NET ET TOR TIL JL MAPAM pryd VI per pA FERRY OYE TT ILE IV LU METE Vd HESERIET VITT v v SR Fe färs i HONAN SDS SAARNAK SARA då ad HURRA Ng HI KLIN ULLA + . NS LEDDE SLR , hf Ir NRA 2 AG SR ABM j 1 4 av NA GAIARE ISTA EN NRA GA ANA / | i (re LENSN Ä KT DNIe ba Ht RN L ER a Me ANN 4 UU sä MR NI AN hed MÅ vå DÅ vik KAT PAR NE Pe Ne Sr SON LeL NN HIN ARS NT NM RR i ba VU Al RAR ng GR j NN OK ar LR ad ORT AN AN (fm Ul bad SM LUKT Fal LL, MR VN a 0 NANG MILS 4 RR hp al ifjed avi foten tin hå dh HON. MKR Raa FRA I FILA an AG NO ar NE YA Kun (URRE : OT i Å Mg se Vg Tä ARG CATTI NUR sd T LIGE tv VN) Kd ål hå öd a SÅ Ås Sgt AN SS AM Ad al MR Sn NNE fö SS i Er SH RON IV AN vi NUR LM De | NN 4 Dede ; I | 4 i i FÖRRA 200 S cr . Hin 8 vi få STD HN Kn hy ER i Bg i Her ONDA fv vd Ö MÅ db a Lå SS MÄNg 5 i å fig h d M | ” 4 a rv FUREVERE PT Sh : H + AN REAR RIV af RR SLE RER il IR TR ta Cd sn 0 OC ÖRE WH UM pe å Ae v RN SYKTLI / | EA MOV PEST MN i dig ih gr Rn Ik ” a Sh KN Hr ; sö ar Sa REN iv LI RNGU EL KEN LE Nn Far Nan eka [PALVE NIKU 45) NER a | KS HäR V 4 J Å AO Hå ; in då Kra 8 1 6 DEN M ic ENA a NR ; ja dal a AN AE nh b FRV LD M N I sd ff Bri Fal a Å Möt sid sdaN dell KL ihr DÅ t RER ARGA så ERK id hl HJ is ARN Halda oh SR AN ; ij Hu ) 4 a il i nd NR flyr l4 , GR h Kn SI FSD dist Su | MATADE | ih Säll SS i; OR J RE ih Md NA 144 UFAR HALD ti [ARR h a HENHA i NT NN a MINA i: M 4 : M d $ i n Mr f I rap er ; Hr tj LR JAg: Vv Faläld ig å NE MN Soi H far NAT aeng N . MR rg t 4 a i Al Nike ' FOMI LE bf AE FR TALEN pisanrötdh Ej Rv FR ÖN MIN KL PEN AN LA läsk MM IM UN an SÅR T u Få ti 1401 PUMA Ta | Hl HN i I I NG u N IR | ft BACKA i - i ARR NN AON jö he AG Gu hs KM I d Niels ni Mlälesyia Ag HLR. Firk Hä a RA VIE ej SUG I MAL i i å ek Cs it RAT Ng Vd (ka ) - 3 lj i an He HUN dn J bl YH (NG Å re i LL ER TS Hard Hö I LÅ BD DH BR Sår a Ord FR Rtalte stR AN ER ; N SY =E SE AS ES SAD = em. - - SN EE SEEDA ES 5 = Starr Set = Fr Sök oh pA AK Hö Mr Bi Na Hr ; MALIN i; BIITIEA FI jaldd Kit Ne LS 4 i 2 ER PENIS faan SR då Åsga Md (Ut [UM SS söder SR : RAN ic 4 144 1 NL h inn NM FR 4 fl blR u SR ER RTR ; hv 2 ST AN 180. Å ; Stig TAR Fare SSE 2 RT qn SYKSI DAN sa Henan - (ITS KLIE ; b så " 5 fd a NT ILSA LS gå 0 42 VAG AEA Kalk NN b h ig IML ' ERA Ae RASET fa FEAT fe LITER TRE RM SE é FOR THE PEOPLE FOR EDVCATION FOR SCIENCE LIBRARY OF THE AMERICAN MUSEUM OF NATURAL HISTORY KONGL, VETENSKAPS- ACADEMIENS HANDLINGAR, STOCKHOLM, ; NV er 3 ; s tryckte hos P. A. NoOrsTEDT & SÖNER, 1824. SCCADe / SN KONGL. VETENSKAPS-ACADEMIENS HANDLINGAR UNDER FÖRRA HÄLFTEN AF ÅR 1824. PRESES HERR ERIC GADELIUS, M. D. o, C. M., Mepb. Turor. ProrEssor vivo CARO- LINSKA INSTITUTET, RIDDARE AF KONGL WASA ÖRDEN. RARE ES g" r 2 MSS a LT KG Vö AN Fr JR 3 Vv av sa SN - Fr y fe 6 NL yx a ; ; , i FÖR F ' | f JR a RR 224 RNE I Y ” v I kr 6 4 i: T AN a MI SN SAVA ri AE EN AE LU IR SE Kr SER y BONE fy: DERE EN OR Cr OR ANA i io N | ) EM YTA ERE a j ; ä KN V ik vt ) ; | i LED 4 ; / ANN RE / 5 Xx ) AR f - i É & i Br 1 ' : + ; | i ul + vf » x 2 1 -. ig Xx | Tillägg till bestämmelsen om -varmen för vattens största täthet. af GUST. GABR. HÄLLSTRÖM. LR min undersökning om vattens volum-för= ändring af värme (ÅK. Vetensk. Acad. Handl. 1823, s. 197 följ.) yttrade jag den förmodan; att en tillfredsställande bestämmelse af den tem- peratur, deruti vatten är tåtast, sannolikt kun- de finnas, om, då tvenne Thermometrar efter 'Trarres's method äro 1 vattnet sänkte, man iagt- toge begges stånd vid varmens så val stigande som fallande, och sökte medeltalet af lika mån- ga i hvardera tillståndet funna resultat. Vid närmare öfvervägande deraf har det synts mig vara icke onyttigt, att äfven på detta lätt verk- ställbara sätt controöllera det resuliat, som genom vägning och flerfaldiga correetioner funnits. Jag har föreställt mig denna controll vara så mycket mera interessant, som Naturforskare äf- ven af första rangen begagnat denna method framför alla andra, och det derföre synts värdt att undersöka huru nära sanningen man sålunda kan komma, samt att derigenom få afgjordt åt hvilketdera undersökningssättet företrädet bör tilldömas. Några försök i detta- afseende an- ställdta, och de beräkningar som de påkallat, NK Handl. 1824, St fp. I 2 hafva härom stadgat min öfvertygelse, den jag hoppas af sakkunnige icke jäfvas, då jag härige- | nom offentligen framställer de grunder, på hvilka den sig stödjer. Uti ett glaskärl af 4 Svenska decimal«-tums, vidd fylldes destilleradt vatten till 3 tums höjd, och i midten deraf upphängdes tvenne Thermo- metrar, så att kulan af den nedre stod 12 tum öfver kärlets botten, och af den öfre 2 tum under vattenytan, uti 43 tums nära verticalt afstånd från hvarandra. Kärlet flyttades öm- som ifrån boningsrummels varme uti yttre kal= la luften, och derifrån tillbaka, för att såmedelst kunna iagttaga vattnets temperatur under lång= samt skeende ostörd afsvalning och uppvärmning. Sålunda blef synbart, att den öfre Thermome- tern i början visade vid afsvalning större, men vid uppvärmning mindre varme än den nedre; ända till en viss grad då motsatt förhållande begynte och sedermera fortfor. Den nedres förändringar skedde i begge fallen långsamma- 1 och den temperatur, der denne upphanns af den öfre, borde vara varmen för vattnets stör- sta täthet. | ; | Men just denna olika hasughet för Varme- förändringarne, ehuru väsendtlig den är till frambringande af det här sökta resultatet, med-' förer dock tillika orsaken dertill, att de häri- genom funna bestämmelserna icke så väl, som man det väntade, med hvarandra öfverensstäm- ma; och man har, eburu utan fulla skäl, trott att afvikelserna vore desto större, ju mera var- men uti luften omkring kärlet är öfver eller un- : der vattnets temperatur. Varme-förändringarne ske nemligen vid öfra ytan fortare än verkan deraf hinner bli märkbar vid bottnen, hvaraf LJ 3 följer; att det sökta varme-resultatet finnes vid uppvärmning för litet, och vid afsvalningen för stort: Deraf kunde man väl vid första påseen- det föranledas till den slutsatts, att den sökta temperaturen i den mån rättare funnes ju mina dre uppvärmning eller afsvalning behöfver, ske; men i samma mån detta inträffar; upphörer ock den förändring uti Thermornetrarnes visning som man har för afsigt alt här iagttaga. Man har, i afseende på sådana försök som dessa; förment det vara en väsendtlig omständighet, att luften ömkring kärlet borde hafva närmast den tempe= ratur; som Vattnet fordrar till sin största täthet, på det man kunde låta vattnet länge stå orördt; och då under längre tid förvissa sig deröm att 'Thermoinetratne visa lika värme. Man synes således hafva haft mer afseende på den slutlia gen ernådda fortfarande likheten i varmen Ööfa verallt i vattnet, än på dei som för några ögone blick inträffar under det vattnet ytterligare värs imes eller svalnar; hvarigenom man förbisett den rätta afgörande omständigheten, och fäst sig vid en annan som i denna fråga intet bevi= sars Dels har man. då för känd antagit den Vvarmegrad som man söker, och dels inses lätte= ligen att de öfre vattenshvarfvens värme ej kan blifva permanent lika med den undres förr än då hela vattenmassan erhållit samma temperatur med luften, hvilket åter måste kunna inträffa vid bvilken värme som lälst, allenast man lems nar vattnet nog tid till förändringen. ' När så= ledes TrärizEs uppgaf att vattnets största täthet inträffade vid + 49,35 C., och han i öfvers tygelsen att hafva träffat den rätta varmen bes kräftades af den erfarenbet, att den öfre och -Hedre Thermomelern i vattnet i flera dagar vVi= 4 sade denna samma varme, så inses, huru 0osä- ker, hans slutsatts var. Detta hans försök bevi- sar intet annat än att äfven luften, som omgaf vattenkärlet, bade samma vVarme som vattnet, och lika förvillande hade resultatet blifvit om luften varit t ex. 31,35 varm, emedan vattnet . äfven då öfverallt, således vid både öfre och undre Thermometern, efter lika lång tids för- lopp fått sistnämnda varme, och slutsattsen om varmen för vattnets största täthet då afvikit 1? från den förra. — Jag har derföre i mina för= sök med flit valt olika temperaturer i luften och vattnet, ehuru afvikelserna från den varme som sökes ej tagits stor, för att ej länge behöf- va vänta på det afgörande ögonblicket; och har antecknat varmegraderne endast närmast på öm- se sidor om den varme som för begge Thermo- metrarne först blef gemensam, hvilken är den som beror af vattendelarnes flyttbarhet till föl- je af deras olika specifica vigt vid förändrad varme, samt alldeles icke haft afseende på den för begge Thermometrarne gemensamma varmen; som efter någon längre tids förlopp för andra gången inträffar, emedan denna bestämmes alle- nast af den omgifvande luftens varme, och af ofvan anförda grunder ingen upplysning i före- ” varande fråga lemnar. Vid dessa försök har man, om någonsin, behof af stor noggrannhet uti Thermometer- uppgifterne, hvarföre corrections tabeller för de här nyttjade Thermometrarne blifvit efter en af mig, uti en i Åbo 1823 utgifven Academisk Afhandling, meddelad method") uppgjorda och - begagnade. +) Ju oftare jag användt denna corrections-method, desto mer har jag blifvit öfvertygad derom, att K Följande äro de observationer jag antecknat; de böra så förstås, att jag, på mina nyttjade cen- [EE näppeligen någon Thermometer lärer kunna erhållas som är nöjaktigt felfri och icke behöfver någon cor- rection ; om jag eljest icke ville tro på en sådan ödets förföljelse att jag skulle gäckats med åtkomst ifrån alla håll af endast de sämsta fabrikaterne. Jag har nemligen funnit, att en Thermometer af New- MAN i London fordrade correctioner emellan o och + 39,61 Fanur.; en af Frecot i Paris mellan + . 09,39 och — 19,35 C,; en ifrån VAuQUELINs che- miska Manufactur i Paris mellan +4?2,69 och — 19,53 C.; en at BRoseint i Petersburg mellan — 07,1 -F 09,3 Risum.; en af Hasserström i Stockholm mellan — 0,3 och — 192,26.; en af CeTtTt i Stock=- holm mellan 0? och -H 12,60 C.; en af BöcKER 1 Abo mellan + 0?;20 och — 09,12 R.; och en, den jag sjelf gjort, mellan — 0,2 (vattenfryspunk- ten hade inom par år så mycket förändrat sig) och —+ 02,06 C., Dessa exempel anföras såsom varnande äfven för andre, och för att visa angelägenheten att undersöka hvarje Thermometer, innan dena godkän= nes till begagnande. Det torde derföre tiliätas att . här till allmännare kännedom anmäla ofvannämnde corrections-method , hvilken jag för mina enskildta behof, och till vänners gagn, användt långt förrän jag kände det af Besser uti 7:de Afdeln. af'dess Astronomiska Observationer uppgifna corrections-sät- tet, som med mitt öfverensstämmer uti mätnings mechanismen, men ej till alla delar uti de funna måttens begagnande, — Thermometern, som bör vara väl lufttom, omstjelpes så att qvicksilfret der- uti rinner i röret, hvarefter den åter hastigt om- vändes då den prick, som vanligen är synbar i ku- lan på det "stället derifrån qvicksilfret i omvända ställningen var utfallit, flyttar sig till gränsen mellan kulan och röret, der den vid nästa omstjelpning åtskil- jer qvicksilfret i röret. Om denna afskilda del qvick- silfver ej är så lång man önskar, ställes Thermome- tern åter upprättstående, då det skilda qvicksilfret sammanflyter med det öfriga, dock så, att i för- eningen synes en liten luftbläddra, hvilken icke upp- P 6 tigrad-Thermometrar ej kunde omedelbarligen få mindre än WUoundedels grader, men att de här tager hela calibern, oeh derföre tillåter qvicksilfret vatt under värmning och afkylning löpa den förbi, hvarigenom den JKidA delen qvieksilfver kan för- längas eller förkortas efter önskan, 'Tvenne grader, hälst för valtens stelning och kokning siniedan de efter naturen kunna best anas, böra vara säkert kanda, och det skilda qvicksilfrets längd i röret bör väljas att utgöra nära en jemn del, 2,1, 1, 1, &c., af afståndet Mellan dessa gifna grader, Om de tven- ne kända graderna betecknas med a och 2, och afståndet mellan dem , mätt med grader på Skalan, med (a.m): om vid ö,ce, d, &c. äro grader SOM utmärka sådana jemna delar af afståndet mellan a, och 272, som det afskilda qvicksilfreéts längd närmast mater; om samma qvicksil Ifvers okända längd, som det stäldt med ena ändan jemnt vid a uti röret upp- tager, är —=2x; och om antalet af grader mellan a och & betecknas med (2.6), mellan & och c med (&.c), mellan ce och d med (ec, d), 0. S. Vv. , Samt om längden x öfverskjuter "längden (a. b 0) med r7,;, (ö.c) meder, , (e.d) med r;, ST ; så finner man värden af 7,,7., 732 Se., om den afskilda qvicksilfver- CO= lummen ställes ned ena ändan först på Zz, då dess andra ända vid 6 visar z7,, sedan på 6 för att vid c finna 7,, dernäst på ce för att vid d finna 7,» O.8:V.s Om då zz är antalet af delarne (a.&6), (6:e€), - s.+ (I. m), så att enligt gradnumrorna är (a.6)=(ö. c) (GAN m.)==(a. 777), samt man besinnar att (a. 5) + (6. e) -H(e. ANG = (a.m); så finnes ; i i Z=(a.b)+r7, yhvarafgenom dessas sammanslående erhålles x=(b.c) Fra an=(4. mm) br, Fr. trsecs eo t 703 x=ed)+r3 samt r=7 (Ca, mm), +rat7ans trade PK m)-ra Sedan & sålunda är funnen, gifva förestående equa- tioner, med substitotion deraf följande sökta vär- den: (2.6) =2x—r, » (ö.c)=X —nz,(C. dJ=X—73) 00 (L. mm) = A 7 utsatta hundradedelarne tillkommit genom Ther- mometrarnes correction. XY Vid vattnets. afsvalnande. YT; : I. IT. IV. » öLuftens”varmelLuftens” varmelLuftens varmetiLuftens varme = LR 4 =O Foder Si SAR Nedre p Ofre HNedre | Öfre Nedre | Öfre i Nedre | Öfre therm. ed .åtberm. TR Z 93 löd. 4> 4, > 85 4, ja S Ne 5, 400 4, as 3, G 4> 34 Ed 09 4, 471 4, 58 4, 39). 4, 158 3, 80) 2, 708 3590] 3, 393 4> 231 4, 28 å 3, 53] 2, o9f 3, 42] 2, 608 3, 70] 3, 191 4, 191 3, 69 2, 57 I, IO 3, 321 2, 40 39 37 2> 89 35 30 Så 29 | | | 3, 61] 3, og V, H VI. VIT. : Luftens varmelLuftens varmelLuftens varmeå =-H1?,8. I o=R29,5. =+32. j HNedrel Öfre & Btherm. therm. & ENedre | Öfre | Nedre | Öfre therm. | therm. ftherm. |therm. 42,95 | F6?.100-59,65 6,80 [50.45 +60,380 GG 95 ÖR ar >» 298 5, 15l 5, 68 4, 471 4, 383 P 95 5: 59R 4, 67) . 45 858 4, 30] 4 180 4 76) 4, Ok 4 47| År Sch . År 33] 3, 798 år 47| 4, ÖSK 4. 38] 4, och 3, 80 35 10 4> 37 , 556 4» 28 3, OH 3, 61) 2, 90M 4, 28| 4, 3954 4 23] 3, 70 Å 3, 231 2, Sol 3, 99) 3, Gol 3, 80 3 39 | 3, 70] 3 ; Alltså är rätta värdet af graderings-linien vid b=a+t+(a.b), e=5--(b.c), d=c -+(c. d), O. S. V Likaså behandlas hvarje annan qvicksilfvers-längd ys, Zz, till bestämmande af de grader hvilka genom första operationen ej blefvo corrigerade. | ) 3 Vid vattnets äppvärmning. Luftens varme =++Hz0? GC, Vv HI. IX. > AM Nedre | Öfre ENedre | Öfre i Nedre | Öfre SNedre | Öfre tberm. |therm. ftherm. |therm. $tlherm. |therm. ftherm. |therm. 422,93] -Ha?,348-+3?,10|-b2 2.738 32,23 |-H22,904 32,13 | 422,80 13] 2, 754 3, 20 NA ANA SÅ 2 2, 728 3 00 3 3, 40 3, 231] 2 968 3, 30] 2, SSR 3; 411 3, 108 3, 461: 3; 69 35 198103, 208 13; 4] ISO Bor NLIL TS SON. 135 OT ASKR 3, 32] 3, 358 3, 30): 3, 138. 3, 60l- 33 49K 35 g0l 5, 56 3 41 3, JO 25 49 2 23 3, 70 SIAIGLD) 3, 99 6, 1 20 Hå 3, 668 3, Sd 3, 329: 3, 701 4, 198 45 23 6, 48 3, 421 3, 398 3, 59!) 3, 5rk 3, 701 4, 584 4, G61 7, 00 3, 47] 4 106 3, 50) 3, 704 3, 79] 5, 28 4, 95) 7, 21 3, 51] 5, 148 3, 64) 3, o9M 3, 79] 5, G9M I IST 7, 52 3,.69 2 19 3, 99] 5 89 AA 2 3, 70) 5.458 4, 47) 6530 INS NA DANSA KN 6, 50 4, 481 6, 35 4, 86) 6, 70 lig ST ONS DAD AO xIL. XII. XIV. Nedre | Öfre SNedre | Öfre ENedre | Öfre -herm. |therm. Btherm. |therm. Btherm. e erm. +29.451-H12,408--32,6114-39,408+43?.1714-2?;70 2, 74 2, 009 , 69 25 59 Ia 40 35 3, 32] 2, 72908 3, 70) 3, GR 3, Gol 3, 3, I 3, 49 33 70 I 39 3, 30 4, ISO] SIVaGEN 3170 äs OO 35 BÖLION 4, 761 6, 4908 3, Sol 5, 3öH 4, 19) 5, STL ÖT GIT. 45, 09017, 53 0-0 DAL FA EID NADEN (KN CD MN AGDA] [YR te GO) £ För att ur dessa observationer finna det sökta resultatet, kan man i anförda Serier anse nedre Thermometerns hvarje uppgift x vara en sådan funetion af skillnaden y mellan nedre och öfre Thermometerns uppgifna motsvarande grad, alt x=a-+br, då värdet y=0o bestämmer det x=Es, som hvar Serie afver såsom. varmegrad vid vattnels största tåthet. - Då man nemligen ej behöfver känna relationen mellan x och y vi- dare, än i afseende på läget för intersectionen af de linier, som deras ofo8varande värden bestäm- KE 9 ma, och derföre här begagnar allenast några få observationer på ömse sidor deraf, gör det till- fyllest att i denna fråga begagna en lineär eqva- tion, hvilken, använd på ofvan anförda försök, genom beräkning, efter minsta qvadrat-methoden, gifver följande resultat: « Serien I. XENA; 65955 5,65 45393 3,53; 2,07 = 1,42; 0,99; 0,75; 0,21; —1,44 ; —1447; således 8,24—=a+1,42.6, hvaraf o= = 186,46 —31,33,a— 12,966. b, 6,95-—=a-+0,98. b, om 31,33 6,00.a + 0,030. b, 5,65==a+0,75. b, 0=— 12,97 FT 003.a4 + 75810, b, LE samt a=59,213, 3,53—=a—1,44.5, med sannolika observations-felet 2BIJ=A—1;47: 6, &'(a)=09,169. Serien II. ; T=5,25; 4,66; 4,28; 3,80; 3,42; 3,30 JO, 5, 0125 0,60; —1,1031, 0>3253 0,92; således 5,25=—=a++o>14.b, hvaraf o 104,76 — 24,73. a + 11.698. b, 4,66=a+-0,12. b, Oo —24,73-+F 6,00.a— 3,20. b, 4,28==a4—0,69. b, Oo= 11,70 3,27.a + 3,239.b, 3,30=ad—1, 10. b; samt a—4",783, Fame o8nB med e(ajot i, | Serien III. 2=b47; 4373 434; 390; 370; 337; VY H0I2; 0,12; —0,35; 0,91; —0,51; —0,49; saledes 4,47=a+o,12.0, hvaraf o== 98,17 — 24,15.a + 5,952. &, ,37=a-Ho,12. b, o=—24,15 ++ 06,00.a + 1,610. b, 4,34=a—0,35. b, 0o= 5,95— 1,61. a-b o0,902. by 3,90=a—0,51. b, : å Ifoima 0.51, B, samt - a =49>329, 3,37=3a—0,48. b, med & (a)=0 » 104. Serien IV. 5,25=a-Fo,13.5, — hvaraf o= 134,41— 30,45. ak 4,106,6, 4,95=a—+o,13. b, o= —30,45 + 7,00. 4 — 1,160. 5, 4,47=A+ 0511. d, o= 4,11 — 1,16. 4+0,8206.8, frö samt ”a—=(4",595, 4,19=4—o0,50. b, 3,30o==a—o0,51, b, 3,6r—=4a —0,52. b, och 8" (a)==0",081, Serien V. 4;95=a+1,24.5, = hvaraf o— rbklpåt 333000; 50k by ij 4,56—=a+-0,72. b, | « o=-33,32+ 98,00. a —0,500. by + ,47=Q4-+0;41- b, é Oo=— 0,50 — 0,50. aT3991. by ,37==a4—0519. b / TE samt a=4"?,206, TS (CE N 3,61—=a—0,)'7 1. b, / 3,23—=4—0,73. b> Serien VI. 5,65—=a+1,15. b, hvaraf o= 210,23 — 45,42, a—13 IE å 5,45==a+0,8 Få o=—45,42 + 10,00. at 2,250. B 4,95=a+o0,6 o=—13,34 + 2,25. a+ 3,011. 3 FE BE RAS b, samt a=—=4",261, 4,47=a SO och 8'/(a)=0";014. 4,37—a+0,21+ b; 2 4,28==4+09,10. by 3,99==a—0,30. b, 3,30=a—0541.b, 3,70=—=a—9>41.b, Serien VII, : 5,45=a-+o0,93, b, hvaraf o= 153,41 — 32,63. a —2,524. 5, ; 5, RER: b, ONS 7,00. a 07210. b, 4,67—=a+-0>21, b, o=— 2,52 + 0521. 4 +1,953. b, ul) (råg=aT003- by "samt a==49,638, fpa8-0a=—0,58. 6, och e''(a)=0",040. 4,23=a—0,93, Bb Serien VILL 2,93=a+0,59.5> = hvaraf o 97,66 — 29,61. a + 1,573. 5, 3,13—=a+o0,338. b, Oo=--29,61 + 9,00. 4 — 0,320. by 3,23—=a+20,27. b, o= — 1,57— 0,32. 4 + 1,279. ba 3,28—=a+0,02, b, samt =39,275, 3,32=—a—0,05. b, i 3,41=a—0,17. 5, och ef, a)=0?,014. 3,42=—=a—0,26, b, 3,42=—=a—0,47. b, 3,47 =a—0,63. b, Serien IX; 3,10-=a+0, 30.6 hvaraf o= 218,02 — 58,64. a-F42+239. 5, 3,20=2a4H0542. b, o=—58 NYSE 16,00. 4 — 9,909. Bb, | 3,.32—=a+0,42. 2 o= 42,24— 9,50.4 +27,086. ö 2 3 —A 0,3 bs Se EE samt a—3",460, i 3 ER Bg, oche(a)=0",114. koog b, 3.59==a-+o,08. b, 3,50—a—0, 11. b, 3,64=—=a—o0,35. b, 3,69=a—0,50. b, 3,69=a—1,36, b, 3,79—=a— 1,66. b, 3,89=a—2,06. b, w 4, 48=a—2,87. b, ; 4. ,S8—=a—2,97. b, Serien X. 3,23—=a-+0,33. bs f 332-04 0,32. b, 3,41—a—+o0,31- by ; 3,51==a+o0,21. by 3,60==a-F0,11,b> In70=A4—0,09. hb, 3,70=a—0,49. b, 3,70—=a—1,18. b, 3,79=a—1549. b, 3,79=a—1,90. b, 3,99=a—1;99. b, 4,19=A—1,91.5> s47=A—1,93. b, 4,77=A—1,73. by 4,36—=a—1584. b, d,20=Q—1>89, Db; Serien XI, 3,13—a-Ho,33. b, 3,42=a-H-0,02. by 3,46=—=a—0,23, b, 3,61—a—0,58, b, 3,70—=4—1,99. b, 3,99=4—2520. b, h,30—aAa—2,10. b, 4,66—=a—22,33. b, 4,85=a—2,36. b, 5;15==4—2,37. by > Serien XII. 23.45=4H1,05, be 2,74==a-F0,65. by 3,32=—=a+0,53. b, 3,51==a—+0,02. b, 3,80o—=a—1,78. b, 4,76==a—1,73. b, d,15=a—1,76. b, 5,35—=a—1,97. 0, Serien XII. 3,61—=a+-0,21. b, 3,69=a-H0,20. b, 3,70==a-+0,91. by 3,70=a—0,19. b, 3,70:=4—0,18. by 3,30o—=a—1,58. b, 4,00=a—1,90. b, 5,15==q4—1,85. b, 5395==a—2,05, by STAR s17=AP0547. by oe b, 3,60—a 3,80==4—0,99. b, 3,80-—=a—1,639. b, 4,19=a— 1779. Db, 2,00—=4— 1,89. b, 11 hvaraf o== 255,55— 63,28. a -F65,713:b, o=—63,28-+ 16,00. 4 — 14,930. b, o= 65,71 — 14,93. a ”F 28,242. b, samt a=3?,527, och e"(a)=0?089, hvaraf o= 167,05 —40,35. a + 61.230, 5; 0 —40,35 F10,00. a — 13,700, b> o= 61,23 — 13,70, at 209,899: b, samt a—=3",298, och s''(a)=0?;120. hvaraf o= 129,00 — 31,08. a-28,4 19.5, o=-—31,08-F 8,00. a— 4,990. ba o= —28,42— 4599: at14,946. (AN samt a=3",409, och £”(a)=0",118. hvaraf o 160,81 — 37,39. a-F39,036. 5; "o=—37,39-F 9,00. a— 8,330. ba o= 39,04 — 8,33. at 15,244:ba samt a=3,609, och €'/(qa)==0?,192: hyaraf o:= 106,51 — 27,01. a -25,023. by o=—27,01-F 7;00:.4— 5,680. bs o= —25,02— 5,68. a-t10,849. ba samt a==3,453, $ och 8'(å)=0?,117- ; | 42 När man sammahstälter de sålunda funna värden uppkommer följande jemförelse: Vid afsyalning: Vid uppvärmning, uti 209 varm luft: Serien! Luftens] a | Sannolik HSerien| a Sannolik varme osäkerhet osäkerhet I. —49,5 159,2131] 09.169 MH VILI. 39,275] 05014 II o 4, 7831 o, 148 IX. 13, 460] 0, 114 III. I +r5o 14, 329] ov 104 X. 13, 527) 0, 089 IV. | i 4, 3951 0, 081 XI. 3, 298 | 0, 120 NNE 1,8 14, 2061 0, 068 & XII. 13, 409: 0, 118 Vi | UN fela EA Ban 3. 6dal aR VIL 3,0 4, 63581 0, o40 HK XIV. ,3, 4531 0, 119 Medium Arithmet. la, 239 FO BN RN ARN ON 3 433 Jm 4 Medel-värde a=4?;004. Häraf finnes, att denna bestämmelse af den varmegrad, dervid vatten har sin största täthet, alldeles inträffar med det resultat vägning i. samma vatten gifver, emedan den sig här före- teende skillnaden af o”,t är inom gränsorne för sistnämnde resultats sannolika osäkerhet; tillika synes ock häraf blifva afgjordt, att det här nytt- jade undersökningssättet icke gifver så stor sä- kerhet i bestämmelsen, som vägnings methoden åstadkommer. Hvad nemligen först beträffar de värden af a, som funnits genom iagttagelse af vattnets afsvalning, så inses lätteligen, att de, ehu- ru. sannolika osäkerheten inom hvar serie är gan- ska liten, dock sig emellan äro mer skiljaktige än ått sådant finge anses bero endast af obser=' -vationsfel. Om man, för att öfvertyga sig der- om, söker hvarje bestämmelses skillnad ifrån de- ras medelvärde, och med tilibjelp deraf, på van- ligt sätt, med förutsättning att de alla bero af samma yttre inverkan, söker sannolika observa- tionsfelet, så finnes detta = 0?, 2062, som är nä- ra dubbelt af äfven den största sannolika osä- kerhet som hvarje observations-serie särskildt Cd 13 beräknad gifver, och tre gångor större än medi- um af allas);sannolika osäkerhet. Det har såle- des funnits någon vid observations-serierne I — VII inbördes olika verkande orsak, hvarföre och medelvärdet af a ej .borde ur dem tagas med afseende på den till hvarje serie särskildt hörande sannolika osäkerhet. Serierne I och IL jemförda med III och V skulle föranleda att tro, det denna orsak bör sökas uti den omgif- vande luftens olika temperatur, hvaraf afsval- ningen olika blifvit påskyndad eller fördröjd, men jemförelserna af serien III med IV, af V med VI och VII, samt af III, IV, V och VI med VII votera deremot, så att slutas måste, det hvarken påskyndad eller fördröjd afsvalning förändrar förhållandet mellan begge i vattnet sänkte Thermometrarnes stånd, hvarföre ock of- vananförda ralisonnement derom, att det för sä- kerheten af dessa försök ej är någon nödvändig omständighet att omgilvande luftens varme skul- le väljas närmast lika med den varme-grad, deri : vattnets tälhet är störst, härigenom bekräftas. Deremot anser jag den här sökta orsaken igen- finnas uti en lindrig rörelse, som ' tillfälligtvis uti vattnet inträffade under en del af försöken. » Vattnel med Thermometrarne var stäldt i ett öppet fönster, der så mycket luftdrag stundom märktes, alt Thermometrarne, och med dem vattnet, sattes i någon, eburu ganska sakta, rö- relse, hvilken efter all sannolikhet borde befor- dra skyndsammare flyttning af det dels lättare dels tyngre blefna vattnet; och då detta luftdrag ej alla gånger inträffade lika, så synes skiljaktig- beten uti resultaten deraf böra härledas, ehuru jag under sjelfva försöken icke visste gifva så no- 14 ga akt derpå, att jag nu kunde uppgifva vid hvilka serier luftdraget skedde. j Hvad sedan angår de medelst serierna VIII — XIV funna värden af a, så finnas de med hvarandra inbördes så nära öfverensstäm-= ma, att skiljaktigheterne måste anses endast så= som observations«fel; Ett sådant; sannolikt för dem alla tillsammans, och sökt medelst skillna= derne ifrån arithmetiska medelvärdet, finnes va= ra = 09, 089, som ses innehållas inom gränsor= ia af de särskildta värdens sannolika osäkerhet. Men då de genom vattnets afsvalning och uppvärmning fonna värden a=49,575+T0?,262 och a = 32,433 t09;089 med hvarandra jermfös ras, inses klart att de med de gränsor, inom hvilka de innebhållas, ej räcka hvarandra, och att deras inbördes olikhet således ej härrörer en= samt af observations-fel, utan måste tillskrifvas någon särskiid orsak. Icke kan densamma fin- nas uti någon tröghet hos de nyttjade Thermo- metrarne, emedan de begge hade små kulor; mellan 2$å och 3 decim. linier i diameter, och varme-förändringarne vid dessa försök ske gan= ska långsamt, så att Thermometrarne nog hin- na visa varmen sådan den omkring dem rätte= ligen är. Deremot är klart, att emedan den öf= re Thermemeterns förändringar både vid upp- värmningen och afsvalandet,; såsom ofvanföre anmärkt är, ske skyndsammare än den nedres, sådant gör en uti vattnets värmeledningsförm?= ga; och således i dess inre delars rörelse, för- modad tröghet märkbar. Man ledes till den slutsatts, att någon tid, om ock kort, förgår innan vattendelarne, sedan deras specifica vigt blifvit af tillökt eller minskad varme ändrad; 15 begynna flytta sig, hvaraf den här i fråga va- rande olikheten synes böra uppkomma, och hvar= s igenom ett constant, men icke bestämmeligt fel vid försöken 1 förevarande afseende tillvägabrin- gas, som gör det sålunda 'funna resultatet min- dre pålitligt än det, som genom vägning ers hålless SN Po srt TN 1 16 —— v ——— Undersökning om tvenne ytors rörelser på hvarandra (frottement) då de tan- gera hvarandra i en kroklinie. AN TIO ViLE-R: J ag skall först undersöka de åtskilliga slags rö- relser, som tvenne kroklinier kunna hafva sins- emellan. ) Om tvenne kroklinier & och 3 plana eller af dubbel böjning, hafva en punkt m gemen- sam, så kan det hända, att de i denna punkt” anlingen äga en gemensam taugent m7Z Fig. 1. eller ock hvar sin särskilda tangent m7Z' och mt, Fig. 2. Antag i första händelsen, att curvan & är orörlig, men att curvan Q rörer sig sålunda, att punkten »', som är oändligen nära m,kommer att infalla med punkten n, belägen på « och äfven oändeligen nära m, samt att curvan Bisin nya. ställning innu har en gemensam tangent med u. Curvan B4 har då rullat på «, och den rörelse som härunder ägt tum, kallas direct rullning Cfrottement de roulement direct). Men om cur- van B haft en sådan rörelse, att punkten m, glidande eller åkande långs elementet mn af cur- van «, kommit att inträffa uti n, och curverna Ze och i 57 ee och 4 i denna nya ställning ännu hafva en gemensam tangent, då säges curvan B4 hafva glidit på «, och den rörelse som deraf uppkom- mit, kallas direct glidning (frottement de glis- sement direct). A Uti andra händelsen kan man lätt förestäl- la sig tvenne rörelser motsvarande dem vi nu 'beskrifvit; och då curvan B successift sätter sig i beröring med x uti nya punkter, med särskil da tagenter för hvardera curvan i hvarje ny ställning, har man en rörelse, som kallas angu= lär rullning; (frottement de roulement angulaire). Om åter punkten B rörer sig sålunda, att punkten sm åker eller glider på ett element af curvan &«, så kallas den deraf uppkomna rörelsen angulär glidning (frottement de glisse- ment angulaire). IE Emellan tvenne curver, som hafva en punk gemensam, finnas således 4 slags rörelser. Vi skola nu undersöka, om dylika äfven äga rum emellan bugtiga ytor, samt bestämma de vil- : kor dessa ytor böra uppfylla, för att göra nå- gon af dessa rörelser möjlig. Jag tänker i denna afhandling, som skall utgöra förra delen af mitt arbete öfver dessa rörelser, bestämma de vilkor, som tvenne bugtiga ytor måste uppfylla, för att kunna di- recte rulla eller glida på hvarandra. En annan afhandling, den jag snart skall hafva den äran underställa Kongl. Academiens ompröfvande, och uti hvilken jag skall undersöka de angulära rörelserna, kommer att utgöra sednare delen af - mina undersökningar i detta ämne, hvilket jag tror ej skall sakna allt intresse. — K.V. A, Handl, 1824, St. I. 2 13 Första delen. Fullständig undersökning om ytors directa rörelser på hvarandra (frottemens directs). Det är bekant, WE > 1:0 att sviten af tangenterna till en krok- linia y, (Fig. 3.) plan eller af dubbel böjning; formerar en utbredlig yta, hvars rebroussements= linie Carrete de rebroussement) + är. 2:0 att, om man genom en af dessa tan- genter t, en af den utbredliga ytans generatri- cer, till denna yta drager ett tangerande plan, detta plan då skall innehålla den till tangerings- punkten m emellan £ och y, hörande circulus osculator , och följagteligen äfven radius curva«s ture för punkten m. ; 3:o Att man på hvarje bugtig yta M kan upprita tvenne systemer af kroklinier, hvilka skä- ra hvarandra i räta vinklar; bestående det ena systemet af ytans M största, och det andra af dess minsta böjningslinier (lignes de courbure). 4:o Att, om man på en bugtig yta MM har tvenne systemer af kroklinier, hvilka skära hvar= andra i räta vinklar, dessa kroklinier nödvän- digt skola vara ytans böjningslinier, om neml. deras böjningsradier äro vinkelräta mot ytan MM. Antagom nu, efter denna förberedelse, att yYy,Y,y'» Cec. äro ytans M minsta böjningslinier och &x,B,d &c. dess största. Curvan & skär EA ILLA SYNS fö NR hvar för sig uti punkterna é ANANAS curvan 64 skär dem i punkterna ob, W , bb; Fr u” curvan dd Å V a 2 ÄRE RARE ls &c. &c. Cec. We. I hvarje af dessa punkter drager jag tan= genter, så väl till kroklinierna +, y', y” &c. som ock till kroklinierna &,3,3 &c. ”Tangenten till 19 curvan i punkten &, kallar jag ta.y; efter den= na signatur får man följande Tabell: y äro ta.y — tby — td.y &c. y — ta.y — ib-y — td.”y &c. Og y” sax ta, É by" Leg d.y" ON &c. tangen-J)&c. &c. &c. &c. &c. ter till Ja — ta.xw — taå'.a — ta”a — &c. BB — tbB — tb. — tb.” —- & d = td.d — td'.d — -— Ce - 8&c. &e;. 0 Te: A&c. — &c. Alla tangenterna till ; n.y” y å | ö Ny”; RR n.y”. &c. . 5 &c. Rc. Sviten af curverna n.«, n.3, nd bildar en bugtig yta, som jag vill kalla P.M; på samma sätt bilda curverna n.y,n.y' ,n.y” en bugtig yta, som jag kallar Q.M. | Det är tydligt, att de utbredliga ytorna Ty—LT.y—T.y” tangera ytan P.M; jag kallar deras respectiva tangeringslinier z£.y,t.y',t.y”. "vv På samma sätt tangera de utbredliga ytora na Ta T.B,TS, ytan Q.M uti respectiva curver, som jag kallar t.«,t.3,t.d. | De utbredliga ytorna Z'y, &c. tangera ytan M uti sina rebroussements linier y, &:c så att de- - ras tangerande planer äro normalplaner till ytan M. På samma sätt tangera &c. utbredliga ytor- na Ne, &c, ytan P.M uti sina rebroussements ' linier n.«, &c. så att de tangerande planerna till Na &c. äro normalplaner till ytan P.M och tan- gerande planer till ytan M. "Man ser således, att de utbredliga ytorna No, &c. och T.y, &c. skära hvarandra 1 räta vinklar, och att följagtligen , äfven curverna t.y och n.&, skära hvarandra i en rät vinkel, och måste således vara böjningslinier till ytan P.M, ty deras böjnings radier äro tydligen normaler 2r till denna yta. Jag kallar ytan P.M, reciproque relatift till 7, emedan den enas tangerande planer äro normal-planer till den andra, och tvertom ; man kan således sluta, att P.MI| äro reciproqua ytor till MZ. och conjugaa O.MI ter genom M, er böjnings linier till P.M. YA TC) böjnings linier till QM. På P.M n.o,&c. Evoluta af «, &c. z.y,&c. Involuta af y, &c. På Q.M 2.0, &c. Involuta af ox, &c. n.y, &c Evoluta af y, &c. Ytan P.M måste äfven hafva sina tvenne reciproqua ytor; den ena vill jag kalla P'.M, och den andra är den redan betragtade ytan M. Böjnings linierna till denna yta P.M skola då vara n.a,&c. Evoluta af n.x,&c. t.'y,&c. Involuta af £.y,&c. ; Men den utbredliga ytan, på hvilken cur- van n.« är belägen, är vinkelrät mot den ytan, som innehåller n.x och g. | På samma sätt förhåller sig ty relatift till t.y och y. Jag kallar curvan n.'«x normal-evo- luta af evolutan till «, och likaledes i.'y nor- mal-involuta af involutan till y. | Men P.M skall äfven hafva sina tvenne reciproqua ytor, af hvilka den ena må heta P.”M- den andra är P.M. i Man har således följande, åt begge 'bållen obegränsade serie af ytor. &2. pu JR Pt M,P MP! M,P.M,M,Q.M,Q! M,Q".M,Q'".M.Q").M &c 22. af hvilka hvarje yta har den näst föregående och näst efterföljande till reciproqua ytor. Det är tydligt, sd CS 1:0 Att, om M är en utbredlig yta, dess ena. reciproqua 'yta reducerar sig till rebrousse- ments linien, och den andra är belägen oänd- ligt långt borta. ND 2:0 att för en Conisk yta den reella reci- -proqua ytan reducerar sig till en: punkt, som är toppen. | 3:o Att för en Cylindrisk yta blir recipro- qua ytan imaginär och reducerar sig till en punkt, belägen oändligt långt borta. 4:0 Att för en rotations yta blott finnes en enda reciproque yta, hvilken är rotations axeln, emedan den andra reciproqua ytan är, liksom FL utbredliga ytor, imaginär och oändligt långt orta. Man bör märka, att ytorna P.M,M,Q:-M kunna betragtas sins emellan som involutor och evolutor, ty i sjelfva verket äger emellan dessa ytör enahanda förhållande rum, som emellan de trenne curverna AZ,B,C, Fig. 4, af hvilka £ är involutå till Z och C involuta till B; med den skillnad likväl, att ytornas egenskaper äro mera omfattande än de motsvarande egenskaperna hos curverna; derföre om man kan anse Msom in- voluta af P.M och Q.M som involuta af M, så kan man äfven tvertom betragta JM som evolu- ta af P.M och Q.M som evoluta af M. Älvenså har den märkliga egenskapen hos curverna, att involutans normaler äro tangenter till evolutan, hos ytorna en större utsträckning; ty vid ytor "som P.M och IM äro tangerande planer till den - 23 ena af dem; normalplaner till den andra; och tvertlom. Antagom nu, att jag kan sätta en yta N i beröring med ytan M uti alla punkterna af en curva S. Antagom vidare, att M är orörlig, men att JV söker få (tenderar till) en roterande rörelse kring 5; då måste hvarje punkt af den=. na curva S, såsom tillhörande ytan JV, söka att beskrifva: elementet af en curva, hvars, till det- ta element hörande, circulus Osculator skall va- ra vinkelrät mot tangenten till S i den punk- ten, hvars rörelse man betragtar. Således är första vilkoret för möjligheten af tvenne ytors M och NV directa rullning: på hvar= andra, att de tangera hvarandra i deras" böj- nings-linier ; då skola de tendera att rulla eller glida uti de andra böjnings linierna, Och som HN, sedan den börjat en roteran- de rörelse kring S, flyttat sig från sin första ställning till en annan , dermed oändligt nära, der den tangerar M uti en curva S' oändl. nä- ra S, och curvan S'” dessutom måste. vara en gemensam böjningslinie för begge ytorna M & NV, så kan man af allt detta sluta: att om tvenne bugtiga ytor M och jiV hafva gemensama böjnings- linier af minsta eller största böjningen, så skola de sträfva, att directe rulla eller glida uti de motsatta böjnings-linierna, d.ä. uti dem af stör- sta eller minsta böjningen. . Låtom oss nu un- dersöka de andra vilkoren, hvilka bestämma 71:0 den directa rullningen, 2:0 den directa glidnin- gen emellan tvenne ytor, hvilkas böjnings lini- er sammanfalla. Ytan JV måste äfven hafva si- na reciproqua ytor, hvilka jag kallar P.V och Q.N. Om ytan JV tangerar M uti en gemen- - ke 24 sam böjnings-linie y, och de begge homologa reciproqua ytorna P.N och P.M, O.N och Q.M' tangera hvarandra, neml. de begge förra uti y:s involuta och de begge sednare uti y:s evo- luta, då skola ide tvenne ytorna NV och M kunna directe rulla på hvarandra, Men om det- ta åter icke äger rum, så skola ytorna glida på hvarandra, Ty, antagom att böjnings-lini- erna för JV, sammanfalla med: böjnings-linierna för M;z man har då på HV curverna y,y ,y” 3; och de tvenne ytorna som tangera 'hvarandra uti punkterna a, b, d af y, skola genomlöpa de motsatta böjningslinierna, tillförande JV, och hvilka jag vill kalla &',B8'.3' > af hvilka &«' är ho- molog med « på M, o. S. V. Om jag formerar en utbredlig yta af cur- vans &" normaler, hvilka äro uti de åtskilliga tangerande planerna till /V, och jag vidare kal- lar denna yta N.&', så kan man uppgöra föl- jande tabell; Utbredliga ytor Deras rebroussements= som tangera ytan M linier. ; | £6 . (3 . m.0 | N.B É d TREAN ENG NI ; . ; n.d &c. ; KANTIG ; &c. Utbredliga ytor som Deras rebroussements- tangera ytan N och äro ho= = linier mologa med de föregående Ncc , ; ; + No N.L = LJ OR , n.' NY ; , ; piPi ge &c. / . é 0 SO: Ytorna N.« och N.Z” tangera hvarandra uti räta linien ta.y, som uti punkten a tangerar tan- gerings curvan y emellan M och JV; det samma ok 25 äger rum emellan de homologa ytorna JV.B; N.L och NI,;NS &c. Men nu kan det hända, att rebroussements- linierua n.&e och mo antingen tangera hvaran- dra i en punkt på ta.y, eller ock icke tangera hvarandra "och ej hafva någon punkt gemensam. I förra fallet är tydligt, att de begge ytorna JV.a och Mi skola kunna rulla på hvarandra, äfvensom & och &' rulla directe på hvarandra, émedan de i hvarje hy berörings-punkt hafva en gemensam tangent. Uti sednare fallet åter skola ytorna MN.a och N.«' glida på hvarandra, och då glida äfven & och & directe på hvaran- dra. Uti förra händelsen måste «y:s involuta, såsom tillhörande P.M, gå genom tangerings- punkten emellan rebroussements linierna 7n.o« och n.e&, och vara belägen på ytan P.NNV, så. att P.M och P.NV skola tangera hvarandra i denna curva. Men i andra händelsen kan icke y:s involuta, som är belägen på P.N vara den samma med den, som man betragtar såsom be- lägen på P.M, emedan de tvenne curverna n.c och m.Ä icke hafva någon punkt gemensam, och då skola ytorna P.NV och P.M icke: tangera hvarandra. Det samma gäller om de bomologa ytorna OQO.M och Q.N. Således kan man sluta: att då tvenne ytor M och NV hafva gemensamma böjnings-linier, man då kan till hvarje af dessa ytor formera en series af Reciproqua ytor, och har, såsom tillhörände M: i &c.P.). M—P" M,P!.M,.P.M,.M.Q'.M.Q".M—Q.l').M&c. såsom tillhörande NV: &c PL. N—P" NP! N,E.N,N,Q.N.Q'.N.Q”.N—Q.N&c. och skola dessa ytor vara reciproct homologa. , LÄ a 26 Om tvenne af dessa tangera hvarandra, sko- la äfven alla tangera hvarandra, nemligen de mot-= svärande homologa sins emellan; och i detta fall skola de tvenne gifna ytorna directe rulla på hvarandra uti de andra böjningslinierna, och al- la de reciproqua ytorna, skola, om de antagas åtfölja de första gifna ytornas rörelse, äfven ruk la på sina motsvarande homologa ytor. Om dessa reciproqua ytor icke tangera hvar- andra, så skola de gifna ytorna M:och NV glida: på hvarandra. | Derföre då två ytor M och NV äro gifna, formerar man deras första reciproqua ytor P.M, Q.M och P.N, Q.V, och sättande ytorna M och N i tangering med hvarandra uti en böjnings- linie, ser man efter om de homologa reciproqua ytorna tangera hvarandra eller icke; i förra fal- let får man för de gifna ytorna en direct rull- ning (frottement de roulement direct:) och i sednare fallet direct glidning (frottement de glissement direct). Men man vet, att den yta, som formeras af de största böjnings-liniernas centra, utgör den ena afdelningen (nappe) af den yta, hvars an- dra afdelning bildas af de minsta böjnings-lini- ernas centra; äfvenså, är bekant, att det endast är 1 vissa händelser som dessa två yt-afdelnin- gar icke äro sins emellan förenade genom en och samma eqvation, utan äro särskilda, af hvarandra oberoende ytor. Således äger i allmänhet rum ett inbördes beroende emellan de största och minsta böj= nings-linierna; och vi skola nu bevisa, att då denna relation existerar, tvenne ytor 4, !V, som "hafva gemensamma böjningslinier, alltid rulla på hvarandra uti de motsatta böjnings-linierna, och id att de aldrig på hvarandra kunna glida, samt att följagtligen de reciproca homologa ytorna | P.M,P.N&Q.M,Q.N P/'M,P.N&Q.M,Q'N ; IXc. SAR alltid skola tangera och således rulla på hvar- andra. : ; Men om dessa tvenne ytor äro så beskaffa- de, att de af deras böjningsliniers medelpunkter formerade yt-afdelningar (nappes) äro sins emel- lan oberoende, då skall, allt eftersom de reci- proqua homologa ytorna P.M,PN—Q.M,Q.N tangera hvarandra eller icke, rullning eller glid- ning äga rum emellan de gifna ytorna M,NV. Vi hafva ytan M gilven; y,y ,y'&c. äro dess största eller minsta böjningslinier och des- sa linier äro hvarandra oändligen nära; «;(3,0,&c. äro de minsta eller största böjningslinierna och belägna till ändliga eller oändligt små afstånd från hvarandra. ; Jag kallar de curver R,R',R'&c. som gå genom liniernas ,y ,y"', &c. böjnings centra, och dem r,r',r &c. som gå gerom liniernas a, 3,3, &c. Den yta som formeras af RER... må he- ta CR, och den af rr'r”... bildade, må kallas Cr. Dessa tvenne afdelningar (nappes) skola an- tingen tillhöra en och samma yta, eller bilda tvenne af hvarandra oberoende ytor. Låtom oss undersöka hvad som inträffar 1 första händelsen. Efter de tvenne ytorna CR och Cr äro be- roende af hvarandra; så kan man icke förändra formen på CR utan att tillika förändra den på Cr. Derföre, om jag tager en ny yta NV så be- skaffad; att den har samma böjningslinier Y,y sy &c. som M, och hvilka jag för mera tyd- lighet skull betecknar med y,yD,y 2), &c.,så 28 bar jag en yta CR, såsom varande den afdel- ning, som mnehåller de mot y,y (1), y (2) &c. sva- rande böjnings centra, och hvilken är formerad af samma curver R,R',R'&c. som voro belägna på CR. Men den inbördes lag dessa curver R,R',R”'&c. följa på CR, är icke densamma, som de följde på CR. Ytan Cr måste låta härleda sig från C',R emedan den eqvation, som ger CR, på samma gång äfven ger Cr. | Låtom oss undersöka hvilket geometriskt vilkor curverna &« och &'; 3 samt 3',3 och $',&c,. Chvilka respective tillhöra ytorna M och IV) bö- ra uppfylla innan något beroende emellan CR och Cr,samt emellan CR och Cr, kan äga rum. Jag antager, att af curverna y och y', den förra går genom p, (Fig. 5.) och den sednare genom p'; vidare, att op är vinkelrät mot det plan, som tangerar ytan M uti p; följagteligen komma böjnings radierna ph och pr att infalla på op. Antagas punkterna p och p' att vara hvar- andra oändligt nära, så skola normalerna op och op ,skära hvarandra i en punkt o, som måste vara böjnings-centrum för curvan a, som anta- ges gå genom p och p'. Jag beskrifver böjnings- cirkeln cpp'c och kallar den, oc. Till y och y drager jag två tangenter, den ena i punkten p och den andra i punkten p'; dessa tvenne tan- genter gp och gp' skära hvarandra i 9. Vida- re efter ytan ÄV tangerar M uti y, så skall äf ven denna yta hafva sitt böjnings centrum för den med & homologa &«', beläget på op, t. ex. uti o'; circulus osculator blir cpc, och jag kal- lar den, o'c. Curvan y0) belägen på JV, måste skära osculerande cirkein o'c' uti en punkt p”, som är oändligt nära p; jag drager vidare en | | : | 29 tangent till y” uti p”; låt den vara gp”, som måste skära pg uti g”. Men efter jag construerat JV sålunda, att ytan C'R består af samma curver som CR, och efter emellan C'r och C'R existerar en dylik re- lation som emellan Cr och CR, så måste äfven emellan &« och x',&c. en relation äga rum; eller med andra ord, de osculerande cirklarna oe ,oc” måste vara beroende af hvarandra; men det är tydligt, att detta beroende ej kan vara annat än, att de Coner som formeras af de osculerande cirklarna och tangenterna till y och y' uti punk« terna p,p', och af tangenterna till y och (7 uti punkterna p'p”, rulla på hvarandra; d. ä., att de hafva samma topp, eller som är detsamma . att 9 och 2 sammanfalla. Då deremot icke emellan Cr och CR, samt följagtligen icke heller ' emellan C'r och C'R något beroende äger rum, så kunna dessa punkterna 49 och 4" antingen, sammanfalla eller icke. Man kan derföre anse den punkten, der tangenterna till de på M be- lägna'y och y' och på NV belägna Y och gy, skära hvarandra, som rotations centrum för den oändligt lilia bågen af &« emellan + och y', samt för den oändligt lilla bågen af x' emellan och y). Men denna punkt tillhör rebroussements- linien till den uibredliga yta, hvars directrix är &.&c. Således kan man sluta, att ytans, M re- ciproqua ytor P.M och Q.M innehålla denna ytas rotationscentra; den förra P.M relatift till curverna &,;3,3, &c. och den: sednare relatift till curverna y,y',y”, &c. Då man vidare påminner sig, att P.M och Q.M äfven hafva sina recipro- qua ytor, kan man i allmänhet sluta, att i den åt båda håll obegränsade serien 30 &c. P!! M,P!.M,P!. M,P.M.M,.Q.M.Q'M.QU.M.QU.M &c, P”.M innehåller rotations centra för P.M | P'.M D:o D:o å 5 P.M P.M D:o -. D:o ; : M. relatift till de normala evolutorna af evolutor- nas evolutor &c. af &x,3B,d,&c. och att M inne- håller rotationscentra för O.M Q-.M D:o D:o ; 2 ; Q'.M AMP Pt D:ö D:o : å Q”M. relatift till de normala involutorna afinvolutor= nas involutor &c. af &,3.3, &c, och &c. | Q”.M innehåller rotations centra för Q'.M Q'.M Do, ND D:o Q.M. -M D:o D:o D:o M. relatift till de normala evolutorna af evolutor- nas evolutor &c. af y,y',y”, &c. samt M innehåller rotationscentra för P.M P.M D:o D:o 4 . PM P'.M - D:o D:o ; ARE sa &c. . e . Mäns . e | &c. relatift till de normala involutorna af involutor- nas involutor &c. af y,y,y”&c. Nu finner man genast, att tvenne utbred- liga ytor alltid rulla på hvarandra, hvilka helst de tvenne generatricer må vara uti hvilka ytor- na tangera hvarandra, allenast ytornas rebrous= sementslinier hafva en punkt gemensam. Äfven-" ledes är tydligt, att dessa ytor skola glida på hvarandra, då deras vändningslinier ej hafva någon punkt gemensam. Man märker härvid, att ulbredliga ytors minsta böjningslinier äro de- ras räta generatricer, och att följagteligen ej nå- got beroende kan äga rum emellan deras mimsta och största böjnings-radier. "Två coner skola rulla på hvarandra om de hafva samma topp, [ 31 samt glida, om deras toppar icke sammanfalla. Två Cylindrar, som tangera hvarandra långs en generatrix, rulla alltid; en Con och en Cy- linder deremot, som tangera hvarandra längs en generatrix, glida alltid. Två rotations ytor gli- da alltid på hvarandra, äfven då de hafva ge- mensamma böjningslinier; t. ex. en annulär yta och en cylinder, hvars bas är meridian curvan ab (Fig. 6.) och hvars generatricer tangera rota- tions ytan ; och de kunna aldrig rulla på hvaran- dra så framt de icke äro begge coniska eller beg- ge cylindriska. Det märkes äfven, att hvad ro- tations ytor beträffar, intet inbördes beroende äger rum emellan de ytor som innehålla deras rotations centra. | Efter ett plan kan anses som en utbredlig yta och den enklaste af alla ytor i denna klass, så kan man alltid på ett plan rulla en utbred- lig yta i allmänhet, det må vara en con eller en cylinder. — | Antagom nu, att vi på ytan M upprita en curva É, efter behag. Om jag låter ett plan röra sig på ytan M sålunda, att det successift tangerar den i alla punkterna af É, så uppkom- mer derigenom en utbredlig yta &, hvars rebrous- sementslinie må vara 9. Men curvan & skall icke vara involuta till 0, ty tangenterna till & skola icke vara vinkelräta mot denna utbredli- ga ytas DB generatricer; vi vilja derföre kalla denna curva £ ofullkomlig involuta af Q. Cur- van £ måste, för att kunna vara en fullkomlig involuta af &, vara en böjningslinie på ytan MM. Om jag ponerar på M vara uppritad en svit af curver, analoga med É, hvilka må heta Z',E”,&c- och hvilka blifvit bestämda och allstrade efter p” .&c.&c. - 32 samma lagar som &, så kunna vi förmera en svit af utbredliga ytor &',5”,&c. hvilka alla hvar för sig tangera M uti curverna $,8',&c.; ytor= nas rebroussementslinier må heta 0',9”,&c. och dessa formera en yta, som jag vill kalla Z. Vi skola nu undersöka denna yta och den relation, som emellan densamma och ytan M kan äga rum. | Låtom oss betragta en punkt a på 2; genom denna punkt går en rät linie ap, som är gene- ratrix till ytan & och tangerar curvan Qq uti punkten p; på curvan 2 har man på samma sätt en punkt a', en derigenom gående rät linie a'p', som är belägen på & och tangerar curvan & uti p'; äfvenså har man på curvan 2” en punkt a”, en derigenom gående ganeratrix a”p” till utbredliga ytan &”, och som tangerar Q”, uti Om dessa räta linier ap,a'p',a”p”,&c. pone. ras hvarandra oändligt nära och skära hvarandra två och två, så att de bilda en utbredlig yta VV, så skola punkterna a,d,a”,&c. formera en curva u, som är rebroussementslinien för ytan V 3; och sviten af punkterna p,p'sp”,&c. formerar en curva », som är en ofullkomlig involuta af u. Man har således på ytan M tvenne sviter af kroklinier, nemligen den ena &,7,2',&c. och den andra pwp'sk”,&c. och de utgöra två sy- stemer af conjugat-curver. På ytan Z har man likaledes tvenne sviter af curver, som sins emellan äro conjugater, och af hvilka den ena är &,90',90”, &c. och den andra 444, &c De tangerande planerna till Mskola vara obliqua mot Z och innehålla böjningsra=' dierna till curverna Q,p',p”, &c.; äfvenså skola tan- 33 tangefande planerna till Z vara obliqua mot 4, . och innehålla böjningsradierna till curverna ” VÅ 4. f / foo ; &c. Om man, i stället för att låta ett plan rö. ra sig successift på curverna £,7,&”, &c, låter det röra sig på deras conjugater pmu',u”,&0. för att formera utbredliga ytor X,X',X”,&c, hvilkas re» broussements-linier vore 4,y',7”, &c , så skulle man: af dessa lnier tillsammans formera en yta Y; och om vi betragta de af tangenterna till. £.2,2”,&c. formerade utbredliga ytor, så sko- la vi på Y hafva ofullkomliga involutor till EEE, &e. hvilka vi vilje kalla g.g4g”;&e>— Och sålunda skall denna yta Y hafva samma 'egen- skaper som Z, nemligen att de uti; curyerna Jäpl gett &c; tangerande planerna ull M, skola in=> nehålla böjningsradierna till curverna q,7',q",&c, och vara obliqua mot Y;- samt tvertom, ått de uti" curyerna g,g',g”', &c. tangerande planerna till Y skola innehålla böjningsradierna till-curverna EEE &e. och vara obliqua mot M, >" De tangerande planerna till Mteller Z skos Ja vara obliqua mot Z eller M, eraedan de ofull- komliga involutornas böjningsradier icke äro vin«. kelräta mot den yta, hvarpå dessa -curver ära belägna. Detta äger blott rum vid fullkomliga involutor, hvilka då nödvändigt måste vara höjs ningslinier för den yta, på hvilken de äro drags na, Samma anmärkning gäller om- tangerande planer till M eller KF, hvilka äro .obliqua.» mot Y eller M. Hort agn De tangerande planerna till M äro obliqua mot Z och XY, och tyertom, ty, om man genom en punkt på en yta, dertill drager en normal, så kan man icke genom en annan närbelägen KK V. 4. Handl. :824, St. I 3 34 | punkt på samma yta, dertill draga en mormal som skär den förra normalen , om icke den se- nare punkten ligger i de rectangulära directio- nerna af ytans böjningslinier. | må Af samma skäl som vi kallat ytorna P och Q reeiproqua af M, och genom denna yta conju- gater, skola vi äfven kalla Z och Y obliquaire- ciproqua ytor af M, och derigenom conjugater. Vi böra äfven kalla P och Q rectangulära recipropua ytor, så väl i anledning af deras märkvärdiga egenskap, att deras tangerande pla- ner äro: Normalplaner till M/, och tvert om, som ock', för att skilja dem från de motsvarande Z och Y: ; På samma sätt som P var den yta, som innehöll centra för den rectangulära rotationen af MM, relatift till den ena serien af böjningslinier, och 'Q, relatift till den andra, säga vi äfven, att Z är den yta, som innehåller centra för den : obliqua "rotationen af JM, relatift till curverna bE.E&c.; att M är den yta, som innehåller centra för "den obliqua rotation af Z, relatift till curverna ny, ,4',&c.; att VY är den yta, som in- nehåller centra för den obliqua rotation af M relatift till: curverna' u;pM,u”,&c.; och att Min- nehåller centra för den obliqua rotation af F- relatift till g,g',g”,&e; | Men ytorna Z och Y skola vidare hafva samband med andra ytor Z',Y', svarande mot P' och Q', hvilka berovaf P och Q;ty vi kunna operera på Z och XY liksom vi gjort på P och Q. 0 Vi finna derföres att, om på en yta M upp- ritas en serie af curver &2,E”, &c. Iikgiltigt af hvilken: géneration; allenast alla följa samma lag, ma ' får en yta Z formerad af de ofullkomliga involutornas £,£',8”, &e. evolutor,-ochen yta F ” 33 formerad af evolutornas 22,8”, &c, ofullkomliga involutor ; vidare, att man på denna yta M kan upprita curver uwpu',u”,&c. hvilka skola vara con-, jugater till 8,22”, &c. d. ä.så beskaffade, att deras ofullkomiliga involutor skola vara belägna på ytan Z, 'och ått deras evolutor, hvartill de äro ofull- komliga involutor, skola ligga på Y. Afvenså synes, att Z skall hafva en yta Z”, som är dess öbligua Sreciproqua yta och som innehåller centra för dess-obliqua rotation, relatift till curverna 0,00” &c. liksom A/, relatift till 4 94',8c.; och på samnia sätt, att Y hår Y','som uppfyller sam- må vilkor; samt att man kän formera följande, åt begge håll obegränsade serie? Årpvögg "ARR &c ENA VARA M, KR VI &c. å = "Och din vi nu betragta ytan JV såsom tan- gerande” M”uti: en böjningslinie, och man före- ställer sig: NV "rulla på M, så skola curverna EEE. & pp, pr &c lemna spår efter sig på V'och beskrifva curverna h,h,h”, &c, j]', J”, &c. hvilka äfven" respective skola rulla på hvaran- ' dra, efter M och NV rulla; meni hvarje berö- rings-punkt” skola de hafva gemensamma tan- genter, ty ytan JV skall hafva obliqua reciproqua 'ytör ; "som ”jag vill kalla G och AH, af bvilka G är homöolog med Z, och H med Y; och dessa ytör skolå nödvändigt rulla på hvarandra. Ef ter Z och G rulla på hvarandra, skola de hafva gemensamma böjningslinier och rulla uti de mot- satta ”böjningsliniern:; följagtligen skall man kunna bestämma den yta, som innehåller centra för deras rectangulära rotation. ; » Man'ser således, att på M och N stödjer Sig 'eh oändlighet af ytor, sinsemellan beroende Hf åtskilliga relationer, som jag här ofvan an- fört. Man kan äfven sluta af det föregående, 36 att .om ;tvenne ytor tangera hvarandra, uti en curva, som, är en höjtingslinie till: den ena ytan, denna curva då äfven skall vara böjningslinie till den andra ytans ty man kan föreställa sig -en ulbredlig: yta, som tangerar begge ytorna uti denna linie> och tillika. så beskalindt att .tange- ringslinien är en fullkomlig involuta till. utbred= liga far, 'rebroussements-linie. FREE Öm :de: tvenne ytorna AZ och N. åka på hvarandra, så kunna ytorna. Z och Nee &c. € tangera. hvarandra, och då måste de -homologa .curverna. och Ah, SEA och j glida. på. hvar- andra, men i hvarjestangerings-punkt. hafva öfr mensåm tangent. : rod 6 Således. om jag på-ytan M uppritar en cur- va É efter hehag, skall den hafva sin, homologa belägen. på N, och dessa tvenne .curver. skola röra sig på hvarandra med direct rullning. eller glidning, (rouleront ou glisseront avec des frot= temens direets) om: M och JV på samma sätt rö- ra sig på hvar andra. : Man bör märka, att alla de egenskaper jag undersökt i denna afhandling, härleda sig från utbredliga ytors. märkvärdiga egenskap, att directe, rulla eller glida, på .hvar- andra, allt efter som: deras rebr oussements-linier beröra; hvarandra eller icke; äfvensom.:derifrån, att om jag på det. gemensamma tangerande .pla- net -uppritar en ;curva efter behag ». ty Ox: FR. och jag böjer planet först kring den ena, sedan kring den andra ytan, de. af curvan;m, antagna former då skola vara homologa curver, hvilka directe rulla på hvarandra, om de, utbredliga ytorna rulla; samt att, om jag på den, ena af tvenne utbredliga ytor, som glida på hvarandra, efter behag uppritat en curva, det spår hongör på den andra ytan, skall i hyarje punkt hafva gemensam tangent med cur van, Dessa egenska- (97 per hos utbredliga ytor äro nog tydliga i sig sjelfva för att icke behöfva bevisas, och derföre tror jag äfven vara nog; att blott hafva anfört dem. | ; St Antagom, att man har en ellipsoid, som icke är en rotationsyta, d. ä. som har sina tren- ne axlar olika stora. " Jag skär denna yta med planer vinkelräta mot den ena af ytans axlar; jag får då en svit af curver Xx, &c. hvilka alla äro alstrade efter samma lag, och de utbredliga ytor, som tange- ra Ellipsoiden skola vara Coner, som hafva sina toppar på den antagna: axeln; äfven är denna axel en af de ytor, som innehålla centra för ellip- soidens obliqua rotation. Om jag genom denna axel drager en svit af skärande planer, så skola de genom dessa skärningar uppkomna "särskilda curver (3,&c. vara conjugater till dem, som in« nehållas i de mot axeln vinkelräta planerna; och man bör märka, att dessa begge systemer af kroklinier, som vi nu determinerat, i sjelfva ver«=: ket äga de egenskaper vi ofvan anfört; ty: tangenterna till curverna 3, &c. gå alla genom axeln; om jag construerar de utbredliga ytor, som 'uti B,&c. tangera ytan, får jag en svit af cylindrar, och följagtligen måste axelns reci- proqua yta vara belägen oändligt långt borta, och tangenterna till en curva « skola alla gå ge- nom denna i oändligheten varande yta; om jag vidare betragtar skärnings-punkten emellan t. ex. B och x, bör man märka, att böjningsradien till B i denna punkt, icke sammanfaller med dire- etion för «:s böjningsradie 1 samma punkt; så att ehuru curverna &« och 3 skära hvarandra i räta vinklar, de likväl icke äro ellipsoidens böjnings- linier. Jag förmodar detta exempel vara till- RO - nerna mera begripliga. 38 räckligt, för att göra de allmänna, consträctio- , Men man kan geometriskt, och. som mig -sy- nes, tillräckligen strängt, bevisa denna märk vär- diga egenskap hos ytor, att neml, deras, bojnings- linier skära hvarandra 1 räta vinklar, och att des ras böjningsradier hafva vinkelräta direetioner mot ytan. "Om man hat en utbredlig yta & hvars” rebronssements-linie.är Q, (Fig. 7.) så är klart ; att de rätliniga generatricerna äro de minsta höj- ningslinierna; om jag i en punkt a, på en ge- neratrix ad, betragtar fullkomliga involutan" abf af 0, så år äfven tydligt, att den spher, hvars medelpunkt är på normalen till ad uti a, och till sin genererande cirkel har den i elementet ab osculerande, måste hafva mindre radie än hvarje annan spher, som har sin medelpunkt på samma normal och till genererande cirkel, oscu- lerande cirkeln i elementet ac, af hvilken krokli- nie acg som helst, gående genom punkten a och ” belägen på den utbredliga ytan, ty elementet ab är, såsom varande vinkelrätt mot ad, kortare än elementet ac, hvilket deremot är oblikt, och således äro rebroussements-liniernas fullkomliga involutor de största böjniugs-linierna på: en ul- bredlig yta, | vika Om man har en yta M och på densamma tager en punkt a, samt genom denna punkt dra- ger en normal till ytan, så kan man genom punk=- ten a draga oändligt många curver, hvilka alla hafva sina böjningsradier i denna normalens di- rection; men det är klart, att alla dessa radier miste ligga emellan tvenne gränsor, emedan tan, för den gifna punkten, nödvändigt måste hafva en osculerande spher af minsta, och en anpan af största radien. 39 cm WVi hafva sett, att om vi.på denna! yta M rita en curva £, som vi antaga gå genom punk. ten a, så skall den hafva till conjugat en an= nan curva p, som äfven är "belägen på :M och går genom «a, samt -så beskaffad, att. tangenten 1 a'tillsÉ, var en af generatricerna till den utbred- liga yta, som tangerar M uti pu. Efter & och pu äro conjugater, så måste, en relation finnas emel- lan deras till punkten a hörande böjningsradier, hvilken relation beror på beskaffenheten af ytan -M och af curverna É och pu. Således måste den- na relation, liksom alla variabla quantiteter, vara susceptibel af maximum och minimum; men bland alla genom punkten "a gående systemer af curver, som sins emellan äro conjugater, må- -ste nödvändigt finnas ett 'så beskaffadt, att de curver, af hvilka det består, äro fullkomliga in-= volutor-af rebroussementslinierna till de utbred- liga ytor, som i dessa märkliga curver tangera M, och då skära dessa curver hvarandra 1 räta vinklar, och hafva sina :böjningsradier i den ge- . nom a till M dragna normalens direction. Der- af kan man sluta, att detta system af cur- ver är det, som ger. ytans största och minsta " böjningsradier.. Undersökom nu de; relationer, som kunna äga rum emellan böjningsradierna till de homologa curver, uti hvilka ytorna M och JV directe rulla eller glida. Då M och JV tangera hvarandra uti den ge- mensamma böjningsradien y, så rulla eller glida de homologa linierna a,x', och 2,83" och d;d' &c. directe på hvarandra. : | "09 Dä de rulla, inträffar nödvändigt, att böj- ningsradierna till de punkter af ov,B,3, BEc. der dessa curver skära y, hafva ett visst förhållan> nn RARE Su 40 de till BOJ na af dad d, Sei såmma punkter. | fe INNE RE Mi Derföre om jag ed För or” os a bätjeka nar alla böjningsradier till «; med rBir'Bir”'I » ÄXCce dem som tillhöra 3 &c. samt ' CUPvans, oe med ra ret os &c. så får man re rar i rå. rB :: ord är RE ve och re ir iirB ir ot: &0 Pa re ir i rk o::&c, Äc. | Öre. i Det kan hända, att förhållandet emellan ra och re antingen är detsamma, som. emellan : r'« och r'&g', emellan r”a och r”«' &c. eller att det varierar allt efter som - man: från tangering uti Va öfvergår till andra tangeringar uti ey”, y ? ', cs: . ; : ; Uti första händelsen skall ytan N rulla på M med constanta angulära hastigheter, och i ans dra händelsen skola angulära hastigheterna vara variabla; d. ä. om- jag antager de valg och 70, 7'a och r”x &c: farms. vinklarna lika stora, så skola, i förra händelsen, de af rx' och r'x', r'a' och r”&', &c. formerade vinklarha, äfven vara lika stora; men 1 sednare händelsen, icke, Om de tvenne ytorna M-och tV glida, uns der ytans NV roterande rörelse på M, så kan det hända, att de qvantiteter, bvarmed oe” gli- der på de elementer af x, hvilka innefattas emel- lan de lika vinklarna: som formeras af de suc- eessifva böjnings-radierna till &, kunna antin- gen vara lika, eller olika stora; uti förra hän- delsen skall ytan JV röra sig glidande på Moch >» 41 med. constanta angulära hastigheter; i - sed- nare händelsen. med variabla angulära hastighe- ter. Derföre: kunna vi summariter säga: att tvenne ytor JM. och JV, hvilkas böjningslinier samman falla, och. som tangera hvarandra i en af .dessa linier y,. skola alltid rulla på hvaran- dra, om de ytor, som innehålla deras böjnings- centra, äro sins emellan beroende; re att i denna händelse ytorna P och P', Q och Q' skola tangera och rulla på hvarandra; | att dessa ytor P och Q äro på samma gång re= ciproqua rectangulära ytor till M och ytor som innehålla centra för ytans MM rectangulära rota- tion, samt evolut- och involut-ytor till M; att då de ytor, som innehålla böjningscentra för M och NV, formera tvenne af hvarandra obero= ende afdelningar (nappes), M och NV skola rul- Ja på hvarandra, så framt ytorna P och P',Q och Q” tangera hvarandra, men deremot glida, om denna tangering icke äger rum; = att ytorna M och JV kunna rulla och glida på . hvarandra , | = 1:0 med constanta angulära hastigheter; —— - 2:0 med variabla angulära hastigheter, allt efter de relationer som finnas emellan böjnings- radierna till de böjningslinier på hvilka rull- ningen eller glidningen sker; och slutligen att man på M kan efter behag upprita en curva É, . som på NV skall hafva sin homologa &, och att dessa curver skola rulla eller glida på hvarandra med eller utan 'constanta ångulära hastigheter, allt efter som M och NV sjelfva rulla eller glida, med eller utan constanta' hastigheter. Nu skola vi af det föregående härleda con- structionen af tandade ytor, som uti mekaniken förekomma under namn af kugghjul. > AN Ner oy Vi antaga, att man har två 'ytor M och NV; som tangera hvarandra i en gemensam böjningss linie, och på hvilka man 'ritåt två homologa cur4 ver É och Q; dessa curver 'häfva i sina succes- sifva" tangeringspunhkter en' gemensam tangent. Om jag genom deras tangerihgspunkt drager” ett plan vinkelrätt mot tangenten; Så måste det gå enom den för M och JV gemensamma normas len; och om jag i' detta plan construerar tvenné curver efter behag, w och £, Som tangera hvar- andra i tangeritgspunkten ”emellän & och Q; samt hafva till gemensam tangent normalen till MM och NV, så skall jag af dessa tvenne cur- ver &. och e, kunna röra den förra på &: och den sednare på &. sålunda, att, då £ och 9 successift tangera hvarandra i nya punkter, curverna & och & alltid uppfylla samma vilkor söm i första tangeringspunkten. Man ser nu, att man härigenom fått tvenne canalytor, (surfa- ces des canaux) som successift tangera hvaran- dra i de successifvå tangeringspunkterna emellan och &, och hvilka skola rulla på hvarandra, om och & rulla, samt glida, om 2 och 9 glida: — | Man kan på M upprita en .geries curver ” &c. analoga med Z och hvilka på JV skola hafva sina homologa &',&”, &c., med dessa cur- ver kan. man göra samma constructioner som . med, É och &, och skall derigenom hafva con- struerat en kugg-yta JM, som kan vara för- enad ; med, en annan kugg-yta JV; och kug- garnas antal ;skall vara det samma som curver- nas ££',&c: eller Q,p',&c. | RT 7 Detta är allmänna upplösningen på proble- / met om kugghjul; men vånligen användas /i mekaniken endast rotations-ytor till kugghjul, 53 204 43 så väl emedah de kunna röräs kring tvenne orör- liga åxlar, som ock: emedan : man : efter behag kan ditsätta och. borttaga kuggatnå.: Låtom oss derföre efter den ofvan uppgifna methoden un= dersöka kuggiga rotations ytors! egenskaper. = 0 Tyenne Axlar kuhna: i:mo. 'skära” bvaranz > dra; '2:0 vara parallela; 3:0 ické råkas i rymden men hafva vinkelräta directioner mot hvarandra? 4:0 icke råkas' och hafva sneda directioner, "> "Vi hafva sett att, då axlarna skära hvaran- är fik - Kn . dra, ytorna M och IV, såsom varande respecti- rullå på hvarandra, vara tvenne räta coner me circulära baser och gemensam topp; man skall på det tangerande planet, som går genom. def va rotations-ylor till dessa axlar, skola, då ed generatrixz, uti hvilken de tangera hvarandra, kun- na rita en curva G efter behag, samt upprulla det tangerande planet först på Conen JM, och se- dan på Conen JV. Curvan G tager formen på M, och 9 på Ms och genom -construerande af canalytor, (Surfaces des canaux) hvilkas recipro-. qua, directricer äro & och Q, formerar man dv homologa kuggarna till de Coniska kugghjulen. Då axlarna äro parallela, så måste M:och NN, för att kunna rulla, vara circulära cylin- drar; kuggarna derpå construeras som förutsoo Och efter böjningslinierna,: 'uti hvilka: M och MV; rulla, äro cirklansusåv följer deraf, att de ängulära hastigheterna äro uti ett constant. fört hållande vid de; här ofvan undersökta tvenne händelser. Vi anmärka äfven, att förhållandet emellan de angulära hastigheterna: alltid skall vara constant, så ofta JM och : N äro : rotations ytor. | ) | oe Således "uppfylla coniska och cylindriska kugghjul tvenne: vilkor, neml, att tillåta direct rullning och hafva angulära hastigheterna i ett constant förhållande. Man kan:'som ett särskildt fall vid coniska. kugghjul: hafva ett plan och en : con, samt som ett specielt fall vid cylindriska kugghjul, ett plan och en cylinder; detta sednare Söke formerar ett kuggverk, som är kändt un= er namn af Kuggstång (Cremaillere). Man kan ännu i det fall, då de gifna axlarna skära hvar- andra i räta vinklar, för M och N nyttja en rät, circulär cylinder och ett plan, som tange= rar denna cylinder. Och som i detta fall pla- net kan anses som en rotations yta, skola an- 'Bulära hastigheterna vara i ett constant förhållan- de, men de af canalytorna formerade kuggarna skola glida directe på hvarandra. Således ro då axlarna skära hvarandra, kan jag i deras plan rita en curva efter behag samt an- se den som en meridian af begge rotations- ytorna; och då skola M och NV directe glida på. hvarandra; derföre om man här, på det anför- da sättet construerar ett kuggverk, så skall det, med egenskapen af direct glidning, förena con- stanta angulära hastigheter. KK 1:2:0 Om axlarna äro parallela, kunna vi construera ett --kuggverk efter den ofvanföre anförda procedur, och med samma vilkor. = « 13:0 Om de tvenne axlarna” icke råkas- och ” hafva mot hvarandra vinkelräta directioner i rymden, så kan jag formera tvenne rotations- ytor M och JV, en till hvardera axeln. Ytan M skall vara:en annulär yta, som alstrats:ge=- nom en: rotation kring första:axeln, af den cir- kel, som är basen till cylindriska ytan JV, hvars axel är den andra gifna axeln. = Man ser ER alt dessa äro de enda ro- tations-ytor, som kunna uppfylla vilkoret, att tangera hvarandra uti en böjningslinie; men då lida J/ och N -dirvecte; ' och, således ' har det adverk; som på dessa ytor construeras, den egenskapén att glida' directe oöh hafva constan- ta angulära hastigheter, emedan M och N äro rotations ytor. = år NRA 4:o I den händelsen då axlarna icke råkas och hafva sneda directioner mot hvarandra i rymden, är det icke möjligt, att till dem con- struera rotations ytor, som tangera hvarandra i en böjningslinie; således kan man icke i detta fall: formera "ett kuggverk med vilkor 'af direct rullning eller glidning." Vi skola i den afhand- ling, der jag skall afhandla de angulära rörel- serna, (frottemens angularies) finna upplösning SANN märkliga east 30 pulsen IDR od ke Vi 2 av ; ST Läge 49 JUSMWWV (i vå PET i ) i i tå; ( 46 £ Undersökning: af flusipgtissytart och dess sälen märkvärdigaste föreningars. stag 4 Miljeler AG RÅ så fan: a 5å Ha dd BERZELIUS. | (försätta från KE, V, ÅG. Handl, 1823. Pi, il de ilto RN FÖ kisseljords ER 3 fbr kalium. Jag har,i. början af /denna'afharidling anfört att Dayy åjenas samt Tutnaro och GAY Lyssåc å den, andra, sidan -undersökt: dennas .SÖN- i derdelning, samt de resultat , de; dragit. afi,sina försök. Jag skall nu anföra de försök som ar mig blifvit anställda. Då man läser beskrifningen af de franska Chemisternes försök kan man icke tvifla på, att flusspatssyran vid detta tillfälle sönderdelas. - Kalium brinner i gasen, condenserar den, ett brunt ämne bildas, som, utkokadt med vatten och torrkadt, brinner i syrgas med utstötande af kiselhaltig flusspatssyra och lemnar ett hvitt jordagtigt ämne. — Jag ansåg, då jag företog dessa försök, flusspalssyrans reduction , i säll- skap med kisseljandes, så gifven att jag endast trodde ett närmare bestämmande af den redu- cerade productens samman:«-ttning behöfvas, för att hafva denna punkt ådagalagd. Då jag ef tergjorde Gar Lussace?s och TuHÉnaAro's försök, er- höll jag samma resultat och med lika phenomen;» som de beskrifva , med det enda undantag att ; ä den i syrgas brända massan icke; blef hvit, utan behöll sin färg, med OFLYANe förändring. Jag hade väntat, att det förbränc a skulle innehålla flusspatssyradt kisel-kali och öfvergöt det derföre med, concentrerad svafvelsyra, som icke utveck- lader spår af flusspatssyra, och som kunde afrös= kas ifrån den brungrå massan, utan att hon för- ändrades. Ingen syra angrep den, utom flus- spatssyra, som. upptog kisseljord derur och lem- nade ett. mörkare brunt ämne. olöst, som, var i syror, olösligt. och. i;; eld. oförbrännligt. = ;Va detta flusspatssyraps radical, eller kisseljordens? eller en förening af bådas? al —; För att erhålla denna; kropp istörre mängd förför. jag på, följande. sjött, Jy.en, glasretont, af omkring 10:c; t. rymd infördes ett litet kärl afrägta postlin, på hvilket låg ett stycke kalium af.sen större hasselnöts storlek, retorten gjordes hastigt lufttom;, och kiselhaltig, flusspatssyregas inssläpptes från. en öfver qvicksilfver stående res servoir.. Derefter ;upphettades det stället af re- " torten, der: kärlet med kalium; befann sig, öfver en spirituslampa; kalium blef först, hvitt, mörk- nade sedan; mer och mer, blef slutligen svart som kol och korrt; derefter tände; det sig: och brann med en stor, mörkröd, men icke inten-. siv. låge, under det att qvicksilfret hastigt. steg i reservoiren, med hvilken ;reétorten under för- söket stod i gemenskap. Så snart förbrännin- gen slutat, utpumpades retorten å nyo, ör ,att hindra bildning af flusspatssyradt kisel-kali och ' lemnades sedan att:svalna. Producten af för- bränningen var. en hård, sammanbakad, porös massa af mörkbrun färg, som väl behöll sig i uften , men som, då man rörde den med fing- rarna eller andades derpå, luktade af våtgas, 3 48 föregående, | > För att nu bestämma den förändring som den bruna kroppen under förbränning undergår, torrkades den först vid börjande glödgning 1ien ström af vätgas, sedan vägdes, den och utsattes i 200000 (SDS Å äl ko i en passande apparat för en ström af syrgas3 . så snart luften i kärlet ansågs vara af syrgasen "utjagad, upphettades det bruna ämnet medelst en spritlampa. Det tog snart eld och brann "en stund med liflighet, hvarvid en blekt blå låge syntes på dess yta; den öfverskjutande Syr= gasen jemte den af förbränningen bildade gas sen inleddes i baryt-vatten, som deraf grum- 'Tades starkt. Den brända massan hade skrum- pnat mycket tillsamman; men hade nästan same ma färg som förut. Den hade vunnit knappt en half procent i vigt. Dessa stora besynnerlig- heter, att brinna starkt och icke ändras i vigt "eller utseende, syntes i början .inveckla detta "ämnes undersökning. Den fällning som erhölls i barytvattnet, uppsamlades och öfvergjöts med "utspädd saltsyra, hvaraf den löstes med fräsning "och utan lemning. Det var således kolsyrad "bharyt, och icke flusspatssyrad kiselbaryt, eme= «dan den sistnämde är olöslig i saltsyra. Hvar ken i glaskulan der förbränningen skedde, eller . å afledningsröret, kunde minsta spår efter angrip» ning af flusspatssyra eller efter kiseljords afsätt- ning röjas; det var således klart att flusspats- "syra icke hörer till producterna af det bruna ämnets förbränning, och att den flusspatssyra, som i THÉnArps och Gar Lussacs försök, äfven som i mitt första, viste sig, härrörde dervaf att "det bruna ämnet hållit flusspatssyradt kiselka- '1i, som af förbränningshettan sönderdelat sig ' "och afgifvit kiselhaltig flusspatssyregas. MHärige- k ; nom var således förhoppningen förlorad, att på "tlenna väg, komma till kännedom om fepspata är Nha verkliga sammansättning; men resultatet "blef" icke :derföre mindre interessant, ty, det KSV, A Handl. s824, Sv I. S- Sn NS ppor : be RFA, RR 50 syntes ådagalägga att kisseljordens: radical kan på denna väg framställas i isolerad form. Det blef nu sannol:kt att den bruna pulver- formiga kroppen verkligen var silicium. Att den brunnit i syrgas och afgifvit kol, utan att vinna i vigt, blef då icke mera så svårt att för- stå, helst det är ett vanligt phenomen, med de oxider som hålla 3 atomer syre, alt. deras qva- dricarburetum förbrinner utan att ändra sin vigt; men detta kol, hvarifrån kom det, huru kunde det vara chemiskt förenadt med silicium?- Jag trodde då att qvarsittande delar af pe- troleum , hvari kalium förvaras, kunnat orsaka - denna omständighet, och omgjorde försöket der- före med omsmälta stycken af kalium, på hvil- ka intet petroleum fanns. Resultatet blef likväl alldeles detsamma. Nu begynte jag misstänka att kalium höll kol echemiskt bundet. Detta ka- lium var nemligen beredt, på den af Brunner nyligen uppgifna fördelagtiga method, att i ett kärl af smidt.jern distillera, vid en mycket hög temperatur, en intim blanning af kolsyradt kali och kol. Kalium omdistillerades derföre i ett glaskärl och lemnade efter sig ömnigt af en ko- lig massa, som tånde sig 1 luften och som i vat- ten utvecklade vätgas och afgaf kali med lem- nivg af en myckenhet kol. — Då försöket om- gjordes med det så distillerade kalium, ;så ut- föll det erhållna pulvret icke "så mörkbrunt, och det brann i syrgas med tillökning af 40 ps. csri vigt, utan att någon kolsyregas bildades dervid. Färgen ' efter förbränningen var likväl nästan lika. som förut. Men äfven denna: omständighet "begynte., nu. synas mindre besynnerlig, om nem- igen :silicium antingen har en lägre syrsätt- ningsgrad, som bildas genom förbränning, eller j = -. I 4 ' & NV om det; liksom boron af den nybildade kisel- jorden hindras från att fullt förbrinna. Jag be- bandlade dessa förbrända återstoder med flus- > spatssyra, som starkt upphbettade sig dermed, uts 'Yecklade kiselhbaltig flusspatssyra och gjorde fär« gen af det olösta mycket djupare. Det angreps nu ej mer af syran, som afröktes och återsto- den :fugtad med:-litet ny syra, togs på filtrum och tvättades väl samt torrkades. Den var nu silicium, :i' isolerad form > I detta tillstånd är det mörkt noisettebrunt, utan allt slags metallglans. - Struket med poler- stål; ger det intet glänsande strek och gör mot- stånd under gnidning, alldeles såsom en jord- artad kropp. Det är oförbränneligt så väl i at- mosferisk luft, som 1 syrgas3 förändras icke af blåsrörslågen och synes 'således höra till de strångsmältaste kropparna. Dessa omständighe- ter synas motsäga hvad jag nyss anfört om för- bränningen af silictum, som sker med lätthet både i syrgas och luften, då man använder det sådant det fås genom åverkan af kalium. Den- na olikhet i brännbarbeten af silicium är en ganska märk värdig omständighet. Det beror ic- ke på någon förutgången verkan af flusspatssy- ran, ty om silicium utan att brännas, först be- handlas ;med flusspatssyra, så utdrager denna | en portion kiseljord , afskiljd från flusspatssyran af det kali som hinner bildas på luftens bekost- nad, innan försöket kan begynnas, och syran upplöser dessutom, särdeles om blanningen vär- mes, en povtion silicium med utveckling af vät- gas; det som efter afsilning och tvättning åter- står, tänder sig och brinner med liflighet både i duften och i syrgas. . Denria brännbarhet här- törer icke af gvarvarande kalium, ty efter förr - bränning utdrager flusspatssyra intet flisspatssys:' radt kiselkali;: men den: kan möjligen härröra af en portion väte hvarmed : silicium är. förenadt; emedan då silicium brännes i syrgas, äfven efter : föregången upphettning i vätgas eller i vacuum, bildas allud tillika en portion vat- ten; men som, 'relatift till kiseljordens: stora mättningscapacitet, är ganska ringa: Det silicium, som fås, då den genom: kalium : reducerade bru- na massan kastas i vatten är således ett hydrure, eller; vätbundet silicrum ;' det reducerade är si=- liciumbundet kalium, som af vattnet sönder« delas, kalium syrsättes till kali, -som löses af vattnet; större delen af vätet bortgår i gasform och en mindre del deraf förenas i stället för kalium med 'siliecium. Om det vätbundna ShkOre ; inlägges 1 en' öppen platinadegel, och långsamt upphettas ända till börjande glödgning och sedan med pålagdt lock upphettas till full hvitglöd- gning, så förlorar silicium sin brännbarhet, och -ger sedan, efter behandling med 'flusspatssyra, som nu mera ej upplöser det, rent silicium, utan den stora forlust deraf, som uppkommer då det får antända sig." Upphettas det vätbund- na silicium mycket hastigt till glödgning, så tän- der det sig, emedan vätet ej kan vid en "lägre temperatur. förbrännas utan att tända silicium; och om degeln är från början väl betäckt så tänder sig silicium med spår af låge då locket under glödgningen aftages. Att silicium vid dessa tillfällen icke fullt förbrinner, beror ej på bild- ningen af en lägre oxidationsgrad, utan deraf att den nybildade kiseljorden hindrar syrets åtkomst. - Det undergår, genom åverkan af en högre tem- peratur, utom vätets: frånskiljande, ännu en an- nan förändring: det förlorar sin löslighet i flus= ; 53 , .spatssyra, sammankrymper 'till'en ringare volum; samt. får en' mörkare färg och kanske har denna omständighet äfven lika så väsentligt inflytande på förminskningen af dess brännbarhet, som vätets afskiljande. I sitt lösa tillstånd, sådant det fås, då vattnet skiljer det från kalium, lik- nar det i brännbarhet det lösa väthaltiga kolet af linne, som tändes af eldstålets gnista, men i det tillstånd, hvari det genom en högre temperaturs åverkan försältes, liknar det sådant trädkol, som vid forman faller ut ur masugnen, eller coaks, hvilka icke mera kunna för sig sjelfva antändas och brinna. Oförbrännligheten af silicium är i öfrigt sådan, att det som stadnar på filtra, som vanligen är mycket, kan återfås derigenom att filtrum brännes till aska och askan sedan be- handlas med flusspatssyra. — | Silicium smutsar starkt af sig, fastnari torr . form på insidan af glaset, hvari det förvaras, och försöker man t. ex. att med en” penhfjäder sopa af det, så fastnar det på fjädern. Efter behandling med flusspatssyra, hetäcker sig vät- skan med en hinna; som är liksom fet och öf- verdrager hvar droppe, som uthälles. - Denna hinna viker: sig upp på kärlets sidor så långt de äro våta. Genom strålbrytningen derpå sy- nes den hafva en ljusare färg, än det som lig- ger under vätskan. Silicium feder icke electri- citeten. En platinatråd och en zinkskifva, båda indoppade 1 en mycket sur, men svag upplösning af salpetersyrad kopparoxid, samt med de mot- svarande ändarna förenade, på sätt WOLLASTON för titan verktällde det, medelst sammanpackadt silicium , gåfvo icke det ringaste tecken till elec- -trisk verkan, så att på platinan hvarken utvec- . .klades gas eller derpå afsattes reducerad koppar, | 54 > Silicium', som genom en högre temperaturs åverkan blifvit oförbrännligt, förändras icke om, sedan det är upphettadt till glödgning, chlorsyradt kali påkastas, Det detonerar icke med salpeter, förr än temperaturen blir så bög att; salpeter- syran förstöres och alkalits frändskap 'begynner blifva medverkande; man kan derföre glödga silicium i salpeter, utan att det deraf syrsättes; först vid full hvitglödgning uppkommer en. ins tensif sönderdelning. Med kolsyradt kali der= emot förbrinner silicium ganska lätt med ett lifligt eldphenomen, hvarvid syrsatt kolgas utvecklas och massan svartnar af reduceradt kol. Ju mindre kolsyradt kali eller natron man dervid tager, ju lifligare eld uppkommer och ju lägre är den temperatur, hvarvid detonation sker, så att, då. det kolsyrade saltets volum icke är mer än t. ex. hälften af silieium , så inträffar den långt innan glödgning. I större qvantitet pöser massan der= vid upp genom utveckling af syrsatt kol- gas, som tänder sig och förbrinner med blå låge. Med mycket kolsyradt alkaliinträffar icke något synbart eldphenomen och massan svartnar icke utan endast syrsatt kolgas utvecklas. För att riktigt öfvertyga mig att det svarta ämnet var kol, detonerade jag silicium med kolsyradt kali, upplöste massan i vatten oeh samlade det svarta ämnet på ett filtrum. Efter torrkning » lät det i glödgning antända sig och förbrann utan lemning. Detta förhållande af silicium till kolsyradt alk«ri ger upphof åt ett ganska para- doxt phenomen. Om man upphettar till lindrig glödguing oantändligt silicium med salpeter på ett platinabläck eller i en liten degel, så upp- kommer dem, emellan ingen verkan, men inläg-+ ger man nu litet vattenfritt kolsyradt natron, 2 så att det råkar silicium, så uppkommer på det- tas bekostnad. en detonation midt i salpetern, och den afbrända massan behåller sig en stund svart. Örsaken till den omständighet, att silicium lättare förbrinner på bekostnad af kolsyradt än salpetersyradt kali vid lägre temperaturer, ligger otvifvelagtigt deri, att till dess förbränning for- dras en medverkan af kalits frändskap till kisel- jord, hvilken hos salpetern icke äger rum, förr än temperaturen stigit så högt att salpetersyran sönderdelas af hettan; att det brända någon stund behåller sig svart, beror derpå, att den nya föreningen är solid och bevarar det inne- slutna kolet, tills den hinner smälta. Silicium:- 'detonerar under lifligt eldphenomen med hy- dratet af de eldfasta alkalierna, vid den tempe- ratur som smälter hydratet och således längt innan glödgningshetta. Vätgas utvecklas dervid och förbrinner synbart, då massans volum ej är allt för liten. Äfven med barythydrat uppkom- mer ignition och vätgas antändning. Med kalk- bydrat äger väl ock en ignition rum, men svag och silicium syrsättes ofullkomligt. - Med surt flusspatssyradt kali detonerar det vid den tem- "peratur, som smälter saltet d. ä. långt innan glödgning inträffar. Af smält borax förändras silicium icke. Om silicium upphettas till full glödgning i ' gasformigt svafvel, eller ångor af svafvel ledas öfver hvitglödande silicinm, så tänder det sig och "brinner ehuru mindre lifligt än i syrgas; men det inträffar äfven med oantändligt silicium. Svafvelhbindningen blir dervid vanligen lika ofull- ständig, som syrsättningen; och man erhåller en slaggig mörkgrå massa Stundom händer lik- väl, särdeles om försöket sker i ett kärl, som före svaflets förvandling i gasform var lufttoret, att silicium fullt svafvelbindes, åtminstone- Vill " någon del af sin massa. — Detta bildar då .en hvit, jordformig kropp, som; i beröring med valten i ögonblicket upptages med utveckling af svafvelbunden vätgas. Dervid syrsättes silicium till-kiseljord, som upplöses 1. vattnet, och om vattnets qvantitet är ringa, så kan man erhålla " en så concentrerad upplösning, att den, efter nå- gon afdunstning, gelatinerar och efter intork= ning lemnar kiseljorden i en genomskinande, sprucken massa. Äfven det ofullkomligt sval velbundna silicium sönderdelar vatten med häf- tighet, utvecklar. svafvelbundet väte och ger en upplösning af kiseljord i vatten. Det icke svafs velbundna silicium afskiljes oförändradt. I öp- pen luft utstöter det stark luckt af svafvelbun- det väte och efter en korrt stund har det alls deles förlorat sin svafvelhalt. I avtificielt torr= kad luft kan det förvaras. I glödgning rostas det, ger svafvelsyrlighet och kiseljord , men det- ta går långsamt, så att det, efter några ögon- blicks glödgning, ännu behåller egenskapen att sönderdela vatten. Siciliumbundet kalium för= enas lätt med svafvel under förbränningspheno= men, men då massan upplöses i vatten blir mycket silicium olöst, om icke massan. å nyo upphettas till hvitglödgning, då silicium svafs« velbindes på bekostnad af det förut till en högre grad svafvelbundna kalium. Denna förening är nu ett verkligt dubbelsulfuretum, och bar en mörkt brun, nästan svart färg. « Det bildar en smält massa, som löses i valten, Pet är-svårt att säga om den löses oförändrad; men då svafs velbundet silicium sönderdelas af vatten och det svafvelbundna vätet har stor frändskap till svaf« SE velbundet kalium, så är det troligast att vid upplösningen bildas kalisilicat och hydrothy- onkalium. Föreningar af-svafvebundet silicium med svafvelbundna metaller, möjliga på torra vägen, synas således icke kunna existera i upp- löst form. Det är visserligen en ganska märk. värdig egenskap af kiseljorden, atti bildnings- ögonblicket på våta vägen, kunna till så stor mängd upplösas i vatten och att genom afdunst- ning åter förlora denna egenskap) så att den, efter behandling med syror vid mineral-analy- ser, med rätta anses för olöslig. Emedlertid förklarar dénna högre grad af löslighet, som i det ofvananförda försöket är ådagalagd, de öm- niga kristallisationer af kiseljord i drushol, som stundom kunnat rymma obetydligt större volum af vätskan, än kristallernas.