Ah (FN Hej MAM FAM 4 
OA Al prIee dar rd 
Z N rd Kå Å 4 

Å ” IA 1 KN a dd få TER hv Vanda i i Pi vu NR VE MAN rv (1 Kl it ,d 
fr p) fo ih EN EE RER nr nå Hae ed 5 NN FA NNE SR Ni NS få 
MIR SLULIG RSA FE HN TA Tu Vt ANGER ENA 
MER EN eg AT LA h adl Nr i VG TAM GL DA ; Rök FR VN Re 
ch ET HEJAR INNAN fplr Fast FR G JANNA i örgeg 
AIR OA Rn Er RAA SN Lan a Vila 


äs RS FRIN st Abt SR RR 
NV MYT äter plan HÅ BIRgb tt å TH MORLDERNS NM 
SS ög Fn I Anda 4 5 I Sa 2 a Nr 
MN Ms ka t0 AN (rd FaR UR : 
Nn Hi LI = 


Varb är, Eh TR a du ga RR b 


å je Gt : 4 Nea År ig 
se Vv fö im Kd be vå 4 hå Milarhabjsdr a 
Kr Hd AN, Häl böäal ; ble a na 


RANG - AE a NEAR 
Se ' Hl ; vn Lv IR SS i Ku Sj Mar Hd EE 
SNRA Käld lögn inpe INA "Hå Pisa ga LA sö fer RIDA NOLLA oÄ Ira TAR in 

+ In lig Ur HG H , 


K Fed 


Me AA LORR Vokena 


| ; ed 
MI SR 


i og 


LR 


EF 
I 


44 ; ARG RR i h i T 
Vv UNREAL på Va SA Md (G Hild | ite 
SYNS ELNA ie a Häl gr 
4 NIER ÖV ig i sa ER 


FR 
ln Fer 
GA ER NG 
EL UN 
Ps ha 


FR AVD 


Ra 


HU NG 


SS NS 


+ 


FE FL AEA 
vi bla 


GEN 


TTR 
RE 
FS = äs - 


FR 


FE) é 
i HJO 
I ANN SUNE ABA PR 
k PARA Ha SR Md H 
VlNfbg EID jäl MaA fee Hud, NM ala AN in 
Nl 50 ig rg bid MM elr sed färdas ka in uh 4 
NS Ai Sa Ai i Yu Kar 
Ha Hö jpg 3 
vie a 
a vd 1 


sen 


hä Ja 5 


Ht 


Hr 
LE 


Arla 

4 

LJ i AI | HAL Rd Nedih 

bas i Ae ; SAGT Na HIA VR rr Ni 

AMIN jr Vi KANE EM Hi ige ÄG 
ÄV EA - i 1 " ; vid i d 3 WS I k 


FOA 


nl i i SR 
2 
| SR 
SE 


ee Un HJ 


yiskie LR 
ga 


URL Eg 
IH SEE Te 
AEA AN rdr 


FORTET ET PEOREE 
FOR EDVCATION 
FOR SCIENCE 


LIBRARY 


OF 


THE AMERICAN MUSEUM 


OF 


NATURAL HISTORY 


KONGL. 30 ( VE AS År 
METENSKAPS 7 
ACADEMIENS 


ANDLINGAR, 


FÖR ÅR 1821. 


LG SS YT 
; PR ETT ERKOMMAN? 
STOCKHOLM, 


TRYCKTE Hos J. P. LINDHS ENKA, 1821. 


2 


, v > 


KONGL. 


VETENSKAPS ACADEMIENS 


HANDLINGAR 


UNDER 


FÖRRA HÄLFTEN 


AF ÅR 1821. 


PRESES 
Here M. M. aF PON TIN, 


Kongl. Lif Medicus och Riddare af Kongl. 
asa Orden, 


EES 


BIDRAG 
till bestämmandet af Stockholms Ob- 
servatorit Longitud; 


af 
S. A CRONSTRAND. 


För alla nedan omnämnde Orter, utom Stocke 
holm, är gC€OQ vid Solförmörkelsen den 19 Nov. 
1816 beräknad af Hacen, hvarvid han nyttjat 
 BurckHARDTs Mån-Tabeller och antagit Jord-afa 
plattningen = 335 ") 


Ehuru jag "") vid samma tillfälle, äfven be= 
gagnat samma afplattning och Mån-Tabeller, äro 
Likväl de öfriga elementerna hos oss båda för 
mycket olika, för att genom min funna conjun- 
etions-tid söka longitudskilnaderna från Stock= 
holms Observatorium. I detta afseende böra derföre 
antingen alla Hacens resultater ändras efter ele= 
'menterna , som jag användt, eller ock mitt efter 
elementerna för hans, hvilket sednare medförer 
minsta besväret och jag dessutom anser rådligast 
ur det skäl, att jag misstänker den af mig kl. 
0:33 10” angifna variationen i Mån-longituden så- 
som mindre pålitlig; en omständighet, som oför= 
delaktigt kunnat verka på Conjunctionens härle- 
dande af Förmörkelsens observerade början, deri- 
från den med mera än 13 timma var aflägsen. 

Den omgjorda räkningen ger: 


8 CO kl. 11f20/52"/5 —0.276d B4-1.755dP.. börjar 
11.20.39,6 — 0.479 d B— 1.819d 0... ait 


eller RR 28 då dp=-Fo"449,.d2=-4"4229y 
?) Zeitschrift f. Asir. Jan. Febr. 1818, pag. 49. 
+) EK. V. A. Handlingar 1817, pag. 14. 
KK. VV. 4. Handl. 18214; St. I. 


2 


:o & | | 
Caj > 1 

SS Longitud ifrån Stockholm -: Longitud | Stockholm; 

É å af början f [af slutet | medium + | ifr. Paris Ö. - Paris. Å 
Ö I i ; FU 2 3 REL ot k o”4h Ae Så 49” it 2 49" Börj. tvike. 
= en SE 6 Tr ER 0. 6. 42,00. 56. 10,2 | > 9252 
+ H I Wien 0. 6. 41, 210. 2 , El, & 
25 Pra 0. 14. 32, O|O+ FÅ: 35, 5— 0: 14.34, 2] 0: 48. 20,2 54, 4 I 
38 Berlin 18.38, 40. 18.39, 8— 0. 18. 30, 1/-+ 0- 44. 13,2") NS Vär 
= f Berlin = |o. 18.42, 0|0. 18. 46; 1j—9: 18. 44, 0|-F 0: 44. 10,7 3 7IBovr 3 
=S Milano = |o. 35.32, 210. 35. 20) 0. 35. 30,7/-+ 0. 27: 24, 9 - , g 
Oo 2 Genua 10.36.30,0/0.36. 27,9 —0- 36. 28,9/-+- 0. EE 3 3 
— 2 Marseille |o. 50.54, 1/0. 50. 34, 7— 0: 50.44, 4|-F 0: 12. 7; zz z 
2.5 Viviers "0.53. 30, 810,53. 38, 0— 0: 53: 34, TI 04 9: 23,4 00, I 3 
RE FÖRT 53,8 : 
> 8 FS ljönlusökr. 6301], 6. 34 A= 1 OI5re0. IIÄG LR ÖKA El 
= 5 & |Toulousefr. 0.30, 111. 0 b UJ G 5 
£ —- 9 IBlackheatis. 12. 5,0)!. 12.24, 0— I. 12.12, « 9:20,23 I, tu | 
AE Madrid E. 27.12; 11:20, 58,0 1: 27: 5,50. 24. 9,6 58,4 E 
23 z Cadix 1.375 Of Op = 1.37. 7:40: 34. P9 »T = 

ÖR : 
Rd 


3 


Medium af alla observationerna blir 15255”61. 


Ått lika förtroende likväl ej bör tilldelas hvarje 


enskildt, följer så väl af flere orters ej fullkom- 
ligt kända longitud, som af den betydligare skilj- 
aktighet, som råder melian sjelfva observationer- 
na på början och slutet; Men emedan ändamålet 
här endast är, att samla uppgifter till en framdeles 
skeende revision; har jag ej velat utesluta någon. 
oo En direct longituds bestämning ifrån Paris 
af ifrågavarande Solförmörkelse saknas väl ännu, 
genom bristande kännedom om der anställda ob- 
servationer, men då åtminstone Wien och Ber=- 
lin tyckas till sitt läge vara ganska tillförlitligt 
determinerade; så må emedlertid anmärkas, att ob=- 
servationerna på dessa båda ställen lemna 122/53”0 , 
eller ett alldeles lika utslag som Aldebarans oc- 
cultation 1810 "). — Om åter Bopes observation 
ej medtages , hvartill hans egen påminnelse") kun- 
de gifva en slags rättighet; uppkommer 122'52”4, 
"såsom medium af Ofen, Milano, Wien, Berlin 
och Prag. Äfven erhålles då, endast af Förmör- 
k&elsens slut i ; | | 
Wiel. sur 0 
Herlunos «> 03, 0 
Ölet sne 2 D 

Milano »'.. . « 34, I 

Medium = 1.2.53,15 
Om Blackhaet ligger 0767 öster om Green- 
wich +) så blir Stockholm — Greenwich =1"12"13"2, 
det är blott 075 större än den hittils antagna 
meridianskilnaden. - Traires's observationer ge 
Stockholm — Berlin = o:1841”6, som fullkomligt 
öfverensstämmer med de äldre uppgifterna. 


3) KR. V. A. Handl. 18:15, pag. 34. 
2") Jahrb. 1820, pag. 97. ; 
T) Zeitschr. f. Astr. Maji, Jun. 1817, pag. 406: 


i 


Lå 


OM FÖRHÅLLANDET 
emellan chemiska sammansättningen och 
krystallformen hos Arseniksyrade 
och Phosphorsyrade Salter; 


af 
E. MITSCHERLICH. 


De: större ljus läran om de chemiska pro= 


portionerna utbredt öfver Chemien, och de me- 


-chaniska åsigter, hvarigenom Corpuscular-Theo= 


rien gör oss orsaken till dessa bestämda förhål- 
landen begriplig, jag menar det försök man gjort 
att föreställa sig kropparna såsom sammansatte 
af atomer, hvilkas antal af föreningarnes bestämda 
proportioner tillkännagifves, gaf mig anledning 
att företaga undersökningar tll pröfning af 
den förslags-mening: att olika element före= 
nade med ett lika antal atomer af ett eller flere 
andra gemensamma element, t. ex. brännbara 
kroppar med syre och en syra krystallisera lika, 
och att. likheten i krystallformen bestämmes helt 
och hållet af antalet af atomer, och icke af ele- 
mentens (Gi det anförda exemplet, de bräunbara 
kropparnes) olikhet. "Händelsen förde mina för- 
sta försök på en series af föreningar der detta 
så fullkomligt inträffade med ett stort antal bland 
dem, att jag var på vägen att anse denna förslags- 
mening såsom alldeles riktig. Dessa försök an- 
ställdes med åtskilliga enkla och dubbla svafvel- 


SRA 


5 
syrade salter med kali, ammoniak, talkjord, jern= 
oxidul, manganoxidul, Zink-, Koppar-, Kobolti- 
och Nickeloxider, men då jag sedan utsträckte 
dem till föreningar af samma baser med andra 
syror, som, i atomistiskt hänseende, hafva en med 
svafvelsyran likartad sammansättning, eller till 
svaivelsyrade salter med andra likartadt samman- 
satta baser, fann jag att denna likhet i krystall- 
formen ej ovilkorligt egde rum. Härigenom för- 
des jag åter till sammanställning i groupper af 
föreningar , hvilkas sammansättning efter corpu- 
scular-iheoriens åsigter syntes likartad, för att ut- 
röna den likhet eller olikhet, som kunde äga rum 
i deras krystallformer. Af de så till sägande för- 
känmngsiförsök jag deröfver gjorde, syntes allmänt 
följa: att vissa element hafva egenskapen, att, i 
förening med ett lika antal atomer af ett eller 
flera gemensamma element, frambringa sig emel- 
lan dika krystallformer, och att elementen kunna 
i detta hänseende indelas i vissa flockar. För be- 
qvämlighetens skull, har jag kallat de element, 
som höra till samma flock isomorpha, för att 
äga en mer bestämd technisk term än likformig. 
Jag har likväl ännu ej hunnit, hvarken att un- 
dersöka huru många sådana isomorpha flockar 
gifvas, eller bestämma alla element, som till- 
höra en eller annan af dessa flockar, och detta 


är tilläfventyrs mer än en person kan med- 


hinna; men då jag trott mig finna att ett nytt 
fällt här öppnat sig tiil forskning, och claven på 
sitt sätt är gifven till utredande af en för che- 
miens theorie ganska vigtig fråga, som på mi- 


neraiogiens framtida skick kommer att utöiva ett 


ganska väsendtligt inflytande, så har jag ansett 
mig böra framstiilla denna idee till allmän pröf- 
ning och utveckiing, häldst jag tror att mina 


- 


6 


försök redan ådagalägga så mycket, att idéen ej 


kan betraktas såsom alldeles oriktig, eller kan helt 
och hållet förkastas. 


Jag har framställt mina försök öfver de om= 
talta svafvelsyrade salterne och det resultat, 
hvartill de synts föranleda, i Berlinska Acade- 
miens Handlingar för år 1818 & 1819, samt i 
Annales de Chimie & de Physique, Juillet 18290. 


Sedan Abbe Haävr, som vi hafva att tacka för 
våra hufvudsakligaste kunskaper 1 Crystallogras 
phien, under sina rv för sta arbeten i denna af honom 
så godt som $kapade vetenskaps=del, lyckats att på 
olikhet 1 krystallformen ' åtskilja hvad Mineralo«= 
gerne före honom förblandat, och genom likheten 
1 krystallfor m, så godt som vötlsakajt Chemien att 
erkänna likheten i sammansättning hos ämnen, 
som Mineraloger ne åtskiljt, uppställde han den 
grundsats: ”att samma Krystallform, så vidt den 
icke utgör en af de bekanta 6 reguliera formerna, 
förutsätter samma grundämnen, förenade i samma 
förhållande.” Antalet af de fall, der denna grund= 
sais omisskänneligen bekräftades af Chemien, var 
i början så öfvervägande dem, der den af che- 


miska analysen motsades, att Hauy deraf föran= 


leddes ått betrakta de sednare snarare såsom 
följder af mineral-analysens ännu mindre fullkom=- 
nade skick, än såsom anledningar att misstänka 
undantag från grundsatsen, hvarföre han antog 
krystalllformen såsom det hufvudsakligast utmär- 
kande kännemärket på hvar och en i mineral- 
riket förekommande chemisk förening, det är på 
hvart och ett distinct mineralogiskt species, Den 
har sedan fått ganska många nya prof på riktig= 
het, hvarigenom så väl Hauv som andra Minera= 
loger , som höra till den af honom bildade Scholan, 


MN IN 


7 


anse den ej allenast såsom en bevisad, utan jag 
vågar nästan säga, såsom en obestridlig -sats. 
Det må tillåtas mig att dervid, med åsidosättande 


Me a 


phibolens form krystalliserande mineraler, för att 
visa att den af Haöv antagna satsen ej är en all= 
mänt gällande regel; men det är klart att resul« 
tat, som strida mot en hel Scholas, och' en så 
erkändt förtjenstfull Scholas maximer, icke utan 
motsägelser och försök till dess vederläggande 
kan emottagas. Också har man gjort mig så= 
dana "="; men de exempel man uppställt emot 
mig, har i allmänhet varit föreningar af samma 
element i olika proportioner, åt hvilka sistnämnda 


 Mineralogen lemnar mindre uppmärksamhet än 


Chemisten , men som 1 förevarande fråga äro af 
ett alldeles väsendtligt inflytande tull skiljaktighet 


i krystallformen. Jag har i stället att använda. 


en ny idees utveckling kunna göras af en sådan 
beskaffenhet, att deras besvarande eller riktiga 


utredande först blir möjligt, efter ämnets full- 


komligare utveckling och kännedomen af nya 


facta, trott mig böra oafbrutet fortsätta mina 


undersökningar och moget med egna försök 


pröfva den idé jag framkastat, obekymrad om 


den i första början vinner den uppmärksamhet, 
hvilken jag är säker att den framdeles skall ådraga 


”) Kongl. Vetenskaps-Academ, Handl, år 1820, p- 31ge 
+) Se längre fram. S 
"") Annales de Chimie et de Physique. Aout 1820. 


ot 


å 


'$ig. Jag skall dervid icke göra mig en före- 
bråelse om det sedermera skulle finnas att jag 
tagit den allmännare än erfarenheten sedan be- 
&annar, emedan det vid en dylik, nästan å prio- 
risk undersökning, är alldeles nödvändigt att upp- 
fatta ideen i sin största allmänhet, om man sedan 
skall kunna komma till en fullständig kunskap 
om gränsorne, inom hvilka den befinnes använd- 
bar och riktig. | 

Det är genom Hr Prof. Berzern försök bekant 
att arsenikers och fosforens syror, jag menar syrlig- 
heten och syran, äro sammansatta på ett sig emel- 
lan likartadt och från andra acidifiabla radica> 
lers syror afvikande sätt, samt att dessa syror i 
sin förening med saltbaser följa enahanda lag, 
men hvilken afviker från den som vid alla an-= 
dra hittills undersökta oxiderade kroppars före- 
ningar synes vara allmänt gällande 7). Dessa 
syntes mig, genom deras:bestämda likhet i sam- 
mansättningen , särdeles passande till pröfning | 
af den idé jag här ofvan anfört, de försök jag 
deröfver anställt, bekräfta dess riktighet och ut- 
göra föremålet för den afhandling jag nu under- 
kastar Kongl. Academiens pröfning. 2 | 
: Jag har delat den i flere afdelningar, hvaraf 
den första innehåller för resultatets bedömmande 
nödiga krystallographiska anmärkningar, och de sed- 
nare den egentliga undersökningen af salterne. De 
ehemiska försöken har jag till en stor del anställt 
på Herr Professor Berzeriu Laboratorium, hvari- 
genom jag varit i tillfälle att inhemta och an- 
vända alla de skarpare analytiska methoder den 
chemiska analysen för det närvarande erbjuder. 
I krystallographiskt hänseende har jag väsendt- 


7) Brrzeuti Lärbok i Kemien, 3 Del. p. 31: 


BSR 
AL 


| 9 
ligen följt Tixäv, hvars theorie för secundära ytors 
bildning på ett tillfredsställande sätt öfverens- 
stämmer med. alla nya undersökningar, och jag 
har betjent mig af hans sätt att beteckna kry- 
stallytorna. Deremot har jag ej följt hans beräk-= 
ningssätt, emedan jag trott mig lättare kunna 
"komma till målet. "Denna method har jag sökt 
utveckla uti en egen afdelning. Af ytornas syme- 
tri och af deras genomgångar, då sådana finnas, 
har jag först sökt bestämma grundformen. Sedan 
har jag studerat ytornas läge, och med reflections- 
gonyometern afmätt den primitiva figurens vink- 
lar, samt de ytor, som icke funnits genom de- 
ras läge bestämda, hvarefter 'de öfriga ytornas 
lutning blifvit beräknad, och slateligen har jag 
derpå användt krystallogiska theorien. Jag har 
uppritat Krystallerne efter samma :reglor , som 
Architecten begagnar till uppritande af sina geo- 
metriska elevationer och planer. Vinklarne på 
ritningen äro således lika med de verkliga vink- 
larne. Alla de kroppar, hvilkas grundform är 
ett snedt prisma med rhomboidaliske basis, har 
jag föreställt såsom i ett visst förhållande vände 
kring prismats hufvudaxel. Detta synes af den 
primitiva figurens elevation. Det har ej varit af 
nöden att förrätta denna vändning i mer än en 
direction, ty som de bakre ytorne vid denna 
form aldrig äro symetriska med de främre, kun- 
na de förra icke täckas af de sednare; men de 
kroppar, som hafva en annan grundform, har 
jag vändt efter ett bestämdt förhållande omkring 
yrismats eller octaéderns hufvudaxel, samt om- 
Kil den axel, som icke vetter emot tecknaren. 
Alla kanter, som på krystallerna äro parallela, 
äro det äfven på ritungen. Dessutom har jag 
vid de krystallisations-systemer, hvilka härledas 


, 10 | 

"från ett snedt prisma med rhomboidalisk basis, 
visat en eller flere planer af dertill hörande fora 
mer. Sådane äro egenteligen af större nytta än 
elevationerne, emedan de tydeligen framställa 
ytornas läge emot hvarandra. Vid begagnandet 
äf Tabellerne skall man snart blifva öfvertygad 
derom. Det var hufvudsakligen mitt ändamål vid 
uppritandet, att rätt tydligt framställa ytornas och 
kanternas lägen, emedan man då lätt kan öfs 
verse och beräkna allt det, som blifvit utrönt 
genom studium af sjelfva krystallerne, och. eme= 
dan man vid jemförelse med dessa genast sjelf 
kan orientera sig. Jag har derföre icke för hvarje 
ny tillkommande yta uppritat en egen figur, utan 
jag har endast uppritat så många figurer, som nöd«e 
vändigt behöfdes, för att öfverse ytornas läge. 


Om det sneda prismat med rhomboi- 
> daliske baser. 


Dimensionerna för denna grundform, som 
Haöv först uppställt, bero derpå att en linea, 
dragen från prismats ena trubbiga hörn till det 
andra, står vinkelrät på sidokanterne; jag menar, 
att då man på fig. 16 Tab. I drager en linea från 
hörnet Z till z denna är vinkelrät mot Zg och iz. 
Förhållandet af limerna sp: Ip: er: är dimensio- 
nernes förhållanden sins emellan. Det förstås så= 
ledes af sig sjelft, att ytan P med M" och M” 
bildar lika stora trubbiga vinklar och med de 
deremot svarande bakre ytorne lika stora spet- " 
siga . som utgöra supplementer till de förra. Denna 
figurs secundära ytor skilja sig från de andra 
grundfigurernes genom en egen art af symetrie. 
Sidoytorne och sidokanterne förändras parvis 
genom secundära ytors tillkomst, såsom på det 


| ir 


räta prismat med rhomboidalisk basis; men de 
spetsiga och trubbiga hörnen (jemför Z och i 
fig. 16, eller O och AA fig. 5) förändras det ena oaf- 
hängigt af. det andra genom secundära ytor, då 
deremot på det räta prismat med rhomboidalisk 
basis, denna förändring alltid visar sig parvis. 
Beträffande ' ändkanterne af det sneda prismat med 
rbomboidalisk basis, så förändras alla dessa par= 
vis, hvarvid likväl de skarpa ändkanterne icke 
bero af de trubbiga. På ett rätt prisma med 
rhomboidaliska baser sker denna förändring lika 
på alia fyra ändkanterne. MHörnen £ förändras 
parvis såsom det sker vid det räta prismat med 
rhomboidaliska baser. Lagen för denna symetrie 
hos de secundära formerne följer helt och hållet 
af grundformens mnåtur. Kanterne och hörnen, 
hvilkas vinklar uti grundformen äga lika storlek, 
förändras på lika sätt.  Vinkelen vid 4" är lika 
med den midtemotstående kantens H” och den vid 
G' lika med den vid G”. Den sphäriska vinkelen 
O af olika värde med den vid 4. Ändkanten D" 
är lika med ändkanten D”, men skiljer sig från 
B' och 5”, som jemväl äre hvarandra lika. E' 
är lika med E”. | 

Det är ett af krystallographbiens hufvud- 


" problemer att utröna huru, vid sammanträffandet 


af åtskillige secundära ytor, den ena bestämmer 


den andra genom deras ömsesidiga läge, det är 


genom det parallela läget af de kanter, som de 
bilda, och huru man deraf beräknar vinklarnes 
storlek, Alla de problem, hvaraf jag kommit i 
kännedom, äfvensom vinklarnes beräkning, har 
jag sökt hänföra till några få allmänna reglor.. 
Dessa, som jag straxt skall anföra, vet jag med 
säkerhet vara tillräcklige för: undersökningen af 
alla krystallsystemer, med undantag af det, som 


72 


härledes af ett prisma med en snedvinklig paral- 
lelogram till basis, hvilket jag ej hunnit under- 
söka. Jag har vid beräkningen af vinklarne och 
af ytornas förhållande till hvarandra betjent mig 
af sphäriska trigonometrien och några geometri- 
ska :constructioner; och sedan man en gång be- 
stämt dessa förstnämnda, är det lätt att efter 
Haäyv's' och Weiss sätt beteckna de sednare. 

I. Oftast behöfver man beräkna rätvinkliga 
sphäriska trianglar, och blott sällan blir fråga om 
snedvinkligas upplösning. Man har nemligen van- 
ligtvis en likbent sphärisk triangel 4BA' (fig. 
14), uti hvilken vinklarne 4 och A äro hka, 
Denna indelar man genom bågen £C uti.tvenne 
lika och rätvinkliga trianglar, och använder på 
dessa de vanliga trigonometriska formlerne. För 
triangelen BCA, uti hvilken € är räta vinkelen, 
äro formlerna följande: 

cos Å = sin B cos a 200 FRE 


tang a = sin b tang Å ET udde 
cos €'= Cot ACor Bb As ars AL 
COS: € = COS 'a l€0S-b SARS TIER 
sin a = sin c sin Å FNS 

tang a= cos B tang ec UR 


sidorna äro a 6 c och deras motstående vinklar 
ABC. 7: 

Jag skall anföra några exempel huru dessa 
formler användas. Fig. 16 är ett snedt prisma 
med rhomboidaliska "baser. Ytorna M” M” ER 
vid Zen likbent sphärisk triangel. Vi dela denna 
genom planen gZiz uti tvenne lika delar. Denna 
bildar med ytorne P och M en rätvinklig sphä- 
risk triangel, uti hvilken vi vilja kalla = a planens 
g!iz vinkel vid Z. Ytans M plana vinkel =c 
och ytans Pb: kanten emellan P och M' = A 
- och den emellan M och gZiz= B. Hafva vi ge- 


13 
nom mätning funnit lutningen af P mot M 4 
: ; i i cos 
och af M Fant M' (=2B) så är cosa= hn B 
(1) = Lutningen af P:emot kanten u eller pris- 
mats axel. Det förstås af sig sjelf, att då P lu- 
tar mot M under en trubbig vinkel, man måste 
beräkna den sphäriska triangelens supplement; 
följakteligen erhåller man ' äfven supplementet 
till lutningen af P mot kanten u. Vill man bes 
räkna ytans P plana vinkel vid Z, så antager man 
lutningen emellan P och M=B samtden emellan 


5 ; -CoS Ä 
Moch M'=2 A. Då är — 
Sin 


halfva plana vinkel vid Z Jag skall längre fram ef- 
ter dessa formler beräkna tvenne på ytor rika salter. 


= cosa(1)= ytäns 


Hvad de sécundära ytornas beräkning, an= 


sår, så bildar antingen prismats primitiva ytor- 


parallela kanter med de förra, eller göra desse 
det sins emellan. Derigenom bestämmes deras 
läse och man finner deras lutning mot hvarandra 
genom räkning. Jag går nu att uppgifva beräk- 
ningssätten för de problemer, som kunna före- 
komma. | 

Il. De kanters, som afstympnings=ytorne 


på de skarpa och trubbiga ändkanterne sins 


emellan bilda, FOR ändytans, lutning mot 
axeln skola af hvarandra bestämmas. Figg. 27 
och 39 föreställa detta problem. Ytorne nn” af= 
stympa de trubbiga ändkanterna och £ ?” de skar- 
pa. Pär ändytan. Endast då kanten emellan & 
och »' eller t” och n” är parallel med den plan, 


som går genom prismats lika hörn ") bestäm= 


") Med lika hörn menar jag de midt emot hvarandra 
stående hörn af det sneda rhomboidaliska prismat, 
hvilka på enahanda sätt af secundära ytor förändras 
och som således svara met hörnen EE EE, fig. 3. 


LI 


Hj 


i4 


mas ytornas läge mot hvarandra genom kanter= 


nas parallelism. Man utdrager de fyra kanterne 
r'r”k och s£ (fig: 39) till dess de alla  råkas 
Detta sker i o, emedan kauterne r' och r” ligga 
i det planum; som går genom prismats lika hör ny 
och emedan de hafva lika lutning mot w' 1”; 
saint emedan & och f gå genom prismats olika 
hörn, och hafva uppkommit genom ytorne RR OD 
och £'t”, som äro de trubbiga och spetsiga änd= 
kaubernas afstympningar:: g A är den eha diagoa 
nalen af rhomben P, och vc den andra; oi är 
prisinats axel, "som är parallel med sidokanten 
au Det uppstår nu den frågan : om tvenne af de 
trenne vinklarne voi; oic och coi äro gifnas 
huru skall man finna den tredje? 

Lät voc (fig.41) vara denna triangel 3 hvils 
ken vi=ic; ty diagonalen g/hA delar den andra 


diagonalen vc af rhomben vå uti dessa bägge de= 


lar, nu drages v& rätvinkligt mot axeln, oc utdras 
ges till £, och oi tills, samt cp vinkelrätt mot 
vk. Nu förhaller sig: i 
Si SEGA DR 
men nu är cp =2is och på = sk—v$ följaktliscn 
OSiskiilocrs: sk=Vvs 
Os i o2cts i Sk i sk—ovs 
uttrycka vi denna Equation trigonometriskt ,. så 
får den följande utseende, här vi kalla Vinkelen 
vis (=02c) =a; voi >= 6 och ioc Eb 

Ccot c:2 cot a :: tang b : tang b— tang ce 

SR 2: cot c i cot c = cot bs 
följaktligen 

cot c = 2 cot a + cot b: 

Äro nu tvenne cotangenters förhållande till 
hvarandra gifvit, så kan man af denna formel 
lätt finna deras förhållande till den tredje: kän- 
ver man till exempel huru cot a förhåller sig 


3 


NS 15 
till cor 6, och vill veta huru cot & förhåller sig 
till cot c, så dividerar man bägge delarna af 
eqbationen med cor a och erhåller. 


cot é cot bi 
Ola 
cot a Ccot a 


dch på lika sätt finner man cotangenternas förs 
hållande vid de öfriga fall; som kunna förekommås. 

UL Prismats trubbiga ändkanter äro åäfs” 
stympade ; hvarforutan dre > som bildas af 
afstympnings-ytorne och prismats sidoytor; är af= 
KE af en ny yta, som är en rhomb ; att 

tf ändytans P;samt afstympnings-ytornes afskäs 
ringslineas, lutning mot axeln, finna den rhom- 
biska ytans lutning mot samma. axel, eller att 
då denna senare och endera af de båda förra 
är känd, finna den tredje. ” 

M' och M"” äro prismåats sidoytor, P är 
ändytan; »' och n” afstympningarne på de trubs 
bige ändkanterne och adbe en rhomb; Drag 
linierna bm och am som fortsättning af linis 
erne sb och s$'a; em och dm såsom fortsätts 
ningar af kanterne & och z; drag sedan diägonas 
flue af rhomben ab och de; Sunt linien m/Z 
Vinkelen /me är lika med lutningen af ytan P mot 
kanten uu, ty då np n” äro afstympningar af pris 
mäts trubbiga kanter, så blir en yta som lägges 
genom s”ms parallel med ytan P: Rhombens 
diagonal Ze delaås af den andra ab i tvenné 
lika delar dZ och Ze: 

Fig. 42 föreställer triangelen dmes Man 
- drager ts parallel med me, deima linea är 
följakteligen prisinats axel; Drag linien ms Vijis 
kelrätt mot £s, och från puncten m linien mt 
parallel med ed, och utdrag Zm tll > Nu är 
således, emedan d! = le, linen im = är och 
sd = dr följakteligen ts = 2 ds — rs. och 


6: 


om vi kalla ändytans P, lutning mot axelen 
eller vinkelen mrs = a, och den kantens lut= 
ning till axelen, som bildas af de trubbiga sido- 
kanternas afstympnings ytor, således vinkelen 
mds = 6, äfvensom rhombens lutning mot axe= 
len, nemligen vinkelen eds = mts = c, så är 
; cotc = 2 cotb — cota; 

af denna formel finner man såsom af den första, 
då tvenne delar äro gifne den tredjes förhål- 
lande till dessa, derigenom , att man dividerar 
med den vinkelens cot, hvars förhållante till 
;redje vinkelens co? man ville utröna. 

IV. Primats skarpa ändkanter äro afstym= 
pade, hvarförutan hörnet, som bildas af afstymp= 
nings-ytorne och prismats sido-ytor afstympas 
af enny yta, som är en rhomb; att af ändytans 
P, samt afstympnings-ytornes afskärings-lineas, 
lutning mot axelen finna den rhombiska rtans 
lutning mot samma axel, eller att, då denna sed- 
nare och endera af de båda förra är bekant, 
finna den tredje. 

Denna yta är således en decrescens på hör= 
net A. Fig. 39 föreställer detta problem. t äro 
de skarpa ändkanternas afstympningar, ny och 

y fortsättningar af sn och sp, samt x y' och 
gy fortsättning af kanterna a och f£, således har 
yz samma lutning mot u som P mot u. Fig. 43 
är triangelen xyqg. Drag eg parallel med yx 
så är eg prismats axel, och utdrag äfven linien 
y z till g, drag linien yn vinkelrät mot e g, samt yg 
så, att den skär linien 4 xi tvenne lika delar. Com- 
plettera jemväl parallelogrammen regx, ge-" 
nom att draga linien ye parallel. med gx. Nu 
är gz2= 2x således gå E ey och eg = gg 
följaktligen 

en = 297 + 27 Nn 
| och 


och kalla vi vinkelen y gn som uttrycker ytans 
'P lutning mot axeln = a, och ygn eller kantens, 
som bildas af ytorna £ sins emellan, lutning 
mot axelen = b, och x4qn eller rhombens lutning 
mot axeln = c så är 
cot ce = 2 cot b + cCot a 

V.- Det uppstår ett annat förhållande, hvar- 
igenom. ytornas läge bestämmes, då prismats lika 
hörn Z£ äro hvardera afstympade af en yta, 
hvars afskäringslinea med den primitiva figurens 
ändyta P är parallel med samma ytas lutande 
diagonal, under att en, genom en decrescens från 
4 eller O bildad, secundair yta af dessa afstymp- 
nings-ytor förvandlas till en rhomb. 

Figg. 8 och 18 visa detta närmare, ytorne 
7 n” hafva uppkommit geåom en rät decrescens 
på hörnet £, och f£ genom en dylik på hörnet 
43; kanterne emellan n och P äro parallela med 
-prismats diagonal, som går från AZ till E, och f 
bildar en rhomb. i 

| Man kan väl beräkna dessa ytors lutning 
efter de uppgifna trigonometriska formlerne, men 
då man nödvändigt måste söka den secundaira 
formens förhållande till den primitiva, så utröner 
man lättast detta förhållande om man förut sö- 
ker en formel för mätnings-triangeln af en yta, 
som genom en vanlig decrescens (decrescense 
directe) uppkommer på hörnet £, och sedan en 
formel för den yta, som uppkommer genom höra 
nens AZ eller O afstympning. Låtom oss först 
söka formeln för mätnings-triangelen. 

) (1) Fig. 16 är ett snedt prisma med rhoms= 
boidaliska baser , uti hvilket vi vilja bestämma 
mätnings-triangelen ekr då vi känna lutningen 
af M' mot M” och af P mot u eller mot axe- 
len: Vi antaga P : u = a och M': MM” = 2 b. 

: ör KV. 4. Handl, 1821. St, I IN 


70 


Linien Zz är vinkelrätt mot Zg och ez till följe 
af prismats beskaffenhet. Axelen delas deraf i 
tvenne lika delar sp och pe. Vinkelen spi 
= 90? emedan axelen är parallel med kanten 
u, följakteligen - = cot a och = = 2 cot a. 


Vi draga r& vinkelrätt mot Zi, och vi förena 


e och & genom linien ek, som då står lodrätt 


Få fo 
Arek dar at vc bl följaktelaiiar < 
på er;daå är — = sma och följakteligen — — 
Se i 
= 2 cot a. sina = 2 cosa. Vidare är Zp ena dia- 


gonalen i den vinkelrätt mot prismats axel gjorde 
genomskäringen, som är en rhomb, likasom er 
är lika stor med den andra diagonalen deruti;3 


i ; ER i er tang b 
följakteligen är — "tang (STA Oe = SET 
| Z (e 2 Cosa 
Kalla vi vinkelen ekr = c så är 
tang b 
CAVE == Mama 
2c0sa 


(2) Jag återvänder till det förra problemet: 
antagen uti figg. 8 och 18 ytans f lutning mot 
axelen = d, och M' mot M” = 2 b samt P mot u 
eller mot axelen = «a, och nr mot nr” =2 e. Ytan 
är en rhomb, och således den plana vinkelen v' 
=". Med sidoytorne bildar den en likbent 
sphärisk triangel, som delar sig i tvenne rätvink- 
liga, uti hvilka lutningen af f mot u och af M” 
mot M” äro bekanta, följakteligen tang 3v = 
sin d tang b. Ytan £ bildar på lika sätt med 
ytorna 7 rn” en likbent sphörisk triangel. Vi haf. 
va funnit plana vinkelen ', och kantens lutning, 
som bildas emellan ytorne 2 n”, mot f är = a 
+ d således: 


A I cd TYG 
tang 5 Vv — sin d tang b 


sin(a+ d) sin (a AN IG 


tang e = 


19 


Dividera vi nu denna formel med den före= 
gående, som vi erhållit genom mätnings-triange- 
len, så är 

tange . 20cosa sin dui 2 cos a sin d 


tang c sin (a +. d) — sina cosd +sindcosa 
således 
tange — sinacosd+ sind cosa = tangacot d. 


2 


tang e 2 cos a Sin d 2 


s-= 
en 
— 


l 

| 

| 

| 
Nat 


= 2cota 
följakteligen 


tang e 2 Cot a 


tang c — cot d + cot a 
cot do 2 tang c— tang e 


och 
cot GA tans e 


=> (3) Är ytan £ en afstympning af 0 
så är proceduren densamma endast med den skill 
Haden , att cos al föregående formel blir negatif, 
emedan a är en trubbig vinkel, då är 


tang e 2 Cot a 


tang c ML COtd— Cot d 
cotd  2tangc -Ftange 
och — = = 
; cot a tang e-. 

VI. Ett problem som likväl icke ofta förekom- 
mer är: om hörnen EE äro hvardera atstym- 
-pade af en yta, hvars afskärnings-linea med den 
primitiva figurens ändyta P är parallel med samma 
ytas lutande diagonal, under: att de kanter, som 
. bildas-med de end ler de trubbiga ändkanter- 
nes afstympnings ytor äro parallela med ett pia- 
num, som går genom de lika hörnen, att deraf 
utröna samma . omständigheter som utgjort äm- 
net för det förra problemet, se figg. 9 och 17. 


— 


20 


Ytorne 2» bilda med ytan P kanter som äro 
parallela med denna ytas diagonal, och med ytor-. 
na t, hvaraf prismats skarpa ändkanter afstym- 
pas kanterne r, som ligga i det planum , som 
går genom) E. Af detia läge följer nödvändigt, 
att om kanten som ytorna zt bilda med hvaran- 
dra, skulle vara ersatt genom en yta f, denna 
yta ligger så emot ytan n, att den blifver en 
rbomb. Man ser detta genast om man så ritar 
figuren 9, att kanten u är vänd mot ögat, och 
sedan uppdrager ytorna n och t. 


Jag går nu att tillägga beräkningen för ar- 
seniksyrade ammoniakens och phosphorsyrade 
eller arseniksyrade ammoniak-natronets secundära 


ytor, för att visa huru den uppgifna methoden 
användes. 


Genom mätning har man funnit uti arsenik« 
syrade Ammoniaken (se figg. 5—9 samt figg. 
17 och 18.) 

PIAS 1055-54 

PITE TRON 

Mi: Mi=>809 54 | 
af dessa data, skola alla de öfriga ytornas läge, 
och deras vinklar beräknas. | 


PMM bildar en sphärisk likbent triangel 
följakteligen (efter I, 1.). 


log cos 4 = log cos 742 — 943769 = Jos cos su pl. (P: M) 
log Sön BN log sin 422 57 = 983338 — log sin : (M:M) 


log cos a = log cos 66? 18 = 960431 = log cos suppl. (P:u) 
Ytans P lutning till £ = 109? & 
och ytans P lutning till axelenär= 66? 18 
så är f till axelen =! HYR MR 


Då nu f har uppkommit genom en decress 
cens på hörnet AZ, så måste cotangenterne som 


21 


uttrycka vig nes P och £ lutning mot axelen stå 
till hvarandra 1 enkelt förhållande. | 

log cot 422 48 = = 0,03338 

Zog cot 66? 18 = 9,64243 


0,39095. / 

Detta förhållande vore som 2:4,92 såle- 
des ganska nära 2: 5. Några minuters fel uti 
tre mätningar genom hvilka vi erhållit detta re- 
sultat, an aldrig undvikas. 

Sedan vi sålunda genom denna förutgående 
åtgärd lärt känna det rätta förhållandet emel- 
lan cotangenterne, kunna vi nu på det nogaste 
beräkna ytornas P och £ lutning tll axelen, af 
den vinkel de göra med hvarandra, hvilken man 
lärer känna genom en enda mätning. 

VIL Det uppstår således följande problem: 
alt af tvänne vinklars summa, och deras tangenters 
eller cotangenters förhållande finna viuklarna sjelf 
va, se figg. 15. 

tang x: tang y :: b:a 

C0f INCOE fy Irvd Ib 
cot x + cot y:eot x— coty::a-—+ bab 
cot x F coty a Fb 


cob x— coty a— b 
cot x F cot y sin(x+4+r)) arb 
Col x — CO y FT säng) Hd NG 
a (BA . q 
sin (y — xY = > Si Xx + TY 

b 


+ 


+) Ty efter en bekant trigonometrisk formel är 
RR? sin (a ö 
OR bleor (2 


Sw a Sin b 
| N RY sin (b-å) 
KOnlel-c]l GS RET 
Sin a stin & 


322 


a är nu här = I och 6 = 23 samt x Fy = 1099 6 


Jos BA = Zog (-3)= 963202 


SAN 
Zog sin 70? 54 = 007541 
20g sin (ry— XX) = OR log sin = 239 2 
y— re -2320 53 
ac o-F iy =rmog & 
29 = 6629 201 
= 420730 


Antaga vi nu lutningen af P till Fan = 
66? 202 såsom den riktiga vinkelen, så erhålla 


Vi Cd igt 
P: M = r052 46 
och tang c, eller tangenten som bestämmer dez« -: 
erescencen på hörnet E (enligt form. V. 1.) på 
följande sätt: 
log tang b = 9,96890 = Zog tang 429 KE 
Z60g 2 Cosa = 9,90188 — log 2 cos 669 3291 
205 tang c = 0,00702 
Ytorna n (figg. 8 och 18) äro så ställde 
att de bilda karner med P, som äro parallela 
med denna ytans lutande diagonal, och att den 
baktill liggande ytan f£ blir en rhomb (enligt 
form: Var). 
ANCOLLA tang e 


— 


cot' av = cotd . Vans. c 
och då cotangenterne för Lärn P jocky f lut- 
ning mot akelen eller cota:cot d :: 1: 25 så blifver 
bans, c.: tang e = tang cs tang 0 :n) :: si 
men nu är 
bog fen c = 0,06702 
log 3 = 9,75096 

932398 = log tang 22 42 = log 
tang 3 z (0: n) 

följakteligen = A:n” = 672 24 


er 2 € 


a 


Med £ bilda ytorne nn en likbent sphäris sk 
triangel uti hvilken "lutningen af n mot R' är 
bekant. Dessutom måste aning som uppstår 
emellan ytorné »' och n”, då dessa utdragas, luta 
mot ytan f under samma vinkel som ytan P 
gör mot ytan f. Om man således fördelar den - 
likbente sphäriske triangelen uti tvenne, så kän- 
ner man i hvardera en sida, samt tvenne vink- 
lar, af hvilka den ena är en rät: följakteligen 


är (enl. form I..1.) 
log cos:a = log cos 70? 54' = 9,51484 = log suppl. cos (P: A 
log sin B = log sih 33” far = 974417 = log sin + (n': n') 


log cos ÅA = log cos 797 32 — g,25901 — log cos suppl. (n: f.) 
hvadan ytornas 7 och f luining mot hvarandra 
=k1009 28". 

Af ytans f lutning mot kanten «, och M” 
till” red vi på samma sätt lutningen af f 
mot M” och M” = 1209 &, samt af jr mot: M” 
och M” = 59? 54 (I. 1.). Supp! ementet till ytans 
n lutning mot f är 799 32 gas all iså RT 
af n mot M" och M” = 32 + 390754 
1392 260" 

Af ytans P lutning mot kanten ze, och lut- 
ningen af MM” till JM” be estämmes plana vinkelen 
o (enl. form I. 2.) 


log tang A =— log tang 42? 57 = 9G,906890 


= log tang + (M': My) 
log sin b = = log sin 609 207 = Q,96237 = 


log sin suppl. (P :u) 


log tang a.=— log tang 409 29 = g,93127 = log iang + 0. 

Ytorna & bilda med Vena kkbent spherisk 
triangel. Den delas 1 tvenne rätvinkliga uti hvil- 
ka den plana. vinkelen o äro kända samt lutnin- 
gen af ytornes t gemensamma afskärimgslinea 
mot ytan P-är bekant; ty denna afskäringsli- 
nea har samma ställning som ytan f, följakteli- 
gen är lutningen af 


Pimot? (EC 2)D = 1029 40" 
t mot ga = 84? rr 
Yada p ÅA bite FN 


od Ve 
£ mot M” och I AOL? JA 


24 


Kantens » -lutning mot w bestämma vi då 
vi lägga planer genom prismats båda diagonaler. 
Ytan n lutar sig mot det planum som går ge- 
nom hörnena AZ och O under 332 42” och ytan 
P mot axelen = 66” 207", således (form I. 2.) 

ri: w= 1489 33 

Vi finna lutningen af n till t på följande 
sätt: ytans n lutning till det planum, som går 
igenom A och O (= 33? 40") samt ytans P till axe- 
Jen är bekant. Häraf beräkna vi vinkelen som ytan 

gör med det planum , som går igenom hörnena EÉ 
orm Li. = = 77” 13). Lutningen af ytan £ mot 

:t planum som går genom A och O(=4 422 53) äf- 
vensom ytans flatning mot axelen äro jemväl kän- 
da, och deraf eskän lutningen af £ mot det pla- 
num som 'går igenom högnen E (förm. I. 1. = 60? 
BOVS en sluteligen np: t = äg 3g-. 

Ytorna z (fig. 17) a a så, alt ytan Xx som 
träffas af dessa blifver en rhomb. Dessa ytors 
läge är således bestämdt (V. 2 & 3); hvad som 
förut Var PE au fa Vi vilja nu söka huru 
tangenten af 3 (t:e) förhåller sig till tangenten 
för Hinner fd vinkel c, som bestämmer 
deecenscd på hörnet E af ett prisma hvars 
ändyta är £ (enl. form V. 32.) 


ange 2 Cot a 


tange AR co a + cot d ; 
ytornas f£ och P lutning mot axelen eller 
EE OSSE 


, och då cotangenterne för 


tang e 
så blifver SNES hvilket förhållande är det 
gange 
som söktes, nu är CV. 3.y 
cot d — 2tange + tang e ÄN 24 
cot a tang e Z 10 


följakteligen förhåller sig cot för x lutning mot 
axelen till cot för f lutning mot axelen = 12:5 


25 


2oz eot (f till axelen) = log co! 42? 364 = 0,03656 
+ log 12 = Q,38021 


I 


log cot (x till axelen) = fog cot 209 574" = 0,41677 
följakteligen är x:u = 1599 21 ; 
S 2 To SA | 

"Lutningen af x till M” och M”” samt till 
Zz erhålles likasom förut, då man delar de lik- 
benta spheriska trianglarne i räta, och vi finna då 
; FETA = 1282-32 

MN doch MM ="ra09131. 

Jag öfvergår nu till arseniksyrade och 
phosphorsyrade Natron-Ammoniaken. 

Jag har redan tillräckligt ådagalagt huru 
man brukar de spheriska likbenta trianglarne, 
jag skall här endast anföra några fall hvarvid 
ytornas lutning kan bestämmas genom deras läge. 

Genom mätning är funnet (se fig. 24—27) 

MSE En Sr AORNA AG 

RS a cellen, =. =O ADA 

Säxelemis= 03 SöS 
P är ändytan och t äro de skarpa ändytornas 
afstympnings-ytor och-f är en rhomb. «Sätta 
vi ytans P lutning mot axelen = a och ytans 
f lutning mot axelen = c samt kantens emellan 
ytorne t£ lutning mot axelen = 6, så är (IV), 
då det följer af mätningen att cota: cote = 

cot 30? ÅDAne 6cot 63? dr RSS 

cot b cot c — cota i 


COReNNL: FN NCaRa zu 
Ytornes £ kant lutar sig följakteligen såsom P 
mot axelen, nemligen under 80? 42". 

Ytorna £ bilda nu med P en likbent sphe- 
risk triangel i hvilken ytans P plana vinkel be- 
räknas från lutningen af M till M och af P mot 
axelen, Ytan P har en lutning mot ytornas £ 
kant af 1612? 25', af detta finner man 

t:t och £ : P samt t: M 


26 


Lutningen af f tll £ finner man åter af den 
spheriska triangelen, som bildas af ytorna z och 
f. Lutningen af ytornas £ gemensamma kant 
till fär 163”. 9, (997 172 + 63? 512) och vi 
hafva nyss funnit lutningen emellan z och t. 

Ytorna t äro afstympningar på de skarpa 
ändkanterne, och n på de trubbige. Dessa ytors 
gemensamma kant r ligger parallel med det 


planum som går igenom prismats kant sw. Följak- 
ieligen när ytans P lutning mot axelen = a, 
kantens emellan ytorne £ lutning mot axelen 
=6, kantens emellan ytorne nn lutning mot sam- 
ma linea zz c så är (IT) 

cotc 2 cota—+ coi b 


= =3 
cot a j cota 
Zog cot 80” 425 = 0,21330 
log 3 = 04 
log 'cot 63” 51 = 969002 = Zog' cot c som är 


tangenten för Jutningen af ytornes n kant mot 
axelen. 

P och n bilda åter en spherisk triangel i 
hvilken ytans P plana vinkel finnes genom räk- 
ning och ytans P lutning till kanten emellan 
ytorneyn och m=:103 "9 (092 172 HE03 RN. 

Vidare är P ändytan, n de trubbiga ytor- 
nas afstympning och g en rhomb följakteligen: 
om P ull axelen = a, ytornes n gemensam- 
ma kants lutning mot axelen = 6 och rhomb 
g lutning till axelen = c; så är (IT) 

cot c 2 cot b — cot a 


= = 5, 
cot a cot a 
således 
fog cot 30” hr = 0,21380 
fog = 0,69897 ; ; 
log icot Bor. = 991277 = ytans g löning 


= 


mot axelen, huru n lutar sig mot g, och g mot 


MM finner man på det redan anförda sättet. 


Jag skall här tillägga. ännu. några formler 
för att af de fundna förhållanden ARA uträk- 
na Haturs tecken. 


Låtom oss antaga att cot af ändytans P lut- 
ning mot axelen förhåller -sig till cot af en ytas 
lutning till axelen som uppkommit genom en 


ÄR reseons på hörnet A eller O som 1: x så är i 
2) 


m=— 


å rIti 
förra fallet tecknet för den secundära ytan 4 


4 


St 


och i det sednmare 0OÖO. 


Förhåller sig cot af ändytans P lutning mot. 
axelen till cot af den vinkel, som tvenne ytors kant 
hvilka uppkommit genom en decrescens på kanten 


B£ eller D, gör med axelen som 1 : x, så är i det 
$ I I 


r+ti JR r+tIi 
förra fallet teeknet 8B samt i det sednare D 


Har en yta uppkommit genom en deerescens 


på hörnen F, så är tecknet derföre FE, då tan- 
genten för mätnings-triangelns vinkel c förhåller 
sig till tangenten af halfva vinkelen , som dessa 
bägge ytor göra sins emellan som 1 till x. 


Är tangenten af sidoytornes halfva lutning 
mot "hvarandra till tangenten för halfva lutnin- 
gen emellan sidokanternas H eller G tillskärp- 
Hingsytor, som i till xr, så är tecknet i förra 

zTI Zi Zti zti 
fallet zz Hz—1 och i det sednare 2—1G2—1 


28 


Kanternas H tvära afstympning utmärkes 
genom 'H" och kanternas G tvära afstympning 
genom Gen on | 

Det återstår för mig att visa med huru stor 
lätthet man kan använda det af mig anförda bes 
räkningssättet på de andra systemen. 

Låt fig. 40 vara en regulier octaéder, en qva« 
drat octaéder eller en rhomb octaéder. Lägg ge- 
nom kanterna r,u och w,x tvenne ytor; vidare 
läggas ytan cvs så, att den med ytan 4 bildar en 
rät vinkel, då är dess Jutning mot ytan, som går 
genom wc eller vinkelen svd, complement vin-. 
kelen till vds3; har man nu genom mätning be- 
stämt tvenne, så kan man lätt beräkna de öfri- 
ga efter formlerna för den rätvinkliga spheriska 
triangelen. ; 

Alla de ofvan anförde fall, der de secun= 
dära ytornas lutning var bestämd genom läget : 
äro här ganska enkla. 

Blott ett fall kunde tilläfventyrs behöfva nå- 
gon förklaring, om nemligen ändytorne sitta rätt 
på sidoytorne och hörnen, som bildas af sido- 
ytorne och ändytorne gemensamt, äro borttagne 
af ytor, söm äro rhomber. Låt till exempel ytan 
nn” eller £!” (fig. 39) sitta rätt på sidoytorne 
M (såsom n fig. 34 på M), så är vinkelen a en 
rät vinkel: således cot a =0 och | 
got c = 2 cot b — cot a = 2 cot b (form...) 
cot c = 2 cot b + cot a = 2 cot b (form. iv.) 
följaktligen förhåller sig cotangenten för den vin- 
keln, som rhoriben gör med axeln, till: cotan= 
genten för den vinkel, som kanten emellan ytorne 
a eller £' gör med axelen såsom 2 : 1. 

Jag skall här beräkna det sura arsenik-syrade 


eller det sura phosphorsyrade Natronet (fig. 32-34) 


äg | 


genom mätning fanns 
Ny MS Mt = 82 Sh 
PIP = 260050 
Cenl. form. I, 6.) 4 


log cos B = 980120 = Log cos 50? 45" = vinkelen svd(fig.41.) 
log tang c = 0,30100 — log tang 63? 26' = vinkelen dcv 


logtang a = 0,10220 = log tang 51? 41 = vinkelen sc 
följaktligen : 

nin in” o= 1039-22 
; n: M SSL O 
och efter formeln I, 3 | 


dog cos c = 965054 = log cos 63? »6' = vinkelen dewv 
"dog cor B = 991224 = log cot 50? 45 = vinkelen svd 


log cot 4 = 9;73830 = log cot 61? 138' = ytans A lutning mot 
planum dvc = + (rn : n) 
således 

nin o = 1229 36 

nn: Ps ibid 18: 
Ytan 6, begränsad af ytorna n, bildar en rhomb 
följakteligen 
gZog cot (P : axelen) = 9,69900 = Zog cot 63? 26” 

; + Zog 2 = 0,30103 


Zog cot b till axeln = -0,00003 = og cot 99”. 


Undersökning af Phosphorsyrade och Ar- 
seniksyrade Salter. 


Vid undersökningen af phosphorns syror, 
fann Professor BerzEnius ett undantag från den 
allmänna regel han hittills hade observerat vid 
kropparnes förening med syret, nemligen att 
den qvantitet syre, som phosphoren upptager för 
att bilda syrlighet, förhåller sig till den, som upp- 
tages i phosphorsyran som 3 till 5. Han har be- 
visat detta förhållande icke blott derigenom att 
han bestämde de båda syrornas sammansättning, 
utan äfven genom analyser af ett större antal phos- 
phorsyrade salter. Duronc erhöll på samma tid, 
utan att känna Berzziu arbete, ett lika resultat. 


- 


30 


Samma förhållanden fann BerzEuvs, efter en lång 
series af försök, äfven äga rum hos arseniksyrlig- 
heten och arseniksyran 2): | 

Antalet af de proportioner syre, som båda 
syrorna innehålla, bestämmer väl nu' redan det 
förhållande, hvaruti de förena sig med baserne, 


”) Må det tillåtas mig att här tillägga några egna försök. 
Uti en för lampa utblåst skål med bred kant, hvil- 
ken betäcktes med en tratt, som så länge några gas- 
arter utvecklades blef qvarstående, på det att ingenting 
måtte förloras genom stänkning, oxiderade jag arse- 
niksyrlighet och arsenik med saltsyra, hvartill salt 
petersyra i små portioner sattes. Operation företogs 
på ett litet Sandcapell, som uppvärmdes lindrigt med 
spiritus lampa, Skålen med varseniksyran blef sedan 
något starkare upphettad, för att utdrifva hela qvan- 
titeten af saltsyran, hvarefter den vägdes. Derefter 
upphettades den å nyo uti en platina-degel ock väg- 
des åter, men hade icke förlorat något i vigt; ty för 
att utjaga saltsyran och vattnet behöfdes ieke någon 
hög temperatur, och jag undvek med sorgfällighet att 
gifva den grad af hetta, som kunde decomponera 
arseniksyran | ; 
100 d. arseniksyrlighet upptogo 

i första försöket 16,94 delar syre 
i andra försöket 15,92 
Medeltal 16,43 
1200 d. arsenik upptogo 1 första försöket. 53, 5 
1 andra försöket 53, o 


1 tredje försöket 54,75 


Medeltal 53,75 
följakteligen upptaga 100 d. arsenik 32,05 d. syre för 
att blifva areniksyrlighet, samt 353,75 delar syre för 
att bilda syran. 

325050 III NN ONT i 
Detta förhållande är så nära I : 1,666, att man 
tydligt ser att syrets qvantitet förhåller sig som 3:55. 
Jag åberopar i öfrigt icke vidare dessa mina egna be- 
stämmanden, då vi äga de noggrannare uppgifter, 


som Professor PERZELIVS gifvit oss, 


31 
men man skall längre fram upptäcka den största 
likhet äfven uti hvarje annat hänseende, och det 
gifves i sanning för hvarje arseniksyradt salt ett 
motsvarande bland de phosphorsyrade. Begge 
äga lika proportioner krystallvatten, nästan lika 
löslighet i vatten och syror, med ett ord: de äro 
uti intet annat hänseende skiljaktiga, än att uti 
det ena saltet syrans radical är arsenik, och i det 
andra phosphor. 

Sättes phosphorsyra eller arseniksyra så länge 
till kohlsyradt natron tills solutionen icke mer för- 
ändrar Lackmuspapperet, så kan man icke er- 
hålla något krystalliseradt salt; tillsättes ett öf- 
-verskott af natron, så erhåller man stora sköna 
krystaller, uti hvilka syret i basen förhåller sig 
till syret i syran som 2 : 5. Arseniksyrans-oeh 
phosphorsyrans förening med kali krystalliserar 
icke ensam, utan endast såsom dubbelsalt med 
arseniksyradt eller -phosphorsyradt natron. Äf- 
ven detta behöfver ett öfverskott af basis. 

Arseniksyrad eller phosphorsyrad ammoniak 
krystalliserar äfven endast med öfverskott af ba- 
sis, på lika sätt som de dubbelsalter, hvilka af 
dem bildas med arseniksyradt och phosphorsy- 
radt natron. De salter, som äga denna rmätt- 
ningsgrad, kallar BerzeEurius neutrala arseniksy- 
rade och phosphorsyrade salter, och jag har äf- 
ven i denna afhandling nyttjat samma benäm- 
ning. Fälles saltsyrad baryt med phosphorsyradt 
eller arseniksyradt natron, eller med ett af de 
förenämnde salterne med den: försigtighet , att 
man endast småningom tillsätter upplösningen, 
så reagerar den öfverstående vätskan fullkomligt 
neutralt och grumlas ej af ammoniak. | 

Analyserar man de fällde Barytsalterne, så 
finner man att de hafva lika mättningsgrad med 


32 
de förut anförda salterne. Detta är äfven fallet 
med Bly £). 


Om man till de förr anförda alkaliska sal- 
terne sätter en gång till så mycket syra som de 
innehålla, så erhåller man surt phosphorsyradt 
och arseniksyradt kali, natron och ammoniak , 
hvilkas upplösningar reagera för syra, och uti 
hvilka basens syre förhåller sig till syret i syran. 
som 1:5. Sältes en upplösning af dessa salter till 
saltsyrad baryt, så erhålles ingen fällning, ty arse- 
niksyrade och phosphorsyrade baryten är vid denna 
mättningsgrad löslig i vatten. Man erhåller båda 
barytsalterne krystalliserade, om man upplöser 
de neutrala föreningarna i arseniksyra eller phos- 


phorsyra ""'. Fäl- 


") Den neutrala arseniksyrade Baryten består, enligt 
BerRzeLI undersökning, af ; | 
Baryt 597,06 
i Arseniksyra — 42,04 
Den neutrala phosphorsyrade Baryten af 
Baryt O3,02. 
Phosphorsyra 31,99 
Neutralt Arseniksyradt Bly i 
Blyoxid 65,86 
Arseniksyra > 34,14 


Neutralt Phosphorsyradt Bly af 


Blyoxid 75,942 
Phosphorsyra 24,159 


Se Afhandl. i Fysik &c. Tom. V, p. 402 och »61. 


"") Den phosphorsyrade Baryten upptager en gång till så 
mycket syra, för att öfvergå till det sura saltet. Afhandl.i Fy- 
siken &c. Tom. V,p- 702. ; 

Jag har undersökt den sura arseniksyrade Baryten: 1,014, 
gr. vattenfria krystaller upplöstesi vatten och fällde med svaf- 
velsyra. Jag erhöll 0,620 svafvelsyrad Baryt; dessa innehålla 
0,4069 Barytjord, följaktligen består sur arseniksyrad Baryt af 

Barytjord = 40,13 

Arseniksyra 59,67. 
Den sura arseniksyrade Baryten, 1 hvilken basens syre för- 
håller sig till syrans som I : 5, består efter Berzeniu Atom- 
vigter af. 39,9: Barytjord och 60,09 Arseniksyra. 


33 
Fällas salter af kalkjord, zinkoxid, koppars eller 


silfveroxid, och af flera andra baser, med ett neu= 
tralt phosphorsyradt eller arseniksyradt salt, så 
reagerar vätskan ganska starkt för syra, och man 
måste tillsätta mycket ammoniak för att mätta 
dem. Uti de fällda salterne förhåller sig basens 
syre till syrans som 3 : 5. 

Upplöser man neutrala phosphorsyrade och 
arseniksyrade salter, t. ex. natronsalterne så 
reagera de för alkali. Jag försatte en upplös= 
ning af dessa salter så länge med svafvelsyra, 
tills vätskan blef neutral, men det var mig lika 
väl icke möjligt att noga träffa denna punkt, ty 
när lackmus-papperet rodnas, blir gurkumeye och 
rhabarber- papperet ännu brunfärgadt. Sedan 
tillsatte jag mycket saltsyra, fällde lösningen med 
saltsyrad baryt, och beräknade af. den svafvelsy- 
rade baryten den svafvelsyra som åtgått til mätt- 
ningen. Vid repetition af försöket afvek resul- 
tatet något från det nyss anförda; men så myc- 
ket upptäcktes tydligt deraf, ati den tillsatta sy= 
ran mättade 3 af basen. Sätter man till neutra- 
la arseniksyrade eller phosphorsyrade salterne 
så mycket arseniksyra eller phosphorsyra, att de 
reagera såsom neutrala salter på pigmenterna, ' 
och utfäller sedan dermed saltsyrad baryt, så får 
man en fällning som är ett neutralt barytsalt, 
men vätskan reagerar starkt för syra; och en 
tillsats af ammoniak gör en betydlig fällning, 
ty ett surt baryt-salt hade här bildat sig. 

Följakteligen äga dessa Salter en olika mätt« 
ningsgrad då de äro upplösta och då de äro kry- 
ställiserade. - Phosphorsyrade och ”arseniksyrade 
natronet lemnar en del syra öfrig, då det kry- 
stalliserar ur en vätska, som redan visar basisk 
reaction, Kali-saltet deremot lemnar en del af 

KB. VF. 4, Bandl, 1321. St, I, 3 


34 
basen och krystalliserar :såsom ett surt salt. 
Fuktas ett lackmuspapper med lösningen af det 
sura saltet och låter man det sedan torka, så 
återställes lackmuspapperets färg; ty saltet åter- 
tager vid krystallisation den syra som rodnade 
lackmuspapperet. 

Det är i allmänhet ganska lätt att bestäm- 
ma ett phosphorsyradt eller arseniksyradt salts 
mättmingsgrad. De neutrala salterna fälla salt- 
syrad baryt i form af ett neutralt salt, och vät- 
skan visar neutral reaction, samt håller icke nå- 
gon baryt upplöst. Dervid bör dock anmärkas, att 
den neutrala phosphorsyrade eller arseniksyra- 


de baryten är något fastän ganska obetydligt 
löslig i watten, och att man genom oförsigtig 


fällning kan erhålla ett basiskt barytsalt.  Lik- 
väl är det upplösta barytsaltets qvantitet gan- 
ska ringa. De sura arseniksyrade och phosphor- 
syrade salterna fälla icke saltsyrade baryten, men 
den minsta tillsats af ammomak frambringar en 
fällning. Om dessa salter innehölle mera syra 


än det sura baryt-saltet, så skulle den tillsatta am= 


moniaken icke åstadkomma någon fällning: in- 
nehöll det mer basis, så skulle det fälla saltsy- 
rade baryten. Äfven härvid måste man hafva 
afseende på den neutrala phosphorsyrade och ar- 
seniksyrade barytens löslighet. En annan lätt 
method är att glödga de eldfasta salterne med 
kolsyradt kali eller natron. De utdrifva så mycket 
kolsyra att ett basiskt salt bildas, uti hvilket sy- 
ran i basen förhåller sig till syret i syran som 3: 5. 
Af den utjagade kolsyran beräknar man arsenik= 
syrans eller phosphorsyrans qvantitet. En fullt 
noggran analys af de arseniksyrade och phos- 
phorsyrade salterne har likväl stora svårigheter, 
Jag skall i det följande anföra de methoder jag 


STI Vär gr co ni mod Ar le vr TS SATA SNIA NER TY RS SIR SO RESA TES 


ENA 


användt; men ingen af dessa kan sägas hafva ens 
närmat sig till den noggranhet hvarmed Professor 
Berzeuvs genom directa försök bestämt phos- 
phorsyrans och arseniksyrans hallt af syre, och 
hvarefter salternas sammansättning sedan från 
mindre noggranna analytiska data, med all sä- 
kerhet beräknas. | 


Surt Arseniksyradt och Phosphorsyradt 
| Kali. 


Det sura arseniksyrade kalit erhålles i han= 
del uti stora krystaller, det beredes 1 Sachsen ge- 
nom sammansmältning af 1 del salpeter och 
del arseniksyrlighet. Smälta: massan upplöses i 
vatten och man låter saltet krystallisera ur so- 
lutionen. Båda salterna erhållas renast då man 
så länge försätter ren arseniksyra eller phosphor- 
syra med kohlsyradt kali, tills ett med solutionen 
rodnadt Lackmuspapper åter blir blått. Man 
+renar sedan dessa. salter genom återupplösning 
och omkrystallisering. - Krystaller af dessa sal- 
ter upphettades 1 en vägd kolf; förlusten bestäm- 
des och saltet glödgades derefter. Det förlorade 
genom denna glödgning intet i vigt, ty de sura 
salterne afgifva ingen syra i glödgning. 

5,230 gr. smällt surt arsneniksyradt kali 
fälldes med ättiksyradt bly, och gofvo 10,841 
gr. smällt arseniksyradt : bly. Sedan det' öf- 
-verskjutande blyet var utfälldt med kolsyrad 
ammoniak, blef den återstående solutionen in- 
torkad , och genom bränning förvandlad till kol- 
syradt kali, som efter tillsats af saltsyra gaf 2,414 
d. salisyradt kali. 

10,541 neutralt arseniksyradt bly innehålla, 
efter Berzeuvs, 3,692 arseniksyra och 2,414 salt 


36 


syradt kali, 1,527 rent kali; jäg hade således 

en förlust af 0,001 gr. — 3,092 arseniksyra in- 

nehålla 1,281 syre och 1,527 kali, 0,259 syre. 
0,2505 1,201 =": 404: 

Detta förhållande är ostridigt som 1: 5. 

4 gr. surt arseniksyradt' kali gåfvo, uti ett 
försök, 0,405 gr. vatten, och uti ettannat 0,4025 gr. 
Följakteligen upptaga 100 d. surt arseniksyradt 
kali 11,21 Vatten, hvilket är medeltalet af dessa 
bägge försök. 100 d. surt arseniksyradt kali in- 
nehålla 29,05 kali, och dessa 4,924 Syre, 11,21. 
vatten ihnehålla 9,96 syre. 

4;024 20007 NL | 
således . förhåller sig i detta salt basens syre 
till vattnets som 1:2. Det innehåller följakte- 
ligen, beräknadt efter Berzern atomvigter, på 100 
delar, 

63,87 arseniksyra, 

26,16 kali, : 

; 0,97 vatten "I. | 

3,476 gr. surt phosphorsyradt kali, som förut blif- 
vit blandadt med saltsyrad baryt och derefter för- 
satt med ammoniak, gåfvo 7,029 phosphorsyrad 
baryt. Sedan den öfverskjutande baryten var 
utfälld med kolsyrad ammoniak och vätskan af. 
dunstad, återstod 2,177 gr. saltsyradt kali. 7,005 
af den phosphorsyrade baryten gåfvo 7,432 svaf. 
velsyrad baryt; dessa innehålla 4,878 baryt och 
följakteligen innehålla de förra 7,029 gr. phos- 
phorsyradt salt, 4,895 barytjord och 2,134 phos-= 


?) Efter Tnxomsoss analys ihnehåller detta salt: 
Sof MERA I 
65,426 ar seniksyra, 
27,074. kali, 
5.300 vatten, 


d 37 
"phorsyra. 2,177 'saltsyradt kali innehålla I 378 
kali. Jag hade följakteligen erhållit ett öfverskott 
af 0,036 gr. 2,154 phosphorsyra innehålla 1.196 

syre och 1,378 kali 0,234 syre, 

: 0,234 : 1,19Ö :: I :5D,II 
1,005 gr. surt phosphorsyradt kali gåfvo 0,138 
och 4 gr. 0,550 vatten; följakteligen upptaga 100 
d. vattenfritt surt arseniksyradt kali 15,93, som 
är ett medeltal af dessa båda försök; desse in- 
nehålla 14,2 syre, 100 d. surt phospHorsyradt 
kali innehålla 39,80 kali och dessa 6,746 EG 

6,746 : 14,2 11 1:21. 

AE CL detta salt förhåller sig således basens 
syre till syret i syran, som 1: 5 och till vattnet 
som 1:23; detta gör, enligt Professor BERZELni 
atomvigter, på 100 delar, 

52,26 phosphorsyra, 
34.56 kall, 
13,18 vatten. 

Det är nästan omöjligt, att med yttersta nog- 
graunhet bestämma mängden af krystallvatten 
1 ett salt. Om man Slod a ett sådant, som icke 
innehåller chemiskt butidet vatten, t. ex. saltsy- 
radt natron eiler svafvelsyradt kali, så måste en 
hög temperatur användas för att utdrifva den, 
emellan lamellerne, mekaniskt qvarhållne fuk- 
tisheten. Den utgör vanligen 0,5 eller högst en 
procent. Om saltet förut pulveriseras, så kan väl 
något vatten aflägsnas, genom pulvrets torkning 
vid 100” värme, men en stor del qvarsladnar. 
Denna omständighet försvårar bestämmandet af 
krystallvattnets mängd. hos ett salt, ty det, ef- 
ter torkningen, SO qvarhållne decrepitations- 

vattnet gör resultatet för högt. Om saltet kry- 

stalliträr i prismer och lessa emå prismer sam- 
a sig till'en större krystall, uppkonimer 


38 


i denna många ihåligheter. "Dessa upptaga myc- 
ket vatten, som till större delen kan aflägsnas ge- 
nom krystallens pulverisering och torkning. Då 
ett sådant salt rifves, blifver det helt vått uti 
mortelen. Än svårare är att bestämma mäng- 
den af decrepitationsvatien hos fatiscerande sals 
ter. Bäst är, att vid en låg temperatur, aftorka 
dem med papper och att sedan beräkna sig till 
godo ett litet öfverskott af krystallvatten. Jag 
har vanligen glödgat salterne i en liten vägd 
 glaskolf, hvars hals, efter saltets inläggning, blif- 
vit utdragen til en fin spets. Ibland har jag äf- 
ven användt en: platinadegel, som under försö= 
ken alltid hölls betäckt. Den uppvärmdes för- 
sigtigt, på det att saltet långsamt måtte torka, så 
att ingen ting, genom fräsning, kunde utkastas öfs 
ver degelns bräddar. = 


Ättiksyrad blyoxid sönderdelar fullkomligt 
de sura arseniksyrade eller phosphorsyrade sal- 
terne; ty både arseniksyrad och phosphorsy- 
rad blyoxid äro alldeles -olöslige uti ättiksyra. 
Fällningen är merendels ett neutralt blysalt; man 
kan likväl aldrig med säkerhet veta om ej ett 
basiskt salt derjemte bildat sig. Kokas saltlös- 
ningarne, sedan ätticksyradt bly i öfverskott blif- 
vit tillsatt, så erhålles alltid ett basiskt salt. Det 
arseniksyrade eller phosphorsyrade blyet måste 
åter sönderdelas med svafvelsyra, och som svaf- 
velsyran ej utfäller allt bly, måste hydrothion- 
ammoniak derjemte användas. Alla dessa om- 
ständigheter göra, att man aldrig rätt noga kan 
bestämma mängden af phosphorsyra eller arse- ' 
niksyra. 


De basiska blysalter urskiljas utan svårig- 
het från de neutrala, derigenom att de sednare 


30 


lätt smälta och krystallisera under det de kalls 
na, hvilket icke händer med de förra. 


Att fälla med saltsyrad barytjord medförer 
samma omvägar. Då de sura salterne blandas 
med saltsyrad Baryt och lösningen derefter för= 
sättes med caustik ammoniak, så bildas ett ba- 
siskt och ett neutralt barytsalt. Först genom 
en undersökning af denna fällning kan mängden 
af baryt och phosphor- eller arseniksyra bestäm- 
mas. Att medelst andra methoder, t. ex. genom 
användande af saltsyrad kalk, salpetersyradt 
silfver, eller andra metallsalter, bestämma syrans 
mängd, är än mera osäkert. Det bästa är att un- 
dersöka qvantiteten af basis i salterne. Sedan 
syran blifvit utfälld med ättiksyrad blyoxid, och 
fällningen afskiljd, bortskaffas den: 1 öfverskott 
tillsatte ätticksyrade blyoxiden med kolsyrad am- 
moniak, Kolsyrad blyoxid är alldeles olöslig 
i vatten, så att om den upptages på ett filtrum 
och tvättas, finner man, att hvarken den genom- 
gångna vätskan eller tvättvattnet grumlas af 
hydrothion-ammoniak. Den återstående lösnin- 
gen afdunstas till torrhet. När den torra mas- 
san glödgas, erhålles saltets basis i förening med 
kolsyra och dess qvantitet kan nu beräknas. 


Användes saltsyrad barytjord så måste den 
i öfverskott tillsatte barytjorden utfällas med svaf- 
velsyra, men icke med kolsyrad ammoniak; ty 
kolsyrad barytjord är ej fulikomligen olöslig 1 
vatten. I sådant fall erhålles basen som svaf- 
velsyradt salt. ; 


Det är likväl vida bättre att använda bly 
än att fälla med baryt, emedan det neutrala ba- 
rytsaltet löser sig något, ehuru obetydligt, i vat= 
ten. Dess bildning kan icke med säkerhet 


förekommas. Man kan dessutom säkrare bestäms 
ma mängden af kali eller natron af ett kolsy- 
radt än af ett svafvelsyradt salt, ty det är svårt 
att utdrifva den svafvelsyrade älneRiaken utan 
att förlora något af det andra saltet. 


Krystallernas ytor och deras läge. 


Grundfiguren, en qvadrat-octaeder fig. 1, er- 
håller man ibland ur en upplösning som inne- 
håller mera kali än det sura saltet. Den vän- 
liga formen är ett prisma fig. 2 med octaéderns 
ytor; utom denna har jag aldri ig sett någon annan 
form. Ytornes' Z lutning mot hvarandra fann jag 
genom mätning = 90”. 

VYVtan P' Jolär under samma vinkel mot de 

å båda sidor om henne liggande ytor, ett be- 
vis att formen är en qvadrat-octaéder. Vid mer . 
än 30 mätningar, så väl af de arseniksyrade 
som af de phosphor syrade salierne, befanns ytans 
P Iutning mot den på andra sidan af axelen lig- 
'gande ytan emellan «93? 50' och 03? 30'; lik- 
väl merendels mellan 93? -49 och 93? 31; me- 
deltalet af alla mätningarne var 93”? 36; octaéderns 
axlar förhålla sig således som 1: 1,506. Skulle 
P äga en lutning af 03? 22 mot dem på andra 
sidan af axeln liggande ytat, så vore förhållan- 
det- som 2 ::3, 


Krystallernas V FA 


P:P = 1806” 240 
P:P' = 122.160 
Bb öoB- på ans 

dra a = 112? 50 
RA = 6972 10 
NN = TI LIA 
apr = H0? 


år 


; Anmärkningar. 

1. Sura phosphorsyrade och arseniksyrade 
kalit förändras icke i luften och visar sköna speg- 
lande ytor. Jag har anställt några försök att 
frambringa en skillnad i vinklarne derigenom , att 


'jag gjorde solutionen sur eller basisk. Jag har 


derigenom icke erhållit någon constant afvik- 
ning från de vanliga vinklarne; men det är be- 
synnerligt att, då man tillsätter en stor qvantitet 
syra, båda salternes sidoytor Z något böja sig, 
och vid ett stort öfverskott af syra, böja de sig 
betydligt, hvarvid ändytorna få ett matt emalj= 
likt utseende och förlora all glans. En liten 
skillnad visade sig dock emellan krystaller, tagne ur 
samma solution, likasom man ej sållan finner en 
olikhet af några. minuter emellan vinklarna på 
krystaller ur mineralriket, som höra till samma che- 
miska species. Ja till och med hös en och sam- 
ma krystall voro de ytors lutning, hvilkas vink- 
lar skulle vara lika, något skiljaktig. Jag skall 
här anföra några mätningar af krystaller, som 
jag erbållit ur 5 serskildta solutioner:;: 
Arseniksyradt kali, 


P:P-= 
1403 32 
SÅ 
ko 
33 


Medelta! g3? 3or 
27) 932 37 
38 


Medeltal. g3? 37 


Medeltal 93? 383 | 


Å? 
-Phosphorsyradt kali. 

'T). 03 

3 4 


t 


Den obetydliga skillnaden i vinklarne, härrör 
af ytornas utbildning. Endast tre gånger här jag 
anmärkt en betydlig skillnad på krystaller ur en 
ganska sur solution. Uti krystaller af surt ar- 
seniksyradt kali lutade sig, på samma krystall, P 
mot P med en vinkel af 93” 1g och P” hade 
till P” en lutning af 94? 183 detta är den stör- 
sta skillnad jag någonsin observerat. Af de mät- 


 ningar”jag hittills anställt på artificiella krystal- 


ler, drager jag den slutsats, att på goda krystal- 
ler, som kunna mätas, vinklarnes skillnad ligger 
inom 10' och någon gång kan uppgå ända till 
20" men sällan deröfver; och att solutionens be- 
skaitenhet äger ett ringa inflytande på ytornas 
letning. : 

2. Har man i varmt vatten upplöst dessa 
kali-salter, eller ännu bättre, phosphorsyradt eller 
arseniksyradt natron, eller hvad annat salt som 
hällst, som är mycket lösligare i varmt än i kallt 
vatten, och låter det krystallisera, så formera sig 
krystaller på några delar af kärlet, vanligen på 
botten. Man ser då vattnet från dessa krystal- 
ler draga sig upp mot vätskans yta. Den när- 
maste partikeln af den mättade solutionen afs 
ger neml. då den kommer i beröring med den bil- 
dade krystallen, en del af det upptagna saltet, 
och stiger upp mot ytan sedan den härigenom 
blifvit lättare. Salternas upplösning visar i detta 


43 
£ . $ 
hänseende en stor analogi med det sätt på hvil- 
ket värmet upptages af vattnet. 


Sur Phosphorsyrad och Arseniksyrad 


Ammoniak. 


- 


När man blandar kaustik ammoniak med 
phosphorsyra eller arseniksyra tills lackmuspap- 
peret starkt rodnas, och saltsyrad baryt icke mer 
fälles deraf, så erhålles salter, som icke vittra 
i luften. Dessa salter fälla icke saltsyrad baryt; 
men en droppa ammoniak åstadkommer en fäll- 
ning; de äga således en lika mättningsgrad med 
surt phosphorsyradt och arseniksyradt kali, och de 
sura barytsalterne, och de förhålla sig tll alla 
solutioner af jordarternes och metalloxidernes sal- 
ter, som surt arseniksyradt och phosphorsyradt 
kali. De äro lätt löslige i vatten. Jag har i dessa 
salter utrönt syrehalten samt halten af vatten 
och ammoniak sammantagne. 

Surt phosphorsyradt och arseniksyradt natron 
decomponeras icke vid rödglödning. Jag blan- 
dade noga finrifven sur phosphorsyrad eller ar- 
seniksyrad ammoniak med neutralt phosphorsy- 
radt natron, och fann, att då jag upphettade den- 
na blanning, arseniksyran och phosphorsyran qvar- 
blefvo vid natronet, utan att decomponeras, och 
att ammoniaken samt vattnet fullkomligt utja- 
gades ”), 100 del, arseniksyrad ammoniak, gåfvo 


") Irnan jag hunnit utröna denna methoden, har jag 
fällt phosphorsyred och arseniksyrad ammoniak med salt- 
syrad baryt, hvartill jag satte ett öfverskott afammoniaks 
Barytfällningen vägdes, upplöstes i saltsyra och fälldes 
med svafvelsyra, till utrönande af phosphorsyrans eller ar- 


seniksyrans mängd. Denna method gaf ingalunda ett skarpt 
resultat, 


44 ; 
på detta sätt "behandlade, i ett försök, 27,96 
och i ett annat 27,61 ammoniak och vatten ; följ. 
akieligen upptogo 100 delar arseniksyra ammo- 
niak och vatten 38,8: 

38,14 


elier i medeltal 35,475- | 
Då detta salt äger samma mättningsgrad som surt 
arseniksyradt.kali, så upptaga 100 delar arsenik- 
syra 14,90 dé. ammoniak och 23,575 vatten. 
roo del. arseniksyra innehålla 34,70 del. syre 
och 23,473 del. vatten 20,88 del. syre. 
HB. 20,00555 TA JOT 
således innehåller sur arseniksyrad ammoniak 3 
proportioner vatten och är, efter Professor BEr- 
Zen atom-vigter, på 100 delar sammansatt af: 
72,30 arseniksyra, = - 
10,77 ammoniak, 
16,93 vatten. 
Den sura phosphorsyrade ammoniaken gaf, 
3 lika sätt behandlad , ammoniak och vatten 39,36 
och 38,60 procent, således upptogo.100 delar 
phosphorsyra 64,90 
E 62,37 


SS Se en 


medeltal 63,535;3 s 
och då sur phosphorsyrad ammoniak: står på li- 
ka mättuingsgrad med sur arseniksyrad ammoniak; 
upptaga 100 del. phosphorsyra 24,03 del. am- 
moniak och 39,355 vatten. 100 del. phosphor- 
syra innehåller 56,03 syre och 3g9,855 vatten, 
I3:447 Syre. 

115200: 30544 Jaruer TENN 

Den sura phosphorsyrade ammoniaken inne- 
båller följakteligen 3 atomer krystallvatten och 
är efter Professor BDerzeun atom-vigter på 100 
delar sammansatt af: | 


61,70 phosphorsyra | i 
14;35 ammoniak, 
25,36 vatten. 


Krystallernas ytor och deras läge. 


Dessa salters grundform är en qvadrat octaéder 
(fig. 3), som likväl sällar förekommer; vanligen 
erhåller man det rätvinkliga fyrsidiga prismat 


LS 
(fig. 2 D P). Genom flera omkrystalliseringar 
; | 


LA 
har jag hvarken på det ena eller det andra sal= 
tet kunnat frambringa någon annan yta. Vid 
mätning af / lutning mot Z' befanns denna = 900", 
äfvensom P lutade lika mot de på båda sidor om 
henne belägne ytor. Ytans PYNutning mot den på 
andra sidan orm axelen liggande ytan P var efter 
ett stort antal mätningar emellan 89? 30" till 40”, 
af hvilka de mästa voro emellan 30" och 36; me- 
deltalet af alla mätningarne gjorde 89? 35. Qva- 
drat-octaéderns axlar förhålla sig följakteligen 
som 1,404: 1. Om lutningen af £ till B' vore . 


109? 2$', så vore förhållandet som Va: 


Ytornas lutning. 


PEPS MB0800 
IPS gr 

PP: PoE mg. 
B:B = 1002 
BRO VAA 
ES NIO0T 

AE SR 


40 
Anmärkning. 

Jag har sedan min sista afhandling af tryc- 
ket utgafs, haft tillfälle att göra några observa- 
tioner, till hvilka förut medel fattades mig. Uti 
"denna afhandbng hade jag antagit, på Hatöyvs au- 
ctoritet, att bitterspatens och brunspatens C(Braun- 
spath) rhomboédrar hafva alldeles samma vink- 
lar som kalkspatens. Men jag har likväl obser- 
verat på åtskilliga rätt sköna specimina af bit- 
terspat, att min mätning fullkomligt stämmer 
öfverens med WorraAstons, och jag tager för 
afgjordt, att dessa kroppar, som hafva samma 
krystallisations-system som kolsyrade kalken, visa 
en afvikelse från kalkspatens vinklar, som kan gå 
ända till 2?, fastän kolsyrad jernozidul och 
manganoxidul endast variera på några minuter. 
Jag har äfven observerat en skillnad af om- 
kring 2? emellan svafvelsyrad baryt och svaf- 
velsyrad strontian, en mindre betydlig emellan 
kolsyrad baryt och kolsyrad strontian, och jag 
fann skillnaden emellan kolsyrad strontian och 
kolsyradt bly obetydlig, och emellan svafvelsy- 
radt bly och svafvelsyrad strontian kunde ieke 
någon skillnad märkas "). Jag har redan för- 
ut vid svafvelsyrans föreningar med  talkjord, 
jernoxidul, manganoxidul och zinkoxid, visat att 


”) Efter Puiruies observationer uti Transactions of the 
Geological Society, IV B., är grundformen för svafvel- 
syrade blyets krystallisation ett rätt prisma med rhom- 
boidaliska baser, hvars sidoytor luta sig under 103”427 och 
76913; och svafvelsyrade strontianens grundform är ett 
rätt prisma med rhomboidaliska baser, hvars sidoytor 
hafva en lutning af 104? och 762. Mina mätningar öf- 
verensstämma , på några minuter när, med de af Puiruies 
gjorda. Hvad kolsyrade ströntian angår, så har Fucns 
i ScHWEIGGERsS Journal, B. 19, först bevisat att detta mine- 
ral har samma krystallisations-system som Arragoniten och 


47 


tlessa baser gifva lika krystallform.:; Jag skall 
längre fram åter komma till dessa och till ba- 
ryt-, bly- och strontian-salterne och genom en 
större series af exempel öka de framställningar 
jag, uti min förra afhandling, haft tillfälle göra. 
Det uppstår således den frågan: huru denna 
lilla åtskillnad i vinklarne kan uppkomma vid 
en fullkomlig likhet i krystallisation och med 
lika secundära ytor hos sådana baser, som uti 
deras föreningar hafva samma form och lika 
vinklar. Jag har hittills ansett krystalliormen 
såsom uppkommen genom atomernas lika pro- 
portioner, utan att dessa atomers natur kunde 
äga något inflytande på formen. Betrakta vi 
de arseniksyrade och phosphorsyrade salterne, 
så är, ibland alla dessa, endast den neutrala 
phosphorsyrade och arseniksyrade ammoniaken - 
det salt, som med lika form och lika secundära 
ytor visar en liten afvikelse i anseende till vink- 
larne. Deremot är det hos de andra salterne 
af intet inflytande, om syrans radical är phos- 
pbor eller arsenik. Jag tror mig icke hafva 
orätt, då jag antager att det chemiska förhål- 
landet hos de isomorpha kropparne, som van- 
ligen i alla likartade föreningar frambringa sam- 
ma vinklar, kan vara grunden dertill, att vid 
någon enda förekommer en liten olikhet i detta 
afseende, dock med bibehållande af samma 
krystallisations-system, som vanligt med alla dess 
detailler. Att dessa isomorpha kroppars atomers 


att det bildar alldeles de samma Hemitropier som denna, 
Jag äger ganska interessanta krystaller af kolsyrad stron- 
tian, som Hair sjelf har skänkt till Professor BErzELiUs 
och Hr ÅzrRFfvEDsson. Äfven dessa visa det kolsyrade blyets 
Hemitropier. Jag skall i min nästa afhandling vidlyfti- 
gare anföra mätningarne af dessa kryställer och bifoga 
ritningar deraf; | 


po DVR å rika (as SITTA TE SYTSST FR SKIT GT TRIES YR URI SPN RTV Ad 
- g 3 Xx ; rv 


vigt icke kän frambringa någon förändring i 
vinklarne, visas bäst genom sura phosphorsyra=- 
de och arseniksyrade ammoniaken ; ty deras aio- 
mers vigt förhåller sig som i: 1,38 och visar 
således den största skillnad af alla de kroppar, 
som äga lika krystallisation. Likväl öfverens= 
stämma mätningarne, som jag gjort på sköna kry- 
staller, fullkomligt. Jag skall här anföra några: 


Phosphorsyrad Ammoniak. Arseniksyrad Ammoniak, 
39236 0 
35 36 
BOSSE ST 
899345 899357 
34 i 89733 
8934 34 
89735 893375 
36 
36 
89”36" 


Man kan vänta sig denna fullkomliga öfverens= 
stämmelse ; ty massans attraction måste nödvändigt 
vara omärklig mot den kraft med hvilken kroppen 


antager en form. Detta synes t. ex; vid vattnets 


krystallisation, som spränger de starkaste kärl. 

Jag skall likväl tillägga ett factum vid den= 
na yttrade förmodan, att chemiska frändskapen 
kan frambringa en skillnad i vinklarne, som sy> 
nes mig vara af stor vigt. Hade en sådan kraft 


ett inflytande på krystallernes dimensioner eller 


axlar, hvaraf vinklarne bero, så måste dess ver- 
kan helt och hållet upphöra när axlarne blifva 
lika, och detta är verkliga händelsen. Fram- 
bringa bliyoxiden eller strontianjorden en annan 
rundform än der som barytjorden ger, vc den. 
Or«= 


bra 49 
förenas med samma ämne, och beror icke den- 
na olikhet af en sådan modificerande kraft, utan 
härrörer den af sjeifya basernas olika form, så 
måste, då barytjorden i förening med salpeter- 
syra gitver ett salt som krystalliserar 1 reguliera 
octaédrar, den salpetersyrade strontianjorden och 
salpetersyrade blyoxiden antaga en form. som 
afviker från denna; men alla tre salpetersyrade 
salterne krystalliséra i samma form. ' Det. för- 
håller sig på lika sätt med talkjorden, kalkjor- 
den, jernoxidulen och manganoxidulen. Grana- 
ten omfattar en mängd dubbelsalter, i hvilka ki- 
seljorden spelar rolen af en syra. Den ena hälften 
af kiseljorden är förenad med lerjord och jernoxid, 
den andra hälften med jernoxidul, kalkjord, 
talkjord och manganoxidul. Vore dessa sistnämnde 
basers krystallform verkligen olika sins emellan, så 
skulle granaterne icke mer krystallisera såsom Do- 
decaédrar. Likaså förhåller det sig med zinkoxi- 
den och talkjorden, ty annars skulle hvarken spi- 
nellen eller gahniten kunna krystallisera i octaödrar. 

Men hufvudgrunden för dessa basers öf- 
verensstämmande krystallform är den, att då 
kroppar af olika krystallformer endast i bestäm- 
da förhållanden med hvarandra kunna ingå för- 
eningar, så kunna de, som hafva lika krystall- 
form , krystallisera tillsammans i hvilket förhål- 
lande som helst; och detta är just fallet med 
de kolsyrade salter, hvilka jag nyss omtalat. 
Jag skall, uti en egen afhandling, mera utförligt 
framställa detaillerna af detta ämne. 


Neutral Arseniksyrad och Phosphorsyrad 
Ammoniak. 
Man får dessa salter, om man till en något 
concentrerad syra sätter så mycket ammoniak, 
R. K. 4. Handl. 1801. St. I. 4 


50 


att en fällning uppkommer; genom uppvärmning 
försvinner denna. Lemnar man då solution åt 
sig sjelf och tillser att icke för mycket ammo- 
niak förflyger, så bildas, efter någon tid, sköna 
och stora krystaller af det neutrala saltet. Lik- 
väl händer det ibland, att, genast under afkyi- 
ningen, en mängd krystaller' bilda sig. Detta är 
basiskt ammoniaksalt, som jag icke kunnat un- 
dersöka, emedan det, utsatt för luften, i ögon- 
blicket decomponeras. Det neutrala saltets kry- 
staller vittra i luften och äro mera lättlösta i 
vatten än de begge föregående. En solution af 
dessa salter fälles af saltsyrad baryt på det sätt, 
att vätskan blir neutral. Jag har analyserat den 
fällda arseniksyrade och -phosphorsyrade baryten 
och jag har funnit att dessa saltföreningar voro 
neutrala och således stodo på samma mättnings- 
grad som dessa salter. Jag har, på samma sätt, ” 
som vid förra analysen, bestämt halten af vat- 
ten och ammoniak. Derefter upptaga 100 delar 
arseniksyra uti 
första försöket 54, 08 del. 
och i det andra 52, 21 del. Se 


53,145 del. ammoniak och vatten. 
100 delar arseniksyra.upptaga 29,80 ammo- 
niak och följakteligen 23,345 d. vatten. Detta 
innehåller 20,763 syre, och 100 d. arseniksyra 
innehålla 34,70 syre 
13,00 : 205703. ITE T40D 4 
Följakteligen innehåller arseniksyrade am- 
moniaken 13 proportion krystallvatten och består 
efter Professor Berzeni atomvigter på 100 d. af 
65,28 arseniksyra. 
19,44 ammoniak. 
15,28 vatten. 


