KÖ eR LBASIAN duk nj AH earl Ån SAG al lsd i And få AIN SN ; bed firssalelard na al HE PN OL FEL SG HA är HV pe SALT Mn FAR Dh id hf ME a , NO in dn Hi Hi HN i SS I SS i i El $: rf NALLE LIA ) AND Når N 4 HV | NN Så sälpglse NR H Ti Fa G SS i; salg NG Ng RR Pina RR SNAM A Ng NA ara da KG ENN Al 4 | JULS NE q AR ala EL in I OR fö a OG Eka NEN ELM a ne a HELAERTEt NG ; å ji NG RN ' köl 4 Tr Hae JA Ra j LEG fa i | 150) : sad 18 | RR Sn kl i SS - 2 fe (föl Le FER 13 SEEN =: IN SS seg ; i TAN NE it k SS aln ' 1 Ä | é hö 20 Nini ; I / SS BA Hl cd k a NG a 0 14 ER Her SAM » Ten MV SEE EI FIS JAN Hå a 2 Kaa Vika 4 3 LAN SA FRE IR SS : a. 3 = EPS FSS PR DE Faa re IC Vd ks vi ir GR i NG HSE d G — i f SS är Vi Tr då VN == Få gange re I dä ö a KR | . H å i je Hd ; ia 0 Mk Hjul + SAME 30 Dt dl a Hd Hör NET SKL RR 4 Wedallt TS Rå il fald) Rs SES AA, SR OR, EL SEN RSA ÖST 2 al ' G 5 SS iu 0 - Hin 6 ek ALT ; ; | NA a | SS — 2 HildnN | at RE Gl UN ed KR ina I ER lagt j fra [RS Ila Ha Ave ; EE Hd öm EULER lent hl M å RO £ CH Nr dd dr 4 I ög 1 : Fr Rö EO Rd v an day i ES KKEEN li vå Tr EE SSR RN Kn VR Ned SLR JEN är : ls fd a PENSETR fULNT ” DEL lg Ob) åse. SUPER OO SN Ern SS ig Hl ij y SS dt an dat I lg a SDR SN | INA SR FRIN Ne nh A a IN 4 ) Hann RA ar dt od i RR HER Hd UT 2 RE a HN — då — RR MT ON Brr fa hel): Bj fyr här Fr le dl 4 Å nn dd AR BH OM Å 4 FER SS PM CS iv Här NN Ah fd Hy SE eg Är | RR HORN Han HN nn Hi on ig inga KUKEN IP NN d LR al ål Sa FE I I SS An fd KN Ne Se r ol 2 j 5 nh a H EG NN Ma Si ina I : Fan - a EN HE AHN ERS MAR HEK BARN 5 Hillel SER Vie Re rdr LD, hd vite i ät sla ln ker HTIEAT EH OERISIE I id FÅ VÄG få 2 Åh j | LÅ 4 kul lr | Kd ni i I ST äv ÅR Hl + — NE v a lg NG Ka atda NN Sidi LA a AR REG FR ere lr ÖRLRe | FOR THE PEOPLE I FOR EDVCATION i FÖR SCIENCE LIBRARY OF THE AMERICAN MUSEUM OF NATURAL HISTORY KON G Il TA ad VETENSKAPS- ACADEMIENS HANDLINGAR, oo FÖR ÅR 1822. STOCKHOLM, TrycKTE Hos J. P. LInpHS ENnKa. mr ll ä 4 KONGL. < VETENSKAPS ACADEMIENS HANDLINGAR UNDER FÖRRA HÄLFTEN AF ÅR 1822. PRESES HERR FRIHERRE F. v.EHRENHEIM, f. d. Canzli-President, Commendeur af Kongl. Nordstjerne-Orden. THEORETISK oo UNDERSÖKNING om vattenstrålens contraction; af F. RUDBERG. Fia Hydrodynamikens historia, var Tor- RICELLI den första, som med experimenter vi- sade, att hastigheten, hvarmed vattnet utrin- ner genom öppningen på ett käril, är den, som en tung kropp efter fritt fallande genom hela presshögden skulle erhålla. Detta för praktiken vigtiga factum blef af hans närmaste efterföl- SR genom försök ytterligare bekräftadt och ARIGNON uppgal äfven ett bevis på dess rig- tighet från -theoriens sida. NEwTton fant likväl sedermera, genom de försök han anställde öfver vattenmängden, som på gifven tid utrinner, att öfverensstämmelsen mellan den ur det Torri- celliska theoremet beräknade och den observe- rade var ingen ting mindre än noggrann, och att hastigheten snarare tycktes svara emot blott hälften af presshögden; det dröjde dock ejlän- ge förr än han insåg rigtigheten af det nämnde theoremet, och att grunden till afvikelsen mel- lan calculn och observation låge uti en omstän- het, hvarpå man dittills ej fästat uppmärksam- het, nämligen uti en, af vattenpartiklarnas si- dorörelse vid kanten af öppningen härrörande K,. V. A. Handl. 1822. St. I. I FRAN ola fan NY SARA STETTIN ne ART FREGATT FRE V PYTT STP NER TER RR hr I VEG kd Salhålg (a : ASTA 3 NN : S 2 eontraction af strålen; ty vid mätningen af den= nes mindsta section, fant han dess diameter förhålla sig till öppningens som 21 : 25 och så- leds areorne ungefär som I : /2. Sedan NeEwron alltså hade ådagalagt nöd- vändigheten , att i stället för sjelfva öppningens area vid beräkningen af den utrinnande vatten- mängden nyttja strålens mindsta sections, haf- va i sednare tider talrika försök blifvit anställ- de till utrönande huru denne sednare till sin storlek varierar under: olika presshögder och olika öppningar, för att härmedelst erhålla åt- minstone tillförlitliga empiriska reglor, hvaraf man med säkerhet kunde uti hydrauliska archi- tecturen betjena sig, så länge en theorie ännu ej vore gifven, som, förklarande sjelfva contrac« tionsphenomenet , härledde a priori de för prac- tiken erforderliga requisita. Sådane äro de af PorEeni, Dan. Bernouri, MIicHELLotti den äl- dre och yngre, Bossut, BorpA, Venturi, Ey- TELWEIN, m. fl. gjorde försök; och de här 1 Sve- rige på Bruks-Societetens bekostnad vid Fahlu Grufva af LAGERHJELM, FORSELLES Och KALLSTE- Nwivs anställde hafva äfven till en del omfattat detta ämne. Men de häraf erhållne resultat, ehuru lig- gande inom tillräckligt vidsträckta gränsor för att kunna användas för de fleste practiska be- hof, äro dock ännu blotta erfarenhetssatser, på hvars allmänna giltighet man kunde hysa tvif- velsmål, om manh ville utsträcka dem utöfver de punkter, inom hvilka de äro tagne. Ett: bevis på möjligheten af de vid contraction ob- serverade phenomener, härledt ur Mechanikens allmänt gällande principer är, mig vetterligen, ännu ej uppgifvit — flere Hydrodynamici, hvari- £ fé : 3 bland Berwouirut, Bossut, m. fl., tyckas tvärtom tviflat, att de kunde theoretice bevisas = och som, efter mångfalldiga förgäfves gjorda bemö- danden, jag slutligen lyckligtvis fant ett medel att uttrycka jämnvigten mellan de vid contrac- tion verkande krafter, samt de härur härflytan- de slutresultaten på ett noggrant sätt med er- farenheten öfverensstämma, vågar jag taga mig friheten underställa Kongl. Vetenskaps Acade- miens öfverseende granskning, hvad jag härom utarbetat. I. ÅFDELNINGEN, innehållande undersökning om wvaättenstrålens sam mandragning då öppningen är horizontell och dess kanter tunna. Under de nyss omnämde Försöken fant man snart, att, vid oförändrad storlek af press- höjden och öppningen, contractionen ej blott förminskades om öppningens kanter voro tjocka utan äfven alldeles försvann, då ansatsrör af en viss längd nyttjades, och att således de förs sök, der dessa omständigheter ägde rum, må- ste skiljas ifrån dem, der kanterne äro ytterst tunna. Vid öppningar af denna sednare egen- skap, hvilka vi nu här skola betrakta, feck man af observationerne dessa märkvärdiga resultat: 1) Att förhållandet mellan öppningens och mindsta sections areor, vore 1 det närmaste con-= stant och oberoende af den djuplek, hvartill öppningens plan vore under vattnets niveau i basinen. | 2) Att detta förhållande, då medium ta- ges af alla de bättre försöken, hvars noggran- het man ej kan misstänka, vore som 1: 0,6073. 3) Att afståndet, hvartill mindsta section 4 är under öppningens plan är något mindre än dennes radius, och äfveniedes nästan alldeles oberoende af presshögden. I afseende på dessa resultat äro försöken så öfverensslämmande att man bar intet skäl att tvifla på deras rigtlighet, åtminstone inom den vidd de omfattat. Vi skola nu se hvad omdöme Theorien härom fäller. Så länge kropparnes inre constitution, d. v. s. hvad function atiraction mellan atomerne är af deras inbördes distance, samt i hvad för- hållande denna attractionskraft står tull en ökad eller minskad värmeqvantitet, såsom repulsiv- kraft, uti de olika aggregationsformerne, är oss alldeles obekant; och då det innebär en orim- lighet att vilja underkasta mathematisk eller qvan- titativ: bestämmelse phenomener, hvars physi- ska möjlighet man ännu ej inser — ty hvad är t. ex. i sjelfva verket orimligare än det van- liga föreställningssättet, huru aggregationsfor- merne kunna existera? — är det mer än tydigt att de omständigheter, som bero af moleculär- attraction, tills vidare måste lämnas ur sigte, emedan de i physiska vetenskapens närvaran- de tillstånd ej äro ännu så utredde att man ens kan försöka uppfatta dem under de analy- tiska tecknen. Dessa omständigheter äro såsom man lätt finner, 1) vattnets compressibilitet och 2) dess ofullkomliga fluiditet, hvilka begge er- farenheten bevisar äga rum; den förra är dock enligt fleres, i synnerhet CAnton's, försök obe- tydlig — dessa visa att vid 0,7 76 barometerhögd och 10? centes. temperatur genom blotta atmos- pherens tryckning vattnet förminskas endast om 0,0000425 af sin volum — så att den af detta skäl redan kunde förbigås; men den sed- 5 nare är enligt den interessanta svit af försök GERSTNER, LEHOT, m. fl. anstält om temperatu- rens inflytande på den utrinnande vattenmäng- den, tämmeligen märkbar — den måste dock af förenämde skäl lämnas utan afseende. Hvad sluteligen atmospherens inverkan vidkommer, bevisa Venturi's försök att någon skillnad mel- lan qvantiteterne af deti luften och under luft- pumpen utrinnande vattnet ej kunde observe- ras, så länge öppningens kanter voro tunna — vi hafva således ej med densamma att göra uti denna afdelning. Då ej mera vatten i sjelfva verket utrin- ner än som kan passera genom mindsta section, kunna om phenomenets genesis uppstå tvänne olika föreställningssätt, ty antingen uppebä- res vattnet, som är utmed strålens yttre con- ture och den öfver mindsta section varande colonnen utrinner — eller också uppebäres en colonne i den genom öppningens centrum gåen- de verticallineen och vattnet utrinner på sidor- ne. Utom det att ingen kraft härvid finnes, genom hvilken vattnet utmed sidorne skulle kunna tvingas att blifva stillastående — bevisa Fabluförsöken att vattnet uti den nämnde ver- ticallineen ett litet stycke ofvanföre öppningen är alideles i hvila — den sednare åsigten, för hvilken således både den dynamiska möjligheten och erfarenheten tala, blifver följakteligen den, hvilken vi skola försöka att uppfatta under ana- lysen. ; Lät derföre ZBCLND (Fig. 1Y vara ver- ticala tvärsection af en. basin, ur hvilken: vatt- net utrinner genom en på dess horizontella bot- ten gjord. circulair öppning, hvars halfva: dia- meter LD =c; och lät vattnets högd vara AB =h, i ne - RECTNSNNSNSN GS aröNNENORSERAE BÖRSRAS R RATAR NR RR RNA SOS AR SRA NR Ar RS RANN Gr för Nta VESNA ERE SAD AR IRS) FRA SS Rs STR MRR KRONA y 4 samt strålen genom contraction antagit den krokliniga formen £me, så att ed=a blifver half- va diametern af mindsta section. Det är såleds vattenmassan EEde, som verkligen utrinner, under det att EC är stillastående — lät derföre strålen EEz)de vara delad, uti ett arbitrairt antal, ändligt eller oändligt, af ele- mentära strålar Eeeé E', EZ EE”, Ede" E", &c., af hvilka man kan föreställa sig hvar och en såsom genererad genom den successiva transpo- sition af en af dess normala sectioner, hvilken , till följe af vattnets incompressibilitet, bör un- der hela vägen förblifva af densamma storlek som den hade uti början, d. v. s. om EE") är en för alla de elementära strålarne gemen- sam normal uti FE, F, E”, &c, och ml! är en annan dylik, så måste genom incompressibili- tets vilkoret, EE'=mm' =eeé', EE" smm" =€e", 0. S Vv. Vi skola derföre betrakta den normala seclion af en elementär stråle såsom massan, hvars rörelse vi skola söka bestämma. Lät der- före massan EE=dM , massan EE”= dM”, EE” = dM”, o. s. v., och lät sluteligen deras coor- dinater, hänförda till ett rätvinkligt axelsystem, hvars ena axel EN är ordinataxel och horizon- tell och den andra EF abscissaxel och vertical, vara respective för den första massan y',x', för den andra y”, Xx”, för den tredje y”, SA o. s. Vv. för de öfrige. Vidare" röra sig dessa massor utan friction förbi hvarandra, i följd af den fullkomliga fluiditet, jag hos vattnet an- - tagit, emedan detta antagande är detsamma som att ponera, att all attraction, såsom orsak till friction, upphör mellan vattenpartiklarne. Gravitation och den i den centrala verti- eallineen stillastående vattenpelarens tryckning 7 äro nu de tvänne krafter, som söka att störa det sträfvande till rätlinig och uniform rörelse de elementära strålarnes massor äga, då de lemna öppningen. Lät derföre tyngdskraften, som , verkande på alla massorne, agerar verti- calt, vara = g; det stillastående vattnet der- emot kan endast verka uti hvarje punkt af den öf- versta elementarstrålen eller af kroklineen Ed och detta, enligt Hydrostatiska lagarne, per- pendiculärt mot ytan eller utåt normaln och . proportionelt med denna punkts djuplek under vattnets niveau uti båsinen. Då nu denna tryck- ning meddelar sig åt hvar och en af massorne, erhålla de hvar sin del, och lät derföre den- na del för den första vara ZW), för den an- dra 7; för den tredje 73, o. s. v. Vi haf- va derföre följande krafter, hvilka störa uti för- sta strålen massan EE" eller dM': 1) utåt axeln för x, gravitation och sidokraften af Zi denna ; ; d riktning eller TOT, och 2) utåt axeln för y, | S Lå d. den andra sidokraften eller TO, hvilken, såsom sträfvande att förminska ordinaten, bör tagas negativ. På detta vis erhålla vi, om tids= elementet är dt, följande equationer för be- -stämmandet af rörelsen hos massan d/M”, hvil- ken genom sin rörelse genererar första elemen- tära strålen: d?2 LÖ (20 dM' 22 = gdM' + TO 22 dt? ds (1) dy dx' | TRES AME ES TEN di? ÅN ds” ) ") Jag har i det föregående antagit vattnet vara full- komligt fluid; men skulle man vilja äfven i detta 8 och man inser lätt att equationerne som till- höra de öfriga strålarne, äro alldeles analogua och följande: d? ”"” d ” 20 arr dd do" ES TE) Så di? ds” 2 "”"” "hp am” EE = sd” + TOD; dy” da ; INERSSLP ES a (YA 2 de dt? ds” Ce) d SEJ) n) PRC ERT (n) OLE ANAR EN ne ds) hänseende så mycket som möjligt söka närma sig verkligheten, så kunde man beijena sig af denna approximativa utväg: lät 7 i allmänhet vara vatt- nets temperatur, och f (7) uttrycka den function som friction utåt hvarje stråles kroklinie-element vore af 7, så blefve, emedan denna är en utåt dessa ele- menters direction retarderande kraft, equationerne för första massan, dessa: de3e dy' dx' MEESE STR (2 dM'=> = 8dM' + TO foam TR 24! CK , am Sa foam > TEEN dt? ds" ds' Men utom det att fa är till sin natur alldeles obekant, och således kräfver en särskild undersök- ning för att bestämmas, skulle dessa termers inta- gande medföra betydliga svårigheter för HE analy- tiska operationernes utförande. at ke IYLIVTSSET SYV 9 då vi för” korthets skuld ponera det arbiträra antalet af strålarne vara ändligt och lika med nn. Till dessa equationer hafva vi ännu att tillägga den, som uttrycker att summan af T'(D, TO, 73), &c: är lika med tryckningen i en punkt af kroklineen E0!d; om vi derföre taga Z för denna punkt och sk = !x + «A= A+u, blifver densamma? Re) + TOT sect Ta o(htbu)a (3) hvarest i den sednare membrum AA -b zu är mul- tiplicerad med g, emedan den! bör jämnföras med gravitation såsom enhet, Dessa equationer äro nu de enda vi kun- na erhålla. 'Man inser lätt att de ej äro till- räcklige för bestämmandet af rörelsen hos mas- sorne betraktade såsom isolerade, emedan för att detta skulle kunna vara möjligt, vi borde känna särskildt hvar och en af tryckningarne TO, TO, TV, &c, i stället för att i sjelfva verket endast deras summa är oss bekant, Men deras isolerade rörelse är också något som ej interesserar oss att känna, då här hufvudsak- ligast är fråga om den form, som den ytter- sta elementära strålen nödgas antaga genom” verkan af det stillastående vattnet och motver- kan af massorne som äro 1 rörelse — och den- na form eller yttre conture är också tydligen ingen ting annat än sjelfva resultatet af den jämnvigt, som partiklarne, under att de röra sig förbi hvarandra, åstadkomma sins emellan. Man måste derföre betrakta niassorne såsom rangerade uti en viss ordning, under” hvilken jämnvigt kan uppkomma — och detta låter äf- ven lätt verkställa sig genom egenskapen af en stråle, hvars caracter just består deruti att vit ställe, 1 samma moment det biir lämnadt af ; 10 en partikel, straxt intages af en annan. Då vi derföre ej känna summan af tryckningarne annat än utåt den för alla de krokliniga strå- larne gemensamma normaln, så är det äfven tydligt att det är utåt denna direction som mas- sornes actioner böra evaluerar, d. v. s. verkan af hvarje massa bör bestämmas uti intersections- punkten mellan denna normal och den stråle som massan genom sin rörelse genererar. . Och detta samma säga oss äfven sjelfva eqvationerne, hvilka "endast på detta sätt gifva ett resultat. I sjelfva verket — multiplicera den första af equationerne (1) med dy' och den andra med dx' och subtrahera denne från den förre, så erhålla, efter att hafya verkställt samma ope- ration med hvarje par af equationerne (2), vi följande system af equationer: d?x dy — dy. dx' de FRER Ra ga? ET av Se ERA amv EL mg ar (4) sele WAKE a AM) Ey den å dyr) gdMo) = + TM Då man ej LT summan af TW, TO), Åre. annat än så vida de alla äro uti en och samma normal, så är tydligt, att, då man ad- derar dessarequationer, för att i stället för sum- man af 7T(D, &c. substituera dess bekanta vär- de, man äfven måste evaluera de öfrige ter- merne i riktningen af denna normal d. v. se II ; d dx' j man måste för — och Er taga de värden som S S 5 V " " de hafva uti punkten m, för = och — de- ras värden uti m”, 0. s. Vv. för de öfrige. Innan vi derföre gå längre, skola vi söka equationerne, som ljena att. bestämma coordi- naterne för en punkt Z genom dem som till- höra m, under det förut omnämda villkoret att m och Z ligga i samma normal och att deras afstånd alltid är constant. Lät derföre (Fig. 2) coordinaterne för Z hänförde till samma axel- system som punkten -»m's, eller FA och AM vara den förre = u, och den sednare =>2;3; coordina- terne för m äro såsom förut £p=-.x och pm = 7. Sedan man förlängt m/z tills den råkar absciss- d axeln uti £, har man tydligen Sin Etm = och AGS d d. Cos Etin = CK , och således A= EE >; men t= ds ds ds SJ me + mt=a +F mi=a+r TR hvaraf följer : dx AN ANS RN ED) men äfvenledes är PA = fp — på = x— ml . Cos Etm; och såledst: dy u=mx NTE arv (0) och kan alltså genom dessa equationer, om equa- tion på kroklineen Eme är gifven, den på End finnas. | Det är nu lätt att se, antingen genom immediat differentiation eller genom blotta 12 å betraktandet af Fig. 2, att om, du? + dz? = de?, man i allmänhet har: du dx «da dy da Md FEN dr och således äfven: dy' 2 dy” dx' dot do" kb 6) = =S S80.; OSS ds ds. den de fs SN Dessutom är tydligt, att, om radius cur- Vvature uti m är =2, den uti m blir =e+ mm , den . i” "” 2 "re "tt uti m=eg—+ mm, den uti m' =e+mm "> 0.s. v. Återvändom nu till systemet (4) af equa- tioner, uti hvilka vi, för mera enkelhets skuld, kunna supponera de elementära massorne dM', dM”, &c. eller mm', mm”, &c. vara lika sins emel- lan — (ty antagandet af deras storlek är natur- ligtvis alldeles arbitrair) — och lika med zu. Den första membrum af hvar och en af dessa equationer är, såsom man vet, lika med mas- san multiplicerad med hastighetens qvadrat och dividerad genom radius curvaturg — äro: då Vv, Vv”, Vv”, &c. dessa hastigheter, så hafva vi, efter att hafva adderat dessa equationer, samt gjort afseende på equationerne (3) och (7), slutligen denna: | hn eta e+220 eta fe (n) sd v? dy ET frem = nag— T Ch + u) (8) eller då man för zx substituerar dess värde en- ligt equationen (6) och observerar att na = a! 13 v2 få 02 yv?2 Sd eta e+2 TRA (n) Uti denna equation hafva vi ännu att be- stämma hastigheterne Vv, v”, &c., hvilka hvar och en skola evalueras respective uti interse- etionspunkterne m,m”',m”, &c. Då man, efter att hafva multiplicerat den första af equatio- nerne (1) med dx', och den andra med dy', adderar och integrerar dem samt slutligen verk- ställer samma operationer med equationerne (2) erhålles: [] i" ds? ? 4 ds? ti u” ga = 28 + É> Je br de HI ds? än "nl & — = 90X c, &c. dt? 3 då man med c',ce',ce”, &c. betecknar de con- stanter, som integrationen inför. Dessa con- stanter innehålla nu initialhastigheterne, hvil- ka, såsom bekant är, äro svarande mot öppnin- gens djuplek under niveau i basinen — häraf följer således att f=c"=c"=&c.=2gh; hvadan slutligen, emedan värdena af Xx, Xx", x”, &c. fås då uti equationen (6) i stället för a succes- sive substitueras värdena af mm, mm', mm”, 0. S. v. eller «, 20, 32, 0. s. v., erhålles: (n). : oo 022 V = 25 h Fx Nar e Substitueras nu ändtligen dessa värden uti equation (9), blifver densamma omsider, efter division å ömse sidor med g:. d fäck ärm FRÖ PPG ds ds Så — + - — + ..v (SR de re FRA dy AF x—na— + | ShA (10) etnux ff "Det är genom denna equation, uti hvilken e är radius curvatur&, som naturen och di- mensionerne af strålens yttre conture nu skola genom analysens åtgärd bestämmas. De n termerne af denna equations första membrum skulle nu summeras — sätter man d fr x=u och a =y, är tydligt att denna sum- ds ma är densamma som summan af denna series: FN [Ban 2 ge + (EE + secs eta e+t2a et 3a e+tna då man häruti sätter efter summeringen uz= I. Till detta slags series har visserligen redan Ev- LER uppgifvit en integral som tagen mellan gränsorne u=0 och u=1 gifver dess -rigorösa summa — men olyckligtvis är just sjelfva se- rien den enda möjliga utvecklingen af mtegra- 15 len, så länge pu, v, & och &« ej äga numerika vär- den — den kan altså ej här användas, utan vi må- ste taga vår tillflykt till appoximationer. . Ett värde som ej betydligt kan från det sanna afsz vika, erhålles tydligen, om man multiplicerar medlersta termen med termernes antal — man får härigenom alltså: A+ x— Na 2) S | SH — = AA +X 27naA — dx | eller emedan eg = RÄDA och na = a: ds da = C TT 2 — -—z=//+xXx. (10) 2) dy 200) Ia —I dx hvilken differential-equation : af andra ordnin- Å | d gen vi nu skola integrera. Ponera derföre IT P, ds och A-Fx=X för korthetens skuld, så hafva vis d 2437 (x — fp) = ls mg eller: dp d 3 av! je lg EE TR AE =0) GR uti denna equation, som är homogen, kunna 16 de variabla lätt separeras, om man sätter p=x'z, då z är en ny variabel, och således dp=dz -F2dx'; hvadan efter substitution af dessa värden: eller : Lå 3 led frå - do (3 — az) adz SS ad: ., ads x arg? — 3 — I PUR az—>2 hvaraf, genom integration, om K beteknar con- stanten som bör tilläggas: — i 5 log.x' = log. K— (4 log. (az -F- 2) —og.(az—>2) och såleds då man återgår till de mot logarith- mern svarande talen: ja SK SÅN (az + 2)" (az — 2) KS Cap Fi ap — 25) CA och således efter substitution af värdena af p och x': d 4 dj (e2+:0+2) - —a(h+2) )=K 45) Hvad värdet af constanten vidkommer er- AN hålles den då man ponerar x=0 och för = ; S sätter dess värde uti origo coordinatarum — lät derföre &« vara vinkeln, som kroklineens för- sta bildande element gör med abscissaxeln, så hafva vi: K= + | | I K=— (20 — a Sin «)GN + a Sin a)" (16) substitueras detta värde uti Son (10) blif- ver densamma: [CERT (dr SNR 00) = (2h—aSinoe)3h + a Sin «)?+ ; hvilken 2equation således är differential-sequation på strålens yttre conture eller om man så ville kalla den, på strållineen. Denna equation gif- ver tydligen tillkänna, att kroklineen ej bestän- digt aflägsnar sig från abscissaxeln, utan nårmar Sö åter till densamma, sedan ordinaten uppnåt sl maximum — detta inträffar för en abscissa hvars värde erhålles, då man i equationen po- NE 3 RA d nerat 05 kalla vi derföre denna abscissa =e S j så hafva vi: GR sn GA -F aSine)? — (18) eller i det närmaste, emedan a Sin är i jämn- förelse med 2/4 en högst obetydlig quantitet: re +e)' =A (Ah + a Sno)? AM (19) =; 27 7, Sina + 2 Sina hår | hvadan: ; | . ä a É A-Fe=AG1 + 37 Sin o — 5 > Me + &c.) f l St eller: ; | = Sa Sin re ät. (20) 25 h då man uraktlåter de termer som wmnehålla de K. V. 4. Handl. St. I. 1823. = 13 digniteter af RER högre än den andra, 3 | emedan denna redan är nästan omärklie. Denna equation skall gifva oss storleken af det afstånd, hvartill "mindsta section är under öppningens plan, sedan värdet på a, eller denna sections radius blifvit bekant. Vi skola nu försöka integration af diffe- rential-equation (15) för att derigenom erhålla . den ändliga equationen mellan x och y. Men stör- re svårigheter, än som kunna öfvervinnas, möta vid verkställandet af dessa operationer — man s ” v d ser att det rigorösa bestämmandet af > redan S beror af solution af en xequation af femte gra- den och -således öfverstiger analysens förmåga — d S och värdet af = skulle, om denna solution äf- Xx ven vore möjlig, blifva så com pliceradt att in- gen integration vore deraf tänkbar. Approximera är således det enda vi kunna göra — den en- klaste approximation, och som genast presen- terar sig, är tydligen den att i jämnförelse med ; d Ch -+x) negligera a>- — den kan ej aflägs- na oss långt från sanningen — 2eqvationen (15) blifver härigenom: d : ala hh) K (2) hvadan: d ERE —- 2 VT 0 (+) (22) SVA 40, 19 "och således om vi kalla X' FN sednare mem- brum: : | ; ; Kd oc dy seen å van SR TR att a uti ENT eqvation utveck-= Tat de högre digniteterne af X och integrerat särskildt hvarje deraf uppkönminrande term, skulle vi sluteligen erhålla värdet af y ie uti en series — men utom det att — är, Såsom det a af eqvation (15) synes, elt bråk, hvars högre digniteter ej således kunna vara annat än obhe- tydliga, skulle medtagandet af feré termer af "denna series föra oss uti en alltför stor vidlyf- tighet, emedan X, som redan i sig sjelf är en binom, skulle frambringa ännu flera sådana om man derulli SUNE uet ade det binoma värdet at 'e, enligt equationen (20), för alt derigenom er- hålla värdet på största ordinaten, livarom här egentligen är fråga — vid stadna derföre vid första termen, af värdet på y, såsom den märk- baraste , och erhålla således: är re fa + x) 5 + dx— 2 f(h+ + x)dx TK VW RN (ha)? —30(A+x)?-+Const. 23 [Orr emedan y och x böra på en gång försvinna. RT Är SN 20 Men - enligt; dr (16); då man uraktiåter aSioe mot 2h, är: v Köa — a eding) hvadan sluteligen: Ta ay 29 al ( Ch Sina (Cha AS 1 AAC In (23) galen ocqvaion alltså gifver oss ett approxime- radt värde: på ordinaten. Att häraf bestämma .strål-lineens speciella natur är tydligen. omöjligt — att den emedlertid hörer till de transcen- 'dentas class och deribland: utgör ett egit spe- cies, kan man af det föregående sluta... Denna sak är dessutom också at ingen väsendtlig be- tydenhet, då här egentligen 'endäst är fa ga om värdet af dess Sö ötd at för 'att SE den- ne härleda mindsta sections da Substituera vi derföre uti föregående ed vation i Stältet för x värdet på e, enligt RER aa så halva ye Ch-h re) SAN Fd =$a Sino. Mg a a? Sin? a. = Fi 3 Sin" a. fn 3luåre. och: (h + e)2—h? =E a Sina. h + 434? Sin? & 5 — a? Sin? a. - samt således efter nödvändige -reductioner; om b är största ordinaten: : ; 2 - SEAN Åh (24) eller i det när maste, emedan andra 4 termen är nästan omärklig | > su lan) T6 b= 4 a Sin” oo ATS 21 men , då a är mindsta sections radius, och & öppningens, har man tydligen a=c—bb, hvadan?: 5c ; i 6) RET 5-4 Sin?g« och rar substitueras detta värdet i eqvationen (253) för a, fås denna noggrannare valör dö 5c : 166? Sin? D+ 45in TN h (5 4 4 Sin? — Se "Då denna sednare termen "är "nästan 'allde- Jes omärklig, erhålla vi således häraf: Mind- sta sections "radius är af presshögden , på en omärklig gvantitet när, alldeles oberoende och således i Constant förhållande till öppning ens radius. Enligt hvad vi förut nämnt, är det äf- ven detta, hvad erfarenheten gifver willkänna. Insätta vi nu värdet på a, enligt eqvation (26), uti eqvation (20) så hafva vi: | 8 cSin a '8c? Sin? - Få Ena ih (red Set saba då äfven här den andra termen är högst obe- tydlig, följer således att: Mindsta sections af- stånd frän öppningens plan är i det närmaste oberoende af presshögden och proportionell med öppningens radiuws samt mindre än denne. Er- ÖR besannar äfven detta, enligt hvad i det föregående sett. Sedan vi nu funnit dessa tvänne hufvudre- sultat af erfarenheten på det nog ggrannaste sätt bekräftas och således den PHykiska möjligheten af det märkvärdiga contractions- HBestönntiet blifvit fullkomligt bevist — återstår för oss ännu att söka de numerika värdena på mindsta sections radius och afstånd. Att man i afseende på dessa ej kan begära en punktuell öfverensstämmelse är : d= 22 mer än tydligt, då man besinnar att för cal- culernes utförande vi i det föregående nödgats vidtaga flere approximationer. Afvikelserna äro emedlertid obetydliga och visa tydligen att de ej härröra från ett-fel å theoriens sida, hvil- ket äfven man hade skäl att vänta då denne endast är grundad på Mechanikens allmänt gil- tiga principer utan inblandande af någon hy- othes eller erfarenhetssats. 5: För att kunna erhålla dessa värden, åter- står nu blott att finna värdet af vinkeln «, Fahluförsöken, som för en theoretikus vid ut- arbetandet af flere bland Hydraulikens svå- rare problemer, äro af betydligt värde, eme- dan de omfattat ämnen, bland hvilka flere, förut ej undersökta, just innehålla antydningar- ne huru phenomenerne böra i theorien uppfat- tas, gifva tillkänna att vidden af den basin, hvarur vattnet utrinner, äger ett, fastän ej stort, dock märkbart inflytande på contractions- exponenten (förhållandet mellan öppningens och mindsta sections areor), så länge den ej är ett visst antal gånger större än öppningens — och, detta sker tvifvelsutan genom en inverkan på storleken af den vinkel, -hvarunder partiklarne lämna öppningens kant — orsaken dertill tyc- kes åter ligga deruti, att då basinens horizon- tella section är för trång, hindrar det vatten, som från sidorne utrusar, det ofvanföre varan- de vattnet, att yttra hela sin mot presshögden svarande horizontella tryckning. Följden blifver deraf, att vattenpartikeln, som lemnar öppnin- gen, får en mera vertical rigtning och alltså « - minskas samt följakteligen minsta sections dia- meter ökes och med detsamma vattenmängden — försöken gifva också detta tillkänna. SVA HR [b 23 "Men antagom nu basinens vidd så tillräck- ligt stor, att dess inflytande försvinner, så må- ste, till följe af tryckningens åt alla håll lika fördelning, hvilken caracteristiskt tillhör ett flui- dum, den horizontella tryckningen vara lika med den verticala och således vattenpartikeln utfara vid öppningens kant under en lutning af 45? mot vertical-lineen — Xalltså blir «=45? . I Da .”o : .e bl E Ad och Sina=-— . Insättas dessa värden uti eqva- 2 tionerne (27) och (25) fås: C s ASA OP an3o (29) och: | (AR | e=0,81.0-- 257" (30) 2 eller i det närmaste: a =30,7 146 (31) och: e=0,81.c (32) Jemnföra vi nu dessa resultat med t. ex. försöket N:o 60 bland Fahluförsöken, der press- högden =4,5 fot, och öppningens radius c=0, 101 fot; så blifver a=0,0721— observation gaf 0,0785 fot — denna skillnad är visserligen så obetydlig att man skulle tycka den kunna full- komligt väl medgifvas — men då qvadraterne af dessa tal tagas, för att erhålla contractions. exponenterne, frambringar den dock bland des- sa en märkbarare åtskilnad ; ty (0,101)?:(0,0721)” =1:0,51, då deremot ((o,101)? : (0,0785)? = 1:0,616. 24 Hvad värdet på afståndet e vidkommer, blifver det =0,0818 fot — försöket gaf 0,0987 fot. quation (39) gifver för öfrigt tillkänna att detta afstånd förminskas något då presshögden minskas. Försöket N:o 90, jämnfördt med N:o 61, visar äfven detta. ; Slutligen får jag nämna några ord om ha- stigheten uti mindsta section — den skulle en- ligt föregående vara den som svarar mot sum- man af presshögden och sections-afstånd eller: =M 2g0(t+0,81.c). (33) Fahluförsöken, som med sin utmärkt tillförlit- liga noggranhet äfven omfattat denna punkt, gifva äfven tillkänna, att hastigheten dersam- mastädes är större än den som svarar mot blotta presshögden, ehuru den ej är fullt så stor som den anförda — orsaken till detta åter ligger tydligen uti den friction, som de ele- mentära strålarne lida då de fara förbi hvar- andra, eller hvad som är detsamma uti vatt- nets ofullkomliga fluiditet. Detta synes äfven af de formler som vi för rörelsens bestämman- de uti en not i det föregående anfört, ty ha- -stigheten blir enligt dessa: =M 2g (A+ 0,81.c) — 2f (7).s. der 7 är vattnets temperatur och s strålens krokliniga längd SS 25 MATHEMATISK THEORIE - Om de Capillaira Phenomenerne ”Y; af EF RUDBER G. gg Yedan uti min förra afhandling, jag beräknat capillair-attractions verkan på liquida uti cylindriska rör, mellan tvenne plan, m. m,, återstår för att någorlunda complettera denna Theorie, att äfven undersöka de öfrige mest märkvärdige phenomenerne. Som rummet ej medgifver anförandet af en större mängd, har jag inskränkt mig till undersökningarne om drop- pens jämnvigt uti coniska röret, vattnets upp- stigande mot verticala plan, storleken af krop- par som kunna hållas flytande vid ytan af ett fluidum, ehuru de äga större grav. specif. än- detta, samt sluteligen fasta kroppars adhesion vid ytan af liquida. Lät Z4BCD (Tab. 1. Fig. 3) vara verticala section af ett coniskt rör, hvars axel FG lutar mot horizonten under en vinkel FGC=s, och lät uti röret vara inhälld en droppe, hvars se- ction är ax Bb — denne stadnar då uti röret vid olika afstånd från conens vertex, alltsom lut- ningsvinkeln förändras — vi skola alltså söka att bestämma förhållandet mellan vinkeln FEC och afståndet £v, hvartill droppens centrum grav. k är ifrån conens spets v. I stället för attraction uti 6 och 3 kan man substituera den vattencolonne, som uti ett rör ”) Forts, fr, 8. Vet, Acad, Handl. St. 2, 1819, p. 133: 26 af en diameter. =6/(3 kan uppdragas — ty det- ta blifver tydligen detsamma — är denna co- -lonns högd =4, så är den, om röret lutas un- der vinkeln £&, =gCosec e; och lät derföre oF vara denna högd, så är händelsen densam- ma som skulle attraction uu a och & uppe-. bära en .colonne, hvars section vore aov'a«ee', om ee är dragen genom F' vinkelrät mot FG; härtill fordras likväl ej större kraft än att up- pehålla tyngden af den colonne hvars section är agge då ag och ag äro dragne parailella med FG, ty den öfrige volumen, som uppkom- mer genom triangelns aeg hvälfning kring cons axel står af sig sjelf, enligt Hydrostatiska La- garne 1 jämnvigt med den förra. Lät derföre aa=0, bB=A och od eller ab=2 (ty i detta henomen behöfver man ej göra afseende på deras skilnad), så hafva vi, emedan attraction uti conens circulaira section vid a bör vara lika med den cylindriska , pelarens tyngd och om 3 äger samma betydelse som i förra afhandlingen: ad Sin 3 =870" (2-+ gCosec e) Sin e eller emedan, enligt aeqvationen (19), (förre afh.) dt 4 asSingI utan särdeles fel antaga desamma): 4a(A—9) gdA men om vinkeln AvF=2, och kv=d, är tyd- ligt att J=2(d—32) Tango, och A=2(d + 17) Tang « samt således A—J=2! Tang «, och JA = 4(d? — 12) Tang” a=4d> Tang?«, emedan då droppen är mycket liten 32? mot d? försvin- » (ty vinklarne vid a och ö kan man Sin J=2Sin ce. 27 ner — alltså hafva vi efter substitution af dessa värden: | -2a Sin I od? Tang a 22) S follad häraf synes att, för att droppen skall kunna hållas stillastående under inelinerade ställnin- gar af conens axel, Sinus för lutnings-vinkeln bör vara nära nog inverse som qvadraten af droppens centri gravitatis afstånd från conens vertex. Är droppen åter emellan tvänne plan, hvars intersections-linea är horizontell, så kan man lätt bevisa, att samma förhållande, som vi fun- no för coniska röret, äfven här äger rum — man behöfver blott till detta ändamål betrakta den verticala tvärsection af droppen genom ett plan, som gående genom dess centrum är perpendicu- lairt mot intersections-lineen — man erhåller då: 2aSinI=gd(I-+9g Cosece) Sine Nine = ; Si eller, emedan Cenl. pag. 183 förre afh.') ET > d RN (23) gd? Pang a Jämnför man detta resultat med de nog- granna försök redan HaAwKsBEE öfver droppens jämnvigt emellan tvänne plan anställde, finner man, af den Tabell LA PracE, som äfven uti sin Capillair-theorie erhållit xequationen (23), an- för, det noggrant bekräftadt i synnerhet för medelvärden af d. Då där mycket liten, hade man skäl att vänta ”en skilnad mellan calculn och observation, emedan droppens i det före- gående negligerade längd, då blifver en betydlig slutligen : Sin e= 38 quantitet, och man finner den äfven — men erfarenheten afviker också och betydligast då d äger stora värden — hvilket man mindst borde förmoda. Det skäl La PråacE härtill uppgif- ver, att droppen ej ännu hunnit nog dilatera sig, tyckes mig ej kunna blifva gällande — or d- saken dertill äler ligger deruti, att xquation (23) endast är aproximatift sann, emedan för högden 4 endast tagits dess approximerade vär- de anna equalion (19): och vi skola äfven se att, dä man nyttjar dess rigorösa, den nyssnämn- de afvikelsen förklaras. Om Q är höjden, hvartill attraction i öfre ändan af droppen kan uppdraga vattnet vid det där varande afståndet mellan planen, så är lyd- ligt att: ; Q=/Sne + 4 Då nu'häroti substitueras. för. -Q och 4. deras värden, enligt pag. 164, så hafva vi om 4 TE 2 Vang a — - Tang9 HUT =, OCh, fy UA g Ven a Cos 3 RS Fä 7 dr FEL 3 ASS ÄN sa on em(d =) TS emd) I 5 Sv; 2n pr (em oe Emly 73 amd = end otml : 24) e ku Meg Gb eller då man negligerar de högre digniteterne . af I: | 2mne”? i Sine = (CE 12 a Sin Ni-tmdtim2d?-+&c. ”gd? Tanga Di + md-F ism? d? + &c. (25) 72 Man ser nu tydligen att den approximerade equationen (23) bör gifva åt Sin e för stora vär- den då d är betydligt stor, emedan -den nyss fundne factorn, hvarmed 2quationen rätteligen bör vara multiplicerad, är desto =4( ie") (29) Man ser häraf-tydligen, -att y hastigt ökes för ökade värden af x, så att kroklineen haf- ver utseendet som CÖCmn, där ordinaten inom kort afstånd från planet blifver nästan lika med g, och således vattnet ett litet stycke från pla-" net nästan horizontelt, såsom äfven erfarenhe- ten gifver tillkänna. Det är tydligt att hvad vi i denna &. an- fört, äfvenledes gäller om nedsänkandet under niveau, då nämligen attractionskraftens riktning är vänd nedåt — och detta gifver oss ett me- del att kunna finna analytiska expression på storleken af spheriska eller cylindriska kroppar, hvilka, antingen fullt torra eller omgifne' med en oändligt tunn lamell af någon fet materia, så att vattnet ej på dem sönderflyter, kunna, oagtadt sin större grav. specif., hållas flytande på vattnet. Det är nämligen tydligt att sphee- rens tyngd måste vara lika stor med tyngden af det genom den nedåt riktade capillair-attra- ction undantryckta vattnet, hvaraf abdcdead (Fig. 5) är verticala section. Men enligt xequa- tion (29) är pm eller: L rä m RTR hvadan det genom revolution kring axeln AB r — — uppkomna elementaira solidum =27g4qxe ” dx och således hela volumen: =27g8qm? 4l—e ”I>e ” emedan integralen skall för x=0 försvinna; sät- tes nu x=& för att få hela Mar Smoke blifver denne: Är således kulans Fre och grav. specif. =y, blifyver, emedan m=4 CotI: ; 30 än 3. HR. = — BiA TAS rå re. RR r24(3 000 Bo) Att r blifver mycket liten, synes klart, emedan vinkeln 9 är betydligt stor. För en cylinder åter, hvars tvärsections radius = 7', är, såsom man lätt finner: LEV Väge dena, 3 Kunde Theorien - på något sätt bestämma värdet af vinkeln 3, hade man, emedan. g. kan immediate mätas utan på hvilken fast kropp som häldst, ingenting att sakna vid tillämpningen at dessa formler — men detta är åtminstöne ännu ej möjligt — det argument, hvaraf den beror, är troligtvis de fluida partiklarnes cohesionskraft. nia sidsta Xquation blifver, då man in- sätter. värdet på 4, ealigh Föga C27): (32) hvaraf 33 hvaraf följer att, då Cot3 ur expressionen för= svunnit, cylindrar af äfven något betydlig dia= meter kunna flyta och erfarenheten besannar äf- ven detta. Deremot finner man endast högst små spherer kunna uppebäras -— hvilket äfven equationen (30) tillkännagifver, ty, då värdet på g deri substitueras, dv CotS ännu q var. De fleste Physici hafva om ordsaken till dessa phenomener ägt en origtig föreställning — de hafva nämligen ansett ett id den fasta krop- en dbsnsaude luftlager göra det hela speci= fice lättare än valtnet. RumForp visade väl 1806 inför Fransyska Institutet att luftens när= varo ej vore nödvändig; men drog af sina för- sök den slutsatsen att enda ordsaken vore vat= nets viscositet. Vi se likväl af det föregående att, ehuru cohesionskraften är aldeles nödvändig, hufvudgrunden dock ligger i den nedåt riktade attraction mellan vattnet och den fasta kroppens $. 16. Ibland den mängd af phenomener, efter olika omständigheter elbe modificerade, som attraction frambringar, intaga fasta krop= pars adherence vid ytan af fluida ett utmärkt rum, och förtjena derföre att undersökas. Att luftens tryckning ej härvid äger något inflytan= de har, änskönt flere Physici ty ckes vara böj= de för denna mening, redan Moiyvre bevist, då han ådagalade att samma vigt som behöfves för att lösrycka en skifva från ytan af ett fluidum i luf>= ten, fordras äfven dertill under luftpumpen. Öfver= ensstämmelsen mellan theorien och erfarenheten äfven uti denha punkt skall blifva en ytterligare tillfredsställande borgen för den förres riktighet. Tätt 486 (Fig. 6) vara section af en cir- culair skifva af glas eller någon annan fast ma- teria, hvars tyngd är uppeburen af en kraft P 2 3 34 verkande i directionen dP — sättes denna skif- va i beröring med den fluida ytan och kraften P ökes genom successift tillagda vigter, så hö- jer sig skifvan, under att den drager fluidum med :sig, öfver niveau, till en viss högd, då vid ökad vigt, den lösryckes från det sednare. Måttet på adhesion blifver alltså tydligen den uppdragne fluida massans tyngd, då högden upp- nått silt maximum, hvilket åter klarligen in- träftar, när den blifvit lika stor med den, hvar- till punkten A eller, 56 kan, 1 följd af sin at- tractionskraft hålla fluidum upphöjdt, d.-v. s. när den blifvit lika stor med högden utmed planet. Vi kunna således ur det föregående lätteligen. finna tyngden af den fluida massan, som kan lyftas öfver niveau, utan att lösryckas, och med detsamma den till detta sednare er- forderliga vigten. Kalla vi derföre skifvans ra- dius 4d=0C=e och Op=.2x, så hafva vi, en- va ligt equationen (28), pm = JANE vidare Öp =v eller x=v—e, så blifver volums-ele- mentet, uppslådt genom revolution kring axeln dC vid afståndet Cp,=2 7.pm.Cp.dv, och så- ledes hela volumen: Uf ne m =—27ggqme sve +me + Const men, emedan vid v=e2, solidum =7eg, blifver således: : Const = 789 (e? + 2me + 2m?) hvadan, då den variabla termen af integralen försvinner, när v för att hela massan må er- AR BN Sr RETA ÅT At SA Nr AN d f 35 hållas, sättes= 00 , och således constanten blott blifver qvar, vi alltså till bestämmandet af den vigt w, som, ökad huru litet som häldst, kan lösrycka skifvan, hafva: m m? o=70?39 EA (33) RT En m? IN Härvid äro likväl — och: = så betydliga | $ : att de utan synnerligt fel kunna uraktlåtas, och man erhåller således: o=7504 | GC) 7 | V QDTanga. (35) hvaraf följer , att tyngderne hvarmed samma skifva lösryckes från olika fluida äro uti ett componeradt förhållande af deras grav. specif. och qvadratroten utur högderne , hvartitl de sliga uti samma capillair-rör; samt för öfrigt proportionella med skifvans area. Detta resultat är fullkomligt bekräftadt af de utmärkt noggranna experimenter GAy-Lussac anställt öfver glasets adhesion vid vatten, alko- hol och terpentinolja. Den talrika svit af för- sök ÅcHARD gjort i detta ämne skall äfven tvifl- velsutan ytterligare bekräfta detsamma, då man erhåller en motsvarande mängd af försök öfver de högder, hvartill de fluida, hvars adhesion han undersökt, stiga uti ett capillairrör — några af dessa högder finnas väl hos äldre Physici anför- de, men äro dock mindre tillförlitlige, då de ej iak- tagit de försigtighetsmått, som en i sednare tider vunnen erfarenhet visat vara nödvändige, så vida man ej vill löpa fara att få alldeles oriktiga resultat. oo Af equation (34), då däruti insättes vär- det för g, enligt equationen (26) erhålles: > &> Cos& : EE TE acer (36) SAT ESA hvaraf synes att a, som, då attraction, ehuru upphörande vid hvarje för våra sinnen märk= bart afstånd, nödvändigt sträcker sig utöfver contäcten, är integralen af elementair attraction mellan den fasta kroppens och fuidi partiklar; lagen 1 eit verticalt plan ifrån contacten till den gräns der attraction upphör, är proportionell med Gqvadraten af vigten w&. $: 17. Ehuro denna afhandling ägt till fö- remål dem matbejmatiska behandlingen af capil- iar-phenomenerne eiler deras qvantitativa be stämmelse, anser jag mig här dock böra för- klara ett uttryck, som 1 dessa afbandlingar blif> vit ofta nyttjat, nämligen att attraction vid ned= sänkandet under niveau, vore riktad nedåt. Ordsaken härtill ligger uti fluidi starkare gravi= tation till sig sjeif än till den fasta kroppen — existerade ingen attraction mMeilan dessa bägge, kunde fluidum dock aldrig blifva uti niveau in= vid den sednare, emedan, om vi föreställa oss en vertical section, den räta vinkeln 3ua (Fig. 7.)» som annars borde vara utmed Å8B, genom fluidi verkan på sig sjelf nödvändigt skulle förvand-= las till en convex kroklinea Ba; äger nu, sås som uti verkligheten, en attraction rum mel= lan den fasta kroppen och fluidum , men den- ne sednares reaction på sig sjelf är starkare än attraction till den förre, så skall nödvändigt genom dessa krafters skilnad convexiteten afB3 bildas, hvarefter sederrmera deras inbördes at- traction verkande i direction ak förordsakar den större convexitet ACB, som man observe- rar äga rum vid qvicksilfver, och hvars form och storlek i det föregående blifvit bestämd. FÖRSÖK att förklara Indernas' Verlds-åldrar:; at S. A. CRONSTRAÄND. HÄN Ned den Indiska Astrornomien och de af Brahminerne ännu begagnade astronomiska Ta- bellerna blefvo i Europa bekanta, har man sökt utleta betydelsen af.de fyra hos Inderne an- tagna, så kallade Jugs , eller verldsåldrar, hvaraf fe tre första redan äro till ända lupna; så att vi inkommit i den fjerde, eller CaZiougam , och hvilka äro i ordning betecknade med de stora talen 1728000 = 4.4 432000 1306000 = 3.432000 804000 = 2,.432000 432000 = 1.432000 år som åter tillsammans utgöra 10.432000 år. "I BaAnrirys allmäni kända arbete, TWraite de EF astronomie Indienne et Orientale , äro de lärdaste och mest eritiska undersökningar i detta "afseende anställda och den möjligast fullständi- ga underrättelse lemnad om allt, som åsyftar le ofvannämnde Tabellernas både construction och användande. — Jag bör ej bedöma, huru- vida han, eller någon annan Författare, tillika lyckats att fövklata verkliga meningen med de uppgifna verlds-åldrarne; men anför endast 38 Barys egna ord (pag. cxr) rörande sjelf- va grundtalet 432000: ”då detta numer eger” ”ingen ting, som tillkommer hvarken den terre-” ”stra eller celesta naturen och som kunde, med” ”fixerande af idéerna hos : olika folkslag, lika” ”väl begripas i alla länder; så är det besyn-” ”nerligt, att just 432000 år lika igenfinnes hos” ”Chaldeer, Inder och Chinesare.”— Såsom än- nu besynnerligare må man här tillägga, att, bland närvarande tids upptäckter, har HANSTEEN a) funnit de fyra Magnetpolernas omloppstider vara 10.432, 4.432, 3.432 och 2.432 år, att genom de fyra nya Små-Planeterna, ansed- de såsom förenade i Ceres, är den ur gravita- tions-theorien oförklarade serien 4, 4-F 32”, 4 + 3.2, 4 + 3.2? &c. för Planet-afstånden från Solen fullkomnad och att sluteligen D. G. H. ScHusErT anmärkt, att Jord-banans Diameter = 432. O Radien samt Mån-banans Diameter = 432. CRadien. Det bör således ej förefalla oväntadt, om man, på samma sätt som Grekerne med 432 i Gyllen-Cyclen, vore benägen, att gifva åt dessa troll-ziffror en slags helig bemärkelse; så vanligt, då man utan framgång länge bemödat sig, att utransaka mystiska figurer, hvilka man under samma eller nära beslägtade skepnader så ofta påträffar. — Man blir förvånad öfver att å nyo möta dem på ställen, der man minst kunnat ana det, och, såsom betydningsfulla spök-gestal- ter från en längesedan förmultnad grift, åter- föra de då tankan på den aflägsnaste menni- sko-ålder med hvilken en redan fulländad kun- a) Untersuchungen iiber den Magnetismus der Erde, pags 104. per 39 skap om naturens lagar tyckes hafva försvun- nit; de upskräma inbillningen, spänna nyf- kenheten och reta till ytterligare forskningar. Sådan är äfven anledningen till närvaran- de korrta uppsats. Öfverste LE LKEN vid Kongl. Ingenieur- Corpsen hade af en lycklig händelse bil på den idéen, ait hopmuitiplicera 540, portarnes antal i Walhall, med 800 6b), som BM mängden af NS iar, hvilka ur hvar- e port kunde i bredd uttåga, och producten blef 432000; — åter det runda talet från TIndernes verlds-åldrar. — Denna synbara ge- menskap mellan våra gamla Göthiska och de Indiska fornsagorna förtjente ostridigt, att noga pröfvas, ty, om den ej tillhör en blott slump, "så bevisar den, att våra Stamfäder sökt derige- nom öfverlemna till sina efterkommande någon kunskap, hvilken wvi likväl ej förstått, då vi förlorat konsten ati framleta den ur num- ror, hvilka de, troligen ej utan orsak, valt till dess stumma bevarare; och jag företog mig derföre att söka återgifva åt numer-talet 432000 dess rätta bemärkelse — en ända hittills förgäfves ef- terspanad ledstjerna 1 det mörker, som hvilar öfver menniskoslägtets äldsta häfder. 6) Femhundrade dörrar och än fyratio , tror jag i Walhall vara. Åttahundrade Einheriar kunna gå ur hvar i bredd, när de skola slåss mot Ulfven. Det bör anmärkas, att här menas den olyckliga striden emot Fenris- Ulfö. vid verldens ände, då Oden rider i spetsen för sina härklädda Einheriar, hvilkas an- tal, 432060, tyckes just då, eller vid Caliougams slut, EA fullkomnadt. Se Edda, öfversatt från anse efter NYErRUP, Pp. 54, 90. : 40 Om min förklaring godkännes, så är det an- märkningsvärdt, att en Nordisk myth föranledt upplösandet af en Indisk gåta, som äfven 1 sin hembygd saknar en sanskyldig uttydning. Enligt Bones tanka c) är den första, den tredje och den fjerde Jug ej annat, än antalen af tiondedels tids-secunder, som innefattas i två, i ett helt och i ett halft dygn och den andra Jug deremot utmärker båg-secundernas antal i en hel cirkel, hvilka båda slags enheter af oli- ka sort Brahminernes okunnighet eller vidske- pelse utan åtskilnad förvandlat till år. — Vis- serligen är denna förklaring den enklaste, som ännu blifvit uppgifven, men den innebär der- jemte en motsägelse, kanske svårare att reda än sjelfva hufvudfrågan, att nemligen ej alla Jugs blefve storheter af samma slag. — I det föl- jande skola vi dock upptäcka, att: de verkligen äro det, igenfinna orsaken till deras annars alldeles orimliga storlek och ändteligen dechiff- rera det utdöda chronologiska språk, hvaraf de torde vara de enda qvarlemningarne. Inderne räknade longituderna från en punkt på Zodiaken, hvars läge de bestämt relatift till fixstjernorna, men hvilken, såsom dessa, fram- skrider under oafbruteti aflägsnande från dag- jemnings-punkten. — Observationerna, hade öf- vertygat dem, att punkten sålunda flyttades 54” på ett Stjernår af 3652 6: 1230”, eller 3652 258680555. .., och dessa båda tal ingingo alltså såsom elementer vid construction af de= ras astronomiska Tabeller. Tabellernas epoch lära de åter insett sig böra så fastställa: ce) Åstronom, Jahrbuch 1817, pag. 234. a AS nå | AT 1:0 Att den inträffade med sista ögonblic- ket af en utlupen dag i tidsrymden från wverl- dens skapeise, och 2:0 Att den rörliga Zodiakens begynnelse= punkt just då återkommit till samma absoluta punkt , hvarifrån den utgått vid verlds-ska= | pelsen. Det är högst sannolikt, att denna sublima tanka blifvit hos dem väckt och att de trott sig vara berättigade till detta sednare antagande af den allmänna Planet- conjunction, som säges hafva egt rum vid Caliougams början, det är vid epochen för deras astronomiska Tabeller, eller kanske rättare vid deras Era d). — Man -behöfde då endast, att från denna: allmänna conjunctions-punkt (utbytt mot zodiakens förut möjligen på ett annat ställe redan fixerade be- gynnelse-punkt) räkna sina longituder, för att 2) Les Indiens disent, qwa Pinstant du caliougam il y a une conjonction de toutes les plangtes; leur Ta- bles en effet indiquent cette conjonetion, et les nö- tres montrent qwelie a pu réellement avoir lieu. — Jupiter et Mercure €toient précisément dans le mé- me degré de Pécliptique; Mars sen €loignoit de huit degrés et Saturne de dix-sept. Il en résulte que vers ce tems ou environ quinze jours aprés le ealiougam, et å mesure que le soleil s'avancoit dans le zodiaque, les Indiens ont vu quatre plantes se dégager successivement des rayons du Soleil; da- bord Saturne, ensuite Mars, puis Jupiter et Mer- cure, et ces planttes se sont montreées reunies dans un assez petit espace. — Quoique Venus ry paröt pas, le goåt du merveilleux y a fait placer une conjonction générale de toutes les plangtes. — Le témoignage des Brames est ici d'accord avec celui de nos Tables; et ce témoignage, qui résulte d'une tradition , doit tre fondé sur une veritable obser= vation, — BaAILLy pag. xxvilj. 42 få dem för alla Planeterna, att på en gång vara noll, hvilket åter just var detsamma som bordt ske, om de i samma ögonblick, från samma punkt och åt samma led utkastats i sina ba- nor; - en händelse 1 sig innebärande caracte- ren af planet-revolutionernas första upprinnelse från ett gemensamt ursprung, eller af vårt Sy- stems fulländade skapelse, och i astrologiskt hänseende för märkvärdig, att man ej deraf skulle draga de vigtigaste slutsatser. De In- diska Astronomerne må nu ur dessa skäl, el- ler af begäret, att genom verlds-begynnelse- problemets solution vinna både förtroende för | sin konst och sina samtltidas eller efterkomman- des beundran, hafva för Tabell-epochen förut- satt de båda ofvan omnämnde vilkoren; allt nog, att dessa voro tillräckliga, för att leda sig till ett begrepp om tiden från verldens början. Det är nemligen tydligt, att, om Zodia- kens noll-punkt var vid Tabell-epochen på sam- ma ställe i verlds-rymden, som vid första mo- mentet af planet-revolutionernas begynnelse, så hade han ej kunnat ditkomma på annat sätt, än förmedelst ett visst antal omlopp genom hela cirkel-peripherien och att, om dessa omlopps- antal kunna så bestämmas, att de tillika fullz bordas Cenligt första vilkoret) på jemt förbi- flutna hela dagar, räknade baklänges från ofta- nämnde epoch; så skall man derifrån äfven kunna finna tids-afståndet till verldens begyn- nelse-dag. — Calculen är ganska enkel. — Till beskrifvandet af 3602 erfordrade noll-punkten 87662087 ,33333... eller 24000 år; till 3.360? måste således åtgå 262986242,99999 -.. det är jemt 26298625 dagar, eller 72000 år, som, emedan 3 är den första factorn , hvarmed 87662087,33333. . . kan multipliceras, för att er= id 43 » hålla ett fullt dag-antal för hela omlopp, äfven utvisar verldens ålder till början af Caliougam, eller. till den fjerde och sista Jug i Indernes stora tide-räkning. | ä Att trenne omlopp fullkomnats från verlds- skapelsen till Caliougam, gaf en olvungen an- ledning till de 72000 årens fördelande i trenne särskildta Jugs.— Det enklaste hade väl då va- rit, att åt hvardera lemna 24000 år; men det- ta öfverensstämde ej med den rådande förestäl- ningen om menniskans moraliska förfall e), med hvilken äfven den påfunna verlds-ålderns tre- delning skulle sättas i: en symboliserande för- bindelse,, och då vårt slägtes försämring, från Jordinnevånarnes första fullkomliga och friska tillstånd till det aftynande Hif som nu återstår, hos Inderne redan uppfattades under sinnebil- den af en Ko, som sluteligen stöder sin stym- pade varelse endast på det sista benet, sedan hon successift förlorat de trenne öfriga; så bor- de också de tre integrerande delarne af 72000 få sins emellan samma förhållande, som num- rorna 4, 3, 2, hvarigenom uppkom: r:a åld. 32000 år, eller 11688277,777777- - » dagar 22 — 24000 + +» — 8766208,3333I. .. — I3J:e — 16000 . . —3844138,888888... — Summa 72000 . « 20298624,999999: - — 8000 var åter den fjerde termen, som passade till denna aftagande arithmetiska serie; men dermed blef också serien slut, och se der orsaken, hvarföre fjerde åldern antogs till 8000 år och hvarföre Caliougam erhöll den sorgliga benämningen af eländets och verlds-förstörel- sens ålders e) BaALLY pag, cij. 44 Man måste snart befara (så lyder spådomen i en helig sjastra) att den stund nalkas, då Vischnu skall komma på sin himmelska häst och nedrida de gudlösa Konungarne; den sköld- padda, på hvars rygg jorden hvilar, sänka sig åt hafsbotten och ormen f'), som sammanhåller jorden, lossa sin ring, och verlden genom svärd, eld och vatten förgås. -— Derefter skall en ny jord och en ny verldsålder begynna, när Solen, Månen, Venus, Jupiter och de öf- riga Planeterna råka hvarandra i samma tec- ken af Djurkretsen g). — Denna berättelse lemnar tillräcklig upplysning om det läge hos vårt Systems himmels-kroppar, hvarvid Inderne fästat begreppet om en skapelse, som omfattade och ordnade dem till första stegét på deras an- vista banor. — Man jemföre, 1 Bawiy's ÄAstr. Ind. et Orient, pagg. xxvumi etc. med:pagg. 92 &c. och man skall ej neka, att en nytänning passar med Caliougams början 3; - alltså voro då alla Planeterna, Solen och Månen åt samma led -på himmelen, hvilket rättfärdigar det- andra vilkoret, som för epochen antagits och det skäl dertill, som jag pag. 7 redan anfört. Af nedanstående Tabell kan man nu inse sambandet -mellan de ofvan beräknade resulta= terna och Brahminernes uppgifter: Längd Jå : | Zodiak. Jug i år Fang 1 dagar rörelse SRS IT HERA Gö MT a SENSE 1:132000] 11068327757777- - -(1729000 IT.124000 8766208,3333. . 11296000 16000] 5844138,8888. ..| 864000 [V.] 8000] 2922069,4444...| 432000 f) Midgårds-ormen i Nordiska Mytkologien. g) Svea, Andra Häft. pag. 133. 5 De Indiska numrorna igenfinnas här i fjer= tle columnen och äro ej annat, än antalet af de båg=secunder, hvilka Zodiakens noll-punkt hin= ner beskrifva under hvardera motsvarande Jug 4). — Ått dessa numror, antingen genom Brahmi- nernes egen villfarelse eller förbehållsamhet, eller (hvilket kanske också vore troligt) genom missförstånd hos främlingar, som ville inhemta kunskap i Indiska Astronomien och Tideräknin= gen, blifvit förvexlade med år, tyckes således vara utan allt tvifvel. Det anstår ej mig, att yttra något om vig- ten af den åsigt jag i det föregående framställt, men jag hoppas dock, att den i flere än ett af- seende ej lärer blifva onyttig. — Om vi derige- >3 FÅ A) Det bör ej här förtigas, att LE Gen7ir redan ob- serverat, det 54 är en exact divisor till hvardera af de fyra verlds-åldrarne hos Inderne och i anled- ning deraf ansett för troligt, att desse, vid sin chrono- logies sammansättning, sökt sådana numror, hvilka imnehöllo jemna antal af fixstjernornas revolution. — Se Histoire de lastronomtie ancienne par BaAiLix pag. 1o0g. Till deras underrättelse, som vilja an- ställa jemförelser och derefter städga sitt eget om- döme i ifrågavarande ämne, må vtterligare nämnas, att Davis lemnat en astronomisk förklaring öfver längden af Finduernes så kallade Calpa' (antagen att verkligen vara 4320000000 år) som finnes införd 1 DeuamBrEs Histoire de PAstronomie ancienne, Tome 1, pag. 451 och synes förtjena stor uppmärk= samhet. — I den förut citerade Traité de l Astro= nomtie Indienne et Orientale, pag. Ixxxxvij kan äfven imhemtas Barnrys sätt, att förvandla num- rorna 1728000, 1206000, 364000 och 432000 till år, hvaraf skulle erhållas: I Jug . 4800 Imo — 3600 | II — 2400 TV — 1200 års. 46 nom förmodat oss vinna upplysning om läng- åen af eländets påstående Tidskifte och bety- delsen af de så till sägandes Taskspelare-nu- mrorna 432, så böra vi åtminstone nu mera ej öka vårt vetenskapliga elände med en vidskep- lig tro på det mystiska man hos dem velat upptäcka och genom medgifvandet af den rättig- het man någon gång tagit sig, att möjligen för- vränga sanningen, för att visa ett nytt under med ifrågavarande ziffer-schema. — En dylik beskyllning kunde man kanhända göra ScHu- BERT 1 det sätt, hvarpå han med 432 behand- lat den gamla Egyptiska Tideräkningen och den Persiska sagan om det på 300 år uppvuxna ber- get Albordi 2). — I första räkningen har han tillåtit sig, att ändra 432 till 432,8 och i den andra 800 till 304, för att kunna jemt dela det med 432 och inbilla oss den uppgifna bergs- högdens beroende af sin divisor. — Denna si- sta utvägen är alldeles öfverflödig, ty hans 432 är precist detsamma som vårt 8, och 8 är en exact divisor till 300, om man i denna hän- delse, eller rättare i bergets högd, skulle vilja söka en allegorisk mening, och detta torde ej eller vara utan sin verklighet, som just, af den erinran jag nu gjort, ännu mera påtagligt tyckes förrådas. Allt talar för den Indiska ÅAstronomiens höga ålder — hon var moder för alla andra gamla folkslags, som vi känna — hon har in- z) Betraktelser öfver Naturvetenskapens minst ut- redda, eller ännu ej upplösta Problemer , öfver- . sättning , pag. 30. genting lånat; tvertom är det bevist, att hen- nes uppgifter öfvergått till deras astronomie och att på flere ställen, der skiljaktighet förekom- mer, har den endast härflutit från ett oriktigt begrepp om hennes föreskrifter, eller från för- hastade slutsatser, dragne ur hennes redan be- räknade Tabeller £). — Att utforska dessas noggranna elementer, dertill har måst erfor- dras tusendetals-åriga observationer och en Na- tion, som insett nödvändigheten af dylika un- dersökningar , har äfven billiga anspråk på an- dras erkännande af dess företräde i ålder lik- som 1 vetenskaplig bildning. — Såsom denna sistnämnde, ehuru den nu tyckes vara flycktad från vaggan af sin barndom, har Indiens gamla traditioner, de må i sig innehålla någon förbor- gad visdom i himmelens rörelser, ega något samband med en uråldrig gudalära eller blott bära stämpeln af det orimligaste fabel-tidehvarf; fortplantats till efterkommande slägten, sprid- da af politiska och samhällsförhållanden till länder , vida aflägsne från culturens födelse-ort. — Hvilken skulle derföre finna det osannolikt, att vi äfven i våra fornsagor kunde uppleta ömda drag af Indiens Astronomie, Religion eller Fabel-ålder? Man påminne sig, hvad ÅAstronomien an- går, att de närvarande Brahmmerne blott äro att anse såsom ännu lefvande Räkne-maschiner efter reglor, hvilka till sina grunder äro för dem längesedan utdöda. De kunna uträkna Solförmörkelser, se att de inträffa, men tro, det oaktadt, att månen eger ett större afstånd från jorden än solen, i hvilken händelse phenome- £) Se BALLy. 48 net likväl är- omöjligt. De tro (ty Ide känna endast "den råaste åldrens digter, eller ' hafva de i deras ställe sjelfva sammansatt nya) att Sol- och Mäånförmörkelser derigenom förorsa- kas, att en svart drake utsprutar sitt gift på Solen och en röd på Månen Z) hvilken förkla- ring igenfinnes i America och hvarifrån Araber- ne förmodligen fått anledning, att kalla Månba- nans upp- och nedstigande nod, eller båda punkterna der förmörkelser endast kunna före- falla, den ena Drakhufvudet och den andra. Draksvansen m), en tydlig allegorie på förföl- jelse-loppet hos de båda himla-ljusens fiender. Nordiska Mythologien har utbytt dessa mot tvenne vargar, och i sjelfva verket borde så oske, emedan Drake var, åtminstone i nordens climat, ett okändt rofdjur och således ej här passade, att föreställa Solens och Månans ljus= släckare. Om man 1 denna anmärkning ser en af= gjord slägtskap framskymta mellan vår och In- dernes fabel-=tid, så torde man äfven, utan fa- ra för misstag, kunna hänvisa sagan om Wal- halls Portar och Einheriar till någon af deras sista Jugs. Vi hafva redan nämnt, att pro- ducten af 540 och 800 är 432000, eller Cali- ougams längd, sådan Brahminerne uppgifvit den och kunna nu tillägga, att de båda talen dess- utom innehålla Zodiakal-punktens rörelse, 540”, un- 2) Drakarnes färg härleder sig tydeligen från den verkliga och olika färgen vid Sol- och Månförmör- kelser; men kan denna bestämdt skönjas med blot- ta ögat, eller hafva Inderne redan egt Instrumen- ter af en sådan art, som våra Telescoper? m) Populäre AÄstronomie von F. T.Scuuzert, I Th. pag. 30. ; i; 49 under 10 år samt 73 af Caliougams årslängd 8000, svarande derjemte mot Cyclen 800, som vid räk- ningen med de Indiska Tabellerna, så ofta fö- rekommer, emedan den omfattar en period af 2022067 90444 . .. eller i det närmaste 292207 hela dagar, hvilket dag-antal äfvenledes benytt- jas under de astronomiska calculerna. — Ma- cROBIUS säger, att guden Janus afbildades med numern. 300 i den högra och 635 i den ven- stra handen nr) och då häruti röjes en omiss- kännelig allusion på årets längd; så synes äf- ven en chronologisk uttydning af de i sagan förenade numrorna 540 0) och 800 ingalunda Vara stridande mot forntidens betecknings- sätt. I alla fall blir undersökningen af högsta vigt om möjliga bemärkelsen af alla förekommande numertal i det rika förrådet, som vår Nordiska Mythologie och våra urgamla Sagor erbjuda. n) Histoire de Vastronomie ancienne, pag. 99. o) Numern 540 förekommer äfven på ett annat ställe i Edda, vid beskrifningen på Thors Hofgård Bil- skirner, då det pag. 30 heter: | Femhundrade Golf. och än fyratio, tror jag 1 Bilskirner vara etc. K. V. Ad. Handl. 1822. St. I. 50 ANDRA BIDRAGET till Geographiska Longituds- bestämningar; af G. BOHR. Dolförvusekelen den 4 Maji 1818. Christiania Börj. .. 1853" 472 Medeltid Slut: 20150 MN MAN a HANSTEEN Köpenhamn Börj. ..21.40.33,4 Stjerntid] Bucce SITE > 20-42 O NY SA SCHUMACHER Abo de ss Börj sr 19.39.16,3 Medeltid | Härrström och Slut. + 21.30.51,4 2 0 pe WALBECK Bergen - . . Slut... 20.27.53,9 Soltid . . Borr Observationerna i Christiania, Köpenhamn m. fl. äro mig meddelade af Prof. HaAnstEEn; de i Åbo finnas i Kongl. Vet. Academiens Handlingar 1818, pag. 225, och de öfriga, som blifvit be- räknade, 1 Bones Astr. Jahrbuch eller iv. Lin- pENAUs Zeitschr. för Åstronomie etc. — Elemen- terna äro hemtade från DErAmBreEs Sol-Tabeller samt Burces och BurckHARDTs Mån-Tabeller, hvil- ka sistnämnde ensamt blifvit begagnade vid den sanna Mån-latitudens bestämmande. Då sam- ma betydelse af tecken behålles, som i Kongl. Vet. Academiens Handlingar 1819, pag 3 första Häftet, så befinnes Solförmörkelsens vigtigaste elementer: ; 51 Början i Christiania | Slutet i Bergen | Slutet t Christiania : 5 =13259249" 12775 12489 41' 317 3..,:19903 2 167 19105 OETNAGNORAO; AGT 44. EE 102 AV ITA KORT DER ONIO: HANGÖ | AA. 20: JA, 44. 32. 27,4. B= + 26. 20,03 IT IST2 31. 45,43 H= 20. 59, 15 20: 53,99-1 20: 53,52 m= 166,1335 165,324 165, 253 IS FANG, 30 SA-s RÖJT 54. 18,0 be ih. kösnkel 1 2änATBI 14. 47,52 Solens tim-rörelse var 145711, radie 1552”53, horizontal parallax 8772, Eclipticans obliquitet 23227'55”3 och jord-afplattnings-förhållandet an- 307; E Ag LR L togs = Fe hvaraf beräknades: Börjar i Christiania | Slutet it Bergen Slutet i Christiania Tf 64250'43"”7 56237" MA ; 53?59'43”4 N= = 11.26.23,6 27. 40.31,9 31. 21.20,2 I = 12,17, 11 3.37,46 7.19, 5 £= — 22.43, 00 — 13.42,00 — 12. 3, 03 R= 393, 467 395,27 1 8935, 9 S)O= 20:4"50”05 | 19:43" 177 204" 4498 vidare erhölls, medelst enahanda elementer och beräkningar, conjunctions-momenterna för | föl- jande: yi Observations-| Ocorr & > Corr. SYD| Häraferh.] Antagen ställen af Y k. Em.lafYkant.Im| Vidsskil. | Tidsskil. ; och Em. | fr. Paris. | fr- Paris. Dorpt » « « - 21" $434ol21t 853”48] 973782 | 97367 mWilna 21. 2.55, 54|21. 3. 7> $9] 91.51, 57 | 91.49, 6 MälbO! Se 20.50.58, 24|20.51. 5,90] 79.49, 51 | 79495 0 Königsberg 1|20.43.47,8$1|20.43.55, 94| 72.39, 38 | 72-36, 2 Prag . . +. |20.19.34,46|20.19.36, 24| 48.21, 84 | 48:22, 5 Kremsminster | 20.18.12,13/20.18.29, 061 47. 7,96 | 47.11> 0 Köpenhamn lövstakes FAT 19] 40.58, 35 | 40.58, 3 Ckrnistranid : videre. scene 20. 4.52, 94] 33.36,23 | 33.38, 4 Ben selt tass PALT a 19.43.10, S4| 11.53, 03 | 12. 3; I Longituds-skilnaden emellan Christiania och Pa- ris befinnes = 33'36”84 endast genom Emersio- nerna, af de sju först anförda ocorrigerade con- junetions -momenterna. Emellan Bergen och Paris blir den = 115383, alltså föga skiljaktig från hvad de corrigerade tidsmomenterna an- gifva, hvilket äfven inträffar för de öfriga Orterna. 52 Det kunde synas lämpligast att rätta sig efter conjunctionerna af denna förmörkelses slut, då alla beräkningar visa, att begynnelsen på de fleste observations-ställena är för sent an- gifven. För Wilna finnes t. ex. 830. . af Börj. = 21'3'24”922 + 2,8340. x—+ 1,8108. y — 0>8940.z Slut. = 21.2.55, 338 — 2,2196. £ — 0,3990. y + 35,5989.z eler B—S= 29; 384 + 550536. z + 2,2098.y —4,4929.2 men denna eqvation, så väl som andra för de öfriga orterna, visar också tydeligen, att x,y,z eller coéfficienterna för Mån-Tabellernas fel i Longituds-parallax och Latitud samt Summan af Solens och Månens Radier ega ett visst värde så väl i eqvationen för slutet som för början, och att de alltså icke kunna anses såsom för- svinnande storheter; Det blir derföre förmån- ligast att utsöka dem, antingen, på det vanliga sättet, genom de mest pålitliga observationerna, eller förmedelst den minsta-qvadrat-methoden. Efter behörig elimination erhålles sålunda gD0 för Wilna | af Början = 213 24"922—17"030 Slutet = 21.2.55,538 + 12,356 af Börj. och Slut. = 21.3. 7,892. Med användande af correctionen för Mån- Latituden ensamt inträffa alla conjuncetionerna något tidigare, såsom för Dorpt af Början = 219 9"72-+1,8454.y Slutet = 21.,3.43,40 — 0,4014.7y hvaraf B—S = 26,32 + 2,3208. y Nu är y=11”312, alltså uppkommer, af både början och slutet, gNDO= 21'9'9'7a — 207875 = 21843" ho -H 5445 — 21"8'48” 845. De i fjerde columnen för hvarje ställe an- förda Longituds-skilnaderna från Paris äro 53 medel-talen af de andra observations-orternas conjunctions-momenter och, så vida jag vet, väl bestämda - Longituds-skilnader. = Alltså är Chri- stianias Longitud allaredan mycket nära den rät- . ta, till följe af Professor HAnstEEns chronome- triska bestämningar. Blott Bergens tyckes ej ännu erhålla voterings-rättighet, OT MS TREDJE BIDRAGET till Geographiska Longituds- bestämningar; af G. BOHR. Solförmörkelsen den 7 Sept. 1820. lementerna ur DeEramBres OQO- Tabeller och BurcKHARbTs C-Tabeller. Pariser QO:s sanna D:s sanna V:s sanna medeltid Longitud Longitud Latitud 0:1164?42"52”31163”49 22”6]-+ 495992 z I 45.18, 11164. 18.50,4| 47-.18,20 2 47-43,91164. = 18,0] — 44.37,28 3 50. 0,71105. 17.45,/41- CAT:00,10 4'| — 52.35,5|165.47.12,4| '39.13,54 Vid ringens början i Bergen kl. 1 '58'52”25 m.t. =1+2Par.m.t. (et = + 0784) var Solens Timrörelse > 145781 === 7 RAdIC: > sel va ERT NGE — Horiz. parallax . . .. 8,75 — Latitud . . « «2 > +09,43 Eclipticans obliqvitet — 23?27: 56,00 Mån-RBadien . . 14. 41,00 = 0,016. 7. Mån-par. under Eqvat. 53. 44,16 —0,076.t. Tids-eqvation befanns — 2'10”89 — 0,833.t och Jord-afplattnings-förhållandet antogs = 304 303” 55 Nästan alla observationer, som i detta bi- drag förekomma, äro mig meddelade redan i början af 1821 från Prof. HANsTEEN, genom bref från RumKER i Hamburg, och finnas nu införde i v. ZacHs Corresp. Astron. &c. Förmörkelsens slut observerades (å Christianea 3"45'59”34 m. t. (oviss på 2/7). HANSTEEN Nyköping 4.15.59, 00 SNRA RONSTRAND >+) Upsala 4.18.13, 20 s. t. Brepman, 2 Fots Reflect. 4.18.20, 20 « « « WaLmstEot, 8 Fots Tub af Sisson 4.18.21, 20 .« « « BERGMAN, 5. Fots Achr. Tub. 4.18.25. 20 » . - SCHILLING, Dollonds Achr. Sedan observationen i Bergen, hvilken ur- sprungeligen är 1 Sol-tid angifven, var bekant- gjord, fann jag anledning, att, genom några stjern-culminationer, aftonen före och efter O-För- mörkelsen, nogare bestämma mitt högst medel- måttiga | Passage-instruments position, och erhöll derigenom en correction = — 1”67, då obser- vationerna voro förut endast beriktigade med — 052. Tidsmomenterna äro derföre vid Förm. Börj. 11'4337761 Stjerntid Slut. > 14.26.47,34 Ringens Börj. 13. 5. 1,22 Af Ore Ad Ja Med de till grund laggda elementerna erhållas följande conjunctions momenter Greenwich Förm. Börj. 1'49'57”41-+ 2.312. AR — 15073.AB (Ponp) Slut. 1.49.55. 03 — 2,367. AR —0,269. AB Paris . Förm. Börj. 1.59.21, 12-t 2.312. AR — 15071.AB Slut. 1.59. 1,32—2,367.AR — 0,298.-A8 Bergen . Förm. Börj. 2.11.16,92--2>279.AR — 0,517.A8 Slut. 2.10.57> 18— 2,289. AR —- 0,559.AB Sp Bing. Börj. 2.11. 5,62-F25-429.A 8 — 0,086.AB8 Afbr. 2:10.46, 77 — 2,219.A 8 -F 3,364.A0 —") St. Nicolai Klockstapel; antagen Latitud 58245'24”. Observationerna i Upsala äro äfven uppgilne af Prof. CRONSTRAND. - 56 Manheim — Ring. Börj. 2'23.49 804-3,133.A 8 —bo3Af (Nicolar) : Afbr. 2.23:46, 76 —2>183.A0 -+F 0,741AB Förm. Slut. 2.23.38, 82 — 2,269. ÅR —0,515AB Bremen Ring. Börj. 2.25.12,79-F25213.A 8+0;100AB8 (OLBERS) Afbr. 2.24.55, 20 —2,628.A 8— 1,390AB8 Förm. Slut. 2.25. 