fadren. » +Y År 1786 tillböds honom att qvarstanna på Jamaica som the "Kings botanist of the Island; 1787 af the East India Comp. charge of Travelling Physician of the East Indies. Ar 1802 tillböds honom att efterträda Prof, LEPECHIN vid K. Vet. Acad i Petersburg.” 373 Hans namn förvaras uti benåmningen' af Ört- Genus Swartzia, — af Paspalus Swartzsiaonus — Rosa Swartziana — Hypnum Swartzii— Lichen Swartz — Fucus Swartzu — Diatoma Swartzi — Aparicus Swartzi — Clavaria Swartzi samt Insectet Cassida Swartz. Följande Arbeten äro af Professor SWARTZ utgifne: Större Arbeten: 1788. Nova genera et species Plantarum, seu Pro- dromus descriptionum Vegetabilium maxi- mam partem incognitarum, que sub itinere in [ndiam Occidentalem annis 1783-—1787 digessit. Holmiz. 1791. Observationes botanice. 8:o Erlange. 1792. Nya Svenska Ekonomiska Diktionåren, 4:de Delen g:o. Stockholm. 1794. Icones Plantarum incognitarum, quas in In- dia Occidentali detexit atque delineavit. Fasc. I. fol. Erlange. 1797. Flora Indie Occidentalis. Vol. I, II & IL g8:o. Erlange RE Tjm 206. . 1799. Dispositio systematica Muscorum frondoso- rum Svecie. 8:o. Erlange. 1806. Synopsis Filicum. 8:o. Kili. — Svensk Botanik, utgifv, af Pal mstruch och Billberg; med text författad afO. Swartz; Tom. 5, 6, 7 och de 6 första Håftena af 8:de Tomen. 8:o Stockholm 18906—1817;— dessutom författat text till flera af de uti nåmde Verks 1:sta och 2:dra ”Tomer afri= tade Växter. — Svensk Zoologi, utgifven af Palmstruch och Billberg; med text författad af O. Swartz, 2—11 Håften. 8:vo. Stockholm 1800 —1818. 374 1806. Magazin för Blomster-ålskare och Idkare af Trådgårdsskötseln, utgifvet af Pfeiffer, Ve- nus och Ruck man; med text förfärad af O. Swartz. 12 Häften: 4:0, 1811. Lichenes Americani. Fasc. I. 8:vo Norimb: Mindre Arbeten och Afhandlingar: 1780. Methodus Muscorum illustrata. Dissert. Acad. Preside v. Linné fil. Upsalie. 1783. Gentiana pulchella, en ny Svensk Växt, be- ' skrifven i K. V. A. H. 1. — —. Bref, i utdrag till Frih, Alströmer, Hr v. Linné d.y., Thunberg, Fagreus, Dahl, dat. Boston i Oct. 1783. inf. i Ups. Sållsk. Tidn. N:o 25, 26, 21. 1784. Musci, nunc primum in Svecia reperti et in Nov. Act. Reg. Soc. "Ups. V. II. descripti. / — Fyra Bref till Hr A. Dahl, dat. from the Mountains af Jamaica. Uppfostr. Sållsk, Tidn. 1785. n. 15. 19. 26. 1785. 9 2 dd af Urtice-slågtet, beskrefna i Sr NG H. i Qv. 1787. 12 dito nd 1 Qv. — — Cinchona angustifolia , en okånd våxt från Vestindien, dito 2 Qv. — Solandra, ett nytt ört-slågte från Vdstindien. dito 4 Qv. | — Chloranthus, a pew genus af plants, descri= bed in Philos. Transact: V. LX XVII — = Bref, dat. Kingston på Jamaica. d. 6 Aug. 1787. Uppfostr. Såällsk. Allm. Tidn. s. å. 1). ILS. 275: N:o 34. em Anmärkningar rörande den nu varande ; Fransyska sjö-resan till upptåckters görande både uti södra och norra Verldshafven. Allm. Tidn. 1788. N:o 38, 39,' 41. Del III. s. 309, 318, 325. 309 1788. Pules 'penetrans , beskrifven uti K. V. A:s oe -— Hirt Ov. Heta källorna på Jamaica, beskrifvna dito 2 Qv. : & | Medusa ungviculata och Actinia pusilla, upp- tåckte och beskrifne. n. st. 3. Qv: Qvarssia excelsa ; nytt tråd, beskrifvet. u. st. JV. 1789. Botaniska anmärkningar, samt beskrifning — af Spergula subulata, no. st. 1. Qvy. Stellaria humifusa, ny Svensk våxt, beskrif- Nensshn, styre Qy: , Stylosanithes, ett nytt Örtslågte, -beståmdt. n. st. 4. Qv. Anmårkningar om "Vestindien. Intrådes-tal IRS IVA AS The botanical history of Canella IR. Trans. Linn. Soc. V. I Beråttelse om eruptionen af Etna 1787. Allm, Tidn. 1789. Anmärkningar om Portugal; utdragne ur Sketches of Society and manners in Portu- gal, af Castogan. n. st. Om Engelske Sjökaptenen Jak. Cook. n. SEI ITIN:O LO; LAG 20302 le 5:13» TOG, 158, 204. 1790. Botaniska anmärkningar om Bomulls-slagen. —— —— K. V. A. H. r Qv. Tillåggning om slågtet Myxine. n. st. 2 Qv. Om Natural-historiens framsteg i Sverige. Presidii-tal uti KRK. V. A. £791. Medusa pelagica, beskrifven i K. V. A. H. 3 Qv. Vittaria, eine neue Farrenkraut.Gattung, beschrieben in Schrift. d. naturforsch Freunde, in Berlin V. 2. 1300. . Chloris falcata, Ockroma , ett nytt örtslågte, beskrifvet i K.. V. A-”H 2087 Anmårkningar vid hvita Myrans (Termes L.) historia. n. st. 3 Qy. Handledning vid planteringen af Rhabar, ber. Patr. Sållsk. Journ. Jul. Aug. . Anmärkningar om Syriska Silkesplantan. n, st, . Systematisk uppstållning af Svenska Löf- Mossorna (Musci). K. V. A. H. 3 Qv. . Vothmans Trågårds-Cateches. Första Del. Öfversatt och tillökt. g:vo. Upsala. . Dianome generis FEpidendri, Act. R. Soc. Ups. V. VIL ; Om hushålls-nyttan af dåggande Djuren. Presidii-tal i K. V: A. Södroula Baponir nya våxter beskrifna i Schrift. Naturforsch. Freunde. in Berlin. V. 5. . Botaniska anmårkningar och beskrifning på Spergula stricta, en ny Svensk Växt. K. NETA CER RS Ove Ueber die Gattung Phyllachne in Schraders Journal fär die Botanik; för 1799. I. B. 2:stes Stäck. Omtryckt uti Annals of Bo=- tany, F> IL Ett Bref. np. st, Einige, Bemerkungen öber die Willden o- wische Ausgabe der Species Plantar. n. st. 2 B. 1:stes Stäck. Bemerkungen äber die Forstera sedifolia, n. st. Omtryckt uti Annals of Botany. P.1II.. Dianome Epidendri Generis recusa. n. st. Ett bref. n. st. The botanical History of Ehrbarta. ”Trans= act, of the Linn, Soc. Vol. VIL 1800. 1801. 1804. EL Afhandling om Orchidernas slågter och de- ras 'systematiska indelning. K. V. A. H, 2 Qv. Orchidernas slågter och arter uppstållde. n. st. 3 Qv. Ett bref. Schrad. Journ. fär 1800. I. B. 2:tes Stöck. Genera et species Filicum ordine systematico redactarum. Schrad. Jour. fär 1800. 