31 
100 d. phosphorsyra upptaga enligt 
första försöket 0, 8355, | 
andra försöket o, 8392, 
medeltalet 0,83735 d. ammoniak och vatten. 


100 d. PRespagr i det neutrala saltet 
upptaga 48,06 d. ammoniak och följakteligen 
35,675 d. vatten. 100 d. phosphorsyra innehålla 
56,03 syre och 35,68 vatten, 31,73 syre. 
JT 1 srt le 
Detta neutrala salt innehåller således 13 pro- 

portion vatten, och består, efter Professor DERZELU 
atom-vigter, af 

53,80 phosphorsyra. 

25,86 ammoniak. 

20,34 vatten. 


Krystallernas ytor och deras läge. 


Dessa salters grundform är ett snedt pris> 


ma med rhomboidalisk basis, fig. 5. Man fin-' 


ner dem aldrig utan secundära ytor; vanligen 
förekommer äfven ytan f£, fig. 6. Kanten, som af 
"ytan f bildas med P, är parallel med dennas ho- 


zizontala diagonal.  Lutningen af M' ull MM” 
antogs, som medeltal! af många mätningar, =85"54' 


hos arseniksyrade ammoniaken, och hos phosphor- 
syrade ammoniaken = 8430. Lutningen från 
P till f var hos arseniksyrade ammoniaken = 
109”6', och hos phosphorsyrade ammoniaken 
= 10944. Genom desse data och mätning af vin- 
keln emellan M och P fann jag att cot för ytans 
P lutning mot axeln förhöll sig till cot för ytans 
'f lutning mot axeln som 1 : 23; och deraf följer 
att ytans P lutning mot axeln är 662207 hos 
arseniksyrade ammoniaken, och hos phosphorsy- 


rade ammoniaken 6646. (p. 17.— 19:) 


52 


Ytorne n, figg. 8 och 18, bilda med ytan 
P kanter, som äro parallela med den sistnämn- 
de ytans lutande diagonal; och tillika är kan- 
ten, som formera$ med ytan f, parallel med den 
kanten som de bilda med sidoytorne (V. 2.&p-19-). 


Ytorne t, figg: 9 och 17, formera med f 
kanter, som äro parallela med denna ytas lu- 
tande diagonal. De äro afstympningar på pris- 
mats skarpa ändkanter. Dessutom ligger den kan- 
ten, som de formera med zn, i det planum som 
gar. genom hörnen £,- hvilket följer af det re- 
dan anförda läget (p. 20.7). 

Ytan x, figg. 9 och 17, bildar med £f och 
P kanter, som äro parallela med dessa ytors ho- 
rizontala diagonal; och kanten, som hon gör med 


' ytorne £, är parallel med den kant hon bildar 


med sidoytorne (V. 2, 3, & p. 21.). 


Genom. flere omkrystalliseringar har jag icke 


kunnat åstadkomma några flere secundära ytor 


än dessa, som man vanligen erhåller vid första 
krystallisationen, och de secundära ytornas an- 


tal inom de trenne hittills af mig beskrifna sy- 


stemen, inskränker sig till de ytor jag nu anfört. 
De ytor som förekomma uti detta system 


samt deras tecken äro således följande: 
4 TIKEN 


Axelns förhållande till prismats diagonal, som 


; går ifrån O till O", förhåller sig hos arseniksyrade 


ammoniaken som 1 : 2,299, och uti phosphorsyrad 
ammoniak , som I : 2,329 och prismats diagona- 
ler förhålla sig till hvarandra hos arseniksyrad 


ammoniak som I : 0,9309 och hos phosphorsyrad 
ammoniak som 1: 0;9083. | 


Ytornas Lutning. 


Arseniksyrad Ammoniak. Phosphorsyrad Ammoniak: 
5 = 10 EN EDER LS NS 
ESA DIR = TIA JOS SA RNA LA 
frödaelen 0 66 208 a 2 067 46 
EP TO st 100 ÅA 
SEA ochMit= 120 6 = ÄRO SR 
f: axelen SRS RIOL TR SADE 
vä 2 FÖNSTER 2 a 
" plana vinkeln » = 80? 58 - = GG” 2 
x:M”ochM””= 1209 31" = = SN 2800: 
sa AG = PIG SAN TON 
> ENG = 150? 27 - = 1087 ÅT 
x:axelen = 209 575 om EOS 
Hof = 672 24 = 0 fe AR 
n:P = 123004 - = 200 OR 
mej = 100? 32 - = 1002 4 
n :M = 1392 26 - = 1392 49 
rå = ACNE, Oe SLA 
AN 2000 SAT = TI SO 
NEN = 102? 40 - = 10210 
FUM COchM VE 1512 "34 - TOTT AO 
En = 137? 13 - 2 TJÖRN 
Kuta = RAS” 33 - = + 140” 50 
tix = 128? 32 « CEN 20? 1 


Neutralt Arseniksyradt och Phosphor-' 
syradt Natron. 

; Båda salterne erhållas när man sätter så 
mycket kolsyradt kali till arseniksyran eller 
phosphorsyran, att solution reagerar för alkali. 
Dessa salter krystallisera genast ur en concentre- 
rad varm upplösning, emedan de äro vida lös- 
ligare i varmt än i kallt vatten. Man kan genom 


54 

krystallisation lätt rena det i handel förekom- 
mande natronsaltet från inblandadt svafvelsyradt 
natron. Dessa salter fälla saltsyrad baryt, så att 
vätskan blir neutral, och saltsyrad kalk, så att 
vätskan reagerar för syra. De äga således lika 
mättningsgrad som neutral phosphorsyrad och 
arseniksyrad baryt. 


3,005 gr. glödgadt arseniksyradtnatron, upplöst 


i vatten, gjötos till en upplösning af salisyrad baryt. 
Utom den neutrala arseniksyrade baryten, som 
fälldes 1 krystalliniska hvita fjäll, visade sig ett icke 
krystalliniskt pulfver, som bevisade att basisk 
arseniksyrad baryt hade bildat sig, Arseniksyra- 
de baryten vägde glödgad 4,3795 gr., vätskan re- 
agerade för syra. Ammoniak tillsatt i öfverskott 
fällde derur basisk arseniksyrad baryt, som väg- 
de 0,406 gr. För att finna huru mycket fällnin- 
gen skulle hafva vägt, ifall ingen sur phosphor- 
syrad barytjord blifvit bildad utan endast ett 
neutralt salt fällt sig, behöfva vi blott från dessa 
0,406 afdraga så mycket barytjord, att återstoden 
blir sur phosphorsyrad barytjord, i hvilket till- 
stånd den stannade upplöst i vätskan, då den 
väger. 0,227 gr. och adderad till de föregående 
4,3795 ger 4,6065 för vigten af det neutrala 
phosphorsyrade barytsaltet. Dessa innehålla 
1,9795 gr. arseniksyra "') följakteligen består neu- 
tralt arseniksyradt natron på 100 delar af 


7) För att genom ett försök finna detta, löste jag dessa 
4,3793 gr. arseniksyrad baryt i saltsyra; och fällde den 
med, svafvelsyra. Jag erhöll 3,850 svafvelsyrad baryt, 
Denne innehåller 2,527 baryt och följakteligen innehålla 
dessa 4,3795 arseniksyrad baryt 1,8525 arseniksyra, Ad- 
derar man härtill o,136 arseniksyra, så erhålles :,9895 ar- 
seniksyra, . Efter min förra uppgift var det 1,0783, 


Id” 


34,16 natron 

65,34 - arseniksyra 
6,789 arseniksyradt natron glödgades och gåf- 
vo 3 gr. återstod, följakteligen upptaga 100 de- 
lar arseniksyradt natron 126,3 vatten. 100 d; 
arseniksyrad natron innehålla 35,18 natron, en= 
ligt Professor Berzerit atom-vigter; och dessa 
innehålla 9,00 delar syre. Uti 120,3 vatten; 
innehållas 112,3 syre 

Kö OM RN NS SN TAG: 

syret i natronet förhåller sig således till syret 
i vattnet som 1:12. Följakteligen består det vat- 
tenfria saltet, enligt Professor BeErRzenn atoms- 
vigter på 100 delar af 

64,32 arseniksyra 

35,18 natron 
ech det krystalliserade af: 

20,20 arseniksyra 

15,53 natron 

; 54,84 vatten | 
Jag fällde saltsyrad baryt med 4,387 gr. 

phosphorsyradt natron, som icke innehöll något 
spår af svafvelsyradt natron; vätskan var full- 
komligt neutral, och gaf 7,260 phospborsyrad 
baryt, som innehåller 2,309 phosphorsyra, följak- 


x) Taomson har äfven analyserat arsehiksyradt natron. 
Hans beskrifning på krystallerne och på deras förhål- 
lande till upplösningar af jord- och metall-salter, visa 
tydligt att han till dessa försök användt neutralt arsenik- 
syradt natron. Likaså synes han hafva . användt samma 
salt vid bestämmandet af krystallvattnets qvantitet, men 
till sjelfva analysen, som ganska väl öfverensstämmer med 
"de tal som blifvit utrönta för natronet och arseniksyran 
hos det sura saltet, måste han halva användt det sist- 
nämnda saltet, likasom man bör söka orsaken till de flere 
paradoxa phenomen, som af honom anföras, dervuti att 
ban förblandat dessa båda salter "med hvarandra. 


50 


teligen innehåller phosphorsyradt natron, enligt 
denna analys 

52,63 phosphorsyra 

47,37 natron. 

Bestämmandet af vattenhålten i salter, som 
så lätt begynna att fatiscera och som hålla så 
mycket vatten, är underkastadt stora svårigheter, 
ty en del af saltet begynner att fatiscera, innan 
en annan ännu förlorat sin mechaniskt vidhän- 
gande fuktighet och försöket är således alltid 
underkastadt det slags lyckskott att träffa den 
rätta punkten, då saltet är så torrt som möjligt, 
utan att ännu hafva begynt att fatiscera. Deraf 
uppkom den skillnad föregående bestämmande 
framter emellan räkningens och försökets resul- 
tat, 1 afseende på det arseniksyrade natronets 
vattenhalt. Då ett iylikt förhållande äfven vid 
det phosphorsyrade saltet måste inträffa, har jag 
trott mig häldre böra åberopa Professor BErzeru 
undersökning af detta salt CAfh. i Fysik, Chemi 
&c. V. 412.) enligt hvilken krystallvattnet inne- 
håller 12 g. basens syre. = 

Det vattenfria phosphorsyrade natronet be«= 
står, efter Professor BErzELrLn atom-vigter, af: 

53,30 phosphorsyra Y 
: 46,70 natron 
och det krystalliserade af 17,80 natron ' 
| 20,31 phosphorsyra 
61,89 vatten. 


 Krystallernas ytor och deras läge. 


Dessa båda salters grundform är ett snedt 
prisma med rhomboidaliska baser, fig. 10. Den 
förekommer aldrig ensam, utan i förening med 


ytorne f£ och t figg. 11 och 12. MM" hade till M” 


Lå 


7 
en lutning af 67” 50', efter ett medeltal af flera 
mätningar. Af lutningen från P ull d, och f 
till d fann jag att cot af ytans P lutning mot 
axelen förhöll sig till cot af f£ till axelen som 7 
ull 4. Ytan P gjorde enligt flere mätningar med 
f en vinkel af 129712; följakteligen är P tll axe- 
Jen = 58? 30', och f till axelen = 70? 42". (p. 18.) 

Ytorna z£ (fig. 12 & 22) afstympa prismats 
skarpa kanter, och den kant de bilda med f, är 
parallel med denna ytas lutande diagonal. (p. 21.3 

Ytan d (fig. 12) är den skarpa sidokans= 
tens räta afstympning. Ytan 7 är den trubbiga 
sidokantens räta afstympning (C(gerade Abstum- 
pfung). v ; é 
Ytorna Ah (fig. 13 & 227) tillskärpa de skar- 
pa sidokanter. Lutningen från 4 tll A” fann 


Åag oenom mätning — 123? 30”. Ytorne voro 
Jas 8 


icke väl utbildade. Utgör vinkelen 121? 62, 
så förhåller sig tang + (M' : M”Y: tang 5 (RK :h) 
AE TE re RA | 
Ytorne s (fig. 13 & 22) äro bestämde genom de- 
ras läge. De bilda med f kanter hvilka äro parallela 
med. denna ytas lutande diagonal, och afstympar 
kanten emellan A och P. Den uppstår följakteligen 
genom en intermediaire decrescens; jag väljer der= 


zÅ 
TE : 
före tecknet ( Pr. 5) för att derigenom anty= 


da, alt ytan uppkommit genom en decrescens 
från kanten £ på ett snedt prisma som består 
af ytorna P och Ah. . 
Ytorne i har jag icke uppritat. De äro en trub- 
bigare tillskärpning af den skårpa sidokanten än 
ytorne A. De ligga följakteligen emellan d och 
Ah. Genom mätning erhöll jag i: till i” = 130? 
173 ; äfven denna yta var icke väl utbildad. Ar 


Minas REK GRP ACE 


sr NAGE 
vinkeln 130? -6', så är tang > (M': M”Y: tang £ 
för £)= 0 -2gIÖs FÖRS 
> Ytorne £ äro icke heller uppritade. De af- 
stympa kanterne, som i gör med P, och de kan- 
ter, som de bilda med ytan £ äro parallela med 


denna Yytas lutande diagonal. Jag betecknar dem 
FA 


TT 
med k Pi.B 
NAR 
Ytan 6 fig. 19 & 22, som oftare förekommer 
än de förut beskrifna, bildar med f kanter, som äro 
.parallela med ytornes f och P borizontale dia- 
gonaler, och kanterne som den formerar med t 
äro parallela med de kanter den bildar med si- 
doytorne. (IV. p. 13.) Nr 
Ytorne m (fig. 20) bilda med P kanter, som 
äro parallela med lutande diagonalen af denna yta. 
Genom mätning bestämdes m' : m” ungefär = 
103”493. -Om lutningen är 10418" så förhåller 
sig tangenten för mätnings-triangelns vinkel till 
tangenten af den vinkel, hvilken ytorna m bilda 
med hvarandra, som i : 2, | 
 Ytorne n (fig. 21) afstympa prismats trub- 
biga ändkanter. » tilln” bestämde jag genom mät- 
ning = 10621i8'. Vore lutningen 106?24' så måste 


2 


- 


"tecknet derföre vara D. 

Phosphorsyrade och arseniksyrade natronet 
utbildar sig på de tvenne sätt, som äro vanliga 
för de kroppar, hvilkas grundform är ett snedt 
prisma: nemligen antingen såsom ett prisma, uti 
hvilket ytorna M mycket utvidga sig på läng- 
den, eller, hvilket är vanligare, som ett sådant, i 
hvilket ytorna P Mt mycket tilltagit i längd, och 
 derigenom bildat prismat, men man ser genast af 
TER symetrie huru man bör betrakta krystal- 

erna. : 


59 
Ytorne i detta krystallisationssystem och des- 
ras tecken äro: 


RE 2 rf =S 
FÖRaERTIS 201 YI? 1121 211 I Ti ir 
PMA A BB DE Hy vdat g (PRINT 
fö tamd h é | 
-Ktornas tutning. 
P : axelen = AG. 00 P:s = a 'g 
P:d = 121? 30 sis = 126? 14 
P:M = 106? 57 SIT BORN 
Piana vinkelno = 59” 40 sit = 23! 
PS 2200 LA s:h = 1189 32 
f:axelen 2 SARV fi = 1302 8 
5 OA 25 100 LÖ itd =5t 4 
FESTA LAND öske fat AJ 
£:M 2 da IAS cs Mies ARS 
EE = 73? vp oe NS vIY 
fö = 126" 30 kok arter 
M': M” = 67? 50 k:f ='1592 & 
M:d FRAS k:s& 176? v 
MET == TAD” DD. k:t = 140? 2€ 
P:h SE SR k:P= 125? 36 
REA = 121? 42 k:i = 116? I 
id 00-03 b:axeln= 37? 17 
hh: M = 159? S b:d = 142? 43 
böj = 146” 35 
b:t =O AC 
b: M =D): Jå 
m:m = NOA 
JENS 
m: P 21427 19. 
n:n = KO0 OM 
n:P I VR Te 
n:M = 1382 26 
id = JADE 
riaxelen = 32371] 5 
r:P 5 = 


Go 


Phosphorsyradt och Arseniksyradt Kali 
a > Natron. 


När man fullt mättar surt phosphorsyradt 
eller arseniksyradt kali med kolsyradt natron, 
fjag menar när man så länge tillsätter kolsyradt 

-natron tills icke mer någon kolsyra utjagas, så 
krystallisera vätskorna helt och hållit såsom dub- 
belsalter af kali och natron. Dessa salter fälla 
saltsyrad baryt så, att vätskan förblifver neutral 
och förhålla sig till lösningar af jord och metall- 
sälter, som neutrala arseniksyrade och phosphor- 
syrade salter. De äga med dessa lika mättnings- 
grad, och emedan solution, som uppkommit efter 
kalisalternes neutralisering med kolsyradt natron, 
krystalliserar utan återstod i form af detta dub- 
belsalt, så är det nödvändigt att hälften af denna 
syra binder kalit, och den andra natronet. En 
analys skall icke kunna gitva ett noga resultat, 
emedan vi hafva så svårt att skilja kali och natron 
från hvarandra. 

100 d. glödgadt phosphorsyradt kali och na- 
tron hade varit förenadt med 101,60 d. vatten. 
100 d. dubbelsalt bestå af 44,69 phosphorsyradt 
natron och 55,31 phosphorsyradt kal, hvarje bas 
sis innehåller 5,3383 syre, och 101,60 d. vatten 
innehålla 90,36 d. syre 

5,33050 2100-307 MM SF TEGS: 

Detta dubbelsalt innehåller således 17 pro- 
portioner vatten och består enligt Professor Ber- 
ZELII atom-vigter på 100 delar af 

27,38 phosphorsyradt kali 

22,12 phosphorsyradt natron 

50,50 valten 
't00 d. af arseniksyrade dubbelsaltet hade efter för- 
sta glödgningsförsöket varit förenadt med 77,10 d: 


61 


vatten, och uti det andra med 79,28. -Således 
efter medeltal med 78,19 d. Det arseniksyrade 
dubbelsaltet består af 
; 54,11 arseniksyradt kali 
45,89 arseniksyradt natron 
hvarje af dessa baser innehåller 4,130 syre, och 
78,19 d. vatten innehåller 69,54 d.. syre 
413015 00504003 103 TÖJRR | 
Detta salt innehåller följaktligen äfven 17 propor» 
tioner valten och består af | 
30,24 arseniksyradt kali 
26,65 arseniksyradt natron 
> 44,11 vatten, 


Krystallernas ytor och deras läge. 


Dessa krystallers grundfigur, ett snedt pris« 
ma med rhom boidaliska baser, förekommer ibland 
utan alla andra ytor; lutningenaf MM" till M”, är, 
efter ett medeltal af flere på begge salterne an- 
ställde mätningar, 78? 40'. Jag fann af ytans P 
lutning till £, och ytans 6 till d att cot för ytans 
P lutning mot axelen är till cot för ytans 6 lut-= 
ning mot axelen som 1:9. Jag bestämde genom 
mätning P : b = 128? 37', hvaraf jag fann P :axelen 
= 83?” 3g' och 65 : axelen = 44” 58. (VII. & p. 18.3 

Ytan d är en rät afstympning af skarpa kanten 
H, och Z af den trubbiga sidokanten G-. 

Lutningen af & till &”, som äro tillskärpningar 
af den skarpa sidokanten, fann jag genom mät- 
ning vara = 117? 14" till 117? 28' följakteligen 
tang + (M' : MY till tang & (Ri: KR) i: or:i2, 

Ytorna £ afstympa de skarpa ändkanterne. 
och bilda med 6 kanter, som äro parallela med 
denna ytas lutande diagonal. 

Ytorna n afstympa de trubbiga ändkanterne. 
Kanterne, som af dem bildas med ytan t, äre 


62 
parallela med. det planum , som går igenom hörs 
nen E. (II. & p. 10.) 


De vid dessa salters krystallisationssystem 
förekommande ytor, med deras tecken, äro 
yr 


- 


r 
; 5 Tö I > 
PMADB HH HH cc 


JL RS Ng 
Dessa kristaller förekomma endast i form af 
taflor. Deras sidoytor äro ganska små, och deras 
-ändytor ganska utvidgade. | | | 
| Fiornas lutning. 
P:axeln = 83? 39 


P:d = "g6?" or 
P:M = KNOWN GE 
P:h. = Y5? os 
MM? I FÖR 40 
M:d = 1290? 50 
M:z = 140? 40” 
RSK vesnnrgR ee 
hin = 160" 4Y 
h:d —3 148? 37 
b:axeln = 442 58 
b:d = 135? 2 
- P:b = 128? 37 
BrE = 110 2 
t:M = 149? 32 
tie SENOR 4 
ec:b = 1352 32" 
P:n = 122? 27 
n:M = 151? 34 
n:n = 97" 227 
Pil = 90” 
Arseniksyrad och Phosphorsyrad Natron - 
Ammoniak. 


Man erhåller både salterne, då man blandar 
-arseniksyradt eller phosphorsyradt natren med 


63 


phosphorsyrad eller arseniksyrad ammoniak. Båda 
salterne krystallisera lätt ur 'solutionen, 1 synner= 
het det arseniksyrade saltet, i sköna och tydliga 
krystaller. Det phosphorsyrade saltet (som man 
vanligen kallar phosphorsalt) erhålles lättast då 
man blandar salmiak med phosphorsyradt natron3;: 
men man måste då genom flere omkrystalliserin= 
gar söka rena det från vidhängande salmiak. Vid 
dessa båda salters omkrystallisering förflygtigas 
ammoniaken och det bildar ett surt salt, derföre 
måste man alltid tillsätta en liten portion ammo: 
niak, Dessa salter förhålla sig till saltsyrad baryt, 
och till upplösningar af jord och metallsalter, 
liksom de neutrala phosphorsyrade och arsenik- 
syrade salterna. Glödgas de, så förflygtigas in= 
gen syra, utan endast ammoniak och vatten. Den 
glödgade återstoden förhåller sig då till upplös- 
ningar af jord- och metallsalter , alldeles som 
de sura phosphorsyrade och arseniksyradeé sal- 
terne, och om man glödgar denna återstod med 
kolsyradt natron, så utjagar den en lika stor 
qvantitet kolsyra som det sura phosphorsyrade 
eller arseniksyrade saltet skulle hafva aflägsnat. 
Dessa salter äga en lika mättningsgrad med de 
neutrala arseniksyrade och phosphorsyrade sal- 
terne, och den ena hälften af syran är förenad 
med natronet och den andra med ammoniaken. 

100 delar återstod efter glödgad arsenik- 
syrad natron-ammoniak, hade, enligt ett försök, 
varit förenade med 76,47 och efter ett annat med 
74,93 d. eller efter ett medeltal med 75,50 d. vat- 
ten och ammoniak. ; 

100 d. surt arseniksyradt natron, som erhölls 
såsom återstod efter glödgningen, wmehåller 78,66 
syra, hälften deraf var förenad med ammoniaken. 


64 


"39,33 syra förena sig med 11,72 ammoniak för 
att bilda neutral arseniksyrad ammoniak. Såle- 
des äro 111,72 d. af dubbelsaltet förenade med 
63,78 d. vatten. 111,72 d. af dubbelsaltet in- 
nehålla 21,34 d. natron och detta 5,459 syre. 
63,34 d. vatten innehålla 56,73 d. syre. 

0.400 = D0,40 ES SITE 
följakteligen innehåller deita dubbeisalt ro pro- 
portioner. vatten, 'och är efter Professor BErzriu 
atom-vigter på 100 d. sammansatt af: 

35,04 arseniksyradt natron 

20,51 arseniksyrad ammoniak 

35,45 vatten 
oo d. återstod af glödgadt phosphorsyrad na- 
tron-ammoniak hade uti ett försök varit förenade 
"med 105,3 ammoniak och vatten. Denna återstod 
är surt pliosphorsyradt natron, som på roo-d. inne. 
håller 69,54 phosphorsyra, hvaraf 34,77 d. i dub- 
belsaltet förenade med 16,70 d. ammoniak. Så- 
ledes upptaga 116,70 d. dubbeisali 88,6 d. vat- 
ten. Dessa innehålla 78,8 d. syre; och 116,70 d. 
af dubbelsaltet innehålla 30,46 d. natron, som 
håller 7,792 d. syre. 

02 OD TND i 

Detta dubbelsalt innehåller följakteligen 10 
proportioner vatten, och dess sammansättning är, 
efter Professor Berzerit atom-vigter, på 100 d. 

31,95 phosphorsyrad natren 
25,19 phosphorsyrad ammoniak 
42,86 vatten. 


Krystallernas ytor och deras läge. 


Primitiva figuren ett snedt prisma med rhom- 
”boidaliska baser (fig. 23), förekommer icke alle- 
pa, utan vanligen med ytan d och f. Sidoytor- 

nas 


65 


nas inbördes lutning, voro efter ett medeltal af 
båda salternas mätning = 380,44. Af lutningen 
emellan P och d, samt f och d fann jag förhållan- 
det emellan dessa vinklars cotangenter som I : 3. 
Ytan f hade, enligt ett medeltal af flere mätningar, 
en lutning mot P af 144? 34'; deraf följer ytans P 
lutning till axeln = 80? 423 och ytans f lutning 
- mot axeln = 63? 517 (VIT). 

Ytorna z (fig. 20 och 27) afstympa prismats 
skarpa ändkanter, och kanterna som de bilda med f 
äro parallela med de, som £ bildar med sidoytor- 
na (IV & p. 22). 

Ytan d (fig. 24) är den skarpa sidokantens 
räta afstympning. 

Ytorne n (fig. 26 och 27) äro afstympningar 
på prismats trubbiga ändkanter och bilda kanter 
med £, som äro parallela med det planum, som 
går genom prismats hörn £ (IL & p. 23.). 

Ytan g (fig. 26 ech 27) bildar med ytorna 
2 kanter, som äro pårallela med de kanter den 
- bildar "med sidoytorna (IL & p. 23). 

Ytan x (fig. 25) är icke gifven genom sitt läge, 
dess lutning mot f fann jag genom mätning = 157? 
24'. Antaga vi denna vinkel till 157? 1637, så är dess 
lutning mot axeln = 41? 8', och denna vinkels coé 
till cof'af lutningen från P till axeln=7 : 1. Genom 
en annan mätning fann jag x till d = 138?42". 

Ytan & (fig. 25.) är äfven icke bestämd genom 
sitt läge. Dess lutning mot d fann jag genom mät.- 
ning = 145? 43. Antaga vi dessa till 145? 49, 
så lutar sig & mot axeln under 35? 1i1', och den- 
na vinkels cot förhåller sig till cot af P till 
axeln = I :9. 

Ytan A' lutar sig till k” efter mätning under 
01” 38. Antaga vi denna vinkel till or? 24", så 
förhåller sig tang &(k :A”Y: tang F(M : M”)::4 an 

K. V. 4. Handl, 1821. St. I. 5 


66 


De vid -dessa salter förekommande. ytor och 
deras tecken äro följande: 
ZI NRA 

2 ä THOSE Jo KN KDE P rf 


fe kings 

Dessa salter finnes endast i prismatisk form 
hvarvid M bilda prismats sidoytor. Förhållandet 
af ändytornas cot är en arithmetisk progression; 
de förhålla sig nämligen som 1 :3:5:+5:9,en så= 
dan proportion äger rum vid många salter, den 
är likväl alldeles icke någon lag. Vid den neu- 
trala phosphorsyrade och arseniksyrade ammoni- 
aken är förhållandet t. ex. som 1:22:6, och vid 
neutrala arseniksyrade och phosphorsyrade natro= 
Bet äger förenämde förhållande lika så litet rum. 


Ytornas lutning. 


P: axelen = 0802 42 

.P: d = 7 IoE 

Fr akelen. 0 = GAN 

Ed =' 116? "8F 
P:M'&M'= 930 &£ 

P:f = 144 34 

P:t = 134? 31 

| (hk = 96? 24" 
Kanten emellan £&t: axelen = 80? 427 
a AR Rd ÖREN 
t:M'&M"” = 1322 25 

Kanten emellann &n : axelen= 63? 513 
wo -—-” - = sd = 116? 8r 
P:n = 137? 16 

n:n = 100? 14 

n: M'&M"” = 135? 48 

ff: MMS 98? 24 

= 138? ar 


n:g- 


67 

Ef = sy TODT MÄN 
M:M' = 382 44 
M:d = JOG 
h:h SN DUNGEN 
hed = 135? 42' 
g vaxelelne= 1509-43: 

:d = LO pl 
sie TOR Kd 
g:M EON 
x:axelen = 412 & 
xd NGN DA 
SE RA TOA 
x:M = 104? 28 
EON SURSRRNOA 
Kaxelen "=" 342 Tr 
föda Sid AG 
vg = 163? 23 
k:M = 105? 5 
SÖ = 120" 18 


Neutral Arseniksyrad och Phosphorsyrad 


Blyoxid. 

Båda Salterna förekomma i naturen skönt 
krystalliserade. Den phosphorsyrade blyoxiden 
innehåller vanligen något saltsyrad blyoxid. Så 
väl den arseniksyrade, som den phosphorsyrade 
blyoxidens förhållande för blåsröret bestämmer 
redan den mättningsgrad de äga, jag menar lätt- 
smältheten och krystalliseringen under afkyl- 
ning, hvarigenom man genast skiljer dem från 
de basiska salterne. Arseniksyrade blyoxiden från 
JOHAN GEORGENSTADT i Sachsen innehåller efter 
Professor Berzeri undersökning (se om Blåsrö- 
zets användande i Chemien m. m. af J. BERZELIUS 


08 


pag. 150) ingen phosphorsyra. Jag har till 
mina mätningar användt krystaller af samma 
stycke med hvilket Professor Berzerivs anställt 
sina försök. Båda salterne innehålla intet kry- 
stallvatten, och syret i syran förhåller sig till sy- 
ret i syrar som 2:53. De bestå således, på 100 
delar, ; 
Det arseniksyrade af 65,94 blyoxid 
34,06 arseniksyra 
Det phosphorsyrade af 75,70 blyoxid 
24,24 phosplhorsyra. 


Analyserna af åtskilliga blandningar af ar- 
seniksyrad och phosphorsyrad blyoxid visa det 
förhållande , som jag anfört i min förra afhand- 
ling, att nemligen kroppar af lika krystallform 
krystallisera tillsammans i hvilken proportion 
som hälst. 


De analyser vi äga af andra phosphorsyrade 
och arseniksyrade salter som förekommai naturen, 
visa att det arseniksyrade saltet, t. ex. af kop- 
paroxid eller jernoxid, icke är proportionelt till 
det phosphorsyrade saltet af samma basis, och 
det är således naturligt att. de hafva olika kry- 
stallform. Jag har ieke baft tillfälle att i sam- 
manhang undersöka dessa nativa phosphorsyrade 
och arseniksyrade salter. 


Krystallernas yta och deras lutning. 


Arseniksyrade Blycxiden från JOHANN GEOR= 
GENSTADT är icke sällsynt i mineralsamlingar. De 
krystaller, jag hade att undersöka, voro fullkom- 
ligt tillräckelige att afgöra deras öfverensstäm- 
melse med det phbosphorsyrade » saltet, ehuru 
ytorna icke voro nog stora och sköna för att så 


Lä) SSANG 


69 


noga bestämma deras lutning mot hvarandra, hvil= 
ket man väl vore i stånd att göra hos detta fossil, 
som ofta förekommer 1 utmärkt sköna krystaller. 
Bladiga brottet efter 'sidoytorne af det sexsidiga 
prismat och ändytan, var ganska tydligt. Alla pris- 
mats sidokanter voro afstympade, och iändkanter= 


nes ställe funnos tvenne serier af planer, så att alla 


de, af Hauäv, på phosphorsyrad blyoxid observerade 
ytorna, der fannos tillika med ännu en afstymp- 
ning af ändkanten. Om vinklatne och ytorna, 
se Haävs Traite de Mineralogie Tom. HI, p:- 
490, fig. 50—663 Tableau comparaltif p. 92 och 249. 


Surt Phosphorsyradt och Arseniksyradt 
SR Natron. 

Man erhåller båda selterne, då man sätter så 
mycket af syrorna till en upplösning af de neu- 
trala salterne, tills saltsyrad baryt ej mera fälles. 
Båda salierna äro lätt lösliga i vatten: solutioner= 
na måste således vara ganska concentrerade, 
innan de krystallisera, och det fordras lång tid 
innan man erhåiler stora krystaller. -Solutionen 
af dessa salters krystaller förhåller sig emot upp- 
lösningar af iordarternas och metalloxidernas sal- 
ter alldeles lika med de andra sura arseniksyras 
de och phosphorsyrade salterne. 

1,599 gr. vattenfritt surt arseniksyradt na- 
tron fälldes med ättiksyrad blyoxid, och arsenik- 
syrade biyet afskiljdes derifrån genom filtrering. 
Den i öfverskott tillsatta blyoxiden utfälldes 
sedan med kolsyrad ammoniak, och kolsyra- 
de blyet upptogs på filtrum. Vätskan afdunsta= 
des derefter och glödgades, den gaf 0,584 kolsy- 
radt natron, som svara emot 3,514 natron; följa 
akteligen innehålla roo delar surt arseniksyradt 
natron, efter detta försök, 21,05 d. natron. 


79 | 
0,8815 vattenfritt surt arseniksyradt natron, 
gåfvo, efter en alldeles lika behandling, 0,299 : 
Kolsyradt natron. Desse innehålla 0,1799 mna 
tron; således innehålla 100 delar surt arseniksy- 
radt natron, efter detta försök, 20,42 natron. 

Efter Professor Berzern atom-vigter består 
surt arseniksyradt natron, i hvilket basens syre 
förhåller sig till syret i syran, som I : 5, af 

z 78,66 arseniksyra REN 
21,34 natron. =. | 

Då den qvantitet natron, som jag erhöll i 
tvenne försök , nära öfverensstämmer med den= 
na; och då detta salt 1 öfrigt förhåller sig 
som ett surt arseniksyradt salt, så är det vis= 
serligen icke underkastadt något tvifvel, att det 
äger dén mättningsgrad, som tillhör de sistnämn- 
de salterne. ; 

1,404 gr. förlorade i glödgning 0,280 vatten , 
följakteligen taga 100 d. surt arseniksyradt mna- 
tron 24,91 d. vatien. 2,019 gr. förlorade under 
glödgning 0,394 vatten; således upptaga 100 d. 
surt arseniksyradt natron 24,25 d. vatten, och 
efter medeltal af dessa båda försök, 24,58. 

100 d. surt arseniksyradt natron innehåller 
21,34 natron, och dessa 5,459 TS 24,53 vatten. 
innehålla 21,86 syre 

5,450 : 21,00 = 1 : 4,004. | 

Detta salt innehåller följakteligen 4 proportio= 
iier vatten, och består, efter Professor BERZELu 
atom-vigter, af 
| 63,16 arseniksyra 
17,13 natron 
19,71 vatten. 

1,0975 glödgadt surt phosphorsyradt natron 
fälldes med ättiksyrad blyoxid, och det phos- 
phorsyrade blyet afskiljdes på fltrum. Den i 


71 


öfverskött tillsatte ättiksyrade blyoxiden utfälls 
des med. kolsyrad ammoniak, och kolsyrade bly= 
oxiden upptogs på filtrum. Vätskan afdunstades 
och glödgades; den gaf 0,570 gr. kolsyradt natron, 
svarande emot 34,30 gr. natron. 100 d, surt phbos= 
phorsyradt natron innehålla följakteligen, efter 
detta försök, 31,25 natron. 

. '0,377 d. surt phosphorsyradt natron gåfvo, 
på lika sätt behandlade, 0.187 d. kolsyradt na= 
tron, som innehålla 0,1,26 d. natron; följakte= 
ligen innehålla 100 d. surt phosphorsyradt nNna= 
tron, efter detta försök, 29,36 d. natron. 

Surt phosphorsyradt natron , 1 hvilket syret 
i basen förhåller sig till syret i syran som 1:5, 
består, efter Professor BerzEnm atom-vigter, på 
100 delar af | 

69,54 phosphorsyra 
30,46 natron. 

Den qvantitet natron, jag vid tvenne försök 
erhållit, öfverensstämmer således med dessa; och 
då för öfrigt surt NEN SR natron förhåls 
ler sig alldeles som de öfrige phosphorsyrade 
salterne, så är det otvifvelaktigt, att detta salt 
äger lika mättningsgrad med det arsemiksyrade 
saltet. ; 

0,828 d. surt phosphorsyradt natron förlos 
rade i glödgning 0,218, och 154915 dÅ. förlorade 
genom glödgning 0,390; följakteligen upptaga 
100 d. efter 
första försöket; = 35,73 d. 
ech efter det andra 35,41 d. 


35,37 d. vatten. 

0,676 i luften torkade, icke rifna, krystaller ; 
förlorade genom glödgning o,181 vatten, och 0,603 
d. förlorade i glödgning o,:62 vatten; således 
upplaga, efter första försöket, 100 d. Surt phos- 


FR , 

pborsyradt  natron 36,56, och efter det "andra 
30,74 d. vattens Skillnaden emellan dessa båda 
försöken härrör deraf, att, vid det sistnämnda, 
decrepitationsvattnet, oaktadt torkningen, qvar- 
blifvit emeilan lamellerne, emedan saltet förut ej 
blifvit rifvet till pulver. 1007 d. surt phosphorsy- 
radt natron innehålla 30,46 d. natron, och dessa 
7,792 d. syre och 35,57 vatten innehålla 31,636 
Syre. sj ; 

7,792-::31,636.: I 145060. | 

Uti surt phospborsyradt natron förhåller sig 
således syret i basen till syreti syran som 1:4, 
och detta sait består på 100 d., enligt Profes- 
sor. BERZELu atom-vigter, af , 

| 51,49 phosphorsyra 

22,56 natron 
25,95 valten. 

Af dessa försök och af många andra, som 
jag ieke anfört, följer ostridigt att båda salterne 
äga lika mättningsgrad och äro förenade med 
lika proportion krystallvatten, men krystall-sy- 
stemet är alldeles olika. ; 

Till arseniksyrade saltet 'hörer formen fig. 
32 till 34 och till phosphorsyrade saltet höra for- 
men fig. 35 till 38. eg 

Under det jag ännu sökte att finna en olik- 
het i den chemiska sammansättningen, lyckades 
det mig flere gånger, att, vid omkrystallisering af 
det phosphorsyrade saltet , erhålla krystaller, som 
hade form af det sura arseniksyrade saltet. Då 
jag bestämdt visste att ingen skillnad existerade 
emellan båda salterne, fullföljde jag undersök- 
ningen af detta phenomen, och flera gånger kry- 
 stalliserade hela upplösningen af det sura phos- 
phorsyrade saltet med det arseniksyrade sal- 
tets form, 


73 

Ytorna, utbildningen af krystallisationssy- 
stemet och vinklarne voro fullkomligt de samma 
som hos det sura arseniksyrade saltet; Utsatte 
för luften, förlorade de snart sina speglande ytor. 

1,578 gr. af dessa krystaller gåfvo 0,420 
vatten, 100 delar hade således varit förenade 
med 36,27 d. vatten, och 1,156 gr. gåfvo, be- 
handlade på förut anförda sätt, 0,563 kolsyradt 
natron, som svara mot 0,338'75 gr. natron ; saltet in= " 
nehåller följakteligen 29,30 d. natron. Detta salt 
är således alldeles lika sammansatt som det för- 
ra, och som det arseniksyrade, med hvilket det 
har samma krystallisation. Syran innehåller 5 
gånger så mycket syre som basen, och vattnet 
4 gånger så mycket. 

Upplöstes dessa krystaller i vatten, sedan 
de blifvit torrkade och renade från vidhängande 
moderlut, så krystalliserade de åter efter den 
vanliga formen af surt phosphorsyradt mnatron, 
och om jag lät solutionen stå någon tid, så kry- 
stalliserade den helt och hållet, utan lemning , uti 
ofvannämnde form; häraf följer, att båda kry- 
stallerne innehålla samma salt. 


Det sura PHosphorsyrade och Arsenik- 
syrade Saltets ytor och deras läge. 


Den primitiva formen (fig. 32) förekommer 
icke, utan vanligen prismat (fig. 34). Ytah P 
är vanligen den betydligaste, men ytorna 2 
felas aldrig. Ytornas M lutning var efter ett me- 
deltal af flera mätningar för håda salterne = 
7830" och lutningen af P till P = 126253. 

Ytorna n (fig. 34) sitia rätt på sidoytor= 
ne, och kanterne, som de bilda med P, äro pa- 
rallela med lutande diagonalen af deuna ytan, 


» 


74 , 
Kaänterna, som ytan 6 bildar med sidoytorna, 
äro parallela med den kanten, som den bildar med 
ytorna »., Kanten, som de bilda med P, är 
parallel med den som P gör med P. c 
Utom dessa ytor förekomma, vid dessa sal« 
ter, ännu fyra, som bilda kanter med ytorna n, 
hvilka äro parallela med de kanter, som dessa ytor 
bilda med P. 
Följande ytor med deras tecken förekomma 
vid dessa salter: | 
PMIiA 
bo oi 
Zz 


Ytornas Vinklar. 


P:P = 126253" 
P:u SEX00 
nin RETA 
AS = 122236" 
rr = 1174 
n” : n” &n : na 133248 
bs = 128218 
P:M = 10626" 
b:b = 1905 
b:u = 135? 
b: MM = 116235 
b:P = 10134 
b:n =1460?19- 


Ytorna och deras läge hos den andra 
formen af surt Phosphorsyradt Natron. 


Den primitiva formen, som ganska ofta fö- 
rekommer, är ett rätt prisma med rhomboida=>. 
liska baser. MM till M” (fig. 35) lutar sig, enligt 
ett medeltal af flere mätningar, = 93?54'. 


RR N ; ”5 
Ytan f£ är en rätt decrescens på hörnet A, 


den lutar sig emot P under 13418". | 

d är den rätta afstympningen af den trubbiga 
sidokanten. 

Ytorna » afstympa prismats ändkanter 
och bilda, med ytan £f, kanter, som äro paral- 
lela med denna ytans lutande diagonal. 

s afskär kanterna emellan £f och d. Den 
lutar sig mot P under 144?54. 

t afstympar kanter emellan n» och MM samt 
bildar med s kanter, som äro parallela med 
denna ytans lutande diagonal. = 

Utom dessa ytor förekommer ännu en af- 
stympning af de kanter, som s bildar med si- 
doytorna; jag har icke närmare bestämt den. 
Ytan s förekommer vanligen något krokig. 

Följande äro ytorna med deras tecken 


M:P 99? 
MM: d 1302 37 
PEd go? 
ni: Po = 1252 25 
RS 70? 51 


LAR TV Va a dr TA TT 
co 
0 
[2] 
(ST 
RN 


SSA NIVA R 


726 
| sin = 1609 dv 
fr PES Bor 
Er JM 0 PR 
tv: £g = 1259 45 
Anmärkning. 


Jag har anställt många försök och återupp- 
repat dem med stor sorgfällighet för att finna 
någon skillnad emellan dessa salter, emedan detta 
phenomen alldeles motsade den theori jag förut 
följt och äfven en theori, för hvilken, med nå- 
gra undantag, all den erfarenhet, mineralogerne 
bittills vunnit, talar. - Jag har endast anfört nå- 
gra af dessa försök, men hvilka äro tillräckliga 
att bevisa detta nya factum. Det är således af- 
gjordt: att en och samma kropp, som är samman= 
Satt af samma ämnen efter samma proportiener ; 
kan antaga tvenne olika former; hvilket beror 
af ännu obekanta omständigheter. Efter corpu- 
scular-theorien kan detta phenomen lätt förstås. 
Olika former skola nemligen uppstå allt efter 

om atomernas lägen emot hvarandra förändras, 

men antalet af särskilte former, som med anta- 
gande af en sådan åsigt skulle kunna äga rum, 
förblifver dock ganska inskränkt. 

Intet phenomen står ensamt inom physikens 
område, och den lag vi här funnit kan man ut- 
sträcka till alla krystallogiska phenomen. Samma 
phenomen som här inträffar hos ett salt, måste 
också kunna inträffa med oxiderna; och detta öfver= 
ensstämmer med det jag redan vid början af denna 
afhandling sagt, nemligen att särskildte chemiska 
föreningar, bildade efter samma förhållanden, åt- 
skilja sig uti flere stora afdelningar af isomor= 
pha kroppar, d. v. s. sådane som hafva lika 
krystallisation. Orsaken hvarföre dessa afdelnin- 


> 


JG 


gar alltid bibehålla den deras class tillhörande kry- 
stallisationsform är den samma, som gör att det 
sura phosphorsyrade och det sura arseniksyrade 
natronet vanligen antaga olika krystallformer. Den 
ligger nemligen uti den olika ställning som ato- 
merne hafva till hvarandra. 


Jag skulle göra orätt att uppställa denna 
ide utan att kunna understödja den. Uti min 
första afhandling har jag sökt visa, och tänker 
framdeles genom flere exempel bestyrka, att 
kalkjord , talkjord, manganoxidul, jernoxidul, kop- 
paroxid, zinkoxid , koboltoxid och nickeloxid 
«höra till en afdelning, och att, inom denna, en 
atom metall är förenad med 2 atomer syre. Det- 
ta hade Professor Berzeutus, af chemiska skäl, 
redan långt förut antagit; desamma chemiska 
orsaker gjorde det till en nödvändighet, att 
han antog 2 atomer syre på en atom metall, 
äfven uti blyoxid, strontian och barytjord. 
Det är bekant att den ena classens salters kry- . 
stallisation är alldeles olik den andras. Man :' 
kan för att öfvertyga sig derom, endast med 
hvarandra jemföra de serier af kolsyrade och 
svafvelsyrade salter af båda classerne som före- 
komma i naturen. 


Båda klassernas krystallisation skulle således 
kunna skiljas ifrån hvarandra, endast genom läget 
af de 2 atomernas syre mot den ena atomen metall, 
och att detta förhåller sig så, vill jag nu bevisa. 


Den långa undersökningen af arragoniten, 
som sysselsatt så utmärkta Physici, Mineraloget 
och Chemister 1 vårt tidehvarf, slutades med det 
resultatet, att dess krystallisation är helt och 
hållet skiljd från kalkspatens och att ingen huf. 
vudsaklig skillnad i sammansättningen äger rum. 


78 


Kalkspatens krystallisation tillhörde enaserien; 
vi skola försöka om arragonitens krystallisation till= 
hör det andra: 

Först äro, enligt Haur, hos 'kolsyrad blyoxid 
och arragonit de secundära ytornas utbildning, äf- 
vensom hela den form, under hvilken de vanligen 
förekomma alldeles lika, och jemför man härmed. 
Fucts beskrifning af kolsyrad strontian, så är det 
klart, att vid alla dessa tre kroppar ytornas an- 
tal och läge, äfvensom krystallisations-systemets 
utbildning i allmänhet äro alldeles de samma. 
Jemför man vidare serien af arragonitens tvillings- 
krystallisationer med de kolsyrade blyets och stron- 
tianens, så finna vi att dessa tre kroppar co- 
piera hvarandra. ; 

Arragonitens grundform är efter Haävr en 
rectangulär octaéder, 1 hvilken P lutar sig mot 
P 109? 21' och M till MM 64? & "). om 

Kolsyrade biyets grundform är enligt den- 
samma en rectangulär octaéder, i hvilken P lutar 
sig mot P under 109” 30' och J7 mot M under 
622 56 KE) 

Grundformen för kolsyrad strontian är ef- 
ter Fuces beskrifning en rectangulär octaéder, i 
hvilken P lutar sig mot P = 109? — 111?” och HM 
ull MERSEY 

Följakteligen förhåller sig arragoniten till 
kolsyrade strontian och kolsyrade blyet, som 
kalkspaten förhåller sig till bitterspaten och kols 
syrade jernet, eller som arseniksyrade ammoniaken 


”") Haörs Tableau comparatif p. 6, fig. 2. Jämför också 
Tabios hg. 30, 

Fö Ibid. p. ör, fig:rgseller; Tabi2, ha. 32 

5”) SeHWEIGGERrs Journal, V. 19, 5. 113. 


79 
förhåller sig till den phosphorsyrade; och samma 
orsak, för hvilken jag håller arseniksyra och phos- 
phorsyra för isomorpha, nödgar mig också att 
anse kalkjord i arragoniten såsom isomorph med 
blyoxiden och strontianjorden. 

Då detta, hvilket jag i en annan afhand- 
ling skall genom flera exempel visa och vidlyf- 
tigare ådagalägga, är användbart på alla klas- 
ser af isomorpha kroppar, så är allmänna la- 
gen för sammanhanget af krystallographien med 
den chemiska sammansättningen följande: 

Ett lika antal atomer, då de äro på lika 
sätt förenade, frambringa lika krystallformer , 
och krystallformen beror ej af atomernas natur, 


utan af deras antal och föreningssätt. 


Hvad modification denna sats för öfrigt kan 
komma att undergå genom de små variationerna, 
dem vi i det föregående funnit emellan de neu- 
trala ammoniaksalterna af arseniksyra och phos- 
phorsyra, emellan kalkspat och bitterspat, kol- 
syrad strontian och arragonit &c., måste jag för 
det närvarande lemna åt en utvidgad erfarenhets 
afgörande: | 


30 


eV 


Om de svafvelbundna Alkaliernas 
sammansättning; 


af 
J. BERZELIUS. 


Tor om de svafvelbundna alkaliernas natur 
utreddes redan 1798 af BERTHOLLET "), som be- 
viste att vattnets tillkomst vid deras upplösning 
frambringar svafvelbundet väte, och att svaf- 
vel ej utan genom vätets mellankomst kan för- 
enas med en saltbasis. DBErRtTHOLLET ådagalade 
dessutom att svafvelbundet väte är en syra, och 
att den oljlika förening af svafvel med väte, 
som ScHEELE redan hade upptäckt, innehålles i 
den vanliga heparn. Han kallade den hydro- 
sulfure sulfure, till skillnad från hydrosulfure, 
som utmärker den svafvelbundna vätgasens för- 
ening med en saltbasis. Han visade att en hy- 
drosulfure, genom oxidering i luften, öfvergår till 
en hydrosulfure sulfure, och att denne sednare 
deremot förvandlas till ett svafvelsyrligt salt, 
ander det att det öfverflödiga svaflet utfälles. 
Alla dessa resultat utgöra hufvudsaken af hvad 
vi hittils känt, rörande de svafvelbundna alka- 
lierna. VAuUQUELIN bestämde sedan naturen af 
ett salt, som erhålles vid beredning af kolsy- 
: radt 


”) Annales de Chimie T. XXV. p; 233. 


Ör 


radt natron, genom decomposition af Gläubers= 
salt med kalk och kolpulver, och på hvilket 
CHAussIER hade väckt uppmärksamheten. Vavu- 
QUELIN fann att detta salt består af natron, före- 
nadt på en gång med svafvelsyrlighet och svaf- 
vel, och gaf det derföre namn af Sulfite de sou- 
de sulfure ?). Kännedomen af denna förening- 
är, för utredandet af phenomenen vid svaflets 
upplösning af kalihydrat på våta vägen, oum- 
gängligt nödvändig: — | 
GavLussac undersökte sedan de förändrin- 
nå de svafvelbundna alkalierna undergå, då de 
de metalloxider som af svafvelbundet väte re- 
duceras till sulfureta, afskilja svaflet och” det 
svafvelbundna vätet, men lemna basen till en 
viss portion mättad med svafvelsyrlighet eller 
1 form afsulfite sulfure. GArLussac anmärkte, 
att då föreningen bildas af svafvel med ett hy- 
drat af alkali eller jord, uppkommer intet svaf- 
velsyradt salt, utan antingen ett svafvelsyrligt 
eller en sulfite sulfure. = 
VaAvQuveLiN företog derefter en utförlig un- 

dersökning ""+Y af svaflets förening med alkali- 
erna, förnämligast för att utröna huruvida svaflet 
förenas antingen med alkalit i oxideradt tillstånd, 
eller också med dess metalliska radical, under det 
att en del af alkalit reduceras afsvaflet, som för- 
vandladt till svafvelsyra, mättar en annan del 
deraf, hvarigenom således en smält hepar skul- 
le vara en blandning af svafvelsyradt kali med 
svafvelbundet kalium. Vid denna undersökning 

”) Annales de Chimie T. 32 p. 304. 

”) Ibid. T. 78. p. 86. 

”) Annales de Chimie et de Physique, par Mrs. 
GavLussac & Arraco. Vol. VI, p, 5. S 


32 


vunnos likväl inga afgörande utslag, och Vavu- 
QVveLIN drog deraf den slutsats, att det väl är san- 
nolikt, men ännu alldeles icke bevisadt, att 
"hepar är en blanning af sväfvelsyradt kali med 
-svafvelbundet kalium; Blånd de försök Vavu- 
"QVELIN anställde; var en jemförelse emellan hepar 
och svafvelbundet kalium Cberedt af kalium och 
svafvel): Dervid fann han att ju bättre kalium 
"var befriadt från vidhängande kali; ju mörkare 
blef det svafvelbundna kalium och gaf, då dess 
"upplösning i vatten blandades med en syra; endast 
en ringa portion svafvel; oagtadt detta var 1 öfs 
verskott tillsatt vid föreningens beredning: Det- 
ta synes tala för att kali, såsom kali; i den smäl- 
ta hepårn förenas med en långt större quanti- 
tet svafvel än sjelfva metallen  kälium kan bin- 
da. Denna olikhet i bådas halt äf svafvel; som, 
efter hvad jag sedan erfarit; beror deraf att i 
den temperatur, som uppkommer då kalium di- 
recte sammansmältes med svafvel; kan endast den 
lägsta svafvelbindningsgraden (KS?) bibehålla 
sig, föranledde mig att företaga den series af 
försök till frågans upplösning, som Jag längre 
"ned skall anföra. k ke ASKR 
GayLussac sökte i en sednare afhandling ") 
visa, att dei af VAUQuELIN framställda ideen; att 
Hepar innvehåller svafvelbundet kalium och svaf- 
velsyradt kali är den rätta, och han grundade 
detta bevis derpå; att om man blandar kalihy- 
"drat Cpotasse å PFalkohol solide) med ungefär 
lika vigt svafvel och upplhiettär dem 1 en glas- 
kolf till dess de förenat sig, med den aktsamhet 
att massan ej får bli glödande; så får man en 
mörkbrun hepar, som upplöst i vatten ej fäller 


”) Annales de Chimie et de Physique, par Mrs. 
GarLussac & Arraco. Yol. VI. p. 321. 


83 


saltsyrad- baryt, eller 'om den deraf fälles, så 
är fällningen löslig i saltsyra. Men om i detta 
försök; vid heparns upplösning 1 vatten, ingen, 
svafvelsyra bildas, så måste den icke :eller vid 
den smälta heparns upplösning bildas, utan dep 
är då förut bildad under smältningen. GavLus- 
sac jemför derefter svaflets förhållande med:chlore 
och jode och drager deraf ännu ytterligare grun« 
der för bekräftelsen af det anförda: ”Vid en 
föga upphögd temperatur; säger han "), föres 
nar sig svaflet med alkalierna till svafvelbunds- 
na oxider; mer då dessa upplösas 1 vatten kan 
"det hända, att de antingen alldeles icke sönder- 
delas eller att de förvandlas i hyposulfit och i 
svafvelbunden metall eller i hyposulfit och by- 
drothyonalkalis Vid en högre temperatur kun- 
na hyposulfiterna icke bildas; utan då måste en 
blandning af svafvelsyrad oxid och svafvelbun- 
den metall uppkomma? = Så | 
Egentligen är likväl allt detta icke ett af- 
göratide bevis, ty då de relativa .qvantiteterna 
af syre; i den nybildäde syran, och väte, i svaf- 
velföreningen, alltid äro desamma som i vatten, 
och myckeblieten bestämmes af quantiteten af 
den basis söm skall mättas; så blir det quänti- 
tativa resultatet ålltid det samma, om svafvelsyran 
bildas på vattnets eller på alkalits bekostnad. 
Då blandningen behandlas vid en temperatur, 
som ej går till glödgning, så upptager alkalit 
en större quantitet svafvel; hvilken åter 1 glödg- 
ningshetta förjagas. Om då den portion svaf- 
vel; som 1 sista fallet blir qvar, är just den som 
fordräs för att, då heparn löses i vatten; bilda 
svafvelsyras; som mättar en del af kalit, och i ma- 


+”) Annales de Chimie et de Physique par Mrs. Gar- 
oLussac & Arzraco, Vol, VI. p. 325. 


34 


sximum svafvelbundet väte, som inättar den an- 
dra delen, så låt oss föreställa oss att, vid den - 
förening som sker i den mindre hettan, alkalit 
upptar t. ex. 2 atomer svafvel mer; då måste, 
vid upplösningen i vatten, då detta af svaflet 
sönderdelas, både syret och vätet upptaga den 
största qvantitet svafvel de kunna emottaga, och 
acide hyposulfureux måste deraf bildas. Den af 
GayrLussac anmärkta olikheten emellan svaflets 
verkan på kalihydrat vid en högre och lägre 
temperatur, kan således ligga endast deri, att al= 
kalit, vid den lägre temperaturen, kan qvarhålla 
en större mängd svafvel än vid den högre, och kan 
således ej anses såsom ett bevis för eller emot 
någondera af åsigterna, emedan den efter båda 
måste imträffa. Den som med uppmärksamhet 
följt dessa rechercher, och för ingendera menin= 
gen varit förut intagen, skall således icke kunna 
med bestämd öfvertygelse omfatta någondera; 
och skall finna det lika sannolikt, att den i glödg- 
ning beredda heparns svafvelsyra bildas vid upp= 
lösningen på vattnets eller alkoholns bekostnads 
som att den, af hydratet, genom kokning bildade 
heparns acide hyposulfareux uppkommer af vat= 
nets sönderdelning. | ; 

Bland de arbeten, som stå i sammanhang 
med denna undersökning bör jag också nämna 
Herscners förträffliga afhandling om hyposulfi= 
terna och deras sammansättning "), hvilken gif- 
ver ganska betydliga tillägg till hvad: vi, genom 
VaAuvQurEuins och GAYLussacs arbeten, förut kände 
derom, samt några, i anledning af HeErRscHELs ar- 
bete, gjorda erinringar af GayLussac ""), hvari 


”) The Edinburgh Philosophical Journal N:o 1, p. 8. 
”") Annales de Chimie et de Physique T. XIV, p. 362. 


5 


denne berömde Chemist anför, att han anser 
BertHOLLETS soufre hydrogene såsom en egen 
syra, analog med Acide hyposulfureux, och 
hvars föreningar med saltbaser han kallar hypo-= 
hydro-sulfates i stället för hydrosulfures sulfurés, 
Äfven jag har betraktat denna förening såsom 
en sådan och derpå grundat förklaringen af he- 
parns natur efter de BerTEOLLETska åsigterna 7); 
GaAvrLussac har vidare tillagt, att de hydrothyon- 
syrade salterna kunna existera i tvenne mätt- 
ningsgrader. 

I sådant skick befunno sig våra kunskaper, 
åtminstone de som hunnit till min kännedom, 
rörande de svafvelbundna alkäliernas natur, då 
jag företog det arbete, hvars resultat jag nu går 
att lemna. Den första fråga som dervid behöf- 
de besvaras är: buruvida svafvel kan omedel- 
bart förenas med en oxiderad kropp, eller om 
dervid ett svafvelsyradt salt och en svafvelbun= 
den metall bildas, på sätt VAuQuerin förmodat? 


'1:0 Försök att bestämma om den Hepar, 
som bildas på torra vägen, är en 
svafvelbunden oxid eller metall. 


1, Det är klart att ett svafvelbundet alkali, 
ifall det finnes, bör kunna bildas då t, ex. svafvel= 
syradt kali reduceras, och att resultaten vid upplös- 
ning i vatten måste blifva ganska olika eftersom det 
reducerade är svafvelbundet kali eller svafvelbun- 
Nr kalium. För att undersöka detta, betjente jag mig 
af en liten apparat, utblåst för lampa och så inrät- 
tad att en ström af svafvelbunden vätgas kunde 

ledas derigenom under det en del af apparaten 


2) Sr gueh der Chemie.  Uebersetzt v. BröveE, I, Th; 
Pr 2. (KRIS 


86 


| 


i en Årgand'$ spritlampa hölls glödande, I den=: 


na del inlades 1 gramm neutralt svafvelsyradt: 
Kali. Det behöll sig länge oförändradt, men då 
massan fått full rödglödgning, fick saltet här 
och der röda punkter, som Hastiat tilltogo, un- 


der det att vatten bildades; massan blef snart: 
svart och kom 1i fluss. Försöket fortsattes SS 
länge den genomgående gazen syntes afsätta något 


vatten, hvilket uppfångades 1 saltsyrad kalk. 


Efter afsyalning fanns saltet förvandladt till en' 


ganska vacker cinoberröd massa, men som syn- 
barligen starkt angripit glaset, Den hade för- 


lorat 0.315 gr. i vigt. Det erhållna vattnet 
vägde 0.335 gr. Den röda massan löstes lätt 1 


vatten, som deraf fick en obetydlig dragning 
åt gult; kiseljord, från det upplösta glaset, lem- 


nades olöst, och saltsyra utvecklade svafvelbun- 
den vätgaz, med fräsning, under det att en gan- 
ska ringa -grumling af Sd bildades. Den: 
med saltsyra sönderdelade lösningen gaf med 


saltsyrad baryt 0.157 gr. svafvelsysad baryt, 
svarande emot en återstod af 0.108 gr. svafvel- 
syradt kali. De erhållna 0-335 gr. vatten inne- 
hålla 0.298 ") gr. syre. Men svafvelsyran i 1 gr. 
svafvelsyradt. kali innehåller endast 0.255 och 
kalt 0.092 gr. syre. Om man nu anmärker att 
76 af saltet, ännu vid försökets slut, synes haf- 
va varit odecomponerad, så hafva ungefär 3 af 
kalit blifvit sönderdelade till kalium, under det 
ätt + förenat sig med glaset och förlorat sitt svaf- 
vel, hvaraf en portion kastat sig på det reduce- 


rade, och en annan del i form af en hvit rök 
följde med vätgasen och orsakade den större. 


förlust saltet led, än som återfanns i vattnets syre. 


”) Sag har föredragit att beräkna syrehalten efter det<; 


ta, framför att antaga hela förlusten för syre. 


37 

2. Bedan detta försök skulle vara ett bevis 
att hepar innehåller svafvelbundet kalium , eme- 
dan, ifall en förening af svafvel med kali vore 
möjlig, vätgasen säkert icke vid en så obetydlig 
hetta skulle kunna reducera det till kalium. Men 
då glasets samtidiga angripning gör resultatet 
obestämdt, valde jag en annamw utväg. Jag re- 
ducerade i en alldeles dylik appareil, svafvel- 
syradt kali med svafvelbunden vätgas, och fort- 
satte försöket så länge något vatten följde gasen åt, 
hvartill åtgick 3 timar. Så länge vatten afsattes, 
åtföljdes det beständigt tillika af svafvel, från- 
skildt från gazen, och så snart fugtighet ej. mera 
syntes till, condenserades icke eller mer något 
svafvel ur gazen. Jag lät försöket efter denna 
tidpunkt fortfara ännu 3 tima. | 

Af i gr. svafvelsyradt kali hade på: detta 
sätt erhållits 1.11 gr. hepar. Den vari upphettadt 
tillstånd ganska lättflytande och svart, men blef, 
under afsvalning, fullkomligt genomskinlig och 
vinröd. Den löstes lätt i vatten till en klar 
gul vätska, 

Den sönderdelades, i en passande apparat, 
med saltsyra, som derur utan all gazutveckling 
fällde ett hvitt pulver. - Vätskan upphettades 
till kokning, och den dervid utvecklade gasen 
uppfångades i en upplösning af ättiksyrad bly 
oxid. Sedan vätskan kokat en stund. leddes at- 
mosferisk luft derigenom, för att bortföra de si- 


sta portionerna svafvelbunden vätgaz. På detta 


sätt erhölls i blyupplösningen svafvelbundet bly, 
som efter tvättning, torrkning och upphettning 
i lufitomt rum, till förjagande af all fugtighet, 
vägde 1.407, hvilka innehålla 0.189 gr. svafvel; 
men det svafvelbundna väte, som skulle utveck- 
las, om hela halten af kali i I gr.'svafvelsyradt 


88 G 


- kali förvandlas till kalium, innehåller 0.184 gr. 
svafvel. Skillnaden måste nödvändigt höra till 
observationsfel. Det svafvel, som med saltsyran 
fälldes, vägde efter tvättning och torrkning 0.488, 
och förlorade intet i vigt då det smältes. Den 
med saltsyra fällda vätskan, blandad med salt= 
syrad baryt, gafsingen svafvelsyrad baryt. En 
gramm af det svafvelsyrade . saltet håller 0.449 
gr. kalium. Sammanställes nu resultatet, under 
förutsättande af svafvelbundet kalium, så utfal= 
ler det till: | | 


KaltQ” 8 Re 44.9 
Svafvel (utfäldt) . . 3.8 
Svafvel Gi svafvelb. vätet) 18.4 


IT2.I 


d. ä. 0.011 gr. mer än den upplöste heparn vägs 
de hvilket ofelbart är observationsfel. Den er- 
hållna heparn var således svafvelbundet kalium; - 
men i hvilken svafvelbindningsgrad är svårt att 
säga. Då den svafvelbundna vätgasen afgaf svaf- 
vel under heparns bildning, så skulle detta sy- 
nas bero af en förening i bestämdt förhållande, 
som ej förmådde qvarhålla allt svaflet. I det- 
ta fall vore den KS 7, och 1 gr. svafvelsyradt kali 
hade då bordt väga 1.093 efter sönderdelning 
med svafvelbundet väte. Om gazen hade qvar- 
lemnadt sin hela svafvelhalt, så hade föreningen 
varit KS?, Det skulle således synas som gin- 
ge, vid denna beredning, 3 atomer svafvel 
bort med de gazformiga. Ad: Men 
jag återkommer längre ned till kalits olika svaf- 

velbindningsgrader. 


3. Samma försök omgjordes ännu en gång, 
men på det sätt, att ångor af svafvelbundet kol 
leddes öfver det  svafvelsyrade kalit. 1 gr 


un 9 
af detta salt gaf på sådant sätt 1.22 gr. svafvels 
bundet kalium, som decomponeradt på förut 

anförda sätt gaf | 


Saline «ake go 44.9 

Svafvel (utfäldt) , 8.1 

Svafvel (1 svafvelb, vätet) 18.4 

l 121.4 
äfven här innehöll den med saltsyra fällda vät- 
skan intet spår af svafvelsyra. Det erhållna 
svafvelbundna kalium är nära KS8, oagtadt den 
förening, som skulle uppkomma, då svafvelbun- 
det kol jemt sönderdelar svafvelsyradt kali, 
vore liksom i föregående KS? Den. skulle då 
hafva vägt 119 istället för 122. Så att den här 
har lika öfverskott öfver 8 atomer, som 1 för- 
ra fallet öfver 7. Dessa försök visa således på 
ett afgörande sätt, att den erhållna heparn varit 
svafvelbundet kalium i olika grader af svafvel- 
bindning, och att en ganska obetydlig hetta for- 
dras för att med väte eller kol reducera kalium 
till kali, då svafvel är närvarande. Glaset hade 
icke- blifvit angripit i någotdera af dessa försök. 
4. I ett vägdt rör af ägta poreellaine in- 
lades 5 gr. ren (från vatten och kolsyra fri) 
kalkjord ; och svafvelbunden vätgaz leddes deri- 
genom. Så snart all atm. luft blifvit utjagad, 
upphettades röret, der kalken låg, till hvitglödg- 
ning. Vattenånger begynte genast visa sig och 
upphemtades i saltsyrad kalkjord. Försöket fort- 
sattes så länge något vatten syntes följa gazen, 
hvarefter röret, under gazens fortsatta genom- 
strömmande, feck afsvalna. Jag hade erhållit 
1.57 gr. vatten och 6.41 gr. återstod i rö- 
ret, Detta är så nära precist hvad vigten skulle 
vara då kalkjorden förvandlas till svafvelbundet 


90 ; 

calcium , och dess syre med gasens väte frams= > 
bringar vatten. Föreningen löstes i saltsyra med 
utveckling af svafvelbunden vätgaz. Lösningen. 
fälldes ej af saltsyrad baryt. Dessa försök, häm- 
tade så väl från de alkaliska jordarternas class, 
som från alkaliernas, bevisa således afgörande, 
att hvad vi förut ansett såsom svafvelbundna 
alkalier eller jordarter, äro föreningar af svafvel 
med alkalits eller jordens metalliska radical, 

Då väte kan reducera svafvelsyradt kali, un- 
der det att vatten bildas och förflyger, så är 
det klart att svafvel bör äfven, vid en högre 
temperatur, kunna reducera kali till svafvelbun- 
det kalium, under det att svafvelsyradt kali ge- 
nereras, hvadan således VAUQuELIns åsigt af hvad 
som föregår, då basiskt kolsyradt kali sammnran- 
smältes med svafvel, fullkomligt bekräftas. 

VAUQUELIN uppger 1 sina försök att, då kali 
- i glödgning förenas med svafvel, bildas en qvantitet 
svafyelsyra, hvars syre är lika med kalits 5), 
ehuru dervid måste afdragas det kali som för- 
enat sig med svafvelsyran; men detta kali är 
då z af det hela, så att svafvelsyrans syre ej 
bör utgöra mer än + af hela kalihaltens, För 
att bekräfta detta med försök, beredde jag 
hepar af I gr. basiskt kolsyradt kali, som i en 
liten retort sammansmältes med 11 gång sin 
vigt svafvel'""). Massan upplöstes i kokadt vat- 


”) Annales de Chimie et de Physique, T. VI, p Ir. 

>”) Jag bör härvid anmärka några försigtighetsmått | 
som "agttogos, Basiskt kolsyradt kali kan, äfven nyss 
glödgadt och ännu varmt, ej invägas: i en retort utan 
att draga fugtighet, hvarvid allt syret af denna fugtighet 
förenas med svafvel till svafvelsyra, Jag inlade alltid rent 
kristalliseradt och finrifvit bicarbonat af kali i retorten, 
och utdref sedan kolsyran och vattnet, samt bestämde 
för säkerhetens skull vigten å nyo. Detta gäller om alla 


gi 


tet, fälldes med saltsyrad baryt, och gafitven= 
ne försök 0.421 gr. svafvelsyrad baryt. Efter 
räkning gifva 100 d, basiskt kolsyradt kali, för- 
vandladt i hepar på detta sätt 42.15 d. svaf- 
velsyrad baryt. Dessa försök bevisa således att, 
då basiskt kolsyradt kali sammansmältes med 
svafvel, så förvandlas 3 af kalit till svafvelsy- 
radt kali och 3 deraf till svafvelbundet kalium; 
en sats varat vi i det följande vid flera be= 
räkningar måste betjena oss, och som således, 
oagtadt dess rigtighet aprioriskt kunde förutses, 
likväl behöfde att på erfarenhetens våg ådagaläggas. 


UU. Försök öfver de olika förhållanden, 
hvari kalium kan förenas med svaf- 
vel och med svafvelbundet väte. 


Innan vi gå till undersökningen af heparns 
bildning på våta vägen, eller då vatten är när- 
varande, skola vi undersöka de förhållanden, i 
hvilka kalium kan förenas med svafvel och med 
svafvelbundet väte, emedan dessas kännedom för 
denna undersökning är af yttersta vigt. 

1. Då svafvelsyradt kali reduceras med vät« 
gas eller med kol, uppkommer kaliums lägsta 
svafyelbindningsgrad, KS?, som är proportio-. 
nell mot det svafvelsyrade saltet. Den kan svår- 
ligen fås ren. I glas angripes dettas massa, och 
i platina får man en högre svafvelbindningsgrad 
bländad med platinabundet kalium. Sådan den 
fås vid beredning i glas, har den en vacker, 
ljus cinoberröd färg och ett kristalliniskt brott. 


härefter omtalade försök att af basiskt kolsyradt kali 
bilda hepar. Sedan tillades svafvel och, innan upphett- 
ningen, inleddes genom apparaten en ström af kolsyregas , 
som tjente att utjaga atm. luften, och att, under försöket, 
afföra ångorna af det öfverflödigt tillsatta svaflet. 


ös | j 
Den mörknar då den upphettas, smälter innan. 
den glödgar och är då svart. och ogenomskinlig, 
Tändes ej, då den i öppen luft glödgas, och är 
svår ett rosta, men hvitglöder på det ställe der 
man kunnat antända den. Den slocknar genast, 
så fort den fått betäcka sig med syafvelsyradt 
 kali. Alla dessa egenskaper hos svafvelbundet 
kalium visa Mllräckligt, att man förhastat sig, 
då man, vid bildning af pyrophor, tillskrifvit 
massans antändning en inblandning af svafvel- 
bundet kalium ; hvilket visserligen icke, utan före= 
ning med någon brännbarare kropp, har denna 
egenskap. Den fugtas i luften till en gul droppe, 
som utspädd blir färglös. Den löses fullkom- 
ligt i alkohol. Hvarken med vatten eller alko- 
bol hettar den betydligt, till bevis att de fränd- 
skaper, som vid upplösningen verka, ej äro ser« 
deles starka. : 

2. För att finna maximum af svafvel, som 
kan förena sig med kalium, sammansmältes 0.782 
gr. basiskt kolsyradt kali i en liten retort med 
1.5 gr. svafvel, och massan hölls lindrigt glöd- 
gande till dess att öfverskottet af svafvel blif- 
vit förjagadt. Den vägde nu 1.267 gr. Den 
öfre delen af retorten innehöll en liten por- 
tion af en ljusare röd hepar, som, vid upplös- 
ning i vatten, lemnade svafyel olöst. Detta svaf- 
vel var dock så ringa, att dess vigt ej serskildt be- 
stämdes. I det använda saltet fanns 0.5326 gr. 
kali, hbvaraf 2 = 013315 bildat svafvelsyradt 
kali med 0.0458 gr. svafvel och med syret af 
de öfriga 3. Kalits och det i svafvelsyran be- 
fintliga svaflets vigt, tillsamman 0.5784, måste 
afdragas från 1.267, för att finna huru mycket - 
svafvel som förenat sig med det reducerade» ka- 
Kum. Denna svafvelhalt är 06886, som varit 


93 

förenad med 0.3315 gr. kalium, ds ä. 100 d. 
kalium hade upptagit 207.7 d. svafvel. "Men 
detta tal är nästan precist 10 atomer, ty vVig- 
ten, af K: 10 S = 109:205:2. 100 d. basiskt kol= 
syradt kali upptaga således i maximum 93.g d. 
svafvel. Den ljusare färgen af den hepar, som 
satt öfverst i retortens hvalf; och som , efter upp= 
lösning , lemnade svafvel, gaf mig anledning att 
förmoda en ännu högre svafvelbindningsgrad, 
som i glödgning cj äger bestånd, och som äfven 
af vatten sönderdelas med afskiljande af en pora 
tion svafvel, : 

Jag blandade derföre basiskt kolsyrädt kak 
med svafvel i stort öfverskott, och upphettade 
dem till svaflets smältning, hvarvid föreningen 
genast begynte gå för sig, massan svartnade, 
smälte och pöstes Den behölls nu vid denna 
temperatur, till dess att allt stod smält och fly- 
tande, då lampan borttogs. Efter afsvalning fanns 
massan bestå af två distincta lager. Det öfre 
var gult och bestod af svaftek Det nedre var 
hepar, men som ej hade den ljusa röda färgen 
jag förut omnämnt. En portion af denna hepar 
upplöstes 1 kokadt vatten, fälldes med saltsyra, 
kokades till det svafvelbundna vätets förjagande, 
silades och afröktes till torrhet. På filtrum stad= 
nade 0.734 gr: svafvel och saltet vägde 1.1 gr. 
Då jag funnit att, när hepar göres i större massa, 
det svafvelsyrade kälit är olika utdeladt deri, 
så upplöstes det erhållna saltet åter i vatten och 
fälldes med saltsyrad baryt: Det gaf 0.321 gr. 
svafvelsyrad baryt, svarande emot 0:2415 gr. 
svafvelsyradt kali. Det återstår således för salt- 
syradt 'kali 0.8585 = 0.45 kalium, som varit förs 
enadt med 0.734 gr. svafvel; men 45:73-4 
= 100: 163.11, 164,24 är 8 atomer, och då 


94 . 
dertill läggas de 2 at.; som bortgingo såsom svafvel-) 
bunden vätgaz, så finna vi åter ro atomer svaf- 
vel på emätom kalium. Jag fann sedan att den- 
ha ljusare färg på hepariö ej inträffar oftare; än 
då, under äfsvälningen; svafvel condenseras på 
den ännu ej stelnade heparn: Som den ej bil- 
das då heparin siältes under eller med svafvel, 
och då vatten ej upptager öfverskottet af svaf- 
vel, så synes deii mera vära en ttspädmng af 
heparns mörkare färg; genom inblandadt svaf- 
vel, än en verkelig bestämd förening: 

3; Jag har redan nämt att; då svafvelsyradt 
kali sönderdelas vid en. högre temperatur med 
svafvelbunden vätgaz, så fås en klär; fullkomligt ge- 
nomskinlig orangeröd hepar; som synes vara KS? 
och då samma salt sönderdeläs med svafvel- 
bundet kol, bildas KS2; Deine är icke mera 
genomskinlig; och af en mindre väckert brand- 
gul färgs Det härvid funna öfverskott af svafvel 
är nästan gemensamt för alla försöken: 

4. 0.7815 basiskt kolsyradt kali sammansmäl- 
tes med 1:5 gr: svafvel; i svafvelbunden vätgaz; öf- 
verskottet af svafvel utjagädes och gazen leddes öf- 
"ver den smälta massan, så länge någöt vatten ut- 
'vecklades. Svafvel följde alltid vatthet och upphör- 
de med detta att afsättas: Efter försökets slut väg- 
de massan 1.18 gr: Den mnehöll 0.442 gr. ka- 
lium , som deri följaktligen voro förenade med 
0.738 gr. svafvel; men 44.2: 73.8 = 100 : 166.9. 
Men 164.24 är 8 atomer; Då i detta försök 
bildades först KS24 3KS79 och den enhaå ato- 
men svafvelsyradt kali sedan reducerades till 
KS?, så måste det hela utgöra KS?; men att 
detta måtte vara en bestämd förening och icke 
en blandning, finner man deraf, att det svafvel- 
bundna vätets hela svafvelhalt har bortgått med 


95 


vattnet; och således intet KS? uppkommit, så- 


som det händer då svafvelsyradt kali ensamt 
sönderdelas. ' Föreningen var ogenomskinlig ef- 
ter afsvalnings = RN 

5: Till den i föregående försök erhållna 
heparn sattes ännu + gramm svafvel och afde- 
stillerades; under det att svafvelbunden vät- 


gas leddes genom apparaten, till dess intet svaf- 


vel mer gick öfver: Heparn vägde nu 1.259 gr. 
eller i00 d: kalium voro deri förenade med 184.57 
d. svafvel, som är precist 9 atoiner: 

å gr: Bicarbonat af kali; i en dylik appa- 
rat, decomponerade med svafvelbundet väte, 
gåfvo 1:49 gr. af ett ljusgult kristalliniskt salt, 
hvari i00 ds kaliurh funnos förenade med 91 d. 
svafvel och, som vi längre iied skola se; äfven 
väte. i gr. sSvafvel tillsattes och massan om- 
smältes, under det svafvelbunden vätgas leddes 
derigenom ; till dess att intet svafvel mer afde- 


stillerade: Den vägde nu 2:243 gr: eller 100 d. 


kalium hade varit förenade med 186 d; svafvel; 
hvilket åter är Ög ätomer: 

6: 1.079 gr. basiskt kolsyradt kali smältes. 
i en vägd retort med 0.302 gr. svafvel. För- 
eningen skedde först vid en temperatur; som 
föga mer är smälte svaflet, och massan under- 
hölls vid denna temperatur omkring en tima; 
emedan, då hettan är starkare; kolsyregazen 
som med häftighet utvecklas; medförer ganska 
mycket svafvel i form af en hvit rök. Deref- 


"ter upphögdes temperaturen till massans smiält- 


ning, och då den vid brunglödgning flöt stilla, 
utan att ge blåsor, slutades försöket. Apparaten 
hade förlorat 0.165 gr. i vigt af bortgången kol- 
syra. Desse svara emot 0.3535 gr. kali, hvaraf 
2 =0.08838, med syret af det öfriga kalit och 


96 


.0.02933 gr. svafvel bildadt svafvelsyradt kali. 
Det återstår således 0.302 — 0.0293 = 0:2727 gr. 
svafvel; som varit förenade med 0.22 gr. kali- 
um. Men 22:27.27 = 100 :123:90: 123.18 ut- 
gör 6 atomer svafyel. | 
Försöket repeterades ännu en gång med 
samma resultat. I detta försök hade blifvit an= 
,.vändt mer kali än svaflet kunde sönderdela, 
hvarvid således kolsyrans frändskap till kalit - 
satte en gräns för svaflets förening med kalit 
och dess radical. Således då svafvel, vid lin= 
drig brunglödgning, sammänsmältes med mer 
kolsyradt kalt, än svaflet förmår sönderdela, så 
uppkommer KS5, Af detta försök följer vida- 
re att 100 d. basiskt kolsyradt kali sönderdelas 
af 58.22 d. svafvel vid begynnande glödgning 
och att då KS? +3KSS bildas. 
Då denna förening, blandad med öfverskott 
af kolsyradt kali, upphettas till rödglödgning, 
begynner den åter att långsamt koka och kolsyre= 
gas utvecklas, men då glaset i denna temperatur 
angripes, var det svårt att afgöra om kolsy- 
rans utveckling härrörer deraf, eller af bildnin- 
gen af en lägre svafvelbindningsgrad af kalium. 
7. Försöket anställdes derföre i en hiten 
degel af platina, på det sätt att 3.7 gr. basiskt 
kolsyradt kali blandades med 0.5 gr. svafvel. 
Degeln ställdes i en annan något större, der 
den omgafs med kolpulver, och denne ställdes 
1 ännu en annan degel, hvar och en af dem 
försedd med väl slutande lock. Denna tillställ- 
ning var ämnad att hindra atm. luftens åtkomst 
under afsvalningen. Massan upphettades länge 
ganska svagt, för att undvika den förut omtalade 
förlusten af svafvel under kolsyregazens utveck- 


ling, 


; 97 
ling, hvarefter temperaturen småningom ökte3 
till full rödglödgning och behölls så 2 time. De- 
geln hade efter afsvalning förlorat 0.364 gr. i 
vigt af bortgången kolsyra, svarande emot 0.78 gr. 


kali. 3 af detta =0.195 gr. hade upptagit 0.066 


gr. svafvel för att bilda svafvelsyradt kali, så" 


att således 0.434 varit förenade med 0.485 gr. 
kalium ; men 48.5 : 43.4 = 100: 30.93.—382 vore 4 


atomer, och denna afvikelse kan- ganska lätt va-' 


ra vållad af svafvel, bortrökt med kolsyregasen 
i operationens början, då man ej kunde se 
operationens fortgång och sbyra hettan. 

Resultatet af detta försök är således att, då 
KSS blandadt med basiskt kolsyradt kali, ut- 
sättes för rödglödgning, decomponeras en ny por= 
tion af carbonatet och KS+ uppkommer, vid 
hvilken föreningsgrad svaflets och kolsyrans 
frändskaper hålla hvarandra i jemvigt. 100 d. 
basiskt kolsyradt kali bilda således, med 43.78 d. 
svafvel, KS? + 3KS, 

Den erhållna heparn var grön, en färg, 
som tydligt icke tillhörde svafveibundet kalium. 
Då den upplöstes i vatten, lemnades en utsvälld 
rödbrun massa af svafvelbunden platina. De- 
geln hade förlorat 0.3 gr. i vigt. - Här hade 
således bildat sig ett dubbelsulfuretum af ka= 
lium och platina KS? + PtS?; men att bildnin- 
gen deraf uppkommit efter den af KS4, ses tyd« 


v 


ligen deraf, att i motsatt fall de två öfverskju«- 


tande atomerna i KS, ej skulle kunna hafva 
utjagat kolsyra ur kalt, utan förblifvit utan all 
verkan derpå, likasom om endas KS6 bildat 


sig; och dels deraf att 3 af: KS? vid operationens 


slut ännu ej hunnit upptaga platina i sin före= 
Ping, utan att detta på något sätt ändrat resul- 
K. V. Ad. Handl, 1822, St, I 7 


98 


tatet i afseende på vigten. Man inser häraf svås 
righeten att, åtminstone på denna väg, erhålla” 
KS4, emedan i glaskärl motverkas dess bildning 
af glasets kiseljord, och i metallkärl delar me- 
tallen svaflet med kalium och bildar ett dub- 
belsulfuretiuim: | . : 
> Åf dessa försök finner man också verkan 
af svafvelbundet alkali på metaller, i smältning; 
att neml: 'den tillsatta metallen, om dess 'quan= 
titet är tillräcklig, delar svaflet med kalium; 
till dess att KS? uppkommer, hvarigenom sås 
ledes dubbla sulfureta bildas, i hvilka antalet 
af den nya tillkommande svafvelbundna metal- 
lens atomer bestämmes af antalet af svaflets 
atomer 1 det svafvelbundna kalium. Erfarenhe- 
ten har lärt att flera af 'dessa dubbelsulfureta 
sönderdelas af vatten, som lemnar "olöst det ny= 
bildade sulfuretum;, t. ex. af bly, 'silfver, kop- 
par, eller 'ock upplöses den 'svafvelbundna me- 
tallen, t. ex. arsenik; wolfram, tenn, guld; till stör= 
re eller mindre del i vätskan. Vi skola längre ned 
återkomma till dessa gariska intressanta föreningar. 
oc Vi hafva nu lärt känna flera 'sulfureta af 
kalium, 'som innehålla 2, 4, 6, 7, 8,9 och 10 ato= 
mer svafvel. SE METTE | 
a) KS? fås då svafvelsyradt kali reduceras med 
NR SRS NA sl | VE ER 
6) KS2 då basiskt kolsyradt kal vid rödglödg- 
ning 'sammansmältes med mindre svafvel, än 
'som fordras till 'dess sönderdelning. NE 
6) KSS då förenämde blandning upphettas lin- 
drigt till smältning, till 'dess att, vid begyn= 
nande glödgning, 'massan står smält utan att 
koka eller "utveckla någon gaz. = - 
'd) KS? då svafvelsyradt kali reduceras af svafe 
velbunden vätgas. 


; 99 
; £) KS? då hepar 1 maximum (KS?-+3KSi2y 
smältes 1 svafvelbundein vätgas, så länge något 
vatten och svafvel utvecklas, eller då svafvels 
syradt käli reduceras med svafvelbundet kol: 
KS? då den föregående sammansmältes med, 
mer svafvel, hvars öfverskott aäfdestilleras i 


on 


sta KSR NEG re , 

De föreningar hvari antalet af svaflets ato- 
mer öltryckas med jemna tal, svara emot 1,3; 
3, 4 och 5 atomer svafvel på hvar atom kalium, 
då man anser kali sammansatt af en atoii radis 
cal och en ätom syre. Deras verklighet är sås 
ledes af båda sätten att räknä atomerna meds 
gifven, äfvensom sätten till deras erhållände äro 
sådana att de måste lemna en förening 1 bes 
stämd proportion: ; | | 

Hvad åter de föreningar beträffar; der ei 
atom kalium är förenad med 5 och med & äts 
svafvel; så skulle desse vara ett ovedersägligt 
bevis på rigtigheten af deti 1deeni, att kali ieke 
håller en utan två atomer syre, emedan de; i fall af 
en atom syre; skulle innehålla 31 och 4i atora 
svafvel; och vi anse hälfvå atomer för en oörim= 
lighet: Jag är likväl långt ifrån att anse dem 
för sådäna bevis, serdeles sedan vi veta att t- 
ex. så väl artificiell som, tnäturlig svafvelkis . 
är en förening af tvenne svafvelbindningsgrader; 
likasom magnetisk jernraalm innehåller tvenus 


106 
oxider af jernet, och det således vore en möj- 
lighet att desse vore föreningar af två svafvel- 
bindningsgrader, antingen alldeles lika till sam< 
mansättningen med de enkia KS7 och -K$8S?, 
eller åtminstone närmande sig dessas samman- 
sättning ganska nära. 

Jag bör likväl vid detta tillfälle ej förbigå 
den omständigheten att i alla dessa försök, med 
få undantag, svaflets qvantitet utfallit något li- 
tet högre än räkningen. Kan detta väl bere 
deraf att svaflets atom verkligen är tyngre än 
räkningen angifvit, eller, hvad,som ock är tro- 
ligt, deraf att den sista portior svafvel endast 
med svårighet utjagas? 


II. Föreningar af svafvelbundet väte 
| med kali. ; 


Jag har redan anfört, att då basiskt kolsy- 
radt kali sönderdelas med svafvelbunden vät- 
gas, så fås en mycket ljusgul hépar, som under 
afsvalning kristalliserar och som har ett kristal- 
liniskt saltartadt brott. 20.87 gr. basiskt kol- 
syradt kali utsattes vid mörk rödglödgningshet- 
ta för en ström af svafvelbunden vätgas, så län- 
ge något vatten utvecklades... Detta vatten åt- 
följdes icke af svafvel, utan den 'öfverflödiga 
svafvelbundna vätgasen gick bort klar och blan- 
dad endast med kolsyregas. 6 timmar fordra- 
des till försökets fullbordande. Massan var, se- 
dan den smält, i en beständig kokning, för- 
modligen af kolsyregas och vatten som utveck- 
lades. Denna kokning upphörde alldeles då ut-' 
vecklingen af gaz och vatten slutade. Gazen fick 
fortfara att genomströmma apparaten ända till 
dess att den svalnat. Massan var blekt citron- 


gul och kristallinisk, bildande breda skillrande 


401 


blad. Den vägde 22.28 gr... Den fugtades gan- 
ska hastigt i luften och löstes i vatten med en 
blek gulagtig färg. : 

20.87 gr. basiskt kolsyradt kali innehåll 
11.816 gr. kalium, följaktligen innehölls äfven 
denna qvantitet i de erhållna 22.28 gr. svafvel- 
bundet kalium, hvarr således funnos 10.464 gr. 
svafvel, men 11.816 : 10.464 = 100 : 88:55: 4 
atomer svafvel vore 82.12. Här är således den 
betydliga 'skilnaden af 6.43. Då jag i början 
ansåg denna förening för KS, blandade jag en 
del af dess upplösning med salpetersyrad kop- 
paroxid, som till min stora förundran, jemte det 
att svafvelbunden koppar fälldes, utvecklade svaf- 
velbunden vätgas; detsamma hände äfven med 
andra metallupplösningar. Här innehöll således 
lösningen mera svafvelbundet väte än det som 
genom syrsättning af kalium uppkommit. Då 
lösningen blandades med en syra, grumlades 
den väl och blef mjölkig, men sedan svaflet af- 
satt sig, fanns det utgöra endast några obe- 
tydliga flockar, och det öfriga svaflet gick med 


fräsning bort i form af svafvelbunden vätgas. 


Det var 'således klart att denna förening, 1 torr 


form, bestod af svafvelbundet kalium och svaf- 


velbundet väte. Om vi nu : förutsätta att den ' 
är ett dubbelsulfuretura af KS2 + oH2S, d. ä. 
att kalit och vätet upptaga lika -qvantitet svafz 
vel, så måste 100 id. kalium förena sig med 
82.12 d. svafvel och 2.6 d. väte, tillsamman 84.72 
d. Det öfverskott som härvid funnits, lärer väl 
utan tvifvel vara en verkan af luftens åtkomst, 
hvarigenom en högre svafvelbindningsgrad bil- 
dat sig genom vätets syrsättning på dennas:be- 
kostnad, och hvaraf den fällning uppkom, som 
erhölls med syror. ; ; 


> 


162 


"Det blef nu intressant att veta om neutralt 
hydrothyonkali är lika sammansatt, Jag mätz 
tade derföre en portion rent kali med svafvel- 
bunden vätgas, och kokade sedan blandningen, 
under det en ström af vätgas leddes genom 
kärlet, till dess att allt öfverskott af svafvelbun= 
det väte var afskiljdt. En delaf denna lösning 
fälldes med saltsyrad kopparoxid, hvari den 
droppvis ingöts. Fällningen togs på filtrum , tvät= 
tadés väl, torrkades och brändes i retort tills 
svafvelbunden koppar i minimum återstod. Den 
vägde 1.32 gr. Lösningen fälldes med svafvel= 
bunden vätgas, afröktes till torrhet och gaf 1.71 
gr. saltsyradt kali; men det förra innehåller 2 
atomer koppar mot en atom kali i det sednare, 
följaktligen är neutralt hydrothyonkali så sam- 
mansatt, att det i svafvelbundna vätet upptåger 
dubbelt så mycket väte, som fordras att med 
syret i dess kali bilda vatten, och att det i 
torr form kan representeras, likasom den före= 
gående föreningen, med KS? + 2iH?S. 

Vi veta att svafvelbundet kalium i mini= 
mum är så sammansatt, att, då det sönderdelas 
af vatten, uppkommer ett bydrothyonsyradt salt, 
hvari kalit är mättadt med blott hälften så myc= 
ket svafvelbundet väte som i det föregående. 
Vi hafva således här de tvenne mättningsgrader 
hvilka GavLussaåc annoncerat, utan att likväl 
tillkännagifva deras sammansättning. Vi skola 
längre ned undersöka huruvida de äro hvad de 
synas vara, nemligen verkliga hydrothyonsyra= 
de salter. | SN | 


IV, Bildningen af hepar på våta vägen. 


Man erhåller hepar på våta vägen på två 
sätt, antingen genom kokning af hydrothyonal- 


03 


kali med svafvel, eller då kalihydrat kokas el- 
ler smältes vid lindrig eld med svafvel. Vi 
skola undersöka båda fallen. 