— Jag vill likväl dermed icke säga att jag anser kiseljorden i dessa lösningar hafva kommit till på samma sätt, d. ä. genom upplösning. af svafvelbundet silicium, såsom i det ofvan anförda exemplet. Jag har icke kunnat förena silicium, med ' phosphor, då den i ångform fått stryka öfver . glödgande silicium, Andra methoder har jag icke försökt. Då silicium upphettas i en ström af chlor, tänder det sig och brinner, samt om: gasen in- nehöll atm. luft, lemnar det kiseljord i form af ett ullikt skelett. Var silicium förut till någon del oxideradt, så blir kiseljorden deraf också qvar. - Silicium brinner i chlor med lika lätthet, an- tingen det förlorat sin antändlighet iluften eller ej. Producten af förbränningen condenseras och bildar en vätska, som med öfverskott af chlor är gulagtig, men befriad derifrån torde vara > färglös. Denna vätska är ganska flygtig och lätt- 58 flytande, den afdunstar i öppen luft, nästan i ögonblicket, under utstötande af en hvitrök och föl för syra på lackmusspapper, så att, genom dess flygtighet, papperet rodnar ett ganska långt slyc- e från contacts-punkten., Den är det andra kända exemplet af en förening, i hvilken sili- lium är flygtigt. Vid luftens vanliga tempera- tur verkar ej kalium derpå; men om det upp- hettas i gasen af chlorsilicium, tändes det och brinner, med lemning af siliciumbundit kalium. Silicium glödgadt i en ström af iodgas , har icke . kunnat fås att dermed förbinda sig. | Silicium löses eller oxideras, hvarken af svafvelsyra, salpetersyra eller saltsyra, icke en gång af kungsvatten. I antändligt tillstånd 1lö- ses det långsamt och med vätgasutveckling af flusspatssyra; men med förmågan att antändas har det efter glödning förlorat sin löslighet äf- ven i denna syra. . Deremot upplöses det lätt och med häftighet, äfven i köld, af en blanning af flusspatssyra och salpetersyra, hvarvid quäf- oxidgas utvecklas. — I antändligt tillstånd löses silicium af caustikt kali, om det digereras med en lut deraf; men sedan det blifvit oantändligt angripes det icke mer, på våta vägen, af alkalit. Silicium en gång isoleradt, förenar sig gan= ska trögt med metallerna; platinans utmärkta | / 59 frändskap dertill är känd af Boussienaurt's förs sök; men man kan glödga silicium i platinadeg- lar, så mycket och länge man behagar. Försö- ker man åter alt; medelst kalium reducera 'si- licium i en platinadegel, och kalium på något ställe kommer att röra platinan, så siliciumbin- des platinan djupt på detta ställe. Koppar, silfver, bly, och tenn har jag för blåsröret sam- mansmält med silicium, Metallerne förändras deraf icke till utseende eller smidighet, men lemna då de med syror behandlas, en ringa por- tion kiseljord olöst; kopparen lemnade ett ske- lett af metallens form. Det är härvid anmärk- — ningsvärdt, att silicium ensamt icke angripes af syror, men, då det är förenadt med metallerna, oxideras vid dessas upplösning. Vi hafva lik- väl sådana exempel förut, rhodium t. ex. an- gripes för sig sjelf icke af kungsvatten, men upplöses deraf om den förut sammansmältes med vissa metaller. "Afven titan, den närmaste slägtingen till silicium, är i metalliskt tillstånd olöslig i syrorna, (med undantag af en bland- ning af flusspatssyra cch salpeterssyra) men "syrsättes och upplöses, då den är med andra metaller förenad. Silicium förenas med kalium vid en upphögd temperatur, "men utan synligt eldphenomen, Det ger tvenne föreningar; den ena med mera kalium, är mörkt gråbrun, och upplöses helt och hållet i vatten. Den andra med mindre kalium , fås dels vid den förut om- talade reductionen, dels då den föregående ut- sättes för en mycket hög temperatur, som lik= väl öfvergår den,shvarvid vanligt glas mjuknar. Det är för öfrigt troligt, att silicium kan gilva föreningar med metallerna, svarande emot de proportioner hvari de befinna sig i silicaterna. 60 men utrönandet deraf har jag måst. lemna till framdeles försök. ; | Sätt att erhålla silicium. Att bränna ka- lium i gasen af flusspatssyrad kiseljord, fordrar anstallter , som man ofta saknar. . De dubbels salter som af flusspatssyran bildas med kiseljord och kali eller natron, afgilfva deremot ypperliga medel, till erhållande af silicium på ett ganska : lätt sätt. Jag har icke kunnat finna någon skillnad emellan användbarheten af. dessa båda salter. Natronsaltet har likväl. den förmon, att inom en ringare' vigt och volum, imnehålla en större myckenhet flusspatssyrad kiseljord. . Man begagnar sig af dessa salter på följande sätt: sal- tet förvandlas till fint pulver, i fall det under torrkningen sammanbakat, upphettas så starkt det kan tåla utan att sönderdelas, d. ä. vida öfver + 10029, för att afskilja all vidhängande . fuktighet, och i ett i ena ändan tillblåst glasrör, af den capacitet som massans myckenhet for- drar, hvarvid det är bäst om alltsamman kan på en gång upphettas, inlägges saltet sedan hvarftals med kalium. - Det sistnämde kan, om man så behagar, smältas och med en ren jern- tråd noga omblandas med saltpulvret, hvarefter ' massan öfver en spirituslampa upphettas. Innan den ännu börjar glödga, reduceras silicium med ett fräsande ljud och ett svagt eldphenomen:. Ingen ting gasformigt utvecklas, om saltet var riktigt torrkadt, man låter massan svalna och - behandlar den såsom förr är nämdt. Man bör genast inlägga den i en. stor quantitet vatten: för att. erhålla den alkaliskawvätska, som genom ”syrsättningen af kalium på "vattnets bekostnad bildas, så utspädd som möjligt, emedan den har - Benägenhet att syrsätta och upplösa silicium; | 6r och mån bör icke behandla massan med varmt vatten förr än vätskan, efter ett par ombyten af vatten, icke mera är alkalisk. Då kokas den först med vatten, och tvättas sedan med kokan= de vatten, så länge det genomgående lemnar en fläck, då en droppe deraf afdunstas, dertill åt- går vanligen mycket vatten och ett par dagars tid. Det på detta sätt erhållna silicium är nu 'vätbundet, men i ringa grad, tilläfventyrs på samma sätt, som Davy funnit att vårt vanliga trädkol är vätbundet köl. Det innehåller dess- ; utom kiseljord, till det mesta .härrörande deraf att kalium innan reduction hinner något oxide- ras och afskiljer då en mot det bildade kalit svarande quantitet kiseljord, (det kali som efter reduction BS oa vattnets bekostnad upplöser en del af det öfverskjutånde dubbelsaltet, utan att afskilja dess kiseljord). Dennä kiseljord måste 'borttagas med flusspatssyra; men silicium löses i detta tillstånd af syran, man måste derföre för- sätta det förut i oantändligt och olösligt skick. -— Om man låter det brinna i luften, så er= håller man väl den oförbrända delen efter be- handling med syran i detta tillstånd, men man förlorar vid detta tillfälle vanligen 2 af silici- um som förbrinner. Detta förekommes om det "torrkade vätbundna silicium inlägges i en öp- pen degel och upphettas till nära glödgning; samt bibehålles dervid en stund, hvarefter het- tan småningom ökes till full glödgning. Skulle silicium tända sig, så pålägges locket och tem- "peraturen sänkes, hvarvid förbränningen afstad- nar genast. 7” Efter skedd hvitglödgning är si- "licium oantändligt i luften och: angripes icke "mer af syran, så vida det ej innehåller: någon främmande metall t, ex. jern eller mangan , i hvil- e- ket fall. legeringen fullkomligt upplöses med ut- veckling af vätgas. — Efter behandling med syran; aftvättas silicium och torrkas. Man skulle kun- na tro att dess oantändlighet beror på en ytterst tunn hinna af kiseljord, bhvarmed hvarje korn af. det nu mera tätare silicium. omger sig; men jag har försökt att torrka det så vundna. silici- um i lufttomt rum, samt att sedan upphetta det till glödning i luften, hvaraf dess vigt icke för= ändrades. | a AR Genom sammansmältning af kalium och k seljord kan man äfven reducera ' silicium; men dervid får man antingen den på kalium rikare föreningen med silicium, som helt och hållet upplöses i vatten, eller om hettan var tillräck- lig att bortdrifva öfverskottet af kalium, smålter "det nybildade kalisilicatet till en glasig massa 'omkring silicium , som deraf får en ljusare färg. En del af silicatet utdrages af vatten, men en annan del återstår att "med flusspatssyra upp- lösa, Återstoden af silicium blir ganska ringa och detta sätt till dess erhållande förtjenar en= dast 'derföre uppmärksamhet, att det ger lika 'resbltat "med "det flusspatssyrade dubbelsaltets "behandling med kalium , hvaraf det biir klart, "att vid den vätgasutveckling som massan 1 vat- ten frambringar, endast kalium, och icke någon återställd brännbar radical af flusspatssyran, för- "orsakar vattnets sönderdelning. Det var på det "sist anförda sättet som Davy försökte kiseljor- dens reduction, han erhöll dervid, jemte silicat "af kali, ett brunt pulverformigt ämne, som lö- "ste sig i vatten med en gråagtigt grön färg. "Äfven denna färg hos vätskan har jag förmärkt, 'men' den försvinner då vätskan fått klarna. — - 4 « a - 63 Jag har genom ett jernrör, fylldt med svarf> spån af jern och upphettadt til hvitglödning, ledt kiselhaltig flusspatssyregas, som likväl der- af icke syntes i någon mån. absorberas. Då svarfspånen uttogos, hade de, på det ställe der hettan varit störst en noiséttebrun färg, lik den af siliccum och smakade på tungan af flusspats- syrad jernoxidul. Sedan den sistnämde var med vatten utdragen, återstod på jernets yta en tydlig hinna af silicium, men så tunn att den icke kunde afskiljas. Det ser häraf ut som ägde väl jernet vid en högre temperatur tills » räcklig frändskap för att sönderdela gasen, men att denna sönderdelning snart afstannar emedan jernet af de genom sönderdelningen afsatta kropparna skyddas för någon vidare åverkan af sasen, Då jag 1 ett betäckt jernkärl blandade fördeladt metalliskt jern med flusspatssyradt kiselkali och upphettade blanningen till saltets smältning, så sönderdelades saltet till ett dub- belsalt af flusspatssyrad jernoxidul med flusspats- äran! kali, som kunde med kokhett vatten ut- drages , hvarefter återstod en förening af jern med silicium. Jag hoppades att med en syra kunna upplösa jernet, med lemning af 'silicium, men det sistnämda oxiderades derjemte, äfven då jag; såsom lösningsmedel, använde liquid ki- selhaltig flusspatssyra. Upptogs en del af den- na legering för att torrkas, så oxiderades den i luften hastigare än den torrkade och förvandlade | .sig till en rostgul ochrå. ; | oc ij Kiseljordens sammansättning. Sedan silici= i im på detta sätt kunde erhållas, förtjenade na- turligtvis kiseljordens sammansättning, att, på en direct, synthetisk väg undersökas. Jag af- brände derföre 100 d. rent silicium, förut torr- Fy on AE ög kadt i lufttomt rum, med kolsyradt natroi, bes håndlade massan med saltsyra, afrökte till törr= het och upphettade massan starkt. Den löstes nu i vatten och lemnade en af kol grå kiseljord, som fullt uttvättad vägdes och glödgad blef snös hvil och vägde 203. 75 d. Den erhållna lös= ningen och tvättvattnet afdunstades ännn en gång till torrhet och sältmassah upphettades till glödg- ning. Vid ny upplösning lemnade den ännu litet, kiseljord olöst, hvilken, efter tillsats af nås gra droppar ammoniak, om några timmar, tog en i brungult fallande färg. Den vägde efter glödgning 1.5 d. hade förlorat den mörkare färs gen, men var ej snöhvit. Med soda på platina= bläck gaf den ett svagt, men tydligt spår af mangan. 100 d. silicium hade således upptagit 105.25 d. syre och gifvit 205,25 d. kiseljord. Försöket omgjordes ännu en gång med en por= tion silicium', öfver hvilket flusspatssyra hade fått intorrka, för att vara säker att.all kiseljord blifvit afskiljd. ioo d. deraf, vägde efter föres: gången glödgning i öppen luft, gåfvo på redan” anförda sätt 207 d. kiseljord, och efter den upplösta saltmassans åter afrökning, glödgning 'och saltets upplösning, återstod ännu 1 d. kisel= jord, tillsamman 208-d Ae Efter dessa båda försök består kiseljorden af | | 1:sta förs. 2:dra förs. Silicium >. > > 48.72 48.08. Syre usa ev RAG 51.92. . Båda hafva således gifvit en större syrehalt '&n den som hittills varit antagen, i anledning af mina försök öfver kiseljordens förmåga att mätta såltbaser, som gifvit den till blott: 50.3. Åter- 65 Återtaga vi nu abalysen af de flusspatssyra- de kiselhaltiga salterna, så kunna vi från dess resultat beräkna mättningscäpaciteten af .silici- um. Framför andra passar sig härtill flusspats= syrad kiselbaryt. Den enda osäkerhet; dess analys kan vara underkastaca, ligger deri att den qvarhåller en liten portion fugtighet, som först vid.» saltets börjande sönderdelning > bortgår. Dennas quautitet kan bestämmas genom dub= belsaltets sammansmältning med blyoxid, hvar- af syran qvarhålles och vattnet bortgår ensamt: 100 d. af detta salt förlorade på detta vis 0.85 d. fugtighet. 100 d; af samma salt afvägde på sam- ma gång gåfvo, på sätt redan är anfördt "') 82.933 d. svafvelsyrad baryt, svarande emot 54:428 d. barytjord. Af de flusspatssyrade kiselhaltiga dub= belsalternes redan anförda analys är det bekant,att basen 1 dem är förenad med 3 gånger så mycs= ket flusspatssyra som i det neutrala saltet; af > dessa data följer således att flusspatssyrad. kisele baryt är sammansatt af | Barytjord 54.428: Flusspatssyra 22.836. . Kiseljord 21.580: Fugtighet = 0.850. j 100.000: ps Åre Dessa 54-428 d. barytjord mättas af 7612 dd." flusspatssyra ; hvaraf således följer att 15.224 d. af denna syra varit förenade med 21.886 d; kiseljord, eller 100 d. af den förra med 143.76 4) K. V. Acad. Hand. 1823 sedn. Hälften pag. 332. 4) Jag bör på detta ställe rätta en missräkning i förra delen af min afhandling, É. V. A. Handl. 1823 p. 313. der flusspatssyrans atomvigt är upp- förd till 270,34, då han deremot endast är 267.539. . | É NV. AA. Handl: 1824. SU I I + ; —=66 d. af den sednare. Flusspatssyrad kiseljord be- slår således af ; i Flusspatssyra 41.024 — 100. Kiseljord 58. 970:— 143.76. Men 100 d. flusspatssyra svara emot 74.7 194 d.: syre i hvar och -en; basis hvaraf den neutra- liseras, följagtligen' måste 143.576: d. kiseljord innehålla denna quantitet, hvilket ger kiseljor- dens sammansättning till i Silicium .. :::48.025 = 100. Syre 1.979 — 108.222. 2 Dessa tal öfverensstämma ganska nära med deaf det sednare synthetiska (ÖNS cet. Det är emedlertid svårt att sägå på hvilkendera sidan de flesta anledningarna äro will observationsfel, Efter det nu än förda väger en atom :silicium, . då 'kiseljorden anses hålla 3 atomer syre, FY a efter det sednare af de synthetiska försöken 277.8. Det förra af dessa ger den till 285, som likväl troligen är för högt. Dessa tal öfverstiga med 13 procent det förut antagna, som vid mineralanalyser syntes så väl passa till de flesta noggrannare anställda analyser på rena mineralier, och hvilka, beräks nade efter de här gifna :bestämmanden, nöds vändigt måste utfalla' med öfverskott på kiseljord; men dervid måste jag erinra, att man sällan finner något mineral, för hvärs sammansätt. ning kiseljorden är alldeles främmande, som icke innehåller från en half till 2 procent och der= öfver antingen af quartz eller af något annat kiselhältigt "mineral, hvilken omständighet såle-. des ännu mer bör funna inträffa på de kisel- haltiga mineralierna, och derföre allt hvad dess sa mineralier, innehålla i kiseljord öfver beräk. Lå ningen vara: ett sådant verkligen existerande mekaniskt inblandadt öfverskott af kiseljord. Rörande antalet af syrets atomer i kiseljor= den hafva väl dessa nuanförda nyare facta in= gen ting afgjordt, Den omständigheten att det kolhaltiga silicium, vid sin förbränning, ger li- ka mycket kiseljord igen, öfverensstämmer med det förhållande, då ett quadricarburetum vid för= bränningen bildar en oxid, som håller 3 atos« mer syre; men då jag icke kunnat erhålla -det- ta kolbundna silicium isoleradt och förbränna det fullkomligt, har detta resultat, oagttadt er= hållit i flera försök på silicium efter särskilta beredningar, icke den säkerhet det bör äga för att vara bevis. Det kan i alla fall anses för en anledning mer att gissa på 3 atorrer, intill dess våra kunskaper om kroppars till ”hvil- "ken class af så: kallade enkla kroppar: skall sili- eium räknas? Då egenskapen af metallglans och förmågan "att leda electriciteten saknas hos -sili- cium, 1 det tillstånd det hittills erhållits, är det klart att det ej kan kallas en metall; och dess egenskaper synas närma det till kol och boron. Åtskilliga methodiska naturforskare skola kanske deraf kalla det silicon, för att med ändelsen - Tr Vi | N 68 utmärka slaget af brännbara kroppar” hvartill silictum hörer. Jag anser detia utmärkande olämpligt, af det skäl, att emellan metalloider och metaller gifves ingen skarp gräns. -Kolet. har metallglans och leder EF, men anses ej för metall. Silicium framdeles måhända bragt till smältning skall kanske finnas äga dessa egenskaper, som det i pulverform saknar. Uran i pulverform kan svårligen till utse- endet skiljas från silicium, i kristalliseradt till- stånd har den metallglans i reflection och är i. tunna kanter i refraction genomskinande; tantal och titan likna silicium äfven till sina chemiska egenskaper; bvad skulle väl vetenskapen vinna å deras öfverflyttande från metallerna till me- talloiderna, d. ä. till de icke metalliska bränn- bara kropparna. : Jag har med dessa anmärk- ningar 'åsyftat endast att visa att ingen naturlig gräns gifves emellan dessa kroppar, och att när man inom vetenskapen riktigt uppfattar krop- arnes electrochemiska relationer, det kan vara ' alldeles likgiltigt om en brännbar kropp ställes bland metallerna eller ej. B. Flusspatssyrad PBoraxsyra, fluoborsyra, och dess föreningar med saltbaser. De utmärkta egenskaper af en stark och ' frätande syra, som 1 concentreradt tillstånd till- komma den så kallade fluoborsyran , hafva, från första kännedomen om dess tillvarelse, gifvit anledning att betrakta den såsom en dubbelsy-” ra, sträfvande att med baserna gifva dubbla salter af tvenne syror och en basis; hon har ock denna egenskap vida mer utmärkt än den flusspatssyrade kiseljorden; men dess mest ut= ov 69 märkta tendens är att, liksom denna, gifva dub- bla salter af en syra med tvenne baser, i hvil- ka boraxsyran utgör den ena basen. Jag kom- mer längre ned alt visa, alt det gifves en sådan class af salter, sammansalt efter lagarna för de molsvarande kiselsalterna. | | Jag går här beskrifningen af fluoborsyran förbi, vi känna den redan förut af Gav Lus- såc's och THÉNARDS samt af Joun Davy's försök dermed. Eu omständighet dervid har likväl undfallit dessa naturforskare, nemligen fluobor- syregasens sönderdelning af vatten, - Vi hafva "förut sett att vatten afskiljer > af kiseljorden från dess gasformiga förening med flusspats- syran, hvilket utan svårighet upptäckes, emedan kiseljorden är nästan olöslig. - Det samma händer med boraxsyran, men märkes ej så lätt, emedan den , skiljd ur föreningen med flus- spatssyran, håller sig qvar upplöst i vattnet. Jag beredde, af flusspat, boraxsyra och svaf- velsyra, fluoborsyregas, efter de af J. Davy gilna föreskrifter, och uppfångade gasen i vatten. -: Vatskan begynte snart att blifva varm och små- ningom bildade sig en fällning deri, -som lik- nade kiseljord och som jag härledde från qvarts i flusspaten; men den löste sig irent vatten och befanns vara boraxsyra. Jag lemnade sedan vät- skan att långsamt afsvalna, hvarunder en ej obetydlig portion boraxsyra anskjöt i dess van- liga kristallfjäll. Genom vältskans afdunstning vid en mycket lindrig värme och derpå följan- de afsvalning, erhölls mera boraxsyra. Om der- emot vätskan, utan skeende afsvalning, afröktes, så concentrerades syran, utan alt afsälta borax- syra, och förflygtigades vid en högre tempera- 70 "tur utan lemning; till bevis att, vid en viss grad af concentrering, återbildas den förening som af vattnet sönderdelades, Utan tvifvel är den concentrerade sura vätska,som erhålles ge- nom vattens mältning med gasen, af lika sam- mansättning med dennelt emedan 1 motsatt fall bor axsyrans afskiljande hade se bordt märkas, om den i den böta vätskan ägt rum. Att genom directa analytiska försök bestäm= ' ma den gasformiga fluoborsyrans sammansätt= ning, UN Guson ur u mycket boraxsyra, som ge- nom gasens lösning i vatten blir fri, är icke möjligt och i allmänhet hade fluohorsyrans sam- mansältning och proportionerna i dess förenin= gar med didra kroppar blifvit af de svåraste problemer för den chemiska analysen, utan en föregången kännedom af:den kiselbaltiga flus=. 'spatssyran; med hvilken den till sina egenska- er är så analog, att man genom ganska enkla försök kan ådagalägga, att, bvad som gäller om den kiselhaltiga flusspatssyran, gäller äfven för fluoborsyran, Ted undantag af proporitonerna. Boraxsyrans frändskap till RS är större än kiseljordens, men man kan det oagt- tadt icke vara öfvertygad att med boraxsyran hafva från flusspatssyrad kiseljord- fullkomligt afskiljdt den sednare. Den gas som fås, på det af J. DAvyr föreskrifna sätt, håller alltid en por= tion af den kiselhaltiga syran inblandad, eme- dan då flusspaten af svafvelsyran sönderdelas, den deri inblandade kiseljorden snarare förenas med flusspatssyran än den förglasade boraxsy- ran, Jag sökte att från kiseljord befria gasen, : genom införande af 'kristalliserad boraxsyra, hvars kristallvatten condenserade mycket af ga- sen, men boron, som reducerades med kalium 5] 71 ur det ouppsupna af gasen, befanns, vid syr- sättning med salpetersyra, hålla ungefär Sak sin vigt silicium, som då återstod olöst. Om gasen, Vid beredning af boraxsyra och flusspat På torra vägen, kan erhållas fullt ren, har jag ej försökt; men förmodar: att kiseljorden då icke ingår med i föreningen. Vid de försök, jag här kommer att omtala, var syran beredd af flus- - -Spatssyra, omdistillerad öfver surt flusspalssy- -radt kali för att blifva kiselfri, till hvilken sat- tes små portioner af boraxsyra, så länge de upplöstes, hvarefter syran. afhälldes från det olösta. KO ; | För att bestämma fluoborsyrans samman- ;sättning trodde jag flusspaissyradt kiselkali eller natron, /sönderdelade med 'boraxssyra, skulle med latthet gifva positiva resultat. Jag digere- rade derföre dessa salter med boraxsyran. och fann, att kiseljord afskiljdes, men mindre än jag visste saltet innehålla, och ur den upplösta delen erhöll jag så varierande och så) obestäm- da föreningar, efter den tillsatta boraxsyrans - olika proportioner, att jag snart måste öfvergil- va denna meibod. Jag försökte då att blanda flusspatssyra med en upplösning af borax,1i den förmodan att tilläfventyrs härigenom förvandla hela quantiteten af'borax till det salt jag, hop= ades erhålla; men då lösningen afdunstades, erhöll jag flera olika kristallisationer af hvilka ingendera var hvarken oförändrad borax, eller så sammansatt att det i smältning gaf fluobor- , syra och lemnade flusspatssyradt natron. Jag tog nu min tillflygt till .en omedelbar förening af saltbaser med fluobörsyra, men äf- ven då blefvo resultaten så varierande, att jag stundom i vätskan erhöll endast boraxsyra se- 72 dan flusspatssyran fällt sig med den tillsatta ba= sen. Det återstod således endast att försöka omedelbar förening af flusspatssyrade salter med fluoborsyra, och detta lyckades, Innan jag företager beskrifningen af de salter jag på det= ta vis erhållit, måste jag säga några ord om de= ras nomenclatur. : Namnet fluoborater kunna de ej erhålla, af skäl dem jag vid kiseljotden anfört, heldst de egentliga fluoboraterna synas. utgöra en väl caracteriserad class af dubbelsal- ter med två syror. Rätt consequenta namn på dubbelsalter der en syra spelar rolen af den ena basen är icke lätt att finna, och jag skall der= före här nöja mig med valet af eit sådant som lätt förstås, t. ex. för kalisaltet flusspatssyradt bors-kali. Er | | Flusspatssyradt bor-kali. Då fMusspatssy- rad boraxsyra indrypes i en upplösning af flus= spatssyradt kali, eller af hvilket annat neutralt kalisalt, så uppkommer en gelatinös fällning, så lik den motsvarande af kiselhaltig. flusspats- syra, att man icke kan på utseendet åtskilja dem , ända derhän alt, med ett visst öfverskott af syra i vätskan, fällningen har ett svagt färg- spel likt det flusspatssyrade kiselkalits. Upptaget på filtrum, finner man det bestå af större delar än detta och om massan våt "kramas, så ger den ett svagt ljud, likt det af hårpuder. Saltet tål ganska väl att uttvättas och är föga lösligt i kallt vatten. Efter torrkning blir det hvitt, fint och mjöligt, liksom kiselsaltet, Detta salt har en svag, något bitter, men icke det ringa gasté sur smak, och rodnar icke lakmuspapperet; 100 d. kallt vatten upplösa 1,42 d. deraf, men af kokande vatten upplöses betydligt mer, som anskjuter ,under afsvalning, i små glänsande kria 73 staller, hvilka, betraktade med mikroskop, syn- tes vara sexsidiga prismer , med tvåsidig tillspets- ning för ändarna, hvilken tillspetsning på de flesta kristaller möttes, så att kristallen i en direction syntes Yara en sexidig prisma och i en annan hade rhombisk omkrets. Dessa kri- staller innehålla intet vatten. De upplösas i ko- kande alkohol i ringa mängd och anskjuta under afsvalning till ' det mesta åter derutur. Upp- hettas detta salt, så kommer det, korrt innan det börjar glödga, i fluss, begynner koka: och utstöter, fluoborsyregas, som , då saltet ej för- ut var fullt befriadt från vatten, bildar samma sublimatlika samling af små droppar af liquid syra, som den flusspatssyrade kiseljorden under lika omständigheter ger. Det fordrar en lång- varig och sträng hetta för att sönderdelas, och bibehåller 'sig vida längre än kiselsaltet. Glöd- gadt i betäckt platinadegel, lemnar det kring öppningarna vid lockets kant smält boraxssyra, som af lågens vatten blifvit afskiljd, liksom det . händer med kiseljorden vid kiselsaltets glödgning. - I degeln återstår flusspatssyradt kali, som fuk- tas i luften och lemnar dervid olöst den del af saltet, som ännu ej hunnit afge sin fluoborsy- ra. Svafvelsyra sönderdelar, det långsamt och först med tillhjelp af värme, fluoborsyregas utvecklas först, sedan distillerar concentrerad fluoborsyra och flusspatssyra och slutligen åter- står surt svafvelsyradt kali. Af saltbaser sön- derdelas deremot icke detta salt, och det fram- ställer, i sitt förhållande till dem, alldeles ovän- tade phenomen. Det löses t. ex. af caustik am- moniak icke mer än af vatten och om lösningen i kokning mättas, så afskiljes öfverskottet oför- andradt under afsvalning, kristalliseradt om den 74 går långsamt, och i gelatinöst "pulver om den' påskyndas, Ammoniaken är dervid lika fri som förut; — Inneböll saltet flusspatssyradt kiselkali så sönderdelas detta, kiseljorden frånskiljes och man får ett kiselfritt, flusspatssyradt borkali, då vätskan afkyles. — Det upplöses i kokning af kolsyradt kali och natron, utan att kolsyra utvecklas, och det anskjuter under lösningens af- svalning oförändradt; till ock med caustikt ka- li löser det ej och ur den i kokning mättade lösningen anskjuter det åter. Dessa förhållanden likna, i hänseende till föreningens beständighet, dem "som Davr upptäckte hos föreningen af ammoniak med chlorbunden phosphor. | Flusspatssrradt bor-natron är lättlöstare i vatten än både surt och neutralt flusspatssyradt natron. Det anskjuter under långsam afsvalning i stora, klara, geuomskinhga, rätvinkliga, fyr- sidiga prismer, som, då de växa tillsamman i. grupper, så att prismets längd ej märkes, all- deles likna cuberna af flusspatssyradt natron. Detta salt har en svagt bitter, något syrlig smak, och: rodnar lakmuspapper starkt. >Det håller intet kristallvatten. Löses i alkobol, men ej till stor mängd. ' Smälter innan det glödgar, kristallerne behålla dervid sin genomskinlighet. ända tills . småltning inträffar. Vid en högre temperatur sönderdelas det, ger fluoborsyregas och lemnar flusspatssyradt mnatron, som likväl fordrar uthållen hetta för att. fullt sönderdelas. ' "> Flusspatssyradt bor-tithion 'bereddes af barytsaltet, som fälldes med svafvelsyradt lithi- on. Är lättlöst i vatten, smakar likt natronsal- tet och anskjuter under långsam afdunstning vid + 40? i stora prismatiska kristaller hvilkas form jug ej närmare undersökt. Saltet fugtas iluften r G f Ne 75 och blir åter flytande, men afsätter små rohm- - boédriska, svårlösta kristaller somi jag ej vidare undersökt. | i — Flusspatssyrad bor-ammoniak- Då ”kalisal- tet blandas med salmiak och blandningen i sub- limationskärl upphettas så sönderdelas föga af 'kalisaltet, och det mesia af sublimatet är sal- miak , blandad med flusspatssyrad kisel-ammo- oniak, om kalisaltet innehöll flässpatssyrad ki- seljord. För att erhålla detta salt betjenar man sig bäst af direct sammansättning. Blandar man Ykristalliserad boraxyra till en neutral upplösning: af flusspatssyrad ammoniak, så "upplöses: syran genast och ammoniak sättes i frihet, som till- kännager sig genom lukten. Var ej ett öfver- skott af boraxsyra tillsatt, så får man flusspats- syrad borammoniak vid afdunstning. Det är utan tvifvel märkvärdigt att vid detta tillfälle boraxsyran, 1 egenskap af basis, förmår lösgöra ammoniak; men sådan är verkan af complexa affiniteter. Torra saltet sublimeras oförändradt och utan lemning, om det ej innehöll öfverskott på boraxsyra, hvilket då återstår. 'Sublimatet saknar alla tecken Will kristallisation, och är på det hettan närmaste stället smält och halft ge- nomskinligt. Det löses lätt i vatten och lösnin- gen ger efter afdunstning små prismatiska kri- staller, som synas hafva lika form med kalisal- tet, men med längre prismer. Saltet smakar likt salmiak, rodnar lakmuspapper. och löses temligen lätt i alkohol: Mättas dess upplösning med ammoniak och lemnas att afdunsta, så för- flyger ammoniaken och det beskrifna saltet an- skjuter. — ; | > De salter, som erhållas, då ammoniakgas condenseras af fluoborsyregas, och som af Gav 76 Tussac och THÉnARD, samt sedermera ulförligt af J. Davy blifvit studerade, höra icke till denna serie. Jag går dem derföre här förbi, med erinran att THtÉnArRpD och Gav Lussac funnit alt det af dem kända ammeoniaksaltet, utsatt för vatten och se- dan sublimeradt, lemnade boraxsyra, hvarige- nom de hestämde beskaffenheten af denna Sy- ras sammansättning "). Vid detta tillfälle öf- vergick detta salt från ett verkligt fluoborat till flusspatssyrad bor-ammoniak, på lika grund som vi redan sett det samma vid fluosilicatet. | Fliusspatssyrad bor-barrt erhålles heqvä= mäst på det sätt att i utspädd fluoborsyra upp= löses kolsyrad baryt i små: portioner, så - länge den upptlages utan lemning. Tillsättes kolsyrad baryt deröfver, så sönderdelas, genom syrornas mättning, det redan bildade saltet och ett svår- Jöst fluoborat fälles. Afdunstas lösningen, så anskjuter stundom litet horaxsyra, om vätskan innehållit den i öfverskott, och först vid stad- ga af tunn syrup fås barytsaltet anskjutet, Ge- nom afkylning anskjuter det ilånga nålar, under frivillig afdunstning deremot antager det formen af platta, rätvinkliga, 4-sidiga prismer, 1 hvilka ej sällan samma trappformiga urgröpning visar sig, på en af de bredare sidorna, som på kok- saltskristallerna. Saltet reagerar för syra, men :' smakar icke surt, utan bikt barytsalter i allmänhet. Vid + 40 förlorar det kristallvatten och vittrar på ytan. Deliquescerar i fugtig luft. Löses åter utan grumling i vatten. :Sönderdelas af alkohol, som upplöser ett surt salt och lemnar olöst ett pulver- formigt, hvars sammansättning jag ej undersökt. Sönderdelas i bränning , ger först liquid och sedan ") Recherches Physico-chimiques IL 43 | 77 gasformig fluoborsyra och lemnar flusspatssyrad. baryt: Dess halt af kristallvatten, utröntes ges« nom sammansmältning med blyoxid och befanns ' vara 10. 34 p. ce hvari syret är två gånger den » i saltet befintliga barytjordens. Flusspatssyrad bor-kalkjord.: Kolsyrad kalk löses i fluoborsyra, och om den klara lösnin- gen lemnas åt frivillig afdunstning, så får man kristaller af boraxsyra och en géelatinös fällning, som är flusspatssyrad bor-kalk. Den fås äfven, då artificiell flusspatssyrad kalk behandlas med fluoborsyra. Afdunstas den silade sura vätskan, så afsätlter sig det upplösta i form af samma gelatinösa ämne. Det rodnar lakmuspapper, sma= kar surt och sönderdelas af vatten, som uppta er ett surare salt, likasom med det motsvaran- de kiselsaltet. Flusspatssyrad bor-talkjord. Ar ett i vat» ten lättlöst salt, som under åfduustning anskju= ter i stora prismatiska kristaller, och smakar bäskt, likt talkjordssaliter i allmänhet. Flusspatssyrad bor-lerjord erbålles löst i vatten endast medelst öfverskott af syra, under: vätskans långsamma afdunstning fås den anskju= ten i kristaller. Blandas flusspatssyradt bor-na- tron med saltsyrad lerjord, så uppkommer en fällning af lerjord med mindre 'flusspatssyra och boraxsyra, och en annan portion stannar i väts« skan med öfverskott af fluoborsyra. Det fäll- da smälter i glödgning och ger fluoborsyra och vatten. Återstoden synes vara boraxsyrad lerjord: > Flusspatssyrad bor-ytterjord är endast med öfverskott på syra löslig i vatten och kan un= der denna lösnings afdunstnidg fås anskjuten i kristaller. — 79 De öfriga jordarternes salter har jag icke ” undersökt. Af metallerna har jag blott fram bragt bly-koppar-och zink-oxidsalterna. »Flusspatssyrad bor-blyoxid fås då fluobor « syra mättas med kolsyrad blyoxid i små portio= ner, till dess att en fällning bildas, genom upp= lösning af mer kolsyrad blyoxid. Vätskan af dunstas till syrups consistens vid lindrig värme och saltet lemnas att under afsvalning anskjuta, hvarvid det bildar långa prismatiska kristallnå- lar. Under långvarig afdunstning i öppen luft sker kristallisation ytterst trögt och bildar korr-= ta, efter utseende rätvinkliga fyrsidiga prismer eller taflor, lika dem af barytsaltet. Saltet sma- kar sött och sammandragande; efteråt litet syr- ligt. - Sönderdelas af vatten, som upplöser ett surt salt och lemnar ett basiskt. AÄfvenså sön-. derdelas det af alkohol. Upphettas blyoxid med något al de föregående salterna, så får man, all- deles såsom med kiselsalterna , en ganska lätt- smält basisk förening ,. ur hvilken valten upplöser ett basiskt blysalt, hvars lösning sönderdelas af luftens kolsyra. | Flusspatssyrad bor-zinkoxid erhölls då ut- spädd: fluoborsyra fick upplösa zinkspån vid luf- tens, vanliga temperatur. Efter gasutvecklingens upphörande afdunstades lösningen, som 'slätli- gen gaf en syrupstjock saltmassa; som stelnade under afsvalning och som deliquescerade'i luften. 0 Flusspatssyrad "bor-kopparoxid erhölls då barytsaltet fälldes med en upplösning af svaf- velsyrad 'kopparoxid, silades och afdunstades. Den: anskjuter först efter afdunstning till syrups consistens, 'och :stelnar då till en nålformigt an- skjuten massa af ljusblå färg, som snart fugtas 1 luften, OL BAREN ; 3 - | 79 Det anförda är nog för att ådagalägga till- varelsen af detta slags salter. De caracterer hvart och af dem enskildt kan äga, ehuru vis- serligen ej utan interresse att kuin höra dock till. T mindre vigtiga. Jag kommer nu till undersökningen af des- sa föreningars sammansättning g, för hvilken kän- nedomen af boraxsyrans mättnings-capacitet är oumbärlig. I de chemiska tabellerna har jag uppfört borax- n syrans syrehalt till 74.17 p- c- och dess mättnings« capacitet till 37.085. Dessa tal grunda sig på ana- lysen af boraxsyrad ammoniak, samt af kristallise= rad eller vattenhaltig blaska som jag besktvifvit AT ENSE Cec Ve gpkleg Pio bår eV ide många försöken att, medelst analyser af boraxsyrad blyoxid och -boraxsyrad barytjord, lära känna . boraxsyrans sammansättning, kunde; jag aldrig erhålla öfverensstämmande "resultat, hvarföre jag trodde mig böra hvila vid den ul okder analy- sen af ttnniaksaltet. Åtskilliga analyser, seder- mera anställda af L. GMELIn dobaas ÅA, ÅRFVEDS Son, gåfvo mig, anledning att betvifla riktigheten af detta bestämmande, oblida jag försökte att erhålla: en boraxsyrad ammoniak, af den sams mansätlning jag förut analyserat, erhöll jag all- tid ändra resultat, som föranledde mig, ,att tro något misstag vid min första analys vara be= gånget vid anteckningen: af det till profvet använ= da saltets vigt. Vid den analys af natif borax- syrad talkjord Herr ÄRrFVEDSON för några år itill- baka anställde 7), företog han. en; undersökning af åtskilliga boraxsyrade, salters sammansättning, i afsigt att bestämma denna: punkt; men erhöll ") EK, V. Acad. Handl. 1822, Pp, 92. 80 dervid en sådan mängd af varierande restltat,; ått han lemnade detta företag ofullbordadt. Han har haft den godheten att lemna mig fritt användande af sina resultat för närvarande ar- bete, som derigenom blifvit ansenligen förkorr- tadt, sedan, i hvad som då syntes inveckladt; ledtråden blifvit funnen och de apparenta ano- malierna låtit bringa sig i öfverensstämmelse med de 'chemiska lagarna. ; vä Herr AnrveosoN analyserade boraxsyradt natron (boörax) på det sätt, att det smälta saltet blandades dels med finrifven flusspat och dels med flusspatssyrad bärytjord, hvarefter blan- ningen sönderdelades med svafvelsyra; borax= syran bortfördes med flusspatssyrån, och ur den återstående massan utdrogs sväfvelsyradt natron, som, efter afdunstning och glödgning; gaf saltets halt af natron. I ett äf dessa försök fann han 0.308 och i det andra 0.3:4 af saltets vigt natron, hvarefter sedan förlusten beräkna- des såsom boraxsyra. Ren flusspatssyra; använd i stället för dessa flusspatssyrade salter, uträts tar detsamma och gör försöket derjemte myc- ket enklare; jag sönderdelade derföre en gifven vigt smält borax, i en vägd platinadegel, med "en" blanning af 'sväfvelsyra och flusspatssyra? 2.634 gr: smält borax gåfvo på detta sättet 1.853 gr. svafvelsyradt natron; detta ger boras xens sammansättning till:” boraxsyra 69.173 och iiatron 30.827, hvilket så nära öfverensstämmer med ett af Anrvepsons försök, som man kunde vänta. Som borax håller mycket vatten, hvils ket den icke lätt" släpper, syntes mig ett nog- grannt bestämmande af dess vattenhalt kunna åt resultatet af analysen gifva den största möjligal pre- He | : 8r recision. Jag lät derföre borax först smältas, för att förstöra det organiska ämne, hvaraf den oftast är smittad, och sedan omkristalliseras. — Efter 24 timmars torrkning på sugpapper, refvos kri« stallerne till pulver, för att icke innehålla me- kaniskt inneslutit vatten, lemnades sedan en tim« ma i luften : och derefter upphettades ganska långsamt en vägd portion 1 en platinadegel, med den försigtighet, att massan icke kom i - pösning , hvarpå den sedan med lätthet bragtes i glödgande fluss. Tre försök anställdes på sams ma pulver, med 6 och 12 timmars mellantid, för att utröna, huruvida saltets vattenhalt genom fatiscering förändrades. I alla dessa försök er« hölls af 10 grammer pulveriserad borax 5.29 gr. smält salt; ' Vattenhalten utgör således 47.1 pro- cent, Det vattenhaltiga saltet består efter dessa försök af: ; ”Boraxsyra — 36.59 Natton = 16.31 syre= 4.17150 Valter — 49.10. — = 41.889. Det är klart att vattnets syre Här är 10 gånger -basens. Om nu, hvad som med mycken sannolikhet kan antagas, vattnets quantitet kan medrstörre precision bestämmas än natronets, så kan det precisa talet för det sistnämda derefter beräknas, med så mycket större "säkerhet, som ett fel i vattenhalten förminskas till /5 för na« tronet och sammansättningen utfaller då på löl- jande sätt: jue Boraxsyra — 36.5249 — 100.0000 Natron: > =: 16.3753 = 44.8336. Vatten: — — 47.1000. Dessa '44.3336 d. natron innehålla 11.4684 tt. syre, som då blir boraxsyrans mättnings-ca- "YC, V. 4. Handl. 1824, St. I. 6 2 pacitet för alla med boraxen proportionella sals ter. Syran måste nu hålla syre Will en viss multipel af 11.4684; 3 gånger denna quantitet vore 34.4052. Detta tal instämmer med det af Gar Lussac och TuÉnarp fundna förhållande att boraxsyran skulle hålla 3 af sin vigt syre. Det tal som Davy fann, nemligen 68 procent, är der- emot nära jemt 6 gånger denna mällningscapa- citet. j ; Hr Arrfvebnsons försök att, medelst bestäm- mande af boraxsyrans mättningscapacitet i an- dra föreningsgrader, utröna till hvilken: multi- el boraxsyran håller natronets syre. .i boraxen, halv gifvit tillkänna en mångfald i förenings- grader, som i början verkligen var förvillande; men som vi snart skola se afgifva verkliga be= vis buru denna syra är sammansatt. | Hr AnrFvenson har analyserat ej mindre än trenne särskildta föreningsgrader emellan horax- syra och ammoniak, hvilkas "Gp gifvit I. 2 Boraxsyra — 64.0 63.34 55.95 Ammoniak 4.0. 112.608. 21.55. Vatten 2041 423690 > 22.305 I dessa är boraxsyran förenad med quan- titeter af ammoniak, som nära svara. emot föl- jande syrequantiteter i andra baser, nemligen 5.734» 11,468 och 17.202, hvilka. följa på hvar- andra: såsom 152 och 3.. I-det äldre försök, jag ofvan åberopat, hade jag funnit f räknadt, : Boraxsyra . 39.93... - 39.8. Ammoniak 30.31 20-41 | « Vatten 1173: FORN RIR hvilket åter närmar sig det förhållande då syret i basen är 34.4, d. ä. multipeln med 6. af den 83 lägsta förenings-graden. — Jag anförer detta, oagttadt det icke lyckats mig att sedan fram= bringa ett så sammansatt sait, utan tvärtom har jag alltid, då saltet fått anskjuta ur: en på am- moniak rådande vätska, erhållit ett salt af den sammansättning det först anförda saltet har, ds ä. i minimum af ammoniakhalt. Äfvenså;lyc- kades det icke Hr Anrvebpson att reproducera de tvenne andra salterna, hvilkas bildning synes bero på en okänd tillfällighet, som måste upp- sökas, och hvarvid det är möjligt att äfven det salt kan erhållas, hvars analys jag anfört. Vid analysen på natif boraxsyrad talkjord, fann Hr ÅRFVEDSON syrans mätltningscapacitet 16.83, d. ä. nära 17.2. I kristalliseradt borax- syradt kali, beredt af boraxsyra med kolsyradt kali, var syrans mättningscapacitet 5.7, och då vattenfri boraxsyra sammansmältes med en vägd portion kolsyradt kali och förlusten af kolsyre- gas bestämdes, fanns, såsom medium af 4 för- sök, 100 d. boraxsyra förenade med 139. d. ka- li, hvars syre är 23.51. — Vid dylika försök med natron, fanns, såsom medium at 7 försök , att 100 d. syrå hade förenat sig med 135.5 d. natron , hvars syre är 34.66. — Dessa försök gilva följande mättningscapaciteter: 5.734 i boraxsyradt kali, boraxsyrad ammo- KR niak (Biborater) 11.468 1 borax, neutral boraxs. ammoniak. 17.202 i boracit. boraxs. ammoniak 22.93 i bas. boraxsyradt kali | 34.40 i bas. boraxsyradt natron och ammoniak. Jemföra vi dessa tal, så finna vi dem vara .multipler af det lägsta med 2,3,4 och 6. Vo- re nu boraxsyrans syrehalt 34.4, som instäm- mer med de Franska Chemisternas uppgift, så N Sn | utgjorde det bor anlämnte kalit, som Här intager. det 4:de rummet ett undantag från den” régelh, att syret bos den ene oxiden skall vara en mul- tipel med helt tal af syret hos den andra. Den- na omständighet synes således utvisa att Före syran torde innehålla mera syre. Härvid framställa sig tvenne utvägar att be- stämma denna ESR samm:i insättning, Sön igen utforskandet af de relativa förhållanden, hvari boraxsyra och flusspatssyr ra förenas, samt directa : synthesis genom syrsättning af boron. = C- Till det förra af dessa syntes mig rata lör andra passa analysen af flässpatssytadt borkali och flusspatssyrad bor-baryt. Det förras sto- ra yttre likhet med det motsvarande kiselsaltet lät förmoda, att antalet af atomer i båda vore lika, d. äv. att basen vore förenad med. tre atomer flusspatssyra. och en quanlitet boraxsyra, hvars syre är dubbelt så mycket som basens. | 100 d. barytsalt, sönderdelade med bly- oxid vid en högre temperatur, förlorade 10.5 d: vatten, 100 andra delar af samma salt gåfvo 67.2 d. svafvelsyrad baryt, svarande emot 44.0 p. ec barytjord. R 150 d. af kalisaltet , sönderdelade med svafzs velsyra i en vägd plaligaddely lemnade '103.8 d. svalvelsyradt ENG svarande emot 37. 417 P- (SN kali. | Antaga vi hu att boraxsyrans syre är 34.4 och alt i fluoborsyran båda syrornes' syre är ; lika, så följer att, då '3 at. af det neutrala flus- spatssyrade saltet förenas med 2 at. fluoborsy- ra, håller barytsaltet "med en vattenhalt, hvars syre är 2 gånger basens ; 44 16' RI IRA oci kalisaltet, utan vattenhalt 35. 42 p.c. kall, | 85 Detta förhållande syntes. således fullkomligen bestyrkt. = Då jag sedan försökte att oxidera boron, fick jag likväl, på sätt nedanföre skall omtalas, alltid mer syre, ehuru utslagen aldrig blefvo lika, men alltid så mycket mer att boraxsyran tydligen måste hålla mer-än 34.4 Pp. cC. syre. Det viste sig då snart att, om EGET håller 68.81 p.c. syre och de oe ta dubbla salterna äro så sammansatta, tt flusspatssyran håller fyra och boraxsyran JA gånger basens syre, så blir den procentiska halten af basis i båda fallen nästan alldeles lika.» Att genom be- stämmandet af basens quantitet afgöra hvilket af dessa fall är dei rätta är således omöjligt; dessutom kan ej eller flusspatssyrans myckenhet utrönas, ty en gång förenad med bora axsyran, kan den icke afskiljas derifrån på ett sådant sätt att båda syrorna kanna till deras relativa vigter bestämmas. Det återstod således synthe- Fra Jag antog då först att de flusspatssyrade-” borsalterna äro sammansalta af ett lika antal "atomer som de motsvarande kiselsalterna, att boraxsyran håller 34.4 p. c. syre och att dessa äro 3 atomer, och uppvägde derefter i detta förhållande torrt bicarbonat af kali och torr kri- stalliserad boraxsyra, som, efter mina äldre för> sök, innehåller en quantitet vatten, hvars sy- re är 2 gånger det nu'för boraxsyran antagna. Dessa löstes tillsamman i vatten; lösningen blan- dades med flusspatssyra till dess den "smakade skarpt, sur, och, efter dubbelsaltets afsättande, silades samt afröktes till dess en ringa volim återstod. Denna delades nu i tvenne delar; den ena försattes med fluoborsyra och behöll 86 sig klar, till bevis att allt kalit var förvandladt till dubbelsalt, och den andra försattes med ' flusspatssyradt 'kali, Hvaraf den stelnade, genom bildning af dubbelsalt, till bevis att boraxsyra funnits i öfverskott och att kalit i dubbelsaltet icke är förenadt med så mycket boraxsyra, som denna räkning förutsätter. Jag antog sedan, på anledningar dem jag nedanför skall omtala, att boraxsyran kunde hålla 5 atomer syre och att dessa utgjorde 57.4 p. c. af dess vigt (d. ä. 5 gånger dess mättningscapacitet i borax”) men dét visade sig snart af blotta sammanräkningen, att intet af de i detta fall möjliga förhållanden instämde med den quantitet af basis, som för- söken gifvit. Jag förutsatte då att boraxsyran iönehåller 68.81 procent syre, att dessa utgöra 6 at. på en atom boron , och att i dubbelsaltet boraxsyran håller 3 gånger så mycket syre som basen, eller som är det samma, är förenad med 3 gånger så mycket flusspatssyra som basen, och afvägde dertlill vigten af en atom bicarbo- nat af kali, 250.6, samt en qvantitet kristalli- serad boraxsyra, svarande i nämde förutsättning emot en atom, 154.66, hvilka försattes med flus- spatssyra och på ofvan anförda sätt behandla- des. Den genom afdunstning concentrerade vät- skan delades i 3:ne delar, af hvilka de tvenne pröfvades på öfverskjutande kali eller boraxsyra, utan att något spår dertill kunde upptäckas, och den tredje afröktes i vattenbad, samt gaf till sista droppen flusspatssyradt borkali, Detta var således det rätta förhållandet. Af det anförda följer således, så väl borax- syrans, som fluoborsyrans och de flusspatssyra= de borsalternes sammansättning, nemligen: 37 Boraxsyran innehåller 6 gånger så myc- ket syre, som det natron, hvarmed hon i bo- raxen är förenad, d. ä. 63.8104 procent. Den kan förenas med baser i sådana förhållanden att sy- rans syre är 12, 6, 4, 3 och 2 gånger basens, och då de tvenne första äro de som företrädes= vis bildas, så är det mycken anledning att an- se boraxsyran innehålla 6 atomer syre och de salter, hvars sammansättning år proportionell med boraxens, för neutrala borater. I detta fall väger en atom boron 271. 96 och en atom af syran 871.96, hvars symbol blir ;. Pro= centiska sammansättningen är: - Boron 31:1896 100.00 Syre 68.8104 —220.62 > Den kristalliserade boraxsyran innehåller, efter mina äldre försök 7), 44 p.c. vatten, af hvilka den förlorar hälften, då den lemnas att fatiscera -på ett + 1009 varmt ställe, och den andra hälften, då den förenas, med en annan ba- sis, hvaraf följer att boraxsyran kan förenas med vatten ; tvenne förhållanden, åf hvilka i det ena vattnet håller > och i det andra lika syre med boraxsyran. En atom kristalliserad boraxsyra väger då 1546.57, och en atom fati- scerad 1209.27. Dessa båda föreningars sym- boler är 8 +—3Aq och & + 6 Aq. Procentiska sammansätlningen är « > VBoraxsyra ri at 42.1 1 at. 756.38 > Vatten Ioak Ang 6 a Fluoborsyran består, då flusspatssyran anta- ges för att vara en syresyra, af dessa båda syror i det förhållande, alt bådas syre är lika, d. ä. af en atom boraxsyra och 3 at. flusspals- NNETaR nte SEN ") Afh. i Fysik, Kemi och Mineralogie V. 444- 53 - SS bi syra= & £?. Hvilket i procent utgör ; Flusspatssyra 47.042 . Boraxsyra -«— 52.058. | Då fluoborsyregas absorberas af vatten till en utspädd upplösning (med den mycket con- centrerade, synes det förhålla sig annorlunda) försättes a af boraxsyran i frihet, och om vatt= net ej är tillräckligt att hålla den upplöst, så kristalliserar en del deraf ur vätskan. Den för= ening som dervid bildas består af en atom vat- tenhaltig flusspatssyra med en atom fluoborsyra, AQ E+ BE?. : i De flusspatssyrade borsalterna bildas, då i denna förening vattnet ersåttes af någon annan basis, och de äro så sammansatta att basen är deri förenad. med 4 gånger. så mycket fluss- patsyra, som i det neutrala saltet; och med. en guantitet boraxsyra, hvars syre är 3: gån- ger hasens. Formeln för dessa salters samman- sättning är, då AR betyder basens radical, BR b+ BE: och RR fö 352. Vid jemfö- relsen af dessa formler raed dem för de motsva- rande kiselföreningarna, finner man lätt, att atomernes antal icke är lika och att 1 borsalterna basen upptager en atom flusspatssyra mer än 1 kiselksaterna. ) KOR Det återstod likväl ännu att gifva dessa be= stämmanden den sista bekräftelsen, den neml- gen, som erhålles genom borons förvandling till syra och utrönandet af den guantitet syre son dervid upptager. Sönderdelning af fluoborsyregas med Kkae' Zium. Fluoborsyregas beredd af boraxsyra, flus- spat och svafvelsyra i glaskärl, lemmades i 24 89 timmar i beröring med kristalliserad boraxsyra, för att befria den från flusspatssyrad -kiseljord, samt sedan ytterligare i beröring med blysuper- oxid, för alt afskilja svafvelsyrlighetsgas. I den- na gas upphettades, på lika sätt som i flusspats- syrad kiseljord, kalium. : Det svartnade först och betäckte sig med en tjock skorpa, som slut- ligen sprack, hvarvid metallen tände sig och brann med rödaglig låge. - Brända; massan, be- handlad med vatten, utvecklade något litet vät- gas, och var ganska svår att uttvätta. - Det på detta sätt erhållna boron torrkades genom upp- hettning till börjande glödgning i lufttomt rum, hvarefter 5 centigrammer deraf upplöstes i sal- petersyra. Dervid återstodo 2 centigrammer si- licium olöst. . Lösningen hade en gul färg, som ej genom ny tillsats af salpetersyra och förnyad .kokning kunde förstöras. - Afdunstad och upp- hettad tills boraxsyran smälte utan att pösa, vägde massan 5 centigr,, efter hvilket försök boraxsyrans halt af syre skulle vara endast 40 Pp. C. — ; oc Då det på detta sätt erhållna boron var så orent, beredde jag annat af smält och pul- .veriserad boraxsyra; som i en liten väl betäckt - jerndegel; ställd i en degel af platina, reduce- rades medelst kalium 1 glödgningshetta. - Boron var äfven denna gången svår att uttvätta, och: dertill kom nu den omständighet, att, 1 mån "som saltet blef afskiljdt, blandade sig boron med vattnet och geck igenom filtrum , samt slutligen» ju renare massan blef från salt ju mer boron upptogs af vattnet, så att slutligen en klar gul vätska geck igenom papperet. Till förekomman= de af denna upplösning, tvattade jag boron först med en upplösning af salmiak och sedan med 9 alkohol, för att afskilja salmiaken. Efter torrk- nihg upphettades den, i lufttomt rum, för att befria den från fugtighet. Upplöst i salpeter- . syra gaf den ett högst ringa spår af silieium,” men lösningen var gul, ehuru mindre färgad än förut. 3 centigr. af denna boron, digererade med en upplösning af saltsyradt guld, gåfvo o.298 gr. reduceradt guld , hvilket svarar emot 54.5 p. c. syre i boraxsyran. & centigrammer af samma boron, upplöste i salpetersyra, hvarvid lösnin- gen öfvermåttades med en bestämd vigt blyoxid, afdunstades till torrhet och glödgades i en vägd platinadegel, så länge massan något förlorade i vigt, gåfvo 0.142 gr. boraxsyra 1 blyoxiden, hvar- efter boraxsyran skulle hålla 57.75 p. c syre. " Då detta kommer det förra försöket nära och är ungefär 5 gånger natronets syre i boraxen,; för- anledde detta den förmodan jag ofvanföre åbe- ropat, att boraxsyrans sammansättning möjligen kunde svara deremot. å > Jag beredde då en ny portion boron på det sätt att ganska rent flusspatsyradt borkali blandades i jerndegeln med kalium och reduce- rades. På detta sätt erhåller man boron lättast och med mindsta förlusten af kalium, men pro- ducten är svårare att uttvätta, emedan den hål- ler odecomponeradt och glödgadt flusspatssyradt borkali, som endast genom Jångvarig tvättning med en kokhet upplösning af salmiak kan ut- dragas. Caustik ammoniak i vattnet ökar ej dubbelsaltets löslighet och saltsyra löser det icke eller lättare. Efter denna borons utglödgning i vätgas, hvarvid fugtighet och fluoborsyra ut- vecklades, tvättades den åter med vatten, och upplöstes nu icke mer. Efter full uttvättning, ' upphettades den i lufttomt rum och inlades;, se- 91 dan i en liten vägd apparat af glas, der den upphettades i en ström af syrgas, hvarvid den förglimmade med utmärkt Nliflighet och en grön- agtig låge syntes öfver massan, till bevis att vä- te utvecklades. Vatten bildades dervid, som upphämtadt i ett rör, fylldt med saltsyrad kalk, vägde endast 0.003 gr. Den öfverflödiga syrga= sen inleddes i kalkvatten, som deraf grumlades något, till bevis att kolsyregas bildats. Massan hade vunnit 0.036 gr. i vigt, men behöll ännu sin färg och sitt pulverformiga utseende. Den — utlakades med vatten och lemnade 0.017 gr. bo- oron olöst, så att 0.035 gr. boron förenat sig med 0.056 gr, syre, hvarefter borsyran skulle inne= hålla 61.5" p.c. syre. Lägger man nu härtill att i den använda boron funnits en liten obe- stämd portion kol, som vid förbränningen bil- dat kolsyregas, så finner man att syrhalten egent- ligen varit ännu större. Jag anser troligt att den gula färg borons upplösning i salpetersyra antager', förorsakas af en kolhalt, bhärrörande från kalium, som efter hvad jag förut anfört, kanske icke kan fås fullt fritt från kol, på den till dess beredning af mig använda method, och att den uppkommer af så kalladt artificiellt garf- ämne, Då det icke torde vara möjligt att erhål- "la boron i ett så absolut rent tillstånd, att bo- raxsyrans precisa sammansättning kan säkrare bestämmas, än på de indirecta' vägar jag förut anfört, så anser jag dessa synthetiska försök lik- väl tillräckligt afgörande för att ådagalägga med full säkerhet, hvilkendera af de tvenne. möjliga sammansättningar för boraxsyran, som af dess mättniugscapaciteter, deduceras, är den rätta, särdeles då dertill kommer att fluoborsyrans funna sammansättning icke öfverenstämmer med någon annan syrhalt hos boraxsyran. 92 Boraxsyra » och flusspatssyrad: kiseltjord. Det är "bekant att kristalliserad boraxsyra: ab- sorberar gasformig flusspatssyrad kiseljord, och att vattenfri boraxsyra lemnar den alldeles oför- ändrad. Det föreföll mig sahnolikt att en före- ning af flusspatssyrad kiseljord med flusspatssy- rad boraxsyra kunde äga rum. Jag lät derföre en vägd portion kristalliserad boraxsyra absor- bera gasformig flusspatssyrad kiseljord, så län- ge den kunde något emottaga. Den lemnades, för säkerhets skull, i 48 limmar qvar i gasen, sedan all absorption var slutad. 100 d, borax- syra hade dervid uppsupit 129.02 d. flusspatssy- rad kiseljord. Den kristalliserade boraxsyran in- nehåller 56.38 d. vattenfri syra, hvars syre är 39.3 och 129 d. flusspatssyrad kiseljord innehål- - la 52.9 ds. flusspatssyra, hvars syre är 39.5+ Öfverskottet på iden sednare sidan kommer der= af, att kärlet med boraxsyran före försöket vid vägningen håller atm. luft och efteråt kiselhal- tig” flusspatssyregas, som är tyngre än luften. Det är af det anförda klart att, då den' så bil- dade föreningen icke röker i luften, så inne- håller den icke en blanning af fluoborsyra med kiseljord, utau måste betraktas såsom en verk- - lig förening, 1 hvilken flusspatssyran är lika de- lad emellan kiseljorden och boraxsyran. Vatten sönderdelar den och afskiljer kiseljord, men ic-. ke alltsammman, ty ur upplösningen fäller ams moniak en ny portion kiseljord. — Vore väl denna upplösning att anse såsom flusspatssyrad borkiseljord ? Jag upplöste den mättade föreningen i vatten, tvättade den olösta kiseljorden så länge det genomgående reagerade surt, hvarefter den glödgades. Den vägde precist 3 af hela quan- tum kiseljord som boraxsyran upptagit, hvaraf synes följa att en flusspåtssyrad Boris af analog samansättning med de öfriga dubbel salterna löst sig i vätskan, hvilken dark fälldes af ammoniak; ock bör jag tillägga alt kiseljor- den under Söde ningen länge utskonle Sura, stic= kande ångor, hvaraf det ser ut som hade både ; fällningen och det upplösta varit dubbelsalter, NERE i olika förhållanden. «CT Det återstår mig ännu att, till pröfning af de tal jag ofvanföre angifvit, dermed jemföra JonN Davyr's försök öfver fluoborsyregasens för- éningar med ammoniakgas. Han fann nemligen ätt den förre af dessa förenas med 1, 2 och 3 "gånger sin volum af den sednare och bildar egna salter. "Efter den egentliga vigt han fun- nit. för fluoborsyregas, bestå" 100 d. af det salt, som erhålles genom lika volumers förening, af Ammoniak '' 19.64 — "19.64. Flusspatssyra vard SR PIRROrdNSyTa > 41.04 ÄN G Detta utgör nära jemt 3 gånger den qian- AE flusspassyra, som fordras för att med am- "moniaken bilda ett neutralt salt. Då vatten till- ; kommer , bildas flusspatssyrad bor-ammoniak och boraxsyrad ;ammoniak. Det andra af dessa sal-= ter måste innehålla 13 gång den quantitet flus= spatssyra som fordras till ammoniakens neutra«= lisering och det tredje håller dem just i samma förhållande som i det neutrala ammoniaksaltet. Fluoborater. Med detta namn vill jag ut= SET sådana -dubbelsalter, i hvilka både borax= Syran och flusspaissyran äro förenade med ba= SIS, . Jag har tyckt mig märka att de bildas då ap före ÄRA mättas med basen, samt att de RNE förenade i flera förhållanden; emel= lan tra och boratet, : Jag har emedlertid icke 94 | ; undersökt något af den närmare, emedan: svå- righeten af deras precisa analys synes mig icke stå i förhållande till det ringare LRER, dessa. föreningar för det närvaran. A förete. | Beredning af boron, samt några af denna kropps egenskaper. Utan tvifvel är det "ett af de fälfeske och förmonligaste -sällen till. erhål- lande af boron, att eg kalium sönderdela bo- raxsyrans förening med flusspatssyra och, ett al- kali, Boraxsyran ensam fås ej så vattenfri, att icke mycket, äfven efter lång smältning åter= står, och under rifuing till pulver upptlages åter nya quantiteter; deraf uppkommer den häftiga detonation, hvarmed boraxsyran reduceras och delar af massan föras utom kärlet. — Deremot då flusspatssyradt borkali är tillräckligt torrkadt, så uppkommer nästan intet hörbart ljud i redu- ctionsögonblicket, och man kan få för hvarenda atom kaliurh den portion boron den bör ge. Denna operation har likväl den olägenheten att det flusspassyrade borkali, som blir odecom- poneradt, endast genom långvarig uttvättning kan bortskaffas. Genom användande af natrium och flusspatssyradt bor-natron torde denna olä- genhet kunna alldeles förebyggas. Man har ansett för en oxid af boron, dör massa, som återstår. efter. den brända borons utlakning med vatten. Vid den jemförelse jag gjort Hern emellan, har jag icke "kunnat finna någon skillnad. Den är icke ens, såsom det på lika sätt behandlade silicium, mindre antändlig än förut och för öfrigt boron så fullkomligt lik i alla förhållanden, alt jag tror mig hafva "skäl till den förmodan alt den icke fähealler syre. Svafvelbundet boron. Boron förenas med svafvel; men icke, såsom mån förut trott, ge- 95 nom blott sammansmältning. Den grönagtiga massa, som på detta sätt erhålles, är endast en mekanisk blanning, ifrån "hvilken svaflet kan. afdistilleras, utan att boron : svafvelbindess Boron fordrar, "liksom flere andra kroppar, Ull denna förening en temperatur vida öf- ver svaflets kokpunkt. Upphettas boron till foll glödgning i svafvelgas, så tänder den sig och brinner. Der den var tunnt ut- bredd öfver glasets yta, bildar den en hvit, ogenomskinlig massa af svafvelbundet boron. Der den var mera samlad, blir, liksom vid Syr- sättningen, massan grå eller till utseendet nära oförändrad, oagttadt mycket af boron är svafvel- bundet. Under mikroskopet se kanterna af den nya föreningen smälta och genomskinliga ut; osäkert om genom någon portion bildad borax-. syra, uppkommen af luft, som ej kunnat fullt uteslutas. Då det svafvelbundna boron, öfver- gjutes med vatten, upplöser det sig med häfl ughetl, svafvelbundet väte utvecklas, vätskan mjölkas mer och mindre starkt och lösningen in- nehåller boraxsyra. Ur det grå svafvelbundna boron affaller ännu oförändradt boron. Åtskilli- ga omständigheter föranleda den förmodan ;att boron kan svafvelbindas i flera förhållanden, tila blel. väl också lösningen 1. vatten något grumlad, af svafvel, men den 'afsatte intet. Grumlingen 96 syntes såledés härröra af vattnets balt af Toft. Jag har icke undersökt svafvelbundet borons förbällkade till svafvelbundna metaller. Det ari=/ förda ger anledning till den förmodan, att des-- sa föreningar icke Finna bibehålla sig på våta vägen. Chlorbundet boron. SE fann att boron, tll och med utan yttre vär mes åtgärd, antändes af chior och förglimmar deri med lflighet; men han undersökte icke producten af föreningen. Jag har i dettå fall besannat DaAvy's' uppgift; men om boron är väl rent och förut varit upphéettadt till nära glödg- ning 1 lufttomt rum, så sker icke Töreningen förr än boron upphettas. Producten af förbrän=' ningen är en ny gas, söm utsläppt i atmdsf. luften röker lika starkt, söm fluoborsyregasen. ' Jag uppsamlade den öfver qvicksilfver, som ab-". .sorberade den åtföljande ”öfverflödiga 'chlor. Denna gas är färglös, luktar stickade surt; af saltsyra, som , genom luftens fugtighet bildas.” Den uppsupes hastigt, men icke ögonblickligt af 'vätten, och om vatten-quantiteten icke är stor, ser man boraxsyra afsätta sig på dess yta, samt åter upplösas , då vätskan årniskakde. Den löses äfven af alkohol, som deraf tager ether- lukt, liksom då den får uppsupa saltsyregas. Blandad med ammoniakgas condenseras den och bildar ett salt, som kan sublimeras oförändradt, men som är mindre flygtigt än salmiak. Till kommer fugtighet, så återstår, efter saltets sub- KOMER Doraxsyra. Denna gas condenserar. 2 gång sin volum ammoniakgas. 25 volumsde- 1 af den sura gasen blandade med 25'd. am- mönläkgas lemnade. 3,4 d.. qvar, ör TA un-" KAP NO dersöktes och fanns vara den sura gasen. I ett annat försök blandades 42.5 d. sur gaz med 25 d. ammoniakgas, hvarefter återstodo :26.5 af den förra. 16.5 d. chlorhundet boron hade såles des condenserat, 25 d. ammoniakgas. Chlorbun«- det boron består af Chlor 90.743 Boron g:257. Boron oxideras eller upplöses icke af flusspats= syra, om icke salpetersyra tillsättes som äfven utan flusspatssyra: förvandlar det till boraxsyra . Man har uppgifvit att boron skulle på tor= ra vägen förenas med alkali och, då vatten: ses dan tillsättes, upplösas i luten med en gulagtig färg. Detta är origtigt. Upphettar man boron "med kolsyradt alkali, så detonerar det på kols syrans bekostnad. Upphettas det med bhydrat af eldfast alkali, så utvecklas vätgas ined fräs= - ning och boraxsyra bildas. Tillslås välten, så blir den del boron, som ännu ej hunnit syrsäts tas, olöst. Den upplösning af boron i valten, som erhålles, då nyss beredt boron tvättas, tills hör "ej alkalit, emedan detta kan borttvättas med syra eller salmiaks upplösning, och då rent vat= ten tillkommer, upplöser sig boron åter till en gulagtig vätska, som, efter afdunstning, lemnar på glaset ett i kanterna gulagtigt åt grönt dra= gande, genomskinande öfverdrag, hvilket i tjoca kare massa spricker, lossnar lätt och liknar då alldeles det olösta boron. Det löses åter blott till en del i vatten. Detta slags lösning liknar alldeles den af berlinerblått och några andra olösliga kroppar; som af rent vatten kunna upp-= x tagas och fällas derur åter af de flesta salter, Det inträffar nästan på lika sätt med uran, då KV. A, Handl. 1824 > Sv Dh vi 98 uransyradt kali behandlas med vä itgas vid en högre temperatur, och massan sedan löses i vat- ten och silas. — | Boron liknar i de anförda förbållanden sili- cium så mycket, att man. emellan dessa kan göra lika sammanparning, som emellan phos- phbor och arsenik, svafvel och selenium. Det skiljer sig likväl Ac från silicium att det de- tonerar med salpeter, vid börjande glödgning,: med en sådan häftighet att det nästan kan lik- nas vid explosionen af krut, och bevisar deri- genom håde starkare och ad lägre värmegrader verksammare frändskaper än silicium har. - | / (Fortsättning i nästa Häfte.) 99 I ' Om några föreningar af Wolfram; | TR | af | F. WÖHLER. Te jag öfvergår till beskrifningen af några förut icke undersökta föreningar och egenskaper af wolfram;, vill jag först uppgifva den method, hvaraf jag betjenat mig för att afskilja Wolframe«= syran utur den i naturen förkommande så kal- lade wolfram, emedan den måhända ännu icke blifvit använd. | 1 del fint wolframpulver samt 2 del. smält saltsyrad kalk upphettades omkring 3 timma i en hessisk degel till smältning; den utgjutne stel= nade massan, har i brottet utseende af saltsyrad kalk. Den utkoktes med vatten, som utdrog saltsyradt jern-mangan= och kalkssalt. Lösnin= gen afhäldes, ock den återstående wolframsyrade kalken kokades med concentrerad saltsyra. När kokningen fortfarit tillräckligt länge afhäldes den sura vätskan, hvarvid en skönt gul wolframsyra återstod, hvilken genast digererades med ams. moniak; — Upplösningen afdunstades, och den salmiakhaltiga wolframsyrade ammoniaken glöd- gades , för att derutur erhålla syran. : Sedan jag funnit att en upplösning af wols framsyradt kali genom kokning med salmiak fäl- der en stor mängd: wolframsyrad ammoniak, så försökte jag ock att på detta sätt, genom en enkel operation, erhålla wolfrämsyra utaf wol= "400 fram. 1 del wolframpulver. smältes med 2 del. kolsyradt kali, kalisaltet utdrogs med vatten, och lösningen koktes' med salmiak. Wolfram- syrade ammoniaken fälldes naturligtvis icke förr an allt det fria alkalit var mältadt af salmiakens saltsyra, det fällda tunga ammoniaksaltet var alldeles hvitt och crystalliseradt i små glänsande blad. Det tvättades med en lösning af salmiak, såsom deruti nästan alldeles olösligt när det en " gång är afskiljdt, torrkades och glödgades. Sy- ran som härigenom erhölls befanns likväl något "smittad af eldfast alkali, och så vidt man vill. hafva den ren, synes deuna berednings-method endast vara användbar med följande förändring. Den vätska nemligen, som återstod efter ammo- niak-saltets afskiljning, och som innehöll, utom galtsyradt kali och den i öfverskott tillsatta sal- miaken, upplöst wolframsyrad ammoniak, af- dunstades, 'och den torra saltmassan smältes tills all salmiak var förjagad. Genom det salt- syrade kalits upplösning hoppades jag mnu att återfå syran ur den upplösta wolframsyrade ammoniaken , men i dess ställe afskiljdes en stor mängd af ett svart tungt pulver. Sedan det var. tvättadt och torrkadt, befanns det, såsom efteråt vidare skall anföras, vara ren wolfram- oxid , ,/hvilken vid upphettning i luften antän- de sig och förbrann till ren syra. Jag tror så- ledes att man för beredning af ren wolfram- syra gör bäst att förfara sålunda. Man srmälter wolframpulvret med kolsyradt kali, blandar "lösningen af wolframsyradt kali med tillräck- ligt salmiak, afdunstar, och smälter saltmassan i en hessisk degel tills all salmiak är sönderde- lad eller utdrifven, extraherar den smålta mas- san med vatten, kokar den återstående wol- . Nå I10Or framoxiden med en svag lut af caustiktkali, för att borrttaga en liten inblandning af dvårlösk surt wolframsyradt kali, och tvättar slutligen med rent vatten. Man bevarar sedan den torr - kade "wolframoxiden såsom sådan, eHer ock förse bränner man den till syra. 2 IWolframoxid,. Denna oxid upptäcktes, som bekant är ; af Berzenius, Han erhöll den genom syrans glödgning 1 vätgas. Syran blir härvid först mörkblå, hvil- ken färg sedan småningom öfvergår till mörk- brun. Då jag använde” erystalliserad wol- framsyra sådan hon erhålles gerom glödgning af erystalliserad wolframsyrad ammoniak, fick jag en cerystallinisk halft metallglänsande oxid, hvilken gniden med polerstål gaf ett mörkt kop- parfärgadt strek.. Man erbäller den fullkomligt metallglänsande och af en skön kopparröd färg, om man öfvergjuter en blandning af wolframsy- ra och zinkfilsspån med utspädd saltsyra, och . så ofta ånyo tillsätter de tvenne sednare, tills all wolframsyra är förvandlad i kopparröda metalliska fjäll. Så snart vätgas börjar utvecks las, blånar wolframsyran, färgen blir sedan allt djupare blå, derpå svart, och öfvergår slut. dligen i violett och kopparröd. Den sålunda bildade oxiden kan endast förvaras under vat- ten, emedan den så hastigt uppsuper syre, att den i luften genast blir blå och sluthgen helt och hållet förvandlas i gul wolframsyra. När man jemför de yttre caractererne af denna wol- framoxid med dem af det kolsvarta pulvret som fås då wolframsyradt kali smältes med salmi- ak; och hvarom jag redan anfört, att det är Wlftartokid, så skulle man i anseende till de- 102 ras olikbet snarare kunna tro, att den svarta kroppen icke vore wolframoxid utan metallisk wolfram, så mycket mer, när man tillägger, att den med polerstål antar hvit metallglans, ehu- ru af en ganska mörk nuance. Att den emed-. lertid verkligen icke är annat än oxid, bevisar ; vigttillökningen, som uppkommer vid dess för- bränning. Upphettad i luften, tar den eld långt före glödgning, och 100 delar upptaga dervid, efter flere försök, ganska nära 8 del. syre, eller presist så mycket som oxiden. Vore det me- tallisk wolfram , så skulle 100 del. upptaga nära 25 delar för att blifva syra. a Emedlertid är det märkvärdigt att en och ' - samma förening kan förekomma med så olika yttre- caracterer, ehuruväl exemplen derpå all- deles icke äro så sällsynta; man behöfver blott erinra sig den inaturen förekommande rena jern= oxidens många olika skepnader. Jag bör ytterligare tillägga, att den bruna wolframozxziden äfven erhålles ganska lätt, om wolframsyra upphettas till rödglödgning i en betäckt degel med litet finrifvet kolpulver. När wolframsyran en gång blifvit smittad af eldfast alkali, är det svårt att afskilja det sednare utan betydliga omvägar, och då en rin= ga halt häraf föga bidrar att ändra syrans yttre & 'utseende, så kan man lätt blifva förledd att till försök använda en sådan oren syra i stället för den rena, När jag i början försökte att be- reda den bruna ön iden med vätgas, ville detta icke lyckas, utan jag erhöll stället helt lätt och vid en föga upphöjd temperatur endast metal- lisk wolfram, » Jag fann likväl snart att den: alltid höll inblandning af wolframsyradt alkali, som kunde utdragas med vatten, och när jag | / 103 Vv till försöket använde en syra, som i följe af bereduings: ättet, icke kunde bålla något alkali, så geck reduction aldrig längre än till den bru- na oxiden. Hetdlertud. kan man på nyssnämde vis ganska lätt bereda sig metallisk wolfram; men för att få den, ren, måste mean efteråt ut- koka den med litet kalintt som borttager in- blandningen af wolframsyradt alkali. SR Sålunda beredd wolframmetall, utgör ett temligen hvitt, tungt pulver, hvilket upphet- tadt i luften lätt tänder sig och förbrinner till wolframsyra. 100 del. metall vinna dervid nä- ra 25 delar i vigt. Af det föregående följer såle- des; att en. ringa inblandning af eldfast alkali, på ett okändt sätt verkar derhän, att wolfram- syra genom glödgning i vätgas icke reduceras till oxid utan deremot ganska lätt: till metall. Man. påminne sig hövvid att: wolframsyran äf- ven för blåsrör med tillsats af natron lätt låter reducera sig till metall, Jag Skall nu beskrifva en egen förening ar wolframoxid med natron, hvilken egentligen gifvit mig anledning att meddela dessa under- rättelser. Upphettar man neutralt wolframsyradt na- tron till smältning och glödgning i vätgas, så förändras det alldeles icke, huru länge man än fortsätter försöket; men om man glödgar surt wolframsyradt natron i en ström af torr vät- gas, så blir saltet snart kopparrödt 1 början på ytan, och sedan genom helasmåassan... Vid vaf- one förändras denna metalliska kopparröda färg till guldgul, och om massan nu öfvergjules med vatten, så ultdrager detta neutralt wol- | framsyradt natron, öl man får till återstod ett tungt cerystalliniskt pulver af guldgul färg och full metallglans. Försöket anställes bäst i ett stycke af ett barometer-rör, på hvars midt är utblåst en kula, uti hvilken saltet hålles i en fortfarande svag glödgning, under det att vätgas, torrkad med saltsyrad kalk, genomströmmar rö- ret. Då något vatten icke mera bildas, afbrytes försöket. Massan utkokas sedan med vatten, det olösta pulvret digereras med concentrerad saltsyra, såsom ännu starkt smittadt af surt svårlöst salt, och kokas slutligen, sedan den su- ra vätskan blifvit afhäld, med caustikt kali, för att upplösa den afskiljda wolframsyran, tvåttas med rent vatten och torrkas. — Det sura wol= framsyrade natronet, som härvid erfordras, be- .redes sålunda, att man till smältande neutralt salt så länge tillsätter wolframsyra, tills de si- sta -portionerne icke mer upplösas, hvartill åts går ganska mycket. Man har härvid den för= ..delen att kunna använda glödgad syra, som i det på våta vägen beredda saltet är ganska svår= löst. Det smälta sura saltet har stort begär, att vid afsvalning crystallisera på ytan, i långa nålar liksom svafvel. Den erhållna wolframoxid-föreningen är erystalliserad i regelmässiga euber, hvilka' äre så mycket större och desto "lättare med blotta ögonen kunna urskiljas, ju långsammare opera- tionen fortgått. Ofta finner man i den reduce- rade saltmassan blåsiga mellanrum, hvilka varit uppfylida af salt, men hvars väggar, sedan salt- massan blifvit aflöst med vatten, presentera en betäckning af särdeles brillanta små cuber. Den- na förening har fullkomlig metallglans, äfven då man rifver den med polerstål mot papper; dess färg kan svårligen skiljas från guldets, och när man betracktar ett af större crystaller he- 105 stående pulver i solljuset, så har man få prepa- rater som med detta kunna jemföras i Ibn och glans. Då det i form af fint pulver upp- slammas i vatten och hålles mot solljuset, är det genomskinande grönt liksom guld; det an- gripes af ingen syra, icke en gång om det län- ge kokas med det sarkaste kungsvatten. Afcon- centrerad flusspatsyra sönderdelas det likväl och upplöses. - Concentrerade lösningar af caustika alkalier förändra det icke; men upphettadt i > luften på ett platinableck, får det stålblå an= " löpning undergår en slags smältning och en vattenklar smält massa bildar sig smått efter --hand omkring profvet, hvilken" vid afsvalning stelnar till en hvit emalj, som löser sig, ehu= ru trögt, i vatten, och hvaruti genom tillsatts af syra uppkommer stark grumling. - Hela: massan af det använda profvet förvandlas lik- > väl aldrig till nämde substans, utan 1 midten qvarblifver alltid en oförändrad kärna. Äfven = i syrgas är effecten densamma, ehuru den då är förenad med ett svagt eldfenomen, och det smältande ämnet bildar äfven då ett öfverdrag, som förhindrar gasens verkan på de inre delar- ne. I lufttomt rum kan föreningen glödgas «utan att smälta eller lida någon annan förän- dring. Af detta förhållande inses lätt, att det nybildade smältbara ämnet icke kan vara annat än Wwolframsyradt natron. | Då de kraftigaste reagentia äro utan verkan på denna förening, var jag. i början förlägen på hvad sätt jag borde bestämma dess sammansätt- ning, Att den höll natrium och wolfram, det - Var redan utredt, men om det var en förening med eller utan syre blef icke så lätt att afgöra. Att anse den för en legering af natrium och 106 wolfram motsades af dess oföränderlighet i kungs- vatten, och att åter betrakta den såsom .sen oxi- derad förening instämde föga med des starka metallglans. hy sd ; Jag fann sedermera att denna förening lält sönderdelar sig med: chlorgas, men dertill for- drades glödgningshetta, hvilket ock var 'natur- ligt, ty annars hade kungsvattnet bordt sönder- dela den. : Vid upphettning i chlorgas inträffar en svag förglimning, en betydlig portion cblor- wolfram sublimeras, hvarom jag efteråt skall vi- dare nämna, och en lökgrön massa återstår, utur hvilken man med vatten kan utdraga mycket chlornatrium , som vid lösningens afdunstning crystalliserar 1 cuber. - Det återstående gröna pulvret är en blandning af wolframsyra och nå- got wolframoxid; men wolframsyran utgör till quantliteten vida mer än chlorwolframen och ' wolframoxiden. Detta förhållande tycktes gil- va tillkönna, att den omtalte föreningen inne- höll syre, hvilket, förut på annat sätt fördeladt, sedermera, genom chlorgasens förening med na- trium och en del wolfram, förenade sig med återstoden af wolfram för alt bilda syra. Jag erhöll alldeles samma resultat när jag använde fullkomligt torr chlorgas och dessutom tillsågs, att all atmosferisk luft var utjagad innan massan upphettades; bildningen af wolframsyra kunde följagtligen hvarken hbärledas från vattnets el- ler från luftens syre. — 0.373 gram. af föreningen gåfvo, efter upphettning 1 chlorgas, 0.157 gr. chlornatrium = 0.089 natron, eller 10.6 på 100 delar af föreningen, - I elt annat försök lemna- de 0.732 gr. af föreningen 0.122 gr. koksalt, : hvilket svarar mot 8.88 procent natron. - Vid: wolframsyrans > extrahering med kali, qvar- ; [] ; 107 blef likväl denna gång ett violett pulver, som hade utseende af en 'odecomponerad, endast an- lupen förening. Orsaken till denna ofullständi- ga sönderdelning var förmodligen, att koksaltet erhölls halfsmält, och derigenom hindrade ga- sens vidare åverkan, «Jag försökte derföre en annan analytisk method, nemligen med svafvel, hvarigenom föreningen helt och hållet förvand- las till svafvelbunden metall. 0.487 gr. blandade med rent svafvel, upp- hettades till glödgning i en betäckt porcellaine- degel, så länge något öfverflödigt svafvel borrt- gick, Den erhållna massan hade utseende af - svafvelbunden wolfram och. vägde 0.55 gr. Hvar- ken vätten eller saltsyra utdrogo derutur något svafvelbundet natrium. Massan digererades der- på med kungsvatten, tills den fick utseende af ren wolframsyra,. intorrkades och glödgades, hvarvid svafvelsyra borrtgick. - Wolframsyran - upptogs sedan på filtrum, och det svafvelsyrade natronet uttvättades med vatten, som förut vär blandadt med litet saltsyra, emedan wolfram- syran deruti är mindre löslig än i rent vatten. wolframsyran vägde efter torrkning och glödg- ning 0.450 gr. Detta svarar emot 86.2 procent wolframoxid ; återstoden är följagtligen natron =13.8 procent. Häraf synes följa att förenin- gen är sammansatt af atomer försöket 'Wolframoxzid o— 4 — 87.81 — 86.2 Natron — I = 1210 — 13.8 100.00 100.0 Man finner lätt att natronets syre icke ens utgör hälften af hvad som skulle fordras, för att förvandla wolframoxiden till syra; följagte- ligen måste wolframoxiden sjelf vid contacten 108 med chlorgasen afträda 'en portion syre, och således en motsvarande andel ' wolfram-metall blifva fri, hvilken; efter hvad vi ock redan haf- va sett, då förenar sig med chloren.