vänt NM RE TA Ll MEL NG 
| TR HIRTIEN 

LA IT MN RO Fa 

Vv KN har ade I 

a Börse dr så HORA MI 

FET TVR LANE AG 
Mad 

nn J 


(MM KISEL 


PLM ENSTET 
4 Hyr und ON a IK 
LL INKA in 
vu NAN 
byör 


j 


” NYCH 
OR trådat tv 4 blå 


6 PA Te tl 


föra dur) rag An Akt 


FR 
gå 
M 


ed 
lent file hatt Hå nd 
HE 


äga 
Ky AA vän Sh 


MR 


nh 


UR LUJU Mö MEN FTIR 
Sara SS Farag Re 
Fl SS ; 


avla 


pe VT NUR: PM 


eg 


vev HUA såld 


mk slaen 


Nu U Faria ih AR ft 
NE 3 ÖRE Hy 


HAR kl 


4 ti Ng hynga r 


ÄJGAR | Mr ' v HÅ 4 
Fåfänga lat sg 
mv SJR AN LAR 
KN vil MK sa 
HJ Uska) på 

ri HäR 

/ TN 14 
| ULLA M 
SME HäR ML I 
rd Fkn Fn 


7 
Nye " 
UN 


Hl GR 


MIT RL LE 


' KR vv 
1006 nd 


ihr ALIN 
Arla 10 Sr 
nyt 


ål 


IM 


AM 
AM 10 äv Ng 
örälarded 
INTA "ni 
I 


” 
IRA DI 


Faa lsärkdv In 
jön TN alt 
RET: bana Mg 

då kal 

El ML 


un ON 


ag 


FR 

Mest fd lj Mt vj tv ipn MEG 

H Una fade SM 
| jär IMITA 


Hälla | 
NA Pa 
NR rv 2 


lå fu 


4 NE 


Od HE 


bk RA 
håll ANN 


NAR 
u Rd ÅF dS4 ME 


AIRRRA ig 


: jr 4 
id ill RA Any 
kf KV ep 
UKN UR I Haj 
SPN HAJ 
(LIGEN 
EJE ATL ILSA 
TRI 
MER LILGT MAMA 
jla LAN sing år 
NAN jod 


MJ Vd 
Qg IM RID wi HR 


-" 4 Må 
Se FLAT 
CILKLNE DESIGNA 
IRAN Ae) OR 
få BLA KA NN 
M de vätet Må 
KEM in 
Välstaterdal i 
iv Arv 
ER ILIKT 
vä tba LEK 
bilar od KL 
AMRA U 
ARG a Jia 
yn Sönd SYRA il AR 
NECK LOG Gö 
H we INT UU VAN) 
rr 


Å + jön id Ö Hastsa An 
MM JAR ORAL NN . rd rÅ KUR 
, å ah 161 NG rf DEN edra Ae 
V 


ev 
4 


Mig ärrdin 
YET SENSE 
KMT la 


pr Me vaja 4 SÄTE År 
if (FOR IL 
IEI RA 


MK je ÖR NA 
a a eco 


(2 - 
RAN 
KRTELELORE NE 4 
Sn lå 
” v man” 


im 
Ak 
HN AR il IR 
, an a He IR HR ST 


i é rå 
HALL 
Msn Al Arg 


"i p Ål 
in 4 Zen 
silv H il 4 é HäR dold 


an vu sr 
SS 


"np 
4 älg OH u 
FIER i hisstile nr 


LAGG 
V 
5 ST 
ft AN 


IR 
ter la 
Hisne 
brev i 


v ge 
Ke) Hl SS : RN 
I AE ; 
SR UU 
HAplar 
Sala 


ebay 
vet 


närt 
Spin lärd. 
Here ere 

FAR Lera 


i HER pri 
RE SE 


NN 


Ft RA YUAN 
GA jr slu 


esdl 


, en 
ön Hi — 


RN 
if Mas Må 
mn SNirn do 
jan ju 
NN dt 


nd AN 
än SA i” H 4 
bris! IMAN 3 4 
SS sie tr 
ne ' KRA ig i 


SR NE 


FREGE 


(DR 


Ma 


AL 
gut | Hg 
Hr 0 Ala 2 

OH. Hl [LT 


RN HER ra i) 
IL la F| 


14Grar 
Als Känt 


Kg rd Ilse HI 


UL SR på 
HL " 


440 i 
idag ige 
TAM tera 
NT kr 

avin 


År 


SS il 


2 ST 


ärr 
fr Ivf , 
N HAN 20 a 

s I 4 BUD 


id 


Ilytd NL 
KLEAR 


HG ILL 
2 red s 
In 


PRI 


en ONS HÅN vå Ev. je 
ri Re 


va 
UN SAR: 


LUDEN ORG 
en TRI AR 
BR 


MEVRaN RS 
lå br Hd 

LIKSCN 
ANA 


3 


NOR 


SITE 


er 


RR 
£ 


a 


KORTEESPEOPLE 
FORIEDNEATION 
FÖR SCIENGE 


LIBRARY 


OF 


THE AMERICAN MUSEUM 


OF 


NATURAL HISTORY 


VASS ER 


Om; 


S FK 
SR 


FP 


K ONG L. 
VETENSKAPS- 
ACADEMIENS 


HANDLINGAR, 


> 


fe Agee 
ST (Pie KS 


STOCKHOLM, 
fryckte hos P.A. Norstepr & SÖNER, 1827. 


| i 


i 


Om Jord-atmospherens på Barometer= 
ståndet märkbara dagliga förän- 
dringar i regelbundna perioder; 
af 
GUST. GABR. HÄLLSTRÖM. 


Redan äro 162 år förlidna sedan Dr. JonHn 
Bear i England upptäckte, att qvicksilfret uti 
"Barometern ofta, både vinter och sommar, stod 
högre om kalla morgnar och aftnar, än varma= 
re middagstiderne (Philos. Transactions Vol i 
for anno 1665 and 1666, INumb..g, Pp. 157); 
och 74 år sednare bekräftades denna upptäckt 
af Gonis och ConpAmisE under deras vistelse i 
Qvito år 1738, då de genom fortsatta iakttagel- 
ser funno, att qvicksilfret dagligen stod högst 
kl. 9 f. m. och lägst kl. 3 e. m., med en me- 
delskillnad af 12 Fransk linie (Journal du V oya= 
ge å Veguateur; par Mr. DE ta CONDAMINE, å 
Paris 1751, p. 50 & 109), hvilket förhållande 
förånledt den slutsats, att jordens atmospher 
dagligen är periodiskt mer och mindre tryckan- 
de, och att således en äfvenså regelbundet in- 
träffande svallning i luftmassan, i likhet med 


+ verldshafvets ebb och flod, eger rum, Denna 


| 


; svallning, och verkan deraf på Barometern, som 
IF 


man snart fann skäl vara att tillskrifva hufvud- 
sakligast solens dragning, insåg man böra blifs 


' Va märkbarast i eqvatorial-länderne, dels eme- 
'' dan solen der mera än annorstädes, verkar vin- 


k 


K.V. 4. Handl. 1826 St. I. Lå 


2 


kelrätt mot jordytan, hvarigenom en större höj- 
ning och en motsvarande sänkning iluften upp- 
kommer, dels emedan de tillfälliga af väderle- 
ken beroende Barometer-förändringarne der- 
städes äro små, ja nästan alldeles omärkliga, hvar- 
igenom de periodiska oscillationerna ensamme 
blifva synbarare. Af den orsak att dessa sist- 
nämde dock, äfven vid eqvatorn, icke äro sto- 
ra, dömde man att de vid högre geographiska 
bredder borde, desto mer ju längre ifrån Tro- 
pikerne, blifva omärkbare, särdeles då man öf- 
vervägde, att luftens tillfälliga omskiften, för 
hvilkas inträffande man inga reglor känner, mer 
och mer tilltaga i storlek och måste bortblanda 
och undangömma de små periodiska förändrin- 
garne, om de ock der finnas. En för sträng 
efterföljd af denna theoretiska åsigt gjorde, att 
man länge åsidosatte all forskning derom i de tem- 
ererade zonerna, hvaraf hände att ett halft se- 
kel förlopp, innan man i Europa uppgaf sig 
hafva märkt säkra prof af den periodiska Ba- 
rometer-ändringen. ; 
Det var nemligen först vid början af 1780 
talet, sedan bågen för forskning angående förän- 
dringarne 1 jord-atmospheren bildat meteorolo- 
giska Sällskapet i Manheim, som någre Natur- 
kunnige i Italien och Tyskland begynte granska. 
sina Barometer-observationer, hvarigenom de öf= 
vertygades om äfven här märkbara dagliga pe- 
rioder i luftens tryckning. Uppgifterne derom 
voro i början icke allmänt trodde, förmodligen 
emedan de ej i alla delar voro sig emellan fullt 
öfverensstämmande ; och äfven i sednare tider! 
hafva de blifvit af en och annan betviflade- — 
Toarpos påstående derom bestreds af Frisi 
PranerR fann Barometern mer falla, och mindre 


3 


stiga, så väl ifrån kl. ro f. m. till kl. 2 e. m. 
som ock ifrån kl. 10 e. m. till kl. 2 om mors- 
gonen, men tvertom mer stiga, och mindre fal- 
la, ifrån kl. 6 till kl. 10 om morgnar och aft- 
nar, än på öfriga tider af dygnet. ÖHmInELro 
uppgaf, att Barometern faller mot middagen och 
midnatten, och HemmeRr att den faller mera och 
stiger mindre, mellan kl. 11 och half till 1 om 
dagen och natten, än på andra tider. (jemf. GrRens 
Journal der Physik, B. II, 1790 s. 218, följ.); 
men CassAn, som på St. Lucie iakttog Barome- 
terns periodiska svankningar, dem han uppgif 
ver vara oregelbundna, nekade ännu år 1791 dem 
kunna vara märkbara i de tempererade zoner- 
na (Gren, anf. st., B III, sid. 109); likasom det 
samma äfven 19 år sednare yrkades uti Baron 
von ZacHs Monatl. Correspond. för Mars 1810, 
sid. 225. LacHAPELLE öfvertygades af sina i Mon- 
tauban anställda obsefvationer, att Barometern 
stiger kl. 7 f. m.; faller kl. 23 e. m., stiger åter 
kl. 1035 e m., samt faller efter midnatten (Gir= 
BERTS Ännalen der Physik, B.II, sid. 362). Uti 
Ramonpos uppgifter synes vara någon inbördes 
stridighet. Vid Pyreneerne fann han Cåren 1802 
och 1803) Barometern om vintern falla ifrån kl. 
9 f. och e. m. till kl. 3 e. och f. m., samt åter 
stiga ifrån kl. 3 till 9, men om sommaren fal-= 
da ifrån kl. 8 f. och e. m. till kl. 4 e. och f. m., 
och ifrån kl. 4 till 8 åter stiga, med 1 millime- 
ters skillnad mellan högsta och lägsta qvicksilf- 
verståndet (GirBErTS Ännal, B. XXKXII, sid. 2243, 
hvilket någorlunda öfverensstämmer med för- 
hållandet uti varmare länder, särdeles om man 
anser de nämda timtalen endast såsom unge=- 
färliga uppgifter i rund nummer ; hvaremot han 
för Clermont-Ferrand angifver, att Barometern 


4 

står högst tidigt om morgonen, sänker sig se= 
dan om förmiddagen och något på eftermidda- 
gen, stiger åter om aftonen utan att hinna till 
samma höjd der den varit om morgonen, faller 
straxt derefter för att efter midnatten, åter ske 
ga till sitt maximum om morgonen, då medel- 
skillnaden mellan högsta och lägsta ståndet skall 
utgöra I millimeter (Canons Journal fir die 
Chemie, Physik und Mineralogie. B. VIII, sid. 501); 
hvilket icke synes kunna antagas vara med rät- 
ta förhållandet fullt enligt. MHonrszurGu blef var- 
se, på en resa ifrån London till Bombay och 
Canton åren 1802 och 1803, Barometerns dagli- 
ga periodiska förändringar så snart han kom 
mellan Tr opikerne, 1 det Barometern fans högst 
och stationär ifrån kl. 8 tull 12 f. m., sedan fal= 
lande till kl. 4 e. m., derefter åter stigande till 
kl. 9 eller 10 e. m. och stationär till midnatten, 
sedan åter fallande till kl. 4 f. m.. o.s.v. Han 
tillägger den anmärkning, att dessa förändrin- 
gar ej kunde varseblifvas så länge han låg stil 
la i hamn eller då Barometern "fördes. i lagd 
CPhilos. Transact. for 1805,P. II, p. 177 &c.) 
EscHwEGE fann uti Villa Rica, 1 Brasilien (Lat. 
21?S., Long. 27” V., från Ferro) Barometern högst 
kl. 9 f. m. och e. m., lägst kl. 3 e. m., om nat- 
ten'stationär CGirzerTtTs Annal. B. LIX, s. 119), Dr. 
Parzort (uti sin Reise in den Pyrenåen år 1817, 
sid, 199) uppgifver, efter 14 dagars observaa 
tioner i Mailand, att Barometern på förmidda- 
gen stiger ifrån kl. 6 till 11 med 1,18 millim., 
faller derifrån 1,2 millim, till kl. ÅT e. m., Se- 
dan stiger till mot midnatten, och derefter åter 
faller till kl. 6 om morgonen. — 

Alla dessa härtills anförda uppgifter äro 
endast ungefärliga antydningar om ett förhål- 


fö 5 


lande, som genom en större samling af mera 
ändamålsenligt anställda observationer skulle när- 
mare bestämmas. Ledning för denna bestäm- 
melse borde naturligtvis först sökas ifrån de or- 
ter, der phenomenet yltrar sig tydligast, hvar- 
före de uppgifter man redan eger om Barome- 
terståndet i equatorial-länderne, och i allmän- 
het mellan Vändkretsarne, äro så mycket mer 
af utmärkt värde, som de tillika äro” nog full- 
ständiga att kunna tjena till vetenskapligt be- 
gagnande. Men icke mindre vigtiga äro de iakt= 
tagelser , som blifvit gjorda vid högre Latituder, 
emedan de dels visa att denna fluctuation äfven 
der igenfinnes, dels ock utreda den deruti sked- 
da förändringen. Jag har bemödat mig om att 
ifrån flera håll uppleta materialier till utredan- 
de af detta ämne, och skall söka, jemte begag-. 
nande af egna observationer, här framställa hu- 
ru jag användt hvad jag funnit. 

Ibland dem, som om jord-atmospherens pe= 
riodiska oscillationer lemnat så omständeliga 
observationer, att någon beräkning med deras 
uppgifter kan anställas, finnas så väl de hvilka 
inskränkt sig till länderne mellan ”Tropikerne, 
som ock de hvilka utom dessa iakttagit förhål- 
landet. LAmMmANON anställde i detta afseende Ba- 
rometer-observationer på Stillahafvet mellan 195” 
nordlig och 1934” sydlig Latitud, samt vid 
181?40” Longitud (förmodligen vestlig ifrån Pa- 
ris), med uppgift om varmen för hvarje tim- 
me öfver hela dygnet. Dessa iakttagelser in- 
skränka sig inom endast fyra dygn i Septem- 
ber år 1785 (se Girserts Ännal. B. VI. s. 201).— 
Efter föranledande af TnrAr och FArRQuuHar, hvil- 
ka härom meddelade sin erfarenhet, anteckna- 
de Dr. BarnrovR Barometer-stånden 1 Calculta 


& 
CLatit. 2233 N., Longit. 869 Ostl. från Paris) 


nästan alla timmar i 30 dygn ifrån den 31 Mars 
till den 29 April 1794, men uraktlät alt upp- 
gifva varmen vid Barometern för observations- 
tiderne (Asiatic Researches, London 1807, Vol. 
IV, p. 189; ej Vol. X p. 190, som i afseende 
på FarQumars observation af flere Författare orätt 
citeras). Oaktadt denna ej ringa bristfallighet 
äro dock dessa observationer af särdeles värde 
derföre, att de gälla för en ort, hvilken är nä- 
ra diametralt motsatt de regioner, hvarifrån de 
fleste öfrige i Tropik-länderne gjorda iakttagel- 
ser af detta slag äro meddelade. — v. HumBorpts 
observationer för Eqvatorial-länderne 1 Södra 
America äro, reducerade till o?C. varme, kända af 
de resultat en af Prosr förehafd beräkning lem- 
nat Cuti den förres Voyage, Part. IV, Ästron,. 
T. I; p. 289; jemför ock dess Geographie des 
Plantes, p-. 90 &c.). Huru denna beräkning 
blifvit verkställd , och hurudana original obser- 
valionerne varit, har jag ej funnit någonstädes 
uppgifvet. Man saknar ej anledning alt önska, 
det original uppgifterne kunnat å nyo beräk- 
nas, — Honwser, då han åtföljde KRUSENSTERNS 
expedition omkring jorden, antecknade Barome- 
ter-och Thermometer-stånden, med biträde af 
LansGsporer, ifrån den 16 April till den 25 Ju- 
ni 1804 uti 61 dagar, mellan 23” sydlig Latit. 
och 107? vestl. Long., samt 272 nordlig Latit. 
och 186? vestl. Longit. ifrån Paris (Memoires 
de l Acad. Imper. des Sciences de St. Petersbourg, 
T, I, p. 450 &c., och Kzrusessterss Reise um 
die Welt, S:t. Petersb. 1812, 3:r Theil s. 154 &c.). 
Utan motsägelse äro dessa original-observationer 
de bästa och vigtigaste, som man i detta ämne 
från den vestra Tropik-regionen äger. — Simo= 


7 


sorr (Professor i Kasan'), hvilken på Ryska Slu- 
pen Wostok åtföljde Capitain-commendeuren Ber- 
'LINGHAUSEN under dess resa kring jorden, obser= 
verade Barometer-stånden, jemte varmen, vid 
Söderhafs öen Otahiti (Lat. 17?29'.$S., och Lon- 
git. 151950” V. från Paris) alla timmar i sju dygn 
den 23—29 Juli 1820, hvilka iakttagelser sålez 
des gälla för samma region, der Horner anställ- 
de sina observationer; och böra begges uppgif- 
ter derföre controllera hvarandra, — Ehuru tiden, 
för de flesta af dessa iakttagelser är nog kort, och 
de derföre ej hellerinnefatta alla årstider, kunna 
dock de resultat, som de lemna, anses vara 
ganska upplysande och i visst afseende tillfreds- 
ställande, då det är bekant att nästan inga till- 
fälliga Barometer-förändringar i Equatorial-regi- 
onerne varseblifvas, såsom redan ofvan anmärkt 
är, och de periodiska oscillationerne således af 
dem icke störas, utan kunna inom kortare tid 
bestämmas. 

Hvad dernäst beträffar i fråga varande luft- 
oscillationer uti orter vid höga Latituder, så 
hafva flere Naturforskare, såsom ock redan an- 
märktes, förmodat dem der ej kunna med till- 
hjelp af Barometer varseblifvas, utan tvifvel af 
den anledning att de tillfälliga i sammanhang 
med väderleks-skiften inträffande Barometer-än- 
dringarne mer och mer mot Polerne tillväxa i 
storlek, men de reguliera periodiska deremot 
aftaga, hvaraf det skall kunna hända, att de 
sednare af de förra bortskymmas och möjligen 
alldeles öfverväldigas. Derföre har det ock län= 
ge synts vara fruktlöst, att på sådana observa= 
tioner i vår nordliga verldsdel använda möda. 
Deremot har det förekommit andre sannolikt, 
att man med en större mängd observationer. 


3 


kunde få de constanta dagligen återkommande 
ändringarne märkbara, hvilka för sin ringhet 
enskilta undgå vår uppmärksamhet, särdeles då 
man tillika påräknar, att de tillfälliga rubbnin- 
garne uti ett stort antal iakttagelser sannolikt 
skola upphäfva hvarandra. Och i sanning har 
man funnit denna förmodan fullkomligen be- 
kräftad inom kortare tid än man 1 början vän- 
tat, emedan man erfarit, att man redan inom 
en månad kan öfvertyga sig om riktigheten der- 
af, ehuru man tillika lättligen inser, att i längre 
tid fortsatta observationer äro behöfliga till säker 
kännedom af lagarne för dessa phenomen. De 
få, hvilkas härtill tjenliga iakttagelser jag varit 
i tillfälle att lära känna, äro följande. — CHIimINEL- 
1o antecknade Barometer-stånden uti Padua un- 
der loppet af åren 1778, 1779 och 1780, uti 
420 dygn, och 13 timmar dagligen, hvarutom 
han genom interpolation fyllde de luckor, som 
för natt-timmarne uppkommit. Att han tillika 
till samma varme corrigerat de funna uppgif- 
terne nämner han icke uttryckligen; men san- 
nolikt blir det deraf, att han' för sitt behof af 
att lättare verkställa en sådan correction inde- 
lat sin Barometers linier utt 160 delar, i lik= 
het med pE Lucs method. Med medelresultatet 
af dessa observationer uppritade han en krok- 
linie, som för ögat lättligen visar beskaffenhe- 
ten af de periodiska förändringarne. (Se Ephe- 
merides Societatis Meteorol. Palatine, T. IV, 
p. 230 &c.). — Ifrån denna tid förlupo fyra- 
tio år utan att några rätt tjenliga materialier 
till närmare undersökning af i fråga varande 
phenomen för Europa förekomma, intill dess 
Von Yeun i Munchen kungjorde sina stundli- 
ga Barometer-observationer för månaderne Aug: 


9 


— Dec. 1819, och Jan, — Mars 1820, och äfz 
ven för den orten bekräftade det i sydligare 
länder kända förhållandet (Jfr. Versuche und 
Beobachtungen zur nähern Kenntniss der Zam- 
bonischen trockenen Säule , Minchen 1820, s. 
59 &c.). Ju nordligare läge observationsstäl- 
let har, desto angelägnare blir det, af dubbla 
skäl, att jemte Barometer-observationerne an- 
teckna äfven varmen för hvarje iakttagelse. Med 
geographiska bredden tillväxer skillnaden mel- 
lan nattens och dagens varme, äfvensom skill- 
naden mellan Barometerns lägsta och högsta 
dagligen periodiska stånd minskas. Det skall 
derföre kunna hända, desto snarare ju nordli- 
gare observationerne ske, att varmens verkan 
att förlänga Barometerns qvicksilfver-column fler- 
faldt öfverskrider qvicksilfrets periodiska för« 
ändringar af cosmisk orsak, hvaraf man löper 
fara att förvillas af en endast apparent perio- 
dicitet af helt annan art än den man söker upp- 
täcka. Af denna anledning är det skada att 
sistnämda observationer för Mänchen icke kun= 
na befrias från en sådan förvillande värme-ef- 
fect, då nemligen temperaturen är uppgifven 
endast i medeltal för hela dagarne, och Baro- 
meter-observationerne derföre synas hevisa mer 
för luftens periodiska svallning än de verkligen 
göra det. — De Barometer-observationer, som 
sedan några år anställas i Paris och Halle, sak- 
na åter den utförlighet, som till i fråga varan- 
de undersökning vore behöflig. Att de dock 
icke äro alldeles obrukbara, skall här framde- 
les på sitt ställe blifva synbart. Men ytterst 
ogerna förnimmer man, att de observationer ic- 
ke ännu blifvit tillgänglige, som FLAUGERGUES 
uti 16 års tid antecknat 3 Viviers vid 44?29 


10 


Lat., för att bestämma Månens verkan på at- 
mospherens tryckning, hvilken verkan han an- 
ser behöfva ytterligare bekräftas genom längre 
tids iakttagelser. (Se Correspond. Astronomi- 
gue du Baron de Zach, Vol. XIII, ps sö 
Genes 1825.). — Ändteligen har ock genom Par- 
RY'S Nord pol-expedition uppgifter vunnits, hvil- 
ka till någon del upplysa om i fråga varande 
henomen under så hög Latitud som 74245 
vid Melvilles öen, Dasrteir har (uti The Qvar- 
terly Journal of Science, Literature and Arts 
Vol. XVII, London 1824, p. 192 &c.) gjort 
sammandrag af dem, i afsigt att pröfva en af 
honom redan dess förinnan fattad hypothes om 
orsaken till och förhållandet af Barometerns pe- 
riodiska förändringar. Han härleder dem ifrån 
rörelser i luften, förorsakade af varmens tillta- 
gande ifrån Polerne till Equatorn, och anmär- 
ker, att om varmeförhållandet i nedre och öf- 
re luften vid olika Latituder ailtid vore lika, 
luftens tryckning ock vore oföränderlig; men 
att en ändring i varmen, som verkar olika på 
luftens öfre och nedre delar, bör medföra par- 
tiela utvidgningar, och derigenom periodiska 
oscillationer. Dessa anser han dock vid något 
betydligare afstånd från Eqvatorn böra upphö- 
ra, hvarefter ett motsatt förhållande åt Polerne 
skulle ega rum, så att Barometern der borde 
sänka sig på de tider, som den vid Eqvatorn 
höjes, och tvertom. Det är detta motsatta för- 
hållande, som han anser hafva vid Melvilles öen 
inträffat; huru stor anledning han dertill haft, 
torde här framdeles visa sig. Nu kan endast 
anmärkas, att af de tre observations-serier han 
anförer, endast den, som hans Tab. III inne- 
håller, är lämplig för fallständigare beräkning, 


II 


hvaremot de öfrige begge sakna mellantermer, 
och gifva derföre inga pålitliga resultat. Om 
man nemligen på en plan construerar de punk- 
ter, som bestämmas af de .der anförda obser- 
vations-tiderne och de observerade Barometer- 
höjderna såsom orthogonala coordinater, så kan 
man väl genom dessa punkter uppdraga en krok- 
linie, som gynnar Dawierrs hypothes; men in- 
tet hinder är att äfven genom dem, emedan 
de äro alltför få, upprita en annan, som gifver 
ett deremot stridigt resultat; så att dessa ob- 
servationer synas hvarken bestyrka den, eller 
tjena till grund för dess förkastande. Dessutom 
bör vid den observationsrad, som här nedanfö- 
re dock begagnas till beräkning, anmärkas, att 
varmen endast för en del af uppgifterne är an- 
förd; och att bristen för de öfrige gör, att ej 
ens den partiela kännedomen: kan begagnas. 
Den tjenar allenast att visa, det så betydliga 
varmeskillnader för olika tider af dygnet inträf- 
fat, att uppmärksamhet derå är ett alldeles oef- 
tergifveligt vilkor för erhållande af något pålit-' 
ligt resultat för denna ort. 

De observationer, som förenämde natur- 
forskare samlat, upplysa visserligen redan äfz 
ven 1 sitt råa skick om beskaffenheten af det i 
fråga varande phenomenet i sin allmänlighet; 
men då man tillika vill noggrant känna .spe- 
cialiteter deruti, måste man besinna, att de ej 
kunna undgå att vara behäftade med större els 
ler mindre observationsfel, hvilka betydligen 
kunna missleda i bestämmandet af enskilta de- 
tailler, om de icke genom lämpelig beräkning, 
helst med begagnande af minstasqvadrat-metho- 
den, elimineras. Ämnets vigt har synts mig 
påkalla en sådan beräkning, och då jag här ve- 


12 


lat försöka att utföra den, har det först kom- 
mit under öfverläggning, under hurudan fun- 
ction Barometer-ståndets beroende af observa- 
tionstiderne borde lämpeligast betraktas. Man 
inser lätteligen, att då phenomenet utmärker 
sig med tvenne maxima och tvenne minima 
inom 24 timmar, och de samma till alla delar 
lika återkomma inom andra 24 timmar, och så 
allt framgent, en art Linea Sinuum naturligast 
skall kunna bestämma de till observationstider- 
ne, såsom abscisser, coordinerade Barometer- 
stånden, hvarföre den af Besser till andra be- 
hof begagnade Trigonometriska function (uti 
Dess Astronomische Beobachtungen T. I. p. X) 
här synes böra framför andra användas. Jag 
antager således 


BO B+u'sin(z. ZE tSYKlsin (et. ed FY”), 
n n 


der BO är Barometerståndet för timmen t, räk- 
nad här på Astronomernes sätt ifrån klockan 12 
om middagen, B är Barometerns medelstånd, 
n observations-timmarnes antal inom dygnet, z 
en båge af 1809, samti z och a” nummer-coéf- 
ficienter, men »v' och v” vinklar, hvilka af de 
gifna observations-quantiteterna böra bestäm- 
mas. I de flesta här förekommande fall är 


n=24 samt således RE ög och åZ 300, hy 
n 
före den uppgifna eqvationen får denna form: 


BOPFw sin (t.15-t0) tv” sin (230040). 
Behandlas denna function efter quadrat- 
methoden, och man med RBomerska siffrorna O, 
1, H, IH, IV, &c. betecknar Barometerstånden 
klockan, 0, I, 2, 3, 4, &c, så erhållas följan- 
de värden: 


OO FE En 


13 


( I- XI- XIM-+XXIUco0s.r5? 
(IM X— XIV-- XXIIc0s.30 


Lagt sin. (MI IX— XV XXDcos4ö 
san.v= 


(IV—VIII— XVIF XX )cos.60 

( V— VII-XVII+ XIX)cos.75 
O0— XII 

( IE XI- XII-—-XXIINsin.r5? 

(UP X— XIV— XXIDsin.30 

(HMI IX— XV— XXIsin.45 


,» Pam 
| 12 u!cos.v'= (IV-FVIIIL—- XVI— XNX)sin.60 


C( VF VII-XVII— XIX)sin.g5 
VI-XVIII 


[ I- V— VIIF Lt fos be 

KIN-XVIL-XIXAXXIIf 

gausinv”=if II IV-VIIER Xx 

| XIV RVI SS KX xxn )e0s6o 
O— VI+ XIU-—XVIII 


Ir V— VII- XI) 
XIII-FXVII—XIX—-XXIHI) 

au” cos.v”= IE IV—-VIII— X 
[ XIV-F XVI XX— Nu 
MH— IX— XV— XXI 4 


ur hvilka fyra värden de okända uw', u”, v', 
och v” utan svårighet bestämmas. Derjemte är 
lätt att inse, det begge de största och begge de 
minsta värden af BC) inträffa på de tider £,som 
bestämmas af eqvationen. 


EA =0=u'cos.(2.159-+v”)-F2u"cos.(t.309-Fv'”Y. 


Dessa equationer, lämpade på ofvan recen- 
serade observationer, hvilka alla blifvit till sam- 
ma varme corrigerade så ofta temperaturen vVa- 
rit känd, samt reducerade till Franska millime- 
trer till vinnande af lättare jemförelse, gifva föl- 
jande resultat: 


sin.3o? 


sin.60 


14 | 


1.) LAMANONS Barometer-observationer, mel- 
lan 1293" nordlig och 1934 sydlig Latitud, vid 
181240" Long. vestligt från Paris, gifva 


m 
BE) =761,976-+005011sin.(£.1594128935')4+-1,39945sin.(t.3094+157"32'); 
Barometer-ståndet , 
Tid |observeradt,beräknadt| skillnad 
millimeter | millimeter | millimeter 


Middag | 762,671 762,552” | —0,119 


kl. I e. m. 1,934 1,822 —0,112 
II 1,058 1;142 +0,084 | 
1 0,753 0,688 | —0,065 - 
"IV 0,700 0,581 —0,119 
Vv 0,827 0,846 -+9,019 
VI 1243 1,4 10 +0,167 
VII 1,703 2,119 -F9,416 
VIII 2,907 2,782 —0,125 | 
IX 3,237 3,219 —0,018 ” 
X EES SE 3,314 —0)017 je 
XI 3,179 3,040 —0,139 E 
XII 2,823 2,472 | —0,351 | 
XIII 2,135 1,763 | —0,372 | 5 | 
G XIV 1,017 0,993 —0,024 | 
NV 1,195 0,677 —o0,518 | 
XVI |(+)o568 | 0596 | +0o028 | 
XVII | — 0,644 | 0;8861 | -Fo,242 | 
BVäT Lö rag rangen) ora | 
XIX 1,357 2,200 -+0,843 | 
XX 2,844 2,875 I --0,031 | 
| XXI | 3,783 3.319. | =—o,40M . | 
XXI | MAL fald RENA Se sn | 
XXUHIl 3.313 3,132 | —o,181 | 


2) Mellan kl. XV och XVI är continuiteten i obser- 
vationerne afbruten, emedan de, anställda: endast | 
tre dagar, i begynnelsen ifrån kl. IV f. m. den 28 | 
Sept. visade ett lägre Barometerstånd än vid lika [I 
timmar den sista dagen d. r October, då de kl. VI | 
f. m. upphörde, 


15 


Att så stora skillnader emellan de obser- 
verade och beräknade Barometer-stånden här 
förete sig, beror synbarligen deraf, att för få 
dagar blifvit till dessa observationer använda, 
och att äfven Barometerns medelstånd derunder 
förändrat sig åt ett håll, utan att hinna blifva 
compenseradt af motsatta rörelser; hvarföre ock 
slutas måste, att dessa LAMANONS observationer 
ej nog säkert bestämma Barometer-oscillationer- 
ne under Equatorn. Emedlertid borde de dock 
icke förbigås i denna undersökning, emedan de 
detta oaktadt lemna en intressant jemförelse med 
andras iakttagelser. Denna jemförelse blir lät- 
tast och ganska ögonskenlig genom en graphisk - 
framställning af de funna resultaten, sådana equa- 
tionerne gifva dem, i hvilket afseende observa- 
tions-tiderne kunna begagnas såsom abscisser, 
och mot dem svarande beräknade Barometer-stånd 
såsom rätvinkliga ordinater, då den kroklinie, 
som drages genom dessa ordinaters ändar, fö- 
reställer Barometer-oscillationerne. En sådan 
kroklinie visar Fig. I, hvars ordinaters längder 
öfver och under medelståndet äro 30 faldige af 
qvicksilfver-förändringarnes verkliga storlek i 
Barometern, hvilket förhållande i alla här före- 
kommande constructioner är bibehållet. 

Eqv: o=0,0501160s.(£.152-128?35')-+2,79890cos(£.30--157932')gifver 


Minimum vid £—15,714—3"(2" 8 f.m., då BE—=760,5$82 millim. 


Maximum . . t=21,746—=9.44, 8 f. m., =763,425 
Minimum . . t= 3,783—=3.47, 0 e. m.; =760,572 
Maximum . . t= 9,752—=9.45, I e. m., =763,326 


II.) Humzordots Barometer-observationer vid 
Equatorn i America, efter Prony's uppgift, å 
nyo beräknade, gifva: 


16 


mm 
Bl = 961, 991-t0,48669sin.(t.15941569)+0,67580sin.(£.3094+,47213"); 
Barometer-ståndet 
Tid observeradt| beräknadt | skillnad 
millimeter | millimeter | millimeter 


Middag 762,517 762,555 +0,038 


kl. I e. m. 1,998 2,100 +0,102 
IH 1,524 1,631 +0> 107 
IlI 1,231 1,248 +9>017 


IV 1,115 
Vv 1,141 
VI 1,231 
VII 1,411 
VIII 1,772 1,516 +0,044 
IX 2,085 2,105 -F0,017 


| 

2,201 2,273 -+0,072 
2,270 2,286 -F0,016 
| | 


« 1,030 —0,085 
1,012 —0,129 
1,181 —0,050 
1,478 -0,067 


Petr O— ATTAN TR IE EVER [BARRETT ARA 
på på P4 P4 
20 


2,201 2,159 —0,042 

2,020 1,948 —0)072 
XIV 1,772 1,733 —0,039 
XV 1,615 1,597 —0,018 
XVI 1,570 1,602 -F90,032 
XVII | 15750 1,769 +0,019 
XVII 1,998 2,070 +0,072 
XXI 2,336 2,439 -F0,103 
XX 2,832 2,784 —0,048 
XXI 3,148 3,014 —0,134 
XXI 3,103 3,060 ---0,043 
XXIII 2,945 2,899 —o0,046 


hvarefter kroklinien Fig. 2 är bildad. 
Tiden för högsta och lägsta Barometer-stån= 
den bestämmer eqvationen 
=048669c05-(£.159 Fr569)-kr,35r60cos.(£.369-r4g0r 3'), som gifver 
Minimum vid £—=15,476— 3'28'6 f. m., då BlO — —,61,580 millim. 
Maximum . . t=21,694= 9.41,6 f. m.,; + « » » =763,068 
Minimum ,. t= 4,586= 4.35,2 e. m., . . . .=60,995 
Maximum . - t=10,588=10,35,3 .€. my ». « .=702,299 


En- 


tg 


Enligt en Recensents beräkning och uppgift 

uti Halliska Litteratur Tidningen för år 1812, 
N:o 10, skulle dessa observationer gifva 
Minimum vid t=3"45' f. m. och 423 e. m. 
Maximum vid t=9.38 f. m. och 11.0 e m. 

De här funna värden torde, såsom resultat 

af beräkning efter qvadrat-methoden, få anses va- 

ra säkrare. 


III) Horners Barometer-observationer mellan 
10? sydl. och 10? nordlig Latit., eller för Eqva- 
torial-regionen i Stillahafvet, anställda i 21 
dygn 5), gifva följande resultat: 


4) Det har synts vara lämpligast att fördela Horners 
observationer i tvenne flockar, för att såmedelst få 
verkan af olika Latituder märkbar. 


K. V. A. Handl. 1826: St. I. 2 


18 


mm É : 

Bö 55348 10.23383sin(£.1521g0722') 0, 82809sin(r.30-+15g?21'). 

h Barometer-ståndet 
Tid observeradt]beräknadt I skillnad 


millimeter millimeter | millimeter 


Middag | 755,525 
kl.Ile.m. 5,035 


1 I 4702 
III 4,321 
IV 4,372 
Vv 4.640 
VI 4,981 
VvH 5,100 
VIII . 5,565 
TX 5,931 
xX 6,043 
XI 6,081 
XII 5,680 : 
XIII 5,444 
XIV 5,001 
XV 4,834 
XVI] 4.532 
XVII | —4-895 
XVIII| 55187 
q XIX 5.735 
XX | 6,200 
XXI 6.391 


XXI 6,276 
| XXU| 5,558 


Efter dessa bestämmelser är Fig. 3 uppritad, 
och tiden för inträffande lägsta och högsta Barome- 
ter-stånd finnes med tillhjelp af följande eqvation: 

o=0,23383 cos (2.15? + 190?22") + 1.65618 cos (2.30? + 159221”), 


som gifrer . 

Mimimum vid £—15,570—3"3f',2 f.m., då BO 54.531 millim. 
Maximum . -. t=21,440==9.26,9 f.m., « : - - =756,279 
Minimum . £= 3,793=3.47,6 e. m., > « « > =754,306 
Maximum ». t= g,g42—=39.56,5 € m., . » - . =756,094 


755,398 
5,113 
4671 
4.381 
£,311 
4.474 
4.826 
5,271 


3,695 


+T0,073 
+0,078 
—0,031 
+2,060 
—0,061 
—0,166 
—0, 133 
+0,171 
+o,130 
05059 
+05043 
—0,112 
+F0,002 
—o0,131 
—0;027 
—0,069 
+9;219 
+0.046 
+T9:099 


—0;041 


VV er 


—0,149 
—0,133 
—0,032 


-Fo0.129 


- 


19 
> IV:) Horsers Barometer-observationer mel- 
Jan 11? och 23? sydlig samt 112 och 279 nordz 
lig Latitud, eller, i medeltal; vid 18? Latitud 
på Stillahafyet, anställda i 40 dygn. 


BlÖ=759,246--0,27592sin(t.152+197225')+-0,61607sin(£.300--148938/), 
Barometer-ståndet 
Tid observeradt|beräknadt | skillnad 


millimeter | millimeter | millimeter 


Middag | 759,49S n59,434 —0;004 
kl. I e.m. 3,996 'g,113 +0,117 
II 8,625 8,748 -Fo,123 
III 8,381 8,476 -F0,095 
IV 8,224 8,367 | -Ho,143 
Ad d;412 3,430 -0,018 
VI 8,706 8,662 —o0,044 
VII 9,043 8,998 —0,045 
VIII 9,354 g,355 95001 
IX g,326 9644 —0,182 
X 9,912 9,302 —0,110 
XI g,335 9;799 —0,086 
XII 9,661 9,650 —0,011 
XIII 9,390 9, 408 -0,018 
XIV 9,041 9154 ++o,113 
XV 8,793 8,965 +9,172 
XVI 8,732 8,899 +9,167 
XVII 8,597 8,981 --0,084 
XVIII g9,214 d,189 —o0,025 
KIX : 9,580 9,464 —o0,116 I 
XX | 9818 9,728 —0,090 
XXI 1 760,032 9,900 —0,132 
XXIII 0,118 9g,922 —0,196 
XXIII] 259,780 9,773 —0;005 


efter hvilka beräknade värden Fig. 4 är upp= 
ritad. Tiden för lägsta och högsta Barometer- 
stånden bestämmer följande eqvation: 


20 


—o=0,275g2 cos (2:45? 4 197925”) + 1,23214 cos (2.307 H14838) » 
nemligen 
Minimum vid 2=15,947= 356,8 f.m., då BE) —-58,893 millim. 


Maximum .. 2=21,636= 9.38, fi m., . . . . =759,933. 
Minimum .. t= 4,125= 4. 7,5 €. m.y . . « « =758,365. 
Maximum . . £=10,475= 10.28,5 €. m., . « +» « =759,$21. 


En Recensent har uti Halliska Litteratur 
Tidningen för år 1812 N:o 10 uppgifvit, det 
Horsers samtlige observationer bestämma ti- 
den för 

Minimum till £=3"51' f.m. och t= 3.52 e. m. 
Maximum :. . t=9.24 f.m. .. t==10.24 em. 
och Hoznwer sjelf, såsom medeltal af directa ob- 
servationer, för N 

Minimum till. =3"40',2 f. nu och t=— 3553 e m. 

Maximum .. t=9.309 f. m. .. t=10, 6,3 e.m. 

Att Barometerns medelhöjd här vid 18” La- 
titud synes nära 4 Millim, större än vid eqva- 
torn, ehuru observationerne skett på samma 
instrument, är en tillfällighet, som uppkom- 
mit af Barometerns förändring under den kor- 
ta observationstiden, hvilken förlängd otvifvel- 
aktigt medfört rättelse i denna nu apparenta 
olikhet. 

V.) Simonorrs Barometer-observationer på 
Otaheiti vid 17?29" sydlig Latitud och 151250” 
vestlig Longitud från Paris,resultat af sju dygns 
iakttagelser: 


2E 


Bö 64,556+0.33762sin(£.1594141921')40,83155sin(t.3024-169"25"). 
Barometer-ståndet 
Tid observeradti) beräknadt | skillnad 
millimeter | millimeter |millimeter 


Middag | 9264,742 264,928 | H+o.186 


Tkl.Ie.m, 4,234 4,415 +o0,181 
II 3,777 3,975 | +0,198, 
III 3,752 3,701 —0,051 
1y 3,752 3,649 —0,103 
Vv 4,032 3,315 —0,267 
VI 4,183 4139 —0,044 
VII 4,488 4,523 ++0,035 
Vv 4,716 4,853 +0,137 
IX 4.996 5,038 | +0,042 
X 4.945 5,036 -F0,091 
XI --4,666 4,825 -F0,159 
Xl 4,615 4,489 —0,126 
XIII 4,336 4,144 —0,192 
XIV 4,082 3,873 —0,209 

XV 3,650 3,776 -Fo0,126 
XVI 3,878 3,894 0.016 
XVII 4,056 4,215 +0,159 
XVIII 4,564 I 4,667 +o0,103 
XIX 4,996 5,141 | +0,145 
XX 5,681 5,521 —0,160 + 
XXI 5;909 53,709 —0,200 
XXIII 5,732 5,654 —0;078 
XXIII -5,504 5,369 —0,135 


Dessa bestämmelser ses graphiskt framställ- 

da uti Fig. 5. — Equationen 
0=0,33762 cos (£.159 FH r141?21”) FH 1,66310 cos(£.30? + 169225") 

bestämmer tiden för lägsta och högsta Barome- 
terstånden sålunda:, 
Minimum vid t— 14,961=2"57'7 f. m. då BE =63,776 millim, 
Maximum .. £=21,222=9g.13,3 f.m. .... =765-71g- 
Minimum .. t= 3,723=3.43,4 e.m. . .. . ==763,640. 
Maximum .: t= 9.548 =9.32,9 €. Mm. -. » » =765.056. 


22 

Enligt uppgift uti The Edinburgh Journal 
of Science by Dav. Brewster; N:o Il, October 
1824, P- 374» har SimonorF efter 4316 obser- 
vatiorer på Stillahafvet och på Taiti slutat, 
att lägsta Barometer-ståndet, der inträffar vid 
3:18" f. m. och 3:24" e. m., samt det högsta vid 
9:24” f. m. och g30' e. m.. 

VI.) Barfovrs Barometer-observationer i 
Calcutta vid 22933 nordlig Latitud och 869” 
ostlig Longitud ifrån Paris; resultat af 30 dagars 
iakttagelser, deri några bristande uppgifter äro 
genom interpolåtion ifyllda, samt medium taget 
af anteckningarne för timmarne O och XII, af 
hvilka ingendera enskildt lämpa sig till conti- 
nuitet med de öfrige, men gemensamt väl pas-= 
sa i sammanhanget. 


fn == 


23 


mm 
B'E758,876+0,55078sin.(£.1594+144?24')4-0,76893sin.(£.309414727'). K 
Barometer-ståndet 
Tid lobserveradt | beräknadt]| skillnad 
millimeter | millimeter | millimeter 


Middag | 759,610 759,614 +05004 


kl. Ice.m. 9,229 9,108 —o,121 | z 
II 8,391 8,579 +0,188 
ur I 8,112 8,140 -F0,028 
IV 7,908 7,830 —0,028 
Vv 7.934 7,9342 —0,092 
VI 8,010 ; 8,010 0, 

VII 8,086 8,301 -0,215 
VIII 8,543 8,678 +0,135 
IX 9,229 8,978 —0,251 
X 9,331 9, 142 —o0,189 I 
XI 9102 9135 -F0,033 
XII 83;797 8,973 +0,176 
XIII 8,620 8,721 Fo, 101 
XIV 8,269 8,472 —0,097 

| XV 8,492 8,320 —0,172 | 
XVI 8,467 8,335 —0,132 
XVII] — 8,442 8,541 | +0,099 
XVIII — 8,696 8,845 | +o,149 
XIX| 9153 g9,353 | +o,200 
KN 9590 9774 | —o,ri6 I 
XXI) 760,118 760,065 —0,053 
XXI 0,194 0,14) —0,049 2 
XXI 0,093 759,996 —0,107 


hvarefter Fig. 6 är uppritad. Eqvationen 
0==0,55078Cc0s.(£.15?-H144?24")+1,53786cos.(£.30 +14729") 


”) För kl. TX och X f. m. den 14 April 1794 är Ba- 
rometer-ståndet uppgifvet att hafva varit 29,30 Eng, 
tum, men sammanhanget med de föregående och ef- 
terföljande timmarne visar att den varit 30,00 Eng. 
tum. Misstaget, som här är rättadt, uppkommer af 
tryckfelet .30 i stället för 30. 


24 


bestämmer tiden för lägsta och högsta Barome- 


ter-stånden sålunda: 


Minimum vid t=15,424=3"25',4 f. 


Maximum « « t=21,839= 9.50,3 f. 


Minimum .. 
Maximum . . 


t= 4,669= 4.40,1 €. 
f=10,452=10.27;1 €. 


m., då B) —-58,3o1 millim. 
=760,149. 
=759, 834. 


MS Rd are 


m.y . >» .s 


=759,169. 


VIL) CHimiserros Barometer-observationer 


uti Padua vid 45?24' nordlig Latitud och 9732" 
ostlig Longit. från Paris, antecknade i 20 dygn 


gifva: 


gt) =758,680-H0, 13446sin.(£.1524+167911')+0,26 


Barometer-ständet 


Tid observer2adt ; beräknadt 
millimeter | millimeter |millimeter 


Middag | 758,876 
kl.le.m. 8,736 


II 8,538 
fi 8,397 
IV 8,313 
Y 8,299 
VI 8341 
VII 8,481 
VII 8,665 
IX 8,806 
Xx 8,848 
XI 8,876 
XII 8,834 
XII 8,721 
XIV 8,654 
XV 8,608 
XVI 3,566 
XVII 8,566 
5 XVIII 3,608 
XIX 8.707 
XX 8,834 
XXI 8,975 
XXI g,073 
XXAHI!  3,988 


758,895 
8,739 
3,566 
8,416 
8,322 
8,304 
8,363 
8,481 
3,625 
8,758 
8,848 
8,874 
8,535 
8,749 
8,645 
8,3559 
8,519 
8,542 
8,625 
8,749 
8,882 
8.956 
g,0o31 
83,999 


- 


4 


skillnad 


+0,019 
+0,003 
-+0,028 
+9,019 
+0,009 
+9.005 
+9,022 
o 
—0, 040 
—0,048 
o 
—0,002 
+0,;001 
+0,028 
—0,009 
—0,049 
—0;047 
—0,0 24 
--0,017 
++9,042 
-+05048 
90,01 I 
—0,042 


F05011 


SO MR ee 


35sin.(£.309413693'). 


25 


hvilka beräknade värden graphiskt framställas 


uti Fig. 7. 


Tiden för Barometerns lägsta och högsta 


stånd bestämmer eqvationen 


0==0,13446c0os(£.15-H167211")-F0,53470cos(£.309+4 13623), sålunda: 
Minimum vid t=16,152— 4! gy f.m., då BO =758,518 millim. 


Maximum . . t=22,102=10. 6,1 f.m.> . 

Minimum .. t= 4,720= 4.43,2 e.M., ov.» 

Maximum . . t=10,887=10.53,2 ec. m., . 
VIIL) 


= 759,03 1 
=1758,301 
=758,875 


v. Yenins Barometer-observationer 


i Mänchen, vid 4828 nordlig Latit. och 9916 
ostlig Longit. från Paris, samlade i 222 dagar 7): 


") v. Yeuin anser sjelf observationerne för Augusti 
1819 kunna och böra ifrån 


såsom ganska anomala. 


räkningen bortlemnas, 
Men emedan dessa anoma- 


lier tillkommit endast genom flera tryckfel, och jag 


rättat dem, samt derjemte genom interpolation fyllt 
flera öppna luckor i observationerne, så har äfven 
nämde månads iakttagelser, såsom alldeles nöjak> 
tiga kunnat begagnas. (Jfr. v. Yruins förut citera- 
de skrift, s. 60, not. f, med observationerne för 
Aug.). Derjemte bör här upplysningsvis nämnas, 
att observationer saknas för natt-timmarne, hvilken 
brist jag genom interpolation fyllt, och därvid träf- 
fat på sådana värden, som ifrån de beräknade skilja 
sig mindre än en del af de observerade. 


26 


BO 18,41 1-0, 11672sin(t.15?-F298?)-F0,29222sin(t.309-F 137912"). 
Barometer-ståndet 
Tid observeradt| beräknadt | skillnad 
millimeter | millimeter | millimeter 


Middag | 718,488 718,506 +0,018 


kl.I e.m. 330 391 +0,061 
II 195 263 -F0,068 
III 105 162 +95057 
IV 23 krog 129 05002 
Vv 218 158 —0,060' 
VI 368 267 —0,101 
VII 443 426 —0.017 
VIII 511 506 | +0,085 
IX j N14 739 -+0,023 
Xx 827 806 —0,021 
XI "> 804 804 0, 
XII 680 713 +0,033 
XII 550 561 -F0,011 
XIV 400 386 —0,014 
XV 280 231 —0,049 
oo XVI 180 137 —0,043 
XVII 120 106 +0,014 
XV III 127 158 +0,031 
XIX 172 267 -+0,095 
XX 285 398 +0,113 
INNER 578 514 —0,064 
XXI 714 593 —0,141 
XXIII 6465, 5797 —n0,069 


De beråknade värden gifva den graphiska 
framställning, som Fig. 8 visar, och eqvationen: 
0=0,11672 cos (£.152 = 295?) + 0,58444 cos (t.309-H137?12") 
bestämmer tiden för lägsta och högsta Barome- 

ter-stånden sålunda: 
Minimum vid z=16,9305 = 448.3 f. m., då BOET millim. 
Maximum . . £=22,459= 10:27,3 f,m., . . « » =718,587. 


Minimum j> rs we= bofJe= 4. 2,0 CM or, sr IBIS 


LÄ 


Oo 
Maximum .. t=10,400= 10.24 &€ Mm. . « » « =718,9820. 


27 
Förestående här anförda bestämmelser äro 
i ordning efter tillväxande Latituder framställ- 
da. Här blir, efter samma grund, ställe att 
uppgifva de resultat, som ej mindre de i Paris 
kl. 9 och ra2 f. m. samt kl. 3 och 9'e. m. (se 
Annales de Chimie & de Physique par Gary- 
Lussac & AraGo för flera sednast förflutna år), 
än de i Halle kl. 8 och 12 f. m. samt kl. 2, 6 
och 10 e. m. (se PoGGEnpDorers Ännalen der 
Physik und Chemie) dagligen anställda Baro- 
meter-observationerne gifva. Men beklagligen 
äro dessa på begge ställen begagnade observa- 
tionstider så få och så valda, att jag ej ser någon 
utväg, att i förevarande afseende annorlunda 
använda de sålunda, ehuru med möda, samlade 
iakttagelserne, än efter en betydlig preliminär in- 
terpolation, hvarvid det derpå ankommer, hu- 
ruvida densamma kan träffas lämplig. Men 
också det resultat, som sålunda uppkommer, 
kan dock förtjena att uppletas, ehuru man lätt 
inser, att dess probabilitet, att nära hafva ap- 
proximerat sanningen, måste vara mindre än om 
flera directa observationer hade kunnat begag- 
nas. Det är med hänsigt derpå, som följande 
tvenne bestämmelser böra betraktas. 
IX.) Barometer-observationerne i Paris, vid 
48”50' nordlig Latitud, antecknade dagligen vid 
nyssnämde timmar, under: loppet af åtta år 


(1816—1824) I), gifva approximatift 


”) Jag saknar ännu tillgång till observationerne för 
Juli — Dec. 1823, men eger dem åter för Jan. — 
Aug. 1824. AF uppgifterne för Jan. — Jun. 1823 
och Jan. — Aug. 1824 har jag särskilt beräknat 
medium, och begagnat detsamma i förening med 
års-media för 181:6—1822. De med tecknet (:) ut- 
märkta värden äro genom preliminär interpolation 
funna, och hafva ingått i räkningen vid coéfficien- 
lernes bestämmande. 


28 
B'0=755,376--0,1631sin(£.1594 166510') + 0;2984sin(£.309-+ 148532”). 


Barometer-ståndet 


Tid observeradt; beräknadt | skillnad Fd 


millimeter | millimeter | millimeter 


Middag | 755,550 755,57 1 +95021 
kl. I ec. m. 5,372 
| 5,188 
III 5,045 5,037 —0,008 
IV 4,960 
Vv 4971 
VI 5,069: 5;062 —0)007 
VII 5,205 
VII 5,362 I 
IX 5,474 5,491 ++0,017 
Xx 5,561 
XI 5,559 | 
XII 5,507: 5,493 —0,014 
XIII 5,387 
XIV 5,279 | 
XV 5,204: 5,206 -F0,002 
XVI d>195 
XVII 5,257 
XVIII 5,365: 5,379 -F0,014 
XIX 5,932 
XX 5,675 
XXI 5.793 5,7'70 —0,023 
XXIII 55787 
| XXI 5,717 | 


hvilka beräknade värden graphiskt framställas | 
medelst Fig. 9, och gifva för bestämmandet af | 
tiden för inträffande maxima och minima föl- 


jande eqvation: 
o==0,1631 cos (£.15?-H166?10')-H0,5968 cos (1.302-148232'), 


hvarmed man finner 
4 
Minimum vid. £—15,649= 338,9 £. m., då BlO2.55,191 millim. 


t=21,733= 9.44,1 fi my > «>» =7555791 ; 
t= 4,380= 4.22,8 e.Mm., «+ «+ =JI4,954 | 
=799,9070 


Maximum .. 
Minimum .. 


Maximum . . t=10,468=109.28,1 C M.y sv «i 


29 


Det är synbart, att denna beräkning för 
Barometer-förhållandet i Paris grundar sig på 
åtta värden, af hvilka endast fyra äro resultat 
af directa observationer, men de öfriga fyra 
blifvit allenast genom en ungefärlig interpola= 
tion supponerade. Då dessa sistnämda afvika 
från dem, som formeln gifver, mindre än nå-= 
gon af de genom observation funna bestämmel- 
serna, hvilka sednare således ej tyckas i räkningen 
generas af de förra, och skillnaderne i allmänhet, 
äfven omväxlande med öfverskott och brist, 
utgöra endast högst 53 af en Millimetre; så har 
man anledning, att, för Barometer-förhållandet i 
Paris, anse den här funna eqvationen vara gan= 


ska tillfredsställande. Likväl, då de directa ob- 


-servationerne icke sträcka sig till natten, och 


dess både maximum och minimum således till 
största delen synes bero af de supponerade vär= 


"den, så återstår en möjlighet, att det nattliga 


förhållandet dock kunde vara äfven annat än 
denna eqvation det bestämmer, hvarföre man 
ej kan undgå att önska, det antalet af obser- 
vations-tiderne i Paris för framtiden måtte ökas 
och det tvifvel, som nu vidlåder det för denna 
ort funna resultat, undanrödjas. Och då man 
näppligen synes kunna utsträcka denna ön- 
skan till observation för den tid af natten, kl. 
3 om morgonen, då det tjenligaste resultatet 
med största sannolikhet skulle ernås, så torde 
man i dess ställe kunna förvänta, att Barome- 
ter-stånden framdeles antecknades äfven kl. 6 
om morgnar och aftnar, samt kl. 12 om nat- 
ten, hvilka observationer i betydlig mån skola 
fullborda vår kunskap om luftens oscillationer 
för Paris. 

X.) WinKLEerRs Barometer-observationer i 
Halle, vid 51?2g' nordl. Lalit., anställda dag- 


30 


ligen kl. 8 f. m. och 12 om middagen samt kl, 
2, 6 och 10 e,m. uti 44 månader åren 1820— 
2823 7) gifva följande eqvalion: 


BE 541580. 1384sin(t.152-261924')1-0,3793 sin (£.3094-13629'), 
som bestämmer Barometer-höjderne för särskil- 


ta timmar sålunda: 


Tid 
Middag 


kl. I e. in. 


II 
III 


+) Jag saknar uppgifter för Maj 1822 och Juni — Aug. ie 


1823. 


Barometer-ståndet ; 
observeradt,beräknadt | skillnad 
millimeter |millimeter | millimeter 


734,280 


3,932 
3,794: 


794,284 
4,111 
3,916 
3,773 
3,704 
3,738 
3:875 
4.083 
4.314 
4.514 
4.634 
4.649 
4:557 
4.376 
4,18 
3,996 
3,576 
3549 
3.916 
4,052 
4,213 
4.349 
4,418 
4.396 


| 


004 
—p,016 


—0,021 


+0,029 


—0,023 


+905008 


+95007 


+0,009 


—05017 


—0,086 
+90,011 


(| 


| 
j 


31 


Graphiskt föreställas dessa beräknade värden 
med Fig. 10, och tiden för inträffande största 
och minsta Barometer-höjderne bestämmer eqva- 
tionen: 
0=0,1384c0s(£.1524261924")+0,7586cos(t.309-136”9"), som gifver 


Minimum vid —16,774=— 446,4 f.m., då B=753,847 millim. 


Maximum .. t=22,267=10.16,0 f. m., +» > + + =7M4419 
Minimum .. t= 4,179= 4.10;7 €. My + «+ . =753,702 
Maximum . . t=10,633=10.38,0 e. m., « « « « =794,657 


Emedan coéfficienterne i den här begagna- 
de 'functionen icke kunna genom quadrat-me- 
thoden bestämmas annorlunda än med tillhjelp 
af eqvidistanta värden, så är klart att de MHal- 
liska observationerne icke directe lämpa sig till 
detta behof. Jag har derföre varit föranlåten, 
att först graphiskt construera de gifna observa- 
tions-qvantiteterna, för att, genom en sådan in- 
terpolation, finna de värden, som jag behöfde, 
nemligen för kl. 3, 9, 15, 18 och 21, med hvil- 
ka, gemensamt med de för kl. o och 6 direct 
gifna värden, en eqvation beräknades, som se= 
dermera bestämde de interpolerade värdens fel. 
Dessa sistnämde värden corrigerades åter med 
sina fel, och en ny beräkning anställdes med de 
förbättrade värden, i ofvanstående framställning 
betecknade med '(:), då den eqvation uppkom, 
som här ofvanföre är anförd. De beräknade vär- 
dens afvikelse ifrån dem, som mer eller min- 
dre direct bidragit att bestämma coéfficienter- 
ne, är här tillfredsställande liten, med mindre 
man ej ville undantaga förhållandet för kl. 20, 
eller 8 f. m., då skillnaden uppgår till nära 75 
Millimetre. Om ett så stort fel ligger uti ob- 
Sseryvations resultatet för sistnämda timme, el= 
ler om det bör tillskrifvas eqvationens coéffici- 
enter, kan jag nu ej uppgifva; de försök jag 


32 7 


gjort, att annorlunda bestämma dessa coéfficien- 
ter, hafva väl gifvit jemnare fördelade skillna- 
der mellan de gilna och beräknade värden, 
men dessa tillika sådana, att summan af felens 
qvadrater var större än den, som här anförda 
eqvation gifver, hvilken sistnämde derföre har 
större sannolikhet för sig. Huru härmed ock 
må vara, återstår dock den önskan att lämpli- 
gare observations-tummar 1 Halle framdeles må 
väljas. 

Om man ock gerna medgifver, att i fråga 
varande luft-oscillations phenomen är interes= 
santare ju närmare man kommer åt eqvatorial- 
länderna, emedan det der är mest märkbart, 
så är det dock vetenskapligen lika vigtigt att 
få utredt, huru förhållandet dermed är under 
högre Latituder; och lärer hvarje bidrag till 
denna utredning desto mer bevärdigas med upp- 
märksamhet, ju större ansträngning den fordrat, 
och i den mån resultatet. deraf är mera upp- 
lysande och säkert. För att till detta ändamål 
medverka för min aflägsna vistelseort, begynte 
jag den 1 Maj 1821 att dagligen, vid hvarje 
timslag ifrån och med kl. 7 f.m. till och med 
kl. 11 e. m., lakttaga och anteckna Barometer- 
ståndet jemte vidhängande Thermometers vis- 


ning "), hvarmed jag till närvaraude tid, med - 


undan- 


7) Jag blef till dessa observationers anställande redan | 
i Juni året förut uppmanad af Hr Öfver-Finance, | 


, Rådet och Ridd. von Yreuin i Miänchen, och tog då 


mönster af Hans uppgifna iakttagelser, i likhet med | 


hvilka jag ifrån den 1 Juli 1820 jemte Barometer- 


stånden antecknade endast medelvarmen för hvar dag - 


uti det rum, der Barometern stod. Men då jag fle= 


re månader derefter kom att eftersinna hurudant 
bruk man af dessa observationer borde göra, fann 


33 


undantag af några få dagar, fortfarit. Och då 
jag sålunda nu redan (d. 31 Dec. 1825) har 
jemt fortgående observationer för 43 år, eller 
nogare för 1663 dagar, utgörande dessa således 
28271 Barometer- och likaså många Thermo- 
meter-iakttagelser , har jag trott mig böra för- 
söka att ur denna. mängd siffror (till antalet 
omkring 170000) utleta något brukbart resultat. 

Behandlingen af «en stor samling siffror 
intresserar icke många Läsare. I detta afse- 
seende vore derföre mest ändamålsenligt att helt 
nakna uppgifva de slut-resultat, som af dem äro” 
härledda. Men då ganska få Författare kunna 
påräkna det allmänna förtroende, att deras 
omotiverade anföranden skulle opröfvade god- 
kännas, har jag ansett det för mig, eller för det: 
ämne jag behandlar, vara behöfligt att utförli- 
gare uppgifva alla detaillerne till de resultat, 
som jag till allmän granskning framställer, på: 
det hvar och en må vara 1 tillfälle att närma- 
re pröfva hvad förtroende de förtjena, och” 
möjligen i.en kommande Aid vid dem : påfinna 
några förbättringar. - Om ock original-observa- 
tionerne. F) i sin utförlighet här ej kunnat få 
rum, och icke en gång summorna för månader-= 
ne fått intagas, vid hvilka sistnämnde: likväl - 


jag dem ingalunda tillfredsställande så länge "icke 
. äfven värmen i rummet var för hvarje timme upp= 
gifven, .så vida dess verkan ensam öfversteg : de för=- 
ändringar som jag ville utleta, hvarföre jag nöd- 
gades förkasta hvad jag dertills samlat, . och förlo- 
"rade sålunda tie månaders stundliga observationer, 
hvilka här ej kunnat i räkningen intagas. 
") De komma att till framtida forskares tjenst förva= 
+ T8S på Åbo Universitets Bibliothek. 


KV. 4: Handl. 1826, St. I, 3 


34 


redan den åtgärd blifvit vidtagen, att corree- 
tion skett ifrån hvarje månads medelvärme för 
hvar timme till +20”C., hvilken värme, hellre 
än någon annan, jag af den orsak valt till cor- 
rectionsterm , emedan vi i våra boningsrum här 
i norden vanligast vistas och observera i denna 
temperatur, eller närmast deromkring; lärer 
dock den öfriga detaillen, som här skall anfö- 
ras, lemna tillräckliga upplysningar för en ske- 
ende granskning. 

Hvad sistnämnde correction till +20”c. be- 
träffar, bör jag uppgifva, att jag dertill för qvick- 
silfrets utvidgning begagnat Duroncs och Petits 
coéfficient —A-,s, så att, då B är den vid vär- 
men :20+g observerade Barometerhöjden, och 
gradskifvan är fästad på trädbräde, den till 
+20?C. .corrigerade Barometerhöjden är” 


=B = 8(1- 356 =B—0,000185zg. 
5550 2 
Och emedan min Barometer är indelad uti 
Svenska decimaltam , men Barometerns medel- 
höjd är närmast 25,6 d.t., med variationer som 
sällan öfvergå 1 tum på hvardera sidan deraf, 
så kan den till +2692 corrigerade Barometerhöj- 
den tagas =8B — 0,00018,25,6.g=B — 0,0046.g > 
hvilket värdes fel, då g vid dessa observatio- 
ner vanligen är under 4”, ej uppgår till o,001 
dec. tum, som är det -minsta hvad på denna 
Barometer kan iakttagas. Till lättare begag- 
nande har jag derefter uppgjort en liten cor- 
rections-tabell, hvilken äfven till deras tjenst, 
som observera med ett instrument lika med 
mitt, här må anföras. Om nemligen c är den 
correctionsquantitet i Svenska decimaltum, som 
till Barometerhöjden (äfven i Svenska dec. tum) 


35 
bör adderas för att få denna ifrån värmen 2048 
reducerad till värmen 20C., så blir Tabellen 
med argumentet g sådan: . 
BEST LS PRE TE RTR RYTER 
tg) Felts) Fc ltg) Fe 
12 10,00468 02110,00050030110,0000 


0,0092 2 09 2 I 
3 lo,o138 31 > 14 31 I 
4 10,o1848 41 188 41. 2 
5 jo,o230 5 23 5] 102 
6 l0,0276 6 28 dl | 
7 10,0322 7 32 sl ivag 
8 1o,o03688 , 8 37 8 al: i 
9 |oo4r4] oc 4 ol ala 


10 10,0460 1; 


och då c är en quantitet af endast en dimen. 
sion, proportionel mot g, så är alldeles likgil- 
tigt antingen hvarje enskilt observerad uppgift 
dermed corrigeras, eller om detta sker med me- 
deltalet af massan af dem, För större beqväm- 
lighet har jag verkställt det sedhare. = 
Ett inkast, som i afseende på dessa. mina 
observationer och deras användbarhet lättligen 
sjelfmånt framställer sig, och derföre behöfver 
omnämnas, grundar sig på sannolikheten att de 
näppligen kunnat fås fria från luckor, och der= 
före 'ej fullt tillfredsställa fordran på anteck- 
ning vid hvarje timslag, hvilka luckor, der de 
"finnas, minska brukbärheten af de verkligen 
befintliga iakttagelserna. Af sig sjelft är det klart, 
att en person ej kunnat alla timmar dagligen 
1 43 år utan afbrott stå vid sin Baromelter. Laå= 
”cuner måste derföre hafva uppkommit, och der 
de lemnas öppna, göra de en rubbning i de 
medelhöjder som behöft sökas; men anmärkas 
bör, att de blifvit fyllda genom en interpola- 


1 


AD 


tion, graphiskt .så verkställd;-att jag: sällan va 
rit oviss omri den Vid. direct: observabion före- 


kommande minsta quantiteten. ; Jag fruktar der- 
före för ingen-menlig verkan af dessa interpo- 
lerade värden, hvilka ock i original-antecknin- 
garne äro särskilt utmärkta; för att kunna, om 
så påfordras, härmare controlleras. Också vi- 
sar nedanstående beräkning, att resultatem för 
de timmar, då: interpolåtioner oftast förekom- 
ma, nemligen kl. 12 om middagen samt kl. 6 


och 7 e. m., nästan minst afvika från den all- 


männa regeln, hvaremot denna afvikelse är störst 
för kl. i :e. m.,' då directa observationer ganska 
sällan saknas. : 


Det Instrument, hvarmed' dessa observa=" 


tioner blifvit gjorda, är en af HaAssELstrRöm, i 


"Stockholm för ungefär 40 år sedan förfärdigad 
Capsel-Barometer, hvarå. Nonius visar hvarje = 


ST 


öga skattas.. Den correction, som detta instru- 
ments uppgifter behöfva för capillar-effecten i 
röret och dosan, samt för möjlig lutning i den 
spegel, hvilken; är anbragd. bakom, Nonius. till 


linie, men der ock +&s linie kan, af ett vant 


rättelse för ; ögats ställning, bar jag mycket 


omständligen ; sökt utröna med  tillhjelp. af en 


Siphon-Barometer, gjord. af. Rosrin: i Petersburg, 
hvarå åter så väl nollpunkten som: indelningen 


detta mått äro alla uti Engelska tum, med No- 
nius till. 353 deraf, befintliga afdelningarne på 
Rosrinis Barometer directe förvandlade till Franskt 


noga blifvit corrigerade med tillhjelp af ett af | 
FortTIin i Paris gjordt metre-mått af messing, 
hvars absoluta längds correction :blifvit efter 
anställd jemförelse uppgifven af Arasco,. och 
hvars indelningsfel jag särskilt bestämt. Efter 


| 
| 


| 


mått; hvarförutan jag .enkom för detta. behof - 


w 


särskilt jemfört begge Barometrarnes Qvick- 
silfverstånd mellan höjderne 25,6 och 25,7 Sven- 
ska decimaltum, inom hvilka gränsor:' slutresul- 
taten i förevarande fråga innehållas. Jag fann 
nemligen följande samtidiga Barometerstånd: 


HäAssELSTRÖMS. Rosrpisirs 
25,600 Sy. dec. tum - . +» - 29,867 Eng. tum 
605 837 ; 

608 890 
610 860 
615 g90 
616- 857 
620 870 
625 d 910 
630 910 
635 06 
650 9037 
653 930 
657 935 
660 918 
663 950 
667 g30 
670 950 
678 943 
688 g30 
696 ; 964. 


om man bringar dessa uppgifter under formen 

29,8 Eng. tum + m==25,6 Sv. tum Fa För, ; 
och anställer beräkning efter minsta qvadrat= 
methoden, så finnes 


a=0;060175,) b=1,30318, och 
m==0,060175-H 1,30318(5 — 25,6), ' 


der B är HasseErströms Barometerstånd i Sven= 
ska tum. Således, när £ är gifvet, erhålles 
motsvarande Barometerstånd på Siphon-Baro=-' 
metern 
=29,8602 + 1,30315(5 — 25,6) Eng. tum, 

med sannolikt felidenova bestämmelse =0,0024 
Eng. tum. 

| Men jag har dessutom funnit afdelningar- 
ne på Rosrinis Barometer vara sådana, att dess 


38 
20,90 Eng. tum FRA 
20:95 os os + 057 5951 Mecetre på Fontiss Stång; vid Foo” C. 
och att denna Måttstång vid +209C. tempera- 
tur är =17"00034 på Pariser Platina-Etalon, när 
denna sistnämnda är 09 varm. 

Då behörig correction i enlighet med des- 
sa bestämmelser anställes , finnas följande, jem- 
förelser : 

först 29,90 Rosp. ==758 57 millim. 
20,95 . « =75977 
en mm 
sedan 25,645 HassetstR. =2g9,9188 Rosrp. = 759,0222 


650 9254 1786 
655 9319 3349 
660 9334 4914 
: $ emm 
och slutligen 0,001 Hassprsrr. = 0,0313 
| 2 0625 
3 0938 - 
4 1250 


medelst hvilka förhållanden de här förrekom- 
mande resultaten lättligen kunna reduceras. 
Till en fullständig kännedom om Barometer- 
stånden hörer ock uppgiften om Instrumentets 
höjd öfver hafsytan. I detta afseende bör jag 
tillkännagifva, att jag i Sommarmånaderne Juli, 
Augusti och halfva September observerat min 
- Barometer å St. Marie Prestgård, belägen en 
qvart mil norrom Åbo stad, vid 60928'30” Pol- 
höjd, då qvicksilfverytan uti Barometerdosan 
genom anställd nivellering befans stå 60,84 Sven= 
ska fot öfver hafsytan; men den öfriga tiden 
äro . Barometer-stånden antecknade uti Åbo, i 
Domkyrkans Parallel, vid 60227" Latitud, när- 
mast i Observatorii meridian, då qvicksilfver- 
tan i Barometerns dosa stod 30,48 Svenska 
fot öfver hafsytan. Om RAMOoNDs samt DuLonGs 


39 


och Pertits coéfficienter begagnas till LAPLAcEs 
formel för höjdmätning vid denna ort, och man 
betecknar 


nedre stationens Barom, höjd =B, varme =7 Celsii, 


ofre stationens . . MR RA NN 


så finnes höjdskillnaden i Svenska fot 
x=123,69(500+T+7”X(Log. > — 0,000078(T' — T')). 


För så små höjdskillnader, som här ofvanföre 
uppgafs, kan man utan märkbart fel antaga 
T=T". och derföre 


x=123,69(500+2T)Log. = 3 


bd 
och då luftens värme kan anses vara hos oss 
inom hela året föränderlig mellan T=—209 


och T'=+20?, men 


3 B 
för T=—20 är 0,00001756.x=L0g. — 


och för T=+20 . . 0,00001497:2=Log. = 
så synes, att man utan betydligt fel kan taga 


0,000016.x= Log. » och alt man af den öfra 


ortens Barometer-höjd =6 kan finna den nedra 
ortens =£, nemligen Log.£5=Log.b-+-0,000016.x. 
Om man då för x insätter ofvan uppgifna vär« 
den 30,48 och 60,34 af Barometerns höjd öfver 
hafsytan, och £B betyder samma höjd vid hafs- 
ylan, men 6 utmärker den på observations-stäl- 
let, så finnes för observationerne i 
Åbo: Log.B=Log.b+0,0004877, 

St. Marie: Log.B=Log.b5+0,0009734,» 
hvilka värden blifvit begagnade vid här före- 
kommande Barometer-höjders reduction till hafs- 
ytan, 


40 

Följande tabellariska framställning innehål-- 
ler RSA Ed af förenämnde mina observatio- 
ner, Jag har dagligen antecknat endast hvad 
Barometern visat utöfver 25 Sv. dec. tum, hvar- 
före Columnerne II upptaga dessa tals summor 
för hvarje uti Col. I utmärkta timslag, sedan 
de likväl blifvit reducerade till samma värme 
+20?C. Columnerne III hafva uppkommit ge- 
nom talens uti Col. II division med antalet af 
'observations 'dagarne, hvilka för Åbo varit 1380 
och för St. Marie 283, hvarefter hela tumtalet 
25 blifvit tillagdt. . Columnerne IV utvisa fö. 
renämnde medeltal sedan de blifvit efter ofvan 
uppgifna grunder reducerade till hafsytan, hvar- 
vid upplysningsvis bör erinras atl orsaken, hvar- 
före observationerne i St. Marie, oaktadt denna 
reduction, dock gifva lägre Barometer-stånd, än 
i Åbo, otvifvelaktigt bör igenfinnas deruti, alt 
de på det förra stället äro antecknade endast 
under sommarmånaderne, då Barometerns stånd 
vanligen är något lägre. Columnen V innehål- 
ler medeltalet af uppgifterne 1 Col. IV, beräk- 
nade med behörigt afseende på antalet af ob- 
servationsdagarna på hvardera stället. De äro 
'slutresultat af dessa försök efter HAssELrsTRÖMS 
Barometers anvisning. 


I 
Obser- 


vations 
tiden 


Middag 


ik Ie m. 


Il 


XXI 


År 
AS NS [för traly, 1 V. 
Summan af Baro-| Medium af de ob-I Medium af Baro-| Medium 


meter-höjderne |serverade Barome-| meter-höjderne | af begge 
öfver 25 dec. tum,| ter-höjderne vid | vid +202C., redu-| orternes 


reducerade till +209C.uti cerade till hafs-| Barom.- 
+202C-., observe- ytan, uti höjd. vid 
rade uti | +20C. 0. 


Åbo. |St.Marie.| Åbo. [St Marie.! Åbo. [St Marie.!hafsytan. 
873,092] 158,784 125,63268] 25,56108125,66151 25,6184 | 25,6542 


872,079| 158,739 63194 56091] $G6o7): = 6183 6534 
871,053 | 158,647 63120 56059] 66001 6180 6529 
870 066] 158,633 63048 560541 . 6593l — 6179 6523 
869,946| 158,$51 | 63040] 56131]  65g2F 6187 6523 
870,440| 158,954 63075 561671 6596 6191 6527 
871,847| 159,022 63177 56192] ; 6606 6193 6536 
874,1821 159,379 63347 56318] 6623 6206 6552 
376,2371 159,986 63495 56532] 6638 6227 6568 
878;373| 160,504 63650 56715) 6653 6246 6584 
880,072| 160,545 63773 56730! . 6665 6247 6594 
880.116] 160,256 637771)" 56661] 6666 6240 6593 
862,899] 156.641 62529 55350] — 6541 6108 6467 
366,386] 156,957 62732) 55462] 6566 6120 6490 
868,863 s 157,702 62962 557251 — 6584 6147 6510 


XXIII |872,273| 158,303 63208]: 55938] . 6609 6168 6534 
XXIII [374.140] 158,706 | > 63344] 56080] '6622)| 6182 6547 I 


(— ——  — SR 


Dessa slutresultat, sådana HaAssELstrRöms Ba- 


rometer dem gifvit, fordra den correction som 
ofvan är omnämnd, innan de kunna såsom ab- 
— soluta höjder anses. Efter redan uppgifven an- 
> Visning är denna correction verkställd, 'då för- 
vandling till metre-måttet tillika skett. hvaref- 
ter följande framställning förmedelst behörig 
beräkning uppkommit. 


XT) Barometer-observationerne i Åbo, vid 


> -60?27" nordl. Latitud och 19957” ostl. Longi- 
oo od från Paris, gifva följande eqvation: 


42 
| Bl=59,264140, 13 ro3sin(2.1594-339935') + 0, 12070sin(2.30”+ 12411) 
samt 


Barometer-ståndet 
Tid observeradtiberäknadt] skillnad 
millimeter |millimeter imillimeter 
Middag 759,310 75g9,318 | +0,008 


kl.Ie.m. 283 304 | +0,019 
II 269 277 | —0,008 
III 250 251 I +0,001 
IV 250 239 | —0,011 
Vv 263 251 | —0,012 
VI 292 287 | —0,005 
VII 341 342 | +0,001 
VIII 391 402 | +0s011 
IX 440 451 | +0.011 
Xx 472 474 | +05002 
XI 71 460 | —0,011 
XII 411: 410 | —90,001 
XIII 330: 329 | —0,001] 
XIV 240 234 I —0,006 
XV 140 142 | +0,002 
XVI o69 072 I +90,003 
XVII 034 037 I +0,003 
XVII 039 041 | +0,002 
XIX 076 081 | +0,005 
PORR 147 JÄRNET 
XXI 209 213 | +0,004 
XXIH 285 272 | —90,013 
XXIII| 325 309 | —0,016 


Sannolika felet, som af denna eqvations 


mm 
begagnande är att befara, är =0,0056. De med 
tecknet (:) utmärkta värden för natt-timmar- 
ne, då inga observationer kunnat anställas, haf- 
va blifvit först bestämda genom en ungefärlig 
interpolation, och sådane begagnade till finnan+ 
de af coäéfficienterne i formeln, hvarefter de 
blifvit corrigerade med den skillnad som for- 


Ad 


43 


meln gaf mellan dem och de beräknade vär- 
den, hvarefter ny bestämmelse af coéfficienter- 
ne skett. De sålunda uppkomna värden för 
nmatt-timmarne XII—-XVIII hafva på detta sätt 
blifvit så nära lika med dem formeln gifver, 


att skillnaden för dem är mindre än för de 


flesta observerade värden, hvaraf följer att des- 
sa sednare bekräfta riktigheten af de förra. — 
I likhet med det som för ofvan anförda orter 
är uppgifvet, visar Fig, 11 en graphisk fram- 
ställning af de resultat som denna eqvation gif- 
ver, och tiderne för Barometerns lägsta och 
högsta stånd bestämmas af eqvationen: 

o=0,13103cos(£.15?+339?35')-+0,24140cos(2.30 + 124211"), som gifver 


Minimum vid t=17,381—= 5ö22.9 f.m., då BI =759,034 millim. 


Maximum . . £=23,866=1.51,9 f. m., »«. . «= = 319: 
Minimum .. t= 4,046= 4. 2,3 e. m.,, .. « . = 239. 
Maximum . . t=10,151==10. 90 e.m., .» «+= 474: 


Slutligen har jag ock beräknat de ofvan 
recenserade. 

XII.) Barometerstånd, som under Parry's 
Nordpol-expedition anställdes på Melvilles ön, 
under 74?45' nordlig Latitud och 113? vestlig 
Longitud ifrån Paris, hvilka gifva 


Bl = -58,3948+0,07255sin(£.1594+ 281940”)+ 0,05416sin(£.30?+210?), 
med tillhjelp hvaraf följande uppställning kan 
uppgöras: 


Bisomkter lärt 
« Tid” Jobserveradtiberäknadt) skillnad 
millimeter |millimeter | millimeter 
S Middag 758,285 758,287 +0,002 | 
|Ikl. Fe. m. 283 pv 
IH 287 
3 IL 308 
IV 361 345 —0,016 
Vv 391 
i: VI 437 
vil 474 
Ka Vi 481 497 +0,016 ; 
IX 502 
Xx 491 
SU 467 
KÄI &Y 439 -—0,011 
XII 413 
XIV 395 
XV : 388 re 
i XVI A304 391 +0,917 
XVII 399 . 
XVIII 407 
G - - 409 
417 401 | —0,016 
sad 381 
XXI 353 
XXI] 322 


deraf "resultaten graphiskt framställas medelst 
Fig. 12. — Tiden för lägsta och högsta Baro- 
meterestånden bestämmer denna eqvation: 


: o=0,07P33cos(£.1594+251940") +9;10532cos(£.309+2109), som gifver 


Minimum vid RE f. m., då pg £258,388 millim. 


Masimum. -1-12==FP8,710—0-43,1 f.M.y 3 sov sv 20) 1 ATO, 
Minimärnt. os. 2-3 019 I19,9 Cim. -s.. = 282. 
Maximum i.e, = -0:709==9-4953 CMM «com sr OR 


Det visar sig således, att lufttryckningen 
äfven vid 74? Latitud har en daglig periodisk 


45 


förändring med tvenne Maxima och tvenne Mis 
nima, hvilka här infinna sig betydligen tidigare 
än 1 sydligare orter. Dock torde värme-förhål-- 
landet, om det vore kändt, åstadkomma lots 
Lig. ändring i detta resultat. 