1501 —2,281.AR — 0,500A8 Göttingen — Ring. Börj. 2.29.47> 72-- 2,204.A 8 +0,117AB (Gavss) — Afbr. 2.29.25, 78— 2,608.A 8 — 049208 Förm. Slut. 2.29.32> 289—2,271.AR —05552AB Christiania Förm. Slut. 2.32.42, 62—2,306.AR —0,641A8 Bologna. ' Förm. Börj. 2.35.24, 13 + 2.333. AR — 0,132AB8 (v. ZACH) Slut. 2.34.56, 47 — 2>264.AR— 1,040AB Köpenhamn Förm. Börj. 2.40.29, 19-+2>145. AR — 0,584AB (UzRsIiN). Slut. 2.40.14> 71— 2>190:-ABR — 0,773AB Neapel Förm. Börj. 2.46.59, 32 2>298.A.R— 0,832AB (BrioscHr) Slut. 2.46.57, 83 —2,314.AR— 0>572AB Ring. Börj. 2.46.57> 21 3,978.A 0 —3,012AB8 Afbr. 2.46.53, 98 —3,011.A 8-F15632AB8 Nyköping — Förm. Slut. 2.57.49, fo — 2,332. AR —0,072AB8 Upsala Förm. Slut. 3. 0.16, 94— 2,337. AR — 0,729AB - / Efter behörig utveckling af Tabell-felet i Summan = AR och Ae i skillnaden af O- och > Radierne samt A& z felet i den sanna 7 Lati- tuden, erhålles för | ; g3O J|Ant. Tidssk. fr Paris. l Greenwich af Förm. B. och S. 1 49'55'/51 g'21” FR SENS NE SS be SRK 1.59.16, 83 ergen NOTE SYNS GR DAL 11.50 Ring. B. och A.l. . . 5, sd Manheim RSA ADR DNA 2.23.475; 45 24.32 Förm. S. "5 00, 95 Bremen . . Ring. B. och A.|2.25,11, 61 25.51 Förm. S. . ae ST: ÖM Göttingen SRA ONORE 2.20.45, 35 30.25 Ring. B. och A.l. . 43, 50 Christiania ' Förm. 8 2.32.52, 88 33.35 Bologna . . . Förm. B. och S.|2.35.21, 00 36. 3 Köpenhamn .« SS ENE 2.40.22, 96 40.58,3 PNECRCEID SN Syre kunde NR 2.46.58, 83 47.42 Ring. B. och A.l. .« 356,37 Nyköping +» Förm. S. . 2.57.59, 66 58.46 (Of POLL BANG NSD GTA 3. 0.27, 20 61.12 När slutligen phaserna för de 4 orterna på den Skandinaviska Halfön jemföras med mot- svarande på de 3 öfriga ställena; uppkommer 97 tids-skilnaden mellan Paris och Upsala; |Nyrköping | Christian. | Bergen SAR Observ. |MNicol.Stap| Observ. Observ. "Greenwich 1'1'10”/69]|0'58'43'1510'33'36'”3n lo" 11 5093 Paris 10> 37 42, 83 36. 05 50, 61 Manheim 8, 25 40, 71 33, 93 48, 49 49, 84 Ringen Bremen 45259 37, 05 30, 27 » 834 44>68 Ringen Göttingen 6, 55 30, 31 32,53 47209 46,79 Ringen Bologna 9, 20 41, 66 34, 88 49, 44 Köpenhamn 2, 54 35, 00 28, 22 42,78 Neapel 12» 83 42, 33 365 05 50, 61 Å 50, 92 Ringen Medium | 1'1'8717|0"58'40”32|0"33'33"54|o11"48” 10 afFörm. | AN ; I | 48,06 afRing. För Upsala beräknades endast Astr. Obs. ScHILLINGS observationer, såsom anställda med den störste förstoringen (1000 g:r?), men om g utsättes efter någon af de tre första observatio- nerna, så blir longituds-skilnaden omkring så mycket mindre som dessa äro tidigare. Eme- dan Solförmörkelsens slut är ensamt obser- verad i Christiania, Nyköping och Upsala; så är det möjligt att g kan vara på några secun- der ovisst, helst Y-Latituden ej kunnat der be- riktigas directe af observationerna, men för de andra 8 Orterna äro skilnaderna i longituden ganska nära lika med de antagna. Hvad de använda correctionerna för AR, Ae och AB beträffar är det tydligt, att de blifva olika, alltsom olika observationer till deras uträknan- de combineras. 58 7 FÖRSÖK, att bestämma den chemiska samman- sättningen hos några vid Smält- processer i stort bildade Slagger; ig B. G. BREDBERG. Christa har man vid alla Smältproces- ser, så länge sådane funnits, och man vid dem sökt erfarenhet och anstält rön, varseblifvit det inflytande, som smältgodsets olika beskickning eller den olika proportion, 1 hvilken det till smältning blifvit uppfördt, visa sig äga. Erfa- renheten, med uppmärksamhet samlad och till sina resultat ordnad, har äfven länge, vid en och annan af desse processer, gifvit mer och min- dre tillförlitlige reglor, hvilkas antal af sakens natur skulle ökas för hvarje ökad erfarenhet, och slutligen skänka ett stort förråd af praktisk kun- skap, att i detta hänseende rådfrågas. Så har man t. ex. vid Jernhandteringen länge känt att qvartziga Jernmalmer ej med förmån kunna till- godogöras utan tillsats af kalk eller så kallad Limsten, eller ock genom tjenlig blandning med malmer, som föra annan gångart, vid kop- parprocessen i Fahlun :. att till förmånlig smält- ning fordras en viss proportion mellan de upp- satte Malmerne, hvilka man, efter de dem åt- 59 följande olika bregarter, gifvit olika namn ; samt att, då tillgång på qvartzige malmer från gruf- van saknats, Hyttägarena brutit qvartz för rå- kopparsmältningen. Utan att kunna göra sig sjelf reda för orsakerne till detta märkbara in- flytande af olika beskickningar, synes man dock af erfarenheten blifvit förd på rätta vägen till målet, då man dervid synnerligen afsett åstad- kommandet af den, för processens natur mäst förmånliga beskaffenhet hos det vid densamma bildade glasiga ämne, som man kallar Slagg. Ehuru blott biprodukt, och vid de flesta smält- processer, sedan metallen derifrån blifvit afskiljd till intet nyttig, hvarföre den också omkring smältverken upplägges i hvarp, lika dem, hvar- med det malmfria berget omger grufvorne, är det dock på dennas beskaffenhet, som ej alle- nast processens större eller mindre ekonomiska fullkomlighet hufvudsakligen beror, utan den är äfven det, hvarpå arbetaren under processens gång har de för dess drift vigtigaste iagttagelser att göra. Olika processer fordra väl olika egen- skaper hos de vid dem bildade slagger; några synas dock vara för alla i stort drifna smältpro- cesser gemensamma: att nemligen vara specifice lättare är det ämne som skall utsmältas, derige- nom kunna betäcka dess yta och fria det från eldens och luftens vidare åverkan; att vara i sin massa homogen, och så lättflytande, att den ge- nomsläpper de metallpartiklar, hvilka, förde af sin större egentliga vigt, skola sjunka genom, och samias under densamma, samt slutligen äga den chemiska sammansättning, att den af metal- len upptar i sin massa det mindsta möjliga. Den förra egenskapen gör den mekaniskt, den senare chemiskt ren från den metall eller det ämne man 60 genom processen vill utbringa. - Då i de flesta fall slaggen bildas hufvudsakligen af jordarter, och de ämnen, som skola utsmältas, äro antin- gen rena metaller, eller deras föreningar med Svafvel, Kol o, d. blir Slaggen alltid af mindsta egentliga vigt. Dess större eller mindre -lätt- smälthet åter kan sannolikt, äfven med den nog- grannaste kännedom af de berg- och malmarter, som till smältning uppföras, ej med bestämd säkerhet förutsägas, och synes erfarenheten fått detta sig förbehållit att afgöra. Man har bland mineralierne exempel på silicater med mer än en bas, som äro lättsmältare än de binära för- eningar hvar för sig, af hvilka de kunna anses vara sammansatte. GARNEJ, som, i sin hand- ledning till: Syenska Masmästeriet, uti ett sär- skildt capitel ger allmänna föreskrifter för malm- beskickningen, såsom en bland de vigtigaste de- larne af Masmästarkunskapen, afhandlar dess- utom utförligt olika bergarters förhållande, el- ler hvad han kallar attraction till hvarandra i smältning, med synnerligt afseende fästadt på dem, som antingen vanligen åtfölja jernmalmer- ne såsom gångart, eller vid deras smältning kun- na tjena som tillsatts; och ger dervid flera exem- pel, hämtade dels af egen, dels af andras erfa- renhet ,' huru tvänne eller flera för sig svårsmäl- ta bergarter låta sammansmälta sig till lättfly- tande slagg. å Men om man vid jernsmältningen, genom långvarigt arbete, oafbruten uppmärksamhet och mödosamma försök, af erfarenheten hämtat en stor mängd reglor för den vigtiga del af processen, som utgöres af rätta beskickningen mellan malm- och bergarter, samt derigenom till en del er- satt, hyad chemien, såsom vetenskap, först in- 61 nom sista decennium kunnat med någorlunda be- stämdhet gifva; synes man åter vid de öfriga smältprocesserne, hvaribland de för silfver, koppar och bly utmärkä sig, med få undantag lemnat detta utan behörigt afseende. Man tor- de få anse närmaste orsaken härtill vara: att "då dessa processers fullkomnande, åtminstone i vårt land, icke blifvit till den grad uppmuntradt och vigtigt ansedt, som Jernprocessens, åt hvil- ken utmärkte Bergsmän egnat hela sin tid och sina vidsträckta kunskaper, saknade man, i che- miens då varande skick, den ledning man nu i sådane ämnen äger, och som, derigenom, att försöken ej vidare behöfva anställas så mycket på måfå, bör betydligt mindska de misslycka- des antal och med detsamma bespara en stor del af de försökandes tid och möda. Bland de medel till vinnande af mera bestämdhet vid smältprocessernes behandling, jernhandteringen ej undantagen, som chemiens nu varande till- stånd erbjuder, synes en närmare och redigare kännedom om chemiska sammansättningen, så väl af hvad man på smältning uppsatt, som produk- terne efter densamma, vara af största vigt och framställer sig då den vid processerne erhå!lna slagg såsom det ämne, af hvilket man har an- ledning vänta flera vigtiga upplysningar, så för processens theori, som för dess ekonomiska be- handling, I slaggen kunna de mångfaldige till smältning uppförde ämnen, sedan,deras flygti- ga beståndsdelar uppgått i gasform, och deras metalliske särskildt blifvit samlade, anses hafva öfvergått till ett nybildadt helt, från att vara i' olika proportioner mycket spridda ide mångfal- dige malm. och bergarterne. 62 För kännedomen af slaggernes chemiska con- stitution måste i samma ändamål anställde un- dersökningar föregå. -Sådane undersökningar voro dock nästan utan allt intresse, så länge man', i de resultat man kunde erhålla, endast såg en tillfällig förening emellan en mängd olika ämnen, vid enahanda process väl alltid desam- ma, men till qvantitlatift belopp kanske i oänd- lighet varierande. Upptäckten af alkaliernes och jordarternes sammansatta natur, och den ele- ctro-chemiska behandling, som Herr BERZELIUS 1 sammanhang härmed givit uppställningen af Mineralrikets alster, samt resultaten af de på dem anställde chemiskt analytiska undersök- ningar, borde blifva af ett vigtigt inflytande äfven på smältkunskapen och dermed gemen= skap ägande ämnen. Då bland mineral-ämnen i allmänhet, och synnerligen dem, som utgö- ra föremålet för smältkonsten, 'kiseljorden är den mäst utbredda, och allmännast förekomman-= de, dels såsom ren qvartz, dels i form af enkla eller sammansatta silicater, var det, med få ord, denna jordarts uppförande bland syrornes, el- ler de electronegatifva kropparnes antal, Chvil- ken ide först af Hr BerzeEnivs ej allenast an- tyddes, utan äfven utvecklades) som kunde gifva ett förut saknadt intresse åt undersöknin- gar, egnade en närmare kännedom af Slagger- nes och öfriga i stort bildade Smältprodukters chemiska sammansättning. Den fördel och säker- het praktiken härigenom kunnat få, synes dock till större delen blifvit lemnad obegagnad; och äro metallprocesserne, samt beskickningsmetho- derne vid flera Smältverk ännu bevis härför. — Mer än sannolikt är det likväl att framl. Asses- sor GAHN, denne nitiske forskare i allt, hvad 63 till praktiskt användande af vetenskapernes fort- skridande hörde, äfven uppmärksammat de slut- satser af Hr Berzeuu åsigter kunde dragas i och för Smältprocesserne. 'De flera kristallisera- de slagger från kopparsmältverk, som jag haft tillfälle se bland hans efterlemnade samlingar, gifva ökad anledning till denna förmodan. llr MIiTtscHERLICH , som bevisat, att vissa baser, som hålla lika många partiklar syre,;då de äro till samma grad mättade med samma syra, kristallisera lika, samt att också dessa 1s0= morpha föreningar kunna i ett aggregat af orga- niska ämnen ersätta hvarandra, utan att förän- dra aggregatets figur, hvaraf han slutat att såda- ne föreningar kunna äfven i redigt kristallisera- de föreningar finnas sammanförde utan bestämde proportioner, undersökte i sammanhang med. sina öfriga arbeten, för att närmare utveckla och. bekräfta sin theori, kristallformen hos någre an- skjutne slagger, som han under sommaren 1820 funnit såväl vid några Jernverk, som äfven vid Fahlun. Likaså fann han, att de kristaller, som man stundom anmärkt satt sig på ytan, eller i drushål af slaggen efter silfversmältningarne i Sala, och alltid varit i högst ringa mängd, samt för öfrigt ganska små, hade Pyroxens kristall- form. Dessa observationer, sammanlagde med den kännedom man ägde om beskaffenheten af de smältprocesser, vid hvilka de kristalliserade slaggerne erhållits, gåfvo anledning sluta, att slag- gerne i allmänhet sträfva att bilda chemiskt mät- tade föreningar, hvilka redigt anskjuta då om- ständigheterne för kristallbildningen äro gyn- samme; och då jag af en närmare kännedom af denna ännu outredda fråga, lofvade mig ej alle= nast i vetenskapligt hänseende intressante, utan 64 äfven för smältprocesser i allmänhet, och syn- nerligen för dem vid Sala i någon mån praktiskt användbara resultat, företogos några analytiska undersökningar af slagger bildade såväl vid Sala, å olika 'smältningar och dervid gjorde olika beskrokatsiar? som äfven vid andra smältverk. Då ändamålet med undersökningarne i synnerhet : borde vara ett praktiskt användande af resulta- ten, var det icke de tillfälliga kristallisationer- ne, utan slaggmassan, sådan den från smält- ugnen utrinner, som borde undersökas. De re- sultat , undersökningarne gifvit, hafva visat, att slaggerne ej alienast siräfva att bilda, utan ver- keligen, äfven då de äro fullkofiligt amorpha, all- tid bilda ett aggregat af bestämdt mättade che- miska föreningar, uti hvilka kiseljorden spelar rölen af Syra, och med en hop baser bildar de enkla eller flerfaldiga siliecater, hvilka, 1 likhet med hvad ofta de redigast kristalliserade fossi- lierne framte, äro i ordets egentligaste bemär- - kelse sammangjutne, stundom med, stundom utan iagttagande af bestämda proportioner mel- lan de binära föreningarne. De slagger jag användt hafva blifvit så myc- ket som möjeligt renade från mechaniskt inblan- dade ämnen. Likväl, då pulver af Sala slagger digererades i utspädd saltsyra, kändes en märk- lig utveckling af svafvelbunden vätgas, Utan denna omständighet hade den mechaniska för- eningen, som föranledde den, alldeles undgått uppmärksamheten, då man endast med micro- scop kan upptäcka oändligen fina högst intimt med slaggmassan blandade, glänsande partiklar, af skärsten eller svafvelbundet jern. Ett försök att i en neutral 'silfverlösning upptaga den bort- gående gasen, hvarvid svafvelbundet silfver bil- | dades 65 dades, förvissade mig, att denna mekaniska in- blandning af 'skärsten ej går till 3 procent; hvar- före också dess svafvelhalt hvarken särskildt för hvarje slaggart blifvit undersökt eller i ana- lytiska resultatet upptagen. | Slagger, som äro sammansatte af enkla si- "licater, sönderdelas någorlunda lätt af syror; bisilicat-slaggerne åter trögare, båda långsam- mare, än genom bränning med alkali; hvarföre detta senare blifvit användt. Det finrifna ge- nom sträng torkning från hygroscopisk fugtig- het befriade slaggpulfvret, vär blandadt med: kol- syradt kali, har hållits glödgadt i platimadegel en full timma. Torra massan, som var porös , mer och mindre grön, löstes 1 vatten, och vät- skan, öfvermättad med saltsyra , intorkades till gelatina , från hvilken slutligen vid god värma all fugtighet med sorgfällighet aflägsnades. Tor- ra massan, fugtad med concentrerad saltsyra, och åter löst i saltsyradt vatten, lemnade kisel- jorden olöst. Då lösningen alltid gjordes till- räckligt sur, fälldes den genast med kaustik ammoniak med mindsta möjliga öfverskott; fäll- ningen tvättad behandlades, ännu våt, 1 silf= verdegel med kokande kaustikt kali, alltid mindst en half tima, ofta i tvenne repriser. Det olösta fördes på filtrum, och utur genomgående vät- skan, öfvermättad med saltsyra, fälldes leran med koisyrad ammoniak. Den med caustik ammoniak fällda vätskan, tillräckligt utspädd af sköljvatt- nen, fälldes, efter uppvärmning, med surt oxal- syradt kali. Kalkhalten 1 oxalatet bestämdes på tvänne sätt: strängt torkadt med det vägde filtrum på sandkapell i en ägta porcellainsskål, vägdes det, och kalkens vigt, uträknad efter det chemiskt vattenhaltiga oxalatets sammansättning , K. V. A. Handl. 1822. St. I : 5 NR corrigerades ytterligare genom saltets glödgning i sträng eld under muffeln i en proberugn. Bå- da resultaten voro oftast ganska nära lika, och medeltalet användes derföre såsom sanningen närmast. Jernoxiden, som kalit lemnat oupp- löst, löstes från filtrum med utspädd saltsyra, hvarvid ovägbara lemningar af kiseljord erhöl- los. Till lösningen sattes några droppar salpe- tersyra, och alltsammans upphettades till kok- ning. Vätskan, neutraliserad med caustik am- moniak , fälldes med benzoösyrad ammoniak. Fällningen tvättad med kallt vatten, torkades och glödgades i öppen platinadegel. - Från "den erhållna 'oxidens vigt beräknades oxidulens. Vätskan efter oxalsyrade kalkens afskiljning, sammanslogs med den efter fällningen med ben- zoésyrad ammoniak, och till båda sattes något saltsyra, hvaraf lösningen, benägen att vid af- dunstningen blifva oklar af oxalsyrad talk, kunde hållas ogrumlad. Alltsammans försattes sedan med en kokvarm lut af kolsyradt kali, i tillräckligt öfverskott för att decomponera alla i lösningen varande salter. Den, under stark ammoniak-utveckling, fällda jorden inkokades med vätskan till torrhet. "Torra massan, löst i kokande vatten, upptogs efter någon stund på filtrum , tvättades och glödgades. Ofta var talk- jorden mörk af mangansmitta, någongång nära fullt hvit. Då otvifvelagtigt den lilla mangan- halten icke finnes 1 slaggerne 1 annan form än som bas åt ett silicat, och dess obetydlighet: ej kunde förändra resultatet i afseende på beräk- ningen af slaggens chemiska constitution , har dess vigt ej blifvit särskildt bestämd, utan upptagen tillsammans med talkjordens. Istället har talk- jorden vid upplösning i saltsyra, och vätskans 67 intorkning till gelatinering samt gelatinans lös- ning i vatten, lemnat en hinterhalt af kiseljord, hvilken afdragits från den förut glödgade och vägda talkjordens vigt. | Då det. egentligen är vid smältprocesserne för silfver- och blytillverkningen vid Sala, jag haft tillfälle observera och praktiskt tillämpa de resultat, som af undersökningarne kunnat dra- gas, har jag :hufvudsakligen sysselsatt mig med de slagger, som bildas vid dessa processer. För vetenskapen torde det vara likgiltigt vid hvil- ken process slaggen blifvit bildad. I: afseende på den praktiska användningens omfång är det otvifvelagtigt, att hvad ett smältverks processer visa, äger fast i mer och mindre grad tillämp- ning på de öfriga, Slagger, bildade vid Sala Silfver- och Blyprocesser. De egentliga smältprocesserne vid Sala äro tvänne, den så kallade Förblyningssmältningen och Råsmältningen. De äro bestämdt åtskiljde, och hafva de vid hvardera bildade slagger 'va- rit föremål för undersökningarne. 1. Slagger vid Fi örblyningssmältningen. En kort öfversigt af processens beskaffen- het torde böra föregå, för att rigtigt bedöma. de följande resultaten. Vid förblyningssmältningen tillgodogöras stuffgods, eller malm som utan föregående concentration är smältvärd, sliger från vaskverken, samt rostad skärsten. Educter- ne häraf äro -Silfverhaltigt Bly, eller så kalladt Verkbly , Skärsten och Slagg. Sligerne och Stuff- godset bestå till omkring en fjerdedel, af ren 68 ”Blyglans, det. öfriga är svafvelkis, zmkblende, J kolsyrad kalk, serpentin- och talk- arter, obe- tydligt glimmer samt några få andra silicater. Skärstenen utgöres hufvudsakligen af jernoxidul; mekaniskt blandad med en liten portion svaf- velsyrad jernoxid- och oxidul, hvilket bevises derigenom, att om man - på stybbhärd reduce- rar den bäst rostade skärstenen, erhålles alltid en jernregulus med liten svafvelhalt, märkbar vid dess upplösning i utspädd saltsyra. = Att svafvelsyra vid rostningen bildas, har man ett direct bevis uti de droppar deraf, hvarmed rost- murarne äro ömnigt -stänkte. I malmbeskicknin- gen; som vanligen göres tll en tredjedel af hvardera godssorten, finnes således till större delen blott starka baser, hvilka till sin mättning söka kiseljord såsom syra. Då i smältgodset denna innehålles till blott iiten qvantitet, och ingen sär- skild beskickning för detta ändamål bufvit gjord, utan blott den vid smältningen bildade slagg, såsom fluss successift blifvit uppsatt till lika vigts- delar mot smältgodset, (hvilken slaggtillsats dock synes ej agera chemiskt, utan blott meka- niskt, genom smältgodsets indränkande i sin lätt-+ smälte massa) hafva ugnsfodren ersatt denna brist. Dessa bestå nämligen af en hälleart, som man påstår att Spånske Mineralogen D'ANDRADA , jag vet ej af hvad skäl, kallat Petalit; men som an- nars är känd under ett rigtigare namn af Sala ställsten, och är en talkskiffer, mer och mindre blandad med tät fältspat, hvilken sednare dock ofta är nästan alldeles utträngd. Mellan talk- skifvorne sitta ganska rikt strödda qvartskorn, af hvilka det hela erhåller en stor halt af ki- seljord,: som vid analys deraf varierat emel- lan 70 och 80 procent. Af denna frändskap mellan ugnsfodrens kiseljord och smältgodsets baser, har mer eller! mindre förstöring af smält-' ugnarnes innanmurar omkring smältrumm et blif- vit en oundviklig följd. Man har vid denna process länge Ähsekt tillsatsen af rostad skär- sten, såsom ett vigtigt villkor för metallernas | säldka utbringande; men utan att kunna förklara ”dulbalt för slaggen, icke heller med samma eko- - rätta orsaken härtill, har man i brist af annat skäl anfört skärstenens egenskap att betäcka det silfverhaltiga blyets yta och fria det från oxi- dering. At slag ggen lika väl fyller detta ändamål synes fasligt den uppgifna orsaken kan såle- des ej vara den rätta. Då slaggens sammaåansätt- ning, eller lagarne' för. densamma äro kände, är detta behof af skärsten högst lätt förklaradt. Det; lättsmälta jernoxidul- sifeaten borde i sla ggen vid denna process ingå såsom hufvudsaklig Bod "del, för att Hide de öfriga silicaterne bilda en lättflytande förening; och kan man””då besvara H den länge outredda frågan, hvarföre utan skär- sten smältningen ej med förmån kunde drifvas, eller med andra ord hvarföre utan be- skickning slaggen icke blef godartad, ä. ren och fri från de metaller som skulle ROR Utom denna förmån medför skärstenen en an- nan; den nemligen att en del deraf, som ej in- går 1 slaggen, feducera as till metailiskt jern och derigenom precipiterar blyet utur blyglanserne. Vid Sala under dare åren anställde. dör sök har- va visat, att tillsats af metalliskt SR i stället för: skärsten precipiter ar blyet lika väl, men der-= igenom, att det icke kan Lereda någon jernoxi- nomiska förmån kan användas. (De visade ti- lika, att vid så tilistälid "be skickning jämte den ugnsform som då användes, smältningen för sin 70 drift fordrade starkare blåster, än malmernes natur medgifver. Slaggerne blefvo stundom tri- silicater och orenade af: mekaniskt inblandade både silfverhaltigt bly och skärsten. En slagg under denna period gaf vid anställd undersök- ning 65 p. ce. kiseljord ; försöket blef afbrutit och fortsattes ej längre, men kiseljordsprocen= ten är tillräckligt bevis för dess sammansätt- ning af trefaldiga silicater, hvilka alla med få undantag bilda svårsmälta föreningar. — I än- -.damål att utröna hvad inflytande större kisel- jordsbeskickning på smältningarne kunde hafva, äro i detta afseende under sistledne sommar nå- gra smältförsök anställde, och hafva de vid dem erh?llne slagger blifvit undersökte till sin che- miska sammansättning. : a) Slagg, bildad vid den vanliga beskick- "ningen af rostad skärsten, sliger och stuffgods, med lika vigtsdelar succeessive uppsatt slagg mot . smältgodset. . Slaggen tät, obetydligt, sådig i brottet; för öfrigt utan alla tecken till kristallinisk textur, grönaktigt svart, i tunna skärfvor genomskinande. För blåsrör smälter ensam lätt under stark " blåskastning. Med phosphorsalt -lemnar kisel- skelett. Analysen gaf: ' Syxhalien Kiseljord .. . 39,39 — 19,81 Lerjord —s « 6,23 — 2,91 Jernoxidul « 17,18 — 3,9! Kalkjord =. + 17,77 — 45 99 Talkjord «+ . 10,13 — 75 40 Smitta af Mangan = 19, 21: SINA Således ett aggrenat af enkla silicater, utan iakt- tagande af bestämda proportioner mellan dessa. 71 ; b) Beskickningen gjord med vanlig propor= tion mellan skärsten, sliger och stuffgods, samt slagg; men derjemte en tillsats af den qvartz-.. rika : ställistenen till 6 p.c. af smältgodsets vigt, bränd och finbokad. = Slaggens utseende, och förhållande för blåsrör förändrades ej märkbart. Analysen gaf: Syrhalten Kiseljord — 4t, 56 — 20,90 Lerjord 6,44 — :o3,01 Jernoxidul 209,42 6, 2 Pr Kalkiord FOR TAN TRO EA TÖ Talkjord 8,68 JT JONES då JO 99, 34 'c) Slagg, erhållen vid en beskickning af rostad skärsten, slig och stuffgods efter vanligheten, men utan någon tillsats af slagg, såsom fluss; i dess ställe 30 p. c. af smältgodsets vigt qvartz-. rik ställsten. Slaggen blef i brottet kristallinisk och ojemn ; för blåsrör svårsmältare än de föregående, och visade vid smältningen på långt när icke den gasutveckling som dessa. Analysen gaf: i | Pp. Cc. Syrhalten Kiseljord 52,10 — 26,20 Lerjord FÖ NIAN ernoxidul 19:54 = IDA Kalkjord:: 125,90. —) «+; ,30 4221 28 Talkjord 9,87 — 3,82 d) Vid ett senare beskickningsförsök , hvar- vid mot vanliga qvantiteten rostad skärsten, stuff- gods och slig, 33 p.c. slagg och 16 p. c. ställ- sten uppsattes, erhöllos slagger, mindre kristal- liniske än slaggen c), men mera än de tvenne föregående, En undersökning, hvarvid halten 72 af kiseljord, lerjord, kalkjord och jernoxidul bestämdes, visade, att kiseljorden i denna slagg bildat bisilicater med kalk- och talkjorden, och enkla silicater med jernoxidulen och lerjor- den. — Då Sala-slaggerne, sådane de vid van- lig beskickning erhållits, alltid ansetts, och äf- ven vid försök, för flera år sedan anställde, vi- sat sig oduglige till tegelgjutning; har denna: slagg, gjuten till tegel under och efter afsval- ningen hållit. Att sammansättningen härpå har inflytande, är otvifvelagtigt; och då de vanliga Sala-slaggerne varit elt aggregat af enkla silicater, synes det, som endast de slagger , hvilka erhållas af mer eller mindre bisilicater, framför andra af kalk och talk ; skulle till detta nyttiga ändamål kunna användas. 2. Slagger , bildade vid Råsmältnings-Processen. Råsmältningen vid Sala är analog med Sulu- processen vid Kopparverken. Den infördes vid Silfververket af Assessor ÅA. SwaAs år 1750, och är ämnad att genom smältning med svafvelkis uti den deraf genererade skärstenen concentrera det ringa silfver-innehåll, som återstår i aftrar, eller lemningar från vaskverken, sedan genom vaskning till slig en del förut blifvit uttagen. Produkterne vid denna process äro silfverhaltig skärsten, samt slagg. TLikasom vid förblynings- processen, har man äfven här allt jämnt såsom fluss tillsatt mindst lika, ofta dubbla vigtsdelar slagg mot malmen, och är ingen anledning för- moda, att denna slagg-tillsats här verkat pål!an- nat sätt än vid Förblyningssmältningen. De be- skickningsförsök som vid denna process under sistförflutne sommar blifvit anställde, bafva ej allenast 1 afseende på slaggernes chemiska sam- . . [S) . mansällning varit upplysande, utan äfven i af- 73 seende på processens behandling, gifvit någon anledning till ekonomiska förbattringar SE De så kallade aftrar, som utgöra större andelen af det smältgods, som vid denna process till- godogöres, bestå hufvudsakligen af kolsyrad kalk, talk- och glimmerarter , asbest och andra van- liga silicdlor. Deras silfverhalt varierar mellan 0,33 och 0,75 lod på centnern ; eller på an- nat. sätt beräknad utgör mindst o,o1; högst 0,0225 procent. Svafvelkisen, som hämtas från Fahlun, och utgör mindsta delen af beskicknin- gen, är äfven något bergblandad, och förer ofta talk- och strålstens-arter, sällan ren qvartz. Här synes således mera kiseljord vara för hand, "än vid förblyningssmältningen. En del af sitt behof har slaggen sannolikt fått från de öfriga af två- och trefaldiga silicater sammansatta berg- arternes öfverskjutande kiselhalt, som så mel- lan alla baserne blifvit fördelad, att slaggerne blifvit enkla silicater, hvilka, då hufvudbestånds- delarne” varit kalkjord och talkjord, bildat en ganska trögsmält förening; och genom sin be- nägenhet att hastigt stelna, alstrat så kallade mas- sor, hvilka i hög grad besvärat ugnsgången och ökat smältarenas arbete. Dessutom hafva ugns: fodren sällan eller aldrig kunnat fredas från för- störing, hvilket förhållande, då det varit till olika grad vid olika smältningar, ger anledning förmoda, att detta rättat sig efter smältgodsets in- nehåll af mer och mindre kiselhaltiga mineralier. De slagger, hvilka vid beskickningsförsö- ken erhöllos, hafva vid analytisk undersökning gifvit följande resultat olika för hvarje olika beskickning. a)Beskickningen 65 Centr. After. 30 — GQvarts Ställsten. 50 — Slagg,successift uppsatt. 74 Slaggen -i brottet kristallinisk, grå, full- komligt FARA För: blåsrör Saale ensam till dad perla, som i kanterne är grön; genom- skinande. I phosphorsalt löses med lemning af kiselskelett. I borax lätt till ett glas, sb varmt är starkt gult af vanlig jernfärg; efter afsvalning klart färglöst. Analysen gaf: Pp. c. Kiseljord 47 >» 22 hålla syre 23, To Lerjord STO ren 3,53 Jernoxidul 6, 10 Kalkjord ;..:22,02 ,— 6,18 .2= 12,36 Takjore 16, 39 — — 6,34 .1= 6,34 99» 30 b)yBeskickningen 65 Centr. After! 30 — :Ställsten. 20 — Slagg,successiftuppsatt. Slaggen något mera krist: allinisk 1 brottet än Ska (0 Has och arlmds för blås- rör lika med slaggen a). Analysen gaf: i . Kiseljord 0. 09 hålla syre 255 Lag Lerjord 6,39 — — Jernoxidul 11,41 — — Kalkjord 190,40 — — 5, al Talkjord 12,21 — — 99> 40 c) Beskickningen 635 Centner After. 30 = Ställsten. Ingen Slaggtillsats. Slaggen i brottet mycket kristallinisk ; ytan af slag Prskollerne sådig af små platta prismati- ska kristaller. Färgen grågrön 1 massa. Ej en 75 gång i tunnaste kant genomskinande. För blås-, rör smälter ensam trögare än föregående till smutsgrön perla; och med phosphorsalt äfven svår- löstare med lemning af kiselskelett. Analysen gaf: Kiseljord . + SS hålla syre 26,05 LED (SLR de ESA OSiglE NN ES er 3, 13 .I= d,13 Jernoxidul . 12,87 — — 2,93 or ee « IT, — — A4£4, 027.2=22,02 fikjord, . . 83,17 — — 3,I1C Smitta af Mangan 97,05 d) Beskickningen 65 Centner After. SN 50 = TUStällsten. Ingen Slaggtillsats. Slaggen syntes vid denna: beskickning upp- tagit sitt maximum af kiselhalt, då uti dess mas- sa här och der, dock sparsamt, suto osmälte qvartzkorn; hvilka då-temperaturen vid denna process' gerna är så hög som möjligt, och utan tvifvel nog hög att smälta äfven trisilicater, sy- : nas bevisa, att kiselqvantiteten varit mer'än till- räcklig till bisilicaters formerande, men otill- räcklig, att med någon af de i slaggen befintli- ge baserne bilda trisilicater: ett förhållande, som ytterligare och direct besannar den bestämda proportion som äger rum vid oorganiska ämnens föreningar sins eméllan; och visar att äfven de starkast verkande med mensklig konst åstadkom- ne krafter ej förmå rubba den naturlag, som äfven här uppenbarar sig lika omisskännelig, som hos mineralrikets nativa alster, i mathema- tiskt reguliera former. Slaggens utseende för öfrigt och förhållan- de för blåsröret i det närmaste lika med slaggen e). M sort BJ 76 > Analysen gaf: Kiseljord 53,58 nålla Syre 26,95 Lerjord "6,33 — — 2,95 Jernoxidul 14,04 — — 3,19 HELE Aj Kalkjordi 4; 15; 1---——/UE NS Tr RS Talkjord 077 — == 978 Ehuru de economiska resultat beskicknings- försöken gifvit icke egentligen tillhöra denna Af- handling, torde dock böra nämnas, att den ås af slaggernes sammansättning, hvartill föregåen- de undersökningar gåfvo anledning, sammanlagd - med de slutsatser, som i afseende på proces- sens behandling af de olika beskickningsmetho- derne kunde dragas, bevisade möjligheten, att vid råsmältningsprocessen till största delen und- vika beskickning af slagg, såsom fluss i och för smältningen; och att denna förr nödvändiga slaggtillsats, som måst göras till 100 ofta 200 p- c. mot smältgodset, kan ersättas med ett be- tydligt mindre qvantum qvartzhaltigt mineral, hvartill den här befintliga ställstenen eller qvartz- rika talkskiffern, otvunget erbjuder sig. Godsaf- verkningen på gifven tid med samma arbetsstyrka ökades, och kol-åtgången mindskades härigenom, båda omkring 30 p.c. Då de slagger, som vid dessa smältförsök blifvit bildade, äro en förening mellan , antingen blott bisilicater, eller af enkla och tvåfaldiga silicater tillsamman; men icke som förut sådane föreningar, der kiseljordens syre varit på sin högd lika med summan af baser- nes: och då de enkla silicat-slaggerne för blås- rör visa sig betydligt lättsmältare än de mera kiselhaltiga, kan man svårligen förklara det för- månliga inflytande, att nemligen åstadkomma en 7 synnerligt god ugnsgång och rena slagger, som qvartztillsatsen på en sådan smältprocess, hvarom nu är fråga visat sig äga, på annat sätt än såsom förorsakadt. genom den värme-utveckling, som äger rum i de tätt på hvarandra följande sam= mansmältningsmomenterne, då den fria syran mättar baserne, och genom hvilken de smältan- de massorne blifva upphettade till en intensiva- re och för processen förmånligare temperatur, än den man genom def starkaste bläster från blåsverken kan åstadkomma. Det är bekant atti äldre tider Sala-malmer- ne tillgodogjordes' af Grufveägarena sjelfva vid smärre hyttor, som lågo här och der spridde i grufvornes grannskap. "Utom de mångfaldiga och betydliga slagghvarp, hvilka redån hunnit be- täckas med mulljord, och således blott vid gräf- ningar blifva synlige, finnes andra ännu obe- täckte, hvilka dock af den på dem anväxta mos- sa visa en hög ålder, och hvilken man, enligt den kännedom man äger om Silfververkets Hi- storia med säkerhet kan antaga till 2 å 3 sekler. Af dessa har jag äfven undersökt en och annan. I slaggens håligheter synas ofta små pyramida- liske kristaller anskjutne. Sjelfva slaggmassan närmar sig genom 'sitt kristalliniska brott gan- ska mycket till de slagger, som vid råsmält- ningsförsöken erhöllos. Den visade också för blåsrör samma förhållande som slaggerne c och d. En Analys af slaggmassan gaf: Kiseljocd. — 54,577 nåller' Syre '27> 45 Lerjord 7,87 oo — 13,67 Jernoxidul 9,5r — — -2,168 alder rör rese vB ERRII Talkjord 0,07 — — 3,51) ; 97» 13 || i | 78 Den hkhet i sammansättning, som denna -slagg, bildad för mindst 200 år sedan, visar med slaggerne vid sista råsmältningsförsöken är oväntad. Dess ringa jernoxidulhalt, och dess- utom med råsmältningslaggerne likartade textur synes bevisa att den vid en med råsmältningen analog process blifvit alstrad.. Det är således sannolikt att en sådan process äfven före 1750 funnits, ehuru man ej känner när den har drif- vits, eller' hvilken tid åen upphört. Garpenbergs Suluslagg. «vc Garpenbergs kopparmalmer äre svafvelfat- tige men kopparrike, ibland hvilka den stun- dom förekommande grå kopparmalmen framför de öfriga utmärker sig. Den malmen åtföljande bergarten är en qvartzrik glimmerskiffer; blan- dad - med granater, flussspat, litet - kalkspat m. m. Enligt den kännedom om processen jag ej längesedan haft tillfälle på stället inhämta, uppsättes malmen orostad på smältugnen, men sönderslagen > till hönsäggs storlek, och 'be- skickas med en liten portion kalk, och äfven något slagg, dels från stångjernshärden, dels från råkopparugnen. Skärtstenen som utbringas. är rik och håller ända till 18 p. ce. koppar. Slaggen är ett ljusgrönt glas, uti hvilket som 1 en breccia sitta ömnigt osmälte qvartspar- tiklar, hvilka synas utgöra. ungefär hälften af slaggmassan. Då man sönderslår den, finner man i dess massa större och mindre skärstenskulor, bvilka af slaggens olikartade: sammansättning hindras att sjunka genom densamma och samlas, En betydlig metallförlust synes således i proces- + SEEN 79 sens nuvarande skick oundviklig. Att den varit ännu större under den period, då man, på till- styrkan af kopparsmältare från Riddarhyttan, för ett eller annat år sedan, aflade den förut vid Garpenberg längesedan införda och brukade kalk- tillsatsen, synes af det under denna tid gjutna slaggtegel, som ännu finnes qvar. Det är en dylik breccia, som nuvarande slagger, men hvari som tredje beståndsdel tillkommit ösmälte kop- parkis-partiklar, stundom af valnöts storlek , hvil- ka under tiden vittrat, och derigenom lätt tills kännagifva sin närvaro. Ugnsgången blef äfven sämre än förut, hvarföre man såg sig nödsakad återtaga kalktillsatsen: som för PårNArdkrde gÖ- res till circa 73 af malmens vigt, men torde för längre tid' sedan gifvits i större proportion ”'). Ehuru processen härigenom blef betydligt för- bättrad göres dock kalktillsatsen sparsamt för att ej öka smältkostnaden. Denna ökade kost. nad skulle dock otvifvelagtigt igenfås i den vinst som erhålles af en renare smältning, än med slaggens nuvarande beskaffenhet är förenligt. Det ljusgröna slagg-glaset, som liksom ut- gör bindemedel för qvartzklumparne, har jag sönderdelat, sedan det så noga som möjligt blif- vit renadt från frimmaude inblandning af qvartz- och skärstenspartiklar. Slaggen blef tagen den 30 Aug. 1821 af en ännu varm slaggskolla , som samma dag från förhärden blifvit aflyftad. Analysen gaf: ") Havsmanss Reise durch Skandinavien 1906, 1807 pag. 339, 4:de delen. 80 Kiseljord - 56,54 håller Syre 28,44 Lerjord => "6,05 0 DI 2 ” Jernoxsid - : 14,86 = - 4,56 )P J Kalkjord = 6,33 . - - 1,78 Talkjord med : J,J2 Mangansmitta 14,32 = i =" 5,54 . 99,10 us Att slaggen innehåller jernoxid, och ej oxi- dul, synes dess ljusa sjögröna färg gifva anled- ning att sluta. Med så mycket jernoxidul skul- le den lik Salaslaggerne vara mörkt grönaktig eller svartgrön. Undersökningens resultat ger dessutom anledning till en slutsats, som här otvunget framställer sig: att då öfverskottet af qvartz med säkerhet kan anses vida mer än till- räckligt för bildande af trisilicater, men slag- gen endast innehåller bisilicater, måste orsaken, att ej mera kiseljord i slaggen upptages, sökas hos temperatzzens otillräcklighet att hålla de svårsmältare tre- och ferfaldige silicaterne fly- tande, och torde man således kunna anse en tillsats af mera kalk, eller något annat basiskt ämne, som ett vigtigt villkor för en -förEsttrad process. -Det synes icke vara att befara, det en sådan tillsats af kalk skall bidraga till basens eller bottenmassans ökande, så länge det finnes : fri kiseljord uti slaggen, d. ä. så länge kalken icke tillsättes 1 större proportion, än. att Slag- gen alltid innehåller små i slaggmassan olöste qvartzartiklar. Sulusslagg från Näfveqvarn. Kopparverket vid Näfveqvarn tillgodogör . malmerne från Tunabergs Grufvor, der den malm- di malmförande bergarten "är dels kalk, dels en inlim förening mellan Glimmer och Qvarts. Då malmen följer denna bergart får den på stället namn af svartmalm. Man har vid Sulusmält- ningen länge anmärkt, att en beskickning af svartmalm jemte den kalkförande beredde bästa - smältning; och att ingendera ensam kunde med så stor förmån tillgodogöras. ' Likväl har man ännu ej kunnat förekomma den betydliga bild- ningen af så kallade Nasar eller bottenmassor, hvilka stundom vid smältningens slut väga 30 till 40: S&. De bestå hufvudsakligen af jern in- timt blandadt med koepparhaltig skärsten och slagg. ; Den slagg, som bildas vid sulusmältningen, liknar till sitt yttre ganska nära obsidianlavan. Den har i sin massa stundom sittande små skär- stenskulor, hvilket dock synes vara mera spar- samt. Den gaf vid analys: Kiseljord 050,57 häller syre 20502 4 Lerjord Ö; 428 je - 4> 40 Jernoxidul — 6,21 - ENA SR Kalkjord 20,05 = UA ÖGA 84 Talkjord 6,40 = NO 98,59 Då man med säkerhet vet att ”Funabergs kopparkiser sällan eller aldrig äro fria från mer och mindre inblandning af koboltmalmer; bor- de man förmoda att Slaggen skulle innehålla äfven kobolt; men då Analysen icke ens gaf spår härtill, är det sannolikt, att kobolten en- vist följer kopparen, såväl vid Sulusmältningen som vid Råkopparsmältningen. K. V. A. Handl. 1822, St. I. : 6 32 Den ringa halt af jernoxidul analysen gif- vit, i jämförelse mot kalkjordsprocenten, är re- dan en tillräcklig anledning förmoda en stark nasbildning vid denna process. En större pro- portion af svartmalm , eller i brist deraf en till- sats af qvartz, förutsatt likväl att malmen kall- rostas (hvilket för närvarande ej brukas, men troligen snart vidtages) skulle sannolikt upptaga i slaggen den jernoxidul, som annars reducerad af kalken utfälles, och bildar de stora besvä- rande nasarne. Då med undantag af tvenne analyser på färskslagg, den ena anställd af Bergs-Rådet Rinman 7) för omkring 40 år sedan, den andra af Herr Professor SerFström ""), jag ej känner någon förut publicerad undersökning af Slaggers chemiska sammansättning, torde den föregående, med de resultat den gifvit, vara att anse blott som en början till de många, hvilka ännu återstå att anställa, för att grundlägga en hittills i många delar saknad theori för smältkunskapen; och tillika som en anledning, att om smältproduk- ter i allmänhet för detta ändamål söka den när- mare kännedom, som chemiens nuvarande skick tillåter och dess praktiska användande fordrar. 4) Rinman, Jernets Historia 17382, pag. 416. se) Jern-Contorets Annaler 4:de Årgången 1820, p. 276. frn SÖRARS NET 83 S UNDERSÖKNING af Grön Granat från Sala; af B. G. BREDBERG. Mala Granat är enligt Haävs kristallografiska No- menclatur en Grenat trapezoidal, så att kristal- lens yta formeras af 24 trapezier, hvilka äro märkligt refflade parallelt med den större diago- nalen. Kristallerna hafva brungul, stundom me- ra gulgrön färg. Deras yta har vaxglans. Brot- tet är ojemnt, glansen i brottet matt. I tunna splittror genomskinande. -Stundom är hela kri- stallen halfklar. Förekommer 1 matrix af van- lig kalksten, jemte kristaller af kalkspat, bly- glans och zinkblende. Den är nu mera endast att tillgå i samlingar, 'sedan den icke på lång tid träffats i sjelfva grufvan. Eg. v. tagen af en regulier kristall = 3,746. Dess förhållande för blåsrör beskrifves uti Herr BerzeErn Af- handling om Blåsröret och dess 'användan- de i Chemi och Mineralogi pag. 253. De Blåsrörsförsök der beskrifvas äro anställde på den Granat-Stuff som varit föremål för Analy- sen N:o 2. Den som undersöktes under N:o 1, visar enligt de försök jag dermed gjort fullkom- ligt lika blåsrörsförhållande. Analyserne haf- va blifvit ånställde på Herr Berzern Labo 834 ratorium, der jag hade ett gynnsamt ullfälle in- hämta den tjenligaste analytiska methoden. Till Analysen N:o 1 hafva blifvit använde rediga kristaller af en utmärkt vacker stuff, träffad, jämte någre andra, på 1780-talet i den såkallade Gamla Grufvan af Herr Berghauptman PinrL, då varande Geschworner vid Bergverket. Till N:o 2, egentligen ämnad att blifva en cor- rections-analys på N:o 1, användes kristaller af en Stuff tillhörande Herr Berzeru = mineral- samling. Denna Stuff hörde till ett sednare fynd som Herr Bergmästaren Birrow gjort i sam- ma trakt af Grufvan på 1800-talet. Det var ingen anledning att förmoda så betydlig skillnad i sammansättning, som analysen sedan gaf, hos ett, till utseende, blåsrörsförhållande och figur, alldeles lika och från en och samma grufva taget mineral. 3 ; Analys. Vid N:o i sönderdelades det slaämmade stenpulvret genom trenne dygns kokning med concentrerad Saltsyra, då kiseljorden återstod i gelatinösa klumpar. N:o 2 åter decomponerades genom bränning 1 platinadegel med kolsyradt kali. För öfrigt behandlades båda lika och på följande sätt: Den sura vätskan efter kiseljordens afskilj- ning fälldes med caustik ammoniak i ringa öfver- skott. Fällningen upptogs efter några timmar å filtrum, tvättades med kokvarmt vatten ; den bdhariälsden sedan i kokning med kaustikt kali en full timma. Den alkaliska lerlösningen öf- vermättades med saltsyra och leran utfälldes med koisyrad Aerial, tvättades och glödga- des. Jernoxiden,som luten lemnat olöst, löstes r saltsyra. Lösningen värmdes till kokning med 85 en tillsats af litet salpetersyra; sedan neutrali- serad med kaustik ammoniak, fälldes lösningen med. bernstenssyrad ammoniak. Det bernstenssyrade jernet glödgades i öppen platinadegel till röd oxid. Vätskan efter första fällningen med kaustik ammoniak, utspädd och uppvärmd, fälldes med en lösning af oxalsyradt kali. Fällningen upp- logs på filtrum, tvättades och glödgades i pla- tinadegel. Kalkens vigt bestämdes såsom kolsy- rad, hvarvid den till mera visshet pröfvades med kolsyrad ammoniak; och då vid 2 å 3 så- dane prof ingen vigtförändring följde, beräkna- des kalkhalten efter sigten på den erhållna kol- syrade. Vätskorne efter kalkens och jernets af- skiljning blandades, sedan till den förra blifvit: satte några droppar saltsyra, för att hålla den svårlösta oxalsyrade talken löst — och försat- tes sedan under kokning med tillräckligt kolsy- radt kali. Alltsammans inkokadt till- torrhet lemnade vid lösning i kokande vatten Valkjord. Vid N:o 1 var denne vigt smittad af mangan. Vid N:o 2 var den åter efter glödgning nära fullt hvit. Analysernes resultat voro följande: INEOL IN N:o 2. Kiseljord . 36,62 — 36,73 Lerjord «307,53 o— 2,78 Jernoxid =. 22,18 — 25,83 Kalkjord . 31,80 — 21,79 Talkjord . o195 — 12,44 "100, 08 — 99,57 Syrhalterne, beräknade efter de erhållne ' resultaten, blifva: 86 ; pe Vid: N:o 7. Vid V:o 2. hos Kiseljorden 18,42 1050 Lerjorden 3,517 Hong 1; 30 si Jernoxiden — 6,80f 7! 7,62 FP? Kalkjorden = 8,93 För Talkjorden EN 9,68 280003 Att. Analysen N:o 1 gifvit öfverskott i stäl- let för förlust, härrör förmodligen af en halt af Jernoxidul, som fossilet inn ehållit jemte Jernoxi- den. = Beräkningarne efter Syrhalterne gifva ökad anledning: härtill. Sala Granatens mineralogiska formel torde således kunna anses vara MS + iSe> 87 UNDERSÖKNING af någre Mineralier; Nar - AUG. ARFVEDSON. Kanelsten från Malsjö. fr RA en mineralogisk resa i Vermland som- maren 1820, träffade Hr Professor BERZELIUS vid det så kallade Malsjö kalkbrott, i trakten af Philipstad, ett granatartadt fossil, som till sine yttre caracterer hade mycken likhet med kanel- sten ifrån Ceylon, och det har sedermera, vid anställd jemförelse för blåsröret, äfven visat ett med den sednare likartadt förhållande, Jag hoppas med följande analytiska pröfning kunna ådagalägga att dessa fossilier, äfven till sin sam- mansätltning, komma hvarandra ganska nära. Af concentrerad saltsyra angripes - stenen icke det minsta, åtminstone icke i köld, utan upplöses endast den på ytan qvarsittande' kalk- skorpan. 1.526 grammer på detta sätt renadt och sedermera slammadt och torrkadt stenpulver brändes med 3 gånger så mycket basiskt kolsy- radt kali. Den smälta grågröna massan löstes i saltsyra, hvarvid återstod FORS som glöd= gr vägde 0.625 gr. (a). [ston Lösningen i saltsyra fälldes med caustik ammoniak med vanlig försigtighet, till förekom- mande af lerjordens, återupplösning, hvarefter den synbart jernhaltiga fällningen togs på filtrum och tvättades väl med kokhett vatten. Den upp- löstes åter i saltsyra och försattes med caustikt kali i öfverskott, hvaraf den i början uppkom- na fällningen åter försvann, med lemning af jernoxid, som glödgad vägde 0.067 gr. Vid återupplösning i saltsyra fanns den innehålla 0.007 gr. kiseljord (6), hvadan för jernoxiden återstår 0.06 gr. (c). Ur kali-vätskan afskiljdes med saltsyra och kolsyrad ammoniak lerjord, hvars vigt efter glödgning utgjorde 0.321. Äfven denna qvar- lemnade vid upplösning i svafvelsyra 0.007 gr. kiseljord (d). Lerjordens rätta qvantitet blir således 0.314 (Ce). Utur liqvidum, som fälldes med caustik am- moniak och nu gjordes fullt neutralt med några droppar saltsyra, afskiljdes med oxalsyrad am- moniak oxalsyrad kalkjord. Den tvättades väl med varmt vatten, glödgades, biandades med litet upplöst kolsyrad ammoniak och upphetta- des lindrigt till den öfverflödiga ammoniakens förjagning. På sådant sätt erhölls 0.920 gr. kolsyrad kalk, svarande emot 0.518 gr. ren kalk- jord MJ: a Den från kalkjord befriade vätskan blanda- des med en tillräckelig portion basiskt kolsy- radt kali och afröktes till torrhet. Torra massan upplöst i vatten lemnade olöst ett ämne som glödgadt vägde 0.006 gr. och hvilket vid pröf- ning förhöll sig likt Manganoxzid smittad af Talkjord (g). 89 En äfvägd qvantitet af fossilet i groft pul- ver upphettad i platina-degel till glödgning , för- lorade intet i vigt. Detta fossil har således gifvit: Kiseljord(a) o.625 (0) RA i 100:delar. | (200-089 634-41.37 =21.06 Lerjord (e) =- 0.314-20.57 iller 9.60 Kalkjord(f) - 0.518-33.g4( "0 FP 9.53 Jernoxid(c) = 0.060- 3.93 = 1.20 Mangan och Talk- jord (8) - 0.006- 0.39 1.337 100.70 Man finner häraf att kiseljordens syre är lika med basernes sammanlagdt, vidare att ler- jordens och kalkjordens syre är lika samt hvar- deras 8 gånger större än jernoxidens. Den for- mel som uttrycker detta fossils sammansättning blir således FS + 84S + 80. KrapPprotHs Analys af kanelsten ifrån Cey- lon ") har gifvit: : Kiseljord = -- 38.80 Lerjord SNELEN HRM Kalkjord'" =", - 31.25 Jernoxid STRONG Förlust RING Detta resultat afviker väl icke särdeles ifrån mitt, men i anseende till den minsta be- ståndsdelens, jernoxidens betydeliga öfvervigt gifver det en väsendteligt olika formel, den blif- ver nemligen här FS+4+ 40S + 54AS. Det är troligt att KrapprotuH fått för litet både af kalk- Dibeltr. V. pag. 142. 90 jord och lerjord, emedan han afskiljt den förre med kolsyradt natron och den sednare ur dess lösning i kali med salmiak, och hans formel kan i detta afseende vara betydeligen felagtig. Den formel jag funnit, är dessutom enklare och följ- agteligen mera sannolik. ; Jag tror det således vara skäl att anse det nu undersökta fossilet från Malsjö för en verke- lig kanelsten, åtminstone så länge KLrAPPRotHS analys icke blifvit repeterad och till sin. rigtig-. het bestyrkt. | Brasiliansk Chrysoberyl!. Vår kunskap om detta minerals samman- sättning är hämtad från KrAPPRoTtHS analys "'), enligt hvilken det skulle innehålla i 100:delar: Lerjord - = I: 00 sl Kalkjord = - =010:-00 Jernoxid. = - mk NING Kiseljord + - - 18. 00 Vid den series af blåsrörsförsök, hvilka Hr Professor BerzErius sedermera 'anställt 'å de fle- sta af mineralrikets alster, har han angående detta, yttrat den förmodan, att det icke väsen- teligen måtte innehålla kalkjord, utan att alla omständigheter syntes utvisa att chrysoberyllen snarare. vore ett rent subsilicat af lerjord. Jag-har trott mig finna bekräftelse: på.den- na» förmodan af en sedan företagen analytisk pröfning; och den torde derföre förtjena- att här meddelas. +) Beitr. E pag. 102. 9! Analys. 0.614 grammer i agatmortel finrifvet och sedermera slammadt stenpulver , upphettades till glödgning i silfverdegel med en tillräckelig por- tion caustikt kali. Efter en god timmas fort- satt bränning fanns massan endast vara half- smält. Den utdrogs med vatten ur degeln och behandlades på vanligt sätt med saltsyra, som. lemnade olöste 0.238 gr. Denna återstod brän- des ånyo med kali och upplöstes i saltsyra. Det olösta vägde nu 0.137 gr. Genom ännu en gång repeterad bränning med kali, minska- des det i saltsyran olösliga till 0.108 gr., hvil- ka vid pröfning nu funnos vara ren kiseljord (a) "). Samteliga lösningarne i saltsyra blandades härefter till sköljvattnen och fälldes med cau- stik ammoniak i minsta möjliga öfverskott. Den väl tvättade fällningen vägde glödgad 0.507 gr. Dessa löstes i sväfvelsyra med lemning af 0.007. gr. kiseljord (6) och lösningen gaf med kaustikt kali en fällning som af mera kali åter upplöstes med lemning endast af några ovägbara flockar jernoxid. Det af svafvelsyra upplösta var såle- des lerjord, hvars qvantitet med afdrag af den frånskiljde kiseljorden utgör 0.500 gr. (c) För säkerhets skuld mättades lösningen i kali med saltsyra, tills fällningen åter var upplöst, hvarefter, kolsyrad ammoniak tillsattes i stort: öfverskott, men någon förmodad halt af beryll +) För alt öfvertyga mig om att en kiseljord är: ren, brukar jag vanligen att upplösa den i smältning med en god qvantitet basiskt kolsyradt. kali. ' Om den smälta massan sedan löses: i vatten utan lemning, an- ser jag för afgjordt att kiseljorden icke var orenad af några främmande jordarter. 92 eller ytterjord kunde ej upptäckas, utan den silade vätskan bibehöll sig i kokning och sedan öfverskottet af ammoniak blifvit utjagat, full- komligen klar. : Det med kaustik ammoniak fällda liqvidum neutraliserades med saltsyra och blandades med några droppar oxalsyrad ammoniak, men ännu efter ett halft dygus förlopp hade icke det rin- gaste tecken till grumling uppkommit, och i kokning med tillsatt basiskt kolsyradt kali kun- de icke eller någon fällning frambringas. 0.614 gr. af detta fossil hafva således gifvit Kiseljord = Ca) 0. 108 : på hundrade (6) 0-0070,115 - 18. 73 Lerjord = (c) = 0, 00 7- RLNVS 0.015 100. 16 18.73 d. kiseljord innehålla 9.42 och 87.43 d. lerjord 38.03 syre; men 9.42 X 4 = 37.68. Vid ett sådant förhållande blifver formeln för Chrysoberyllen AS, Boracit från Litineburg. Professor STRoMmEIJER omnämner i bref, hvar- af ett utdrag finnes infördt i GinBErts Annaler B. XVIII s. 215, att han undersökt ifråga- varande mineral och funnit det sammansatt af 67 procent Boraxsyra samt 33 procent Talkjord. Då Herr STtrRomeERS arbeten i allmänhet vun- nit ett så rällvist förtroende, borde man väl icke äga skäl att betvifla rigtigheten af före- nämde uppgift; men då vi ännu sakna under- rättelse om sättet hvarpå Herr STROMEIJERS ana- lys blifvit utförd, är det så mycket svårare att derom fälla något omdöme, som alla hitulls kända methoder att afskilja boraxsyran ur dess föreningar, blott ofullständigt svarat mot än- damäålet. MR Vid någre af mig anställde försök till ut- rönande af Boraxsyrans sammansättning 1 följd af dess mältnings capacitet, har jag funnit, att om ett Boraxsyradt salt, t. ex. Borax, blandas med 3 till 4 gånger dess vigt finrifven kiselfri flusspat samt en tillräckelig portion concentre- rad svafvelsyra och massan sedan afrökes till torrhet och glödgas, kan man på detta sätt ut- jaga hela halten af boraxsyra 1 form af flus- spatsyrad boraxsyra. Då qvantiteten af basis sedan blir bekant, hvilket bör kunna ske med fullkomlig precision, är med detsamma saltets sammansättning gifven ”Y). Denna analytiska method borde naturligtvis kunna användas på alla boraxsyrade salter med eldfast basis, så vi- da de af svafvelsyra decomponeras, och då Bo- raciten hörer till dessas antal, har jag sett mig i stånd att kunna repetera Herr STROMEIJERS UD- dersökning, med hopp om ett någorlunda påli- teligt utslag. För att befria Boraciten från all möjelig inblandning af matrix, bestående af gips, kok= tes en portion slammadt stenpulver i flere om- gångar med vatten, hvarefter det uppsamlades på filtrum, tvättades och torrkades. 0.849 gram. häraf blandades i en platina- degel med 3 gr. finrifven Derbyshire flusspat, begjöts derpå med concentrerad svafvelsyra, ') Jag har uti tvenne sålunda gjorde försök funnit vattenfri borax bestå af: i; I. 2 Boraxsyra = 68.6 Boraxsyra = 69.2 Natron - 31.4 Natron ROS 100. 0 100. O 94 afdrefs till torrhet med nödig försigtighet till und- vikande af stänkning under gas-utvecklingen och upphettades sluteligen till glödning. För säker- hets skull behandlades ' den glödgade massan ännu en gång med svafvelsyra, men den flusspatsyra- de boraxsyrans egna tukt kunde härvid icke för- märkas, till bevis på att decompositionen redan första gången varit fullbordad: Den svafvelsyrade talkjorden extraherades sedan med vatten och det olösta tvättades så länge på filtrum, att jag kunde vara fullt säker att intet af -talksaltet återstod ibland gipsen. Silade neutrala vätskan befriades sluteligen från deri, 1 form af gips, befintelig kalkjord, med oxalsyrad ammoniak, intorkades och glödgades. Det sålunda erhållna saltet vägde 0:758 gr., och förhöll: sig vid pröfning som ren svafvelsy- rad kalkjord. « Qvantiteten af talkjord deri ut- gör 0. 257 gr. och fyllnaden 1 0.849 gr. eller 0. 592 gr. måste följagteligen vara boraxsyra. x00-delar Boracit innehålla efter detta försök: Boraxsyra - 69.7 Talkjord = 30.3 100. 0 GavrLussac och TuHEnaArpD hafva funnit bo- raxsyran innehålla 33 procent syre. Om så är, så utgör syrehalten i 69.7 del. syra 23. 30.3 delar talkjord åter innehålla 11:73 syre; men 11.73 X 2 = 23.26, det är boraxsyran skulle hålla 2 gånger talkjordens syre; Så länge bo- raxsyrans sammansättning ännu är tvistig, vill jag icke anföra det sistnämnda såsom ett bevis ' på rigtigheten af min analys, utan blott som en omständighet, hvaraf GayLussacs och THENARDS uppgift möjligen kan vinna något stöd. 95 Qvalitativ Undersökning af Opium; ; af AUG. LINDBERGSON. 1:0 Försök med inhemskt Opium. De Opium som till detta, så väl som till nå- gra af de följande försöken användes, hade jag sjelf insamlat af Papaver somniferum , med hvi- ta blommor. Det skiljde sig från det utländska genom en något mörkare färg och mindre stark lukt, och tycktes äfven till den narcotiska ver- kan vara något svagare, men taget uti en stör- re dosis, visade det fullkomlig verkan. = Detta opium hade jag redan förvarat i 5 månader, då undersökningen deraf företogs. En portion deraf extraherades med kallt vatten, så länge vattnet färgades.. Lösningen var mörkt gulbrun, klar och genomskinlig, och gaf på lackmus-papperet en tydlig reaction för syra. Ett litet prof deraf blandades med en lösning af svafvelsyrad jern-oxidul, hvaraf vät- skan fick en mörkröd färg, och efter en längre hvila afsatte sig en röd fällning, som likväl var så fin, att den gick genom filtrum. Den fria 'syran var således meconsyra. | 4) Opii-lösningen som genom utspädning med sköljvattnet hade en ljus gulbrun färg, blan- dades med caustik ammoniak i litet öfverskott , hvaraf en ömnig hvit, ostlik fällning uppkom, TV re , 96 som efter toörrkning blef gråaktig. Den upp löstes åter i- utspädd svafvelsyra och fälldes med caustik ammoniak, hvarefter fällningen väl aftvättad digererades med kall spiritus concer- tratus så länge något upplöstes. Lösnmgen hade en skön röd färg, och efter någon afdunstninz uppkom deruti kristalliniska anskjutningar. Un- dersökt vid denna concentrations-grad med ett rådnadt lackmuspapper, lemnades derpå en svag grönaktig fläck, men jag vågar icke bestämdt afgöra om detta härrörde af en verklig alkalisk reaction, eller om det blott var en tingering af den starkt färgade lösningen. Efter fullkomlig afdunstning återstod en rödbrun kristalliserad massa, som för mikroskopet visade sig vara sam- mansatt af fina 4-sidiga prismer, och det syn- tes tydligt att färgen icke tillhörde kristallerna som i och för sig sjelfve voro klara och genom- skinliga. Då detta residuum behandlades med kallt vatten, upplöstes något deraf ehuru ganska trögt, och gaf en rödfärgad lösning, som på det rodnade lackmus-papperet tycktes visa en, ehu- ru ytterst svag, alkalisk reaction. Lösningen i vatten hade en bitter smak och afdunstad åter- stod samma prismatiska kristaller som förut, blandade med det färgade växt-extraktet. Det som icke hade löst sig i vatten var äfven lika starkt färgadt som förut. — Detta ämne smälte ganska lätt i värme och flöt som olja; brändt 1 kolf, gaf det ifrån sig en tjock hvit rök med en högst vidrig lukt, likt brända animali- ska delar och qvarlemnade ett poröst glänsande kol, som för blåsröret helt och hållet förbrän- des utan återstod. Uti en med mycket vatten utspädd svafvelsyra tycktes det vara föga lösli- gare 9 are än i blotta vatten och 'oaktadt lösningen Päde öfverskott på syra, blefvo en mängd fina kristallnålar olösta. Af detta ämne intog jag i torr form Ii gran: det hade endast en sträf nå- got adstringerande, men icke vidrig smak, och 7 yttrade ingen narcotisk verkan. Den delen af ammoniak-fällningen som icke löstes af den kalla spriten, var ett fint gråhvitt pulver, som utkokades väl ined ren alkohol, : hvarvid det mesta upplöstes och endast några få svartbruna kofvor stannade olösta. - Lösnin- gen som hade en svag gulröd färg, visade intet spår till alkalisk reaction, och ännu kokhet af-' silad från det olösta, afsattes efter afsvalningen ett hvitt pulverformigt ämne. Afdunstad, åter- stod en mängd fina glänsande och fullkomligt hvita kristallnålar, som för mikroskopet syntes vara 4-sidiga prismer, likväl förekommo några som tycktes vara 6-sidiga. I värme smälte kri- stallerne lätt, fattade snart låga, men kunde icke underhålla sin förbränning. - Vid förbränning gåfvo de ifrån sig en dylik vidrig lukt som det föregående ämnet, hvilken likväl tycktes vara mindre skarp. - Af dessa kristaller inlades en portion uti en mycket utspädd svafvelsyra, hvar- uti de icke fullkomligt kunde upplösas förr än efter en stunds varm digestion. Som lösningen ännu var sur, tillsattes en ny portion af det kristalliserade ämnet, hvilken, oaktadt flere ti- mars digestion, till största delen blef olöst. Icke destomindre reagerade lösningen lika starkt för syra som förut, oaktadt den innehöll så mycket af. ämnet upplöst, att då ett lackmuspapper dermed fugtades, man efter torrkningen, på den ” rodnade delen af papperet kunde seen tydlig K. 4. 4. Handl. 1822, I. St. vr 98 kristaHinisk anskjutning. Den sura lösningen långsamt afdunstad, lemnade ett hvitt salt, af samma prismatiska form som det upplösta äm- net och som lagdt på tungan, hade en skarp sur smak af svafvelsyra. Då detta salt öfver- göts med en större portion vatten, gick lösnin- gen mycket trögt, och skedde icke fullkomligt utan tillhjelp af värme; men med mindre vat- ten skedde lösningen något lättare, hvilket tyc-: kes bevisa att dess löslighet berodde af den vid- hängande syrans mer eller mindre concentre- ring. 1 gran af saltet utrörde jag med vatten och intog: det hade en högst vidrig bitter smak och qvarlemnade på tungan en känsla af brän- ning, men visade icke den minsta döfvande ver- kan. Dessa kristaller, lika som de förutnämde, hvilka voro förorenade af extraktiv ämne, kunde således icke vara annat än morphium. Att det- ta skulle vara af alkalisk natur och utgöra det verksamma af opium tyckes försöken icke be- kräfta = > B) Den med caustik ammoniak utfällda opii- lösningen lemnades att långsamt afdunsta till ammoniakens förflygtigande, hvarefter den försattes med en lösning af ättiksyrad blyoxid. Härigenom uppkom en ömnig grågul fällning, söm efter noga aftvättning pröfvades för blåsrö- ret, då den lätt reducerades till ett fullkomligt rent blykorn, och innehöll således ingen phos- phorsyra eller svafvelsyra. = Fällningen utrörd med vatten sönderdelades med svafvelbunden vätgas och den derigenom erhållna sura lösnin- gen, afskilld från det svafvelbundna blyet, af- dunstades vid sagta värme. HResiduum bestod af en brun kristalliserad massa, hvaruti syntes fina glänsande prismatiska nålar, tillika med bladi- ga anskjutningar, hvilka genom varsam omkri- stallisering erhböllos något renare, men kunde icke fås fullkomligt hvita. Dessa kristaller, som bestodo af meconsyra, hade följande egenska- per, som tydligen skilja denna syra från andra kända växtsyror: den löstes trögt i kallt, men deremot lätt i kokande vatten, samt i sprit, och dess lösning hade en sur, något samman- dragande men icke vidrig smak; Med en lös- ning af svafvelsyrad jernoxidul gaf den en hög- röd fällning som långsamt afsatte sig till bott- nen och var så fin att den gick igenom filtrum. Med kopparsalter uppkom en ömnigare gulaktig fällning och der återstående vätskan fick en skön smaragdgrön färg. För båda dessa metaller tyckes syran vara ett ganska känsligt reactions- medel. Kristallerne för sig sjeltve upphettade i kolf smälte, pöste starkt och gåfvo ifrån sig en hvit rök som luktade vidrigt, icke olikt. brändt kaffe. I kolfven återstod litet kol, och i öfre delen af halsen hade en liten portion af ett hvitt sublimat samlat sig, som bestod af fina nålar och kantiga korn; det upplöstes lätt af sprit, och lösningen rodnsde lackmus-papperet. Af den rena syran intog jag ungefärligen : gran, utan att deraf röna någon olägenhet: åt en hund. hade jag förut gifvit I gran af syran, utan att- djuret på något sätt syntes lida deraf. C) Vätskan, hvarutur meconsyran blifvit utfälld, befriades genom svafvelbunden vätgas från det i öfverskott tillsatta blyet, och lemna- des att långsamt afdunsta, då slutligen ett mörk- brunt extrakt återstod, som icke kunde fås full- komligt fast. Behandladt med alkohol, upplö- stes det mesta, och efter alkoholns afdrifning återstod en rödbrun massa af något mera stad- 100 a, än tjock sirap och som icke kunde fås torr. Dö hade en knappt märkbar vämjelig lukt, icke olik Rob Juniperi, som kändes något tydligare då ämnet uppvärmdes, och en odrägligt bitter och tillika äcklig smak, som länge bibehöll sig på tungan. Då ämnet upphettades pöste det starkt, antändes lätt, och brann med en gulak- tig fladdrande låga, hvarvid det gaf ifrån sig en vidrig lukt, likt brända animaliska delar: det väl utbrända kolet digereradt med vatten gaf ingenting lösligt. I kallt vatten löstes ämnet med lätthet, men då lösningen kokades, decom- ponerades det, och en mängd bruna flockor lefvo olösta. Dess lösning gaf med caustik am- moniak en gulaktig fälining, som upptogs på filtrum, men som under aftvättningen åter upp- löstes 7): med svafvelsyra blef dess lösning från svart brandgul starkare gulbrun. Af detta äm- ne intog jag ungefärligen 3 gran. Efter 3 timas förlopp kändes mycken tyngd och benägenhet till sömn, tillika med hetta och en obehaglig känsla af domning 1 extremiteterna; någon ver- 2) Sedan jag någon tid hade förvarat detta ämne, kom jag tillfälligtvis att upplösa det i vatten, då ett hvilt grummel stannade olöst, som utan att upptagas, lät aftvätta sig med vatten och som för mikroskopet vi- sade sig bestå af oändligt fina kristalliniska nålar. Den återstående lösningen gaf med pcaustik ammo- niak en lätt grumling, hvilken åter upptogs af vätskan och lösningen fick endast en mörkare brun färg af den tillsatta ammoniaken. Efter en månads förlopp omgjorde jag samma försök med extraktet, men fick då ingen fällning deraf. — Egenskapen att fallas af ammoniak, tyckes således endast härröra af outfäldt morphium, men tillkommer icke det rena extractet, som af ammoniak och andra alkalier endast far en mörkare färg. 101 kelig sömn inställde sig likväl icke, men ett all- mänt illamående fortfor ännu andra dagen efter intagningen. Jag trodde i början att dessa sym- ptomer icke härrörde af det intagna ämnet, utan endast voro tillfälliga; men vidare försök med djur hafva sedermera öfvertygat mig att detta extrakt är den verksammaste delen af opium. D) Det som i C icke upplöstes af alkoholn var en mörk massa, som med vatten gaf en röd- brun lösning, hvilken icke visade något tecken till alkalisk reaction. Afdunstad återstod eit gråbrunt residuum , som innehöll en mängd salt- kristaller, men så förorenade af växtämne, att ingen form kunde urskiljas. Det drog icke fug- tighet till sig utur luften, hade en saltaktig, nå- got bitter smak, och sprakade då det starkt upp- hettades. Sammansmäilt för blåsröret med en kula af kiseljord och natron erhölls reaction för svafvelsyra. Dess lösning i vatten fälldes icke, hvarken af salpetersyradt silfver eller basiskt kolsyradt kali; men deremot uppkom med salt- syrad baryt en stark fällning, Saltet tycktes så- ledes vara svafvelsyradt kali. Ännu återstod ett svart ämne, som icke lö- stes hvarken af alkohol eller vatten; men detta var till så liten qvantitet, att efter torrkning kunde derutaf ingenting afskiljas från filtrum för att undersökas, och förmodligen utgjorde det endast ett genom de repeterade afdunstningarna förstördt växtämne. £) Den delen af opium, som icke löstes af vatlen, digererades med spiritus concentralus, så länge denne deraf färgades. Efter spritens af- dunstning återstod ett mörkbrunt ämne, som för mikroskopet syntes innehålla en mängd prisma- tiska kristaller. Det digererades med vatten i 102 lindrig värme, hvarvid vattnet fick en gulaktig färg af upplöst växt-ämne, men det mesta stan- nade likväl olöst. Denna lösning reagerade hvar- ken för syra eller alkali, fälldes hvarken af baryt-salt eller salpetersyrad silfveroxid; cau- stik ammoniak orsakade en lindrig grumling, hvilken åter upplöste sig; kolsyrade alkalier ver- kade ingen förändring. Då lösningen afdunsta- des' till torrhet, återstod ett ringa spår af ett kristalliniskt ämne, som lätt upptogs af utspädd svafvelsyra, och den sura lösningen gaf med caustik ammoniak en hvit fällning. — Det af vattnet upplösta kunde således icke vara annat än litet morphium, och för att upplösa detta, digererades den återstående massan med en myc- ket utspädd svafvelsyra. Lösningen, som var brandgul, gaf med caustik ammoniak en volumi nös hvit fällning, som väl aftvättad; och åter upplöst i spiritus, gaf ett ganska rent morphium kristalliseradt i glänsande 4-sidiga prismer '). Det återstående ämnet, som icke upptogs af syran, upplöstes åter af spiritus och afdun- ?) Med detta morphium har jag sedermera anställt följande försök: 1 droppa concentrerad svafvelsyra blandades småningom dermed, till dess att alltsam- mans utgjorde en fast massa, som kunde knådas mellan fingren; den härtill använde morphii-qvanti- teten utgjorde åtminstone 3 gran. Massan, lagd på ett fugtadt lackmus-papper, rodnade det starkt, och upplöst i vatten gaf den en sur solution, och qvar- lemnade ett hvitt grummel olöst. En af mina be- ockanta, som genom de föregående försöken var öf- «+ — vertygad om morphii overksamhet, intog på en gång denna lösning: den hade en högst bitter smak, och han sade sig deraf erfara en känsla af värme i ma- gen, tillika med ökad matlust, men icke den min- sta benägenhet till sömn. / 403 stades till torrhet. Det var ett mörkbrunt ämne, som icke kunde fås fullkomligt fast, kändes ol;- aktigt mellan fingren, hade ingen märkbar lukt, men en svag, något sträf, resinös smak. - Af vatten löstes det icke, men i sprit, äfven al 0,90 eg. v., var det lättlöst, och gaf en starkt fär- gad tinctur, som hade en något aromatisk icke obehaglig smak. Upphettadt smälte det, kunde icke antändas förrän det var nära att kolas, och gaf då ifrån sig en vidrig frän lukt "'). FF) Det som ännu återstod af opium efter digestion med sprit var en svartbrun massa, som kunde söndergnuggas mellan fingren. I värme pöste det starkt och smälte, kunde lätt antän- das; förbrann då med en stilla gul låga, och qvarlemnade ett poröst kol. Det hade hvarken "lukt eller smak, och tuggadt mellan tändren kän- des det segt och elastiskt, som kautschuk. Det upplöstes hvarken af kall eller kokande Alkohol; men af &Xtheroleum terebinthine upptogs det mesta, och gaf en tjock flytande, ogenomskin- lig lösning, som till färgen liknade en stark upp- lösning af lim. Afdunstad till den grad att den föga luktade af terpentin, återstod en grågul limaktig substans, som tagen mellan fingrarna kiibbade, och lät draga sig 1 trådar. I behand- +) Jag är villrådig, till hvilket slag af vegetabiliska beståndsdelar detta ämne egenteligen bör hänföras. Efter en nogare undersökning, har jag funnit det hafva mesta likheten med det så kallade resinösa färgämnet, (se GmELiIns Handbuch der theoret, Che- mie B. 3. p. 1389.), men som jag tror, att man för det närvarande icke är berättigad att antaga ett eget färgande ämne i växterna, anser jag den äldre be- nämningen af resinöst extractivämne mera passan- : de lör den ifrågavarande substansen. 