- Af sam- ma grund följer äfven att föreningen kan inne- hålla wolfram endast i form af oxid. Jag försökte att direct frambringa detta wolframoxid-natrod, derigenom att wolfram- oxid upphettades i blandning med vattenfritt kolsyradt mnatron i täppt kärl Vid massans upplösning i vatten, qvarblef ett svart pulver hvilket förhöll sig som metallisk wolfram, och natronet innehöll mycket wolframsyra. Slutligen försöktes äfven att frambringa en med wolframoxid-natron analog kaliförening, på det sätt att surt wolframsyradt kali glödga- des 1 vätgas. Massan blef snart grå metallisk, och lemnade vid upplössing i vatten en nästan tennhvit metallisk substans, hvilken vid upp- hettning först anlöpte med stålets färgor och sedan antändes och förbrann till ren wolfram- syra. Upphettad i chlorgas tåndes den äfven och förbrann utan återstod till chlor-wolfram. Det var således ingen ting annat än ren wol- fram-metall. Chlorbunden wolfram. H. Davy uppgaf först, att wolfram, vid upphettning i chlorgas, förbrinner till en hvit substans, hvilken af vatten sönderdelas i wol- framsyra och saltsyra. Något vidare tyckes icke "härom vara bekant. Jag har funnit att tre särskildta föreningar af wolfram med chlor kun- na frambringas. Chlorbunden wolfram i maximum. Den- na förening fås alltid och nästan ensamt, då 100 den svarta eller bruna wolframoxiden upphet-” tas i en ström af torr chlorgas. Med den bru- "na oxiden skedde föreningen med eldfenomen,. glaskulan hvari den låg, fyllde sig med tjocka gulagtiga ångor, hvilka condenseradesi gulhvita fjäll och slutligen bildade ett tjockt subli- mat, som till utseende och consistens hade en synnerlig likhet med natif boraxsyra. I lufs ten. förvandlas denna chlorbundna wolfram, vid mer eller mindre tillgång på fuktighet, efter några timmar eller först efter dagar i wolfram= syra, hvarunder den utstöter stickande ångor af saltsyra, hvilket öfverhufvud alltid är dess lukt. I vatten sönderdelas den på korrtare tid, ehus ru icke i ögonblicket, 'i wolframsyra och salte syra. I ammoniak upplöses den genast med värme-utveckling och ett hvinande ljud. Den är ganska flygtig utan att smälta; och ån-e : gan deraf har en mörkgul färg. Om den upp- hettas i luften öfver en spirituslampå, så sön- derdelas den, 1 samma ögonblick den blir. gas-. formig, af lågans vattengas, saltsyre-ångor ut- vecklas, och den afskilljda wolframsyran bils dar straxt ofvanför lågan en lysande rök ,. samt sprider sig sedan i hela rummet i form af sto- ra fint fördelade flockar, alldeles som zinkblom- mor. Emedan denna chlorbundna wolfram sönderdelas af vatten 1 wolframsyra och saltsy« ra, så måste den till sin sammansättning svara mot .wolframsyra, det vill säga att den måste bestå af Atomer Chlor — 3 — Wolfram — I — 64.1 TI 10: i 0.166 gr. chlorbunden wolfram gåfvo, genom upplösning 1 ammoniak, afdunstning och glödg= ning 0.13 gr. wolframsyra, hvilka svara mot 62.65 del. wolfram i roe del. chlorbunden wol- fram. Att försöket icke kunde gifva något pålit= ligt resultat, var att - vänta, emedan den fllocbutdisa wolframen, vid hvarje manipulas«: tion som dermed företages, alltid sönderdelas. Cluorbunden wwolfram i minimum. Den : fås alltid då metallisk wolfram upphettas i chlor. ' wolframen tänder sig härvid, och fortfar se- dan att förbrinna utan tillhjelp af hetta. -Stuns= dom bildas denna chlorbundna wolfram 1 form af mörkröda fina sanimanhopade nålar, men of- tast utgör den en smält mörkröd massa, med slänsande brott, liknande ungefär en hastigt sub- limerad cinober. Den smälter lätt och kokar innan den förvandlas i gas, hvars röda färg är ännu mörkare än salpetersyr lighelens, I vat= ten börjar den snart bli violett, "och sönderde-= las sedan efter hand i en utmärkt skön violett brun oxid och i saltsyra. I caustikt kali u löses den med vätgas-utveckling till. well 'syradt och saltsyradt kali. Med caustik ammos niak utvecklas äfven vätgas , men man får dera' vid tiliika en gul upplösning, som wid lindrig » npphettning blir färglös; grumlas brun och fäller brun oxid. Denna chlorbundna wolfram svarar mot oxiden och består således af Atomer GG Chlor — 2 = 26.709 Sean JL 2 Wolfram — I..— FÖRSTA — 100.00. ; Den tredje chlorbundna wolfram , om hvars 'sammansällning jag hvar ken anställt några för> rii Lå sök, eller vill yttra någon förmodan, erhålles vanligen, ehuru i ringa quantitet, då man be- reder chlorbunden wolfram i maximum. I största mängd erhöll jag den, då jag uppheitade svafvelbunden wolfram i chlorgas. Den är till utseendet skönare än båda de föregående. Den bildar mörkröda genomskinliga nålar, som ofta intaga glaskulans hela diameter. En väfnad af sådane Rälar fyller ofta hela glaskulan ehuru den . egentliga quantiteten i det hela är ganska liten. Den smälter ytterst lätt och . erystallise- rar vid afsvalning i långa röda crystaller , som fästa sig vid glasets yta. Den är iångt flygti-. gare än den föregående, och ångan deraf är röd som salpetersyrlighet, I luften sönderdelas den nästan i ögonblicket. 1 Wolframsyra och saltsyra. Kastad i vatten, sväller den ut, som osläkt kalk, ett kokande ljud uppkommer UNS der värme utveckling, och straxt derpå är allt-- sammans förvandladt i wolframsyra. oc 1II2 Om de förändringar i det chemiska Mi- neralsystemet , som blifva en nödvän- dig följd af isomorpha kroppars egen- skap att ersätta hvarandra i obestäm- da förhållanden; a ; af JAC. BERZELIUS. 5 = == ; edan chemien begynt deltaga i mineralogiens classification och följagtligen ett uteslutande an=" . vändande af mineraliernes yttre, eller så kallade physiska, egenskaper, till bestämmande af spe- cies, icke mera godkännes, har för den chemiska methoden en svå årigbet uppstått, härflytande från vissa oxiders egenskap att kunna ersätta hvarandra på ett sådant sätt, att kristallformen deraf icke förändras, hvarvid, då de oxider som ersätta hvarandra, gifva Bralösa föreningar af mnågora lunda lika egentlig vigt, ingen synbar olikhet uppkommer hos kristallen, som först genom den chemiska analysen ger olikheten tillkänna, Una der så beskaffade omständigheter ansågo både Werwnerska och Haiuävska Keliolgtr de olikt - sam= mansatta kristallerne, såsom hörande till samma mineralogiska species, eburu det var stridande mot bådas definition af hvad sem utgör ett mines rfalogiskt species. Hatär hjelpte sig derifrån med antagande af tillfälliga inblanningar, hvilka, ge= nom en stark kristallisationsförmåga hos den för= enig 113 ening, som utgjorde det egentliga Species, höl- los inpressade inom det sistnämdas former. Men just då resultaten af chemiska analyser, anställ- de med noggrannhet och efter förbättrade me- thoder, skulle begynna en strid, med oförutsedd utgång, emot det postulat i den Hauyska scho- lans lärobyggnad ”att aldrig två olikt samman- satta kroppar kunde anskjuta i samma kristall- form, så vidt denna ej hörde till de reguliera (formes limites), blef frågan afgjord genom en lika oväntad som för ögonblicket påkallad upp- täckt, jag menar MitscHERLICH's: att kroppar sam- mansatta af olika element, men af ett lika antal och på ett lika sätt ordnade atomer, antaga sam- ma kristallform. Det ljus som härigenom sprid- des öfver mineralogien har redan blifvit begag- nat af H. Rose, v. Bonsporer och ”TRrROoLLe WaAcHTMEISTER, för att visa att, hvad man för- ut kallat pyroxen, amphibol och granat innefat- tar en stor mängd olika föreningar, sammansat- te på ett likartadt sätt, hvaraf således följde att, . om hvarje mineralogiskt, species, efter den all- mänt antagna definition, utgjöres af lika sam- mansättning till element och proportioner, så innefattades i de tre uppräknade kristallformer- na ett nästan oräkneligt antal mineralogiska species, emedan de fleste pyroxener, amphibo- ler och granater från olika ställen hafva en till elementens antal och proportioner olika, men till föreningssättet dem emellan lika samman- sättning. Likväl är det visserligen ingen Mi- neralog som icke skulle stötas af den idéen att göra ett eget species af hvar och en olikt sam- ansatt amphibol eller granat. Å en annan si- da kan det aldrig vara rätt att anse för iden- K. VV. A, Handl. 1824, St. I. 114 tiskt, hvad icke så är; men hvad blir då här det rätta? Jag tror icke att våra kunskaper ännu mognat för denna frågas besvarande på ett fullt tillfredsställande sätt, och detta skall försvåra det första försöket till mineralogiens afhandlan- de efter chemiska grunder. Så sant det å ena sidan är att, till ex., tvenne granater, som icke hafva någon beståndsdel gemensam mer än ki- seljorden, icke kunna betraktas såsom samma species, så sant är det å en annan sida att de sätt, hvarpå de kunna vara olika äro oändliga, och då man ej får betrakta såsom enahanda hvad som verkligen icke så är och icke eller möjli- gen kan anföra och beskrifva gränslösa variatio- ner, så måste man söka en medelväg emellan ytterligheterna och denna medelväg är ej så lätt att finna. Någon måste tillgripas, som sedan öf- vergifves för en bättre i mon som vetenskapen utvecklar sig. Att den allmänt antagna och såsom riktig gillade definition af mineralogiskt species:? Sam- ma element. förenade i samma proportion? med eller utan Haurs tillägg ”af kristallisation i sam- "ma grundform?, icke kan användas mer vid al- la de fall der isomorpha utbyten komma i fråga, år af det föregående alldeles klart, och intill dess man funnit en allmänt gällande prin- 'cip, måste man för dessa fall antaga en sär- skilt åsigt. Kristallformen å den ena och sam" mansättningsformeln å den andra sidan bestäm- ma der en grupp af föreningar, som till den likhet och olikhet, som dem emellan kan ega rum, alldeles efterapa förhållandet hos genus och species i den lefvande naturens uppställ- ning. Den generiska caracteren bestämmes af | 113 den chemiska formeln och den geometriska for- men, och species af elementen. För att lät. tare utreda detta, återtagem exemplet af gra- naten: formen af dess kristall är allmänt känd och formeln för dess sammansättning är, ef- ter TROLLE WACHTMEISTER, då R betyder radical, - nr RIS +t2RSi. Dessa två bestämma nu hvad som är genus granat. WACHTMEISTER har vi- dare visat att R kan vara kalkjord, talkjord jernoxidul eller manganoxidul, antingen en af dessa ensam, eller flere, eller alla sammanblan- dade, och att R kan vara antingen lerjord el- ler jernoxid, stundom hvar för sig och stun- dom blandade. Af dessa kunna således ej min- dre än 8 särskilta, bestämdt olika species eller rototyper af granat uppkomma, och genom bränns af dessa 8 species uppkomma se- dan variationer i en sådan mängd förhållan- den, att det vore ändamålslöst att försöka upptaga dem. — Jag skall anföra ännu ett. exempel hämtadt från ett annat slags mine- ralier, der man hittills mindre ofta funnit iso- morphismen. Chabasie består efter de ana- lyser som derå äro gjorda af CS? +3AS?-+G Ag i hvilken en liten del af kalken representeras af kali. Nyligen har jag undersökt en Chabasie; som man meddelat mig under det nya namnet Levyine, i hvilken en liten del af kalken var ersatt både af kali och natron. Hr ÅRFVEDSON har analyserat en chabasie från Skottland "') der nästan all kalkjorden var ersatt af dels natron, dels kali. Det är således klart att chabasier +) Kongl, Veteaskaps Academiens årsberättelser för 8 Pp 1823 p. 153. 716 gifvas, som hufvudsakligast hålla kalk och an- dra som hufvudsakligast hålla natron, att i als la de 3 baserna kalk, natron och kali kunna i obestämda förhållanden . ersätta hvarandra och att således alla chabasier från olika ställen kun- nå vara olika sammansatta, men med bibehål- lande af den generella sammansättningsformeln. BEUDANT uppger, att i kristaller af rhomboéädri- - ska systemet blifva vinklarna vid isomorpha ut- byten väl likartade, men ej absolut de.samma, (hvilket åter i det reguliera systemet alltid är. händelsen), så att man, af en noga gjord mät- ning af en Bitterspats vinkel, kan bestämma den relativa myckenheten af kalkjord och talkjord "I, från de hvarandra nära liknande, men ej fullt lika, vinklarna af kolsyrad kalkjord och kolsyrad talkjord hvar för sig. Om nu detta också är händelsen med natron- kalk- och kali-bisilicatet i chabasiens rohmboédriska kristaller, så är det klart att mineraloger, vande att noga mäta kri- stallvinklar, skola finna chabasier med olikhet i vinklarna, bvaraf det skulle vara lika orätt att gjöra särskilta species, som af bitterspater, hvilka innehålla kalkjord och talkjord i varieran- de proportioner. Jag föreställer mig att det nya namn af Levyine man tillagt den af mig undere sökta chabasie har sin grund i en dylik om- ' ständighet. — Vi hafva således här genus, spe- cies och qwarieteter. Eller i fall man icke anser narmnet genus böra nyttjas, species, subspecies och varietet. Hvad jag nu anfört, om granat och chabasie, gäller på lika sått för pyroxen, ,amphibol, glimmer. &c. a > 2) I dess Traité elementaire de Mineralogie Pp. Os: / 1177 "Men dessa ideer kunna icke användas på den allmänna systematiska uppställningen, utan att blifva en atvikelse från den vanliga gången. - Vissa allmänna chemiska sammansättningsform- Jer åtföljas icke af samma kristallform, t. ex.- fältspat och albit hafva den förra lika, men ie- ke den sednare, och betraktas således såsom mer bestämdt skiljda species än tvenne olikt sam- mansatta granater och amphiboler. | Jag skall nu söka visa huru dessa svårig- heter till en stor del kunna undvikas genom en ändring i det ehemiska systemets uppställning. Jag har i ett äldre försök ") visat att mineral- rikets producter ordnas bäst efter deras elemen- ters electriskt-chemiska relationer och att de kun- =. na uppföras antingen på deras mest electroposi- tiva eller mest electronegativa beståndsdel. Båda dessa methoder hafva sina goda sidor och man nyttjar dem lika rätt; jag har likväl, i det för- sök till ett chemiskt mineralsystem, jag förut : utgifvit, lemnat företrädet åt den som bildar” famillerna efter den electropositiva beståndsde- Jen. Grunden dertill var, att de flesta electro- positivare kroppar påtrycka deras föreningar med electronegativa egna caracterer, som mer eller mindre väl bibehålla sig i alla de mineralier, hvaruti de förekomma, t. ex. blyet, kopparen, kobolten , nickeln, jernet, baryten o. s. v. och då dessa föreningar ofta äro föremål för .arbe- ten till en sådan electropositiv beståndsdels till- godogörande, så ansåg jag den slags beqvämlig- het för vetenskapens användande till practisk nytta, som uppkom derigenom att dessa metal- ”Jers föreningar utgjöra hvar sin särskilta class, 2) Afhandlingar i Fysik, Kemi Ö&c. 4 H. p. i följ: 118 1eke eller böra alldeles åsidosättas och kunna an-' ses uppvägande den annars visserligen icke ringa beqvämligheten 1 den andra classifications-me- thoden, att t. ex. alla svafyvelbundna metaller äfven som alla silicater der stå tillsamman. «De svå- righeter som skulle uppkomma genom isomor- pha kroppars utvexling émot hvarandra voro då ej anade, Vid betraktande af de förändringar, som, genom detta nu mera bekräftade förhål- lande, uppkomma i den systematiska uppställ- ningen, faller det genast i ögonen att, på den sidan der de isomorpha utvexlingarna oftast fö- rekomma, blir classification, om just icke omöjlig , dock betydligt svårare. Af MirtscHEriicns för- träffliga arbeten är det bekant att electronegati- va kroppar lika väl kunna utvexla hvarandra, med bibehållande af kristallformen, som elec- tropositiva; men i de föreningar, som träffas i mineralriket ske emellan de vanligast förekom- mande electropositiva kroppar ganska täta ut- vexlingar, under det att hlbnd de electronegå= tiva inga sådana äro hittills ådagalagde för an= dra än phospborsyran och arseniksyran, som . mera sällan förekomma. Förefölle åter någon med svaflet eller kiseljorden isomorph electro- negativ kropp oftare i minéralriket, så skulle: celassifieringen efter båda sätten framte, samma . svårigheter. Det är deraf klart att de svårig- heter, som uppkomma genom isomorpha utvex- lingar i mineralriket blifva vida mindre då krop- parne ordnas efter den elecironegativa bestånds- delen, Likväl då man på dessa vill inpassa de genom isomorphism hos baserna föränderliga föreningarna, så möter man der, i anseende till den ordning, hvari de böra sig emellan ställas, samma slags svårigheter, som vid ordnandet ef- 119 ter den electropositivaste beståndsdelen, men dessa svårigheter blifva nu af mindre vigt. Jag har dessutom i mitt äldre försök visat "), ej al- lenast att en sådan uppställning efter den elec- tronegativa beståndsdelen. har ganska många be- qvämligheter, utan också att, då alla syrsatta för- eningar uppföras på syret, så blir, i uppställ- ningen efter den electronegativa principen, mi- neralogiens första, rent oorganiska class, delad i tvenne underafdelningar, hvaraf den förra in- ”nefattar de icke oxiderade och den sednare de: oxiderade mineralierna: I alla äldre systemer, Werners och Hauyvs inberäknade, har man sökt behålla den fördel, som följer af classeringen efter den electropo- sitiva beståndsdelen, att nemligen hvar och en af de egentligen så kallade metallerna, utgör sin särskildta famille, på hvilken alla dess före- ningar äro uppställde. Detta går i ordnandet efter den electronegativa beståndsdelen förloradt. Mången Mineralog skall kanske ogerna uppsöka jernet, kopparen, silfret spridde på flera andra familler. Jag bör för dessa visa huru ordnan- det efter den electropositiva beståndsdelen möj- ligen kan stå tillsamman med isomorpha ut- vexlingar. Liksom hvar och en basis har sitt sulfat, carbonat, silicat och liksom hvart och ett alkali har sin alun, så kan, af lika skäl och li- ka censequent, på flera baser förefalla förenings- arten granat, turmalin, pyroxen, i hvilket fall orden alun, granat, tlurmalin &c. icke mera äro namnen på mineralogiska species, utan hvad som också är riktigast, endast på föreningssätt; men genom utvexlingen i obestämda förhållan- ") Afh, i Fysik Kemi &e. 4 H,'p. 113. 120 : den af baserna i dessa föreningssätt kommer man ända slutligen i villrådighet hvar den eller den granaten skall ställas och stundom placeras den lika rätt på flera ställen, hvilket alltid ut- visar en ofullkomlighet i anordningsprincipen. Således hvilken method man också följer, så kommer man, då principen följes consequent, alltid att stöta på någon ting motbjudande deri- genom att det är ovant, men jag bör tillägga att det ovana derföre icke bör eller kan anses för oriktigt. : i Af hvad jag nu anfört synas tvenne om- ständigheter vara ådagalagde, nemligen 1) att det för närvarande icke är möjligt, att, så ofta isomorpha utvexlingar komma i fråga i mine- ralriket, på ett tillfredsställande sätt afgöra hvad som är mineralogiskt species, och 2) att för dessa utvexlingars skuld classificationsmethoden efter den electropositivaste beståndsdelen icke kan användas utan stora svårigheter, derföre att dessa utvexlingar förnämligast äga rum emel- lan de electropositivare beståndsdelarna af mi-' neralierna. I ett mineralsystem, som ordnar kroppar- na efter den electronegativaste beståndsdelen, kunna de föreningar der isomorpha baser utby- ta hvarandra, naturligen ställas bredvid hvaran=" dra, och det blir der af mindre vigt hvad man åtskiljer eller icke åtskiljer såsom species, blott man vet hvad som ej är fullt identiskt och i den speciella beskrifpingen af systemet anger: extremerna och visar buru de kunna mångfal- digt variera. Då man följer den electronegati- va uppställningen af systemet någorlunda con- sequent, så ordna sig föreningarna, särdeles på- de större famillierna, på ett så förvånande sätt 127 efter deras yttre habitus, alt det visserligen ic-' ke kunnat göras bättre efter det Wezrnerska maneret, för hvilket denna analogie i habitus var bufvudprincip; en omständighet som säkert skall i betydlig mon lätta ett allmännare anta- gande af denna classificationsprincip. Jag skall här försöka en uppställning af hit- tills allmänt kända mineralier efter den elec- "tronegativa beståndsdelen, och med bibehållan- ode af den allmänna fördelningen i 2 classer -nemligen a) i mineralier sammansatte efter prin- cipen ör den oorganiska naturens sammansätt- ning och 6) i mineralier sammansalte efter prin- » cipen för den organiska naturens sammansätt- ning. Den förra af dessa innefattar 18 famil- ler, som följa på hvarandra från den electropo- sitivaste till den electronegativaste, nemligen: Jernets , kopparens, vismutens, silfrets, sg - silfrets, palladiums, platinans, osmiums, gul-. dets, tellurens, - antimons, arsenikens, kolets, -qvälvets, selens, svaflets, syrets och chlorens. Af dessa innehålla de första 8 blott ett eller par species , hvilkas antal ökes på de följande. och omfattar på syret alla oxiderade mineralier. Jag har ej ansett någon särskilt indelning af dessa 18 familler medföra någon beqvämlighet eller nytta, och den i icke oxiderade och oxiderade faller så af sig sjelft att den icke behöfver sär- skildt SHSrdA Att chlor står efter syret, är en afvikelse från den stränga ordningen, som väl kan försvaras derigenom att chlor utdrifver syret ur äfven de starkaste saltbaser och af sy- ret utdrifves endast ur de svagare; men chlor är i chlorsyrorna positiv mot syret och borde således föregå Sytet.. Alt jag här ställt det ef- ter syret har skett derföre att det sednares fa- 1232 i | mille slutas med salter och chlorens består nä- stan endast af sådana. Blir iod en gång en mineralrikets tillhörighet, så ville jag gifva den sin plats emellan syret och chlor. Systematisk uppställning af mineralierna ef- ter deras electronegativaste beståndsdel. 1. Classen: Mineralier sammansatta efter principen för den oorganiska naturens sam- mansättning-. 1. Famillen. Jern. Meteor-jern. Fe, (Ni,Co,Ch.) 2 OK OPP GAR Gedigen Koppar. Cu. ol HS TS maud . Gedigen Vismut. Bi. 4. FE. Silfver. . Gediget Silfver. Ag. 5 PF "OQwicksilfver. Gediget Qvicksilfver. Hg. Amalgama. Ag. Hg?. 6. F. Palladium. Gediget Palladium. Pa. . F, Platina. Platinasand. Pt. 8 F. Osmium. Osmium-Iridium. IrOse F. Guåld. Gediget Guld. Au. Electrumn. Ag Au. 10. FF. Tellur. ; Gedigen Tellur. Te. Tellureta. Tellurvismut. Bi.Ter Tellurbly(Blättertel- lur) AuTe?+4. ERTENTRE 23 Tellursilfver (Weistellut). | AgTe?+2PbTe? +3AuTe3. Tellurguld (CSchrifterz) NiAs. — SS — NiAs2. Arsenik-Kobolt. CoÅs. = = — CoAs?. Arsenik-wismut. BiAsz. Arsenik-koppar. CuÅAsz. - Arsenik-silfver. AgAsz. Arsenik-antimon. - SbAsz, IE Ko Diamant. C. Fossilt trädkol. Anthracit. Carburetum. Graphit, FeCz, VCE Azote, | Qväfgas. ; Az: 15. EF. sSelen. Selenieta. Selenbly 7). » PbSez. Selenkoppar. CuSe. Eukairit. 2CuSe+AgSe?, 16. F. Svafvel. Gediget svafvel S. Sulfureta. Svafvel-mangan.MnS?. Svafvel-zink (Blende).ZnS?. +) Undersökt af H. Rose, som analyserat ännu flera hithörande selenieta af koppar, kobolt och gvick- silfver, från Hartz, 124 Svafvel-jern.(Svafvelkis) a. gul pyrit b. hvit pyrit c: Magnetkis. Svafvelkobolt Svafvel-nickel Svafvelkoppar a. grå kopparkis b. lefverfärgad c. gul kopparkis VFeSs FeS4-+6FeS2. FeS? FM I 20C0S: 3 NiS3 CuS < FeS?+4CuS$ CuS-+FeS2. Svafvelbly (Erlansa Pn BiS? Svafvel-vismut Nadelerz Wismuth-kupfererz Svafvel-tenn Svafvel-silfver Silber-kupferglanz Wismut-Bleyerz Svafvel-qvicksilfver (Cinober) Svafvel-antimon Nickel-spiesglanz- erz PbS?--2CuS+2BiS?, 2BiS?-3Cu5S? SnS?2- Cu AgS? 2CuS-FAgS? FeS?-- AgS>? + 2PbS? +—2BiS?? HgS?, SbS3, NiAs, NiSb,SbS3. = BournoniW(Spiesglans- bleyerz) Schwartzerz Weisgultigerz a. Dunkel b. Licht Fahlerz Rothgälden Svafyvel-Molybden Svafvel-Arsenik CuS+PbS?-SbS3, CuS-+xSbS3, PbS2,ShS3. PbS2,AgS?,SbS2,NiAs. 2ShS3--3AgS?, v MoS: a. röd (realgas) AsS? 6. gul Coperment) AsS: / ; m5 Arsenio-sulfureta. Misspickel FeS++FeAs? Koboitglans CoS+-+CoAs? Nickelglans NiS?LNiAs? ES rä Syrgas. 0. Oxider. a. el. positiva eller basiska oxider. Manganoxid? =" - Mn. Mn | Mangansuperoxid Mn Zinkoxid Zn.Zn Jernoxid Fe SÅ Jernoxid-oxidul Fe Fe2. ES - Franklinit Za Fe?+Mn Fer Jordkobolt Co +Mn+3Aq. Kopparoxidul Cu Kopparoxid Cu Blyoxid Pb Blysuperozid (Mönja) Pb Wismutochra Bi Uranoxidul(Pechblende)Ö. -Tennoxid(Tenom alm)ySn - b. electronegåtiva oxider. Katten HH. Åq. Hydrater. Brucit(Talkjordshydrat) Mg Aq2. MA4q Manganoxidhydrat Mn Aq. Mn? Aq - Jernoxidhydrat | Fe?Aq;. TNA Uranoxidhydrat. U Aq> Lerjord (Corundum, ; -Telesic) Al. A Aluminater. Spinell. MAS Pleonast ör 126 Gabhnit Zn AS Candit MA? + FA Blygummi PbAF6AG Gibbsit ÅA AG VERS) ge Diaspore = Fd Kiseljord, dess varieteter till kristallform färg och aggregation. Silicater. a. med en basis. 1, Kalksilicater. — — KS ) C.S3 Tafelspat CS? 2. Magnesia silicater. Serpentin MS? Späcksten MS?-+35Ag Sjöskum MS?3+24Ag. Pyrallolith MS2 Marmalith MS-+Ag Hydrosilicater. Edel Serpentin MS>:-5--MÅJg Gullsjö Serpentin tf) MAg? +2MS? 3. Zinksilicat. Edel Gallmeja ZnS+3zA4g 4. Mangansilicater. Röd Mangankisel mnS? Svart mangankisel mnS+Aq Manganoxidsilicat Mn3S 5. Cersilicat, Cerit ces 6. Jernsilicater. +) Från Beaux. Dep. Bouches du Rolhne i Frankrike; Anal. af BerTtEtER. Arsb, 1823. pc 149. «4) Från Edelfors och Gjellebek. +) Färglös, genomskinande. Analyserad af MosAnprr 129 ”Hisingrit Chloropheit e : Chloropal SI LIA, 7. öpp elllicdt. I 7 Dioptas. CisS? > ra24dg? Kiselmalachit. + 8. Zirkonjordssilicat. Zirkon (Hyacinth) ZrS - 9 Lerjordssilicater, Disthéne SALEN Eldfast. lera AS? Blålera AS? 7? Leror i allmänhet. b. med flere baser. or. Silicater af alkali och alka=> | liska jordarter, med silicater af lerjord och med kri- stallvatten. Feolither Apophyllit | KS"+8CS?--16.49 Chabasie a. Natron-Cabasie pISe 3A4S2+649q C b. Kalkchabasie N SI: 3 ASG C(Levyine) Mesotyp | JAS+T249 Mesolith NS3--2083-- 94S-- 8Ag Mesolith fr. Hauen- stein NS3+0CS3-1-6AS-+6Aq Mesole NS2420524 gAS+8Ag Analcim NS?+3AS?-+-249 Thomsonit NS+-30S- NE ER 10A9g Stilbit S CS” +3AS2+649g. ' (S.dodecaédrelamel-C N liforme) VIS 3AS?+64q Heulandit (S. Ana- morphique) CS:--4AS34+6 49 Brewsterit vK 3 +4AS28Ag. Laumonit CS?+44S?+6.49 128 | a Stolezit CS24+3AS+T3IA4g Harmotom | BS++4AS+6A9. Prehnit C253-+3ASF Ag ” 2. Silicater af alkali eller alkalisk jordart, med silis cater af lerjord, utan vatten, Fältspat KS3—-3AS: Albit NS3I-3AS?, Petalit LS-3AS: Triphan | ILS3+-3AS?2 NY | Natron-Spodumen 7, $t53--3.45? | M Leucit (Amphigéne) KS?--3AS?, Labrador NSI+-3CS3+124S Parantbine Y NS Ha. Meionit Skapolith Wernerit | Ekebergit C.S2-+3NS?+8AS. . Eleolith K)+345. Nephelin NS+-3AS Sodalith ') NSI +24S Ittnerit CS-+-2NS+9AS Vattenfri Scolezit CS3--3AS. Andalusit ? Appendix S Perlsten. Spherulith. Resinit. Obsidian. Marecanit. 3 Sili- +) Trorrz WaciTtmeister K. V, Ac. Handl. 1823. psi131, 129 3. Silieater af alkali med silicater af talkjord, oftast utvexlad af jernoxidul eller manganoxidul, och — silicater af lerjord. Talk." - Agalmatholith.' Pimelith. Cimolith. Chlorit. Tale zographiques -— (Gränerde). Glimmer. Kaliglimmer utan: magnesia med magnesia Lithionglimmer (Lepidolith) Giesikit ? Pinit. . Fabhlunit: 4. Siliater af akali med silicat af jernoxid. Achmit. NS3I+2FS?, 5, Silicater af kalkjord med silicater af talkjord, den sednare oftast utvexlad med jernoxidul, mera sällan med manganoxidul och kiseljorden SKandom partielt utvexlad mot lerjord. Pyroxen. a, Hvit MalacholithCOS?-+ 25? b. Grön MalacholithC.$?-+"2)S2 c. Hedenbergit CS? +f5? vä d. Manganhaltug P: CS?+/f mn ; | Wo e.Augit. CS? + Vv Amphibole a. Grammatit — CS3:-+-MS? b.Actinot(strålsten)CS:+4 6 2 K. V. AA. Handl. 1824 . St. I. 9 130 ce. Hornblende ' es: SS? 6. Silicater af kalkjord, manganoxidul och jernoxidul. ITlvait Cronstedtit Pyrosmalith ChrysolithCOlivin)Y Diallage Hypersthene CS TAS. mniS-röfS+9A4q. mnS?--fS? Cd f5S24+3MS? fS2+MS?, 7. Silicater af kalkjord, ofta utvexlad af talkjord, jernoxidul : eller manganoxidul, med silicater af lerjord, stundom utvexlad af jernoxid. Epidot a. Zoisit b. Pistacit. Idocras. a. Vesuvian Cvanlig.)y 6. Loboit Ctalkhaltig ) CST2ÅS. FISt245. c. Cyprin (kopparhaltig. ) Essonit. Granat. a. Grossularia b. Aplome ce. Almandin d. Talkgranat e. Mangangranat, f. Pyrop. g. Blandade granater CS-+AS. CS--FS fS+AS Gehlenit Anthophyllit. Cerin, Allanit. Dichroit Nephrit. 'Seifenstein Sordanwalith Karpbolith Silicio-aluminater: Saphirin Chamoisit 131 2054-402 15. CS--2A4S, cesS, fS. M f IS+3AS mn MS?+AS?, MS2-r2fS?+3AS? 'f ST3AST 949 Mycd: s MVA? ISHALL NS FAr2fsS. 8, Silicat af jernoxid och lerjord. Staurotid Fr 9. Silicater af Berylljord och lerjord. Smaragd Euclas Cymophan G.St12A45S? GS2-+-2AS, 2 A4,S--2GA” 10, Silicater af ytterjord med silicater af jernoxidul, ceroxidul m. fl. Gadolinit a. från Ytterby | b, från Kårarfvet Orthit Pyrorthit. ce? S+f?S-+-4YS. YS, CS?, mnsS, fS, GS, cesS. 132 ri. Silieat af zirkonjord med andra silicater. N . ed Cudialyt Rö AS C | mn Titanoxid. | | a. Rutil Ti b. Anatase. Pitanater: Vitanjern a. tilansyrad jernoxidul i flera mättningsgrader b. titansyrad jernoxid (Craitonite) Polymignit Siliciotitanat :'Sphen. CTi”-+-CSS6. Tantalsyra. Ta Tantalater: Yttrotantal. 4 | Ca? Ta? a. Svart ; XE Fe lw? Y3 a b, brun NN a? | VigR ser c. gul. SH fa Tantalit. a. fr, Kimito Mn Ta2+Fe Ta? Å Mn as b. fr. V X « r. Finbo BRN Sr +) Från Fredricksvärn i Norrige. Är en förening af "Titansyra med kalkjord, kali, jernoxidul, mangan- v>idul, talkjord, zirkonjord, ytterjord och ceroxid, Teraf namnet, som betyder mångblandning. 125 VR | Mn fr. Broddbo F HE Ca | ISn , d. från Bayern = Mo? Tatt4Fe: Ta? Cd e. från Kimito (af kanel- brunt pulver) Ve "Antimonoxid Sb | Röd Antimon. Sb--2SbS? | Antimonsyrlighet Sh. WH olframsyra W Wolframiater : Tungsten CaW? | Wolfram Mn W2--3FeW?. Wolframsyrad blyoxid PbW>? Molybdensyra Mo « Molybdensyrad blyoxid PbMo?. Chromockra. Chr Chromjern. Chromsyrad blyoxid PbÖhr NW Vauquelinit 2Pb? Chr? Cu? Öhr? Boraxsyra. Vattenhaltig BoAgS. Borater: Tinkal NBo2+20Aq Boracit. MBo Borosilicater : Datholith . ÖaBo2+0ÖaSi? TÅAq Bothryolith CaBo+CaSi?+Aq. Turmalin. a. Kali-turmalin b. Lithion-turmalin c. Magnesia-turmalin. 134. Axinit. Kolsyra Kolsyregas. TE Carbonater: Soda, NaC? Witherit Bal? Strontianit SrÖ2 Kolsyrad kalk CaÖ? a. Arragonit b. Kalkspat, Kolsyrad Talkjord. a, Magnesiamarmor Mö 6. Jordartad (Giobertit) J” cec, med kristallvatten ") MÖ?+GAq. d, Magnesia alba. MAq2--3MÖ> e, Biltterspat. = ÖCaG?+MÖ?, f. Miemit | g. Gurofian, , ed Ca 2 Kolsyrad Manganoxidul. Ma Kolsyrad jernoxidul FeÖ2. Blandningar med de föregående Kolsyrad zinkoxid a. Gallmeja ZnC2. b. Basisk kols. zinkoxid ZnAq$+3ZnÖ Kolsyrad Ceroxidul "") CeC>2 Kolsyrad Blyoxid PhÖ?. 4 Kolsyrad kopparoxid a, Malachit CuÖ--Aq, +) Denna och den följande äro båda från Hoboken i N. Jersey i N. America. 22) Nyligen funnen vid Bastnäs, på Cerit. 135 6. Kopparlazur CuAq?--20uÖ? c. Silicathaltig. fav Humboldtin. (oxalsyrad Fe0?, jernoxidul) ÅArseniksyra natif Arseniksyrlighet Äs — Arseniater : Pharmacolith ÖaÄs+G6Aq. fn I asar | Picropharmacolith ” JAst+3oAg; Arseniksyradt jern. a. Scorodit b. Wurfelerz Fe ; JAS 3 15Aq. ; Fe? c. Eisensinter. Arseniksyrad kobolt. a. basisk arseniksyrad b. basisk arseniksyrlig Arseniksyrad Nickeloxid a. Nickelockra fr. Allemont Ni3Äs 24-18Åq.. b. Nickelbläthe N i”Äst+ 13Aq. Arseniksyrad blyoxid PbAs. Arseniksyrad kopporoxid med dess hittills föga un- dersökta varieteter. Phosphorsyra | Phosphater: Apatit. Ca?P? " Wagnerit M:P2. Phosphorsyrad Ytterjord y:P2 Phosphorsyradt jern a. från Cornwall FesPFi6Ag b. från Bodemais fe P?+124q ft få 230 Phosphormangan Mn 2 Peje Phosphorsyrad blyoxid. ' PbP Phosphorsyrad koppar. a. fr. Ehrenbreitstein = Cu? Pau -5Åq. b. fr. Liebethen : Öu?P--2Aq Phosphorsyrad lerjord " a.Wawellit AltP3+roAg 6. Lazulit fr. Kriglach c, Calaitv ' d. Amblygonit L2P-+AMP? e- Phosphorsyrad lerjord med pliosphors. Am- moniak fr. Ön Bourbon Phosphorsyrad Uran a Uranit Öa3P? + 4UP--48Aq 6. Chalkolith ÖusP2+40UP+48Aq " Flusspatssyra Fluater : Flusspat CaF Flusspatssyrad ytterjord YF Flusspatssyrad ceroxid a. Neutral Ce?F: b. Basisk Ce: FI+3Aq c. Flusspatssyrad ytter- Cl jord och ceroxid. Y Ca jö d. Yttrocerit CE Y Flusspatsyrad lerjord Chryolith 3NaF+APF? Fluosilicater: Chondrodit M2F-+M3Si> M> FI+3MS 137 Pycnit "> ÄPE+6ASi. AFI+3AS Topaz ÄlE 34 6A1Si. A Fi+3AS Salpetersyra MNitrater : Salpeter K+2AzAz Cubisk salpeter Na+24AzAz "= Salpetersyrad kalk Ca-L-2AzAz Salpetersyrad talkjord M--2AzAz. Svafvelsyra vattenhaltig svafvelsyra SAq Svafvelsyrlighetsgas S Sulfater : Glaubersalt Na5?+20Aq Tungspat Bas? Coelestin Sr 52. Gips a. Wattenfri ÖGaS? b. Vattenhaltig CaS?-+4Aq c, Glauberit NaS2+QÖaS? Bittersalt MS?+i1 2Åq Polyhalit KS?4MS2--20S2+4Aq Zinkvitriol | ZnS?+12Aq Jernvitriol a. grön FeS?-+ro2Åq b. röd Fe? 84+6FeS?+72Aq c. Bergbutter d. Vitriolockra Koboltvitriol Blyvitriol Fe2S46Å q Co3S?-+24Aq PhS? a. med kopparhydrat ÖuAq2?FPbS? 138 do 6. med Carbonat Pbö2-+-PhS? Pbö24+3PbS? Svafvelsyrad lerjord a. Neutral AlS3-+xAq b. basisk AlS+9Aq ce. Alunsten | d. Kali-alun = KS2-+-2A1S3+48Aq sen are e. Ammoniak-alun Az? H”S-+AIS3-+26A4q Svafvelsyrad Uranoxid US--xAq -svafvelsyrad uranoxid och kopparoxid ; Appendix af silicater som Mnlekälla svafvel- syra. i Lapis 'bazuli Haiiyne Nosiane 18. F. Chlor. Chloreta Warner. Koksalt NaCh? - Salmiak AzH>Ch Saltsyrad kalk CaCh? Saltsyrad talkjord MCh? Chlorbly . a. från Mendiff PbCh?+2Pb b. Murio-carbonatet fr. Matlock. PbCh24Pbö? Chlorkoppar CuCh?--3Cu-+SAq Chlorsilfver AgCh? Chlorqvicksifver HgCh.j - Appendix af förut nämda silicater, som in= nehålla chlor och kanske rättare stäl- las här. Sodalit Vv s Pyrosmalith Eudialyt. 2. Classen. Mineralier, sammansatta efter principen för den organiska naturens samman- sättning 139 a. föga förändrade Humus organiska ämnena Bränntorf LS | Lignit (Brunkol Dysodil | b. fosila hartzer Bernsten Retitasphalt. Elastiskt Bergbeck e. fosila oljor Naphta Petroleum od. Bitumen - Bergbeck Asphalt e, Stenkol Stenkol J Kilkennykol f: Salter Honingsten. Jag bör vid detta tillfälle icke lemna oan- märkt att ett försök till mineraliernes classifie= ring efter deras electronegativa beståndsdel ny- ligen blifvit gjordt af den berömde Franske mi- reralogen BEupAnt, i ett verkligen classiskt ar- bete öfver den theoretiska delen af Mineralo- glen ”). Anledningen till antagandet af denna elas- sificationsprincip har BEuvaAnt funnit deri, att den electronegativa beståndsdelen på ett utmärk- tare sätt caracteriserar föreningen än den elec- tropositiva. Man skulle föreställa sig att emel- lan BeEuvAnt's system och det nyss anförda vo- ") "Traité elementaire de Minéralogie, par F, S, BEu- DANT. Paris 1824, ——— tang IRI ERA SR re en stor likhet, hvilket likväl alldeles icke är händelsen. Jag tror att en jemförelse emellan båda icke skall vara utan sin nytta för ämnets” bättre upplysande. Det system jag anfört är helt och hållet vetenskapligt och grundar sig på en rent veten- skaplig princip, nemligen de enkla kropparnes electriskt chemiska relationer. De förändringar det kan undergå bestå i ett bättre iakttagande af dessa electriska relationer, ån jag må hända gjort, eller genom en fullständigare kännedom af dem, än vi nu äga; men ingen sådan för- " ändring kan blifva godtycklig. BEUDANT'S system är till sin basis artifici- elt, men i detaljerna understödt af en veten- skaplig princip, den nemligen att på hvar och en kropp uppföra de föreningar han ger med electropositivare kroppar. Den artificiella ba- sen består i en af ÅmeErRE gjord uppställning af de enkla kropparna, efter vissa af deras yttre egenskaper och på ett sådant sätt att de, genom en småningom skeende öfvergång från en till en annan egenskap, bilda en series som går till- baka i sig sjelf och formerar således en ring, anordnad på följande sätt: ' s SiNcium Boron Tantalum 5 Kol ; Molybden böt. Väte 7 Chrom Qväfve ä Wolfram Syre d Titan Ru 'Svafvel : Osmium Clor Rhodium Fluor : Tridiuna fode Gazol y fer Guid , Seleuium ; Croicolyter Platina Tellur ; Palladium Pbospbor S Koppur Arsenik c pa Nickel SSR PRKO NS SE I NB Jern Tenn FESTA Kobolt Zink EZ Uran -Cadmium ; Mangan Wismut Leuckolyter. ” . Cerium Qvicksilfver TE COonNiwmn Silfver å Aluminium Bly ; Beryllium Natrium Yttrium Kalium Magnesium Lithium Calcium A Barium Strontium De egenskaper, på hvilka denna uppställ- ning grundar sig, äro tvenne: 1) flygtighet, an- tingen för sig sjelfva eller med chlor eller fluor; de hithörande kallas gazolyter. 2) de oxiderade före- ningarnes färg. De ofärgade kallas Leucolyter, och de färgade Croicolyter. Amrexes uppställning, så- som en jemförelse af de enkla kropparna under en viss synpunkt, har mycket intresse; men den är icke så oberoende af all individualitet i åsigten, "att den kan antagas såsom basis för a slags vetenskaplig uppställning af dessa kroppar. Det behöfves dessutom icke en stor kännedom af deras cgenskaper för att finna alt seriens återgående i sig sjelf är alldeles artifici- ell, då Hort för gasformighetens skuld samman- föras bredvid hvarandra tre de olikaste krop- par i naturen, syret, qväfvet och vätet. Det artificiella i denna anordning bevisas dessutom deraf att flera sådana kubna gjöras af lika in- 142 | tresse, såsom jemförelser "kropparna emellan, men der kropparna ställas i en annan ordning, t. ex. om man grundar jemförelsen på de tven= ne? eldfasthet och oxidernes eller deras förenin= gars smak. Man kan då, liksom i den föregå- ende på gasformighet, i denna på eldfasthet sammanföra det olikartade och sedan bilda se-' "rien så att man öfvergår från sur smak till sam- mandragande, söt , bitter, salt och slutligen al- kalisk. Men allt sådant kan i vetenskapligt hän- seende aldrig höja sig till större värde, än att vara intressanta, jemförelser och afger aldrig nå- gon antaglig' grund för kropparnes systematiska uppställning. SE Då vi åter uppgöra system för den ord- ning i hvilken vetenskapens föremål böra be- traktas, så synes mig det rätta vara att söka komma till något, som ej beror af individuella åsigter, och som således kan äga bestånd. Ehu- ru det är ganska säkert att man, utan att: be- stämdt söka ett sådant mål, sluiligen föres dit genom de individuella åsigternas beständiga för= änderlighet, så är det likväl en stor vinst för vetenskapen att snart uppnå detta mål. Ännu en omständighet, hvari BEUDANTS Sy- stem på ett hufvudsakligt sätt skiljer sig från det här anförda, ligger deri att det electronega- tivaste elementet, som utgör den största vigten af: våra bergs elementära beståndsdelar, nemli- gen syret, i detta system icke utgör någon egen class. Delta är ett verkligt fel emot principen, men man ser att de positiva elementen hafva ut- tagit sin rätt att också ej sällan ge caracterer åt föreningen, och att BrEupAnt sökt på hvar och en metall få uppföra dess oxider, hvarigenom såle- des detta system blifvit ännu mer artificielt. NKI Underrättelse om fossila landtväzxter som finnas tillsammans med hafs- musslor , snäckor m. ms. i den Skånska Grönsands-kalken ; ; af S. NILSSON. D. är redan bekant att den länk af kritfor- mationskedjan, som de Engelska Geologerna kal- la Grön-sand (green-sand)Y och de Franska Chloritkalk (eraie-chloritee) äfven förekommer -i Skåne och träffas derstädes 1 lager i trakten vid Köpinge, Svenstorp, Glämminge och Ingels- «torp. Det är äfven bekant att denna bergart, på alla de ställen der man hittills kunnat iakt- taga dess lagerförhållande, ligger djupare än den flintförande kritan, och under den gråa kalkstenen C(eraie tufaw) samt utgör den äldsta länken af kritformationen. I Skåne der de olika lagren, hvaraf denna formation består, merendels icke ligga öfver utan vid hvarandra och stundom skilda genom många andra bergarter, kan man endast bedömma deras relativa ålder af de pe- trificater som de innesluta. Men äfven dessa lära oss att lagren här iakttaga samma förhål- är till hvarandra som i Frankrike, England m. U. st. aa rs maa ORONS = a 144 I Skåne hafva vi blott några obetydliga fläckar qvar af den hvita, lösa kritan, som år den yngsta länken eller den så kallade craie blanche. Nästan endast flintbollarna som deri varit inneslutna hafva motstått den grufliga ka- tastrof som öfvergått landet och nedbäddat de äldre lösa jordlagren, hvilka utgöra en skiljemur mellan den lefvande och utdöda organiska mna- turen. Intet enda af de talrika petrificater, som förekomma i denna krita eller i dess flintbollar, har jag hittills kunnat upptäcka 1 grönsands-kalken. Deremot träffas i den så kallade craie tufau, till hvilken vår mesta flötkalk hörer, en stor del af de samma petrificat-arter, hvilka före- komma i grönsands-kalken. Denna sistnämde bergart, sådan som den hos oss finnes, innesluter en mängd djurlem- ningar mest hörande till Mollusker och Zoophy> ter. Utom ett betydligt antal stenkärnor af Musslor som ej kunna bestämmas, har jag deri funnit följande: | Ammonites EA ha Lenticulites v. Belemnites SEN Orthocera Lam. I. Trochus 2. Turbo 26 Terebratula > 3. Ostrea 3. Gryphea 2. Pecten kring 10. Plagiostoma A Avi 6) I en afhandling som jag har under händer, om den Skånska kritformationen, skall jag särskildt be- skrifva arterne. N Avicula 1. Arca ; I. Pectunculus 2, -Nucula MG "Trigonia vi Cardium Ne .Serpula = | 2 "Dentalium ? T. Cyclolites. I. Alveolites 1. Spatangus 2 Dessutom förekomma fsktöndér (Glossopetre) fastän mycket sparsamt, och en gång hafva i samma bergart blifvit funna fragmenter af ett stort ben som tillhört något hafsdjur. Den Be- lemnit art som här finnes, förekommer äfven på Ifö, vid Årup, m. m. men är specifikt skiljd från den som träffas vid Ignaberga. Bland . Pecten äro tre, och bland Terebratula två ge- mensamma för Kalsbergskalken; äfven så Am- moniten. Men ingen enda art af Ananchytes m. fl., som i den flintförande kritan äro så talrika, träffas i grönsands-kalken. På somliga ställen äro petrificaterna glest inströdda; men på andra ställen förekommit de 1 stort antal och liksom hopade på hvarandra. Alla utan undantag hafva tillhört hafvet, och ännu har jag ej kunnat upptäcka en enda art som lefvat i sött vatten eller på landet. Det torde derföre med skäl förvåna att midt ibland denna talrika mängd af hafsalster finna fossila växter, hvilka icke hafva tillhört hafvet utan landet, om de än vuxit i dess lägre och sum- pigare trakter. De ligga i bergarten omgifna på alla sidor af hafsalster bland hvilka åtmin- stone en stor del icke en gång, efter hvad man K. V. 4. Handl. 1824, Sv I. 10 MR RAS a AR jr 146 hittills känner, hafva tillhört stränderne utan oceanens djup. | Enligt Herr Abp, Bronceniart ”) äro fossila växter i kritformationen ganska sällsynta och man har deri bittills icke funnit någon enda bestämbar Art. De bidrag till denna formations flora hvilka jag här, genom noggranna tecknin- gar söker lemna, torde derföre ej sakna allt in- tresse, ehuru jag ej tilltror mig att för dem al- Ja anvisa sina behöriga platser i Systemet. Då vi närmare undersöka dessa växter och jemföra dem med de fossila växtalster som för- ut blifvit funna hos oss vid Hör, Höganäs och Baus, så se vi lätt att de utgöra helt andra ars ter, fastän de, åtminstone till en del, tillhöra samma naturliga familj. Att två af dem tillhö- ra slägtet Filicites Schl. kunna vi med säker- het sluta af sidonervernes rigtning och enkel- het, ehuru de ej passa med någon af de sectio< ner, hvari Hr Ap. BrRoncGniurrt indelat nämde slägte. Dessa äro: : 1:0 Filicites Lt SE 2 PES rt F. fronde elliptica integerrima; nervis latera- libus simplicibus, alternis, raris. Tab. II. fig. 1 undre sidan af bladet; fig. 2. impressionen efter öfra sidan af. samma blad, sedd med lupp. Till totalformen liknar detta blad mycket en filicitart, som ofta förekom- mer i sandstenen vid Hör, och som är tecknad i K. Vet. Acad. Handl. 1820. Tab. V. fig. 2 (öfra sidan) fig. 3 (undra sidan); men sidonervernas olikhet visar att de tillhöra helt olika arter. 2:0 Filicites Oe — — F. fronde ovata? suberenata; nervis late- ralibus simplicibus, -alternis frequentioribus. Tab. II. Fig.,3. :) Vegetaux fossiles pag. 76. 4 147 Jemte dessa filiciter träffa vii vår grönsands- kalk en bladform (Tab. II f. 4. och Tab. IL f. 6), som icke synes mig tillhöra slägtet filicites, utan som troligen utgjort bladen till den fossila träd= art hvars frörednings delar äro aftecknade- ge- nom Tab. II. Fig. 7,8,9. Dessa blad äro kluf- na ända till roten 1 4 eller 5 smala, ganska lån= ga, spetsiga och helbräddade flikar, försedda med en stark median-nerv, och utgående från ett gemensamt bladskaft, som är långt, strie= radt och vid basen utvidgadt. Bland dessa blad förekommer äfven ett fos« sil, som har någon likhet med en kotte af ett barrträd, men som ännu mer synes likna axet af en stor Lycopodium. Att det utgjort fröred= ningsdelarna af en trädart, derpå kan man väl ej tviflaa I början trodde jag mig hafva funnit stammen till denna trädart i det besynnerliga fossil som är tecknadt på Tab. II Fig.5 Detta fossil träffas ofta i grönsandskalken; men alltid : otydligt, och bland mer än trettio brutna styc- ken af större eller mindre dimension, som Jag deri funnit, är det aftecknade det tydligaste. Det är nästan jembredt och alltid elliptiskt hop- tryckt , dess yta är belagd med rhomboidiska rätor, hvilka stundom synas i spiral omgifva det. Dessa rutor äro nedtill mer intryckta, upptill utstående, hvarigenom de synas nästan imbricatim lagda. Det är lätt att i detta fos= sil träffadt tillsammans med de beskrifna gan- ska tydliga växtalstren, finna likhet med vissa former af den fossila trädfamilj som Yr Gref: STERNBERG kallat Lepidodendron; i synnerhet som det nämda kottiika fossilet, som derjemte fin- nes, har en så stor likhet med axet af en Lyco- podium , och familien Lepidodendron, enligt bå= 149 | i de Hrr BRONGNIARTS och STERNBERGS Ssednare un- dersökningar står ganska nära Lycopodium. Men Lepidodendron 1i kritformationen vore ett oer- hördt phenomén. Dessa former voro, enligt hvad man hittills känner, redan utdöda Annan kritan började bildas. Äfven andra considera- tioner ha gjort, att jag anser nämde fossil för ganska dubiöst. Långt tydligare är det kottli- ka fossilet Tab. IL—Fig. 7, a föreställer ett styc- ke deraf i naturlig storlek. Det är till formen cylindriskt, knappt hoptryckt, och till färgen brunt. Mellan de starkt convexa upphöjningar hvarmed ytan är belagd, och som fullkomligt likna frökapsler (Fig. 8, a.a. något förstorade) framskjuta allestädes tunna tillspetsade = fjäll (Fig. 8, 6.0.) som oftast äro utspårrade, hvar- före de merendels afbrytas emellan capslerna och följa med den frånskilda stenen, ehuru var- - samt man än söker blotta petrificatet. Detta vi- "sar derföre sällan fjällen på den blottade sidan utan endast fröna eller frökapslerna. Blott på ett fragment (Fig. 7,6. Fig. 8,66.) ser man fjäl- len till en del qvarsittande. Men på sidorna af det i stenmassan till hälften inneslutna fossi- let ser man kanterne af de utspärrade fjällen som utgå från frönas mellanrum (Fig; 7, a). De intryck som detta fossil lemnat efter sig i stenen, äro tecknade genom Fig. 9. ” I samma bergart förekomma äfven små styc- ' ken trädkol, och ett par gånger har jag deri funnit fläckar af bituminösa kol, liknande brunkol. NYA SVENSKA INSECT-ARTER; fundne och beskrifne af JOH. WILH. ZETTERSTEDT. (Fortsättning ") s Aphodius. 42. NR maculatus: brevis convexus rufo-pice- us, clypei disco tritubderculato thoraceque pun- ctatissimis, nigris, lateribus elytrisque late sul- catis, rufis, sutura maculisque transversis ni-' gris 3. Sturm Deutschl. Fn. i. p. 109. 18. Schönh. Syn. 1. 74. 31. Aphodius tessulatus Creutz.. Ent. Vers 20.8. Tab: 1.6 2. a. Hab.. in stercore bovino rarissime; ad Ruthe Gottlandie d. 15 Jul. 1819 specimen mnaseR inveni. 38. Liknar till färgen Aph. fimetarius, till storleken Aph. granarius. Är mycket convex, och glalt. Clypeus kantig, framtill urnupen, öf- verallt puncterad, med rödt bräm framull, och svart disc, hvarpå synas trenne tydliga tuberc- ler, den medlersta mera upphöjd, som förråder en hanne. Thorax convex lält puncterad, svart, med röda sidor och i deras midt en mörk punct. Scutellen trekantig, puncterad, beckfärgad. Ely- ") Kongl. Vet, A. Handl, 1819, I. pag, SG. 150 tra convexa, bredt men ej djupt fårade, med få- 'ror, i hvilka synas 2:ne upphöjde fina strim- mor; interstitia fint puncterade; elytra röda med svartbrun sutur och 3. eller 4 tydliga svarta fläc- kar, hvaraf en straxt nedom disceh är större och på tvären gående. Kroppen beckfärgad. Fötterne röda med mörka knän. Hoplia. 4D. H. Argentea: clypeo antice reflexo, subde- pressa glabriuscula nigra, antennis, palpis, ely- tris pedibusoue testaceis, thorace corporeque . sqvamnlis viridi-argenteis nitidis tectis. Melolontha argentea Fabr, Eleut. 2.178. 105. vera. Illig. Mag. £. 82.105. Hoplia sqvamosa var. B. Schönb, syn. 3. 159. 5. i Denna sköna recryt för Skandinaviska Fau- na, hvaraf jag sjelf i medlet af Juli, månad har funnit några lefvande individer krypande: på sandfälten vid Kjeflinge i Skåne, och Studeraden Norboström på sandböjderne vid hafsstranden nära Lomma, är inemot af samma storlek som Mel. horticota , och således mest dubbelt så stor som Hopl. graminicola , hvilken den för öfrigt myeket liknar, med undantag af antennernes täckvingarnes och fötternes brunröda färg, som, å samma delar hos sistnämde art är svart el- a ”becklik (piceus). Hufvudet puncteradt svart med gleså gröna glänsande fjäll. Clypei kant framtill uppviken, beckfärgad. Ögonen (hos lef- vande exemplar) mörkbruna. Antennerne ler- färgade med ljusare clava. Thorax, bröstet och Bälgen svarta, betäckta med täta ljusgröna silf- verglänsande fjäll; som i synnerhet märkas hos oskadda specimina. : Elytra kortare än abdomen, ofvan nedtryckta, ojemna puncterade, baktill : 151 knöliga , helt och hållit rödbruna, nästan glatta, vid spetsen grönfjälliga. Fötterna rödbruna, hå- riga, med glesa intryckta gröna fjäll. — Anmärk. Under namn af Melol. argentea Fabr. har jag sett exemplar både ur Tönper Lunps Samling, och äfven från Sturm 1 Nuärn- berg sände, hvilka äro alldeles lika med dem jag funnit och har beskrifvit, så att ingen tvif- vel är om Fabricii Synonymie. — Af Magister ÅKERMAN är mig ock lemnadt ett specimen af denna art, som skall vara taget på Ljungholmen vid Götheborg. Necrophorus. 44. NN. Investigator: niger, antennarum clava elytrorumque fasciis duabus undulatis auran- tiacis , pedum posticorum condylis dente bre- vi subincurvo, tibiis rectis. 32. Mas: capite pone oculos tumido, macula elypei magna ferruginea, tarsis anticis dilatatis, longe ciliatis. ; Fem. capite pone oculos subattenuato, ma- cula elypei parva ferruginea, tarsis anticis mi- nus dilatatis, ciliatis. Herschel in Iillig. Mag. 6. 274. Sahlb. Ins. Fenn. 86.2. Dejean catal. p. 42. Denna art, som jag funnit sparsamt i ruttna jordsvampar och stinkande cadavera, ånda från Skåne upp till Lapplands fjälltrakter, bar utan tvifvel länge blifvit förblandad med vår vanli- ga INecroph-V espitlo , med hvilken den fullkom- ligt öfverensstämmer uti storlek, färgteckning och vistelseort, men skiljes lätt genom räta tibi- er samt tanden på lårtillsatsen (condylus s. tro« chanter), hvilken är kortare och mera inböjd, än på Vespillo, der samma tand är längre och .- 192 rakare. Då för öfrigt begge arterna hafva sina särskilta kön, och ingen vexelvis parning dem emellan befunnits äga rum, så kunna de med allt skäl anses för egna. Ca tops. 45. C. appendiculatus: oblongo-ovatus, punctu- latissimus pubescens nigrofuscus, antennarum basi pedibusque ferrugineis, lemoribus posti- cis appendiculo dentiformi instructis, anten- narum clava magna, obtusa, 4- articulata. Sahlb. Ins. Fenn. 94.6. certe. I en skogsäng vid. Garde Prestegård på Gott- land har jag d. 29- Jun. funnit ett exemplar af denna för sin tillsats under femora postica märk- värdiga art, som twtill storlek och färg liknar Cat. brevicornis, ehuru något längre, men icke alldeles så bred. Med denne kommer den äf- ven öfverens i afseende på skapnaden af anten= nerne: de äro nemligen korta rostfärgade, med en temligen stor aflång trubbig fyrledig svart elava. Thorax baktill bredare än framtill, ofvan eonvex, fint puncterad och silkeslikt tunt grålu- den. Elytra vid abdomens längd, åt spetsen: afsmalnande, ofvan svarta, liksom thorax nå- got gråludna, fint puncterade, och med knappt märkliga längdstrimmor, utom suturalstrian, som i synnerbet åt spetsen är tydlig. Kroppen beck- färgad, puncterad, nästan glatt. Fötterne rost- färgade; femora postica något tjocka, på undra sidan ej långt från, knäet med en temligen, lång tandlik tillsats, som vetter åt tibierne hvilka i spetsen äro något tjockare och krökta, 46. C. brunneus: ovatus, punctulatlissimus pu- bescens castano-brunneus, pedibus dilutio- ribus, femoribus posticis dente obsoleto in= 153 structis, antennarum eclava mågna obtusa 4. articulata. Mrloechus brunneus Latr. Gen. Crust. et ins 2.30.1. fabyd. f. 11. certe. ; Vid Ruthe på Gottland fann jag d. 15 Juli. 1819 ett exemplar af den här beskrifna arten, som icke gerna kan misstänkas vara andra kö- net till Catops appendiculatus, ehuru de äro till form och färg mytket lika, dock distinct åtskiljda genom den olika beväpningen på femo- ra postica.— Den är dessutom något kortare och mera bredlagd, än föregående art, med hvilken den har likdana antenner och thorax, ehuru af något ljusare färg, Elytra castaniebruna, eljest till punctur och ludenhet lika som på föregåen- de. Vingarne stora, mörka. ' Fötterne rostfär- gade; femora postica temligen tjocka på mid- ten, under med en kort och obsolet tand ; tibierna alldeles räta. Dorcatoma. 47. D. Boviste: orbiculari-ovatum subtilissime punctulatum , tenuiter pubescens nigrum, fe- moribus anticis piceis, elytris margine bistri- atis, oculis intus excisis. Entom. Heft. 2. p. 100.2. T. 3. f. 11. Schönh. syn. 2.114. 3. Dej. Catal. p. 40. I storlek uppgår denna art knappt de min- dre individerne af vår vanliga Dorcat. Dresden- se, ifrån hvilken den för öfrigt är skiljd, genom rundare kroppsform, fötternes färg, och ögonens inskärning. Inom Scandinavien är den mig vet- terligen icke funnen mer än vid Lärketorp i” Östergöthland der jag redan år 1813 fann några exemplar. Den är helt och hållet svart, öfver- allt fint puncterad, småhig och glänsande, och 154 endast femora antica äro beckfärgade. Ögonen framtill utskurna. Thorax kort, till structuren som hos DPorc. Dresdense. Elytra kort äggliga,: med utstående skullror och inom kanten 2:mne tydliga strimmor, samt vid basen med begyn- nelse till den tredje. Cyphon. 48. C. serraticornis: ovalus punctatus pilosus testaceus , antennis serratis, basi appendicula- tis, 'pedibusque pallescentibus, thorace bre= vissimo. 2. Skiljd från alla sina samarter genom antenn- skapnaden, liknar denna för öfrigt mest Cr- phon pubescens och griseus, men är 2 eller 3 gånger större, mera hårig, helt och hållet te- gelfärgad och ofläckad, utom de svarta ögonen. och gulaktige fötterne. Vid Esperöd i Skåne har jag den 13 Juli: 1816 och d. 20 Juli 1818 fun- nit 2:ne honor på torra Ekstammar, deruti den ena lade sina ägg, som voro till antalet 5, klot- runda och hvita. Jag har icke funnit denna märkvärdiga art någorstädes beskrifven, om ej med den som i Germars magazin 1 förbigående under ofvangifna namn nämnes, menas densam- ma. Antennerna gulaktiga g-lediga, såglika med första leden liten rund, betäckt af en stor rund utstående skifva, andra leden mest dubbelt längre än de 6 efterföljande, och den yttersta aflång. Hufvudet och den korta thorax, som till structuren är lik den bos Cyryph. griseus, "äro håriga och för beväpnade ögat fint puncte- : rade- Elytra bredare än thorax, ägglika, ofvan mera tydligt och mera djupt puncterade än på sistnämde art, samt mera långbåriga. Vingarn mörka. Fötterna bleka eller gulaktiga. | - 155 Anmärk. Bör i svenska artserien hafva sin plats emellan Cyph. marginatus och pubescens. ' Huruvida hannen äger likdana antennner har jag mig ej bekant. ; 5 iilater. 49. E. Agricola: oblongus convexus pubescens niger, antennarum basi, thoracis sub-qvadra- ti angulis posticis pedibusque testaceis, ely- tris leviter striatis, maculis qvatuor flavis. Är bestämdt en egen art, bland de minsta i slägtet, föga större än El. pulchellus, till hvil- ken den kommer närmast, men skiljer sig huf- ' vudsakligen genom formen af thorax. Den van- kas under hela Julii och början af Aug. i tem- lig myckenhet på rågåkrar i Skåne vid Lund och Esperöd, dér den gömmer sig under de mindre åkerväxterne i fårorne, och knäpper, då man ofredar den, på samma sätt som dess sam- arter. -Hufvudet är som på EZ pullchellus, men antennerne äro något längre än dennes, för öfrigt till structur och färg lika som hos den- ne. Thorax nästan fyrkantig, på sidorne något rundad, med utstående spetsiga bakanglar, hvil- ka hafva en föga upphöjd köl; ofvan mycket convex, småluden, ytterst fint och jemnt punc- 'terad (icke på längden småskrynklig), och utan någon köl eller upphöjd slät linea midtpå; helt och hållet svart, metallglänsande, endast med tegelfärgade bakanglar. Scutellen omvändt ägg- lik, nedtryckt, småluden, :svart. Elytra midtpå af thoracis bredd, men framtill nästan smalare och utåt spetsiga; ofvan tydligt strierade, med slåta strier (striis levibus) och ytterst fint punc- terade insterstilier; finhåriga, svarta, med 4 gu- la fläckar, tvenne på skullrorne äggformiga, och 156 tvenne nedom midten af discen aflånga. Krop- pen under föga hårig, glänsande, svart, med merändels beckfärgad anus. Fötterne gula, fe- mora ibland något mörka. Anmärk. Varierar till storleken; är sällan mindre än EL. pullchellus, men vanligast så stor som den, med hvilken han i skånska sam- lingar står förblandad. Dyticus. 50. D. sulcipennis: ovalis planus nigricans, ore; antennis, thoracis margine fasciaque transver= sa, pedibus anticis, femoribus posticis totis abdominisque fasciis ventralibus, flavo-lu- teis. 37. Mas: elytris ereberrime punctulatis glabris, tarsis anticis patellatis. Fem.: elytris sulceis quatuor latis villosis, tarsis anticis simplicibus. | | Sahlb. Ins. Fenn. p. 157. Not. Dyticus ca- naliculatus. Nicol. Coleopt. Halens. 29.8. Sahlb. 1. C. p. 156.6. Dytiscus dispar. Dej. Gatal. p. 18. I vattenpussar vid Lund, och i' Wettern vid Wadstena d. 16 Septemb. har jag mycket sparsamt funnit begge könen af denna art, som har nära förvandtskap och stor likhet med vår vanliga Dyrt. sulcatus, men är mest hälften min- dre, till formen mer oval, har femora postica belt och hållet gula, samt abdomens ventralseg- menter vid basen tegelfärgade, hvadan på bäl- gens undra sida formeras breda tvärfascier, hvil- ka icke midtpå äro afbrutna, såsom på Dyt. sulcatus, der endast gula fläckar synas vid kan-| ten af buken. — Denna art finnes äfven 1 Fin- land och Lappland; Baron Desean har den från AR LE Österrike, och vid Halle är den, enligt Nicolai, allmän. NA Anmärk,. På de af Profess. SAnLBERG an- förde skäl i dess Not vid Dprt. canaliculatus (ns. Fenn. p. 157), har jag antagit det af ho- nom föreslagna artnämnet sulcipennis. :' Bembidium. 5i. B. pallipes: parum pubescens punctulatum, supra fulvo-cupreum, pedibus testaceis, elytris obsolete striatis, maculis griseo-virentibus ni- tidis adspersis. i; Elaphrus pallipes Duftschm, Fn. Austr. Tachypus pallipes Dej. Catal. p. 18. På en åker vid Lärketorp i Österg. är d. 20 Juli. ett enda exemplar funnet af denna art, som till färg och structur liknar mest Bemb. flavipes, och till storlek Bemb. impressum, men är ifrån den sednare väsentligt skild genom for- men af thorax, och från dem begge genom puncturen på elytra m. m. Ofvan mörk, kop- parfärgad. Antennerne svartaktiga med andra och tredje leden vid basen, samt palperne helt och hållet mörkt tegelfärgade. Thorax långt- hjertformig, ofvan convex med fin punctur, och Pr fina tvärstrier, samt en djupare strimma ängsefter. Elytra kopparröda med grågröna silfverglänsande fläckar, vid kanten och spetsen störst och tätast; puncturen mycket fin, och längdstrimmorne breda, men ganska obsoleta, knappt utom på inre discen märkliga. Kroppen under mörkgrön. Fötterna tegelfärgade; femora ofvan metalliskt grönglänsande. Harpalus. 52. H. servus: ovatus niger, palpis antennis- que rufis, pedibus piceis, thorace transver- 158 ' sim qvadrato, postice impunctato, striga sim- plici utrinque, elytris leviter striatis, apice ob- lique truncatis. 82. Var a. 82. elytris nigris, thoracis summo margine ferrugineo. IStusre. Deutse bit Fo 47d:420 Tabs; 0. red C. Dej. Catal. p. 15. Carabus servus Duftschm. Fn. Åustr. 2.101.117. Var. b. 82. elytris piceis, thoracis margi- ne latius ferrugineo; major. Varsel ärmilas var b., pedibus etiam ru- fo-piceis, et eorpore subtus rufo-testaceo. Till kroppsstaturen och formen af thorax liknar denne Harp. rubripes och tardus, men är mycket mindre, knappt större än HH. aprica- rius, åtminstone var. a. Under stenar på torra fält vid Esperöd i Skåne har jag tagit alla tre varietéterna i medlet af Augusti månad, var. a icke så sällsynt. — Svart, föga glänsande.” An- tenner och palper röda, första antennleden gul. Thorax kort, transversus, med smal kant och nästan räta sidor, samt bakanglarne alldeles rä- ta; ofvan slät, opuncterad, med en bred strim- ma på ömdatidor vid basen, samt den vanliga strimman midtpå längsefter; yttersta sidokanit ne röda. Elytra ägglika, vid spetsen snedt /: tvärhuggna, ofvan strierade, med fina opuncte- rade strier och släta interstitier; ytan föga glän- sande, i synnerhet på honan. Kroppen svart-beck- färgad. Fötterne beckfärgade, med ljusare ti- bier och tarser; förtöra temligen robusta. Hannens fraumtarser något bredare än honans. Var. 6 och c, som äro mest dubbelt stör= re, hafva elytra och KRPpeN mer eller mindre ” rödaktiga. 1 = 159 53, H. picipennis: brevis ovatus piceus, pedibus, dilutioribus, palpis antennisqué rufo-flavis, thorace transversim qvadrato, postice impun- ctato, foveola simplici utringue, elytris la viter striatis, apice oblique truäncatis. 82. Var a, 32?. piceus, antennis, palpis pedibus- que pallidioribus. | Sturm; Deutschl. Fn. 4:75.43: I.190. fia. A. verus (Cexclus. Syn. Duftschm. teste Dejean). Harp. vernalis Dej: Catal. p. 15. Duftschm. Fn. Åustr. | - Var b. 892. totus rufo-brunneus, antennis, palpis, corpore subtus pedibusque pallidioribus. Är liten, nästan mindre än var. a afföre- gående art, hvilken den mycket liknar, men är kor- tare, och har en vid sidorne mera rundad tho- rax, samt impressionerna vid basen annorlunda formade. Beckfärgad och föga glänsande. An- tenner och palper rödgula. Thorax kort, trans- versus, sidorne något Tundsde och Hakinplärne trubbiga; ofvan slät , opuncterad , med en liten aflång fovea på ömse sidor vid basen, och den vanliga längdstrimman midtpå. Elytra kort-ägg- lika, mot spetsen trubbiga eller snedt tvärhuggs- na och för spetsen något inskurna, liksom före- gående; ofvan fint strierade, med opunceterade strier och interstitier. Kroppen beckfärgad. Fötterne rostfärgade med ljusare tibier och tar- ser; femora robusta. Var. b. är ofvan rödbrun, under rödgul; antenner och palper bleka. Begge varieteterna har jag funnit i Skåne vid Esperöd och Kivik, under stenar och på torra fält i Augusti månad, något sparsammare än föregående art. 160 Beskrifning öfver några = sällsyntare Växter från norra delarne af Sveri- « ge jemte anmärkningar i Växtgeo- grafien. af CL. IL. LAESTADIUS. Hg norra delarne af Sverige och i syn-' nerhet Lappmarken, ända från Ruvsecks och LissÉs tider, blifvit tämmeligen ' noga under- sökte i Natural-Historiskt hänseende; så återsto- do likväl betydligare Landsträckor, på hvilka den korta tiden nekat de fleste Naturforskare att fästa en närmare uppmärksamhet. Ibland dessa var äfven Ångermanland, hvilket redan i sin yttre bildning röjer någonting eget, icke al- lenast i odlings-förmåga, folklynnen och seder, utan äfven i växtligheten. Att ännu i detta Landskap hvarjehanda upplysningar kunde in- hämtas 1 synnerhet i afseende på Växtgeogra=- fien, var den förmodan, som lifvade mig, att med Kongl. Vetenskaps Academiens ynnestful- la biträde företaga en sommar-resa år 1824 ge- nom åtskilliga delar af Ångermanland, samt Ve- sterbotten och Åsele Lappmark. Denna förmo- dan blef ock till en del bekräftad, då jag ha- de tillfälle, att närmare undersöka dessa Land- ska=- I | 4 ' > 461 -skapers; fruktbarhet , samt tillika -göra > åtskilli- ga anmärkningar uti. Växtgeografien , af hvilka jag nu vågar inlemna resultatet, till. Kongl. Ve- -tenskaps. Academiens högt upplysta. graihskning. Beskrifning öfver sällsyntare Växtformer från Ångermanland, och tillgränsande orter. vo Af dessa äro någre' förut icke beskrifne såsom Svenska,och andra icke lefvande undersökte på de- ras egentliga Växtställen, bvarföre det,här tor- de vara nödigt, att i korthet beskrifva.dem på det vetenskapliga Språket. Py 5 0017 ÅRUNDO lapponica 3. chalybea: panicu- .Ja laxa; glumis calycinis hirteliis ; arista corolle dorsali inclusa; pilis 'corollå brevioribus, Habitat locis :occultis et umbrosis rarius. Ad latera umbrosa presertim in sylvis abietinis montis. Fåsjöberget legi Anno 1824. > oRadix perennis, cespitosa, repens, stoloni- bus elongatis et complanatis. Culmus 3 - pedalis : et ulira, satis firmus, foliis latis3; ligöla elonga- ta lacera. Panicula paulisper diffusa colore cha- lybeo. Glum&e calycine lanceolate, acumina- ie; aristå juxta basin corolle insertå, geniculatå, -corollam 2quante. Quamvis hec habitum interdum gestet Arun- dinis sylvaticse Schr. tamen me judice: Arundi- ni lapponice Wahlenb. magis est affinis. Dif- fert enim A. sylvatica ab hac: paniculå stri- ctå, flosculis glaberrimis una cum corollis angu- stioribus et tamen majoribus; aristå tortå exsertå, colore pallido, et ceteris. : Sed etiam A. lapponica huic admodum dissi- milis esse videtur, quoniam illa foliis radical. KR. V. A. Handl. x824, Se I. I 162 gaudet filiformibus; glumis calycinis obtusiuscu- lis et pilis: corollam 2&quantibus. | 2. -PoTAMOGETON gramineum: pedunculis in- erassatis porrectis; foliis linearibus. venosis fere septemnervibus. a. boreale: caule simplici longissimo; fo- liis lineari-lanceolatis, basi ovatis subamplec- tentibus, apice lanceolatis obtusis. B. gramineum: caule ramoso; foliis lineari- bus, utrimque attenuatis et apice apiculatis, y. curvifolium: caule dichotome ramoso; foliis "linearibus, acuminatis, recurvis. | Hab. &«. in fluviis majoribus, 4 in fluviis minoribus, et y in aqua stagnante per Sveciam borealem usque ad Lapponiam subsylvaticam frequenter. i : > Folia varietatis prime latitudine interdum pollicaria, longitudine semipedalia et ultra, 1e8- teque viridia per aquam placide fluentem undu- ”latim sese moventia apparent pulcherrima. Fo- lia autem varietatis 3 angustiora, et apiculata conspicantur. GCaulis teres atque filiformis ad biorgyalem usque altitudinem sese attollit, quod ”etiam de & valet., Varietas « brevior, tenuior, 'caule ramoso, dichotomo et foliis curvatis, ru=- fescentibus, prioribus non adeo similis videtur, quamquam cum Potamogetonte rufescente mini- me comparari oportet. KN 3. Viora canina: caule triquetro'; foliis cor- datis crenatis; stipulis setaceo-dentatis ; pedun- culis supremis foliis longioribus. | | — & canina: caule adscendente; foliis late cordatis glabris. | B. arenaria: uncialis et spitlhamea; foliis, eaule, fructibusque tenuissime pubescentibus. Viola arenaria Decand. fd Zi | 163 + 0 9 sylvestris: semipedalis; foliis late corda- tis, pubescentibus. Viola sylvestris, Fries. 3. elatior, (mihi): caule ramoso multifloro; foliis glabris: radice crassa, lignosa et cespitosa. & frustranea (mihi): caule pedali; flori- bus apetalis non fructificantibus. Hab. & ad vias ubique, £B in collibus apri- cis arenosis passim; y in sylvis umbrosis fre- 'quenter; 3 in fruticetis et e in lucis rarius. "> Tanta est in hac specie varietatum copia, ut jam singulas enumerare sit difficile.. -Omnes . tamen aut a climate, aut a loci solique natura plus minus dependent; quod etiam ex sequen- -tibus demonstrari opinor: Viola arenaria dicta, que omnium minima est, pubescentiå tenuissi- "må cernitur cooperta; quasi natura illam, ut "plerasque solet plantas, que locis nascuntur are- 'nosi8 exsiccatisque, villosis induere vestimentis, contra Solis radios voluit preservare istiusmodi velamine, per quod sero exhalantur humores, et tinetur ; ne planta ardoribus Sotis arenågue cale- faclå marcesceret exsiccata alque immatura. Ip- "sa vero Viola canina, que forma est hujusce 'speciei vulgatissima, juxta vias lapidesque cres- cit glabra caule procumbente stipulisque setaceis, In sylvas autem descendens umbrosas mox grandior nascitur planta, fere sewipedalis et ul- tra: quippe sylvas non potest penetrare ventus aquilo. | Itaque Violam jam habes sylvestrem , cujus simulque pilis raris adspersa. Etenim saltus va- pores implens vastos, ex quibus impellendis ipse »arbores 'arcent umbrose calorem. Hinc pilis sx- "Pe glandulosis ' sylvestrium animadvertes plan- aqua semel foliis copiosior adheerens longius re-' -folia late cordata ac ferme reniformia evadunt, 164 tarum -superficies esse obductas. Quando qui- dem humo nascatur pinguido variabilis hecee planta, scilicet ad latera collium meridiem ver- .gus prona: tum :surgit de terra solito major; -quum: pedalem s&epe altitudinem assequatur ; est- que tunc radice crassa, suffrutescente et jam cespitosa; caulibusque erectis multifloris, et foliis glabris a prioribus diversa. Hec, si ardo- ribus stimuletur solis, floret, fructusque gestat maturos, que elatior (mibi) audit; sin autem vegetaverit arborum frondosarum sub umbra, tum ob nutrimenta undique ex humo pinguido confluentia, foliis luxuriat numerosis et cauli- bus elatis, sed pedunculos ex alis foliorum ex- serit et petalis et fructibus carentes. 'Quum has varialiones accuratius considero, vereor, ne ipsa Viola montana postremum 'hujusce habea- tur varietas. Differt enim a Viola canina: foliis anguste cordatis, obtusis; stipulis laneeolatis gros- se dentatis; et petalo inferiore subrotundo. Ad- de, quod hac nunquam extra Lapponiamn visa, illa autem V. canina intra fines Lapponiae non "inventa sit. 4. VionA palustris? variatio sciaphila (mi- hi): foliis cordatis, acutis, tenuissimis, hirtel- lis; calycis laciniis acutis. Hab. ad latera montium Angermannie. In. parceciis Ramsele et Sollefteå legi 1824. , An varietas hec habeatur Viole palustris, id aliisjudicandum relinquo. Certe multum differt ab illa r:o radice, que non repens est, sed obli- que descendens atque filiformis, foliorum et pe- dunculorum magnam copiam prebens. 'Viole autem palustris radix omnirepens est, unum al- terumve folium et pedunculum e singulo pun- eto emittens. 2:0 forma foliorum, que penes I 165. A hanc cordata et acuta, sed in illa reniformis est. 3:o0 folia et pedunculi hujus, immo et calyces evidenter hirti; illius semper glaberrimi appa- rent. 4:o calyces hujus lanceolati acuti, alterius autem obtusi. Differt etiam loco natali; nam hec humo nascitur pinguefacto, et lateribus, montium occultis, plerumque juxta radices Abie- tis et Betule albe, ibique viget lete viridis, fo- liis omnino pellucidis, et pedunculis adeo laxis, ut ad terram prostrati jacerent, et inter muscos delitescerent. Sed Viola palustris in pratis oc- currit irrigatis, foliis compactis, rugosis; pedun- culisque satis firmis. ,. Flores autem hujus num- quam animadvertere licuit, nam media jam estate mihi obtigit fructificans. 5. TAmARix germanica: frutex virgeus foliis pinnatis annuis; spica floribunda et terminalis, floribus monadelphis decandris; stipulis pedicel- lis longioribus. bo VICR ål Hab. ad ripas fluminum glareosas, aquå ve- re inundatas rarius. Åd ripas fluminis Ånger- ' man-elfven juxta Sollefteå legi 1824. | Frutex est bi- 1. quinquepedalis raro orgyalis,' virgis simplicibus; cortice rufescente ochraceo. Folia alterna tempore vernali e gemmis prorumpunt oblongis, ramulorum ad instar, filiformia,interrupte pinnata, autumnum versus deciduas foliolis al- ternis, crassiusculis, subulaäto ellipticis, glauce- scentibus, - : Spica florifera terminalis flosculis numerosis Ornata, quorum singuli pedicellati magnitudine pisi circa medium mensis, Julii ex- plicantur.. Calyx pentaphyllus>» -foliolis lanceo- latis viridibus;;' Petala corolle quinque, usque ad -basin separata, calycibus alterna;et ;adequa- ta, rubore - vividissimo incarnato tincta. Anthe- re decem;. filamentis ad dimidiam partem mem- 166 | | e branå rubente pellucidå conjunetis. - Germen . primum subulatum, stigmate turgido virente no-- tatum; post flörescentiam, mox capsulam pro- gignit obtuse triquetram atque trivalvem; qua dehiscente, Semina minuta, ad iustar Salicum, pappa setaceo instructa a 'ventis disseminantur per auras. i; 3 6. SYELLARIA uliginosa, var. paludosa: cau- le erecto ; foliis cordato-ovatis; inflorescentia sub- paniculata terminali; petalis calyce subenervi longioribus. | Hab. in paludibus irrigatis super strata mus-' corum putrefacta rarius. Legijuxta vicum Glom- mersträsk, Lapponie pitensis anno 1824. Ex vulgari illa uliginosa hec differt: caule erecto; foliis subcordatis acutis; infloreseentiå 'paniculatå, et in primis petalis calycem dimidio superantibus. -Quomodo hecce forma cum va- rietate illa alpestri dicta conjungatur, id aliorum erit judicium. 4. Draba nemorosa: floribus luteis; silieulis gibbis, stellato-pubescentibus. Hab. cum Draba verna commixta locis are- nosis et .petrosis rarius: ad Templum paroecie Säbrå a me lecta in Angermannia anno 1824. Quoniam quidam Auctorum de indole hujus haud bene" certiores facti, cum D. murali per- peram conjungere tentarunt, heie non pigebit paulo accuratius describere eam. Radix annua, filiformis, oblique: descendens. Folia radicalia oblongo-spathulata, remote serrata, sed basin versus attenuata, incana et stellato-pubescentia. Folia caulina prioribus 2&qualia, amplectentia, circeiter terna, partem caulis inferiorem cir- cumdantia, quamquam -interdum foliis careat 167 caulis. Calyx concavo-ovatus, superne pilis raris ornatus. Petala emarginata calycem tertia par- te superantia. Silicul&e petiolis breviores. Her- ba inter digitalem et pollicarem altitudinem va= Tlans. : 8. Arabis petrea: foliis radicalibus "oblon- gis, sinuato-dentatis, basin versus longe attenua- tis; caulinis lineari-lanceolatis crassiusculis; ca- ule procumbente. a 'Hab. ad littora maris glareosa et &estu quo- tidiano vicissim inundata rarius; in insula Hern- ön prope oppidum Hernösand pluries lecta. Radix simplex, descendens, subter arenam glareosam longitudine circiter spithamea latitans; ex qua folia proveniunt numerosa cespitem re- pandam formantia. Caulis filiformis, glauce- scens, paulisper ramosus, foliolis circiter ternis e singulo puncto egredientibus. Calyx subpa=- tens, tubum corolle equans petala autem alba obovata complanata et repanda, Stamina ad ba=- sin globulis glandulosis cincta, = Siliquae com- presse, valvulis nervo dorsali eminente plerum- que notatlis, et inferne longitudinaliter dehiscen= tibus, non tamen elastice revolventibus. Ex characteribus supra indicatis jam satis patet, singularem hancce plantam generi Arabis subjungi debere, idque tam partium floralium indole, quam habitu cernitur formali. Nam cum Cardamine haec a LInne£o est adpellata, auctori= tati ejus fortasse non nibil detrectari videbitur, si: mutatis mutandis revocetur illvc, quo natu- ram recentiores illam adaptasse crediderunt; Quod autem nollem cuipiam fore ignominix. Nam quis. unquam mortalium prieter Linnzum cuncta amplexus est? 168 > Quid? quod erat "mortalis; quod' quedam natura interdum occultans, que non promeret' atque deprehenderet ipse, posteris reliquerat scerutanda: idcirco ipsorum, quibus clandestina placet sua atque arcana aperire natura, nonne maxime interest inquirere: eadem? Si quidem et tempora. et facultates: et casus, quos pridem noverant nulli, non modo svadent, sed etlam mas gnopere hortantur, ut id potissimum agatur, mo= do fiat consentaneum, nature. Que nature con- cinnitas; que harmonia rerum, quantopere illos, qui vestigia premunt Linnen, colere docent ami- citiam 3; docent venalia non habere invidie et vindietis, quod equum sit atque decorum; do- eent explorare naturam, et quidquid in illa utis le sit atque 'jucundum)' hoc delectari, quidque iniquum atque amarurn, hoc Iibenter pati. ”De- trahere vero alteri, 2emulari; invidere famam, sententias, studia merita; adeoque quod jucun- dum sit in vita exacerbare turpitudine: hoc pa- lam cohfitemur vehementissime abhöorrtere nDa-' turam. | | rr > logen "Ög HiErRAcum dubium: caule simplici; foliis ra- dicalibus ' lanceolatis ” pilosis' 'et stellato-pube- scentibus';' foliolis caulinis paucis ad'inferiorem caulis partem approximatis. 5 o ec dubium: foliis lingari-lanteolatis, integris ; caule' paniculato una' cum foliis hispido. vi Bi Ustrigosum: foliis radicalibus övato-oblon- lis, strigoso-hispidis:” caule paniculito, Tolia bis na ternave 'gerentese. sent FOR Sera t0M, Rae Je "> Yy. denticulatum'?” foliis oblongo-lancedtatis' denticulatis'; margine' täntum pilosis$ 'Caule cy= UTN STR fö rgdolli anna er On MPN SAR sa ne ct d. minimum: foliis stellato pubescentibus non” pilosis; caule paucifloro. 2 EU AIRGAEU EJE - 169 0 Hab. & in pratis; 6 etiam juxta agros pin-. guefactos frequenter; y in rupibus et 3 in syl- vis rärius. 100 0B Hö (CPlanta vulgaris a in pratis graminosis ubi- que occurrit caule interdum bipedali et floribus umbellatis. Varietas 8 pilis densis aibo-flavescen- tibus insignis apparet e longinque, et flores ejus nsque ad septemdecim éx uno egrediuntur pun- cto. Varietas :y föliis ferme glåbris dentatis flori- bös non 'umbellatis sed cymosis 'a cetéris facile' dignoscitur. J, minima hujusce speciei forma set mipedalis est, et folia ejus non "pilosa sed 'tan- tum 'stellato-pubescentia evadunt; floribus gaudet admodum paucis circiter ternis. | Ed "= "ro: HierAciom sylvaticum: caule erecto fö= lioso ; foliis länceolatis dentatis; calycibus lanceo- latis 'glåbris, pappo brevioribus.” "08. sylvaticum: tamosum; foliis lanceolatis', 'acuminatis sessilibus, acute ét remote dentatis, una cåm caule piiöosis. FE ia 'Hieracium ”sylvaticam "Wahlenb. FI Lapp: 270. ”rigidum:: ramosum; folus inferioribus oblongo-lanceolatis obtusis: superioribus corda- to-ovaåtis, 'acutis, denticulatis, "scabris, subam- PREMIKtibuss fer ov DA le | Ur Hieracium 'sabaudum.” Linn. for. Sveciea; ' 2 Hieracium "rigidum,; Hartin. flor. Scand; ' IE Iongifolium:"ramosum; : foliis elongåtis; utfitique attenuatis,acuminåtis, pinnatosdentatiss A+ - Hieracium' imurörum”(B: longifolium" Fries: 7 [0000 rupestre (mihin): ”caule simplici påucifloro; - föliis Tanceolatis; 'utringue avuminatis etrapiculaz tissdenticulatisy pilosisque ev molibassih 2 > Hab.e' eolkbus ”graminosis /åpficis; 4 - in pratis' humilioribus; 'y in sylvis et d'in ripibus suboctultis Karöut. tUfposa IVROC 107 Tian bidde 170 Uti Hieracia aliaque semiflosculosorum ge- nera per omnem Sveciam vigent vulgatissima: ita distinetu sunt difficillima, partim propter abundantiam individuorum, partim ob affinitatem specierum. Hine varietates nuper allegate, que diversas adipiscuntur formas, pro. diversa soli locique natura, si quispiam vellet tamquam species recensere distinctas; hinc vereor, ne tot species quot locinatales, forent enumerande. Quamquam 1gitur: species ista, characteribus qua- litercumque limitata, non potest non nomen vindicare suum; tamen observare oportet, quod confinia nonnunquam tangat vicina hinc Hiera- cii umbellati, illinc autem H. murorum, ut na- turam sepenumero existimares plane suimet ob- litam, principia vite, que semel adeptain sema piternum esset secuta, fallere. Quamvis igitur nomen hocce sylvaticum non ”optime quadrat huic speciei, quoniam non semper crescit in sylvis: tamen retinendum puto. Non enimno- -men illud ramosum melius, quum szepe simplex evadat; nec rigidum optimum, est enim inter- dum molle ut varietas J; Zongifolium autem haud idoneum , fit enim sepe brevifolium; et no= men illud sabaudum plante est aliene, quam- quam: Hieracium a Linnzo in fl. Svecica sabaudum dictum ad presens, hoc, quod nunc describere' conati sumus, :procul dubio . est referendum. Sic ..quidem varietas &« forma habeatur media, ex..qua reliqu& divergunt utrimque; scilicet 3 ad H:; umbellatum , : «y autem et d ad H. muro- rum adeo appropinquant, ut in: medio semper : sit dubium, utrum ad hunc;, aut. ad illum, refera= tur. " Tamen H. sylvaticum ab':omnibus varieta- tibus H. .muärorum sequentibus,; notis ; characteri- sticis arbitror posse secerni: 1:0:cauleifolioso, ; rk foliisque omnibus lanceolatis ferme 2qualibus; nam quodlibet murorum foliis cingitur radicali-- bus pluribus, iisque ovatis et petiolatis, caulinis verö paucisz 2:0 Caule plerumque ramoso; cau- lis enim H. murorum magis paniculatus quam rTamosus apparet. 3:o Calycibus latioribus et brevioribus sepe glabris; cum calyces H. muro- rum 'sint angustissimi et glanduloso-pilosi, quod etiam de pedunculis valet. Ceterum quod ad magnitudinem admodum variat utrumque. Potest enim H. sylvaticum prae- sertim ÅG inter semipedalem et bipedalem ma- gnitudinem ludere, I7iiaa H. umbellatum differt ab boc: foliis linea- ribus integris; calycibus inferioribus reflexis. — I1. HieErAcIvmM murorum: foliis radicalibus ovatis, petiolatis, dentatis; caulinis subsessilibus minoribus; calycibus setaceis pappum &quantis bus, tuna cum pedunculis albo-tomentosis et glanduloso-pilosis. Hieracium vulgatum Fries," | | a. vulgare: foliis radicalibus pinnato-den- tatis caulinis minoribus subternis; caule superne ramoso piloso. ; B. collinum. foliis denticulatis; caulino sub- sessili solitario; caule simplici paucifloros Hab. & in pratis et sylvis per universam Sveciam vulgatissime; 34 ad ripas et colles rariusd Varietas &, que Hieracium vulgatum audit merito, altitudinem attingit 'bi-1. tripedalem, et dignoscitur facile caule superne ramoso multifloro;; foliis pilosis, ovatis, longe petiolatis. utrimque acutis profunde dentatis; varietas autem 3, quaé minor evadit, scilicet pedalis etinterdum spitha= mea folio ornatur unico in:medio caulis; inter dum etiam nudus apparet. Ceterum folia habet Yr'j72 . denticulata etflores binos ternosve. Ad hanc spe- ciem etiam pertinet H. maculatum, quod foliis gaudet caulinis pluribus et maculatis. Descri- ptionem hujus ab comparationem sequentis adfer- re necessarium duxi. | 12. HierRAciwmM pellucidum: >caule erecto, fistuloso, paniculato; foliis radicalibus longe pe- tiolatis, >cordato-ovatis, denticulatis, obtusis; caulino unico, petiolato, cordato, ad basin den- tato. : RER ra «1 Hieracium diaphanum? Fries. 2B. combinans: foliis caulinis pluribus sub- sessilibus. -+> "Hab. in sylvis umbrosis raro. Ego tantum= modo in monte fertilissimo Tåsjöberget Anger- mannize legi Anno. 1824. | | + An etiam hec varietas foret H. murorum , diu dubitavi, et adhuc incertus maneo, quibusi demöm firmis ab illo distinguatur characteribus. Tamen precipuum hujus opinor esse diserimen, uod folia sint valde tenuia, omnino punctato- pellucida, et caulis subinde fistulosus; nam omne H. murorum ' folia habet crassiora et caulem solidum. Folium vero caulinum solitarium, omnino petiolatum, cordatum et juxta basin den- 'tibus aliquot grandioribus instructum, haud minoris :momenti esse puto. Ceterum panicula hujus cernitur pauciflora pedunculis divaricatis et quasi arcuatis; :calycibus glanduloso-pilosis. Valde memorabile :omnino videtur et a quibus=-' dam varietatibus H..murorum minoribus maxi-: me diversum... Sin:autem sylvse, quas amat um- brose, tam: molle:fecerunt, quasi robustius idem: in: collibus reddereturs: apricis, adeoque in Hz vulgatum/ fortasse transiret; de:hoc:utatur quiss gue:$uo: judicios äg > SB AE age avi FN . 