2 B. 1 stöck. Omtryckt uti Annals of Botany. P. III. Observationes species nonnullas Muscorum minus: cognitas illustrantes. n. st. Aminnelse-Tal öfver Professor Bergius, hållet i K. V. A. . Copiterus, ett nytt slågte bland Insekterna. K. V. A. H. 3 Qv - Cinclidium , eine neue Moos- Gattuhg, ent- deckt und beschrieb. Schrad. Jour. fär 1801. BÅT Observationes botanice, genera et species Filicum illustrantes. n. st. I. B. 2 Stöck. Omtryckt uti Annals of Bot. P. V. Anmärkningar och tillågg vid Ormbunke- slågtet Mertensia. K. V.A. H. 3 Qv. Pyrola media , ny Svensk Växt. n. st. 4 Qv. Botanische Beobachtungen öber die Are- thusa biplumata und die Orchis Burmanniana. Weber und Mohrs Archiv. I. B. . Genera et species Orchidearum systematice redactarum, Schrad., neue Journ. I. B. i Stäck. Epipactis Convallarioides , ”beschrieben, We. ber und Mohrs Beitråge. I. B. Acosta spicata Ioureiro, eine neue Art vor Vaccinium. n. st. .- Conostomum, eine neue Moos-Gattung; be- schrieben. Schrad. n. Journ. I. B. 3 Stäck. Anmärkningar om Sorex fodiens och canali- — culatus. ISI0. Extract of a Letter from Prof. Sw ar (ed Annals of Bot. P. VIL . Ueber die Gattung Holcus. Schrad. n. Journ, 25.B..2: Stäcks Stylidium, eine neue Pflanzen-Gattung, be- schreiben. Magaz. der Gesellsch. Naturforsch. Freunde in Berlin. 1 Jahrg. . Nove species Insectorum , descripte; Sch6örn- herr. synonymia Insector, PlL5er P-OHE 1817. Svamparter, saknade i Flora Svecica, be- skrifne i.K. V:A. H. 1, 2, 5,4 Qv. = 1809: 2, 4 Qv. — 1810: 1, 2, 3 Qv. — 1811: 2, 3 Qv. — 1812: 1, 2 QVv. — 1815: I H. Om culturen af Wallmo; på K. Commerce- Collegii vågnar införd i Inrikes Tidningen. Pyrola chlorantha, Ar Svensk vext, beskrif. ven; K. V. A. H. 3 Qv. Observations on ne species of Menziesia. Transact. of the Linn. Soc. Vol. X. Fischera, nouveau genre des plantes; Mem, des Naturalistes de Moscou. Blechmim unilaterale , eine neue Peruanische Art beschrieben. Magaz. der Gesellsch. Nat. Forsch. Fr. 4:tes Jahrg. Bemerkungen iäber die Disperis alata La- billard. n. st. Die Pflanzen-Gattung Linconia, beschrieben. Dn, St. Bemerkungen äber Pamnicum dimidiatwm und Beweise, dass es eine Rottboétllia sey. n. st. 1816. 1817. & 379 . Bemerkung öäber den character von Styli- dium. n. st. 5:ter Jahrg. Linconia.cuspidata, eine Africanische Pflanze, beschrieben. n. st. . Grunderna till Låran om Djur och Vexter. 8:vo. Stockholm. . Summa Vegetabilium Scandinavie systema- tice coordinatorum. 8:vo. Holmize. Om sårskilta slag af Sot och Brand i Såd; af H. G. Flörke. Fri Öfversåttning, K. Landtbruks Acad. Annal. Förra Håft. Om Jord-Årtskockor oeh deras nytta i Landt= hushållningen. n. st. Sedn. Håft. Anmårkningar om sårskilta arter af Hvete; af F. Walter; med tillågg af C. Crome, Öfversatt, n. st. . Angående Hydatider, i anledning af Hr Hedlunds Sjukdoms-Historia. K. V. A. FL..;a HL. Om Vexter, af hvilka Torf danas; af C. Crome. Öfversatt. K. Landtbr. Academs Annal. Sedn. Håft. Om Vexters sjukdomar, och i synnerhet om den så kallade Kallbrand på Tråd. n. st. Underråttelse om Flugsvampens (Amanita muscaria camschatica) egenskaper; inf. i Sv. Låk. Sållsk. Årsberåttelse 1816. Om Lammas-hvete; af S. V. F. Lamou- roux. Öfversatt. K. Landtbr. Acad. Annal. Sedn. Håft. Praktiske Anmärkningar om Trådgårdsfröns och Vexters varaktighet. n. st. Nya arter af Ormbunkar (Filices), beskrifne. KK: VIAGR El ijH;> Anmärkningar om Larver och Puppor af Musce slågte, som funnits hos menniskor, Sv. Låk, Sållsk. Årsberåttelse 1817. » 380 1818. Om odling af Pil, Jolster och Vide. Ki Landtbr. Acäd. Annal. Förra” Håft. — Om Berberisbusken kan alstra Rost på Så- des-slagen; undersökt af J. W. Horne- man. Öfversatt. n. st. — Om. Mjölökor; af De Candolle. Öfver. såttnihg i utdrag, n. st. — Om Opium och analysen deraf; utdrag utur Gilberts Annal. der Physik. — Sv, Låk. ) Sållgk. Handl, 1818. — Försök rörande Morphium och Mekonsy- ran; af Vogel. — n. st. | Dessutom har Prof. SwaAr Tz författat ett stort antal Recensioner, införda uti diverse Journaler och lårda Tidningar. — Uti de små Almanachorna finnas flera af honom författade underråttelser om Trådplanteringar och ekonomiska Vexters odlings< gått. .— Han hade åmnat att med Prof. WEBER d. y. 1 Kiel utgifva Species Muscorum, hvarföre han re- dan för flera år sedan öivesknde sina Manuscripter hårom till Hr WEBER, som likvål ånnu ej utgifvit dem, — Prof. ScHRADER har emottagit beskrifningar öfver nya Moss slågten , för att införas i Bot. Jour- nal, samt Hr Sturm i Nöärnberg erhållit Mscr, till 2:dra Fasc. af Lichenes Americ. för att utgifs va densamma. -— I Mcscr. har Prof. SwARTZ Vvi- dare efterlemnat Förelåsningar uti Horticulturen, hvilka han åmnat utgifva, och som åro aldeles får- diga till tryckning, samt Aera ofullåndade utkast till botaniska Afhandlingar. Han hade ock samlat och redigerat ett stort antal af LInné's Bret, i af- sigt att åfven utgifva dem af trycket. Ett Portrait af Prof. SvArTz finnes uti SCHRA- DERS Journal fär die Botanik , Erster B:d fär 1801. 381 . Stats-Rådet Baron "GUDM. JÖRAN ADLERBETHS -. Biographie. 3 Ha föddes den 21 Moaji 1751 (n. st)i Jönköping, åldste barn af då varande Hof.lunkaren, sedan Hof. Råtts-Åssessoren JAC. FREDR. ÅDLERBETH 'och Fru ANNA MARIA SPALDING, — Då Fadren 2755 tagit afsked och Ayttat till sin åtts Fidei-Com- miss-egendom Ramsjåholm, blef unga ADLERBETH der uppfostrad och åtnjöt, vid tilltagande år, un- dervisning i nödiga Språk och vetenskaper, till det mesta af sin egen Far. — Åndteligen skickades han om våren 1708 till Upsala, utan enskildt Lå- romåstare, allenast under uppseende af Histor. Pro- fessoren GEORGII, i hvars hus han åfven bodde och förplågades. Efter att vid Academien hufvud= .sakligast hafva uppoffrat sin tid åt Språkens, de Politiska, Philosophiska och Mathematiska veten- skapernes studerande, tog han 1771 Canzli-exa- men, ingick i Krigs- samt Utrikes Expeditio- nerna af Kongl. Maj:ts Canzli och erböll 1773 fullmagt i den förstnåmnde, att vara Copist och Canzlist. Når Konung GUSTAF [il 1774 flyt tade till Ekolsund, blef han befalld, att der vara Protocolls-förande i Krigsårenderna, i hvilken SyS= sla han tjenstgjorde åfven under Skånska resan och K., V. 4. Handl: 818, St Il. 25 382 på Gripsholm ånda till dess Konungen återkom till Stockholm. Emedlertid befordrad till verklig Protocolls-Secreterare förde han beståndigt Råds- Protocollet