104 ling med syror och alkalier visade ämnet sam- ma förhållande som kautschuk. G) Ännu återstod ett mörkbrunt pulverfor- migt ämne; och som detta icke fullkomligt kunde afskiljas från eðeroleum terebinthine, så för- brändes hela portionen. Det erhållna kolet di- gererades först med vatten, som deraf icke upp- löste något, hvarefter det öfvergöts och dige- rerades med utspädd saltsyra. Den sura vät- skan, öfvermättad med caustik ammoniak , gaf ingen märkbar fällning; men då oxalsyrad am- .moniak tillsattes, uppkom en ringa fällning af ' oxalsyrad kalk. Uti en annan del af vätskan, upptäcktes med meconsyra ett spår af jern. 2:0) Försök med annat inhemskt Opium. Detta opium hade jag under nyss förledne sommar insamlat af samma slags vallmo, och som växte på samma jordmon , som den , af hvil- ken det i första försöket använde opium var ta- git. Strax efter skörden undersöktes det. 4) En obestämd qvantitet deraf extrahera- des ganska noga med destilleradt vatten, och den erhållne lösningen, som reagerade lindrigt för syra, fälldes med neutral ättiksyrad blyoxid, som 1i litet öfverskott tillsattes. Den erhållna hbiyfällningen, väl aftvättad , och på vanligt sätt sönderdelad med svafvelbunden vätgas, gaf me- consyra, något brunfärgad af vidhängande växt- ämne. B£) Den med bly utfällda vätskan, som var nästan färglös, och ännu visade något spår af fri syra, befriades genom svafvelbunden vätgas från det i öfverskott tillsatta blyet, silades, och fälldes med caustik ammoniak. Sedan det ut- fällda morphium blifvit afskildt, lemnades vät- 105 'skan att långsamt 'afdunsta, och för att desto bättre afdrifva den ättiksyrade ammoniaken, och den genom dess sönderdelning friblefna ättiksyran, skedde afdunstningen i mindre por- tioner i vida kärl till torrhet. Det på detta sätt, erhållna extractet löstes åter 1 vatten, då ett gråbrunt ämne blef olöst, hvilket afskilldes och befanns vara ett orent morphium. Lösningen som reagerade något för syra, försattes med nå- gra droppar caustik ammoniak, då ännu ytter- ligare en fällning af morphium uppkom, hvilken afsilades. Vätskan som hade öfverskott på am- moniak, neutraliserades mycket noga med de- stillerad ättika, hvarefter en del deraf försattes med en lösning af ättiksyrad blyoxid; som der- uti icke orsakade någon fällning; all mecon- syra var således utfälld. Det återstående af vät- skan utdunstades åter till extract, hvilket, be- handladt med alhohol, lemnade ett ganska rent svafvelsyradt kali olöst. Alkohol-lösningen lem- nade efter afdunstning ett bittert extractivämne, af samma egenskaper som det i 1:sta Försöket i C beskrifna. | C) Den i B med caustik' ammoniak er- hållna morphi-fällningen fick i luften en brun- aktig färg, och för att deraf kunna erhålla ett fullkomligt rent morphium, användes den af TtHomson ") föreslagna reningsmetod: Morphii fällning uttvättades derföre väl med vatten, hvarefter den afsköljdes med utspädd sprit och upplöstes i destillerad ättika. = Ättiklösningen som var starkt brunfärgad, digererades i 24 timmar, under ofta omskakning , med bensvärta, ”) ScaweicGErs Neues Journal fär Chemie und Physik. B. I. H. 4. p. 480. w 106 hvarefter den klara färglösa vätskan afsilades, och utfälldes med caustik ammoniak. Den hvi- ta fällningen väl aftvättad med vatten, digere- rades med varm alkohol, hvilken lemnade en stor del deraf oupplöst, som befanns vara ben- jord. Lösningen i alkohol var vattenklar, vi- sade en tydlig alkalisk reaction, och gaf efter af- dunstning ett fullkomligt hvitt salt, som ansköt i glänsande 4-sidiga prismer. Då jag hos det i a:sta Försöket ' erhållna morphium, icke hade funnit någon, eller åtminstone en högst tvitvel- aktig alkalisk reaction, så misstänkte jag, att det nyss erhållne morphii starkare alkalitet möj- ligtvis kunde härröra af vidhängande ammoniak. Jag lemnade derföre morphii-kristallerne på en varm kakelugn, att i flere dygn uttorka, hvar- efter de åter upplöstes i varm alkohol; men lös- ningen reagerade nu nästan starkare alkaliskt, än förra gången, och det var således icke tro- ligt att reactionen kunde härröra af någon vid- hängande ammoniak. ' Af detta morphium intog jag 13 gran upplöst i utspädd svafyvelsyra; det hade, som det föregående en odräglig bitter och äcklig smak, men visade ingen döfvande verkan. Försöken att dermed neutralisera syror, skall jag längre ned serskilt anföra. D) Det återstående residium, som, efter ut- lakningen med vatten, hade en ljusgrå färg och en knapp märkbar lukt af opium, extraherades i flere omgångor med alkokol af 0,33 e. v. så län- ge den deraf färgades. Tineturen var klar, röd- brun, och efter afdunstning återstod en rödhvit torr massa, hvaruti syntes tecken till prismatiska anskjutningar. Massan öfvergjöts med en myc- ket utspädd svafvelsyra, hvaraf den hastigt upp- löstes, och qvarlemnade endast några få ljus= 107 bruna flockor. : Den sura lösningen var skönt rosa-färgad, och gaf med caustik ammoniak en voluminös hvit fällning, som: i.luften blef brun- aktig. Fällningen upplöstes åter i destillerad ättika och digererades med bensvärta, då ett rent kristalliseradt morphium deraf erhölls som till sina egenskaper liknade det i C) erhållna. £) De ljusbruna flockorna, som icke löstes af den utspädda syran, upptogos ånyo af sprit; och sedan denne var afdunstad återstod ett röd- brunt ämne af ett tjockare extracts stadga; det var för känseln fett, hade en svag något sträf smak men ingen lukt. Upphettadt smälte det, och flöt som olja, antändes då lätt af låga, men kunde icke sjelf underhålla sin förbränning; un- "der bränningen gaf det ifrån sig en frän lukt, likt brändt kött. Det löstes med lätthet af van- lig sprit, och dess lösning grumlades vid utspäd- ning med vatten. Med syror och alkalier vi- sade det följande förhållande: a) Af concentre- rad svafvelsyra mörknade det, och gaf en tjock oljlik lösning, som vid utspädning med vatten lemnade en hvit fällning, som var så lätt, att ' den uppflöt till ytan af vätskan, och upplöste sig åter till det mesta i den fria syran. Lös- ningen, försatt med caustik ammoniak, grumla- des väl deraf, men ingen fällning, som kunde upphämtas, afsatte sig derutur. 5) I concentre- rad saltsyra löstes ämnet äfven med mörkbrun färg, och denna lösning kunde utspädas med vatten utan att grumlas. Försatt med caustik ammoniak uppkom en flockig hvit fällning, som upptogs på filtrum, men kunde icke uttvättas, emedan den i luften blef som en tjock mucila- go, hvilken kelt och hållit tilltäppte papperets porer. Den afsköljdes derföre så noga som möj- ligt med. vatten, hvarefter den upplöstesi sprit, 208 och lösningen lemnades att långsamt afdunsta. "Återstoden var ett högst ringa gråbrunt ämne, sammansatt'zaf fina kristallinska trådar, hvilka för mikroskope tvisade sig vara 4-sidiga prismer. Som jag trodde att dessa kristaller möjligtvis kunde härröra af outtvättad salmiak, så öfver- gjötos de med vatten, hvaraf de likväl icke upp- löstes. Af utspädd svafvelsyra upplöstes de med lätthet; lösningen var klar, och gaf med caustik ammoniak en hvit fällning. I ansende till den ringa qvantliteten kunde detta ämne icke vidare undersökas; men dess likhet med morphium tror jag redan vara tillräckligt ådagalagd. cc) Det återstående af ämnet digererades med caustik ammoniak. Först efter 2:ne dygn hade ammo- niaken deraf en svag gul färg, och ämnet hade svällt ut, fått en hvit färg, och sönderföll i mindre stycken vid omskakning. Ammoniaken grumlades icke vid utspädning med vatten; för- satt med syror, förlorades den gula färgen, och lösningen blef blek, hvilket förmodeligen här- rörde från någon lindrig grumling. F) Residuum som återstod efter opii extra- ction med alkohol 1-D, digererades med ut- spädd saltsyra, som deraf fick en stark mörk- brun färg. Lösningen väl afskilld från residuum, försattes med caustik ammoniak, som deruti or- sakade en mörk, nästan svartbrun fällning, hvil- ken digererades med kall alkokol. Alkoholn ha- de deraf icke fått någon märkbar färg, men ef- ter någon afdunstning blef den brunaktig, och efter Alkoholns fulla afdrifning återstod ett ore- digt kristalliseradt ämne ,som befanns vara mor- hium. Det som icke löstes af kalla alkoholn, hokus dermed, då en färgad lösning erhölls, som efter alkoholus afdrifning lemnade ett 106 bronaktigt residuum, hvilket tycktes visa något tecken till kristallisation. Det upplöstes af ut- spädd svafvelsyra och gaf med caustik ammo- niak en hvitaktig grumling; vidare kunde den obetydliga qvantiteten icke undersökas, men för- modligen var det morphium. Ännu återstod ef- ter utkokningen med alkohol några svarta kofs- vor: Då desse förbränndes för blåsröret och sammansmältes med phosphorsalt, erhölls er svag reaction för jern. G) Saltsyre-lösningen som återstod efter ut= fällning med ammoniak, var mörkbrun, och un- der det att den till hälftensafdunstades, uppkom ett grummel af växtämne, hvilket afsilades. En del af den genomgångna lösningen försattes med oxalsyrad ammoniak, hvaraf den först blef lju- sare, och efter en stund uppkom deruti en svag grumling. Det öfriga blandades med en lösning af saltsyrad baryt, som 1 början icke tycktes åstadkomma någon förändring deruti; men efter = timas förlopp hade en ytterst ringaj fällning i mörkbruna flockor afsatt sig. Dessa fällningar voro för små för att kunna upptagas och un- dersökas; men om man jemförer detta förhål- lande, med hvad ofvanföre i 1:sta Försöket Lit. G), blifvit observeradt; så är det högst. "sannolikt, att dessa fällningar härrörde af kalk och meconsyra, hvilken sednare, så väl med kalken, som med jernet, bildar salter, som medfölja den olösliga delen af opium. : 7) Det återstående utaf opium, som icke upplöstes af saltsyran, var ett gråbrunt ämne, som fullkomligt liknade kautschuk. I behand- Jing med eðeroleum terebenthine upplöstes «det, och endast ett ringa grummel återstod, som - I N 1i0 endast tycktes vara pappersskaf, som hade afs söndrat sig från filtra. Vid jemförelsen af de nu anförde 2:ne för- söken med opium, observerar man en betyd- lig olikhet i afseende på den alkaliska reactio- nen af det erhållne morphium. : Man skulle kun= na tro, att den olika behandlingen vore orsa= ken, hvarföre morphium i det sednare försö- ket reagerade starkare alkaliskt än 1 det första; men jag har af samma opium som användes till 2:dra försöket framställt morphium på sam- ma sätt som i det första, och detta morphium har reagerat lika starkt alkaliskt. Orsaken till denna skiljaktighet skulle man kanske vilja här- leda deraf, att det i andra försöket använde opium var färskare, och dess serskilta bestånds- delar således verksammare; men den blir oför- klarlig, då det flere gångor inträffat att mor- phium, till och med utur ett och samma opium, och framställt på samma sätt, visat en olika stark, och understundom ingen alkalisk reaction. Då RosziQveTt funnit, att det med magnesia ut- fällda morphium reagerar starkare alkaliskt, än det som fås genom fällning med ammoniak , och denna hans erfarenhet af andra åter bestrides ") så förmodar jag, att”man äfven förr observerat denna morphii olika alkalitet, likväl utan att dervid fästa någon serdeles uppmärksamhet. Vidare tror jag mig böra anmärka olikheten mellan det resinösa extractivämnet uti det för- sta och uti det andra försöket: Uti det första fanns det i jemförelse med de öfriga bestånds- delarna, och isynnerhet med morphium, uti en 4) Berlinisches Jahrbuch fär die Pharmacie von Kast- NER, B, 6, p. 32. 111 - märkbart större qvantitet; hade en mörkare färg, - och en lösare consistence, och inrehöll icke en så betydlig portion af morphium, som uti det andra. Det sednares förhållande med syror och i synnerhet med Saltsyra, tyckes kunna gifva anledning till den förmodan, att detta ämne icke vore annat än en modification af morphium, som genom en obetydlig förändring af de när maste beståndsdelarna återfår morphii egenska- per, och blir kristalliserande. Men då jag uti audra' försök med opium, icke funnit att salt- syran kan åbringa en dylik förändring af detta ämne; tror jag, den här observerade förändrin- gen endast härröra deraf, att det resinösa extrac- tivämnet, som fanns i en ganska ringa qvantitet icke kunde afskiljas från morphium, förr än i en concentrerad syra, som ägde förmåga att upptaga dem båda. Hvarföre icke samma pheno- men inträffade med lösningen i concentrerad svafvelsyra, torde kanske endast bero af den olika qvantiteten af det upplösta ämnet. För öfrigt äro de funna beståndsdelarna i försöken lika, och detta Opium består således af: Ett eget kristalliserande ämne (Morphium). Fri Meconsyra. Bittert extractivämne (som utgör den verk- samma delen af opium). »Resinöst extractivämne. Kautschuk. - Svafvelsyradt kali, samt spår af Meconsyrat kalk, och jernsalter. 3:0) Försök med utlänskt opiume 4) En drachma verksamt och rent opium, som nyss var hämtadt från apotheket, extrahe- fiå rades med varmt vatten, så länge vattnet dersf upptog något. Lösningen som reagerade för syra gaf med caustik ammoniak en ömnig hvit fällning, som i luften blef dragande i brunt. Denna fällning upplöstes i utspädd svafvelsyra, hvarefter den åter utfälld med ammoniak, väl aftvättad och torrkad, kokades med alkohol af 0,32 eg. vigt, Alkohol-lösningen var rödbrun, och visade alkalisk reaction på fernbocks och rodnadt lackmuspapper, men icke på gurkmej eller rhabarberpapper. Efter afsvalning alsattes derutur intet olösligt, och srmåningorn afdunstad intorrkade den till en hård resinös massa af en glänsande rödbrun färg, som endast på ett par ställen visade något tecken till kristallisation. Behandladt med vatten löstes föga deraf, och efter flere timmars digestion hade vattnet en knapp märkbar gul färg; samt en bitter äckiig opu-lik smak. Då vattnet afdunstades, återstod ett ringa extract, som tycktes likna det bittra extractivämnet. Då ämnet digererades 1 kail sprit af 0,86 e. v., upplöstes det med lätthet, och endast några få hvitaktiga flockor blefvo olösta. Desse, som icke kunde utgöra mera, än 3 gran, kokades med alkohol, hvaraf de med lätthet upptogos, och gåfvo en svagt gulfärgad solution, som icke reagerade alkaliskt, och som småningom intorrkade till ett brunaktigt extract. Lösningen uti den kalla spriten hade en högst bitter smak, reagerade mindre alkaliskt än för- ut, och lemnade efter afdunstning en mörkbrun massa, utan tecken till kristallisation. - Denna löstes med lätthet af syror, fälldes af alkalier, och visade i allt samma förhållande som det i 1:a och a:dra försöken, erhållne morphium. 3 gr. deraf 113 deraf upplöst i ättiksyra gafs åt en 3 veckors gammal kattunge; men utom en stark afsöndring af saliven, förmodeligen en följd af den bittra smaken, åstadkom det ingen olägenhet , utan dju- ret fortlefde fullkomligt sundt. 3 gran af ämnet utblandades med bomolja, hvaruti det till en högst ringa del tycktes lösas, och gafs åt en annan katt af lika ålder; men äfven på detta sätt gifvet yttrade det ingen verkan. -— För öf- rigt kunde inga syror deraf neutraliseras, och som det, efter intlorrkningen, åter upplösti kall sprit, visade en svagare alkalisk reaction än i den första lösningen ;-så skulle man kunna miss- tänka, att dess alkalitet berodde af ett. flygtigt ämne. B£) Den återstående vätskan efter utfällning med ammoniak, afdunstades lindrigt till. am- moniakens förjagande, hvarefter den utfälldes med neutral ättiksyrad blyoxid. Blyfällningen väl uttvättad, och sönderdelad med svafvelbun- den vätgas, lemnade en i bladiga kristaller an- skjuten meconsyra, af samma egenskaper som den ofvanföre beskrifna. Af denna syra upp- . löstes 3 gr. i vatten och gafs åt en 3 veckors gammal katt. Strax efter intagningen inställde sig en stark afsöndring af saliven, och djuret, som förut var muntert, höll sig nu stilla och tycktes hafva plågor i underlifvet. Efter 8 mi- nuter följde en kräkning af ett grönaktigt slem, hvarefter det åter blef Iifligt, åt, och lekte som förut, och hade ingen vidare olägenhet. Att denna syra tagen i större dosis verkligen kan yttra giftiga verkningar, betviflar jag icke; men som den till en ganska ringa qvantitet innehål- ' les i opium, kan den väl icke, som man på- K.V. A. Handl, 1822. St, I - 114 stått, hafva någon vådlig inverkan på menniskor, "då opium sällan gifves i högre dosis än ett gran, hvilket på sin höjd kan innehålla $del 'mecon- syra. | Cd | C) Efter meconsyrans utfällning befriades välskan genom svafvelbunden vätgas från det i öfverskott tillsatta blyet, och lemnades att långsamt afdunsta. Mot slutet af afdunstningen afsatte sig derutur en mängd gråaktiga flockor, och då vätskan vid denna concentrations-grad, undersöktes med ett rodnadt lackmuspapper, gaf den en tydlig alkalisk reaction: Efter full afdunstning återstod ett brunaktigt extract, som digererades i alkohol af 0,83 e. v. så länge nå- got deraf upplöstes. Denna lösning reagerade mindre alkaliskt än den föregående, och under afdunstningen afsatte sig derutur några fina pris- matiska kristaller, men det mesta intorkade till en rödbrun massa af ett vanligt extracts stad=- ga. Hela massan upplöstes åter af vatten, och lösningen, som syntes något grumlig af ett, fint uppslammadt pulver, silades. Det som härvid stadnade på filtrum var ett gråaktigt ämne, hvaruti man med ett godt synglas kunde urskilja några kristallinska nålar, men qvantiteten var så ringa, att det icke kunde afskiljas ifrån pap- peret. — Då det häraf var att förmoda, det vät- skan ännu skulle innehålla något morphium upp- löst, så blef den försatt med caustik ammoni- ak, hvaraf en hvitaktig fällning uppkom, som vid omrörning sammanbakade i en klump. Den blef i luften mörkbrun, var vid vanlig tempe- ratur af samma stadga som vax, men lät upp- mjuka sig mellan fingrarne, och blef då seg, så att den kunde dragas i trådar. I vatten var den föga löslig, men af vanlig sprit upptogs den 115 med lätthet, och gaf en bitter lösning, som re=' agerade tydligt alkaliskt, både på gurkmej- och rodnadt lackmuspapper. Efter spritens afdunst- ning återstodo oredigt anskjutna kristaller, blan- dade med ett rödbrunt extract, hvilket icke kunde afskiljas genom digestion i vatten, eme- dan en del af kristallerne då äfven upplöstes, och det återstående var lika orenadt af extract, som förut. Ämnet öfvergöts med destillerad ät- tika, hvaraf det mesta med lätthet upplöstes; :men oaktadt lösningens öfverskott på syra, och flere timmars digestion, blefvo likväl flere kri- 'staller olösta, hvilka icke kunde upptagas, förr än efter en större tillsats af ättika. Attike-lös- ningen hade en bitter smak, fälldes af caustik ammoniak, och lemnade efter afdunstning en gulbrun extractlik massa, som ieke visade nå- - got tecken till kristallisation. och som reagerade starkt för syra. Af detta extract gafs 3 gran upplöst i vatten åt en 3 veckors gammal katt- unge. Genast efter intagningen fradgades dju- ret starkt kring munnen, höll sig stilla och tyck- tes hafva plågor, som det då och då tillkänna- gaf genom ett ömkligt jamande. Efter. 10 mi- -nuter följde en kräkning af ett fraggigt slem, "och innan slutet af första timman. följde ännu en, utan någon märkbar förbättring. Djuret tycktes vara yrt, sökte stillhet, ögonen tårades och pupillerna voro starkt utvidgade. Efter 3:ne timmar hade dessa symptomer försvunnit, likväl var djuret ännu några timmar stilla och nedsla- get. — Detta ämne kunde icke vara annat, än morphium , blandadt med bittert extractiv-äm- ne, hvarifiån det icke kunde afskiljas, emedan det bittra extractiv-ämnets löslighet i vatten, äfven disponerade morphium att deraf till en NN 116 ; del upptagas, under det att det olösliga mor- phium qvarhöll i förening med sig en gvantitet extractiv-ämne ”). | | : Lösningen, som återstod efter sista utfäll- ningen med ammoniak, lemnade efter afdunst- ning ett rödbrunt extract, som oaktadt en länge fortsatt värme, icke kunde fås fullkomligt torrt. Det hade en intensivt bitter smak, löstes med lätthet både af vatten och spiritus, och desse lösningar visade en svag alkalisk reaction. Dess lösning i vatten fick med tillsats af syror en ljusare färg, och med ammoniak uppkom ingen fällning , utan lösningens färg blef endast mör- kare, men klar. För öfrigt visade det sig full- komligt lika med det vid 1:sta försöket i C. be- +) I växt-chemien har man ofta tillfälle att observera detta egna fenomen, att ett olösligt ämne genom in- blandning af ett lösligt, kan upptagas af ett men- struum, som annars icke har någon inverkan derpå; och tvertom, att det lösliga qvarhålles af det olös- liga. Om dessa ämnen äro blandade uti ett visst förhållande, blir det alldeles omöjligt, att igenom olika menstrua åtskilja dem; men ju större öfver- " vigten af det ena är, desto lättare tyckes det släppa det olösliga ämnet, för att upptagas af sitt lösnings- medel. Detta är orsaken hvarföre det med extrac-. . tiv-ämne blandade morphinm kan upplösas i vatten och är lättlöst i vanlig sprit, då deremot det full- komligt rena endast kan upptagas af kokande alko- hol. Detta är äfven orsaken, hvarföre man aldrig kan fullkomligt -uttvätta fällningar, som ske utur växt-infusioner, och att det aldrig lyckas, att ige- nom användande af olika menstrua fullkomligt extra- hera och åtskilja vegetabiliska ämnen. Denna egna frändskap, som växtämnen hafva sins emellan, och ' som de äfven tyckas yttra till oorganiska ämnen, med hvilka de kunna komma i förening, utgör för närvarande ett oöfvervinnerligt hinder för den qvan- titativa undersökningen af vegetabiliska substanser. 117 skrifna bittra extractiv-ämnet; men detta: fick med syror en mörkare färg, och fälldes af am- moniak, hvilket, som jag redan har visat, en- dast härrörde af inblandadt morphium. — Af detta bittra ämne gafs 3 gran åt en katt af 3 veckors ålder, hos hvilken följande symptomer observerades: Stark fraggning för munnen, som fortfor de första 10 minuterna, under hvilken ' tid djuret satt nedslaget, och gaf endast då och . då ifrån sig några klagotoner. Derpå följde en slags yrsel, hvarunder det på det häftigaste sprang fram och tillbaka, hoppade, eller vän- de sig hastigt omkring i en rundel, utan att sysselsätta sig med något föremål; synförmågan tycktes under detta tillstånd äfven vara felan- de, så att det, utan att vika, sprang tvärtemot väggarna, och slog hufvudet deremot på det häftigaste. - Efter en timma blef djuret stilla i en half liggande ställning, med framfötterna långt sträckta ifrån sig, hvilka tycktes vara li- kasom stela eller förlamade, och då det rub- bades utur denna ställning, uppgaf det ett häf- tigt jamande, som tycktes vara uttryck af smär- ta. Då det upprestes på fötterna, föll det ge- nast omkull, ;och kunde med möda släpa sig - några steg framåt. Under allt detta voro ögo- nen stirrande, fyllda af var och pupillerna. starkt dilaterade, och djuret tycktes icke sof- va, utan vara försänkt i en djup dvala. Ef- ter 13 timmars förlopp hade dessa symptomer något aftagit, men ännu tycktes det vara yrt, hade en vacklande gång och starkt utvidgade pupiller, Först efter 24 timmar hade alla 'sjuk- doms-symptomer försvunnit, och djuret, som nu endast syntes vara matt, började att äta, och kom sig småningom före. — Då dessa symptomer -& SR ES SAN 118 äro ganska öfverensstämmande med dem som OrrfitA ") iakttagit hos djur, som blifvit förgif- tade af opium, och då ingen af de öfriga be- ståndsdelarna visat någon dylik verkan, tror jag » mig med säkerhet kunna antaga, att detta ex- tractlika ämne utgör den egenteliga verksamma delen af opium. D) Den återstående delen af det i C vund- na extractet, som icke upplöstes af alkohol, var en mörk massa, som upptogs af vatten, endast med lemning af ett obetydligt grummel. Lös- ningen, silad och afdunstad, gaf ett oredigt kri- stalliseradt salt, blandadt med ett gulbrunt växt- ämne. För att afskilja saltet, som efter an- ställde reactions-prof befanns vara svafvelsyradt, från växt-ämnet, upplöstes massan åter 1 vat- ten, och försattes med en lösning af neutral ättiksyrad blyoxid. Den derigenom uppkomne fällningen af svafvelsyrad blyoxid, afskildes, och den återstående lösningen, renad från bly ge- nom svafvelbunden vätgaz, afdunstades till torr- het. Residuum, som visade spår af fritt alkali, försattes med ett par droppar ättiksyra, och di- gererades med alkohol. Alkohol-lösningen, som var svagt färgad, afdunstades, då ett gulbrunt extract återstod, af en bitter saltaktig smak och som innehöll något kristalliniskt. Då detta för- brändes, qvarlemnade -det, jemte litet kol, ett hvitt ämne, som befanns vara kolsyradt kali. Det återstående växtämnet, som icke upp- löstes af alkoholn, var mörkbrunt, och innehöll ännu mycket odecomponeradt svafvelsyradt ka- -.li. Dét var af samma consistence, som mjukt ”) Orfila 'Toxieologie, Uebersetzt von Hermsstäpt, Tom. 3, pag. 162. | | 119 vax, kunde knådas mellan fingren, utan att lim= ma, hade en bitter saltaktig smak, och löstes lätt af vatten, men icke af sprit. — Då det icke lyckats att afskilja det svafvelsyrade saltet, och då jag i andra undersökningar af samma sort opium icke funnit något dylikt i sprit olösligt växtämne, så torde det ifrågavarande endast kun- na anses för ett bittert extractiv-ämne, som qvarhölls af saltet. £) Det i vatten olösliga af opium, digere- rades med alkobol af 0,82 e. v. så länge denna deraf färgades. Lösningen silad och afdunstad qvarlemnade en mörk rödbrun substans, som' fullkomligt liknade det i 1:sta försöket erhållna resinösa extractiv-ämnet, och som fanns här, i jemförelse med de öfriga beståndsdelarna, 1 en: betydligt större qvantitet, än uti det inhemska opium. Detta ämne visade med syror följande förhållande: digereradt med utspädd svafvelsyra fick denne deraf en svag gul färg, och då lös- ningen försattes med caustik ammoniak, afsatte sig efter en stund ett lätt brunaktigt grummel, till en så ringa portion, att det icke kunde upp- hämtas, Concentrerad svafvelsyra upplöste det till en tjock oljlik massa, som -vid utspädning med vatten gaf en stark hvit grumling, men den återstående lösningen gaf med caustik am- moniak ingen fällning: med concentrerad salt- syra erhölls en dylik mörkbrun lösning, som vid utspädning med vatten afsatte ett gråaktigt grummel, och den återstående rödbruna lösnin- gen blef genom tillsats af ammoniak något blac- kare, men afsatte ingen fällning. — Här fanns således ingen märkbar inblandning af morphi- um. Att detta ämne icke har någon döfvande verkan är ganska troligt, ehuru Nysten ansett NV I 20 det, näst det med vatten erhållna extractet, för den verksammaste delen af opium, hvilket lik- väl bestrides af Vicats och CHarasas försök: den förstnämnde gaf. 15 gr. deraf åt en hund utan någon verkan, och den sednare intog sjelf 6 gr., hvaraf han endast tyckte sig blifva munter "). Af dess concentrerade upplösning 1 sprit har jag intagit 20 droppar (ungefärligen 1 gran), utan att deraf erfara hvarken sömngifvande el- ler muntrande verkningar. FY Det återstående af opium, som icke lö- stes af sprit, behandlades med 2theroleum tere- binthinge , som deraf utdrog em portion kaut- schuk, och det öfriga ringa residuum förbrändt till, acka, bok digereradt med saltsyra, gaf en lösning som visade spår af jern och kalkjord. Jag gjorde ännu en undersökning af ut- ländskt opium,” tagit af samma stycke som det nyss föregående, hvaraf jag i korthet skall an- föra det förnatnsla. Opli-pulvret extraherades med kallt vatten och lösningen fälldes med cau- stik ammoniak. Den orhalliie morphii-fällnin=' gen digererades med sprit, som upplöste” det mesta, och endast ett mörkt pulverformigt ämne stadnade olöst, hvilket utkokades väl med ren alkohol af 0,79 e. v. Alkohol-lösningen, som var svagt gulfärgad, silades kokhet, men afsatte intet olösligt under afsvalningen, och visade in- tet tecken till alkalisk reaction. Efter afdunst- ning afsatte sig småningom en hvit, kornig, kri- » stallinisk massa, som löstes i syror utan att neutralisera dem, och söm intagen icke visade - någon narcotisk verkan. — Det som hade upp- löst sig af den kalla spriten, var ett brunt glän- ”) Orfila p, a. s. p, 155. RA TI DE M Vad : : 121 sande kristalliniskt ämne, som öfverallt visade prismatiska anskjutningar. Dess upplösning rea- gerade icke alkaliskt, och intaget till 1 gran vi- sade det sig lika overksamt som det föregående. Utur den återstående lösningen efter mor- hii utfällning, afskildes mecon-syran genom ättiksyradt bly, hvarefter vätskan varsamt af- dunstades till torrhet och residuum behandlades med alkohol af 0,83 e. v., då ett temmeligen rent svafvelsyradt kali återstod olöst. Alkohol- lösningen afdrefs så nära till torrhet som möj- ligt, och det återstående bittra extractet upp- löstes åter i vatten, hvarvid ett hvitt grummel qvarstadnade, som vid tillsats af några droppar ättiksyra upplöstes. Lösningen gaf med ammo- niak en voluminös fällning, som väl aftvättad upplöstes i kokande alkohol. Denna lösning vi- sade en, ehuru. svag, alkalisk reaction, och ef- ter alkoholns afdrifning återstod ett hvitt salt, anskjutit i rediga 4-sidiga prismer. Detta äm- ne, som befanns vara rent morphium, kunde icke neutralisera syror, och jag intog deraf i upplöst form 2 gran, utan att erfara någon an- "nan olägenhet än äckel, som förorsakades af den bittra smaken. "Af dessa undersökningar finnes således, att jag genom "användande af en och samma me- thod utur det utländska opium icke kunnat er- hålla ett så rent morphium, som af det inhem- ska. Detta kommer likväl icke deraf, att mor- phium uti dessa båda opii-sorter äro af olika beskaffenhet; ty äfven af det utländska opium kan man, som det sednaste försöket utvisar, un- der vissa omständigheter erhålla ett ganska rent morphium; utan anser jag det troligare, att morphium uti det af mig undersökta utländska 122 f opium, finnes- der, uti en närmare förening med det bittra extractiv-ämnet, hvilket under utfäll- ningen medföljer och förorenar det, då deremot morphium uti det inhemska närmare slutar sig till det resinösa extractiv-ämnet. Häraf skulle man äfven kunna förklara orsaken, hvarföre uti det inhemska opium, efter extraction med vat- ten, alltid en portion” morphium återstår olöst, hvilket icke händer med det utländska. Men då man för närvarande icke känner, om de ve- getabiliska substanserna sinsemellan ingå några verkliga föreningar, eller om de, hvilket likväl - synes mindre troligt, blott äro uti en mecha- nisk sammanblandning; så är den här anförde förklaringen en blott gissning, som af framtiden fordrar vidare bekräftelse. Då det i sednare försöket erhållne morphi- um icke reagerade alkaliskt, ehuru framstäldt af samma slags opium som det i föregående försö- ket, så tyckes detta bevisa, att morphi der vi- sade alkalitet, endast berodde, deraf, att opium hade blifvit extraheradt med varmt vatten, och morphium 2:ne gånger utfäldt med ammoniak, hvilket icke skedde uti det sednare. Likväl får jag anmärka, att de försök, som i anledning häraf blifvit anställde med morphium, hafva visat, att dess alkalitet genom kokning och re- peterade utfällningar icke alltid kunnat befordras. För öfrigt finner man af dessa försök, att det utländska opium innehåller samma bestånds- delar som det inhemska. Försök att förena Morphium med Srror. Jag har förut på flere ställen omnämnt omöjligheten att med morphium neutralisera syror; KU SITA FE NONE AVLA SAR SA AE TV ff PSOE d PE SNR Br d i ' ' w ' | ' och skall nu särskildt anföra de försök, som i detta afseende "blifvit anställde med det i 2:dra försöket erhållne morphium;, hvilket, i anseen- de till dess starkare alkalitet, dertill tycktes vara mest passande. 1 del concentrerad svafvelsyra blandades med 8 delar vatten och uti den sura vätskan inlades småningom ett rent kristalliseradt mor- phium. I början upplöstes morphium med lätt- het, men efter en större tillsats deraf, tycktes syran icke kunna upptaga mera, och en mängd kristaller blefvo olösta. Efter 2:ne timmars för- 123 lopp hade likväl det mesta af kristallerne upp- löst sig, hvarigenom lösningen hade fått stadga af en tunn sirap; men som detta oaktadt, den. ännu visade lika stark reaction för syra, som förut, så tillsattes ännu en portion morphium , hvaraf ingenting märkligt upplöstes. Lösningen afdunstad vid lindrig värme, intorrkade smånin- gom till en svagt rödbrun fast massa, utan tec- ken till kristallisation, hvilken småningom drog fugtighet till sig ur luften och blef seg och klibbig, som en stark lösning af gummi. I vat- ten upptogs den med lätthet, och gaf en svagt brunfärgad lösning, som reagerade starkt för syra, och hade en högst bitter smak. Genom tillsats af alkalier fälldes derutur morphium. 1 del concentrerad saltsyra utspäddes med 6 d. vatten, och uti denna blandning inlades å en gång en större qvantitet morphium. Högst obetydligt af det ilaggda ämnet löstes, och un- dersökt med lackmuspapper, befanns vätskan reagera mindre starkt för syra än förut. Den försattes åter med några droppar utspädd syra, hvarigenom en del af morphium upplöstes, men mycket förblef olöst, oaktadt vätskan visade ett 124 betydligt öfverskott på. syra. Efter 2:ne tim- mars förlopp tillsattes en portion kokhett vat- ten, hvarigenom det olösta upptogs, utan att vätskan neutraliserades, och då mera morphium tillsattes blef detta olöst. Lösningen lemnades att afdunsta till torrhet, då en hvit pulveraktig massa återstod, som här och der visade en fin lösningen visade reaction för syra. Till denna lösning sattes ännu en portion morphium, hvil- ket till största delen blef olöst, oaktadt vätskan upphettades till nära kokning, Efter återafdunst- ning qvarlemnades nu en svagt färgad gråbrun .massa, som tili utseende liknade stelnadt lim: den var genomskinlig,- visade intet tecken till kristallisation, blef hård och fick sprickor i torrkning. I vatten löstes den lätt, endast med lemning af några få flockor, och denna lösning reagerade starkt för syra. — Orsaken ull det olika utseende, som residuum hade efter första och andra afdunstningen, torde vara, att vid den förra var lösningen mera utspädd, och af- dunstningen skedde vid en svagare värmegrad än vid den sednare, hvarigenom morphium fick tillfälle att afsätta sig, innan syran ännu hun- nit den grad af concentration, eller hade en nog hög temperatur för att kunna hålla det upplöst. Att morphium efter första afdunstnin- gen var mindre intimt förenadt med syran; än efter den: sednare, tyckes äfven bevisas deraf, att det första residuum var vida tröglöstare 1 vatten än det andra. RA En portion kristalliseradt morphium öfver- gjöts. med -destillerad ättika, och digererades 125 dermed i fyra tummar, utan att morpbium kun- de fullkomligt upplösas, eller syran deraf neu- traliseras. Blandningen uppvärmdes, hvarvid en större qvantitet morphium upptogs, men ännu låg på bottnen af kärlet en mängd oförändrade kristaller, 'oaktadt vätskan visade ett lika stort öfverskott af syra som förut. Efter afdunstning återstod en okristalliserad massa, af samma ut- seende som de med svafvel och saltsyra förut erhållne. Den löstes lätt af vatten, och lösnin- gen reagerade starkt för syra. | Samma försök hafva äfven blifvit gjorda med morphium utur det utländska opium och . omöjligheten att med detta neutralisera syror, har jag redan omnämnt. << Försök att utfälla Morphium med caustik magnesia och caustikt kali. Då Rozmouvet ”) uppgifvit, att det med magnesia utfällda morphwum skulle visa en star- kare alkalitet, än det som erhålles med caustik ammoniak, önskade jag att äfven försöka denna berednings-method, för att se, om elt. renare, eller mera bestämdt alkaliskt morphium derige- nom kunde vinnas. 1:0 En half drachma utländskt opium, som till yttre utseende fullkomligt liknade det som förut blifvit undersökt, extraherades ganska noga med kallt vatten. Den starkt färgade lösningen, som reagerade för syra, utblandades med 1. drachma caustik magnesia och kokades dermed > timme, vid sagta eld. Magnesian, som hade fått en mörkbrun färg, upptogs på filtrum och +) Annalen der Physik von GirnpErt, 57 B., 1817- | 126 aftvättades väl med vatten, hvarefter den sedan digererades med kall sprit af 0,85 e. v. och af- tvättades dermed till dess det genomgående var färglöst. Jag märkte då att spriten, som sist passerat genom filtrum , oaktadt den icke inne- höll något upplöst, likväl reagerade starkt alka- liskt, och då ett med saltsyra fugtadt glasrör, som i öppna luften icke gaf någon rök, närma- des den, uppkom en hvit rök omkring röret, som tydligt visade närvaro af fri ammoniak. Jag försökte att igenom en förnyad digestion och. längre fortsatt uttvättniug borttaga den fria dona 0. hvilket likväl icke lyckades. Ma- gnesian väl uttorkad vid lindrig värme, hade en jemn grågul färg, och visade ingen sådan ut- blandning, som af ett utfäldt växt-ämne. Den utkokades i fyra särskilta omgångar med ren al- kohol, som för hvarje gång kokhet afsilades; men afsatte intet olösligt efter afsvalningen. Denna lösning, som icke visade någon alkalisk reaction, hade en vacker grön färg och efter alkoholns afdrifning, återstod ett grönaktigt ex- trakt, som icke visade något tecken till kristal- lisation. Detta extrakt, som icke utgjorde mera än 3 gr., öfvergöts med destillerad ättika, hvar- af det med lätthet upptogs och qvarlemnade endast några mörka flockor olösta. Lösningen hade en bitter smak som morphium, och visade ingen narcotisk verkan. . Den kalla spriten hvarmed magnesian först blifvit uttvättad , hade en skön mörkgrön färg, och visade tydlig alkalisk reaction, Afdunstad återstod ett hårdt, skört och glänsande ämne, af mörkgrön färg, som med lätthet upptogs af sprit, men denna lösning reagerade icke mera alkaliskt. Af syror upptogs det utan att kunna 127 neutralisera dem, och, då en sådan lösning för- ”saites med caustik ammoniak, uppkom en-hvit failning, som i luften åter blef grön, och efter upplösning 1 sprit och dennes afdunstning, ers hölls samma hårda extrakt som förut. Utom den gröna färgen, som förmodligen var en följd af magnesians reaction; liknade detta ämne full- komligt det i 3:dje försöket erhållne morphium. 1 gran deraf upplöstes i destillerad ättika och intogs; det hade som vanligt morphium en högst bitter smak, men visade ingen verkan. För öf- rigt tyckes detta ämnes alkalitet endast härröra af ammoniak, emedan den efter uttorkningen förlorades. | > Den återstående lösningen i vatten, som blifvit kokad med magnesia, hade en starkare mörkbrun färg, än förut, reagerade alkaliskt, och gaf med saltsyra tillkänna närvaro af fri ammoniak. Den mättades jemt med destillerad ättika, hvarefter meconsyran utfälldes med neu- tral ättiksyrad blyoxid; och sedan den återstå- ende vätskan, genom svafvelbunden vätgaz, blif- vit befriad från bly, lemnades den att långsamt afdunsta. Det qvarblifna extractet hbehandladt med alkohol af 0,83 e. v. lemnade endast en por- tion svafvelsyradt kali olöst, som afskildes, hvar- efter alkohol-lösningen afdrefs till torrhet, och residuum upplöstes åter i vatten. Härvid stad- nade endast ett svart pulver olöst, som befanns vara växtämne. Lösningen i vatten gaf med caustik ammoniak en hvitaktig grumling, hvil- ken utill största delen åter upplöstes. — Något spår af magnesia fanns icke, och detta bevisar ännu tydligare, att den fria syrans neutralise- ring icke härrörde af magnesia, utan af utveck- lad ammoniak. 128 2:o En stark upplösning af samma sort opium, lemnades i 36 timmar i kall digestion med caustik magnesia, hvarefter lösningen ,-som förut hade öfverskott på syra, reagerade alka- liskt, och visade med saltsyra närvaro af am- moniak. Magnesian upptogs och aftvättades väl på filtrum; men oaktadt en länge fortsatt tvätt- ning reagerade sköljvattnet lika alkaliskt. Mag- nesian digererades sedan med kall sprit, som ” deraf fick en skön brandgul färg, och efter spri- tens afdunstning återstod ett ringa gulbrunt re- siduum, 'som för microscopet visade sig bestå af en mängd fina kristallinska korn. Åter upp- löst i sprit gaf det på rodnadt lackmuspapper en svag alkalisk reaction, hvilken efter pappe- rets fulla uttorkning åter försvann. För öfrigt visade detta ämne samma förhållande som mor- phium; hade ingen narcotisk verkan, och kunde icke neutralisera syror. Då den återstående magnesian utkokades med alkohol, upptogs föga deraf, och denna lösning visade intet tecken till fritt alkali. Ef- ter afdunstning återstod ett residuum lika med det föregående, men till så ringa qvantitet, att det icke vidare kunde undersökas. ; För att ännu mera öfvertyga mig om verk- ligheten af den observerade ammoniak-utveck- lingen, omgjordes dessa försök med inhemskt ' opium, En stark upplösning deraf försattes med caustik magnesia, och efter några minuters di- gestion, hvarunder vätskan väl omblandades, undersöktes den, men befanns ännu vara sur. Efter tvenne timmars förlopp reagerade den svagt alkaliskt, men visade intet tecken till am- moniak. Efter 24 timmar, då mågnesian afskildes, | reage- RR RAR SR SERA il VIK » , Cd 129 reagerade vätskan starkare alkaliskt, och då ett med saltsyra fugtadt glasrör närmades den, röjdes en ganska tydlig utveckling af ammoniak. Det morphium som erhölls genom magnesians utkokning, reagerade alkaliskt och var temligen rent, men kunde icke neutralisera syror. Af dessa: försök finner man således, att, ge- nom digestion med magnesia, kan man icke er- hålla något renare, eller starkare alkaliserande morphium än vanligt, och att vid denna be- handling utvecklas ammoniak, som till en stor del tycktes vara orsaken till morphii alkaliska reaction, | 3:o Då den här iakttagne utvecklingen af ammoniak möjligtvis kunde härröra deraf, att opium innehöll något ammoniak-salt, som af magnesian sönderdelades, så anställdes. till ut- rönande häraf följande försök: En stark upplösning af opium i vatten för« : sattes med caustik kali-lut, så att den förut sura lösningen visade ett litet öfverskott af alkali. Härvid uppkom en ymnig fällning af rmorphi= äm , men icke den minsta utveckling af ammo= niak kunde dervid röjas, förr än efter 24 tims= mars förlopp, då saltsyran visade ett svagt spår dertill. " Vätskan afsilades från fällningen, och förvarades ännu i 2:ne dygn, efter hvilken tid hågra flockor af morphium hade afsatt sig, och vätskan, som hade fått en mörkare färg, visade nu äfven en starkare utveckling af ammoniak. — Denna ammoniak kunde således icke uppkomma af något i vätskan sönderdeladt ammoniak-salt, emedan den då genast borde hafva röjt sig, utan härrörde troligen deraf, att något af de upplösta växtdelarna innehåller qväfve, och att K.V. 4. Handl. 822, Si, I. 9 rn Åpöraursn .alkalits åverkan decomponerades. fter anställde försök fann jag äfven, att det bittra extractiv-ämnet i opium verkligen inne- Låller qväfve, och denna min förmodan tycktes således yara bestyrkt.. Needed För att nu utröna, om icke morphium, oaktadt Tromsons ") uppgift, äfven skulle kun- na innehålla qväfve, anställdes följande försök: > r:o Ett rent kristalliseradt morphium , som, för att undvika all misstanka om vidhängande ammoniak, blifvit utfäldt med caustikt kali, in- lades uti en liten glaskolf, uti hvars hals inför- es ett rodnadt och förut fugtadt lackmuspap- per. Kolfvens kula upphettades öfver ljuslågan, och så snart ämnet började decomponeras, upp- steg derifrån en tjock rök, som, då den råkade papperet; genast blånade det. Detta försök re- eterades flere gånger, och samma fenomen in- ställde sig, både med sådant morphium, hvars upplösning reagerade alkaliskt, och sådant som icke visade någon reaction. + 2:0 Uti en utspädd saltsyra inlades så myc- ket morphium, som syran möjligtvis kunde upp- taga, hvarefter blandningen, som ännu reagera- de lika starkt för syra, afdunstades till torrhet. Massan inlades uti ett glasrör af 5 tums längd, som. på ena ändan var utblåst till kula, så att kulan deraf till hälften fylldes. Då kulan upp- hettades öfver ljuslågan, smälte massan och en hvit rök, som hade stark lukt af saltsyra, ut- "gick genom röret, hvarvid en gulfärgad vätska, som reagerade för syra, samlades 1 öfra ändan af röret. Gläsröret hölls nästan horizontelt, för att hindra den samlade fugtigheten att utflyta, ”) ScaweEiecErs Journal p. a. s. 131 eller att åter nedfalla i kulan. Sedan massan icke mera gaf någon fuglighet ifrån sig, och kulan blifvit upphettad till nära glödgning, ut- vecklades en rök, som på de torra ställen af röret tycktes lemna en hvit anlöpning, hvilken likväl icke kunde hindras ifrån att blifva af- sköljd af den förut samlade vätskan. Efter slu- tadt försök befanns det i glasröret samlade li-' qvidum icke allenast neutralt, utan gaf äfven en, ehuru ytterst ringa, alkalisk reaction. Rö- ret utsköljdes noga med vaiten; hvilket seder- mera afdunstadt, lemnade ett i fjäderlika kri- staller anskjutit salt. Då desse' kristaller öfver- götos med ' caustikt kali, utvecklades en stark Jukt af ammoniak, och den alkaliska lösningen mättad med svafvelsyra och försatt med en upplösning af salpetersyradt silfver, gaf en hvit fällning af saltsyrad silfver-oxid. Kristallerne voro således salmiak, som här bildat sig af salt- syran och den genom morphii förstöring pro- ducerade ammoniaken. » Då det genom dessa försök tyckes vara af- gjordt, det morphium uti sin sammansättning verkligen innehåller qväfve och detta ämnes egenskap, att i upplöst form reagera alkaliskt, utan att syror dermed kunde neutraliseras, var ett så stridigt förhållande, att det på intet an- nat sätt kunde förklaras, än igenom mellankom- sten af ett annat alkali; så förmodade jag att den alkaliska reactionen möjligtvis kunde här- röra deraf, att morphium, under vissa omstän- digheter, till en del decomponerades vid uppe lösning och utvecklade ammoniak. Jag tog der- före ett rent kristalliseradt morphium, com jag erhållit utur inhemskt opium, genom utfällning med caustikt kali, och upplöste det uti kokande IDF EKITES NO NALEE NORS EN aha 132 sprit. Lösningen reagerade säcka tydligt al- kaliskt, utan att någon lukt a ammoniak kunde märkas; men då ett med saltsyra fugtadt glas- rör, som uti öppna luften icke mera gaf ifrån sig någon rök', närmades vätskan, uppkom en stark hvit ök omkring glasröret, som utbredde sig öfver vätskans yta. Jag omgjorde detta för= sök med hvarje serskilt portion af det i de fö- regående försöken erhållne morphium och fann; att det morphium som icke reagerade alkaliskt - gaf ej heller med saltsyra någon reaction för "ammoniak, och att, ju starkare den alkaliska re- actionen var, desto tydligare visade sig äfven närvaron af ammoniak. — Såsom jag förut på flere ställen anmärkt, återstår alltid efter mor- phii upplösning i kokande alkohol, ett svartak- tigt pulver, bvarpå alkoholn icke mera yttrar nå- gon lösningsförmåga: detta upplöses af utspädda syror, och ger en mörbrun solution, som ge- nom tillsats af ammoniak blir nästan svart, och icke förr än efter flere timars förlopp, uppkom- mer en ringa mörk och slemmig fällning. Då jag genom de OA försöken funnit, att mor phium i upplösning utvecklar atdindnlaki har jag troit, att detta residuum icke kan. vara an- nat, än ett förändradt morphium, som genom kokningen förlorat en del af sitt väte och qväf- ve och derigenom fått en större halt af kol. Det tor de kanske synas något förhastadt, att blott af den anförda rearlsRsnd med saltsyra, vilja sluta till ammoniakens närvaro 1 morphii-- lösningarha; men då jag i sanning icke vet nå- got annat sätt, hvarigenom det ln 16 vara möj- ligt, att upptäcka den lilla qvantiteten af am- möniäk: som. härvid utvecklas, och då de ofta repeterade försöken blifvit anställde med största ; | 133 varsamhet för att undvika att bedragas, hvilket "här så lätt kunde inträffa; så tror jag mig be- rättigad att antaga en dylik production af am- moniak, hvilket för närvarande äfven är den enda möjligheten till förklarande af morphii al- 'kaliska reaction, dess fullkomliga indifference' - mot syror, med flere andra i de föregående för- söken observerade förhållanden. Man skulle här=' vid kunna invända, att, om utveckling af ammo- niak uti opii-lösningarna är möjlig , genom å- verkan af alkaliska ämnen, så bör detta likväl icke inträffa med morphium, som utan någon tillsats upplöses af sprit: men man bar äfven exempel af en sådan decompositions . möjlighet utan åverkan af något starkare agens, hos åt- skilliga narcotiska extracter "), hvilka under- stundom blifva alkaliska och få en stark lukt af ammoniak. Denna observation är icke ny "I, men man tyckes hafva bortglömt den, och den förtjenar att glömmas, då man vill producera alkaloider. >) Man har på Apoteken sagt mig, att detta kunde in- träffa med alla narcotiska extracter och man tyckes icke derföre vilja anse dem för odugliga; jag har en- dast en gång observerat. denna egenskap hos extra- + etum Hyoscyami och de försök jag dermed anställ- de, visade att detta extract var fullkomligt overksamt. Orsaken till denna ammoniak-bildning tros vara ål- der, men då den icke inträffar med alla gamla ex- tracter, förmodar jag, att den snarare härrör deraf, alt man vid extractets beredning , nyttjat en för häf- tig värme, hvarigenom det narcotiska ämnet redan från början fått en disposition till förstöring. 2 Jag har sett den anlordiat cn aldre Tysk Förfat- fare, men. kan för närvarande icke påminna us dess namn, 134 Försök att extrahera Opium ved JEthör. På de sednare åren har opium varit ett mål för så många serskilta undersökningar, att man nu mera med skäl borde kunna hoppas en fullständig och bestämd kännedom af dess be- ståndsdelar, Ått det emedlertid icke så förhål- ler sig, tyckes bevisas af den nya erfarenhet, som man i Frankrike tror sig hafva, att den giftiga beståndsdelen af opium, kan utdragas derifrån genom eether, och att det i ether olösta inne- håller morphium, som blott orsakar en stilla sömn: utan några. påföljande svåra symptomer "). För att visa huru litet detta är öfverensstäm- mande, med hvad SertunER med flere upp- gifvit om den giftiga, och den rent sömngifvan- de beståndsdelen af Opium får jag här anföra följande försök: , Inhemskt opium, af samma sort, som an- vändes i det 2:dra försöket, extraherades med ren ether, så länge något deraf upplöstes. Lös- ningen, som hade en gulbrun färg, och som hvarken reagerade surt eller alkaliskt, afdrefs till torrhet, då en temmeligt stor portion af ett hvitt salt, anskjutet i rediga 4-sidiga prismer, åter- stod, inblandadt med ett gulbrunt extract-likt ämne, Då detta residuum behandlades med varm alkohol, upplöstes allt det kristalliniska, och en- dast det okristalliserade växtämnet, som befanns vara kautsehuk, qvarlemnades, Alkohol-lösnin- gen, som var svagt gulfärgad, hade en högst bit- ter smak, visade på ett svagt rodnadt lackmus- 2) Herr Professor Berzertus har visat mig den godhe- ten, att igenom bref underrätta mig om denna nya uppläckt, som jag ännu icke sett anförd uti någon Journal. |; 135 papper sen knappt märkbar ålkalisk reaction, som under. papperets torrkning alldeles försvånn , och efter full afsvalning, afsatte sig derutur ett hvitt kristalliniskt pulver. ' Lösningen åter afdunstad, qvårlemnade dylika kristaller, som förra gången, ännu blandade med litet kautschuk, hvilken, genom åter-upplösning i varm alkohol, derifrån fullkomligt afskildes. Det kristalliserade ämnet liknåde i ällt morphium, löstes af syror , fälldes af alkalier, och gaf i bränning ammoniak, till bevis, att gväfve ingick uti dess grundbland- ming. Ungefär 2 gran af detta ämne upplöstes i destillerad ättika och intogs, men utom den van- liga bittra morphii smaken, och någon känsla af värme i magen, yttrades deraf ingen verkan. Det återstående af opium efter digestion med &ther, utlakades med vatten, hvaraf er- hölls en starkt färgad lösning, som reagerade för syra. Med caustik ammoniak uppkom 'der- uti en fällning af morphium , som afskildes, och vätskan afdunstades till extract. — Af detta extract gafs I gran åt en fullväxt katt, hvaraf följande symptomer observerades: strax efter in- - tagningen började ett ömnigt segt slem flyta utur munnen; djuret uppgaf flere gångor ett häftigt jamande, som utmärkte smärta, och ha- dé, inom de första 10 minuterna, en stark af- gång af excrementer, som tycktes vara ovilkor- lig. Efter en timas förlopp blef katten, som annars var mycket spak, liksom villd, isökte dölja sig, och då man ville fasttaga honom , und- flydde han med häftighet och uttryck af fasa, och i nödfall bjöd han äfven till att försvara sig med tänder och klor. Öfverlemnad åt sig sjelf, satt han på bakdelen med framföttren något utsträck- ta, och utan att ändra ställning vände han sig 236 allt som oftast med häftighet åt sidorna; Uf- der detta tillstånd voro pupillerna starkt ,utvid- gade och ögonen som beständigt höllos öppna, tycktes lida af dagsljuset. Efter 4 timar hade + dessa symptomer något aftagit, och han åter- ställdes då i frihet. Han återkom likväl icke förr än andra dagen, vid pass 26 timar efter intagningen, till sitt vanliga tillhåll, och tyck- tes då vara fullkomligt frisk, men mycket ut- hungrad. — Detta extract, som bestod af me- -.consyrad ammoniak, bittert extractiv-ämne och svafvelsyradt kali, visade således samma, ehuru något svagare verkningar, som det rena bittra extractiv-ämnet. På samma sätt behandlade jag utländskt opium med zether och fann dervid samma för- hållande: zethern hade nemligen upplöst morphi- um och kautschuk, och genom digestion med varm alkohol ficks det förra fullkomligt rent och kristalliseradt, men visade ingen alkalisk rea- ction; af den lilla qvantiteten, som icke utgjor- de öfver 3 gran kunde man ej heller vänta nå- - gon narcotisk verkan. Uti den olösta delen återstod fri meconsyra, bittert extractiv-ämne, resinöst extractiv-ämne, och svafvelsyradt kali med ett så ringa spår af morphium att det icke serskilt kunde upphämtas. : Genom denna behandling med e&ther, af- skiljes således från opium, jemte kautschuk, rent morphium , och detta, som mar förut ansett för det sömngifvande, oskadliga ämnet, skulle såle- des efter den nya erfarenheten vara den gifti- gaste delen af opium, Deremot skulle mecon- syran, som kommer att utgöra en beståndsdel af det vattenaktiga » extractet, och som af / SERTUERNER blifvit förklarad för ett så förfär- | | b 137 ligt gift, bör vara alldeles oskadlig — hvilka motsägelser! — | 2 | | Om man till opii extraction skulle använ- da en ifrån sprit icke fullkomligt renad zether. så torde förhållandet blifva helt annorlunda; ty jemte morphium upplöstes då äfven meconsyra, samt en del af det bittra extractiv-ämnet, och den återstående delen af opium kom då att in- nehålla en större qvantitet svafvelsyradt kali, mot det bittra extractiv-ämnet. : Det vore då ieke underligt, om det i ether upplösta ämnet visade giftiga verkningar, och kanske, att, uti det återstående extractet, igenom det förändra- de förhållandet mellan det bittra extractiv-äm- net och det svafvelsyrade kalit, det förras nar- cotiska verkan förmildrades. = Detta förtjenar visserligen att uppmärksammas af Läkaren, och kanske att man, genom en större tillsats af svaf- velsyradt kali, med vanligt opium skulle kun- na frambringa den stilla välgörande verkan, som man anat hos morphium. Sedan jag således med opium genomgått alla de försök, som jag för närvarande kunnat hafva anledning att anställa, får jag sluteligen i korthet upprepa den erfarenhet jag derigenonr vunnit i afseende på morphium. | : 1:0o Detta ämne, framställt på olika sätt, är till sina egenskaper och förhållanden alltid lika, och de skiljaktigheter, som man deruti ob- serverar, orsakas endast af ämnets mer eller min- dre renhet. Till qvantiteten är det mycket va- rierande i olika sorter opium, och det inhem- ska tyckes deraf innehålla en vida större mängd än det utländska som jag haft tillfälle att undersöka. 2:0 Det rena morphium visar ingen nar- cotisk verkan, hvarken på menniskor eller djur, + 238 ötan tyckes endast vara något retande, i syns nerhet för digestions-organerna, i hvilket afse- ende det liknar andra bittra medel. | 3:tio Mörphium är icke något eget alkali; understundom har det väl egenskapen att i upp löst form reagera alkaliskt, men detta härrör, såsom försöken visat, af fri blefven ammoniak, som bildas genom morphii decomposition. Or- saken hvarföre icke allt morphium på detta sätt decomponeras och reagerar alkaliskt, beror af omständigheter, som jag icke med visshet kan uppgifva; men säkert är, att hos det rena alka- liskt reagerande, kan denna egenskap ökas ge- nom kokning, och att det morphium, som er- hålles genom upplösning i ether, utan använ- dande af värme, eller något fällningsmedel icke visar någon sådan reaction. Morphium kan /icke neutralisera syror, och uti opium förekommer det icke såsom ' alkali, uti någon förening med meconsyran: detta be- vises deraf, att opii-upplösningar visa närvaro af fri mecönsyra, att denna syra, som 1:sta och 2:dra försöket tydligen visa, kan fullkom- ligt extraheras med vatten, utan att allt mor- phium upplöses, och att ren ather, kan upp- taga största delen af morphium utan att något af meconsyran medföljer. GJUNDERSÖKNING af Mineralvattnen i Carlsbad; Töplitz och Königswart i Böhmen; J af / JAC, BERZELIUS. 1. Aldre undersökningar af Carlsbadervattnet , jemte några ord om dess physiska egenheter. > Cb hälsovatten, lika märkvärdiga för deras ovanliga sätt att frambryta i dagen, som för deras välgörande verkningar såsom läkeme- del, hafva tid efter annan varit föremål för chemiska undersökningar. ' Den första tillförlit- liga analys af detta mineralvatten anställdes på 1770-talet af D:r Becker "), som i egenskap af -Brunnsläkare lefde på stället, och hvars sorg- fälligt anställda rön vi hafva att tacka för hvad vi hittills känne af denna hälsokällas egna phy- siska beskaffenhet, hvilken, under en lång sträc- ka af år, var ett hufvudföremål för hans upp- märksamhet. Oagtadt hans chemiska analys af vattnet inföll i en tidpunkt, då denna gren af vetenskapen ännu var nästan alldeles outvecklad, och Brecker sjelf måste uppfinna hvarje method +) Neue Abhandlungen uber das Karlsbad von Daviv BeEcHER, 2:te Aufl. Leipzig 1789. 140 | till de sökta ämnenas afskiljande, så blef den likväl, genom täta repetitioner och en' mer än vanlig klarhet i åsigter, till den grad rigtig, att, för kännedomen af detta vatten såsom läkeme- del, vore BecHers anlys än i dag fullkomligt till- räcklig. Vattnet frambryter på flera ställen och bildar många serskilta springbrunnar af olika temperatur. BecHerR undersökte 5 af dessa, nem-, ligen Sprudeln, Neubrunn, Muhlbrunn, Garten- brunn (nu mera kallad Theresienbrunn) samt Schlossbrunn. Det allmänna resultatet blef, att de hålla samma beståndsdelar, i det närmaste i samma mängd, och att de' således icke äro an- . nat än olika utlopp från en gemensam hufvud- åder, men skiljagtiga i temperaturen, eftersom de, innan utloppet, blifva afkylde af omkring-. liggande lager af berg eller jord. BecHer fann . på 1000 vigtsdelar af vattnet 5.55 d. fasta äm- nen, bestående af | ; | Svafvelsyradt natron 2.52. Kolsyradt natron 1.54. Saltsyradt natron 0.37. Kolsyrad kalk 0.50. Jernoxid | 0.06- JTÄE: BecHers method var i korrthet följande: vattnet afröktes vid lindrig värme till torrhet. Det torra vägdes och utlakades med vatten ; hvad vattnet ej löste, ansåg han för kolsyrad kalk; ") Becuer afdunstade 6 skålpund med. vwigt af hvart' vatten och bestämde resultatet i drachmer, och gran: Jag har. omsatt hans resultat i decimaler för den större beqvämligheten vid jemförelser. De här an- förda talen äro hemtade från analysen af Sprudelns vatten. ; | . ÅF men anmärkte dervid att denne, löst i salpeter- syra, ger en grå olöst återstod, hvarmed han få- fängt försökte, atl, genom tillsats af alkali,i smält- ning frambringa glas, hvarföre han gissade att den kunde vara lerjord; men för öfrigt syssels satte han sig föga dermed, då han ansåg den för ringa i mängd, för att förtjena en serskilt upp- märksamhet. Man ser i alla fall att kiseljorden ej undgått BecHeER, fast han ej lyckades 1 att igenkänna den. Sedan han förgäfves försökt att åtskilja de i vattnet upplösta-salterna, medelst kristallisation, valde han följande utväg: Lös- ningen blandades med violsyrup, som blef grön deraf, hvarefter vätskan mättades med svafvel- syra till dess att violsyrupen återfått sin färg. Den åtgångna svafvelsyrans vigt bestämdes. Då han genom ett motförsök hade utrönt huru myc- ket kölsyradt natron en gifven vigt af svafvel= syran mättade, så fann han på detta sätt det kolsyrade natronets qvantitet; men nu hade han, genom violsyrupens tillblandning, gjort återsto= ' den oanvändbar. Han afrökte derföre på nytt en lika qvantitet vatten, mättade alkalit med den nu mera bekanta qvantiteten svafvelsyra, samt lemnade det så till frivillig afdunstning. Dervid éerhöllos snart kristaller af svafvelsyradt och af saltsyradt natron, af hvilka de förra vittrade till ett mjöl, som kunde frånsigtas, hvarvid koksaltskristallerna stadnade i sigten. Denna utväg, oagtadt den gör sin uppfinnare heder, svarar dock ej emot de fordringar af noggrannhet vi nu kunna göra. Vattnets jern= halt bestämdes på en serskilt portion vatten, hvars fria alkali mättades med en syra, hvaref- ter blodlut tillsattes, och det dervid uppkomna berlinerblå uppsamlades och vägdes. 142 Äfven vattnets halt af kolsyregas bestämdes af BECHER, på samma sätt ungefär som man än- nu brukar göra det, och såsom det synes, med en utmärkt försigtighet; men man finner ej att han gjort något afseende på myckenheten och sammansättningen af den luft, som stannade of- vanför vattnet i det kärl, der mineralvattnet : uppvärmdes » hvarigenom hans resultat måste haf- va utfallit för ringa. Han erhöll emellan 0.3 och 0.55 af vattnets volum kolsyregas. Det för= ra af dessa erhölls af Theresienbrunn , och det | sednare af Schlossbrunn, som för några år se- dan, vid Sprudelskålens remning, upphörde att flyta ”). Åf Sprudelns vatten erhöll han 0.39 volumsdelar kolsyregas. BectHer fann de serskilta källornes ripa tur så som följer: Sprudelns, mäten i ER var + 73?.75 C(Centigr.) Neubrunns + 62?, Möhlbrsgus och Theresienbrunns -+ 562,25 oc Schlossbrunns -+ 50?,66. KraArrotH undersökte sedan Carlsbadervatt- nen år. 1789 ""), under det han i Julii månad der uppehöll sig, och biträddes vid dessa för- sök af Grefve v. GessteEr. Hans resultat blef- 2) Denne brunn frambröt i en backe, bredvid Rådhu- set, flere famnar högre upp än de öfrige; dess vat- ten måste således, vd mig gifna tillfälle att fram- flyta djupare ned, genast upphöra att framkomma i höjden. Dess ömnigare halt af kolsyra Beviste, att SR hade sitt tillopp från hufvudådern, innan denna ännu utgjutit sig i den gemensamma reservoir, som , fått namn af Sprudelketteln, och till hvilken den nu, genom betäckningens' bristning, troligen funnit sin väg. a) ger zur chemischen Kenntniss der Minierglkers per v. M, H. Kuarrotu I. B. p. 322. VAT KE FORS BIE ENE, IOF 143 vo i hufvudsaken de samma som Becners, nem- ligen på 1000 vigtsdelar af vattnet 5.478 d. fa- sta ämnen, hvilka voro: de Svafvelsyradt natron 2.431. Kolsyradt natron 1.345. s Saltsyradt natron 1.198.; Kolsyrad kalk . + 0.414. Kiseljord . . «» «+ 0.086. Jernozid » «» « « 0.004: id 0.478: Det anförda resultatet erhölls af Sprudelns ratten. Ånalyserna på Neubrunns och Schloss- runns vatten afvika derifrån ganska obetydligt. — Öfverensstämmelsen med BecHers resultat är således ganska stor. KrAPrRotHs method var föl- jande: 100 cub. tum (29000 med. gran) afröktes till dess att endast några lod återstodo, massan si- lades och de afskiljda jordarterna tvättades. Det i vatten lösliga mättades så noga som möjligt med utspädd svafvelsyra af känd styrka. Af den åtgångna syrans vigt beräknades natronets. Den neutrala vätskan fälldes med ättiksyrad baryt, och, sedan fällningen var afskiljd, med salpeter- syrad silfveroxid. "Af fällningarnes vigt beräk- nades det saltsyrade natronets och'det svafvel- syrade natronets, sedan han från det sistnämda afdragit den portion, som genom alkalits mätt= ning bildades. Vid denna method är följande att anmärka: mättningen med svafvelsyra kan ej göras fullt precist, vätskans utspädning hin- drar reaction af ett litet öfverskott, som vid den torra massans vägning kan göra ett anmärk- ningsvärdt fel. Sedan fälldes saltsyran ur den med ättiksyra mättade vätskan med salpetersy- rad silfyeroxid, utan att KrarrotH anför att en tillräcklig portion fri syra blifvit tillsatt, för att : hindra en portion ättiksyrad silfveroxid att fäl- la sig med det saltsyrade silfret, hvarigenom dettas myckenhet utfaller för stor. De i vat- ten olösliga jordarterna löstes i saltsyra, kisel- jorden frånsilades och vätskan försattes med blod- Jut, till jernets afskiljande, hvarefter kalken ut- fäldes med kolsyrad ammoniak. Utom bruket af blodlut, som' KrAPrRotu 'sjelf, genom sina" sed= nare arbeten afskaffade, finner man att han, vid detta tillfälle, begått den uragtlåtenheten, att ej bestärnma den kolsyrade kalkens vigt efter fäll- ningen med kolsyrad ammoniak, i hvilket fall han skulle» hafva fått en för stor förlust, för att ej märka, att i lösningen stannat en betydlig por- tion talkjord. Han har i stället, utan att näm- na det, från den erhållna jordens vigt afdragit kiseljordens och jernoxidens, och derigenom und- föll honom helt och hållit talkjordshalten. ; KrAaPrRotH undersökte äfven vattnets halt af gas med all noggrannhet; men erhöll dervid än- nu mindre kolsyregas än BEcHERrR; såsom han sjelf . förmodade, af den orsak att ban ej hade till: hands en qvicksilfverapparat, utan måste betje- na sig af sprudelvatten att sperra gasen. Af Sprudelvattnet erhöll han endast 0.32 af dess volum kolsyregas ; och således 0,07 mindre än BecHrER erhållit. ; Sedermera har detta vatten blifvit. ytterli- gare undersökt af Reuss. Efter Sprudelskålens i; remning d. 2 Sept. 1809, hade den mening ut- bredt sig, att Carlsbader-vattnet ändrat sitt lopp, och att det som nu framkom ej mera ägde sam- ma medicinska verkningar, som det förra, hvar- före Böhmiska Gubernium anbefallte en ny un- | dersök= 145 dersökning , hvilken hufvudsakligast uppdrogs åt Reuss, som länge varit bekant för sina interes- santa undersökningar af Böhmiska mineralvat- ten. Jag vet ej om REvss någorstädes beskrif- vit sina försök, men resultaten deraf utgåfvos i Prager Oberpostamts-Zeitung för d. 16 Mars 1812, hvarest Rruvss jemför sitt resultat med Krar- roTHS, och drager af TR Re den slut- sats, att vattnet ej äfidrat sin beskaffenhet. Rruss hade undersökt Sprudeln, Neu-, Mähl-, Bern- hards- och Theresien-brunnen, men de resul- tat han af dessa serskilta vattensprång erhållit, äro sig emellan ganska olika till beståndsdelar- nes qvantiteter, så har t.ex. Theresienbrunn af 100 ce. t. vatten gifvit 59 gran svafvelsyradt na- tron, då Neubrunn gifvit 68 och Sprudeln 69, hviiket likväl icke öfverensstämmer hvarken med BectHers eller mina försök, I ett sednare arbete ") uppger Reuss be- ståndsdelarna något annorlunda, men ändå med betydliga variationer. Analysen af Sprudelns vatten hade gifvit på 1000 vigtsdelar: — Svafvelsyradt natron 2:405 Kolsyradt natron «+ 1.302 Saltsyradt natron . 1.163 Kolsyrad kalk . . 0.447 Kolsyrad jernoxidul 0.004 Kiseljord ' »'. . 0.080 5.401. Revss fann i Sprudelns vatten 0.4475 af dess volum kolsyregas. Den nära öfverensstäm- ”) Das Marienbad bey Auschowitz auf der Herrschaft ' Tepel, physikalisch- chemisch und medizinisch ge- pruft v. J. A. Reuvss. Prag 1818, pag. 120. : OK. V. 4, Handl. 1822.BSt. I. 20 2 146 melsen af dessa analytiska resultat sig emellan skulle synas göra all vidare pröfning af detta vattens sammansättning öfverflödig, och en ny undersökning deraf syntes 'således icke lofvasås dana resultat, som genom sitt interesse skulle betala mödan att framleta dem. Under mitt besök i Carlsbad, nästlidne som- mar (1822), hade jag tillfälle att lära känna det- ta vattensprångs physiska besynnerligheter, un- der det att jag med nytta begagnade det såsom hälsovatten. Några personer, hvilka jag gerna önskade göra till viljes, yttrade den åstundan att jag skulle ånyo underkasta Carlsbadervattnet en analys, och denna omständighet gaf upphof åt närvarande afhandling. . För dem, som icke varit på stället, och ic- ke eller af beskrifningarna derom känna deita vattensprångs egna märkvärdigheter, torde föl- jande korrta framställning öka interesset af den analytiska undersökningen. Vattnet frambryter i en ganska trång och djup dal, nära det ställe der denna dal öppnar sig 1 Egerflodens dal. Bott- nen upptages midt i af en liten flod, kallad Tepel, i hvars brädd de varma källorna frambryta, på båda sidor om den samma och på litet afstånd ifrån hvarandra. Antalet af utlopp för det var- ma vattnet är ganska stort, men de som nytt- jas af badgäster äro Sprudeln, Hygias Quelle, Muhlbrunn , Neubrunn , Theresienbrunn, Bern- hardsbrunn, samt, ehuru mera sällan, Spitals- brunn. Vattnet framkommer ur öppningar på en kalksten, hvari man sedan satt artificiella led- ningar , genom hvilka vattnet, af den efteråt på- trängande massans kraft, drifves i högden, på ett för brunnsdrickningen beqvämligt sätt. Den- na kalksten är bildad af vattnet; öfverallt, der 147 detta flyter fram, afsätter det, i mon som kol- syregasen får tillfälle att bortdunsta, en sten- gyttring af en fast och kristalinisk textur. I början af förra århundradet, (åren 1713 och 1727) bräcktes denna kalkskorpa af det påträn- gande vattnet. som nu utgöt sig directe i Te- pelfloden. För att utröna orsaken till dessa för- ändringar och för att med mera säkerhet kun- na hindra dylika utbrott, beslöt man att genom- bryta denna kalksten och utforska hvarifrån vattnet kommer 7). Knappt hade man genom- brutit den yttersta skorpan, så framflöt det he- ta vattnet med våldsamhet. Man såg derunder flera större och mindre holigheter, fyllde med vatten, samt hvilande på en annan kalkskorpa, som tjente dem till botten. Man genombröt äf- ven denna och fann derunder dylika, med vat- ten fyllda, holigheter, ur hvilka vattnet med ännu större kraft framträngde, och som hvilade på en tredje kalkskorpa. Afven denna genom- bröts, då man upptäckte en stor vattenresert- voir, som sedan fått namn af Sprudelketteln. Kalkstenskorpan hade tillsamman från 1 till 2 alnars mägtighet och utgjordes af en, dels al- basterhvit, dels brunt randig sten, allmänt kal- lad Sprudelsten. De trenne hvarfven ligga ej concentriskt öfver hvarandra, utan formera ojem- na, af mellanväggar delade rum, ungefär som då man sätter större och mindre skålar om- stjelpta på hvarandra. I kitteln kokade vattnet med ett förfärligt brusande och hettan, af de uppstigande vattenångorna förhindrade, att nog- grannare lära känna denne reservoirs utsträck- ning. Den var från öfre ytan af kalkstenen 3 ") Becert på anf. ställe p, 132. 