1. Då svafvelbundet kalium i minimum lö- 
ses 1 vatten, så Köp reas sar denna upplösning. 
K+ 2H?S, som jag vill kalla basiskt hydro- 
thyonkali; om denna upplösning något concen- 
trerad digereras med pulvriseradt svafvel, så 
upplöses dö och man kan få kalium svavel 
bundet i alla grader, ända till dess att lösnin- 
gen innehåller, på en atom kali, 4 atomer väte 
och 10 atomer svafvel, K+ H?S?, det är sam- 
ma förening som fås då svafvelbundet kali i 
maximum löses 1 vatten. | 

2. Då neutralt hydrothyonkali K-+44H2S 
i en concentrerad upplösning blandas med pul- 
viseradt svafvel, så uppkommer, äfven vid luf- 
tens vanliga temperatur, en stark fräsning, svaf- 
felldsden vätgas. utvecklas, svafvel upplöses och 
vätskan färgar sig pomera ansröd ; fortsättes svaf- 
lets åverkan, så länge någon gazutveckling äger 
rum, så har man slutligen åter föreningen Ka 
H?S1o, så att 3 atomer svafvel utjaga 2 atomer 
svafvelbundet väte, eller hälften af den hydro- 
thyonsyra saltet mutehöll; 

3. Om kalihydrat digereras med svafvel, 
så upplöses detta. En del deraf förvandlas till 
svaflets lägsta syra, acide hyposulfureux, och, 
i förutsättande af att denna syrsättning sker på 
vattnets bekostnad, bildas med vattnets väte 
””hydrothyonsyra, som mättar en del af kalit, och 
denna förening upplöser nu, såsom vi i idet fö- 
regående SL nya qvantiteter af sele, ända 
till dess att slutligen, då den dermed är mät- 


tad, K+H+S'? uppkommit. Är svaflets qvans 


104 I 
titet ringare, så uppkomma lägre svafvelbildnings- 
grader. ; 

Vid detta tillfälle kunde man föreställa sig 
att svafvelsyrlighet möjligen också skulle kunna 
bildas. Jag har derföre försökt att, så väl ge- 
nom kokning som sammansmältning af kalihy- 
drat med vida mindre portioner sxafvel än ka= 
lium förmådde upptaga, erhålla svafvelsyrlighet 
eller svalvelsyra; men alltid utan framgång. 
Den erhållna starkt alkaliska upplösningen, ska- 
kades med kopparoxidhydrat till dess den blef 
färglös, silades och öfvermättades sedan med salt= 
syra, och alitid fällde sig mycket svafvel, under 
det svafvelsyrlighet tillika utvecklades. Då det- 
ta inträffar , huru ringa än den. portion af 
 svafvel varit som man upplöst, så är det intet 
skäl att förmoda att svafvelsyrlighet skulle bil- 
das vid något af dessa tillfällen. 

För att bestämma de ömsesidiga förhållan- 
den, i hvilka svaflets lägsta syra och det svaf- 
velbundna vätet äro förenade med kalit i den 
högsta mättningsgraden, upplöste jag svafvel i 
en lut af rent caustikt kali, i ett kärl som der- 
af fylldes, och var försedt med en ventil sorn 
gaf ångorna utlopp, men som ej tillåt något att 
i kärlet intränga. Sedan, efter fortsatt kokning, 
intet svafvel mera upplöstes, lemnades massan 
att svalna. En portion deraf sönderdelades med 
kopparoxidhydrat och den genomgångna vätskan 
behandlades med kungsvatten, som tillslogs i en 
flaska, hvarefter denna korkades. Massan grum- 
lades och blef mjölkig och efter några timmars för- 
lopp uttogs proppen och blandningen upphettades 
till kokning. En liten portion svafvel blef dervid 
olöst. Den vägde 0,046-gr. Vätskan fälldes med 
saltsyrad baryt och gaf 0,95;gr. svafvelsyrad 


+ 


RR re 


105 


baryt, eller då de erhållna 0.046 svafvel eva- 
lueras såsom svafvelsyrad baryt 1,202 gr. 

Den silade vätskan utfälldes med svalfvel- 
syra, som i öfverskott tillsattes, silades åter, : 
alröktes till torrhet och saltet brändes, med de 
dervid nöd:ga försigtighetsmått, till dess att en- 
dast neutralt svafvelsyradt kali återstod, Det 
vägde 1.287 gr. ; 

Då detta förhållande var något 'oväntadt, 
omgjordes försöket ännu en gång med lika resul- 
tat, att nemligen den svafvelsyrade barytjorden 
vägde omkring en procent mer än det svafvel- 
syrade kalit. Detta förhållande inträffar endast 
med den förutsättning, att den mättade heparn 
innehåller KS6-+- 3 KH+S72 d. ä. att här, lika- 
som på torra vägen, 3 af kalit upptages af acide 
hyposulfureux i en sådan proportion att syran håls 
ler 3 gånger basens syre, Då måste man vid . 
det analytiska försöket erhålla 3 atomer svafvel- 
syrad baryt mot 4 at. svafvelsyradt kali, hvilkas 
vigter förhålla sig = 874.3-: 72.9. 

I detta fall kan acide hyposulfureux förenas 
med baser i 3 förhåltanden; 1:0 det som fås då 
zink eller jern löses i svafvelsyrlighet, der basen 
och syran hålla lika syre; 2:0 det som bildas 
då svafvel upplöses i svafvelsyrliga salter, eller 
då hepar syrsättes i luften, der syran båller 2 
"gånger basens syre, och slutligen 3:o det här | 
omtalade fall, då syran håller 3 gånger basens 
syre. Det är klart att, om till mättad hepar sät- 
tes caustikt kali, så uppkommer en med min- 
dre syra mättad hyposulfit, under det att den 
egentliga heparn blir oförändrad, emedan vätets 
förhållande ej förändras. . 

Härvid kunde man väl göra sig den frås 
gan: om, vid en mindre tillgång på svafvel, bildas, 


lr EN ön garn ÄRAN a 


106 

t. ex. KS? <p KH?S?2 eller KS4 oo KH2S24, sona 
dock synes icke äga rum, emedan den ringaste 
portion svafvel färgar kalit, och dessa föreningar 
skulle vara färglösa; eller KS+ + 2 KH2S4, 
KS? + 2 KH'S och så vidare med stigande an- 
tal atomer af svaflet till 10. I sjelfva verket be- 
höfver man endast till den förut omtalade mät- 
tade heparn sätta en qvantitet kali, som svarar 
emot vigten af 3 K, eller 3 atom kalium, för 
att återfå det sistnämnda förhållandet emel- 
lan den qvantitet basis, som upptages af syran, 
och den, som upptages af vätet i dess olika svaf- 
velbindningsgrader. Man kan således taga för 
afgjordt, att alla dessa sednare föreningar bildas 
efter olika tillgång på svafvel. 


Men en annan fråga framställer sig: Äro 10 
atomer det högsta anta!, hvarmed kalium kan 
förenas? Vi hafva sett att det så är på torra 
vägen. Tillsätter man till en upplösning af hes 
par. gjord på torra vägen, den mindsta droppasyra, 
så grumlas hon och fällningen upplöses icke mer. 
Således kan vatten också icke hålla en högre 
svafvelbindningsgrad upplöst. Deremot, om man 
kokar en något concentrerad upplösning af kali- 
hydrat med svafvel till full mättning, så fälles 
en viss portion svafvel under afsvalningen, men 
qvantiteten deraf är olika efter upplösningens 
: concentration. Utgjuter man den heta lösningen 
i ett kallt kärl, så afsätter den svafvel tvärt ige- 
': nom hela sin massa, men detta svafvel är till 
en del utfäldt, äfven af luftens inflytande, som 
i synnerhet är verksamt så länge massan är varm. 
Om svafvel löses i en upplösning af kalihydrat 
i alkohol, så upptages betydligt mer svafvel än 
då vatten nyttjas, lösningen afsätter mycket 


107 


gvafvel under afsvalning, och efteråt fälles den 
ytterligare vid utspädning med vatten. Av hepar 
i allmänhet grumlas, då den blandas med mycket 
vatten, härrörer annars af den i vatinet inne- 
slutna luftens verkan, .Löser man en på torra 
vägen beredd 'hepar i maximum 4 alkohol och 
lemnar den i ett ofullkomligt tilislutit kärl, så 
"ser man, om några timar, färglösa stråliga kri- 
staller bilda sig 1 ytan, utan att något svafvel 
afsättes. Desse kristaller äro kali-byposulfit, och 
det svafvel, som skulle falla , behåller sig qvar 
upplöst i alkoholn tills denne blir mättad, då 
svafvel och hyposulfit begynna kristallisera tills 
samman, hvilket sedan fortfar tills vätskan är 
färglös. Det är likväl icke möjligt, att af des- 
sa försök draga någon säker slutsats i afseende 
till en högre svafvelbindningsgrad af kalium 
än KSTo, - Fv : 

Vi veta af äldre försök att kalkjorden på 
torra vägen icke kan upptaga stor qvåntitet svaf- 
"vel. VAuQuELins försök, i dess åberopade afhand- 
ling, bevisa det ännu ytterligare. Jag har redan 
förut visat att, då kalkjorden reduceras med 
svafvelbunden vätgas, fås CaS?; men jag har 
icke kunnat på torra vägen förena denne med 
mera svafvel. Då man på våta vägen kokar kalk- 
jordshbydrat med svafvel, äfven då detta är i öf- 
verskott, så bildas i allmänhet minst tvenne 
föreningar, af hvilka den ena är svårlöst och dels 
afsätter sig, under kokningen, i form af ett mörk- 
gult pulver, dels kristalliserar i mörkgula kri- 
staller under afsvalning. Detta salt beskrefs först 
af BuUcHnER "). DÖBEREINER gissade till samman- 


") Scuawericcers Neues Journal fur Chemie und Physik. 
B. 16, s. 397 och B. 22, s. 43. 


1083 


sältningen, och dess form har blifvit beskrifver 
af Benssgaror - Dess sammansättning bestämdes 
med försök slutligen af HerscHeEL, som fann den 
vara Ca H+S?, Den del, som stannar i lösnin- 
gen, är en högre svafvelbindningsgrad, men 
svår alt till sin sammansättning bestämma, eme- 
dan den hyposulfit, som givit upphof åt den. 
kristalliserade föreningen, också stannar qvar i 
upplösningen. För att undvika denna olägenhet, 
kokade jag svafvelbundet calcium (CaS2?Y) med 
svafvel 1 öfverskoit till full mättning, sönderde- 
lade upplösningen med saltsyra, Trånskiljde och 
vägde svaflet, och förvandlade den saltsyrade 
kalken till gips, som också vägdes. Jag erhöll 
1.682 gr. svafyel samt 1.315 gr. gips. Detta är 
3 atomer, ty en atom gips = 1714.33, förhåller 
sig till 8 at.svafvel = 1601.9 såsom 1.815 : 1.690. 
Då nu härtill läggas 2 atomer svafvel, bortgångne 
i form af svafvelbunden vätgas, så utgör det io 
atomer, och kalkens hepar i maximum är äfven- 
ledes Ca H+S19, 
£ | 
I allmänhet kan man på våta vägen icke be-. 
reda mera än två bestämda föreningar, den med 
10 atomer svafvel och den med 4. Den sednare 
fås då det neutfala hydrothyonsaltet lemnas så 
länge i luften att den ena hälften af dess väte 
syrsättes till vatten, hvarvid K H+S+ bildas. Af 
kalkjord och strontianjord erhållas dessa, såsom 
HerscHeL och GayLussac visat, då jorden kokas 
med svafvel och lösningen lemnas att svalna, 
hvarvid denna förening anskjuter. De interme- 
diära kunna endast erhållas genom blandningar 
1 beräknade och afvägda förhållanden. 


Det gifves tvänne sätt att föreställa sig be- 
skaffenheten af dessa upplösningar, och det är 


frog 


för det närvarande icke möjligt att med säkerhet 
bestämma hvilketdera som är det rätta. An- 
tingen a) sönderdelas vattnet af svaflet då detta 
af alkalit upplöses, eller af alkalits radical då 
den svafvelbundna metallen -behandlas med vat- 
ten, eller också 6)1öses den svafvelbundna me-' 
tallen oförändrad i vatten, och det svafvelbundna 
väte, som af syror ur upplösningen utvecklas, 
bildas först i det ögonblick, då kalium genom 
syrans medverkan oxideras. 

— I förra fallet är hepar en förening af kali 
med svafvelbundet väte ; men detta svafvelbundna 
väte kan då icke mer betraktas såsom en enda 
sur, eller rättare electronegativ, kropp; det måste 
gifvas lika många svafvelbindningsgrader för vä- 
tet, som för kalium, d. ä. om vi undantaga de 
udda talen 7 och 9 från föregående försök, så 
måste det finnas föreningar af två atomer väte 
med 1, 2, 3, 4, och 5 atomer svafvel, alla bil- 
tande egna salter. Det är klart, att namnen hy- 
drosulfater och hypohydrosulfater alldeles icke 
mera passa. Precisare blifva uttrycken Hydrosul- 
furetum , Hydrobisulfuretum , Hydrotri-, quadri- 
och per-suifuretum. 

Jag har gjort åtskilliga försök att erhålla 
dessa serskilta föreningar med vätei isolerad form; 
men hittills förgäfves. De dela sig alltid i svaf- 
velbunden vätgas och i den oljlika föreningen. 
Äfven denna kan, liksom vätets superoxid, icke 
bestå, om den ej omgifves af en syra och äfven 
då varar den blott få timmar, om den ej för- 
varas under en stark compression. Vid de för- 
sök jag anställt, för att närmare lära känna den- 
na kropp, fann jag, att den bäst fås af mättad 
hepar (KS?), som i ganska små portioner i 
sender ingjutas i en ljum blandning af saltsyra 


110 


med vatten. Syran får hvarken vara för mycket 
utspädd eller för mycket concentrerad: Värmen 
långt ifrån att bidraga till decomposition, gör 
att den afskiljda massan behåller sig i droppar; 
och ehuru något svafvelbundet väte utvecklas 
och svafvel afsättes i lösningen, så och fås likväl 
det mesta i forin af denna olja, som har en 
gulaktig färg och, då försöket lyckas väl, är 
nästan klar 7). Upphettas den sedan i syran; 
så äfger den väl något svafvelbundet väte; men 
decomponeras obetydligt förr än vattnet begyn= 
ner koka; då vattengazen efterhand bortför med 
sig den svafvelbundna vätgazen. Upptages den 
på ett filtrum; så får iman en trögflytande oljlik 
massa, som först efter flere dagar riktigt stel- 
har > som har ei egen, oähgenäm lukt; alls 
deles olik den af svafvelbunden vätgas och som; 
då den uppvärrnes , tillika väcker en stickande 
känsla i näsan och ögonen; ungefär som cyano= 
gen, ehuru i vida ringare grad: Samma verks 
ningar frambringa ångorna af den sura vätska; 
hvarmed den oljlika kroppen kokas ; och om man 
upptager dem på en kall kropp; så blifva drop= 
parna mjölkiga af svafvel; och dessa verkningar 
inställa sig i synnerhet sedan den fria svafvels 
bundna vätgazen ur vätskan afdunstat: ME 

Med säkerhet kan sammansättningen af den= 
na kropp ej bestämmas: Phenomenen af dess 
beredning visa, att den till det minsta inne= 
håller 5 atomer svafvel på 2 atomer väte vid 


") Jag har försökt att bereda den; då en lösning af 
hepar i alkohol indröps i en blanning af saltsyra med 
alkohol. Ingen fräsning ägde rum; men fällvingen höll 


intet väte och den spirituösa vätskan var en concentrerad ' 
lösning af svafvelbunden vätgas i alkohol. Det synhes så= 


ledes vara det sväfvelbundna vätets löslighet i vatten; 
som bidrager till söndelpingen, 


IIf 


början af sin bildning, men att den sedan ge- 
nom förlust af svafvelbundet väte får förändra- 
de förhållanden 1 sammansättningen. Den lik- 
nar vätsuperoxiden deri, att den i contact med 
vatten småningom af sig sjelf upplöses till svaf- 
velbundet väte och fritt svafvel, och behand- 
Jas den kallt med alkali, så stelnar den nästan 
i ögonblicket, under det att alkalit utdrager svaf- 
velbundet väte, och lemnar svafvel. Det är an- 
märkningsvärdt att den förening af svafvel med 
väte, som finnes i eller bildas af hepar i maxi- 
mum, består af 2H + 5 S och är således lika 
med sammansättningen af salpetersyra, 24z -F 
5 O och kanhända äfven med arseniksyra och 
-phosphörsyras 

Å den andra sidan, om vi antaga att svaf- 
velbundet alkali löses i vatten, utan att sönder- 
delas, så existera inga sådana hydrosulfureta, 
inga föreningar af väte med svafvel 1 så många 
förhållanden äro då absolnt nödvändiga, utan 
då en syra ingjutes 1 hepar frambringar hon på 
det svafvelbundna kalium samma verkan ; som 
t. ex. på svafvelbundet jern, och det svafvel- 
bundna vätet bildas först i detta ögonblick. Så 
dan är äfven syrans verkan på torr hepar , och 
den är till sitt resultat alldeles lik den på den 
upplösta. Det återstår oss då att undersöka 
huruvida en så beskaffad åsigt har någon san- 
nolikhet för sig. 

Jag har i en föregående afhandling 7) visat 
att det är högst sannolikt, för att icke säga be- 
visadt, att dubbeleyanuren af jern och kalium, 
sulfocyanuren af kalium o. fl. upplösas i vatten, 
utan att sönderdela detta och afsätta sig derur åter 


3 


"I BR, Vet. Acad, Handl. 1819, sedn, Hälfien p. 201. 


112 


"i kristaller, "utan att kalit oxiderat sig och utan 
att eyanogen eller det svafvelbundna cyano- 
gen förenat sig med väte till syror. Om nu 
detta kan bli möjligt med föreningen af kalium 
med en brännbar kropp, så är det icke eller 
omöjligt med en annan. Men möjlighet är dock 
icke verklighet. 

Om svafvelbundet calcium öfvergjutes med 
kokande vatten, så löses en ganska ringa qvan- 
litet af den svafvelbundna metallen 1 vattnet; 
det olösta blir oförändradt ull färg och samman= 
'sättning. Jag har haft svafvelbundet calcium 
hela månader liggande i vatten i en korkad fla- 
ska, utan att den svafvelbundna metallen der- 
af blifvit sönderdelad. Om således denna svaf- 
velbundna metall verkligen sönderdelades af 
vallen, så tyckes det som borde denna sön- 
derdelning äga rum, äfven om den deraf. bil- 
dade hydrothyonkalken vore tröglöst i vatten, 
heldst t. ex. metallerna barium , calcium , man- 
gan o. fl. sönderdela -vatten och sätta vätet i 
frihet, oagtadt den nybildade oxiden icke löses 
deri. Den upplösning man erhåller af svafvel- 
bundet calcium är färglös. Afdunstad i va- 
cuum öfver svafvelsyra, anskjuter den på kärlets 

”gidor 1 en hvitbladig kristallbeläggning, som 
upphettad ger vatten och blir åter svaf- 

elbundet cälcium, alldeles såsom ett salt med 
kristallvatten, eller såsom dubbeleyanurerna af 
jern med kalium, baryt eller kalk. Det är såle= 
des till det mindsta lika så sannolikt att svafz- 
velhundet calcium oförändradt upplöses i vat- 
ten, och kan förena sig med kristallvatten, som 
att det af vattnet skulle sönderdelas till ett hy< 
drothyonsalt. 

Med 


ÖS 


z 113 
Med svafvelbundet kalium är det ytire för= 
hållandet olika; denna förening är deliquescent; 
man kan således deraf ingenting Slut För att > 
likväl äfven här komma det rätta förhållandet 
närmare på spåren, smälte jag kalihydrat öfver 
spritlampa i i en liten glaskolf och tillsatte svafvel 
i små por tioner 3 för hvar bit svafvel som inlades, 
kom massan 1 kokning af den RA föreningen : 
frambragta hettan, vattenångor bildades, saltet 
färgade sig gulaktigt och en hvit ostlik massa 
afskiljdes och fördes till ytan, der den flöt och 
under kokningen sköt högre upp på sidan af 


glaset, Hörsokett afbrötst medan kalihydratet 


ännu var istort öfverskott närvarande. Det hvita 
ämnet, som afskiljt sig, löstes lätt i vatten och 
utan färg. Lösningen fälldes af saltsyrad baryt;, 
men fällningen löstes af saltsyra och blef i ögon= 
blicket efteråt mjölkig af svafvel under det att. 
svafvelsyrlighet utvecklades. Den kallnade kali- 
massan var blekt cinoberröd och löste sig utan 
färg i vatten; här hade således bildat sig; icke 
hydrothyonkali, som är: färglöst, utan svafvel= 
bundet kalium i minimum , KS?, som är rödt; 
och som följaktligen låter Sdminarismelta sig med 
kalihydrat, likasom vi förut sett att det kon sam- 
össniltis med svafvelsyradt kall. Men om 
vid denna högre temperatur och i närvaro af 
vatten, färdigt att bortgå 1 ångform och således 
nästan I öbjundek tillstånd, icke vattnet utan kalit 
sönderdelas och hyposulfit och svafvelbunden me= - 
tall bildas, hvarföre skall detta mera äga rum vid 
en lägre. temperatur , der/vattnet; såsom odecom-s 
poneradt vatten, har större frändskap till de upp- 
ST ämnena ?. Men om svafvelbundet kalium kan 

blandas med och upplösa, eller upplösas af; andra 

K. P.A. Handl, 1821, St. £ 


114 RR 


syrsatta kroppar, t, ex. kalihydrat, svafvelsyradt 
och kolsyradt kali "), hvarpå vii det föregående 
sett afgörande exempel, hvarföre icke äfven med- 
gifva möjligheten, att det kan blandas med och 
upplösas af vatten? Men om åter detta medgif- 
ves, så blir den series af föreningar emellan väte 
och svafvel, som vi förut omtalat, väl möjlig, 
men alldeles icke en nödvändig följd deraf, att 
kalium kan 1 så många förhållanden svafvelbin- 
das. I alla fall är det svafvelbundna vätets bild- 
ning då en följd af syrornas medverkan, på sam- 
ma sätt som t. ex. den svafvelbaltiga blåsyran, 
oagtadt den är en ganska utmärkt och bestämd 
syra, i contact med kali i ögonblicket förstöres 
och ger upphofåt en sulfocyanur af kalium, men 
bildas å nyo, då en syra tillsättes. Å en annan 
sida hafva vi de motsvarande föreningarna af 
ammoniak med dessa svafvelhalter och med väte, 
och der, då ammoniaken afdrages, de omtalta 
svafvelbindningsgraderna af vätet återstå. Men 
om ammoniaken ej är en oxid, och om den me- 
tall, den på negativa sidan i electriska stapeln geråt 
qvicksilfver, består af Az + 4 H, så äro ammo- 
niakens olika grader af svafvelbindning lika så 
väl att betrakta såsom upplösningar af en svaf- 
velbunden metallisk, men sammansatt, kropp, 
som kali-heparn. Med få ord, ju mer man ut- 
sträcker betraktelserna öfver detta ämne, ju 
mer finner man svårigheten att gifva endera för- 
klaringen ett bestämdt företräde, och det torde 
således för det närvarande vara rättast att stu- 
dera båda och vänta med afgörandet. 


——— z 


”) Det är bekant att hepar kan sammansmältas med 
borax, med glas och, till en viss grad, med phosp horsalt och 
meddela dem sin färg. | 


115 


Det är ganska troligt, att de fleste kroppar 
kunna förenas i lika många proportioner, t. ex. 
att hvar metall har lika många oxider, lika många 
sulfureta, men att vi af dem känna så få, emedäån vi 
ej funnit medlen att förena dem i de förhållan- 
den, som, antingen genom frändskapen eller sna- 
rare genom den sammansatte atomens mekaniska 
construction, lättast sönderfalla. Studium af he- 

arns egenskaper afger en förnyad anledning 
till denna idee. Vi kunne hittills af många metal 
ler, t. ex. af bly och silfver frambringa blott ett 
enda sulfuretum ; men med tillhjelp af heparn 
kunna vi ur dessa metallers neutrala upplösningar 
fälla dem förenade med lika många atomer svafvel 
som kalit deri innehåller. Så t. ex. fäller sig 
blyet med 10 atomer svafvel med en vacker blod- 
röd färg, men föreningen varar blott några ögon- 
blick och förvandlas snart i en blandning af van- 
ligt sulfuretum med svafvek. Deremot behålla 
sig andra metallers persulfureta bättre, t. ex. 
kopparens, som har en lefverbrun färg, hvilken 
icke ändras i luften eller under tvättning med 
kokhett vatten. Det skall blifva, rätt intressant 
att lära känna de på detta sättet frambragta hö- 
gre svafvelbindningsgraderne hos de flesta me- 
taller och att erfara skillnaden emellan olika svaf= 
velbindningsgrader. Jag har fällt kopparsalter med 
KS4, ESS och KS”, men fällningen har i alla 
dessa varit sig till färgen fullkomligt lik; och 
löslig i basiskt kolsyradt kali med brungul färg. 

Af de försök jag nu anfört torde kunna med 
visshet slutas, att svafvel icke kan förenas med 
en oxiderad kropp, att således svafvelbundna 
alkalier icke existera; utan att, då svafvel på 
torra vägen upptages af en saltbasis, reduceras 
en del deraf och ett svafvelsyradt salt samt er 


LJ 


216 


svafvelbunden metall bildas. På våta vägen 
deremot "sker antingen denna reduction, eller 
också sönderdelas vattnet och en förening af 
svafvel med "väte förenas med en del. af ns 
under det att svaflets lägsta syra bildas och före= 
nas med en annan del af basen. 


V, Om svafvelbundna Metallers förenin- 
gar med Alkalier. 


De resultat jag nu anfört, sprida ett för- 
nyadt intresse öfver upplösningar af svafvel- 
bundna metaller i Alkali på våta vägen; ty då 
svaflet för sig sjelft ej kan förenas ed en salt-= 
basis, så följer också att det samma ej kan ske 


med ett sulfuretum. Jag har derföre sökt ut- 


röna den inre beskaffenheten af dessa upplös- 
ningar. 

Alla svafvelbundna fictaller äro icke lösliga 
i alkali; den första frågan blef således att ut- 
forska: hvilka som ön och hvad som bestäm- 
mer deras löslighet. Det är bekant att sulfureta 
af bly, silfver, koppar, jern, mangan, 0. 8. Vy. 
äro olösliga i alkali. Deremot lösas sulfureta af 
arsenik, enn, guld. Oxiderna af de förras me- 
taller äro olösliga i caustikt alkali, de sednares 
deremot äro lösliga;” men om det berodde på 
endast lösligheten af metallens oxid i alkali, så 
borde wckså syatvelbundenr zink lösas 1 caustikt 
kali och svafvelbunden koppar i caustik ammo- 
niak, hvilket likväl ingalunda inträffar. Emellan 
de lösliga och olösliga sulfureta måste således 
vara änna en annan motsats, och den ligger i 
metallo xidens egenskap af electronegativ kropp, 
eller af mer eller mindre stark syra. Jag för- 
sökte derföre sulfureta af den blecbtöhegativa klas- 
sen bland erterna och fann att de af selenium, 


117 


ärsenik, wolfram, molybden, antimon, ms fl. 
alla äro lösliga i caustikt alkali, och att, med un- 
dantag af svafvelbunden antimon och titan, de 
alla af syror utfällas, utan utveckling af svafvel- 
bunden vätgas, precist så som om de varit upp- 
löste utan all förändring. Då hepar, beredd på 
våta vägen, sönderdelas af syror med utveckling 
af svafvelbunden vätgaz, så är det klart att acide 
hyposulfureux och svafvelbunden vätgaz ej sön- 
derdela hvarandra, eller ålminstone icke göra 
det fullkomligt. Deraf följer således, att om, vid 
de nyssnämda svafvelbundna metallernas upp- 
lösning i alkali, en oxid eller syra och svafvel- 
bundet väte bildas, så är denna syra eller oxid 
af sådan natur, att den af det svafvelbundna vä- 
tet åter sönderdelas fullkomligt, att således acide 
hyposulfureux ej bildas. Men då det är metallen 
och icke svaflet som syrsättes, så uppkommer 
åter den frågan, om upplösningen är en-bland- 
ning af ett metallsalt med en hydrosulfure, eller 
om den också håller upplöst någon portion af 
den icke syrsatta svafvelbundna metallen, så som 
man har anledning att sluta af dessa upplösnin- 
gars stundom djupa färg? | 

Vi hafva icke mindre än fyra särskilta sätt 
att bereda dessa upplösningar. a) Upplösning 
i caustikt alkali. 5) Upplösning af metallens: 
sulfuretum i hydrothyonalkali och i svafvelbun- 
det alkali. c) Upplösning af metallens oxid i 
hydrothyonalkali och d£) den 'svafvelbundna me- 
tallens smältning med basiskt kolsyradt kali och 
den smälta massans upplösning i vatten. 

För att studera dessa phenomen, har jag 
hufvudsakligast valt svafvelbunden arsenik, AsS?, 
SE VT östhet gör den härtill så utmärkt pas- 
sande, | 


118 


1. Svafvelburden Arsenik). Om man till 
en lösning al. hydrothyonkali, som är så con- 
centrerad att den kan begynna kristallisera, sät- 
ter pulvriserad svafvelbunden arsenik, så upp- 
löser denne sig genast med fräsning och utveck- 
ling af svafi lälbunden vätgaz, nästan med lika 
hällighet ör om en hqvid syra inhälldes. 
Jag tillsatte svafvelbunden arsenik så länge nå- 
gon. fräsning uppkom, och då denna alldeles 
upphört, lemnades vätskan en stund i beröring 
med litet gvafvelbunden arsenik i öfverskott, dock 
utan att uppvärmas, hvarefter den frånsilades. 
Den klara välskan öfvermättades med saltsyra, 
som under utveckiing af svafvelbunden vätgaz 
fällde svafvelbunden arsenik i ymnighet, Wöktes 
till förjagande af det svafvelbundna vätet, silades 
och filtren tvättades på ett vägdt filtrum. 
Den vägde efter torrkning 2,065 och löstes utan 
lemning 1 caustik alrdtAk! Vätskan och tvätt- 
vattnet, afrökte till torrhet, gåfvo 1,705 gr. 
i glödgning torrkadt saltsyradt kal, Nu är 
1795: 206.5 = 186.5 (vigten af KM?) : 308.06; 
men 2 Stömer ASS? väga 308.885, 

Redan detta enda försök löser det hufvud- 
sakligaste af problemet, En atom neutralt hy- 
drothyonkali upptager, under det att hälften af 
hydrothyonsyran utjagas, 2 atomer AsS3, d. ä. 
6 atomer svafvel och 2 atomer arsenik. Före- 
ningen är då, om man anser den innehålla ra- 
dicalen oxiderad, K+2 H? AsS4, eller om radi- 
calen anses vara - svafvelbunden KS? + 2 AsS3, 
I förra fallet förutsätter den tillvarelsen af en 
egen syra, som består af en atom arsenik, 4 


y 
seen 


") Härmed menas öfverallt AsS3 


119 


atomer svafvel och 2 atomer väte, eller som å 
sin sida är ett dubbelsulfuretum af väte och ar- 
senik, sammansatt af IS + ASS?” | 

Det är troligt att sådana syror, eller rättare 
sådana dubbelsulfureta med väte existera, eme- 
dan hvar och en metallisk, hepatisk upplösning 
har en egen beståmd lukt, som torde kunna till- 
skrifvas denna förening. I alla fall finner man, 
huru saken. än må betraktas, att i denna före-' 
ning af svafvelbunden arsenik med kali, 2 atomer 
arsenik ersätta de 2 atomer svafvel, som skulle 
fordras för att bilda KS'?, i 

Om svafvelbundet kalium, eller basiskt hy- 
drothyonkali (KH?S?) digereras med svafvelbun- 
den arsenik, så får man samma upplösning, men 
utan all gazutveckling. Om svafvelbundet ka- 
lium, på någon föreningsgrad emellan 2 och 10 
atomer svafvel, digereras med svafvelbunden ar- 
senik, så upplöses denne ända till dess att lös- 
ningen innehåller en blandning af KS"? och 
KAs?S?2. Digereras deremot svafvelbunden arse- 
nik med KS", så sker ingen upplösning. 

Häraf är nu således klart, att svafvelbunden 
arsenik upplöses af caustikt kali på ett sådant 
sätt, att arseniksyrligt kali och basiskt hydro- 
thyonkali bildas, hvilket sednare upptager 2 ato- 
mer svafvelbunden arsenik. Ehuru ingen tvifvel 
kunde uppstå att vid detta tillfälle endast arse- 
niken och icke svaflet syrsättes, så ville jag dock, 

å erfarenhetens väg, närmare pröfva det. Jag 
fällde derföre en mättad upplösning af AsS3 i 
kalihydrat med saltsyrad zinkoxid (som ger ett 
lösligt salt med acide hyposulfureux), silade och 
blandade lösningen med saltsyra, som hvarken 
kallt eller i kokning grumlade den eller utveck- 
lade svafvelsyrlighet, | 


120 


För att närmare utröna hvad som inträffar, 
då en electronegatif: metalloxid "Y löses i hy- 
drothyonalkali,- hvilket vid mineralanalyser utgör 
ett förträffligt sätt att skilja tenn, molybden och 
wolfram från de baser, med hvilka deras oxider 
kunna. vara förenade, upplöste jag arseniksyrlig- 
het i neutral hydrothyon-ammoniak, Vätskan, 
som var litet gulaktig, blef imom ett par ögon- 
blick vattenklar ""'Y, och, då den ännu ytterligare 
skakades, slutligen blekt halmgul, hvarefter den 
icke mer förändrades. Den hepatiska lukten hade 
nu förminskat sig ganska betydligt, men i stället 
luktade vätskan starkt af fri ammoniak. Då en 
utspädd syra tillsattes, så uppkom en fällning, 
som åter genast upplöstes, och på detta sätt kunde 
syra ganska länge tillsättas, innan fällningen blef 
beständig; men då det fällda icke mera åter upp- 
löstes, utvecklades svafvelbunden-vätgaz på sam- 
ma gång som fällningen skedde. : 
| Förklaringen af detta försök är enkel: Det 
neutrala Hydrothbyonalkalits sammansättning får 
ter uttrycka sig, då R betyder alkalits radical, 
med RH3S4, En atom arseniksyrlighet, Äs; 
upptager 6 atomer väte för att reduceras till ar- . 
senik; då återstår RH2AsS4, men för att jemt 
mätta alkalit behöfves,; efter hvad vi af föregående 
försök sett, 2H? AsS”, följaktliger blir antingen 
halfva basen fri eller uppkolsel el ett basiskt salt, 
som tillåter att syra tillsättes tills halfva basen 


”") Af de electronegativa oxiderna äro ehrom-, titan- 
och tantal-oxid olösliga i hydrothyonalkali. 

”) Denna förändring synes härröra deraf, att en liten 
portion arseniksyrlighet på vattnets bekostnad syrsättes | 
till .syra, genom det i lösningen fria svaflets benägenhet 
att förena sig med vätet, 


-. 
131 


är mättad, innan någon ting afskiljes; men så 
snart syran begynner mätia äfven den andra 
hälften, afskiljes det svafvelbundna'vätet i gaz- 
form och den svafvelbundna arseniken i fast form. 

Försöker man åter studera förloppet häraf 
på en upplösning af arseniksyrlighet i hydro- 


- 


thyonkali, så inträffa andra förhållanden, som: 


dölja det verkliga förloppet. Då massan i första 
ögonblicket blandas, får vätskan en lukt af lut, 
men den försvinner genast, ingen fri basis mär- 
kes, och då en syra tillsättes, fälles AsS3 utan 
all gazutveckling. Orsaken härtill är den, att 
det friblefna kalit mättar sig med arseniksyr- 
lighet, hvilket icke är händelsen med ammo- 
niaken, som har så liten frändskap till arsenik- 
syrlighet, att den sednare ur en kokhet upp- 
lösning i caustik ammoniak till en stor del åter 
anskjuter, utan att kristallerna innehålla någon 
ting af basen. ; é ; 
«Det fjerde sättet att erhålla dessa förenin- 
gar är då en svafvelbunden metall smältes med 
basiskt kolsyradt kali. Då svafvelbunden arsenik 
smältes med basiskt kolsyradt kali i öfverskott, 
så sublimeras en portion arsenik i metallform 
och en grå smält massa erhålles, som löses i 
vatten med lemning af arsenik, Lösningen är 
blekgul till färgen och innehåller, jemte litet svaf- 
velsyradt, i synnerhet arseniksyradt kali. Syror 
utfälla en blekgul svafvelbunden arsenik och ut- 
veckla med detsamma svafvelbunden vätgaz. Vid 
detta tillfälle uppkomma sammansatta förhållan- 
den, Hufvudförhållandet synes likväl vara att 
arseniken förvandlas till arseniksyra på kalits be- 
kostnad, hvarvid den upptager 2 atomer syre 
mer än den har svafvel att afge; men hvarvid 
det sålunda bildade kalium upptager det felande 


123 


svaflet från en annan portion svafvelbunden ar- 
senik, hvars arsenik lösgöres. Då det basiska 
kolsyrade kalit är i öfverskott, synes blott en 
atom svafvelbunden arsenik kunna förenas med 
en atom svafvelbundet kalium (KS2Y. Då ar- 
seniksyra ej reduceras af svafvelbundet väte, må- 
ste detta vid fällningen med en syra utvecklas. 

Om en concentrerad upplösning af svafvel- 
bunden arsenik i alkali digereras med svafvel- 
bunden arsenik, tillsatt i öfverskott, så förändras 
efter hand dennes gula färg till röd och realgar, 
.d. ä. AsS?, bildas. Detta sker äfven då upp- 
lösningert skett i hydrothyonalkali, och beror 
således derpå att KAs?S? småningom afsätter 
arsenik och upptar svafvel för att bilda KS=?, 
och uppkommer alldeles icke af det arseniksyr- 
liga alkalits förvandling till hyposulfit. Också 
kan man efter utfällning med saltsyrad zinkoxid 
icke upptäcka minsta spår af acide hyposulfu- 
reux. Deremot blir den fällning, som med sy- 
ror. erhålles ur upplösningen, mer och mer blek, 
till bevis att den blir mer och mer rik på 
svafvel. , 

Behandlas realgar eller AsS? med eaustikt 
kali så svartnar det och upplöses till en stor 
del, med lemning af ett brunt ämne, som ser- 
skilt upphemtadt och upphettadt i ändan af ett 
barometerrör, ger först svafvelbunden arsenik och 
sedan metallisk arsenik. Realgar sönderdelas 
således i AsS3 och i en lägre svafvelbindnings- 
grad, som hittills varit okänd. Om den alka- 
liska upplösning, hvarmed realgar digereras, är 
starkt concentrerad, så upplöses äfven den mör- 
ka föreningen och då gramlas den sedän af vat- 
ten; om ej alkalit råder. Fällningen har en smut- 
sigt gulbrun färg. Den återstående upplösnin- 


123 


gen ger med syror en vida rödare fällning än 
AsS3, dock ej så röd som realgar, så att det 
- verkeligen synes gifvas en förening som kan ut- 
tryckas med KI" AsS+, eller KS? + As S?, ehu- 
ru de frändskaper hvarpå den beror, äro så sva- 
ga att AsS? icke kan upplösas i en lösning af 
neutralt hydrothyonkali och att således, åtmin. 
stone på våta vägen, realgar ej förmår utjaga det 
svafvelbundna vätet. 

"Föreningen af kalium med arsenik och svaf- 
vel är svårlöslig i alkohol. Bereder man den 
med en upplösning af kalihydrat i alkohol, så 
bildar den nya föreningen en tjock vätska, som 
lägger sig under alkoholn, hvilken innehåller 
föga deraf, 

De alkaliska jordarterna förena sig äfven 
med arsenik och svafvel 1 samma förhållande 
som kali, men dessa föreningar äro svårlösta och 
afsätta sig derföre, då concentrerade upplösnin- 
gar blandas, men ej då vätskan förut utspädes. 

Om en mättad upplösning af svafvelbunden 
arsenik i caustikt kali blandas med kopparoxid- 
hydrat, så färgar sig detta rödbrunt, ej- olikt 
CuS"? och om kopparoxidhydratet tillsättes till 
dess att det ej mer förändras till färgen af vät- 
skan, så får man en djupt orangeröd upplös- 
ning, som behandlad med några droppar salt- 
syra, ger en ljusbrun fällning. Den silade vät- 
skan är färglös och innehåller arseniksyrlighet, 
löst i saltsyra och saltsyradt kali. Om den 
arsenikhaltiga vätskan kokas med ett öfverskott 
af kopparoxid, vare sig hydrat eller glödgad oxid, 
så blir den äfven färglös, men den innehåller 
sedan arseniksyra och icke arseniksyrlighet. Sy- 
ran har då bildat sig på kopparoxidens bekostnad. 


t24 


De fällningar neutrala jord- och metallsalter 
bilda med den mättade alkaliska upplösningen 
äro naturligtvis föreningar af metallen med svaf- 
vel och arsenik i samma proportion, relativt till 
basens syrehalt, som den hvari de upptogos af 
kalium, d. ä, då R betyder radical, och då 
oxiden . håller.2 atomer syre, RS? + 2 AsS3, eller 
'då oxiden håller 3 atomer syre RS3 F3AsS3, — 
Hela denna ännu oundersökta serie af förenin- 
gar skulle kunna kallas arsexio-sulfureta, om 
icke detta namn: vore för allmänt, emedan 
 radicalerna kunna förenas med arsenik och svaf- 
vel i ännu flere 'andra förhållanden, hvaraf vi 
hafva exempel 1 Mispickel, Glanskobolt och 
Nickelglans, der en atom radical är förenad med 
en atom arsenik och två at. svafvel=R As S2, eller 
som är detsamma R As? KF R5S2 eller RS -+- AsS. 
Men äfven då fria metalloxider sönderdela dessa 
upplösningar uppkomma föreningar af annan 
'sammansättning. Till-exempel då det sker med 
kopparoxid-hydrat , så är den i vätskan olös- 
liga föreningen AsS?-+t6CuS2, och deremot - 
den upplösta, som fälles med saltsyra, 2 AsS:? 
pF 3CaS?, — Då en upplösning af saltsyrad 
silfveroxid i caustisk ammoniak blandas till den 
mättade kaliupplösningen, så att denna dock 
är i Ööfverskott , så uppkommer en mörkgul 
fällning, som är AsS? + 6AgS2 +); om der- 


”) Dessa metallföreningar analyserades på följande sätt: 
De löstes i kungsvatten och svafvelsyran bestämdes med 
" saltsyråd baryt. OÖOfverskottet af baryt utfälldes ur lös- 
ningen med svafvelsyra, hvarefter kopparen utfälldes med 
caustikt kali, och sedan arseniksyran med salpetersyrad 
jernoxid, under dervid nödiga försigtighetsmått. Vid silfs 
verföreningens analys erhölls först saltsyrad silfveroxid, 
sedan barytfällningen och slutligen arseniksyran med jern- 
exzid. 


AN. FUN 


I 


 frambragte i mineralriket. 


125 


emot ett öfverskott af silfversaltet tillsättes, så 


blir fällningen, om öfverskottet är tillräckligt, 
endast svafvelbundet silfver. | 
Dessa olikt sammansatta Arseniosulfurer för- 


i tjena vår uppmärksamhet äfven i det hänseen- 


det att de möjligen kunna träffas af naturen 

2. Svafvelbundet tenn. Svafvelbundet tenn 
i maximum, beredt på våta vägen, upplöstes i 
hydrothyonkali till mättning, eller så länge en 
tillsats deraf frambringade någon fräsning och 
utveckling af svafvelbundet väte. Lösningen si- 
lades, fälldes med saltsyra, som i öfverskott till= 
sattes, och gaf 2.12 gr. svafvelbundet tenn samt 
1.63 gr. saltsyradt kali; men 1.63 :2.12 = 186.3 
(vigten af en atom saltsyradt kaliy: 236.253. 
men en atom svafvelbundet tenn i maximum 
väger 227.3. Denna lilla afvikelse härrörer der- 
af att svafvelbundet tenn, beredt på våta vägen, 
behåller en portion vatten, som först vid det 
öfverflödiga svaflets utjagande bortgår med en 
ganska häftig decrepitation, hvilket ock var fal- 


"let med det här erhållna. 


I detta försök hade således en atom svafvel- 


"bundet kalium förenat sig med en atom svafvelbun- 


det tenn, KS? + Sn S+. Om åter, 1 min evaluation 
af vigten hos tennets atom, den sistnämde vore ta- 
gen dubbelt större än verkligheten , så följde deraf 
att föreningen vore KS? —+ 25Sn $?, och- således 
analogien med den förut omtalta föreningen stör- 
re; men då arseniken upptager 3 atomer svaf- 
vel, så är en sådan analogie föga bevisande och 
detta förhållande otillräckligt att afgöra någon 
ting rörande vigten af tennets atom. - 
Svafvelbundet tenn, Musivgald, beredt på 
torra vägen, löses också af hydrothyonkali, mer 


126 


trögare och lösningen behöfver kokning för alt 
mättas. Deremot löses icke svafvelbundet tenn 
i minimum. . 

Musivguld upplöses med tillbjelp af värme 
lätt i caustikt kali, lösningen är blekgul. För- 
söker man att utfälla det svafvelbundna tennet 
med kopparoxidhydrat, så stannar en stor del 
af föreningen upplöst i vätskan.  Upplösnin- 
gen af musivguld i kali kan representeras med : 
KSn + 2KSnS6, Digereras en mättad upplös- 
ning af musivguld. med svafvelbundet tenn i 
maximum, beredt på våta vägen, så reduceras 
detta till tennets intermediära svafvelbindnings- ' 
grad och blir lefverbrunt; afhäller man vätskan 
och tillsätter caustikt kali till det lefverbruna 
svafvelbundna tennet, så blir det i ögonblicket 
svart och reduceras till svafvelbundet tenn i 
minimnm. | 

Föreningen af hydrothyonkali med svafvel- 
bundet tenn är olöslig i alkohol, hvaraf den fäl- 
les i form af en ljusgul, trögflytande vätska. 
De alkaliska jordarterna fällas deraf och gifva 
svårlösta ljusgula föreningar, hvilkas samman- 
sättning kan representeras med RS? -FSnS?, 
Det är klart att med neutrala metallsalter äfven 

roportionelt sammansatta. föreningar bildas. De 
pe i första fällnings-ögonblicket mycket de som 
fås af svafvelbundet kali i maximum. Jag har 
ej serskilt undersökt någon af dem. 

3. Svafvelbunden Moiybden och svafvel- 
bunden Wolfram, lösas båda med lätthet i hy- 
drothyonkali. Lösningen är mörkröd till färgen 
af mylobden och mörkgul af wolfram. Deras 
syror upplösas med lika phenomen af hydro- 
thyonhalkali, och de svafvelbundna metallerna af 


127 


caustikt kali.  Natif svafvelbunden molybden lö 
ses dock ganska trögt i caustikt kali. | 

4. Svafvelbunden chrom löses icke, hvar-= 
ken af bydrothyonkali eller af caustikt kali, i 
hvilken grad af concentrering som häldst, och: 
chromoxidulen upplöses ej af hydrothyonkali. — 
Dessa afvikelser synas härröra af chromoxidu- 
lens basiska egenskaper, ty den är för sig sjelf 
ganska löslig i caustikt kali; ehuru kokning ut- 
fäller den derur. ra 

Det svafvelbundna chromium, hvaraf jag till 
dessa försök betjente mig, var erhållet af chrom- 
oxid, reducerad i ett glödande postlinsrör med 
ångor af svafvelbundet kol, och det befanns vid. 
analysen proportionelt i sammansättningen med 
oxiden, d. ä. innehålla 3 atomer svafvel. 

5. Svafvelbunden titan, erhållen på lika sätt 
som den föregående, angripes af caustikt kali, 
titansyradt kali bildas och afsätter sig 1 form af 
eit hvitt pulver, under det att lösningen inne- 
håller -basikt hydrothyonkali. Tillsättes en syra, 
så utvecklas svafvelbundet väte utan att något 
tecken till återställd svafvelbunden titan visar 
sig, och utan att svafvel eller titanoxid fällas. 

Man har länge trott att svafvelbunden titan 
skulle erhållas, då titanoxid. smältes med: svaf- 
velbundet kali, emedan den lösning i vatten som 
deraf erhålles är grön, men den innehåller ingen 
svafvelbunden titan, och färgen härrörer af jern. 
| 6. Svafvelbundet guld, svafvelbunden pla- 

tina och svafvelbundet rhodium , beredde på vå= 
ta vägen genom fällning med svafvelbundet väte, 
upplösas äfven af hydrothyonkali med lika phe- 
nomen som de föregående. Deremot om de be- 
handlas” med caustikt kali, så framter sig den 
skillnad att en portion af svaflet oxideras till 


u 


128 


svaflets' lägsta syra och frambringar derigenom 
svafvelbundet . kalium som .upptager den svaf- 
velbundna metallen, af hvilken nu en portion 
finnes sönderdelad och metallen afskiljd: ; 

7. Svafvelbunden antimon. De föreningar, 
som af denna metall frambringas med alkalier= 
na och svafvel,; äro vida intressantare än alla de 
" föregående, genom det användande de fått, ser- 

dels i Läkarevetenskapen, och derigenom' att 
de länge varit kända, utan att man ändå rigtigt 
utforskat deras verkliga sammansättning. Sådana 
äro Hepar, Crocus, Sulfur auratum antimonil, 
kermes mineralis m. fl o- 

Alla de föregående i alkali lösliga svafvel- 
bundna metallerna utfällas åter oförändrade af 
syror, d. ä. en i alkalit löslig oxid bildas, som', 
då en syra tillsättes; återställes af vätet eller af 
kalium och metallen förbinder sig åter med svaf= 
vel i samma förhållande som förut, utan att nå- 
got öfverskott blir på någondera sidan och pre- 
cist så som om en upplösning utan all sönder= 
delning föregått. Svafvelbunden antimon dere- 
mot har helt andra förhållanden. Alkalit löser 
den ej fullkomligt, utan den lemnar ett förän- 
dradt ämne olöst, som först efter långvarig kok- 
ning med en utspädd kaliupplösning kan upp- 
tagas. Der kokade lösningen fäller först under 
afsvalning det bruna ämne, som fått namn af 
kermes mineralis, syror fälla sedan en ny por- 
tion af. samma ämne, och om man följer fäll- 
ningen med uppmärksamhet, finner man att, då 
en syra tillsättes, fäller sig först ett ljusare äm- 
ne, som efter omrörning blir mörkbrunt; om 
man, då detta ämne ej mer synes undergå för- 
ändring efter fällningen, silar vätskan och fäller 

; . ånye 

Eg 


1209 


ånyo, så får man en ljusröd ganska skön fäll- 
ning och svafvelbunden vätska utvecklas. 

Redan denna första uppränuing af pheno- 
'menen visar, att de måste vara ganska inveckla- 
de; ty hvarifrån komma ur en svafvelbunden 
antimon, proportionell inot oxiden, ej. mindre 
än tvenne svafvelbindningsgrader i vätskan och 
dertill ett öfverskott af svafvelbundet väte, som 
ej finner någon antimonoxid att reducera, hälst 
den med syra fällda vätskan ej innehåller spår 
af antimon. 

Frågor som härvid måste besvaras blifva 
således: 1:0 Hvilken är den oxiderade kropp 
som bildas genom vattnets eller kalits decom- 
position , då svafvelbunden antimon upplöses i 
caustikt alkali? 2:0 Hvad är den kropp, som 
af alkalit lemnas olöst? och 3:o Hvilka äro de 
två serskilta fällningar som syror afskilja ur den- 
na upplösning? nn ; 

Öm svafvelbunden antimon förhölle sig ana» 
logt med svafvelbunden arsenik, så skulle anti- 
monoxid bildas, d. ä. den syrsättningsgrad som 
är proportionell emot sulfuretum ; men denna 
oxid är den löstig i caustikt kali? För att utrö= 
na detta, fällde jag saltsyrad antimon med vatten 
och tillsatte catustikt kali i öfverskott. Alkalit 
syntes 1 början ingen verkan utöfva på oxiden; 
men inom få ögonblick föll den ihop från sin 
första volum och bildade ett icke mera hvitt, 
utan gråaktigt, kristallmjöl. Vätskan innehöll vid 
: pröfning en portion af oxiden upplöst, och det 
kristalliniska pulvret, tvättadt med vatten och 
analyseradt, befanns vara en förening af kali med 
antimonoxid. Till och med ammoniak visade 
lika förhållande till oxiden. Det är således klart 


K. V. d. Handl. 1821, St. 2. 92 


130 , 

att, om 'antimonoxsid' bildas vid upplösningen af 
sulfuretum i kali, så måste en del deraf atsätta 
sig i olöst form, under det att en annan del upp- 
löses i vätskan , och deraf måste, vid fällning med 
en syra, följa en utveckling i gazform af det svaf-- 
velbundna väte, som svarar emot den olösta de- 
len af antimonoxiden. Re: 

En upplösning af svafvelbunden antimon i 
caustikt kali blanlades med salpetersyrad kop- 

aroxid, förut öfvermättad med ammoniak, til 
dess att ingen fällning mer uppkom. Vätskan 
silades och blandades med saltsyra, som deri 
åstadkom en hvit fällning, utan minsta lukt af 
svafvelsyrlighet. Denna fällning tvättad och pröf- 
vad för blåsrör, befanns vara anlimonsyrlighet. 
Den kunde iéke smältas, var icke flygtig och 
gaf med soda reducerade kulor af antimon. 
Denna fällning var dock icke serdeles ymnig. 

För att närmare bestämma om en sådan före- 
ning af antimonoxid med Kali blir olöst, då svaf- 
velbundet antimon behandlas med kali, anställ- 
des följande försök: 

100 d. med konst gjord och fullkomligt ren 
svafvelbunden antimon, fuktades med vatten och 
ett stycke caustikt kali lades deruppå; efter några 
ögonblick uppkom en häftig åverkan emellan 
kalit och pulvret, massan upphettades och slu- 
: tades med att blifva skönt citrongul. Den ut- 
blandades nu med vatten, det klara afhälldes 
och det gula ämnet behandlades än en gång med 
kali, hvaraf det icke förändrades. Lösningen var 
blekt gul: Det gula pulvret togs på filtrum, 
tvättades väl och torrkades. ' Det utgjorde 49 
d. af den använda antimons vigt. Det var ett 
ljust brandgult, $nt pulver, som icke hade sam« 
manbakat i hårda klämpar, alldeles såsom det 


131 


inträffar med föreningen af antimonoxid med 
kali. Det öfvergöts med saltsyra, utspädd med 
så mycket vatten, att .den ej kunde upplösa svaf- 
velbunden antimon, hvaraf dess färg eller ut- 
seende icke förändrades, men det förminskades 
till volnmen. Blandningen silades och det olösta 
tvättades med utspädd saltsyra. Den genom- 
gångna lösningen, som icke hade den ringaste 
lukt af svafvelbunden vätgaz, fälldes ömnigt af 
vatteri och neutraliserades sedan med kolsyrad 
ammoniak, som afskiljde 18.2 d. antimonoxid. 
Vätskan afdunstades till torrhet, hvarvid ännu 
1 d. antimonoxid afskiljdes, tillsamman 19.2 d. 
antimonoxid. Ur vätskan erhölls 6.85 d. salt- 
syradt kali. Här hade således bildat sig den om- 
talde föreningen af antimonoxid med kali, ehuru 
det hela af oxiden härvid troligen ej varit före- 
nad med  kalit, som vi rätt straxt skola se. 
Den gula massan som af saltsyran lemnades . 
olöst vägde 24 d., hälften deraf upplöstes i salt- 
syra, den gaf ingen lämning och den gaz, som 
dervid utvecklades, absorberades utan återstod af 
caustikt kali. Det innehöll således ingen lägre 
svafvelbindningsgrad af antimon, såsom jag i 
början trodde. — Den andra hålften öfvergöts 
med hydrothyon - ammoniak , som, om några 
ögonblick, förändrade dess gula färg i rödbrun, 
och utan att någon svafvelbunden vätgas dervid 
utvecklades, upptogs en portion antimon'af vät- 
skar. Denna emständighet visar att den gula 
kroppen ännu innehöll antimon-oxid, som sy- 
ran ej utdragit, och som af hydroethyonalkalit 
sönderdelades och upplöstes. Den var således 
de äldre Chemisternas crocus antimonii, beredd 
på våta vägen; men den hade troligen af sy- 
rans åtgärd förlorat em portion af den oxid, den 


x 


132 


från början innehöll, emedan den med syror 
"digererade erocus mörknar i bränning och smål- 
ter trögt, då den deremot förut smälter lätt 
till ett klart genomskinligt gulaktigt glas. 

För att controllera detta, tog jag svafvel- 
bunden antimon, beredd på våta vägen och af 
en mörkbrun färg, och öfvergöt den med salt= 
syrad antimon, utspädd med svag saltsyra; den 
förändrades deraf ej synbart, men då jag till- 
satte så mycket vatten, att massan begynte grum- 
las, blef den om några minuter gul och större 
klumpar deraf funnos, efter en stund, gulnade 
ända inuti sin massa. Med syra kunde jag se- 

n ej återbringa den mörkbruna färgen, men 
väl med hydrothyonalkali. Äfven då man di- 
gererar svafvelbunden antimon med: svag salt- 
syra, till dess den afgifvit en portion svafvelbun- 
den vätgas, och gjuter sedan vätskan i vatten, fås 
samma citrongula förening af svafvelbunden an- 
timon med antimonoxid. j 

oo För att utröna beskaffenheten af de två 
olika fällningar, som syror gifvai en upplösning 
af svafvelbunden antwmon 1 caustikt kal, af hvil- 
ka fällningar den första, som är ymmnigast, är 
mörkbrun och den sista, som endast fås i obe- 
tydlig mängd, är röd eller eldröd, upplöste jag 
portioner af hvardera i saltsyra. Den första lö- 
ste sig utan lämning i saltsyra, med utveckling 
af svafvelbunden vätgas, som fullkomligt upptogs 
af caustikt kali. Vid denna lösning inträffar 
stundom att massan svartnar och ser metallisk 
ut; det är i synnerhet händelsen då syran be- 
gynner blifva mättad och blandningen kokas; 
detta är ej annat än en af hettan åstadkommen 
sammanskrumpning, som inträffar alldeles lika 
då t. ex. selenium i mörkbrunt pulver upphettas 


ÅSA 
y 


- 192 


med vatten till kokning, hvarvid volumen min- 
skas och färgen blir svart, Återstoden af den 
svafvelbundna antimon löses på nytt, då mera 
syra tillkommer. Den röda, eller den- sednare, 
fällningen upplöstes också af saltsyra och med 
utveckling af ren svafvelbunden vätgaz, men den 
lemnade svafvel olöst. Då jag blandade en upp- 
lösning af antimonsyrligt kali med hydrothyonai- 
kali och utfällde blandningen med en syra, ut- 
veklades svafvelbnnden vätgaz och samma eld- 
röda förening erhölls, Den är således SbS+, eller 
en svafvelbindningsgrad proportionell mot syr- 
ligheten. » ' 

Det är af allt det anförda således klart, att, 


då caustikt kali verkar på svafvelbunden anti- 


mon på våta vägen, uppkomma tvenne före- . 
ningar: en af antimonoxid med kali och en an- 
nan af antimonoxid med svafvelbnnden antimon 
Cerocus antimonii), hvilka begge blifva olösta i 
form af ett gult pulver. (Då försöket sker med 
sådan svafvelbunden antimon, som förekommer 
i handel, så är den olösliga delen guibrun och 
innehåller då derjemte mekaniskt inblandade an- 
dra svafvelbundna metaller, särdeles bly.) I lös- 
ningen åter upptages en förening af antimonoxid 
med. kali, samt hydrothyorkali, som håller svaf- 
velbunden antmon upplöst. Då em syra tillsät- 


» tes, fälles denne och den del af det svafvelbundna 


vätet, som är öfver, sedan den upplösta anti- 
monozxiden är sönderdelad, går borrt med fräs- 
ning. Men denna röda svafvelbindningsgrad , 
hvarifrån kommer den? Huru kan antimonsyr- 
dighet bildas utan att vätgaz utvecklas, då svaf- 
vel saknas att mätta det våte, som, genom upp- 
tagande af den 4:de atomen syre i syrligheten, 
skulle blifva fritt? ; . 


134. 


rå 


Då jag icke kunde finna fri antimon, eller 
en lägre svafvelbindningsgrad, i den olösliga cro- 
cus, återstod att undersöka hvad verkan luften 
utöfvar på föreningen af antimonoxid med kali, 
hvilken jag utsatte för inflytelsen af en portion in- 
nestängd luft, utan att dennas volum deraf det 
minsta förändrades. Sedan uppsläppte jag öfver 
tvicksilfver i en graderad klocka, som innehöll 
atmosferisk luft, en blandning af svafvelbunden 
antimon med vatten, och derpå tillsattes cau- 
stikt kali i stycken. Föreningen skedde efter 
hand; men i början var, för de första 3 till 4 
timarna, absorption af luften föga märkbar, se- 
dan ökades den och om 24 timar hade vätskan 
uppsupit ett par gånger sin volumtsyrgaz. In- 
gen svafvelbunden antimon hade afsatt sig, men 
deremot hade små glänsande kristallkorn af 
antimonsyrligt kali bildat sig på vätskans yta. 
Detta visar, att, der ett öfverskott på kali är när- 
varande , oxideras, jemte vätet, äfven antimon, 
och svaflet förbinder sig med de öfriga upplösta 
ämnena. Helt annorlunda förhåller det sig med 
en lösning, mättad med svafvelbunden antimon, 
som utsättes för luften, der utfäller den svafvel- 
bundna antimon vid syrsättning i luften och svaflet 
som släpper vätet eller kalium efter syrsättningen, 
förenas med det återstående hydrothyonkalit och 
bidrager till utfällning af ännu mer svafvelbunden 
antimon, derigenom att KS"? bildas, som ej kan 
hålla någon svafvelbunden metall upplöst. Dessa 
phenomen gå ganska skyndsamt, då vätskan är 
varm och dess yta vid. Begge fallen, oagtadt 
olika till sitt förlopp, hafva en högre svafvels 
bindningsgrad af antimon till följd, då förenin- 
gen fälles med en syra; ty i det förra reduce- 
ras syrligheten af svafvelbunden vätgaz till SbS>, 


135 


och i det sednare reduceras oxiden af ett svaf- 
velbundet väte, som håller mer svafvel än ga- 
zen, hvilket svafvel utdelas på den svafvelbundna 
antimon, SbS3, så långt det räcker till bildande 
af SbS4, Jag har försökt, om det sista spåret 
af fällning, som en sådan upplösning med syror 
ser, skulle innehålla fritt svafvel, men det är 
alltsamman enahanda eldröda förening. 

För att bestämma de qvantiteter -svafvel- 
bunden antimon, som kunna förenas med by- 
drothyonkali, har jag försökt upplösa svafvel- 
bunden antimon, beredd både på torra. och våta. 
vägen; 1 hydrothyonkali. Svafvelbunden vätgaz 
utvecklas med fräsning, men föreningen kan al- 
drig fås mättad och grumlas oftast af utspäd- 
ning. Jag har t. ex. aldrig kunnat få en atom : 
svafvelbunden antimon att upptagas af en atom 
hydrothyonkali. Kokas vätskan, så upplöser den 
mer än den kan hålla upplöst under afsvalning, 
och låter ej filtrera sig utan att sönderdelas. 
Utspädt hydrothyonkali upplöser dessutom min- 
dre än concentreradt, som vanligen ett ögon- 
blick, sedan vätskan är utgjuten, stelnar till ett 
mörkbrunt gelée. Föreningen af svafvelbundet 
kalium och svafvelbunden antimon sönderdelas 
således af vatten, alldeles så som antimonoxiden 
af vatten skiljes ur sin förening med syrorna. 

För att utröna hvad som föregår, då svaf- 
velbunden antimon smältes med basiskt kolsy- 
 radt kali, gjorde jag en dylik sammansmältning 
med alkali i öfverskottien retort, hvarvid 100 
d. svafvelbunden antimon utjagade 17.8 d. kol- 
syra. Vid upplösning 1 vatten återstod en por- 
tion vackert gul crocus antimonii, hvars närvaro 
gör beräkningen från det fundna datum osäker. 
Men om man antager att cröcus, då alkali i 


136 


öfverskott är närvarande, ej kan bildas förr än 
vatten tillkommer, hvilket jag anser vara det 
verkliga förhållandet, så måste, genom sönderdel- 
ningen, hafva uppkommit KSb4 + 6KS2 före- 
nade med ÖSbhS3, så att en atom svafvelbundet 
kalium förenat sig med en atom svafvelbunden 
antimon; men då vatten tillkom, sönderdelades 
denna förening och den svafyvelbundna antimon, 
som sattes i frihet, delade oxiden med alkalit 
och bildade crocus, . I detta fall sönderdela 10 
atomer svafvelbunden antimon 7 atomer basiskt 
kolsyradt kali, och 100 d. svafvelbunden antimon 
utjaga 17.5 d. kolsyra, hvilket ganska nära in-' 
stämmer med det fandna förhållandet. För att 
finna hvilket maximum af svafvelbunden antimon, 
som kan upptagas af en gifven vigt basiskt kol- 
syradt kali, sammansmälte jag i en retort 1 d. 
af det sistnämnda med 16 d. svafvelbunden an- 
timon, i bopp att få tvenne lag, af hvilka det 
ena skulle vara dubbelsulfuretum och den andra 
oupptagen svalfvelbunden antimon , men alltsam- 
man utgjorde en enda stålgrå metallmassa, med - 
ett glasigt, ytterst metallglänsande brott, utan 
alla tecken till kristallisation, olöslig i vatten, 
skör och lätt att pulvrisera, hvarvid den gaf ett 
mörkbrunt pulver. 

| Då basiskt kolsyradt kali sammansmältes med 
en ringare qvantitet, t. ex. I d, med 22 d, svaf- 
velbunden antimon, så får man en lättflytande 
rödbrun massa, som glödande röker starkt i luf- 
ten och: afsätter antimonsyrlighet, och som stel- 
nar till en lefverbrun massa, hvilken fått namn 
af Hepar Antimonii. Den är troligen den miät- 
tade föreningen af svafvelbunden antimon med 


svafvelbundet kalium , KS2-4-2 SbS23, hvarmed se- 


137 


dan svafvelbunden antimon kan sammansmältas 
i alla förhållanden. 

'  Sammansmältes basiskt kolsyradt kali med 
en ännu ringare qvantitet svafvelbunden anti- 
mon i en retort, så får man en dylik, men vi- 
da mindre lättsmält förening, och på bottnen 
af massan ligger reducerad antimon. Man skul- 
le kunna förmoda att dennå är frånskiljd deri- 
genom, alt det är svafvel som sönderdelar kalit 
och dervid släpper sin antimon; men om man 
upplöser föreningen i vatten, utfäller den först 
med en upplösning af saltpetersyrad kopparoxid 
"i ammoniak, och, sedan den är silad, med salpe- 
tersyra, så får man en betydlig fällning af-an- 
timonsyrlighet, och sedan denna är frånskiljd, ger 
vätskan högst obetydliga spår af svafvelsyra med. 
saltsyrad baryt. (Fäller man med saltsyra i 
stället för salpetersyra, så håller sig antimon- 
syrligheten lätt upplöst, och då saltsyrad baryt 
tillsättes får man om några ögonblick en fäll- 
ning af sur antimonsyrlig baryt, hvars lätthet 
och flockighet likväl genast visar att den ej är 
svafvelsyrad.) 'Den afskiljda antimon härrör så- 
ledes derifrån att antimonsyrlighet bildas, hvar- 
vid det reducerade kalium saknar motsvarande 
svafvel, hvilket det upptager från en portion 
antimon, som blir fri, eller, om man heldre vill: 
den förening af antimonoxid med kali som vid 
första åverkan bildas, förvandlas vid smältnin- 
gen till antimonsyrligt kali, under det att 3 af 
antimon frånskiljes i metallform. Om den svaf- 
velbundna antimon håller svafvelbundet bly, så 
" mister äfven detta sitt svafvel och den erhåll- 
na antimonregulus håller bly. Det är således 
klart, att, då antimonsyrligt kali på detta sätt 
bildas, och då detta är endast till en ringa del 


138 


lösligt i en vätska, som tillika innehåller andra 
ämnen, så måste, då föreningen sker på torra 
vägen, en större qvantitet röd svafvelbunden 
antimon kunna utfällas med syror efter den bru- 
na, än då försöket sker på våta vägen, hvilket 
erfarenheten också besannar. ; 

- Då man upplöser natif svafvelbunden anti- 
mon 1 caustikt kali, så erhåller man en gulbrun 
crocus, som behandlad först kallt med svagare 
och sedan i kokhetta med starkare saltsyra, så 
länge, vid ombyte af syra, svafvelbundet väte 
låter känna sig, lemnar ett fint brunaktigt pul- 
ver olöst. Detta är en blåndning af svafvelbun- 
det och antimonbundet bly. Det kan åntändas 
och brinner då som fnösk, ger antimonrök för blås- 
röret och lemnar en svart massa, som med kol- 
syradt natron behandlad ger blykorn. Äfven 
på våta vägen lemnar således blyet svafvel åt 
kalium och upptager antimon i ersättning, hvar- 
igenom upphof ges åt en högre svafvelbindnings- 
grad af metallerna i vätskan. 

Likasom svafvelbunden antimon förhåller 
sig annorlunda till caustikt alkali än andra svaf- 
velbundna metaller, så gör äfven dess oxider 
till hydrothyonalkali. Öfvergjuter man antimon- 
oxidul med hydrothyonalkali, så förvandlas den, 
efter hydrothyonalkalits olika qvantitet, antingen 
till svafvelbunden antimon eller till crocus.- I 
förra fallet löses en liten portion deraf i vät-. 
skan, hvarvid qvantiteten beror af lösningens 
concentrering. Behandlar man deremot antimon- 
syrlighet med hydrothyonalkali så sönderdelas 
den ej, utan den upplöses, under utveckling af 
svafvelbunden vätgas, och vätskan innehåller en 
blanning af antimonsyrligt kali och hydrothyon- 
kåli, hvarur syror fälla röd svafvelbunden an- 


139 


timon. Denna omständighet - afger ett lätt sätt 
att, på våta vägen, skilja emellan antimonoxid 
och antimonsyrlighet. 

Jag har hittills icke sagt ett ord om ker- 
mes mineralis, detta verksamma läkemedel, så 
ofta undersökt af chemisterna, utan att resultatet 
ändå någonsin blifvit afgörande. Man har hit- 
tills ansett den för en förening af svafvelbun- 
det väte med antimonoxid. 

Vi hafva sett, att svafvelbundet kalium en- 
dast i torr form kan mätta sig med svafvelbun- 
den 'antimon, och att en tillsats af vatten ut- 
fäller den sistnämda, likasom den utfäller anti- 
monoxiden. Men ju mera lösningen af svafvel- 
bundet kalium är concentrerad, -ju . mera kan 
den upplösa af svafvelbunden anitmon; utspä- 
des den sedan med vatten, så fälles massan an- 
tingen straxt eller om en stund, hvarunder den 
då stelnar. till en rödbrun, genomskinlig gela- 
tina. Den concentrerade lösningen är föga fär- 
gad, den utspädda blir vanligen, innan den än- 
nu hunnit stelna, djupt blodröd. Närvaro af en 
viss portion fritt alkali hindrar all fällning. 

Om en concentrerad upplösning utspädes 
med kokande vatten, så sker oftast ingen fällning, 
utan den svafvelbundna antimon behåller sig i 
lösningen till dess denna kallnar, då den utfäl- 
ler sig i lätta bruna kåfvor, som utgöra hvad 
Pharmaceutici kalla kermes mineralis , hvilken så- 
ledes icke är annat än svafvelbunden antimon, 
SbS:, beredd på våta vägen. Derföre kan man 
också omkoka den kallnade och 'silade lösningen a 
svafvelbundet kalium med det ännu olösta, och på. 
detta sätt utdraga all svafvelbunden antimon 
från den lemnade crocus, samt, för hvarje gång 
vätskan kallnar, erhålla mer kermes. Om vätskan 


140 


icke innehölle antimonsyrlighet och om den icke 
förändrades 1 beröring med luften, så skulle sy- 
ror derur fälla en ny portion af kermes; ”men 
nu afskilia de i stället en blanning af denne 
med SbS?+, som för det sednares ljusare färg fått 
namn af Sulphur auratum antimonti ”). Den i 
svafvelbundet kalium olösliga delen af massan 
är, efter fullkomlig utkokning, Crocus antimo- 
ni, blandad med en förening af kali och anti- 
monoxid;. men håller oftast ännu oupplöst svafvel- 
bunden antimon, som vid vatinets pågjutning 
skiljdes från det svafvelbundna kalium. Den fri- 
villiga fällningen ur en kokhet solution är således 
det enda sätt, att någorlunda cconomiskt, på våta 
"vägen, bereda föreningen SbS3 fullt ren. Behand- 
lingen af antimonoxid med hydrothyonalkali ger 
den också ren, men är på intet sätt en fördelak- 
tig method. 

Rätta proportion till beredning af kermes 
synes vara: en del rent basiskt kolsyradt kali till 
23 d. svafvelbunden antimon. Att, såsom några 
"bruka, tillsätta litet svafvel, bidrager endast att 
öka myckenheten af Sulphur auratum och att 
minska den af kermes. 

Förloppet af denna operation är således i 
"korthet följande: Antimon reducerar kalit till 
kalium, som upptager antimons svafvel till KS? 
och af denna förening förbinder sig 1 atom med 
'2 atomer odecomponerad svafvelbunden antimon ; 
"Antimonoxiden förenas dels med svafvelbunden 


>”) Detta preparat göres efter några pharmacopeers fö- 
reskrift genom en tillsats af svafvel vid bränningen, 
hvarigenom det sedermera erhållna preparatet håller mer 
svafvel än SbS4. De nyaste föreskrifterna (Bucuner's Re- 
pert., B. 9, s. 261) åsyfta att erhålla Sb5”. 


I 


141 


äantimon, då dennes qvantitet är i öfverskott, 
och dels med käli, och denna sednare portion för- 
vandlas i en högre temperatur till syrlighet, an- 
tingen genom oxidation i öppna kärl, eller ge- 
nom afsättande af metallisk antimon i slutna. 
Då vatten tillkommer, upplöses svafvelbundet 
kalium med en mindre portion svafvelbunden 
antimon, den afskiljda delen bildar ett rödbrunt 
pulver, som återstår olöst, blandadt med anti- 
monsyrligt kali och med crocus. Då blandnin- 
en kokas upplöses en större portion svafvel- 
oda antimon af det svafvelbutdna kalium, 
och denna större. portion utfälles under afsval- 
ning. Luften oxiderar i vätskans yta under allt 
detta en portion kali, hvars svafvel bringar en 
annan del svafvelbundet kalium på en högre 
svafvelbindningsgrad, som derigenom släpper sin 
upplösta kermes. Silas lösningen sedan och blan- 
das med en syra, så fällas två svafvelbindnings= 
grader på en gång, af hvilka den högre åter upp- 
tages af den ännu hepatiska vätskan och lemnar 
SbS? med en brunare färg qvar, och om vät- 
skan silas så snart denne är jemt utfälld, hvil- 
ket icke är så lätt att med noggranhet iakttaga, 
samt sedan mera syra tillsättes, så uppkommer 
en skönare röd fällning, som är SbS?. Dennes 
bildning beror på två moment: a) antimonsyr- 
lighetens reduction af svafvelbundet väte och 
6) det genom oxidering i luften från sitt kalium 
skiljda svaflets förening med SbS3. Jemte den- 
na fällning utvecklas också svafvelbunden väts 
a derföre att en portion antimonsyrligt kali 
olifvit olöst i vätskan och att en portion anti- 
monoxid förenat sig med svafvelbunden anti- 
mon till äfvenledes olöslig crocus, hvilka, om de 
funnits qvar i lösningen, varit jemt tillräckliga 


142 


att sönderdela' det svafvelbundna vätet, -eller; 
hvad som är detsamma, hindra dess bildning. 

Innan jag lemnar de svafvelbundna metallerna, 
skall jag. omtala ännu en lösning af dem, den i 
basiskt kolsyradt alkali. Då en lösning af svafvel- 
bundet kalium ensam eller innehållande någon 
af de deri lösliga svafvelbundna metallerna de- 
componeras med kolsyrad kopparoxid, så är den 
nya kopparföreningen' till en stor del löslig i det 
kolsyrade alkali, som dervyid bildas. — Att på 
denna upplösning studera naturen af en dylik 
förening skulle vara fruktlöst; men deremot fram- 
ter svafvelbunden antimon en förträfflig lägenhet 
dertill. Det är bekant att svafvelbunden antimon, 
genom kokning, löses i basiskt kolsyradt kali, till 
den grad att ScHÉErE införde denna upplösnings- 
method för beredningen af kermes i de äldre Edi- 
tionerna af Svenska Pharmacopeen. Jag koka- 
de derföre svafvelbunden antimon med en upp- 
lösning af basiskt kolsyradt kali, och upptog i 
kalkvatten de ångor som utvecklades , men der- 
vid erhölls intet spår af kolsyregas och ändå ha- 
de vätskan upptagit en portion svafvelbunden 
antimon, som under afsvalning utfälldes. Den 
kalla vätskan drog ännu något i gult och gaf, 
vid öfvermättning med saltsyra, ett ringa spår - 
af svafvelbunden antimon, men alsingen lukt af 
svafvelbundet väte. Med saltsyrad baryt gaf den 
: sura vätskan ingen fällning. 'I ett annat försök 
utfälldes vätskan med salpetersyrad koppar öf- 
vermättad med ammoniak, hvarefter salpetersyra 
tillsattes, utan att mindsta spår till antimonoxid 
visade sig. Detta synes således vara endast en 
upplösning. Vi veta att svafvelbundne arsenik, 
molybden, wolfram och till och med jern, upplösas 
1 en ringa mängd, då de, efter fällning i en vätska, 


143 


tvättas på filtrum, så snart allt fällningsmed- 
"let är bortsköljdt och koklett vatten påslås. Svaf- 
velbunden arsenik och wolfram lösas med gul 
färg, och den sistnämnde är särdeles löslig, svaf- 
velbunden molybden med en djupt mörkbrun 
och svafvelbundet jern med mörkgrön. Denna. 
löslighet af de svafvelbundna metallerna förhin- 
dras af fri syra. : 

7. Svafvelbundet kol. Jag har i en äldre 
afhandling ") visat att svafvelbundet kol förenas 
med saltbaser , och jag har beskrifvit en del af 


Mas vc 


svafvelbundet kol, under eldphenomen, absorberas 
af glödande kalkjord och barytjord, och jag trodde 
att det var en carbosulfure af kalkjord. Det är 
nu klart, att det är en blandning af en atom 
kolsyrad kalkjord med 2 at. svafvelbundet /cal- 
cium. Ingen saltbasis , utom ammoniak, läti dessa 
försök förena sig med svafvelbundet kol utom 
vattnets närvaro; men då detta mellankom , ver= 
kade de på hvarandra och kolsyrade salter upp- 
kommo. Gåtan är af det föregående löst. Svaf- 
velbundet kol förhåller sig som de svafvelbundna 
' metallerna, kolet bildar genom sin syrsättning 
en portion svafvelbundet kalium, som åter upp- 
löser svafvelbundet kol, d. ä. ger ett dubbelt 
sulfuretum af kol och kalium. Då upplösningen i 
caustikt alkali går mycket trögt, emedan blandnin- 
gen ej får kokas, så att ofta hela veckor åtgå, för 
att rigtigt fullborda den, så fann jag nu att svaf. 
velbundet kalium och calcium i minimum, blan- 
dade med vatten och med svafvelbundet kol, 


Te et 


2 Afhandl. i Fysik, Kemie och Min., 5 H., s. 255. 


AN 
upplöste detta ganska snart och bildade mörk 
bruna lösningar, vida mer färgade än de af svafza 
vel ensamt och som frambragte lika fällningar i 
metallsalter med dem, som fås af svafvelbundet 
kol, upplöst i caustikt alkali. Om neutralt by- 
drothyonkali sönderdelas af svafvelbundet kol, 
kan jag för dess flygtighet ej med säkerhet afgöra. 
För att utröna det förhållande, hvari svaf- 
velbundet kol förenas med svafvelbundet kaiium 
vå torra vägen, utsattes 0.321 gr. basiskt kolsy- 
radt kali, vid börjande glödgningshetta, för ångor 
af svafvelbundet kol. Sönderdelningen skedde 
lätt och massan höll sig i beständig kokning, deri= 
genom att det svafvelbundna kol, som i ytan ab- 
sorberades, verkade på den underliggande mas- 
san, som deraf sönderdelades med utveckling af 
kolsyra. Försöket fortsattes tills denna kokning 
upphört. Massan var då smält, svart eller svart- 
brun. Efter afsvalning var den svart, dragande 
i brunt. Den vägde 0.713. Den löstes i vatten 
och lyste grön, men den silade lösningen var 
klart ljusgul, och lemnade på filtrum 0.046 gr. kol. 
Dessa vigter svara emot en förening af en 
atom KS? med 2 atomer CS?, som antingen un- 
der påstående försök eller först genom vattnets 
tillkomst förvandlat sig till en mekanisk bland- 
ning af KSS med 2 at. kol, ty en atom KÖ? 
väger 1730.49 och en atom KS? —+ 2 CS? väger 
"237.425; Men 173.05 : 233,74 —=-J2k 2400. Men 
2 atomer kol väga 150.66. Nu är 173,05 : 150.66 
= 521 : 454, hvaraf således följer att det basi-” 
ska kolsyrade kalit af det svafvelbundna kolet 
reducerades till KS? och upptog 2 at. svafvel- 
bundet kol, hvilkas kol, vid upplösning i vat- 
ten, fullkomligt afskiljdes, hvaraf det således är 

; j tye= 


145 


tvetydigt, om en förening verkeligen uppkommit, 
eller om det svafvelbundna kalium endast sön= 
derdelat det svafvelbundna kolet till dess det 
förra upptagit 6 at. svafvel. | 

- Då vi öfverse de föreningar af svafvelbundet 
kalium med andra sulfureta, som här blifvit an= 
förde, samt den mängd af förut undersökta dubbla 
sulfureta, som träffas bildade i jordens inre, 
och då vi erinra att dessa föreningar måste upp- 
komma genom motsatta electriskt-chemiska egen- 
skaper, så följer deraf att svafvelbundna metaller 
måste förena sig af samma skäl och efter samma la- 
gar som syrsatta, d. ä. som syror och baser, så 
att, i dessa föreningar af svafvelbundet kalium med 
svafvelbunden arsenik, svafvelbunden antimon, 
svafvelbundet tenn, m. fl., det svafvelbundna ka- 
lium är electropositift d. ä. föreställer basen, under 
det att den electronegativare metallens sulfuretum 
spelar syrans role. Också hafva vi längesedan 
af analyserne erfarit att, äfven i de inom mi- 
neralriket förekommande dubbelsulfureta, svaflet 
hos det ena varit antingen lika med, eller en 
multipel med ett helt tal af svaflet hos det an- 
dra, liksom vi veta att sådan är den allmänna 
regeln för syrets förhållanden hos föreningarne 
emellan oxider. Det är således sannolikt ait vi 
framdeles lära känna en serie af dubbla sulifu- 
reta analog med salterna. 


VI. Om föreningen af Selenium och 
Tellurium med kali. 


Vid beskrifningen af Selenium 7) har jag vi- 
sat, att denna kropp till vätet, alkalierna och 


?) Afhandl. i Fysik &c., 6 H., s. 95. 
K. V. A. Handl. 1821, St I” 10 


146 


metallerna förhåller sig såsom svafvel, till den 
grad att dess förening med alkali smakar som 
hepar. Den utjagar kolsyran ur kolsyrade alka- 
Lier och bildar då en blandning af selensyradt 
kali och selenkalium. Då kalium öfvermättat 
sig med seienium, sönderdelas föreningen af vat- 
ten, en portion selenium afskiljes och ett i rin- 
gare grad selenbandet kalium löses i vattnet. 
Fälles lösningen med salpetersyrad kopparoxid, 
öfvermättad med caustik ammoniak, så återstår 
det seiensyrade alkaliti lösningen och selenium 
kan derur reduceras med' svafvelsyrlighet. Jag 
trodde i början, att här möjligen kunde finnas en 
lägre syrsättningsgrad än selensyran, men de för- 
sök, jag dermed gjort, hafva öfvertygat mig, att 
så icke är. Således reduceras kalit till kalium , 
äfven af en så svag frändskap till syret com den af 
selenium, om kalium får tillfälle att förena sig 
med en annan kropp i syrets ställe, 

Äfven teilurium upplöses af caustikt kali, 
om den i fint pulver kokas med en concentrerad 
ni. Lösningen har en ganska angenäm röd färg. 
Det är klart att den innehåller en blandning af 
tellursyradt och tellurbundet kalium; men före- 
ningen är så lös, att vattnet verkar derpå såsom en 
syra; derföre då den utspädes äfven med ganska 
litet vatten, till och med då den svalnar, redu- 
ceras tellursyran af kalium, och tellurium utfal« 
ler, i form af ett grått metalliskt pulver, under 
det att kalium återtager det syre och det vatten 
det släppte, för att förena sig med metallen. 

Att deu röda förening, som fås då tellur- 
kalivom löses i vatten, lika väl kan vara oförän- 
dradt tellurbundet kalium, som hydrotellurkali, 
följer af det föregående. 


Spira 
är 


UNDERSÖKNING 
af några Mineralier; 
at 
AUG. ARFWEDSON:. 


Cyanit. 
CKristalliserad, prismatisk från S:t Gotthard.) 


Ar: KraArPrRotHs och LaucierRs analyser på dens 
na stenart ") upplyses, att den hufvudsakeligen 
är sammansatt af lerjord och kiseljord. De haf- 
va dock funnit dessa beståndsdelar i temligen 
olika proportioner, så att då KraProtH har 43 
procent kiseljord, har LaAvcierR endast 33. Vid 
beräkning af Krarrotus analys, erhålles temli- 
gen nära formeln ZS; men äfven han har för 
litet kiseljord, och LAuvGiER syntes ännu mindre 
hafva träffat rätta förhållandet. Af sådan an- 
ledning valde jag detta fossil till föremål för en 
vidare undersökning, och får derom meddela 


följande beskrifning: 


Af föregången qvalitatif pröfning bekräfta- 
des att stenen endast innehåller lerjord och ki- 
seljord, med spår på jern och mangan, och fö- 
retogs derefter den qvantitatifva analysen. 


”) Hauwsmanss Handb. d. Miner. pag. 636. 


148 


Till stenens decomposition betjente jag mig 
först af basiskt kolsyradt kali. 

En afvägd portion slammadt och torrkadt 
stenpulver blandades "noga med 4 gånger så 
mycket kali, och brändes 1 stark fyrugnseld en 
timma. Den smälta massan begjöts med salt- 
syra, afröktes till torrhet, utspäddes åter med 
saltsyrehaltigt vatten, och det olösta togs på 
filtrum. Tvättadt och torrkadt, utgjorde det 
omkring 46 procent af det använda stenpulvrets 
vigt. Om decompositionen varit fullkomlig, (så 
som det syntes vid den brända massans upplösning 
i saltsyra) skulle detta nu varit ren kiseljord, 
men då den omsmältes med kolsyradt kali och 
massan, likasom förut, behandlades med saltsyra 
och filtrerades, gaf det genomgångna liquidum med 
ammoniak en betydelig fällning af lerjord. Jag 
omgjorde försöket med en ny portion stenpul- 
ver och kolsyradt kali i större proportion, samt 
fortsatte glödgningen nära 2 timmar, men ut- 
slaget var föga skiljaktigt från det föregående. 
Med kolsyradt kali var således ingen tillräcklig 
decomposition att förvänta. 

En portion slammadt stenpulver brändes 
derpå i silfverdegel öfver en spiritus-lampa å dou- 
ble courant med 3 gånger så mycket förut till 
torrhet afrökt caustikt kali. Massan hölls i glödg- 
ning nära i timma, hvarefter den först utdrogs 
med vatten ur degeln, och sedan på vanligt sätt 
öfvermättades och afröktes till torrhet med salt- 
syra. Den torra gelatinan, extraherad med salt- 
syrehaltigt vatten, lemnade olöst kiseljord, som 
i detta försök utgjorde blott 37 procent, men 
som det oaktadt, vid pröfning, ännu befanns 
innehålla något lerjord. Jag kunde i början ej 
inse orsaken härtill, helst jag så mycket mer 


| 149 
var öfvertygad att stenpulvret i detta försök 
blifvit fullt :sönderdeladt, som den brända 
massan löste sig utan ringaste återstod i saltsy- 
ran.  Operatiohs-methoden förändrades sedan i 
så måtto, att, i stället för utspädd syra, begjöts 


den torra gelatinan med concentrerad saltsyra 


och lemnades dermed betäckt ett halft dygn, 
hvarefter den utspäddes med vatten och filtre= 
rades. Kiseljorden, som nu erhölls, var full- 
komligen lerjordsfri. Lerjorden fälldes sedan 
med kolsyrad ammoniak, tvättades, glödgades 
och vägdes; upplöstes derpå i svafvelsyra, då 
alltid en liten portion kiseljord blef olöst, hvil- 
ken tillades den större portionen och afdrogs 
från lerjorden. | 

Uti 2:ne särskildta på detta sätt anställde 
försök, har jag funnit ifrågavarande fossil vara 
sammansatt i 100 delar af: 

Ne Syre. 2. 
Kiseljord — 34.33 — 17.26.  Kiseljord — 36.9. 
Lerjord — 64.89 — 30.31. Lerjord — 64.7. 

99.22. 101.6. 


Kiseljorden var i sednare försöket mer än 
vanligt orenad af saltsyradt silfver, tillkommit 
förmodeligen genom kalits åverkan på degeln. 
Öfverskottet ligger sannolikt häruti, och då det 
afdrages från, kiseljorden, finner man att de bå-. 
da resultaten komma hvarannan ganska nära. 
Beståndsdelarne synas dock, i anseende till de- 
ras relativa syrehalt, ej bilda någon bestämd 
chemisk förening, hvilket man dock med skäl 
kunde vänta hos ett mineral af så rent och 1 
allt afseende homogent utseende. Jag har här- 
af tagit mig anledning, att på många särskildta 
vägar söka finna någon tredje beståndsdel, ibland 


N 


150 


annat flusspatsyra eller phosphorsyra, men alla 
försök i detta hänseende hafva varit förgäfves, 
hvarföre jag ock förbigår detaljen deraf. 

> Analysens resultat ger emedlertid tillkänna 
att fossilet närmast instämmer med ett Silicias 
Bi-aluminicus ”'), och det erhållna öfverskottet 
af kiseljord härrör kanhända från osynligt in- 
blandad matrix, en omständighet, som förmo- 
deligen är orsaken dertill, att vid analyser på 
mineralier af det renaste utseende, kiseljords- 
halten ofta utfaller för hög. 

Jag har äfven undersökt den Norrska lång. 
bladiga Cyaniten från Rorås, hvilken uti tven. 
ne temligen sammanstämmande försök gifvit: 

1. : Syre. 24 
Kiseljord — 36.4 — 18.3. Kiseljord — 37. 
Lerjord — 63.8 — 29.83. — Lerjord: — 62. 

100.2 99.' 

Ehuru detta fossil till sin sammansättnin; 
skiljer sig något från det föregående, torde ma 
likväl utan betänkande kunna anse båda för sam 
ma species, och förmodeligen har det Norrsk 
gifvit en större halt af kiseljord, såsom änn 
mera orenadt af främmande ämnen , hvilket des 
utseende ock tyckes bevittna. / 


Nephelin. 


CKrystalliserad i 6-sidig prisma från Vesuvius. 


VavQueELrins analys på Nephelin och Krar 
ROTHS på Cyaniten "") stämma så nära ihop 


”) Detta består efter räkning af: 
Kiseljord — 31.71 
Lerjord — 63.29. 
”) Hausmanns Handb. d. Miner. pag. 553 & 636. 


151 


att man kunde vara frestad att anse båda för 
samma mineral.  Blotta utseendet förråder lik- 
väl en stor olikhet, och Professor BerzEutus har 
vid jemförelsen för blåsröret ") yttrat den för- 
modan, att Nephelin måste äga en skiljaktig sam- 
mansättning från Cyaniten. Jag har sökt utre= 
da sammanhanget härmed genom följande un- 
dersökning. 

En afvägd och förut torrkad portion Ne- 
phelin i groft pulver glödgades i piatina-degel. 
Vigtförlusten var 0.62 på 100 delar. 

1.002 grammer slammadt stenpulver be- 
gjöts med concentrerad saltsyra. Decomposition 
tog genast sin början, och efter en liten stund 
öfvergick hela massan med värme-utveckling 
till ett klart gelee. Den erhållna gelatinan af- 
röktes till torrhet, fuktades åter med iitet -salt- 
syra, utspäddes med vatten och det olösta togs 
på filtrum. Tvättadt och glödgadt vägde det 
0.442 grammer (a) och visade sig vara ren 
kiseljord. Återstående lösningen fälldes -med 
» caustik ammoniak , fällningen afskiljdes, tvätta- 
des och glödgades, den vägde 0.326 gr. (b) 
Upplöst i svafvelsyra, gaf den ingen vägbar 
lämning, och lösningen, öfvermättad med cau- 
stikt kali, gaf 1 början en fällning, som af mera 
 kali åter upplöstes , på några ovägbara flockar 
när, hvilka jag sedan för blåsrör fann bestå af 
jern och mangan. Det af kalit upptagna ämnet 
utfälldes åter med saltsyra och ammoniak, och 
förhöll sig vid pröfning som ren lerjord. Det 
från lerjorden afskiljda liquidum neutraliserades 
med saltsyra och försattes med några droppar 
oxalsyrad ammoniak. Efter ett dygns förlopp 


ES | 
> o +. är : 
) Om Blåsrörets användande, sid, 201: 


152 


hade på glasets botten afsatt sig litet oxalsyrad 
kalk, men den var likväl för ringa att kunna 
samlas och vägas. Vätskan afdunstades derpå 
till torrhet, och salmiaken utdrefs i glödgning. 
Det eldfasta salt, som nu återstod, vägde 0.397 
gr.; det löste sig i vatten med lämning af 0.012 
gr. (c) lerjord, hvarigenom” för saltet återstår 
0.385 gr. En portion häraf, pröfvad med vin- 
syra, gaf ej ringaste tecken till eremor tartari, 
och den öfriga större portionen, decomponerad 
med svafvelsyra, lemnade, genom frivillig af- 
dunstning, tydliga kristaller af svafvelsyradt 
natron. Då det således är afgjordt, att det fö- 
renämda saltsyrade saltet var koksalt, utfaller 
qvantiteten al natron deri till 0.205 gr. (d); 
och analysen har gifvit: 


Proc. Syre. 
Kiseljord « . (a) 0.442 — 44.11 Re a (4) 
Lerjord — (6) 0.326 ; 
(C) 0:012 4,338 — 33.73 — 15.75 (3) 
Natron  . +» (d) 0.205 — 20.46 — 5423 (1) 
Glödgningsförlust — 0.006 — 0.62 ; 


0.991 98:92 


 Lerjordens syre är tre gånger mnatronets, 
och kiseljordens lika med båda de föregåendes 
tillhopa. Man kan följakteligen betrakta detta 
mineral såsom sammansatt af en atom Silicias 
Natricus med tre atomer Silieias Aluminicus, och 
formeln uttryckes med NS+ 3AS. | 
Professor Brrzerius har af Apothekaren PeE- . 
scHIER i Geneve bekonimit ett mineral från Vesu- 
vius under namn af Eisspath, hvilket, enligt PE- - 
scHiERS muntliga uppgift, skulle innehålla kiseljord, 
lerjord och natron. Till utseende och förhål- 
lande för blåsröret har det fullkomlig likhet 


| 


153. 


med Nephelin, och Herr MitscHERLICH har fun- 
nit bådas krystallform vara densamma. Om 
detta mineral verkeligen är hvad Werner be- 
skrifvit under namn af Eisspath, bör kanhända 
denna icke mera såsom särskildt species bibe- 
hålla en plats i systemet. 