73 Interea, quoniam ista, quorum nuper men- tionem fecimus, Hieracia, non modo speciebus abundent, sed etiam varietatibus maxime luxu- rient: haud supervacaneum rati sumus, chara- .cteribus qualitercunque limitata paulo prolixius fiber ; ut aliis deinde in illisdem examinan- dis versantibus.pateat , quenam species sint di- stincte, quenam varietates habende; ex quibus intelligant, quod, et ipsi comperti sumus, natu- ram sxepenummero, .circumstantiis locorum, re- glonum, solique demum ac loci differentiis per- turbatam , divaricari solere, non . essentia, sed forma. | : 13. Gnaphalium uliginosum B. simplex. Hab. in agris argillosis exsiccatis rarius. + Caulis et simplex et inter pollicarem et digita- lem altitudinem varians. Flores ad superiorem ' .caulis partem approximati, axillis foliorum insi- dent sessiles, xeque ac folia, que lanceolata sunt, albo-tomentosi, Preter notas jam significatas nul- lam potui 'aliam indagare differentiam. Gnapha- Jlio fusco 2equalis apparet, tantummodo albedi- ne insigni et simplicitate aliquantum recedens, nec ad G. illud pilulare referri queat; nam semi- na admodum glabra apparent. — 14. Salix amyrgdalina: triandra; amentis se- rotinis foliaceis ; germinibus pedicellatis glabris; foliis ovato-lanceolatis, acuminatis, serratis, gla- bris, subtus glaucis, stipulis foliorum semicorda- tis serratisque.: — Hab. ad ripas fluminum rarius. Mihi plu- ribus locis occurrit juxta flumen Ångerman-elf- ven anno 1824. Arbor est procera pulcherrimaque inter per- fectiores hujusce sectionis Salices. Cortex deci- duus est, quod raro apud Salices observatur. - 74 "Folia semper glabra, superne obscure viri- dia, inferne glauca, basi ovata, ceterum acumi- nata, arcte et inequaliter serrata stipulisque ad petiolos ornata. Figura folii in Linnzar Flo ra Lapponica huic quidem similis est, sed quum de glaucescentia pagine inferioris nihil ait, et "addit, ”quod stipulis careat”, tum valde dubito, an folia heic consideravit varietatis cujusdam S. pentandre que valde acuminata interdum fiunt, preterea se numquam hanc fructificantem ”examinasse confessus est. Salix autem amygda- Tina a cl Smitta in FL ejus Britannica luculen- ter descripta. nostre convenit melius, quamquam 'fruticem ait esse tantummodo orgyalem, quum nostra arbor sit procera. Sed'hanc differentiam flocci facimus, quippe quibus notum est, Sali- cem pentandram in Svecia australi frulicem es- se orgyalem, que tamen in Lapponia altitudinem :30 'pedum attngit; et Salicis phylicifolie eadem est ratio. 15. Epipogium aphyllum. > - Hab. sylvis abietinis suboccultis rarissime. "Unicum, tantum specimen KR ei in parcecia Bjer- "trå Angermannie 1824. | Radik; quem ad adv Cymbidium häbet corallorhizon, flexuosa et carnosa alba ex qua sur= git caulis ocirciter spilhameus, inferne vaginis truncatis, inflatis succinctus; superne floribus paucis (in meo specimine tantum unico) orna- tus. Flos subversus petalis quinis linearibus ”deorsum spectantibus, labium superiorem for- -nicatum margine crenatum, purpurascentem equantibus. Mirum omnino, cur plante orchi- ”dearum ex ordine tam sparse ac rare occur- "rant. Quis unicum hocce specimen huc usque ”transtulit 'ex Smolandia, ubi quedam speciminå aliquando a Cl. Fries inventa sint? (1975 20 426. BotrYcHUM virginicim: folio in medio stipitis solitario bipinnato; foliolis länceolatis innatifidis; laciniis serrato-incisis, cuneiformi- bus. Willd. Spec. pl. T.V. p. 64. > Hab. humo pinguido ad latera montinm ra- rissime. Quinque tantum specimina: ad radicem montis Tåsjöberget, circa mediura mensis juli, exopinato reperire licuit, 1824. co Radix est fibrosa, fibris numerosis nigro- rufescentibus. Stipes circiter semipedalis, folio "in medio fuleratus rhombo simili. Spica fru- "etifera termimalis, racemosa, secunda; racemis ”inequaliter pinnatis, capsulisque glomeratis ses- silibus, que möx mature in valvulas dehiscunt 'bipartitas. Capsule apud formosum hunce fili- 'eem plures, minores ac magis glomerate, quam in Botrychio rutaceo, quod etiam una cum B. Lunaria ad latera collium Angermannie paucis admodum locis sese prebuit. Inter B. rutaceum 'et B. virginicum medium quoddam semel ani- madverti in Paroecia Anundsjö Angermannie, cujus folium ad spicam erat approximatum, et "simpliciter pinnatum, laciniis latioribus cunei- "formibus,- sed quoniam unicum tantummodo specimen legi, nihil certi de ipso afferre queam, 'Ceterum observare licet, quod omnia Botrychia inventu sint difficillima; nam locorum naturam 'poscunt admodum singularem, si vegetare potu- "erint; Sie B. rutaceum ad latera collium gra- minosa, presertim, ubi Lycopodium selaginoi- des luxuriat, passim occurrit in Angermannia; sed non nisi specimina tria aut quatuor singula vi- ce invenire licet. Ergo si formosam cupis ca- pessere Floram, non insolenter incedes, sed mo- 176 deste, genua fectens pia venerabetis rmente non illam sed auctorem kn bib ora AE LFN dank FN dt a fe kolla) pd Sydliga växter, hvilkas nordliga . gräns tycs 'kes sluta sig vid: Tänå i Medelpad. Jag har - "endast velat antecknå sådane, om hvilka det i ic- Kr förut än bekant, att de finnes så långt norr- : Framtida obsbbvatigaer. skola ..utan . ttvifvel dala flera än dehär angifna; ty vegetatior nen var redan i det mesta förstörd vid min re- sa genom Medelpad. — Humla växte . vild, på flera. ställen i granskogarne både hannar och ho- nor, och gaf temmeligen: mogna frukter... Att den äfven skall hafva: funnits inom Ångerman- land, det har jag hört, men jag kunde åtmin- stone på denna resan aldrig komma öfver. den der. Campanula. Trachelium., Malva rotundi- folia. Uti Medelpad 'vid Suridsvall. eller vid. pass 3 mil från hafvet finnes ett blomsterrikt berg, vid namn Seljeberget , hvars :gynnande ' local framlockar många sydliga växtformer. Der fin- nes Lind, 2:ne temligen tjocka träd, som: buro mognade frukter. Kanske kan den finnas ännu längre norrut, om man hade undersökt alla bergs- branter, som finnas i Ångermanland. Dessutom funnos der Viola hirta. SERA glabra. . Che- lidonium majus. Polemonium coeruleum , troli- gen kommen från Jemtland, der den finnes på flera ställen. . Verbascum nigrum, 'Trifolium agrarium. Clinopodium vulgare. Spergula nodo- sa Thymus acinos. Lychnis flos cuculi. Herr Past. SerAun bar äfven benäget medde- lat följande uppsats på Sydligare växter, hvilka - äro 7 äro tågne inom Medelpad och vid Seljeber- get; jag har dock icke haft tillfälle att se exem- plaren af de 'växter, som här nämnas, hvarföre de lemnas till framtida bekräftelse. Växter tag- ne af Herr Seramn äro följande: Spirea fili- pendula. -Ornithogalum —. Anthemis tincto- ria. Convolvulus sepium. Anthirrhinum Linaria. . Ophrys ovata, som annars finnes temligen all- män i Jemtland. Rumex acutus. Utricularia vul-= garis. Sonchus sibericus? på Åstrand vid Selje by och Sillångers Pastorat. Rumex crispus. Rha- phanus Rhaphanistrum. Epilobium hirsutum. Ge- ranium pratense. Trifolium hbybridum. Vero- nica spicata. Briza media. Dessutom anmärkte jag vid Sundsvall: Ra- .nunculus sceleratus. Geranium cicutarium ; samt vid Sillångers prestgård: Potamogeton zostere- folium, Ceratophyllum demersum. Elatine och Peplis, Lamium molluccellefolium. Rosa canina med glatta blad; ty längre norrut finnes alle- nast den. med småludna eller cinnamomea. Vid Sundsvall syntes äfven några planterade Pilträd CSalix fragilis). | Omkring Hernösand och på Södra sidan af Ångermanelfven torde följande växter hafva sin nordliga gräns. Lemna minor. Veronica verna et agrestis, Beccabunga: Skogsby: SeEraun. Allium Scorodoprasum : Tälleby: Serans. Arabis Thaliana växer temligen allmän omkring Hernösand, i Stigsjö etc.; men är sedan icke sedd förr än i Isjach-berget i Piteå Lappmark. Likväl bör man väl antaga, att der en växt börjar uppbö- ra att växa allmänt, på en local, som är van- lig för den samma; der bör man: väl egentligen räkna dess: nordliga gräns. Man skall i mossat fall lätt blifva. bedragen, om man af enskildt K. V. A. Hand. 1824 St. I. re 178 I ' utomordentliga "locålers vegetation vill sluta till landets i allmänhet; man skall i thy fall äfven gå miste om de upplysningar, hvilka man egent- ligen> vill hämta af växtgeografien, nemligen cli- :måtets förhållande till hvarje: landskaps både quantitativa och qualitativa vegetation, samt or- ternas odlings förmåga i allmänhet. Om någon variation af A. Thaliana finnes vid Umeå, så torde hon äfven der icke vara på sitt rätta stäl- le lika litet som vid lsjach i Arjeplog flera grader längre norrut och 20 mil från Hafvet, Men att en gynnande local, sådan som Isjachs m. fl; fram- Jockar denna och många andra sydliga växtformer, der man icke skulle förmoda sådant, det har erfarenheten besannat; och detta bevisar blott, att de omständigheter , hvilka dessa växters in- re Organisation behöfver till sitt lifs verksamhet "och fortplantning, finnas verkeligen förenade vid en sådan local. Men hvilken ifrån början lanterat deras frön på en så aflägsen ort från deras' egentliga växtställen, det blir” i sanning svårt att förklara. Dock har Naturens: Herre många utvägar, hvars spår det svaga mennisko- snillets ringa forskningsförmåga icke gitter följa. Draba verna tyckes äfven upphöra vid :Hernö- sand. Myosurus minimus. Primula veris. Jun- cus uliginosis: Säbrå. jä RR FA På Döraberget i Ytterlänes Socken vid pass 6 mil från hafvet funnos Lathyrus sylvestris, Asplenium Trichomanes och septentrionale. De vame sistnämde torde väl kunna finnas” längre vorrut. ' Lurritis glabra, hvilken äfven lika oväntadt, 'som Arabis Thaliana, finnes i Arje- plog, "syntes här i mängd. Således törde äfven dess egentliga gräns emot nordén” böra räknas vid dena bredd; Carex!murieatafb eb ovc Jar + 179. > Vid Nylands Lastage-plats i Ytterlänes syn- tes följande sydländta växter, hvilka förmodli- ; gen der torde hafva sin nordliga gråns: Spar- ganium ramosum. Polygonum hydropiper. Hyo- scyamus niger, som är funnen i Bjertrå Socken. -- Uti Bjertrå socken på norra sidan af: Ån- german-Elfven tyckas följande sydländta växter hafva sin nordliga gräns: Geranium Robertia- num. ' Convallaria polygonatum. Campanula persicifolia. Anemone hepatica. Orobus ver- nus et tuberosus. Vicia sylvatica et sepium. Mo- linia aquatica något oförmodadt; likväl fanns hon der i mängd. Lemna polyrhiza vid Kungs- gården. Scrophularia nodosa, vid Lungvik. De öfrige äro tagne på ett berg norr om Kyrkan, Scleranthus annuus vid Lungvik by. Uti Nora Socken vid hafvet på norra sidan af Ångerman - Elfven syntes följande sydliga växter hafva sin nordliga gräns: Alnus glutino- sa allmän vid hafsstranden ; den fanns äfven i Bjertrå och Ytterlänes ; således 6 mil från Haf- ' vet vid 632, graden. I Medelpad omkring Tu- : na syntes den redan täfla med Alnus incana, hvil- ken till slut började upphöra i medium af Hel- singland. Vidare fanns Hassel med mogna nöt- ter uti Nora. Den har fordom varit sedd i Mul= « tra Socken, som ligger vid pass 8 mil från Haf- vet och ett godt stycke inom 63 graden. Lönn, temligen stora och vackra träd samt med mog- nade frukter, fanns i en granskog vid Bölesta- by. Den finnes äfven vid Skur-berget. -Olvon "(Viburnum) på flera ställen äfven i Bjertrå och Ytterlänes 6 mil från hafvet. Arundo sylvatica endast vid hafvet. Sedum Telephium. Thymus. Silehe nutåns. Polygonum dumetorum. Gerani- cum. bohemicum. Stachys sylvatica. Lythrum 180 Sahicaria. Tillea aquatica. Potamogeton pectina- tum. Chara hispida. Atriplex patula vid Nora prestgåärd. Lapsana communis äfven 1 Bjertrå. Uu Sollefteå Pastorat, beläget 10 mil från hafvet tyckas följande växter hafva sin nordliga gräns: Plantago media. Lychnis visearia. Impa- tiens noli tangere. Scabiosa arvensis. Cuscuta eu- rop&ea. Sonchus oleraceus, Lamium purpureum et amplexicaule. Selinum = palustre. Verbascum ”Thapsus. Arenaria serpyllifolia. Glechoma hede- racea... Chrysosplenium = alternifolium. Lychnis dioica B. arvensis. Dianthus deltoides 6. glaucus. Dactylis glomerata vid Botheå. Galium verum vid Botheå. Vid Ramsele kyrka syntes Ribes al- pinum, och Lotus corniculata. Till Tåsjöberget framtränga följande sydli- ga växter: Lonicera Xylosteum. Anemone ne- morosa denna fanns i Jemtland nära Skogs- brynet, vid- stugan. - Convallaria = verticillata. Viola mirabilis. Polygonum Persicaria Linn. Svec. nec Willd. Sydliga växter hvilka gå norr om den bekanta Skut-eller Skur-skogen, men likväl sluta sig inom Ångermanland synas vara följan- de. Jag har genom utsättandet af 2:ne särskild- ta växtställen med det sednare velat utmärka växtens afstånd från hafvet: Senecio vulgaris, Själevad, Sollefteå. Arctium Bardana, Arnes; Sollefteå; Pteris aquilina, vid Arnes. Denna fanns åfven i Wilhelmina, uti Åsele Lapp- mark. Lapsana communis, Arnes. Heracleum. Sphondylium , Önska Gästgifvaregård; Helgom. Ervum hirsutum , Önska; Orrnäs 1 Fjellsjö. Are- naria trinervia, Anundsjö; Ramsele. Lithosper- mum arvense, Anundsjö. Agrostemma 'Githago, Anundsjö; Edsele. Lobelia Dortmanna, Anund- sjö. Scirpus acicularis, Anundsjö. Limosella aqua= NÄS SETT Vv TN, NN -” Py k id ö / / a 1 -tica Anundsjö. Filago montana, Anundsjö; Ram- sele. Pimpinella Saxifraga, Ava Gästgifvaregård i Nordmaling; Tåsjö. Lathyrus pratensis Ava; Sihl i Fjellsjö; Gentiana campestris, Ava. Hype- ricum quadrangulare, Önska. Uti Lesjö by och Nordmalings Pastorat syntes Serratula arvensis och Sonchus arvensis, 2:ne skadliga ogräs, som intaga de Ångerman- landska Leråkrarne. De gå från Hafssidan 'än=, dä till Fjellsjö, men äro dock der så sällsynte, att de icke göra någon synnerlig skada förrän ner om Ramsele, och sedan uti hela det nedra Ångermanland. Ett enda stånd af Serratula arvensis såg jag uti Wilhelmina i Åsele Lapp- mark, men det. var förmodligen ditkommet med säden, och torde icke trifvas längre der. Vid Djupsjö Sågverk uti Nordmaling fanns Scirpus sylvaticus; Sollefteå. = | Vid trakten omkring Umeå tyckas följande sydliga växter hafva sin nordliga gräns. | Jag vill äfven här utmärka deras motsvarande afstånd . från Hafvet: Potentilla norvegica; Tåsjö. Mya- grum sativum, Umeå Landskyrka; ”Tåsjön. Si- napis arvensis, Umeå, Tåsjön. Thalietrum sim- plex, Umeå. Gentiana amarella, Umeå; Asele. Veronica chamedrys, Umeå; Ramsele. Festuca fluitans, Umeå. Alsine rubra, Umeå. Fumaria officinalis; Umeå; Åsele. Lycopsis arvensis, Umeå. Viola canina torde äfven finnas omkring . Umeå, ehuru jag icke träffat den der. I Ånger- manland är hon allmän ända till Ramsele. Viola tricolor fanns i Tåsjö, samt variatio bicolor i Åsele, Äfven dessa torde finnas i Vesterbotten. Vid Skellefteå torde följande sydliga växter upphöra: Dianthus deltoides, Skellefteå; Ram- 1831 t + 182 sele. Potentilla anserina, Skellefteå, Erkrik, Ed- sele. Potentilla argentea, Skellefteå; Edsele. Att P. argentea finnes i Berget Isjach , torde vara lika underligt, som att A. Thaliana finnes der. Hon är för öfrigt icke sedd inom Lapp- marken. Carex pallescens, Skellefteå. Hieracium pilosella, Skellefteå; Tåsjön. Carduus lanceola- tus, Skellefteå; Tåsjön. Polygonum Persicaria Linn. 83. incanum Skellefteå. Några stånd af den större P. Persicaria äro äfven tagne i Arjeplog, men som den är ditförd med säden; så torde den föga trifvas der. I Ångermanland allmän till Tåsjön. Sagittaria sagittifolia, Skellefteå. La- thyrus palustris, Skellefteå. Agrostis spica venti, Skellefteå. Festuca elatior, Skellefteå; Erkrik. Följande växter finnas, utom de redan uppräk- nade, uti Vesterbotten, hvilka icke hinna inom Lappmarken, eller på andra sidan om Sjögrän- sen. Myrica gale finnes temligen allmän 1 he- la Yesterbotten, men synes icke trifvas öfver 5 eller 6 mil från Hafvet. I Ångermanland fanns den till Bjertrå; och i Medelpad till Tuna, vid pass 5 mil från hafvet. Haftorn (Hippophaé Rhamnoides) finnes på flera ställen i den Ve- sterbottniska Skärgården. Glaux maritima, Rå- neå. Calla palustris går icke öfver Sjögränsen, -Centaurea cyanus, Skellefteå. Salix fusca finnes i Vesterbotten här och der temligen allmän, men inom Ångermanland eller söder om Nord- maling har jag icke sett den; ty der finnas - hvarken sådane kärr eller sandhedar, hvilka äro denna växts egentliga jordmohn. Carex glareosa och Aira bottnica höra egentligen till de bott- niska skärgårdarne. Typha förmodligen angu- stifolia , skall vara sedd i Vesterbotten. Bidens tripartita, Råneå. Sydliga växter hvilka finnas - 183 inom den södra Lappmarken samt äfven i den norra nedom sjögränsen. Dessa äro: Phalaris arundinacea, Vålgsjön (Wilhelmina), Storbac- ken. Dit tyckes bon vara kommen från Finska sidan. Mentha arvensis, Vålgsjön; kanske torde det vara den samma, som är funnen i Lyckse- le. Pteris aquilina Vålgsjön. Circea alpina, Vålg- sjön. Denna är äfven funnen i Quickjock, men är för öfrigt ganska rar inom den Svenska Låpp- marken. Polygonum amphibium går vid pass 2 mil öfver Åsele Kyrka. ; Potamogeton rufescens, Gafsele i Åsele Lappm; smärre afarter, som höra hit, finnas i Arjeplog. Juncus bufonius, Glommersträsk i Arfvidsjaur och Piteå Lappmark. Carex teretius- cula; Glommersträsk. Gnaphalium uliginosum Glommersträsk. Myosotis Arvensis, Glommers- träsk; Åsele. Galium aparine, Glommersträsk; till Enontekis torde den vara kommen från Fin- ska sidan. Artemisia vulgaris, Skellefteå 6 mil från Hafvet; Åsele, Lycksele. Convallaria maja- lis i Åsele ända till -Vålgsjön allmän; i Lyckse- le, Samt i Arfvidsjaur på snöfjellet nära Skogs- brynet. I Vesterbotten är hon dock sällsynt. — Ibland växter hvilka väl finnas inom Lappmar- ken, men dock äro i aftagande, kan man anse Rhamnus frangula hvilken fanns i Arfvidsjaur 1823. LInwÉ skall hafva funnit den i Storbacken inom Luleå Lappmark. Salix cinerea, äfven vid Arfvidsjaur, utom i Vålgsjö. Växter, hvilka kunna vara förde till Lapp- marken med säden, men hvilka dock icke trif-: vas der, utan gå ut efter en tid, äro: Bromus arvensis, Arjeplog; Agrostis spiea venti, Arje- plog. Polygonum Persicaria Linn. Arjeplog. Del- phinium consolida, Arjeplog; så torde det äfven 184 förhålla sig med Bromus secalinus och flera växter, hvilka icke återfinnas der sedan LIinngs tid. Ty den tiden voro förmodligen få nybyg- gare så för sig komne i Åkerbruket, att de icke hvarje år behöfde reqvirera nytt sädeskorn från främmande orter, genom hvilket många slags främmande ogräs kommo till Lappmarken. Så ledes kunde verkeligen en hel bop sådane hafva funnits i nybyggarenas Åkrar den tiden, då Lin= NÉ reste, fastän de nu försvunnit, emedan de, icke kunde naturalisera sig med climatet. = Att äfven de flesta ogräs i våra Åkrar tillkommit med säden från främmande orter, derom är in-= gen tvifvel. Emedlertid måste man nog erkänna dem såsom inhemska, sedan de inrotat sig 'så väl, att de icke allenast trifvas, utan äfven med möda stå all utrota. Följande "växter torde egentligen icke till- höra Lappmarken, eburu de finnas der på nå- gon gynnande local. Fill exempel i berget Isjach uti Piteå Lappmark: Arabis Thaliana,:' Myosotis stricta, Potentilla argentea. Hieracium dubium. Carex digitata, var, ornithopoda. ”Tur- ritis glabra uti Asiatsch-berget i samma Lapp- mark. Juncus balticus på Lastachtjavelk uti Lu- leå Lappmark, samt vid Arjeplog i Piteå Lapp- mark. Hit får man äfven räkna Elymus are, narius, som växer i Sorlsele af Umeå Lappm. ; Uti dessa och dylika bergsbranter som Asiatsch, Isjach, Nammatsch my, fl. finnas äf- ven Smultron, men annars trifvas de icke väl i Lappmarken. Uti Tåsjöberget i Ångermanlands nordvestra hörn börja de blifva mera allmänna, samt i Solberget inom Åsele. Äfven uti Skellefs teå finnas de i temmelig mängdj; men längre a ” I 285 norrut kan man icke finna dem i den mängd, att de göra någon nytta'i hushållningen. Chrysanthemum Leucanthemum finnes all-- mänt i de södra Lappmarkerne; efter Hafskusten | har jag sett den i Skellefteå. Utom de i förra $ beskrefne sällsyntare växter , som finnas inom Ängermanland , kan man äfven räkna: Galium svaveolens i Sollefteå. Poa sudetica, Tåsjöberget. Botrychium rutaceum, Anundsjö; Angstad i Ytterlänes, Döra berget o. fl. ställen. Salix amygdalina fanns äfven i Sill- ånger i Medelpad. Botrychium virginicum togs på en backe litet öster om Tåsjö kyrka, vid en liten bäck, som möter, på andra sidan om dub- belhagen. | 3. Till jemförelse med de sydliga Växternas aftagande mot Norden får jag äfven bifoga nå- gra anmärkningar om Nordliga växtformers af- tagande mot Söder. : i Fjellväxter, hvilka gå i det skogiga Lapp- land samt Vesterbotten och Ångermanland: A- rundo lapponica, Luleå; Anundsjö och Ytter- länes, Ramsele etc.; denna växer såsom en häl- sosam foderväxt på alla så kallade Svedjor eller brända ställen, AÅspidium montanum; utom i Nammatsch i Luleå Lappmark finnes den i Vålg- sjö mellan byarne Skansholm och Långsele, samt på Tåsjöberget i Ångermanland: Hofverber- get i Jemtland o. s. v. Men finnes endast i skuggrika Granskogar. Betula nana, finnes temligen allmän inom Angermanland och Medelpad samt äfven ett styc- ke inom Helsingland. — Carex alpina; i Skellefteå och Hornsträsk vid pass 5 mil från Hafvet; Tåsjöberget. 186 > Carex rotundata fanns ymnogt på en my= . ra mellan Skansholm och Långsele uti Åsele Lappmark och Vålgsjöns Pastorat. « Epilobium alpinum (B. fontanum finnes än- da ner till Bjertrå i Ångermanland. Gentiana nivalis, Anundsjö, Ramsele. Hieracium alpinum, går ända till Kasker 1 Piteå Lappmark 10 mil från Fjellen. - Hypnum -moniliforme fruktbärande på Tå- sjöberget. | < Lychnis alpina, vid hafsstranden i Nora. Phleum alpinum, Umeå, Sollefteå. Ranunculus lapponicus, Piteå, Sollefteå. «Salix lanata , Kasker i Piteå Lappmark. Salix hastata, Storbacken 1 Luleå Lapp-' mark. | | — glauca, allmän i hela Vesterbotten, ända till Skellefteå, samt i Ångermanland till Sollefteå, i Jemtland omkring Storsjön. Salix limosa är väl allmän i Ångermanland, men börjar dock blifva sällsynt åt Hafskanten. Salix myrtilloides, temligen allmän i hela Vesterbotten, ända till Umeå, i Ångermanland fanns den på Tåsjöberget. | Salix majalis, allmän i Vesterbotten och Ångermanland, sådan den plägar förekomma. Salix wversifolia, Piteå, Arfvidsjaur, Arjeplog. Serratula alpina , Skellefteå; Djupsjö i Nord- maling. Sonchus alpinus, finnes uti de flesta gräs- och skuggrika backar uti Ångermanland och Medelpad; till ex. Djupsjö i Nordmaling; " Rammeldalen i Bjertrå; Sillånger i Medelpad om. fl. ställen. Den plägar ofta vara i sälskap med till sydlig septentrionale , som äfven finnes ända till sydliga delen af Medelpad. 187 Tofjeldia borealis , Klockträsk i Skellefteå: Tussilago frigida, Arjeplog, Tåsjön, Frös- sön. etc. Så vida hvarje Landtman är mon om: att känna, icke allenast beskaffenheten af den jord, hvilken ban odlar, utan äfven de nyttiga eller skadliga växtalster, hvilka Naturen der fram- bringar: så törde det icke vara otjenligt att nämna de förnämsta ogräs, som belasta Norr- lands Åkrar. Den sakkunnige skall redan deraf kunna döma om jordmohnernas beskaffenhet. Jag vill allenast i förhand nämna, att den rå- dande jordmohnen i Ångermanland och Medel- pad, är kiselblandad lerjord, mer och mindre mullartad. Uti Vesterbotten är leran mera sandblan-: dad, och uti Lappmarken utgör fin sand eller mojord den rådande jordmohnen. Med afseende härpå, vill jag först nämna de ogräs, hvilka häldst trifvas uti Ångerman- land. De äro, här anförda i alphabetisk ord- ning: Agrostemma Githago, sällan. Artemisia vul- garis. Asperugo procumbens mest på svartmyl- la i kryddgårdar. Avena fatua, Landhafran är på flera ställen i Ångermanland ganska besvär- lig. Brassica campestris, Carduus crispus, Car- duus palustris finnes ofta på vattensjuka Åkrar, och tillkännagifver brist på diken. Centaurea cyanus et Jacea. Chenopodium viride. Chry- santhemum Leucanthemum. et inodorum i mängd. Crepis tectorum. Cuscuta i Hummelgårdar. Epi- lobium angustifolium , (Allmyckey ibland de svårare att utrota. Ervum hirsutum. Erysimum cheiranthoides, Festuca elatior. Fumaria oflici-' nalis. Galeopsis Tetrahit et versicolor, (Dån). 88 Galium Aparine CÅåkerbinday). Gnaphalium -uli- ginosum. Heracleum Sphondylium, (Hästkom- meln). Hieracium umbellatum et sylvaticum variatio rigidum i synnerhet; murorum var. vul- gare, dubium et Auricula. Lamium purpureum et amplexicaule, mindre allmänna. Lapsana com- munis, Lathyrus pratensis. Leontodon taraxa- cum. Lithospermum arvense. Lychnis dioica CFlugsmälla). och Cucubalus Behen (CSkackern). Myosotis arvensis. Phleum pratense. Poa an- nua. Polygonum convolvulus; aviculare; Per- sicaria Linn. Potentilla norvegica. Ranunculus repens i synnerhet och acris. Rhinanthus cri- sta galli. Rumex acetosa et acetosella, crispatus (an varietas R. aquatici?). Senecio vulgaris. Serratula arvensis (Åkertistel), den värsta af alla. Sina- :pis arvensis. Sonchus oleraceus et arvensis. Den sistnämde är ganska ymnog i hela Än- germanland. Spergula arvensis. Spireza Ulma- ria. CÄlggräs, Byttlockgräs, Johannis ört. Pers- messgräs etc.). Stellaria media. (Fetgräs, vat- tugräs, Tagg etc.). Tanacetum vulgare. Thali- ctrum simplex et flavum. Thlaspi bursa pastoris, et arvense. (Penningmolla.). Frön af den sist- nämde ge en elak smak åt bröd och bränvin; i synnerhet i bränvin får man ofta känna den ela- ka smaken af detta ogräs; emedan Bränvin ofta tillredes af så kallad Mad eller lättkorn, hvil- ket tillsättes till bränning, utan vidare sållning eller trånskiljande af dessa och 'dylika ogräs- frön. Triticum repens. Tussilago Farfara. Ve- ronica Chamedrys et serpyllifolia. Vicia Cracca. Viola tricolor et bicolor. Urtica urens et dioica i kryddgårdar. Uti alla Linåkrar medföljer My=' /agrum sativum, hvilket på flera ställen i Än- germanland ” kallas " Trollkäringlin. "Af "dessa ogräs åro Åkertistlarne, Gråbo, Allmycke, Skac- kern de, som sätta Landtmannen i mesta bry= deri; ty de äro perennerande och stora till växten. Kn ; Uti Vesterbotten saknar man redan många af de nu anförde. De allmännaste i Vester= bottens Åkrar äro: Asperugo procumbens. Ave- na fatua. Brassica campestris. Carduus palu- stris. Centaurea, Cyanus. Chenopodium viride. Chrysanthemum = hvilka jag, med biträde af Lieutenant M.EGGBLADE vid Kongl. Ingenieur-Corpsen, var beordrad, att sistledne sommar (1824) verkställa, föll jag på den ideen, att granska chronometrarnas dagliga dragning (så ofta väderleken hindrade oss alt erhålla corresponderande högder) genom” jem- förelse mellan tidsmomenterna, då det lyckats att få lika sol-högder på tvenne consecultiva för- middagar, eller eftermiddagar. För de hithö- rande beräkningarna hade jag också redan upp- satt en bjelptabell; när jag af en citation i Lirt- TROWS Åstronomie händelsevis erfor, att samma problem blifvit förut behandladt af LIinpEnav 1 Monatl. Corresp. 1806, Julii, pag. 58. Det är tydligt, att mån härvid, liksom vid torresponderande högder i allmänhet, bör ur den bekanta equalion cost.cosd-FtangQ.sinö=cos(e-FAL).cos(I+AS) Hans Q.sin(d-FA3) sva 1) söka det för numer-caléulen lättaste uttrycket på timvinkelns variation Ar, då den motsvaran- 196 + de declinations-variation AS jemte £,3 och pol- högden 9 äro gifna. Utan att lemna en ut- förligare- deduction af sin formel, uppger LIin- DENAU såsom fullkomligt exact tang.cos(d- EAS).sinzAS cosd.sin(t--ZAt) cost.sin(d--5ANd).sinZ Ad cosd.sin(t--3At) I sjelfva verket blir dock, genom vederbörs« lig transformation af eqv. I, 2sin(d+EN0).sin(t+3AE).sinEAd.sinzAt Så EN G — cot.sin(d-- ZAJ).sinzAd FR + tang Q.cos(d--3Nd).sinzA8 således, om (2 tangP-cos(d'-zAd,—ocost.sin(d-+ AJ) le cosd.sun(t-+ TAL) a 2sin(d+ 2/0), Ia cosd. sinzAt = 7 befinnes SiNEANt= Sin ZÅD-r NT. SUr? FÅ . TAR? sin ITA fas ss IADf EE (11) +&e > af hvilken noggranna serie LinoEnauvs fermel en= dast innehåller första termen och derföre blott. är approximaliv , så framt man ej får försum- ma de termer, hvaruti högre digniteter på sinZAS ingå såsom faclorer; annars måste equation "rr tillitas, och detta medför föga besvär, eme- dan zz innehåller allenast sådana quantiteter, som redan erfordrats för A. ET / $ s X 1 197 Men för alt ernå en till hjelptabellens ut-. räkning ännu beqvämligare expression på At, sådan jag nyttjade, ehuru utan anspråk på all åstundad noggrannhet inom större mellantid än ett dygn, när solens declinations-förändring är vid sitt maximum, anmärkes, att om i equation - på A insättes, i stället för cost och Cosd, deras värden | cos(t-FE Ar) HIA sintHlI Ar)? £cos(24-5 Ae) (GA)? fsint + ete cos(3-FIA3)-H AJ.sind-HEAJ)?.Icos(d-FEAd)H EAS). Esind—+etc, och man sedan öfverallt uteslutar de termer, hvaruli förekomma producten af 3At och sinZAd samt dessa båda quantiteters högre digniteter; så blir sinE NS sSinENDS S sinåAtm Aa s (TER : tang (d+303)> eller, om Az uttryckes i tids-secunder, då t är gifven i tid, och AJ i båg-secunder samt de små sinzAt, sintzA3J förvexlas med sina bågar, | Ad A5 - I AE An . AS TRE EET tang (3 + 303) :-(2IT) som är grundformeln för i fråga varande behof och för den brukliga correction, när tids-mo- mentet på uret vid "solens öfre eller undre me- ridian - passage sökes genom corresponderande högder. : Om nemligen gj, 8” äro de annoterade tids- momenterna då tvenne lika högder observerades, den ena före och den andra efter urets middags- moment MH, och, man antar e',e”, att beteckna urets dragning, relativt till sol-tiden, på tiden t näst före och näst efter middagen samt u= solens declinations-variation på 48:; blir M=9'-bt-te' ; M=09/—t— Al — or 195 hvaraf M=E9409)Hi et —e j-ä0+5). Ae och, emedan $ 48:20t4 FA) =: A5, erhålles AT = Mu. Fara samt 24 M=1109'+ 0')-Fz et —e!'") t+L At SAG ME tt TAR filens Q € 24.30.sin15(t+-3 At) TRE tt IA 2 eg RIE ERAN de ET ng(ö-T:05) På samma sätt, om man vid urets tids- I - . : momenter £&', 9" före och efter midnatten HV, ob- serverat lika högder och timvinkeln, räknad från undre meridian, kallas Tr vid första observation; 'så blir den =T-+Ar vid andra och, om £', e&" ut- märka urets dragning på tiden 7 näst före och näst efter midnatten; uppkommer VE +7 + N=0(—-7— Nt— AA (DA ENT "”” hyaraf N=309'4+9")+HäE Men t=12"—t1, AT=— AA, NAN =: ( Rr (EE NN alltså RR e'!) 12" —fe 300) +0+5 i RN rn 24.30. sin15(e+3 na) tansP NERE (+: At) 24.30.tang 15(e-HEA2) tang (STAD) eller, emedan 15(t--3/A£)= 180 —15(7-+-34AT), N=304+09")+-He—e) | 7+-3A7 a el jäs (AR 5 .30.s an) ) Fangip +(It— S | T+2A7 BÖN NE TAL RAN ; KN 24.30.tang1(T+ ES tang (öTi0d) CA / 199 Vidare, lät &' vara tiden på uret den ena dagen och 9” den påföljande då samma högd observerades; de motsvarande timvinklarna he- ta £, t+Ac; de båda dagarnas middags-momen- ter på uret betecknas med M', M” samt drag- ningen under tiden t näst före eller näst efter middagarna den ena och andra dagen med e', e GS Sä al : M'=Ytite 5 LG t | RES od Ned ee 7 | Hade uret åtföljt sol-tiden mellan de båda mid- dagarna, så vore M'—M'=0:0"'0"; men, om det dragit sig & tids-secunder, blir a—=M"— M' re eller a=0"—0 + (1 —-)t (+ SINE: När värdet på Az ur eqv. III här insättes och man tillika besinnar, att, utan afsende på ; At urets re är nu A= TF rg) sar; slutligen för korrthet skull antager I ESR BONE ROME rg lg 30.sen15(t43/e) ec så uppkommer a=V— O'tle”— e') ot ++) (rea sera): HN Sn ag) RÖR nn I 3 (5) ONE 88 lg , hvarest det öfra eller undra tecknet gäller, allt- som de bägge combinerade observationerna af samma högd wullhöra tvenne hvarannan påföl- I 30.tang (EFEA0) : tang (3-F2Ad) 200 jande förmiddagar elier eftermiddagar. - I alla formlerna betracktas u såsom en positiv qvan- titet på årstiden från vinter- till sommar-sol- ståndet, men såsom negativ från sommar- till vinter-solståndet. = = FA För att bedömma wnflytelsen af quantite- i” ” fuke ' 3 rs S ” ARS ; terna e am 2", AEA 3 Et = lät 4» 7 vära tids- / T equationerna vid trenne consecutiva meridian- passager af samma namn. Då blir medel-tidens dragning relativt till sol-tiden under de första 24 timmarna 4 —vy" och under de efterföljan- SLOTT "” l . . . ev 3 de =y —z7 » hvadan variation i nämnde dragning från ena till andra dygnet =(7"—2") —(7'—7 )=0, det är från en mellantid af z timmar till derpå följande mellantid af lika längd = Men nu | 2 & 13 z ot är ungefärligén det största värdet på —= 2 ” —..2=0"0375.t och således, om t=4' eller 7=8t, 2 skulle, både för ett medel-tids-ur och ett stjern- ur, i denna händelse vara $(e'—e”)Y=0"075 el- ler ((2Z—£”)=0715. Genom sitt långsamma och regelbundna till eller aftagande äro dessa cor-” rectioner alldeles umbärliga vid utrönandet af urets dragning ' mellan solens successiva meri- dian-passager och behöfvas ej heller vid den; finaste undersökning af meridian-differancer, eme- dan dessa bero af blotta tid-skilnaden /mellan tvenne olika orter, hvilken ej rubbas af ett och sanima på dem båda begånget fel i den abso- luta tidens' uträkning från corresponderande hög- der. Om åter urets egen gång ej varit lika un-= v | 201 der tiden £ eller r näst före och näst efter me- -ridian-passågen, insmyger sig 'derigenom :en ny och svårare correction, som af de corresponde- rande högds-observationerna omöjligen -kan upp- dagas. Vid bruket af chronometrar på resor är detta en olägenhet, för hvilken man säkerligen ofta är blottställd, när man nödgas sjelf räkna secunderna och den kinkiga chronometern såle- des måste flyitas från ett rum med jemnare tem- peratur till ett annat, der omständigheterna ej medgifva ett tillräckligt skydd för sol-hettans åverkan; vid iatituds-observationerna kan i syn- nerhet, den starka middags-värman vålla, att chronometern i sin förra rörelse blir störd från middagen till den corresponderande eftermiddags- högdens observation. HzcGcerApvH och jag medförde fyra chrono-. metrar och de corresponderande högderna ob- serverades alternativt af en utaf oss, då den andra räknade secunderna samt ombytte derunr- der chronometer efter en viss föreskrilven ord- ning. Latituds-observationerna deremot verk- ställdes på en gång af oss båda med hvar sin Sextant och, i skuggan af sin egen yttre låda, vidstående chronometer, Straxt derefter jem- förde jag alla chronometrarna (sannolikt med två tiondedels secunders säkerhet) och då man, i grund af deras kända inbördes dragning, hår- af kunde sluta till deras skilnad sins emellan vid sjelfva middags-momentet; så borde deuna också öfverensstämma med den motsvarande skilnaden, som befanns mellan chronometrar- nas från goda corresponderande högder samma dag” determinerade middags-momenter. Likväl hände ej sällan, att olikhet af flera secunder härvid 'yppades, hvilken hufvudsakligen lärer få 202 tillskrifvas en af ofvannamnde skäl uppkommen betydlig skiljaktighet i dragningarna e', e"."). "” '"” A ; EC EE » ENG I afseende på factorerna —, —, som tjena SNR å MERA GAR | att förvandla sol-tids-secunderna At till obser- vations-urets tids-secunder, erfordrar väl deras stränga beräkning, att man redan skulle känna. urets, relativt till. sol-tiden, dagliga dragning &, i hvars bestämmande de dock sjelfva ingå; men dem förutan blir värdet af & alltid nog säkert ” stt för att gifva a a (hvarvid ej får förglömmas, T Y att £, 7 måste exprimeras 1 samma slags enhet som At, AT, det är i tids-secunder) och då. blir ” ”"” Pil 12 pe | FIE SL o——— — ÖR — 86400 . Om observations-uret är ett , j oc medel-tids-ur, vore maximum af —— endast 3806460- =0,00035; för ett stjern-ur kunde man bestän- digt antaga detta bråk =0,0027. Dessa anmärkningar må urskulda mig för det jag, jemte införande af de vanligtvis ej med- tagna correctionerna, som bero af urets drag- 2) Troligen har en del af den funna olikheten ibland härrört af olikhet i refraction vid de corresponde- rande högds-observationerna, hvilken, i brist på ba= rometer och thermometer, ej kunnat uppskattas. Om >r7', r” utmärka refractionerna vid $', 8” och Ar= 7/7”; så erhålles meridian-passagens tids-correction c, som af Ar åstadkommes, genom equation, ! cosh ART NON cosQ.cos(3--3A5).sin15(:-+30t) "30, den blir = 2c, för & i formeln VL 203 ning och drägnings-variation, i det föregående deducerat de annars så allmänt bekanta form- lerna för middags- och midnatts-correction. Af- .sigten dermed har tillika varit, alt visa sam- bandet mellan IV, V, VI och huru de beqväm- ligaste hjelptabeller för V, VI kunna med största latthet construeras, då man dervid begagnar en redan uträknad tabell för IV. Lät till den ändan vara: ee, Oe t+H3 År —” 24.30.sin15(t-F3 Ae) t-FH5At = 24.30.tangi5(t-+É Ae) f 12" —(e-HFA) TFA FÅ TEA: 128 (TATT) a ”tF3Ac så omändras IV, V, VI till M=H0+ 8')-Hatsar ) (—RAtansp+uBsans(+H0D). ET B N=2(9'40")+(1+ == [FufAtans9-pSBtang(å0D) )- (VILD) a a=0"— ++ 0) ; | SE (pkA.tang fQ—ukB.rang(3-++AD)) I Az -(wka.tangQ—uwkB.tang 342083)? | (IX) + (gör) "(ukAtangsQ--jukB.tans(S-H4ND)Y —&c ALE 6 HURT 1 "SPARTA kl FN och då 7,,7' betyda tids-eqvationerna vid den första och motsvarande andra observation samt B urets dagliga dragning, relativt till medel-ti- den; blir B=aH4'—y4"). Uret "bar accelererat relativt till sol-tiden, om det beräknade värdet på & får positivt tecken, 204 men 'retarderat om” tecknet blir negativt; det 'samma' gäller äfven för dragningen 8 relativt till medel-tiden. Formeln VII inträffar med den Gauss upp- gaf i Monatl Corresp. 1811, Apr. p. 401 och 'som mera allmänt blifvit känd, ska SCHUMA- CcERR 1 Sammlung von Hölfstafeln infört GERLINGS derefter uträknade tabell på logÅ4, logB; VII instämmer med den i Astron. Nachr. N:o 58 nyligen lemnade formel för middnatts-cor- rection af HEriniGENnstEn, hvartill han calculerat lo- garithmerna för factorn f med argumentet: half- va tiden mellan de för midnatts-momentet be- gagnade högds-observationerna. £Logf skall se- - dan adderas till Zog.4 och Iog.£B, hvilka åter måste tagas ur GEL incs tabell med ett argument som är det nyssnämndes fyllnad i 122, Denna omväg förefaller dock besvärlig, när man har en .mängd midnatts-correctioner att uträknas men 1 stället för att då rådfråga tvenne tabeller med sina särskildta argumenter, behöfves också blott en enda, hvars argument, liksom för mid- dags- correction, är halfva skilnaden mellan ob- servations-tliderna. Sådan är Tab. I, som jag här bifogat; hon innehåller helt enkelt logf för denna ,mellantid, adderad ull logA,logB för dess fyllnad i 122. Föröfrigt är tydligt, att värdet på logu, som i formeln VIII bör nyttjas, är medium af de båda Zoggu, som tilihöra mid- dagarna, mellan hvilka midnatten infaller, och das utsatta 1 ScHumaAcHErs hjelptabeller för det löpande året; J--ZAd är solens declination vid sjelfva midnallsn. Vid "detta tillfälle må man erinra 'om miss- taget 1 en anmärkning, som i flera: astronomi- ska läroböcker göres: att tabell-argumentet vid. middags- och ER correctionerna borde: väl 205 egentligen vara sjelfva timvinkeln; nien emedan denna är obekant, så finnes ingen annau utväg, än att i dess ställe nyttja 2(0”—('), hvilket ock- så ej kan skada noggranheten i den sökta cor- rection. — Till all iycka befinnes likväl vara 20— 09) =2-+-3At, eller =7+1Ar, som, enligt hvad ofvan blifvit bevist, just är det sannskyl- diga argumentet, och tvärtom skulle timvinkeln, begagnad såsom argument, kunna omkring dag-- jemningarna föranleda ett ej så ringa fel i den obsoluta tids-bestämmelsen. Till numer-caleulens förkorrtande vid an- vändandet af formeln IX, som också var hufvud- ändamålet med denna uppsats, är Tab. II con- struerad. Från första sviten af de observatio- ner, den 5 och 6 Sept 1805, på hvilka Linpe- Nav pröfvat sin formel, har han erhållit At= 2'22”'/0 1 tid; man får At=— 2'22"51 af Tab, II, hvars bruk upplyses af nedanstående utförliga Exempel. Vid 59?51”40” latitud och 3042” tid =051 öster om meridian för ScHuUMACHERS phemerider, observerades i Upsala förmidda- arna den 13 och 14 Aug. 1824 högderna af olens undra kant sålunda: ; ;4 | h | Vt ÅL 7 -56”47' 128910! mig 155 58.12,) 20) 3. 0.42 59.38,5 30 2. 8 8. In 4 40 3:30 3 2,30 50 SUR medium 7.59.38,4|28. 30 | 8. 2. 8,2 educt till C:s m.p. — 2.15.9 +) 72.59.3898, 4 h 7.59.22,5 d 2.20,8—0/— appr, middags-mom. 11.48.38,7 — 26,0 —=—appr.& AJA, + 2. 3,3 SA 12 1,0 1, 1,06 appr SAG blbAt 3.50.14,6=- 3 502 = Arg. till Tab: II, ") Genom jemförelse af observaätions-tiderna synes, att so- len stigit 10” på 1/26” i tid; alltså åtgå till i5'8(=Q ra- 206 log =3.3439 og =3.3439 = « - log.tangQ =0.2361 ARE SA =9.4142 log 4=38.5966 log B=38.3262 > fots 21766 NN > 10843 — 15018 + 12,14 2108138,04 =4.2800 — 138, 04 clog86400 — 5.0635 — 0,22 : 9.3435 — 138, 26=—2/18"26— At | i 9—-$=--2.20, 80 | + 11,54 . — 138,26. Hink. — 00=— 86400 11, 52 TEE dn 10, 90 Ps dien)2'/15”90, som nu me subtraheras från 7"59'38”4, ”då solens undra kant var 28230” hög, för att få ti- den då högden af hennes medelpunkt var så stor, och härvid är äfven kunskapen om refraction och graderingens rätta mnoll-punkt alldeles öfverflödig. Timvinkeln £ finnes derefter genom den cartiseratet tidens (7'57' 20/5) subtraction från middags-momen- tet, hvilket till en början kan anses för tillräckligt säkert bestämdt i grund af urets med någorlunda visshet kända dragning sedan den dagen, då solens meridian-passage verkligen observerades. Vid mid- dagarna den 15 och 20 Aug, visade chronometern 114g31”71 och 11 314420, så att dess dagliga aCOPl era tien relativt till sol- tiden var 26735 mellan den 15 och 20; följakteligen, om denna approxime- rade a äfven egt rum från den 13, så hade mid- dags-momentet den dagen bordt inträffa kl. 11 48387 (=11 "493 — 2.265). LinpDenaAU söker timvinkeln ur equation sinh — sinQ.st sing cosP.coss och påstår, att A skall pu tagas lika med hälften af vinkeln, som Sextanten angifvit för högds-obser- vation, utan att den behöfver corrigeras i afseende på sol- RA collimation och fed etc , så framt alla observations-momenterna tillhöra en och sam- cost= Den 14 och 15 lg endast w | 207 b fr ör Ha 35020] 9 Egg” reduct.— 2 4152 ND 9:53 ch .08:55S SN 'appr.midd: . 11.49.50,2, = NT = vltbössappr.e Hä 2240-0434 + 3. 0.5 3. 0,5 5 FAt=— 1.30,2 1.30,2 ESS ne 30,2 appr. +A? NAR a N= fara 225 sål. log pr—=3. 34955, SHNS=A ST ma kaut af solen. Vid närmare eftersinnande fin- ner man likväl lätt, att hvärken collimation: eller refraction härvid få försummas , ty, ehuru man egent- ligen blott vill veta £, när högden af solens me- delpunkt hunnit till del gradtal, som / utvisar, och derföre ej bör öka eller minska 4£-med den båge "som af sol-radien skulle upptagas; så följer i0gakun- da deraf, att sanna högden af solens medelpunkt (hvilken i equation rätteligen måste begagnas) är lika med oftanämnde vinkel Z, om ej den besyn- nerliga händelsen skulle råka inträffa, att collima- tions och refractions verkningar upphäfde hvaran- dra, det vill säga, att de vore tvenne lika quanti- teter med olika tecken, Detina omständighet för- svårar ytterligare det redan nog besvärliga sättet, att från equation på cosc utröna £, och i sanning kunde man då så gerna på Salina gång beräkna t-FAt från Kör ag RER SAD sin(ö+0D), v cos(P.cos STÅ) skar ändtligen Ar sjelf på ett direct vis funnes med nästan ingen tillökning i den möda som LinpE- NAvska methoden erfordrar, helst om man använ- der den för logarithmiska calculen lempligare eqva- tions-formen | sin+' s— h).cos+'s+tA) nt cbsQ.cos3 der s=90— Ö-FJ. För resten är nödigt, att i al- la fall på förhand känna middags- momentet så nära, att J af sol-ephemeriderna med vederbörlig precision erhålles. Hvad qvantiteterna J+ZAJ och Zog& sluteligen BJ 208 At=—2"53"99, a=—++17"97 och B=-H29727. Följakteligen observerad middag den 15 11 493101 | | — 17:97 beräknad middag den 14= 11.49.13, 74 f — 11, 32 middag den 13= 11.49. 2,22 När, såsom i förevarande exempel, det i ' början antagna middags-momentet ansenligen af- viker från det beräknade, bör man, med till- hjelp. af detta sednare och värdet som funnits på Az, förbättra argumentet z2+3At och å nyo begagna tabellen. Här blir då At=—2'18"15 Atr=—2"53"'66 e=T 11,62 013—14 a=t 18,30 14—15 P=+ 22,53 B=+ 29, 60 middag den 13 —=11"49' 199 den 14=11.49.13, 41 Den 14—415 ger LInpeEnaus formel At = —2"53"51, för hvars vida tröttsammare beräkning man så- ledes ej ersättes genom den motsvarande vin- sten 0”o9g af en möjligen större noggranhet. Om man tilltror sig kunna få nyttja tabellen för en mellantid af flere dygn; så är tydligt, att till logkA, logkB bör adderas logarithmen för dygnenas antal. 0 = Ö 2 : t : angår, är tydligt att för tiden 12 — ((+H1At)=8"9'8 ER t ' SR e. m. i Upsala =8'16—0"51 =7 605 e. M, i SCcHUMA-: czERs ephemerider sökes ur dessa på vanligt vis Qv Nf ISTFLAJ=1423256"(= VARG to 24, 27,65) ) SVA BA och logm=3.34392(=3 34219 7 : 7,05)» K, Dp ATS. Log.fA |) 6" 1'r7:9220 21 7:9232 1317-9244 4177-9257 51 7:9269 61 7-9282 71 7:9294 8 1:7.9306 9 | 7:9319 10 | 7.9331 11 1:7:9343 12 117.0359 13 | 7.9369 14 | 7.9392 151 7:9395 161 7:9407 17 | 7:9420 13 | 7+9434 19 | 7-9447 20 | 7.9460 211 7:9472 221 7.9495 231 7:9499 241 7.9512 251 7.9526 | 26 | 7:9539 27 | 7:9553 281 7:9566 291 2:9580 301 7:9594, 31 | 5.9607 32 | 79621 33 | 5.9635 34 | 79648 30 aka 30 7.9676 21 7:9690 38| 7.704 39 | 7.9718 401 9.9732 41] vigy4g: 1421 7:9701 431 2:9726 441.7:9790 ) 7.9805 -dögpurnents AVSEA 7 .0255 2. 0425 7.0591 70751 |: 7.0906 7: 1059 7.1203 7:1345 7:1484 Få RAR "Tab TT. t: Halfva Man. Duff Argj|LogyfA Diff. Log/B Dif. Ka V, Ad. Handl, 1324. St II. 1 8.0028 8.0044 8.0059 | ”8:.0075 3.0091 8.0106 8.0122 8.0138 8.0154 3.0170 8.0186 8.0202 8.0218 d.0235 8.0251 8.0267 3.0284 8.0300 8.0317 8.0334 3.0350 3.0366 8.0384 3.0400 8.0418 5.0434 180452 8 4970 8. OL 486 S. öh 4 B.o52I 209 Tab. TI. dr guments. Halfva. mellantide RE ERE ae Jm = ade Uantiden Arg.|Log.fA Diff.]Lo An dr Add S / 2 Log fB (Dif.fArg. EES NETENT TA at3a 8.0539 n.64 13 TS (SVEA DN Log. fB|Diff, 32 | 8.055, | 19 Ia 413) 63 3161 91415 88 33 B.03-4 17 2-0 15 | 81436] —! ar 33 | 80574 | !2 | 7.6537 | 01 Å 13] 81458 7:8940 / 18 5,x458 :22 | 2.8989 49 34 | Bipöga | 28 16 35 | 8.0610 18 26600 61 19 $:1479 ed 7-9038 49 I 18 5 20) $.1502 7.9088 50: 36 | 8.0628 EK KN 21 8 2 8.0646 i Bygd (S5 21 LE 23 7.9136 å 38 5.0664 10 FRYSA 60 2210 1546 5 7.9185 49 30 | 8.0682 | 13 | 4.6g01i|162 I AR SE GA o I 8.0r 15 NAR 24 | 8-1590] 33 I 7:92 AC 4 2700 > 7:6960 - 25 3.1613 ä era 49 ja ; ES I 27080 5 261 8.1636 - 48 (3 ER 5 7:7070 1 27 27 8 1658 | 22 7:9379 4 5 0756 | 20 I 6.135 59 SANNA 23 7.9428 | 49 44 | 807741) 28 j.n.g192] 27 28] 8 1681 7.:9476 | 48 SE SE EN AA SA 1704] 23 | 7.9524 | 48. 7 7-7249 30] 841727 23 äga Å7 46 8.08 Ae 58 23 4 3. 18 7-7307 E 31] 8.1 50 Å 48 -0830 7.7363 56 I 351) 8. 2 2 7:9619 OT AR AR nl 7.9666 | 47 8.0868 | 19 gdgS 53 5 SS 1296 F 7.974 a SN es 9761 | 47 2:7931 35 8. 1843 24 EROS 8 17 48 49 50 8.0887 19 51 52 53 3 8.0945 $.-606 54 | 8.0964 | 19 IDE 33 | 81915, GA 5 | også | 19 | Jä 54 | 39] 81939 | 24 | 3.9993 / 2 7-7805 |; 40 | 8-1963 24 8.0044 7 56 | 81003]... [17:7859] pr foha | 82987. 46 SAS I TODZ 8:0090 24 Å 7 57 | 8. 20 3 1693 421] 9.2011 3.0137 bachidstetteenm—skanmekterteree ? et RP ISA FRA —— $.0907 Ne 585 56 23 46 0025 | 149 förena SG 36] 8-1866| ,; | 7:9855 | SS RARE 37 | 3-1891 all 7.:9903 48 581 8.10 19 ö 59 Sn 20 ER 53 43 | 8-2037 8.0184 3) 8 ol 8.1ro82] ?2? Fog 53 44 | 8-2061 hå 8ba3a 46 R y-0y2 5 451 3.2085 24 |. 8.02-6] 46 1 1 8.1103 Förl 26 : q 21 81123] 20 ake 52 a S.21107] or 8.0323 47 31 8.1143] 20 SG SA IE 8.2136 25 3.0370 47 41 8.1163] 29 Ze gr) 22 481 8 21611 36 | 30417 47 | 51 8a184] 21 7'9333 | 52 49 | 82187] 25 | 8.0463 | 40 Vv 2 4 Hol 82211] 11 8.0508 45 6 | 8.1204 : 27 4 1 7.8385 5r| 8.223 47 71 81225] 21 a a 5r] 82238) åa | 3.0555 8| 81246) 21 EE 2 8 52] 82263] 26 8:o601 | 49 9| 81266] 29 es 50 så SR ar | 3:0647 fr 128 2.) Jä Ag 3 : .231 Z 1 8. Z g) AE SaNe [SB 51 dl -55] 82341] Od 45 11 | 8.1308 86 7 / 27 4 7:8640)-;. Hå 561 8. 17 12 | 8.1330 8 Rek LM ER 27 8.0786 46 CE 201 7:8740] 22 58 Blatgo] 20 | Slogn | MA ; "Q” - 007 3 815) Bis) go ol 59 | 8:2447| ?2 | 80923] AC : + 7-8840 9 0) 82473] ”” I 8.0969 46 (CS) NN OS b Ge ov | 8.1016 | 81061) 4? ? 47 8.3942 47 ER S.1108 5 48 | 8.3979 SSR 46 49 | 8.401) «1199 50 | 3.4031 46 8.1245 46 511 8.4059 | 8.1291 Å6 d2 84127 31337 46 2 8.4165 8.1353 45 54 | 3.4203 d.1428 5331) 8.4240 47 po. 3.1475 46 36 34279 d.1521 45 Hå 8.4319 i 1566 6 2 Kd 1012 46 9 Od: 1997 8.1658 ; 10 01-5.4437 7 3.1705 46 11 8.4477 IA MR HSA ME a A 46 I 4 09 1859 ; 51 8.4642 7 3.1936 46 6 34624 2000 47 Z Me RR RR 8.2121 ; 10 1-8.4854 6 8.2167 111 3.4898 Blaai4 dd 121 84942 8.2262 46 ar 3.4987 3 2308 46 14 3.5032 3.2354 ; 19.18.5077 | 3 3.2402 16 | 8.5123 3.2449 | 47 | 17|8:5169 8.2496 12 131 8.5215 8.2543 | 46 19] 8.5262 8.2539 ; 201 8.5310 8.2637 ) 211 8.5358 8.2685 | 45 I -221-8.5406 2655 å7 22 3.5406 3.2732; 48 23 3.5454 8.28830 å 241 3.5503 8.2827 | 17 8 251 8.5554 48 3.2875 he 261 8.5603 3.2924 T 271 9.5655 8.2072 |) 18 281 8.5706 8.3020] 7. 29/1 8.5758 48 å 83068] 1” fro30] 8.5810 Tab. I ) Argument: Halfva mellantiden. -|Log.fADiff: Log fs BIDif.d Arg. Log. fA Dif.|Log.fB Diff. | (6: 8.3905 ' 211 Oo [sa Oo TARA OMAR RT vvs a Sr An ol on sa Argument: Tab. I. Halfva mellanteden. Arg. |Log fA| Diff!Log./B|Dif. 19'3 1] 8.5863 321 8.5916 33) 8.5971 34 | 3-6025 35 | 3.6081 FIA sa. RONNE ERS EE Midnatts correction = MfA I 5 8.5527 8.5588 8.5650 8.5712 3.57970 8.58355 8.5g02] 8.5966 8.6031 3.6096 8.6162 8. FA Ng. Log.fA( fA(Dif./Log.fB Diff | 1056 8.7411 3.7239 5n | 87484 | 731 3.7318 58 1 -8.7558 7å 8.7397 59 | 3:7634| 70 | 8.7479 TENG d-0711 77 | 8.7560 : 3.7644 9.7367 ös 8.7727 3.7948 I 1 -S.7812 3.5030 8. 3.7899 41 8.2987 3.8198 8.8077 8285 | 97 | 88168 | .87 | 8.8260 462 1 901 8.8353 d VV OM En I UT Lan) tang.Q —KfB tang.($-FzA5)- Tab. IT. | 213 , Argument: tFåAe e Ww "lArg-|Log.kal Diff. Sr bass 05 95nta Diff./Log.kB Diff. - Le : gr g.2232 19.2144) Jo, 1]0:8831 3orr | a SE 3011 4” As Feng 192 1 g,.2049.]7 9) i 0.5820 "1:0.5820 1261 3 471 9:2 40 IiraG CR Cd 024059 RHÖT 0:4059 | 2 451 92090] 38 | 9 dd RE 0.2810 |1?49 | 0.2810 49 91962 187 | SSG 0-1841 969 0.1840 50 | 9:1879 84 9.1771 ; - Så | I 16821 oc I 0.30 0.1048 5119-1791] 83 | 9: 86 0 SG 0.0379 52 Orr 8r 506 86 era öde 54 a Ks JAG Så 9.8832 | 427 | g.8828 55 [29.2469) 27 | gasa | 413 7 d.Scd | 275 | 9.508 | 379] 37 | 9r3rg | 25 | onde | 0 .S04 I Z .80 N < 4 2 ac 349 9.7686 58 | 9.1242 72 FIA 27 9:1372] 305] 9:7364 |-3008. 59 9:1375 |.02 | 22035 [239 29:7073 9.7064 Hr ol 9.1099 a 5 25 280 FR | | 2 .102$ 9:0873 |. 6793 2 19.6782 11 9:102$ | 68 7 i d.6930 263 d.65 19 2 9:0960 63 9:0799 23 9.6283 >4Z 9-6269 3 SEE 66 SAR va 9.6048 DJ 9.6033 4 Er 67 9. pa 72 9.5826] ””? 1 9.5809 519:0759 PN a 212 S K .0695 | 02 | 9.0513 .561 9.5596 61 9.0 221..63 69 Sädrd 103 | 22393 2) 9062] 62 | 90444] 65 9.5220 Su 9.2198 8 SM 62 SE 63 9.5036] ' fd 9.5012 9 J.oA48 60 er 66 g:4860 | "7? 1 9,.4834 10 | 9:0 ÄR na BYE 170 ? 9:4690 | ,63 | 94662 Le NR 59 Sek 65. 0320 | 18 | 4407 | a60 fi 12] 209] GR | Soten 6 94370 | 137 | 9-4337 Lip fee SEE BER 9.4071 ; 9:4034 |. NET IRGg OR 3 141 61 9:0102 8.9858 6 ;:3930 9.3890 10:19 54 |0 9 30 ärad 137 | 9.3951 17/1r9:0048 5å 59798 60.,| 9.3660 133 9.3615 13] 3.9994 54 | 9 I” ör 9.3532 Ör 9.3494 191.8.9940] 5r fsk 59 | 9.3407 | "25 | 9.3356 201 8.9959 2 .961 kå 121 |- j 2 9-3286] , 181 9 Gapa a rel 59 ST 29 .3168 - kär 2218:9785] 50 |S4 | 3053 SR ånga 23 8.9735 AN 8-0444 57 | pr2 378 241 8.9686] I 3.9357 9.2941 9.287 q 6: 50 | 2337 | 57 9.2832 | 199 9-2766 201 8.9636 på 93 5 106 v i ; ; 9:2726 |. Lol 92656 26 8:9588 48 giga 56 ”g.2622 | 194) 9.2549 27 3.9540 å7 SER 54 9.2521 | "Ob 92445 | Toa R 231-8-:9493 46 | SR] 54 92423 ac 9.2342 99 f..29 8:9447 &j OG 5Å 9.2327 I 9.2243 + r 301 8:9400 — frem / 214 TabstIE | Argument: t-F+At f Arg. Log.kA Diff. Log. kB Diff. ]Arg |Log.kA|Diff.|Log. kB|Difr. t t 1 31'| 3.9355 8.9003 2 167 9.7753 8.6939 32 | 9.93 10 45 3.893 1 3 171 9.7725 5 8.6898 Åh 33 | 8.9266 | 41 | 8.898 18] 3:7698] 23 | 86858] Å2 34 | 8.221 | 73 | 3:8845 | ov Å 19] 8.7670] 22 -|8.6816 Å 351 8.g178 |. 2 | 8.8794 | ” H av) 87643) 27 | 8.676 | 42 36 8.9135 ” 3 8 IN js 91 8.8743 ar) 37616 6736 37 | 3.9093 SR 3.8692 + 221 8.7590 9 3.6696 A 38 | 8.g051 | I” | 88641 | sv HB 2313-7563] 26 | 8.6656] 1? 39 | 8.9010 | 45 | 88591 20 d 24] 37237 | 26 | 3:66:6] 4 401 3.8970 | 1? 1 8.854a | ?9 F 251 87511 8.6576] 19 118.8928] 3 |8 21 8.8889] 72 | & 43 | 8.8849| 42 | 8. 41 8.8810 8 51 -8.8772 8 8 26 8.7495 8:6537. 2 291-35 | 9:6497 39 t Sage 25 3.6458 4 2 :740 S.6419] 3 47 29 7409 4 19 4å 3.7 Så 3.6379 40 4 4 4 4 6 | 8.9733 825 311/8.7360 | sur | 86340 i 696 | 32 3 OA TAT EN 30 8.5335 25 | 86301] 39 ; 8.8157 | 1/7 f - 331 87312] 33 | 8.6262 , 5 ; É SÅ. 3.6222 50 | 8.8585 | 35 | 88064 | 45 Å 351 8.7263] + | 86184] 2 361 3.7240 23 8.6145 3 8.7972 37| 8.7217 8.610 35 :797 5 7 J 23 7 3 11 36 | S:7927 ic 38/:8.7194 | 33 | 86068] 38 8. 8. 8.8 3.5442 3.7881 39| 3.7171 8.6030 55 |.8.8408] >+ | 8.7836) 4? I 40) 87148] ”? | 85990) 4? ; å 35 45 fåky PINE 230 38 11 8.8373 8.7791 fi | 97127 8.5952 57 | 8.8339 | 34 | 8.774 i” 421 87103 | 22 | 8.5913] 39 58 | 8.8306 | 37 | 8-7703 | ja F 4318-7082] 33 | 85876] 37 59 | 3.8272 23 8.7658 å3 441 8.7059 ar | 95837 2R 2 ol 3.8239 8.7615 451 8.7038 8.5799 å 32 44 22 9 I | 8.8207 8.75711 ;»; Hk 461 8.7016 | 4, | 8.5760 218.8174| 33 | 87527 je 471 86994 | 31 | 85722] 38 318.8142] 32 | 8:7484| 13 I 491 8.6973 | ao | 85684] 3 418-8110] 33 | 8-744x| 13 ä 491 8.6953 | 3v | 85647 3 5 | 8.8078 8-7398 50 | 8.6932 8.5608 | "9 30 42 20 37 61 8.8048] 32. | 8.7356 51] 8.6912 8.5571 91:8.8017] 3, 8.0313 3 52 | 8.6891 | 3, | 8.5532 38 81 8-7986] 3, | 8:7270] FÅ 2318-6871] 30 | 35494] 38 91 8.7957 | 32 | 87229] 3, | 541 9.6851] 30 | 85456] 38 10 | 8-.7926 8.7187 | 4? Å 55] 86831 8.5418 29 42 20 38 11 | 8.780 8.145 56 | 8.6811 8.5380 12 81868 20 Sd 41.151 8.6792 | 19.18.5343] 37 Tab. II — = t—r— Argument: td - FRED SR 91 3 3t46' OG 32 28 | 95153 33 Å VE 8.665 19 8,51 15 38 då 8.6005 12 8.6642 18 8.5077 38 31 8.5g93 | 22 i ; 8.5039 | 2v 29 8.5980 | 23 8.6623 så 8.5 38 01 85068] 2? j 18 .3001 fe ä 86587 18 | 34963 38 1 jer 8.5056 8.65 4 17 8.4925 38 53 8. 5945 LI 8 655 18 4887 38 I 5 8.5933 12 a 4849 | 38 FR ; RÖR 7 48 38 .5910 I .65 1 TI = 12 8.650 17 | 24724 31 30 EN å | 8.6485 16 07 53 Sd an 8:6467 | "3 | 84655] 29 2 8.5865 | 11 SE je ER 12 8.6 16 4620 0 XV 17 4582 38 8.5842 8.6402 16 4544 38 8.5831 | 11 4505 39 8,5821 10 8.5811 10 8. 8. 8. 8 8. 8. d. 8. 8. I 8. 3 8.6386 3. | 15 kr 5 8.58 11 8.63 38 :II00 721 8 3.6355 | 6 4429] 3 lar 200 8.6340 | 1? 8.4300| 29 8 718 790 NE FÅ fras 8.6308 15 3.4312 40 :5569 | 21 5 74 10 8.57 ) £ 8.6293 G 8 39 .5749 1I | 8.6278 15 54235 N SSE 9 8.6263 | 19 8.4196] 29 E 12 5740 g 3.6249 14 3.4 199 39 13 3.5730 10 8 8.6234 | 19 84118) "I Ä 14 8.5720 | 72 : 4 3.4078 40 jo 8.5n11) ITF : £8.6220 14 8.4 4 38 3:5701 10 8.6 5 4040 Bl6sgr id 9.4000 4o kv 8.5692 9 2.392 1 Ma 8.6163 | 14 | 83081] 29 Å 20 85665 | 8 8.6149 14 ; ka 201 8.5656| 9 8.613! 4 3841 Ser ä föed 40 ce 8.5647 9 8.6108 14 8.3761 40 23 8.5639 8 8.6095 | 23 8.300] 49 0 2 8.5630 | 9 8.3681| 49 41 8.562] I 13 25 | 8.56 8 RoRa ä 8.364 40 13 - .606 I 3641 8.6055 14 8.3600 41 EN 8.5605 8.6043 12 8.3555 41 & 8.5596 9 6031) 12 8.3518| 4! 8.5588) 3 8.348) 42 Å4 30 85580] 3 4 30 | 8.55na) $ 216 i Tab: IT Argument : a pg gi Log.k uEIT i bog.kd Diff.ILog:kB DutifArg, Log. kADT.:Log.k " Si Mi og. Bu 8.556 813 8 . 49 rt , SR 3 81293 54 - Lön AA 9.8116 pre re 3 8.1238 55 2 OR 4 7-8013 Se 421 g | SI83L 0 IR fega å 9:7908 3:5534 i S.1127 56 SM a 4 7:7502 Sena I Sä 27692 8.5530 | 7 a 5 8.5291 4 RA RR NS SEO fav (RS 86565 | "6 1].8:0898]: 3ö 8.3280] 3 | 2134 8.5499 | 2 | 8:0840. 2 RE å od ] 18.5462 7 il8o8 1:00 ; LJ FAME 8.5455 H '9.9780 "60 8.5276 4 3 Såg G 3:07201 6 8.52 bs 2.6973 FE 1 0.0 - ; ; : 4 | $öd05] 718056]. 35200] 8 16563 REN le CE a jv0d 0428 185453 | 6 104941 '63 8.5263) — 85449 | 6 TA 85264 |, 2 25604 RM] 6 Tis :0> EN ör Sr ke a OG E 7.5300 4 TR 6 8.0150 6 8 5 5 3 ädty | 16 [80014 63] 27 | Böxöa | 2 | nät Slå 78004 a : 7-3200 RS : 17-9945, 69: SA ; 7.5064 > 1: 8.540 7.9874 21 SOdÅG Lå 7-4962. (8.5401 4 2.9904 29 ack 2 TAGRD 315595] G | 772) 34 FöMAN av LR NEG 4 7.9658 | 24 SEE 7.4188 SERGE 9585 | 22 8:5241] 3 | 73940 5å70| I [24500] 25 | 45 | 85238]. | 23304 85344 5 76 N 7:3394 2550 | 5 129683] 56 | 40) 8200) a lgö36tl. 3 LIA EA 8.530] 27 2094 855360] 5 | 79:92] Ga EES] del EA 535 7.915) 22 ARS 3 | 72044 8.5350 5 SSE 83 ' s 7.1630 i” 22 85346 | 4 | 2:5948 Så Hr EE d cr ” 7: 5562 o6 SEAT 3 7:0659 5333 78686 | "9 FE 6-9409 Sö 4 Go är G-BOAG Bö3.5 4 7-9596 Nu q Sar A 9.532 Å 7-8503 | 93 Hr bred d 6.7648 Mesa 4 2.8409 | 94 I 5$| 85009 6.6398 8:5317 å 7:8313 | 90 HG C:ER9 21 6.4638 85313 78215 98 9] 85229) 1? 1 6.1627 LET TUSAN 2E 6.00] Brogag) ol B=0 217 - Om bestämmande af medelvar-. men i luften, af GUST. GABR. HÄLLSTRÖM. Tlerfaldiga äro de omständightter, som kom- ma under betraktande då man vill med afseen- de på naturförmåner jemföra skilda orter. Ibland dem är olikheten i 'climat af så utmärkt infly- tande, att hufvudsaklig uppmärksamhet derpå of- tast och med skäl plägar fästas. Och ehuruväl äf- ven dervid flera olika förhållanden kunna anses vara af vigt och derföre förtjena afseende, har man dock framför dem alla afsett i synnerhet skilnaderne i den luftvarme, som på hvart stäl- le inträffar. Men äfven den kan olika betraktas, allt efter det man anser dess olika yttringar mer eller mindre bestämdt upplysa och charac- terisera det climatiska förhållandet. Sålunda har man till ledning för sitt omdöme antingen valt jemförelsen mellan de extremer uti köld och varme som på olika orter blifvit iakttagne, i förmodan att naturen tydligast röjer sig uti dessa liksom. mest utmärkta kraftyttringar; el- ler ock har man afsett hela massan af varmen, uttryckt, för lättare åskådning, uti medeltal der- af, och låtit hvarje, äfven eljest mindre märk- bart, varmeförhållande medverka till det sökta resultatet, i öfvertygelse att man träffar det K, VA. Handl. 1824, St. IL. a 15 ua sanna hela då man -sammansätter det af al- la sina beståndsdelar. 'Likasom man icke der- före har nog skäl att förmoda ett okändt land vara högt, ämedån man, aflägsen derifrån, ser en eter annan bergs jets HÅR höja sig, ej heller lågt derföre, att: något ställe, synes sänka sig i en djup däld ; så blir ock omdömet om var- - men i dess hela omfattning, grundadt ensamt på iakttagelsen af dessa ytterligheter , så mycket mindre pålitligt, 'som , i öfverensstämmelse med hvad Corte och Humzorpt anmårkt, den högsta, på olika till climat mycket skilda orter, årligen inträffande varmen öfverallt är nära densamma. Utan tvifvel lärer derföre, ehuru kännedomen äfven om extremerne. är intressant, jemförelsen mellan orters climat dock naturligast och rät- tast vinnas genom undersökning om derstädes inträffande ARE Till éernående af kännedom derom hafva "Thermometer-observationer redan länge, såsom bekant är, blifvit på ganska många punkter af Jordytan, der bildade sanskr bo, flitigt an- ställda; man har gjort sammandrag af de sålun- da samlade observationerna, och trott sig uti medeltalet af dem finna den sökta medelvarmen. Tcke desto mindre har man ända till närvaran- de tid varit oviss derom, huruvida någon: ort finnes, der den rätta medelvarmen ännu är med tillfredsstaållande säkerhet känd, hvartill man trott orsaken böra sökas dels uti beskaffenheten af sjelfva observationerne, särdeles uti valet af tiden för deras antecknande, dels ock uti sättet att dem begagna. Af oaktsamhet på de omstän- digheter, som i denna fråga äro väsendtliga, har man nemligen ej sällan så ofullständigt samlat varme-uppgifterne, att man, äfven med all upp- ar 219 märksamhet på vetenskaplig behandling af äm- net, af dem ej kan: med säkerhet frambringa något nöjaktikt resultat. | ; Naturligt synes vara, att då fråga är: om att utröna 'medelvarmen för ett helt dygn, och derefter: för hela månader och år, man bäst: skulle lyckas deruti, om man hade att tillgå observationer för alla timmar af dygnet och för alla dygn af året; men då sådane för de före- nämnde icke kunna anskaffas, måste det härvid komma hufvudsakligast derpå an, på hvilka ti- der af dygnet färre varme-anteckningar böra ske, och huru desse skola till medelvarmens be- stammande begagnas. Då vederbörande veten- "skapsidkare i Sverige och Finland genom Kongl. Brefvet af den 19 Maj 1785 ålades att anställa och till Kongl. Vetenskaps Academien i Stock- holm årligen insända Meteorologiska observatio- ner, föreskrefs tillika att ett af K. Academien uppgifvet och af Konungen gilladt formulär bor- de följas, hvilket stadgar att Thermometer-obser- vationerne böra ske kl. 6 f. m. samt kl. 2 och kl. 10 e, m. : Denna föreskrift , om den, såsom ” vanligen skett, begagnas att af dessa tre varme- uppgifter söka ett arithmetiskt medium såsom medelvarme, vore rätteligen grundad i sakens natur, om man kunde vara derom sförvissad att middagsvårmens öfverskott öfver medelvarmen alltid är lika stort med varmens på de öfriga observations tiderna brister deruti tillsamman - tagne; men man har så mycket större anled- ning till tvifvelsmål derom, som äfven tiden för lägsta varmens inträffande är föränderlig efter årstiderna: eller efter tiden för Solens uppgång, hvaremot högsta varmen öfver hela året dagli- gen inträffar omkring klockan 2 e. m. Man bör 220 ( derföre icke obetänkt följa den gamla regeln om medelvarmens: beräknande, och det synes för tjena å nyo undersökas om antingen den eller någon annan närmast anvisar sanningen. Då man vill leda sig till kännedomen om la- gen för phenomener i allmänhet, ernår man sä- krast ändamålet om- man iakttager deras förhål- lande i alla förändringar; men så ofta sådant ej låter verkställa sig, är angeläget att välja så- dana observationer som bestämdare än andra characterisera dessa phenomener. När ibland dem sådana förekomma, hvilka inom bestämda erioder visa något maximum eller minimum , är hufvudsakligt att känna 1 synnerhet dessa yt= terligheter, och att betrakta dem i förening med andra vid något eller några medelafstånd deri- från; ju flera de sålunda valda observations- punkterna äro, desto säkrare blir den slutliga bestämmelsen. Hvad med hänsigt derå varme- observationer specielt angår, så är till känne- dom om” varmens dagliga förändringar först li- ka angeläget att utröna dess lägsta stånd, van- ligen inträffande vid Soluppgången om morgnar- ne, som dess högsta grad omkring klockan 2 på eftermiddagarne. Men om man ville geome- triskt med rätvinkliga coordinater construera endast dessa maximi och minimi värden, så att på Abscisslinien ZBC (Fig. 1.), hvilken mäter observationstiderne, för tiderne vid A och C, hvilka äro 24 timmar skilda från hvarandra, uppdragas vinkelräta linier AD och CF, som äro proportionela -mot den der inträffande min- sta varmen, samt att ifrån £ för inträffande största varmen uppdrages en deremot proportio= nel linie BE; så finge man det resultat, att var- men under hela dygnet bestämmes af räta lini- NN erne DE och EF, hvilka visa det naturstridi- a förhållande, att öfvergången, ifrån: den ena af dem till den andra icke 'sker uti naturenlig continuitet. Då till undvikande af denna orik- tighet, man besinnar att: den genom en efter naturen bättre lämpad construction uppkomman- de varme-linien bör vid D,E och F vara pa- rallel med Absciss-linien AC, ser man sig föran- låten att antaga en sådan krökning deruti, att den, svarande mot Absciss-punkterne A och C, är åt Absciss-linien convex, men mot punkten "B concav, och derföre är sådan som 'linien DGHEKLF ungefärligen utvisar. Men denna kan vara antingen mer eller mindre krokig, så- som nämnde DGHEKLF, eller såsom någon an- nan DMNEOPF, emedan de uppgifna vilkoren ej närmare bestämma densamma. < Icke: heller har man ännu tillräcklig rättelse af en gifven punkt emellan varmens minimum och maximum, såsom Q mellan D och £, samt AR mellan. £ och F. De bestämma väl till en del kroklini-. ens mer eller mindre utgående ställning; men kun- na dock anses såsom skärningspunkter för tvenne eller flere obestämda» kroklinier DEQHEKRLF och DMQNEORPEF. Derföre är nödigt att 'utom dessa känna tvenne andra punkter, nem- ligen ännu en derutöfver på hvardera sidan om maximum, såsom t. ex. utv H och K; men des- sa sex) observationer för dygnet, då man mnem- ligen deribland icke räknar observationen uti PF, såsom hörande. till .ett följande "dygn, äro ock 'så tillräckliga till varmebestämmelserna, åt- minstone i practiskt afseende, att man utan be- . tydlig saknad kan umbära alla öfriga på andra tider af dygnet antecknade varme-uppgifter. Med vilkor att en af dem gäller för minsta varmen, 221 ' 222 4 hvilken, såsom anmärkt är, kan med all sanno- likhet antagas inträffa vid Soluppgången om morg- narne, samt en annan' kl. 2 e. m., då den hög- sta 'varmen närmast inträffar, kunna de öfriga med nära lika nytta antecknas på tider, som till någon del få rättas efter beqvämlighet. Om man vill fästa sig vid lika tider på dygnet öf- ver hela året, hvilket torde få anses vara mest "ändamålsenligt, så synas kl. 8 och 11 f: m., samt kl. 5 och 10 e. m, vara för vårt climat de tjenligaste stunder för dessa mellanobserva- tioner. - På Observatorium i Halle "') antecknas varmen nu, sedan några år tillbaka, vid mini- mum för Solgången, kl. 8 f. m., kl. 12, kl. 2 samt 6 och 10 e. m., hvarutom äfven maximum observeras. Dervid torde endast behöfva an- märkas, att observationen kl. 12 om middagen är för nära tiden för maximum, hvarföre en observation kl. ni f. m. gör mera gagn, Obser- :vations tiderne i Paris, nemligen för minimum om natten, kl. 9 f. m., kl. 12 om middagen, kl. 3 och 9 e. m., samt dessutom maximum sär- skildt ""'), kunna ock gifva skäligen tillförlitliga resultat; men de uti ofvanomförmäldte formu- lär :för Sverige påbjudna dagliga. observationer- ne äro för få att ensamme kunna tjena till något pålitligt resultats finnande. | ; Sedan man sålunda med tillhjelp af dessa observationer fått varmelinien DTEVF (Fig. 2) närmast riktigt, om ock endast empiriskt, be- . stämd, är arean ADEFC, ansedd såsom en ") Se Gilberts Annalen der Physik för är 1820 och följande. xx) Se Annales de Chimie & de Physique par Gar-Lussac & Araco ,Te I &:c., 223 summa af alla /möjliga i livart ögonblick under loppet af dygnet observerade 'varme- ordinater AD, BE, CF, &:c., proportionel emot hela vår mesumman för dygnet, och när den divideras med antalet: af' allä möjliga observationer, mot' hvilket antal Absciss-linien AC 'är proportionel, så finnes medelvarmen för hela dygnet. Men om 4C antages '=1, och i fråga varande area hänföres” dertill, så blir ingen sådan division nödig, och då är denna area proportionel mot medelvarmen, till hvars finnande det således” ankommer derpå att kunna finna samma area ADEFC. | Det var en snillrik idee af den för Veten- skapen för tidigt förlorade TraAtrres (uti Abhand- lungen der Horst. Akademie der Wissenschaften in Berbis, aus derd Jahren 1818, 1819, s. 413) att anse dagliga temperaturlinien DTEVF, räk? nad ifrån dess föregående minimum DA will det näst derpå följande: F, hvilka begge anses vara lika stora, såsom sammansatt af fyra Parabler, PT med vertex uti D, ET och É£V med ver- : tex uti EF, samt FF med vertex uti 7, hvilka, utgående ifrån maximi punkten FE, och ifrån nämnde sueccessift påföljande minimi punkter D och F, möta hvarandra uti £' och Z. Denna approximation medförer förmånen af en lätt be- räkning, allenast man har bekant hvar skiljeli-> nien STIX är belägen. I ovisshet derom fö- reslog ”TRAtDEsS alt uti formeln införa en sådan om natten inträffande varmegrad, som gör en deb termer 'evanescerande, Gö sålunda . betydli- gen sammandrager formeln; men han kunde, i brist på tillräcklig erfarenhet, icke uppgifva nå- gon allmän regel för dess bestämmande, utan antog den, nästan: godtyckligen, olika för sär- 224 skilda månader i Berlin, och beräknade derefs. ter. medelvarmen derstädes. Således är man ocki genom hans åtgärd icke ännu befriad ifrån tvifs velsmål angående sättet att beräkna den dagligar medelvarmen, och är, då man ej har tillfälle: alt många gånger i dygnet observera, osäker! hvarigenom man mera närmar sig till sanningen, antingen att man-söker medeltalet af tre obser- vationer för dagen, om morgon, middag och af- ton, såsom ifrån äldre tider vanligt varit, eller alt man dertill begagnar endast minsta och stör= sta varmen för dygnet, hvaraf medium tages, såsom i sednare tider skett mest i England Cjemför t. ex. Philos. Transactions för Hera framfarna år, samt the Climate of London, by »LuKE HovarpD , Lond. 1818. Vol ti; Pp. 900: Det är tid att söka arbeta sig ur denna osäker= het, i hvilket afseende ock de : Paris och Halle flera gångor om dagen iakttagne varmegrader, såsom ofvan omnämndt är, antecknas, äfven som; jag här i Åbo, dock ej längre tillbaka än ifrån Juni månad år 1823, söker, så vidt omstäundig- heterne det tillåta, sådant fullgöra, Men ehuru ock afgjordt är, att man sålun= da skall leda sig till den säkraste kännedom om dygnets medelvarme, så bör man deck besinna, att ju mera man ökar arbetet för dessa varme= observationers antecknande, desto snarare trött- na Observatorerne, och desto mer minskas an-= talet af de orter hvarest sådana iakttagas, hvar= af följer, att det skall för Meteorologien blifva en betydlig vinst, om methoder kanna upptän= kas, hbvarmed man kan på ett tillfredsstållande sätt närma sig till sanningen, och dertill dock ej behöfva mer än ett måttligt antal observatio= ner, ju färre desto bättre. Det är i sådant af- hb . seende jag företagit närvarande granskning; ehu- ru jag redan:i förhand ser mig föranlåten" an- mårka, att då den icke kunnat utföras på fullt the- oretiska grunder, utan bordt till betydlig del stödjas på empirie, det resultat hvartill jag kom- mit, ej annorlunda kan anses än såsom ett pre- liminär-utslag, frambragdt genom försöket att approximera sanningen så nära som en ännu sparsam erfarenhet dertill kunnat 'vara:behjelp- lig. Dies meliora docebit, särdeles om jag ge- nom denna uppsatts kunde:;hoppas att: föranle- da den mångfaldigare erfarenhet, som till sä- krare framställning i kommande tider ofelbart skall medverka. tenbycd > Ro RADE Åtföljande Trarires fotspår, men med: be- .mödande att undvika den svårighet hvarvid;han stadnade, antager jag dygnets: varmelinie DEF. (Fig. 2) begynna vid D, der, å tvenne på hvarandra följande morgnar vid Soluppgången', AD och CF, hvilka anses vara lika, beteckna minsta varmen, och BE den största, samt utgö- ras af paraboliska bågarne DL, TE, EV, VF. Då är tydligt att denna linies krökning i trak- ten af 7 och Z, der de olika Parablerne mö- tas, måste vara minst, hvarföre man icke be- - tydligt felar i beräkningen af dessa Parablers areer, om ock läget af sistnämnde punkter icke alltid blifvit. alldeles noga bestämdt, Således skall linien STUVX, hvilken anses gå genom punkterne 7 och ZV, utan märkligt fel kunna dragas parallel med gränslinien A5C, hvarifrån varmegraderne räknas, och derföre den sökta arean ADTEV FC finnes vara = AC.AS+-32TV . .EU—3TS.DS — 2 X.FX, =AC.AD-+AC.DS+3TV .EU—3DS(AC—TV)s EAD+DS+3TV.EU—3DS+3DS.TV 5 226 =AD+3DS+3TV (UE+DS), =AD +3DS+3TV (BE—AD), emedan AC=1 och SM=RDS4 IR maren Om derföre den sökta medelvarmen 'för dygnet betecknas med ov, minsta varmen AD =CFE=m, och största varmen BE=M; så blir 200 VEM TADOS+STV (Mm). bla Här kommer det således an på att finna bestämda värden till de ännu okända » quantite- terne DS och TZ, och då sådant icke kunnat ske efter theoretiska grunder, har jag ansett de resultat erfarenheten synes närmast gifva, åt- minstone. tills vidare: och approximatift böra gö- ra tillfyllest. I detta afseende har jag med hvar- andra jemfört ofvanföre nämnda uti Paris, Hal- le 'ochy Åbo gjorda ohservationer, och efter dem uppritat varmelinier för hvar månad, mediakt- tagande, af tiden för Solens uppgång, dervid .mindsta värmen är ansedd inträffa. Vid verk- ställande af'en sådan construction. märker man alltför lätt, att ju större antal observationer der- till. bidragit, desto mer försvinna de anomalier, som af tillfälliga förändringar berott; Af. denna anledning äro de Parisiska linierne, grundade - på åtta års (1816-1823) observationer (för mår naderne Januari och Februari äro äfven 1824 års begågnade), som det synes, mest regelbund- na, dernäst de för Halle efter fyra års obser- vationer (1820-1823, hvarvid dock ahmärkes, 1:0. satt anteckningar saknas för Juni, Juli och Augusti: 1823, 2:0 att minimum saknas ifrån Ja- . mnuari till Juni 1820, hvilka sistnämnda värden genom interpolation efter de öfriga årens mini- mi skilnader ifrån uppgifterne för kl. 8 f. m. äro beräknade, samt 3:o att maximi observatio- nerne för Halle alldeles icke blifvit begagnade, 227 emedan de, mycket för stora emot de öfriga, visa en sådan afvikelse ifrån continuitets lagen, att mycket sannolikhet sig företer det antingen maximi-thermometern varit felaktig, eller att dess local haft någon känning af Hirech påfallet Solljus), och slutligen de för Åbo, endast efter ett-års observationer (ifrån och med Juni 1823 till och med Juni 1824), hvarifrån ock de för de nästan ständigt mulna September, October, November, December, Januari och Februari månaderne synas böra så mycket häldre bort- lemnas, som uppgift om varmens minimpm' för dem saknas, På det den empiriska åtgärd som med dessa kröklinier blifvit vidtagen skål] kun- na tillbörligen granskas, må här först anföras de begagnade medelvärden af varmen, reducerad till fenkerad Thermometern, hvartill alla i det följande förekommande varme uppg gifter hänföras, Paris ; Minim, kl. 9 f.m,| kl. 12 Maxim. I eymsk. 0 e-m Jan. |+ 092,9-F z 3 44 3 ot 45 20)$ Febr.: 1, ö 3, 61 6, 2 dl 3; : Mars | 3,3 YE 9 9, 5 10 te | I og 771 6, 1 April|'' 5; 8) 11,5) 14, 1 15, 1 dl 511 "Ög Måj 1) 9 21) 15,41 19,.7| 118) 71, 172.973, 0 hJuhbi | rr, Ö| 18, 3M 20, 7) 205 6/1 20, 9 150 Jalal rg, 6) 21,3 22,40. 21,0) 126, I Aug.| 13,5) 19, 7| 22, 21 23, 1! 22; 5| 16,9 Sept:] "r1,'3)' 16/74] "19, 3) 26, o 19, 5) 14,20 Oct. ro, I r0 Ford 7) 114506 ndra 9; 9 Noy, 4, 7| 6,41: 5, 9) 9 5920 061 Dec, 1919 0 v2, fr AND oc Ila, dd g Id, 228 Halle e få Minim. kl. 8 f. m.) kl. 12 kl. 2 e.m.) kl. 6 e.m.|kl.10e.m. Pan. [= 42,4/— 39,7 19,8] — 19,5|— 22,41 — 320 ebr.|— 1, IR TR Me ARP 1, 7/+ 0, 5 ilMars |-F o, 1/-+ 2, 8 | 3 AA RER Apr. er d, or äg Sy f.15) 61 (CLS Maj 7, ol I1, I 15, 3) 16, ol 14, 6| 11,0 Juni Sd, 6) 13, 21: 16, 3| 17, 21 16, Il 12,4 Juli | Ir, 21 15, 9 18,6) 19, 3| 17, 3 14, 2 "TAug 11, 5] 15, 9 19, 9 20, 4| 19, oj 15, 3 Sept 5, 8] 11, 5) 15, 3) 15, 9| 14, Il 11,4 Oct. 4, 8-26,'8)” 11, 41 12,21 > 95 BNI Nov..|+ o, 8-+ 2, 6... 5, 6) 6, 21 4, 6l-F 3, 2 Dec. I— 2, 3l— 0, 8! 1,72) 1,3 0, 21-00, 6! Åbo mag | Minim. kl. 8 f.m.jkl. 11f.m fl 2 ce. m.|kl..5 e. m.|kl. 10e.m, Jan. 2) I 20,2]— 19,51 — 1950] — 192,8— 29,1 Febr)] "V 1 3, 1— 1, 97 20, B— 1) 6), Mars|— 6, 6— 3, 7i— 0, 21F 1; 21—: 0, 3|— 2, 41: pryl a56 4, 21-- 7, cl 3, 6, öjt 2, 2 ; Maj. + 3 SR isen 13, Ng a 6, 2 Juni S 3] 18, 51 20, 6) 18, 4I 13, 3 Juli 6) ,16, 8 18, gå 20, oj 18, 3 14,70 TAug.| 10, o 16, 3l 18, Ol 19, 4) 17, 7 13, :7 ISept. | 11, 3| 13, 31 13, 7 II, 3 Os TOct. +) 8, 7| 10, 41 10,9] 9 4 8 I Nov. ") IF oo it 1, Stor, 6+ 0, ol+ 05 4 Dec. 2). ]— 1, 21— 1, 11— 1, ol>- 1, 3l— 1, 4 De kroklinier, till antalet trettio, hvilka ef- ter. dessa observationer - blifvit: uppdraglie, be- finnas vara närmast lika och öfverensstämmande med hvarannan deruti, att man utan Betydligt fel kan antaga AC: TV ::24:14, eller TV =45 emedan AC=1; hvaremot DS synes våra en function af Mn, och hafva skilda värden för ") Sjuklighet hindrade dessas antecknande utom bo- nDingsrummet. I 220» olika orter, men 1 synnerhet för olika årstider, hvilka skiljaktigheter böra genom observationer=. ne bestämmas. ; j Hvad i detta afseende först beträffar Paris, 'så emedan- observationerne kl. 2 e. m. för Halle "och Åbo borde nyttjas i stället för maximum af varmen, böra äfven samma tids 'observationer för Paris till vinnande af säkrare jemförelse så mycket snarare begagnas, som skilnaderne ifrån maximum der äro ganska små; och då gifva dessa observationer för sistnämnde ort följande förhållande: | Sept. 8,41 2,5 October | 7,4 I 1,9 ng |Decemb. hvaraf jemförelsen mellan M-—m och DS är lätt funnen. Men emedan uti dessa empiriska värden tillfälliga anomalier sannolikt förekom- ma, så är säkrast, för att få dem bortcorrige- rade, att beråkna begge serierna efter minsta quadrat methoden, då man för hvarje månads antalshnumer =n finner: oo Mm=1,345 + 2,530.n—o0,1965.n? ; och DS=—=0,153-- 0,966.n—0,0771.n?. Då beräkning verkställes efter dessa form- - ler, hvilka, om £” betecknar sannolika observa- 1,0 M—mj] DS Januari | 3,9 | 1,1 Februaril 5,3 | 1,4 Mars 6,8 | 2,3 April go0:| 3,2 Maj Ör | 3,2 Juni Ö4 VID Juli 9,0 | 3,0 August. | &rI | 257 | | 230 tionsfelet i hvarje bestämmelse, gifva e£ (MP HRJER d,231 och E(PS)=0,174; så finnes: ROrGs 26 AN | MN Od ) AD Bat . Januari 3,68 ]|1,04 3 Nn 0,63 iulFebr: o7k5562]| 1783-0034 . Mare. 75171 2:3013,04] 20524 April; :|9;33|2,78|3,00] 0,21 u Maj, + :19,0813,0712,96]: ; 0518 1 > I Juni 9,45 LS 2,971-- 0,45 Juli, »e0:43l3v 41307] 10:18: August. 19,0112,9513,06] 0,20 Sept. 3,20!2,61!3;14! 0,23 |Octob. 740012, 1 1]3;32] 0,29 | Novemb.|5;4v|1,45 3,73 0,47 |Decemb. [3,4110,6515,25] 1,45 Observationerne uti Halle gifva: M—mj DS Januari 2,0 I, I Febr. 450'11..350 Marsiubael 97,2 I 52 April 3,6) HI Maj . 3,1 3,4 Jan nuv 0 AR Juli 8,1 | 3,6 4 Augusti 3,9 åse Sept. Jkl u2,Ö | Octob.. a 2,4 4 fr INovenib.l D 4 | 14,9 |Decemb. 3.8 I 1,6 | hvaraf finnes M—m= 1,27 -- 2,331.n—0,1763.n”; och DITA + 1,120.n—0,0869.n?, samt £(M-—m)=0,38, och & (RR 231 Beräkning derefter gifver: M—m| DS | M—m å Januari |3,4211,26] 2,71 Febr. 5,2212,121 2,46 Mars — 16,6712,811 2,38 April läg kpl 6 ER ed Ke Maj 3,5213,651 2,33 Juni 8,9r13,821 2,33 Juli --18,9513,811 2,35 Augusti |8,6313,62] 2,38 Sept. 297 3,271 2,44) 0523 före 6,9412,74| 25531] 0,28 Nov 5,5512,04 |: 2,73 0,39 |Decemb. [3 säl; 5 3,35| 0,83 Af observationerne i Åbo inhemtas: | M—m| DS Mars 7,S1 2,9 April [10,3] 4;2 ; Maj 1052] 4,6 ke Jun oh r2,4),010 [Juli | 3,41 3,6 |August.] 9,4] 450 | hvaraf M-—m=—22,21--4,656.n—o0,4116.n? , DS =—4,24+3,226.n—90,2800.n?, samt s”(M—m)=0,78, och 2”(DS)=0545: 7 Beräkning derefter gifver: 232 Febfuar. 5,46 1,09 5,01] 2,18 Mars .8,0712,921 2,76] 0,50 M-—m 1 DS | M-—m ( Fö DS DS April, | 9,83l4,19) 2,35] 0,31 | . Maj 10,9814589] 2,24| 0,26 Juni 10,9115,04| 2,16] 0,25 Juli 10,2214,63 2,21] - Djia Augusti | RSA 0,36 Septemb.| 6,36 2,1 113,02] 0:74 I Säkrare än sist anförda formel är väl, så- som grundadt på sju års (1817-1823) af mig gjorda observationer, följande värde för Abo: M—m== 2,42 +4>,120.n— 09,3 164.n? > eller ännn nogare: Mm ==7,24 + 4,892 sin G—1.302 += 283928); men emedan deremot svarande värde för DS saknas, har det här ej kunnat begagnas. Dessa beräkningar visa väl ganska tydligt, || M—m : att värdet af ——är minst under sommarmå- DS naderne,.' derifrån det till vintertiden små- ningom ökas; men då tillika de särskildta värdens sannolika fel sommartiden äro minst och om vintern störst, så att de med gränsorna för sina sannolika förändringar nära nog upphin= na hvarannan, så synes man, åtminstone för «det närvarande, vara berättigad att af värden” » för hvarje ort söka det sannolikaste medelvärdet, hvilket med afseende på hvarjes sannolika fel finnes vara: | Paris | 233 Paris Haile | Åbo M—m Seg 054 ON bs SSR (TS =0,07 . «6. =0,07 Åccto+rigate -kielte -+IGi + 80:e 216026 = Pr o—Ipy Cor Ott "OEIE Lady] dcto+|olte le) —Ize-O+li0:e 160-06 a äg fo—I149.'9 oc 95 25 Se - [bo '0—16g-'0: +|g9-'0 + 'o—Icc