149 till 4 alnar djup, efter bottnens olika sänkning, och i en af dess sidorigtningar kunde man icke, med . sammanbundna stänger till 3o famnars längd, känna dess gräns. Denna rigtning syntes vara den hvarifrån vattnet tillströmade. Spru- delkitteln är så vidsträckt, att i större delen af den lilla staden Carlsbad kommer man öfver- allt, efter tillräckligt djup gräfning, ned på Sprudelskålen och, om denna genombrytes, så framrusar varmt vatten med häftighet. På flere ställen framblåses, genom skålens remnor, kol- syregas till. en sådan qvantitet, att källarne der- af fyllas, och i sjelfva Tepelfloden, som 'ett långt stycke flyter omedelbart på denna skorpa, ' ser man kolsyregasens jemna uppstigande 1 blå- sor genom vattnet. Man tillslöt åter den gjor- da öppningen med en förbyggnad, hvars fog- ningar snart täptes af den kalksten, som vatt- net afsätter. Den håller ännu vattnet qvar och nödgar det att uppstiga genom sina vanliga ca- naler. Desse fylla sig likväl efter hand med deri anskjutande sprudelsten, och måste 4 gån- ger om året uppborras, för att ej slutligen täp- pas. Hvad man kallar Sprudel, är egentligen endast en viss öppning, i hvilken vattnet utka- stas med pulsationer, derigenom att luft och vatten omvexla med hvarandra. Detta beror deraf att de öfversta delarna af ketteln fylla sig med kolsyregas, som då pressionen, vid vattnets annalkande till jordytan, småningom aftager, bortgår från vattnet och samlas 1 cavitetens öf- re del, i beständigt tilltagande mängd, till dess att den undantryckt vattenspegeln så djupt, att den får willfälle till aflopp genom samma canal som vattnet, då vatten och gas vexelvis utstötas, med 13 till 19 pulsationer i minuten. REVS AN YT a STULNA SET är 4 Y "20 "TN Er. RVLA MANEA e LAN . / OR 149 På det ställe der Sprudeln springer fram, har "man gjort, i en ringa omkrets, flera öppnin- gar, hvilka gifva mer vatten än Sprudeln, men som flyta i en beständig ström. En af dessa, Hygias Qvwvelle, mnyttjas lika med Sprudeln af- Brunnsgästerna, de andra äro öfverbyggde. " Man visade mig den godheten att låta af- täcka dessa, samt att öppna ett större utlopp för vattnet, som man gjort genom sprudelskålen vid flodens kant, eller rättare i flodens botten, och hvarmed ändamålet är att, vid ovanligt starkt tillströmmande af vatten, som någon gång kan inträffa, ge det ett tillräckligt aflopp, för att ej gifva nya remnor åt sprudelskålen. Spru- deln upphörde genast att gifva vatten, och ut- blåste i dess ställe endast kolsyregas, under det att vattnet framflöt genom den lägre öppningen. » Men till min förundran fortforo de andra att gifva vatten, likväl med något förminskad mängd, oagtadt ur öppningar, som voro, till det mindsta, 3 fot högre än öppningen i Tepeln. Denna om- ständighet visar att sidogemenskapen emellan dessa vatten är ganska trång, och att påträngan- det af vatten från hufvudådern, på det ställe der de åtskiljas, är så starkt, relatift till canalernés vidd, att den ena grenens lättare aflopp i da- gen gör en obetydlig förändring i tilloppet till de andra "); Afståndet emellan Sprundeim, som upphörde att flyta, och den närmaste öppnin- gen, som ännu fortfor, var blott ett par alnar. ”) Endast på detta sätt, kan man förklara de olika hög- der, vid hvilka Carlsbadervattnen frambryta, och hvil- ka man bäst ser vid Bernhardsbrunn, Neubrunn och = Theresienbrunn, som ligga nästan rakt öfver hvar- SAGE andra, och i hvilka det utströmmande vattnets tem- ER peratur minskas med högden. - 150 Mängden af det här utflytande vatten är allde- les förvånande. Man har gjort flera försök att mäta den, men alla dessa hafva varit så indi- recta, att intet af dem förtjenar att anses såsom säkert ”'), | | Ett vatten som framter så egna besynner- ligheter, är egnadt att reta Naturforskarens ny- fikenhet, sam: fäster ett större interesse vid re- sultatet af hans forskning, och jag bekänner att dessa egenheter icke litet bidrogo att öfvertala mig till en undersökning af Carlsbadsvattnet. o. Ny undersökning af Carl!sbadervattnet. Det till denna undersökning använda sprudel- vattnet hämtade jag på flaskor, försedda med in- slipade glasproppar, för att ej genom vanlig kork förminska vattnets ringa jernhalt. En vän i Carlsbad skickade mig sedan vatten från Hy- glas Qvelle, Muäöhblbrunn, Neubrunn, Theresien- brunn, Bernhardsbrunn och Spitals-brunn, täp- pade på korkade och hartzade buteljer. ” Huf- vudanalysen är anställd på sprudelvattnet, de öfriga vattnen, som sednare erhöllos, undersök- "tes hvart för sig, efter samma plan som sprudel- vattnet. j Jag förutsåg att, om mitt arbete skulle kom- ma att lägga någon ting till mina föregångares, så skulle det hufvudsakligast angå sådana äm- ' nen, som man antingen ej kunnat vänta i vatt- net, den tid de äldre undersökningarna anställ- des, eller som ingå i vattnet till en så ringa +) Enligt en mätning af Rruss, FUHRMANN, DAMM och MiTtTERBACHER i Nov. 1811, gifva endast Sprudelöpp- ningarna och Hygias Qvelle på 24 timar 111292. Eymer eller 1922 million cubikfot vatten. A. L. Stöur Kaiser-Carlsbad im Jahre 1822. Pp» 39. 151 mängd, att de af de använde reagentia ej blif- vit upptäckte. För detta ändamål afgaf en af D:r Becher föranstalltad inrättning, till Carlsba- dersaltets beredning, förträffliga materialier ; eme- "dan jag der kunde erhålla tillräckliga qvantite- ter, så väl af salterna och moderluten, som af de ämnen hvilka under afdunstningen fälla sig, och der sådana beståndsdelar kunde sökas, af hvilka vattnet tilläfventyrs höll ganska små qvan- titeter. Jag bör vid detta tillfälle med tacksam- het nämna D:r Brown och D:r PöscHMmANnN, ge- nom hvilkas beredvilliga försorg jag erhöll allt hvad jag för detta ändamål behöfde. Carlsbadervattnet är klart, färglöst; smakar nyss det är upphemtadt likt en svag hönssop- pa, men får efter några timmars förlopp en ganska oangenäm lutsmak: Det har ingen lukt och "intet reagens tillkännager deri'den ringaste halt af svafvelbundet väte. Länge förvaradt i tillslutna kärl, afsätter det ett ytterst ringa ljusgult grummel, hvars färg tydligen härrör af jernoxid. Vattnets egentliga vigt är vid + 18” centes, 1004. 975. Jag har vägt vattnet ur Spru- deln, Hygias Qvelle, Muählbrunn, Neubrunn, Theresienbrunn, Bernhardsbrunn och Spitals- brunn; alla hade absolut samma egentliga vigt. BecHER uppger den till 1008, men detta härrör- de troligen af bristande anstalter till en rätt » precis vägning. VR | 625.4 grammer sprudelvatten , utgörande så nära som möjligt 34 Wienska cubik tum, mät- na vid + 18”, afdunstades i platinakärl, till dess att saltet begynte vilja anskjuta, då lösnin- gen afsilades från det fällda och jordarterna to- gos på ett vägdt filtrum; torrkades hårdt och vägdes med filtrum i en betäckt platinadegel, i 1352 för att hindra hygroscopisk fugtighet under väg- ningen. De vägde 0.324 gr. Det upplösta af- dunstades i en vägd platinadegel, intorrkades långsamt och upphettades sedan till begynnande smältning, hvilken inträffade innan degeln ännu synbart glödgade i dagsljuset. Det smälta sal- tet vägde 3.058 gr. eller på 1000 vigtsdelar af vattnet | Lösliga salter 4.890 Jordarter 0.518 5.408 Detta resultat faller emellan Rzvuss's och Krarprotes.. I flera försök der vattnet i en vägd platinadegel invägdes och intorkades, samt den torra massan upphettades starkt, erhöll jag va- rierande resultat, som alla inföllo emellan 5.407 och 5.476 af 1000 vigts- delar vatten. Olikhe- ten härrörer efter all sannolikhet från dei oli- ka mängd kolsyra, som genom upphettningen utjagas från talkjorden. AY) De i vatten lösliga salterna. Sedan jag genom försök, som längre fram skola omta- Jas, utrönt att dessa salter icke innehålla någon annan basis än natron, och inga andra syror än svafvelsyra, saltsyra och kolsyra, analyserades den smälta saltmassan på följande sätt: den lö- stes 1 vatten, vätskan var oklar och afsatte vid silning talkjord, som glödgad vägde 0.006 gr. Den silade vätskan mättades med ättiksyra och afröktes till torrhet, för att se 'om ej alkalit Ft någon kiseljord; men den löste sig ullt klar i vatten. Lösningen fälldes med sal- petersyrad baryt och gaf svafvelsyrad baryt, som efter tvättning och bränning vägde 2.646 -gr. svarande emot 1.618 gr. svafvelsyradt natron. Den silade vätskan gjordes starkt sur med sal- 153 petersyra och fäldes med salpetersyrad silfver- oxid, som gaf 1.58 gr. saltsyrad silfveroxid. Då man kunde förmoda, att, genom behandling med ättiksyran, någon del af saltsyran kunde vara förlorad, så afvägdes 625.47 grammer vat- ten, öfvermättades med salpetersyra och fälldes med salpetersyrad silfveroxid, hvarvid erhölls 1.588 gr. saltsyrad silfveroxid ; en tillökning, som troligen - snarare härrörer deraf. att försöket kun- nat ske utan all förlust, än deraf att ättiksyran ssönderdelat något af det saltsyrade saltet. Desse 1.588 gr. svara emot 0.6495 gr. saltsyradt nas tron. Det öfriga af den smälta saltmassans vigt är således kolsyradt natron, hvars vigt utgör 0.7845 gr. By De i vatten olösliga jordsalterna. a) Desse öfvergjötos i en platinaskål med salpeter- syra, hvaraf de med fräsning upplöstes. För att hindra stänkning brukar jag att, under påstående upplösning samt under början af evaporationen , betäcka kärlet med ett urglas, hvars convexa del vändes ned. Derigenom vinnes att det upp- stänkta från glasets medelpunkt åter nedfaller och att glaset, genom de derpå condenserade ån- gorna, under afdunstningen rensköljes. Denna gång kom glaset att blifva qvarliggande till dess massan i skålen intorrkat. Då det aftogs fanns dess undre yta fläcktals matt, visande omkret- sen af de droppar, som under afdunstningen satt sig derpå. Då samma glas ofta tjenat för dyli- ka ändamål utan att få något märke, var det tydligt, att denna gång flusspatssv' i blifvit ut- vecklad och anfrätt glaset. 6) Torra massan genomfugtades med salpe- tersyra och uppvärmdes, hvarefter den upplö- stes 1 vatten, som lemnade olöst en mörkgrå z 54 kiseljord , hvilken i bränning blef hvit och väg- de 0.044 gr. l i ; c) Den silade vätskan blandades med cau- stik ammoniak', som gaf en ganska ringa gulag- tig fällning, hvilken glödgad vägde 0.004 gr. och såg då ut som jernoxid. Då -flusspatssyra i mineralriket nästan alltid har phosphorsyra will följeslagare, så försökte jag den erhållna jern- oxiden för blåsrör och erhöll dervid en smält re- - gulus af phosphorbundet jern, "Vi skola längre : ned finna att denna jernoxid dessutom 'innehål- lit kiseljord, lerjord och manganoxid. - d) Den med ammoniak fällda vätskan blan- dades med oxalsyrad ammoniak, så länge mnå- gon fällning uppkom. Den oxalsyrade kalken - glödgades, fugtades sedan med kolsyrad ammo- niak och upphettades åter till börjande glödg- ning, hvarefter den gaf 0.195 gr. kolsyrad kalk- jord. Denna upplöstes i salpetersyra, lösningen: afröktes till torrhet och saltet upplöstes i alko- hol af 0.793 e. Vv. Denne lemnade olöst ett mörkbrunt ämne, som väl uttvättades med al- kohol. Vatten utdrog ur detta bruna ämne det mesta och lösningen fälldes af oxalsyrad ammo- niak. Fällningen gaf efter bränning kolsyrad strontianjord , men både för ringa att vägas och "att med säkerhet igenkännas för strontianjord, om det icke på annat sätt lyckats att erhålla den i större mängd. Det af vatten olösta var manganoxid, men äfvenledes för ringa att med någon säkerhet kunna vägas, =: > e) Den med oxalsyrad ammoniak fällda vät- skan afdunstades till torr saltmassa och saltet sönderdelades i bränning, hvarefter återstod en hvit jord, som vägde 0.054 gr. Vatten upplö- ste derur 0.003 gr. af ett kolsyradt alkali, som 155 hvarken 1 glödgning angrep degeln eller med saltsyrad platinaoxidegaf någon svårlöst före- ning, och som således var natron.. Detta na- tron synes hafva under afdunstningen förenat sig med kiseljord och talk- eller kalkjord till en svårlöst förening, som först af salpetersyran sönderdelades. ; 2 f) De återstående 0.049 gr. talkjord upp- löstes i salpetersyra och afröktes till torrhet, hvarvid kiseljord, smittad af ett spår mangan- oxid. afskiljdes. Kiseljorden vägde 0.002 gr. Det återstår således för Talkjorden endast 0.048. Denna undersökning hade således gifvit i Svafvelsyradt natron 1.618 Kolsyradt natron 0.790 Saltsyradt natron "0.649 Kolsyrad kalkjord 0.195 on | Ren talkjord 0.054 j Jernoxid 0.004 Kiseljord | 0.046 3.356 Skillnaden emellan 3.356 och 3.382 ligger, utom en oundviklig förlust, deri att talkjorden här är upptagen fri från all kolsyrehalt. Men denna undersökning har tillika förrådt närvaro af oväntade ämnen, hvars myckenhet väl kan sägas vara ringa, jemförelsevis med de öfriga salternas, men som dock borde med me- ra säkerhet ådagaläggas och, om möjligt, till sin qvantitet bestämmas. = 1: >" Flusspatssyrans och phosphorsyrans Qvantiteter och föreningssätt. För att med stör- re säkerhet bestämma att flusspatssyra verkli- gen utgör en beståndsdel af Carlsbadervattnet, pulvriserade jag en portion sprudelsten, som": denna sommar afsatt sig i saltkokeri-inrättnin- 156 gen, öfvergöjt den i en platinadegel med con- centrerad svafvelsyra och betäckte degeln med ett vaxadt glas, hvari figurer voro ritade... Då glaset efter en 'half timas förlopp aftogs och rengjordes, fanns det etsadt, så som af flusspats- syra, hvaraf luften i degeln luktade då glaset aftogs. | > Jag försökte länge förgäfves att omedelbar- ligen framleta flusspatssyra i återstoder efter vatt- nets inkokning och serdeles i den fällning, som med ammoniak erhålles af de i salpetersyra el- ler saltsyra upplösta jordarterna, hvilken jag efter tvättning och "glödgning behandlade med svafvelsyra. Men vid analysen af vattnets åter- stod är kiseljord, i ett serdeles lösligt tillstånd, närvarande och man erhåller alltid fluosisilica- ter, så rika på kiseljord, att flusspatssyran med kiseljorden bortgår i glödgning. - Deremot då den oglödgade fällningen sönderdelades med svafvelsyra och den öfvergående gasen upphäm- tades i en lösning af kolsyradt natron, erhöll jag tydligt både kiseljord afskiljd i natronet och flusspatssyra, som, efter vanlig behandling, kun- de derur utfällas med ett kalksalt; men vigten deraf var alldeles för liten, för att af de qvan- - titeter vatten, som stodo till min disposition, kunna närmare bestämmas. Jag måste således taga min tillflykt till sprudelsten, om bvilken jag har anledning att förmoda, att den innehål- ler kolsyrad och flusspatsyrad kalk i samma relativa qvantiteter, som sjelfva vattnet, heldst, såsom vi längre ned skole se, båda befinna sig deri upplöste af kolsyregas, och måste' således, vid det gemensamma: lösningsmedlets förlust, tillsamman utfalla. å ; | i 157 Till denna undersökning valde jag en Spru- delsten, som under loppet af året afsatt sig i Saltkokeri-inrättningen. Denna inrättning består af en bassin, hvari en mängd tennkettlar, fyll- de med sprudelvatten, äro insatte bredvid hvars andra. Genom denna bassin flyter sprudelns aflopp, så att kettlarna stå i ett slags marien- bad, och påfyllas hvarefter de afdunsta, till dess att saltluten är färdig att kristallisera. På dessa kettlars utsida anskjuter i bassinen en skorpa af Sprudelsten, som efterhand tjocknar. Det stycke hvaraf jag betjente mig, visade ogenom sin form att det bildat sig under kettelens botten. Dess tjocklek var 6 millime- ter; dess färg är på den convexa, utåt vän- da sidan mörkbrun, hvilket småningom aftager inåt, så att den på insidan, som setat mot ten- net, är blott dragande i gult. I brottet är den kristalliniskt strålig, fullkomligt arragonitisk och dess eg. vigt är 2.84, alltså nära lika med arra- SONENS: CL fajt Ng | För att: finna huruvida sprudelstenen verk- ligen representerar blott hvad vattnet förlorar genom kolsyregasens bortgång, blandade jag en portion vatten med caustik ammoniak. Det grumlades deraf genast, och hade efter 24 tim- mar afsatt en kornig, något gulagtig fällning. Vattnet silades nu och afdunstades, hvarunder det efterhand afsatte en hvit jord. Den förra af dessa fällningarna innehöll kolsyrad kalk och jernoxid, men ingen talkjord. Den sednare lö- stes utan fräsning af syror och lemnade en ge- latinerad kiseljord. Lösningen innehöll talkjord och grumlades icke det minsta af oxalsyrad ammoniak, men med phosphorsyrad ammoniak fällde den det bekanta talkjordssaltet. Genom oc REN detta försök är det således”klart, att de i kol- syregas upplösta ämnena utkristallisera, genom” -kolsyregassens afdunstning, utan afseende på vät- skans förminskning, men att talkjorden och ki- seljorden ej förr än genom vattnets bortdunst- ning afsätta sig. Att i detta försök talkjorden afsatt sig såsom silicat, härrörde utan tvifvel af ammoniakens närvaro. ; i Sprudelstenens beståndsdelar representera således de i analysen funna kolsyrad kalk och jernoxid, och göra det derför möjligt, att, ge- nom analys af en större mängd sprudelsten, när- . mare bestämma de qvantiteter hvari flusspat- "syra, phosphorsyra, jernoxid och strontianjord i vattnet förekomma, relatift till den kolsyra- de kalkjorden. | a) Jag ref den omtalta pannstenen till ett ytterst fint pulver, som flera gånger utkoktes: med destilleradt vatten, för att afskilja alla från vattnet vidhängande salter, hvarefter det torr- kades väl för att aflägsna all fugtighet. 10 gram- mer deraf upplöstes i ren, utspädd salpetersyra i en platinadegel. Det afsatte jernoxid, som, då vätskan upphettades, åter upplöste sig. Lös- ningen var knappt färgad. Sedan all kolsyre- gas var derifrån utjagad, silades vätskan. Den lemnade olöst 0.001 gr. af ett gråagtigt pulver, som för blåsrör med kolsyradt natron på pla- tinalöf reagerade för manganoxid och på kol gaf . ett tennkorn. b) Den silade vätskan fälldes, i väl tillslu- tet kärl, med cCaustik ammoniak och gaf en ljus, i gult dragande fällning, som efter torrkning var brun. Den vägde 0.157 gr. Den sönder- delades på följande sätt: inlaggd i en planti- Ynadegel och öfvergjuten med svafvelsyra, utveck- 159 lade den om några ögonblick- flusspatsyregas; som etsade djupt ett öfverlagdt, vaxadt och. ri- tadt glas. Att gasen ej genast och med fräs- ning utvecklades, synes visa att fällningen ej höll kiseljord. Sedan all flusspatssyra var ut- drifven, löstes den återstående-sura massan i kokande vatten, tillsatt i så stor mängd att den - bildade gipsen skulle hålla sig upplöst. Vät- skan fälldes med caustik ammoniak, som gaf en gul fällning liknade jernoxid. Den vägde glöd- gad 0.06 gr. : e) Den med ammoniak fällda vätskan ut- fälldes med oxalsyrad ammoniak. Fällningen gaf, efter oxalsyrans förbränning, o.127”gr: kol- syrad kalk, svarande emot 0.099 gr. flusspats- -syrad kalk. d) Jernoxiden från 65 upplöstes i saltsyra, hvarvid den lemnade ett hvitt ämne olöst, som vägde 0.001 gr. och för blåsrör med alkali på kol reducerades till ett tennkorn, härrörande, liksom det förut erhållna, från ketteln hvarpå sprudelsten afsatt sig. Den silade lösningen för- sattes med saltsyrad ammoniak 7), till dess den blef nära mättad dermed, och fälldes sedan med blodlut till. dess att allt jernet utfallit. Lösnin- gen silades och fällningen tvättades med en upp- lösning af saltsyrad ammoniak. Det silade blan- dades med caustik ammoniak, som gaf en hvit, flåckig fällning. Den vägde glödgad 0.015 gr. Upplöst i saltsyra och lösningen försatt med caustikt kali i öfverskott, fälldes derur 0.004 gr. ") Salmiaken tillsattes emedan i en upplösning, som håller :blodlut i öfverskott, den blå fällningen hål- der sig till en betydlig portion npplöst, hvilket af det deri upplösta saltet förhindras. ; 160 | -phosphorsyrad kalk; det i kalit upplösta; utfäll- des, genom mättning med saltsyra och tillsats af ammoniak, fällningen var hvit, men mörk- nade något under torkningen och blef svagt bernstensgul. Med kobolt gaf den ett mörkt, något orent blått, med kolsyradt natron på pla- tina reagerade den för mangan och med borax- syra och jern gaf den en smält kula af phos- phorbundet jern. Den utgjordes således af ba- sisk phosphorsyrad lerjord, smittad af phosphor-' syrad mangan. Den vätska, hvarur lerjorden var utfälld, gaf med kalkvatten, efter förjagande af all kolsyra, en fällning, som vägde 0.003 gr. och var phosphorsyrad kalk, hvars phosphorsy- ra 0,00135 varit förenad med jernoxiden. Af- dragas nu de med den sistnämde förenade äm- nenas vigt från 0.06 så återstår för jernoxid 0.0426. Då de här erhållna ämnenas vigt sam- ” manläggas, så får man det analyserade qvan- tum jemt åter, ett nytt bevis, att flusspatsyran här utan all kiseljord varit förenad med kalk- jorden , emedan , i motsatt fall, en betydlig för= . ut skulle hafva uppkommit, häldst det kalk- fluosilicat, som fälles med ammoniak, håller vi- da mindre kalkjord än flusspaten. e) En annan portion af sprudelstenspulvret upphettades till glödgning i en liten apparat, der de gasformiga ämnen, som utvecklades, fördes öfver smält saltsyrad kalk. Den förlora- de dervid 2.39 procent i vigt, hvaraf 1.59 voro vatten och 0.8 kolsyregas. Afdragas dessa 1.59 från den delen af den upplösta Sprudelstenen, som icke fälldes af caustik ammoniak, så har man halten af kolsyrad kalk, och proportionen är lätt beräknad. Här hade funnits 96.77 : procent a SV SV RAL KE 207 RSA b Jr Ör procent kolsyrad kalk, hvilka varit blandade med 0.06 p. ce. phosphorsyrad kalk, 0.99 p. c. flus- spatssyrad kalk, o.r p.c. phospborsyrad lerjord. Vi åsidosätta här tennoxiden, såsom ej kommen från vattnet, och jernoxiden, som 'sprudelsten icke alltid kan hålla i samma proportion till det öfriga som i vattnet, emedan dess afsättande beror mera af luftens åtkomst, än af kolsyre- gasens bortgång, hvarigenom också Sprudelstens jernhalt är ojemn och orsakar dess brunrandighet. Beräknas halten af de anförde ämnena, ef- ter dessa data, så utfalla de, på den analysera- de qvantiteten af Carlsbadervattnet, till följande: Flysspatssyrad kalk 0:00200 gr. Phosphorsyrad kalk 0:00014 Phosphorsyrad lerjord 0.00020 Tillika inser man att, då Sprudelsten icke innehåller kiseljord, afsatt med den flusspatsy- rade kalken, så kan vattnet icke innehålla ett fluosilicat af kalkjord. | Åå | 2. Strontianjordens bestämmande. Till det- ta ändamål betjente jag mig af den med ammo- niak fällda lösningen från föregående försök, som afröktes till torrhet, och försattes då med -li- tet salpetersyra i öfverskott, för att upplösa den "kolsyrade kalk, som bildat sig, genom ammo- niakens kolsyrande under afdunstningen. Am- moniaksaltet förstördes derefter genom upphett- ning och slutligen upplöstes den återståen- de salpetersyrade kalken i alkohol, som lem- nade en ringa hvit återstod olöst. Denne tvät- tades väl med alkohol, upplöstes derefter i vat- ten, fälldes med oxalsyrad ammoniak, uppsam- lades och brändes till ett kolsyradt salt, som vägde 0.03 gr. eller nära 3 procent af Sprudel- 0 KV. A. Handl. 1822: $t. I. I | | | | j | | | I | | | | 137 AST) SSA CS NSD ARS KEN Gr FARA SSR RE. REA ISSN / 162 stenens vigt. - Att detta var kolsyrad strontian« jord. och icke härledde sig från outtvättadt kalk- salt, inhemtades af följande: med saltsyra gaf det ett stråligt kristalliseradt salt, som ej deli- quescerade; löstes litet deraf i alkohol och bom- ull dermed fugtades och påtändes, så brann det med röd låga; och slutligen, hvilket jag anser mest afgörande; då dessa kristaller inlades ifen mättad lösning af gips, upplöstes de och grum- lade 'gipslösningen ganska starkt, genom bild- ningen af den svårlöstare svafvelsyrade stron- tianjorden. Af tillsatt saltsyra klarnade vätskan, till bevis att det ej var en fällning af svafvel- syrad -baryt. Men om 96.77 delar kolsyrad kalk innehålla 0.3 d. kolsyrad strontianjord, så må- ste 0.195 gr. innehålla 0.0006 gr. deraf. Med detta resultat instämmer också i det närmaste ett försök, anställdt på 4 grammer af den ur Carls- badervattnet erhållna olösliga jorden. Jag bör tillägga, att hvad jag här beräknat såsom stron- tianjord ej. kunnat fås absolut kalkfritt, hvilket Lek på den i sig sjelft ringa. vigten har ingen anmärkningsvärd inflytelse. el 3. Halten af jernoxid och manganozid. . Att det jag i föregående uppställning bland vatt- nets beståndsdelar anfört såsom 0.004 gr. jern- oxid icke varit ren jernoxid, finner man af hvad >” jag vid sprudelstens analys anfört. En del der- af är uppenbarligen kiseljord, och en annan del phosphorsyrad lerjord, phosphorsyrad mangan och phosphorsyrad kalk. ' För att bestämma sla ren med något större precision, upp- öste jag 4.107 gr. i glödgning torrkad jord af Carlsbadervattnet i salpetersyra och fällde lös-. ningen med caustik ammoniak. Ur den oglöd- gade fällningen utdrefs af svafvelsyra, kiselhal- 163 tig flusspatssyra, som, för att igenkännas, upp- hemtades i en lösning af kolsyradt natron. 'Lös- ningen i svafvelsyra fälldes med 'caustik ammo- niak, den silade vätskan innehöll intet spår af kalk. - Flusspatssyran och kiseliorden hade 'så-' ledes varit förenade med jernoxiden. Fällnin- gen kokades med caustikt kalt, som lemnade olöst. 0.02 gr. jernoxid. Ur kalisolution' afskilj- des, på vanligt sätt, 0.004 gr. phosphorsyrad lerjord , smittad 'af litet mangan. + Jernoxiden upplöst i saltsyra och utfälld med blodlut, lem= nade ingen phosphorsyrad kalk i vätskan; men kaliluten, hvarur lerjorden var afskiljd, gaf, ge- nom tillsats af kalkvatten, en ringa fällning af phosphorsyrad kalk. j Den upplösning, hvarur jernoxiden och ler- jorden voro fällde, försattes med oxalsyrad am- moniak till kalkjordens afskiljande. Den gaf 2.514 gr. kolsyrad kalk. Beräknas jernoxidhal- ten efter denna kalkhalt, så utfaller den på det undersökta 'qvantum vatten till 0.00155 gr. Halten af phosphorsyrad lerjord blir i detta för- sök litet ömnigare än efter sprudelstens-analy- sen, men den var också ej alldeles fri från kiseljord. Att vid analysen jernoxiden fås blandad med basisk phosphorsyrad jernoxid, bevisar all- deles icke att vattnet innehållit ett sådant salt; utan det är en följd af-jernoxidens egenskap att "alltid, då den fälles ur en vätska som håller phosphorsyra, förena med: sig en portion af-den- na syra, som äfven af de-starkaste baserna icke kan fullt derifrån utdragas. RN För att bestömma qvantiteten af mangan- oxid i vattnet, upplöstes de ofvannämde 2.514 gr. kolsyrad kalkjord i salpetersyra och lösnin- gen afdunstades till fullkomlig torrhet, hvarefter 164 den behandlades med alkohol, som lemnade olöst ett brunagtigt ämne. Detta tvättades väl med alkohol, och sedan med ett lindrigt syr- ligt vatten, för att afskilja strontianjorden, hvar- efter manganoxid återstod, som glödgad vägde 0.004 gr. och på 0.195 gr. kolsyrad kalk svarar emot 0.00035 gr. j ; Den med oxalsyrad ammoniak fällda vät- skan, som nu innehöll talkjorden, blandades med litet blodlut; hvaraf den blef mjölkigt oklar, men utan att på flera dagar afsätta något. Man- ganhalten i talkjorden var således för ringa att kunna afskiljas och vägas. Äfven mangan ingår i vattnet såsom kolsyrad manganoxidul, derföre träffas den icke eller i sprudelsten , emedan kol- syrad manganoxidul behåller sig nästan lika väl upplöst i vatten, som kolsyrad talkjord. Resultatet af alla dessa analytiska prof ut- faller på följande sätt. 625.41 gr. Carlsbader- vatten hade gifvit | Svafvelsyradt natron . . «. 161800 Kolsyradt natron +: . «>» «+ 0.78950 Saltsyradt natron . «. «+» «+ 0.64950 Kolsyrad kalkjord . . +. « 019300 Flusspatsyrad kalkjord -. «. 0.00200 Phosphorsyrad kalkjord . . 0.00014 Kolsyrad strontianjord +». =. 0.00060 Ren talkjord . . . . +. «+ 0.05400 Basisk phosphorsyrad lerjord 0.00020 Jernoxid:: = sel evo. DBR Manganoxid” «se Vetcen « MJD0BDBD Kiseljord . . = ad RN ODATDO NA - 3.35604 '+) Jag har här tillagt den kiseljord som fanns i jern- exiden jemte den phosphorsyrade lerjorden, | 265 För att lemna -detta resultat i ett sådant skick, att det kan jemföras med andra, utan nå- got slags invecklad beräkning, skall jag här framställa det, räknadt 'efter 1000 vigtsdelar vatten: j j Svafvelsyradt natron .- . «+ 2.58713 Kolsyradt natron =. . «» » 1.26237 Saltsyradt natron . . +» +» 1.03852 Kolsyrad kalkjord . . «+ +- 0.30860 Flusspatssyrad kalkjord . . 0.00320 Phosphorsyrad kalkjord . . 0.00022 Kolsyrad strontianjord =. « 0.00096 ' : Kolsyrad talkjord +. +. : 10.17834 Basisk phosphorsyrad lerjord 0.00032 Kolsyrad jernoxidul . + 000362 Kolsyrad manganoxidul . . 0.00084 Fiselord: 0 ee I a 007010 a 9-49927 Skillnaden emellan 5.408, som erhölls ge- nom inkokningen, och 5.45927 är restituerad kolsyra till talkjorden och metalloxiderna. Man skall ej föreställa sig, att de analytiska försöken hafva en precision, som svarar emot längden af de här utförde decimaltalen. Detta är omöj- ligt; men jag har måst utföra dem så långt, för att få in de ämnen, hvaraf vattnet håller så små qvantiteter, och hvilkas myckenhet, rela- tift till de ömnigare beståndsdelarnes, på detta sätt är approximerad. Jag har serskilt undersökt, på samma sätt som ofvan är anfördt, vattnen ur Miihlbrunn , Neubrunn och Theresienbrunn, och jag har ej allenast i dem funnit alldeles samma bestånds- . delar, som i sprudelvattnet, t. ex. alla etsade : det, under inkokning af jordens upplösning 1 salpetersyra, öfverlaggde glaset, och alla inne- 100 : ; , höllo strontianjord och .pbosphorsyrad lerjord ; utan jag har äfven funnit dessa ämnen i så full- komligt lika qvantiteter, att de obetydliga af- vikningarna endast äro observationsfel, hälst de äfven till samma grad inträffat, då jag repeterat analysen af samma vatten. Då dessa afviknin- gar icke inträffa förr än på den 4:de af de an- förde siffrorna, så torde detta kunna anses så- som ett förnyadt bevis, att alla Carlsbader-vatt- nen komma från en gemensam reservoir eller hufvudåder , och att den enda skillnaden dem emellan ligger i temperaturen och i kolsyrehal- ten, som hos vissa, t. ex. Muhlbrunn, är bätt- re bibehållen än hos andra t. ex. Neubrunn och Sprudeln. Alla de yttranden om dessa källors olika medicinska kraft eller styrka, hvilka man stundom hörer, äfven af Läkare, och hvarmed man ej menar deras olika värme, höra till den mängd. af toma ord utan all grund, hvarmed mineral-vattens -medicin vanligen är så full- späckad. | Det var nåturligt att vänta åtminstone en -ringa halt af kali i Carlsbadervattnet. För att utröna detta, "förvandlade jag en portion af de lösliga salterna till saltsyradt natron, blandade "detta med en upplösning af saltsyrad platina- oxid, i det närmaste tillräcklig att med natron- saltet bilda dubbelsalt, hvarefter lösningen vid lindrig värme afdunstades till torrhet. Torra saltmassan öfvergjöts med alkohol af-0.84, som löste den, utan mindsta lemning af saltsyrad ka- liplatina, som är ett i spiritus olösligt salt. Att likväl kali stundom förekommit i vattnet, skall man af det följande inhemta, emedan jag fun-” nit kalifluosilicat såsom en beståndsdel af några sprudelstenars. | . 167 Ehuru ingen omständighet gaf anledning att förmoda lithion i vattnet, vore dess närva- ro dock möjlig. Jag försatte derföre en portion af de blandade salterna med basisk phosphorsyrad ammoniak, men de grumlades icke och gåfvo under afdunstning ingen fällning. I ett motprof blandades dessa salter. med lithion. Då erhölls under afdunstning ett kristallmjöl, som blef till större delen olöst, då de öfriga salterna åter- upptogos af vattnen; Var det salt, som pröf- vades , Är förut upphettadt till smältning, så gaf det alltid en liten fällning med phosphorsy- rad ammoniak , liknande phosphorsyradt lithion; men då jag försökte den för blåsrör med ko- boltsolution , smälte den till en blekröd perla, och då den behandlades på kol med kolsyradt natron, insögs detta af kolet och lemnade en jord qvar utanpå. Phosphorsyradt lithion smäl- ter med: koboltsolution till en blå perla och går med det kolsyrade natronet in i kolet. Denna fällning härrörde således af den alkaliska vät- skans hinterhalt af kolsyrad talkjord. Då jag gjorde samma prof med den vid saltkokningen rt Carlsbad öfverblifvande moderluten, feck jag en annan fällning med phosphorsyra; denna fäll- ning blef i luften smutsigt gråbrun och be- fanns vara en blandning af phosphorsyrad man- gan och phosphorsyrad kalk, utan all inbland- ning af talkjord. : . Då flusspatssyra och phosphorsyra finnas ibland vattnets, efter afdunstning olösliga, be- ståndsdelar, var det skäl att söka dem äfven bland de lösliga. Jag mättade derföre alkalit deri med ättiksyra, bortjagade kolsyran genom kokning och tillsatte sedan kalkvatten i stort LÄ 4268 - öfverskott, men vätskan behöll sig, äfven efter förlopp af veckor, fullkomligt klar. Det återstår ännu att säga några ord om det sätt, hvarpå desse i vattnet funne ämnen varit sig emellan förenade. Murray väckte upp- märksamheten derpå, att analysen af mineral- valten ofta uppger de i vattnet innehållne äm- nena sammanparade i ett helt annat förhållan- de än i vattnet. Detta är ganska sannt, men Murray: öfverdref skillnaden emellan analysens resultat och det verkliga förhållandet. BERTHOL- LETS undersökningar, om verkan af den chemi- ska massan 1 förening med frändskapsgraden, hade redan långt förut afgjort denna fråga. Det är klart, att, om man i samma vatten upplöser flera salter, äfven sådana, som efter den antag- na frändskapsordningen ej sönderdela hvaran- dra, så sker likväl en sönderdelning på ett så- dant sätt, att hvar och en syra förenar sig med något af hvar och en basis, och att således för- eningar emellan alla närvarande kroppar upp- komma. Blandar man caustikt natron med svaf- velsyradt kali, så uppkommer en viss portion svafvelsyradt natron och syran delas af baser- na, så att de fria portiorerna jemt motväga hvarandra. Men om natronet förat var före- nadt med saltsyra, så blir sönderdelningen än- nu större, emedan en del af saltsyran då tillika förenar sig med kali. : Man har i vätskan blan- dat två salter, men deraf uppkomma 4, så län- ge de äro upplöstes; afdunstas vätskan så får man de två åter, på grunder dem BERTHOLLET så förträffligt utredt. Frågar man'!: Huru mycket innehöll lösnin- gen af hvart och ett af de 4 salterna? så må- ste vil, äfven sedan den relativa qvantiteten af 169 en safvelsyradt- kali och saltsyradt natron genom analysen är bekant, medgifva att detta för när- varande icke kan utredas. Dessa qvantiteter be- ro a) på den närvarande myckenheten af hvart' och ett af de två salterna och 6) på syrornes och basernes relativa frändskapsgrad (förenings- begär). Den förra af dessa blir lätt utrönt; men till den sednares precisa kännedom hafva vi ännu inga data. Kände vi den så noga, att vi kunde uttrycka hvar och en kropps relativa föreningsbegär med siffror, likasom eg. värme, eg. vigt o. d. så vore beräkningen från analy- sens resultat lätt att verkställa. Men nu är ingen af dessa frändskapsgrader så känd, att den kan till sin precisa qvantitet jemföras med en annan, och således är det alldeles omöjligt, att af analysens resultat med säkerhet bestämma, hu- ru syror och baser varit sammanparade i den ge- mensamma upplösningen. Det är följagtligen nog om resultatet rigtigt uppger hvad som fun- nits. Theorien säger, att icke allt så varit i vatt- net, som det finnes i resultatet af analysen; men man skulle hafva orätt att framställa en annan sammanparning än den analysen ger, ty denna sammanställning blefve blott en obe- styrkt gissning. | I Carlsbads vatten öfverväger en enda ba- sis, natronet, de andra på ett så utmärkt sätt, att analysens resultat ej kan mycket afvika från det verkliga förhållandet. Likväl kan man an- taga såsom säkert, att vattnet innehåller små qvantiteter af svafvelsyrad och saltsyrad kalk- jord samt af svafvelsyrad och saltsyrad talkjord, och en deremot svarande större qvantitet kol- syradt natron än analysen angifver , ehuru desse salter, genom vattnets förminskning under af- 170 'dunstningen småningora sönderdelas. Äfven de ämnen, hvaraf vattnet innehåller så oändligt små qvantiteter, måste vara underkastade samma jem- vigtslagar, ehuru verkan af dessa lagar blir på dem ännu mindre märkbar. | j Jag har redan förut anfört att alla i vatt- net "befintliga kolsyrade salter befinna sig der såsom bicarbonater, men jag har vid uppställs ningen af analysens resultat, icke beräknat dem derefter, emedan det derigenom skulle hafva blifvit: mindre jemförligt med mina föregångares, Hvarken flusspatssyrad kalk eller phosphor- syrad kalk är löslig i vatten, men deras löslig- het i syror gaf anledning till den förmodan, att. de äro i Carlsbadervattnet upplöste af den fria kolsyran, För att bekräfta detta, blandade jag nyss beredd och ännu våt flusspatssyrad kalk med vatten och inpressade deri kolsyregas. Den klar- nade vätskan silades och upphettades derpå till kokning. Genom kolsyrans bortgång afskiljdes. ganska obetydliga spår af flusspatssyrad kalk, Nu blandade jag en annan portion vatten med kolsyradt natron och flusspatssyrad kalk, samt mättade blandningen med kolsyregas, Denna app- lösning grumlades ganska betydligt i kokning och afsatte flusspatssyrad kalk. Det är deraf klärt att natron-bicarbonatet är flusspatens egent- . liga upplösningsmedel i Carlsbadervattnet, Phos- phorsyrad kalk, sådan den med :caustik ammo- niak fälles ur dess upplösning i syror, eller af kalkvatten ur en vätska, som håller phosphorsy- ra, löses i vida större mängd och lättare, än flusspatsyrad kalk, i kolsyrevatten, och jag fann ingen skillnad, om vattnet höll natron eller icke, Phosphorsyrad lerjord är, så väl neutral som i dess första basiska salt, till en ringa qvantitet AAA KANE SN 171 löslig i vatten, hvarur den” fälles, när vattnet blandas med någon större portion af ett salt. Vi hafva sett att phosphorsyrad lerjord förekom- mer' äfven i Sprudelsten, deraf synes kolsyran vara lösningsmedlet äfven för detta jordsalt. Kanske ock att jernets oxid, 1 det samma den bildas, delar phosphorsyran med lerjorden och gör den olöslig; kanske gör kalken det samma, i det ögonblick den upphörer att vara bicarbonat. Några Chemister hafva försökt; att förlika resultaten. af mineralvattens analyser med läran om bestämda proportioner, likasom vore hvart och ett källevatten att betrakta såsom en enda éhemisk förening i bestämda förhållanden. Ehu- ru det icke kan nekas, att ju några af de fun- na beståndsdelarna kunna till hvarandra stå i ett bestämdt chemiskt förhållande, orsakadt der- af att de, innan upplösningen i vattnet, utgjort beståndsdelar af en bestämd förening, som an- tingen af vattnet, eller af andra orsaker innan vattnets tillkomst, blifvit sönderdelad 7), så kan detta likväl icke möjligen vara händelsen med +) I det erhållna resultatet af Carlsbadervattnets ana- : lys finnes verkligen en nära approximation till för- hållande efter de chemiska proportionerna. Beräk- nas de ömnigare beståndsdelarne sig emellan, t. ex. från det svafvelsyrade natronet, så får man iöljan- de resultat: ; ; Svafvelsyradt natron 2.587 = 18 atomer Kolsyradt. 3 ös ve sv Is200--I2 / Saltsyradt NES 01 OL 0 9 Kolsyrad kalkjord 0.303 3 Kolsyrad talkjord 0.172 2 Likväl är den afvikelse ,saltsyradt natron : gör och den säkerhet hvarmed både dettas och det svafvel- syrade natronets myckenhet kan bestämmas, så sto- ra, att det vida öfverstiger den rimliga gränsen för observationsfel. : 172 alla, lika litet som man kan föreställa sig att de aflägsnare beståndsdelarna af en och samma bergart, t. ex. af Graniten, skulle vara samman- blandade efter bestämda chemiska proportioner, för det att de äro det i hvart serskilt mineral, - hvaraf bergarten utgöres. Vattnet upplöser allt hvad lösligt det finner i sin väg, och det är icke rimligt, att på denna inga blott mekaniska bland- ningar skulle finnas, då bergens massa deraf öf- ver allt utgöres. Dessutom finner man lätt hvad värde en sådan ide kan hafva, af de många ämnen som ingå i vattnen till så oändligt små qvantiteter, hvarigenom antalet af de ömnigare beståndsdelarnes atomer blir så stort, att vigten af en eller flere atomer faller inom gränsorna för vanliga observationsfel. ; 2 3. Om vattnets halt af kolsyregass. Att upphemta Carlsbadervatten på ett så- dant sätt, att det under kärlets ifyllning icke förlorar en ganska betydlig del af den kolsyre- gas det innehåller, hörer till ett af de” svårare problemen att upplösa. Det skulle likväl kun-' na låta göra sig, om man för några timmar dis- ponerar en af de öppningar, genom hvilka vatt- net utflyter, på ett sådant sätt att, då man till gasens utdrifning ur vattnet vill begagna t. e. en retort eller kolf af glas, leder man vatt- net från öppningen, genom ett rör, ned till kärlets botten, och låter det utflyta upptill. Se- dan vattnet på detta sätt fortfarit att, utan be- röring med luften, flyta någon stund genom kärlet, kan man fråntaga detta och hastigt för- se det med tillbehören för gasens utdrifvande och uppfångande öfver qvicksilfver. Men för 173 att anställa detta försök, måste man äga tillgång till en behörig apparat på stället. Jag hoppades att kunna komma till målet på ett annat sätt, men hvilket jag sedan funnit icke svara emot afsigten. Jag trodde nemli- gen att, om blandningen af den gas, som i spru- delketteln står öfver vattnet, vore bekant, så kande man, från hvad som redan är bekant om gasers löslighet i vatten, vid gifna pressioner och temperaturer , beräkna kolsyregas-halten i det vatten, som står i contact med denna atmospher. Jag uppsamlade derföre en portion af denna : gas, hvilket skedde på följande sätt: nedanför Sprudeln, har man 1 flodbrädden borat ett litet hol i sprudelskålen, genom hvilket vatten och gas vexelvis utkastas. Omkring detta hol for- merade jag, med krukmakarlera, en bassin, som genom öppningen snart fylldes med vatten, i hvilken jag med beqvämlighet kunde, 1 omstjelp- ta med vattnet fyllda flaskor, upphemta den gas som passerade genom vattnet. På lika sätt upphemtade jag af den gas, som beständigt i blåsor uppstiger vid ena hörnet af Theresien- brunns bassin. Flaskorna' tillslötos med luft- täta, slipade proppar. Gaserne pröfvades sedan, : efter min hemkomst, på det sätt, att ett visst mått deraf insläpptes 1 ett graderart rör öfver qvicksilfver, hvarefter ett stycke kalihydrat, fä- stadt vid en ganska fin ståltråd, infördes. Se- dan gasen var absorberad, utdrogsåter kalistyc- ket, med den varsamhet, att ingen synbar luft- blåsa fastnade vid dess yta. Sprudelgasen lem- nade en så liten luftperla, att den icke kunde mätas, och hvilken jag kan skatta högst till 333 af dess volum. Gasen ur Theresienbrunn lem- nade i 2 serskilta försök 1 procent luft, som 174 af kalit ej vidare uppsöps och hvars volum i eller minskades af en upplösning af hepar. Det synes således hafva varit qväfgas. Jag hade i gasen af sprudelvattnet väntat qväfgasen af den atm. luft, som efter allt hvad vi hafva anled- ning att tro, bör hafva följt meteorvattnet ned i jorden, innan det samlades till de reservoirer, der det impregneras med sina mineraliska be- ståndsdelar. Hvart kan väl denna atmosph. luft hafva tagit vägen? å Då jag nu försökte att beräkna vattnets halt 4 bassinen , med- förutsättande att det innehåller lika volum kolsyregas, mäten vid + 732,75 7) och vid den pression vattnet 1 bassinen kan va- ra underkastadt, hvilken bestämmes af afloppens högd öfver vattnets yta, så skulle den fria kol- syregasen vid:o? intaga 3 af vattnets volum, eller vid -- 18? 4 deraf. Lägges nu härtill bi-: carbonaternes kolsyra, som på 1000 gr. af vatt- net utgör 0.75 gr. eller i gasform 378 cub. cen- timeter, d. ä., beräknadt från vattnets €e. vigt, 0.396 af vattnets volum vid 0o?, så finner man att vattnet vid kokning bör ge ifrån sig mindst 175 gång sin volum kolsyregas , mäten vid o?. Att sådant icke är det verkliga förhållandet, kän- ner man redan på vattnets smak. BecHEr fann precist så mycket kolsyregas i vattnet, som bi- carbonaternes kolsyra skulle utgöra och Krar- rRoTH fann till och med mindre. Revss fann fö- ga mer än desse. Det ser således ut som höl- le” åtminstone sprudelvattnet föga mer än; bi- ”) Eller precisare 1.04, af sin volum, då pe| Saussure funnit att vatten upptager 1.06 af sin volum kolsy-, : regas, och 0.02 afgå för de salter vattnet håller : upplösta, i å 175 earbonaternas kolsyra, då det framkommer i dagen. : | | NORRAN Vid detta tillfälle inträffa förhållanden, på hvilka man, vid bestämmande af gasers löslig- bet i vatten, icke gifvit akt, emedan de, vid lä- gre temperaturer äro af föga inflytande. Vatt- net har nemligen -sjelft en bestämd tension, för hvar temperatur och pression, och den gas som står öfver vattnets yta, innehåller alltid en in- blandning af vattenångor, hvilka vid detta tillfäl- le verka såsom hvar och en annan gas. Om en blandning af kolsyregas och vattengas står öf- ver ytan af vatten, så måste vattnets mellan- rum inrymma portioner af denna gasblandning, det är, både af kolsyregas och vattengas. Hvad således vatten, vid en gifven temperatur och pression, upptager af en ren gas,t. ex. kolsyre- gas, är producten af hvad som fordras för att, vid denna temperatur och pression, hålla jem- vigt emellan kolsyregas och vattiengas, så väl inom , som ofvanpå vätskan. Hvar och en ren gas, som kommer 1 beröring med vatten, blir genast en blandad gas; genom vattnets afdunstning deri, och vattengasens förhållande till den beständi- ga gasen stiger med temperaturen. Om detta icke förhölle sig så, så skulle man genom kok- - ning ej kunna ur vatten utdrifva mer gas, än hvad som gasen af hettan vinner i volum mera än -vattnet; men kokningen utdrifver alltsam- man af gasen, på alldeles samma sätt, som en gas, länge i en ström förd "genom ett vatten som håller en annan gas, slutligen -utdrifver denne och insätter sig i dess ställe; äfven så ut- drifves en gas af kokningen ända till dess att vattnets mellanrum innehålla endast vattengas. Men vattnets eapacitet för sin egen gas är alle DA . ISIN FRIRASNENE tr SOLEN d | 4 N 176 deles obekant; vore den känd så skulle räknin- gen af Carlsbader-vattnets halt af kolsyregas i Sprudelketteln lätt kunna göras +). 4. Undersökning af det sediment som bildas i Carlsbader-vattnet , då det förvaras på bouteiller. I alla mig tillsända flaskor af Carlsbader- vatten hade på bottnen laggt sig ett ringa sedi- ment, af en grå, åt gult dragande, färg, som satt fast vid glaset, så att vattnet kunde klart afhäl- las. Det kunde med en fjäder lätt afskiljas, hvarföre det med destilleradt vatten afsköljdes och lades till det vatten som skulle analyseras. /; Ur några flaskor, hvilkas vatten jag ej behöfde använda, uppsamlade jag denna fällning för sig. Redan då den blandades med destilleradt vat- ten och lemnades i öppna kärl, mörknade den, sjönk långsamt och föll slutligen i flockor, af en mörkbrun eller svart färg, till bottnen. Ut- seendet föranledde mig att gissa på närvaro af manganoxidul i denna fällning. Uppsamladt på filtrum, fick det en nästan svart färg, men blef - mörkgrått i torrkning, och hvitt i bränning. Blandadt ännu vått med concentrerad svafvel- syra, svartnade syran deraf, såsom af en inlaggd' trädsticka. Inga tecken till utvecklad flusspatssyra kunde ”) Det vore ett stort: desideratum, att känna vattnets capacitet för sin egen gas och verkan af vattenga- sen till andra gasers afskiljande ur vattnet i exten- sibla kärl, för alla temperaturer emellan o och +F 1009, De förträffliga försök i detta ämne, hvarmed 'TH. DE SaAussUrRE riktat vetenskapen, kunna ej anses. gällande för andra temperaturer än den, hvari de blifvit anställde. ; ET kunde dervid upptäckas. Lösningen i svafvelz syra lemnade olöst en svart kiseljord, som blef hvit i bränning. Den silade sura vätskan fäll- de med caustik ammoniak ett gulaktigt ämne, och den fällda vätskan innehöll inga spår till kalk. Fällningen, behandlad med caustikt kali, upplöstes till en del, det upplösta var basisk phosphorsyrad lerjord och det olösta basisk phosphorsyrad jernoxid. Denna fällning gaf - dessutom med kolsyradt natron på platinalöf reaction af mangan. Den består, efter denna undersökning, af jernoxidsilicat, af basisk phosphorsyrad jern- oxid och af basisk 'phosphorsyrad lerjord, för- enade med ett ämne af organiskt ursprung, som, så länge luften ej fått verka derpå, är färglöst, men som mörknar och blir svart af luftens in- flytelse. Detta ämne synes vara en vanlig be- ståndsdel af detta slags vatten; jag fann det t. ex. förenadt med den nästan jernfria kiseljord, som afsatt sig ur vattnet af den så kallade Schier- säuerling vid Königswart, och man finner alltid den vid dessa vattnens analys erhållna kiseljord mer eller mindre mörk till färgen, innan det organiska ämnet hunnit blifva förbrändt. Det synes hafva en utmärkt frändskap till kiseljorden, och framför vattnets andra beståndsdelar före- trädesvis följa denna åt. Jorden är då nästan svart, så länge den är våt, blir grå i torrkning, men mörknar igen då den fuktas. 5. Undersökning af några Sprudelstenar. Sprudelsten är en stråligt kristallinisk kalkstensart , utan alla tecken till spatig textur. Färgen är dels hvit, dels brun, dels afvexlande KK. VV. A, Handl. r822. St. I. 12 178 i bruna och hvita ränder. De förra innehålla en betydligt större portion jernoxid, än de sed- nare, som stundom sakna den alldeles. Olik- heten förutsätter antingen omvexlingar i vatt=. nets jernhalt, eller tidtals skeende större till- träde af atmospherisk luft, hvarigenom en större myckenhet af jernoxidul får tillfälle att syrsättas och utfällas. Dessa sprudelstenar varieraiutseende, jag har funnit dem stundom utmärkt stråliga, stun- dom täta med föga strålighet. Några hafva varit tä- ta, halft genomskinande; andra täta, hvita, skrof- liga, liknande Magnesit eller Gurofian; andra åter har jag funnit af tiden förändrade, vittra- - de och gulaktiga I). j Upphettas Sprudelsten för blåsröret, så sväller den ut, förlorar färgen och faller sönder till ett mjöl, antingen af sig sjelft eller vid min= sta vidrörande. Sker försöket i en liten glas- kolf, så får man med det samma en liten por- tion vatten. : Ju stråligare sprudelsten är, ju tydligare är detta phenomen. Detta är Arrago- nitens hufvudcaracter ""), och då nu sprudel- sten ej allenast i anseende till sin stråliga tex- tur, och frånvaron af all spatighet, utan också i sitt förhållande vid'en högre temperatur, full- ") Herr D. Knorr i Carlsbad hade den godheten att, för min. undersökning, anskaffa en stor mängd af Sprudelstensvarieteter. ”) Att det icke tillhör hvarje strålig kalk, finner man lätt, om man, i en liten glaskolf, för blåsrör till- samman upphettar en bit så kallad Satin-spat från England, en bit arragonit och en bit sprudelsten. Arragoniten faller först sönder, sedan sprudelsten och satinspaten ligger dervid alldeles oförändrad. - Ju rikare ÅArragoniten är på strontianjord, ju hastigare faller den sönder. AL RAR RA a a ATT SA TA Ao IR ar ÅN Rd FTIR S ? I ör y | RER komligt öfverensstämmer med Årragonit, röran« de hvilken STROMEYER visat att den alltid inne- håller en liten portion kolsyrad strontianjord, så föranleddes jag häraf, att i sprudelsten, äf- ' vensom i det vatten, hvarur den afsatt sig, sö= ka strontianjorden, utan hvilken omständighet den visserligen undgått min uppmärksamhet. — Den täta sprudelsten ger nästan intet vatten och blir obetydligt skörare genom bränning. > Jag har redan omtalat sättet huru analysen af sprudelsten blifvit verkstäld, jag skall såle- des här anföra endast resultaten. 1; Sprudelsten, fästad på tennkittlarna i saltkoknings-apparaten. Den består enligt den i det föregående detaljerade, men ej. sammanställ- de, analysen af Kolsyrad kalkjord =. «+. 96.47 Flusspatssyrad kalkjord <0.99 Phosphorsyrad kalkjord 0.06 Kolsyrad strontianjord 0.30 'Phosphorsyrad lerjord +. "0.10 Jerker NN HEK 04 Temloxidy Forsels n 006 IVaELen. ee RIS SG " Svaga spår af mangan. | ; 100.00 Jag har hvarken i denne, eller någon an- nan sprudelsten, kunnat upptäcka några spår af talkjord. EA | 2. En brun, strålig art, af dem som slipas till zirater.. Dess e. vigt = 2.863. Löstes utan lemning af salpetersyra. Caustik ammoniak fäll- de derur 1.275 procent. Analysen deraf gaf » 153 Kolsyrad kalk . . . 97.00 Flusspatssyrad kalk .' 0.69 Kolsyrad strontianjord 0.32 Phosphorsyrad kalk Phosphorsyrad lerjord + 0.59 Jermoxad' so ss oe Natten: ve. ARNE URO 100.00 3. En hvit, i brottet dels grynig, dels småstrålig sprudelsten lemnade, efter upplösning i salpetersyra, ett halft genomskinligt ämne olöst, som 1 torrkning bildade ett hvitt pulver, smäl- te för blåsrör, utvecklade kiselhaltig flusspats- syra med svafvelsyra och gaf svafvelsyradt kali3 med ett ord, det var fluosilicat af kali. Lös- ningen fälld med caustik ammoniak gaf 0.6 pro- cent af stenens vigt af en gulaktig fällning, som bestod af 0.47 flusspatssyrad kalk, 0.07 -phos- phorsyrad 'kalk och lerjord samt 0.06 jernoxid. Då den med ammoniak fällda lösningen afdun- stades till torrhet, afsatte sig mot slutet mera kalifluosilicat, men hvars myckenhet icke be- stämdes, i anseende till omöjligheten att tvätta det. Närvaron af detta salt i sprudelsten be- visar af vatinet någon gång innehållit kali. Den- ne Sprudelsten förlorade i glödgning endast 0:53 P- Ce | 4. För att närmare bestämma om stronti- anjord finnes endast i den stråliga sprudelsten, upplöste jag en portion af den täta, hvita arten, som liknar Magnesit. Den höll flusspat och phos- phorsyrade jordarter, likt de öfrige, och alko- hol lemnade olöst salpetersyrad strontianjord, efter utseende till samma mängd som af desse. 181 Den pröfvades, i anledning af dess utseende, på en halt af talkjord, men fanns derifrån fri. 5. En egen art sprudelsten bildas omkring den öppning på sprudelskålen, der jag förut nämnt att gasen till mina försök uppsamlades. Just på det ställe, der vattnet af denna lilla naturliga - vattenkonst beständigt nedfaller, och der det på en gång är utsatt för oxidation och afdunstning , hade "bildat sig en handsbred fläck , med en glänsande svart yta. Jag aflossade den öfre svarta skorpan, 'som hade en half linies tjocklek, visade ett tätt brott och hade der röd- brun färg. - Blott den öfre, glatta ytan var svart. Oagtadt dess rödbruna färg innehåller den en betydlig portion jernoxidul, så att dess lösning i saltsyra fälles af ammoniak med svart färg. Den upplöstes derföre i kungsvatten. Lösnin- gen gelatinerade under afdunstning. Behandlad på förut beskrifna sätt, gaf den, af 2 gr. spru- " delsten, 0.079 gr. kiseljord, af en lika mörk färg som ur vattnet, men den blef hvit genom brän- ning. Ammoniak fällde ur upplösningen 0.567 gr. som med svafvelsyra icke gaf minsta tecken till flusspatssyrehalt. Lösningen 1 svafvelsyra, öfvermättad med caustikt kali, och fällningen kokad dermed, gaf åt kalit 0.o1r2 gr. basisk phosphorsyrad lerjord, samt en qvantitet phos- phorsyra, som, efter lerjordens utfällande, af- skiljdes med kalkvatten och bildade 0.o3 gr. phosphorsyrad kalk, svarande emot 0.0147 gr. hosphorsyra. Jernoxiden upplöst och sedan fälld med blodlut, lemnade en vätska, som icke mera grumlades af caustik ammoniak. — Kalk- jorden utfälldes ur lösningen i kungsvatten med oxalsyrad ammoniak, hvarefter basisk phosphorsy- rad ammoniak icke grumlade vätskan det mindsta. / 182 I bränning förlorade denna Sprudelsten 13.66 p. ce hvaraf 9 p. c. voro vatten och 4 .66 kol- syregas från den kolsyrade jernoxidulen. art Sprudelsten bestod således af Denna Kolsyrad kalkjord . . . +» - 43.20 Basisk phosphorsyrad reO 1:77 Jernoxid . . / 2? Ylaj LAR Kolsyrad jernoxidul Lä ke de VÖRSI Phosphorsyrad HO d AR 0.60 Kiseljord . åns 3.95 Walle i lanos feed 9.00 : 100.00 (Forts. i n. St.) 183 BESKRIFNING Öfver några Skandinaviska Arter af Mussle- Slägtet Crassina; | af S. NILSSON. Mhussle-Slägtet Crassina har först blifvit namn- gilfvit och bestämdt af Herr LAmMARCK, 1 dess Histoire Natur. des Animaux sans wertebres. Paris 1818. Tom. V-. p. 554. — De Musslor som höra till detta Slägte hafva förut, så vida de va- rit kända, Klifviv räknade till Slägtet Venus. Det var likväl mera i följd af ett visst yttre. Slägt-tycke, än af vetenskapliga grunder, att de dermed förenades; ty 1 Låset , som af alla Muss- lans delar är den mest bestämda och förändringar minst underkastade , visa de väsendtliga olikheter. De sakna nemligen sidotänder och hafva aldrig - mer än två cardinaltänder i det vänstra skalet, och en, jemte ett svagt spår till den andra i det högra skalet. Deremot hafva Venus - Muss- Zorna alltid tre cardinal-tänder 1 hvardera ska- let och dessutom sidotänder. Före Herr LAmarcz hafva Conchyliolögerne mindre - sorgfälligt uppdragit gränslinier mellan Slägtena. Ärtor af de mest olika lefhadssätt, Sch följaktligen af den mest olika organisation, blefvo , blott för någon arbiträrt vald likhet hos 184 skalen, förenade i ett och samma Slägte. De Snäckarter , som ständigt lefva på landet och an- das atmosferisk luft med lungor, blefvo förena- de med dem som lefva i vattnet och likt Pho- caceer och Cetaceer bland Däggande djuren, en- dast tidtals besöka dess yta, för att der andas luft; ja dessa blefvo till och med räknade till samma slägte. med dem som ständigt. lefva i vatten och, kr fiskarna, andas med Gälar. Äf- ven blefvo Arter förenade som lefva i sött vat- ten och i hafvet. Många bland Linnés slägten lerna exempel på en och annan af dessa Ohalunlisa för eningar, och dess Helix-slägte innefattar dem alla. Sednare tiders Zoologer, och i synnerhet Herr LAmArRcK , hafva, som dat synes, på ett ganska naturenligt sätt, skilt dessa olika Arter i olika Slägten, och Hagge hafva de också mera bestämdt kunnat ulstaka slägt-gränsorna. De hafva visat att den största öfverensstämmelse äger rum mellan. djuret och dess skal, och att man af det senares form kan sluta till det för- ras organisation; på samma :' sätt som Cuvier lärt -oss att af vertebral-djurens benbyggnad sluta till deras egenskaper och lefnadssätt. Hvad Zoologien härigenom vunnit inser man lätt, äfven som att Geologien häraf häm- tat mycket ljus. Af de utdöde Snäckor och Musslor, som finnas inneslutna i berglagren, träffa vi nemligen aldrig annat än skalet: men af detta kunna vi nu sluta till invånaren som be- bött det, och vi lemnas icke i ovisshet huru vida Arten har lefvat på landet, i sött vatten eller i hafvet. Åt den som tror att de nya Djursläg- ten, som i sednare åren tillkommit, icke tillfört 485 vetenskapen någon verkelig vinst, utan så vida de: innefatta alldeles nya Arter, lemna vi gerna sin öfvertygelse, men vi kunna alldeles icke dela den. Vi tro deremot att uppsökandet af det naturliga Systemet är det mål till hvilket all . sann naturforskning sträfvar, och att sönderde- landet af hvarje artificielt och bildandet af hvar- je naturligt Slägte är ett steg närmare detta mål. I följd af denna öfvertygelse, draga vi icke i betänkande att med Herr LamarcK skilja släg- tet Crassina från slägtet Venus, emedan deras skal förete sådana olikheter som tyckas bestämdt antyda olikheter hos deras invånare i organisa- tion och lefnadssätt. Men huru vida slägtet Cras- sina, i Herr LamArces System, fått sin rätta plats i samma familj som innefattar Tellina , Lucina och Donax, och som från Venus-släg- tet är skild genom söttvattens-Musslorna Cyclas och Cyrrena m. m. lemna vi åt kunnigare for= skare att öfverväga och afgöra. : Herr LAmarck anför ej mer än en enda till detta Slägte hörande Art, nemligen Crassina dan- moniensis , som finnes i hafvet vid England. Denna Art, hvilken således bör anses som typ för slägtet, har jag ännu ej haft tillfälle att se: -men de Slägt-caracterer, som Herr LAMArRcK på anförda ställe uppgifver, äro så bestämda, att man ej kan tvifla på att ju de Arter som jag här beskrifver, verkeligen höra dit. Jag har nemligen icke blott kunnat bibehålla alla de af Berr LAmArRcK angifna Slägtmärken, utan äfven tillägga flera, hvarigenom således gränslinierna för detta Slägte blifvit ännu mera bestämda. Crassina. LAwM. — Testa suborbiculata, transversa, aequival- vis, subinequi-latera, clausa, solida, crassa, sub- "186 SG ; compressa , corticata, natibus 'sub-erosis aut de- 'corticatis. — Cardo dentibus duobus validis, di- varicatis in valva sinistra ”'), interjecta fovea triangulari; dentibus duobus inzequalissimis. vel dente uno validissimo, fossula- utrinque termi- nato, in valva dextra; dentibus lateralibus ob- soletissimis aut nullis. Ligamentum externum in latere longiore. Area =") et areola concavae. - De hithörande Musslorna äro 'trekantigt- rundåktiga, eller transversella, med något olikå sidor, af hvilka den trämres kant är mer eller mindre inskuren, den bakres nästan rak, och "den nedres bågformig. Alla Arter äro bekläd- da med en brunaktig, mer eller mindre mörk -öfverhud och vertices (nates) äro vanligen an= frätta eller åtminstone är huden på dem afnött. Denna betäckning hafva de gemensam med få hafsmusslor, men med alla flodmusslor. : Skalen äro alltid temligen hoptryckte, mycket tjocka och tunga, försedda med ovaia eller halfrunda muskel-intryck , mellan hvilka nedtill går en något bågformig intryckt linea. Låset har två tjocka divergerande tänder i vänstra skalet och i det högra två mycket olika, af hvilka den främre är ganska grof, den bakre mycket smal och bildar nästan blott ett spår till tand, hvil- ket stundom saknas. Sidotänder finnas antingen +) Benämningarna: Valva dextra, sinistra; margo. superior, tinferior; pars anterior, posterior, m. fl. hafva helt olika betydelse hos olika författare, Hvad dessa benämningar hos mig, både på detta och andra ställen betyda, har jag i korthet förklarat i Inledningen tll min Historia Molluscorum Svec. terr. et fluv. p. VILL, +) Årea och areola äro synonymer med benämnin- garna Vulva och Anus. >) 187 alldeles icke, eller ock äro de , mycket otyd- liga. Hos alla de Arter som jag sett äro de de- lar man kallat anus och vulva ingröpta; den för- ra aflångt äggformig, den senare lancett-lik. En del äro naggade på skalens inre sidokant, en del släta. | > Alla de Arter af detta Slägte, som man hittills känner, tillhöra norra Oceanen. Också - synes man hafva skäl att förmoda, att de tjoc- ka och: starka skal, hvarmed de äro betäckta, blifvit dem gifna för att skydda dem mot klip- por och våldsamma stormar i ett oroligt verlds- haf. — Det är väl sannt. att norra Oceanen be- bos af långt tunnare och bräckligare Musslor;. men det är äfven sannt att hvarje Mussleart, liksom hvarje Tångart, under vattenytan bebor sin egen region. De tunnskaliga Snäckorna i Oceanen tillhöra — troligen utan undantag — antingen stränderna, der de i sanden undangöm- ma sig för stormarna, eller ock ett djup dit stor- mens makt ej hinner. De skulle eljest snart sönderkrossas. — I detta afseende vore det vis- serligen af vigt att veta hvilken region under hafsytan som arterna af Crassina bebo. De in- divider jag funnit, lågo antingen med tång upp- kastade på stränder och klippor, eller ock blef. vo de med garn uppfiskade på ett obetydligt djup. Species: ") margine valvarum interno levi. 7 CÖrassina sulcata. C. testa ovato-trigona, compréessa, sulcis et costlis transversis, teretibus; epidermide fuseo-brunnea; natibus erosis albis. | ; Tatit. 35 millim. Long. 25 millim. Variet. a. testa minore, magis rotundata. 188 An Chemin. Tab. 39. f. 413. 414? Tabula nostra . . Fig. 1. 2. Habitat in oceano boreali; ad littora Svecie et Norvegie ejectam reperimus. Ad Rå Scanize retibus piscatorum rarius capitur. — Teste fossiles, decorticate, albe et cretace&e in col- libus conchaceis ad Uddevalla, ad Mjölkeröd Bahusie, et in insulis Norvegicis obveniunt. Anm. Den angifna figuren är af författarne citerad till Venus borealis. 'Men för min del anser jag följande Art vara den rätta Venus borealis. — Dennas färg är mörkbrun, eller liknar vanligen mogna Häst-kastanjers. De upp- höjda trinda band, hvaraf hon omgifves, äro till antalet 15 — 20, reguliert parallela och förlora sig nedtill och baktill i fina strie. Fig. 1. uttryc- ker dess yttre form; fig. 2 dess lås. ; o. Crassina borealis. C. testa lenticulari-trigona, compressa, trans- versim inequaliter striata, epidermide ful- va vel fusca; natibus subdecorticatis. | Lat. 23—42; Lougit. 26—37. Venus borealis , Gmel. p. 3285. Descr. An Chemn. Tab. 39. f. 412? ; Variet. a. testa compresso-convexa, epider- mide saturate fusca. Tab. nostra. . fig. 3. 4. — B. testa magis compressa epidermide ful- va vel spadicea. Tab. nostra . . f. 5. Habitat in Oceano" boreali. In littoribus Nord- landie Norvegice ejecta rarius obvenit. Anm. Att Venus borealis 1. ce. hörer hit, derom öfvertygas man af Descriptionen, ehuru diagnosen tyckes vara mindre bestämd. I Be- skrifningen säges uttryckeligen att låset har två tänder 1 det ena skalet och en i det andra. Det är således visserligen icke riktigt att Venus XR 189 borealis Gm. föres af LAmaArcK till Slägtet Cy- rena , och af Cuvier till Slägtet Cyclas , — Muss- lor som endast finnas 1 färskt vatten och som, jemte sidotänder, antingen hafva tre cardinal- tänder , åtminstone i ettdera skalet, eller ock zvå af hvilka den ena är dubbel. 3. Crassina striata. C. testa orbiculato-trigona, transversim pul- chre striata; striis teretibus, confertis, equa- libus; epidermide folvo-brunneas SÄ erosis ? Latit. 10-12 millim. Tab. nostra . . . fig. 6. Habitat i mari boreali Svecie, usque ad fretunn Öresund. Ad Rå Scanize rarius obvia. "> Anm. Denna Art tyckes till striorna kom- ma närmast Crass. sulcata, var. 3, men är run- "dare och mycket mindre, med större antal (kring 30) strie och. gulbrun färg. Till formen liknar hon mest Crass. borealis, men är äfven mindre än denna, samt tydligare och reguliert strierad. =) margine valvarum interno crenulato. - 4 Crassina'. | C. testa orbiculato-trigona, decorticata, intus et extus coerulescente; umbonibus paralle- le siriatis, natibus acutis. Lat. 20 millim. Habitat vi: ; Anm. I Lunds Academiska Museum finnas ett par skal af högra sidan, som troligen äro från Svenska eller Norrskaåa kusten. Likväl, då de äro incompletta, vill jag ej gifva Cem namn. — Hit hörer äfven 3. Crassina danmoniensis. Lam. I cec. p. 5543 men både denna och sannolikt flera hithöran- de Arter återstår det ännu att vid våra ku- ster uppsöka. 190 INNEHÅLI. IT heonesisk undersökning om en vattenstrå- Jes contraction; af F. RUDBERG pag- Mathematisk Theorie om de Capillaira phe- nomenerne ; af den samme Försök att förklara Indernas wverlds-ål- drar; af S. A. CRONSTRAND Andra Bidraget till geographiska Longi- tuds-bestämningar ; af G. Bor Tredje Bidraget till Dito; af den samme Försök att bestämma den chemiska samman- sättningen hos några vid smålt-processer i stort bildade slagger ; af B. G. BREDBERG I. 25. Sy 50. 54. Under sökning af en grön granat från Sala; - af den samme Undersökning af några mineralier; af Auc. ÅREVEDSON Qvalitatif undersökning af opium; af Auc. LINDBERGSON Undersökning af Mineral-vattnen i Carls- bad, Töplitz och Königswart i Böhmen; af J. BERZELIUS Beskrifning öfver några Skandinaviska Ar- ter af Mussle-Slägtet Crassina; af 5. NILSSON | TAB. IT d RA 6. AH fr . bf -< ji i (AA I pe = Te ERA KONGL. VETENSKAPS -ACADEMIENS HANDLINGAR | UNDER SEDNARE HÄLFTEN AF ÅR 1822. PRESES HERR FRIHERREF. v.EHRENHEIM, f. d. Canzli-President , Commendeur af Kongl. Nordstjerne-Orden. TENOR UNDERSÖKNING af Mineralvattnen i Carlsbad, Töplitz och Königswart 1 Böhmen; af JAC. BERZELIUS. (Fortsättning.) t 6. Om orsaken till vattnets värme. I iediced har ingen främling stannat fram- för denna rökande vattenkonst, utan att göra sig den frågan: hvarifrån kommer väl vattnets höga temperatur? Men denna fråga, som så na- turligt tränger sig på hvar och en, är ej så lätt att besvara. Vi kunne ej följa vattenledningen till det ställe der uppvärmningen sker, och det återstår oss blott att gissa. Olika personer haf- va gissat på olika orsaker, och den som sjelf ej har något att gissa på, väljer bland andras me- ningar hvad han anser mäst tillfredsställande. Äfven jag har ej kunnat afhålla mig från att gö- ra gissningar häröfver, oaktadt med öfvertygel- sen, att aldrig kunna med visshet få veta orsa- ken till och förloppet vid vattnets uppvärmning, samt att icke kunna förklara huru vattnet för- ses med beståndsdelar, hvilka våra berg, så långt grufarbetena i dem inträngt, icke innehålla i några sådana qvantiteter, som skulle kunna för- 196. klara det slöseri naturen här på ett enda år gör med svafvelsyradt och kolsyradt natron 7. Det har synts mig ganska sannolikt, att vär- men och de upplösta ämnenas beskaffenhet, stå med hvarandra i ett sådant sammanhang att för- klaringen af vattnets uppvärmning ej kan skil. jas från gissningen om beståndsdelarnes härkomst. BecHeErR "5 antager att ett koksaltshaltigt vatten flyter öfver ett lager af svafvelkis, som råkat i brand, och hvars svafvelsyra sönderde- lar koksaltet till glaubersalt. - Han stödjer sin gissning på den omständigheten att, vid en ut- sprängning som gjordes i berget, just der Muhl- brunn framkommer, fann man graniten afbru- ten af ett mäktigt lager af så kallad hornsten, hvari svafvelkis 1 myckenhet förekom. Man an- ser såsom ganska troligt, att det heta vattnets hufvudåder sätter ut från graniten just i fog- ningen mellan båda lagren, och der utgjuter sig i den stenomklädda bassin, sprudelketteln, som vi förut omtalat. Men, utom att svafvelkis in- galunda hörer till de mineralier som lätt förän- dras och som således lätt tändas, så skulle, ifall BecHErRs gissning vore antaglig, producten blif. va ett surt jernhaltigt vatten, då det deremot är alkaliskt, föga eller icke jernhaltigt. Den art svafvelkis, som lätt tändes är ett ganska säll- samt mineral och jag vet ej att något lag af brinnande svafvelkis på något ställe är kändt, ") Krarrotu (Beyträge &c, I. B. p. 352) beräknar det till 746,5934 skålpund kolsyradt natron samt 1,132,923 skålpund Glaubersalt, i kristalliseradt tillstånd, hvil- ka man hvart år låter gå med vattnet förlorade , oak- tadt vattnets naturliga värme skulle så betydligt un- derhjelpa dess concentrering genom gradering. 2) På anf. ställe p: 204. 197 der det icke är åtföljdt af stenkol. Den massa af svafvelkis, som 1 Fahlu grufva, mot slutet af förra seklet, af våda antändes, fortfor endast 1 14 till 15 år att brinna, under det att svaf- velsyrlighetsgas beständigt utvecklades genom bergets remnor. Den Släckuade af sig sjelf, oak- tadt midt i den ofantliga svafvelkismassa, som utgör Fahlu malmfång. KrAPrRoTH, som insåg svårigheterna af BeE- CHERS gissning, föreställde sig att Carisbader- vattnet upphettades af en, genom svafvelkis itänd, mäktig stenkolsflöts, hvilken han, af det omtalta hornstenslagrets skenbart ringare ålder än granitens, ansåg kunna ligga under det först- nämnda och således temmeligen nära källornes utlopp. Då vi hafva exempel på itända sten- kolsffötser, hvilkas brand varat sekler igenom , så kunde man väl föreställa sig, att den här i fråga varande kunde hafva varit tillräcklig att bibehålla vattnets värme de 450 år denna heta källa varit känd. Vattnets kolsyra tror han va- ra af hettan utdrifven ur kalksten, och, då den ej har fritt aflopp, inpressas den i det heta vatt- net. Det svafvelsyrade natronet bildas af kok- salt 1 vattnet med svafvelsyran ur stenkolens förbrända svafvelkis, och kalkjorden härrörer från samma kalksten som kolsyran. ”Det kol- syrade natronets ursprung, säger KLAPROTH, kun- na vi ej så lätt förklara, ömedan intet enda af af de förfaranden, som 1 våra Laboratorier an- vändas, är af den beskaffenhet, att det kan för- utsättas såsom af naturen nyttjadt till det kol- syrade mnatronets frambringande. — Sannolikt är en länge fortfarande serkån af värme och vattenångor tillräcklig att förflygtiga saltsyran med lemning af alkalit. — Efter denna förmo- 198 dan äro således svafvelkis , stenkol, kalksten och sa/tvatten (salzsole) de rå-ämnen, hvaraf naturen betjenar sig till bildningen af detta var- ma vatten.” v. BucH har mot KrLAPRoTHS gissning invändt att, om den också skulle kunna hemta något stöd af de talrika ytliga jordbränder, hvaraf lem- ningar finnas så ömnigt 1 det nordvestra Böh- men, till och med ganska nära Carlsbad, så har man å en annan sida ej förmärkt den sättning af det ofvanliggande, som, vid jordbränder på djupet, är en nödvändig följd af det brännba- ra lagrets förstöring, hvadan således det vigti- gaste stödet för denna mening alldeles saknas. En brinnande stenkolsflöts måste dessutom haf- va ett utlopp för producterna af förbränningen. Sådana finnas öfverallt der stenkolsflötser brin- na. En het luft utströmar genom de öfre jord- lagrens remnor, och afsätter på de kalla krop- par, den på jordytan råkar, saltsyrad och svaf- velsyrad ammoniak, svafvel m. fl. ämnen, un- der det kolsyran sprides i atmospheren. Ingen ting sådant märkes i trakten kring Carlsbad: Vattnet innehåller inga ammoniaksalter och är så fritt från främmande brännbara ämnen att, om det torra hvita saltet och jorden, som efter afdunstning återstå, uppglödgasi retort så mörk- na de högst obetydligt. Förbränningen af sten- kolslager kan räcka länge, men ett eller annat århundrade gör dock slut derpå. ReEvss. Brzr- : : Krar- : idem. idem. idem. MANN. idem. THIER. ROTH. Beståndsdelar — [0.173 Svafvelsyradt natron| 2.587 | 4.962 | 2.900 1.739 0.611 | 0.066 | 0.156 : 2.024 | 0.400 | 0.104 Kolsyradt natron 1.262 | 0.949 | 0.307 | 0.480 | 4.118 | 0.453 | 2.0 ) Saltsyradt natron 1.038 | 1.766 | 1.173 | 0.660 | 0.231] 0.380 | 2.420 | 0.134 | 0.293 | Kolsyrad kalkjord |! 0.309 ! 