Sodalit. (från Vesuvius.) 


Detta mineral är analyseradt och beskrif- 
vet af Grefve Dunin Borkowsky, som deruti 
funnit 7): > 

Kiseljord . + . «- 44.87 
Lerjord > ee 4 20473 
Natron med litet kali 27.50 
Jern SURTE ES DN SEE LOG E 
Förlust se Re. vv. BO 

Likheten emellan denna och föregående 
analys har föranledt mig att repetera BorKow- 
skyYs undersökning, och Professor BeErzenuivs har 
haft den godheten att dertill låta mig använda 

"en stuff Sodalit, den han erhållit af Herr Cor- 
| DIER i Paris. : 

Detta fossil rifvet till pulver, decompone- 
ras och gelatimerar med syror alldeles som det 
föregående. För blåsröret förhåller det sig äf- 
ven lika, blott med det undantag, att då Ne- 
phelin smälter utan någon pösning, sker det 
hos denna med stark blåskastning. 

I glödgning förloras nästan intet i vigt. 

Sedan vid föregången pröfning jag ej kun- 
nat upptäcka några andra fasta beståndsdelar 
än de uppgifna, företogs analysen med saltsy- 
ra, alldeles på samma sätt som med Nepbelins. 


5 Annals of Philosophy. Sept. 1817, 


+ 


i 
hvarföre jag utesluter beskrifningen deraf; der- 
vid erhölls i procent: 

Kiseljord .-. 33.75 
TLerjord - "ssd N 
Natron 6 un BÖG 
Förlust "40 ARS 


; 100.00 
Denna förlust var för betydelig att kunna 
härröra af fel i analysen. Då ExesBEre och 
THomsonN, i Sodaliten från Grönland, funnit salt- 
syra, var det anledning att vänta denna syra 
äfven i den från Vesuvius, och denna förmodan 
fann jag genast vid anstäldt försök bekräftad. 

Analysen omgjordes 'derföre med ren sal- 
petersyra. Emedan fossilet har den egenskapen 
att i slammadt pulver af denna syra upplösas 
till ett klart liqvidum , en egenskap som äfven 
tillhör Nephelin, ehuru icke så complett, kunde 
jag nu genast, utur lösningen i salpetersyra, ut- 
fälla saltsyran med salpetersyradt silfver. Det 
erhållna saltsyrade sifret afskiljdes, och vigten 
deraf bestämde saltsyrans, Det i öfverflöd till- 
satta silfret fälldes sedan med saltsyra och af- 
skiljdes, hvarefter, för bestämmandet af kiseljor- 
dens, lerjordens och natronets relativa qvantiteter, 
förfors på sätt ofvan vid analysen med saltsyra är 
omnämt, med den skillnad likväl, att i stället att 
beräkna natronhalten från det salpetersyrade saltet, 
hvilket var mindre pålitligt, förvandlades det till 
svafvelsyradt, som i glödgning gjordes neutralt med 
ångor af kolsyrad ammoniak och derefter vägdes. 

Denna analys har gifvit i procent: 

Kiseljord — 35.99 — 18.10 

Lerjord — 32.59 — 15.22 

Natron — 26.55 — 6.79 

Salisyra — 5.30 — 3.09 


I 00-43 


155 


Om den här funna qvantitet saltsyra an- 
vändes på förra analysen, blifver resultatet deraf: 


Syre 
Kiseljord — 33.75 — og 
Lerjord. — 35.50 — 16.58 
Natron — 26.23 — 6. 7 
Saltsyra — 5.30 — 3.09 


100.798 
Analysen med salpetersyra ger ingen san- 
nolik formel "); men deremot kan man efter 
den förra analysen betrakta sodaliten, såsom ut- 
”görande en förening af (VM + 24 M) + 4 
(VS + 3AST. 
Denna formel gifver i beräkning: 
Kiseljord — 31.3 
Lerjord — 33.7 
Natron — 28.7 
Saltsyra — 6.3 


I100.0 


+ Följande. formel N?M + 6AZS, kommer nära deråt, 
men förutsätter mer kiseljord och lerjord än analysen gifvit, 


156 


. 


TILLÄGG ocH RÄTTELSER 
vid afhandlingen om Lithion i Kongl. 
Vetenskaps- Academiens Fand- 
lingar, 1818; 


af 
AUG. ARF WEDSON. 


RA Nf 


Beredning af Lithion. 


Man har tvenne sätt att extrahera Lithion- ur 
Petaliten och Spodumen, antingen genorh brän- 
ning med kolsyrad baryt eller genom det slam- 
made stenpulvrets digerering med svafvelsyra eller 
saltsyra. Den förra methoden är väl ganska an- 
vändbar för analyser, men blir deremot allt för 
kostsam för den egenteliga beredningen af lithion, 
hvarvid man är nödsakad att arbeta med en nå- 
gorlunda stor qvantitet stenpulver och följaktligen 
med en ännu större mängd kolsyrad baryt. Decom- 
position med syror åter lyckas blott till en obe- 
tydlig del, och kan följakteligen icke eller med 
någon fördel begagnas. Kalkjorden deremot syn- 
tes mig, i anseende till dess starka alkaliska na- 
tur, möjligen kunna uppfylla barytens plats, i 
synnerhet om den användes 1 caustikt tillstånd, 
och erfarenheten har bevisat riktigheten af denna 
förmodan. | 


157 


Man blandar noga en del slammaädt sten= 
pulver med 2 d. vattenfri caustik kalk, inlägger 
massan i en hessisk degel med lock, hvilken se= 
dan upphettas i fyrugn till starkaste glödgning, 
och hvyarmed uthålles ju längre ju bättre. Den 
hopbakade massan upplöses derefter i saltsyra, 
afrökes dermed till torrhet och sönderdelas slut- 
ligen med svafvelsyra under omröring, samt lem- 
nas stående på ett Varmt sandkapell ett dygn, 
för decompositionens; fullkomnande; utspädes 
derpå med vatten och den genererade volumi- 
nösa gipsen afskiljes på ett linnefiltrum , tvättas 
och pressas slutligen emellan tvenne bräden. 
Det genomgångna liqvidum fälles med kolsyrad. 
ammoniak eller ännu förmånligare, enligt Herr 
oN. W. Armrotes uppgift, med kolsyrad kalk, 
filtreras, afrökes till torrhet och glödgas; vid 
återupplösning i vatten stannar mesta gipsen qvar 
och afskiljes på filtrum, hvarefter vätskan blan- 
das med en lösning af ättiksyrad baryt, så 
länge fällning sker; svafvelsyrade baryten tages 
på filtrum, och det genomgångna liquidum af- 
dunstas till torrhet och glödgas. Då den smälta 
 koliga massan slutligen pulveriseras och upp- 
löses 1 kokande vatten samt silas , innehåller: 
vätskan endast kolsyradt lithion. Jag har på 
detta sätt af den använda portionen spodumen 
utbekommit nästah hela dess halt af lithion. 
Methoden har likväl sina olägenheter, som -be- 
stå dels uti svårigheten att någorlunda väl kun- 
na utluta den voluminösa gipsmassan, hvari= 
genom tillika fås en betydlig mängd sköljvat- 
ten, som sedan måste afdunstas, och dels der- 
uti, att äfven den bästa Carara-marmor alltid 
innehåller litet talkjord, som gerna till en liten 
del medföljer och orenar äfven det kolsyrade 


158 


alkalit; men då detta sedan mättas med svafvelz= 
syra, kan man omsider genom kristallisering er- 
hålla ett absolut rent salt. 


Svafvelsyradt Lithion. 

Den förenämde afhandlingen om Lithion in- 
nehåller en uppgift om tillvaron af surt svaf- 
velsyradt lithion ; men sednare försök hafva öf- 
vertygat mig, att detta salt icke kan frambrin- 
gas. Det salt, som kristalliserar ur en sur lös- 
ning, reagerar väl för syra på lackmuspapper, 
fastän det är torrkadt genom tryckning meilan 
sugpapper, men detta hörrör blott från den fria 
syra, som blir qvarsittande mellan kristallens 
lameller. "Då man upphettar det i glasrör, bort- 
går först vatten och sedan en högst obetydlig 
portion svafvelsyra; återstoden är fullt neutral 
och förlorar ej det minstai vigt genom behand- 
ling med ammoniak , som sedan afrökes. För öf- 
rigt är kristallformen af det salt, som bildas i en 
sur lösning, alldeles enahanda med den som fås i 
en neutral; men kristallerne anskjuta långt lättare 
och fås mycket skönare i den förra än den sednare. 

1.058 grammer svafvelsyradt lithion, kry- 
stalliseradt ur en neutral lösning och torrkadt 
mellan sugpapper, förlorade genom glödgning 
i platina degel 0.151 gr. Saltet innehåller såle- 
des 14.27 procent vatten. Detta, jemfört med 
min analys på det smälta saltet, gifver följande 
sammansättning af det vattenhaltiga: : 

Svafvelsyra — 58:86 
Lithion — 26.87 
Vatten — 14.27 


100.00 

Formeln för detta>salt är LS? + 2Aq. 
Svafvelsyrad ammoniak och svafvelsyradt 
Zithion anskjuter i taflor och utgör ett lättlösligt 


159 


dubbelsalt , som decomponeras i glödgning och 
lemnar neutralt svafvelsyradt lithion. 


Svafvelsyrad Lerjord och' svafvelsyradt 
Lithion. | 

Min utförligare afbandling om lithion ") upp- 
ger existencen af så kallad lihion alun, men 
Professor Gmeun i Tubingen har, vid sina för- 
sök öfver lithion-salter, icke kunnat frambringa 
nämnde dubbelsalt. Jag har sedan repeterat för- 
söket och funnit min uppgift oriktig. Misstaget 
härrörde deraf, att den till saltets beredning an- 
vända lerjord, ehuru fälld med ammoniak och 
" väl uttvättad, säkerligen ändå hade qvarhållit 
en liten portion svafvelsyradt kali. Detta kom 
jag då icke att misstänka, och ansåg följaktligen 
för gfvet, att det octaedriska salt, som först 
ansköt , måste vara lithion-alun. Det nu omgjorda 
försöket skedde med en större portion, och ler= 
jorden, som dertill användes, var ganska noga 
uttvättad. Det oaktadt ansköt först utur lösnin- 
gen en liten portion salt af octaedrisk form, som 
vid pröfning befanns vara riktig kali-alun, och 
vid fortsatt afdunstning bildades i stor mängd 
svafvelsyradt lithion. Då man besinnar hvilken 
obetydlig mängd kali, som fordras för bildning 
af alun, tror jag mig af förenämnde försök kunna 
sluta, att den lerjord, som beredes af sistnämde 
salt, aldrig kan uttvättas till den grad, att den 
icke med svafvelsyra återigen kan. lemna eny 
ehuru högst obetydlig, portion alun. Som detta 
salt är långt tröglöstare i vatten än svafvelsyradt 
lithion, tror jag att man, vid förekommande be- 
hof, temligen nära skalle kunna på denna väg 
skilja kali från lithion, 


ÄrtnrERR 


”) Afhandl. i Fysik &c. € H,, s, 158. 


160 


UNDERSÖKNING 
af ett nytt Fossil; 


af 
P. STRÖM. 


oo === 


Detta fossil har en brunaktig svart eller rödbrun 
färg, är öfverallt fläckigt, i brottet svartaktigt eller 
mörkt grå-grönt. Utanpå glänsande med glasglans, 
i längdbrottet mer eller mindre glänsande, i tvär- 
brottet och öfriga riktningar matt skimrande. 
Endast i små splittiror genomskinligt.” Fyra bla- 
diga genomgångar, två parallela med den sneda 
fyrsidiga prisman, och två med afskärningarne 
af de tvära och skarpa sidokanterne, af hvilka 
de två första genomgångarne tyckas vara de tyd- 
ligaste. I de öfriga riktningarne öfvergår brot- 
tet från ojemnt småkornigt till jordartadt. Repar 
glas. Eg. vigten = 3.24. Endast kristalliseradt. 
En sned fyrsidig prisma med afskurna sidokanter 
och ganska spetsiga fyrsidiga ändspetsar, hvars 
sidor utgöra en fortsättning af den sneda fyr- 
sidiga prismans sidoytor. Dessa ytor äro på olika 
kristaller af olika storlek, sidokanternes afskärings- 
ytor äro vanligen de bredaste, och de äro äfven 
längs efter tydligast refflade. 

Herr MitscHerurcH har med reflections-go- 
niometern bestämt vinklarna af denna kristall- 

form, 


: 161 
form och han har derom uppsatt följande be- 
skrifning.' | in 

”Detta ämnes kristallisation hörer till Herr 
Professor Wziss'zs två och tvådelbara (zwei und 
zweigliedrigte) system; en bladig genomgång 
efter ändytorne, som jag ännu icke funnit, skulle” 
först afgöra angående grundfiguren, ehuruväl Sy- 
metrien emellan ytorne O, som alla fyra äro af 
lika värde, lemnat mig några anledningar till 
grundfiguren. Prismans sidoytor, som svara mot 
en tydligt bladig genomgång, förekomma alltid 
och kunna vanligen mätas, så att bestämmandet 
af deras lutning kan vara oriktig blott på några” 
få minuter. Ändytornes lutning kan mindre noga: 
bestämmas och afviker kanhända på några grader 
från rätta förhållandet. Ne 

Tab. 3, Fig. 1, visar denna kristall afritad. 

Ytorne M:M = 862, 56. M:r = 1332?,28'. 
Me = 130,32. sis må, s:r= 162,30. 
ft 207, 10. tie = 1059, 155. NMinkeln 
af kanten t = 104”, 26" och kanten s = 80?. 
HEJ = 4056 | 

För blåsröret smälter detta fossil lätt till 
en svart perla. Det förekommer i socknen Eger 
af. södra "Norrige.  Kristallerne äro invexta i en 
qvartz-njure i den art granit, som HAusmAnn och 
v. Buck (svårligen med fullt skäl) räknat till 
öfvergångsformation. Kristallerne äro fastvuxna: 
vid graniten och strålformigtfutbildade med änd- 
spetsarne i qvartzen. | : 

. Jag har att tacka Herr Professor Berzeru 
godhet för det tillstånd jag haft att, under mitt 
uppehåll i Stockholm , i hans Laboratorium an- 
ställa en analys på detta fossil. 
K. V. A. Handl. 1821, St. I. 23 


"162 


+ 2 gramrner stenpulver glödgades med 6 gr. 
 -kolsyradt kali, och gåf en mörkgrön, fläcktals i 
blått spelande smält massa. Denna, afrökt till 
torrhet med saltsyra, gaf kiseljord 1,04 Or. = 
52 procent. Till vätskan sattes caustik ammo- 
niak. Den erhållna fällningen, upplöst i salt- 
syra, lemmnade ett residuum, kiseljord = 0.05 gr. = 
2.5 procent. Med bernstenssyrad ammoniak ut- 
fälldes, jernoxid 0.591 gr. = 29.5 procent och 
med. kolsyradt kaii manganoxid 0.052 gr. = 2.6 
procent. Fällningen med ammoniak visade med 
caustikt kali imtet spår på lerjord, och -förme- 
delst oyalsxra samt den sist återstående vätskans 
afdunstning kunde icke eller någon kalk eller 
talkjord frambringas. 
Den stora förlusten vid denna analys gjorde 
sannolikt att fossilet innehöll något alkali. ; 
> 2.7 grammer stenpulver glödgades med 13 
gr. kolsyrad bäryt, som gaf en svart hopsmält 
massa. Med" saltsyra afskiljdes kiseljord 1.405 = 
52.37 procent. Sedan baryten blifvit afskiljd 
med svafvelsyra, utfäldes med caustik ammoriak' 
: CR och manganoxiden 0.929 gr. = 34.4 proc: 
iqvidum afdunstades till torrhet, salmiaken afrök- 
tes och till återstod erhölls svafvelsyradt natrön 
0.60 = natron 0.263 = 9.74 procent. Då halten 
af kiseljord utfallit för liten mot förra försöket, 
så företogs ett nytt försök med kali, ehuruväl 
det var att förmoda, att den i lösningen qvar- 
blifna hinterhalten af kiseljord' blifvit utfälld med 
baryten. Resultatet var kiseljord 54.27 procent, 
' jern- och mangan-oxid 34.44. 
| Vid beskrifningen om detta fossils färg är. 
anmärkt, att färgen utanpå är brun, men inuti 
grön, hvilket tyckes vara en följd. af ytans, oxi= 
edation, och hvilket tillika kan vara ett tecken 


163 


att det analyserade fossilet till sin santmansätt= 
ning innehåller så väl jernoxid som oxidul. Ge- 
nom en längre tids digestion med saltsyra i slutet 
kärl, blef endast en obetydlig del upplöst, och 
gaf med med ammoniak jernoxid, men det mesta 
förblef odecomponeradt. Genom glödgning för- 
lorade detta fossil första gången 1.88 procent, 
andra gången 1.60. Glödgadt i glasrör visade 
sig vatten och tillika tydliga tydliga spår af en 
syra, troligen flusspatsyra. 

Som tiden icke tillät mig att bestämma hvar- 
ken beskaffenheten eller mängden af denna syra 
och icke eller rätta förhållandet emellan jern- 
oxiden och oxidulen, vågar jag icke att uppgifva 
någon kemisk formel; försöken tyckas utvisa, att 
det är ett trisilicat af jern och natron. Att det 
emedlertid är ett eget fossil, synes så välaf dess 
särskilta kristallform, som af dess kemiska sam- 
mansättning. | 


Tillägg till föregående Afhandling; 
af J. BERZELIUS. 


Herr Bergmästaren Ström har lemnat mig till- 
räckligt af det fossil hån analyserat, för att söka 
- närmare bestämma dess sammansättning, som 
redan genom nyss anförde analys blifvit så märk- 
värdig. Jag har derföre trott mig böra lemna 
K. -Academien del af det resultat jag. erhållit. 

a. 2 gr. slammadt och glödgadt)stenpulver 
brändes med 10 gr. kolsyrad baryt och den 
brända massan behandlades med saltsyra, som 
lemnade olöst 1.091 gr. kiseljord. 

b. Den silade vätskan neutraliserades med 
med caustik ammoniak och fälldes med bernstens- 


164” 


syrad ammoniak. Fällningen vägde efter brän= 
ning 0.628 gr. och lemnade efter upplösning i 
salisyra 0:003 gr. kiseljord, som i blåsrörsprof : 
visade. omisskänliga spår af titanoxid. Lösningen 
neutraliserades med caustik ammoniak och upp- 
koktes, hvarvid en fällning uppkom, som likväl 
för blåsröret icke gaf några tydliga spåraftitanhalt, 
och således endast var basisk saltsyrad jernoxid. 

c. Den med bernstenssyrad ammoniak fällda 
vätskan biandades med caustik ammoniak, som 
gaf en ringa hvit fällning, liknande: kiseljord , 
men hvilken lemnades qvar i vätskan, hvarefter 
hydrothyon-ammoniak tillsattes. Fällningen, som 
deraf uppkom, upplöstes, efter rostning, i salt- 
syra och vätskan afdunstades till torrhet, Vatten 
utdrog ur den torra massan saltsyrad mangan- 
oxidul, som, efter fällning med alkali och brän- 
ning, gaf 0.024 gr. manganoxid. Det i vatten 
olösliga vägde 0.012, och befanns vara kiseljord, 
starkt smittad af titanoxid ''). | 

Den med hydrothyon-ammoniak utfällda vät- 
skan fälldes med svafvelsyra, silades och lösnin- 
gen afdunstades till torrhet. Återstoden upphet- 
tades till glödgning och lemnade en saltmassa, 
som vägde 0.472, och vid omkristallisering vi- 
sade sig vara svafvelsyradt natron, smittadt af 
gips. Oxalsyra afskiljde derur kalkjord ,. som 
lindrigt bränd vägde 0.022 och svarar emot 0.03 
gr. gips. Saltsyrad platina visade ingastecken till 


- 


2) Äfven Herr Ström hade funnit spår af titan i ett 
försök, men då de ej erhöllos i det andra, ansåg han”'det 
såsom en tillfällighet, hvilken ej förtjente anmärkas. Också 
är titanoxidens qvantitet här så ringa, att den ej kan be- 
stämmas till. vigten och jag har vid resultatets beräknande 
bett mig icke behöfva göra något afseende derpå, 


265 


närvaro af kali. Deremot tillkännagaf caustikt 
kali 'deri ett spår af taikjord. 
Detta fossil består således af 
Kiseljord a. 54.55 


0.0.1 

c. 0.60 EDR 
Jernoxid. ; rk. 25 
Manganoxidul , 1.08 
Kalkjord: a ; 0.72 
Natron å . — 10.40 


; | 99:70 
Natronets och kalkjordens Så utgöra till- 
sammans 2,916 + 0.202 = 3.118 och jernoxidens 
är 9.59, det är 3 gånger de andra båda baser- 
nas syre. Det är svårt att med visshet säga om 
mangan 1 detta fossil ingår. som oxidul, hvilket 
dock är sannolikast. I detta fall är de 3 star- 
kare basernas syrehalt 3.36, och således ej mer 
afvikande från det förra talet, än att jernoxidens 
syre kan vara 3 gånger detta tal. HKiseljordens . 
syre är 27.79, hvilket åter är 9 gr mnatronets 
och kalkjordens syre, hvaraf således uppkommer 
följande formel: - | 
NS? 
CS: < 3 FS? 
mgsS>? 
men då natronets qvantitet så betydligt öfver=- 
väger de andra båda basernas, så torde den mi- 
neralogiska formeln hufvudsakligast böra blifva 
NS? 43 FS? 
> Den chemiska formeln deremot blir Na Si? + 
2Fe Si? och den derefter beräknade samman- 
sättningen: 
; — Kiseljord 56.64 
Jernoxid 31.00 
Natron 12.36. 


66 


"Herr Ström har för detta mineral icke före- 
slagit något särkilt namn. Han har enskilt till 
mig yttrat” den önskan att med namnet IWer- 
nerin hedra sin lärares, den berömde WERNERS » 
minne, men då man allmänt kallar ett ännu ej 
väl bestämdt paranthine-artadt fossil Wernerit, 
torde det vara bättre att för det här undersökta 
mineralet välja ett annat namn. Den utmärkta 
och egna långsluttande tillspetshingen af dess 
platta prisma, hvarigenorn halfva kristallen lik- 
nar spetsen af en pil eller en lans, har synts mig 
gifva en bättre anledning till benämning. Un- 
gefär som Haär af den yxlika kristallformen här- 
ledt namnet Axinit, har jag trott alt namnet. 


Achmit , af oexun Spets, kunnat bildas för detta 
märkvärdiga mineral. 


167 


Wikströmia, 
novum Plante genus; 


auctore 


C. SPRENGEL. 


Ti innumeris, quas America meridionalis largitur, 
. compositarum formis, novum mnuper genus de= 
texi, quod in honorem Medicine Doctoris J. E, 
Wicströmu dixi. Est autem j 

Char. gen. Anthodium ovatum imbricatum 
pauciflorum. Receptaculum nudum. Flosculi omnes 
hermaphroditi tubulosi quinquefidi. Pappus pa- 
leaceo-pilosus, paleolis ciliatis flosculos exce= 
dentibus. NN 

Genus pertinet ad Eupatorinas, seu ordinem 
secundum familie LV. compositarum. Proxima” 
genera sunt: I. Ageratum , quod differt anthodii 
foliolis duplici serie, paleis etiam quinis aristatis. 
2. Amphereplus Humb. (nov. gen. 4. p. 31. t. 
314, 315.), que differt involucro bracteato he- 
mispherico duplici, flosculis numerosis, pappo 
quoque corollis breviori deciduo, cum in nostro 
persistet. 3. Pollalesta Humb. (nov. gens 4. p. 
46 t. 321), que differt pappo duplici, utroque 
paleaceo deciduo. | 

- Unica nota species, hic delineata, Tab. II. 

Fig. 2 dicitur a me 
. MWikströmia glandulosa. 
Frutex ramis glabris fuscis. Folia opposita, pe- 
tiolata, digitalia, sesquipollicem lata, oblongo- 


168 


lanceolata, utrinque attenuata, glaberrima, su= 
btus venosa, serrata (summa subimtegerrima), 
ubique punctis ovalibus pellucidis forata. Flores 
in paniculis axillaribus terminalibusque erectis, 
edunculis bi- trifloris. Anthodia exigua, glabra, 
imbricata, fere semper clausa. Flosculi anthodio 
minores, septeni fere, minuti, pappo minores, e0o- 
que imvoluti ). | 
Habitat in Cumana ad novam Barcinonem. 
In Icone (Tab. III. Fig. 2) x exhibet ra- 
mum florentem. 2 anthodium.: 3 floseulos. 4 
flosculum singularem. "5 antherarum cylindrum 
cum stylo fisso. 6 folii partem glandulis pellu- 
cidis oblongis subcurvatis instructam. Similem 
' glandularum formam tantum in foliis Capparidis 
Breynie L. cognosco. : 


”) In collectione plantarum Brasiliensium, quarum de- 
scriptionem pro 'appendice TItinerarii Serenissimi Principis 
Maxim. DE NEUWIED in se suscepit Botan. Professor ad Uni- 
versitatem Litterar. Goettingensem D. D. ScHraDver, etiam 
planta occurrit novi generis, e familia Tiliacearum, cujus 
mentionem sub nomine Wikströmie fruticose cum ce- 
teris plantis: Brasiliensibus Principis in Götting. gel. An- 
zeigen 1921, N:o 72, fecit laudatus Professor. Easdem 
fere plantas a Serenissimo Principe etiam obtinuit Pro- 
fessor NEEs von EsEneeck, eas describens dissertationis 
SCHRADERI inscius, characteres earum in Regensb. botans. 
Zeitung 1821, N:o 19, p. 204-304 exhibuit ibique, IV ik- 
strömiam fruticosam Schrad. uti novum et indescriptum 
genus memorie Cel:mi Linotrevi (L. semiserrata) dicavit; 
PO vero opus ScHrRADERI animadvertit, in Regensb, 

otan.”Zeitung 1921, N:o 21, p. 326-330 plantas suas cum 
Cel:mi ScuravERiI comparavit, synonymiam illustravit, 
promulgationem suam hanc rem spectantem recepit eamque 
Cel:o ScHrapnero cessit. Dum vero aliam plantam sub no- 
mine Wikströmtige jam descripsit Professor SPRENGEL, certe 
illa a Cel:o ScHrRADERo ita denominata LinDLEvra est dicenda. 


Red, 


169 


THERMOMETER - OBSERVATIONER 
uti Stora Kopparbergs Grufva, 
år 2820; 


af 
CLAES WALLMAN. 


Fa 5 Beremben, då Temperaturen i dagen 
var — 19? och den 8 samma månad, då Ther- 
mometern visade endast — 3? var temperatu- 
ren uti Nedra Eldkuren vid 253 f:rs afvägning 
densamma eller + 73”. Först den 13 Dec., se- ' 
dan sträng köld varit flere tri blef detta 
stället afkylt tillse 


Då man kommer er ifrån föra döp 
med dagen, är temperaturen ned genom Stora 
- Grufvan, som alla årstider tyckes i det närma- 
ste vara enahanda, som följer: | 
Allmänna vägen uti Tilas -F 11? vid 431 f:rs djup 
MRRSessan 0: se kva oe 14? vid 651 f:rs d:o 
Wöins dark. cv 44578 vid 45 f:rs d:o 
Bars, Ca ole RR Sö Ovid 100 fr: d:s 
Fiscal-Orten . « «+ » + 15? vid 140 f:rs d:o 
Grefve Bjelke ; . + + 14” vid 171 f:rs d:o 
Vattnet i botten afGrufvan + 13? vid 192 f:rs d: 0. 


Grannskapet af den sedan år 1798 fortfa- 
rande eldsvådan uti Gamla Rasen är orsaken 
till den högre temperaturen midt i Grufvan, 
som ' för några år sedan, då Arbetsrummen, 


ie 


Mellanrums-orten och Myrbad-sänkningen, vid 
100 f:rs afvägning belägne, åter blefvo tillgän- 
gelige, sedan de någon tid varit tillstängde, 
observerades vara KF 52”; Uti Mellanrums-or- 
ten befanns, då den öppnades, en:der förut va- 
rande förtimring hafva uppbrunnit; men uti 
Myrbadsänkningen var en dylik förvandlad till 
kol af den omkring sänkningen varande elden, 
som likväl icke kunde åtkomma det uti sänknin- 
gen befinteliga trädverket, efter som tillgångarna 
för luften både ofvan och nedan voro igenmurade. 

Det varmaste stället i Grufvan är för när- 
"varande Rålambs Tak, som hade + 30? vid 
105 f:rs afvägning, och detta stället har elds- 
vådan säkert passerat för omkring 20 år sedan. 
Då efter så lång tids förlopp, temperaturen på 
de ställen der icke luftdraget varit desto star- 
kare, såsom här i Rålambs Tak, kunnat bibehålla 
sig hög, tyckes visa, huru långsamt sådana stäl- 
len uti grufvor afkylas, sedan de en gång blif- 
vit upphettade. 

Uti Tunngången eller den del af gamla Ra- 
sen, hvarigenom vägen går ned ifrån botten af 
stöten vid 43 f:rs afvägning till botten af Vre- 
deschachtet på 863 f:r, genom hvilken väg 
luftdraget går ned ifrån dagen och icke utaf 
eldsvådan eller någon eldsättning i grufvan kan 
blifva uppvärmt, befanns temperaturen + FR 
vid 61 f:rs djup och + 6? vid 74 f:r, då ther 
mometern i dagen visade — 182. ; 

Uti Lovisee Ulrice Grufvan, hvarest få rum 
drifvas med eldsättning, var temperaturen + 12? 
både vid 48 f:rs och 74 f:rs djup, då Termo- 
metern 1 dagen var — 18?. . 

Uti botten af Vredeschachtet, på 86 f:rs 
djup, fänns vattnet vara + 5” och luften + 6, 


171 


då temperaturen i dagen var — 19?. 15 f:r från, 


Schaehtet, der Kedjerums-konsten börjar, var 
luftens temperatur densamma eller + 6? och 
vatinets, som konsten uppfordrade, äfvenväl + 6?. 
Detta vatten kommer från Olof Hans Grufvan 
på 142 f:rs djup, hvarest luftens temperatur var 
+ 12”, och uppfordras sedan i dagen genom 
Vredeschachtet. Lufidraget går ned genom det- 
ta Schacht; men som det vintertiden hålles öfver-- 


"täckt, förekommes isning derstädes för det mesta. 


Creutz-Schachtet, 109 f:r djupt, har bött- 
nen liggande på 1173 f:rs afvägning och förser 
djupa Grufvan förnämligast med frisk luft ifrån 
dagen, hvarföre det vintertiden isar- ganska 
starkt. Vid Schachtets "botten var luftens tem- 
peratur äfvensom vattnets = o. Genom den 
från Schachtet till 80 f:rs längd indrifne Heden- 
bladsstoll, blef luften vid andra ändan deraf 
uppvärmd till + 52,5. ; 

Uti orten Pihl, som är 70 f:r indrifven 
från. botten af Creutz-Schachtet och brytes utan 
eldsättning, var luften -F- 16” och vattnet + 10” 
vid — 18? uti dagen. Denna ort ligger så af- 
skild från den öfriga delen af Grufvan, att dess 
temperatur borde vara lika med Creutz-Schach- 
tets, om. icke grufve-arbetet derstädes förorsa- 
kade förändringen. | 

Konung Adolph Fredrics Schacht, 144 £r 
djupt, har sin botten på 138 f:rs afvägning, 
derigenom går äfven luften ned uti grufvan; 
men som en del af luftdraget kommer ifrån Lo- 
vise Grufvan, händer sällan att is sätter sig i 
Schachtet. Luftens temperatur i botten var + 13? 
SRA Te + 35”, då termometern i dagen var 

Oo ö 


? . 


Konung Fredrics Schacht, 1803 f:r djupt 


172 


och med sin botten vid.samma afvägning belä- 
get, är hela Stora Grufvans skorsten, eller det 
enda stället, hvarest luftdraget går upp utur 
grufvan. Luften, som från inre delen af gruf- 
van går genom Rådsalen, på 1183 f:rs afväg- 
ning, ut till Konung Fredrics Schacht, var 4 10”, 
och vattnet derstädes, som kom ifrån gamla Ra- 
sen, + 9”. Uti Baron Armfeldt, som är den 
djupaste communications-orten med Schachtet, 
på 175 f:rs afvägning, var luften -- 20? och vatt- 
net + 14”. — Stjernkronas Konst, till 47 f:rs 
distance från Schachtet belägen, uppfordrar vatt- 
net från djupaste rummen i grufvan, eller 192 
f:rs afvägning, hvilket vatten, sedan af konsten 
uti Konung Fredrics Schacht pumpas till 1333 
f:rs afvägning och ledes till Olof Hans Grufvan. 
Vattnets. temperatur uti Stjernkronas konst be- 
fanns + 13”, och som intet arbete på flere års 
tid varit djupare ned i grufvan än vid. 175 f:r, 
så skulle + 13? kunna anses att vara klyftens 
temperatur uti boiten af grufvan — om icke 
den mängd af år, som fordrats för att hinna 
detta djup, på hvilken tid så många tusen staf- 
rum ved häri grufvan uppbrunnit "), efter hand 
uppvärmt klyften, emot hvad den skulle hafva 
varit, om man på en gång kunnat nedkomma 
till 192 f:rs djup i berget. Att temperaturen i 
Grufvor icke lätteligen ändras, bevises af hvad 
ofvan är anfördt om Rålambs Tak, äfvensom af 
svårigheten att befria grufvorna från is, såsom 
vid Dannemora och på flere ställen, der den 
fått taga öfverhanden. | 


+) Man ' använde i: början af förra århundradet omkring 
20,000 stafrum ved årligen för grufvebrytningen härstä- 
des, men nu icke mera än 5 a 600s ' 


aren 


173 


ANMÄRKNINGAR 
i anledning af föregående Observatio- 
ner, rörande temperaturen 
Fahlu Grufva; 
| VEN CO 
J. ar FORSELLES. 


ana samling af observationer, rörande tems 
'peraturen på olika djup och särskilda ställen, 
der olika omständigheter varit medverkande på 
resultatet, anställde under tvenne hufvudsakli- 
gen olika temperaturer i dagen, båda likväl un- 
der fryspunkten, kunna icke vara utan intresse, 
såsom vägledande vid undersökningar om jor= 


dens inre värme, jemförd med ytans. 


Ifrån denna synpunkt betraktade, leda ifrå= 
gavarande observationer till följande resultat. 


1:0 Rörande luftens förmåga, att när den 
I genom Schacht och Orter nedilyter i Grufvörne 
med olika temperatur, förändra den omgifvan«= 
de bergmassans; visar observationerne i Nedra 
Eldkuren, att luftdraget, under sträng köld, 
på 5 dagar förmått nedsätta temperaturen ifrån, 
+ 73” till + 1? i Creutz-Schachtet, att vinter= 
kölden med ett starkare drag redan i December 
afkylt berget så, alt temperaturen, 109 famnar 


——-- =? 


174: 


djupt, både i luften och vattnet, blifvit 0”, ock 
att afkylningen, likväl aftagande, sträckt sig yt- 
terligare i horizontel led till emot 80 f:r, de 
temperaturen var + 5,5” ; hvilket bevisar, 'ati 
kalla luften, som strömmar ned i Grufvan, för. 
mår afkyla det omgifvande berget vida unde; 
jord-temperaturen och att denna förmåga sträc: 
ker sig ifrån inloppsmynningen till ett. betyd 
ligt afstånd, som här efter luftdragets 'directioi 
upphörde vid inemot 189 famnar. 

2:0 Rörande bergets förmåga att förändr 
den inströmmande luftens temperatur; visar ob 
servationen i Tunngången, att luften vid inlop 
pet var — 18”, men uppvärmdes under 18 fam 
nars lopp till -- 555”, och efter ytterligare 1. 
famnar till + 6?: äfvensom uti Hedenblads Stoll 
luften, som i mynningen inströmmade med o 
temperatur, efter 80 famnar blef uppvärmd til 
+ 5,59: samt i Vred-schachtet, att då Tlufte 
inströmmade vid — 18”, befanns den efter 7 
farmnars genomlupit spatium + 6?, hvarvid de 
bibehöll 'sig under ytterligare 15 famhars spa 
tium, i kedjerummet; hvilket, då i nämnd 
trakter ingen grufvebrytning sker och luftström 
men ännu icke komnut till de uppvärmda rym 
derne, antyder att luften mer eller mindre ha 
stigt uppvärmes och slutligen till en tempera 
tur, som synes vilja blifva jemn vid nära -+ 6" 

.+3:o. Rörande verkan af elden, som vid gruf 
ve-arbetet brukas, på temperaturen; bevisa oh 
servationerne i Pihls ort, jemförde med der 
uti; Hedenblads Stoll, huru, endast af blossel 
dens: värma, småningom temperaturen kan hö 
jas ifrån + 6? till + 16”: äfvensom många ob 
seryvationer ådagalägga, att i allmänhet, seda 


175 


loften passerat de ställen der temperäturen en- 
ligt Mom. 2 stadgadt sig till + 6” och inträder uti 
de trakter-som brytas, den uppvärmes till + 10”; 
122 och 15?; hvaraf följer att. den sedan, un- 
der fortsatt lopp genora de öfrige trakterne till 
det uppdragande Schachtet, bidrager att upp- 
värma den omgifvande bergmassan. ; 
4:0 "Antyder o5serväationen i Rålambs tak, 
"der den stora eldsvådan för omkring 20 år se- 
dan passerade, men temperaturen ännu är + 30?, 
huru långsamt berget efter uppvärmningen sval- 
nar, der förändringen icke påskyndas af ett kal- 
lare luftdrag. : . 


Af dessa observationer kan likväl något re= 
sultat med absoluta värden icke dragas, eller 
fullt pålitliga relativa slutsatser göras; emedan 
de icke nog länge blifvit repeterade, för att kun- 
na upplysa förhållandet hela året igenom, hvil- 
ket sannolikt icke är constant, då den i gruf- 
van med olika temperatur nedströmmande luf- 
ten, under längre tider, måste olika verka på 
resultaten.  Observationerne ådagalägga likväl 
tydligt, att den i alla djupa-grufvor nödiga upp- 
lysningen med eldsken, förmår höja bergets 
temperatur flera grader, och att verkan håraf 
blifver starkare ned emot djupet, der afkylan- 
de luftdrag minst kunna motverka. Häraf föl- 
jer, att den tilltagande värmen emot djupet, 
som redan uti en mängd Europeiska och Amerikan- 
ska grufvor är anmärkt, och hvaraf åtskillige 
författare fallit på den tanken, att jorden tiil- 
tager i värme inåt, kan hufvudsakligen bero af 
tillfälliga omständigheter. | 


Således när undersökningar till utrönande 
af denna hypothes "skola anställas, bör tillfälle 


176 


dertill väljas i sådane grufvor, som ifrån längre 
tid tillbaka varit öde och fyllda med vatten, så 
att de hunnit afkylas och intet luftdrag äger 
rum: hvarjemte äfven observationerne böra re- 
peteras, efter korta tider, flera gånger under 
ett helt år, till utrönande huruvida resultaten 
kunna vara beroende af förändringarne i den 
yttre luftens värme; äfvensom då det är sanno- 
likt att dessa förändringar verka, kanske till 
icke obetydligt djup, uti ett stillastående grufve- 
vatten, jordytans ständiga temperatur för jem- 
förelse bör: undersökas på vanligt sätt uti tjen- 
liga källor. 


I 


OM NYTTAN 


af den antika stilen i Byggnadskonst. 
i synnerhet för Sverige; 


; af 
C.F. SUND VALL 


1 


inan jag upphör att beskåda denna men k- 


lighetens första vistelseort, hvags beståndsde'ur 


och öden, hvars alster, ej mindre uti intellectuci 
än physisk bemärkelse, tillhöra Kongh Vetcr- 
skaps-Academiens forskningar, anser jag för cn 
skyldighet att på något sätt söka svara mot dei 


-ändamål, Kongl. Acad:s hedrande kallelse för:- 


skrifver hvarje dess Ledamot. Jag kan och br 
dervid icke sträcka mig utom mitt yrke och 
hoppas att äfven detta skall inom det upplyrta 
samhället finna lika många värderare, som jag, 
der väntar läsare. Min korrta afhandling skat 
innefatta några tankar om värdet och nyttan af 
den enkla, och, som man allmännast kallar den, 
antika stilen i Byggnadskonsten, i synnerhet fur 


Sverige. 


Så snart man ej tror sig kunna vederlägga 
den satsen, att Greker, och sedermera äfven 
Romare, varit Europas mästare i architecture, 
lärer man ovillkorligt medgifva, att ju närmare 


K. V. 4. Handl. 1821, St. I. 12 


Må 


0 oo 


vi kunna komma till deras stil, ju säkrare skulk 
vi åstadkomma något dugligt. Redan i COonstan. 
> rm tid aftog synbarligen den goda stilen, oci 
" de Barbarer, som sedermera besökte och beherr. 
"skade det då ännu upplysta Italien, gåfvo konstern: 
liksom dödsslaget. Okunnighet 1 smaken , likason 
vidskepelse i tanken, utbredde sig nu för mång: 
secler, och det var först under den store ock 
ryktbare Laurentius DE Mepicis som konster och 
vetenskaper åter uppstego, man må väl säga, ui 
grafven. Han har för deras uppkomst och fram 
steg gjort mer än de fleste Monarker, derom bä 
ännu 1 dag den vackra staden Florens mång 
och ojäfaktiga bevis. Denne Regents Architecte 
voro BruUnEeLLEscHt och MictELozzi, dem han be 
ständigt sysselsatte med kyrkors, klosters, hos 
pitalers och palatsers uppbyggande. Den sist 
nämnde följde med honom vid hans landsflyg 
till Venedig. Hvilken konstnär nämner ej mec 
aktning ännu en Furste af samma hus, Påfver 
LEo X, som hade BrRAMANTE och RAPHAEL till sin; 
Architecter? Då voro de fria konsterna i dera 
högsta flor, och hans tidehvarf gjorde epok i kon. 
sternas historia; men som allt i verlden skal 
omvexla af ondt och godt; räckte ej den då in. 
förda goda stilen längre än till medlet af 1600- 
talet, då en Bernist och Boromisti alldeles upp 
fyllde Rom med byggnader af den mest förderf 
vade smak, och hvilka sedermera tjente till mo. 
dell för Frankrike, likasom sedermera Frankrike: 
byggnader tjent till mönster för de flesta länder 
LupviG XIV:s regering är med skäl.jemförd i an- 
secnde till konster och vitterhet med Piricres 
och LFo X:;s tidehvarf; men architecturen i dec: 
tid, ehuru använd till namnkunniga och stors 
moniment, hade i Frankrike ännu ej uppnått 


179 
én stil; som var god och som bort tjena till mön- 
ster för samtida och efterkommande. Det är 
först omkring 50 år tillbaka, som byggnadskon- 
sten i nämnde land fick en riktning till. det rätta, 
och lI'Ecole de Chirurgie i Paris, som fullända- 
des mot slutet af 1770-talet, var den första bygg- 
nad, som der gaf idee om, betydelsen af orden 
ädelhet och enkelhet i tillämpning till Byggnads- 
konsten; och om den rena stilens intryck på sin- ' 
net. Efter denna tid hafva beständiga framsteg 
i denna vackra och nyttiga konst visat sig, och 
gifves det säkerligen nu mera ingen stad, der så 
många, så stora, och så sköna publika och pri- 
"vata byggnader sig förete, som i det närvarande 
Paris. I och utom Rom får man 'beundra de 
-Gamles stora och vidsträckta byggnader af tem- 
pel och thermer, af amphitheatrer och vatten- 
ledningar, hvaraf ännu ett stort antal existera; 
men intet af dessa monument förekommer i våra 
dagar till verkställighet. Vid så mångfalldiga 
.särskilta byggnader, som för religionen, för siö- 
kerheten, för allmän nytta, för beboendet, för 
prakten och för nöjet förekomma, enligt nuva- 
rande samhällsinrättningar, har jag trott följande 
trenne -hufvudomständigheter bestämma deras 
värde, och utvisa architeetens mer eller mindre 
skicklighet. 1:0 Att tankan helt och hållet fäst sig - 
vid föremålet, och ej tilldelat byggnaden, hvarken 
$törre eller mindre pragt, än densamma tillkom- 
mer, men träffat det man kallar en sann caracter; 
den svåraste delen för architectens uppfinnings- 
gåfva. 2:0 Att byggnaden visar ett vackert helt, 
och att alla de förnämsta delar af det hela så> 
som fönster, portar, listverk m. m. äga derm d 
en fullkomlig öfverensstämmesle. 3:o Att aila 
detailler af dessa delar, tillkomna för byggnadens 


180 


prydnad > älven äga den proportion, enkelhet oci 
form , som behagar ögat, och utgör hvad vi kall 
god stil. Genom iakttagandet af allt detta väcke 
laude kunnige beundran, men äfven en vis 
rörelse hos den med konstens reglor mindr 
hemmastadde. Dessa hemligheter äro snart sagd: 
men icke lika snart ske onna blott en lån 
tids bandläggning vid konten, och ett af nature 
meddeladt snille könna vägleda architecten på den 
na svåra och fördolda väg, der han har ingen natu 
att efterbilda, men har dock med bildthue ggare 

och historiemålaren det gemensamt, att för m OC 
proportion förenade med uttryck och caractei 
stämpla hans talang. Om det är af vigt för e 
nations heder, att stora byggnader tala om det 
hyfsningsgrad, är det ock nödigt att de anför 
tros åt-de skickligaste i sin konst, aldrig åt d 
okunnige; om denna sanning hafva alla regente 
varit öfverlygade, som velat lemna efterkon 
kommande prof antingen af sin upplysning ellt 
af sin storhet i magt. ALEXANDER hade sin D 
NOCRATES, ÅuvGUSTUS Si VITRUVIUS, TRAJANUS Si 
APPOLLODORUS och DOMITIANUS SIN RABIRIUS. Je 
skulle ej snart sluta, om jag företog mig att hö 
till lägga alla de regenter, som sedan konster 
återupplifvandei i fe opa gjort sig och sine archit 
cter namnkunnige genom stora, nylliga och prak 
fulla bygg er .Jag inskränker mig vid det på fi 
öfvertygelse grundade påstående , att en enk 
och i antik stil författad byggnad, har det vä 
»digaste utseendet, och att deg jemväl kostar vic 
mindre att uppföra, än den som afviker- fr: 
det ädla och sanna. Den okunnige byggmästare 
för att förblinda den okunnige åskådaren, öfve 
bopar sin byggnad med onyttiga prydnade 
han sönderbryter eller afskär alla räta linie 


- 
im 
For 


181 


emedan de synas hans korta blick allför långa; 
han utstuderar och påfinner de mest osmakliga 
former, en vanlig följd af att söka, utan insigt 
och snille; han använder de mest triviala eller 
minst passande sinnebilder, och kommer ändte- 
ligen derhän, att införa den, som företager bygg- 
naden, 1 en otroligt större kostnad, än om han 
kännt konsten att med få utvägar behaga ögat och 
sinnet. Det är således af betydenhet för hvad 
land som helst, att en ren och på antikens er- 
farenhet grundad stil följes; men i synnerhet är 
detta vigtigt för Sverige, der tillgångarna för all- 
männa och enskilta byggnader äro så inskränkta, 
att ofta de nödvändigaste delar måste uteblifva 
eller lemnas åt framtiden. Hvad jag i dessa få 
rader sökt anvisa, innebär således ytterst den 
satsen, att en i god stil författad byggnads rit- 
ning, som uppfyller det ändamål, för hvilket 
byggnaden företages, som hedrar regenten, he- 
drar landet, hedrar architecten, är/vid hvarje 
större anläggning så mycket angelägnare att äga 
och följa, som 1 synnerhet en publik byggnad 
" ej allenast erfordrar stora summer” att fullända, 
utan ock ilängden ej obetydliga summor för un- 

derhållet; omständigheter, som alltid öfvervägts 
hos upplysta och rika nationer, och som ej höra 
. föraktas af de upplysta och torftiga. | 


Zz 


Lå 


182 


Biograp hie. 


a 


Nos DarBzerRG, M. D., tjenstgörande Lif-Me 
dicus hos Konung GöustaF III, v. Preses: 
Kongl. Collegium Medicum, sedermera Bergs 
Råd i Kongl. Maj:ts och: Rikets Bergs-Collegium 
Commendör af Kongl. Wasa-Orden, Ledamo 
af Kongl. Vet, Academien m. m., var född 
Linköping den 1 April 17356, enda sonen a 
Borgaren och Skräddaren Eric DarsErG oci 
MaArGcreTA LUunDBERG. Hans föräldrars omsorge 
för hans uppfostran möttes af de lyckligast 
natursgåfvor å sonens sida; och hans yngre å 
vårdades genom en klok ledning af hans Mor 
som ännu 1 hans födelsestad ihogkommes blant 
de aktningsvärdaste husmödrar inom sin krets. 
Sin första undervisning erhöll DALBER 
vid Linköpings Seéhola, och, i vanlig ordning 
men kanske, mot den tidens fordran, med skyn 
dande steg, fortsattes hans bildning i kunska 
per vid Gymnasium så' att han, vid 18 års ål 
der, år 1752, kunde medföra goda vitnesbörd 
derifrån, vid sitt inträde i Upsala högschola 
Utan egne tillgångar för fortsättningen af sin 
studier, sökte han utväg till bergning genon 
undervisning af andras barn, och vann derige 
Hom den vanligen af ynglingar icke anade för 
delen, att inbämta i verldskännedom och bild 
ning mera än man sjelf kan meddela i kun 
skaper åt andra. I det hus han för sådai 


ud i 183 


" befattning fick inträde, hos Directören vid Ost- 
indiska Compagniet CrAaes Grint, i Stockholm, 
kom han tidigt till vana och förtrolighet med 
det mera bildade sällskapslifvet: en- omstän- 
dighet så vigtig för den, hvars öden en dag: 
skola komma i beröring med den så kallade 
stora veriden. | 

Ifrån de naturaliesamlingar, som hans väl- 
görare, Directören GRILL, genom betydande för-' 
hållanden med aflägsna länder förskaffat sig, med- 
förde DarBErG en bestämd smak för mnatural- 
historien, då han, vid återseendet af Upsala, 
skyndade till Linnés lärosal. Ännu denna tiden 
var stodium af naturkunskapen sällan skiljdt 
från det af Läkarekonsten, oftast en väckelse 
dertill; äfvensom det förra i alla tider skall 
blifva nyekeln till det sednares helgedom. Dar- 
BERG, genom sina snillegåfvor redan uppmärk- 
samad af v. Linné, blef snart af Nirs v. ROosEn- 
sTEIN upptagen i den grundliga, medicinska 
schola han bildade åt fäderneslandet. - 

Sin första academiska afhandling, Disser- 
tatio de Metamorphosi Plantarum försvarade 
han under v. Linnés presidium, 1755. Ifrån 
RoseEnstTEINS lärosal hade han samlat sina kun- 
skaper 1 Läkarekonsten, men deras redovisning 
fick han ej nedlägga inför denne säkra domare i 
vetenskapen, som redan lemnat sin catheder, då 
Daårperc utgaf och försvarade sitt gradual-spe- 
cimen: Theses medice inangurates, under SAM: 
Auriviuu presidium, 1761. Han hade nu slu- 
"tat sina läroår vid universitetet, men upphörde 
aldrig att egna det tacksamma minnets gärd åt 
vördade Lärare, och underhöll en oafbruten 
gemenskap med denna del af lärda verlden, ge- 
uom fortsatt brefvexling med v. Linné, far och 


På 


i då 


sOn, V. ROSENSTEIN, ÅD. MurrAr, m. fd Ännu 
återstod hkväl för honom att vid universitetet 
belönas för 8 års flit och kunskaps-för värfning, 
da han år 1763 emottog Doctorshatten af v. Lin- 
NES nand, 

Året förut hade Darszera blifvit anställd 
såsom Fattig-Läkare i Stockholm, Hvilken nyt- 
tig schola ör den som en dag skall ätölva 
jäbarens kall i de högas beningar, att förut i 
fartigdomens kojor hafva idkat medlidandets 
«dygd, och lärt känna sitt värde! Han skall bi- 
behålla det lika, vid alla de olika fordringar 
nan gör på hans nit och bemödande; ty han 
La torftighetens sjukdomar, innan han lärt 
utforska yppighetene, och han bär med sig den 
eriarenhet, att sjukdom gör alla lika anför Lä- 
karen. EG inträde på den praktiska Lä. 
karebanan gynnades af förtroendet från Gref 
verne CarL och AxeL Fersen. Han blef a 
AcReL mförd i denna familj, i början troliger 
utan annan beräkning än att der kunna var: 
honom still bilräde. das städade och stadgad 
väsende ådrog honom likväl snart desse Herrar 
ynnest, som, grundad på begreppet om han 
skicklighet, gaf anledning till deras förord vic 
valet af en Lif-Medicus åt Kron-Prinsen GusTAF 
DiLBERG utnämndes dertill d. 7 Nov. 1768. 

"En Läkares plats vid hofvet var den tide: 
icke utstakad. DALBERG, som der sökte ernå el 
fast ställning, vunnen genom aktningen för sin 
cgenskaper, kunde likväl icke ändra tiden 
grundsatser, utan sväfvade beständigt emella 
AR ögonblickliga framgång och dess miss 

Y ckande: mellan nåd och köld. Derifrån här 
leder sig troligen det obeständiga i Gustar III: 
förh åilande till sin Läkare, och dennes delad 


lot 


5 


(0 


I 


känslor vid minnet af sin Monarkzs derifrån äfs 
ven de skiljaktiga omdömen öfver DALBERG 
man ännu kan få höra af män, som lefvat vid 
hofvet samma tid som han. En betydligen vid- 
sträckt prakiik bland hufvudstadens invånare 
hade likväl beredt DarserG en aktning, som 
hofvet icke kunde. frånkänna honom. Man upp- 
drog honom äfven der uteslutande förtroenden. 
Så blef han, vid början af koppympningens in- 
förande, utsedd att, på eget ansvar, ympa kop- 
porna på D.D. H.H. Kron-Prinsen Gustar och 
Kron-Prinsessan SopHia MAGDALENA, år 1769, och 


erhöll i anledning deraf 4000 Dal. Silfverm. af 


Riksens Ständer, jemte 1000 Dal. extra lön och 
1000 Daler till respenningar, hvilka förmåner 
hekräftades genom Kongl. Resolution af d. 6 
Febr. 1770. | 
Under Kron-Prinsen GustaAars resa till Pas 
ris, åren 1770 och 1771, var DarzerG följaks 
tig, och försummade ej att besöka de betydli- 
gaste inrättningar både för Läkarekonst och an- 
dra lärda yrken, samt att göra sig personligen 
känd af de utmärktaste vetenskapsidkare. I Pa- 
ris, der allt hvad som tillhörde Gustars hof, 
omfattades med en yppig beredvillighet , blef 
DarzerRG snart närmare bekant med de förnäm= 
sta Läkare och Chirurger, Moranp, LA FAYE, 
DE LA SONNE, Louis, FABrRE, PEtTiT och JusstiEUu, 
Frankrikes Linné. Han vann äfven tillträde hos 
den inom sig slutne Roussrav, emottog bref af 
honom och gjorde sig känd af DÅLAMBERT, 
ConpAmInE, Cassinr, GrievitscH och SPALDING. 
I Helmstadt besöktes den ryktbara Chemiska 
Läkaren Berreis och i Berlin den skicklige 
Anatomen MecnHer, med égnad granskning åt 
hans undervisande samlingar af preparater. Men 


186 


ieke blott i haturalie-samlingar förvärfvade han en 
ökad öfversigt af natur-vetenskapernas tillstånd; 
äfven 1 Bibliotheker fästade han sin uppmärksam- 
het vid det sällsamma för forntids-forskningen, 1 
gallerierna vid det utmärktaste af de sköna kon- 
sternas alster "') På detta sätt utbildade han 
hos sig en sällsynt mångkunmghet, och under= 
höll denna bildning genom samlandet af allt 
det vigtiga och konstrika i litteraturen, hvarom 
hans dyrbara bokförråd, frukten af hela hans 
lefnads mödor och sparsamhet, på det mäst 
hedrande sätt vittnar både hos samtiden och 
för -efterverlden, | | 

Vid återkomsten från denna resa och, hvil- 
ket samma tidpunkt inträffade, vid Gustar III:s 
uppstigande på thronen, blefvo DALBERGS egen- 
skaper och skicklighet alltmer kända och begag=- 
nade. Han fortfor att vara tjenstgörande Lif- 
Medicus hos Konungen, och med denna befatt- 
ning förenades rättigheten att intaga säte och 
stämma i Coll. Medicum, näst efter dess ord- 
förande, hvarigenom vice Presidis tjensten för 
första gång stiftades, likväl, enligt resolution 
deröfver af d. 21 April 1773, endast så länge 
tjenstgöring hos" Konungen fortfor. - DALBERG 
begagnade denna dubbla befattning, och den 
inflytelse hos Monarken han, åtminstone längre 
tider, egde, att bidraga till nyttiga förändrin- 
gars införande inom Läkare-verket i Riket. Säl. 
lan och med varsamhet sökte han göra denna 
inflytelse gällande vid befordringar. Men ingen 
af den sednare tidens Läkare, som ägt lyckan 
att vara lärjunge åt den oförgätlige AD. MYRRAY, 
et Oe 


+) Anteckningarne härom finnas i DaALrsErRcs egenhän- 


diga Journal, förvarad i Linköpings Bibliothek. 


i 53 


"skall utan tacksamhet och välsignelse erinra sig, 
att DArserc medverkade till hans tidiga befor+ 
dran vid Upsala universitet. I medicinal-väsen- 
dets reglering år 1774, deltog han med nitfull 
uppmärksamket , ehuru den fullkomligare form 
som denna del af styrelsen' behöfde, icke då 
kunde vinnas, dels i brist på tillgångar från 
statsverket, dels ock, emedan en ännu icke nog 
fästad omtanka fattat vigten af dessa föremål 
för samhällsvården. En sednare tid har af er- 
farenheten lärt känna nödvändigheten deraf, 
och har af dessa anstalters förbättrade skick 
vunnit ännu en lyckligare erfarenhet, den, af 
en gagnande framgång. Allmänna Barnbörds- 
huset, stiftadt på medel som "Läkareverkets än- 
nu lefvande Chef, Presidenten och Commend. 
Day. v. ScHULzENHEIM enskilt insamlat, befor- 
drades af DarseErG i allt hvad som från Rege- 
ringens sida kunde medverka till dess snara 
iordningsställande, ehuru han dervid tilläfven- 
tyrs mera talade för sakens fortgång, än för 
dens förtjenst, som samlat medeln till denna 
välgörande stiftelse. Med så mycket renare nit 
verkade han för den: andra inom hufvudstaden 
varande inrättningen af samma föremål, då han 
till Barnbörds- och Barnhuset Pro Patria, redan 
år 1778, lemnade en. af honom sjelf förtegad 
och af allmänheten okänd gåfva, samt ytterli- 
gare de sednare åren af sin lefnad (1815, 1817) 
skänkte en sammanräknad summa af 5.600 R:dr ” 
B:co. Han fästade derid sådana vilkor, som 
skänkte honom tillfredsställelsen att genom sin 
bortgång tillskynda den lidande och värnlösa 
en ökad hjelp. Detta capital var egentligen Dar- 
BERGS hela återstående förmögenhet, oberäknadi 
«hvad han i sin boksamling nedlagdt. 


188 


Det största prof af sin Konungs förtroende 
emottog Darserc då honom uppdrogs hälsovår- 
den om den unge Kron-Prinsen. Så visst det 
är, att den grundligaste Läkare, som icke föl- 
jer med sin tids upptäckter, förlorar i skicklig- 
fet, — emedan de sanna upptäckterna följa 
sjukdomarnes med tid och generationer skeende 
förändringar —; så visst är ock, att ett förha- 
stadt antagande af nya methoder, i synnerhet 
för kroppens uppfostran, lätt kan följas af den 
olyckligaste utgång. En theori för kroppens 
härdande genom köld hade uppstått, och Dar- 
BERG ville tillämpa den vid den späda Prinsens 
skötsel. Detta behandlingssätt ådrog DALBERG 
icke ogrundade anmärkningar af andra Läkare, 
och ännu mer af de personer som omgåfvo det 
kungliga barnet; och på DarserGcs försvar för 
sin method följde nya tillmälen, och slutligen 
obehagliga stridigheter. Om dessa omständig- 
heter, eiler ett fortsatt förtroende från Konun- 
gens sida verkade att -Darszerc åter kallades i 
annan tjenstgöring, är oafgjort. Men vid den 
resa till Spaa och Achen, som Konungen 1780 
företog, beordrades DarsgErG att vara följaktig, 
och skiljdes dermed från sin befattning med 
Kron-Prinsens uppvaktning. 

Under denna resa hade DaArsBeErRc tvenne 
brydsamma tillfällen, att. visa sitt nit mot sin 
Konung; först vid en svår sjukdom , som Konun- 
gen iråkade under vägen, 1 Damgarten. Det an- 
dra, ännu betänkligare för Läkaren, emedan det 
hade en politisk syftning, var uppdraget att öfver- 
tala Konungen ifrån en då redan tilltänkt resa till 
Ttalien. Tillståndet inom landet fordrade Konun- 
gens snara återkomst; och han vände tillbaka, 
likväl icke utan en viss ovillja, som i synnerhet 


189 - 


träffade dem, hvilka motverkat hans plån, och 
ibland dem var DarzercG. När denne såg sin 
Konungs nåd tillbakahållen, och vid sin hem- 
"komst fann andra Läkare vid Krön-Prinsens 
uppvaktning, anhöll han om och erhöll sit$ 
afsked. ; 

Men samma act, af d. 10 Sept. 1781, hvari 
detta bevilljades» tillade DArsERG en annan vär= 
dighet, den, att vara Bergs-Råd i Kongl. Maj:ts 
och Rikets Bergs-Collegium. Han fortfor i denna 
tjenstebefattning till år 1816, då han begärde 
afsked och hugnades med lönens bibehållande. 
Ända till sitt inträde i Bergs-Coll. åtnjöt han 
endast de små lönförmånerna vid hofvet, hvilka 
han likväl såsom pensioner förenade med lönen 
vid den sednare tjensten, så att han mot slutet 
af sin lefnad, år 1819, hade 2,276 R:dr B:co 
i lön. Det är med sann tilifredsställelse man 
kan meddela uppgiften, om denna sällsynta 
frikostighet mot en man, som så värdigt an- 
vändt sina tillgångar, till allmänt gagneliga före= 
mål. Genom ändamålsenlig besparing af sina 
löne-inkomster — ty ärfd förmögenhet hade ban 
ej haft, och föga inkomst af Läkare-praktik = 
fann han sig i den lyckliga belägenhet, att 
kunna gifva åt denna Kongl. Academie 3000 
R:dr, åt Patriotiska sällskapet 1000 HR:dr, åt 
Barnbörds= ' och Barnhuset Pro Patria 5,600, 
utom värdet af den: ypperliga Boksamling, 5000 
volumer, som han förenade med Linköpings 
Gymnasii-Bibliothek, till tacksamhet mot det 
läroverk, der han njutit sin första undervisning. 

Icke blott i allmänna imrättningar och 
barmbhertighetsverk nedlade DALBERG sine spa- 
rade tillgångar af förmögenhet. Han gick fram- 
om sin tid, som säkert en dag skal finna, att 


100 


en förmycket frikostig öfverflyttning af enskilt 
förmögenhet till allmänna fonder och cassor, 
möjligen kan blifva skadlig för allmän väl 
"måga, som ändock alltid kommer att utgöras 
af summan af den enskilta. DarseEre hade mot 
slutet af sin tjenstebefattning vid hofvet, erhållit 
i förläning, på sin lifstid, Rådmansö kungsgård 
med underlydande 25 kronohemman, mot ett 
ringa årligt arrende till kronan. +<Resolution 
härom är af d. 1 Juli 1780, men han tillträdde 
ej egendomen förrän 1782. På detta ställe till- 
bragte han sommarmånaderna och uppsatte der 
sitt i synnerhet för natural-historien och lärda 
resebeskrifningar dyrbara Bibliotek , omgifven 
af det ädlaste som i lifvet kan njutas, — na- 
turens. och menniskosnillets alster. - DALBErce 
syntes hafva hunnit till beloppet af det capital, 
han bestämt till gåfvor åt allmänna inrättnin- 
gar, och fann sig icke mera behöfva den be- 
hållning han från Rådmansöegendom : årligen 
kunde upplägga, då han, år 1815, afstod sin 
rätt sill denna kungsgård, med alla inventarier 
af kreatur, redskap, möbler och husgeråd, så- 
som gåfva åt en åldrig väns son, Canzli-Rådet 
N. AF WETTERSTEDT. Ått på detta sätt bidraga 
till en älskvärd tillvexande familles välstånd, 
är väl det skönaste användande af en förmö- 
genhet,' som man genom besparing och klok 
hushållning gjort för sig sjelf umbärlig. 

Ifrån sitt afskedstagande från hofvet, synes 
DALBERG ej varit der såsom Läkare återkallad, 
förr än den sista natten af Konung GustaF III:s 
lefnad, då han på&Öfver-Directören THEELS erinran 
blef efterskickad , att möjligtvis, genom den kän- 
nedom han hade om Konungens kroppsbeskaf- 
fenhet, utfinna något medel till lindring i de 


| 
| 
| 
i 
| 
| 


s 


191 
tilltagande plågorna. Men han hade ingen an- 


I nan tröst att meddela, än den som hoppet 0- 
ger vid lifvets återgång till: sitt gudomliga ur- 


sprung, och han var den första som sade den 
döende Konungen, att denna stund var nära. 

Inom det Embetsverk DaALrszErc sednast till- 
hörde, förvaras ojäfagtiga bevis på hans grund 
liga kännedom om "författningar och hvad öfrigt 
tillhör Bergs- vetenskapen. Kongl. Collegium 
Medicum hade aldrig förgätit hvad han för Lä- 
kareverket uträttat; och han kallades år 1811 
till Heders - Ledamot af detta Collegium. I 
Kongl. Sundhets Collegium förvaras hans porträt 
som utmärker sig med trogen likhet; och 
sjelf hade DArzErG skänkt en nära fullständig 
samling af porträter i gravur, af alla länders 
utmärkte Läkare: | 

Kongl. Vetenskaps-Academien, hvars Leda- 
mot han blef år 1773, valde honom till sin 
Preses år 1777 och 1784. Vid Presidii ned- 


läggande första gången hade han författat ett 


tal om Svenska Climatets förmoner och olä- 


genheter i anseende till hälsan, hvilket han 


böll i Konungens höga närvaro; och andra gån- 
gen, 1784, om Luftens beskaffenhet, i stora 
och folkrika städer, samma år tryckt. Det vär- 


de Academien egnade denne sin Ledamot, och 
den erkänsla hans frikostighet mot henne fram- 


kallat, sökte hon ådagalägga, då hon år 1816 lå- 
tit prågla en Minnes-penning i guld öfver Dar- 
BERG med inskrift: Socio Nature studiosis. am- 
plis muneribus donata Acad. R. Scient. I. 
Åtskilliga skrifter i Kongl. Academiens Hand- 


”) Äfven Patriotiska Sälskapet har låtit prägla en 


" jetton med Darszercs bröstbild. 


102 å 3 


lingar ”), vittna alt han från de många oc 
trägna befattningar honom ålågo, ändock vill 
deltaga äfven i detta sätt att vara nyttig få 
vetenskaperna. Darsere har aldrig fästat ar 
språk vid att: vara författares men han ha 
genom bela sin lefnads bemödande; verkat fö 
andras skicklighet dertill, och genom samlinge 
af de yppersta författares skrifter, hvilka kansk 
förgäfves någorstädes inom fäderneslandet skol: 
sökas, bör han dela äran med hvarje författ: 
re som rätt begagnar dessa upplysningens skatte; 

Naturvetenskaperna voro de för hvilka ha 
i synnerhet nitälskade, och Linnés storhet san 
den välvilja han af honom njutit, blefvo hän 
lefnads skönaste erinringar. Om denna tillgil 
venhet talade han äfven högt inför sin Monarl 
När Gustar III hade fått en sändning af Suri 
namska växter, 1 spiritus vini förvarade, genor 
Öfverste C. G. Darnserces försorg hemskickade 
och hvilka ämnades att förenas med Drottning 
holmska Naturalie=Cabinettet, utverkade N: Dar 
gERG att de öfverlemnades till Linsé. Bland dess 
växter, utmärkte LinsÉ en med namnet Gusta 
via Augusta; och genus Dealbergia uppkallade 
till minne både af Öfversten C.: G. Danser 
och Lif-Medicus N. DaArszerG ""), 

Den sista yttre belöning, hvarmed Dar 
sere hugnades, var, då han blef Commendö 
af Kongl. Wasa-Orden 1817. Utom i Kong 
Vetenskaps= Academien och Heders-Ledamot 
Kongl. Sundhets-Collegium, var han Ledamo 
| ; af 


”") Om verkan af Ipecacuanha, gifven i ganska h 
ten dosis, införd i Vet. Acad. Handl. 1770,:4:Q. 
Rön om Cucumis Colocynthis s. st. 1752, 2 Q. 
ér) Supplementa plantarum C. a Liané Fil, 


103 


af Götheborgs Vitterhets-Samfund sedan 135773 
Sociéte Royale de Medecine i Paris 1778; Patri- 
otiska Sällskapet 1786, Sällskapet Pro Patria 
1815; Physiographiska Sällskapet i Lund, 1815. 

En caracter så Llflig, verksam och. nitäl- 
skande för allmänt väl som DALBERGsS, är san- 
nast tecknad i utvecklingen af hans lefnads 
öden. De sednare åren utmärkte den sig ge- 
nom en försonlighet mot alla, med hvilka han 
förr haft stridiga åsigter, samt genom en liflig 
välvilja mot all förtjenst. Han liksom fann sig 
förnätmad då yngre vetenskapsmän icke gåfvo 
honom tillfälle, att genom deras bekantskap få 
uttrycka den. Boende i hufvudstaden sista åren 
af sin lefnad , lemnade han nästan aldrig sina 
rum; men var egentligen icke sjuklig förr än 
vinlern 1819. Han dog i Stockholm d. 3 Jan. 


Ma 


1820 i en ålder af nära 85 år ”'). 


SR 

2 Tal öfver Bergs-Rådet och Commendören Doct. 
N. Darseroe har blifvit hållet i Linköpings Gymnasii 
Lärosal af Prosten Mag. Curist. STtenHamar, hvilket 
snart förvantas att genom trycket blifva lemnadt åt all. 
mänheten, 


Xp Eg er 


FY vr 


194 


INNEHÅLI. 


Didras till bestämmande af Stockholms 
Observatorit Latitud; af S. A. Cron- 


STRAND. pags I. 


Om förhållandet emellan chemiska sam- 
mansättningen och formen hos ÄArsenik- 
syrade och phosphorsrrade salter; af 
E. MITSCHERLICH. 


Om de svafvelbundna alkaliernas samman- 


sättning; af J. BERZELIUS. 
Undersökning - af några mineralier; af 
ÅVG. ÅRFVEDSON. 
Tillägg och rättelser till afhandlingen om 
Lithion i K.V. Acad. Handlingar 1818; 


af ÅvG. ÅRFVEDSON, 


"Undersökning af ett nytt fossil; af P. 


STRÖM. 
Tillägg till föregående afhandling; af 
BERZELIUS, 

Wikströmia novum plante Genus, auct. 
SPRENGEL. : S 
Thermometer - observationer i Stora Kop- 
parbergs grufva 1820; af C. WALLMAN, 
Anmärkningar i anledning af föregående 

observation; af I. ar FORSELLES. 
Om nyttan af den antika stilen i Bygg- 
- nadskonst; af C. F. SuNDVALL. 
Biographie öfver framlidne Bergs-Rådet 
och Commendören af Wasa-Orden Nis 
DALBERG. ; 


4. 


156. 
160. 


$ I 


SURT ÅRSBNIKSYRADT eller KOSFORSYRADT. KALL . 


N 


TAL TD i Lig. MI. 


Milscherliol. del 


SUR ÅRSKENIESYRAD eller FOSFORSYRAD AMMONIAK . 


Pig. 3 
FSE 
Pig ib | 


Fig. 12. 


= 


ESO 


i 


Pr 


ÅRSENIKS? eller FOSKORS”" NATRON. - 
Forls. Ira Tal 


Pig. 19. M' M" 
— 

NS pp 
< a 

SS 


Pig. 28. = 
e 


SURT 


Mitsoherlichs del 


7 
M Ar I 
Big. 35, ar sh a 
SS ; > SANNE : 
ST STA : 
5 VA SAG 


FOSFPORSPE 


ÅRSENIKS?2 


eller FOSFORS? NATRON-AMONIAK. 


AM” 


Fig. 25. 


NATRON. 


v 


Fi ig. 41. 


< 
flan== i SS 


Tab. I. 


"IS UOSHIPUPT if 
200 220u240,9 M 


s ie 3 | 
uaxdg esompureTts VINOCLSAIM 


EG Fab . Ul. 


| 
| 


NW. Sprenget det 


WIKSTRÖMIA dglandiulosa Spreng. 
— 


S: Anderson sc. 


? 


Är 


körer. JAG 


VETENSKAPS ACADEMIENS 


HANDLINGAR 


UNDER 


SEDNARE HÄLFTEN 


AF ÅR 1821. 


PRESES 
HEeEErR Doctor M. ar PON TIN, 


Kongl. Lif-Medicus, Assessor i Kongt. Sundhets-Collegium, 


Riddare af Kongl. Wasa-Orden, Ledamot af Kongl. 
Landtbruks-Academien och la Société Academique 
de Meédicine i Marseille. 


An ena 


JE 


" 5 
& BORK EG oh 
ika bh d er 
GL & Er 


Fr 
» FE 


ET 
: 


0 ya i Vv ANA 
2 c ER FANAN, å 


25) 


FÖRSÖK 


att bestämma sammansättningen af de 
Mineralier, hvilka kristallisera i 
Amphibolens form; 


af 
P. A. v. BONSDORFF, 


; D: Oryktognosten, ledd endast af sitt upp= 
märksamma och vana öga, tror sig finna en af- 
gjord likhet och slägtskap, en utan bestämmeli- 
ga gränsor småningom skeende öfvergång emel- 
lan de af Mineralogerna såsom särskildta arter 
upptagne fossilier, hvilka äro kände under namn 
af Hornblende, Grammatit, Strålsten och Asbest, 
och då Kristallographen med mathematisk viss- 
het bestämt att den kristalliniska formen hos 
dem af dessa fossilier, hvilkas partier han med 
säkerhet kunnat följa, är fullkomligt identisk, 
så återstod för Chemien att utreda, hvilka be- 
ståndsdelar och hvilka föreningar dem emellan 
i dessa mineral-kroppar äro de väsendtliga, d. 
ä. de på hvilka kristallformen egenteligen beror. 

Innan man kunde hinna detta mål, af 
intresse för Mineralogen, då han ej ensidigt 
behandlar sitt studium och då han hunnit 
bli öfvertygad att mineralogien endast under 
ett gemensamt bemödande af chemien och 


198 


' kristallographien kan bli en fullkomnad veten- 
skap, var det nödvändigt alt en series af ana- 
lyser på särskildta arter och varieteter af den- 
na mineral-familj blefve anställd, för att genom 
jemförelse emellan dessas resultat kunna finna 
de för alla gemensamt gällande lagar. Det är 


o 


å sådan anledning som, under den tid jag 


haft den lyckan att arbeta i Hr Professor Ber- 


zeLH laboratorium, jag företagit en svit af che- 
miska undersökningar å ofvannämnde fossilier, 
och dessa utgöra ämnet för den afhandling jag 
nu dristar mig att för Kongl. Academien ned- 
lägga. å 

Mineralogerna ha förnämligast att tacka Her- 
rarne KrAPROTH, LAUuGIER och HisincER för den 
kännedom de hittills ägt om dessa fossiliers sam- 
mansättning. Till följe af de af dem verkställ- 
da analyser, har man sett att utom den electro- 
negativa kiseljorden, alltid talkjorden och kalk- 
jorden, ehuru 1 varierande och någon enda gång 
1 mindre betydliga portioner, igenfunnits 1 des- 
sa fossilier, men satt lerjorden och jernoxiden 
eller oxidulen stundom alldeles uteblifvit, stun- 
dom yppats 1 ganska stora proportioner. Det 
förestod oss således här att afgöra, först om 
alltid och i hvad mättningsgrad med kiseljorden 
förenade de båda förstnämnde baserna bestäm- 
ma kristallformen, och sedan om och när de 
sistnämnde kunna vara alldeles oväsendteliga, 
när åter och under hvilka vilkor de kunna in- 
gå i föreningar, subordinerande samma kristalli- 
sations- lagar, som kalkjordens och talkjordens 
silicater.. Men utom dessa redan nämnde be- 
ståndsdelar har, jemte kiseljorden , ännu ett ele- 
ctronegativt ämne, åtföljdt af sina svårigheter 
äfven 1 theoretiskt hänseende, upptäckts såsom 


199 


ingredierande i dessa mineralier. Då jag nem- 
ligen år 1816 gjorde ett analytiskt försök på 
den så kallade Pargasiten, ett fossil, som till 
sin kristaliform fullkomligen öfverensstämmer 
med Grammatit och Hornblende, träffade jag 
bland dess beståndsdelar äfven Flusspatsyra, och 
två år derefter fann jag samma syra i den ovan- 
ligt väl utbildade kristalliserade Hernblenden 
ifrån Pargas i Finland, förekommande 1samma 
kalkformation som Pargasiten. De analyser dem 
jag nu sednast varit i tillfälle att anställa, och 
villa jag nedanföre går ait beskrifva, skola vi- 
sa att Flusspatsyran utgör en ganska vanlig be- 
ståndsdel 1 dessa fossilier. 

Under en Mineralogisk resa genom iåtskil- 
liga Sveriges provincer, som jag förlidne som- 
mar hade den förmån att göra 1 sällskap med 
Herr Professor BrerzErius och några andra Vet- 
tenskaps-älskare, var jag i tillfälle att göra en 
insamling af åtskilliga rena och utsökta speci- 
mina äfven af ifrågavarande mineralier , hvari- 
bland jag i synnerhet får nämna en utmärkt 
vacker, klar och färglös kristalliserad Tremolit 
eller Grammatit funnen vid Gullsjö kalkbrott i 
Wärmeland ; och dessa Svenska fossilier hafva 
till det mästa lemnat materialier till denna un- 
dersökning, samt satt oss i tillfälle att lära kän- 
na i synnerhet de enklast sammansatta. Jag 
går nu att för Läsaren framlägga proseduren af 
den analytiska method, som af mig vid denna 
undersökning blifvit följd. 

Med största sorgfällighet utvalda rena styc- 
ken af mineralet, sönderslogos på stålstäd , för att 
upptäcka och afskilja emellan lamellerne meka- 
nikst inblandade främmande ämnen, och om fos- 
silet förekommit i Matrix af kalkspat eller i 


200 
blandning dermed, stöttes det till ett mindre 
fint pulfver och digererades med utspädd ättik- 
syra. Efter denna preliminaira åtgärd refs sten- 
pulfvret under vatten i calcedon-mortel och 
slammades. Skilnaden emellan hårdheten hos 
Chalcedon och de här analyserade stenarter, 
tycktes redan vara en borgen för att ingen af- 
nötning ifrån morteln kunde öka kiseljorden, 
men äfven ett anstäldt försök, der allt det rif- 
na pulfvret efter slamningen vägdes, bekräftade 
denna supposition. Af det slammade och till 
full torkning lindrigt upphettade stenpulfvret 
togs vanligen omkring 2 gram, hvilka blanda- 
des noga 1 Platina-degel med 33 gånger sin vigt 
finrifvet kolsyradt kali och glödgades en timmes 
tid. Den smälta eller sammanbakade massan 
uppmjukades med vatten, utslogs 1 ett glas och 
upplöstes 1 saltsyra, hvarvid vanligtvis en liten 
portion olösta kiseljords-flockor uppkommo. So- 
fatidn afdunstades i en skål af äkta porcelain 
med tillhjelp af lindring värme, och mot slutet, 
under omrörning med ett glasrör, till fullkom- 
lig torrhet, och öfvergjöts derefter med något 
utspädd saltsyra. Efter en stunds digestion och 
då kiselkornen visade sig klara och färglösa, 
tillsattes något vatten och blandningen filterera- 
des. Den upptagne kiseljorden uttvättades med. 
hett vatten, torkades, glödgades och vägdes. 
Genomgångna lösningen fälldes med kaustik 
ammoniak, under iakttagande af neutralisation så 
mycket möjligt var, i synnerhet då deri visade 
sig en större halt af lerjord. Den erhållna fäll- 
ningen, upptagen på filtrum och tvättad med hett 
vatten, lades ännu våt i en kaustik kalilut och 
kokades dermed en god stund till lerjordens af- 
skiljande; eller ock torkades fällningen, och upp- 


201 


löstes i saltsyra, hvarvid alltid en liten portion 
kiseljord återstod olöst; lösningen fälldes med 
kaustikt kali i öfverskott tillsatt, digererades der- 
med en stund, filtrerades och fällningen tvätta- 
des. Den klara genomgångna kaliluten försattes 
med saltsyra tills den fällda lerjorden åter upp- 
löst sig, och blandades med kolsyrad ammoniak, 
hvarefter den fällda jorden uppsamlades på fi- 
trum,  uttvättades med hett vatten, torkades, 
glödgades och vägdes. Behandlad med utspädd 
svafvelsyra i värme upplöstes den, men hvarje 
gång med lemning af en liten portion kiseljord, 
hvars vigt afdrogs ifrån det helas, och svafvelsy- . 
rade lerjorden försatt med kali, pröfvades genom 
sin förmåga att ge alun. 

Den 1 kaustika kalit olösta jernhalltiga jor- 
den upplöstes i saltsyra, försattes med salpeter- 
syra och upphettades till kokning, för att åstad- 
komma jernets fullkomliga oxidation. Solution 
utspäddes betydligt med vatten, neutraliserades 
noga med kaustik ammoniak och fälldes med 
bernstensyrad ammoniak. Den bernstensyrade 
jernoxiden, tvättad med kallt vatten, torrkades 
och brändes i öppet platina-kärl, tills den gaf. 
en röd oxid, som ej drogs det minsta af mag- 
neten, och af dess vigt beräknades oxidulens, då 
jernet i denna form ansågs ingå 1 mineralet. Den 
ifrån jernoxiden befriade solution pröfvades med 
kolsyrad ammoniak ännu på lerjord, hvaraf en 
och annan gång endast ett spår visade sig, och 
fälldes sedan med kolsyradt kali under kokning, 
eller som blef detsamma, blandades med den 
talkhaltiga solution, hvars behandling nedanföre 
kommer att omtalas efter kalkjordens utfällning. 
Då det undersökta fossilet höll intet eller endast 
en ringa portion af lerjord, så afskiljdes jern- 


202 


oxiden genast med bernstensyrad ammoniak ur so- 
lution utan förutgången behandling med kali, 
och ur den öfriga lösningen fälldes sedan med 
kolsyrad ammoniak lerjorden, hvilken i en väl 
utspädd solution håller sig upplöst, då jernoxi- 
den med bernstensyrade saltet utfälles, ehuru 
den, såsom formerande ett svårlöst salt med bern- 
stensyran, utfaller jemte jernet ur en concen- 
trerad vätska. 

Solution som ofvanföre blifvit skiljd ifrån 
den med kaustik ammoniak erhållna fällningen 
ställdes i värme, hvarvid det ringa öfverskottet 
af det flygtiga alkalit bortdunstade, och den neu- 
trala solution utspädes med hett vatten, i fall 
icke, såsom händelsen var vid de mera ler- 
haltiga . fossiliernas analys, det ymniga tvätt- 
vattnet gjorde vätskan tillräckeligen utspädd, 
och "fälldes varm med Oxalsyrad Ammoniak. 
Då blandningen stått flere timmar i värme, var 
man först säker på att Oxalsyran utfällt all kalk- 
jord som den kunde utfälla, och då den klar- 
nade solution, eller häldre en del af den sam- 
ma silad, blandad med mera Oxalsyrad Ammo- 
niak och å nyo ställd i värme icke efter någon 
tids förlopp mer grumlades, så upptogs den 
oxalsyrade kalken på filtrum och tvättades med 
kallt eller varmt vatten. Den torrkade fällnin- 
gen brändes öfver sprit-lampa i en modercerad 
glödgning, då den förvandlades i kolsyrad kalk, 
som vägdes. För att veta om denna ej förlorat 
någon del af sin kolsyra, öfvergjöts den med 
litet kolsyrad ammoniak och intorrkades, men 
vigten blef vanligen den samma, eller åtminsto. 
ne högst obetydligt större. Då kalkens förening 
med svafvelsyran likväl är tjenligare för att "så 
väl igenkänna renheten, som bestämma vigten 


203 


af denna jord, så upplöstes den kolsyrade kal- 
ken i saltsyra, försattes med svafvelsyra, afdun- 
stades och glödgades. Vid alla dessa annalyser 
blef denna bestämning endast en bekräftelse på 
de af den kolsyrade kalkens vigt gjorda beräk- 
TITO won | 

Den ifrån kalkjorden afskilda solution con- 
centrerades genom afdunstning, och som, då 
något oxalsyrad ammoniak blifvit 1 öfverskott 
tillsatt, det händer att oxalsyrad Talkjord un- 
der afdunstningen afsätter sig Chvilket salt väl 
låter uttvätta sig på filtrum, men torkadt och 
upphettadt till glödgning väller så starkt, att en 
bortstänkning svårligen kan förekommas,) så 
tillades några droppar saltsyra innan afdunst- 
ningen. Den något concentrerade lösningen blan- 
dades i platina-skål med en lösning af kolsyradt 
kali, hvaraf först tillsattes ungefärligen blott till 
saltsyrade ammoniakens decomposition, hbölls i 
god värme, och då derefter mera af samma al- 
kali tillsattes, så att solution grumlades, använ- 
des genast kokhetta, — Om kolsyradt kali strax 
blandas till den utspädda lösningen, och det i 
så stor qvantitet, att så väl ammoniaksaltet de- 
componeras som ock talkjorden utfälles, och 
om ej en tillräckelig hetta ges eller så hastigt 
kan ges åt den volumineusa blandningen, så in- 
träffar, att det svårlösta dubbelsaltet af kolsy- 
rad talkjord och kolsyradt kali bildar sig under 
kolsyrans långsamma bortdunstning, och detta 
dubbelsalt inmängdt i den fällda kolsyrade talk- 
jorden, gör att den samma icke kan uttvättas, 


>. aHär må nämnas att jag vid alla beräkningar följt 
Herr Prof. Berzeru Tabell. 


204 


såvida dubbelsaltet ej kan med vatten skiljas 
ifrån sitt kali, utan tvättvattnet upplöser båda 
kolsyrade baserna, hvilka stundom sedan åter i 
den frånsilade luten kristallisera i form af små 
korn, utgörande samma dubbelsalt. Då den 
fällda jorden under kokningen började sjunka 
väl tillsammans och formerade ett tungt fin- 
kornigt pulfver, likt kolsyrad kalkjord, blef 
den på filtrum snart uttvättad, men så länge 
den var lätt, ssmmande och lik fälld lerjord, 
skulle det alltid ha blifvit ett förloradt arbete 
att ens uppta den på filtrum och i det fallet 
fortsattes kokningen ännu. För att vara säker 
på att få all talkjord utfälld, afdunstades lösnin- 
gen till fullkomlig torrhet, och omrördes dervid 
mot slutet med en glas-spade, så väl för att 
hindra stänkning som ock för att förekomma 
fällningens stundom inträffande klimpning eller 
sammanbakning, hvilken äfven betydligt försvå- 
rar uttvättningen. Den torra massan upplöstes 
nu i hett vatten och uppkokades, då det genast 
viste sig om jorden gaf goda tecken, d. ä. om 
den lemnad i ro om några ögonblick sjönk el- 
ler föll tungt tillsammans, hvarpå den på fil- 
trum utlakades med hett vatten. Den på detta 
sätt behandlade kolsyrade talkjorden är en ibland 
de lättaste jordarter att uttvätta; t. ex. en gram 
kolsyrad talkjords uttvätning går för sig på kor- 
tare tid än en timme och behöfver knapt I li- 
ber vatten. Den kolsyrade jorden torkades nu, 
glödgades och vägdes "'). Den upplöstes deref- 
ter merendels i saltsyra (stundom i Svafvelsyra) 


") Denna kolsyrade talkjord torkad i omkring 80? 
Temperatur ger efter någon gång anstäldt försök unge- 
färligen 45 procent ren talkjord. . 


” 


209 


hvarvid I å 2 procent kiseljord alltid erhölls 
olöst. Den genom afdunstning eller med ammo- 
niak neutraliserade solution blandades med Hy- 
drothyon-ammoniak i fall anledning varit att 
Mangan-oxid ingick i fossilet. Hydrothyon-Man- 
gan upplöstes i saltsyra, silades, fälldes med 
kolsyradt kali under kokning, och den torkade 
samt glödgade Mangan-oxiden . vägdes. Den, 
ifrån nyssnämde oxid skilda talkjords-solution, i. 
värme befriad ifrån Svafvelbundna vätet, försat- 
tes med svafvelsyra och afdunstades till torrhet. 
Efter upplösning 1i litet vatten syntes om nå- 
gon hinterhalt af kalkjord hade funnits bland: 
talkjorden, i hvilket fall den bildade gipsen se- 
parerades, afskjöldes med några droppar vatten i 
sender, glödgades och vägdes, och solution pröf- 
vades genom sin egenskap att ge bitltersalt. Se-. 
dan vigten af dessa små portioner kiseljord, 
manganozxid, och möjeligen kalkjord blifvit af-; 
dragne ifrån den hela glödgade jordens vigt 
upptogs resten för den rena talkjorden. An- 
märkningsvärdt är, att om den glödgade talkjor- 
den upplöses i svafvelsyra, afdunstas till torr- 
het och åter upplöses i vatten, så är den olö- 
sta kiseljorden, ehuru fulleligen uttvättad ifrån 
gips, och ehuru till vigt ej märkbart större än 
den kiseljord man skulle ha fått genom samma 
jords upplösning i saltsyra, till sina egenskaper 
likväl något olik den sednare; den är mycket 
volumineus och hkasom fjällig, sintrar tillsam- 
man för blåsröret, ger ljusblå färg med kobolt= 
solution , men innehåller blott ett ganska ringa 
spår af kalkjord, och kan i anseende till sin 
vigt utan stort misstag upptagas såsom kiseljord. 
Jag har vid alla talkhaltiga fossiliers analys er- 
hållit denna kalksmittade kiseljord då jag upplöst 


206 


talkjorden i svafvelsyra, samt förfarit på sätt 
jag nämnt. ; 

För att framdraga och bestämma flusspats- 
syran tillika med de öfriga beståndsdelarne har 
jag gjort flere försök att betjena mig af den af 
Her Professor Berzeuws vid Topazens analys 
först till detta ändamål nyttjade method, nem- 
ligen genom bränning med kolsyradt natron; och 
ehuru det härigenom lyckats mig att ådagalägga 
denna syras närvaro, har jag likväl slutligen 
funnit, att denna utväg vid ifrågavarande fossilier 
icke kunnat ge ett i detta afseende nöjaktigt 
qvantitativt resultat, troligen emedan fluss-spats- 
syran, enligt vanliga affinitets-lagar, måste vara 
förenad med kalkjorden, och det kolsyrade na- 
tronet med svårighet kan” decomponera denna 
förening. Jag har emedlertid, efter en : sådan 
bränning med kolsyradt natron, fullföljt analy- 
sen och bestämmandet af de öfriga bestånds- 
delarne, på samma sätt som efter bränningen 
med 'kolsyradt kalt. 