Om man med afseende på inbördes;jem+ 
förelse sammanställer de. genom ofvanstående 
beräkningar funna resultat, så uppkommer föl- 
jande: 


Observa- "Tiden för Barometer-ständets 
tOLS-OT= ÅinC.OT IRI.n i Tac vi AON ICT one 
tens Minimum | Maximum | Minimum | Maximum 
Latitud. | fom. f. m.' ec. m: e. m. 
AG | w! vw vn” 
GA ME 9,746 3783 år g,752 
0.0 | 3,46 9:694 | 4,586 | 10,588 
ER 3,570, 9,449 | 35793 9:94? 
17.29 | 29611 1g,222 | 3723 9,548 
18. 0 3;047 > ES 9636 ; 4,125' | 10,475 — 
Ean ara 9.839 Steg is I 
45.25 ; bly 2 10,102 —4>720 '10,887 
1248. 8805 10,459 | 4:043 "| +10,400 BK? D 
48:50 13649 9.735 1 380 CP rös Dee 
"51.29 45774 1 10267 179 10,633 CF D 
| £60.27 1 5,38 1 -r1r,866 | 4,046 | r0s10r tea 
Her 3 VT 6,8 TT 30) B, 2000 2 


"Redan vid första öfversigten af denna. frams 
ställning stadnar man i osäkerhet derom, hu- 
ruvida tiden för Barometer- ståndets dagligen in- 
träffande Minima och Maxima är någon bestämd 
function af observations-ortens  geographiska 
bredd. allt vinnande af visshet derom har 
jag efter qvadrat-methoden beräknat dessa upp? 
gifter, med begagnande af functionsformen t= 
a+bsinL+c(sinL)>, der L är ortens Latitud; 
samt a, b, och c äro constanta coéflicienter; 
Jag har då funnit: 


46 
t' ==3;055 + 2,874 sin L— 1,742 (sin L)". 
| 2” =8,879 + 5,713 sin L — 5,771(sin LP. 
- £' =3,366 + 6,475 sin L— '7,537(sin Ly". 
gl 9,600 + 4,318sin L—4,51gsin L)?. 
Med användande af dessa eqvationer  er- 
håller man följande värden: 
ock Zz) effe er 
09.0'13,055] 8,87913,366| 9,600 
17.29 3,761 |10,07414,630]10,490 
18. 013795 [10,119/4,681110,523 
22.3513,903 | 10,22414,744110,594 
45.25 145218) 10,02114,155110,383 
48. 814,229] 9,93214;007110,309 
48.5014,231] 9,91913;968110,289 
51.2914,236] 9,81513,817 iöj211 
60.2714,237| 9,48113,294] '9,936 
; 74-4514>206] 9;019]2,598] 9,560 
"Då man i hvardera af dessa serier söker 
skillnaden mellan det största och minsta vär- 
det af £, och anser hälften af denna skillnad 
såsom den största förändringen ifrån medelvär- 
det, mindre än hvilken alla öfriga förändrin= 
garne äro; och då man tillika på vanligt. sätt 
bestäramer det -sannolika fel, som vid bruket 
af sist anförda eqvation' begås; så finnes följan- 
de jemförelset Va Ma 
Diva Mn RA JE a 


värdens största förändring [|o;5911/0,672/1,07310,5171 


- 


« - +. sannolika fel .. 193478 [0,817]0,474|0,338] 
hvaraf lättligen inses huru liten sannolikhet 
man har att af de härtills bekanta iakttagelser- 
na få afgjordt, om tiden för Batometer-ståndets 
minima och maxima är efter Latituderne för- 
änderlig, .hvarom man stadnar i desto större 


ovisshet, ju större sannolika felen äro i förhål- ” 


47 


lande till de möjligen inträffande förändrins 
garne. 
Till lättare öfversigt vid bedömandet der- 
af, huruvida Barometer-ståndets mindre mini- 
mum och större maximum inträffa antingen för 
eller efter middagen, mer eHer mindre regel- 
bundet, samt huru stor skillnaden: för olika or= 
ter är mellan lägsta och högsta ståndet, tjenar 
följande sammanställning af hvad ofvanföre är 
funnet, der f. m. betecknar tiden för, och e. ms. 
tiden efter middagen: | 


Ortens | Mindre Större | Skillnad. | Skillnad 
Latitud | Minimum | Maximum] ; mellan + | mellan 
inträffar | inträffar. |. mindre | större 

Minim: I Minimum 

ochi större | och min” 

Maximum | dre Ma- 

| ximum. 

| millimeter | millimeter 


oo e. m. f. m. 2,853 2744 
io. 0. e. mi of fm. 2,073 0719 
1:10. 0 e.m.. f: m. "1,973 111) 13,363 1 
17.29 |) em of. m; 2,079 "il: 1,280 förrn 
1.18, .0 e, m. do f. m. 1568 |; o,g28 I Or 
22.35 e. om. diof.”m. 2,35 . 0,859 240 
4524 Åiselanssdilikl mosld 10)980 32 0l357 hier 
0 1148 8 | fm ie m. d,926 0,465 011 07 
ror) 48.50 emd of mi bass I 0o379 I 
rl5någ e. m.21) em. 0,955 13 |: 0,572 uflvlia 
(160.237 f. mi hoe: m. 0,440i 0,080 så sr 22 
24.45 | Je. mio em. 0,220 ' 07022 | 


Hvad först beträffar tiden då lägsta och högs' 
sta stånden infalla', så 'synes samma regel 'vara 
följd ifrån Eqvatorn ända till" 452 Latitud; men 
sedån inträffa olika omväxlingar. Anledning har 
förekommit att anse årstiderna, då ' Barometern 
observeras, icke vara utan inflytande i detta af. 
seende; särdeles i nordligare orter. Åtminstone 
visa observationerne i Åbo, summerade för hvar 


48 


månad särskilt, "att : det.större maximum inträfs 
far om förmiddagen oftare under den varmare 
årstiden: än om vintern; nemligen enligt härtills 
vunnen erfarenhet har förmiddags Maximum var 
rit störst i följande förhållande: 


id uti Januari > ri gång bland 4 


10 BK vv: Eebruari. 17 & > 
I60903 Ib Nars I np! 
3 0 > April: Oo oo 
in I Mapb: 4 15 a 
Juni 3 1 5 
3 Jul 2; Ha 
Augusti "a ER RS er 
-iSeptember 2 15 
"October 2 5 i 
November 1 i 5 
"December Vår ik do I 


Att. besköfksaketbn. pe Ej är likad 3 ter 
äfven under imindre Latitoder ,styrlies: deraf alt 
förmiddags rhaximum är: syhbart- öfvervägande 
uti LAMANONS, HORNERS;:SIMONOFFS och. BALFOURS 
observationer, hvilka allasärb gjorda i varmare 
årstid, eller å orter der: luften. alltid är varm; 
äfvensom detaf alt VON YELINs. iakttagelser; an- 
tecknade endastzunder. 'vintermånaderne;, i visa 
eftermiddags! maximum svara! störst. : Att-härom 
söka : iuppg ifvå någon bestämd regel är förtidigt; 
genom framdeles: närmare: fastad uppmärksam- 
het på årstiderne idå Barometer-iakttagelser de an. 
tecknas, eller kanske på ortens större eller min=: 
dre, temperatur i allmänhet, torde mer tillfreds" 
ställande upplysning härom, vinnas. Men hör 
till .göra en orts observationer icke tillfyllest3 
ett. phenomen , som möjligen. fäder sig olika ål 
i ) säre. oc 

M: 


49 


särskilta orter af Jordklotet, bör efter dess för= 
hållande på mer än ett ställe granskas. 

- Att luft-oscillationernas storlek, mätt med 
skillnaden mellan Barometerns högsta och läg- 
sta stånd, ifrån Equatorn åt Polar-trakterna af- 
tager, är efter erfarenhelens anvisning obetvif- 
ligt. Om denna skillnad mellan större Maximum. 
och mindre Minimum betecknas med s, och or- 
tens Latitud med L, så kan s betraktas såsom 
en sådan function af L: 

s=a'-HH'sin.L+c'(sin.L)?, 
då beräkning efter qvadrat-methoden gifver des- 
sa bestämmelser: 
| a'=2,3407; b'=—0,7723; e'=—1,5836; samt 
s=2,341—0,7723sin.L—1,5836(sin.L)”uti Millimetrer. 
Dermed finnes 


Ib Värdet af s efter ; 
observat. I formeln skillnad 
millimeter |millimeter i millimeter 


o,o' | 2,300 2,341 +) +F9,041 
17,20] 2079 1,967 —0, 112 
18,0 1,569 1,958 +90,390 
22,35] 2,315 1,312 —0,503 | 
I15,04] 0,730 0,998 | -F05258 
49,9 0,726 0,987 +0,161 

4 50] 05937 0,862 +0,025 
51.29] —0,955 0,768 —0,187 
60,27] 05440 0,470 +0,030 
74,45] 0221 | 0,122 —0.099 


Sannolika felet, som vid denna bestämmel- 


se är —0,167, öfverskrides betydligast af upp- 


") Det är bekant, a LAPLACE beräknat denna quan- 


tilet vara endast 0,60305, (Mechanik des Himmels 
Berlin 1800, 1 Th., s. 336). 


K. V. 4. Handl. 1826. St. I, 4 


50 
giften för Calcutta vid £=229235", hvilken der- 
före måste anses vara behäftad med bestämd 
felaktighet; och denna kan naturligast finnas för- 
orsakad af den redan tillförene anmärkta bri- 
sten på uppgift om Barometerns värme, hvilken 
varit större kl. g30o” f. m. då största maximum 
inträffade, än kl. 4:40” e. m. då minsta mini- 
mum inföll, hvaraf nödvändigt en större skill- 
nad s, än vederbort, blifvit synbar. — För £L=90 
finnes, med tillhjelp af förestående formel, 


mm 


s=—0,015, hvilket värde skulle tillkännagilva 
ett motsatt förhållande af luft-oscillationerne 
närmast Polen, emot det som öfver öfriga de- 
lar af jordytan inträffar, och vore en bekräf- 
telse på DAnterrs här ofvanföre omnämda hy- 
pothes, om deremot icke kunde med skäl in- 
vändas, att denna bekräftande quantitet =0,015 
icke uppgår till en tiondedel af den =0,167, 
hvarmed formelns resultat kunna vara felaktiga, 
och derföre ej får anses vara tillräckligen bevi- 
sande. 

För jemförelses skull kunna de värden af s, 
som Dawierr samlat uti Lhe Qwvarterly Jour- 
nal of Science, Litterature and ÄArts, Vol. 
XVII, p. 189, men till hvilka jag ej känner 
grunderna, förtjena att här intagas. Han upp- 
gifver följande bestämmelser, hvilka här blifvit 
till Franskt mått förvandlade: 


2 
millimeter | 


St. Thomas . .- - | 024 1,880 
Sierra Leona . - .| 9.20] 1,854 
Trinidad . .. - -|10:39 1>600 
JAmalea sv = sc El Ag0 TAN 
Clermont-Ferrand. 45.47] 0,99 I 
HPALAS Kiel Ri ale le 48.50] — 0,711 
London . «+ « « 10131] 0381 


' 51 


Af dessa öfverensstämma' endast uppgifter- 
ne för Clermont Ferrand och Paris någorlunda 
med dem ofvanståeude formel gifver; de öfrige 
icke tillfredsställande. Detta oakttadt, så länge 
man ej vet åt hvilket håll man är sanningen 
närmare, hade äfven samtlige dessa värden bordt 
ingå i räkningen vid functionens bestämmande, 
om icke något tvifvelsmål om dem i annat af- 
seende uppstått. Den omständliga behandling, 
som observations quantiteter af denna art här 
ofvanföre blifvit underkastade, synes mig vara 
så väsendtligen nödvändig till utletande af till- 
förlitliga resultat, att de uppgifter, om hvilkas 
uppkomst kännedomen är i den grad bristfällig, 
att denna behandling med dem ej kan vidtagas, 
ej heller få anses vara fullt berättigade att vo- 
tera i en sådan sluträkning som denna. 

Utom hvad härtills i detta ämne blifvit an- 
fördt, påkallar det en särskilt undersökning från 
ett håll som nu icke blifvit afsedt. Man anser det 
här betraktade phenomenet vara förorsakadt af Må- 
nens och i synnerhet Solens samfälda attraction 
på luftmassan, Näst forskningen om detta oscil- 
lations phenomen i allmänhet, är derföre na- 
turligt att man till dess närmare utredande bör 
undersöka huru stor andel deri hvardera af des- 
sa himlakroppar hafva, i hvilket afseende luft= 
oscillationerne böra betraktas särskilt vid So- 
lens och Månens Syzygier och Qvadraturer. La= 
PLAcE har efter åtta års observationer 1 Paris 
förehaft en sådan undersökning (uti Connaissan- 
ce des tems pour Pan 1826, p. 308, &c.), och 
beräknat att månens bidrag att höja luft-atmos- 


1 S å 3 CET Å 
pheren utgör för nämde ort 0,054, då hela 
I mm 


i , a ec . 
 scillatiouen är 0,8. Det förtjenar att utforska 
huru stor denna Månens andel är vid andra La- 


| 
| 


- 
U 


52 


tituder. Om man, såsom LarracE, ej beräknar 
mer än fyra dagars observationer på hvardera 
af Syzygierne och Qvadraturerne, så kan man 
till grund för en sådan forskning samla inom 
ett år 100 dagars erfarenhet för de förra, och 
lika så många för de sednare; de öfriga dagar- 
na gå förlorade. Men phenomenets beskaffenhet 
är sådan, att en stor mängd observationer fordras 
till vinnande af säkerhet i resultatet, hvarföre 
nödigt är att i flera år till denna undersökning 
samla uppgifter. Dem jag för min vistelseort 
redan äger, anser jag derföre ännu böra ökas 
med flere, innan jag företager deras begagnan= 
dé i sistnämde afseende. 


53 


Om Svafvelsalter ; 


af 
JAC. BERZELIUS. 


(Fortsättning fr. K. V. A. H. för 1825 St. II. p. 232.) 


V. Wolframsvafvelsalter. 


Bssta sättet att frambringa dessa salter är då 


ett syresalt sönderdelas med svafvelbundet vä- 
te. Mot slutet går det likväl ganska trögt att 
få sista delen af syresaltet förstörd. Blandas 
den så erhållna lösningen med en syra, som i 
öfverskott tillsättes, så uppkommer en lefver- 
brun fällning och den sura vätskan är gul. Den- 
na fällning är wolframsvafla. Den liknar till 
utseendet ganska mycket molybdensvafla, men 
öfverträffar den i löslighet i vatten, som icke 
upphäfves, äfven vid betydligt öfverskott af fri 
syra. Så snart den gulaktiga sura vätskan gått 
igenom , blir, under tvättningen, det genomgåen- 
de mer och mer färgadt och varmt vatten fär- 
gar sig ännu starkare än kallt. Lösningen fäl- 
les åter, så väl af fri syra, som af salmiak, 
Afdunstas tvältvattnet på ett flatt glaskärl, så 
lemnar det ett öfverdrag, som i tunn kant är 


genomskinande och gulaktigt och midt uti svart- 


brunt och sprucket till ett groft pulver, hvilket 
förlorat en god del af sin förra lösligheti vat- 


ten. Kokas en med syra fälld wolframsvafla, 
Så blir den mörkare till färgen och slutligen 


54 


svartblå, förmodligen af de mindsta delarnes 
närmare sammanryckande; men den blir der- 
före icke olöslig under tvättningen. = Torrkad 
wolframsvafla: är nära svart, men ger ett pul- 
ver, hvars färg liknar des NYSS ”fällda svaf- 
lans.  Upphettad i destillationskärl ger den 
svafvel och lemnar grå svafrelnslfran. Vanli- 
gen får man bland "destilla ationsproducterna äf- 
ven vatten och svafvelbundet väte. Det är svårt 
att afgöra hvarifrån det sistnämda kommer. 

Antingen innehåller den fällda wolframsvaflan 
svafrelböndöt väte 1 chemisk . förening, som ej 
genom tvättning och torkning fullt utjagas, eller 
sönderdelar wolframsvaflan en del af det vid- 
hängande vattnet. En portion wolframsvafla, 

som på filtrum ett par gånger hlifvit begjuten 
med vatten, blandades i en retort med vatten 
och kokades. hvarvid den gas som utvecklades 
uppfångades öfver qvicksilfver. Det var svaf- 
velbundet väte, men dess myckenhet syntes 
icke svara emot någon bestämd förening med 
wolframsvaflan, som under kokningen till det 
mesta upplöstes i vattnet. Man skulie likväl 
af detta försök kunna draga den slutsats att | 
Yolframsvaflan, "in statu nascenti, kan förenas 
med vätesvafla, som sedan genom tvätining och 
beröring med luften efter hand afskiljes , och 
att en lika balt af vätesvafla är orsaken till 
de olika färgnuancer, hvarmed wolframsvaflan 
fälles, dock har jag deröfver intet afgörande 
försök. . Fälles wolframsvafla ur ett salt, som 
innehåller - en inblandning af ett wolframsy- 
radt salt, så får fällningen en ljusare, brun 
färg, som drager i rödt och fällningen svart=- 
nar ej i kokning. Efter torkning ger den i 


Ce) 


bränning svafvelsyrlighet och lemnar en gråblå 


55 


svafvelwolfram , som innehåller inblandad wol- 
"framsyra. Det är någon anledning att förmo- 
da, att en chemisk förening emellan syran och 
svaflan äger rum, men den kan icke på blotta 
utseendet skiljas från den rena svaflan. En 
ringa portion wolframsvafla meddelar sin färg 
åt stora qvantiteter af wolframsyra. Den sura 
vätska, hvarur de tillsamman blifvit fällda, är 
gul. Den blir, genom tillsats af ammoniak i 
öfverskott, grön och ger, då saltsyra sedan till- 
sättes, en blå fällning, som är wolframsyrad 
wolframoxid och som under torkning blir när 
ra hvit. 

Wolframsvafla löses trögt i caustikt kali, 
lösningen är djupt mörkbrun, och fås aldrig 
af så rena färger som de med vätesvafla beredda 
salternes. Genom kokning i öppna kärl blek- 
nar färgen, blir grön och slutligen gul; saltet 
är då till det mesta oxideradt. Kolsyradt kali 
löser den, utan värmets tillhjelp samt utan 
utveckling af kolsyregas, till en mörkbrun vät- 
ska, som kokad ger kolsyra; d. ä. wolframsvaf- 
lan förvandlar hälften af kalit till tväfaldt kol- 
syradt och den andra till ett wolframsvafladt salt 
med. svafla i öfverskoti. Vid kokning sönder- 
delas det förstnämda. Af vätesvaflade salter 
upplöses den i digestion och under utjagande 
af svafvelbundet väte. Caustik ammoniak upp- 
löser den torra wolframsvaflan ganska trögt, 
något lättare den nyssfällda. 

Jag har icke kunnat frambringa någon mot 
molybdenöfversvaflan svarande förening emellan 
Wolfram och svafvel, hvarken då wolframsvaf- 
ladt svafvelkalium kokades med mer nyss fälld 
wolframsvafla, eller då detta salt försattes 
med små qvantiteter chlor eller iod, eller då 


56 


wolframsvafla kokades med en lösning af he- 
par. Då lösningen, hvarur wolframsvafla fäl- 
les, håller hepar, så får man en ljusare fäll- 
ning, som under tvättning tager en dragning 1 
rödt, likt wolframsvaflans blandning med wol- 
framsyra, men jag har ur denna aldrig kun- 
nat erhålla några öfversvaflade salter, då den 
behandlades med saltbaser. 

Wolframsvaflade salter smaka hepatiskt. 
De lösliga äro gula, brandgula eller röda. De 
neutrala salterna kunna upplösa wolframsvafla 
i öfverskott och gifva då åt vätskan en mörk- 
brun färg. Det samma vinnes genom mått- 
lig tillsats af någon: syra. De neutrala lösliga 
wolframsvaflade salterna sönderdelas ganska 
långsamt af luften och kunna vid lindrig vär- 
me i öppen luft afdunstas till kristallisation. 
Lösningens färg ljusnar efter hand, under det 
att dels wolframsvafla, dels svafvel afsättes och 
ett wolframsyradt samt ett svafvelsyradt salt 
bildas. Då vätskan håller öfverskjutande basis, 
går sönderdelningen ganska fort och intet fälles. 
Af metalloxider sönderdelas dessa salter aillde- 
les likt de molybdensvaflade. 

Wolframsvafladt svafvelkalium. ' Neutralt 
wolframsyradt kali sönderdelades med svafvel- 
bundet väte och den brandgula lösningen af- 
dunstades i lufttomt rum öfver pottaska. Vid 
en viss concentrering ansköt saltet i fina gula 
kristaller. Det upplöstes med tillhjelp af vär- 
me i moderluten och öfverlemnades till frivil- 
lig afdunstning i öppen luft, hvarvid erhöllos 
platta 4:sidiga prismer med tvåsidig tillspets- 
ning och af en blekröd färg. Detta salt inne- 
håller intet kristallvatten. Det smälter utan att 
sönderdelas, om luftens tillträde hindras, smäl= 


97 
ta massan är mörkbrun och efter afsvalning 
brandgul. Det löses åter i vatten utan lem- 
ning. Detta salts concentrerade upplösning är 
skönt brandgul. Det fälles af alkohol och af- 
sättes, efter en stund, i små, fina, cinoberröda 
prismer. Det är likväl till en ringa grad lös- 
ligt i alkohol. 

Den precisa analysen af wolframsvaflade 
salter har en svårighet genom svaflans stora 
löslighet i vatten. Jag har likväl funnit att, 
om saltet sönderdelas med kungsvatten och di- 
gereras dermed till dess att svaflan begynt 
sönderdelas, så löser den sig icke mer, då den 
på filtrum tvättas med vatten, förut blandadt 
med litet fri syra. Om sedan den genomgång-' 
na vätskan blandas med svafvelsyra, afdunstas 
och saltet glödgas, så fås basens qvantitet. Svaf- 
lans erhålles genom rostning till wolframsyra 
och beräkning från dennas vigt. På detta sätt 
har jag anställt analyserna af några bland des- 
sa salter och fått användbara approximationer. 
Det här i fråga varande gaf på 100 d. salt, 
torkadt i pulverform 58.5 d. wolframsyra, samt 
44.3 d. svafvelsyradt kali. Neutralt wolfram- 
svafladt kalium, KS2+2WS3, skall, efter beräk- 
ning, frambringa 59.6 d. wolframsyra och 43.6 
d. svafvelsyradt kali. Man ser att analysen 
dermed öfverensstämmer och att det ringa de- 
ficit i wolframsyran gjort ett motsvarande öf- 
verskott i kalisaltet. 

Detta salt frambringar tvenne dubbelsalter 
af en serdeles intressant beskaffenhet, eme- 
dan de ådagalägga att svafvelsalter och syre- 
salter kunna med hvarandra chemiskt förenas. 

Wolframsvafladt svafvelkalium med salpe- 
tersyradt kali. Vid ett af mina försök att sön- 


58 


derdela mineralet wolfram till erhållande af 
wolframsyra, medelst kolsyradt kali, blandadt 
med litet salpeter, erhöll jag ur den med svaf- 
bundet väte sönderdelade lösningen, vid af- 
dunstning i lufttomt rum, ett ubintöde salt af 
en särdeles skön färg, som åter upplöst och 
Ilemnadt åt frivillig afdunstning i luften, ansköt 
i stora, sköna, glänsande, rubinröda, genom- 
skinliga kristaller af en mycket componerad 
form. Dessa kristaller utgöra det i fråga va- 
rande dubbelsaltet. Då jag upphettade en li- 
ten portion deraf i ett glasrör, detonerade sal- 
tet, vid börjande illa och lemnade efter 
sig en blekgul, i vatten fullkomligt löslig massa 
af wolframsvafladt och wolframsyradt salt. Pul- 
veriseradt och upphettadt på ett platinabläck 
förbrände det likt krut och lemnade det gula 
saltet på platinan. — För att upptäcka om det- 
ta salt innehöll salpeter endast mekaniskt in- 
blandad, upplöstes det och omkristalliserades 
flera gånger, men utan att förändras. Deremot 
då detta salts upplösning behandlades med kop- 
paroxidhydrat, fecks i lösningen ett svafvel- 
fritt salt, som under frivillig afdunstning af- 
satte salpeter och wolframsyradt kali i skiljda 
kristaller. Detta salt sönderdelas både af svaf- 
velsyra och af saltsyra med utveckling af svaf- 
velbundet väte och utan att någon qväfoxidgas 
utvecklas, förr än blandningen upphettas, hvar- 
vid en del af den fällda svaflan tillika ändrar 
färg och blir gul. Detta salt är ganska lättlöst 
1 vatten och nästan lika lättlöst i kallt som i 
kokande. Den mättade lösningen är skönt och 
djupt röd och den fälles koisfallinisk af alkohol. 
Åtskilliga salters lösningar som sönderdelas af 
det SA saltet, bönderjelas icke af detta; 


59 


t: ex. om det blandas med en lösning af chlor- 
barium och lemnas att anskjuta, så erhållas 
salterne hvar för sig, intet chlorkalium bildas 
och det detonerande saltet ger efter förbrän- 
ning ingen svafvelsyrad baryt. Detta salt hål- 
ler intet kristallvatten. 

100 d. deraf, sönderdelade på ofvan ans 
gifna sätt, gåfvo 46.8 d., wolframsyra och 52.6 
d. svafvelsyradt kali. « Om saltet består af en, 
atom salpeter och två atomer wolframsvafladt 
svafvelkalium, KAA2?2+2(KS?+2WS3Y, så må- 
ste det, efter räkning, gifva 47.7 d. wolfram- 
syra och 52.5 d. svafvelsyradt kali, hvarmed 
också analysens resultat så nära instämmer som 
man kan vänta 7). 


”) Jag försökte att till molybdensvafladt svafvelkalium, 
upplöst i vatten, blanda en lösning af salpeter och 
lemna dessa åt frivillig afdunstning. Det anskjutna 
saltet, hvaribland syntes en och annan salpeterkri- 
stall, liknade det molybdensvaflade saltet ensamt, 
var rödt i genomseende och grönt i reflection, men 
upphettadt detonerade det med ännu mera häftighet 
än wolframsaltet.  Kristallerne voro sneda 4-sidiga 
prismer med 4-sidig tillspetsning. Då de å nyo till 
mättning upplöstes i kokhett vatten och lemnades 
att, under en mycket långsam afsvalning, anskjuta, 
kristalliserade båda salterna hvar för sig, salpetern 
endast blekt köttröd och svafvelsaltet med den skö- 
naste gröna metallglans samt hade alldeles förlorat 
förmågan att detonera. — Dessa dubbelsalter af ett 
syresalt och ett svafvelsalt höra till alldeles samma 
klass af föreningar, som dubbelsalter af ett haloid- 
salt med ett syresalt, t.ex. de af Woöuarer upptäckta 
föreningarna af cyansilfver med salpetersyrad silf- 
veroxid och af cyanqvicksilfver "med samma salt. 
De utgöra ännu ytterligare bevis på riktigheten af 
den åsigt, som sammanställer dem alla under det 
gemensamma namnet af salter. 


60 


IWolframsvafladt svafvelkalium med wol- 
framsyradt kati, Vid beredning af wolfram- 
svafladt svafvelkalium får man efter afdunstning 
ofta ett citrongult salt anskjutet i rätvinkliga 
4-sidiga taflor. Detta salt håller kristallvatten, 
blir mörkare gult och ogenomskinligt då det 
upphettas, samt smälter vid börjande glödgning, 
utan att sönderdelas, om luftens tillträde hin- 
dras. Det löses i vatten lätt till en citrongul 
vätska, som icke fälles af alkohol och som icke 
grumlar mangansalter. Genom tillsats af syra 
blir lösningen brandgul eller röd. Jag ansåg 
detta salt derföre i början för att vara basiskt; 
men då jag analyserade det, fick jag deraf så 
nära samma proportioner emellan dess bestånds- 
delar, som af det neutrala saltet; det gaf nem- 
ligen 0.58 wolframsyra och 0.377 chlorkalium. 
Jag begynte då förmoda att saltet innehöll 
wolframsyradt kali. Vid smältning i glödande 
fluss med cinober, hoppades jag erhålla svaf- 
velsyrlighetsgas , men den ganska ringa portion 
gas som erhölls var svafvelbundet väte. Det 
förändrades icke eller då det vid glödgning 
smältes i vätgas och gaf intet spår af vatten. 

100 d. af detta salt förlorade i smältning 
4.5 d. i vigt af bortgånget vatten. 82.3 smält 
salt sönderdelas med kungsvatten och gåfvo 
52.5 d. wolframsyra samt 40.5 d. svafvelsyradt 
kali, som, vid återupplösning, lemnade ett rin- 
ga spår af wolframsyra oupplöst. Förvandlas 
dessa till wolframsvafla och svafvelkalium, så 
erhållas 63.25 d. af den förra och 25.65 d. af 
det sednare, eller tillsamman 83.9, hvilket är 6.4 
mer än som blifvit taget till analysen. Detta 


kan endast härröra från en sådan orsak att saltet 


innehållit ett syresalt, och om det består af en atom 


61 


af svafvelsaltet och en atom af syresaltet, så 
måste 32.5 d. smält salt gifva 39.5 d. svafvel- 
syradt kali och 53.5 d. wolframsyra. Dessa 
försök synas berättiga till den slutsats att det- 
ta salt är ett verkligt dubbelsalt och består, 


med inberäknande af vatten af KW2Aq?+(KS? 
+2WS3). Om wolframsyradt kali noga blan- 
das med svafvel och i en betäckt degel upp- 
hettas, så sönderdelas saltet, grå svafvelwol- 
fram bildas och man får, vid massans behand- 
ling med vatten, en gul upplösning som inne- 
håller det wolframsyrade och wolframsvaflade 
'dubbelsaltet. 

Wolframsvafladt svafvelnatrium kristalli- 
serar ganska trögt och först sedan massan blif- 
vit mycket öucentreräd: Bästa sättet att få 
kristaller är att åt frivillig afdunstning öfver- 
lemna en concentrerad lösning af saltet i alko- 
bol.  Kristallerne äro orediga, röda till färgen 
och begynna snart fuktas, hvarvid färgen ljus- 
nar och öfvergår till gult. Med öfver skovt på 
basis fås ett afvänlledes 1 alkohol lösligt salt, 
som hastigt fuktas i luften och sönderdelas gan- 
ska fort till syresalt. 

Wolframsvafladt svafvelammonium fås bäst 
då en concentrerad lösning af neutral wolfram- 
syrad ammoniak sönderdelas med svafvelbun- 
det väte, hvarunder det nybildade svafvelsal- 
tet, som är tröglöst i vatten, efterhand anskju- 
ter i ljusröda kristaller, som till utseendet all- 
deles likna kaliumsaltet. Detta salt decrepiterar 
ganska häftigt då det upphettas, ger vatten 
samt svafvelammonium och lemnar slutligen en 
» grå metallglänsande svafvelwolfram, som be- 
håller forn af de söndersprungna] kristall- 
styckena. Detta salt löses lättare i rent vat- 


62 


ten, än då vattnet håller något salt upplöst. 
Det sönderdelas föga under frivillig afdunstning 
och ger intet dubbelsalt, då det upplöses i 
blandning med salpetersyrad ammoniak och öfa 
verlemnas åt frivillig afdunstning: 


Ur den vätska hvarur detta salt afsatt sig, 


fås, under frivillig afdunstning, ett gult salt i 
rätvinkliga 4-sidiga taflor, som fullkomligt lik- 
nar det motsvarande kaliumsaltet, och som så= 
ledes synes innehålla wolframsyrad ammoniak. 
Det förhåller sig i torr destillation likt det fö= 
regående och lemnar grå svafvelwolfram. 

IWWolframsvafladt svafvelbarium fås gan= 
ska trögt, då det neutrala syresaltet, blandadt 
med vatten, utsättes för en ström af svafvel- 
bundet väte. Man får en citrongul vätska, som, 
efter frivillig afdunstning, lemnar ett gult bla- 
digt kristalliniskt, genomskinligt öfverdrag på 
glaset. Lösningen fälles icke af caustik ammo- 
niak. Upplöses nyss fälld wolframsvafla, ge- 
nom kokning, i svafvelbarium, så får man en 
gul massa, som intorkar utan alla tecken till 
kristallisation. Med öfverskott på wolframsvaf- 
la ger den en brun fernissa. Vätesvafladt svaf- 
velbarium sönderdelas, till och med i kokning, 
trögt af wolframsvafla. 

IV olframsvafladt svafvelstrontium fås gan- 
ska läti och i myckenhet genom det neutrala, 
i valten utrörda, saltets sönderdelning med svaf- 
velbunden vätgas. Lösningen är gul och ger 
citrongula stråliga kristaller. Den grumlas icke 
af caustik ammoniak. Med öfverskott på wolfram- 
svafla fås ett brunt salt, som intorkar till en 
syrup. 

IV olframsvafladt svafvelcalcium fås lika 
lätt som det föregående. Anskjuter icke och 


63 


intorkar till en blekgul saltmassa. Löses lätt 
i vatten och något i alkohol. Med öfverskju- 
tande svafla får man en rödbrun förening, som 
icke eller anskjuter. Caustik ammoniak utfäller 
ett ljusgult pulver, som är ett basiskt salt. 

Wolframsvafladt svafvelmagnesium erhål- 
les på hka sätt med de föregående. Lösnin- 
'gen sönderdelas lätt i luften, men i lufttomt 
rum intorkar den till en gul fernissa, som 
med: lätthet åter löses i vatten. Det är äfven 
lättlöst i alkohol. Med Weolframsvafla i öfver- 
skott är föreningen brun och anskjuter ej. Am- 
moniak fäller ett ljusgult, pulverformigt, basiskt 
salt. 

Då de ofvan beskrifna salter af de alkalis 
'ska jordarternes radicaler äro gula och icke rö- 
da, måste jag lemna oafgjordt, huruvida de 
icke kunna vara dubbelsalter med hvar sitt 
motsvarande syresalt. 

Neutrala salter af berplljord, rtterjord och 
lerjord fällas hvarken af det enkla wolfram- 
svaflade svafvelkalium eller af det cintrongula 
dubbelsaltet. Det är deraf troligt att de alla 
gifva lösliga wolframsvaflade salter, heldst äf- 
ven något concentrerade upplösningar behålla 
sig klara. 

Wolframsvafladt svafvelzirconium bildar 
en brungul fällning. 

Wolframsvaflad svafvelmangan är lättlöst 
i vatten, lösningen är gul. 

IWolframsvafladt svafveljern. Det neutrala 
kaliumsaltet sönderdelar svafvelsyrad jernoxidul 
och frambringar ett med mörkgul färg i vat- 
ten lösligt salt. — Det gula dubbla kaliumsal- 
tet färgar jernsaltets upplösning 'svarthrun utan 
alt fälla något. ' 


64 


IWolframsvafladt jernsvafvel bildar en volu- 
minös mörkbrun fällning, som snart samman- 
faller till en lefverbrun klump, hvilken sedan icke 
vidare förändras. Det gula saltet ger en lju- 
sare fällning, som om några dagar sönderde- 
las i vätskan och blir hvit. | 

IV olframsvafladt svafvelkobolt bildar en 
mörkbrun, endast i kanterna genomskinlig vät- 
ska, som efter 24 timmar afsätter en svart fäll- 
ning. 

Wolframsvaflad svafvelnickel förhåller sig 
på lika sätt. 

Wolframsvaflad svafvelzink fäller sig först 
efter 24 timmar och bildar då ett blekgult 
pulver. 

Wolframsvafladt svafvelcadmium faller ge- 
nast i form af ett vackert citrongult pulver. 

IWolframsvafladt svafvelcerium bildar först 
efter 24 timmar en ljusgul fällning. Med det 
gula dubbelsaltet uppkommer fällning genast. 

IWolframsvafladt svafvelchrom är tll en 
viss grad lösligt i vatten och afsätter en ringa 
grönbrun fällning. | 
IV olframsvafladt svafveltenn är en flockig, 
brun, voluminös fällning.  Wolframsvafladt 
tennsvafvel fälles i form af grågula kåfvor. | 

IV olframsvaflad svafvelvismut är en mörk- 
brun fällning. 

IV olframsvafladt svafvelbly är en mörk- 
brun fällning, som samlad är nära svart. Fäll- 
ningen med det gula dubbelsaltet är smutsigt ' 
brandgul och behåller sig så, sedan den sam-= 
lat sig. I 
Wolframsvafladt kopparsvafve! är en lef= 
verbrun fällning som samlad blir mörkbrun och 


behål- 


65 
behåller sig så Med det gula dubbelsaltet är 


fällningen mörkare och samlad svart. 

Wolframsvafladt svafvelgvicksilfver är en 
svart fällning. 

Wolframsvafladt gvicksilfversvafvel faller 
i vackert brandgula kåfvor. Öfverskott på wol- 
framsvafladt svafvelkalium svärtar fällningen och 
af öfverskott på qvicksilfverchlorid blir den in- 
om få 'ögonblick hvit. Den neutrala förenin- 
gen afskiljd behåller sig oförändrad. Den mörk« 
nar i torkning och blir slutligen gulbrun. Rif- 
ven till pulver blir detta mörkrödt och tager 
politur af pistillen. Ger i destillation svafvel 
och cinober och svafvelwolfram återstår. Fäll= 
ningen med det gula dubbelsaltet liknar den 
nyssnämda, men dess pulver efter torkning, 
tager icke packning och blir ej glänsande. Ger 
i destillation en länge fortfarande ström af svaf- 
velsyrlighetsgas. 

Wolframsvafladt svafvelsilfver är en mörks= 
brun fällning som snart blir svart, Ger i de- 
-stillation svafvel och blir blygrå, metallglän- 
sande. 

Wolframsvafladt  platinasvafvel ger en 
djupt mörkbrun vätska, som en stund behåller 
sig klar, men snart afsätter en svart fällning. 

FWolframsvafladt  guldsvafvel bildar en 
djupt mörkbrun, genomskinlig upplösning, som, 
efter utsättande för öppen luft, efter ett par 
dagar, ger en genomskinande fällning, hvilken 
samlad blir svart. 


VI. Tellursvafvelsalter. 
Svafveltellur är hittills föga känd. KraProtu") 
angaf: ”att om man sammansmälter tellur med 
") Beiträge III. 12. 
KV. 4. Handl. 1826. St. I 5 


66 
lika delar svafvel, så flyter den till en blyfär- 


ad, strålig massa, hvilken, i destillationskärl 


upphettad till glödning, afger svafvel och lem- 


nar en halfsmält, porös massa af måttlig mes - 


tallglans, som är svafveltellur.” Det är mig 
icke bekant, att någon sedan undersökt denna 
svafvelmetalls förhållanden. 

Tellurium kan i alla proportioner samman- 
smältas med svafvel, som deraf först färgar 
sig rödt eller brandgult. Då metallens mängd 
ökes, blir det rödt i genomseende i tunn kant 
och svart 1 reflecteradt ljus: med ännu mer 
blir det ogenomskinligt och blygrått. På torra 
vägen kan ingen förening i bestämdt förhållan- 
de fås emellan dessa tvenne kroppar, och en 
sådan kan endast frambringas, då telluroxid 
sönderdelas, på våta vägen, med svafvelbun- 
den vätgas. Den erhålles lika väl då tellur- 
oxiden är basis, som då den är syra. TI förra 
fallet afsätter den sig såsom en flockig, brun, 
genomskinande fällning, som snart mörknar 


och blir i det närmaste svart. I samma form 


fås den också då tellursvaflade salter fällas med 
en syra. Lemnas åter lösningen af ett tellur- 
svafladt salt i beröring med luften, så öfver- 
kläder den sin yta med en blygrå, metallglän- 
sande, icke det minsta kristallinisk lamell, 


som beständigt tilltager i tjocklek, till dess att 


slutligen all svafveltellur: är afskiljd. Den på 
detta sätt erhållna svafveltelluren har följande 


egenskaper: Under  polerstålet tager den ett 


glänsande blygrått strek. Vid lindrig hetta 


smälter den, kokar och pöser, men kan ej fås i 


en sammanhängande blåsfri massa. Den smäl- 


ta svafveltelluren är mörkgrå, något metallisk 


till utseende, skör och lätt att pulvrisera. Den 


67 


är oledare för electriciteten, så väl osmält som 
smält. Upphettad i destillationskärl afger den 
svafyvel, som af en ringa tellurhalt är mörkrödt 
och slutligen, om hettan tillräckligt länge fort- 
sättes, återstår metallisk tellur, som, då för- 
söket sker i lufttomtrum, eller om återstoder 
uttages och upphettas i ett annat kärl, är ab- 
solut svafvelfri. Den är till färgen silfverhvit, 
af en utmärkt metallglans, leder electriciteten 
och är starkt kristallinisk i' brottet. Tellurium 
förhåller sig således till svafvel alldeles så som 
de ädla metallerna förhålla sig till syret, att 
den nemligen vid en högre temperatur reduce- 
ras utan allt slags tillsats. 

Det säkraste sätt att få telluren ren, är 
utan tvifvel att upplösa den orena telluroxiden 
i ett vätesvafladt salt; att fälla tellursvaflan 
derur med en syra, och att sedan reducera 
telluren genom destillation vid en varsamt ökad 
hetta, så att svaflet går öfver utan att telluren 
tillika förflygtigas. — Det vätesvaflade saltet 
afskiljer alla de basiska metalloxider, som kun- 
na innehållas i telluroxiden (vanligen både kop- 
par och bly), hvilka i form af svafvelmetaller 
blifva olösta, och vid destillation af svafvel- 
telluren bortgå arsenik och selenium med svaflet. 

Svafveltellur löses trögt men fullkomligt af 
caustikt kali eller natron. Lösningen är mörk- 
gul och består, såsom bekant, af tellursyradt ka- 
li och af tellursvafladt svafvelkalium. <Caustik 
ammoniak löser svafveltellur endast då den är 
nyss fälld eller ännu våt och äfven då i obe- 
tydlig qvantitet. Vätskan är blekgul. Om tel- 
lursvaflan håller arseniksvafla eller arseniksvaf- 
lighet, hvilket vanligen är händelsen då den ej 
förut blifvit derifrån befriad, så kunna dessa 


1G 


68 


derifrån afskiljas, emedan de upplösas af am- 
moniak, äfven utspädd, som föga upptager af 
tellursvaflan.  Vätesvaflade salter sönderdelas 
först i kokning af tellursvaflan. 'Svafvelalkalier- 
nes högre svafyelbindningsgrader sönderdelas 
deraf äfvenledes ganska ofullständigt och trögt. 
Fälles tellursvafla med en syra ur en lösning, 
som innehåller hepar, så är fällningen ljust 
brungul eller smutsgul, men blir om en gan- 
ska kort stund svartbrun eller brun. Denna 
färgförändring synes härröra af en högre svaf- 


velbindningsgrad, som först afskiljes och som, 


efter några ögonblick, sönderdelas, likasom den 
fällning hepar gör i blysalter först är blodröd, 
men om en ganska kort stund blir svart. Det 
inträffar äfven då ett telluroxidsalt fälles med 
hepar. 

Tellursvaflan är, såsom svafla, lika svag som 
oxiden är i egenskap af syra, och det torde 
icke böra betviflas att den, mot electronegativa= 
re svafvelmetaller, kan vara en svafvelbasis. Tel- 
lursvaflade salter med de 8 alkaliska radicalerna, 
äro alla lösliga i vatten med blekgul färg och 
fås bäst genom syresaltets sönderdelning, då 
det, utblandadt med vatten, utsättes för svaf- 
velbundet väte. ”Tellur och Antimon hafva der 
omständigheten gemensam, att de på våta vä- 
gen icke kunna frambringa neutrala salter; der- 
före, då deras neutrala syresalter sönderdelas med 


svafvelbundet väte, afskiljes en del af den nybil= 
dade svaflan i oupplöst och isolerad form. För 
att bestämma sammansättningen af den i vat=e 
ten lösliga föreningen, blandade jag väl aftvät- 
|; 
; 


tadt tellursyradt natron med vatten och utsatte: 
det för en ström af svafvelbunden vätgas, så 


länge det absorberade något. Jag erhöll em | 


69 


blekgul vätska och ett svart pulver af tellur- 
svafla. Den erhållna vätskan sönderdelades med 
saltsyra och gaf 22 d. hårdt torkad tellursvafla 
och 40.5 d. chlornatrium. Det sönderdelade sy- 


resaltet är —NaTe?; om det lösliga tellursvaf- 
lade saltet hade haft en likartad sammansätt- 
ning, så hade ingen tellursvafla” blifvit öfver. 
Antaga vi åter att saltet består af 3NaS?+2TeS?, 
eller att det är till en tredjedel tellursvafladt, 
"så svara emot 22 d. tellursvafla, efter sönder- 
delning med saltsyra, 40 d. koksalt. Det är 
således klart att saltet hade denna sammansätt- 
ning, och det torde vara tillåtet att sluta till 
en dyklik formel äfven för de öfriga lösliga tel- 
| Jursvaflade salterna. ”Tellursvaflan låter sam- 
| mansmälta sig med dessa salter, men vid åter- 
| upplösning i vatten afskiljes den; man finner 
deraf att neutrala salter kunna gifvas, men att 
| vattnets verkan frambringar endast de basiska. 
| Lösliga tellursvaflade salter sönderdelas gan- 
ska hastigt i luften; men i torr form behålla 
de sig. Minsta fuktighet bidrager! till deras 
förstöring. Svafvelbasen förvandlas till ett un- 
'dersvafvelsyrligt salt och svaflan afsättes på vät- 
skans yta. I täppta kärl kunna tellursvaflade 
salter med alkalisk basis uthärda glödgning utan 
att sönderdelas; men de svagare basernes sal- 
ter sönderdelas på det sätt, att svafvel utjagas 
från tellursvaflan, och telluren utjagar sedan, från 
'svafvelbasen, en portion svafvel, hvarefter en 
'metallglänsande metallmassa af tellurbasis och 
-svafvelbasis, eller af tellurmetall och svafvel- 
metall, återstår. Åtskilliga af de i vatten lös- 
liga tellursvaflade salterna lösas äfven i alkohol, 
,ehuru i ringare mängd än af vatten. Dervid 
afsätter sig ep portion tellursvafla, hvars myc- 


70 
kenhet rättar sig efter den använda alkoholns, 
och lösningen får efteråt en mörkare gul färg. 
Jag förmodar att denna verkan är en följd af 
den större mängd luft alkohol innehåller, på 
hvars bekostnad en liten del af svafvelbasen 
oxideras. - 

Tellursvafladt svafvelkalium anskjuter, vid 
afdunstning i lufttomt rum, i rediga fyrsidiga 
prismer af en blekgul färg. En concentrerad 
lösning tål till och med att vid +40? afdun- 
stas i öppen luft, och kristalliserar bättre ge- 
nom fortsatt afdunstning än genom afsvalning. 
Saltet fuktas, då luften är fuktig, och blir genast 
svart. Det är lättsmält, ser svart ut så länge 
det flyter, men är efter afsvalning brungult och 
löses åter i vatten. 


Tellursvafladt svafvelnatrium och svaf- 
vellithium har icke kunnat bringas att anskjuta, 
de intorka i lufttomt rum till blekgula salt- 
massor, som i luften lätt sönderdelas, särde- 
les lithiumsaltet. 


Pellursvafladt ammonium ger, då lösnin- 
gen afdunstas i lufttomt rum öfver pottaska, 
kristaller, som likna kalisaltets och som i öp- 
pen luft sönderdelas; äfven i lufttomt rum sön- 
derdelas en del af detta salt, derigenom att en 
portion af basen förflyger, men sedan rummet 
emottagit en portion deraf, fördunstar resten 
utan sönderdelning. | 


Tellursvafladt svafvelbarium fås bäst då 
svafvelbasen kokas med svaflan och lösningen af= 
dunstas i lufttomt rum. Saltet anskjuter i stora, 
blekgula; genomskinande, platia, snedt afskurna; 
fyrsidiga prismer. Löses sedan ganska långsamt 
i vatten och behåller sig i luften oförändradt. 


N 


gå 

Tellursvafladt svåfvelstrontium ger, vid 
surups stadga, tecken tull kristallisation och in- 
torkar till en saltmassa af blekgul färg, som 
åter fullt löser sig i vatten. Behåller sig väl i 
luften. 

Ti NORNAN a svafvelcalcium mtorkar till 
en gul, icke kristallinisk massa, som i luften 
ganska fort sönderdelas. 

Tellursvafladt svafvelmagnesium erhålles 
då bariumsaltet fälles med svafvelsyrad talk- 
jord och lösningen afdunstas i lufttomt rum. 
Det ger en blekgul kristallinisk saltmassa, som 
oförändrad löses af vatten och temligen väl i 
alkohol. ; 

Då jag försökt att genom dubbel decom- 
position med tellursvafladt svafvelnatrium sön- 
derdela de egentliga jordarternas salter, utveck- : 
lades svafvelbundet väte och en blandning af 
jorden och tellursvafla afskiljdes med svart färg. 
På lika sätt förhöllo sig äfven chromoxidul- 
samt uranoxid-salter. 

Tellursvaflade salter af svafvelmangan, 

svafvelzink, svafvelcadmium och svafvelcerium 
fällas i första ögonblicket med en gul, i hrunt 
dragande färg, som snart blir mer och mer 
mörk och slutar med att antaga tellursvaflans 
färg. Efter torkning se de ut som tellursvafla 
och gifva, på sätt ofvanföre är ommnämt, svalf- 
vel i destillation. 
— Tellursvafladt svafveljern är en svart fäll- 
ning. Tellursvafladt jernsvafvel fälles i form 
af en mörkbrun flockig massa, som snart sam- 
manbakar till en hophängande klump. Är ef- 
ter torkning ganska lättsmält och lemnar ef- 
ter glödgning i destillationskärl, hvarvid myc- 
ket svafvel går bort, en grå metallglänsande 
Massa. 


72 

DPellursvaflad svafkobolt och svafvelnickel 
fällas båda med svart färg. 

Tellursvafladt svafvelbly, svafvelvismut , 
svafveltenn och kopparsvafvel äro alla bruna 
eller brungula fällningar, som svartna i tork- 
ning, 1 destillation gifva svafvel och lemna i 
återstod en grå metallglänsande massa. 

Pellursvafladt tennsvafvel är vill färgen. 
mycket mörkare än svafveltenn-saltet, så att 
det väl låter förmoda sig att denna förening 
snarare är tennsvafladt svafveltellur, helst tenn- 
svaflan har vida mer determinerade electrone- 
gativa egenskaper än tellursvaflan. 

Tellursvafladt svafvelgvicksilfver och 
gvicksilfversvafvel äro det förra mörkbrunt 
och det sednare gulbrunt. Det förra förvand- 
las i destillation, såsom för svafvelqvicksilfver- 
salterna är vanligt, med en fräsande utveckling 
af qvicksilfver, till det sednare saltet, som i 
destillation ger svafvel och sublimeras sedan. 
Sublimatet är mörkgrått och ger ett svarlgrått 
pulver. 

Tellursvafladt svafvelsilfver är en svart 
voluminös fällning, som tager metallglans un- 
der polerstålet. Ger 1 destillation svafvel och 
lemnar en .smält, blygrå metallkula, som icke 
förändras, då den ånyo smältes i öppen eld. 
Denna metallmassa är smidig och mjuk, som bly, 
så att den utan att brista i kanterna låter ut= 
platta sig till det tunnaste löf. ; 
> Tellursvafladt platinasvafvet behåller sig 
länge qvar i upplösning, som har en djupt brun- 
gul färg, men faller om ett par dagar i genom= 
skinande bruna kåfvor, som blifva svartaitork= 
RINZ, 


n3 


Tellursvafladt guldsvafvel är lösligt i vat- 
ten med en så djupt brungul färg, att vätskan 
synes ogenomskinlig. Efter en eller annan dag 
har det mesta utfällt sig i en voluminös floc- 
kig svart massa, som i destillation ger ett mörkt 
firgadt svafvel och lemnar en lättsmält, grå, 
metallglänsande, spröd metallmassa af tellur- 


guld. 


VII. Om några andra kroppars förhål- 
lande till svåjf vel, i häpseende till 
bildning af svafvelsalter. 


Antimon bildar icke mindre än tre serier 
af svafvelsalter, nemligen antimonsvaflade, an- 
timonsvafliga och underantimonsvafliga. Desså 
salter förtjena mycken uppmärksamhet, dels 
emedan de i medicinen spela en role, kermes 
t. ex. om hvars natur så mycket är stridt, är 
egentligen ett sådant salt af svafvelkalium el- 
ler svafvelnatrium med ett stort öfverskott på 
underantimonsvaflighet (svafvelantimon); dels 
emedan i naturen förekomma kristalliserade för- 
eningar af svafvelantimon med basiska svafvel- 
metaller, vanligen af Tyska mineraloger med ett 
gemensamt namn kallade dunkla Fahlerzer, 
hvilka äro att betrakta såsom nativa underan- 
timonsvafliga metallsalter, bland hvilka tilläf- 
ventyrs åtskilliga, vid en närmare granskning, 
torde befinnas innehålla äfven högre svafvel- 
bindningsgrader af antimon. En undersökning 
af antimonsvafvelsalter är, under min ledning, 
påbegynt af Herr SeTttERBERG, och jag hoppas 
att framdeles få för K. Academien framlägga 
resultaten af hans arbeten i denna väg. 

Tennets högsta svafvelbindningsgrad (SnS?, 
Musivguld) har ganska utmärkta caracterer af 


74 


en svafla och ger lösliga och till en del kri- 
stalliserande salter med de alkaliska svafvelba- 
serna. Jag har redan på ett annat ställe (K. 
Vet. Acad. Handlingar 1821 p. 125) anfört åt- 
skilliga försök, som bevisa tillvarelsen af dessa 
salter, äfvensom att de, digererade med ett 
öfverskott af ternsvafla, förvandla sig till hepar 
på det sätt att de afsätta tenn och upptaga 
svafvel, till dess svaflan blifvit förvandlad i 
SnS>;, som icke har frändskap till svafvelbaser, 
hvilka genast sönderdela den i tennsvafla; 
som upplöses, och i svafveltenn, som blir olöst 
1 form af ett svart pulver. 

Chrom har till svafvel så föga verksam 
frändskap, att man svårligen kan frambringa 
något mot de chromsyrade salterna svarande 
svafvelsalt. Smälter man chromoxidul med he- 
par, så får man, då smälta massan upplöses i 
vatien, svafvelchrom (ChrS?Y) oupplöst i form 
af grå, kristalliniska, glänsande fjäll och lös- 
ningen håller intet spår af chrom. 

Deremot, om man till en upplösning af 
ett vätesvafladt salt dryper en utspädd upplös- 
ning af ren chromsyra, så bildas först en brun 
grumling, som säd upplöses i vätskan och 
färgar den brun. Ett gröngrått ämne fälles 
tillika. Den bruna upplösningen innehåller en 
förening af chromsvafla (ChrS”) med svafvel- 
basen; men den eger ganska ringa bestånd och 
bildas icke då man använder en mindre ut- 
spädd upplösning af chromsyra, hvilken då: 
alldeles reduceras till en blandning af oxidul- 
hydrat med svafvel. Man får samma upplös- 
ning äfven, då tväfaldt chromsyradt kali upp- 
löses 1 vatten och sönderdelas med en ström 
af svafvelbundet väte. Grågrönt svafvelchrom : 


75 


fälles, med gräsgrön färg lösligt i caustikt kali, 
och den silade lösningen är brun. TI luften 
afsätter den chromsvafla i form af en brun fäll- 
ning. I digestion, särdeles då den är utspädd, 
afsätter den svafvel och syrsättes till chrom- 
syradt kali. 

Selenium , skulle man förmoda, borde gif- 
va svafvelsalter, likasom det ger syresalter; 
men detta är icke händelsen; åtminstone har 
det icke lyckats mig att frambringa några så- 
dana. Svafvelselenium sönderdelar icke väte- 
svaflade salter, förr än blandningen upphettas, 
och äfven då ganska långsamt. Det förändrar 
dervid sitt utseende, blir svart och samman- 
faller till en ringare volum. Var saltet i öf- 
verskott, så återstår svafvelfritt selenium och 
vätskan innehåller en blandning af hepar och 
selenmetall. Var svafvelselen i öfverskott, så 
innehåller vätskan intet selenium. Om svafvel- 
selen, utan tillhjelp af värme, blötes i en lut 
af caustikt alkali, så upplöser denna svafvel och 
lemnar selenium. Var luten i tillräcklig mängd, 
så upplöser den äfven selenium, men då är 
den olösta svafvelfritt selen "). Det är således 


+) Detta ger ett ganska lätt sätt att, af den svafvel- 
selen som fås från svafvelsyrefabriker, utdraga selen 
med ringa kostiad. Jag upplöste gult, kristallise- 
radt selensvafvel från Lukawitz i Böhmen, (som 
Prof. STEINMANN i Prag haft den godheten att skic- 
| ka mig) i caustikt kali och lemnade luten i öppen 
| luft vid 4222; Derunder utfälldes genom saltets 
förvandling till undersvafvelsyrligt, selenium till 113 
I op.c. af det upplösta svaflets vigt. Som vätskan än- 
nu var rödare, än en lösning af hepar, koktes den 
en stund med en hel bit ilagdt svafvel, hvaraf si- 
sta portion selen utfälldes och utgjorde ännu 3 pro- 
cent. Vätskan var selenfri. Selenium var tilläfven- 
tyrs icke absolut svafvelfritt. 


76 


klart att vid dessa tillfällen svafvelbasen före- 
trädesvis upptager öfverskott af svafvel och att, 
först då det sistnämda ej är tillräckligt, äfven 
selenium upplöses; denna omständighet synes 
utvisa att selensvaflade salter icke, åtminstone 
på våta vägen, äga rum. — Sammansmältes svaf- 
velselen med kolsyradt kali och massan sedan 
upplöses i vatten så blir, om alkalit ej var i 
öfverskott, svafvelfritt selenium olöst. Om en 
upplösning af ett neutralt, eller till och med 
basiskt selensyradt salt sönderdelas med svaf- 
velbunden vätgas, så grumlas vätskan från för- 
sta ögonblicket, först afskiljes rent selenium, 
sedan svafvelselenium (om vätskan var utspädd) 
och derefter svafvel. I concentrerade lösnin- 
gar bildas ett brandgult precipitat, som snart 
blir svart eller svartbrunt och ofvanpå detta 
lägger sig ett gult, stundom kristalliniskt pre- 
cipitat af rent svafvel. Förklaringen af detta 
paradoxa förhållande är lätt; den inströmman- . 
de gasen frambringar svafvelselenium, som fäl- 
les och svafvelalkali, som blir qvar i lösnin- 
gen, men som, på svafvelselens bekostnad, in- 
om kort högre svafvelbindes, till KS6 eller 
NaS$, hvarvid selenium blir fritt och fällnin- 
gen svartnar. Under fortsättning utfälles det 
öfverskjutande svaflet af vätesvaflan och slut- 
ligen återstår en blandning af litet hepar med 
ett vätesvafladt salt, något smittadt af selenium, 
som gör att det utfällda svaflet är efter samling 
gulare än eljest; men det håller endast spår af 
selenium. 

Att bor, kisel och titan icke gifva svafvel- 
salter på våta vägen, är af äldre försök redan 
bekant. Det är troligt att sådana kunna, på 
torra vägen, genom smältning frambringas. 


77 


De sakna likväl för det närvarande ett intresse; 
som kunde svara 'emot svårigheten af deras stu= 
derande. Att Pantalum på torra vägen kan 
frambringa ett tantalsvafladt salt, som på våta 
vägen sönderdelas, har jag i K. Acad. Handl. 
1824, p- 287, redan visat. 

Saltbildarne gifva inga svafvelsalter. Förs 
enar man t. ex. chlorsvafvel med svafvelkalium, 
så får man chlorkalium och svafvel. 

Föreningar gifvas af guldsvafvel (AuS?), 
platinasvafvel (PtS2), rhodiumsvafvel (RS), 
med mera basiska svafvelmetaller, hvilka må- 
ste betraktas såsom föreningar emellan de ba- 
siska metalloxiderna, t. ex. af kali med plati- 
naoxid eller med kopparoxid, och visa att svaf- 
let, ända in 1 detaljer, imiterar syrets förhål- 
landen. — 

De försök, jag i det föregående anfört, åda- 
galägga: 1. Att en talrik och intressant klass 
af salter gifves, i hvilken syrets plats i syre- 
salterna intages af ett lika antal atomer svaf- 
vel, samt att detta uibyte af syre mot svaf- 
vel, hos flera syresalter låter verkställa sig ge- 
nom inflytande af svafvelbundet väte, hvars 
väte syrsättes på bekostnad af syret så väl i 
syran, som i basen. — 

2. Att många af dessa svafvelsalter, i all- 
mänhet alla af de metaller som bilda alkali 
och alkaliska jordarter, äro lösliga i vatten, 
kristallisera, förena sig med kristallvatten; för- 
binda sig stundom med hvarandra och stun- 
dom med syresalter till dubbelsalter, hafva 
olika mättningsgrader och följa vid dessa i all- 
mänhet samma multipler som syresalterna. 

3. Att svafvelsalter förnämligast bildas i 
sådana förhållanden, som hafva motsvarande 


d 


78 


syresalter, men att svafvelsalter äfven gifvas, 
som sakna motsvarande syreföreningar, t. ex. 
Underarseniksvafliga, Molybdenöfversvaflade. 

4. Att icke alla syresyrors radicaler kunna 
bilda svafvelsalter, eller åtminstone att hittills 
sådana icke med alla kunnat frambringas. Salt- 
bildarne, qväfvet, bor, kisel, titan och sele- 
nium frambringa inga svafvelsalter. Hit torde 
äfven de organiska syrornes sammansatta radi- 
caler kunna räknas, ehuru det väl låter tänka 
sig att en sådan förvandling af någon bland 
dem möjligen i framtiden torde kunna upp- 
täckas. 

5. Svaflor, och följaktligen svafvelsalter, bil- 
das med väte, kol, phosphor arsenik, molybden, 
wolfram, tellur, antimon, tenn. Mindre tydligt 
med chrom, tantal, guld, platina, rhodium och 
kanske ännu någon af de mindre basiska svaf- 
velmetallerna. 


19 


Anmärkningar om Ganglion ciliare och 
Ganglion spheno-palatinum 
hos Hästen. 


af 
A. RETZIUS. 


Näst menniskan är Hästen sannolikt det djur, 
som af Anatomerne noggrannast blifvit under- 
sökt och vi borde sålunda kunna vänta oss en 
nära lika så bestämd kännedom om dess kropps- 
delar, som vi ega om menniskans. Då jag län- 
gre tid varit i ullfälle att studera detta intres- 
santa husdjurs nervsystem, har jag funnit, att 
Anatomernes uppgifter i flere af de för Physio- 
logien vigtigare punkterne äro så obestämda och 
ofta sinsemellan så olika, att man ej sällan 
"stannar i största ovisshet, när man önskar en 
bestämd upplysning. Denna ovisshet är knap- 
past någonstädes så stor, som vid frågan om 
SATS ciliare och ciliar nervernas bildningar, 


hvilka dock af de comparativa Nevrologerne 
blifvit mest och bäst bearbetad. För att vinna 
en säkrare kännedom af detta ämne har jag 
underkastat det en ny undersökning, hvars re- 
'sultat här skola meddelas, sedan jag först an- 
fört de olika åsigter häraf Författarne förut 
framställt. 

Man kan dela Författarne i detta ämne i 
'a:ne klasser, de nemligen, som antaga tillvarel- 


30 


sen af Ganglion ciliare och de, som neka dens 
samma. Bland de förre förtjenar anföras den 
för sitt goda arbete i husdjurens anatomie så 
högst förtjente GiraArD "I. Denna författare 
nämner i förbigående att 3:dje nervparet ger 
en kort gren till Ganglion ciliare, samt att 5:te 
nervparets 1i:sta gren ger en gren till samma 
nervknut. 


ScHwaAB '") omtalar vid 3:dje nervparets be= 
skrifning att ”några mycket fina trådar, hvilka 
tillika med några likaledes fina trådar från den, 
från 5:te parets första gren kommande mnäsner= 
ven, bilda en på synnerven liggande nervfläta. 
Den nedre grenen delar sig vidare i den hlla 
skefva muskelns nerver, hvilka taga sin början 
från en helt liten nervknut (C(Ganglion ophthal- 
micum).” Deremot låter han ögonflätan (ple- 
xus nervorum ciliariuum) komma från nervus 
spheno-palatinus , och säger, att i denna fläta 
3:ne små Ganglier ligga, från hvilka de fina 
ciliar nerverna uppkomma. 

GuritT "Y anför med få ord att ciliar gang- 
liet är platt och hos oxen lika stort, som hos 
hästen. 

Vi se af det anförda, att dessa Anatomer an= 
taga gangliets tillvarelse hos i fråga varande 
djur, ehuru vi ej öfvertygas om alt de verka 
ligen seit detsamma. | 


De : 


) Anat. d. Hausthiere ubers. v. ScaWaz. Mincken 1912 | 
osten B:des atte Abtheil. p. 32. | 
24) Lärobok i Husdjurens Anatomie öfvers. af Tipén 
Örebro 1923 p. 387. ; 
2) Anatomie der Haussäugethiere p. 306, 


FY VY TV ESFRIE or RYfo otv 


31 


De författare åter, som neka dess. existence, 
höra till vår tids utmärktaste forskare i 
Anatomien och räkna bland sig en, som med 
skäl icke kan sättas efter någon af sina samtida. 

Den förste, som mig vetterligen förnekade 
gangliet, var Doctor MucKk "), hvars berömda 
arbete jag likväl aldrig haft tillfälle att se. 
MucxKs uppgifter hafva ännu af ingen blifvit be- 
tviflade, utan tvertom af de häska Anatomer 
och Physiologer helt oförändradt begagnade. 
Man antar nu således allmänt att denna bild- 
ning hos hästen helt och hållit saknas. 
| Förledet år (1825) har TiEDEMAnn sjelf 
bekräftat samma uppgift i en afhandling öfver 
 Sympathetiska nervens andel i sihukelälsstbiier 
| gärne =. Han säger der: ”Dem: Pferde end- 
lich dessen Iris Sc bey dem Lichtreize sehr 
I träg zeigt, fehlt der Ciliarknoten gänzlich, und 
| die Iris empfängt nur einige zarte Ciliarnerven von 
dem ersten Aste des fautten Nervenpaars. Icke 
| mindre bestämdt yttrar sig den siste författaren 
i comparativa Neurologien Hr Desmouvrins =£5y: 
”Dans le cheval il n'y a pas de trace du gang- 
lion ophthalmique.” Af det nu anförda torde 
1 fråga varande ämnes närvarande beskaffenhet 
adds inses, jag öfvergår således nu till 


de iakttagelser jag sjelf haft tillfälle göra. 


Då under sommaren 1824 min vän Doc- 


för BinrinG företagit sig att grundligt genomgå 


|") De Ganglio ophthalmico et nervis ciliaribus Lands- 
hut. 1814. 
") Zeitschrift f. d. Physiogie 1:r B:ds 2:e H. p. 240. 
| """) Anatomie des Systemes nerveux II. Vol. p- 204 


K. F. A. Handl. 1826. Si. I. 


32 


3:dje nervparets Anatomie i alla klasserna af 
vertebrater, möttes han vid öfvergången från 
de idislande djuren till hästen af en högst förvå- 
nande olikhet. Hos de förra träffar man nemligen 
ganglion ophthalmicum ganska tydligt utveck- 
ladt. Vi upptogo gemensamt nerverna till fle- 
re hästögon, utan att finna spår till detta gan- 
glion och utan att i den mängd fett, som om- 
ger dessa djurs ögon, kunna följa till sina ut- 
och ingångsställen de få, nästan microskopiska 
nervgrenar, hvilka vi förmodade vara ciliar- 
nerver. Då vi likväl hos de flesta undersökta 
djuren funnit att ciliargangliet och ciliarner- 
verne tycktes egentligen tillhöra 3:dje nerv- 
paret och vi hos Caninen sågo gangliet ligga 
nästan inom samma nervs beklädnad, så uppgåfvo 
vi dock icke allt hopp, och efter många fruktlösa 
undersökningar funno vi ändtligen en liten gul 
upphöjning af knappast ett senapskorns storlek, 
just på det ställe, der ramus trochlearis utgår 
från nervparets stora sönderdelning. 

Glada öfver vårt fynd visade vi det för 
flere af våra vänner, bland hvilka jag äfven 
erindrar mig Doctor WoöHtrer, en discipel af 
TiEDEMANN. Vårt arbete blef kort derefter af- 
brutet och jag har först i sommar haft tillfälle 
att vidare utveckla detta ämne. Det har nu ej 
blott lyckats mig att tydligare kunna främställa 
sjelfva gangliet, utan jag har äfven funnit flere 
ciliargrenar och föreningar med andra nerver. 

Gangliets form är sig icke alltid lik, hos 
somliga individer har det en bredare, hos an- 
dra en smalare basis; hos ett par exemplar har 
jag till och med sett det genom en kort stjelk 
vara fästadt vid 3:dje paret. I några få fall 
har jag ej funnit spår till detsamma. Hos de. 


å 
i i 
di 


83 


exemplar jag nu har för mig finner jag att det 
afger 2:ne bestämda ' ciliarnerver, som ej följa 
synnerven, utan ingå genom schutgtina fram 
mot dess främre halfdel 


En gren går tver tigenom musculus suspen- 
sorius för att förena sig med ett af de gang- 
lier, som ligga på nervus maxillaris superior 
och äro analoga bildningar med ganglion sphe- 
nopalatinum. ”T venne par andra, de finaste ner- 
ver som man med blottade ögon kan se, gå att 
genom 2:ne mellanliggande ganglier verkställa en 
förbindelse med den fina gren af nervus nasalis, 
som uppkommer bakom orbita och går snedt ge- 
nom bakre ändan af m. suspensorius. Nämde 
gren förenar sig äfven med de 2:ne små gang- 
lierne genom 2:ne grenar till hvardera. Den 
delar sig ytterligare i 2:ne grenar, hvilka till 
| sidorna anastomosera med flere andra små ner- 
ver, den tilltar fram emot ögat 1 bredd och 
går in genom sclerotica straxt under synnerven. 


Delta föreningssätt anser jag högst anmärk- 
| ningsvärdt, då det visar ett så bestämdt sträf- 
| vande på en gång till förening och isolering af 
det 3:je och 5:te nervparet. Jag vågar nästan 
tro att dessa föreningar snarare kunna anses 
>» såsom åstadkomne genom tillkomsten af grenar 
från nervus Sympatheticus, än såsom egentliga 
grenar af de omnämde cerebralnerverne. 

| De små mellanliggande ganglierna, äfven- 
. som de öfriga här anförde, hafva alla, vid of- 
ta repeterade försök , så väl genom chemiska 
: medel blifvit undersökta, som äfven genom mi- 
; eroscopet. 

| Utom dessa omtalta ciliargrenar fann jag 
j att ögal erhöll en betydlig gren från den hos 


APTT 


34 


hästen -ganska märkvärdiga nervus lacrymalis. 
Den samma ciliarnerven var. den första gren, 
som afgick från nervus lacrymalis; den genom- 


borrade öfra sidan af m. suspensorius och ha- 


-de en slingrande gång. 

Jag nämde nyss att jag i några få fall, 
äfven sedan jag förvärfvat färdighet för pre- 
 paratet, ej funnit ganglion. Kanske torde nå- 
gon, i anledning häraf, och då ganglion ciliare 
-hos. hästen alltid är ganska litet, vara af den 
tanke, att man på sin höjd kan anse det, som 
ett rudiment till ett ganglion? Jag är nästan 
sjelf böjd att dela denna åsigt, men vill för 
ingen del :medgifva att vi böra öfverse rudi- 
mentära bildningar, utan tror tvertom att des- 
sa förtjena en särdeles uppmärksamhet. TI des- 
sa återfinner man bildningsprocessens likfor- 
mighet och genom dem häfvas en mängd ana- 
-tomiska anomalier, som sätta Physiologen i 
största förlägenhet. Hvad låter väl orimligare, 


när man känner den vigtiga role, som 3:dje 
nervparet och ciliar-gangliet spela vid synsin- 


nets operationer, än att, då Gnagare, Idislare, Om- 


nivorer och Rofdjur, ja till och med Foglar och 
Amphibier, hafva ciliarganglier, det skulle sak- 


nas hos hästen, ett djur med så fullkomlig syn 
och icke på långt när så orörlig Iris, som som- - 


liga vilja påstå. 


Genom vår framställning hafva vi dock 
ådagalagt att det ej så helt och hållet kan an- 


ses som en rudimentär bildning, då vwi visat 


att det besitter alla de samma -attributer, som 


andra ciliar-neryknutar, nemligen att det består af 


gangliärsubstans, utgår från 3:dje paret, ana- 


stomoserar med N. nasalis, förenas med sym- 


patheticus och afger sjelf nerver till ögat. 


85 


Om Ganglion Spheno-palatinum hos Hästen. 


— 


Den andra ganglie-bildningen hos hästen, 
som jag trott förtjena en särdeles uppmärksam- 
het, är Ganglion spenopalatinum, en del af nerv- 
systemet som spelar en, så i physiologiskt som 
pathologiskt hänseende vigtig role, genom sitt in- 

, flytande på membrana Schneideriana och dess 
sympathier. 


Giraros anförande om detta ganglion vi- 
sar tydligt att han aldrig sett dess förhållan- 
de hos hästen "'). ScuwaB beskrifver det så, 
att man väl ej kan helt och hållit bestrida bho- 
nom hafva sett det samma, men hans uppgif- 
ter äro alldeles oriktiga och de vigtigaste om- 
ständigheterne bar han alldeles öfversett. (”Ner- 
Vvus sphenopalatinus förenas med vidianus och 
bildar på detta ställe Gomknuten, från hvilken 
flere fina trådar gå till början af musculus rec- 
tus inferior oculi och bilda här ögonflätan, 
plexus ciliaris” +). 


| Desmoulins yttrar sig nästan på samma 
| sätt om denna bildning, som om den nyss be- 
 skrifna: ”De ce Ganglion (g. sphano-palatin) ou, 
» quand il manque, et il m'en existe aucun trace 
» dans les chats, les chiens, les ruminants, les 
| rongeurs le cheval” &c. =), 
| 
I 
| 


- 


Då man vill undersöka denna i fråga va- 
: rande ganglie-bildning söndersågas hästhufvudet 
efter medianlinien och dissectionen börjar ini- 
fl från. > Man uppsöker bakersta spitsen af os: 
| omoideum, der Vidii nerv går in i sin canal. 


' VN 


I Le p32 "I ap 389. 4) LL c p 395. 


86 


Denna canals inre vägg är ganska tunn i sin 
början, hvarföre den upphugges varsamt med 
passande huggjern. Man fortsätter huggningen, 
sedan man undanröjt silbenets labyrinth, ända 


till främre öppningen af canalis Vidianus. Här 


träffar man directe på inre sidan af öfre käk- 
nervens stam; man blottar den inifrån, deri- 
genom att man med tång bortklipper hela ögon- 
gropsskifvan af gombenet och fortsätter samma 
klippning rundt omkring till närgränsande de- 
lar af benen, så att foramen ethmoidale, for- 
opticum , canalis spheno-orbitalis och sphe- 
nomaxillaris blifva undanröjde. Vid denna vid- 
lyftiga benafklädning bör likväl sjelfva benhin- 
nan i benets ställe lemnas qvar vid de mjuka 
delarne, för att skydda dessa. Nu borttages 
äfven benhinnan med största försiktighet och 
man börjar denna dissection från det ställe der 
Vidii nerv förenar sig med käknerven. Denna 
dissection bör gå framåt, uppåt och nedåt, och 
benhinnan afklädes så långt att man blottar, 
så väl de partier, hvilka gått in genom fora- 
men ethmoidale, som de hvilka gått igenom 
foramen spheno-palatinum och canalis ptery- 
goideus. 

Genom denna preparation kommer, utan 
att de till undersökningen hörande partierne 
störas i sitt sammanhang, ett stort nervknippe 
att visa sig, som utgöres af Ste nervparets 2:a 
gren, hvilken vid utgången ur den canal, som 
svarar emot foramen rotundum hos menniskan 
sönderdelas i den stora nervus infraorbitalis, 
nervus sphenopalatinus och pterygopalatinus. 
Oaktadt dessa särskilte nerver vid utgången ur 
nämde canal här äro afdelade, ligga de likväl, 
så tätt hoppackade och omgifne af en lös slem- 


+ 


87 


väfnad, att de se ut som de ännu voro endast 
en stor nerv, och böra derföre särskilt kallas 
käknervsknippet. 

Understa delen af detta knippe bildas af 
nervi-pterygopalatini; näst öfver dem afgår ner- 
vus sphenopalatinus och öfverst mera utåt lig- 
ger den stora nervus infraorbitalis. 

Midt öfver nervus infra orbitalis kommer 
Vidii nerv fram ur sin canal, rund, 2 decimal 
linie tjock, mot ändan något gråaktig och ut- 
breder sig fingerformigt med gråaktigt gula gre- 
nar. 

När man närmare undersöker den area, 
som bildas kring nervi Vidiani ända, på insi- 
dan af omnämde käknervsknippe, så finner 
man att den är belagd med en lång, slingran- 
de kedja af små platta och ganska tunna gan- 
glier, af hvilka det tjockaste och största just 
förenas med den handformiga ändan af nervus 
Vidianus, och från detta tyckas de andre ut- 
gå. Från detta ganglion, hvars öfre del of- 
tast är månformig, afgår en betydlig anasto- 
moserande gren ull 6:te nervparet, går in i 
dettas neuvrilem, sönderdelar sig här i flere 
trådar, som med betydligt afstånd sins emellan 
öfvergå i nämde nervs tubuli. På ett prepa- 
rat, som jag för ögonblicket har för mig liknar 
denna förening fullkomligen föreningen emellan 
Willisu binerv och ryggmärgen. Framom den- 
na större anastomos tyckas äfven flere andra 
finare afgå till samma nerv. 

Från detta ganglion gå vidare en nästan 
oräknelig mängd små grenar, alla gråaktige, 
till bakersta delen af ögonmusklernes och ögats 
omgifvande slemväfnad och af dessa är en nerv 
den, som jag förut beskrifvit såsom öfvergåen- 


88 
de i ganglion ophthalmicum. En del af de öf- 


rige nerverne bilda oändligt små ganglier, an- 
dra bilda anastomoser med andra nerver och 
'en annan del tyckes ingå i musklernes slem- 
väfnad. Jag har kallat detta nerytrådsknippe 
plexus orbitalis posterior. 

Den delen af gangliet som sträcker sig un” 
der ändan af nervus Vidianus fortsätter sig fram- 
åt utefter insidan af nervus sphenopalatinus, 
för att med en betydlig del följa denna nerv . 
till näsans slemhinna. Gangliekedjan är här så 
stark att den till största delen bekläder nämde 
nervs inre sida och tyckes äfven infläta sig 
emellan den sammas tubuli; straxt vid detta 
ställe afgå äfven grenar som infläta sig inervus 
pterygopalatinus. 

Från nämde ställe, der ändan af nervus 
Vidianus förenat sig med gangliet, utgå äfven 
2 till 3 platta nervgrenar, som taga sin riktning 


-rakt framåt, för att äfven följa nervus sphaeno- 


palatinus till näsan, och straxt under dessalig- 
ger den slingrande kedjan af de nyss omtalta 
platta ganglierne, hvilken till största delen ta- 
git samma väg. 

Främre ändan af denna kedja bildas af 4' 
mera utmärkte ansvällningar, af hvilka 2 ligga 
på öfre kanten af nervus sphenopalatinus och 
från dessa afgår en ganska betydlig nervfläta 
som stiger rakt bakåt och uppåt till foramen 
ethmoidale, hvilket hos hästen bildas, dels af 
pannbenets orbitalskifva och dels af främre kils 
bensvingarne. Denna fläta, som jag kallar ple- 
xus ethmoidalis, består af några gröfre nerver, 
men de fleste äro fina, som de finaste hufvud- 
hår af en menniska. Vid foramen ethmoidale 
träffar flätan nervus ethmoidalis af 5:te nerv- . 


39 


parets 1:a gren, samt vasa ethmoidalia, hvilka 
den omger och följer till näsans slemhinna: 

Bakom denna flätas afgång afger ganglie 
kedjan en annan bred fläta, bestående af en 
mängd, alla fina, sins emellan parallelt utbred- 
de grenar, som gå uppemot periorbita, hvilken 
den på en mängd ställen genomborrar. De nä- 
stan microscopiskt fina nerverne utbreda sig 
sedan i ögats och ögonmusklernes slemväfnad 
till ett glest oändligen fint nät, som troligen 
ingår föreningar med nästan alla bildningar af 
ögats omgifning och denna fläta anser jag böra 
heta plexus orbitalis anterior. 

Utom de nu anförda nervflätor och nerver 
ifrån denna ganglie-bildning återstår ännu den 
största och kanske vigtigaste delen. Dessa gå 
dels bakåt och dels nedåt för att förena sig, 
dels med bakre delen af nervus sphenopalati- 
nus och dels med stammen af nervus maxilla- 
ris superior. De fleste bland dem som gå bak- 
åt äro ganska långa, gå in i neurilemet och 
emellan knippena af denna nervs tubuli; jag 
har till och med förföljt somliga strängar än- 
da till ganglion Gasseri. 

Denna utredning af de beskrifne ganglier- 
nes och deras nervers förhållande skall man få 
svårt att framställa, om man ej väljer det of- 
van anförda pråeparations sättet inifrån. Man 
kan likvist med vida mindre svårigheter äfven 
preparera samma partier utifrån, oaktadt man 
från denna sida ej får se den märkvärdiga före- 
ningen med nervus Vidianus. — Man börjar då 
preparationen med att borttaga underkäken, 
härefter afsågas arcus temporalis, arcus zygo- 
maticus och arcus orbito-frontalis. Man upp- 
söker sedermera nervus infra-orbitalis. Denna 


AH a 


99 | 
upplyftes och afskiljes med knifskaftet från ner- 
vus pterygopalatinus och sphenopalatinus, med 
hvilka den genom en ganska lös slemväfnad är 
förenad, sedan afskäres den straxt före ingån- 
gen i öfverkäken och straxt vid sin utgång ur 
kilbenet. När det afskurna stycket undanlyf- 
tes kommer man att se hela ganglie-bildningen 
der den nu i full dager ligger inpå periostium. 

Af de beskrifne gangliernes läge, förenin- 
gar och utbredning, kan ingen misstaga sig om, 
eller betvifla, att de icke äro analoge med Gan- 
glion sphenopalatinum hos menniskan. Hos häs- 
ten har denna bildning ernått en vida större sjelf- 
ständighet och starkare utveckling, så att den 
nästan kan anses som ett litet system för sig; 
hos vårt slägte deremot är den liksom hela 2:a 
grenen af 5:te nervparet, jemförelsevis att an- 
se, som en ganska ofullkomlig efterbild, och 
med skäl anses ganglion sphenopalatinum här 
uppkomma till följe af den djupa Vidii nervs 
förening med käknerven, eller med andra ord 
genom Sympathetiska mnervens förening med 
densamma. Hos hästen saknas den djupa ner- 
vus Vidianus. Den nervus Vidianus, vi hos det- 
ta djur finna och hvilken vi flere gånger i vår be- 
skrifning vidrört, har det laterala nervsystemets 
färg och textur. 

Den går alldeles odelad bakåt igenom den 
korta canalis Vidianus och under gången genom 
denna canal afger den flere fina, enkla och 
rakt utgående grenar, som genomtränga benet. 
och. utbreda sig i svalget. Den följer, sedan. 
canalen slutat, en sulcus på sidan af kilbens- 
kroppens svalgyta, går sedan inåt cranium, för 
att träffa ansigtsnervens knä i Fallopu canal. 
Straxt utanför pars petrosa möter den nervus 


91 


sympatheticus på dess väg till sinus caverno- 
sus. Dessa nerver korsa hvarandra här 1 räta 
vinklar, på det sätt, att nervus Vidianus går 


hvarken till färg, form eller textur. De äro 
på detta ställe fast förenade med hvarandra, 
dock tycktes ej någon genomväfning dem emel- 
lan äga rum. 

Det återstod mig då att finna någon an- 
nan förbindelse emellan ganglierne och mnervus 
sympatheticus, hvarvid jag borde utgå 1 en mot- 
satt direction, eller från denna nerv sjelf. 

Flere år förr än ganglion sphaenopalatinum 
hos hästen var mig bekant, hade jag funnit en 
ganska tydlig förening emellan det öfversta hals- 
gangliet och ganglion Gasseri. Äfvenledes träf- 
fades flera trådformiga förlängningar från sam- 
ma nervknuts grågula substans, hvilka fortsatte 
sig längsigenom det inre af 5:te nervparets 2:a 

ren. Dessa gangliära nervtrådars slutningssätt 

och betydelse kom jag likväl ej att närmare 
bestämma, förr än förevarande ämnes utred- 
ning fordrade en förnyad undersökning. Jag 
har härvid funnit följande förhållande: 

Ungefärligen ett tum från foramen lacerum 
afger det öfversta halsgangliet 2:ne grenar, som 
följa hjernpulsådern uppåt. När dessa grenar 
träffa den tjocka hinna, som till en stor del 
tilltäpper foramen lacerum, förenas de åter i 
en bred, platt, kort stam. Just öfver denna 
hinna ligger den ännu odelade stammen af fem- 
te paret och med denna förenar sig nervus sym- 
patheticus på det mest intima sätt. Den tyc- 
kes nemligen sönderfalla i flere finare grågula 
trådar, som lägga sig under femte parets stam 


92 


och gå till en del uppåt dess inre sida; några 
få trådar gå uppför, att förena sig med det när- 
belägna sjette paret, men det största antalet 
intränger 1 femte paret och inväfves emellan 
tubuli af denna nerv. Midt under detta före- 
ningsställe ser man den hastiga tillväxt i femte 
parets volum och den ansvällning, bildad af 
inväfning med gulgrå nervsubstans, som fått 
namn af Gassers nervknut. 

Om tubuli af den framåt gående tjocka käk- 
nerven åtskiljas kan man förfölja en mängd gul- 
grå nervtrådar, hvilka omedelbart uppkomma 
från de grå trådarne af samma slag, som bil- 
dade Gasers ganglion, hvilka fortsätta sig ända 
fram till nervus sphenopalatinus, der ganglier- 
ne af samma namn äro belägne. 

Dessa nervsträngar äro sålunda att anse 
som verkliga fortsättningar af nervus sympa- 
theticus, och bibehålla oaktadt sin inveckling i 
femte parets slemväfnad sin egna grågula färg. 
De starkaste strängarne öfvergå 1 den balfmån- 
formiga delen af ganglion sphanopalatinum, 
som ligger vid ändan af nervus Vidianus. Fle- 
re strängar framträda mera sjelfständigt, såsom 
de vid sistnämde ganglion beskrifne, bakåt gå- 
ende grenarne, andra bilda redan före föreningen 
små ganglier, innan de kommit fram ur femte 
paret. Vi finna då att någon nervus Vidianus 
profundus, sådan som den träffas hos menni- 
skan, ej förekommer hos hästen. Man kunde 
likväl invända, att då nervus sympatheticus 
förenar sig med Vidianus superficialis, så kun- 
de man anse denna förening vara analog med 
den så kallade Vidianus profundus. Häremot 
anmärkes att en verklig Vidianus profundus 
alltid har sympathetiska nervens färg, då su- 


92 


perficialis är hvit, och att när en gemensam 
stam af dessa nerver finnes, såsom hos menni- 
skan, så uppkommer den genom en hopväx- 
ning af båda nerverne, som då endast ligga 
närmare förenade och fortsättas obeblandade 
ända till ganglion sphenopalatinum. Denna 
fortsättning med bibehållande af den gangliära 
texturen är högst väsentlig, då man har haft 
fullt skäl anse den vara orsaken till gomknu- 
tens bildning. När en dylik direct communi- 
cation emellan denna nervknut och sympathe- 
tiska nerven ej äger rum hos hästen, så kan 
detta djurs nervus Vidianus endast anses vara 
svarande emot den superficiella grenen och då 
ideen af den andra grenen endast är nämde 
förening med gomknuten, så tror jag att man 
bör anse alla de gangliära grenar, som gå 
emellan ganglion Gasseri och sphenopalatinum 
vara analoga med den så kallade nervus Vidi- 
anus profundus. 

De preparater , som upplysa dessa ganglie- 
bildningars historia förvaras i Carolinska Insti- 
tutets samlingar. 

Fig. till tabula 2 har Herr L. BRANTING, en 
af våra skickligaste och mest erfarne neurologer, 
haft den godheten att teckna, efter ett af mig 
tillredt preparat. 


Tabellen I. 


Fig. 1. Bakre delen af hästögat med. 
A Musculus suspensorius. 
NE rectus internus. 
fre inferior. 