och ifrån 1775 till Slutet af 1777 of- ta Protocollet i Krigs Conseillen hos Konungeny. som - 1778 utnåmde honom, efter Canzli Rådet BercHE, till Antiqvarius och till sin egen Hand- Secreterare med Förste Expeditions-Secreterares he- der och vårdighet. Då Konungen 1783 företog en resa till Ita= lien, hade Expeditions-Secreteraren ADLERBETH den nåden, att vara Hans Maj:t följaktig genom Tyskland, öfver, Rostock, Linelurg, Brunsvig, Närnberg, Augsburg, Inspruch till Verona, Pisa, Florens, Rom, Neapel, samt tillbaka till Rom, Bologna, Parma och Venedig, der han skildes vid Konungen i Maj 1784 och öfver Wien, Prag, Dres«= den, Berlin och Stralsund återvånde till Fådernes- landet. Hans befattning var, att under tiden bi= tråda vid ministeriella brefvåxlingen samt att hos Konubgen föredraga och utfårda allt, som rörde Kammar- och Krigs-årenderna, hvilka göromåls för- tjenstfulla bestridande åfven sistnåmde -år belöna- des med Nordstjerne-Orden. Efter då varande Canzli- Rådet v. ROsENSTEIN tilltrådde han 1786 Secres terare-bestållningen i Kongl. Vitterhets- Historie- och Antiqvitets-Academien, hvilken tjenst "Konun- gen förbundit -med Antiquarii- Sysslan. Befordrades derjemte 1787 till Canzli Råd med såte och ståm- ma. På begåran erhöll han 1793 afsked från sina öfriga befattningar, samt tjenstfrihet i Canzli-Colz legium. Utnåmnides 1801 till Commendeur af Kgl. Nordstjerne-Orden och till Ledamot af Canzlers- Gillet och kallades 1809 af Konungen till Stats: Råd samt upphöjdes till Friherre vid Hans Maj:ts kröning den 29 Junii. Vid detta årets i Svenska Håfderna - a 383 oförgåtliga Riksmöte, var Baron ÅDLERBETH Ledamot at Constitutions-Utskottet, och deltog med sådan verksamhet i öfverlåggningarne för Natio- nens vål och Rikets grundlagar, att hans nama skall af samtid och efterverld med tacksamhet ihog- kommas, bredvid minnet af en då stadfåstad lag- bunden frihet. Blef Riddare af Konung CARL XIII:s Or- den 1811:0och af Kongl. Seraphimer-Orden 1814-.- Efter 44 års tjenstemannatid önskade åndteli- gen Baron ADLERBETH, att få uppoffra sina åter- stående dagar endast åt sina vånner, sina enskildta angelågenheter och fortsåttandet af sina poétiska arbeten, hvilka han ånnu vid 64 års ålder fullfölja de med en ynglings hela liflighet och kraft. — Han begårde derföre och erhöll 1815 nådigt afsked från sitt Stats-Råds-Embete. Vid Riksdagen 1817 mot- tog han likvål (och detta var sista vedermålet af det allmånna förtroendet +) kallelsen, att vara Ord- förande i Expeditions-Utskottet , men nödgades, fö- re Riksdagens slut, afsåga sig denna befatttning, för att nedresa i början af Junii 1818 till sin egens dom i Småland, der han sedan många år varit van, att i enslighet tillbringa sommarmånaderne och egna dem åt litteraira yrken. — Han återsåg aldrig mera Hufvudstaden och dog, efter en kort sjukdom, på Ramsjöholm den 7 Oct. 1218. Under vistandet vid Upsala Lårosåte utveck- lades Baron ÅDLERBETHS första anlag för vitter- het och skaldekonst. Det der inråttade Samfund Apollini Sacra hade upptagit honom till sin Leda. mot, och några bland hans skrifter, som derifrån insåndes till Utile Dulei i Stockholm, förskaffade 7) Under 1778 års Riksdag hade han varit Ledamot af Rid- darehus-Utskotter , 179&£ Revisor i Riksgälds-Contorets Discont= verk och 1823 Revisor i Banken och Riksgälds-Contoret, - || 384 konom snart ett rum bland Ledamöterne i detta sistnåmnde Hufvud-Sållskap. Den förtroliga vånskap, som lika böjelser och lika ådla tånkesått tidigt stadgade emellan ho- nom och Sveriges odödlige Skald, Gretve G. F. GYLLENBORG, tillskyndade honom den nåden, att rédan 1773 af Konung GUSTAF III blifva kånd och bemårkt, såsom törfattare till en fri öf- - versåttning af Racines Iphigenie. Från den tiden deltog han också i det förbund af Svenska Sånggu- dinnornas ypperste gustlingar, som vid lediga af- tonstunder samlades kring Konungens Person. Sitt eget utkast till Skådespelet Birger Jarl öfverlem- nade Konungen till Grefve GYLLENBORG och Ba= fon ÅDLERBETH att utarbeta, hvilket af dem blef så gemensamt verkståldt, att stundom 2 och 3 ver- sar skiftevis tillhöra hvardera. — Om detta bör an= föras, såsom kanske det eållsyntaste bevis på en vånskap utan afund och deladt intresse, så skall äfven Baron ADLERBETHS blygsamma förtjenst vin= na en ny glans, då han till Grefve GYLLENBORG sagt sig böra låmpa Horatii intygande till Melpo- mene: gqvod placeo, si placeo, tuum est. Det in- skrånkta rummet för denna Biographie tillåter ej, att omståndligare nåmna hans talrika arbeten. De flesta finnas uppråknade i Baron ROSENHANES Ån- teckningar till Kongl. Vetenskaps-Academiens Hi- storia och de öfriga åro anförda i hår efterföljande uppsats. Dessutom åro de till större delen redan tillfyllest kånda af hvar och en, som med någon uppmårksamhet följt fåderneslandets litteratur och sökt mönster för egen sann bildning. Korrt före sin död. och så nåra sin egen förvandling , slutade han en öfversåttning af Ovidii Metamorphoser. — Hans ådla och jemna våsende, hans sielfförsakelse, hans caracter, hvars redlighet framlyste från aifs | 385 varsamma men goda och uttrycksfulla anletsdrag; hans, omisskånneliga nit, att befordra hvad en mö- gen öfvertygelse sagt honom vara rått , hans dju- pa mångkunnighet, som såkerligen mer än en gång förödmjukat den egentliga Vetenskaps.ldkaren , hans 'outtrötteliga hog (må detta åfven hår få nåcihds) att tillika i mathematiska och astronomiska åmnen ytterligare föröka den ovanliga ljusa kånnedom han deruti redan egde; hvad skali såkrare, ån. allt det- ta förvara hans gllar. med vördnaden och åtankan af den förlust, som, genom hans bortgång, träffat det allmånna, vetenskaperna och deras beskydd. Hans valspråk, Candide et moderate,- var ett tråf- fande uttryck af hans sjelfkånnedom. — Såsom : Ledamot saknas han af alla inhemska lårda Sam- fund: af Vitterhets- Historie= och Antiquitets-Aca= demien, Svenska Academien, Landtbruks-Academi- en, Vetenskaps-Societeten i Upsala och denna Kel. Academie, i hvars