I afsigt att bestämma vattenhalten i våra 
mineralier, glödgades 1 å2 gram i en liten pla- 
tina-degel öfver en sprit-lampa 3 timme. De för- 
lorade dervid emellan o,t och 0,5 procent, hvil- 
ket efter fortsatt lika stark glödgning icke ökades- 
Men då samma portion af mineralet i degeln yt- 
terligare utsattes för en 3 times stark hvitglödg- 
ning emellan kol, uti en fyrugn der hettan skärp- 
tes, förmedelst ett långt dragrör, blef den nya 
glödgnings-förlusten betydligare, ifrån I till 2,29 

rocent hos serskildta arter, och de glödgade 
kristallstyckena hade här förlorat sin glans och 
färg, och så väl på ytan som i brottet fått ett 
blekt och matt utseende, mycket liknande" vit- 
trade saltkristaller. Då man hade anledning att 


207 
misstänka denna större förlust härröra af utdrife 
ven kiselhaltig flusspatsyra, uppkommen genom 
flusspatsyrade kalkens decomposition, så an= 
ställdes några försök att genom destillation upp- 
samla den samma. Härtill valdes trenne sär- 
skildta arter, förekommande under olika geogno- 
stiska omständigheter, nemligen Grammatiten i- 
från Gullsjö, förekommande kolsyrad kalk, Gram- 
matiten ifrån Fahlun, som är invuxen i talk, 
och glasiga Strålsten ifrån Taberg, hvilken före- 
faller i ett lager af magnetisk jernmalm. 12 å 
20 gram. 1 utvalda mindre kristall-stycken 1in- 
lades i en retort af Sevre-Porcelaine, och ett 
glasförlag, försedt med ett fint gas-afledningsrör, 
tillpassades med en väl slutande kork. Retor- 
ten utsattes öfver en timmes tid för en stark 
hvitglödgning emellan kol, i en större Fransk 
ugn af bränd lera, der hettan ökades med ett 
långt dragrör. Utgången vid försöken med des= 
sa trenne arter var alltid den samma. Sedan 
först en obetydlig qvantitet vatten öfvergått, i 
händelse den ej förut var genom lindrig glödg- 
ning utdrifven, började glaset snart att starkt 
angripas af den utdrifna flusspatsyran, och på 
sidorna af förlaget samlade sig en mängd fly- 
tande droppar af kiselhaltig flusspatsyra, hvil- 
ka dels på glasets yta upptogo mera kiseljord 
och öfvergingo i torr form, dels samlade sig 
på botten såsom liqvid syra. Qvantiteten af det 
ifrån retorten utdrifna, eller det i förlaget öf- 
vergångna, befanns vid dessa försök väl öfver- 
ensstämmande med den nyss omtalte förlust, 
hvilken samma mineralier i platina-degel hade 
lidit geuom den starka glödgningen. Jag ansåg 
det öfverflödigt att omgöra dessa destillations= 
försök med de öfriga arterne, hvilkas analyser 


samma gifvit. 


208 


äfven nedanföre beskrifvas; deras lika förhållan- 


de i glödgning i afseende så väl å den dervid 
inträffade förlusten, som å deras förändrade ut- 
"seende ådagalade tillfyllest att samma ämne här 
utvecklades, och det säkraste medlet att besläm- 
ma flusspatsyran blef alltid att beräkna den 
efter den 1i glödgning utdrifna Acidum Fluo- 


silicicum , ull följe af den analys vi hafva på 


"denna dubbelsyra. 


Jag skall nu framlägga resultaten af de 


"serskildta analyserna, och ämnar i en efter 


fossiliernas fundna beskaffenhet mera mnatur- 


"lig ordning upptaga dem med deras gamla be- 


nämningar, hvilka af hvar och en bäst igen- 


<kännas. Jag skall tillika bifoga det hufvudsak- 


ligaste af yttre Caractererna; äfvensom ock i 


synnerhet kristallformen. 'D:r MitscnerticH har 
haft den godheten att anställa vinkelmätningar 


"med de flesta af dessa fossilier. De dertill an- 
"vända kristaller hade utsökt skarpa vinklar och 


ie glänsande ytor, och gåfvo således tillfäl- 
e att noga bestämma sidornas lutning i den 


sneda fyrsidiga prisman. De hafva alla väl öf- 


vérensstämt, och den största skillnaden emellan 
resultaten af mätningarne på kristaller af ser- 
skildta arter har varit omkring 5 minuter. Jag 


skall likväl nedanföre för hvarje forssil serskildt 


upptaga den vinkeln som gonyometern för den 


I. 


Grammatit ifrån Gullsjö. 


Förekommer kristalliserad i flersidiga pris. 
mer utan ändfacetter, och insprängd i grofkor- 


nig kalkspath vid Gullsjö kalkbrott i Grums 


"Socken af Wärmeland. Den är fullkomligt färg- 


[UY NR 


209 


lös, starkt glänsande, genomskinande och halfhård. 
D:r MirtscHERLIcH har såsom medium af trenne 
mätningar bestämdt den trubbiga vinkeln emel- 
lan sidorne MM till 124? 333', då den spetsi- 
ga vinkeln blir dess supplement 55? 267". 

För blåsrör smälter den lätt med stark kok- 
ning till en klar kula. Efter den starkare glödg- 
ningen 1i degel, smälta de mattbrända kristal- ' 
lerna äfven med någon ehuru mindre pösning "). 
| Förlust i lindrig glödning, som endast kun- 
de bestå i vatten, pröfvad på 2,6 gram, var o,1 
procent och i den starka glödgningen 2,29.. Aci- 
dum Fluo-silicicum är sammansatt af 5911 d. 
kiseljord, och 40,89 d. flusspatsyra, och således 
utgjorde den utdrifna flusspatsyran här 0,94 
procent. Analys anställd genom decomposition 
med kolsyradt kali gaf det förhållande emellan 
de fixa beståndsdelarne, som N:o 1 utvisar; och 
genom bränning med kolsyradt Natron, som 
framdrog endast o,t procent Flusspatsyra, ficks 
för öfrigt resultatet af N:o 2. 

I. 2. 

| Syre. Syre. 
Kiseljord 60.31 håller 30.2] 59.75 . « « 30.05 
Talkjord 24.234... 0.381,25,00 5 14,4" 9:07 
Kalkjörd. 13.061... 3.54] TATE 06 6 390: 
Lerjord DÖ RN 5 
Jernoxidul = 0.15 ; ] EE Fur 
hvartill kommer: 
Flusspatsyra. 0.94 +». . 0.68 
Vatten VOSLON Ds 


99-65 100.40 


0.94 « « « 0.68 


. ?) Dennas äfvensom de flesta följandes förhållande 
för blåsröret för sig och med vanliga reagentia har Pro- 
fessor BerzeLrus omständeligen beskrifvit i sitt nyligen 


LÄ 


210 
IL 


Grammatit ifrån Fahlun. 

Finnes i Fahlu grufva, General Tolls ort, 
insprängd i en grönaktigt brun talkart såsom stör- 
re och mindre kristaller. Färgen på de renare 
kristallerne är honingsgul, på de orenare och 
större ljus gråaktigt grön; de förra mera starkt 
glänsande, de sednare på ytan mera fettglän- 
sande; genomskinande; hårdare än de öfriga ar- 
terne, eldar mindre svårt för stål; pulfvret hvitt. 
Christallvinklarne hos denna, äro af D:r Mit- 
SCHERLICH funna öfverensstämmande med de öf- 
riga arterne, ehuru sidytorne här icke tilläto 
en lika skarp bestämning som för dessa. Smäl- 
ter för blåsrör mera trögt, men med betydlig 
kokning till en hvit emalj; mattbrända stycken 
smälta med mycket mindre kokning. 

Glödgningsförsök gafi lindrigare eldgrad 0.15 
procents förlust, och i starkare 2.023, utvisande 
0.33 d. flusspatsyra. Analysen verkstäld genom 
bränning med kolsyradt-kali, bestämde följande 


proportion emellan ordarter och molörder. 

Kiseljord"7 >. > ODMo: 30.53 
Talkjörd Kaba a AE. ANA GI 
ICalkjord I 20 NA 
Berjprdä. 3 "V MPÖJ2G NAROR 
Fernoxidul Av. vo FEIO00G SS EOS 
Manganoxidul. . 0.47 =. » 0.10 
Flusspåtsyra, :";. :2.831 > «:110-:600 
Mattel io oc . oe . DARANA MA 


100.01 ) 


utkomna arbete: Om Blåsrörets användande i Chemie 
och Mineralogien. Jag hänvisar derföre läsaren till 
nämde verk, pag. 235 och föolj. 

>) Fahlu Grammatiten är iförut analyserad af Hr Hi- 
SINGER, Och beskrifven i Afhandl. i Fysik, Chemie och 
Mineralogie, IV. p. 374. 


Sd 


ik 211 
if, 
Giasig strålsten ifrån Taberg. 
Förekommer i Tabergs jerngrufva 1 Werme= 
land och åtföljes af magnetisk jernmalm, grön 
bladig chlorit och något kalkspat. Den utgör bes 
tydliga qvastformiga knippen med mycket löst 
sammanhang emellan de parallelt eller concen= 
triskt löpande strålarne, och öfvergår i detta 
skick ifrån gröna gröfre strålar till hvita fina 
asbestlika nålar. Färgen på den här undersökta 
var berggrön ; glansen stark, glaslik, ifrån half- 
genomskinlig till genomskinande; i högsta grad 
spröd ; pulvret hvitt, obetydligt dragande i grönt. 
De strimmiga kristallstrålarne låto ej bestämma 
sina vinklar ; man ser likväl af brottet och ytor= 


na att denna hörer till samma class som de 


öfriga. För blåsröret i yttre lågen bleknar den, 
och uppkastar små likasom framgnistrande blå< 
sor förenade med en slags phosphorescens; i inre 
lågen smälter den trögt till en brungrå pärla. 
Efter mattbränning ger den inga blåsor. 


Detta fossil förändrades ej märkligt till sin 
vigt i lindrig glödgning, men i sträng eld ut- 
drefs 1,87 procent kiselhaltig flusspatsyra, sva= 
rande mot 0,76 procent ren syra. 

Decomposition förmedelst kolsyradt natron, 
utvisade, utom 0,30 procent flusspatsyra, följan. 
de förhållande: 

Syre. 

Kiseljord + & a 0,95 a se. FA0:0 

Fälljord FEK 205105 ee SÖ 

ftalkjörd” 0. Ne SA BD a arAO 

Jern-oxidul . . där «> 099 

Nfangansoxidul" i. 17 00 03 oc 0,07 


Fiusspatsyra ',. .-+ «+. &76:.» 10,55 


j 100,12 
K.V. A. Handl. 1821, St. II, 12 


212 
IV. 


Asbest ifrån Tarantaise (i Sawvoijen). 


Till färgen hvit; glansen matt silkeslik; 
ogenomskinlig; mjuk, något elastiskt böjlig.. 
För blåsrör uppkastar den 1 yttre lågen en 
stor mängd starkt hvitglödande blåsor, men för 
inre lågen smälter den stilla till en matt brun- 
grå pärla. Den i degel glödgade asbesten för- 
håller sig ungefärligen på lika vis. ; 
Starkt torkad Asbest förlorade i lindrigare 
glödgning 0,14, och 1 den vanliga starkare: eld- 
graden 1,62 procent, hvilket såsom kiselhaltig 
flusspatsyra skulle svara emot 0,66 delar syra. 
Asbest-knippen afkliptes med sax i korta styc- 
ken, hvaraf 2 grammer refvos med 6 gånger 
sin vigt kolsyradt kali, då den yfviga Asbest- 
massan genom gnidningen blef väl fördelt 
och intimt blandad med alkalit. Analysen, 
fullföljd på vanligt vis, gaf: å 
re 
Kiseljord : . . BOTAS 07 
MTalkjorda. 26 ov OJOJ HEN BERG EN KOR 
Talkjord El. vs FTRDONGEAN EN FW 


Jern-oxidul . . IAO0 sj pr ROTE 
ferjord, fe ss Or Arnes OIGO 
Mangan-oxidul . OM sr N00S 


Flusspatsyra ; 0,66 . + 0,48 
Natten. ed se 054 RE 


100,08 
V. 


Ljus Grammatit ifrån Åker. 
Förekommer kristalliserad och insprängd i 


kolsyrad kalk vid Åkers kalkbrott i Söderman- 


Xx 


213, 


land, åtföljd af Spinell, Glimmer och en hvit 
derb skapolitart. Färgen är mycket ljus grå, 
litet dragande i rödt. Den är glasglänsande; 
half genomskinlig eller genomskinande; i min-, 
dre grad hård, lockar med möda gnista ur stå= 
let; pulvret hvitt. | 
> Vinkelmätningen gaf för den trubbiga vin- 
keln 124? 34', då den spetsiga blir 552 26". 
För blåsrör i yttre lågen bieknar den, samt 
uppkastar en och annan blåsa; 1 imre lågen 
smälter den vid stark påblåsning med betydlig 
kokning till en pärlfärgad kula. Efter mattbrän- 
ning smälter den alldeles utan någon rörelse "'Y. 
> Vigtförlusten 1 den lindriga glödgningen 
var 0,5 procent, och i den starka 1,90, som 
utvisar 0,78 delar flusspatsyra af hundrade. 
Fossilet sönderdelades med -tillhjelp af kol- 
syradt kali, och lemnade S 
re, 
Kiseljord . oo. « BÖR lille ag 
alkjörd ; «7. = fn SR SVAN OS 
Ialkjord: 107 125003 erie si BA 
lerjord. aa A3J ANS 02 


Jern-oxidul . . 1:00: ss ANKOL2S 
Mangan-oxidul 0:20: ae 0,00 
Flusspatsyra = . ÖMT NOT 
Vatten IMAN a 0,50 

100,13 


") Af detta förhållande skulle man sluta, att koknin- 
gen som Hornblende, Grammatit, o. s. v. visar för 
blåsröret, härrör af Flusspatsyrans utdrifvande. Sådan 
är säkert händelsen, åtminstone med begge Grammatiterna 
ifrån Aker och med fossilierna ifrån Taberg och Nord- 
mark; dessa visa alla efter mattbränning ingen kok- 
ning, Men andra, såsom de ifrån Gullsjö och Fahlun, 
Pösa äfven efter bränningen, ehuru något mindre än förut, 


21 

: ; VI. 

Mörkare Grammatit ifrån Åker. 

Träffas vid samma kalkbrott och under 
samma omständigheter som den föregående ”). 
Till färgen brungrå; genomskinande; för öfrigt 
lik den föregående. Mätning, anställd på en 
kristall, gaf den trubbiga vinkelen = 124? 31r', 
som har till supplement 55? 29. 

För blåsröret förhåller den sig såsom den 
föregående. Glödgningsförlusten i mindre eld- 
grad var 0,44, och i den starkare 2,20 procent. 
Flusspatsyrans qvantitet blir derefter = 0,90. 

Analysen, verkställd på samma sätt som den 
föregåendes, utvisade följande sammansättning: 

Syre. 

Kiseljord . . « 7” ge RN 

Talkjörd lip ga s 23480 RRD 

Kalkjord + + Ål. TP tg ASO 

Lerjord SAS 13,04 NRO 


Jern-oxidul . - 25204 NANO 
Mangan-oxidul =. 05572 
Flusspatsyra > 0500. se 005 
IVO meg, sken 0,44 
99:93 
VII 


Hornblende ifrån Nordmark. 


Förekommer, kristalliserad i sneda fyrsi- 


Detta tyckes således kullhäfva den gjorda slutsatsen, så 
framt ej någon liten hintersalt af Flusspatsyra envist 
blifvit qvarhållen vid bränningen, och nu först bort- 
går vid den högre eldgraden för blåsröret. 

”) Ämnet till denna analys meddelades mig benäget af 
Herr Professor Berzetrivs, som sjelf för några år sedan 
tagit stuffen vid kalkbrottet. Den föregående eller den 
ljusa Grammatiten togs af mig förledne sommar äfven 


på stället, 


215 


diga prismer med matta ändytor, vid Nord- 
marks jerngrufva i Wermeland , åtföljd af mag- 
netisk jernmalm, mörkgrön chlorit och någon 
gång af färglös Apatit. Denna Hornblende är 


- £å & 3 [TIG LES hs 
svart eller grönagtigt-svart; spegeiglänsande; 


ogenomskinlig; halfhård och spröd; ger ett 


grönt pulfver. Gröfre pulver drages af mag- 
neten och efter glödgning äfven större stycken. 


Vinkelmätningen bestämde den trubbiga 
till 124? 287, och således den spetsiga till 55? 
SEA 

För blåsrör förhåller den sig ungefärligen 
såsom strålsten ifrån Taberg, uppkastar nemli- 


gen i yttre lågen små phosphorscerande blåsor 


eller gnistor, och i inre lågen smälter den stilla 
till en svart, glänsände pärla. Den i degel 
starkt glödgade ger icke några blåsor. 


Glödgnings-försöken gåfvo i mindre hetta 


0,50, och i starkare jemnt 1,0 procents förlust: 


Flusspatsyra, erhölls 


Derefter blir flusspatsyre-halten 0,41. 


Fossilet decomponerades i bränning med 
kolsyradt natron, hvaraf, utom 0,18 procent 


Syre. 

Kiseljord  : 4: 0 498,83. 1: 24,56 
alkjogd NSL AnIÖT fe 06 27 
italkjordjl» 0... «4 10,1Ö ee 2004 
Jern-oxidul + . « 18,75 oc « 427 
On fORe AR a AON SAG 


Mangan-oxidul . . 1,150.00 > 025 


Flusspatsyra SKU ÖKRORT Te OO 
Vatten PID ASINSN NOS O 


100,59 


216 
VIII. 


Hornblende ifrån Vogelsberg i IWetterau "). 

Under kvad omständighet detta fossil dera 
”städes förekommer är mig obekant, likväl tyck- 
tes af Hornblendets utseende och af ett jordaktigt 
ämne, som var inneslutit i kristallernas hålig- 
heter, att den var basaltisk, och torde förekom- 
ma i en malrix af någon öfvergångs bergsart. 
Färgen, vid påfallande ljus, svart eller brunaktigt 
svart, vid genomgående ljus, klar hartz-brun; 
den är glasglänsande, genomskinande, och half 
hård ; ger ett ljust rostbrunt pulver. 

Den större determinerande vinkeln på kri- 
stallen erhölls = 124? I23 > då den andra blir 

? ) 

= 552 DIE | 

För blåsrörets yttre låga ger den tem- 
ligen fortfarande små phosphorscerande biå- 
sor, och för den inre smälter den lätt och stilla 
till ett svart glänsande glas. Den är den lätt- 
smältaste af alla dessa arter. 


Till glödgnings-försökens anställande fanns 
-blott ett förråd ef 0,26 gram; men hvarken för 
spiritus-lampa eller i så stark glödgning, at 
kristallkornen simtrade tillsamman, uppkom nå- 
gon märkelig förändring i vigten. 

Analysen verkställdes förmedelst bränning 
med kolsyradt natron, hvarvid man äfven fästade 
sitt ögnamärke på ait upptäcka Flusspatsyra. 
Resultatet blef att endast ett spår deraf röjdes, 


i 


") Denna locus var tecknad på etiquetten till en Horn- 
blende, hvaraf Herr Directeur SvEpEnstJersa ifrån sir 
samling benäget meddelade mig 2:ne kristaller, 


217 


och sammansättningen af denna Hornblende-art 
visade sig på följande sätt: 
Syre 
fönscljord .«.. - 0 HONDA ik RIAA 
föalkjord 2903 ANNANS 4. ro. ANDA 


Walkjord. 3 2,45 125 2404 4510 DRAR 
Tesjord, ua RA FOA ARR ÖJA 
Jern-oxid . å 10:00 41. 10 4503 
Mansan-oxidul : Oj ÄN a OD 
F lusspatsyra Sa spår 

RUE 


Ingår jernet i form af oxidul, blir dess 
vigt 14,59, innehållande 3,32 delar Syre. 

Det torde tillåtas mig att här och i sam- 
manhang med de oivanföre beskrifne arter få 
bifoga Laban af de analyser dem jag för 
några år sedan i Åbo sökt anställa på tvenne 
bkdpre omtalte hithörande fossilier, nemligen 
Pargasit och Pargas-Hornblende "). Jag bör 
Jlval förut ark, att Flusspatsyrans qvan- 
titet, i anseende till den svårighet, hvarmed 
na syra i detta slags fossilier låter -bestäm- 
ma sig, och uil följe af någon ofullkomlighet i 
separerings-methoden, icke torde hafva LlEvar 
nog rigtigt bestämd. Vid ett sednare försök 
än genom bränning med kolsyradt natron af- 
skilja och bestämmt oftanämnde syra, erhölls af 
200 delar Pargasit 11,8 delar flusspatsyrad kalk, 
som skulle utvisa 1,64 procent flusspatsyra. Ännu 
tillförlitligare torde bestämningen af denna sy- 
vas qvantitet bli, då den hetalknas efter den i 


2) Dessa analytiska försök äro beskrifna i 2:ne mina i 
Åbo utgifra Academiska Dissertationer, nemligen 1:0 Ten- 
tamen UMreralokieos? hemicum de Pargasite, 1819, 
och Nova Experimenta Naturam Pargasite R- 
strantia pars prior 1917 och pars post. 1818. 


218 


en upphöjd temperatur utdrifna kiselhaltiga 
flusspatsyran. Pargasiten, underhållen i samma 
eldgrad, hvari de ofvanföre beskrifne fossilierne 
afgåfvo deras flusspatsyra, lider ingen märkelig 
förändring i sin vigt och sitt utseende. Men 
enligt ett äldre försök "Y, der detta fossil i 
koldegel utsattes för en glödgning, som med blås- 
bälg ökades ända till den grad af hetta, vid 
hvilken ett vanligt jernprof reduceras, och der 
glödgningen tvenne gånger repeterades och till- 
sammans 1 trenne timmar underhölls, var glödg- 
ningsförlusten småningom uppdrifven till 3,92 
procent. I 3,92 delar kiselhaltig flusspatsyra 
ingå 1,60 d. ren syra; således bekräftar denna 
bestämning likväl den ofvanföre upptagna "=. 
Med Pargas-Hornblende har jag ej varit i till- 
fälle att anställa en dylik operation, men man 
torde likväl, då dessa båda fossilier, enligt hvad 
vi strax skola se, visa enj så påtaglig likhet i 
sammansättning, kunna ex analogiaj sluta, och 
utan stort misstag corrigera flusspatsyrans qvan- 
titet till 1,3 procent """), Med afseende å denna 
correction skola vi framlägga resultaten af ana- 
lyserna, och derjemte anföra en kort yttre ca- 
rakteristik. 
IX. 
Pargasit. 


Förekommer i Pargas socken af Finland, 


”) Se förstnämnde dissertation pag. 7 
I "") Att flusspatsyran vid detta nyssnämnde försök med 
natron i så stor, och, som det tyckes, i hela sin qvantitet 
framkommit, torde möjligen härröra äfven deraf, att i. 
detta äldre försök bränningen underhölls i 2 å 3 timmar. 
""") I den sednare dissertation är flusspatsyran uppgif- 


ven för Pargasiten till 2,3 å 2,5, och för Hornblenden 
till 2,22, 


210 
förnämligast vid Ersby kalkbrott, stundom i 
kornform och stundom kristalliserad 1 sexsidiga 
prismer med dubbla ändytor, ägande Horn- 
blendets eller Grammatitens primitiva och secun- 
daira facetter. Färgen öfver hufvud grön, men 
af olika nuancer, såsom ljus gråaktigt grön, lök- 
'grön och svartgrön; yttre glansen glaslik, men 
de secundaira yterna mera matta, på jemn brott- 
yta starkt glänsande;1 kanterna genomskinande; 
hård i minsta grad, lockar en och annan gnista 
ur stålet ; pulfvret hvitaktigt, obetydligt stötande 
1 grönt. | 
Smälter för blåsrör mera lätt och med 
ganska stark kokning till en gråaktigt hvit massa. 

Resultatet af analysen har varit: 
yre. 
Kiseljord «us de. 10. 46,20 23526 
iFalkjord: "Ma oc. >. 10.00 A0eie 7,36 
Walkjord föds. «. «I HGOR NS 3,92 
ESO ne ad ee le id NISAS el SO 
SlerI= ox idRbNR. ferte IA nt 00 
Mangan-oxidul . . 0,36 . . 0,08 
Blandat ämne . . 0,43 . +. 
Flusspatsyra . . « 1:00. 1,16 
Förlust i lindrig glödg- 
MINE 0 a de 0 KÖR 


97,21 5). 


NN. 


Hornblende ifrån Pargas. 


Träffas i samma kalkbrott som Pargasiten, 
ehuru de sällan eller aldrig åtfölja hvarandra. 


"') Pargasiten har äfven blifvit analyserad af Prof. C. 
G. GmeLin, och beskrifven i Kongl. Vetenskaps Acade- 
miens Handlingar för år 1816. 


220 


Kristallformen är fullkomligt lik Pargasitens, 
men är alitid bättre utbildad. Till färgen beck- 
svart; synes ogenomskinlig, men fina kristaller 
och tunna lameller äro ofta, åtminstone i kan- 
terna, genomskinande med grönaktig färg; är 
sprödare än Pargasiten; ger ett grönaktigt grått 
pulver, och öfverensstämmer i öfrigt med Par- 
gasiten. 
För blåsröret smälter äfven denna med 
stark kokning, och ger en grönaktigt brun massa "'). 
Undersökningen af detta fossil hade gifvit: 
Syre 
Kiseljond: are ÄSSOG:N ends 2508 
Talkjöndiat.s sn ie ÖP ORA renr 27 
Kalkjorda) sagda SINE TE KE ole 
Lerjord SNES FÖ le GG 


Jern-=oxidul!:..00o.s + FM SR 1,67 

Mangan-oxidul =. 0.92 KANIGJON 

Flusspatsyra å Pp, 304 Tin. SÄDO 
99,53 0 


Sedan jag således framställt resultaten af 
mina analytiska undersökningar, återstår att 
med de åsigter och enligt de lagar, dem Che- 
miens närvarande theocretiska lyftning föranleder, 
söka komma ifrågavarande mineral-famils che- 


+) En omständligare beskrifning om yttre Charactererna,; 
Christallformen och förhållande för blåsrör af dessa båda 
Fossilier finner läsaren, utom i ofvanföre citerade disserta- 
tioner, äfven i Norbenskjörps Bidrag till närmare kän- 
nedom af Finlands Mineralier cch Geognosie, 1 
häftet. 

4) Denna Hornblende är äfven undersökt af Herr Hi- 
SINGER, och beskrifven i Afhandl. i Fysik, Ciemi och 
Mineralogie. VI, p. 204. i 


221 


miska constitution på spåren. Jag torde likväl 
i sammanhang härmed förut böra nämna några 
ord om en nyligen för vetenskapen gjord upp- 
täckt, af det vigtigaste inflytande, som i betyd- 

lig mån lättar och för :enklar bedömmandet af 
mineralkropparnes sammansättning ur en Ele- 
ctro-chemisk synpunct. Ms scasguten har nem- 
ligen genom en undersökning af salters kristal- 
lisation, och efter anställd jemnförelse dem 
emellan, funnit den allmänna lag vara gällande, 
att vissa baser (Coxiderade kroppar), hvilka in- 
nehålla lika många atomer Syre, 1 sina förenin- 
ar med en och samma syra 1 en lika mätt- 
ningsgrad bilda samma kristallform ; och han 
har deraf slutat, att dessa baser för sig sjelfva 
äfven äga en likformig kristallisation, eller äro 
hvad han kallar isomorpha. Han har vidare 
sökt bevisa, att sådana isomorpha salter kunna 
kristallisera flere tillsammans med bibehållande 
af sin gemensamma form, och att de dervid, 
ehuru kanske företrädesvis följande någon NN 
stämd proportion, likväl kunna ingå Blandade 


8 
i odetermineradt förhållande sig emellan. Mirt- 


scHERLICH har redan lärt oss känna särskildta 


classer af sådana isomorpha baser; Kalkjord, 
Talkjord, Jern-oxidul, Mangan-oxidul och Zink- 
oxid, alla innehållande 2 atomer syre, utgöra 
en series; Lerjord, Jern-oxid och Mangan-oxid 
af 3 atomer syre, formera en annan; 0. s. V. '"). 
Om en sådan lag existerar vid föreningar af 
dessa baser med starkare syror, bör den äfven 
gälla för dem med de svagare, och således 


+) Ett vackert bevis på 2mne af de sistnämnde basers 
isomorphitet finner man t. ex. i den lika kristallisation 


af Saphir (Lerjord) och Eisenglans (Jernoxid). 


222 


sträcka sig inom mineralriket äfven till Siliea- 
terne. Jemnförelsen emellan åtskilliga fossiliers 
"sammansättning och kristallisation bekräftar re- 
dan dessa theoretiska åsigter; Herr H.: RosE har 
nyligen i K. V. A. Handl. ådagalagdt deras appli- 
cation till de på mångahanda olika sätt sam- 
mansatta mineralier, hvilka äga Pyroxens kri- 
stallform; och vi skola nedanföre finna nya 
bevis på deras användbarhet. 

Vi vilja först betrakta sammansättningen 
af Gullsjö- och Fahlu-Gramatiter, hviiken tyckes 
vara den enklaste, och hos begge nära öfver- 
ensstämmande. 

I Gullsjö Gramatiten är, enligt den sednare 
af analyserne, syre-qvantiteterna i följande för- 
hållanden : Kiseljordens 30,0, Talkjordens 9,67, 
Kalkjordens 3,96 och Flusspatsyrans 0,68. — 
Vi hafva redan ofvanföre yttrat, att flusspalsyran 
troligen enligt vanliga affinitets lagar är bunden 
«med kalkjord, och vi känna åtminstone för det 
närvarande ej något annat sättatt föreställa oss, 
huru den deri ingår. Flusspatsyrad kalkjord är 
sammansatt af 27,86 delar syra och 72,14 d. 
basis. Således upptaga i detta fossil 0,94 d. 
Flusspatsyra 2,43 d. Kalkjord; 3,96 — 0,68 = 
"3,28, hvilket 3 gånger tagit är = 9,84, d. ä. 
nära lika med talkjordens syre, och 9 gånger 
är = 20,52, som går opp mot Kiseljordens syre ""'). 


5) Vi se att kiseljorden här, och i synnerhet vid de med 
kali decomponerade fossilliers analys, merendels utfaller 
. något mindre efter beräkning än den qvantitet som ana- 
lysen gifvit. Detta härrör utan tvifvel deraf, att någon 
liten portion Flusspatsyra, i förening med någon basis och 
- förmodligen Kalkjord, qvarstadnat inmängd med Kisel- 
«jorden. Härigenom låter det äfven förklara sig, hvarföre 
vid de flesta resultat uppkommit ett litet öfverskott i 
stället för den vanligen inträffande förlusten. 


523 


Saledes, då Flusspatsyrade kalken blifvit afdra- 
gen, återstår 1 partikel kalkjord, 3 part. talk- 
jord; samt 9 part. kiseljord, och formeln blir 
CS3 + 3 MS. Ville man ha Flaspatsyrade 
kalken inbegripen i formeln, så finner man, att 
det syre, som tillhör Flusspatsyran eller den 
dermed förenade kalkjorden, är 3 af den öfriga 
kalkjordens , och således kan detta fossils sam- 
mansättning exprimeras med FC + 5 (CS: 
+ 3MS?), som skulle ge det beräknade resul- 
tatet till 50,26 d. Kiseljord; 25,68 d. Talkjord; 
14,15 d. Kalkjord och o,91 d. Flusspatsyra. 
Fahlu-Grammatiten gaf Kiseljordens syre 
= 30,23, Tulkjordens = 9,41, Kalkjordens = 
3,57, och Flusspatsyrans = 0,60. Detta förhål- 
lande leder till samma formel, som den före- 
gående, hvarvid är att observera, att öfverskot- 
set af kiseljorden blir ganska obetydligt derige- 
nom, att Jern-oxidulen och Mangan-oxidulen, 
hvilkas syre tillsammans är = 0,33, upptaga 
Kiseljord åtminstone till ett .bisilicat, eller ock 
supplera de öfriga baserna, så att dessa komma 
i den proportion till Kiseljorden, som formeln 
uttrycker. Vi hafva nemligen ofvanföre nämnt, 
att Talkjord, Kalkjord, Jern-oxidul och Man- 
gan-oxidul äro isomorpha baser eller ingå 1 iso- 
morpha föreningar med samma electronegativa 
ämne, och att dessa kunna kristallisera tillsam=- 
man, utan att vara bundna vid någon viss pro- 
portion baserna emellan. Deraf följer, att C.S3, 
MS, fS? och mgS3 kristallisera lika, antingen 
de äro hvar och en för sig, eller på olika sätt 
förenades; och likaså måste förhållandet vara 
med C.S?, MS?, fS?, mg.sS?, 0. s. v. Således 
blir det ej en nödvändighet att kalkjordens sy- 
re alltid skall vara $ af talkjordens, ehuru 


224 


händelsen varit sådan vid Gullsjö Grammatiten 
och blir det äfven vid de flesta följande arter, utan 
en möjlighet är till och med, att samma basis 
är fördelad emellan bisilicatet och trisilicatet; 
och om man i allmänhet med R betecknar en 
sådan basis, så bör formeln för Grammatiten vara 
RS + 3 RS2 Vi skola vidare finna tillämp- 
ningen af allt detta vid utredandet af de föl: 
jandes sammansättning. | 

Vid den Glasiga strålsten ifrån Taberg 
fanns Kiseljordens syre 30,0, Talkjordens 8,16, 
Kalkjordens 4,0, Jern-oxidulens jemte Mangan- 
oxidulens 0,97 och Flusspatsyrans 0,55. Vi se 


att 4,0. — 0,53 = 3,45, och att 8,16 + 0,97 


= &12. Kalkjordens syre är således drygare 
än 3 af syret hos de öfriga baserna tillsam- 
mans, och man behöfver en något betydligare 


correction för att Talkjordens och Metall-oxi- : 


dernas syre skall bli 3 gånger Kalkjordens; och 
z af Kiseljordens. I annat fall måste en liten 
del af Kalkjorden bidraga till bildandet af bi- 
gilicatet, och då uttrycka vi detta fossils sam- 


M 
mansättning med CS? + 3 17 FS? "I. 

C 

Åsbest ifrån Tarantaise leder till samma 

formel; ty dess analys hade gifvit syret i 
Kiseljorden till 29,27, 1 Talkjorden till 8,55, i 
Kalkjorden till 4,37 , i Jern- och Mangan-oxiduler- 
na till 0,75, och i Flusspatsyran till 0,49. Nu är 
4,36 — 0,48 = 3,88, och syret i alla baserna 
= 8,55 + 3,88 + 0,75 => 13,18 hvaraf 3 är 
3,295, som bestämmer den del af kalkjordens 
syre, hvilken utgör enheten, . 


+) Mangan-oxiden, som ingår här och i de flesta föl- 
jande i alltför ringa mängd, negligeras i formeln. 


225 


: Vi komma nu till de Grammatiter och Horn- 
blenden, hvilka utom de vanliga beståndsdelar- 
ne innehålla äfven Lerjord. Man finner vid en 
revision af dessas analyser, att, vid för öfrigt 
samma förhålianden, kiseljordens qvantitet af- 
tager i den mån lerjorden 1 större proportion 
tillkommer. Det synes således deraf följa, att 
lerjorden spelar samma roll som kiseljorden, d. 
ä. utgör en Electronegativ beståndsdel. Men vi 
hafva ingen anledning till den förmodan, att ler= 
jorden skulle substituera kiseljorden 1 samma 
mättningsgrad, d. ä. att till ex. ett Bialuminat 
vore isomorpht med ett Bisilicat; ty i det fal- 
let skulle äfven den rena kiseljorden i bergkry= 
stallen hafva samma kristallisation med den rena 
lerjorden i Saphiren. Det synes deremot sanno- 
likast, och rimar sig bäst med resultatet af de hit 
hörande fossiliers analyser att ett Trialuminat är 
isomorpht med ett Bisilicat af samma baser, d. 
ä. att 3 partiklar lerjord motsvara 2 partiklar 
kiseljord, och att således syreqvantiteten at den 
ingredierande lerjorden utbyter en qvantitet ki- 
seljord, innehållande 3 så mycket syre, eller att 
100 delar lerjord ersätta 61,895 delar kiseljord. 
Vi hafva funnit, att, sedan den flusspatsyrade 
kalken blifvit afdragen, summan af basernas 
syre bör, för att constituera den föreslagna for= 
meln, förhålla sig till kiseljordens syre :: 4:9. 
Således blir 2,25 den factor som, multiplicerad 
med summan af basernas syre, ger oss den der- 
emot svarande kiseljordens syre, likasom om> 
vändt 0,4444 är den factor, som ger basernas 
syre, då kiseljorden är känd. 

Den /jusare Grammatiten ifrån. Åker gaf 
kiseljordens syre = 28,28, lerjordens = 2,02, talk« 
jordens = 9,34, kalkjordens = 3,64, jern- och 


226 
mangan-oxidulernas = 0,29 och flusspatsytans = 
0,57. Denna sistnämde qvarlemnar 3,07 d. syre 
af kalkjordens, som + 934 + 0,29 = 12,70; 
och 12,70 X 2,25 = 28,575, som utvisar sy- 
ret i den till dessa baser behöfliga- kiseljorden. 
Lerjorden ingår i detta fossil i för ringa qvan- 
titet för att kunna upplysa något; emedlertid 
är 3 af 2,02 = 1,35, och 28,28 + 1,35 = 20,63. 
Det lilla öfverskottet i den eleetronegativa styr- 
kan torde här såsom vanligt härröra af någon 
smitta hos kiseljorden. Man finner likväl, huru 
obetydlig skillnaden är, om man corrigerar kalk- 
jordens syre med en tillsats af 0,15 å 0,20; ty 
då är kalkjordens syre 3 af talkjordens, jemte 


3 
oxidernas, och & af den Elecironegativa capaci- 


2 

teten. Formeln blir då CS: + 356 - 
Den mörkare Grammatiten ifrån Åker lem- 
nade kiseljord af 23,75 d. syre, lerjord af 6,51, 
talkjord af 8,46, kalkjord af 3,56, jern- och 
mangan-oxidul af 0,64 samt flusspatsyra af 0,65. 
Vi få 3,56 — 0,65 = 2,91 och 2,01 + 8,46 + 
0,64 = 12,01 samt 12,01 X 2,25 = 2H,02. Af 
lerjordens syre är 3 = 4,34 och 23,75 + 4,34 
= 28,09. Med en lika obetydlig correction som 
vid den föregående, nemligen en liten tillökning 
på kalkjorden och ett litet afdrag på kiseljor- 
4 2 

den, har vi äfven här formeln CS? + 3 es jr 
Flusspatsyran är i dessa begge fossilier äf- 

ven ungefärligen & af hela kalkjorden, och så- 
ledes kunde på analogt vis, såsom vid Gullsjö 
och Fahlu-Grammatiterne, det hela betecknas med 


FC + 5 (CS: + 357 FT 


Horn- 


229 


Hornblende ifrån Nordmark gaf syreqvan= 
titeterne i följande förhållande: 1 kiseljorden 
24,56, 1 lerjorden 3,49, 1 talkjörden 5,27, i kalk- 
jordew 2,84, i jern-oxidulen 4,27, 1 Manganoxi- 
dulen 0,25 och i Flusspatsyran 0,30. Vi hafva 
2,84 — 0,30 = 2,54, och 5,27 + 2,54 + 4,27 
10:20 rag då 200 X 42,25 = 27,743 
kiseljordens syre 24,56 —+— (3 af lerjordens) 
2,33 = 26,89. Här är således ett litet öfver- 
skott i de electropositiva beståndsdelarna; emed= 
lertid ser man, att kalkjorden ej är tillräckelig 
att constituera trisilicatet , och formeln torde så= 


SE 
ledes bli: ; et 

Hornblende ifrån Vogelsberg gaf kiseljor= 
dens syre 21,24, lerjordens 6,49, talkjordens 
5,32, kalkjordens 3,44; om jernet upptages så 
som oxid, är dess mängd 16,26 innehållande 
4,99 d. syre; såsom oxidul blir vigten 14,59 
med 3,32 syre. Detta Hornbiendes egenskap 
att ge ett brunt pulver synes tillkännagifva, 
att åtminstone en del af jernet måste ingå i form 
af oxid. 3 af lerjordens syre är 4,33 och 21,24 
+ 4,33 = 25,67. Då bör summan af basernas 
syre, som upptager denna Electronegativa styr- 
ka, vara 25,07 X 0,4444 = t1,41. Summan af 
talkjordens och kalkjordens syre är = 8,76, så=- | 
ledes måste jernet 1 form af oxidul supplera 
denna med 2,65 d. syre. Denna syremängd in- 
går 1 11,64 d. oxidul, och det öfriga af jernet 
såsom oxid blir 3,29, som då torde böra anses 
"såsom en mekanisk inblåndning, hvaraf Horn- 
blendet har sin röda färg. Fjerdedelen af alla 
basernas syre är 2,91, som bestämmer den 

K. V. A. Handl. 1821, St. II. 16 


Ms 
534 ITA 
m 


228 


portion kalkjord, hvilken bildar trisilicatet, och 
MN os 


formeln blir CS? +3 4 £ js — Flusspatsyran, 
| & B 


hvaraf analysen endast upptäckt ett spår, hafva 
vi här negligerat, men det är troligt ait deraf 
ingår något mer, som då upptiager en dei af 
kalkjorden, och gör att C försvinner ur andra 
termen i formeln. 

I Pargasiten hode kiseljordens syre. fun- 
hits = 23,26, lerjord ns 5,36, talkjordens 7,36, 
kalikiordens 3,02, jeru- och mangan-oxidrlernes 
0.87 och flusspatsyrans 1.16. Då är 3,92 — 
1,16 = 2,76 och 97,36 —— 0,87 = 8,23, som gör 
3 gånger kalkjordens syre. 3 af lerjordens syre 
är 3,57, som 23,36 = 26,83. Basernas syre 
är in summa 10,99 och 10,99 X 2,25 = 24,73. 
Här är således ett deficit på basernas sida; 
men det oaktadt kan formeln ej bii annat än 
CER AT c 

pd, 

Pargas Hornblende hade gifvit i kiselior- 
den 22,08 delar syre, i lerjorden 5,64, i talk- 
jorden 7,27, i kalkjorden 3,88 och i järn- samt 
mangan-oxidulen 1,72. Flusspatsyrans syre har 
blifvit upptagit till 1,09, som skulle lemna af 
kalkjordens syre 2,79 d. 7,27 + 1,72 = 8,09 
och 3 af lerjordens syre är 3,79 som + 22,08 
= 2077. Summan af basernas syre är 11,78 
som X 2,25 = 26,50. Med en obetydlig cor- 
rection hafva vi således äfven här formeln C.S3 

på 
+ 3 Se Åke och om de Electronegativa be- 
'ståndsdelarna, jämte metalloxiderna lemnas oför- 
ändrade, blir det beräknade resultatet: : 


TN RA Tar 


229 


för Pargasiten | och för Pargas Hornblende 
Kiseljord . +» 46.26 + » 45.69 
Tenjord >. och IIAS iv (12410 
iHalkjord, :. 320,85. 28.60 
Kalkjord . & 10.61 .:+: + 10.57 
Jern-oxidul . 348 + « «7.32 
Mangan-oxidul = 0.36 . «+ 0.22 
Flusspatsyrad kalk 5.73 ") . 5.38. ve 
Till följe af alla åfvan beskrefne analyser, 
och den dem emellan funna analogie synes det 
vara afgjordt, att Hornblende, Grammatit, Strål- 
sten, och Asbest constitueras af en partikel Tri= 
siliceat och 3:ne partiklar Bisilicat af vissa baser, 
innehållande 2 atomer syre; och vi måste före- 
ställa oss, att desse constituerande delar, ehuru 
till sina moleculers form naturligtvis olika, då 
de i en och samma proportion applicera sig till 
hvarandra, bilda alltid den gifna kristallformen. 
Vi hafva sökt bevisa, att lerjorden, ehuru icke 
nödvändig till Grammatitens eller Hornblendens 
formation , likväl deri kan bli en väsendtig be- 
ståndsdelt, och att den då spelar en electrone- 
gativ roll, men under en annan mättningsgrad 
än kiseljorden. Vid fossiliernas theoretiska ana- 
lys hafva vi vidare antagit flusspatsyran varan- 
de i förening med kalkjorden , och vi hafva fun- 
nit att, vid de ej allt för mycket complicerade 
arter, rigtigheten af detta föreställningssätt vunnit 


5) Det är anmärkningsvärdt, att Gmerin vid sin analys 
af Pargasiten erhållit 10,04 proc, kalkjord och 51,75 ki- 
seljord. Vi hafva nemligen sett, att den portion kalkjord, 
som ingår i silicatet, borde bli 10,61, eller vi finna, att, 
då den portion kalkjord, som mättar 1,60 d. flusspatsyra, 
fråndrages den, som analysen gifvit, så återstår 9,83, och 
den flusspatsyrade kalken blef då 5,73. Det synes såle- 
des, som skulle vid GmELins analys, kalk-silicatet blifvit 
decomponeradt, men flusspaten stannat med kiseljorden: 


ty 5,73 + 46,26 = 51,99: 


230 


styrka genom den inträffade omständigheten, att 
de öfverblefne kalkjords partiklarne då jämnt 
utgjorde en tredjedel af talkjordens, (inberäk- 
nadt de små portioner af jern- och mangan- 
oxidul), samt en niondedel af den Electrone- 
gativa mägtigheten. Det kan likväl ej undgå oss, 
att den flusspatsyrade kalkens samman-kristalli- 
sation med det öfriga hela, är förenad med be- 
tänkligheter enligt våra närvarande åsigter. Den 
tyckes ej kunna utgöra en likaså väsendtlig be- 
ståndsdel som Trisilicatet och Bisilicaterne af 
R, d. ä. den constituerar icke Hornblendets kri- 
stallform tillsammans med den; ty i det fallet 
skulle den alltid vara närvarånde i samma för- 
hållande till de andra beståndsdeiarne; och vi- 
dare veta vi ej, att den flusspatsyrade kalken skul- 
le kunna conformera sig med Hornblendets kri- 
stallform. Man torde invända och söka komma 
ifrån all svårighet dermed, att man förklarar den 
flusspatsyrade kalken för att vara en mekanisk 
inblandning; men hvarföre åtföljer den då, som 
det tyckes, alltid dessa stenarter funna i berg- 
arter af olika natur, och oftast under det man i 
dessa icke finner spår till någon flusspat? Och 
månne man ej måste afstå ifrån föreställningen 
om mekaniska inblandningar i asbestens hårfint 
kristalliserade nålar? De glödgade kristallstyc- 
kena, som i den upphöjda temperaturen förlo- 
rade sin flusspatsyra, fingo igenom hela sin mas- 
sa ett utseende fullkomligt likt en vittrad kri- 
stalls, och man måste föreställa sig, att ur alla 
deras minsta delar flusspatsyran bortgår på li- 
ka vis som chemiskt bundet vatten ur ett vitt- 
rande salt, i motsats af ur ett decrepiterande. 
Vi måste således nöja oss med att lemna den- 
na fråga för det närvarande oafgjord. 


SS 


23r 


OM TITANS 
Föreningar med Syre och Svafvel; 


af 
HENRIC ROSE. 


Mugen metall är till sina egenskaper mindre af 
Chemisterna undersökt, än Titan, Orsaken härs 
till ligger uppenbart iden stora svårighet 'Titan- 
oxiden företer, då man vill undersöka dess före=- 
ningar med alkalier och syror, äfvensom i dess 
svaga frändskap till båda, då den till syrsatta 
kroppar förhåller sig stundom : electropositift 
och stundom electronegatift. Utom de få uns 
derrättelser vi äga af Titanmetallens upptäc» 
kare, Winiiam GREGOR, hafva vi af KLAPRoTH, 
RicETER, VAUQUELIN, LAUGIER och PrFaArF erhållit 
några närmare upplysningar, men dessa, i syn- 
nerhet de tvenne förstnämnde, hafva alltid an- 
sett för ren en oren Titanoxid, och hafva der- 
före fallit uti misstag, hvilka först, genom Che- 
miens sednare framsteg, kunnat uppdagas. 
KraPrRoTH, som upptäckte Titan, utan att 
hafva sig något bekant om GreGors arbete, har 
undersökt nästan alla Titanfossilier. I alla sine 
analyser har han emedlertid ansett för ren Ti- 
tanoxid en förening af Titan-oxid och kali 7), 


om 


+) Beiträge 2. pag. 224, 225, 229, "fr 


232 


hvarom jag längre ned skall visa, att det är surt 
Titansyradt 'kali med' vatten. Vid analysen af 
Titanjern från Cornvall, behandlade han denna 
förening med saltsyra, hvarvid då. endast Ti- 
tanoxid utan kali uppkom, han erhöll en mängd 
oxid, som genom smältning med nytt kali och 
den smälta masans uppblötning i vatten, till- 
tog betydligt i vigt, hvilket han tillskref Titan- 
oxidens många olika mättningsgrader med syre, 
kanske ock med kolsyra 7). SAN 
RicHteR ""), hvilken äfven som KLAPROTH 
tog surt Titansyradt kali för ren ”Titanoxid, 
ansåg dess upplösningar i syror, t. ex.i saltsyra, 
då af dessa ej för mycket användes, för neu- 
trala föreningar af Titanoxid med syror, hvilka 
genom frivillig afdunstning kunde kristallisera, 
en mening, hvilken före honom redan KLrLAPROTH 
yttrat "=". I likhet med KrarrotH och RIcHTER 
har jag ock, vid upplösning af surt Titansy- 
radt kali i saltsyra, genom frivillig afdunstning 
erhållit cubiska kristaller; jag öfvertygades lik- 
väl att: de blott voro saltsyradt kali, och att 
Titanoxiden icke ingår några kristallisabla före- 
ningar med saltsyra. 'RicHter fällde, ur en 
upplösning af sin Titanoxid i saltsyra, den. 
sistnämnda med salpetersyrad silfveroxid , och 
beräknade, efter den erhållna mängden Horn- 
silfver, qvantiteten af syre i 100 delar Titan- 


oxid till 21,23 delar +). 


”) Beiträge 2: pag. 231. 

”) Ueber die neuern Gegenstände der Chemie, 10:tes 
stuck, pag. 104 och följande. | 

+) Beiträge 1. pag. 238. 

+) Efter hans data erhåller jag endast g,907 procent 
syre- Han bekom ur en lösning af sin Titan-oxid i salt- 
syra, som innehöll 844 delar oxid, 1500 delar hornsilfver 


233 


VAUQUELIN, som i förening med  HecHt, 
först undersökte egenskaperna af Titanoxiden ur 
Rutilen från S:t Yrieux "), tog det sura Titan- 
syrade kalit för kolsyrad Titanoxid, (hvilken 
mening KisAPRotH äfven sedermera gillade) ""Y 
eburuväl, då den genom tvättning blifvit befriad 
från öfverflödigt kali, den alldeles icke fräste 
med syror, och han trodde att Titanoxiden i 
denna förening stod på en högre oxidations- 
punkt än'i Rutil, emedan 100 delar af den sist- 
nämde, behandlade med kolsyradt kali, gåfvo 
157 d. kolsyrad Titanoxid, som i glödgning 
förlorade endast 25 delar, hvilka han tog för 


kolsyra, men som måste hafva varit endast. 


vatten, röran FORN 
Efteråt visade dock VWVauQuEuin, då han 
analyserade Rutilen från Käringbricka och Ana- 
tasen, att hvad han förr hållit för kolsyrad 
Titanoxid, var Titanoxid innehållande kali: 

LauciER ") uppgaf en method att erhålla 
ren Titanoxid, som består deri, att. man: ur 
en upplösning af det sura Titansyrade  kalit i 
saltsyra, skulle fälla oxiden med oxalsyra. Man 
erhåller väl på denna väg en oxid, som är 
temeligen ren, men som ännu innehåller .till- 
räckligt jern, för att efter glödgning och afsval- 
ning synas gulaktig. För att bekomma en så- 


dan oxid, behöfver man dock ej betjena sig af. 


Dessa innehålla 286,5 delar saltsyra, hvadan 844fde- 
lar oxid, hvarmed de voro mättade, måste innehålla 
83,613 eller 9,907 procent syre. 

”) Journal des mines N:o XV pag. 10. 

”<) Beiträge 4, pag. 154. 

+) Annales de Chimie Tom. 89, Annales du Musé- 
5 T. 6 pag. 93, och Journal des Mines Vol. 19 pag: 

79. 


M 


234 

oxalsyra, ty mah kan dertill använda svafvel- 
syra, på sätt jag längre fram skall visa, 

=> PrArFf ") gjorde oss först uppmärksamma 
på Titanoxidens stora likhet med Zirkonjor- 
den, och han kom genom : sine försök till det 
resultat, att båda hade sins emellan en så stor 
likhet, att man ännu icke dem emellan ägde 
något egentligt skiljemärke. 


Beredning af ren. Titanoxid. 


Jag beredde Titanoxiden utill alla mina 
försök utaf Rutil från S:t Yrieux i Dep. de la 
haute Vienne i Frankrike ""J; Den förekommer 
deri, merändels i afrundade stycken , ibland hvilka 
man stundom upptäcker Rutilens egna kristall- 
form, en rätvinklig fyrsidig prisma, härledan- 
de sig från en qvadrat octaéder. Färgen är brun; 
än klar, än mörk; den är hård, i brottet ganska 
tydligen bladig, parallelt med den 4-sidiga prisa 
mans sidoytor; brottytorna hafva fullkomlig 
diamant glåns. i 

Slammadt Rutilpulver angripes nästan all- 
deles icke i digestion med syror, äfven om de. 
äro concentrerade. Concentrerad saltsyra fär- 
gar sig efter en lång digestion gul, och upp- 
tager något, ehuru icke hela halten af jern; 
pulvret blir härigenom ljusare till färgen. Af 
samma 'verkan är kungsvatten. Jag försökte att 
rena slammadt RButilpulver från dess jernhalt, 
derigenom att saltsyregaz fick stryka deröfver. 
Gazen inströmmade i en kula, utblåst på ett 


”) ScHWEiGGErs Journal Tom. 21. pag. 247 och följande. 

”') För den mängd Rutil, som för mine försök var af 
nöden, hår jag att tacka Herr Directeur SVEDENSTJERNAS 
frikostighet. 


235 


stycke af ett starkt barometerrör.; I kulan be- 
fann sig det slammade  rutilpulvret, hvilket, 
förmedelst en ARGAND's spirituslampa, hölls 
glödgadt, under det gazen strök deröfver. Det 
sublimerade sig verkligen mycket saltsyradt jern, 
men att helt och hållet befria Rutilen från sin: 
jernhalt, var äfven på denna väg icke möjligt. 
Jag smälte nu en portion slammad Rutil : med 
3 gånger dess vigt kolsyradt kali.: Vid hvarje 
smäiltningsförsök kunde jag i den smälta kall- 
nade massan tydligen urskilja tvenne lager; det 
undra var brunaktigt, det öfra hvitt, eller, om 
Rutilen innehöll mangan, hvilket stundom, men 
icke alltid inträffar, grönt "). Alltsammans upp-' 
-blöttes nu med vatten, och den olösliga förenin=> 
gen af Titanoxid med kali afskiljdes från det 
öfverflödiga alkalit på filtrum och tvättades. 
Genomgångna vätskan är klar, så länge den än- 
nu innehåller alkali, men då man vill utluta 
residuum och = utlutningsvattnet slutligen icke: 
mera innehåller något alkali, löper vätskan nå- 
got grumlig genom filtrum ""). Liquidum in- 
nehåller :kiseljord. 

Den utlutade föreningen af Titanoxid med 
kali behandlades nu med saltsyra, hvaruti den 
genom digestion löste sig fullkomligt, och kok- 
tes derpå en god stund, sedan den förut blifvit 
utspädd med vatten, hvarigenom största delen 


+) Dessa särksilta lager uppkomma äfven då man smäl-: 
ter fullt ren Titanoxid med eldfasta kolsyrade alkalier; 
understa laget är väl då icke brunaktigt, men har MS 
lertid alltid, äfven om man använder alldeles hvit oxid, 
en dragning i gult, som dock är så ringa, att den en- 
dast blir märkbar genom det öfra lagrets hvitare färg. 

4) Jag skall' nämna utförligare härom vid Titan-oxi- 
dens föreningar med alkalier. 


236 


Titan utfaller.  Filtrerar "man nu liquidum, 
medan det ännu är varmt, så löper det alldeles 
klart genom filtrum; men försöker man att 
tvätta den erhållna Titan-oxiden med rent vat- 
ten, så löper det mjölkigt genom det tjockaste 
papper och förer mekaniskt med sig all Titan- 
oxid, så att, om man vidare fortsätter: utlutnin- 
gen, man slutligen får ingen ting qvar på fil- 
trum. Deremot om utlutnings-vattnet innehål- 
ler ett salt, en syra eller ett alkali, har det 


icke denna egenskap. I början begagnade jag 
en salmiaklösning till uttvättning; utlutnings- 
vattnet gick väl nu klart, men tillika ganska' 


långsamt genom filtrum. Bäst är det, att tvätta 
den utfällda Titan-oxiden med hett vatten , som 
man gjort surt genom tillsatt saltsyra. En del 


af oxiden upplöses väl härigenom, men man. 
bekommer honom deremot renare från jern, 
än då man betjenar sig af ett vatten, som man: 


gjort alkaliskt med Ammoniak , hvarigenom dess- 
utom ändamålet med utlutningen till en del 
förfelas. ; 

Om man länge tvättat Titan-oxiden med 
saltsyrat vatten och sedan glödgar den, så blir 
den efter afsvalning ännu gulaktig, en egenskap, 
som icke tillhör den rena; Titanoxiden, hvilken 
ännu het väl är gul, men blir efter' afsvalning 
alldeles hvit. Denna gula färg härrör af jern- 
oxid, hvarifrån Titanoxiden genom kokning 


med saltsyra icke fullt blifvit befriad. Man . 


måste derföre aftaga den ännu fugtiga Titan- 
oxiden från filtrum, åter digerera och koka den 


med concentrerad saltsyra, filtrera den ännu. 


varm: och utluta den med saltsyreblandadt vat- 
ten. Det är nödigt att förnya denna operation 


ända till dess att den erhållna oxiden, sedan. 


237 
den blifvit glödgad och fått kallna, icke mera 


visar någon dragning i gult. - Jag erhöll på 
detta vis en Titanoxid, som hade en ren snös 
bvil färg, sedansjag .sex gånger digererat och 
kokat. den ännt våta oxiden med saltsyra. 

Denna method är långsam och förenad med 
mycken förlust af oxid. Jag försökte derföre 
en annan, som borde bespara mig denna för- 
lust af tid och material, och åndock leda till 
samma mål. Jag hehandlade. den med alkali 
smälta Rutilen med vatten, upplöste det sura 
Titansyrade alkalit i saltsyra, och fällde oxiden 
ur denna lösning med caustik ammoniak. Den 
voluminösa fällningen innehöll ännu -samma 
mängd jern som Rutilen sjelf, och detta jern 
är med fällningen kemiskt förenadt, ty det kan 
ej med saltsyra extraheras. Jag öfvergjöt der- 
före pricipitatet i en flaska med Hydrotion Am- 
moniak, korkade flaskan och lät pricipitatet 
någon tid deruti digereras. Om oxiden inne- 
håliter tennoxid upplöses den nu, och jernet 
förvandlas till svafvelbundet jern , hvilket, i di- 
gestion med concenterad saltsyra, upplöses och 
Titanoxiden återstår ren. 

Titanoxid, beredd på sätt jag nu uppgif- 
wit, har en ren hvit färg. Glödgas den, så blir 
den citrongul; men efter afsvalning återfår den 
sin förra hvita färg. Den glödgade oxiden är 
alldeles olöslig i syror, men icke den,som ge- 
nom kokniug fälles utur lösningen af surt Ti- 
tansyradt kali i saltsyra; ty vid dess tvättning 
med saltsyreblandadt vatten blifva några. spår 
deraf upplöste. Egenskapen att genomtränga 
-porerna af det tjockaste filtrer-papper, äger in- 
gen kropp till den grad som Titan-oxiden, då 
den blifvit fälld genom kokning, och har den 


238 


en gång börjat att gå mjölkig genom filtrum; 
så hjelper icke mera utlutning med varmt salt- 
syradt vatten. Man måste 1 detta fall afskilja 
oxiden från filtrum, än en gång koka den med 
den genomgångna vätskan och filtrera den ge- 
nom ett nytt papper. . 

Mången gång gelatmerar Titanoxiden, när 
den blifvit smält med alkali och öfvergjutes med 
saltsyra; likväl har jag aldrig kunnat erhålla en 
gelatina, så styf och sammanhängande som den 
af kiseljord. | 

Torkar man den genom kokning fällda oxi- 
den vid lindrig värma, så öfverdrager den sig 
med en brun glänsande hinna. I glödgning 
hvitnar den, men den förut varande ytan bibe- 
håller sig glänsande, såsom vore den öfverdra- 
gen med fernissa, under det att öfriga oxiden 
är: pulverformig. = ; 

Fälles Titanoxid med Ammoniak och den 
torkade voluminösa ”fällingen glödgas, så be- 
kommer man en oxid, som har sammanhang, 
hvars stycken till och med äro hårda, se brun- 
aktiga ut, bafva diamantglans, och öfverhufvud 
mycket likna den naturliga Titanoxiden, = 

Lägger man glödgad Titanoxid på blått 
lackmus-papper och fugtar den med destilleradt 
vatten, så blir detta rödaktigt, men papperet bi- 
behåller sig blått. Tydligare visar sig denna 
Titanoxidens verkan på lackmus, om man strör 
finrifven Titanoxid på en droppa lackmus-tinc- 
tur, som ligger på ett hvitt underlag. Oxid- 
pulvret färgas genåst rödt, när det kommer i 
beröring med tincturen. 

Titanoxiden bildar med alkalierna före- 
ningar i hvilka den helt och hållet spelar rolen 
af en syra. Den förenar sig väl ock med några 


A 230 
syror till olösliga fällningar, men de sakna så 
mycket carakteren af salter, att man bättre och 
consequentare kan betrakta dem blott såsom 
olösliga dåubbelsyror; ty ville man anse - dem 
som salter, så voro dessa mera basiska än alla 
kända metallsalter, och likväl rodna de starkt 
lackmuspapper. Då nu Titanoxiden har så af- 
gjorda egenskaper af en electronegativ kropp, 
så följer deraf, att namnet Titansyra är vida att 
föredraga namnet Titanoxid, enär man med 
oxid vanligen tänker sig en electropositiy kropp, 
som mera är saltbasis än syra. Jag skall der- 
före i det följande af denna afhandling i stället 
för Titanoxid alltid bruka namnet Titansyra. 


Titansyran är en af de svagaste metalliska 
syror; hon står ungefär i bredd med Tantal- 
syran och Kiseljorden. I anseende till denna 
svaga frändskap, är det ytterst svårt att noga 
lära känna dess egenskaper, i synnerhet dess 
mättnings-capacitet och dess syrehalt, och ostri- 
digt är undersökningen af ingen substans för- 
knippad med större svårigheter än den af Ti- 
tansyran, såsom man af det följande i denna 
äfhandling får se. 

Jag undersökte först Titansyrans förenin- 
gar med Alkalierna, för att deraf kunna sluta :- 
till dess mättningscapacitet ; sedan dess föreningar 
med några syror, med hvilka hon gifver olös- 
liga fällningar, och först sedan dessa och mån- 
ga andra försök icke lemnat mig några nöjaktiga 
resultat, förenade jag omsider Titan med svaf- 
vel, och den slutsäts jag drog, rörande Titan- 
oxidens sammansättning, beräknad från den af 
svafvelbunden Titan, blef den enda fullkomligt 
tillfredsställande. 


240 
Titansyrans föreningar med Alkalier. 


1:0 Sura Titansyrade salter. 


1,165 grammer glödgad Titansyra, sam- 
mansmältes med kolsyradt natron, smälta mas- 
san öfvergjöts med vatten, och den olösliga 
hvita återstoden filtrerades från liquidum. Så 
länge detta ännu var alkaliskt, gick det klart 
genom ' filtrum, men vid fulländad utlutning 
gick surt Titansyradt natron genom papperet. 
Man kan förekomma detta, om man utspäder 
alltsammans med mycket vaiten, innan det fit- 
reras. På detta sätt erhåller man det Titan- 
syrade saltet alldeles uttvättadt, så att det icke 
det ringaste mera fräser med syror. Massan, 
torkad i lindrig värme tills den ej förlorade 
mera i vigt, vägde 1,559 gr. och glödgad 1,309. 
Det sura Titansyrade natronet är alltså sam- 
mansatt af 


Titansyra 1,165 24,73 

Vatten <+0,158 eller på 100 d. af 10,13 

Natron = 0,236 15, 14 ; 
17559 100,00 2 


10,13 vatten innehålla 9,01 syre "I och 15,14 
natron 4,39. Syret i vattnet är alltså ungefär 
dubbelt mot natronets 7"), att emedlertid utaf 
alkaliets syrehalt sluta till Titanoxidens är icke 
möjligt. 

1,243 gr. Titansyra, behandlade på samma 
sätt med kolsyradt natron, gåfvo 1,647 gr. 


”) Efter Hrr Berzetir och DuLroncs sednaste bestäm- 


mande. 
") Det är högst svårt att bestämma vattenhalten i en: 
fällning innesluten i filtrum, emedan det sednare svår- 


ligen kan befrias från hygroskopisk fugtighet. 


ALT 
Sr 


241 


ivåttenhaltigt, och genom glödgning 1.495 gr. 
torrt surt Titansyradt natron, hvilket alltså 
efter detta försök består af 


Titansyra 1,243 75,47 syrehalt 
Vatten 0,152 eller på 100 d. af. G,23 3,200 
"Natron = 0,252 16,30 4,443 
| 1,047 > 100,00 


Vattnets syrehalt är här ännu närmare 
dubbelt mot natronets, ehuru enligt detta för- 
sök den är något för liten, då den åter i det 
förra var något för stor, hvaraf synes att felet 
endast ligger i den icke bestämbara fugtigheten 
i filtrum. Afräknar man vattenhalten, så ins« 
nehåller det torra saltet enligt 


Förs. kr Förs. 2. 
Titansyra 83,15 83,14 
Natron 16,85 16,56 

100,00, 100,00 


När det glödgade sura Titansyrade . natro- 
net behandlades med concentrerad saltsyra, 
sönderdelades det icke fuilkomligt. Den affilt- 
rerade vätskan gick mjölkig genom filtrum; den. 
försattes derföre med caustik ammoniak i öfver= 
skott, och silades ännu en gång genom samma 
filtrum. Utaf 1,399 gr. glödgadt surt Titan- 
syradt natron erhöll jag 1,211 gr. Titansyra 
G stället för 1,165 gr.) och 0,354 gr. smält 
saltsyradt natron, svarande emot 0,1886 gr. na= 
tron. 1,211 + 0,1886 = 1,3996, alltså i det 
nogaste det använda saltets mängd, och 0,1886 
+ 0,046 (den qvantitet natron som qvarhölls 
af Titansyran) gör 0,2346, hvilket adderadt till 
1,165 (den qvantitet Titansyra, som innehålles 
1 1,399 glödgat Titansyradt natron) gifver pre- 
sist 1,399. Genom saltsyrans åverkan på det 


glödgade Titansyrade natronet, hade således 
"bildat sig ett ännu surare salt, som består af 

Titansyra 1,165 6,20 
Natron — 0,046 3,30 
1,211,; 100,00 

I ett annat försök gåfvo 3,176 gr. Titan- 

syra, smält med kolsyradt natron och behand- 

lad med vatten, 3,747 glödgadt surt Titansy- 

radt natron, efter hvilket försök det är sam- 
mansatt af | 


eller på 100 d. af 9 


Titansyra 3,176 84.76 
Nåbron 0,57 1 eller på 100 d. af 15,24 
IHTATS 100,00 


Detta resultat afviker från de båda före- 
gående försökens. . Det är likväl knappast möj- 
ligt att frambringa en större öfverénsstämmelse, 
emedan det är ganska svårt, efter hvad redan för- 
ut är anfördt, att fullt uttvätta det sura Titan- 
syrade natronet, utan att bekomma en förlust. 

Dessa 3,747 gr. glödgadt surt Titansyradt 
natron, behandlade på ofvan anförde sätt med 
concentrerad saltsyra och vatten, gåfvo 3,289 
gr. ännu surare Titansyradt natron och 0,87 gr. 
smält saltsyradt natron, som innehålla 0,463 gr. 
natron. Men 3,2859 + 0,463 = 3,751, som är 
något mer 3,747 eller den använda qvantiteten. 
Efter detta försök är det surare saltet samman- 
satt af 

Titansyra 3,176 


Natron 0,1 13 


6,56 
eller på 100 d. af Tu 


'3,289, 100,00 
De försök, som jag anställt med surt Titan- 
syradt kali, svara icke emot dem med surt Ti- 
tansyradt natron. 


1,543 


243 


> 1,543 gr. Titansyra: smältes med kolsyradt 
kali och det olösliga sura titansyrade kalit af- 
skiljdes. Detta bildar ett fint hvitt pulfver och 
skiljer sig derigenom från surt titansyradt na- 
tron, som fås i form af gröfre sandaktiga korn, 
Vigten af det torrkade saltet var svår att noga 
bestämma; glödgadt vägde det 1,882 gr., det 
består således af ts 


Titansyra 1,543 Gå 100 dar 31,99 


Kali 0,339 18,01 
1,582, 100,00 


Dividerar man Titansyrehalten 81;99 med 
syrehalten i 13,01 kali eller med 3,053, så ers 
hålles ett annat tal än då man dividerar halten 
af Titansyra i surt titansyradt natron (83,15) 
med syret i 16,85 natron eller med 4,310: Båda 
salterne stå följakteligen icke på samma : mätt= 
ningspunkt. De glödgade 1,8582 gr. surt titan= 
syradt kali, behandlade med concentrerad salt- 
syra och ammoniak på sätt vid surt titansyradt 
natron är uppgifvit, gåfvo 1,69 gr. surare ti= 
tansyradt kali och 0,31:3 gr: smält saltsyradt 
kali. Dessa innehålla 0o,198 gr. kali, hvilka lag- 
de till 1,69, gifva 1,883 i stället för 1,882s 
Detta surare salt består således af 
; Titansyra 1,543 

Kali 0,14 

1,090s | 100,00 

ooo fett annat försök smältes 1,002 gr. Titan= 
syra med kolsyradt kal. Jag bekom 1,212 grs 
glödgadt surt titansyradt kal. Efter detta före 
sök. består det alltså af 

Titansyra 1,002 

Kal: 0,210 


01,30 
3,70 


eller på 100 d. af 


32,67 
I 7533 


: 


: 1,212, 100,00 
K. V. A. Handl. 1821; Se, I: 17 


eller på 109 d; af 


244 


Äfven "med ammoniak synes Titansyran ingå 
föreningar... När man sätter ammoniak till en 
mjölkig Titanvätska, som icke låter filtrera sig, 
så bilda sig genast sammanhängande flockor, 
som ganska väl kunna filtreras och utlutas, och 
då en Titanlösning sönderdelas med ammoniak, 
så uppkommer en voluminös fällning, som till 
utseende mycket liknar lerjord: 


2, Neutrala Titansyrade Salter. 


Af de sura analyserade salternes samman- 
sättning är det icke möjligt att med någon san- 
nolikbet sluta till Titansyrans mättnings ecapacitet, 
Jag måste derföre upptänka en annan method, 
och fann ändteligen följande för ändamålet mest 
tjenlig. Smälter man Titansyra med kolsyradt 
alkali, så uppstår fräsning och kolsyra bortgår. 
» Härvid bildas, på sätt redan förut är anfördt, 
tvenne skarpt åtskiljda lager, af hvilka det öfra 
består af öfverflödigt tillsatt kolsyradt, och det 
andra af neutralt titansyradt alkali. Något Titan- 
syra, fastän icke i någon betydande mängd, 
innehåller äfven det öfra lagret. När man nu 
noga känner qvantiteten af Titansyra och alkali, 
så kan man utaf den bortgångna kolsyrans syre- 
halt sluta till ”Titansyrans; ty antingen må- 
ste båda vara lika, eller är den ena en mul- 
tipel af den andra. För att få se om detta för- 
hållande verkeligen af erfarenheten bekräftades, 
pröfvade jag på detta sätt först andra electro- 
negativa kroppar, hvars syrehalt redan är be- 
kant. Jag smälte tillsammans i en liten och lätt 

latina-degel, satt öfver en spiritus-lampa med 
dubbelt luftdrag, afvägda qvantiteter kiseljord 
och kolsyradt kali, och vid hvarje försök stämde 


245 
den bortgångna  kolsyrans syrehalt så öfverens 
med' syret i den använda kiseljorden, på sätt 
den är uppgifven af Prof. Berzerrus, att hans tal 
nästan precist utgjorde medlet af mina försök; Så= 
lunda erhöll jag 50,14, 50,90 och 46,79 procent 
'syre, medan Professor Berzerius uppger 50,30 "). 
"0 Så enkla dessa försök synas vara, så äro 
de det dock icke i verkställigheten. För att 
bekomma ett pålitligt resultat har man så många 
små omständigheter att iakttaga, att jag ej hann 
målet utan många fruktlösa försök. Man> kan 
endast arbeta med ganska små qvantiteter; emes 
dan smältningen måste ske öfver lampa och icke 
mellan kol, och man måste hafva! en ganska 
känslig våg, då redan en half milligram, med 
de små qvantiteterne och kolsyrans stora syre- 
halt, gör en betydande skillnad. "Vid titanoxi- 
den har jag också ej förr än mot slutet, och i 
synnerhet då jag betjenade mig af kolsyradt nas 
tron, fått öfverensstämmande resultat ""Y, 


sm 


; 2) Härvid bildar sig alltså ett bisilicat af kali, i detatt 
kiseljordens syre förhåller sig till syret i basen som 2: 1, 
hvilket också svarar mot det kolsyrade alkalits samman- 
sättning. . / 

”) Vid det kolsyrade alkalits smältning med kiseljord 
hade jag ett godt prof på om all kiseljorden förenat sig 
med alkalit, men vid titansyran fattades det alldeles; 
massan måste nemligen helt och hållet upplösa sig i vat= 
ten. Jag ihar likväl äfven för electronegativa kroppar, 
hvilka i smältning med alkali och den smälta mässans be- 
handling med vatten gifva olösliga föreningar, funnit ett 
prof, som är temligen säkert: om det ifrågavarande äm- 
net icke fullkomligt förenat sig med alkalit, och man lå- 
ter degeln kallna, så höres i densamma, då den redan 
förlorat sin röda färg, på en gång en temlig stark rörelse, 
och man finner ytan af den smälta massan icke jemn, utan 
hålig. Detta fenomen härrör deraf, att då den flytande 


246 


av 0,544 gr. Titansyraå sammansmältes med 
2,595 gr. kolsyradt natron.. Smälta massan vägde - 
25887 gl. det hade alltså bortgått 0;252 -gr. 
kolsyra, hvilka innehålla 0,183 syre. Antaga vi 
nu att den använda titansyran innehåller lika 
mycket syre, så blir qvantiteten deraf på 100 
delar 33,65. Vid försöken med svafvelbunden 
titan, som jag nedanför skall beskrifva, erhöll 
jag 33,95 procent syre; härefter innehålla 0,544 
titansyra 0,1847 syre. ; 

> 5. 0,624 titansyra, sammansmälte med 3,684 
kolsyradt natron, vägde 3,990. 0,318 kolsyra 
hade således bortgått, hvilka innehålla 0,23099 
syre. -0624 titansyra innehålla, efter försöken med 
svafvelbunden titan, 0,2218 syre. 

; 26: 0,469 titansyra smältes med 2,453 kol- 
syradt natron; smälta massan vägde 2,088. De 
bortgångna 0,234 kolsyra innehålla 0,169 syre; 
men : 0,469 titansyra 0,16. +. öra 

d. ':0,3055 titansyra smälte med 4,255 kol« 
syradt natron, vägde 4,413. De bortgångne 
0,1475 kolsyra innehålla 0,107 syre; 0,3055 tis 
tansyra 0,109. Ett medeltal af dessa 4 försök 
vore 35,43 procent syre i titansyran, beräknad 
efter kolsyrans syrehalt. 

, « Dessa föreningar äro med basis fullt mät- 
tade Titansyrade salter. Jag anser dem för neu- 
trala. Vid titansyrans smältning med kolsyradt 
alkali "bilda de det andra lagret, emedan det 


massan kallnar, stelnar ytan först, medan det inre ännu 
icke förlorat sin: liqvida form. Här utvecklas ännu kolsyra, 
som med : våld måste genombryta den redan stelnade ytan; 
och deraf förorsakas lätet och ojemnheten på ytan. Detta 
förhållande har jag bemärkt vid det kolsyrades alkalits 
smältning rbed titansyran, tantalsyran och tennoxiden. 


(9 
öfverflödiga alkalit utgör det öfra. De sönders 
delas i vatten, hvilket borttager en del af als 
kalit och qvarlemnar sura olösliga föreningar. 

Då i dessa neutrala titansyrade salter sy=+ 
rans syre förhåller sig till basens som 2 : I och 
titansyrans syrehalt (enligt försöken med svafs 
velbunden titan) är 33,95 på 100 delar, så är 
titansyrans mättnings-capacitet 16,98. 

Det är svårt att bestämma på hvilken mätt- 
ningspunkt de sura olösliga föreningarna stå. 
Det sura titansyrade natronet innehåller, efter 
de båda första analyserna, på 100 delar, i titan= 
oxiden 28,55 syre Cberäknadt efter svafvelbundna 
titans sammansättning) och i natronet 4,31, så= 
lunda mer än sex gånger så mycket; deremot 
efter tredje analysen betydligt mindre. Det är 
emedlertid svårt att bestämma dessa salters rätta 
sammansättning. Ett litet fel i halten af alkali 
åstadkommer stora olikheter, emedan dess qvan- 
titet och syrehalt är så ringa. 


Titansyrans föreningar med Syror. 


Alla Chemister, som arbetat med Titan, an- 
taga titansalter med titanoxid till basis. De 
med svafvelsyra, salpetersyra och saltsyra bil- 
dade salter skulle enligt dem, vid frivillig af- 
dunstning, kristallisera. Men då de nästan alltid 
hållit surt titansyradt alkali för ren titanoxid, 
så voro deras titansalter föreningar af kali med 
den använda syran. I sjelfva verket bildas ock, 
då man upplöser titansyradt alkali i saltsyra och 
öfverlemnar lösningen till frivillig afdunstning, 
till en del ganska tydliga tärningformiga kri- 
staller. Men undersöker man dessa, så finner 
man att de endast bestå af saltsyradt kali. 


248 


Titansalter,i hvilka titansyran är basis, existera, 
efter min erfarenhet, alldeles' icke. Väl åstad- 
komma flera syror, i en upplösning af surt titan- 
syradt kali i saltsyra, fällningar, hvilka icke in- 
nehålla något alkali; men dessa sakna nästan 
alla caracterer af salter; ty om man ville be- 
trakta dem såsom sådane, så äro de till den grad 
basiska, att man i Chemien icke har några ana- 
loga att framvisa, och likväl rodna de alla starkt 
lackmuspapper. Man måste derföre betrakta dem 
som olösliga dubbelsyror, analoga med dem, 
hvilka t. ex. volframsyran frambringar med nå- 
gra syror. 


Upplöser man surt tilansyradt kali i salt- 
syra, så att en god del af det förra blir oupp- 
löst, och med syran bildar en art emulsion, 
och denna sedan utspädes med vatten och filt- 
reras från den öfverblifna oxiden, så erhåller 
man, i denna vätska, fällningar med svafvelsyra, 
arseniksyra, fosforsyra, oxalsyra och vinsyra. 
Deremot grumlas den icke af salpetersyra, ät- 
ticksyra och bernstenssyra, Alla fällningarna 
äro upplösliga, icke allenast då lösningen af det 
' sura litansyrade kalit innehåller för mycket salt- 
syra, utan äfven i sjelfva den syran som an- 
vändes till fällningen. De frånsilade vätskorna 
innehålla kali. 


i. TWitansyrans förening med Svafvelsyra. 
Svafvelsyra frambringar, i den saltsyrade lösnin- 
gen af surt litansyradt kali, en hvit fällning. 
Innehöll lösningen jern, så qvarstadnar det till 
det mesta i vätskan, som: dessutom innehåller 
saltsyra och svafvelsyradt kali. Ett öfverskott af 
titansolution upplöser en god del af fällningen, 
men ännu mera ett öfverskott af svafvelsyra. 


2409 


Med vatten eller med alkohol kan väl dubbelsyran 
derutur fällas, men hon är då ej mera så sam= 
mansatt, som den förra, 


Föreningen förlorar i glödgning vattnet och 
svafvelsyran , och titansyran återstår. Lindrigt 
torrkad på kakelugn, drar den lätt hygroskopisk 
fugtighet till sig, och det så hastigt, att det är 
omöjligt att med noggrannhet afväga qvantiteten 
deraf till analys, Resultaten deraf blifva följakt- 
ligen blott ungefärliga. Lagd på lackmuspapper 
och fugtad, rodnas detsamma starkt. Genom 
glödgning erhöll jag af en och samma på ka- 
kelugn torrkad portion fällning följande varie- 
rande resultat i fyra serskilta försök: 55,86, 
27205 70,20, och 76,67 procent titansyra. 


1,998 gr. af den torrkade fällningen upp- 
löstes genom lindrig digestion i coneentrerad salt- 
syra. Lösningen utspäddes med vatten och ti- 
tansyran fälldes med caustik ammoniak. Glöd- 
gad vägde hon 1,535. Affiltrerade vätskan gjor- 
des sur med tillsatt saltsyra och fälldes med 
saltsyrad baryt. Den erhållne svafvelsyrade ba- 
rytjorden vägde 0,46, svarande mot 0,158 svafs 
velsyra. De återstående 0,305 voro således vat- 
ten. I 100 delar är således föreningen af svaf= 
velsyra med titansyra sammansatt af: 

Titansyra 76,83 
Svafvelsyra 7,78 
Vatten 15,39 


100,00 


7,78 svafvelsyra innehålla 4,657 syre, 15,39 
vatten, 13,68 och 76,83 titansyra (efter sammans 
sättningen af svafvelbunden titan) 26,08. Syre= 
qvantiteterna förhålla sig således som i : 3 : 6. 


250 


De hade kanhända stämt ännu närmare öfverens 
om föreningen kunnat nogare vägas, i 
1,064 på samma sätt behandlade, gåfvo 
0,814 :titansyra, 0,243 svafvelsyrad baryt. Efter 
denna analys består föreningen af 
; Syrehalt 
Titansyra 7Ö,00 os se ANG a 
Svalvelsyra ”7,06 . . . 4502 
Vättern +: .I0:04 4 4 TRI 


.| 


om OM 


100,00 
Den med vatten fällda föreningen af titansyra - 
med svafvelsyra skiljer sig från den föregående. 
Den innehåller mera svafvelsyra och mindre titan- 
syra, men icke i några bestämda förhållanden, och 
är derföre sannolikt snarare en blandning af två 
särskilta föreningar af svafvelsyra och titansyra. 
1,055 gr. deraf gåfvo 0,776 titansyra och 0,297 
svafvelsyrad barytjord , svarande emot 0,102 
svafvelsyra. Den var sålunda sammansatt af 
Titansyra 73,55 
Svatvelsyra 9,68 
Vatten 10,77 


100,00 


2. Titansyrans förening med Arsenik« 
syra oeh 

3. Titansyrans förening med Fosforsyra. 
Båda likna hvarannan till utseende och förhål- 
landen fullkomligt, De äro voluminösa som fälld 
lerjord. Torrkade, bilda de en glasig glänsande 
massa, liknande Gummi Arabicum. Lagde på 
lackmuspapper och fugtade, rodna de detsamma 
starkt. Innehöll den saltsyrade titanlösningen 
jern, så fälles hela jernhalten af arseniksyran 
eller fosforsyran, och den affiltrerade vätskan är 
alldeles jernfri, Båda fällningarna äro, likasom 


251 


de öfriga, lösliga i öfverskjutande fosfor- eller 
arseniksyra, äfvensom i den saltsyrade titanlös- 
ningen. 

4. Titansyrans förening med Oxalsyra. 
Oxalsyra åstadkommer i titanlösningen en hvit 
fällning, löslig i ett öfverskott så väl af fällnings- 
medlet, som af den vätska, som skall fällas. 
Frånsilade liqvidum innehåller kali och jern, 
om sådant fanns der förut. Torrkade fällningen, 
lagd på lackmuspapper och fugtad, rodnar det- 
samma starkt; men denna rodnad försvinner 
nästan alldeles vid torrkning. 


— 0,719 gr. af den på kakelugn torrkade fäll- 
ningen förlorade i glödgning med luftens till- 
träde 0,186. Den består således af 
"Titansyra 4: 241: 74,13 
Oxalsyra och vatten 25,87 


100,00. 

Analysen af denna förening tillställdes på 
följande vis: utaf ett stycke af ett glasrör blå- 
stes en liten kolf, som vägdes. Jag fyllde kolf- 
ven derpå med dubbelsyran och vägde den åter. 
Öfverskottet var alltså qvantiteten af den an- 
vända föreningen. Kolfvens hals böjdes nu och 
utdrogs till en fin spets, hvarpå retorten åter 
vägdes. Medelst ett cautschuksrör sattes den 
i förening med ett litet förlag, som jag blåst 
af ett glasrör, och hvilket med sin fina spets, 
förmedelst ett annat cautschuksrör, stod i före- 
ning med ett glasrör, fylldt med saltsyrad kalk, 
Detta rör slutades äfven med en fin spets. För- 
laget och röret med saltsyrade kalken voro noga 
vägde. Retorten upphettades nu öfver en spi- 
ritusiampa med dubbelt luftdrag. Vattnet con= 
denserades till en del i förlaget och det öfriga 


252 

uppsöps af saltsyrade kalken. De gazarter som 
utvecklades, bortgingo. 2,498 gr. af föreningen, 
analyserade på detta sätt, gåfvo 0,383 vatten 
och 1,866 Titansyra. Syran hade likväl ännu 
en gråaktig färg, som alltid händer med oxal- 
syrade föreningar då de glödgas i täppt kärl 
Genom glödgning i en öppen platina degel för- 
lorade fmassan ytterligare 0,007. De 2,4098 gr. 
dubbelsyra bestå således af | 


Titansyra 1,859 74,42. 

Vatten 0,383 eller på 100 d. af 15,33 

Oxalsyra 0,256 10,25 
2,4 3, 100,00 


9 

74:42 Titansyra innehålla 25,56 syre; 15,33 
vatten innehålla 13,63 och 10,25 oxalsyra 6,80 
d. syre. Syreqvantiteterna förhålla sig således 
som I :2:4. 1,174 gr: af dubbelsyran, analy- 
serade på lika sätt, gåfvo 0,184 vatten och 0,872 
Titansyra af gråaktig färg, som vid bränning i 
öppen platina-degel förlorade ännu 0,006: Den 
har således gifvit: 

Titansyra 73,77 

Vatten 15,67 

Oxalsyra 10,56 


100,00 


5. Vitansrrans förening med Vinsyra. Den 
na förening liknar mycket den föregående. Glöd- 
gad i öppna kärl, låter den svårligen bränna 
sig hvit. Vid glödgning i täppt kärl, ger den 
ett svart pulver, som ser alldeles metalliskt ut, 
så att man skulle tro det vara kolbunden Ti- 
tan; likväl blef massan hvit då den smältes 
med kölsyradt natron, och vid dess behandling 
med vatten afsatte sig titansyradt natron, utan 
lemning af något metalliskt pulver, och i salt« 
syra upplöste sig alltsammans. Jag skall lemna 


253 


pafgjordt om det innehållit kolbunden Titan, 
som genom alkalits medverkan syrsatt sig på 
luftens och kolsyrans bekostnad. 


Försök att reducera Titansyran och att 
förena Titan med Svafvel. 


VauvoQvELIn, HecHT och Laucier hafva förs 
sökt att reducera Titan-oxiden med kol. De 
hafva merendels erhållit kolbunden Titan, och 
derjemte något litet metallisk Titan, hvarom 
det för öfrigt ännu synes ovisst, att den ver- 
keligen var metallisk. De hafva funnit den vara 
olöslig i alla syror äfven i kungsvatten. TI alla 
fall hade det varit svårt att på detta sätt ber 
stämma Titan-oxidens syrehalt, hvilket likväl 
var hufvudändamålet med mina undersökningar. 
Som den kolbundna Titan kunde innehålla myc- 
ken blandning af Titan-oxid, hade jag till och 
med, genom dess förbränning i syrgaz, säkert 
icke erhållit några öfverensstämmande resultat. 

Nyligen hafva FaAraAoDAy och STopART, under 
sine arbeten med stål, förgäfves försökt att le- 
gera Titan med Jern, ehuru de dervid användt 
en ganska hög grad af hetta: ett resultat, som 
redan förut VAuQuELnin och Hecuart vid sine för- 
sök erhållit "). Jag försökte förgäfves att le- 
gera Zink med Titan, Jag blandade Titansyra 
med en stor mängd fin filspån af destillerad 
Zink (som löste sig i saltsyra utan ringaste 
återstod) och inlade blandningen i ett i ena 
ändan tillblåst barometer-rör af tjockt och gans= 
ska svårsmält glas; massan betäcktes med ett 
tjockt hvarf zinkspån, röret utdrogs till en fin 
spets, ställdes derpå i en med sand fylld hessisk 


") Journal des Mines N:o 15 pag. 23. 


254 


degel, hvilkén upphettades så länge, tills zin- 
ken började 'sublimera sig i den öfre kallare 
delen af röret, som stod ofvan sanden. Sedan 
allt hade kallnat, lades hela glasröret i saltsyra, 
som upplöste zinken med lemning af ett svart 
ej metalliskt pulver, hvilket motstod all åver- 
kan till och med af rökande kungsvatten. Starkt 
torrkad, vägde det lika mycket som den an- 
vända Titansyran, och i glödgning hvitnade 
det utan att förändra sin vigt. Detta var alltså 
Titansyra af svart färg. Af hvad orsak hon 
antagit denna färg, kan jag icke förklaras; vi 
finna likväl något analogt med Wolframsyran, 
hvilken, beredd genom glödgning af Wolfram- 
syrad Ammoniak i en retort, är alldeles mörk- 
blå, och antar vid glödgning i öppet kärl den 
gula, Wolframsyran vanligen tillhörande, färgen, 
utan att till vigten förändras. Jag har ofta för= 
nyat delta försök med Titansyran och alltid: 
erhållit det svarta pulvret. ; 

> Välgaz ledd öfver glödgande Titansyra re- 
ducerar den icke. Jag försökte nu svafvelbun- 
den vätgaz, 1 tanka att den dubbla affiniteten 
möjligen kunde åstadkomma hvad den enkla 
icke förmådde uträtta. Titansyran bringades 
till stark glödgning 1 ett porcellains rör, hvarpå 
svafvelbunden vätgaz leddes deröfver, som förut 
passerat ett långt rör med saltsyrad kalk; men 
jag erböll intet spår af svafvelbunden Titan, 
utan blott samma svarta pulver som vid förra 
försöket. jog 

Svafvelbundet kali, smält med Titansyra, 

frambringar icke eller någon svafvelbunden Ti- 
tan. Då vatten gjutes på den smälta massan, upp- 
löses ingen Titan deri, ehuru man förr så på- 
stått. 