0.513 | 0.523 | 0.149 | 0.442 0.160 I 0.44 | 0.045] — Kolsyrad talkjord | 0.178 | 0.354 | 0.397 ES 0.334 | 0.060 | 0.240 | — = Jernoxid . «. . | 90.002 | 0.009 | 0.022 | 0.010 | 0.010 | 0.010 | 0.014 | 0.001 | — Kiseljord . + + 10-075 0.050 | 0.087 | 0.034 | — | 0.210 | 0.100 | — | 0:310 207 Vi finna således hos dessa källor, frambrag- te i enahanda terrein, alldeles samma bestånds- delar, ehuru deras qvantiteter variera. Denna öfverensstämmelse kan icke vara en blott tillfällig- het, helst källor, som föra dessa beståndsde- lar och hvilkas vatten äro mättade med kol- syra, antingen alldeles icke eller också ytterst sällsamt förefalla i andra trakter. "Af allt detta skulle således följa, att de omtalade källvaltnens temperatur, äfven som de deri upplösta ämne- nas beskaffenhet, måste stå i samband med de volcaner, som i forntiden i deras granskap fun- nits och hvaraf mägtiga lemningar omkring dem betäcka jorden. I detta fall vore de med kol- syregas öfvermättade natronhaltiga vattnen det sista, ännu fortfarande symptomet af fornverl- dens volcaners verksamhet. Om denna sats också icke kan anses såsom af det föregående fullt bevisad, så kan den åtminstone betraktas såsom gjord sannolik. Jag är långt ifrån att villja påstå, att alla med kolsyregas öfvermättade natronhaltiga vat- ten, med eller utan jernhalt, nödvändigt förut- sätta samma slags upphof. Dertill skulle for- dras en undersökning som ännu ej' skett, och. som ej af en enda person kan bringas i fullbor- dan; men jag anser såsom ganska sannolikt att en noggrannare undersökning af granskapen om- kring sådana källor, skall gifva en ökad sanno- likhet åt deras sammanhang med forntida vol- can-phenomen. Men äfven sedan detta vore gifvet, blir det ändå omöjligt att inse, hvarifrån denna mängd af kolsyra kommer, hvars utveckling måste ske småningom, då man ej vet att denna gaz kan af någon tryckning hållas i fast eller liqvid form. 2098 Vi kunne icke eller förklara denna beständigt lika halt af upplösta ämnen, hvilken vi, sedan analyser begynte göras, finne hos dessa vatten oförändrad. Det skulle synas, som borde, med de solida ämnenas bortförande och fyllandet af deras rum med vatten, följa en till- eller afta- gande qvantitet af upplösta ämnen. Likväl fin- na vi att t. ex, Carlsbadervattnet, på de 33 år som förflutit emellan KrArProtHs och min analys, iy afvikelserna emellan våra resultat kunna ej anses för annat än observationsfel hos den ene eller den andre. Det är dock troligt att på se- hen 0. peraturens beständighet är en följd af afsvalnin- gens ofantliga långsamhet. BecneEr fann på 1770- talet sprudelvattnets temperatur + 59? CReau- mur), då thermometern sänktes i sjelfva den frambrytande vattenstrålen. Jag fann den 1822 i elt, gemensamt med D:r PöscHmAnn anställdt, försök, precist lika som Becuer för ett halft sekel sedan. KrAPrRotH uppger väl att han år 1789 funnit temperaturen lika med BecHErR; men alt han år 1793 fann sprudelvattnets temperatur en- dast -- 552,5 Reaum. Så betydliga oscillatio- ner i temperaturen vore en stor besynnerlig- het och förtjente väl att man, till deras utrö- nande, i några år anställde dagliga observatio- ner, Våra thermometer-observationer sträcka sig icke långt, man kunde således gissa att vattnet för flera sekler tillbaka varit mycket hetare än nu, och att det småningom afsvalnat från + 100? till den temperatur det nu har. Detta är en möjelighet; men den tidepunkt då det hade + 100? 209 < 1009 måste vara betydligt aflägsen, ty t.ex. i' Montdore, der de ända till 1819 nyttjade ba- den voro anlaggde i Jurius CzsaArs tid, badade man i en ström af källans vatten, som flöt ge- nom de af sten byggda badkaren; men vattnets temperatur är nu + 43? Centigr. och således det mesta kroppen möjligen förmår att fördra- ga Vattnet kan således icke för snart 2000 år sedan hafva varit betydligt varmare, emedan man då ej kunnat begagna sig deraf utan sers= skilta afkylningsanstalter. Om ett sådant vatten afsvalnar 35 grad på hvart sekel; så blir väl afsvalningen svår att upptäcka, men den är icke dess mindre reel, och skall slutligen medföra vattnets fullkomliga afkylning till ställets medel- temperatur. Vore alla dessa phenomen, och särdeles värs met, föranledda af en underjordisk chemisk process, som påstår, så horde man vänta betyd- liga förändringar deri, allt efter som verknin- garna deraf bereda tillfälliga förstärkningar i denna process, likasom vi se att det händer hos alla ännu activa volcaner. Åtskilliga Tyska författare tala om Torf- moor-Säuer/linge , d. ä. om starkt kolsyrehaltiga vatten, hvilkas kolsyregashalt skulle härröra från det lager af en egen torfart, hvari dessa källor frambryta, och ur hvilkets fugtiga bädd sto- ra qvantiteter af kolsyregas utvecklas. För sås dana har man ansett vattnen vid Marienbad och Francisbrunnen vid Eger. «Jag tillstår att, då man, på förra stället, ser badkällorna, öppnade iett lager af torf, med kokning utstöta kolsyregas blandad med litet svafvelbunden vätgas, och 1 torfmassan, som uppgräfves för göttjebadens K.V. A. Handl. 1822, St. Il. | 14 210 behof, finner svafvel, afsatt på lemningar af träd och andra i torfven inbäddade solida ämnen , så kan man ett ögonblick tveka om icke denna ide verkligen är riktig. Men, då man vill pröf- va den på andra källor och de: phenomen de framte, finner man snart att det endast är ett bedrägligt . utseende. = Ferdinandsquelle t. ex. som fordom omgafs af en torfgrund, hvars san- ka vall knappt tillät någon att nalkas, har vid omgifningen med en ny instängning, blifvit följd och kringbyggd, tvärt igenom hela torflagret, inpå det fasta jordhvarfvet, hvarutur dess öm- niga åder frambryter, och den utstöter, ända från detta utlopp, kolsyregas blandad med litet svafvelbunden vätgas, tilläfventyrs i större mängd nu än då träsket hindrade dess fria aflopp. Marken har efter hand torrkat ut och hårdnat, i mån som man gifvit friare aflopp åt källornes vatten. Det är således klart, att det icke är torf- lagret, som försett källan med sina beståndsde- lar, utan tvärtom att källans vatten, hindradt från att fritt afflyta, bildat torflagret, genom de förändrade phenomen af förruttnelse, som upp- kommit i detta träsk af kolsyrehaltigt alkaliskt vatten. Det är således icke torfvens fortfarande jäsning, som ger kolsyregasen och den svafvel- bundna vätgasen, utan det är ett kolsyrehaltigt, litet hepatiskt vatten, som utgjuter sig i torfven, af hvars olösliga delar gaserna utjagas, just som då man blandar hvilket pulver som helst med kolsyregashaltiga vätskor. Förhållandet med Francisbrunnens flere källor är alldeles detsam- ma. Man skulle kanske kunna invända att om också torflagret icke bidrager att gifva dessa vat- ten sina egenskaper, så saknar man i det när- mare granskapet af Marienbad och Francisbrun- 211 nen volcaniska lemningar "), som kunde göra dessa källors beroende af forntida volcaner sanno= likt. Men om man anmärker den ofantliga qvan- titet af lika beskaffadt vatten, som på dessa stäl- len ur ofattade källsprång frambryter, så är det lätt att inse, att det till deras underhåll nödi- ga meteorvattnet icke kan vara samladt från in- skränkta trakter och att således dessa källors, förmodligen på hvart serskilt ställe gemensam- ma, hufvudkanal föres från håll, vida aflägsnare än de närmaste volcanlemningars. Slutligen skall jag nämna några ord om en annan class af källor, som troligen icke kan räk=' nas till de här omtalade, ur hvilka ett ljumt, icke alkaliskt, föga salt och stundom svagt he- patiskt vatten framkommer från granitisk grund, der man icke finner volcaniska lemningar. Så- dana äro flere franska vatten t. ex. de i Bagné- res, 1 Barége, i Cauteret, vattnet 1 Baden i Schweitz, vattnen 1 Bath och Clifton 1 England. +) Helt nära till Francisbrunnen ligger den så kallade Kammerbiihl , hvilken jag haft det nöjet att hastigt examinera 1 sällskap med den namnkunnige Baron GöTtHE, Gref CAsPAR STERNBERG och D:r Pour. Den synes verkligen vara en 'qvarstående crater af en ut- bränd volcan , som blott haft en enda ganska ringa eruption, vid hvilken aska och slagg blifvit af vin- den förda åt ena sidan , under det att en liten cou- lée af lava utgjutit sig från den motsatta, hvaraf den fått skapnaden af en på tvenne sidor samman= tryckt kon. Om denna gissning är grundad, så är Kammerbuhl märkvärdig för att vara den mind- sta i sitt slag, emedan den icke hinner storteken af en bland ättehögarna vid Upsala, Jag kan ej an- se såsom sannolikt att detta obetydliga volcanphe- nomen, annorlunda än i sammanhang med andra, kan hafva någon del 1 bildningen af Francisbrun- nens vatten. EG 212 BroncnArT tillskrifver dessas värme ett sådant djup af deras tillförande canaler, att, efter hy- pothesen om en inre värme 1 jordens massa, Chvilken af försöken, med jordens stigande: tem- eratur på djupet i grufvor, synes vinna be- utse). deras vatten af jordens dervarande temperatur uppvärmes. Det är möjligt att den- na gissning innebär en riktig förklaring af des- sa vattens högre temperatur. | a 7. Under sökning af CarlIsbads Kalter Säuer ling. Denna källa förekommer i granskapet af Carlsbad, ej långt från Dorotheens Aue. Den frambryter ur granitberget genom en spricka derpå och bildar en temmeligt rymlig bassin, Tilloppet af vatten är så obetydligt att, när bas- sinen utöses, fyller den sig icke på flera dagar, och att, oaktadt man har försett den med en rigtig afloppsrenna, så hinner dock det utfly- tande vattnet att af jorden fullkomligt absorbe- ras, innan det räcker den få steg nedanför fly- tande Tepeln. Genom remnan 1 bassinens bot- ten uppstiger oupphörligt kolsyregas med kok- ning. Vattnet smakar likt kolsyrehaltigt vatten, men har tillika en obehaglig bismak "Y)), som man på stället föregifver vara olika stark, efter de olika ställen i bassinen på- hvilka vattnet hämtas, hvilket likväl endast är en verkan af inbildningen. Hvaraf denna obehagliga bismak kommer, kan jag, ännu sedan jag analyserat detta ") Vand att om sommaren till daglig dryck nyttja kol- syrehaliigt vatten, lät jag under mitt vistande i Carls- bad bämta vatten från denna källa, för att på dagen drickas, men jag fann smaken deraf så vedervärdig all jag måste lemna det, i i 213 vatten, icke uppgifva. Det enda hvarpå jag kan gissa, är den ömniga halten af kiseljord, hvars smak, i fall jorden i detta tillstånd har någon, kunde möjligen låta starkare känna sig, då de andra beståndsdelarnes qvantitet är så ringa. ; Detta vatten undersöktes, på begäran af Carlsbads Borgerskap, år 1820,af Professor LAmM- Pans i Freyberg "). Han fann att det inne- håller, på 1000 vigtsdelar, följande fasta ämnen: Svafvelsyradt natlron 0.ogr Saltsyradt natron 0.156 Saltsyrad kalk 0.065 . 0.312 Tillika fann han deri 0.88 af vattnets vo- Jum kolsyregas. : Den undersökning jag på detta vatten an- ställt, skedde efter alldeles samma operations- plan, som följdes vid de varma vattnens ana- lys. 1266 grammer vatten afdunstades till dess att endast en ganska ringa portion återstod li-. qvid. Det lösliga afsilades och intorrkades. Det bildade då en hvit, något åt brunt dragande S S , jordartad massa, som vid full uttorkning sprack och rullade upp sig. Den vägde efter hård torrk- ning 0.073 gr. Upphettad till glödgning svart- nade den först af mull-extract ”"), som snart ”) Gehörige Wurdigung des Karlsbader Säuerlings, auf chemische und sonstige Erfahrungen gegriundet, durch W. A. Lampanius, Kön. Sachs. Berg-Cormmissionsrath &c. Freyberg 1821. +) Så vill jag kalla detta bruna ide fleste vatien upp- lösta. ämne, som till sina caracterer är så alldeles likt det man med vatten utdrager ur svartmylla, och det som bildas då tackjern upplöses i kungs- vatten. 214 förbrändes och lemnade massan hvit; den väg- de nu 0.061 gr. Mättad med ättiksyra, fräste den starkt och afsatte kiseljord, som efter vät- skans intorrkning och återupplösning, samlades på ett -filtrum och vägde 0.0045 gr. Det ättik- syrade saltet afröktes till torrhet och brändes; efter dess upplösning i vatten återstod talkjord, som vägde 0.002 gr. Den alkaliska upplösnin- gen mättades med salpetersyra och gaf sedan med salpetersyrad baryt, svafvelsyrad baryt 0.039 gr. = 0.0238 gr. svafvelsyradt natron, samt med salpetersyrad silfveroxid 0.032 gr. salt- syrad silfveroxid = 0.013 gr. saltsyradt natron. Då från den glödgade massans vigt, 0.061 gr., de funna beståndsdelarna afdragas, återstå för kolsyradt natron 0.0193 gr. Jag försummade att pröfva det på en halt af kali. Det i vatten olösliga löstes i salpetersyra och silades. Syran lemnade olöst 0.056 gr. ki- seljord. Den sura vätskan, fälld med caustik ammoniak, gaf en gul fällning, som vägde 0.0055 gr. Iett särskildt större prof på vattnet, erhöll jag af 2762 gr. vatten 0.009 gr. af denna fäll- ning, med hvilka sammanslagna det blef möj- ligt att deri framleta osäkra tecken till flusspats- syra, samt säkrare till lerjord och phosphorsyra. De förre erhöllos genom glödgning i ett litet glasrör, då kiselhaltig flusspatsyra syntes inne- hållas i det vatten som samlat sig i den kalla delen af röret; lerjorden utdrogs af kali och phbosphorsyran upptäcktes af blåsröret, Kalkjor- den och talkjorden åtskiljdes med oxalsyrad am- moniak. Jag erhöll 0.030 gr. kolsyrad kalkjord , som efter upplösning i salpetersyra och afdunst- ning till torrhet, löstes i alkohol af 0.793, hvar= vid lemnades 0.001 gr. manganoxid olöst. ”Talk- 215 jorden vägde 0.0044, och med den förut erhåll- na 0.0064. Detta ger återstoden äf det inkokade vatt- net på följande sält: Svafvelsyradt natron 0.0238 Kolsyradt natron -. 0.0193 Saltsyradt natron 0.0130 Kolsyrad kalkjord « 0:0290 Ren talkjord -. + 0.0064 Jernoxid m. m. + 0:0052) Manganoxid . . . 0.0010 Kiseljord NUR EN BR VARA 0 YES (O( OG Mull-extracet”. . >. 0.0104 | 0.1689 hvilket på 1000 vigtsdelar vatten utgör 0.1334 d. fasta ämnen. I det större profvet erhöll jag af 150 Wie- mer cub. tum, eller 2762 gr. vatten, följande qvantitet af de olösliga beståndsdelarna : Kolsyrad kalk 0.066 Ren talkjord 0.013 Jernoxid m.m. «0.009 Manganoxid 0.003 Kiseljord 0.112 0.203 Häri äro likväl icke den kiseljord och den talkjord, som följde de lösliga salterne, inberäk- nade, hvilka genom en analytisk method, ställd, efter den af LAmPADIus gifne anledning, på ett icke alkaliskt vatten, gingo förlorade. Beräknas analysens resultat efter 1000 Vvigts- delar vatten, så utfaller det på följande sätt: 216 Svafvelsyradt natron « «+ 0.019 Kolsyradt.natron . =» «+ 0.015 Saltsyradt natron « « » 0.010 Kolsyrad kalkjord «+ . «+ 0.024 Kolsyrad talkjord . «>. 0.013 Kolsyrad manganoxidul ». 0.002 Kolsyrad AE Flusspatsyrad kalk? « 0.004 Phosphorsyrad ler i "Kiseljord . ». +. 2 ve DO Mull=extract ex os vs Ar 0000 0.142 Det är anmärkningsvärdt att kiseljorden i detta vatten utgör 3 al det residuum som efter afdunstning Je SEA Det är för öfrigt af det anförda klart, att detta vatten, bredvid Carlsbaderkällorna, för- tjenar alldeles intet afseende såsom hälsovatten, och skulle dessutom, för tilloppets ringhet, icke kunna få något slags allmännare användande. Jag Här icke under sökt dess halt af kolsy- regas. Det framkommer ur jorden mättadt med denna gas och måste således hålla lika volum, eller, efter DE SAUSSURE, 1,06 af sin volum der- af. Om, såsom Prof. LAmPADiIus funnit, denna halt af kolsyrecas i bassinen befinnes ringare, så är orsaken den, att vatinet från sin stora yta afdunstar mer gas, än det hinner återtaga från de genom bottnen. remnor uppstigande gasblå- sorna, som likväl äro SR talrika. 8. Undersökning af wattnet i das Steinbad i Töplitz (Schönauer Gemeinde.) I och omkring den lilla staden Töplitz fram- bryta en mängd af ljumma källor, som sedan NX - 217 långliga tider tillbaka varit nyttjade till bad. De blefvo på 1790-talet undersökte af AmBrozzt ") och lära sednare hafva blifvit analyserade af Revss, hvars undersökning likväl, så vidt mig är bekant, ej någonsin blifvit publicerad. AmsrRozzi fann detta vatten innehålla på 1000 viglsdelar: Svafvelsyradt natron 0.177 Kolsyradt natron = « 1.583 Saltsyradt natron >». ' 0.221 Kolsyrad kalk . . 0.091 Kiseljord, «516 "else (0:034 Wernoxads so. «>. 0.005 Extractiv-ämne . >. 0.006 2.137 | Då jag förleden sommar passerade Töplitz, tog jag 1 Steinbad, ur en af de i badkaren in- flytande rännorna; en bouteille vatten, för att kunna jemföra detta med Carlsbads vatten. 767 grammer afdunstades och lemnade en något gråagtig saltmassa, som innehöll spår af mullextract, hvilket jag alldeles försummade, i det att torra saltmassan upphettades nära glödg- ning öfver spritlampa, för att jemföra dess vigt med den lika upphettade återstoden af Carlsbads vatten. Den vägde 0.456 grammer eller 0.595 af 1000 vigtsdelar vatten. oo Af denna massa upplöste vatten salterna, som efter glödgning vägde 0.37 gr. och sönder- delades efter följande plan, hvartill talkjordens inblandning i saltmassan gaf anledning. Saltet ") Physikalisch - chemische Untersuchung der warmen Mineralquellen zu und bey Teplitz. Leipzig 1797: 218 mättades med ättiksyra och intorrkades, löstes i vatten och 0.007 gr. kiseljord frånskiljdes. Lös- ningen intorrkades åter och glödgades; lemnade vid återupplösning .talkjord 0.002 gr. och sedan den blifvit öfvermättad med salpetersyra, fälldes den med baryt- och silfyer-salterna, hvarvid erhöl- los 0.088 gr. svafvelsyrad baryt, samt o.101 gr. saltsyradt silfver. Ur den återstående vätskan erhölls med caustik ammoniak, efter 24 timmar, en flockig fällning, som vägde 0.003 gr. och var basisk phosphorsyrad barytjord, emedan den för blåsröret gaf en regulus af phosphorbundet jern. Den svarar emot 0.0015 gr. phosphorsyradt na- tron. Den återstående vätskan fälldes med salt- syra, silades, afröktes till torrhet, upplöstes i vatten, blandadt med kolsyrad ammoniak, till barytjordens afskiljande, hvarefter lösningen för- sattes med en upplösning af saltsyrad ammo- niak, i ändamål att, under 'massans intorrkning och bränning, förstöra all salpetersyra och er- hålla endast saltsyrade salter qvar, hvilket ock- så lyckades. Det torra saltet löstes i vatten och blandades méd det saltsyrade dubbelsaltet af natron och platinaoxid, hvarmed det intorrka- des. Torra massan upplöstes i spiritus af 0.85 och lemnade 0.021 gr. af det i spiritus olösliga saltsyrade dubbelsaltet af kali och platinaoxid, som, då det innehåller 19.53 procent kali, sva- rar emot 0.0076 gr. syafvelsyradt kali. De olösliga jordarterna undersöktes på sam- ma sätt som vid Carlsbads vatten är anfördt, hvarföre jag förbigår detaljerna dervid. 219 767 grammer vatten gåfvo följande ämnen: Svafvelsyradt kali . 0.0076 Svafvelsyradt natron =. 0.0500 : Saltsyradt natron .« 0.0420 Kolsyradt natron 102050) Phosphorsyradt natron 0.0015 Kolsyrad kalk . «+ + 0.0500 Hen falkjord 4, co.cc» 0:0140 JEM OxIdi ja ej ei vete FOOD Kiseljord sel tleg le OMGE 0.4641 Hvad jag här uppfört såsom jernoxid inne- höll derjemte phosphorsyra och lerjord, ehuru de ej kunde med någon säkerhet skiljas till vig- ten. Om flusspatssyra finnes deri, var mig icke möjligt att på en så ringa qvantitet utröna. Bå- de kalkjorden och talkjorden innehöllo tydliga spår af manganoxid, som jag dock ej kunde af- skilja till vägnings. Till strontianjord märktes intet spår, då kalken i form af salpetersyrad löstes i alkohol; men qvantiteten är också förliten, för att detta skulle bevisa med pålitlighet strontianjordens frånvaro i Töplitzer vattnet. Beräknas dessa beståndsdelars mängd på 1000 vigtsdelar af vatt- net, med tillägg af talkjordens kolsyra, så får man följande förhållanden: 220 Svafvelsyradt kali . . « 3 0.001 Svafvelsyradt. natron . +. «+ 0.071 Saltsyradt natron =. « » + 0.055 Kolsyradt natron —« « +» +» 0.348 . Phosphorsyradt natron =. + 0.002 Kolsyrad kalkjord - «. « » 0.065 Kolsyrad talkjord -. + +» +. 0.037 JErMOxIAGA & 5 m/s ont bl BN NR 3 Basisk phosphorsyrad lerjord h EN Kiseljondiia v> a. ee ar. OG 0.624 Skillnaden emellan mitt och ÅmBROzzY's re- sultat ligger till en del deri att han uppfört sal- terna med kristalvatten , men om man också af- drager detta, så har AmsBrozzi mer än dubbelt större återstod af lika vigt vatten, Har Töplit- zervattnet kunnat på de sist förflutna 25 åren förminska sin halt af fasta beståndsdelar? Är denne underkastad omvexlingar efter olika torr väderlek? Eller kan skillnaden vara blott obser- vatlonsfel? 9. Undersökning af mineralvattnet från Königswart. Detta vatten, som, så vidt mig är bekant, förut icke är analyseradt, framspringer ej långt från den lilla staden Königswart, tämmeligen högt upp på den bergssluttning, der staden och slottet Königswart äro belägne. Tvenne källor hafva här genom egarens, Furst METTERNICH'S, försorg blifvit infattade, af hvilka den ena, Trinkquelle , nyttjas vill brunnsdrickning och den andra Badequelle , är ämnad att alfge vatten för en badanstalt, som man här tänker att / 221 inrätta. . Dessa källor framkomma tätt bredvid hvarandra och hafva ortens medeltemperatur. Ett ganska litet stycke derifrån framkommer än- nu en annan, kallad Schiersäuerling , som in- nehåller ett på främmande beståndsdelar vida mindre rikt vatten. Trakten nedanför källorna, särdeles nedom Schiersäuerling, innehåller ett lager af torf, af lika natur med den, som i des- sa trakter bildas, der kolsyrehaltigt alkaliskt vatten kommer att stagnera. Analysen af dessa källors vatten har skett efter alldeles samma operationsplan, som den af Carlsbads-vatten, hvarföre jag här icke skall an- föra mer än de delar, hvari de skilja sig åt, som hufvudsakligen bestå i närvaro af kali, af en betydligare portion mangan och, efter utseen- de, frånvaro af något annat phosphorsyradt jord- salt än lerjordssaltet, samt af flusspatssyra. Genom den behandling som jag vid' Töp- litzer-valtnet anfört, erhöll jag ur detta vatten phosphorsyradt natron och en ej obetydlig ka- Iihalt. Manganoxiden erhölls på 3 särskillta afdelz ningar al analysen 1:0) fälides en del deraf med jernoxiden af ammoniak, de åtskiljdes , ef. ter den. phosphorsyrade lerjordens utdragande med caustikt kali, genom återupplösning 1 salt- syra och jernoxidens utfällning med bernstens- syrad ammoniak, hvarefter manganoxiden ut- fälldes genom kolsyradt natron och måssans in- torrkning. 2:0) Med kalkjorden erhölls en an- nan del, som, då jorden löstes i salpetersyra, intorrkades och behandlades med alkohol, blef olöslig, och efter den salpetersyrade strontian- jordens uttvättande, kunde till sin vigt bestäm- mas, 3:0o) talkjorden hade efter glödgning cn 222 vacker rosenfärg, och gaf efter upplösningi sal- 'petersyra, intorrkning och återupplösning i vat- ten, med blodlutssalt en hvit fällning, som på filtrum antog persikblommefärg, och som efter glödgning innehöll 66.44 procent manganoxid. Att inga andra phosphorsyrade jordsalter ; än lerjordens i vattnet af Trinkquelle innehål- las, slutar jag deraf, att den ur kalit utfällda basiska phosphorsyrade lerjorden var fullt hvit, fri från phosphorsyrad mangan och gaf med ko- boltsolution för blåsrör ett skönt och rent blått, samt att i den kalilösning, hvarur den erhållits, icke mera något spår af phosphorsyra kunde upptäckas, hvarjemte den erhållna jernfällnin- gen, så väl den i bouteillerna sjelfvilligt afsatta, som den sedermera vid analysen erhållna, icke för blåsrör gaf minsta tecken till en halt af phos- phorsyra. Att Königswarter-vattnet icke innehåller flusspatssyra slutar jag deraf, att då jordsalter- na, upplösta i salpetersyra, afdunstades till torrhet i en skål af platina, öfver hvilken man laggt ett urglas, blef detta icke på minsta sätt angripit och lemnade intet märke af nå- gon slags anfrätning eller förlust af politur. — Att det i alkohol olösliga salpetersyrade saltet var strontianjord, bevistes här, liksom vid Carlsbadervattnets analys, deraf att jordens neu- trala saltsyrade salt löstes i gipsvatten med stark grumling. Det till analysen använda vattnet hade kom- mit på väl korkade bouteiller. I dessa bade afsatt sig ett gult grummel, som blandades med vatt- net, och det som stannade qvar i bouteillerna aflöstes med saltsyra och sedan den sura vät- skan var uthälld och blandad med sköljvattnet, 223 fälldes den med ammoniak. = Fällningen svart- nade på filtrum, men tog 1 bränning jernoxi- dens vanliga färg, och lades sedan will det i vatten olösliga efter vattnets inkokning. AJ rinkquelle. 4433.75 grammer afdunstades till torrhet. Massan var ett rostgult pulver, fullkomligen jord- agtigt, utan tecken. till något saltlikt. Vatten utdrog derur ett salt, som glödgadt vägde 0.342 gr. Det lemnade vid upplösning 1 vatten 0.007 gr. talkjord, men ingen kiseljord. Vidare er- hölls deraf 0.0685 gr. svafvelsyrad bharyt, 0.074 gr. saltsyradt silfver, 0.001 basisk phosphorsy- rad baryt, samt 0.15 gr. saltsyradt dubbelsalt af kali och platinaoxid, innehållande 0.03 gr. kali. Vid jordsalternes analys erhölls en kiseljord olöslig, som redan före bränning var hvit. Resultatet af denna analys utföll i öfrigt på följande sätt: Svafvelsyradt kali =. «. « : 0.0513 Hallsyradt. kalr:sjpöosö le + 0.0036 Saltsyradt natrom.r; ;., « + +» 0.0273 itolsradt natröm,.. . s he ;s. 012558 Kolsyrad kalkjord . «. «. «+. 1.8695 Kolsyrad strontianjord +. . 0.0030 aldjörd SN tee fest ner OAGOT Basisk phosphorsyrad lerjord = 0.0114 Manganoxid SM eden LL ÖST JOE ORIAN "VS LIA ine ge ge Age en OT Ö0S ISiseljond a fra se 0/00 ; 3.1542 Eller på 1000 vigtsdelar 0.7103 d. fasta ämnen. Äfven här finnes talkjorden i ett sådant 224 förhållande till kalkjorden, som i Car batlenet och Töplitzervattnet. Beräkna vi nu talkjordens, manganoxidulens och jernoxidulens kolsyra, med tillägg af 0,0205 för mullextract, hvilket jag 1 ett särskillt försök genom saltets vägning före bränningen, till sin vigt bestämt, så få vi följande allmänna resultat: Svafvelsyradt skali . . » . 0.0116 Saltsyradt kalt po. se ur 6 0:0001 Saltsyradt natron ILSA OODÖT Kolsyradt natron =» + « « 0:0577 Kolsyrad kalkjord = =». « «+ 04216 Kolsyrad str ontianjord « + -0:0007 Kolsyrad talkjord -. + 0.2120 Basisk phosphorsyrad lerjord 0.0026 Kolsyrad manganoxidul . «+ 0.0070 Kolsyrad jernoxidul -«» «+ > :0.0561 Käiseljord: polen sne dare. BOB Mull-extract.. «cc Ferie vet 2 10:0205 0.3900 B) Badeqguelle. Af detta vatten inkoktes 385 Wienska cu- biktum (=7018,6 grammer) till torrhet. Mas- san behandlades med vatten och gaf 0.314 gr. af ett mörkgult, i vatten lösligt, saltlikt ämne, som kolades i bränning och lemnade 0.258 gr. glödgadt salt. Förlusten "ar At anse såsom 0,016 kolsyra ur talkjorden och 0.04 mull-ex- tract, förstördt af elden. Af saltet erhölls 0.015 gr. talkjord, 0.0675 gr. svafvelsyrad baryt, 0.082 gr. saltsyradt silf- wer 0.16 gr. saltsyrad kali-platina. | Jord- ; 225 Jordarterna löstes i saltsyra och afröktes. till torrhet dermed. Visade icke anfrätning af glaset. Vid återupplösning lemnades en grå ki- seljord, som brändes hvit och vägde 0.449 gr. Ammoniak gaf en fällning som glödgad väg- de 0.233 gr. och sönderdelades i jernoxid, af- skiljd med bernstenssyradt alkali, 0.200, man- ganoxid 0.021, sumt phosphorsyrad lerjord , smit=- tad af mangan o.:o1. Kalit hvarmed lerjords- saltet utdrogs, gaf, efter dettas afskiljande, en ringa fällning af phosphorsyrad kalk, då kalk- vatten tillsattes ,till bevis att detta vatten hållit an- dra phosphorsyrade salter, än lerjordssaltet, men fällningens ringhet gjorde att den ej upptogs till vägning. Den med ammoniak fällda lösningen gaf med oxalsyrad ammoniak 1.46 gr. kolsyrad kalk, hvarur erhölls 0.002 gr. kolsyrad strontianjord och 0.005 gr. manganoxid. Kalkhalten blir så- ledes endast 1.453. Den återstående lösningen afrökt och glöd- gad, hvarvid slutligen ett litet stycke kolsyrad ammoniak inlades i degeln, till saltsyrans full- komliga afskiljande, lemnade 0.35 gr., af hvilka vatten utdrog 0.021 gr. af ett i cuber kristalli- serande salt, som med platinasalt gaf 0.015 salt- syrad kali-platina, svarande emot 0.0029 kali. Det öfriga var saltsyradt natron. Närvaron af alkali här, härrörer, såsom jag vid Carlsbader- vattnet anfört, från bildningen af ett olösligt si- licat under afdunstningen; att kaZi deri innehölls bevisar ytterligare, att alla baserna dela sig emellan syrorna, och att således vattnet inne- hållit äfven kolsyradt kali, ehuru jag, på grun- der, dem jag ofvanföre tillkännagifvit, ej vid K. V. Ad. Handl. 1822. St. Il, | 15 226 uppställaude af analysens resultat antager någon del af kalit såsom kolsyradt. Den återstående talkjorden upplöst i saltsyra, gaf vidare med blod- lutssalt en rosafärgad ringa fällning, som efter glödguing vägde osoi2 gr. och svarar emot 0.008 gr. manganoxzid; — Talkjordshalten blir således efter dessa afdrag endast o,321 och, med den jord som åtföljde saltertia 0.336: Hela halten af manganoxid blir 0.034: : Sammanläggas dessa så utfaller resultatet för 385 Wienska c: tum; eller för 7018.6 grams mer till Svafvelsyradt kali . ; . s 0.0585 Saltsyradt.kalv 27:54 "200 00100 Saltsyradt natron . . « + 0.0249 Kolsyradt natron =. . « «+ 01770 ; Kolsyrad kälkjord 30: 71:4550 Kolsyrad strontianjord « . . 0.0020 Talkjord” 200 os "NA 0000 'Basisk phosphorsyrad lerjord 0.0100 Jernoxid SLS od 2 SNS 0.2000 Manganoxid =: ss s« & . « 0.0340 TäaSseljore "12 os. Rn I PARA Mullextract ss so 6 2 2 -& 0.:0400 2:00 > Hvilket gör på 1006 vigtsdelar vatten o.4 d. fästa ämnen, då här, såsom vid de föregå- ende; talkjorden och metalloxiderna räknas utan kolsyra; hvadan Badkällan ; på lika volum vatten; icke håller stort mer än hälften så mycket fasta beståndsdelar; som den till brunnsdrickning bestämdas 205 NR Med återställd halt af kolsyra i talkjorden och jern= samt rmangan-oxidulerna blir resultaz tet; på 1000 vigtsdelar af vatthet, såsom Tföljer 327 Svafvelsyradt kali . : &- 0.:0071 Sallsyradt Ball cc ta os SG OJAN Saltsyradt natron =: . « + 0.0036 Kolsyradt natron =: «2: a år 00252 Kolsyrad kalkjord ; : +: + 0:2070 Kolsyrad strontianjord : : 0.0003 Kolsyrad talkjord — : ; 3: 0:0989 Basisk phosphorsyrad lerjord = 0.001i4 Kolsyrad manganoxidul -. « 0.0070 Kolsyrad jernoxidul =: : 3 00416 Kiseljord å öre LA Sa 0:0638 Mullextract. > sju:. 4; ög 4 LÖD 0:4631 > Hvad kolsyrehalten i dessa vatten beträfz far, så har jag deröfver icke varit i tillfälle att änställa några rön, hvilka måste ske på stället; men då gasen beständigt med fräsning ur vatt- net i källorna uppstiger; så är det klart att vatt- net är dermed; vid sin temperatur och den van- liga luftpressionen, mättadt; och måste således vid uppkokning afgifva en lika volum kolsyre- gas med vattnets; samt tillika den portion kol- syregas, som förvandlar de kolsyrade salterna till bicarbonater: Så här t: ex: STEINMÅNN fun- nit det vid Marienbadervattnens undersökning. C) Schierssäuerling: Åf detta vatten afröktes 100 Wiener cubik- tum, (1835 grammer): De lemnade en hvit, i kanterna något gulaktig massa, hvarur vatten utdrog ett ämne, som efter intorkning blef hvitt, jordaktigt, likt det af Carlsbader kalter Säuer- ling. Glödgadt lemnade det 0.047, hvaraf vat- ten lemnade olöst 0.007 gr. talkjord. Saltet gaf 228 : föröfrigt svafvelsyrad baryt 0.008 gr., saltsyrad silfveroxid 0.033 gr. och saltsyrad kali-platina 0.029 gr. svarade emot 0.0056 gr. kali. De i vatten olösliga jordsalterna löstes i sal- — petersyra, afröktes till torrhet och lemnade 0.071 gr. kiseljord ; ammoniak utfällde sedan en bland- ning af jernoxid med basisk phosphorsyrad ler- jord, som vägde 0.004 gr. Vidare erhölls kol- syrad kalk 0.105, hvari inga tydliga tecken till strontianjord kunde upptäckas; talkjord 0.021, som med den ur saltet utgör 0.028 gr.; man- ganoxid 0.0035. Vattnet hade i bouteillerne afsatt en ringa portion kiseljord, som fästat sig starkt vid gla- set, och som af syror ej aflossades, hvilken så- ledes i denna undersökning gått förlorad. 100 Wiener cub. tum af detta vatten haf- va således gifvit | Svafvelsyradt kali « « . «+ —--0.0060 Saltsyradt kali . >: « « + —0.0040 Saltsyradt natron . . « +» — 0.0080 Kolsyradt natron . älg av BOO Kolsyrad kalkjord —-. . +. —0:1050 Talljördi Rs oc Mr ss —--0.0280 Manganoxid . >» ss »« « « —0.0035 Jernoxid. so Basisk Phosphorsyrad lerjord 0:0040 KISBYOrd a Ga dan Se 0.0710 0.2285 gr. Beräknas detta på 1000 vigtsdelar , med återställande af talkjordens kolsyra, så blir re= sultatet: 229 Svafvelsyradt kali . . . . -0.0032 Saltsyradt kali . . . « «+ ”0.0021 Saltsyradt natron . . «. «+ 0.0043 Kolsyradt natron >» «+ « « -0.0120 Kolsyrad kalkjord . . «+ «+ - 0.0561 Kolsyrad talkjord - . « + -0.0316 Basisk phosphorsyrad lerjord SE RA SE fs MA OG SEE Kolsyrad manganoxidul . -. 0.0027 Käseljord. :.' sc cs. eve — 00387 Spår af mullextract. 0.0022 + 0.1529 10. Undersökning af några ämnen, afsatite ur Mineralvatten från ÄZuvergne. Sedan jag i Carlsbads vatten funnit flus- spatssyrad och phosphorsyrad kalk, ansåg jag det sannolikt, att dessa ämnen torde förefalla äfven i vattnen från Auvergne. Vid mitt be- sök i Mont Dore hade Hr BERTRAND, dervarande Brunnsläkare, den godheten att meddela mig resultatet af sina försök -med detta vatten, 1 hvilket han, bland andra ämnen, funnit lerjord. På min invändning, att lerjord väl ej vore att vänta i dessa vatten, svarade han, att det vore lätt att öfvertyga sig derom, genom analysen af ockran ur C&e&sars bad. Af denna anledning sam- lade jag en liten portion af denna ockra, hvil- ken sedan blef liggande i mitt förvar ounder- sökt, till dess den nu feck ett förnyadt intres- se. Hr BertmeR har nyligen analyserat denna <) Har ej kunnat beräknas till kolsyradt oxidulsalt, då dess qvantitet ej blef serskildt bestämd. 230 ockra ") och funnit den bestå af kiseljord 11.6, jernoxid 61.5, vatten 24.4 och kolsyrad kalk 2,5. Jag behandlade denna ockra med svafvelsyra; men intet tecken till flusspatsyra kunde dervid upptäckas. ' Sedan svafvelsyran förenat sig med ockrans beståndsdelar, upplöstes den i vatten och afsilades från kiseljorden, Vätskan öfver- mättades nu och digererades med caustikt kali, silades och kalit mättades med saltsyra, hvar= efter kolsyrad ammoniak fällde en ringa qvan- titet lerjord, som för blåsrör visade sig vara basisk phosphorsyrad lerjord. Ur den silade ” vätskan förjagades den öfverftlödigt tillsatta kol- syrade ammoniaken genom kokning, hvarefter vätskan blandades med caustik ammoniak och saltsyrad kalk tillsattes, så länge någon fällning uppkom. Dervid erhölls en betydlig portion hosphorsyrad kalk, så att denna ockra, långt ifrån att, såsom BerTHiER förmodat, vara ett förut okändt jernoxidhydrat, är att anse såsom en blandning af jernoxidhydrat med jernoxidsilicat och basisk phosphorsyrad jernoxid, båda förena= de med vatten. - Phosphorsyra innehålles såle= des äfven i vattnet vid Mont Dore. Äfven vattnet vid St. Allyre, bredvid Cler- mont i Auvergne, håller phosphorsyra; men sy- nes vara alldeles fritt från flusspatssyra, Af- loppet från denna källa omgaf sig fordom med en kalktveff, som slutligen vexte till en ofantlig stenmur, på hvars rygg vattnet spridde sig och framflöt. Den har fått namn af Pont natif de St. Allyre, derföre att, då denna mur förlängt sig, så att den kom till brädden af en bäck, +) Annales de Chimie et de Physique, par M. M. GavLussac et ArraGco. T. XIX, p- 30. 234 vexte den efterhand öfver bäcken, hvars vatten "hindrade kalktuffens afsättande i bäckens fåra, och fortsatte sitt framskridande på andra sidan. Man har deri utsprängt en större öppning för bäckens vårvatten, och muren . har der på två alnars bredd eller deröfver, en. högd af flere alnar. Vattnet afledes nu från källan en annan väg och man bereder, genom incrustering, så kallade artificiella petrificater. Ett stycke af denna naturliga mur refs till ulver och sönderdelades med saltsyra; lösnin- gen gelatinerade under afdunstning. Den gaf 6.8 p. c. kiseljord. Lösningen fälldes med cau- stik ammoniak, fällningen var grågul, och blef brun 1 glödgning, Den vägde 0,52 p. c. Be- handlad med svafvelsyra, gaf den icke det rin- gaste spår af flusspatsyra. Caustikt kali utdrog derur basisk phosphorsyrad lerjord, efter hvars utfällning, saltsyrad kalk och ammoniak ur kalit utfällde ganska mycket phosphorsyrad kalk, Det i caustikt kali olösliga hade allt utseende af jern= oxid. Upplöst i saltsyra och på HerscHers vis nära neutraliseradt med kolsyradt alkali och se- dan kokadt, utfälldes jernet, Vätskan gaf der- efter med caustik ammoniak en hvit fällning, som jag i början hade möda att känna igen. Den smälte för blåsröret och svartnade fläcktals, samt visade halt af phosphor. Den löstes till en del af kolsyrad ammoniak, hvarur den åter- fecks, genom alkalits bortkokning, Nu upphet- tade jag den med caustikt kali, och få fort vät- skan begynte koka, sönderdelades den, massan svartnade och manganoxid bildades på luftens bekostnad, under det alkalit förenades med phos- phorsyra. Denna fällning befanns vara en blande "832 ning af phosphborsyrad manganoxidul, phosphor- - 'syrad kalkjord och phosphorsyrad talkjord. Lösningen i saltsyra, hvarur de phosphor- syrade salterne voro afskiljde, fälldes med oxal- syrad ammoniak. Den återstående vätskan, blan- dad med basisk phosphorsyrad ammoniak, fällde phosphorsyrad ammoniaktalk, som efter glödg- ning vägde 1.3 p. c., svarade emot 0.66 p. c. talkjord. i Den kolsyrade kalken upplöstes i salpeter- syra och afröktes till torrhet, hvarefter den lö- stes i alkohol af 0.793, som lemnade ett hvitt ämne olöst, men hvarur inga rätt igenkänliga tecken till strontianjord kunde erhållas. Jag har emedlertid anledning att förmoda kolsyrad strontianjord 1 Auvergnervattnen, eme- dan BerTtHER anförer, vid analysen af vattnet 1 St. Nectaire, att den kalk som ur dessa källor” afsättes nästan alltid är kristallinisk och strå- lig ", hvilket således utvisar denna kalktuffs arragonitiska textur. — ") Annales de Chimie et de Physique. T. XIX p. 134. 233 BIDRAG till Åder- och Nerfsystemets Anato- mie hos Myxine glutinosa; af A. RETZIUS. Från tarmkanalen och äggstockarne gå knip- pen af finare blodådror (Tab. III. Fig. 1. 1)» som samla sig i större grenar, och öppna sig i en betydlig stam på öfre sidan af tarmkana- len (vena intestinalis) (Fig. 1.3”). De från tarmkanalen kommande (Fig. 1.1”) ligga utefter den samma, under dess beklädning af bukhinnan ; de deremot, som komma från ägg- stockarne (Fig. 1. 2”) i den fördubbling af buk- hinnan, hvari äggen hänga, och gå således sär- skildt in i tarmkanalens stora blodåderstam, utan att anastomosera med dem, som komma från tarmkanalen. Nämde blodåderstam (v. intesti) följer tarm- kanalen ända fram emot det ställe, der dess sammandragning (cardia) är, Här upptager stam- men bakifrån af tarmkanalens främre del ett större längs gående knippe, (svarande emot venze breves hos msk.) och begifver sig emot det ställe aflef- verns concava sida, som svarar emot lefverpor- ten; der afger han 3:ne grenar, en till hvardera lefverlappen (Fig. 1. 6 6) oeh en till gallblå- san. Något mer än en linea bakom detta ställe; 234 innan den afger grenar still lefvern, upptager den en liten gren från den högra körteln +), som bildar en vacker anastomos med en liten intercostalgren, från hålåderstammen. (Fig. 1.4”). Framom det ställe, der portåderstammen afgaf grenarne till lefyvern, utvidgar den sig till en stor cellulär säck, (Fig. 1. 5”) som har myc- ken likhet med hålåderns ombildning till hjert- öra. Denna säck upptager på sin öfre sida en fin venstam (Fig. 1. 7), hvilken uppkommer af flere från bröstets högra ryggmusklar komman- de grenar, som samla sig 1 nämde stam för att öfvergå i portåder-systemet. | Vid portåder-systemet hos detta djur är så- lunda särdeles anmärkningsvärdt: 1:0 Ått ovariernes vener sluta sig till detta och alldeles icke till vene cav&e system. 2:0 Att det endast fram emot hjertat ana- stomoserar med ven&e cave system, och bildar denna anastomos endast på högra sidan, och det så, att den symmetriskt motsvarar en dylik emellan vena jugularis och den vänstra kör- telns ven. Härvid är äfven särskildt märkvärdigt, och det enda exempel i sitt slag, att vid 2:ne all- deles symmetriska och likartade partier, en så= 2) På hvardera sidan om cardia ligger en liten fler- lappig (f. 1,k f. 2, k) körtel, som af ingen Anatom är beskrifven, och hyars bestämmelse jag knappast kan gissa till, ännu mindre afgöra, innan jag kom- mit i tillfälle att undersöka flere med Myxine be- slägtade djur. Emedlertid hyser jag den förmodan, att den skulle vara en antydning till njurar, hvil- kas function och utveckling, genom de så starkt ut- vecklade slemkörtlarne troligen blifvit tillbakahållen. 235 dan olikhet i ådrornas fördelning kan äga rum, tat det högras främre ven går till vena porte, och den vänstra motsvarande till vena cava. 3:o Att den upptager en gren från främ- re kroppsdelens muskler. ; 4:o Att den bildar en stor sinus, som tyc- kes motsvara de grenar af vena porte som sak- nas hos detta djur, t. ex. den betydliga mjält= ck: J Ae 5 Hålådersystemet börjar bakerst i stjerten som en rak stam under columna vertebralis, hvar- till samlas en myckenhet grenar från stjertfe- nornas musklar och broskstrålar; den löper tills tagande framåt, upptager vener från slemkört- larne, går öfver Cloaken och upptager från den en betydelig gren (Fig. 2,2), som tyckes vara en antydning till de grenar från njurarne m. ms. som hos de öfrige fiskarne stå i förening med stjertvenen. Stammen af stjertådern går nu in öfver bukcaviteten såsom hålåderstam, (Fig. 2, 3.) och upptager från ömse sidor hvarandra motsvarande grenar från musklarne och slem= körtlarne (Fig. 2,4). Desse sidovener synas börja omkring de under buken liggande slemkörtlarne med fyr- kantiga maskor, så att en körtel ligger i hvarje maska (Fig. 2,12). Från hvarje af dessa ma- skor, hvilka liksom slemkörtlarne ligga långsåt i tvenne rader, går en gren till närmaste mellan- SYTT alldeles eget slags anastomoser, som ligga par rallelt med hålåderns stam, ungefärligen z linea ifrån den samma, så att alla anastomoserna lig- ga 1 en rigtning, och få utseende af en egen 236 ven, hvarigenom, sidovenerne synas gå, för att förena sig med hålådern (Fig. 2,5). Hos en del individer syntes dessa anasto- moser afbrutna vid imjectionen, och låto allde- les ej fullständigt fylla sig af quicksilfret; på andra åter fyllde de sig raden igenom ordent- ligt, som om det varit en egen venstam. " På flere specimina tycktes denna rad af anastomoser sluta några linier bakom lefverns fäste såsom en sjelfständig ven, Framom det ställe, der anastomoserne slu- ta, gå vene inter-musculares directe utåt in- termuscular-ligamenterne. Från en af desse ve- ner på högra sidan (Fig. 1 och 2,6) går en ytterst fin gren till körteln (fig. 1. k) på sam- ma sida, som bildar anastomos med förutnämde körtelgren af vena porte (Fig. 1, 4). På vänstra sidan afger hålåderstammen midt emot nyssnämde ven en liten gren (Fig. 2,7) till vänstra körteln, som löper på dess öfre sida och bildar en motsvarande anastomos med en gren af vänstra halsblodådern (Fig. 2,11). Straxt framom detta ställe börjar stammen böja sig till höger, i det den blir vidare, och går snedt under det ställe af tarmkanalen, som svarar emot öfre magmunnen, och upptager till vänster en åderstam från främre delen af krop- pen, (vänstra halsblodådern), Fig. (2,10. till höger en ven från den emot magsäcken svaran- de delen af tarmkanalen (vena gastrica (Fig. 2,8), och från båda lefverloberne”3 grenar, som hvardera hafva sin ingång 1 hålåderstammen (Fig. 2> 3), Längst fram upptar han en be- tydlig gren från främre delen af kroppens hö- gra sida (Fig. 2,9.) Chögra halsblodådern), hvarefter han tili höger öfvergår i hjertörat (Fig. 2.00: 237 Främre kroppsdelens vänstra blodåder (Fig. 2. 10,) Cvänstra halsblodådern) uppkommer i främsta delen af hufvudet och svalget, löper ut bakom broskbågarne af bakre gombenet till vän- stra och öfra sidan af tungans yttre tillbakadra- gande muskel bredvid matstrupen, går ned öf- ver de bakre gälsäckarne och afgifver en gren (Fig. 2,11) till körteln på vänstra sidan, som anastomoserar med nämde körtels bakre gren från vena cava och utbreder sig i körteln. Venen fortsätter" sig vidare till vänstra sidan af hålådern och öppnar sig 1 den, straxt bakom dess öfvergång 1 hjertörat. De från tarmkanalens, emot magen svarans. de del kommande fina grenar (v. gastricee) (Fig. 2. 8,) bilda ett vackert knippe på dess öfre sida, som genom en lång smal stam öppnar sig till höger i hålådern. De 3 från lefvern kommande venerne (Fig. 2. 8) samlas i större stammar på lefverenlober- nes yttre eller convexa sida och gåin till höger ungefärligen midtemot hjertörat, hvardera för sig. Den från högra sidan af kroppens främre del kommande blodådern (Fig. 2.9.) (högra hals- blodådern) börjar liksom den vänstra 1 hufvu- det och svalget, löper på högra sidan af indra- gande tungmuskelns öfre del; utmed matsiru- pen till slutet af nämde muskel, der den be- gilfver sig nedåt omkring första högra gälsäcken, går sedermera bakåt och under bägge gäl- säcksraderne, tills hon öfvergår i vena cava; på det sätt, att den senare synes alldeles fort= sätta sig 1 den förra. Hjertörat (Fig. 2 och 3 d.y är egenteligen en ansvällning af vena eava, som i sin öfvergång har tvenne halfmånformiga klaffar, hvilka sluta sig 238 framåt. Den bildar en pyramidalsäck, hvars spits vetter bakåt, Inuti ha dess väggar en myc- kenhet trådar och sammangående fållor, som göra väfnaden 'svampaktig, så att endast en liten del midtuti dess hålighet är fri. Dessa trådlika fållor samla sig emot högra hörnet af dess ba- sis, der den öfvergår i hjertkammaren. Äfven denna öfvergång är tillsluten af 2:ne halfmånlis ka klaffar: ; -Hjertkammaren (Fig. 3. cec.) är något mindre än -hjertörat ; linsformig ,; af en liten spisärts stor= lek, af en mörkare röd färg; Dess tjocka mu- skelväggar och inre hinna bilda likaledes trådar och fållor (trabecule). Den slutar sig framåt i en literi rund öppning och gör den påfallande öfvergången 1 gälpulsåderstaiminen; Denna har vid sin första början tvenne ännu starkare uttryck- te, halfmånformiga klaffar än de vid föregående öfvergångarnes Framom dessa klaffar är gäls pulsåderns början (bulbus arter. branch.) bety- deligen ansvälld och bildar åt båda sidorne tven- ne små blindsäckar (poches); en för hvarje af de tvenne klaffarne; ök, sd NN Stammen af gälpulsådern fortsätter sig fram- åt, och ger en gren till hvardera af de 8 förste gälsäckarne, delar sig sedan 1 tvenne grenar; som åter hvardera dela sig i andra tvenne, och förse de 4 förste gälsäckarne, eller de 2 förste paren. Hvardera af de 12 gälsäckarne få således hvar sin grelis SR Bjärke é Sedan nyssnämde pulsådror fört det venösa blodet till gälsäckarnes inre yta, upptages det der af ådror, som till sin början motsvara lung- blodåder-systemet hos de högre vertebraterne, hvilket här, som hos de öfrige med gälar an- dande djur, samlas i större grenar för att bilda pulsåder-systemet. 239 Pulsådersystemets uppkomst är sålunda ins rättad; att vid de fem första gälparen gå lvenne grenar från hvardera säcken; men från det sjet- te endast en från hvardera. Alla dessa pulsådror samla sig nu i 2:ne stammar, liksom hos de öf- rige med gälar andande djur, af hvilka den ena följer högra, och den andra vänstra gälraden. Dessa båda pulsåderstaminar gifva hvardera fram- åt en gren till högra och en till vänstra sidan af svalget och hufvudet (carotides) (Fig. 3. 2" 27. Den vänstra stänimen afgifver bakom 4:de gälen en stor gren till ryggraden (art. vertebralis) (Fig. 3,3): Denna följer ryggraden framåt och afgifver dels till ryggraden, dels till musklerne en myckenhet fina grenar ; bakom ryggrads-puls- åderns afgång afger den vänstra stammen en an- han större gren, som anastomoserar med högra stammen (Fig. 3. 3'); bakom denna åter för- enas båda aorte hufvudgretar 1 en oparig stam -Ctruncus aortey (Fig: 3. 4). | — Aorte Stam går bakåt till vänster öfver lefvern och matstrupen, afgifver en mot arteria coeliaca svarande gren (Fig. 3.5) midt för det ställe, som svarar emot öfte mågmunnen. Denna åder (arteria coeliaca) (Fig. 3. 5.y går öfver tarmkanalen, på nysshämde ställe, och delar sig i tvenne grenar, af hvilka den ena spri- der sig på den emot magsäcken svarande delen af tarmkanalen med fina knippen (Fig 3. 6), den andra (Carter; hepat.y går till lefverns con- cava del och gallblåsan (Fig. :3, 6): > Aorte stam följer nuv undre sidan äf ryggräden till höger om hålådern, och ger tvärt utgående gre= nar (Fig. 3, 3.) Cårtt. intercostt.) åt båda sidorne till bukmäsklarhe, hvilkas mellanligarmenter dessa grenar följa. På undra sidan afger den en-mängd 240 grenar, (Fig. 3,9, 10), som löpa emellan tarm- käxets båda lameller och förgrena sig knippvis, dels till tarmkanalen, dels till äggstockarne. De som tillhöra äggstockarne afgå på samma ställe, som den fåll af bukhinnan, hvari äggen ligga, på högra sidan af tarmkanalen, och bilda sär- deles vackra knippen emot slutet på fållen, der: den omfattar sjelfva äggen. ; Öfver Cloaken afgå de tätaste knippena till tarmkanalen. Stammen fortsätter sig vidare bak- åt stjerten, der den afgifver uppåt, nedåt och bakåt gående grenar, som åtfölja stjertfenans broskstrålar. Hjernan omgifves af en tjock, fibrös hinna, som utvändigt, särdeles på undre sidan, är be- lagd med en. färglös genomskinlig brosklamell och medelst denna, rundt omkring, innefattad i en broskram. Den fibrösa hinnan svarar mot hårda hjernhinnan; broskbeläggningen emot cera- nium och broksramen emot cranii appendices,(ossa fac. palatt. &c.). På inre sidan bildar nämnde hinna flera upphöjningar och fördjupningar, som passa mot hjernans och aflånga mergens grundyta. Framom den fållen som lägger sig emellan py- ramidkropparne och Mammillarkropparne är ett rundt hål på hårda hjernhinnan, i hvilket en liten rund protuberans af hjernan har sitt läge. Samma hinna omgifver äfven ryggmergen och hvilar på ett broskrör , svarande emot cor- pora vertebrarum, hvilket här liksom hos Chi- mera består af fina ringar, som gemensamt bil- da en med klar halfflytande vätska fylld Canal. Till bågdelar har jag ej kunnat finna rin- gaste spår, om man ej diträknar de processus spinosi, som bilda broskstrålarne i stjerten. | 241 Hårda hjernhinnan omslutar hjernan helt tätt, deremot ligger hon rymligare omkring rygg- mergen. När man öppnar denna hinna ser man hos de friska subjecterne centraldelarne omgifna äf en tunnare hinna med rödaktig färg. Denna är troligen åderhinnan. Hon omsluter på långt när ej bjernan så jämnt som hårda hinnan, utan bildar en myckenhet fållor, i synnerhet på öfre sidan, hvilka fylla dess fördjupningar, och sär= deles den, som svarar emot bottnen af fjerde kammaren. Ryggmergen är ganska stor i förhållande till hjernan, och räcker ifrån hufvudet ända till slutet af canalis vertebralis. Under hela denna sträcka är den platt, bandformig, utan att på något enda ställe antyda någon omvikning, så- som hos Petromyzon. Långs åt går en mörka= re medellinea, som antyder ryggmergsspalten eller dess sammansättning af 2:ne strängar i hvilkas förening grå substans lägrat sig. Nerfyernes ursprung från ryggmergen äro så fina, att jag endast ganska oredigt kunnat urskilja dem , och som det syntes mig, gå de ut från kanterne såsom enkla strängar. Framöfver svalget börjar ryggmergen sin öfvergång till hjernan. På öfre sidan af rygg- mergen, straxt innan den öfvergår i medulla oblongata, höjer sig på dess öfre sida en liten ruls (fig. 4. a) längs åt medellineen, som gör, att en liten däld (fovea) bildar sig på ömse: si- dor (fig. 4. b:)- Så väl dälden som rulsen fort= sätta sig framåt sidorne; Rulsen får en fördjup- ning 1 midten (fig. 4. c.), eller delar sig i 2:ne aflånga divergerande ansvällningar (fig. 4: d.), hvilka sluta åtskiljde framemot ändan utaf me- KV. A. Handl, 1822. St. IL 16 243 dulla oblongata. Desse ansvällningar äro troli- gen antydningar till pedunculi cerebelli (cor- ora restiformia), som hos detta djur sakna den fullkomligare utbildningen till comissur öfver ventriculus quartus, hvilken redan hos petromy- zon är så tydelig. Möjligtvis skulle dessa upp- höjningar kunna lika så väl motsvara ett eller annat par af de colliculi som finnas i 4:de ven- trikeln hos andra fiskar; hvilket dock är min- dre troligt, då sådana gemenligen utgöras mest | af cortical substans som samlat sig vid vwvissa / nerfyers ursprung. Den däld, som bildas emellan nämnde bå- | da upphöjningar är tilltagande i bredd och djup- lek framåt och skulle, om förhöjningarne svara emot corpora restiformia, då sjelf vara analog | med bottnen i ventriculus quartuss. | Under de fördjupningar, som nämnde mot | corpora restiformia svarande upphöjningar haf- | va på ömse sidor, ligga ännu ett par ansvall- ningar (fig. 5. e”), hvilka äro på bakre ändans öf- | re kant starkast uttryckte; de bli mera utplat- | tade nedåt och framåt, utgörande största delen af medull& oblongate sidodelar och hasis. Des- | sa delar af medulla oblongata motsvara sanno- | likt olivar-knippenas ansvällningar hos de högre | djuren. Från desse tyckes nerfverne utgå. | Innanför närinde, mot corpora olivaria tills | äfventyrs svarande delar ligga på basis medullee | oblongatae, och på ömse sidor om medellinien | ännu 2:ne svaga upphöjningar, analoga med py- | ramidal-kropparne (fig. 5. f), men mindre tyds= | ligt utmärkte än de andra. | Bakom början af dessa är i ryggmergens medellinea och på undre sidan en betydlig för- Lå djupning (fig. 5. g), på hvilkens ömse sidor | KS | | | | | I | || | ' 243 - ryggmergens båda strängar svälla an nedåt, för att med sina undre knippen bilda nämnde emot pyramidal=-kropparhe svarande upphöjningar Yttre gränsorne emellan dessa och olivar=strän= sarne äro endast antydde genom en svag däld på ömse sidor, hvilken dock knappast blef märk= bar förr än partiet någon tid legat 1 saltsyra. Då man framifrån drar hjerians sidodelar från hvarandra, ser inan bakerst, der fyrhögars he gränsa till medulla oblongata en tunn mergs= lamell; som bekläder öfvergången och bildar Just sjelfva bottnen i den däld; som svarar emot ventriculus quartuss Under denna commissur äro ryggmergs-strängarne endäst svagt förenade med hvarandra; så att, då de helt lindrigt åts skiljas, spännes commissuren ut som en klaff: under den bildas af de från hvarandra vikande strängarne en ihålighet. ; - Medulla oblongata utmärker sig sålunda mycs= ket hos detta djur: | i:o För det den är den första kända hvars ligt framträda. i RN När man med varsamhet lyfter den egens teliga hjernan från medulla oblongata; kommer man att se tvenne afslitna ihåliga knippen, bi- dande hvita ringar på ömse sidor om medelli= nien , hvilka inuti och kring sig hafva ett lager mörkare substans. — Dessa äro de afslitna erura cerebri; hvars motsvarande ändar synas 1 den afsöndrade delen af hjernan. På ett specimen 244 slets en hel sträng ur hjernan , fasthängande med högra ringen. Straxt framom dessa i den från- slitna delen af medulla oblongata är en öppning i medellinien emellan crura, som går nedåt; ehuru denna öppning endast är åstadkommen genom slitningen ger den dock till någon del tillkänna partiets textur. På undre sidan af crura cerebri gå tvänne bladformiga knippen, som äro fortsättningar af pyramidsträngarne, dessa gå, efter hvad jag tyckte mig finna genom afskalning, dels framåt till Corpora candicantia, dels åt sidorna till fyrhögarne dels ock till hjer- nans främsta ansvällningar. På basis cerebri ser man dér pyramid-upp- höjningarne sluta en liten cirkelrund upphöjning (fig. 5. AH), som ytterst består af Mergsubstans och innuti af en mörkare. Hvad betydelse den- na del har är svårt att säga, jag tror mig kun- na med skäl förmoda, att den öppningen jag of- vanföre nämnt emellan båda hjernstjelkarne slu- tar sig 1 denna lilla protuberans, och således skulle den mörkare massan inuti den vara en fortsättning af den, som ligger emellan crura cerebri. | Framom denna lilla opara protuberans lig- ga corpora' candicantia (fig. 5. 7), som tvenne hvita kullar, hvilka bakerst hafva en ytterst li- ten öppning emellan sig och framtill en fin co- missur (fig. 2. K'). På öfre sidan af hjernstjelkarne ligga fyra kullar, som äro särdeles märkvärdige (fig. 4.2). De bilda sammantagne en hjertformig omkrets, med bakåt vänd spits, och här begränsande den däld, som svarar emot fjerde ventrikelns botten. Främsta paret är det största och har emellan sig, på främre ändan, en liten opar, oval, långs- 245 åt liggande kropp af mörkare substans (fig. 4. m' )3 onekeligen har denna del mycken likhet med glandula pinealis, ehuru jag ej tilltror mig att afgöra om den verkeligen så är. De fyra kullarne äro efter hvad jag kunnat utforska endast ansvällningar af crura cerebri, som ännu ej omvikit sig för att bilda Sylvii vattenledning. De äro nära förenade med hvar- andra, sakna grå substans, och äro således en- dast antydningar till corpora quadrigemina, el- ler motsvarande de små upphöjningarne inuti de små såkallade hemisphererne hos benfiskarne. Afven häri skiljer Myxine sig ifrån petromyzon, hos hvilken detta partie bildar en tydelig co- missur under hvilken ventriculus quartus fort- sätter sig, såsom aqu&e ductus Sylvii. Den del af hjernstjelkarne (erura cerebri), som bildar corpora candicantia och quadrigemi- na, utgör ett helt, hvari man endast af de på undra och öfra sidorne gående fåror kan se spår till ryggmergsträngarnes medellinea. Sedan hjernstjelkarne bildat nämnde ansväll- ningar öfver och under till skiljas de åt, och bilda tvenne endast genom en hinna förenade hälfter. Midtpå dessa förlängningar förekommer en stri- ctur , som delar dem 1 tvänne ansvällningar, af . hvilka de bakre (fig. 4 och 5. n) äro större än de främre (fig. 4 och 5. o): På dé i spiritus vini förvarade exemplaren kunde jag afskala ett yttre lager af hvit massa från den innanföre liggande mörkare, hvilken äfven var mera lös. Om verkeligen skillnaden emellan de båda mörka och ljusa hjernsubstanserne hos detta djur är naturlig eller ej, kan jag ej afgöra, emedan de hjernor jag undersökt, längre tid legat i spi- 246 ”ritus, och denna har egenskapen att i betydlig mån förändra färgen så väl som consistensen, Jag nämner detta på det i denna del man ej måtte taga uppgifterna för så alldeles afgjor- de, ehuru jag trott mig böra framställa dem så- dane de erbjudit sig under observationen. Innan jag skrider till beskrifningen af nerf- verne, kan jag ej undgå att anmärka det denna hjerna torde vara den ofullkomligast utvecklade af alla kända vertebraters, och i flere hänseen- den komma nära de så kallade hjernganglierne hos Djur utan ryggrad, ehuru den tillika är från dem ytterst skiljd. Den bildar på intet ställe ventrikel eller ens omvikning från sidorne. De nerfver jag kunnat framställa höra dels till femte paret, dels till tionde; båda komma de från sidoansvällningarne af medulla oblongata. : Nervus vagus. 1. tionde paret (fig. 7. a) utgår från medulla oblongata just midtför laby- rinthen, "lägger sig i en fåra af cranium, och går straxt bakom labyrinthen ut ur hufvud- skålen, Den går sedan öfver svalget, ger en gren till musklerne deromkring och fozxtfätter sig öfver yttre indragande tungmuskeln till rygg- sidan af Gälsäckarne. Den afger under loppet flere mindre grenar till tungmusklerne, (fig. 7 c). Till hvardera af Gälsäckarne går en gren (fig. 7. d), under det stammen fortsätter sig bortom cardia; här upplöser den sig i ett knippe af fy- ra nerfver; hvilka utbreda sig som en hand (fig. 7. e) på ömse sidor om den delen af tarmkanalen som motsvarar ventrikeln. Utom denna nerf har jag endast funnit nerfver, som höra till femte paret. Detta utgår från främ- sta ändarne af medulle oblongate sidodelar med bredt ursprung; straxt vid utgåendet afgår 247 en gren bakåt till Labyrinthen, (fig. 6 och 7) ut- breder sig till en del i denna och genombor- rar dess undre sida, går ut emellan de på si- dorne liggande musklar i en egen cellulär ränna, och utbreder sig 1 huden (fig. 8. 1). Denna gren motsvarar sjunde och åttonde paren. Den öfriga delen af femte paret går fram- åt, genomborrar undre sidodelen af Cranium, och följer inre sidan af det broskparet, vid hvil- ket labyrinthens yttre sidor äro fästade, Här ger den en gren bakåt till den inre indragande tungmuskeln (fig. 7. 2). Hufvudstammen fort+ sätter sig framåt, och blir synlig emelian de med- lersta lyftande tungbensmusklerne (fig. 7. 3), delar sig i 2:ne främre grenar, straxt efter ut- gången ur Cranium, af hvilka den mindre går framåt, tätt under den cavitet, som innehåller lukt-organet (fig. 7. 4), delar sig framom den lamellösa säcken, går under det främsta opa- ra bråskets sidomuskler och sönderfaller yt- terligare i 2:ne grenar, af hvilka deu ena slutar sig i näsröret, den andra i musklerne,. — Hufvudstammen går äfven framåt följande främre och inre kanten af breda lyftande tung- bens-muskeln (fig. 7. 5), afger en gren bakåt (fig. 7. 6), som går under tungbensramen till dess underliggande muskler och framåt grenar till de fingerlika papillerne och de i dem lig- gande muskler (fig. 7. 7). S 248 - FÖRKLARING På TABELLEN Fig. 31. Portådersystemet. — Fig. 2. Hålådersr- stemet. Fig. 3. Pulsådersystemet. F.F. 4—S8. Nerfsystemet. Fig. , oc hjertkammaren, e. lefverns båda flickar, e. gallblåsan, £. den mot magsäcken svarande delen af tarmkanalen, g. tarmkanalen, h. äggstockarne, AH. befröade ägg, i Breen, ne, Re. den högra obestämda körteln , tarm- KrulSvelierne. 2" äggstocksvenerne, 3 ae stammen, 4 den anastomoserande körtelvenen, SY portåderns svampaktiga säck, 6 de till lef- vern gående portådergrenarne, 7' den framifrån ryggmuskeln kommande grenen till portåder- säcken, 3. den under liggande hålåderstammen, som synes igenom bukhinnan, 5. dess mot opara venen svarande anastomoser, 6. dess till port- åderns körtelgren gående anastomos. Fig. 2. a. yttre indragande tungmuskeln, a'. matstrupen, d. hjertörat, e, f, g, i, k. som vid Fig. 7. b. columna vertebr., I stjertvenen, 2. ändetarmsvenen, 3. hålådern, 4. intercostal- venerne, 5. de mot opara venen svarande ana- stomoser, 6. den med portådern anastomoseran- de grenen till den obestämda körteln på vän- stra sidan, 7. den med vena jugularis anasto- moserande grenen till samma körtel på högra sidan, 3. den från främre delen af tarmkanalen kommande venen (vena gastrica), 8" de från lefverns convexa sida kommande venerne (vence hepatice), 9. högra halsblodådern, 10. vänstra halsblodådern, 11. dess till högra körteln gåen- de, med hålådern anastomoserande gren, 12. venösa maskor omkring slemkörtlarne. a Ar SR ee nin RR ORSA RN RR ÄRR 249 jon! 3.240, bade dores FIS bsrdtek. lin ka med föregående, 1. carotis dextra, 2. vän- stra pulsåderstammen , som upptager gälblodå- drorne från vänstra Gälraden, 2" motsvarande på högra sidan, 3. ryggrads pulsådern, 3' ana- stomos emellan båda stammarne, 4. gemensam- ma pulsåderstammen betäckt af tarmkanalen, 5. arter. ceeliaca, 6. dess lefvergren, 6& dess till den magen motsvarande delen af tarmkanalen gående gren, 7. bukpulsåderstammen, 38. artt. intercostales, 9. äggstockspulsådrorne, 10. tarm- käxpulsådrorne. Fig. 4. Hjernan ofvanifrån sedd med me- dulla oblongata och en del af ryggmergen för- storad. AZ. partiets naturliga längd och bredd, a. bakre spitsen af corpora restiformia, b. den dälden, som bildas emellan corpora restif. och olivar. c. dälden emellan corpora resti- förmia, d. corpora restiformia, Z corpora qua- drigemina, m. glandula pinealis, nn. bakre an- svällningen af loberne, o. främre ansvällningen, som förlorar sig i luktnerfverne. Fig. 5. Undre sidan af samma stycke, e' corpora olivaria, f. corpora pyramidal. g” fördjupning, A bakre opara partiet, i” corpora candicantia, £ främre opara partiet. Fig. 6. Hjernans bakre del och medul- la oblong. med labyrinthen 1 naturligt läge, £. labyrinthen, öfre delen bortskuren, Z den till Labyrinthen gående grenen af S:te paret, 2. den ur Labyrinthen gående nerfven. Fig. 7. Naturlig storlek, huden och musk- lerne aftagne från vänstra sidan, hjernan blot- tad, Z. medulla oblongata, £. hjernan, C. lukt- org., DN. Näsröret, a. nervus vagus, hb, c. mu- skelgrenar, d. gälgrenarne, e. magnervsknippet, 250 s. nerfven till labyrinthen; 2. bakåt gående gren af 5:te paret, 3. framåt gående gren af 5:te pa- ret, 4. luktorganets, a. näsrörets grenar af sam- ma par, 6. tungbensgrenar, 5, 7. Ste parets grenar till känsel-papillerne. | Fig. 8. Den åt huden gående grenen af Labyrinthens nerf, 1. nerfven | 251 BESKRIFNING på nya Lafslägten; bestämde af ELIAS FRIES. Andra Stycket. III. "TRACHYLIA. an. Ess, Apothecia a thallo disereta, orbis culata, scabrosa, Sporidia in ambitu nidulan- tia, nuda. | Descr. Thallus crustaceus, effusus, adna- tus, uniformis. Apothecia a propria substantia formata, innato-sessilia, orbiculata, convexa, im- marginata, tenuia, subcarbonacea, excipulo ob- literato; superne nulla membrana solidiori tecta, unde superficies minute scabrosa. Asci null. Sporidia globosa, opaca, in ambitu nidulantia. Apothecia atra, nuda. ; Locus in ipso limine familiae Lecidearum, a quibus ad Coniothalamos abit. Differentia. Tecidexe generis infra propo- nitur. A Caliciis differt excipulo obliterato, nec toto sporidis liberis referto; Nomen ex apotheciis scabrosis derivatum. Typus generis est Lecidea Arthonioides Ach.; nobis exotica. Indigene sunt: 252 I. TRACHYLIA flavovirescens, crusta granulato- verrucosa.« lutea, apotheciis planiusculis in- tus atris. | Lichen flavovirescens. Dicks. cerypt. Brit. SNES ÖR f 9-; Lecidea scabrosa. Ach. Meth. Lich. p. 48. L. citrinella 3. Ach. Lich. Univ. p. 180. Syn. Lich. p. 25. Ad terram sabulosam sterilem , rarius. Ad Femsjö legimuss. 7 a Crusta cohzerens, determinata, maculas mi- nutas orbiculares sistens; granulato-verrucosa, lutea; vetusta 1. exsiccata passim cinerascit. Å- pothecia gregaria, subcireimantia, planiuscula, immarginata, scabrosa, opaca, extus intusque aterrima. Paulo deflectit descriptio Achariana; sed identicam dixit optimus, dum vixerit, Au- ctor. Tam apotheciorum structura, quam cruste conformatione diversissima a Lecidea citrinella , infra describenda. | | 2. TrRACHYLIA saXxicola , erusta subleprosa rimo- so-areolata alba, apotheciis plano-depressis, intus albidis. j Hinc inde ad saxa aprica, sed parce. Crusta effusa, indeterminata, rimoso-areo- lata; areolis difformibus, levibus, numquam di- spersis, albis; raro granulata. Apothecia minuta, subconferta, cruste areolis, e quibus margine spurio passim cinguntur, immersa, plano-depres- Så» immarginata, scabrosa , opaca, atra, intus albida. 3. TnrRACHYLGM /Zigniaria , crusta tenui subgranu- lata fusco-atra, apotheciis convexis, intus atris. Lecidea ligniaria. Ach. Lich. umnivers. ps 169, ipso teste. 2 253 Ad parietes ligneas vetustissimas. Crusta effusa, indeterminata, minute gra- nulata; in nostro Lichene nec sicca rufescens, neque humectata viridis, sed sepe obliteratez Apothecia minuta, punctiformia, aggregata, su- perficialia, convexa, immarginata, e punctis mi- nimis elevatis scabrosa. IV. LECIDEA. Lecide&e spec. Ach. Lich. univ. p. 32. Lecidea. Fries Dian. Lich. p. 5. Wahl. Flor. Ups. 424. cf: FI. Lapp. p.: 469! (optime). Char. ess. Apothecia a thallo discreta, or- biculata, polita. Sporidia in strato proprio sub disco nidulantia. Descr. Thallus expansus, subadnatus, va= rius; nunc crustaceus, uniformis; nunc effigu= ratus, squamuloso-foliaceus. Apothecia a pro- pria substantia formata, sessilia, solida, subcor= nea, orbiculata, convexa 1. scutelliformia, cum . excipulo concreta, membrana cartilaginea undi- que tecta , unde superficies polita et omnino con- tigna, etiam ubique ceterum rugosa et inequa- biliss AÅsci nulli I. adeo arcte connati, ut di- stingui nequeant. Sporidia in strato proprio, sepe discolori, nidulantia. Apothecia submgra , nuda I. pruinosa. ; Obs. 12. Apothecia margine propria et thal- lode instructa primus rite distinxit b. m. Acha- rius illa Lecidearum generi tribuit. Acutissime tamen monuit Cel. Wahlenberg in Flor. Lappons. Lecideas apotheciis carnosis et coloratis ad Par- melias (Lichenes) accedere. Observata nunc differentia marginis apud apothecia colorata et cornea nigra, illa ex hoc genere exeludenda esse 254 non dubitamuss 'Ceterum in Lecidearum gene= re marginem parum curamus; occurrunt verissi= me species margine nullo, proprio et thallode accidentali. Obs. 2. Stratum proligerum Ach. 1, sporis gerum plerumque discolor, mmime vero com- mutandum cum parenchymate, quod in optimis Lecideis atrum, in aliis sanguineum (Lec: san= guinaria) et albums. Lila ad Lecanoras abe= unt. Ab hac Parmelie tribu difficilius,; quam a Biatoris, discernunturs Obs. 3. Ad hoc genus pertinent omnes fere TLecide2xX apotheciis nigris , nudis |. pruinosis apud Acharium, OxEluR Trachylus et fungosis v. ce. Lecidea corrugata, LL. asseroulorum &c. Ad genus ilustrandurn afferam species novas et hactenus minns cognitas, 1; in Svecia nondum BEE KAS Apotheciis subglobosis > immar gsinatis , tMi= lus plerumgue , aterrimiss Meliienidtipidess 1. LECiDEA spheralis, crusta effasa tenuissima grisea, apotheciis subliberis globosis immar- ginatis levibus subpapillatis extus intusque aterrimiss » Supra terram humosam, ad muscos -putri- dos et truncos quercinoss. Singularis species, habitu fere Spheerize, sepe ostiolo papilleformi instrueta. 'Crusta late effu-= sa, tenuissima,; glaucescens , absque ullis granu- if fere araneosa. Apothecia basi tantum levi- ter affixa, ovato=globosa 1 globosa, plane im- marginata, conglomerata, lxevia, cornea,; extus intusque opaca, atra; humectata etiam solida et ctolore immutatas 255. 2. LrEcIDEA millZiaria, crusta gleboso-granulata dispersa cinerascenute,; apotheciis subglobosis confluentibus immarginatis atris; intus conco- loribus: Ad ligna. vetusta pinea, aqua sepe cons spersa, passim copiose. (Femsjö-å, Yasjön &c.) Crusta late effusa, indeterminata interrup- taque, pallide cinerea, e granulis glebosis minu- tis globosis conglomerata. Apothecia minuta, globosa, constanter immarginata, confluentia, subrugosa (non vero scabrosa), atra; intus con- coloria, cornea; strato fructificante livide-nigro. Variat erusta e moleculis granulosis multo mi- noribus virescentibus composita. Cel; Flörkeo per litt. monente in Germania satis frequens et pro ÅLecid. enteroleuca Ach. habetur;s ÅA vera Achariana specie, de qua in- fra, tamen distinctissima. Hujus speeimina ab ipso Achario possidemus, qui et L. milliariam pro nova specie agnovit. 3. L. nitidula, erusta effusa tenui subpulveru- lenta alba, apotheciis superficialibus semiglo- bosis immarginatis atris, intus concoloribus, strato sub disco albos år | Ad Lapides schistosos, ut ad Foglesång Sca= nig , rarior. ; Crusta late effusa, interrupta,; indetermi- nata, levigata, pulverulenta, admodum tenuis, subinde obliterata. Apothecia magnitudine Leci- dee lapicide, sed omnino superficialia, semiglo- bosa, levissima , nitida,; atra, intus usque ad basin cornea concoloria, strato tenui evidente hemis- pherico albo sub disco. — Lecidea stigmatea; cui proxima, differt apotheciis sub strato fru- ctificante totis albis. 256 4. L. hydrophila, erusta effusa tenui contigua lactea, apotheciis sessilibus convexis maximis atris, intus concoloribus, strato sub disco lividiore. : Ad saxa in lacubus (Femmen) amnibus (Bäckån) et rivulis (Lvärbäck) prope Femsjö co piose. ; Crusta latissime effusa, indeterminata, te- nuis, Ccontigua, levissima, lactea, haud raro punctis et lineolis nigris variegata, Parm. (Le- can.) Acharii B. cyrtaspi sat similis. Apothe- cia sparsa, sessilia, atra; in vivis plerumque convexa, tumida, nitida: exsiccata cpaca, sepe collapsa, difformia, submarginata. > Substantia' interior usque ad basin atra, strato livido sub disco in humidis mollioribus facile perspicuo. Species certe distinctissima nec & loco na- tali mutatas. 5. L. elabens , erusta effusa granulato-verrucosa alba, apotheciis immixtis convexis immargina=- tis extus intusque. atris, demum delapso-ru- gosis. | Ad lignum exsiccatum Pini silvestris in- duratum. Crusta Calicii tigillaris, apothecia sequen= tis. Tela late effusa, indeterminata, tenuis, alba, areolis dein prominentibus granuloso-verrucosa. Granula solida, lzevigata, difformia, intus alba. Apothecia medie magnitudinis, convexa, immar- ginata, aterrima; sed in adultis diseus irregula= riter delabitur, tum apothecia concava, margi- nata, inequalia subrugosa. Minime cum Leci- dea corrugata Ach. confundenda. "= Azpotheciis scutelliformibus, margine pro= prio cinctis. TLecidex vera. AS 257 6 L. myrmecina , eruste areolis rotundatis cons vexis, solidis, e viridi cervinis, apotheciis pla= nis marginatis, disco gibbo, demum rugosis nigris, intus concoloribus. « OL. scalariss 8. myrmecinä. Ach. sym p. 52, (pro parte) Wahl. FI. Lapp. p. 478. Vix ulla hujus cum L. scalari affinitas. Cru- sta late et irregulariter effusa, indeterminata, junior viridis, mox cervina, areolato-verrucosa, non coh&erens; sed ex areolis granulosis globo- sis, reniformibus 1. elongatis, solidis, cartilagi- neis, nunc dispersis, nunc coacervatis com posi« ta. Apothecia immixta, applanata, opaca, extus intusque jatra; juniora planiuscula, scutellifor= mia, disco gibbo I. margine duplicato cincta; demum convexula, corrugato-crispata. Me observante hanc speciem a L. scalari valde differre et cum, quoad colorem , subsimi- 1 L. scalaris forma junctam fuisse, I. Friesit (vide Liljeb!. Sv. FI. ed. 3. pp—)Y dixit opti- mus Åcharius; sed nomen antiquius et aptiws retinere consultius duxi. 7: L. citrinella , crusta granulato-pulverulenta, subleprosa viridi-flava, apotheciis marginatis, disco demum papilloso, atris, intus concolo= ribus. Lichen citrinellus. Achar,. in his ÅActis 2700. T. 5. fi Fu | Lecid. citrinella. Ach. syn. Lich. ps 23 cum syn., exclk warietate. | Sat frequens in rupiuim fissuris et ad ter= ram nudam ericetoruim. | In solo indicato primo sparsi nascuntur glomeruli subglobosi granulato-pulverulenti, qui tandem crustam leprosam irregulariter effusam; EK. V. 4. Handl. 