2317-96 Juli 45,07 1793 18.16 19,37 I 7>2417>92 Aug. 18,20 [7,99 13519 19,35 8, 755 117,99 Sept. J3,45 |8,03 13,29 [9,30 41 3,03 13,16 Oct. 18,3118;17 05,43 19,23 8,3,50[8,45 Nov. I9,30 [3,30 13,67 I9,13 4 9,8118,34 Dec. I9,91 [8,60 13,39 [9,01 I11,07/9,34 Af denna uppställning blir:synligt, att Cort- -TE's påstående uti sin Traité de Meteorologie, Paris 17745» ps 3715. det medelvarmen i Paris inträffar vid klock. g e. m.;och: i Stockholm, efter WaARGENTIn, kl. 11 e.m., icke för någon tid af året får anses vara riktigt, då man i det- ta afseende jemförer Stockholm med Åbo; men «att hvad Referenten uti Annales de Chimie & «de: Physique T.XKX, pv 385 för Paris anmär- cker; det man af observationer endast kl. 83 f. -m. kan få tillräckligt noggrann uppgift på me- udelvarmen för året, är nog sannolikt, ehuru det vicke "häraf kan: controlleras. Här blir endast af: gjordt att medelvarmen ' på sistnämnde tid af 1 240 oo dygnet inträffar å alla tre besagde orter dag- |) jemningstiden; men om man derjemte af förut här anförda uppgifter för månadernes medel- varme söker ett medeltal för hela året, och til- lika beräknar "medeltalet af varmen öfver året för kl. 85 £. m., så finner man för Paris: det förra =109,58, och det: sednare =102?,28.C. så att skilnaden blir allenast =0?,3. — För öfrigt förekommer uti sist anförda uppställning en så- dan öfverensstämmelse mellan Paris och Åbo; som - dessa orters geographiska läge och sakens natur” gifva anledning att vänta, hvaremot den för Halle synliga motsatta beskaffenheten icke kan af mig förklaras. — Om män vid den tid efter middagen, då, enligt 'denna beräkning, medelvarmen bör inträffa, observerar dagens varme, och subtraherar den ifrån största vVar- men; samma dag, så är "återstoden beloppet af sannolika varmen nästföljande nått, livaraf såle- des inses'kan Huruvida frost då är att » befara. Denna kännedom; om ock grundad endast på sannolikhet ,- är för Landtbrukare ofta af mycken vigl. | Den vanligaste af Meteorologer använda re» gel för bestämmande af medelvarmen afser tren- ne observationefsiiför dagen, nemligen en om morgonen, en-'annan kl. 2 e. m., samt den tred- je om aftonen, af hvilka tre uppgifter det arith- metiska medeltalet blifvit ansett såsom dagens medelvarme. Huru nära denna förutsättning öf- verensstämmer med sanningen, förtjenar att sär- skildt undersökas, med afseende på de olika ti- der om morgnar och aftnar då observationerne blifvit. anställda... Men äfven denna undersök- ning grundar sig här endast på ofvan anförda erfarenhet, samt kan och bör framdeles närmas ull fullkomligare visshet, | 4 241 Med afseende på Kongl: Vetenskaps Acade- miens förut nämnda föreskrifter, till följe hvar- af varmen borde antecknas kl. 6 f. m., samt kl. 2 och 10 e. m., må jemförelsen för dessa ob- « servationstider först anställas. Om medelvar- men 2(M--m) betecknas med v, varmen obser-. Vverad kl. 6 f..m. med VIf,-demw kl. 2 e. m. med Zfe, samt den kl. 10 e. m. med Xe, och medeltalet af dessas summa med Vv, så att X(VIf--IIes Xej=v', så finnes följande för- hållande; 2432 o1'0-H[G'0 —l|ohfo —Lkloz'o Yeo jeg +FlIrGe +pro 1 z0-+H]|€'8 ge'o-+lofcr lol > fgoso—lo'gr og'GI1 -Ige'o—IG'G! Jos'7r -fohfo—IVy'€T o6'L cc'0o-tFli I ggg Tigiot lg obfc —frofo+t+]|lie 198 OCcI cÖ'G I Ge'GI Og TI cÖ'TI 88'g i (fe oh'o oG"o 090 peto 430 50:0-+]g'0 + l|6g8'0 -+igIfo g0f0+]|o'e —I)y6'z —Icifo+ll'z +|98't + iuemuer a 0 st oOQF (1) ut R "Ce 6'9 hor o'GI g'l I gl I C'9I Vad 0'0I )'9 1'V jt SUPT og'e oosÅ OQO I OoGq I > 0cQI be'li 0991 oÅ'eI ohor £9'9 ge'V [£) 'qusdaq "QWUJAON "791220 dag 'ISnåny TO me leW dy SIEM IIPNIGI 4 Deraf finnes, om månadernes antalsnumer n = banan) ar 243 För Paris: v=HV IfA-IIet- Xe)-Fo,0o2-0,096.n-—0,007.n2; . Halle: v=HPV IfFIIetXe)+o;22—0,092.n4-0,008.2? ; Åbo: vEHVIfÄIIetXe)t2,87—1,231.n+0,1097.n?. AF dessa uppgifter ega de för Paris och Halle den: noghet, som för practiskt: begagnan- de plägar fordras; men den. för Åbo kan icke ens så vida anses tillförlitlig. Och då den dock för mig har ett. större |local-intresse, har jag va- rit omtänkt att. närmare - bestämma den, och derföre på följande. sätt sökt afhjelpa det brist- fälliga deruti. >. > REON Sh Observationerne, sådane de efter Kongl. Vetenskaps Academiens formulär här blifvit an- ställda, gifva i medeital för hvarje månad åren 1787 till 1794 > samt 1797 och :1798, följande varmegrader, då hela decennium beräknas: Åbo ; . ÄR X |ELVIE m. kl. Ile. m.|kl. X e. m. v' Jan: > H,f— 5,26|)— 6,561|— 6,31 «<> dFebr.|[> 6,77|— 2,81] 5,87|— 5,15] 0 I Märs |-— 6,67) + '0,55]-— 4,S3|— 3,654 CC dTAprill— 0749" ”6,63|-F 1508]-F 2.411: I Maj 1 + 65351” 14509] 7,66]: 19;37 Juni LIsO7: «205121, TOOL. 150 Juli | 16,21) 22,89) 16,73] 18,61 äs Id30r] 10.521. 13,32]: 15,45 TS :u 14,72 9641] 10,93 UROCta 37 7,98)-F 5,281-+ 5,88) Nov. |— 0,76] + :0,85|— :0,33]|— 0,1 |Dec. |— 5,42/— 4,54|— 5,40l— 5,12 | Äfvenså gifva observationerne, sådana jag dem för åren 1817-1823 antecknat, följande: 244 Åbo Medeltal | Medeltal 1. af | af Vv Minim. Maxim. Januari |— 7,47|— 4,39|— 5,93 IFebruari|—=+ 6,08!—'3,04|— 4556) > Mars -|— 5,16]+ 0,58) 2,29] April I— 239 Gar 2015 NIaj Aspa era 13,70 7,91 Juni 7570] r8,32] 13,26 Juli 10,26] 22,20] 16,23) Augusti 8,56 19,60 14,08 Sept.. 6,27] 14,49] 10,38]: TOctob. |+ 2,221/+ 9,10 af 5,66 Nov. "1 1,77|+ 1,49|— 0,14 "a "[Decemb:|+ 6,35|— 3;74|— 5,04] a "Då högsta varmen kl. 2 e, 'm,. för begge dessa decennier jemföres, så finnes sådan öfver- ensstämmelse mellan demy;' att man utan betän- kande" kan jemföra äfven v' ur det ena med v ur det andra decennium. Om skilnaden v—2V', för att derifrån 'bortskaffa tillfälliga anomalier, beräknas efter quadrat-methoden, "så finnes, när månadernes ordningsnumer är =n, Mykmda värde? | | v—Vv'=2,23— 1,052.n1 0,0755.n?, eller nogare?: y—v"=—0,52+1.364sin(;—1).:30?-+91 bäck, med £(v—v)=040. hvilken sednare equation gifver följande beräks nade värden, och deras jemförelse: i 245 Observer, Beräkn ad vv! v—Vv! Jan. |+0? 38|+02 85 Febr.|+0, 59|+0, 64 Mars |-F1> :36]-Fo0, 131 ” | Apr..|—0> '40|—0, 56 "TMaj f—I1, 46|—1, 24 i ofJuni j—2,'27|=—1, 72 (odlJuli |—2, 38|—1, 88 ; odTAug. |1, 37|/—1> 68 Sept. |—0, :55l-—-1, I TOct, 1—o0, 221—0; 48 Nov. | -+0; 0110, 20 Dec. |--0>; 08|+0, 68 Således gäller för Åbo denna equation:' v=i(VITIIe+ TOC SN ONS ERA eller v=tVIfFIIetXe)—o, baka BckikCate 309-F91939'). Det återstår att efter förenämnde grunder gran= ska BrrwsteRrs påstående (se Annales de Chi- mie & de Physigue, T.XXI, p. 386), att me- delvarmen för dygnet aker erhålles af me- deltalet för varmen klock. 10 £ m. samt kl. io e. m: Om detta medeltal =3(Xf+Xe)=,", och dyghets medelvärme =v, så gifva observa- tionerne följande jemförelser: 246 Paris. / i; | ; ; oXf år Ke j VV” v v—v" Jan. | 3,3) 2,3] 2,8| 2,85|+0,05 Febr.| 4,6]: 3,51 4,11 4,25|+0,15) Mars] 7.9) 5,81 6,8) 6,65|—0, 15 vw Apr. [12,4] 8,3110, vs 10,40|="0,20 Maj 116,4|12,1|14>2 13,701/—0>70 Juni |19g,3]15,0|17,1|16,60|—0, 50 Juli |20,4|16,3118,411 Så —0,56 Aug. |20,8|15,8118,3 18 201-—0,10 Sept. | 18;0]13,51 15,8)15,50|—0,30] -JOct. I1r,8l g,3!10,6 10,80 —0,20 Nov. |.:7»9b 654 ” 7,00 ua Dec. | 3,5 2,01, 3,3 30]+0920] Halle. pr i LA Xe Sy AN 30 Jan. HE mt TA RESA ERT NT ER dFebr.|-+ 1,71-ko0;5]-b: 1, rol-+H: og MMars] « 5212 3,6 Åskan .3,71]-—0569]> -dApr.o] 1034]: 83) 7 9,35): 838—B47) Maj 1358) 1150) 12540] > 11,92/-—05481 odJunie 1550] > 12,4) 13,7013 12,89]—08H)b Nui |o17,4) 0554) 16540]21 55,23-— 131519 så) Aug:o j 1856 bö 1452 16,40 25502 — bd,48 0 Sept.| 413,8] 11,41 12560]0 12,36|—03;24p Oct. 95! 7,71 8,60) BANOR Nov. 452 4 Jr] 3:65l- INN Dec. 0,6|— 0,7|— 0,05|— 0740 — 0,35], | AR; Åbo. Cd ) SARA jer (AG vy! v vv" Jan. |— 6,4|— 6,0|)-— 6,2/— 5,93|+0,27 Febr.|>— 4,8|— 4,4|— 4,6|— 4,561-H0,04 Mars |— 1,2/— 2,4|— 1,3|— 2,70|—0,90 Apr. + Gäl+ 252 + AE 3,55|—0,75 Maj 10,6 6,4 3,5 7,90/—0,60 Juni 18,0]. 13,4] 15,7) 14,60|—1,20 Juli 18,4|- 14.0] 16,2] 15,80|—0,40|' Aug. 18,1) 13,5] 15,8] -14,70|—1,10 Sept. 13,0 g9o0ol I1;0l 10,90|—0,10 Oct. I+10,0!+ 8,21+ GrIil+ 9,301-+H0,20 Nov. |— 054/=— 0,21— 0,3/— 0,14|-+0,26 Dec. |— 5,4|— 5,0] — 5,2/— 5,04|+0,16 - Öfverensstämmelsen i varmeförhållandet för dessa tre orter är i detta afseende så påtaglig, att den aflägsnar allt tvifvel om rätta beskaffenr heten deraf. För dem alla synes nemligen den regel gälla, att 2(Xf+Xe) om vintern är när- mast lika med v, men om sommaren omkring å grad större än densamma, såsom det af föl jande eqvation, grundad på alla dessa upppgifr ter gemensamt, lätteligen är att inhemta. v=3+(Xf)+Xe)—0,33-Fo.41si 0 LIA 2428). Och synes denna equation värd så mycket större uppmärksamhet , som den, är gemensam för de tre nämnde orterne, och torde : kunna begagnas för hela Europa eller åtminstone för- "tjena att för detta allmänna bruk närmare con- trolleras, hvarföre ock den correctiva quantite- ten för sannolikt oftare skeende begagnande och lättare interpolation här må utföras för hvarje månad af året, nemligen: 248 Correct, 0, Nov. |++0, 04 Dec. |-+0, 08 På samma sätt kan en corrections quanti= tet, för den timme af dygnet man behagar, fin- nas, hvilken till samma timmes observerade var= me tillagd gifver dagens medelvarme. Blott exem pelvis må följande anföras: Paris: v=LIIe—0,62—1,277.n+0,099.n?; Åbo: " v=IlIe+1.266—2,081.n--0,160.n?3 eller närmare. «Åbo: v=IlIe—3,59—2,493sin(2+—i).30”+284 22); hvilka begge sednare värden äro beräknade efter observationerne för åren 1817-—1823. Sedan dagliga medelvarmen blifvit med till- hjelp af mångfaldiga observationer på ett eller annat sätt bestämd, så att medeltal för måna= derne kunna med tillförlitlig säkerhet '!deraf sö= kas, är tjenligast att till ett hufvudresultat af alla observationerne :sammantaga dem uti en equation , hvilken 'sedermera så mycket säkrare kan nyttjas till uträknande af hvarje månads och dess delars Cdagarnes) medelvarme, ju större antäl 249 antal observationer dertill bidragit.. Såsom exem- pel derå må här anföras sådana bestämmelser för Paris, London och Åbo, då » betyder den sökta medelvarmen, och n ordnings numern "för den månad för hvilken varmen beräknas, nemligen: Paris: v=10,70--7,763sin(n—1.30?--26649") +0,539sin(n—1 .60?-+-349?1 9') Z i stöd af ofvanföre anförda observationer för åren 1816—1823: | London: v=9,33—- ,407sin(n— 1.309--267229") -t-0,476sin(n—1.609+ 10930”), efter HowaArps observationer för landsbygden kring London, uti dess Clinate of London, Vol. II. p. 995 (RN Åbo: v=4,33--10,863sin(n—1.3094262?56') ; + 0,776sin(n—i1.60?+ 94248"), såsom ett hufvudresultat af observationerne för åren 1787— 1798, kl. 6 f. m. samt 2 och 10 e. m.; åren 1817—1823, maximum och minimum, samt året 1823—1824 kl. 10 f. och e. m., eller tillsammans 18 år, och således v=E(1XPVIfr äTe--Xe)+i(M+m)+-3(XfirXe). Till alla förestående formler äro observa- tionerne så begagnade, att medeltal för hvarje månad äro uträknade, hvilka således gälla för medlet af månaden. Dertill har ock derföre ordningsnumern n bordt räknas, hvaraf följer, att året bordt begynnas med den 16 föregående December. För att förekomma förvillelse der- af, är tjenligt att anmärka, det räkningens be- K. V. 4. Handl. 1824, St. Il, 17 250 | NN gynnelse kan dytbs till början af den 1 Janu-” ari, om man för 7 allestädes insätter jr 2, då u betecknar tiden, räknad ifrån årets början uti månader såsom enhet. Sålunda förvandlas sist- anförda formler till. följande: Paris: v= 10,701+75763sin(u.30?--251 "49 ) +0;039sin(u.60?-+-319? 19)» med ARN observationsfel =0?,16, och sanno- likt fel i bestämmelsen af v=02,05; London: v=9,33+7,-407sin(u.30?+—252?29) +9,476sin(u.609— 19?30), med enkelt observationsfel =o 2,42 och sanno- likt fel i hestämmelsen af v=0?,12;3 Åbo: v=4, 33--10,863sin(u.30?--247 567) 0:70 0 sQGurödT 164248), ned enkelt observationsfel =0?,36 och sanno- likt fel i bestämmelsen af u=0?,1 I. | Sistanförda formel skiljer sig något ifrån den afledne Astron. Observatorn Wise för Åbo uppgifvit uti Baron v. Zacis Correspond. astronomigue, 1820; Cah.'6, p. 564, -derifrån den influtit uti Repertory of Arts, Manufac- tures and Agriculture, Second Series N:o CCXLV, Octobr. 1322, p. 311, samt hvaraf rte- sultat voro införda uti Toknde Stats-Calender för år 1822, nemligen, efter reduction till cen- tesimal-thermometern: ; v=4,431 12,04sin(73tT248”,2), +0,65sin (2321-1032). der £ utmärker tiden i dagar, ifrån årets bör- jan, uttryckt.i grader. Det är mig bekant att WaärsBecKE till denna formel begagnade mina ob- "servationer för de sednast förflutna 20 åren, men okändt huru han ur dem beräknade dagliga 251 medelvarmen. Utan tvifvel lärer han tagit me- ”dium af de tre dagliga observationerne; men ej fäst uppmärksamhet dervid att de flesta af dem 'voro antecknade kl. 7 f. m. samt 2 och 10 e. m., hvaraf följer att hans media äro för höga, och - således äfven hans formel gifver för högt resul- tat, hvilket jag trott mig böra till upplysning om rätta beskaffenheten anmärka, samt tillägga, att min formel; lika väl som hans, kan begag- nas till varmens heräknande för hvilken dag af året man behagar, emedan den är riktig äfven för bråk af pj, men är så vida vigare att man ej behöfver räkna dagarne ifrån årets , utan ifrån månadens början. Det har varit brukligt att genom samman- läggande af alla månaders medelvarme och den så uppkomna summans division "med 12 söka "årets medelvarme; men man inser lätt, att äf- "ven deruti den yttersta noggrannhet är uraktlå- ten, och att derföre en correction dervid kun- de anses nödig. Det skall då förtjena att un- "dersökas huru stor densamma är, för att inse om afseende derå behöfver hafvas. Fullständi- gast finnes årets medelvarme vara=+5;fvdu , in- tegrerad ifråh u=0 till u=12. Således, om i likhet med hvad ofvanföre anfördt blifvit, v=0+tBsinl(u30+y)+tdsinlu.6o+e), blir B d T3lvdu=£zlap— 33 205(30phyJ— gg00s(60p+e)), och hela årets medelvarme / ; B ' ut (v)=4— sär Op SÅR COSe 252 deruti första termen & är det vanliga arithme- tiska medium, men de öfriga tillsammans utgö- ra dess . correction, hvilken häraf inses vara ganska liten, Sålunda finnes för sednast une; dersökta orter: ANDA ie a | | Pariso. se Bondomt uwsvi2 dbo | correctionen =—0?,007 ..=—0?006..=——09,011> ock (vs 100: EDR RARING hvaraf följer, att denna correction, emedan den icke uppgår ens till samma storlek med sanno- lika osäkerheten i värdet (v), hvilken för Paris . 0,05 2 0,12 är =O =0,014, för London =—-—= =0,035, A/ 12 Kai20enn samt. för Åbo==2"= =0,032, alldeles icke förtje- nar afseende, och att således det antagna sät- tet alt bestämma årets medelvarme efter må- nadernes medelvarme för dessa orter är tillrack- ligen säkert. | gj Ju mer älskare af Meteorologien torde fin- na sådana beräkningar, som här blifvit anförda, vara af vigt för Vetenskapen, desto mer lära de vinnlägga sig derom, att framdeles så inräts ta sina observationer att dessa kunna tjena till grund för erforderliga forskningar. Om jag kun- de hoppas att genom denna uppsatts hafva för- anledt "ändamålsenligt samlande af nyttiga mate- rialier dertill, så torde jag undgå förebråelsen vatt här för tidigt, och innan ämnet tillåter fullt theoretisk behandling, hafva företagit beräknin- gar efter en mindre godkännelig empirisk method, Så snart man kan anse tillräckliga data vara att tillgå, skall icke heller jag undandraga mig mö- dan af en bättre bearbetning. ER 253 Några användningar af: plana speglar vid synvinklärs mätande jemte förslag till en Reflexions Micrometer; af (E ; ISRAEL BERGMAN, I. I EL och FG fig, 1. vara 2me plana speglar, vinkelräta emot planet CB5K, den för- rå fix och formerande med de fixa räta linéer- na CB,BK lika stora vinklar EBC,DBK, den sednare rörlig omkring en genom C gående och emot planet CBK vinkelrät axel; lät ock afskär-. ningslineen DE emellan planerna EL och CEBK vara gränslineen emellan det folierade glaset EL och det genomskinliga EM. Da är tydligt, att om från en punkt Z på räta lineen BK en ljusstråle går till C och spegeln FG med AC, CB gör lika stora vinklar ACF, BCG, så måste strålen AC studsa ifrån C till B och ifrån £ vidare till K; det vill säga, att för ett öga i K synes punkten AZ efter räta lineen BK, eller i samma linea, som den synes oreflecterad genom det pellucida glaset EM. "Lät vidare ifrån en' annan punkt AZ en stråle. HC gå ull C och spe- geln 'FG vara förd i ställningen FC, så att vinklarne HCF" och BCGC' blifva lika stora, i hvilken händelse HC studsar till B, derifrån till K och således den reflecterade bilden af H synes täcka 4; drag ock CMV parallel med 254 NED + då blifva vinklarne ACF+BCG eller : 2BCG= A+ ABC "> ESÅ-+EBC-+DBK | SA +2EBC' =AZ+2BCMN, hvadan -2C(BCG--BCN)=A och RM BCG— BON =GON=". Vidare är ACF=BCG FCH=FCF'-—HCF” I A4CF-+ FCH BCG + FCF — HCF ACH= BCG-- GC6" — BC =BCG'+ 2G0G6'—BC6 =2GCG" och således | GCC' = 3ACH. ; | Då AB är infinit i jemförelse med BC, så evanescerar vinkeln 4 samt GCN och följakte- ligen blifver FG eller den rörliga spegelns ställ- Ring, då objectets A reflecterade bild samman- faller med A, parallel med den orörliga EL. Om nu vinklarne GCG” mätas på en ur C be- skrifven limbus, och den reflecterade bilden af H genom spegelns £FG rörelse bringas till co- incidence med AA, sedt directe från K, så är vinkeln GCG', som dessa begge ställningar af spegeln FG formera, lika med halfva angulära distancen emellan punkterna 4 och AA, sedd . ifrån C, distancerna emellan punkterna HZ, C och Z må vara hvilka som helst; men nollpunk- "ten G, ifrån hvilken bågen GG” räknas, år för ett oändligt långt bort beläget object AZ constant uti en punkt JV, som utmärker spegelns £G paral- lelism med EL; då han deremot för ett object A vid finit distance är belägen bakom HN, om G' antages framom, en båge GN(=34) utan 255 allt afseende på punktens H närmare eller fjer- mare distance ifrån C. ' Man kan således. med + detta instrument, som är den vanliga Hadleyska Octanten eller Sextanten, icke allenast finna angulära distancen emellan hvilka objecter som helst, utan äfven från en enda station £ di- stancen AB emellan ett object AZ och denna sta- tion, så framt denna distance är finit i jemfö- relse med £C eller vinkelräta distancen emel- lan speglarne, då de äro parallela, multiplicerad med cosec. EBC. Ty om först ett object vid infinit distance bringas till coincidence med sig sjelft, finnes punkten MV, och sedermera G, då det ifrågavarande objectev AZ infaller med sig sjelft, hvadan gifves vinkeln AZ(=2G1V). Om man nu ock antager bekanta den constanta vin- keln ZBC(=2EBC) och sidan BC, finnes den. sökta ÄB. 2. För synvinklars mätande med detta in- strument måste således nödvändigt limbus CGG", som ligger i planet CBK, ställas i samma plan med punkterna AZ och H,' hvarföre ock hela in- strumentlet behöfver röras. Till undvikande af denna olägenhet, kan man antaga punkten H belägen utom limbens plan; endast man åt spe- geln £FG medgifver rörlighet omkring 2:ne i dess plan belägna och emot hvarandra vinkelrätta axlar. Låt dessa axlar vara OP;UV (fig. 2.), af hvilka den förra alltid poneras belägen i pla- net GAK (hvilket är detsamma som planet CBK i fig. 1.), den sednare mot PO vinkelrätt. Lät ock spegeln JVR till en början vara parallel med den fixa ED hvilken händelse PO äri en ställ- ning GY, parallel med EF eller iutersections- lineen emellan planerua GUK och ED, och UV vinkelrätt emot planet GUK), men sedan för- 256 ändras till en sådan ställning RQNT, att ett object S, äfven om det ej är beläget i planet GAK, reflecteras efter räta lineen GH, samt se= ' dan efter HK och således för ett öga i K sy- nes täcka ett object M, som poneras vara vid infinit distance och beläget på en genom G gå- ende, med ZK parallel linea, Frågan blir nu om att finna vinkeln MGS. Till den ändan lät ce vara intersectionslineen emellan de mot hvarandra vinkelrätta planerna HGS och NR, samt utur G såsom medelpunkt med en radie cG efter behag beskrifvas cirkelbågarne cah, be, bad och dh, belägna i planerna HGS, RN s MGHK och MGS respective. Ponera den con- stanta. vinkeln HGY (=EHG = KAF) =G, vin- keln 6GY (hvilken mätes på en ur G i planet MGZAK beskrifven limbus)=2A, complementet till spegelns RV lutning emot planet MGAHK (hvil- ket complement mätes på en ur G beskrifven, ge- nom UZV gående och emot planet MGHK vinkel-= rätt limbus) =d,/GS(=bågen dh) =D ;då är vin= keln MGH eller bågen ad=1800—2G,90? —b=d> hvarföre, efter spheriska triangeln abc är vid c rätvinklig, sinaGe==sinab.sinb= sin(G — o)cosd ahk= HGS=1809—2aGC cosab = cota.cotb eller cos(G —a)= cota.tangd | och således - (1): Cota= Efter nu uti triangeln adh äro Bekanta ah, ad och mellanliggande vinkeln a, gifves den sökta 3dje sidan då genom eqvation : cosD =cosalh.cosad + cosa.sinah.sinad ' < / Ö / I = 7 , 207 =e0s2aGe.co s2G +cosa.sin2aGe.sin2G och efter AV RAR cos BaGC= 1 — 2sin? aGc =1—o2sin” (G—va).cos?2; sin2aGe = 2sinaGe.cosaGe IOK ' =2sin(G—o).cosd.])” 1—sin? (G —«).cos?”S NS cota 0 cos(G—0a) = ES SS en FU | (CE Mi+rcol?a tangå Y 1.2 (G 2) | så blifver, om man vill: hafva D omedelbart uttryckt i en function af w«,d)G, (1— 2sin” (G—&).cos?F).cos2G (3)eosD= Skin "G—2).coss.V 1—sin”(G—a).cos?3.sin2G V tang? Itecos(G—e) Om i en speciel händelse punkten S är be- lägen i planet MGAK, så bibehåller spegeln JVR sin primitiva vinkelrätta ställning mot samma plan och blir således J=0, hvilken position re- ducerar sistanförda formel till cosD=Ccos2a, således D=204; som är den förut bevista egenskapen hos Had. leyska Octanten. 3. Om ad utdrages och ifrån & emot den- samma utur G såsom medelpunkt nedfälles en vinkelrätt båge hg, så kunna äfven, af hvad nu är bekant, dg och hg finnas: ty genom tri- angelns adh solution, der ad,ah och mellanlig- gande vinkeln a äro bekanta, gifves vinkeln adh och dess supplement gdt (=d), hvadan; 258 efter då (=D) äfven är bekant och g=go0?, blifver (3) K angdg = lr Cosgh=sind.sinD Derföre om M vore en i eqvator belägen stjerna, S en annan hvar som helst, och pla- net MGAK infölle med eqvators, så kunde man med detta. instrument-finna differencen. emellan stjernornas MM och S ascensio 'recta och decli- nation. L : BI 4. Men äfven om stjernan M, hvilken må antagas till comparationsstjerna, vore hvar som helst belägen utom eqvator, endast planet MGHK tangerar den cons yta, som stjernans synradie genom dagliga rörelsen beskrifver, eller, som är detsamma, nämnde plans intersection med himlasphéren, storcirkelbågen EF (fig. 3), tan- gerar stjernans JZ/ paralleleirkel BMLD , så kan med detta instrument ascensional- och declina- tions-skilnaden emellan stjernorna M och S fin- nas. Ty lät ZPDQ föreställa himlaspheéren, 40 eqvatorn, P polen, PG och PT 'stjernornas M och S declinationscirklar; lät ock storcirkelbågen SU' vara vinkelrätt emot EF och ponera MGC=A, US=d, MU=za, hvilka begge sednare gifvas ge- nom observation, SLI=N, GPT=4 och UV=X. | Efter då vinklarne PMV och SUV äro rä- få, så är | sin(a+x)=cotAcotV och sinx=tangd.cotK Sina.cosx--cosa.sinx cotNcotV cotA er I, Six tangd.cotV” tangd cot/A —— — cota tangd.sina deraf vidare hvaraf cotx= -. | 2306 cosPV = cosA.sinl(a-r x) och cosSK = sindsinx samt slutligen NOEN (HA =90? iSP PV cos A=ctotNcotPF-. SK 5. För att bringa planet MGHK till contact med en stjernas parallelcirkel, lät IVP (fig, 4.) vara den fixa spegeln , GL den omkring D rör= liga och emot planet DAC (hvilket är detsam- ma som. limbens DEL och som MG, HK i fig. 2.) vinkelrätta ; ögat i C i samma plan. Lät 'vidare den rörliga spegeln först vara i en så- dan. ställning GL, att sjernans bild synes i brädden af den fixa spegeln vid £, i hvilken händelse strålen ' går vägen SGBC, så att SCH=BGD och GBH=ABC; lät sedan den rörliga spegeln vridas till ställningen EF, så alt stjernans bild nu synes vid andra brädden af den fixa spegeln i AZ, då nemligen synradien gått vägen SDAC, hvarigenom således SDF= ADE och BAD=CAM. Lät ock DO vara den ställning af rörliga spegeln, som är parallel med IVP och ponera BAD(=CAM=ADO0Y=A, så blifver BAG=0ODL i SDH=SDE—GDF — SADE—EDL ; =SGH = BGD för stjernans infini- ta afstånd ; vidare ABC= BGD— BAG =ADE—EDL—OODL =A—EDO—EDL—ODL =A—2EDL BCA=CAM— ABC =A—A-+-2EDL =AKDL. På samma sätt är tydligt, att om den rör- liga spegeln skulle vara i ställningen DI, då 260 - bilden är i en punkt 8” af sin väg, i hvilken händelse strålen reflecteras från. någon annan. punkt D af den rörliga spegeln än limbens me- delpunkt, så blifver SME EE JD CA So RU , SAIECES — BCA— B'CA=2(EDL—EDL)Y Va BCB=2LDL. Derföre, äfven om punkten D, från hvilken strålen 'studsar till Z och derifrån till C, ejvo- re limbens medelpunkt, så mäter i alla fall bå- gen £OL på limben halfva vinkeln ZCB. Lät nu instrumentet ställas så, att stjernan vid B synes sammanfalla med sin reflecterade bild och observera tiden emellan hennes försvinnan- de i £ och hennes framkomst vid brädden AP. Om då denna tid, converterad i synvinkel, blir lika stor med den bekanta vinkeln £C4A; så är tydligt, att stjernan sjelf omkring C beskrifvit vinkeln BCAA eller att stjernans väg liggeripla- net BCAA d. ä. i limbens plan. Så vida ifrån £B emot PQ a2:ne lika stora räta lineer kunna dra- gas, en på hvardera sidan om den vinkelrätta, så kan härvid en tvetydighet uppkomma, hvil- ken hkväl bör vara af ringa betydenhet för en öfvad observator, som lätteligen jugerar, om stjer- nan framkommer i grannskapet af AZ, der hen-: nes bild råkat kanten af spegeln, eller icke. Såvida stjernan under dess bilds förflyttan- de ifrån B£ till AZ ock har en egen rörelse, eme- dan denna förflyttning ej kan antagas ske i ett ögonblick, så behöfver vid vinkelns BCA mä- tande på limben en correction göras, hvilken lätt sker sålunda. Om stjernans egna rörelse bidrager till den observerade vinkelns BCA förminskande vid bildens förflyttande ifrån £ till AZ, så måste 261 deta rörelserlika mycket bidraga till dess förö- "kande, om bilden flyttas i motsatt direction ifrån AA till B; derföre flytta denna bild först ifrån -B till Z och sedan tillbaka ifrån A till B;ad- dera sedan halfva differencen emellan de begge observerade vinklarne BCAA till den mindre el- ' ler subtrahera den ifrån den större, så fås rätta värdet af BCA. 6. Men äfven om planet MGAK ej är i con. tact med comparationsstjernans parallelcirkel; eller storcirkelbågen EMV (fig. 3.) ej tangerar bågen BML i M, utan vore i läget MUPV” (Chvadan SU förändras till SU' och MU till MU), endast man känner den vinkel UMU" som han gör med den tangerande, kan man finna stjernornas MZ och S ascensions- och declinations- skilnad. Ty emedan MU', SU" äro omedelbarli- - gen gifna genom -observation, finnes MS (=D), SMU" och SMU (=SMU'==UMU"'), hvaraf se- dan lätteligen gilfvas MU(=a) och SU (=d) samt följakteligen (4) x och deraf ascensions- -: samt declinations-skilnaden. 7. För att nu visa möjligheten af en mi- crometers construction efter dessa principer, lät ABCD (fig. 5. a) vara en tub, vid hvars ena ända ZRQ är applicerad en plan spegel MN, rörlig omkring axeln OP, hvilken är fäs stad i en ram EFHG. Lät ock denna ram va- ra rörlig omkring en axel KL, som är vinkelrät emot den förra, så att dessa rörelser äro af hvarandra helt och hållet oberoende. Axeltap- parne K och L hvila på 2:ne stolpar KR och ZQ, hvilka äro fästade i tuben. I ramens beg- ge sidor FY, EG äro fästade de 2:ne armarne af en alidad UT'S (hvars face se fig, 5. 56)» hvilka sluta sig i en enda FT, som är med '262 , : ; stark friction rörlig omkring axeln KZ emellan 2:ne planer efhig, klnm, begränsade af cirkelbå- gar eg,fh, km,lin, concentriska omkring axeln "KL eller cd, och ef, kl concentriska omkring en genom en punkt 4 parallelt med KL gående li- nea. Genom ändan TZ af denna alidad går en skruf gr, hvilande på en trissa op, som är rör- lig omkring den genom 4 gående och med KL parallela axeln, i hvilken trissa äro fästade upp- rättstående stolpar antingen utom eller inom planerna eh,;kn så att de ej genera skrufvens rö- relse. På dessa stolpar hyilar en graderad taf- la sut, på hvilken en i skrufvens öfra ända fä- stad visare ru indicerar dennes rörelse medelst revolutioner och partier såsom på andra skruf- micrometrar. Ett stycke af TV, som närmast omgifver skrufven, är ock rörligt omkring en i TV fästad och med KL eller cd parallel axel, på det alidaden medelst skrufven rg obehindradt må kunna röras upp och ned. På spegelns MN 'baksida är vidare fästad en annan alidad cZd Cfig. 5.5) rörlig omkring axeln OP (fig. 5. a). Genom ändan Z af denna alidad går en skruf "vx, hvars nedra ända hvilar i en trissa vid wv, rörlig omkring en axel, parallel med OP och hvars öfra ända går ut genom SY emellan en öppning med 2:ne parallela, tätt anslutande pla- na bräddar, hvilken öppning är så stor, att än- dan x af skrufven kan röra sig i en cirkelbåge zY omkring v. Den delen af yZ, genom hvil- ken skrufven vx går, är ock rörlig omkring en i denna alidad fästad axel, parallel med den, omkring hvilken alidaden rörer sig. På trissan vid v äro, på samma sätt som vid 4, fästade stolpar, som stödja en tafla, på hvilken en i skrufvens ända x fästad index visar denna skrufs revolutioner. 263" På en utom objectifglaset framskjutande del af tuben, Dy, (Fig. 5. a.) bvilar på en stolpe ay en spegel axBrovQ, som är elliptisk, men så in- elinerad emot tubens optiska axel, att den sedd ifrån en punkt på denna axel är i form af en cirkelring, hvars öppning är sQr och hvars mé- 'delpunkt. ligger på tubens optiska axel. "Denna "spegel antages så liten, att den hel och hållen ligger i tubens synfält. Dess inclination emot optiska axeln äfvensom distancen yD från ob- jectifglaset må antagas kunna "ändras efter be- qvämlighet, Hela tuben hvilar på "stolpar JGeb, hvilka åter äro fästade i en axel zÖx, rörlig i 2:ne andra stolpar x,wW, hvilka sluteligen stå fixa uti en planka Z8', på hvilken hela instru- mentet hvilar. Omkring en punkt u på axeln 7, belägen under midten af tuben, med en radie Au Chelst lika med vinkelrätta distancen -emellan zz och tubens medellinea) är en lim- bus Ayw, hvars ändar äro starkt fästade i tu- bens båda sidor och hvars peripheri är formad i kuggar; i kvilka ett annat mindre hjuls xyB3" kuggar ingripa, hvilket sednare hjuls axel gå? är med zz parallel och går igenom samma stolpar z& och av: I ändan y' af denna axel är ett mot honom vinkelrätt hjul se appliceradt, hvars peripheri är försedd med gängor, i hvilka en på basis ZB' hvilande skruf ingriper. Nu är tydligt, att med detta instrument så väl synvinkeln emellan hvilka objecter som helst (då den ej öfverstviger dubbla den vinkeln, som endera limben subtenderar, hvilken vinkel vid instrumentets construction kan tagas efter behag) som himlakroppars ascensional- och declinations- skilnad kan finnas; ty med skrufven gr beskrif- ves vinkeln 6Gy (=x), med skrufven vx vin- 2264 ;keln: 90?—5 (=8) (se fig. 2.) och med skrufven ey bringas planet MGHK (fig. 2,)'i hvad lut- ning. mot horizonten, man behagar. Men. vid instrumentets justering och skrufrörelsernas eva- luering i vinklar yppa sig åtskilliga svårigheter, som böra häfvas. SAN DAR ( 8. Af hvad förut är bevist följer, att, om ett object, som är till infinit distance, föres till en brädd af spegelringen och der infaller med sin reflecterade bild, så äro begge speglar= ne parallela. : Båda indices vid x och r (fig. 5: a). böra derföre då anses stå vid nollpunkten. För att sedermera evaluera ; hvardera skrufvens re- volutioner i vinklar, lät CG,CB,CA,CF,CE (fig. 5.c.) föreställa den omkring fixa punkten C rörliga alidaden i olika positioner; DG den uti G fixa och genom denna alidad gående skruf= ven, DBG den ställning af skrufven, då begge speglarne äro parallela eller index visar på noll. Då är tydligt, att endast man kände vinkeln BCG (=v) och det mot honom svarande stycket BG af skrufven, gifvet i revolutioner, vore det lätt att finna hvad annan vinkel ACB (=m) som helst, räknad ifrån C.£, af AG, såsom bekant. Ty | BG: AG ::chord.v: chord (mv) ::singv:sintGn--v), hvadan AG sin£v Sig selen 4 sin£(m+v)= BG För att åter finna vinkeln BCG och chor- dan £G, fordrades att kunna skrufva ner ali- daden till ställningen CG och att i samma mo- ment få 2:ne i planet CBG belägna punkter, hvilkas angulära distance förut vore bekant, att vid den fixa spegelns brädd. sammanfalla med hvarandra, då, enligt det föregående, BCG - vore "vore lika med halfva denna distance. Men som alidaden ej är någon mathematisk linea, och G är poneradt ligga»på axeln af en trissa, rörlig i ett plan parallelt med alidadens, så kan ej BC skrufvas ner så långt, att punkterna B och G sammanfalla, äfvensom svårligen 2:ne fixa punk- ter till infinit afstånd ifrån C kunna anträffas, hvilkas angulära distance ifrån hvarandra vore precist lika med 250G. Chordan BG och vin- keln BCG måste derföre på annat sätt sökas. Mät då med instrumentet 3:ne förut bekanta synvinklar emellan punkter till infinit distance från åskådaren t. ex. fixstjernor, hvardera vin- keln ställd uti limbens plan och ponera, att alidader derigenom kommer successift uti ställ- ningarne AC,CF', CE, så äro ACB, FCB, ECB halfparterna af dessa synvinklar och således be- kanta. Äfvenså får man, genom observation på skrufvens revolutioner, 4G—BG, FC—BG,EG— BG. Ponera BCG=v,BG=x,0G(=CB=CA= CF=CE)=r, ACB=m, FCB=n,ECB=p,AG— "BG=a, FG—-BG=0b,EG--BG=c, eller AG= "atx,FG=b-+2x, och EG=c+x; då blifver (a+ Xx) =2r2e 2r2cos(m+v) (6+FXx) = 2r?cos(n +v) (e+x)=2r? — 2520c0s(p +v) (a+rx) ar? —2r2cos(m+-v) (b+Xx) or? — 2r?cos(n Fv) 1 —cos(m-+ v) Ku = cos(n + v3 —2sin ä(m+v) = —=, hvadan 2sin2Xn +-v) J K. V. 4. Håndl. r8ah, St. II. 18 at sinilm+ v) b+rx RER Dy och på samma. sätt atx sini(m+ ae ; a an Na CFL. sini(p+v) Om nu &» extermineras ur : de begge sista eqvationerna och man för korthetens skull po- . IL Ö . I IS sins(m+v) gt, fd sinä(m+v) ov sinä(n + + Vv) sini(p + v) ; | blifver | tl (be aJ=C(1-—e).(cg fä G NN e— bge -- ag=cg — ceg + ae Re glo er fö dag | SMR c)g=(b—c). eg sinI sinz(m --v v) sinz(m-+ v) V paj REG önt sinz(n +v) + a 4 +v) Hörn sin ”ä0m+v) fär NgR 1 sinå(p + v).sinz ini(n+ = 2” b—a a—C (6 — c).så sins(m+v) sik +v) sinZ(p--v) a sinä(p +). + v).sinE(n+v) ” (b-—a)sint(p+v) + (a—c).sini(n+v) =(b—c).sins(m+v), hvadan, om man utvecklar dessa sinus 41 sin. och COS. för hvardera vinkeln och sedan dividerar med coszv, samt sluteligen söker tang$v, blifver tangiv= (b—c).sinzm +(a— b).singzp + (c— a).sinän (6 — a).cosip + (a — c).cosän + (c— b).cosZm nerar - o | & atTx Då nu ock utur equationen —= bre” 267 sinim+v) gy, po bsinim-+v)—asini(n+v) sini(n +v) — sinH(n+v)—sini(m+v)” är således allt bekant, som behöfves för att eva= luera skrufvarnes revolutioner i vinklar, endast man känner vinklarne m,n,p. Att finna dem för skrufven gr är lätt; ty man behöfver en- dast ställa den rörliga spegeln parallel med den fixa och sedan röra skrufven rg allena, i hvil- ken händelse instrumentet, såsom förr är an- märkt, låter begagna sig såsom en Hadleysk Oc- tant. Derföre, om båda punkterna, hvilkas an- gulära distance skall mätas, bringas i samma plan, som det den reflecterade synradien genom alidadens rörelse beskrifver, blifver den vinkel alidaden beskrifvit för att få dessa punkter att sammanfalla, lika med halfva denna synvinkel. Men att finna en vinkel, som alidaden Zyr (fig. 5. 6) ifrån nollpunkten beskrifver är svårare; emedan en stråle, som bringas i samma plan, som det en punkt af spegeln MN beskrifver omkring axeln OP, omöjligt kan reflecteras från den fixa spegeln till ögat. Man måste derföre här, för att finna hvilken som helst af vinklar- ne m,n,p, förfara på följande sätt. Observera med instrumentet, såsom förr är anvisadt, ascensional- och declinations-skilnaden emellan 2:ne till sitt läge bekanta fixstjernor. Då känner man, enligt nyss anförda method, den vinkel (&), som alidaden STU för detta ända- mål behöfver beskrifva. Äfven äro, af de, kända dg,gh uti rätvinkliga triangeln dgh (fig. 2.» gifna sidan då och vinkeln adh. Om nu ock den constanta vinkeln MGH(=G)Y eller bågen ad antages bekant, finnes genom triangelns adh 268 solution "vinkeln a. Nå är enligt formeln (1) cos(G— ua) in HT) således tangd=tanga. cos(G-o). För att finna 3:ne specialvärden m,n,p af denna vinkel 3, förulsättes derföre att kahnä vinkeln G och att kunna ställa planet MGAK (fig. 2.) i contaet med comparationsstjernans par , rallelcirkel. . Att finna vinkeln Gå antag 2:ne punkter VD (fig.: 2.) till olika, men bekanta och finita distancer ifrån. ögat och observera med instru- mentet, begagnadt såsom Hadleysk Octant (1); vinklarne GLK, GXK. Efter nu HL, AX och således £X äro bekanta, så fås genom trian- gelns LGX solution sidan GL och sedan utur inangela LGH, der LG, LH och vinkeln L äro bekanta, vinkeln LIG och således GHK' eller G(=180? — LHG). "7: Vinklarne I och G kunna ock finnas på en gång genom följande method , hvilken förmodeli- gen i flera' afseenden är att. föredraga. ' Sedan man. på: ofvananförda sätt vet, huru vinkeln & gifves för hvarje observation, så observera stor- cirkelbågen (PD) emellan 2:ne kända fixstjernor utan att ställa dem i planet MGAK (fig. 2.), i hvilken händelse båda micrometerskrufvarne bes höfva röras. Bringa sedan med blotta skrufvens gr (fig. 5.a) rörelse 2:ne andra kända fixstjer- nor, hvilka som helst att täcka hvarandra. För byar dera stjernparet känner man således D och » Härigenom uppkomma 2:ne specialformer af Prien (2), uti hvilka d och G ega samma värden och äro de enda obekanta. De värden” för I och G således, som satisfiera dessa begge > och 2 hafva samma värde på användas. 269 -equationer, äro de sökta.och gifvas med desto större precision, ju flera stjernpar, af hvilka 2 h för ändamålet ; Ad Huru planet MGHK bringas 1 contact med comparationsstjernans parallelcirkel, är förut vi- -sadt (5); men spegeln afBr (fig. 5.a) är för detta ändamål tjenligare än den ofvanföre af rectangulär form antagna. - Ställ nemligen speg- larne först i parallelism med hvarandra och bringa sedan den ostligare stjernan till brädden af spegeln aflr i 7, då hon der, enligt hvad förr är bevist, sammanfaller med sin reflectera- de hild, samt anmärk äfven tiden, då detta sker. Lät sedan denna bild genom skrulvens rq rö- relse beskrifva en chorda ro 968 af den circulära spegeln och observera antalet af skrufvens re- volutioner, då bilden är i gränsepunkterna 7,o,Q,(> så gifvas af dessa revolutioner de synvinklar, som 70,00 och BP subtendera. Observera se- dan tiderna, då stjernan sjelf framkommer vid brädden. ov, occulteras vid brädden vp och å nyo emergerar vid. brädden fw, samt converte- ra intervallerna mellan dessa tider i synvinklar. Om då dessa vinklar blifva lika med hvar sin af de förut genom micrometerrörelsen funna, så är det ett tecken, att stjernan . sjelf verkeligen gått samma väg TB, som hennes. bild. eller att. planet MGHK (fig. 2.), i hvilket denna bild rörer, sig medelst micrometerskrufven , så länge spegeln IVA fortfar "att vara vinkelrätt emot det- ta plan, tangerar stjernans paralleleirkel. - Blif- va de förra , vinklarne ej respective lika med hvar: sin, af de-sednare, så jemkas med skruf- ven uy (fig. 5. 7a) till dess de blifva det. Det är tydligt, att congruensen emellan en- dera af de synvinklar, som or, sö, BP subten- 270 dera, funnen genom micrometerrörelsen och fun- nen genom tiden, vore tillräcklig att verificera tubens ställning, om man kunde lita på accu- ratessen af denna congruens, och att alla 3 ob- servationerna endast användas till vinnande af större noggrannhet. Man kan ock, i fall man vill använda illumination , med större beqväm- lighet vinna samma ändamål, om man nemligen i focus af objectifglaset applicerar ett hår, som kan röras omkring tubens optiska axel oberoen- de af tubens rörelse medelst skrufven uy. Man förändrar nemligen genom denna rörelse hårets läge så länge till dess stjernans bild beskrifver håret och jemkar sedan med skrufven pu'y' tu- bens ställning så att stjernan sjelf äfven beskrif- ver detta hår. Härigenom försvinner ock helt och hållet den i (5) nämnda tvetydighet, hvil- ken dock äfven utan illuminations användande upphörer, då den fixa spegeln har formen afr, i den mon som cbordan fBQcr är långt ifrån medelpunkten; ty lika långt på andra sidan om denna medelpunkt måste den chorda vara, som med den förra skulle kunna confunderas. I afseende på vinkeln G(= AGM) (fig. 32) bör märkas, att, ehuru den finnes på förut an- förda sätt för en viss punkt H af spegelns brädd, der objectet synes sammanfalla med sig sjelft,' så varierar den, 1 fall contacten sker i någon annan punkt A'; men denna variation finnes lätt, då man känner synvinkeln & emellan de .a:ne punkterna H och H. Ty kalla €& den genom punktens AH flyttning till 4 förändrade 1809 —( vinkeln G, så är KAF= =, KH'F= OG Er och sj a G'=1800 KA F2E0 AK Iwigb Att. åter finna denna vinkeln K, lät Gin keln DEHLF (fig. 5. d) föreställa antingen den inre eller yttre gränsen af spegeln aBtvPrs pro- jiclerad parallelt med tubens optiska axel, och ponera, att 2:ne kända fixstjernor, under det tuben förblifver orörlig, beskrifva chordörna FD, LE; sammanbind CD, (CE, DE och ned- fäll CBA vinkelrätt emot DF. Af tiderna; på hvilka dessa chordor beskrifvits, gifvas sjelfva chordorna och följakteligen deras halfparter DA, BE; ponera den förra=a, den sednare=c, den bekanta declinations-skilnaden AB=b, radien CD(=CE)=r,BC=7, då blifver ; Pier din d i rabrdirict HJ? a? +b? +2by=0? NI gen pp > lr 2b r=V (er a? — 2) : ia 2 TN ; SindACD= = — BE =y.tangBCE,tangBCE= Lå 2bc PTE ER a Således när radien r en gång är funnen, vinkeln G gifven för en punkt £E, der ett ob- ject med sin bild sammanfallit,. och man låtit denna bild medelst micrometerskrufvens rörelse avancera till andra brädden i £L, då index så- ledes gifver LE, eller den vinkel denna chorda vid ögat subtenderar, så kan, i fall objectet sammanfaller med sin bild i en annan punkt D af spegelns brädd, lätteligen vinkelns G varia- tion finnas, endast man med micrometerskrufven flyttar denna bild till andra brädden iF, hvar- igenom DF och följakteligen DAZ blir bekant, 273 6 2 déraf vidare. DCA - ock :DCE(=BCE-— ACD), och deraf åter kan DE i triangeln DCE finnas, ” eller den. vinkel CK) vid ögat, hvilken denna li- nea subtenderar.. ac a Nyss" anförda” expression på ri en function Sfra,b,c tjenar ock, att verificera om den fixa spegalns orthographiska projection på, ett plan vinkelrätt mot tubens, optiska axel är circulär. Man söker. nemligen; detta r för flera stjernpar med olika declinätions-skilnad : och efterser, om man alltid får samma värde för :delsamma, 1 hvilken händelse nyssnämnda projection, är cir- culär.' Ville man bibehålla den elliptisk, så kan excentriéiteten för denna ellips, sådan som den presenterar sig för ögat, finnas, om man låter 3:ne fixstjernor af olika declinätioner passeratu> bens campus under 2:ne olika ställningar af tuben. : ; st Om, 'vid rectificerandet af tubens ställning, ej den chorda DF,.som comparationsstjernan beskrifver, kan fås precist lika med den DIN; som beskrifves af dess reflecterade bild medelst micrometerrörelsen , hvilket är svårt, i synner- het, då man är angelägen, att inom ' kortare tid multiplicera observationerna så mycket som möjligt, hvilket alltid är af yttersta vigt,såan- märk storleken af hvardera chordan (neml. DF 'gifven genom tiden emellan stjernans emersioni: D och immersion i F, samt DN genom micro- meterskrufvens rörelse). Efter då äfven deras halfparter ZD, DO gifvas och radien CD är bekant, så finnas i de rätvinkliga trianglarne ADC, ODC vinklarne FDC, NDC och följakte= ligen deras 'skilnad FDON. Af denna, som är densamma med vinkeln UMPV” (fig. 3, gifves sedan (6) ascensions- och declinations-skilnaden emellan båda sljernorna. | 273 iv Till justeringen hör änhu en vigtig omstän- dighet, nemligen 'att pröfva, om spegelns MN (fig. 5.a) begge rörelseaxlar OP, KL el:' cd äro vinkelrätta emot hvarandra. Detta kan ske på följande sätt. Lät på spegelns JV baksida 2:ne mot spegelns plan vinkelrätta stolpar Mf; Me (fig. 5e) vara fästade, på hvilka en stång fe. hvilar. Lät ock endera stolpen, t. ex: Me, kunna förlängas eller förkortas äfvensom. röras längs M'N efter behag, hvarigenom ställningen af fe kan, huru som helst, förändras. - På stån= gen fe poneras hänga ett vattupass gh på sina armar fk, el. Lät nu spegeln röra sig omkring axeln cd eller KL och läget af fe så länge förs ändras, till dess bläddran i vattupasset, oaktadt denna rörelse omkring cd står stilla, såvär det ett tecken att fe är parallel med cd; emedan : annars genom :rörelsen omkring cd den förras inclination emot horizonten skulle förändras och således bläddran röras. Lät sedan spegeln rö- ra sig omkring sin andra axel: OP: och jemka dennes ställning emot horizonten medelst skruf- varne uy och gr så länge till dess vattupasset under spegelns rörelse omkring OP står stilla, - så är denna rörelseaxel vinkelrätt emot hori- zonten, - Om nu ock bläddran blifver orubbad, 1 fall vattupasset på vanligt sätt omkastas : på stången ef, så är denna stång och således cd i ett horizontelt plan, följakteligen vinkelrätt emot OP; om brädden rubbas, så förändra axelns OP läge emot cd medelst 2:ne i motsalta 'directio- ner gående skrufvar i O och P så länge, som för ändamålet behöfves. Det kunde tyckas, att man ock borde wun- dersöka alidadernas vinkelrätta ställning emot den rörliga spegelns plan, 'då det är parallelt 274 med den fixa spegelns; men en afvikelse deris från betyder ingenting; endast inclination dem emellan eller älidadens UT'S emot ramen EFHG och alidadens cZd emot spegelplanet MN är constant; emedan den erreur , som häraf skulle uppkomma, compenseras genom den anvista me- thoden att evaluera skrufvarnes revolutioner i vinklar. 9: Af det nu anförda är klart, att denna micrometer eger framföre den vanliga skrufmi- crometern följande fördelar: | 1) Behöfver ej begge de ifrågavarande stjer- nornas declinations-skilnad vara mindre än dia- metern af tubens campus; utan kan vara huru stor som helst endast den ej öfverstiger dubbla den vinkel som alidaden kan röras, hvilken vid instrumentets construction: kan tagas efter behag. Man har således stor frihet i valet af compara- tionsstjerna. | : 2) Efter det således intet betyder, om tubens synfält förminskas; kan man nyttja en tub med så stor aggrandering som helst. ' 3) Kunna håren i focus jemte illumination undvikas, eller ock, om man så behagar, nytt- jas utan olägenhet; emedan man till compara- tionsstjerna kan välja en så stor, att hon oakt- tadt illuminationen väl synes; i hvilket fall ti- den ej' vidare behöfver utgöra något element af observationen. | 4) Beror ej tiden emellan observationerna af stjernornas ascensionsskilnad, utan observa- tionen kan i alla fall inom kortare tid repete- ras så många gånger man behagar. 5) Gifves ej. ascensio recta. genom tiden, hvarigenom ett fel i tidsestimation blir för bå- 275 gen 15 gånger större, utan mätes oinedelbarligen äfvensom declination, 1088 Deremot har instrumentet, utom det besvä- ret att en skruf mera behöfver röras, relatift till den vanliga skrufmicrometern förnämligast 2:ne olägenheter: — - - 1) Emedan den fixa spegeln ej är i focus, utan i ändan af tuben, kan lätteligen en parallax genom ögats rörelse uppkomma. | 2) Indiceras på limbus blott halfva den sökta vinkeln, hvarigenom det vid observation begångna felet fördubblas. ud = Den förra af dessa svårigheter häfves, om hålet, genom hvilket man ser, är fixt och nog litet relatift till tubens längd. Men man kan ock placera den fixa spegeln i focus af objectif- glaset. Lät nemligen EFKGHA (fig. 6.) vara en: tub, K oculärglaset och EH objectifglaset, :i hvars focus den parallelt med optiska axeln cir= culärt projicierade spegeln FG är placerad. Lät A4BCD vara en annan tub med ett objectifglas 4D af samma focaldistance, som EH och i hvars focus den omkring sina 2:ne axlar rörliga spegeln MY sitter, så kan på detta sätt ögats parallax undvikas; men utom det att observa- tion blir incommoöodare, går den fördelen, att kun- na nyttja en comparationsstjerna efter behag, härigenom förlorad ; emedan en sådan ej alle- nast måtte hafva mindre declinations- utan äf- ven ' ascensions-skilnad än diametern sf tubens synfält; ty begge stjernorna måste nödvändigt nu synas i tuben på en gång. Olägenheten här- af är dock betydligt mindre än om illumination ”behöfdes; emedan man utan illumination : lätte- ligen ser flera stjernor tillsammans inom tu” bens campus. 1276 0: Den sednare olägenheten åter, att observa- tion endast gifver halfva vinkeln, är oundviklig, men kan compenseras dels genom användande af en: större aggrandering, dels genom observa- stionernas tätare repeterande. 10. Till finnande af smärre synvinklar, t. "ex. planeternas. synliga diametrar, synes instru- -méntet på följande sätt med stor fördel : kunna användas. Lät index vid x (fig. 5.a) stå på o och :medelst: den andras rörelse lät först den «ena och sedan: den andra brädden af planeten tangera en kant af den fixa spegeln i &: eller, " sbättre, ett i ' objectifglasets focus appliceradt, :med:/ spegelns:rörelseaxel parallelt , hår, som :mot den fixa spegeln synes projicieradt, så gif- -ver den. väg, index derunder beskrifvit, en pla- :metens diameter, den nemligen, som ligger i ett :plan, vinkelrätt emot denna rörelseaxel. Vill -man hafva den horizontala eller verticala, förstås lätt, buru dervid bör förfaras. Härigenom vVin- »nes likväl ej större noggrannhet än den man af :tubens aggrandering och skrufvarnes cönstruc- tion har rätt att vänta. Men ponera, att fram- »före spegeln MV ställes en annan tub af känd -«aggranderiag, parallel med tuben 4BCD, och -att: genom denna tub: -planetens aggranderade bild faller :på spegeln: ILN, så att, 1 stället för den verkliga, den aggranderade synvinkeln «eller synliga diametern nu har sin spets i :spe- - »gelns J£V ytas då är tydligt, att genom denna 'spegels rörelse den aggranderade synvinkeln nu -kan mätas på samma sätt, som förut den verke- liga, och att: den vinkel, som index nu omedel- -bärligen gifver, är en så:stor multipel af den. sökta vinkeln; som den: framföre: spegeln MV ställda tubens aggrandering utgör. Om: man ej 277 antager denna aggrandering större än 60 och, att felet vid vinkelns estimation med tuben ABCD och genom skrufgängornas olikhet ej öf- verstiger 6”, så blifver, när man ifrån denna så- lunda estimerade Go faldiga vinkel slutar till den enkla, detta fel divideradt med 60 och öf- verstiger således ej o”,1. 278 - Undersökning-af flusspatssyran och dess märkvärdigaste föreningar; i af JAC. BERZELIUS. (Fortsättning från pag. 98) C. Flusspatssyrad Titansyra och flusspatssyra- de Titansalter. | D: titansyra öfvergjutes med flusspatssyra, så uppvärmer den sig dermed, äfven om denna förut varit glödgad, och upplöses sedan med tillhjelp af värme fullkomligt. Afdunstad vid lindrig värme till syrups consistens, ger den kristaller, som icke mera fullt upplösas i vat- ten, utan sönderdelas deraf i en sur och löslig förening och i en, så till sägande, basisk och olöslig. Denna basiska förening behåller fluss—- patssyran envist äfven i glödgning och släpper ' den icke fullkomligt förr än den glödgas i en atmosfer af ammoniakgas. Lösningen i vat- ten är svarande emot den liquida flusspatssyrade kiseljorden och består af flusspatssyrad tantal- syra förenad med vattenhaltig flusspatssyra. Vattnet kan ersättas af andra baser och ger då upphof åt en class af salter, som jag, annalogt med de föregående, vill kalla flusspatssyrade titansalter. ; AT Flusspatssyradt titankali erhålles då den sura vätskan mättas med kali, till dess att fäll- ningen - begynner blifva beständig. Afdunstas den sedan så anskjuter saltet i glänsande fjäll, liknande boraxsyran. Under torrkningen blif- va dessa mjölkhvita och sidenglänsande. Kri- stallerne lösas åter i vatten utan att sönderdelas. Upphettade afgifva de litet vatten, som likväl ej synes tillhöra dem chemiskt. Sker detta i ett distillations kärl af platina och distillationspro- ducterna upptagas i vatten, så går i början en portion syra med vattenångorna, och då den= na sedan öfvermätas med alkali, finner man att den innehåller litet titan. Sedan smälter saltet och behåller sig så oförändradt i hvitglödgning.. Blandas det nu med vattenfritt surt svafvelsy= radt natron och upphettas åter till glödgning, . så går ånyo jemte vattenfri svafvelsyra, en por- tion flusspatssyra och titan öfver i vattnet; men det mesta stadnar qvar. Deraf inses att fluss- patsyra och titansyra icke gifva någon sådan gas- formig förening, som kiseljorden och borsyran. Om sedan den smälta massan uttages och pulveriseras och derfter öfvergjutes med vattenhaltig svafvel- syra, så utvecklas flusspatssyra. Om flusspatssy= radt titankali blandas med kalium och upphet- tas lindrigt, så förenar sig kalium under lifligt eldphenomen med syret och flusspatssyran, och titan reduceras. Den erhålles efter saltets upp- losning i vatten, i form af elt svart. pulver, som antager metallstrek under polerstålet. Den löser sig ej af flusspatssyra, men väl af en blan- ning af denna syra med salpeterssyra. Den af WorraAsTton beskrifna matalliska titan , som stun> dom fås i slaggen vid masugnar löser sig i den= na blanning endast med tillhjelp af värme. 280 Flusspatssyradt ORT analyserades på följande sätt :; Saltet upplöstes .+ kokhett vatten och fälldes med caustik ammoniak, fällningen tvättades, torkades och glödgades till slut i en atmospher af ammoniak. Det var titansyra. Väl skan afdunstades till torrbet och saltet smältes, samt vägdes. Vid återupplösning lemnade det ett. ringa spår af titansyra, som lades till den föregående. Försöket gaf 38.7 -p.c. skali och 35 p.c. titansyra, hvarefter flusspatssyran ; met inbéräkning af förlust, utgjort 26.3. Kalitssyre. är 6.58 och titansgrans 11.8. Detta är ej fullt dub- belt, men hörande likväl detta förhållande så - nära att saltet icke kan vara sammansatt annor- Junda än efter formeln K F + 'Ti F? +), Den derefter Es Ara RAA ger | Kalv 18 bgpDRIG EN Titansyra >. + 37.27 BÖG Flusspatssyra 25.40. XI Orsaken till afvikelsen i försökets resultat från detta ligger i en ringa halt af flusspatssy- radt kiselkali, hvarifrån det år nästan omöjligt att få detta slags föreningar fullt befriade, hvar igenom alkalits och flusspatssyrans halt utfaller något större och metallsyrans något mindre än räkningen ger. (> HFlusspatssyradt titannatron är vida lättlö- stare än kalisaltet; jag har fått det endast i en saltskorpa utan rediga kristaller. «> Flusspatssyrrad titan-ammoniak är lättlösare än kalisaltet, hvilket det föröfrigt till mjöpopest ull=- >) Efter Roses försök (KK. V. Acad. Handl för år 1821 p. AR är titansyran Ti O+= "1782 hö : | 28k fullkomligt liknar. De förändringar detta salt undergår i distillation förtjena att anmärkas. Upphettadt i en distillationsapparat af platina till en temperatur, som ännu ej går till glödg- ning, ger det ett saltartadt sublimat, som är flusspatssyrad ammoniak. Det inlaggda saltet förändrar dervid icke sin form och smälter icke. Borttages nu detta sublimat och hettan upphöjes till börjande glödgning, så smälter saltet, sublimeras sedan oförändradt, och afsätter si i retorthalsen flåckigt och utan tecken till kristal- lisation3; platinan blir dervid purpurfärgad på insidan. Detta salt är lösligt i vatten, smakar surt och sammandragande och kan upptaga myc- ket alkali innan det begynner fällas, tillsätter man kali till dess att én fällning uppkommer, så luktar vätskan genast af ammoniak, och slut- : ligen ganska starkt. Det är således ett salt af finsspatssyrad titansyra, förenad troligen med blott hälften så mycket flusspatssyrad ammoniak, som i det första saltet. Detta ger anledning att förmoda en motsvarande class af andra basers flusspatssyrade titansalter. Jag har likväl icke gjort någon undersökning deröfver. Flusspatssyrad titan-kalk löser sig i vatten endast med öfverskott på syra. Under lösnin- gens afdunstning anskjuter den i prismatiska kristaller, som vid återupplösning i vatten lem- na ett hvitt pulver olöst. Flusspatssyrad titan-magnesia är lättlöst i vatten; smakar bittert, anskjuter under frivillig afdunstning i långa, nålformiga kristaller, som icke fullt lösas af vatten. Flusspatssyrad titan-blyoxid löses lätt i vatten. Anskjuter under afdunstning i små färga KV. 4, Handl, 1824 St, II. 19 282 lösa kristaller, som smaka först surt och efteråt sött. Löses åter i vatten utan att sönderdelas. Flusspatssyrad titan-kopparoxid är lätt= löst och anskjuter under frivillig afdunstning i långa, blekt blågröna nålar, som, med undan- tag af färgen, likna talksaltet fullkomligt. Lö- sas 1 vatten med partiel sönderdelning. Flusspatssyrad titan-jernoxid ger en gul upplösning, som genom frivillig afdunstning ger en klar gul syrup. Afdunstad, äfven 1 ganska lindrig värme, ger den en blekgul kristalliserad saltmassa, som sönderdelas vid återupplösning. Af det nu anförda inhämtas tillräckligt, att flusspatssyran med titansyran ger dubbel- salter, analoga med dem vi förut lärt känna. Tillika inser man att flusspatssyran icke kan användas att skilja titansyran från någon annan kropp, emedan dubbla föreningar uppkomma, som icke likna de fluater, hvaraf de äro sammansats= ta och skulle således, vid en analytisk undersök= ning, möjligen snarare kunna missleda än upplysa. D. Flusspatssyrad Tantatsrra och lus spatssyrade tantalsalter. Tantalum och åtskilli- ga af dess föreningar: IEPRKO Ta glödgad Tantalsyra öfvergjutes med flusspatssyra, så faller den sönder deri, men flusspatssyran upplöser intet deraf, +: Tantalsy- ASSpalssy PpINse Äl rah har likväl upptagit flusspatssyra, som den ger ifrån sig då den glödgas. | oi oo Tantalsyra, sådan den fås efter smältning med surt -svafvelsyradt kali, och saltets utkok- ning med vatten, löses i ögonblicket af flusspats- syna till en klar färglös vätska. Odecomponeradt pulver af tantalit, som kan vara deri inblandadt; blir dervid olöst och flusspatssyran yttrar der- på icke den ringaste verkan. Afvenså de delar || 283 af tantalsyran, som under smältningen icke blif- vit af det sura saltet upplösta till en flytande mas- sa. Lemnas denna upplösning åt frivillig afdunst- hing, så antager den en viss grad af concentrering, hvarvid den sedan behåller sig. Afdunstad vid högst --30?, concentreras den ännu mer och afsät- ter kristaller. Omkring kanterna af vätskan blir massan emaljhvit och icke kristallinisk, Fort- gättes afdunstningen så blir hela massan sådan. Kristallerne, nyss upptagna och afdrupna, lösas åter fullt i vatten och deras lösning grumlas ic- ke af kiselhaltig flusspatssyra; de synas vara dub- belföreningen af flusspatssyrad tantalsyra och vat« tenhaltig flusspatssyra. Lemnas de en dagitorr . luft, så fatiscera de, den vattenhaltiga syran afdun- star och de lösas nu icke mera i vatten, utan att af- sätta en basisk förening. Den emaljhvita mas= san förhåller sig på samma sätt. Vatten upp- löser derur en sur förening och afskiljer en bas sisk. Froligen är den, före vattnets åverkan, den neutrala elier jemna föreningen emellan båda syrorna,; äfven som lösningen är att anse för analog med liquid kiselhaltig flusspatssyra. = > Flusspatssyradt tantal-kali fås, då lösningen af tantalsyra i flusspatssyra blandas med kali, till dess att en fällning begynner uppkomma. Man bör göra denna förening varm, emedan den annars afsätter sig och hela massan stelnar. Under afsvalning anskjuta fjälliga kristaller, ej olika det motsvarande titansaltets. Detta salt är tröglöst i kallt vatten, hvaraf det likväl full- komligt upplöses. Deremot löses det lättare af varmt vatten, men sönderdelas af kokhett och afsätter ett hvitt pulver. Detta salt fås äfven då surt flusspatssyradt kali blandas med tantal- syra ocIt vatten och vätskan uppvärmes. Efter 284 saltets utkristallisering håller vätskan fritt neu- tralt flusspatssyradt'kali. c Flusspatssyrad tantalsyra synes förena sig 'med kali i flera proportioner, af hvilka tven- ne sig emellan förhålla sig såsom 13:2, på sätt vi nedanföre skola se. Det nyss omtalade saltet : håller minsta quantiteten flusspatssyrad 'tantalsyra. Tillsätter man till detta salts upp- lösning flusspatssyra, innan saltet har begynt afsätta sig, så borttager denna 3 af kalit, som förvandlas till surt flusspatssyradt kali. Man får alltid detta sednare saltet, då tantalsyra smältes med kali, löses i kokhett vatten och öfver- mättas med flusspatssyra. Det är tröglöst i vatten, såsom det andra, och anskjuter i små fina ” och korta nålar. Intetdera af dessa salter håller ehemiskt bundet vatten och de kunna i platina- kärl smältas vid hvitglödgningshetta, utan att förlora sin syra; till och med om det smälta saltet blandas med pulver af surt svafvelsyradt kali, förut genom smältning gjordt vattenfritt, så utvecklas icke flusspatssyra i hvitglödgning, utan blott vattenfri svafvelsyra, och den återståen- de saltmassan , öfvergjuten med vattenhaltig svaf- velsyra upplöses deri, med utveckling af flus- spatssyra. Flusspatssyradt tantal-natron är elt i vat= ten lättlöst salt, som jag endast erhållit i en oredigt anskjuten saltmassa. |Flasspatssyrad tantal-ammoniak liknar till utseendet kalisaltet; men är mycket lättlö- stare. Decomponeras vid återupplösning i vat- ten och afsätter ett hvitt pulver. Upphettad i distillationskärl af platina, sublimeras flus- spatssyrad ammoniak, som håller tantalsyra, EE 7 vf ; 255 och flusspatssyrad tantalsyra återstår, hvilken af glödgning icke vidare förändras. — | Med kalk- och talkjord erhållas i vatten lösliga salter, som under afdunstning förlora en del af sin flusspatssyra och afsätta svårlösta för= eningar. Med blyoxid bildas endast en svår- löst förening. G | Alla åessa salter hafva den benägenheten att, vid kokning, under afdunstning, och i synnerhet vid det anskjutna saltets återupplös- ning i varmt vatten, sönderdelas i en sur lös= ning ochi ett på flusspatssyra mindre rikt salt, som fälles i form af ett hvitt pulver. Jag har icke särskilt analyserat dessa fällningar, men jag bar funnit att de innehålla, jemte flusspats- syra och tantalsyra, en ringare portion af basen. Kalisaltet har den mindsta benägenheten att på detta sätt sönderdelas, deremot hafva natron- saltet och ammoniaksaltet den i hög grad. Metatliskt Tantalum. För att närmare lära känna denna hittills så föga undersökta kropp, försökte jag verkan af kalium på flusspatssyradt tantalkali. Då massan upphettades, förvandlades kalium med eldphenomen till flusspatssyradt ka- li och tantalum reducerades. Då blandningen sedan behandlades med vatten, utvecklades vät- gas och ett svart och tungt pulver blef olöst, som väl uttvättades. Deita pulver var Tan- talum. I detta skick är tantalum kolsvart. Efter torkning låter det polera sig och blir jerngrått. Det leder electriciteten så ytterst svagt, att jag är villrådig om den ledes det minsta deraf. Jag anser likväl icke detta såsom ett bevis att icke tantalum i solid och sammanhängande form kan äga denna egenskap. ”Tantalum angripes 286 hvarken af saltsyra eller salpeterssyra. Efter långvarig kokning med kungsvatten, röjer ams moniak en ringa portion upplöst tantalum. Äf. venså upptager concentrerad svafvelsyra i kok- ning ett spår deraf. Tillsats af salpeterssyra gör tantalum icke lösligare i svafvelsyra. Flus= spatssyra upplöser tantalum med utveckling af vätgas och blandningen uppvärmer sig dervid. Flusspatssyra och salpeterssyra blandade upplö= sa tantalum med stor häftighet, Efter dess upp- lösning blir vanligen litet kol qvar, hårrörande. från förstörd petroleum eller från en kolhalt i det kalium, hvarmed reduction skett. — Upphettas tantalum, så tänder det sig, långt innan det kommer till glödgning, och förglimmar med mycken liflighet till tantalsyra, hvarvid in= gen del blir obränd, såsom det händer med boron och silicium. Vid flera olika försök vun= no 100 d. i vätgas glödgadt tantalum 17, 15.84 och 15.33 i vigt genom förbränningen och al- tid ju mindre ju renare tantalum var från Ste licium. Dessa tal. öfverstiga vida de resultat jag» i sällskap med Herrar Ganun och EGGERTZ; erhöll" vid de försök vi år 1814 anställde, för att lära känna tantalum 1 metalliskt tillstånd och för att utröna sammansättningen af tantal- syran "), — Ått, genom förbränning af det på detta sätt erhållna tantalum, få ett skarpt resul- tat hoppades jag icke, då genom användandet af flusspatssyra, närvaro af silicium alltid kunde misstänkas, hvaraf blott ett par procent betyd= ligt förändra "resultatet, och genom reduction med kalium var det ieke möjligt att få ett ab- solut kolfritt tantalum. Jag använde derföre, till utrönande af tantalsyrans sammansättning, +) Alh, i Fysik, Kemi och Mineralogi V. H. p. 252. FR 287 förbränning af svafvelbundet tantalum, på sält jag nedanföre skall beskrifva.” | ; Svafvelbundet tantalum. Om tantalum upp- hettas i svafvelgas, så tänder det sig vid bör- jande glödgning och brinner med ar Liflighet. Producten af förbränningen är en grå, finkor- 7 nig, metallglänsande massa, som tager ännu starkare glans genom påtryckning och äter hop- stampa sig till” sammanhängande massor, hvilka likna graphit. Den leder electriciteten, hvilket synes utvisa att äfven tantalum, i rent och sam= manhängande tillstånd, måste göra det. Henric Rose har, i sin afhandling om Titan, visat att svafvelbundet tantalum kan erhållas, då svafvel- bundet kol i ångform ledes öfver hvitglödgan- de tanhtalsyra. Svafvelbundet tantalum angripes icke af saltsyra eller salpeterssyra; men om de blandas och kokas dermed, så syrsätta de svafz. let till svafvelsyra och tantalum till tantalsyra, som "blir olöst. Af flusspatssyra upplöses det icke, och om det var fritt från andra svafvel- bundna metaller, uppkommer icke den ringaste lukt af svafvelbundet väte, äfven då blandningen kokas; men flusspatssyra och, salpetersyra upp- lösa det med lemning af svafvel, Smältes svafvelbundet tantalum med kali- hydrat i ett kärl, der luften ej får tillfälle att ombytas, så upplöses den och man får en oran- geröd massa, som efter afsvalning behåller sin - färg. Öfvergjutes den med vatten, så blir den genast åter svart och lösningen, i stället att va- ra hepatisk, innehåller caustikt kali, såsom för- ut, Skedde försöket i glaskärl, så ser man att den svarta massan är genomskinande, mörkt grönblå. Förklaringen af detta interessanta phe- nomen är ganska "enkel; Vid småltning med kalibydrat äpbunnder tantalsyradt kali och en 288 förening af svafvelbundet kalium med svafvel- bundet tantalum. Vid vattnets tillkomst, åter- oxideras kalium på bekostnad af tantalsyran, som återfår sitt svafvel, och svafvelbundet tan- talum bildas på våta vägen. Om den smäl- ta massan varit utsatt för luften, så innehåller den, jemte litet tantalsyradt kali, som ej åter sönderdelas, svafvelbundet kalium i maximum KS"o0, Lemnas det regenererade svafvelbundna tantalum i beröring med luften, så oxideras det "inom få' timmar och blir hvitt. Är det öfver- täckt af vätskan så bibehålles det längre — Svaf- velbundet tantalum tändes vid börjande glödg- ning; som tantalum har en mycket större fränd- skap till syret än svaflet, bortgår detta i början i ångform och brinner ofvanpå med blå låge, Vid förbränningen bildas en förening af svafz velsyra och tantalsyra, som fordrar långvarig glödgning för att sönderdelas. I en atmosfer af ammoniak utdrifves svafvelsyran lättast. Chlortantalum. ”Tantalum brinner i chlor med hflighet. Producten är en mörkgul gas, som condenseras i form afett hvitlt, något i gult fallande, mjöligt, icke det minsta kristaliiniskt ämne. Om det fuktas med vatten, så uppkom- mer ett fräsande ljud, af den hetta som dervid utvecklas, tantalsyra afskiljes och en mindre del deraf stannar i upplösningen, men utfaller under afdunstning. Denna upplösning befanns med reagentia jernfri, till bevis att föreningens gulaktiga. färg icke härrörer från en jernhalt. Cyantantalum med cyanjern. Då chlortan- talum öfvergjutes med blodlut, så-antager det en djupt brandgul färg, men blir olöst. Den- na gula förening är en dubbelcyanur af jern och tantalum. Den förändras hvarken af lufs 289 ten eller af vatten och tål kokning utan att sön= .derdelas. Upptagen på filtrum tvättad och tor- kad blir den ganska mörkt brun. Denna för- ening fås icke om chlortantalum 'förut blifvit fugtadt med vatten och den fås icke eller om flusspatssyrad tantalsyra i upplöst form indry- pes i blodlut. ”Worraston har likväl anmärkt att en gul fällning erhålles med blodlut ur tan- talsyrans upplösning;i surt oxalsyradt kali. Tantalsyrans sammansättning. För att utrö- na denna, betjenade jag mig af svafvelbundet tantalum, beredt på följande sätt. Vattenhaltig tantalsyra upplöstes i- flusspatssyra, lösningen silades, blandades med svafvelsyra, intorrkades och torra massan glödgades så länge den förlo- rade något i vigt. Genom denna behandling erhölls en från kiseljord fri tantalsyra, emedan kiseljorden förflygtigades med flusspatssyran. Den glödgade tantalsyran inlades i ett rör af ägta postlin och upphettades till full hvitglödg- ning. .Genom detta rör leddes ångor af svaf- velbundet kol, som efteråt upptogos i vatten, och sedan det genomgående svafvelbundna ko- let condenserades 1 vattnet, utan att någon be- ständig gas tillika utvecklades, tillstängdes appa- raten lufttätt och feck afsvalna. Det svafvel- bundna tantalum var glänsande, grynigt och lätt att stryka ut öfver huden såsom talk. I tvenne försök gåfvo 100 d. svafvelbun- det tantalum 89.6 d. tantalsyra och i ett tre- dje 89.743. I alla dessa måste tantalsyran slut- ligen glödgas i en atmospher af kolsyrad am- moniak, för att fullt bli af med svafvelsyran. Om nu tantalsyrans sammansättning är pro- portionell emot det svafvelbundna tantalum, så måste förlusten i vigt, vid den svafvelbundna 290 i; metallens förvandling till tantalsyra, förhålla sig till syret i syran, som skillnaden emellan vig- ten af en atom svafvel och en atom syre för- håller sig till vigten af em atom syre. Att en sådan proportionell. sammansättning här verks ligen äger rum, är redan deraf klart, att allt det svafvel, sonY vid kolets oxidering på tan- talsyrans bekostnad lösgöres, 'bindes af tanta- lum; utom det att i motsatt förhållande tantal- syran 'skulle innehålla mer syre, än de ofvan anförda förbränningsprofven med sjelfva tanta- lum angifva och mer än som utvises af de flusspats- syrade tantal-salternes analys. Men dervid åter- stod ännu, för att kunna med någon säkerhet använda det ofvan erhållna resultatet, att för- vissa sig om att det svafvelbundna tantalum ic- ke innehöll något annat främmande ämne. Till detta ändamål analyserade jag det med chlor. > På ett stycke af ett barometerrör utblåstes tven- ne kulor nära hvarandra, och i den ena inla=- des en vägd portion svafvelbundet tantalum, hvarefter chlorgas, som förut geck genom ett rör fyldt med saltsyrad kalk, leddes öfver den svafvelbundna metallen, För att vara rätt sä- ker för inblandning af atm, luft, lät jag gasen i två timmar gå 'derigenom, utan att använda yttre värme.” Jag fann då att massan mot slu- tet af den andra timmen begynte upphettas af sig sjelf och chlor absorberades utan eldpheno- men. Då kulan icke mera kändes varm, an- "vändes en ytterst lindrig hetta, hvarvid de bil- dade chlorföreningarna öfverdistillerade till den tomma kulan, och den svafvelbundna metallen absorberade nu gasen obehindrad. 'Sedan all verkan upphört och alla flygtiga föreningar blif- vit injagade i den andra kulan, utdrefs chlor- a9gt "gasen ur apparaten med kolsyregas, äfvenledes ledd genom saltsyrad kalk; Efter det svafvel- bundna' tantalum återstod i kulan c.0025 af dess vigt af ett svart ämne, soni brände sig ljusare; utan att särdeles märkbart ändra sin vigt eller blifva hvitt. Producten af ehlors åverkan bestod i en röd vätska, som vid en viss temperatur ensam öfverdistillerade och var chlorsvafvel, samt af chlortantalum. Då massan utblandådes på en gång med mycket vatten löstes den till en klar vätska, med lemning' af litet svafvel; som stannade olöst inuti glaskulan. Vätskan upphettades, hvarunder den blef mindre klar och under afdunstning gelatinerade tantalsyran, nästan såsom kiseljord. Vätskan silades och det genomgående gaf intet spår på någon ting upp- löst, då det mättades med alkali. Det använ= da svafvelbundna tantalum var således fritt från all annan främmande inblanning än + procent af ett oförbrännligt ämne, som syntes hafva va- rit en från början oreducerad tantalsyrara, fär- gad af litet kol, hvars vigt, för att få ett pre- cist resultat, måste afdragas från de100 d. svafz velbundet tantalum, som gifvit 89.6 d. tantalsyras Afdrages 0.25 så väl från det svafvelbundz na tantalum, som från den erhållna tantälsyran, så hafva 99.75 d. svafvelbundet tantalum gifvit 89.35 d. tantalsyra; skillnaden är 10.4, men skillnaden i vigten af en atom syre och en atom svafvel år 101.163 då måste 101.16:100=10-4: 10.287. Om åter 89.35 tantalsyra innehålla 10.287 syre så består denna syra på 100 delar af Tantalum 88.487. — 100. Syre Fira 13.011 Det återstår nu att utreda den frågan: hvils ket antal atomer af syret, som innehålles i dens na syra. Jag hoppades i början! vinna pålitli= 202 - ga resultat genom analysen af flusspatssyradt tantalkali. I 3 särskildta analyser, anställde på salt af olika beredningar erhöll jag följande re- sultat (R. n | I 2 EIN Kalid eenf el 2Är I 2 Tantalsyrar ; och dess symbol blir Zr. Ehuru af de försök vi redan hafva på sam- mansättningen af zirkoner och hyacinther det med temmelig säkerhet låter beräkna sig, att zir- konjordens och kiseljordens syre deri är lika, ansåg jag dock detta ämne förtjena en under- sökning, med särskilt hänseende till en hög grad af precision, ; | Jag valde till dessa försök hyacinther från Expailly, hvilka före deras utväljande glödgades' hvarefter endast de färglösa och fläckfria utval- des. "De pulveriserades i calcedonmortel och det finaste afslammades. Jag försökte först att sön- derdela pulyret med flusspatssyra, men ännu +) Detta salt hade vid torrkning blifvit upphettadt till glödgning då litet flusspatssyra geck bort med decrepitationssvattnet. Resultatet är så tydligt, att jag ansåg en repetition öfverflödig. Af hvad jag i för= sta Afdelningen af denna afhandling anfört, finner man att då vid beredning af dessa salter flusspatssyradt ka- li är i öfverskott, hålla baserna lika quantitet syre« IOF efter 8 dygns digestion hade flusspatssyran icke npplöst det mindsta, och den sura vätskan af- dunstade utan allt slags lemning. Härigenom vanns den fördelen att kunna utdraga den ki- seljord, som blifvit från morteln afrifven, hvil- ken med lätthet af syran upplöstes. Den syra som. härtill användes var icke rökande, men så stärk att den luktade skarpt sur. Jag nämner "detta, emedan det väl: vore möjligtratt den högst concentrerade syran hade den förmågan att an= gripa zirkonpulvret. — Af kokning med concen. trerad svafvelsyra sönderdelas det väl, men svårt och ofullständigt, så att denna method till dess upplösning icke kan recommenderas. Den hufz vudsakliga svårigheten vid zirkons analys ligger i den omständigheten, att den af kolsyradt al- kali icke fullt kan sönderdelas i bränning, och , caustikt kali åter medför så många svårigheter, som hindra resultatets precision: det smälter, vattnet bortgår med kokning och pösning, mas- san stänker, degeln angripes, äfven då den är af sillfver, o, s. v. Jag försökte derföre ett an- nat sätt, som lyckades öfver min väntan. Det "glödgade och vägda zirkonpulvret blandades ganska noga med 3 gånger sin vigt finrifvet kol- syradt natron, och packades så i degeln att midt i lemnades en fördjupning, Massan utsattes för + timmes lindrig glödgning utan att smälta sal- tet, Derefter afsvalades den och i fördjupnin= gen inlades + d. natronhydrat, hvarefter det åter långsamt upphettades, Natronhbydratet in sögs småningom i den porösa saltmassan och af- gaf sitt vatten, utan all pösning eller stänkning. Massan hölls sedan 3 timma hvitglödgande. Den smälta massan var efter afsvalning ofärgad och platinadegeln oangripen.: 'Behandlades med salt- 308 syra, intorrkades, fuktades med concentrerad saltsyra och lemnades så betäckt i två timmar; hvarefter saltmassan upplöstes i vatten, silades och lemnade af 1 gr. glödgadt zirkonpulver 0.398 gr. kiseljord. Ur vätskan fälldes af ammoniak 0.608 gr. zirkonjord, som efter glödgning var hvit. Kiseljorden öfvergöts med flusspatssyra, hvarmed. den hettade sig ganska starkt och lem- nade, efter ett par timmars digestion, ett pulver olöst, som var tydligen igenkännligt odecompo= neradt zirkonpulver. Det vägde 0.068 gr. som således afdragas från de använda 1.00 gr. och . lemna för decomponerad zirkon 0.932 gr. Kisel- jordens lösning i flusspatssyra försaltes med svafvelsyra och afröktes till dess all flusspatssy- ra afdunstat; hvarefter återstoden upplöstes i vatten och fälldes med caustik ammoniak. Den gaf zirkonjord, som glödgad vägde 0.045 och . härrörde deraf att, efter den gelatinerade' mas- sans intorrkning, den del af zirkonjorden, som förlorat sin syra, ej blifvit af saltsyran återta- gen. Kiseliordens vigt var således 0o-285. Zir= konjorden upplöstes i concentrerad svafvelsyra och lemnade kiseljord i gelatinösa klumpar, hvilka efter tvättning och glödgning vägde 0.027. Lösningen af zirkonjord i svafvelsyra indröps i kolsyrad ammoniak, hvaraf jorden upplöstes utan ringaste återstod. Intet reagens upptäckte-föra öfrigt i den vätska, hvarur |zirkonjorden första gången fälldes, något annat; främmande ämne, 0.932 d. sönderdelad zirkon hade gifvit o.312 gr. kiseljord och 0.626 gr. zirkonjord, tillsamman 0.938-eller 0.006 mer än det analyserade pulv- ret vägde. Försöket omgjordes derföre än en gång. Zirkonpulvret sönderdelades nu alldeles, de -procentiska resultaten blefvo de sammiy älf- 309 venså tillökningen i vigt, hvilken således icke var något sådant observationsfel, som kunde fö- rekommas. Denna förökning i vigt inträffar äf- ven vid alla analyser af lerjordshaltiga minera- lier, då de måste behandlas med eldfast alkali, hvaraf jag slutar att det härrör från en ringa halt af detta alkali, som chemiskt förenas med jorden, så att det icke mer kan uttvättas.”J. Efter 'det anförda försöket består zirkon af funnit : räknadt Kiseljord 33.48 hålla syre 17.40 33.59 Zirkonjord 67.16 17.66 66.41 100.604 100.00 formeln för zirkons sammansättning är således Zr Si eller Zrs$S. ; Några egenskaper af zirkonjorden. Under loppet af dessa försök har jag funnit åtskilliga förut antingen alldeles icke, eller blott ofullstän- digt, bekanta egenskaper hos zirkonjorden, hvil- ka, ehuru icke i samband med flusspatssyrans föreningar, jag dock. tror mig böra omtala i sammanhang med det jag nyss om denna jord anfört. | Jag skall först omnämna de olikheter, som finnas emellan mina och Cuevreurs uppgifter om denna jord. Vid mina försök att jemföra ") Jag fortsätter tvättningen med kokhett valten, till dess en portion af det genomgångna, afdunstad på en platinaspade, icke lemnar fläck efter sig. Den omständigheten att tvättvattnet stundom letar sig förbi nedra spetsen af filtrum, som dervid icke ut- tvättas , förekommes, genom att medelst sprutfla- skan då och då från bottnen uppröra massan. Jag anförer detta såsom bevis att bristande uttvättning ej vållat tillökningen, | 3106 den så kallade thorjordens egenskaper med zira konjordens "”) hade jag funnit att den sistnäme da ur sina upplösningar i syror kunde fällas ges nom kokning, hvilket åter icke inträffade 1 CHE= vReuts försök. CHevrRetLs uppgift är i detta fall den : rigtigare och jag måste förklara mig öfver min. Jag hade funnit att zirkonjorden af svafs velsyradt kali fälles ur sina upplösningar och kan derigenom befrias. från jern, hvaraf den annars envist vidhänges; på detta sätt hade jag afskiljt all den zirkonjord, sorm till mina försök användes; med denna inträffar verkeligen allt hvad jag på detta ställe om zirkonjorden upps= gifvit, och den förhåller sig i många fall såsom en annan jord, ända till dess den, genom" koka ning med caustikt kali, blifvit befriad trån vida hängande svafvelsyra. Ehuru fullföljandet af den egentliga planen för dessa försök hindrat mig att fullständigt utreda naturen af denna fäll- ning, skall jag likväl anföra hvad jag derom erfarit. | | Blandas en neutral upplösning af zirkofi= jord med kristaller af svafvelsyradt kali, så ut- fälles zirkonjords-halten fullkomligt; så snart vätskan hunnit mätta sig med svafvelsyradt kal. Denna fällning grundar sig på det svafvelsyrade kalits benägenhet ätt blifva surt, hvarvid fäll- ningen blir en basisk förening. Höll vätskan; till hvilken det svafvelsyrade kalit sättes, öf- versköott af syra, så blir en portion zZirkonjord, svarande emot detta öfverskott, qvär 1 upplös- . , sc é i ;E .” ningen. Under tvättningen af det fällda löser : sig en del deraf och det genomgående grumlas åter då det faller i den sura vätskan, som för« +) Afhandl. i Fysik, Kemi &c. V. H. p. 86. PRE Jin ut gått igenom. Fällningen är efter obetydlig tvättning löslig i syror; men uttvättas den all- deles, eiler: kokas den, så blir den nästan olös= lig och fordrar stora quantiteter af concentrerad syra för att upplösas. Glödgas den, så förlo« rar den vatten och svafvelsyra, men den blir olöslig i kokande svafvelsyra och blir ganska ofullkomligt åter löslig genom bränning med can= - stikt alkali. Genom smältning med surt svaf: : velsyradt kali i stort öfverskott fås den åter lös- "lig. "Är det sura saltets myckenhet endast jämt tillräcklig, att upplösa jorden i glödande fluss, så löser vatten ur den stelnade massan endast surt svafvelsyradt kali och lemnar jorden i sam- ma tillstånd, som då den ur dess neutrala upp- lösning fälles af svafvelsyradt kali, och vätskan håller antingen ingen, eller endast spår af zir= konjord. Detta salt, taget i vått tillstånd, sön= > derdelas icke fullkomligt, hvarken af caustik am- moniak eller af kolsyradt kaln ' Det löses af en kokhet upplösning af zirkonjord, som” inne- båller svafvelsyra, sätter ett kalisalt, eller om- vändt, om lösningen håller kali, tillsätter svafsa velsyra, eller ett svafvelsyrädt salt. Det är lös- ligare i en varm sur vätska, än då den år kall; en sådan afsätter derföre, under afsvalning, än- nu en portion deraf, Några ofullständiga : analytiska försök på denna kropp, sådan den fås efter kokning och uttvällning, hafva tyckts visa att den är ett ba- siskt svafvelsyradt salt, bvari svafvelsyran upp- tager 6 gånger så mycket basis, som i detneu- trala saltet. Det innehåller tillika kali, men i 312 en så ringa quäntitet, att jag skulle anse det för alldeles oväsendtligt, om en med denna analog förening frambringades af. svafvelsyradt natron: Men detta fäller zirkonjorden hvarken kallt el- ler i kokning; svafvelsyrad ammoniak frambrin- gar stundom någon ting likt kalisaltet, men så lättlöst i syror och i rent vatten, att det oftast ej lyckas att erhålla det, De analytiska försö- ken dermed anställdes på följande sätt: Den kokade och uttvättade fällningen blandades: våt med natronhydrat, afröktes dermed till torrhet och smältes. - Saltmassan upplöstes i vatten och jorden togs på filtrum. :Den alkaliska vätskan öfvermättades med saltsyra och fälldes med salt- syrad baryt, för att bestämma svafvelsyrans quantitet. Öfverskottet af barytjord utfälldes med oxalsyrad ammoniak, hvarefter saltet in- törrkades och brändes, till förjagande af all salt- syrad ammoniak. Upplöstes sedan i vatten, - blandades med saltsyrad platina och afdunsta- des långsamt till anskjutning. Saltmassan upp- löstes i alkohol, som lemnade ett ganska ringa spår af saltsyrad kali-platina. I ett annat för- sök "löstes den ännu våta fällningen i kokande concentrerad 'svafvelsyra, utblandades med vat- ten och jorden -utfälldes med caustik ammoniak: Den silade vätskan afrökt och bränd, gaf åter blott spår af svafvelsyradt kali. Men den egentliga naturen af denna förening och hvad som huf- vudsakligast determinerar dess svårlösthet, haf- va dess försök icke upplyst. j Svafvelsyrad zirkonjord finnes i flera oli- ka mättnings-grader. Det neutrala saltet kri- stalliserar, särdeles om man till upplösningen sätter fri svafvelsyra, i hvilken det är svårlö- stare 3:38 stare än i vatten, hvarigenom saltet anskjuter i mån som . syran begynner :. att concentre= ras. : Kristallerna kunna med spiritus aftvättas utan att sönderdelas deraf 3 men: om ::saltets lösning i vatten blandas med alkohol; så :upp= kommer en: fällning, som är blandad af neu= tralt och -basiskt salt; det sistnämdas mycken- het ökes under fortsatt tvättning med spiritus. > Om neutral svafvelsyrad zirkonjord blan- das med zirkonjordshydrat, eller med litet caustikt alkali, så uppkommer ett i vatten lösligt basiskt salt, hvilket under afdunstning intorrkar till en gummilik massa, som slutligen blir hvit och ogenomskinlig. Upphettas den, så bortgår vat. . ten under pösning, alldeles såsom vid bränning af aluns Om en upplösning af detta salt i vat. ten blandas med mer vatten, så grumlar den sig om några ögonblick och afsätter en hvit fällning, som också är ett basiskt salt, men med mindre svafvelsyra, så alt utspädning med vat- ten återförer detta salt närmare det neutrala tillståndet. I ett försök att analysera en concentrerad upplösning af detta salt, som således innehöll så litet neutralt salt som möjligt, erhöll jag ge- nom fällning med ammoniak 0.394 gr. zirkonjord och ur den silade vätskan medelst saltsyrad baryt 1.196 gr. Dessa vigter svara emot 100 d. svafvelsyra och 145 d. zirkonjord eller nära dub- belt så mycket, som i det neutrala saltet, 1 hvilket fall syret hos syran vore i£gr. syret hos jorden. > Det i vatten olösliga basiska svafvelsyrade saltet erhålles lättast, då' det neutralas npplös-= ning falles med alkobol, och fällningen tvättas K. V. I. Handl. 1824, Su tl. 21 Få Ir4 först 'med spirituss och sedan med vatten: sDet analyserades så, att det våta:saltet löstes i salt= syräsgch fälldes, först med: caustiks:ammoniak ochisedaiv med: saltsyrad :baryt; det gaf, mot o:5;gr. izirkonjord, 0.636 gr. .svafvelsyrad -baryt; hwvilketssvarar emoti10ood. svafvelsyra och 228.52 di zirkonjord, 1: hvilket fall syrån är mättad med 3 gånger 'sårmycket basisissom is det meutrala saltet. De svafvelsyrade> salternes :sammansätt- ning :är således: följande 2 td 0 TUE ST kl rg ELR :) Neutralt : salt LÄR ER ör Hin första basiska saltet. 6 vv. Svafvelsyra 256:92 — 100:000 3at. | | oc Zirkonjord (>: (43.08: 75.853 1at. pov Svafvelsyra 39.73 — 100-000 3at. I rv Zirkonjord + 60.27 151.716 2at. Ta andra: basiska saltet. « = 0 ;;' Svafvelsyra : 30.53 100.00 tat. ' om Zirkonjord > 69.47. — 227:58. 