255 


Sedan jag: förgäfves gjort alla dessa försök 
för att komma till något nöjaktigt resultat, lät 
jag ångor af svafvelbundet kol stryka öfver 
glödande Titansyra, och detta förfarande ledde 
ändteligen till ett afgörande resultat. Men äfven 
med denna method, hann jag först efter många 
fruktlösa försök till målet. Jag erhöll väl all. 
tid svafvelbunden Titan, men all Titan förena= 
des icke med svafvel, och den pulverformiga 
svafvelbundna Titan var blandad med Titan- 
syra, hvilken likasom i de föregående försöken, 
hade antagit en svart färg. ; 

För att bekomma en ren svafvelbunden 
Titan har man många försigtighetsreglor att 
iakttaga, och det lyckades mig först sedan jag 
nio gånger erhållit en svafvelbunden Titan, som 
vid förbränning alltid lemnade olika qvantiteter 
af Titansyra. Sedermera har jag förnyat ope- 
rationen ännu fem särskilta gångor och alltid 
erhållit en svafvelbunden Titan, vid hvars för«. 
bränning resultaten voro likstämmige. Det förs 
farande och de försigtighetsmått jag härvid iakt- 
tog voro följande: | | År 

Titansyran fick ej användas i pulverform , 
ty då var det möjligt att.mechaniskt skilja den 
svafvelbundna Titan från Titansyran. Hade jag 
pulverformig oxid så utrörde jag den med vat- 
ten till. en tjock gröt, och prässade den starkt 
mellan sugpapper. Härigenom bekom jag sam- 
manhängande stycken, som ännu efter glödg- 
ning behöllo sin form. . Titansyra, erhållen ge- 
nom förbränning af svafvelbunden Titan, måste 
äfvenväl på det sättet behandlas, emedan hon 
genom svaflets förbränning blifvit porösare. På 
detia sätt beredd och glödgad syra inlades i 
ett porcellainsrör. Ina ändan deraf förenades 


"256 


lufttätt med en retort, innehållande rent svaf- 
- velbundet kol; från andra ändan utgick ett 
öppet glasrör: > Porcellaimsrörvet inlades i en 
passande ugn af eldfast lera, i hvilken luftdra- 
get och hettan, genom skorstenens förlängande, 
kunde efter behag ökas. Ugnen upphettades nu 
långsamt, och sedan röret en god halftimma 
glödgat, uppvärmde jag retorten med svafvel- 
bundna kolet ytterst lindrigt, förmedelst en 
lampa, ställd på något afstånd ifrån densamma. 
Den på motsatta ändan genom glasröret bort- 
gående gazen, antändes, för att af den starkare 
eller svagare lågan kunna se om icke onödigt- 
vis för mycket svafvelbundet kol förflygtigades. 
Då resultatet alltid måste utfalla noggrannare , 
ju långsammare operationen drefs, så måste lå- 
gan' vara så liten, att den knappast kunde sy- 
nas. Lampan bredvid retorten borttogs vanli- 
gen efter någon tid, emedan det strålande vär- 
met från ugnen upphettade retorten tillräckligt, 
för det svafvelbundna kolets förflygtigande , ehuru 
den var temligen aflägsnad derifrån. Operationen 
påstod vanligen 4 till 5, eller vid större portioner 
ända till 6 timmar. Den afbröts, innan ännu 
allt svafvelbundet kol afdunstat. Det från ena 
ändan utgående glasröret hopsmältes derpå, rö- 
ret uttogs ur elden, på det att: den bildade 
svafvelbundna Titan måtte kallna, medan den 
var omgifven af ångor af svafvelbundet kol. 
Detta är alldeles nödvändigt, emedan den svaf- 
velbundna Titan straxt rostas och förvandlas i 
Titansyra, om den ännu varm är omgifven af 
luft. Den svafvelbundna Titan uttogs sedan ej 
utur röret, förr än detta var alldeles kallt. 
Svafvelbunden Titan har en mörk åt grönt 


dragande färg. "Vid den lindrigaste beröring 


257 


ined en hård kropp, antar den genast stark 
metallglans. Metailiska streket är messing-gult 
eller likt färgen af magnetkis. Upphettad. i 
öppna kärl tar den eld vid börjande glödgning, 
brinner med en blå svafvellåga och förvandlar 
sig i Titansyra. Vid upphettning i en liten 
kolf med fin öppning, afger den något svafvel, 
men hopsmälter man spetsen medan massan 
ännu uppvärmes, så förlorar den icke mera nå- 
got 'svalvel. Denna egenskap tillhör svafvels 
bunden Titan gemensamt med flere svafvel- 
bundna metaller, som hålla svaflet svagt buns 
det , och uppkommer deraf att metallen oxideras 
förr än svaflet. Öfvergjuten med salpetersyra, 
uppvärmer den sig; nitrösa ångor utvecklas, 
vätskan blir mjölkig, och fint fördelad Titanoxid 
sätter sig till botten. Kokas alltsammans, :så 
hopbollar sig svaflet till en kula: 

Det säkraste och enklaste medlet att ana« 
lysera svafvelbunden Titan, var förbränningen. 
Den skedde öfver en spirituslampa med dub- 
belt luftdrag på ett ganska tunnt platinableck, 
hvars kanter voro något uppböjda. Till för- 
bränningen togos blott utvalda stycken, hvilka 
voro fasta och hårda och vid ringaste vidröring 
glänste metalliskt. 1,017 gr. isvafvelbunden Ti 
tan gåfvo 0,757 gr. fullkomligt hvit Titansyra. 
Om nu svafyelbindningsgraden i svafvelbunden 
Titan är svarande mot oxidationsgradén i oxi- 
den, så har, medan en atom svafvel förbrun= 
nit, en atom syre tillkommit. Skilnaden emel< 
lan bådas atomvigter, eller 101,16 (då en atom 
svafvel väger 201,16 och en atom syre 100) 
måste alltså förhålla sig till 100 som skilnaden 
emellan 1,017 'och 0,757, d. ä. såsom 0,260 
förhåller sig till den qvantitet syre 0,757 Ti- 


258 

tansyra innehålla: Detta gifver 33,95 procent 
syre i Titansyran, hvilket tal jag anser för det 
rigtigaste af dem jag erhållit. I andra försök 
bekom jag, utaf 0,7105 svafvelbunden Titan 
.0,533 oxid, som skulle svara mot 32,92 procent ' 
syre, och utaf 0,359 svafvelbunden Titan 0,268 
Titanoxid, som lemnur 33,19 procent syre. Jag 
har af dessa tal icke tagit något medium, eme- 
dan det är klart att det högsta talet här måste 
vara det rigtigaste, då svafvelbundna Titan i 
det fallet var renast och minst blandad af Ti- 
tanoxid. | 
; Titanoxiden' är således sammansatt af 

Titanmetall 66,05 

Syre 33,95 

| 100,00 

och svafvelbunden Titan af 

Titanmetall 49,17 

Svafvel 50,83 


100,00 
Jag måste nu äfven med försök bevisa, att 
unden för min räkning var rigtig; nemligen 
att svafvelbindningsgraden i svafvelbunden Ti 
tan svarar mot oxidationsgraden i den erhållna 
oxiden. Jag oxiderade derföre en portion ut- 
vald svafvelbunden Titan med kungsvatten ; men 
härvid var det omöjligt att veta när allt svaf< 
vel var oxideradt, emedan den nybildade oxi- 
den förvandlade vätskan till en emulsion. Sedan 
jag i 8 dagar digererat 0,19 svafvelbunden Ti- 
tan med kungsvatten, blandade jag vätskan med 
ammoniak, filtrerade den, och fällde det ge- 
nomgångna liqvidum med saltsyrad baryt. Jag 
erhöll 0,679 svafvelsyrad baryt, svarande mot 
| 0,0937 : 


259 


0.0937 svafvel, eller Å9,32 procent; ett tal som 
instämmer med förbrännings försöket: 

Som denna oxidation icke var mig till nös 
jes, försökte jag att smälta svafvelbunden Ti= 
tan med salpeter och derigenom oxidera den: 
1 gr. ren svafvelbunden Titan blandades i en 
retort med 12 gr. groft sönderstött saipeter, på 
det sätt att salpetern helt och hållet betäckte 
den svafvelbundnaå Titah. Retörtens hals föres= 
nades med ett rör, hvars ena ända stod i kalk- 
vatten, för att vid detta tillfälle äfven få veta 
om icke den svafvelbundna Titan tillika kunde 
innehålla kol; Retorten upphettades försigtigt; 
men knappt hade salpetern vid botten börjat 
smälta, förr än häftiga detonatiorer uppkommo; 
en blixt följde på den andra med den siörsta 
skyndsamhet; retorten söndersprängdes och styc« 
kena deraf kringkastades; Innan retorten sprang 
sönder, hade en mängd gaz utvecklat sig: 
Kalkvattnet var likväl deraf icke grumladt. Jag 
fortsatte operationen vidare i en öppen degel 
och pröfvade den srmälta massan. Den öfver- 
2 med vatten och det titansyrade kalit afa 
skiljdes på filtrum. Vätskan fräste alldeles icke 
med syror och frambringade icke eller någon 
fällning med kalkvatten. 

Bästa sättet att få veta det Titans oxida« 
tionsgrad svarar mot dess svafvelbindningsgrad; 
var följande. Jag digererade den svafvelbundna 
Titan med caustikt kali. Den sönderdelades 
snart och hvitt titansyradt kali satte sig till 
botten. Vätskan filtrerades och försattes med 
saltsyra. Svafvelbunden vätgaz utvecklades, li= 
qvidum bibehöll sig klart och intet svafvel af- 
satte sig. Svafvelbundna Titan kunde i detta 

K. V. A. Handl. 182x, St. II. 18 


260 

försök endast gerom kalits biträde hafva syrsatt 
sig på vattnets bekostnad. Medan syrets atom i 
vattnet förenades med metallen, upptogos de tven- 
ne atomerna vätgaz af svaflet, med hvilket de 
bildade svafvelbunden vätgas, som vid tillsats 
af saltsyra bortgick. Om svafveibundna Titan 
innehölle flere atomer svafvel än der finnas 
atomer syre i Titansyran, så skulle-svafvel haf- 
va afsatt sig, och 1 omvändt förhållande åter 
hade, vid behandlingen med kali, vätgas bordt 
utvecklas. 

Den gaz, som bildas, då . man låter svaf- 
velbundet kol stryka öfver Titanoxid, brinner 
med blå låga och utstöter dervid lukt af svaf- 
velsyrlighet. För dess undersökning uppfånga- 
des den öfver qvicksilfyer. Skakad med kalk- 
vatten, uppkom genast grumling; tvättad med 
alkohol absorberades af 76 mått 49; i beröring 
med caustikt kaii absorberades icke allenast kol- 
syra, utan ångan af svafvelbundna kolet sönder- 
delades äfven. Alkalit hade upptagit svafvel 
och lösningen deraf fällde Blysolution svart. 
Alkohol tillsattes nu efter alkalit, hvilket den 
följande dagen utbyttes mot nytt, för att ab- 
sorbera resten af svafvelbundna kolångan, och 
sedan detta blifvit bortskaffadt, borttvättades 
alkoholångan med vatten, hvartill användes ' 
kalkvatten. Återstoden förenades med en lika 
volum syrgas, men detonerade dermed icke; 
omsider försatt med vätgaz och detonerad, 
grumlades återstoden med kalkvatten. Tvättar 
man gazen länge med alkohol och sedan med 
kalkvatten, så grumlas det sednare icke, eme- 
dan kolsyran redan blifvit absorberad 'af alko- 
holn, som deraf upptar en vida större qvanii« 
tet än vattnet. 


261 


Denna gaz består således af kolsyra och 
syrsatt kolgaz, blandade med en stor mängd 
ångforinigt svafvelbundet kol. Det är märkvär- 
digt att det sistnämnda icke condenseras på ytan 
af qVvicksilfret; äfven vid en stark pression; ty 
leddes gazen i ett mariottiskt rör, som Var 
fylldt med .qvicksufver och hölls lodrätt, och 
röret sedan lvtades nästan alldeles horizontelt, 
så följde, oaktadt en hel atmosfers tryckning, 
ingen afsöndring af svafvelbundet koli flytande 
form. SN j | 

Den framgång med hvilken jag -ånvändt 
svafvelbundet kol för Titanoxidens desoxidation 
och förening med svafvel; gaf mig förhoppning, 
att kunna erbålla samma resultat äfven med 
andra metalloxider, hvilka man hittils hvarken 
kunnat reducera eller förena med svafvel; Jag 
vill i korthet meddela förloppet af mina i detta 
ändamål anställda försök. 

Tantaloxid ; behandlad på samma sätt som 
Titanoxiden, gaf en jerngrå svafvelbunden Tan= 
tal, som vid beröring med en hård kropp, an= 
tog stark metallglans. Färgen ai det metalliska 
strecket var grå. Upphettad, brann svafvel- 
bundna Tantaln med blåaktig låga och lemnade 
hvit Tantaloxid. I digestion med salpetersyra 
förvandlades den i ett hvitt pulver; under det 
nitrösa ångor utvecklades. | 

Grön Uränöxidul gifver vid samma behand- 
ling en svart svafvelbunden Uran, som blir 
svart metallisk vid gnidning. Upphettad,; brin= 
ner deri med blå svafvellåge och förvandlar sig 
Hater 1 :oxidul > | 

Kiseljord och Lerjord förändrades icke det 
ringaste utaf ångor af svafvelbundet kol; ehuru 
operationen länge fortsattes. Jag borde emed- 


262 


lertid vääöta rig detta negativa resultat, ty el- 
jest skulle jag redan vid de föregångne försöken 
hatva förmärkt, att porcellainsrören, i hvilka 
försöken gjordes, voro angripne; det vore likväl 
interessant att försöka, om icke vid högre vär- 
megrader än dem jag hade att tillgå, kiseljor- 
den och lerjorden äfven kunde, genom svafvel- 
bundet kol, reduceras till svafvelbundna metaller. 


Om den blåa fällning, som uppkommer i Titan- 
lösningar med Zink, Jern och Tenn. 


Man” har ansett denna blå fällning för titans 
oxid +), dock utan att det behörigen kunnat 
bevisas; ty man kunde äfven så väl hålla den 
för titansyra, som antagit en förändrad färg. 
De flesta omständigheter tala likväl derföre, att 
den blåa färgen härrör af en oxid ""), Är en 
upplösning af titansyradt kalii saltsyra fullkom- 
ligt klar, innan den kommer 1 beröring med zin- 
ken, så blir den blå vätskan det äfven i början, 
och en blå fällning afsåtter sig först när kärlet, 
efter zinkstångens uttagning, täppes. Fällningen 


blir, äfven i fullt täppta kärl, efter någon tid, 


hvit. Fäller man den klara blå vätskan, utur 
hvilken man nyss uttagit zinkstången, med cau- 
stikt kali eller ammoniak, så uppkommer en blå 
fällning, som snart blir hvit, under det att en 
mängd gazblåsor utvecklas ur vätskan, som äro 
vätgaz. Oxiden är således i stånd att sönderdela 
vatten. Att detta skedde så hastigt vid tillsats 


Preeeami 


?) Som jag i denna afhandling sökt visa, ätt hvad 


man hittills kallat Titanoxid, är en syra, och jag kallat 


denna syra Titansyra, så måste följaktligen hvad man an= 
nars ansctt för Titaroxidul kallas Titanoxid: 

”) I reductionslågan af blåsröret färgas Titansyrar 
blå med flussertia, 


263 


af alkali, tillskrifver jag den nybildade titansy- 
rans frändskap till alkalierna "). 

Jag har gjort försök att analysera titanoxiden, 
men deraf icke erhållit något resultat. Jag sön- 
derdelade en klar lösning af surt titansyradt kali 
i saltsyra med ren destillerad zink, som var noga 
vägd, och uppfångade den bortgående vätgazen, 
Jag hade väntat att, af den ringare qvantitet vätgaz, 
som den upplösta zinken skulle utveckla genom 
titansyrans reduction till oxid, kunna bestämma 
huru mycket syre denna dervid förlorade. För- 
söket varade i tre veckor, men sedan en mängd 
vätgaz utvecklat sig, blef den uppkomna blå fäll- 
ningen hvit, oaktadt att zinken, som var istort 
öfverskott, qvarblefi vätskan, och att kärlet un- 
der hela operation hölls täppt. 


Om -vigten af Titans Atom. 


Hr MirtscHEruicH har gjort mig uppmärksam 
derpå, att Rutilens och den nativa Tennoxidens 
- qvadrat-octaédrar, i alla sina formförändringar, 
ja äfven uti tvillings-kristallisationer, äro ena- 
handa. Men den nativa tennoxiden består hufz 
vudsakligen blott utaf tennoxid, så väl som rus. 
tilen af blott titansyra. Tennoxid och titansyra 
. måste följaktligen vara isomorpha. Detta förhål- 
lande blir ock verkligen genom andra facta mer 
än sannolikt. Hr MitscHErricH har anmärkt, att 
kroppar, som äro isomorpha, äfven till sina che- 
miska egenskaper, visa mycken analogie; 1 sjelfva - 
verket har ock titansyran, alla sina egenheter 


”) Jag föreställer mig denna process vara analog med 
det phenomen, att jern och zink, först vid närvaro af en 
syra, sönderdela vatten. 


264 


oaktadt, med ingen metalloxid så mycken likhet 
som med tennoxiden. Båda äro svaga syror, 
som på torra vägen med fräsning utdrifva kol- 
syran ur kolsyrade alkalier, och ingå med al- 
kalit saltartade föreningar. Båda utdrifva dervid 
en qvantitet kolsyra, hvars syre är lika med den 
använda metall-syrans ”). Båda äro efter glödg- 
ning absolut olösliga i de starkaste syror, och 
bådas föreningar med sådana syror, som äro 
flygtiga eller af elden förstöras, qvarlemna efter 
glödgning ren tennoxid eller ren titansyra. 

För titansyran måste man, 1 anseende till 
dess mättnings-capacitet och dess förening med 
oxalsyran, antaga antingen 2 eller 4 atomer 
syre. Hr Prof. Berzeuivs har för tennoxiden 
antagit 4 atomer syre. Då titansyran måste 
hafva lika många atomer syre, så väger följakt- 
ligen en atom titan 778,20. 

”) Jag smälte o0,313 gr. glödgad tennoxid, beredd af 
tenn med salpetersyra, med 3,556 gr, kolsyradt natron, 
Smälta massan vägde 3,805 gr., således voro 0,094 kol-- 
syra bortgångne, hvilka innehålla 0,668 syre. c,313 tenn- 
oxid innehålla 0,067 syre. Smälia massan hade äfven här 
iydeligen delat sig uti tvenne lag, 


; Md 


2605 


BIDRAC ; 
till Theorien om enkla Optiska Glas; 


af 
N. G. ar SCHULTEN. 


Via afhandlandet af den verkan convergeran- 
de eller divergerande glas frambringa, åtnöjer 
man sig vanligen att betrakta de strålar, som 
efter tvenne brytningar passera glaset, och der- 
vid formera verkliga eller inbillade foci efter 
glasets och strålarnes beskaffenhet, Emedlertid 
framte sig för hvar och en, som aldrig så lös- 
ligt handterar ett optiskt glas, ännu åtskilliga 
andra bilder af de kringliggande föremål, hvil- 
ka äro att tillskrifva de ifrån glasets ytor en 
eller flere gånger reflecterade strålar. Dessa 
sednare bilders bestämmande till storlek och 
läge, ehuru för practiska ändamål af mindre 
vigt, än betraktande af de genom tvenne enkla 
brytningar uppkomna, förtjenar dock i theore= 
tiskt hänseende en icke mindre uppmärksam 
het, så vida läran om verkningarne af concava 
eller convexa glas skall kunna för complett an- 
ses. En kort undersökning i detta ämne har 
derföre synts mig så mycket mindre ur vägen, 
som jag icke vet mig hafva sett detsamma af 
någon annan vidrördt, än mindre ordentlig cal- 
cul underkastadt, Det är resultaterne deraf jag 


266 


nu får äran til Kongl. Academien öfverlemna , 
föreställande mig att de icke torde befinnas all- 
deles ovärdige ett rum i Dess Handlingar. 


Låt BDE (se figuren) vara intersection 
emellan en spherisk yta, som åtskiljer tvenre 
slags media 1), 2) och ett gifvet plan BEC, 
draget genom denna ytas medelpunkt C. Då 
radien 4DC efter behag blifvit dragen i nyss- 
nämnde plan, supponera en ljusstråle FG fal- 
lande ifrån F mot G i samma plan och oänd- 
ligt nära till ZDC, hvilket sednare här måste 
antagas, för att komma till enkla och för pra=- 
ctiska behof lämpliga resultater, Låt FG rå- 
ka lineerne ZOC och BDE i F och G, sam- 
manbind CG och drag fG så, att 

Sin FGC=n. Sin fGC, 
då följakteligen fG utgör direction af den i G 
brutna FG, då n utmärker brytnings-förhållan=- 
det vid öfvergången ifrån 1) till 2). 


Då nu CD=CG=r, AD =t, samt den 
obrutna strålen FG till sitt läge bestämmes ge= 
nom equaiion 
; VS Ae 03 
den brutna fG genom 

y =a4XT by 
der &x räknas längs Z4DC ifrån punkten 4A; 
och y äro vinkelrätta deremot åt hållet DB: 
så blir första frågan naturligtvis upptäckande 
af relationerne emellan a, b, a, by, r,t,n. 


Fäll till den ändan Gg vinkelrätt emot 
4F, då, i anseende dertill att bågen GD an- 
ses oändligt liten, man utan fel kan antaga Dg 
=9. Häraf / 


267 
ZAg=4D + Dg=t 
Gg=a.4g+b =at +Fb 
=as4g+ bo =aost+bos 


eller 
at-Fbo=a,t+b,. » . . (1) 
Vidare, efter 


b ba 
äÄF=——- Af==——);> 
a do 


Oo 


C =, | 

Måd. efter vinklarne FEC, fGC, gCG, 
gf/G, gFG, såsom supponerade allesammans 
oändligt små, utan betänkande kunna förblan= 
das med deras Sinus eller Tangenter, kan åt 
eqvation | 
a Sin FGC=n, Sin fGC 
gifvas formerne 

FGC=n. fGC, 
gCG—-gFG= n(gCG—gfG), 

Tang gCG — Tang gFG= n(Tang SEC Tang gfG), 


g oG gG 
"ep "(GC sr) 


I 
ang 
Följakteligen =” dd 
| MA I I I 


-+ 


sa FR 
NR 


; a a o 
De erhållna (1), (2), innefattande de eom= 
pletta och mest symmetriska relationerne emel-= 


RR 


268 


lan här förekommande qvantiteter, böra, för 

närvarande ändamål, på följande sätt transfor- 

meras. Så vida (1) nemligen är identisk med 
I a 


BAT TSE 
OR at +)b 


do 
förvandlas de begge lätt till utseendet 


nä, a FVT 
di ON BEER r o 
bo= aät+Fb — at 


det vill säga 


r—(n —1)t FN 
as I 4 —: : 
nr nr 3 
(n—i)(r-+2)t nr4 (n—1i)t (' » 
p EST OT FANA ng SE CI 
nr nr 


der (3) innefatta den i närvarande" fall tjenli- 


gaste formen af (1), (2). 


I den händelse, att strålen FG icke ge- 
nomtränger den spheriska yta som åtskiljer beg- 
ge media, ulan återkastas derifrån reguliert uti 


direction G &, så att AFGC = 9 GC, märkes, 


att ingen ny direction är af nöden till bestäm- 


mande af ifrågavarande relationer. De erhållas 
för detta fall directe genom supposition 2 = I 
uti (3), som då förvandlas till 


r + 2t 2 
as a 
5 NG « : (4): 
ue 20r +2)e a 2 
E 3 r 


Att applicera det nu anförda till vårt egen- 
teliga föremål, läran om optiska glas, låt x räk- 
nas längs glasets axe? (d. ä. den räta lnea, 
som sammanbinder medelpunkterne af glasets" 


269 
begge spheriska ytor) ifrån den punkt, der hon 
skär den ifrån den strålande punkten eller ob- 
jectet vända ytan, samt tillika räknas emot ob- 
jectet, det vill säga, ökas, när distancen deri- 
från minskas. Glasets emot objectet vända yta 
må hafva radien r, den ifrån objectet vända 
dito radien r', och begge ytorne vända sin con- 
cavitet emot objectet. Glasets tjocklek (d. ä. 
distancen emellan de punkter, der axeln skär 
begge ytorne) må antagas =£ samt objectets 
coordinater 1 afseende på det ifrågavarande sy- 
stemet, = p och 4.  Brytningsförhållandet ifrån 
luft i glas må ändteligen, såsom nyss, beteck- 
nas med n. 

Den fråga, hvars upplösning här skall 
framställas, är då i allmänhet den, att bestäm- 
ma läget af den bild ifrågavarande object for- 
merar genom strålar , som, utom tvenne bryt- 
ningar vid ingången uti och utgången ur gla= 
set, undergått ett gifvet antal m invändiga 
reguliera. reflexioner ifrån dess begge rtor. 

Denna bilds coordinater må vara p' och 
g' ; allmänna proceduren till dessa begge qvan- 
titeters bestämmande blir då i korthet denna: 

Af eqvationerne | 

r—(n—I1i)]?t n—I 
äl —— I 4 


En 


b 
nr 


| PN | 
EE SERNER TNC Crn 


nr nr 


RR 


i ; sö 
ROR 
för 
Ny b, 


r+2i 2 
n 


da Sms) 


r 
e 
hora LR 


3 Sn 


2 
d; = AR 
br = b, 


hvars continuations-lag genast faller i ögonen, 
fås, genom enkla substitutioner, am» bm gifna 
under formen 
4Za+ Bb, 
der 4, B endast bero af r, r', t, n. 
Om nu m är udda tal, bör derefter tagas 


fålla an ba Arfa 24 
r 


Am+ki = u 
— t)t CEN fe 3 
re fl 


men, om m är jemnt tal, 
Nn I 
äm-+Fi1 ENN Am + Z ve 


Om 1= bm 

hvarigenom således äfven am +:1> bm+1 erhål- 
las under nyssnämnda form, och må för kort- 
heten utiryckas sålunda: 

äm Fi = 2 FT so 

bm +i=0A a +B b k 
der alltså «, B, «', B' blifvit bekanta storheter, 

De sökta p', 9" bestämmas då genast ge- 

uom följande; formler: 


1 NS (CE niel BE 
ec —Bp” ue 

Grunden till nyss anförda resultater är 
ganska enkel. Så vida mnemligen eqvationerne 

r=ax+b | 

r=(a0a+Bb)xtÄa+Bbo AN 
tydligen representera den på glaset fallande och 
den efter tvenne brytningar och m reflexioner 
ur glaset utgångna strålen, är tydligt, att, med 
tillhjelp af eqvation 

q=ap + b;, . 

den sednare af dessa kan sättas under formen 
5 = (la — Bp) a+Bg) + EB) atBe 
det är, under formen 
y—(B2+BI94—((a—Bp)rta'—PBp)å=0-.:: (5), 
som, differentierad i afseende å a såsom enda 
variabel, förvandlas till i 

(a —Bp) r+aA—Bp=0 OMGE (6). 

Då nu (5), (6), combinerade, naturligt« 
vis måste gifva coordinaterne x och r för den 
punkt, dit de genom eqvationerne 

y—-9= alx—p) 

. r—-g9=la + du) (ep) 
betecknade begge strålar ifrån objectet;, efter 
två refractioner och m invändiga reflexioner, 
sammanlöpa , så följer, att i. dessa begge eqva- 
tioner, för x, ry, kan insättas p', 4: hvaraf 
således 

9'—(BP'-+B 4 — ((a — Bp)P-Fa—B'p) e=0 2 

(a2— BP) p-te—Bp=0 RA 
derigenom dessa begge storheter bli gifna på 
nyss förestående sätt: , ; 

Att för öfrigt den på' detta sätt bestämda 
bild, eburu endast deducerad såsom de strålars 
sammanbrytningspunkt, som ligga i det genom 


| 


272 


objectet och glasets axel dragna plan, likväl, i 


närvarande supposition, att strålarne falla gla- 
sets axel oändiigt nära, 1 sjelfva "verket är en 
allmän focus äfven för de strålar, som ifrån 
den lysande punkten falla öfver och under 
nämnda plan, och således, för hvarje värde af 
m, verkeligen är den enda emot objectet sva= 
rande focus, låter mycket väl bevisa sig, och 
bör antagas för en afgjord sats, ehuru vi med 
dess deduction icke här kunna uppehålla oss. 

' En händelse, der de allmänna värden för 


p> g både lätt och enkelt framställa sig såsom 


functioner af m, förtjenar en närmare upp- 
märksamhet. "Det är den, då glasets tjocklek 
försummas, eller £=0. "I det fallet förvandla 
sig de anförda eqvationer till 


dä, =—-d=— b 
n nr 
ba, =b 
> kd 
GT dr TR ut 
20 0 
2 
a, =— ad, — —- i 
2 | 
da ss = da Sr ÄR mr ”t 
(EA 
2 
UNO = bz 
hvaraf således 
I nn I ! 
dy =E-d— b 
7 nr 


I n—iI 2 
dyl d Öst 
i nr r 
I 7 — I 2 2 
ären d — b+-b——b 
|) nr r r 
I NN 2 2 2 
Ad. =E-—-— 204 b——-b+-b—-— 0 
n nr r 
I N— I 2 2 2 
a,=—-a——— b+-b—-b+-b—-—b 
n r r r 


RE A N =D: 
Följakteligen i allmänhet, då m är udda, 


meter (GD) 
sa fn NG -) i 


nr 


britter = b; 


och, då m är jen, 


I 
äm oa 
in 


bm =D: ; 
Genom de sålunda erhållna välden på «vs 
BB, &, B, allt efter som m är udda eller jemn; 
fås alltså; enligt det föregående, i förra hän- 
delsen 


b. SR 
Ne SÅ 


Er 
1 LG Cm + 1) Cod 


i deh sednare 


3 


; PRIS 
p= TER an 
14 (n (m- 1) =) E- 5)P 
, cd 
g= 


1 + (n (m + 1) = 1) EF —-5)r 


Eller, om man vill omfatta begge Händel- 
serne med ett enda resultat, antingen m är uds= 


da eller jemn | 
(— I np m 


MA 
IRAS ET 
ge 


205 
KÅ 


it famn 1) (2-5) + 50-07-10) C4+ 2) 
hvilka begge formler äro märkvärdiga nog, i an- 


seende till deras stora allmänhet under temli- 
gen enkel form. 


= 


Då, för hvarje optiskt glas, de bilder utan 
all svårighet upptäckas, som svara emot ända 
till trenne invändiga reflexioner, är tjenligt att 
för dessa händelser hafva de speciella resulta= 
terne till hands; de äro följande: 


0, = Zz ; : 
na (ne) C— S)P 
ge 
dörr OR EER 
m=1, p'= TE 
stela NER 
fa I 2N 
+ (an (E—-5)—2)2 
, P 


m=2, p SAIT I OS oe 
FÖRS UCS) 
CE BE Lo REN 
+ (Ba —1)(=—5) 


K, V. A. Hand I. 1801, St. ID. 19 


276 


+ GA) 
7 


+ (4 n (2-2) —5)> 
| POKAL. 

De hittills anförda theoretiska resultaters 
öfverensstämmelse med erfarenheten kan ganska 
lätt verificeras. Såsom ett exempel derpå vill 
jag endast nämna, att, innan föregående theorie 
ännu blifvit deducerad, jag hade anmärkt, att 
de ifrån sednare ytan af en vanlig plano-con- 
cav lorgnette-en gång reflecterade bilder af ett 
på någon distance varande object alltid blefvo 
ungefärligen fördubblade till storlek, då nämn- 
de yta genom glasets omvändning ifrån den 
bugtiga förändrades till den plana ytan, samt 
ögats distance ifrån glaset icke mycket skilde 
sig ifrån concava ytans radie. Hvad. utslag ger 
theorien härutinnan? 

Här är m=1, n=3, samt, då reflexion 
sker ifrån bugtiga ytan, 

: r= &, rr negatif; 
då den sker ifrån plana ytan 

r oförändrad, r'= co. 
I förra händelsen således 


' 
md, ps 


, 


q = 


( TR , 
p= 2 AA 
PR 2 
r r 
sednare 

, =P , qg 

ÄR pp LA 
I-+ — I+— 


; | 277 
Då ögats distance ifrån glaset kallas d, blir 
således apparenta storleken, som i begge fallen 


uttryckes med 2 1 det förra 


RA 
AK 


Ja 


1 det sednare 


1 äng Ne NE 
C+D 


d Dessa värdens inbördes proportion, som, 


efter 7', 7 här sammanfalla, i allmänhet expri« 
meras med 


r 4 9 
förvandlas i supposition p= &, d=r tydligen 
till 3, som alldeles instämmer med det anför« 
da erfarenhets-factum. 


278 


ANMÄRKNINGAR 
om Ölands Fysiska Beskaffenhet och 
Vegetation; 


af 


ABRAHAM AHLQVIST, 
Ph. Mag. och Coll. Schole i Calmar. 


Man kan nästan anse Öland såsom innefattan= 
de en förehing emellan fjällarnes sammantryckta 
och Söderns utvecklade pragtfulla växter. En kort 
afhandling om Ölands vegetation , med hänsigt 
till desse tvenne ytterligheter, må utgöra hufvud- 
ämnet för denna uppsats, som torde finna ett 
rum i Kongl. Vetenskaps-Academiens Handlin- 
gar, 1 fall den förtjenar något afseende: 

| von LinsÉ var den förste, som rätt gran- 
skade Öland såsom Naturforskares På Riksens 
Ständers befallning anträdde han en resa till 
Öland och Gottland, i sällskap med flere unga 
naturens vänner, om sommaren 1741. Lifvad 
af en innerlighet med naturen, som var honom 
medfödd, kunde han ej nog beundra Ölands 
Floras sköna sommardrägt, och ifrån första an- 
blicken af Ön, fattade han den fasta föresatsen, 
att noga anteckna alla de växter som förekom- 
mo "). Under hans korta vistande på Öland 


”) Lins. Ölandska resa p. 3g:. 


279 
upptecknades äfven 301 olika species plantarum, 
af hvilka 37 voro nya för Svenska Floran. 

Efter hans tid har Öland ofta varit besökt 
af Botanister. Framlidne Förste Lif-Medicus J. G. 
WaurzBon tillbragte ofta någon tid af sommaren till 
excursioner på Öland; och upptäckte Odontites 
tenuissima Spreng. (Bupleurum L.) samt Coro- 
nilla Emerus L. Salig Professor SwArTtz vista- 
des äfven få dagar på Ön 1782 samt 1892. 
Genom denna sednare resa blef Ölands Flora 
förökad med ett nytt species, Thalictrum tenui- 
folium Sw. Äfven framlidne Prof. LitnJEBLAD 
använde somrarne 1789 och 1798 att undersö- 
ka landets växter, och genom hans bemödande 
blefvo Carex obtusata Liljebl., Glyceria capil- 
laris Wahlb."Y CFestuca capillaris Liljebl.) och 
Artemisia laciniata .Willd. (Art. tanacetifolia Lil- 
jebl. Sv. FL. Ed. 1 och 2) inflätade i Sveriges 

lomsterkrans. Sedermera hade Öland den för- 
månen att besökas, år 1818, af Hr Adjuncten 
Fries, som redan i flere Academiske afhandlin- 
gar framställt resultaterne af sin resa, 

Desse Författare hafva likväl mera enskilt 
fästat sin uppmärksamhet vid en och annan, Ön 
egenteligen twllhörig, växt, än bibragt allmänhe- 
ten en schematisk öfversigt af Ölands vegeta- 
tion, lämpad till landets fysiska beskaffenhet. 
Såsom försök till denna brists afhjelpande, fram- 
ställas således dessa åsigter. j 


$. I. 
Ölands Naturliga Beskaffenhet. 


Hela landet består af en öfvergångs-kalk- 
klippa. På större eller mindre djup möter der- 


") FI. Gothoburg. 


280 


« före kalkhällen, och ofta är den betäckt med så 
ringa jord, att den nästan är blottad i dagen. 
Parallelt med vestra stranden utskjuter den i 
en, på flere ställen, brant klippvägg, emellan 
hvilken och vestra sjöstranden en lågländt bör- 
dig trakt möter, som synbart fordom stått un- 
der vatten. Ifrån vestra kalkbergsbranten (kal- 
las på landets språk vestra Landborgen) afslut- 
tar landet åt öster, tills en sandås, östra Land- 
borgen kallad, möter, som sträcker sig parallel 
med östra stranden. Dessa landthöjder, såsom 
grundlineer för Ölands fysiska indelning, böra 
närmare beskrifvas. | 

= Hestra Landborgen kallas den branta klipp- 
vägg, som sträcker sig ifrån landets södra ud- 
de till ett torp vester om Horns ladugård, Ber- 
get kalladt, i Högby socken. Den äger likväl 
ej samma böjd öfver alit; utan tyckes stundom 
nästan försvinna och blifva en mera jemnt slut- 
tande landhöjd. Med branta väggar höjer den 
sig ifrån södra udden genom socknarne Went- 
linge, Södra Möckleby, Smedby, Kastlösa , Res- 
mo, Wickleby och en del af Thorslunda, se- 
dan utgör den en jemnsluttande landhöjd ge- 
nom socknarne Allgutsrum, Glömminge och 
Högsrum, hvarefter den åter höjer sig brant 
emot Borghoims Slott, der Landborgens höjd 
utgör omkring 60 alnar öfver hafsytan. Ifrån 
Borgholms Slott ändras directionen af sträck- 
ningen, som dittills varit i N. och S., och genom 
en trubbig vinkel höjer Landborgen sig, med 
en brant klippvägg i SW. och NO., omkring 3 
mil intill Köpings Kyrka, der den nästan all- 
deles upphör att vara synlig, och en lågländ 
trakt vidtager emellan Köpings Kyrka och Kö- 
pingsviken. Strax N. om Kyrkan uppreser sig 


> 


281 


åter den branta Landborgen vid byen Klinta, 
och återtager sin förra sträckning i N. till tor- 
pet Berget i Högby socken, der den alldeles 
upphör att vara synlig. 

Nedanför Vestra Landborgsåsen finnes, som 
redan är nämnt, en trakt, som tydligt blifvit 
bildad af tillandningar. På denna landssträcka 
möter icke något kalklager, ehuru djupt man 
än gräfver; men spridda skifferstycken och ofta 
fasta skifferlagret möter snart. Denna tilland- 
ning utgör flere socknar. 

Ifrån vestra Landborgen sluttar landet åt 
öster mot östra Landborgsåsen. Denna del af 
Ön, som ligger emellan begge Landborgsåsarne, 
kallas af innevånarne Midtlandet (Medellandet). 
Denna generella benämning får sedan olika namn 
efter markens större eller mindre bördighet. 
Den del, som äger så tunn mullbetäckning, att 
den är alldeles oduglig till odling, utan endast 
utgör en mager betesmark, kallas A!fvar , hvil- 
ken benämning gäller för -alla ställen på lane” 
det, der kalkflisen ligger så högt upp,» att intet 
åkerbruk kan idkas. På detta Midtland äro fle- 
re byar anlagde, hvilkas ägor på få ställen äf- 
ven äro bevuxne med smärre löfskog. De trak- 
ter, som gränsa mot östra Landborgen, äro 
mycket sidländta och bestå nästan af samman- 
hängande mossar eller kärr, ehuru man sökt 
afleda vattnet ur dem genom flere genomgräf- 
ningar af östra Landborgen. Det är 1 desse 
mossar, som Ölands vattenväxter böra sökas. 

Östra Landborgen består af en sandås, 
som , hvilande på kalkhällen, sträcker sig paral- 
lel med östra stranden af Ön, på större eller 
mindre afstånd från hafvet. Den slutar i N. 
vid Tjusby by i Gerdslösa socken, der den 


282 


sträcker sig åt vester. Norr om nämnde by 
äger landet ett jemnt sluttande läge åt öster. 
Denna sandås består af gröfre kiselsand samt 
något snäckskal, hvaribland en eller annan 
sandsten , rundslipad af hafsvattnet, upptäckes. 
På flere ställer mångdubblas denna Landborg 
genom smärre sandåsar, som äro parallela med 
sjelfva hufvudåsen, och emellan desse bildas 
här och der ett eller annat mindre träsk. Öster 
'om denna Landborg möter alltid Alfvar, ett sär 
kert bevis att åsen af hafvet blifvit sammans 
förd. Denna Alfvar är likväl mer eller min- 
dre betäckt af sand och mylla, 


f. 
Jordmoner "'). 


Af söndervittrad kalksten, blandad med 
växtmylla, uppkommer en egen jordmon, känd 
på Öland under namnet Örjord. Den intager 
Öns största scala Chela det så kallade Midilan- 
det) och anses för ganska god åkerjord, då den 
äger tillräckligt djup. Man bör likväl anmärs 
ka, att der denna jordmon är grund och kalk- 
hällen således ligger högt, drifves vegetationen 
med största skyndsamhet, hvaraf den erhåller 
ett spensligt och alpiskt utseende, och ofta un- 
der torra somrar lider. Dessutom tyckes kalk- 
"jorden verka på vegetationen på ett eget be- 
synnerligt sätt. Den växtordning, som allmänt 
är känd under namnet Primulacezr, förekommer 
här alltid utan stängel, t. ex. Androsace fari- 
nosa 4) acaulis, Androsace septentrionalis 3) 


>») Smärre afvikelser i detta ämne måste i en allmän 
beskrifning öfverses, de förminska derföre icke sanningen, 


283 


acanlis o. s. v. Gräsblommorna blifva oftast 
alstrande (vivipare) t. ex. Poa bulbosa B) vi- 
vipara, Phleum phalaroideum 8) viviparum o. 
s. Vv. ÅAfven undergå växtfärgorne stora förän- 
dringar. Den blå förbytes ofta i blekröd eller 
hvit. Den gula faller i hvit, o. s. v. 


| Näst Örjorden intager Sandjorden den stör- 
sta arean. Flera trakter emellan västra Land- 
borgen och sjön äga mer eller mindre sand- 
blandad mylla; men renast förekommer denna 
jordart i de tvenne längst norr belägne Högby 
och Böda socknar. Här finnes hela fälten af 
en fin kiselsand, uti hvilken man ofta ej finner 
andra växter än Cardamine hirsuta L., Iberis 
nudicaulis L. och Eryngium maritimum LE. 
Den sträckan af Ön, som ligger emellan östra 
Landborgsåsen och Östersjön är äfven mer och 
mindre sandblandad. I öfrigt bör man anmärka, 
att Öländska sandjorden är i allmänhet ganska 
fattig på växter; då man undantager strandväx- 
terne (Herbe littorales), hvilka äro mycket 
märkvärdiga. 


Leran är på Öland att anse såsom en svag 
lermergel. Den intager större delen af land- 
sträckan mellan västra Landborgsåsen och sun- 
det, samt följer moss- eller myrsträckan vid 
östra Landborgen. Denna jordart anses med 
rätta såsom Ölands starkaste växtjord. Ofta bi- 
draga härtill äfven bottenfallen, som bestå af 
en stark kalkmergel, hvilken här kallas Moss-= 
krita. Nedom vestra Landtborgen voro de sköna 
löfskogar belägne, af hvilkas yppiga vegetation 
en VON LINNÉ så tjustes, och om hvilkas herr- 
lighet en och annan lund ännu anklagande 
bär vittne, : 


; $. 3. 
Vatten 


finnes ganska godt och hälsosamt på Ön, ehuru 
det icke är fullkomligt rent, utan kalkhaltigt. 
Under västra Landborgsåsen utflyta, ur sjelfva 
kalkväggen, här och der källsprång, i hvilkas 
små afloppsrännilar flere sällsyntare växter fö- 
rekomma, såsom: Veronica Anagallis L., Aira 
aquatica L., Epilobia, Bidens cernua L., 0. s. v. 
Den skönaste af dessa källor är Resmo källa, 
som af LinnsÉ, sid. 68, omtalas. Dessa källor ut- 
torka nästan aldrig; deremiot händer det rätt 
ofta, att de byar, som äro belägna på Midt- 
landet och måste uppfylla vattenbehofvet med 
brunnar, under torra somrar lida en förskräcklig 
vattenbrist. Orsaken är, att nämnde brunnar 
ej kunna gräfvas särdeles djupa, emedan kalk= 
berget snart möter. 

Flera källor äga svagt mineral-vatten. Af 
dessa böra nämnas: i Svartkälla 1 Wickleby 
socken. 2 Abrahamskälla 1 Runstens socken. 
3 Glömminge kärra vid Glömminge. 4 Lunds 
torps källa vid Högsrum. 5 Långlöts Surbrunn 
på kyrkogården. 6 Krassekärrs kätta i Gerds- 
lösa socken. 7 Svartviks och 8 Hunnerums 
källor, begge i Böda socken. För vegetationens 
kännedom på Ön är kunskapen om dessa käl- 
lor af mindre värde, 

Trenne smärre insjöar finnas i Högby soc- 
ken: 1 Hornsviken 3 mil lång, 3 mil bred, 
ganska angenäm ooh fiskrik faller ut i Calmare- 
sund. 2 Wedby och 3 Wedborms träsk äro begge 
små och obetydliga samt hafva sina utlopp i 
Hornsviken.: I den förstnämde af desse, som 
är den betydligaste, finnes några egna växter, 


285 


såsom : Typha angustifolia L., Cladium Mariscus 
Br., o. s. v. Vid Mossberga i Högsrums socken 
är äfven ett litet träsk, kalladt Gladwvattnet, i 
hvilket Nympheea ålba L. och Comarum palustre 
L. växa. 


Temperatur. 


Luften är hälsosam och rensas af nästan 
beständiga biåsväder. Höst och vår uppstiga 
väl dimmor ifrån hafvet, som omgifver landet, 
men mean har aldrig funnit, att hälsan på nå= 
got sätt häraf lidit. Häftiga stormar rasa ofta, 
särdeles omkring dagjemnings-tiderna. Dessa 
stormar bidraga att utöda den ringa lemning af 
barrskogar, som ännu är öfrig. Såsom den är 
utbuggen och gles, stupa under sådane stormar 
ofta hundradetals träd inom en timme. Den 18 
Martii 1768 var den starkaste storm, som någon 
nu lefvande kan erinra sig. 

Köiden är omkring 20 grader, då den är 
jemn. Man har likväl Nyårsdagen 1789 anmärkt, 
att thermometern fallit till — 30; men detta 
bör anses såsom en besynnerlighet. Den är icke 
desto mindre mera besvärande här, än i andra 
 landsorter. Landets öppna läge, omgifvet af 
haf på alla sidor, utan skydd af skogar eller 
höga berg, är härtill orsaken. Man har således 
svårt att föreställa sig, svårare att beskrifva, 
våldsamheten af kölden, stormen och urvädret, 
som vanligen med N.O. vind infaller. Sådant 
urväder kallas här Fåk. Snön flyger från slät- 
ten, lik den finaste sand, med den häftighet, 
att menniskor och kreatur, som färdas emot 
vinden, knappt kunna andas, än mindre öppna 
ögonen eller se framför sig 9 alnar. Denna snö 


286 


samlas vid stenmurar, i gator och vid hus, som 
betäckas, så att innevånarne nödgas göra sig 
minor 1 snön emellan husen, under hvilka de 
gå såsom under hvalf. På andra ställen ser man 
vägar anlagde öfver taken och kreatur, som un- 
der snön äta af halmen, hvarmed ladorna äro 
täckta. Så stränga vintrar äro dock sällsyntare. 
Åren 1708, 1741, 1774, 1788, 1789, 1799 och 
1813 äro namnkunniga. Någon menniska för- 
lorar också lifvet nästan årligen under snöyra. 

Sommartiden är deremot ganska angenäm. 
Sällan plågas man af värme och aldrig af dam, 
mygg eller andra msecter, som denna årstid 
göra resorna besvärliga på andra orter. De 
öppna fälten svalkas af angenäma hafs-vin- 
dar. Rika sädesfält och blomsterprydda ängar 
förnöja ögat. Tusendetals näktergalar och andra 
sångfoglar försätta åhöraren i ett behagligt slum- 
mer genom deras melodiska toner. Ar man 
dessutom bekant med naturen, så gifver Öns 
lokal, vegetation och ekonomi ämnen till ange- 
näma forskningar. 

I brist på säkra meteorologiska observatio- 
ner, måste jag inskränka mig till årstidernas 
bestämmande genom följande korta uppsats, som 
är resultatet af en mångårig erfarenhet. 

I Januari månad är under de första da- 
garna vanligen den strängaste kölden. Den öf- 
verstiger sällan 23 grader; men dess styrka 
tyckes nästan fördubblas genom N.O. vindarne, 
som på detta skoglösa land rasa med största 
våldsamhet. Merendels sammanfryser under dessa 
första dagar sundet emellan Öland och Calmar, 
och isen styrkes genom den hela månaden jemna 
kölden. Likväl äger Öland några få milda da- 
gar kort efter Trettondedagen. = 


287 


+. Början af Februari månad är vanligen mild 
och ymnig snö faller. Jemn frost mot slutet. 


Mars. I början af månaden faller snö; 
men mild och stundom blandad med isflingor. 
TI medlet infalla några vackra dagar , under hvilka 
Galanthus nivalis L. framtittar mellan snödrif- 
vorna. Snart efterfölja Anemone hepatica L. 
och Corylus Avellana, såsom vårens budbärare. 
Sträckfoglarne återkomma. Mot slutet rasa starka 
sunnan- och västanväder. 


April. Ostadigt väder under första fjerde- 
delen af månaden , med täta regnskurar. Derefter 
blifver vårvärmen mera jemn. Anemone ne- 
'morosa L. är redan under första dagarna i blom- 
ning. Isen i sundet uppbryter och intill med- 
let synes vanligen drifis i sundet. Samma för- 
hållande är med strömmar och mossar på Ön. 
I medlet af månaden framkomma blommor på 
Populus tremula L., Cerastium semidecandrum 
L., Onithogalum luteum L., Draba verna L., 
Ranunculus Ficaria L., Holosteum umbellatum 
L., Veronica hederefolia L., — triphyllos L., 
— arvensis L., Corydalis fabacea Willd., — 
Halleri Willd., Lithospermum arvense L. Dessa 
växter blomma allmänt emellan den 20—25, då 
också kornet sås. ; 


Maj. Boskapen utföres i början af denna 
månad till bete på Trädesjorden. Betula alba 
E., och Alnus glutinosa Willd. öppna under första 
dagarna sina Amenta. Caltha palustris L. i 
> mossarne, Ånemone ranunculoides L. i lundar 
och Anemone pratensis L. på sandbackar. Po« 
tentilla verna L., Oxalis Acetosella L., Bellis 
perennis L., Corydalis bulbosa Willd. alba & 
rubra. Orchis mascula L. och Sambucina L:. 


288 
Erodium cicutarium Willd. Chelidofium majus 
L., Acer , Ulmus campestris I. — effusa Willd., 
kadenis vernalis L., m. f. 


Juni. . Omkring d. så synes vanligen Råg- 
blomman. Äfven under första dagarna Heekla 
Ranunculus Illyricus L., Cistus Oldin L. 
och Phaca campestris Wahlenb. sina täcka blom- 


mor. Lundarne prydas nu af Orchis Morio L. 


— militaris L., Sorbus intermedia Pers., Evo- 
nymus Europeus L. Vid midsommar är Ölands 
Flora skönast. Alla lundarnas växter äro nu i 
blomma och med denna månads utgång begyn- 
ner redan Blomster-Gudinnan aflägga sina pryd- 


"nader. 


Juli. I denna och följande månad är star- 


-kaste värman. Den varierar ifrån 14—24 gra- 


der, och är högst sällsynt, att den öfverstiger 


det anförda maximum. I medlet inträffar höberg- 
ningen och det frösatta Skallergräset CRhinan- 


thus Crista Galli L.) anmäler dess ankomst. 
Egentliga växter för Juli månad äro: Ononis 
hireina Jacqu., Agrimonia Eupatoria L,, Lysi- 
machia ilsaris L., Campanule, Ballota ruderalis 
Sw., Malva Alcea L., Hyperica, Verbasca ,Rubus 
fruticosus Smith., Lotus maritimus End. 


Augusti. Under förra hälften af denna 
månad infaller vanliga skördetiden. Nästan all 
säden mognar på en gång, endast Hafresädet 
är några dagar tidigare. Under Bergningstiden 
äro följande växter i blomma: Cnicus acaulis 


Both., Origanum vulgare L., Inule, Scutellaria 


hastifolia E., Artemisia rupestris L., laciniata 


Wilid., Chrysocoma Linosyris L., Tluletrua 


sWenfiifoliuni Sw., Hieracium umbellatum L., 


289 

Teucrium Scordium E., Potentilla fruticosa 
I DN re 

September. Värmen är i början af denna 
månad ännu jemn. Rågsädet, som under sista 
dagarna af föregående begyntes, fortsättes och 
dhis under de fara dagarna af denna månad. 
Flora är nu ganska fattig. Endast några af fö- 
regående månads: Häxber stå ännu 1 blomma. 
I medlet af månaden är frugten mogen. Mot 
slutet imfalla stormar och regn. 


October. Det mulna och regnfulla höst- 
vädret fortfar under hela denna månad. Bo- 
skapen stallfodras ifrån medlet. — En och an- 
nan nattfrost gifver vinterns ankomst tillkänna. 


November. Liknar mycket föregående må- 
nad. Mot slutet ganska kalla dagar. 


December. Under förra hälften faller ringa 
snö. I den sednare omkring Juldagarne är dere- 
mot shöfallet ymnigt. Kölden blifver emellan 
Jul och Nyårstiden rätt alivarsam, ofta. öfver 
20 grader. 

Att bestämma Ölands Jordtemperatur är 
ännu förvarat åt framtidens ' forskare. Rätt goda 
kallkällor äger ej detta land, emedan de sakna 
tillräckligt djup. De få observationer jag haft till- 
fälle att göra, må här fimna sitt rum. : 

Den 29 Juni. Galmarås källa på Gerdslösa 
utmark 12, 5. Källan är grund; men har stark 
springåder. | 
cc Deu 4 Juli. Långlöts surbrunn utan tyd- 
lig åder 12, 2. 

Den 16 Aug. Glömminge surbrunn 15, 2. 

Obs. Intet aflopp var för vattnet. Källan var 
äfven obetäckt för solen. 


290 


> Den 24 Aug. Kallkälla i Löten vid Rum-: 
fetorp af Sahdby socken, af 2 alnars djup och 
häftig forss, 8, 2. 


f. 5. 
Vegetation. 


Ifrån äldre tider har man klagat öfver sko- 
garnas successiva förminskning på Öland, och 
de, som med skarpare blick genomskådat Öländ- 
ska hushållningen, hafva ansett skogarnas afta- 
gande vara ett ämne, värdt den största upp-. 
märksamhet och behjertande. Redan är en all- 
män skogsbrist ett hinder för Öns välmåga "'), 
hvilket väl ännu är mindre kännbart, men må- 
ste i samma mån blifva kännbarare, som fasta 
landets skogar undergå samma öde. 


Böda skog är den enda barrskog på Öland, 
som ännu förtjenar någon uppmärksamhet. Den 
sträcker sig ifrån Böda kyrka till norra udden 
af landet, en längd af nära 2 mil. Emellan 
denna skogssträcka och vestra stranden utbreder 
sig ett stort fält, som består af en ofrugtbar 


sand- 


+) Man har, under de sednare åren, öfvertänkt nästan 
alla möjliga medel till skogsbristens ersättande. Ölands 
mossar sakna, tillräckligt djup mylla, att kunna begag- 
nas till torfskärning, Landets natur-formation lärer icke 
lemna något hopp om stenkolslager. Skulle ej Ölands 
rika Schiffertillgångar på något sätt kunna användas 
till vedbekofvets afhjelpande? Om Öland, som i sitt 
kalkberg äger så goda byggningsämnen, kunde ur sina 
Schifferberg hämta sitt vedbehof, så skulle denna pro- 
vins vara bland de af naturen bäst begåfvade i Riket, 


2Or 


sandhed, så att skogen knappt äger > mils bredd. 
Smärre barrskogar äro Köpings och Ramsättra 
Tailar i Köpings socken; Rärta Tall i Högs 
rums socken och Hundtatzen "Yi Glömminge 
socken. De sistnämnde äro små och obetydliga 
skogstrakter. Samma brist, som Öland röner 
på skogar, möter äfven Naturforskaren i af: 
seende på Musci frondosi, skogarnas trogna in= 
nevånare. De fullkomligare skogsväxterne äro 
äfven få och mindre märkvärdiga. | 

Fiera alfvartrakter äro beväxte med smärre 
Hassel och Enbuskar. Dessa uppnå sällan mans- 
höjd, hvartill förnämsta orsaken torde ligga i 
jordens ringa djup, att rötterna tvingas utbreda 
sig halfbiottade på kalkhällen och aldrig kunna 
växa åt djupet. Måhända bidrager äfven kalk- 
jordens enskilta inflytande på vegetationskraften, 
att : concentrera växterne och göra dem mera 
alpiska. Härom är redan tillförne, i denna korta 
uppsats anfört. : 

Ekskogar utgjorde i forntiden både landets 
prydnad och rikedom. De hafva likväl under 
sistförflutne decennier blifvit så uthuggne, att 
endast spridda träd kunna i inbillningen väcka 
en dunkel föreställning om den fordna pragten. 
[ Halltorps och Ekerums-gärden af Högsrums 
Socken äro ännu skyddade och åldriga Ekar, 
som öfverflytta forskarens själ till desse flygtade 
tider. Smärre och spridde Risekar träffas här 
och der i lundarne. 


0 2) I denna lilla skogspark förekommer ett och an= 
nat träd af Idgran (Taxus baccaia L.). ; 


K. V. 4. Handl. 1821, St. IL 20 


292 


Smärre Löfskogar hafva deremot intagit Ek- 
skogarnas rum i samma mån, som de blifvit 
förminskade. Dessa små lundar bestå af Björk, 
Ai, Brakved (Rhamnus), Rönn (Sorbus Aucu- 
paria L.), Oxel (Sorbus intermedia Pers.), Ben- 
ved (Evonymus Europeus L.), Alm CUlmus 
effusa & campestris), Hassel, Päronträd (Pyrus - 
communis L.), Apel, Hagtorn (Mespilus Oxya- 
cantha Wiild.), Ask (Fraxinus), o. fl. a. Dessa 
spridda lundar bidraga väsendtiigt genom deras 
stora växtrikhet till landets fägring. 


Ölands vegetation äger i allmänhet det ge- 
mensamt med aila flolägriga trakter, att den är 
mycket enformig; likväl utmärka sig vissa lägen 
genom sådana egenheter, att en van växtforskare 
nästan är i tillstånd, att endast af dessa ställens 
fysiska beskaffenhet bestämma deras vegetabilier. 
Ju flera omväxlingar, således inom en trångare 
rymd förekomma, desto skarpare äro gränsorne 
mellan växterne, och dessa grönsor blifva omärk- 
barare i samma mån, som ställenas naturfor- 
mationer nalkas hvarandra. 


Trakten omkring Borgbolm har en betydlig 
samling af Ölands vegetation. Naturen tyckes 
också, på ett våldsamt sätt, der velat uttrycka 
sin skapelsekraft af mångfald inom en liten krets. 
Kalkbergets brant är der högst öfver vattenytan, 
i väster ifrån bergsfoten utbreder sig en vacker 
löfskog, åt öster utsträcker sig ett slätt alfvar. 


Ölands Flora kan endast jemföras med Gott- 
lands, ock lärer med dehsamma vara ungefar- 
ligen lika rik. Man inskränker sig här till upp- 


sättande af följande Tabell öfver Ölands växters 
antal. 


2093 


Species 

f Oeland. 

Cl. Monandria 0 SE 2 
Cl. Diandria eSTRO 


Ci. Triandria RR Get 
CIS UREIra nd td ein salar KE 
ST Pentandtia oc. ÖN SRS 
(CE UPlexandriaes mp TA SÅ 
Cl ieplandria ecos os nn 
Cl. Octandria SR Rs SM 
10 Cl. Decandria PA ERT ER NE Te 
ri Cl. . Dodeeandria «0 «> ok 
FCI Icosandria us RANG 
13 CI Polyandria: :tir CYLiT See 
14 CET Did yrnamta tv sa see Sö 
15 CI. Tetradynamia sne NLA 
16..GCL si Monadelpbiarfsv vet.) 
FO Bradelphia vf ie Vär 
108 CE Polyadelphiial ss CC: fc: 3 
19 Cl. "Synmgenestia.... cm Im. 00 
205 Cl. CYDaRdya oo fer fler 
21 Cl: Moncoecia SN ER RSRO 
22 Cl. Dicecia RR INS 


Oo DAN OOM mm 
2 


Summa H51. 


En Växtgeograf bör vid anförandet af Loca 
natalia för Ölands växter, fästa sin uppmärk- 
"samhet på de ofvanföre 'beskrifna särskilte Na- 
turformationer , som äfven äga sina särskilte 
växter. Ehuru inskränkande mig att uppräkna- 
de egentligare för Ön, hör jag nämna att 

Västra Landtborgsbranten äger i springorna 
af dess ledrätta väggar följande fullkomligare 
växter: 


Poa alpina (3) nodosa. Bromus asper L, 2) 
Melica ciliata L. 1) Globularia vulgaris L. 37 


294 
- Evonymus Europzeus L. (3) 


angustifolius. 
Hedera Helix L. 
Cherophyllum sativumLam, 


Mespilus Cotoneaster L. 
Cistus Oelandicus 5) con- 
strictus 5). 


Aifvaren emellan 
ser dessa växter: 
Paånicum viride L. 10). 
Melica ciliata L. 1) 
Globuiaria vulgaris L. 3). 
Galium austriacumJacqu, i 1) 


Verbascum condensatum 
Sechrad. 12) 


collinum Schrad. 


" Scandix Pecten L. 13) 
Odontites tenuissimaSpreng, 
I 
Alla Schoenoprasum L. 
2 (8) albo fore. 
Gypsophila fastigiata L. 15) 
Lychnis alpina L. (3 Oelan- 
dica, 16) 
Potentilla fruticosa L. 17) 
Gistus Oelandicus y. cane- 
scens. 3) 


växter: 
Koeleria  intermedia - 
Runst, 23) 
Aira precox L. 24) 
canescens L. 
Poa bulbosa (3) vivipara L. 
Holosteum umbellatumtL.25) 
Scabiosa columbaria L. 
Radiola millegrana Sm. 26) 
Androsace septentrionalis L, 
3) acaulis. Fl. Runst, 
farinosa Spreng. 
fB)acaulis, 
Salsola Kali L. 


FL, 


Cistus Helianthemum L. (3) 
petreus 6). 

Ranunculus illyricus L. 7). 

Coronilla Emerus L. 8). 

Phaca campestris Wahlenb. 

Artemisia laciniata Willd. 


9)- 


begge Landborgarne hy- 


Cistus Helianthemum = c&) 
vulgare. 

Prunella grandiflora Willd, 

Lepidium petreum L. 

Draba incana (3) contorta 
Ehrh. 18) 

Turritis hirsuta L. 

B) alpina, 
Sisymbrium supinum L. 19) 
Malva Aleea L, 20) 
Anthyllis Vulneraria L. 

) coccinea. 
Phaca campestris Wahlenb. 
Chrysocoma Linosyris L. 217) 
Artemisia rupestris L. 
Erigeron acre (3) uniflo- 
rum. 22) 


Östra Landborgsåsen är beklädd med dessa 


Selinum Oreoselinum Crantz. 
27) 

- = - lineare Schumach. 28) 
Anthriscus vulgaris Pers. 
Armeria vulgaris Willd. 

fa) prolifera. 
Allium arenhariwm L. 29) 
Sedum rupestre L. 
Cistus' Oelandicus &) denu= 
datus. 5) i 
Thalictrum tenuifolium Sw. 
- = - simplex L. 


MEN IRS FTV SEN 


BIPPEL AV TEA OYT 


Thalietrum medium Jacqu. 
Anemone pratensis L, 

Ranunculus Illyricus L. 7) 
Raphanus Raphanistrum L. 


205 
Vicia Lathyroides L. 30) 


Gnaphalium arenariumL.31) 
Inula Britanica L. 32) 


Carex obtusata Liljebl.. 33) 


Phaca campestris Wahlenb. 


Ölands Lundar täfla i pragt med Frank- 
rikes prunkande blomsterfält. Denna jemförelse, 
framställd af en von LInnÉ, torde bäst visa 
huru stort värde han satte på dessa Nordiska 
paradis. De förtjena äfven alla de loford, som 
Natural-historiens vänner slösat. Sjelfva afbrottet 
ifrån en naken och mager Alfvar-vegetation till 
en rik, pragtfull, nästan veklig blomsterutbred- 
ning, måste verka mycket till den sednares för- 
del. Ibland växter må nämnas: 

Fraxinus exeelsior L. Allium carinatum L. 
Cirexa alpina L. 34) Dianthus Armeria L, 42) 
Melica nutans L. Stellaria Holostea L. 
- - uniflora Retz, Pyrus communis L. 
Bromus giganteus L. 35) malus L; 
Asperula tinctoria L. 36) «Anemone Ranunculoides L, 
= = = odorata L. 37) Frollius Europeus L. 43) 
Cornus sangvinea L. Adonis vernalis L. 44) 
Campanula Rapunculoides ”Teucrium Scordium L, 
L. 38) Corydalis bulbosa Willd. 45) 
se - - - Melilotus officinalis L. 
Trifolium spadiceum L, 
Cnicus heterophyllus Willd. . 
46) 


cerviearia L, 
Lonicera Xylosteum L. 
Evonymus Europeus L, 
Viola odorata L. 39) 
Ulmus campestris L. 

;3) Suberosa, 
= - > effasa Willd. 
Chzrophyllum temulum L. 
Asparagus officinalis L. 
Anthericum ramosum L. 41) 


. Utom de i alla Rikets provincer vanliga 
'Akerogräs, besväras Öländska sädesfälten af 
följande: 
Veronica versicolor Fr, 
= = » arvensis L, 


Eupatorium cannabinum L. 
Artemisia laciniata Willd. 9) 
Orchidezx. 

Carex drymeja Ehrh. 47) 
tomentosa Linn. 
Mercurialis perennis L, 


Veronica Hederzefolia EL, 
= = = triphyllos L. 


296 


" Fedia olitoria Vabl. 

= - :Morisoni Spreng. 
Sherardia arvensis L. 
Galium spurium Linn. 
Alchemilla Aphanes Leers. 


Anagallis arvensis L, 


Verbascum Thapsus L. 
Allium Scorodoprasum IL. 
oleraceum L. 

-=-- 4) canaliculatum. - 
Ranunculus arvensis L. 
Galeopsis Ladanum L. 


I de smärre strömrännilar, som afleda vatt- 


net ur Ölands Mossar, 


firnes, ibland en stor 


mängd växter följande mindre allmänna: 


Hippuris vulgaris L. 48) 
Veronica Anagallis L. 

- - -  ätellatr Ta. 
Utricularia vulgaris L. 
Viola persicifolia Roth. 


Viola stipulacea Fries, 49) 

Alisma Ranunculoides. L. 

Euphorbia palustris L. 

Mentba sylvestris 8) nemo= 
rosa 50) 


Ölands Stränder äga en egen växtmylla, 


bestående af sand Blatidad ST mer eller min- 
dre multnade Hafsväxter (Zostera och Fuci). 
Ofta utgöra uppkastade Fuci hela bäddar, uppå 
hvilka en del succulenta örter frodigt växta. Att 
gifva något begrepp om Öns strandvegetation, 
vill jag äfven här anföra några på andra orter 
sällsyntare arter: 
Östra Stranden. 


Salicornia herbacea L. 
Glyceria capillaris Wablb. 
51 


Västra Stranden. 
Zostera marina L. 
Plantago Coronopus B) fo- 

liis RA 260) 
Ruppia maritima L. 
Samolus Valerandi L. 
Erythrea Centaurium Pers. 


Er ythr ea Centaurium Pers, 
£)littoralis.(E.littoralisFr.) 


B) littoralis. 


= = - - pulchella Fr, = >= = = pulchella Fr. 52) 
Atriplex. littoralis L, ; 
B) marina. 


SE pedunculata. 
Salsola chenopodioides 
Hartm. 


Odontites tenuissima Spr. 14) Halianthus peploides Fr. 


Rubus fruticosus Smith. 53) Rubus fruticosus Smith. 33) 
Ranunculus PhilonotisEhrh. 


54) 


297 


Tsatis tinctoria L, 

Lepidium latifolium L. 55) 

€ochlearia Danica L. Lotus maritimus L. 

Artemisia maritima L. Inula pulicaria L, 57) 
B) gallica, 


Öland omgifves af några smärre holmar, i 
synnerhet i sundet vid västra sidan af landet. 
Utom andra strandväxter finnes: 

Atriplex lacimata L. 
Artemisia vulgaris 8) coarctata Fl. Runst. 
Carex extensa Good. 


Ehuru föregående Växtförteckning upptager 
de särskilta localer, som hvar och en växt in= . 
tager, bör man dock icke föreställa sig dem der 
allmänt förekommande, utan äfven inom dessa 
trakter intaga de fläste mera enskilta rum. Att 
i sådant afseende äfven upplysa, har jag trott 
mig böra bifoga följande uppsats af växtställen, 
hvarvid de äro uteslutne, som allmänt förekom- 
ma inom de anförde regionerne. 

1) Melica ciliata L. förekommer spridd i 
västra Landtborgsbranten ifrån Bredinge i Kast- 
lösa socken intill Borgholms Slott. Såsom alf- 
varväxt på stenalfvaren mellan MHogsrum och 
Odensflisor i Högsrums socken. 

2) Bromus asper L. finnes endast i kalk= 
: branten och på Slottsruinerne vid Borgholm. 

3) Globularia vulgaris L. växer spridd på 
kalkbranten emellan Wickleby och Resmo; om- 
kring Resmo och vid Mysinge, på den der upp- 
höjda Landtborgsbranten ymnigast; vid Ottenby 
synes äfven spridda stånd på kalkbergsbranten. 
Såsom alfvarväxt förekommer den på öppna alf- 
vartrakten emellan Wickleby, Resmo, Stenåsa 
och Sandby. 


208 

4) Cherophiylum sativum Lam. Endast ta- 
gen på Landtborgen omkring Borgholms Slott. 

5) Cistus Oelandicus &) denudatus intager 
höjden på östra Landtborgen såsom emellan 
Runsten och Möckleby vidare söder på Landt- 
borgen till Sandby. På landthöjden omkring 
Odens flisor i Högsrums socken. B) constrictus 
tillhör endast kalkbergsbranten och finnes der 
nog ymnigt ifrån Borgholm söder ut till Ottenby 
i Åhs socken. y) canescens är en egentlig alf- 
varväxt och finnes allmänt på stora alfvaren 
öster om Smedby ända söder åt Ottenby. I all- 
mänhet bör man anmärka, att Cistus Oelandicus 
ej trifves längre norr på Öland än vid Borg- 
holms Slott. 

6) Cistus Helianthemum P2) petreus. På 
höga kalkbergsbranten omkring Resmo. | 

nr) Ranunculus illrricus L. växer spridd 
vid Borgby borg i Mörbylånga socken, Skogsby 
bet i Thorslunda socken, Glömminge backe nog 
ymnigt På östra Landtborgsåsen förekommer 
den i sanden emellan Hulterstads kyrka och 
Triberga by, och allmänt på sandbacken nära 
Sandby kyrka. | 

8) Coronilla Emerus IL. är funnen i sten- 
skrefvor emellan Wickleby och Resmo kyrkor, 
samt nog allmänt i branta kalkklippan söder om 
Borgholms Slott. | 

9) Artemisia laciniata Willd. växer spridd 
på Skogsby bet och i västra Landborgsbranten 
emellan Halltorp och Borgholm. Allmän före- 
kommer den på en hög, skogbeväxt backe uti 
Albrunna gärde af södra Möckleby socken "I. 


”) Att den skall finnas på ön Nordman enligt Fries 
Nov: p. 37 m, fl. synes vara ett misstag. 


10) Panicum viride L. På alfvaren om- 
kring Skogsby, äfven på Skogsby bet i 'Thors- 
lunda socken. 

11) Galium austriacum Jacqu. Öfverallt på 
alfvaren i kalkbergs-springorna, der jordmånen 
är något fugtig. . 

12) Verbascum condensatum Schrad. före- 
kommer allmänt på alfvaren at södra Motets 
västra sida, ymnigast vid Thorslunda och jemte 
vägen mellan sistnämnde ställe och Wickleby. 
På östra sidan af Ön förekommer den alldeles 
icke, utan endast den vanliga Thapsus. 7. co/- 
Zinum Schrad. (V. seminigrum Fr.) är endast 
tagen vid Thorslunda kyrka. För öfrigt varierar 
hela detta slägtet på kalkjorden. 7. thapsiforme 
Schrad. foliis obtusis decurrentibus synes nalkas 
Thapsus genom hela habitus; men är genom 
blomman en fullkomlig V. nigrum. — Den är 
funnen vid Glömminge och Ottenby. 


13) Scandix Pecten L. På alfvaren jemte 
vägen emellan Repplinge kyrka och Borgholms 
ladugård. 

14) Odontites tenuissima Spr. Såsom alf- 
varväxt förekommer den omkring Ottenby; för- 
öfrigt växer den nog allmän jemte östra sjö- 
stranden i Fora, Persnäs och Källa socknar till- 
sammans med Artemisia maritima L. ; 

15) Gypsophila fastigiata L. spridd före- 
kommer den flerestädes på alfvaren. Vid Odens 
flisor i Högsrums socken och Dröstorp af Sandby 
socken är den allmän. 

16) Lycknis alpina L. B. Ielandica. Fun- 
nen mellan tufvorna på östra utmarken vid Sand- 
by. Äfven är den tagen på alfvaren söder om 
Ottenby kungsladugård. 


300 

17) Potentilla fruticosa L. växer gan- 
ska allmänt både på östra och västra sidan 
af Ölands södra del. Den förekommer ej längre 
norr än på östra sidan i Åby Löt af Gårby 
socken, och på västra sidan, på Skogsby bet i 
Thorslunda socken. På norra delen af landet 
är den alldeles osynlig. 

18) Draba incana B. contorta Ehrh. växer 
på alfvaren omkring Ottenby; på alfvaren väster 
om Sandby någorlunda allmän. ; 

19) Sisymbrium supinum L. Spridd före 
kommer den öfverallt på medlersta och södra 
delen af landet. Denna växt är nästan den enda, 
som trifves på skifferlagern. På norra delen af 
landet är den mera sällsynt. 

20) Malva Alcea L. förekommer ej någor= 
städes i någon ymnighet. Den är tagen vid Repp- 
linge, Högsrum, Isgärde och Glömminge, på 
Skogsby bet, vid Smedby, m. fl. ställen på 
västra sidan af Ön. 

21) Chrysocoma Linosyris L. På medlersta 
delen af landet, i synnerhet vid Runsten och 
på Skogsby bet i Thorslunda socken. 
| 22) Erigeron acre 3. uniflorum. På skarpa 
alfvar omkring Högsrum , Resmo, m. fl. st. 

23) Koleria intermedia F1. Runst. är en- 
dast funnen jemte vägen emellan Runsten och 
norra Möckleby på sidan af östra Landborgsåsen. 

24) ÄZira precox L. Sällsynt i barrskogar, 
"såsom på östra Landtborgen i Ramsättra tallskog 
af Köpings socken, i strandskogen vid Röhalla 
af Glömminge socken; allmän i Böda skog om- 
kring Svartvik, Norrböda och Fagerrums byar. 
; 25) Holosteum umbellatum L. Östra Land- 
"borgsåsen ibland vårsäden vid Åkerby i Run- 
stens socken, 


30r 


26) Radiola millegrana Smith. växer i flyg- 
sanden vid Bredsättra och Egby på en lägre 
"sandås, ehuru denna ås ej utgör östra hufvuds= 
landborgsåsen. 

27) Selinum Oreoselinum Crantz. På östra 
Landborgen i Sandby gärde af Sandby socken. 

28) Selinum -Zineare Schumach. På sid- 
länta ängar förekommer denna växt öfver med- 
lersta och södra delen af Ön. 

20) Allium arenarium L. I sandiga åker- 
kanter och på sjelfva Landborgen förekommer 
denna växt spridd ifrån Sandby till och med 
Gerdslösa socknar. 

30) Vicia- Lathrroides L. På Landborgs- 
åsens sidor ibland Carex obtusata är denna väx- 
ten flerestädes funnen inom Sandby, Gårby, 
norra Möckleby och Runstens socknar. 

31) Gnaphalium arenarium IL. förekommer 
på Landborgskanten jemte landsvägen emellan 
Runstens och norra Mörkleby kyrkor. På Glöm- 
minge sand nedanför västra Landborgen nära 
Glömminge kyrka är den allmän. 

32) Inula Britanica L. caule subcorymboso 
villoso erecto, ramulis lateralibus medios vix 
equantibus, foliis lanceolatis denticulatis subtus 
pilosis amplexicaulibus, squamis calycinis li- 
neari-lanceolatis. 

Växer allmänt på östra Landborgen, hvari- 
från den ofta sprider sig utåt alfvaren. 

B) Oelandica. caule paniculato pubescente 
erecto, ramis lateralibus medios superantibus 
patulis, foliis dentatis acuminatis tomentosis. 
> Inula dysenterica Linn. FL Svec. n. 757. 
Tter Oel. p. 1597. 

Växer vid Gerdslösa på sidlänta ställen 
sparsamt. 


302 


33) Carex obtusata. Liljebl. växer allmänt 
på östra Landborgen ifrån Gårby kyrka intill 
Köping. Vid Runsten och Köping är den all- 
männast. Förekommer på en sandbacke emel- 
lan Glömminge och Algutsrum, och ännu mera 
sällsynt vid Eriksöre i Thorslunda socken. 


34) Circea alpina L. är endast funnen i 
Ottenby lund. 

35) Bromus giganteus L. I Salomonstorps 
och Lundegårds gärden af Köpings socken. 


36) Äsperula tinctoria L. Växer allestädes 
på backar i smärre löfskogslundar; mera spar- 
samt förekommer den äfven på sjelfva alfvaren. 


37) Asperula odorata L. I Haltorps och 
Ekerums sjögärden af Högsrums socken. 

38) Campanula Ranunculoides L. Växer i 
Runstens gärde nära vägen till Dyestad i Run- 
stens socken. 

39) Viola odorata L. I småskogen vid 
Mossberga, Högsrums och Vipetorps byar af 
Högsrums socken, vid Tveta i Thorslunda soc- 
ken m. fl. st. 

40) Ulmus effusa Willd. växer allmänt i 
Högsrums och Rönnerums gärden af Högsrums 
socken, Gillsättra och Brostorps gärden af Glöm- 
minge socken m. fl. st. Denna art är den all- 
männaste på Ön. Deremot förekommer Udimus 
'campestris nog sällsynt vid Mossberga och Tveta. . 
Varieteten suberosa tillhör lundarne väster om 
Landborgsbranten i Kastlösa socken. 


41) Anthericum ramosum LL: växer i Rum- 
fetorps gärde af Sandby socken, äfven tagen i 
sandgärdet vid Glömminge. 

42) Dianthus Armeria L. växer spridd öf- 
ver landets medlersta del. Vid Borgholm väster 


"303 


om Slottet på stenkullar i den så kallade Borga- 


hage. Stundom funnen på Skogsby bet, 


43) Trodlius Europeus L. Växer endast i 
lundarne väsler om västra Landborgen vid Borg- 
by och Bengtstorp af Mörbylånga socken. 

44) Adonis vernaäis L. Tillbör södra delen 


af Öland. Förekommer ej i mängd längre norr 


än Arontorps gärde af Thorslunda socken. All- 
männast vid Arontorp i Thorslunda, Klinta i 
Smedby, Gårdstorp i södra Möckleby, Vent- 
linge backar, Näsby i Åhs socken. 

45) Corydalis bulbosa Willd. (FE. cava 
Ehrb.) Vid Tveta och i Kåtorps gården i Thors= 
lunda socken, Spjuterum i Runstens socken. 

46) Cnicus heterophytzus Willd. Endast 
funnen i Ottenby lund. 

47) Carex drymeja Ehrh. I lunden väster 
om Borgholms slott äfven i Halltorps och Eke- 
rums gärden 1 Högsrums socken. 

48) Hippuris vulgaris L. Ien djup mossa 


emellan Applerums by i Repplinge och Lindby 


i Gerdslösa socken. 

40) Viola stipulacea Fries. Växer jemte 
canalen i södra Runstens västra gärde, Run- 
stens socken. 

50) Mentha sylvestris B) nemorosa (M. 
nemorosa Willd.) Växer ymnigt 1 bäcken vid 
öfra Sandby af Bredsättra socken. Äfven tagen 
nog allmän omkring Ottenby, öster om gården. 

51) Giyceria capillaris Wahlb. (Festuca 
eapillaris Liljebl., Molinia capillaris Hartman). 
Växer i största ymnighet på stranden vid Näsby 
och Ottenby Schefferiäng i Åhs socken. 

52) ÄZtriplex pedunculata L. Ottenby Schef- 
feriäng. På stranden emellan Färjestaden och 
Saxnäs i Algutsrums socken. | 


304 


53) Rubus fruticosus Smith. På stranden 
emellan Färjestaden och Stora Rör, der den är 
ganska ymnig. Förekommer ehuru mera sällan 
vid Runsten. 

54) Ranunculus Philonotis Ehrh. På stran- 
den vid Näsby i Åhs socken, 

55) Lepidium latifolium LIL. Växer vid 
stranden omkring Husvalla by i Föra socken. 

56) Pluantago Coronopus 3) foliis integris. 
Hafstranden omkring Färjestaden sparsamt. 

57) Inula pulicaria L. Vid Färjestaden, 
Brostorps gator i Glömminge socken, Spjuterums 
gator 1 Runstens socken, 

Flera växter finnas, som ej egenteligen kunna 
sägas tillhöra någon viss trakt, ehuru de äro nog 
sällsynta. Ibland desse må anföras: 

Anemone sylvestris L. (It. Oeland. p. 112) 
Återfunnen på trenne olika ställen omkring Hus-= 
valla by i Föra socken. 

Gnaphalium Zuteo-album IL. - Växer nog 
allmänt vid husen och stenmurar på Björnhofda 
gator i Thorslunda socken. 

Xanthium strumarium LL. omkring Färje- 
staden jemte landvägen och på högar omkring : 
gården. 


3053 


er 


YTTERLIGARE ANMÄRKNINGAR 
om Ölands natur; 


af ; 
GÖRAN WAHLENBERG. 


De finnes sannolikt ingen provins i Sverige, 
som till följe af sin bestämdt enkla form och 
öfriga beskaffenhet så mycket som Öland egnar 
sig att blifva beskrifven från allmänna syn« : 
punkter. Dess Landtborgar och Landtåsar haf- 
va länge : tilldragit sig allas uppmärksamhet, 
och till följe af deras sträckning efter landets 
längd har också landet mest blifvit beskrifvet 
efter längden (longitudinelt), hvilket sätt att 
beskrifva i Herr Autrvists afhandling tyckes 
vara i det närmaste fulländadt. Derigenom 
synes man dock icke komma den särskildta 
ställenas beskaffenhet så nära, som möjligt är, 
om man ännu tillägger de allmänna olikheter- 
na efter bredden, hvilka kanske äro af föga 
mindre betydenhet äfven 1 afseende på vegeta- 
tionen. Det är 1 anledning af Herr ÅHLQVISTS 
-afhandling, som dessa anmärkningar blifvit 
gjorda under en förliden sommar förrältad re- 
sa, och det i synnerhet för att gifva desto me- 
ra intresse åt de sednast äfven under densam- 
ma tillsatta växtorterna. 

Vid beskrifvandet af ett lands lefvande na- 
tur föres man ovilkorligen tillbakas till ian- 
dets grundbildning. Man nödgas säga hurudan 


306 
grundbildningen är, och om man vid anförandet 
huru grunden befinnes vara bildad, också skulle 
kasta en nyfiken blick på sättet huru den möj- 
ligen blifvit bildad sådan, så tyckes detta vara 
ganska ursäktligt, så mycket mera, som deri- 
genom kan vinnas, en faitlighet och liflighet i 
beskrifningen, hvarförutan man har skäl tvifla 
om dess läsbarhet. | 
Ehuru det alldeles icke är troligt att Öland 
någonsin hvarken till sitt öfver hafvet synliga 
grundberg eller till dess betäckning samman- 
hängt med Småland, så är det dock nog tyd- 
ligt huru Småländska urberget afgilver en slut- 
tande grund, hvarpå Öland satt sig, och till 
följe hvaraf Öland uti all sin bildning visar ett 
stort hänseende till eller beroende af den mot- 
svarande Småländska kusten. Man har alltid 
anmärkt att det ungefärligen paralleit med 
Smålands-kusten utsträckta Öland höjer sina 
öfvergångs-lager mot vester eller mot Småland, 
men man har icke varit uppmärksam derpå att - 
det höjer dem mest der det är närmast Småi- 
lands uråldriga berg, och sedan låter dem sän- 
ka sig åt båda ändarna af landet, ungefärligen 
i mån som afståndet från fasta landet tilltager. 
Detta ger Öland ett från våra öfriga öfvergångs- 
berg nog afvikande utseende. Det är icke nog 
med att Öländska öfvergångs-lagren som det 
tyckes till följe öf uråldriga grundens lutning, 
höjer sig mot vester, utan vestra kanten, som 
utgör den så kallade vestra Landtborgen, befin- 
nes också liksom uppsvälld eller bestående af 
tjockare kalkstens.skifvor, hvarigenom den blir 
högre än den annars jemförelsevis borde vara, 
utan att derföre äga några flere OA lagda 
; | ager 


307 


lager. Denna vestra kalkbergskantens uppsväll- 
ning synes vara starkast vid Borgholm och sö- 
der om Resmo vid den så kallade Borgbyskans, 
på hvilka båda ställen kalklagret ernått den 
största höjden. Dessa båda ställen äro liksom 
upphöjda ändpunkter för den medlersta högre 
delen af Öland, vid hvilka naturen liksom knu- 
tit sig innan den öfvergifvit sitt bemödande att 
än vidare mot norr och söder bibehålla kalk- 
berget vid lika höjd. Derföre hafva också des- 
'sa ställen blifvit på visst sätt medelpunkter för 
hvar sin del af landet, från hvilka det nästan 
strålvis sänker sig och det särdeles åt båda än- 
darna. "Således när man lemnar Borgholm med 
sitt 20 famnars höga kalkbergshörn, finner man 
vestra kanten af kalkberget midt för Alböke 
blott 7 famnar, på Hornsudd endast vid pass 
4 famnar och midt för Humderums surbrunn 
(ungefärliga latituden 37?1750” på Geographi- 
ska Inrättningens Charta af år 1818) allenast 
1 famn öfver hafsytan, hvarefter det vid Torps 
norra kalikugn (ungefärliga latituden 57920407) 
sänker sig under hafsytan. Likaledes från Borg- 
byskans synes landets kalkbergskant beständigt 
aftaga i höjd söder åt, tills den midt för Otten- 
by blir blott i famn öfver och vid Rosenkinds 
Capell ungefärligen lika med vattenytan. Efter 
allt utseende sker denna minskning i kalklag- 
rets synliga höjd icke så mycket trappvis som 
icke fast mera "genom en jemn lutning; icke 
heller tyckes det i någon sådan mån aftaga till 
hela sin tjocklek, ty det är åtminstone visst att 
midt för Torps norra kalkugn möter man utan- . 
för "den i vattenbrynet varande kalkbergskan- 
ten ett förfärligt brådjup, som gör stranden 
emellan Torpsviken och Holmref så utmärkt 
K. V. A. Handl. x801, St. IL. ör 


308 


farlig för sjöfarande. Det är således sannolikt 
att urberget, hvarpå öfvergångs-lagerna hvila, 
sänker sig under ändarne af landet, i ungefär- 
ligen samma mån, och att Ölands urbergs grund 
således liknat en kullrig refvel eller en upp- 
och nedvänd båts köl. N 

Oaktadt kalkbergets ungefärligen lika sänk- 
ning mot båda ändarna af Ön, så visar det i 
öfrigt i anseende till beståndsdelar och deraf 
härrörande yta samt utbredning, nog olikhet i 
söder och norr. Det tyckes som hade den li- 
ka utspridda urkraft, hvilken förorsakat lik- 
stämmighet mellan båda ändarna i anseende till 
höjden, icke kunnat verka på beståndsdelarna, 
utan tillåtit dem att sätta sig efter helt andra 
förhållanden i en någorlunda jemn fortgång från 
söder till norr. Det är nu tillräckligt utrönt 
att en sådan underbädd af Alunschiffer, som 
Södra Möckleby äger, finnes ingen annorstädes 
på Öland. Denna södersta delens Alunschiffer 
tyckes liksom hafva meddelat något af sin be- 
skaffenhet åt södra landets kalkstenslager. I 
sammanhang dermed synes det hafva fått en 
utmärkt smutsröd färg, ett särdeles jordaktigt 
brott och nästan lerigt utseende samt jemn yta, 
utan egentligare fördjupningar, men med gan- 
ska många sprickor, liksom hade det i utmärkt 
grad varit blott ett mechäniskt nederslag (se- 
diment), som sedan under upptorkningen sön- 
derspruckit. Af sådan beskaffenhet befinnes i 
synnerhet hela Södra Alfvären vara, hvil- 
ken utan någon betydlig landtborg eller upp- 
höjd kalkbrant synes vid Södra Möckleby stå i 
sammanhang med Alunschifferlagret, och sedan 
utsträcker sig så väl söder åt Ottenby, som i 
synnerhet norr åt förbi Wickleby och Stenåsa. 


309 


Denna beskaffenheten tyckes väl, så vida man 
kan se för den betydliga jordbetäckningen, nå- 
got aftaga längre norr åt allt till Borgholm, 
men i det hela bibehåller dock landet allt dit- 
tills sin någorlunda jemna yta och likformiga 
utsträckning, så att hela landet från Södra Ud- 
den till Borgholm får forinen af en lång ovVål, 
som blir ännu mera synlig genom den ring, 
hvilken Laändtåsärha göra deromkring. Denna 
södra delen, från Ottenby till Borgholm; är 
också i de flesta afseeuden att betrakta såsom 
det egentligaste Öland eller såsom dess kröpp; 
då deremot den der norr om varande delen är 
mera att anse blott såsom landets svans eller 
till och med bihang, som saknar landets inest 
utmärkta egenskaper. Kalkstenslagret blir der 
norr ut ållt mera ljust eller hvitaktigt till fär- 
gen samt af mera kristallinisk sammansättning, 
hvarmed tyckes följa en större ojemhbet både 
till yta och utsträckning mot östra sidän; Den 
vestra Landtborgen bibehåller väl ännu något 
Öländskt utseende med sina i synnerhet på me- 
ra utstående uddar såsom Hornsudd uppsvällda 
lager ; meh öster om densamma möter man all- 
deles' icke någon sammanhängande Öländsk Alf- 
var, utan blott här och der uppstående afsön- 
drade mindre alfvarlika fläckar eller fält utan 
sprickor, men med emellan varande nedsänk- 
ningar, uppfyllda af myror. Den östra kanten 
är inskuren af vikar, som till och med gå så 
långt in, att somligstädes blott 3 mils bredd af 
landet återstår. Således härmar sig dentiia nor- 
ra delen ansenligt till Gottländsk beskaffenhet "'). 


; st Man ser tydligt att Gottland i brist af all schiffer- 
underbäde fått sin ljusa och kristalliniska kalksten; Det 


310 


"> De lösa jordhvarfvena äro på Öland af stör- 
sta betydenhet såsom en nödvändig betäckning 
på den skarpa kalkflisen om frugtbarhet skall 
uppstå. De tyckas på olika ställen vara af tyd- 
ligen olika ursprung och ålder. Det lågland, 
som finnes nedom och utom vestra kalkbergs- 
kanten vid medlersta delen af landet emellan 
Kastlösas vestra del vid Eckelsudd och Borg- 
holms stad, är visst en tillandning, kommen 
från det här som närmast varande Småland, 
och icke medförd från det. högre af Öland. 
Man ser åtminstone på den medilersta och all- 
.dranärmast Småland varande delen af denna 
trakten att alla kullerstenar bestå af granit och 
icke af kalksten. Vidare synes det vara nog 
tydligt huru den från Småland kommande jor- 
den midtför Färgstaden , der Småland med stör- 
"sta: bredd närmar sig till Öland, så tll sägan- 
de strömmat uppför kalkbergsbranten och, se- 
dan något af kanten blifvit bortnött och med- 
tagit, alldeles begrafvit densamma, så att intet 
deraf synes omkring Thorslunda, Algutsrum och 
Glömminge. På sådant sätt tyckes grunden för 
den ,ännu qvarvarande så kallade Strandskogen, 
specielt vara öfverflyttad från Småland, och 
ännu. tydligare synes den så kallade Rällatall 
vara nästan en fortsättning af Skägganäs och 
Refsudden. Dessa så till sägande jordströmmar 
synas, sedan de fått förstärkning af kalkgrus 
från kalkbergskanten, hafva utbredt sig ofvan- 


synes allestädes som berodde de olika lagernas beskaf- 
fenhet mycket af hvarandra, Således åtföljas de mäkti- 
ga och feta Stenkolslagren i England och Frankrike af 
en röd Sandsten, hvilken liksom fått sin rödhet af ett 
färgande ämne från Stenkolen. Sandsten med rodnad af 
sådant ursprung, lärer icke vara funnen hos oss. 


3rr 


å kalkbergslagret öfver medlersta delen af lan- 
det, (som längre ned under namn af Hässle- 
trakten skall till sina gränsor närmare bestäm- 
mas) och gifvit deråt den jordbetäckning, hvar- 
af det kan fägna sig, samt slutligen sträckt någ- 
ra ehuru tunna ryggar både norr åt Räpplin- 
ge och söder åt Stora Alfvaren , der de likväl 
snart förlorat sig midiför Wickleby. Den syd-” 
ligare eller mera söder åt vända delen af Små- 
ländska jordströmmen, tyckes dels hafva kom- 
mit till Öland med mindre fart såsom den der 
förut tillryggalagt längre väg, dels också mött 
den högre kalkbergskanten omkring Resmo, hvar- 
före den nödgats lägga sig såsom ett jemnare 
och bredare lågland under nu varande Mörby- 
långa allt bortåt Eckelsudd "). Således synes 
densamma icke hafva kommit upp på Södra Alfz 
varen, utan der lemnat kalklagret så utmärkt 
blottadt som det ännu befinnes, hvartill må- 
hända också de stora, jorden uppslukande spric- 
korna som finnas deri, mycket bidragit. 

"De så kallade Landtåsarna eller egentligast 
Landtborgsåsarna, såsom liggande på kalkbergs- 
kantens eller egentliga Landtiborgens yttersta 
brädd, äro tydligen uppkomna sedan hafvet 
sjunkit till den grad att hafsbränning öfver 
kalklagrets brädd uppstått. Det synes vara an- 
tagligt att den vestra brädden såsom högst, 
först fått sin Landtborgsås, som också derföre 
blifvit mera bestående af kalkstens-klappur med 
något granitgrus. Den östra Landtåsen är väl 
åtminstone till sin största del yngre, såsom den 


>) Att sedermera detta lågland blifvit gjordt fruktba- 
tare genom det kalkgrus som kunnat afnötas och ned- 
föras från kalkhergskanten, synes mycket antagligt. 


312 


der mycket längre fortfarit att bildas och det 

i synnerhet på yttre sidan af mera vanlig hafs- 
sand, som der lagt sig till ansenlig höjd, så att 
sjelfva jordåsen för sig sjelf blifvit mycket mäk- 
tigare och högre öfver kalkstenslagret än den 
vestra. Den har också liksom fördubblat sig 
vid Sandby, der den tyckes hafva sin mäktiga- 
ste center och hvarifrån den sedan sträcker sig 
med största höjden vid medlersta delen af lan- 
det genom Socknarna Norra Möckleby, Runsten 
och Långlöt. Den förenar sig sedan norr om 
Gärdslösa medelst en betydlig sandbed, som 
går förby Tjusby och Ramsätra, med vestra 
Landtborgen: vid Köping; och en dylik sand 
ser man äfven söderut mellan Ås och Ottenby, 
som der förbinder östra och vestra Landtåsar- 
na, så att den ovala ring alldeles fulländas, 
som de bilda omkring hufvuddelen af Öland, 
eller det som redan blifvit liknelsevis ansett 
såsom dess kropp. 

På norra ändan eller det som kan anses 
såsom Ölands svans, norr om Köpingsviken, är 
väl den vestra Landtåsen, som ligger på den 
härstädes utmed hafvet, i brist på någon til- 
landning, stående kalklagrets brädd, nästan li- 
ka betydlig som på södra delen af landet, och 
det, med endast ett eller annat afbrott såsom 
vid Hornsvikens utlopp, ända ut till Holmref. 
Den består ännu mera ensamt af kalkstens- 
klappur utan något granitlgrus, som i hela den- 
na norra delen saknas till den grad att lands- 
vägarna lysa hvita som krita såsom på norra 
delen af Gottland. Utanför Grankulla-viken el- 
ler som den förr lämpligare kallades Örbovik, 
visar väl Landtåsen någon benägenhet att vända 
sig om till öster; men sedan förlorar den på 


J13 


östra sidan allt sammanhang till följe af kalk- 
bergets derstädes afbrutna beskaffenhet, så att 
endast mera afsöndrade kullar synas här och 
der, bland hvilka den är en af de utmärktaste, 


 hvarpå Husvalla by med sin Anemone sylve- 


stris befinnas, der landet bredvid är som mest 
inskurit. 

Det finnes slutligen lösa jordhvarf af så 
ung uppkomst, att deras bildning ännu på det 
tydligaste fortfar. Dessa tillhöra egentligast nor- 
dersta delen af landet, utanför hvilken det sand- 
stenslager, som enligt all antaglig öfverensstäm- 
melse med Gottland skall vara grund för de i 
dagen varande öfvergångs-lagren, tyckes vwara 
så blottadt på hafsbottnen, att det beständigt 


kunnat afgifva och ännu afgifver lösa sandste- 


nar, genom hvilkas nötning i hafssqvalpet dels 
mot hvarandra, dels mot granit-kullerstenar från » 
Småland der sand bildats, som utgör en huf- 
vuddel af norra udden och som ännu fortfar 
att bildas och uppkastas både från viken söder 
om Grankulla och från bugten vester om Bye- 
rum: den förra utsatt för södra sjögången, den 
sednare för den norra. Till sådan sand finnes 
väl tecken längre söder ut, såsom på vestra si- 
dan i Köpingsviken, på östra sidan söder om 
Böda, m. fl. st.; men af liten betydenhet och 
icke som det synes så frisk, förmodligen mest 
för den större aflägsenheten skull från det för 
bildningen deraf erforderliga sandstens-lagret. 
Då man i Byerums-bugten, der den som mest 
bildas och ymnigast genom sandstenarnas stän- 
diga afnötning liksom sållas öfver stranden, ser 
Eryngium maritimum hålla sig blott efter kan- 
ten der sanden är som friskast, så tyckes man 
få anledning att någon frisk fuktighet åtföljer 


314 


denna nyåg sand, som saknas hos en äldre och 
som bland amat förorsakar skillnaden mellan 
bådas vegetation. 