1822. St. IL | i7 258 simulque virentem ; constituunt. Jam hc maxi- me a Trachylia flavovirescente differt, preci- pue vero recedunt apothecia, que superficialia, aggregata, nuda, constanter levia; juniora sub- globosa, dein depressa marginata, disco tandem elevato-papilleformi. Stratum sub disco livido- nigrescens. 8. L. Öderi, crusta e granulis pulveraceis inee- quabili ferrugineo-rubra, apotheciis sessilibus minutis margine discoque tumidis atris. L. Öderi. Wahlenb. Lapp. p. 474. Ach. Syntt. ps 22. - Ad saxa silvatica nuper transversa; preser- tim juxta vias et rivulos. Loco natali a sequen- tibus facile dignoscitur. Cum duabus sequentibus sepius commuta- tur et descriptiones Achariane&e vere hybride, quare novas non superfluas speramus. Crusta junior orbicularis, mox late conflu« ens, subtenuis, plerumque ferrugineo-rubra, in- tus concolor 1. obsolete virens; nudo oculo pul- verulenta; armato rimosa, e granulis pulveraceo- conglobatis difformibus composita. = Apothecia sessilia, minuta, opaca, atra; margine elevato irregulari flexuoso3 disco gibbo; papilla elevata, sepe nitida, dein pervia, demumque in margi- nem interiorem dilatata. Substantia interna cor- nea nigricans, sed in crustam abit. 9. L. silacea, crusta areolato-verrucosa ochra- ceo-rubra, intus alba, apotheciis innatis pla- nis, demum convexulis, disco zxequabili, mars gine tenul. L. silacca. Wahl. FI. Lapp. p. 474. et fors. Ach. In saxis congestis, rarior. 259 Synonyma Achariana ante editam Floram Lapponicam citatam valde dubia, descriptio hu= jus Vv. c. in Methodo ad Lec. Öderi spectat. Sed et edita Synopsi antecedentem L. silaceam et se= quentem IL. Öderi in litt; dixit Auctor. Secutus sum optimas Wahlenbergii definitiones. Crusta indeterminata, rimosa, areolato=-ver= rucosa, areolis difformibus levigatis solidiuscu= lis, intus albis. Color plerumque ruber, sed in ochraceo-rubrum simul tendit. Apothecia pra= cedentis triplo majora, innata, plana, atra, in= tus cornea nigra, margine tenui subangulato, di= sco levi eXquabili convexiusculo. VWVetustissima subinde irregularia confluentia. 10. L. melanophea, crusta effusa tenuissima rimosa atra, areolis planis fulvis innatis, apo= theciis immersis suburceolatis atris. In petris litoralibus Hallandize in par. Efs tra, satis coplose. | | Est inter speciosissimis Lecideis. Proxima L. atroviridi, sed e methodo Achariana optima Gyalecte species. Areole plane, nude, diffor- mes , fulv&e, lineolis nigris distincte, in subicu= lo effuso tenui indeterminato rimuloso atro pla- ae innate, ut tota crusta levigata', minime Vver= rucosa 1. pulverulenta. Apothecia sparsa, minu« ta, immersa, suburceolata, nuda, marginatas. Margo proprius junior ab areolis -thallode spu= rio cinctus. In saxis ventis maxime expositis crusta mi- nor dendritica ambitu fimbriato, ut in Lecid. atroalba, atrovirente &c. Talis Lecidex fusco= atre forma est Äichen astroideus Fl. Dan, t. 1352. f. 2. Parmelia astroidea Ach. syn. 11. L. platycarpa. Ach. Lichenogr. Univ. p. 173 (ex Helvetia, Lusatia). 260 Haud rara in möntium saxis MHallandie et occidentalis Smolandi. Descriptio Achariana justo angustior. Crusta tartarea, sed admodum tenuis, pas- sim nigro-limitata, alba 1. cinerascens, per &ta- tem rimosa. Apothecia cruste adpressa, appla- nata, dilatata, passim aggregata, margine ele- vato constanter nudo; disco vero plano nunc nudo, nunc pruinoso. Stratum proligerum al- bum. — Cum sequente, in saxis nascente, non commutanda. 12. L. premnea. Ach. Lichenogr. Univ. p. 173. (ex Anglia). Vulgaris ad cortices Quercus, Populi, Fra- xini &c.; etiam ad ligna decorticata putrida el saxa. : Cum Lec. parasema perperam commutatur. In omni statu dignoscitur apotheciis majoribus, intus ad basin atris, excepto strato subdisco al- bido, margine valido cinctis. In lignis putridis ' varlat crusta alba, cinerea et isabellina, leviga- ta et granulosa, etiam lineolis decussata, apothe- ciis majusculis, plano-convexis, in speciminibus vero corticolis crusta semper tenuis, submembra- nacea, cinerascenti-alba; apothecia concava vali= de marginata, disco demum: convexo. | £3. L. enteroleuca, crusta tenui determinata demum granulosa pallida, apotheciis confertis e plano-convexis subimmarginatis, nigricanti- bus, intus albidis. L. enteroleuca. Ach. I. c. p. 177. Ce Gal- La, Hispania). Ad ligna vetusta et arborum cortices. Crusta determinata, subinterrupta, cartila- ginea, junior contigua levis, dein rimosa granu- 261 lataque, colore varia. Apothecia superficialia 1 immixta, gregaria, opaca, nigra; humectata ve- ro, presertim in etate juvenili, subcarnosa di- lutiora; concavo-plana marginata levia, dein pla- niuscula, tandem convexa immarginata rugulosa, raro rimoso-tuberculosa 3 intus sordide alba. Species valde varia, hactenus non rite de- finita, ad. Biatoras ob apothecia carnosula et ver- sicoloria prope accedens, sed L. paraseme reve- ra valde affinis. Marietas grandinosa. Ach. Lo- co cit. tas modo senilis. Ad hanc speciem quoque spectant: BP: cerulescens , crusta tenui albido-cinerea, a- potheciis convexis cerulescente-nigris. Ad corticem Quercus &c. y. eleochroma , crusta ruguloso-granulata subvi- rescente, apotheciis junioribus zruginoso-atris demum subrugulosis. Tec. eleochroma. Ach. syn. p. 18. Ad cortices et ligna. d. AMlavida , erusta tenui rimulosa pallide sulphu- rea, apotheciis nigricantibus. Ad cortices Pruni &c. Hanc a pråecedente non distinxit Acharius. & calamistrata , erusta brevi levigata subrimo- sa sulphurea, apothecis aggregatis demum rimoso-tuberculosis. Ad parietes ligneos vetustos. Hanc et sequentem b. m. Acharius in mscr. ut species distinctas consideravit. $. padinea, crusta effusa granulosa cinereo-vire- scente, apotheciis junioribus e rufo-fuscto-nigris. Ad cortices Padi &c. ES: Apotheciis cruste subinnatis, convexis., immarginatis , junioribus margine thallo- de accessori cinctis (intus sepius albis). 202 Lecanoris proxime. (Hvjus loci Lecidea amylacea, speirea, sulphurea, glaucoma &c.) 14. L. amphibia, erusta rimosa granulato-verru- cosa fumosa, apotheciis innatis plano-convexis immarginatis atris, intus concoloribus. = In saxis per dimidium fere annum inunda- tis ad Femsjö, copiose in Hållnasjön , Stensjön &c. Proxima Licheni helicopi NWahl., nisi varie- tas. Crusta junior orbicularis, determinata;'mox latissime confluens, rimosa, e granulis verruce- formibus aggregatis composita, fumosa h. e. ci- nereo-ccerulescens, - Apothecia verrucis crustae planiusculis innata, hinc margine spurio thallo- de ut plurimum cincta, magnitudine media, convexa, levia, immarginata, plerumque con- centrica, opaca, atra, etiam humectata, strato sub- disco lividiori. A Lecidea petrea tam cruste, quam apotheciorum indole abunde diversa. Plurime Lecidee, in specie vulgatissima L. lapicida, ad saxa aqua passim suffusa occurrunt non parum mutata crusta leviore, ferruginascen- te, apotheciis imperfectis e, s. p., que ne pro di- stincta specie sumantur, cavendum est, Ultima sectio contigua fere serie abire vi- detur ad Parmelias crustaceas (Lecanoras Ach.), precipue si ad marginem aliasque notas super- ficiales attendatur, Nos vero, ut apotheciorum analysin reticeam, ad apotheciorum evolutionem et substantiam magis attendimus. Sic ex, gr. in LTecideis apothecia semper aperta, e convexo- explanata, libera; in Parmeliis autem lamina thecigera primo thallo inclusa, dein ab hoc mar- ginata ex urceolato-aperta et explanata. TLeci- dearum apothecia cornea magis et mnigricantia; in plerisque Parmeliis colorata, exceptis Lec. atra Ach: et affinibus; multe enim, que ah 263 Achario nigre dicuntur, in vivis fuse (Lecan. periclea) et rubre (Lecan. coarctata). V. BIATORA, Char. ess. Apothecia sessilia, mox aperta. Lamina ascigera discum excipuli proprii (disco= loris) tegens. Descr. Thallus expansus, subadnatus, va- rius; nunc crustaceus, uniformis; nune effigura- tus squamuloso-foliaceus. Apothecia a thallo li bera, sessilia.” Excipulum thallo discolor, cupu- leforme tenue, mox apertum , integerrimum. La- mina ascigera discoidea, parenchymati carnoso- fibroso imposita, margine excipuli pallidiore cincta, e concavo-planiuscula, demum subinde marginem obliterans. Asci distincti, in disco dense stipati, erecti, sporidis paucis referti. Locus im limine familie Parmeliarum; ana- logum genus est Bxomyces inter Cephaloideos; hic Clavaria, Biatora Peziza thallo instructa, Cell. De »Candolle et Dufour Biatoram &rugimnosam ad Boeeomycidem referunt. Differt a Lecideis fructificatione Parmelie; apothecia magis carnosa, quam in hoc genere; a quo insuper excipulo proprio facile dignosci- tur. Cui vero magis arridet, Beomycidem , Ce- nomycen et Stereocaulon; Collema et Parmeliam jungere, cum his quoque Biatoras associabit. Uteumque sit, sectionem constituent distinctis- simam, reliquis non immiscendam. i Observ. Excipulum revera a thallo oritur; sed tantummodo ex unico ejus granulo, inde li- berum et adeo extenuatum, ut thallo discolor evaserit. Tam ex his Parmelis propius quam Lecideis accedere facile patet. In Lecanoris Ach. Ctribu Parmelie, inclusa Urceolaria) excipulum e pluribus granulis connatis formatur, quare EES É 204 ; - margo semper thallo concolor et sepe granula- tus ÅL, crenatus. i Subdivisio primaria e thalli indole; secun- daria ex apotheciorum colore. , Sed hic minime sine discrimine citandus; in alis quidam con- stans; in aliis autem ex aetate et statu sicco 1. humido maxime mutatur. Sectiones inde desum- te jam receptis primo obtutu minus patere for- san videantur; sed cum vera affinitate certe ma- gis conveniunt. Non optimam judicamus dispo= sitionem facillimam, sed ad certam et veram cognitionem ducentem. - Compendia sepe sunt dispendia. Species plurime Lecidex apotheciis colora- tis ad hoc genus pertinent. Suecanas, nobis rite cognitas , additis observationibus, recensebimus:? I. Thallo crustaceo uniformi. & Apotheciis versicoloribus h. e. e rufo fla- vidogue colore fuscesentibus nigrisgue; in humectato Lichene iterum dilutioria e molliora evadunt. i I. BiAtoORA fuliginea, crusta effusa e granulis minutissimis globosis coherentihus subscabrida fusco-atra, apotheciis minimis immixtis e ru- fo-fusco nigris, demum immarginatis. Lecidea fulig. Ach. syn. p- 35. Frequenter ad ligna pinea putrescentia, pre- cipue carbonisata. a In hac varietate primaria crusta inzquali- ter effusa, interrupta et indeterminata, lzvius- cula, humectata fusco-umbrina ; apothecia spar- sa, plana, juniora marginata, exsiccata fere in- conspicna. — Occurrit alia forma 1. terrestris e granulis majoribus non coheerentibus composita, apotheciis confertioribus evidenter marginatis. 265 Apothecia ?scabriuscula? numquam vidimus; erust& granulis obruta et granula scabrosa apo- thecia referentia, que LI c. intendi videntur. Quomodo differt L. anthracina, e discriptione non patet. B. icmalea , crusta viridi. 1. c. y. psotina , crusta crassiore, margine fimbria- to. Ad saxa cotacea prope aquas. Crusta coherens, exsiccata rimosa, margine determinato eleganter fimbriato nigro. Valde affinis antecedenti. Crusta demum e Lepraria botryoide dense obruta. Apothecia mollia, carnosa, sessilia, libera, majuscula ; ju- | niora 273 niora subglobosa albida, impressione discoidea - minuta incarnata, dein dilatata rosea, tandem- que convexo-plana, rubra, margine tenui pal- lidiore, Obs. I. Differentie, que ex &etate modo pendent, varietates non constituunt. Varietates leviores et formas individuales, ut in Cenomyces genus factum est, seorsim proponere superfluum, ne dicam noxium, nobis videtur. 2. Quoad specimina nostra L. alabastrina. B. spheroides et d. leucinata. Ach. syn. p. 46. in B. rosellam minime quadrant. 21. B. icmadophila. — Lecid. icmadoph. Ach. syns P4. Lich. iemadophila. Ehrh., Wahl. Lapp. p.- 404! Obs. 1. Margo apotheciorum elevatus palli- dior in junioribus omnino adest et quamvis dein evanescens” apothecia subtus nec disco neque cruste concoloria genuinam Biatoram indicant. A Beomycide differt apoiheciis sessilibus. 2. B. marmorea 1. Lec. marmorea Ach. syn. p. 46. optima hujus generis species; sed an in Suecia lecta sit, adhuc dubitamus. 22. B. campestris, crusta subieprosa rugoso-granu- lata incana, apotheciis sessilibus carneis, demum convexis immarginatis. In campis apricis sterilibus siccis supra cespites graminum emortuos, muscos destructos &c. v. c. inter Lund et Sularp. Media inter antecedentem et Bxom. rufums.: ÅA posteriori differt crustae granulis evidentiori- bus, glauco-virescentibus; apotheciis constanter sessilibus , minoribus, carneis, Crusta latissime effusa, indeterminata, supra graminum 'culmos passim effigurata crassiuscula. Apothecia minuta K. V. 4. Handl. 1822, St, Il, 18 nå örbiculata 1; compressa, levia, vegeta carnea, sicca obscuriora, Intus pallida. In multis convenit Lec. incana Ach. syn.p. 36. que vera Biatora; sed excludenda sunt omnia synonyma preter Engl. Bot. — Byssus incana Linn. potissimum ad crustam Beomycidis per- tinet; sed et occurrit alia crusta pulveracea, que apothecia vix formare potest, pro vera Lepr. in- cana sumenda. 23. B. cesiorufa. Lecidea cesiorufa. Ach.syn.p. 44. Frequens in Suecia ad saxa et rupes. Obs. Marginem apotheciorum semper inte- gerrimum vidi. In extimis Hallandia scopulis erusta nigro-fusca. Ad lapillos, quos unde cir- a luunt apotheciorum discus ferme Niger , margine persistente fulvo, In rupibus vero irri- gatis apothecia ferrugineo-lutea vidi. 24. B. ammiospila. Lecidea ammiosp. Åch. syn. Pp: 44. Lichen ammiospibus. Wahl. FI.Lapp.p.407- Ån. vera. Biatorad, etan, im Suecia, Media obvia, margine thailode minus distincto, quam in Lichene lapponico. 25. B. ferruginea , crusta tenui subcartilaginea sordide albicante, apotheciis planiusculis re- pandis luteo-ferrugineis, margine persistente Crispo. Verrucaria ferruginea. Hoffm.FI.Germ.p. 177- Lecid. öimdbedlasca, Ach. syn. p.-43. Ad cortices arborum, 'speeiatim Populi. OBS. 1. Apothecia juniora multoties minora, concava, margine ommnino regulari obtuso; adul- ta magis dilatata, applanata, margine eleganter örispato- erenulato. Optima Biatorze species mar- gille constantier persistente et nitido, disco vero (YO opaeo. In eortice Coryli apothecia fulva, sed margo a sequentibus facile distinguit, 2. Cum nec in crusta, neque in apotheciis quid cinereofusci denominätionem Hoffmanni preferendam esse eredo. 26. B. aurantiaca , erusta effusa tenui inzedqua- bili, apotheciis aurantiacis integerrimis, primo planis, dein convexis, margine subobliterato. Lecid. aurantiaca. Ach. syn. p. 50. Frequens ad cortices; raro ad saxa, Obs: 1. Apothecis aurantiacis, margine res gulari dilutiori subevanescente facile distinguitur. Crusta varia, subnulla, sepe in strato nigrescen- te lutea maculata. 2. Lec. luteoaiba . pyracea Ach. syn. p. 49 sec. specimina authentica minime separanda. 3. Lecanora salicina et microtheZia Ach. Willeth. p. 173, 174 et Lich, sjö. ps 175 a con- summatissimis Lichenologis quidem separantur, immo genere, sed meräm esse Biatore auran- tiace formam minime dubitåmus. 27. Biat. Zuteo-alba , Lecid. luteo-alba. Åch. syn. P- 49: a. Precedenti valde affinis; sed apothecia fere stipata, multo minora, hemispherica , margine obsoleto concolori et crusta genuina albida. Nostra ceterum magis ad ligna, quam cortices nascitur. | Lecidea lucida Ach., post L. orostheam lo- canda, ad interim sub Lecidea manebit. L. y- gaea Ach. vera Lecidea. (Var. d. insolata ex spec. viso Lec. lapicide forma.) Lecidea subcarnea, symmicta et L. Ehrhar- tiana Ach. potius Lecanore. L. epixantham, nön leetam, oh marginem pulverulentum ad idem genus refero. 276 == Thallo squamoso-foliaceo. 28. B. demissa. Lecidea demissa. Äch. syn. p. 30: Thallus modo in ambitu foliaceus. 29. B. microphylta. Lecidea microphylla. 3. Ach. Syn. Pp. 53. Ad montium latera, saxa lacustria, truncos et terram. Apotheciorum margo pallidior, tenuis, inte- gerrimus, evanescens. 30. B. muscorum. Lecan. muscorum. Ach. syn. . Lich. Pp. 9. B. crusta foliacea, lobis incisis viridifusce- scentibus, subtus albis, apothecis planis ba- dio-rubris, margine integerrimo subevanescente. Frequens supra muscos vivos humentes ad latera montium irrigua &c. Longe a Parm. (Lecan.) brunnea etc. distat; vera hujus generis species, thallo et apotheciis. Cenomyce valde affinis. Apothecia carnosa, ses- silia 1. brevissime podicellata, libera, badio-ru- bra (minime fusco-nigricantia), margine proprio tenui integerrimo pallidiore, demum subevane- scente. — Thalli lacinie subtus nude, albe, apicibus incrassatis. SV FÖRSÖK att närmare utreda och bestämma Cardamine parviflora Linn.; af F; A. WRANGEL. Föland det ej alldeles obetydliga antalet af Växter, hvilka, ehuru de sedan längre tid va- rit namngifne och beskrifne, likväl, såsom sällan " förekommande uti Örtsamlingar, af få Botani- ster blifvit sedde, eller ock, i anseende till der» öfver författade beskrifningars origtighet eller ofullständighet, ej ännu rätt kännas, utmärker sig den uti Appendix till Flore Suecice 2:dra Edition först af Von Linné såsom i Sverige in- hemsk upptagne Cardamine parviflora. Vid un- dersökningen af dess Botaniska Historia finner man väl, att en Nasturtium pratense, parvo flo- re, redan af CASPAR BAuHIN angifves såsom vä- xande på våta ställen i trakten af Mämpelgard ; men om dermed menas samma Species, som den Linntiska Cardamine parviflora, hvilket Wirzz- DENOW, SPRENGEL (se dess Geschichte der Bota- nik I:r B. p. 375.) samt nu nyligen DE CANDOLLE uti 2:dra Vol. af dess ypperligaArbete:Regni ve- get. Systema naturale, antagit, lärer vara svårt - att med full visshet bestämma, enär beskrifnin- gen uti BAuHIN's Prod. befinnes vara ganska otyd- lig och ofullständig. — Morison's Preludia Bo- 278 tanica s. Hortus Regius Blesensis auctus, som äfven citeras för denna Växt har jag ej haft tillfälle att få se; men detta Arbete torde för- modeligen icke lemna någon mycket fullständi- gare upplysning. Ett säkrare Synonyme tyckes Card. pratensis parvo flore Tournef. Instit. va- ra, då, under detta namn, skall finnas Exem- plar af den rätta C. parviflora uti VAILrANT's ännu 1 Paris befinteliga Herbarium. — Dere- mot synes GEerARD vara den förste Auctor, som så beskrifvit sin Card. parviflora, att man har all anledning förmoda, att han haft den rätta Arten för ögonen. Men redan i början af 1740- talet upptäcktes denna Växt af J. G. GMELIN, under dess på Botaniska upptäckter så rikhalti- ga resa uti Siberiens då ännu i Vetenskapligt hänseende väl ej alldeles obesökta, men med mindre noggranhet af föregående Naturforskan- de Resande undersökta trakter och uti 3:dje Delen af dess Flora Siberica beskrifves den med den tydlighet, i synnerhet i anseende till habi- tus, under namn af Sisymbrium pinnis folio- rum pinnatis, pimulis linearibus glaberrimis , att man ej bordt misstaga sig om Författarens verkeliga mening. — GmEnuy's anmärkning, att de med sjelfva örtstammen parallela skidorna äro fästade på fruktstjelkar, hvilka göra en emot stammen nästan till hälften rät vinkel (siliquae pediculo, angulum fere semirectum cum caule efficiente , insistentes, ipsi cauli parallele) lem- nar ett kännemärke af den hufvudsakeliga vigt, att detta ensamt tjenar att tillräckeligen karak- terisera denna art från de fleste öfrige arter af Slägtet Cardamine; och den utseendet väl träf- fande figur, som åtföljer GmErin's beskrifning, är ännu, utom den ganska goda teckning deraf 279 H:r Kammar-Rätts-Rådet och Riddaren Birr- o3sERG, under N:o 568, låtit införa uti Svensk Botanik, den enda afbildning af oftanämn- de växt, som blifvit Örtkunskapens vänner meddelad. — Nästan vid samma tid, som GmE- 1IN fann den i ymnoghet växande på de sid- ländta trakterna emellan floderne Jaik och Oby uti Siberien, eller kanske något sednare, träffa- des den i Sverige vid Nyköping af TÖörneroos, hvilken deraf lemnade Exemplar åt VON Linné, som väl i början jemfördes med Card. Impatiens uti Appendix till 2:dra Editionen af FI. Suec.; men redan i 2:dra Editionen af Fauna Suecica nämner LINNÉ, såsom en egen art bland tillök- ningarne på Svenska Örtlistan, Cardamine par- viflora och uti 2:dra Editionen af Species Plan- tarum, utgifven år 1768, är den under detta namn af honom upptagen; äfvensom uti Man- tissa Plant. Altera den anmärkning göres, att den är ”distincta planta a Card. Impatienti et hirsuta.” — Sir J. E. SmitH, nu varande ägare af LinnÉ's klassiska Samlingar, anmärker i sin Flo- ra Britanica: att den Card. parviflora, som fin- nes förvarad i Linneiska Herbarium , aldrig va- rit träffad vildt växande i England, och af de flere utländska Författare, hvilka efter LIinnÉ's tid skrifvit härom, synas ej andre, än VIiLnLArs och efter honom WiLLDENOW, DE CANDOLLE , SCHUL- TES, BastArRp (Essai sur la Flore du Departe- ment de Maine et Loire) och BaumGARrTten (Flor. Transsylvan.) hafva sett och beskrifvit den rät- ta LinsÉiska. Jag måste dock erkänna, att jag sjelf ej sett detrenne sistnämnde Författares för ifrågavarande växt citerade Arbeten; men finner nog många skäl att i detta afseende lita på en DE CANDOLLE's upplysta kritik. — Således hafva 280 både i Danmark, Tyskland, England och Frank- rike Botaniske Författare och i Sverige de fleste Örtsamlare förblandat densamma än med Card. Impatiens, än med Card. hirsuta och understun- dom äfven med en smalbladig artförändring af Card. pratensis. Hvad som dock i synnerhet föranledt till dylika misstag och förblandningar, är bland annat det, att också de Författare, hvilka värkeligen haft detta Species för ögo- nen, beskrifva detsamma på olika sätt. Så näm- nas t. ex. foliola af GErArRD, GMmMELIN och WinrL- - DENOW linearia, då de deremot af LinsÉ och SmiTtH kallas lanceolata samt af DE CANDOLLE oblon- ga. GmMELIN anmärker väl allt hvad som utmär- ker habitus, färgen o. $& v., hvaremot Linné, WizzbDENow och SmitH i synnerhet anföra de kännemärken , hvarigenom den skilljes från Card. Impatiens samt DE CAnwporreE hvad som skiljer den från Card. hirsuta, med hvilken DE CANn- DOLLE anser den äga närmaste likhet. — Men en god Diagnosis och en fullständig beskrifning, som med ord tecknar det verkeliga utseendet af alla växtens delar eller en så kallad Descrip- tio naturalis, på det bestämda Botaniska konst-. språket, saknas, mig vetterligen, ännu, och tor- de så mycket mindre böra anses öfverflödig, som ett hufvudsakligt ändamål för all Natur- forskning alltid måste vara, att erhålla en så fullständig och bestämd kännedom af hvarje sär- skild art, att förblandning med andra redan upptäckta ellerämed dem, som framdeles kunna upptäckas, ej med skäl må äga rum. Då jag ägt den lyckan att vara en af de få Botanister, hvilka sedan LinnÉ's tid träffat den rätta Card, parviflora vildt växande 1 Sverige, har jag trott min skyldighet emot Vetenskapens 201 "Idkare, så väl innom, som utom Fäderneslan- det, fordra, att genom en så utförlig beskrif- ning, som inskränkt tid och förmåga medgifva, bidraga till utredandet af en planta dubia, hvil- ken tillhör Sveriges Flora och hvilken först så- som sådan anfördes af den odödelige Mästaren von Linné. Det är för denna Beskrifning, efter Vetenskapens reglor och på dess språk förfat- tad, som jag nu anhåller om ett rum i Kongl. Vetenskaps-Academiens Handlingar, i: händelse den af Kongl. Academien skulle godkännas; hvarjemte jag får den äran bifoga en trogen teckning af den beskrifna växten, efter de af mig förvarade Exemplar, för hvilken jag har att tacka Herr Protocolls-Secreteraren C. G. UrFspArRres utmärkta talang och vänskap för mig. Diagnosis et Descriptio. Cardamine parviflora, caule decumbente ramoso, foliis pinnatis, ex-auriculatis, foliolis sessilibus, obverse-oblongis linearibusve subin- tegris, glaberrimis, pedicellis horizontaliter fere patentibus, siliquis erectis. — Habitat in locis humidis ad Montembelgar- dum? (C. BauvH.); in Provincie Gallice pralis CGErarRD); in Delphinatu (Virrars); in herbosis humidis Gallie circa Nannetes , Andegavum,; Monspelium (DE CAnp.; GovAn secundum Spe- cimen in Herbario Bergiano conservatum); in Helvetia? (Harrer ?); in Transylvania (Baum- GART.); in Rutheno Imperio ad Tanaim (Gorp- BACH); ex auctoritate Cel. DE CaAnp.); a Jaico flu- vio ad Obum usque Siberie frequens (GmELuin); in Suecia ad Nycopiam (Törneroos) et in al- neto sepe inundato Insule Åkerö Sudermannixe 282 (Ego), ubi primum legi anno 18153; In Ostro= Gothia ad Finspång (C. StenHAmmar M.D. Prof.y; In Dalecarlia (C. G. KRönInNGsvÄRD). Floret in Gallia Apr. — Majo, in Suecia e medio mensis Julii ad finem Septembris. Radix anuua?, tenuis, fibrosa. Herba glaberrima, gracilis, valde tenera. Caulis decumbens, ramosus, viridis, infer- ne purpurascens; Ramis adscendentibus, flexu- osis, sub-angulatis, sulcatis, glabris. Folia pinnata, 4-5-juga cum impari, alter- na, ex-auriculata, foZioZis foliorum radicalium: rotundatis, sinuato-dentatis; caulinorum: sub- oppositis, sessilibus in communem petiolum de- sinentibus, obverse-oblongis vel supremis line- aribus, integris, infimis tantum denticulo uno alterove incisis, integerrimis, obtusis, mucrone calloso brevissimo terminatis, tenuibus fere pel- lucidis, uninervibus, venosis, lete-virentibus, glaberrimis. | Flores corollati, cymosi, dein in racemum terminalem et axillarem excrescentes. Pedunculi alterni, glabri, sub anthesi ere- cto-patentes, florescentia peracta horizontaliter fere patentes. - Calycis folioza (Sepala DECanp.) 4, ovata obtusa, convexo-concava, sub-carnosa, avenia, viridia, margine membranaceo albido integerri- mo cincta. Petala calyce dupplo longiora, obovata,in- tegerrima, vix emarginata, obsolete venosa, al- bissima. Stamina tetradynama, 4. petalis sub-equan- tia, 2. calyce breviora. — HFilamenta simplicia; Anthere didyme, rotundate, lutexe. 283 Pistillum:" germine oblongo-lineari, stylo brevissimo, stigmate simplici sub-capitato, (ocu- lo armato) papilloso. | | Siligue duodecim vel ultra in singulo ra- cemo , erecto-patentes, rachidi sub-parallele, te- retes vel compressiuscula, anguste, glaberrime, torulose, valvulis elastice dissilientibus revolu- tis, dissepimentum membranaceum, seminibus 'orbiculatis, planiusculis luteo-fuscis longe lati- que dispersis, nudum relinquentibus. Synonyma : Nasturtium pratense parvo fore. C. Bavt. Prod. | PS 44. N:o 112 Pin. 104? Pluk. Alm. Sör. CN. Nasturtium CEN flosculis minimis Moris. Prelud. 2090 (2). C. pratensis parvo fore Tournef. Inst. 224. — Vaill. Herb. Card. foliis pinnatis, foliolis linearibus Gerard FL Gallo. Provincial. 357. Sisymbrium pinnis foliorum pinnatis, pinnulis linearibus glaberrimis Gmel. FI. Sib. 3. P: 270: /Ni0:, 57. 0: 04. C. n. 472. var. y. Haller Helv. 1. p. 206 (?). C. hirsuta var. 3. Lam. Dict. 2. p. 184. Card. Linn. Fl. Suec. Ed. 2. p. 484. in appendice. Cardamine parviflora Linn. Faun. Suec. Ed. 2. p- 557, Mantissa Plant. Altera p. 427, Sp. Pl. Ed. 2. p. 919. Herb, Linnean, sec. observationem Cel. Smithii in Fl. Brit. 2. p. 698. Card. parviflora Miller Dict. n. 2. Villars FI du Dauphine 3. p- 360, Vittm. Summ. 4. p. 37, Willd. Sp. PL 3; p. 485, DeCand. Fl, Franc, Ed, 3. V.'4. p. 685, Ejusd. 284 Regni Veget. Syst. Nat. V. 2. p. 261, Bast. FI. main, loir 245, Schultes Obs. n. 964. Baumg. FI Trans. 2. p. 475. Card, parviflora Pers. Synops. T. II p. 196.2 Card. parviflora Svensk Bot, T. 8. t. 568. Card. parviflora Lilljebl. Sv. Flor, 3. Ed. p. 360. Card. parviflora Hartm. Scand. F1 p. 257. Card. virginica Michaux FL. Bor. Amer. 2. p. 20? non Linne (Cfr. DeCand. Ik c Pp. 259). Deremot hörer följande Synonym till Card. Impatiens Linn. nemligen: Card. parviflora var. 3. Lamark FI. Franc. 2. Pp. 500. C. Impatiens F1. Dan.t. 735. är Card. sylvatica Link. in Hoffm. Phyt. blätt. 1. p. 50. Wahlenb. FL Carp. n. 654, aliorumque, hvilken kallas C. muscosa uti Vahls Herbarium I). Till denna Card. sylvatica Recentior: tor- de rättast böra hänföras: Card, parviflora Roth FI. Germ. T. I. p. 281: . IL. p. 119., samt Leers Herborn. n. 523. Scholl. Suppl. FI. Barb. n. 1060. Card, ”parviflora Suter F1 Helv. 2. p. 59 (2). Äfven ock troligen Card. parviflora Thunb, Dis- sert,. FL. Strengnesens., som säges vara tagen vid Gorsingholm. Citationen af Sp. Plant. 914. har förmodeligen härrört af ett tryckfel, emedan detta nummer hö- | rer till Card. chelidonia Linn. Cardamine parviflora Scopoli Carn. t. 38. +) Enligt HoznemaAnn's Plantelere 3:dje Oplag p. 713 -& 714 är Flore Danice tab. 735 Cardamine hir- suta och tab. 148 C. hirsuta. sylvatica. > > REDACT- | 285 ( Till Card. hirsuta höra följande Synony- mer, som varit ansedde att höra under C. par- viflora, nemligen: Card. sylvestris minor Italica Barr. obs. n. 418. Icon. t. 455. | Card, parviflora Lightf. Scot. 1104. With. Brit. Ed. 2. n. 686, — Hoppe Cent. exsic. C. parviflora w. et y. Lam. FL Fr. 2. p. 500. Till Card. amara Linn. hörer: C. parviflora Lam. Dict. 2. p. 183. Jag kan ej med DE CAnporiE instämma ders uti, att denna i Sverige förekommande Carda- mine parviflora, som af mig här ofvanföre blif- vit beskrifven, närmast liknar C. hirsuta; utan anser den, för min del, komma alldra närmast intill Card. Impatiens (med hvilken Linné ock- så jemförde den), så väl i anseende till skidor- nas starka elasticitet, och bladens tunnhet samt egenskap att så hastigt förvissna, att man må- ste skynda att inlägga dem, om man vill för- vara dugliga exemplar, som ock 1 anseende till blommornas litenhet; men den skiljer sig från Card. Impatiens, utom genom en dubbelt min- dre storlek, genom en mera nedliggande och -grenigare Örtstam och i synnerhet derigenom att Bladen äro alldeles utan bihang (stipula s, auricula) samt äga nästan alla småbladen hel- bräddade och nedlöpande i en gemensam blad- stjelk. — Card. parviflora har alltid blomblad, hvaremot de oftast saknas hos C. Impatiens, men då de förekomma, hvilket alltid inträffar hos den C. Impatiens, som växer omkring Stock- holm t. ex. på Djurgården, 1 Carlbergs Träd- t 286 gård 0. S. V. äro de något större än C. parvi- florge samt mera utvidgadt obovata, unguibus angustioribus, och lätt affallande. Skidorne hos denna sistnämnde äro ej, såsom hos C. Impa- tiens, 1 samma planum med de från rachis snedt utgående fruktstjelkarne, utan formera en nä> stan rät vinkel emot dem och således äro mnä- stan parallela med rachis. I anseende till be- fruktnings-organernes och deras omgifningars ut- seende tyckes den äga nära likhet med C. mi- crophylla Adams. Mem. Soc. Nat. Mosc, 5. p. III, De Canp. LI. c. p. 251, från hvilken den dock uti många andra afseenden och förnämligast deri- genom, att det öfversta småbladet är treklufvet, skiljer sig. I anseende till skidors och frukt= stjelkars ömsesidiga ställning emot hvarandra har den mycken analogi med Card. latifolia och chelidonia Winrp., men dessa sistnämnda arters blomkronor äro purpurfärgade och nästan stör= re än de som finnas hos C. pratensis. "Den öf- verensslämmer äfven 1 samma hänseende med Card. greca Linn. , hvilken den äfven till habi- tus tämmeligen liknar; men då denna i anseen- de till dess mycket bredare skidors egna beskaf- fenhet blifvit af DE CAnvotrre förd till ett nytt slägte, hvilket han kallar Pteroneurum,; bör C. parviflora så mycket mindre dermed kunnat för: blandas, som Pteroneurum grecum DE CAND, äger mycket rundade flikiga och med bladstjelkar försedda snmrå-blad. — Card. hirsuta, hvars öfver- sta blad ofta I vå jemnbreda småblad och hvars blommor höra till de mindre i detta slägte, har förmodligen af dessa anledningar ganska ofta, i synnerhet i Svenska Herbarier, varit förblandad med C. parviflora; mén skiljer sig derifrån , utom genom flera från samma rot rakt uppstigande 287 örtstammar, äfven hufvudsakeligen derigenom, att små-bladen äro petiolerade, mera tandade och alltid mer eller mindre håriga samt af en sfastare consistence, än C. parviflore, — Blom- morna äro något större och skidorna färre till antalet samt upprätt sittande på ganska korrta fruktstjelkar. — Under namn af Card, sylvatica Link. har jag från Skåne och Blekinge erhållit tvenne variationer, den ena glattare och den andra mera luden, hvilka jag ej kan urskilja från den C. hirsuta, hvilken finnes på flera stäl- omkring Stockholm och som otvifvelaktigt är LinsÉ's; och, ehuru jag erkänner, att jag ej full- komligen väl inser, hvad som bestämdt åtskiljer Linné's Card. hirsuta från nyare Auctorers C. sylvatica, är jag dock öfvertygad derom, att C. parviflora Linn. äfven så ofta varit förblandad med Ling's C. sylvatica, som med den rätta C. hirsuta Linn. — Deremot och intill dess jag feck tillfälle att lemna min oförgätelige Lärare och Vän, framl. Prof. och Ridd. O. SwARTtTz exems- plar af den rätta Linneiska C. parviflora, voro uti dess enskildta Herbarium förvarade åtskilli- ga Specimina med mogna skidor, tagna på Gott- land, af den märkeliga artförändring af Card. pratensis med ganska smala jemnbreda småblad, hvilken uti Bergianska Herbarium förekommer under namn af Card. pratensis mågno flore ex Alpibus Lapponicis och som sannohkt är Card. pratensis 7. debilis DE CaAnp. eller Cards amara Lam. Dict. 2. p. 185. De exemplar, beteckna- de med namnet Card. parviflora, hvilka finnas uti Bergianska Herbarium äro skickade af framl. Prof. Govan i Montpeiller till framl. Prof. P. J. BErews, och ehuru de 1 anseende till skidornas form och ställning emot rachis visserligen till- Hu 288 höra den rätta C. parviflora, utmärka de sig likväl genom en mera rak och mindre grenig örtstam samt mer än dubbelt smalare, alldeles jemnbreda helbrädsalade småblad. — Af det frå-- gotecken PeErsoon sätter vid Citationen af GmE- LIN's figur skulle man kunna hafva någon anled- ning förmoda, att D:r PErRsoon snarare sett exemplar tagna i Frankrike, hvilka närmare lik- nade de bland Bergianske Samlingarne förvara- de, än figuren i FL Sib. 3. tab. 64, med hvil- ken den Card. parviflora, som finnes 1 Sverige till alla delar öfverensstämmer. — Jag har äf- ven sjelf på Åkerö observerat, att oagttadi den vanligen på våtare ställen har bredare nästan lancettlika eller rättast omvändt aflånga små- blad, blifva de på torrare ställen mera jemn- breda. — Månne icke detta förhållande kan va- ra orsaken till den olikhet man upptäcker i Auctorernas beskrifningar och den förvillelse, som, af sådan anledning, ofta i anseende till ifrågavarande märkvärdiga Species, uppkom- mit? — ; === Af denna så ganska sparsamt förekomman- de växt har väl ännu ingen nytta kunnat utrö- nas; men af en behagelig skärpa i smaken, lik den af Lepidium sativum, skulle man kunna för- moda dess gagn såsom Sallats-ört i händelse den blefve i Trädgården odlad. a Den bifogade figuren föreställer a) ett ört- stånd med blommor och skidor i naturlig He 289 by ett förstoradt småblad; cy blomkronan för- storad; d) ett kronblad med förstoring; ey blomfodret mycket förstoradt; f) Ståndare och Pistill förstorade; g) Stylus och Stigma ganska mycket förstorade; A) Skidan något förstorad, som visar den i det tillstånd, då dess Valvler böra spricka och upprulla sig, då fröen ännu qvarsitta. K. V. A, Handl. 1822. St. IL 19 200 ANMÄRKNINGAR vid Cardamine parviflora; af G. WAHLENBERG. Åt många växter 1 någon mån blifva en af- bild af climat och öfriga omständigheter, hvar- under de förekomma, är en sak; som synes värd all uppmärksamhet, alldenstund man vid frågan om climatets beskaffenhet finner sig nöd- sakad att ofta från verkan söka sig till orsaker- na. Cardamine parviflora synes i sådant afseen- de förtjena något närmare betraktande. Det ställe der Herr Baron WRraAnceL funnit densamma och de exemplar som derifrån kom- mit till Vetenskapens idkare synes vara den hufs vuderfarenhet, hvarifrån man kan utgå för att dermed förena vår öfriga kännedom om den- na växt. Herr Kröningssvärp har benäget meddelat mig, att han funnit en alldeles dylik Cardamine parviflora aldranederst i Dalarne nä- ra Vestmanlandsgränsen, uti By socken nedom den så kallade Kyrkbyn, vid en derifrån nedi Dalelfven rinnande bäck, och det nära bäckens något utvidgade utlopp i den så kallade Bysjön, som är en så betydande utvidgning af Dalelf- ven, att det om våren uppstigande vattnet blir Tr 202 så mycket längre qvarstående. På detta såles des ofta och länge öfversvämmade ställe växte den tillsammans med riktiga vattenväxter mot "slutet af sommaren. Detta allt har mycken lik- het med ett tredje växtställe, som jag finner anteknadt uti Bergmästar GYLLENHAALS handskrif= ter förvarade uti Kongl. Vetenskaps-Societeten i Upsala. Der anföres att i September månad fanns en okänd växt, som sedan befanns vara Cardamine parviflora, uti Vadsbo härad af Ska= raborgs län på Thorsö 1 Venern, och det bred- vid de trånga och så väl genom sin skapnad som skog väl skyddade vikarna, utmed Svart- åkra by å ett sidlänt ställe, som nyligen varit öfversvämmadt af Venern, äfvensom vid Foglö- bro så långt som Venerns vatten hunnit upp på egentligaste Thorsölandet. — Vidare är samma växt samlad af en Herr InovegEtov 1 Söderman- land vid Skerboqvarn i Helgesta socken strax ofvanför den stora sjön Bäfvern, som medelst Langhalsen nästan sammanhänger med Yngarn Chvari Åkerö är belägen) och bildar en stor vattentrakt, från hvilken icke heller Finspångs- vatten äro särdeles aflägsnade. — Längre söder än de nu anförda ställen tyckes icke Cardamine parviflora vara funnen hos oss, ty enligt Herr Fries's benäget meddelade underrättelse är den icke sedd i Södra Sverige, sedan det ställe som Retzius uppgifver icke bekräftat sig. — Således synes denna växt vara inskränkt till medlersta delen af riket, der landet är som bredast och derföre kan gömma den mesta egna fuktighet samt vara som mest befriadt från hafsblåst. I samma trakter möter man också först Carex lo- liacea (som äfven enligt LiswéÉ's Flora Åkeröensis skall växa i Storängen på Åkerö) och sedan snart 202 Carex globularis med flere: växter , som genom sin spenslighet gifva tillkänna sitt behof af ett fuktigt lugn samt äro så egna för Sverige. Bland dessa växter och i dessa trakter utmärker sig Cardamine parviflora. Den förekommer oss så- som nödsakad att till desto större skygds vin- nande blifva half vattenväxt. Den uppväxer nemligen i vattnet först på sommarn och får der- igenom. sådan spenslighet att den sedan, när vattnet sjunker, nedsänker sig med detsamma och således slutligen får nedliggande stjelk med uppstående grenar. I sammanhang härmed tyc- kas också skidorna blifva särdeles utspärrade samt bladen liksom uttänjda eller utmärkt tun- na och veka. Det är 1 synnerhet denna sista dels beskaffenhet som ger växten utseende af Car- damine impatiens, ehuru det hela onekligen bi- behåller mera förvandtskap med C. hirsuta. Hvad nu denna växts utseende utomlands angår, så är det visst att den i Sibirien söder om Ob-floden, der climat och öfriga omständig- heter kunna vara ungefärligen såsom hos oss, också förekommer af nästan lika beskaffenhet. Deremot vid de sydligare -hafven såsom utmed Caspiska och Svarta hafvet samt i Medelhafvets granskap ända bort till Gascognerviken af Ve- sterhafvet befinnes den hafva upprätt, merendels enkel stjelk och i allt nog olikt utseende, Jag äger tvenne exemplar deraf från Astrachan , hvil- ka begge hafva alldeles upprätt och nedtill en- kel stjelk, ehuru på det ena flere stjelkar utgå från en rot och på det andra flere blomstrande grenar nära toppen. Bladen äro på dem af fa- stare sammansättning nästan som på C. hirsuta, men föröfrigt till skapnad nästan som på vår C. parviflora, om man blott undantager att de 293 1 sammanhang med den fastare sammansättnin- gen också befinnas något smalare och knapt vå- gige i kanterna, Fröskidorne på de Astrachan- ska exemplaren äro i omoget tillstånd mindre utspärrande och mycket längre, ungefärligen en tum långa eller mer än dubbelt så långa som deras blomskaft. Huruvida dessa skiljaktigheter tilltaga under mogningen är mig obekant. Om de nu anförda skiljaktigheterna mellan den nordiska och den sydlänta Cardamine parviflora äro nog sto- ra för att berättiga oss till den förmodan att de äro särskildta species, skall utan tvifvel olika bedöm- mas af olika Botanister. Den som icke haft sär- deles tillfälle att se hvilka förändringar climat och öfriga omständigheter kunna åtstadkomma på växterna är naturligtvis föga benägen att upp- taga sådant i beräkning, utan vill hälst anse allt för särskildt som förefaller så uti en sam- ling. För min del kan jag icke annat än anse det för en egenhet hos växterna att de mera än alla andra naturalier bero af climat och andra ytire omständigheter, och mera än andra kun-= na förändra sig efter dessa omständigheters fordringar. Hvilken och huru stor dessa om- ständigheters verkan på växterna verkligen är förtjenar visst efterforskas af framtida resande. Emedlertid tyckes det olika begrepp som man gjort sig om denna verkan redan varit orsaken till betydliga förändringar i vetenskapens histo- ria. Att förklara allt detta skulle här blifva för vidlyftigt. Det torde vara nog att till närva- rande ämnes upplysning hafva antydt denna allmännare åsigt och att dermed förena ett sär- skildt upplysande exempel. Det är ganska tydligt att bland yttre om- ständigheter har växandet på ett mer eller min- 294 dre vått ställe en särdeles förmåga att förändra växternas utseende. Den egentliga Tillea aqua- tica har upprätt stjelk derigenom att vattnet ger den en rak ställning, men då vattnet bortsjun- ker blir stjelken nedliggande, grenig och hela växten så förändrad att den fått namn af T. prostrata. På några ställen förekommer också en Tillga med skaftade blommor och denna tyc- kes visst vid första påseendet böra vara skiljd, men vid nogare undersökning är det i synner- het de nedre blommorna som äro skaftade och å samma ställen förekomma också Elatine samt Callitriche med dylika förlängda blomskaft. Då man vidare ser att dessa växter på sådana stäl- len befinnas vara till nedre delen öfvertäckte af något löst slem, så blir det mer än sannolikt att alltsammans härrör af localen. Genom allt sådant måste man blifva min- dre benägen att anse den sydlänska Cardamine parviflora som i ett sydligare climat utom vatt- net fått rak ställning för skiljd från den mnor- diska, hvilken af climatet tyckes blifva tvungen att söka skygd i vattnet och der få sådan ut- märkt vekhet till alla delar. De äro härdigare mot köld än Europeiska valnöts-träden ; skulle derföre trifvas i södra de- len af Sverige, och finna många tjenliga platser » på stränder, holmar och betesmarker, som hafs va våta platser. Denna art är alldra bäst. Några andra må väl ock förtjena rum; men jag utelämnar dem , ty de mäst förmånliga föreslås. En art säges hysa ymnig sockersaft, men jag känner ej vär- det af de gjorda profven. - ANDRA GLASSEN. Första Delen: Träd som förtjena odling i mindre antal. De mäst härdiga. ÅcER rRUBRUM ÅLinn., Red Maple, Böd-Lönns Dessa träd växa på samma orter med Soc= ker-Lönnen. De hafva äfven söt, men svagare saft, som" dock nyvttjas till socker i Canada. Blommorna äro högröda, tätt samlade på gre= narne i korrta umbeller ; och” utkomma bittida om våren förr än löfven. Virket nyttjas till al- lahanda meubler, särdeles den masurerade cur= Zed, som är ganska vacker, men rar, till skåp, bord, bureauer. " De fordra våt jordmån, och växa ymnigt i kärr. De blifva 50 till 60 fot höga, med proportion tjocka i god jord. BETULA LENTA Linn. , RBed- och Xellow-: Birch "), så kallade "af vedens rödgula färg. Dessa träd växa i de norra landskaperna till myc- kenhet, i sällskap med vår Björk, och lika sto- ra. De gifva ganska god brännved. Virket är - lätt, slätt och tätt, behåller äfven sin skapnad, brukas derföre till allehanda meubler. ' De van- trifvas i Söder; blifva smärre och sällsynte , hin- na ej nedan om 36? parallel... Trädets namn Zen= ta är taget af grenarnas smidighet. Ett af po- pulaira tillnamn är Sweet (söt), från barkens ”) Enligt Pursu FL. Amer. Sept. II. p. 621 kallas Be- tula nigra för Red-Birch, Betula excelsa för Yellow-Birech och Betula lenta för Black-Birch. REDACT:s | 309 aromatiska lukt; ett annat Mahogany, från vir- "kets bruk till meubler; ett åter Black, emedan de unga qvistarne äro mörka, med hvita fläc- kar; men är orätt, ty Black Birch är ett an- nat och sydligare species. . | Pinus nIGRA Ait. , New Foundland Spruce, nämdt af dess trefnad 1 detta landet. Det vä- 'xer der ymnigt och till fullkomlig storlek. Det värderas för det bekanta Spruce beer , som bryg- ges af dess qvistar. Detta är hälsosamt och be-. hagligt, brukas mycket i dessa Stater, särdeles under sommartiden, hålles alltid till salu i de större städerna. Extract af qvistarne exporte- ras till åtskilliga orter, och medtages på sjöre- ' sor, till förvar mot skörbjugg, röt-febrar, m. m. Newfoundland är kallare än Norrlands östra del: dessa träd skulle derföre få tillräckelig värma 1 hela Sverige "). Prunus — +) Bird-Cherry Tree. Dessa träd likna vår Hägg i blomma och frugt; men äro mycket större. De blifva i fullkomlig växt, vid floden Ohio > 80 till 100 fot höga, med 3 till 4 fots diameter omkring 40? parallel. kunna de få nära 50 fot i höjd, med 18 till 20 tums dia- meter. De växa bäst i god, ej för torr jord- mån, och fort. Virket är rödgult, antager en god och varaktig polering, värderas nästan lika godt med Mahogony för meubler: bord, burea- uer, m. m. Mängden af de hvita blom-klasar,- ") Sedan år 1819 har Pinus nigra odlats uti Bergian- ska Trädgården i Stockholm, och synes åtminstone der trifvas rätt väl, REDACT. "t) Förf. skrifver P. Cerasus virginiana, men af hans anmärkningar finner man, att Trädet ej höver till. Cerasi afdelning utan till Padi; kanhända är det P- virginiana Linn. REDACT. 310 som utkomma, då löfven ännu äro små, gifver mycken fägring. Stammen är rak, hög och har ordentliga grenar. Löfven äro långt ovala, spet- siga och små-tandade. ' Bären mogna i Aug. må- nad, förr eller senare, efter latituden. De ätas begärligt af foglar; och äro smakliga både för barn och somlige fullväxte. De läggas i rum eller brännvin, antingen allena, eller med körs- bär, och gifva liqueuren både god smak och styrka. Träden behålla medelmåttig storlek till 44? latitud. : | PLATANUS OCCIDENTALIS ÅLinn., Plane-T'ree , Sycamore, Waterbeech , Bultonwood; sidstnämn- da är mäst allmänt i :Peunsylvanien, taget af blemfästets form. Dessa träd få mellan 41? och 42? parallelen 60 till 70 fots högd, med tre till 4 f. diam. vid grunden. I nejden af Ohio-flo- den, kring 39? gr. blifva de i omkrets några och fyrtio fot med proportion af högd. De äro upptill 43? parallel. ganska stora. De växa rätt fort på god jordmån som är något fuktig; särdeles på stränder af sjöar, älfvar och åar: tåla ock väl sank mark, men ej sumpig. Stam- men är rak, tillräckeligen hög, har slät och hvit- grön bark. Grenarne äro långa. Bladen äro lika Lönnens med flikar, men mycket större; öfra sidan är ljus-grön och den undra blek. Blommorna formera en tät glob, som är brun- grön. - Fröfästet behåller samma form, och får ungefär en tums diameter. Träden planteras vid hus, för dess behagliga skugga i sommarhet- tan, De stora bladen på nog långa skaft röras lätt, och de utspridda, ej täta grenarne insläp- pa vinden, så att både skyggd och svalka er- hålles. | + 311 De runda fröhusemw sitta qvar till våren, och falla då i sönder. Fröna äro i stor myc- kenhet, och spridas vidt medelst små dun, Träd- stammens yttre bark faller af tid efter annan i tunna flisor, men ej på en gång, och förnyas. Den nyttjas. till skeppor, askar och dylikt. ' Virket är lätt och kan väl glattas; men ka- star sig, och tål icke luftens omskiften, Veden brinner väl, och nyttjas dertill, när träden ej mer behöfvas, eller annat godt brän- sle felar. | ; | RoBINIA Pseup-Acacia LhLinn., Locust-Tree. Dessa träd få i nejden af Philadelphia fyrtio fots höjd, med 18 till 20 tums diameter, blifva stör- "re längre i söder; och mindre i norr; trifvas dock tämligen väl till 43? latitud. Stammen är rak, mörk och ojemn. Grenarne äro ej ordent- liga, och fulla med hvassa taggar. Löfven äro vackert gröna, och sitta i 8 till 10 par, med ett öfverst. Blommorna äro hvita, välluktande, ym- niga i långa klasar; utkomma senare än Äpp- lens. Frukten är en skida med några små, njur- lika bönor, som mogna 1 medel-hösten. Virket är ganska varaktigt, särdeles dughigt till stolpar i Jorden, och till underlag för syllar. Det nytt- jas äfven 1 skeppsbyggnad, till knän och dym- lingar. Grenarnes taggar äro besvärliga i hand- tering. Deras skörhet är ett värre fel, ty de brytas lätt af blåst; särdeles innan löfven falla, så att många träd skadas, och somlige af storm förderfvas. Detta ersättes dock till en del af deras lätta förökning; ty rötterna sprida sig vidt, och alstra en mängd af telningar, som växa fort, och med så stor proportion af kärna, att unga 312 träd blifva dugliga, särdeles i god och vätskig jordmån 7). | ; | Andra Delen: Träd, mindre härdiga. i LiRIODENDRON TuLIPIFERA Linn. , Tulip-Tree; Tulpan - Träd. | Dessa träd växa mellan 40” och 41? paral-. lel. på många ställen, och på somliga ymnigt. De kunna få 70 till 80 fots högd, 4 fots di- ameter. De trifvas på hvarjehanda jordmån , utom kärr och mager sand; äfven på stenig som är god och fuktig, om ej platserna mellan ste- narne äro rymliga, blifva de smalare, men lik- väl höga. Stammarne äro raka med ansenlig högd, grenarne ej talrika, men nog lummiga, samt i längd oci 4 h ställning passande för en vac- ker krona. Löfvens nedra det är hjertlikt run- dad, den medlersta flikig, och den öfra tvär med en grop midt uti. Den öfra ytan är glat- tare och djupare grön än den undra. Längd och bredd äro jemnlika » ungefär fyra tum. Blom- morna likna Tulpaners i storlek och blombladens färger, som äro tecknade med en blandning af grönt, hvitt, rödt och gult, till antal sex, ofta flera, Fröfästet är stort, måladt på lika sätt, kägelformigt. Derpå äro insatte långa, smala ons dr SSA ”) Uti Skåne finnes af Robinia Pseud-ÅAcacia stora Träd, hvilka blomstra; men uti Bergian. Trädgår- den uti Stockholm , der detta Träd sedan 1819 blif- vit odladt, fryser det. årligen bort till inemot roten; skjuter dock hvarje Vår åter nya skott. REDACT: ITA, F stamina och germina utan stift, båda i stor mängd. Det utväxer till en fjällig kotte, half- annan tum långt, med blek kanel-fätg. Germi- na få långa, concava fjäll, som ligga tätt. De lossna vid mognadstiden, och nedfalla, dels med kottén och dels förr. | Tulip-Tree är ej ett allmänt namn i Ame- rica, men ett annat, Poplar, mera brukligt, ehuru alldeles orätt. "Träden blomma mellan förenämnde paral- lel. i Maji slut och Junii början, ett par veckor, i ståtlig fägring, Frön mogna i medlet af October. Träden gifva nyttigt virke för många be- hof: långa, starka, ej tunga bjelkar, plankor, bräder, m. m. De utholkas till canoer, kalla- des derföre af de Svenske kany-trä. Prof. KALm såg en tämlig stor lada med tak och väggar byggd af ett enda träd, söndersågadt till bräder. De brukas i allahanda slöjd, till sängställen, sto- lar, soffor, kistor, till vagns-korgar, chaisar, till dörr-trän, fönster-karmar, och annat innanrede. Blommorna älskas af bien; de lukta väl. De. unga löfven och qvistarne hafva en aromatisk smak och lukt. Rotens bark är ett kraftigt lä- kemedel uti intermittenta febrar, och nyttig i andra sjukdomar. Dessa träd växa till fullkomlig storlek, längre i Söder. Kring 38? gr. på några ställen i Kentucky intaga de, nästan utan andra, vid- löftiga trakter, och somliga stiga till. 120 fot, på en base af 6 fots diameter. De aftaga mot norden 1 växt och antal, äro temligen stora men få , till 43? parallel. minskas de alt mer, och hin- na förmodeligen ej öfver 45? som "buskar. Våra södra provincer kunna fägnas af dessa vackra” 314 träd. De trifvas väl i England, och få femtio - fots högd =) MAGNOLIA GLAUCA Linn., Small Magnolia, Swam-Sassafras, White Laurel, äto populaira namn, äfven Beaver-tree, ty Bäflrar åto bar- ken, och funnos fordom i mängd. Dessa träd växa i kärr, och ymnigt i somliga, men trifvas ej på torr mark; dock temmeligen väl med vat- ning. De nå. 15 till 20 fot kring 40? parallel, med 53 till 8 tums diameter, dock finnas några högre och en fot tjocka. De äro frodigare i sö- der, men minskas alt mer i norr, hinna öfver 42? gr., men frysa ned till roten 1 skarp vinter. Blomman har nio kronblad, concava, ovala, ned- till smalare, ungefärligen lika långa med Tulpa= nens,liljehvita, ganska välluktande. Frörednings- fästet fullsatt med stamina och pistilla är en vacker hvitgul oval. Bladen äro långt-ovala, med ena ytan mörkgrön, och den andra hvit- aktig. Nar frukten mognar utsläppas fröen som hänga några dagar på en hvit fin tråd (semi- na pendula). Hvarje frukt har en liten röd bö- na; och antalet är ansenligt, ty frukt-kotten har öfver en tums längd och 3 delars bredd. Blommorna utkomma. i Juni börjats och vara en hel månad kring 40? graden. Frukten mognar i Aug. slut och Sept. början. Barken är hvit och slät. Blommans angenäma lukt är ” ”) Uti Trädgården vid Landtegendomen Gunnebo nära Gö- theborg finnes Liriodendron Tulipifera, men växer der alenast till buskar, hvilka aldrig blomstra. Hö- gre upp mot Norden lärer man bittills icke hafva försökt att odla detta Träd, som troligen ej förmår att uthärda kölden vid Stockholms Polhöjd. j gå, REDACT. 315 äfven så stark att ett enda träd sprider den gan- . ska långt. i | Läkemedel beredas af dessa träd. — Fruk- ten stöpt i brännvin, eller annan liqveur, botar hosta, och andra bröst-krämpor. Qvistarne ko- kade i vatten gifva en god lag mot förkylning och snufva. Barken brukas på lika sätt mot diarrhe. Kol brände af veden, stötte och blan- dade med ister bota sura- ben. | Dessa sköna träd kunna troligen, tåla vin- tern i Södra delen af Sverige på våta ängar och betesmarker , på andra ställen, vid bäckar och dammar. : MAGNOLIA ACUMINATA Linn., med populära namn Mountain - och Longleaf- Magnolia , Cu- cumber-Tree. Dessa träd få i sin fullkomliga växt 80 fot i högd, och 3 till 4 i diameter. Stammen är rak, och utan qvist, hälften, eller mer, af höjden. Kronan är stor och ordent- lig. Bladen äro tio tum 1 längd, och 61 bredd y spetsiga. Blommorna äro tidiga, hafva tolf blå- hvita petala, somliga hvitgula, 5 till 6 tums diameter. å : Fröredningen är lik Magnolia glauca. Fruk- ten har samma form, är röd, utfaller då den är mogen, från sina gömor i frukt-kotten, och fröen hänga från en dylik tråd. Frukt-kottens form liknar en liten gurka, (Cucumber), 3 tum lång med minskad tjocklek från midten till ändarne, och litet krokig. Deras naturliga hemvist är på sluttningar af berg, och i smala dalar, der luften är sval, i god, fuktig och lätt jord. De växa på sådane ställen från 34? till 43? parallel, få nämnda storlek mellan 40” och 412 till 4229 i' Pennsylvanien. Långt från bergs-negder finnas de icke, eller äro mycket smärre. Virket är 316 lätt; derföre holkas det "till canoer; dess mån af styrka och andra egenskaper äro "ej nog kända. Dessa träd kunde väl i Sverige icke behål- la sin nativa storlek; men:dock ansenlig nog på de Södra Provincernas berg, och blommorna blefve, ehuru mindre, nog prydliga. j Magnolia glauca blommar ung. Dettaspe- cies tros äfven skynda. Förstnämnda kan ock vänjas till ordinairt torr mark. | Lavrus SassarrAs Linn., Sassafras- Tree. Dessa träd växa ymnigt till. 20 somliga till 30o- fots högd, och 12 — 15 tums diameter, mel- lan 409 och 41? gr., trifvas öfver 42?; men se= dan minskas, och öfver 43? till buskar. Deras . nytta till läkemedel är bekant. De äro äfven - vackra: "blommorna äro gula, sittande i klasar, bladen äro dels treflikliga, dels ovala. Båda, jemte de unga qvistarne hafva behaglig lukt. Blomningen är samtidig med AÄppleträdens. Bä- ren mogna i Aug.; de äro ovala, blå, sitta grundt 1 röda skålar. " De ätas ej af menniskor, men snålt af foglar. . i | många telningar, och trifvas på nog mager jord. De friska blommorna brukas här af många till the, som är både hälsosamt och behagligt; dock passar ej för alla. = Sjöfarande medtaga . stycken af roten och veden att af dem bereda decoct till preservativ mot skörbjugg. | Pyrus CORONARIA Linn., Sweet-scented Crab, Apple-Tree. Dessa blifva mellan 41? och 42” par. 12 till 16 fot höga; men somliga 24 till 28 fot, med 14 tums diameter. De hinna till 43? parallel, och troligen, längre i Norr. De trifvas bäst i fugtig jordmån. Grenarne äro talrika och 317. > styfva. Bladen och blommorna likna Äpple-trä- dens. Dessa hafva deras lukt, men tillika Hal- lons, högst angenäm. De äro sköna, med hvit- rosiga petala, stälda på långa skaft, sextals i. flockar, oeh till stor mängd. Blomningen är sam-= . | tidig med Äpplens. Frukten är ock välluktan- de, slät, rund, i vidden en och 3 till £ tums diameter. Den har mycken, ej obehaglig syra, duglig till confect, och insyltas med socker. Försök af dessa Applen till cider och brännvin äro icke gjorde, men skulle troligen lyckas: D1iosPYROS VIRGINIANA Linn, Persimon- Tree, Date-Plums. Dessa träd växa gauska ymnigt i de Södra climater, och till 50 fots högd, med 20 tums diameter. Mellan 41? och 42? parallel. hinna somliga öfver 20 fot, med proportionel diameter. De växa fort, trifvas bäst på fugtig jordmån , och till stor mängd i bräddar af kärr, ' på flera ställen. Stammen blir rak på tjenliga platser. Grenarne äro många och korrta. Löfz ven äro långt ovala, spetsiga, uddiga: Blom=- : morna äro små, hvita; corolla är enbladig, lik ett krus, och grundt fyr-klufven. Frukten: är klot-rund eller något oval, mörk-röd, af 1 och + tums diameter; omogen bäskssur, men väl mognad , sötagtig3; har flera tunna kärnor: Som- liga afarter af denna frukt blifva ej dugliga förr än skarpt frostbitna, men en Ckanske flera) mog- nar långt förut, och är välsmakelig; Alla kun- na, då de äro mogna, beredas till en rätt behag- lig och hälsosam dryck på följande sätt; de kra- mas och knådas i kli till limpor, dessa bakas i ugn, sedan delas och kokas de, laget silas och brygges med jäst. De gifva äfven ett godt och starkt brännvin, på lika sätt med Äpplen och Persikor, med rötning i vatten och distillering. TS Virket är starkt och elastiskt, nyttjas till allahanda smärre verktyg, m. m.: Dessa träd växa icke öfver 42? parallel. så vida bekant; men böra försökas i Södra Sveri- ge, emedan de bära frukt snart och ymnigt. GORDONIA PUBESCENS Åamarck växer vid flo= den Alatahama "Y i Staten Georgia, mellan 31' och 32” parallel. till 50 fots högd. Wirnriam BaArtTrRAM, son af Jon BaArRTRAM ""), samlade frön deraf och planterade dem i fadrens Bota- niska Trädgård, nära Philadelphia, år 1775. Åt= skilliga grodde, och hafva väl tålt många af de hårdaste vintrar. De hafva 20 fots högd med I fot i diameter. Stammen är rak. Grenarne sitta skiftevis Calterni); löfven äro långt ovala, smalare nära basen, något sågade. Blommorna hafva 4 till 5 tums diameter; Petala äro fem, stora, utstående, ofvantill rundade, hvita. De många stamina äro guldfärgade, och formera en tofs. Lukten liknar Appelsiners. Blomningen börjar i Julii slut, och fortfar i 4 eller flera veckor. Träden trifvas bäst i en lös och sandigjord- mån, som är fuktig. De blomma redan i fem- te året, och få mogna frön i det nästföljande. Det är undransvärdt att infödingar af ett gan- ska hett climat tåla så stor förändring. Försök skola förmodeligen afgöra deras härdighet mot en strängare köld. Emiedlertid gifva de visade profven hopp, att Trädet kan i Sverige uthär- +) Pursu skrifver Alatamaha. Fl. Amer. Sept. Vol. Il. p. 451, REDACT; ”") Denne Joun Bartram var Ledamot af K. Vet. Aca- demien : jag medförde diploma 1770. Witnzriam BAr- TRAM är Åuctor af Travels through North and South-Caroliga dc. ; han lefver ännu. 319 da under bar himmel; i vidrigt fall förtjenar det vinter-rum i Orangerier. Det kan ock snart fortplantas i mängd, ty det klot-runda fröhuset har i 5 gömmor, 20 till 30 frön "). ") Uti sednare tider äro på åtskilliga ställen uti Sverige Plantager anlagde af Utländska Tr äd och Buskar bland hvilka ”fiohas många Nord-Amerikanska. Den stör- sta Plantage är. i den på Dagsnäs Säteri uti We- ster-Göthland, hvarest af. Över Intend. och Ridd. THAam med stor kostnad från England införskref och utplanterade Nord-Amerikanska Tr äd; denna Planta- ge var redan för många år sedan så för sig kom- men, att flera af de största Trädslagen blommade och gåfvo mogna frön. Uti Botaniska Trädgården i Luhd finnas många Amerikanska Träd och Dukar, 1 synnerhet lena Tilia alba, Castanea vesca, Piatanus occidentalis och RJbikig Pre d Ör aeia att omnämnas, emedan de der trifvas förträffligt, och särdeles de 2:ne förstnämnde vunnit en så an- senlig höjd, att de täfla med den vanliga Eken; år 1319 mognade ock i Skåne Castanee vesce frön, hvilket ganska sällan inträffar. Uti Professor RETziu Afhandling: ”Försök med utlärdska Träd och Bu-: skar” (se Kongl. Wet:s Acad:s Handl. 1798 p. 46 &c.) omtalas de Nord Arierikanska Träd, hvilka uti Lund blifvit odlade. Uti Trädgården vid Säteriet Gåse- vadsholm uti Halland planterade afl. Canzli-Rådet och Commend. CL. ArströmerR åtskilliga utländska Trädslag , hvilka dock uti sednaste åren till större delen utdött; af Nord-Americanska ser man numera der blott Spir&a hypericifolia och Hamamelis Virginiana, hvilken sednare hittills icke hos oss varit annorstädes odlad. Uti Alströmerska Trädgår- den uti Alingsås och på Säteriet Nolhaga vid nämn- de Stad finnes äfven planterad VAS americana , som der trifves ganska väl. På Landtegendomen Gunnebo vid Götheborg planterade afl. Glosshand. J. Hair flera Nord-Americanska Träd, af hvilka dock de flesta af vanskötsel dött ut; likväl ser man " der ännu Liriodendron tulipifera, som blott vä- xer uti buskform. På Krapparp's Säteri uti Skåne, hvarest H:r Kanmarherren Baron GYLLENSTJERNA 320 Ciimatet i den sydliga delen af kretsem Det inre landet öfver 41? parallel. har lång vinter och mycken snö, äfven på det jemna landet; or= har en vacker Plantage af utländska Trädslag , fin- nas äfven flera Nord-Amerikanskå, Uti Upsala Bo= taniska Trädgård förekomma åtskilliga af Norra A= mericas Träd, hvilka H:r Prof. och Commend. TuuNBERe omnämndt uti Kongl. Landtbruks; ramis -paulisper asperis, erectis. Spiculx ovate, bi-quinqueflore; floscu- lis villosis. Folia calmi elongata planiuscula, sic- citate convoluta; ligula longiuscila, Vagine fo- liorum subaspere. Radix longissime repens. Habitat locis pingnuefactis Alpium rarius? in- ter alpes Kiergevare (vulgo Kirkivare) et Jeg- naapo, et in come Wallekalsa legi Anno IR. Gramen plerumque bipedale fterdvm quo- que semipedale, saturate viride. HRadix longe horizontaliter repeus. Neque tamen oblique ser- pit, sed directe pinguidam penetrat terram, 'do- onec emergens de fundo folia promittit longissi- ma conduplicata. Rursus hec ipsa radix conti- nuaätur subter terram, quo ad folium, culmum- ve attingat vicinum. Sed nondum finis est. Nam ulterius terra abscondJita radix porrectaque, quasi catena, connectit culmos foliaque, hinc et illinc surgentia; adeo ut finem radicis frustra queras. Ceterum culmus erectus foliis binis ternisve suc- cincetus, nunce brevibus convolutis, nunc longiori- bus fere planis, apice carinatis subasperis. Li- gula amplexicaulis elongata. Vagine in primis stolonum aspers. — Quamquam vagine foliorum ramique interdum panicule leves evadant, ta- men varietatem hanc, si ita placet, propius Poe triviali , quam pratensi accedere censeo ob pani- .culam contractam, ligulam foliaque elongata et cetera. Etenim frivialem genuinam nunquam in Lapponia animadverti; sed in Jemtia, ni fallor, 332 et in Norvegia e. g. juxta Nidrosiam eam legi, cujus hec est Species: ; 7. Poa trivialis Tinn.: Panicuia .contracta et spissa; ramis erectis asperis. Spicule triflora ovate. Flosculi tenuissime villosi, acuti, evi- denter quinqueneryves. Culmus longis latisque instructus foliis plerumque ternis ferme planis, una cum vaginis asperis. Ligula elongata, et quidem lancecoiata. — Colore flavescente, folio- rum et vaginarum asperitate, ligulaque elongata et ab hac et ab illa facile internoseitur. 8. Poa alpina B. Lapponum: Panicula in&e- qualiter diffusa: ramis curvatis subasperis. Spi- culae bi-quinqueflorze ovate >; corollis villosiuscu- lis hiantibus. Folia culmi lanceolata ;brevia. Radix fibrosa. Habitat locis fertilioribus regionis subsylva- tice et subalpine. Legi m insula Frösön 1819, et in sylva betulina apud Virihjaur Lapponizx Lulensis 1820; sed etiam Gl. WaAHLENBERG spe- chmina huic similia apud Polmak Finmarkie orientalis anno 1802 reperta in suo servat her- bario. ; ; Gramen solitarium pedale; variat tamen al- tilndine spithamea interdum. Mot slutet af October månad fick det åt- skilliga bulnader uti huden på flera delar af kroppen, samt - blef hudlöst mellan 'låren och på Clunes. Emot förmodan : började det, att af sig sjelf räta något ut benen, och syntes icke vara så styft uti lederna. Den 20 November infann sig en starkare feber. Barnet blef mera oroligt, och började stånka. Skrek häftigt, och gapade nästan bes ständigt under hetta och törst. Pulsen kändes hastig, hård och något hög. ; Den 23. Urinen luktade ganska starkt och fränt, och var rödbrun. Excrementerna skum- miga, blandade med hårdheter, hvilka krystades fram med mycken svårighet. Den 24. Barnet skrek häftigt hela natten. Pulsen fortfor att vara lika beskaffad, som för-= . ut. Matlusten var ganska stark, men barnet af magrade på armar och ben. Den 25. Skriket fortfor under Hel natten. Aptiten omättlig, och magen pöste ut allt mer och mer. Febern tilltog; hettan i huden odräg- 352 lig och törsten förfärlig. Pulsen ökad både uti hårdhet och hastighet. | Den 26. Andedrägten blef mera besvärad "och sorlande, men ingen hosta. Den 27. Barnet dog under ökadt sorl utv bröstet, och ändetarmen utträngdes under döds- arbetet. Liköppning. Inga blånader på kroppen eller på extre- miteterna. Underlifvet uppöst. Obetydlig bugt på ryggraden, men ingen curvatur, Armar och ben magra. Hufvudet af vanlig storlek. Cranium tjockt, isynnerhet framåt pannan. Dura Mater var mycket hårdt fästad dervid. Hjernan var fast och hård, mycket blodsprängd. Mycket blod uti sinus transversi. Uti ventriculi laterales cerebri fanns något vatten. Plexus' Coroidei voro uppdrifna af myc- ket blod. Alla nerver voro väl bildade och fasta. Emellan dura mater och cerebellum var blod utgjutet, men obetydligt vatten. ) Fjerde och femte vertebra dorsi uppmej- slades. Längs hela öppningen var en mörk och tjock blod utgjuten efter en föregången inflam- mation uti medulla spinalis eller dess bekläd- ningar. Ryggmergen var likasom fibrös, myc- ket hård och rödaktig ända igenom vid genom- skärning. Uti bröstet var obetydligt vatten exsude- radt. Den bögra lungan var fastväxt vid pleu- ra costarum ; hjertat var stort, med ett mörkt, tjockt och långt concrement deruti; Foramen ovale cordis var hopväxt; Pericardium utan vatten. SE j Uti Me a — RR —- gr MNR RÖ nn ner 353 Uti buk-.caviteten fanns ingen sjuklighet. Körtlarna i mesenterium fullkomligt friska; vasa lymphatica syntes ljusröda. Annuli abdomina- les voro mycket öppna; Nerverna uti underlif- vet voro uti friskt tillstånd. Ingen likhet med förhållandet i Rachitis eller Scrofler förekom. 3, HYDRORRACHIS Flickan Brita Srtisa, född d. 18 Juni 1818, blef intagen på Stora Barnhuset d. 2 Juni 1819, och var då 33 qvarter lång. Hon hade stora matta ögon, hvitögat mycket blåaktigt; blek hy och sto- ra ådror i ansigtet ; pannan framstående, och hög åt vertex. Hufvudet var nästan fyrkantigt, och alla sidor deraf nästan platta; den främre fon- tanellen ännu mycket öppen och mjuk vid på- tryckning; den bakre deremot mindre öppen, men mjuk; barnet ömmade ej, då man tryckte hårdt på dessa. Näsan var platt, och hakan hvarken in« eller framstående, utan ansigtet nästan rakt; öronen voro små, inga tänder vo- | ro framkomna, Barnet hade icke styrka, att länge hålla hufvudet upprätt, som vanligtvis lutade åt ena sidan. Halsen var mycket korrt, men tjock med uppdrifna körtlar. Ryggen utan knöl, men böjd uti båge, "af bristande muskelstyrka att hålla den rak. Magen var stor och uppdrifven. Extremiteterna voro magra. Ovanlig mjukhet och rörlighet iakttogs uti led- gångarna; och var det isynnerhet märkbart, att benen kunde vridas nästan åt alla sidor hu- ru man behagade. i Barnet kunde icke stå på fötterna, utan sjönk ned, då det ställdes rätt upp. När det K.V. A. Handt. 1822. Se. II. 23 LI 354 låg, drogos fötterna upp till sätet, att hälarna stöddes deremot. Detta var dess vanliga ställ- ning, men det kunde med lätthet, räta ut dem. Det hade svårighet att andas; vid inspirationen drogs skinnet in längs efter margo costarum, | likasom tillshördt af. ett dragband. Musculi recti abdominis sammandrogos efter hela deras längd "vid exspirationen, så att underlifvet var uti en jemn och stark rörelse vid andedrägten. Barnet hade ingen stark matlust, men myc=" ken törst. Sömnen var god. Excrementerne voro gula och stadiga, stundom tet vatten utgjutet imellan hjernan och dess be- klädningar. Uti ventriculi laterales cerebri vo- ro blott några droppar serum. Omkring lilla Bjernan var intet vatten utgjutet; men ådrorna uti hufvudet voro mycket blodstinna. Intet vat- ten fanns vid foramen magnum ossis occipitis. Häraf ses att sjukdomen förekommer, utan att vara uti förening med Hydrocephalus Internus, och således utgör en serskild sjukdoms-art, ehuru begge äfven kunna sammanträffa på en gång uti ett och samma subject. När ryggraden mejsla- des upp, befunnos vertebrerna förbenade; rygg- mergen stor, likasom uppdrifven och ljusblå; de fina ådrorna mycket uppfyllde af blod, liknan- de fina ådrorna eller hårrören, som synes på Albuginea, när ögat är inflammeradt. Ett tjockt 358 seröst ämne låg utgjutet uti caviteten af verte- bre dorsi och lumborum. 5 Caviteten tycktes hysa en större rymlighet än vanligt. Dessutom var blod effunderadt, hvilket äfven observerades hos ett starkare sub- ject» (2 Händelsen) hvilket, likasom detta; dog under häftiga plågor och skrik. Anmärknings- värdt är, att hos dem, som dogo sulla, var vatten endast utgjutet uti Caviteterna; att deras skrik Var mera hest, samt aftyningen långsam- mare med större afmagring; och att förbenin- gen i vertebrerna ej var så betydlig, som den plägar vara vid den åldern. - | Hydrops medulle spinalis eller Hydrorra- chis, efter en föregången myelitis med utgjutet vatten uti rachis, var alltså hos detta subject uti sin egna, egentliga form; icke i förening med Hydrocephalus Internus. Uti brösteaviteten var vatten utgjutet om-. kring högra lungan, men intet omkring den vänstra. Pericardium innehöll mycket vatten. Hjertkamrarna voro trånga och bloden deruti tunn, upplöst och vattenaktig. Underlifvets viscera voro friska. 