1at. = = «04 Salpetersyrad zirkonjord ger äfven ett i vatten lösligt basiskt: salt. Om salpetersyrad zirkonjord intorrkas och sedan upplöses i vatten, kan man tillsätta ganska mycket ammoniak in- han! någon beständig fällning uppkommer. »v Att det samma är händelsen med det salt- $yrade saltet hafva vi förut .sett, äfvensom det; åf. de der anförda analyser, är klart, att: detta lösliga basiska salt består af en atom chlor-zir- conium förenad med en atom zirkonjord. Det neutråla saltet, d. ä. det på våta vägen beredda éhlor-zirconium kristalliserar, men kristallerne fatiscera vid +50?, hvarvid de afgifva hälften af sin syra och blifva hvita och ogenomskinliga. De äro mycket svårlösta i concentrerad saltsy«= ra; derpå grundar CHeyreur ett sätt att erhålla jernfri zirkonjord, som består: deri att tvätta 315 det 'saltsyrade saltet med saltsyra, hvaraf jers net upptages. Men denna tvättning går myc ket långsamt, och såsom atiälytisk: method 'kar den : icke användas, emedan” syran 'medrfåger Mycket zirkonjord. - Om eh lösning 'af' basisk saltsyrad: zirkonjord i vatten kokas, så begyhner den: om en istund att bli oklar och: efter en timmas: kokning: har den afsatt det mesta af gir konjorden i form af ett ännu mera" basiskt salt; Det är gelatinöst och gehomskinande, 'svårt- att uppsamla på filtrum, hvars""porer det täpper, och glasigt efter torrkning: Jag har ej analyses Om en upplösning af zirkonjord : indrypes 1 en upplösning af bicarbonat af kali eller nas tron, så upplöses zirkonjorden fullkömligt och hastigt. ' Blandas redan fälld ”kolsyrad Zirkons jord med bicarbonatets upplösning, så löses den ganska långsamt. Zirkonjordshydratet löses alls deles icke. ::Om lösningen "kokas, så att bicaré : bonatet förvandlas till carbonat, så fälles en del af;zirkonjorden:i form af hydrat. Det som ännu är qvar "upplöst i carbonatet, fälles då vätskan blandas med en upplösning af salmiaäk och sedan kokas. Den ena delen af zirkonjor- den är således upplöst i bicarbonatets öfverskju- tande kolsyra och den andra1i carbonatet.' Hvad. som 'är' löst i kolsyran kan utfällas af ammoni- ak, ehuru mindre ' fullständigt än genom kokning: = > Kolsyrad ammoniak löser zirkonjordskydrat ytterst trögt och ofullkomligt. Kolsyrad zirkon= löses lättare och lättast sker det 'om 'zir- onjordsupplösningen i'/små” portioner i sender; och under ständig omröring, indrypes i en lös- ning" afkolsyrad ammoniak. "Får en betydliga- re del af jorden fälla sig, utan att genom om- 316 röring genast upplösas, så kunna sedan flera timmar åtgå innan den upplöses. Vid kokning utfälles jorden i form: af. hydrat.. Var den löst 2 bicarbonat af ammoniak, så blir det utfällda hvitt; iiannat fall begynner . vätskan med att gelatinera och jorden afsättes i. halft genomskin- liga klumpar, I båda fallen är all kolsyregas utjagad. och fällningen. endast hydrat. Innan all ammoniak är utdrifven, är jorden fullkomligt ut- fälld ;; och vätskan upptager under fortsatt kok- ning icke: det minsta deraf, såsom det händer med .berylljord och ytterjord.. Man kan icke med fördel begagna denna löslighet i kolsyrad ammoniak för att rena zirkonjord från jernoxid och andra jordarter. «.. | ; 0 Zirkonjordens hydrat, fäldt kallt med eau- stikt alkali och tvättadt med kallt vatten; löses lätt, i utspädda syror, äfvenså kolsyrad zirkon= jord; men om hydratet kokas eller tvättas med loksntle vatten , så behöfver det kokning, eller åtminstone :en längre fortsatt digestion, med con- centrerade syror, för att upplösas. Af de i det föregående anförde försöken finner man att jor- den; håller 2 gr. vattnets syre, likasom händel- sen; är med jernoxidhydratet. Det består af > Zirkonjord 37.11 — 100.000 2at. Vatten 12.89 14.793 3at. Zirkonjordshydratet sönderdelas, såsom Hum- pHRY Davy redan anmärkt, med eldphenomen, hvilket,; då hydratet är rent och frilt från hygro- skopisk fugtighet, inträffar innan det omgifvan- de medium hunnit glödhetta. Detta eldpheno- men tillhör likväl icke vattnets bortgång. Jag har! vid försök dermed, då hydratet länge ut- » sattes, för en högre, till dess förglimmande otill- tvacklig temperatur, lyckats att utdrifva vattnet, SIE 317 så att icke fullt en procent af hydratets vigt vatten återstod, och sedan. då det utsattes för en :starkare hetta frambragtes eldphenomenet lika "lifligt, som innan vattnets utjagande. 0 Att befria zirkonjorden från jernoxid är ett svårt problem. CuHEvreurs sätt har jag omtalat. Duzois och Sinveima föreskrifva att koka hydra- tet med oxalsyra, som löser jernoxiden med lemning af zirkonjorden. Jag har begagnat det ofvananförda sättet att fälla jorden ur dess neu- trala upplösning med svafvelsyradt kali, hvarvid jernet stadnar qvar i upplösningen. Ett”'annat sätt, hvaraf jag också betjent mig för analytiska försök, är att upplösa den fällda, jernhaltiga jorden i vinsyra, öfvermätta med ammoniak, som icke fäller någondera , och att utfälla jernet med hydrothyonammoniak. ”Vätskan ställes i täppt kärl på ett varmt ställe tills den klarnat och blifvit rent gul, det klara afhälles och fäll- ningen tages på fillrum, der den tvättas några : gånger med vatten blandadt med hydrothyon- ammoniak. Fortsättes tvättningen länge, så be- ' gynner det genomgående blifva grönt. Den si- "lade vätskan afrökes till torrhet, torra massan brännes och zirkonjorden återstår; kolet bort- brinner ganska lätt. Det svafvelbundna jernet förvandlas genom upplösning i kungsvatten till oxid, utfälles och väges. — Ännu ett annat sätt att få jernfri zirkonjord är, att digerera det ko- kade hydratet med saltsyra en stund, samt se- dan frånsila det upplösta, Det mesta äf zirkon« jorden blir olöst och upplöses sedan genom län- gre fortsatt digestion med syran. Prof på jor- dens jernfrihet är att icke ändra färg af hy- drothyonalkali. 38 » Bästa sättet att: återgifva åt -glödgad ir konjord sin löslighet, har jag - funnit vara, att rifva den: till fint pulyer och blanda ; den -med concentrerad. svafvelsyra, förut utspädd med lit ka vigt vatten. Den digereras dermed i några timmar vid så stark hetta den tål, utan att af kokning kringkastas, och sedan vattnet "afrökt; afdunstas den öfverskjutande svafvelsyran vid en ännu starkare värme. När massan ej röker mer; afsvalas den och upplöses i varmt vatten, Tillägg om Thorjorden; Jag skall här gö- ra ännu ett tillägg, som icke' står i direct ge- menskap med flusspatssyrans historia, men som i sammanhang med hvad jag nu anfört varit fö- remål för mina undersökningar, | " Vid de analytiska försök, som jag åren 1814 öch'1815 anställde på åtskilliga vid Fin- bo, nära Fahlun, förekommande föreningar af flusspatssyra med 'ceroxid och ytterjord, hade jag trott mig finna en ny jord, som feck namn af thorjord och som, oagtadt den ringa tillgång jag deraf fått, Cknappt 0.5 gr.), icke medgaf nå- gon utförlig examen deraf, beskrefs i'Afh. i Fy- sik, Kemi och Mineralogie V, H. s;: 76, der jag jemförde den med Zzirkonjorden, som den syn- tes mest likna. Jag har sedan alltid misstänkt denna jord vara en förening af zirkonjord med någon eldfast syra "I, hvarpå den då ej pröf vades, och ansåg derföre denna omständighet nu förtjena att närmare undersökas, Jag hade ännu gvar, efter de förra försöken, ett par cen- tigrammer af denna jord, med hvilka jag å nyo jemförde zirkonjordens föreningar; men de vi- ”) KK. Vetenskaps Academiens Arsberättelser, 1821, — pag. 57. ' | ' dig sade sig, bestämdt olika. För att kunna 'anstäl- la en. noggrannare pröfning :uppoffrade; jag, en ' stuff i min mineral-sartling, den enda: i hvil= ken jagi visste att denna jord skulle finnas; den sönderdelades med svafvelsyra till flusspatssy- rans utjagande, och då jag icke trodde mig bes höfva särskilt afskilja ceroxid och jernoxid, neu- traliserades upplösningen och- kokades sedan; hvarvid en betydlig mängd af ett 'thorjorden liknande ämne utföll... Men detta innehölb syn- bart cerium. Det upplöstes derföre i saltsyra som skedde ytterst svårt, ceroxiden utfälldes med svafvelsyradt kali, hvarefter vätskan åter neutraliserades och sedan koktes: ; Nu. föll: en: ringare quantitet af en hvit jord; som, uppta= gen på filtrum och vidare behandlad, igenkän- . des för phosphorsyrad jernoxid. Då den öfriga vätskan blandades med ytterjords upplösning och koktes, så föll en ny -portion, som shade alla egenskaper af thorjord, men var phosphbor- syrad ytterjord. Det ringa som återstod af den ' förra thorjorden visade för blåsröret sin halt af phbosphorsyra, hvaraf det snart ådagalades, att thorjorden icke var annat än phosphorsyrad yt- terjord, hvilket kanske icke undgått min upp- märksamhet, om blåsrörsprofvet till phospborsy= frans upptäckande, vid de äldre försökens anstäls lande, varit bekant, Då jag redan vid thor- jordens beskrifning fäste uppmärksamhet på den likhet. den i många fall har med pbosphorsyrad N jernoxid, så är det troligt att, om vid de ana= lyser der den erhölls, jernoxiden icke varit för- ut afskiljd och phosphorsyran således icke blifvit bunden endast vid ytterjorden, den lika som nu gifvit sig tillkänna i förening med jernoxi- den, utan att särskilt sökas, hvarpå jag då icke 3320 var betänkt. — Resultatet af denna undersöks ning har således blifvit, att, hvad jag under namn af thorjord :beskrifvit, icke är annat 'än basisk pbosphorsyrad ytterjord, från hvilken hvarken caustik eller kolsyrad ammoniak förmår utdraga den ;phosphorsyra den innehåller, och som så- ledes vid fällningar med detta alkali ' behåller caracterer , som skilja den från den rena ytter- jorden, till ex. att den med svafvelsyra i öf- verskott ger ett kristalliseradt salt, hvars kri- staller af rent vatten sönderdelas och blifva ' mjölkhvita ogenomskinliga med behållande af sin form. Efteråt inser man nu lätt att då den svafvelsyrade ytterjorden upplöses, blir den phos- phorsyrade qvar. — F. Flusspatssyrad Wolframsyra och dess föreningar med saltbaser. ; Flusspatssyran har en ganska svag fränd- skap till wolframsyra. Blandar man vatten- haltig wolframsyra med flusspatssyra, så faller den sönder till en gul mjölk, som löses af myc- ket vatten. Den glödgade syran löses föga af flusspatssyra. Afdunstas lösningen i lindrig vär- me så får man en syrupslik gul massa, som se- dan spricker, förlorar syra och blir grönagtig. Öfvergjuten med vatten mjölkas den deraf, en sur massa upplöses och det mesta af syran blir olöst. Den innehåller likväl i detta tillstånd flusspatssyra, som den envist behåller, och som först i glödgning, i contact med en atmospher af ammoniak, går fullt bort. Jag har icke kun- nat finna att någon wolframsyra förflygtigas med flusspatsyran. Om lösningen af flusspatssyrad wolframs- syra mättas med en saltbasis, så uppkomma J21 'egna "salter, men hvilkas sammansättning icke liknar de föregåendes. Dessa salter erhålles äfs "ven "då ett wolframsyradt salt förenas med flusi spatssyra. Jag har icke in specie undersökt dessa salter af särskilta baser utan endast up- pehållit ' mig vid kalisaltets undersökning. 'Jaåg kan tillägga satt ammoniaksaltet liknar kalisaltet till sina yttre förhållanden och att natronsaltet är lättlöstare än de föregående och ånskjuter, åtminstone vid försök i smått, mindre redigt. " Kalisaltet bereddes så väl af wolframsyradt kali, som öfvermåättades med flusspatssyra, som . af flusspatssyrad wolframsyra, hvartill sattes kali till dess en beständig fällning visade sig. Detta salt är tröglöst i kallt vatten,' löser 'sig lättare i kokande och anskjuter under långsam. afsvalning i stora glänsande fjäll, lika boraxsyra. Det har en bitter, något metallisk smak. För- ändras icke i luften och sönderdelas icke vid återupplösningen i kallt eller kokande vatten. Det innehåller kristallvatten. Upphettadt be- tydligt öfver vattnets "kokpunkt bortgår detta. vatten under det att saltet faller till ett fint damm. 'Ingen flusspatssyra följer med om icke temperaturen är mycket hög. Det vattenfria saltet kan småltas i glödgning utan att sönders delas, om tillträde af vattenångor eller kiseljord ” hindras. Det smälta saltet är vanligen litet grön- agtigt och platinan omkring blir rödbrun af en angripning genom flusspatssyran. = Detta salt analyserades på följande sätt: 100 d. deraf upphettade öfver lågen af en olj- lampa, d.ä. så att de icke kommo till glödg- ning, förlorade 4.8 d. af bortgånget vatten. 100 andra delar blandade med blyoxid och upp- hettade förlorade precist lika. | dJ22 ar framsyran ytterst envist och fordrar en lång- varig och stark glödgning för att utjagas, hvar- vid jag icke antog wolframsyran: för att vara befriad derifrån, förrån den, vid förnyad glödg- ning i en atmospher af kolsyrad ammoniak, icke mer förlorade i vigt. Den. genomgångna sura vätskan. afröktes till torrhet, svafvelsyran afdrefs och ..saltet glödgades till slut i en atmosfer af kolsyrad ., ammoniak. : Det lemnade 44.67 ds svafvelsyradt ; kali, svarande emot 24.15 Pp. C kali; Då saltet upplöstes i vatten visade det en ytterst ringa grumling af wolframsyra, som: jag icke ansåg förtjena att till vigten, bestämmas. Vid beräkningen af. denna: analysens resultat "fanns det; så : afvikande från allt, hvad jag, i: an- : ledning af föregående föreningar, väntade, att jag ansåg , wolframssyran möjligen; hafva innehållit kali.. Analysen omgjordes derföre med den skill- nad, att wolframsyran upplöstes i hydrothyon- ammoniak ock fälldes: med saltsyra, hvarefter vätskan afröktes. till nära torrhet. Det svafvel+ bundna, wolfrany togs på filtrum: och tvättades, hvarefter det brändes till syra och glödgades ' slutligen, i:'en atmosfer af':kolsyrad ammoniak. Det vägde 58.2 procent. Den silade vätskan afröktesi till, torrhet ,; ammoniak-salterna, för+ jagades och jen. portion: återstående svafvelbun- def wolfram brände dervid' till:syra.;, Vatten tdrog derur ett ytterst ringa spår afsaltsyradt Le 323 kali, som ej kunde vägas. + Wolframsyran väg- de 0.8 p-c. «eller: tillsamman 59 procent. Det erhållna;svafvelsyrade kalit vägde 45 p.c;.dessa analyser, bekräfta således hvarandras rigtighet. oc Då jag vid.:dessa försök funnit,, att wolr framsyran så envist behåller svafvelsyra, så, för reställde jag .mig:att, i de äldre försöken till bestämmande af wolframsyrans, syrehalt 7), möjligen denna omständighet föranledt någon irring i resultatet, som drogs, af svafvelbunden wolframs analys och af dess förbränning. till wolframsyra, Jag beredde derföre en ren. wol- framsyra', som i en liten glaskula, utblåst ' på midten af att barometerrör om några tums längd invägdes och glödgades föratt vara fri från” all fugt. Det hela vägde ej 4 gramm' och wolfram-. syran vägde 0.899 gr. > Genom denna: kula led- des "vätgas, som förut -passerat:. smält - saltsy+- rad kalk, kulan uppglödgades med en Argand's spritlampa, och behölls glödgande, så länge nå- got vatten följde vätgasen åt, efter dess passage öfver wolframsyran. Härtill åtgeck 2 timmar, hvarefter försöket fortsattes ännu 'en 3 timme Apparaten hade förlorat 0.183 gr. i vigt, och kulan innehåll nu en mörkt grå metallisk mas= sa. Såsom motprof' förbrändes åter 0.676 gr. af detta metallpulver på ett platinabläck, hyar? vid åter erhölls. 0.346 gr. wolframsyra, slutli- gen glödgad i en atmosfer af kolsyrad ammoniak. Efter reductions-försöket ,upptaga 100 d. wolfram 25.56 d; syre, efter förbränningsför- söket 25.15; jag har trott att medeltalet skulle vara sanningen närmast, hvilket är 25.355. Wol- framsyran "består således af isso sd och Lo VE NI få VE ;eleqQa frun 4) Afb, i Fysik, Kemi och Mineralogic V.' H.p. 484. 324 Wolfram 90.768 — 100.000 Syre > > 20.232 25.355 och 'en atom wolfram väger 1183.2. Dessa tal skilja sig obetydligt från de äldre, i hvilka jag beräknat wolframsyrans syrehalt, från dess mätt- ningscapacitet, till 20.2 p.c. Förbränningen af svafvelbundet wolfram gaf endast 19.0 Återtagom nu resultaten af det flusspatssy- rade saltets analyser. De hade gifvit 1 ÅA, B. ; Kali 24.15 m— 24.33 4.1 Wolframsyra 60.14 << 59.00 hålla 12.17 Flusspatssyra 10.91 11.37 syre - 8.15 Watten 4.30 ÄTRAN ov Då man här jemför syrets förhållanden, ser man att kalit är på en gång förenadt med den quantitet wolframsyra, hvarmed det utgör ett neutralt salt och med den quantitet flusspatssyra och vatten, hvarmed det bildar surt flusspats- syradt kali. Jag kan icke inse huru de skola vara inbördes förenade annorlunda, än att en atom flusspatssyradt wolfram-kali är förenad med en atom: wolframsyradt kali och 4 atomer kri- stallvatten, efter följande formel: C(KF+W?F3)Y+-KW2+4Aq. Efter räkning består detta salt af Fan Kali 24-047 Wolframsyra 60.462 Flusspatssyra 10.908 Watten 4.583 100.000 J ag bar försökt att upplösa dettå salt i flus- spatssyra och låta det anskjuta derur, i tanka att det wolframsyrade kalit deri skulle förvand- las till flusspatssyradt wolframkali , men 'det er> hållna saltet var alldeles oförändradt. | —G. Flusspatssyrad Molybdensyra och dess föreningar med saltbaser. '" Molybdensyra upplöses mycket lättare och i större mängd af flusspatssyra än wolframsyra. Lösningen smakar surt och obehagligt metalliskt. - Under afdunstning intorrkar den till en syrups- tjock, gulagtig massa, som icke visar tecken till kristallisation, och som i värme drager åt grönt -eller blått. Efter intorrkning löses den ofull- komligt i vatten: Det olösta är likväl en för= ening af flusspatssyra och molybdensyra. Den: är till en ringa del löslig i vatten och fälles åter då lösningen deraf under tvättning ” faller - i det genomgångna surare. | > Äfven molybdensyrlighet förenas med flus- $patsyra, lösningen är färglös men blir genom intorkning blå och lemnar, då den återupplöses i vatten, ett blått pulver olöst, som också in- nehåller flusspatssyra. "Molybdenoxid upplöses icke af flusspats=- syra. Öfvergjutes den dermed, så reduceras molybden i ögonblicket till metall och vätskan innehåller flusspatsyrad molybdensyra, smittad: af syrlighet. | - Flusspatssyrad molybdensyra ger med salt- baser egna salter, lika dem af flusspatssyrad wolframsyra till utseende. och sammansättning. Jag har förnämligast undersökt kalisaltet. För att erhålla det fritt från molybdensyrlighet, som gerna ingår med i föreningen, men ändrar Proportionerna, beredde jag saltet på det sätt att molybdensyradt kali smältes med litet salpeter, upplöstes i kokhett vatten, öfvermättades med 326 flusspatssyra och lemnades att svalna, hvarut= der ett salt! ansköt i: fjäll, så alldeles likt wolframé saltet, att det icke på utseendet kunde skiljas derifrån, om icke" derigenom att Re icke blefvo alldeles så stora. Detta; salt: innehåller litet. mer vatten än AGA amsaltet och faller icke så till pulver sont detta, Det. blir genom vattnets förlust grågults Det. kan smältas. senern vallnet gått bort och drager då i gulbrunt. , Det förlorar så väl en- samt, som med blyoxid, 6 procent i vigt af bortgånget vatten, och detta vatten går till störtid delen bort vid. en temperatur af +509 så 609: ' Detta salt är: mycket svårare att analysera än, det. föregående, emedan molybdensyran. är både. löslig och flygtig: Det .decomponerades med svafvelsyra, och vid en viss period af flus« spatssyrans förjagande blef massan, skönt blå och genomskinlig och slutligen försvann denna färg: och massan blef färglös. ; | Den löstes i vatten, hvartill sattes litet, atns moniak , lösningen fälldes med Äxtiksyrad blys oxid, Silades och ur det genomgångna fälldes öfverskottet af blyoxid med kolsyrad ammoniak, hvarefter vätskan. afröktes och nära: intorkning blandades med saltsyra » afröktes till torrhet; ammoniaksalterne förjagades och saltsyradt kali återstod, svarande emot 31.63 p.c. kali. - > Blyfällningarne sammanlades, digererades med hydrothyonammoniak, massan silades, det svafvelbundna blyet tvättades hvarefter det ge= nomgån:gna, som höll svafvelbunden molybden, afröktes till torrhet och saltmassan brändes till dess att endast molybdensyra återstod. På det- ta sätt erhölls 45.8 p.c. molybdensyra, som lös stes fullkomligt i caustik ammoniak. JAN 329 "Analysen omgjordes med begagnande af salt- syrad barytjord i stället för ättiksyrad blyoxid. Halten af saltsyradt kali blef alldeles densam- ma; Fer Var ytfölningen fölådde icke hy- drothyonaämmöniaken utdraga all molybdensyran. Saltets sammansättning är . efter analysen, efter räkning Kali = "> 31.603 — "— 31.61 Molybdensyra 45.80 — '— 48.03 Flusspatssyra 16.57 — — 14.33 Vatten « «, 6.00... 6.03 . OL RN 100.00 ; q Formeln för dess sammansättning är följande fom Ir (KE4+MO?F>)+KMo?+4AG: (Fortsättning i nästa Tom.) : MOV j Hä [a JA i ic ig i FLN "a Ub | n äh bt. | ik AE a « aotletd > Om några föreningar af Cyan; j ; sf FST RER é ILE NN ; CCCP WÖHLER. RC 1:0 Cyans förhållande till Ammoniak. Oc man leder Cyangas 'tti flytande 'Ammo- niak så uppstår '1:0) Blåsyrad ammoniak 2:0) ganska mycket af det mörkbruna ”koliga ämne, som 'så ofta bildar. sig vid: -cyanföreningars sön- derdelning och hvilket ännu är föga undersökt 3:0) Oxalsyrad ammoniak 4:0) ett eget kristal- liserande ämne, som. likvist ej synes vara cyan- syrad ammoniak. Det bruna koliga ämnet, af- sätter sig dels sjelfvilligt, dels genom vätskans uppvärmning och afdunstning. Oxalsyran från- skiljes medelst kalkvatten, fällningen behandlas med kolsyradt kali, det oxalsyrade kalit sönders delas med blysocker och det oxalsyrade blyet med svafvelbundet väte, livarigenom man erhål-- ler en sur vätska, hvilken under afdunstning lem- nar kristalliserad oxalsyra. Då cyan absorbe- ras af andra alkalier bildar sig icke denna syra. Det egna kristalliserande ämnet erhålles slutli- gen genom den vätskas afdunstning, hvarur oxalsy- ran fälldes. Det är likvist nu mycket orent. Rent erhålles det om cyansyradt bly sönderde- las med caustik ammoniak, eller cyansyradt silf- ver 329 ver med salmiak. Det kristalliserar uti hvita, genomskinliga, stråliga kristaller och är lättlöst i vatten och alkohol. Dess upplösning är neu- tral och fälles hvarken af -silfver- bly- eller an- dra saltsolutioner. Med caustikt kali utvecklas ingen ammoniak; i svafvelsyra och saltsyra lö- ser det sig helt stilla. Det synes innehålla kri- stallvatten, uti hvilket det vid uppvärmning smälter, och hvarigenom, åtminstone till en del, det sönderdelas under utveckling af mycket am«= moniak. Dtt stelnar derefter åter och utveck- lar då en myckenhet af den ättiksyra så likt luktande, surt reagerande ånga, hvilken alltid, tillika med kolsyra uppkommer då ett cyansy- radt salt sönderdelas med en syra. Dervid sub- limerar sig en pulverformig, hvit substans i temmelig quantitet, hvilken är olöslig i vatten” och synes vara densamma, hvilken jag en gång förut vid ett annat tillfälle erhållit i ganska rin- ga mängd ”). Glödgar man det kristalliserade ämnet med kalium, så erhåller man mycket cyan-kalium. 2:0o Cyans förhållande till svafvelbundet väte. Mättas alkohol med cyan-gas och derefter med svafvelbunden vätgas, så får den en mörk- gul färg och straxt derefter afsätta sig flera små, röda kristaller. De äro af en skön orangeröd, glänsande färg, ogenomskinliga, knappt lösliga i kallt vatten, mera uti kokande, hvarur likvist under afsvalnandet de i ögonblicket afskilja sig. På samma sätt förhålla de sig med alkohol. Lättast erhålles detta ämne, om de håda gaser- '") PocGEnpborreFs Journal B. 1. pag. 118 Noten. K. V, A. Handl. 1824, St. II. 22 | 330 ne uppfångas i en med vatten fylld och spär- rad retort, hvarvid absorptionen befordras me- delst omskakning. ' Vattnet färgar sig snart gult och afsätter smått efter hand tjocka, orangegu- la flockor, hvilka vid nogare betraktande be- stå af idel fina nålar. Dessa afskiljas medelst filtrum, urtvättas med kallt vatten, upplösas derefter i kokande alkohol, hvarur de såsom de förra kristalliseras. Upphettas denna kropp lin- drigt, så sublimeras den till en del oförändrad, men större delen blifver svart under det myc- ket svafvelbundet ammonium utvecklas; till slut återstår kol. Då den i torrt tillstånd upphettas med metallisk koppar, sådan man får den genom kopparoxidens reduction med vätgas, afger den en mängd ammoniakgas, hvilken icke det. min- sta grumlar kalkvatten. Denna substans synes såle- desicke innehålla något syre och bestå af kol, qväf- ve, väte och svafvel. Genom oxidering med kungsvatten, fann jag det sistnämnde utgöra un= gefär 53 procent. : | I svafvelsyra löser sig detta röda ämne med gul färg och afskilies åter oförändradt, då vatten tillsättes. Med tillhjelp af värme är det lösligt i kolsyrade alkalier, och lösningen innehåller en blandniug af svafvelbundet kalium med svafvel- bundet cyan-kalium. I caustikt kali löses det till stor mängd; lösningen är gul, reagerar hvar- ken för svafvelbundet kalium eller för svafvel- "bundet cyan-kalium och med: saltsyra utfälles den röda substansen åter oförändrad. Vid en viss concentrering afsätta sig flera små kristal- ler, men lösningen blir ständigt mörkare och förvandlar sig innan korrt i en blandning af svafvelbundet kalium och svafvelbundet cyan- kalium. Genom uppvärmning sker denna sön- 331 derdelning ögonblickligt. Blandar man det rö- da ämnets upplösning i vatten med. en blysoc- ker-solution, så uppkommer i ögonblicket, jem- te fri ättiksyra, en ymnig orangegul fällning, liknande kromsyradt bly, hvilken färg den äf- ven bibehåller efter torkning, om denna skett. vid lindrig värme; i motsatt fall blir den svart. "Äfven kokad med vatten, förvandlas den i svart svafvelbundet bly. Öfvergjutes denna blyföre- ning med caustikt kali, så erhåller man, under det svafvelbundet bly i ögonblicket afskiljes, en upplösning af cyankalium och svafvelbundet cyan-kalium , hvilket man lätt kan upptäcka med jern. Kokas blyföreningen med saltsyra, så upplöses den deruti till en rödagtig vätska. Till- sätter man derefter alkohol, så utfälles chlor- bly och ur den derifrån befriade vätskan, af-' sätter sig under kallnandet den röda substansen oförändrad. Då blyföreningen intorrkades med salpetersyra lemnade den en quantitet svafvel- syradt bly, som antydde en bly-halt af 64,5 p-c. i föreningen; med caustikt kali analyseradt, er- hölls en portion svafvelbundet bly, som svara- de mot 64 p. c. bly. Upplösningen af den röda substansen i vat- ten, fälldes ej af jern- eler zink-solution. Med cyan-qvicksilfver gaf den under utveckling af blåsyra, en stark, hvit fällning som hastigt grå- nade; med sublimat uppkom under det salt- syra blef fri, en hvit, ymnig; med salpetersy- radt silfver under utveckling af cyangas och fri- görning af salpeterssyra, en svart; med kop- par-upplösning en svartgrön fällning, som för- höll sig lika med blyföreningen. Genom blyföreningens glödgning med kop- paroxid, på det af Dumas och PEirEtiErR nyligen 332 uppgifna sätt, erhöll jag 85 d. af en gas ur' hvilken blysuperoxid; intet upptog, men hvil- ' ken ett stycke caustikt kali förminskade till 56 d. Man ser derutaf att denna gasblandning be- stod af 1 vol. qväfgas och 2 vol. kolsyregas d. v. s. att qväfvet och kolet uti föreningen äro uti det förhållande till hvarandra hvaruti de bilda Cyan. — Jag anser troligt, att denna nu, beskrifna röda substans, är en med svafvelbun- den blåsyra analog förening, hvars väte kau fö= reträdas af metaller. Den är som man ser skilj- aktig från den hvilken GAyLussäc erhöll genom sammanbringande af blåsyra och svafvelbundet väte. Denna är ljusgul, ganska lättlöst i vatten och ingår ingen förening med bly. Den bildas alltid tillika med den andra och kan genom vät- skans afdunstning erhålles derutur. — Jag har förgäfves försökt att frambringa analoga förenin- gar med selenbundet väte. Selenium afskiljes der- vid alltid metalliskt; troligtvis under bildande af blåsyra. ; | 3:o Cyans förhållande till svafvelbundet kalium. Leder man cyangas genom en upplösning af 'svafvelbundet kalium med den största quan= titet svafvel, så afskiljes en myckenhet svafvel, den bruna koliga materien bildar sig i mängd, och afdunstas solutionen, så erhåller man kri- stalliseradt svafvelbundet cyan-kalium. Glödgar man detta svafvelbundna kalium i Cyangas, så afdistillerar en mängd svafvel, massan blir i början svart af sönderdelad cyan, men smått efter hand ljusare, tills den ändtligen förvand- las i en vattenklar, smält kropp, som under kall- nandet stelnar till en hvit saltmassa, hvilken är rent svafvelbundet ”cyan-kalium. Leder man 333 cyangas genom en solution af svafvelbundet kas« lium med "den minsta quantiteten svafvel, så afskiljes intet svafvel och i upplösningen erhål- ler man cyan-kalium med svafvelbuudet cyan- kalium. Med hydrothion-kali bildar sig dess- utom den ofvan ”beskrifna röda föreningen. Cyans förhållande tiil de så kallade svaf- velbundna alkalierne, är således ganska enkelt och helt annorlunda än Gar Lussac antog. Svaf- velbundet kalium med 2 at. svafvel bildar cyan- kalium och svafvelbundet cyan-kalium; och det med mera än 4 at. svafvel afger så mycket svaf- vel att quadrisulfaretum återstår, hvilket med en behörig quantitet cyan bildar svafvelbundet cyan- kalium. Svafvelbundet kalium med 4 at. svaf- vel förvandlar sig således under glödgning i ay angas, jemt i svafvelbundet cyan-kalium. 4 334 Undersökning af några Mineralier; « af JAC. BERZELIUS. ma i 1. Phosphorsyrad Ytterjord. Fes mineral är funnit af Herr Tanke d.y. i > grannskapet af Lindesnäs i Norrige, vid spräng- - ning af en gång, hvars hufvudmassa är grofkor- nig granit, hvarjemte tillika förekom ett annat mineral, till utseende och förhållande för blås- röret, alldeles likt den orthit, som förleden som- mar träffades under sprängningen på Skeppshol- men, vid planering af platsen för den blifvande- kyrkan. Af den phosphorsyrade ytterjorden er- hölls endast en stuff, som väckte uppmärksam- het genom sin ovanliga tyngd och sitt utseende, hvilket liknade en af de i Norriges södra del så öm- nigt förekommande Zirkonerna. Hr TAnK med- delade mig några splittror deraf till undersökning för blåsröret, hvarvid det snart upptäcktes, att mineralets electronegativa beståndsdel var phos- phorsyra, utan att något kunde på denna väg utrönas om basen. Då det deraf var sannolikt, att mineralet var en varietet af phosphorsyrad kalk och således mindre förtjenade uppmärksam- het, afslog Hr Task en del deraf, på min be- gäran, för att ge tillräckligt förråd till en undersökning af orsaken till mineralets mer än vanliga tyngd. 335 Den mineralogiska beskrifning af detta fossil jag kan lemna, är ofullständig, emedan jag en- dast har en ganska liten bit deraf att lägga till grund derför. Det hela stycket hade en oregel- bunden form med kristalliniska strimmor, lika dem som ej sällan träffas på outbildade gra- nater. ; Färgen är gulbrun, lik den af Fredrikswärns zirkoner, för hvilket mineral man i första på- seende lätt skulle taga det: Eg. vigten är 4.5577 vid + 162, Repas lätt af knifven. ; Har bladigt brott i mer än en genomgång. Tvärbrottet är ojemt, splittrigt. > Mineralet saknar all glans utpå, har hartz- glans på bladigt brott och fettglans på 1tvär- brott. ; | | Är i tunna kanter genomskinande, gulagtigt. För blåsrör liknar det i allmänhet ganska mycket phosphorsyrad kalk, För sig sjelf är det alldeles osmältligt, men det mörknar till färgen. I kolf ger det intet vatten. Af borax upplöses det långsamt till ett alldeles färglöst glas, som kan fladdras mjölkhvitt, och vid full mättning blir hvitt under afsvalning. Af phos- phorsalt upplöses det ytterst trögt till ett klart och färglöst glas, och skiljes genom sin svårlöst- het i denna fluss från phosphorsyrad kalk, som löses lätt och ger, då flussen är mättad, ett glas som blir oklart under afsvalning. Detta skuile väl hända äfven med ytterjordssaltet, om - det icke fordrade för långvarigt arbete att få flussen mättad. Med kolsrradt natron ger det under stark fräsning en ljusgrå, osmältlig slagg. Af boraxsrra upplöses det trögt, men ger, då en bit jern tillsättes, phosphorbundet jern i ym- nighet, 336 I syror, äfven concentrerade, är det olösligt. Analys: 0.695 gr. fint pulveriseradt Mineral blandades med 2 gr. pulver af kolsyradt natron och upphettades, till dess att, under massans fortsatta smältning, all utveckling af kolsyregas upphörde. Den smälta saltmassan utlakades med vat- ten och lemnade en blekt gulagtig jord, som tvättad och glödgad vägde 0.482 gr. Den alkaliska vätskan, neutraliserad med ät= tiksyra, afdunsiades till torrhet, återupplöstes i vatten och lemnade ett ovägbart spår af kisel- jord olöst, Den fälldes nu med blysocker, fäll- ningen vägde torrkad och glödgad 1.3 gr. Den= na fällning är alltid Pb35?; men för säkerhets skuld analyserades den med svafvelsyra och gaf af 1.23 phosphorsyrad blyoxid, 1.37 svafvelsyrad blyoxid, hvaraf denna sammansättning af bly- fällningen. således sättes utom allt tvifvel. I hvart och ett natift phosphat har man » skäl att misstänka närvaro af flusspatssyra. Jag behandlade derföre en ringa portion af minera- let med kolsyradt natron, likasom förut, mät- tade med ättiksyra, bortjagade kolsyran, tillsatte saltsyrad kalkjord och ammoniak, upptog fäll- ningen på filtrum, samt, sedan den var glödgad, behandlade den med svafvelsyra, hvarvid obe= tydliga, men omisskänneliga spår af flusspatssyra utvecklades. Det efter utlakning med vatten olösta dige- 'rerades med saltsyra, som lermnade olöst 0.026 gr. hvilket befanns vara en blandning af kiseljord och odecomponeradt stenpulver. Lösningen in= dröps i en upplösning af kolsyrad ammoniak, hvaraf fällningen åter upplöstes utan lemning. Vätskan afdunstades, saltsyrade ammoniaken för« 337 | jagades och det återstående upplöstes i saltsyra, samt afröktes derefter till torrhet. Upplöstes sedan i vatten, som lemnade olöst ett mörk- brunt ämne, hvilket efter glödgning blef ännu mörkare och vägde 0.058. gr. Detta ämne lem- . nade, efter upplösning i saltsyra, 0.033 olöst, som i hänseende till sin olöslighet förhöll sig likt zirkonjord, och som innehöll ännu litet phosphorsyra. Det i syran upplösta 0.025 var basisk phosphorsyrad jernoxid, smittad af phosphorsyrad kalk. Af denne synes mineralet hafva sin färg. Afdrages nu 0.026 + 0.058= 0.684, från 0.482, så återstår för upplöst yt- terjord 0.398& gr. Då den neutrala saltsyrade solutionen mättades med svafvelsyradt kali, upp- kom, äfven efter flera dagar, ingen fällning af svafvelsyradt kali-cerium. Att den deri upplösta jorden var ytterjord, bevistes af lösningens sockersöta smak, äfvensom af det tröglösta, ame- thystfärgade salt den gaf med svafvelsyra, hvil< ket i värme fatiscerade och blef mjölkhvitt med bibehållande af sin form. De erhållna 1.3 gr. basisk phosphorsyrad blyoxid svara emot 0.238 gr. phosphorsyra. Mineralet hade likväl förlorat endast 0.213 gr. Orsaken till denna olikhet ligger deri att bly- fällningen äfven innehöll flusspatssyra, som har en större mättningscapacitet, Emedlertid om man beräknar, efter tabellerna, huru mycket pbosphorsyra, som fordras för att gifva Y3P>? med 39.3 d. ytterjord, så finner man 23.1 d. hvaraf således följer att denna förening hufvud- sakligen utgöres af detta basiska salt, färgadt af en portion basisk phosphorsyrad jernoxid. Om den förmenta zirkonjorden, hvarmed jag intet närmare försök anställt, varit der i form afett 338 phosphorsyradt salt, eller i form af en tillfäl-; lig inblandning af zirkon, skall jag lemna all- deles oafgjordt. Det är till och med möjligt att den icke varit annat än en portion , genom glödg- ning olöslig blefven basisk phosphorsyrad yt- terjord, som af alkalit icke blifvit beröfvad sin syra. Då man har så små quautiteter att hand-: tera är det icke lätt att afgöra hvilketdera är rättast. Afdrager man detta, som må vara det ena eller det andra af dessa, äfvensom den ode- componerade delen och kiseljorden, så har ana- lysen gifvit s YELOBJOT (LU er Lol ke Re NE NOSA Phosphorsyra med litet flusspatssyra - 33.49. Basisk phosphorsyrad jernoxid . . » 3.93. m— = — — 100.00 Formeln för detta minerals sammansättning är således Y;P? och det är proportionelt till sin sammansättning med fossil phosphorsyrad kalk. Så länge icke någon annan föreningsgrad emellan ytterjorden och phosphorsyran före- kommit i mineralriket, torde icke något annat namn än phosphorsyrad ytterjord för detta mi- neral behöfvas. 2. Polymignit. I den kring Fredrikswärn förefallande zir- eonsyeniten träffas stundom ett svart, glänsan- de, 1 små prismatiska kristaller anskjutet mine- ral, hvaraf Hr TANK uppsamlat en liten quan- titet, hvilken han hade den godheten att med- dela mig till undersökning. Jemte detta före- faller ännu ett annat svart mineral i små, icke kristalliserade korn. Detta blir gult då det upp- hettas och förhåller sig för blåsrör alldeles Likt 339 yttrotantal. Det hvarom här är fråga har lik- väl dermed ingen annan likhet än till färgen. ' Detta minerals mycket blandade samman- sättning har gifvit mig anledning att kalla det — Polymignit, (af ove, mycken och uyvwvo, jag blandar). | | ' Färgen är svart, utan ringaste tecken till genomskinlighet i kanterna. Bergarten är van- ligen närmast omkring färgad röd, likasom det vid Finbo är fallet med albit, då yttrotantal fö- rekommer deri. | Den är alltid mer eller mindre reguliert kristalliserad, bildande långa, smala , rätvinkliga, fyrsidiga prismer, hvilkas kanter nästan alltid äro ersatta af ett eller flera smärre planer. Pris- met har stundom två bredare sidor och dess längd varierar från 1 till 4 linier. Tillspetsnin- gen har jag aldrig sett så fullkomlig, att den kunnat med något slags noggrannhet bestämmas. : Egentliga vigten är 4.306. Hårdt, så att det repar glas; repas ej af knifsudd. "> Brottet skåligt, utan tecken till genomgångar. Kristallernas yta hafva en stark glans, som närmar sig Vill metallglans; brottytans glans närmar sig dertill och öfverträffar hvad man vanligt finner hos mineralier. Ger ett brunt pulver, som blir ljusare, ju mera det blir fint. | För blåsrör är det alldeles oföränderligt, smälter ej och förlorar 'ej sin glans. Ger intet vatten. Med borax löses det lätt till ett jern- färgadt glas, som af större tillsatts får egenska- pen att kunna fladdras oklart, då det vanligen drager i brandgult, och af ännu mer blir det under afsvalning oklart. Smält med tenn ger ” 340 en röd, i gult dragande färg, Det löses äfven af phosphorsalt, men något trögare. Glaset blir i reductionseld rödagtigt, och denna färg ändras icke af tenn. I oxidationseld blir denna färg ljusare och mera dragande i gult. Af kolsyradt natron sönderdelas det utan att smälta och blir grårödt. En större tillsatts bringar det i ofull- ” komlig fluss. Med tillsatts af borax i reductions- profvet ger det obetydliga spår af reduction, som utgöres nästan endast af hvita metallstrek i morteln. ; Detta förhållande för blåsröret, äfvensom förekommandet jemte Yttrotantal, gaf anledning att förmoda detta mineral vara en egen art "Tantalit, i hvilket afseende planen till analysen uppgjordes derefter. Hela det quantum jag hade »till analysen utgjorde icke mera än 0.658 gr. och då med samma quantitet man skall bestämma så väl hvilka :beståndsdelarna äro, som deras inbördes myckenhet, så kan ej resultatet blifva precist; lägges nu härtill att, vid den ana- lys jag skall anföra, kroppar förefallit, som ån- nu icke kunna quantitatift åtskiljas, så finner man så nlycket tydligare att det numerära resul- tatet icke kan göra stort anspråk på noggrann- het, och jag skulle alldeles icke meddela det, om icke -mineralet vore ganska sällsamt och sjelfva föreningsarten ovanlig. a. Jag hade på ett litet prof funnit att mi- neralet tillräckligt fint fördeladt, sönderdelas af concentrerad svafvelsyra. 0.658 gr. slammadt och vid en hög temperatur torkadt, dock ej glöd- gadt pulver sönderdelades med svafvelsyra. De svafvelsyrade salterne upplöstes i vatten och lemnade olöst ett hvitt pulver, som efter lång tvättning med kokhett vatten glödgadt vägde I 341 0.143. I förmodan att det skulle vara tantal- syra smältes det med surt svafvelsyradt kali, hvarmed det gaf en gul, klär, smält massa. Vat- ten utdrog derur saltet och lemnade det hvita ämnet olöst. Det öfvergöts nu och digererades med hydrothyonammoniak, hvaraf det blef grönt. Vätskan frånsilades och lemnade efter afdunst- ning spår af en upplöst svafvelbunden metall, som syntes vara tenn. Den gröna olösta krop- pen öfvergöts med concentrerad saltsyra, som upplöste den alldeles med lemning af ett spår af samma svafvelbundna metall, som lik- väl var för ringa att uppsamlas eller till myc- kenhet bestämmas. Det erhållna ämnet var så- ledes icke tantalsyra, emedan denna är olöslig i saltsyra. Lösningen var gul. För att afskil- ja det upplösta från jernet försattes det med vinsyra, hvarefter det öfvermättades med am- moniak. Jag hade väntat att få jernet qvar och fälla ut den hvita kroppen; men detta inträffa- de ej. Jag utfällde då jernet med hydrothyon- ammoniak, löste jernfällningen derefter i kungs- vatten och erhöll, efter utfällning med ammo- niak, 0.0063 gr, jernoxid. -b. Den återstående lösningen fälldes med saltsyrad kalk, fällningen tvättades och brändes till vinsyrans förstörande, hvarefter kalken ut- drogs med saltsyra. Dervid stannade olöst o.12 af ett hvitt pulver, som var gult, då det ännu var varmt, men blef hvitt efter afsvalning. Det återstod nu att för blåsröret undersöka det, och det igenkändes snart för titansyra, af sin egen- skap att med natron smälta till en mörkgul kula, som under stelningen blir opak hvit och glöd- gar åter upp, samt af sin mörka violetta färg med borax och phosphorsalt i reductionseld el- 342 | v Jer efter tillsatts af tenn. Phosphorsaltet till- kännagaf dessutom en inblandning af litet ki- seljord. c. Lösningen i svafvelsyra ay och tvättvat- nen fälldes med caustik ammoniak, fällningen - frånsilades och tvättades och det genomgångna fälldes med oxalsyrad ammoniak, hvaraf erhölls oxalsyrad kalk, som, förvandlad till kolsyrad, vägde 0.047 gr. Den med oxalsyrad ammoni- ak fällda vätskan afröktes till torrhet och saltet brändes samt lemnade 0.015 gr. som pröfvade med platinasalt visade sig innehålla kali, men också med basisk-phosphorsyrad ammoniak till- kännagaf en halt af talkjord. d. Det som i cy fälldes af ammoniak lö- stes i utspädd svafvelsyra, som lemnade en del olöst, hvilken efter glödgning blef ljusgul och vägde 0.088. e. Lösningen i svafvelsyra och tvättvattnet mättades nära med caustik ammoniak, hvaref- ter i kokning deri upplöstes svafvelsyradt kali; så länge någon fällning deraf uppkom, hvilken togs på filtrum och tvättades först med rent och sedan med ammoniakblandadt vatten. Den blef efter glödgning gul och vägde 0.213 gr. Dessa : sammanlades med de 0.088 från e) och sam- mansmältes med litet surt svafvelsyradt kali, hvarefter saltmassan digererades med vatten, som efteråt obetydligt grumlades af ammoniak. Genom tillsatts af ammoniak ändrade det olösta utseende och blef flockigt. Det togs på filtrum, hvarefter det behandlades först med vinsyra och då denna lemnade en god del olöst, med conp- ' centrerad saltsyra; hvad denna efter en fortsatt digestion ej upplöste, afskiljdes, glödgades och vägde 0.185 gr. Det förhöll sig såsom ti. 343 tansyra. Lösningarna i saltsyra och vinsyra "blandades, öfvermättades med ammoniak, hvar- af intet fälldes, hvarefter hydrothyonammoniak : utfällde svafvelbundet jern, som förvandladt till jernoxid vägde o.ori. Vätskan afröktes till torr- het och salterna förstördes i bränning, 'hvaref- ter återstod en i saltsyra olöslig hvit jord, som löstes af coneentrerad svafvelsyra och förhöll sig i allt såsom zirkonjord. Den vägde 0.og5. Då zirkonjord innehålles i detta mineral, så är det klart att den erhållna titansyran måste haf- va varit smittad af en portion zirkonjord i den svårlösta modification, hvari den försättes ge- nom behandling med svafvelsyradt kali. Å en annan sida upptäckte blåsröret svaga, dock igen- känliga spår af af titansyra i zirkonjorden. f. Den i e) med svafvelsyradt kali kokan- de fällda vätskan försattes med vinsyra, öfver- mättades med ammoniak och fälldes med hy- drothyonammoniak. Det derigenom afskiljda jer- net, förvandladt, genom upplösning och utfäll- ning, till oxid, vägde 0.063. Den återstående saltmassan afröktes och brändes med tillsatts af litet salpeter för att hindra bildning af hepar. Salterne som höllo alkali i öfverskott utdrogos med vatten, hvarefter saltsyra upplöste i köld den återstående jorden, med lemning af litet platina från degeln. Lösningen i saltsyra fäll- des med caustik ammoniak, fällningen blef gul- brun på filtrum och svart i glödgning. Den vägde 0.109 gr. Den ammoniakaliska vätskan gaf med oxalsyrad ammoniak en fällning, som i bränning blef svart och vägde 0.018 gr. Den Var manganoxid, något smiltad af kalk. g. Det med ammoniak fällda o.109 löstes 1 saltsyra med svag lukt af chlor och gaf, då 344 vätskan mättades med svafvelsyradt kali en ci- trongul fällning af svafvelsyradt kali-ceroxid, hvar- ur med caustikt kali erhölls 0.033 gr. ceroxid. Det återstående 0.076 förhöll sig såsom ylter- jord smittad af mangan. — Sammanräknas re- .sultatet, så utfaller det till be / oTitansyra : 30.50 i procent 46.3 Zirkonjord 9.50 — 14.4 + Jernoxid — 805 — — 12.2 Kalkjord 205 — — 4.2 Manganoxid 1.80 — — 12,7 Ceroxid I.30 — = 15.0 1: Ytterjord 7.60 — — ILS Talkjord Kali å Kiseljord nd Tennoxid 63.40 96.3 Förlusten är likväl större än den här visar sig; ty jernet och mangan, möjligen också ceri- um, finnas 1 mineralet i form af oxiduler, men upptagas i analysens resultat såsom oxider. En större förlust är dessutom oundviklig i elt så inveckladt analytiskt försök som detta, der be- ståndsdelar af mineralet till och med kunna hafva alldeles nndgått min uppmärksamhet. Att af ett så ofullkomligt försök imtet slags beräk= ning kan göras af mineralets quanlitativa sam= mansättning, faller af sig sjelft. Allt hvad man af denna undersökning kan sluta är att mine- ralet innehåller en förening af zirkontitanat med flera isomorpha titanater. Att titansyrans quantitet icke räcker till två gånger basernes syre upplyses deraf äfven. Jag har gjort åtskilliga försök att quantita-. tift åtskilja titansyra och zirkonjord, je alt un= - kunna ertappa någon method till deras quanti- tativa åtskiljande. Utspädd svafvelsyra åtskiljer dem visserligen bäst, men den upplöser titan med zirkonjorden och borttager icke all zirkonjorden ur titansyran, Af kolsyrade alkalier lösas de på samma sätt och ungefär i lika myckenhet. Svafvelsyradt kali, som stundom icke fäller ti- tanupplösningar, fäller dem när de tillika inne- -hålla zirkonjord, som då medtager titansyra ur -upplösningen. Med flusspatssyra, hafva de un- gefär lika förhållanden och af galläpleinfusion fällas de båda, :Polymignitens analys fordrar -således, om den skall kunna ske med behörig -precision, den föregående upptäckten af en - method att quantitatift åtskilja zirkonjord och titansyra. Men Polymigniten håller ännu tven- ne andra beståndsdelar, som icke kunna quan- titatift åtskiljas , nemligen ytterjord och man- ganoxidul, hvilken alltid till en viss quantitet envist vidhänger den förstnämda. Det närma- ste jag kommit i deras åtskiljande är att upplö- sa dem i salpetersyra, afröka till torrhet och länge hålla saltet vid en temperatur, af unge- fär smältande tenns hetta, hvarefter salpetersy- rad ytterjord upplöses af vatten. Med en rin- ga quantitet vatten är lösningen manganfri, men då man tvättar manganoxiden, löser sig åter en del af denne och lösningen får en mörk färg deraf , hvilken den i ljuset förlorar. 3. Arseniksyradt jern. Arseniksyran och phosphorsyran gifva ett större antal föreningar med saltbaser än andra syror , och flera af de som i mineralriket före- komma bildas icke vanligen vid försöken i vå- K. V. A, Handl, 1824 St. IL 23 846 ra Dbaboratorier. I synnerhet framte > jernets föreningar med phosphorsyran och kopparoxidens med riarseniksyran en stor mängd varieteter , som hittills icke: blifvit med tillräcklig visshet ut= Teddas. | | SA NS : | Anmodad af Dr Pour: i: Wien att under- söka ett af denne förtjente Naturforskare från Brasilien hemfördt arseniksyradt jern, har jag, förvatt kunna bedömma resultatet af undersöknin- gen ,» företagit en revision af de analyser på na- tiva arseniksyrade och phosphorsyrade salter, som » hittills blifvit gjorda, och då resultatet af denna revision icke saknar interesse för känne- domen af dessa salter och de proportioners mång- faldighet , hvari deras "beståndsdelar kunna för- enas, skall jag här anföra det summariska re- -sultatet deraf. :Analyserna på : phosphorsyradt jern synas utvisa 4 särskildta föreningssätt nemligen vs) Fe: P+-Mn2P,r), i den så kallade phos- phormangan från Limoges. ; : 2) Fe:P + r2Ag, i det blå phosphorsyrade jernet från Isle de France 2?) och från Alleyras 3). 12 30) Fe? P2+i2Aq från Bodemais 4) och Hillentrup 7) | 4) FesP3 —-16Aq. St. Agnes i Cornwall 9); Eckartsberg 7) Egas - LJ 2) Min Analys. Annales de Chimie "et de Physique (RE NS. 1 DR SRS et ANA | 3 ”) LAuvGieR. Annales du musée &c, TII. 405, 273) BerTHER. Journal des: mines XXVIHL 73. 4)! VoGEL! GiILBErTs' Annalen der Physik B. IX. 174, Is) BranDEs. ScEWEiGGERs Journal. Neue Reihe I.77. 6) StromErER, Untersuchungen &. 1274. i 7) KLrarrotu; Beyträge IV. 122. 347 'Vid dessa analyser är det förnämsta datum förhållandet emellan radicalerna. : Jernets syr- sättningsgrad är kanske icke med lika säkerhet bestämd och troligt innehållas båda oxiderna: i alla blå föreningar. Den oriktighet i analysens resultat, som deraf kan uppkomma faller mest - på vattenhalten. Bland dessa föreningssätt före- faller intet af de i våra Laboratorier : vanligaste, nemligen: FeP= neutral: phosphborsyrad jernoxi- dul, Fe?P3= neutral | phosphorsyrad 'jernoxid och FeP= det basiska oxidsalt, som bildas ge- nom oxidulsaltets oxidering, hvarigenom således 7 särskildta föreningssält uppkomma, Uppsöka vi nu de förhållanden, som träffas hos andra baser, så finna vit. ex. hos phosphor- syrad koppar, att den från Liebethen är, efter BER- THIER 1), Cu? P +2Aq, svarande emotden vid phos- phormangan angifna mättningsgraden; men den från Ehrenbreitstein är, efter LYnns analys 2), som af ÅRFVEDSON blifvit bekräftad, ÖCu5P>? +54Aq. Wavwelliten är Al+P3. Vi hafva således funnit ända till 9 möjliga "föreningsförhållanden. Af arseniksyrans föreningar är ett vida ringare antal kändt. De analyser som finnas på arseniksyradt jern kunna icke underkastas någon beräkning. Af arseniksyrad koppar hafva Mineralogerne bestämdt åtskiljt flera species; . men CHENnEvIiX's analyser, anställda i en tid, då analysen ännu kunde sägas vara i sin barndom, kunna ej beräknas, och de resultat Brooke ny- ligen meddelat 3), utan att göra reda för den 1) Annales des Mines VIII. 335. 3) Edinb. Journ. of Phil. IX, 213, 3) På anf. st. VI. 182. 348 gissningar , med hopp att hafva träffat det rätta. BerRTMER har gifvit analysen af arseniksyrad nickeloxzid' från Allemont ") som. är ett vanligt basiskt salt och STRomEYER har undersökt ett ba- siskt arseniksyradt salt, af kalkjord och talkjord 2) CPicropharmacolith) hvars formel är fe Äst + 30Aq. hvilket således är det 10:de förenings- sättet. Ä Det torde kunna invändas att tilläfventyrs af de äldre analyserna de under 2) af phosphor- syradt jern icke äga den fulla pålitlighet, som de öfriga. Jag kan ej neka detta; men man finner en sådan formels verklighet bekräftad af andra analyser. ; Jag skall nu sammanställa de fundna för- hållanden, och på hvart och ett uppföra dithö-' rande mineralier. I formeln betyder R basens radical och P ömsom pbosphor och ömsom ar- senik. | 1. RP. Phosphorsyradt och Arseniksyradt bly. Arseniksyrad kalk i pharmaco-' lith. 2. RP Pbosphorsyrad uranoxid i uranit och chalkolith. 3, B3P2(RP) Apatit, Wagnerit (phosphor- syrad talkjord), phosphorsyrad - yt- 1) Annales des Mines IV. 472. se) Untersuchungen &c. I. 135. 349 terjord,. asker rd jern från Bodemais, Nickelbläthe från Al= lemont. KA. feP Phosphormangan, phosphorsyrad kopparoxid från Liebethen. 5, RP Phosphorsyradt jern från Isle de France och Från Alleyras. = 6. RP: Phosphorsyradt jen från St. eg nes i Cornvall, phosphorsyrad kalk e i RR se Vid jemförelsen af dessa föreningssått fin- ner man att de första characteriseras af ganska enkla förhållanden emellan ' syrans och - basens radicaler, och att deremot i de tvenne3 sista, den dettaiförhållande är mera compliceradt och börjar likna dem som träffas i den organiska naturen, är syret hos basen antingen fila med syrans eller hälften deraf, så att äfven dessa syror, som eljes, 1 sina vanligaste föreningsgra- der, icke följa denna allmänna lag, hvilken hos andra syror har så ytterst få undantag, visa ett bestämdt sträfvande att följa den, då syrans sy- re är en multipel af basens med 2 eller då de äro lika. Af denna observation synas de oxide- rade föreningarnes proportioner determineras af tvenne omständigheter nemligen: a) ett enkelt förhållande emellan basens och syrans radicaler och, då detta icke är förhållandet, af 5) ett jemt multipelt förhållande emellan syret 13 Ssy« ran och syret i FSA Orsaken hvarföre det 350 sistnämda har så ytterst få undantag, (utom des- gå syror och de som äro med dem af likartad Sammansättning), ligger då deri, att de öfriga oxiderade kropparna äro så sammansatta, att bå- da vilkoten för de flesta fall på en gång upp- fyllas. Det synes vara klart, att det förra af des- sa vilkor ensamt bestämmer proportionerna emel- an radicalernes förening, då de ej äro oxiderade, och att det sednare endast äger rum hos de oxi- derade, hvarföre man icke torde hafva skäl att vänta sig de icke oxiderade radicalerne förenade i sådana förhållanden, som RP? eller R"P4. Efter denna digression återkommer jag till undersökningen af tvenne arter arseniksyradt jern. | I 1. Årseniksyradt jern från Antonio. Parei- ra, Killa ricca; i Brasilien. Detta mineral förekommer i små håligheter i ett: compact, något kiselhaltigt jernoxidhydrat; som i grann= skapet af dessa håligheter innehåller en inbland= ning af arseniksyradt jern. Mineralet är kris stalliseradt, men så oredigt, att, äfven der det förefaller i längre prismer, ingen ting kan med bestämdhet afgöras om dess form. På det inåt caviteten vända förekomma oftast fullt utbilda- de ytor, men sammanblandade från flera kri- staller. På en enda af dem jag haft tillfälle att se, har jag funnit prismen slutas med en 4-si- dig, spitsvinklig pyramid, med qvadratisk ba- sis. Färgen är ljusgrön, lik den af vanlig jern- vitriol, kristallerne äro klara, pulvret hvitt och blir i rifning med caustikt kali rostgult.. För blåsrör ger det vatten och blir gult, utan ått ändra sin form, Ger vid glödgning i kolf icke ärseniksyrlighet. Förhåller sig i öfrigt till flusserna. såsom arseniksyradt jern i allmänhet. 351 Mineralet- upphettadt isen liten, för lams pa utblåst - distillations apparat, ' ända till full: rödglödgning, gaf, i tvenne: försök, 15.55 ipto= cent rent, vatten, utan, att apparaten förlorade något i vigt af bortgången gas. Iis a. 1.5 gr upplöstes i saltsyra utan lempinia Fälldes derur med hydrothyonammoniak som 1 öfverskott tillsattes. Det: fällda svafvelbundna jernet tvättades med vatten, blandadt' med lis tet hydrothyonammoniak, och då det till:'sist genomgående begynte färga sig grönt, togs dets ta för sig sjelft, b. Det svafvelbundna jernet: SER ien mycket utspädd saltsyra, som lemnade litet svaf- velbunden arsenik olöst. Det gröna tvättvatt= net blandadt med saltsyra afsatte äfven litet svafvelbunden arsenik, som frånsilades, och vät= skan blandades till den öfriga jernsolution.. Den på detta sätt erhållna tva fvelbubndya arseniken upplöstes i caustik ammoniak och blandades till lösningen i hydrothyonammoniak a»). Der: vid återsterstod ett grått pulver, som väl till det mesta var: svafyvel, men hvars mörka färg dock ering hg till dess förbränning, ett ovägbart spår 0 og svart kropp återstod, som för iblåsrör vi sade sig hafva varit kopparoxid. c. Jernsolutionen' blandades med .salfietens syra och upphettades till jernets oxidering, hvar- efter detta fälldes med caustik ammoniak, tvät- tades och glödgades, - Det vägde 0.583 gr. Lö- stes åter i saltsyra öfvermättades och koktes med caustikt kali, hvarefter denna vätska från- silades och behandlades med saltsyra och kol- syrad ammoniak. Deraf erhölls en rioga fällning; som vägde 0.or1 gr. och som för blåsrör. viste sig Balla Ret arseniksyra, lerjord, och spår af jern, 352 jemte ett ämne som åt flusserna gaf en svag blå färg, lika i yttre och inre lågen och som möjligen kunde hafva härrört från ett ytterst ringa spår af kobolt. Jernoxiden åter upplöst. utfälldes fullkomligt af bernstenssyrad ammos niak,; utan att något återstod i lösningen. Jern- oxidens halt var följagtligen, då det 1 kali lös- liga afdrages, 0.523 gr. = od. Lösningen af svafvelbunden arsenik i hydrothyonammoniak fälldes med saltsyra, fäll- ningen tvättades väl och torrkades. : Den väg- de 1.22 gr. i sammanbakadt tillstånd. = 1.2 gr. upplöstes i kungsvatten och lemnade 0.058 gr. sammansmält svafvel olöst, samt fällde 4.68 gr: svafvelsyrad baryt, hvilket på 1.22 gr. gör 0.7228 gr. svafvel och således 0.4972 gr. arsenik, sva- . rande emot 0.7617 gr. arseniksyra. ce. Lösningen, hvarur svafvelbunden arse- nik blifvit fälld med saltsyra, koktes till afskil- jande af svafvelbundet väte, samt mättades i en flaska med caustik ammoniak , hvarefter salt- syrad kalk tillsattes och flaskan tillslöts. Vät- skan fälldes deraf icke genast, men efter 24 timmar hade en ringa, lätt, flockig, hvit fäll- ning afsatt sig, för ringa att till vägning Wpp- samlas, men tillräcklig att för blåsrör igenkän- nas för phosphorsyrad kalk. | Analysen hade således gifvit: Arseniksyra 76.17 1 procent 50.78 Jernoxid 52.30 «— — 34.85 Arseniks. lerjord 1.00 — — 0.67 Valten 23.30 — —— 15.50 spår af phosphor- "syra och koppar- oxid 02:97 101.835 | 357 Detta öfverskott i vigt fordrade en under- sökning af orsaken dertill. Antingen har basens eller syrans radical i försöket oxiderat sig hö- ' gre. För syrans var ingen sannolikhet, då. ar= seniksyrlighet i glödgning utjagas från baserna. - För att pröfva om jernet i saltet finnes till nås - gon del oxiduleradt upplöstes 0.46 gr. af mine-' -ralet i saltsyra, utan föregången glödgning, och lösningen blandades med en upplösning af den röda dubbeleyanuren af jern och kalium, hvar-' vid genast massan blef blå och ogenomskinlig, till bevis att lösningen innehöll ett jernoxidul= salt. Den blå fällningen ville icke skilja sig! från vätskan, oagtadt denna mättades med sal- miak. Då den lindrigt uppvärmdes kunde "den silas, men vätskan tog lukt af ehlor och af:blå= syra, till bevis att härvid mera berlinerblått biidat sig än det hvartill mineralets jernoxidul lemnat jernet. Det erhållna berlinerblå lemna-. de efter förbränning 0.19 gr. jernoxid, som, skulle svara emot 0.0733 gr. jernoxidul, eller; 15.55 procent, hvilket tydligen är alldeles för= mycket. Att säkert bestämma den precisa quan= titeten af oxidul på. experimentel väg anser jag svårt, om ej omöjligt. Jemföra vi jernets quan- titet med arsenikens, så finna vi en atöm af hvardera, ty 978.43(Fe)y:1440.77(4s)=34.85z 51.32. Beräkna vi -sedan hvilket förhållande emellan oxidul och oxid i en förening, såsom. denna, bäst öfverensstämmer med vattenhalten; . ” se SFeAs+r2Aq, som vid analysen, på sätt den ofvanför är beskrifven, bör gifva Nr 304 ” Jernoxid -- : 34.50 : Årseniksyra 50.81 f Vatten 15.86 fl To Jag tror således att denna öfverensstäm- melse emellan det funna resultatet - och resulta- tet af räkningen efter formeln torde kunna anses såsom ett hevis, att mineralet är samman- satt efter denna formel. h ; 2. WurFfEeLERZ från Cornvall. Detta mines råäl är till sina mineralogiska caracterer så väl kändt, att jag derom icke behöfver anföra något. Det analyserades efter. samma plan som det före- regående ehuru jag deraf kunde använda en än- nu: ringare quantitet till analysen än af detta. a. 0.51 gr. utvalda rena kristallbitar gåfvo 0.095 gr. rent vatten utan sublimering af ar- seniksyrlighet,' som annars ej sällan inträffar med detta mineral. Det löstes i saltsyra méd lemning af 0.009 gr. olöst bergart, sa ERE Lösningen fälldes med hydrothyon-ammo= niak i öfverskott. Det tvättade svafvelbundna jernet löstes i saltsyra med lemning af ett svart ämne, som upphämtadt och rostadt lemnade 0.003 gr. kopparoxid. Ur den erhållna upplöss ningen, kokad "med: salpeterssyra, fecks 0.2 gr. jernoxid, 'som med caustikt kali gaf ett ringa spår af lerjord. = / | HETT Ce. "Ur lösningen 1 hydrothyonalkali fällde saltsyra 0.38 gr.svafvelbunden arsenik, som be- handlad med kungsvatten såsom 1i förra försö- ket gaf 19.3 gr arseniksyra. — | d. Ur den med saltsyra fällda vätskan af- skiljdes med tillsatts af ammoniak och saltsy- 355 rad kalk 0.028 gr. phosphorsyrad kalk, svaran- de emot 9.013 gr. phosphorsyra. e) En lösning af Wiärfelerz i saltsyra föll des icke af saltsyrad baryt, var således fri från svafvelsyra. Men deremot fällde den berliner- : blått med rödt blodlutssalt. "Analysen hade sådes gifvit: ; Arseniksyra 0.193 — 37.82 7") syre 13.12 Phosphorsyra 0.013 — 2.53 —— 1.41 Jernoxid 0.200 — 39.20 — — 11,76 Kopparoxid 0.003 — 0.65 = — 0.13 Vatten 0.095 — 18.61 — — 16.52 Olösta ämnen 0.009 1.76 | 0.513 = 100. 00.57 syret i jernoxiden och kopparexiden förhåller s sig till syret i syrorna nära såsom g : 10,'d. ä. så-' +) Jag har i årsberättelsen för 1823 p. 156 anfört resultatet af denns analys, men genom ett räknefel, vid deductionen från den svafvelbundna arsenikeda till arseniksyra, anfört 40.2 p.c. arseniksyra, hvari- genom ett öfverskott af 3 P.c. der uppkom, - Vid en analys, sedan anställd på en ny quantitet, har jag erhållit mindre Phosphönsjös och kopparoxid, nemligen; 0.567 af mineralet gaf Arseniksyra = 21.50 38.00 Jernoxid 23.00 40.56 Phosphörsyra 0:40 :1:10.70 Kopparoxid 0.35 +, 0.60 Olöst 0.20 — 0.35 Vatten " OILIO 19.57 56.60 99.78 4 > arseniksyran, och phosphorsyran svara tillsamman emot 22.16 = 39.15 Pp. Cs arseniksyra. Vid denna operation utvecklades vid 'vattnets utdrifning en liten portion arsehikbunden dad SRES igen- känlig på lukten. som i formeln Fe3As?. Men detta mineral hål- 2FeAsit1i2Ag så ger det på 100 d. vid analy- sen: il ; | Arseniksyra 40.76 Jernoxid = 41.54 - Yatten 19.09 101.39 | Det är lätt att finna att analysens resultat icke . kan öfverensstämma med någon annan formel än denna. Det Brasilianska saltet är det neu- trala oxidulsaltet, i hvilket 3 af basen högre oxide- rat sig och det Cornwallska är det vanligaste basi- ska oxidulsaltet, i hvilket 3 af basen öfvergått till oxid, och vattnets gquantitet är i båda den- samma relatift till jernoxidulen, äfvensom i det phosphorsyrade jernet från Bodemais. '4. Chabasie från Ferrö. Detta minerals analys skulle jag icke här hafva meddelat, om jag icke hade erhållit det under namn af Lewvrine från en Lärd, af hvilken i detta fall misstag icke är att befara. 'Det hade dessutom så mycken likhet med det jag kallat mesolin , som förefaller jemte tesseliten vid Ferrö, att jag äfven från denna synpunkt var interesserad i dess närmare bekantskap: Föröfrigt hade det kristalltextur och! var, "der någon vinkel syntes, omisskänligt Chabasie. a. I glödgning gaf det rent vatten och iför- lorade 19.3 p. c. i vigt ; | 357 ooh. I gramm :. fint rifven. chabasie löstes i saltsyra, hvaraf den sönderdelades med lätthet och gaf en gelatinös kiseljord, .som uttvättad "vägde 0.48. gr. q ad 0 oc. Lösningen som blifvit frånsilad kiseljor- den gaf med ammoniak lerjord, som -glödgad vägde 0.302 gr. Löstes sedan i saltsyra, fälldes med caustikt kali, som 1 öfverskott tillsattes, hvarefter blef olöst 0.002 gr. talkjord. d. Den vätska hvarur lerjorden var fälld, gaf med oxalsyrad ammoniak en fällning, som efter lindrig bränning gaf 0.148 gr. kolsyrad kalk=0,0835 kalkjord. | | oe. Den med oxalsyrad ammoniak utfällda vätskan afdunstades till torrhet, ammoniaksal- terna afröktes, hvarefter återstod 0,06 gr. saltsy- radt alkali. Vid återupplösning i vatten åter stodo ännu 0.002 gr. talkjord; saltet ansköt under afdunstning 1 cuber. Blandadt med salt- syrad platina, intorrkadt, samt sedan löst i al- kohol, lemnade det 0.021 gr. saltsyrad kalipla- tina, hvars halt af kali är 0,0041 och af salt- syradt kali 0.00645, afdragas dessa jemte 0.002 talkjord från saltets vigt, så återstår för saltsy- radt natron 0.0516, svarande emot 0.0275 na- tron, Analysen hade således gifvet | Kiseljord 48.00 hålla syre 24.96 "7 Lerjord 20.00 9.34 Kalkjord 8.35. 2:30 Talkjord 0.40 0.13 Kali 0.41 Mi 3,25 Natron 2.75 0.70 Vatten. — 19.30 17.16. 99.21 358 Detta är alldeles chabasiens sammansätt- ningsförhållanden, nemligen JV SI? +3AS?+6A4q, K och med åberopande af hvad jag, vid uppställ- ningen af mineralierna efter den electronegati- 'Vvaste beståndsdelen (p. 115), anfört i anledning af denna analys, skall jag här sammanställa re- sultaten af de chabasie-analyser vi hittills haf- va, för att visa öfverensstämmelsen. Chabasie fr. Chabasie fr. Chabasie fr. — Meso- RON Ferrö 1) Skottl. 2) >: Gustafsb. 3) fossi- let, som träffas uti det af Parras upptäckte Me- teorjernet, hafva följande undersökningar blifvit företagne, hvilka jag utbeder mig att nu få un- derkasta Kongl. Vetenskaps Academiens upplysta granskning. | oo Emedan de ganska små quantiteter, som jag af de särskilta peridot-varieteterna kunnat disponera, nästan alltid gjort en repetition af ana- lyserna omöjlig, har jag ansett mig böra uti al- Ja dessa undersökningar följa en och samma method, för att derigenom göra resultaterna så mycket mera comparativa. Sedan det slamma- de stenpulvret blifvit ungefär 10 minuter torr- kadt vid börjande glödgningshetta uti en liten med- torr « kolsyregas fylld apparat, för att hindra den i fossilet, såsom oxidul närvarande jernhal- tens högre syrsättning, afvägdes mellan I och 2 Grammer till analysen. Decompositionen skedde genom bränning med 4 gånger stenens vigt kali-carbonat, och kiseljorden separerades på 361 ; , I / på vanligt sätt. För att öfvertyga mig om dess fullkomliga renhet, ombrändes den alltid med alkali. Sedan jorden på nytt blifvit frånskild, öfvermättades lösningen med caust. ammoniak, hvaraf endast få ovägbara och från det förbrän- da filtrum förmodligen sig härledande flockör fälldes. När deremot phosphorsyradt natrön sedan tillsattes, visade sig aldrig ringaste sporr af någon fällning. Den från kiseljorden befriade mycket su- ra och starkt gröngula solutionen kokades en stund med salpetersyra. och fälldes derefter med caustik ammoniak i ringa öfverskott. Det mörkröda precipitatet kokades + timma med en lut af caust. kali, och ur den alkaliska solu- tionen, öfvermättad med saltsyra, precipitera- des med kolsyrad ammoniak några obetydeliga fiockor af lerjord. — Det i alkalit olöste solve= rades i saltsyra, och jernet utfälldes, efter full= komlig neutralisering, med bernstenssyradt na= : tron. Då den väl tvättade fällningen öfvergöts - med svag ammoniak, kunde jag, vid dess de= composition förmedelst lindrig glöggningshetta, aldrig förmärka att platina-degeln i minsta måt- to ”lederades: Vid jernoxidens återupplösning i saltsyra, blef merendels en och annan milli- gramm af en gelatinös kiseljord olöst. Den med caustik ammoniak fällda och nu aldeles färglösa solutionen försattes med några droppar :oxalsyrad kali-ammoniak, utan att, äfven flere dygns digestion på en varm kackel- ugn, ringaste sporr af fällning någonsin kunde upptäckas. Peridoten är emedlertid icke fri från kalkjord. — Lösningen sammanslogs nu med den från det 'bernstenssyrade jernet befriade; och K. V. A. Handl. 1824 St. IL. 24 362 talkjorden utfälldes på det af v. Bonsporrr i Vet. Ac. Handl. uppgilfne sättet med kali-carbonats Sedan den strängt glödgade jordens vigt blifvit determinerad, upplöstes den i saltsyra, hvarvid aldrig förmärktes sporr till gasutveckling förr än mot slutet, då några blåsor af chlor uppste- go. Genom afrökning till torrhet och upplös- ning 1 saltsyrehaltigt vatten separerades kisel- jord, hvars vigt likväl aldrig öfversteg 0,6 p.c. men väl ofta var mycket mindre. Lösningen” fälldes derefter med. hydrothion-ammoniak, och den vanligen något mörka fällningen upplöstes åter i saltsyra, och precipiterades änteligen kok- het med kali-carbonat, — Den på hydrothion- ammoniak rådande talkjordslösningen försattes änteligen med svafvesyra till de närvarande för- eningarnes fullkomliga decomposition, afröktes till torrhet och upphettades tills öfverskottet af svafvelsyran var förjagadt. Vid saltmassans åter- upplösning uti en conc. solution af gips blef kalkjordens närvaro satt utom allt tvifvelsmål, i det att en ringa quantitet och någon gång blott ett omisskänneligt sporr af gips blef olöst. Det bör likväl icke lemnas oanmärkt, att jag å detta sednare sätt sökt kalkjorden endast Mg de varieteter af peridoten för hvilka en kalkhalt i det följande finnes angifven, neml, hos olivinerne från de Puys och Wilhelmshöhe samt det peridot-lika fossilet, som finnes uti Siberi- ska meteorjernet. I enlighet med den nu beskrifne methoden hafva följande peridoter blifvit undersökte: 1. Olivin från die Iserwiese bey der Schneekoppe i Schle= sien. . 363 1,705 Gr. på förenämde sätt torrkadt sten=; : : pulver lemnade: ; Kiseljord - 41,54 Syre 3760, Talkjord 50,04 — 19371. Jernoxidul 306 — 1,97 F 21534. : Manganoxidul 0,25 ti Lerjord 0,06 | 200,55. | 2. Olivin . från. Böhmen. | Åf 1,202 Gr. till analysen användt sten= pulver erhölls: = Kiseljord å1,42 Syre 21,54” Talkjord > 49,61 19,20]. Jernoxzidul 0,14 —2,08f RR Manganoxidul 0,15 Lerjord 0,15 100,47. . 3. Olivin från trackten omkring Le Puys i Vivarais. De till ånalysen använde 1,601 gr. gåfvo följande resultat: Kiseljord 41,44 Syre 21,55. Talkjord 49,19 19:04]. Jernoxidul 0,72 2085 Manganoxidul = 0,13 Kalkjord 0,21 Lerjord 0,16 | 100,85. f 4. Peridot-lika Fossilet | uti Siberiska Meteorjernet. 1 Grav. Spec. tagen på 1,5585 gr. fullkom- ligt rena tll analysen utvalde bitar, var, vid vå 864 en temperatur af Sy C. hos både luften och vattnet, = 3,362.. 1,270 Gr. lemnade Kiseljord 40,83 Syre 21,23 Talkjord 47,74 18 öl Jernoxidul 11,53 2,03 Manganoxidul 0,29 = 2 Kalkjord S Lerjord ! por 100,39. 5. OZivin från Somma. På denna hafva 2:ne analyser blifvit gjor- de, den ena med 1,684 gr. den andra med 1,9435 gr. stenpulver. Följande resultater er- höllos: ; | Kikeljord 40,08 Syre 20,84 40,16 Syre — 21,88 Talkjord 4la24 Ti 8 Go ADST Föll 287 Jernoxidul 15,26 15,30 3,50 Mang.oxidul 0,49 0,10 Lerjord 0,19 0,10 100,24. 100,61. Af de nu anförde analyserna synes det med fullkomlig säkerhet kunna slutas, att Olivins sammansättning kan exprimeras genom formeln FS eller R3 $Si?, om R betecknar den class af isomorpha kroppar, till hvilken talkjorden och jernoxiduln höra. Jemför man vidare här- med de förut bekanta analyserna af chrysoli- then, hvilka, såsom redan är anfört, samman- träffa med samma formel, så torde det kunna anses att nu vara äfven från chemiens sida be-: -visadt, att både chrysolithen och olivin, såsom varande samma chemiska förening, hvars hes 365 skaffenhet genom den anförde formeln rätteli- gen exprimeras, äfven i sjelfva verket böra an- ses såsom ett och samma fossil. Det är bekant, att olivin ofta har en uta märkt benägenhet att vittra. För att komma tillgången härvid närmare på spåren, har jag analyserat en vittrad olivin från Wilhelmshöhe vid Cassel. Der vittringen var längst avance- rad, var färgen ljust rostgul, samt glansen och Höromskinligheten försvunnen ; sammahanget åter, ehuru mycket förminskadt, var likväl jllgsck. ligt att hindra fossilets sönderfallande, till pul- ver. Hos de inre delarne af åtminstone en del af kornen var deremot vittringen mindre fram- skriden, så att färgen, ehuru gående mycket åt gult, likväl ännu bibehöll något grönt uti sig; samt en större eller mindre del af genomskin- ligheten och af glansen (hvilken sistnämde lik- väl här gick mera åt fettglans än hos den icke vittrade olivin), voro bihehållne. 1,8985 Gr. af de mäst vittrade delarne, analyserade på redan anförde sätt, lemnade Kiseljord 42,61 Syre 22,16 Talkjord - 48,86 ja J09 Jernoxidul 8,36 1,90f7 Manganoxidul 0,15 Kalkjord 0,22 Lerjord 0,14 100,34. Ehuru detta resultät ej ger någon anled- ning att misstänka närvaron åf alk SE likväl, då en halt af alkali ofta är en bidragande orsak till fossiliers vittring, har jag äfven hos denna olivin eftersökt en sådan beståndsdel. Härtill användes 1,901 gr. af det som minst lidit af viltring. Operationen gjordes på vanligt säll ge- I ÖS Roe ; - nom bränning med kolsyrad baryt, kiseljordens frånskiljande, och lösningens fällning med svafvel- syrad och caust. ammoniak. Den från preci- pitatet befriade solutionen afröktes i en platina skål till torrhet, och befriades genom glödgning 1 en degel af samma metall från allt flygtigt. Vid torra massans derpå följande behandling med vatten blef en myckenhet af en något gråagtig jord olöst. Denne separerades, och lösningen afröktes å nyo till torrhet. Nu återstod 0,155 gr. af ett hvitt salt, som vid en temligt stark glödgningshetta ej smälte, löstes lätt i vatten, och ansköt under frivillig . afdunstning 1 långa .nålformiga krystaller, som icke visade någon be- nägenhet att vittra. Som häraf upplystes, att åtminstone det mästa var bittersalt, så upplö- stes saltet åter i vatten, hvarvid några gipsnå- Tar blefvo »olöste, och decomponerades med ät- tiksyrad baryt. Den från precipitatet befriade solutionen afröktes till torrhet, torra massan glödgades, och extraherades sedan val med kok- hett vatten. Den silade lösningen afröktes ånyo. till torrhet uti en vägd platina-degel, som slutligen upphettades till glödgning. Dess vigt var nu ökad med endast 0,0005 gr. och såsom orsak dertill visade sig, vid närmare gransk> ning, på degelns botten några fläckar af ett jord= - artadt utseende, hvilka af vatten ej förändrades och således utan tvifyel härrörde från en liten binterhalt af talkjord. Något alkali finnes så- ledes ej i denna olivin. under vitltringen undergår, så är det af det vit- trade” fossilets blotta utseende påtagligt, alt jernoxiduln derunder öfvergår till oxid. Också bar analysen gifvit jernhalten, beräknad såsom oxidul, mindre än hos någon af de andra. peri- 367 doterna. Men analysen har också lemnat, rela= tift till basernas myckenhet, ett öfverskott af circa 2 p.c. kiseljord, och vid jämförelsen med de öfriga analyserna synes det, som skulle or= saker härtill ligga uti en förliten halt af talk- jord. Man skulle häraf kunna sluta, att, sedan genom jernoxidulns ytterligare syrsättning den chemiska föreningen mellan beståndsdelarne blif- vit upphäfven, talkjordshalten efter hand och småningom rhinskas genom meteorvattnets in- flytelse, och att således yttersta resultatet af detta fossils vittring bör sannolikt blifva en blandning af jernoxid, förmodligen i form af hydrat och- kiseljord. Emedlertid vågar jag ej lägga mycken vigt på dessa reflectioner, dels emedan jag ej kunnat undersöka mer än en en- da vittrad olivin, dels emedan ogenomskinlig- heten af de till analysen använde bitarne gjor- de det omöjligt, att så, som jag skulle önskat, försäkra mig om deras renhet. Emedlertid återstår i alla fall den frågan, hvad som kan vara orsakens till olivins stora söndring, och den större lätthet, hvarmed det- samma i följd häraf genomtränges af luft och vatten... Man finner icke denna benägenhet -till förändring hos chrysolithen: också saknar han afsöndring. Det skulle förtjena att närmare un" dersökas, om ej olivin i samma mån mindre angripes af viltring, som dess korniga afsön- dring blir mindre tydelig d. v. s. som den me- ra närmar sig chrysolithen. ——LKRAI—— . 368 NÅGRA PETRIFICATER, fundne i Östergötlands Öfvergångs- kalk, aftecknade och beskrifne af J. W. DALMAN. För att leda Göta Canal från Vettern till sjön Boren, har man vid Borenshult, ungefär mil öster om Motala, måst bygga en rad af flere slussar, och dervid nödgats på djupet ge- nombryta ett lager af öfvergångs-kalk, som lik- väl endast syntes möta 'vid de nedersta ' slus- sarne. : Detta lager betäcktes af en tjock lerbädd, och, så vidt man kunnat dömma af den ringa del som blifvit blottad, syntes det för öfrigt öf- verensstämma med det förhållande, som den- na formation vanligtvis framvisar i Östergöt- land. — Bland åtskilliga Petrificater dem Herr Berzeuvs redan år 1823 hemförde från det- ta ställe, förekommo några, som =) Den andra arten, Conularia teres, är conisk, men trind, något litet krökt, transverselt strierad, men slät omkring spetsen. Strierna äro oregelbund- ma, Formen närmar sig en cylinder, med conisk | spets. — Den är funnen i Skottland. (Sowzersy Mi- , Reral Conchology, Tab. 260, fig. 172:) 376 2 ständiga stycken Sowersy haft att undersöka. Det exemplar jag här framställer (Tab. IV. Fig. 3, A) ligger så djupt inbäddadt i stuffen, att endast en sida är synbar , och äfven denna är ej fullstän- dig; men denna öfverensstämmer likväl så full- komligen med Sowersys teckning, att någon tve- kan om identiteten väl icke kan uppstå. Hade petrificatet varit fullkomligt, skulle det i storlek hafva om hälften öfverträffat Sowersys största exemplar. De fina parallela tvärräflornas gång, samt deras böjning midtpå, inhemtas lättast af! figuren. | En omständighet som Sowerszy synes haf- va förbisett, är den högst märkvärdiga textur detta petrificat visar under det enkla synglaset, Hvarje tvärstrek eger nemligen då ett perlbands- formigt utseende, såsom såmmansatt af små tätt sammanträngda korn, föga upphöjda, och run- dare vid petrificatets basis (Tab. IV fig. 3, C, D,)> mera aflånga och sammantryckta närmare dess spets. Fig. 3, B.) — Sjelfva raderna synas skil- da genom finare upphöjda linier. Der ytan är skadad visa sig dessa små upphöjningar än mera liknande små korn (fig. 3,D.); måhända är likväl denna textur mera. något af koralli- nisk natur? — Den inskränker sig ej endast till ytan, utan finnes äfven alldeles sådan i det in- re af petrificatet, enligt hvad af det sneda brot- tet på detta exemplarets basis utvisas. — På denna svenska stuffen synes för öfrigt, såsom redan är nåmdt, endast den ena sidan, utan alla spår af Conularians egentliga fyrsidiga form. Utan tvifvel är denna Conularia en af de märkvärdigare petrificat-former som hos oss blifvit fundne. Dess raka coniska form och inre septa visa visserligen förvandskap Or« tho- ; 377 - thoceratiter; men sjelfva ytans och massans ut- seende afviker allt för mycket. Äfven dess fyr- kantiga form och skarpa kanter äro ganska egna, 'och det enda vi bland de MÄnSrurmmiga snäck- husen torde kunna framdraga såsom något lik- nande sig ditåt, vore måhända ÖOrthoceråtites' angulatus AV ilsa, ehuru visserligen af en ännu från denna ganska aflägsen organisation. Tab. IV, Fig. 3. A, Conularia quadrisulca- ta, med endast en sida synlig; — B,C,D, dess korniga och perlbandslika textur, sådan den vi- sar sig under synglaset. SOCENEIATSEINSTT GL KV. A. Handl. 1824, St. Il. 40 378 BRATTENSBURGSPENNINGEN (Anomia craniolaris Lin.) och dess samslägtingar i zoologiskt och geo- lögiskt afseende undersökte; , ige nr i de NING S. NILSSON, —i D. ryktbara Brattensburgspenningen, som förekommer fossil i Skåne, har länge och ofta varit föremål för de naturkunnigas uppmärksam- het. Likväl synas de ännu icke vara fullkom- ligt eniga om dess egentliga natur eller den plats denna Mussla bör intaga i systemet. Vår odödlige LinnÉ förenade henne med slägtet vAnomia under namn af Anomia craniolaris. Till samma slägte förde ban äfven de Terebratula som på hans tid voro kände; men genom dessa föreningar blef slägtet” Anomia i sannipg ett af de minst naturliga i hela Systemet. Vår: aflidne Prof. A. J. Retzius insåg detta, och skil-. de derföre Brattensburgspenningen från släg- tet Znomia, samt bildade deraf och af ett par andra arter slägtet Crania, hvilket han beskref i Berlinische Schrift. Naturforsch. Freunde 2. B. s. 66—576. Berlin 1781. Detta slägte har väl sedermera af de flesta Conchyliologer blifs vit bibehållet skildt från Anomia; men ännu ' synes man villrådig om dess plats. ScHWEIGGEB 379 ” förenar dess arter med slägtet Terebratula: och LamarcE skiljer dem till och med från den fa- milj. hvartill. Lerebratuta hörer. Ingen af des- sa åsigter är 1 min tanka -riktig. öra oo Att Crania är skild från Anomia det finner man snart, om. man af begge slägten jemför full- sländiga exemplar. Anomias båda skal ha ett inre broskaktigt cardinal-ligament, som hopbin- der dem och som på "begge skalen gör ett syn- bart intryck. Dess mindre och platta skal är alltid antingen genomborradt af ett hål eller "märkt med en inskärning nära dess basis, hvar- igenom en muskel utgår, som med sin utvidga- de sena är fastvuxen vid någon främmande kropp i hafvet. Den muskel med hvilken djuret till- slutar sina skal och hvaraf nämnde utgående fästmuskel utgör en del, går verticalt från det ena skalet till det andra, samt åstadkommer på inre sidan af hvartdera, nästan i centren, ett ganska utvidgadt enkelt muskelintryck. Sådant träffa vi det äfven på skalet af Ostrea, och i sanning ha invånarne i Anomia och Ostrea med hvarandra. en stor likhet. Hos slägtet: Crania. deremot träffa vi hvarken en fossa cardinalis för ett cardinal-ligament, icke heller hål eller hak 1 ettdera skalet (som jag längre fram skall söka fullständigare visa), icke heller det utvid= gade enkla intrycket i centren för en fästmu- skel. Vi finna deremot, hos alla oskadade exem- plar, 4 eller 6 parstälda muskel intryck; samt en. eller flera upphöjningar som skilja dessa, och hvilkas sidor tjena till muskelfästen. Redan häraf kunna vi sluta att invånaren i Crania måste vara mycket olik invånaren:i AZno- mia, då muskelintrycken i skalen och följakth- gen hela muskelbyggnaden är så helt olika. Väl 380 hår man ännu ej undersökt invånaren 1 Örania; men :vi känna den hos andra ' Musslor, hvilkas: skal, liksom Crania, ha pårställda muskelimpres- sioner, och alla dessa höra till familien Bras= chiopoda. Denna familj utgöres i LAMARK's System af slägten Orbicula, Terébratula och Lingula. Hos Terebratula finnes nära midten af det mindre merendels plattare skalet en all- deles egen benartad apparat, som tjenar' till fä- ste och understöd för djuret; och äfven denna vittnar om para fästmuskler. Hos: Lingula åter ,' der denna apparat saknas liksom hos Crania; finna vi de samma 4 eller 6 muskelintryck som hos denna, fastän på annat sätt 'stälda. Man jemföre figurerne 2-5 på planchen som hörer-till Lingula anatina i Hr Baron ÖCvviers Memoires pour servirå Uhistoire et Tanatomie des Mollus= ues, med de kända arterna af Crania. Äfven”? bos Orbicula finnas dylika parställda muskelim- pressioner; och denna mussla liknar äfven till skalen mest Crania. Då nu invånaren i 'ulla dessa slägten: Terebratula ; Lingula och Orbi=, cula, genom flera characterer och i synnerhet genom sina 2:ne i spiral rullade armar, full- komligt likna hvarandra och äro mycket olika de andra musslornas, och då Crania just äger samma slags muskelimpressioner, så är det väl mer än blott sannolikt att invånaren 1 Crania liknar dem i de uppräknade slägten och att Cra- nia bör föras till samma familj i Systemet. - Men ehuru Crdania står mycket närmare Terebratula än Anomia, så kan hon likväl ic=' ke , 'som /ScHWEIGGER menat, förenas med Te- rebratula till ett slägte. Musslan Terebratula har' en! verkelig cardo med 2:ne snedsittande' cardinaltånder i det större skalet, hvilka gripa | | 381 om a2:ne dylika i det mindre skalet, så; att.ei ledgång uppkommer af det slag som kallas gin- glymus. Skalen;kunna således här ej ha andra rörelser till hvarandra än den: verticala, hvari= genom de öppnas och tillslutas, liksom: käkarna hos Rofdjuren. Hos Crania deremot finnes in- gen cardo och ännu mindre cardinaltänder: Dess skal äro förenade endast genom musklar som gå ifrån det ena till det andra, och som på inre sidan af skalen ha lemnäat omisskänneliga spår efter sina fästen. Icke heller har margo cardis nalis här, som hos de flesta Musslor, något car- tilaginöst ligament, hvilket, genom sin elastici- tet öppnar skalen, då invånaren relagerar dess inre musklar. Hos Crania liksom hos Lingula åstadkommes skalens öppnande endast derige= nom att djuret utvecklar och uträcker sina ar- mar, hvilka liksom klyfva skalen från hvarandra. Om vi noga undersöka muskelintrycken på inre sidan af begge skalen hos Crania, så finna vi att de icke falla stå midt emot hvarandra: Här- af är det tydligt att icke musklerna här som hos de flesta Bivalver gå verticalt från det ena skalet till dei andra. Deras rigtning till. skalen måste härigenom blifva sned. lid man torde genom analogi kunna antaga att de tillika under (sin gång. korsa hvarandra, hvarigenom deras rigtning till skalen blir än mera sned. Man in- ser lätt verkan häraf: då de agera gemensamt så tillslutas skalen. Men då de verka särskildt, så glider det ena skalet öfver det andra, fram-, åt eller åt sidorna. Att denna rörelse mellan skalen verkeligen ägt rum, finna vi om Vi un- dersöka inre skdan af deras bräddar. > Hos Crania striata svara bräddarna af de likstora skaleu fullkomligt mot hvarandra och "DO kunna på den platta bräddytan lätt röra sig öf>> ver, hvarandra åt alla håll. Hos Crania perso- nata ligger det kupiga locket med sina tunnä kanter fritt ned öfver :de tjocka snedt afhuggna bräddarne af det undre skalet, utan att det fin- nes någon gräns öfver hvilket det ej kan glida. Nästan liksådant har väl äfven förhållandet va- rit med: Crania Nummulus och Cr. tuberculata. Mellan skalen hos Crania finnas således ungefär samma horizontela rörelser som mellan käkarna hos Ruminantiia. | Om vi i detta afseende finna en stor skillz. nad mellan Crania och Terebratula, så skola viiett annat finna en icke mindre väsendtlig olik- het. Hos TWerebratula går alltid det ena- ska- let längre tillbaka än det andra, och dess län- gre utdragna basis bildar vanligen en krökt kon, hvars afhuggna- spets är försedd med ett rundt hål, genom hvilket ett kort ligament utgår och fästar musslan vid någon främmande kropp. Till en' sådan form hos skalen, och en sådan appa- rat för deras fäste, finna vi ej minsta spår hos någon Crania. Hos denna äro begge skalen vid basis merendels lika långa och intetdera slår sig om med sina kanter för att bilda en tub eller kanal. Det ena skalet är väl merendels: fästad vid någon främmande kropp; men icke genom ett ligament, utan omedelbarligen fast- vuxet antingen med hela undre sidan, t. ex. Cra- nia personata och stundom Cr. striata, eller med' en punkt under dess basis t. ex. Cr. Nummulus. Det synes här nödvändigt att anmärka 'eh omständighet, hvilken hos de flesta Methodister' förorsakat en oriktig åsigt af slägtet Crania: Hos de hittills funna exemplaren af den längst kända arten eller Brattensburgspenningen sonr 383 talrikast förekommit och som således blifvit bland. de Naturkunniga mest kringspridd, finnas på in- re sidan af det platta skalet 3:ne hål, hvilka stundom gå genom det så att de äfven synas på yttre sidan, ehuru alltid derstädes små och stående tätt tillsammans nära basis: Man har trott att tendines utgått från djuret genom; des- sa hål och fästat musslan vid någon främman- de kropp, liksom hos Anomia och Terebratula; och just detta var utan tvifvel orsaken att Lin- NÉ förenade Brattensburgspenningen med släg- tet Znomia. Nämnde 3:ne hål finnas anförda af denna Författare 1 artmärket för dess Anomia craniolaris; och EAamareKk har till och med upp- tagit dem bland charactererna för slägtet Cra- nia. Detta är misstag; nämnde hål finnas all- deles icke hos Musslan i dess naturliga oskadda tillstånd. De äro endast tillkomna genom för= vittring. De äro ej annat än märken efter mu- skelfästen, hvilka hos Crania liksom hos Ostrea lättare calcineras än det öfriga skalet. Hos in- tet enda exemplar af de cranie-arter som fin- nas i oskadt tillstånd, träffas dessa hål, till och med på calcinerade exemplar synas de aldrig an yttre sidan af skalet, om detta eljest är helt, en orsaken att de ej sällan gå igenom och sy- nas äfven utvändigt, t. ex. hos Crania Nummu- Zus, torde lätt kunna förklaras. Det synes nem- ligen tydligt att musklarne hos musslan, då hon började utväxa, fästade sig på inre sidan af det tunna skalet just på samma punkt der yttre sidan var fästad vid en främmande kropp. Då Musslan blef fullvuxen och lösryckt, blef me-, ;rendels en tunn lamell fastsittande på den punkt der hon fästat sig. På alla de exemplar, der hålen gå igenom och synas utvändigt, finna vi 384 dem derföre ligga i en liten fördjupning. Der denna ej: finnes, märka vi inga hål förr än vi bortskrapat den. yttre lamellen. Häraf kommer det att dessa hål tilltaga i vidd åt skalets inre sida, och äfven att de med tilltagande storlek mer skilja sig från hvarandra samt rigta sig snedt framåt. Denna tilltagande storlek och rigtning antyder således blott fästmusklernas successi- va tillväxt och rigtning. I hålens sidor se vi tydligt skalens lamellösa textur och att den är anfrätt. | ; I stället för dessa hål, finnas hos alla oskad- da exemplar af Cranie, ärr eller intryck efter muskelfästen. Af dessa äro de-två bakre runda och vanligen något upphöjda kamt” släta. «De två följande äro i undre skalet mycket tättsittan= de, sneda och något ingröpta med en upphöjning mellan sig baktill. der de divergera. . Då det förstnämnda paret calcineras, så uppkomma 2:ne hål, hvilka man liknat vid ögongroparna på en dödskatle; de a:ne sednare bilda tillsam- mans en bred öppning som skall föreställa mun- nen, och upphöjningen öfver eller bakom dem utgör näsan. Hos en del ser man märken ef- ter ännu ett par muskelfästen som ligga nära skalets främre kant; men dessa synas ej alltid. Af dessa undersökningar torde följa: r, att de trenne hål som omtalas i syste- merna bland generiska eller specifika eharacte- rer för Crania icke höra till musslan i dess o- skadda tillstånd. 