1 Nervus opticus. 
3 —  oculo motorius. 


94 


5" nervus ophtalmicus. 
DN maxillaris. 
6 8 abducens. 
x Ganglion ophtalmicum. é 
y Föreningsgren till gangliet z. 
k Föreningsgren till gangliet 7- 
eo Gangliet 77 båda föreningsgrenar med 
J, Ciliarnerv af nervus nasalis. 

Fig. 2 p Ganglion emellan gangl. ciliare en 5:te p. ciliargren. 
e'e! Föreningarne emellan samma gangl. och samma gren. . 
b Grenar till M. rectus oculi internus. 

a Grenar till M. rectus oculi inferor. 
ce Grenen till Musculus trochlearis inferior. 


De öfriga signaturerne som vid föregående. 


Tab. II. 

Föreställer stammen af 5:te nervparets 2:dra gren, hos 
hästen inifrån sedd, jemte ändan af nervus Vidianus och 
de dervid befintlige ganglierne. 

a Den afskurna ändan af arteria sphaenopalatina. 

b Ett stycke af arteria ethmoidalis — jemte nervus 

ethmoidalis. 

c Ett benstycke med beklädningen af Membrana Schei- 
deriana omkring foramen sphaxnopalatinum. 

d. Ett stycke af Periostium som omger nervus och 
arteria ethmoidalis vid ingången genom hålet af 
samma namn. 

I Stammen af 5:te nervparets 2:dra gren. 


2 Nervus infra orbitalis. 


3 — sphenopalatinus. 
4 — pterygopalatinus major. 
Sf ET = = — Minor. || 


6 Ett stycke af 6:te nervparet. , 


Kol 
ET 


' 


7 — — af 3:dje p. 

9 Nervus Vidianus. i 

10 Ganglia sphexnopalatina. 

11 Plexus ethmoidalis. 

12 Nervus ethmoidalis af 5:te paret. 

13 Plexus orbitalis anterior. 

14 Plexus orbitalis posterior. 

15 Anastomos emellan det stora. ganglion sphano- 
palatinum och 6:te nervparet. 

16 De ur 5:te nervparet framkommande ändarné af 
nervus sympatheticus (nervi Vidiani profundi). 

17 De till svalget gående grenarne af nervus Vidianus 


superficialis. 


96 


Bidrag till Botaniska Historien af 


Byssus Flos aque Linn. 


af 
FREDRIK ANTON WRANGEL. 


Da Svenske Landtmannen anmärker nästan 
alla år, 1 synnerhet mot Höstens början, att 
vattnet uti större insjöar antager en grön färg, 
som, under fullkomlig lugn väderlek, först 
visar sig såsom ett blågrönt pulver på eller nä- 
ra vattenytan, hvilket vid blåsväder helt och 
hållet försvinner eller sjunker till bottnen, men 
småningom till så stor myckenhet blandar sig 
med vattenmassan, att den erhåller utseendet 
af en tjoek välling och ofta blifver alldeles oan-- 
vändbar till ekonomiska behof. — Han säger 
då att vattnet blommar. — Det ämne hvaraf 
vattnet sålunda färgas har af Sveriges Botani- 
ster ansetts tillhöra den i Linnés skrifter upp- 
tagne Byssus Flos aque;. men såsom ett nog 
vanligt föremål har det i allmänhet blifvit lem- 
nadt utan synnerlig uppmärksamhet. — Det sy- 
nes likväl, såsom ett bidrag till Svenska Flo- 
rans säkrare synonymik, vara af någon vigt, 
att underkasta detsamma en nogare granskning 
i synnerhet som ej mindre LissÉs egna skrif- - 
ter, än äfven åtskillige inländske och utländ- 
ske Auctorers beskrifningar synas åsyfta flere 
skiljaktiga naturalster. — Det bland dem som - 
allmännast i Sverige förekommer torde vara af: 
Bota- 


FE FT TT VY ITV 


IT 


Botanisterne minst väl kändt. — Uti Linnés 
Flora Lapponica nämnas tvenne särskilta Byssi 
aquatice, den ena under N:o 529. Byssus 
membranacea aquatica och den andra under 
N:o 532. Byssus RI virescens aque in- 
spersa. — Båda dessa synonymer anföras uti 
r:a editionen af Flora Suecica under samma 
nummer 1128; men såsom tvenne särskilta 
artförändringar af hvad som på Svenska kallas: 
”Vattnet' blommar.” — För Var. B. eller N:o 529 
uti Flora Lapp. citeras Dill. Musc. 2, samt Raji 
Syn. 3. p: 57. "Sammåa synonymer utur Flora 
Lapponica anföras äfven uti 2:dra editionen af 
Flora Suecica; men såsom gemensamt artkän- 
nemärke för Byssus Flos aqu&e upptages dia- 
gnosen utur species plant. Ed. 1168 eller Bys- 
sus 'filamentis plumosis natantibus. Enahanda 
diagnose finnes äfven för B. Flos aque uti syst. 
Nature Ed. XIL T. 2, p. 721. — De fleste för- 
fattare af förteckningar på Tysklands växtalster 
"hafva sedermera citerat densamma; med un- 
| dantag likväl af Gleditsch, hvilken uti sin Meth. 


Fung. p. 25. antager samma artkännemärken, 
som LinsÉ uti FL. Lapp. under N:o 332 an- 
fört. — RoTtHE , som uti sin Tentamen Flore Germ. 
I IT pi:567; eiterar' Linn. Syst. plant. T. IV 


P-593 FY), hade, då han utgaf detta arbete, ej 


v [0] 
sjelf sett den i fråga varande Algen och erkän- 
ner att den synes honom tvifvelaktig. — Han 


anförer att Wkiss Cplant. erypt. Flore Goetting. 
P- 19.) anser den icke höra till lefvande väx- 


") Härmed menas Linn. Systema plantarum, curante 

"CJ. JRerceArdD. Uti ra Tomen af Fl. Germ. citerar 
| Rota för Byssus Flos aque XIV editionen af Linn, 
| Syst. Vegetabilium, som utgafs af MurBar. 


' K. V. 4, Handl. 1826. St. I. 7 


98 
ters antal, utan tror den gröna massan endast 
härröra från förruttnade sjöväxter; alt LEYSER / 
(Fl. Halens. N. 1175) förmodar den vära för= 
stå börjän af Conferva bullosa samt att MALLER 
(Helv. n: 2113.) hänförer den till Conferver= 
nas antaäls hvilket äfven lärer våra PoriicHs me- 
ning, då han (Hist. plant. Palat. n. 1146) bes 
skrifver den såsom långa hvita trådar, som 
simma på vattnet, ofta åtskiljda, men också 


stundom tätt förenade till en tjock hvit eller 


hvitgul hud, hvilken betäocker vattenytan m. m. 
Af dessa Auéctörers béeskrifningar, jemförda äf- 
ven med den BerGiwvs lemnat och LInnÉ uti 
Syst. Nat. infört, hvilken äfven blifvit begag- 
nad uti Syst. plant., hvarest den heskrifves så- 
som ett mjöl, hvårs gryn (Moleculée) skola, lik> 
som Conferver, våra hårlika, greniga, liknande 
en fjäder samt snöhvita till färgen, kunde D:r 
Roth ej med säkerhet bestämma, antingen det 
vore en verklig Byssus, eller en art Conferva 
eller ock början till en sådan, = RortH har se= 
dermera uti Cataleéet: III. p. 192 ånsett B. Flos 
aque Linn. vara en Conferva och har Prof. 
AGARDH äfven uti sina Classiska Algologiska ar= 
beten upptagit den under Algslägtet Öseillato= 
ria, likväl med anmärkning att denna Oscilla= 
toria Flos aqu&, hvilken han beskrifver såsom 
vattenklara, raka, parallella trådar, förenade 
till en blekgrön hinna, .temligen sällan skall 
förekomma och att Botanisterne ganska oriktigt 
ansett hvarje grön hinna, som simmar på vått= 
net, vara ifråga varande Oscillatoria. > Han an= 
ser deremot att man mycket oftare dermed 
förblandat en förening af små Infusions=djur, 
i synnerhet af Enchelis pulviseulus Möäll. AGARDH 
citerar väl B. Flos aque& Linn. FI, Suec. (Ed. 2.) 


929 


p. 438; men utesluter Var. 4. Professor Wan- 
LENBERG upptager äfven uti sin Flora Lapponi- 
ca p. 516 den trådlika Conferva Flos aque 
Roth. Catal., hvilken otvifvelaktigt är Oscilla- 
toria Flos aqu&e Ag. och citerar dervid Linn. Fl. 
Lapp. N. 5293; men anmärker derjemte, att, 
utom denna, hvilken han endast sällan funnit 
uti den skogiga delens af Lappmarken lugnt 
flytande Floder t.ex. ymnigt vid Wajkijaur i 
Luleå Lappmark, skall ännu oftare förekomma 
ett annat Naturalster, hvilket verkligen är pul- 
verulent och som oftast anses för vattnets blom- 
mande. Dervid citeras FI. Lapp. N. 532. Det 
nyttjade uttrycket nature productum tyckes 
dock antyda någon osäkerhet hos Författaren, 
huruvida detta sednare föremål rättast bör till- 
höra Floras eller Faunas område. Härvid tor- 
de det tillåtas mig att anmärka, det man bör 
| skilja emellan sådana gröna pulverformiga mas- 
sor, som förekomma uti diken, gropar eller 
andra mindre stillastående vatten och dör hvil- 
ka finnas uti sjöar och större vattensamlingar. 
De förstnämda utgöras så väl af Enchelider 
och Bacillarier som af andra Infusions-djur, 
hvilka likväl stundom förvandla sig till Oscil- 
latorier, Frustulier eller arter af andra Algslägten. ' 
» Desednare äro fullkomligt utbildade Alger, hvilka, 


enligt Naturvetenskapernas närvarande stånd- 


punkt, snarare äro att anse såsom växter, ehu- 
ru de kanske rättast stå på gränsen emellan det 
' växtliga och det djuriska lifvets former eller 
i olika lefnads perioder tillhöra än det ena och 
än det andra af den Organiska naturens tvenne 
stora hufvudafdelningar eller Riken. Flere sär- 
,skilta växtalster kunna således antagas vård 
,förblandade under det gemensamma namnet af 


ina 


100 


Byssus Flos aqu& Linn. "Det allmännaste af 
dem är, enligt min tanke, Byssus N:o 532 Linn. 


Fl. Lapp:, hvilken är en verklig Nostoch -och 


till: arten densamma, som LYnGByE uti dess 
Tent. SÅS ERT PA2ON ner namn 


och. Sekr och som Ra Plifvit af 
ÅGARDH uti systema Alsarum införd. För mig 
sjelf har denna Nosiach framställt sig uti flera 


olika utvecklings- tillstånd. Redan år. 1811 såg. 


jag på den ca sandstranden af sjön Tysslin- 
gen vid Åkerby i Nerike stora runda eller af- 
långa kretsar af till och med flera alnars dia- 
meter betäckta med ett mjölkhyitt segt slem. 
Detta slem observerades så väl af mig som af 
Herr Professor AcAroH, hvilken detta Ares som- 
mar vistades i Nerike, och befans, sedt genom, 
Microscopet, inom sig hysa Perlbandslika trå- 
dar, liknande dem, som förekomma hos No- 
stoch commune. Den olika färgen gjorde dock. 
att vi ej kunde anse det tillhöra denna art, 
utan trodde det vara en ny obeskrifven art, 
hvilken borde nogare granskas innan den kuna 
de bestämmas och namngifvas. Sent på hösten 
1 slutet af October Månad år 1822 upptäckte 
jag. nära Beateberg 1 Roslagen, att en sjövik 
med lerig botten helt och hållet var uppfylld 
med. ett tjockt blågrönt eller ärgfärgadt slem, 
hvilket , uppkastadt på stranden, ägde en hvit 
färg; då det alldeles liknade den ofvananförde, 
Nostoch, bvilken jag flere år förut funnit i 
Nerike. Detta slem ägde i mängd perlbands- 
lika trådar, hvilka voro vågformigt böjda, så 
som de Sar 68 fig. D 2. 3: hos Lyscere a 


101 


billdas. Att det således var en Nostoch vär 
utan allt tvifvel, men det var svårt att speci- 
fikt karakterisera densamma, då ingen gemensam 
form omfattade de i den ofantliga slemmassan 
simmande perlbanden och hela den af nämda 
massa betäckta Sjöviken nästan kunde sägas in- 
nefatta blott ett enda gigantiskt exemplar. — 
Jag kände ej då Nostoch Flos aque Lyngb.; 
men har sedermera, vid jemförelse emellan 
Danska Exemplar af detta species äfvensom af 
Lynggyes förträffliga figurer och de Svenska 
specimina jag tagit vid Beateberg, blifvit öfver- 
tygad derom, att de förra ej allenast tillhörde 
samma art, utan voro äfven tagne utt samma 
utvecklings period, som de sednare. Min då va= 
rande öfvertygelse, att Byssus Flos aqu&e Linn. 
nödvändigt skulle vara en Oscillatoria hindrade 
mig äfven från all misstanke om enligheten af 
den  Nostoch, jag träffat och oftanämde Bys- 
sys. Först sistlidet års sommar insåg jag rätta 
förhållandet ech bhar- imnevaraånde år närmare 
följt utvecklingen af denna intressanta växt. 
Den I Augusti 1825 vid ovanligt lugn och klar 
väderlek syntes vattnet i sjön Yngarn i Söder- 
manland, i synnerhet nära stranden af Åkerö Ö, 
betäckt med ett blågrönt färgstoft, som vid när- 
mare betraktande framställde sig såsom en mas- 
sa af ytterst fina pulverformiga gryn.  Sedde 
genom det sammansatta microscopet, befunnos 
hvart och ett af dessa gryn imom sig innefat- 
ta ännu finare kulor i vågformiga rader fästade 
vid hvarandra. Dessa: gryn äro. således hvart- 
dera för sig en fullständig Nostochs individ 
och endast föremålets finhet har hindrat mig 


att upptäcka den genomskinliga slemhinna, som 


102 


utan all tvifvel i början omgifver de samman- 
vecklade perlbandslika trådarne "). — Hvarje 
gryn liknar en något plattad kula och spricker 
på sidan samt utsläpper då och likasom upp- 
löser sig uti ett moln af atomiska kulor, dels 
fria, dels ock, ehuru i början ej tangerande 

hvarandra, lagda i perlbandslika rader, hvil- 
ka derefter slingra sig om hvarandra ej olikt 
hvad man kallar Valknutar, men sedermera, 
då kulorna tilltagit i storlek och således fästat 
sig tätare tillsammans , utveckla sig till zigzag 
eller rättare sagdt spiraler af många till och med 
öfver 12 särskilta krökningar. Detta sistnäm- 
da förhållande obsérverade jag först på Exem- 
-plar tagna i början af September Månad förli- 
det år vid Skeppsholmens stränder. Den 28. 
Julii innevarande år 1826 hade jag äfven den fäg- 
naden att hos exemplar tagna i Carlbergs vi- 
ken återfinna dessa spiralformer, dem jag visa- 
de för Herr Professor A. Retzius samt för Hr 
Magister P. F. WaurBErG, hvilken sednare hade 
den godheten emot mig, att afrita detta 
Stadium och tillåta mig att med en förträfflig 
teckning deraf pryda denna afhandling. De ku- 

lor, som sitta i vinklarne af hvarje krökning, 

ehuru de ej äro tydligen större än de öfriga, 


2) Det vattnets blommande Herr Prof. Frirs omtalar 
uti dess systema Orbis Vegetabilis och som funnits 
uti Maj: månad uti en sjö vid Wexiö, synes mig 
hafva tillhört ett så ungt Stadium af Nostoch Flos 
aque, att kulorna ännu varit så ogenomskinliga (opaca) 
att trådarna inuti dem ej med microscopet kunnat 
skönjas. Med slägtet Chlorococcum Fr. eller Pro- 
tococcus Ag. torde det ej äga annan gemenskap, än 
att det tillhör samma afdelning af vatten-algernes : 
familj och likaledes i detta yngre stadium ej är an- , 
nat än en elementar form. 


103 


äro likväl de som först lossna, antingen hvar 
för sig, då de, i enlighet med Vaucuzrs, obser- 
vationer rörande Nostochsslägtet i allmänhet, 

utgöra början till en ny Individ, eller ock en- 
dast på den, ena sidan, då de ännu fasthänga 
vid de andra kulorna, som tillsammans utgöra 
en eller flera, hela krökningar. Härigenom "bill 
das former liknande kronor och, ringar samt äf- 
ven halfoirklar eller enkla krökningar. - Detta sta- 
dium hos Nostoch, Flos aquee har ej, mig vet-. 
terligen, af någon Författare förut varit 'Obsas 
veradt; men, är af stor märkvärdighet i Phy- 
siologiskt hänseende såsom påminnande ej alle- 
nast om; spiralkärlen uti de fullkomligare väx- 
terne. och, således bestyrkande. den, Halsen? att 
Algerne äro Vegetationens första utkast, utan 
äfven om en analogie. med. djuriskt slem; uti 
hvilket, såsom Herr Professor Retzius, uti K: 

V. Acad. Handlingar för år 1824 anmärkt om 
slemmet hos Myxine glutinosa, stundom dylika 
zigzag och, spiralformer förekomma. De enkla 
Muskel-Fibrerne skola också, enligt Dutrochet 
CRecherches anatomiques et physiologiques sur 

la structure interne des Animaux et des Vege- 
taux') äga, som han kallar det, en incurvation 
sinueuse. — således äfven en viss analogi med 
den nu i fråga varande spiral formationen. — Det 
är likväl högst angeläget, då man vill obser- 
vera detta stadium , att man anställer ohbserva- 
tionen åtminstone inom första dygnet efter det 
föremålet blifvit utur sjön upphemtadt; ty ef- 
ter denna tid inställer sig vanligen förrukttnel- 
sen, då perlbanden helt och hållet upplösas 
fnk alltsammans erhåller utseende af ett blåak- 
tigt illa lucktande slem med, utan all ordning, 
Muködda kulor. Perlbanden sammanfalla äfven 


ct 


oh 


understundom till slemaktiga flockar af 3 till 
och med i tums diameter, hvilka simma på 
vattenytan. - Dessa äro utmärkt ljusblå, ehu- 
ru den i vattnet inmängda massan äger en ljus 
sjögrön färg. Om något deraf fäster sig på 
blad af Nymphea, Sagittaria eller andra bred- 
bladiga vattenväxter, blifver den blåa färgen 
vid torkning ännu högre. Sednäre på hösten, 
och sedan de perlbandslika trådarne i stor mängd/ 
blandat sig om hvarandra uti vattnet, försvin=- 
ner den enskilta Nostochs-individen liksom årop- 
pen försvinner i hafvet och lemnar rum åt en 
slemmassa utan begränsad form, i hvilken un- 
dulerade trådar finnas simmande. I detta till- 
stånd fann jag denna Nostoch Flos åque uti 
sjöviken vid Beateberg. Oaktadt individen för- 
svunnit bibehåller dock slemmassan en blågrön 
färg; men om den uppkastas af vinden på stran- 
den, urblekes densamma af solens strålar och 
erhåller en fullkomlig likhet med surnad mjölk, ' 
Likväl så att närmast jorden ännu någon grön- 
ska bibehålles. Det var i detta sista stadium 
jag först såg den i Nerike år 1811. — Afven 
uti detta mjölkhvita slem simma trådar, men 
dessa bestå i allmänhet endast af en enkel krök- 
ning eller af 8 eller 10 kulor. Längre. gå ej 
mina egna observationer; men att sluta af ana- 
logien med Nostoch commune, lärer fortplant- 
ningen af Nostoch Flos aqu&e äfven ske på sam- 
ma sätt som hos den förstnämda, elier genom 
perlbandens yttersta kulor, hvilka successift 
lossna från hvarandra och redan inom sig hysa 
i miniatur de trådar, som utgöra början till en 
ny series af individer. — Jag hade gerna ön- 
skat att på denna art kunna anställa en mnog-. 
grann pröfning af de skiljaktiga hypotheser Gi- 


105 


Rop-CHANTRANS och VAucnER uppkastat angåen- 
de -animalitéten af antingen hela Nostochs-In- 
dividen i dess yngsta tillstånd eller af hvarje 
lossnad kula för 'sig, eller ock', såsom VAUuCHER 
påstår, af hela det sammansatta "perlbandet; 
men till denna intressanta, ehuru högst svåra 
undersökning, hvilken dessutom fordrade att 
mer än en gång förnyas, har jag ej hittills ägt 
nog ledighet. Jag kan således ej med säkerhet 
yttra mig angående den större eller mindre 
| möjligheten af animalisk natur hos Nostoch Flos 
aque, åtminstone uti en viss utvecklings- -period; 
men vågar dock bestämdt påstå, att det i Sö- 
| förkanlands, Nerikes och Roslagens sjöar samt 
omkring Hufvudstaden allingnt. förekommande 
vattnets blommaude ingalunda är en samling 
af Enchelis pulvisculus, utan äger alla känne- 
märken af en verklig Nostoch och är till ar- 
ten alldeles densamma, som den Nostoch Flos 
aque Lyncsyr funnit i Dannemark, hvilken 
äfven, att dömma af denne skarpsynte Algolo- 
gens citationer af Hupsons FI. angl., TARO 
FI. Scot. och WIiTHERINGS ÅR Glatt of the 
'Brittish Plants, lärer vara funnen i England 
och Skottland. Det är så mycket mindre tvif- 
vel underkastadt, att den ju äfven är synonym 
med Byssus FI. Lapp. N:o 532, som beskrif- 
ningen af ett grönaktigt mjöl imängdt med vat- 
net väl inträffar med de yngre Stadidritö af 
berörde Nostoch och Linnés anmärkning, att 
en hel sjö ofta färgas grön af denna By SSUuS , 
särdeles väl Miutnensstännier med det äldre 
stadium, i hvilket man i synnerhet sednare på 
| hösten ' träffar den ofta nämda Nostoch. Lin- 
I NÉS yttrande uti 1r:a Editionen af Flora Suecica, 
att den vid vattenbrynet antager form af en 


106 


crusta och sedan vattnet uttorkat, erhåller en 
hvit färg, instämmer äfven förträffligt med 
det ofvan anförda förhållandet med Nostoch 
Flos aqu&e, då den blifvit uppkastad på stran- 
den. Bercn beskrifning synes mig äfven när- 
mare åsyfta en Nostoch och ingalunda hafva 
afseende på en Oscillatoria; ty han talar om 
ett mjöl, hvars särskilta Moleculer skola vara 
hårlika, greniga och likna en Fjäder. Detta är 
verkligen karakteren af en Nostoch, när man 
nemligen föreställer sig de särskilta grynen i 
deras första upplösningstillstånd, då de inuti 
dem varande fina trådarne ännu äro valknuts- 
likt sammanvecklade, uti hvilket tillstånd de 
ej äro olika en fjäder eller, rättare sagdt, ett 
dun. Jag förmodade att uti framl. Professor 
Bercu Herbarium, som tillhörer Kongl. Veten- 
skaps Academien och som ännu förvaras på 
Bergiilund , erhålla den authentikaste upplys- 
ning om hvad han menat med den Flos aque, 
hvars beskrifning han meddelat von LisnÉé. — 
Men genom Herr Professor Wirström har jag 
blifvit underrättad derom, att inga Exemplar 
af Byssus Flos aque nu mera finnas hvarken 
uti BerGu egen samling eller uti de Montinska 
och Svartziska äfven på Bergiilund förvarade 
samlingar. Som jag likväl nu uti 2:ne på hvar- 
andra följande år funnit den rätta Nostoch Flos 
aque till största mängd uti Carlbergs viken, 
synes det mig mer än troligt, att äfven BerGius 
på sin tid i granskapet af sin egen boning 
kunnat finna samma föremål, 1 synnerhet som 
hans anförande om ett mjöl med särskilta gryn 
eller moleculer på intet sätt kan hafva afseen= 
de på en Oscillatoria, ty ännu har ingen, mig 
vetterligen, sett Oscillatorier uppkomma utur 


107 


för blotta ögat synliga kulor, utan de utveck- 
las alltid såsom från ett slemaktigt underlag 
utskjutande trådar. Hvad som likväl mest läs 
rer hafva bidragit till den i sednare tider all- 
männast antagna öfvertygelsen, att Flos aquzee 
skulle vara en Oscillatoria, är sannolikt Linns 
efter Dirrenivs ) antagna och, allt ifrån i:sta 


t) Uti Flora Lapponica citerar Linné med frågetecken, 
såsom synonym under N:o 329, Byssus latissima, 
papyri instar super aquam expansa Raji Syn. 57, 
eller. den af Raji uti 3:dje Editionen af Synopsis 
Stirpium Brit. pag. 57 under N:o 12 upptagne så 
kallade gröna pappers Byssus. Dirnrenus beskrifver 
denna uti Historia Muscorum pag. 2. såsom en gan- 
ska tunn och likformig skorpa (Crusta), hvilken om 
våren här och der vidt och bredt betäcker stilla- 
stående vatten och ingalunda, såsom en Conferva, 
består af trådar, utan allenast af en tunn grön hin- 
na. Han anser att Byssus Fl. Lapp. 532 bör föras 
härunder, emedan den af honom beskrifna pappers 
Byssus äfven i början synes bestå af en mjölartad 
materia, hvilken sedermera förenar sig till en hinn- 
lik substance, hvilken, sedan vattnet torkat, blifver 
hvit och då framställer sig såsom Byssus FI. Lapp. 
529. — Då LinsÉ sedermera uti Flora Suecica utan 
frågetecken citerar vid Byssus Flos aque Var. (3. 
så väl Raji Syn., som Dirrenu Hist. Musc. synes 
tydligen att han ansett sig äga stöd af Dinreni of- 
vananförde Observation om öfvergången från ett 
mjölartadt till ett hinnlikt tillstånd, för att såsom 
2:ne Varieteter af en och samma art förena de tven- 
ne Byssi han förut ansåg åtskiljda. Detta kunde 
hafva varit riktigt, så framt ej deremot följande 
invändningar kunde göras, neml. 1:0 att den rätta 
Byssus farinacea virescens F1 Lapp. 532, eller Nostoch 
Flos aque ingalunda under något stadium utvecklar 
sig till en tunn hinna; och 2:0 att det verkligen 
ej är fullt säkert huruvida Nio 529 med rätta bör 
hänföras till den Dirnreniska arten. — Dirzexti be- 
skrifning har, enligt min tanke, snarare afseende 
på en Ulva, som utvecklat sig utur en slags Priestleysk 


108 


Editionens af Elora Suecica utgifvande, i sina 
Arbeten yttrade ntening, att tvenne särskilta 
artförändringar och ej tvenne väl åtskiljda ar- 
ter skulle finnas af hvad han kallade vattnets 
blommande — en mening den han äfven uti 
Sp. Plant. och :sedermera' uti Fl. Suec; Ed. 2. 
försökte uttrycka genom den för båda: variatio- 
nerne gemensamma Diagnosen: ”Filamenta plu- 
mosa natantia,” hvilken äfven lika väl kan läm- 
pas till en: Nostoch i sin: upplösning, som till 
en Osecillatoria med på vattnet simmande trå- 
dar. Detta föranledde likväl derhän att man 
glömde Var. a eller den mjölartade Byssus Fl 
Lapp. 9532., för att fästa sig vid Var. B. eller 
den binnlika Byssus FL Lapp. 529. — Denna 
sednare antages al WaAHLEnBErG, hvilken är den 
ende af nyare Auctorer, som i afseende på B. 
Flos aque&e specielt citerar Linnés Flora Lappo- 
nica, alt vara synonym med Conferva Flos aque 
Rortn, hvilken af AcGArpDu anföres såsom en Oscil- 
latoria, och en hinnlik samt af parallela trådar 
bestående blekgrön eller snarare ärgfärgad Oscil- 
latoria är äfven verkligen funnen, utom af Hr 
Professor WAHLENBERG 1 Lappmarken, af Herr 
Professor AcaArpH vid Skabersjö i Skåne, som 


materia viridis och sedan erhållit en stor utvidgning 
af sin yta. — Månne det ej skulle kunna vara en 
större form af Ulva bullosa AG. eller någon när- 
gränsande art. Mången Naturforskare torde, jemte 
mig, beklaga, att DirLenius ansett någon figur af 
den gröna pappers Byssus icke behöflig, emedan 
man enligt hans mening, lättare skulle kunna med 
tanken fatta dess utseende, än uttrycka det genom 
penselns åtgärd. Äfven så beklagligt är det, att 
Michelin figur på det föremål, som han kallar Hy- 
drocalymma och som DiLrzLEnius anser identiskt med 
Raji pappers Byssus, endast skall befinnas bland de 
» outgifne Tabellerne. 


109 


äfven meddelat mig exemplar deraf tagna vid 
Pettersburg. Han anser den i allmänhet säll- 
syntare. i.Sverige,. än i andra. Länder: Prof. 
WaAHLENBERG , som uti Flora Upsaliensis ej upp- 
tager någon ;Flos aqu&e, anförer uti sin Flora 
Suecica endast Oscillatoria Flos aque AG.; 
men uppgifver ej något visst ställe der den 
blifvit funnen, utan säger endast 1 allmänhet 
att den sällsynt förekommer. — Icke dess min- 
dre kan möjligen något tvifvelsmål uppstå, hu- 
ruvida Byssus membranacea FL Lapp. 3529, 
verkligen är "identisk - med Oscillatoria : Flos 
aque, eller ej. Linné liknar denna sistnämda 
Byssus vid hvita pappersrimsor af något lös 
beskaffenhet, hvilka han säger betäcka stenar 
uti upptorkade bäckar samt med lätt hand der- 
ifrån kunna afrifvas. Detta förhållande tyckes 
mindre väl öfverenstämma med den :ärgfärgade 
slemaktiga Oscillatoria Flos aque, än med nå- 
gon annan af de finare Conferverne af ljusare 
färg och torrare beskaffenhet. Månne ej den 
ljusgula Conferva bombycina AG. (Conf. sordi- 
da Roru. LynGs.) rätteligen skulle kunna hän- 
föras till denna Nummer uti Linnés Flora Lap- 
ponica? Den förekommer understundom på de 
branta Bergsväggarne vid Nacka qvarnar, hvil- 
ka varit öfversköljda af vårfloden och, aflossad 
från berget, på samma sätt som Linné anfört 
om sin Byssus membranacea aquatica, företer 
den likasom ett fint ljusgult papper. Ju längre 
den qvarsittat, dess mera blifver den urblekt, 
så att den troligen någon gång kunnat: före- 
komma helt och hållet snöhvit. Uti: Flora 
Stampana eller Flore d'Etåmpes, som finnes. in- 
förd uti GuettArRDs Observations sur les plan- 
tes, äro under: olika Nuniror upptagna de 2:ne 
Byssi, som Lanng under N:o 532 och 520 in- 


110 


förde uti Flora Lapp. och under Byssus mem- 
branacea F1. Lapp. 320. citeras Act. Parisiens. 
1741. eller Memoires de P' Academie des Sciences 
pour l'année 1741 p. 85, hvarest förekommer 
en anmälan om ett hvitt bomullslikt ämne, 
som fästat sig på bottnen af ett uttorkadt kärr 
1 trakten af Metz och hvaraf man gjorde sig 
stora förhoppningar i afseende på tillverkning 
deraf till papper. — Anmälaren ansåg det va- 
ra en ledfull conferva (une Conferve avec des 
filaments noueux) och till arten densamma som 
Jussiev fonnit uti dammarne af Botaniska träd= 
gården 1 Paris och om hvilken han observerat 
att den i vatten är grön, men torkad blifver 
hvit. Till pappers tillverkning vore den lik- 
väl, enligt anmälarens mening, föga tjenlig, i 
anseende till trådarnes brist på fasthet. Pol- 
lichs beskrifning, som omnämner långa hvita 
trådar förenade till en hvitgul hud, skulle ock= 
så snarare kunna åsyfta denna nu ifråga varan= 
de Conferva, än en Oscillatoria, under hvilket 
slägte Harrers Conferva crustacea, tenerrima, 
subviridis Helv. N:o 2113 deremot synes böra 
föras, helst hans förklarande: att den, ehuru 
finare, än det finaste bomull, likväl, upptagen 
och torkad på ett tjockt papper, skall öfvergå 
till ett verkligt skinn, hvars trådar då skola 
synas högst spröda (tenerrima) liggande på 
hvarandra och greniga samt af en knapp lineas 
längd, väl kan lämpas till en Oscillatoria, un= 
dantagandes likväl hvad som anmärkes angåen- 
de trådarnes grenighet; men sådant kan hafva 
härrört deraf, att flere trådar liggande öfver, 
eller nära hvarandra, kunnat få utseende af en 
enda grenig. Weis's mening att vattnets blom- 
mande endast skulle härröra från förruttnade 
sjöväxter, synes mig sannolikast kunna förkla- 


111 


ras derigenom att han i synnerhet fästat sig 
vid lukten och verkligen haft för sig en upp- 
tagen massa af Nostoch Flos aque, hvars lukt 
är ganska stark och liknar den af Cera- 
tophyllum eller kanske ännu närmare af Spon- 
gia lacustris. Deremot har jag mig ej bekant, 
huruvida en sådan obehaglig lukt äfven finnes 
hos Oscillatöria Flos aquee. 

> Resultatet af förestående undersökningar, 
för hvilka jag, i händelse ide anses det förtjena, 
anhåller om ett rum uti Kongl. Vetenskaps 
Academiens Handlingar, blifver således, att uti 
Sverige under namn af vattnets blommande 
finnas minst trenne "") särskilta väl bestäm- 
da vatten-alger, nemligen: +1:0 JVastoch Flos 
agut LynwGB., hvilken allmännast förekommer 
och är den rätta Byssus Flos aque Linn. Spst. 
Nat. eller N:o 532. Linn. £!. Lapp.; 2:0 Oscil- 
latoria Fios au AG., hvilken, efter all an- 
ledning, ej vår känd af LinsÉ och icke finnes 
uti något af dess Arbeten beskrifven. Harrer 
torde vara den ende af äldre Botanister, som 
härom tyckes hafva ägt något begrepp. 3:0 
Conferva bombycina AG., hvilken jag anser va- 
rå synonym med Byssus membranacea 
ca Liss. FIL Lapp. N:o 520.; och som denna 
Conferva på intet sätt kan anses vara en art- 
förändring af Nostoch Flos aque, emedan den 
tillhör icke allenast ett annat slägte, utan äf- 
ven en annan flock af vatten-algernes Familj, 
synes det mig att LinnÉ handlade enligast med 
Naturen, då han uti Flora Lapponica uppförde 


") Huruvida Raji gröna Pappers-Byssus, hvilken jag i en 
föregående Note ansett vara en Ulva, äfven finnes i 
Sverige och någon gång blifvit tagen för Byssus FL 
Lapp. 329., måste jag ännu lemna oafgjordt. 


Uvs 


112 


denna art under en egen nummer och att det 
misstag, som föranledde honom att uti sina 
sednare skrifter upptaga den såsom artförändring 
af dess Byssus Flos åque, just varit rätta or- 
saken, hvarföre så många förvillelser ägt rum 
i fråga om vattnets blommande, och dem jag 
smickrar mig med att, genom de bidrag jag 
nu sökt lemna till det omtyistade föremålets 
Botaniska Historia, hafva till stor del för fram- 
tiden undanröjt. Jag får dock, i anledning af 
mina ofvan intagne observationer rörande de oli- 
ka stadier eller utvecklings-tullstånd, hvari jag 
funnit Nostoch Flos aque förekomma, föreslå 
följande emot LynGcByEs något förändrade Dia- 
gnose, hvilken fullständigare sammanfattar de 
kännemärken, hvilka tjena att urskilja den i frå- 
ga varande: arten i alla dess särskilta utvecklings- 
perioder. 

Nostoch Flos aqu&, pulveraceo-farimacea; 
virescens, aqu&e inspersa, superficiem interdum 
petens, demum spumaceo-gelatinosa, lubrica, coe- 
rulescens vel in littus rejecta lactea; filis internis 
simplicibus, flexuose-curvatis, moniliformibus:. 


Tab. 3 Fig. 1. föreställer ett gryn af första Stadium af 
Nostoch Flos aquze, upplöst till ett moln af atomi- 
ska kulor, ännu utan all ordning strödda. Fig. 2. 
Början till anordning i zigzag och Fig. 3 till val- 
knutslik slingring, ehuru kulorna ej tangera hvar- 
andra. Fig. 4 en perlbandslik spiralform af 23 krök- 
ningar. Fig. 5 en d:o af 11 krökningar. Fig. 6 en 
d:o af 3 i likhet med en krona eller tredubbel krans 
tillsammans sittande krökningar. Fig. 7 en enkel 
krökning. Fig. 3 en half krökning. Fig. g en loss- 
nad fullkomligt utbildad kula. Alla dessa former 
föreställas såsom sedda genom det componerade mi- 
cropet, Agrand. N:o 3. För det äldre stadium af 
Nostoch Flos aque har LyscsreE lemnat förträffliga 
figurer, som jag här endast anser mig böra åberopa. 


113 


Om PALAZADERNA, 
eller de så kallade Trilobiterna; 


af 


J. W. DALMAN. 


f.k. 


Ds vi dagligen se huru högst skiljaktiga åsig- 
ter olika Författare hysa om föremål, som ännu 
finnas lefvande i naturen, ja äfven om dem, 
som sedan längre tid varit underkastade en no- 
gare vetenskaplig granskning, kunna vi väl ej 
undra, om en sådan skiljaktighet i omdöme 
ännu långt starkare framträder i afseende på 
organismer, hvaraf nu mera endast träffas de 
förstenade bilderna, eller ofta till och med blott 
spridda fragmenter af dem. — Svårigheten vid 
dessas bestämmande ökas ännu mera derigenom, 
att ju äldre den formation är, till hvilken ett 
petrifikat hörer, ju mera afviker det vanligtvis 
från alla nu lefvande organismer, ju svårare blir 
utrönandet af dess verkliga affinitet eller analo- 
gle med någon af dem, och ju vidsträcktare fält 
lemnas deremot öppet åt gissningarna och hy- 
potheserna. Allt detta är fallet med de nu i frå- 
ga varande Petrifikater, eller de vanligtvis så kal- 
lade Trilobiter. — Såsom till en del måhän- 
da de äldsta organiska former, som ännu åter- 
stå från en längesedan förgången fornverld, haf- 
K.V. 4. Handl. 1826, St. I. TT 


114 


va de till utseendet förekommit så afvikande 
från alla nu bekanta slägten, att de, ifrån den 
tid då uppmärksamheten först fästades vid dem, 
allt intill denna dag, beständigt varit föremål 
för olika meningar; och att deras införande på 
sitt rätta ställe i den stora Naturkedjan utgjort 
ett prof, ett vågstycke, för våra skarpsyntaste 
Systematici. Redan LissÉ erhöll kunskap om 
några få hithörande isolerade stycken. Petrifi- 
katläran var den tiden ännu nyfödd; men den- 
na Naturens förtrogne och beundransvärde tolk, 
besegrade redan då den villrådighet, som åt- 
följde bestämmandet af så främmande och pa- 
radoxa föremål. Han igenkände häruti ett In- 
sect, ett apteron, närmast till slägtet Mon ocu- 
läs, och sammanfattade de hithörande petrifi- 
kater dem han såg, under benämning af Ento- 
molithus paradoxus. 

Åtskilliga Författare hafva likväl sedan Lin- 
sÉs tid frångått hans åsigt, och trott sig i des- 
sa petrifikater snarare igenkänna än en Oniscus, 
än till och med en Mollusk, en Chiton. Att 
denna sednare åsigt någon tid blifvit framställd 
äfven af vår samtids största Entomolog, La- 
TREE, torde likväl endast sålunda kunna för- 
klaras, att denne skarpsynte forskare ej haft till- 


fälle att granska nog karakteriserande Arter af 


de olika hithörande slägten, eller nog fullstän- 
digt bibehållna individer af dem. 

Så vacklande och osäkra voro emedlertid 
åsigterna af dessa petrifikater, då år 18135 Pro- 
fessor WaHtLEsBErG (i Upsala Societets Hand- 
lingar 7) meddelade en alldeles ny och full- 


”) Acta Soc. Regie Scient. Ups. Vol. VIII, p. 1. — 
Petrificata Telluris Svecana examinata a GEorGIio 
WauzrensBERe. — Tab. I-IV. 


115 


ständig undersökning af dem, och en framställ- 
ning, som kan sägas först hafva grundat den 
egentliga vetenskapliga kunskapen om denna 
märkvärdiga grupp bland fornverldens alster. 
Här bevisades nu ytterligare ej endast riktighe- 
ten af Linnés åsigt om deras plats i natursy- 
stemet, hvilken tillika ännu nogare utstakades; 
äfven de hittills förblandade Arterna framställ- 
des utredda och bestämda, antalet af dem öka- 
des med flere förut okända, och alla dessa fram- 
ställdes nu dessutom i en lika grundligt som skarp- 
sinnigt uppfattad öfversigt af deras geologiska 
förhållanden, — särdeles i afseende på det an- 
märkningsvärda sambandet mellan de olika ar- 
ternas organisation och det äldre eller yngre 
stenlager , hvarulti de finnas inneslutna. 

WaAHLENBERG biträdde den äfven af andra 
yttrade mening, att, af ännu lefvande och be- 
kanta insekt-genera, slägtet Limulus FAsr. synes 
vara det, hvarmed dessa petrifikater visa den 
närmaste eller väsendtligaste likhet; och så- 
som sålunda hörande till samma familj eller 
ordning med nämde Limulus, samt LinsÉs öf- 
riga Monoculi, nemligen till de af Märrer så 
kallade Entomostraca, erhöllo dessa Petrifika- 
ter den generiska benämningen af Entomostra- 
Citer. 

Bland de derefter utkomna bidragen i det- 
ta ämne utmärker sig ostridigt främst en ut- 
förlig afhandling af en bland Frankrikes beröm- 
daste Geologer, ÅLEXANDER DBRONGNIART; — uUt- 
gifven i Paris 1822 7"). — Den innehåller en 


+) Histoire naturelle des Crustacés fossiles, sous les 
rapports zoologiques et gåologiques; savoir: les 
Trilobites par ALEXANDER BRONGNIART; les Cru- 


116 


kort öfversigt af Litteraturen rörande Trilobi- 
terna ; en undersökning af deras slägtskap med 
nu lefvande slägten, i hvilket afseende BRrRonc- 
NART hyllar LinnÉs och WaAHLENBERGS menin- 
gar; samt en intressant öfversigt af de olika la- 
ger och fundorter dem dessa petrifikater till- 


höra. — Hvad som likväl mest utmärker Bronc- 


NArTS arbete är otvifvelaktigt dess systematiska 
del. Han upptar dessa petrifikater såsom ut- 
görande en egen Familj, för hvilken han bibe- 


håller benämningen af Lrilobiter, — en be- 


nämning, som redan sjelf bär vittne, att den 
leder sitt ursprung från petrifikat-lärans äldsta 
barbariska tidehvarf, och hemtades då från ut- 
seendet af dessa djurs afskiljda caudalsköldar, 
dem man misstog för skalet af någon mussla. — 
Dessa så kallade Trilobiter fördelar BRONGNIART 
i 5 särskilta genera, under hvilka han ordnat 
alla honom bekanta arter. Jemte de af honom 
sjelf beskrifna och aftecknade, har han äfven 
bifogat copior af dem WaAHLrEnBErG framställt. 

BroncniarTts arbete blef på detta sätt en 
sammanfattning af vetenskapens dåvarande kun- 
skapsförråd i:detta ämne, och således en huf- 
vudbok för vidare bearbetningen deraf. 

Det är såsom sådant det både genom sina 
förtjenster och sina brister yttrar ett så stort 
inflytande; och det är derföre som äfven dessa 
sednare, ehuru få, förtjena att så mycket sna- 
rare afhjelpas. 
=> De öfriga nyare bidragen till kunskapen 


om dessa petrifikater, af en STERNBERG, SCHLOTT- 


: ecés proprement dits par ANsELME—GAETAN DESMA- 
' EEST. — Avec onze Planches. Paris 1822. 4:0. 


HT 


HEIM, ÅUDOUIN, LATREILLE, DeEKAY m. fl. skola 
längre fram på sina ställen anföras. 

En jemförelse mellan de så kallade Trilo- 
biter , som alla dessa Författare framställt, och 
dem, som blifvit funne här i Sverige, synes 
verkligen antyda, att svenska Öfvergångsforma- 
tionen måtte vara företrädesvis rik på hithöran- 
de arter. I synnerhet har nu i sednare åren 
ett ej obetydligt antal af, som det synes, alldeles 
nya arter hos oss blifvit bragdt i dagen. 

Men för att med säkerhet och vetenskap- 
lig stränghet kunna bestämma och beskrifva 
dem, fordras ej endast en granskning af de bå- 
da genera och species, dem andra författare för- 
ut framställt; utan äfven en revision och en 
reform af sjelfva Nomencelaturen, samt bildan- 
det af en mera bestämd Terminologie. — De 
fleste författare hafva nemligen behandlat dessa 
organismer hufvudsakligen från Geologiens syn- 
punkt, eller såsom redan varande petrifikater. 
Man bör då ej undra om olika åsigter komma 
att uppstå, äfven i anseende till sjelfva fram- 
ställningsformerna, då dessa föremål nu skola af 
mig skärskådas från Entomologiens sida, och 
då fråga blir att söka införa dem i det zoolo- 
giska systemet. 


Så otacksamt det än är, att på Nomencla- 
turens och dylika framställningsformers förbätt- 
ringar nedlägga någon möda, och så lätt man 
härvid än råkar i opposition mot andra förfat- 
tare och mot det antagna bruket, så bjuder 
dock min öfvertygelse mig, att här underkasta 
mig alla dessa obehagligheter. Med de af Lin- 
NÉ gifna reglor lagde till grund, och med en 


118 


opartisk jemförelse af förhållandet, söker jag 
nu, såsom alltid vid dylika företag, att så klart 
som möjligt föreställa mig, huru LinsÉ skulle, 
nu för tiden och i detta fall, sannolikt hafva 
handlat, — och framställer derefter min fatta- 
de öfvertygelse oförtäckt. 

Måhända torde jag synas allt för omständ- 
ligt utveckla skälen för de namnförändringar jag 
söker införa, och i allmänhet lägga allt för 
mycken vigt på detta ämne, som lätt kunde 
tyckas endast vara en bisak. Men sådant har 
synts mig nödvändigt, för att på förhand un- 
danrödja de inkast och det motstånd, som eljest 
otvifvelaktigt skulle framträda. En sådan namn- 
förändring är nemligen i dessa tider en den 
ömtåligaste punkt man kan vidröra; helst man 
i vissa länder, — fullkomligen obekymrad om en 
benämnings lämplighet, eller grammatikaliska 
och orthographiska riktighet, — långt mera fruk- 
tar den minsta reform 1i detta fall, än att ve- 
tenskapens Nomenclatur, genom en sådan be- 
qväm vårdslöshet, skall återfalla till det bar- 
bari och den oreda, hvarutur den upprycktes 
af LinnÉ, — ehuru detta endast genom en verk- 
lig revolution, genom förkastande och förändran- 
de af nära hälften bland alla förut antagna ge- 
neriska benämningar, såsom han sjelf yttrar sig 
härom 7"). 

Man söker ömtåligt undvika den mindre 
och snart öfvergående olägenhet, som åtföljer ett 
i tid anstäldt ombyte af namn; — och för att 
undgå obehaget af en partiell reform, fruktar 
man icke att bereda nödvändigheten af en to- 


+) Egenhändiga Anteckningar af Carr LINnneus om sig 
sjelf, pag. 72, n:o 6: — pag. 207. 


110 


tal. — Men man jemföre endast Vetenskaper- 
nas Historia; man påminne sig de Revolutio- 
ner i Nomenelaturen, hvilka, utom LinnÉs i Na- 
turalhbistoriens, man äfven funnit sig nödsakad 
företaga 1 Chemiens, Pharmacologiens, 0. s. v: 


2. Nomenclatur. 


Det första som vid granskningen af den nu 
varande Nomenclaturen möter, är behofvet af 
en vetenskaplig, zoologisk benämning för i frå- 
ga varande föremål, i stället för den vulgaira af 
Trilobiter. | / 

Jag skall dervid först anföra, hvarföre jåg 
ej eller anser det af WaAHLENBERG begagnade 
namnet Entomostracites kunna fullkomligen 
upptagas i det förras ställe, ehuruväl nämde 
benämning i sig sjelf visserligen icke är oriktig, 
såsom tydligen utmärkande ett till sten förvand- 
ladt föremål af Entomostracas ordning. ib 

För det första är det likväl just denna 
dess alltför stora omfattning, som hindrar ätt 
dermed särskilt beteckna endast och allenast 
nu i fråga varande föremål. Ty hvilket annat 
petrificeradt Entomostracon som helst skall na- 
turligtvis likaledes kallas Entomostracit, och så- 
dana Entomostraciter — som icke äro IUrilobiter — 
finnas ock verkligen; t. ex. de petrificerade.ar- 
terna af Limulus och af Cypris "). På samma 
sätt som dessa utmärkas med sina särskilta be- 
nämningar, Limuliter och Cypriditer, tarfvas 
äfven ett särskilt namn för denna egna familj 
bland fornverldens Crustacéer, som är så högst 
afvikande från alla de nu existerande. 


=) T. ex. Cypris faba. 


120 


För det andra har sjelfva den af Märrer 
föreslagna benämningen Entomostraca försvun- 
nit ur de nyare entomologiska systemen; sedan 
nyare undersökningar föranledt en annan upp- 
ställning af de ditförda djurslägten. — Här är 
icke stället att granska dessa nya uppställnin- 
gar, men så mycket är häraf klart, att det blir 
långt fördelaktigare att för dessa petrifikater äga 
ett. eget namn, som är oberoende af alla, vare 
sig systematiska eller nominala förändringar, som 
deras ordning kan vara underkastad. 

För det tredje uttrycker ordet Entomo- 
stracit, endast det redan stenvandlade djuret: 
I zoologien behöfva vi likväl äfven en benäm- 
ning för samma djur, tänkt såsom ännu lefvan- 
de. Om man Will ex. vill yttra sig om dessa 
djurs sannolika lefnadssätt, födoämnen, locomo- 
tion, 0. s. Vv., så kan man ej, utan en egen 
oriktighet i uttrycket säga, t. ex. att en Ento- 
mostracit (således ett redan varande Petrifikat) 
sannolikt har summit, eller lefvat så eller så, 
0. s. v. — Skulle man åter vid en sådan fråga 
vilja bortlägga den petrifikatet utmärkande än- 
delsen af ordet, så försvunne i och med: det- 
samma äfven just den fordrade skillnaden mel- 
lan dessa fornverldens djur, och de vanliga En- 
tomostraca. — Äfven af delta skäl fordras här. 
således en egen benämning, motsvarande dem, 
hvarmed andra familjer eller genera i zoologien 
betecknas. 

Hvad åter ordet Z'rilobit vidkommer, så är 
dess bemärkelse visserligen inskränkt endast till 
betecknande af den här i fråga varande flock bland 
fornverldens Entomostraca. Men ej mindre dess 
ofvannämde högst oegentliga ursprung och barba- 


121 


riska formation '"'), än flere andra skäl, förbju- 
da dess upptagande bland de klassiska Hd 
ningarne i zoologien; det har derföre, ock redan 
af WaurengeErG med fullt skäl blifvit förkastadt, 
och skulle äfven säkerligen aldrig blifvit adop- 
teradt af Linné. 

För det andra utmärker äfven detta ordet 
Trilobites endast den redan förstenade organis- 
men. Ville man nu, — af samma skäl som jag 
redan anfört vid frågan om ordet Entomostra- 
cites, — reducera Åsle namn till sin ursprung- 
liga form, för att dermed beteckna det lefvan- 
de djuret, så kunde detta ej blifva något annat 
än trilobus "), hvars otjenlighet såsom namn 
på ett Genus väl icke ens behöfver bestyrkas 
genom något anförande utur Linnés Philosophia 
hbotanica. | 

För det tredje har jag mot denna henärt 
ning att anföra ännu ett skäl, som måhända 
skall anses ännu mer biidande: Det har nem- 
ligen lyckats mig att upptäcka en tydligen hit- 
hörande art, eller en så kallad Trilobit, som 
likväl icke är Trilobit ; det vill säga, en art 
som alldeles saknar dessa tvenne längs gående 
ryggfåror, genom hvilka djuret får utseende af 
att vara liksom tredeladt. Denna art är den 
jag kallar Asaphus Armadillo; den är alldeles 
slät, så att ej minsta spår af nände ryggfåror 
kunna skönjas; — och sannolikt torde framdeles 
ännu flera arter kunna upptäckas, som lika 
starkt motsäga den nu bestridda benämningen. 


4) Neml. då man ansåg dessa djurs caudalsköldar va- 
ra hela, trekölade eller tredelta Mu'sslor. 
TN Såsom. ock BrässicH måst kalla sjelfva Petrifi- 
atet. 


122 


Först sedan jag sålunda ådagalagt det verk- 
liga behofvet af ett alldeles nytt namn, för att 
bestämdt beteckna den i fråga varande egna grup- 
pen eller familjen af fossila djurslägten, vågar 
jag dertill föreslå benämningen Palaeas, och 
att således i allmänhet kalla dessa petrifikater 
samfält: Palexeader (Palexeades). — Namnet, 
hemtadt från Grekiskan =), alluderar på dessa 
naturalsters utmärkt höga ålder, — såsom icke 
allenast fornverlden ensamt tillhöriga, utan äf- 
ven af de aldra äldsta bland de organiska qvar- 
lemningar vi från densamma äga. 


Den andra, och kanske ännu ömtåligare 
punkten af den hithörande Nomenclaturen, an- 
går de namn Broncwsiarrt gifvit åt de nya Ge- 
nera han framställt. — Dessa genera äro: Ca- 
Zymene (sammandraget af zezarvupuevos , obtectus); 
Asaphus (af araPss non manifestus, obscurus); 
Ogygia, en mera lycklig benämning, (af wyvysos, 
antiquus, vetustus) tillika alluderande på tra- 
ditionen om Ogyges; — samt Paradoxides, och 
slutligen Agnostus (af dyverw, ayvocros okänd, 
obekant). — Det är endast dessa tvenne sist- 
nämda benämningar, dem jag icke anser mig 
enligt LinnéÉska principer kunna upptaga i zoo- 
giska systemet. Om namnet Paradoxides yt- 
trar redan BroncniurTt sjelf, att det torde före- 
komma besynnerligt, och hvad han dermed åsyf- 
tat, är i alla fall ej vunnit, emedan namnet 
Entomolithus paradoxus äfven tillhört arter af 
andra genera än detta. — Hvad åter Zgnostus 


2) Af ars antiquus, priscus; och formeradt i lik- 
het med namnen Najas, Hyas, Helias, Oreas, 0. 5. v. 


123 


vidkommer, så är det väl att alltför mycket 
misströsta om framtidens upptäckter, då man 
så anticiperande dömmar ett slägte att för be- 
ständigt bära namn af okändt. Hr BRONGNIART 
har dervid till och med begått en verklig orätt- 
visa mot sina egna förtjenster om detta före- 
mål; ty ett petrifikat, på hvilket man äger en 
sådan beskrifning och 'sådana figurer, som dem 
Hr Broscowurt lemnat öfver Agnostus pisifor- 
mis, kan ej med skäl kallas obekant; — och hvem 
kan nu förutse hvad ytterligare kunskap om 
detta föremål inom några decennier kan - vin- 
nas? 

Lyckligast och minst kinkigt hade måhän- 
da varit, om BronceniurTt bildat dessa namn i 
analogi med benämningarne på de närmaste af 
ännu lefvande slägten. Dessa äro nemligen till 
större delen hemtade från grekiska Mythologien, 
enligt en method som ZLinnÉ så ofta och så snill- 
rikt begagnade, och hvarigenom vinnes den dubb- 
la fördelen af redan för minnet bekanta, och of- 
tast äfven korta och välljudande namn. ”Sålun- 
da äro t. ex. Cypris, Daphnia, Cythere, Lyn- 
ceus, använde för genera bland Märrers Ento- 
mostraca; samt Aega, Cymothoa, Eurydice, 
bland den andra analoga serien af Crustacea. 

Då det nu varit fråga att erhålla några pas- 
$sande surrogater för de tvenne ofvan anförde 
namnen, har jag sökt hemta dem ur denna out- 
tömliga källa, och dervid ingalunda blifvit be- 
dragen 1 mitt hopp. Ty rik som Mythologien är 
på passande bilder och namn, för så väl luftens 
som skogarnas och böljornas innevånare, erbju- 
der den äfven en icke obetydlig förteckning på 
personer, som blifvit till sten förvandlade, och 
hvilkas namn här således med fullkomligaste 


124 


analogi kunna begagnas. — Ett sådant exempel 
lemnar Ölenus, hvars namn jag upptager i stäl- 
let för Paradoxides. I stället för ÅAgnostus.an- 
tar jag det mythologiska namnet Battus, hvil- 
ket här är så mycket mera träffande, som det 
om nämde Battus berättas, ej allenast att han 
af Mercurius blifvit förvandlad till en sten, utan 
uttryckligen till en svart sten, såsom verkliga 
förhållandet är med Battus pisiformis. rid 

Hela det ombyte af namn jag här föreslår 
består således i följande benämningar: 


Palcader i stället för Trilobiter; 
Olenus för Paradoxides; och 
Battus för Agnostus. 


pni 

» Äfven för de slägten eller underslägten som 

framdeles torde kunna komma 1i fråga, saknas 

för öfrigt åtminstone icke passande mythologiska 
namn 7”). | 


+) I anledning af den här omnämda fördelen af my- 
thologiska namns användande framställer sig här all- 
deles otvunget ännu en hithörande anmärkning. I 
stället för de långa omskrifningar hvarmed man el- 
jest förmodligen skolat betitla en bok, ämnad att 
framställa ett lands djur eller växter, valde Linné 
den korta och naiva benämningen af Flora och 
Fauna. I fullkomlig analogi härmed vågar jag 
föreslå namnet Leth2ea för en analog framställning 
af ett lands Fornverlds-alster, vare sig af äldre el- 
ler yngre formationer. — Enligt mythen blef Le- 
thaea förvandlad i sten, och hennes namn synes 
derjemte lemna en icke opassande allusion på det 
dunkla, fördolda och liksom glömda hos dessa forn- 
verldens qvarlemningar. Lethea svecica skulle jag 
således vilja kalla det arbete, hvars syftemål vore 


125 


3. Terminologi. 


Ganska riktigt har redan Grefve STERNBERG 
anfört bristen på en bestämd Terminologi, och 
den deraf följande obegränsade friheten i val af 
uttryck vid Paleadernas beskrifning, såsom en 
af de betydligare orsakerna till det vacklande 
i vår kunskap om dessa Naturalster "'). 

- Utan att tilltro mig genom följande försök 
kunna fullkomligen afhjelpa denna brist, anser 
jag mig likväl åtminstone böra förklara åtskil- 
ligt af den Terminologi jag för dessa djurs be- 
skrifning trott mig böra antaga; då det ovanli- 
ga i deras organisation verkligen skapat 'behof- 
yet deraf. 

Caput: hufvudet, hela den främsta skölden; 
är egentligen, enligt analogien, hvad nu kallas 
Cephalothorax, såsom en förening af båda de 
delar detta namn utvisar. | 

Glabella eler Prominentia frontalis: den 
bestämda upphöjning, som märkes på midten 
af hufvudet, mellan ögonen och framåt. Den 
utskjuter oftast åt ömse sidor flere upphöjda lo- 
ber eller tuberkler; ofta är den liksom afdelad 
på tvären genom transversella fåror; stundom 
alldeles slät. 

Hypostoma: den främre delen af hufvudet, 
mellan prominentia frontalis och sjelfva främre 


en framställning af svenska jordens organiska forn- 
lemningar, i analogi med hvad Fauna och Flora lems 
na om de nu lefvande. Den må då omfatta så väl 
Paleozoa som Paleophyta , helst bland dessa forn- 
verldens lemningar det ofta är ganska svårt att 
afgöra, till hvilketdera af organismernas riken ett 
föremål rättligen bör föras. 

T) Verhandl. der Gesellsch. des vaterländ. Museums 
in Böhmen, III, p, 70.5. 


126 


randen. (Denna term kommer endast i fråga 
då detta parti antingen är begränsadt, eller el- 
jest mera utmärkt, såsom på Ogrgia, på Ole- 
nus gibbosus, o. S. V.). 

Gene: hufvudets sidor, på ömse sidor om 
ögonen, och närmast intill dem. 

Oculi: Ögonen; de tvenne upphöjningar, 
som finnas på de flesta Palxaders hufvud, och 
alldeles äga utseende af ögon, hvad de, enligt 
deras reticulerade synyta, otvifvelaktigt äro, 
ehuru man äfven i sednare tider ännu satt det- 
ta i fråga. — De äro hos Paleaderna så ställ- 
da, att endast den yttre sidan, vanligtvis ut- 
görande en halfcirkel, är tjenlig för synen; men 
den öfra ytan betäckes af en från pannan utgå- 
ende lob; samt undre och bakre sidorna af ögat 
äro upptagna i sjelfva hufvudet. 

Lobus palpebralis , (eller lobus palpebralis 
superior) den nyssnämda , från hufvudet utgå- 
ende flik, som betäcker en större eller mindre 
del af ögats öfre yta, och synes alldeles fästad 
vid den. Den begränsas utåt af Iinea facialis. 

Plica palpebralis (Cinfera) ett slags veck 
eller ring vid roten af ögat, som har ett sken- 
bart utseende af ögonlock (hvad den naturligt- 
vis icke är). T. ex. på Asaphus palpebrosus. 

Tuberculi vel eminentie oculares: De mer 
eller mindre synbara upphöjningar, hvilka på 
flere af de så kallade blinda Palzeaderna finnas 
belägne på det eljest för ögonen vanliga ställe; 
och hvilka måhända äro en antydning af dessa 
organer. 

Sutura eller Zinea facialis: En alldeles egen, 
fin men skarp och intryckt linie, som på flere 
arter af Zsaphus och Calymene omskrifver ett inre 
fält af hufvudet. Den går alltid öfver sjelfva ögo- 


127 


nen, och begränsar deras JIlobus palpebralis; 
gör för öfrigt en vid bugt framåt, rundt om- 
kring protuberantia frontalis; men går bakom 
ögat utåt till hufvudets bakre kant, der den 
alldeles tvärt slutar. — Denna linie, på hvil- 
ken WauresBerG först fästat vår uppmärksam- 
het, är af största vigt att observera, emedan 
den genom sin olika gång och riktning hos oli- 
ka arter, lemnar en af de bestämdaste och sä- 
kraste art-karaktererna. — Emedan den, ehuru 
tydlig, likväl är ganska fin, kan för ett ovant 
öga, och vid mindre tydliga stuffer, synglasets 
' biträde fordras till dess upptäckande. Denna 
linie finnes vetterligen ej på andra djur än på 
Palzeaderna. 

Sulcus verticalis (1. verticis): en jemt in- 
tryckt, men ej tydligen begränsad fåra, som går 
tvertöfver hufvudets bakre del. — Den är stun- 
dom så stark (t.ex. på Asaphus expansus) att 
den, vid flygtigt påseende, nästan - missta- 
gas för att vara skillnaden mellan hufvudet och 
första rygg-segmentet. — ( Detta bör noga ob- 
serveras, emedan man eljest vid räkning af seg- 
menternas antal, kan erhålla ett för mycket). 

Cornua ( cornua angulorum): de på vissa 
Paleader mycket förlängda, och i form af horn 
tillspetsade, bakre vinklarna af hufvudet. 

Truncus: Mellankroppen , mellan hufvu- 
det och caudal-skölden; bestående af transver- 
sella leder eller segmenter. 

Segmenta: Sjelfva mellankroppens leder; — 
på vissa arter äfven de leder, i hvilka caudal- 
skölden synes upplöst. 

Rhachis: ryggraden, den medlersta, be- 
stämda och upphöjda delen längs efter alla seg- 
menterna sammantagne. 


128 


= Syndesmi: de finare transversella veck, som 
märkas mellan sjelfva segmenterna, och synas 
sammanbinda dem. 

Pleurae: segmenternas sidor, på ömse si- 
dor om rhachis. (Som de ofta likna refben, 
kunde man vara böjd att kalla dem costae, men 
jag har undvikit denna term, emedan med costae 
nu vanligtvis förstås gröfre upphöjda linier.) 

Sulci dorsales (1. longitudinales 1. ordina- 
rit): Tvenne djupa fåror, en på hvardera si- 
dan om rhachis , som utgöra gränsen mellan 
rhachis och pleurae. (De saknas likväl på Asa- 
phus Armadillo.) : 

Laciniae laterales: segmenternas spetsar åt 

sidorna. 
—  Pygidium") 1. Scutum caudale (Caudal- 
skölden): kroppens yttersta stora segment: — 
oftast helt, och till formen nästan motsvarande 
hufvudet, eller ock fördeladt i mer eller min- 
dre tydliga segmenter, men med bibehållande 
af någon närmare förening sins emellan, hvari- 
genom de skiljas från de segmenter, som egent- 
ligen tillhöra mellankroppen. 


Rha-= 


") Franska Entomologer hafva sökt införa en ny term: 
”postabdomen”, hvarvid likväl är att märka, att det 
är alldeles mot latinska språkets oböjliga natur, att 
låta tvinga sig till dylika sammansättningar, hvar- 
före ock nästan alla sammansatta termer äro hem- 
tade från Grekiskan, som med sin utomordentliga 
rikedom ' och böjlighet, så villigt lånar sig härtill. 
Linnés och Iriricers arbeten lemna fullgoda mön- 
ster, äfven för bildandet af nya termer. Men den 
nu i fråga varande yttersta leden på Palzxzadernas 
kropp, är fullkomligen analog med hvad som hos 
Coleoptera och flere andra insekter af Inticer kal- 
las pygidium. Man jemföre t. ex. de större Scara- 
baerna. 


129 


Rhachis caudalis (!. Pygidii): den på eau- 
dal-skölden liksom fortgående fortsättningen af 
ryggraden; ofta endast i form af en kort, föga 
kullrig köl, med mer eller mindre tydliga spår 
efter leder. | 

Coste pygidii (1. scuti caudalis): de upp- 
höjda linier, som på caudal-skölden strålformigt 
utgå från rhachis caudalis. : 

Scutum anale: den yttersta leden af hela 
kroppen, då denna äfven baktill är deladi seg- 
menter, och denna yttersta skölden således är 
ganska liten. (t ex. på slägtet Olenus). 

Mucro caudalis: den särskilta (rörliga?) 
svans, som finnes liksom vidhiftad caudal-sköl- 
dens spets. (t. ex. på Asaphus mucronatus). 

Cauda: en småningom utskjutande förläng- 
ning af caudal-sköldens spets. (Hos flere Asa- 
phi). 

Lacinie caudales: de flikar eller spetsar 
af yttersta segmentet, som å ömse sidor ligga 
närmast anal-skölden. (REX på flera arter af 
Olenus och Calymene; helst då dessa flikar äro 


förlängda). 


4. Paleadernas slägtskap och analogi med nu 
existerande Genera, samt det hufvudsakliga- 
ste af deras yttre organisation. 


Allt ifrån den tid då Paleaderna först upp- 
täcktes, har det varit en beständig ventilation 
om det nu existerande slägte, hvartill dessa be- 
synnerliga petrifikater borde hänföras ; eller, i 
sednare tider, om det slägte, hvarmed de åt- 
minstone visade närmaste likhet och förvantskap. 

K. V. 4. Handl. 1826. St. I. 


rä 
NU 
ä 


130 


Det oaktadt har det ännu ej lyckats någon 
författare att bestämma detta med så evi- 
dent visshet, att meningarne härom ej äro de- 
lade. 

Vi böra likväl ej misströsta att en gång 
kunna vinna en säkrare kunskap i detta afseen- 
de, och torde ej utan skäl kunna fägna oss åt 
de framsteg som redan äro gjorda, och hvilka 
tydligast inses vid en återblick på fordna be- 
mödanden , och på de svårigheter och de miss- 
tag, som varit ait öfvervinna. 

Såsom redan är nämdt, fästade man sig i 
äldre tid förnämligast vid de ymnigast förekom- 
mande lösa caudal-sköldarna, dem man ansåg 


för hela skalen af någon mussla, utmärkt genom 


sin tredelta yta, och det vär i denna mening 
som man kallade dem Conche 1. Cochlet tri- 
lobe, Trilobiter ; Trinuclei, o. s. v.; allt be- 
nämningar syftande på dessa förmenta Conchy- 
lier; — ett misstag, som för den tiden må sy- 
nas mera förlåtligt, helst vissa petrificerade muss- 
lor af Anomix — slägtet, t. ex. Spirifer Sow., 
verkligen visa en så upphöjd köl midt på ska- 
let, att hos dem en nästan tredelad yta upp- 
står. 

Med vunnen kunskap om hela djurets form 
bestämde LinsÉ, såsom redan är anfördt, att 
dessa petrifikater varit insekter, och närmast 
slägtet Monoculus. — Men huru långt man vi- 
dare genom hypotheser kunnat aflägsna sig från 
verkliga förhållandet, och huru långt man kun- 
nat gå, att, efter förutfattade meningar, se och 
afrita helt annat än hvad i naturen finnes, det- 
ta har bland andra MonéerR haft det missödet 
att visa, i sin afhandling om några hithörande 


131 


petrifikater "'). I ganska tydliga exemplar af 
vår vanliga Battus pisiformis har MopÉer nem- 
ligen trott sig igenkänna — utländska arter af 
slägtet Cassida ; — nemligen båda elytra med 
deras sutur och emarginaturen för scutellum: 
med förutsättning att hufvud och thorax sakna- 
des. På andra stuffer, som sannolikt äro dels 
hufvuden, dels pygidia af någon Palexead, hafva 
dessas transversella upphöjningar, enligt denna: 
åsigt, blifvit uttydde såsom spår efter de 6 be- 
nen hos dylika Cassider; — och då förf. funnit 
utom tvifvel (p. 251), att dessa petrifikater 
varit utländska Cassider, har han antagit, att 
fordom någon stark storm, eller en annan utom- 
ordentlig händelse, fört en otalig myckenhet af 
indianska Cassider hit till norden, 1 hvars ef- 
teråt uttorkade kärr och träsk de sedan blifvit 
petrificerade. (p. 250.). 

Så långt hafva vi nu åtminstone humnit, att 
ingen lärer utan förundran läsa denna hypothes, 
eller i dessa petrifikater söka några land-insek- 
ter. Mera allmänt och ifrigt har den meningen 
blifvit förfäktad, att Palzeaderna varit beslägta- 
de med Molusk-slägtet Chiton. — Vid en flygtig 
och ytlig jemförelse kan ock visserligen någon 
likhet finnas mellan en Chitons skalbeklädning 
och skalet af vissa arter af Calymene eller Asa- 
phus. Båda dessa slägten öfverensstämma äf- 
ven deruti med Chiton, att djuren ofta finnas 
klotformigt hoprullade, såsom Armadiller; och 
på bådas sido-segmenter upptäckes en sculptur 
af intryckta linier, som kan synas äga någon 


") Anmerkungen iber einige Nerckische Versteinerun- 
gen, von Ab. Mopéer ; — Schrifter der Berlinischen 
Gesellschaft naturforsch. Freunde. 6:r Band, p. 24y. 


132 


analogi med sculpturen på en Chitons skal. 
Men oaktadt allt detta, har man likväl icke 
kunnat fonklara dessa Palsarlenitför Chitonsskal, 
utan att blunda för de långt vigtigare karakte- 
rer, som de så tydligen framställa, och utan 
att nästan med våld påtruga dem en annan för- 
klaring, än den mest okonstlade och naturliga. — 
Då nemligen, som bekant, Chiton och andra 
Mollusker, ej äga några organer eller lemmar 


bildade af sjelfva skalet, utan alla dessa i | 


sjelfva djurets mjuka kropp, och deribland äf- 
ven de ofullkomliga ögonen; — har man måst 
förklara de på Paleadernas hufvuden uppståen- 
de knölar, — dem vi nu veta vara djurets ögon— 
Jsominasnde Hlotb tillfälliga och oviisendtliga 
upphöjningar; — man har måst alldeles förbise 
dessa upphöjningars fullkomligen ögonlika form, 
deras reticulerade, elier till och med (såsom 
hos vissa Myriapoder) granulerade ytor, — för 
att på detta sätt kunna undgå, att antaga en Pa- 


leads hufvud för något annat, än för det ovan- : 


ligt rikt exsculpterade och ornerade första seg- 
mentet af en Chitons skal-betäckning, eller för 
ett dylikt af någon annan med Chiton beslägtad 
Mollusk. 

AuvDouIN har genom en comparatiy anato- 
misk granskning af Palxeadernas skal och dess 
construction, nogsamt vederlagt denna mening '); 
och dertill fordras för öfrigt icke mer, än 
att på oskadade petrifikater betrakta de så 
tydligt reticulerade ögonens form och  lä- 
ge, samt att jemföra den utmärkta analogien 
mellan bufvudet af en Palead och hufvudet 
af en Limulus. Denna analogi har redan af 


") Jemf. Bronen. pag. 43. 


133 


WauLENBERG blifvit så grundligt framställd, att 
dervid föga kan vara att tillägga; men vill 
man ännu ytterligare äfven söka något analogt 
mot de hos vissa Paleader så mycket utståen- 
de ögonen, så finnes exempel härpå hos slägtet 
Branchipus Latr. ""), hvars ögon äro mera ut- 
stående än på någon Asaphus; ehuru denna 
Crustaces hufvud för öfrigt ingalunda visar så 
mycken likhet med Palzeadernas, som hufvudet 
af en Limulus. Det är emedlertid mellan den- 
na Branchipus och Limulus som LATREILLE I sitt 
sednare arbete anser Palzaderna lämpligast kun- 
na inrymmas i systemet; ehuru visserligen der 
stående ganska isolerade, och som det synes i 


sa djurs slägtskap med andra, och följaktligen 
äfven deras plats i systemet, hufvudsakligen be- 
ror, är huruvida, de sannolikt varit försedda 
med fötter eller icke; samt i förra fallet, hu- 
ru fullkomliga dessa sannolikt varit. Till stöd 
för deras existence har man åberopat dessa djurs 
öfriga analogi med Limulus. Till stöd för den 
meningen att de alldeles saknat fötter, har man 
anfört, att man ännu aldrig på något petrifikat 
kunnat upptäcka minsta spår af dessa organer, 
ej eller i någon stuff funnit fragmenter af dem. 
Auvdouvin har af skalens och segmenternas struk- 
tur, genom analogi trott sig kunna sluta, att 
Paleaderna sannolikt icke ägt några egentliga, 


” Apus pisciformes ScazeFF, Monogr. — Cancer stag- 
nalis Linn., — Chirocephalus, JurineE Hist. des Mo- 
nocles; hvarest denna art är förträffligt afhandlad. 

FNS ATER LIE Familles nat. du regn. anim. pag. 302, 

ot. 


134 5 


utbildade fötter; utan att dessa måhända anta- 
git form af ett slags branchier; men att de lik- 
väl, på samma gång som de egentligen bidragit 
till Respirationen, äfven till någon del kunnat 
underhjelpa locomotionen, såsom verkande i öf- 
verensstämmelse med segmenternas rörelser. 
Med afseende på Palzeadernas hela kropps- 
form, på deras hufvuds likhet med Limuli, men 
deras kropps fördelning i talrika segmenter, 
såsom hos slägtet Apus och andra Monoculi, 
torde måhända en mellanväg mellan båda dessa 
meningar komma sanningen närmast, på samma 
sätt som Palexeaderna i det hela synas mig så 
tillsägande en dubbelform mellan den endast af 
tvenne sköldar bestående Limulus, och andra 
med många segmenter försedde : Chrustaceer. 
Mig synes derföre möjligt, att under hufvud- 
skölden, — som så mycket liknar den af Li- 
mulus, — äfven måhända funnits något fullkom- 


ligare fötter, ehuru, såsom på Limulus, mera 


inrättade att bidraga vid mastikationen än vid ' 


rörelser "); men ait deremot kroppens segmen- 
ter kunnat vara försedde med mindre fullkom- 
liga och högst mjuka organer, antingen bidra- 
gande vid simmandet, eller branchiala, såsom 
Auvvouvin förmodar. Att för öfrigt under den 
stora och starka caudalskölden äfven möjligtvis 


någon slags respirations-apparat kan hafva legat 


skyddad, — såsom under caudalskölden på Zdo- 
thea Entomon, — är ännu en hypothes, hvarmed 
jag skulle kunna öka alla de redan förut upp- 
kastade, men för hvilken jag lika litet kan upp- 
gifva några giltiga bevis. 


>") Sannolikt likväl mindre utbildade och fasta än 
hos Limulus. 


135 


Men huru dessa fötter eller organer på undra 
sidan af Palxadernas kropp än må hafva varit 
beskaffade, så synes det mig åtminstone högst 
sannolikt, ja nästan otvifvelaktigt, att de varit 
af en särdeles mjuk och fin sammansättning, 
såsom det är fallet med de motsvarande orga- 
ner hos Monoculi i allmänhet. Deraf phenome- 
net att bland de petrificerade Palxeaderna aldrig 
finnes minsta spår af dem; och jag hemställer 
till naturforskares bedömmande, huruvida mot- 
svarande organer hos våra vanliga mindre Mo- 
noculi, äfven om dessa vore större, väl sanno- 
likt skulle kunna bibehållas, om dessa djur på 
samma sätt petrificerades. 

Det finnes likväl ännu ett starkare skäl, 
som nästan synes bevisa, att dessa organer hos 
Palzeaderna varit ännu mjukare, ännu ömtåliga- 
re, än hos åtskilliga af dem; — och detta är 
just de flesta Paleadernas egenskap, att sam- 
manrulla sig klotformigt; obestridligen för att 
derigenom vid minsta fara kunna skydda hela 
sin mjuka ömtåliga och eljest värnlösa undra 
sida, samt de der befintliga organer. — För de 
med något fastare organer försedde Monoculi är 
det nog att de sammandraga dem; — de andras 
kropp deremot indrages och inneslutes mellan 
de tvenne mussleformiga skal, som utgöra be- 
täckningen. — Med den fullkomliga samman- 


rullning, som åtminstone Calymene och Asa- 


phus visa, var äfven dessa djurs hela undra si- 
da alldeles skyddad; den må hafva varit huru 
ömtålig som helst. 

Hvad Antennerna hos Palzeaderna beträffar, 
så har man äfven längesedan anmärkt, att man 
aldrig hos något af dessa Petrifikater märkt min- 
sta spår af dessa eljest för Insekterna och Cru- 


136 


staceéerma så väsendtliga och karakteriserande or- 
ganer. Men låtom oss äfven här följa analogien 
med Limulus. Hos denna Jätte bland nu lef- 
vande Crustaceer äro antennerna så små och så 
föga utmärkta bland fötterna på hufvudets un- 
dra sida, att FaAzricius, — till och med sedan 
han medgifvit att de smärre Monoculi ägde an- 
tenner 7)-— ännu om Limulus bestämdt säger: 
”antenne nulle” ; — och att äfven LATREILLE först 
nekade deras tillvaro, och endast i sitt sednaste 
arbete beskrifver dessa antenner, såsom små 
sågformiga partier, didactyla eller monodactrla, 
allt efter olika kön. — Man bör då ej undra, 
om man ej förmår upptäcka spår af dessa or- 
ganer hos petrificerade Palzeader. 

Att man ej alltid erkänt dessa djurs ögon 
för hvad de nu verkligen befinnas vara, måste 
tillskrifvas dels brist på nog fullständiga petri- 
fikater, dels att man kamole ej med synglasets 
tillbjelp granskat dem. Den som sett den så 
fullkomliga reticulationen på flera Palzeaders 
ögon, de olika nuancerna af denna reticulation 
hos olika species ""), samt jemfört densamma 
med andra insekters ögon-yta, kan väl svårligen 
ännu ett ögonblick betvifla dessa organers verk- 
liga natur. Men enligt hvad jag redan anmärkt 
G Terminologien), är det ej hela ögon-knölen, 
utan oftast endast den ena utåtvända sidan, som 
tyckes hafva varit danad för synen, och kanske 
är äfven detta en orsak, att man förbisett des- 
sa organers reticulation. 


ne 

”) I Supplem. Entomol. System. 

22) Hos Asaphus crassicauda är denna reticulation så 
fin, att jag endast hos mycket väl bibehållna exem- 
plar kunnat se densamma, men på dem ganska 
tydligt. 


137 


Hvad åter beträffar de af WaAunrsBerc för 
alldeles blinda ansedda arterna af slägtet Ole- 
nus, så kan väl möjligheten af ett sådant för- 
hållande så mycket mindre bestridas, som vi äga 
exempel på några, ehuru visserligen högst få, 
slägten bland de egentliga Insekterna, på hvil- 
ka man ännu ej förmått upptäcka dessa vigtiga 
organer, och detta till och med bland Cole- 
optera "). Men å en annan sida synes slägt- 
skapen mellan vissa arter af Olenus och af Ca- 
lymene vara så stor, och spåren af ögonens lä- 
ge på Olenus Tessiniu så bestämda, att man vid 
betraktande häraf, snarare kan blifva böjd, att 
anse deras skenbara saknad härröra från deras 
olika läge, måhända till och med på hufvudets 
undra sida. Redan inom slägtet Asaphus visar 
ögonens läge en utmärkt föränderlighet; de äro 
t. ex. på As. angustifrons belägna midt på huf- 
vudet nära intill hvarandra; på AA. crassicauda 
deremot alldeles på hufvudets sidor, och så af- 
lägsna från hyarandra som hufvudets hela bredd 
medgifver. — Äfven på Limulus äro ögonen 
föga upphöjda, och man bör härvid tillika på- 
minna sig, att i allmänhet Oleni i petrificeradt 
tillstånd äro mera klämda och nedtryckta än de 
andra Paleaderna, samt stufferna mera frätta, 
så att äfven detta torde hafva bidragit att ut- 
plåna spåren af dessa organer hos dem. 

Åskilliga författare, och i synnerhet Trilo- 
bit-benämningens försvarare, hafva lagt en all- 
deles utomordentlig vigt på den egenheten i 
Paleadernas kroppsbildning, att de, genom en 
bestämd och tydlig ryggköl, samt tvenne längs 


") T. ex. Claviger och Le ptinus; dessutom några 
arter af myror. 


138 


sidorna af densamma löpande fördjupningar, äro 
liksom längsefter delade i trenne partier; och 
trott att detta vore en dem alldeles ensamt till- 


kommande egenhet. — Att denna bildning hos - 


dem är mera utmärkt än hos andra Crustaceer, 


7 


är väl sant, men redan Aupouvin har hänvist till 


de rader af separerade segmenter, som finnas 
längs efter sidorna på Ligia, Cymothoa, m. 1.3 


ehuru de hos dem bilda en ganska smal rad, i 


jemförelse med den breda mellanryggen; då det 
åter hos Pal&eaderna är ett motsatt förhållan- 
de. — Men sökom hellre en sådan analogi hos 
de djur, med hvilka Pal&geaderna visa närmaste 
väsendtliga slägtskap, således hos Monoculi fa- 
milj. — Jag önskar då fästa uppmärksamheten 
på sjelfva kroppens construktion hos Monocu- 
lus Apus Lin; — på Zpus productus samt Apus 
cancriformis LaTtR., hvilka ScHzerfeR utförligen 
beskrifvit och aftecknat =). — På Tab. I. fig. 
5, och VI, f. 3, har denna författare afbildat 
den ledfulla kroppen af dessa djur, bar och los- 
sad från det eljest betäckande skalet. Jag kan 
ej finna annat, än att denna ledfulla kropp, 
med en smal, convex ryggrad, och breda, ned- 
sluttande sidor, visar en temlig likhet med vis- 
sa Paleader, t. ex. med ryggen på vissa Caly- 
mener. Skillnaden synes hufvudsakligen vara, 
att hos Apus den mjuka kroppen till största 
delen betäckes af en oformligt stor hufvudsköld 
(cephalothorax), och att det öfriga, i synner- 
het sidorna, sakna någon särskilt skalbetäck- 
ning; — då deremot på Paleaderna den stora 


YDer krebsartige Kiefenfuss mit der kurzen und 
langen Schwanzklappe , beschrieben von J. C. ScHzF- 
FER. Regensburg 1756. 4:0. 


139 


. hufyudskölden ej sträcker sig öfver sjelfva ryg- 
gens leder, hvaremot så väl dessa som sidorna 
äro betäckta af egna ryggskal 'Y. 

Måhända skulle man ock våga antaga, att 
just hvad som åtgått till denna vidsträcktare 
och fullkomligare skalbildning på djurets öfra 
sida, liksom förorsakat det minus af fasthet, som 
synes hafva utmärkt dess undra sida, och hvil- 
ken derföre af naturen blifvit afhjelpt, genom 
dessa djurs förmåga att hoprulla sig. 

Först efter denna granskning af det utmärk- 
tare i Paleadernas organisation, och denna ut- 
förliga, måhända allt för vidlyftiga, analys af 
föregående Författares meningar om Paleadernas 
plats i systemet, kan jag våga att äfven yttra 
några ord om min åsigt af detta ämne. 


") Den likhet, som finnes mellan Palgzaderna och vis- 
sa Monoculi, eller egentligen med Limulus, har äfven 
gifvit anledning till den förmodan, att möjligtvis des- 
sa Palxzader endast vore arter af Limuli slägte, och 
således borde kallas Limuliter. Man skulle då nem- 
ligen förutsätta, att det olika antalet af segmenter 
på Palexadernas truncus, hos några arter blefve så 
ringa, att de liksom försvunne, och att endast huf- 
vudet och caudalskölden återstode, såsom hos Limu- 
lus. Denna åsigt synes mig likväl ej alldeles enlig 
med det analoga förhållandet bland andra Crusta- 
céer, inom hvilkas familj vetterligen intet genus fö- 
rekommer, som innefattar så olika arter, att några 
endast bestå af 2 hufvud-partier, utan mellanseg- 
menter, och andra deremot af en i segmenter delad 
kropp. — Äfven de petrifikater vi äga af Limulus, 
eller de verkliga Limuliterna, öfverensstämma så no- 
ga med våra vanliga Limuli-arter, och visa så all- 
deles ingen närmare öfvergång till någon Palxad- 
form, att de tvertom tjena till ett ytterligare bevis 
på bestämdheten af den form som utmärker slägtet 
Limulus; — samt utvisa att denna form redan bland 
fornverldens alster var lika bestämd. 