5, HYDRORRACHIS. Gossen Frepric, född den 25 Mars 1819; blef intagen på stora Barnhuset den 19 Junii 1820. Han befanns då vara väl född, och fet öfver hela kroppen. Ansigtet hade ett fyrkan- tigt och obehagligt utseende, och under fortsatt skrik visade det ett inre lidande. Inga tänder hade ännu framkommit. Armar och ben voro feta, och väl bildade. På Fötterna kunde han ej stå, och sällan höll han benen raka. På mid- I 359 ten: af ryggraden syntes en böjning förorsakad af bristande muskelstyrka, att hålla ryggen rak, men ingen curvatur fanns uti sjelfva ryggbe- nen. Andedrägten var stånkande och skedde | genom en djupare nedsänkning af Diaphragma, hvaraf underhfvet drefs framut vid hvarje in- spiration, Coste syntes icke hafva någon rörel- se, men invid deras margines skedde en insänk- ning, hvaraf regio umbilicalis så mycket mera sköts framut, När barnet satt uti sängen dro- gos benen 1 korss med hälarne mot Clunes. Matlusten var ganska god; excrementerna mör- ka till färgen; urinen mörk och rödaktig. D. 27 Juni påkom feber; pulsen var låg och hastig; ansigtet bleknade; ådrorna derpå, och "på hufvudet syntes stora, Gossen begynte att vrida hufvudet åt alla sidor, och gjorde det ganska ofta, så att håret i nacken afnöttes. Han blef orolig, till sinnelaget vresig, och tycktes skrika mera af elakhet än laf märkbara plågor. D. i Juli. Febern ökad med mycken het- ta och törst; hög, hård och mycket hastig puls. Under sömnen höll barnet sim mun mycket öp- pen, och ögonen voro endast till hälften till- slutna. Det ville beständigt ligga, och tålte ej att lyftas utur sängen, och när det togs derutur, så skrek det ganska häftigt. Då febern minska- des påkom en stark hunger. En svullnad syn- tes öfver os sacrum, och skabb slog ut på ne- dra extremiteterna. D. 12 Juli. Febern fortfor ännu lika stark men remitterade mera tydligt, Tungan blef torr, och på läpparna syntes smärre sprickor. Barnet var mycket oroligt, och plågades af syn- bar ångest. Pulsen fortfor, att vara hög och. 360 hastig, Barnet började att magra utaf, men då febern remitterade, så kände det genast begär att äta, och visade en leende uppsyn vid åsy- nen af maten, Det hade sällan några häftiga skrik, men stånkade så mycket mera. D. 26 Juli, Plågorna minskades allt mer och mer, pulsen blef mera långsam och svag, nästan liten; matlusten fortfor, att vara lika stark, men afmagringen på extremiteterna tilltog. Barnet andades lika tungt, och utslaget syntes stundom mera, och stundom mindre, Stadium inflammatlionis uti medulla spinalis hade nu upp- hört och vatten-utgjutningen börjades. D. 8 Augusti, Feck barnet en blodblandad diarrhe, hvilken fortfor några dagar; plågorna i bröstet tilltogo, och yttrades under ett ökadt stånkande och sorlande. Pulsen blef allt sva- gare och svagare och hettan aftog. D,. 17 Augusti. Dog barnet, sedan det nå- gra dagar legat helt stulla, utan några andra märkbara tecken till plågor än ett beständigt stånkande, nästan uti ett soporöst tillstånd. Blekheten uti huden och lösheten uti hullet hade tilltagit. Matlusten upphörde några da- gar förr än döden inträffade, | Liköppning. Huden var ovanligt hvit med smärre röda fläckar efter utslaget; ingen curvatur fanns på ryggen, och kroppen var mycket afmagrad. Hufvudet var stort, och något vatten fanns mellan hull och skinn. 'Cranium var ej myc- ket tjockt; vid dess genomsågande utflöt myc- ket vatten, Sedan calotten var aftagen, träffa- des mycket blodvatten, som låg under dura mas ter, så väl öfver stora som lilla hjernan. 361 Uti ventriculr laterales cerebri var ej myc- ket serum, men så mycket mera utgjutet uti ventriculus tertius och qvartus, äfvensom invid foramen magnum ossis occipitis. Hjernan var blöt, och de smärre ådrorna uti dess massa voro uppdrifna och stinna utaf blod. | Vertebrerna voro så mjuka, att de med lätthet kunde genomskäras med broskknifven hela canalis vertebralis utåt. Mycket blodvat- ten var utgjutet i rachis, och äfven funnos der- städes smärre blodlefrar af mörkröd färg. Hår- ådrorna på dura mater voro uppdrifna, och likasom mjicerade af "blod. Då denna hinna öppnades, fanns äfven blodvatten imellan den- samma och ryggmergen, på hvilken sednare de små ådrorna syntes fulla af blod, likasom uti bjernan. Ryggmergen var blöt. Vatten-utgjut- ningen sträckte sig ända ned uti ossis sacri ca- vitet. Intet tecken till Engelska sjukan fanns uti ledgångarna eller eljest, undantagande, att hufvudet var något större i förhållande till den öfriga kroppen, Uti hjertsäcken var ungefär tvenne matske- dar. vatten. Hjertat var stort med starka mu- skelfibrer.. Uti högra bjertkammaren fanns ett stort lymfatiskt concrement, Den ena lungan var frisk, men den andra mycket inflammerad och starkt hopväxt med pleura costarum. Så väl hydrops pericardii, som lungans in- flammation voro tydliga orsaker till barnets svårighet att andas, som endast kunde ske med 'ena lungan. Lefvern var stor, helt och hållit rödblå och uppfylld med blod, -:mör och lös vid ge- nomskärning; mjelten liten och uti friskt tillstånd, Renes och renes succenturiati voro utan fel: - 362 6. MyELirTtis. Gossen. C. W. född d. 14 Februari 1821, blef d. 6 April 1822 intagen på Stora Barnhu- - set. Hufvudet något stort, men icke ovanligt; (J tubera frontalia temligen utstående, och pan- nan var något kullrig. Den främre fontanellen mycket stor och öppen, kändes mjuk vid på- tryckning; den sträckte sig mera på bredden åt ossa temporum än på längden framåt os frontis. Öronen voro små; ögonen klara; an- sigtets utseende förrådde mera gladlynthet, och mindre plågor än man skulle förmodat. Ansig- -: tet var fett, men ej pussigt, mera platt än framstående; ansigts-färgen mycket liflig med en liten rodnad på" kindbenen. Håret tunt; kort och ljust. Öfre läppen var icke uppdrif- ven eller stor; tungan hölls ofta utur munnen, hvilken stod öppen som oftast. Fem tänder hade framkommit. Näsan höll sig vanligen torr. Ådrorna syntes tydligt på pannan, och isyn- nerhet uppå hufvudet voro de stora, de tyck- tes hysa mycket tjock och mörk blod, och der- af vara uppdrifna. . Halsen var korrt, och på densamma hvars ken sågs eller kändes några svullna körtlar, och hudfärgen på densamma, jemte den öfriga kroppen var mycket ljus, men ej sjukligt ur- blekt. Bröstet var högt och väl bygdt. Ryggen stod i bugt vid de sista vertebre dorsi, och öfversta vertebrexe lumborum, när barnet sattes eller hölls upprätt, utan att nå- gon curvatur kändes af missbildning uti stru- cturen af vertebrerna, och kunde ej hållas rak, antingen af bristande styrka uti rygg-musklarna, eller af minskadt inflytande på desamma utaf 363 de nerver, som gå till dem ifrån ryggmergen. När barnet lades framstupa, syntes böjningen ganska litet eller nästan intet. i Magen var stor, uppöst och hård; 'musculi recti abdominis kändes mycket spända, när barnet lades på ryggen. Då det satt, var ned= ra segmentet af magen isynnerhet utvidgadt, hvilket mest syntes, när det lade fötterna kors= vis under sig. Nafveln något utstående, och scrotum var litet, ej slappt eller med hängande skinn. Armar och ben voro mera hulliga än magra, och barnet hade i allmänhet ett ganska godt hull öfver hela kroppen. Det kunde röra begge extremiteterna uti vanliga directioner med lätthet, och gjorde det ofta. Alla ledgångarna voro uti ett friskt tillstånd, och benen voro alldeles raka, men fötterna voro med planta pedis något böjda inåt. Barnet hade ingen styrka uti lår och ben att stå, och bjöd ej till att föra dem fram och åter för att gå.. Benen drogos rherendels 1 kors med hälarna mot clunes, då barnet sattes, ehu- ru det kunde räta ut dem efter behag, och när det lades uti en rak ställning, tycktes de ovil- korligen utaf sig sjelfva rätas ut. Barnet visade intet tecken till plågor, när någon annan räta- de ut benen eller förde dem uti andra dire- ctioner. Armar och händer voro mera under- kastade viljan. När det tagit mat uti handen, så fördes den genast till munnen. På nates, låren och benen visade sig här och der något utslag. | Andedrägten var mycket tung och fläm- tande. Oftast höll barnet sin mun öppen och andades då lättare, än genom näsan, hvilket skedde med flåsande och med synbar svårighet, ' 364 då tillräckligt luft icke tycktes komma uti lun- gorna. Under andedrägten drogs huden invid margo costarum inferiorum djupt in, likasom den tillsnördes utaf ett dragband, hvarvid ma- gen pöste mycket ut, men bröstets rörelse el- ler utvidgning var högst obetydlig. Uti sittan- de ställning drefs magen mindre fram vid an- dedrägten, än under läget på ryggen. Magen höjdes mera ju rakare det låg. Pulsen var mjuk, full och något hastig. Barnet hade en jemn och god matlust, och gret, när det ej genast feck hålla bröd uti han- den och äta. Sedan det var 3 månader gam- malt, -hade det icke fått di, utan blifvit upp- födt med mjölk, välling och bröd. Det hade mycken törst. Utanpå magen och bröstet kän- des stundom mycken hetta. Urinen afgeck i mängd och hade vanligt utseende, Excremen- terna ymniga, oftast lösa, än gula än mörka, ystade och högst stinkande; stundom voro de något hårda, och någon gång osmälta, då exo- nerationen skedde med svårighet och stånkande. Sömnen var god och vederqvickande. Huf- vudet kändes derunder hett, och öfra delen ' deraf och pannan svettades vanligen så mycket, att stora svettdroppar runno: utför ansigtet och nacken. Barnet vaknade af törst, emedan det ofta ville dricka, och drack vanligen ett half- stop mjölk på natten. D. 14 April. En jemn och tilltagande hunger besvärade barnet, som ville äta nä- stan beständigt; åt med ett synnerligt begär och med häftighet, hvarunder andedrägten in- nom näsan var sorlande, och väder uppstego. Det skrek ej ofta, om icke af hunger, som ge- nom ofta förnyade skrik gafs tillkänna. Barnet 365 "ruskade då på: hufvudet till dess det fått äta sig väl mätt; tuggade nästan beständigt. När det sattes, runkade det fram och åter med kroppen, och lutade sig imellanåt vanligen fram- åt under det hufvudet stundom drogs bakåt. Anmärkningsvärdt var, att barnet sällan yt- trade -den illska, som vanligen åtföljer denna sjukdom. Kanske plågade sjukdomen ännu ej så mycket emedan den var uti sitt första sta- diums Men när det blef ondt eller vresigt, började det att flåsa tungt, skrek imellanåt, blå- ste och smälde med läpparna, bet ihop käkar- na, och kastade hufvudet åt alla sidor. D. 20 April. En hackhosta infann sig imel- lanåt, och andedrägten skedde med ett stånkan- de läte, derjemte fortfor barnet, att hålla tun- gan utur munnen. Det harklåde, som om det varit mycket slem uti luftröret, men ingen upp- hostning följde. . Exoneratio alvi: skedde nu under starka krystningar och stånkande med kramprörelser uti underlifvets musklar och uti benen. Excre- menterna voro uti lika förhållande ymnige, som matlusten var stark, meu ingen osmält mat geck bort, som i början var händelsen. Barnet tycktes tilltaga uti fettma under sjukdomens fortgång, ehuru nya plågor tillkom- mo. Det begynte, att ofta sträcka ut kroppen, drog derunder hufvudet mycket tillbaka, och blef styft i alla lemmar. Mot slutet af sjukdo- men infunno sig dessa sträckningar oftare, och voro mycket besvärande. | D.-25 April. Emot nätterna ökades het- tan och feberrörelserna förmärktes tydligare, hvarefter stark svett bröt ut öfver hela krop- pen, så att linne och lakan blefvo alldeles 366 genomvåta. Pulsen blef hastigare, full och hög men ej hård. | Man" började genast, att frottera ryggen med subcarbonas 'kalicum upplöst uti vatten, och invertes gafs ett pulver af Calomel. gr. ss. | ; och Rheum = gr. v. morgon och afton. D. 20 April sattes flera ig. - | lar på begge sidor om de utstående processus spinosi. Under frotteringen blef ryggen öm, i synnerhet der den var mest böjd. Barnet be-. gynte derunder, att draga ryggen undan, och gråta med ett qvidande läte. | | D. 2 Maj afled- barnet, utan att några märk- bara plågor föregingo. Om morgonen hade det vaknat utan andra synbara smärtor, än den oro, en starkare hunger och törst tycktes åstad- komma. Det hade derföre fått bröd och mjölk, då hastigt ett skrik påkom, hvarunder högra armen och benet sammandrogos med convulsi- va rörelser, och hvar efter det inom en fjer- dedels timme dog. Under dödsarbetet blef bar- net blått i ansigtet och på armarna, hvilken färg uti huden försvann om några tummar. Star- ka evacuationes alvine inträffade under plågorna. Vid Liköppningen, hvilken H:rr CARLAN- DER, GADELIUS och ÅKERMAN bevistade, befanns: Barnet vara mycket väl födt; fett så väl uti ansigtet, som öfver hela kroppen, alla lemmar väl utväxte och uti ledgångarna kunde ingen felaktig bildning upptäckas. Blå fläckar syntes på flera ställen af ryggen och nacken, men 1c- ke på framsidan af kroppen. Armar och ben voro raka och mjuka i ledgångarna. 367 Cranii ben voro tunna och mörka af infil- trerad blod, och alla ådror inuti hufvudet upp- drifna och fulla med mörk blod. Stora hjer- nans massa var vid genomskärning fint röd- prickig, emedan de små ådrorna deruti voro mycket blodstinna. Hvarken blod eller vatten fanns uti ventriclarna. Lilla hjernan var uti samma ' förhållande som den stora. Intet vat- ten var utgjutit omkring hjernan. ; Vertebrerna voro ej mycket förbenade, lik-= väl så mycket att de med mejsell måste öpp- nas. På dura mater låg utgjutit seröst blod, i form utaf en hinna, genom hvilken durze matris smärre blodkärl syntes uppdrifna och blodfulla: ; När dura mater öppnades, befanns rygg- mergen vara stor, och dess cauda eqvina väl utbildad med något serum imellan dess grenar; men ej till den mängd som förut blifvit obser- veradt uti samma sjukdom. Alla blodkärl uti och omkring ryggmergen voro starkt uppfylde af blod; och uppdrifne till ovanlig storlek. In- re ytan af vertebrerna var mörk, likasom blå- aktig af infiltrerad blod. Alla inre delar af ryggraden och dess contenta voro uti ett inflam- meradt tillstånd. ; Barnet afled uti första stadimm, sedan sjuk- domen öfvergått till feber, nämligen uti stadi- um inflammationis utaf en myelitis, innan den- samma hunnit öfvergå uti en verklig Hydror- rachis — sjukdomens andra stadium — Barnet var ännu uti sitt feta tillstånd, och uti full styr- ka, hvaraf inflammation blef så häftig att dö- den inträffade, förrän sjukdomen hunnit öfver- gå uti Hydrorrachis, då afmagring blifvit en. - naturlig följd af vattenutgjutningen. 368 Allt utvisade nu ett tillstånd af öfverfyll- nad utaf vättskor; en svaghet utaf suppressio virium. ÖOrganismen är ännu oskadad, men när sjukdomen fortfarer längre tid, så minskas styrkan uti 'nutritions organerna utaf öfverret- ning, ehuru densamma fortfar uti absorptions kärlen. Ett mindre närande mnutriment bere- des, appositionen förminskas och secretionerna förökas, hvaraf kroppen allt mer och mer af- magrar samt krafterna aftana. Uti bröstceaviteten befanns pericardium upp- fyldt af vatten; hjertat stort; lungorna nor- mala. Uti underlifvet voro alla viscera stora, :väl bildade och uti ett friskt tillstånd. Mesen- terii körtlar mycket stora; mjuka, af något rödaktig färg, vid genomskärning innehållande mjölksaft; men ej uppdrifna, hårda, sega, gry- niga, saftlösa och knapt genomskärliga, såsom uti tabes serophulosa. Allt utmärkte en öfver- fyllnad af näringssaft såsom en pradisponeran- de orsak till congestion, och derpå följande in- flammation. ; Resultater af föregående Händelser , samt an- — märkningar wid diagnosen af Rachitis , Scro- phula , Atrophia infantum, Hydrops ventricu- lorum cerebri, Spinodorsitis eller Myelitis, Hydrorrachis och Spina Bifida. Myelitis och Hydrorrachis höra till de far- ligaste sjukdomar, hvilka barn äro underkasta- de. Deras igenkännande försvåras så mycket mer, som uti deras uppkomst inga säkra och be- stämda symptomer gifva dem tillkänna. Endast, «> Där 369 rär sjukdomen längre framskridit, kunna de med » säkerhet kännas igen, men de kunna då ganska sällan botas, och som de lätt för- växlas med sjukdomar, hvilkas symptomer med deras äre snarlika, är deras diagnos af så myc- ket mera vigt, och för att säkert bestämmas, i behof af iakttagelser , som genom pathologiska anatomien upplysas. Dessa sjukdomar förefalla kanske mera säl- lan, emedan de oftare misskännas. De förblan- das med sjukdomar, hvilkas symptomer, deras till någon . del likna, och man åtnöjer sig, att gifva dem ett namn af en mera känd sjukdom. Deras aflägsna och bestämda orsaker blifva icke undersökta och obekanta, Så gjorde man icke så länge sedan med Hydrops Ventriculorum cere- bri, och ansåg den för en ny sjukdom , emedan hvarken dess aflägsna eller närmaste orsaker voro kände, ehuru den otvifvelaktigt varit sam- tidig med bjertsprång, febris intermittens 'sopo- rosa m. fl., man kallade den maskplågor, slag af dentition ov s. v. | Myelitis angriper gemenligen starka, friska och feta barn af begge könen, uti det andra och tredje året, sällan uti det första. De för-. sta symptomerna till sjukdomen hafva ännu ic- ke tillräckligt 'blifvit observerade; de öfverses lätt, emedan de äro ganska obestämda; sjukdo- men antar en chronisk gång, hvars början är svår att iakttaga, då den uti sin uppkomst icke tyckes mycket besvära den sjuka. Intet sjuk- ligt anmärkes förr, än svagheten uti nedra ex- tremiteterna väcker uppmärksamhet hos föräl- drarna, som vänta, att barnet borde kunna stå på fötterna, emedan det hunnit till den K. V. 4. Handl, x822. I. St. 24 370 ålder, då andra barn gå.. Nu begynna de miss« tänka någon sjuklighet hos barnet, såsom ma- skar, Engelska sjukan, eller ofärdighet. Men, de vänta ännu någon tid uti förmodan, att den- na svaghet skall försvinna, då barnet för öfrigt fostrar sig väl, äter begärligt och sofver lugnt. Men förgäfves.- Lår och ben förblifva likasom förlamade och få ingen styrka. Barnen röra dem likväl uti vanliga rigtningar utan någon svårighet, likasom armarna, hvilka bibehålla sin fullkomliga rörlighet och normala styrka. Myelitidis uppkomst och decursus äro olika efter olika aflägsna orsaker. Den begynner ibland hastigt, utan alla förebådande, tecken, såsom en häftig acut sjukdom, men ibland förekommer den såsom chronisk, långsamt framskridande. Uti förra fallet äro febern och plågorna ganska häftiga, och döden inträffar inom få dagar. Den : "förorsakas då vanligen af yttre våld, en stöt, ett fall, eller någon metastas. Uti det sednare fallet observeras anlag för congestion och in- flammation af öfverflöd på vätskor. Febern är. då mindre häftig i sin början och remitterande, och sjukdomen kan fortfara uti flera månader. Den art utaf Myelitis med påföljande Hydror- rachis, som jag iakttagit, har tre stadier. 1) Stadium congestionis. Barnen fostra sig väl i början af sjukdomen; hafva god matlust och rolig sömn; se friska ut, och hafva god färg uti ansigtet. Man anmärker intet sjukligt hos dem, men förvånas öfver, att de nästan beständigt äro vid elakt lynne, och ej gifva. nå- got tecken, att kunna stå på fötterna, ehuru de hunnit till den ålder, när barn vanligen begyn- na gå. Vid nogare undersökning upptäckes, att, | ehuru de äro feta och storväxte, så hafva de ” | || - ' $ 371 en slags lamhet eller svaghet uti nedra extre- miteterna, hvilken härrör af någon sjuklighet uti -ryggmergen, förmodeligen af en plethora spinalis, och bör anses för sjukdomens första och säkra diagnostiska tecken. Vanligen vilja barnen sitta, och oftast lägga de benen i korss eller draga dem emot sätet. Ryggen böjes nå- got af bristande styrka uti ryggmusklarna att hålla den rak, men ingen egentlig puckel uti ryggradens benmassa förmärkes. ; På somliga sjuka barn tyckes hufvudet va« ra något större än vanligt, och fontanellerna mycket öppna. Det hålles stundom i en lutan-. de ställning. Ansigtet får ett fyrkantigt utse- ende; anletsdragen vanställas, och förråda ett inre lidande. - Andedrägten sker med plå- gor, och mera igenom Själen är lugn, och nästan känslolös. Matlusten och törsten äro starka och jemna, nästan till omättlighet; se och excretioner jemna och -ymniga; sömnen lugn och djup, då den ej störes af hunger eller törst. I Atrophia deremot är en ökad känslig- het för plågor, flera lidelser och begär; mat- lusten ojemn , stundom en stark hunger och stundom alfsmak, för "tat: Byjekel vanligen myc- ket stark ; evacuationes alvingze ojemna;, än tun- na och ymniga, än förstoppning, Semanen or0= lig, ej vederqvickande. Uti Hydrorrachis är pulsen låg, supprime- rad, långsam efter en föregående inflammato- risk feber, med hög, full, hastig och stundom hård puls. Uti Atrophia är febern hectisk med låg, svag, ojemn och krypande puls. Hydror- rachis har en kortare decursus, fortgår jemt och lemnar intet stillestånd. " Ett soporöst tillstånd föregår döden, som kommer hastigt. Atrophia kan fortfara mycket länge, och tyckes, såsom den stundom medgaf någon förbättring. Döden kommer långsamt med största aftyning uti kraf- ter och afmagring, så att ofta endast skinn och ben återstå. Spina bifida, ofta Hydrorrachitis kallad, skiljer sig från den Hydrorrachis, hvarom här är frågan, isynnerhet derigenom: Att Spina bi- fida är medfödd, och danas uti moderlifvet, men Hydrorrachis yttrar sig icke förrän uti an- dra året, och dervid synes ingen yttre miss- bildring. Icke en gång, då sjukdomen nått sin höjd, kan någon Heridöntar eller defect utaf . 209 vertebrerna upptäckas. Någon gång vid liköpp- ningen synes caviteten af ryggkotorna vara myc- E 55 | - ket stor 1 jemförelse med den af vattnet hop- klämda ryggmergen.s | 2:0 Att Hydrorrachis äfven kan vara idio- pathisk, det är, ensam bestående eller uppkom- ma och fortfara i Rachis, utan hjernans märk- bara deltagande. Detta är lätt begripligt, då man erinrar sig, att ryggmergen och nerv- ganglierna utgöra ett af hjernan oberoende sen- sibelt system, äfvensom då man ej kan neka ett sympathiskt sammanhang imellan hjernan och dessa delar, ett lidande uti de sednare kan uppväcka ett abnormt tillstånd hos den förra. oo Uti Spina bifida åter äger denna commu- nication alltid rum, om man trycker på utväx- ten af spina bifida, så tränger vattnet upp till hjernan, och barnet yttrar sin plåga deraf un- der skrik, oro och domning, m. fl. symptomer af hjernans lidande. 3:0 Att Hydrorrachis uppkommer i rygg- mergen af samma anledningar som Hydrocepha- lus i hjernan, af anlag till saft- och blodfullhet till congestion, och ej i förening med defecter eller missbildning uti sjelfva bensubstancen. - 4:0 Att Hydrorrachis i tid bemärkt, troli- gen äfvenså väl skulle kunna botas, som Hy- drocephus ventriculorum cerebri, men spina bifida anses vara obotlig. Att Myelitis och Hydrorrachis hittills säl- lan blifvit botade, eller utbrottet af den sed- nare förekommit, torde härledas derifrån, att de icke uti tid, medan de ännu stått att bota, blifvit igenkände eller åtskiljda från andra sjukdomar. Så var det äfven fordom med Hy- drocephalus ventriculorum cerebri. Troligen är 380 det lika möjligt att bota myelitis, och att före- komma Hydrorrachis, som det ofta lyckas, att häfva inflammation i hjernan, och förekomma Hydrocephalus :ventriculorum cerebri, om i tid sjukdomen igenkännes, och tjenliga kraftiga me- del användas. | Då man funnit hos Epileptici 7) ryggmer- gen förändrad imellan 8:de och 12:te vertebre dorsi, nemligen substancen mjukare och hin- norna mörkare är vanligt; har 'man bränt så- dane sjuke på ryggen längs efter spina dorsi, och derefter funnit deras anfall till 3 minskade uti styrka och återkomst. Likaså torde af sam- ma skäl bränning kunna användas här, efter D:r Rusts method, såsom det verksammaste, efter förutgående passande: lokala och allmänna blod-= evacuationer. Äfven torde kunna föreslås såsom botemedel, att frottera ryggraden med kallt vat- ten, alt sätta iglar längs efter ryggraden på beg- ge sidor om spina vertebralis ; spansk fluga längs efter hela ryggraden ; flera fontaneller eller hankar, samt att nyttja mercur invertes eller uti frictioner längs efter ryggen. Sparsam och kylande diet, vistande i torr atmosfer. Sparsam, svag och mucilaginös dryck, Alla re- tande och starkt födande näringsmedel, äfven- som retande och stärkande läkemedel, äro skadliga. Kan härigenom sjukdomens utbildning icke förekommas, måste behandlingen blifva verk- sammare. Blodiglar längs efter ryggraden hvar eller hvarannan i 8 till 14 dagars tid. Rygg- raden tvättas i början flera gångor om dagen ”) Jfr. Esqvirales uppgift i Journal de Medicine 1817. 381 med kallt vatten ; under tvättningen dermed bör den öfriga kroppen hållas varm; ryggen be- gjutas med kallt vatten, då den blifvit mera van vid tvättningen. Efter någon tids bruk häraf ingnides på ryggraden olja hvaruti cam- fert och opium blifvit upplösta, Hvad de in- vertes medlen beträffar, så torde man hafva att vänta sig allt bistånd af camfert, opium och metall-oxider, när man behöfver inskränka den vegetativa verksamheten »). 2) H:r Former (Jfr. not. sidan 4). Nyttjar först cam- fert uti tillräcklig dosis några dagar, 'sedan opium och derefter mercurius dulceis, Zinc- eller Bismuth- Oxzid, och växlar åter om med 'camfert och opium. Då dessa medel funnits 'verksamme emot ryggmergens och gangliernas abnorma sympathiska inflytelse på andra delar af reproductions-systemet, böra de äf- ven kunna verka på ryggmergens idiopathiska li- dandes. : | 382 Mindre kända Växter, beskrifne af J. E. WIKSTRÖM. Första Stycket. Sedlar radians. Linn.: caule sursum 'pube- scente, foliis lanceolatis acuminatis integerrimis pubescentibus, calyce extus pubescente, petalis quinquepartitis. = S. radians Linn. Sp. Pl. ed. 2. T. 1. p. 603, Willd. Sp. PL T. IL p. 710, Pers. Syn. Pl. i. p. 501. Aisine &c., Gmel. Fl. Sib. T. IV. p. 146, Amm. Ruth. p. 83. t. 10. Hab. in. uliginosis Sibirie. — y. Caules plures ex una radice, herbacei, dif- fusi, subangulati, foliosi, inferne glabri, sursum magis magisque pubescentes 1. villosi, subdicho- tomi. Folia caulina opposita, patentia, sessilia s. adnata, utrinque tenuissime pubescentia, ut nudo oculo fere glabra, adulta usque ad polli- cem cum dimidio longa, 3—5 lineas lata, junio- ra sericeo-villosa, ex omni parte minora. Flores ex axillis foliorum terminales, plures; pedun- culi wuniflori, pubescentes, 6—9 lineas longi. Caiyx quinque phyllus: fodiolis lanceolatis, acu- tis, integerrimis, margine membranaceis, extus sericeo-pubescentibus, intus glabris striatis, duas circiter lineas longis. Corolla quinquepetala: petalis quinquepartitis, albis. 383 Proxime certe affinis est Stellarie holostee L., magnopere tamen differt: firmior; vcaule, foliis & catyce pubescentibus; foZiis lato-lanceo- latis, s. duplo latioribus, longioribus; foribus paucioribus; petaZis quinquepartitis. Minus affinis est Stellarie nemorum L. & bulbifere Wulf. Geum capense 'Thunb.: floribus cernuisy petalis calycem superantibus, aristis nudis me- dio torto-geniculatis, foliis hirsutis: radicalibus pinnatis, foliolo extimo maximo , caulinis tripar- titis s. pinnatifidis. | | Geum capense Thunb. prodr. pl. Capens. P. post. p. gi. Hab. ad Promontorium Bone Spei: Prof. & Commend. THUNBERG. — Y. Radix lignosa. Caules pauci, erecti, her- bacei, inferne subteretes, sursum subangulati & foliati, hirsuti. — Folia radicatia plura, longe petiolata, pinnata cum impari, subplicata, den= tato-crenata, obtusa, utrinque hirsuta: pinnis s. folZioZäis suborbiculatis, inferioribus minori- bus, Suprema maxima; petioli longissimi, assur- gentes, subcanaliculati, hirsuti; caulina sessilia, pauca, tripartita I. pinnatifida, dentata, suprema bractezeformia, simplicia, lanceolata, acuta, hirsuta3 stipule ovate, acute, dentate, hirsute. Flores terminales, cernui; pedunculi longi, uniflori, rarius bi-triflori, subangulati, pubescentes. Calyx quinquefidus, hirsutus: Zaciniis alternatim mi- noribus, acutis: 5 lanceolatis, 5 linearibus, tres lineas circiter longis. Corolla quinquepetala, magnitudine florum Potentille rupestris: peta= Zis rotundato-obovatis, calyce longioribus. Sta- mina numerosissima, petalis breviora. Pistil- lum: germine. villoso; stylo glabro, medio spira” liter torto s. geniculato; stigmate obtuso. 384 Geo montano IL. proxime affinis; differt: multo majus et firmius est; caule et foliis hir- sutioribus; pinnis foliorum radicalium suborbi- culatis dentato-crenatis; stipulis minoribus te- nuiter dentatis; Zaciniis calycis angustioribus et hirsutioribus; petaZis minoribus rotundato-obo- vatis. (Gei montani petala emarginata'). Hypericum ethiopicum Thunb.: floribus tri- gynis terminalibus: laciniis calycis lanceolatis acutis, caule herbaceo glabro basi decumbente, foliis ovatis glabris subtus punctatis. | Hypericum cethiopicum Thunb. Prodr. Pl. I Cap. Pars poster. p. 138. || Hab. ad Promontorium bone spei; Prof. & Commend. THUNBERG. — UY. Caules ex una radice plures, herbacei, basi decumbentes, subteretes, foliosi, glabri, rubri. FoZia caulina plurima, opposita, sessilia, ovata, integerrima, obtusa,; glabra, subtus resi- noso-punctata, 4 1. 5 lineas circiter longa, duas 1. tres lata, inferiora internodiis longiora, su- periora internodiis breviora. Flores in pani- culam terminalem paucifloram = dispositi, ma- gnitudine florum Hyperici perforati; pedunculi glabri, 1—38 lineas longi; bractee persistentes, pauce, lanceolate, obtusiuscule, integerrime, margine nigro-punctate, lineam paullo supe- rantes. Cayx quinquephyllus, ad ultimam ba- sin tantum coherens: Zaciniis calycis lanceola- tis, integerrimis , acutis, glabris, extus nigro- punctatis, duas circiter lineas longis« Corolla calyce duplo longior, quinquepetala: petaZis lan- ceolatis, integerrimis, acuminatis, nigro-puncta- tis. Stamina. corollå breviora: filamentis lu- teis; antheris bilocularibus, luteis. Pistillum: germine 385 germine ovato, glabro; sty/is tribus, petala sepe Superantibus; stigmate obtuso. | Ab H. perforato L. differt: habitu graci- liori; caule”'subtereti; foZiis ovatis brevioribus; floribus paucissimis. Ab H. dubio Leers. etiam differt: cazse subtereti; foliis dimidio minori- bus extus resinoso-punctatis; floribus paucissi- mis: Zaciniis calycis lanceolatis acutis; petalis acuminaus. Ab H. guadrangulo IL. differt: . caule subtereti; foZis dimidio minoribus, extus resinoso-punctatis; bracteis lanceolatis (non li- neari-lanceolatis s. linearibus); floribus paucis- simis majoribus!: Jaciniis calycis acutis, (non acuminatis). ra : Obs. Hypericum wethiopicum ”Thunb., pun- ctatum Willd., cafabricum Spreng., alatum Retz. "), crispatum Betz. intermedium RBetz., & retusum Betz. ") in Monographia Hyperici a. Dom. CHotsy edita haud memorantur; dum vero species a .b. m. ReTzio denominatze, Americane dicuntur, forsan etiam a PursH in Flora Ame- rice septentrionalis sub aliis nominibus descrip- te sunt. Åuctori enim nuper laudato disserta=- tio Retzu ignota fuisse videtur. — Quibus spe- cies Hypericorum a ReTtzio descriptorum vi- dere contigerit, de identitate earum cum variis a Pursk postea attentius definitis judicent. 4. Mentha capensis Thunb.: spicis terminali- bus basi interruptis, foliis lanceolatis integer- ") H. quadrangulare Auctor. , sec. Cel. REtcHEnBaöu in - Regensb, bot. Zeit. 1822, N:ro 34 p. 530. 2) Observationum botanicarum Pugillus. Diss. Academ. Preside Professore Rertzio , Respondente M. C. Rerzto. Lunde 1810. 4:0. | K. V.; A. Handl. 1822. Se. Hl. 25 386 fimis acutis. subtus cinereo-tomentosis , bracteis lanceolatis acuminatis. M. capensis ”Thunb. Prodr. Pl. Cap. Pars post. p- 99: Hab. ad Promontorium ' bone :spei: Prof. & Commend. THUNBERG. — UV. Caulis suffruticosus, solidus, rigidus, qua- drangularis, tenuiter tomentosus: ramulis paucis, axillaribus, brevissimis. Folia caulina opposita, sessilia, subamplexicaulia, lanceolata, integer- rima, acuta 1. acuminata , ; supra tenuissime pur Böocek a, ut nudo oculo vix observetur, viri- dia, subtus cinereo-tomentosa, pollicem sepe cum dimidio longa, medio 3 1. 4 circiter lineas lata. Spice terminales, pauce, dense, multiflore: werticillis inferioribus remotiusculis; bractee lanceolate, integerrime, acuminatae, extus to- "mentose, intus glabre, lineam paullo supe- rantes, basi dimidiam lineam circeiter lati, flori- bus brevioress pedunculi brevissimi, villosi; Ca- lyx parvus, tomentosus, lineam circiter longus, uinquefidus: dentibus lanceolatis, acutis, Ilon- gitudine tubi. Corolla calyce duplo longior, quadrifida, extus villosula, dilute violacea. Sta= mina exserta. 4 Habitus hujus plante Menthee sylvestris omnino est; at species abunde diversa: foliis integerrimis subtus cinereo-tomentosis ; RER paucissimis, e. s. p. 5. Ononis stipulata Flight forcie spicatis, corollis calyce longioribus, foliis ternatis lan- ceolatis integerrimis pubescentibus, stipulis lan- ceolatis petiolo longioribus. O. stiputata ”Thunb. prodr. Pl. Capens, Pars poster. p. 120. 387 IHab. ad Promotorium bone spet: Prof. & Com- mend. THUNBERG. — +. Fruticulus. Caules solidi, plures, subincur- vati, subteretes, inferne glabri subaphylli; sur- svm - villosi foliosi: ramis ramudzisque sparsis, -numerosis, villosis. Folia caulina sparsay, terna= ta, petiolata: fozioZis lanceolatis 1. lineari-lanz ceolatis, integerrimis, obtusis, tenuiter pubescen- tibus 1. sepe glabratis, ER 4 lineas longis di- midiamque: circiter latis; petio/i lineares, extus convexi, intus subceanaliculati, -pubescentes, I 1. 2 lineas longi; stipule gemine, basi petioli ad- nate, Lneedlätd. integerrime, acutiuscule, petio- lo longiores, pubescentes: ]. interdum glabrate, su- periores minores spe ovato-lanceolate; bractece lanceolatze I, ovato-lanceolatee, integerrimee, acute, tenuiter pubescentes, duas circiter lineas longe. Flores spicati: spicis multifloris. Cayx quinquefi- dus, pubescens, tres circiter lineas longus: Zaci« niis lanceolatis, acutis. Corolla calyce parum lon- gior, lutea. Ståminar vo. Pistiller germine' vil- loso; stydo ad medium pubescente , stismate obtu- SO« Besumen sublanceolatum, 2 |. ås spermum, pubescens, unguiculare. 6. Ononis glabra Thunb.: caule decumbente ; foliis ternatis glabris: foliolis obovatis obtusis, stipulis suborbiculatis, floribus umbellatis. Ononis glabra Thunb. Prodr. Pl. Cap. Pars Post. p. 130. Willd. Sp. Pl. T. IIL P 100 Pers. Syn. Pl. P. II p. 291. Hab. ad Promontorium bone spei: Prof, & Com- mend. THUNBERG. — b. Fruticulus. Cautes plures, bdsbendekites, subteretes, ramosi, glabri: ramulis tenellis , pu- "bescentibus. Folia caulina sparsa, longe pe- tiolata, ternata: foliodis omnibus sessilibus, ob- 0 388 ovatis, integerrimis, adultis glabris, junioribus tenuiter pubescentibus, 3 1. 4. lineas circiter longis, 2 1.3 latis; petioli communes extus con- vexi , intus subceanaliculati, adulti glabri, junio- res pubescentes, 3 1. 4. lineas longi; Stipule binge, interdum unica, basi petioli adnatze, sub- orbiculate, integerrime, glabre 1 rarius pu- ” bescentes, lineam longe et late. Pedunculi axillares,' subfiliformes, adulti glabri, juniores pubescentes, g9g—i5 circiter lineas longi; pedi- celli pubescentes, lineam longi. F/ores umbella- ti, plures, 5—15 circiter. Cayx quinquefidus, pubescens, lineam longus: sdentibus calycis sub- lanceolatis, acutis. Corolla calyce triplo lon- glor, lutea: petalis evidenter unguiculatis. Sta- mina 10. Pistillum: germine villoso; stylo ad medium fere villoso; stigmate obtuso. (> Habitus hujus Plante a ceteris speciebus valde recedit, ut forsan huc haud pertineat ; fructus hon vidimus. | 4. Psoralea tomentosa Thunb.: foliis ternatis: foliolis ovalibus oblongisve subtus cinereo-villo- sis, capitulis terminalibus longe pedunculatis, calyce villosissimo. | — Psoralea tomentosa Thunb. Prodr. Pl. Cap. Pars Post. p. 135 Willd. Sp. Pl. T. III p. 1348. Pers. Syn. Pl. P. II p. 347. | Hab, ad Promontorium bone spei: Prof. & I Commend. TuungeRe. — pb. | | Frutex 1. Fruticulus. Caules subangulati, I inferne glabri, sursum foliosi, villosi: ramis ramulisque brevibus, villosis. Folia caulina sparsa, petiolata, ternata: fodioZis ovalibus ob- longisve, integerrimis, intermedio majore pe- tiolato, adultis supra glabris subtus cinereo-vil+ ” losis, junioribus utrinque villosis, 6—12 circiter 389 lineas longis; petiodi extus convexi, intus sub- canaliculati , inferiores subglabrati, superiores villosi, 2—3 lineas longi; stipule geminege, basi petioli adnate, persistentes, lanceolatex, inte- gerrim&e, acuminate, extus precipue villosi, 2—4 lineas longe.' Pedunculi terminales, angulati, multiflori, pubescentes 1. villosi, 2 1. 3 pollices longi. Flores capitati, interstincti bracteis li- nearibus, lanceolatis I. ovato-lanceolatis, integer- rimis, acuminatis, extus villosis intus szepe gla- bris, 3 1. 4 lineas circiter longis; Cayx quin- : quepartitus , extus villosissimus: villis nigro- brunneis : dentibus caflycis sublanceolatis, inte- gerrimis, acutis. CoFolla violacea, calyce lon- glor. ; ; ; 8. Psoralea racemosa Thunb.: foliis ternatis glabris : foliolis lanceolatis cuneiformibusve mu- cronatis nigropunctatis, floribus racemoso-spi- catis, calyce glanduloso. SÄ Psoralea racemosa Thunb. Prodr. Pl. Cap. Pars Post, p. 135. Willd. Sp. Pl. T. III p. 1348. Pers. Syn. Pl. P. IL p. 347. Hab. ad Promontorium bone Speri: Prof. & ' Commend. THUNnBERG. — Fb. | Fruticulus. Caules subangulati, inferne gla- bri, sursum pubescentes, sepe glandulis brun- neis punctati: ramis ramulisque pubescentibus. Folia caulina sparsa, petiolata, ternata: foliolis omnibus sessilibus , lanceolatis cuneiformibusve, integerrimis, mucronatis, utrinque nigro-pun- ctatis, Ö—10 lineas circiter longis, versus api- cem 2 1. 3 latis; petioli communes extus con- vexi, intus subplani, subglabri vel glabrati, glandulosi; stipule geming, minute, basi pe- tioli adnate, ovato-lanceolate, integerrimae , acu- te, glabre, vix lineam late. Flores racemoso- 390 spicati ; Spica longa, interrupta; rachis pube- scens ; bracteer ovate , minute, integerrime, acute, glandulose, glabre, vix lineam longe; pedicelli solitarii, bini 1. terni intra eandem bracteam , pubescentes, lineam circiter longi. Calyx quiquepartitus, glandulosus, tenuissime pubescens 1. glabratus, duas lineas longus: dén- tibus ca/yeis sublanceolatis acuminatis. Corolla calyce duplo fere longior, rosea: carind apice intense violaceå. 9. Solidago elata Banks & Soland.: caule pi- losiuscuio. . tereti, foliis lanceolatis lato-lanceo-' latisve subtus pilosiusculis, racemis erectis, li- gulis elongalis. . Solidago elata B. & S.. Pursh FI). Am. Sept; [ tibiis posticis plus minus infuscatis. Lectus in Westrogothia, in fuleris edium e ligno quercino, ab Lycto canaliculato et Histe- re picipede perforatis, e foveolis illorum serena die proveniens, verisimiliter eorum sobole para=- sitice victitans "'). Mas et femina difficile discernuntur. Ile” seplus minor et colore inte lum ad coeruleum vergetite. | ; | ; | Magnitudine valde variat, majores longitu- dine 2 lin. Paris:, alia specimina duplo vel triplo minora; statura paullo magis elongata quam ”affines, colore et sculptura frontis optime destinctus. Antennarum scapus vertice paullo humili- or, linearis; obscure viridi-eneus; flagellum lon- gitudine capitis, sublineare, apice attenuatum , fuscum, subtus plus minusve ferrugineum , gra- cilius quam in congeneribus. 'Caput rotundatum, postice nigro-zeneum vix visibiliter striolatum; vertex obscurus, a fronte sx distinctus; frons tota viridi-aurea, mnitens, ”) Prec species mihi numquam ab alio collectore est mis- 52; >ec ego illam inveni nisi in fulcris illis ipsis- SINNs sn quibus per plures annos centena collegi spe- cimina Yisteris picipedis, insecti ceterum in Sve- cla rarissmi. Lyctus ecanaliculatus vero ubique vulgatissimys, His consideratis veri sat simile vide- tur Perilampum micantem presertim Histeris pi- cipedis larvas destruere, ejusque infrequentiam ab Histeris raritate pendere. 403 one antennas impressa, ante os callosa ut in affinibus, subtilissime albo-pubescens ; tota trans- versim subtilissime striata vel subcoriacea, pun- ctis vero nullis detegendis; gene fronti concolo- res, impunctate, subtilissime striate, — Os lu- teo-testaceum , mandibulis palpisque concoloribus. Oculi mediocres, obovati. Thorax quam latus manifeste longior, obscu- re viridi-eneus, dorso plus minus cupreus, pun- ctis magnis profundeque excavatis scaber, haud pubescens, collari concolore. Scutellum tbora- cis colore et punctura, apice modice prominens, lateribus baseos subcompressum, obsoletius mar- ginatum, apice obtuso , integro. Metathorax oblique declivus, obscure viridi-eneus, undigue unctato-rugosus, maculis nullis Ievibus. — Thorax totus subtus viridi-2neus, magis splendens. Abdomen thorace multo minus, quam in congeneribus tamen magis oblongum magisque convexum , aterrimum , nitidissimum , ano obtuso. Pedes mediocres, femoribus viridi-2eneis, summo apice testaceis, tibiis tarsisque flavo- testaceis. Ale hyaline, nervis stigmateque fusco-te- staceis. | ; Obs. Perilampus megacephalus proprium videtur constituere genus, nobis Caratomus dictum. 404 BIDRAG till en närmare kännedom om Uranium, FÄR SU is J. A. ARFVEDSON. (SEA i syrsatt tillstånd förekommer väl i naturen stundom temeligen ren, såsom 1 uran, ockra och uran-glimmer, men dessa fossiliers sällsamhet har hindrat deras användande till beredning af uran-oxid i någon tillräckelig mängd. Chemisterne hafva följagteligen, till sine under- sökningar på denna metallkropp, varit nödsa- kade att begagna det mera allmänt förekom- mande pechblendet, uti hvilket likväl uran-oxi- den funnits åtföljd af flere andra ämnen, hvil- ka icke utan svårighet kunnat afskiljas. KrAProtH fann pechblende från Joachims- thal i Böhmen innehålla, jemte uran-oxidul, ki- seljord, jern-oxid och svafvelbundet bly; han extraherade uran-oxidulen på följande vis: det pulveriserade fossilet upplöstes i salpetersyra, hvarvid kiseljord och svafvel blefvo olöste. Ur den silade lösningen afskiljdes genom erystalli- sation först blyhalten i form af salpetersyradt bly, hvarefter vätskan åter afdunstades, då sal- petersyrad uran-oxid ansköt, hvilken sluteligen sönderdelades med caustikt kali. Jernoxiden qvarblef i moderluten. 405 Buckorz beredde sin uran-oxid sålunda: det pulveriserade pechblendet koktes med salpe- tersyra , så länge något.upplöstes, lösningen afrök- tes, tills den vid en upphöjd temperatur utstötte ångor af salpetersyrlighet, hvilket feck fortfara under omröring en längre tid. Uransaltet ut- drogs sedan med vatten, hvarvid jern-oxiden blef olöst. Buckorz fann likväl lösningen i vatten ännu innehålla koppar och kalkjord, hvilka af- skiljdes på det sätt, att vätskan fälldes med caustik ammoniak i öfverskotlt och digererades dermed. Fällningen blef härigenom kopparfri, den tvät- tades och glödgades, då ammoniak utdrefs, upp- löstes åter i salpetersyra och utfälldes med cau- stikt kali i så litet öfverskott som möjligt. Den sålunda vundne uransoxiden bibehöll sin gula färg i glödgning, och ansågs fri både från kalk- jord och kali. Vid våra kunskapers närvarande ställning inses lätt, att hvarken KraArrotuH eller BUCHoLz kunnat erhålla en fullt ren uran-oxid, så myc- ket mindre som den sannolikt innehållit ämnen , hvars närvaro 1 Peckblende undfallit dem, och hvarom jag nedanföre får tillfälle nämna. Beredning af ren Uran-oxidul. Jag hoppades i början att härmed ikunna lyckas utan betydliga omvägar, derigenom att jag begagnade den ej längesedan upptäckte egen- skapen hos uran-oxiden, att med lätthet lösas i kolsyrad ammoniak, och att derutur åter knn- na fällas genom kokning; ty om också något koppar medföljde i lösningen, borde den först utfallande uranoxiden vara fri derifrån. En portion pechblende från JoHAnn GEOR- GENSTADT i Saxen, som till utseende var ganska 406 ren, förvandlades till fint pulver och digerera- des med salpetersyra till full sönderdelning, hvarefter litet saltsyra tillsattes, som upplöste en stor del af det i salpetersyan olösliga halm- gula ämnet. Den silade lösningen öfvermättades med kolsyrad ammoniak i stort öfverskott ; en del af fällningen upplöstes väl åter af ammoniaken, men det mästa blef olöst och förhållandet var detsamma då massan uppvärmdes. Ammoniakali- ska vätskan och fällningen åtskiljdes och pröf- vades hvar för sig, förmedelst några omvägar , som jag här icke anser nödigt att anföra, hvarvid jag. till min förundran ingenkände närvaron af följande särskilta ämnen. Ammoniaken hade nemligen upptagit uran-oxid, koppar-oxid, en ej obetydlig portion kobolt-oxid och litet zink- oxid ; och fällningen innehöll, utom alla des- sa ämnen, äfven arsenik i stor mängd jem- te jern-oxid och bly-oxid. Då nu härtill lägges kiseljord och svafvel, som icke upptogos af sy- rorne, så finner man att detta pechblende in- nehöll en blandning af icke mindre än nio oli- ka ämnen. Att befria uran-oxiden ifrån ett så betydligt antal andra kroppar, har föranledt många fruktlösa försök ; sluteligen har jag dock lyckats att utfinna följande method, hvarige- nom, så vidt jag kan inse, uranium vinnes i form af oxidul fullkomligt ren: Fint pulveriseradt pechblende löses vid lindrig värma i en blandning af salpetersyra och saltsyra. När massans decomposition är fullbordad och det mesta af syran afrökt, till- sättes åter litet saltsyra hvarefter lösningen ut- spädes med mycket vatten, då endast svafvel, kiseljord och litet bergart blifva olöste. Seder- mera ledes genom lösningen en ström af svafvel- . 407 bunden vätgas så länge något fälles. Fällnin- gen är i början mörkbrun af svafvelbunden koppar, arsenik och bly, men blir mot slutet pomeransfärgad af svafvelbunden arsenik. Lös- ningen är nu fri från koppar, bly och arsenik, men innehåller jern, kobolt och litet zink. Den silas och digereras med litet tillsatt salpe- tersyra, för att få jernet oxideradt i maximum, hvarvid lösningens ljusgröna färg öfvergår till gul; derpå fälles den med kolsyrad ammoniak i öfverskott, hvilken upptar uran-oxid, smittad af kobolt-oxid och zink-oxid, men lemnar större delen af de sednare jemte jern-oxiden olöste. Skulle lösningen äfven innehålla någon jordart, hvilket likväl icke händt mig, så qvarstadnar den äfven till största delen bland jern-oxiden, Den silade vätskan bringas sedan till kokning, som fortsättes så länge kolsyrad ammoniak bort- går. En del af kobolt-oxiden qvarstadnar i vät- skan, som deraf får en svag rosafärg, men en annan del utfaller med uran-oxiden, som tillika är zinkhaltig. Fällningen upplages på filtrum, tvättas och torrkas, samt upphettas till glödg- ning, hvarvid den förlorar sin gula färg och blir svartgrön. I sådant skick macereras den några timmar med utspädd saltsyra, som upp- löser kobolt-oxiden och zink-oxiden jemte en li- ten portion uran-oxid, hvilken troligen såsom syra varit förenad med de båda baserne, och den rena uran-oxidulen blir olöst. Om lösningen i saltsyra fälles med caustik ammoniak i öfver- » skott, så innehåller fällningen kobeolthaltig och zinkhaltig uran-oxid. Af 383 gr. pechblende er- hölls på detta vis ungefär 25 gr. uran-oxidul el- ler nära 63 procent, hvilket är 15 gr. mindre än KLAPROTH uppgifver. 408 Metallisk Uran oeh Uran-ozidul!. De hittills gjorda försök att frambringa uran i metallform ; hafva alla skett i koldegel, med eller utan tilsatser. Det är således san- nolikt, äfven om den använda uran-oxiden va- rit fullt ren, att den metalliska producten innehål- lit kol eller andra ämnen härrörande från den tillsatta flussen, i hvilket fall dess egenskaper kunnat betydligen skilja sig från den rena me- tallens. Man har lyckligtvis nu mera funnit en utväg att förekomma denna vid metallre> ductioner vanliga olägenhet, sedan det blef be- kant att flere metalloxider kunna beröfvas sitt syre med tillhjelp af vätgas, och jag beslöt der- före att försöka om icke uranoxiden på detta vis kunde bringas till metall. Lyckades det, så feck jag mnaturligtvis med detsamma syre- qvantiteten på ett afgörande sätt bestämd. "Den apparat som härvid begagnades utgjor- de ett stycke af ett vanligt barometer rör, midt på utblåst till kula. Apparaten sattes i: jemnvigt på vågen, hvarefter en portion fint ulveriserad och glödgad uranoxidul infördes i klan så att hon dermed fylldes till en tredje- del. Innan vigten af uran-oxidulen bestämdes, upphettades kulan öfver en spirituslampa, då alltid litet fugtighet afsattes, som utsögs med munnen. Efter denna tillställning sattes appa- raten i förening med en annan, hvarifrån ut- vecklades vätgas, (af zink och utspädd svafvel- syra) som först feck passera genom smält salt- syrad kalk, för att torrkas, och då atmosferiska luften var utjagad, upphettades kulan öfver en argandisk spirituslampa. Reduction inträffade genast och så häftigt att massan blef glödande, 409 vatten genererades, och vid operationens slut; som endast dröjde några minuter, fanns den gröna uranoxidulen förbytt till ett pulver af lefverbrun färg. 1.187 gr. uran-oxidul hade härvid förlorat 0.042 gr., som på 100 d. Sva- rar mot 3.53. I ett följande försök förlorade 1.468 gr. oxidul 0.052 eller i 100 d. 3 54. Försöket repeterades ännu en gång i porcellains rör, som upphettades till hvitglödning, men producten var samma bruna pulver. Denna kropp bibehöll sig oförändrad vid luftens vanliga temperatur, men upphettad till börjande glödgning, tog den eld, svälde ut och lemnade grön oxid. Den var olöslig i svafvel- syra och saltsyra, utspädde eller concentrera- de, men löstes temeligen lätt i salpetersyra, med utveckling af nitrös gas, och lösningen var citrongul. Väl var det sannolikt att uranoxidu- len vid detta tillfälle blifvit reducerad till me-' tall, men det kunde ock vara möjeligt att jag endast erhållit en lägre syrsättningsgrad. Jag företog mig emedlertid några försök till utrönande af den gula uranoxidens samman- sättning, hvarigenom jag tillika hoppades kun- na vinna någon upplysning, huruvida den i föregående reductions försök erhållne kropp, bor- de anses för metall eller icke. Kunde jag be- reda mig ett neutralt salt af oxidens förening med svafvelsyra eller saltsyra, så hade jag en lätt utväg att genom saltets analys få veta ba- sens syrhalt, men ingen af dessa salter stodo att erhålla i crystalliseradt skick, utan jag feck vid afdunstning endast en syrupstjock vätska, som vid ytterligare intorkning blef gröngul af nybildadt oxidul-salt. När jag deremot till en lösning af det saltsyrade oxidsaltet satte en 410 | portion saltsyradt kali, så ansköt dubbelsaltet vid afdunstning i små citrongula crystaller. Då vätgasen med en sådan lätthet beröfvat uran- oxidulen sitt syre, borde jag vänta mig att det . nyssnämde dubbelsaltet äfven deraf kunde sön- derdelas, och att dess analys således bäst kun- de ske på det sätt Prof. Berzeuius förfarit vid analysen af saltsyrad kali-platina 7). Att få den saltsyrade kali-uran vattenfri, möter ingen svårighet, ty saltet kan upphettas temeligen starkt utan att på minsta vis sönderdelas, Reductionsförsöket företogs först i en dy- lik apparat med den förut beskrifne, Då vätgas- utvecklingen kommit i gång och saltet blifvit upphettadt, smälte det, saltsyregas utvecklades med pösning och massan blef mörk ogenomskin- lig. Fastän operationen fortsattes nära tvenne timar och hettan från den argandiska spiritus- lampan gjordes 1 möjligaste måtto verksam, bortgingo ännu beständigt ångor afsaltsyra, till bevis att saltet icke var fullt sönderdeladt. Mas-. san extraherades efter afsvalning med vatten, som upplöste saltsyradt kali och en god por- tion uransalt med ljusgrön färg. Återstoden var ett svart metallglänsande crystalliniskt pulver, hvilket tvättades och torkades på sugpapper. | I tanka att hettan vid detta försök varit nog svag, och att saltet vid en högre temperatur möjligen kunde fullständigare sönderdelas, om- gjordes försöket med den förändring, att saltet inlades i en apparat, som tålde att starkare upp-. hettas och som infördes till hälften i en liten ugn, hvilken uppeldades med kol. Hettan var så 3 Annales de Chimie &c. Oct. 1821. pag. 149. 411 stark att glaset var nära att flyta, men detta oagtadt sönderdelades saltet icke fullständigt. Massan lemnade, vid upplösning i vatten, samma crystalliniska ämne som'i förra försöket, men af ett ännu mera decideradt metalliskt utseende, emedan saltet användes i större mängd, hvari- genom crystallerne äfven blefvo större och tyd- ligare. Sedde med microscop befanns hvaren- da af dessa crystaller vara en den mest regu- liera octaéder, hvars ytor hade en ytterst stark metallglans; en och annan var i kanten svagt genomskinlig af rödbrun färg, hvilken färg äf- ven framkom då crystallerne refvos till pul- ver. Crystallerne bibehöllo sig oförändrade i luften, men upphettade, föllo de sönder, sväll- de ut och förvandlades till grön uran-oxidul samt förhöllo sig i öfrigt med syror alldeles så, som producten af den reducerade oxidulen. Det är icke gerna tänkbart att jag i detta försök kunnat erhålla en oxiderad kropp, i syn- nerhet om det använda dubbelsaltet betraktas efter den nya theorien om saltsyrans natur, i - hvilket fall det icke innehåller något syre. Alla omständigheter tyckas följagteligen gifva tillkän- na att den erhållna crystalliserade kroppen var metallisk uran. 0.636 gr. häraf förbrändes i en platina degel till grön oxid. Vigttillöknin-, gen var 0.0235 eller 100 d. metall hade upp- tagit 3.695 syre. Oxiden upplöstes för säker= hets skuld i salpetersyra, intorrkades och 'glöd- gades, men ingen vigtförändring hade härvid uppkommit. Försöket omgjordes med 1.006 gr. metall, hvilka vunno i vigt 0.0375; svarande på 100 ds metall mot 3.73 syre. 412 Dessa tvänne sammanstämmande försök vi- sa tydeligen att den bruna kropp, som erhölls vid uranoxidulens reduction , äfven måste vara metallisk uran. 100 d. oxidul hade nemligen dervid förlorat 3.53 å 3.54, hvadan återsto- den var 96.47 å 96.46; men 96.46 : 3.54 = 100 : 3.67, hvilken förlust alldeles instäm- mer med den förbrände metallens vigtökning. Det är förut anmärkt att metallen, sådan den erhålles genom uranhoxidulens reduction med vätgas, är lefverbrun, då deremot pulvret af den crystalliserade producten är rödbrunt, men denna skillnad måtte icke kunna härröra från annat än en olika täthet hos pulvret. Om resultaten af uranoxidulens reduction jemföras med dem som erhållits genom metal- lens förbränning, så innehålla 100 d. uran-oxi- dul i medeltal ; Uranium 96.443 Syre IA 100.000 och 100 del. uranium upptaga 3.688 syre. Uranoxidul, vunnen af kolsyrad uranoxid, genom glödgning, är pulverformig och till fär- gen smutsigt grön. Om åter ett uransalt fälles med caustik ammoniak och fällningen glödgas, så er- hålles oxidulen i form af svarta metallika sam- manhängande stycken, hvilka äro ytterst hårda och ej utan svårighet kunna förvandlas till pul- ver. Pulvret har oxidulens vanliga gröna färg. Glödgad uranoxidul löses ganska obetydligt i utspädd saltsyra eller svafvelsyra, upplösningen går lättare om syrorne äro concenterade ; och 1 kokhet concentrerad svafvelsyra upplöses den fullkomligt, hvarvid man erhåller en ljusgrön 413 saltmassa, som löses i vatten med djup butelj grön färg. Fälles en sådan lösning med cau- stik ammoniak, så afskiljes uranoxidulens hy- drat i bruna något purpurfärgade flockor. Tvät- tadt och torrkadt vid 80? värma, och sedan upp- hettadt i glasrör, afger det en betydlig portion vatten och blir grönt. Vanligen oxideras lik- väl en del af hydratet och blir gult innan det hinner att torrka, och om det var utfälldt med ammoniak 1 ett större öfverskott, eller om det tvättas med varmt vatten, så kan man gerna räkna på att alltsammans efter torrkning är för- vandladt till ammoniakhaltig uran-oxid. Med kolsyrad ammoniak erhålles en ljusgrön fällning af kolsyrad uran-oxidul, hvilken åter upplöses om fällningsmedlet tillsättes i öfverskott. Upp- hettas lösningen i ammoniak, så utfaller uran- oxidulen kolsyrefri. Uran-oxidulens hydrat är lättlösligt i syror; fälldt med caustik ammoni- ak löses det följakteligen genast, om vätskan åter göres sur, men digereras det fällda hydratet en stund i vätskan, så mister det sitt chemiskt bund- na vatten, sammanfaller till ett tungt pulver af ringa volum, . och angripes sedan ganska trögt af syror. Gu! Uran-oxid. Uran-oxiden har, som bekant är, den egenska- pen, att stundom vara syra och stundom basis, och den har en sådan benägenhet att ingå för- eningz med andra oxiderade kroppar, att jag tviflar på möjligheten att kunna framställa den i isoleradt skick. Fäller man t. ex. en lösning af saltsyrad eller salpetersyrad uran-oxid med caustik ammoniak, så är fällningen en chemisk 414 förening af uran-oxid med vatten och ammoniak , hvilken sednare icke kan uttvättas. Samma för- hållande inträffar om fällningen sker med cau- stikt kali. Den vattenhaltiga uransyrade ammo- niaken bibehåller sig oförändrad vid 100? vär- ma och något deröfver; starkare upphettad, borrtgår vatten, qväfgas och ammoniak, och uran- oxidul återstår. Försöker man åter att upphet- ta salpetersyrad uran-oxid för att utjaga syran, så upphör saltets sönderdelning icke förr än hela massan är förvandlad till oxidul, man må dervid söka att afpassa temperaturen huru som helst. | I anseende till uran-oxidulens ringa syr- halt, var det af yttersta vigt att, vid bestäm- mandet af oxidens sammansättning, begagna en method, som icke . kunde medföra minsta fel- steg, ty i motsatt fall inses lätt, att syrets mul- tipla förhållande i de båda oxiderne kunde ut- falla hufvudsakligen origtigt. För att utfinna en sådan method, anställdes några preliminära försök, vid hvilka jag fann, att om en lösning af sältsyrad uran-oxid tillika innehåller en jord- art eller en metall-oxid och den fälles med cau- stik ammoniak, så faller uran-oxiden i förening med jorden eller metall-oxiden i form af et uran- syradt salt, äfven om basen hörer till de äm- nen som för sig sjelfva icke fällas af ammoniak, såsom baryt och kalkjord, och man kan på det- ta vis frambringa en hel series af uransyrade salter , hvilka dock till sin qvantitativa samman- sättning icke synas följa något hos salter i all- mänhet vanligt, bestämdt och oföränderligt för- hållande, såsom man af det följande närmare skall finna. Då uran-oxiden är bunden af en eldfast basis, kan den uthärda äfven en högre 415 temperatur, utan att förlora någon portion af sitt syre. I fall jag således begagnade ett uran- syradt salt med någon lätt reductibel och till sin sammansättning förut känd metall=oxid till basis, så borde jag genom saltets reduction med vätgas först kunna bestämma den sammanlagda syrhalten, hvarefter det endast återstod att få veta qvantiteten af basis, för att få syret i uran- oxiden gifvet. Jag valde då uran-syrad bly- oxid, såsom till detta försök mest tjenlig. Analys af Uransyrad Bly-oxid. Saltet bereddes på det sätt, att en lösning imnehållande salpetersyrad uran-oxid och salpe- tersyrad bly-oxid fälldes med caustik ammoniak, hvarefter fällningen tvättades och glödgades. Den innehöll troligen ett öfverskott af bly-oxid, i form af basiskt salpetersyradt salt, emedan blysaltet tillsattes 1 temeligen betydlig mängd, men detta var utan inflytelse. Den fällda för- eningen var i glödgadt och pulveriseradt till-' stånd kanelbrun, samt gaf en fullt citrongul lösning i saltsyra, till bevis att uran-oxiden ej var desoxiderad. 1.969 gr. uransyrad bly-oxid reducerades med vätgas på sätt vid uran-oxidulens analys till- gått. Vid börjande glödgning bortgeck mycket vatten, och då detta upphört, afbröts opera- tion. Producten bestod af ett mörkbrunt pul- ver, som vägde 0.127 gr. mindre än den uran- syrade bly-oxiden. Denna vigtförlust kunde lik- väl icke med någon säkerhet bestämmas, eme- dan apparaten under vägningen oupphörligen tilltog i vigt. Den reducerade massan blef un- der detsamma het, och då den utslogs på ett "416 papper, tog den eld och blef allmänt glödan- de, samt lemnade 'uransyrad bly-oxid till återstod. ; Detta besynnerliga fenomen, som naturligt- vis uppkom genom det uranbundna blyets ha- stiga syrsättning, var så mycket mera oväntadt, som dessa metaller hvar för sig icke lida någon förändring vid luftens vanliga temperatur; det måtte således hafva uppstått en electro-chemisk dem emellan, hvilken determinerat för- ränningen: Emedlertid kunde intet pålitligt utslag rörande den uransyrade bly-oxidens syr- halt på detta sätt vinnas. Försöket omgjordes derföre med den förändring, att vattnet upp- samlades i ett med apparaten lufttätt förenadt förlag, fylldt med smält saltsyrad kalk, och hvilket förut var satt i jemnvigt på vågen. Af 2.3 gr. glödgad uransyrad bly-oxid er- hölls på detta vis 0.164 gr. vatten, svarande .emot 0.1459 syre +). | 0.628 gr. uransyrad bly-oxid af samma beredning upplöstes 1 salpetersyra. "Lösningen försattes med svafvelsyra 1 tillräcklig mängd för bly-oxidens mättning, och afdunstades till nära torrhet. Jag har funnit det nödigt att först upp- lösa det uransyrade blyet i salpetersyran , ty om det directe decomponeras med svafvelsyra, är det icke möjeligt att få bly-vitriolen fullt uran- fri och hvit. Massan extrahberades' slutligen med alkohol, som upplöste svafvelsyrad uran-oxid med lemning af bly-vitriol, hvilken uppsamlad på s Vattnets syrehalt är antagen till 88.94 efter Ber- - Zpun och Duroses försök, ; 417 på filtrum och tvättad med alkohol, vägde glöd- ad 0.483 gr., som svara mot 0.357 blyoxid. terstoden af 0.628 eller 0.271 var således urab- oxid. 2.3 uransyradt bly innehöllo följakteli- gen 1.307 blyoxid och 0.993 uranoxid. Syret i den förra är 0.0957, men blyoxiden och uran- oxiden hade sammuanlagdt förlorat 0.1459 syre, 0.0522 syre måste således hafva tillhört uran- oxiden , hvaraf följer att 100 d. uranoxid skul- le innehålla 5.252 syre. Försöket omgjordes med uransyrad bly- oxid af en särskilt tillredning, emedan det för- ra förrådet var åtgånget. 1.26 gr. häraf reducerade med vätgas, gåfvo 0.0785 vatten, svarande mot 0.0698 syre. 1.258 gr. af saltet, sönderdelade med svafvelsyra, lem= . 'nade 0.173 blyoxid och 1.083 uranoxid. 1.26 uransyrad blyoxid bestodo således af 0.1733 blyoxid och 1.0867 uranoxid, hvilka tillsam- mans innehöllo 0.0698 syre, men i 0.1733 bly- oxid finnas 0.0124 syre. Syret i 1.0867 uran- oxid var således 0.0374, och 100 d. uranoxid innehöllo 5.282 syre. Föregående försöket gaf 5.252, och medium af båda är 5.267, hvaraf föl- jer att 100 d. Uranium skulle upptaga i oxiden 5.559 syre. För att dock icke bero af ett försök alle- na, företogs äfven analys på Uransyrad B aryt. Den bereddes på det sätt, att en kokad lös- ning af saltsyrad uran-oxid och saltsyrad baryt fälldes med caustik ammoniak, hvarefter fäll- ningen togs på filtrum och tvättades skyndsamt K. V. dA. Handl. 1822. II. St. 27 419 med uppkokadt vatten, för att förhindra en inblandning af kolsyrad baryt. Den torrkade och glödgade uransyrade baryten var till fär- gen brandgul, och pulveriserad pomeransgul. 1.343 gr. glödgad uransyrad baryt upplö- ste i salpetersyra och sönderdelade med svaf- velsyra, gåfvo 0.295 gr. svafvelsyrad baryt, el- ler 0.194 baryt. Lösningen, som innehöll uran- oxiden, intorrkades, och torra saltet upphetta- des till sönderdelning i en platina-degel, hvar- vid fordrades en stark och länge uthållen hetta för att utdrifva den sista portion svafvelsyra. Återstoden var uranoxidul, som vägde 1.121 gr.; dess upplösning i salpetersyra grumlades icke af saltsyrad baryt. 1.343 uransyrad baryt hade således lemnat 0.194 baryt och 1.121 uran- oxidul eller tillsamman 1.315. Förlusten 0.028 måste = följagteligen utgöra skilnaden emellan oxidens och oxidulens syrehalt, men. 1.121: 0.028 = 100 : 2.50, hvadan 100 d. uranoxidul upptaga i oxiden 2.50 syre. | 0 1.456 gr. uransyrad baryt af en sednare beredning , gåfvo 0.364 svafvelsyrad baryt, sva- rande mot 0.239 baryt, och 1.186 uranoxidul. Syreförlusten är i detta försök 0.031 mot 1.186 uranoxidul, som på 100 delar af den sednare sva- rar mot 2.61. Medeltalet af 2.50 och 2.61 är är 2.55, och 100 del. uranoxid skulle i följe häraf innehålla 3.96, eller 100 metall upptaga 6.34 syre. Ehuruväl den uransyrade baryten bereddes båda gångerna på lika sätt, så att den fällda vätskan alltid innehöll fri ammoniak , och fast- än en portion saltsyrad baryt vid båda tillfäl- lena qvarblef outfälld i liqvidum, finner man likväl att den uransyrade baryten till första för- söket. innehöll en betydligt "mindre proportion 419 basis än den sednare. Måhända är det möjligt, att uranoxiden, såsom en svag syra, kunnat li- da någon modification i sin mättnings-capacitet, i den mån saltsyrade baryten tillsattes i em större eller mindre portion, relatift till den salt- syrade Uranoxiden. i Analys uf Svafvelsyradt Uranoxid-Kali. Detta dubbelsalt, såsom mindre lättlöst i vatten än det saltsyrade uranoxid-kalit, an- skjuter också lättare och kan genom omkry- stallisering fullkomligare renas från ett öfverskott af kalisalt. Jag ansåg derföre detta salt tjen- ligare för en analys än det saltsyrade. Svafvelsyradt uranoxid-kali anskjuter, vid afdunstning, ur en lösning af svafvelsyrad uran- oxid, till hvilken man satt litet svafvelsyradt kali. Det bildar en oredig krystallinisk saltmas- sa af en utmärkt skön citrongul färg. Upphel- tadt, ger det 1 början vatten, och vid brunvär- ma smälter det och blir flytande. + Det fullt smälta saltet är gröngult och således troligen partielt sönderdeladt, ehuru det ger en fullt citrongul lösning 1 vatten, men om saltet endast upphettas till börjande smältning bibehåller det sin gula färg fullkomligt. En lösning innehållande 2.172 gr. omkry- stalliseradt och vattenfritt svafvelsyradt uran- oxid-kali, fälldes med saltsyrad baryt. Svaf- velsyrade baryten, afskiljd, tvättad och glödgad, vägde 1.814 gr. svarande mot o.623 svafvelsyra. Den silade vätskan mättades med caustik ammoniak , som frånskiljde barythaltig uranoxid, hvilken togs på filtrum och tvättades. Återstå- ende liquidum försattes med svafvelsyra i till- 20 räcklig ”.mängd, så väl för afskiljandet af den återstående baryten som för att slutligen erhål- la ett saltsyrefritt svafvelsyradt kali, hvarefter den öfriga vätskan afröktes till torrhet. Torra saltmassan uppbettades i en vägd platina-degel till glödgning, hvarvid ammoniaksalterne för- flygtigades, och svafvelsyradt kali återstod, hvil- ket gjordes neutralt med ångor af kolsyrad am- moniak. Det vägde 0.533 gr., hvilka innehål- la 0.288 gr. kali. Saltet löstes utan lemning i vatten och lösningen grumlades hvarken af am- moniak eller silfversolution. Det innehöll såle- des ingen hinterhalt af uranoxid eller saltsyra. Svafvelsyran och kalit voro således bestämde; återstoden måste då vara uranoxid, hvaraf föl- jer att dubbelsaltet var sammansatt af Svafvelsyra —. « «. 0623 Kalv. rar NG Uratoxid 24 fä fUPuCN26t 2.172 eller i 100 delar: Svafvelsyra . « . 28.68 Iallsov ont sr os RAND Uranoxid & Mer I00.00 13.26 kali mättas af 11.26 svafvelsyra, af hvilken sednare således återstår 17.42 som till- hörde 58.06 uranoxid; men 17-42 svafvelsyra mätta en qvantitet basis, hvars syre är 3.477; 100 del. uranoxid innehålla följagteligen 5.99 eller 100 d, metall upptaga 6.37 syre. Kalits syre förhåller sig till uranoxidens nära som 2:3, ty syret 1 13.26 kali är 2.248, och i 53.06 uranoxid 3.477; men 2.248: 3.477 = 100:154.7. 421 Om man nu sammanställer resultaten af -samtelige dessa försök öfver uranoxidens sam- mansättning, så blifver förhållandet följande: 100 del. Ua upptaga: enligt analysen af uransyrad blyoxid, 5.559 syre. enligt analysen af uransyrad baryt, 6.340 — enligt analysen af svafvelsyradt uran- FR RE RS Sr REON 6.370 — Talet 5.559 förhåller sig till syret i uran- oxidulen nästan precist som 3: 2, ty 100 del. uranium upptaga 1 oxidulen 3.688 syre, hvilket multipliceradt med 13 = 5.532; de tvenne sed- nare talen åter ligga midt emellan 15” och 2 gånger 3.688. Det är svårt att afgöra hvilket- dera af dessa tal kan komma sanningen närmast. De tvenne sednare, ehuru erhållne på olika vä- gar, äro särdeles öfverensstämmande, och äga följagteligen något anspråk på rigtighet. Å en annan sida är det klart att försöken med den uransyrade blyoxiden hafva bordt lemna ett skarpare utslag, emedan den härvid begagnade NE methoden medgaf möjligheten att iagttaga en högre grad af precision än i de tven- ne följande försöken. Jag måste emedlertid er- känna, alt dessa försök icke lemnat den visshet om uranoxidens sammansättning, man kan haf- va skäl att fordra. Såsom sannolikast torde dock kunna antagas, att 100 del. uranium upptaga i oxiden 5.532 syre eller 13 gång så mycket som i exidulen, så vida annars den sednares. sam- mansättning, sådan den funnits, kan anses på- litlig, hvilket väl icke är skäl att betvifla, då både metallens syrsättning och oxidulens redu- ction gifvit sammanstämmande utslag. 422 ia » Enligt Herr ScHÖNBERGS utgifne afhandling om uranoxidernes sammansättning ps ON ler sig syret i oxidulen till syret i oxiden 'som 2 : 3, men han fann den förra deraf in- nehålla 6 'och den sednare 8.73 procent. Sy- ret i oxidulen bestämdes genom analys af salt- syrad uranoxidul och oxidens sammansättning utröntes genom den förlust som uppkom då den sednare i glödgning förvandlades till oxidul; men efter hvad jag funnit, kan det saltsyrade : oxidulsaltet aldrig erhållas neutralt och oxidfritt utan att sönderdelas, så att det är troligt att Herr ScHönseErGs försök skett på ett salt med öfverskott på syra, vid hvilket förhållande det är klart att basens syrehalt skulle utfalla för hög. Den till sednare försöket använde uranoxiden var beredd genom det salpetersyrade oxidsaltets .sönderdelning genom upphettning. Detta försök kan icke eller vara pålitligt, ty enligt hvad re- dan förut är nämdt, är det icke möjligt att fullt utdrifva salpetersyran utan att oxiden til- lika öfvergår till oxidul. | 100 del. uranium upptaga 1 oxidulen 3.688 syre. Om dessa äro två atomer, hvilket väl är anledning förmoda, så väger en atom uranium 5422,99. Uranoxiden , utfälld med ett caustikt alkali, är olöslig i ett öfverskott af fällningsmed- let och innehåller alltid litet alkali, som icke kan uttvättas, men finnes tillika ett jord- eller me- tallsalt i vätskan, så faller uranoxiden företrä- desvis i förening med jorden eller metalloxiden. I kolsyrade alkalier och i synnerhet i kolsyrad ammoniak är uranoxiden lättlöst. Lösningen ”) De conjunetione chemica ejusque rationibus. | lig 1813. 