arbeten han deltog från början af 1788 och i hvars sammankomster han förde or- det under första fjerdedelen af år 1790 och första hålften af år 1801. — Sedan 1800 var han åf. ven medlem af Skandinaviska Litteratur-Sållskapet i Köpenhamn och sedan 1811 af L”Accademia Ita- liana de Scienze Lettere ed Artii Livorno. Den 22 April 1781 ingick han egtenskap med Fröken CARIN RIDDERBORG och har efterlemnat en Son, nu varande Förste Expeditions-Secretera- ren i Kccles. Expedition, Herr Baron JACOB ADs« LERBETH. Aminnelse Tal i Fimurare- Ordens allmånna Sam- mankomst i Stockholm öfver General. Amiralen Grefve C. A. EHRENSVÅRD, (tr. 1802). ; « YC AS & 386 AE Grifte-Tal åkver Stats-Secreteraren Baron Rosens ES i HANE, då vapnet krossades d. 14 Jan. 18:4, samt Aminnelse-Tal i Kgl. Vetenskaps-Acades« > mien öfver densamma, (tr. 1815). i Grifte-Tal öfver Presidenten Baron HÅKANSSON, — då vapnet krossades d. 27 Apr. 1813. Öfversåttning af Horatii Satyrer och Skaldebref, (tr. 1814). Aminnelse-Tal i Kgl. Vetensk. Academien åfver > Presidenten i Kongl. Bergs-Collegium LeE1JoN- MARCK, (tr. 1817). Öfversättning af Horatii Oder och Epoder, (tr. 1817): 387 [Ad Fas Contre- Amiralen ner DAR SM OLE N/S Biographie. Ds. 23 Dec. 1734 föddes han i Cimbritshamn, der Fadren, MAGN. WOLLIN, var Rådman och gift med Maria MÖrK. Den första undervisnin: gen inhåmtades i Trivial-Scholan, hvarifrån han, om. sommaren 1749, afsåndes till Lunds Univer- siter... Der, och vid Upsala Lårosåte , som han : åfven besökte, tillbragte han 7 år, hvilka uppoff- rades åt de vetenskaper, språk dch öfningar, som för. en blifvande skicklig Sjö-Officer voro ound- gångliga, hvarföre han också, 1757, intogs i hög- sta classen af den året förut inråttade Amiralitets- Cadett-Corpsen. — Derefter blef han genast commenderad på Kryssnings- och Convoy-expeditioner i Nordsjön, Kattegatt, Östersjön och Medelhafvet vid Spanska, Portugisiska och "Italienska kusterna, hvarunder han egde tillfålle att låra kånna dessa farvatten, och , till följe af sina ådagalagde kunskaper redani 1758. constituerades till Lieutenanot. Bivistade 1760 expedition med Örlogs: flottillen i Frische Haaf, under" eneral. Amiralen AF TROLLES befål och commenderade dervid sjelf, såsom Chef, Örlogs- Zecanen Mercurius, ”Undergick detta år alla er- forderliga examina samt erhöll Konungens full. 388 magt att vara -Lieutenant vid Amiralitetet. Ar 1761 var han commenhderad på Kongl. Svenska Örlogs-Escadern och Skeppet Prins Gustaf, i för- ening med Ryska Flottan, då Collbterg belågrades och hemförde 1762 från Pomern till Dalarö en del af Konungens Lif-Regemente till Håst, som på sistnåmnde stålle debarquerade. De påföljande fyra åren gjorde han tjenst vid :Örlogs Flottans station i Carlscrona, der han också allt framgent egt sin egentliga befattning, når han ej till an- dra förråttningar varit beordrad; — Utnåmndes 1766 till Major och 1788 till Öfverste-Lieutenant vid Amiralitetet. -Dubbades samma år till Riddare af Svårds-Orden i Helsingfors, sedan han, under det påstående kriget, vid åtskilliga tillfållen visat prof af sin tapperhet och sina kunskaper, och under det mårkvårdiga slaget vid Hogland bidragit till eråfrandet af det Ryska 70-Canon-Skeppet Wla- dislaff, Såsom commenderande på Linie-Skeppet - Rättvisan var han fråmst i linien, nåst efter leda= ren, mot Ryska Flottan den 26 Julii 1789 och deltog 1790 i sjöstriden vid Revel, Cronstadi, Vi- borgska viken och Sveaborg, der han sluteligen, efter erhållna grundskott, blef öfvermannad « fången. Efter. fredens slut hemkommen , befordra- des han till Ofyverste och 1802 till Contre-Ami rall — Dog den 29 Nov, 1818 vid 84 års ålde — Gift 1762 med FREDRICA LIEDBECK, öfver, lefde han, sedan 1806, sin maka, med hvilken Ge AS däaER ET RE han egde 17 barn, Sex Söner och fyra Döttrar : sakna honom. = ; ; Hand Contre-Amiralen WoLLIN har deltagit i och sjelf ensam utfört flere vetenskapliga företag, alls tid med sina Förmåns smickrande loford för skick- lighet och en ovanlig sparsamhet med, de allmåns na medel, som dertill blifyit anordnade, Till föra böj 389 båttrande af Svenska Sjö-Chartze-verket har han verkställt Triangel-måtning från Calmar till Lands- ort, 1767, från Sigmilskär till Jungfrun i Hel- singland 1768;' och 1773 sammanbundit måtnin- arne från Landsort till Ålands skåren med intas gande af Stockholms Observatorium, samt anståldt observationer till åtskilliga polhögders beståmman- de jemte utråönande; af Compassens missvisning, Åren 1799, 1800 blef honom uppdraget, att, sasom Amiralen ar CHAPMANS ombud, öfvervara de anställde artilleri-försöken tll utrönande af Ca- noners förmånligaste verkan till skjutning, form och hållighet , hvaraf resultaterne, blifvit intagne i Vet. Academiens Handlingar 1802, 1:a Qvart. Han kallades 1817 tll Ledamot af denna Kongl. Academie, i hvars Handlingar år af ho- nom författad: Afhandling om upptäckten af Ström- mars gång, eller råtta sättet att under segling , me- delst 3:ne, & särskilde tider och ställen, förrättade pejlingar på ett och samma landmärke ena Ström- mars Direction och Sättning. (1799, 1:a Qvart.). Dessutom har han , såsom medlem af Örlogs- manna-Sållskapet, i 1:a håftet af dess handlingar för 1787, låtit införa en undersökning: Om vädrets kraft och verkan på Segel, desse sednares proportion, läge och structur, för att befrämja vålseglingen , samt de egenskaper, som för Örlogs-Skepp med fastställd bestyckning bidraga till högsta. grad af fullkomlighet, så 1 anseende till maneuvre som defencen ov S Assessoren. ia JOHAN GOT. B bh CAHNS Biographie. ; af BERGMAN och ungdomsvån af ScHEELE, har han gjort sitt namn bekant genom flera vigtiga upptåckter i chemien. Född och upp- född i Fablun, der hans Föråldrar egde betydliga lotter i Bergverken , hade han tidigt våndt sin hog åt chemien och mineralogien, Under hans studier deri, föll en dag ur hans hand en kalkspatskri- stall, af det slag som kallas svintånder, och brast i fallet på ett sådant sått, att en del af kernfigu- ren