140 


Det blir då likväl ej fråga derom, att för 
dem finna en plats, bestämdt gifven mellan tven- 
ne andra leder af denna stora kedja, under hvars 
form så mången systematicus söker föreställa sig 
de oräkneliga naturalstren ordnade, det ena ef- 
ter det andra. Det är detta, blott i följd af 
vårt föreställningssätt, uppkomna bemödande, att 
i en enda enkel series söka intvinga den mång- 
falldiga, fria och åt alla håll radierande naturen, 
som så länge uppehållit den verkliga, naturen- 
liga systematikens fortskridande, hvars stigar 
man förbisett, medan man grubblat på uppfin- 
nandet af denna enkla series, — denna Natur- 
systematikernas Lapis Philosophorum och Qua- 
dratura circuli. 

Det är föröfrigt i synnerhet tvenne svårig- 
heter, som ännu lägga nästan oöfvervinnerliga 
hinder för ett säkert bestämmande af Palxeader- 
nas närmaste afliniteter och analogier med nu 
lefvande djur. 

Den ena är, att högst sannolikt redan de 
radier af mellan-former hafva utslocknat, som 
fordom sammanbundo Palzexadernas former, med 
dem af ännu lefvande djur; och det är ej san- 
nolikt att många af dessa slägten blifvit genom 
stenvandling så förvarade åt oss, som fallet är 
med sjelfva Paleaderna. 

Den andra svårigheten är vår inskränkta 
kunskap om de ännu lefvande former af Crusta- 
céer, som finnas i tropiska trakter af oceanen. 
Ty på samma sätt som närmaste slägtingar till 
våra Ortboceratiter, Terebratuliter, Lithophyter 
och öfriga Petrifikater i allmänhet, nu mera en- 
dast förekomma i de sydligare hafven, är det 
äfven sannolikt, att i nämde haf ännu finnas 
former dolda, som kanske komma Palexadernas 


141 


närmare än dem vi ännu känna; — ett förhål- 
lande som redan af den endast der lefvande Li- 
mulus finnes bestyrkt. 

Af alla dessa skäl torde ett försök, att fram- 
ställa Paleadernas naturliga affiniteter och ana- 
logier med nu existerande och bekanta djur- 
slägten icke kunna bli annat än provisoriskt, och 
ej heller kunna utföras så i detalj, som då frå- 
ga är om lefvande djurslägten. — Följande ta- 
bell må emedlertid framsställa ett fritt utkast 


af min åsigt af detta ämne. 


Ajffinitet. 

Nf Monoeuli: Limulus. Apus. Branchipus. 

5 (vulgo sic dicti.) 

S 
JA a Paleades: Asaphus, Calymene. Olenus. 

23 ” 
SE > 
sia 5 
SÅN 2 
våt S 
; Onisci: Spheroma, Cymothoa. Idotea. = 

(vulgo sic dicti.) Armadillo. 
Myrriapoda: Glomeris. TIulus. Scolopencdra. 
Ajffinitet. 


Meningen är nemligen här att framställa 
Monoculi och Palxaderna såsom ägande affini- 
tet, ehuru ej omedelbar. Deremot visas mellan 
Palxzaderna och Onisci samt Myriapoda, endast 
analogi. — Så t. ex. öfverensstämmer Glomeris 
bland Myriapoda, Armadillo och Sphaeroma bland 
Onisci, och Asaphus bland Palzeaderna, deruti, 
att de klotformigt hoprulla kroppen, och att den- 
na hos dem ej består af så många segmenter, 
som hos de öfriga genera i samma flock; och i 
sistnämde afseende öfverensstämmer äfven Li- 


142 


mulus med denna analogi, fastän han ej sam- 
manrullar kroppen. ' / 

Å motsatta ändan af hvarje affinitets-rad; 
stå åter de genera, som visa analogi i motsats 
mot de förra; således de slägten, hvilkas kropp 
visar de flesta segmenter, är mera utsträckt, och 
utan förmåga att klotformigt hoprulla sig; såsom 
Scolopendra, Idotea, Olenus, Branchipus "'Y. 

För öfrigt kan anmärkas den naturliga öf- 
vergång som denna uppställning synes visa, från. 
Monoculi och Paleaderna, såsom endast sjö-djur, 
till Onisci, som innefatta dels sjö- dels land- 
djur, samt slutligen till Myriapoda, hvilka samt- 
ligen endast lefva på det torra. 

Naturligtvis har jag vid denna framställning 
uppsåtligen valt endast några få, och de mest 
bekanta genera, för att här stå såsom typer för 
vissa hufvudformer. 


5. Palwadernas tillväxt och förmodade Meta= 
morphoser. 


Grefve STERNBERG har ylirat den förmodan, 
att en och samma art af Palxader måhända vi- 


") Ett analogt förhållande märkes äfven bland den andra 
serien af Crustacéer, eller de egentligen kräftartade 
djuren. Utan att behöfva hoprulla sig är nemligen hos 
de egentliga krabborna, t. ex. hos Calappa, Portu- 
nus, Cancer &:c. hela kroppen i sjelfva sin bildniug 
redan hopdragen , stjerten inviken under kroppen, 
och fötterna sammandragna under den. Småningom 
blir hos andra genera kroppen mera långsträckt, 
segmenternas och fötternas antal finnes okadt, t.ex. 
hos Pandalus , Gammarus, iSquilla, 0. s. V. tills man 
slutligen träffar denna förlängda, lineara form, som 
utmärker slägtet Proto m. fl. 


143 


sade olika form och utseende under olika peri- 
oder af dess ålder; och denna fråga är af så 
stor vigt vid bestämmandet af Paleadernas ar- 


ter, att den väl förtjenar en egen granskning. 


Den innebär nemligen frågan om Palzeadernas 
metamorphoser; och således äfven huruvida ej 
möjligtvis några former, dem man nu anser för 
egna arter, kanske endast -äro larverna till 
andra. 

Af Jurine's förträffliga arbete öfver de små 


Monoculi och om Branchipus, veta vi, att des- 
sa djur verkligen i sina första stadier äga ett 


utseende, som temligen afviker från det full- 
komliga insektets; så att Murrer till och med 
beskrifvit sådana larv-former såsom ett eget ge- 
nus. Förhållandet med Limulus, under dess 
första stadier, är ännu obekant. — Om TIurni 
vela vi af DeEGEErRs och Savrs observationer, att 
de vid sin framkomst endast äga ett ringa antal 
af fötter, mot hvad de sedan erhålla. 

Med afseende på analogien af dessa från an- 
dra Crustceer hemtade exempel, skulle således 
STERNBERGS Oofvannämde fråga enligt theorien 
synas af mycken vigt, om vi ej redan af erfa- 
renhets-skäl trodde oss med all sannolikhet kun- 
na nekande besvara densamma. 

Ty för det första tillhör den olika formen 
hos Monoculi och andra Crustacéer endast de- 
ras första och kortaste period; och äfven våra 
Paleader voro då sannolikt så små och späda, 
att de visst ej förmått göra det motstånd mot 
den omgifvande massan, som fordrades för att 
kunna förvandlas till petrifikat. — Om de så- 
ledes i sin första period verkligen haft olika ut- 
seende, så hafva dock kilderna devaf troligen al- 
drig kommit till oss. 


Å 46 


För det andra åtfölja aldrig några af de 
mindre Paleadformerna de större så ibestämdt, 
att man deraf kunde förmoda dem vara de sed- 
nares larver. Hvar finnes t. ex. någon mindre 
; Palead, som så åtföljer vår vanligaste och mnä- 
WW stan öfverallt förekommande Asaphus expan- 
| sus? — Såsom larverna alltid finnas långt ym- 
nigare än imago, borde de eljest icke kunna 
undgå vår uppmärksamhet. 

För det tredje visar en jemförelse mellan 
ett stort antal individer af de mest olika arter, 
att så väl de aldra minsta som de största af 
samma art fullkomligen öfverensstämma 1 form 
och utseende, i segmenternas antal, och i vissa 
fina sculpturer, som karakterisera arten. Så har 
jag t. ex. af Asaphus expansus jemfört helt små 
exemplar af blott 10 Pariser liniers diameter, 
med andra af öfver 2 tums bredd och funnit 
dem fullkomligen öfverensstämmande; — Lika- 
ledes af As. angustifrons exemplar af blott om- 
kring en tums längd, med dem som äro nära 4 ' 
tum långa. Afven segmenternas antal finnes all- 
tid lika hos en och samma art, så att det be- 
stämdt tillhör art-karakteren. Bland flere hun- 
drade exemplar af Asaphus expansus, har ej 
funnits en, med flere eller färre segmenter än 
8. Samma antal finnes alltid hos As. extenu- 
atus, ÅA. angustifrons, latifrons, palpebrosus, 
ÅArmadillo, m. fl.; men AA. crassicauda har all- 
tid 10 segmenter, samt Ås. granulatus och As. 
nasutus endast 6. Äfven de olika arterna af | 
Calymene hafva ett bestämdt antal afsegmenter 5). 


Palea- 


") Samma bestämda antal af segmenter hos hvarje 
art äger sannolikt äfven rum hos Oleni, ehuru säll- 
syntheten af fullständiga exemplar här ännu icke 
medgifvit en så säker jemförelse. ; 


145 


Paleadernas tillväxt, och den storlek de 
uppnått visa dessutom några märkvärdiga för- 
hållanden. Temligen många mdivider af Ä. pal- 

ebrosus förete nästan samma storlek, från en 
till omkring i tums bredd. — Äfven A. ar- 
madillo och ÅA. crassicauda variera mindre. Men 
4. expansus förekommer ej allenast, såsom nyss 
nämdes, i exemplar från blott 9 sv. liniers till 
4 tums längd och deröfver, utan man finner af 
denna art caudalsköldar af nära till 6 sv. tums 
längd, hvilka, enligt den beräkning, att caudal- 
skölden hos denna art vanligtvis intager nära nog 
z af hela kroppens längd (eller som 12 till 38), — 
således synas antyda att hela djuret uppnått en 
längd af inemot tre qvarter. Ungefär samma 
olikhet i storlek är äfven anmärkt hos Olenus 
Tessini, hos Åsaphus gigas, samt hos Ogrgia. 

Deremot synes djurets tjocklek jemförelse- 
vis hafva varit ganska ringa. Man träffar exem- 
plar, hos hvilka på vissa ställen det öfra ska- 
let är qvar, men der det straxt jemte är borta, 
så att det äfven till kalk förvandlade parencby- 
met synes; och då längre åt sidan äfven detta 
saknas, ser man tydligen det zndra skalet, och 
kan derefter således beräkna hela kroppens tjock- 
lek, samt huru utmärkt ringa den verkligen är. 

På Asaphus expansus är det undra skalet 
alltid snedt eller längsefter strieradt, eller liknar 
en sned genomskärning af fina och tätt liggande 
lameller. Samma utseende märkes äfven hos 
vissa andra arter, men saknas deremot hos åt- 
skilliga, och ofta hos de i öfrigt med de förra 
närmast beslägtade. 


K. V. 4. Handl. 1826, St. I. 9 


146 


Bland andra hypotheser om dessa fornverl- 
dens djur, har ScHrottHeim nyligen framställt 
den meningen, — ”att de, liksom Cyamus och 
Pycnogonum, varit Parasiter, och måhända så 


mångfalldiga och olikartade, som sjelfva de forn- ' 


verldens sjödjur, på dem de bodt och af dem 
de hemtadt sin föda, till icke ringa plåga för 
för dessa sednare””). —- Jag behöfver till veder- 
läggning af denna mening endast anföra tvenne 
högst enkla skäl. Nemligen först: att ett djur 
som hoprullar sig, väl svårligen kan tänkas va- 
ra parasit. Det skall ju nödvändigt i samma 
ögonblick lossna från det djur hvarpå det varit 
fästadt, och sjunka till bottnen. — För det an- 
dra: om dessa Paleader varit Parasiter, hvart 
hafva då lemningarne af de större djur, på dem 
de lefvat, tagit vägen? Såsom det längesedan är 


bekant, träffas i alla våra öfvergångsformationer 


icke minsta spår eller lemningar af några ver- 
tebrerade djur; och då Palzeaderna finnas så 
ymnigt, och så väl bibehållna, hade väl äfven 


skeletten af större djur omöjligen kunnat för- 


syvinna. 


6. Karakterer för Paleadernas Fa- 
milje, samt för de hit hörande Ge- 
nera. 


Af det föregående torde synas, huru myc- 


ket Palgeaderna afvika från alla bekanta familjer 


och slägten bland Crustaceerna; det oaktadt är 
det svårt att gifva en både naturlig och veten- 
skapligen bestämd karakteér för dem; emedan 


2) Isis 1826, III, p. 316. 


147 
vår verkliga kunskap inskränker sig till känne- 
dom af deras öfre skalbeklädnad, men vi der- 
emot sakna kunskap om deras mundelar, samt 
om organerna för deras respiration och loco- 
motion, som eljest i denna djurklass pläga er- 
bjuda de säkraste kännetecknen. 

Härtill kommer ännu svårigheten att inom 
samma karakter, som betecknar de öfriga Pa- 
| leaderna, äfven kunna innefatta slägtet Battus, 
hvaraf vi ännu på sin höjd endast känna huf- 
| vud- och caudal-sköldar, utan att någonsin haf- 
va märkt några mellansegmenter, och utan att 
ändå kunna bestämdt påstå, att djuret icke ägt 
några sådana. I anseende till allt detta kan 
karakteren för hela Familjen ännu svårligen gif- 
vas annorlunda än såsom vilkorlig. 

Vid framställning af så väl Familjens som 
de hithörande slägtens och arters karakterer, be- 
gagnar jag mig hellre af en redan stadgad la- 
tinsk Terminologi, än af en svensk, som, för 
att lika säkert förstås, måhända ändå nödgades 
stundom låna dennas biträde. 


PALZAZADES. 


CEntomolithi Linné; — Entomostracitee WaAHLEN- 
BERG; — Trilobite et Trinuclei Auctorum). 
Caput (vel proprie Cephalothorax) magnum, 
clypeiforme, corpore latius ejusque basin am- 
plectens; instrumentis cibaris a capite te- 
NA ND I : 


”) Dekxav och Stores hafva lyckats att på vissa ameri- 
kanska arter af Asaphus observera en del af huf- 
vudets undra sida, som eljest vanligtvis är dold i 


148 S 


Truncus segmentis pluribus constans; omnibus 
apertis, rhachide convexa, sepius pleuris ex- 
pansis angustiore; — aut (in Baito) modo 
scutum caudale, capitis scuto equans. 

Obs. Fere in omnibus, etiam in Batto, 
capitis media pars elevata. — Reliqui vero cha- 
racteres, Paleadibus olim adscripti, omnes ex- 
ceptionihus laborant. Sic e. gr. sulci dorsales ad 
latera rhachidis in plurimis quidem adsunt, 
sed desiderantur in Asapho Armadillo. 


SECTIO I. Palmades genuine. 


Caput semilunare. Corpus segmentis pluribus 
distinctis. 
Divisio I. Oculati. 
Oculi distincti, elevati, in capitis pagina supe- 
riore. 
Corpus in globum contractile. 


Genus 1, CALYMENE BRONGN. 
Oculi distincti, elevati, (circa medium frontis 
siti'). 


sjelfva stenmassan. De hafva dervid på midten af 
hufvudet funnit ett eget framskjutande parti, som 
framtill är klufvet, med tillspetsade och något böj- 
da flikar, dem man derföre misstog att vara ett 
slags mandibler. Detta parti svarar likväl alldeles 
mot den framskjutning som äfven finnes på undre 
sidan af hufvudet hos slägtet Limulus, endast med 
den skillnad, att den hos Limulus är enkel och ode- 
lad, men hos nämde Palzader tuklufven. Hr MarK- 
LIN har underrättat mig, att äfven han äger ett 
fragment af hufvudet till Åsaphus expansus, på hvars 
nndra sida samma klufna framskjutning är ganska 
synbar, och hufvudsakligen öfverensstämmande med 
hvad Dekrar framställt, endast äro flikarne ej så 
mycket böjda in åt, som på Dexay's figur. 


149 


Glabella convexa, utrinque lobata. 
Corpus obovatum, in globum econtractile, seg- 
mentis numerosis (10—23). 
Scutum caudale capite minus; segmentis di- 
stinctis, vel leviter conjunctis, pliciformibus. 
Obs. Detta slägte synes mera genom sitt 
hela utseende, sin habitus, än genom några sä- 
kra och skarpa karakterer, skiljas från Asaphus. 
: BrRonGniArT anser sjelf de kännemärken han 
uppgifvit såsom mindre pålitliga, med undantag 
af segmenternas antal, neml. 12—14. Men så- 
vida Cal. concinna verkligen hör till detta ge- 
nus, såsom den synes höra, så visar den exem- 
plet af en art med blott 10 segmenter. 


| Genus II. AsAPHus BRONGSN. 


Oculi distinti, elevati, versus medium frontis 
vel ad capitis latera siti. 

Corpus in globum contractile, segmentis trunci 
(6—10) distinctis; caudalibus vero conna- 
tis in scutum magnum, sepius capiti respon- 
dens. 

Obs. Genus species numerosissimas ample- 
ctens, sectionibus dividendum. 


Divisio II. Typhlini. 


Oculi nulli? vel saltem non perspicui, et eorum 
loco tantum tuberculi obsoleti. 
Corpus extensum, vix in globum retractile. 


Genus III. OGYGIA BRONGN. 


Oculi inconspicui, eorum loco eminentie oblon- 
82, versus mediam frontem, approximate. 


150 


Corpus ellipticum , segmentis trunci paucioribus 
(8); caudalibus connatis in scutum magnum 
capiti subequans. 

Obs. Genus nimis videtur affine generi 
Asaphi, ut ab illo vix distinguendum nisi ocu- 
lorum defectu. Convenit etiam sutura faciali 
valde distincta. — Ogyrgia Guettardi figuram 
omnino refert Åsaphi extenuati; videlicet cor- 
pore elliptico, capite pygidioque elongatis, et 
illius angulis posticis eximio modo elongatis, 
pygidi basin attingentibus. 

 Hujus generis nulla species in Svecia obvia. 


Genus IV. Oresuvs. C(Paradoxides Br.) 


Oculi nulli, aut saltem inconspicui; eorum lo- 
co aut tuberculi duo, frontis medium versus, 
aut rudimenta plane nulla. 

Corpus elongatum , depressum, vix contractile; 
segmentis caudam constituentibus a dorsali- 
bus vix distinguendis; segmentoque anali tan- 
tum distincto. 

Segmentorum apices laterales plus minus acumi- 
nati, inde subspinosi. r 


Obs. Genus videtur naturale, et habitu et 
loco quo in stractis latet; etenim species omnes 
strato aluminari tantum proprie videntur. — OZe- 
nus de cetero inter Typhlinos analogon est 
Calymeni inter oculatos. Characteres reliqui, 
a Cr. BronGcwsart huic generi attributi, vagi 
sunt et ex parte generibus precedentibus com- 
munes. 


151 
SEcTIoO u. Battoides. 


Oculi nec conspicui, nec eorum vestigia dete- 
cta. 


Caput et scutum caudale 2Xqualia, clypeiformia, 
suborbiculata. 


Corpus — — segmentis — nullis? 


Genus V. BaATtTtus. C(Agnostus Br.) 
Oculorum nulla vestigia. 


Caput et scutum canudale &qualia, clypeiformia, 
marginata; lobo medio distincto convexo, fi- 
gurato, scuti basin vix vero apicem attingente. 


Palgeades omnium minutissime, obsoletissime, 
in lapide suillo strati aluminaris ad myriades 
aggregate. 


De explicatione hujus petrefacti, qualem 
dedit Cr. BRONGNIART, Omnino recedo, WAHLEN- 
BERGI Sententiam accipiens. 


CL. BroncnirTt differentias in scutis ob- 
servatas, non nisi varietates ejusdem esse scu- 
ti opinatus est; atque animalculi partem anie- 
riorem dicit, que scuti potius basis mihi vide- 
tur, et sic porro. 


Secundum analogiam cum ceteris Palxadi- 
bus, veri simile mihi videtur, illorum clypeo- 
rum unum esse scutum capitis, alterum scutum 
caudale, que in animalculo vivo aut segmentis 
erant connexa, aut articulatione simplici ad scu- 
torum emarginaturas ; — modo scilicet, quo tuber- 


culi bini basales scuti superioris, tuberculis scuti 


- 


152 


inferioris fuerunt respondentes. Hac vero ra- 
tione jugum utriusque scuti medium convexum 
aut protuberantie frontali ut rhachidi cauda- 
li analogon fuisse videtur. — Omnino vero Ja- 
tet, utrum scutum judicem capitale; nisi forsan 
tuberculus parvus, in medio prominentie alterius 
C(conf. Broncn. fig, 4, A.), oculorum quasi lo- 
cum indicare videatur. 


153 


STRÖDDA ÅNTECKNINGAR 


om Svenska Flyttfoglarna, och i 
synnerhet tiden för deras ankomst 
och afflyttning i Södermanland; 


af 


C. ULB. EKSTRÖM. 
Kyrkoherde. 


Di jag af Kongl. Vet. Academiens Årsberät- 
telse för innevarande år, (zoolog. afdeln. p. 32), 
funnit det afseende man fästat vid de observa- 
tioner, som kunna göras öfver tiden för Flytt- 
foglarnas ankomst och afflyttning, har jag, utan 
anspråk på någon ornithologisk kunskap, blott 
som Landtman, velat framlägga de anteckningar, 
jag i detta ämne under en längre tid haft till- 
fälle att göra. Att de icke äga det vetenskapli- 
ga värde, sam borde vara oskiljaktigt från hvar- 
je afhandling, som förelägges Kongl. Vet. Aca- 
demien, härleder sig deraf, att de äro uppsatte 
endast för eget nöje, i den afsigt att af dem 
någon slutsats skulle kunna dragas till årstidernas 
förr eller sednare inträffande omskiften, tiden för 
åtskilliga ekonomiska förrättningar, Såning, Skörd 
m. m. — Att de äro ofullständiga härleder sig 
åter från bristande tillfälle att disponera en tid, 
som hittills varit upptagen af trägna embetsgö- 
K. V. A. Handl. 1826.7$t. IT. 10 


154 


romål. Men då äfven obetydliga bidrag anden 
stundom äro af nytta för Vetenskapsmannen, så 
meddelas här ett utdrag af de observationer, som 
under 15 år blifvit antecknade, inskränkte af of 
van anförde skäl i synnerhet till upptagandet af 
Maximum och Minimum , samt medeltiden, ' för 
de observerade. dt ogelarternas ankomst och flytt 
ning. 

Allt sedan 'v. Linsé Ci utgaf sin Dis- 
sertation: Migrationes Avium, har, mig vetterli- 
gen, ingen ienisk Författare enskilt afhand- 
lat detta ämne. Skälet härtill torde böra sökas 
uti systematikens bristfällighet, som ansågs först 
böra afhjelpas. Hvad fu neslandets fogelar- 
ter beträffar, synes nu systematiken vara, om 
icke fullkomlig, åtminstone nära att blifva det. 


I afseende på upptäckten af nya arter, lärer fö- 


ga vara att hoppas, och någon tvist om den 
tillfälligtvis upptäckta fogelns plats i systemet , 
lärer troligen icke. uppstå. Då allt detta redan. 
är undangjort, synes den tid vara inne, då det: 
svåraste, men också intressantaste a denna 
vetenskap återstår: att fullkomligen känna hvar- 
je. fogels instinct, lefnadssätt, flyttnings-perio- 
den, ruggnings och Fisker se m. m. ; 
Hvad Foglarnas flyttresor angår, till hyil- 
ka Jag hufvudsakligen inskränkt mig, så mträffa. 
e om våren från Söder till Norden och om 
Hösten från Norden till Södern, årligen för de 
flesta på så bestämda tider, att skillnaden utgör 
8 högst 10 dagar. Troligen härleder sig den 
skullnad. KL Rene och väderlekens ”beskaf-. 
fenhet. Då flyttningen skall företagas väljes van- 
ligen motvind med ruskigt ädre, Vid hvarje 
Sydvest vind, som i EE af September eller 
början af October månader inträffar med regn 


122 


och måttlig blåst, kan man vara försäkrad att 


sakna några foglar. Om våren ankomma de ock 


nästan alltid efter nordanblaåst. Kanske torde 
denna regel tåla ett och annat undantag i afse- 
ende på några af de foglar, som höra till ZVa- 


 darne (Grallipides) och flyga dåligt, t. ex. Gräs- 


skäran (Gallinula Crex): HRördkudgper CArdea 
stellaris): m. fl.. men den gäller likväl i all- 


. mänhet .och kan icke vara annorlunda, då man 


betraktar skälet härtill, som otvifvelaktigt är det, 


att foglen mindre blottställes för den obehagli- 


ga vädetleken och har. lättare att flyga, då fjä- 
annas af luftens starkare tr yckning, ligga mer 
tätt intill kroppen. 

Den tid Flyttfoglarna använda på sina re- 
sor, är icke alltid lämpad efter vägens längd. 
Ankomsten om våren synes alltid förenad med 
en större brådska. De foglar, som tillbringa 
sommaren i den högre norden, påskynda alltid 
flyttningen om våren med synbar hastighet och 
uppehålla sig aldrig under vårflyttningen län- 
gre tid, än som fordras för att hvila och stil- 
la hungren. Helt olika är förhållandet vid åter- 


» flyttningen om hösten. Många arter, särdeles 


bland Snäpporna (Vadatores), synas hafva fle- 
re stationer, der de om hösten uppebålla sig 
längre tid. Skälet härtill anser jag vara att 
dessa foglar finna ymnigare föda kring sjö- och 
hafsstränderna, är på kläckningsorten, och dess- 
utom behöfva en längre hvila och föranlåtas gö- 
ra kortare färder, emedan ungarna behöfva sam- 
la styrka, för att kunna följa de äldre. Några 
arter, ehuru de icke uppehålla sig under flytt- 
ningen längre tid än den som fordras att hvi- 
la pr att stilla hungren, tåga efterhand och 


småningom. SkärsG åsen (Anas Segetum) sy- 


156 


nes tid efter annan hela 5 å 6 veckorna. An- 
dra åter synas och försvinna inom :en allt för 
kort tid. Vissa arter, som här tillbringa som- 
maren, samla sig en längre tid uti stora svär- 
mar, och försvinna nästan på dagen. Andra 
aftaga småningom och blifva mer och mer säll- 
sedde. 

Ehuru, efter min tanka, hvarje fogelart har 
en bestämd bana för 'sina' flyttresor från norr 
till söder och tvertonz, har jag likväl trott mig 
finna, att dessa banor, af tillfälliga och okända 
"händelser, efter flere eller färre år, ändras fle- 
re mil, kanske en och annan geographisk grad. 
Skälet till denna förmodan är: att vissa fogel- 
arter, som för 20 å 30 år sedan icke funnos, 
eller åtminstone voro högst sällsynta i Söder- 
manland, nu deremot äro nog allmänna. Sådant 
är förhållåndet med svarta och hvita Flug- 
snapparen (Muscicapa atricapilla), som i sednare 
aren blifvit mycket allmän. I början af 1790 
talet var Brushanen (Tr. pygnax) nog allmän, 
men försvann nästan helt och hållit omkring 
1799, och jag har i dessa trakter högst sällan 
träffat den ända till år 1822, då jag åter fann 
denna fogel nog allmänt vid sjö- och hafssträn- 
der, under sina flyttresor höst och vår. Manel- 
lus melanogaster har jag, de 30 år under hvil- 
ka jag uppoffrat de flesta af mina lediga 'stun- 
der åt jagtens nöjen, aldrig träffat 1 Söderman- 
land förr än år 1824. 'Nå åter, synes den här 
årligen under flyttningstiderna, ehuru icke till 
något betydligt antal. = Svans-Mesen (Parus 
caudatus) som på flere år varit högst sällsynt, 


har jag 1 år träffat här i mängd. Ett omvändt 


förhållande äger åter rum med andra fogelarter. 


Jag vill blott nämna Sidensvansen (Amp. gar- | 


p» 
Fö 
rulus) som i min ungdom årligen infann sig i 
nästan oräkneliga svärmar, har från denna tid, 
i afseende på mängden, märkligen aftagit. Pall- 
biten (Corythus enuecleator) var för 15 år se- 
dan nog allmän, särdeles under sträng vinter; 
från denna tid har jag icke sett honom. 
Vissa arter af Flyttfoglarna nyttja icke 


samma väg för fram och återresan, De som 


icke äro sällsynte under flyttningarna om hösten, 
synas alldeles icke under flyttnings-perioderna 
om våren. Sådant är åtminstone förhållandet 
med några arter af Hökslägtet (Falco). Fjös- 
benta Vråken (Falco Lagopus) t. ex. är om 
hösten så allmän härstädes, att jag ofta sett 
4 a 6 tillsammans flere dagar å rad. Lärk- 
Falken (Falco subbuteo) synes här endast i 
slutet af September, då Svalan, Lärkan, Hemp- 
tingen m. fl. skocka sig till afflyttningen. Om 
våren har jag ännu icke upptäckt dessa foglar 
och tror i anledning deraf att de vid vårflytt- 
ningen taga en annan väg. 

Någon gång inträffa äfven tillfälliga flytt- 
ningar, då fogeln söker en mer aflägsen och fred- 
lig ort för ruggningen, eller att vara fredad för 
tillfälligtvis inträffande storm och oväder. Så 
har jag d. 20 Julii 1824 sett ett betydligt antal 
Torn-Svalor sträcka S. O. ut. Foglarne, som 
utgjorde flere hundrade, voro spridde, men höl- 
lo alla samma väg. Sträcktåget varade omkring 
3 timme. Luften var mulen och ovanligt kall, 
med lindrig N. W. vind. Dagen derefter in- 
träffade en stark N. W. Storm, med ymnigt 
regn; som räckte flere dagar. 

Att under sjelfva flyttningen förhållandet 
är öfverensstämmande med det redan anförda, 
torde redan vara kändt; men forskaren stannar 


158 


vanligen icke vid den upptäckt han gjort: han 
är icke nöjd att hafva undersökt beskaffenbeten 
af sjelfva iaktiagelserna, hvilka ihärdigheten, 
eller som ofta händer, slumpen tillåtit honom 
göra: han vill äfven hafva dem kände till sina 
orsaker, och beräknade till sina följder. Denna 
allmänna tendens med alla forskningar äger äf- 
ven rum i afseende på foglarnas flyttningar. Man 


känner, att de regelmässigt och på bestämda 


tider, ombyta uppehållsort ; att Sjöfoglarne (Pal- 
mipedes) vid sina sträcktåg iakttaga en viss för- 
undransvärd ordning, tåga under ledning af en 
anförare o. s. v.men hvad som leder dem un- 
der sina färder och gifver dem anvisning hva- 
rest de ställen finnas, som äro tjenligast för 
ändamålet med flyttningen; allt detta är ännu 
obekant. Många skäl kunna visserligen upp- 
gifvas, men få och nästan intet är fullt tillfreds- 
ställande, Vår odödlige LinsÉ, den enda Auc- 
tor jag i detta ämne ägt tillfälle att rådfråga, 
härleder foglarnas flyttningar från tvenne huf- 
vudorsaker: köld och värma. Härtill kan läg- 
gas, såsom följder af dessa förstnämde, brist 
på föda i födelseorten, och öfverflöd i varmare 
änder; hågen att undergå ruggningen i ett mil- 
dare elimat, som äfven torde bidraga till un- 
garnas hastigare växt. Onekligen kunna alla 
dessa omständigheter med skäl uppgifvas såsom 
medverkande till foglens öfvergifvande af sin 
födelseort; men det förhåller sig härmed som 
med mycket annat uti naturen, att det svårligen 
kan förklaras. Hvilken lärer Göken att lägga 
sina ägg i en småfogels bo? Hvilken underrättar 
den nyss kläckte Skräck-ungen att uppkrypa 
på modrens rygg och der hålla sig fast, då han 
skall flyttas ur boet eller undfly faran? Månne 


1909 


icke detta är hvad vi kalle instincten, en egen- 
skap hos djuret, som vi icke kunna förklara. 
Kanske är det från denna egenskap vi böre häm- 
ta förnämsta skälet vill det förunderliga uti fog- 
larnas vandringar. Väderlekens obehagligheter 
och brist på föda kan icke vara enda orsaken 
till foglarnas öfvergifvande af sina hemorter; ty 
då skulle onekligen flere begifva sig bort, vid 
en inbrytande strängare väderlek.” Af hela släg- 
tet Sylvia, utom Gärdsmygen Sylv. troglodytes, 
som här är sällsynt, äga vi icke mer än en 
enda art, Kungsfogein (Sylv. Regulus), som jag 
sett öfvervintra i Södermanland, och denna är 
icke blott den minsta af sitt slägte, utan äfven 
den minsta bland alla svenska foglar. Det tyc- 
kes att en så späd varelse, skulle mindre kun- 
na motstå kölden, än t. ex. den groflemmade 
Kråkan, som aldrig träffas på Landsbygden un- 
der den strängaste vintren. Hemplingen (Fring. 
cannabina) som flyttar vid löffallet i början af 
October, har alldeles lika lefnadssätt, och lefver 
af lika beskaffad föda, som den spädare Gråsi- 
skan (Fr. linaria) hvilken endast träffas här 
under vintren. Detta må vara nog för att be- 
visa att icke kölden eller värman förmår fogeln 
att flytta. I afseende på öfverflöd eller brist på 
föda må följande anföras. Hela slägtet Musci- 
capa lefver, som bekant är, endast af Insecter. 
Svarta och hvita Flugsnapparen flyttar i bör- 
jan af Augusti, tiden för de flesta Insecterna af 
Dipter-ordningen, hvilka jag funnit utgöra den- 
na fogels förnämsta föda. Gråa Flugsnapparen 
åter qvarstannar till medlet af September och 
ofta längre. Augusti månad är ej sällan varma- 
re än Juli. Likväl får den förstnämde af des- 
så foglar icke det infallet att stanna qvar, sedan 


160 


ungarna äro fullfjädrade. De mest öfverty- 
gande heviset derpå, att instincten är förnäm- 
sta orsaken till foglarnas vandringar, är, att då 
tiden för flyttningen inträffar, intet förmår hål- 
la foglen tillbaka. Om. än väderleken på sen- 
hösten är aldrig så vacker, och föda icke sak- 
nas, dröjer Fogeln likväl högst få dagar öfver 
den vanliga flyttningstiden. Jag har hållit åt- 
skilliga flyttfoglar i bur, hvilka alldeles icke sak- 
nat föda och värma; men likväl funnit, att de 
mot flyttningstiden börja flaxa 1 buren, särdeles 
om nätterna, äta litet och blifva ovanligt oro- 
liga, samt angripas slutligen af en art nostalgia, 
som gör dem, för några dagar, ruggiga och mod- 
fälda, hvarefter de likväl småningom återtaga 
sin, förra liflighet. Samma symptomer visa sig 
om våren; men äro då både mindre våldsamma 
och mindre långvariga. 

Utom instincten torde erfarenheten, eller rät- 
tare erindringsförmågan, hafva en betydlig dei i 
foglarnas vandringar. Bland de fogelskaror, som 
årligen flytta, finnes onekligen många af de äl- 
dre, som flere gånger gjort samma färd. Huru 
troligt är det icke, att dessa kunna vara de yn- 
gres ledsagare? Man styrkes i denna förmodan, 
då man finner de om våren återkommande 
flyttfoglarna återtaga de nästan, hvilka de un- 
der det förflutna året begagnat. Den plats der 
 foglen är född, synes vara dess käraste uppe- 
bållsställe. Så har jag hört en Gök , hvilken sa- 
des gala dubbelt d. v. s. Ku! Ku! Ku!; han 
uppehöllt sig i samma ängsbacke 3 år å rad. 
Staren och Dufvan återfinna vid sin återkomst 
om våren det håliga trädet, der de året förut 
haft sina bon, och om de gamla, på ett eller an- 
nat sätt omkomma, skall man alltid finna någon. 


161 


af de på samma ställe födda ungarna välja sig 
en maka, och taga boet i besittning. 

Att tiden för Flyttfoglarnas ankomst och af- 
flyttning icke kunnat ingå i beräkningen för en 
climat-förändring, härleder sig, efter min tanka, 
dels deraf, att observations-serierna icke hafva 
det sammanhang eller omfattning af tid, som 
härtill fordrats, dels ock af Observatorernas 
uraktlåtna uppmärksamhet på sjelfva fogelar- 
ten. I detta sednare afseende vill jag blott 
anföra ett enda exempel. Svalan är visser- 
ligen en säker budbärare för den vackra års- 
tiden; men vi äga i Sverige 4 arter af detta 
slägte, hvilka alla på olika tider ankomma och 
afflytta. Hus-Svalan (Hirundo urbica) ankom- 
mer först; men är, åtminstone häromkring myc- 
ket sällsyntare än Zadu-svalan (Hir. rustica) 
som alltid ankommer minst 8 dagar sednare: 
Jag tror, att den förra vid sin ankomst besö- 
ker mer bebyggda ställen, städer och större byar, 
då den sednare helst vistas i ladugårdar, der 
hon på skullar under halmtak alltid tillreder sitt 
näste. Lorn-Svalan (Cypselus Apus) ankommer 
minst 14 dagar sednare än Hus-Svalan. Alla 
dessa arter kunna, på något afstånd observe- 
rade, af en mindre uppmärksam observator för- 
blandas och man finner lätt hvilken osäkerhet 
och oreda detta kan åstadkomma. "Troligen är 
detta orsaken, att Friherre EHRENHEIM ”) anser sVva- 
lan vara en osäker sommarens budbärare ; men det 
anförda exemplet torde kunna förklaras, om man 
antager, att Hus-Svalan observerades i Wexiö, 
och Ladu-Svalan i Enonteckis, hvilket lätt kun- 
nat inträffa, då den förras observator vistades 
i staden och den sednares på landet. 


5) Tal om Climaternas rörlighet p. go. 


162 


Uti ekonomiskt afseende har jag vid våra 
flyttfoglar anmärkt, att sedan Sång-Lärkan 
CAlauda arvensis) ankommit, oaktadt det nå- 
gon gång sker i början af Februari månad, kan 
visserligen ett och annat snöfall inträffa; men 
någon beständig vinter är icke det året att vi- 
dare hoppas. Gråa Arlan (Motacilla alba) an- 
kommer alltid då åkerbruket om våren bör bör- 
jas, och afflyttar sedan åkerbruket om hösten 
är förbi. Stensquettian (Saxicola oenanthe)be- 
bådar såningstiden om våren, och afflyttar om 
hösten då sådden är slutad. Zadu-Svalan 
(Hir. rustica) är ett säkert förebud, att frost- 
nätterna äro förbi och att följaktligen de för 
kölden ömtåliga Trädgårdsväxterna kunna plan- 
teras. Horst-Göken (Scolopax galilinago) an- 
kommer ej förr, än kärr och dälder äro i det 
närmaste frie från is och boskapen kan utsläp- 
pas på bete. Dessa foglars ankomst har jag all- 
tid rådfrågat vid ofvannämde ekonomiska för- 
rättningar, och nästan aldrig tagit fel om rätta 
tiden. 


- 


| 
| 


163 
å | TABLA: 


Maximum och Minimum för Flyttfoglarnas an- 
komst och flyttning 1 Södermanland under Åren 


18rr — 18239. 


Ankoramit. Flyttat. 

Icke | Icke | Icke | Icke 

före efter före efter 
Sång-Lärkan (Alauda arvensis) a Febr. I Apr. » Oct. 25 Oct. 

Gädd-Trasten (Turdus viscivorus)I26 Febr.| 38 Mars ? : 
Kråkan (Corvus cornix) 2 Mars|1iz1 Marskao Oct.l 3 Nov. 
Staren (Sturnus vulgaris) 3 Mars|1o Apr. dog Sept. 12 Oct. 
Dufvan (Columba Oenas) 3 Marsl22 Marsj21 Sept.|15, Oct. 
Bofinken (Fringilla coelebs) 8 Marslag Marsl 2 Nov.|18 Nov. 
Gladan (Falco mi!vus) 13 Mars] i Apr.å 5 Scpt.|15 Sept. 
Skärgåsen (Anas segetum) 18 Marsl2g Marsk25 Aug.| 5 Oct. 
Tranan (Grus cinerea) 20 Mars|29 Marsh i Sept. |16 Sept. 


Tornfalken (Fale Tinnunculus) 24 Mars| 2 Apr.f2o Sept.1 1 Oct. 
Svanen (Cygnus melanorrhynchus)g26 Marsj. 2 Apr.g29 Aug.|] 7 Sept. 
Kok Ärlan (Motacilla alba) 29 Mars] 16 Apr.Ii9 Sept.|30 Sept. 
Stensqvettan (Saxicola Oenanthe)l20 Apr.|30 Apr.l23 Sept.| 1 Oct. 
Rödstjerten (Sylv. phoenicurus) 26 Apr.]| 1 Maj 4 Sept. 10 Sept. 
Göken (Cuculus canorus) 6 Maj |10 Maj FORN NYE 

Svalan (Hirundo urbica) ") 6 Maj lit Maj 30 Aug.|14 Sept. 


+) Året då Svalan (Hir. urbica) flyttade d.-30 Aug. var 1822. 
Stark köld inträffade nämde år d. 27 Aug., som varade flera 
dagar. Troligen var detta orsaken till fogelns flyttning. 


164 
Tar. B. 
Medeltiden för Flyttfoglarnas ankomst och 


flyttning i Södermanland Åren ' 1815 — 182510 


=S OS AN KE 


Ankomst. ( Flyttning. 
Sång-Lärkan (Alaud. arvensis) Mars 4 Oct. 16 
Gädd-Trasten (Turd. viscivorus) — — 3 — — ? 7) 
Kråkan (Cory. cornix) —— 6 Oct. 22 
Staren (Sturn. vulgaris) — — 10 —— 4 
Dufran (Columba Oenas) — — 18 —— 6 
Bofinken (Fring. Coelehs) — — 21 Nov. 4 
Gladan (Falco Milvus) -— — 29 Sept. 13 
Vildgåsen (Anser segetum) — — 28 Oct: ””iI 
Tranan (Grus cinerea) — — 26 Sept. 14 
Svanen (Cygn. melanorrhynchus) — — 28 Sept. 4 
Tornfalken (Falco tinnunculus) — — 29 | Sept. 26 
Kok-ärlan (Motacilla alba) Apr. 9 Sept. 29 
Stensqvettan (Saxicola Oenanthe) — — 20 Sept. 24 
Rödstjerten (Sylvia phoenicurus) — — 28 Sept. 8 
Göken (Cuculus canorus) Maj 9 SS 
Svalan (Hirundo urbica) — — 10 Sept. 11 T) 


>) Troligen flytta icke alla. Jag har väl icke sett denna fo- 
gel hvad tid som helst under vintren; men han börjar 
vanligen här låta höra sin sång, på samma lid, och ofta förr, 
än Lärkan. 

>=) Den 29:de April, som i Almanachan fått namn af Tycho, 
kallar Allmogen den första gökdagen. Kanske har förhål- 
landet varit sådant i forntiden. Jag har aldrig hört den 
före d. 6 Maj. Göken tystnar här i slutet af Junii. Rätta 
tiden för afflyttningen har jag ännu icke kunnat finna. 
Troligen stannar fogeln gvar till början af September. åt- 
minstone de yngre. I år (1826) blef en ung Gök här skju- 
ten d. 6:te September. 

T) Allmogen räknar från urminnes tider Svalans ankomst från 
korsmässan om våren (d. 3 Maj), och dess flyttning vid kors- 
mässan om hösten (d. 14 Sept.) 


365 
TAB. 105 
Sällsyntare Foglar anmärkte under Åren 


1824 och 1823. 
RN Pt OR EEE RR ÄR EVR RR RV AAA 


1824 
Slag-Falken (Falco Lanarius) : ; - Sept. 31 
Jern-Sparfven (Actentor modularis) É é Dec. 10 
Tordmulen (Alcea torda) : 3 4 - Dec. 18 
1825 
Sparf-Ugglan (Strix passerina) 3 j : Febr. 2 
Svarta Kråkan (Cory. corone) É 3 4 Apr: Ar 
Sal-Knipan (Mergus Albellus) . S 2 Apr. 23 


RT 


2 an 


166 
TA BELIE R 


öfver tiden för Fliyttfoglarnas Ankomst och 
Flyttning i Mörkö Socken och Söder- 


farsen annsin NTROGTD LAN VÄ vid Tas BAG hr 


: ja 2 TR | TAR. TE 


Foglar . som" ankomma om Våren och flytta om ; Hösten. 
Är / 


- Ankom. Flyttade. 
Säng-Lärkan (Alaud. arvensis) 4 8 Febr. 15 Oct. 5) 
Kråkan (Corv: cornix) 1 Mars 17 Oct. 
Staren (Sturn. vulgaris) , 3 Mars 1 Oct. 
Skogs-Dufvan (Columb. Oenas) i 3 Mars 16 Oct. 
Bofinken (Fring. coelebs) 3 Mars 26 Oct. 
Hemplingen (Fr. cannabina) 10 Mars 30 Sept. 
Gädd-Trasten (Turd. Viscivorus) 13 Mars — —? 
Rotgellen (Sylv. rubecula) 15 Mars | 26 Oct. 
Gladan (Falco Milvus) 15 Mars 5 Sept. 
Orm-Vråken (Falco buteo) 15 Mars 7 Sept 
Horst.-Göken (Scolop. gallinago) 16 Mars Oct 
Björk-Trasten (Turd. Iliacus) 26 Mars 28 Oct. "") 
Tornfalken (Falco tinnunculus) 26 Mars 25 Sept 
Kok-Ärlan (Motac. alba) 7 Apr. 30 Sept 
Stensqvettan (Saxicola Oenanthe) 13 Apr. 25 Sept 
Tal-Trasten (Turd. musicus) 18 Apr. 26 Oct. 
Rödstjerten (Sylv. phoenicurus) 1 Maj 5 Sept 
Sädes-Ärlan (Motac. flava) 4 Maj 7 Sept 
Hus-Svalan (Hir. urbica) 6 Maj 12 Sept 
Busksqvettan (Saxicola rubetra) | 8 Maj 7 Sept 
Ladu-Svalan (Hir. rustica) 13 Maj 19 Sept 
Gråa-Flugsnappar. (Muscic. Griseola) 21 Maj 12 Sept. 
Sparf-Kungen (Sylv. Trochilus) 22 Maj 5 Sept.T) 
Trägårds-Sångaren (Sylv. hortensis) 23 Maj 5 Sept. 
Svarta o. hvita Flugsn.(Musc. atricap.) 24 Maj 9 Aug. 
Törnskatan (Lanius collurio) 27 Maj 24 Aug. 
Träd-Lärkan (Alauda arborea) = 6 Oct. 
Pip-Lärkan (Anthus pratensis) — —? 18 Oct. 
Säf-Sparfven (EmberizaSchoeniclus) 2 17 Oct. 


+) Ännu d. 1 Nov. syntes en Lärka, som troligen blifvit efter 
vid flyttningen. 

+F) d. 17 Nov. skjöts en Turdus iliacus, som förenat sig med 
en svärm snöskator (Turd. pilaris). 

+) d. 27 Oct. var ännu en Trochilus qvar, som i brist af fö- 
da flög på fönstret för att gripa de flugor, som gingo på 
indra sidan af rutan, 


TA Blok 


Gråsiskan (Fringilla linaria) 
i Svans-Mesen (Parus caudatus) 
| - 5 Domherren (Pyrrhula vulgaris) 
' Varfogeln (Lanius excubitor) 


Sidensvansen (Ampelis Garrulus) 


| Snösparfven (Ember. nivalis) 


| TA z. 3. 


Tranan (Grus cinerea) : 
Vild-Gåsen (Anser Segetum) 

; Länk Falken (Falco Subbuteo) 
Fjösbenta Vråken (Falco lagopus) 


Foglar, som ankomma om Hösten och flytta om Våren. 


Ankom. Flyttade. 
19 Sept: 16 Mars 


29 Sept. — —? 
15 Oct. 26 Apr. 
15 Oct. 4 Apr. 


30 Oct. 11 Mars 
6 Nov. 25 Mars | 


Foglar; som endast synas under flyttningen Höst och Vår. 


> BEAR ERE RA FE 
ä ; Ankom. Flyttade. | 
Svanen: (Cygnus melanorrhynchus) 1 Apr.) 2. Sept. ;+) 


27 Mars | 7 Sept. 
25 Mars |: 7 Oct. +?) 
= ..— J24 Aug. 

od får 


— — lir Oct. 


?) Ännu d. 25 Nov. syntes 7 stycken af dessa foglar. 


>) De första syntes redan d. 30 Aug. 


TT) Jag har aldrig sett dem under flyttningen om Våren. 


ÖA Bed 


Foglar, hvilka uppehålla sig här någon tid under flyttningen. 
"FÖRRE TD (REAR AE Ja EL i ER ERE RAT 


Lerbenan (Charadrius Apricarius) 
Brushanen (Tringa pugnax) 


Tringa alpina 


Kan bestämmas. 3 


PT | Sedd. 1. OM 
i Corvus frugilegus - SRA 3 Mars > OG 
> Totanus fuscus 1 0 ongolri dg Mars | Skjuten 

i Falcb rufas 21615 (f.d + oo 26 Aug. | Skjuten 

> Falco strigiceps SEE og M 

j -Vanellus melanogaster (00 29 Aug. | Skjuten 

f i år 


- 


”Morkullan (Scolopax rusticola) 


av RAR BVUEWENERGERRAT, É 


168 


TAR 9: 
Foglar, hvilkas ankomst, men Färg med > vissh vet 


borr fen  Kokone 
28 Mars | 
4 Maj 
21 Maj 


Gök-Titan (Iynx torquilla) 
Grässkäran  (Gallinula Crex) 


i” 


TAENO 
Sällsynte Foglar, tillfälligtvis sedde. 


Beskrif- 


BESKRIFNING 
Öfver några sällsyntare växter från 
| norra delarne af Sverige, jemte an- 
märkningar i Växt-Geographien; 


af 


L. L. LESTADIUS. 


( Fortsättning, fr. K. V. A. Handl, för år 1824.) 


$. 5. 


SVEA Cotyledon var. maculata: 

Hab. saxis apertis alpium rarius. TLegiin 
summo alpium Pitensium jugo inter Mavas- 
jaur et Ballaur anno 18293. 

Inter varietatem hanc et ipsam S. Cotyle- 
denem nullam precipuam indagare potui diffe- 
rentiam , preter quod minoris illa evasit stature 
utpote summis alpibus nata. Ceterum latera pe- 
talorum interna irregulariter, sed tamen elegan- 
ter purpureo maculata. 

SAXIFRAGA Cotyledon var. glabrata: Sscapo 
simplici; panicula florifera ferme fastigiata; ca- 
lyce glabrato, fructuque semisupero, foliis lin- 
gulatis glaucescentibus. 

; Hab. saxis apertis vento expositis summo Al- 
plum jugo rarius. Legi semel in Nordlandia in- 
ter lacus Ballaur et Mavasjaur, anno 1825. 

K. V. A. Handl. 1826, St. I. if 


170 

Radix fissuris rupium inherens inferne fi- 
liformis atque brevis est; superne autem ramo- 
sa cespites complures emittens foliaceos atque 
conglomeratos, quorum ex centro scapus sur git 
digitalis vel spithameus semper fere simplex 
et squamis foliaceis ornatus. Panicula appro- 
ximata subfastigiata floribus campanulatis intus 
urpureo maculatis. Pedicelli quidem glandu- 
losi hirtelli, sed calyx semper glaberrimus quam 
ob rem hec aliquanto magis differt a Saxifr. 
Cotyledone, quam varietas precedens. | 

RANUNCUILUS Åuricomus Var. alpestris: : foliis 
radicalibus usque ad basin quinquepartitis ; folio- 
lis cuneiformibus trilobis; caule procumbente 

Hab. in stillicidiis alpium Pitensium. Dup- 
lo minor hic est illo, qui in Svecia austra- 
boul inveniri solet. Calyces vero et petali qui- 
ni atque perfecti nec decidui, antequam matu- 
rescit fructus. 

HiERACIUM alpinum var. fuliginosum: caule 
inferne ramoso; stigmatibus nigro-virescentibus. 

Hab. campis graminosis alpium Pitensium 
frequenter. 

Duplo major hec est varietas, quam ip- 
sum HH. alpinum, quamvis gracilis et laxa. 

Folia radicalia pauca, lineari-lanceolata. Ra- 
mi aliquot ex parte caulis inferiore erumpunt; 
sepe tamen simplex est scapus atque uniflorus. 
Qvare H. alpino magis propinquum mihi esse 
videtur, quam H. murorum. Color autem stig- 
matum semper atrovirens est, quum stigmata 
H. alpini omnino flavi evadunt. 


5.46 


Ehuru de högre fjelltrakterna af Piteå Lapp- 
mark, hvilka jag förleden sommar 1825 haft 


| 


| 171 
tillfälle att närmare undersöka, icke allenast hy- 
sa de allmänna fjellväxterne, utan äfven flere 
sällsyntare; så äro de likväl i allmänhet icke af 
en så ryslig natur som de i Luleå Lappmark; 
ej heller har jag på något ställe i Piteå Lapp- 
mark funnit en så rik och concentrerad ve- 
'getation, som vid stränderne af Virihjaur i Lu- 
Jeå Lappmark. I Piteå Lappmark är bergsbild- 
ningen 1 allmänhet mera jemn och medelmåttig, 
när man undantager några högre bergsspetsar, 
"såsom de 3 Saulo fjellen, Opakajse, hvilket lik- 
väl icke ligger inom Svenska gränsen; Tjidtjak, 
samt de högre fjellen på södra sidan af Lais 
Elfven. 

| Dessutom träffas inga större glacierer in- 
nom gränsen af Piteå Lappmark när man un- 
dantager de redan bekanta, som stöta intill Su- 
litelma och de öfrige i Luleå Lappmark bekan- 
ta isfälten. 

Emedlertid träffas äfven i Piteå Lappmark åt- 
skilliga fjell, hvilka hysa en både rik och sällsynt 
vegetation. Sådane äro den bergs-ås, som ligger 

mellan Mavasjaur, samt det så kallade Ballaur 
eller Ballvatnet, af hvilka Sjöar den förra utgör 
ursprunget till södra grenen af Piteå Elf, och 
den sednare flyter till Norrska Hafvet. Ett 
fjell vid namn Acharis på norra sidan af Ma- 
vasjaur är äfven ganska växtrikt. Jemte Svaipa- 
cn på södra sidan af Lais Elfven, är äfven 
erropuold anmärkningsvärdt för sin tidiga och 
rika vegetation. Med afseende på dessa an- 
märkningar vill jag här anföra några växt- 
ställen på sällsyntare växter, som finnas inom 
Piteå Lappmark samt deremot svarande fjell på 


Norrska sidan, till jemförelse med Luleå Lapp- 
mark. 


172 


Kobresia seirpina, Acharis samt flere stäl- 

len norr om Piteå Elf. 
Alopecurus pratensis; Adolphström, samt 
flera ställen i Piteå Lappmark vid skogsbrynet: 
Agrostis algida, fans på flera ställen i norr- 
ska Nöordlaaden: på södra och norra sidan om 
Saltdalen, på södra sidan af Ballvattnet m. fl. 
Denna märkvärdiga gräsart växer endast vid de 
högre fjellkullarne oe en af snö-vatten beständigt 
öfveärsvammad gäs-lera, som föröfrigt är ganska 
mager och Häst otillgänglig för all annan ve- 
getation; den är dessutom ganska svår att upp- 
täcka, emedan den knappt tums långa växten ned- 
tryckes mot jordytan af det öfverstroöme 
vattnet. Man kan äfven icke neka, att delta gräs 
är något olikt de vanliga Agrostis-arterne, till 
hvilka det blifvit bänfördt. Jag har oaktadt för- 
nyad examinering med flera exemplar på de 
nämde växtställen icke kunnat upptäcka mer än 
-2:ne ståndare, deremot har jag hos flera fullkom- 
ligare exemplar, utom de af andra auctorer ob- 
serverade foderskalen , äfven funnit ett par smärre 
foderskal, hvilka till hälften omgifva de förra. 
Det af Hr D:r WaAHLEnBErG omtalade enskilta 
kronskalet, som omgifver basen af kärnan, har 
jag icke märkt hos He exemplar, som blifvit tag- 
ne i Piteå Lappmark. Om nu de 2:ne ståndar- 
ne och de a2:ne yttre foderskalen kunna anses 
som en abnormitet hos växten efter olika växt- 
ställen; det lemnas till kännares vidare under- 
sökning. Sjelfva växten kunde likväl efter de 
nyares mångdubblings system utgöra ett från 

Agrostis skiljdt genus. 
Åira atropurpurea, norr om Ballvattnet i 
Nordlanden temligen ymnigt; dessutom allmän 
på de lägre fjellen i Piteå Lappmark i synner- 


——HO H-O0LHEE 


173 


het på våtländ mark omkring skogsbrynet. 
| Galium svaveolens ymmig 1 Saltdalen. 

Campanula uniflora; ymmnig vid fjellet Acharis. 

Gentiana glacialis, Ncharis ymnig. 

Juncus arcticus på flera ställen inom Pi- 
teå Lappmark, samt sydligast vid Kåbdespakte 
' ofvan Randalen, 
| Andromeda tetragona; på norra sidan af 
' Saltdalen vid Ballvattnet. 

Af Saxifrager finnas i Piteå Lappmark?: op- 
positifolia, nivalis, stellaris, aizoides, cernua, 
rivularis, cespitosa. 

Alsine stricta på flera ställen. 

Sedum villosum fans temligen ymnigt på 
den landt-rygg, som är emellan Ballvattnet och 
'Mavasjaur , dock icke inom gränsen af Piteå 
Lap pmark. 

Lychnis apetala, Nordl. på södra sidan af 
Ballvattnet. Potentilla nivea Vid Acharis. 
Ranunculus nivalis, glacialis och pygmeus 


allm. 

Pedicularis hirsuta;  Kåbdespakte ofvan 
Randalen. 

-Draba alpina, Acharis; Draba muricella 
allm. D. androsacea Kåbdespakte. 

Phaca frigida vid södra Saulo: ofvan Salt- 
dalen. Phaca lapponica på södra och norra sidan 
af Saltdalen, samt äfven vid Acharis i Piteå 
Lappmark. 

Astragalus oroboides; sparsamt på södra 
och norra sidan af Saltdalen. 
= ÅArnica alpina; sparsamt vid ett fjell kal- 
ladt Kåbre-aiwe i Piteå Lappmark nära Lais Elf. 

Orchis albida; norr om Randalen. 

Ophrys alpina; flerestädes på norra och 
södra sidan om Saltdalen, samt äfven inom 
Piteå Lappmarks gräns. 


” 


174 


Carex rupestris;-vid Acharis , Kåbdespakte 
ofvan Randalen, samt flere ställen inom Piteå 
Lappmark. 

Carex ustulatra; vid Ballvattnet, Acharis 
samt flere ställen. 

Carex pedata; vid Stormdals Elf i Ran., 
samt flerestädes äfven vid Acharis. Carex atra- 
ta; flerestädes. Carex limosa var. rariflora vid 
Ballvattnet. Salix polaris vid Kåbdespakte of- 
van Ran. Föröfrigt finnas 1 Piteå Lappmark alla 
allmännare fjellvexter. 


UNDERSÖKNING 
af några Serpentiner; 


af 


L. P. LYCHNELL. 


I förmodan, att dessa analyser i någon mån 
kunna bidraga till kännedomen af Serpertins 
chemiska sammansättning vågar jag ödmjukast 
underkasta dem Kongl. Vetenskaps-Academiens 
upplysta granskning. 

De Serpentiner, som jag analyserat äro: 

1:o Adel Serpentin från Skyttgrufvan vid 
Fahlun, 

2:0 Strålig Picrolit från Taberget, 

3:o En gul, genomskinlig Serpentin från 
Sjögrufvan i Svärdsjö, 

4:o Den vanliga Serpentin från Sala, 

5:o0 En grön, strålig Serpentin från Massa- 
'chusets , 

6:o Marmalit från Hoboken i Norra Ame- 
rika, 

:o En ganska ljust gul och i tunna bitar 
fullkomligt genomskinlig Serpentin från Hvittis 
1 Finland, 

8:o En något mörkare gul och mindre ge- 
nomskinlig Serpentin från Åsen i Norbergs Soc- 
ken och 

g9:0 En så kallad Serpentin från Åkers kalk- 
brott, som i tunna splittror är genomskinlig och 


1760 


till färgen ljust grågul, samt något lösare, än 
de andra. Dessa Serpentiner hafva Professorer- 
ne Berzenius och WarmstEDT ynnestfullt med- 
delat mig. 

Alla dessa analyser äro verkställda efter 
följande method. 

För att bestämma halten af flygtiga ämnen, 
glödgades groft pulver af mineralet, i en för 
lampa utblåst retort, och vattnet upptogs i ett 
förlag fyldt med chlorcaleium, som nyss för- 
ut blifvit smält. Under glödgningen kändes en 
mer eller mindre stark vidbränd lukt. Hvad 
retorten hade förlorat mera, än förlaget vunnit, 
var bortgången kolsyra och förbrändt bitumen, 
hvilket sednare ej kunde väga betydligt. 

För att bestämma gvantiteten af de andra 
beståndsdelarne, upplöstes en vägd portion oglöd- 
gadt stenpulver i kokande saltsyra, hvartill mot 
slutet sattes litet salpetersyra för att fullt oxi- 
dera jernet; eller brändes förut glödgadt sten- 
pulver med tre gånger sin vigt kolsyradt kali, 
hvarefter den halfsmälta massan upplöstes i salt- 
syra. Kiseljorden afskiljdes på vanligt sätt. Till 
den från kiseljord befriade vätskan sattes eaustik 
ammoniak, eller om vätskan höll mycket  ler- 
jord, ammoniak-bicarbonat, i litet öfverskott. 
Den erhållna fällningen upptogs på filtrum, tvät- 
tades ,' glödgades och vägdes. Den upplöstes der- 
efter i saltsyra och fälldes med ecaustikt kali, i 
stort öfverskott, om den höll lerjord. Det då 
af kalit olösta tvättades, glödgades och vägdes. 
Hvad detta vägde mindre, än vid förra vägnin- 
gen var lerjord. | 

Höll denna fällning, eller den med ammo- 
niak erhållna ej lerhaltiga, fällningen, ceroxid, 
så upplöstes den i saltsyra och i lösningen in- 


" 


sattes kristaller af svafvelsyradt kali, hvarmed 
lösningen lemnades i tjugufyra timmar. Det 
olösta svafvelsyrade kalit och det fällda dubbel- 
saltet upptogos på filtrum och tvättades med en 
mättad upplösning af svafvelsyradt kali. Ur den 
genomgångna solution fälldes jernoxiden med 
bernstenssyrad ammoniak och, genom afdrag af den 
glödgade fällningens vigt från vigten af den förra 
blandade fällningen, erhölls vigten af ceroxiden. 

Ur den efter första fällningen med ammoniak 
återstående vätskan fälldes kalkjorden med oxal- 
syrad ammoniak. Fällningen glödgades lindrigt 
och vägdes såsom kolsyrad kalk. Sedan kalken 
blifvit afskiljd, blandades vätskan med den ef- 
ter jernets sista utfällning återstående och talk- 
jorden fälldes derur med kolsyradt kali efter 
den af v. Bonsporr i Kongl. Vetenskaps Acade- 
demiens Handlingar uppgifne method. Sedan 
talkjorden åter blifvit löst i saltsyra, sattes till so- 
lution hydrothyon-ammoniak, men dermed er- 
hölls blott i en analys sporr af fälld mangan. 
Efter hvarje upplösning af. en glödgad fällning 
frånsilades den kiseljord, som kunde vara olöst 
och dess vigt afdrogs ifrån fällningens. 


Resultaten af dessa analyser äro: 
I. 4del Serpentin från Skyttgrufvan, 


Procent. Syrehalt. 
Vatten — — — 11,08 — 10,28 
Kiseljord — — 41,95 — 21,81 
Talkjord — — 40,64 — 15,73 
Jernoxidul — — = 2,22 — = 0,50 
Lerjord — — — 0,37 — 0,17 


Bitumen och Kolsyra 3,42 — 2748 


178 


Om man antager, att lerjorden varit för- 
enad med kiseljord till ett trisilicat, så blir ki- 
seljordens syrehalt nära precist dubbelt så. stor 
som vattnets. Talkjordens syre tillsamman med 
jernoxidulens är nära lika med trefjerdelar af 
br ljosdlens då man anser den öfverskjutande 
Talkjorden mätta kolsyran. Häraf blir formeln 
för denna Serpentins sammansättning: 


MgAq AGE )S 
II. Strålig Picrolit från Taberget: 
Proceat. Syrehalt. 
Vatten — — — 12,80 — 11,43 
Kiseljord — — 40,08 — 21,30 
Talkjord ..,..— '-— : 33,44. .— i 12,95 


Jernoxidul — — 3,72 — = 1,99 
Kalkjord — — Ett sporr — 


Lerjord - — — 0,73 — 0,34 
Bitumen och kolsyra 1,73 — 1,25 
Förlust 1,54 

100,00. 


Då man anser lerjorden hafva varit före- 
nad med kiseljord till ett trisilicat, så blir vatt- 
nets syre litet mera, än hälften och talkjordens 
och jernoxidulens syre tillsamman något mindre, 
än trefjerdedelar af kiseljordens; men då vid 
analysen inträffat en förlust af 1,54 procent och 
denna förlust troligen till största delen utgöres 
af talkjord, så ersättes derigenom det bristan- 
de i basernas syrehalt. Formeln för dennas 
sammansättning blir således den samma, som 
för den föregåendes. 


| 179 
I[I. Serpentin från Sjögrufvan. 


Procent. Syrehalt. 
INARiSn = fe br ATT 20 — 10504 
Kiseljord — — 41,58 — 21,62 
Talkjord — — 42,41 — 16,42 
Jernoxidul — — 2,17 — =: 0,49 
Lerjord — — Ett sporr — 
Bitumen och Kolsyra 2,38 —  :1,82 
Förlust — — — 0,17 
100,00. 


Då man afräknar så mycket talkjord, som 
fordras att mätta kolsyran, så blir förhållandet 
mellan vattnets, kiseljordens och basernes syre 
- lika med det i de föregående och formeln såle- 
des den samma. 


IV. Serpentin från Sala. 


Procent. Syrehalt. 

Vatten — — -— 12,3 — 10,96 

Kiseljord — — 42,16 — 21592 

Talkjord — — 42,26 — 16,35 

Jernoxidul — — 1,98 — =: 0,44 

Kolsyra och Bitumen 1,03 — =: 0,73 
Förlust — — — = 0,34 
100,00. 


Med afräkning af den talkjord, som fordras 
att mätta kolsyran blir förhållandet mellan vatt- 
nets, kiseljordens och basernas syre det samma 


som i föregående och formeln således den 
samma. 


130 
VV. Serpentin från Massachusets. 


Procent. Syrehalt. 
Vatten — o— — 11,42 — 10515 
Kiseljord — — 43,20 — 22,46 
Talkjord — — 40,09 — 15,52 
Jernoxidul — — 5,24 — FR 19 
Förlust — — — = 0,05 

100,00. 


En del af denna serpentin är fatiscerad. 
Den för ringa vattenhalten har således troligen 
uppkommit deraf, att en portion fatiscerad ser- - 
pentin följt den ofatiscerade. Föröfrigt äro be- 
ståndsdelarnes syreqvantiteter i samma förhål- > 
lande som i de föregående och formeln således 
den samma. 


VI. Marmalit från Hoboken. 


Procent. Syrehalt. 
Vatten — —> — 13,30 — 12,27 
Kiseljord — — 41,67 — 21,66 
Talkjord — — 41,25 — 15,96 
Jernoxidul — — 1,64 — 0,36 
Kolsyra och Bitumen 1,37 — 0,99 
Förlust — — — 072 

100,00. 


Vattnet håller här mera, än hälften af ki- 
seljordens syre, men denna för stora vattenhalt 
härleder sig troligen från mekaniskt innesluten 
fuktighet mellan de tunna bladen, hvaraf Mar- 
maliten består. Med afdrag af så mycket talk- 
jord, som fordras att mätta kolsyran, äro kisel- 
jordens och basernas syreqvantiteter i samma 


191 


förhållande, som hos de föregående och formeln 
således den samma. 


VII. Serpentin från Hvittis. 


| Procent. Syrehalt. 

Vatten — — — r2,15 — 10,32 
Kiseljord — — 42,01 — 21,85 
Talkjord — — 33,14 — 14,77 
Kalkjord — — 3,22 — 0,91 
Jernoxidul = — — 1,30 — 0,30 
Ceroxidul — — 2,24 — 0,33 
Manganoxidul — Ett sporr 
Kolsyra och Bitumen 0,19 — 0,13 
Förlust — — — 0,75 

100,00. 


Om man antager kalkjorden, jernoxidulen 
och ceroxidulen ingå i denna serpentins sam- 
mansättning, såsom isomorpha med talkjorden, 
så blir proportionen mellan vattnets, kiseljor- 
dens och basernas syreqvantiteter den samma 
som hos de föregående och formeln således 


(Mg 
MgAq?+29 CS? 
Jå | 


i 192 
VIII. Serpentin från Åsen. 


Procent. Syrehalt. 
Vatten — — — 12,03 — 11,28 
Kiseljord — — 41,66 — 21,67 


Talkjord — — 40,64 — 15,73 
Jernoxidul. — — 2,11 — > 0,48 
Ceroxidul — — 1,25 — 0,18 


Kalkjord — — 0,31 — 0,09 
Lerjord — — 0,70 — 0,32 
Kolsyra och Bitumen 0,13 — 0,09 
Förlust — — — 0,27 

100,00. 


Förhållandet mellan vattnets, kiseljordens 
och basernas syre är här alldeles som hos de 
föregående. Dess formel blir den samma, som 
den näst föregåendes. 


IX. Så kallad Serpentin från Åker. 


Procent. Syrehalt. 
Vatten — — — 7,33 —  :6,51 
Kiseljord — — 35,28 — 18,35 
Talkjord — — 35,35 — 13,68 
Jernoxidul — — =:1,79 — 0,40 
Lerjord — — 13,73 — = 6,41 
Kolsyra — — — 6,28 — 4,56 
Förlust — — — = 0,24 
100,00. 


Om man här antager kolsyran mättad med 
talkjord, så blir den återstående talkjordens 


193 


syre tillika med jernoxidulens dubbelt så myc- 
ket som lerjordens och vattnets, samt kisel- 
jordens syre lika med alla basernas. 

Häraf blir formeln: 


(MENS AS + 49, MgÖ? 


Detta mineral är således ett helt annat spe- 
cies, än de föregående. Det förekommer i kalk- 
spat, hvarmed det öfverallt är insprängt så att 
det är ganska svårt att erhålla rent. Det visar 
intet sporr till genomgångar. Dess egentliga vigt 
är 2,605. För blåsröret förhåller det sig som 
serpentin, undantagandes, att det löser sig trögt 
i pbosphorsalt utan lemning af kiseljord och 
blir med coboltsolution mörkgrått. 


194 


INN EAT. 


On. jord-atmospherens på barometerstån- 
det märkbara dagliga förändringar i re- 
gelbundna perioder; af G. G. MHäu- 
STRÖM pag- 

Om Svafvelsalter; af Jac. Berzenius (fort- 
sättning och slut.) 

Anmärkningar om Ganglion ciliare och 
Ganglion spheno-palatinum hos Hästen; 
af ÅA. RETZIUS. 

Bidrag till botaniska Historien af Byssus 
Flos ague Linn. af Fr. Ant. WRANGEL. 

Om Palwaderna eller de så kallade Trilo- 
biterna; af J. W. DALMAN. 

Strödda anteckningar om Svenska Flyttfog- 
larne och i synnerhet tiden för deras 
ankomst och aflyttning i Södermanland; 
af C. Urr. Exströnm. 


I. 


DIN 


Beskrifning öfver några sällsyntare väx- - 


ter från norra delarne af Sverige jem- 
te anmärkningar i V. äxt-Geographien; af 
L. L. LaestAnius (fortsättning) 

Undersökning af några Serpentiner; af L. 
P, LYCHNELL. 


SH 
SS 
[EE 
| 
N 
XR 
(EA $ 
N 
RT JE LER EE 
IEENa | 8 
BD 
a SS — N 
N 
(FERREE = (= E S d 
) 
SR I od ola — i 
AA SES OO Im 
| Ir ä| 


Pöänmar 
o 


NS 
CN 
Iö0 


0 12. 14 16 18 20 22 
T fen 


; 


Fig. 8 


4 L 
Pig. 9. 


Fiq. 10. 


Pig. 


Big.12 


Ly: HL allstromsBareometer-oscillationer. 


AASE UV SISON RS 


Tab. 1. 


AA Rebeiiss del: 


Tab.U. 


I.Branling det. 


: G Tab, NL. 


PHWahlberg det. T 


KONGL 


VETENSKAPS- ACADEMIENS 


HANDLINGAR 


UNDER Jö pb IHE 
SEDNARE HÄLFTEN 


AF ÅR 1826. 


/ 


PRAESES 


EN AF RIKETS HERRAR 


STATSRÅDET, RIDDAREN OCH COMMENDEUREN AF K. MiSTS. OR= 
DEN, EN AF DE 18 I SVENSKA ACADEMIEN ) 


" HERR GrervE ADOLF GÖRAN MÖRNER. 


TILLÄGG 


till afhandlingen om Jord-atmospherens 
Oscillations-perioder. 


af 


GUST. GABR. HÄLLSTRÖM. 


(Fortsättning fr. pe 1). 


| Tu 3:dje Tomen, Sid. 270—312, af Voyage 


dux Regions equinoxiales du nouveau Conti- 
nent par AL. pE HumsoroTt & AA. BonPrLAnD, 
tryckt i Paris 1825, meddelas en utförlig un- 
derrättelse om perioderne för atmospheriska luf- 
tens dagliga oscillationer mellan Tropikerne, 


grundad på de nyaste och tillförlitligaste obser- 
vationer, som för det närvarande finnas , öfver 


Barometerns stundliga förändringar i dessa or- 


ter. Först ett år sednare än jag skref min, uti 


K. Vet. Acad. Handl. för 1826 intagna afbandling 
i detta ämne, har jag kommit i tillfälle att: se 
och känna detta v. HumBorpts arbete. Det är 
visserligen ett vigtigt bidrag till kännedomen 
om luft-oscillationerne; men då ämnet der be- 
handlas endast historiskt, och de resultat, som 


anföras, uppkommit allenast genom en summa- 


risk öfversigt af materialierne, hvilka icke blif- 
vit underkastade någon nogare beräkning, torde 
K. V. 4. Handl. 1826, St. II. 12 


186 


den böra anses tjena mera till att ytterligare 
bekräfta sannolikheten deraf, att i fråga varande 
oscillationer allestädes inträffa, än att fullstän- 
digt utreda de nogaste. kestämmelserne af phe- 
nomenet. Det iakttagna periodiska förhållan- 
det är i vetenskapligt afseende så märkvärdigt, 
att det förtjenar undersökas på mera än ett sätt, 
hvarföre jag ej kunnat underlåta att företaga de 
calculatoriska bestämmelserne af äfven de i det- 
ta v. Humzorpts arbete gifna nya observationer, 
dervid jag, för att erhålla de sannolikaste re- 
sultaten, användt minsta-qvadrat-methoden på 
samma sätt som den begagnades uti de förra 
beräkningarne. De uppgifter jag sålunda fun- 
nit, synas mig så mycket hellre förtjena att 
offentliggöras såsom ett tillägg till min förra be- 
arbetning, som de i många delar icke obetydli- 
gen skilja sig ifrån dem v. HumBorpT anfört , 
och derföre torde föranleda framtida nya forsk- 
ningar i detta icke ännu nog utredda ämne. — 
När man nogare granskar de af v. Hum- : 
BorpT samlade Barometer-uppgifter, uppkomma 
betydliga tvifvelsmål om riktigheten af hans - 
påstående (sid. 308, mom. 6), det ett dygns 
Barometer-observationer mellan Tropikerne äro 
tillräcklige att bestämma tiden för största och 
minsta Barometer-stånden. Man inser nemligen 
lätt, att om detta vore fullt enligt med rätta 
förhållandet, Barometer-höjderne borde alla da- 
gar på samma timme der vara lika, och såle- 
des på tiderne för maximum alltid vara större 
än på tiderne för minimum ; hvaremot erfaren- 
heten lärer, att dessa vilkor icke nog regelbun- 
det inträffa, utan att, t. ex. i Cumana, Baro- 
meter-höjden om middagen den 22 Juli 1799 


var 337,75 Pariser linier, den 17 Augusti 336,73» 


| 
| 
| 


1877 


och den 29 Augusti 336,50, och således var 
för lika timme föränderlig med 1,25 lin. eller 
2,82 millimeter, som är mera än dagliga me- 
deländringen ifrån mindre minimum till större 
maximum , hvarjemte Barometern på samma ort 
vid dess minimum kl. 4 e. m. den 25 Augusti 
stod högre, vid 336,80, samt kl. 4 f. m. den 
27 vid 336,75, än vid dess maximum 336,5 

kl. ir e m. den 29 i samma månad, hvilka 
anomalier, hvarå flera exempel kunna ur de af 
v. Humsorpt uppgifna observationerne hemtas, 
tydligen visa, att dock äfven i eqvatorial-län- 
derne tillfälliga Barometer-förändringar finnas, 
och att således Barometern der stiger och fal- 
ler också emot regeln för de dagliga perioder- 
ne. Men just denna omständighet, hvaraf ock 
följden är, alt maximum en dag kan inträffa 
å en timme, en annan dag på en annan, såsom 
i Cumana kl. 10 f. m. den 22 Juli, men kl. 9 
f. m. den 18 Augusti, gör det nödvändigt att 
till en noggrannare kännedom om Barometer- 
perioderne rådfråga en längre tids observationer. 
Man vet icke hvilken dag, eller hvilken tid af 
dagen eller af året, de tillfälliga förändringar- 
ne inträffa, hvarföre observationerne böra sträc- 
kas till alla tider af dagen och af året, innan 
fullt tillfredsställande kännedom kan vinnas. 
Häraf inses således, att då de af v. HumBornpTt 
anförda observationerne för de flesta orterne blif- 
vit samlade endast några få dagar, resultatet af 
dem icke har den fulla tillförlitlighet som flere 
observationer skulle gifva, och deraf måste 
otvifvelaktigt den olikhet härledas, som före- 
kommer uti resultaten för orter, der närmast 
lika förhållande borde inträffa. Men, ehuru ock 
så är, att dessa observationer icke ännu gifva 


188 


den vetenskapliga vissheten och noggranna be- 
stämmelsen, som skall fullkomna vår kännedom 
om detta phenomen, är det dock, må hända, 
ej utan allt gagn att vetenskapligen behandla 
äfven dessa: ofullständigare uppgifter, hvaraf åt- 
minstone den nytta, om ingen annan, skall vin- 
nas, att man tydligare än eljest inser behofvet 
af att än ytterligare mångfaldiga iakttagelserne,' 
ifrån hvilkas vidare Sänd man vore genom 
v. Humgorpts framställning, och på hans, af 
hvarje vetenskapens vän godkända aucloritet, 
frestad, att, åtminstone för de Americanska Tro- 
pikländerne, nu redan afstå. — 

Den af mig till de okända qvantiteternes 
bestämmande begagnade functionsformen fordrar 
eqvidistanta observationsmomenter. Så väl till 
vinnande deraf, när sådant 1 observationerne 
saknats, som ock för att få de luckor fyllda; 
hvilka icke sällan, i synnerhet för nätterne, fö- 
rekommit, har jag varit nödsakad att genom 
tjenlig interpolation ersätta bristerne. Jag har 
dervid sökt fortgå med all den omtinksamhet, 
som sakens natur synts kräfva, och någon re- 
dan förvärfvad vana vid dessa bestimmelser 
förmått befordra ; men om man detta onaktadt skall 
kunna visa mig att jag i denna del af arbetet 
mer eller mindre misstagit mig, hvilket lättast 
kunnat hända i afseende på Barometer-höjderne 
för nätterne, till hvilkas estimation ej sällan 
anvisning ifrån föregående aftons och efterföljan- 
de morgons uppgifter saknats, så skall sådant 
vara ett skäl mera till mitt påstående, att mång- 
faldt flera observationer ifrån alla håll fordras, 
innan mean kan anse phenomenet vara fullkömé 
ligen kändt och utredt. — Äfven varmen, hvar- 
före Barometer-obseryvationerne borde corrigeras, 


189 


har ofta måst ifrån färre uppgifter bestämmas 
'genom interpolation. Jag framställer här be- 
räkningarne i ordning efter orternes geographi- 
ska bredd: och bifogar för hvarje af dem, de 


anmärkningar som till grund för deras Heda 


mande synts nödvändiga. 
XIID Qvito. Lal. 01317 5.3 LOngit 
819530” W. från Paris; höjd öfver hafvet 


1492 Toiser. Observationerne, till antalet 26, 
af hvilka endast 18, såsom med hvarandra sam- 


 manhängande, kunnat begagnas, äro anställda af 


v. HumsoroT den 5 och 6 April 1802 Canf. st. 
sid. 280). För begge dagarne äro de bristande 
 uppgifterne särskilt interpolerade, och medium 
för hvarje timme användt i räkningen, hvilken 


blifvit utförd med tillhjelp af formlerne uti K. V. 


A. H. 1826, sid. 13: "). Sålunda har, med bi- 


 behållande af de förut antagna beteckningarne 


funnits: 


BON 296 FH 0,6970sin(t.15?+81 251')-0,6925sin(t£.302--135 941), 
som gifver följande jemförelse : 


") Tryckfelet; IU[--IX—XV—XXI, å samma sida, rad . 
22, bör rättas till UI-—IX4XVXXI. 


i 


' ; dj 


190 


Obser- Barometer-ståndet Barometer-ståndet | 

vations | obsery. i |reducer.till|Therm.|reduceradt till o? varme”)|]skillnad 
tid Paris. lin.| millimeter C. efter obsery. efter calcul millim. 
Middag |. 244,70 | 552,003 | 1980 | 550,15 | 550,470 | +0355 
kl. I e. m. 49 551,529 18,8 549,648 159 | +o.511 
I 44 417 18,4 614 549,756 +0,142 
TII 42 370 17,0 683 358 —0,325 
IV 20 550,875 ED 338 056 —0,282 

Vv o4 516 14,5 079 549,903 —0,176 
VI 243,90 1938 13,6 548,850 9II +95061 
VII 388 153 13,0 366 549.042 to, 176 
VIII 92 243 12,3 549,028 230 +0,202 

IX 244,00 424 | 11,3 307 374 +95067 

Sd 07 582 10,7 519 419 —05>100 
XI 02 469 10,3 450 322 —0,128 
XII 243,95 086 9,6 134 090 —0,044 
XIII 65 549,6335 954 548,706 548,775 +0,069 
XIV 52 341 9,1 441 462 | to,o2r 

(RN 45 | 183 S,8 299 242 | —0,057 | 

XVI 44 8,6 298 194 —o0,104 
XVII 46 - 8,5 353 355 | —o,602 
XVIII 53 363 8,4 522 713 -Fo,191 
XIX 70 747 8,3 917 549,208 I +0,291 
XX 244,20 550,875 15,0 | 549,834 736 1 —0,098 
XXI 47 551,434 18,0 550,409 550,210 —053199 
XXI 67 936 19,0 354 515 —0,339 
XXIII 67 936 19,2 832 604 —0,228 


+) På sid. 34 af K. V. A. H. 1826, der grunden för reduction ifrån g till +20"C. 
5550 g 


varme uppgifves, bör formeln B. 


= 


I— — J=8B —05;00018 BZ 
SE 5550 ör 


557 
rättas till B. 22 — za: I— 5 ) = 000018 Bg; men här, hvarest 


5570+g8 5570 
correctionen verkställes ifrån g till o? varme, bör den förra af dem nytt- 
jass Om då corr.=—aB, så verkställes denna reduction beqvämligen 


medelst denna T St 
je 1oo0ors] 5 älocccl 


2 10,00036 0,00144 
3 10,00054 0,00162 
74 |0,00072 5 0,001890 
5 [205858 20 BN 3Lg 
6 10,00108930] 0,00541 


(91 
Deraf finnes ock detta värdes 


Minimum vid :=15,745= 344,7 f. m., då BO—548,1875 


Maximum .. =22,885=10.53, 1 f. m., . . . « =550,6052 
Minimum .. = 5,438= 5.26,3 e. m., . . . « =548,8836 
Maximum .. = 9,838= 9.50,3 e. m., . . . . =549,4207. 


Sannolika felet i bestämmelserne af B är — 


0, I 47, och då äfven ända till 33 gång så stora 
afvikelser förekomma vid enskilta värden deraf, 
så synas betydliga fel hafva ingått i sjelfva 
grund-uppgifterne. Men emedan det ej är san- 
nolikt, att så stora misstag, som afvikelserne 


0,3 och 5 äro, skulle i Barometer-ståndens 
afläsning och anteckning blifvit begångna, så sto- 
ra fel ej heller kunna härflyta af mina använda 
interpolationer, så synes mig vara klart, att or- 
saken till missförhållandet bör sökas uti Baro- 
meterns höjning och sänkning utom regeln för 
periodiciteten. 

Så väl denna omständighet, hvilken sanno- 
likt äfven i de öfriga här under granskning va- :' 
rande observations-serierne inträffar, och hvil- 
ken gör att det ej lönar mödan att på dem an- 
vända den yttersta noggranhet, som ock det 
med dem inträffande förhållande, att Barometer- 
stånden äro förnämligast uppgifna för tuimmarne 
O, IV, VIII, XII och XXII, eller närmast der- 
omkring, har förmått mig att anse en beräkning, 
lämpad allenast till uppgifterne för dessa tim- 
mar, hvartill de för timmen XVI måste tilläg- 
gas, med förbigående af de öfrige om de ock 
funnits, äga den noggranhet som observationer- 
ne tåla, hvarföre jag ock för de följande orter- 
ne, med undantag af den sist förekommande, 
så mycket kellre inskränkt mig dertill, som jag . 


rQ2 


derigenom undvikit behofvet af flere intertpole- 
rade värden, hvilka dock i vissa fall genom sin 
beskaffenhet kunna minska den noggranhet som 
man har för afsigt att med deras ökade antal 
vinna. Men då uppgifterne allenast för här 
nämda sex timmar begagnas , förvandlas de å 
sidan 13 uppgifna förmilönde till dessa enklare: 


3u'sinv/= O— XI + HIV — VIL — XVI + XX); 
3u'cosv'=(IV+VIII — XVI — XX)sin60? ; 
3u”sinv”= O + XIU — AV + VIII + XVI + XX); 
3ucosv/—=(1V—VIII-F XVI—XX)sin60?. 