2, Alt detta slägte är skildt från Terebra- tula och ännu mer från Anomia. 3, Att det hörer till familjen Brachiopoda,; och att det i systemet bör hafva sin plats wvi Orbicula- i 1 SAS Af slägtet Crania kunna vi nu anföra fem arter, af hvilka den. ena finnes lefvande i de sydligare hafven, och de fyra andra förekom- ma fossila i Skåne, neml. de två i kritformation och de två i en tertiär kalkbildning. Hr Prof. A. J. Retzivs upptäckte och be- skref först en icke fossil art af detta slägte; men åt denna art gaf han samma namn som åt Brat- tensburgspenningen, emedan han trodde att den förra var det ännu lefvande originalet till den sednare. | Geologiens och den dermed i bredd gåen- de Petrificatlärans närvarande ståndpunkt gif> ver likväl redan anledning att tvifla på riktig- heten af denna identitet. Det skulle vara ett: högst märkvärdigt phenomen; och som jag tror, alldeles eget, om en) fossil art från en så ål- drig formation som kritformationen funnes 'än- nu lefvande. Ty till ingen enda af de andra ganska talrika arter som finnas fossila i kritan har man ännu kunnat upptäcka originalerna i den nu lefvande organiska naturen; utan denna formation tyckes innesluta en egen organisk 'verld , hvaraf icke något spår finnes hvarken i de äldre eller yngre bildningarna, Detta var första anledningen, att jag företog en ny jem- förelse mellan vår Brattensburgspenning och den icke fossila Cranix-art som Rertzius -be- skrifvit. | ; De undre skalen af bägge dessa arter äro i sanning hvarandra så lika, att de lätt kunna anses höra till samma art. Dessa voro också de ende som Prof. Retzius hade tillfälle att | oo ty af Brattensburgspenningen ägde nan icke något complett exemplar. Väl såg han elt par kupiga öfverskal deraf från Balsberg; > Rn , men då dessa voro lösa, samt olika öfverskalet till den icke fossila arten (Berlin. Schrift. 1. ce. - p- 73), så ansåg Prof. Retzius dem höra till en annan fossil art hvars undre platta skal han icke sett. Hade han haft samma tillfälle som erbjudits mig, att se dessa kupiga skal fastsittan- de på Brattensburgspenningen som dess lock, så skulle visst icke denne skarpsinnige Forskare ansett arten för identisk med den lefvande; ty just dessa kupiga öfverskal visa tydligt att de tillhöra skilda arter. AD Hos den icke fossila arten har det öfra tun- na och convexa skalet sin största upphöjning C(vertex) tätt framom bakre brädden, och bildar der en bakåt rigtad spets nästan perpendiculärt öfver kanten. Hos den fossila deremot är öfra skalet ännu mer kupigt, nästan kegelformigt, och har sin trubbigare mer afrundade vertex nära centren. "På den förra är skalet :ojermnt och skråfligt; på den sednare slätt och ganska fint strieradt. Den förra är oregelbunden och har antagit form efter den kropp på hvilken det undre skalet är fästadt med hela yttre si- dan; den sednare är regelbunden och fästad blott med en punkt på den bakre delen af skalet 0. 'S. V. j | | Herr LAmaArcK, som ej sjelf fått se någon icke fossil art af detta slägte, barlikväl, i dess Hist. Nat. des Anim. sans: vert, VIL I, .p. 138, upptagit en sådan och bestämdt den genom Gmeriss diagnos och CHemnitz's figur, under namn af Crania personata. Men då Hr Lamarek yt- trar sig att denna är mycket större än Brat= tensburgspenningen, så skulle vi i sanning tvif- Ja på att den hörde till samma art som vår, om vi ej hade tillfälle att undersöka källan hvars - 387 af han hämtat denna uppgift. Om vi derföre undersöka den citerade figuren hos CHEMNITZ, så finna vi att den väl: är större än vår art; men om vi tillika genomläsa texten dertill i 8:de bandet, så se vi att nämnde figur så myc- ket säkrare föreställer vår och ReTtzu art, som CuHemsitz uttryckligen nämner, att han under en resa till Stockholm, i Ziervocers kabinett sett de samma exemplar som Prof. Rertzivs der först upptäckt och -beskrifvit. Att Hr CHemnsitz låtit med flit förstora figuren har han sjelf anmärkt; men detta har Hr LaAmarce öfversett. Således är det säkert att LamArcKk under namn af Crania personata velat antyda just samma icke fossila: art som den vi här skola beskrifya, hvarföre vi utan tvekan kunnat bibehålla den af honom valda benämning. ; : Zz Fort, e. av g. 388 ANMÄRKNINGAR om. Anthribi varii lefnadssätt och = förvandling, inuti Coccus; ; JA I | af AVR Köa Hl vig LR N DALMAN. ; La tyst Ds man vid den minsta uppmärksamhet som -emnäas åt Insekternas hushållning, dagligen ser huru den: ena arten förföljer den. andra, för att göra den till ett rof antingen åt sig sjelf eller sin afföda, och att äfven" de mest raj fotade ej undgå en sådan förföljelse, så kan det väl icke förefalla oväntadt, att finna de under sin sednare lefnadsperiod alldeles orörligt fä- stade honorna af slägtet Coccus vara utsatte för sådana fiendiliga anfall. Dessa honor, som kun- na anses såsom ett 'med skal omgifvit äggbo för den nya afveln, torde måhända af några Insekter äfven utifrån förtäras, men i synnerhet hafva de några svåra fiender uti arterna af slägtet Encyrtus, hvilka under = larvtillståndet lefva inom dem, förmodligen på en betydlig del af äggens bekostnad. Likväl har jag gjordt den anmärkning, att ehuru två, ja till och med 5 larver af en Encyrtus-art lefvat uti en Coccus, hafva de dock ej så alldeles förtart honom, att ej likafullt ur densamma en stor mängd af un- ga Cocci alstrats; också är det ännu ej tillfyl- lest upplyst, huruvida dessa parasit-larver verk= 389 -Kgen lefva af de inom Coccus-honans skal be- fintliga äggen, eller af de ihom detta skal qvar- varande ämnen 'af sjelfva modern. Det vissa är, att desså Encyrtus-larver alltid hos Coccus finnas närmast ryggen, och tyckas ligga inom > egna celluler, under hvilka man finner äggen till de nya Cocci, uti deras dem så egna sil- kesnät. Men under öbgervätlollöl dem jag förlidit år anställde på dessa paradoxa djur, 1 synnher- het för att vinna 'nogare kännedom om Encyr- tus-larvernas lefnadssätt, fann jag att dessa Coc- ei stundom hyste en mycket värre parasit, hvilken 1 sitt ' larv-tillstånd "förtär allt hvad som finnes inom Coccus-moderns skal, och den- : na parasit var Anthribus wvarius. Min Bror, J. W. Darman, hade redan en gång träffat samma: Anthribus inuti en Coccus som fanns på Lönn, men det så alldeles oväntade att finna én insekt af en växtätande 'familje inuti detta djur; föranledde honom :att söka förklara detta, såsom 'vore nämde 'Anthribus endast af en hän- delse' inkommen ”). — Att likväl denna insekt verkligen lefver uti Coccus, derom har jag un- der förra året erhållit full öfvertygelse. "Under de” sistnämdas eftérsökande fann jag tvenne spe- cimina af denna Anthribus, som vandrfade om-= =: kring hvar sin Coccus-hona ; men som det på desså ej: syntes någon öppning, hvarutur så pass stöta insekter kunnat framkomma, ansåg äfven jag detta blott som tillfälligt, förvarade Anas thribi, och förde hem Cocci, för att se hvils ka Eneyrti de kunde hysa. AS på, somma- ————L AAA 2) SEK. Vet, vad. Hatidlingar för, år 1820, Ny Pag. 249, Not, 390 ren blef jag ej litet öfverraskad, att i den glas= burk hvaruti åtta Cocci förvarades, finna tven= ne Anthribi varit kringkrypande; men som äf- ven dessa möjligtvis kunnat lefva uti de qvistar på hvilka Cocci voro fästade, föranläts jag att nu nogare granska en Coccus,som vid nedlägg- ningen i glasburken lossnat från barken, och i hvilken jag då sett en larv röra sig, hvilken visserligen då föreföll mig nog stor, men hvar- af jag hoppades måhända erhålla något nytt spe- eies af Encyrtus, större än de hittills kände. När jag nu granskade nämde Coccus, fann jag den omnämda larven verkligen vara förvandlad till denna Anthribus, som, ehuru fullkomligen utbildad, ännu låg qvar uti densamma, — Den fina hinnan, som beklädde samma Coccus på undra sidan där den varit fästad vid barken; och genom hvilken jag kunnat se larven, ehuru densamma hindrade mig att nogare granska den, — denna hinna var alldeles oskadad; ej heller. kunde någon annan öppning märkas, hvarige-, nom en iusekt. af denna storlek kunnat inkom- ma. — Af denna Coccus voro alla inre: delar förtärde, så att endast det yttre skalet åter-; stod 7). : Detta anförda bevisar således, att nämde, Anthribus under larv-tillståndet verkligen lefs, ver som parasit inuti Cocci, — och således i ett ganska hufvudsakligt afseende afviker från de öfriga arter af samma familje hvilkas meta= morphos ännu är känd, och som alla äro Phy=' tophager. Ad Te +) Larven syntes hvitgul, och låg krökt, men den om=- ” talta hinnan tillät ej att nogare anmärka dess utse- + ende: än ; / v 391 Hvilket species af Coccus jag haft för mig är svårt att bestämma, i anseende till den full- komliga brist på diagnoser som vid arterna af detta slägte eger rum, äfven hos våra utmärk- taste författare. Jag kan ej finna annat, än ätt samma species lefver både på Björk och på Asp, och af båda dessa trädslag hade jag samlat mi- na specimina, utan att nu bestämt kunra upp- gifva från hvilketdera trädets Cocci de nämde Anthribi framkommit. Denna Coccus är af en Vicker-ärts storlek, brun till färgen, utan några synliga segmenter, bestående endast af ett con- vext skal, som utåt ryggen är något mörkare än å sidorna. Som den till skapnaden ej är olik en liten Cyprea-snäcka, äfven i anseende der- till, att den vid den något tillsmalnande ändan har en upphöjd och tillbaka viken kant, skulle måhända benämningen af Coccus cypreola ej vara opassande för densamma, vid en ny bear- betning af detta paradoxa slägtets arter, hvilka visserligen synas fordra andra kännemärken, än blotta uppgiften af den växt som de bebo. 392 FÖRSÖK att närmare bestämma slägtet Castnia '' FABR., samt de detsamma tillhö- rande .Årters.. .. af h J. W. DALMAN. Ma har redan länge erkännt, att inom hela Zoologiens område knappt finnes någon Ordning hvars naturliga uppställning mött så många svå- righeter som Fjärilarnes. Det torde till och med utan orättvisa kunna påstås, att de för blotta ögat osynliga, så kallade mikroskopiska djuren redan äro fördelade i mera bestämda och naturliga genera än sjelfva Papilionerna, - hvilka likväl ådragit sig en både tidigare och all- männare uppmärksamhet än de flesta andra In- sekter. Ej heller är den förebråelsen alldeles ogrundad, att de synas fordom nog ofta blifvit behandlade snarare såsom en slags leksak än så- som 'föremål för en grundligare vetenskap- lig forskning; likväl hafva under de sednare decennierna flere alvarsamma lörsök blifvit gjor- da till utredande af dessa djurs naturliga släg- ten; och försök, lika så lyckade hvad de europeiska fjärilarne beträffar, som ännu NR ofullständiga så snart frågan är om de utländska. Endast några få genera utmärka sig fram- för den öfriga mängden, genom verkligen Sa och - i 393 och bestämda karakterer, och såsom sådana kanna här anföras: Pterophorus, Hepialus, Zygena enligt dess nyare bestämning, Sesia, Sphinx 1 vidsträcktare bemärkelse, Cossus med 'Zeuzera, samt Hesperia LaAtTR, — Men huru få äro icke dessa mot det stora antalet af ännu obestämda eller tvetydiga slägten, hvilkas verk- lighet ett vant öga väl anar, men hvilkas grän- sor äro så svåra att utstaka. Så mycket större uppmärksamhet synes då det slägte förtjena, som Fasricius uppställt un- der namn af Caästnia, och som, i anseende till karakterernas "bestämdhet och tydlighet, verkli- gen kan ställas i bredd med ofvannämnde natur- liga genera. Det har äfven den märkvärdighe-. ten, att utvisa den tydligaste öfvergång från Dag- till Natt-Fjärilar, att bilda en föreningslänk mellan Papilioner ; Sphinxer och kanske Noctuer. Då så väl de ofvanföre uppräknade som de fle- sta andra fjärilslägten synas utspridda i alla verldsdelar , visar Castnia det ovanligare exem- plet af ett genus, hvars utbredning år inskränkt inom Nya Continenten, och, som det ännu sy= nes, endast inom medlersta och södra Amerika. Jag har ännu ej kunnat finna flere än till= samman 17 Arter, som med säkerhet tillhöra detta slägte; men om man fäster uppmärksam- het dervid, att bland endast 6 af dessa, som finnas 1 härvarande Museum, synas redan 4 va- ra Rya, torde med : sannolikhet kunna slutas, att Amerikas vidsträckta länder hysa ett ej rin-. ga antal af ännu oupptäckta samslägtingar. | > Den första upptäckten af någon art, hö- rande till detta slägte, tillhör Mad. MERIAN , K. V. AA, Handl, 1824, St. IT, 20 394 som i silt bekanta prakt-verk afbildat Castnia Zicus, tillika med dess larv och puppa. ' Linné synes ej hafva känt någon enda Castnia. CRraA- MER aftecknade flere arter, och de fördes länge af Fazricivs och andra Författare till Papilio- nerna... Storr var den förste som samlade dem till en egen grupp, hvilken han likväl högst oriktigt kallade ?”Danai festivi?; en benämning, som af LinnÉ redan blifvit använd för helt an- dra arter. Då Fazrricius slutligen sönderdelade LinsÉs slägte Papilio i en myckenhet af gene- ra, uppställde han äfven Storrs anförde grupp såsom ett bland dessa, och kallade det Castnia, men gaf det en ganska olämplig plats midt ibland de verkliga Papilionerna. LaATrREiuE var den förs sta, som enligt naturen skilde det ifrån dag- fjärilarne, och nogare bestämde dess karakterer, enligt hvilka han ställer det- näst framför Sphinxerna, med hvilka det äfven i vissa afse= enden visar någon slägtskap, ehuru det i andra ganska mycket altviker. ; Att Casinia ej hör till Dagfjärilarne bevi- ses tydligen af ocellernas närvaro, vingarnas retinaculum, deras läge i hvilande ställning, och vingnervernas fördelning. Med Sphinxerna öfverenstämmer det i anseende till ocellerna, den fina fjuntofsen i antennernas spets, samt något i anseende till den stora och nästan ko- niska abdomen; det afviker likväl mycket me- delst antennernas tydliga klubba, de breda vin- garna, och den olika: fördelningen af. dessas nerver. Antennernas form må synas såsom en mellanlänk mellan deras form hos en Papilio och hos en Zygena. — Det tyckes ej vara osan- nolikt, att Castnia kanske egenteligen är typen 5 395 för en egen öfvergångs-familje i denna Ordning, hvartill Amerika måhända ännu gömmer. flere alldeles egna genera. Redan en af de bekanta arterna, Castnia Linus, visar ett från de öfriga nog afvikande utseende; så att om flere af all- deles samma form skulle förekomma, dessa lätt kunde misstänkas för att utgöra ett särskildt slägte. | - — Character Generi s. ÅAntenne clava distincta acuminata, apice tenui, flexo, floccoso. ”Pa/pi tri-articulati, appressi, dimidia fronte vix longiores, obtusiusculi. | "Ale incumbentes, ample, margine integerrimo; ” inferiores areola brevissima. CRetinaculo mus nilee.) k | Caput parvum, ocellis distinctis. Abdomen mas "> jusculum, conicum. X Castnia Far. Syst. Glossat. sec, Iutic. Mag. VI. pag. 280. ns 7. Castnia TLaTrR. Gen. Crust. et Ins. IV. pag. 209. CuviER Regne anim. III. pag. 556. — Encyclop. Method. IX. Art. Papillon, Papiliones Danai Festivi Storr. (nec LInnéi) Typus Generis: C. Licus; Papilio Licus Au-> clorum; | Desecriptio Generis. Antenne basi filiformes, pone medium mas nifeste incrassate, extrorsum iterum acumina- te, summo apice acuto, extrorsum flexo, pilo- rum flocculo terminato, Ceterum nude sunt, et 396 q teretes, nec subtus ciliate vel scobinsaformes: sepius longitudine dimidii corporis. Palpi duo appressi, haud conniventes, di- midiam frontem vix superantes, paullo compres- se, parumque arcuate, squamate, triarticula- te; articulus basalis longe squamosus, secun- dus mediocris, sublinearis; apicalis minutus, bre- viter conicus, sepe obsoletus. Lingua spiralis, longitudine pectoris? a pal- pis haud occultata. , Cåput parvum, transversum, breviter squa- mosum et pilosum, vertice angusto. Oculi sat magni, prominuli, nudi. — Ocel- Zi duo distincti, in margine oculorum, mox po= ne antennarum Dbasin site. Corpus squamis, vix pilis, tectum. + Tho- rax magnus, Crassus. Abdomen conicum, tho- race vix angustius, sed duplo vel saltem dimi- dia parte longius, alis posticis tamen manifeste brevius; anus sepius squamularum fasciculo mi- nuto terminatus. Pedes 6 completi, squamati, haud pilosi; tibie distincte bis-bicalcarate, plus minus com- resse; tarsi sepius compressi, subtus rigide ciliati, haud pulvillati. Ale ample, margine integre. Ale sus periores mnervis pluribus munite, areola dis- coidali quasi duplicata, superiore sub-aper- ta. Nervi Ca margine inferiore) 1, '2 ex ale ”basi oriuntur, ille in medio nervulum abbre- viatum emittens; nervi 3, 4,5,6 e trunco infra=- areolari prodeunt; 7,8, et 9 cum 10, e trunco supra-areolari; decimus in ale apice finitur; prete- "rea nervi costales 3 vel 4 approximati; Ale inferiores ad basin retinaculo valido ”munite. Non nisi una instrucfe sunt plica; 397 gcilicet versus marginem interiorem, cujusque ope pars ale interior canalicula quasi -abdomi- nis latera amplectit, ventrem vero nullo modo tegit. — Nervus Ca margine superiore) primus ex alg basi oritur; 2 et 3 e trunco communi, supra-areolari; areola discoidalis ordinaria om- nino aperta; nervi 3, 4, 5,6 e trunco infra-are= olari, qui vero areolam angustam, spuriam, in= cludit; nervi interiores 7 et 8, a reliquis magis remoti, ex ale basi oriuntur; nervi noni vVe- stigivum detegere non valeo. Color corporis sepius superne obscurus,; infra pallidus. Alarum color sepius obscurus, speciebus majoribus certo situ viride vel violaceo micans; superiores communiter maculis fasciis- -que obliquis signate, inferiores maculis intra- marginalibus. : Obs. A characteribus generis allatis differt C. Linus, alis magis elongatis , subhyalino ma- culatis, et abdomine alis inferioribus longiore. Ceteris partibus vero convenire videtur. An pro- prium etsi propinquum genus he discrepantie indicant? De metamorphbosi generis nil nobis cogni- tum, nisi quod apud MEriaAn invenimus. Lar- vam puppamque C. Lici se depinxisse (Tab. 36) ait; sed metamorphoses Lepidopterorum ab iilo auctore ubseérvatas interdum confusas fuisse non possumus quin suspicemur. Ad speciem cita- tam quod attinet, larvam delineavit magnam, elongatam, nudam et muticam, phytophagam, atque puppam magnam et crassam, Papilionum haud absimilem. De moribus et metamorphose- os modo ceterum nihil dicitur, nec utrum pup- Pa nuda sit an folliculata, an sub terra sepulta, "an re vera Papilionum more suspensa, modo quo in tabula est delineata. 398 | Species. | 1. CastniA Dedalus: alis nigris, fasciis duabus " albis, anticarum abbreviatis, posticarum in-= tramarginalibus macularibus. ) i Papilio Dedalus Cramer I. Tab. 1. Fig. A,B. 2 Pap. Cyparissias Herbst Tab. 118. f. 1,2. — VIL pag. 10. I. + Pap. Cyparissias Fabr. Ent. Syst. IIL 1. p. 39. 115. Gen. Ins. Mant. 257. — Spec. Ins. 252. 226. — Mant. Ins. 2. 25. 259. > Pap, Dedalus Enych meth. Tab. 12. fi 1. (fig. -diminuta.) | Habitat in Americe meridionalis sylvis; Surinami1, CRAMER. Inter maxima Lepidoptera et gigas in hoc genere, alis expansis 73 pollicum Paris. 2. CastNia Actor: alis superioribus fuseco-oliva> ceis maculis obscurioribus fasciaque obliqua sordide alba; inferioribus nigris, punctis intra= marginalibus coerulescentibus. — Tab. V. fig. rs Habitat in Brasilia, Dom. Westin. Mus. Reg. Ac. Scient! Mas? — Statura omnino C. LIcari, sed major. Longit. corporis 1 poll. 10 lin. Expansio ala- rum 5 poll. Paris. Antenne dimidio corpore longiores, fusco- ferruginezge, subtus pallidiores. Caput fuscum, alpis concoloribus, oculorum orbita pallida. horax fuscus, squamosus, certo luce viridi-mi- cans. Abdomen thorace duplo longius, conicum', fuscum ; segmentum primum squamis elongatis birsutum , reliqua squamulis appressis vestita; anus squamis elongatis rigidis barbatus. Corpus 'subtus fuscum totum, pedibus concoloribus. Al& superiores supra fusce', olivaceo mi- 'cantes; in medio fascia albida ochraceo polluta, lata, obliqua, indeterminata, cui inscripta est 399 fasciola costalis nigro-fusca, acuminata; ad ale angulum interiorem macula magna obscurius fusca, alteraque apicem occupans. — Ale infe- riores tote nigre, certo situ e viride nonnihil micantes, maculisque intra marginem aliquibus cerulescentibus, serie digestis. | Subtus ale superiores fusce, haud mican- tes, macularum vestigiis, fasciaque alba distin- etiore. Ale postice nigra, immaculate. Var. B. alis posticis nigris, macula magna cce- Tulescenti, posterius sub-triloba. 2? Habitat in Brasilia, Mus. Dom. SCHÖNHERR. 3. CastniA Pylades: alis nigris;fasciis superiorum "duabus inferiorum una luteis in illis subtus in his supra letioribus, altera pagina fusco-maculatis. = Pap. Pylades Cram. Tab. 387. Fig. A,B. 2 Pap. Pylades Herbst Tab. 135, fig. 1,23; sed | inter descriptiones omissus. " Pap. Pylades Enc. meth. Tab. 12, f. 2, magn. nat; Habitat in India occidentali. CRAMER. 4. CAsTsiA Icarus: alis superioribus fuscis, oli- vaceo nitentibus, fasciis duabus albis obliquis; inferioribus rubris, apice nigris rubro-maculatis. & Pap. Icarus Cram. Tab. 18. fig. A, B. Pag. 26. & Pap. Icarus Encycl. meth. Tab. 12. f. 3; fig. dimin. Habitat Surimami, CRAMER. 5. CasTnia Harmodius: alis nigris, superioribus fascia obliqua strigaque interrupta supra flavis subtus albis; inferioribus fascia intramarginali ferruginea ante angulum analem subinterrupta. €' Pap. Harmodius Cram. Tab. 223. Fig. C,D. EFdp, Ad par Herbst Tab. 134. fig. 1,2. Tom. Fp: iy3: i & Pap. önplåle Fabr. E,'S: IL a. p. 45. n. 135. — S, Ent. 48. 165. — Sp. Ins. IL 53. 234... — Mant. Ins. II. 26. 271. 4068 + Pap. Pirrha Encyel. meth, Tab, 16, fig, 2, fig, dimin. Habitat Surinami, CRAMER. 6. CAstnIA Atymnius: alis supra nigris fascia alba obliqua, superiorum angusta inferiorum poste= rius dilatata, margine immaculatis; antenna- rum apice abdomine corporeque subtus albidis. "Habitat in Brasilia, Dom. Westin. Mus. R. Ac. Scient. ) Nimis affinis C. Lico, sed major et differre videtur colore obscuriore et defectu fasciolx sub- apicalis in alis anticis, punctorumque ferrugine- orum in alis posticis. > Longitudo corporis fere 13 poll. Expansio alarum 4 poll. Paris. Anutenne nigre, clava apice testacea. Caput fuscum palpis pallidis. . Thorax nigrofuscus. Ab- domen conicum, album, dorso infuseato, seg- mentoque primo squamis fuscis elongatis hirte. Corpus subtus album, pedibus - concoloribus, tarsis ferrugineis. Anus in nostro specimine non nisi squamis brevibus barbatus. | Ale omnes supra saturatius nigre; in me- dio fåscia obliqua, superiorum tenui alba, infe- riorum nivea, versus angulum analem dilatata, situ et proportione omnino ut ir C. Lico. — Ale subtus dilutius fusce, superiores medio saturatiores, et preter fasciam mediam obli- quam etiam fasciolis duabus e maculis albis in- terruplis notatge, omnino ut C. Lico. Ale in- feriores grisee&, fascia lata alba. Margo alarum infe= riorum undique omnino immaculatus, superiorum vero angulus inferior albo ciliatus ut in affinibus. 7. CASTNIA ZLicus: alis supra nigro fuseis,-anti- cis fascia lineari fasciolaque albis; posticis fascia dilatata alba maculisque intramargina- 401 ”libus rubris; abdomine utrinque et truneo subtus albidis. Pap. 7 Licus Cram. Tab. ssdytäig., AD > Herbst VI. pag. 75.n. 40. Tab. CN fig. 3, 45 su (Drucy I To 16. fig. 152: -Seba IV. Tab. 19. f. 11, 12. — T. 21, f. 104 + Merian Surin. Tab. 36, cum larva »puppa- ue. e Pap. Ke Fabr. Ent. Syst. III. 1. pag. hl» n.-137. Mant. 2.26. 273. £ Enc. metly -Tab,12: fg.;4. fig. nga Habitat in America australi, Mus. R. Ac, Scient. — Mus. D. de Paykull, etc. Species hujus generis reliquis vulgatior et diu cognita, cujus plura vidi specimina, colore saturatiore vel dilutiore. 8. Castwa Evalthe: corpore supra fusco sub- tus cum pedibus rufo; alis nigris, anteriori- bus fascia fasciolaque flavis; posterioribus su- ra fascia flava maculisque rubris; subtus ru- Eyre fascia maculari flava, «&. Alarum posteriorum fascia flava integra, unicolor, nec cum intramarginali confluens. Z-Pap. Dardanus Cram. Tab. 17, fig. E, F. & Pap. Dan. "Fest. Evalthe Fabr. E. S. III. Ii pag. 45, 136. — S. Ent. 480, 166 — Sp. Ma 2, 53, 235. Mant. 2. 26, fr = Pap. Evalthus Herbst Tab. Og gl 15! ee Ent. Beytr. IIIs 1. ps 202, n. 4. Var. B. Alarum inferiorum acid flävå abbreviata rubro terminata, et ad angulum analem cum fa- scia intramarginali confluens.— Tab. nostr, fig. 3. Habitat & Surinami in sylvis, Cramer; — £ in Brasilia, Dom, Westin. Mus. R. Ac. Scient. 9. CastniA Maris: corpore nigro, maculis pecto- ris abdomineque rubris; alis concoloribus ni- / 402 gris, superioribus fascia inferioribus macula disci subpalmata albis. Tab. nostr. fig. 4. Habitat in Brasilia ad Rio Janeiro, Dom. FroenicH. Museum Reg. Ac. Scient. Longit. corporis 1 poll. 4 lin. Expansio alarum 33 poll. Species valde distincta; alae superiores quam in precedentibus magis rotundate, fascia haud obliqua, sed »margini exteriori parallela, quod in hoc genere inconsuetum; abdomen ratione alarum quam in illis quoque longius. | Antenne vix dimidii corporis longitudine, supra nigre, subtus testacer, clava distincta, acu- minata, supra atra, subtus cinerea. Caput nigro- violaceum, fronte rubricante. Palpi perbreves, nigri, apice testaceo. Lingua basi fusca, apice pallida. Oculi nudi, fusco-testacei. Thorax ni- ger, supra maculis 4 puniceis, scilicet :2 collari- bus, 2 humeralibus; subtus punctis rubro-auran= tiacis pluribus notatus. Abdomen magnum, co- nicum, tborace plus duplo longius; segmenta 1 et 2 nigra, subtus ad latera rubro-maculata; segmenta reliqua pulchre rubro-aurantiaca vel miniacea, margine nigricante punctis albis ter- minato; anus fasciculo brevi nigro. Pedes nigri, geniculis rubro-aurantiacis; tibie antice brevissime , intus tuberculo vel callo distincto no- tate, relique recte, compresse, manifeste bis- bicalcarate; tarsi tibiis evidenter longiores. Ale omnes nigre, vix nitide, nisi certo situ ad fuscum vergentes; in superioribus pone medium ale fascia sordide alba, margini exte- riori parallela, intus linea atra terminata, nec co- stam nec marginem interiorem attingens; — in posticis macula magna alba, discoidalis, nervis quinqne partibus divisa, inde subpalmata, et jo EK 403 versus marginerh:' posticum puncta 3 vel 4 alba, obsoletiora. — Ale subtus omnino concolores. '10. CaAsTNIA Årdålus: corpore nigro-fusco, ano luteo; alis superioribus olivaceo-fuscis; fascia obliqua sinuosa maculaque griseis; inferioribus nigris fascia media punctisque intra-maginalibus albis, fasciaque intermedia rubra maculari. > Castnia Pallasia ”) Eschscholtz in Kotzebne Itinere, T. III p, 217, n. 27. Tab. VI, fig.27 "I. Habitat in Brasilia, EscCHsCHOLTZ. js k "11. CAsTniA Palatinus: alis superioribus supra - brunneis. subtus ferrugineis, utrinque puncto pupillato; inferioribus supra nigris fascia lata punctisque intramarginalibus lutescentibus; ab- domine albo. ; & Pap. Palatinus Cram,. Tab. 159, f. B, C. pag. 98. | Habitat Surinami CRAMER. — Specimen vidi in Museo Dom. SCHÖNHERR. 12. CASTNIA Amycus: alis supra fuscis, superio- ribus fascia inter maculas duas subcostales al- bas; inferiobus rubro maculatis ; subtus rubris, superioribus extus fuseis fascia punctoque albis. At Pap. Amycus Cram. Tab. 227. fig. D, E. | Habitat Berbices, CRAMER. 13. CasTnia Mygdon: corpore fusco-griseo: alis fuscis, superioribus fasciis obscurioribus et pal= lidioribus indeterminatis; inferioribus fasciis 4) Quum coeptum est indere Papilionibus nomina ex Mythologia sumpta, nomina virorum nostri evi mi- ”nime videntur iis immiscenda. Tab. nostr. fig. 2. - | i . Habitat in Brasilia Dom; Westin. Mus. R. Ac. Scient. Holm. | | Statura C. AÄmyci, sepius tamen major, et abunde distinctus; magis variegatus , coloribus vero minus enunentibus. | Longitudo corporis 10 ad 13 lin. Expan- sio alarum 2 poll. 4 lin., ad 2 poll. ro lin. Paris. Caput fuscum, intermixtis squamis ferru- gineis, palpis concoloribus basi albis. Antennee ”fusco- ferruginee, subtus pallidiores. - Corpus supra fuscum, subtus pallide griseum, pedibus concoloribus; tibius tarsisque ferrugineo squa- mosis, compressis. Ale superiores supra pallidius fusco-oliva- 'cee, fasciis tribus obscuris obliquis, media in- tegra subflexuosa, reliquis abbreviatis; ante api- cem juxta fasciam tertiam striga e punctis 3 al= bis, sepe obsoletis, et omnes he signature haud manifest, sed plus minusve confluentes. — Ale inferiores supra nigre vel nigro fusce; in- tra medium et marginem fascie du& e maculis 7 vel 8 lutescentibus, quarum anterior sinuata, et ante illam sepius fasciole interioris vestigium. Pagina inferiore ale superiores basi fusce, medio pallide lutescentes, fascia media obliqua, nigra, apice bifida, et fasciola intra-apicali ab- breviata nigra, maculis 3 albis inscripta; ante marginem ochraceum striga nigra. — Ale infe> ' riores sub-ochracee maculis pallidis obsoletis pagine superioris, maculisque fascie intermedize antice nigro terminatis. Vidi etiam specimina pallidiora, obsoletio= ra, colore subalbido ubi descripta lutea. | 14. CastnA Pelasgus: alis concoloribus, superios 405 «> ribus nigrosvirescentibus råda lutescente, inferioribus nigris immaculatis. = Pap. Pelasgus Cram. Tab... 202, fig. D.' i; + Herbst Tab. 136. fig. fr pag.- 84, n. 45. & Fabr. Ent. Syst. III 1: p- 46, 139. — MIG Ins. 3. 54, 236. — Mant. 2. 2 274.— = Encycl. meth. T. 12, £. 5; Habitat Surinami, CRAMER. 15. CastniA Phalaris: alis integerrimis fuscis; posticis :strigis duabus macularibus albis. P Fabr. Ent. Syst. III, 1, p. 45. n. 138. CJones fig. pict. 3. t. 75, f. 2.) Habitat — — Fazrr. Huojus generis videtur species mibi ignota.: 26. CastTnA Cronis: alis concoloribus, superio- bus nigris plaga discoidali maculisque margi- nalibus albis, infertoribus abdomineque re thorace nigro, puncto humerali sanguineo. v Pap. Cronis Cram. Tab. 178, fig. A. (femina > — sec. CRAMER.) AS Pap: 'Cronis 'Enc: 'meth. Tåb. 12, fig. 7. Habitat Surinami, ÖRAMER. Obs. Hujus speciei marem esse Lepidopte- :ron Tab. 60 f. C delineatum ""), conteudit Cra- MER , Sed vix rite. In figura cilata enim nec anten- ne acuminate, nec alarum nervi ut in boc genere solitum, et ale inferiores majores magisque r0- tundate, unde potius facies Papilionis. Insu- per differt etiam colore, et alarum "et corporis; videlicet thoracis dorso albo-punctato, abdomi- ne alisque inferioribus haud flavis sed albis, et =. p- 17. CasTtnia Linus: corpore subtus albo, supra nigro, abdominis basi et antennarum apicp D Pap; Cronis Herbst. T. 101. f. 3. 406 flavis; alis concoloribus nigris, maculis flavo= hyalinis. jun & Pap. Linus Cram. 257. fig. ÅA. = Herbst Tab. 78. f. 4. Habitat Surinami, CRAMER. Insectum singulare, alis abdomineque valde elongatis, inde facies Papilionum Heliconiorum Linnér, sed antennae omnino hujus genéris, et transitum ad hanc speciem per C, Cronidem sat bene paratum videtur, , s Obs. Restat species nimis. dubia, que tameii non omnino omittenda, videlicet: CastniA? Erycinia: alis nigris, superioribus fascia maculisque flavis, inferioribus disco ru-= fo subradiato. .. & Pap. Eurycinia Cram. T. 177. f. E. — SToLLr in :Obsery. ad Op. Cram. " Pap. Myrti Herbst, Tab. 74. fig. 5. - + Pap. Hel. Myrti Fabr. E. Syst. III. 1. p. 169. n. 522? & Pap. Erycinia Encycl. meth. Tab. 12. f£. 6. Habitat Surinami, CRAMER. A SrToLrio inter species hujus generis alla- ta, sed an jure? — Hexapoda quidem dicitur, sed in icone nec antenn&e acuminate, nec ala= rum nervi ut in Castniis repraesentate, et tota facie ad Papiliones Heliconios accedere vide- tur, inter quos vero a GonpaArt CEncycl. meth.) omissa, unde diversitatem quandam genericam suspicari licet, Tandem observare quoque liceat Cl. FAzris cwwm ad Castnie species Papilionem Orontem Linn. retulisse, que vero species minime hujus gene- ris, sed ad Nyctalideas mnostras pertinet, etsi transitum memorabilem Papilionides inter et 407 MNyctalideas bene offert. — Genera huc perti- nentia sequenti modo distribuere tentavimus: Cypimon: RBipheus, Sloaneus, Leilus, et forte Lavinia FAR. — Genus ”Urania” FABR. LATR."'). NYcTALEMON : Örontes, Patroclus. SEMATURA: Lunus, Aegistus FArr., Empedocles. THYsAnu: Agrippina, odora. etc. 4) Obs. Uraniz nomen pro Inséctorum genere nul- . lo modo admittendum, etenim jam diu plantarum genus, notissimum quidem, sic vocatum; videlicet Hexandrie Monogynix. ; 408 SEN ARANDA >> YTTERLIGARE BIDRAG till anatomien af Myxine glutinosa; af A. RETZIUS. | RV RR hd V id undersökningen af åder- och nerv-syste- mets Anatomie hos Myxine har jag kommit i tillfälle att äfven iakttaga åtskilliga egenheter i andra delar af detta slägtes organisation. Ehuru Resultaterne häraf ej kunnat uppnå den fullkomlighet jag önskat vågar jag dock lem- na dem offentelighet, för att tjena till ledning och upplysning åt andra, som vilja ytterligare rikta vetenskapen med undersökningar öfver de så i zoologiskt, som anatomiskt hänseende högst märkvärdiga Sugfiskarne (Cyclostomes Dumerir). Den kunskap vi hitintills ägt om Myxine har hvilat på. GUNnneri, ABiILGAArRpDs och Hoomes undersökningar, hvilka likväl endast sträckt sig till de mäst i ögonen fallande delar. Med des- sa hjelpredor hafva både Cuvier, OKen och flere utmärkte zoologiska Författare åtnöjt sig. De exemplar af Myxine jag granskat, haf. va längre tid varit förvarade i Spiritus, och äro på Friherre Nins GYLLENSTJERNAS föranstal- tande fångade vid Krapperup i Skåne. Om SS | 409 Om de Broskstycken som bilda hufvudets - "> grundlager. Den tunna broskblåsan Ceranium), som omgifver hjernan ") hvilar på en ram af fina brosk, bruna till färgen och af den alldeles eg- na broskbildning, som tillhör denna underord- ning Chondropterygii. Att bestämdt förklara des= sa brosks betydelse eiler att bestämma hvilka delar i de högre skeletterne, som af dem mot= svaras, är ett företag, hvilket jag för närva= rande måste lemna åt. de forskare, som äro i tillfälle att jämföra dem med andra af detta djurs närbeslägtade. genera och ordines. Sjelfva Ramen (Tab. VIf. 1—a) utgöres egen= teligen af en stor broskbåga, hvilkens båda sidode= lar symetriskt motsvara hvarandra, och likna en sådan Lyra hvarmed Apollo afbildas. Baktill är den tillsluten af ryggradens främre ända och Labyrinthen (f. 1—b,c.) Den är främst på > ändan tvär, öfvergående baktill i 2:ne oms vändt s-formiga armar, hvilka bakerst böja sig emot hvarandra. I de breda ändarne äro 2:ne ovala hål (f. 1—d2) tillslutne af broskhinnan (pe- richondrium) och bakåt begränsade af hvita broskpartier, hvilka i öfre kanten öfvergå i fina strålar (f. 1—e). Dessa'strålar äro 3:ne till anta= let, omgifne af en egen hinna, som håller dem spände och åtskiljde. Genom samma hinna hål- las de äfven inåt böjde, så att partiet bildar en. concav skärm, som hvilar på sidorna af svalget. Då jag jämför Gälbågarnes fäste vid bhufs vudet hos Chimera och Petromyzon, med an- +) se Bidrag till åder- och neryst. Anatom. hos Myxine. K, V. A. H, 1822. II IL p. 240. KP, dv Håndl. 1824, St IK 27 s MN fästningen, af nyssnämnde broskstrålar , så fin- ner jag mycken anledning, att tro dem vara en antydning till. branchialapparaten, som hos det- ta djur, långt ifrån, att hafva uppnått sin egen- teliga bestämmelse att bilda stöd för respira- tions organerne, stannat vid den lägre, att neml. understödja deglutitionen. ; Då man böjer den Lyrformiga ramen, afbry- tas båda dess armar midtpå:undersöker man de båda afbrutna ställena, finner man dem ut- göras af 2:ne ganska fina, nästan omärkeliga hvita; broskstycken (f. 1. f.) af- circa 3 lineas längd. Framom dessa bildas ramen af ett opart gaffelformigt stycke. (f. g.) som utgör dess främ-. re tillslutna del. Denna är som jag ofvanföre nämnt tvär för ändan, så ätt den åt båda sidor bildar hörn, hvilka öfvergå i 2:ne fina, hvita, nästan ligamentlika, trådformiga förlängningar (fir. | Jag Detta gaffelformiga stycke, svarar bestämdt emot det bakre fjällformiga brosket hos Petro- myzon, hvarpå sugröret hvilar, och som Carus anser analogt med Näsbenet (20 Kupfert: pag. XIX T. VIII f. IV.8.). Det broskpar som ligger bakom de hvita styckena svarar emot de delar som Ca- rvs kallar untere Seitenfortsätze des Schädels (l. c. f. IV-g9-10) och om hvilka HoEvEen säger:”?a latere cranii magis anteriora versus processus sunt, qui simili, qua ossa Ilei & Pubis adheerent, cum cranio conjuneli sunt ratione, et simili foramen ac -magnum in pelvi est efficiunt "'). Dessa ramens båda sidodelar äro utplatta- » de, breda, försedde med ofvannämde bål och >) Dissertatio de sceleto piscium Lugduni Batay. 1822. LÅ hit utgöra de bakerste delarne- af broskramens brus na substans. EG "> Vid samma ram äro dessutom genom liga= menter 3:ne brosk af den bruna bildningen fä= stade, af hvilka ett främre är opart, på sidorne hoptryckt, rectangelformigt, ungefärligen 3 lin; långt (fig. 1—z7). Genom ett kort ligament är det fästadt midtpå ramens främre, opara gaffelfor= miga stycke. Det tjenar till fäste för flere musklar, till läge för främre delen af nosröret; sämt ger nosen sin rigtning och styfhets Det "tyckes mig mäst likna det opara stilettformiga brosk, som sitter uppåt vändt, fästadt emellan näs-caviteterne hos Chiméeera monstrosa och öf= verensstämmer i fleré hänseenden med det främs= re fjällformiga brosk hos Petromyzon som Cas rus kallar Oberkieferknorpel "'). ; Uader de bakre platta sidodelarne af den Lyrlika ramen, sitter på nedre kanten af dess tillslutna 'hål ett par brosk, som har form af ef, stöpslef (£ 2 a). Den delen som bildar sjelfva 'slefven, articulerar med samma kant och vänder den eoncava delen uppåt. 'Skaften ligga bakåt, äro' sylformiga och öfvergå 1 helt fina hvita brosktrådar, hvilka ligga i kanterne af gömsegelet; de bilda sidodelarne' af dess -ram och tjena som styrare för dess rörelser. Dessa brosk finnas äfven hos Petromyzon och tyckas svara emot dem som Carus kallar untere Seitenfortsätze des Schädels. Ms Från inre sidorne af dessa brosk utgå > yt= terst fina hvita brosktrådar (f. 2 bc.) för att bil" da en spännranr åt gomsegelet. Det främre brös” sket (f. 2 b) bildar en större båga; bakom denna rep AIR IT. VIL 412 slutar sig en mindre (f. a d) till densamma. Dens na senare har bakåt ett par små utskott (f 2 e) och förenar sig till sidorne med de bakre tråd= formiga brosken (f. a c), Hela denna redskaps bestämmelse är att bilda en ram hvaröfver gom- segelet är utspändt. ; Den Lyrlika ramen tillslutes baktill af La= byrinthbrosken, hvilka så väl i anseende till byggnad som läge mycket liknar hörselorga- net hos Petremyzon. « Till ryggradens främre ända, som är fram= åt förlängd i ett lodrättstående broskblad slutar sig ett par bruna broskblåsor (f. 2 f) hvilka. framåt fortsätta sig i smala skaft och på yttre sidorne äro förenade med öfre kanterne af den Lyrlika ramens platta armar. Brosk-blåsornes öfre och inre sidor äro öppne (f. 3) och sluta sig tätt intill den hvita broskhinna som omger Medulla oblongata. Undertill äro de äggrunde, ofvantill lemna de en öppning (f. 3. ay idet las mellen böjer sig inåt sin egen cavitet. Den yt- tre kanten af öppningen är tjockast och bildar en betydlig ansvällning (f. 3 56), den när- mar sig den inre väggen, går inåt blåsans cavitet och bildar inuti den en pelare (f. 4—06 5,5Zc) som : åter öfvergår i den yttre undre väggens inre yta. Den inre kanten bildar en mindre bety- delig omvikning, hvilken åter öfvergår i den fi- brösa hinna som tillslutar nyssnämnde öppning på Labyrinthens inre öfre sida. Genom pelaren (f.46. 5,53 c) bildas i blåsans cavitet eit slags irrgång som beklädes af hörsel= organets membranösa del (f. 4 c5,53d). Under munnen och matstrupen ligger 1 un« derkäkens ställe ett partie andra brosk på hvils 413 | ka tungan och dess musklar hvila. Framtill ut- öres det af 2:ne rader bruna trapets-formiga brosk, af hvilka den främre (f. 1 A”Y består af 3 och den bakre (f.1. A?) af a bredvid hvarandra liggande stycken. I första raden äro de yttre styckena symmetriska, undertill convexa, uppåt concava, samt smalare än det medlersta stycket. Detta senare. är i främre ändan månformigt in- skurit, inskärningen är beklädd med hvitt brosk, hvaröfver senorne för tungans utdragande musk- lar glida. Bakre ändan af samma brosk har en gaffellik utskärning hvarigenom ett aflångt. hål bildas, som af broskhinnan på ömse sidor är öfverdragit. Öfre sidan är längsåt concav och har en ränna för senan af tungans inre indra- gare. | "Bakre radens 2:ne brosk äro hvarandra li- ke och bilda ofvantill en fertsättning af samma ränna för inre indragaren. Sa Till bakre ändan af detta partie slutar sig ett stort hvitt brosk som har till en del form af en half ihålig kägla (fl 1 A.), det liknar deri de andra hvita brosken hos detta djur, att det är besynnerligen mjukt och eftergifvande. Of- vantill är det urholkadt till fortsättande af den vid de näst föregående brosken omtalta senrän- nan; På undre sidan har det mot bakre ändan en grop på hvardera sidan, till fäste för tun- gans yttre indragare; emellan dessa fördjup- ningar bildas en köl, hvilken bakåt slutar brosk- stycket med en lång spets. Till samma spets slutar sig det sista af de bruna brosken (f. 1. 43) till svörsta delen gömdt uti bakre ändan af tungans inre indragare; det är ganska smalt, aflångt och mot ändarne af rundadt, 414 Knappast finnes öd del: hos. Myxine som i och för jämförelsen mel Neyonögat är mera intressant än tungbrosken, i det den: för oss på analogier , som man väl är tvungen att söka ef-. ter, men hvilka vid första påseendet helt och hållit fördolt. sig för forskarens Ögon. Den Ringformiga däppen, som, så mycket utmärker hela slägtet Petromyzon och hvilken hvilar på en ring af samma form. saknas hos Myxine helt och hållit, Tungan, som bos den förra är ganska liten och stel, är hos den senare utmärkt stor och rförlig. Hela apparaten för dess rörelser är trans- formerad och framter öfverensstämmelser, som. äro högst characteristiske och talande för. de djurs affinitet till hvarandra i det naturliga sy- stemet ; Motsvarigheterne emellan de. särskilte styckena, äro likväl svåra att utreda, då styckena väl öfverensstämma i antal, men äro högst olika - i form och läge. Den nyssnämnde broskringen hos Petromyzon (f. 6.7) som Carus räknar till öfverkäken och liknar vid Os intermaxillare hos Karpen tror jag vara analog med det medlersta” brosket i främre raden af tungbrosksgruppen hos Myxine; (f. 1. Z)De brosk deremot som hos detta djur ligga på sidorne Cf.1. £) af det sistnämnde tror ag svara emot de hos Petromyzon , hvilka CaArus ER Seiten-Anhänge des Zungeknorpels, som äro hos P. flavalds lineära, siltande helt fritt till. sidorne om munnringens bakre halfdel (f. 6—k). Hos Petromyzon saknas under tungan belt och hållit de bägge stycken som hos My- xine bilda tungbroskgru uppens andra rad (f. 1. 4?), deremot finnes vid sidorne om samma grupp hos det förra djuret a:ne broskstycken (f.6 A?), som ; äro fästade på de bakre hörnen af det främre 415 fjällformiga brosket, kvilka Carus anser analoga med gombenen och kallar dem Seiten-Anhänge des Oberkieferknorpels.. Då tungbildningen hos dessa djur i så många andra hänseenden är chara- cteristiskt öfverensstämmande tror jag att det i fråga varande partie aflägsnat sig från sin huf- vudgrupp, på samma sätt som Gälbågarne hos Myxine sitta långt i från Gälsäckarne och hafz va med dem ej den ringaste gemenskap. De bakre opara styckena äro till läge och muskelfästen mera öfverensstämmande. Det half. coniska brosket hos Myxine (f. 1 A) tror jag sva- ra emot det trespetsade bruna brosket hos Pe- tromyzon , (f. 6 4) som är fästadt straxt bakom munnringen och det bakersta opara stycket (f. 1:43) hos det förra djuret svarar tydeligen emöt det långa lineära hos det sednare som Ca-- rus kallar: mittlere lange Ast des Zungenknorpels (f.6 A:.) ; | Om dessa motsvarigheter äro rigtigt be- stämde, som jag har allt skäl att tro, och hop- pas framdeles, vid en nogare anatomisk beskrifs-" ning öfver Petromyzon, kunna påtagligen bevi- sa> så förfaller helt och hållit den tydning öfver käkstyckena hos Petromyzon, hvilken hitintills af Anatomerne "blifvit antagen ”'). Om Hnudorganet. Hudbetäckningen som hos Petromyzon är starkt fastsittande vid musklerne, år hos Myxi- ne åter ganska vid, så att den liksom hos gro=- dorne lemnar ett betydeligt, tomt rum emel- lan sig och kroppen. Endast omkring hufvu- det .och bröstet faller den närmare intill de un- ”) CuUvIER Mem, du Musceum d'Hist, Nat. T. I. 1813 p. 102. 416 N derliggande delarne och är fästad vid dem ge- nom en ganska gles cellulväf. Vid den "öfriga delen af kroppen är den blott fästad genom 3:ne' längsgående cellulära band, af hvilka det star- kaste går långsåt ryggen, a:ne glesare följa slem- körtelraderne under buken. På detta sätt lig- ger djuret i sitt skinn liksom i en vid säck; det! mellanrum som bildas innehöll så väl hos de/ nyss döda djuren, som hos de, hvilka legat i spiritus en ansenlig myckenhet blod. Detta flöt fram och tillbaka hos de nyss fångade djuren; dess röda färg syntes genom den tunna huden, så att än var hufvudet och än stjerten me- ra röd, allt efter. dess ökade tillopp åt det ena eller andra stället. Då jag lät ett stycke af huden några dagar ligga i vatten kunde den lätt skiljas i 2:ne blad. Det yttersta (Epi- dermis och Rete mucosum) är af fast väfnad, utan porer, utanpå blankt, och innantill be-' Jagdt med ett rödt färgämne, som under loupe syntes bestå al ytterst fina röda kulor, bvilka, i smärre grupper församlade, bildade små fläckar. Under detta blad ligger läderhuden; dess yt- tre yta är slät, på den inre ser man, sedan cellulväfven är borttagen, en mängd korsvis lig- gande trådar liksom i corium hos större djur. Läderhudens cellulära beklädnad är gaån- ska compact, slutar sig nära intill densamma, och då den ej öfvergår i det underliggande lagret, så bildar den innantill på skinnet en yta, som mycket liknar de fullkomligare serösa hinnorne. Den står likväl på de ofvannämnde ställena i närmare förbindelse med den cellulväf, hvilker omslutar musklarne, och då äfven dennas stör« sta yta är fri, så bildar den på samma sätt en membranös bildning, som likaledes liknar de ses rösa hinnornes textur. , + VV FÖ / 1 417 Under buken lemnar den öppningar för circa 200 slemsäckar fördelade i 2:ne rader, hvilka redan - från äldre tider tillbaka . väckt naturforskarens uppmärksamhet, 1 anseende till sin storlek, sitt an- tal och särdeles för den ymniga mängd: segt slem, hvilket från dem afsöndras och hvaraf djuret fått sitt trivialnamn g/utinosa. Slem- -säckarnes hinnor äro ytterst tunna; något ådernät kunde jag ej urskilja, men att sådant der måste finnas har man skäl att antaga, för att kunna förklara den utmärkt ymniga slemaf- söndringen. De venösa maskorne kring de sam- ma äro förut beskrifne och aftecknade "). Då det slem, som från dessa säckar afsön- dras, sannolikt är det segaste som man känner .och tillika det mäst vidlådande, så företog jag en närmare undersökning deraf under Micro- scopet. Jag måste likväl anmärka, att det en längre tid. legat i spiritus men tycktes dock föga deraf hafva förändrats. Redan med blotta ögat ser man en mängd små, hvitgula, ovala kulor, hvilka ligga spridde 1 ett segt ämne som sammanhåller dem. Un- der Microscopet ser man dessa kulor bestå af en mängd smärre halft genomskinliga corpuscler ;' « hyilka i storlek och sammanbindning fullkomli- gen likna de animala moleculerne i allmänn- het, Det sega ämnet hvari samma kulor ligga spridde befinnes bestå af ytterst fina pellucida trådar, som bilda de alldra vackraste zigzags, hvilkas vinklar visa sig större eller mindre, allt efter som trådarne spännas eller relacheras. Sam- ma trådar hafva lika diameter med de förut- nämnde corpusclerne i kulorne, och syna tyde- ligen äfven af sådane vara bildade. För att 4) se K. V. A. Handl, I. ce. p. 235. F. f. 2 — 12 419 se.om de omtalte.moleculerne bildade 2:ne pri- mitivt olika elementer, neml, af kulor och trå» dar, afskiljde jag några kulor från trådarne;j och fann, att när en kula söndertrycktes fastna- de en eller flere corpusceler vid spetsen af ins- trumentet; när detta nu aflägsnades från ku- Jan, så utdrogs den helt och hållit i en långr tråd, fullkomligen Lik de förut omtalte trådar- ne, 1 det att corpusclerne ordnade sigirad och hängde fast samman, en efter annan: När trå- den på detta sätt blifvit ganska långt utdragen och åter relacherad, fann man i kulans ställe en anska regelbunden och vacker zigzag af samma be- skaffenhet med dem jag förut omnämnt se Tab. VIL Genom detta phenomen kan man lätt för-. klara huru slemmet kan: vara i så hög grad ut=. tänjbart och vidlådande. Om detta förhållan= de gäller åfven för andra slemarter, eller om den trådiga väfnad, som flere Insecter fram- spinna, produceras af slemsäckar förtjenar mno- gare att undersökas, äv På djurets hufvudända bildar huden 4 par rectractila förlängningar, hvilka mycket likna Molluscernes trefvare. Samma förlängningar, som vi med skäl kunna kalla trefvare få flere mu- skelknippen från näsans och munnens musklar, och betydeliga grenar från 5:te nervparet, hvil- ka i min föregående afhandling äro beskrifne. Män kan häraf med visshet veta att de äro or- ganer för en fin känsel och att de sannolikt till någon del ersätta Myxines totala brist på syn- sinne. | Om Lukt-orguanet och ÅAssimilations redskapen. ” Emellan de 2:ne främste trefvarne' kästar sig huden inåt och bildar ett rör till vattens in- | 419 sugande, hvilket fullkomligen motsvarar näsan hos de högre djuren. Detta rör (f. 2.g) går under det främsta opara brosket, samt öfver den gaf- felformiga delen af den Lyrlika ramen, det går vidare bakåt och nedåt öfver. munnen, samt öppnar sig öfver det egenteliga gomsegelet i - svalget. Rörets inre hinna omgifves af 12 röda ringar, som troligen äro ringmuskler (f. 2. Ah.) Emellan 1:ta och -2:dra ringen ligger ofvantill en längsgående; fascikel af. samma väfnad och färg (f£:.2 i.) ”Bakom den 1 r:te ringen är på rörets öfre sida en ihålig ansvällning (f. 2. £) af ett hampfrös stor- leksom vänder den concava sidan uppåt, den slutar sig till det ställe af hjernan hvarifrån luktner-- verne utgå. Cavitetens inre hinna bildar 8 halfmånformiga, längsgående, parallela, bladlika fållor (f. 2-£) som till största delen fylla dess hålighet, och tjena sannolikt till att lemna en större yta för nervernas utbredning liksom irr- rr gångarne i Silbenet hos de Däggande djuren. Bakersta delen af röret omgifves af en hvit, mycket elastisk broskskida, hvilken bakåt öpp- nar sig i svalget med en trumpetformig. myn- ning, som ligger gömd i främre gomsegelet. På undre sidan af röret ligger ett opart brunt brosk 1 lin. långt. t Vi finna af denna beskrifning att ifrågavaran- de partie nödvändigt måste vara Lukt-sinnets redskap, och detta förhållande är så mycket mera märkvärdigt, som vi. känna att senare tiders Zoologer just antagit - som en constant charac- ter för fiskarne, alt deras mnäscavitet ej skulle stå i någon direct förbindelse med svalget. CaA- Rus har väl visat en dylik organisation hos Pe 420 tromyzon ”) men det oagtadt säger Gorpruss om Petromyzon: ?Sprizloch nicht durchgehend” (zoo- logie 1.1 Abth. p. 108.) : ÄRA Straxt under näsöppningen kastar huden sig in för att bilda munnen; äfven sedan den om- bildat sig till en slemhinna är den endast ge- nom en helt gles cellulväf fästad vid närliggan- de delar. När munnöppningen' tillslutes är den lodrät, när den öppnar sig är den åter cirkel- rund. Trefvarne ligga vid bräddarne så place- rade, att 4:de paret kommer att ligga helt nära öppningens bakre vinkel, Från hvardera af-des- sa senare går en fåll inåt munnen, som : följer dess öfre sida, båda förena sig i en opar fåll, bakom en i gommen sittande ensam tand, hvil-. ken sålunda blir. omfattad på samma sätt som Clitoris af Nympherne, Den opara fäåll, som hildas bakom tanden slutar först der mun- nen och näscaviteten förenas, På detta senare ställe bildar öfvergången af munnens slem- hinna 1, näsans en större transversell fåll som svarar emot ett verkeligt Gomsegel, hvilket jag för bestämdhetens skuld vill kalla Främre gom- segelet. Detta fortsatter sig åter i 2:ne större longitudinelle veck, hvilka åter öfvergå i följan= de redskap: = På undre sidan af munnen ligger nemligen ett par kardlika delar som utgöra den väsend- teliga tuggapparaten. På hvardera af dessa krop- par sitta 2:ne tandrader, hvilkas tänder bestå af en hård gul hornartad ombildning af Epithe= lium. 'Begge kardorne tillhopa ha form af en bred hästsko och ligga som en förhårdbvad tun- ga i boltnen på munnen. Tänderne äro eoni- ") Mrckens Archiv a.dra B. p.- 609. / ERT 421 ska, hvassa och bakåt vände. Den yttre raden är störst, har 10 tänder, den inre blött 8. De äro alla ihålige, tänderne i hvarje: rad hänga vid basen tillhopa som taggarne på en kam, de- ras ihåligheter äro fyllde med; motsvarande tap= par, likasom qvickan fyller hornet på boskapen. Äfven dessa tappar hänga vid basen tillhopa och kunna i sitt sammanhang aflyftas från den aponeurotiska utbredning, som bildar denna red- skaps grundlager och hvilken är en fortsättning af den Inre indragande muskelns sena. Emel- lan aponeurosen och tungans beklädning af slem- hinnan ligger bakom de yttre el. bakre tandra- derne ännu ett litet bågformigt platt brosk. Så väl till sidorne som bakifrån omgifves. denna mot tungan svarande kropp af fållor, hvilka då den är indragen till största delen be- täcka tänderne. Bakom och öfver näsans öppning 1isvalget, ligger den stora fyrkantiga klaff, hvilkens sido- kanter gemenligen äro uppåt boprullade, och hvilkens grundlager bildas af den förut beskrifna gomsegels ramen (Tab. VI fig. 2 a—e.), som beklä- des af svalgets slemhinna. Undre sidan är fri men den öfre är nära fästad vid ryggsidan af sval- get, derigenom ' att slemhinnan här kastar sig ner och bildar ett slags frenulum. Om man får af den , högst .complicerade sammansättning, som ut- märker detta; partie, sluta till vigten af;dess function, så har man all anledning att tro, det dess. inflytande vid insugningen och dgglalition NäR, skall vara ganska betydande. - Vi ha i det föregående, sett den märkyärs liga sammansättningen af ramen, så väl som dess rörlighets beroende af de Slefformiga brosken. 422 Dessa brosk dragas framåt af a2:ne starka . muskelknippen (f. 7 4) som börja, dels på inre sidan af den Lyrlika broskramen och dels på bäkre "ändan af "Sugrörs-brosket,' och sluta sig "med flere fästen" på de Slefformiga brosken, så att en del följa dess skaft ända till deras ytter- sta spelsar på samma sätt som de Coniska tung- bens musklaride hos fåglarne omgifva Tungbens- bornen. ! ; ; Dessa musklers antagonister (f. 7—r) börja under främsta delen af ryggraden, och sluta sig dels på en liten rund process af de Sleffor- miga broskens stora ända, som ligger vid kanten af dess ihålighet, dels gå äfven några fibrer att fästa sig "vid brädden af det beskrifna- hålet i de: bakre" platta ändarne af den 'Lyrlika ramen;' Bakom Bakre gomsegelet blir Närings-cana- len trängre och öfvergår i en smal” del, som svarar emot Matstrupen. Inre hinnan är hvit, ganska dätt fållad (på det ex. jag beskrifver fin-' nas 20 plicey och:har 6 små hål på hvarje si- da, som äro de iire öppningarne' för Gälsäckar- ne. : Straxt bakom de 2:ne'sista "hålen öfvergå de fina fållorna 1:6 större och flere mindre, hvilka äro antydning' till Cardia. "Bakom detta ställe slutar. nedsväljningsförrättningen och den egenteliga assimilationen börjar. Canalen tillta= ger nuw'i vidd, och straxt bakom öppnar sig gallblåsäns utförsgång i en stor papill. Bakom cardia är hela tarmcanalen ' likfor- mig, utan valvler eller hopdragningar. Epithe- lium bildar efter hela tarmkanalens längd 8 till 10 längsgående' fållor , hvilka försvinna 'i Cloa- kenv Villi äro ytterst fina, ordnade i samman= gående: råder, straxt bakom Cardia' minst" DV 423 Cioaken är ängen ting annat att anmärka, än en liten öppning för a2:ne kärl hvilka löpa under ryggraden och sluta sig här. i sec Tarmkanalen «går i det närmaste rakt iges nom Bukcaviteten, med några få, obetydeliga böjningar. Den är ej fri såsom hos Petromy- zon och Chimaera; utan hänger i en större fåll af bukhinnan, som äfven kringsluter Äggstoc- karne. i +»: Lefvern ligger under tarmkanalen, straxt bakom cardia. Den är delad i 2:ne stycken, som endast hänga tillsammans genom bukhin- ne-beklädnaden, portåder 'grenärne, "och a2:ne ligamentlika strängar, hvilka jag förmodar: vara de "gallkärl, som föra galla till blåsan. Detfräm- re stycket är kortast, ligger under Cardia, straxt bakom den delen af bukhinnan, som 'svårar emot 'Diaphragma. ' Dess form är ovalt sköldlik, främre "ändan tjock, den bakre är afrundad och slutar sig i en skarp kant. Bakre 'stycket af lefvern år längre, äfven ovalt, men åt vänster förlänger "det sig i en lång spets liksom hos Men. Främre stycket är dels fastadt vid Dia- phragma, dels vid ryggen genom fållor af: buk- hinnan. Det bakre är nära förenadt med tar-' men, från hvilken det får sin serösa. bekläd- nad. Det främre stycket svarar emot den hög- ra, det bakre emot vänstra loben. Gallblåsan ligger emellan lefverns båda stycken vid densamma fästad genom de ofvanföre omitalte ;strängarne. Det lyckades mig ej att injicera de samme, men jag tyckte mig finna 2ne punkter på inre 'hinnan , som svarade mot de ställen der de utanpå öfvergick i blå- san ; hvarföre jag tror mig böra antaga, att de äro camaler för gallans öfverförande: ull: blåsans 424 Inre hinnan är slät; Blåsans form är reguliert klotrund, storleken, som en liten MHasselnöts Uppåt öfvergår den i en trång canal, som öpp-= nar sig 1 den förut vid tarmkanalen omtalte Su pillen, straxt bakom cardia. De märkvärdigaste musklarne. Då man aftar huden kring kroppens främs- re ända träffar man ett tunnt muskellager, som ofvantill börjar på den Lyrlika broskramens ar= mar och ryggmusklarne, stiger framåt nedåt sidorne, slutar sig framtill och undertill på tun= gans Yttre indragande muskel, samt öfvergår bakom «denna i Bröst och Bukmusklarne; Då detta muskelpar sammandrager sig, drages bakre: delen af tungapparaten uppåt och någat bakåt, i det alt hufvudets sidodelar tryckas. Från bakre delen af samma muskelpar ut- år ett par särskilda långa musklar (f. 8.6) som lega under Yttre indragaren och sluta sig ba- kerst på sidorne af iunstapkkans andra rad. Föröfrigt ligga under kroppens främre del 3:ne par långa musklar (f. 8.9 c,d,e,) af hvilka det minsta och medlersta ligger midt under tungbrosken. Alla 3 paren börja med bakre ändarne på det Hvita half-coniska brosket, gå framåt, och kasta sig om den semilunära inskär- ningen i Tungbroskens främre rad inåt munnen, för att öfvergå i den aponeurotiska utbredning, som utgör tungans grundlager. Då de samman- draga sig, föres tungan ut till munnöppningeny, i stupande ställning, stödd på främre kanten af Tungbroskens främre rad. «> Tungans tillbakadragande sker genom en Cyclostomerne alldeles egen muskel-apparat, som mycket utmärker sig så väl för sin Berra orm 423 : form, som; för: sin utmärkta styrka och stad- ga; Den utgöres af 3:ne musklar (f. 9.) 0 1:00 Under /Esophagus, framom Gälsäckar= ne ligger ett tjockt coniskt' muskelpartie, som lätt faller i ögonen, sedan man undanröjdt nyss- beskrifne m. m. Det består af a:ne ihåliga half- käglor (f.6 AZ), sammansatte af korta, fasta tvärs= gående fibrer, hvilka i kanterna ligga tunnare och äro på midten tjockt hopsamlade. Med främ- re ändan och en del af undre. kanten fästa de sig på det Halfconiska, hvita tungbrosket, un= dertill gå de tillhopa och baktill omfatta de till en stor del det bakersta Opara tungbrosket. De- rascöfre kanter förenas med hvarandra genom en tunn aponeuros: På detta sätt bildas inuti detta partie (Yttre indragaren för tungan) en kägelfor= : mig cavitet som innesluter följande muskel (t. 9 5.) Denna är lika egen, conisk, äfven midtåt deld i 2:ne hälfter, hvilka ofvantill förenas sins= emellan och med den föregåendes öfre aponeu= ros. Denna muskels fibrer äro -longitudinelle och öfvergå framtill i en stark sena, hvilkens främre ända just bildar den äponeurotiska ut= bredningen för tungan som jag flere gånger ofs vanföre omtalt. Denna muskel har jag kallat den Inre indragaren för tungan. Så väl Yttre indragarens cavitet, som den= nes yttre yta äro beklädde med en serös hinna hvilken . bildar en stor bursa mucosa och håller de mot hvarandra glidande ytorne glalte. Å 2:0 Emellan bakre delen af den Inre indrå= garens 2:ne hälfter ligger en liten Rhomboidal formig muskel gömd (f. 9 C.) hvilkens fibrer gå wverticalt från den aponcurosen, som förenade öfre kanterne af Inre indragarens hälfter till KV. Ad. Handl. 1824: St IL 28 | SN 426 öfre kanten af det bakersta opara tungbro- sket. 5 | Bägge de coniska musklerne äro baktill af- rundade, den inre går längre bakåt än den yt- tre, så att den senares bakre kanter faller tätt utefter den förres buk, Den inre muskeln verkar direct på tungan; när den yttre sammandrager sig, drifves den in: re bakåt ända tills den Rhomboidala m. tar emot, Utom det att dens framskjutande återigen sker genom tungans utdragande musklers åtgärd, un= der<=det den yttre indragaren öppnar sig, så befordras det åfven bakifrån genom den Rhom- boidala m. contraction. På detta sätt är den hos Myxine sannolikt mäst activa apparaten in- rättad. ; När djuret ligger inuti andra fiskars as, hvaraf man vet att det lefver, så skrapar det födan i sig med denna redskap. Munnen öpp- nar sig och den kardlika tungan stiger ut genom de utdragande musklernes åtgärd, genom den bakre senans styfhet intar den en nästan lodrät ställning framoöm munnöppningen; de bakåt vända tänderne fatta i födan, som genom yttre indragarens successiva contraction och den inre indragarens tillbakaglidande nu föres "bakåt i munnen o, s. v. En dylik apparat finnes äfven hos Petromyzor , oagtadt den 1 flere hänseenden afviker från den vi nu beskrifvit, och tyckes spela en vida mindre vigtig role. Tungbrosken framskjutas och lyftas när- mare den Lyrlika-ramen genom 3:ne muskelpar. i:ta Paret är det minsta. Dess främre bre- da ända börjar på undre sidan af det i första raden belägna opara brosket, går snedt framåt samt. uppåt och fästar sig på hörnet af den Lyrlika ramens gaffelformiga del (fi 10 f£.). 427 a:dra Paret är bredt, börjar på sidokanterne af tungbroskens andra rad, går snedt framåt och uppåt för att sluta sig straxt bakom det fö= regående (f: 10 9). SN ; | 3:dje Paret är längst, det börjar på sidorne af det hvita kägellika broskets bakre ända, går framåt afsmalnande och slutar sig på indre kanten af de platta bakre armarne af den Lyrs= lika ramen. (f. 10 Ah). | Samma partie lyftes och föres tillbakas af följande 2:ne par m. m. som ligga inom de fösa regående. 1:ta paret är utmärkt bredt, bekläs dande största delen af munnens sidoväggar. Det börjar utefter hela sidokanten af främre och bakre tungbroskraderne, går snedt "uppåt och: »bakåt samt slutar, sig på undre kanten af den delen 'af Gomramen som ligger bakom det hvita brottet (f. 10 £). o:ta Paret är långt och smalt; det ligger straxt bakom det första, börjande på bakersta ändan af 2:dra radens yttre kanter går det bakåt och uppåt för att sluta sig på bakre hörnet af den Lyrformiga gomramens -platta armar (f. 10. VI.) Nosen böjes af 2:ne par m. hu 1:ta Paret börjar 2delt på undre sidan af främre radens sidostycken, går skeft uppåt och framåt för att ända sig på det Lineära nosbro- Cskets spets. f. 11 ID). | 2:dra Paret börjar på yttre kanten af Gomra- mens armar, straxt framom det hvita brottet; går rakt framåt och fästar sig i det föregående neck genom en kort aponeuros (f. 11 m)s ne Par m.m föra nosen till sidornes. AÅ28 den lyrlika ramens främre, gaffelformiga del och slutar sig på yttre sidokanterne af det Line= ära nosbrosket (f. 77). ; | Bidra Paret är mindre, börjande med yttre ändarne på den. gaffelformiga delens yttre hörn, "går det emot bakre ändan af det Lineära nosbro- sket och slutar på dettas sidokanter (f. 12—v). Nosen upplyftes genom i p. m. m. som är långt och smalt, börjande på öfre sidan af den Lyrformiga ramens armar, straxt framom det hvita brottet, går det öfver hörnen af dess främ- re del och fästar sig straxt fram om midten af det Lineära nosbroskets sidokanter (f. 12—n'). Den Lyrformiga gomramen böjes genom 2:ne m. m. par. ta P: börjar baktill på främre kanten af 1:ta Paret börjar med bakre ändan bre- dast på undre och yttre kanten af ramens bak- re hörn, straxt framom Slefformiga broskens fä- ste, och öfvergår framtill i en smal sena, hvil- ken slutar sig under det gaffelformiga stycket straxt öfver den opara gomtandens fäste (f. 7 p). 2:dra paret börjar midt på ramens armar "och sluta äfven med en smal sena på den gaf- - felformiga delens hörn (f. 7—0). Dessa m. m. lära väl böja sjelfva armarne af ramen, men måste särdeles verka på de me- ra elastiska hörnen, det i:ta på de bakre det 2:dra "på de främre. Gälbågarne närmas till hvarandra genom ett par ganska små M. M., hvilka börja vid ba- sen af Labyrinthen, gå under de Slefformiga = broskens skaft till den hinnan som omger gäl- bågsstrålarne och sluta sig på den samma (f. 12—5). SI AN v 429 | Om owvariernhe och 2:ne organer i Bukcaviteten hvilkas betydelse är obestämd. När bukhinnan , går ner för att omkläda , tarmkanalen , bildar den på högra sidan en obe- tydlig franslik fåll, i hvilken äggen till ett be- tydeligt antal sitta fästade ") De sitta "alla i yttre kanten af fållen och variera från ett se- napskorns, till en olivfrugts storlek. De små äggen hafva alla på ena sidan en mörkare fläck, som på de större ej kunde återfinnas. På de stora äggen, som til storlek och form likna olivfrugten kunde man tydeligen urskilja en' egen serös hinna som ytterst omger dem; Denna innehåller "ett ämne, som hl äggulan. Äggens fasthängningssätt vid Mesen- »terii fåll är eget: De ligga nemligen ej utom Mesenterinm , såsom tarmkanalen, utan det sam- ma omfattar dem med en inskjutning, hvilken 1 början kringsveper hela ägget, allt efter sofn ägget växer, förlänges dess del af äggstocksfål- len, och i samma förhållande aåfskuddar sig äg- get den mösslika omvikningen hvarmed äggstocks« fållen omsvept detsamma. De största äggen vid- röras sålunda endast på en liten fläck af sam- ma fålla, och falla derföre ifrån vid lindriga- ste dragning och lemna den mösslika fållen tom. På detta sätt kan man, förreställa sig buru äggen falla ifrån, bli liggande en liten tid 9å- som främmande kroppar i bukcaviteten, och gå derutur genom egna öppningar vid sidorne af Anus, hvilkas form likna äggens... Dylika öpp- ningar känna vi äfven förut hos Broskfiskarne, ehuru man haft flere tankar om deras functio- ner. — I ett af de exemplar jag undersökte 2) K. V. A. Handl. 1822 > H. Tab, IM. (f. 1. & /) 430 funnos ej mindre än 12 ägg, nära färdige att gå bort, Äggstockarnes blodådror gå till vene porte systemet, deras pulsådror komma från aorta abdominalis. 7 | Alla de exemplar jag undersökt hafva haft äggstockar, | | På ömse sidor om tarmkanalen, fram vid den del, som svarar emot .cardia ligger. en li- ten körtel, som till sammansättningen liknar spottkörtlarne hos de högre: djuren. Jag har ej kunnat finna dess utförsgångar, ej heller kan jag bestämma dess function, Samma parties vener: äro beskrifne i den föregående afhandlin- gen om Myxine och äro i det hänseende märk- "värdige att de på ena sidan gå till -vena por- te på den andra till vene cave system ”). Jag har på det föregående stället yitrat min förmodan att de skulle vara antydningar till njurar, och kan ännu ej lemna någon mera he= stämd framställning i detta hänseende, Vi ha förut omnämt, att ett par kärl som "föra en grön vätska öppna sig i en egen, på öfre väggen af Cloaken' sittande papill, >» Dessa kärl gå alldeles odelte på sidorne om vena cax va och sluta sig framåt cardia i oändligt fina gångar, i hvilka ingen injections ma= terie kunnat ' framtränga, Flere gångor har "jag försökt att forcera injections massan, hvar- -till jag oftast begagnat qvicksilfver till de of- "van beskrifne körtlarne, men alltid har kärlens väggar brustit och massan har utgjutit sig i ") rt V, JA Hata 1. e."pag, 234 fig. 1—k, f.2 k. p. 236. a 431 eellulväfven. - Som jag förut har nämnt är all- tid den vätska de föra mörkt grön och tem- ligen tjock; äfven på de i spiritus förvarade exemplaren har den bibehållit samma färg, ehu- ru den något ljusnat. Om de omtalte körtlarne svara emot njurarne så har jag trott dessa kärl svara emot ureteres. — Ått Myxine såsom HoomE påstår om Petromyzon, skulle vara Hermapliro- dit kan jag ej förmå mig att tro. Respirations- organernes byggnad har jag alldelés förbigått, då ABILGAARD redan så väl beskrifvit den samma. Ly läg ANMÄRKNINGAR ah | pv ba 2 rede det . hos Fåglarne AR mande Ligamentum Jugomazillare, JeNe deri BETET iden c af | ån A. RETZIUS, AR FREE RAA Has TigpEmAN utgaf sitt classiska arbete öf- ver Fåglarnes Anatomie hafva i denna del af Vetenskapen en mängd af intressanta upptäckter blifvit gjorde. Fåglarnes Osteologie har Psyn- nerhet genom NrrscH vunnit betydliga tillägg; han har nemligen först lärt oss känna Ossa pa- lato maxillaria hos Fulica, de små Ossa lacry- malia hos Sterna, Ossicula tubercularia hos Ugg- lorne, samt Scapule accessorie och Siphonium hos de fleste landtfåglar. Något senare lemna- de HeEussincGEerR en jucker beskrifning på ett nytt ben i Ugglornes vingar 7). Dessa benbildnin- gar äro alla ganska små men icke desto min- dre märkvärdiga. De sakna nästan helt och hållet alla motsvarigheter så väl bland fåglarne - som i de andra Djur-Classerne, och tyckas en- dast tillhöra vissa afdelningar. Då jag för några år Hillhaka sysslosatte mig med att skelettera en Fringilla Cocothraustes, fann jag bakom underkäks-leden ett litet ben- st | Meokels Archiv B,. VI. 2 stycke, som hvarken i TiEpEmans: verk, eller af andra Ånatomer blifvit bemärkt. Då såledesVej annat tillfälle till närmare kännedom om detta en erbjöds, så företog jag mig att eftersöka det hos de fågelarter som hos oss förekomma, och tager mig härmedelst friheten framlägga de aän- - Märkningar jag hitintills kunnat samla för den- na lilla benbildnings historia: ee j TiEbDEMAN beskrifver i ofvannämnde arbete ") - ett, som hån sjelf säger, ganska märkvärdigt li- gament under namn af Jochbein unterkieferband, som går från Okbenets bakre ända, hakat i det rum som bildas emellan underkäkens ledknapp och yttre 'ledknappen af Qvadratbenet. Här är: det broskagtigt, sticker bakifrån in i leden, går tvärt bakåt: och insererar sig på yttre ytan af underkäkens griffelformiga utskott "I. Detta för- hållande, långt ifrån att vara allmänt; tillkom- mer endast Natatores, Grallipedes och några af landtfåglarne. | 4 ' Hos Gångfåglarne (Ambulatoresy 'kommer samma band: äfven från bakre ändan och yttre sidan af Okbenet, men det lägger sig om bakre ändan af underkäken, och utan att egenteligen in- gå i leden, slutar det sig på basis af underkäkens griffelformiga utskott. Quadratbenets och underkä- kens mot hvarandre vände ledytor sluta sig ganska ofullkomligt tillsammans, 'så att ledgången kom- mer baktill att stå alldeles vidöppen. Hos des- sa Fåglar förekomma i Okbens underkäks liga- mentet små benbildningar, hvilka bakåt tillslu- ta den öppna leden, i det de till en betydelig del beklädas af den sammas synovial hinna. «+ Hos ven del förekommer blott ett, hos de este. a:ne par dylika, af hvilka det ena är ”) Anatomie der Vögel$, 144. 4) TieDEMANn 1. c. 434 större, liggande närmast bandets inte fäste, då det mindre deremot ligger helt nära Okbens fä- stet. Bakre ytan på det förra är alltid jämn och afrundad. ; | a. LEE Dess främre del här 2:ne broskbeklädda ledytor, af hvilka den undre är mäst urholkad för att upptaga underkäkens bakre lilla runda knapputskott. Den öfre är mera platt och pas- sar till den. medlersta bakre upphöjningen af quadratbenets ledyta. Det lilla benets bakre, yta sträcker sig sällan igenom bela ligamentets tjocklek, den främre är än platt, än något con- . cav och leder merändels till Okbenet. Hos Corvus, corax, cornix, monedula och pica äro bägge benbildningarne betydeliga. Den. större ligger helt nära ligamentets maxillar-äns da, har mycket utmärkte ledytor och är mån- formigt : böjdt emot den' medlersta bakre knap= en af underkäken. Det mindre benet är bak- åt beklädt af ligamentet, har framtill en led- yta till Okbenet, samt en liten del af Quadratbes net, och sticker något litet in i leden. — Hos Garrulus infaustus och glaudarius är det större benet likadant som hos Korpslägtet; det mindre som är beläget i bandets yttre än- da utgöres af en högst ofullkomlig förbening i sjelfva ligamentet. "Hos Lanius excubitor är det större benet i förhållande vida kortare, och mera tjockt än hos de föregående; på framsidan månformigt utskurit. Det yttre benet är lika långt som det förra (£ lin.) men vida mera tunnt. Ampelis har i ligamentet endast ett ben som är vida mindre än:'det hos Lanius, nästan rundt och beläget midt i bandet. ra 435 Bland ”Tenuirostres fann jag hos Sylvia phenicurus äfvenledes blott ett litet ben, belä- get helt nära ligamentets yttre ända, det var ovalt, urholkadt och ganska tunnt. På samma sätt finnes blott ett par hos Turdus, som dock ligger midt i ligamentet. Bakre ytan är klot- Tund, frampå har det i öfvergången till ledy- torne ett litet utskott, "som lägger sig kring en del af den lilla knappen af underkäken. Hos ”Anthus är det stort som ett senapskorn och be- läget helt nära bandets inre fäste. Hos Cinclus, Tundagtigt , beläget midt i bandet. Bland Integrirostres är det hos Alauda likt . det samma hos Anthus, Hos Parus major och ”eceruleus fann jag åter 2 ben, af hvilka det yttre är i förhållande till fåglarnes storhet gan- ska betydande och månformigt böjdt. Hos Emberiza miliaria förekommer åter endast ett ben i'ligamentet och detta är gan- ska stort. De 2:ne ledytorne på främre sidan bilda en ganska spetsig vinkel emot hvarandra, som gör att främre ytan får en skarp kant hvil- ken sticker något in 1 leden, «> Hos Fringilla cocothraustes förekomma 2:ne par af dessa ben som här äro mäst utmärkte, hvarföre jag af dem meddelar en figur. Det stör- re ligger helt nära det griffelformiga utskottet, är, pyramidformigt, och så stort att det upp- fyller hela utskärningen emellan nyssnämnde utskott och det bakre lilla knapputskottet. Den öfre ledytan för Quadratbenet är mycket ur- kolkad, den undre för underkäken är nästan platt. Hos Pyrrhula vulgaris förekommer endast ett ben midt i ligamentet. Benet är här 430 | . NK långt och smalt; på främre sidan slår sig, lik- - som hos Turdus, en liten framstående spets om- kring underkäkens lilla bakre knapputskott. oc Af Loxia erucirostra undersökte jag fere exemplar, men fann ej tecken till någonde- ra benen. ; ; Hos Sturnus vulgaris förhåller det sig lik- :som hos Cinclus. Hos: Sitta europea är det in- re paret ganska litet, linsformigt med 2:ne led- ytor, utan tillskärping. I yttre ändan af ban- det förekommer äfven den mindre förbeningen. Upupa epops har endast ett ben i det ifrågava= rande . bandet, ,som är knappt 3 linea långt, lineärt och nära bandets yttre ända. : "Hos Pici, hvarest Okbens underkäks liga= mentet ligger belt och hållet gömt i sjelfva un< derkäksleden, och är dessutom ganska tunnt och smalt, förekommer ej några benbildningar- Äfven saknas de hos Galinacei, der äfvenledes ligamentet till största delen ligger inuti leder. Hos Grallae ligger ligamentet helt ytterligt och sticker vida mindre in i ledgången; endast hos en gammal Totanus calidris fanns en liten gan=. ska ofullkomlig benkärna. ; Hos Simfåglarne ligger bandet, så som jag ofvanföre anfört och som TirepEman beskrifvit det. Blott hos Larus hvarest Quadratbenets led- yta, baktill slår "sig så mycket om 'benets ända, ligger bandet helt yteligt inkilat emellan ledytorne, och har en obetydlig förbening- Hos RBRoffoglarne är Okbens underkäksban- det ganska kort och ligger utanpå leden. Dess inre ända fästar sig ej som hos de föregående på det -griffelformiga utskottet, utan 1 utkär- ningen emellan det samma och underkäkens bak- a RR 33) re lilla knapputskott ; benbildningen saknas af- venledes helt och hållit. CJ TiEbDEMAN anser Okbens underkäks-bandet. svara. emot mellanleds brosken <(Ccastilagi- nes meniscoidex) hos Mammalierne. Röran- de brosken i allmänhet är man ännu vil- rådig om man skall anse dem, > endast för en lägre utvecklingsgrad af benbäfnaden el- ler ej. Redan längesedan indelades brosken i sådane som öfvergingo till ben och i de 'som förblefvo permanente. Djuranatomien har sedan visat att en sådan indelning ej är con- stant; Flere brosk som ej hos ett och -sam- ma individ, eller class hinna att utveckla sig till ben, förekomma dock i andra classer såsom constanta benbildningar, så är t, ex. La- rynxz och Trachea hos de fleste fåglar samman- satt af ben, hos Fiskarne är ju Branchial appara- ten ett blånd skelettets mäst utmärkta ben- partier. Äfvenså äro cartilagines intercostales hos flere amphibier och hos alla fåglar alldeles constanta ben. Om vi med TIiEbEmAn antaga att Okbens underkäks bandet svarar emot carti- lago meniscoidea i underkäks leden hos Mam- malierne , så kunna vi äfven antaga, att i frå- gavarande brosk äro en förebildning till "de ben vi här ha beskrifvit. En märkelig omstän- dighet är, att den genomgår 3 bildningar, neml, af ben, brosk och ligament. De beskrifne benens förekommande synes stå i nära sammanhang med ligamentets läge, hvilket senare tydligen beror på bildningen at Maxillerne. 