blottades. Detta phenomen undgick ej hans uppmårksamhet och innan kort hade han ur en mångd kalkspatskristaller, af flera olika secundåra former, utslagit den rhomboedre, som utgör detta minerals primitiva form. Han meddelade denna observation ät BERGMAN, hvars afhandling derom med råtta våckt de lårdas beundran; men BeERrG- MAN nåmnde ej att hans lårjunge upptåckt det fa- cyam , som låg till grund för hans arbete. GAHN Opptåckte sedan att benjorden, hvilken man dittills ansett såsom er egen jord, var phosphorsyrad kalk, en upptäckt, som i vetenskapens dåvarande period var så mycket svårare att göra, som det ånnu många är sednare håndt, att man misstagit detta jordsalt för en egen jordart. SCHBEELE, som just under ; 391 detsamma utarbetade sin afhandling om flasspaten och dess syra, yttrade deri, ”att, till följe af en nyligen gjord upptåckt, benjorden år phosphorsy- rad kalkjord”, och denna underråttelse flög med SCHEELEs upptåckter och, genom ett ouppsåtligt misstag , under hans namh kring” den lårda verl- den, innan .GAHNn hunnit så fullånda sitt arbete, att han ansåg det förtjena beskrifvas i en sårskildt afhandling som också aldrig blef skrifven.: Han upptåckte vidare att Brunsten innehöll 'en egen metall, som kunde reduceras med kolpulver'vid en strång eld, men åfven denna upptåckt och de. egenskaper han funnit hos den nya metallen, med- delade han endast muntligt, och den lårda verl- den känner dem nåstan endast genom BERGMANS Skrifter. Begåret efter uppfinnings-åra var för GAEN så fråmmande, att han aldrig sökte återvinna hvad han så oråttvist förlorat, och den person; för hvil- ken han utan förbehåll beråttade historien om sina forskningar, kunde redan anse det såsom ett bevis på en intimare vånskap, och må hånda, såsom ett förtroende, åmnadt att icke förrådas. GAHN efter- stråfvade en sådan fullkomlighet i allt hvad han företog, att då han dermed jemförde hvad han kunde åstadkomma , ansåg than alltid frugten afsi- na arbeten för mycket omogen för att förtjena «meddelas. Också har detta berömvårda men Ööf- verdrifna nit beröfvat vetenskaperna skörden afen oupphörligt genom mer ån ett halft århundrade fortsatt verksamhet. En del af sina försök har GAHN antecknat, men på ett sått, som han ofta sjelf efter flera års förlopp ej mer kunde begagna, och som i en fråmmandes hand blir ånnu mindre janvåndbart. kö 39? Garn har bragt blåsrörets bruk till chemiska försåk på torra vågen i smått till en grad af anz våndbarhet och fullkomlighet, hvarom ingen gör | sig begrepp, som ej sett honom. anstålla dessa för- sök. Han har derom lemnat några mindre full- | ståndiga underråttelser i 2:dra Delen af Låroboken : Chemien af BERZELIUS, men han har gjort blås- rörets -anvåndande så allmånt bland Svenska Che- mister, att man kan hoppas att ingen af hans upp- tåckter i denna våg skall gå förlorad för efterverl- den. En icke mindre vigtig tjenst ät Vetenskaps- $ idkarne var hans uppfinning af utvågar, att sätta en medelmåttig konstnår i stånd att göra en fullt rigtig och tillika ytterst känslig vågbalance, hvar- om han några månader före sin bortgång uppsatte en utförlig beskrifning, hvilken han tillåt att in= föra i 3. Delen af Låroboken Chemien, under Articeln Våg. Men GaAnnN har utom bien. idkarens krets, åfven såsom Embetsman och Medborgare på ett utmårkt sått uppfyllt alla åligganden. Ehu- ru af sina naturliga anlag kallad att hufvudsakli- gast tillhöra vetenskaperna, nödgades han dock, efter sin Fars död, att för sin framtida bergiing helt och hället lemna sig åt det practiska af Bergs- handteringen. Det blef honom icke nog att theo= retiskt kånna de anvånda processerne, han ville haf- va kunskap om allt och begynte med att bo i sia hytta, att personligen arbeta bland sitt folk, på det att ingen omståndighet skulle undgå honom, och han upphörde dermed ej » förrått > dejta ”buömödinde ej mer gaf honom nya lårdomar eller ny erfaren" het. Fahlu Bergslag erhöll vid denna tid en be- tydlig bestållning af kopparplåtar och kopparspik;, för Krigsskepps förhydning under det Amerikanska kriget, och då Bergslagen ej trodde sig kunna på - 393 den föreskrifna tiden åstadkomma så mycket hand- arbete, åtog sig GAHN, på deras begåran, för egen råkniog förfårdigandet deraf, och lyckades. Detta företag gaf honom en begynnande förmögenhet, som han sedan med en nyttig verksamhet förstod både att föröka och att anvånda. Han anlade Vi- triolverket med dess graderings-anstalter, Rödfårgs- tillverkningen samt Svafvel-fabrication i Fablun, och förökade derigenom ganska betydligt ortens nå- ringsfång. Man kan såga att, sedan GAHN bo- satt sig i Fahlun, ingen ting inora Bergslagen blif- vit gjort till allmån fördel, der han ej, dels genom vetenskapliga, dels genom rent ceconomiska åtgår- der spelat en hufvudroll. Han utnåmndes år 1773 till Bergs-Collegii Chemiska Stipendiat, hvilken Sassla hän iunekdede till år 1817. År 1784 blef han af Konungen ut- nåmnd till Assessor i Bergs-Collegium , med skyl. dighet att göra tjenst, så ofta hans göromål tillå- to honom att vistas i Stockholm, och 1793 kalla= des han af Regeringen till Ledamot af Rikets all- månna årenders beredning, Vid den mårkvårdiga Riksdagen 1809 — 10 var GAHN fullmågtig i Borgare-Ståndet för Fabhlu Bergslag och en verksam Ledamot i Constitutions- Utskottet. Han utmårkte sig med ett lifvande nit för Fåderneslandet och med en ovanlig liberalitet i sina åsigter och handlingar, Gaunns hålsa var beståndigt vacklande, un- der det hans sjål bibehöll ungdomens hela liflig- Bet. Han varcaf de få menniskor, dem man fin. ner större och ovanligare, ju nårmare man lårer kånna dem. GAHN var född d. 19 Aug. 1745. Gift år 1784 med ANNA MARIA BERGSTRÖM, med hvil- ken han haft en Son och tvenne Döttrar. Han blef 10 394 "Enkling d. 17 Febr. 1815. Efter förlusten af en älskad Maka, som i 40 år omgifvit honom med all huslig lycksalighet, aftynade hans bålsa och krafter betydligt; och ehuru de tidtals syntes för- båttras , aftogo de likvål sårdeles under hösten 1818 så betydligt, att ban efter korrt och alldeles icke håftigt illamående stilla utslocknade d. 8 Dec. 1818. Hans Fådernesland, hans hembyggd och - hans vånner hafva i honom gjort en förlust, som ej kan ersåttas, Han blef Ledamot af Vet. Academien 1784, af Landtbruks-Academien 1813, och 1817 af Ge- sellschaft zur Beförderung der gesammten Natur wissenschaften in Marburg. — Hans från trycket utgifne arbeten åro; Anmärkningar om Författniu- gar till befråmjande af god hushållning vid Jern. hyttor, Acad. Afh. Upsala 1770, och Underråttelse om uppställningen och nyttjandet af en förbättrad ap. Å pareil för vattens aörerande, Upsala 1804. 