Då jag nu vill leda uppmärksamheten när- 
mare på det samband, som är mellan de anför- 
da grundens bildningar och vegetationen, så 
synes det väl lämpligast att begynna med det 
som är mest ursprungligt och mest eget för 
Öland samt af största inflytelsen på det öfriga: 
nemligen med dess Södra eiier Stora Alfvar. 
Det är väl otvifvelaktigt att landets anförda 
sänkning mot södra ändan i allmänhet utsätter 
Alfvaren på ett särdeles sätt för vissa vindar 
eller beröfvar den det skygd, som på Öland 
mer än annorstädes synes nödvändigt för en 
yppigare vegetation; att Alfvaren 1 sig sjelf be- 
står af den skarpaste och mest sönderspruckna 
kalkflis, som finnes i Norden, och att den i 
högsta grad saknar jordbetäckning. På detia 
som en sjö släta stenfält ser man den röda 
kalkstenen sönderremnad i rutor, mellan hvil- 
ka blott de smärre sprickorna äro liksom till- 
stoppade af gräs, så att det hela på afstånd 
från ett upphöjdt ställe ser ut nästan som en 
TLandtcharta, men de större remnorna stå öpp- 
na till ett obekant djup och tyckas med ett doft 
sorl ge tillkänna att jordens inre tillegnat sig 
ett vatten, i brist hvaraf jordytan under högsta 
sommaren förbränner. Derjemte tyckes Alfva- 
rens nedsänkta läge mellan de båda Landtborgs- 
åsarna, äfvensom dess stora vidd i vissa fall 
ansenligt bidraga att här samla en solhetta, som 
på intet annat ställe hos oss lärer vara 'bekant. 
Vegetationen blir således till största delen verk- 
ligen nödsakad att öfvergifva sommaren och fly 
till hösten och våren, så ait detta fält tvenne 


315 


gånger om året synes blomstra eller lysa gult 
af sin Cistus Oelandicus, som är dess egentliga- 
ste växt. Detta allt erinrar oss icke litet om 
Afrikansk natur, som på dylikt sätt försmäktar 
under sommaren, men blomstrar under regn- 
månaderna, och om de höga Afrikanska sten- 
öknarna, som beskrifvas på ett nog liknande 
sätt. Men det är också annat, som deremot 
påminner om mera Nordisk, kanske nästan Al- 
pisk beskaffenhet. Man ser mellan de matt 
blågröna gräsränderna att vatten betäckt kalk- 
rutorna höst och vår, men saknaden af vegeta- 
tion på dessa fläckar vittnar nog, att det då 
icke så mycket närt som icke fastmera bortkylt 
vegetationen. Det synes tydligen att kalkflisans 
tunna och ofta från hvarandra lossade lager, i 
brist af all egen temperatur eller rättare delak- 
tighet af jordens inre temperatur, äro lika be- 
nägna att under de kallare årstiderna emottaga 
kyla, som under den varma att antaga hetta, 
hvilket förra dessutom nästan icke hindras af 
snöbetäckning om vintern. När man samman- 
tager alla dessa omständigheter, så blir det icke 
underligt att Alfvarens vegetation är så fattig 
och så egen samt att den bibehållit sig sådan 
från urminnes tider intill våra dagar. Alfva- 
rens storlek och vidd, såsom intagande nästan 
hälften af egentligaste Öland, eller sträckande 
sig från Ottenby och Ås nästan allt till Skogs- 
by i Thorslunda och Gårdby, ökar ansenligt 
verkan af allt det anförda, så väl inom den- 
samma som utom den på det öfriga Öland. Den 
till följe af sina beståndsdelar mest skarpa Alf- 
varen tyckes vara midt för Södra Möckleby, - 
der Cistus Oelandicus blir hvitludden ; men i an- 
dra afseenden har den sina mest utmärkta 


316 


egenskaper midt på största vidden emellan Res- 
mo och Stenåsa. Att den sedan norr om Wick- 
leby förlorar sig i mån som kalkflisan får jord- 
betäckning, förstås redan af det föregående; 
äfvensom att den sedan nästan alldeles upphör 
innan man hinner midt för Thorslunda och 
gränsen för Potentilla fruticosa. Derefter vid- 
tager den med Hasselbuskar beväxta medlersta 
delen af landet, norr om hvilken blott några 
få och mindre fläckar närma sig så pass åt Alf= 
var natur, att de få litet af Cistus Oelandicus, 
men ingen Potentilla fruticosa, t. ex. norr om 
Odensflisor i Högsrums Socken. Det stora fäl- 
tet vid Borgholm med allt hvad som der kal- 
las Alfvar, ända bortåt Greby och Räpplinge, 
har deremot endast ett mera alpestriskt ehuru 
eget utseende med sin Carex obtusata och Po- 
tentilla argentea 4 virescens Act. Ups. VIII, 
p. 218 och 239. 

Det är utan tvifvel genom sin hetta, som 
den Stora Alfvaren i synnerhet verkar på det 
öfriga af Öland. Den liknar merendels under 
starkare solsken om sommaren ett kokfat, hvar- 
ifrån het luft utsprides åt alla sidor. Alla stäl- 
len i-dess grannskap, som äga nog must, få 
derföre en högst ovanlig, stark vegetation. Det 
synes otvifvelaktigt att Öland har att till stör- 
sta delen tacka sin ofruktbaraste del för den 
utmärkta fruktbarhet som det öfriga äger. På 
detta sätt måste man väl anse den yppiga Mör-= 
bylånga trakten, och der i synnerhet det namn- 
kunniga. Borrum med sin Trollius (som 1 lan- 
det kallas Borrums blomster) och som är lik- 
som en sinnebild af östra Smålands saftighet 
på det retande Öland, samt det å den gamla 
mötesplatsen för båda Landskapernas ungdom. 


317 


Näst derefter tyckes den så utmärkta fruktbar- 
heten på Östra Landtborgens inre eller vestra 
sida kunna tillskrifvas Alfvarens grannskap, i 
synnerhet i den mera skyddade medlersta de- 
len från Sandby till Runsten, der Landiåsens 
inre sida i anseende till fruktbarhet så mycket 
skiljer sig från den yttre mot hafvet vända 
sandiga sidan. Det kan också synas som vore 
Hässle-trakten (hvarom nedanför mera) med 
sina präktiga lundar, t. ex. vid det ypperliga 
Tveta, retad till sådan yppighet af Alfvar-luften. 


De öfrige ovanligheterna hos vegetationen, 
hvilka omkring Stora Alfvaren falla så mycket 
1 ögonen, böra väl icke mindre tillskrifvas dess 
inflytelse. När man på den medlersta delen 
af Vestra Landtborgsåsen, i synnerhet mellan 
Thorslunda och Kastlösa, ser de så utmärkta, 
tjocka, lågt pyramidaliska formerna af Verba- 
sca, hvilka sätta 'en så makalös frodighet mot 
blåsten och torrkan, så tyckes man finna att 
detta är en verkan af det mest fruktbara låg- 
landets förening med den hetaste Alfvaren. Nå- 
got dylikt torde äfven kunna sägas 1 anledning 
af Adonis vernalis. De mera heta växterna, 
som förekomma på det torraste af Landtåsarna, 
1 synnerhet mot östra sidan, och bland hvilka 
Illyriens Ranunkel (Ranunculus illyricus L.) så 
mycket utmärker sig, kunna väl anses såsom 
bevis hvad Alfvarens hetta i förening med san- 
dens torrka kan förmå i ett kallt Climat. 


Hässle-trakten intager kalkflisan å medler= 
sta delen af landet och norr om Stora Alfvaren, 
ungefärligen emellan Kalsta i Thorslunda och 
Jordsläta (som mindre riktigt kallas Jordsta å 
Geografiska Inrättningens Charta) i Gärdslösa 


318 


socken, der kalkberget väl är betäckt af jord, men 
ännu så tunn att den föga kan ge fäste för 
större skog än vid pass famnshöga Hasselbuskar. 
Det är också möjligt att Alfvarens grannskap, 
från hvilken denna trakten tyckes i flere afse- 
enden göra en öfvergång till de nordligare för 
det mesta med mera hög skog beväxta trakter- 
na, i sin mån nedtrycker skogen. För denna 
traktens södre kant synes i synnerhet Chryso- 
coma Linosyris vara: egnad och för dess inre 
del den för Öland så egna Ulmus effasa. ! 

Ännu längre norr åt aftager den egna 
Öländska vegetationen i det hela allt mer och 
mer. Några utmärkta lundar i denna trakten 
äga skuggväxter, t. ex. Carex drymeja, Aspe- 
rula odorata, som synas fly de annars så vackra 
Ölands-lundarna närmare intill Alfvaren. På 
den smala norra delen eller svansen af Öland, 
allt norr om Köpingsviken, saknas alla egentli- 
- ga Ölands-växter, så framt Astragalus campe- 
stris, som är utspridd från ena ändan af lan- 
det till den andra (men äfven finnes upp emot 
Nordcap) och Anemone sylvestris icke skola an- 
ses för sådana. Den derstädes till hälften Goitt- 
ländska naturen ger sig nog tillkänna med Schoe- 
nus Mariscus i de djupare myrorne, Serapias 
ensifolia på kalkbergen, o. s. v.. De bara fält, 
som finnas här och der ofvanpå kalklagret i 
Alböke, Föra och Persnäs socknar, synas mera 
lida af en hafskyla med sin Plantago maritima, 
än af någon egentlig Alfvarshetta.: 


Ölands östra och vestra hafsstrand skilja 
sig betydligt från hvarandra utan tydligt afse- 
ende på större eller mindre nordlig belägenhet. 
Att den östra i allmänhet skall vara mera låg- 


319 
länd än den vestra, synes enligt med landets 
anförda allmänna bildning. Detta jemte stora 
hafvets tillstötande och! brist på klappersten, 
men större tillgång på från landet nedfluten 
matjord, kan i allmänhet göra den östra mera 
salt, dyaktig och tjenlig att nära saftfulla hafs- 
växter. Den vestra är deremot mera full af 
klappur, saftlös och ofruktbar. Det är märk- 
värdigt att denna skillnad emellan båda strän- 
derna synes störst på Ölands båda yttersta ud- 
dar, nemligen Holmref å norra ändan och vid 


Ölands Fyrbåk å den södra. 


320 


BESKRIFNING 
på nya Lafslägten; 


; bestämde af 
ELIAS FRIES. 


Första Stycket. 


FT oobarke hafva blifvit sönderdelade i så mån- 
ga slägten, att några, som blifvit byggde på en 
felaktig caracter, måste reduceras, och flera, 
hvilkas enda skillnad består i Lafbålens olika 
beskaffenhet, rättare antagas för tribus eller 
naturliga flockar. Likväl återstår ännu en del, 
hvilkas fröredningssätt antingen varit okändt 
eller blifvit illa förstått, att närmare undersöka 
och bestämma. Att fröredningen endast kan 
läggas till grund för indelningen, måste jag ef- 
ter mine åsigter antaga; lafbålens beskaffenhet 
bestämmer påtagligen endast analogien eller lik- 
heten; och att Zikhet Canalogia) och slägtskap 
Caffinitas) äro vida skilda tror jag mig i Syste- 
ma Mycologicum bevisat; en stötesten för de 
flesta Systematici. Men äfven lafhusens (apo- 
theciorum) olikheter måste med urval begag- 
nas; ty t. e. om Lafhusen äro mer eller min- 
dre urholkade (Gralecta et Lecidea, Urceola- 
ria et Lecanora, Borrera och Evernia); mer 
eller mindre insänkte i skorpan eller bålen 


321 


(Sagedia; Pyrenula, Solorina); mer eller min- 
dre skaftade (Cyphelium et Calicium , Parmetic 
subgenera), med eller utan tydlig kant o.s.v., 
beror oftast af åldren eller af lika tillfällige 
omständigheter. För att bestämdt afgöra hvad 
som är eget slägte eller icke, fordras en full- 
ständig öfversigt af familjen, för att bedömma 
om slägtet utan afseende på caracteren är sjelf- 
ständigt, samt passar efter naturliga systemets 
anda; ty afvikande slägten (Genera aberrantia 
Frues Syst. Myc.) böra högst sällan antagas. 


Om den sanningen, att hela växtrikets upp- 
ställning bör ledas från en gemensam princip, 
icke ännu allmänt blifvit erkänd, så är likväl 
analogien emellan Svamparne och Lafvarne för 
påtaglig, för att kunna bestridas. Blott den 
skillnad hör anmärkas, att då Svamparne uts 
göra en egen Class (Hysterophyta), äro Lafz 
varne blott en öfvergångs-ordo från Protophyta 
till. Svamparne.. Efter de grunder jag följt vid 
Svamparnes indelning blifva äfven fyra afdels 
ningar bland Lafvarne, hvilka på det nogaste 
inträffa med Svamparnes fyra ordningar (Clas- 
ser), och i synnerhet är det lägsta slägtet i 
hvarje afdelning tydeligen analogt med ett i den 
motsvarande afdelningen bland Svamparne. Dé 
fyra nämnde afdelningarne bland Lafvarne äro: 


1. ConiornaALaAmt (= Coniomycetes). Frökornen 
bara, utan egenteligt fäste eller lafhus. Ur- 
sprungeligen bilda de färgade frökornen just 
tillika skorpan; men stundom samla de sig 
uti egna vårtor, som då hafva en högre 
färg än skorpan; men för öfrigt äro lik: 
artade. 


322 

2. Mazepoiati (= Mucedines) "Y. Frökornen ba- 
ra, utgörande en pulverartad massa" uti ett 
slutligen öppet lafhus. 

3.  GASTEROTHALAMI (= Gasteromycetes'). Frö- 
kornen  inneslutne i ett slutet lafhus, som 
icke är bildadt af bålen. Likväl finnes det 
stundom insänkt i bålen f. e. Pyrenula, En- 
docarpon, hos dem som närma sig till för- 
utgående afdelning. | 

4... HymeEsotHaArami (— Hymenomycetes). Frö- 
kornen gömda uti en egen hinna, som be- 

kläder det öppna lafhuset: Frugthinnan är 
olikartad med ltafhuset, oftast färgad. 

'Hvardera af. dessa afdelningar sönderfaller 
i tvenne kretsar, hvaraf den lägre närmar sig 
till den föregående och den högre till den föl- 
jande afdelningen. Dessa 8 kretsar ville jag just 
kalla Lafvarnes ursprungeliga slägten (Genera 
originaria), hvaraf hvarje innefattar fyra under- 
ordnade (G. subordinantia). Till dessa :kom- 
ma! några små flockar, som kunna skiljas såsom 
öfvergångs- och afvikande slägten. (G. inter- 
media , aberrantia), hvilka vid uppställningens 
grundritning ej komma 1 betraktande. Det sy- 
nes icke förtjena, att af dem bilda särskilda öf- 
vergångs-kretsar, svarande mot öfvergångs-ord- 
ningarne bland Svamparne "J. Likväl har jag 

i slägternas uppräknande anfört 4 underordna- 

de genera, hvardera analog med den motsvaran- 

de under samma nummer anförde afdelningen. 
Föl- 


+) Mucoroidet höra äfven till Hyphomycetes eller 
Mucedines. Deras formel blir mmu och Trichoderma- 
tum Umm, hvilket i Systema Mycologicum rättas, 

) Mera bekante torde öfvergångs-ordningarne bland 
Mammalia vara. $e Nils. Scand. Fauna. 


323 


Följande öfversigt torde åskådligare framställa 
Lafvarnes slägtskap: 


Conspectus Lichenum: 


I. ConiorHArAmI.  Sporidia! crusta. 
Ser. 1. Leprarie. Athalami! 
& j, Lepraria. Ach. 
2. Pulveraria. Ach. 
3. : Pityria. Fr. 
+ (. Isidium. Ach. pro part. 
Unicum constituent genus! 
Ser. 2. Variolarie. Soredia! 
1. Spiloma. Ach. pro p. 
2. Conioloma. Flörke. 
3. Coniangium. Er. 
> 4, Variolariar Pers. 
II. Mazeniati. Mazedium! Excipulums 
Ser. 1. Calicia.. Exc. apertum! Podetia: 
1. Pyrenotea. Er. 
2. Calicium. Ach. (et Cyphel.) 
3. Sirigula. Fr. 
Sp Coniocy be. Ach. 
Ser. 2. Spherophora. Cistelle! Thallo= 
podetia. 
= 1. Rhizomorpha. Both. 
2. Thamnomyces. Ehrenb. Hor, Ber; 
3. Spherophoron. Pers. 
2 4. Roccella. Ach. 


IL, GastErRoTHALAMI. Verruce! h. e apothecia 
clausa, intus fructificantia , idiothala= 
ma. Thallus. 

Ser. 1. Verrucarie. Nucleus! Verruce. 
1. Verrucaria. Ach. (et Pyrenula.y 
2. Thelotrema. Ach. 
OR. VA. Handl. 1821, St. Il. . 232 


324 


3. Trypethelium. Spreng. 
& 4. Endocarpon. Hedw. 
Ser. 2. Lecidex. Stratum sporigerum! 
Scutell&. 
+ i. Srackylia. Er. 
2. Lecidea. Ach. ex em. 
3. Opegrapha. Pers. Ach. 
2 4. Gyrophora. Ach. 


IV: HymesotHAramt. Hymenium!  Thallus et 
Podetia. ; 
1. Discoidei. Patel!e! Thallus. 
1. Biatora. Fr. 
2. Collema. Hoffm. 
3. Parmelia. Ach. 
4. Peltidea. Ach. 
2. Cephaloides.  Tubercula! Po- 
detia. SKE 
= 1. Beomyces. Pers. Ach. 
2. Cenomyce. Ach. 
3. Stereocauion. Ach, 
= 4. Usnea. Dillen. 
Öfvergångs-slägten äro i synnerhet: 
G/yphii emellan Mazediati och Verrucarie. 
Sagedia emellan Verrucarie och Lecidez. 
Gr aphis emellan Opegrapha och Discoidei. 
Porina emellan Thelotrema och Endocarpon. 
Analog med Trypethelium. 
Siphonia (Dufourea Ach. ex em. emellan Di- 
scoidei och Cephaloidei. 
Peltidea innefattar äfven Solorina och Nephroma. 
Arthonia är sammansatt af Trachylige, Lecideze, 
Opegraphe. 
Gyalecta innefattas under Lecidex, Parmeliz 
0: SV. 
Parmelia innefattar 1) Urceolaria, Lecanora. 


3205 


2) Parmelia, Pliyscia, Borrera, Evernia. 3) 
Sticta, Cetraria. 4) Cornicularia et Alectoria. 
Ramalina bör icke bland de öfrige under- 
delningar af Parmelia inblandas; ty då dem 
emellan icke gifvas några stränga gränsor, lå- 
ter Ramalina sig noga bestämma; Så i afseen- 
de på bålens consistence, som lafhusens beskaf> 
fenhet, är den ett medium emellan de egente= 
lige Parmelie och Collema. | 
Då hvarje slägte; liksom afdelningarne, bör 
uttrycka en viss idee, uttryckes deras character 
bäst med en term eller ett enkelt begrepp. De 
blifva icke destomiudre fullständige, ty alla vä 
sendtelige bero af denna, och de, som dermed 
ej äga sammanhang, äro tillfällige. Man und- 
viker då slägten , som bildas af tillfällige afvi- 
kelser, som tjenligare vid hvarje slägte särskildt 
anmärkas. En del kunna kanske framdeles vid 
en extenderad subdivision bilda egna flockar. 
Bland sådane märkvärdigare aberrationer skall 
jag för exempel nämna: Limboria; Lecanora 
sulphurea, glaucoma, intricata, m. fl. utgöra 
en märkvärdig afvikande flock af Lecidea mar- 
gine proprie mullo, thallode spurio, till hvil= 
ken L. speirea sluta sig; JIsidium dactylinum 
est Beomyces margine thallode "); Lecanora 
Ceratonie har ett mazedium under lamina pro= 
ligera; Collema synalissum, m. fl. | 
För att undvika missförstånd måste likväl 
särskildt anmärkas, att man i Systemet upp- 
ställer ett slägte, ej efter hvilket organ som 
helst,' utan blott efter den fullkomligaste fru- 
etifications-organ en Laf utbildar; ty de högre 


”) Margo, som nyare Lichenologer bildat sina slägten 
&fter, är ganska tillfällig och osäker. 


326 


afdelningarné innefatta äfven” uti sig de lägre, 
d. v. s. de lägres alla organer. Detta skall i 
korthet upplysas med exempel både af Lafvar- 
nes  fröredning och bål. Lafvarnes fröredning 
består af fyra väsendteliga delar, neml. Spori- 
dia, Excipulum XY), Receptaculum partiate och 
Osci (perispermia). Coniothalami hafva endast 
sporidia; Mazediati sporidia och Excipulum; 
Gasterothalami sporidia, excipulum och reces 
ptaculum pärtiale och Hymenothalami både spo- 
ridia, execipulum, receptaculum partiale och 
osci (lamina proligera!) — Af dessa frörednin- 
gens delar sammansättas de olika slagen af apo- 
thecia 1 hvarje krets, så att lägsta kretsen af 
Coniothalami. eller ZLeprarie bestå endast af 
strödde frökorn utan apothecia; den högre Va- 
riolarie hafva väl icke heller apothecia, men ut- 
kast dertill, ty frökornen hopgyttra sig till $o- 
redia, och hos öfvergångs-siägtet Coniangium 
bilda de sammanväxta frökornen ett oegente- 
ligt excipuium (conceptaculum). Soredia äro 
det fulikomligaste organ Variolarie framställa, 
men dessa förekomma såsom apothecia acces- 
soria 1 alla följande kretsar. ÄMazediati fram- 
ställa det enklaste apothecium — endast ett Ex- 
cipulum med bara frön. Hos Ca/icia är detta 
ännu ofullkomligt, men hos Spherophora är 
det i början slutet och bildar en kärne; men 
som endast består af frökorn. Dessa apothecia 
kallade Professor AcHaArius 1 dess Prodr. Cisiu- 
Ze. Verrucarie hafva en tydligare kärne med 
egna fröfästen uti de af eget ämne bildade laf- 
husen; men dessa äro utan kant. (Ferruce). 


?) Excipulum är det, som omgifver sporidia eller frö- 
redningen. Utom Excipulum kan icke apothecium tänkas. 


327 


Mera närma sig Lecidee till Hymenothalami, 
ty deras lafhus äro oftast kantade, frökornen 
sitta i ett eget stratum under disken och när- 
ma sig allt mer och mer ytan till dess Scutel- 
Jum öfvergår till Patella, då frökornen sitta i 
'en frukthinna, som bekläder disken af det öpp- 
na excipulum, o. s. v. Excipulum utgör en 
nödvändig del af alla de följande slag af apo- 
thecia; verruce och scutella förekomma i de 
högre kretsarne, som apothecia accessoria. Så- 
dane äro Spheria Lickenum ") BRebent. på fle- 
ra Parmelie &c., de allmänna svarta punkterna 
på Lichenes crustacei, Spheria Capitulariwe. 
Frörkge (olim) på Cenomycides; de svarta knop- 
parne på all Stereocaula, som FLöÖrkKE 1 Deut- 
sche Lichen. beskrifvit. Till och med Patetle 
förekomma såsom apothecia accessoria; ty så- 
dane äro orbilla på Usnee, äfven Scyphi på 
Cenomycides. På Usnea förekomma sporidia, 
soredia, och alla slag af apothecia. Blott den 
anmärkningen måste här tilläggas, att hvarje 
slag af apotheeium förekommer fullkomligast på 
det slägte eller i den krets, der det är det 
högsta och naturligaste och vida ofullkomligare 
der det blott är ett apothecium acecessorium. 
Sporidia äro mest utbildade hos Leprarie (och 
aftaga -sedan allt mer och mer); soredia full- 
komligast hos Variolarie o. s. v., liksom exci- 
ET verruce m. i. äro långt ofullkomligare 
land Hymenothalami, än i de föregående ord- 
ningar. 
Lika så i afseende på Lafbålen. Hos Co- 


niothalami äro sporidia och thallus identiska; 


6 Dessa äro vida skiljde från verklige spherier, lika- 
väl ett slags sjelfständiga växter, lika så väl som rost på 
de fullkomligare. — Både är en ofullkomligare fröredning! 


328 


blott hos Variolarie blifva en del sporidia abor- 
tiva och dunklare färgade. Enklast äro derefter 
de Lafvar, söm hafva lafhusen bildade af bålen, 
då denna merendels framträder under form af 

odetium , såsom hos Mazediati. De hafva så- 

des egenteligen blott sporidia och excipulum; 
ty thallus är homogen med det sistnämnda. Hos 
några Calicia finnes väl dessutom en verklig 
skorpa, men den är nödvändig, som en öfver- 
gångsbildning till Coniothalami, ofta homogen 
med sporidia, såsom hos Pyrenotea, Coniocybe; 
eljest en lemning från föregående ordo, Lepra- 
rie, på hvilka Calicia finnas parasitiska 
Detta låter bevisa sig i afseende på de arter, 
som eljest hafva den mest utbildade skorpa, så- 
som Cal. corynellum , stigonellum, m. fl. jemför 
Cal. chrysocephalum och séepeculare framdeles. 
Hos Gasterothalami framträder bålen fullkomligt 
skiljd från Lafhusen, ehuru de stundom äro in= 
sänkte i Lafbålen då de blifva hinnaktiga, all-. 
deles som perithecia immersa hos Spheria lactea, 
citrina (Nemaspora sulpburea Vahlenb. Fi. 
Upsat.). Först hos de fullkomligare Hymeno- 
thalami finnes på en gång fullkomligt fritt ut= 
bildade Podetia; Thallus och Apothecia f. e. Ce- 
nomyee, Stereocaulon, 0. s. vV. 

Att närmare utveckla grunderna för an« 
förda Lafvarnes uppställning kan icke ske, utan 
att tillika framställa de för hela Vextriket ge= 
mensamma. Af det ofvan anförda, neml. att 
hvarje högre section uti sig äfven innesluter de 
lägre, är klart, att Hymenothalami böra inne- 


2) Calicium tigillare och tympanellum äro likväl märk= 
värdiga undantag — visa en synnerlig öfvergång till Le- 
cidex, om hvilket slägte framdeles. : ; r 


329 


sluta de tre föregående afdelningarna. Det samma 
gäller om genera, så att det fjerde slägtet i hvarje 
krets är summän eller ett sammantag af de trenne' 
föregående "). Häraf blir Usnea den mest full- 
ändade Lafbildning eller den, som framställer 
alla Lafvarnas delar uti den innerligaste förening 
med ett bestämdt sträfvande till kransform, som 
är den högsta i Vextriket "), | . 

Slutligen får jag utbedja mig, att man ej 
misskänner föregående uppställning för det sym-" 
meiriska 1 dess byggnad. Det är ej möjligt att 
på annat sätt construera ett verkligen naturligt 
system; ty öfverallt i naturen träffas en enhet 
Celler närmare och fjärmare likhet), som For- 


”) De trenne föregående i hvarje krets utgöra åter en 
underordnad krets, hvilken kunde förenas till ett slagte; 
ungefar så tar Doctor WaHmLEnBERG Lafvarnes slägten. 
Det förorsakar ingen rubbning uti systemet, utan blifva 
då följande 16 slagten: 

A. Coniothalami. 1) Lepraria. 2) Isidium. 3) Spiloma. 

4) Variolaria. 

B. Mazediati. 1) Calicium. 2) Coniocybe. 3) Sphaero- 

-phoron. 4) Roccella, i 
C, Gasterothalami. 1) Verrucaria. 2) Endocarpon. 3): 

Lecidea. 4) Gyrophora. | 
D. Hymenothalami,.1) Parmelia. 2) Peltidea. 3) Bxo- 

myces. 4) Usnea, 

"På samma sätt kan hvarje krets reduceräs till ett 
slägte; äfvensom man skulle kunna tillägga lika så många / 
öfvergångsslägten. Det ändrar icke systemet. ; 

”) Det är ock Usnea, som ursprungeligen i Svenska , 
språket kallas £La4f, ehuru Botanisterna sedermera fästat 
och utbredt ett. vidsträcktare begrepp vid detta namn.” 
Linné ställde äfven Usnege högst. — Föregående upp- 
ställning är i grunden densamma, som jag framställde i 
en liten afbandling: Dianome Lichenum, Lund 1817. 
Att Demonst. WAHLEnBERG nu äfven antager analogien, 
med Svamparne till "grund för Lafvarnes uppställning 
torde vara ett stöd derföres 


330 


skaren bör- uppsöka: och Systemet uttrycka. Na- 
turens alster -äro icke kastade af en slump på 
det klot vi bebo, utan redan i deras utbildning 
ordnade efter en ide, som är högre, än att den 
klart kan uppfattas af någon menniskotanka. 
Måtte likväl icke vi blott efter godtycke sönder- 
splittra dess sköna former, utan söka de eviga 

rinciper, som förena dessa mångfalldiga uppen- 
ko till ett barmoniskt helt och derigenom 
närma oss till det enda fullkomligt sanna och 
ideala. ; 


- Bestämmandet af naturliga flockar är grun- 

den för allt System. Hvad namn dessa hafva 
Cflockar, slägten, familjer o. s. v.) är ofta lik= 
gilltigt, blott man icke lättsinnigt afviker från 
det antagna bruket och är conseqvent i deras 
användande "). Af ofvananförde uppställning kan 
inses hvad rang de flockar; jag nedanföre under 
namn af slägten beskrifver, böra hafva. Falskt 
kan ett slägte endast kallas, när det är byggdt 
på en felaktig character CUrceolaria) eller efter 
en ytlig character innefattar de mest heterogena 
former, CArthonia in ScHrAp. Journ.). 


Lr CONIANGIUM. 

Char. ess. Apothecia immarginata, dif- 
formia, extus solida, intus pulveracea. 

Descr. ”Thallus crustaceus, effusus, adna- 
tas, tenuissimus, passim obsoletus. Apothecia 
idiothalama, adpressa, subrotunda, elliptica 1 
angulata, e convexo-plana, immarginata, decolo- 


”) Mycket, som i Systemet upptages skiljdt, kan gerna 
förenas i ett speciellare arbete, för exempel: uti en: Flora, 
der färre former förekomma, 0. S. Ve (TA 


331 


rantia; superne tecta coneeptaculo solido sub- 
scabroso numquam rumpente, sporulis copiosis 
pulveraceis opacis coloratis (fulvis) obtegente. 

Observ. Ob apothecia discoloria et consi- 
stentiam firmiorem 1idiothalama, qvamvis de ce- 
tero homogenea, dicuntur. Conceptaculum e 
sporidiis concretis' oritur, nec heterogeneum. 

Loecus. In Pulverariarum familia inter Co- 
nioloma Flörke et Variolariam. 

Äjffinitas summa cum Coniolomate, cum 
quo et olim conjungere in animo fuit; nunc 
vero distinguo, suadente quoque illius generis 
Auctore cel. FLörKE, precipae ob defectum mar- 
ginis floccoso-pulveracei. 

Iomen e'xovis et avyrov componitur. — Ty- 
pus est: i 
'1. CONIANGIUM vulgare, crusta contigua tenui 

albida, apotheciis fusco-nigris. 

Spiloma paradoxum. Ach. Lichenogr. univ. 

p- 139, (status evolutus). 

Lecidea dryina. Ach. I. c. p. 178 (status 

imperfectior corticola. 

Species pervulgata ad lignum et cortices 
Quercus, Abietis, Pini, Alni, Betule &c. 

Specimina in ligno denudato perfectiora; 
in cortice minora , obscuriora , magis scabrosa. 
Crusta tenuissima, late effusa, indeterminata, 
contigua , jumor membranacea, demum et pul= 
verulenta, alba, cinerascens, demum pallide fer- 
ruginea; passim obsoleta. Apotliecia convexa, mox 
planiuscula irregularia, juniora fere rubra, dein 
fusca, tandem nigra, nuda nec pruinosa. Varie- 
tates non pauce, sed vix digne que seorsim 
notentur. Sporuli constanter fulvi et in specimi- 
nibus optime explicatis singulare hoc vegetabile, 
hactenus male intellectum, optime 'distinguunte 


332 
I. PYRENOTEA. 


Char. ess. Apothecia ostiolata, nucleum. 
farinaceum protrudentia, demum dilatata, sub-' 


scutelliformia. 


Descr. Thallus erustaceus, effusus, adnatus, 


uniformis, constanter presens, qui a fungis Op- 
time distingnit. Apothecia idiothalama, sessilia, 
regularia, juniora immarginata, subspherica (raro 
eylindrica I. depresso-subrotunda), undique ple- 
rumque pulvere albido obducta, conniventia 
(elausa); mox per ostiolum &quale pulverulen= 
tum protrudentia nucleum ; dein magis magisque 
dilatata, scutelliformia, marginata, tandemque 


prtvere secedente nuda nigra. Sporuli absque 


ullis ascis 1. perispermiis, in nucleo centrali con- 
globati; hic globulus protrusus apothecia papillae 
instar coronat, sed mox deciduus est. 

Obs. Thallus omnino Lichenosus, persistens 
et perennis. Apothecia vetusta, Lecideam 1. 
Calicium emulantia, defectu sporulorum maxime 
recedunt. Hoc ex capile precipue conveniunt 
cum Verrucariis quibusdam aquaticis, Verruc. 
amphibia Clem., 7. lacustris Mihi &c. 


Locus ambigit inter Calicioidea et Verru- 


carias; ob faciem externam inter Variolariam et 
Calicium colloco. | 

Ajffinitas subremota cum Caliciis, habitus 
Verrucarie, facies externa Variolarie; analogia 


precipue cum Thelebolo, Cenangio alisque fun- 


gis. Quam varie torte fuerunt hujus species 
synonyma infra indigitant. - Characterem gene- 
ricum optime exprimit Pyrenotea incrustans, 
cujus iconem videas in his Actis 1817. t. 8. f. 6. d. 
—— JVomen nucleum protrusum respicit; Species 
hactenus note sunt: : 


&X 


FAROEEER CO TIRERIEESEERE SN KR IAI FRARNINIEE FSS a dT IRF NN NED 19 VE STYR ÅA RSA SA FAR TE sc Snr 


333 


1.  PYRENOTEA incrustans , erusta determinata 
leprosa alba, apotheciis globosis, ostiolo albö 
pulverulento,' globulo lutescente. 

Cyphelium inerustans. Fries! exs. n. 20. — 

Ach. in Vet. Ac. Handl. 1817. p. 230. t. 
06 fö Or 

Ad saxa silvatica majora, precipue supra 
Hypnum myosuroides, sed rarior. 

2. PYRENOTEA Zeucocephala, crusta effusa tenui 
albida, apotheciis globosis albo-pulverulentis , 
;globulo aibo. 

Spheria leucocephala Ehrh. Pers. 

Verrucaria. Ach. Lich. univ. p- 286. 

Pyrenula. Ejusd. syn. p. 126. 

Cyphelium. Idem in Vet. Ac. Handl. 1817. 

p. 228. t. & f. 7. a. b. cum wvariett et 
synonymis. 

Variolaria. Dec. F7. Fr. 

Ad corticem Quercus, Abietis, ligna Pini 
etc. frequens, 

Obs. Varias ex etate subit mutationes. Cru- 
sta membranacea, demum pulverulenta. Apothecia 
vetusta valde dilatata scutelliformia, disco pa- 
pillato pruinoso, faciem valde alienam induunt. 
Hunc statum indicant Lichen amphibolius Ach. 
Prodr. et Cyphelium picastrum Ach. in his Actis 
1815. p. 205 t. 6 f. 8. Hoc in statu tam similis 
est Lecidee abietince, ut ec, que vere affinis, 
in alio genere naturali collocari nequeat. Glo- 
bulus, (que in P. leucocephala minus prominet, 
quam in reliquis speciebus) nullus observatur; 
sed crust&e indoles eadem omnino et apothecia 
undique farina alba l. flavicante obruta, demum 
vero nuda (Limboria regularis Ach.) disco pa- 
pillato. Ut Peziza papillata differt a Thelebolo, 
ita Lecidea abietina a Pyrenoteis. 


334 

3. PYRENOTEA Stictica, erusta arachnoideo-mem- 
branacea levi cano-rufescente, apotheciis glo- 
boso-depressis subnudis, globulo albo. 

Verrucaria byssacea. dch. Lich. univ. p. 295. 

Cyphelium.' Vet. Ac. Handl. 1815 ; p. 269. 

TLimboria. Ib. 1817. p. 222. 

Ad cortices arborum. 

Crusta mihi leproso-membranacea, detrita 
intus aurea visa. Globulus valde prominens, mox 
deciduus hinc rarissime observatur ; sed apothecia 
deflorata dilatata scabrosa, disco concaviusculo 
subpulverulento, margine tenui, irregulari. 


335 


EN NY ART 
af Insect-slägtet Pimpla, hvars” 
larv uppehåller sig i Spindelbon; 


beskrifven af 
CARL HENRIK BOHEMAN, 
Fändrik vid Kongl. Jönköpings Regemente. 


V id hvarje steg, som Forskaren framtränger 
på naturens rika fält, möter dess granskning 
föremål, lika värda upptäcka nbet, som beun- 
dran. Insecterne, ehuru de af flere anses såsom 
obetydliga djur, framvisa likväli deras hushålls 
ning och lefnadssätt en mängd besynnerlig- 
hebr, som de större djuren sakna. Isynner- 
het under iarv-tillståndet och innan de blifvit 
fullkomligt utvecklade, är deras historia högst 
märkvärdig, ehuru ännu otillräckligt känd. Af- 
ven under detta tillstånd blifva de större ett 
rof för de mindre, hvilka senare erhållit sin 
bestämmelse att hålla antalet af de förra inom 
en viss gräns. Entomologen blifver derföre ofta 
Hertjanen 1 sitt hopp, då han i stället för en 
vacker fjärr, erhåller en Ichneumon, några Tas 
chin&e, eller små Pteromaliner. Många anse de 
smärre Insecterne, vara utan all nytta; men detta 
omdöme 'härrörer biott af okunnighet. Utom 
dessa små djurs tillvarelse, skulle snart en del 
för "våra vexter skadliga Insecter ökas till så- 
dan myckenhet, att de skulle förtära landiman« 
nens skörd. -:Larven «till Kål-fjäriuln, Papilio 


336 
Brassice är ensam angripen af ett stort antal 
Ichneumoner, som förhindra dess alltför stora 
förökande. ; ; 

Spindliarne , ehuru de öfriga Insecternas 
ifrigaste förföljare, och som med deras försåtligt 
utspända nät göra stor förödelse ibland den tal- 
rika skaran, blifva sjelfve, under deras outveck- / 
lade tillstånd, hemsökte af en Pimpla, hvars 
beskrifning och teckning, så välsom berättelsen 
om dess förvandling, jag ödmjukast anhåller att 
få öfverlemna till Kongl. Vetenskaps Academiens 
granskning. 


Uti April månad 1818, då jag, i anseende 
till några varma dagar, började söka Insecter 
under barken af stubbar, blef jag varse ett spin- 
delbo, uppfyldt med flera hvitaktiga larver. 
Alla Spindeläggen voro förtärde, så att endast 
skalen deraf voro qvar. Detta fästade straxt 
min uppmärksamhet; boet hemtogs och lades i 
ett glas; efter en dags förlopp fann jag Lar- 
verna redan förvandlade till Puppor. Af dessa 
utkläcktes sedermera den 28 Juni samma år: 

PIMPLA owivora: nigra, antennis subtus, 
stria ante-alari scutellique albidis; pectoris ma- 
cula punctisque abdominis lateralibus rufis; pe- 
dibus anterioribus flavidis, posticorum coxis fe- 
moribusque rufis, tibiis tarsisque albis nigro- 
annulatis. i 

Habitat in Smolandia rarius; e nido Arane>e 
semel specimina 7 exclusa. 

Mas: Antenne thoraci triplo longiores, 
artic. (26) 1:mo et 2:do brevibus antice albis, 
primo subgloboso, reliquis sensim decrescentibus, 
subtus pallide-testaceis, supra fuscis. Caput ni- 
grum nitidum, fronte tota alba 2equali, ore 


337 


palpisque concoloribus, mandibulis apice nigris; 
vertex ultra antennarum insertionem niger, mar- 
gine oculari albo. Oculi magni nigro-brunnei. 
Thorax niger, nitidus, subtilissime ”albido-pu- 
bescens, metathorace concolore, lineola laterali 
ad alas usque, tegulis punctoque sub illis, albis, 
macula pectoralis intra pedes anteriores ferru- 
ginea, indeterminata. Scutelli locus striis dua- 
bus minutis brevibus albis, una post alteram, 
notatus. Abdomen thoraci non. triplo longius, 
lineare, nigrum , confertissime punctulatum, ni- 
tens, tenue albido-pubescens, segmentis inter- 
mediis utrinque puncto laterali ferrugineo, mar- 
ginem , non vero 'upicem attingente, notatis; 
subtus concavus pallidus. Pedes anteriores flavo- 
albidi, coxis tarsisque concoloribus, femoribus 
medio lutescentibus; postici coxis femoribusque 
ferrugineis nitidis; tibis albis macula subbasali 
apiceque toto nigris; tarsis albis nigro-annulatis. 
Ale hyaline immaculate; nervis stigmateque 
nigro-fuscis, 

Femina: differt fronte pectoreque nigris, 
oviducto longitudine vix thoracis. 

Tab. Fig. I mas magn. auct. Fig. 2 magnit. 


nat. 


323 


NY UNDERSÖKNING 
af Rothgildens Chemiska samman- 
sättning ; 
af 
P. AÅ. v. BONSDORFF. 


Tum följe af KraProtns och VAUQUELINS analy- 
ser på Rothgiltigerz (Argent antimonie suifu- 
re) har detta mineral varit ansedt såsom en 
förening af svafvelbundet silfver, svafvelbunden 
antimon och antimon-oxid. Den af KrAProtH 
sednast anställda analys på Rothgöltigerz ifrån 
Andreasberg (Beitr. V. p. 197) bestämde detta 
fossils sammansättning på 100 delar till : 

60 d. Silfver 

19 — Antimon 

17 — Svafvel 

4 — Syre 
100. ; 
Men så väl vid denna undersökning som 
vid de öfriga analyser med samma qvalitativa, 
ehuru olika qvantitativa resultat, har icke nå-. 
got positivt bevis blifvit framstäldt för syrets 
eller den syrsatta antimons närvaro, utan man 
har antagit att den större förlust, som vid ana- 
lyserna uppkom, bestod i syre. På detta sätt 
har VauvQuveuin upptagit hela förlusten, som var 
omkring 


339 


omkring 12 procent, såsom syre, och KLAPROTH 
har al samma skäl 4 å 5 procent i särskildta 
analyser. Då nu likväl resultaten af deras un- 
dersökningar föga öfverensstämde med några 
bestämda proportioner, och då syrets både när- 
varo och vigt ännu stödde sig på osäkra eller 
otiliräckliga grunder, kunde man hoppas att en 
ny analys af detta. fossil måhända icke skullé 
sakna allt intresse. I Herr Professor BErRzEern 
laboratorium har jag nyligen varit i ett lyck- 
ligt tillfälle att anställa en undersökning af 
mörk Rothgultiserz ifrån Andreasberg, och jag 
ämnar nu framlägga beskrifningen af det der- 
vid följda analytiska förfarande, samt resulta- 
tet deraf. 

> Först gjordes ett försök att förmedelst ut- 
spädd saltsyra extrahera den förmodade anti- 
mon-oxiden. Mineralet i utvalda stycken refs 
till ett det finaste pulver man kunde åstadkom- 
ma "), och öfvergjöts med saltsyra, till den 
grad utspädd att icke något af den svafvelbund- 
na äntimon decomponerades, hvilket observera- 
des med CE af ett pålagdt, med ättiksyrad 
blyoxid påtecknadt, papper. Men härvid fanns, 
att saltsyran, med iakttagande af detta vilkor, 
icke upplöste något af mineralet. 

Derefter hade man för afsigt att i värme 
behandla fossilet med vätgaz, 1 hopp att vär 
tet skulle reducera antimon-oxiden och bilda 
vatten, af hvars vigt syreqvantiteten kunde 


) 


+) Pulveriseringen af detta fossil har likväl någon 
svårighet i anseende dertill att partierna mot slutet bli 
likasom fjälliga, och låta derefter ganska trögt vidare 
fördela sig, äfven under vatten. ; 
kär 2 

KK. V. AA. Bandl. 1821. Se IK 20 


340 


bestämmas. Men för att på förhand öfvertyga 
mig om att denna theoretiska speculation öfver- 
ensstämde med de här närvarande kropparnas 
verkeliga natur, så anställde jag äfven ett sådant 
reductions-försök, förmedelst vätgaz, med en ar- 
tificiel förening af svafvelbunden antimon och 
antimon-oxid. | 

Den appareille som till dessa operationer 
begagnades, var inrättad efter ungefärligen sam- 
ma idee som den af Herr Professor BErRzEuius, 
vid undersökningen af Nickelglans , begagnade, 
och vid arsenikhaltiga Nickel och Koboit-Mal- 
mers analys i allmänhet föreskrifna appareille, 
hvilken finnes aftecknad på Tabellen till dess 
afhandling om Nickelmalmers analys (införd i 
Kongl. Vetenskaps-Academiens Handlingar för 
år 1820, sednare hälften). Den bestod af en 
kolf A (se nyssnämnde Tabell) ur hvilken ga- 
zen utvecklades, ett rör med saltsyrad kaik C 
och en liten destillations-apparat. Men denna 
apparat, som på figuren betecknas med DEFGH, 
var här vid mina försök icke försedd med ku- 
lan F och det krökta röret GH, utan hade på 
samma sida blott en något öfver 2 tum lång 
rak pip, hvilken med kautschucks-rör var fä- 
stad vid ett förlag af samma form som sjelfva 
apparaten DE, ehuru litet större: Förlagets 
pip var på lika vis förenad med ett rör fylldt 
med små bitar af saltsyrad kalk och inrättad 
på samma sätt som röret C, och ifrån detta 
gick till slut ett krökt rör, som afledde all den 
under operation bildade gaz. Vätgazen utveck- 
lades förmedelst granulerad zinks upplösning i 
utspädd svafvelsyra. Apparaten £, förlaget och 
det sednare röret med saltsyrad kalk, voro alla 
noga vägde för att bestämma hvad som i den 


341 


första bortgick och i de deRnare tillkom upder 
SN gosa | | 


Försök med en förening af ög funsligtin ön 


timon och Antimon-oxid.: 


Antimon-syrlighet, beredd af basiskt anti- 
- mon-syrligt kali (Calx antimoni elota) genom 
digestion med salpetersyra, blandades under 
rifning med lika delar pulveriserad antimons- 
metall, och insattes i en för lampa utblåst glas- 
kolf af en dryg cubik-tums rymd, hvars hals 
derefter i ändan utdrogs till ett hårrör.  Kolf- 
ven lades i degel-bad satt upphettades emel- 
lan kol till rödglödgning, hvilken fortsattes i 
10 minuter. Då kolfven sönderslogs, befanns 
1 dess hvalf hvita, eller gulaktigt hvita ; subli- 
merade kristaller af två olika former, nemligen 
octa€drer och nålfina prismer. Den på botten 
befintliga massan bestod nederst af en metal- 
lisk regulus, och deröfver af oxiden, utgöran- 
de en smält gulaktigt grå massa med kristalli= 
niskt brott, och med små drushål, innehållan- 
de hydda. korta nålformiga kristaller. Af den 
erhållne regulus, blandad med 40 procent rent 
natift SAN bereddes, genom upphettning i 
en liten laskoll, svafvelbunden antimon, hvil- 
ken erhölls kristalliserad ; och ifrån hvilken det 
öfverflödiga svaflet var fullkomligt bortdrifvet. 

Den erhållna oxiden i utvalda rena stycken 
pulveriserades och blandades noga med den fin- 
rifna svafvelbundna antimon, efter den propor= 
tion, som Professor  Berzeuws för Rothspiess- 
glanserz såsom sannolikast uppkastade formeln 


Sb + 2SbhS3 bestämmer, d. äs sttiär oxid Pra 
velbunden metall > oxid. Af 


342 


denna blandning insattes, 1 en liten för lampa 
utblåst glaskolf, en portion, som efter lindrig 
uppvärmning vägde 2,335 gran. Koliven ut- 
sattes för lågen af en spritlampa, då blandnin- 
en vid mörk rödglödgning fullkom!gt råkade 
1 fluss och befanns efter afsvalning väga sam- 
ina 2,335 gran. Producten af denna operation 
var en glasig metalliskt glänsande massa med 
mörk stålgrå något i rödt stötande färg, ganska 
hära lik den af mörkare arten Rothspiessglans- 
erz. Den syntes ogenomskinlig, men der den 
på sidorna af glaskolfven hade uppstigit och 
utgjorde en tunn hinna, var den genomskinan- 
de och hade en gulröd färg; pulveriserad er- 
höll den en mörk rödbrun färg. Af den smälta 
massans vigt, som blifvit oförändrad, fann man 
att vid föreningen ej någon afsöndring af svaf- 
vel eller syre ägt rum. = ' 

"Af den erhållne crocus, eller föreningen af 
svafvelbunden antimon och antimon-oxid, puls 
veriserad, insattes i den tarerade apparaten £ 
en portion, som efter lindrig upphettning öfver 
$spritlampa vägde 1,27 gram. Kautschucksrören 
tillbundos nu vid denna, sedan de öfriga de- 
larne af appareillen förut voro 1 ordning satta. 
Då vätgazen en god stund utvecklats, så att 
den atmospheriska luften ansågs till fullo vara 
utdrifven ur appareillen, upphettades profvet 
småningom med tillhjelp af en spritlampa. Gan- 
ska snart började vatten att bilda sig och af- 
satte sig i form af imma på sidorna af förlaget. 
Då vätgazen för ett ögonblick utvecklades nå- 
got häftigare, bortfördes det redan afsatta vatt- 
net af vätgazströmmen och upptogs naturligt- 
VE "ockaltsyrade kalken i G; men då vätgazen 
jemnt 9 " ”tvecklades, afsatte sig mera 


3/3 


vatten, äfven i form af droppar, redan i pipen 
af e. Sedan operation påstått i 2 a 3 timmar, 
hade den antimonhaltiga massan till en del 
:genomskurit glaskulan, och en "liten svafvels 
låga "viste sig på yttre sidan deraf. Elden 
måste således aflägsnas och arbetet afbrytas. 
Under hela operation hade svafvelbunden vät- 
gaz utvecklats, och genom" det krökta röret 
blifvit upptagen 1 ett glas vatten, försatt med 
kaustik ammoniak, för att hiudra gazens utspri- 
dande i. rummet. ' I förlaget: hade qvarblifvit 
'0,94 gr. vatten, och röret med kalksaltet kade 
tilltagit betydligen i vigt, men förtjente ej 
att nogare bestämmas, 1 anseende dertill att 
saltet äfven deliqvescerat i den frånvända än- 
dan af röret, genom afdunstning ifrån det am- 
:moniakaliska vattnet. Återstoden i E vägde 1,005, 
och- hade således förlorat i syre och svafvel 
'0,265 gr. Den bestod af en mängd små me- 
tallreguli och ett i hvalfvet sublimeradt kristalli- 
'seradt messingsgult ämne, som det tycktes octaö- 
driskt. Dessutom hade i hvalfvet och pipen 
'sublimerat sig ett tunnt anflog, som spelade 
'med flere metalliskt glänsande färger, och för- 
'modligen ej var annat än svafvelbunden anti- 
mon. - Det gula kristalliserade ämnet upplöstes 
lätt i aqva regis och befanns: åtminstone till 
det mesta bestå af svafvel. | 


« Rothgildens decomposition med wviätgaz. 


Sedan det således var bevist att vätgazen 
reducerar antimon-oxiden ur sin förening med 
svafvelbunden antimon; företogs,1ien dylik ap- 
Ppareille, samma operation med Rothgältigertz, 
oech man var tillika betänkt på att uppsamla 


344 å 
och déconiponera all den bildade sväfvelbunds« 
na vätgazen, för att i samma operation få äfven 
svaflets vigt bestämd. Till den ändan gjordes 
en något conhcentrerad upplösning af kristallise- 
rad svafvelsyrad koppar-oxid, hvaraf (sedan 
den; genom kokniug blifvit befriad ifrån sin at- 
mospheriska luft) en del obemängd ingjöts i 
one flaskor, och en annan del försatt med kau- 
stik ammoniak i öfverskott, så att den utgjor- 
«de en klar solution, inhälldes i 2:ne andra fla- 
skor. Appareillen ställdes i ordning, en ny 
portion torr saltsyrad kalk insattes i det andra 
röret G, hvilkets vigt blef noga observerad, 
och ' derifrån : gjordes, förmedelst aflednings- 
röret och andra med kautschucks-juncturer för- 
enade krökta glasrör, communication närmast 
med flaskorne, innehållande svafvelsyrade kop- 
paroxid-solution, och dernäst med koppar-am- 
moniak-lösningarne. Rören voro insatta genom 
lufttätt slutande korkar i mynningarne på de 
tre första flaskorna, och den sistas löst täppt; 
alla förenade i likhet med en vanlig Woulfisk 
appareille. Då appareillen således för öfrigt var 
i ordning, insattes i en tarerad apparat £ en 
portion  pulveriserad Rothgälden, hvilken efter 
lindrig uppvärmning till den -hygroscopiska fug- 
tighetens utdrifvande vägde 15504 gram; och 
apparaten applicerades med kautschucks-rör på 
sitt tillbörliga ställe. 


Sedan vätgaz-utvecklingen varat omkring en 
half timme och atmospheriska luften således 
blifvit utdrifven, sattes den påtända spritlam- 
pan under profvet i £, och vätgazströmmen 
styrdes med jemna och långsamma steg. I för- 
sta ögonblicket bildade sig en ljus rök, som 


345 


utstötte ur mynningen af pipen på E, men 
denna upphörde åter strax, utan att qvarlemna 
något märkeligt spår af sin existens; svafvels 
bundna vätgazen började snart att formera sig, 
och åstadkom genast grumling i den första fla= 
skan , kort derpå i den andra, efterhand i den 
tredje , innehållande koppar-ammoniaken, och 
slutligen äfven något i den fjerde; i förlaget 
afsatte sig ej det minsta spår till något vatten, 
utan endast ett högst obetydligt damm af ett 
mörkt röklikt ämne. Sedan elden oafbrutet un- 
derhållits 1 3 timmar, hade mineralet förvand- 
lat sig i en metallisk regulus, som vid hettan 
af spritlampan flöt lätt; och i hvalfvet, halsen 
och pipen af den lilla apparaten Z hade ett 
obetydligt matt metalliskt glänsande gråaktigt 
sublimat satt sig. Då vätgazen upphört att va= 
ra svafvelhaltig och profvet ej mera minskades, 
lät jag vätgazen ännu en liten tid fortfara, 
släckte derefter elden och söndertog apparaten. 
Residuum 1 retorten befanns tillsammans väga 
1,2365 gram. Kulan afskars med sprängkol, 
hvarefter man kunde uttaga regulus, som för 
sig utgjorde 1,2255 gr. Den hade en metalliskt 
glänsande yta, men var här och der på öfra 
sidan betäckt med ett fint svart pulver, som 
likväl fanns i så ringa mängd att det ej kunde 
afskiljas, och var möjeligen ej annat än små re- 
guli i en mycket fin mechanisk fördelning; för 
öfrigt var denna regulus spröd och strålig i 
brottet. Förlaget visade, oaktadt det der afsat- 
ta röklika ämnet, icke någon märkelig tillök- 
ning i vigten; och röret med kalksaltet hade 
ökt sig med en vigt af o,010 gr., hvarvid til- 
lika observerades att saltstyckena blifvit litet 
smutsade af ett fint brungrått ämne. Vätet hade 


25A 
346 

inalles ifrån mineralet bortfört 1,504 — 1,2365 
gram = 0,2675, hvilket gör 17,785 procent. 

Nu företogs en undersökning af den erhåll- 
ne regulus, som efter all anledning utgjorde 
en legering af silfver och antimon, och man 
hade för afsigt att genom afblåsning på kapell 
afskilja antimon. Men dessförinnan gjordes ett 
försök att ifrån en med afsigt sammansmält le- 
gering af silfver och antimon, afblåsa den sed= 
nare metallen. | 


” Försök att afblåsa Antimon ifrån Silfver. 


Af legeringen, som i den proportion blifvit 
sammansmält, att den innehöll omkring 31 pro- 
cent antimon, och som i brott och utseende 
liknade fullkomligt den af Rothbgulden erhållna, 
inlades :0;738 gr. på en benjords-kapell i den 
glödande nuffeln af en proberugn; hettan skärp= 
tes i ugnen med ett dragrör, och bibehölls i 
muffeln genom ett kol inlagdt i dennas myn- 
ning. : Antimon afrökte snart och 1 stor mängd, 
och sedan med ökad hetta och under påblås- 
ning med en handpust ingen antimonrök mera 
bildades ,: uttogs profvet och befanns väga o,512 
gram. Den erhåline metallen var smidig, men 
ytan: matt och gråaktig, hvilket tycktes visa att 
den ej var fri för antimon. Den invecklades ' 
derföre i 5 gånger sin vigt utvalsadt rent bly, 
och  afdrefs . såsom ett vanligt silfverprof tills 
silfrets blickning instälide sig. Den nu erhåll- 
pe regulus var fullkomligt silfverhvit, starkt 
glänsande och vägde 0,507 gram. Här hade så- 
ledes 'qvarstadnat 0,68 procent af legeringen 
äntimon, och!) den först afblåsta regulus höll 
nära en' procent! antimon, Ett försök! gjordes 


347 
äfven med en annan del af legeringen och den 
gaf efter första afblåsningen en matt regulus, 
hvars vigt var ganska nära i samma 'propor- 

tion som den förrås efter första afblåsningen, 
och densamma qvarlemnade, efter upplösning i 
salpetersyra, en liten portion antimon-oxid. Den 
förra deremot upplöstes i samma syra utan nå- 
gon lemning. 

"Efter dessa preliminaira försök togs af den 
vid operation med Rothgiltigerz erhållne regu= 
lus 0,511 gram, och underkastades samma be- 
handling. Första afblåsningen gaf en regulus 
af 0,375 gr. vigt, med matt och gulgrått anlu- 
pen yta, och då denna afdrefs med 5 gånger 
sin vigt bly, blef producten en fullkomligt silf- 
verhvit och glänsande regulus, som vägde 0,370 
gram. Den upplöstes utan minsta lemning i 
salpetersyra, och gaf med saltsyra en saltsyrad 
silfveroxid, som smält vägde 0,490 gram, sva- 
rande: emot 0,369 gr. silfver, och således nöj- 
aktigt öfverensstämmande. Enligt detta resul- 
tat innehöll hela den erhållne legeringen , som 
vägde 1,2255 gram, i silfver: 0,8866 gram, och 
den afblåste antimon utgjorde 0,3389 grams. 

Hvad som vid reduction, utom den redan 

undersökte legeringen, stadnat i apparaten E; 
utgjorde, enligt hvad vi 'ofvanföre upptagit, 
tillsamman 0,011 gr. De stycken af det sön- 
derskurna glaset, på hvilka det gråa metalliskt 
glänsande sublimatet fäst sig, behandlades med 
salpetersyra, som upplöste en liten del och vi= 
sade, med saltsyrad baryt, svafvelhalt; det öfri- 


ga upplöstes i saltsyra och innehöll, så vidt 


man kunde pröfva en så ringa qvantitet, ej an- 
nat än antimon. Sublimatet utgjorde således 
svafvelbunden antimon; dess vigt (som fanns 


genom det att glasstyckena vägdes före och ef. 
ter ämnets upplösning) var 0,0065 gram, samt 
böll följakteligen 0,0047 gr. antimon och 0,0018 
gr. svafvel. Då dessa 0,0065 gr. afdrages ifrån 
de 0;011, återstå 0,0045,. som bestod i det bru= 
na jordformiga ämnet på botten af apparaten, 
och hvilket i afseende å sin obetydliga mängd 
svårligen kunde pröfvas. : 
> Den så väl 1 svafvelsyrade koppar-solution 
som i koppar-ammoniaken nedfällda svafvel- 
bundna kopparn, uppsamlades på ett filtrum 
och uttvättades fullkomligt med vatten. Den 
upplöstes derefter i en blandning af saltsyra 
och salpetersyra, som efter långvarig digestion 
qvarlemnade ett ljusgult pulverformigt svafvel. 
Det vägde väl torrkadt 0,106 gr. och förbrann 
lätt med lemmning af ungefärligen 1 milligram 
svartgrått främmande ämne. Den erhållna ifrån 
svaflet skilda lösningen fälldes varm med salt- 
syrad baryt, och gaf svafvelsyrad baryt, som 
glödgad vägde 1,04 gr. och utvisar 0,143 gr. 
svafvel. Hela den funna svafvel-qvantiteten ut- 
gör således 0,248 gr. — Härvid bör äfven obs 
serveras att det ofvanföre nämnde, på saltsyra- 
de (kalken afsatta, ämnet utgjorde troligen svaf- 
vel, som ur den varma svafvelbundna vätga- 
zen blifvit utfäldt, men kan likväl här icke med 
säkerhet beräknas. 

Resultatet af analysen på Rothgöltigerz blir 
således : KE | 

på 100 delar 


Silfver . . . 0,8866 — 58,949. 
Antimon .« . e. 0,3436 — 22,846. 
Svafvel >, . +» 0,2498 — 16,609: 
Jordartadt ämne 0,0045 —  0,2099:. 
Förlust . 2 . 0,0105 — 15297: 


1>5040 100,03. 


349 


Vid en Theoretisk blick på detta minerals 
gifna sammansättning, finna vi, att 58,949 d. 
silfver upptaga 8,76 d. svafvel, och att 22,846 
d. antimon förena sig med 8,549 d. svafvel. Vi 
veta vidare att Sulphuretum Argenti innehåller 
2 atomer svafvel emot 1 atom silfver, och att 
Sulphuretum Stibi består af 3 atomer svafvel 
och I atom antimon; således måste den che- 
miska formeln för Rothgultigerz betecknas med 
3AgS? Fo2SbS:, som gör det beräknade re- 
sultatet till : 
53,08 d. silfver 

22,47 — antimon 
17,55 — svafvel. 
100,00. 


BESKRIFNING 


af tvenne nya arter af Växtslägtet 
Fritillaria, jemte anmärknin- 
gar om åtskilliga arter af 
samma slägte; 


af 
JOH. EM. WIKSTRÖM. 


SV äxtslästet Fritillaria äger tämmeligen goda 
kännetecken, med hvilka man igenkänner de 
till detsamma hörande arter. Det är ett slägle 
af hvilket 15 arter hittills blifvit upptäckta. 
Af dessa voro 4 kända af von LinnÉ, nemligen 
Fr. imperialis, persiea, pyrenaica och Mele- 
agris 1). Lamarck tillade Fr. plantaginea ans 
WurdEsow bestämde Fr. verticillata 3), Za- 
tifolia +) och nervosa 7). v. BiEBERSTEIN be- 


2yCSp. PL ed: II. T. I. p: 435, 436. 
2) Enc. botan. T. II. p. 550. 
2) Sp. sel ed. Willd.: "TI 
4) 1. ce. pe 92, Fr. esculenta Re in Web. & Mohr. 
Beitr. I. p. 52. 
5) Enam. Pl Horti Berol. I. p. 364. 


35r 


skref 'Fr. lutea 6), tene!la 7Y och tulipifolia 27. 
Pursk anmärkte Fr. /anceotata ?') och NuttALrr 
Fr. alba "29. Till dessa får jag nu tillägga 
tvenne nya arter, af hvilka jag kallat den ena 
lusitanica och den andra ruthenica. | 

Dessa arter äro dels hemma uti Europa, 
dels finnas de uti Asiens kalla eller tempereras 
de Länder, dels ock uti. Norra America; en är 
gemensam för Europa, Norra Africa och Asien. 
Fr. imperialis och persica förmodas ursprun- 
geligen tillhöra Persien, ehuru man icke äger 
full visshet derom. Fr. pyrenaica förekommer 
uti Pyreneerne. Fr. Mefleagris växer vti de 
flesta Länder af Europa, uti Norra Africa och 
uti Norra och Nordvestra Asien. Fr. plantagi- 
nea är funnen i Orienten. Fr. verticillata Ssä- 
ges vara hemma uti Siberien. Er. latifolia, 
lutea, tenella och tulipifolia i trakterne ikring 
Caucasus. Fr. Zanceolata tillhörer Camschatka 
och Norra America. Fr. adba är egen för sidsts 
nämnde land. Fr. lZusitanica är upptäckt i 
Portugal och Fr. ruthenica 1 Södra Ryssland 
och trakterne kring Caucasus. Det är obekant 
hvarest Fr. nervosa har sin hembygd. 


sy FI. Taur. Caucas. I. p. 269, Cent. I. pl. rar. t. 41, 
Fr. collina Adam in Web. & Mohr. Beitr. I. p. 50; 
Fr. latifolia (3. lutea Botan. Magaz. t. 1538, sec. Bie- 
berst. Fl. Taur. Caucas. III. p. 269. 

7) FI. Taur. Caucas. I, p. 269, Fr. orientalis Adam 
in Web. &. Mohr. Beitr. 1. p. 50. 

3) FL Taur. Caucas, I. p. 270, Cent. I. pl. rar. t. 21, 
Fr. Caueasica Adam in Web. &. Mohr. Beitr. I. p. 31. 

3) FI. Amer. Sept. I. p. 230, Lilium camchatcense 
Linn. Sp. PI. ed. II. T. LE p. 435. — Lambert in Linn. 
Transact. T. X. p. —. 

te) Genera of North American Plants T. I Pp. 222. 


352 


Vid granskning af Fritillarie-slägtets ar- 
ter anmärkte jag ibland dem tvenne nya, af 
hvilka en blifvit förvexlad med Fr. Meleagris 
och en annan med Fr. pyrenaica. Dessa nya 
arters närmare bestämning har jag härmed den 
äran att framställa. ; 
Fritillaria lusitanica: caule folioso unifloro ba- 

si nudo, foliis sparsis lanceolatis acutis acu- 
minatisve planis brevibus erectis, flore nutan= 
te discolore etessulatos 

Fr. Meleagris Brotero sec. Herb. Casström. 
Hab. in Lusitania: BRoTERo. — UV. 

Bulbus —. Caulis pedalis circiter, herba- 
ceus, substrictus, angulatus, basi nudus, sur- 
sum foliosus, simplicissimus, uniflorus, prope 
florem incrassatus, nutans. Folia plura, 5 —8, 
sparsa, erecta, subamplexicaulia,; lanceolata, in- 
tegerrima, acuta 1; acuminata, glabra, striato- 
nervosa, plana, viridia,; inferioru majora uni-l. 
bipollicaria medio tres circiter lineas lata, su- 
periora sensim minora, angustiora acutiora, 
summum flori approximatum. F/los terminalis, 
nutans, foribus Fritillarie Meleagridis dimidio 
minor. Corolla extus vViolacea intus flavicans, 
etessulata: petaZis subequalibus ovalibus obtusis 
nervosis, 9 circiter lineas longis. Stamina equa- 
lia, coroilå dimidio breviora: filamentis subu- 
latis; antheris oblongis, luteis: podZZine luteo. 
Pistillum dimidiam corollam paullo superans: 
germine oblongo; stylo longitudine staminum; 
stigmate tripartito, stamina paullo superante. 
Cap sula — « : 

Respectu foliorum planorum magis affinis 
est Fritillarie pyrenaice quam Fritillarie Me- 
leagridi; a priori differt!: caule tenuiore uni- 
floro; foZiis angustioribus dimidio brevioribus 


Na 


353 


lete-viridibus; foribus minoribus discoloribus 
extus violaceis intus flavicantibus; dum Fritil- 
larie pyrenaice caulis firmior uni-bi-sexflorus 
Crarius uniflorus); fodia latiora duplo longiora 
glauca; flores majores concolores tessulati brun- 
neo-flavoque variegati luridi. 

A Fr. Meleagride L. differt Fr. lusitanica: 
caule tenuiore magis folioso; foliis subapproxi- 
matis pluribus lanceolatis planis erectis dimidio 
brevioribus; /Horibus dimidio minoribus disco- 
loribus etessulatis extus Vviolaceis intus flavican« 
tibus; dum Fritillarie Meleagridis caultis fir- 
mior paucifolius; foZia distantia pauca subline- 
aria canaliculata inferiora pråecipue recurvata 
duplo longiora; flores duplo majores concolores 
tessulati roseo-alboque variegati. 

Å Fr. tenezla Bieberst. differt 'caule stri- 
ctiore magis folioso, etiam longius basin ver- 
sus, Viridi; fodZiis dimidio brevioribus pluribus 
lanceolatis planis; floribus nutantibus discolori- 
bus etessulatis extus violaceis imtus flavicanti- 
bus; dum Fritillarie tenelle caulis laxior pau- 
cifolius basi longissime nudus rufescens; folia 
duplo longiora pauca lineari-lanceolata subpla= 
na; flores subnutantes concolores tessulati pur= 
puret. 

ÅA Fr. nervosa Willd., que ulterius exa- 
minanda, differre videtur: foliis lanceolatis 
striato-nervosis angustioribus; dum Fritillarie 
nervose folia linearia evidenter nervosa latiora. 


Fritillaria ruthenica: caule folioso uni-bi=mul-s 

 tifloro, foliis verticillatis oppositis sparsisve 
lineari-lanceolatis attenuatis cirrhosis planis 

( 2 floribus nutantibus tessulatis, capsulå 
alatå. 


354 


Fr. verticillata Bieberst. F1. Taur. Caucas: 

I. p. 268 Cexcl. synon. Willd.), sec. spe- 

cim. a Cel:o STEVEN missum. 

Fr. prrenaica Pall. It. T. I. p. 147. Gil- 

denst. It. T. I. p.:35, 109, sec. Bieberst. 

Fl. Taur. caucas. T. III p. 2620 

Fr. persica Gmel. It. T.: I. p. 65. Lepech. 

It. I. p. 370, sec. Bieberst. I. cs | 
Hab. in Rossia australi: Steven. In promonto- 
rio caucasico locis sylvaticis passim obvia, 
sec. DIEBERSTEIN |. C. — UY. 
Floret Avprili, sec. Bieserst. L c. 

Bulbus —. Caulis pedalis et ultra, herba- 
ceus, substrictus, subteres, ad ultimam tantum 
basin nudus, sursum multifoliosus, simplicissi- 
mus, uni-bi-multiflorus. Folia plurima, 14 — 
18 circiter, lineari-lanceolata, attenuata, semi- 
amplexicaulia, integerrima, glabra, striato-ner- 
vosa, plana, viridia, inferiora verticillata terna 
latiora bipollicaria et ultra, medio tres circiter 
lineas lata, superiora sparsa sensim minora an- 
gustiora attenuata cirrhosa, summa prope sin- 
gulum florem bina-quaterna angustissima subli- 
nearia cirrhosa. Flores terminales, nutantes, 
floribus Fritillarie pyrenaice minores. Corolla 
purpurea, tessulata: petalis ovalibus obtusis ner- 
vosis 9 circiter lineas longis. Stamina sub 
qualia, corollå dimidio breviora: filamentis sub- 
ulatis; antheris oblongis: polline luteo. Pistitl- 
um: germine oblongo glabro; stylo — ; stigma- 
te. —. ”Capsula lata obtusissima: angulis in alas 
sex latiusculas productis,” sec. BieszErst. I. c. 

A Fr. pyrenaica L. differt: caule tenuiore 
multifolioso; foZis verticillatis oppositis 'spar- 
sisue lineari-lanceolatis attenuatis us 

cirrho- 


200 


cirrhosis kete viridibus; floribus purpureis; caps 
susa alata; dum Fritilarie pyrrenaiee caulis 
ärmior, paucifolius; folia sparsa lanceolata acu- 
minata ecirrhosa glauca; flores brunneo-flavoque 
variegali luridi; capsula obtusangula. 

ÅA Fr. lusitanica differt caule magis folio- 
so; fodiis verticillatis oppositis sparsisve lineari= 
lanceolatis attenuatis superioribus cirrhosis; flo= 
ribus purpureis tessulatis; capsuid alatå; dum 
Fritidtarie fmsitanice caulis mimus foliosus uni- 
florus; folia sparsa breviora lanceolata acuta 1. 
acuminata ecirrhosa; flores extus violacel intus 
flavicantes etessulati; capsula — . 

Magis differt a Fritillaria Meleagride , cujus 
caulis paucifolius uniflorus ; folia sublinearia, in- 
feriora recurvata; flores roseo-alboque-variegati, 


Ut differentige specierum Fritillarie lusi- 
tanice et ruthenice afinium magis eluceant; 
diagnoses earum beic proponimus: 

Fritislaria Meleagris Linn. : caule basi nudo sur- 
sum folioso unifloro, foliis sparsis sublineari= 
bus canaliculatis longis subrecurvatis, flore 
nutante tessulato concolore. 

Fritillaria prrenaica Linn.: caule bast nudo 
sursum foliose uni-bi-multifloro, foliis sparsis 
Jlanceolatis planis suberectis obliquis glaucis, 
floribus nutantibus tessulatis concoloribus, ca= 
psuiå obtusangulå: 

Fr. pyrenaica Lin. Sp. PL 

Fr. pyrenaica oa. uniflora Gawler in Curt. 

botan. Magaz. T. XVIIL t. 664. 
Fr. pyrenaica BB: multiflora Gawler in Curt, 
botan. Magaz. 1. c. 


Fr. racemosa Gawl: 1, co. T. XXIV, t. 952. 
K. V. 4. Handl. 821. St. IL 24 


356 


Fritillaria pyrenaica uniflora et multiflora 
$. racemosa Gawl. una eademque certe est spe= 
'cies; nullas differentias constantes eas inter in= 
venire potui; spontanea planta biflora est, uti 
contendunt Botanici; dum in hortis colitur, 
multiflora sepe evadit. 

Fritillaria tenella Bieberst.: caule basi longis- 
sime nudo sursum paucifolio unifloro, foliis 
sparsis lineari-lanceolatis longis acuminatis, 
flore subnutante etessulato coneelore. = 

F. tenel!la Bieberst. Fl. Taur. QCaucas. [I 

p. 269, T. III. p. 263. — Fr. orientalis 

Adam in Web. & Mohr. Beitr. I. p. 50. 
Hab. in alpibus caucasicis sec. Bieszerst. I. c. — 

In fissuris rupium ÖOssetie see. Adam. — In 
Sibiria sec. LAxMAnn, (Herb. Bergian.) — v. 

”Hanc esse varietatem minorem subuniflo- 
ram Fr. pyrenaice perhibet Repertorium bota- 
nicum anglicum sub n. 1216 et 1538.” Bieberst. 
Fl. Taur. Caucas. III. p. 268; hecce vero opi- 
nio certe valde erronea esi. 

Eritillåria lutea Bieberst.: caule basi nudo sur- 
sum paucifolio unifloro, foliis lanceolatis brevi- 
bus acutis planis glaucis, flore nutante tessu- 
lato concolore. 

£r. lutea Bieberst. Fl. Taur. Caucas. T. 

I. p. 269, T. III. p. 263, Centur. I. pl. 
rar. t. 41. — Fr. collina Adam in Web. 
& Mohr. Beitr. I. p. 50. 

Fr. latifolia B. Zutea Curt. Botan. Magaz. 

t. 1538 sec. Bieberst. Fl. Taur. Caucass« 
III. p. 263. 

Hab. in alpibus caucasicis, sec. BIEBERSTEIN. — 
In alpibus Ossetie: Avam. — yY. 

A Fr. latifolia differt: caule paucifolio 
multo graciliore et breviore; foliis dimidio sepe 


; 
; 
| 
; 
| 
6 


357 


brevioribus lanceolatis acutis; floribus minori- 
bus suiphureis violaceo-tessulatis; dum Fritil- 
larie& latifolie caulis multifolius crassus longi- 
or; folia sepe duplo triplove longiora lato-lan- 
eeolata acuminata crassiora; flores majores pur- 
purei flavescente-tessulati. 

ÅA Er. pyrenaica differt caule humiliore, 
magis sepe paucifolio semper unifloro; foliis 
dimidio fere brevioribus lanceolatis acutis; /flo=- 
ribus sulphureis violaceo-tessulatis; dum Fritil- 
larie pyrenaice caulis longior sepe magis fo- 
liosus uni-bi-multiflorus; folia duplo fere longi- 
ora lanceolata acuminata; flores brunneo-flavo- 
que variegati. 

Fritillaria latifolia Willd.: caule basi nudo sur- 
sum folioso unifloro, foliis sparsis lato-lanceo- 
latis acutis acuminatisve longis crassis glaucis, 
flore nutante tessulato concolore: petalis sub- 
ellipticis. 

Fr. lZatifolia Wild. Sp. P1 T. II p. 92. 

Bieberst. F1. Taur. Caucas. T. I. p. 260, 
T. III p. 262. Curt. Botan. Magaz. t. 853, 
& t. 1207. Redout. Liliac. t. 51. — Er. 
esculenta Adam in Web. & Mohr. Beitr. 
1 paba 

Hab. in ÅAlpibus Caucasicis: BIEBErRstEIn. In 
alpibus Össetie: Avam, — In Europa australi 
sec. RepoutÉé. — Forsan in Italia provenit sec. 
synonyma in Curt. Magaz. 1. c. — y. 

Fritillaria tulipifolia Bieberst.: caule basi nu- 
do sursum paucifolio wunifloro, foliis sparsis 
inferioribus ovalibus acutis, superioribus lan- 
ceolatis acuminatis, flore mutante concolore. 

Fr. tulipifolia Bieberst. FI. Taur. Caucas. 

VT op 270, P5 Lp: 26350 Cent. 
pÅ. rar. t. 21. — Fr. caucasica Adam in 


358 


Web. & Mohr. Beitr. I p. 51. — Er. 
obligua Gawler in Curt. Botan. Magaz. 
TAXI £8575 

Hab. ”ad latera graminosa montium Caucasi, 
circa thermas Constantinomontanas haud ra- 
ra:” BiEBERSTEIN Cent. pl L c —u. 

Fritillaria obligua Gawl. tantum Fr. tuli- 
pifolia biflora, quod cultura efficit. In Herbario 
Banksiano etiam specimen occurrit 4-florum a 
Jacquino missum. Specimina spontanea semper 
uniflora sunt. 

Fr. tulipifolia ”proponitur pro varietate 
umflora Fr. oblique in Repert. botan. angl. 
sub n. 121$ et 1537. Sed nostram ne quidem 
vidi foribus uno pluribus instructam” BiEBERST. 
Fl. Taur. Caucas. T. ITIL p. 263. — Multo ta- 
men rectius est Fr. obliguam pro varletate Fri= 
tillarie tulipifolie habere, quam contra. 

Fr. planiaginea Lam. forsan una eademque 
species ac Fr. tulipifolia. Judicent, qui opus 
Lamarckii conferre possunt. 

Fritillaria verticillata Willd.: caule basi longe 
nudo sursum folioso unifloro, foliis infimis 
oppositis superioribus verticillatis quaternis 
guinisve lanceolatis attenuatis cirrhosis, flore 
nutante etessulato concolore. 

Fr. verticillata Willd. Sp. PL T. IL p. 

01. Pers. Syn. PL I. p. 359. 

Hab. in Sibiria: WiLLDENOW. — WY. 

Bulbus — . Caulis pedalis et ultra, herba- 
ceus , subteres, basi longissime nudus, sursum 
foliosus, simplicissimus, uniflorus, apice, versus 
florem, nutans. Fo/ia plura, infima Cunicum par) 
opposita, superiora verticillata quaterna, quina, 
sexena, subpatentia, subamplectentia, lanceola= 
ta, integerrima , attenuata, cirrhosa , plana, 


350 


striato-nervosa, viridia, 3 pollices longa, 1—3 
lineas lata, summa terna angustissima. Flos 
terminalis, nutans, magnitudine florum Friti!- 
darie Meleagridis. Corolla utrinque alba, exi- 
mie nervosa venosaque: petalis paullo ingequa- 
libus alternis majoribus ovalibus obtusis polli- 
caribus. — Stamina &equalia, corollå  dimidio 
breviora: /filamentis subulatis; antheris oblon- 
gis, luteis: polline luteo. Pistiltum dimidiam 
corollam paullo superans: germine oblongo, 
glabro;  stylo longitudine stammum; stigmate 
trifido, stamina paullo superante. Capsula — . 

Quoad habitum similitudinem quandam cum 
Er. imperiaZi habet, at ab omnibus speciebus 
hucusque cognitis valde diversa est, 


360 


TVENNE ARTER 
af Växtslägtet Equisetum; 
beskrifne af 


JOH. EM. WIKSTRÖM. 


FE guiseti-slägtets arter synas förnämligast till- 
höra Europa, särdeles dess Nordliga del, ty 
ibland de 17 arter, hvilka hittills blifvit be- 
skrifna, äro 11 fundna uti nämnde verldsdel 7). 
Nord-America äger 5 arter gemensamma med 
Europa och en sig ensamt tillhörig 27. Uti 
Syd-America fann Humeorpt 2:ne arter 3Y och 
på Westindiska Öarne har man redan länge 
känt en 23). Nord-Africa och Ön Bourbon äga 
en art gemensam med Europa 7) och på Goda 
Hopps-Udden fann Herr Professorn och Com- 
-mend. THunseErG en särskild art 69. Det är 


1) E. arvense L., fluviatile L., umbrosum Meji., 
sylvaticum L., limosum L., palustre L., pratense 
Ehrh., panrnonicum Kit. & Waldst., reptans Wah- 
lenb., tyemale L. och elongatum Nilld. 

2) E. arvense L., sylvatieum L., uliginosum Muh- 
lenb., palustre L., reptans Wahlenb. och tyemale L. 

3) EE. ramosissimun Humb. & Bonpl., bogotense 
Humb. & Bonpl., e.f.r. Humb, de distributione geogr. 
 plantar. p. 187. 

4) E. giganteum LL. 

5) E. elongatum Willd. (E. ramosissimum Desfont. 
F1. Atl. T. IL p. 292? sec. Willd., haud. vero Hum- 
boldtii). 

S) E. Thunbergit mihi (E. giganteum Thunb. prodrs. 
FL. Cap. p. post. p. 171, haud. vero Linnei.) 


86r 


troligt att Norra Asien äger flera Equiseti-arter 
emensamma med Europa, fastän hittills blott 
a:ne blifvit der anmärkte 7). 

Vid anställd granskning af Equiseti-arter- 
na, fann jag, att Z. giganteum Thunb. verkeli- 
gen är specifice skild från den Linneiska arten 
af samma namn, hvilket redan Professor Wirnr- 
DENOW förmodat 27); jag har trott, att en närs- 
mare bestämning af dessa arter torde vara nyt- 
tig, samt har härmedelst den äran framlemna 
en korrt afhandling derom. 


1. Equisetum Thunbergii: caule subsimpliciter 
ramoso subtenui multangulato, ramis longis 
subfunicularibus paucis spiciferis, vaginis con- 
strictis: dentibus persistentibus sphacelatis. 

E. giganteum Thunb. pr. FL Cap. p. post. 

p. 171, haud vero Linneei. 

Hab. ad Promontorium bone spei: Professor 
et Commend. THUNBERG. — VY. 

Caules subtenues s. crassitie penne anser 
ringe, cavi, subadscendentes, vaginati, multisul- 
cati angulatique, scabri, subsimpliciter ramosi: 
ramis verticillatis, paucis, 3 — 5, e basi vagi- 
narum exeuntibus, longis, tenellis, subfunicu= 
laribus, flexuosis, patentibus, apice spiciferis, 
rarius uno alterove ramulo instructis, vVviridi- 
bus. Vagine constricte, multidentate, virides 
1. subfuscescentes: dentibus minutis (precipue 
in ramorum vaginis), lanceolatis, acuminatis, 
margine membranaceis, medio et apicem ver- 
sus sphacelatis s. ustulatis. Spice terminales, 


7) E. arvense L., palustre L., c.f.r. Humb. de distri- 
butione geogr. plantar. p. 187. 

3) ”Equisetum giganteum 'Thunb. prod. p. 171 est 
sine dubio alia species.” Willd. Sp. Pl. T. V. p. 10. 


362 


solitarie, pedunculate, oblonge, 4 circiter li- 
neas longe, sordide. 

Ab Equiseto giganteo Linn. differt: caule 
valde tenwore; ramis longis tenellis subfunicu- 
laribus paucis, 3 — 5, magis scabris; waginis 
constrictis: dentibus persistentibus viridibus aut 
sphacelatis; spicis oblongis; dum Equiseti gi- 
gantei caulis crassus multoties major; rami 
plures, 5 — 12 et ultra, minus scabri; vagine 
ampliate: dentibus magis membranaceis cadu- 
cis subfuscescentibus; spiee ovate. 


Ab Egquiseto limoso differt: caulibus tenvi- 
oribus minus sulcatis basin versus longius ra- 
mosis; ramis longis subfunicularibus; wvaginis 
minoribus; spicå minore sordida; dum Equise- 
ti limosi caulis major; erassior eximie sulcatus 
basin versus longissime nudus s: sine ramis; ra- 
mi brevissimi (13 pollicem circiter longi); va- 
gine majores inferiores sepe eximie fusce; spi- 
ca major nigra. 


Ab Equiseto fluviatiZi differt etiam: cauli- 
bus tenuioribus ; ramis longis majoribus subfu- 
nicularibus patentibus; vaginarum dentibus acu- 
minatis; spica minore sordida; dum Eyquiseti 
fluviatilis cauläis major crassior; rami tenelli 
suberecti breves 1 — 2 pollices longi; wagina- 
rum dentes subulati s. fere setacei: spica ma- 
jor nigra. 


Ab Eqguiseto palustri differt: caulibus mi- 
nus ramosis multangulatis cavis; ramis paucis 
patentibus; waginis constrictis; spica minore 
oblonga; dum Equiseti palustris eaulis ramo- 
sissimus subsexangulatus intus septatus; rami 
numerosissimi suberecti; wvagine laxe; spica 
longior linearis. 


300 I 


Habitus Equiseti Thunbergit respectu ra= 
mulorum tenellorum de cetero re vera magis 
est Equiseti reptantis Wahlenb. quam aliarum 
specierum. 


2. Equisetum giganteum Linn.: caule subsim- 
pliciter ramoso crasso multangulato, ramis 
pluribus spiciferis, vaginis ampliatis : denti- 
bus caducis subfuscescentibus. 


E. giganteum Linn. Sp. Pl. ed. II. T. II. 
PÅ OY ANWIlldy Sp PR EE NI pige 
Houttuyn Linn. Pflanz. Syst. T. XIII p. 39. 

E. altissimum ramosum Plum. Catal. pl p. 
11. Ejusd. & Burm. Plantar. American. 
Hase: Vi permö, TI CX RN: 

Hab. in Jamaica et Martinica Indie occidenta- 

lis. UY. 


Radix descendens, ad geniculas vaginarum 


emortuarum fibra radicalia- emittens. - Caules . 


crassi, latitudine digiti medii, cavi, vaginati, 
multisulcati angulatique, scabri, subsimpliciter 
ramosi: ramis verticillatis, pluribus, 5 -— 12 et 
ultra, e basi vaginarum exeuntibus, magis mi- 
nusve crassis, flexuosis, patentibus I. divarica- 
tis, apice spiciferis, uno alterove ramulo in- 
structis, vVviridibus. Zagine ampliate, multi- 
dentate, virides: dentibus minutis, lauceolatis, 
acuminatis, membranaceis, viridibus 1. subfu- 
scescentibus, caducis. Spice terminales, solita- 
rie, pedunculate, ovate, tres circiter lineas 
longe, sordid:e. 

Habitus Equiseti giganter squarrosus est 
respectu vaginarum valde ampliatarum. 

Equisetum ramosissimum Humb. & Bonpl, 
vix specifice differt ab Eyjuiseto giganteo. 


/ 8 
Ab: Equiseto limoso differt: caule multo 


364 


majore et crassiore; Ffamis numerosioribus et 
longioribus; vaginis ampliatis triplo majoribus: 
dentibus caducis; spicis minoribus; dum Equi- 
seti limosi -caulis minor et tenuior; rami pau- 
ciores multo breviores; vagine constricte multo 
minores: dentibus persistentibus; spice majores. 


Ab Equiseto fluviatiZi diftert etiam: caule 
multo majore et crassiore; ramis crassioribus 
numerosissimis; wvaginis multo majoribus am- 
pliatis: dentibus acuminatis caducis; spicis mi- 
noribus; dum Egquiseti fluviatilis caulis minor 
tenuior; rami tenuiores pauciores; vagine mi- 
nores constrictexe: dentibus subulatis s. setaceis 
persistentibus ; spice minores. 


365 


UNDERSÖKNING 
af en Kalk-Granat från Lindbo; 


af 
W. HISINGER. 


1. Beskrifning. 


NA Granatart, som till beståndsdelarne 
närmast liknar den af BucHorz analytiserade 
granat från Thuringen, förekommer både såsom 
kristalliserad och derb insprängd 1 spatkornig 
kalksten, som utgör ett lager i glimmerskiffer 
med omgifvande gneis vid Lindbo gård i Ve- 
stanforss socken i Westmanland, nära Billsjön. 
Granatens följeslagare i denna kalksten äro Am- 
phiboler, Pyroxéne, magnetisk jernmalm, qvarts 
och stundom en rödgul halfklar granat af pri- 
mitiv form. 
| Dess färg är svart, invändigt stötande litet 
åt svartbrunt. Den finnes derb och kristallise- 
rad, men sällan fullkomligt utvecklad. Formen 
är den primitiva rhomboidaliska granatfiguren, 
med sällan någon afskuren sidkant. 

Kistallerna äro utvändigt starkt glänsande; 
inuti är glansen ojemn och skimrande. | 

Den är ogenomskinlig, äfven 1 tunna styc- 
ken. Brottet ojemt. 

Pulvert grått, litet stötande åt brunt. 

Hård. 


366 Ar 


För blåsrörslågan ensam smälter den utan 
all rörelse till en ogenomskinlig, svart glänsan- 
de kula. Med borax löses den till ett klart, 
af jern färgadt glas. I pulver blandad med 
soda, löses den lätt och utan mycken rörelse till 
en svart ogenomskinlig perla. Pulvret fugtadt 
med kobolt-solution är lättsmält och lemnar 
ett svart glas. 


2. Analys. 


Denna granat ensam glödgad, förlorar en= 
dast litet vidhängande fugtighet. 

a) 2,7 Grammer, till finaste pulver rifven 
granat blandades med fyra gånger sin vigt kol- 
syradt kali och glödgades 11 timma. Massan 
var ej smält, men hopasintrad, grön. Dess lös- 
ning 1 vatten, blandad med saltsyra, var först 
röd, slutligen grönaktig. Genom digestion till 
torrhet och massans behandling med saltsyre- 
haltigt vatten, erhölls en ren kiseljord, som 
tvättad och glödgad vägde 1,014 gr. 

b) Lösningen och sköljvattnet afdunstades 
något och mättades utan särdeles stort öfver- 
skott med caustik ammoniak. Den uppkomna 
fällmingen afskildes och den återstående vätskan 
fälldes med oxalsyrad ammoniak. Den erhållna 
oxalsyrade kalken tvättades och glödgades starkt. 
och länge till kolsyrans utjagande. Den vägde 
0,722 gram. 

c) Den i det föregående med caustik am- 
moniak erhållna rödbruna fällning löstes i salt- 
syra, och sedan lösningen blifvit blandad med 
saltsyrad ammomiak, utfälldes jernoxiden med 
kolsyrad ammoniak. Oxiden upplöstes i salt. 
syra, blandad med salpetersyra, utspäddes 


367 


mycket, neutraliserades med ammoniak och 
jernoxiden fälldes med bernstenssyrad ammo- 
niak, som efter bränning leninade 0,846 gr. 
jernoxid. Den återstående vätskan gaf med rea- 
gentia hvarken lerjord eller någon annan fällning. 


d) Vätskan, hvarifrån kalkjorden och jern- 
oxiden (Cb och c) blifvit afskilda, återstod att 
undersöka på mangan och talkjord. Den afrök- 
tes derföre till torrhet och saltmassan brändes 
tills ammoniaksaltet ej mera rökte. Återstoden 
löstes i vatten och decomponerades uuder kok- 
ning med basiskt kolsyradt kali. Den erhållna 
fällningeu, af svartbrun manganoxid, vägde ef- 
ter glödgning o,140 gram. En mycket utspädd 
salpetersyra kunde deraf ej utdraga någon talk- 
jord. 

Såsom resultat hade denna analys således 
lemnat: 

Kiseljord . =» 1,014 gram. 
Kalkjord -. +» 0,722 
Jernoxid -. . 0846 
Manganoxid >. 0,140 


2722 CT: 
Eller i hundrade delar? 
Kiseliord . 37,55 hålla syre . 18,78 
Ver HÖG co vuNDIRSDO RNE 0,01 
Iälkjord "57: 20874. oc AA 


Manganoxzidul 4,78 . - EL 8,65 


100,42. 


I denna granat är jernoxidens syre lika 
med kalkjordens och manganoxidulens och ut- 
göra tillsammans kiseljordens syre. Skillnaden 
synes vara en liten oriktighet vid analysen. Fos= 


silet är således en blanduing af mg S+4+ FS med 


368 


CS+FS och af lika sammausättning med svart 
granat från Swappawara i Lappmarken. 


BuctHorz's analys på Granaten från Thärin- 
gerwald innehåller Då 


Kiseljord > > 34,50, hålla syre « EJ>25 
Kalkjord 3 = 30,79, a! > 
Jernoxid! si 9. 2500 .. VS 8.6 
Manganoxidul = 3,50 + +. 1,03$ 29 


Detta granatformiga fossil har således äf- 
ven lika sammansättning med Lindbo granat, 
då en ringa halt af lerjord, kolsyra och vatten 
anses såsom tillfälliga inblandningar. 


2) GrzLeRrs N. Journal der Chemie, 4 Band, sid. 180. 


369 


BRACHYURUS, 
ett nytt Fogel-Slägte; 


beskrifvet af 
C. P. THUNBERG. 