XIV) Poparan. Latit 292618” N.; RE 


79”0'9” W. från Paris; höjd öfver hafvet gi 

Toiser ; observationerne gjorda af JOsEF CAT.DAS 
i medlet af Maj 1801 (v. Humsonrpt sid. 279). 
Endast för kl. III finnas observationer för alla 
observations-dagarne, men äfven de visa att till- 
fälliga Barometer-ändringar, jemte de reguliert per 
riodiska, måste hafva inträffat, emgden de: så 
mycket variera, att ibland dem finnas några, som 
äro lika med minimum, och andra lika med 
SR för samma dagar. Nan RN ana- 
de öfriga timmarne, och let) förndink. att al- 
lenast fem IPhermigtretertobbervattöner för dessa 
dagar uppgifvas , som ungefär visa största var- 
men hafva varit +1698£. och den minsta +1492, 
hvarefter varme-interpolationerne skett, så må 
man ej anse de härmedelst erhållna Hesulga Vva- 
ra fullt tillfredsställande. Beräkningarne med 
dem gaf: 


BÖG 1+090,4796sin(£,15?-F209?377)+0,7017sin(t.309+149?48”). 


193 
I Therm, Barometer-ståndet 
Tid C. lobserveradt]corr. till o?|beräk nadt| skillnad 
millimeter |[millimeter | millimeter | millimeter 


Middag | +1927 | —620,582 618,379 | 618.427 | ++o0,048 


kl.I e. m. 617,976 

II | q ; 548 
4. II i 242 

IV 19,7 619,387 617,178 130 —0,048 
; Vv | | 238 

VI 541 
VI 968 ; 
VIII 18,5 12 620,448 618,369 | 618.417 | ++05048 ' 
IX Ope 791 

Xx a 619,010 |: 

XI 2 041 j 
XII 1758 |” 618,949 618,949 | 618,901 I —0;048 
XIII så 650 | 7 
XIV d 376 
XV 166 
XVI 1757 G20,;n19 618,041 089 +0,048 
XVII i : 166 | 
XVIII] 395 
XIX 670 

XX 18,1 | 620,987 618,950 903 | —0o,d47 | 
XXI : | 619,045 

XXIII : 016 

XXIII] | | 618,799 j 


Minimum vid £=16,002= fö o',1 f. m., då BE 618,0889 millim. 
Maximum .. =21,352= 9.21, 1 f.m. +. . . =619,0561 
Minimum .. = 4,009= 4. 0,5 e.m. ... . ==617,1297 
Maximum .. =10,665=10,39,9 e.m. .. . . =619,0513. 
XV) Ibagué. Latit. 422745" N.; Longit. 
77? 40" 15” W. från: Paris; höjd öfver hafvet 703 
Toiser; observeradt af v. Humzorpt den 23, 24, 
25 och 26 September 1801 (sid. 279); uppgif- 
terne endast 29 till antalet; spridda inom des- 
sa dagar, men ingen af den nära kl. XVI, och al- 


kk 


194 


lenast en kl. XX; varme-uppgifterne mest in- 
terpolerade. 


Deraf finnes 


mm 
BlO653,991+0,5726sin(2.159-175945") + 0,8972sin(t.309 + 148250"). 
Therm. Barometer-ståndet 
Tid C.: -lobserveradt|corr. till o?] beräknadt| skillnad 
millimeter | millimeter | millimeter |millimeter 


Middag | 42530 I 662,472 659,490 659,498 | +905,008 


kl.1e.m. 658,903 
II 310 
"no. 657,850 | 
iv | 23,8 | 660,463 | 657,630 621 | —o;009 | 
Vv 665 ; 
VI 884 | 
VII 658,384 
VIII 22,5 | 661,591 658,902 908 | +0,006 
IX 659,325 
Xx | 566 i 
XI 588 
XII 22,0 | 662,042 659,420 413 | —0,007 : 
XI 116 
XIV 658,807 I 
: XV 597 
XVI 2559 | 661,163 658,558 567 | —++o05009 
XVII 245 
XVIII] ' 659,098 
XIX 562 I 
XX 23,8 | -662,788 | 659,945 030. + —-0,006A 
XXI 660,193 | 
XXAI 210 | 
XXIII 659966 


Minimum vid t=15,645= 338,7 f. m., då BlÖ—=658,5541 millim. 
Maximum .. ==21,570= 9.34,2 f. m., . . . =660,3605 
Minimum .. = 4,341= 4.20>4 e. m., » « » ==657,6049 
Maximum . . =10,598=10.35,9 e. m., . . « =659,6056. 


195 


XVI) Santa-Fe" de Bogota. Tatit. 49235 
48”N.; Longit. 769348” W. från Paris; höjd 
öfver hafvet 1366 ”Toiser; observeradt af Bous- 
SINGAULT uti Januari 13824 (v. HumzB. sid. 3ir). 
' Endast fyra dagars iakttagelser hafva kunnat be- 
”gagnas, men de äro dock så fullständiga, att 
resultatet af dem bör anses vara bland de bä- 
"sta för nämda årstid. Äfven varmen är obser- 
verad, och befunnen föga föränderlig. 
| Deraf finnes 


i 


| FE 385+0,4947sin(2.15?+170951')4+0,9810sin(t.30”+416148'). 
Therm. Barometer-ståndet 
Tid C. observeradt|corr. till o? | beräknadt| skillnad 


millimeter | millimeter | millimeter|millimeter 
Middag | + 1633 362,09 560,443 560,463 -0,020 


kl.Ie.m. 559,834 
uu ä 255 
IF TI d58,864 
IL IV 16,3 | 560,41 558,768 241 | —0,027 
| Vv 902 
| VI 159,297 
| VII 793 
| | VILI 16,2 561,89 560,249 560,277 +0,028 
il IX 616 
| Xx 733 
dh XI 614 
| XII 16,2 561,98 560,339 306 —0,033 
| XIII 559,935 
| I xIv 607 
| XV 443 
| XVI 16,1 561,11 559,482 509 | +0905027 
| XVI | 805 
XVIII 560,274 | 
XIX 278 
h XX 16,1 562,86 I61,227 561,201 —0,026 
|| XXI 418 
|| XXI | | 357 | 
| XXIII | 019 


| 


196 
Minimum vid £=15,228=3"13',7 f. m. då BlÖ=559,3365 millim. 
Maximum .. =21,298=9.17,9 f. m. « . . . =561,4302 
Minimum .. = 3,g922=3.55,3 e. m. . .« « =558,7404 
Maximum .. = 9g9,983=9.59,9 e. m. .«. .. =560,7329. 


XVII) Payrta Latit. 3906" S.; Longit. 83? 
W. från Paris; observationerna anställda af Cap. 
DurErreY å ett skepp i hamnen uti Mars 1823, 
af hvilka v. HumzorpTt (sid. 289) meddelar tven- 
ne dagars utdrag, med uppgift af varmen. AÄf- 
ven i detta urval förekomma tillfälliga Pn 
t. ex. då Barometer-ståndet ifrån kl. IX till X 
Em. den 13: samt. ifrån X till, AL isen or 
Mars förändrades med 0,9 millimeter. på en tid 
af dygnet, då Maximum infaller och variatio- 
nerne bordt vara minst, hvaraf förorsakats, att 
betydliga anomalier i räknings-r esultatet , hvilket: 
är en sammanverkan af alla observationerne ge-; 
mensamt, uppkommit, och röja sig mest vid kl. 
IV och XVI uti värdet af begge minima, af 
hvilka det ena är nära 0,5 millimeter för stort, 
och det andra lika mycket för litet, I förhällan 
de till de öfriga timmarnes uppgifter, såsom så- 
dant synes af följande jemförelse: 


B' ) 357 ,465-+1,546sin(t. 159 +201?)+0.898sin (2.30? + 13657"). 


197 


Therm.| Barometer-ståndet | 

Tid C. lobserveradt]corr. till o |beräknadt] skillnad 
millimeter | millimeter | millimeter|lmillimeter 

Middag | +2832 | 761,35 757,472 757,924 | +05052 


kl.Ie, m. ' 756,759 

I 001 

III 755,395 

IV 28,8 259,50 755,543 255,063 —0,480 

Vv 069 

VI i 406 

VII ; 756,009 

VIII 27,1 760,50 756,789 752 | —0,037 

IX ARN "FT 757-490, 

Xx 208098, | 

XI | 486 | 

XII 26,0 | 762,30 | 758,683 11632] [=na,058, . 

XII | 599 | 

XIV . i 409 

XV | | 223 5 

XVI 25,3 761,10 257,637  IIy +0,480 

XVII 6 ; | , 143 N 

XVIII | 297 

XIX : 515 

XX 26,5 | 962,30 "I 758,664 302 | +0,038 

XXI 752 sl 

XXII | 582 

50:41 1 162 |: 
Minimum vid t=16,304= 418',2 f. m. då BlE—n58, IIOI millimi 
Maximum .. ==20,773= 8.46, 4 f£. m. +. «+ =75858026 ; 
Minimum .. = 4,489= 4.20,3 e. m. ... =755,0223 y; 
Maximum . .; =12,172=12.1053 €, ms. « «> 1=798,6348.1 / 


Att eftermiddags maximum här blifvit fram- 
skjutet ända utöfver midnatten , hvilken istid be- 
tydligen afviker ifrån vanliga förhållandet,” är 
påtagligen sen följd af de ofvan anmärkta sprången; 

XVIIT) Sierra Leona. Latit. 8307 N.; 
Longit. 15943” W. från Paris. Endast ettdygns 
observationer af Capit. SAsinE (v.' HumBorpr sid. 


198 


277), der ock all hänvisning till förhållandet. 
om natten saknas. Barometer-stånden kl. O och 
XXIII "visa, att tillfällig förändring inom detta 
dygn inträffat, emedan det tydligen synes, att 
uppgifterne för kl. XIX, XXII och XXIII till- 
höra en annan Barometer-gång än observatio- 
nerne för början af detta dygn visa. Beräk- 
nings-skillnaderne äro ock derföre alltför stora, 
och resultatet framter ett ifrån vanliga förhål- 
landet betydligen afvikande system, synbart uti 
följande framställning: 
BP = 072 +0, 5202sin(£,152 +308952”)-+0,$371sin(£.309+104943"). 
herm.] Barometer=ståndet 
Tid C:" "Tobserveradt]corr. till o? | beräknadt | skillnad 
millimeter | millimeter | millimeter |millimeter 


Middag | +28,96| 758,838 | 254,95 | 754,477 | —0,438 


kl.Ie.m. | 367 
I | 038 
III ÄN 253,802 
IV 27,3 257, 111 553,393 563 +0;170 
Vv 475 
VI 589 
VII 897 
VIII 26,7 | —757,792 754,042 | 254.337 | +0,295 
IX 801 
| X j 755,175 
XI 355 
XII | 26,6 | 258,483 | 454,849 287 | +0,438 
XIII | 754,967 | 
XIV | 479 
XV ' | éG 753,916 
XVI 26,41 -759,163' | 753,573 403 | —0,170 
XVII | 058 
XVIII 752,936 
XIX 753,0597 
XX 27,7 | -757,441 753,661 366 | —0>295 
XXI 768 
XXI 754147 
XXIII) 4o4 


FR EA tv EEE) 


199 


Minimum vid t=17,980= 558,8 f. m. Jå BlÖ=752,9358 millim. 
Maximum , . =23,872=11.52, 3 fi m. « : . .« =754,4784 
Minimum o .« = 4,954= 4.57,2 e. m. > - » « ==753,4748 
Maximum +. =I1,233=11.14,0 €. Mm. » « « « =755,3623. 


XIX) Cumana. Latit. 10927'37”N.; Lon- 
git. 66”30' W. från Paris; höjd öfver hafvet 15 
Toiser; v. Humszorpts och BonprAnps 20 dagars 
observationer i Juli, Augusti och November 
månader 1799 (sid. 271—273), hvilka, ehuru 
ock visande betydliga skiljaktigheter för olika 
dagar, dock genom sin större mängd och re- 
sultatens derigenom vunna goda inbördes öfver- 
ensstämmelse utmärka sig framför andra i Tro- 
pikländerne gjorda iakttagelser. Varmen är dock 
mera sällan angifven, och har ofta bordt genom 
interpolation bestämmas. 

Resultaten äro följande: 


> 


200 


pÅ. =756, 280-+-0;7160sin(é. 15+18891 13')4+0,7355sin(t. 3094-1609 6 
| Therm. Barometer-ståndet 

Tid | > C:- lobserveradt]|corr. till o? lad skillvadl 

millimeter | millimeter | millimeter |millimeter 


Middag | +28912 760,284 '756,422 756;426" | H0s004 


kl. Ie.m. 255,867 

IH 362 

III | o14 

IV 28,25] 7585772 754,895 254,891 —0,004 

Vv 2555008 

VI 323 

VII 753 

VIII 25,87] 759,729 756,189 756,192 | +0,003 

IX | 544 

Xx | 738 

XI | 756 

XII 22,88] 759.765 756,634 630 | —0,004 

XIII 431 

XIV 248 
| XV 161 

XVI 22,50] —759,291 | 756,216 | 221 +0,005 
| XVII 430 

XVIII 740 

XIX 757,069 

XX 24,12; 760;622 257-321 318 —0,003 

XXI 401 

XXII 269 

XXIII 756,926 
Minimum vid 2=15,115= 3" 6',9 f. m. då BlE—N56,1602 millim. 
Maximum . . =20,907= 8.54,4 f. m. . . . . =757>4019 
Minimum .. = 4,005= 4. 03 e m..... =754,8914 
Maximum .. =10,603=10.36,2 e. m. . . . . =756,7695. 


XX) Caracas Lalit. 10930 N.; Lon- 
git. 6g9?25'0” W. från Paris; höjd öfver haf- 
vet 480 Toiser; elfva dagars observationer afv. 


Hum- 


a 
b 


201 


Humszorpt uti December 1799 (sid. 278), med 
sparsamma uppgifter om varme-förhållandet. I 
anseende till ett större antal observationer bö- 
ra de resultat, som häraf fås, kunna föredragas 
dem som för flere andra orter här erhållits. 

BÖ=682,204+ 057057sin(£.154+195?59'(-+0,8393sin(£.30?-+152931"). 


H Therm. Barometer-ståndet 
Tid C. observeradt]corr. till o?| beräknadt] skillnad 
millimeter | millimeter | millimeter | millimeter 


Middag | 422912] 685,142 682,415 682,397 | +0,018 


kl.Ie.m. 681,804 
II 245 
III 680,842 


IV 21,12]  683,382 680,662 681 +0;019 

Vv 611 

VI 681,138 

VII 636 

VIII 18,75] 684.510 982,183 682,165 | —0,018 
606 


— = 
På på PR od 
Jun] janed >4 
— 
RR AE 
OO & 
NM 
NN NM 


16,88] 684,849 682,767 786 | +0,019 
XIII 521 
XIV 260 
XV 077 
XVI 16,88] 694,147 682,068 050 | —0,018 
XVII 202 
XVIII 95 
XIX 846 | 
xx I 1875! 685.458 | 683,127 I! 683,46 | +o,019 ! 
XXI 291 
XXI 213 
i XXUI 900 


Minimum vid t=15,645== 3506',8 f. m. då BlÖ682,0390 millim. 


I 


Maximum «> =2L177= 9.10,6 fi m. . .. « =683,2947 


(KV. AA. Handl. 1826, St. II. 13 


| 
| 


202 
Minimum .. = 4,093= 49,5 '. e. m. . . . =x680,6796 
Maximum .. =10,745=10.44>7 €. m. « . . . =682,9305. 


XXT) Guarra. Latit. 10236'1:8” N.; Lon- 
git. 59?27'0” W. från Paris; höjd öfver hafvet 
6 Toiser; observationerne anställda af Boussin- 
GAULT och Rivero i åtta dagar vid slutet af No- 
vember 1822 (v. Humsorpr sid. 273—275), samt 
här. completerade genom interpolation. Varmen 
är ock till en del interpolerad, hvarefter följan- 
de föhållande funnits: I 
BO 53, 523 +0;933 1sin(£.15” H201934')-F1,001sin(t.30” + 168240! ) 


Therm.j Barometer-ståndet 
Tid C. lobserveradt|corr. till o? |beräknadt | skillnad 
millimeter | millimeter | millimeter |millimete? 


Middag | +2832 762,83 758,259 758,377 | +Fot18 


kl.Ie.m. 757-649 
II 041 . 
III 756,686 5 
ITV 28,2 261,33 256,768 652 —0,116 
Vv 935 | 
VI 757.459 | 
VII 798,094 
VIII 26,8 262,26 758,558 694 | ”Fori6 
IX 759,133 
Xx 334 
XI 201 
XIH 25,5 762,68 759;179 063 —0,;116 
XIII 758,759 
XTV 502 
XV 398 ; 
XVI 2457 761,77 758,380 498 +0,118 
XVII | ; 289 
XVIII ; 759,194 
XIX 593 ( 
| OG | 25,4 | 763,46 259,971 855 I —o,116 
KI 875 ot 
| XXIII 580 
XXIII 077 


Minimum vid 


Maximum . . =20,582= 8.34,9 f. m. « + + =759,9005 
Minimum . . = 3,600= 3.36, 0 e. m. . « . =756,6253 
Maximum . . =10,302=10.18, 1 e€. mi; + «+ =759,3453. > 
XXIII) Lima. Latit. 129234” S.; Longit. 
79227'45” W. från Paris; höjd öfver hafvet 85 
Toiser; v. HumBzorpts observationer den 20—23 
November 1802 (sid. 275, 276), som gifva 
Bl n4r, 752 H0,8267sin(£.15?-F226922')-H1,133sin(t.309-H178933'). 
| Therm. Barometer-ståndet 
Tid C. lobserveradtl]corr. tillo? |beräknadt| skillnad 
k millimeter | millimeter | millimeter |millimeter 
Middag | +2456 | 744.402 741,104 741,182 | +H05078 
kl. I e. m. 740495 
II 239,932 
Hö 794 
IV 22,0 | 742,959 740,017 964 | —0;053 
Vv 7405455 
VI 741,153 
VII 897 
VIII 18,8 | 745,011 742,470 742,524 | +0,054 
LOTX 9904 
X 950 
XI 273 
XI 18,6 | 744968 | 742.457 379 | —0.&8 
| XIII 741,936 ' 
XIV 589 
NV 447 
| XVI 18,4 | 743,974 2415497 550 | +0,053 
+ XVII 867 
| XVII 742,294 
I XIX 690 
| XX 19,5 | 245,553 742,966 913: | —0,053 
I XXI | 864 
 XXU 514 
XXI 641,913 
|| 


i==15,024= 


203 


3" 1',4 f. m, då BlÖ—758,3956 millim. 


/ 


204 


Minimum vid t=15, o79=3" 4,7 f. m, då BO, 5872 miltim 
Maximum .. =20,341==8.20,5 f. m. « . . . =742,02897 
Minimum .. = Jo27=3. 1,6e. m. «. . . =739,7934 
Maximum . . = 9,746—=9.44,7 e. m. « . - - =742,9896. 

XXI) Callao. Tatit. 129319”S,; Lonsgit 
79934'30" ”W. från Paris; höjd öfver bars dd € 
Toiser; två dagars observationer af von HUum- 
BOLDT (sid. 2 256), hvaraf 


Bg inbar 543-Fo) 5072sin(t.15”-F190?34”)+0,g959sin(t. 200-4-175027) 


s 


Therm. Barometer-ståndet | 
Tid C. observeradt|corr. till o?|beräknadt | skillnad 
millimeter | millimeter | millimeter | millimeter 


Middag | +z19598 | 760,284 757,570 757,520 | —0,04T 


kl. Ie.m. 756,840 
II | 393 
IT 132. 


IV 21,4 759,047 756,125 166 +090,041 
VIII 16,7 | 760,306 758,018 978 | —o0,040 


XI 16,3 75g,900 257,673 257.715 +0,042 
XIII 391 
XIV | 053 
XV 796.969 
XVI 16,2 | 759,381 757,164 757,122 | —0,042 
XVII 484 
XVIII 963 ; 
XIX 258.418 i 
XX 17,6 | 761,118 758,705 749 | +0,044 | 
XXI 823 i 
XXI 611 u 
XXIII 147 


AE 
ss) 
[OA 
räd 
(JET 
> E 


— 


209 


Minimum vid t=14,859=2"51',4 f. m. då BlE—n56,9662 millim. 
[Maximum . . =20,763—=8.45,8 f m. .... —758,8203 
Minimum .. = 3,3g2=3.23,5 ce m. .... =756,1103 
Maximum .. = 9,995=g.35,7 e. m. . ==758,2938. - 


| XXIV) Chittledroog. bd 14? 11'N.; Longit. 
77? Ostl. från Paris, ”höjd öfver Bulvat 400 
Toiser; Capit. KATERS Ubsen vationer den 5 och 6 
Augusti (v. HumsonrpTt sid. 277), som gifva föl- 
ande jemförelse: 


[BlE605,001 + 0,3211sin(t.15?-+310?49") + 0,9807sin(t.30? + 1395"). 


Therm. Barometer-ståndet 
Tid C. lobserveradt]corr. till o?| beräknadt] skillnad 
millimeter | millimeter | millimeter|millimeter 
| Middag | +2450 | 698,489 695,472 695,400 | —90;072 
kl.Ie. m. 006 
II 694,575 
| II 237 
| IV 23,5 | 696,965 694017 098 | +0,08I 
Vv 2141 
I VI 569 
| VII 695,081 


—0,070 


| VIII 22,2 | 698,489 695,695 625 


| XII 367 
| XIV 694,786 
I XV 283 
| XVI 21,4 | 696,711 694,029 693,978 | —0,051 


934 

694149 

550 

697-727 694.978 I 695,018 
| XXI 422 
| I XXIII 649 
| XXIM 639 


> 
= 


| IX 696,062 
| Xx 279 
XI 217 
| XII 21,3 | 698,489 695,814 | 695,886 | ++0,072 
| | 


206 5 
2 il : a SA 
Minimum vid t=16,662—= 439,7 f. m. då BlOE03,9184 millim, 
m Bruni =695,6746 
Minimum .. = 4,032= 4. 331 e. m. « .. ==694,0981 
Maximum . . =10,279=10.16,7 e. m | 


Maximum .. =22,459=10.27,9 f. ; 


; ( 
« =696,2910. 


XXV) Mexico. Latit. 19225'45”N.; Longit. 
101925'30” W. från Paris; höjd öfver hafvet 
1168 Toiser; v. Humgorpts observationer den 
26 och 27 Juni 1803 (sid. 280), hvilka gifva: 


mm 
B'? ==583, 585+0,5872sin(£.15 ”+211222')+0,8899sin(t.30 ”+149”30'). 
Therm. Barometer-ståndet 3 
Tid C. lobserveradtl|corr. till o? |beräkhadt| skillnad 
millimeter | millimeter |millimeter|millimeter 


Middag | +21?6 | 586,088 583,808 583,731 05077 


kl.Ie. m. 168 
Hu | 582,631 i 
I 248 ; 

7” IV aryo | 584,238 582,030 108 | F9078 
Vv 247 | 
VI 632 
VII 583,170 
VIII 18,0 585,723 583,819 742 —95977 
IX 584,213 I 
5 489 ] 
XI 525 
XII 16;2 | 585,975 584,264 342 | +0.078 
XII 018 a 
XIV 583,662 5 
XV 389 
XVI 15,0 | 584,938 | 583,359 282 | —05977 
XVII | 374 
XVIII 635 
XIX pe SJ 
XX 17,2 | 586,020 | 584,227 | 584,305 + +0,078 
XXT 490 

+ XXI 461 | 
XXL | 1946 


209 


Minimum vid t=16,063= 4" 3',8 f. m. då BO—583,2821 millim. 


Maximum .. =21,380= 9.22,8 f. m. .. .. =584,5070 
W Minimum .. = 4,001= 4. 00 e m. ... . =582,1079 
I Maximum . . =10,648=10.38,9 e. m. . - . . =584,5397. 


| XXVD) Rio Janeiro Latit. 22254'10” S.; 
Longit. 4525 W. från Paris; observationerne 
gjorda på ett Skepp i hamnen, och således när- 
mast invid hafsytan, i Augusti 1820 af Capit. 
 FreyciseT, men af v. Humsorpt uppgifna (sid. 
291) efter correction till o? varme. Beräknin- 
gen är utförd med begagnande af uppgifterne 
för alla timmar, emedan de funnos, och gifver 
följande resultat: | 


i 
Å, 
| 


| BO N65,886+0, 6821sin(t,159 4201949')4-0,8895sin(t.3094 14253”). 


208 : 
Barometer-ståndet Lå 
Tid lobs corr. till o?|beräknadt | skillnad 
millimeter millimeter millimeter Å 
Middag 765,96 766,169 | +0;209 : ål 
kl.le.m. 76 765,588 | —0,172 Al 
II os ÖV 004 —0,036 ; 
III 764,28 764,350 | —+0-070 
IV 28 328 I +o,048 
Vv 49 389 | —0,101. 
VI 83 67 716 | —0,114 
VII 765,33 765,230 —0,100 
VIII 69("+) 810 | —+o,120 
IX de 076638 -66,327 | —0,053 
Xx 55 672 | —+o,122 
XI 71 286 | +0;076 
XI 77 676 | —0.0o94 
XIII 59 405 | —0,185 
XIV 15 076 SR 
XV 765,65 | 765.804 +0,154 
XVI 6755 HI 679 | —+H0,009 
XVII 78 744 —0,036 
XVIII 766,00 983 | —0,017 
XIX 35 766,322 | —0,028 
AN 49 654 I +o,1r64 | 
XXI | 91 364 —0,046 
| XXI 96 3866 | —0-094 
XXIII 65 625 —o0,025 | 


Minimum vid t=16,164— 4" g)$ f. m. då BlÖ=65,6759 millim. 


Maximum . . =21514= g9.30,$ f. m. . -. - =766,8944 
Minimum .. = ERE 4.15,2 e Mm. ...-. =764,3165 
Maximum .. =10,985=10.59,1 e. m.. . . . =766,7866. 


Om eit sammandrag af alla ofvan anförda 
beräkningar göres till vinnande af en fullstän- = 


3 Hos HumwsoLpot står 766, 043» det jag ansett vara tryckfel. 
ag AG 7 44 3 5 
+) fe Tr 764» TR TT F 


| 


| 


| | 209 


digare öfversigt af phenomenets beskaffenhet, och för lät- 
tare jemförelse med hvad von Humsorpt i detta afseende 
uppgifvit (sid. 312) såsom summariskt resultat af det 
man härtills känner angående tiden då Barometer-ståndets 
maxima och minima inträffa, så erhålles följande framställ- 
ning: 


| Ortens Ortens . Barometer-ståndets 
| Observato- Ortens Lati- |böjdöf.|minim. |[ maxim. |mivim. | maxim. 
"Irernas namn namn tud AR f. m. | f. m. | e. m. I e. m. 
; olser 

Lamanon Stilla hafvet o o 35014 9:746 35783 9753 
"Humboldt |Södra America o 3,476 | 9.694 | 4,586 110,588 
| Horner Stilla hafvet o (0) 3,570 | 9.449 | 3,793 | 9,942 
"|Humboldt |Qvito 0?13'S.| 1492 | 3,745 110,885 | 5,438 I 9,838 
|Caldas Popayan 2.26N.] 911 | 4,002 I 9,352 | 4,009 |10,665 


IHumboldt = |Ibagué 4.28N.:] 703 | 3,645 


[Sabine Sierra Leona | 8.30N.) = o(?)1 5,980 


9570 | 4,341 |10,598 
9,298 | 3,922 | 9,983 
5,773 | 4.489 |12,172 
11,372 | 4,954 |11,233 


Boussingault|S. Fé de Bogotal 4.36N.| 1366 | 3,228 
Duperrey Payta 5. 65. o | 4,304 


Humboldt |Cumana 10.28N. 15 | 3,115 8,907 | 4,005 |10,603 
Humboldt |QCaracas 10.31N.] 480 | 3,645 | 9177 | 4.093 |10,745 
Boussingault | Guayra 10.36N. 5 | 3,024 | 8,582 | 3;600 |10,302 
Humboldt |Lima 12. 35. 85 1 3,079 | 8341 | 3,027 | 9,746 
Humboldt, |Callao 12. 3S. o I 2,857 | 8763 | 3,392 | 9,595 
Kater Chittledroog l|14.11N.] 400 | 4,662 |10,459 | 4,052 110,279 
Simonoff 7) |Otaheiti 17.20 S. o I 2,961 | 9,222 I 3,723 | 9,548 
Horner Stilla hafvet |118. O o 1 3.947 | 9.636 | 4,125 [10,475 
Humboldt |Mexico 19.26N.] 1168 1-4,063 | 9.380 | 4,001 |10,648 
|Balfour Calcutta 22.35N. o(?)| 3,424 | 9,839 4,669 10,452 
| Freycinet — |Rio Janeiro |22-545- o | 4,164 | 9.514 | 4,254 |10,985 
| yChiminello jPadua 45.24N. 10 | 4,152 [10,102 | 4,720 |10, 887 
Iv. Yelin Munchen 48. SN.| 270 | 45805 1I10,459 | 4,043 | 10,400 
Arago Paris 48.50N. 40 | 3,649 | 9,735 | 4,380 |10,468 
Winkler Halle 51.29N. 96 | 4,774 110,267 | 4.179 |10,633 
: | Hällström lÅbo 60.27N. 4,6] 5,381 I11,866 | 4,046 I10,151 
, Parry Melvile 4-45N.| o I 3,171 | 6,718 I 1.317 I 8,789 


+) De på sidan 21 anförda observationer för Otaheiti äro af SimMonorr medde- 
RS RER Vv. Zacus Correspondance Astronomique Vol. VIII, N:o VI, 
Pp. 553 &c. 


210 


Vid granskningen af denna öfversigt fram- 
ställer sig sjelfmant den slutsats, att vi ännu 
äro långt ifrån att med vetenskaplig noggran- 
het känna de momenter, särdeles i afseende på 
tiden för Barometer-ståndens maxima och mi- 
nima, som bestämma luft-oscillationsphenome- 
net. Det är icke tänkbart, eller i något afse- 
ende sannolikt, att en tilldragelse, af sådan all- 
mänlighet som denna, vore på närbelägna or- 
ter så utom regel föränderlig, som den här vi- 
sar sig, då t. ex. resultatet för Ibague jemföres 
med det för S. Fe de Bogota och Payta, för 
Cumana med det för Caracas och Guayra, för 
Munchen med det för Paris, o. s. v. Dessa 
skenbara olikheter måste vara en följd af till- 
fälliga språng i Barometer-stånden, hvilka för- 
villa i den mån mera, ju större, och ju mindre 
liktidiga, observationerne varit för skiljda orter. 
Endast genom tillgång på fortsatta iakttagelser, 
ej mindre uti equatorial-länderne än derutom, 
kan man hoppas att i en framtid finna den nog- 
granna harmoni mellan förhållanden på skiljda 
orter, som man med skäl väntar uti detta öf- 
ver hela jordytan allmänliga natur-phenomen. 
Först derefter skall man kunna bestämma, om 
och efter hvilken regel tiderne för Barometer- 
ståndens maxima och minima bero af orternes 
geographiska läge och af årstiderne; då skall ock 
sannolikt närmare bekräfta sig hvad man redan 
tror sig kunna se af observationerne antydas, 
nemligen att olika höjd öfver hafsytan icke märk- 
ligen ändrar förhållandet i luft-oscillationerne. I 

Men hvad man nu redan till en viss grad 
af noggranhet utur de anförda beräkningarne 
inser, är att vidden af Barometer-oscillationer- = 
ne minskas med tillväxande Latituder. För of- 
vannämde orter finnes nemligen s 


Ortens 
Latit. 


Oo 


(JT) 


0913/ 
2.26 
4.28 
4.36 
5. 6 
8.30 
10.28 
10.31 
10.36 
f203 
12. 3 
14.11 
17.29 
18. o 
19.26 
22.35 
22.54 
45.24 
48. 8 
48.50 
51.29 
| 60.27 


74:45 


Mindre 
minim. 
inträffar 


& 
. 


Oo mo OmA PA PA P PA hp 


0 0 OO mA MMA MA NA Pp 


BEBEBBEBBBBBBEBEBENB 


7 


m. 


EBEFSEB 


É 


Större 
maxim. 


- ar 


Ö & mo ÖS my FR KK ÖR FAR Ö FA ÖR FR AA FA MC KA RA fb BR Fb RA PA 


BBB BB EB bERBEBEREREEREEEEEEER 


E 
| 


skillnad mellan 


mindre 
minim. 


och stör- 
re maxi- 


0,221 


—  —  —--- ;;/ r/6z—?! 


störr e 
minim. 
och min- 
dre ma 
Zimum 


2,744 


05719 ; 
1,363 
0,537 
0,963 
1,032 
1,396 
0,525 
1,004 
0,609 


0,892 
0,950 
1,342 
1,328 
1,577 
1,280 
0,923 
1,225 
0,839 
I, III 
0,337 
0,465 
0,379 
0972 
0,080 


0,022 


Och om man med begagnande af qvadrat- 
methoden utur dessa rdsältat söker skillnaden 
mellan Barometer-ståndets större maximum och 
mindre minimum, som må betecknas med s, 


såsom en function af ortens Latitud 


= L, efter 


212 


denna form: s=a+bcosL+ccoskL?, (deruti co- 
sinus, för vinnande af lika värde på begge si- 
dor om eqvatorn, hellre än sinus må nyttjas) , 
så finnes: 


s==0,3931—2,3536cos L-J-4,5687cos L” 5 
med tillhjelp af hvilken eqvation' följande jem- 
förelse är uppgjord: 


L. S 
observ. + beräkn. | skillnad 


millim. | millim. | millim. 
or o' | 2.300 2,708 | +4,408 
0.13 2,418 2,708 +0,290 
2.26 1,926 2,702 +0,776 


4.28 2,756 2,687 | —0,069 
4.36 2,690 2,687 | —0,003 
5. 6 3,780 2,682 | —1,098 
8.30 2,427 2,633 +0,206 
10.28 2,511 2,595 | +0,084 
10.31 2,615 2,593 | —v,022 
10.36 3,275 2,593 | —0,682 
12. 3 3,196 2,559 | —0,637 
12. 3 2,719 2,559 | —0o,160 
14.11 2,373 2,503 +0,130 
17.29 2,079 2,400 +0,321 
18. o 1,568 2,383 | +0,815 
19.26 2,432 2,331 | —0,101 | 
22.35 2,315 2,207 | —05108 

| 22.54 2,578 2,194 " | —0,384 | 
45.24 0,730 1,064 | +0,334 
48. 8 0,726 0,924 | +0,198 
48.50 0,837 0,889 | +0,052 


31.29 07955 0,761 05194 
60.27 0,440 0,393 | —0,047 
'4.45 0,221 0,136 |! —0,085 
uti hvilka bestämmelser sannolika osäkerheten är 


mm 
=0,287. Om man dessutom uträknar värden 


för jemna gradtal, sålunda: 


212 


L.|] s 


mm 

o? 2,708 

1012,605 

2012,310 

3011,865 

4011,348 

5010,832 

6010,408 

70 |0,157 

8010,220 

g010,393 
så synes, att DAntrEnrs ofvan omnämda hypothes 
om conträra luft-oscillationer vid Polerne af det- 
ta större antal observationer försvagas, ehuru 
den icke ännu är till fullo vederlagd, så länge 
bestämmelsernas sannolika fel är större än slut- 

resultaten för Polar-regionerne. | 

Det har länge och ofta varit fråga om att 
noga bestämma Barometerns medelhöjd vid hafs- 
ytan, hvarå flera olika mått blifvit uppgifna. 
Utan, tillbörligt afseende på Barometer-ståndets 
dagligen periodiska förändringar kunna dessa be- 
stämmelser ej äga någon pålitlighet och öfver- 
ensstämmelse; men äfven sedan man i sedna- 
ste tider begynt gifva akt på dessa perioder, 
har man af dem dragit nog summariska resul- 
tat, då man, i tanka att medelhöjden borde fin- 
nas jemt emellan Barometer-ståndets maximum 
omkring kl. IX f. m. och minimum omkring 
kl. IIL e. m., ansett medelhöjden inträffa kl. 
XII om middagen. (Jemf. Annales de Chimie & 
de Physique, par Gay-Lussac & Araco, TFT. 
XXV, p. 427 &c.). Någre hafva (såsom KAsTt- 
NER uti sim Grundriss der Experimental Physik, 
Heidelb. 1820, I. B. s. 341,342 ansett kl. VIII 
eller TX f. m. vara den tid af dygnet, då Ba- 


214 


 rometern är vid sin medelhöjd, hvilken derföre 
genom observationer ensamt på denna tid bor- 
de igenfinnas. Huru härmed rätteligen förhåller 
sig, visa de här ofvan förehafda beräkningarne. 
Den första constanta termen uti formeln för 
hvarje orts Barometer-höjd utgör medelhöjden 
för samma ort, efter den Barometer hvarmed 
iakttagelserne blifvit gjorda. Lägges dertill cor- 
rectionen för Barometerns höjd öfver hafvet, 
och den som hvarje instrument med särskilt 
afseende på dess construction kan fordra, så 
finnes den sökta medelhöjden vid hafsytan. Och 
då fråga är att af allenast en eller några få gån- 
gors observationer om dagen bestämma den me- 
deihöjd som Barometern gifver, så inses lätt 
med tillhjelp af de anförda formlerne, att den 
för de här beräknade orterne inträffar på föl- 
jande tider: 


Ortens Barometerns medelhöjd infaller 
Latitud | för middagen klockan | efter middagen klockan 
o?(Laman.) [0,7 och 6;7 0,8 och 6,8 
o. (Humb.) 10,8 - 201.559 ve Å . 86 
o. (Horn.) 1059 : de Da 0,5 . Niger 
DEE? é 3 2 32 - : OM KE 
2.26 2,3 = = 2557 0,3 5 SURT 
4.28 1,4 å ka) 059 Å ING 
4.36 0,6 e 715,6 0,6 : Ägs 
5. 6 ; 2 å 5 o,I 5 : &0 
8:30 P5 - : 10;0 2,1 : Eks tl 
| 10.28 RE ENL 0,3 å . 82 
10.31 oj ÅA Of LIGE 
10.36 1,9 : ESR E LEO . MYNSEBT 
12. 3 1,5 4 Ii3 457 1172 t . 6,8 
12.03 0,4 z 2 160 "1050 é SPITSE 
14.11 1,6 3 2050 1,0 S SATA 


17.29 j LA 037: SEED 11,8] 


215 


18" o 1,6 3 HG 0,6 Å ERRIN 
19.26 2,2 3 MINE 0,3 - Hl 
22.35 0,4 a STO 1,4 cd : 8,7 
122554 STEMI UNS AG ARA AG VE 
45.24 KÖR Es - 6,4 153) some - 84 
48. 8 1,9 5 PER AL 0,8 c . 6,9 
148.50 1, I Ö STTIO:G 4 / bi Ösk 
51.29 2,1 : SL 057 g ÄGER 
60.27 1,7 ; . P9 2,0 S VOM 
|74.45 TE VAR SE a od SS SVT er 


Denna sammanställning visar , att intetdera 
af begge nyssnämda påståenden långt afviker ifrån 
sanningen, men ådagalägger tillika, dels att möj- 
ligen någon, egenhet för hvarje särskilt ort in- 
träffar, sannolikt beroende af dess geographiska 
läge, dels förnämligast att en sådan brist på 
nogare harmoni mellan uppgifterne ännu äger 
rum, som otvifvelaktigt röjer ofullständighet i 
de bestämmande observationerne. Om man 
dock detta oaktadt ville tillse hurudant resultat 
de anförda uppgifterna för middagstiden i det- 
ta afseende lemna, så skulle de genom qvadrat- 
methoden förete följande förhållande mellan £= 
tiden för Barometerns medelhöjd nära middagen 
och £= ortens geographiska bredd: 

t==4,'799—8,293cosL+4,176cosL”. 
Men då denna eqvation tillika framställer en 
sannolik osäkerhet =0,490 timme i det värde, 
som dermed erhålles, hvilken tillagd till det 
minsta, och afdragen ifrån det största af dessa 
värden o?” och 6027 Latit.; (derinom eqvatio- 
nen är sökt), gifver nära lika värde på den 
sökta tiden; så inses, att man ännu alldeles icke 
kan bestämma, om tiden, nära middagen, för 
Barometerns medelstånd är föränderlig efter or- 


216 


tens geographiska läge, och att man tills vida- 
re måste stadna Hervid'. att den antages vara 
omkring kl. 0,8 e€. m , såsom ett arithmetiskt 
medeltal af experimental-bestämmelserne, ehu- 
ru jag dock förmenar att undantag Herifrån bör 
göras för Åbo, hvarest uppgiften har större sä- 
kerhet: än att den tålde jemkas efter förenämde 
ungefärliga hestämmelse. 

Kildeles enahanda är boskaftöhheten med 
bestämmandet af tiden omkring kl. 7 e. m., då 
Baromerern ock är vid sitt medelstånd. Beräk- 
ningen af de i detta afseende anförda uppgif- 
terne gilver 

t==18,289—30,751cosL-+H20,443cosL?, 


med sannolika osäkerheten =0,613, hvilken, lagd 
till det minsta värdet, som eqvationen gifver 
(äfven inom 0? och 60?27'Lat.), och afdragen 
ifrån det största, framter alldeles lika qvantite- 
ter, och således visar att experimental-bestäm- 
cert ännu hafva den osäkerhet, att de ej 
kunna utreda om tiden för Barometer-medelstån- 
det omkring kl. 7 e. m. (medeltalet är =7,65) 
är föränderlig efter orternes läge. Också i detta 
slsgerdg fo vämnlen ör Abe pålitligare, än att 
det borde gifva vika för detta medeltal. Och 
hvad slutligen angår värden för tiden omkring 
kl. 12 om natten och omkring kl. 7 f. m., så 
äro ock de ännu lika öbestämbära till sin ytter- 
sta noggranhet som de förenämde. 
Slut-resultatet af denna undersökning må- 
ste således blifva, att läran om Barometerns 
dagligt periodiska oscillationer, för att ytterliga- 
re fullkomnas, behöfver ett fortfarande samlan- 
de af iakttagelser i alla länder, desto bättre 
ifrån ju flera de kunna erhållas. Dock är klart, | 
att ' 


217 


att man nu mera, sedan factum är obetvifli- 


gen gifvet, ej är belåten med några få dagars 
observationer på hvart ställe, sådana, som af 
resande kunna göras, uban att vetenskaper är 
'mångfaldt mera betjent med uthållande obser- 
vationer, minst ett år, om ock på färre ställen. 
Det vore derföre för detta ämne af vigt, att 
vissa Stationer blefve utsedda, der stundliga 
Barometer-observationer skulle i längre tid an- 


tecknas, så många timmar af dygnet som om- 
ständigheterna det medgifva. Egen erfarenhet 
har öfvertygat mig derom, att detia arbete lå- 
ter utan särdeles ansträrgning verkställa sig, 
och att man ej behöfver ängsligt fika efter den 


fullständighet, som skulle förekomma tidtals in- 
träffande smärre luckor, emedan de, utan mörk- 
lig skada för saken, lätteligen kunna efter de 
gifna observationernas harmoni fyllas. 


K. V. A. Handl. 1826. St, IT. 14 


218 


FÖRSLAG 
till 
en förbättrad Reflexions-Goniometer; 


af 


FR. RUDBERG. 


För att mäta vinklarne på Cristaller, gifves 
visserligen ej något säkrare medel, än det i sed- 
nare tider nyttjade, nemligen att låta ett och 
samma object afspegla sig successivt i de tven- 
ne ytor, hvars inbördes lutning man söker. Den 
vinkel, hvarom man vrider instrumentet, hvar- 
på Cristallen är fästad, blifver då supplement 
uti 180? tili de begge ytornes lutnings-vinkel, 
under följande tvenne vilkor: 

1) Ått afspeglingen sker i den sednare ytan, 
då denna äger ett läge, som är fullkomligt pa- 
rallelt med den första ytans läge. 

2) Ått ytornes intersectionslinea samman- 
faller med ceniraiuneen af instrumentets rota- 
tionsaxel, eller ait de begge ytorne äro till li- 
ka långt afstånd från denna linea. 

Det första af dessa vilkor förutsätter att 
afspeglingen ej kan på ett visst bestämdt sätt 
inträffa, om ej ytan, hvari den sker, äger pre- 
cist ett bestämdt läge, eller, då, i alla fall, en 
större noggranhet i mätningarne ej kan begäras, 
än instrumentets indelning medgifver, åtmin- 


219 


stone ej inträffa, om ytan afviker från det gif- 
na läget om en vinkel större än hälften af den 


minsta, som kan afläsas. Det är nemligen tyd- 


ligt att, i fall vilkoret, hvarigenom afspeglin- 
gen bestämmes, kan blifva uppfyldt, utan att 


ytorna i deras särskilta ställningar, äro full- 


komligt parallela, den vinkel, hvarom instru- 


mentet vrides, ej blifver säkert supplement till 


Jutningsvinkeln , utan man blottställer sig för ett 
fel, som, emedan det kan begås, så väl vid den 
ena afspeglingen som vid den andra, kan blif- 
va lika med dubbla den vinkel, hvarunder ytan 
möjligtvis kan rubbas ur det bestämda läget, 
men afspeglingen dock äga rum. Så att om 
+a och —za, äro de gränsor, inom hvilka näm- 


de vinkel ligger, samt AZ den på instrumentet 


aflästa vridningsvinkel, ytornes lutningsvinkel, 
i stället för att vara noggrant =180?—4ÅA, möj- 
ligtvis kan vara 


= 180? --A4+2a. 


Hvad det andra ofvan anförda vilkoret vid- 
kommer, är det tydligt, att man, om det ej är 
noggrant uppfyldt, får en vinkel, som alltid är 
mindre än den verkliga lutningen. 

De tvenne allmänt bekanta Reflexions-Go- 
niometrarne af Dr Worrnraston och af Marus, 


ehuru uti hufvudsaken enliga, afvika dock uti sät- 
tet, hvarpå afspeglingen bestämmes , äfvensom uti 
"användbarheten. Uti Dr Worrzastons Goniome- 


ter bör afspeglingen ske, när den från Cristall- 
ytan reflecterade bilden af ett öfre object, sam- 
manfaller med ett direct sett undre object. Då 
man härvid lemnar ögats ställe obestämdt, är 
klart, att en coincidens emellan de begge objecten 
kan äga rum under olika lutningar af ytan uti olika 


328 


punkter på densamma, allt efter som man hö-. 
jer eller sänker ögat; och detta fel, blifver de- 
sto" betydligare, desto närmare objecterne äro, 
samt desto större Cristallens yta är. Detta har 
äfven förorsakat, att denna Goniometer endast 
kunnat användas för mycket små Cristaller. 
Men utom detta fel, som härrör af Cristallytans 
vidd, uppkommer äfven ett annat och betyd- 
ligare fel, genom 'en : oriktig centrering. Cri- 
stallens kant bör nemligen vara noggrant i cen- 
trallineen af rotationsaxeln; och troligtvis har 
svårigheten att uppfylla detta vilkor, gifvit upp- 
hof åt de betydliga afvikelser, hvilka man er- 
hållit vid repeterade mätningar af samma Cri- 
stalls vinklar. Felet är desto större, ju när- 


mare de objecter äro, hvilka man låter afspegla 


sig... Uti Marus's Goniometer bestämmes afspeg- 
lingen + ytan, då kanten af ett aflägset object 
sammanfaller med hårstrået i tuben. Denna 
Goniometer är väl fri från det fel, som härrör 
af Cristallytans större eller mindre vidd, men 
vidlådes äfven af det fel, som härrör af orik- 
tig centrering. — 

De här anförda väsendtliga orsakerne, till 
felaktiga observationer, har man sökt förminska, 
så mycket som möjligt, genom valet af aflägsna 
objecter; men utaf den mängd mätningar, som 
med dessa Goniometrar blifvit företagne af Dr 
KureereR och nyligen bekantgjorda 1 hans ar- 
bete.” ”" Preisschrift iber genaue Messung dér 
Winkel an Krystallen” , synes, att, oaktadt iakt- 
tagandet af alla de försiktighetsmått, hvarmed en 
långvarig sysselsättning med  Cristallvinklars 
mätning måst göra Författaren bekant, de en- 


skilta resultaten, som erhållits dels med Wor- ' 


LASTON's dels med Marus's Goniometer på sam- 


EE SE 


221 


ma vinkel, variera sins emellan om I å 10" ja 
någon gång om 16', hvilka afvikelser äro vida 
större än den minsta vinkel, som vanligtvis 
kan med nonius afläsas på VWorrastons Gonio- 
meter. 

Ehuru i allmänhet mätningen af Cristall- 
vinklar blifver något osäker 1 följd af ytornes 
ofta mindre fullkomliga planhet, vore det dock 
att önska, att man ägde en Goniometer, som, 
lika användbar vid stora och små . Cristaller,. 
gaf åt mätningarne samma säkerhet, som man 
äger i afläsningen på limbus, derigenom, att man 
blefve oberoende af en mängd omständigheter, 
hvars olika inflytande vid olika tillfällen man 
oftast ej kan afgöra. 

Genom den construction, jag här har äran 
föreslå, tyckes mig att problemet om en sådan 
Goniometer åtminstone till en hufvudsaklig del 
löses; man vinner nemligen genom denna :conr-i 
struction följande fördelar: 0 oc f 

1) Att afspeglingen är så skarpt bestämd , 
att. den märkbart. förändras, om ytan vrides om 
en vinkel större än hälften af den minsta på lim- 
bus afläsbara, äfven om denna vore betydligt min- 
dre än minuten. 

2) Att man ej beror af centreringen, utan 
observationerne blifva lika säkra om! kanten af 
Cristallen precist sammanfaller med limbi: ro- 
tationsaxel eller ej. — Dock tydligt förutsatt att 
kanten alltid är parallel med denna axel, 

3) Att man är oberoende af ytans: vidd: 

4) Att man ej behöfver några aflägsna ob- 
jeeter, utan observationerne kunng anställas på 
hvad local och på hvad tid af dygnet som 
helst. 

Ideen af construction är denna: 


4 


Låt ED och FG vara tvenne objectivglas, 
så stälda, att deras optiska axlar PO OQ ligga 
uti ett: med instrumentets limbus MN parallelt 
plan och råkas uti rotationsaxelns centrallinea, 
hvars projection är O. Låt vidare, i focus prin- 
cipalis för glaset ED, hårkorsset H vara insatt, 
äfvensom ett dylikt & 1 focus för £FG, så är 
tydligt, att, om man föreställer sig en speglande 
yta Y, som vore lika mycket Täta emot 
de båda optiska axlarne, bilden af hårkorsset H 
måste sammanfalla red hårkorsset A. Sätter 
man nu ett oculärglas ef så, att 4 blifver i dess 
focus, måste följaktligen man se korsset A': ber 
täcka hildex af H. Det samma måste tydligen ; 
äfven inträffa, om, i stället för den imaginära 
ytan Yr, man hafrer ytan AB af en Cristall 
ABC, placerad hvar som helst utanför centrurt, 
blott ytan AB är parallel med ytan Y duv:s] 
lika lutande mot objectivens optiska axlar. 

Vrides nu limbus omkring, tills den un-= 
dre eristallytan ac, i Gästalleag nya ställning 
abe, blifver parallel. med ytan AB i förra ställs 
ningen, så inser man af figuren att hårkörssemn 
äfven böra sammanfalla, och att följaktligen 
vinkeln Lol, hvarom bribus blifvit vriden, nog- 
grant är =1800—ABC. 

Härvid: måste anmärkas, att, då håren 'el> 
ler trådarne, hvaraf korssen utgöras, äga en viss 
jocklek, någon osäkerhet kan uppkomma iaf 
gör andev hurvida korssen sammanfalliceller ej, 
och härigenom ett fel uti observationerné upp- 
stå; men då en större noggranhet i dessa ej kan 
erhållas, än den finheten af limbi indelning och 
afläsningen medelst nonius medsgifver, så blif- 
ver tydligen vid ett gifvit instrument, endast 
fråga, att få bedömandet af coincidensen skarpt 


NE 


223 


å en sådan qvantitet när, att observationerne 
blifva säkra på en vinkel lika med den minsta 
afläsbara. — 

För att vinna detta ändamål, måste till- 
ställningen göras sådan', att, i fall ytorne afvika 
från deras parallelism med ytan Y om mer än hälf- 
ten af den minsta afläsbara vinkeln, hårkorssen 
äro så mycket aflägsnade från hvarandra, att man 
tydligen. observerar detsamma, d. v. s. skufva- 
de förbi hvarandra om något mer än deras bredd. 
Och derhän kan man alltid komma genom va- 
let af fina trådar och en afproportionerad försto- 
ring emellan objectivet EF. och oculäret ef: 
Denna sednare är lätt att bestämma. — Låt AB 
(Fig. 2) vara läget af ytan XY, 4C cristallytans 
läge, LD en infallande stråle; som från första 
ytan reflecteras i riktningen DM, och från den 
sednare ytan i riktningen FG, så är vinkeln 
MEG, som de begge reflecterade strålarne göra 
sins emellan, lika med dubbla vinkeln BAC, 
som är ytornes inbördes lutningsvinkel eller 
om BAC=e, MEG=n2e. Följaktligen om C 
(Fig. 3) är centrum lentis till objectivet, och 
ac axeln, hvarpå midten af hårkorsset visar sig 
efter eflexion från: "ytan I, > och al axeln, 
hvarpå den visar sig efter reflexion från cri- 
stallytan, så är aCa'=2e. Är nu focaldistancen 
aC=F, och focaldistancen aZ till oculärt =f, 


F . 
så är tang.ala'=-tang.aCa', eller om alZa'=&, 


och emedan vinklarne äro högst små: 


FJ 


f 28 
der 3 är den vinkel, hvarom hårkorsets H midt 
synes aflägsnad från midten af hårkorset Ah, då 


nå 
224 


eristallytan är afvikande om vinkeln se från sin 
rätta ställning eller sin parallelism med ytan 
Y. Sätter man i denna formel e= minsta vin- 
kel, som kan på instrumentet afläsas, och J nå- 
got större än den vinkel, hvarunder hårets :el- 
ler trådens bredd synes från oculävet, så blif- 


ver genom aggranderingen —hvarje enskilt ob- 


servation säker på « Men då för bestämman- 
det af ytornes lutningsvinkel tvenne observatiod 
ner måste göras, och felet vid hvarje af desså 
möjligtvis kunde blifva åt samma håll, sanit 
följaktligen lutningsvinkein osäker om +2e, Så 
är klart, att man måste reducera osäkerheten i 
de enskilta resultaten till 3e, d. v. s. taga ag- 


granderingen Far =. 


g 
Jag har i det föregående visat, att det är 
Tkgiltigt hvarest man sätter cristallen på lim- 
bus; det är likväl klart, att den ej får så långt 
aflägsnas från centrum, att strålarne från objec- 
tivglaset ej kunna falla på cristallytan. Denna 
gräns är lätt bestämd, ty, om glasens optiska 
axlar göra sins emellan en rät vinkel, och ra- 
dien till glasens ouverturer =zu, så kan cri- 
stallens kant ej flyttas till ett större afstånd än 
2 Jalla Hvad värdet åter på u vidkom- 
Cos43? 
mer, så bör det ej tagas särdeles stort, så vida 
man ej vill använda achromatiska glas. ] 
Ehuru uti en Goniometer af den här före- 
slagna construction, eristallens kant kan ligga 
utom centrallineen af rotationsaxeln, utan att 
mätningarne derigenom blifva felaktiga, så är 
likväl tydligt, att den måste vara parallel med 


225 


axeln, på det att den vinkel man mäter, må 
vara ytornes lutningsvinkel.. Det blifver såle- 
des nödvändigt, att genom en särskilt tillställ- 
ning kunna bringa kanten uti denna riktning, 
hvilket tyckes lätt låta verkställa sig, :om cri- 
stallen kan vridas medelst en skruf, som är 
noggrant inriktad vinkelrät emot ytan Y. När 
man nemligen fått afspeglingen i ena ytan, så 
föres kanten i en mot limbi plan vinkelrät ställ- 
ning genom vridning på skrufven, hvarigenom 
das ytornes' intersectionslinea vridet, men 
den reflecterande ytan föres parallelt med sig 
sjelf, så att hårkorssen fortfara att täcka hvar- 
andra. — Man öfvertygar sig också lätt, när 
kanten är noggrant vinkelrät, emedan, om så 
är, man bör, efter limbi blotta omvridning, 
erhålla en fullständig. coincidens af hårkorssen 
vid reflexion från andra ytan. 


226 


OM 
PAL/EADERNA; >) 


af 
J. W. DALMAN. 


7. Systematisk uppställning af dei Sverige fun- 
ne arter. 
I. CALYMENE. 


TI. CArymMEnE Blumenbachii. 


C. capite subtriangulari, glabella utrinque tri- 
tuberosa ; oculis eminentibus, loborum glabel- 
le pari intermedio proximis. 

= Calymene Blumenbachii Broncs. p. 11, n:o 
Fer fälla Doug de RAS abe SD: 

+ Entomostracites tuberculatus WaAHLENBERG 
Nov. Act. Soc. Scient. Upsal. Vol. VIII, 


NYE 


landia lecta, capitis vero fragmenta etiam in 


Ostrogothia, e. gr. ad Husbyfjöl et ad Borens- 


huli. 
Et auctorum descriptiones et specimina ad 


hanc speciem relata, tantas prebent discrepan- 


tias, ut facile credam diversas species sub hoc 
nomine esse commixtas, quas vero, ob speci- 


+) Fortsättning från K. V. 4. Handl. förra hälften, pag. 152. 

>) Här anföras endast de vigtigaste synonyma; den ut- 
förligare synonymien för hvarje art upptages i nästa 
paragraf. 


227 


 minum inopiam , distinguere nequeo. Ut varie- 


tates tamen 'proponam. | 
1. (tuberculata) segmentis trunci 12; 


; pygidii circiter 7; corpore versus latera ,punetis 
 elevatis confertissimis sed obsoletioribus obsito. 


Specimen integrum , inscriptum ”e Gott-: 
landia”, Museo dedit Dom. ÖSTBERG; specimina: 
alia e Gottlandia, sed minus bene conservata,: 
examinavi in Museo Domini HisingEr. — (Spe- 


 cimen' ex Anglia in Museo D. HisincEr his con- 


venit, sed rhachidis segmenta apice tuberculo- 


osa, ut in” varietate sequente). -Hec specimina: 
 longitudine pollicum 2 ad 21. | 


2 
CB lumenbachii vera?) segmentis trun- 


ci 13, pygidii circiter 8. | ; 
ae, (tuberculosa:) trunco 13- articulato, 
corpore supra 'levi, ad latera subtiliter aluta- 
ceo', segmentis rhachidis apice tuberculosis. = 
Specimen e Gottlandia comparationis gra- 
tia benevole misit Dom. MaArKuin. — Caput;, py- 
gidium atque segmentorum apices laterales pun- 
etis minutissimis sed confertissimis alutacea ; dor- 
sum vero leve. Rhachidis segmenta utringque 
tuberculo ' alutaceo predita. — Longit. circiter 
pollicis ; latit. 3 pollicis. 
— B. (pulchella): trunco 13- articulato, cor- 
pore undique punctis elevatis sparsis aspero; 
rhachidis segmentis vix tuberculosis. 

— Specimina duo hujus varietatis , e Gottlan- 
dia, communicavit Dom. MArkKuin. Ambo con- 
voluta 5 1. 6 lin. paris. modo lata. 

— Caput  subtriangulare, angulis rotundatis, 
margine ommni valde incrassato. Glabella con- 
vexa, punctis elevatis distinctis scabra, utrinque 
emittens tubercula 2 vel 3, videlicet anticum 
obsoletius. Margo oralis elevatus, fere ut in 


1 


228 


Calymene bellatula. Oculi elevati, lobo supra- 


palpebrali sat magno tecti; latere visorio valde. 


angustato, in speciminibus nostris detrito, inde 
oculi »quasi hiantes. — Rhachidis segmenta pun- 
etis elevatis plus minus aspera. Pygidium alu- 
taceum, rhachide caudali valde distineta et qua- 
si e segmentis 7—38 connatis formata. 

Obs. Numerus segmentorum in hac  specie 


a diversis auctoribus diversus exhibetur.  Vide-. 
licet WAHLENnNBERG: ”Trunci articuli numero cir-. 


citer 12.” — Broncniart: ”il y a 4 articula- 


tions au dos.” — BrännicH 14 numerare vide- 
tur articulationes trunci, decem vero caudales.— ' 


BrRONGNIART et BrÖnNicH corpus quoque descri- 
bunt tuberculosum; WaAHLEnBERG Vero habet:” 
testa caudalis subplicata est, sine ullis verrucis 
vel punctis.” — His consideratis veri simile mi- 
hi videtur, WaAHLENBERG vVarletatéem nostram 
primam, sed BRONGNIART et BRUNNICH vVarieta- 
tem secundam descripsisse. 


2. CALYMENE bellatula. 


C, capite semilunari antice marginato, margine 


orali adscendente; prominentia frontali utrin- : 


que triloba, loboque supra-orali maximo; ocu- 
lis prominulis loborum pari antico proximis. 
Loc. In calee cinerea formationis transitionis 
Ostrogothixe, ad Husbyfjöl, rarissima. 
Specimen extensum longit. 1 poll. cum li- 
neis-2, mens. Parisiens.; latitud. 3 pollicis. Spe- 
eimina convoluta, ejusdem fere magnitudinis, 
comparationis gratia benevole misit D. MARKLIN. 
Caput semilunare, angulis posticis sat mag- 
nis,  rotundatis; margo anticus totus distin- 
etus, sub-incrassatus, supra os manifeste ad- 


229 


scendens, fere ad glabellx lobum anticum 
usque, et a genis linea impressa distinctus ; 
-hec linea vero capitis angulos posticos haud 
attingit, nec illius sulcum transversum subba- 
salem. Glabella a capitis lateribus vix nisiim- 
 pressione levi rectaque distinguitur; lobos emit- 
> tit utrinque tres, xequales, parum elevatos Cut 
» vix tubercula dici queant), atque lobum anticum 


I 


| magnum, dilatatum, marginem oralem omnino 


JE 


| 


 -attingentem. Gene oculo armato impresso-pun- 
ctate, de cetero leves vel punctis modo paucis 
elevatis pone oculos. — Oculi distincti, promi- 
nuli, fere papille-formes, in genarum apice an- 
» tico et prope loborum par anticum siti. Linea 
 facialis postice ab oculo ad capitis angulum ob- 
 Jlique et paullo arcuata continuatur. — Rhachis 
angusta, convexa; pleure rhachide fere triplo 
latiores, segmentis angustis. — Segmenta dor- 
salia'r2 1 13 perspicua. Syndesmi et rachidis 
et segmentorum valde perspicui; pleurarum fle- 
xure haud angulate. — Pygidium parvum, lon- 
| gitudinaliter striatum, rhachide caudali obso- 
deta. 


| 3. CALYMENE polytoma. 


C. capite brevi transverso, glabella utrinque tri- 
loba, sulcoque recto a genis distincta; oculis 
parvis valde remotis; — segmentis trunci una 
cum pygidi 23. 

Loc. In calce rubenti ad Ljung Ostrogothize 
leeta a fratre meo carissimo L. R. N. DALMAN; 
in calce cinerea ad Husbyfjöla Dom. MARKLIN. 

Differt manifeste a reliquis Calymenibus, ca- 
 pite valde transverso , oculis remotissimis, atque 


230 


segmentorum numero magno. — Superficies in 
nostris omnino lzevis, absque punctis elevatis. 

Caput quam longum plus duplo latius, an- 
tice marginatum , angulis posticis rotundatis. Gla- 
bella magna; antrorsum latior, a genis sulco ma- 
nifesto rectoque distincta, convexa; lobus anti- 
cus parvus et brevis; lobi laterales utrinque tres, 
equales , sulcum attingentes et ab illo quasi 
truneati. Gene modice convexe, canaliculo 
verticali, angulum haud attingente, lineaque in- 
tramarginali impressa,. Sutura facialis ante ocu- 
los in linea jam descripta excipitur. — Oculi 
versus capitis angulos siti, inde a se invicem 
valde remoti, parvi, prominuli'; tuberculiformes; 
lobo suprapalpebrali parvo, rotundato, haud de- 
presso, nec oculum obtegente. Ocuwloruyrm vlated 
ra omnium subtilissime et obsolete reticulata. 

Truncus et pygidium (in nostris saltem) 
adeo conformia, ut limites haud rite distinguen- 
di; simul sumta sistunt segmenta lateralia 
numero 23, rhachidis vero 24, videlicet scu- 
tellum parvum anale, impar. Syndesmi vix 
distinguendi. Rhachis valde convexa, sensim 
angustata. Pleurge rhachide plus duplo latiores, 
valde deflex&e , segmentis angustis, sub-linearibus. 
Pygidium Gin nostro specimine) apice gibbosum, 
laciniis apicalibus inflexis. 

Conf. Observationem ad Cal. actinuram. 


4. CALYMENE actinura. 


C. oculis in genis? — levis, capite antice ro- 
tundato prominentia frontali utrinque  tri- 
tuberosa; scuti caudalis lacinius radiantibus 
Cutrinque 5) acuminatis, intermediis con- 
niventibus, scuto anali triplo longioribus. 


] 
HN 


231 


 Entomostracites actinurus DALrm. in Act. 
Reg. Ac. Sc. Holm. anno 1824. pag. 370 
n:o 1, — Tab. IV, f. 1, A, B, C, (Cexclusa 
LB Kg IS 
" Eadem Dissert. seorsim impressa, 4:03; pag. 
FA TE FS (re LO SSI GÄLLT KA EA Mä DD 
Loc. In Ostrogothixe calce formationis transitio- 
nis impura, pallide subceoerulescente; nec nisi 
unicum specimen repertum; forte ad Berg. 
Obs. Hec species olim a me descripta qui- 
dem et delineata, sed secundum specimen uni- 
eum et mancum ; videlicet oculis detritis, rha- 
chide dorsali fart, et pygidii apice forsan in. 
lapide quam cr edidi profundius immerso. Nunc 
detecta vero C. polytoma non potui non obser- 


| vare eximiam similitudinera glabelle in utraque 


specie; et accuratiore comparatione veri non ab- 


 simile visum est, Calymenem actinuram modo 
C. polytome esse specimen minus bene-conser- 


vatum; — vel si mavis, Calymenem polytomam 
illius esse exemplar perfectum. — Argumentum 
contra hanc opinionem grave quidem videatur, 
Calymenem polytomam segmenta sistere nume- 
rosa, Calymenem actinuram Vero tantummodo 


I decem. Sed observare licet: in speciminibus 


Palxzadum mancis, truncum haud raro esse fra- 


 ctum atque dislocatum , modo quo segmentum 


unum alterumve fragmenti posterioris ab ante- 
riore obtegitur. — Obstante vero tam magna dis- 
crepantia in numero segmentorum, Calymenes 


| memoratas distinetas esse species affirmare mne- 


queo, nec in unam conjungere ausus sum. 


”) Fig. D non hujus sed alie cujusdam speciei caput 
representat. 


ND 
[SE 
NN 


5. CALYMENE sclerops. 


C. capite semilunari convexo, genis sulcis duo- 
bus transversis: oculis valde elevatis, granuloso- 
reticulatis, operculo angustato depressoque;— 
segmentis trunci 11; pyg sidio sulcis radiantibus. 

An Calymene macrophthalma Auctorum ? 
Loc. In Ostrogothie calce cmerea ad Husby- 

fjöl, ipse; in calce rubra ad Skarpåsen, Dom. 
OLriveEcrRonA; in calee cinerea ad Furudal Da- 
lecarlie, Dom. HIisiInGER. 

Specimina nostra convoluta, latitudine cir- 
citer 10 linearum Parisiensium. Superficies le- 
vis, vel tantum oculo' armato punctis minutis- 
simis elevatis alutacea. — Caput breviter semi- 
lunare, valde convexum; margo lateralis quidem 
incrassatus, sulcus vero quo. introrsum deter- 
minatur cum margine haud est parallelus, sed 
e tribus quasi sulcis formatus, quorum medius 
arcuatus est et prominentiam frontalem termi- 
nat; laterales vero (a vertice incipientes)genam 
utramque cireumsceribunt, et ante oculos cum 
sulco priori confluunt, ibique angulum for- 
mant. — Gene EE sulco jam memorato 
circumseriptee et insuper rg ope sulci 
transversi, qui ab oculorum angulo postico ver- 
sus latera capitis flectitur, (an revera sutura 
frontalis?)..  Glabella utringue sulco ab oculis 
genisque distincta, emittens lobum anticum ma- 
ximum, dilatatum , lobosque utrinque tres mi- 
nores, quorum posticus sepius anirorsum €eXx- 
cisus. — Oculi in genis siti, magni et valde 
elevati, subconici, lobo suprapalpebrali angusta- 
to, depresso , latere vero exteriore toto Cvi de 

tissime granulato-reticulato, granulis seriatis. 

" Oculorum basis linea impressa cingitur. 

Trup- 


233 


Truncus segmentis 113; rbachide convexa, 
pleuris ad latera valde deflexis. Segmenta pleu- 
rarum basi FASKEran sulcata, ut quasi däuppli- 
cala appareant. Pyg gidium ratione corporis par- 
vum , semior bieulare, convexum, leve, utrinque 
Hälais 5 vel 6 sädskklilrge. profundis, marginem 
vero haud attingentibus. Rhachis caudalis sat 
magna, ex articulis 4 sat distinctis, quattuorque 
connatis, formata. 


Obs. Species certe mnimis affinis Calym. 


macrophthatmtae auclorum, ut eandem fere cre- 


diderim. Obstant vero in descriptionibus aucto- 
rum momenta nonulla; e. gr. ”caput antice 
attenuatum ,” — quale a Cl. BrRonGniaArTtT in ipsa 
diagnosi dicitur, quod vero cum nostra specie 
minime quadrat; — obstat quoque segmentorum 
numerus, quorum in C. macrophthalma 12—13 
adesse dicuntur. 


6. CALYMENE punctata. 


C. trunco levi, scuto caudali verrucarum serie 
triplici. 
= Entomostr. punctatus WaAuHrEnsB. p. 32, n:o 
iKab. IL: ff 


Loc. In Gottlandia solummodo inventa, et qui- 


dem scuta caudalia copiosa, numquam vero spe- 
cimen integrum. 
Species parva, concinna, atque scuti cauda- 
lis verrucis seriatis valde distincta. 
In Museo Dom. HisincerR adest specimen 
truncum et scutum caudale continua sistens, ca- 
' Pite vero deficiente. — Constat truncus segmen- 


K. V. A. Handl. 1896, St. II. 15 


234 


tis saltem 10, lzevibus, absque tuberculis vel 


stris rhachidis lateralibus. Pleure rhachide 


plus duplo latiores, margine inflexe, laciniis ob- 
tusiusculis. 

Caput quod CL WiHuensenel ut ad hanc 
forsan speciem pertinens, delineavit et descrip- 
sit, nimiam affinitatem cum capite C. Bilumen- 
bachii ostendere videtur. Adsunt in calce Gott- 
landie capita alius omnino forme&e, que majore 
forsan jure huc pertinere videantur, sed fragmen- 
ta delineare non ausus sum. 


H: CALYMENE CONcCinna. 


C. capite semilunato, margine antico incrassato, 
.glabella conyvexa- integra, pone oculos trans- 
; Versim impressa et utringue tuberculo aucta; — 
"trunco segmentis 10; pygidio semiorbiculato. 
L oc. In Gottlandia ad Ejsta invenit Dom. MARK- 
LIN, qui specimina descriptionis gratia amicis- 
sime communicavit. 
Species toto habitu hujus videtur generis, 
etsi differre videatur glabella haud lobata, seg- 


mentis trunci modo decem, atque pygidio.. Mma- 


juseulo; —itaque ad Asaphi genus viam quodam- 
modo parans. 

'Specimina,; que examinavi, parva et semi- 
convoluta, lin. '5 paris. lata. Corpus leve, nec 
punctatum , nec granulosum. — Caput fere  se- 
milunare ,' margine omni valde incrassato, linea- 
que impressa a fronte et genis distincto. Gla- 
bella subovata, convexa, levis, lobis lateralibus 
nullis ,' sed 'postice transversim impressa, mar-/ 
gine verticali incrassato, utringue pone oculos: 
tuberculo aucto, punctoque medio elevato: Ge- 
n&e anguste, ones Oculi sat magni, elevati, 


É 


: 2325 


modice distantes, a glabella sulco distincti; lo- 
bo suprapalpebrali rotundato; de eetero omnium 
subtilissime reticulati, ut etiam sub lernte om- 
anino leves mihi appareant. — Truncus segmen- 
tis decem, brévibus ; rhachide valde convexa; 
pleuris apice deftlexis, rhachide haud duplo la- 
tioribus. Segmenta rhachidis in medio trans- 
versim costata, syndesmis humilibus. — Py- 
gidium semiorbiculare , margine deflexo; rhachis 
Tildåls ad i pygidi usque eontinuata, valide 
convexa, segmenlis 1:0 er 2:0 valde HIneRS re- 
liquis connatis; — latera pygidii striis radianti- 
Hus numerosis sed parum distinctis exsculp- 
ia, modo que pygidii margo lateralis oculo ar- 
amnato appareat subimbricatus. 
'Cognitionem hujus speciei debemus Domine 
YGARR. MaARKETIN, ad Museum Reg. Ae. Upsalien- 
sis Amanuensi, Historie naturalis cultori inde- 


» fesse, qui anno 1825 petrificata, due centinent 


fölmäliGnes transitlionis Ye stregothise et Östro- 
Rn summo e€wrw ardore et studio coliegit , 
preterito vero anne eadem ratione Gottlan- 


diam et Oelandiam lustravit, et qui e thesauro 


Harum rerum eximio quo ditatust est, addita- 
maenta plura ad hoc opusculum nostrum bene- 
wole nebis eemnunicavit. 


TI. ÅsSAPHUS. 


SECTIO I. Genuini. 


föculi versus medium capitis semilunati sil. 

Segmenta versus latera subsulcata vel striata. 

Pivisio I. Coernigeri. C(Capitis anguli po- 
Stici .extensi, angustati). 


236 


Subdivisio 1. Caudati. C(Scutum caudale 
apice aut in caudae modum angustatum, aut 
muerone distincto auctum). 


1. ÅsAPHUS Mucronatus. 


ÅA. capite semilunari, angulis posticis in spinam 
extensis; glabella lata, utringue 4- ineisa; 
oculis granulosis föborta tertio pari proxi- 
mis; pygidio costis bifidis, mucroneque spi- 
RR 

OR BRON p. 24. — Tab. III. f. 9. 
' Entomostr. caudatus WAHLENB. p. 29. n:o 
ng Tab. II. fig. 2. 

Loc. In Vestrogothize schisto argillaceo SUpeeT 
mo , presertim in Mösseberg et Ålleberg; — 
in Ostrogothia ad Borenshult et ad Husbyfjöl; 
in Scania ad Röstånga. 

Inveniuntur capita rarius , pygidia sat fre- 
quenter, nullum vero specimen integrum huc. 
usque visum, dquåre segmentorum numerus la- 
tet. — Coste pygidu tenues, marginem attin- 
gentes, bifide, vel potius ad ipsam basin per 
paria connate. Oculi distinctissime reticulati. 


ÅSAPHUS Ca u datus. 


A. capite semilunari angulis posticis extensis; 
oculis valde elevatis granuloso reticulatis, — 
scuto caudali costato plicato in caudam con- 
tinuam producto. 

+ Asaphbus caudatus BrRoncn. p. 22,n:0 4; — 
Tab. II, fig. 4, A — D. 

+ Trilobus caudatus BrännicH in Kjöben- 
havn.  Selsk. Skrivt. Nye Saml. I, p- 


302, n:o 3. 


RTR RAR RANN REK SER Re nn RR NA 


237 


Hujus speciei nulla specimina vidi svecana, 
reter scutum caudale, a Dom. HisinGeErR in 
Gottlandixe calce inventum. Hoc vero pygidi- 
um characteres prebet jam sat evidentes, qui- 
bus hec species ab Ås. mucronato distinguen- 
da. — In illo enim mucro caudalis omnino est 
distinctus, et scuto quasi adpositus; in Ås. cau- 
dato autem ipsius pygidii apex sensim in cau- 
dam attenuatus. — In Ås. mucronato coste ra- 
diantes limbum pygidi attingunt, sed in As. 
caudato Versus marginem levem evanescunt; — 
de cetero versus basin per paria approximate; 
intermediarum vero utrinque due sunt abbre- 
viate et tumescentes. — Rhachis caudalis ante 
scuti apicem finita, obconica est atque convexa, 
quasi e segmentis numerosis et distinctis com- 
posita, quorum basalia integra, apicalia vero 
tubercula tantum lateralia formantia; — modo 
quo hec rhachis non absimilis videtur rhachi- 
di caudali Calymenis punctate, etsi deficien- 
tibus punctis elevatis mediis. 


Subdivisio 2. Cornigeri ecaudati. 


3. ÅsapPHUS extenuatus. 


A. sub-ellipticus, oculis sub-verticalibus, capite 
sub-sagittato, sutura faciali ad basin intus 
reflexa; angulis posticis elongatis acuminatis, 
pygidH basin attingentibus. 

+ Entomostr. extenuatus WAHLENB. Nov. Act. 
Ups. Vol. VIII. p. 295, 4. Tab. VIL f. 4. 

Loc. Rarius lectus in calce cinerea Ostrogothize; 
e. gr. ad Hysbyfjöl et Heda. — Specimen ex- 
tensum poll. 43 longum. 


| 7 


208 


Caput et pygidium elongata, quam in affi- 
nibus magis levigata, margine extenuato. Gla- 
bella haud distincta, levis. Linea facialis an- 
tice acutangula. ”Truncus brevissimus, segmen- 
tis .octo. G 


4. ÅsaPHUs granulatus. 


Å. trunco sexarticulato pygidioque levibus, ca- 


pite antice semicirculari margine granuloso; 


angulis posticis extensis corpore longioribus. 

= Entomostracites granulatus WAHLENBERG 

pag. 30, n:o 5; — Tab. II, f. 4. (Sed 

scutum caudale seorsim adjectum huc 

minime pertinet.) 

= Bronens, p-, 305, Cab. IVL, I 7- C(Copia fi- 
gure W AHLENSERGE )- 

: Loc. In schisto argillaceo superiore montis Ål- 


leberg Westrogothize, et quidem ad Ållebergs- j 


ände, WaAHLENBERG; — specimen vero optimum 


in files rubra montis Billingen legit Dom. MARKE-. 


LIN, videlicet in ”WaArvinGcs kalkbrott” prope 
Sköfde; etiam ad Besstorp in monte Mösseberg. 
Species insignis, mihi haud visa, sed figuram 
concinnam, a Dom. WaurzErG delineatam, 
benevole communicavit Dom. MARKLIN. 
Animalculum singulare, inversum si inspi- 
citur, lyram forma fere similans. Caput anti- 


ce semicirculare, margine distincto, serie sub=: 


moniliformi e granulis approximatis ornato, di- 
scus capitis levis, sed ambitus intra marginem 
punctis elevatis obsitus. Hic ambitus, una cum 
margine, truncum quoque amplecti videtur, ad 
ygidu basin usque, ubi in cornua levia, trun- 
co multo longiora, abit. Glabella antice fere 
claveformis, ad basin utrinque emittens lobi ru- 


dimentum. — Truneus brevis levis, segmentis 


239 


constans tantummodo. sex, rhachide angusta. 
Pygidium breve, rotundatum, leve; adeo par- 
vum ut ne quidem capitis disco respondeat. 

Obs. Oculos atque suturam facialem ex 
autopsia describere licet. | | 

Obs. Figura WaAHLENBERGIU, secundum spe- 
cimen mancum delineata, truncum segmentis 
justo pluribus (10) representat; — cauda, cum 
dubio huic speciei attributa, certe huc non per- 
tinet. 


Divisio 2. Mutici. (C(Capitis anguli' postici 
haud elongati, sepius rotundati vel obtusi.) 


D. AsAPHUS angustifrons. 


A. capite plus quam semiorbiculari, oculis sub- 
verticalibus valde approximatis; linea faciali 
antice acuminata, postice introrsum flexa; tu- 
berculo pone singulum oculum. 

In calce cinerea Ostrogothixe, ad Husby- 
fjöl sat frequens. | | 

Asapho extenuato proximus, sed magno- 
pere differt capite pygidioque rotundatis, minime 
angustatis, et capitis angulis posticis haud ex- 
tensis.  Crusta tenuis ut in illo. — Caput et 
pygidium quam in AZ. expanso multo ampliora, 
semicirculum egredientia ; facillime vero jam 
primo intuitu distinguitur A. angustifrons, fron- 
te intra oculos ipsa rhachide dorsali angustiore, 
atque tuberculo vel plica pone singulum oculum. 

Specimina majora pollices 3 ad 4 usque 
longa, tres pollices lata; specimen minimum 
nostrum 3 pollicis modo latum, et circiter poll. 

13 longum. Occurrit et extensus et convo- 

lutus, sed ob crustam tenerrimam specimina in- 

tegra rarissima. 


240 


Superficies tota levis, absque granulis vel 
punctis elevatis. Caput magnum, explanatum, 
leve, margine integerrimo, rotundato, basi ut 
in reliquis exsinuata, angulis posticis acumina- 
tis sed haud elongatis. Oculi verticem versus 
siti, quam in reliquis magis approximati, ele- 
vati, sed supra impressi, absque plica basali. 
Pone singulum oculum tuberculum sat distinetum, 
sepius in plice formam abiens, intra oculos ve- 
ro vestigium vix discernendum illius tuberculi, 
quod in Ås. expanso eminet. Protuberantia fron- 
talis suborbicularis, convexa, levis, marginem 
anticum minime attingens. Vertex pone oculos. 
in medio convexus, absque canaliculo qui in 
ÅA. expanso adest. Linea facialis prominentiam 
frontalem circumseribit area ampla, ad apicem 
capitis angulato-acuminata; postice ipsum ocu- 
lum inter et tuberculum post-ocularem proser- 
pit, quam in affinibus magis antrorsum flexuo- 
sa, et marginem tandem <attingit introrsum 
flexa. 

Truncus segmentis octo; pleuris basi parum 
sulcatis, rhachide multo latioribus, flexuris vix 
nisi obsoletissime angulatis. Pygidium  <capiti 
respondens, ejusdem fere magnitudinis, semi- 
orbieulare , integerrimum , absque costis radian- 
tibus, sed utrinque impressione subbasali, alia- 
que longitudinali, obsoleta, indeterminata. Rha- 
chis caudalis sensim attenuata, convexa, fere 
ultra 3 scuti producta, articulationibus numero 


+ S 
haud manifesto. 


6. ÅsAPHUS eXpansus. 


A. capite semilunari, angulis posticis rotunda- 
tis; sulco subbasali transverso profundoque; 


241 


linea faciali (postice) oblique extrorsum decur- 
rente, tandem intus flexa; — Pack semiorbi- 
fariy costis obsoletis. 
: Entomostr. expansus WaAHLENB. pag. 25, 
n:o 1, Cexclusis varietatibus). | 
" Asaphus cornigerus BRrRoncn. p. 18. I. 
Tab. II. f. 1, A. B. — Tab. IV. f. 10. 
(Figure omnes indistincte et fere dubix). 
Loc. Vulgatissima apud nos species in omni 
calce formationis transitionis. — Etiam in 
Oelandia. 

Ob affinitatem cum speciebus sequentibus 
necesse erit etiam hanc speciem describere. 

Specimina convoluta sepius inveniuntur me- 
lius conservata; minima que vidi 3 pollicis sunt 
lata; ocurrunt vero pygidia bipalmaris longitu- 
Hicuisg Vestrogothis Fålfötter (i e. pedes equu- 
lei) dicta. 

Corpus obovatum, utrinque rotundatum, in- 
tegrum, leve, minime scabrum vel verrucosum. 
Caput breve, transversum, semilunare, immar- 
ginatum , angulis posticis brevibus rotundatis; 
versus basin sulcus magnus transversus, angu- 
los tamen non attingens, sed in medio (quasi 
pro rhachide) flexuosus, itaque segmentorum 
interstitium ommnino simulans. Ante illius medi- 
um tuberculum parvum sed distinctum; pone ocu- 
los vero nec tubercula nec plice observantur. 
Prominentia frontalis, ab illo tuberculo incipi- 
ens, antrorsum sensim dilatata (subtriangularis 
vel turbinata), modice elevata, levis; utrinque 
impressione sat profunda sed lzvi circumdata, 
lobos nullos emittens. Oculi versus medium 
capitis siti, — tali circiter spatio a se invicem 
distantes , qualem replearet rhachis dorsalis; val- 
de elevati, tuberculiformes , intus obliquati, et 


v NS ÄLV +; 
" 
| 


quasi supertecli: lobo linea faciali terminato, ut 

in affimibus.: (Plice palpebralis inferioris nul- 

lum rudimentum):. — Linea facialis antice pro- 

minentiam frontalem circumseribens , pone ocu- 

los extrorsum -excurrit obliqua, haud: arcuata , 

sed in ipso margine capitis postico intus flexa 

finitur. — Truncus capite vel pygidio sesquial- 

tero longior, rhachide modice convexa, latiu- 

scula , pleuris rhachide haud: duplo labioribyskt 

segmentis octo, valde distinctis, apicibus late- 

ralibus rotundatis. Pygidium scutiforme, breve, 
Ceirceuli dimidium  haud attingens), integerri- 

mum, planiusculum vel parum convexum; rha- 
chide caudali conica, posterius evanescente, haud 

segmentata, sed utrinque tuberculis obsoletis, cir- 

citer. 7 1. 3, segmentorum : vestigia  indicanti- 

bus; — costis radiantibus obsoletis, longe ante 

marginem evanescentibus. 

Obs. In speciminibus convolutis  scutum 
caudale capiti optime adzequatum, et segmenta 
laterala arclissime imbricata; — modo: quo to: 
tum insectum non 'globum, sed globi aliquantum 
compressi dimidiam circiter partem, KR 
tat. : 

Sulcus capitis magnus transversalis, tulee 
culum verticale, oculi valde exserti, atque pygi- 
dium breve ac leve, — characteres sunt-eviden- 
tissimi, quibus hec species ab affinibus: farilla 
me 'distinguitur. 


7. ÅSAPHUS frontalis. 