395 UTDRAG | af Kongl. Vet. Acad. Dag-Bok. FÖRTECKNING På de Böcker m. m. som under detta årt förlopp blifvit skånkte till Kongl Vet. Academien. I ve. AcaD. i PetErRsBurRG. Memoires le L'Aca- demie Imperiale des sciences de Petersbourg. Tom. VI. K. FransKA INsTITUTET: Dess Notices et extraits des . Manuscrits de la Bibliotheque du Roi et autres Bibliotheques. Tome X. 1818 (4:0). i (= — Memoires de l'Institut national des Sciences et Arts, — Litterature et beaux arts, Tome ; V. (an XIL) — — — Sciences Morales et politiques, Tome V. (an XII) — — — Sciences pbhysiques et mathematiques. Tom. V. (an XII) — Memoires de V'Institut des Sciences, Lettres et Arts — Sciences Mathematiques et physiques, Tome VI. (1805-) — Memoire de la Classe des Sciences mathema- tiques et physiques de TPInstitut national de France, prem. semestre de 1806. = — — — Second seméestre de 1807. — — — Année 1808, — et Année 1809. — Memoites de la Classe des Sciences Mathema- tiques et physiques de PInstitut imper. de France, année 1810. -— Année 1811, I:re et 2 partie. -— Année 1812, I:re et 32 partie, 396 — -— Memoires présentés a VInstitut des Sciences, Lettres et Arts, par divers Savans, et lus dans å tf . . ses assemblées. — Sciences mathematiques et physiques. Tome I. Paris-Jan. 1806 (4:0). Tome II. Jan. 1811: LINNEAN SociETY i LonDoN. Transactions. Vol. XIL Sv. LÅKARE-SÅLLSKAPET. Årsberättelse om dess Arbeten 1817 (Stockh. 8:0). — — Dess Handlingar, 4:de Bandet 1817 (Stockh. 8:0). | Baron v. SucHTELEN, Original- Manuscripter af Has- selquist, hörande till dess Iter palestinum. Anwonyw. Elogium Joh. Meermanni, auctore H. C. Cras. Amstelaedami 1817- 8:90. De LamBrRE. Dess Astronomie theorique et pratique. Tom. 1» 2, 3: Paris 1814, 4-0- FaiLés. Dess Monographia Hematomyzidum Svecie, Dissert. Lund 1818> (4:0). FRIEDLANDER. Dess De VPeducation physique de Vhom- me. 1815, 8:0. ä Duronc et Petit. Deras Recherches sur la mesure d : Temperature et sur les lois de la communica- tion de la chaleur. Paris 1818; 4:0- : DsurBeRrG. Dess Geographiska Lexicon öfver Skandi- navien, Örebro 1818, 3:0. CADET DE Vauvx. Dess De la Gelatine des os et de son bouillon. Paris, 8:0. GrEGoirzr. Dess Recherches historiques sur les congré- gations hospitaliéres des freres pontifes. Paris 1818> 8:0. Haurr. Raport of Comitté of the Linnean Society of new England, to a large marine animal, sup- posed to be a Serpent seen near Cap Ann Mas- sachusets in Aug. 1817- Boston 1817, 8:0. E. Wisorc. Dess Om Boghwete, Markmuus og Spelt, Köpenhamn 1818, 8:0s« C, L. SEnrRrästoRI. Dess Le Rovine di Lizzano, Fi- rence 1815» 8 0. FK Lier. Dess Fu il fnoco, o l'aqua che sottero Pom- pei ed Ercolano? Napoli 1816, 8:0. AR ScHuLrtéÉN. Dess Dissert. de motu corporum libero in medio resistenti. Åbo 1815. Observ. hypometr. ope Barom. institutas com- putandi methodus. . THERS- 397 . TurrsNer, U., Dess utsigter af Skåne, 1, 2 och 3 häftet, Stockh. 1818. fol. — — Dess Charta öfver den år 1807 anstälda Tris angelmätning öfver Stockholm. Natuvralier m, nm. Till Kougl. Vet. Acodemiens Museum 1818 skänkte af | Hans Excell. m. m, Herr Grefve Lars von ENGESTRÖM)/ missbildning af Tall, från Åland. Hr THuvnBerG, C, P., några arter af Insecter från Bra- silien. Hr FröricH, S., en stor Samling af Brasilianska Fog- lar och en Samling af Växter från samma land. Hr FreyrReIs, 50 Brasilianska Foglar, K. VV”. A. Handl. 1818. St. II. 26 398 FÖRTECKNING på de Afhandlingar, som äro införde 1 detta Sednare Häfte. | 5 Bois på Jämnvigts. Lagen för Mecha- niska Momenterna på en Häåfstång , jämte de Statiska Momenternas härledande ur samma Formel; af Z. NORDMARK 3. 173. 2. Några theoretiska undersökningar rörande Högdmåtning med tillhjelp af ÄR Rn af N. G. AF SCHULTÉN -. : 188. 3. Om Numertalens beteckning med sigrors af B, BERNDTSON vs 212 4. Sol. och Stjern-Förmörkelser, ädla i Åbo; af H. J. WALBECK . : 2243 . En Locus Geometricus; af ÅA. Fack 228. 6. Beskrifning på ett Foster af en mårkvår- dig missbildning; af C. NORDBLAD +. 234. AA 2. Typhus Nervosus bland spåda Barn, ob- | serverad på Stora Barnhuset i Febr. må- nad 1816 och 2 November månad 2 | af J. E. NyBLaus . ; s 023760 8 Tetrapteryx Capensis,ett nytt Fogelligts | beskrifvet af. C. P. THUNBERG . 242. | 9. Mydas Gigantea, beskrifven af C. P. THUNBERG . de Tarik 246. | Några nya Svenska Insect-arter, fundne och beskrifne af J. V. ZETTERSTEDT . Granskning af de till Thymelearum växt- ordning hörande Slågten och Arter; of J. E. WIKSTRÖM | 4 Beskrifning af ett nytt Sligte ibland Växterne, kalladt Sar kd J E. WIKSTRÖM Uppställning af de i Sverige ledare va ärta svampar SNRA ; af E. FRIES (Fortsättning) . . e CJ Biographier öfver: K. F. Lif-Med. m. m, PEHR AF BJERKÉN Hans Exe. m.m. Grefve J. G.OXENSTJERNA Professorn m. m. O- SWARTZ . Stats-Rådet m. m. Baron ÅDLERBETH Contre- Amiralen L. WOLLIN =. Assessoren J. G. GAHN s ; A Utdrag of K. Vete Acad. Dagbok i a 399 249. 263. 359. 356. 362, 365. 3790: 381. 387. 