( J ti Presidenten CaArrssons Fogel-samling upps« 
gjorde Professor SPARRMAN beskrifning och rit= 
ning på en ganska skön fogel, som jag hade 
hemfört ifrån Ceilon och till nämnde Museum 
förärat. Denne fogel finnes tecknad uti Museo 
Carlsoniano, Tom. 4 och Tab. 84 under namn 
af Turdus triostegus. Dess besynnerliga skap 
nad gaf anledning till mycket bekymmer, hvart- 
: hän man i Systemate Avium skulle föra dens 
Näbbens skapnad, som liknade aldramest Tra« 
starnes näbb, vållade, att man trodde sig ale 
drahelst böra hänföra fogeln till Turdi slägte, 
ehuru man nogsamt insåg, att de långa benen 
och den ovanligt korta stjerten alldeles icke 
ville passa sig till förening med Sparfvarne, 
(Passeres) utan tycktes den snarare fordra en 
plats ibland GradzZe eller Vatten-foglarne, och 
således komma närmast intill Raus , dit jag 1 
Museo Upsaliensi fört den för sin stora likhet 
med den svenska Korn-knarren. 

Då denne fogel, triostegus kallad, var i 
början alldeles ensam känd, utmärkt med sin 
besynnerliga skapnad, ville man icke deraf till 
skapa ett nytt och eget, särskildt slägte; men 
som sedermera tvenne andra arter tillkommit, 
sände ifrån det fogelrika Brasilien, med lika 


370 


öfverensstämnmande kännemärken: så synes det 
blifva både billigt och nödvändigt, att anse det 
för ett särskildt slägte, fullkomligen skildi bå- 
de ifrån Rallus och Turdus. 

Jag har ansett det kunna få namn af BraA- 
cHYURUsS och sin plats ibland Passeres, näst ef- 
ler PFurdus. 

Character Generis blifver då 

Rostrum capite brevius, rectum. Mandibula 
superior conico-trigona apice incurvo, longi- 
r, inira apicem utringue excisa; inferior 

> TeCla. 

Cauda alis (non longior) xqualis, rotundatas 

Vore Turdus icke så talrikt slägte, skulle 
Brachyurus väl kunna föras under detsamma; 
men dock alltid under en särskild afdelning för 
sin olikhet med alla andra Trastar, mycket ty- 
deligare' och bättre, än det, som skiljer SyZvia 
ifrån Motacilia. 

Turdus, detta sköna slägte ibland sång- 
foglarne, utgör ett af de talrikaste genera ibland 
Passeres. Uti Linntiska systemet och GmErins 
edition deraf äger det icke mindre, än 126 
särskilda arter. Detta slägte, som characteri- 
seras af sitt raka näbb, hvaraf öfra käken är 
något längre med en nedtryckt spits och vid 
sidorne utmärkt inskärning, har dock blifvit 
förblandadt med åtskillige arter, så väl af La- 
nius, som Corvus och andre foglar, hvilka all- 
deles icke höra dit, utan böra frånskiljas. Alla 
Trastar 1 allmänhet äga stjerten längre än vin- 
garne, hvilken sålunda utgör ett ganska tydes 
ligt dess kännemärke ifrån Brachyurus. 

Förutan BrAcHYURUS triostegus ifrån Ön Cei- 
lon, har Brasilien i sednare tider skänkt oss 
tvenne andra arter, hvilka jag nu äger den 
lyckan, att beskrifne och tecknade kunna fram- 


d71 


lägga för Kongl. Vetenskaps-Åcademien, så att 
detta siägte nu kommer att bestå utaf trenne 
särskilda arter, nog utmärkte med tillräckelige 
kännetecken, för att utgöra sitt eget slägte. 
| BRACHYURUS gularis. 
B. supra olivaceus pileo rubro; temporibus atris; 
subtus fuscus gula crissoqve albis. 
Rostrum atrum. 
Tempora a rostro ad cervicem late atra. 
Pileus totus rufo-ferrbgineus, immaculatus, vix 
cristatus. 
Dorsum , ale et eauda fusca, obsolete subvire- 
scentia, immacuiata. 
Gula et jugulum nivez. 
Pectus et Venter ceerulescenti-fusca. 
Crissum album. 
die subtus fuscescentes, basi albidiores. 
Cauda rotundata, brevissima, alis equalis. 
Pedes testacei ungvibus cinereis. | 
Interdum margo interior alarum albicat. 
i BRACHEYURUS rubers. 
B. supra fuscus maculis dorsalibus testaceis; 
subius ferrugineus. 
Rostrum atrums, 
Pifeus et tempora fusca, immaculata. 
Coltum, dorsum, ale caudaqve fusca, maculis 
sparsis, obsoletis, vix manifestis, testaceis. 
Gusa pallida seu sordide aibida. 
Jugulum, pectus, abdomen, cerissum et basis 
caude ferruginea seu rufescentia, immaculata, 
Cauda rotunda, vix longitudine alarum. 
Pedes testacei ungvibus cinereis. 
Bägge species äro ungefärligen af samma stor- 
lek som en svensk Talgoxe (Parus major) och 
Figurerne utvisa dem uti naturlig storlek. 
ROR 
FNL Handl ä901, St JL 25 


372 


NYA GENERA och SPECIES 
af Insecter; 


beskrifne af 
J. W. DALMAN. 


L ZiROPHORUS, 


Novum Coleopterorum genus e Familia 
Staphylinorum. 


Character generis: 


Paipi 4 breves, filiformes; maxillares qua- 
driarticulati; labiales triarticulati. 
Mandibule arcuate, apice dentate. 
Antenne filiformes, articulo primo magno 
clavato, 4 — 11 cylindricis, opacis, pilosis. 
Corpus elongatum, depressum, sublineare. 
Thorax quadratus, dorso canaliculatus, angulis 
posticis emarginatis. Pedes breves, tibis anti- 
cis crenulatis. 


Zirophori genus constat speciebus dua- 
bus, novis, quarum unam examinavimus in Mu- 
seo Paykulliano, alteram, prioris forsan alterum 
sexum, in Schönherriano. Tertiam speciem 
suspicamur esse Cucujum spinosum Fabricii, 
cujus descriptio cum prima nostra specie sat 
bene quadrat, colorem si excipias. Locus in 
Systemate forte ante Oxytelum, unicum genus 


323 


quocum comparari potest, etsi manifeste differt : 
et instrumentis cibariis, et antennis extrorsum 
minime crassioribus, et corpore multo magis 
depresso, elytris striatis, totoque habitu. Ob 
thoracem quadratum, planum, ah elytris remo- 
tum, facie fere accedit ad Passalos et Scarites; 
Cucujis minime affinis nobis videtur. 

Nomen a Cege genus amiculi (sagulum), et 
Qecew fero, porto, ob elytra brevissima, dorsi 
basin tantum obtegentia,. 

Instrumenta cibaria: (Ce Z. fronticorni) 

Mandibule porrecte, arcuate, sinistra apice 
dentibus duabus, dextra tribus. 

Labium semicirculare, corneum, transverse 
suleatum , apice mernbrana truncata auctum. 

Palpi labiates breves, filiformes, triarticu- 
lati, articulis equalibus. 

Maxille breves, cornexe, apice membra- 
naceze, lacero-bifidee. 

Palpi maxillares filiformes, quadri-articu- 
lati, articulo basali brevissimo, reliquis sube- 
qualibus, secundo et tertio fere obconicis, quar- 
to lineari. 

Labrum coriaceum, obtusum , pilosum, sub- 
tus laciniis tenuiter membranaceis, ciliatis, pre- 
ditum. 


Species 1. ZIROPHORUS fronticornis.: niger, 
ano tarsisque rufo-piceis, antennis ferrugineo- 
pilosis, capite spinis duabus acutis porrectis; 
elytris quinque-striatis. : 

E Museo Paykulliano, ubi habitationis lo- 
cus notatus est ”Kalkoen”, — sed cum signis 
interrogationis tribus, unde locus natalis omni- 


ej 
no ignotus habendus. 


374 


Longitudo insecti 5 lin. Parisiens., latitudo 
thoracis I lin., longitudo a cornuum apice ad 
elytrorum -basin 2 lin., elytra 1 lin., abdomen 
pone elytra 2 lin. 


Mas esse videtur. Antenn&e dimidio corpore 
longiores, submoniliformes, pilose, ad latera ca- 
pitis pone os inserte, 11-articulate; articulus 

rimus magnus, pyriformis, secundus minutus 
Hrcviter obceonicus, tertius elongatus, subelava=- 
tus, hi rufopicei, nitidi; reliqui breviter subey- 
lindrici, nigro-fusci, opaci, ferrugineo-birti, api- 
cales graciliores, uliimus sublinearis. 


Caput horizontale, thorace multo angusti- 
us, nigrum, nitidum , impunctatum, antice me- 
dio impressum ; spinis duabus validis, acutis, 
porrectis, capite brevioribus, armatum. Man- 
dibule nigre. Palpi fusci. Oculi parvi, ovati, 
paullulum prominuli, pallidi. Thorax quadra- 
tus, rectangulatus, quam longus manifeste latior, 
lateribus margineque antico reclis, angulis po- 
sticis emarginatis, seu in medio aliquantulum pro- 
ductus, et truncatus; supra omnino planus, l2evissi- 
mus, impunctatus; in medio dorso canalicula 
tenuvis, et basin et apicem attingens; latera te- 
nuissime marginata; ad angulos posticos foveo=- 
la brevis et tenuis, modice impressa. 


Scutellum parvum, triangulare, depressum. 
Elytra thorace angustiora, amborum latitudine 
longitudinem superante; humero subrotundata, 
lateribus recta, apice truncata, angulis tamen 
obliquatis; supra plana, nigra, nitida; iw singulo 
linex 5 impresse, equali spatio remotze, certo 
situ in fundo subtiliter punctulate, interstitiis 
planis, impunctatis. Strie sexte in hac specie 
nullum vestigium, 


375 


Abdomen elytris dimidio longius, illis vero 
manifeste angustius, lineare, supra subtusque 
sat convexum, margine vero valde 'elevato, 
nigrum, nitens, vix nisi ad latera punctatum, 
margine anoque rufo-pilosis. Segmenta 1 — 5 sub- 
equalia, nigra, sextum majus; rufo-ferrugineum, 
segmentum supra-anale minutum acuminatum, 
et segmentum ultimum retractum, in nostro 
specimine corniculis duobus nigris, erectis, ars 
matum; segmeuta ventralia integra, nec impres= 
sa, nec emarginata. 

Pedes breves, zequales, nigri, nitidi; femo- 
ra crassiuscula compressa, tibie rufopilose, an- 
ticX latere exteriore crenulate, posteriores in>- 
tegre; tarsi rufo-picei, pilosi, articulis basali- 
bus brevissimis contractis, apicali illis simul 
sumtis longitudine zxequante, biunguiculato. 

Ale nigro-fusce. 


2: ZIROPHORUS penicillatus: Niger, antenna- 
rum basi pedibus anoque rufo-piceis, capite ine&e- 
quali mutico, antennis longitudine corporis; ely- 
tris stris 5 cum rudimento sexte.: 


Hab. in insula Guadeloupe, Dom. Forss» 
ström. Mus. Dom. Schönherr. 

Longit. corporis 31 lin. Paris., proportio- 
nes partium ceterorum utin Z. fronticorni, cu- 
jus forte alterum sexum (feminam?) esse cre- 
diderim. Cum vero preter capitis et anten=- 
narum «diserepantias conjunctionem dissvadeant 
magnitudo, color pedum, et elytrorum stria ex- 
terior, satius duxi ad uiteriorem indagationem 
ut species distinctas proponere, quam mera 
.conjeclura conjungere insecta e terra peregris 
na, quorum indoles ignota. i 


376 


Antenne longitudine corporis , articulis I — 
3 obscure rufo-piceis, nitidis, reliquis nigro- 
fuscis, opacis, griseo-pubescentibus. Articulus 
primus ante oculos sub prominentia capitis in- 
sertus, clavatus, superne in medio instructus 
tuberculo cum fasciculo e pilis ferrugineis ere- 
ctis. Articulus secundus brevior, obceonicus; 
tertius precedente fere duplo longior, elongato- 
obconicus, subelavatus; qvartus iterum brevior; 
reliqui sensim longiores et tenuiores, elongato- 
cylindrici ; apicalis gracilior, linearis, 

Caput 'transversum, thorace multo angusti- 
ös, nigrum, ritidum, impunctatum, valde ing- 
quale; supra singulum oculum callus elevatus, 
obtusus, paullo prominulus, et in media fronte 
tuberculus minor, subtriangularis; in vertice 
carinula transversa, medio interrupta, — Man- 
dibule nigre, capite multo breviores, arcuate, 
apice dentate, Palpi rufo-ferruginei, forma ut 
in Z. fronticorni. Oris partes, reliquas in unico 
specimine examinare non potui, cum illis Z. 
fronticornis convenire videntur, ' Oculi mnigri, 
prominentes. ; 
> Thorax nigro-piceus, nitidus, impunctatus, 
forma, canalicula dorsali, foveolisque ad angu- 
los posticos, cet. omnino ut in Z. fronticorni. 
— FElytra ut in illo, nigra, nitida, stris in 
singulo 5, 2equali spatio remotis, subtiliter pun- 
ctulatis ; stria quinta nonnihil arcuata, et extra il- 
lam striola abbreviata, vix medium elytron non 
vero humerum attingens. — Abdomen 'elytris 
dimidio longius, nigrum, ano et segmentorum 
marginibus ferrugineis, segmentis omnibus inte- 
gris, anoque mutico, absque stylis. Ale ample 
albide. Corpus subtus nigrum, ad rufo-piceum 


377 
vergens. Pedes rufo-picei, femoribus dilutiori- 
bus, nitidis, tibus tarsisque ferrugineo-pilosis. 
3? ZirorHoRUsS Spinosus: Niger, thorace elytris-: 

que rufis, capite spinis duabus porrectis. T 
+ Cucujus spinosus Fabr, Syst. Eleut. II, 
PRE ÖR RE | | 
Habitat in America meridionali. D. Smidt: Mus, 
D. Lund. — Fabr. 


Descriptio FAsrici: Medius. Antenne lon- 
gitudine corporis, filiformes, pilose: articulis 
cylindricis. Caput atrum, nitidum, inter an- 
tennas spinis duabus porrectis, validis, acutis. 
Thorax planus, levis, rufus, basi utrinque im- 
pressa. Elytra valde abbreviata, striata, rufa. 
Corpus atrum. Pedes breves, nigri, femoribus 
incrassatis rufis, ; | 


Fig, 103 Ziroph, fronticornis magn. nat. I, 
b. idem. magn. auct. — 2. a. Z. penicillati magn. 
nat. — 2, b. id. m. auct. — 3 mandibula dextra 
a latere interiore; 4 mandibula sinistra a latere 
interiore; 5 labium cum palpis labialibus; 6 
maxilla cum palpo maxillari; 7 labrum superne 
visum; 8 labrum infra visum, cum laminis in- 
ferioribus membranaceis. (Appendices postici 
in fig. 5, 7 & 8 partium musculos membrana- 
ceos representant). He partes e Zir. fronti- 
corni. — Fig. 9 Antenna Z, fronticornis. — 10 
antenna Z. penicillati. — 11 Caput Z. fronticor- 
nis subtus visum, instrumentis cibariis ommni- 
bus oblatis; 12 Caput Z. fronticornis superne 
visum, absque mandibulis. — 13 Pes anticus Z. 
fronticornis. — Fig. 3 — 8 magis, fig. 9 — 13 mir 
DuUS aucte. 


378 
IL: POLYTOMUS, 


Genus e Coleopterorum ordine et Pentame- 
rorum Sectione. | 


In Actis Reg. Acad. Scientiarum, anni 1819, 
p. 119, exstat hujus generis, olim a me propositi, 
species una, P. femoratus , descripta.  Alteram 
e Brasilia novam accepi, quare et instrumenta 
cibaria examinare, et pluribus characteribns ge- 
nus firmare mihi contigit. De novo itaque si- 
stam characterem generis: 


Antenne flabellate, multiarticulate, (articulis 
20 — 30). 

Os exsertum. — Palpi subequales, filiformes, 
articulo apicali oblongo, I. subelavato. 

Mazxil/e lineares, processu apicali fimbriato. 

Mandibule compresse, valde arcuatee, apice acuto. 


Corpus elongatum, moile, antice inclina- 
tum. ”Tarsorum articuli intermedii brevissimi, 


soleis membranaceis lamelliformibus; articulus 
apicalis elongatus. 


Instrumenta cibaria: (Ce P. marginato.) 

Os exsertum , dependens. 

AMandibule magne, valide, (capite tamen 
breviores,) valde arcuate, compresse, latere 
interiore valde acute, versus basin dente vali- 
do obtnsiusculo armate, apice acute, nude. 

Labrum minutum, emarginatum. ; 

Maxille cornee, processu apicali lineari, 
mandibularum apicem nou attingente, extror- 
sum nudo, intus dense ciliato vel fimbriato. 

Paipi 4 filiformes, subequales, longitudine 
mandibulza ; — maxillares maxilla multo longi- 


379 
ores, 4-articulati, pilosi, articulo primo brevis- 
simo, secundo longiore obconico, tertio brevi, 
apicali majore, oblongo 1. subelavato. — Palpi 
Zabiales paullo breviores, triarticulati, articulo 
basali minuto, secundo elongato-obconico, api- 
cali crassiore, oblongo, apice nudo nitidulo. 


Labium minimum, compressum , apice pi- 
losum. 


Nomen a zoav multum, reps sectio "'). 


Species 1: Poryrtomus femoratus: fusco-cya- 
neus, paullo nitidus, testaceo-pubescens, anten- 
nis pedibusque nigris; elytrorum basi femori- 
busque ferrugineis. — Act. Holm. 1819, Pp: 120: 

Antenne articulis 23. 


Species 2. Porytomus marginatus: viridi- 
eneus, dense pallide-pubescens, antennis pedi- 
busque nigris, femoribus rufis, elytrorum sutu- 
ra margineque testaceis. 


Hab. in Brasilia ad Rio Janeiro, Dom. 
FROELICH. 


2) Obs. Genus idem videtur ac Rhipicera LATREILUII, 
eujus adumbrationem, brevissimam quidem, dedit in Cu- 
vieri ”le Regne animal” III pag. 235. — Etsi denomi- 
nationes a Cl. LATREILLIO fere propositas vel receptas li- 
bentissime adoptemus, hac vice tamen nomen a nobis: 
olim jam proposilum retinendum esse arbitramur. Rhipi- 
cera enim vox nihil aliud exprimit quam Rhipiphorus 
(genus Fasricin) et Rhipidius (genus Tuunseron) et 
tantum sono nec vero notione ab illis differt, — ut plan- 
tarum genus Rhipidiam et insectorum ordinem Rhipt- 
ptera heic silentio pretereamus, — que scilicet nommum 
nimia similitudo memoriz semper odiosa. Ceterum an- 
tennis flabellatis genera pluria gaudent, Polytomi Vero 
denominatio spectat ad antennas multiarticulatas, notam 
generis maxime singularem et essentialem. 


380 


Magnitudine variat. Longit. -7 ad 9 lin. 
Paris. | 
> Statura omnino Polyt. femorati, cui valde 
affinis, differt presertim 'antennis 31-articula- 
tis, elytris absque costis et toto limbo testaceo. 

Antenne dimidio corpore breviores, nigre, ar- 
ticulis 31 vel 32; primus ecrassus breviter ob- 
cConicus, eneo-nitens, pubescens, reliqui bre- 
vissimi, glabri, producti in lamellas lineares, 
extrorsum paullulum latiores, summo apice ta- 
men acuminatas ; intermediorum longissime, lon- 
gitudine fere capitis cum thorace. Antenne se- 
pius in circulum reflexe, ut lamellis divergen- 
tibus flabellum amplum subinfundibuliforme ef- 
ficiant, 

Caput viride, nitens, dense pubescens, ad 
antennarum basin elevatum. Os exsertum, man- 
dibulis palpisque nigris. Oculi prominuli nigri, 

Thorax antice angustior, basi sinuatus, lv= 
bo scutellari emarginato, convexus, antice pul- 
vinatus, viridi-eneus, pube brevi, pallida; den- 
sa, Vvestitus. Scutellum rotundatum , thoraci con= 
color. Elytra elongata, medio paullulum sinu- 
ata, pone medium iterum aliquantulum latiora, 
convexa, fusca, fusco-&nea, vel fusco-violacea, 
nitida, pube pallida vestita, basi rufescente, su- 
tura margineque laterali testaceis, summo tamen 
apice nigro. — Corpus subtus &Xneo-virens, ni- 
tidum, pubescens; abdominis segmentis ultimis 
margineque secundi rufoferrugineis; inter pedes 
anticos spina deorsum . spectans tenuis ferru- 
ginea. 

Pedes mediocres, simplices. Femora cras- 
siuscula, rufoferruginea; apice viridia; Tibix 
nigre. Tarsi nigri, tibiarum longitudine, evi= 
denter 5-articulati, pilosi, articuli intermedii 


381 


brevissimi, cordati, subtus soleis duabus mem- 
branaceis, elongatis et lamelliformibus instructi; 
articulus apicalis magnus, reliquis simul sumtis 
longior, apice valide biunguiculatus. 

Obs. Elytrorum color a fusco ad rubro= 
viclaceum variat. 

Species 3. Porytomuvs mystacinus: testa- 
ceus, albo-punctatus. 


Ptilinus mystacinus Fabr. — Conf. Act. 
Holm. 1819, p. 121. 2. 


Fig. 1. Polytom. marginati magn. nat. — 2. 
Polyt. marg. magn. auct. — 3 ejusdem antenna; 
4 mandibulge cum labros; 5 maxille et palpi 
rmaxillares, 6 labium cum palpis; 7 tarsus po- 
sterior, a latere inferiore oblique visus, ut re- 
presententur solex lamelliformes. — Fig. aucte. 


I. PHALERIA furcifera. Nov. Spec. 


PHALERIA furcifera: lineari elongata, ni- 
gra, nitida, thorace antico profunde excavato 
bicorni; capitis cornu erecto, apice dilatato, 
bifido; elytris punctato-striatis. 

Hab. in Brasilia ad Rio Janeiro, Dom. 
FROELICH. 

Longit. 7 lin., latit, 23 lin. Paris. 

Insectum singulare facie fere Passali. An 
tennarum et corporis forma cum Phaleria con- 
venire videtur, nec quidem Diaperidibus qui- 
busdam cornutis valde dissimile, nisi forsan 
proprii generis "'). 


”) Obs. Diaperidis genus , animaleula sat discrepan- 
tia amplectens, accuratius examinandum, Diaperides 


382 


Corpus lineare apicibus rotundatis, conve- 

xom, attamen haud cylindricum, totum nigrum ,; 
nitidum, immaculatum, antennarum basi, pal- 
pis et tarsorum apicibus rufopiceis. 
i Antenn&e thoracis basin non attingunt, an- 
gulo orali sub capitis margine elevato inserte, 
moniliformes, extrorsum paullo crassiores, ali- 
quantum compresse; articulus primus iNnse- 
quentibus parum crassior, brevis, obovatus; ar- 
ticuli 2, 3, 4 brevissimi, subglobosi, 5 — 9 
sensim adcerescentes, breves, sub-hemispherici 
et sub-perfoliati, angulis haud prominulis; ar- 
ticulus ultimaus orbicularis, compressus 7). 


genuing, ex. g. D. boleti, et Aydni, conveniunt: an- 
tennarum articulis 4 — 10 brevioribus, latioribus et 
transversis, corpore convexioré, ovali vel suborbiculari, 
capite deflexo, thoracis lobo: scutellari magis producto. 
— D. hemorhoidalis e& viridi-pennis ab his diffe- 
runt corpore magis elongato, antennarum articulis mi- 
nus dilatatis, 4 et 35 minoribus, et capite haud deflexzo, in 
maribus bicornuto. He species vero omnes conveniunt 
tarsorum articulis interioribus (3 1. 4) brevissimis, apicali 
vero majore, illis simul sumtis fere longiore. Ab his 
vero manifeste differt D. e&nea (enea et bicolor Fabr.) 
tarsorum posticorum articulo basali elongato, sequenti- 
bus multo longiore, atque antennis extrorsum sensim 
crassioribus, articulis 3 — 6 haud transversis. 


+) Instrumenta cibaria in specimine unico rite exami- 
nare haud potui. Observata tamen sistam:: 

Labrum transversum, obtusum,; apice flavo-ciliatum. 

Mandibule brevissime, valide, — (1n nostro haud 
separande.) 

Palpi inequales, glabri; labiales breves, filifor- 
mes, articulo apicali ovali; maxillares itlis duplo lon- 
giores, 4-articulati, articulis brevibus; basalis brevissi- 
mus, tertius vix minor secundo, apicalis major, truncatus. 

Labium cordatum, apice emarginatum, nudum;. 


383 


Caput exsertum, suborbiculare, superficie 
levi, impunctata, margine orali reflexo, sinuo- 
so; in medio frontis ante oculos cornu ere- 
etum, basi teres apice compressum, dilatatum, 
emarginatum, lobis divergentibus, obtusis. Tho 
rax eque latus ac iongus, basi truncatus, an- 
gulis acutiusculis, lateribus medio deflexis, mar- 
g'natis, antice parum angustior, medio profun- 
de depressus vel excavatus, angulis anterioribus 
convexis, In cornua porrecta intus sinuata, pro- 
ductis; superficies glabra, nitida, subtilissime 
punetulata; foveolx laterales nulle, et impres- 
sio magna anterior basin haud attingit. Scu- 
tellum parvum. Elytra &eque lata ac thorax, 
latitudine vero duplo longiora, basi truncata, 
angulis humeralibus rectis, apice rotundata, con- 
vexa; in singulo strie 9 integre et regulares, 
profunde atque distincte punctate; stria latera- 
lis reiiquis profundior et levior; preterea pro- 
pe suture basin lineole abbreviate rudimen- 
tum; interstitia convexa, impunctata. Corpus 
subtus glabrum, nitidum , impunctatum , sterno 
pectoreque muticis. Abdominis segmenta I et 
2 majora, 3 et 4 brevissima, 5 vel ultimum, 
majus, rotundatum, integrum. Pedes medio- 
cres, simplices, aliquantum compressi, glaber- 
rimi, impunctati; femora valida, subtus versus 
apicem subcanaliculata; tibia compresse , extror- 
sum latiores, non nisi dentibus apicalibus ar- 
mate; Tarsi articulis (5, 5, 4,) teretibus, in- 
terioribus brevissimis, subtus pilosis sed haud 
scleatis, apicali vero reliquis simul sumtis fere 
longiore, valido, curvato, biunguiculato. — Åle 
pallidee. Del 
Fig. 1. Phaleria furcifera magn. auct. — 2. 


384 


Ejusd. magn. nat. — 3 cornu' capitis a tergo 
visum, 4 idem a latere; 5 antenna, magn. auct. 


IV. APTEROGYNA g/obularis, 


Insectum e Hymencpterorum ordine et Mu- 
tillariarum Familia. 


Cl. Fasricivs in Entom. Syst. IL pag. 237, 
n. 37 insectum hoc jam descripsit sub nomi- 
ne Scolie globularis , adjectis tamen verbis ”ab 
hoc genere differre videtur, mibi haud rite ex- 
aminata.” — In Systemate Piezatorum vero om- 
nino omissum. a 


In Museo ditissimo Ci. PArKxurr specimen 
adest, quod intuens certior sum factus profe- 
cto pertinere ad genus Apterogyne Latreillii, 
cujus speciem unicam, Apt. Olivieri, descripsit 
celeberrimus ille Auctor 7). Ab illa vero dif- 
fert species nostra: et colore et magnitudine, 
quare descriptionem ejusdem haud supervacu- 
am duco, adjecta instrumentorum cibariorum 
adumbratione, 


Character genericus: 


Antenne elongate, filiformes, in masculis scapo 
brevissimo , articulis reliquis arcuatis. 
Palpi filiformes, ingequales, — Jabiales breves 
; 4-articulati, — maxillares iongiores 6-ar- 

ticulati. 
Labrum corneum spathuliforme. 
Mandibule arcuate, edentulze. 
Ale non nisi ad basin nervose, areolis perpaucis. 


”) Latr, Gen. Crust. et Ins, IV. pag. 121. 


385 


Corpus elongatum; caput parvum; abdo- 
minis segmenta prima globosa, strangulis pro= 
fundis disereta. Pedes breves mutici, — Fe- 
mina aptera. 


Instrumenta cibaria: 

Os parvum inflexum. 

Mandibule parve, arcuate, intus muticke apice 
non nisi obsolete bidenticulate. 

Labrum membranaceum, semicirculare, apice 
emarginatum. 

Paipi inequales, filiformes, subtilissime pubhe- 
scentes ; — Zabiales 4-articulate, articulis bre- 
vioribus, subequalibus, I — 3 obconicis, ul- 
timo sublineari; — maxilZares illis duplo lon- 
giores , 6-articulati, extrorsum sensim graci= 
liores, articulis subequalibus, elongato-obco- 
nicis, apicali sublineari. 

Labium corneum spathuliforme, antice ro= 
tundatum, apice carnoso palpigero. 

Maxzxille cornee&, subrecte, apice membra- 
naceo, ciliato. 


Species: ÅPTEROGYNA g/obularis: nigra, ci- 

nereo-hirta, immaculata, alis brunneo-fuliginosis. 

Scolia giobularis Fabr. Ent. Syst. Tom. II. 
Pag: 237; I. 37. 

Hab. ad Cap. bon. Spei, teste Fabricio. Lon- 


gitud. 3 lin. Parisiens. 


Mas. Antenne elongate, Clongitudine ala- 
rum,) filiformes, haud fracte, inserte fronti 
medie inter oculos, basi approximate, nigre, 
nitide, 12 1. 13 articulate. Articulus basalis 
brevis, crassior, pallide pubescens, tuberculo 
insidens; pedicellus brevissimus, vix manifestus 


386 


articuli reliqui longiores, subzequales, arcuati, 
articulationibus aliquantum crassioribus, unde 
antenn&e quasi undulate apparent; articuli ex- 
teriores subrecti, apicalis attenuatus. 

Caput parvum, rotundatum , nigrum, SCa- 
briusculum, cinereo-hirtum, vertex planiuscu- 
lus, ocellis tribus in triangulum dispositis; frons 
valde hirsuta; mandibule nigre; palpi fusci. — 
Oculi parvi, ovati, integri, minime emarginati, 
in exsiccato pallidi. - 

Thorax ovatus, niger, scaber, cinereo-bir- 

tus, scutello sat determinato et metathorace de- 
clivi concoloribus. 
; Abdomen nigrum, cinereo-hirtum, preser- 
tim ad latera, forma insolita. Constai segmen- 
tis septem, admodum inequalibus; primo par- 
vo, pyriforme, petiolato, apici metathoracis 2f- 
fixo; secundo magno, subgloboso, et incifuris 
profundissimis a reliquis valde distincto; tertio 
maximo, etiam subgloboso, latiore tamen quam 
longo; — segmenta reliqua brevissima, decre- 
scentia, ad basin levissima, margine scabra; 
ultimum subtus aculeo brevi, rigido, recurvo 
armatum. Segmenta i ad 3 supra confertissi- 
me striata et punctalo-scabra, subtus ad basin 
scabra, versus apicem levia. 

Pedes breviusculi, graciles, nec spinosi, 
nigri, pallide-pilosi; — cox&e perbreves; femora 
modice longa, sublinearia; tibie femoribus mul- 
to breviores, forma simplici; tarsi femoribus 
manifeste longiores, tenues, articulis sensim 
decrescentibus, subtus pilosis. 

Ale corpore breviores, fuliginoso-brunneze, 
nervis paucis; stigma longe ante medium ale 
situm, nervos costalem et auxiliarem terminans. 


Sub ” 


387 


Sub illis areole du& basales, quarum anterior 
triangularis, posterior linearis nervo transverso 
interrupta, nervoque simili definita; sub stig- 
mate areola parva trapeziformis. Ale de ce- 
tero areolis omnino destitute, nervis tantum 
3 1. 4 longitudinalibus, obsoletioribus, margi- 
nem non attingentibus, subcostali obliquo, li- 
bero intus spectante. Ale postice tantum ad 
basin nervis tribus brevibnus, areolzem basalem 
efficientibus, predite, nervorum longitudinali- 
um vestigiis valde obsoletis. 


Fig. 1. Apterogyna nodularis 7 magn. nat. 
— 2 os cum mandibulis, labio palpisque an- 
tice visum; 3 labrum; 4 os cum maxillis labio 
palpisque infra visum; 5 antenna; 6 ale; 7 ab- 
domen. ' Fig. 2 — 7 plus minus aucte. | 


Uyd 


K. V. 4. Handl. 1821, St. IL, 26 


388 


Om Roterande Systemers Principal-Azxlar 
och Sannolikaste Medel-Resultatet 
af gifna Observationer; — 
af 
JÖNS SVÄNBERG 


fall 


1: Fl class af Natur-phenomener, såsom 
allenast varånde yttringar af bestämda, ehuru 
beklagligen ofta okända, Natur-krafter, som der- 
före ligga till grund, och iså måtto alitid bun- 
dit vid lagarne af den strängaste nödvåndighet, 
måste, så vida, under någon synpunkt, veten- 
skaplig enhet för dem är möjlig, nödvändigt 
kunna inbegripas under någon bestämd mathe- 
matisk function, hvaraf alla dess i oändlig mång- 
falld till observerande qvantitiva förhållanden 
» allenast blifva gifna particular-värden. Första 
frågan derföre, vid hvarje försök till en Mathe- 
matisk behandling af dessa, blifver alltså: Hvil- 
ken är den för i frågavarande phenomen gäl- 
lande functionen? TI afseende på denna åter skulle 
- undersökningen i oändlig måtto lättas, om, till följe 
af någon härvid a priori möjlig Theorie, äfven 
blotta den abstractaste formen med ännu fullkom- 
ligen indeterminata elementer kunde uppgifvas. 

2. Beklagligen är detta alltför sällan fallet, 
och gifves, i denna saknad af demonstrerad fö- 
reskrift för undersökningens fortgång häröfver, 


389 


ingen annan utväg, än att i ordning hvar efter 
annan genomgå alla enklare functioner, dem till 
förståendes alltid lemnadt ett behörigt företräde, 
hvilka innehålla minsta antalet utaf hvarandra 
helt och hållit oberoende elementer. Härigenom 
åter förlorar hela förfarandet ganska väsendtligen 
af sin vetenskapliga form, och ett oändligt fält 
upplåtes "åt blotta det genomträngande snillets 
dunkla aningar. Likväl inskränkes äfven dettå, 
i mån af hvars och ens förtroligare "bekantskap 
med naturens sätt, att i allmänhet verka enligt 
de enklaste lagar , samt i förhållande ull ett större 
eller mindre välde öfver den Mathematiska ana- 
lysens ressourcer; och, då, med - anvisningar 
häraf, icke sällan egentliga functions-formen med 
tämmelig grad af sannolikhet kan misstänkas, 
antager icke desto mindre undersökningen alltid 
slutligen characteren af ett verkligt mathematiskt 
problem: det nemligen, att, till följe af de upp- 
gifter, som härvid anställda observationer lemna, 
finna de elementer, som fullkomligen bestämma 
hvar och en till formen allenast antagen function. 
Möjligheten af denna bestämning förutsätter all- 
lid, att antalet af de uppgifter, som observatio- 
nerna sålunda lemna, måste vara åtminstone 
lika med det af elementer, som härvid böra be- 
stämmas; och, då hvarje observation alltid gifver 
vid handen en ifrån de föregående skilld eqva- 
tion, återfaller alltså hela detta problem, uppå 
blotta svårigheten af en ren mathematisk analys, 
att nemligen, utur ett större eller mindre antal 
gifna eqvationer, hvilka iwnehålla lika många 
odeterminerade qvantiteter, igenom kända exter- 
minations-methoder, finna de slut-eqvationer, 
som ändtligen bestämma hvar och en indeter- 
minat särskildt. | 


390 


3. Första uppfattningen af detta. problem, 
tagit uti hela vidsträcktheten af sitt allmännaste 
omfång, tyckes derföre allenast föreskrifva lika 
så många observalioner, som antalet är af obe- 
roende constanter, hvilka äfven individuelt be- 
stämma den function, som sökes; och i "sjelfva 
verket skulle äfven alla de observationer, som 
öfverstiga detta antal, nödvändigt leda till iden- 
tiska eqvationer med dem, som af föregående 
erhållits, samt i så måtto sjelfva tillkännagifva 
sin egen öfverflödighet, om härvid icke allenast 
formen af den till undersökning företagna functio- 
nen med naturliga förhållandet varit öfverens- 
stämmande, utan äfven hvar och en enskildt 
observation fullkomligen varit felfri. Men, då, 
af dessa hypotheser, den förra utgör sjelfva det 
föremål, hvarom undersökning härvid anställes, 
är klart, att dess behörighet, allenast genom de 
öfvertaliga eqvationerna, på något sätt kan veri- 
ficeras; varandes det i rena mathematiken en 
till fullo bevisad grundsats, att en oändlighet af 
olika slags functioner, med hvilket antal som 
heldst af indeterminata constanter, alltid kunna 
innefatta ett lika stort antal af huru som häldst 
gifna particuiar-värden; således, att en oändlig- 
het af olika functions-former innehållande trenne 
odeterminerade constanter alltid kunna innefatta 
tre particular-värden; en oändlighet af olika 
functions-former med fyra odeterminerade con- 
.stanter alltid kunna innefatta fyra gifna particular- 
värden, och så vidare. Och, då den sednare 
hypothesen, om hvarje enskildt observations full- 
komliga felfrihet, vore en uppenbar motsägelse , 
under medgifvande, så väl af våra sinnens in- 
skränkthet, som de instrumenters möjliga brist- 
fälligheter , hvilka blifvit begagnade, är klart, 


391 
att äfven hela massan af dessa observationer icke 
mindre fordrar en ymnighet af inbördes con- 
troller, hvaraf säkert omdöme må fällas, äfven 
öfver hvar och en enskildts större eller mindre 
tillförlitlighet. 

4. Sådana gifva alltid de öfvertaliga eqva- 
tionerna vid handen; men, då, till folje af hvad 
anfördt är, lika så många observationsfel härjemte 
fordra bestämning, som observationer blifvit 
uppgifna, blifver icke allenast antalet af obe- 
kanta qvantiteter i betydligaste måtto ökadt, 
utan äfven detsamma alltid större, än antalet af 
derföre gilna eqvationer; så att, om nm antages 
till att beteckna antalet-af oberoende constanter, 
som ingå uti den till formen allenast antagna 
functionen, och » antalet af de uppgifter, som 
observationerna lemna, blifver m + n de härvid 
- varande obekantas, och nan de för dessas bestäms 
mande gifna eqvationernas antal; hvarföre alltså 
förevarande problem tilläfventyrs kunde synas, att 
helt och hållit böra blifva indeterminat. I sträng 
mathematisk mening blifver det äfven detta, 
utan någon inskränkning; samt äfven i Physik, 
mom de gränsor för feli begångna observationer, 
som allenast den vidsträsktaste erfarenhet förmår, 
att för hvarje särskildt tillfälle med någorlunda 
tillförlitlighet utstaka; dock så, att äfven denna 
sålunda ännu återstående obestämdhet, igenom 
"en mathematisk theorie för blotta sannolikheter, 
i sjelfva verket till alla delar upphör, och pro- 
blemet ändtligen helt och hållit öfvergår, till 
att vara af ett fullkomligen determineradt in= 
vehåll. 

5. I sanning tyckes vid första påseendet, 
som svårligen någon egenteligen mathematisk 
grundsats skulle kunna uppgifvas, för ett strängt 


392 


bedömande af blotta probabiliteter. Likväl då, 
under förutsättande att alla observationsfel inom 
vissa gifna gränsor äro lika möjliga, det blifver 
ett rena mathematiken tillhörigt problem , att, 
för hvar och en antagen function, bestämma 
antalet af möjligheter, huru denna function med 
ett gifvet antal af anförda observationer skulle 
kunna förenas inom dessa gränsor; och med 
sannolikaste resultat icke annat kan menas, än 
det, som sålunda har flesta dylika möjligheter 
för sig; är klart, att undersökningen om en största 
sannolikhet i allmänhet icke annat är, än en un- 
dersökning om ett vilkor, för ett maximum utaf 
antal af möjliga combinationer; och att således 
icke mindre detta, än alla andra problemer de 
maximis et minimis med fullkomlig mathematisk 
: bestämdhet måste kunna upplösas. 

6. En fullständig theorie häröfver är icke 
allenast för alla physico-mathematiska veten- 
skaper utaf yttersta vigt, utan äfven, för ett sä- 
kert bedömande af en mängd förekommande 
händelser i allmänna lifvet, ofta utaf ganska 
mycken angelägenhet. Och må äfven nämnas, 
att i sjelfva verket all andel af menskligt ve- 
tande, som icke, på närmare eller fjermare håll, 
slutar sig till en sådan theorie, emot förmodan 
reducerar sig till ganska litet, för hvar och en, 
som med upplyst eritik förmår, att granska sina 
kunskapers olika grad af visshet, och dervid 
äger, så väl erforderlig sjelfständighet i characte- 
ren för att våga göra sig redo för hvad han ser, 
som ock nog redlighet, att alldrig för andra fö- 
regifva annat, än hvad han verkligen erfar.. 
Långt derföre ifrån att anse en mathematisk 
theorie om probabiliteter för ett menskliga snil- 
lets blotta lekverk, vore jag tvertom benägen, 


393 


att sparare misstänka, det knappast någon:theo= 
retisk speculation , gifves, hvilken, för sitt all= 
männa inflytande, mera förtjenade, att äfven i 
den utförligaste detalj fullföljas; helst densamma; 
framföre många andra theorier,'i allmänhet på- 
kallar analysens djupaste ressourcer, för att alle- 
städes, som sig. vederbör, afbandläs. Men icke 
detta är, hvad jag härvid åsyftat; utan allenast 
att visa Ööfverensstämmelsen emellan en uti den= 
samma bevisad grundsats, 'och «en annan gäl- 
lande för roterande kroppars Principal-axlar. 
107. Analysen nemligen uppgifver härvid sums= 
man utaf alla qvadraterna af begångna observa- 
tionsfel, såsom den funetion, hvilken , antagen att 
vara ett minimum, kommer- att innehålla de vil- 
kor, som helt och hållit. bestämma ofta nämnde 
observations-fel; hvarföre, då denna function all- 
tid kommer att innehålla »: indeterminata con- 
stanter, är klart, af läran om maxima och mis 
nima 1 allmänhet, att dess differential-cotficien- 
ter, 1 afseende på hvar och en af dessa indeter- 
minater måste antagas = o, och att således m 
nya eqvationer härigenom uppkomma, hvilka, 
tillsammantagne med de i N:o 4' omtalte n eqva- 
tionerna, i alla afseenden göra ullfyllest, för att 
åstadkomma den härvid åsyftade bestämningen. 
8. Emedlertid är alltid synbart det ytterst! 
nära samband, som är emellan detta problem, 
och det, att, för hvart och ett gifvet system af 
materiella puncter, hvilka så väl till inbördes 
läge, som ock hvars och ens: särskilta tröghets 
moment fullkomligen äro bestämda, finna den 
räta, linien, omkring hvilken hela detta system, 
med en efter :behag antagen angulär hastighet, 
skulie. åstadkomma det minsta möjliga rotations- 
moment... Detta är af hufvudsakligaste vigt vid 


394 


-alla undersökningar om solida kroppars rörelser; 
och sammanträffar till sina väsendtligaste delar 
med förut omnämnde problem, så ofta den ifråga- 
varande functionen antages, att allenast vara af 
lineär beskaffenhet. 

"= 9. Men äfven, för alla andra hypotheser 
af functions former, fordrar detta problem i det 
närmaste enahanda analys, och blifver således 
dennas fullkomnande, för alla möjligen förefal- 
lande händelser, icke allenast för Mechaniken, 
utan äfven för alla andra grenar af använd Ma- 
thematik, en 1 alla måtto vigtig angelägenhet. 
I detta afseende har jag trott följande afhand- 
ling, för Physico-mathematiska vetenskaperna i 
allmänhet, till äfventyrs kunna äga nägot in- 
tereét; och vill jag allenast, för desto mera re- 
dighets vinnande i framställningen , framför allt 
börja med betraktande utaf ett sådant system af 
materiella puncter, som ligga i ett och sam- 
ma plan. 

NE 


Lät derföre 4, B, C, D, &c. vara ett huru 
som heldst gifvet system af materiella puncter, 
hvilka alla äro belägna uti ett och samma plan, 
samt till sitt inbördes läge bestämda genom vin- 
kelräta coordinaterna a, «3; b, BB; c> y; ds ds 
LC ov > 

ytz.xtv=0 ss." > (1) 
den eqvation, som bestämmer läget af en i detta 
plan huru som helst dragen rät linea, omkring 
hvilken dessa puncter antagas att rotera med en 
för alla gemensam angulär hastighet; M en uppå 
densamma, obestämdt antagen punct, hvars coor- 
dinater betecknas med x och >; och s afståndet 
mellan AZ och M. Då blifver i allmänhet 


395 
ås = (x—a)? + (y—2)? Å och | 
s(P)=02—-0 + 3-2 (); 


Men nu är äfven, till följe af eqvationen (1), 


Alltså Hjifsen 
sfär J=(r—a)—2(y—0); 


Om om AM poneras vara vinkelrät emot den 
s 5 ds | 
antagna räta lineen, emedan (CO alltid är 
Xx 


= o, blifver ändteligen 
x—a=z(r—ue)..... (2); 
Således, emedan, till följe af eqvationen (1), 
ES az +a=D, 
z(y— 0) + 2 (x—a) +z(vtraz+e)=0, 
samt, till följe af eqvationen (2), 


s(z—d)=2" (y— 2); 


blifver sluteligen 
GO + SR free e) ut ag or och 


(1 RR (rk) =(v + az + 2) ?, 
(+ 2). (x— a) = CC hägn z2, 


och Jörat alltså a ev y—0) 2, eller 
SL (v+taz+2)? 


I +z2” | 
hvilket pe A.s?, det vill säga punctens Å 
rotations-moment omkring den antagna räta 


lineen, 
|; 4 (v+raz+ 22 
i++ AA 


| 


396 
202” te +2av+a? 2-2 + 0). 
NT I + 22 ; 
På samma sätt bevises, att puncternas B, 
C- och D &c. rotations-momenter blifva = 


B(B? +2bBz2-tr2Bv+b222 20 30- vv”) 
I +F2z2? 


C(y taeya+ 2yv tet 24 2 oso kv) 


I 22 
CA + $Yd2 tr dvd at ANSE 
I + zz 
Alltså blifver hela Systemets rotations-mo- 
ment = 
(A. att BL+C.y tt D.I+ &c) 
+a(daaBDB+CoyrDdå+ ed, Zz 
+ 2 (Aso + B.B + C.y + D.3 + Tec.) v 
KPN NE re ER 24 
Fä Ghed Aer Ch MMA Sö zv 
ÅR (ARB + ORD + EV 
I + 2” 
det vill säga, att, om hela detta syjatlerlrets ro- 
tations-moment, omkring den antagna räta li- 
neen, poneras = R, samt 
A+ BFEC-- D+ &c. = M, 
Aa + BB + Cy + DI-+F & = HH, 
4A4a+ Bb+ Cc+ Dd-+ &ce. 2 | 
As? + BB2+Cy? +DI + &c. = P, 
AaatTBbB+FCey + DdI+&c. ÖH 
far Ar BbrrCerPrded &c. = Q, 
så blifver. ändteligen pa 
Pra NetoHod Qeakzuk Mor. ; 
RER i +z .+-(3) 


RON 


r. I anledning häraf uppkommer alltså 
mellan v, z och R följande eqvationer: 


? 


Y ) q 


397 
M.v? H-F&z).v-F(Q—B)z2-Fo2Ne-tP—R=0.... (4), 
ER Tä NAR, HvtP— R=0... (5); 
samt igenom differentiation at eqvationen (3), 
Tr (dBNs or Mospkan, Hd 
E SR 4 IA ; 
(N+ Ko) NH Ko a 
dR + ((0—2) adv — MI) | 
CE 0 (NRA) ; 


åR d 
Och, då alltid så väl (ör som ock ( 


dö 
måste vara = o, så vida R skall vara ett macxi- 
mum eller ett minimum, är alltså klart, ait vil- 
koret för hvilken som helst af dessa hypothe- 
ser, nödvändigt måste innefattas i följande eqva- 
tioner: 

MINSK skidor (6), och 
(N+HZv) 22 (Mo?+2HvFH(P—Q))2—N--Kv=0...(7)3 
bvarföre, då, i anledning af eqvationen (1), 

M.y + Mz.x+ Mv=0, 
blifver alltså 
(My—H)+z(Mx—K)=0 ... . (8), 
af hvilken nemligen är klart, att, då 
oKA.aFB.b+ClC.c+ D.d+ &c 

LURN NB EE SM DE &c: 

= Åbscissan för det gifna systemets tyngds- 
punct, blifver det deremot svarande 

H A.atB.B-+C.yt+t DJ + &c. 

HR RR dB ND Se 
= Ordinaten för samma systems tyngdspunct, 
och att således hvar och en rät linea, omkring 
hvilken momentum rotationis blifver antingen 
ett maximum, eler ett minimum, alltid går 
igenom det i fråga varande systemets tyngds- 
punct. 


Z 


2 
- 


308 


- 


2; Återstår ändteligen, att äfven determiner az. 
Till den ändan multiplicerom med M eqvatio- 
nen (7), så blifver 

(MN + EMv). (327 — 1) 
+ ((Mv + H)Mv + HMv+(P—0)M):S TR 
hvarföre , då KMv= —HK— K”.z> 
och HMv=—H? — HK.z»> 
samt —- Mv + H=— Kz, 
och Mv=—H— Kz, 
blifver alltså igenom substitution 
(MN—HK— K2.z) (2? — 1) 
2 (HK — H? —HK2+-MP—-MQ de 
det vill säga, efter verkställd hyfsning, 
å HI— K+ MQ—MP | 
2 2 ( gr Jz1=0....(9). 
Denna eqvation bestämmer alltid tvenne 
réela värden för z, nemligen: 
Ho KAMQ—MP | 
2 ? + M(H2—K2)MQ-LMP):4A h TOFNSARTA 


och 27 f — 2(MN— DK) 


2 (MN — HN 
= Cotang 3 (Are T ul HH? — KK? + M O—MP- 

hvilkas product z'; 2” är =— 1; och -gifver det 
ena af dessa da substitueradt 1 stället för 
z uti eqvationen (8), den räta linea, omkring 
hvilken det antagna systemets rotations-moment 
blifver ett maximum, då deremot det andra 
gifver den räta linea, omkring hvilken samma 
rotations-moment blifver ett minimum. Begge 
dessa räta lineer kallas med ett gemensamt 
namn Principal-axlar; och, om maximt-axeln 
antages till att definieras genom denna Na 
uon: 

My + MzZx—H—Kz=0 so.» (10), 
blifver minimi-axeén alltid definierad genonrg 
följande | 


= 0, 


399 


My + MzZ.x—H— Kz=0, eller 
Mz.y + MZ2.x— HZ—Kz2z'=0, 
det vill säga 
Mz.y— Mx+ K—HzZ=0 co. (1); 
hvarföre, och då det i Theorien om lineer och 
ytor i allmänhet bevises, att om . 
Ay Fax + Ax =0 
är eqvationen mellan vinkelräta coordinaterna, 
för en, uti ett gifvet plan, huru som helst dra- 
gen rät linea, så blifver 
ay— Ax-+B=0 
allmänna eqvations-formen för hvar och en 
emot denna vinkelrät linea, är alltså klart, att 
begge dessa axdar alltid äro sins emellan vin- 
kelrväta. | 


3. Sluteligen återstår härvid, att, för hvilket= 
dera som helst af dessa värden z' och 2”, be- 
stämma antingen det deremot svarande rota- 
tions-momentet blifver ett Muximum eller ett 
Minimum. Till den ändan återtagom det i eqva- 
tionen (3) uppgifna värdet af R, hvilket nem- 
ligen gifver 
fe OR Nasra 0 MIR STT 200 2 fe AN vt 

142? 4 


och substiltuerom härvid, ; 
i stället för Mv, dess värde — H-— Kz; samt, 
i stället för I ?y?, dess värde -- H?-F2H0 KX2-F£22?, 
Då uppkommer 
up MP— Ho (MN-—HE)z+(QM—K) 2 

Ny I+2? 
samt igenom differentiation 

Ner MQ-—MP)z : 

2 Mm (> a + (MN -—BHK) (1 —2”) ok 
- 2) Ra (nada i 


400 


EN ET MQ-MP)(1—32? d 
+ 2 (MN — HK) z(22 —3) 


BO 
hvarföre, då "härvid 2 M (22) = 0, och följ- 
zÅ 


NN 


akteligen 

(MN-HK) (Fen) (MA K-+MQ= MP) z, 

blifver alltså 2 (MN — HK) (322 — 3) = 

2(B?— KAMQO— MP) z— 4 (MN — HK), 

2 (MN -— HK) z (22 — 3) = 

2(0? —K4+MQ—MP)z22—4(MN-—HK)z, 
(H?— KF MQ = MP)(1— 32?) 

oo + 2(MN—HK)2z(2? — 3) = 

(äg KA MQ-MP)(1—22)— 4(MN-HK)z, 


samt 1 aniedning af allt detta, ändan 
- M JAK Sar 2 
(MN — HK) (1 + 22)3. (ECE s 


(H?— K+ MO-—- MPa HR) 2 
— 4 (MN — HK)? 
— ((H?-—- K+ MQ-—MP)” + 4(MN—HK)>)Y-z2; 


hvaraf, då Zz och z”, enligt hvad tillförene be- 
EN. igen : d?R 

vist är, alltid äro af olika tecken, och GF) 
dz” 


för ingendera af dessa värden kan vara = o0', är 
alltså klart, att R, för hvar och en utaf dem, 
nödvändigt blifver antingen ett Maximum eller 
ett Minimum ; samt för det första alltid ett Maxi- 
mum , och för det andra ett Minimum. 


d. 4. 

1. För att använda detta till att finna sans- 
nolikaste resultatet utaf en mängd observatio- 
ner öfver ett phenomen, för hvilket en lineär 
function måste gälla, antagom att A,B,C.D &c; 


401 
vore giflnå puncter, bestämda genom obser- 
verade coordinaterna ä, a; b, B; c, y; d, I 
&c.; samt att, i anledning af dessa observaltio- 
ner, eqvåtionen sökes för den räta linea; som 
går igenom alla dessa "puncter. Då, emedan 
(6 — a)y —(B—-a)xHtaAB—ba—o0o....(12) 
är eqvationen för den räta linea, som bestäm- 
mes genom puncterna Z och 8, är klart, att 
förelagde problem uppenbarligen fordrar en 
omöjlighet, så vida icke denna eqvation ännu 
fortfar att äga rum; "äfven sedan man uti den- 
samma substituerat, antingen c och +, eller 
ock d-och d i stället för x och ry. Naturligtvis 
kan detta icke alltid inträffa, äfven fastän det 
'a priori yore absolut gifvet, att i fråga varan- 
de puncter verkeligen. bordt observeras uti en 
och samma räta linea; och detta till följe af 
oundvikliga. observations-fel, hvaraf de uppgif- 
na värdena a» 03:b,fB3.c>, ys dd ,&c. alltid 
äro afficierade. I så 'beskaffade omständigheter 
kan det uppgifna problemet omöjligen äga nå- 
gon annan mening än den, att finna den räta 
linea, som de observerade puncterna sannoli- 
kast tillkännagifva,: och beror alltsammans då 
uppå hvad definition man ville antaga för be- 
nämningen sannolikaste., Men skulle man der- 
före anse den räta lineen, omkring hvilken de 
observerade puncternas rotations-moment blif- 
ver ett minimum , böra massorna A, B; C, D 
&c. antagas att sins emellan alla vara lika sto- 
ra, och kunna: dessa följaktligen, utan att i 
någon måtto inskränka den allmänhet som här- 


2) - 
vid sökes, alla betecknas med enheten. 


2. Såsom exempel antagom, att man, af de 
observationer, som uti Andra Tomen af Base 


402 


du Systéme Metrique Decimal, p. 636, anfö- 
ras på Polstjernans declinationer Slag för 
åren 1793, 1794, 1796, 1797 och 1799, ville 
finna, så väl hennes sannolikast varande decli- 
nation för pågon gifven epoch, som ock hennes 
årliga declinations-förändring. Då blifva föl- 
jande empiriska uppgifter, som härvid komma 
att begagnas, nemligen;: 

U r Es 0) 
1794|/98?12!28/”93] 20!!071 19!1411-+0'661852 122345 
1706199213! 61731 571871 53231 —036188213! 7713 
1797 |98213/26/148) 777621 7764|—0!!021882 13126'146 
1797 |88213'26!!59| 77173) 77165]-Fo0/08138? 13126”46 
179983 14” 6/02) 117116) 116:447|-+H0'"69/88214” 514 
1799188214! 4/28] 115421 116471 —1!/05188214! 5114 
Och innehåller i denna tabell columnen U 
epochen för hvar och en i columnen &Z anförd 
observation; columnen 27, observerade decli- 
nations-förändringen sedan 17933 columnen X; 
den uniformt växande declinations-förändringen , 
enligt det provisionella, samt af columnen 7 
straxt till erhållande värdet af årliga förändrin- 
gen = 19"41125; och ändteligen columnen Y, 
skillnaden mellan X och PJ, eller den corre- 
ction, som blifvit observerad böra appliceras 
till X. Således, om columnen 'X antages till 
att beteckna abscissorna a, b, c, d, &c. och 
columnen Y ordinaterna «2, 4, y,d, &c., blifver 

M=37,H=0, K=465".87, P=21504, 
N=—45.4222, Q=42054.02, == 
Q—P= 42952.67, MQ — MP = 300668.69 
> MN=—317.9554, K?=217034.80, 
2 NORA ER 
PR + MQ-—MP = 2660.1816, 
MN—HEK 
2? 


403 


22 + 260.1816 2—- I = 0, 
z= 4 0.0037568, 2”= — 266.1853568; 


och, emedan z' substitueradt i stället för z utn 
; d>?R i 
expressionen ( hvarigenom det deremot. 
Z 


svarande rotations-momentet bhlifver ett minis 

mum, bör alltså detta värde bibehållas uti 

eqvationen (8), hvilken då gifver | 
y + 0.0037568 x— 0.250026'= 0. 

Detta är eqvationen för den sannolikasta 
räta linea, igenom hvilken columnen I skulle 
construeras; och erhålles af densamma + 0725 
till correction för den år 1793 observerade de- 
elinationen, samt — 0.0037568 X 19”.41125 = 
— 0.072924 till correction för den i columnen 
X provisionelt antagna årliga declimations-för- 
ändringen, hvilkens definitiva värde alltså blif- 
ver = 19"338326; och utsättes till följe häraf 
uti columnen O den declination, som för hvar 
och en af anförda epocher sannolikast bordt 
observeras: | 


3. Samma detta förfarande kan äfven an- 
vändas till att finna medium probabile af en 
vinkel, som blifvit observerad med BornaA's re- 
Hel, hvarå såsom exempel må anföras 

olstjernans dubbla zenith-distancer, observe- 
rade på Pahtavara, vid dess nedre passage ge= 
nom Meridianen den 27 December 1802. (Se 
Exposition des operations faites en Lapponie, 
R 159). Observationerna gifva härvid omedel- 

arligen de i efterföljande Tabell utsatte co- 
lumnerna I och U; hvarföre, då, i anledning 
af columnen U, ett provisionelt värde på den 
sökta vinkeln alltid finnes, hvilket, med an- 
vändantde af den signature, som inoten till p. 31 

KV. 4. Handl, 18251. Se. II. 27 


408 


sd |: : - m 
nyttjas, 1 allmänhet blifver = NRA och i när= 

mm 

r 
varande fall = 54?625076333, uppgöres till föl- 
af detta columnen X, innehållande den pro- 
visionella vinkelns uniformt växande multipler, 
samt af columnerna U och X ändteligen co- 
lumnen Y, innehållande dessas skillnad ,. eller 
den correction, som enligt immediata observa- 
tionerna. bör appliceras till hvar och en upp- 

gift i columnen X. 


I U Xx VA | 
(0) 0o2.0000] . 0?.00001-H- 00”! 3092.9073 
1] 542.6212] 54?.6251|— 39 Blo6226 
21] 109?.2485] 109?.2501|— 16 | 109?.2480 
3] 163”.3760] 1639.87521-+ 81 163?.8733] 
4| 218?.4952| 2182.5003|— 51 | 218?.4986 
5| 273?.1250) 2739.1253j— 31 273?.1240 
6| 327”.7496] 327?.7504|— 81 3279.7493 
71 3829.3775] 38292.3754])-+F 21 | 382?.3746 
81 4362.9956] 4372.0005— 49 I 437?.0000 
9| 4912?.6248| 491?.6256|— 831 491?.6253 

10] 546?.2516] 54629.2506]+ 10 | 546?.2506 

I ) 600?.8794| 600”.8757|+ 37 I 600?.3759 

12| 655?.4977| 6552.5008|— 31 | 655?.5013 

13] 710?.1232] 710?.1258|-+ 24 | 710?.1266 

141 764”.7494| 764?.7509|— 15 | 764?.7519 

151 810?.3734) d19?.3759j-— 25 | 319?.3773 
16] 874?.0001] 874?.0010l—= 9 | 874?.0026 

17| 9282.6234| g928?.626:!— 27 1 928?.6279 

131 983?.25851 g983?.2511]-+- 74 | 983?.2533 

19 0 AR + 36 [1037?.8786 

20] 1092?.5034|1092?.5013|+ 71 | 1092?.5039 


> Vidare antages i denna tabell, columnen 
& till att innehålla värdena a, b, 6, d, &cg 


405 


och columnen Y till att innehålla värdena &«, 
B, y, dy &c., hvarigenom nemligen erhålles (då 
m antages = 546251) | 
M=21, H=0, K=210:.m, P= 23900 =: 0,0437.m, 
N=2004-m, "QR 28704m7) 
fr KK? + MÖSS MP oc (i 
22 — 203785. z— 1 = 0, och deraf 
I I 
2 5 BAR. ” kg ene 
” 20008 RAG ER 203785 
af hvilka värden, då z”, substitueradt 1 stället 
fö ti expression (Ce il tt affi 
expressionen ( — ), gifver (= 
ör Zz uti exp er 26) gifver ett affir 


matift resultat, bör detta härvid användas, och 
gifver detsamma , substitueradt i eqvationen (8), 
följande eqvation för den räta linea som sökes: . 

X 
| 5 203785 | 
och i anledning af denna — 26”805 = sannoli- 
kaste correction för noniens läsning vid Alida- 
546251 
203785 
eller + 276805 = sannolikaste correction för den 
i columnen X provisionelt antagna vinkeln, så 
att ändteligen sannolikaste definitiva värdet af 
den observerade vinkeln blifver = 54262"53”3143 
i anledning af hvilken uti columnen Z sluteli= 
gen blifvit utfördt "samma vinkels multipler, 
sådane som de bordt observeras, allt under för- 
utsättande att observationernas begynnelse-punct 
varit — 27” eller + 399?.9973. 

SÄNG 


I allmänhet bör härvid anmärkas, att, då 
&> B, y, d> Tc., i jemförelse mot a, b, €> ds 


+ 26805 = 0; 


dens ställning på noll-puncten, samt 


406 


&c. äro mycket små, så att de af dessa alles 
nast äro att anses såsom differentialer, böra 
M, K och Q anses såsom proportionella mot 
finita qvantiteter, då deremot AH och JV alle= 
nast äro att anses såsom proportionella mot dif- 
ferentialer af första, och P såsom proportionell 
mot differentialer af andra ordningen. På det- 
ta sätt blifver äfven MQ — K? proportionell 
mot en finit qvantitet, samt MN-— AK pro- 
portionell mot en differential af första, och 
H>:— MP proportionell mot en differential af 
andra ordningen. Således blifver ändteligen 
H?— MP z : 5 
IN HR proportionell mot en differential af 
ig 3 ; MQ-—K2 ... 
första ordningen, då deremot VN-BK blif: 
ver en ganska stor qvantitet, och kan derföre 
AQ SR stkieraet sl 
UN— HE utan någo era efaran- 


de märkligt fel, alltid tagas i stället för 
HH? — K+ MO— MP 


MN HEST När detta göres i 
eqvationen (9), uppkommer deraf 
MO ÄT = | 
2 = Ser Eee = VA nd == CR a 
E fav nee 02) 
och således ändteligen ; ; 
, MQ—K LE MN — HK. 
= oo, och Z=—( 
anda STR MQ—K: > 


af hvilka värden, då z”, substitueradt i stället 

, B j dEhN 

för z uti expressionen (FT gifver ett affir= 
vå 2 


matift resultat, bör detta allenast härvid an- 


vändas, och öfvergår eqvationen (8) derigenom 
till följande 


407 


SMI HR HQ— KN, | 
y-— n0— 10)” läro =0....(13), 
$. 6. 


För att nu visa öfverensstämmelsen mel- 
lan dessa allmänna resultater, och dem som 
härledas ur den i Probabilitets-theorien bevisa- 
de grundsatsen, att summan utaf alla qvadra- 
terna af begångna observations-fel bör vara ett 
minimum , antagom att 

ytzrxtv=0 

vore den eqvation igenom hvilken en lineas 
function y definierades, hvars particular-värden 
a» B, y, d, &c. blifvit observerade, svarande 
emot a, b, c, d, &c. såsom particular-värden 
för x; vidare att 0, X> DV, om, &c. voro de 
okända correctioner som borde appliceras till 
& > B. Y» dir Ge. 3 så att & + Q vore det par= 
ticular-värde af 7y, som 1 sjelfva verket hade 
bordt observeras 1 stället för «3; B -F+F x det 
particular-värde, som rätteligen bordt observe- 
ras i stället för 3; y —-— ab det, som bordt ob- 
serveras 1 stället för y; 0. s. Vv. — Då blifver 

Pp -+tFa Faz + v=o 

X+F+B+obz+tv=0 


&c. &c. &c., följakteligen 

Q'=0? + a? tv? 20402 + 20vt 2a42v 

2—-B2 FH bh222 FT uv?t 2bBz + 2Bv Ft 2bzv 

2=y? Fez Fv? HK 2c0cyz + 2yv+t+ 2czv 

Äo?r= I td + vt 2dd2 + 20v + 2dzv, 

hvarföre, om alla dessa eqvationer adderas, och 
man antager 


408 


M = antalet af gifna observationer; 
erhållas alltså 
S= P4 Q22 + Mv? F2Nz-+2Hv+2Kzv, 
och i anledning deraf ändteligen 


( =20z2-F2N-—+2Kv, samt 
23 z=2Mv + 2Kz+ 28. 
dv 


dS. d 
Men nu måste äfven, så väl GE) som cc ; 


för hypothesen af ett minimum , vara = 0; allt- 
så erhållas för bestämmandet af z och v föl- 
jande eqvationer 

Qz-F Nv + K=0, och 

Kz+ Mv + HB=0; 
hvaraf alltså 
— ————, och v=E — — —, 
MQ—XK? MQ— K? 
och uppkommer härigenom för definitiva be- 
stämmandet af functionen y följande eqvation: 

HK— MN KN— HQ 
Sä TER MO—R: Er 


vä 


409 


Bergs-Rådet , Friherre 
SAMUEL GUSTAF HERMELINS 
Biographie. 


Ha föddes i Stockholm den 4 April 1744 
g. st. och var Son af dåvarande Cancellisten 
och 2:dra Registratorn vid Krigs-Expeditionen 
af Konungens Canzlie, sedermera Riks-Rådet, 
m. m. Friherre Carr Hermeuin och dess Fru 
HeEbdvicG ULRIcA PENZELSTJERNA.  Inskrefs 1760 
såsom Studerande vid Kongl. Universitetet i 
Upsala; undergick samma år förhör i Lagfaren- 
heten och året derefter uti de till Bergsväsen- 
det hörande vetenskaper, hvarpå han kort ef- 
ter blef till Auscultant i Kongl. Bergs-Colle- 
gium antagen, der han 1763 befordrades till 
Extra Ord. Notarie. Ar 1770 erhöll han, i an- 
ledning af Rikets Ständers underdåniga tillstyr- 
kande, Kongl. Maj:ts Fullmagt att vara Berg- 
mästare, med åliggande att äga vård och inse- 
ende öfver de ädlare Bergverken; blef år 1774 
i nåder befordrad till Assessor i Kongl. Bergs- 
Collegium, med bibehållande af sin Bergmästa- 
re-Syssla, och år 1781 till Bergs-Råd, samt ut- 
nämndes 1810 till Riddare af Kongl. Nord- 
stjerne-Orden. = | 

Efter beträdandet af sin tjenstemanna-bana 
vinnlade sig Friherre HERMELIN om, att under 


410 


resor i flera af Rikets Landskap så väl inhemta 
kunskap om näringarnes och hushållningens till- 
stånd 1 allmänhet, som ock i synnerhet förvärf- 
va insigter uti sitt egentliga yrke, Bergsveten- 
skapen, i hvilket afseende han besökte de för- 
nämsta Bergverken, framför andra de i Fablun, 
der han företrädesvis oftare uppeböll sig, och 
grundlade sedermera, i förening med Herrar 
GAHN och PoLHEIMER , ett Vitriols-, Svafvel- och 
Rödfärgsverk. År 1768 företog han en resa äf- 
ven till Norrige, vistades någon tid i Kongs- 
berg ,- och återvände hem öfver Röraas, riktad 
med kunskaper om Bergshandteringens tillstånd 
i: dessa orter, meddelade uti en till Kongl. 
Bergs-Collegium ingifven omständlig Berättelse. 
Att han redan tidigt genom mer än vanliga in- 
sigter och arbetsdrift ådrog sig Förmäns upp- 
märksamhet och förtroende, vitsorda de åtskil- 
liga uppdrag han tid efter annan erhöll, att 
dels förrätta Bergsting, dels anställa undersök- 
ningar af flera slag, Will befrämjande af Bergs- 
handteringens vetenskapliga och ekonomiska för- 
kofran. Såsom Bergmästare uppehöll han sig 
mycket vid Adelfors, och lade derunder verk- 
sam hand vid detta verks styrelse. . 
Men för Frih. Hermeniss forskningsnit var 
det icke tillfyllest, att känna de inhemska Berg- 
verken. År 1782 beviljades honom 3 års tjenst- 
ledighet att besöka utrikes orter, i synnerhet 
Norra Amerika, och snart förenades med det 
enskilta föremålet af denna resa, studium af 
Geologien och Metallförädlingen, äfven andra af 
allmän vigt. Man förutsåg, att det krig, som 
då fördes mellan England och Norra Ameri- 
cas Fristater, skulle slutas med förklarande af 
de sednares sjelfständighet. Under detta krig 


411 


öppnades en fördelaktig handelsrörelse på Ame- 
rica, och man hoppades sedermera kunna än 
mer utvidga densamma. Det blef fördenskull 
Frih. Hermenuin uppdraget, att forska och be- 
dömma det inflytande, som den redan började 
förbindelsen och förenämnde Staters sjelfstän- 
dighet kunde i framtiden hafva på Svenska han- 
deln, särdeles med Jern, hvarföre ock resan 
understöddes med bidrag utur den under Jern= 
Contorets förvaltning stående extra Licent-fond. 
Han var tillika försedd med Creditiv att i egen- 
skap af Svenskt Sändebud qvarstadna i Norra 
Amerika, med föreskrift likväl, att detsamma 
icke uppvisa förr än Fristaterne : beslutat att 
afskicka ett dylikt äfven till Sverige, men som 
detta ej skedde, begagnades ej heller Crediti- 
vet. Frih. HERMELIN anträdde resan till Ame- 
rica genom Holstein, Tyskland, Nederländerne 
och Frankrike, och efter åtskilliga genomvand- 
ringar i de fleste af Fristaterne, återvände han 
öfver England till Fäderneslandet i slutet af 
1784. 

Efter återkomsten från denna resa emottog 
Frih. HERMELIN af sin Fader vården af Noors 
egendom i Upland, hvilken sedermera i arf 
tillföll honom. Jemte sina tjenstebefattningar 
skötte han der i några år Landtbruket med 
särdeles omtanke, men detta yrke gaf i läng- 
den icke nog utrymme för hans verksamhet, 
och det nit han alltid egnade åt vetenskapliga 
forskningar kunde ej återhållas från sträfvande 
till mera omfattande föremål. Han hade ofta 
lifligt erfarit ofullständigheten och bristerna i 
kännedomen om fäderneslandet, och han be- 
slöt att deruti söka sprida nytt ljus. I detta 
afseende lät han på sin bekostnad åren 1799 


412 

och 1796 anställa resor i de nordliga landska- 
pen, till samlande af Geographiska, Geologi- 
ska och Statistiska upplysningar, för att efter 
hand begagnas vid en tillämnad beskrifning öf- 
ver Sverige. Tillfälligtvis föranledde dessa re- 
sor till utgifvandet af en Charta öfver Wester- 
botten och Lappmarken, och snart derpå lade 
Frih. Hermeuin grunden till det Geographiska 
Charteverk öfver Sverige och dess Landskap, 
som sedan af honom 1 15 års tid fortsattes 
med outtröttlig ifver och stora uppoffringar. 
Såsom föga förberedt, mötte detta vidsträckta 
företag många svårigheter, men genom ihärdigt 
samlande af materialier, samt anställda mät- 
ningar och kostsamma resor öfvervunnos de ef- 
ter hand. Framför allt var bristen på tillräck- 
liga och säkra Ortsbetämmelser känbar, men 
äfven den afhbjelptes medelst anskaffandet och 
användandet af Chronometer och Spegelsextant, 
de första Instrumenter af detta slag 1 Sverige, 
med hvilka öfver 100 orters lägen blifvit be- 
stämda. Då economiska omständigheter föran- 
läto honom att år 1810 upplåta Charteverket, 
med dertill hörande dyrbara samlingar åt ett 
Bolag, under namn af Geographiska Inrättnin- 
gen, uti hvilket han sjelf var en nitisk deläga- 
re, voro 26 Chartor utgifna, och han hade nå- 
gra år före sin död den tillfredsställelsen att 
se fullbordadt detta för fäderneslandet och sam- 
tiden hedrande arbete, hvars upphof och fort- 
gång härledde sig endast från en enskild mans 
sällsynta uppoffringar, vetenskapsnit och foster- 
landskärlek. ; ; 

Det var äfven denna kärlek för allmänt 
väl, som hänförde Frih. HERMELIN att vända sin 
omtanke på begagnandet af de rika naturalster, 


413 

Kvilka blifvit nedlaggda i Lappmarkens vid- 
sträckta Jernmalmberg. Han anlade i Norrbot- 
tens Län 3:ne Jernbruk, befrämjade landets 
odling genom upptagandet af många nybyggen, 
byggde nya vägar, utvidgade Strömfarten och 
. Malmtransporten, samt lemnade efterdömen, 
som snart spridde en välgörande verkan, att 
äfven i dessa nordliga trakter ett systematiskt 
landtbruk och sädesodling i stort icke äro oför- 
enliga med det kalla luftstrecket.. Men dessa äd- 
la och patriotiska företag kunde 1i längden ej 
annat än öfvergå en privat mans förmåga, hvil- 
ken dessutom nedirycktes af inträffad ofördel- 
aktig handelsställning och flere timade olyckor. 
Han blef slutligen föranlåten att till Borgenä- 
rers förnöjande afstå sin vidsträckta egendom, 
och med förlusten af sin förmögenhet besanna 
den erfarenheten, att det är först kommande 
slägter, som skörda frukten af den förste an- 
läggarens mödor. 

Frih. Hermeuin förordnades 1775 att vara 
Ledamot i Comiten för Skogs- och Jägeri-ord- 
ningarnes öfverseende; 1785 i Comilen för Mått, 
Mål och Vigt; 1792 i Comiten till föreslående 
af en förbättrad vård om Skogarne, och 1797 
i Commissionen öfver Tabell-verket i Riket. 

Såsom en gärd af högaktning för Frih. 
Hermerins medborgerliga förtjenster, lät Rid- 
-derskapet och Adeln under 1800: års Riksdag 
öfver honom prägla en Medalj, med dess bröst- 
bild på ena sidan och på den andra inskriften: 
För utvidgad kunskap om Fäderneslandet, 

förkofrade Näringar och befolkade Odemar- 
ker, af Medborgare och Vänner. 

Af Kongl. Vetenskaps-Academien var han 
Ledamot sedan 1771, samt åren 1773 och 1785 


ik 


dess Preses. Deltog i många år uti förvaltnin= 
gen af Kongl. Academiens economiska angelä- 
genheter, och understödde ofta genom frikosti- 
ga bidrag flere af Kongl. Academien anordnade 
vetenskapliga resor och undersökningar. Dess- 
utom var han Medlem af följande lärda Sam- 
fund och "Sällskap: Kongl. Vetenskaps-Societe- 
ten i Upsala, Kongl. Patriotiska Sällskapet i 
Stockholm, Kongl. Vetenskaps- och Vitterhets- 
Samhället i Götheborg, Naturforskande Sällska- 
pet och Societät der Bergbaukunde i Berlin,» 
American Philos. Society i Philadelphia, Ame- 
rican Academy of Arts and Sciences i Boston, 
samt Heders-Ledamot af Kongl. Landtbruks- 
Academien, Finska och de flesta Hushållnings- 
Sällskap i Landsorterne. | 

De sednare åren af sin lefnad njöt Frih. 
HERMELIN tidtals tjenstiedighet, för attj fortsätta 
och fullborda sina geographiska arbeten, och 
erhöll 1815, efter 54 års tjenstetid, på begäran 
"afsked, med bibehållande af lönen, hvarförutan 
Rikets Ständer 1818 anslogo honom årlig pen- 
sion af 1000 Bd., ett i sanning välförtjent, 
ehuru måttligt, understöd för den, som för all= 
männyttiga ändamål uppoffrat förmögenhet och 
krafter. | 

Med ett enkelt och okonstladt väsende, som 
aldrig röjde hvad fåfängan velat fordra af hans 
ärfda namn, förenade Frih. HERMELIN en ut- 
märkt hjertats godhet. Alltid böjd för välgö- 
renhet, yttrade sig hans ädla sinne i synnerhet 
uti frikostighet att uppmuntra ioch understödja 
unga ämnen, hos hvilka han fann anlag och 
hog för vetenskapliga yrken. Sina sednare lef- 
nadsår, då ålder och krämpor började sätta 
gräns för hans verksamhet, tillbragte han i ett 


415 
philosophiskt lugn, icke bekymrad öfver sina 
olyckor och motgångar, men tillfredsställd af 
det goda och nyttiga han uträttat. Han bibe- 
höll oförändrad sinnesförfattning till sin lefnads 
slut, som timade i Stockholm den 4 Mars 1820: 

Frih. HERMeuin var 2ine gångor gift. 1:0 
med Maria ELISABECH SANDELS; 2:0 med HEDVIG 
ÅUGUSTA AF SÖDERLING. Han öfverlefves af 2:ne 
Söner och 2:ne Döttrar. 

De dels af honom författade, dels på hans 
bekostnad utgifna Skrifter och Verk äro följande: 


Uti K. Vet. Acad. Handlingar: 


i767. Försök till en Mineral-Historia öfver Ska- 
raborgs Län 1 Vestergöthland. 

— Rön om naturliga Magneters förhållande 
1 Grufvor. 

1769. Anmärkningar om Salt-tillverkningen vid 

; Vallö i Norrige. 

7771. Om den vid Foldals Kopparverk i Norri- 
ge nyttjade förändring uti Koppar- 
smältningen. 

— Beskrifning om Takskiffrens egenskaper 
och brytningssätt. ; 

1773. Om Boserups Stenkolsgrufva och andra 
Stenkols-försök 1 Skåne. 

1792. Om Amalgamations-inrättningen vid Adel= 

N fors Guldverk. i 
Särskilda Skrifter : 

Om Koppåärslaggens smältande efter rostning., 
Stockholm, 1766. | | 
Inträdes-Tal i K. V. Acad. Om de i Hushåll« 

"ningen nyttiga Svenska Stenarter, 1771. 

Presidii-Tal: Om Näringarnes förhållande i Ris 

kets serskilta Landsorter, 1773. 


416 - 
Åminnelse-Tal öfver Frib. JoHAn RRAUNER, 1776, 
Tabeller öfver Folkmängd och Näringar 1 Ve- 
sterbottens Höfdingdöme, Stockholm 1803. 
Försök till Mineral-Historia öfver Lappmarken 
och Vesterbotten, Stockholm 1804. 


Chartor och Skrifter, utgifna på Frih. HEr- 
MELINS föranstaltande och bekostnad. 


Geographiska Chartor öfver Sverige. 1:a Afdel- 
ningen, De Norra Landsorterna: Sverige 
och Norrige, Westerbotten och Lapp- 
marken , Ångermanland , Medelpad och 
Jemtland, Herjeådalen, Helsingiand och 
Gestrikland, 5 dChartor. = 2:a Afdelnin- 
gen, Svea Rike: Svea Rike och Norra de- 

Jen af Sverige, Södra delen af Dalar- 
ne, Stora Kopparbergs, Westerås, Upsala, 
Stockholms, Örebro och Nyköpings Höfdin= 
gedömen; 8 Chartor. 3:e Afdelningen, 
Götha Rike: Götha Rike eller Södra delen 
af Sverige, Götheborgs och Bohus läns; 
Halmstads, Carlstads, Elfsborgs, Skara- 
borgs, Jönköpings, Kronobergs och Ble- 
kings, Linköpings, Gottlands, Malmö och 
Christianstads , samt Calmar läns Höf- 
dingdömen, it Chartor. 4:e Afdelningen, 

-. Finland: Finland, Uleåborgs, Wasa, Åbo 

f och Björneborgs, Nylands och Tavastehus, 
Kymmenegårds och Kuopio Höfdingdömen, 
6 Chartor. "Tillsammans 30 Chartor, med 
5 Titelblad. 

Petrographisk Charta öfver Södra delarne af 
Sverige och Norrige. 

D:o öfver Nerike. 
D:o öfver medlersta delen af Götha Rike. 
D:o öfver Skåne: ' 


417 

Plan- och Profil-Chartor öfver Stora Koppar- 
bergs Grufva, 6 blad. 

Adelfors Guldgrufvor och Malm fält. 

Charta öfver Luleå Lappmark, samt Luleå, Rå- 
neå, Öfver och Neder Kalix Socknar i Norr= 
Böle FÖRE 

Förteckning på de Orters Geographiska Bredd 
och Längd i Westerbottens Höfdingdöme, 
som blifvit bestämda genom Astronomiska 
Observationer, sammandragen af C. P. Hänr= 
sTRÖM, Stockh. 1803. 

Geographisk och Ekonomisk Beskrifning om Ke- 
mi Lappmark i Westerbottens Höfdingdö- 
me, med Charta, af G. WAHLENBERG, Stock- 
holm, 1804. 

Berättelse om Mätningar och Observationer för 
att bestämma Lappska Fjällens högd och 
Temperatur vid 67? Polhöjd af G. WaAH- 
LENBERG, Stockh. 1808. 

Förteckning på Orters Geographiska Bredd och 
unsd i Sverige, bestämda genom Astro- 
örnaska och -Chronometriska Observatio= 


ner, af C. P. Härrström, Stockh. 1818. 


Kongl. Vetenskaps-Academien har under 
loppet af år 1821 fått emottaga föl- 
jande föräringar, nemligen: 


A: Herr Professoren Berzerius en complett samling af 
: Annales de Chemie, 96 Tomer. 

- Af Hans Maj:t Konungen i Nederländerne och Dess Mi- 
nisterium för publika Undervisningen 57:de Häftet 
af Flora Batava. 

Af Stats-Rådet, General-Lieutenanten m. m, Grefve C. 
LÖWENHJELM en Briquet pneumatique. 

Af Botanices Demonstratorn och Hist. Nat. Adjuncten 

vid Lunds Universitet J, W, ZETtTtErRsTtEDT dess skrift 

kallad Orthoptera Svecize. ' 

Af Adjuncten vid Lunds Universitet Fries dess skrift om 
brand och rost på vexter. 

Af Hans Maj:t Konungen 35 kistor Mineralier, insände 

af Professor ZieseErR 1 Ungern, 

Af Herr Professoren Nirsson sednare delen af dess Orni- 
thologia Svecica. | 

Af Svenska Chargé d'Affaires i Washington Herr Baron 
STACKELBERG ett Indianskt Skärp, ett par Indianska 
Skor, någre petrificat och ett stycke träd af en Ca- 
not, hvarpå en Indian skall gått utföre Niagara vat- 
tenfall, men derunder omkommit. 

Af Professor SAuLBERG 2:ne vid Åbo Universitet år 1820 
utgifne Entomologiska Dissertationer. 

Af Herr Presidenten v. ScHurzenerim dess Tal om Ål- 
derdomen, på Tyska. 

Af Herr Professoren Scnumacner 1 Köpenhamn en Af- 
handling angående Triangelmätning. 

Från Consistorium Academicum i åbo Handlingar angå- 
ende nya Academie-byggnaden derstädes. 

Af Herr CARL V. ScHREItBERS 1 Wien dess Afbandling, på 
Tyska, om Meteor-stenar. At 


419 
AF Herr Öfver-Fält-Läkaren HotiisErc ett torrkadt ex- 
— emplar af den så kallade Qvessers flundra. 

Af Herr pE NieuvurorT i Brässel dess arbete kalladt: un 
peu de tout. 

Af Kejserlige Vetenskaps-Academien i Petersburg 7:dé 

: Tomen af dess Handlingar 
Af Secreteraren vid Vetenskaps-Academien i Marseille, 
LAUvTARD, tfista delen af dess arbete: Lettres Histo- 
> riques sur Marseille. 

Af Secreteraren vid Academie Royale des Sciences &c. i 
Lyon, Dumas, 4 smärre skrifter at blandadt in- 
nehåll. 

Af Vetenskaps-Academien i Brässel dess utgifna nya 
Handlingar, jemte de af Academien år 1817 belö- 
nade Skrifter. 

Af Herr DE Nievrort i Brössel, ett arbete kalladt Me- 
moire sur la pression &c. 

Af Svenske Ministern i Haag Herr pOusson 9 Häften 
af Annales des Sciences Physiques. 

Af Professor SrtrRuvE, dess Observationes Astronomice, 
2 Tom, 

AF Astr. Obs. WauwizecK i Åbo dess Afhandling, der 
ort des Sterns Urse minoris. 

Af Preses i Lingan Society i London, JamEs EDw. SmIitu 
dess Grammar of Botany. 

Af Academia Natur&x Curiosorum i Bonn t1o:de delen af 
dess Handlingar. 

Af Svenska Ministern i Haag Herr pOzrsson, Tableau de 
Pr Empire Ottoman, 3 Tom. fol. 

Af Academiens framlidne Ledamot, Provincial-Medicus, 
Assessor Brow, L, Th. Gronovii Muszum TIchtyolo- 
Stcum,, 2 ER fol, 

Af Stats-Rådet A. ScHereErR i Petersburg, 4 Häften af 
dess Nord. Archiv. 

Af Royal Society i Edinburg, g:de Tom. af dess Hand- 
lingar. 

Af Prosten Coruin i Philadelphia: Genera and Species 

of North Americ. Plants; Mem. of the Geography, 
Nat. and Civil History of Florida; Picture of Cin- 
cinnati. 

Årstrycket från Academien i Åbo. 


Aa 
20 


K. V. AA. Handl. 1821, St. 11. 


420 


Af Philosophiska Soeieteten i Philadelphia , 6:te delem 

af dess Transactions. 

Af Vetenskaps-Academien i Berlin, dess Handlingar för 
åren 1919 och 1819. 

Af Professor ScxumacuEr, de 4:ra första numrorne af en 
Astronomisk Tidning med löfte om fortsättningen. 

Af Professor Nirsson, Lava funnen vid Höör i Skåne. 

Af Grefve ÅA. Rosen, ett stycke af den petrificatförande 
klippan vid Gibraltar. 

Af Herr Öfver-Fält-Läkaren HortBerG, ett exemplar af 
Raya Dasyb. punct. 2 


Sednare Häftets Innehåll. 


1. Pörsök att bestämma sammansättningen 
af de Mineralier , hvilka kristallisera i Am- 
phibolens form; af P. Å. von Bonsportr p. 197. 


. Om Titans föreningar med svafvel och sy- 


2 
re; af H. Rose - . 5 3 
3. Bidrag till Theorien om Gukle optiska glas; | 
af N. G. AF ScHULTÉN s« ss 2655 
4. Anmärkningar om Ölands ph ysiska beskaf- 
fenhet och vegetation; af A. ÅAurQuist . 278, 
5. Ytterligare Anmmnärkningar cm Ölands na- 
tur; af G. WAHLENBERG : 305, 
6. Beskrifning på nya Låaf- slägten, sände 
af Erias FRIES cv 320 


7. En ny art af Insect-slägtet Bim. hvars 
larf uppehåller sig i spindelbon; af H. Bo- 
HEMAN = cv 335. 

d. Ny undersökning eÅ Rare sildeas echemiska ; 
sammansättning, af P. ÅA. v. BossporeF . 338. 

9. Beskrifning af tvenne nya arter af vext- 
slägtet Fritillaria, jemte anmärkniugar om 
åtskilliga arter GÅ samma slägte; af J, E. 


WIKSTRÖM : .« 350,0 
10. Tvenne arter af uoatslägten. Equisetum, be- 
skrifne af I. E. Wicström -. 360. 
11, Undersökning af en Kalkgranat från Hör de 
bo; af W. HisinGErR =. . 3650 
12. Brachyurus, ett nytt  Fopclslarte. beskrifvet 
af C. P. TaUnpErRG i 369. 
13. Nya Genera och Species 2 Tsee rer jig 
skrifne af J. W. DALman =. . 39720 


14. Om Roterande Systemers Brincigal- Axlar 
och sannolikaste Medel-Resultatet af gifna 


Observationer; af Jöns SVANBERG 3 
15. Biographie öfver framledne Börca Hodell 
Friherre HERMELIN « 409. 


16. Förteckning på de till K. Vet. fel dere un- 
der loppet af år 1021 gjorde föräringar 418. 


FIGURER 
till 1821 Års Handlingar. 


Förra Hälften. 


Tip. I. och II. höra till Hr Mitscherlichs Afhandling. 
TTT ENSE — Hrir Sprengels och Ströms 
Afhandlingar, 


Sednare Hälften. 


Tar. IV. hör till Hrr Af Schulténs, Thunbergs och 
Bohemans Afhandlingar. 

— V. och VI. höra till Hr Wikströms Afhandlingar. 

— VIL hör till Hr Dalmans Afhandling. 


423 


FÖRTECKNING | 


på Författarne till de i 1821 års Handlin- 


gar införde Afhandlingar. 


FAO: Anmärkningar om Ölands physiska 
beskaffenhet och vegetation 


P: 
AxrFyEpson: Undersökning af några Mineralien 


— — Tillägg till Afhandl. om Lithion : e 
BerzErius: Om de Svafvelbundna Alkaliernes sam- 
S- mansättning e e e e o 

— — Analys af Achmit 

BorEMAN: En ny art af Insect-slägtet Pimpla, Jivaes 
larf uppehåller sig i spindelbon 5 

Vv. BonsporFF: Försök att bestämma Sd dnsA Lb 
gen af de Mineralier, hvilka kristallisera i 
Amphibolens form : å 

— — Analys af Rotbgiälden ; 

CRONSTRAND: Bidrag till bestämmande af Stack. 
holms Observatorii Latitud 

Darman: Några nya Genera och Species af Tusceter 

FORSELLES: dn nana vid Therm. Observat. i 
Fahlu Grufva ä 

Fries: Beskrifning på nya Laf-slägten é 

HisincErR: Analys af en granat från Lindbo . - 

MiTscHERLICH: Öm förhållandet emellan samman- 
sättningen och formen hos ar seniksyrade och 
Phosphorsyr ade salter S 

Rose: Om Titans föreningar med syre och vatyel 

ScHULTEN: Bidrag till Theorien om enkla optiska glas 

SPRENGEL: WikStömia Novum plantez genus . 

Ström: Undersökning af ett nytt Fossil e 

SUNDVALL: Öm nyttan af den antika stilen i bygg- 
nads-konst 3 


. . e 


+ . . . . 


' 


Svanpere: Of Roterande Systemers” Prineipal-Ax- 
lar och sannolikaste Medel-Resultatet af FS 
na Observationer 

Tuusserc: Brachyurus, ett nytt Fogel-slägte : 

WauHLENBERG: Ytterligare On om Ölands 
natur . 

Waran: Thermometer-Observationer i Stora Sep 
parbergs Grufva är 1820 S 

Wixzström: Beskrifning af tvenne nyå arter a Ne 
slägtet Fritillaria, jemte Anmärkningar om 
åtskilliga arter af samma slägte - . 

— — Tvenne arter af vext-slägtet Equisetum <=> 


388. 
369. 


305: 
169. 


350. 
360. 


(Se) 

me 

RA 
[lol 
SSA 


103 
129 


EXT ES 
8 


-- mv 
00 a a 
Oo ÄRM MM 


| 
g 


Rättelser: 


rad. 2 nedifr. Svafvelbunden vätgaz, läs: våtgaz. 
— 920, 21 Kalium till kali, 2.: kali till kalium. 


EF 


Eri 


. ett, I.v att. 
. 109, É.: 110, 
. nedifr. endas, 2. > endast. 


Svafvelbundet kali, 2.: svafvelbundet kalium. 
vätska, 2.: vätgaz. 


. kali, 2.; kalium; 

. tellursyradt och, Z2.: tellursyradt kali och 

. Laurentius de Medicis, !.: Cosmus de Medicis. 
. konten, 2.: konsten. 

. (se figuren) I. : (se den mathematiska figuren T.IV). 


Tab. IV. 


viuber + 


B RACHYURUS 


PIMPLA ovwvora. 
5 3 


A 


BRACHYURUS 


ruber 3 


KBRITILLARIA verticillata Willd. 


ERITILLARIA lusitaniva W 


| $ 
UNI 
FPRITILLARIA tenella Bites: 
ERIVILLARTA rut) 


gr 


; ; : 


I 


N 
NM 


NÅ 


20 Buogppag wu 


AE 


ee 


Å 
| [ 


LOUISE VA Trundergir nm W 


In Billberg det 


Tab. VIL 


200 dÅobularn 
Z 


2 


+, 


HSELCP 


SW sill 


Hr 7 
Ma 


7 lr marginalus Z 
Å Z = 


DE vä fr 


N 


"ala 


3 
A 


LA 


AN 
ff SRA / 
e Jä furcgfera 


100024019