A. capitis angulis posticis rotundatis , prominen- 
tia frontali bishbi-i -impressa, oculis distans 
pygidio rotundato, costis utrinque sex radian- 
tibus obtusatis. 


243 


In calee rubricante Ostrogothixe, ad Ljung. 

Affinis Asapho Buchii, sed differt : capitis 
angulis posticis haud acuminatis sed obtusis, et 
pygidii costis radiantibus paucioribus, breviori- 
bus, apice rotundatis, inde magis distinctis, nec 
ut in Ås. Buchii evanescentibus. 

Specimina plura comparavi, extensa vel 
convoluta, sed nullum adest adeo integrum ut 
exacte describere vel delineare potuissem. Ma- 
ximum quod vidi longitudinem 4 pollicum at- 
tingit. 

Caput. magnum , oculis valde distantibus; 
prominentia frontalis minus elevata, antice di- 
latata, impressionibus 4 (1. 6), paribus, et sul- 
co verticali transverso, fere ut in Ås. expanso. 
Anguli postici rotundati, obtusi. — Truncus 
segmentis 8, rachide latiuscula. Pygidinm ma- 
gnum, rotundatum, rhachide caudali haud abbre- 
viata, emittente costas utrinque sex, radiantes, 
apice rotundatas, convexas, marginem minime 
atlingentes. 

Obs. Caput et pygidium hujus speciei, ubi 
decorticata sunt, nullas tales ostendunt strias, 
quales semper prebent fragmenta Asaphi ex- 
pansi, et quales in Asapho Buchii quoque de- 
scripsit BRONGNIART. — Ab Asapho expanso (qui 
in eadem calce vulgaris) differt capite magis 
ampliato, impressionibus frontis, atque pygi- 
dii costis distinctis et apice rotundatis. 


3. ÅSAPHUS laeviceps. 


A. capite amplo semicirculari lzxevissimo; oculis 
distantibus subdepressis, plica inferiore; linea 
faciali postice extrorsum flexa; — rhachide 
pleuris latiore. 


244 


In calce Ostrogothix ad Husbyfjöl; rarus. 

Ab affinibus facillime distinguitur capite val- 
de amplo, levissimo, margine planiusculo, ocu- 
lis depressis, atque rhachide lata. 

Specimina nostra omnia plus minus con- 
voluta 3; poll. paris. 1 ad 13 lata. 

Superficies totius corporis levissima. GCa- 
put ampliatum, fere plus quam semicirculare, 
margine rotundato integerrimo, angulis posticis 
rotundatis , minime productis. 

Oculi versus medium capitis siti, valde di- 
stantes , ut margini laterali quam alter alteri 
propiores; elevati quidem, sed supra plani ut 
depressi appareant, et re vera fronte convexa 
humiliores; ad basin plica palpebrali distincta 
muniti. — Protuberantia frontalis vix manifesta, 
"sed frons et vertex convexa, levia, 2equabilia. 
Linea facialis antice prominentiam frontalem 
spatio lato sed brevi ambiens, pone oculos ex- 
currit flexuosa, et marginem posticum attingit 
extrorsum flexa, et a rhachide jam valde re- 
mota. — Truncus segmentis 3; rhachis conve- 
xa, pleuris manifeste latior; pleur&e basi sulca- 
te, flexuris subangulatis. — Pygidium capiti 
respondens, sed aliquantum minus; rotundatum , 
integerrimum , leve, impressione intramarginali 
semicirculari, levi sed 'sat manifesta. Rhachis 
caudalis ultra scuti medium producta, levis, 
absque articulationum vestigis. 

Obs. Ob rhachidem pleuris latiorem hec 
species ad genus JIsoteli Dexay referenda esset; 
ipsius vero summa cum precedentibus affinitas 
identitatem generis demonstrat, atque JLsotelum 
cum Asapho esse conjungendum quam optime 
evincit. 


245 
9. AsaPHus palpebrosus. 


A. capite semicirculari, linea faciali pone ocu- 
los brevi, extrorsum ducta; oculis sublatera- 
libus magnis, exsertis, plica palpebrali basali 
magna ; fronte valde eonvexa, tumida. 

In calce superiore impura formationis tran- 
sitionis Ostrogothie; ad Husbyfjöl minus ra- 
rus. 

Primo intuitu affinis videatur ÄÅ. crassicaude, 
sed facillime distinguitur fronte distincta et val- 
de tumida, oculis multo majoribus et plica pal- 
pebrali munitis, atque segmentis dorsalibus mo- 
do octo, cum in As. crassicauda decem nume- 
rantur. 

Specimina fere omnia que examinavi con- 


»tracta sunt, et perpauca extensa. Magnitudi- 


ne parum variant, pleraque poll. 13 vel 13 la- 


ta, et circiter poll. 13 vel 13 longa; valde con- 
Vexa. 

Caput maximum (minus tamen quam in Äs. 
crassicauda), semicirculare, deorsum spectans, 
margine integerrimo, angulis posticis obtusis, 
rotundatis. Frons intra oculos latissima, valde 
convexa, tumida, levis, sulco laterali profundo 
terminata et ab oculis distincta. Hic sulcus — 
qui in Ås. crassicauda ab oculis omnino remo- 
tus, rectus et antice evanescens, — in hac spe- 
cie introrsum juxta oculum continuatus, antice 
vero oculum amplectens recurrit, et oculum a 


plica palpebrali distinguit. — Oculi valde di- 


stantes, genarum fere dimidiam occupantes par- 
tem; prominuli, semiorbiculati, in illesis speci- 
minibus instructi lobis palpebralibus; quorum 
lobus superior (vel anterior) planus, subtilissi- 
me sstriatus, oculi discum tegens; inferior (vel 


246 


posterior) pliceformis, levis; — interjacente 
ipsius oculi latere exteriore, unmico ad visum 
apto. — Gene parve, leves, in optime conser- 
vatis oculo armato subtilissime sed distincte im- 
presso-punctate. — Linea facialis in hac specie 
difficikus detegenda; — antice ab öculo oriens 
marginem or sn sequitur; -pone oculum Vero 
Pravis” oblique extrorsum ducta, apice haud 
lo. 


Truncus segmentis FA I octo; pleuris 


rhachide parum latioribus, vix vel obsete tan- 


tum subsulcatis; syndesmi rhachidis (in speci- 


minibus convolutis) valde distincti, anticus seg- 
mentum fere simulans. Pygidium Pove Chaud 
semicirculare), margine rotundato integerrimo, 
rhachide caudali obsoleta, costis vero FR 
bus omnino. nullis. ; | 

Obs. m speciminibus convolutis mox ca- 
pitis margo anticus tegitur Py gidio, mox pygidi 
margo capite. Pygidium vero capiti multo bre- 
vias, nec adeo convexum ut im Ä. Crassicauda. 


SEcTio Il. Nileuvs 


Corpus breve, in giobum contractile, conve- 
xum, leve, slilers dorsi longitudinalibus nul- 
Zis. "Oculi maximi, arbe 


 AsårHvs (Nileus) Armädillo. 


Äl corpore -convexo levissimo 'absque sulcis 
-.sdorsi longitudinalibus; capite sublunato pone 
"ocules exeiso; oculis sublateralibus maximis, 
absque : plica palpebrali: 

In calce suprema et impura Ostrogoihize 
rarins; presertim ad Husbyfjöl; etiam ad Skarp- 


Hog 
VN 


247 


åsen; in Museo D. Hisincger adest exemplar in 
Dalecarlia, prope Rättvik, lectum. Occurrit quo- 
que in calce nigra ad Tomarp Scanie, fide spe- 
» ciminis a Dom. Prof. Nirsson benevole commu- 
 nicati; eodem loco etiam fragmenta speciminis 
 nostratibus multo majoris inventa. 

Species inter nostrates hujus generis facile: 
 omnium distinetissima, et a Paleadibus reliquis 
”huc usque cognitis omnino distans, deficientibus 
suleis dorsalibus longitudinalibus, quare chara- 
 cterem hujus familie antiquum tollere videtur, 
et saltem denominationem istam Trilobite 
omnino recusat. — Ceterum, quod habitum at- 
tinet, Asapho palpebroso proxima, sed frons 
| nullo modo prominens, et rhachis dorsalis — 
que in illo convexissima, et a pleuris sulco 
: profundo distincta, — in hac specie cum pleu- 
ris perfectissime una, ut totum dorsum non ni- 
si unicum formet arcum transversalem, omnino 
ut in: Ärmadillo vulgari, Glomeride; e. s. P- 

Specimina plurima magnitudine conveniunt, 
 videlicet circiter poll. 1. lata, et extensa longi- 
| tudinem pollicis cum dimidio fere attingentia. 
Corpus totum leve, absque tuberculis vel 
| punctis elevatis. Caput breve, transversum, ob- 
I tuse Iuhatum vel subreniforme, margine antico 
 imtegerrimo, angulis posticis obtusis, rotunda- 
| lis; — supra quam in ÅA. palpebroso multo mi- 
nus: couvexwn, nec subtus spectans. Fronsin- 
tra oculos lata, omnino &quabilis, nec proprie 
distireta.  Oculi maximi (ratione capitis majo- 
res facile quam in AA. palpebroso), valde distan- 
I teS;”etx genarum maximam occupantes partem; 
semiorbiculares , subdepressi, extrorsum ”sulco 
semicirculari et sat profundo, circumscripti, abs- 
que plica inferiore palpebrali; supra plani et de 
cetero ut in affinibus constructi. — Linea faci- 


248 


alis antrorsum format arcum latum sed perbre- 
vem; pone oculos oblique extrorsum continuata, 
sed brevis, nec arcuata. — Margo capitis posti- 
cus sinu parvo pone oculos emarginatus, pro 
receptione anguli segmenti primi; hoc segmen- 
tum eodem modo sinu excipit angulum segmen- 
ti secundi, et sic reliqua omnia, ad pygidium 
usque; rhachide vero nulla detegenda 7). — 
Segmenta numero octo, omnia levia, convexa. . 
Pygidium breve, transversum, integerrimum, 
minus convexum, equabile, absque rhachide dor- 
sali vel costis, sed undique levissimum margi- 
ne planiusculo, vel impressione semicirculari in- 
tramarginali. 


SEcTiIoO IIL Illenus: 


Caput latissimum, convexum antice rotundatum, 
lateribus deflexis. Oculi laterales, temporales, 
valde remoti. Truncus segmentis (g—10)lze- 
vibus, i e. sulcis 2 longitudinalibus ordinariis, 
transversis vero mnullis). — Pygidium maxi- 
mum, integerrimum , levigatum. 

Divisio 1. Cornigeri. (Capitis anguli po- 
stici extensi'). Ä 


11. ÅAsarnuvs (Illaenus) centrotus. 


ÅA. trunceo g-articulato; capite maximo semi-or- 
biculari convexo, angulis posticis extensis; 
oculis parvis temporalibus; linea faciali an- 
trorsum amplissima, pone oculos extrorsum 
arcuata. Loc. 


”) Hi anguli segmentorum re vera sunt flexure pleura- 
rum in speciebus alis, ut ex comparatione cum 
Asapho pealpebroso et affinibus facile patet: — 
sed in Ås. Armadillo multo distinctiores evadunt, ob 
SN rhachidem atque dorsum inde zqua- 
ile- 


; 249 


Loc. In calce dilute cinerea Ostrogothiae ad Hus- 
byfjöl rarissime obvius. 

Asapho crassicaude simillimus, sed capitis 
forma aliena, et linea faeiali pone oculos ma- 
gis arcuata; — insuper angulis extensis abunde 
'distinctus. 

 Extensus pollicem cum dimidio longus, et 
eadem fere latitudine; specimina convoluta ejus- 
dem magnitudinis. 

Caput magnum, semilunare, convexum, l2- 
vissimum, angulis posticis extensis in cornua 
acuminata, pygidii -basin haud attingentia. — 
Ad basin verticis impressiones du& obsoletze 
longitudinales, quam in AA. crassicauda brevio- 
res. Oculi quam maxime distantes, quasi in 
ipsis temporibus siti, parvi, minime elevati, nec 
prominuli, lobo suprapalpebrali levissimo fere 
tecti; ceterum subtilissime sed sat perspicue re- 
ticulati. Linea facialis ab oculis antrorsum fe- 
re semicirculariter ducta, pone oculos oblique 
extrorsum flectitur, aliquantum arcuata. Pone 
hanc lineam facialem posticam observatur sul- 
cus parvus transversus, manifeste arcuatus, im- 
pressionem verticis longitudinalem fere attin- 
gens. — Cornua angulorum capitis a corpore pa- 
rum distantia. t 

Truncus brevis, segmentis 9, levibus, rha- 
chide convexa, latiuscula, pleuris valde inflexis 
attamen angustiore. — Pygidium magnum, se- 
miorbiculare, quam in AA. crassicauda minus 
convexum, levissimum. Rhachidis caudalis ru- 
dimentum conoideum, parum convexum, obso- 


letum , nec impressionibus manifestis a pygidii 
disco distinctum. 


v 
K. V. 4. Handl. 1826, St. II. 16 


250 
Divisio 2. Mutici. 
12. AsaPnus (Illaenus) crassicauda. 


A. trunco 10-articulato, capite maximo semicir- 
culari gibboso; linea faciali arcu antico :am- 
plissimo, postice brevi ac subrecta; oculis 
parvis, ad capitis tempora. 

+ Entomostr. crassicauda WaAHLENB. p. 29. 
n:o 2. — Tab. II. fig. 5, 6; — et pag. 
204. ,1:0, ;k.,, Tabs NIL 0, (Os 
>= Conf. BrRonGn. p. 25. 
Loc. In Dalecarlia ad Osmundsberg rari- 


us; — in Ostrogothia ad Husbyfjöl copiose; vel 


post AZ. expansum hujus generis vulgatissi- 
ma species. 


Specimina convoluta extensis frequentiora; 


minima que vidi lineas tantum sex lata, majora 
pollice cum dimidio latiora. 

Corpus supra planiusculum, pleuris ad: la- 
tera abrupte deflexis, capite pygidioque invo- 
lutis.  Sulei dorsales ordinarii in trunco quidem 
adsunt, sed in capite non ultra verticem con- 
tinuati. — Frons minus gibbosa et oculi a sul- 
cis valde remoti hanc speciem facile ab 42. 
palpebroso distinguunt. 

Obs. Distinctissima hec species, a WAH- 
LENBERGIO jam <delineata atque descripta, a 
BRONGNIART non nisi Å. laticaude pullus cen- 
setur, — itaque e specierum numero exclusa 
fur. Ejus loco AZ. laticaudam adoptavit BRonGc- 
NIART, cujus Vero speciel tantummodo capita et 


pygidia reperta, latente vero ommni cognitione 


trunei, atque numeri segmentorum. —CI. ScHrom 
HEIM , qui dissertationem WAHLENBERGII forsan 
ipse numquam vidit, BrRoncnirTtivm strictissime 
sequitur. 


LJ 


251 


I 


13. Åsapnus (Illaenus) laticauda. 


, 


ÅA. oculis ad latera capitis convexissimi; linea 
faciali pone oculos oblique extrorsum tenden- 
te; — pygidio suborbiculari, limbo latissimo 
planissimoque, costis radiantibus. 

+ Entomostr. laticauda WAHLENnB, p, 28,n:0o 
3. — Tab. IL f. 7. 8 

= Asaphus laticauda Broncn. p. 24. no. 5. 
Tab. III. f. 8. 

Loc. Huc usque tantum in Dalecarlia ad Os- 
mundsberg inventus, et quidem non nisi in 
calce alba; —nec truncus vel specimina in- 
tegra lecta, quare segmentorum numerus igno- 
tus.— In Ostrogothia, ubi AA. crassicauda 
vulgatissimus, bec species numquam obvia ; nec 
in pygidis A. crassicaude costarum radiantium 
vesligia detegenda. 


SEcCTIO IV. ? 


Oculi obsoleti, manrginales? — Caput angulato- 
excisum , fronte antice truncata. Pygidium la- 
ciniis latiuseulis, subplicatis. — Species unica, 
dubii loei; an potius Calymenis generis? 


14. ÅsarHus laciniatus. 


ÅA. capite utrinque profunde exciso, lobo antieo 
subquadrato truncato; prominentia frontali 
utrinque tubereulata; — seuto eaudali quin- 
que-laciniato. 

= Entomostr. laciniatus WAHLENs. p. 34 mo 
gu Tabs fana 
+ Paradoxides laciniatus Bronens. p. 35. n:o 


3. — Tab. III f. 3. 


0 


252 


Loc. In schisto argillaceo superiore montis Mös- 
seberg Vestrogothize; etiam in calce Ostrogo- 
thie ad Borenshult. — Capita et scuta cauda- 
lia haud raro inveniuntur, specimina integra 
numquam detecta. | 


Scutum ”caudale rhachide 'brevi, atque la- 
cinls radiantibus, 5, latiusculis. 


Obs. Hanc speciem non esse Oleni gene- 
ris Cut suspicatus est Cl. BrRonGnwiarrt) locus 
atque natura calcis indicare videntur. — In- 
dole aliquantum accedere videtur ad Asaphum 
mucronatum. 


SEeTIO V. Am pyx. 


Oculi inconspicui, nec illorum loco prominen- 
tie potius vero impressiones detegende. 


Caput magnum triangulare, glabella magna 
prominente- gibbaque, haud lobata. — Truncus 
brevis, segmentis paucis (6). Pygidium di- 
stinctum , integrum. 

Distinctum videtur genus, etsi e specie uni- 
ca haud perfecte determinandum. Differt vero 
a reliquis omnibus toto habitu, et insuper ab 
Asapho et Calymene oculorum elevatorum 
defectu, ab Oleno: pygidio distincto inte- 
groque, segmentorum numero exiguo; atque lo- 
co quo in stratis latet. — Ob frontem haud lo- 
batam, pygidium integrum et segmentorum nu- 
merum, Asaphi attamen generi quam alio affi- 
nius videatur. j 


253 
15; ÅsArHus C(Ampyx) nasutus.? 


A. segmentis trunci 6, capite triangulari promi- 
nentia frontali maxima, subpyriformi, elevata, 
ultra marginem oralem producta. 

Loc. in Ostrogothixe calce cinerea ad Skarpåsen, 
Dom. Markcuin; ad Husbyfjöl ipse; etiam in 
calce rubra montis Billingen e. gr. in ”War- 
winGs kalkbrott” prope Sköfde, Dom. MaArE- 
LIN. 

Species valde singularis a reliquis omnibus 
nimis distans. — Specimina 4 que examinavi 
omnia convoluta, latitudinem modo linearum 
7—9 Paris. attingunt; — ergo hec videtur mi- 
nima species Palxzadum nostrarum, Battum si 


excipias. IR 
Corpus totum leve; nitidum, oculo armato 
subtiliter impresso-punctatum. +— Caput ma- 


gnum, triangulare, angulis posticis acutiusculis, 
sulco verticali transverso, sat manifesto. Pro- 
minentia frontalis valde elevata, gibba, basi an- 
gusta, ad marginem oralem usque incrassata; 
deinde supra illum prominens, apice conico, et 
summa extremitate sub-papilleformi. Oculorum 
vestigia detegere nequeo, sed versus prominen- 
tie basin observantur utrinque macule duze 
orbiculatae, subimpresse, lxevissime, quarum 
anteriores distinctiores et oculorum facile rudi- 
menta mentientes, sed minime reticulatze. 
Truncus perbrevis, segmentis modo 6; rha- 
chide valde convexa, pleuris horizontalibus (nec 
deflexis'), apicem versus unisulcatis. Syndesmirha- 
chidis valde distincti, pleurarum vero haud con- 
spicui. — Pygidium subtriangulare , transversum, 
capite minus, leve. Rhachis caudalis obconica, 
modice comvexa, pygidii apicem attingens, val- 


NM ae 
; ” 
b ; 

' iF 


254 


de levis, absque segmentorum rudimentis, sed 
utrinque serie punctorum lutescentium notata. 


HI. OLENUS. 


Divisio 1. Cornigeri. (Capitis anguli 
postici manifeste elongati, acuminati). 


1. OreEsus Tessini. 


OL. capite semilunari angulorum cornibus 'vali- 

dis, corporis medium attingentibus; prominen- 
tia frontali turbinata trisulcata; scuto anali suh- 
quadrato laciniis caudalibus triplo breviore. 

= Entomolithus paradoxus Lisn. Mus. Tes- 

sin. p. 98. — Tab. III. f. 1. C(figara ni- 
mis rudis). | 

= Entomostracites paradoxissimus Wau- 

LENB. Pp. 34, n:o 9. — Tab. I. f. 1. 
>= Paradoxides Tessini BrRoncen. p. 31 n:o 
1. — Tab. IV. f. 1. (fig. WAHLENBERGH.) 
Loc. In Vestrogothie strato aluminari schisto- 
so, e. gr. ad Olstorp et ad Dämman seu Carls- 
fors. 

Ob nimiam specierum affinitatem accurati- 
us describendus. — Gigas in hoc genere; occur- 
runt enim fragmenta sesquipalmaris latitudi- 
nis. Prominentia frontalis turbinata, antice di- 
latata, medio sulcis tribus transversis, antico in- 
terrupto. Gene triangulares, prominentiis ocu- 
laribus sat elevatis, a sulcis frontalibus remotis. 
Margo anticus tenuis, sed ad latera sensim di- 
latatus, postice extenditur in cornua valida, acu- 
minata, a corpore aliquantum distantia. Trun- 
cus forma ad parallelepipedum tendens, segmen- 


255 


mentis 21, pleuris spineformibus, antice rha- 
chidis tantum latitudine, sed postice quam illa 
duplo latioribus""”), — apicibus lateralibus extror- 
sum flexis, posticis sensim longioribus, ultimis 
scuto anali spathuliformi triplo longioribus. 

Obs. Specimina hujus speciei que vidi om- 
nia modo sunt impressiones, exemplar quoque 
illud e Museo Bjelkiano, quod figure quam de- 
dit Cl. WaAHLENnBERG est prototypon, cujusque 
delineationem hic quoque tentavimus. «Inde 
tuberculorum ocularium veram naturam deter- 
minare haud ausi sumus, etsi oculorum for- 
mam sat bene exhibere videantur. 


2. Orenus bucephalus. 


Ol. capite antrorsum subgloboso emittente cor- 
nua extrorsum divergentia subulata. — Wau- 
LENBERG |. c. 

= Entomostr. bucephalus WAHLEnB. p. 37. 

n:o 10. — Tab. I. fig. 6. 

Loc. In Vestrogothie schisto aluminari inferi- 
ore et adjacente lapide suillo, eisdem omnino 
locis. ac Ol. Tessini. | 

Non nisi capita huc usque detecta, corni- 
bus valde divergentibus, validis, ad 4 pollices 
longis. 

Specimina haud vidi. Caput posiice angu- 
statum, — quod vero in Paleadibus omnino in- 
solitum esset! — An igitur specimen capitis de- 
lineatum re vera integrum ? vel tantum relicta 
prominentia frontali turbinata, deficientibus ve- 
ro genis? 

”) Contrarium in OL. spinuloso. 


256 
3. Orenus spinulosus. 


Ol. capite transverso semilunari, angulis posti- 
cis spiniformibus; prominentia frontali oblon- 
ga conyexa; trunco subtriangulari, basilatis- 
sima; scuto anali parvo rotundato. . ' 

= Entomostr. spinulosus WaAHLEnz. p-. 38. 

n:o 21.0 — Tabs 1. fo : 
Z FD spinulosus BrRoncn. 32, n:o 
. — Tab. IV. f£. 3, et 2? 

Loc. nh SA ad Nrdrarin et in Vestrogo- 
thie Schisto aluminari. 

Habitu accedit ad OZ. Tessini, sed semper 
parvus, poll. 1 vel 13 modo longus. — A reli- 
quis manifeste differt latitudine eximia et capi- 
tis et trunci ad basin, quare pleure ibidem rha- 
chide duplo fere latiores. Margo capitis an- 
ticus linearis (nec ut in OZ. Tessini versus an- 
gulos posticos incrassatus). — Prominentia fron- 
talis convexa , utrinque sulcis tribus abbrevia- 
tis, minime antrorsum dilatata. Segmenta api- 
cibus lateralibus retroflexis, acicularibus. Rha- 
chis convexza. Scutum anale minutum, trans- 
versum , rotundatum, laciniis caudalibus bre- 
vius. 

Obs. Segmentorum numerus videtur circi- 
ter 15, sed ulterius indagandus. 


Divisio 2. Mutici. 

4. Orenus gibbosus. 
Ol. capite transverso antice truncato, prominen- 
tia frontali oblonga, gibbosa, carinaque trans- 


versali; — scutio caudali subtriangulari utrin- 
que bidentato. 


257 


 Entomostr. gibbosus WAHLENB. p. 39. n:o 

kön KÄbajle ks 

= Paradoxides gibbosus BrRoncn. p. 35. n:o 

4. Tab. II fig. 6. | 

Loc. — Vulgatissimus per stratum Schisti alu- 
minosi ommnium regionum transitionis; ubi 
precipue in lapide suillo frequentissima sedent 
ejus capita et caudXe; W. — Specimina inte- 
gra ad Andrarum Scanize; in Ostrogothie cal- 
ce ad Borenshult capita inveniuntur numero- 
sissima conglomerata, scuta caudalia vero pau- 
ca et obsoletiora. 

Parvus, vix ultra pollicem longus. Caput 
transversum margine basali et antico truncato 
rectis, prominentia frontali oblonga, convexissi- 
ma, utrinque sulculis tribus abbreviatis, ut: in 
affinibus. Ad prominentie apicem carina trans- 
versa, omnino recta, capitis latera attingens; ip- 
se margo anticus etiam carinula instructus. Pleu- 
re rhachide latiores, spinulose; segmenta 15. — 
Scutum caudale segmentis pluribus connatis con- 
stans, subtriangulare, rhachide caudali distin- 
cta, convexa, ex articulis pluribus manifestis com- 
posita; — limbo sulculis radiantibus, margine 
denticulo uno alteroque. , 


5. Orenus scarabeoides. 


Ol. capite (semicirculari?) subhemispherico, 
| prominentia frontali ampla, subovata; trunco 
angusto , rhachide pleuris latiore; — scuto ana- 
li magno utrinque tridentato. | 

= Entomostr. scarabaxoides WAHLENB. Pp. 41, 


s n:o 13. — Tab. I. f. 2. 


258 


& Paradoxides scarabgeoides BrRoncn. på SAR 
n:0..3. = Labs LIL SA 
Loc. In strati aluminaris lapide suillo ubique 
copiosissime ; specimina completa vero raris- 
sima. 

Reliquis angustior. Prominentia frontalis val- 
de gibbosa, utrinque sulculis tribus obsoletis, 
adeo: magna, ut limbus capitis valde evadat 
angustus et antice fere evanescens, , Rhachis 
-pleuris fere duplo latior (secundum figuram 
WaAHLENBERGII), quod in Paleadibus svecicis 
unicum exemplum mihi notum. — Segmenta 
apicibus lateralibus acutis, quare pleure serrate. 
Scutum caudale (in hoc genere magnum), trans- 
versum, margine sinuosum et utrinque dentibus 
tribus armatum; rhachide caudali brevi rotun- 
data, trium articulorum vestigia referente. . 


IV. Barrtus. CAgnostus BRONGN.) 


1. BaAttuS pisiformis. 


B. scuterum prominentia media ad basin bitu- 
berculata; — alterius ante apicem constricta, 
alterius puncto dorsali elevato. | 

= Entomostr. pisiformis WaAHLENnB. p. 42, 
n:o 14. — Tab. I. f. 5. 

= Agnostus pisiformis Broncn. p. 38, Tab. 
IV. f. 4, A, B. (figure optime.) 

Loc. In Svecie lapide suillo strati aluminaris, 
omnium  copiosissimus; rarius in: ipso: Schisto 
aluminari. 


259 


Dessa äro de Svenska arter, som med 


| säkerhet kunnat bestämmas, och om hvilkas 


art-rättighet väl intet tvifvel torde uppstå, med 
undantag af Calymene actinura, hvilken, så- 
som jag redan anmärkt, måhända är identisk 
med Cal. polytoma. 

Ej alla dessa arter äro likväl ännu fullstän- 
digt kända, utan det återstår ännu att upptäcka 
den fullkomliga formen af följande, redan af 


| WAHLENBERG framställda, arter; såsom - mellan- 
kroppen af Åsaphus laticauda ; at Äsaphus lacini- 
oatus, Å4. mucronatus , och Ölenus bucepha- 
Jus; samt måhända hufvudet till :Calymene 
| punctata. 


Samma undersökningar, som föranledt upp- 
täckten af de här ofvanföre beskrifne nya arter, 
hafva äfven upplyst, att i våra öfvergångsberg, 
finnas åtskilliga ännu obekanta, af dem vi lik- 
väl hittills endast erhållit mindre tydliga frag- 
menter, och hvilka jag ansett mig icke böra af- 
teckna, af fruktan för de misstag, för hvilka 
man härvid så lätt är utsatt. Endast för att 
väcka Samlilares uppmärksamhet på dem, och 
sålunda måhända kunna gifva anledning till de- 
ras snarare upptäckande, vill jag här nämna 
följande fragmenter , som förmodas tillhöra obe- 
kanta arter. 

1. Mellanstycket af ett stort hufvud, funnet 
på Öland, och benäget meddeladt af Hr Prof. 
Nirsson. Det öfverensstämmer till storlek och 
form med den figur Grefve STERNBERG framställt, 
Tab. I, fig. 5; endast äro alla tvärloberna midt- 
på sammanhängande, äfven de bakersta, och 
icke genom tvärfåror afskiljda, såsom på STERN- 
BERGS figur. Hela den stora, ovala och kullriga 
glabella är slät; men hvad som af hufvudets 


- 


260 


sidor återstår, är beströdt med intryckta punk- 


ter; främre kanten åter slät. — Den ligger i' 


en ljus, smutsigt grå kalk. Man gissar att detta 
hufvud hör till en ny art. (Calymene? spe- 
ciosa). | 
2. Mellanstycken, eller glabella af en art, 
som synes likna den förra, så vida den ej skul- 
le möjligen kunna härröra från mindre : indivi- 


der af densamma. Den aflånga och kullriga gla- 


bellan är här å ömse sidor inskuren genom 3 
korta, och något sneda fåror, af hvilka de tven- 
ne främre äro smala, och raka, men den ba- 
kersta så inböjd till basen af glabella, att deri- 


genom bildas tvenne knölar derstädes, och att 


dem oberäknade, den öfriga prominentia' fron- 
talis nästan visar formen af en klubba. Den 
förekommer med både slät och med knottrig 
yta, och är funnen 1 grå kalk, vid Husbyfjöl 
och flerestädes. (Calymene? elavifrons =). ” 

3. Ett hufvud i mörkgrå kalk från södra 
Öland, meddeladt af Hr Prof. Nirsson. : Det 
synes utan tvifvel höra till den art ScHroTHEIM 
och STtErRNBERG kallat T. Sulzeri,:och öfverens- 
stämmer närmast med STERNBERGS Tab. II, fig. 1, 
'B; endast att de båda små runda punkterna in- 
vid spetsen af glabella saknas. 'Deremot är 
främre kanten enklare, upphöjd, och bildar midt 
på en bakåt vänd vinkel. Glabella äger å öm- 


se sidor samma 3 otydliga och snedt framåt 


riktade lober, som på STERNBERGS figur. Ytan 
visar under synglaset spridda upphöjda punk- 
ter. Af ögonen synes på detta fragment ej 


") De anförda namnen äro endast de provisoriska, 
hvarunder dylika fragmenter finnas förvarade i K: 
V. Academiens Museum. | 


Vv 


261 


något spår; och då dessa ej heller finnas ut- 
märkta på någon af ScHrotHeims eller STERNBERGS 
figurer, kan jag ej bestämma till hvad genus 
denna art bör föras. 

Ännu flere obekanta fragmenter förekomma 
här och der, bland hvilka några äfven synas 
antyda ännu obekanta arter af slägtet Asaphus.— 
Märkvärdigast bland dem äro likväl de på 
Öland förekommande stora hornen af hufvudet 
till någon obekant Palead, (Asaphus Centau- 
rus), hvaraf finnas fragmenter i Hr HisinGers 
samling. Dessa horn synas hafva uppnått några 
tums längd hvardera. — Hr Markruin har träffat 
tydligare fragment af både hornen och hufvudet, 
hvaraf synes att ögonen varit belägna vid sjelf- 
va hornens basis; så att denna art måhända 
hört till den underafdelning af Asaphus, som 
blifvit kallad ITllenus. För sin ovanliga stor- 
lek och besynnerliga form, synes denna art för- 
tjena uppmärksamhet, och att särdeles efter- 
spanas. Fragmenterna äro funne på Öland, vid 
Ormöga, 1 Aleböke Socken. 


262 
CONSPECTUS 
PALAEADUM SVECIAE. 
Segmenta Segmenta 
trunci. trunci. 
CALYMENE. II. Nileus. 


| 10. Armadillo. 8. 


1. Blumenbachu = 12-13. 
2. bellatula. II. TLL Tildenus 
3. polytoma » (cum | = Cornigeri. c 
4 a gidio') år 5) II. centrotus. 9. 
. aCliNura 10! FÖR 24 
; " Mutici. 
Re 1 "| r12. erassicauda. 10. 
3 puncli ata. VE barr Sir let ite JA 
7. concinna. 10. IV? 


4. lacinialus. vd 
ÅSAPHUS, V.Ampyx. 


IL Genuini. 15. nasutus. 6. 


= Cornigeri caudeati. 
1. mucronatus. N 


3 ; ÖLENUS. 
SR SE atus. ; SA = Cornigeri. 
"2 Cornigeri ecaudati. +P ESS Fa 
3. extenuatus. 8. . bucephalus. 2 
4. granulatus. 6.1 3. spinulosus. = 152 


= Mutici. = Mutici. 


. gibbosus. 15. 
. scarabe&oides. ? 


. angustifrons. 


5 
6. expansus. 
7 
8 


OT: ON = 


. frontalis. 
; leviceps. 


B | 
9. palpebrosus. ATTUS 


I. pisiformis. -— 


20 20 00 co 00 


263 


8. Försök till Systematisk Uppställning af alla 
bekanta Arter, jemte deras Synonymi 


I. CALYMENE. 


SrcTt1i0o I. Capitis angulis posticis elon- 
gatis, attenuatis. 


1. CALYMENE Variolaris. 


+ Broncn. Tab. 1. fig. 3. A. B. C. p. 14 n:o 3. 
> PARKINSON organic remains, Tab. XVII f. 
16. (pars anterior absque angulis). 
= Trilobites. variolatus (2?) ScHrzotH. Nachtrege 
II, pag. 34. 3. 
Loc. Britannia ad Dudley. 
Obs. Species memorabilis et distinctissima. 
Segmenta dorsalia 12. I. 13. sec Auct. 


”oSrctTio IL Capitis angulis posticis ro- 
tundatis. 


2. CALYMENE Blumenbaechii. 


Spec. Svec. h. op. n:o 1. "). 


& Broncn. Tab. 1. f. 1, A.B. Ci. D; p. 11. n:o. 

= Entomostracites tuberculatus WAHLENB. pag. 
31, n:o. 6; — pag. 2095, 5. 

" Entomolithus n:o 3, Linn. in Act. Soc. Sci- 
ent.. Holm. 1750: ps 2201: waf:3. 

>— Mus. Tessiman. Tab. III. fig. 2. pygidium. 

+ ”Trilobites Blumenb. ScHrotH. Nachtrege 


0 po v33. n:o. rs (Per dm:ös 1); 


”) Conf. Species Svecanas in paragrapho precedente 
hujus dissertationis. 


264 ' 

Entomolithus paradoxus BrLumensacH Abbild. 
naturh. Gegenst. V. T. 50. 

Trilob. paradoxus ScHrotuH. Petrefactenkunde 
(1820) p- 38, n:o 23. 

PARKINSON organ. rem. Vol. III, T. 17: T. 18 
et 14. 

3 Trilob. tuberculatus BrRUnnicH in Kjöbenh. 
Selsk. Shrivt. Nye Saml. I. p. 389. n:o. I. 
Oniscus n:o 3, BEcHMAnn in Nov. Comment. 
Gotting. Vol. III. p. 102. 

GeEHLER Programm. p. 7 f. 1—06. 

LEHMANN in Nov. Comm. Petrop. Tom. X 
P3 505 i Lab. 12 da 8, ? (bygd fig. 9? 

Tab. 2 NR Rc ERT Tåg 

= WiILCKENS Verstån. Tr PNG 
Knworr Verstein. Tab. Suppl. IX. f. 1—5. 

7 LyTTELTON in Philosoph. Transact. anno 1750, 
N:o 496 pag. 598. FREE Tab. I, fig. 3—12; 
Tab. II. 

Loc. X Britannia, presertim ad Dudley in 
Worcestershire; hn America boreali ad Le- 
banon districtus Ohio (Brocs.); — ad Re- 
nessel (Bränn.); — etiam in Gottlandia et 
in Scania, atque capitis fragmenta in Östro- 
gothia. 


at 
i 


UU 
CS 


Vy 
”; 


3. CALYMENE Tristani. 


& PBRONGN. T. a. f. a. A: B. C. D. E. F. I 
KS prak uro 2 
för RER Tristani ScHrotH. Nachtr. II. p. 33. 
2. (pag. 14, n:o 2). 
7 RR in Journ. des Mines, Vol. XXIII. 


150: 103, Pp. 21. 
KNorr 


”) Figure hujus Auctoris vix extricande. 


265 
KNorRR Suppl. Tom. IV. TIDU£ r=—8? (py- 


gidium). j | 
Loc. In Gallia, ad Nantes, Breuville prope 
> Briquebec, Sionville, Valogne, Cherbourg, 


BRONGN. 


4. CALyYmenE bellatula. 
Spec. Svec. n:o 2. 


Loe. Ostrogothia, ad Husbyfjöl. 


5. CALYMENE polytoma. 
Spec. Svec. n:o. 23. 


Loc. Ostrogothia ad Ljung; in Oelandia, 
NILSSON. 


Ö? CALYMENE actinura. 
Spec. Svec. n:o 4. 


2 Entomostr. actinurus Darm. in Actis Reg. Ae. 
Scient. Holm. anno 1824. p. 370. Tab. IV, 
före Ar, DD 

= Eadem dissert. seorsim edita p. 2. n:o 1. 
ab: Lndasn, ALtNBi GC: 

Loc. In calce impura formationis transitionis 
Ostrogothia ; — verisimiliter ad Berg. 
” Conf. quod antea de hac specie disximus. 


gi CALYMENE sclerops. 
Spec. Svec. n:o 39. 


Loc. Ostrogothia: in calee cirerea ad Hus- 
| byfjöl; in calce rubra ad Skarpåsen; in Dale- 
| carlia; in Norvegia, sec. specimina a Dom. 
| NILsSsSon transmissa. 

K. V. A. Handl. 1826, St. II. 17 


266 


8. CALYMENE macrophthalm a. 


 BrRosGn. p. 15, n:o 4; — Tab. I, f. 5, A.B. 
C. Cexclusa fig. 47. ” 
= STERNBERG Verh. d. Ges. des Vat. Mus. in 
Böhmen, p:;:,75, mo 1s—T LA. BB. 
> Trilobites macrophthalmus ScHrotH. Nachtr. 
PA: OA (PED JAA 
+ Conf. ScHrotH. in Leonh. Miner. Taschenb. 
Vol. IV. Tab. I, fig. 6? (caput.) — Nachtr. 
II, pag. 18. | 
Zeno in neue Phys. Belust. T. 1. f. 2. 
Knorr Suppl. I. f. 4,5. (IX: n:o 6.) 
HösicHsas (2) in Ncegg. Reinl. Westph. p- 
201, cum icone. 
Conf. Höningnaus in Isis 1824, IV, p. 464; 
Tab. 5, fl. 1, 2,3, 4. — An huc spectat? 
Obs. Loca natalia hujus speciei determinare 
haud ausus sum, quia ab auctoribus pluri- 
mis hec et sequentes species fuerunt com- 
mixte. ; 


8? Var. B. 


= Calymene macrophthalma Broncos. Tab. I. 
foncsAlnR 
Loc. — Hunaudiere? 
Obs. Distincta videtur species, fronte pro-' 
ducta et subnasuta atque oculorum situ distin- 
guenda. 


9. CALYMENE protuberans. 


= Trilobites macrophthalma, Var. minor. STERN- 
Reese Pp: 9: TT VAC 
Loc. Westphalia. 


267 


; Obs. Calymenes precedentes: 7, 8,9, ex auto- 
psia ulterius determinande, ut innotescat sive 
sint species sive varietates. 


10. CALYMENE Schlotheimii. 


= Calymene Schlotheimii Brosn in Leonhard 
Zeitschrift för die Mineralogie, 1815. n:o 4, 
Pr Ag: Fab. IE. LL DA Oc 

Loc. prope Gerolstein et Daun. 


11. CALYMENE latifrons. 


& Calymene latifrons Brons in Leonh. Zeitsch. 
f. d. Mineral. 1825, n:o 4. p. 317. Tab. 
TREAfra NG 4: 

Loc. prope Gerolstein et Daun. 

Obs. Species haud indubia, quia speci- 

minis frons decorticata erat. 


12. CALYMENE punctata. 
Spec: Suec. n:o 6. 


= Entomostr. punctatus WaAuLrEnB. Act. Soc. 
Ups. Vol. VIII p. 32, n:o 7. — Tab. II. 
f:, I. 

+ Trilobus punctatus BrunsicH in Kjöbenh. 
Sellsk. Skrivt. Nye Saml. I. p. 394, n:o 3? 
CE Bohemia). "') 

+ Entomolithus n:o 2. LInsÉ in Act. R. Ac. 
Holm. anno 1759, p. 22, 24. Tab. 1. f. 2. 
C(pygidium). 

& LEHMANN in Nov. Comm. Petrop: — Tom. X. 
T. 12, f. 10. (pygidium). 


”) Observatu dignum videatur, Brännichium figuram 
Limezi (in Act. Holm, 1759, T. 1. f. 2) non citare. 


1 


268 
-& Wirnczens Verstein. T. III. f. 12. (pygidium). 


+ Oniscus n:o 4, BECKMANN in Nov. Comm. 
Götting. Vol. TII. p. 102. 

: Trilobites punctatus Broncn. p. 36. — Tab. 
TT. El 409 

= Trilobit.. punctatus ScHrorH. Nachtr. II, p. 
ligg n:o 23. 

Loc. Gottlandia. 


13. CALYMENE cOnNCinna. 
Spec. Suec. n:o FÅ 


ä Loc. Gottlandia. 


Tr AS ADH 


SECTioO I, GENUINI COculi versus medium ca-= 
pitis SMA siti.  Rhachidis segmenta 
versus latera sulcata vel strigosa'). 


Divisio ti. Corni geri. CCapitis auguli po- 
stici extensi, angustati). 


Subdi visio 1, Caudati. (Pygidium apice 
aut in caude modum angustatum, aut mu- 
crone distincto auctum ). 


I. ÅsAPHUS Mm uCronatus: 
Spec. Suec. n:o I. 


FöBronen: pc 24> I: HL.£,9 Ceopia fig. WAH=- 

> OLENBERGIL). 

: Entomostrac. caudatus WaAHLENB. p. 28: n:o 
funk IEg3, 

= Entomolithus — Linws. Itinerar. Vestrog. Pp. 
88. com fig. -CEx his major capitis .par- 


269 


partem mediam , cetere caudam exhibent.') ') 

+ Trilobites mucronatus ScHrortuH. Nachtr. II. p. 
37. n:o 24, Cubi vero injuste ”Trilob. mu-, 
cronatus. WAHLENB. ”dicitur). 

Loc. In Vestrogothie Schisto argillaceo supre- 
mo, e. gr. ad Bedstorp in monte Mösseberg, 
et in Ålleberg; — etiam in calce superiore 
cinerea Ostrogothie ad Borenshult; in Sca- 
nia ad Röstånga, secundum specimina a 
Dom. NILsSson missa. 

Obs. Citat. Brunnichiu a Cl. WAHLENBERGIO 
huc allatum ad As. caudatum BrRonGcs. perti- 
net. — Citatum WAHLENBERGU e Borniu Abhandl. 
einer Gesellsch. in Böhmen non hanc speciem 
sed Olenum Tessini spectat, teste Cl. STERNBERG, 


be: pog4s 


2. ÅSAPHUS Caudatus. 
Spec. Suec. n:o 2. 


+ Asaph. caudatus Broncs. p. 22. n:o 4. T. 
EDA Al Dj CA Di 

= Trilob. caudatus Brännick in Kjöbenh. Sellsk. 
Skrivt. Nye Saml. I. p. 392. n:o 3, cum icon. 
capitis et pygidii. 

= Trilobites caudatus ScHrortH. Nachtr. II. p. 
305 .N:0 11. (PP; 21.6 PV 

"PARKINSON Organic Rem. Tab. XVIL f. 17. 
(pygidium). 

Loc. Britannia ad Dudley et Coal-Brook- 
Dale, in calce formationis transitionis; 
etiam in Gottlandia. 


+) Entomolithus Linné in Act. R. Ac. Holm. anno 1759, 
Pp. 21, T. I. f. 1. a Wahlenberg huc citatus, potius 
Olenum spinulosum spectare videtur. 


270 
3. ÅsSsAPHUS auriculatu.s: 


= 'Trilobites n:o III, affinis T. Hausmanni, 
STERNBERG |. cit. .p. 80. T. IL: fs 2. 

= ”Trilobit. Hausmanni ScHrorH. Nachtr. p. 20, 
n:o 3; p. 35; T. 22..f. 7. — Cfide Sternber- 
gi, LI c). 
: Conf. WiLrcKENS Merstalns 'Tabi; V. fig. 21, 22. 

Le In saxo calcareo transitionis. ad Karl 
stein. 
Obs. Auctoritate 'STERnBERGHU ut distincetam 


» ”facile speciem exposui. . Capitis anguli  postici 


revera elongati, sed an pygidium aut caudatum 
aut muticum sit, huc usque latet; itaque hoc 


loco modo insertus ob affinitatem cum ceteris. 


4. AsarHus Hausmanni. 


FNDRONGNA Pa. 212 150, og T aD. alla dd. (IgG DE 
C(cauda solummodo). 
Trilobit. Hausmanni STErneErRG I. ct Pp. 77> 
n:o 2, T.: IL ff. 35 A» BJ GC. Di(figuree op- 

— time, sed capitis anguli desunt). 

= Trilob. "Hausmanni. ScHrotr. Nachtr. II, p- 


20 et 353; (exclusa icone EE: 225:t.;7, que 


Ås. auriculatum Hhostrum spectat; observan- 
te STERNBERG Å. C. p. 78). 

+ ”PTrilob.' cornigeri cauda, ScHrotu. in Leonh. 
Miner. Tascenb. Vol. TV. Tab. I. f. 4? — 
Hujus speciei pygidium credit auctor; conf. 
Nachtr. p- 18. 
Entomolith. expansus Lithoph. Born. IL, p. 5. 
Concha triloba seu Cacadu, Zeno Neue Phys. 
Telust: I pe 68, fia. fo 23, P2: 390» fe IE 

Loc. In saxo transitionis, in ; utraque. ripa 
Moldav&e,: ad Kosorz et Branik, et ad Karl- 


Få 


2771 


stein, (STERNBERG); — prope Prag C(BronG- 

NIART). 

Obs. Pygidium muticum depinxit BRrRonc- 
NIART, caudatum STERNBERG. Forma angulorum 
capitis latet, unde dubium an hujus vel sequen- 
tis subdivisionis. : 


Divisio 2, Cornigeri ecaudati. 
(Pygidio apice rotundato, inermi.) 


od 
5. AsarPHuUs granulatus. 
Spec. Suec. n:o 4. 


= Entomostr. granulatus WaAuLrEenB. LI cec. p- 
30, n:o 5; — Tab. II, f. 4. (sed cauda huc 
non pertinet). 

= Trilob. granulatus Broscs. p. 36, Tab. III. 
f.- 7. — ScHzoTtH. Nachtr. II. p. 36, n:o 22. 

Fragmenta hujus speciei delineavisse videtur 
BroncniArTt- Tab, IV. fig. 6 et fig. 7, A. B.C. 

= Conf. quoque: WirncKEns Verstein. Tab. VII, 
fig. 36 — 37? 

= Conf. Luwyp in Philos. Transact. Vol. 20 

(anno 1698) n:o 243, p. 279; Tab. fig. 9? 
Loc. In schisto argillaceo superiore montis Al- 
leberg Vestrogothixe; in calce montis Billin- 
gen; — forte etiam ad Lhan Deilo; conf. 


BRONGNIART p. 145. "'). 


”) Scribitur hic locus a Broneniart semper Llandeilo, 
sed in Phil. Transact. Vol. 20, pag. 279, legitur:” 
Lhan Deilo, in Caermardhinshire.” 


272 


6. AsapPHUS extenuatus. 
Spec. Suec. n:o 3. 


2 Entomostr. extenuatus WaAHLENB. pag. 200 
4. — Tab. VIL f. 4. 

Loc. In Ostrogothia, ad Heda et ad Husby- 
fjöl. 


Divisio. II. Mutici. 


CCapitis 'anguli postici haud elongati, interdum 
acuti, sepius rotundati). 


7. ÅsaPHuUS an gustifrons. 
Spec. Suec. n:o 5. 


Loc. In Östrogothie calce cinerea, ad Husbyfjöl. 


8. ÅsarHus dilatatus. 


Å. corpore breviter ovato, margine levi; ca- 
pite magno angulis posticis acuminatis; py- 
gidio rotundato costis paucioribus (7—38) 
evanescentibus. 

& Trilobus dilatatus Bränwsick in Kiöbenh. 
Sellsk. Skrivter, Nye Saml. I, p- 393. n:o 4. 
Cexclusis synonymis). 

" Trilobit. De Buchii Var. e Norvegia BRonGNn. 
pag. 21. 

Loc. In Norvegia, ad Fossum. 

Att icke BrunsicHs Wrilobus dilatatus hör 
såsom synonym till Å. expansus, har BRrRonc- 
NIART | redan ganska riktigt anmärkt, utan att 
han likväl kunde upplysa hvarthän den för öf- 
rigt borde föras. Det förblef således fullkom- 


273 


ligen oafgjordt, om den borde misstänkas va- 
ra synonym till någon annan, eller utgöra en 
egen art. Sjelf har jag ej heller sett några verk- 
liga exemplar af denna AA. dilatatus; men, ge- 
nom en särdeles lyckträff, har jag för mig en 
gipsbild af densamma, tagen af sjelfva Prototy- 
pen till BränsicHs beskrifning. Denna gipsbild 
finnes i K. Vet. Academiens Museum, dit den 
för några år sedan inköptes med framl. Hr Esr- 
tings Petrifikatsamling. På baksidan finnes skrif- 
vét:” Ifrå Fossums Jernverk i Norge,i svart 
Schiffer eller kalk? förärad af Hr Konstförval- 
taren SPENGLER i Köbenhavn, som äger origi- 
nalet af denna Anomia.” "Y | 


Detta aftryck är så upplysande, att så väl 
en figur, som en beskrifning derefter kunna fram- 
ställas, ehuru ej fullständiga i de finare detal- 
jerna. 


Descr. Distincta videtur species, dsapho 
Buchii proxima. Differt abillo (secundum com- 
parationem cum figura BrRonGNniArTi) capite ma- 
jore, limbo levi; rhachide dorsali quam in illo 
multo latiore, unde pleur&e rhachide non ultra 
dimidium latiores; pygidio margine levi, (mi- 
nime striato), costis radiantibus vix ultra 7 vel 
33; apice evanescentibus; — cum in ÅA. Budchii 
coste plures, distinctiores atque 'magis elonga- 
te. — Segmenta trunci tantummodo septem!— 
Rhachis caudalis in nostra copia gypsea detri- 
ta est, quare numerus articulationum latet. To- 
tum animalculum reliquis speciebus magis dila- 


”) Jemf. BruänsicH på anf. st. p. 334. 


- ns : 
' - - 
Ö 


LJ 
' 


274 


tatum videtur, inde nomen a BruUnnicHIO i ip ; 
situm revera aptum est. 


Obs. Citatum BrässicHu: Linn. Act. Holm. 
1759. Tab. 1, f. 3, certe huc non pertinet. 


9? Asarnus Buchii. 


= Asaphus de Buchii Broncs. p. 20. n:o 2. — 
AE ADEPT 0 0 N 
=) PARKINSON org. rem. Vol ITIL, TS OCViE 
YANG OS | 
= Trilobit. de Buchii, ScHrotH. Nachtr. II. p-. 
34, 1:08: (pag. 20:02). 
Loc. Ad Dunevors-Park. 
"An species ab Asapho dilatato revera di- 
stincta? | 
Obs. Nomen Geologi Germanici celeberri- 
mi LEor. von Buck huic petrificato impositum ; 
itaque minime ”Debuchi” seribendum; nec di- 
citar Vonplinnea planta illa pulchella, que 
principis botanicorum ornata est nomine. 


10. ÅSAPHUS e xpansus. 


Spec. Suec. n:o 6. 


= Entomolithus paradoxus &, expansus, Linn. 
Syst. Nat. Ed. XII, III, p. 160 (Cexcluso sy- 
non. e. Mus. Tessiano). if 
= — — Linn. Itiner. Oeland. p. 147, cum 
figura pygidu. (nimis tamen rudis). 
"= Entomostracites expansus WauHrEnz. I. c. p. 
25 (exclusis varietatibus').. 
RoseErG Diss. de Astaco, pag. 19, 203 fig. H. 
IL — I E. ' 


275 


= Trilobit. novus (cornigerus) ScHuotH. in 

TM mineral. Taschenb. Vol. IV. p. 1, 
Fi Lab. Te för Laga ST SA 

Trilob. cornigerus ScHroTtH. Petrefactenkunde 

(1820) p. 3831, n:o 1. — " Nachträg. II p. 

JA, HO Ng CA 16. n:o. I. 

" Asaphus cornigerus Broncs. p. 18, 1; "Tab. 

II, f. 1. A. (mala;) 1, B, (cauda decorticata) 

T: IVG ST 107 Chaura dubia, secundum spe- 

cimen mancum). 

Loc. In Svecia vulgatissima species, in omni 
calce formationis transitionis; in calce ni- 
gra Norvegie ; — (Cetiam ad Koscheleva pro- 
pe Petropolim, atque ad Reval; auct.) 
Obs. Synonymon Kinskyi, in CBornii) 

Abhandl. ein. Gesellsch. in Böhmen (Vol. I. 
DÅ 2403 Lab 73 0 UED (ELO, ÖRA 
'quod a WaAHLENnBERGIO huc relatum, ad Zsaphum 
Sulzeri pertinet, teste STERNBERG |. Cit. p. 74 
& pag. 31. 

BRONGNIARTIUM minime sequi possumus, qui 
nomen a WaAHLENBERGIO et LiINNÉo adoptatum 
postponit denominationi ScHLOTHEtmi, que jam 
ob ipsam significationem minus apta. 


1 I. ÅsaAPHUS frontalis. 


Spec. Suec. n:o 7: 
Loc. Im Ostrogothie calce rubra ad Ljung. 
P2. ÅsAPHUS lae viceps. 
Spec. Suec. n:o 8. 


Loc. Ostrogothia, ad Husbyfjöl. 


”) Figure nimis dubixe; truncus articulis decem repre- 
sentatur. 


276 
13. ÅSAPHUS gigas. 


> Isotelus gigas DeKxav in Annales of the Ly- 
ceum of Natural History of New-York; V. 
1. n:o)V.I; Deco 10243 Po 170; 4pp.s All, 
fr 1; KILL AE 
Loc. Ad Trenton-Falls, in West-Canada Creek, 
prope Olden Barneveld. 


13. b; ÅsarHus gigas, planus. 


= Isotelus planus Derar, 1 c. p. 178; Tab. 
XTII, f. 2. 
Loc. Amer. bor. eodem loco ac przecedens. 
Obs. Nullam differentiam detegere valeo 
qua JIsot. planus ab Is. gigante specie sit di- 
stinguendus. 
Isotelus ab Asaphis genuvinis vix nisi 
rhachide latiore differre videtur, modo quo OZ. 
scarabeoides a reliquis Olenis. 


14. AsarHus palpebrosus. 
Spec. Suec. n:o 9. 


Loc. Ostrogothia ad Husbyfjöl. 


SecTtio II. (Nirevs). 


(Corpus breve, convexum, leve, sulcis dorsa- 
libus lIongitudinalibus nullis; — segmentis 
trunci 8. Oculi maximi laterales.) 


15. Asartuvs (Nileus) Armadillo. 


Spec. Suec. n:o 10. 


Loc. In Ostrogothia ad Husbyfjöl et Scarpå- 
sen; in Dalecarlia prope Rättvik; in Scania 
prope Tomarp. 


i 277 
SEcTIoO III. CIunEnvs). 


C(Caput latissimum, ampliatum, antice rotundatum 
integerrimum. Oculi parvi, laterales, valde 
»distantes, temporales. Truncus segmentis 
g9—i10, levibus (sc. sulcis longitudinalibus 
ordinariis, transversis vero nullis); rha- 
chide pleuris angustiore. Pygidium maxi- 
mum , convexum.') 


Divisio 1. Cornigeri. (C(Capitis anguli | po- 
stici extensi.) 
16. Asartus (Illenus) centrotus. 


Spec. Suec. N:o II. 


Loc. Ostrogothia ad Husbyfjöl. 


Divisio 2. Mutici. 


17. AsarHus (Illenus) crassicauda. 
Spec. Suec. n:o 12. 


a 
DS 


Entomostr. crassicauda WaAHLENB. p. 27. n:o 
2... — T. II f. 5, 6; — pag. 294, 13; Tab. 
VII, f. 5, 6. 

= Conf. BrRoncn. p. 25. 

= — ScHrortu. Nachtr. II, p. 37, 26. 

= Trilobites Esmarckii, ScHrotH. in Isis, 1827, 


fl, pr Tab LU fö, ab, & 


5) Trilobitem Esmarckii ScHrotu. non nisi; hujus spe- 

ciel esse synonymon, sine omni dubio affirmare pos- 
 Ssumus, fide speciminum a Dom. Prof.. Nirsson bene- 
| vole nobis commissorum; quibus vero speciminibus ab 
| ipsissimo Dom, Prof. Esmårck donatus est. —ScHrzot- 

"> Hemi'vero figura 8:ain eo:est erronea, quod pygidii 
| rhachidem representat distinetam, et quasi linea ter- 
| minatam. 


278 

Loc. Dalecarlia ad Osmundsberg; Ostrogothia 
ad Husbyfjöl; Oelandia ad Böda; elba 
"in calce nigra Norvegie, Proper Christia- 
"piam. 

"Obs. Conf. quod z antea de hac "specie di- 


ximus. 


(8. ÅsåpHus (Illenus) laticauda. | 
Spec. Suec: 10 13. 


"= Entomöostr. Kartan WaAHLENB. P- 328. nio 
3; — T. II f. 7, 8; — påg. 205, nio 2. 
S Åsaphus ATEA BEONGN. p- 24, n:o 5. Tab. 
TIT, f.. 8: 
= Trilobit: crassicauda ScHrotH. Nachtir. I, 
« IH DO 123 — P-,22. MO, d. 
Loc In Dalecarlia ad Osmundsberg. 


S ecTt1o IV? (LicHAs). 


COculi obsoleti, marginales?— Caput antice an- 
gulato-excisum;, fronte antice truncata. Pygi- 

- dium laciniis latiusculis ; subplicatis'). 

Obs. Sectio dubia, pro specie haud rite 
cognita, sed divisionibus precedentibus difficile 
atseribenika. Bj | 

119. ÅSAPHUS laciniatus. 
Spec. Suec. n:o 14. 


= Entomostr.:- Se Wamren pu 345 n:o 
SUF Kåpb sr | 

SEEN es VR BRONGN. Pp. 35, 

Eld de 

Nälilabites antlris Ser Nachtr. I, P- 

36, n:o 19; —p. 26; Ho 5. 


fr 


Na sn 


29 


| TVR Re | & 
Loc. In schisto argillaceo montis Mösseberg 
Vestrogothiz ; in calce cinerea Ostrogothie. 


SEcTIO V. C(AmPyx). 


|Oculi haud perspicui, nec illorum loco eminen- 
tie, potius Vero impressiones. dCaput ma- 
gnum , triangulare, glabella maxima, pro- 
minente, gibbaque, hud lobata. Truncus 
brevis, segmentis paucis (6.) FR gidivm di- 
stlinctum, ntegrum. 


20. ÅSAPHUS? (Ampyx) nasutus. 
Spec. Suec. n:o 15. fn 


Loc. In Ostrogothix calce cinerea et rubente; 
in calee rubra montis Billingen. 


III. OGYGIA. 


1. OcyYGiA Gue ttardi. 


s raser. PR 20;13 "Lab. ILL Of rv AKI 
+ Trilobites GC uetlacde SCHLOTH. Nacker, II, p- 
355 1:0,:13 3; (pag. 23), IMO FF). 

Loc. Gallia, ad Angers. 


OGYGIA Desmarestil. 


= BrRoncn. p. 28, 2. — Tab. III, f. 2; (modo 
pars anterior et nimis manca). 

+ Trilobites Desmarestii ScHrortH. Naclitr. II, 
50, no 14, (pag. 29, M092). 

Loc. Calla ad Angers. 

es non nisi fragmentis quam maxime du- 
us a Cl. BROnGNrArT proposita. 


280 


IV. OLE N US: 
CParadoxides BRONGN. ) 


Divisio 1; Cornigeri. (Capitis Sas pose 
manifeste elongati, acuminati). 


1. Orenus Tessini. 
Spec. Suec. n:o I. 


fe 


Kalkinbsicacies paradoxissimus WaAHLENB. P- 
34, n:o 9. — Tab. I, fame Ju 

Entomolithus paradoxus Lann. Mus. /Ted 
sin. p. 98; Tab. III, f. 1. (figura nimis 
rudis.') 

= Paradoxides Tessini Broncs. p. 31, n:o 1. 

Tab. IV. f.' 1. (fig. WAHLENBERGIIN). 

= "Trilobites Tessimii Scrrotn. Nachtr. II, p. 
I03M0-153-—— Pe 20 

Loc. In Vestrogothie strato aluminari schi- 
stoso; e. gr. ad Olstorp, Gidaholm, atque ad 


Dämman vel Carlsfors. 


DJ 


1, — Var. 34? 


= Trilobites Tessini STtTeErwserc, I cit. p. 83, 
T. 1, £ 4, C3; (specimen integrum polli- 
care): fig. 4, B. (caput): f. 4, A. (pygi 
dium). 

Entomolithus paradoxus Lithoph. Born. 2, 
p. 6. . 

= — Kinseyr in Act. Soc. Bohem. p. 246, 
T. Vil, f. 4; et T. VIII f. 5, fig. 7. (ca- 
pitis fragmenta). 

Loc. 


”) WamresBerG huc quoque refert Trilobum trunca- 
tum Brissice., qui vero me judice ad Olenum gibbo- 
sum pertinet. 


281 


Loc. Bohemia, in saxo argilloso "cinereo schi- 
stoso. / . 
Obs. Caud&e differentiam exposuit STERN- 

BERG. Ån varieltas precedéntis? an propria species? 


2. OreEnus spinulosus. 
Spec. Suec. M;0 72. 


= Entomostr. spinulosus WAHLENB. p. 38, n:o 
Er Dl ISSN RN 

> Entom. paradoxus Linn. in Act. Ac. Sc. Holm. 
ANNO (27003. Pr 22, TR f. 1. sed capite 
exserto et antennis predito delineatus! SÖ 

& Paradoxides spinulosus BrRoncen. p. 32, n:o 
NT LV, fy-9e pet. 2? 

= Trilob. spinulosus ScHLoTH. Nachtr. II. p. 36; 
n:o 16; — pag. 25, 2. | 

Loc. In Scania ad Andrarum; in Vestrogo- 
thia. — (In Bohemia numquam inventus, 
observante STERNBERG, Å. Cil.). 


3. Oresus bucephalus. 
Spec. Suéc. n:o 3. 


= Entomostr. bucephalus WaAurEnB. p. 37, n:o 
TO: Lf. 6. 
= ScHrotH. Nachtr. II, p. 37, n:o 25. 
Loc. In Vestrogothie schisto aluminari infe- 
riore et adjacente lapide suillo. 


") Figura hec nimis dubia a Wanmnensere bis citatur, 
scilicet ad Asaphum mucronatum, et deinde quoque, 
etsi cum dubio; ad Olenum spinulosum, gquem me 
judice potius spectare videtur. 


KV. a. Handl. 1826, St. II. 18 


: OT 
AX i TOR 
$ 


232 


Divi s10 II. Mutici. 


Subdivisio 1. Rhachide pleuris angustiore. 


oc 


Xx 


4. Otenus gibbosus. 


Spec. Suec. n:o 4. 


Entomostr. gibbosus WoaAHrEnB. P: 30. n:o 
1250 0 CL 

Paradoxides gibbosus Browne P:-3I3, me 
LE NO 

Trilob. gibbosus ScHr.otH. Nachtr. II. p. 36, 
n:o 18; —p. 26, n:o 4. 

ulomolitkns paradoxus 4, cantharidum: Linn. 


Syst. Nat. Ed. XII. Vol. II. p- 160. 


— — Linn. in Act. RB. Ac. Sc. Holm, anno 


LIRO RAD 20 fe La EA (eaput). 
Trilobus truncatus Bränsick im Kjöbenh. 
Sellsk. Skrivter, Nye Saml. I, p. 3g1. n:o 
SER ; 
Mika in Schrift. der Ges. N. Freunde zu 
Berlin, Tom. VI, p. 250, Tab. '2, f. 3—5. 
(Fragmenta capitis). 
Insectorum I Bromenr in Act. litt. 
Upsal. 17593; :P.+404,:P:. 490, 497, cum 
fig. a, b, c. 


"Loc. In strato schisti aluminosi omnium re- 


gionum transitionis Suecie. — An perfec- 


tum caput revera cognitum ? 


”) Hoc citatum a WauresBErG ad Ol. Tessini refertur, | 


sed me judice sine dubio hanc speciem spectat, quod 


ex ipsa descriptione, citato allato' et observatione ad 


Act. Holm. 1759, T. I, f. 4 patet. — Hac ratio- 
ne vi juris nomen BrUnnicEiu restituendum esset; 


cum vero auctor figuram Linnganam quoque primam 


sug speciel adnumeravisset, nulla vero propria ico- 
ne adjecta, detsitunalonera speciei indubiam Wan- 
LENBERGIO debemus, itaque justum censemus illius 
denominationem retinere. 


” 


| 


283 


Subdivisio 2. Rhachide pleuris latiore. 
| 
5. Orenus scarabe oides. 
Spec. Suec. n:o 5. 


& Entomostr. scarabeoides WAHLENnzB. p. 41, n:o 

NG: fö IRSDA KIT OG 

= Paradoxides scarabeoides Broncn. p. 34, n:o 
3 TS HEf 5. 

& Trilobites scarabeoides ScHrotu. Nachtr. II, 
PASO: ID0, 173, Pa.207 MON JG 

& Bromerr in Act. Litt. Upsal. 1729, p. 525, 
n:o 3, cum icone; — et pag. 528, n:o 6, 
cum icone. 

= (Mopéer in Schrift. der Ges. naturf. Freun- 
Hem berl Tom, VI; p. 2523 TT; 24 670 

Loc. In lapide suillo strati aluminaris, omni- 
um regionum transitionis Svecie. 


V. BATTUS, C(AÅgnostus, BrRoncn.). 


1. Battuvs pisiformis. 
Spec. Suec. n:o I. 


fö 


Entomolithus paradoxus +, pisiformis, Linn. 

Syst! Nat. Ed. XII, III; p. 160, 161. 

Entomostracites pisiformis-WaAHLENB. p. 42, 

IE i SN DEN RE SG 

" Agnostus pisiformis Broncn. p. 38; — Tab. 

IV, f. 4. A. B. (optime). 

Trilobites pisiformis ScrurotH. Nachtr. II, p- 

36, n:o 21,— Pp. 26. I. 

= Vermiculorum vaginipennium imagines Bzro- 
MELL in Åct. litt. Upsal. 1729; påg. 526; 
n:o 43; pag. 527 cum. icone. 

St AE a Verstein. p. 75; T. VIL, f. 30, 

9. 


Kå 


2 AG 
| j 


284 


> MoDÉER in” Schrift. naturf. AE zu Ber- 
lin, Tom. VI. p- 248, Tab. ag OR 

Loc. In lapide suillo strati EK uria Sve= 
Cl. 


ADDENDA. 


Species mihi haud rite cognite, vel dubii sat- 
tem generis. 
1. Sulzeri. 


""Trilobites Sulzeri ScHzotH. Nachtr. II. 
90 n:0: 1. — p. 34, n:o 5; Tab. XXIII, 
f. 


äv olobirs Sulzeri 'STERNBERG, Å. C. p. 81. D:0 


43; Tab. II, f. 1, A; —f. 1, B. (caput);— 


Tan ES (sed a precedente sat differt - 


hec figura!). 


Entomolithi paradoxi caput leve, Litt. Born. 


I RER 
= Kinscy, in Act. Soc. Bohem. I. p. 247; — 
Tab. VII. f. 1; 2, 3. (figure rudes). 


äs Lapis trinucleus linidis WincKENs Verstein. 


Tab. VII, fig. 36? (Hue citatur a STERNBERG, 


l. e.; öd. an jure?) 

Loc. In argilla indurata cinerea schistosa, 
prope Gihets Bohemizx; (STErnbErG). In 
Oelandi& calce fusca? 


2. Hoffii. 


> ”Trilob. Hoffu ScHrotH. Nachtr. II, p. 30, n:o 
2. — Tab. XXIII, fig. 2, a; — pag. 34, 


285 


n:o 6. (Exclusa vero f. 2, b, observante 
STERNBERG ). 

+ Trilob. Hofhii StTERN8ERG, Act. Soc. Bohem. 
1 pA00, MG DT La LAGA 

Loc. In saxo argillaceo schistoso, in ripa si- 
nistra Littave ad Ginertz (STERNBERG ). 


1.3. Calymene? speciosa. 


+ Trilob. indetermin. STErRNnBErRG, 1. cit. Tab. 
I. fig. 5; p. 85. — (caput tantum). 

Loc. non allatus ; Bohemia? — Capitis frag- 
mentum e Oelandia, 


| 4. Calymene? verrucosa. 
+ Trilobites ignot. Broncns. T. IV. f. 11. C(ca- 


ut 


Pp - 
Loc. Lhan Deilo. 


Obs. Ad Calymenis speciem indescriptarn 
ertinere videtur; oculi haud observati. 
P 


5, Asaphus? Schroeteri. 


+ "Trilob. Schroeteri ScHrotH. Nachtr. II. p. 31, 
n:o 3; — pag. 35, n:o 103 Tab. XXIII, f. 
3, (seutum caudale). 

Loc. Reval: 
Obs. Asaphi generis, sed non nisi scutum - 

caudale cognitum. 


6? velatus. 


+ Trilob. velatus ScHrotH. Nachtr. p. 40, 42.— 
Tab. XXII, f. 5. (scutum caudale). 
Loc. Reval. 


286 


Obs. Species nimis dubia, cujus modo 
pygidium cognitum; — Asaphi generis credit 
SCHLOTHEIM. 


NM 


de pustulatus. 


= Trilob. pustulatus ScmrotH. Nachtr. p. 42, 
43; — Tab. XXIII, f. 6. 
Loc. Gottlandia. 


8? granum. 
Trilobites granum, ScHrotH. in Isis 1826, 


III, p. 3i6, Tab. I, f. g a. b..c. d. — 


Loc. Norvegia. 


Species ab ÅAuctoribus ad Palmwades relate, 
p 
gue vero me judice- huc vix pertinent. 


1). Trilobites spherocephalus ScHrotH. Nachtr. 
IT, Tab. XKIIL; f£. 4: pag. 31. n:o 4. 
Obs. Capitis fragmentum dicitur, sed figu- 

ra aliena videtur. 

2). Trilobites problematicus ScHrotH. Nachtr. 
HH; Tab. XXIII; £70774 b5 pr 30- 06 20: 
Icon reverso modo representata; secundum 

habitum ad Paleades non pertinet animalcu- 
lum; an potius affine Cymothois, vel generi 
cuidam ejusdem familize? 

3) Trilobites bituminosus ScHrotH. Nachtr. II, 
Tab. XXII3; f. 9, a, b; — pag. 39, n:o 20. 
Petrificatum singulare, mihi ommnino igno- 

tum; Paleades nullo modo spectans. 

4). Trilobites tentaculatus ScHrotH. 


FN 


” 
”- 
. 


kn 


DIA (SORG 


de 


es 


287 


SPECIES PALEADUM 


huc usque 


CALYMENE. 


= Cornigere. 
variolaris. 

2: Mutice. 
Blumenbachii. 
Tristani. 
bellatula 
polytoma 
actlinura. 
sclerops. 
macrophthalma. 


.protuberans. 


Schlotheimi. 
latifrons. 
punctata. 
concinna. 


ÅSAPHUS. 
I. Genuini. 
= Cornigeri caudati. 
mucronatus. 
caudabus. 
auriculatus. » 
Hausmanni. 


=& Cornigeri ecaudati. 


granulatus. 
extenuatus. 
Et Mutici. 
dilatatus. 
Buchii. 


angustifrons. 


« expansus. 


frontalis. 


ff 


cognite2. 


12. leviceps. 
13. gigas. 
— 83. planus. 
Å 
14. palpebrosus. 


II. Nileus. 


15. Armadillo. 
3. Illaenus. 
= Cornigeri. 
16. centrotus. 
> Mutici. 
17. Crassicauda. 
19. laticauda. : 
4? (Lichas.y 
19. laciniatus. 
5. ÅT pys 
20. nasutus. 
ÖEYGIA: 
r. Guettardi. 
2? Desmarestii. 
ÖLENUS. 
= Cornigeri. 
1. Tessini. 
2. bucephalus. 
3. spinulosus. 
=: Mutici. 
gibbosus. 


. scarabeoides. 


BaATTUS. 
pisiformis. 


288 


9. Förteckning på de Författare som skrifvit om 
Palaeaderna. Y 


Anonym. Von der sogenannten Käfermuschel. — Ber- 
lin. Sammlung. 3 Band, pag. 177—127. 

Avdvis (Fictor Jean). Becherches sur les rapports 
naturels qui existent entre les ”Trilobites et les 
animaux articulés; — memoire lIu å la Société 


Xx 


philomatique, en Fevrier 19821. — Isis 1822, I, 


pag. 37—107. Tab. I. N:o IV. 

— Epitome hujus dissertationis, in Brononisrt: Hist. 
nat. des Crust. fossiles, p. 43. 

BECKMANN (Johann)-  Commentat. de reductione rerum 
fossilium ad génera naturalia protyporum. (Pars 
2:a). — Nov. Comment. Soc. BR. Scient. Gotting. 
II. p. 95 &c. : 

BrumenBaca (Johann Friedrich) Abbildungen naturhisto- 
rischer Gegenstände. — Göttingen 1796—19810. 3:0. 

Bors, (Ignatz Edlen, von): Abhandlungen einer Pri- 
vatgesellschaft in Böhmen, zur Aufnahme der Ma- 
thematik, der vaterländischen Geschichte, und der 
Naturgeschichte. Zum Druck befördert von I. E. 
v. Born. — Erster Band, Prag. 1775. 9. (Conf. 
KinsKY). 

— Lithophylacium Bornianum. (anno 1772.) 


+ 


+ 


Litter. Svecie Upsalig publicata. Vol. 2. p. 493 
et sequ. pag. 524 et sequ. 

Broncenwikert, (Alexander): Historie naturelles des Cru- 
stacées fossiles, sous les rapports zoologiques et geo- 
logiques; savoir: Les Trilobites par ALEx. BrRonG- 
NART, les Crustacés proprement dits par A. G. 
DEsSMmAREST. — Avec onze planches. Paris 1922, 4:0. 

Bross, (Heinrich): Ueber zwei neue Trilobiten-Arten 
zum Calymene-Geschlechte gehörig; — in LzEon- 
HARD Zeitschrift fur Mineralogic, 1925, N:o 4. — 
(Frankfurt am Main. 9:0) pag. 317; Tab. II. 

PrucKMANN, (Franz Ernst): Epistolarum itinerariarum 
Centuria I. Wolffenbäöttele, 1749? 4:0o (Ep. 23. 
Tab: I et 2). 


+ 


+ 


BrunN- 


+) Opera-asterisco notata conferre mihi ipsi licuit. 


i 


Bromeiu, (Magnus von) Lithographia suecana; in Act. 


289 


& Bränsick (Morten Thrane): Beskrifvelse over Trilo- 
biten, en Dyreslegt og dens Arter, med en nye 
Arts Aftegning; — in Nye Samling af det Kongel. 
Danske Videnskabers Selskabs Skrifter. Förste 
Deel. Kjoebenhavn 1781, 4. (Pag. 384, et sequ.) 
Daviza (—): Catalogue system. III. (pag. 205). 
& Då Costa (Emanuel Mendez): A letter concerning the 
fossil found at Dudley. Philosoph. Transact. Vol, 
49, Pp. 296, 287. 

< Dekay (IT. EJ: Observations on the structure of Trilo- 
bites. — Annals of the Lyceum of Natural Histo- 
ry of New York. Vol. I. Nio VI. p. 174. Plate 
XI, XIII 

Gruter (Johannes Carolus): Programma de quibus- 
dam rarioribus agri Lipsiensis petrificatis. Spec. 
I.  Trilobites s. Entomolithus paradoxus Linn. — 
Lipsig, 1793, 4. Pag. 12, tab. aenea 1. 

+ GuETTARD (Jean Etienne): Memoire sur les Ardosiéres 
dAngers; — in Memoires åe VPAcad. royale des 
Sciences a Paris, année 1737. (Pag. 52; — p. 77; 
—82. — Tab. V? VI, VIL 

— conf. Beytraege zur Naturgeschichte, aus unge- 
druchten Briefen gelehrter Naturforscher. Tab. I. 
— (s. ScuHrotm. Nachtr. II. p. 5). 

+ Horsincuavs (Friedr. Vy: Calymene macrophthalma 
aus den Steinbrächen von GCromford bey Ratin- 
gen; — in Isis von Oken, 1824, IV. pag. 464. 
Tab. 53; et. IX, pag. 986. 

HöniGraas (2) — in Noegg. Reinl. Westph. p. 291, 
cum iconhe. (Sec. STERNBERG in Verhandl. des Ge- 
sellsch. des vaterl. Mus. in Böhmen, III. p. 76.) 

Kinsky (Franz comes de): Schreiben des Herrn Grafen 
von K..... an Herrn von Born, uber einige mi- 
neralogische und lithologische Merkwirdigkeiten. 
— Abhandl. einer Privatgesellschaft in Böhmen, 
Vol. I. pag. 243—252; Tab. VII, VIII 

Kreis (Jacob Theodor): Specimen descriptionis petre- 
factorum Gedanensium, latine et germanice, Nirn- 
berg. 1770, fol. 

Kworr (Georg IVolffgang): Lapides diluvii universa- 
lis testes, Sammlung von Merkwirdigkeiten der 
Natur und Alterthimern des Erdbodens, welche 
petrificirte Körper enthällt. Nirnberg 1755. Fol. 

| — Supplem c. Tabb. aen. 


K. V. 4. Handl. 1826. St, II. 19 


» 


290 


& LATBREILLE (Pierre-André: Familles naturelles du Rö 
ne Ånimal, exposées succinctement et dans un or- 
dre analytique, avec NFindication de leurs genres. 


Paris 1825, 83:0. 
+ — in Cuvieri: Le regne animal, II, Pp. LÄ: 5; 
a — Affinités des Trilobites; — in MéÉmoire du Mus. 


D'Hist. natur. Tome VII. (Paris 1821) Pe 22 RN 
2 LEMANS (Johann Gottlob): De Emntrochis et Asteriis 
columnaribus vulgo von Schraubensteinen. Accedit 
problema de petrefacto incognito noviter invento; 
— Novi Commentar. Acad. Scient. Imp. Petropol. 
Tom. X p. 4133 — pag. 420, Tab. XI, f. 8, 9, 10, 
4 Lrosmasrn (Carl Cesar): 'Taschenbuch fir did gesamm- 
te Mineralogie, mit Hinsicht auf die neuesten Ent- 


deckungen. — Frankfurt am Main, 1810 8:0. 
+ — Zeitschrift för Mimeralogie, Frankfurt am Main, 
1923, 3:0. 


LewypD (Edwy) Part of a Letter from — to D:r Mazr- 
TIN LIsTER concerning several regularly figured 
Stones lately found by him. — Philos. Transaci. 
Vol. 20, (ammo 1698) N:o 243, pag. 279 (Tab. 
fig. 3, 9, 15.) ")- 

— Lithophylacii Britannici Ichnographia; seu Lapidum 
aliorumque fossilium Britannicorum singulari figw- 
ra insignium, quotquot hactenus vel ipse invenit 
vel ab amicis accepit, distributio elassica. Lon- 
dini, 1600. 8:0o — RR ad clarissimos vViros. 
Epist. I. p. 06 Tab. XXI). | 

Lispacker (Johan Thaddeus): Beschrisbnag einer noch 
nicht bekanten Käfermuschel. — Marers Sammi. 
physikal. Aufsätze, 1:r Band, p. 37—42- | 

Lissé (Carolus aj: : Systema Naturae, Editio XII. Tom. 
I, Holmie 1765, 8:0. 

= Museum Tessinianum, Holmie 1753, Fol. (Pag. 


3 


123, Tab. XIDN. 
£ — Iter Oelandicum: — C. Liss Oeländska och Goth- 
: ländska Resa, förrättad åhr 17413; — Stockholm 


och Upsala, 1745, 9:0. 
£ — ler Westr 5 = C. Linser Wästgötha Resa, Stock- 
holm 1747 
— Tlter Smie rd LinnerI Skånska Resa, Stockholm 
” 1737, 8:0 (pag. r21). 


FF) De Palaeadibus dissertatio etate facile prima. Figure 
nimis rudes vix determinande, — Fig. 8, caput Calymeme: 


291 


+ Linné: Petrificatet Entomolithus paradoxus, sådant som 
| det finnes uti Hans Excellence Grefve C. G. TFTes- 
| sins Samling; beskrifvet, in Act. Reg. Ac. Scient. 
| Holm. anno 1759, pag. 19, Tab. 1. f. 1, 2, 3, 4. 
LytTELTON /Charles): A Letter from — to the Presi- 
| dent, concerning a non descript petrified Insect. — 
| Philosoph. Transact. Vol. 46, n. 496; pag. Ig93— 
I 600. c. Tab. 
fr. Modéer (Adolph): Anmerkungen tuber einige Nerkische 
| Versteinerungen; — Schriften der Berlinischen 
| Gesellschaft naturforschender Freunde, 6:r Band. 
| pag. 247—259, Tab. II, f. 1—5. 
t Mortimer (Cromvwvell).: Some further account of the 
| before-mention'd Dudley Fossil. — Philos. Trans- 
act. Vol. 46 n. 496. f. 600—0602. 
" PARKINSON (James): Organic remains of a former werld.. 
Vol. I—III. London 1i303—19320, 4:o cum Tab. 
Rozere (Laurentius): Disert. de fluviatili Astaco, ejus- 
| que usu medico, Resp. Nic. Osander. Upsalie 
| 1713. 4. (pag. 32, Tab. ligno incisa). 
ScarLoturim (E. F. Baron von): Die Petrefactenkunde 
auf ihrem jetzigen Standpunkte &c. — 1820. 8:0. 
| — Nachträge zur Petrefaktenkunde, mit XXI Kup- 
| fertafeln. — Gotha 1822. 8:0o (c. Tab. 4:0). 
t StersserRG (Kasper, Graf von): Uebersicht der in Böh- 
| men dermalen bekannten Trilobiten; — in Ver- 
| handl. der Gesellschaft des vaterl. Museums in 
| Böhmen, III. Heft. p. 69—386. Tab. I, IL 
| Stokes (Ch): — in: Transact. of the Geolog. Soc. 2 
| Serie. Tom. I. p. 2083 c. fig. 
| Tristan /(—)J: — in: Journal des Mines, Vol. XXIII, 
Hafa pe AE: 
" WaurenserG (Georg): Petrificata ”Telluris Suecanz 


| examinata. — Nova Acta BR. Soc. Scient. Upsal. 
| Vol. VII. p. 1. Tab. I, II. 
" o— Additamenta quedam ad petrificata Telluris Sue- 


. cane. 'Ibidem p.- 293: — Tab. VII. 
H — Conf. Journal de Physique, Vol. gi. — (1320.) 


videtur.; fig 9 forsan impressio capitis Asaphi granulati?? 
| — Fig. 15 forsan Calymenem (Blumenbachii?) representa- 
ret ait vero auctor. ”must doubtless be referred to the 
Scceleton of some flat Fish.” 


2092 


2 Wir 


4 


ckens (Christian Friedrich): Sendschreiben, worinn : 


wahrscheinlich dargethan wird, dass die Conchi- 
lioligisten eben keine Ursach mehr haben, das 


Petrefact, welches bisher unter der Benennung | 


eines conchitae trilobi rugosi bekannt geworden 
ist, als einen Theil ihrer Wissenschaft anzusehen. 
— Stralsund. Magazin, 1:r Band, p. 267—330. (Etiam 
in op. sequ. repet.) ; 

Nachricht von seltenen Versteinerungen, vornem- 
lich des Thier-Reichs, welche bisher noch nicht 
genau genug beschrieben und erklärt worden, 


mit Kupfern. In drey Sendschreiben an seine Gön- 


ner und Freunde. Berlin und Stralsund 1796, 3:o 


(pag. 1-—64. Tab. VIID. 


Zeno /( — I — In: Neue physikalische Belustigungen, 


vom Jahre 1769, 1770. — (Gonf. STERNBERG |. 


cit. p. 73.) 


) | 
WaRL Fig. r. 
Fig. 2. 
Fig. 3. 
Fig. 4. 


| Fig. 5. 
I Tab. II. Fig. 1. 


Tab. II Fig. 1. 


| 
| 
) 
| 
| 
| 
| 
| 
| 
| 


Tab. IV. Fig. 1. 
Fig. 2. 
Fig. 3. 