399: 395: 4090 FIGURER Till. 28:8 Års Handlingar. Första Stycket: TAB, I hörer till Hr Thunbergs Afhandling, -— IH. — -— Hr Dalmans — — II — — Hr Nilssons — o- IV. — — Hr Flormans — Andra Stycket: Tar. V. hörer till Hr Nordmarks Afhandling. — VI. — — Hr Frigelii = -— VIL — —' Hr Nordblads me oo VIIL. — — Hr Thunbergs. — — IX: — — Hr Thunbergs — — XX — = Hr TWikströms -— 401 ARSENIK RR FÖRTECKNING På Auctorerne till de Afhandlingar m. m. som finnas införde i 1813 års Handlingar. Årrvevson, A., Undersökning af någre vid Utö Jernmalmsbrott träffade Fossilier och ett eget deri funnet eldfast Alkali . Å 5 Bernotson, B., Uppgift af Rötternas expressioner till den af Brzour i Cours de Mathematiques: Algebre (p. 231) meddelta Formel för equa- tioner af s5:te graden, äfvensom af dessa expressioners determination vid serskildta händelser, m. m. k | | 4 S — — Om Numertalens beteckning med ziffror BerzeLius,J., Undersökning af en ny Mineral-kropp, ; som innebhålles i det vid Fahlun tillverkade Svafvel : . SNR É S DALMAN, J. V., Några nya Genera och Species af Insecter, beskrifne : d | j DuzBz, P., Om den Svenska Quarantaines-Anstalten på Känsö «=. - . : 5 R é Frorman, A. H., Beskrifning på- ett vanskapadt Vattenbufvud (Hydrocephalus) af en Kalf, jemte teckning -.- : å : ä É Fries, E., Uppställning af de i Sverige fundne Vårtsvampar (Scleromyct) ; . 3 — Fortsättning . 3 . Gc FricEnivs, A., En locus geometricus . É Harrman, C. J., Physiographiska Observationer undes en Resa genom vestliga Delarne af Gestrikland, Helsingland och Jemtland =. NiLsson, S., Beskrifning öfver Slägtet Pedicel- Berens 3 - ; . . o e Nonpezran, C., Beskrifning på ett Foster, af en märkvärdig missbildning —. s 223, 161: IOO:. 402 NorDMarK, Z., Bevis på Jämnvigts-Lagen för Me- chaniska Momenterna på en Häfstång, jämte de Statiska Momenternas ört gande ur samm a Formel Nyzgrarvs, J. E., Typhus nervosus ibland späda Barn, Hiltrssrad på Stora Barnhuset i Febr. HO 1816 och i Nov. månad 1817 ScuLténs, N. G., ar, Några Theoretiska Under- sökningar rörande RR rg med till. hjelp af Barometern -. e 'THunBeErG, C. P., Teckning af en ny art 'Myr- ätare eller Bälta från Brasilien . Tetrapteryx capenmnsis, ett nytt fögelslägte — — Mydas Gigantea, beskrifven Warzreck, H. J., Sol- och Stjernförmörkelser 5 iakttagne i Åbo . VWixzström, J. E., Granskning af de till Thym e- learum Växtordning hörandes Slägten och Arter — Beskrifning af ett nytt slägte ibland Väx terne, kalladt Lonchostomaä 3 GETTERSTEDT, J. V., Några nya Svenska Insect- arter, fundne och beskrifne =. S — — == I 23 + 237: 188. 65: 242. . 246. « 224. « 263: « 3504 "249 ————.X.z.n=— "—L——AAAAAAA AAA REGISTER Till 1818 års Handlingar öfver de åmnen; som deri förekomma. ÅA ooninum septentrionale 246. Acrydium bispinosum 77- Agaon paradoxum 69. ; Azrostis alpina 133> alpine varietas 150. Aira bothnica 124, alpina 150» flexuosa oc vulgaris, B montana 157: Alkali, nytt eldfast, 23- : Anacharis Eucharoides 79. Androsace stricta, farinosa 145 Angelica Archangelica , sylvestris 155: Apargia Taraxaci. 153. Aspidium montanum 128. Asplenium viride 139- Astragalus Oroboides 132, 135: Barometer, se Högdmärning. Betula nana (3 148: Biographier öfver P, BJERKÉN 362: J. G. OXENSTJERNA 365. O. SwARTZ 3170: G. J- ADLERBETH 381. L. WoLuN 387: J. H. GAHN 390. Bostrychia- rubescens 117, chrysosperma, leucosperma 118» mela sperma, rhuina, globifera 119. - Buprestis moesta 252: Pälta , ny art trån Brasilien, 65:« Cansiera 270> 285 scandens 286. ec Carex norvegica, glareosa, globularis > aquatilis 124> alpina, or nithopoda » VS 128, rupestris, ustulata , pulla 135 » 33= xatilis 155, filiformis 156, evoluta, atrata 157» Buxbaumit B alpina, Wkermskjöldii 160: Celyphus obtectus 72. Cenangium laminare 3692> ferrugineum, fallax 361. Cerastium alpinum e& villosum 133: B glabratum 149: Ceroplatus testaceus 88. Chalcis melanaris 79:e Cheyranthus Erysimoides t$I. Chrysomela bicolor 256: Clytra aurita 257. Register. Clytus äntilope 257. Cossonus ferrugineus 25$. Cynips Eucharoides 78. - 4 Dais 270, 348, corinifolia, octandra 348, disperma 349. Daphne 270, 294, mezereum 295, laureola, pontica, pendula 296, tinifolia, Gnidium 297, rorundifolia, indica 298, cannabina, odora , sinensis 299, occidentalis, alpina 300, altaica, Cneo- Irum, striata 30r, glomerata, colliaa 302, buxifolia 303, seri- cea 305, oleoides 306, salicifolia, obovata, lancifolia 307, Elzagnoides 308. S - Dasypus multicinctus 65, septemcinctus 66. Diplolepis Patellana 80. Dirca 270. 309, palustris 309. Dirhinus excavatus 75. Draba hirta 159. Drapetes 270, 284> muscoides 284. Dryinus 81. i Epilobium alpinum & minus, B majus 151: Erigeron uniflorum, alpinum 149. Eriophorum capitatum 132. Equarion af s:te graden I. Frinllaria meleagris 124, Gz2aphalium , supinum , fuscum 148. : Gnidia 270, 3509, pinifolia, imberbis 310; juniperifolia, radiate, filamenrosa 311, oppositifolia, carinata 312, scabra, simplex 313, capitata , biflora 314, acutifolia, racemosa, stricta, se= tosa 315, linoides, nana 216, virescens, tomentosa 317, ar- ge:rtea, sericea, imbricata 318, Daphnefolia 319- Gonartopus ephippiger 81, melaleucus , collaris 82, flavicornis, ru- ficornis 83, frontalis, basalis 84, brevicornis 85, pedestris 86, fusgicornis , pubicornis 87. Granskning af Thymelzarum slägten och arter 263: Harpalus serripes 254. ; Hieracium prenanthoides 134, 150, sylvaticum F1, D. alpinum 151. Hister globulus 252. Holcus borealis B biflorus 127, 158. Hydrocephalus, af en kalf, 161. Hydroselen-kali 18. Hydrosulphure sulphuré 18. Hvyzgrometer 2cI. Häfsrång 173: Hövdmätning med tillhjelp af Barometer, 188. - : lasecter . nya Genera och Species, 69. — Nya Svenska arter 249. Juncus castraneus 130, 132, 146, Spadiceus, biglumis 149, squar- rosus 139. Kobresia caricina 135, I54, Scirpina 154. Känsö, se Quarantaine, Lagetta 270, 293, lintearia 294. Lirhion. ett nytt eldfast alkali 23. Lixus Bardanz 254: Locus geometricus 228. Lonchostoma , ett nytt växtslägte beskrifvet 350, L. obtusifiorum 352 s acutilorum 3j3. Register. a Lophium exipuliforme 112, diminuens, curtum, medium, 113, an= gustatum , compressum, herbarum 114, Lonicerz, arundinis c : 47 , erenatum 115, epispherium, mytilinum 116, barbarum 117. Mechaniska momenterna på en håfstång, iemnvigtslagen derföre > bevist 173: Missbildning af ett menniskofoster 234, — af en kalf, se Hydro= cephalus. id än Mydas gigantea 