438 I de fleste fall gör det ej den nytta som en meniscus, då det nemligen ej ingår i leden, utan endast completterar den; Det har snarare en function som liknar den af Patella och Os- sicula sesamoidea; Denna bildning måste sålun- da i osteographist hänseende försiättas i dessas ' Class, och bör i anseende till sitt ursprung från ett mellanleds brosk få namn af Ossicula meniscoidea. A Tab. VE" Fig. I Cranium af Fringilla cocothraustes. a Okbenet. b Underkäkens griffelformiga utskott. c Okbens underkäks bandet, d Ossiculum meniscoideum majus, e — minus. f£ Utskärningen emellan griffelformiga utskot- tet och det bakre knapplika. Fig. II. Underkäken, med Okbens underkäksbandet, lös. ryckt från sitt yttre täcke med Ossicula me= niscoidea. i b. e. d, f. som föreg. ' ' ' ' 439 Bidrag till kännedomen om sällsyntare Växters geographiska utbredning inom Syerige, samlade och ordnade; af JOH. EM. WIKSTRÖM. lan Växt-Geographien blifvit af Botanister- ne i sednare tider med särdeles ifver bearbe- tad, så hafva förtekningar öfver särskilda Län- ders och trakters Växter samt kännedomen om dessas localer gagnat Vetenskapen i högre grad, än man tillförne kunnat förmoda; dessa förtek- ningar äro icke blott att anse såsom en ledning till uppsökande af en negds sällsyntare växter; de gifva äfven en öfversigt af växternas utbred- ning, af vegetationens utseende, och följagteli- gen en utvidgad kunskap om Landets physiska beskaffenhet och naturliga förmåner. é Det är i anledning härutaf, som man un> der de sednast förflutne 'åren äfven inom Sve=. rige börjat att mera allmänt utgifva Province- Floror och växtförtekningar; ännu finnas dock hos oss mångfaldiga trakter, hvilka förtjena att närmare undersökas, och närvarande afhandling torde lemna ett bevis deraf. i > Då jag under en längre tid haft tillfälle att inhämta underrättelser om en mängd af säll- synta växters localer ; och då dessa till största 440 ; delen ännu icke "blifvit offenteligen uppgifne; så har jag trott, att jag bordt till Vetenskapens och dess Idkares tjenst framställa dessa under- rättelser, häldst det troligen eljest kunde inträffa, alten längre tid ånnu skule förflyta, innan någon ahnan å nyo finner de växt-ställen, hvilka här angifvas. Vid uppställningen af dessa uppgifter har jag följt Provincernas läge, börjat att meddela dem för de nordligare och slutat med dem för de sydligare; dervid har jag städse haft afseende på de underrättelser, hvilka redan äro medde- lade uti Hr Demonstr. Doct. WaurEnBere's Flo- ra Svecica P. I, så att uti denna afbandling huf- vudsakligen :upptages sådane växt-ställen, hvil< oka icke förekomma uti nämnde arbete, eller ock sådane, som bidraga till upplysning om ar+ ternas vidsträcktare utbredning. ; Sluteligen bör nämnas, att då man undan- tager de efter Dr Hair anförde Växter, samt några af dem, hvilka Hr Majoren och Ridda- ren GYLLEsHAL för lång tid sedan upptäckt uti Westergöthland, så har jag sett exemplar af de öfrige här uppgifne Växter från de anförde stäl len, hvarföre jag alltså vet, att uppgifterna äro rigtiga '). | ' Gestrikland:. Na a Vid Gefle äro följande sällsynta Växter fund= ne af Hr Cr. Or: Östuing f): ; Ven +) De i Noterna anförde Växter äro sådane, hvilka jag ansett osäkra till sina namn; jag har likväl trott, att de borde anföras, på det att man framdeles må kunna undersöka, om uppgiften är rigtig eller ej. «ty Uti Kongl. Wet. Acad. Handl. Är 18198 p. 123 124 har Hr Dr. Hartman gifvit en förtekning öf> ver sällsynta Gefle-Växter, men blott för några få uppgifvit växt-ställena, RN a Weronica maritima: i Skärgården vid Sikvik. Aira botnica WAuLEnB.: på Öarne i Skärgården, t. ex. på Skantsholmen. Galium Motllugo: växer ymnigt omkring Brynäs, ; samt på hela sydöstra trakten omkring Gefle; vid Stigslund; vid Lervik o. fl. st. Galium trifidum: i ett kärr kalladt Verkfjärden på Edskön. Cornus suecica: vid Säljemar;- vid Trödjebäcken. Lithospermum officinale: i skärgården på ön Röd- maren och på en liten holme norr om nämn- des säges Långmuren, Orrmuren o.s v., i stället för Långmyren , Orrmyren etc. K. V. 4. Handl. 1824 St, IL. 29 442 Rumex obtusifotius: vid Gefle Kyrka, i ett dike . emellan kyrkogården och Trädgårdarne. — På en udde midt för Fredriksskants. Prunus Cerasus:' på södra ändan af en Asplund; emellan östra och vestra Holmsund. (Växer buskagtig). | | Rubus arcticus: vid Stigslund. på ömse sidor om gärdesgården emellan Gopäng och Stor- . vreten. — vid Jerfsta ängar bortom Brynäs. — Öster om Kungsbäck. ' Aquilegia vulgaris: på Egendomen Avan i en öfverväxt däld. — På ön Rödmaren vid vård- - kasen. Anemone vernalis: vid vägen emellan Trödje och Björke i Hille socken. — I Wahblbo på åsen emellan Kyrkan och Gästgifvaregården: Bäck. Draba nemorosa: vid stadens 'begrafningsplats. — På muren omkring Slottsträdgården. — '- Vid Strömsbro. — På Avaåsen. — vid BomAns fäbodar inne på gården. — På ön Rödmaren. Erysimum hieracifolium: på ön Rödmaren. Carduus nutans: vid Stigslund. — På en udde midt för Fredriksskants. : Senecio : Jacobea: emellan Brynäs och Holm- sund på en backe midt för Grönskär. Malaxis monophylos: vid Verkfjärden på Edskön, högst sparsamt. Epipactis palustris: på Edskön i en äng kallad Ostermyran. Epipactis latifolia: på en backe i Hemlinge by åker. — Emellan Gröndal och Nyvallen. Cypripedium Calceolus: i Fläräng på storvre= ten. — vid Kubbo och Mårtsbo (Ckallas Måls= bo af Allmogen). | | 443 Najas: monosperma: -å Holmsundsviken ibland Typha angustifolia. — I halsviken vid Utnå- ra fäbodar. | . Carex paniculata: i de stora kärren kallade ' Långbroarne emellan Jerfsta och Grinduga byar. ; Carex norvegica: i ett kärr kalladt' verkfjärden på Edskön. Carex glareosa: vid stranden af Gefle-fjärden på en udde ej långt från Brynäs. — COm man på Wermings charta öfver Gefle-trakten drager en linea från Brynäs rätt fram till -Grönskär, så går denna linea tvärt öfver nämn- de udde). Carex loliacea: vid Stigslund på Orrmuren (Orr- myren). — På ängarne vid Hillesjön m. fl. st. Carex aquatilis Wahlenb.: vid Stigslund. — Vid Brynäs o. fl. st. : ; Carex stricta: vid Stigslund o. fl. st. Carex Pseudo-cyperus: i kärret verkfjärden på Edskön. Carex Buxbaumii Wahlenb.: i kärren Lång- broarne med C. paniculata. — Vid Vahlsjön på Hemlingeby”s skog. Carex globularis: vid Stigslund på Orrmuren, på Olof Hans-muren, m. fl. st. Typha latifolia: vid Utnåra fäbodar och myn- ningen af Värtmyraån, som är TIlillesjöns ut- lopp. | Bofda nana: på Stormuren vid Oslättfors bruk. — På Trödjemurar. — På Mölnviksmuren, m. fl. st. Pinus hybrida: vid Stigslund i Långmuren. — T ängsvreten i Lindalshage. — vid Stenebergs sockerbruk. — Vid Stinaborg. i! Salix limosa: i stäfvelsänget emellan Abyggeby 4hb | och fähodstället Rofvan invid vägen till Oslättforsbruk. | Taxus baccata: På Grindugaby's skog och den ooså kallade Idmuren. s Aspidium cristatum: "På Hillemuren söder om de stora berghällarne, Asplenium Breynii: På Vallbacken. — På Grå- berget bortom Engesberg. Asplenium ruta muraria: På Gråberget bortom. Engesberg, mycket sparsamt. . Ölander regalis: växer på å-stränderne i | ström- marne' alltifrån Åbyggeby upp emot Oslättfors bruk. Botrychium rutaceum: Vid Svenslycka nära hafsstranden.. — I Lundströnrs vret vid Gu- stafsbro. Lycopodium selaginoides: Vid SHS — Vid Hillesjön o. fl. st. Lycopodium inundatum: 1 en äng norr om stor- bron på ungefärligen ett stenkasts afstånd från Oslättforsvägen, i mängd. Eguisetum reptans Sw.: På fugtiga ställen nära bafsstranden alltifrån Lervik förbi Kullsand och Grönskär. — Vid Edskösundet. Chara tomentosa: i Hafsviken vid Utnåra fä- bodar. — I kärret verkfjärden på Edskön. Ghara capillacea och vulgaris: i kärret verk- fjärden på Edskön, Chara nidifica: vid utloppet af Ava ån. Dicranum spurium: ymnig med frugt vid :Stigs- lund, Hvarfva-åsen. Poiythricum urnigerum: vid Stigslund ymnig, m. fl. st. ; Buxbaumia aphylla: vid Stigslund. Fontinalis falcata: vid Stigslund ofvanom Stigs- berget. — Vid Forsby. LR | 0 45 | FÖntinalis sguamosa: vid Stigslund. — Vid Tolf- fors. — vid Storbron o- fl. st. Jungermannia minuta: vid Harfhällarne på Hvarf- vaby's skog. < Jungermannia scalaris: vid Stigslund. — Uti beteshagen skärihjäl på fugtiga sandbackar. Jungermannia inflata: vid Stigslund på Orrmu- ren. : Jungermannia pusilla: vid Stigslund. Jungermannia Blasia: vid Stigslund m. fl. st. Anthoceros punctatus: vid Stigslund på Lindals- åkern. | Marchantia conica: i Tolfforshagen.— Vid Kungs- bäck. ; ; Riccia glauca: vid Stigslund i stigsåkern. — Vid Hvarfya by. Upland. Veronica maritima: på Öarne i skären vid Eng- skär: Dr HARTMAN. Juncus balticus: Vid Engskär Dr HARTMAN. Epipactis latifolia: Uti Jerfälla socken, Wiksjö säteri vid skogvagtare-bostället Hummelmora uti den så kallade Wiksjöhage: Stud. ARFVIDS- SON. Eupatorium cannabinum: vid torpet Saltvik, be- läget vid stranden af norra Björkfjärden un- der Lindormsnäs säteri i Lossa socken. — På holmarne i norra Björkfjärden: Stud, Arvips- SON. Carex extensa: På hafsstranden vid Engskär: Dz HARTMAN. X Roslagen. Aira botnica: på stränderne af Gräsön, t. ex; nedanför Kungsgården, samt på många hol- mar omkring nämnde ö: J. IE. Wikström. 446 Alliwm scorodoprasum: vid Håtö egendom uti Frötuna socken på en äng nedanför gården: . Stud. ARFVIDSSON, Som såren funnit de näst följande här anförde 8 växter. Convallaria multiflora: på ön Åres Ckals las Äspholmen af allmogen) uti ROR gen fjärden. Galium trifidum: på gungfloarne nr Hen så kallade maéän eller kärret vid Torstenboda Rusthåll uti Frötuna socken. Epilobium pubescens: på åkerrenar omkring Toi stenboda Rusthåll samt i Rådmansö. söder 5, på kungsgårdens egor. Pyrola umbellata: allmän i skogarne omkring Håtö egendom. Papaver Argemone: På Rådmansö vid byn Bred- vik uti Ål arne, samt vid hemmanet RR uti Frötuna socken, Scutellaria hastifodia: På Rådmansö i en äng vid byn Bredvik samt vid hemmanet Byle uti | Frötuna socken. Senecio Jacobea: allmän omkring” Håtö egen= dom, samt på flera ställen inom Frötuna soc- ken. ' Chrysanthemum segetum: uti vårsäd vid. Tor- stenboda Rusthåll. Leontodon palustre: i sanka ängar vid Hillebo- la bruk: Dr HARTMAN. Malaxis paludosa: funnen i Roslagen af LorrF- LING, innan Prof. BerGius upptäckte den i Up- Jand, således är LoEFLInG den, som först an= märkte den såsom svensk. — Herb Montin. Malaxis monophryllos: vid Lohärads kyrka: Dr Hau. Orchis sambucina: förekommer på många än- gar samt på flera öar uti skärgården, t. ex. 1 447 ; på Gräsön, Fagerön, Boda ö, Rådmansö, på | Lollgre i Furusundsfjärden o: fl. st. l Epipactis palustris: Vid Börstels kyrka: Dr Montin. — På Boda Ö: Dr Hau. | Cypripedium calceolus: på Fagerön: CL. ÖSTLING. (få på Boda Ö: Dr Hann. "am | Najas monosperma: i en hafsvik kallad Fladen ' vid Håtö egendom i Frötuna socken: Stud. (t ÅRFVIDSSON. | Vid Stockholm, Melica ciliata: På öa Kungshatt G MälarenY uti bergsskrefvorne vid stranden nedanför Bleckhatten: Licentiat. BirrzsErG. — Vid Nors- borg på bergskedjan: Magister BEURLING. | Galium trifidum: på Lidingön uti sjöängen midt emot Gångsätra egendom nära stränderne af sjön, som faller ut i Mölna-träsk: J.E. W—m. — Vid stränderna af Hammarby sjön cemel- lan Hammarby tull och Barnängen: Dr HaArTt- MÅN. Malaxis paludosa: på Lidingön och samma stäl- le med Galium trifidum: J.E. W—m. Carex evoluta Hartm.: Lidingön vid stranden af Gångsätra sjöäng på andra sidan om gär- desgården nära skogsbrynet: J. E. W-—m. Carex chordorrhiza Ehrh.: i djupa diken emel- lan gräsvallarna i samma Gångsätra sjöäng. — Vid stränderna af Långlötssjön : J.E, W-—m. Carex norvegica Willd.: på Djurgården i kärr- ängen, som tillhör täcka udden, och uti den näst intill belägna Djurgårdsbrunns äng nära skillnaden emellan båda ängarne. — Vid Ryd- boholm nära stränderne vid stora Wärtan: J. E. W—m. 448. Carex aguatilis ”'WAHUWEnB.; tämeligen allmän I ängar vid Hafsstränderna- af Djurgården och Sickla Ö: J.E. Wm; Södermanland. Lysimachia Nummularia; Torshälla och Östby: Dr Hann. : k Anemone pratensis: allmän på backarne omkring Wiårdinge kyrka; här och där omkring Ede- sta gård i samma socken: Stud. ÅRFVIDSSON, — ") Anemone ranunculoides: allmän på alla ängar i Wårdinge socken, 1 synnerhet omkring sä- teriet Morstaberg ofta ymnigare än : Anemone nemorosa: Stud. ÅRFVIDssSoN. — I en ängshage emellan Bergeholm och Glasberga krog i Salems Socken; — 1 ängshagar emellan Glasberga och Hanstavik; — Vid Wibynäs egendom ymnigt. Scutellaria hastifolia: vid egendomen Aspvik på Wermdön: Magister BEuRLInG. = Vicia lathyroides: på en holme i sjön Sillen midt emot Prästgården i Wårdinge Socken: Stud. ÅRFVIDSSON. De ; Tussilago Petasites: Vid gården Stenby nära Strängnäs: Dr Har. Epipactis palustris: På Storängen vid Aspvik på Wermdön: Magister BEURLIng. Malaxis monophyllos: vid Rydby: Dr LinpdVvALr, Herb. Mont. & Berg. Asplenium Breynii Betz.: uti Kalkbergens sprin- gor omkring Hjortsberg, Ustad m. fl. st. uti Wårdinge socken: Stud, ÅRFVIDSSON. å sÅsplenium ruta muraria: uti kalkbergens sprin- gor vid Ustad, Edesta och flerstädes i Wår- ?) Anemone praåtensis är hittills icke funnen nord- Jigare än vid Linköping, enl. Wahlenb. FI, Sv. P4 1. d 449 « dinge socken, men "mycket allmännare än Asplenium Breynii: Stud. ARFviDsson. Westmanland och Dalarne. Blitum virgatum: på sandiga ställen omkring I hasen vid Wirsbo: Dr Harr, ; Convolvulus sepium: nära Westerås vid Mäla- rens stränder: Dr Hau, Narcissus poéticus: På Tidön förvildad på ett om våren öfversvämmat ställe. — : Vid Lindö: Dr Hanui. Pyrola umbellata: vid Ramnäs: Dr. Han. Stellaria holostea: Hubbo: Dr Hari. Thalictrum simplex: vid Emaus nära Westerås: Dr Hau. Dracocephal um Ruyrschiana: 1 storängen vid '. Johannisberg nära Westerås: Dr Harr. Antirhinum minus: vid Bamnäs: Dr HaAur, Cardamine Impatiens: på Fullerön: Dr Harr och Prof. SwWARTz. Cardamine hirsuta: i Slottshagen vid Westerås. ARN sandiga ställen vid Mälarens stränder: Dr Hair. Malva sylvestris: på Agarön i Mälaren, År 1782: Dr Hair, | ; Lavatera thuringiaca: På Agarön i Mälaren. — vid Hesselbyholm och Ekebyhof: Dr. Harr. Scorzonera humilis: vid Wiksäng: Dr. Harr. Carduus heterophyllus: Roltadebs Dr. Hair. EZupatorium cannabinum: på ön Rågsäcken: Dr. HAL. ISenecio wviscosus: vid Ramnäs: Dr. Han. Achill&a Ptarmica: vid Kärrbo. — Vid Lindö:, Dr Han. Orchis viridis: Bolandet: Dr. Har, Neottia repens: vid Westerås. — Vid Lindö: Dr Hau. Mä 450 Ophrys cordata : vid Westerås. — vid Malma: Dr. Harr. Vär. caule trifolio: vid Westanfors. Malaxis monophryllos: vid Sätra. — Vid Sala och gröna sången på gytgiga ställen: Prof. SWARTZ, år 1800. Cymbidium coratlorhizon: vid Balund och Mal- ma på sanka ängar: Dr. Harr. — vid Avesta: Prof. SWARTZ. Carex loliacea: Vid Sätra. — Vid Sala HER gröna gången: Prof. SwARrTtz. Betula nana: vid Bamnäs, Skinskatteberg, Mell- by: Dr. Hau. Carex microstachya: 1 ett kärr nära Hennings- bro: Prof. "SWARTz. Mercurialis perennis: på Fullerön år 1800: Prof. ' SWARTZ. | Botrychium rutaceum: vid Frösvi fätorferkina! Socken: Dr. Harr. Buxbaumia aphylla: på fugtiga skuggiga ställen vid Westerås: Dr. Hari. Phascum curvicollum: vid Westerås: Dr. HALL. & Herb. SwARTz. Riccia glauca: vid Sala och Löfstad: Dr. Hari. Marchantia Conica: på utmarken vid Emaus nä- ra Westerås: Dr. Hari. Nerike. Ophrys cordata, Malaxis paludosa , Cymbidium. corallorhizon , Lycopodium inundatum och Splachnum luteum: vid Loka: Dr. Harr. Östergöthland. Symphytum offecinale: vid egendomen Stafby: 3 Magister BEURLING. Föirellaria meleagris: vid Adelsnäs säteri på en sank äng: Bergmästare GYLLENHAL. : 451 llium scorodoprasum: i ängar vid egendomen Näsby: Magister BEuRtinG. sypsophila muralis: i sädesåkrarne vid Egendo- men Näsby nära vägen, som förer dit: Magister BEURLING. | ilene rupestris: på Ramunderhällar år 1800: "Prof. SwARrTz. nemone vernalis: vid Quarns bruk jemte vä- gen till höger i skogen på "de torraste ställena nära en stor mosse: Prof. SwaARrRTz. edicularis sylvatica, Polygala amara, Arnica montana , Apargia hispida och Epilobium te- tragonum på ängar vid Quarns bruk: Prof. . SWARTZ, ardamine parviflora: vid vattenränilar i en löfhage nära intill Näsby gård: Magister BEURLING. Vicia cassubica: i en ängslund vid Unnersta gård i Svinsta socken: Magister BEURLING. nula salicina: i en skogsäng vid egendomen Öfverby uti Wårdsbergs Församling: Magister BEURLING. - Viscum album: vid egendomen Näsby: Magister BEURLING. Didyrmodon cernuum: nära Norrköping: Prof. SWARTZ, Peltidea polaris: på ett berg nära stora Lands- vägen midt emot Åselstad: Prof. SwARTz. Lichen papillaria, corallinus och sterilis: på Ramunderhällar: Prof. SwArTtz. Westergöthland. Circea lutetiana: vid foten at Hallebergi gran- skogen emellan Ättstupan och lilla Hjerpetor- pet: Assessor HorLrBErG. Circea alpina: på flera ställen vid foten af Hal- leberg t. ex. vid skytteklef, och vid Huune- ADD | berg i Ahlkärr, t. ex, nära vid egendomen andgärdet: J. E. Wm. Iris sibiricas + ett Ahlkärr vid Slättås i LarPs socken, funnen af Prof. An, Arzenios för några och femtio år tillbaka. Schoenus Mariscus:1i flera små sjöar nära Kungs= gården Höjentorp; funnen af Herr Majoren och Ridd. GYLLENHAL. ISchoenus fuscus: på Hunneberg i kärr nära de små sjöarne, t. ex. vid. Bergsjön, samt invid Hemmeahen Grindsjö och Läne: J. E. W—ms Panicum viride: vid foten af Halleberg på fle- ra ställen, t. ex. emellan Ättstupan och lilla Hjerpetorpet samt midtför sidstnämnde hem- man. — På sandiga åkrar vid hemmanet Gad=. destorp nära Wieueris strand: J.E Wm. Arundo stricta: i sanka ängar vid Hunneberg och Halleberg: J. E. Wm: —' "I Meliea Htriftör a Retz.: på flera ställen vid foten af Halleberg 1 granskogen. — Vid foten af Hunneberg: mera sällsynt, t. ex. vid säteriet Nygård nära kalkognarne: J. E. Wm. Bromus giganteus: i elitysrika ängar vid bergs= fötterna af MHalleberg och Hunneberg: JE W—m. Bromus pinnatus: uvi ängar vid foten af Hun-| AR t. ex, nära invid Tunhems Prästgård: ; . W—m. Hun odorata: Vid bergsfötterna af Halleberg och Hunneberg, vid det sidstnämnde i syn- nerhet ymnig id säteriet Nygård : J.E. W —m. ") ÅÄrundo arenaria: i Wånga socken vid gården Klinkan nära Landsvägen; funnen af Hr Majoren och Ridd. Gyrresvarn. — Vid Alingsås: Dr HALL. Obs. bör närmare undersökas. kl Me 453 Cornus ' suecica: 4 skogsängar vid egendomen Trufveholm- uti Kjällby församling: J. E. oo Wm, | Aphanes arvensis: på Kinnekulle. — På Bil- lingen vid Berg, Höglunda o. fl. st., funuen af Hr Majoren och Ridd. GYLLENHAT. ; Tillea aquatica: vid ”"Wenerns stränder nära Wenersborg, t. ex. vid det så. kallade 'binä- set: J. E. W—m. ulmonaria angustifolia: på Ålleberg. entiana Pneumonanthe: uti ängar på Hunneberg å flera ställen, t. ex. på Ljunghedarne vid sjön Eldmörjan: J. E. W-—m. wobelia Dortmanna: uti de flesta små sjöar up- pe på Hunneberg: J. E. W-—m. — I Ram- «nasjön vid Borås: Dr ilaui. Impatiens noli tangere: vid bergsfötterne af Halleberg och Hunneberg: J. E. W-—m. fHydrocotyle vulgaris: vid Vispbäcken på egen- domen Såtenäs. — Vid Halleberg: Dr Hau. farthecium ossifragum: uti Östamosse nära Alingsås: Lect. Rotnor, — I kärr och kärrän- gar åfvan på Hunneberg ofta ymnig, t. ex. vid Hemmanen Fagerhult, Grindsjö och Läne: J.E. Wm. ; | Convallaria verticillata: i en äng vid lands- "vägen emellan Binneberga och Skärf, tält in- vid vägen. C(Bergsäng?): J. E- Wm. Juncus squarrosus: i en äng vid hemmanet lil- la Hästevadet invid allmänna landsvägen mnä- ra Halleberg: J. E. Wm: ilene rupestris: uti bergsspringor på Hunne- berg, t. ex. vid Nygård, Tunhem o. fl. st: J.E. Wm. Prunus avium : i ängar vid Ålleberg : J.E. W—m. osa Cinnamomea: 1 skogsängar vid Egendomen Trufveholm uti Kjällby församling. — Uti 454 stenramlet vid foten af Hunneberg nära Tun= bems Prästgård : J. E. W. — m. | Rubus corylifolius: i en ängshage vid Götha elf | utanför Trädgården vid egendomen Önafors | uti Wenersborgs Församling: J.E, W—m. "I. | Potentilla rupestris: i stenramlet vid foten af Hunneberg straxt åfvanför Potates-hagen vid säteriet Nycärde J. E. W—m. | Anemone vernalis: vid Borås: Dr. Hari. Mentha gentilis: på stadsegorne nära Edsvägeni vid Wenersborg, t. ex. vid Tenggrens- -torp. — Är ett ofta förekommande ogräs i Trädgår= darne i staden, hvarifrån växten förmodl. med] RE och gödsel kommit på ängslyckorne: J.| . W—m. fr nigra (B. ruderalis Sw.): vid bergs- föllemiie at Halleberg och Hunneberg, i syn-] nerhet i granskapet af byar och gårdar: Jy E. W-—m. | Lathrea squamaria : ymnig i Asplundarne pål Mösseberg nära Trapplagret: J. E. W—m. Pedicularis sylvatica; ymnig i ängarne vidi "Hemmanet Karten nära foten 'af Hunneberg: J.E. W—m. Linnea baorealis: åfvan på Hunneberg och Hal- leberg på flera ställen. — I skogen nära We-/ hersborgs Comministers boställe Wiksängen: JB WEM: Draba muralis: I skogen vid Rösäter på Kin-/ nekulle. — Vid Skara.— I ängar vid Hornborga sjön. — På Mösseberg: J. E. W—m. | 4) Nämnde växt har i sednaste åren blifvit här nä - stan utrotad genoni vödjningar. j 455 Draba incana B. contorta: på det så kallade Täljstenshvarfvet på Mösseberg: J.E. Wm. Subularia' aquatica: vid Wenerns stränder, t. ex. nära. Wenersborg på det så kaliade binä- set: J. E. W=m. Zberis nudicaulis: vid Nolhaga nära Alingsås: Dr. Hai. Cardamine hirsuta: på fugtiga ställen i Gransko- gen vid foten af Hunneberg, t. ex. nära egen- domen Sandgärdet: J. E. W—m. Lathyrus sylvestris: på flera ställen uti ängar vid foten af Hunneberg, t. ex. nära Tunhems Prästgård: J. E. W-—m. Vicia pisiformis: i stenramlet vid Hunneberg ' åfvanföre Qvarnarne midt emot Börsleds Gäst- gifvaregård: Hrr WRraAnceL och FOorsEnies, år 1806. ÅAstragalus glyrciphyllus: vid Alingsås: Dr. Hair, — Vid foten af Halleberg midt för Dom- mare platsen nära Ättstupan: J. E. W—m. Hypericum' montanum: vid foten af Hunneberg, t. ex. nära Nygård, Tunhems Prästgård o. fl. st.: J. E. W-—m. Apargia hispida: i ängar vid foten af Hunne- berg, t. ex. nära Tunhems Prästgård: J. E. W—m. Inula salicina: vid bergsfötterna af Halleberg och Hunneberg: J. E. W—m. Ophrys cordata: vid egendomen Wenersnäs uti Näs församling: Dr. Harr. Orchis conopsea:i ängar vid hemmanet lilla Hä- stevadet invid landsvägen nära foten af Halle- berg: J. E. W—m. Sparganium natans: i de flesta små sjöar åfvan på Hunneberg, t. ex. Lillsjö, Eldmörjan m. fl. — Det var förmodl. denna växt, hvars 456 blad blifvit misstagne' för Valisnerie spiralis: Vet. Acad. Fandl. 1787 p.1253. Carex remota: 1 fugtiga ängar vid Halleberg och Hunneberg; vid det sednare t. ex, nära Tunhems Prästgård: J.E. W-—m. j Carex binervis: uti ängar nedan för Halleberg och Hunneberg: J.E. W—-m. Carex arenaria: på sandiga -ställen vid Hem- manet Gaddestorp emellan Halleberg och sjön Wenern. | Aspleniwm Breynii Retz.: i bergs-springor vid Hunneberg på flera ställen, t. ex. midt för egendomen Fredstorp: J. E. W-—m. Zsoétes lucustris: på Wenerns stränder nära Såtenäs: Dr Harr. | Lycopodium inundatum:. .åfvan. på -Hunneberg: vid stränderna af Bergsjön. — Uti flera skogs- kärr vid Kolleröbruk i Wenersborgs Försam- syling: JE Wm +). | Bohuslän. Ligustrum vulgare: på Walö, stora Wäderön m. fl.- Öar uti Quil!e Församling: Stud. Lin- DEROT. | Panicum- viride: vid Samnered nära Uddevalla. AZira precox: på sandkullar vid Uddevalla-viken uti Skredsviks Församling. — På Orust: J. E. Wm. " . Meli= > ") Kanske torde man ej alldeles böra förbigå en älk ' dre uppgilt, att näml. Trapa: natans . säges vara funnen i sjöviken vid Svansö säteri och Asarum europeum på Alme-ö uti Hornborga sjön. — Det är all anledning att här förmoda en origtig uppgift, men de, som äga tillfälle att'undersöka nämnde ställen, kunna" allenast afgöra , om så är. eller ej. 457 Melica nniflora och Bromus pinnatus: på Orust: J. E. W—-m. : Sherardia arvensis: på sandiga åkrar vid hem- manet Samnered nära Uddevalla: J.E, Wm, fyosotis versicotor: på sandbackar vid Quille « Prästgård: Stud. LInpErRot. — "I | Aznagallis arvensis: på sandiga åkrar ihop med Sherardia vid Samnered nära Uddevalla. — . På hafssträndernå vid Orust. Chenopodium maritimum: vid bafsstränderne på Orust. . Hydrocotyle mwulgaris: på MHafsstränderne vid Sundsnäbben på Orust, och flerstädes på sam- ma Ö. ve Ligusticum scoticum: på Röön i Uddevalla-viken : straxt utanför Gustafsberg: J.E. Wm. — På hafsstränderne vid Orust. — På en liten hol- me bredvid Stillingsön: Assessor HoLLzErG. Statice Limonium: på Orust. — På en liten hol- me bredvid Stillingsön tämmel ymnig: Ås- sessor HoLLBERG: Narthecium - ossifrägum: vid Svanesund på . Orust. Cerastium aguaticem: i ängen vid Gustafsberg nära Uddevalla: J. E. Wm. Stellaria crassifolia: vid hafsstranden af Graf- verna. eller Kongshamns: Capell i Tossene För- samling: Stud. LInpEror. Chelidonium glaucium: på stranden afön Wass- +) Myosotis. versicolor är hittills blott funnen uti "> flötzformations trakterne i Skåne, enl Wahlenb. Fl. — Sv.; hvaremot i trakten omkring Quille Prästgård "den uråldriga Gneisformation är den rådande berg- | arten: — fal har sett exemplar af växten från — det uppgifna stället. KORA. Mandl. 1824, SAD > ; 30 458 å holmen uti Quille Församling år 1824: Stud. . LINDEROT. — "Y oc | NG Digitalis purpurea: ymnig i en skog vid byar- ne Bodeland och Utgård i Quille socken: Stud. LINDEROT. | Iberis nudicaulis: på sandbackar och torra ställen omkring Quille Prästgård: Stud. Lin= DEROT. ) | Ononis arvensis: med hvita blommor: på hafs=- stränderne vid Orust, | Trifolium fragiferum: vid Mölnetorp på Orust. Malva mochåta: med ljusröda blommor: på Lög= holmen: Ir Hau. Geranium columbinum: på berg på Orust. Taxus baccata: på Lögholmen: Dr Hau. Hunmiulus Lupulus: på stora Wäderön ibland Ligustrum: Stud. LInpERoT. i Lycopodium inundatum: på fugtiga ställen vid Sundsnäbben på Orust, — "= Dahlsland. Schoenus fuscus, Scirpus cespitosus, Narthe= cium ossifragum och Erica tetralix: Uti Kryp- torps mosse Wenersborgs Församling: J. Es. W—m. | ; «) Chelidonium Glawcium upptäcktes af Prof. SwArTtz uti Bohuslän år 1732; men stället vet man ej. — År 18023 fann Dr Hair den på Tistelholmarne och vid Fjällbacka, men på dessa ställen har Hr Magister WaAuLBERG ej återfunnit den. — Den är ej upptagen uti Hr Demonstr. Dr Wauzengercs Fl1. Sv. P. I. Xx) Hr C. ÖinoerRoTt har underrättat mig, att han fun- nit ett litet afhugget Träd af Ilex aguifolium (med: några få blad), växande vid ett berg i byn Wäggas's utmark uti Tossene Församling; han, har skickat blad af det samma, — Denna upptäckt tor- de gifva anledning att vidare söka efter Trädet i Bohusläns skärgårdstrakter. 459 Bromus giganteus: uti stenramlet nedanför Träd- gården vid Tegelbruket nåra Wenersborg: J. Linum RBadiola: på sandbackarne uti yttre betes= hagen vid Tegelbruket nära Wenersborg: J. Gentiana pneumonanthe: på ängsbackar vid hem- manet Lockerud nära Lockerudsbäcken We=- nersborgs Församling: J. E. W-—m, Rubus fruticosus: Ca. Wahlenb. FI. Sv.): uti inre beteshagen vid Tegelbruket, invid skill- ; naden emellan ”Tegelbrukets och Lockeruds egor, Wenersborgs Församling: J. E. W-—m. Potentilla norvegica: sällsynt på ängarne vid + Lockerudsbäcken Wenersborgs Församling: J. E. W-—m. a Taxus baccata: i Nössemarken och på flera ställen på Dahlsland: Assessor HorLzErG. — ?) Gottland. Sium Falcaria: växer på några åkrar söder om Wisby ymnigt: Dr Kormopin. Sorbus Aria Crantz: på ruiner efter en Kyrka i Wisby, samt i en bergsklyfta norr om staden: Dr KoLrLMOoDIN. PFedia dentata: Vahl. (F. mixta Wahlenb. nov. Act. Ups. &. Fl. Sv.) upptäcktes redan på Öland för mer än 50 år tillbaka af Wenpor, enligt Bergii Herbarium. Arundo stricta Timm. upptäcktes först uti Pi- 4) Det säges, att Aspidium Lonehitis blifvit funnen uti Hesselskogs Församling, men man måste tills vidare tvifla om rigtigheten af denna uppgift. = 460 ”teå-Lappm. år 1753 af Dr SozANDER.— Herb; Berg. - ; | Arundo lapponica Wablenb.: upptäcktes uti . Luleå-Lappm, af Prosten HorrstéÉn redan i början af 1770-talet. — Herb. Berg. Tamarix germanica L. upptäcktes såsom svensk på Faxön af Dr Lundmark d. ä. i början af ” 1780-talet; sedermera sågs den på samma stäl- ; de år 1783 af Brukspatron HisincgeErR och år 1788 af Prof. LirJEBLAD. Carex chordorrhiza Ehrh.: upptäcktes först uti " Luleå-Lappm. år 1749 af Dr. Montin, som misstog den för C. capitata. — Dr SoLANDER fann den sedan under sin Lappska Resa år 1753. Herb. Mont. & Berg. Carex teretiuscula Gooden.: upptäcktes vid Ljum- kil i Upland år 1748 af Dr Montin, . som ansåg den för C. uliginosa, Herb. Mont, Carex intermedia Gooden.: anmärktes i Up- land år 1748 af Dr Mostin, som ansåg den för C. leporina. Herb. Mont. Carex livida Willd.: upptäcktes i Upland år 1748 af Dr Montin, som ansåg den för G. panicea. Herb. Mont. Carex ustulata Wahlenb.: upptäcktes uti Lu- leå-Lappm. år 1749 af Dr Montin, och i Pi- teå-Lappm. år 1753 af Dr SoranvErR, hvilka misstogo den för C. atrata. Terb. Mont. & Berg. : , ; Carex heleonastes Ehrh. uptäcktes uti Piteå- Lappm. 1753 af Dr SotAnpER, som ansåg den för C. leporina. Herb. Berg, i 461 Carex Buxbaumir Wahlenb. anmärktes först uti Piteå-Lappm. år 1753 af Dr. SorAnpER, som ansåg den för en afart af C. cespitosa. Herb, — Berg. x Carex alpina Sw: upptäcktes först uti Piteå- Lappm. år 1753 af SoLANDER, som ansåg den för en afart af C. Zeporina. Herb. Berg. Carex pulla Gooden. anmärktes först uti Piteå- - Lappm. år 1753 af Dr SoLANDER, som tog den för en afart af C. cespitosa. Herb. Berg. 4 462 me 3 Biographie öfver DAVID SCHULZ von SCHULZENHEIM, M. D. & Ch. M., f. d. Ordförande i Kongl. Sundhéts- Collegium, Konungens förste Archiater, Commendör med St, Korset af Kongl. Wasa Orden. - AR RE na a I Ha föddes på Brusala gård, i St. Tuna Socken af Fabhlu län, d. (16 gamla stylen) 27 Mars 1732. Fadren var JaAcoB ScHurtz, Rege- ments-Läkare vid Kongl. Dal-Regementet, här- stammande från en Preusisk ätt, ScHULTz Von SAnN€T LAURENTZ. Modren , MARIA MAGDALENA Von Husum, var i slägtskap med RortuHrörske, DANCcK=- waArDrske och von Eisvigske ätterna. ; Redan vid 8 års ålder anförtroddes hans uppfostran åt offentlig undervisningsanstalt, då ban, 1740, intogs i Westerås Schola, under närmare inseende af dervarande Rector Moéönri. Han åtföljde likväl snart, 1744, sin äldre Bror, Marnias GoTttuER, till Königsberg, hvarest han upptogs i Mathes. Prof. Conr. THEoPH. MARQVARDS hus, hvars Fru, DorotuEA STtoBB, var hans fa- ders eousin. Här vårdades hans uppfostran på det ömaste och sorgfälligaste, under det han ut- bildade sig i språk och andra grundkunskaper, vid dervarande Collegium Fredericianum, till dess han, 1747, blef eivis academicus. 463 2748 valde han Läkare-vetenskapen till hufvud- yrke, och sedan han inhemtat förberedande kunskaper från de philosopkiska och mathe- matiska vetenskapernas område, begagnade han sig af undervisningen i Anatomi hos Prof. Bärttser, i Physiologi hos Bounius, i Materia Medica hos TuHiEseEn, i Semiotiken hos Werner, i Chemi och Pharmaci hos LAUBMEYER; ; 1749, under en vistelse i Danzig, öfvade han sig ytterligare i anatomiska dissectioner hos Prof. Kurmus och afhörde Brecnu föreläs- ningar i naturkunnigheten. 1750 utgaf under Prof. Werner i Königsberg en > Dissertation: de Medecina forensi &c. (Se förtekningen å utgifne skrifter), aflade exa- men theoreticum och förrättade någon tid Prosectors-syslan under Prof. BätTnER , samt biträdde Prof. HArRDTMAN 1 dess enskilta practik. 2751, efter åtskilliga resor i Preussen, återvän- de han, på sin Faders anmodan, till Fä- derneslandet, oagtadt förmånliga anbud af de slägtingar , hvars tillgifvenhet, han sig förvärfvat, att stanna qvar i Tyskland. Vid sin. hemkomst emottog han undervis- ning af sin Far i Chirurgien, och erhöll på hans anmälan, utskrifnings-testimonium af d. v. Chirurgiska Societeten, undertecknadt af EvALp Risr och JERHARD BOLTENHAGEN. ir752 reste till Upsala, att der fullkomna sina studier, under Rosén och v. Linné. Redan från sitt inträde vid Academien, omfattades : han med sine lärares utmärkta förtroende, så att han först blef Rosén behjelplig vid deså anat. demonstrationer, och förestod sedan Prosectors-syslan under både RoTHMmAns och SiorREns frånvaro. Tillika höll han fo- reläsningar i comparativa anatomin och ve- terinär-kunskapen, på anmodan af Acade- mi-Stallmästaren EKLUND, som samlat dessa föreläsningar i ett Collegium. ; 1753 undergick i vanlig ordning de vid Academien anbefallda theologiska, medico-philosophi- ska, medico- theoretiska och practiska exa- mina. | S. å, kallades af Kongl. Coll. Medicum till Pro- sectors-syslan vid det då i Stockholm nyss inrättade Theatrum anatomicum; hvilken han sig undanbad. d 3754 utgaf under -Archiater RoséÉns priesidi- um, sin gradual - disputation de Emesi, grundad på physielogiska rön om magens verkningssätt, till bestyrkande af HALLERS . irritabilitets-theori, Promoverades s. å. från: varande, till Med. Doctor. S. å. erhöll uppdrag af Sundhets-Commissionen att afresa till England, för att inhämta till- förlitliga underrättelser och erfarenhet om Kopp-ympningen och andra medico-ehirur- giska upptäkter. Till denna resa beviljades ett anslag å allmänna medel af 9000 dal. k. m., efter den tidens vexel-cours en icke obetydlig summa. Under vistandet i London besöktes, i ett års tid Kopp-hospi- talet vid Coldbathfield, samt tillika St. George's, Guy's, St. Thomas's och -Barz tholomew”s Hospitaler. Hos den tidens ut- märkta engelska lärde gjordes ihan känd genom bref från v. LinnE och Bäck, och vann snart förtroende och välvilja äfven der. Han erbjöus att göra en resa med Hertigen 465 af Argyle och Athol, genom Europa och en del af Asien; men hindrades derifrån af skyldigheten att molsvara det uppdrag ho- nom var anförtrodt från fäderneslandet. Emedlertid sökte han utvidga sina kunska- per och sin skicklighet, med särdeles afseende på Barn-förlossningskonsten; emottog privat undervisning af SmeiiiE, bodde 1 dess en- skilda Barnbördshus, och besökte tillika det större Londonska Lying-in-hospital. 1755; efter ett besök i Oxford, afreste han om våren, på Sundhets-Commissionens kallelse, från England, och med dess tillstånd, togs vägen öfver Calais till Paris, der han be- sökte de hufvudsakligaste inrättningar 1 hans yrke, samt afhörde föreläsningari flere veten- . skapens delar, och gjorde bekantskap med den tidens utmärktaste lärde. — — 1756 fortsattes resan till fäderneslandet öfver Brässel, Haag, Leyden, Amsterdam och Hamburg. För bekostnaden af denna vid- sträktare resa och vistelser på flere orter, er- "höll han ett tillskott i sitt rese-understöd af 1500 Dal. k. m. från Sundhets-Commis- sionen. I Hvad man af hans lofvande kunskaper och nu mognade utbildning förväntat, motsva- rades af bonom på ett utmärkt sätt, både såsom författare och ledare af flere nya in- rättningars danande eller förbättring, hvar- af fäderneslandet och i synnerhet hufvudsta- den var 1 behof. =) Vid sin återkomst till fäderneslandet öf- verlemnade han straxt sin Berättelse om ") Se Åminnelse-Tal öfver D.y. ScnuLzenusim åf M. AF PONTIN. 1824 p. 13. 466 Koppors ympande, hvilken han redan i London författat, till Riks-Rådet Grefve C, F. Scheffer och Sundhets.Comitten, som befordrade den till trycket. Den har åfven blifvit öfversatt på Tyska och Engelska, och är skrifven med grund- lig sak-kännedom och mycken critisk eru- dition. Från denna tid qvarstannade han i Stockholm och anteknades såsom Kongl. Coll. Medici medlem. 2758. Den ledighet till literär verksamhet han ännu kunde äga, använde han såsom me- darbetare i åtskilliga lärda tid-skrifter;3 och nästan alla recensioner, af så in- om - som utom riket utgifna medicinska och chirargiska skrifter, hvilka denna tiden fö- rekomma i GörvELLs Svenska Mercurius och 'Sar.vi Lärda Tidningar, äro af honom. ;/ 1759 förordnades till Läkare vid Frimurare« ; Barnhuset, i Stockholm. : 1760 kallades till Ledamot af Kongl. Vet. Aca- " demien och höll vid sitt inträde ett tal om Barns Skötsel i gemen, af hvilket tvenne öfversättningar på Tyska utgåfvos af oli- ka öfversättare, nästan på en gång. 1761 utnämndes af Kongl, Maj:t till Professor och Director i Barnförlossningskonsten, med "ny instruction för vidsträcktare ålig- ganden än fordom. Vid denna tid hade han anlagt en in- rättning att raffinera campher, förut okänd i Sverige, hvilken method -han uppgaf till Kongl. Coll. Med. attinföras i Sv. pharma- copén, tillika med många compositioner, hämtade ur Londonska hospitalernes en- skilta, otryckta pharmacopeer. | 467 ars valdes till Preses i Kongl. Vet. Acad., då, vid presidi nedläggande, han höll sitt tal om den rätta ålderdomens ernående, hvar- af en ny upplaga af honom, utgafs vid 88 års ålder eller efter 57 års förlopp. Den- na Skrift är äfven öfversatt på tyska. 5. å. inträdde i ägtenskap med Fröken CATE. ELEONORA SWEDENSTJERNA, som dog 1797,> dotter af Assessor CARL SWEDENSTJERNA och dess Fru MaArGArEtTA PeTtrE. I detta ägten- skap hade han 3 Söner, som upplefde mog- vxvooMare år. | 4766 af Kongl. Sundhets Commissionen förord- nad till första. Medicus och Intendent vid det i Stockholm inrättade Kopp-ympnings- hus, hvartill fond förnämligast blifvit sam- lad genom hans försorg. . å; utnämndes af Kongl. Maj:t, i följd af Rik- sens Ständers underd, anhållan, att, jemte in- nehafvande Professors-sysla, tillika vara As- sessor 1 Kongl. Coll. Medicum. in Sedan Kopp-ympningen med framgång blifvit verkställd och antagen, kallades han till de Kongl. Barnens uppvaktning, att äf- , Yen bereda dem till ympning med koppor hvilken ock, efter samråd med Hofvets Lä- kare, akötälldes och lyckligen aflopp. . Så- som vedermäle af Kongl. nåd för dessa och > flere tjenster, hade under den 13 Aprils. å.; blifvit utfärdad Archiaters fullmagt för hös nom, med half. lön. Men: han undanbad sig denna nådebevisning, som skulle hafva iov-ofästat honom vid Hofvet, och hindrat ho- nom från den Läraresbefattning han icke ville öfvergifva. 468 5. å. RE af Konungen till Adligt Stånd d. 17 Julii, hvilket, enligt den tid dns för= fattningar, af Riksenis Ständer skulle be- klältde, som skedde 1770 d. 6 Febr.:, då tillika Ständerna anslogo ra000.) dal ta rö omkostnaderne vid introduction, såsom ; deras erkänsla för hans: ådagalaggde tjenster mot Kongl. Famillen. Uti hans Adels-diplom omnämnes äfven hans afsägelse af Archiaters-titeln. S. å. tillärkändes honom af Kongl. Vet. Acade- mien, belöningen för en pris-fråga: huru Frisell kan förekommas "och botas; mer såsom sjelf domare öfver denna och flere i ämnet inkomna skrifter, afsade han sig be- löningen, som ' var den Sparreska medail-: len, hvilken utsattes såsom belöning för en ny prisfråga. Denna skrift är öfversatt på tyska, fransyska och holländska. 1771 utgafs en ny uplaga af Talet om Barns Skötsel. 2773 erhöll han introduction på Riddarhuset; under N:o 2094, med namnet von ScHuLr- ZENHETIM. S. 3 Förordnades till första Medicus vid det med Konungens stadfästelse nu försedda allmänna Barnbördshuset. Vid den före- "gående Riksdagen hade han för denna in- rättning utverkat ett lån i Banken, stort 200,000 Dal. k. m. mot sin borgen och för- bindelse "att afbetala 12000 Dal. om året. Att kunna afbörda denna skuld, emottog han, första året, Barnaföderskorna i sitt eget hus på Riddarkolinén » utan hyra, inköpte huset vid Fredsgatan, som ännu tillhör in- rättningen, och uthyrde största delen dere 469 af, för att förskaffa medel, som ökades ge- nom gåfvor och testamenten, samt förena- de Koppympningshusets fond med Barn- bördshusets, af hvilka den förra äfven up- kommit genom enskildas bidrag, samt genom en Collect i Stockholms kyrkor, vid tacksä- gelsen efter lycklig utgång af de Kongl. Bar- nens koppympning. På detta sätt, har den- na välgörande Stiftelse uppstått och full- komnats, utan att vidare betunga Statsver- ket. Den skall, såsom läro-anstalt och väl- -görenhets-inrättning, alltid förvara ett vär- a. digt minne af sin Stiftares nitfulla, oegen- : nyttiga bemödande och kunskapsrika verk- samhet. | höll Åminnelse-tal öfver Årchiatern och Ridd. Nirs RosÉn Von Rosensten, i Kon. GUSTAF «III:s höga öfvervaro, inför Kongl. Vet. Academien. 1777 valdes till Ledamot af Kongl. Patriotiska Sälskapet. | 2778 nedlade v. ScnurzenHeim alla sina embeten och tjenster, i följd af ombytlig hälsa, och 1 en tid, då han ansåg sin på oföränderli- ge grundsatser sig stödjande verksamhet, icke kunna utföra det gagn han åsyftade, ooo ntan att råka i förhållanden, som tidens lynne gjorde för honom mindre behagliga. Hans förtjenster vitsordades af det Embets, verk han sednast tillhörde, genom offentlic gen yttrad saknad öfver hans bortgång, Honom erbjöds äfven från Regeringens sida -vedermälen af dess tillfredsställelse, genom. ÖA titlar eller fullmagter; hvilka han likväl sig undanbad. Sjelf yttrar han sig häröfver i egenhändige antekningar sålunda: ”min för= 470 nämsta satisfaction var, att under en mång- årig tjenstetid vid en och samma sysla , hafva tillöfvat ett stort-antal lärlingar af båda kö- nen i Barnförlossningskonsten, och att haf- va bikragt dem ett enklare och sundare utöfningssätt, så att skarpa och fostren för- störande instrumenter, i det närmaste blif= vit bannlyste. "Huru jag i öfrigt mina embeten förestått och, utan Statsverkets bidrag, danat välgörande Stiftelser, samt om mina arbeten för Pharmacopoea Svec. och sjukvården i allmänhet, lärer tidens Riksdags-relationer och Kongl. Coll. Med. Protocoller och Handlingar säkrast vitsor- da.” Till hvilken betydande omfattning han i en sednare tid utvidgat dessa förtjen= ster, skall af efterlefvande erkännas, och vid hans minne med tacksamhet förvaras. 7) 1781. Då hans broder, CARL FREDRIK, utnämndes till Adeligt Stånd, beviljades honom i följd af DaAv. V. ScHULZENHEIMS begäran, introdu= ction på dennes » eller v. SCHULZENHEIMska ättens, nummer. | 1782 utnämndes han till Riddare af Kongl. Wa= sa Orden. | 1783 Talade öfver CaArL v. Linné d. y. då Linz nåska ättens vapen krossades, i Upsala Dom- kyrka. 1789 Bevistade Riksdagen och var Ledamot af Banco-Utskottet samt Revisor i Riksgälds- Contoret 1792, i Banken 1794> 97> 99» 1807, samt Fullmägtig i Banken 1810. 1793 Ledamot af Kongl. Hushållnings-Comi- ten, i. hvars arbeten under 2 års tid, han +) Se Åminnelse-Zalet pag. 15 och följande. | é - 491 deltog med utmärkt nit och sakkännedom, Både hans och flere ledamöters afhandlin- gar finnas införde i Tidskriften Läsn. i blan= > dade ämnen. 1794 utgafs första delen af Bref om Rikets pen- ningeverk och allm. hushållning, 1798. För andra gången vald till Preses i Kongl, > Vet. Acad,, höll han, vid Presidii nedläg- gande, ett Tal om offentliga vården i hän. seende till folkets seder och helsa samt de fattigas lifsbergning. 1800 Bevistade han Riksdagen i Norrköping, och valdes till ledamot af hemliga utskottet. | S. å. höll Åminnelse-Tal öfver BankoSecrete= raren SCHRÖDER. ; 1802 Deltog i öfverläggningarna inom Kongl. "Vet. Acad., huruvida det af Svenska Acad. föreslagna skrifsätt af Svenska språket och dess Stafningslära, borde af Vet. Acad. äfven antagas. Det betänkande han häröf- ver ingaf, befordrades år 1807 till tryc- ket, 4 ; S. å. valdes till Ledamot af Finska Hushålls- "sällskapet. Han var dessutom Ledamot af Calmare Läns, Westmanlands och Hallands Hushåll-Sällskaper. 1804 Vid M. Doctors promotion i Upsala utfär- dades för honom förnyadt Diplom, såsom Jubel-Doctor, sedan han i50o år varit pro- | moverad. 1806 Höll Äminnelse- Tal öfver General-Directö- ren och Commend. Or. af ACREL. 2809 Bevistade Riksmötet i Stockholm och val- > des till Ledamot af Stats-Utskottet, i hvil- ken befattning han, genom det förtroende =) Se Åminnelse-Talet p»27 och 28, 472 hos Medstånds-ledamöter han fråmrlängre tid sig förvärfvat, och med begagnande af den liberalare stämning som, till motsatts af det. föregående nu upphäfda systemet, lifvade folkets representanter, förmådde vinna mån-. ga vigtiga, Ode men förut saknade fördelar åt Medecinalverket 1 allmänhet. 'Trenne hans Dictamina 1 dessa ämnen blef-= vo” särskilt tryckte. Han var äfven, Riks- dagarne 1812 och —15, Ledamot af Stats= Utköttet. S. å. Utnämndes till Prases i Kongl. Coll. Medi- | cum, till Konungens Förste ARC och Commendör af Kongl. Wasa-Orden. S. å. kallad till: Ledamot 'af Tabell- Commission, "af Allmänna Fattigvårds-Direction i Huf- vudstaden samt af Direction öfver Strand- > bergska Läkare-inrättningen. i810 af Kongl. Maj:t förordnad till Ledamot af :Läkarevårds Comiten, samt af den till be- redande af en allmän fattigvård öfv er hela "riket. S. å. Ordförande ett qvartal i Kongl. Patriotiska Sällskapet, samt ledamot af Sällsk. Pro Pa- tria. Höll Griftetal öfver framl. Öfversten och Commend. af PALÉs, då famillens Sköldmär= ke krossades. 812, vid Kongl Landt-Bruks-Academiens Stif- | fdlse" utsedd till arbetande Ledamot. 1814, Sedan v. ScHULZENHEIM i mera än ett halft årbundrade vårit Kongl. Vet. Academiens Ledamot och redan i flere år dess Senior, beslöt Hon att genom en minnespenning för=" vara bughomsten af hans förtjenster och sin tacksamhet. Till honom öfverlemnades denna mes = 473 KEN i guld af g:de' storleken, förestäl- lande på ena sidan v. ScnuLzEnHeims Bröst- "bild, och på den andra, Pallas med en uggla vid sin fot, och stödjande sig vid en colonn, omkring ikvillen slingrar sig Ätscu- lapii eller Hygieas orm, od omskrift : "Acumine et vigilantia, och underskrift: Claro per LIV annos Academia, Reg. 'Scient. Svecie&, 1814. 1815 Erhöll han han såsom Sundhets-Collegii Ordförande, för sin person, värdighet i likhet med Presidenternai K. M. och Rikets Collegier, sedan han, vid Kongl. Sundhets Collegii Stiftelse, 1813, såsom dess Przeses fått rang med vice Presidenter. S. å. Commen- : dör med St Korset af Kongl. Wasa-Orden. 1816. Höll ÅÄminnelse-Tal i Kongl. Vet. Aca- demien , öfver Riks-Bådet Gr efiwe JOH. LiL- JENCRANTZ, uti hvilket meddelas en, historia om Sverges penningehvälfningar, sedan 1715. 1817 Beslöto Sveriges Läkare och Pharmaceuter, att låta förfärdiga v. ScHurzEnHeims byst i marmor , hvilket arbete, med träffande lik- het och öfrig skicklighet, utfördes af Hr Prof. och Ridd. Gents Ad är uppställd i Kongl. Sundhets Råderne AxeL v. FsrRsen och Urn. ScHEFFER kän- de, att de, med ett förord för honom , gjorde sin Monark en tjenst, då de befordrade ett värdigt föremål för Dess ynnest. Konungen förordna- de honom, 1782, alt såsom Ambasade-Secrete- rare afgå till Paris. Han vistades der både un- der Grefve Creutz och Friherre STtaAEL Vv. Hor- STEINS ambasader, med utmärkt bifall. Då Kon. GUSTAF IIT besökte Rom, 1784; erhöll v. Rosensten befallning att infinna. sig der, bland flere svenske lärdoms- och vitterhets- idkare, hvilka omgåfvo den genom snillebrag- der lysande Konungen. Bland de minga af samtidens store män och lärde, hvilkas bekant- skap GUSTAF III gjorde sig "till en ära, var äfven Cardinal BeErnis. Af honom blef v. Bo- : 491 SENSTEIN fördelagtigt känd -och med bifall ansedd. Det är sannvolikt, att dennes omdöme öfver v. RosEnsTEInNs värde, blifvit både rådfrågadt och följdt, vid det val som Konungen korrt derefter gjorde, af en skicklig informator för den unge Kron-Prinsen, : Detta kall ansågs den tiden så - vigtigt, att ROosEnsTEINs utmärkta kunskapsbild- ning likväl, genom hans vistelse i Frankrike och den eleganta verldens hufvudstad, ännu ytterli- ' gare skulle undergå en förfining, som fulländade de erforderliga egenskaperna till ett sådant upp- drag. Med en utmärkande vänskap omfattad af Ambasadören Grefve Creutz, blef han snart in- förd i de mäst lysände och bildade kretsar i Pa-: 'ris, der umgänget med tidens yppersta snillen, DÅLEMBERT, MARMONTEL, CONDORCET m. fl. öfver- geck i ett förhållande af ömsesidig högagtning och tillgifvenhet, hvilket fortsattes och spridde behag öfver en stor del af hans lefnad, genom glada lärorika minnen och en underhållen bref. - vexling. Vänskapen var för honom den heliga- ste förbindelse. Detta utvisade dess 50= åriga 'varagtighet mellan honom och ÅpvrerseTtHE; och den bevittnas ännu af CEDEREIELM, LEoPoLrLp och BLom. : Hemkallad från Paris, 1784, blef v. Rosen- sTEIN d. ir ' Nov. nämnd till H. K. H. Kron-Prin- sens Informator, med Canzli-Råds fullmagt. Un- der den minderårige Prinsens Canzeleriat för Upsala Academi, blef v. Rosrnsstein föredragan- de af universitetets. angelägenheter, 1785; och ådagalade så under denna tid, som framgent under hela sin lefnad, detta varma nit för ve- tenskaperne, hvarmed han öfverallt omfattade de- ras idkare. Emedlertid var v. Rosenstrins litterära vär- de, dels genom hans förtjenster inom denna 482 Vag förvaltning, dels ock genom flere utgifna litterära skrifter, så afgjordt och erkändt, att GUSTAF TII vid stiftelsen af svenska Academien, d. 20 Mars 1786, utsåg v. RosEnsTtEIN till en af de Aderton Ledamöterna, samt Acad. ständige Secreterare. Han rättvisade detta val så fullkomligt, att den ide som från första stiftelsen fästades vid detta samfunds tillvarelse och verkningssätt, oförän- drad bibehållit sig intill. våra dagar, oberoende af de många hvälfningar äfven vitterheten ge- nomgått. Vv. RosENSTEIN innehade denna befatt- ning till sin död, endast under sin sjuklighet det sednaste året af sin lefnad vid några offentliga till- fällen företrädd af en annan ledamot. Svenska Academien egde 1 honom, såsom dess Secreterare, en verksam embetsman, en nit- full vårdare och förvaltare af dess medel. Men äfven i dess vittra yrken tog han en närmare "del, än blott såsom domare öfver -täflande för- fattare, Flere: hans egna skrifter vittna härom, bland hvilka må nämnas” hans Intråäådes-Tal d. 5 Apr, 1786; hans Tal då prismedaljen för Äre- minnet öfver TorstTENsoNn öfverlemnades till Kon. GUSTAF III d. i Dec. 1787; hans Anmärknin- gar om vitterhet och smak, på Acad. Högtidsdag d.wa0. Dec.i7873 bans Företal till Sv, Acad. | afhandling om svenska språkets skrifsätt , utgö- rande 1:ta delen af handlingarne för 1796. Till dessa skrifter kunna äfven föras de af honom meddelade företal till Lipners, KELLGRENS, ÅLERN- BERGS och Fru LENNGRENS arbeten. På samma " sätt egnade han åt Vitterhets-Acad. sina kunska- 'per och bemödanden; och dess handlingar för- vara i synnerhet i Tal och lefvernesbeskrifningar, bidrag af bans säkra och pröfvande mångkun=- nighet. < 483 Kongl. Vet. Acad. valde v. Rosenstrin till sin Ledamot 1788; och hans förtjenster om detta samfunds yrken äro lika mångfalldiga, som de mål'och arbeten, i hvilka han inom Ack deltagit. Vid sitt första Presidii nedläggande 1789, egnade han åt Acad och den lärda verlden det classiska arbete om upplysningen, hvaraf han i form af Tal utgaf 1793 1:ta Delen.” Den philosophiska method och granskning han der användt, den historiska öfversigt han der tillämpat, den men- niskokännedom han jemte moralphilosophien sammanstäldt, de sanningar han, på ett, i för- hållande till sin tid, oförskräckt sätt uttalat , till hyllning för frihet och mennisko-värde, äro : egenskaper hos denna skrift, som skall ställa den i bredd med de Föppersra samhälls-philosophers arbeten. I Academiens. vetenskapliga öfverläggningar deltog han med upplyst nit och såkert om-:' dömes; och i förvaltningen af dess medel, med en noggrann beräkning på deras gagne- ligaste användande. "Han var, såsom ledamot af Inspectura 2erarii 1 många år, en trogen vår- dare af Acad. sanna fördelar. Minnet af så fler- faldiga bemödanden för Acad. väl, önskade Hon kunna förvara bredvid sin tacksamhet och er- känskla, och beslöt att låta prägla en medalj öf- ver v. RosEnstEIn, som d. 10 Oct. 1821 till ho- nom öfverlemnades i guld. Den är af g:de stor- leken och föreställer på ena sidan hans Bröst- bild, och på den andra, Polstjernan omgifven äf dess närgränsande stjernbilder, med örnskrift: centrale et nobile sidus "). I Ala Fx Ske E AE 4) Öfver honom har Finlands Eccelesiastik-stat äfven låtit prägla en minnespenning. 484 Sedan v. ROSENSTEIN slutat sitt Informators=' :embete hos Kron-Prinsen, d. r Nov. 1795, fort- for han likväl att uppvakta d. v. Konungen, till d. 1 Nov. 1796, då han afgeck med 2000, R:dr pension. och Landshöfdinge-titel. Han förordnades sedan till ledamot af Rikets allmänna Ärenders Beredning, samt Beredningen för Pomerska Ären- derna; och å nyo till föredragande i Canzlers- -"Embetet för Upsala Academie, till 1799. I Di- rection öfver Krigs-Academien på Carlberg blef han ledamot 1797; och i Kongl, Krigs-Collegit Instructions-Deparlement 1805. = 'Han deltog, såsom den äldsta inom sin ätt, 1 Riksdagarna från 1778; och vid 1800 års Riks- dag var han ledamot af hemliga utskottet. | — Redan 1787 d. 28 April blef han Riddare af/Kongl. Nordstjerne-Orden; och Commendeur af samma orden d. 9 Dec. 1802, då han antog till valspråk: Servare Modum. ; Betydelsen af detta valspråk iagttog hän. äfven 1 handling; och vid de händelser, som 1809 inträffade, var han lugn i medvetandet, att deras nödvändighet ej af honom kunnat före- kommas. Med sann fosterlandskänsla — denna högre dygd; genom hvilken man mer tillhör samhället än hvad slags personlig förbindelse som helst, — omfattade v. RosEnstEIn det upp= hunna målet för Regements förändringen, vår. constitutionella Styrelse-form, och emottog äfven ett rum bland Regeringens iedamöter. Han för- ordnades till Stats-Secreterare för Ecclesiastik- expedition i Juni 1809, och fortsatte och sluta- de sin verksamma bana i denna Embetsbefatt- ring. Den nitälskan han närde för uppfostrings- verket, såsom grunden för national-bildningen, det oväld han visat vid tillämpningen af befordringsa 455 "lagarna inom presteståndet , och den kännedom han egnat åt andra lärda institutioner, hvilkas angelägenheter honom ålegat att vårda; alla des- sa förtjenster öfverlefva honom, och he viltna så väl hans ljusa och träffande omdöme, som hans osvikeliga samvetsgrannhet. Hela den samhälls- elass, som njutit frugten af hans omsorger och rättvisa, erkänner detta; och svenska Läkare- 'Corpsen, som redan i sin store mästares son, älskade det namn, som tillskyndat vetenskapen så mycket gagn; så mycken ära, ser med tack- "samhet hans bild förvarad inom sin Styrelses, Kongl. Sundhets Collegii samlingsrum, der den år 1816 uppställdes bredvid Hl Excellence m. m. . "Grefve Rosenzravs Bröstbild =). En "mindre gynnande omständighet, men ”som gränsar till psychisk märkvärdighet, för- höjer värdet af v. RosEnstEiSS intellectuella för- måga. Han hade redan i ungdomen, och i arf från sin mor, mycket svag syn. Denna aftog så, ”) På Piedestalen af v. Rosensteiss Buste läses: Summi Medici | et Scientie in Patria Stator. Filio - Nicolao a ROsENSTEIN Gubern. Provinc, et Constit. Secret. Status Eq. Torg. BR. Ord. de Stell. Polari Erexit Regium Collegium Sanitatis SVEG : | | "Gråtia Regis augustissimi et Sciehtar)' Fautoris Prerogativis et Dignitati Vb gchabi -Auctum atque ornatum SEND "> MDCCCEXVI. V. Rosrnstrin var Ledamot af Svenska Läkare- Säl- skapet, från detta samfunds stiftelse. a 486 att han många år, mot slutet af sin lefnad, icke. såg läsa skrifven styl. Vid granskningen af så: mångfalldiga ärender som förekommo inom hans ' befattning, lät han således sig föreläsas handlin- garne; och endast ur minnet föredrog han se- dan det mest invecklade mål, med samma re- dighet, som om han kunnat läsa det på sin lista. I ett lika förhållande innehade han förmågan att dictera och kunde äfven derunder samtala i andra ämnen. . Omsider fördunklades Likväl detta själens klarseende öga, och från det rika minnet veko. småningom bilderna af vitter lärdom. och för- flutna tilldragelser. Ålderdomens inträde hade dock varnat den 70 årige vise; och han mnedla- de då sina embeten, ehuru icke utan saknad för sina återstående dagars trefnad. De blef- vo icke heller många; ty sedan han icke me- ra kunde gagna, syntes hans lif och fordna för- mögenheter icke vidare tillhöra denna verlden. | Han dog under ett småningom aftynande d. 7 Aug. 1824 i Stockholm, och blef begrafven i St. Clara Kyrka. Utom det vackra andeliga Tal &) och den högtidliga sång ”?Y, som vid detta tillfälle höjdes öfver hans stoft, hafva skal- dens stämma """Y och Talarens röst +) offente- ligen, ifrån Svenska Academien, tolkat hans min- ne och nationens saknad. Inom detta samfund +) Af Öfver Hof-Predikanten Doctor C. P. HaczERo, od. 15 Aug. 1824. | i ) Af Ordens-Biskopen m, m. J. O. WALuin, vid sams ma tillfälle: ar : ; ext) F. M. FRAnsens sång, på Sv. Acad. Högtidsdag d. 20 Dec, 1824. i +) Lector ExBERGs Inträdes-Tal:i Sv. Acad. d. 14 Febr. 2823. ö N j i s f al (1 Re) + ME 487 förväntas hans åminnelse fatoslld af en Man, som säkrast kände, grundeligen kan bedömma: och tacksammast bör uttrycka hans värde och för- tjenster "). > sen på iipokka Skrifter och Afhand- lingar af N. Vv. ROSENSTEIN, 1. dminnelse-Tal öfver Canzli-Rådet Jo. AF Porn KÉN, 1 Sälsk, Utile Dulci 1780. Stockh. 1781: 2. Tal öfver Canzli-Rådet Er. AF SOTBERC, då vapnet krossades 1782: 3. Inträdes-Tal och Svar i Svenska Acad. d. 5 Apr, 1786. 4. Tal på Svenska Acad. Högtidsdag 1786. 5. Tal öfver Lieutnanten Jon, FrREDrR. KANTER- BERG då vapnet krossades, 1787. 6. Ta! i Vitterh. Hist. och Antiqu. Academien, då han nedlade Secreterare-Embetet d. 7 Mars 1586. Se Handl. i Del sid. 327. Hl ärtesbeskr ifning öfver Hr-BerGE FRON- DIN; upl. i Vitterh. Acad. d. 20 Mars 1784. se Handl. V. Del. sid 292. . Lefvernesbeskrifning öfver fr JEAN 1E Rond : D'ÅLEMBERT, upl. d. 24 Juli 1787 anf.' st. (MES nos 9. Anmärkningar om Vitterhet och Smak, upl. på Svenska AROR Högtidsdag, d. 20 Dec. I 10 Pörsök till en afhandling om Upplysningen, till dess beskaffenhet, nytta och nödvän- dighet vid Presidii nedläggande i Vet. Ac: 1789. ra (O»] ") Ärke-Biskopen v, Rosensten har åtagit hålla hans Aminnelse. Tal i Vet. Acad. 488 . Tal då pris-medaljen för Äreminnet öfver TorstENSON öfverlemnades Kon. GUSTAF III d. 1 Dec. 1787. « Tal öfver Presidenten Frih. Jon. Rbsir, då : vapnet krossades 1790. « Lefvernesbeskrifning öfver Jo. FLODERUS;> upl, i Vitterh. Acad. d. 24 Julii 1790. . Personalia öfver Riks-Rådet Grefve FREDR. " ÅXEL VON FERSEN, upl. vid Begrafningen, 1794. . Åminnelse- Tal öfver Grefve Eric von SToc- KENSTRÖM, 1 Vet. Acad. 1797: | Tal, hållna d. 5. Junii 1792, då Vitterh. ilist. och Ånt.; Acad. hade företräde hos He K. H. Hertigen af Södermanland och H. M. ' Konungen. Acad. Handl. VI D. s, 320. Tal på Vitterh. Acad. Högtidsdag, d - 24 Julii 1792 anf. st. s. 326. "22, 20; | ERE 79. . Tal och kungörelser på Sv. Acad. Högtids- dag d. 20 Dec. 1794. . Företal till Hr Ertis ScHRöDERHEIMS Öfver= sättning af Robertsons Hist. om Carr d. V:s Regering. . Företa! till Lidners Poet. Arbeten utg: Företal vill Kellgrens samlade SE Del. I—III Stockh. 1796. i Företal till Sv. Academiens afhandling om Svenska Skrifsättet. 1 Delen af Acad. Handl. ifrån år 1796. Tal öfver Landshöfd. Jeanskörp, då vapnet 24. 489 34; Personalia öfver Markgrefven Carr Lun- vi, Arf-Prins af Baden, uppl. vid Begraf- | ningen d. 17: Jan. 1802. 25. Tal öfver Hof-Canzleren Friherre Curisr. å BocIisL. ZiBET, då vapnet krossades 1809. 26. Lehnbergs lefverne; se Predikningar af MAGn. LEHNBERG I. II Del 1809—10. 27. Personalia öfver H. K. H. CARL ÅuGUST, S'vea Rikes Kron-Prins. Stockh. 1810. | 28. Minne af Riks-Drotseb Carr AxEL TROLLE WacurtmEister, Stockh. r811. böt 1 hiv j 2000 | KV, AA, Handl. 1824. St. II. 32 490 Biographie Nga tostvenl j Na OLOF-:AF- WIBELI Landshöfding och Commendeur af K. Nord- ; Ustjerne Ordens 0 2 ” (0 AF Wiseut föddes den 10 Februari 1752. Fadren Magister Nin.s WizErziws, Kyrkoherde i Sö- dertelje och Tveta Församlingar, under Sträng- näs stift, var son af skatte-bonden å Buletorp i Wiby Socken, Lars Perurson. Modren Uzrrica LINDQVIST var dotter till Prosten ÖroFr LinDpQvIsT. Genom föräldrarnes ' bortgång lemnades han vid 16 års ålder fader- och moderlös, beröfvad alla tillgångar och allt bistånd af slägt och gynnare. Efter åtnjuten privat information hemma, samt efter att hafva genomgått Strängnäs Gymnasium och med conditionerande sökt utkomst, blef han 1774 student i Upsala, och fiek under tiden engagement vid Upsala Läns Lands-Canzlie. Egnande sig åt det juridiska yrket, undergick han 1776 de vanliga examina, och försvarade en academisk afhandling: de Tutela. Vid årets slut 1776, antogs han till Auscul- ' tant i Kongl. Åbo Hof Rätt. Derefter och under loppet af år 1777, biträdde han vid Lagmans och Härads-rätt, och gjorde tjenst såsom Hof- rättens Protocolls-förande, förordnades sedan till - ledamot uti en extra Rådstufvurätt, till ett vid- lyftigt måls afdömande, och befordrades efter 49F hand till extra Canzlist, vice Notarie vid Hofs rättens 'protocoll och Amanuensis; Höfrätts=Sea creterären till biträde: i ; Åren 19778; 1759; 1780, 1781; efter Hofs rättens. flere förordnaden, förrättade han ordis harie öch tiärtima Ting, Huse=syner, jordsrans= saknpingar in: fl; veconiomiska Domaresembetet till= hörande göromål; Blef under tiden vald till ördförande i en af de AgodelningssRätter hvils ka under storskiftesverkets fortgång i Finland inrättades, till afgörande af de stridigheter som vid ägodelnihgen kunde uppkomma, och i hvil= ka invånarne sjelfve ägde att välja ordförändens Gjorde Auditeurs tjenst vid Åbö Läns Regemen= te 1580, och blef af Hof-Rätten befordrad till vice Häradshöfding 15482: År 1583 den äg. April blef han af Kongl: Maj:t i Nåder” befors drad till ordinarie Lands-Secreterare i Åbo Höfs dingedöme, sedan han någon tid i egenskap af Vicarius förestått denna tjenst, År 1794, dei 3 October; uthämndes han till Lagman i Carels ska Lagsagan. Årei 19795, 1796; 1707 och 1598 förestod han, jemte denna, efter särskildt för- ordnande, Nylands öch Tavastehus Lagsaga: AF Wise var en afstiftarena till Kongl Finska Hushållningsssällskapet år 1597 och inder de första åren Sällskapets" Secreterare, hvarefter han valdes till dess Ordförande. j > År 1599 den ät Maj blef han af Koiiel: Maj:t förordnad, att vara ledamot af en bereds hing, som hade att afgifva underdånigt betäns= kande om strömrensningarne 1 Finland: och samma år den 17 Decemb. att vara ledamot i dei tillförordnade Finska Strömrensmigs-Direc- tions stÅr 1800 den 2 Augusti blef han af Kp- hungen ;constituerad , att i egenskap af Ofdföran- ga de, biträdd af Ståndens fullmäktige; verkställa uppskattningarne i Björneborgs lan till förmö- genhets afgiftens utgörande. År 1801' den 28 Maj utnämndes han till Riddare af Kongl: Nord- stjerne-Orden, och samma år den 28 Junii för- ordnades han att på ett halft år förvalta Lands- höfdinge-embetet i Åbo och Björneborgs Höf- dingedömen; bvilket förordnande ytterligare på ett halft år förlängdes den 12 December 1801. År 1803 d. 5 Juni blef han Landshöfding uti Savo- lax och Carelens Höfdingedöme eller Kuopio Län. Åren 1805 och 1806 verkställde han Solda- te-Rotering i Savolax och Carelen. | Är 1808 i Januarii förordnades han till ledamot i. den commite som utgjordes af sam- telige Landshöfdingar och - Regements-Chefer i Finland, att i anledning af roteringen reglera Regementernas och Compagniernes styrka och indelning. | År 1808 erhöll han, vid Ryska infallet i Finland, Konungens befallning att i Savolax och Carelen samt Kymenegårds Län söka tillväga- bringa en landstorm till Finlands försvar: och att vid Fiendens framträngande, i länet qvar- stanna och söka efter möjlighet "beskydda lan= dets innevånare, hvilket han också under den tiden landet af Ryska Arméeen occuperades gjorde med nit och framgång. Efter 2 månader blef- vo likväl fienderna af Svenska troppar fördrifne. År 1808 "den! 31 Maj blef han för ådaga lagd trohet och tillgifvenhet, samt omsorg för länets "innevånare m. m. upphöjd i adeligt stånd och' värdighet. Då samma år i Juni Må- nad Ryska Armeéeen åter framträngde, följde häny' jemte 'all' kronobetjening, på Svenska Befälhafva-' 6 a i ved , ” ' i k 4 i 493 bens gjorda föreställning ». Svenska Armeen, hvil- ket a Konungen gillades. Är 1809 den 18 Fe- bruarii blef han transporterad till Landshöfding i, Carlstads Län. > År I81ir: den 28. Januarii utnämndes han till Commendeur af Kongl. Nordstjerne-Orden. "> År r8r2 den 28 October valdes han till Le- damot af Kongl. Vetenskaps Academien och år r3r2 den '3 December utnämndes han af Kongl. Maj:t till Ledamot af Kongl. Landtbruks Aca- demien, | År 1813 den 24 April erhöll han på un- derdånig ansökning afsked från Landshöfdinge ' Embetet, hvarvid han för "sina trogna tjenster hugnades med 'en pension af 1000 R:dr. Han tillbragte sedan 10 år af sin lefnad i lugn och bort- rycktes d. 1 Julii 1823. Biographen tror sig icke värdigare kunna teckna denna ädle mans tänkesätt än genom anförandet af några ord ur en dess egenhändiga anteckning: ”Jag har tjent som extra betjent och vice Häradshöfdinge m. m. 9 år utan all lön. Sedan 11 år som Lands- Secreterare med half lön, 4 år som Lagman med half lön, circa 2 år som Finska Hushålls- Sällskapets Secreterare utan all lön. Jag har lidit betydlig skada genom vådeld, bedragare och fiendtelig hand. Jag dör rik, ty jag har ägt det nödvändiga, bedragit ingen och har ett godt samvete.” Landshöfdingen AF WizrEui var gift 1i:sta gången år 1781 med CATtnir. MAGDALENA ESCHOLIN, Dotter till Häradshöfdingen Escuotin, och hade i ägtenskapet ägt 3:ne Barn, som i barna-åren aflidit; 2:dra gången år 1803 med L. M. EscHorin, Dotter till Amiralitets- Majoren Escrouin, i 494 hvilket ägtenskap han hade en son, som äfven= ledes före honom bortrycktes. ; Landshöfdingen Ar Wisrus förtjenster fi=- rades inom denna Academi d. 13 November' 1824, genom ett öfver honom hållit Åminnelse- "Pal af en man, som ji egenskap af AF 'WiBELIS förman under en lång kedja af år, bättre än nå- gon annan kunnat följa och värdera. hans Ser- ningar, af H. Exc, Statsrådet m. m. Grefve Ro= SENBLAD;. . / Biographie ; kb. öfver CARL AXEL ARRHENIUS. Öfverste-Lieutnant vid Vendes Artilleri-Regimente och Riddare af Kongl. Svärds-Orden. Slägten härstammar från en Capitaine CAPsEL- MAN, från Bayern, som under Carr IX inkom och blef anställd vid Östgötbarne. Hans sone- söner blefvo båda Professorer vid Academien i Upsala och antogo namnet ÅrrHens. Den äl- dre brodren af dessa, CraeEs, adlades under namn af ÖrNHJELM. Af den yngre cbrodren, JaAcos, var CARL ÅXEL ÅRRHENIUS Sonesonsson. Hans fader var Protocolls Secreteraren i K. M. Cantz- li och Upsala Academis Cantzlers dett vid Artilleriet och :undergick korrt derpå med. . hedrande : vitsord officers-examen i Artil- leri vetenskaperne. 1770 befordrades han till Fou- rier och 1771, således vid 14 års ålder, till Serge= ant. 1773 blef han Under Lieutnant och 1776 commenderades «han att såsom Adjutant göra tjenst i Krigs-Collegii Fälttygmästare-contoir, hvarmed han fortfor i 25 år eller till 1801. 496 1782 befordrades ban till Lieätnant, bevistade i denna egenskap 1788 års fälttåg i Finland, så- som chef för elt 3 pundigt fältbatteri placeradt på Uplands Regimente, och var. vid attaquen för Fredrickshamn commenderad i Avantgardet. Efter att under detta fälttåg på ett fördelag-' iigt sätt hafva flera gånger utmärkt sig, blef han i' Sept. 1789 utnämnd till Riddare af K, Svärdsorden. 1790 befordrades han till Capi-", taine och 1791 fick han Compagnie. 1791 förord- nades han att biträda vid uppsigten öfver Am- munitions och Gevärsförråden samt krutprobe- ringen. 1793 beordrades han att taga kännedom om förrådens tillstånd i de södra fästningarna och i Stralsund, 1797 befordrades han till Ma- ja och 1801 till Fälttygmästare samt Öfverste. ieutnant vid Svea Artilleri-Regimente, hvar- jemte han åren £801—3 förestod den del af General-Fålttygmästare-beställningen, som har / omedelbar befattning med K. Krigs-Collegium. 1309 förordnades han till Ledamot i Krigsför- valiningen. 1816, vid Artilleriets ändrade or- ganisation, endtledigades han från Tygmästar-be- fattningarna, som nu nedsattes till Majorsplats på stat, och erhöll inseendet öfver krut-tillverk- ningen och krut-proberingen i Riket, hvilket han med utmärkt nit och krut-tillverkningens båtnad fortsatte' intill sin död. 1823 erhöll han trans- port till Vendes Artilleri Regimente med för- hättrade lönevilkor, utan ändring i sin hufvud- befatlning. — Sådan var ÅRRHENID Mmilitairiska bana. . Få menniskor hafva ägt större lust och me- ra nit för vetenskaperna än ARRHENIUS; han upp- körde aldrig att beklaga, att han så tidigt ryck- tes från studierna och inkastades i det practiska | 497 lifvets göromål, att han aldrig kom att vinna den" gtundlighet som den 'academiska uppfostran kan: gifva. Artilleristen behöfver känna krutets beskat- fenhet, och denna” kunskap fordrar chemiska be-- repp. För dessas vinnande skaffade sig Ar- rHenIs tillträde till undervisning i Kongl. Myn- tets laboratorium, der han erhöll ledning af de: framledne Öfver-Dir. GeveErR och Myntvärdien Hjem. Det lätta tillträdet till BergsCollegii mi-' neralsamlingar väckte hos honom lust för mi- neralogien , hvarmed han sedan på lediga stun- der beständigt sysselsatte sig , och denna kun- skapsgren förde honom 1787 till upptäckten af gådoliniten , ett dittills okändt mineral söm han först kallade ytterit, emedan det fanns vid, Yt-' terby fältspatsbrott i Roslagen. Greyer beskref det 1783 och sednare upptäckte Gapvorin deri ytter- jorden. Br För denna kärlek till Chemien och Natural-bi- storien valdes 'ArRrmenius ätt följa Öfver-Diree- teuren Wapström och Professoren SPARRMAN på en af allmänna medel bekostad resa åren 1787 —8 till öen Gore och kusten af Senegal. Som hans. Reskamrater syntes hafva någon mystisk syftning, återvände ArnrHEntus ganska snart och uppehöll sig på hemvägen en tid i Paris. De kunskaper i Chemien ban ägde skaffade honom - tillträde till LAVvoister, BDERTHOLLET, FOURCROY och Gurrton. Han inträffade der icke långt ef- ter den tid-då LaAvoisier vann sin första seger, då BertHorLretT, efter många rechercher för att vederlägga den så kallade Antiphlogistiska Che- mien, fann sig föranlåten "att i Vet. Academien högtidligt förklara sig för LaAvoisiers nya lära. ArRuewvs bevistade alla dé interessanta discus= sioner som i anledning af denna uppstodo in- 499: nom Academien och Guvyrton tog: en särskilld: möda att instruera honom i de delar deraf som icke hastigts« kunde vid första åhörandet fattas. Vid hans hemkomst till Fäderneslandet kände, man denna nya lära ännu endast såsom ett. aflägset och troligen snart öfverändakastadt kätteri,” hvarmed man ej vårdade sig att göra närmare bekantskap. ARrRRHenius försökte att vara dess förfäktare, men man betragtade det såsom ett svärmeri, som snart skulle afdunsta i ScHÉELES och BERGMANS mera classiska Fädernesland. Un- der denna resa hade hans smak för chemien, och naturalhistorien fått tillfälle att utbilda sig. och .han hemförde en samling af snäckor och. af mineralier, som han sedan fortfor att bestän- digt föröka. Sedan han 1816 lemnat Tygmä- stare-befattningen och feck mycken tid för sin enskilda sysselsättning, öfverlemnade han sig: mera än förr åt chemiskt- mineralogiska recher- cher, med hvilka han ett helt år 181617, vid. alla lediga timmar sysselsatte sig på Hr BerzE= Liu Laboratorium, 1 brist af egen local för såda- na arbeten. Af kärlek för denna vetenskap följde han från denna tid beständigt Hr BER- zenu föreläsningar, intill hälsans aftagande:' nå- gra månader före döden nekade honom att gå ut. Han har efterlemnat betydliga Manuscrip- ter af chemiskt- mineralogiskt innehåll; och den- na vetenskap blef honom under arbetet dermed så kär, att då vid slutet af hans sista sjukdom, stundom lindriga deliria inföllo, märkte man af osammanhängande ord att phantasien ännu sysselsatte sig med föremål derutur.. . Under de sista 4 åren af hans lefnad var han ofta besvärad af ehroniska åkommor i underlifvet, hvilka efter- 499 hand undergräfde hans hälsa. Han bortrycktés d. 20 Nov. 1824. : Han blef 1799 kallad till Ledamot af Krigs= mannar-sällskapet , som sedan / förvandlades till! Krigsvetenskaps-Academien, och 1817 invald till Ledamot af Kongl. Vetenskaps-Acådemien i den ehemiska classen.: Han var sedan 1796 gift med Fröken Gu- STAFVA V, BiLAnG, som öfverlefver honom, och har efterlemnat 3 ännu lefvande barn, nemli- gen sonen: PER AxeL, Lieutenant vid Svea Ar- tilleri, sonen. Gustar Epvarb, Lieutenant vid W. Götha Infanteri samt Dottren EMERENTIA GUSTAFVA. Hans: utgifne arbeten äro: ) une Bi Fet. Acad, Handl. , 178519. 7, Försök till salpeters proberande på halt af "0 koksalt,' | "i Krigsmanna Sällskapets och Krigs- | Vet, Acad. Handlingar. | 2, Tal vid Préesidii nedläggande d. 19 Dec. 1803: Om artilleriets då varande tillstånd. s.å. Handl. 3, Tankar om orsaken till krutets verkan. 1818 —21 års Handl, | Öfversättningar. 4. Försök att utstaka krutets styrka af Rumford 4 1800 års Handl, 5, Om en kolbrännings-ugn af General SocKor- NICKI i 1804 års Handl, | i Afh. i Fysik, Kemie och Mineralogie VI H. 6. Undersökning af en brun granat från Finbo vid Fahlun, samt. slutligen en särskildt tryckt Afhandlings 7- Om krutets tillverkning och probering. Stock= holm 1823. 500 Förteckning 3 »de re Kongl! Ve. tenskaps Academien år 1824 fått emottaga. . fa Ae För Bibliotheket. Arr Linnean Society! 13:de Vol. 2 afdel. och 14 Vol. I:stal "Baron de FEerussåc, Tableaux systematiques des/Ani-.' afdel. med förteckning öfver Societetens Ledamöter. Royal: Society i Edinburg,' 10:de Vol, 1i:sta afdel. af i dess Handlingar. Academia Imperialis Porropnlt, g9:de Vol. af dess Handlingar. Academia Nat. Curiosorum i Bonn; 12: te Tom. r:sta afdelning. af dess Handlingar. Ministerium för publika undervisningen i (Rövkeds Riket Nederländerna, 63, 64 och. G Flora Batava. af dess nya Handlingar. 'American Philosophical Society, Catalog öfver dess Bibliothek. Åbo Universitet, en samling af Academiska Dispu- tationer för förra hälften af år 1824. Presidenten uti Linnean Society Fe dess Flora Brittanica : 2 delar. 5:te Häftena af j «Vetenskaps 'Societeten i GÖlnEkn, Å och. 5 Tom, js Hr Doctor Cornun i Philadelphia: Schoolcraft Tra- vels. — Franklin Travels. — Robert Proud History . of öd RT V. 1.2.—Reynold Discourses deliv. ' in the Roy. Academy.—Basil Hall Account af a Vo- yage to the West. Coast of Corea. — Oreilly: . Greenland, the adjacent Seas, &c illustrated. — Bry- i an Fduards: the History of the British Colonies in the West. Indies. Vol. I—IV. —Catalog. of the Library of the Am. Phil. Societies. Philad. 1824; m.fl. maux mollusques. — Monographie du genre Mela- nopsis, — Sur les Etheries trouvés dans le Nil par M:r Caillaud, >! s 501 Af Studeranden LestApius, dess skriftzom uppodlingar | si Lappmarkerna, Studeranden MaARrKLIM, första delen af Catalogen öfver Norrske Videnskabers Sällskabs SAnlineen 1 utgifven år, 1908. Vr v/ iGeheime Medicinal-Rådet RuDorrar, Index Numis- matum in virorum de rebus Medicis aut Physicis meritorum, memoriam percussorum,. Grefve GzorG von BucQuor, dess samlade arbeten" i Stats-Ekonomi, Naturlära och Mathematik, - Professor Frirs, dess Academiska dissertation, Sche- dule critiee de Lichenibus Suecanis. — Novilia florg Suecice. ; Professor FarnzLés, Monographia Muscidum Suecize. Professor SautzerG i Åbo, Species Insectorum P. 1, — IV. .83:0. : Professor GruiTrRutsEN, i Munchen, dess ar hele: Ue-: ber Naturforschung. Kejserlige Ryske' Hof-Medicus Maver ä Tractatus de Vulneribus pectoris penetrantibus. Professor GADouin i Åbo, dess Index fossilium.; lr Arpvist, om Fyrbåkars upplysning med gas, Hr A.D. Hummer, dess Essai's Entomologiques N:o 2, 3. Hr C.P. Bouvcee, i Berlin, die Quadratur des Zirkels, Doctor WAHLEnBErG, Geologisk afhandling om Sven- ska jordens bildning. Professor Eiexwaup i Casan: Disquisitio Physiolo- gica in ovum humanum. — Idéen zu einer syste- matischen Oryktozoologie. — Introductio in FHistori- am Naturalem Caspii Maris, Hr D'Ousson: första delen af dess Histoire des Mon- gols, Professor Hossack, Observations on the use of emetics — on cruritis, or Phlegmasia dolens, — on the Peripneumonia 'Typhodes, — on Ergot. — The Vaccine Inquirer N:o I — Extracts "of the Vac- cine Inquirer; — Dissertation on Mercury — Memoir of Hugh Williamson, — Funeral address at the Interment of Doctor I. Tillary. — a 'State- ment of facts relative to the ' establishement and progress of the Elgin Botanic garden. — Dess Me- dicål Essays. 2 Tomer. Doctor Bartz, ucber die Behandludg der Nugen-Ent3 zändung.' 502 ; i 270 Hr Durin, influence des Sciences sur Phumaänité des SR — Notice Necrologique sur M:r De Lam- re. — Progress de IIndustrie Francaise. — Rapport fait a Plöstitut de Fraänce sur des Machines ä Va- peur — Prögrés des sciences et des arts de la marine francaise depuis la paix. —' Rapport sar un memoir de M:r Märier sur les poöts susperduss du Commerce et des travaux publiques en An= leterre et en France — Introduction ai Gours e Mathematique äppliqueé aux arts. — Conside- rations générales sur les: applications de lä Geo- inetrie. å Doctor Gorpecz. Zusamtnenstellung der Europeisch= pPhilosophischen Gelehrsamkeit. «+ Doctor Daviv Dox, an: Ulustration of the natural family of plants called Melästomacex. — Observa- >> > tions on the natural family of plants called Pole- moniacex., -— Description 'öf 5 new genera of plants belonging to the natural örder of Bignoniäcex. — Description of twö new genera of Nepaul plantss Capitaine Lieutenanten Wasiit Berck, en på Ryska språket författad chronolögisk Historia af ällä re= = ”'sor till de: Norra pol-negderna; med Physiska ob. > servationer öfver beskåffebheten af denna Verlds-= trägt. EE i läng HG de PRNEERaa U Win För Museunis Af Embetsmännen vid Utö grufva ; åtskillige Mineralier, Hr Gonpré: en stuff af svafvelbunden Molybden. .; Hr. Bergmästaren Ström: mineralier: Achmit, Thulit eh Cyprin, NR Hr Professor Broncnisrt: åtskilliga aftryck i Gips af fossila ben. — Åtskillige fossila shäckor.—Insek- , ten Drilus flavescens, 3; 2; den sednare eljest 2. st kallad Cochleoctonus, voraxs. oc : seck Doctor HenensorG ; Atskilliga Petrifikater från tar 1 Gotbland och Östergötland. — Åtskilliga Insekter Nr än SODTAR. AMETIKAA uttallt gjlt io oettaNA | mioT: Åtskilliga Fiskar och Insekter från Bra- sär! Justins su sil, 290 VE Hr E. Goés: Skelett af Meles taxis, sarat åtskilliga Insekter. E 503 Hr Meiiersorc: Cranier och flere exemplar af Mus Lemmuss. Hr Major GYLLESKROK: en svart och hvitspräcklig Varietet af Tetrao Tetrix. Holk. G. EncstrÖm , i Wisby, en missbildad RR ling med 4 fötter. Hr Prof. Brava: Emberiza vidua, Var? som Hr Captén Törnqvist: ZFiverra nasua Liss., och ”Corythaix Paullina Temm., båda lefvande. Herr Cart von HausworrFf, Tvenne Iådianske dryc- keshorn, upphemtade utur Vulcaniske i insjön Gua= tarila i tragten af re MOVIE TORP | EE SCEN Nilbtbba ds IL O m sättet, att från de anmärkta tidsmo- menterna' vid' observationer af lika sol-. högder bestämma tiden och urets drag- ning; af S. ÅA; ÖRONSTRAND var Pag ig5. Om bestämmande uf SA gen So i Ref af G. G. Härrström 217: Några användningar af plana spöade vid synvinklars mätande, jemte förslag till en Reflexions Micrometer ; af IskAEr BERGMAN 253. Under sökning af flusspatssyran och dess märkvärdigaste föreningar; af JAG, BEr- ZELIUS 278. Om några föreningar af Cyan; af F. WöHLERr 328. Undersökning af några Mineralier af Jac. BERZELIUS 334. Försök att bestämma Peridotens samman- sättning; af LL. P. WALMSTEDT 3590: Några Petrificater , fundne i Östergötlands öfvergångskalk , aftecknade och beskrifne af J. W. DALMAN | 368. Brattensburgspenningen ( Anomia craniolaris Linn.) och dess samslägtingar i zoologiskt och geologiskt afseende undersökte; as. NILSSON 378. Anmärkningar om Anthribi warii lefnads- sätt och förvandling inuti Coccus; af L. R. N. DALMAN 388. Försök att närmare bestämma slägtet Cast- nia FABR., samt de detsamma tillhörande Arter; af J, W. DALMAN 392: Ytterligare Bidrag till anatomien af My- xine glutinosa; af Å, RETtzIUS 408: An-= | 503 Anmärkningar rörande det hos Fåglarne. — förekommande Ligamentum Jugomaxil- lare, jemte deri befindteliga benbildnin- gar; af Å. RETZIUS | - 432 Bidrag till kännedomen om sällsyntare V äx- ters geografiska utbredning inom Sverige. .samlåde och ordnade af Jon Em. WiKk- STRÖM | 439. Biographie öfver förste Archiatern m.m. David ScHuLz VON ScHULZEN- ; | HEIM 462. -— — öfver Landshöfdingen m.m. Nins von ROsSEnstErN? => 477. — I — Öfver Eandshöfdingen m, m. (OLE Wien > 0 4090. 0 AS Öfver Öfverstelieutenanten mi: m..CARL ÅXEL ÅRRHENIUS 405. Förteckning på de till K.V. Acad. under detta år gjorde föräringar > 2500. K. V. AA. Randl. 1824. St. II 33 :506 FÖRKLARING öfver Figurerna till Kongl. Vet. Aca- demiens Handlingar, för år 1824. Tab. I. tillhör Hr ÖLsvicAs afbandling. (förra em fr hälften pag. 16). De nedre figurerna ' tillhöra H:r Bercmans afhandling. (sednare hälften pag. 253). Tab. IL tillhör Hr Nirnssons afhandling om Pe- Tab: III — Tab, IV. — Tab. Vi Tabs VI he trifikater, funne i Skåne. (förra hälften pag. 143.) -: Hr Härirströms afbandl. Gsednarg re hälften pag. 217.) Hr Darmass afhandling om Pe- trifikater funne i Östergötland: (sednare hälften pag. 368) Fig. 1, Entomostracites actinurus; — 2, Cardites carpomorphus; — 3; Nodularia quadrisulcata SowERBY. H:r DArmass afhandling om Cast- nia. Csednare hälften pag. 392) — Fig. 1, Castnia Actor; — 253 C. Myg don;—3, C. Evalthe Var. B.;:—4. C. Maris. Hr Rertzu afhandling om My- xine glutinosa. Csednare hälften pag. 408). . 507 Tab. VI." tillhör Hr Rertzi afhandling om Liga- — VIL — mentum jugomaxillare hos fåg- lar. (sednare hälften pag. 432.) Hr Rertziu afhandling om My- xine glutinosa, (pag. 408) och föreställer slemmet af detta djur undersökt under mikroskopet; jemf, pag. 417. ' 508 FÖRTECKNING på F Örfattarne till dei 1824 års Handlingar införde Afhandlingar. 3 Bona: Några användningar af Plana speglar vid synvinklars mätande jemte förslag till en Reflexions Micrometer Sr slu a SSD Brenzeures : Undersökning af flusspatssyran och dess : märkvärdigaste föreningar -. . p- 46 och — Om de förändringar i det ehemiska Mineral- systemet, som blifva en nödvändig följd af isomorpha kroppars egenskap att ersätta hvar- andra i obestämda förhållanden . . =. =» — Undersökning af några Mineralier . . =» Cz20ONSTRAND : Om sättet att från de anmärkta tids- momenterna vid observationer af lika sol- högder bestämma tiden och urets dragning Danman J. W.: Några Petrifieater, fandne i Öster- götlands Öfvergångs-kalk , aftecknade och be- SKEUDE 111670 60 0 6/8 fe sla SED fal RAS — Försök att närmare bestämma slägtet Cast- nia Fasr., samt de detsamma tillhörande 1250 BE IAS hs GES AA SE RAN SS EN SR RE a LTS DaALMAn L. RB. N.? Anmärkningar om Anthribi varii lefnadssätt och förvandling inuti (IOC CIUISE I pas SANNA Ur ante > EG HD. YI OMR RNA ie Häurström: Tillägg till bestämmelsen om varmen för vattens största täthet SR ARR EA — Om bestämmande af medelvarmen 1 luften LxstAviIUs: Beskrifning öfver några sällsyntare Väx- ter från norra delarne af Sverige, jemte an- märkningar i Växtgeografien . . «. » = Ninssox: Underrättelse om fossila landtväxter som finnas tillsammans med khafsmusslor , snäckor om. m. i den Skånska Grönsands-kalken -.- 253 278. 339. I. 217: 160. 143. 509 NiLsson: Brattenburgspenningen (Anomia craniolaris Linny.) och dess samslägtingar i zoologiskt och geologiskt afseende >» . . . . » & OrrirvierR: Undersökning om tvenne ytors rörelser : å hvarandra (frottement) då de tangera a i en kroklinie . +. . Sr Rzertzuvs: Ytterligare bidrag till anatomien af RA ne glutinosa . . — Anmärkningar rörande det. Hos Fåglarne dä « — rekommande Ligamentum I ugomaxillar e , jem- 'te deri befindteliga benbildningar ", ". . < Milldcrrnr Försök att bestämma Peridotens såm- mansättning. » . 18 . -” sör & — j& er e ee. 379: 16. 408 FAL > 3598 Wigström: Bidrag utill. kännedomen pm sällsyntare > > Växters geogr afiska utbredning inom Sveri ige 4396 Woönren: Om några föreningar ar Wolfram — Om några föreningar af Cyan 7." 4 oh ZLETTERSTEDT: Nga. Svenska Inséet-Arter, fundne och beskvifne..; TR BN AA FSE Va NN DS j . ib MD RR 4 3) 328 I 49; RE ktelse?i Bill tednöäre kälften af Kongl. Vetenskaps Acas demiens Handlingar för. året 1823. ag. 41. — 15. nedif. står: 2,70 läs: 1,70 R — 13. — — 3 -— 3.00 — 7 och 4 — 65 "aw 66. iD «a 566.-rad. 9. står: quis- =» läst quiqne: iu — — 20... — unquiculis, — unguiculig — 9267. — 14. — unquiculi, — unguiculi — 203. — — — 83, — 3 — 270. — 19. — figuram, — signum — 272 — 27. — introque, — intragque — LL — etr — et Tom. t i Nat. redÖred: oa KM — 273 raden 10: Se p. 271. Anmärkningen. 374. — 14. — Tetras, — - Tetraos Sid: 226 rad. 3 och 5 står 4 läs CA AR ONE Ca ; | TNE (EJ AE d Vy / ER - RN I NN MA Lan Kj K a AX Ir 4 Vollig WAT og vå [| öhdvåRernes IA EO Pig. Ö- 38 fä RO Nor SN SÅ på t FA L bi ad FENG DE TMS ROR Sn : P Tab. III. D Mög. é F F MR EA er KN 2 ) Ialman set Tab. V Lå = Tab.VI. Fig. e C 5 d 5 jä WW | NE- (LINK NINAS SS S Pig 10. NS VIL. Tab. - vävs vn Yt å + i + ad! M Fa TAG Eh q g 5 k É l å SANN S se - . d I Ä 3 ' i å SN - så så , v z ” NV rå 1 LS | ij 4 r al finan a Kö I ; MA - | j ; b 2 4 ki AR é Y VAG / n ser : ” S a a : $. s 1 | . å Avsn va BöRö ske SYV Ber RA vil - a s lingar Kongl» Hand 100170598