293 


FÖRKLARING AF FIGURERNA. 


a, b, c3 CALYMENE poly toma. 
CALymeEnE Blumenbachii, major; — 
a, b, c, ejusdem Var. pulchella. 
a; CALYMENE bellatula; 4, b, ejus- 
dem oculus; 4, c, caput antice visum; 
d, pygidium. 


a, b, c; CALYMENE COnCinna. 


a, b, c, CALYMENE sclerops; d, ejus- 
dem Var., caput; — e, oculus supra vi- 
sus; f, oculus a latere; magn. auct., 
— gg, capitis Var., magn.' auct. 


. a, CALYMENE punctata; truncus cum 


pygidio; — 2, b, pygidium, magn. auct. 
a, Åsapkus mucronatus; caput; 3, 
b, Asarr. mucronat. pygidium. 


. AsaPHus caudatus; pygidium. 
. ÅsaAPHUS eXtenuatus. 
. ÅsaAruUS granulatus. 


Asarrvs dilatatus. 
a. AsapHUS angustifrons; b,c ejus- 
dem oculus superne et a latere visus. 


. a, ÅsarHUS expansus; b, c, idem 


convolutus; d, ejusdem caput. 


. ÅsaAPnUS expansus Var. (3: raniceps. 


Obs. Differt capite antrorsum aliquan- 
tum producto et sutura faciali magis 
acuminata; pygidium etiam forma 
capiti respondet. <Ceteris  partibus 
cum Åsapho expanso vulgari omnino 
convenit, ut vix nisi varietatis modo 
distingui possit. 


a, b, Asarrus laeviceps; c, ejusdem 
oculus; d, pygidium. 

a, b, c, Asartvs palpebrosus; 2, 
d, ejusdem caput; e, pygidium. 

a, b, Asarrus (Nileus) Armadillo; 
3, c€, ejusdem pygidium; 3, d, e; ejus- 
dem caput et angulus ocularis. 


Tab. V. Fig. 1. a, ASAPHUS Ed centr.otus con- 
volutus; 1, b, ejusdem oculus; c, ani- 
malculum Sieför visum. 

Fig. 2. a, b, Asapnus (Illaenus) crassicauda, 

| extensus; 2, c, d, idem convolutus; 2, 
e, caput antice visum; 2, f, pygidium. 

Fig. 3. a, b, c. ÅSAPHUS (Ämpyx) nasutus, 
supra, a latere, et subtus visus. 


Tab. VI. "Fig. 1. AsarHr? laciniati pygidium. 
"Fig. 2: AsapHr? Sulzeri caput. 
Fig. 3. Orenus Tessini. 
Fig. 4. Orenvs spinulosus. 
«oc Fig. 5. a, b, Battus pisiformis; c, d, ejus- 
) dem clypei, a latere interiore vwvisi. 


, 


| ANTECKNINGAR 


eo om Flyttfoglarnas ankomst till 
Finland; 
af 
MAGNUS von WRIGHT. 


Åtskilliga Flyttfoglars ankomst till Åbo, 
År 1824. 


Alauda arvensis, CÅker-lärkan'y: +) 

Fringilla ceelebs, (Bofinken). 

Columba Palumbus, CSkogsdufvan). 

Motacilla alba, (CSädesärlan). 

Anas Boschas (Gräsanden). 

Sturnus vulgaris: (Staren'). 

Anthus: trivialis. 

— |Scolopax Gallinula. 

— Mergus Merganser, CSkräckan), fanns 
till salu. 

24 ISaxicola Oenanthe; (Stensqvettan). 

— |Anas Clangula, (Knipan). ] 

-= — mollissima (Ejdern). 


Mars 


April 


TT) De här bifogade Svenska namn äro de som nyttjas i 
Finland, men äro ej alltid öfverenstämmande med de 
i Sverige brukliga. 

”) De med detta märke betecknade arter funnos nu till 
salu, och hade således troligen redan anländt flere 
dagar förut. 


296 


April 
Maji. 


2gJAnas hiemalis CAlfogeln). > 
—-- jAlca Torda CTordmulen3. fd 
29 |Anas Crecca CÅrtan). 
3 |— acuta (prärd san dena, s 
— |Uria Grylle (Grislan). ? 
— IFringilla cannabina (Sommar-hämplin- 
gen). 
S|Cuculus canorus (Göken). 
— lAnas fuligula (Ene 5 
10.|— nigra (Sjöorren). 
fusda (Svärtan'). > 
id ISylvia Trochilus (Löf-s ångaren, kungs- 
fogeln'). 
— |Hirundo rustica (Ladusvalan). 
20 |Colymbus septentrionalis, (Insjö-Lo- 
men). 


— |Cypselus Apus (Tornsvalan). 


Åtskilliga Flyttfoglars ankomst till Åbo, 


Mars 
April 


År 1825. 


12 JAlauda arvensis CÅker-Lärkan). 

9 |Anas Boschas (Gräsanden). 

10 |Fringilla ccelebs (Bofinken). 

— |— Spinus (Grönsiskan). 
-—|— Chloris (Grönfinken, Finska Canaru- 

fogeln'). 

: Sturnus vulgaris (Staren). 

— I Turdus pilaris (Björk- -trasten'). 

11 Anas Crecca CÅrtan). 

24 |Motacilla alba (Sädesärlan). 

— ISaxicola Oenanthe (Stensqvettan). 
en Numenius Arquata (Jungspolen). 
— |Falco Halietus (Fiskörnen). 

28 IMergus Merganser CSkräckan). 
I—- |= serrator CPrackan). 


; "297 
April] 28 |Anas hiemalis HELE + 


— |— mollissima (Ejdern). 

| —|— Clangula (Knipan). = 

Maji | I Sylvia Phenicurus (Rödstjerten). 

— |Larus canus, (Fiskmåsen). 

— jArdea Grus (Tranan). 

— lAnthus arboreus (Skogs-Lärkan). 

6 |Hirundo urbica (Taksvalan). 

19 [Sylvia Curruca (Ärtsångaren). 

— lEmberiza Hortulana COrtolanen). 

23 ISylvia Trochilus (Löf-sångaren, kungs- 
fogeln'). 

24 |Anas fusca (Svärtan). 

25 | Saxicola Rubetra CBusksqvettan). 

— |Cuculus canorus (Göken). 


Flyttfoglarnas ankomst till Haminanlax gård i 
Kuopio Socken ”) anmärkte Ar 1826. 


Mars | 2 |Fringilla Chloris (Finska canariifogeln). 
Aprillj 13 JAlauda arvensis CÅker-Lärkan). 
— IFringilla ccelebs (Bofinken). 
—lAnas Boschas (Gräsanden). 
21 JAnthus pratensis (Ängs-Lärkan). 
22 Anas Crecca (Årtan). 
— | Tringa maritima. 
23 J|Anas Clangula (Knipan). 
— |Scolopax Gallinago (Himmelsgeten). 
— |Saxicola Oenanthe (Stensqvettan). 
— I Turdus pilaris (Björktrasten). 
| — iColumba Palumbus (Skogsdufvan, Ring- 
dufvan'). 
— |Emberiza Schoeniclus (Säfsparven). 


& . . o 
) Omkring 50 mil norr om Åbo. 


Motacilla alba (Sädesärlan). 

Ardea Grus (Tranan). 

Sylvia Rubecula (Rödhaken). 

Turdus musicus (Talltrasten). 

Fringilla Montifringilla C(Norrqvinten). 

Turdus iliacus (BRödvingen). 

Anas acuta (Svärdsanden, Spikanden). 

— I|Fringilla Spinus (Grönsiskan). 

Turdus viscivorus (Stora Trasten). 

Falco Halietus (Fiskörnen). 

Mergus Merganser (Nancinsprackan). 

Colymbusseptentrionalis (Insjö Lomen). 

Anas Penelope (Brunnackan). 

Scolopax Gallinula, 

Scolopax rusticola. C(Morkullan). 

Tringa littorea (Beckasinen). 

Charadrius apricarius CÅkerhönan). 

Sylvia rufa (Gransångaren). 

Anthus arboreus (Skogslärkan). 

Tringa Hypoleucos (Strandpiparen).. 

= Trochilus (Kungsfogeln, Löf- 
sångaren). 

| Phoeenicurus (Rödstjerten). 

Hirundo rustica (Ladusvalan, Saxsvalan). 

Mergus serrator (Prackan). 

Motacilla flava (Gulärlan). 

Hirundo urbica (Taksvalan). 

Muscicapa atricapilla (Svarta och hvi- 
ta Flugsnapparen). — : 

Muscicapa Grisola(Gråa Flugsnapparen). 

= Galbula (Gulingen, Gyllingen). 

Sylvia Curruca (Artsångaren). | 

Saxicola Rubetra (Busksqvettan). 

Anas nigra (Sjöorren). 

Sylvia hortensis (Trädgårdssångaren). 

Cypselus Apus (Tornsvalan). 


Ef 


Maji. 


24 
25 
26 
27] 
30 


2 


Maji. 
Juni. 


200 


Något om GCerium; 
af 
C.G. MOSANDER. 


Mleetallen cerium har hitintills varit föga eller 
intet känd uti reduceradt tillstånd. Då den år 
1803 upptäcktes, af Hrr Berzenius och HisinGer, 
voro ännu icke de reductions-methoder bekante, 
knappt anade, hvilka sednare tiders upptäckter 

och utvidgade erfarenhet gifvit vid handen; och 
"som ändå, icke mer än jemnt varit tillräckliga, 
att ur sina föreningar afskilja denne, med så 
starka frändskaper utmärkte, metall. Man har 
visserligen påstått det man erhållit cer, uti re- 
ducerad form, i ett och annat försök; men me- 
rendels har då, en af främmande metaller ore- 
nad förening varit använd, och sålunda ett för- 
 villande resultat uppkommit. Några försök, dem 
jag anställt för att vinna litet närmare känne- 
dom om denne metall och ett par af dess 
föreningar, hafva synts mig leda till någon upp- 
iysning i ämnet; och är det resultatet af dessa 
försök, som jag härmedelst vågar underkasta 
Kongl Vetenskaps Academiens upplysta gransk- 
ning. — 

Om man blandar ceroxid med linolja 
till en deg, kolar massan genom upphettning, 
uti ett för luftens tillkomst skyddadt kärl, och 
sedermera inlägger den i en kol-degel, som på 
vanligt sätt i en luterad hessisk degel, utsättes 
för I timmes påblåsning i ässja, vid en hetta till- 
räcklig för att reducera mangan; så undergår 


300 


oxiden ingen annan förändring, än den, att re- 
duceras till oxidul. Inlägges ceroxidul uti ett 
glas-rör och derstädes upphettas så mycket rö- 
ret kan tåla, och kalium-gas sedan ledes deröf- 
ver tillika med vätgas; så sker likväl ingen re- 
duction, utan oxidulen återstår oförändrad efter 
försökets slut. Använder man till detta försök , 
1 stället för ceroxidul, cerfluorur, erhållen genom 
fällning ur ett ceroxidulsalt med flurorammo- 
nium, så sker en ofullkomlig decomposition, 
ett brunaktigt pulver erhålles, med de egen- 
skaper, som nedanföre , vid keskrifningen af redu- 
cerad cerium, skall omnämnas; men om man 
äfven leder kalium-gas 1 stort öfverskott öfver 
den glödande massan, så sker likväl ingen full- 
komlig sönderdelning, utan blifver den erhållna 
reducerade metallen alltid mycket utblandad 
med odecomponerad och olöslig cerfluorur. Den 
förening hvarutur det lyckas bäst att reducera 
cerium , är cerchloruren ; men äfven härvid mö- 
ter stora svårigheter. Om man afdunstar en 
solution af cerchlorur till torrhet, utan att mas- 
san blifver mycket upphettad, så innehåller chlo- 
ruren ännu en portion vatten uti chemisk förening, 
som ej kan bortjagas med annat vilkor, än att 
ett basiskt salt bildas, som på intet vis låter 
decomponera sig af kalium. Försöker man åter, 
att med kalium decomponera cerchlorurens för- 
ening med vatten, så inträffar, då de båda till- 
sammans upphettas, att en ganska häftig, näs- 
tan med explosion åtföljd, decomposition upp- 
kommer, bvarvid likväl större delen af den an- 

vända cerchloruren blifver oreducerad, emedan 

den hetta, som under en del af cerchlorurens, 

jemte dess vattens, sönderdelning uppkommer, 

är tillräcklig för att till det basiska saltet för- 


I 


| 
I 


I 
I 


|| 


301 


vandla den öfriga delen, som ännu "icke af kali- 
um hunnit åtkommas. För att derföre lyckas 
fullkomligt med reductions-försöket, måste man 
använda en vattenfri cerchlorur, hvilken erhålles 
säkrast på följande sätt: uti ett glas-rör af 8-10 
tums längd och 2-3 liniers öppning inlägges ett 
tunt lager af svafvelcer, på det sätt, att del af 
rörets längd, vid hvardera ändan, deraf icke inne- 
håller något. Den ena ändan af röret sättes 1 
förening med en apparat, hvarifrån chlor utveck- 
las, och ifrån rörets andra ända går ett afled- 
ningsrör, som leder till ett kärl med kalkhy- 
drat, för att absorbera den chlorgas, som under 
försöket annars skulle sprida sig 1 rummet. Se- 
dan all atmospherisk luft är utjagad ifrån appa- 
raten och blott ren chlorgas (som inledes genom 
ett rör fyldt med chlorcalcium, föratt befrias 
från fuktighet) fyller röret, så upphettas svaf- 
velceren medelst en sprit-lampa. Svafvelceren de- 
componeras dervid i chlorgasen vid en föga hög 
temperatur, kommer i glödgning och fortfar sedan 
att förglimma utan biträde af någon yttre värme, 
i fall den inlagda portionen svafvelcer ej är allt för 
stor, under det att chlor-cerium bildas jemte 
chlorsvafvel, som till det mesta bortgår med den 
genomströmmande chlorgasen. Sedan decompo- 
sitionen är slutad, utdrifves det qvarvarande 
chlorsvaflet, genom rörets uppvärmning med en 
sprit-lampa, från cerchloruren, som efter afsval- 
ningen derutaf har absorberat en ej obetydlig 
portion. Cer-chloruren erhålles nu i form af en 
hvit, porös och sammanhängande massa, som, 
då den upphettas till nära rödglödgning, smälter 
alldeles såsom mangan-chloruren. Var icke all 
atmospherisk luft borta då decompositionen sked- 
de, så har man erhållit ett basiskt salt, eller 


302 


åtminstone inblandning deraf och massan är då 
osmältlig äfven vid högre temperatur. Röret 
med cerchloruren bortiages nu ifrån chlorutveck- 
lingsappar aten och appliceras till en annan appa- 
rat, hvarutur vätgas, som äfven ledes öfver chlor- 
caleimn. ivecklass Penda förening måste ske så- 
lunda, att röret, hvarigenom vätgasen utvecklas, ' 
går igenom en kork som inskjutes uti ena ändan 


af det röret der reductionen skall ske på det 


detta rör med lätthet må kunna fråntagas och 
åter ditsättas. Sedan all chloren af den genom- 
strömmande vätgasen blifvit bortförd, inlägges 
en bit kalium straxt bakom cerchloruren och brin- 
FR genom lindrig uppvärmning till smältning, 
HE den petroleum man ej kannal; torka a 
det inlagda kalium må bortföras af vätgasen. 
När detta är verkstäldt upphettas cetoklontst 
först närmast kalium med en sprit-lampa till 
svag glödgning, hvarefter med en annan sprit- 
lampa kal "upphettas, så att det i gasform 
föres till cerchloruren tillika med vätgasen. När ' 
kalium-gasen råkar den upphettade cerchloruren, 
så absorberas den i ögonblicket under det att 
massan svagt glödgar upp och detta utan någon 
detonation, i fall man ej med stor häftighet drif- 
ver på operationen, då det händer att en svag . 
detonation inträffar, hvarunder massan upphettar 
sig till intensiv hvitglödgning. Om det inlagda 
kalium ej var tillräckligt Ne decomponera all 
cerchloruren, så låter man röret svalna och en 
ny portion kalium inlägges, hvarefter samma ope- 
ration som förut förny: as; hvilket repeteras till 
dess kalium-gasen kan ledas öfver den glödande 
massan utan att förminskas och så, att kalium 
condenseras i rörets andra ända. Sedan operatio-' 
nen sålunda är för sig gången och röret fått sval- 


303 


na, afskäres det emellan den decomponerade mas- 
san och det stället der kalium låg, på det vid 
-massans uttagande den ej må blifva orenad af den 
koliga återstod, som kalium lemnat efter sig. Man 
erhåller nu en svart-eller mörkt-rödbrun, sam- 


|| 
manhängande, hård massa, som består af redu- 
| ceradt cerium, hvilket är insmält uti det chlor- 
| kalium, som bildats under operationen. Lägges en 
bit härutaf uti vatten, så utvecklas vätgas, i bör- 
jan ganska häftigt, sedermera Hg och detta 
utan att vätskan derigenom får egenskapen att 
reagera för alkali; cer-metallen decomponerar så- 
ledes vatten och detta gör att det icke lyckats 
att framställa den fri ifrån oxid, emedan man 
måste använda något lösningsmedel för att bort- 
taga det chlorkalium som ”uppkormnit genom 
decompositionen. Äfven uti vatten, som är af- 
kyldt till 0?, syrsätter sig ceren på dess bekost- 
nad. Försöker man att i stället för vatten använ- 
da spiritus af 0,85 eg. v. för att utdraga chlor- 
kalium, så syrsättes ceren visserligen mindre 
häftigt i spriten; men vätgas-utveckling äger1i al- 
la fall rum och en stor del af metallen blir oxi- 
derad, innan det i spriten svårlösliga saltet hun- 
nit utdragas. Man använder 1 alla fall spiritus 
med största förmån och aftvättningen bör ske 
så fort som är möjligt, hvarefter filtrum pressas 
"emellan sugpapper och massan torkas i luft-tomt 
rum. Det erhållna pulvret är nu cerium, blan- 
dadt med en större eller mindre portion cero- 
xidul, samt äfven basisk cerchlorur i fall det an- 
vända saltet ej varit derifrån fritt. Pulvret har, 
efter sin olika rikhet på cer, ifrån en mörk choco- 
lad-brun färg till och med rosafärg. Vanligast 
erhåller man det af samma utseende Hed orka 
kanske något mörkare. Denna med oxidul blan- 


— 


304 


dade cer har följande egenskaper: den luktar 
ständigt af vätgas, som är stinkande lika som 
den, hvilken utvecklas då mangan oxideras på 
vattens bekostnad; inlagd uti vatten utvecklas 
samma stinkande vätgas genast, dock sker det- 
ta med mindre häftighet, än före tvättningen 
och torkningen, likasom oxideringen sker tröga- 
re i samma proportion som metallen blir mera 
utblandad med oxidul, så att, då litet metall är 
utblandad med mycket oxidul, kan den förva- 
ras i vatten utan att någon märklig decomposi- 
tion för sig går. Upphettas cer uti vatten till go? 
åa 100? så utvecklas vätgas med samma häftig- 


het som om en svag syra vore närvarande. Det 


är klart att ceren i kontakt med vattenhaltiga sy- 
ror, äfven i det mest utspädda tillstånd, utveck- 
lar vätgas och bildar, efter de använda syror- 
nas olikhet, dermed olika föreningar. Äfven uti 
concentrerad svafvelsyra utvecklar den vätgas, 
ehuru mindre häftigt än om litet vatten tillsät- 
tes. Då det bruna pulvret poleras, får det en 
matt, gråaktig glans. Electriciteten ledes ej der- 
af; åtminstone visar magnetnålen ingen deviation, 
i händelse ledningen till trådens ena ända uti 
electro-magnetiska multiplicatorn, ifrån ett litet 
galvaniskt par, afbrytes medelst ett tunt lager 
af pulvret. Upphettadt i fria luften, tänder det 
sig långt innan det glödgar och förglimmar med 
liflighet till ceroxid. Med chlorsyradt kali eller 


salpeter blandadt och upphettadt, detonerar det 


med häftighet i samma ögonblick som saltet smäl- 
ter. Blandadt med svafvel och upphettadt, under- 
går det ingen förändring vid den temperatur, 
hvarvid svaflet blir flytande; men om tempera- 
turen höjes deröfver, eller om svafvelgas ledes öf 
ver cerpulvret, så tändes detta deri och svafvelcer 


bil- 


305 


bildas. Phospbor och ecer tillsammans upphetta- 
de, synes icke verka på hvarandra, vid den tem- 
peratur hvarvid phosphorn afdistillerar. Upphet- 
tad i chlorgas förglimmar cer med liflighet. Då 
det bruna pulvret är utsatt för luftens åtkomst, 
ljusnar det smått efter hand och synes således 
oxideras på luftens fuktighets bekostnad. Cer- 
metallen, uti det pulverformiga tillstånd, hvaruti 
han erhålles genom denna reductious-method, 
är röd till färgen. Detta synes bäst, om den 
cerchlorur man användt till reductions-försöket, 
innehållit af det basiska saltet; man erhåller då 
den reducerade ceren blandad med detta basiska 
salt, uti en mörkröd massa, som, då den behandlas 
med någon svag syra, genomgår alla nuancer 
af rödt ända till svag rosa-färg, derigenom att, 
i samma proportion som en del af ceren upplö- 
ses, blifver den återstående delen så mycket me- 
ra utblandad med det basiska saltet, hvilket är 
högst svårlöst i syror. 

Några ytterligare försök hafva icke varit af 
något intresse att anställa med den reducerade 
ceren, då det icke velat lyckas att erhålla den 
1 fullkomligt rent tillstånd. Af hvad som är 
anfördt, är emellertid bekräftadt, att ceren 1 
anseende till sin starka electropositiva natur, 
utgör liksom förenings-länken emellan de egent- 
liga metallerne och jordarternes radikaler. 


Cer och svafvel. 


Om ceroxidul glödgas i ett postlinsrör, under 
det man leder svafvelbundet kol deröfver, så 
erhålles, efter afsvalningen, ett rödt pulver, hvars 
färg är emellan mönja och cinober. Detta rö- 

K. V. A. Handl. 1826, St. II. ) 20 


306 


da, pulver är svafvel-cer, som äfven erhålles, 
om en del ceroxid blandas med 3 delar hepar 
och glödgas IZtimma uti täckt kärl. Den svafvelcer, 
som fås. på: detta sätt, har ej samma yttre utse- 
ende som den först omnämda, Den utgöres af 
små gulgröna, stundom nästan guldgula, glänsan- 
de, fjäll-lika kristaller, som under mikroskopet; 
visa sig genomskinande. Detta gula pulver, som 
något liknar musiv-guld, är, liksom detta; fett. 
för känseln, och kan på samma sätt utstrykas 
på huden och andra kroppar, som deraf få ett 
glänsande öfverdrag. Om man, 1 stället för cer- 
oxid, tager den intorkade cerchloruren, som än-. 
nu håller. vatten (det basiska saltet sönderdelas. 
ej fullkomligt om detta användes), och decom-' 
onerar med hepar, så erhålles på samma sätt. 
eit fjäll-likt kristalliniskt pulver, som, uppslam-/ 
madt i vatten, har ett smutsigt gröngult utseen-- 
de, men, då det sjunkit tillsammans eller är tor=- 
kadt, får en smuts-röd färg. Den på ena eller 
andra sättet erhållna svafveleeren, synes vara 
af; lika sammansättning och är fullkomligt likar 
till sina egenskaper. Svafvelceren kan förvaras 
utan att undergå någon förändring i luften; äf- 
ven 1 vatten blir den oförändrad. Af syror, till. 
och med de svagaste, angripes den i ögonblic-' 
ket under utveckling af svafvelbunden vätgas. 
Itt ceroxidulsalt bildas dervid och svaflet inne- 
hålles jemt till den qvantitetisulphuretum, som 
fordras, för att, då metallen oxideras på vattnets 
bekostnad, med den friblefna vätgasen, bilda svaf- 
velbundet väte. Då svafvelcer, erhållen genom, 
smältning med hepar, upplöses i en syra, blif-=- 
ver: alltid en liten portion svafvel qvar efter upp-. 
lösningen, som dock ej går till mera än 1 å 2 proc. 
af den använda svafvelmetallens vigt, men hvil- 


( 


307 


'ket svafvel blott varit blandadt med svafvelceren 
och uppkommit på det sätt, att det, under svafvel- 
cerens uttvättning, blifvit af atmospheriska luften 
fäldtur den hepatiska solutionen. Detta svafvelkan: 
äfven bortjagas om svafvelceren upphettas i en 
atmospher af vätgas. Om svafvelcer inlägges uti 
en solution af kaustikt kali, så förvandlas det 
småningom till ett grönt pulver, som synes vara 
ett oxysulphuretum. Upphettas svafvelceren i 
atmospheriska luften, så tänder den sig innan 
den glödgar, brinner med blå låga, svafvelsyr- 
lighet utvecklas och ett blekt tegelrödt pulver 
återstår, som ganska trögt angripes af syror. Det= 
ta pulver är ett basiskt svafvelsyradt salt. Glöd- 
gas svafvelceren i kalium-gas, så förändras den 
icke det minsta derutaf till sin sammansättning. 
Det förhållande svafvelceren har till chlor, är 
redan förut omnämdt. Glödgar man svafvelce- 
ren 1 iodgas, så angripes den icke derutaf. Phos- 
phor och svafvelcer verka icke på hvarandra vid 
den temperatur hvarvid phosphorn afdistillerar. 
Om svafvelceren upphettas uti någon gas hvar- 
utaf han ej angripes, t. ex. vätgas, så har den 
samma egenskap som qvicksilfveroxiden, nem- 
ligen, att under upphettningen, ifrån gul blifva 
rödaktig, mörkare röd och slutligen svart. Un- 
der afsvalningen återfår den småningom samma 
färg den hade förut. Svafvelceren synes icke le- 
da electriciteten. 


Cer och Selenium. 


Inlägges selensyrad ceroxidul uti ett porcelins- 
rör och derstädes upphettas till hvitglödgning 
under det att en ström af vätgas ledes igenom 
röret, så reduceras selensyrade oxidulen tillse- 


9 


368 


leneerium och i fall en portion oxidsalt ingick 
uti det: använda oxidulsaltet, så bortgår, under 
försöket, en portion selenium med vätgasen. Ef- 
ter afsvalningen erhåller man selenceren i form 
af ett brunrödt pulver, hvilket ständigt ger ifrån 
sig en högst obehaglig, stinkande lukt, förmodligen 
härrörande af någon genom luftens fuktighet små- 
ningom skeende decomposition. I vatten synes se- 
lenceren icke undergå någon förändring; men äfven 
i de svagaste syror decomponeras den med häf- 
tighet under utveckling af selenbunden vätgas. 
Upphettas selencer i luften, så förvandlas den 
under det att en portion selensyra bortgår, uti 
ett hvitt pulver, som ytterst trögt löses i syror 
och synes vara ett basiskt selensyradt salt. Se- 
lencerens sammansättning synes vara proportio- 
nell med oxidulens. | 


4 
- 


Cer och Phosphor. | 
Om phosphorsyrad ceroxidul, uti en koldegel, 


på vanligt vis, utsättes för 1 timmas påblåsning i 
ässja, så undergår den icke någon förändring. 
Inlägges ceroxid uti ett postlins-rör, som upp- 
hettas till hvitglödgning, hvarefter phosphorbun- 
den vätgas ledes deröfver och apparaten får afsval- 
na med den försigtighet att ingen atmospherisk 
luft tillkommer, så erhåller man ett gråaktigt 
pulver, som högst svårt angripes, äfven af con- 
eentrerade syror, och hvad som dervid upplöses, 

hvilket sker utan gasutveckling, är phosphorsyrad 
ceroxidul. Om detta grå pulver upphettasiluften, 

så blir det småningom hvitt. Undersökt för blås- 
röret visar det närvaro af phosphorsyra. Det synes 

således som eeroxiden, af phosphorn ensamt i den 


309 


phosphorbundna välgasen, blifvet förändrad och 
det på så sätt, att en del af oxidens syre upp- 
tagits af en portion phosphor, som med den åter- 
stående oxiden, eller oxidulen, bildadt ett salt, 
under det att en annan portion phospor ' för- 
enat sig med den reducerade ceren will phos- 
phorcer, som, på detta sätt erhållen, synes vara 
ett svart, i syror olösligt pulver. 


Cer och Kol. 

Decomponeras oxalsyrad ceroxiduluti en för 
luftens tillkomst sluten apparat, och denna de- 
composition ej sker vid allt för hög temperatur, 
så erhåller man ett svartgrått pulver, som upp- 
löses i saltsyra med en stark utveckling af chlor, 
under det att ett tungt svartbrunt pulver sjunker 
till botten. Om detta pulver, sedan syran ingen 
ting mera upplöser, upptages på filtrum, tvät- 
tas och torkas, så erhålles kol-cerium, som ic- 
ke angripes af syror, men upphettadt i luften tän- 
der sig, förglimmar med liflighet och förvandlas 
tillceroxid utan någon vigts förändring. Det synes 
således vara ett qvadricarburetum. Samma svar- 
ta pulver erhålles äfven då vinsyrad ceroxidul 
decomponeras vid lindrig hetta. —Decomponerar 
man oxalsyrad ceroxidul vid en mycket hög tem- 
peratur, t. ex. stark 'rödglödgning, så erhåller 
man ett svafvelgult pulver, som synes vara en 
förening af oxid med oxidul. Förklaringen afså 
väl det grå pulvrets upplösning i saltsyra under 
utveckling af chlor, som dess förvandling till 
oxid-oxidul, är den, att oxalsyrad ceroxidul vid 
en lägre temperatur decomponeras i kol-cerium 
och eeroxid, hvilken sednare, till en del, under 


310 
ytterligare upphettning, af den förut bildade kol- 
ceren reduceras till oxidul. Det är klart att, 
då det mörkgrå pulvret behandlas med saltsyra, 
chlor måste utvecklas genom ceroxidens upplös- 
ning, som sker mycket häftigt och under vätskans 
uppvärmning, i anseende till den fina mekani- 
ska fördelning hvaruti ceroxiden befinner sig.— 


4 


GOTTLAND, 
Geognostiskt beskrifvit; 
af i 
W. HISINGER. 


Denna Ö ådrog sig redan för mera än halft år- 
hundrade tillbaka LinsÉs och Tiss's uppmärk- 
samhet, och dess Petrificater blefvo af den först- 
nämde till en del beskrifnet). Sedermera har 
jag försökt att framställa dess Geognostiska be- 
skaffenhet ,2) och ännu sednare har Prof. WaAH- 
LENBERG lemnat en kort öfversigt af Gottland 
och i synnerhet granskat och beskrifvit största 
delen af dess Petrificater3). Det betraktades län- 
ge såsom en Flötsbergens tillhörighet, likasom 
alla öfriga petrificatförande bergarter i Norden, 
intill dess Werners snille stadgade läran om en 
Öfvergångs-formation och desse nya begrepp hun- 
no sprida sig till vårt land. Vi öfvertygades 
snart att de fleste af Nordens berg med inneslut-< 
ne organiska lemningar, tillhörde denna mellan- 
formation , hvilket äfven bekräftades af v. Buct, 


Ar 


1) LinsE's Gottländska Resa 1741. Amznitates Academ. 
Tom. I. — Trirras, Utkast till Sveriges Mineral-Hi- 
storia, Tal hållit i K. V. Acad. 1765. 

2) Vetensk. Acad. Handlingar 1798 sid. 276. 

3) Tidskriften Svea I. Upsala 1818. Act. Soc. Seient. 
Upsal. Vol. VILL 


312 


WaAHLENBERG Och HaUsMANN. Gottland, som un- 
der denna synpunkt icke varit föremål för sed- 
nare undersökningar, sammanslogs till denna Class, 
på grund af några med de i öfriga öfvergångs- 
bildningarna likartade petrificater. Att detta anta- 
gande likväl icke är fullkomligt grundadt, har 
jag vid en förnyad granskning trott mig finna, 
och vill härmed till erfarnare Geologers bedöm- 
mande öfverlemna de iakttagelser, som, efter 
min åsigt, nedflyttar de Gottlänska petrificat-la- 
gerna till yngre länkar i formations kedjan. 

1. Gottland utgör en Ö af 113 mils längd och 
fem mils största bredd, som infaller midt på 
landet, afsmalnande åt begge ändar och utsträckt 
efter Östersjöns längd i N-t. O. och S-t. W. Den 
har således en jemnsidig utsträckning med Öland, 
hvarifrån den skiljes med en hafsyta af sex till 
sju mils bredd och högst med 30 famnars djup. 
Flera Öar omgifva Gottland, hvaribland Fårön 
vid norra ändan, är den betydligaste; de öfrige 
äro mindre, såsom Furillen, Carlsöarne, Öster- 
garns och Vestergarns holmar m. fl. Södra än- 
dan slutar med en halfö, som förenas med huf- 
vudön medelst ett Näs, föga mer än 3 mil bredt. 
Landet är i allmänhet ått anse som en temlig 
jemn Kalkstensplateau, af ungefärligen emellan 80 
och 130 Par. fots höjd öfver hafsytan. (Kräkling- 
bo kyrka 84 fot; Bro kyrka, en mil öster om 
Wisby, 126 fot; vägen midt för Westerheide 
kyrka, 107 fot och + mil derifrån, vid Milste- 


nen, 147 fot.) Halfön med dess Näs, är dere- | 


mot ganska låg, högst 50 å 60 fot, då Hoburgen 
och några kullar i granskapet af detta berg un- 
dantages. Till ofvannämde medelhöjd uppstiger 
landet, dels med mycket långsluttande afsättnin- 
gar, dels med branta och lodräta afbrytningar, 


Fy nn PE 


313 


antingen vid stränderna, der de vanligast före- 
komma, eller på afstånd från hafskusten. Häraf 
uppkomma stundom isolerade kullar, som med 
lodrätt afbrutna sidor uppstiga öfver foten. Sådan 
är Hoburgen på södra udden, 114 Par. fot hög öf- 
ver hafsytan. Stora Carlsön och än mera den Lil- 
Za, uppstå med lodräta väggar, den sednare 198 fot 
öfver vattenytan. Stora Carlsön tyckes äga lika höjd 
på Nordvestra udden, men afsluttar långsamt mot 


.S. 0. Torsborgen upphöjer sig nästan midt på 


Gottland, > mil från Kräklingbo kyrka, 183 P. 
fot öfver hafvet. Bland landets tvära afbrytningar 
visar sig Högklint, 3 mil söder om Wisby, som 
efter ögonmått synes nära 200 fot hög och Kor- 
peklint , & mil norr om Staden, af nära lika 
höjd. Klinteberg, en tvär afsats af kalkberget, 


4 mil från Klintehamn, har, efter beräkning af 


flera Barometer-observationer, 156 P. fots höjd 
öfver hafsytan. Den udde, som på Östra sidan 
formerar Östergarns socken, samt många andra 
ställen, visar dylika afskärningar, uppkomna 
af kalkstenslagrets verticala sprickor. Dessa lod- 
räta klippväggar, med deras vid foten liggan- 
de samlingar af nedramlade block, gifva åt Gott- 
land ett alldeles eget utseende, i synnerhet då 
ögat förut är vandt vid den jemna och låga ytan 
på Ölands, Östergötlands och andra Öfvergångs- 
bergtrakter. Den yttre formen gifver redan på 
långt afstånd anledning att vänta olika Bild- 
ningar. 

Bland besynnerliga former, som det af vatt- 
net genombrutna kalkberget stundom framvisar, 
äro de af Linné kallade Stenjättar vid Kylej 
och Slitöhamnar. Vid den sistnämde stå de vid 
Länna gård till 536 stundom 9 å 10 alnars höjd, 
på lutningen af ett mot sjön sluttande kalkberg, 


314 

i flerfaldiga groteska figurer och pelarformer. 
På mindre scal: träffas dylika kalkbergets öfver- 
lefvor på Lilla Carlsöns Nordvestra udde.—Bland 
grottor är i synnerhet märkvärdig den underjor- 
diska ledning, som en bäck tagit från Lumme- 
lunds träsk, hvilken, der den frambryter ur kalk - 
berget vid Öfversteqvarn, drifver flera - vatten- 
hjul. 

Dalar och fördjupningar äro sällsynta, alltid 
låga och långsluttande. På norra delen af landet, 
emellan tvenne inskjutande hafsvikar, Capells- 
hamn och Slitö hamn, löper en dal förbi Lär 
derbro kyrka, paralell med det sund, som skil- 
jer Fårön från Gottland. Med högre vattenyta 
skulle således ännu en ö tillskapas af Fleringe, 
Bunge, Ruthe ocd Helvigs socknar. Den yttersta 
södra udden är också med en liten dal, hvars 
botten ligger föga öfver hafsytan, vid Sundre 
kyrka skiljd från det öfriga: Myror och små vat- 
tensamlingar, eller så kallade Träsk, hvaraf fin- 
nes ett stort antal, äro blott grunda insänknin- 
gar i kalkstensmassan, sällan två till tre famnar 
djupa, med botten af en fin, med vatten genom- 
dränkt och blöt sand. Myrornas antal är än 
större än 'Träskens, och öfverträffa dem stundom 
till vidd och storlek. Deras botten är en Dy- 
jord, som kan uttorkas och blifva odlingsbar. 
Onekligen hafva alla dessa Myror fordom varit 
små sjöar eller Träsk, som småningom blifvit 
igenvallade: de nu varande träsken äro blott 
lemningar af större vattensamlingar, som fordom 
upptagit hela den Myr hvaraf de nu omgifvas. 

Kalkhällarnes betäckning af lösa jordlager 
är i allmänhet icke djup, stundom ganska svag, 
så att en stor del af södra halfön visar nästan 
bara hällar, likt den så kallade Alvaren på Öland; 


315 


men så väl in i landet, som på låga sluttande 
bafsstränder, träffas en djup och fruktbar växt- 
jord af mylla, myllblandad sand, kalk och lera 


i mångfaldiga  blandningsförhållanden. Sand 


råder äfven ensam på flere ställen, med tall- 


skog beväxt, Desse lager af Alluvialformation 
äro alltid späckade med klappersten, i synner- 
het af kalksten, till en ringare del af Gneis, 
hvilken också förekommer i större geschieben, 
omedelbart hvilande på kalkstenshällarne. Kalk- 
stensklappern är på låga hafsstränder så ymnig, 
att ej allenast bankar deraf ligga uppkastade 
jemnsidigt med stranden, utan den uppbrukade 
jorden består stundom af idel kalkklapper, hvari 
utsädet trifves rätt väl, genom den fuktighet som 
kalkstenen insuper och bibehåller. — Detta för- 
hållande är alldeles efter landets beskaffenhet: 
ty på en ö, som saknar strömmar och hvars 
rinnande vatten endast flyter i små bäckar, kun- 
na inga sådane tillsvämningar finnas, som upp- 
komma af stora floder, hvilka omkring sig till- 
dana stora fält af medfört slam. All betäck- 
ning måste här uppkomma endast af hafvets 
uppkastningar, hvilka småningom öfverdragas 
med bergartens aflösta delar och den af vege- 
tationen tillkomna växtjorden. ; 
Tallskogar, blandade med htet Gran, äro 
både allmänna och vidsträckta. Bland löfträd 
är Alm, Ask, Ek, Björk och Hassel vanligast 
på den odlade marken. Råg, korn, något haf- 
re och Potates utgöra sädeslagen.  Climatet är 
så mildt, att stora valnötträd träffas med mog- 
nad frukt i trädgårdar i Wisby. Bellis peren- 
nis, Cichorium Intybus, Anagallis arvensis m. 
fl. äro allmänna växter vid alla vägar. Schoenus 
Mariscus , CAgh) som öfverdrager alla myror, 


316 


är bland de nyttigaste växter, emedan den med 
större varaktighet än råghalm, användes till tak 
på alla uthus. Man träffar dessutom flera säll- 
synta växter, bland hvilka några hos oss icke 
äro fundne utom Gottland, andra endast på 
Öland eller i Skåne 4). 

För undersökning af Jordtemperaturen, fin- 
ner man i granskapet af Klinte Kyrka ymniga 
källådror framtränga emellan kalkstenslager vid 
gården Mölnare. Flera vattenådror samlas der 
till en liten dam, hvars vatten drifver en mjöl- 
qvarn. Vattnets temperatur var den tredje 
Augusti (1826) eftermiddagen +3 gr. Centegr., 
luftens värme 24 gr. Den femtonde i samma 
månad, om morgonen, +7,9 gr. Ett mindre 
källsprång i en äng ej långt från gården, visade 
alldeles lika temperatur; denne sommar var lik- 
väl ovanlig för sin uthållande värme och torka. 
Efter denna observation står jordtemperaturen 
på Gottland i riktigt förhhållande till den på 
Öland, observerad af Aturuist vid Rumfetorp, 


I 


4) Schenus nigricans , Arundo varia, Cyperus fuscus, 
Elymus europeus, Globularia vulgaris, Sangvisorba 
officinalis, Sium falcaria, Oenanthe fistulosa, Pim- 
pinella magna, Scandix pecten, Juncus obtusiflorus, 
Anthericum ramosum, Tofjeldia calyculata, Alisma 
ranunculoides, Dianthus prolifer, Arenaria  ciliata, 
Euphorbia exigua, Sorbus Aria, Sorb. hybrida, He- 
lianthemum fumana , Ranunculus lanuginosus , An- 
tirrhinum ' Elatine, Coronopus didyma, Turritis al- 
pina, Sisymbrium supinum, Coronilla Emerus, Pha- 
ca pilosa, Artemisia rupestris, Chrysocoma Linosy- 
ris, Inula ensifolia , Orchis palustris , Orch. pyra- 
midalis, Satyrium odoratiss., Malaxis Loeselii, Sera- 
pias rubra, Carex tomentosa, Halymus pedunculata, : 
Asplenium Scolopendrium &:c. Linnés Gottländska 
Resa. WAuHuLEnBERGS Flora Svecica. 


317 


+8,2 gr., äfvensom med Blekingens, observerad 
i Lyckeby källa vid Carlskrona, +8,54 gr., då 
den sistnämde har en Breddsgrad sydligare läge. 

Af det anförda kan man någorlunda sluta 
till landets productiva förmåga. Spanmål, kalk, 
> (som är ganska hvit) timmer och bräder, hug- 
gen sandsten, ull och fårkött äro de artiklar . 
som mest utföras. Furuvirket är berömdt för 
sin täthet och fasthet, hvartill den torra kalk- 
grunden väl är en bidragande orsak, kanske 
också trädets starka utdunstning på en ö, utsatt 
för alla vindar. 

2. I geognostiskt hänseende består hela 
Gottland, likasom alla närbelägna öar och hol- 
mar, af kalksten, undantagande en smal kant 
betäckt af Sandsten, som upptager hafsstranden 
från Hoburgen på södra udden, åtföljer vestra 
stranden till norra ändan af Bursviken och igen- 
finnes äfven på östra sidan, emellan Gröttling- 
bo kyrka och udde. Denna kalkstensmassa är 
delad i tjockare och tunnare hvarf, af hvilka de 
fleste äro vågräta, men några i stort vågformigt 
upp- och nedstigande. (Hoburgen och dess gran- 
kullar; Lilla Carlsön). Stundom är hela mas- 
san genomskuren, så djupt undersökningarne än- 
nu hunnit, af verticala öppna sprickor, af v. p. 
två tums vidd, hvilka nästan vinkelrätt afskära 
hvarandra. Häraf har uppkommit det egna ut- 
seendet af de lodrätt afbrutna klipporna, då vis- 
sa delar, efter sprickornas föranledande, lossnat 
och nedramlat, och betäcka nu foten med kros- 
sade stycken. I bergbranterna hafva grottor och 
håligheter uppkommit, en följd af luft och vat- 
tens åverkan på hvarf af olika fasthet. Spric- 
kornas väggar äro ofta öfverdragna med genom- 
skinliga kalkspatskristaller. Då några vissa hvarf 


FRE 
- NN 
- 
4 
An | 
,» rv Å 


318 


undantagas, är kalkstenen, till olika mängd i 
olika hvarf, uppfylld med organiska lemningar 
af en utdöd djurverld , som lefvat i vatten: nå- 
gra mångrummiga snäckor och spiral snäckor, 
några Paleader, en stor mängd tvåskaliga muss- 
lor, men i synnerhet delar af Encriniter och Co- 
raller, ofta till den myckenhet sammanhopade, 
att de nästan utgöra hufvudmassan. Detta för- 
hållande har gifvit anledning, att till skillnad 
från andra kalkstensarter, kalla den FEncrinit- 
eller Corallkalksten. Till petrificaters insam- 
lande är bästa lägenhet vid de många kalkbrot- 
ten, i synnerhet vid Klinte, Slitö, Östergarn 
m. fl. Dessutom uppkasta hafsvågorna efter stor- 
mar och anlägga i ryggar och bankar en myc- 
kenhet petrificater, i viken vid Capellshamn , om- 
kring W--by, på stränderna omkring Djupvikens 
och Wafle fisklägen 1 Ejsta socken o. fl. st. 
Utom Encrinit-kalkstenen, som är den all- 
männa, förekommer i sammanhang med sand- 
sten andra, troligen yngre kalklager med Oolith 
på näset, som förenar södra halfön med Gott- 
land, äfvensom ett lager af conglomeratartad kalk; 
men deras terrain är ganska inskränkt och för- 
mår icke att betäcka Encrinitkalken på yttersta 
södra udden, hvilken der intager Sundre, Ham- 
re och en del af Wamlingbo Socknar 7). 
Encrinitkalkstenens vanliga färg är ljusgrå, 
men stundom hvit, stundom blågrå, någon gång 
blandad med mörkröda kalkspatskorn. (Hoburg, 
och efter LinnÉ, stora Carlsön). Till texturen 
öfvergår den från kristalliniskt temligt grof- 


kornig, till mycket tät. Den tätaste är meren-' 


5) Jemf. åtföljande Geognostiska Charta öfver Gottlands 
södra udde, Tab. WVIIIL. 


I 
| 
I 


| 
| 


319 


dels hvit, svagt genomskinlig på kanterna, med 
småsplittrigt brott, utan petrificater, men stun- 
dom med röda och gröna fläckar. CÖstergarn). 
Denne utgör aldrig hela hvarf, utan blott oor- 
dentliga massor. Vanliga kalkstenen är på brot- 
tet mer eller mindre finkornig, utan annan glans 


än den af några glänsande kalkspatskorn. I 
Klinteberg o. 1l. st. är kalkstenen i vissa hvarf 
blandad med gulgrå, fast kalk Mergel, och denna 


utgör äfven tunna mellanlager öfverst på berget, 
emellan platta stycken och flisor af grå tät kalk- 
sten, hvari det öfra hvarfvet är oredigt afsön- 


 dradt. Derunder följa dels grå och dels gråblå 


korniga lager, af en fast och ofta ganska hård 
kalksten, som äfven har tunna lager af gråblå- 


aktig kalkmergel emellan aflossningarna. Sam- 


ma mellanläggning af blåaktig mergel eller mer- 
geller, finner man vid Djupviken och fl. st., och 
1 dessa mergelartade lager träffas de fleste pe- 
trificater. Så väl den blågrå korniga stenen, 
som en hvitaktig mera lerblandad tät kalksten 
från Klinteberg, gifva spår af talkjord, men 
icke tillräckliga att qvalifiera den till Dolomit. 
f Hoburgen ligger hvit tät kalksten öfverst och 
derunder en mäktig bädd gråaktig kornig kalk- 
sten, mer och mindre blandad med mörkröda 
kalkspatskorn i de nedra hvarfven. Så väl der, 
som 1 Länna brottet vid Slitö, finnes Emncrinit- 
stänglar af högröd färg, men kärnan eller Nä- 
ringscanalen , är fylld med grå eller grönaktig 
mergelartad kalk. 

Det är ofvanför anfördt, att kalkspats kris- 
taller förekomma på väggarna af kalkbergets öpp- 
na sprickor och i små håligheter; de äro färglö- 
sa och genomskinliga, dels af dodecaödrisk och 
dels prismatisk: form, med flere afstympningar, 


”. 


320 


Äfven träffas vanlig Jernkis, kristalliserad i cu- 
ber och cuber med afstympade hörn, i Lera på 
hafsstranden: vid Kopparviken, litet söder om 
Wisby. Kristallerna äro vanligen sammanväx- 
te i små klumpar och bollar. 

Bland organiska öfverlefvor, hvaraf en del 
lager öfverflöda, då andra sakna dem eller hy- 
sa dem sparsamt utdelta, äro inga allmännare än 
Encriniter. Häraf förekommer så väl Kronor, 
som i synnerhet afbrutna stjelkar eller stäng- 
lar, men aldrig hela. De största fragmenter af 
stänglar äga en tums tvärlinia och flere tums längd. 
Man finner äfven stammar och rotstycken med 
utskjutande men afbrutna grenar, likasom en- 
kla trochiter eller Encrinit-leder. <Stänglar- 
na äga antingen släta leder, eller äro desse 
fullsatte. med små vårtlika upphöjningar, CEn- 
crin. verrucosus ScHLOTHEIM) och stundom med 
intryckte punkter; (Encrin. verrruc. var. punctata 
SCHLOTH.) någon gång visa de små taggar, lik- 
nande' Encrinites echidnoides Scurotn. En va- 
rietet förekommer, hvars trochiter äro tunna, nä- 
stan som löfblad , mer och mindre djupt inskurna, 
ofta med mellansatta små punctlika "hål.  Nä- 
ringscanalen är hos de fleste rund, men stundom 
femfliktigt rosettlikt utskuren och trochiternas 
plansida äger fina streck, som convergera mot me- 
delpunkten. Encrinit-kronor äro högst sällsyn- 
ta: de fullständiga hafva tie armar eller radi- 
er. Öfverst på Klinteberg träffas någon gång 
nedra delen af en krona eller dess bägar- 
formiga Calyx, utan radier, af det utseende 
Tab. VII. f. 1. visar i naturlig storlek och som 
gör all vidare beskrifning öfverflödig. Samma 
Tabell fig. 2, visar en annan liten Crinoid knopp; 
med början af den vidsittande stjelken; den till- 

hör 


321 


hör det slägte som MirrEr kallat Eugeniacrinites 


| och synes äga nära likhet med Encrinites caly- 


cularis ScHrotH.6'). Herr Marcus har äfven på 
Gottland funnit flere mer och mindre tydliga 


 fragmenter af Encrinitkronor, som visa att de 
 tillhördt två eller tre olika arter af denna familj. 


Fig. 3. på Tab. VII. föreställer tunna, mot me- 
delpunkten, som är litet upphöjd, räflade fem- 


kantiga skifvor, från norra delen af Klinteberg, 
der de ligga lösa emellan de öfra hvarfvens af- 
 lossningar. De hafva utgjordt den yttre bekläd- 
ningen på en kronknopp, som tillhördt något 


med Marsupites Mux. analogt slägte och som 


 utgjordt, troligen tillika med Echinospheriterna 


| 


WaurEnB., en öfvergång och mellanlänk emellan 


- Crinoid-och Echinidfamiljerna. Att dessa skal 
tillhördt sådana knoppar, upplyses bäst af en 
af ScHroTHEim uti Zsis7) under det oriktiga nam- 


net Echinospherites granatum WAuLEns, afritad 
päronformig boll från ön Öese!, med ännu qvar- 
sittande trochit. Äfven på Öland har man fun- 
nit en boll, för öfrigt lik Echinosph.  pomum 
W., men med vidhäftad trochit; andra visa tyd- 
liga spår att de varit anvuxna. 

Jemte Encriniter äro Coraller allmännast. 


Större och mindre klumpar af Favosites Gothlan- 


dica, Tubipora catenularia Linn, Madrepora stella- 
ris och ananas Z. äro, jemtesmå Milleporer, de 
vanligaste. Dessutom förekomma Madreporatrun- 
cata, articulata, flexuosa, calycularis, interstincta 
och organum Linn.;s Fungites patellaris, pilea- 
tus, deformis och testudinarius ScHLotH; T'urbino- 
Za turbinata och mitrata, hvilka af Linné alla 
räknades till Madrepora turbinata. Mindre all- 


6) Petrefactenkunde Tab. 29. f. 4. 
7) 3 Heft. 1826 Tab. I. fig. 1. c. 


K. V. A. Handl. 1826. St, II. Al 


i F 


männa äro Porpiter. (Cyclolites nummismal. och 
hemisphericus.) Tubipora Strues , serpens, ser-- 
pula och fascicularis WAHtzeszp. Millepora Cer-' 
vicornis, Retepora och madreporiformis W.8y - 

Bland Palzader9) förekomma mindre ofta 
Calymene Blumenbachii, både utsträckt och sam- ' 
manrullad vid Djupviken, och pygidium eller 
bakdelen derafi Klinteberg, Capelshamn o. fl. st. 
Calymene concinna Darman, i blågrå mergelkalk 
vid Djupviken. Calyrmene punctata,1 synnerhet 
bakdelar deraf, äro mindre sällsynta, likasom 
dylika fragmenter af Zsaphus caudatus BrässicH 
och sidoribbor af någon Palxad i mergelkalk 
vid Djupviken. | 

Så väl i grå Encrinit kalk från Länna brot- 
tet vid Slitö, som 1 Hoburgs Sandsten, träffas 
ett parskaligt föremål, som tyckes äga större lik- 
het med Crpris än med Mytilus, men ej kun- 
nat erhålles nog fritt från den bergart, hvaraf 
det omgifves. Den från Länna är af sju Sv. liniers 
längd och fyra liniers bredd och har, på det ena 
skalets kant, en smal rand af upphöjda, små och 
korta räflor. Den andra, från Sandstenslagret, är 
v.p. hälften mindre, slät och af svart färg. Men 
då Cypris slägtet hittills endast är funnit såsom 
förstenadt i Söttvattens kalkbildning i Frankri- 
ke, blir den ofvannämde högst tvifvelaktig. 
Mindre tvifvelaktiga äro de hopsittande skal af 
Cypris Faba (Broscs. Traite des Crust. foss.) 
som hafvet stundom uppkastar: 

Af tvåskaliga Musslor träffas en stor mycken- 
het, i synnerhet i Klintebergs öfra lager, vid Djupvi= 
ken, Östergarn, Slitö m. fl. st. särdeles Terebratuli- 


322 


ENE 


2) Afhandl. de Petrific. tellur. Svec. i Act. Soc. Up- 
sal. Vol VII 

9) Trilobiter. Entomostracit. W. — Jemf. DäALmans 
Afhandl. i K. Vet. Acad: Handl: 19826: 


323 


ter, (Anomites L. 7.) såsom: Terebratula pec- 
ten, similis, priscus &:c. ScHru.; crispa,1o) an- 
gulata Z., lacunosa 7, plicatella 7Z7., bidenta- 
ta 11), striatula, transversalis, terebratulina, 
”cardiospermiformis,'2) exporrecta, jugata, 
rhomboidalis J7., levigata Scir., Conchidium 
Z., utom flera odeterminerade arter af denna 
stora familj. Af Slägtet Mytilus Lins., förekom- 
mer i Encerinitkalkstenen tvenne arter, hvaraf 
den ena från Djupviken föreställes på Tab. VII 
ff 
; Enrummiga spiral Snäckor förekomma spar- 
samt och ofta blott såsom stenfyllningar, hvilket 
alltid är händelsen med en art Vurritella? (Tur- 
bo L.) hvilken derföre är obestämbar. Af He- 
Ziciter anför WamrenBErG Hel. catenulatus, an- 
gulatus , supraangulatus och 2&qvilaterus; af 
Turbiniter: Turb. cornu arietis, alatus och 
» centrifugus ,'3) hvartill kommer ett eller annat 
obestämdt species. ; 
Bland mångrummiga Snäckor träffas styc- 
ken af en ganska stor Orthoceratit med slät yta, 
ej olik Orthoc. communis. Örthoceratites angula- 
. tus JV. är den mest sällsynta; oftare förekom- 
mer Orthoc. imbricatus och crassiventris IZ-., i 
synnerhet stora siphoner af den sednare. Dess- 
utom träffas så wäl vid Djupviken, som vid 
Cappelshamn, en art som kunde nämnas &Or- 
thocer. an dulatus: den bar upphöjda rin- 
gar, som ganska litet böjda, på v. p. en li- 
nias afstånd löpa omkring skalet; på yngre in- 
divider, af 3 tums tvärlinia, äro ringarna skar- 


10) Tab. VII fig. 4. «1) Nov. sp. fig. 5. 132) Nov. 
Sp. fig. 6. ANA 
:3) Anförda ställe. 


324 


på i kanten, men hos de äldre och större, me- 
ra rundade och afnötta. Hela skalet och dess 
ringar, är tvert öfver mycket finvågigt strierat 
på ytan. Siphonen ligger nästan i medelpunk- 
ten. Jemf. Tab. VII. fig. 3. (Den bör ej förblan- 
das med ScHLotTHEim's Orthoc. undulatus. Nach- 
iragej Lab. AL 1. 41.) 

Till denna Snäckfamilj tyckes äfven böra 
räknas de af ScHrotHem anförda Tentaculites 
annulatus och Cornulites serpularius, 14) oak- 
tadt man icke med visshet vet om de äga skilje- 
väggar, som de yttre ringarna synes utmärka. 

3. Lager af Sandsten , Oolith och Kalkpud- 
ding. Dessa bildningar, som icke uppstiga öfver . 
50 - 60 fot öfver hafsytan, tillskapa inga kullar 
eller tvära afbrott, såsom Encrinitkalken, men 
utskjuta sina vågräta lager på jemna fält, som 
långsamt sänka sig till vattenytan. De finnas en- 
dast såsom en smal gördel utmed södra halföns vä- 
stra strand, hvilken från Wamlingbo utbreder sig 
öfver halföns norra del, fortsätter öfver Näset 
förbi Öya och Fide kyrkor, i norr till Gröttlingbo 
kyrka, der lagret upphör emot den högre upstigan- 
de Encrinitkalkstenen. Sandstenen utgör det un- 
dersta lagret, som utskjuter öfver allt vid vatten- 
ytån, så väl på halföns vestra sida, som inom 
Bursviken; men sedan landet ärnått 20-30 fots 
höjd, blir den betäckt med Oolith och kalk, 
som utbreder sig på landtungan 1 Öya, Fide 
och Gröttlingbo socknar. Sandstenen framskju- 
ter likväl åter i lutningen på östra sidan i Grött- 
lingbo socken, der den uppbrytes på Gröttling- 
bo udde och vid gårdarne Smits, Stenstuga och 


Skräddararfve. Bifogade utdrag af Chartan öf- 


4) Petrefaktenk. s. 337, 339. Tab. 20. f. 7. 8. 


325 


ver Gottlands södra udde, upplyser med ett ögon- 


kast bättre än all beskrifning, lagernas läge och 
ungefärliga gränsor. 

Sandstenens färg är ljusgrå och stundom 
hvitgrå. Den är sammansatt af fin sand, hvars 
korn äro hopfästade med en gråaktig, kalkblan- 
dad Lera. Den hörer till de lösare slagen, som 
med lätthet brytes och hugges. Små Glimmer- 
fjäll upptäckas så väl spridda i stenen, som på 
lagerytan. Den ligger i medelmåttigt tjocka hvarf, 
hvilkas mäktighet tilltager med djupet, ända till 
en och två fot, och afdelas med fina aflösningar 
eller ritsor, vertikalt i motsatta riktningar. De 
öfversta hvarfven omväxla med blågrå Lermer- 
gel och kalksten, den sednare tillhörande det 
öfverliggande Oolithlagret. Leran eller lermer- 
geln, är alldeles identisk med Sandstenens glu- 
ten och saknar ej eller fina Glimmerfjäll, men 
är utan petrificater, hvilka stundom förekomma 
1 de öfra Sandstenshvarfven. De hvarf, som 
ligga Oolithlagret närmast, öfvergå till kalkartad 
sandsten, hvari stundom Oolithkulor finnas in- 
sänkta; hvaraf följer, att Oolithkalken och Sand- 
stenen tillhöra en och samma formation, som 
ytterligare bestyrkes af flera likartade Petrifica- 
cater. Sandsten uppbrytes på flera ställen vid 
Bursviken, der äfven en lång sträcka af gam- 
la öfvergifna brott finnes vid Botarfve. Nu upp- 
tages den ur nyare brott, 3mil från de förra, 
på sydvestra udden af Bursviken, hvarest lag- 
ret icke uppstiger mer än 10-12 fot öfver hafs- 
ytan. Lika låg ligger sandstenen på Hoburgens 
fot, der likväl ingen brytning skett. Den an- 
vändes till slipstenar och ' flera byggnadsbehof 3 
är för dess löshet ganska tjenlig till architecto- 
niska prydnader, men attaherar mycken fuktig- 


i a 


i 


226 


het, så att den måste väl underhållas med ol- 
jefärg, för att äga bestånd i fria luften. De 
öfra tunna sandstensskifvorna användas i orten 
till taktäckning. 

Oolithkalken , växlande med mellanlager 
af gulgrå, tät, stundom mergelartad kalksten, 
är utbredd öfver sandstenen uppå hela näset 
eller landtungan som sammanbinder halfön med 
egentliga Gottland, från Sandstensbrotten vid 
Bursviken, i norr upp mot Gröttlingbo, och 
betäcker äfven sandstenslagret på Hoburgens fot 
vid hafsstranden. Mäktigheten tyckes icke öfver- 
stiga 15-20 fot, men i allmänhet vara mycket 
derunder. Oolithkornen äro hvitgulaktiga, till 
storleken från knappnålshufvuden till vanliga 
ärter eller Erbsenstein, (Pisolith) i allmänhet 
af hampfröns storlek. Pisolithen har jag endast 
funnit 1 de nya stenbrotten vid Bursviken, 1 «> 
form af spridda kulor. I den vanliga Oolithen 
äro kornen så nära sammanhopade, att den före- 
nande massan är föga märkbar. 

Till Kalk-pudding eller Cenglomerat bör 
den bergart räknas, hvaröfver vägen löper emel- 
lan Botarfvets stenbrott och Wamlingbo kyrka. 
Den utgör ett horizontelt jemt lager, af ringa 
utsträckning och föga mullbetäckning, liknande 
ett Ölands Alvarfält, af ungefär lika höjd med 
Oolithlagret , hvartill det gränsar litet söder om 
Botarfve , fortsätter + mil i söder till innemot 
Wamlingbo kyrka, derv lagret hvilar mot en upp- 
stigande afsättning af hvit Encrinit kalksten. 
På norra och vestra sidorna är det troligt att 
Oolithen betäcker Conglomeratet till någon del. 
Bergarten består af nötta och afrundade styc- 
ken, af 'ungefärl. hassellnötters storlek af tät, grå 
kalksten, förenade och sammanhäftade med gul- 


327 


aktig mergel och litet kalkspat. Den förstöres 
och sönderfaller lätt af luftens åverkan.  Frag- 
menter af Encriniter och Coraller ligga emellan 
aflossningarna, men ej till myckenhet och utan 
blandning af några fragmenter eller petrificater 
från Oolith-eller Sandstenslagret. Detta lager 
är således en hopvräkning af förstörd Encrinit- 
kalksten, sammanbunden med en merglig kalk. 
Då inga djupare anbrott finnas än blott några 
lösbrutna hällar, känner man endast lagrets yta. 

Öfverlefvorna af den organiska naturen äro 
i Sandstens-och Oolith bildningen dels egna, 
dels några med Encerinit kalkstenen gemensam- 
ma. I Conglomerat lagret finnes inga, som ic- 
ke härstamma från Enecerinitkalklagret, såsom 
Fawvositer, Turbinolier, Terebratula terebratuli- 
na I. &:c., en naturlig följd af dess upphof. 

I Sandstenen ligga petrificaterna endast i 
de öfversta hvarfven, som afväxla med Lera och 
kalk. . Dess märkvärdigaste petrificat är Mytilus 
retroflexus /7Z., hvilken, utom några individer 
i nästöfver liggande Oolith, uteslutande tillhör 
detta lager. Tab. VII f. 9. visar den i naturlig 
storlek. Dessutom träffas en Pellinit, som egent- 
ligen tillhör Oolithen, en liten Crpris?, samt 
mera allmänt WVerebratula pecten, priscus (re- 
ticularis 27.) och plicatella //-.; stundom fragmen- 
ter af en Turbinit eller TWurritella; pygidium 
(bakdelen) af Calymene Blumenbachii, horn af 
en Palxad, troligen af Asaphus caudatus, samt 
ofullständiga hufvuden af en Calymene; Tenta- 
Culites annulatus ScHLoTH,; 19) men inga lem- 
ningar af växter eller spår till kol har kunnat 
upptäckas vid det ringa djup, hvartill lagret än- 
nu är brutit. 


15) Petrefaktenk. Tab. 29. fig. 8: 


228 


I Oolithen och dess sandhaltiga och mergelar- 
de kalklager blifva petrificater mycket mera all- 
' männa. En del äro gemensamma med dem i 
Sandsten, såsom de nyssnämde Terebratuliter , 
stenkärnor af Turritella, samma art Tellinit 
som i Sandstenen, och stundom Mytilus retro- 
flexus; andra finnes der icke, såsom små Turs« 
ERE DR och Encrinit stumpar , en Myrtilit och 
i synnerhet det egna problematiska föremål, som 
"WAHLENBERG källa Phacites oolithus Göttlande 
cus och som alldeles icke bör förblandas med 
sjelfva Oolithen. Dessa ligga här och der spridda 
i Oolithen, (sällan i sandsten) äro plattrunda, 
litet convexa, med en nafvellik intryckning på 
begge sidor i medelpunkten. I tvärbrott visa 
de ingen concentrisk skalighet, såsom Oolith 
och Pisolith kornen, hvilka dessutom äro sphe- 
riska, utan bestå alltid af kalkspat såsom en kär- 
ne, omgifven af ett tunt skal; omständigheter, 
som alla antyda ett organiskt upphof. 16) 

Utom de nu antydda arter af Skaldjur, 
finner man bland Gottländska fossilier i Kongl. 
Bergs Collegii Samling en liten Belemnit och Pla- 
free gigantea, liggande uti en stenart, som - 
fullkomligt liknar de sandartade kalklagerna i 
skillanden emellan kalk och sandsten i Burs- 
vikstrakten. Så väl i denna, som i en Mineral- 
samling på Calmar Gymnasium, finnes lösa exem- 
plar af Gryphea arcuata , äfvensom särskilta lock 

denna mussla från Pelland: men utan när- 
mare uppgift af stället. Exemplaret i Calmar, 
som är bredare och större än vanligt, synes va- 


ra Gryphea arcuata 3 gigas. En verteber af 


16) Jemf. Tab. VII. fig. 10. a, b, i naturlig storlek. e, 
förstorad och vertikalt genomskuren i medelpunkten. 


329 


Ichthyosaurus befinner sig äfven i Bergs Colle- 
gii Samling, petrificater, hvilka bestämdt tillhöra 
de nedra lagerna i Jura-formation. Man finner 
dessutom i samma Samling en Ammonit, men 
utan bergart, af sex tums tvärlinia, med run- 
dad rygg, öfver hvilken de uphöjda ringarna 
blifva mindre tydligt gaffellikt två-eller tredelta, 
ganska lik Ammonites annulatus SCcHLoTH. 17) 

Bland alla under Encrinitkalksten anförde 
mångfaldiga slag af petrificater, förekommer i 
Oolith och 'Sandstens bildningen endast Tere- 
bratula pecten, priscus och plicatella, (lacuno- 
sa ScHL.) samt några obetydliga lemningar af 
Calymene Blumenbachii, Turbinolia och Encri- 
nus; alla öfriga, i synnerhet de sistnämda, som 
förvaras i Bergs Collegii Samling, tillika med 
stenartens beskaffenhet, hänvisa till en yngre 
bildning, som närmast liknar Jura-kalkstenens. 
Hvad de ofvannämde , med Encrinitkalkstenen 
gemensamma petrificaterna vidkommer och deras 
vistande i yngre bildningar, veta vi att flere 
arter igenfinnas 1 olika bildningar, äfvensom den 
gissning ej alldeles saknar sannolikhet, att de 
1 redan förstenadt tillstånd, torde blifvit inslam- 
made. 

Slutligen bör anmärkas, att hafsvågorna 
stundom uppkasta på vestra sidan af ön, 1 trak- 
ten af Ejsta socken, Alcronites globatus, ett 
petrifikat, som egentligen har sitt hemvist i 
Kritbildningens understa sandartiga lager: dessa 
hvila, enligt alla observationer, på Jura-kalk- 
sten och dess Oolith, och ligga troligen begraf- 
na på Östersjöns botten hvarifrån de uppkastas, 
helst stränderna vid Tyskland, Danska öarne 
och Skåne, bevisa kritans utsträckning åt Norden. 


17) Nachträge zur Petrefaktenk, Tab. IX. f. 1. 


330 


4. Af det som blifvit anfördt finner man 
att: Gottlandsbergen imnehålla flere slag af lager 
af olika ålder: det ena af Encrinit-eller Corall- 
kalksten, utgör landets hufvudmassa och älsta 
Bildning; det andra af Oolith, merglig kalksten 
och Sandsten, som onekligen är mycket yngre, 
. och, för att dömma af dess beskaffenhet, synes 
nedstiga till de yngre (Jura) Flötzlagren, som 
betäckas af kritbildningen. Ett tredje slag fin- 
nes äfven: det Puddinglika kalklagret eller con- 
glomeratet; att detta är yngre än Encrinitkalk- 
stenen, af hvars förstörda delar det är samman- 
satt och hvarpå det hvilar, är otvifvelaktigt; men 
desse observationer afgöra icke bestämdt lagrets 
förhållande till Oolithen. Jag skulle anse det 
äldre och underliggande Oolithen af det skäl, 
att inga lemningar af Sandsten eller Oolith fin- 
nas deruti och att alla petrificaterna härröra från 


Encerinitkalksten. Hufvudfrågan blifver derföre: - 


tillhör, såsom man hittills antagit, Gottlands 
hufvudformation, (Encrinitkalksten) den egent- 
liga Öfvergångsbildningen , eller bör den räk- 
nas till de Secundära Bildningarne? Till be- 
svarande af denna fråga, är nödigt att framstäl- 
la en jemförelse emellan våra öfriga Öfvergångs- 
bildningar och den Gottländska stora kalkfor- 
mation. 


a) Bildningarnas yttre form, 


Encrinit-kalksten.. | Öfvergångs-kalksten. 


TLagerna' ofta tvert af-|  Lagerna sällan tvert 
brutna; med lodräta väg-lafbrutna och alltid till 
gar af 1i-till 200 fotslobetydlig höjd; vanligen 
höjd, stundom på flere si-|nedstigande med lägre 
dor, hvaraf bergens fäst-loch lägre afsättningar. 


331 


Sjelfva branterna hafva 
ett mera stratifieradt och 
afrundat utseende. 


 ningslika utseende upp- 
' kommer. Conturerna all- 


I tid skarpa. | 


b) Lagernas ämne. 


På Gottland en endal| Alla våra öfvergångs- 
sammanhängande kalk-|bildningar äro samman- 
stensmassa, af troligenl|satte af ordentligt om- 
» vida mer än 200 P. fotsjvexlande lager af Sand- 
» mäktighet, utan RR Ler- och Alunskif- 

spår af Lerskiffer, Or- fer och kälksten. Tre 

sten eller äldre Sandsten, lager träffas vanligen till- 

endast blandning af Mer-! sammans, sällan blott ett 
gel öfverst i lagret. — |eller tvenne. 


c) Kalkstenens beskaffenhet. 


Encrinit kalkstenen| Färgen dels grå och 
alltid ljusgrå, som öfver-jgrå-blåaktig, som stun- 
går ända till hvit. Den|dom öfvergår till svart- 
röda färgen hörer WVilllaktig; dels rödbrun, med 
sällsynta undantag. grönaktiga ådror. 

"Tät och fint spatkor-| Alltid tät, med jord- 
nig, stundom mera grof-|likt brott, utan glans. 
kornig. Den tätaste är|Alldeles ogenomskinlig. 
hvit och på kanterna li-' 
tet genomskinlig. 


d) Petrificater. 187) 


MirLEPoriTES mMadrepori-|MirLEPORITES Cervicor- 
formis, Cervicornis ,| nis. 
solidus, repens, Rete-| 
pora, foliaceus IJZ. I 

FAVOSITES Coll dra fEivostirs. 


38) De med cursiv stil utmärkta äro gemensamma för 
begge bildningarna. 


332 


CATENIPORA escaroides, 
axillaris, Strues, fasci- 
cularis, Serpula. 

Turezinoua = turbinata, 
turb. 3 echinata y py- 
ramäidal., mitrata,mitr. 

PB cornuta y furcata. 

FunsGites patellaris, pi- 
leatus , deformis, te- 
studinarius. | 

CYCLOLITES nummisma- 
lis, hemisphericus. 

MADREPORITES stellaris ,| MADREPORITES Stellaris. 
articulatus , truncatus, 
flexuosus, <calycula- 
ris, — ananas, inter- 
stinctus, organum. 

ENCRINITES ww. .. flere|EncrintteSs flexibilis I7. 
species, med kronor| och stänglar af en an- 
och stänglar. nan art. 

| ECHINOSPHERITES J7. po- 
mum, granatum 19). 

CALYMENE Blumenbachii,|CALYMENE Blumenbachiti, 

punctata, concinna. sclerops DALMAN, ac- 

tinura DaALrm., polyto- 

| ma Darm., bellatula 
Darm. 

ÅsAPHUS caudatus. ÅSAPHUS mucronatus 

Broncs. , extenuatus 

IV.,expansust”.,fron- 

talis Darm., angusti- 

frons Darm., leviceps 

Daim. ,  palpebrosus 

| Darm. , centrotus DaAr= 


19) WaAHLESBERGS forut citerade Afhandl. om Svenska 
Petrificater. ; 


fCypris? (Mytilus?) 
I MYTILITES «.... tvenne 
arter. 
TEREBRATULA Jugata,pec- 
— ten, plicatella, tere- 
> bratulina, transver- 
Salis, priscus, rhom- 
| boidalis , rugosa, ex- 
planata, asper, stria- 
tula, similis, angula- 
ta, Crispa, 
sa, Cardiospermifor- 
'omis, levigata, biden- 
tata, exporrecta, con- 
chidium. 
HeEricitEs catenulatus , 
angulatus, supraangu- 
latus, cequilaterus, ob- 
vallatus. 

TurBINITES Cornu-arietis, 
alatus, centrifugus. 
Nötsnises .. ».(sten- 

kärnor) 
ÖRTHOCERATITES COmMmMuU- 
nis?, undudatus, im- 
bricatus , angulatus , 
Crassiventris. 
TENTACULITES annulatus 
SCHL. 
CAORNULITES 


serpularius 
SCHL. 


lacuno-! 


333 


MAN., Ccrassicauda I7., 
laticauda J/7., lacinia- 
tus JV., granulatus 
7., Armadillo DaArm., 


nasutus DALmM. 


MyTILITES Ccarinatus m. 
CARDITES Carpomorphus. 
TEREBRATULA jugata, pec- 
ten, plicatella, tere- 
bratulina , transver- 
salis, priscus , rhom- 
boidalis, psittacinus 
IV., novemradiata 7. 


PATELLITES COnicus, pen- 
nicostis IM. 

Hericites = utricularius 
fV., corneus HM. egqui- 
laterus, obvallatus. 


TurezintTtes bicarinatus 
W., centrifugus. 


LitviTtEs convolvans. 


ÖRTHOCERATITES COmmMuUu- 
nis, giganteus HM. 


CONULARIA quadrisulca- 
ta SOWERBY. 


334 


Här visar sig den största och mest afgöran- 


de' skiljaktighet, så väl i anseende till individer- 


nes öfvervägande mängd i Gottlands kalksten, 
som till arternas olikhet. Encrinit-kalkstenens 
petrificater uppgå till ett antal af minst 75 bestäm- 
da arter, men Öfvergångs-kalkstenen hyser blott 
50, hvaribland endast 14-15 arter äro gemen- 
samma. Antalet af Genera är hos den förra 19, 


hos den sednare 16, hvaraf 10 äro gemensam- 


ma. Inom vissa familjer är olikheten än större: 


bland Paleaderha, hvilka anses vara ett af de 
älsta djurslägten, har Encrinit kalksten-ej mer än 
4 arter, men. Öfvergångskalkstenen ej mindre än 
19, och hvad som är märkligt, ej mera än ett en- 


da gemensamt species. (Calym. Blumenb.') Bland 


Terebratuliterna hyser Gottland minst 20 arter 
(utom några obestämda); i Öfvergångskalken endast 
g9--10, hvaribland endast 7 gemensamma. Af Ortho- 


ceratiter förekommer på Gottland fem arter, i öfver- 
gångskalken två, men knappt en gemensam. Bland. 


Corallerna, som på Gottland utgöra största an- 


talet, finnes ej mindre än 28arter, hvaraf blott 
tre förekomma i: Öfvergångskalksten och desse 


ganska sparsamt, blott i de öfversta hvarfven. 


Det :sednare förhållandet iakttaga äfven Encrini- 
terna, hvaraf dessutom intet spår af någon Kro- 
na är funnen utom Gottland. Petrificaternas 


mångfald derstädes bevisar, att den organiska na- 


turen: vid dess danings-period, varit långt mera 


utvecklad än:under de öfriga Öfvergångsbildnin- 


garnas uppkomst. Olikheten hos begge Formatio- 
nerna är således äfven i anseende till Petrifica- 
terna väl uttryckt, och huru skulle väl tvenne 
sådane depositioner, som till exempel Gottland 


och Öland, belägna i samma hafsbassin, på en-' 


dast sju mils afstånd och högst 50 famnars djup 


335 


åtkiljda, men af ofvanför ådagalagda stora olik- 
heter, huru skulle de väl rimligen kunna tillhö- 
Ta en och samma bildning? 

I anledning af allt detta synes den mening 
grundad, att om också Gottlands stora kalkstens- 
massa, i anseende till saknad af Ammoniter och 
några andra characteristiska organiska öfverlef- 
vor, icke med skäl kan förenas med yngre 
Flötzkalkstens bildningar, så kan den lika litet 
räknas till den egentliga Öfvergångs-formation, 
eller åtminstone ej annorlunda än som dess yt- 
tersta och yngsta länk. Kanske föres denna 
bildning rättast till den länk af Secundärabild- 
ningar, som Engelska Geologer kalla Mountain- 
carboniferous Limstone, hvilken Bucktand upp- 
ställer emellan Old red Sandstone och den Sto- 
ra Stenkolsformation, och som KEFERSTEIN anta- 
ger såsom den första länken bland äldre Flötz- 
berg, under namn af Bergkalksten. 0) 

I Det är ofvanföre anfördt, att det Conglomerat- 
artade kalk stenslagret emellan Bursviken och Wam- 
Tingbo, sannolikt blifvit bildadt näst efter och ofvan- 
på den stora kalkstens massan; nu återstår att slutli-. 
gen granska de yngre lagerna, Oolith, kalk och Sand- 
stens förhållande till Encrinit-kalksten. Är denne 
bn Bergkalksten, (Mountain-carboniferous Limsto- 


IN 
i 
| 


20) Tabellen iber die vergleith- Geognosie. Halle 1325. 
Detta antagande vinner än mera sannolikhet af jem- 
förelsen med de petrificater, som tillhöra Bergkalks- 
bildningen, såsom: Calymene Blumenbachii, Asaphus 
expansus och flere Palxzader; Orthoceratiter och Co- 
nularia quadrisulcata, samt arter af slägterna Cir- 
rus, Helix, Cardium, Terebratula, Spirifer, Pro- 
ducta. Bland Coraller: Cariophylleza, Turbinolia, 
Astrea, Favosites, Retepora och många slags Encri- 
niter &:e. En Ammonit och Nautilit hörer äfven till 
detta antal. 


336 


ne) så är med det samma afgjordt att Oolith- 
lagret ej kan tillhöra den och således' mycket 
mindre vara dess underbädd, emedan Oolith 
ännu icke lärer vara funnen i äldre bildningar 
än Alpkalksten, men i synnerhet har sitt hem- 
vist i Jura kalkstens-bildningen, hvartill äfven 
de i Bergs Collegii Samling anförda petrificater 
hänvisa: Ichthyosaurus, 'Plagiostoma gigantea, 
Gryphea arcuata, Belemniter och Ammoniter. 
Oolithen och den dermed förbundna Sandstenen, 
antages såsom hvilande uppå Bergkalkstenen, 
äfven ur det skäl, att jag icke på något ställe 
bestämt funnit Oolith eller sandsten skjuta in 
under den förra, som likväl borde upptäckas 
på Hoburgens fot, der begge bildningarne sam- 

manstöta. Man kan derföre föreställa sig Ho- 
burgen med närmaste kullar, såsom uppstående 
högre delar af Bergkalksten, hvaromkring och 
på hvars fot, den yngre secundära bildningen 
blifvit afsatt. Efter denna åsigt, skulle en stor 
fördjupning existerat emellan det egentliga Gott- 
land och dess halfö, hvilken sedermera blifvit 
af den yngre Oolith och Sandstensbildningen upp- 
fyld, hvarigenom begge öarna blifvit förenade 
och landet ärhållit sin nu varande form. 


Systematisk förteckning på Gottländs Petrificater. 


ICcHTHYOSAURUS. 
CarsyMenE Blumenbachii 


punctata 

concinna 
AsarHus caudatus 
CryraIs Faba ; 


Mizzerora madreporiformis 
Cervicornis 
repens 
solida 
Retepora 
foliacea 

Favosites Gothlandica 


CATENIPORA escharoides 


axillaris 


strues 

fascicularis 

serpula 
SARNICULA Organum 
TvusBINOLIA turbinata 
B echinata 
yY pyramidalis 
mitrata 
B cornuta 
yY furcata 
Patellaris 
pileatus 
deformis 
testudinarius 
Crczorites nummismalis 


FUNGITES 


hemispherius 


ÅsTnREA ananas 


stellulata 


Manvrerora stellaris 


articulata 
truncata 
flexuosa 
calycularis 
Atexoswm globatum 
Encmnus 
TELLINA 


Mrs retroflexus 


PLAGIOSTOMA gigantca 
RYPHEA arcuata 

Fa igas 

TEREBRATULA Con idide 
Pecten 
striatula 
similis ? 
transyersalis 


Verteberutan matrix. 


(EK, Bergs Coll. 


Min. Samling.) 


BRONGN. Entomostracites tu- Encrinitkalksten.Sandsten. Hoburg. Djupviken. Klinte. 


bercul. 
Briuinicu. Entomostr. IV. 
DALMAN. . 
BRUNNICH. DALM. 
DESMAREST. BRONGN. 


JV. Millep. cornigerus ScHL, 

W. ScHr. 

m. 

mW. 

w. 

w. 

Lam. Madrep. Favosa W. 
ScHL. 

Lam. Tubip. catenular L. 
W. Scar. 


Lan. Tubip. serpens L.W. 
Scar. 

mw. 

mm. 

mw-. 

Lam. Madreq. org: L. WW. 

Lan. Madrep. turb. L.W. 


Madr. turb. L. I. Hyppur. 
mitrat. ScHL. 


Lam. Scar. Madr.turb.L.I7. 
Scar. Madr. turb. L. W- 
Scar. Madr. turb. L. MW. 
SCHL. 

Lam. Madr porpita L. W. 
Porpites lenticul. ScHL. 
Lan. Madr. porp. L. W. 
Porpit. hemispher. Scar. 
Lam. Madr. ananas L.W. 
Lam. Madr. interstincta W. 
Madr. stellat. Scar. 


Encrin. Gothland. W- 
Tab. [AO REN nare ok 


Wi TVI fig. 
L. 


L. 
L. Tab. VIL f. 9. 
BRoNGen. 


Anom. conchid. L, W-. 
Scar. Anom. pecten W. 
SCAHL. 

ScHL. 

IV. 


Cardiospermiformis (Nov. sp.) T:; VIL fiG 


Encrinit-kalksten. 
samma bergart. 
s. bergart 
utan matrix, uppkastad. 
Sandsten. Encr. kalksten 
Encrin. eller Berg kalksten. 
samma bergart 
s. bergart 
s. bergart 
s. bergart 
s. bergart 
s. bergart 
s. bergart 


s.. bergart 


. bergart 

bergart 
- bergart 
» bergart 
- bergart 


vnrannun 


s, bergart i 


bergart 
bergart 
bergart 
.« bergart 
. bergart 


FIRE 


s. bergart 


s. bergart 
s. bergart 


« bergart 

» bergart 

-« bergart 

- bergart 

- bergart 

(tillhör Kritbildn:) 
Encrinit-ellerBergkalksien 


FI 


a 


Oolith. Sandsten. 7” 
Sandsten Oolith. 

Oolith 

Encrinit-kalksten 
Mergelartad Encer.kalksten 
Mergelkalk 


utan matrix 


Mergelblandad Encr.kalkst. 
Encrinitkalkst. Sandsten. 
Encrinit-kalksten 

s. bergart 

s. bergart 

s. bergart 


Capellshamn. 
Djupviken. 
Djupviken. 


Hoburg. Slitö. 
Capellshamn. 


Allmän. 
Allmän. 


Bursviken o. fl. st. 


Slitö o. fl. st. 


Allmän. 


Capellshamn o. fl. st. 


Wisby. 


Allmän. : 
Capellshamn. Djupviken: 


Allmän. 
Lilla Carlsön. 
Klinte o. fl. St. 


Capellshamn. 
Uppkastad af hafvet. 
Stänglar allmänna, Kronor 
sällsynta i Klinteberg. 
Bursviken. 

Hoburg. Bursvik. 
Bursviken. 

Okändt ställe. 
Djupviken. 

(Bergs Coll. Saml.) 
(Bergs. Coll. Saml.) 


Klinteberg. 
Allmän. 
Hoburg. 
Djupviken. 


Djupviken. 


TeresratULA levigata? 
Priscus 
asper 
explanata 
lacunosa 
plicatella 
bidentata 
crispa 
angulata 
terebratulina 


exporrécta 
SpIRIFER distans 


Pronucta depressa 
.rugosa 
catenulata 
angulata 
supraangulata 
equilaterus 
obvallata 
cornu arietis 
alatus 
centrifugus 


HeLIx 


TurBo 


TURRITELLA 7 ov c 


BELEMNITES SATT 
OnrtEocerA communis? 
imbricata 
angulata 
undulata 
crassiventris 
TenrtAcuLites annulatus 
CornuuiTes serpularius 
AmMMonrTes annulatus? 
Pracites Gothlandicus 


SCH. 

Scar. Anom. reticular. WW. 
Scar. An. veticul. W- 
Scar. An. rveticul. W. 
WW. 

I. T. lacunosa Scar. 
(nov. sp.) . E 
(nov. sp.). T- VIL. f: 5. 
L. T. VII. fi 4 

L. 

Ww. 


I, 

SowERoyr. Anom. jugatus H. 
Terebr. aperturata ScHL. 

Somw. An. rhombotidalis W. 

(nov. sp-) 

ww. 