246. | Myosotis deflexa 140, 159» arvensis B alpicola I | Myrätare , ny från Brasilien 65. AR 402 160, Narthecium ossifragum 139. | Numertalens beteckning med ziffror 212. | Ophrys Myodes 129. | Orchis cruenta 130, 146. Ornithogalum stenoperalum 145» | Passerina 270, 319> annua, racemosa 320, stetleri, eriocephala 321 dk | cephalophora,: conglomeratra 322, purpurea, paleacea 323 " filiformis 32+, B divaricata, ericoides 325» rigida, hirsuta 346. salsolefolia, Tartonraira 327, nervosa 328, capitata, globosa 229, orientalis, ciliata 330> Thymelza 331, pubescens villo=- sa, tomentosa 332, thesioides 333» coridifolia 334, dioica 335 calycina 337> nivalis 338, tinctoria, nitida 339, Lessäreid . virgata 341, canescens, tenuiflora 342, linearifolia, Thunbergii 243» uniflora 344> grandiflora 345» laxa, spicata 346, an- thylloides 347. ; Pedicellaria globifera 97, ovata, aristata 98 » dentata 99, | Pedicularis versicolor 135» 156> lapponica 148. Peralit 28- Phaca frigida c lapponica 135> 153> B austriaca 153. 'Physiographiska observationer 121. Pinus hybrida 126. ; SIN aa Pimelea 270> 273» collina» linifolia, cernua 274», brevifolia , pa= ludosa , angustifolia, glauca, ligustrina 275» decussata , rosea, hispida, lanata 276, pauciffora, serpyllifolia , prostra:a, sylve- stris 277, humilis, flava microcephala, Gnidia 278. clavata, imbricara , longiftora , octophylla, pilosa 279, virgata, longi- folia 280, sericea 281, Sericca B. cinerea , drupacea, incana 282, Nivea, spicata, argentea, curviflora 283, gracilis, lati- folia 284: Poa laxa & & B flexuosa 133, 150, glauca 153: Pogonophorus rufomarginärus 253. Potamogeton rufescens a major (3 minor 158. Pselaphus Heisii 259 > bulbifer 262, clavicornis 261, brevicornis 262: Quaramtaines-Anstalt på Känsö 29: Ordning vid Känsö hamn 4C: Rökning om bord 41. Rening : varors 43» skeppets 42. Quaranraines- tid 45. ; Reglemente för tjenstgöringen på Känsö 43. Magazinsbyggnad på Känsö 52. - Register. Lazarett på Känsö 53. Pesthus på Känsö 53. Observations-Sjukhus på Känsö $2. Convalescenthus på Känsö 60. Mönstringshus på Känsö 60. Boningshus på Känsö 61. Taxa vid Känsö 632. Practica vid Känsö 64. ' Quercus Robur, dess nordliga gräns bestämd 23. Ranunculus glacialis 150, montanus 156. Raynchenus Rose 255. Salix glauca 147, herbacea 149, polaris 156. j Saperda linearis , Salicis 258. i Saxifraga stellaris (3 comosa 147, aizoides' (3 aurantia, nivalis f& elatior 159. ki Scleromyci 1co, 356. Scolytus limbatus 252. z Selenium , en ny Mineralkropp 13. Selensyra 17. Selenbunden vätgas 19. Selenbundna Metaller 20. Silene acaulis 147. Skillnad mellan Barom, och Trigon. Högdmärningar 211. Sol- och Stjernförmörkelser 224. Spherie obtecte : fimeri, livida 100, maura, astroidea, eutypa 231, hiascens, crypta, strobilina 102, mamillana, Xylostei, rhodo- stoma 103, pupula, Tiliz 104, lanata, hirta, personata 105, ditopa, floccosa 105, patula, Juglandis, sarmentorum 107, sz- pincoia, epidermidis, complanata 108, coniformis, herbarum , alnea 109, Taxi, Visci, Buxi 110, (3 Rusci 111. ti Spheronema subulatum 356, rufum, aciculare, cladoniscum, cy= lindricum 337, truncatum, conicum, hydnoideum 358, bulléo= sum, versiforme 359. Spodumén 28. Scellaria uliginosa & fontana, (3 alpicola 145, cerastoides 147. Struthiola 270, 285, virgata 285, B, Ya 2, & ,' lucens 287, vik F losa, striata 288, erecta 289, ovata hirsuta 290, Vahlii, tu= berculosa, angustifolia 291, longiflora,' tomentosa, sulcat2, chrysaatha 292, Tabeller till lättnad vid högders utråknande genom Barom, Observ. 208. 'Tetrapteryx capensis 242, ; å Thecanthes 270, 271, cornucopiz 271, punicea 272. Tillägg till Linconie slägt-carrctere 349, Tussilago frigiga 150. k Uppställning af Sv. Vårtsvampar, se Scleromych Veronica saxatilis 134» alpina (3 villosa, Värtsvampar ; se Scleromyci, Tillågg och Råttelser: Sid. 6 rad. 18 stär: br 0, lås: p=0. — 62 — - 69 FF IPEPER 5 343 ERE EREEEEERERBCETASEEEREEEERAREE REREESFEEESE5RSEREEEREESEEE5 SPEER 18 — Fältmätnings- Corpsen, 2. Fortifications-Bri- ' gaden. I — cinetus, I. cinctus. 16 — testaceus, immaculatus, ZI; testaceum, imma- culateam +). 33 — s&qualis, Z. zquali. i 5 — melanuris, Z. melanaris. 33 — palpisque, Z. palpisque. 3I — I:0, ÅL I:US. — 2:05 I 2:U5, 13 Syse 11. Lå (8 III. 18 — AZ. Lassekrogen. 25 — uteslutes: icke. 28 — I Laforsen. 15 — tillägges efter parenthesen: Veronica alpina B australis Wahienb, härstädes blott en till tre tum hög. 5, 8, 16, uteslutes comma. 15 står : och, I. men, 2 nedifr., I. exterior, 10 nedifr., Z. digitis, 26 I. foliola, 4 I. simile. 10 I. Apargia Taraxaci. 30 står: supra-testaceus, I. suprå testaceus, 17 — cerculco, I. ceruleo. 20 — arciculo, Z, articulo. 8 — att I. Art (species). 13 2: medan, I. emedan. 11 dele: fidas 34 står: punctatio, Z. punctatis. 14 — pinguia, Z. pingves. 11 I. quos, 27 I oTeSKov. — ante 37 adde: 25 står: ah I. ab. 31 I. Poötice, 33 står : Id, I. In. 33 post Banks adde: asserit, 26 post Quod adde: sub. 7 står: b. XII, Z. P. XIU, 25 — execrescunt, I. excrescunt. 24 I. relatum. É 6 står: a, |, ex. 26 I. hunc. 14 dele:; attamen. 18 står: clausis, Z, clausus, 345 — 9 delc: a; ") Slägtet var först kalladt Agavus, hvilket sedan ändrades till Agaon , för att undvika en för stor namnlikhet med Växt- slägtet Agave. VA Tab. I. /5 Lo (AALEA sl een, . Gå [| K.W.A- Handl. 1840. "QTAT PUH VA Ip UOUPYPGMHT PIYVUVPVI SPPVUU PO fd Le La 4 9 Tao LIEDakliman del TK JR AS vå Z Up : = | | FSE 4 Ch (27 olleclus. lä J OMeclus Re | CA HUMMUS Ax”acavaluas. KWA. Handl. 18148 . Tab. II. | l &N I | 2 N uckman. seu Ri KWA Handl. 1518. Fig. IC.W.A. Handl 1818. Hlerckmnan. se SPE Tab.V (1ag- 176) | KMWA. Handl, 1818 [bd ä ; Fuck Iuckrera AN NA KWA Handl 1818. rf då NR sb ; YA Hf Å TÄND NILE (fpag 242) TETRAPTERYX CAPENSIS. KWA Handl 1918. "OIRE TRUPP H VM OO 'VALNV2I2 SVA AN 1 (978 bod) YE Gel | Vesa a Fa ro ÄRR NS er ov RS Aron a NL Byn . (GETSETORER oISI "TON j = HANVPLL 42 KBOVw IWVYN S.4W3/ WTIOHMDOLS ”dVUSNULTA VYSNIA r— > — LON in | NN Hill 2 | 70