423 är starkt citrongul, och äfven en obetydlig por- tion uranoxid är tillräcklig att gifva vätskan denna färg. Vid uppkokning utfälles uranoxi- den i form af ett blekgult pulver, som innehål- ler kolsyra, men äfven ammoniak. Man får lik- väl icke räkna på att härvid utbekomma all oxid, ty ehuru ringa den är, qvarhålles alltid en liten del i vätskan, och då den kolsyrade uranoxiden tages på filtrum och tvättas, inne- håller tvättvattnet, i synnerhet mot slutet, en god portion upplöst oxid, som åter fälles då den kommer i det salta liqvidum., Den med caustik ammoniak fällda oxiden förhåller sig på samma sätt. . Uranoxiden tyckes således till en ringa del vara löslig i vatten, Det förekommes väl till det mesta genom tvättning med ett vatten, som håller salmiak , men icke fullkomligt. Är uranoxiden åter förenad med en jord eller en me- - talloxid, så löses den icke det minsta under tvättningen, Enligt hvad redan är anfördt, förenas uran- oxiden med andra metalloxider eller jordarter till en art af uransyrade salter, vid alla de till- fällen, då deras gemensamma lösning fälles med caustik ammoniak. Dessa föreningar hafva den egenskapen att kunna reduceras med vät- gas till uranbundna metaller, äfven om basen är t. ex. baryt, De uranbundna metallerna syr- sättas åter vid luftens vanliga temperatur under eldfenomen, och utgöra sålunda en egen class af Pyrophorer, hvilka icke eftergifva de hittils kända i antändlighet. Det uranbundna blyet är redan omtaldt. En analog kropp erhölls äf- ven vid reduction af uransyrad baryt, och uran- bundet jern förbrann ännu lifligare än båda de föregående. Uranium synes hafva en ganska 424 svag affinitet lill svafvel. På våta vägen erhålles denna förening, som bekant är, om en uran- lösning fälles med hydrothionalkali, men : att bereda svafvelbundet uraniunm på torra vägen har åtminstone icke lyckats mig. Leder man torr svafvelbunden vätgas öfver glödande uran- oxidul, så reduceras den genast, vatten och svaf- vel borrtgå och en brun kropp återstår, hvilken till alla delar liknar metallisk uran , och som en- dast innehåller 1.61 procent svafvel. Uransaltter. Ozxidulsalterne i sitt rena tillstånd lära svårligen kunna frambringas. Upplöser man uranoxidul i concentrerad svafvelsyra eller salt- syra, hvilket i den sednare går ganska trögt, så är lösningen i början mörkt buteljgrön, men ljusnar efter hand och blir gulgrön af nybildadt oxidsalt. Lösningen i svafvelsyra afsätter vid afdunstning en ljusgrön oredigt krystalliserad saltmassa, som innehåller en blandning af oxi- dul- och oxidsalt. Den saltsyrade lösningen in- torrkar innan något salt afsättes. Oxidsalter. Svafvelsyrad uranoxid fås, om till en lösning at svafvelsyrad uranoxidul sättes salpetersyra, hvarvid lösningens gröna färg hastigt öfvergår till gul äfven utan tillbjelp af värma. Saltet krystalliserar icke, utan afdunstar till en syrupstjock massa. Vid fortsatt intorrknin förlorar uranoxiden en! portion syre och saltet blir gröngult. Salpetersyrad uranoxid fås genom oxidu- lens upplösning i syran. Lösningen/äsker ha- stigt, i synnerhet om den underhjelpes med 425 värma, salpetersyrlighet utvecklas och man får en gul vätska, hvilken vid afdunstning. anskju- ter i långa prismatiska krystaller af en skön citrongul färg. Saltet är lättlöst i vatten , det decomponeras redan vid en lägre temperatur, hvarvid det under utveckling af syrgas förvand- las till salpetersyrlig uranoxid, och vid bör- jande glödgning sönderdelas det ytterligare, sal- petersyrlighet bortgår och uranoxidul återstår. Saltsyrad uranoxid fås på samma sätt som den svafvelsyrade ; krystalliserar icke, utan intorkar till en syrup. Det torra saltet är ut- märkt deliquescent, Kolsyrad uranoxid är redan omtalad. Dubbelsalier. Uranoxiden synes hafva en stor benägen- het att, i förening med andra baser, bilda duh- bla salter. Det är nämdt att ”en lösning af svafvelsyrad eller saltsyrad uranoxid icke kry- stalliserar ensam, men innehåller den tillika en portion svafvelsyradt eller saltsyradt kali, så anskjuter, vid afdunstning, uran-salteti förening med det alkaliska saltet. | Svafvelsrradt uranoxid-kali bildar en kor- nig krystallinisk saltmassa af en utmärkt skön citrongul färg. Saltet löses temeligen lätt i vat- ten; af alkohol decomponeras det, på ett så- dant sätt, att svafvelsyrad uranoxid upplöses och kalisaltet stadnar qvar olöst. Vid upp- hettning förlorar det vatten, smälter vid brun- värma och börjar men detsamma att sönder- " delas, hvarid det blir grönt. Denna sönderdel- ning är likväl obetydlig, ty det fullt smälta saltet löses åter med citrongul färg i vatten. . Innan det börjar smälta sönderdelas det icke 426 det minsta. Det vattenfria saltets sammansätt- ning är förut uppgifven. - ; Svafvelsyrad uranoxid-ammoniak anskju- ter likt det föregående saltet. Är lättlöst i vat- ten och sönderdelas vid en högre temperatur med lemning af uranoxidul. - Saltsyradt uranoxid-kali krystalliserar äf- venledes om lösningen innehåller en något be- tydlig portion saltsyradt kali. I motsatt fall anskjuter dubbelsaltet högst trögt. Det bildar små, stundom prismatiska, stundom korniga, ge- nomskinliga gula krystaller af redig form , men det är alltid mechaniskt blandadt med saltsy- radt kali, hvarifrån man endast genom utplock- ning kan rena det, hvilket går ganska långsamt emedan krystallerne äro "ytterst små, «Det inblandade saltsyrade kalit kan icke frånskil- jas genom omkrystallisering , ty såsom. lika lättlöst i vatten som dubbelsaltet, anskjuta de åter samtidigt. Dubbelsaltet afger, vid upphett- ning, vatten utan att sönderdelas, smälter vid börjande glödgning under utveckling af syrsatt saltsyregas, blir sedan grönt och sönderdelas, likväl endast till en del. Några andra dubbelsalter har jag icke fram- ställt, ehuru det är troligt att flera sådana gifvas. 427 Om Svafvelsyrade Metallsalters sönderdelning med vätgas; af J. A, ARFVEDSON. edån det blef bekant att de eldfasta svafvel- syrade alkalierne, kunna med vätgas reduceras vill svafvelbundna metaller, var det en naturlig följd, att detta borde gälla såsom regel äfven för flere af de svafvelsyrade egenteliga metall. ' salterne. Jag företog mig derföre att med till- hjelp. af nyssnämde method , söka närmare be- stämma naturen af svaflets förening med man- gan, om hvilken man länge haft den tanka, att den innehöll mangan 1 syrsatt tillstånd, ehuru åtskilliga omständigheter, hvaribland förnämli- gast dess egenskap att lösas i syror med utveck- ling af svafvelbunden vätgas, tyckts bevisa mot- satsen. De försök, som i följe häraf anstäldes, hade i början endast till föremål att utreda sam- mansättningen af den svafvelbundna Faton men det oväntade resultat, som dervid” erhölls, föranledde sedermera försökens fortsättning | på sätt jag efteråt får tillfälle vidare omnämna. För att undvika en onödig vidlyftighet vid hvarje försöks beskrifning, bör jag i förhand nämna, att alla de reductioner hvarom här blir fråga, hafva skedt i en alltid lika beskaffad ap- parat, bestående endast af ett stycke baro- meterrör , af. någorlunda trögsmält glas, på 428 hvars midt var utblåst en kula, uti hvilken det till reductionen använda ämnet inlades. Vätga- sen bereddes af zink och utspädd svafvelsyra, samt torrkadas öfver smält saltsyrad kalk innan den inträdde i apparaten. Vid de tillfällen då svafvelbunden vätgas nyttjades, befriades den på samma vis från medföljande fugtighet. Reduction af svafvelsyrad manganoxidul med vätgas. I den nyssnämde lilla apparaten inlades en portion ren svafvelsyrad manganoxidul, hvil- ken, förut befriad från sitt vatten, ännu ytter- ligare upphettades i apparaten, tills. den icke innehöll minsta fugtighet. Sedan vätgasutveck- lingen kommit i gång, och all atmosferisk luft var utdrifven, upphettades saltet öfver en ar- gandisk spirituslampa. Innan massan blef svagt glödande undergick den ingen förändring, men vid denna temperatur började saltet att mörk- na, hvarvid svafvelsyrlighetsgas och vatten bort- gingo i mängd. När detta upphört och endast torr vätgas utströmmade, ansågs reductionen full- ändad, och apparaten feck svalna, medan den ännu var fylld af vätgas. Producteu af detta försök var et ljusgrönt pulver; det löstes i salt- syra med utveckling af svafvelbunden vätgas, och lösningen blef endast svagt black af baryt- solntion. Saltet var således fullt sönderdeladt. 1. 484 er. svafvelsyrad manganoxidul hade härvid förlorat i vigt 0.697 gr. eller 46.97 procent. I ett följande försök utföll vigtförlusten på 0.553 gr. af saltet med 0.263, eller i 100 delar 47.56, och tredje gången förlorade 2.195 gr. salt 1.034 eller 47.10 procent. Efter dessa trenne sam- ö) - 429 manstämmande försök hade 100 delar svafvel- syrad manganoxidul i medeltal förlorat 47.22. Det blef nu fråga att få veta den er- hållna kroppens sammansättning. - Samma svaf- velhalt som det inlaggda saltet (Mn S2?2Y kunde den icke innehålla, i anseende till den borrt- gångna svafvelsyrligheten. Icke eller kunde den vara mangan förenad med en atom svafvel (Mn SY ty i sådant fall skulle vigtförlusten på 100 de- "Jar salt hafva utgjort 52.32, som är vida mer än hvad försöket gfvit. Det föll mig då in, att jag möjligtvis kunnat erhålla en kropp, som var analog med Crocus antimoniji, eller att den innehöll, jemte svafvelbunden mangan, en portion manganoxidul. Det enklaste förhållande, hvaruti en sådan förening kan äga rum, är en atom sulphuretum mot en atom oxidul, och för att erhålla en sådan före- ning utaf svafvelsyrad manganoxidul, skulle ef- ter beräkning 100 delar af saltet förlora 47.09, eller jemt så mycket som utföll i försöken; ty vigten af 2Mn$2 : 2MnS? — (Mn + MnS?y = 100:47.09. Redan häraf kunde man således sluta, att den svafvelsyrade manganoxidulen blif- vit af vätgasen sönderdelad på ett sådant sätt, att hälften af saltet förvandlades till Mn S? me- dan den andra hälften förlorade sin syra och blef oxidul. För att nu härom förvissas, for- drades blott att bestämma den reducerade krop- pens svafvelhalt, ty quantiteten af mangan var förut bekant, genom kännedomen om saltets sammansättning, och återstoden måste följagte- ligen vara syre. Jag försökte då först att genom upplösning i kungsvatten, förvandla svaflet till syra, i ändamål att sedan utfälla den med ba- ryt, men den svafvelbundna vätgas, som härvid i början genererades, gjorde denna method oan- 430 vändbar. Sedermera försöktes att lösa massan i saltsyra och att uppfånga den svafvelbundna vät- gasen 1 en lösning af ättiksyrad blyoxid; men äfven på detta vis erhölls endast opålitliga och varierande utslag, härrörande deraf, att det svaf- velbundna blyet till en del syrsattes under torrk- ningen. Ännu var likväl den utväg öfrig, att genom rostning söka utdrifva svaflet. En nyss förut beredd portion af den ifrågavarande kroppen, hvilken jag i det följande vill kalla mangans Oxi- sulfuretum, upphettades till glödgning i en pla- tina degel. Massan tog eld innan den blef glö- dande och förbrann med lemning af brun man- ganoxid eller oxidum manganoso-manganicum. För att kunna fullt utjaga allt svaflet, fordrades dock en stark och länge uthållen rostning. 0.36 gr. oxisulfuretum gåfvo på detta vis: 0.347 gr. brun manganoxid eller i 100 delar 96.39; 1 ett följande försök vägde -återstoden i 100 delar 96.15. Den erhållna manganoxiden löstes 1 saltsyra utan lemning, och solution grum- lades icke af saltsyrad baryt. Om nu mangans oxisulfuretum vore sammansatt af Mn -- MnS?, så svara 100 delar deraf mot 96.58 Mn -- Mn? eller brun manganoxid. Försöket har, som man finner, gifvit ett härmed instämmande re- sultat. Emedlertid ansåg jag mig icke tillräckligt tillfredsstäld, innan jag fått ett mera afgörande bevis på manganoxidulens närvaro i denna kropp. Till den ändan reducerades först en por- tion svafvelsyrad manganoxidul med vätgas, på sätt som förut är nämdt, hvarefter apparaten vägdes för att bestämma vigten af det återstå- 431 ende oxisulfuretum ?). En ström af torr svaf- velbunden vätgas leddes sedan genom samma apparat. Det var klart att. manganoxidulen, i fall. den fanns, borde vid detta tillfälle förvand- las till Mn S?, hvarvid vatten nödvändigt skulle bildas. Detta inträffade äfven, och det så ha- stigt, att genast vid gasens inträde i apparaten, och innan ännu någon hetta blifvit använd, be- kläddes hela insidan af den lilla glaskulan , hvari massan låg, med små vattendroppar. Det är troligt att reductionen på detta vis kunnat full- ändas utan biträde af hetta, men för säkerhets skuld upphettades apparaten öfver spirituslam- pan till svag glödgning, och operationen feck så- lunda fortgå, så länge någon fugtighet visade sig, hvarefter apparaten afsvalades och bragtes på vågen, sedan den qvarstadnade gasen förut blifvit utjagad. 0.933 gr. oxisulfuretam lemna- de härvid 1:022 gr, sulfuretum, som på 100 delar af det förra svarar mot 109.54 af det sed- nare, hvilket är jemt den qvantitet MnS?, som efter räkning bordt erhållas af 100 delar Mn + MnS?; ty vigten af Mn Mn S?: 2Mn S? = 100 109.989. Mangans. oxisulfuretum är till färgen något ljusare grönt än manganoxidul. Det bibehåller sig oförändradt i luften, och skiljer sig derige- nom från oxidulen, hvilken, som man vet, hastigt uppsuper syre och blir brun. Det skiljer sig äfven från sulfuretum, hvilket är betydligt mör= kare grönt, och dessutom efter en längre tids con- tact med fria luften gerna syrsättes och blir brunt. Procentiska sammansättningen af mangans oxisulfuretum , beräknad efter föregående data är: 2) Vigtminskningen utföll härvid alldeles lika med den i de första försöken erhållna. 432 Manganium” < :; . + 70.26" Svafvel je kg sve urBe Syre: beta tek NDS 100.000 Svafvelbunden mangan —. 55.00 Mangan-oxidul =. a» . « 45.00 100.00 Reduction af Manganoxidul med svafvelbun- den vätgas. Det var för det föregående försöket af vigt att få veta, om möjligtvis någon annan svaf- velbindningsgrad än Mn$S2 kunde bildas då manganoxidul behandlas med svafvelbunden vätgas. Jag beredde mig derföre en portion manganoxidul genom oxidens reduction med vätgas, och sedan vigten af oxidulen med möj- ligaste skyndsamhet blifvit bestämd, behandla- des den med svafvelbunden vätgas, så länge vatten borrtgeck. Af 0.317 gr. mangan-oxidul erhölls sålunda 0.392 gr. svafvelbunden mangan eller i 100 delar 123.66; men vigten af Mn & Mn S? = 100:122.19. Den lilla öfvervigten i för- söket härrörde utan tvifvel däraf att mangan- oxidulen icke nog hastigt kunde vägas, innan den fått tillfälle att uppsupa litet syre ur luften. Jag försökte sedan att reducera svafvelsy- rad manganoxidul med svafvelbunden vätgas. 0.399 gr. vattenfritt salt gåfvo 0.526 gr. svaf- velbunden mangan; men vigten af Mn $2 :Mn S? = 0.899 : 0.523; således erhölls äfven i det- ta försök Mn S2, hvaraf synes följa att mangan icke på torra vägen kan förenas med mer än två atomer svafvel. Under- 433 Undersökning af den kropp som fås då kolsy= rad manganoxidul! i täppt kär! samman- smältes med svafvel. 1. Kolsyrad manganoxidul blandades noga med ungefär dubbelt så mycket tvättad svafvel- blomma; blandningen inlades i en liten för lam- pa utblåst retort, och upphettades sedan lång- samt till glödgning. När ingen svafvelsyrlighet mera borrtgeck och det öfverflödiga svaflet hade afdestillerat och samlat sig i retorthalsen, täp- tes öppningen med en kork och elden borrttogs. Efter afsvalning uttogs den i retortkulan befin- teliga massan; den hade oxisulfurens ljusgröna färg, löstes 1 saltsyra med utveckling af svafvel- bunden vätgas, men lösningen grumlades be- tydligt af saltsyrad baryt. 0.418 gr. häraf lem- nade vid förbränning 0.392 gr. brun mangan- oxid. En annan portion, vägande 0.710 gr. upplöstes i saltsyra och fälldes med saltsyrad hbaryt, hvarvid erhölls 0.039 gr. svafvelsyrad baryt, som svara mot 0.026 svafvelsyrad man- ganoxidul. De förenämde 0.418 svafvelbunden mangan innehöllo således 0.015 svafvelsyrad manganoxidul och återstoden 0.403 hade gif- vit 0.377 brun manganoxid "). 0.403 Mn + Mn S2 svara efter räkning mot 0.388 brun man- gan-oxid, och samma quantitet MnS? är pro- portionell mot 0.354 brun oxid. Den under- sökta. kroppen syntes följagteligen vara en bland- ning af MnS? med en ringare quantitet Mn, än uti Mn Mn S?. ?) Det är nämligen 1 det föregående redan anmärkt, att någon svafvelsyrad manganoxidul icke bildas vid den svafvelbundna mangans förbränning. RIK Ad. Handl. 1522, St. I. 28 434 | 2. Det var troligt att den kolsyrade man- ganoxidulens ofullkomliga förvandling till MnS>? i föregående försök, härrörde derat att opera- tionen drifvits för fort, så att svaflet afdestille- rade innan det hunnit sönderdela all Mn. En ny portion kolsyrad manganoxidul och svafvel hopsmältes derföre vid en hetta, som endast var tillräcklig att hålla svaflet flytande. Sedan sönderdelningen sålunda efter en längre stunds förlopp tycktes kunna vara fulländad, ökades hettan, så alt det öfverflödiga svaflet afdrefs, och retorten korkades och feck svalna. Genom sam- ma omväg som i förra försöket, befanns att o.922 gr. af den nu erhållne svafvelbundna mangan innehöllo 0.036 svafvelsyrad maganoxidul. De återstående 0.886 lemnade vid förbränning 0.787 brun manganoxid. 0.886 Mn$S? äro proportio- nelle mot 0.778 brun manganoxid, hvaraf synes att jag 1 detta försök måtte hafva fått en vida mindre oxidulhaltig svafvelbunden mangan än i det förra. 3. En portion på sednare viset beredd svaf- velbunden mangan blandades noga och omsmäl-= : tes med dess lika vigt svafvel. 0.732 gr. af denna product innehöllo o.o31 svafvelsyrad manganoxi- dul, och af återstoden 0.701 gr. erhölls genom förbränning 0.619 brun manganoxid. Detta tal afviker endast med 0.004 gr. från den qvantitet manganoxid som efter räkning bordt erhållas af 0.701 MnS2, och den svafvelbundna mangan lärer följagteligen denna gång hafva varit oxi- dulfris. Af dessa försök är således upplyst, att då kolsyrad manganoxidul smältes med svafvel i täppt kärl, bildas alltid, jemte litet svafvelsyrad manganoxidul, en mer eller mindre oxidulhal- 435 tig svafvelbunden mangan, eller den kropp. som man orätt gifvit namnet svafvelbunden man- ganoxidul, och bästa sättet att få sulfuretum oxidulfrilt, är att ånyo omsmälta det med: svafvel. . . Nativ OR mangan eller Mangan- glans från Nagyag i Siebenbirgens I sammanhang med det föregående blef det af vigt att få afgjordt, huru den af naturen be- redda svafvelbundna mangan var sammansatt. Det ifrågavarande mineralet innehåller enligt KraAPrRoTtTHsS analys 7Y Mangan-oxidul . .: 82 Svifvel NEN AN IKölsyta as hs 5 KLAPROTH slöt att det måtte innehålla mangan i form af oxidul på den grund, att han erhöll en med mineralet till utseende likartad product, då manganoxidul smältes med svafvel; men otillräckligheten af detta bevis, nanen les! med den omständighet, att mineralet, likt den arti- ficiella US bundna manhgan, löstes 1 syror med utveckling af Sväfvelbunden vätgas, tyck- tes gifva ledares att misstänka någon Origma het i KLAPROHTS uppgift. ” 0.494 gr. fint pulveriserad manganglans upp- hettades till glödgning på ett tunt plantinableck tills den icke mera förlorade något i vigt. Den nativa svafvelbundna mangan släpper trögare sitt svafvel än den med konst beredda, och rostningen måste derföre flere gånger förnyas, emedan vigten efter hvarje gång fanns minskad. I >) Beiträge III p. 42: 436 Den återstående Oxidum Manganoso-Mangani- cum. vägde 0.425 gr. Den löstes i saltsyra utan lemning, lösningen grumlades icke af 'salisyrad baryt och fanns i öfrigt icke innehålla några främmande ämnen utom spår af jern. 0.494 MnS? äro proportionelle mot SG Mn + 2Mn, hvilket ej är betydligt mera än försöket lem- nat. Det lärer således kunna antagas att Man- ganglansen är en förening af mangan med två atomer svafvel. Att vigtförlusten utföll litet hög- re än den borde var en nödvändig följd af in- blandad kolsyrad manganoxidul, hvilken, oak- tadt all omsorg, icke kunde fullt afskiljas. Äf- ven då man tror sig hafva utletat fullkomligt rena bitar, blifva de alltid, vid upphettning 1 en liten giaskolf, beströdde med små bruna fläckar af decomponeradt kolsyradt salt, hvil- ket i synnerhet lätt urskiljes med microscop. Reduction af Svafvelsyrad Zinkoxid med vätgas. cc Den härvid använde Zinkvitriolen bered- des genom cerystallisering ur en upplösning af ren zinkoxid i destillerad svafvelsyra. Saltet upphettades lagom för att bli vattenfritt utan alt sönderdelas, och behandlades sedan med vätgas på lika vis som den svafvelsyrade man- ganoxidulen. Vid samma temperatur som den- na reducerades, började äfven zinksaltet att sön- derdelas; svafvelsyrlighet och vatten bortgeck, och efter en liten stund var reductionen full- bordad. Korrt före denna period kom mas- san i en liksom pösande rörelse, och öfvergecks i det detsamma af ett: eldfenomen, hvarvid en 437 liten portion metallisk zink sublimerades och be- täckte den öfre delen af apparaten, Det reducerade ämnet var pulverformigt och halmgult. Behandladt med svafvelbunden vätgas, gaf det en betydlig portion vatten, det ' löstes i saltsyra med utveckling af svafvelbun- den vätgas, och lösningen grumlades icke af ; barytsolution. Det var de tydeligen en för- ening af svafvelbunden och oxiderad zink. Vigtförlusten vid saltets reduction utföll i tre särskilta försök som följer: I ett försök gåf- vo 0.544 gr. zinkvitriol en återstod af o.305 er. eller i 100 delar 56.07; I ett följande försök återstodo af 2.933 gr. salt 1.708 eller i- 100 del. 58.23, och tredje gången lemnade 1.166 gr. salt 0.664 eller 56.95 Procent. Den qvantitet oxisulfuretum som här er- hållits är större än den bordt vara, om före- ningen varit sammansatt analogt med oxisulfu- retum af mangan, det vill säga af Zn + ZnS?, ty 100 delar ”svafvelsyrad zimkoxid svara efter räkning mot 52.52 Zn + ZnS?, hvilket betyd- ligen afviker från de fundne talen, och en lika stor om icke större afvikelse inträffar äfven, om det förutsättes ait den erhållne kroppen innehållit oxid och sulfaretum 1 andra atom- förhållanden. Det är nämdt att en portion zink i försöken blifvit reducerad till metall, men qvantiteten häraf var så ringa att den sä- kerligen icke kan komma i beräkning, och om än denna omständighet kunnat ork på resul- tatet, så är det klart att följden deraf bordt va- ra, att vigtförlusten utfallit för hög, då den lik- väl tvärtom var före liten. Försöken visa för öf- rigt att vigtförlusten förhållit sig temeligen oli- ka, och att den varit mindre då qvantiteten af det använda saltet var större. 438 Dessa sammanlagde omständigheter . skulle kunna gifva anledning att idstälket. att den svafvelsyrade' zinkoxiden blifvit mer eiler min- dre ofullkomligt sönderdelad, men efter hvad redan är Hanidt. upplöstes en del af den redu- cerade massan hvarje gång i saltsyra och prött vades med saltsyrad baryt, då vätskan någon gång endast lindrigt blacknade, utan att afsätta minsta fällning. Det måtte således' hafva. varit någon annan omständighet som gjorde att re- sultaten icke utföllo nöjagtigt, men hvaruti den bestod kan jag icke säga. Man kan emedlertid af det föregående slu- ta, att då svafvelsyrad zinkoxid behandlas med vätgas , sönderdelas saltet på ett sådant sätt, att något mer än hälften deraf förvandlas till sulfuretum, och den öfriga delen till oxid. Då likväl den härvid bildade kroppens sammansätt- ning icke svarade mot något bestämdt atomistiskt förhållande, och försöken utom dess gåfvo skilj- agtiga utslag, ansågs icke mödan värdt, att när- mare bestämma beståndsdelarnes relativa pro- portioner. ; Undersökning af nativ Svafvelbunden zink eller zink-blende. Jag använde till detta försök en del af ett större stycke krystalliseradt gult genomskinligt blende, såsom den 1 naturen förekommande re- naste arten af detta fossil. a) 1.758 gr. pulveriseradt blende digerera- des med ett ön Evdblen. som förut var lindrigt uppvärmdt, så alt det börjat utveckla ångor af saltsyre superoxidul "), då den återstående till ”) Jag har funnit ett så beskaffadt lösningsmedel vara det enda användbara, ty löser man blende i salpeter- 439 en klump hopbakade massan icke syntes vidare angripas af syran, afskilides den och tvättades. Torrkad på kakelugn 1 en platinadegel : vägde den 0.393 gr. Vid degelns uppglödgning ut- drefs mycket svafvel, men en god del återstod som var svafvelbunden ziuk. Den upplöstes i kongsvatten utan någon vägbar lemning, och den utspädda kokheta lösningen fälldes med ba- siskt kolsyradt kali. Sedan genom fortsatt upp- värmning all öfverflödig kolsyra var ultdrifven, samlades fällningen på filtrum och tvättades. Vid glödgning lemnade den 0.146 gr. zinkoxid, hvilka innehålla 0.117 metallisk zink. Återsto- den-af 0.393 gr. eller 0.276 var således svafvel. 6) Den vid första lösningen 1 kungsvatten bildade svafvelsyran utfälldes med saltsyrad ba- ryt, hvarvid erhölls 2.288 gr. svafvelsyrad ba- ryt, svarande mot 0.786 gr. syra eller 0.316 svafvel. c) Den återstående vätskan mättades ko- kande med basiskt kolsyradt kali, hvarvid nö- dig försigtighet iagttogs , på det ingen ting ge- nom stänkning målte förloras. Då ingen kolsy- regas mera ultdrefs, uppsamlades den kolsyra- de zinkoxiden på filtrum och tvättades. Den lemnade 1 glödgning 1.311 gr. zinkoxid, hvil- ken utom ett spår af jern, icke syntes innehål- la någon annan förorening. Dessa 1.311 zinkoxid innehålla 1.05 metallisk zink. 1.758 gr. blende. innehöllo således: + —— ——.—-.Åcz.— 2 syra eller 1 ett kungsvatten, deruti saltsyresuperoxi- dul ännu icke börjat bildas, hvilket händer då en mindre concentrerad salpetersyra användes, så borrt- går i början alltid litet svafvelbunden vätgas, hvar- . om man öfvertygas, om ett papper fugtadt med bly- solution , hålles öfver kärlets öppning. klo Zink ». (a) — 0.119 | (c) — 1.050 1.167 Svafvel (a) — 0.276 (6) — 0.316 0.592 eller i 100 delar Zink I RNA Svafvel SLOG 100.00 Detta är jemt två atomer svafvel mot en atom zink, ty vigten af Zn: 2S=66.34 : 33.09. Svafvelsyrad Koholoxrd 1. 0.639 gr. ren krystalliserad, och genom upphettning, från vatten befriad svafvelsyrad ko- boltoxid, behandlades, på sätt förut tillgått, med vätgas. Saltet sönderdelades vid en upphöjd temperatur lätt och hastigt; svafvelsyrlighet och vatten bildades, och ett mörkgrått hopbakadt pul- ver återstod, som vägde 0.345 gr. I det påföljande försöket vägde återstoden af 0.772 gr. salt, 0.412 gr. den erhållna kroppen löstes till en ringa del i kall saltsyra, utan någon gas-utveckling; då mas- san uppvärmdes, angreps den något mera af syran, och litet syafvelbunden vätgas utveckla- des. Återstoden afgaf i bränning svafvel, med lemning af koboltoxid. i : 2. 0.379 gr. af det reducerade ämnet, be- handlade med svafvelbunden vätgas, gåfvo vat- ten, och vägde efter slutad operation 0.440! gr. I ett följande försök ökades vigten af 0.224 gr. till 0.261. - Talet 0.440 svarar i procent mot 116.09 och talet 0.261 mot 117.04. Det härvid erhållne vattnet, sammanlagdt med hvad förut 44r är nämdt om närvaron af svafvel, ger tillkänna, att den med vätgas sönderdelade svafvelsyrade koboltoxiden äfven var ett oxisulfuretum. [ Den procentiska återstoden vid saltets re- duction, utgör i första försöket 53.99 och i det :' sednare 53.24, eller i medeltal 53.62; men vig- ten af 200 5? : Öo -F Co S2= 100 : 53.55. Man kan häraf sluta” att den svafvelsyrade koboltoxiden blifvit sönderdelad af vätgasen i samma förhål- lande som den svafvelsyrade manganoxidulen, eller 'att hälften af saltet förvandlades till oxid och den andra hälften till sulfuretum. Försö- ket med svafvelbunden vätgas, borde väl rätte- ligen hafva gifvit ett, med det föregående in- stämmande resultat, men det inträffar här icke, ty vigten af Öo -F CoS? : 200 S2 = 100:109.7. Af 100 delar oxisulfuretum borde jag således hafva erhållit 109.7 sulfuretum, då jag likväl i försöken feck ända till 117.043; men jag har god anledning förmoda, att detta försök gifvit en högre svafvelbindningsgrad än CoS?, emedan den i naturen förekommande koboltkisen från Riddarhyttan, enligt HisincErs analys "), inne- håller kobolten förenad med tre atomer svafvel. Talet 117.04 instämmer nära med Co S? -+ CoS2, Svafvelsyrad Nickeloxid. En portion ren oxalsyrad nickeloxid, (Cer- kållen efter Lavciers method, genom tillsats af oxalsyra till en lösning af kobolthaltig nickeloxid i ammoniak) upphettades i en liten retort till sönderdelning. Den återstående metalliska nic-' keln upplöstes i utspädd svafyelsyra och afdun- stades till krystallisation, ”) Afhandl, i Fysik, Kemi etc, III. pag. 316. hh 1.015 gr. omkrystalliserad och genom lin- drig upphettning från vatten befriad svafvelsy- rad nickeloxid "') behandlades med vätgas. Lika så lätt och hastigt som de föregående salterne, sönderdelades äfven nickelsaltet; 1 början borrt- geck svafvelsyrlighet och vatten, men sederme- ra feck den utströmande gasen lukt af svafvel- bundet väte. Om en stund upphörde äfven det- ta och apparaten feck då svalna. Återstoden i detta försök vägde 0.49 gr. och utgjorde en blekgul, metaliisk hopsintrad massa, som der och hvar visade början till smältning. Den re- ducerade kroppen var skör och krossades med lätthet till pulver, hvilket gnidet med en hård kropp gaf ett hvitgult metalliskt strek, och drogs temeligen starkt af magneten. I salpetersyra löstes den med lemning af svafvel, af concen- trerad saltsyra angreps den trögt och med ut- veckling af svafvelbundet väte, men i utspädd saltsyra förmärktes ingen upplösning, äfven då massan uppvärmdes, Producten al detta försök kunde icke vara ett oxisulfuretum , emedan nickeloxiden, som man vet, kan med vätgas lätt reduceras till metall, Jag måste således hafva erhållit ett sulfuretum, som innehöll! mindre än två atomer svafvel, ef- ter som nickelsaltets sönderdelning skett under borrtgång så väl af svafvelsyrlighet som svaf- X velbundet väte, och det var att förmoda, att sal- : tet mistat sin ena atom svafvel, samt att den erhållne svafvelbundna nickeln innehöll en atom af hvardera elementet. Låtom oss se huru det- ta instämmer med försöket. 1.015 gr. svafvel- +) Detta måste ske med försigtighet, ty redan vid brun- värma börjar saltet att sönderdelas, 43 syrad nickeloxid hade lemnat en återstod af 0.49, bvilket i 100 delar svarar mot 43.28; men vig- ten af NiS?:NiS= 100: 48.44. häraf följer då tydligen att den erhållna kroppen var 'NiS. Jag bör likvist nämna att nickelsaltets reduction icke får ske i en allt för hög temperatur, ty il sådant fall hopsmälter den svafvelbundna nic- -keln sluteligen i klumpar, hvarvid den ytterli- gare mister en liten portion svafvel, och förlu- .sten utfaller för bög. Jag erhöll i ett sådant försök af 1.095 svafvelsyrad nickeloxid en åter- stod af 0.513, då den efter räkning bordt väga 0.53. Jag kan dock icke med visshet uppge om denna högre förlust ensamt härrörde af borrt- . gånget svafvel, ty i samma stund som massan kom i smältning, och den utströmande gasen påtändes, brann den tydligen med grön färg, hvaraf man skulle kunna sluta att äfven någon nickel förflygtigades. Jag önskade nu att få veta i hvad mån den- na lägre svafvelbindningsgrad af nickel kunde till sine caracterer skilja sig från NiS?, En por- tion af den sednare bereddes derföre på det sätt, att svafvelbunden vätgas leddes öfver glödande nickeloxid. 1.186 gr. nickeloxid gåfvo 1.438 gr. svafvelbunden nickel, hvilket föga afviker från den qvantitet NiS?, som efter räkning bordt er- hållas, ty vigten af Ni: NIS? = 1.186 : 1.441. Denna förening af nickel och svafvel var pulver- formig, ull färgen något mörkare grå än oxi- den, drogs icke det minsta af: magneten och kunde icke bringas till smältning äfven i en hö- gre temperatur ån som fordras att smälta NiS, hvilken den således 1 flere afseenden är olik. Analys af natif Svafvelbunden Nickel etter så kallad Häårkis. KraArPrRotH fann af en qualitativ undersök- 444 ning, att detta fossil endast innehöll metallisk nickel, smittad af litet kobolt och arsenik, och denna uppgift gälde för rigtig ända till dess Hr Berzenivs för få år sedan, genom försök för blåsröret, upptäckte att hårkisen icke var me- tallisk utan svafvelbunden nickel. Då likväl den qvantitativa sammansättningen, mig veterligen, ännu icke blifvit utredd, ansågs en undersök- ning härom nu böra så mycket mindre uraktlå- tas, som Hr BrrzEuvs hade den godheten att till mitt försök vilja uppoffra en utmärkt vacker stuff af detta sällsynta fossil. | a) 0.222 gr, så vidt möjligt var från med- följande smärre quartzkorn afskiljde nålar af hårkis, digererades med kungsvatten, så länge nå- got upplöstes; lösningen afhälldes tillika med en liten portion på dess yta simmande svafvel från de på kärlets botten qvarliggande quartzkornen, hvilka, tvättade och glödgade, vägde 0.006 gr. Det oupplösta svaflet afskiljdes äfven, men Väg. de, tvättadt och torrkadt, endast 0.002 gr, hb) Lösningen 1 kungsvatten fälldes med saltsyrad baryt och den erhållna svafvelsyrade baryten togs på filtrum och utlakades. Den väg- de glödgad 0.524 gr., hvilka innehålla 0.18 svaf- velsyra eller 0.072 svafvel. ; c) Den återstående "vätskan befriades med svafvelsyra från öfverflödigt tillsatt barytsalt, och fälldes sedan med caustikt kali. - Det kalihaltiga nickelhydratet samlades på filtrum och tvätta- des så länge med kokhett vatten, tills det ge- nomgående icke mera lemnade återstod vid in- torkning, hvartill åtgeck flere dagar. Det lem- nade i glödgning 0.176 gr. nickeloxid, uti hvil- ka finnas 0.139 metallisk nickel. En del af denna nickeloxid löstes i saltsy- ra, och lösningen öfvermättades med caustik am- 445 - moniak. Den härvid i början uppkomne fäll-: ning, upplöstes åter af mera ammoniak, på nå- gra obetydliga flockor när, hvilka för blåsrör funnos vara jernhaltig lerjord, hvilken utan tvif- vel blifvit extraherad ur den medföljande berg- arten. Ur lösningen i ammoniak utfälldes nic- keloxiden med caustikt kali. Den återstående - vätskan var färglös, men då den afröktes till torrhet och åter upplöstes 1 vatten, qvarblef ett brunt pulver, hvilket, smält med borax, gaf ett blått glas och följagteligen var koboltoxid, men quantiteten däraf var så liten att den icke kun- de estimeras. Om den endast härrörde från inblandad matrix eller om den verkeligen till- hörde hårkisen kan icke afgöras; det sednare är, dock troligt, emedan alla andra nickelfossi- lier innehålla mer eller mindre kobolt. | En annan lösning af nickeloxiden i saltsy- ra blandades till det liquidum som återstod ef- ter fällningen med caustikt kali i (c). Då uti den gemensamma, med syra i litet öfverskott vätskan, leddes svafvelbunden vätgas, ppkom ingen fällning, men liquidum feck en dragning 1 gult, hvilket tillkännagaf ett spår af arsenik. Om den afskiljda bergarten 0.006 gr. afdrages från de till analysen använde 0.222 gr. hårkis, återstår af den sednare 0.216 gr. hvilka gifvit: | , Svafvel — (a) 0.002 fördelar Sen (60002 0.074 + 34.26 Nickel: — (cec). ww. Od3I9. «04:35 0.213 98.01 En atom nickel väger 739.51 och två atomer -svafvel 402.32; men 2739.51 : 402.32=64.35: 35.02 hvaraf det synes att hårkisen är en förening af 446 en atom nickel med två atomer svafvel. Den drages icke eller det minsta af magneten. Svafvelsyrad Jernoxiduls En afvägd portion ren svafvelsyrad jern- oxidul, hvilken förut, genom försigtig upphett- ning, var befriad från allt vatten, behandlades med vätgas. Saltet förhöll sig härvid alldeles lika med den svafvelsyrade mnickeloxiden; först bildades svafvelsyrlighet och vatten och mot slutet svafvelbunden vätgas. Efter slutad ope- ration återstod en mörkgrå, hopbakad pulver- formig massa, hvilken drogs starkt af magneten och utvecklade svafvelbundet väte vid upplös- ning i saltsyra. Lösningen förändrades icke af barytsolution. 0.858 gr. vattenfri jernvitriol gåf- vo 0.396 gr. af nyssnämde kropp. 0.367 gr. af denna product, behandlade med svafvelbunden vätgas, ökades i vigt till 0.474 gr. men icke den ringaste portion vatten bildades i detta för= sök, hvilket bevisar att jernvitriolen blifvit af vätgasen förvandlad till en kropp, som icke in= nehöll syre. | Försöket med vätgas omgjordes på 1.012 grs Jernvitriol, hvarvid erhölls till återstod o,479 grs Återstoden i första försöket utgjorde i 100 delar 46.15 och i detta 47.33 och medium af båda är 46.74. Vigten af FeS?:: FeS = 100 : 46.82. Jag hade således här erhållit en förening aflika ato- mer jern och svafvel; och deruti följagteligen endast fanns hälften så mycket svafvel som i den förening vi hittills eljest ansett för svafvel- bundet jern i minimum. Vigttillökningen i för- söket med svafvelbunden vätgas var större, än att producten kunde vara FeS?, ty vigten af FeS : FeS2? = 0.367 : 0.450, hvaremot försöket 447 gifvit 0.474; men det är bekant af Hr Strome- Jers försök "Y, att Kvad vii allmänhet kalla svaf- velbundet jern i minimum, det må vara beredt med konst eller utgöra den natur-product, som är känd under namn al Magnetkis, icke är Fe S?, utan en förening som kan exprimeras med Fe S? + 6 FeS2, och deruti:således finnes mera svaf- vel än 1 den föregående. Procentiska samman- sättningen af denna kropp finnes genom beräks ning vara 59.83 jern och 40.15 svafvel. I mitt försök användes 0.367 FeS, hvilka innehålla 0.283 jern. Den svafvelbundna vätgasen ökade vigten deraf till 0.474, uti hvilka följagteligen finnas 0.283 jern och o.1g91 svafvel eller i 100 delar 59.7 jern och 40.3 svafvel. Den svafvel- bundna vätgasen hade således afträdt jemt den qvantitet svafvel som fordrades för att förvand- la FeS till magnetkis. DBasisk svafvelsyrad jernoxid. Detta salt erhålles, som bekant är, då man till en lösning af svafvelsyrad jernoxid sätter caustikt kali 1 mindre qvantitet, än som fordras för att afskilja hela jernhalten. Som det blott innehåller en atom syra mot två atomer basis, trodde jag att vätgasen skulle förvandla det till Fe2S, men emot förmodan bortfördes äfven vid detta salts reduction, svafvelsyrlighet och svaf- velbundet väte. 0.709 gr. på nyssnämde vis bes reddt och från vatten befriadt salt, lemnade till återslod 0.422 gr. men det drog länge ut innan det svafvelbundna vätet upphörde att borrtgå, oagtadt massan hölls i full rödglödgning. Mas- san var till utseende lik metalliskt jern, sådant ") GirngzerTts Annal. B. 18 pag. 186. 448 det fås geriom oxidens reduction med vätgas, verkade äStan lika kraftigt på magneten som detta, var halfsmidig, men löstes i saltsyra med utveckling af svalvelbinadet väte. - Qvantiteten af den reducerade kroppen, jemförd med det an- vända saltets, visar att producten var en för- ening af fyra atomer jern med en atom svaf- vel, ell att saltet mistat hälften af sitt svaf- vel jemte allt syre, ty vigten .af oFe2S:FerSr 0.709 : 0.420. tek otden i försöket var endast obetydligt högre eller 0.422. Till jernets redan kända Svoyellas duansar FeS? och FeS?, kunna vi således nu ytterliga- re lägga FeS samt Fe?S, och troligen skulle den- na series ännu vidare kunna ökas med Fe?S, så vidt det vore möjeligt att frambringa ett svaf- velsyradt jernsalt, så sammansatt, att antalet af syrans atomer vore lika med basen. Svafvelsyrad Blyoxid. Saltet sönderdelades af vätgasen med lätthet och svafvelsyrlighet utvecklades, åtföljd mot slu- tet af svafvelbundet väte. Den erhållna produc- ten var en blandning af svafvelbundet och me- talliskt bly, hvilket sednare der och hvar hade sammanflutit i små kulor, som voro fullt smi- diga. Vid massans upplösning i salpetersyra afskiljdes en betydlig portion svafvel. 1.204 gr. glödgad svafvelsyrad blyoxid lemnade till åter- stod 0.940 gr. hvaraf synes att litet mer än hälften af saltet blifvit förvandladt till metalliskt, och det öfriga till svafvelbundet bly, ty vigten af 2PhbS2: Pb IPS? ot 0.952. Om vätgasen vid en högre värmes td kan förmå att helt och hållet förvandla svafvelsyrad bly- 449 blyoxid till metall, är icke försökt; det synes likväl mindre sannolikt, ty vi veta af BERTHIERS försök 7), att om blyvitriol blandas med kol- pulver , och upphettas i lerdegel ända till hvit- glödgning, återstår ändock alltid en blandning af metalliskt och svafvelbundet bly. Reductionsförsöken fortsattes än vidare med svafvelsyrad kopparoxid, vismutoxid, tennoxidul och antimon-oxidul; men intet af dessa försök gaf något särdeles anmärkningsvärdt resultat. Koppar och vismutsalterne lemnade ren metall, tennsaltet gaf metalliskt tenn något smittadt af svafvelbundet, och af antimonsaltet erhölls till återstod en blandning af oxiderad, metallisk och svafvelbunden antimon. ; ") Annales de Chimie &e. Julii 1822, p. 276. K. Vid. Handl: 1803. St IT. 29 pu. a Biographie öfver | Medicinal-Rådet m. m. SVEN ANDERS HEDIN. bo Anpers HeEpin föddes på Husaby Bruk nära Wexiö i Småland, d. 19 Augusti år 1750. Fadren Fredric Hepdis var derstädes Inspector, och gift med sin företrädares Dotter, Brita HELENA ÅMAN. Hepvisska slägten härstammar från Kräklinge soc- ken i Nerike, der af denna slägt varit kyrko- herdar nära 200 år. Inspector Hepvin hade i 2:ne giften 15 barn, och, ehuru i ganska knappa omständigheter, höll han dock sina tvänne äldsta söner, CARL GUSTAE och SvENnN ÅnpeERs, 1 Wexiö Trivial-Schola från 1762 till 1768. : Den yngre, Sven Anvers, hade ett för- träffligt minne och gjorde så snabba framsteg, att han, ehuru endast 15 år gammal, kunde vinna sitt uppehälle med andra barns undervis- ning. Under de 4 år han sjelf njöt undervis- ning på Wexiö Gymnasium fortfor han att con- ditionera, men kunde derigenom ej förtjena så mycket att han kunde komma till Upsala Aca- -demie, dit hans äldre broder redan anländt och fått en condition på stället. Han erhöll dock af välgörande menniskor och sin goda, men fat- 45E tiga, fader medel härtill, och blef 1760, i Juli månad, student vid Upsala Academie, samt emot- tog den condition hans broder då lemnade hos Theologiee Adjuncten och Prosten ÅANNERSTEDT, hvilken condition han sedan bibehöll under alla sina academiska år. Han uppvagtade snart sin vidtberygtade landsman von LinsÉ, blef med vänlighet emottagen , och då han på tillfrågan hvad studium han tänkte välja, svarade sig va- ra hugad att studera Natural-Historien och Medicin, så uppmuntrades han dertill af denne store Lärare, men beslöt dock att först väl gö- ra sig kunnig i språken och humaniora, hvilket ock med den framgång skedde, att HeviS, ef- ter vederbörligt specimen stili latini och för- svarad Dissertation, under Linnés Presidium, de Fraga Vesca, aflade Examen rigorosum inför Philosophiska Faculteten år 1774, med det he- drande vitsord, att han när som hälst kunde blifva promoverad till Philosophie Magister. På Linsés förord antogs Henoin af Arch. Bäck att med dess ende son, som led af en bröstsjukdom, om sommaren 1775 göra till häst en resa till rikets norra provincer, hvilken ock under 3:ne månader fortsattes, hvarefter HEDIn återreste till Upsala, fullföljde den medicinska coursen , och efter aflagd theoretisk och pra- ctisk examen samt Gradual-Disputation: Cano- nes Medici, promoverades till Medicine Doctor d. 14 Dec. 1775. Hevoins verkligen mer än van- liga kunskap 1 språken, i synnerhet i latin, och uti de förberedande vetenskaperna, jemte hans flit, gjorde att han hastigt vann den academi- ska graden i medicin; och hans medellöshet gjorde att Archiatern BäcK betalte för honom alla promotions-omkostningarne. År 1776 anställdes 452 åter en resa med unga Ilr Bäck genom Westersz göthland och några de södra provincerna. Utom nyttan af rörelsen 1 fria. luften för denna 'hec- tiske yngling, skulle dessa resor hafva natural- historien till föremål; men mot jultiden afled den unge Bäcr, af en utmärglande lungsot , hvil- ket blef en orsak till mycken sorg för hans öm- me fader äfvensom för hans trogne följeslagare på dessa resor, hvilken dock sedermera åtnjöt 1 Bäces hus en fortfarande godhet. Den första allmänna befattning Doctor Hr- din erhöll var Läkare-tjensten vid Drottningens Hospital eller det så kallade Drottninghuset, men med så ringa arfvode, att det, ej en gång den tiden, räckte till hyrans betalande. | Om hösten och vintren 1776 tjenstgjorde han vid Kongl. Seraphimer-Lazarettet, afhörde föreläsningarne 1 Barnförlossnings-vetenskapen, biträdde Archiatern Bäck i dess vidlyftiga me- dicinska practik och ympade kopporna, i syn- nerhet hos herrskaperne, 1 södra delen af Stock- holms Län. | År 1777 tjenstgjorde han som Läkare vid Drottningholm, för det manskap som var dit commenderadt, att arbeta på de stora anläggnin- gar, hvilka nu pryda detta Kongl. Lustslott. Då H. Exc. Riks-Rådet m. m. Hr Grefve Carr Fredric ScHErfeRs Grefvinna, på Töresö började blifva mer och mer sjuklig, kallades Hevin, i anseende till det goda förtroende han 1 orten sig förvärfvat, att blifva detta betydande herr- skaps beständige Hus-Läkare. Hans Exc. Gref- ve ScHErfers hus var ett af de mäst lysan- de i Sverige, och Han sjelf hade mycket anseen- de vid Thronen, hvarigenom 'Hevins vistande der, under ett par år, hade på hans framtida öden mycket ar 453 D. 19 Maji 1778 feck. Dr. Heoin fullmagt som tjenstgörande Hof-Medicus, dock utan lön. Då Kongl. Lif-Medicus DarszerG blef befalid att åtfölja Hans Maj:t Konung Gusrtar III till Aachen, år 1780, blef vården om H, K. Höghet Kron-Prinsen GustaF Abvorpnss hälsa anförtrodd åt General- Directeuren AF ÅCREL; men som Kron-Prinsen då vistades på Ulriecsdal, der AcreL ej kunde ständigt vara närvarande, så blef, på hans och Archiater BäcKs förord, Hof- Medicus Hepis kallad att hafva närmaste dag- liga tillsyn derstädes såsom Läkare, så väl för Kron-Prinsen som för det dervarande Hofvet. Efter Konungens hemkomst, mot hösten sam- ma år, då Holfvet flyttade till Gripsholm, fort- for Hepoin äfven der att tjenstgöra såsom Hof- Medicus samt om våren 17821 då Hofvet flyt- tade tidigt till Ulriesdal. Att Hof Medici He- DINS tjenslgöring varit till Kongl. Maj:ts höga nöje , slutar man deraf, att han genast derefter, 1781 d. 15 Maji, utnämdes ull Assessor 1 Kongl. Coll. Medicum med 166 R:dr 32 sk. i lön. Mot 1781 års slut företogs, med Kongl. tillåtelse, en resa till Dannemark och öfre delen af. Tyskland, hvarvid han begagnade tillfället, att på dessa ställen bese alla goda Läkare-imrättningar, Hos- pitaler , Barnbördshus och Lazaretter, samt att göra bekantskap med de berygtade Läkarne: BEr- GER, ÅASkov, GULDBRAND, TODE, ÅBILGAARD , SAX= TORPH, REIMARUS, UNZER, RHEFELD, WEIGEL, HA- KEN med flere. Under vistandet i Köpenhamn blef han ock Ledamot af Kongl. Danska Medi- cinska Societeten. Efter hemkomsten förestod han Brunns-In- tendents-syslan vid Kongl. Djurgårds hälsobrunn från 1782 till 1785, men tjenstgjorde tillika som 454 Hof-Medicus och åtnjöt änteligen 1784 ett. arf- vode af 166 R:dr 32 sk. för Läkare vården öfver det manskap, som arbetade vid Drottningholm och Haga. Då von LinsÉ den yngre dog 1784, sökte Heoin den efter honom lediga Medicinska och Botaniska Profession - vid Upsala Universitet, samt Presiderade för en Disputation: Qwid Li- neo Patri debeat Medicina, vann dermed ett förtjent loford af skicklig latinare, samt förslaget till syslan, hvilken dock rättvist erhölls af den vidtberömde THUNBERG. 1785 undfeck Hevin åter Konungens nådiga befallning att, uti ett Hans Maj:ts eget hemliga ärende, resa till Dannemark , hvilket ock inom gan- ska kort tid verkstäldes. Samma år utnämdes han till förste tjenstgörande Hof-Medicus. Om vintren och våren 1789, då 1300 man frivillige af Dal-Allmogen, eller den så kallade Dalfricorpsen, var förlagd på Drottningholm, hade Hepin hela bestyret om hälsovården, så väl för denna talrika Corps, som för de stats-fån-. gar, som denna tiden derstädes bevakades. Ti- digt påminte Hepvin att truppen måtte inqvar- teras i rymlige caserner, som skulle hållas ren- lige och ofta vädras; men då viutren detta år var ovanligt kall med starka snöfall, då den egensinnige odisciplinerade Dalkarlen följde sina hemseder och vanor, och det ej var lätt att förmå dem att låta vädra rummen , hålla snyggt, om- byta halm i madrasser och sängar, m. m. så hände ock att en ganska svår feber här upp- kom, hvaraf äfven Hepin sjelf, samt 2:ne hans medhjelpare, smittades och med möda blef- vo räddade. Under denna sjukdom gjorde He- Din flere försök med vår inhemska vext, Arnica 455 montana, om hvilkens nytta han sedan af tryc- ket utgaf en afhandling. ; Samma år, i Augusti månad, anbefaltes He- DIN alt, i egenskap af Förste Fält-Medicus, nedre- sa till Carlskrona, för att gifva råd och biträs de, vid den derstädes, öfver all beskrifning, här= jande sjukdom ; och han var nära att sjelf blif- va ett offer derföre; Han insjuknade, låg gans« ska länge och var vid tillfrisknandet så med- tagen, att han länge var utan allt minne och ej en gång kunde skrifva sitt namn. Sedan återkomsten från Carlskrona ända till 1798 njöt HEDIN en stillare men; dock ej verk- ningslös lefnad. ifan delade då sin tid mellan gö- romålen i Kongl. Coll. Medicum, och hälsovården på Lofön, Ekerön och Svartsjölandet, hvilken lef honom ålaggd såsom Prov. Medicus i detta district, allt ifrån 1792 till 1810, då denna SySS= la upphörde. Han började också då utarbetan- det af dess mångfaldliga skrifter i vetenska- pen; men sistnämde år, då f. d. Konung Gvu- stAF IV Abdorpt nyttjade Medevi hälsobrunn, blef HeEvin förordnad, att der vara Bruns-Inten- dent efter Doctor Wapsserc, som nyligen aflidit. Konungens nådiga stadfästelse på denna befatt- ning följde derpå, och Hevin fortfor deruti till år 1808. Under denna tid utverkade han för Medevi Brunn och fattigvården derstädes flere förmåner, hvilka, styrkte af Konungabref och handlingar, kunna inhämtas af hans utgifne af- handling om Medevi, kallad Handbok för Brunns- gäster. År 1798 d. 23 Sept. hugnades Henin med nådig fullmagt såsom Förste Lif-Medicus; samma år hade han hälsovården om den Corps som un- der namn af Konungens Egen värfyade Grena- 456 dier-Bataillon var, under framledne H. Excell. m. m. H:r Grefve CARL Mörners befäl, förlagd på Drottningholm. | 1799 ökades hans göromål med tillsyn öfver K. Coll. Med. Bibliothek, hvilket han sjelf, och genom relatiouer med andre, helst med tramled- ne H:r Lif-Medicus HAAKEn i Stralsund, mycket förökade, samt författade derpå en förteckning. Till vinnande af ett rum på förslaget vid återbesättandet af den, år 1804, genom Abp. Muzr- RArs död ledig blefne Anatomiska Profession i Up- sala, beslöt HeEpin att i Maij månad samma år presidera för en Disputation under Titel: Zul- nera ex Combustione &c. Ej mindre det sätt hvarpå denna afhandling var författad, än det hvarpå den försvarades, väckte uppseende, och. visade att HeEbin ännu hade i friskt minne sina Academiska studier. År 1807 d. 25 Maij, på hvilken dag, 100 år förut, LinnÉuvus var född, blef med Konun- gens nådigste tillstånd en Seculair-Fest anstäld, efter Hevins förslag till sina landsmän af Små- lands nation, då Hevin lät uti Wexiö Gymna- sium uppsätta en bröstbild af framledne Archi- atern och Riddaren von LINnnÉ, samt höll öfver honom ett äreminne. Det samma skedde också med mycken högtidlighet vid Upsala och Lunds Lärosäten. Konungen befallte Dess Collegium Medicum att för Heviss nit och åtgärder i den- na sak, bonom betacka. | 1808 och följande krigsåret hade till Drott- ningholm blifvit förlagde flere af det insjuk- nade manskapet, som utgjordes i synnerhet af landtvärnet, samt krigsfångar af Fransmän, Italienare, Holländare, Tyskar och en betydan- de corps af Ryssar med dess officerare, för 457 hvilkas hälsovård Hebin måste draga försorg. Konungen lät förklara honom häröfver sitt nå- diga välbehag, efter ordalydelsen: ”icke mindre, ”för den utmärktare framgång vid sjukvården , ”än för den sparsamhet han visat sig hafva iakt- ”tagit vid hushållningen i det hela”. Det var äfven till betygande af sitt nådiga välbehag öf- vers den goda läkarevård och bemötande som af HEpin blifvit lemnade, så väl åt de förnäma- re och officerare, som åt manskapet af de Ry- ska krigsfångarne , som Kejsar ÅLEXANDER, någon tid derefter, tilldelte honom S:t Ann&e Ordens . 2:dra Class. Som Hepin alltid med mycket nit sökt att befrämja vaccination, anmälte K. Sundhets Col- legium honom i underdånighet till erhållande af någon belöning, då Konungen nådigst bevil- jade honom, år 1810, tvänne premier af 50 R:dr B:co och år 1812 blef han utsedd att hafva in- seendet öfver vaccinationen i riket. Då en Comitte, år 1811, af Konungen till- sattes för att pröfva och emottaga Hr OsSsBECKS kurmethod, utnämdes äfven Henin till Ledamot deruti. Vid Svenska ' Landtbruks- Academiens in- stiftelse erhöll han nådigt kallelse-bref af d. 3 Dec. 1812, såsom arbetande Ledamot derstädes. Af Svenska Krigsmanna-Sällskapet, nu mera Kongl, Krigs-Vetenskaps-Academien var han, ända ifrån dess början, Ledamot. 3 Ifrån år 1804 var han Ledamot af denna Kongl. Vetenskaps-Academie och 1818 dess Prze- ses. Att han var Ledamot af Kongl. Medicin- ska Societeten i Köpenhamn är förut sagdt; han blef 1802 kallad till Ledamot af Medieinska So- eieteten uti Montpellier, och 1806 till Heders 458 "Ledamot af Hertigliga Mineralogiska Sällskapet i Jena. Af Svenska Läkare-Sällskapet var han äfven medlem. 1807 d. 28 Junii behagade Konungen nådi- gast tilldela honom Kongl. Wasa Orden. Då Konungen förändrade Colleg. Medicum till Sund- hets Collegium, utnämdes 1 nåder Förste Lif- Medicus Hepin d. 27 Januari 1813 till Medi- cinal-Råd deruti, med thy åtföljande lön. å MedicinalRådet Hevin hade således genom sitt. snille, sin flit, beläsenhet och nit för vetenskapen samt för Medicinalverkets uppkomsti Fäderneslan- det, bragt sig upp ifrån en 1 fattiga omständigheter född och uppfödd yngling, till en ibland de mest . ansedde Läkare-tjenster i Riket. Han förde med flere in- och utländske lärde läkare brefväxling och var derigenom väl bekant med vetenska- pens framsteg. | Derigenom att staten bestod honom, uti flere år, en medhjelpare, under det han i det så kallade Svartsjö Län förestod Provincial-Medici syslan, blefvo åtskillige unge män, som förut inhämtat vederbörlige theoretiske grunder, hos honom uti det praktiska inöfvade, hvilka seder- mera på åtskillige orter af fäderneslandet gjort detta och vetenskapen nytta. "År 1785 ingeck Medicinal-Rådet Hevinägten- skap med Kammarfrun hos då regerande Drott- ningen SoPHIA MAGDALENA, Mademoiselle Etisa- BETE CHARLOTTA HELLMAN, Dotter af Hof-Kam- rer HELLMAN och hans fru född Von LANGENBERG. Med denna maka hade han en Son, mu förste Expeditions- Secreteraren 1 Kammar-Expedition af Konungens Canzli, Hr Sven Heoin och en Dotter som, på 6:te året gammal, dog af charla- kans feber. Med. Rådet Heovin bodde nu till det 459 mästa på Drottningholm, der han bekommit en vacker plats, som ban bebyggt och anlagt en trägård ; detta utgjorde hans nöje vid lediga stunder; han njöt en huslig lycksalighet, och hans snille, som allt ifrån ungdomen fört ho- nom åfven till vittra och poetiska yrken, hjelpte honom också att reda sig uti de stundom bryd- samma omständigheter , som hofvets grannskap kunde medföra. > Hepin hade nästan ständigt åtnjutit en god hälsa, hvilken endast af de svåra sjukdomar. som blifvit anförde, hvaraf han 1 Carlskrona och på Drottningholm blifvit smittad, afbröts;, men i äldre åren blef han plågad af en ofta påkom- mande slem-hosta, och någon gång af stenplå- gor. Då han vid 66 års ålder blef plågad af en svårare qväfvande bröst-sjukdom, inträffade til- lika ett inspärradt bråck, hvarifrån han af vår framledne ar BJERKÉN, genom en svår, men med vanlig färdighet, förrättad operation räddades år 1815. Långsamt tillfrisknade han efter den- na, med de för lifvet farligaste åkommor för- knippade, sjukdomshändelse ; men blef åter frisk, hvilket varade till 1821, då en starkare qväfning på bröstet med både kropps och själs krafters aftagande åkom, jemte förlamning 1 hela vänstra sidan, hvarpå döden följde d. 19 October i dess 71 år. Hr Medicinal-Rådet och Riddaren HEDvIins flit och beläsenhet har yttrat sig uti en mängd både tryckte och otryckte skrifter, hvaraf följan- de tryckte må anföras, utom hans redan nämde vid Upsala Academie utgifne Disputationer: 1786. En öfversättning af Landis afhandling om fördelarne af att mödrar sjelfva gifvaå sina barn di, 460 2788. Några rön i den praktiska Låäkare-veten- skapen, samlade vid Drottningholm. 1789. Bruket och nyttan af den svenska örten Arnica montana; 1793 — 1803. Vetenskaps-Handlingar för Lä- kare och Fältskärer 1:a till 7:de Bandet med portraiter af Sv. Läkare. Vid detta arbetes utgifvande ägde Hr Hepvin något understöd af allmänna medel 1794. Svar på Kongl. Vet. Acad. fråga: Hvilke äro de dödande sjukdomar som under och efter krigståg till sjös, så väl vid örlogs- skepp, som skärgårdsflottan , mäst pläga an- gripa Svenska besättningar. Belönt af Kgl. Vet. Acad. 1795. Handbok i praktiska Läkare-vetenskapen, 2:a upplagan 1797. 1800 — 1801. Vetenskaps-Journal för Läkare och Fältskärer, 2:ne Tomer, med Läk. portraiter. 1802. Kopporna kunna utrotas: eller vaccina- tion till sine lycklige följder; med illumi- nerade tabeller. 1804. Handbok för Brunnsgäster 1:0 afb. om Medevi med tabell. | — Afhandling om Menniskohårens byggnad etc. 1805. Supplement till Handboken för Pract. Läk. Vetensk. | 1806. Några vigtiga physiska, moraliska och po- litiska skäl till bättre författningar röran- de vården om fattiga qvinnor, som utom ) ägtenskapet föda barn m. m. sd 1807. Äreminne öfver HLIinnÉersaA, fadren och sonen, 2 Tomer med portraiter. 1810 — 1812 Samlingar i blandade ämnen för Läkare-vetenskapen och Naturforskningen, 5 häften, med portraiter öfver sv. Läkare. 461 ”r81:3. Handbok för Vaccinatörer och Vaccin- föreståndare. 1818. Kort skildring af Läkare-vetenskapens för- hållande 1i vårt fädernesland under 3:ne framflutne tidehvarf. 1819. Tal inför K. Vet. Acad. vid Presidii ned- läggande d. 10 Aug. 1818, om sjukdoms- förhållandet i Svartsjö Län, under de sist förflutne 40 åren. 4 Åminnelse-Tal har Hr Henpin hållit uti Kongl. Vet. Academen nemligen öfver Kongl. Lif-Medicus WaurzBom . .« . 1809 Åssessor SANTHESSON . . SES TOLO Prov. Med. Dr. TEnGMALM =>» > . 1813 Kongl. Förste Lif-Med. AF BIERKÉN . 1819 3:ne Rön af honom äro tryckte i K. Vet. Acad. Handlingar; äfven som han till Kongl. Landtbruks- samt Krigs-Vet.-Academierne ingif- vit berättelser och rön. Dels under egit namn, dels som anonym, har han många gånger i allmänna tidningar och dagblad yttrat sig i hvarjehanda ämnen der hän trodde sig böra lemna underrättelser, och påminnelser, nyttige för fäderneslandet och ve- tenskapen. 462 Biographie öfver Professoren m. m. ANDERS JAHAN RETZIUS. | SÄ bERs JAHAN Retzius föddes i Christianstad d. 3 October 17423; föräldrarne voro Provincial- Läkaren 1 Skåne, Fält-Läkaren öfver Södra Ar- meen Nins Retzius och dess hustru Lovisa C. ScHREIBER. De första framstegen på wvetenska- pernas bana gjorde Rertziws under sin Fars en- skildta handledning, som dock upphörde då han, vid knappt fyllda 13 år, såg sin älskade Far hastigt bortryckas af en slagfluss. Efter den- na tid fortsatte han sina studier vid Christian- stads trivialschola, så länge modrens knappa om- ständigheter tilläto honom att få vara hemma i hennes hus. Den lust han af Fadren erhållit för Botanikens och Chemiens studium, förmåd- de honom sedermera, att antaga plats som lär- ling hos Apothekaren KeureEr i Lund. Vid Uni- versitetet derstädes inskrefs han 1758 såsom stu- dent. Året derpå flyttade han till Carlshamn, såsom laborant vid dervarande Apothek, hvarest han qvarblef ett år, och begaf sig efter denna tid till hufvudstaden, der han 1761 med utmärkt heder undergick Apothekare-Examen. Han åter- reste följande år till Skåne, för att emottaga Cimbritshamns apothek som han köpt; men då det befanns vara i långt sämre skick, än han hade rätt att vänta, öfvergaf han, jemte denna 463 speculation, äfven hela den påbegynta banan och återreste till Lund, dér han 1764 under Chemize Professorn WorLtins presidium, utgaf en aca- demisk afhandling de Natura et Indole Chemie pure. Straxt derpå meddeltes honom venia do- cendi för Chemien, samt tre år derefter äfven för Natural-Historien. Vid Magister-promotionen 1766 erhöll han philosophiska graden med an- dra hedersrummet. 1768 fick han Cantzlerns tillåtelse, att tills vidare få vistas i Stockholm, hvarest hån samma år mskrefs som Auscultant i Bergs-Collegium.' Vid denna tid blef honom af Collegium Medicum uppdragit att deltaga i ut- arbetandet af Svenska Pharmacopoeen, och att gifva offentliga föreläsningar i Pharmacien. Här- jemte gaf han äfven undervisning i Naturveten- skaperna, vid den då af TenstepTt stiftade Scho- la Illustris. År 1771 utnämnde Lunds Cantzler honom till Demonstrator, med åliggande att haf- va vård om Botaniska trädgården och Stobzeo- Carolinska Museum. Först följande året tillträd- de han denna tjenst, som han sedan skötte med den framgång, att Kgl. Maj:t 1777 behagade tilldela honom Professors namn heder och vär- dighet, med skyldighet att hålla offentliga före- läsningar. Tre år derefter erhöll han lönetour efter Linguarum Orientalium Professorn, och sur- vivance på professionen efter Historige-Natura- lis Professorn E. G. LivgecK, samt 1781 säte och stämma i Consistorium. Först 1795 tillträdde han. Historie Naturalis och Oeconomizxe profes- sionerna, samt efter Worrnins död äfven den Chemiska. 1811 då v. Linnés buste uppställdes i Naturhistoriska Museum, höll han tal öfver denne dess ständigt dyrkade vän och lärare, och skänkte vid detta tillfälle sina dyrbåra sam- 404 lingar af Vexter, Conchylier, Mineralier och Cranier m. m. till Academien. Året derpå, er« höll han af Kongl. Maj:t beständig tjenstledig- het; men bibehöll likväl inseendet öfver Bota- niska trädgården och plantagen, hvars vårdan- de ända till sista åren utgjorde hans käraste sys- selsättning. Han utnämndes 1814 till Riddare af Kongl. Nordstjerne Orden, och fortfor oaf- brutet med sina vetenskapliga forskningar ända till slutet af 1816, då han angreps af slag, hvarefter han så småningom aftynade, ända till d, 6 October 1821 då han afled i Stockholm. Med sin Maka Urzica B. Prytz hade han 4 Söner som öfverlefva honom. Prof. Retzius bildade Physiographiska säll- skapet i Lund och var dess Secreterare ända till 1815 då han vaides till dess Preses. Han var kallad till Ledamot af 31 Lärda sällskap. Hans arbeten äro följande: Korrt Begrepp af Grunderne till Pharmacien, Stockholm 1769, 8:0. Nomenclator Botanicus enumerans plantas omnes in Systemate Nature etc. Lipsie 1772, 8:0. Prodromus Flore Scandinavie, Holmizx 1779» 8:0. i Dito Dito, Editio 2:da Lipsie 1795, 8:0. Inledning till Djurriket efter Linnés läro- grunder , med 4 Kopparstick, Stockholm 1772, 8:0. Genera et species Insectorum e Scriptis CaArori pE GEER Lips. 1783. | Tal om det som förbinder oss till Natural- historiens lärande, hållit i Stockholm den 3 Nov. 1770. ; Tal på Konung Gusrar III:s födelsedag, hål- lit i Christianstad den 24 Januari 1777- ; ole- 465 Prolegomena in Pharmacologiam Regni Ve- getabilis, Lips. 1783. RR SP KA Lectiones Publice de' Vermibus Intestina- libus presertim Humanis, Holmiz 1786, '8:0. Observationes Botanicee sex fasciculis compre- hense, cum tabulis eneis, folio, Lipsie 1779 —91. Försök till Mineralrikets uppställning 1en hand- bok att nyttja vid Föreläsningar, Lund 1795, 8:0. Faune Svecice a von LinsÉ inchoate, Pars 1:a, Lips. 1800. Försök till Flora Oeconomica Svecie, eller Svenska växters nytta och skada i hushållningen, 2 delar. Lund 1806, 8:0. - Kirvass Afhandling om Gödselarter, öÖfv., Lund 1797. ; SEIDELINS Underrättelse om sättet att bygga Stamphus, Öfv., Lund 1798, 3:0. | Anderssons Afhandling om Mjölk och Smör, Öfv., Lund 1802. " ABILDGAARDS och WisorGs Ånvisning till en förbättrad Fårafvel, Öfv., Stockholm 1806, 8:0. Flora Virgiliana jemte Bihang om Romar- nes Matväxter, Lund 1809, 8:0. | Åminnelse-Tal i Kongl. Vet. Acad. öfver Professor: E. G. LivBeck, Strängnäs 1810, 8:0. Tal då Archiater von Linsés bröstbild upp- sattes i Lund den ti Juni år 1811. Anvisning till Träds plantering för allmogen, i synnerhet på Skånska slätten, Lund 1811, 8:0. Götheborgs Vet. och Vitt. Samh. Handlingar. Vetenskaps Afdeln. Tredje Stycket. 1. Svar på Samhällets år 1782 utsatta oeconom, fråga, om orsaken hvarföre skånska spann= målen snarare än säd &c. (SS K. V. A. Handl. 1822. St. IL. o Schriften der Berlin. Gesellsch. Naturforsch. | - Freunde, 2 Band, p. 66. r. Crania oder Todtenkopfs-Muschel beschrieben VOR Å. J, R. none Skrivter af Naturhistorie-Selskabet, Kjöben- havn. 8:0. | 3. Bind. 2:de Hefte. 1. Pentapetes.suberosa beskr. 5. Bind 2:de Hefte. 2. Anmerkninger over Pha- seolus nanus og Pyrus baccata. Memoires de tV'Acad. Royale des Sciences de | Turin 'T. 5. 1. Venus lithophaga descripta cum icone. Der Naturforscher, Halle, 8:0. 26 Stuck, 1. Mineralogische Bemerkungen. Physicalisk-Cecon. og Medico-Chir. Bibliothek for Danmark og Norge 1797, Augusti. 1. Nogle Anmerkninger ved fir Semerins afhand- ling om Jovelhuse i dette Bibliotheks Majhef- te 1796. Dito 1800, 7:de Hafte. 2. Bref om ett Vallrafslikt ämne, funnet i en torfmåse på Seeland. Skandinavisk Museum, 2 Binde. 1 Hefte. Om Allmogens upplysning. j Phytographische Blätter von HoFFman 1. 2. st. Supplementa ad Observationes Botanicas A. J.R. Smärre Afhandlingar, Kongl. Sv. Vet. Acad. Handlingar. 1764 — 1. Försök med Svensk Salep. 1769 — 2. Anmärkningar vid Skånes Örtehistoria. 1770 — 3. Anm. vid frätande Sublimats tillredning. — — 4. Försök med Vinsten och dess syra, 1773 — 5. Beskrifning på örten Verbena Auble- tia med fig. 2 1775 — 6. Beskrifning på 2:ne nya species af Dianthera med fig. 407 1776 — 3. Försök med naturlig Växtsyra. Kongl. Vet. Acad. Nya Handlingar. 1785 — 8 Tetrodon mola, beskrifven med fig. 1790 — 9. Anmärkn. vid slägtet Myxine. 1793 — 10. Ytterligare Anmärkn. vid Svenska Starrarter. | | | | 1794 — t1. Anmärkn. vid Genus Trichechi. 1793 — 12. Anmärkn. om Åsterie Genus, 1798 — 13. Berättelse om de försök som blif- vit gjorde med åtskilliga utländska träd och buskarter. 1799 — 14. Lampris en ny Fiskslägt, beskrifven. 1802 — 15. Några i Skåne fundna fossile Horn och Skallar, beskrefne, med figur. 1814 — 16, 1:a hälft. Cinchona Cattukambar med fig. Physiographiska Sällskapets Handlingar. 1 Del. i st. 1. Tankar om bristerne uti Skån- ska hushållningen och medlen till deras af- hjelpande, p. 1. ; ; | — 2 st. 2. Anm. vid Skånes Mineralhist. 1 stycket, p. 65. — — 3 Poudre de la Providence upp- täckt, p. 119. — — 4. Anmärkn, vid Puktörnet, p, 128: — 3 st. 5. Thunbergia Capensis, ett nytt Örtslag, p. 163 med fig. — o— 6 Utkast till en afhandling om ogräs i Skånska åkrar; p. 188. - | | — 4 st. 7. Strödde anm. vid Skånes Nat. Historia, gjorde under en resa till Torekow 1783, p. 310. ; | Ny Journal uti Hushållningen för Jan. och NE Febr. år 1799: | 1 Bästa sättet att förbättra sädesbrännvin. 468 Kongl. Vetenskaps-Academien har, under loppet af år 1822, fått emottaga föl- Jande föräringar, nemligen: g Till Bibliotheket: 3 Å: Hans Mazr:t KonUnGcGEen, en skrift: die Quadratur des Kreises, af B. WANSCHAFE, med tillhörande trädfigurer. - Inrikes Ministerium i Flolland, Flora Batava 59, 60, FOT Flat: Academia Nature Curiosorum i Bonn, 10:de Tom. 2:dra Haft. af dess Handlingar. Vetenskaps-Academien i Philadelphia, Memoirs of the American Academy of arts and sciences Yol, IV. I. och 2. del. Académie Royale des Selene Belles Lettres et Arts de Lyon, dess Ävsberdtteleel 1021. Åbo Universitet. Årstrycket 1920. Linnean- -Society i London, i3:de Vol. af dess Transactions. - ; Kongl, Landtbruks-Academien, Berättelse om dess - offentliga sammankomst d. 28 Jan. 1922. H:r NS. Prof. i Willna, dess arbete: i Anatome Testudinis Europe. "H:r ScHUmacnuer, dess arbete: Schreiben an den H:rn D:r OrzeErRs in Bremen uber den Apparat dessen er sich zur Messung der Basis bey Braack im 1820 bedient hat. H.ir ApsÉ Hair, senaste editionen af dess Traité de Physique. H:r General- Ticatenduten Dos dess des Coleopteres. H:r AGaArRDe, dess cores Algarum inedite, Häft. 2. E:r ÖrstEo: första Häftet af dess Pidkik för Na- tur-Videnskaberne, jemte Oversigt af Danske Vi- denskabernes Stlskabs Handlinger från Maji 1818 till samma tid 182.:, 409 Af H:r G. Arbint, Memoria sulli illuminazioni a gaz del Teatri. = H:r Epv. Gram, die vorthellhäfte Änwendung des Thermometers zugleich als Alkoholometer. H:r ScuzrreRr : dess Theophrastus Paracelsus. H:r Grefve GustaF LöWwENnHJeELm, Rapport sur les alliages des couches a feu, samt 2 Tom. 8 Häft. af Annales Européennes de Physique végetale et d Economie publique. H:r Hernorpt: de affectibus morbosis virginis Haf- NieNsiS. 4 H:r Doctor Coruis, 1 Philadelphia, HouvckGEEsTs Voyage de I'ambassade de la Com- pagnie des Indes Orientales” Fröln nd tses: Tom. 1. "Pixes Account of expeditions to' the sources of Mississippi. Letters on the eastern estates. Lewis's and Crark's expeditions to? the sources of Missouri, 2 Vol. ; Joun Carr's the Stranger in France. Tvänne Chartor öfver Svarta Hafvet och Franska andelen af Ön S:t Domingo. | ST American Gardeners Calendar. Philad. 1820. H:r IL H. ZicraA i Riga, en skrift: Schutzmittel vor Feiuersgefahr. NN | Royal Society i Edinburg, 4, 5, 6, 7, 8 och g Tom. af dess Transactions. H:r Brewster, a Treatise on new philosophical in- struments. Account of a remarkable structure in Åpopbyllite H:r ÖXENDEN, Temminks Manuel d'Ornitbologie 2 Vol. H:r Prost, i Paris, la science de Phomme mise en >» rapport avec les sciences physiques. H:r GrÅsErG till Hemsö, dess: la Scandinavie vengée. H:r Magister AurQuist, första delen af dess Beskrif- ning om Öland. H:r Grefve Wackerzart, die Geschichte der ZrOS- sen Teutonen, N — — Geschichte der letzen Revolution in Schina 1644. H:r Stats-Rådet Grefve LöwEstJeELm, en Planche fö- reställande Siberiska Gudar. H:r Prosten STEnHAmmar, det af honom, vid Linkoö- pings Stifts Prestimöte år 1920, NOR Sen det Darsose hållne Aminöelse- Lal 470 udd a M uUuseum. Af H:rr Henric och Gustar Rost, i Berlin: 70 st. Bern- sten, hvarje innehållande en eller flere insecter. H:r Grosshandl. WaLurs, ett Petrificat-aftryck af en fisk från Monte Bolea. . H:r ' Doctor Anpers Retzius, Tänder af en fossil Björn, Ursus Spelzxus från Gailenreuter Höble. Omkring 20 olika arter af Intestinal-maskar. Åt- skillige fogel-skeletter. Någre Cranier, samt 2:ne utländske Ör den H:r Doctor Hepessorc, åtskillige Conchylier, till större delen samlade på Frankrikes kuster vid Medelhafvet. | H:r Studeranden Marxkuin, en mindre samling af Svenska insjö-Snäckor. H:r Kongl. Lif-Medicus ar Pontis, en alldeles hvit Ekorie, funnen i Östergötland. H:r Collega Schole i Calmar, ÅnLQvisT, en samling al Vexter från Öland. H:r Kronobagaren AsrpeGrRen i Carlskrona, en sam- ling af Blekingska Vexter. H:r Stats- Rådet Grefve von PrATEN, fornlemningar funne vid gräfnihgen af Götba Canal. H:r General-Majoren Lrons. REUTERSKÖLD , Skinnet af Canis lagopus, skuten helt nära Nyköpings Stad. —EBERe - 471 INNEHÅLL. Pla ökning af Mineralvattnen i Carls- bad Töplitz och Königswarti Böhmen; af J. BERZELIUS , (Fortsättn.) > pag. 195 Bidrag till Åder- och Nerfsystemets Ana- tomie hos My xine g olutinosa ; af A. Retzius 233. DBeskrifning på Nya Lafslägter ; ; bestärnde af Ertias Fries, Andra Stycket 251 Försök, att närmare utreda och bestämma Cardamine parviflora Linn.; af EF. A. WRANGEL 277: Anmärkningar vid Cardamine parviflora; af G. WAHLENBERC 2990. Förslag af några Nord-Americas träd, som äro Ner delös värde att i Sverige odlas; af Nirns COLLIN 295. Botaniska Anmärkningar, gjorda i Lapp- marken och tllsränsande landsorter ; and L rstanius 327. Händelser af Myelitis och Hydrorhachis hos Barn, med anmärkningar ; lemnade af J. E Nyzgreus 343. Mindre kända Växter; beskrifne af J. E. Wirström, Första Stycket 382. Svenska Pteromaliner ; beskrifne af J. W. Darmas, C(Fortsättn.) 304. Bidrag till en närmare kännedom om Ura- nium ; af J. Å. ÅRFVEDSON 404. Om Svafvelsyrade Metallsalters sönderdel- ning med vätgas; af J. Å. ÅRFVEDSON = 427. Biographie ju Med.-Rådet S. A. Hevin 450. — öfver Professoren A.J. Retzius 462. Förteckning på de till KRK. V. Acad. under detta år jord föräringar 468. 472 FIGURER till 1822 Års Handlingar. Förra Hälften. Tab. I, hör till H:r Rupsercs afhbandlingar. I. — — H:r Niussons afhandling. - Sednare Hälften. Tab. III. hör till H:r Rertzu afhandling. IV. — — H:r Baron WnaAnceis afhandl. 473 FÖR TECKNING på Författarne till de i 1822 års Handlingar införde Afhandlingar. Ålnsvkdv Undersökning af några mineralier — p. 87. — Bidrag till en närmare kännedom om Uranium 404. — Om Svafvelsyrade Metallsalters sönderdelning med vätgas = : s 2 BERZELIUS: Under sökning af Miner Sviten i Car Isbad, Töplitz och Königswart i Böhmen . . «+ 139. — D:o D:o D:o « 195. Bour: Andra Bidraget till geographiska Longituds- bestämningar =? SU KOSS VS 50. — Tredje Bidraget till Pilo | 2 SNS ASS BrepogerG: Försök att bestämma den dlemicka sam- mansättningen hos några vid HELE i stort bildade slagger =. - RAR 3 — Undersökning af en grön granit fån Sala 33. Corun: Förslag af några Nord-Americas träd, som | äro särdeles värde att i Sverige odlas . . 295. CronstTrRanD: Försök att förklara Indernas verlds-åldrar 37. « DALMAN: Beskrifning på Svenska Pteromaliner . 394. Fries: Beskrifning på nya Lafslägter; Andra Stycket 251: Läestanivs : Botaniska Ånmärkningar , gjorda i Lapp- marken och tillgränsande jandsogier. I. « > 327: LIinDBERGSON': Qvalitatif undersökning af opium . 9). Nirsson: Beskrifning öfver några Skandinaviska Arter af Mussle-Slägtet Crassina -. SEG Nystevs: Händelser af Myelitis och Hydrorhachis hos Barn, med anmärkningar 343. Retzius: Bidrag till Anatomien af åders och Nerv- systemet hos Myxine glutinosa .oo. . . 233. Rupgerc: Theoretisk So öning om en vatten- stråles contraction . . LÖ i — Mathematisk Theorie om de Capillaira phe- - nomenerne . . + + eo e Cl o . e T 20. 474 | l WanuLENBERG? SFESSRRINGAN vid. Cardamine parvi- flora ERS sö RIE eliter a ago WiESTRÖM?: Beskrifning om mindre kända Växter; Första Stycket. . . . » 18 302. WkancEL: Försök att närmare Mireda Jc bestäm- ma Cardamine parviflora Linn. . . . « 277: RBättelser: Pag. 48 i noten I utgår meningen : men kan denna &c. — 282 rad. 6 står: anuua läs: annua = 9283 — — latique — -lateque =— 209 — , — - New-Hamphire — New-lHampshire , — 302 — 16 — 437 och 48" — 43? och 48? = — — 23 — 41" och 42 — 41? och 42? — 30g — 23 — = diameter — diameter ; — 318 — 8 — —3v' och 32 — 319 och, 322 — 319 — 18 — = förstnämnde — förstnämnde — 327 — 15 — — tillhöras — tillhöra FOR ss LLA KORG ad — 342 — 26 — = Kiergerare — Kiergevare = 385 — 17 — =dcrispatum Retz. — crispatum Retz., — Jan ; TAB. Ul: FNS TN AMNH LIBRARY mini