WW. 

mw. 

W. 

mW. 

mw. 

W. 

mW. 


(Turbinites L. Stenkärnor.) 
ScHr. Nachtr. PT: 32. f. 7- 


wW. 

XW. 

w. 

(nov. sp.) T. VIL. f. 8 
w. ; 


ScHL, 
SCHL. 
ScHL. 
W.T. VII fi 10. 


(Inhäftas efter pag. 336 af K. V. 


Enecerinit-kalksten « 
Encerinit kalkst. Sandsten 
Encrinit-kalksten. 

s. hergart 

s. bergart 
Ener. kalkst-Sandst. Oolith. 
Encerinit-kalksten. 

s. bergart 

s. bergart 

s. bergart 
Ener, kalksten. Kalkj Con- 

glomerat. 
Encrinit-kalksten 

s. bergart 


- bergart 
. bergart 
bergart 
- bergart 
. bergart 
.- bergart 
.« bergart 
bergart 
bergart 
. bergart 
. bergart 
er. kalkst.Oolith. Sandst. 


Boounnnennnnana 


E 


Sandblandad kalk 
Encrinit-kalksten. 

s. bergart 

s. bergart 

s. bergart 

s. bergart 
Encr. kalksten. Sandsten. 
Encrinit-kalksten 
utan matrix (mergelkalk ?) 
Oolith. 


4. H. för 1826. II 


Djupviken. 

Allmän. 

stundom bland den förra. 
blaud de föregående. 


Klinte. Bursvik. Hoburg. 
Klinteberg. 
Djupviken. 
Djupviken: 
Okändt ställe. 
Klinte. Östergarn. 
lingboer. 


Vam- 


Klinte Djupviken. 


Djupviken o. fl. st. 

Klinte. Capellhamn o. fl, st. 

Capellshamn ,  Östergarn, 
m. fl. st. 


Klinte. 
Capellshamn. Hoburg. 
m. tl. st. 


(Bergs Coll. Saml.) 
Katthammars vik. 
Djupyiken. Capellhamn. 
Hoburg. 


(Bergs Coll, Saml.) 
Bursyviken och södra udden. 


St.) 


| Tab. VII. 


Tab. VIII. 


a FÖRKLARING 


337 


af 


Tibbllådha "VU ock VHL 


fig. 


. Nedra delen af en Encrinit-krona. 
. Liten Encrinitknopp- 
. Ett skal, tillhörande beklädningen till 


en Encrinit knopp: 


. Terebratula (Anomia L.) crispa. 


— bidentata. 


. — Cardiospermiformis. 

- Mytilites. 

. Orthoceratites undulatus. 

. Mytilites retroflexus 7. 

. Phacites Gothlandicus 27. a, b, na- 


turlig storlek, c, verticalt genomsku- 
ren i medelpunkten och förstorad. 


CcsttstiR Charta öfver Gottlands Södra 
Udde. 


KX. V. A. Handl. 


1826. Se. II. 22 


338 v 


4 


Biographie 


ÖFVER | 
FRAMUEDNE STATS-MINISTERN FÖR UTRIKES ÄRENDERNE, 
BIDDAREN OCH COMMENDEUREN AF KONGL. MAJ:TS OR-' 
DEN, RIDDAREN AF KONUNG CARL XHI:S ORDEN, RID- 
DAREN MED STORA KORSSET AF KONGL. FRANSKA HE- 
DERS-LEGIONEN, RIDDAREN ÅF KONGI. PREUSSISKA 
SVARTA- OCH RÖDA "ÖRNS ORDEN, SAMT AF KONGL. 

UNGERSKA S:T STEPHANS ORDEN, 


Give LARS von ENGESTRÖM. 


I 


AR Ministern, Hr Grefve Lars von EN- 
GEsTRÖM föddes i Stockholm den 24 December 
1751. Han var Son af Biskoppen i Lund, Dok- 
tor JoHAN EnGeEstRÖM och Fru MARGARETHA ÉEN- 
GESTRÖM, född BENZELSTJERNA. Af dessa föräl- 
drar vårdades hans uppfostran med omsorg, 
och hans studier idkades vid Kongl. Academien 

1 Lund med så mycket större sorgfällighet, då 
han var nog lycklig att 1 sin, för sällsynt Jär- 
dom och språkkunskap, utmärkte Fader äga den 
säkraste ledare för sin vetenskapliga bildning. — 
Sedan han, år 1757, vid detta Lärosäte blifvit 
inskrifven såsom Student, och derstädes aflagt 
flere lärdomsprof, antogs han, den 27 Novem- 
ber 1770, till Extra Örnar Kanslist i Kongl. 

Riks-Archivet, hvarest han, i följd af ådagaa 
lagd flit och skicklighet, snart vann en på den- 
na tid ovanligt hastig befordran, den 12 Juni 
1771, såsom Kopist; den 23: Mars 1773, såsom 


339 


 Kanslist, och, samma år, den 20 Julii, såsom 
Registrator. 

Snart lemnade nu von EnGcestrRöm de inri- 
kes civila befattningarnes område, för att ägna 
sin verksamhet åt utrikes ärenderne, till hvilka 
hans böjelse egentligen kallade honom. Den 
13 October 1773 befordrades han till Andre Se- 
» creterare i Presidents-Contoret, ett Verk som 
| sedermera erhöll den förändrade benämningen 
af Cabinet för Utrikes ärenderne. År 1776 den 
| 11 Junii blef han derstädes förste Secreterare; 
| hvarefter han, år 1782, utnämdes till Charge 
d'affaires i Wien, samt anbefalltes, år 1783, att 
 afgå till Warschau, der han, kort efter ditkom- 
sten, aflemnade kreditiv såsom Envoygé extra- 
 ordinaire och Ministre plenipotentiaire. 
| Konung Gustar III:s död inträffade några 
år sednare; och H. K. H. Hertig Carr af Sö- 
dermanland, utsedd till Konung GustaF IV 
Avores förmyndare och Rikets föreståndare, dröj- 
de ej att bemärka den verksamhet och den pröf- 
 vade insigt, i flere hänseenden användbar, dem 
von EnGcestrRöm ådagalagt redan från början af 
sin offentliga embetsmanna befattning. — För 
andra vigtiga värf, än dem, i hvilka han hittills 
sig utmärkt , återkallad till Sverige, atnämdes 
han, år 1792 den 16 Julii, till Hof-Canzler och 
till Ledamot i Rikets Allmänna Ärenders Bered- 
ning; hvarjemte han, samma år förordnades att 
vara Ledamot af Stats-Beredningen och Pom- 
merska Beredningen: 

Efter ett kort vistande 1 Fäderneslandet 
inträdde han åter på den bana han tillfälligt= 
vis hade lemnat, och sedan han, med lika verk- 
samhet och samma varma nit för det allmännas 
gagn, under en skiljaktig tjenste-befattning, för- 


340 


värfvat sig en ökad rätt till sin Konungs nåd. — 
År 1793 utnämndes von EnwGceEstrRÖmM till Minister 
vid Höhe: 'Stor Brittanniska Hofvet; samt ut- 
Sågs , är 17905, att i samma egenskap  afgå 
ull Wien, Hväked befattning han dock, afsär- 
skilta otästätdigherer; icke emottog. År 1798 
den 26 April, utnämdes-han till Minister vid 
Kongl. Preussiska Hofvet; hvarpå han, den 23 
derpåföljande Augusti, på begäran erhöll afsked 
från Hof-Canzlers Embetet. 

> Med en redan förvärfvad och ådagalagd 
kännedom i diplomatiska 'ärenders behandling, 
förestod von EncEström denna beskickning un- 
der en tid af något öfver fem år, då han, på 
egen underdånig anhållan, blef rapellerad. I 
afsigt att använda den ledighet han nu vunnit 
än allmänna befattningar, för att, genom ett 
fortsatt vistande på flammande Orter, ännu me-= 
ra öka de kunskaper han redan ägde i de äm- 
nen som tillhörde de beställningar han hittills 
med heder beklädt, samt för att lära” känna 
främmande länders Vetenskaps-idkare och litte- 
ratur, företog nu von EnGceEstrÖmM en utrikes re- 
sa; men snart derefter ryckt ur det enskilta 
lifvets lugn, och sedan en af inhemska vådor 
och yttre politiska orsaker påkallad styrelse-för- 


ändring inom Fäderneslandet och för dess rädd 


ning föregått, — kallades von EnsGceEström tills 
båka Hörn Hörs sköte att gagna som redlig med- 
borgare och driftig Embetsman. Han utnäm- 
des, den 16 Maji 1809, till Kanzli-President3 
och "då sedermera, den 9 Junii samma år, :ge- 
nom den af Rikets församlade Ständer Töre 
slagna och antagne nya Regeringsform, åtskilli- 
ga Embeten undfätt” förändräde benämningar, 
och flere nya Embets-Verk inrättades, bibehölls 


341 


von EnGESTRÖM 1 sin befattning, med namn och 
värdighet af Stats-Minister för Utrikes ärender- 
ne; hvarjemte han, såsom Ledamot i Stats-Rå- 
«det, likaledes ägde att vaka öfver landets inre 
angelägenheter. — Den 21 Augusti, samma år, 
utsågs han äfven tull Ordförande i Tabell-kom- 
. missionen. 

Det utmärkta hägn von EncEström, under 
sin tjenstemanna-bana, alltid skänkt åt Veten- 
skaperne; den håg geh den omsorg hvarmed han 
sjelf dem idkat, tiliskyndade ora innan kort 
det hedrande ch för honom sjelf så tillfreds- 
ställande uppdrag, att vara högste vårdare af det 
Undervisnings-Verk, der han, som yngling, in- 
hämtat sin första bildning. Han utnämdes, år 
1810 den 16 Juni, till Canzler för Lunds Aca- 
demie; och under de skiljda befattningar han 
nu bestridde såsom Ledare af Sveriges yttre an- 
gelägenheter , såsom Konungens Rådgifvare och 
deltagare i öfverläggningarne om Rikets inre 
ärender, och såsom Styresman af ett frejdadt 
Lärosäte, ådagalade han alltjemt samma sam- 
vetsgranna redlighet och öppenhjer tighet i hand- 
ling, samma skicklighet och varma nit 1 utöf- 
ningen af sina tjenste-pligter, — hvilka ständigt 
utmärkt honom och oåtskiljligt utmärka hvarje 
rättskaffens medborgare och embetsman. : 

Hedrad med den Konungs nåd och förtro- 
ende som frälsat Fäderneslandet ur de faror, 
hvilka hotat dess sjelfständighet, åtnjöt von En- 
GEsTrRÖM den välförtjenta lycka att se samma 
hedrande förtroende sig ägnas af denne Konungs 
Efterträdare, som, för ärofullo bragder, ryktbar 
1 Europas bäfder, af Rikets Ständer, under en 
brydsam tidpunkt, enhälligt kallades till thron- 
följden. 


342 k 


Det var under utöfningen af sitt nya vig- 
tiga kall, von EnGcEstRÖM, såsom lön för mö- 
dorne af en vidsträckt embetsbefattning, kunde 
öfverlemna sig åt de vetenskapliga sysselsätt- 
ningar, hvilka alltid, sedan hans ungdom, ut- 
gjort hans käraste tidsfördrif. — Arfvinge till 
ett dyrbart, af framledne Stats-Secreteraren, 
Öfver-Post-Directeuren och Commendeuren af 
Kongl. Nordstjerne Orden, Herr MATHIAS VON 
. BENSZELSTJERNA grundadt Bibliothek, som betyd- 
ligen af Grefve von EnxGcEström, med sällsynta 
verk och handskrifter ökades, och hvilket han 
äfven, af håg att bereda allmän nytta, lät, under 
tillsyn af en särskilt lönad Bibliothekarie, upp- 
låta till allmänhetens begagnande, — ägde han 
ingen högre njutning än att der kunna tillbrin- 
ga hvarje stund, ledig från offentliga eller fa- 
milje befattningar. 

De mödosamma Embetsmanna värf von En- 
GEstTRÖM, med ospard och aldrig kallnadt nit, be- 
stridt, samt hans tilltagande ålderdom, af under- 
gångna svåra sjukdomar, vida mera än af årens 
öfvervägande tyngd, besvärad, nödgade honom 
emedlertid att, för sina återstående dagar, sö- 
ka den hvila hans försvagade krafter påfordrade.— 
På egen begäran erhöll han afsked, i Junii må- 
nad 1824, ifrån Stats-ministers-Embetet, och 
nedlade äfven, samma år, sin befattning såsom 
Academie-Canzler och Ordförande i Tabell- 
Commissionen.—Kort tid derefter afreste han 
till sitt gods Jankovitz i Pohlen , den fristad, som 
skulle för honom blifva den sista, och der han, 
inom kretsen af sin familj, ämnade tillbringa sin 
återstående lefnad.—Den oskrymtade kärlek , som 
alltid hos honom lågade för ett älskadt fosterland 
och dess Konunga-hus, utkräfde sin rätt då han 


å 343 


nu skiljde sig i från dem båda.—Han lemnade 
Sverige med djup saknad; och äfven i ett främ- 
mande land, under förändrade förhållanden, 
kunde de underrättelser han genom fortsatt bref- 
växling förskaffade sig om fäderneslandets tref- 
nad och välstånd, ännu till någon del upplifva 
hans aftynande krafter. Men snart var han hun- 
nen till målet af sin jordiska vandel; den 19 
Augusti 1826 afsomnade han på Jankovitz, i en 
ålder af nära 75 år.— Hans minne skall alltid ak- 
tas för det varma nit hvarmed han uppfyllde 
de uppdrag honom anförtroddes; hans jemna, öp- 
» na handlingssätt; hans ömhet för fattiga och 
nödlidande; hans tillgänglighet för sökande, 
och hans sinnesstyrka 1 egna motgångar. — 
Ej mindre såsom belöningar för trogna tjen- 
ster än såsom hörande till de Embeten han be- 
klädde, feck Grefve von EncGcEstrRöm tid efter 
annan emottaga offentliga äretecken och heders- 
bevispingar. — Den 28 April 1790 utnämdes han 
till Riddare och den 1 Mars 1805 till Commen- 
deur af Nordstjerne Orden: 1809 den 29 Junii 
upphöjdes han i friherrligt stånd: samma år den 
3 Juli, blef han Riddare af Seraphimer Or- 
den: 1811 den 26 Maij, Riddare af konung CARL 
XIII:s Orden, och 1813 den 28 Januari, Gref- 
ve. — Kort efter styrelse-förändringen, och vid 
tillfälle af de åtskilliga freds-slut hvari Sverige 
ingeck med utländska Makter, och dervid H. 
E. Grefve von EncEstrRöm, till en del såsom un- 
derhandlare, tillhandagått, emottog han de ut- 
ländska Ordnar honom af främmande Regerin- 
gar tilldelades. 
Såsom Vetenskaps-idkare och deras krafti- 
ga beskyddare rönte von EncestrRöm likaledes 
smickrande bevis på :den allmänua uppmärksam- 


344 


het han ådragit sig, af så väl utrikes som int 
hemske Lärda Samfund. — Kongl. 'Svenskå 
Vetenskaps Academien', med fästad hänsigt till 
hans egna litterära kunskaper och till den upp- 
muntran han ägnade åt Vetenskaperne, invalde 
honom såsom dess ledamot, den 3 December 
18012. Han valdes till Academiens Przeses för 
halfåret från Aug. 1814 till Febr. 1815, då han 
med: et tal: ”Om nyttiga utrikes inrättningar, som 
kunde blifva i Fäderneslandet användbara”, ned- 
lade presidium; och han kallades efterhand till 
medlem af Kongl. Vitterhets, Historie och Anti- 
qvitets Academien; Academien för de fria kon- 
sterne; Musikaliska Academien ; Landtbruks-Aca- 
demien; Patriotiska Sällskapet; Sällskapet pro 
patria, Evangeliska Sällskapet; Vetenskaps-Soci- 
eteten i Upsala; Sällskapet pro fide et Christia- 
nissimo; med flere så väl inländske som Utländ- 
ske Academier och Sällskaper. 

Fastän Grefve von EncestrRömM, under/'en 
så verksam lefnad, för nit och fosterlandskär- 
lek, med rätt, skördade Konungars nådebetygel- 
ser och medborgares aktning; upphöjdes till Sta- 
tens högsta Värdighet och pryddes med ut- 
märkta äretecken och hedersbevisningar, erfor 
han likväl stundom den sanning: att lyckans 
förmoner ej uteslutande skänka sällheten. 'Ho- 
nom drabbade det öde att se ingångna husliga' 
förbindelser våldsamt förbittras af sorger, 1 hvil- 
ka Fadershjertat måste uppmana bela styrkan 
af en manlig själ, och de mäktiga tröstegrun- 
derne af en oskrymtad gudsfruktan för att bä- 
ra smärtan af en dyr saknad. — År 1790 der 
3 October, ingeck von EnGcEström, i Warschau, 
en förening med , Fröken Grefvinnan RosAtie 
CuHLAPOWSsKA , med hvilken han ägde 4 barn, hvar- 


345 


af blott en Son, — Majoren i Kongl. Preussisk 

tjenst, Grefve GustAF STANISLAS VON ENGESTRÖM, 
 öfverlefde sin Fader. — Af trenne 'döttrar, af- 
led den ena i en späd ålder; och de tvenne an-” 
dra, Hoffröken EupPHEMtA Maria MARGARETA VON 
ENcESTRÖM, född "15793 och "död" T817;" sänt 
Friherrinnan DorothÉA ANNETTE Jöserrde, född 
1803, gift, år 1821, med Kongl. Svenska En- 
voyen i London, Öfverste Kammarjunkaren och 
Commendeuren Frilierte STJERNELD, och död, år 
1823, under en resa i Frankrike, bortrycktes i 
en mognare ålder, då utvecklingen af deras själs 
egenskaper gaf honom en så my oket större öf- 
vertygelse om vidden af sin förlust. Dessa sorg- 
liga minskningar af föremålen för hans ömma- 
ste tillgifvenhet, uthärdade von EnGEström med 
christelig fördragsamhet, och med den högre till- 
försigt till Försynen han så väl angifvit 1 sin 
lyckligt valde Riddare devis: Speravwit infestis. 
Det var äfven i följd af denna ädla förtröstan 
under Himlens vilja, och med vördnad för dess 
bud, som Grefve von EncEstrRöm för sin saknad 
hemtade sin säkraste trösti en välgörande hand- 
ling. — Vid Fröken EUPHEMIA VON ÄNGESTRÖMS 
död» lät han inom Hufvudstaden uppbygga en 
boning till fristad åt fattiga Catholiker, den af- 
lednas trosförvandter; och denna inrättning, 
som bär hennes namn, underhålles af ett 1 så- 
dant ändamål nedsatt kapital. 

Under de år H. E. Grefve von ENGESTRÖM 
tillbragte i Pohlen, tillvann han sig äfven der, 
likasom i Fäderneslandet, en allmän, odelad hög- 
aktning. Såsom bevis derpå och med lediga 
af den förbindelse han, genom sitt gifte ingått 
med en i detta land jänskdd: Slägt, orköll han, 
år 1791 den 22 Junii, af Pohlska Ständerne, 


346 

med enhälligt. bifall, Indigenat såsom Pohlsk fl | 
Adelsman, det han med sin Konungs samtycke 
emottog; och då de utmärktaste personerne af = 
Pohlska Republikens Patrioter vid Revolutionen, 
år 1791, till föreningstecken antogo en guldring, 
lika med dem som af de Romerske Equites for- 
dom buros, erhöll han, ensam af alla främlin- 
gar, en dylik ring; vilken händelse uti en af 
hjelmprydnaderne på von Enceströmska Grefli- 
ga Vapnet är uttryckt. 


347 


Biographie 
ÖFVER 


PRESIDENTEN I KONGL. COMMERCE COLLEGIUM, COM- 
MENDEUREN AF K. NORDSTJERNE ORDEN, 


CARL ar KLINTBERG. 


Ca AE KuintBERG föddes i Gefle d. 19 Nov. 
1767. Föräldrarne voro Fabriqueuren derstädes 
JacoBz KriintgBErRG och Anna Maria Nystebpt. Ef- 
ter fulländade studier vid Universitetet i Upsala 
inskrefs han år 1788 såsom Auscultant i Kongl. 
Commerce-Collegium, hvarest han genomgick 
åtskilliga af de lägre tjenstemanna-graderna in- 
till 1802, då han blef bemälte Collegi Secretera- 
re. Efter 6 års berömlig tjenstgöring uti den- 
na befattning, befordrades han 1808 till Assessor 
i samma Collegium och 1813 till Commerce-Råd. 
Hans förtjenster voro nu redan så utmärkte, att 
han, i början af året 1817, förordnades att för- 
valta det då lediga Stats-Secreterare Embetet i 
Handels och Finance-Expedition, till hvilken vigti- 
ga beställning han i October samma år blef utnämd. 
Uti 4 år skötte han detta mödosamma och an- 
svarsfulla kall, till sin Konungs tillfredsställelse 
och till ovedersäglig båtnad för Svenska handeln 
och näringarne, hvilka alltid voro föremål för 
hans tknärlta nit och bemödande. Efter Pre- 
sidenten Friherre EpercraAntzs död blef Herr AF 


348 
KrintzerG 1821 förordnad, att, såsom Chef, före- 
stå K. Commerce Collegium , och slutligen 1824 
d. 9 Mars kallades han att vara verklig Presi- 
dent i det samma Rikets Verk, der han för 36 
år sedan börjat sin Embetsmannabana. 

Han hade tid, efter annan rönt flera ve- 
dermälen af sin Öfs Hövlaets ynnest: År 1817 blef 
han Riddare af Kongl. Nordstjerne Orden, 1820 
upphöjd i adeligt stånd med namnet AF Krint- 
BERG, och 18246 Commendeur af Kongl. Nord- 
stjerne Orden. 

Det skulle blifva allt för vidlyftigt att upp- 
räkna alla de Committeer och utgreningar af 
allmänna Förvaltningen, i hvilka Presidenten AF 
KrintsERG, under sin långa Embetsmannatid, 
deltagit såsom Ledamot. De vigtigaste ibland 
"dessa voro utan tvifvel General-Tullstyrelsen, 
och allmänna Brandförsäkringsverket, men med 
all sanning kan sägas, att intet ämne var för 
hans uppmärksamhet för stort, och, för hans 
verksamhet, icke något gagneligt för litet, 

Redan vid dess första instiktion räknade 
Kongl. Landtbruks Academien honom ibland si- 
na Ledamöter. K. Vetenskaps Academien 'till- 
egnade sig honom genom val år 1815, och huru 
han uppfylde sin plats inom detta samfund, :der- 
"om 'Vittnar det förl odnde hvarmed han, endast 
2 år derefter, kallades att vara K. Academiens 
Preses. Hans tal vid Presidii nedläggande 1818 
handlade om de märkligaste förändringar in- 
"hemska och främmande år lygs rättigheter a äl- 
dre och sednare tider undergått i Svenska ham- 
nar. | 

Presidenten Ar Krintsere ägde oaktadt sma 
trägna göromål, en temligen god belsa,; och allting 
tycktes löfva åt honom en lång lifstid, då det- 


- 349 


ia hopp plötsligen afbröts genom en förskräck- 
lig olyckshändelse. Han begaf sig om aftonen 
d. 15 Julii 1826 ifrån sin Landtegendom Söder- 
by i Odensåla församling, för: att återvända 
till Stockholm , dit han var kallad såsom Le- 
damot af en committe, anbefald att öfverse 
och föreslå förbättringar 1 författningarne rö- 
rande ändrings sökande och Communication i 
Economi och Politie-mål. Då, i en backe nä- 
ra Rotebro Hästarne begynte skena, föll han, el- 
ler kastade sig ur vagnen, men på ett så olyck- 
ligt sätt att hans hufvud NE och han 
inom få stunder derefter dog; till saknad för 
Fäderneslandet och det Tosh AG hvil- 
ket han egnat sitt nyttiga lif. Penn 
Bretdehten AF. KLINTBERG Var 2:ne, gånger 
gift: första gången 1794, med JOHANNA. SOPHIA 
HARrRTHIN, som dög 1813; och 2:dra gången 1814 
med : JUSTINA SMERLING, då Enka efter Kyrko- 
herden M. RAMSTEN, — I det sednare ägtenska- 
pet hade han inga barn, men af det förra öf- 
verlefva honom tvenne Söner. 2 UN 


350 


Biographie 


ÖFVER 


FRÅMLEDNE HOFMARSKALKEN, RIDDAREN AF KONGL. 
NORDSTJERNE-ORDEN, 


FrireRRE GUSTAF von PA YK ULI. 


Grustar von PayvrurrL föddes i Stockholm den 
21 Augusti 1757. Hans Fader var Majoren och 
Riddaren af Kongl. Svärdsorden Carr FREDR. 
PavrurL, och hans Moder Beata CHARLOTTA 
SimmiInG. I sina yngre år erhöll han undervis- 
ning af privata lärare, och visade redan tidigt 
en ovanlig liflighet och en utmärkt lätthet att 
fatta. En del af ungdoms-åren tillbragtes på 
Hesselby egendom nära Upsala, dit LinséÉ ofta 
ställde sina excursioner; och torde det sålunda 
yppade tillfället, att se och höra denna utmärk- 
ta man, först hafva upptändt den brinnande håg 
för forskningar i Natural-historiens särskilta gre- 
nar, hvilken sedan i alla åldrar lifvade PAYKULLS 
verksamhet. Detta bestämda tycke för Natural- 
Historien medförde likväl icke några hinder för 
inhemtandet af grundliga kunskaper äfven i an- 
dra Vetenskapsgrenar; och jemte beundrandet 
af den fullkomlighet som natur-föremålen fram- 
ställa, vaknade tidigt äfven smaken och känslan 
för de mästerstycken, som menskliga snillet fram- 
alstrat; en känsla, som äfven snart började ytt- 
ra sig medelst egna försök i skaldekonsten. Ef- 


351 


| ter att i Upsala hafva aflagt de erforderliga lär- 


domsprofven, inträdde PaAyvxurr på embetsman- : 
na banan år 1779, såsom extraord. <Canzlist i 
i Utrikes Expeditionen. Inom denna expedition 
avancerade han sedermera, och erhöll 1794 förste 
Expeditions-Secreterares fullmakt, samt utnäm- 


I des 1796 till Canzli-Råd. 


För tillfredsställandet af sin vetenskapliga 


| forskningsifver, företog. PAYKULL flere resor till 


åtskilliga af rikets provincer, samt äfven till Tysk- 
land och Dannemark. Rikhaltiga tillökningar för 
hans ornithologiska och entomologiska samlingar 
inflöto, dels redan under dessa resor, dels såsom 
en följd af den dymedelst vunna bekantskapen med 
dessa länders Naturforskare, med hvilka sederme- 
ra underhölls en jemn brefvexling, och ett ömsesi- 
digt utbyte af iakttagelser och af mnaturalster. 
Af särdeles intresse var härvid bekantskapen med 
Prof. Fasricius i Kiel, som med ett nytt sy- 
stem gjort epoch i Entomologien , och af sin tid 
hyllades ej allenast såsom Europas förste En- 
tomolog , utan snart sagt som en souverain i 
denna Vetenskap. Den sedan fortsatta corres- 
pondancen med denna utmärkta man, gaf åt mån- 
ga föremål i PAyKruris samling en bestämhet och 
säkerhet, som endast på detta sätt kunnat er- 
hållas. 

Medan Pavyrurr, gynnad af lyckliga yttre 
omständigheter, sålunda använde en del af sin 


"tid och sin lifliga verksamhet åt vetenskapliga 


yrken, egnade han en annan del af dem båda 
åt den angenäma sysselsättning, som hans smak 
för Vitterheten erbjöd honom, och njöt sålun- 
da af både naturens och de sköna konsternas 
behag. Den uppmuntran och ynnest som des- 


3502 


sa sednare rönte af Gustar III, det intresse för 
-dem , som 'derigenom lifvades hos:hela natio- 
nen, och det ej ringa antal af snillen och af 
medtäflare , som i följd häraf uppvaknade, allt 


bidrog att öka den varma tillgifvenhet, hyvar-' 
med iPAyKxurr. denna tid egnade sig åt Sånggu-' 


dinnornas dyrkan. Såsom - måhända; något af- 
vikande mot den då egentligen rådande sma- 
'ken , torde: härvid kunna anmärkas den förkär- 


dek Payxurr visade för :den gamla: klassiska lit- 


teraturen , ' och för : Greklands lyriska skalder. 


Tbland de: vitterhets arbeten han lät trycka, vo- 


:ro derföre. äfven öfversättningar från ÅNACREON, 


SAPHO, Bion: och: MoscuHus. Utom en mängd 
:smärre digter: och :epigrammer , författade han 
-vid denna tid äfven ”Tragedierna Virginia och 
.Domald , samt Comedien :Ordensvurmen, hvil-' 
'ken sistnämde likväl genom ett missförstånd blef. 
förbjuden att på Svenska. Theatern uppföras, 
då «den redan dertill var fullkomligen möfvad. 
-T-sednare' tider var PaAyrurr betänkt på, att af. 
'trycket  utgifva en omarbetad samling af sina 


| 
I 


kb 


-poétiska arbeten, hvaraf likväl ej mer än första 
-delen utkom ; innehållande åtskilliga. smärre styc- 
:ken';:: de : ofvannämde - öfversättningarne, samt . 

2 5 3 


-hans:Tal vid  Presidii nedläggande 1 Vetenskaps 


Academien. 


År 1802 företog. PAyKunr åter. en veten- 


jökaplig resa, till Tyskland, Holland och Frank- 


d 


rike, och besökte under densamma så väl des- 
ED. se z fö | 
'"sa: länders Museer, som stränderna af Medel- 


hafvet, hvilkas sköna trakter för en så ifrig 
- naturforskare erbjödo ett mångdubbelt intresse. 


Tillfället att i Paris göra bekantskap med en : 


Cu= 


353 


CuVIER, LATREILLE, Bosc m. fl. , var äfven att 
räkna bland vinsterna af hans vistandei en stad, 
som denna tid kunde anses såsom den europei- 
ska Vetenskaps-odlingens medelpunkt. 

Han besökte sedermera äfven Petersburg, 
och begåfvades der af Ryska Kejsaren med en 
diamantring, såsom bevis af denne Furstes upp- 
märksamhet på Pavyxuiis litteraira förtjenster. 
Vid dessa fästade man dessutom så inom som 
utomlands ett rättvist afseende, hvilket äfven 
bevittnas af de kallelse-bref Frih. PaAyrurr tid 
efter annan erhållit från åtskilliga lärda och vitt- 
tra Sällskaper, såsom från Vetenskaps-Societeten 
i Upsala, Patriotiska Sällskapet, och Landbruks 
Academien ; — äfvensom från de vetenskapliga 
' Societeterna i Paris, Petersburg, Moscau, Florens, 
Köpenhamn, Siena, Berlin, Erlangen, Phila- 
'delphia Göttingen , Wetterau, Marseille, Mar- 
burg, Boston, samt från Senkenbergska Sällska- 
pet i Frankfurt am Mayn.—Redan år 1791 ha- 
de Kongl. Vetenskaps Academien tillegnat sig 
PaAyrurr såsom Ledamot, samt år 1796 valt honom 
till Ordförande vid sina sammankomster, vid 
hvilken förtroendeposts öfverlemnande han höll 
sitt bekanta Tal: om Djurkännedomens Historia 
i Sverige före Linnés tid. 

Äfven af Regeringen hugnades han med: 
fortsatta bevis på det afseende den fästade vid 
hans förtjenster. Han utnämdes år 1805 till 
Riddare af Kongl. Nordstjerne Orden, 1815 till 
Hof-Marskalk, och upphöjdes år 1818 i Friherr- 
ligt stånd. 

Friherre PayKurr fortfor med en outtrött- 
lig verksamhet för sina naturhistoriska Samlin- 
gars förökande, dels genom köp, dels genom 

KV. 4. Handl. 1826, St. II. 23 


354 


utbyte af Nordens naturalster mot andra verlds- 


delars.. Han underhöll äfven någon tid, en sam- 


lare på afrikanska kusten. Med lika omsorg följ- 
de han äfven Vetenskapens framsteg, så väl ge- 
nom anskaffande af utkommande Skrifter och 
praktverk, som genom en vidsträkt correspon- 


"dance med många af samtidens naturforskare i 


olika länder; såsom med en Rossi, SPALLANZANI, 
LATREILLE, MARsHAM, HAMMER, ROSTAN, HOFFMANS- 
EGG, Hee, Märrer, m. fl. 

Utom de strödda afhandlingar brat han 
tid efter annan riktat denna Åcatlerniek Hand- 
lingar, utgaf han äfven åtskilliga Monographier 
öfver sådana genera bland Svenska Coleoptera, 
som företrädesvis voro rika på arter, svåra att 
utreda, och förut föga bearbetade, såsom Sta- 
phylini, Carabi, och Curculionerna. Sedermera 
utkommo 3 delar af hans Fauna Suecica, hvil- 
ka imnefatta utmärkt noggranna beskrifningar 
på Svenska Coleoptera. Frih. PaAyKrunis sista, 
och äfven mest fulländade, arbete var hans Mo- 
nographia Histeroidum, öimfättalde alla både 
svenska och utländska arter af detta slägte; ett 
arbete som med de förtjenster, hvilka utmärka 
Frih. Payruris förra arbeten, ännu förenar en 
större utsträckning af ämnet, samt utmärkt go- 
da figurer på hvarje der beskrifven art. SA 

Friherre PAyruir tillbragte sina sednare år 
för det mesta på sina landegendomar, särdeles 
på Valloxsäby, der han för sin ständigt tillvä- 
xande Fogelsamling låtit i trädgården uppföra 
ett eget hus, bestående af ene Salar, som 
likväl snart icke mera lemnade utrymme för den 
fortfarande tillökningen. Dertill ännu en för en 
privat person ovanlig samling af sällsyntare Mam- 
malier, och en entomologisk, som kunde räk- 


| 355 

näs bland de betydligaste på sin tid; alla dessa 
'med ospard kostnad och omtanka från olika 
'verldsdelar inhämtade samlingar, bildade här 
det största Museum ännu någon privat Svensk 
man ägt, och som erbjöd ett outtömligt förråd 
till sysselsättning, äfven för den mest kraftful- 
lå och odelade verksamhet. Men vid betraktan- 
de häraf, undgick det icke Frih. PaAYKuris 
uppmärksamhet, att han redan tillrygga lagt den 
del af mannaåldern, hvars fulla kraft erfordra= 
des för ett ändamålsenligt begagnande af dessa 
skatter, och för att tillika kunna med jemna 
te följa Naturvetenskapens fortskyndande gång. 
Förutseende att den annalkande ålderdomen 
skulle förr eller sednare neka honom den : egna 
dagliga tillsyn, som dessa samlingars bestånd 
oumgängligt fordrade, var han i tid betänkt på 
att för en framtid trygga deras ' existence, på 
ett sätt bäst svarande mot deras värde, och 
hvarigenom de säkrast måtte komma att gagna 
vetenskapen. För god Svensk, för att lyssna 
till de förmåner, som mot deras afträdande er- 
bjödos honom från utlänsk ort, och inseende;, 
att, med de rika samlingar som Universiteten 
'redan äga, behofvet af sådana var störst i sjelf- 
va hufvudstaden, såsom den punkt hvarifrån de 
praktiska kunskaperna i synnerhet utspridas, och 
dit resultaten af vunnen erfarenhet åter samlas ,— 
beslöt Frih. PavyKxurir att till Staten öfverlem- 
na sina samlingar, såsom början till ett Svenskt 
Riks-Museum. Sedan Konungen härtill lemnat 
sitt nådiga bifall, och vården af detta Museum 
blifvit anförtrodd åt Kongl. Vet. Academien, af- 
hämtades dessa samlingar i Junii 1820, och Frih. 
 Payzuir dröjde ej länge, att sjelf åter se dem 
1 K. Vet. Academiens hus, der de blifvit 


| 


356 


uppställde ; 'på ett sätt, och:med. de inskränk= 
pingar ; som lokalens obeqvämlighet och bristan- 
de utrymme gjort oundvikliga. | 
; Friherre PAYKULL tillbragte sina återståen- 
de dägar i: lugn och i skälet a su familj, på 
Valloxsäby, hvarest trädgårdsskötseln och för- 
söken att I vårt klimat odla utländska träd och 
buskar ; vore: bland föremålen för hans sednare 
verksamhet. Några anfall :af slag försvagade 
småningom hans eljest starka kroppsbyggnad, och 
han 'utslocknade på Valloxsäby den 28 Januarii 
1020: hora 
Friherre Baka r. hade :trenne gånger varit 
dd först med ÅNNA ELISABETH EHRENSVÄRD , se- 
dan. med JoHaAnsaA : Mörrer, och tredje gången 
ined - ANNA : CATHARINA SANDELS, Som, tillika mel 
en dotter af Friherre PAYEULLS första gifte, en 
son och en: dotter åf det andra, samt en son af 
dot äg öfverlefva den saknade. 


> sFlere Naturforskare hafva fästat Friherre 
PåAyvzurrs ramn vid arter afde Djur klasser, om 
hvilkas kunskap han i synner het gjort sig förtjent. 
Sålunda förvaras hans minne i N ätursystemet 
medelst: Rallus : Paykullii Ljungh ;—Scolopax 
Paykullii Nilss.,— Tortrix Paykulliana Thunb:., 
Alucita a ARA Fabr. >» Amarygmus Per 
Ki Dal IR. | 


+ NE ' f dd 
il i H 3 E 


tupkalére Prio af trycket utgifna ; 
FRREAARRO AROR SSkriEter äro: f 


ina åa lå ii ok iätra. Skrifter : ; j ä i 
Ode öfver Vorrtames Död. Vitterhetsnöjen, 
Del. IV. p. 15—19. 


(SR 


357 


« Råd: till unga .Poeter. anf. st..p. 62—609. 5) 
j fjaldehnet ill; en.;; Vänsnänk. st.opir 106 


F18. 


j Hamald , Tragedie i 5 Akter. Stockholm 1783. 
. Ode öfver snille förtal. Svenska - Parnass. 


1794, . 19—22. 


kb. Skalde-Bret till Hans Excellens Riks-Rådet 


m. m. Grefve Creutz, vid dess återkomst 
till Sverige. anf. st. p. 161— 163.. 


7-. Ordens-Vurmen , Komedi i 3 ;akter. Stock-. 


holm. 1785. 


. Stancer till ett fruntimmer vid hennes Pap- 


pegoyas död. Sv. Parnassen 1795; pp. 73— 
5. 


I LAN Safo, Bion och Moskus; öfver- 


sättning. Stockh. 1907, 


. Samlade Svenska Skrifter; första Fang or 


sala 1814. | 
Naturhistoriska" Skrifter. 


. Monographia Staphylinorum FE Upsa- 


lie 1789. 


. Monographia Caraborum ' Suecite!' Ups: 1790- 
. Monographia Curculionum SueciX. Ups. 1792. 
. Fal om Djurkännedomens Historia före Lin- 


NÉs tid; hållet vid Prasidii nedläggande uti 
Kongl. Vetenskaps AN den 28 Maj 


1740.075 


. Fauna SUcGicA. Insecta. Tor — III. Ups. 


1798— 1800. 


. Catalogus Insectorum, qu& desiderantur in 


Museo. Ups. 1804. 


'”") Äfven upptagne i Friherre von Paykuris samlade 


Svenska skrifter, första Bandet 


358 
17. Monographia Histeroidum. Ups. 1811. sal 


18. Catalogus Avium, quas in Museo suo servat. 


Ups. 1817. 


Dessutom följande Ai fbundiinssn i Kongl. V an. | 
Academiens Handlingar. 


Beskrifning öfver ett nytt Nattfly, Phalxena tig 
nea betulinella. Tom. VI. (år 1785), 1. 


öka för vädfilhekn af Phal. Noctua ER | 
Tom. VI (1785), 3, p- 196. | 
Phalena Tinea grandevella, beskr. Tom. vL 
Je 224. 
ng om ett nytt Svenskt Nattfly, Phall/ 
Noct. telifera. Tom. VII (1786), 1. p.- 60. 
Anmärkningar om Genus Fisen Tom. XD 
(år 1798) 2, Pp. 144. | 
Beskrifning öfver nya Svenska Insekter. 1:sta 
stycket, Tom. XX (1799)> 1, p. 48. | 
2:dra stycket, 2, p. 115. — 3: åje ctyckell | 
emte rättelse vid beskrifningar af några 
förr kända Svenska insekter, Tom. ARN 
(år 1801), 2. Pp. 116. 0 or | 
Beskrifning om ett nytt genus ch species blandll 
foglarna, Dromas Ardeola. Tom. XXVI 
(1805), 3. p: 182. | 
Beskrifning på en ny fogel, Gracula nigricollis, 


Tom. XXVIII. (1807), 4,» P: 208 | 


I 
| 
| 


| 
| 
| 
| 


Biographie 


ÖFVER 


| CANCELLIE-RÅDET ; PROFESSOREN SAMT LEDAMOTEN AF 


KONGL. NORDSTJERNE-ORDEN, 


MATHIAS NORBERG. 


Mparnns NorsErRG föddes, år 1747, 1 Nätra 


Socken i Ångermanland. — Hans fader, Kro- 


I no-Länsmannen MartHias NorsgErRG, hade fått 


sig uppdragen uppsigten öfver Linne-tillverk- 
ningen bland Allmogen i Norrland, och bi- 
träddes, i denna allmänt gagneliga befattning, 


af sin Hustru, CHristinNA WALANGER, som sjelf 


var känd för utmärkt skicklighet i finare linne- 


 spånad och väfnader, för hvilken slöjd upp- 


muntrande belöningar tvenne särskilta gånger 
blefvo henne af Riksens Ständer tillerkände. 
Den unge NorserG började att njuta under- 
visning vid Hernösands Gymnasium, derifrån 
han, 21 år gammal, år 1768, afreste till Upsa- 
la Academie. Efter fortsatta studier, under hvil- 
ka hans fallenhet för vetenskapliga forskningar 
påskyndade hans framsteg, erhöll han, år 1773, 
filosofiska Magister-graden; hvarefter han, året 
derpå, blef Docens i Grekiska Litteraturen, samt 
1779, E. O. Adjunct 1 theologiska fakulteten. 
—oNorgErG var redan fördelaktigt känd för 
sin Orientaliska språkkunskap. Hans önskan att 


360 


förmedelst resor 1 främmande Länder få utvid- 
ga sina kunskaper i detta hänseende, vann full- 
bordan år 1777, då han, sedan ett Kungligt 
understöd blifvit honom tillslaget, feck anträda 
en resa öfver Dannemark, Tyskland, Holland och 
England , till Frankrike. Han ankom till Paris 
år 1778, och. ernådde snart sitt syftemål att 
vinna tillträde till dervarande dyrbara Biblio- 
theker. — Bland den mängd Orientaliska hand- 
skrifter hvilka en Svensk (den ryktbare Resan- 
den OrtTtER, f. d. Lingu. Oriental. professor 1 
Paris), hade ditfört, fann NorserG flere som 
afhandlade Sabeernes Religion och lagar, och 
bland dem en Liber Adami; hvarförutan han 
äfvenledes deribland upptäckte en Syrisk version 
-af a2:dra Konungaboken, samt Philoxeni och 
Thome Heractensis Syriska uttolkning af de 4 
Evangelisterne från 6:te århundradet. — TIsäll- 
skap med den lärde AsBÉ pE VIinLoisin afreste 
NorsErG, i Augusti månad år 1778, från Paris 
öfver Lion till Italien, der han tog vägen öfver 
Turin och anlände, 1 September, till Milano.— 
Härifrån gjorde han en kort Resa till Rom, men 
återvände åter till Milano, för att begagna den 
tillgång till det dervarande ryktbara AMBROSIAN- 
ska Bibliotheket, hvilken emedlertid blifvit ho- 
nom förunnad. — Här afskref han Codex Sy- 
riaco-Hexaplaris; ett arbete hvilket, då han, 
efter hemkomsten till Sverige, utgaf det af tryc- 
ket, grundade hans ryktbarhet i lärda verlden. — 
Under det han som bäst var sysselsatt att full- 
ända sin afskrift, erhöll han i Milano under- 
rättelse från Sverige, att han af Konungen blif- 
vit utsedd att vara Professor BJörnstånr följ- 
aktig på hans resa till Orienten. — Denna tid- 
ning var för honom 1i hög grad tillfredställande, 


361 


(ör den gaf honom förhoppning att med 
framgång kunna rikta sin vettgirighet i stude- 
 randet af de Orientaliska språken; och han fort- 
satte sitt arbete med den ifver, att han ej al- 
lenast för eget bruk fulländade afskriften af 
det påbörjade Manuscriptet, utan äfven, särskilt 
tvenne andra, nemligen: en lika lydande af samma 
Verk, samt en afskrift af Syriske versionen af Ko- 
» nungaboken, funnen i Paris; hvilket arbete han 
' såsom vilkor för tillträdet till ofvannämde 
' Codex, nödgats för Bibliothekets räkning åtaga 
I sig: 


I slutet af Mars månad, år 1779, reste han 
från Milano till Venedig, derifrån han, 1 Maji 
Månad, sjöledes begaf sig till Constantinopel. — 

Kort efter ditkomsten erhöll han den sorgliga 

underrättelsen, att Professor BJörnstånrL aflidit 

i Salonichi, samma år. Hans förhoppning att 

i det inre af Österländerne få göra vidsträcktare 
. resor försvann genom denna tillfällighet; och i 
afsigt att, det oaktadt, för sitt språkstudium 
draga all möjlig fördel af vistandet i Turkiska 
Rikets Hufvudstad , beslöt han, att längre än han 
först ämnat, derstädes qvarstadna, samt i Con- 
stantinopel och dess granskap fullkomna sina 
insigter. Han begagnade en Scherif från Mekka 
såsom Lärare i Arabiska och Turkiska Språken. 
Af en Maronit feck han sig underrättelser om 
Sabeernes religiösa och politiska tillstånd; och 
för att utröna huruvida uti Bibliothekerne i Con- 
stantinopel arbeten af väsendtligt värde voro att 
tillgå, af hvilka han kunde draga någon nytta, 
förskaffade han sig, af en Lärd Turk, kataloger 
öfver de förnämsta Boksamlingar derstädes. Se-' 
dan han i denna Hufvudstad vistats nära ett år, 
geck han ombord på ett Venetianskt Skepp, och 


' 


ankem,; efter en mödosam segling, i Junii må-. 
nad, år 1780, till Venedig, der han i 42 dygn 
måste iakttaga quarantaine. Under detta uppe- 
håll beröfvad alla tillfällen att kunna fortsätta 
sina forskningar, var NorsgerG dock ej syssellös; 
emedan han nu ägde ledighet att i. ordningsät- 
ta sina under resan gjorda samlingar och an-; 
teckningar. Br 
Han fortsatte sedermera sin resa geno 
Italien, Tyskland och Frankrike. I Göttingen 
uppehöll. han sig en längre tid, och antogs till 
Corresponderande Ledamot af dervarande Ve- 
tenskaps Societet, i hvars sammankomst, den 28 
October 1780, han uppläste en af honom för- 
fattad afhandling: de Religione et lingua Sabe- 
orum; införd i Samfundets handlingar. Från 
Göttingen afreste -han på nytt till Paris, för att. 
ytterligare granska de Sabeiska Handskrifterne. 
Rycktet om hans grundliga kännedom af Ori- 
entaliska litteraturen hade redan dit föregått ho- 
nom; och NorserG kallades, kort efter ditkom- 
sten, till Ledamot af ett då nyligen inrättadt 
Lärdt Samfund kalladt: Muséum de Paris. 
Efter omkring 5 års bortovaro återvände 
Norzerc till Sverige i slutet af år 1781. Hans 
förtjenster hade i förhand beredt honom en he- 
drande befordran inom Fäderneslandet; och fö- 
re sin ankomst, genom fullmakt af den 5 Janu- 
arii 1780, af Konungen utnämd till BJÖRNSTÅHLS 
efterträdare i Lingu. Orient. och Grec. Lingu. 
Professionen vid Lunds Universitet, tillträdde 
han denna befattning i Mars Månad 1782. Hans 
lön, hvilken de första åren och ända till 1785, 
endast steg till det ringa beloppet af 83 R:d 
16 sk., ökades då förmedelst ett extra tillskott 
af 150 R:dr. -Tvenne gånger, åren 1793 och 


363 

1800, var han Academiens Rector, samt Pro- 
motor i ' filosofiska fakulteten år 1800. Flere 
gånger utsågs han att, i Academiens namn, upp- 
träda såsom offentlig Talare vid glada eller sorg- 
liga högtidligheter. De fleste af dessa tal, mä- 
sterstycken i Latinsk vältalighet , finnas inför- 
de i hans af trycket utgifna skrifter. 

För det åminnelsetal han, år 1802, på Aca- 
demiens vägnar höll öfver framledne Markgref- 
ven Carr LupviG af Baden, erhöll han af Kej- 
saren i Ryssland, ÅALExAnDER I, den afledne 
Furstens måg, en dyrbar Juvelring. 

NorserG hade således redan grundadt, så 
väl inom Fäderneslandet som utom dess grän- 
sor, ett frejdadt ryckte; och såsom ett bevis 

å den aktning man bar för hans kunskaper, 
erhöll han, af Theologiska Fakulteten vid Kö- 
penhams Universitet, 1 Juni månad år 1806, 
Theologie Doctors Diplom, hvilket han med 
Kongl. Maj:ts nådigste tillstånd, emottog. Af 
flere, dels utländska, dels svenska Lärda Sam- 
fund, kallades han likaledes till Medlem. Kongl. 
Vetenskaps Academien försummade ej att bland 
antalet af sina Ledamöter upptaga en Man, som 
dertill gjort sig så väl förtjent; och han inval- 
des i samma egenskap af Kongl. Vitterhets- Hi- 
storie- och Antiquitets-Academien i Stockholm, 
Kongl. Vetenskaps-Societeten i Upsala, m. fl. ' 

Ett smickrande vedermäle af Konungens 
nåd erfor han, år 1812, då han utnämdes till 
Ledamot af Kongl. Nordstjerne Orden. 

" Sedan Norserc 1 fyratio år tjenstgjort som 
Academisk Lärare, ingaf han sin afskedsansök- 
ning år 1820. Efter erhållen tjenstledighet lem- 
nade han Lund för att ej mera dit' återvända, 


och flyttade tillbaka till sin födelsebygd, Norr- 


364 


land, der han af framledne; Biskop Norvins arf- 
vingar tillbandlat sig den nära invid Hernösand 
belägna Sätesgården Stenhammar. — Men med 
det aktade minnet han vid Carorinska Univer- 
sitet qvarlemnade, ville han, innan han öfver- 
gaf det Lärosäte han så länge hedrat, äfven för- 
ena en varaktig hågkomst af ädel välgörenhet; 
och i denna afsigt aflemnade han, med varm 
hand, till Academiens kassa, en gåfva af 16,666 : 
R:dr. 32 sk. B:co, till lön för en ny profession. 
Man förmodar att han härmed velat åsyfta in- 
rättandet af en sådan för Grekiskan, hvars lit- 
teratur, dittills under en Lärare varit samman- 
slagen med den Österländska; men i hvilka 
språk, enligt NorseErGs tanka och till vinst för 
dem: båda, särskilte föreläsningar borde hål- 
las. Inträffade omständigheter förändrade 'dock 
sedermera hans tanka, och han ökade med nådigt 
tillstånd, Academiens Lärare-personal med en 
Professor i Franska, Tyska och Engelska 'litte- 
raturen. | 

Sina. Original Handskrifter aflemnade han 
till Universitets-Bibliotheket; och sedan han så- 
ledes förordnat om, hvad som låg honom öm- 
mast om hjertat, Vetenskapernes hägn och för- 
kofran, ville han: äfven, med ännu, vid en hög 
ålder, lifvade krafter, sjelf icke vara overksam 
för deras odling; och han använde sin tid att 
fullkomna de arbeten 'som förut grundat hans 
ryckte som Lärd och djupsinnig fornforskare. 
Han utgaf, på egen bekostnad, sin Codex iVa- 
zareus och Gihan Numa; samt fortsatte, efter 
återkomsten ;till hemorten, utgifvandet af Tur= 
kiska rikets annaler. — I Juni månad 1824, 
lemnade han sin lugna fristad för att återse Up- 
sala, dit han till då inträffande promotion af 


365 


filosofiska fakulteteten 'blifvit inbjuden, att; så- 
som Jubel Magister, för andra gången emotta- 
ga Lagerkransen. , Under den korta tid han här 
vistades sysselsatte han sig med att ordna Aca- 
demiska Bibliothekets Orientaliska manuscript- 
samling; hvilket arbete han fortsatte då han, 
året derpå, efter någon tids frånvaro, till "Up- 
sala återkom ; och hvarvid den åldrige men ni- 
tiske Vetenskaps-Mannen ådagalade en sådan 
flit, att han, ifrån September månad till: slu- 
tet af December 1825, hade uppsatt och sjelf 
renskrifvit kataloger öfver 338 Orientaliska Ma- 
nuskripter. 


Men målet .var satt för hans verksamma ba- 
na; och detta arbete, hvilket han feck fullända, 
var sista frukten af den åldriges omsorger för 
Vetenskaperne. På en öfver Julhelgen företa- 
gen kort resa i grankapet af Upsala, ådrog 
han sig en förkylning, som inom få dagar slu- 
tade hans lefnad den 11 Januarit 1826, i hans 
79:de ålders år. Så odelad saknaden var öfver 
hans bortgång, så allmän var önskan att till det 
sista hvilorummet följa de jordiska qvarlefvorne 
af en Man, som utom :sin rycktbarhet som For- 
skare och Lärd, sitt värde som Skriftställare 
och Talare, äfven. förvärfvat sig allas aktning 
och tillgifvenhet, för älskvärda egenskaper inom 
enskilta sällskapskretsar. Academi-Staten och 
hela den studerande 'Corpsen åtföljde hans lik- 
tåg; och saknaden tolkades vid: hans Graf i 
Svenska och Latinska skaldestycken. 


366 


Canzli-Rådet Norsercs af trycket ut- 
gifna arbeten äro:;' 


r. Anmärkningar öfver förra stycket af Prof- 
Öfversättningen af den Heliga skrift. Upsa- 
la 1776. | 
2. Codex Syriaco Hexaplaris Ambrosiano Me- 
"> diolanensis 'editus et Latine versus. ' Lund 
1787: 
u3, Rudimetia Lingue Hebraee, ib: 1812. 


"4. Codex Nazargeus, Liber Adami appellatus, 


Syriace' transscriptus Latineque redditus. TF. 
I — 3, Lund 1815. 
5. Lexicon Codicis Nazarei, ib: 1816. 
6. Onomasticon Codicis Nazarei, ib: 1817. 
7. Rudimenta Etymologiae Greece, a primis suis 
”originibus repetite, ib: 1816. 
8. Beskrifning om Regements-förändringen i 

"Cireassiska Riket af Schili-Effendi. Öfversätt- 

ning från Arabiskan. "Stockholm 1816. 

"9. Gihan Numa, Geographia Orientalis, ex Tur- 
cico in Latinum versa. T. I — 2. ' Lund 
1818. 

10. Turkiska Rikets Annaler. Sammandragne ur 
dess egne Urkunder, ' D. 1. Christianstad, 

"utan tryckningsår. D. 2 — 4. :Hernösand 

eg FR : | 


Smärre skrifter. 


1. Dissertationes Academice Upsalienses. I —TII, 

: Upsala 1773 — 1775: | 

2. Dissertationes Academic&e Lundenses. 1— 
CLV. Lund, 1782 — 1814. 2:neafdem, ut- 
gifne år 1782, äro tryckte i Köpenhamn. 

3. Programmata Lundensia, I—VIII, ib: 1793 
— 1801. | 


| 367 
"4. Memoria Danielis Thunbergi, ib: 1788.” 
+ 5. Memoria Nicolai Schenmark, ib: 1788: 
6. Memoria Olaui Celsii, ib: 1794. mv 
7. Memoria Erland Sam. Bring, ib: 1798. 
'38. Memoria Petri Munck, ib: 1803. 
"9. Panegyricus Divo Caårolo 'Ludvico, Principi 
|” Hereditario Badensis Imperii dictus, ib: 1802. 
| 10. Panegyricus Nicolao Hesslén dictus, ib: 
1811. 
11 Memoria Jacobi Wilh. Faxe, ib: 1816. 
12. Panegyricus CAroro.XIIL, Insignia Imperii 
capessenti dictus. ib: 1809. 
13. Areminne öfver Theol. Professorn Jacob 
Wilh. Faxe Lund 1790. 

I Kongl. Vitterhets-Historie-och Antiquitets 
Academiens Handlingar, Tom. X: 

Reschid Effendi om Kon. Cart. XII:s vi- 
stande i Turkiet. 

I Nova Acta Reg. Societatis Scientiarum Up- 
saliensis, Tom. IX: 

| Questio Linguxne orbis terrestris specie 
tantum differant, genere autem consentiant. CDen- 
na afhandling är genom Författarens död ofull- 
ändad). 

I Commentationes Reg. Societatis Scientia- 
rum Gottingensis per annum 1780, Tom. III: 

De Religione et Lingua Sabzxorum. 

I Björnstånns Resa, 5:e Delen, (sid. 159— 
193) har Kongl. Bibliothekarien GJÖRWELL in- 
fört: 

NorszeErces Bref om dess Utrikes Resa. De 
äro till antalet 10, skrifne från Paris, Milano, 
Constantinopel och Venedig, åren 1778—1780. 

Ibland Canzli-Rådet NorzercGs efterlemnade 
Handskrifter finnes en nitid afskrift af Druser- 
nas heliga Bok: ”Liber Adorationis . .-...inab- 


i 


368 1 


sentia Domini nostri Imami El Hakem ;” hvilken 

f. d. Legations-Predikanten i Constantinopel, 
Magister BErcGren från Orienten hemfört och 
till Grefliga von - EnGEströmska Bibliotheket i 
Stockholm öfverlemnat. NorzeErcs afskrift, 106 
sidor in folio, är, efter hans i lifstiden yttrade : 
önskan aflemnad till K:gl. Academiska Biblio- 

theket i Upsala. 


Bi- 


369 


Biographie 


ÖFVER 


COMMERCE-RÅDET OCH COMMENDEUREN ÅF VASA-OR- 
DENS STORA KORS, 


CARL CHRIST. ARFWEDSON. 


Pier CHRISTOPHER ÅRFWEDSON föddes i Stock- 
| holm den 7 Mars år 1753. Föräldrarne, Gross- 
| handlaren ÅBRAHAM ÅRFWEDSON och Maria Enui- 
SABETH Pauri, besörjde, med öm sorgfällighet, 
hans uppfostran under deras egen tillsyn; och 
ifrån 7 års ålder, år 1742, erhöll han, hemma 
hos sin fader, enskilt undervisning, dervid hans 
bildning fortskyndades, mindre i följd af dåva- 
rande tiders vana, att endast genom utanläxor 
belasta den uppväxande ungdomens minne, än 
genom den lätthet hvarmed Arrwepsons lyckli- 
ga naturgåfvor och goda tankeförmåga hjelpte 
honom att förstå hvad han lärde och deraf gö- 
ra nödiga tillämpningar. Ämnad till handeln, 
erhöll han, år 1730, vid 15 års ålder, en be- 
fattning på sin faders Contor, der han under en 
tid af 12 år biträdde honom i sin bandelsrörel- 
se. Med håg att i kunskaper alltmera förkofra 
sig, och äggad af en liflig åtrå att sjelf arbeta 
på sin fortskridning på upplysningens bana, — 
K. V. A. Handl. 1826, St. II. 24 


; ; h 


370 

en drift sällan spord hos ynglingar, hvilka re- 
dan inträdde inom den verkningskrets de valt 
att utgöra sin bestämmelse, oftast anse sig äga 
nog af den underbyggnad de redan förvärfvat, 
— använde ARrRFwEDson de lediga stunder göro- 
målen honom förunnade för att odla de kunska- 
per, hvilka hörde till handelns yrke, och deri- 
bland: förnämligast de moderna språken och 
Arithmethiken. Det var då som hans ljusa om- 
döme äfven röjde sig 1 den omständighet: att 
ju mera han vann i upplysning, dess mera" an- 
såg han sig böra lära; en öfvertygelse, som en- 
dast kan uppstå i begreppet hos den klart tän- 
kande, som af nit att en dag kunna bli nyttig, 
genom detta berömvärda misstroende till sig sjelf, 
blir dess mera lifvad till ytterligare framsteg. — 
Med fortsatt flit utvidgade ÅRrRFwEpbson sina kun- 
skaper; i mon af denna flit ökades hos honom 
hågen för vetenskaplig bildning; och efter för- 
värfvad kännedom af språken, sysselsatte han sig 
träget med läsningen af berömde författares ar- 
beten i historiska och statistiska ämnen. — => 

Med fästadt afseende på sitt hufvudyrke, 
och för att dels vinna insigi i främmande län- 
ders handels-förhållanden, dels för detta ända-- 
mål utvidga sina förbindelser, företog ÅARFWED- 
SON, i September månad år 1762, en resa till 
London. — Under sitt vistande derstädes be> 
flitade han sig att vinna färdighet i landets språk, 
samt att förskaffa sig noggran kännedom om En- 
gelska Handels- och Finance-väsendet. I den- 
na afsigt begaf han sig, i början af Junit månad 
år 1763, till Bristol; besökte de södra orterne 
af England, samt ytterligare de norra provin- | 
serne, — hvilkas betydligaste handels- och ma- 
nufakturstäder han med uppmärksamhet besåg. 


371 


| Genom dessa resor, under hvilka ARFweEpsons lju- 
sa fattningsförmåga biträdde honom att af dem 
| skörda all den nytta ban åsyftat, fullkomnade 
han sina insigter i de ämnen som med hans yr- 


ke ägde gemenskap och deri han önskade vara 
sitt fädernesland till gagn, — I början af Octo- 


I ber månad samma år, 1763 återvände han till 
| Stockholm. 


År 1764, i Januarii månad, anförtroddes 


(åt ÅRrRFweboson brefväxlingen 1 handels-bolaget 


Charles och Wiiliam Tottie; hvilken trägna och 


| ansvarsfulla befattning han med vanlig skicklig- 
| het och insigt fortsatte till år 1768, då han sökte 
| och erhöll burskap såsom Grosshandlare i Stock- 
holm, samt började egen rörelse. 


Med den drift, den ordning och noggran- 


| het i skötandet af göromålen, som alltid stämp- 
| lade Årfwebdsons åtgärder i de åtskilliga medbor- 
| gerliga befattningar ban under sin långvariga lef- 
| nad innehaft, var det en följd att hans omtänk- 
| samma och klokt beräknade handelsföretag snart 
| skulle bereda honom utvidgade förbindelser, öka- 

de tillgångar. — För att ännu mera utsträcka 
| sin rörelse, ingick han, om våren 1771, han- 


dels-bolag med sin slägting, Anpers ToTttiE; 


| och det var under den välkända och allmänt 


aktade firman af TotTtiE och ÅRFWEDSON, Som des-= 


se handlande, med stadgadt ryckte, så väl på 


alla utländska handels-platser, som inom Sveri- 
ge, snart tillvunno sig förtroende, dels såsom 


 verksamme i vidsträckta handelsföretag, dels så- 


som förlagsmän för Svenske bruksägare och ma- 
nufakturister. Under de flere oblida skiften , hvil- 
ka, i synnerhet i sednare tider, hotat äfven de 
mest frejdade handels-husens bestånd, och oak- 
tadt det förfall som stundom drabbat åtskilliga 


372 


af de, för stadgadt välstånd i Europa, mest be- 
rycktade, hvaribland äfven de hus som med Her- 
rar TottiE och ArFweEpsosn befunno sig i närma- 
ste gemenskap, bibehöll dock detta bolag oaf- 
brutet silt gamla, välgrundade anseende: — hvil- 
ket på en gång bevisar, hos företagens ledare, 
noggranheten och sorgfälligheten att uppfylla 
ingångna förbindelser, jemte omtankan att icke 
af ett illa beräknadt vinst-begär ingå 1 onyttiga 
och djerft vågsamma försök. Äfven under en 
för detta Handelshus : vidrig tillfällighet, der ett 
efter utseendet billigt förtroende, skänkt åt vår- 
daren af bolagets penninge-tillgångar, på ett be- 
drägligt sätt och till betydlig förlust för detsam- 
ma, sveks då sådant minst kunde förmodas , rub= 
-bades icke handels-bolagets bestånd; men hän- 
delsen äggade deremot intressenternes nit, att 
oaktadt den motgång dem öfvergått, likväl göra 
rätt åt alla som med dem befunno sig 1 för- 
bindelser. — 

Det var i synnerhet ÅRFweEDson, som bragte 
detta hus i ett så högt anseende. Hans Com- 
pagnon, Åwpers Tottie, var af sjuklighet hin- 
drad att i göromålen deltaga; hvilken orsåk:' äf- 
- ven föranledde honom att, år 1784, öfverlem- 
na hälften af sin andel i rörelsen åt ÅREWEDSONS 
svåger, EriAas Von LANGENBERG; vid hvars död, 
år 1806, denna andel öfverflyttades på den för- 
res äldsta son, CARL ÅRFWEDSON, som, jemte fa- 
.dren, delade vården om handels-affärerne. — ' 

| I October månad år 1772 ingeck ÅRFWED- 
son. ;ägtenskap. med CHARLOTTE VON' LANGENBERG, 
dotter af framledne Directeuren Er1iAs von LAN- 
GENBERG Och ÖH. VON RoTHSTEIN. — Med henne 
hade: han 6 barn, af hvilka 4 öfverlefva honom; 
.nemligen: Ledamoten i Kongl. Convoy-Commi- 


373 


sariatet, f. d. Directeuren uti Ostindiska Com- 
pagniet, Grosshandlaren och Riddaren af Kongl. 
Nordstjerne Orden, CARL ÅBRAHAM ÅRFWEDSON; 
Fra Grefvinnan CuHArRLotTA Mörner, Enka efter 
framledne En af Rikets Herrar, Öfver-Ståthålla- 
ren, f. d. Riks-Ståthållaren 1 Norrige, Genera- 
len, Riddaren och Commendeuren af Kongl. 
Maj:ts. Orden, Grefve Cart Mörner; JAcor ÅRF- 
WEDSON, engagerad på Fadrens HandelsContor; 
och Protoceols Secreteraren i Konungens Cancel- 
lie, Brukspatronen ÅREWED ÅR RSn — 

| År 1784 tillhandlade sig ÅREWEDSON Skebo 
och Ortala Bruk , med dertill hörande fastighe- 
ter, samt Norrtelje gevärsfaktori. — Här öpp- 
inades ett nytt fält för den driftige medborgs- 
mannens omtänksamhet, hvilken, med samma 
nit som i enskilta angelägenheter, äfven rikta- 
des mot föremål af allmän ekonomisk fördel. — 


| 
| 


Under tillsyn af sin son, framledne Öfversten, 
General- Adjutanten och Riddaren, Erias ÅRF- 
IWEDSON, lät han, vid dessa egendomar, verkstäl- 
la flere betydliga och nyttiga odlingar, samt för- 
'bättringar 1 åkerbruket och bruksrörelsen; hvar- 
jemte han äfven lät anlägga ett Manufaktur för 
jernplåtar; det första af detta slag som inom 
Sverige blifvit inrättadt af lika beskaffenhet, — 

ÅRFWEDSONS Verksamhet och klokhet i utfö- 
randet af hvad han företog, voro för mycket all- 
| mänt kände för att ej bemackas af styrelsen, 
som icke lemnade obegagnade åtskilliga tillfällen 
att till rikets allmännare gagn kräfva hans med- 
| verkan. Bland de prof på Konungens och med- 
 borgares förtroende han åtnjutit, må anföras: 
att han förordnades till Directeur uti Vestindi- 
ska Compagniet, hvilket äfven hade styrelsen 
öfver Ön st. Barthelemy sig uppdragen; i hvil- 


374 


ken befattning han fortfor från Compagniets bör 
jan till dess upplösning. I samma egenskap in- 
trädde ÅREWEDSON äfven under flere år uti Kongl. 
General-Diskont-Verket; intill dess upphörande 
år 1800, då Riks-Diskonten inrättades. — År 
1777 erhöll han säte och stämma bland fullmäk- 
tige uti General-Tullarrende Societeten, hvilken 
1 nie år fortfor, dels under denna benämning, 
dels såsom Kongl. Direction. — Under en tid 
af nära 40 år var ÅRFWEDSON Ledamot af Kongl. 
Sjöförsäkrings Öfverrätten, och åtskilliga gånger 
af konungen förordnad till medlem af tillfälliga 
Commiteer för handels-angelägenheter. — Såsom 
en af Stockholms femtio äldste var ÅRFWEDSON 
Ordförande i denna församling, särdeles under 
1788 års krig, under en tid i allmänhet för fä- 
derneslandet brydsam och äfven åtföljd af mån- 
ga enskilta bekymmer, — Delande samma fos- 
terlandskärlek och nit för allmänt väl, som all- 
tid utmärkt Stockholms Borgerskap, och äfven 
då utgjorde grunden för dess tänkesätt, var det 
för styrelsen en lycka att i de mål der, under 
en orolig brytning med ett grannrike, Regerin- 
gen behöfde anlita Borgerskapets medverkan, i 
ÅRFWEDSON finna en man, som med klokhet och 
nit viste att leda öfverläggningar, hvilka stun- 
dom antogo lynnet af de brydsamma omstän- 
digheter som föranledt dem, men der han all- 
tid, till det allmännas fördel, viste att med 
framgång, omsider till enbälliga beslut, förena 
- skiljaktiga tankar. — ; 

För en Regent är den belönande uppmärk- 
samhet som fästas på den redlige, nitiske och 
gagnande medborgsmannen lika hedrande, som, 
för denne, de vedermälen deraf han får emot- 
taga. — Under en styrelse sådan som Sveriges 


375 


| 

kunde också AnRFWEDSON ej undgå att skörda em 
rättvis belöning. — År 1790 undfeck han Com- 
 merce-Råds fullmakt, samt utnämdes, år 1795 
till Riddare af Vasa Orden, och erhöll, år 1815, 
samma Ordens stora kors, — 

Den nyttiga verksamhet Commerce-Rådet 
ÅRFWEDSON alltid ådagalagt underhöll hans helso- 
tillstånd och sinnesförmögenheter i samma jem- 
na skick till en hög ålder. Med detta redbara 

lynne i väsen och handling man röjde hos ARF- 
I WEDSON, tycktes det som viile försynen länge åt 
fäderneslandet bibehålla detia föremål för den 
allmänna högaktniugen. — De sednare åren af 
ålderdomskrämpor besvärad, afsomnade ÅRFWED-. 
son i Stockholm den 20 Junii 1826 i sitt g2:dra 
lefnadsår. 

Fastän, efter en så lång lefnad, man ej ha- 
de anledning att se den än längre fortsatt, sak- 
nades han likväl allmänt af hvar och en som 
viste att skatta de' enskilta dygderna i före- 
ning med de medborgerliga, Den sinnesstyrka, 
det orubbliga och i alla lifvets skiften underhål- 
lande tålamod som utmärkte Commerce-Rådet 
ARFWEDsSoN, och röjde sig i bans lätta umgänges- 
sätt, lemnade honom icke under ett sorgligt till- 
fälle då , på sednare åren, han förlorade sin syn. 
I skötet af en älskad familj, som med öm om- 
sorg vårdade bans dagar, uppväckte ej förlusten 
af denna förmåga hos honom någon annan sak- 
nad, än derföre, att den inskränkte hans gag- 
nande verksamhet. Såsom ett bidrag till skil- 
dringen af hans jemna , rättskaffens väsende, tor- 
de, i en uppsals, ämnad att förvara hans min- 
ne, följande kunna tjena till bevis. — Sedan en 
lyckligt anställd operation-åter förskaffat honom 
bruket af sina ögon, hvaraf han ännu, under de 


376 


första dagarne efter denna för honom så dyrba- 
ra skänk, blott feck sparsamt begagna sig, hade, 
under en tillstött sjukdom, och en af föregåen- 
de vakor utmattad vakterskas slummer, den natt- 
lampa som vid detta tillfälle tänts i hans sjuk- 
rum, händelsevis slocknat. — ÅRFWEDSON, INSom- 
nad i det glada medvetandet att hafva återfått 
synförmågan, vaknade straxt efter denna tillfäl- 
lighet, omgifven af ett ogenomträngligt mörker; 
och i tanka att han åter försänktes i det tillstånd 
af blindhet hvarutur konsten nyss bragt honom, 
ägde han nog själsstyrka att med fördragsamhet 
under försynens beslut, tyst och tåligt afvakta 
de första strålarne af dagen, som öfvertygade 
honom att han ännu lika redigt kunde urskilja 
de omgifvande föremålen. — Denna händelse ger 
ämnen till en för ArFfweEbson hedrande betrak- 
telse; den bevisar att han med samma sinnes- 
lugn underkastade sig de öden honom beskärdes 
af Allmagten, då den utdelade välgerningar, som 
då den pröfvade genom motgångar. — 

Kongl. Vetenskaps Academien tillegnade sig 
denne förtjenstfulla och aktade medborgare år 
1787, då han till dess Ledamot invaldes; och 
han uppfyllde det kall honom genom detta val 
anförtroddes med det nit, att hans enskilta an- 
gelägenheter och tilltagande år, till inemot de 
sista dagarna af hans lefnad, ej kunde afhålla 
honom ifrån att oafbrutet, blott med få undan- 
tag af sjukdoms-förfall, vara närvarande i för- 
valtningen af Academiens economie och pennin- 
ge angelägenheter. 


377 


Biographie 


ÖFVER 
MEDICINAL-RÅDET, RIDDAREN AF KONGL. NORDSTJER= 
NE-=ORDEN, EN AF DE XVII I SVENSKA ACADEMIEN, 


"Docrtoe CARL BIRGER RUTSTRÖM. 


0 BircGER RurstrRöm föddes i Stockholm den 
22 November år 1758. Hans fader var Tbhe- 
ologie Doctorn och kyrkoherden i Hedvig Eleo- 
 nore församling, AnveRs CaArL Rutström, och 
 modren, BritA STJERNMAN. — I sina föräldrars 
hus erhöll Rutström undervisning af enskilt In- 
formator, med hvilken han, år 1772 sändes till 
Upsala att inskrifvas som student. — Den lifli- 
ga håg för lärdom, som 1 Rutströms mognade ål- 
der beredde honom ett förtjent rum bland fä- 
derneslandets utmärkta Vetenskapsmän, upplå- 
gade snart vid detta Lärosäte, der denna håg 
lättast kunde tillfredsställas, och de lyckliga an- 
lag utvecklas, hvilka redan i yngre åren hos RuTt- 
sTRÖM röjde sig och påskyndade hans studier. — 
Han fortsatte i Upsala att odla de lärda och mo- 
derna språken; och sedan hans ovanliga framsteg 
deruti lönat hans bemödanden, utgjorde de Phi- 
losophiska Vetenskaperne, i synnerhet mathema- 
thik och physik, de förnämsta föremålen för hans 
läsning, hvarjemte han äfven sysselsatte sig med 
vitterhet oeh naturalhistorien. | 


+ 


378 b 


En sådan mångfald i studier hade, må hän- 
da, kunnat öfverskrida mången annans själskraf- 
ter; men det var Rutström förbehållet att der- 
vid biträdas af en förmåga som svarade emot 
hans kunskapshåg, — I sällskap med någre un- 
ge naturforskare företog han, år 1782, en resa 
till Lappmarken; och efter återkomsten till Up- 
sala, sedan han, under Professor DAniEL MELAN- 
DERHJELMS pr&esidio, utgifvit lvenne disputatio- 
ner i Åstronomien, samt med berömlig skick- 
lighet aflagt erforderlige lärdomsprof, tog han, 
den 17 Junii 1785, Philosophie Magister-graden. 
Han vistades derefter någon tid i Småland såsom 
Informator, men företog åter, i sällskap med se- 
dermera Professoren LirseBrap och Krigs-Rådet 
ExHorm, år 1788, en resa till Lappland; hvaref- 
ter han begaf sig till Stockholm, der han, utom 
vetenskaplig sysselsättning, äfven arbetade i vit- 
terheten med den framgång, att han, åren 1789 
och 1790, i Vitterhets- Historie- och Antiqui- 
tets-Åcademien, erhöll högsta belöningen för in- 
scriptioner och förslag till sinnebilder. — 

Dessa aflagda ferfaldiga prof på sällsynta 
insigter ådrogo honom nu en förtjent uppmun- 
tran; och sedan han i följe deraf erhållit Thu- 
niska stipendium, samt tillika, af Kongl. Veten- 
skaps Åcademien i Stockholm undfått understöd 
från Sahlgrenska donationen, anträdde han, år 
1791, en utländsk resa, under hvilken ban stad= 
gade sitt beslut att göra medicinska vetenskapen 
och natural-historien till sitt hufvudyrke. Vä- 
gen togs öfver Köpenhamn, Kiel, Hamburg, 
Braunschvig och Hannover, till Hardervyk i 
Holland, der han stannade för att begagna de 
academiska föreläsningarne. Efter med heder 
undergångne förhör och verställd Gradual-dispu- 


379 


tation , promoverades RutstrRöm, den 21 Maij 
1763, till Medicine-Doctor. Han fortsatte der- 
efter sin påbegynta resa; besökte Amsterdam, 
Harlem och Haag, samt öfverreste derifrån till 
England. I London tillbragte han påföljande 
sommar och hösten, och återvände samma år i 
"December månad, till Götheborg der han någon 
tid uppehöll sig. Den 30 April år 1794 utnäm- 
des han till Botanices Demonstrator vid Kongl. 
"Academien i Åbo, hvilken syssla han samma år 
tillträdde efter en derstädes, såsom preses, ut- 
' gifven disputation. — Sedan han, år 1796, af 
Kongl. patriotiska sällskapet blifvit kallad att va- 
ra dess vice Secreterare, begaf han sig åter till 
| Stockholm ; och valdes två år derefter 1798, till 
Ledamot af Kongl. Finska hushålls-sällskapet med 
tillbud att emottaga ordinarie secreterare befatt- 
ningen i nämde sällskap, emot förhöjning af sin 
förut vid Academien innehafde lön. — 

Ännu utan utsigter till motsvarande lönings- 
förmoner i Sverige, tvekade han dock ej att af- 
säga sig så väl detta anbud, som Demonstrators 
beställningen, och qvarstadnade följaktligen 1 
Stockholm, der han år 17979, utnämdes till Or- 
dinarie Secreterare i Kongl. patriotiska säll- 
skapet. 

De grundliga kunskaper för hvilka RutsTröm 
gjort sig känd i flere ämnen, tillskyndade ho- 
nom hedern att tid efter annan kallas till Leda- 
mot i åtskilliga inhemska lärda och vittra Sam- 
fund. — År 1808, genast efter Svenska läkare- 
sällskapets inrättande, ingeck han der såsom med- 
lem; samt valdes år 1809 till ledamot af Kongl. 
Vetenskaps Academien, och år 1810, af Kongl. 
Vitterhets- Historie- och Antiquitets-Academien, 
der han följande året, 1811, likasom år 1816, 


380 


för halfva året var vice President. — År 1811 
förornades han af Kongl. Maj:st. till ledamot i 
den commite, som fått uppdrag att pröfva och 
emottaga Chirurgie Magister Osbecks kurme- 
thod. — Af Svenska Academien känd såsom skick- 
lig skald, och sedan år 1803, en öfversättning 
på rimmad vers, af fabeln om phaeton i Ovion 
methamorpboser, derstädes blifvit ansedd vär= 
dig högsta priset, ehuru skriften, såsom till täf- 
ling för sent inlemnad, ej kunde tilldömmas be- 
lönings-medaljen, blef han den 2 Maj år 1812, 
vald till en af de Aderton i nämde Academi, - 
hvilket val af konungen, såsom Academiens hög- 
ste beskyddare, i nåder stadfästes, i följe hvar- 
af han, den 20 December år 1813, på den år- 
liga högtidsdagen, derstädes tog inträde. Den 
3 December 1812 blef han af konungen utnämd 
till ledamot och Secreterare uti Kongl. Landt- 
bruks-Academien; och undfeck, den 12 Julii 
år 1814, Medicinal-Råds namn och värdighet. — 
År 1815, den 11-Augusti, emottog han przesi- 
dium i Kongl. Vetenskaps Academien, och af- 
” trädde detsamma, den 28 Februarii 18:6, med 
ett tal: om några utländska växter, i afseen- 
de på deras förtjenst att upptagas ibland före= 
målen för den Svenske odlarens omtanka. 
Såsom ett ytterligare vedermäle på den nå- 
diga uppmärksamhet konungen täcktes fästa på 
Medicinal-Rådet Rurtströms förtjenster; utnämdes 
han, den 20 Maj år 1818, till Riddare af Kongl. 
Nordstjerne Orden, och undfeck den 30 Mars 
1820, nådig fullmakt att vara Secreterare uti 
Kongl. Vitterhets- Historie- och Antiqvitets Aca- 
demien; samt förordnades att tillika bestrida 
Riks-antiqvarii och garde des medailles tjenster- 
ne, 1 hvilka befattningar han på ett utmärkt sätt 


382 
gagnade Academien genom sitt snille i Emble- 
matiken, samt sina insigter i mynt-kunskapen och 
4 orientaliska språken, — År 1821 kallades han 
till heders-ledamot af Kongl. Sundhets Colle- 
gum. —' 

Medicinal-Rådet Rutström var icke gift. — 
Han dog hastigt i Stockholm, den 13 April år 
1826, något öfver 67 år gammal; och döden, 
'som öfverraskade honom utan betydlig föregående 
sjukdom, ehuru han i'sista stunden af sin lef- 
nad, med visshet "anade sitt annalkande' slut, 
kunde dock ej rubba det jemna sinneslign, som 
alltid åtföljde honom) och i lifstiden utgjorde 
ett af grunddragen i hans lynne. Tutet sjelf- 
"kärt medvetande af eget värde röjde sig i hans 
väsen, 1 sitt umgängessätt lätt 'och undseende 
"mot andra, och med den skarpsinnighet i om- 
döme hans lyckliga anlag och odlade kunskaper 
honom tillskyndat, meddelade han gerna, och 
på ett icke frånstötande sätt, sina åsigter åt dem, 
hvilka önskade att upplysas; men han underlät 
deremot icke att med ett satiriskt, träffande skämt, 
dock aldrig med sårande uttryck , tillrättavisa den 
okunnige, som med fräckhetens auspråk ville sy- 
nas äga snille. — Han rycktes väl ur kretsen 
af sin verksamhet i en sednare ålder, men der 
hans själskrafter ännu ägde hela ungdomens lif- 
lighet, och der han ännu med sina kunskaper 
och sitt snille kunnat gagna fäderneslåndet: — 


Medicinal-Rådet Rurtströms utgifne 
skrifter äro: 


Uti Medicinen och Natural-historien. 


1. Positiones nonnull&e physiologice, medici 
et botanici argumenti. Harderw: 1793. 


382 


2. Specilegium = plantarum ':Cryptogamarum. 
Svecie Resp: J. G. HaArTmaAn. Abore, 1794. 
3. Minutes and Cases of Cancer and Cancrous 
tendency, succesfylly treated by M. Sam. 
YounG ; Recension tryckt uti Svenska Läka- 


re Sällskapets Handlingar Band. 5, sid. 312. 


Uti Vitterheten. 


1. Förslag till minnes-penningar öfver Sven- 
ska Konungar af BircGErR JARLs ätt, samtde 
märkliga händelser, som under hans rege- 
ring förelupit; så ock till en inscription öf- 
ver Konung Eric XIV:s graf i Vesterås; 
belönt år 1789. Tryckt i Kongl. Vitterh, 
Hist. och Antiqv. Academiens Handl. Tom. 
V sid. 189. 

2. Förslag till minnespenningar öfver namn- 
kunnige män af Konung Carr XI:s tide- 
hvarf; belönt 1790. Samma Handl. Tom. 
VI sid. 153. 

3. Öfversättning af fabeln om Phaöton, tryckt 
i Svenska Acad. Handl. af år 1796. Del. 3 
sid. 224. 

4. Inträdestal hållet i Svenska Academien, d. 
20 December 1813, tryckt uti Acad. Handl. 
Del. 7, år 1820. 

Dessutom åtskilliga tillägg i Kongl patrio- 
tiska Sällskapets Journal, och flere anonyma, dels 
afhandlingar, dels recensioner uti Stockholms 
tidningar, samt andra periodiska skrifter. 


383 


Biographie 


CAPITAINEN VID KONGL. ARMEENS FLOTTA, 


PEHR BERNHARD BERNDES. 


| Pin BernHARD BernbDes föddes år 1750 d. 30 
| April, uti Upland och Dannemora Bergslag. 
| Etter erhållen undervisning i Östhammars Stads 
skola, fortsattes hans studier vid Upsala Kongl. 
Academi, till år 1771, då han, den 3 Sept., 
antogs till Volontair vid Kongl. Fortifieations 
Militair-Staten i Stockholm. I de ämnen, som 
till detta yrke hörde, sökte BErnpes att, genom 
flitig läsning, på de stunder som ej åt tjensten 
voro ägnade, allt mera utvidga sina kunskaper, 
och var snart i tillfälle att meddela undervis- 
ning åt andre ynglingar, som bestämde sig för 
Fortificationen. — Efter undergången Officers 
examen, år 1776, och sedan han flitigt begag- 
nat vanliga Artilleri-öfningar på Ladugårds-gär- 
det, undfeck han, samma år, Archli-mästare 
Fullmakt, med lön, på Gallere-Flottans stat; 
samt befordrades, år 1777» till Informations 
Adjutant, med Amiralitets-Lieutenants värdig- 
het och befordringsrätt. — Då, kort derefter, 
Gallere-Flottan med Armeens Flotta införlifva- 
des, blef Bernbpes såsom Lieutenant vid denna 
sednare anställd ; och ehuru uppförd, år 17793 
på Finska Escaderns stat, fortfor han dock att 


384 


i Stockholm tjenstgöra. ”Fonom uppdrogs der- 
jemte tillsynen öfver de flere reparationer och 
nybyggnader som nu på Skeppsholmen och på 
Gallere-skjulen , vid, Djuzgården verkställdes, — 
Såsom Adjutant' vid Fälltygmästare Embetet i 
Amiralitets-Collegio biträdde han äfven vid de 
rön och försök, som vintertiden, åren 1779 och 
1781, ”anställdes vid Kaknäs på Djurgården, 
samt sysselsatte sig dess emellan med samman- 
dragning och rilning af Skärgårds Chartor. — 
År 1783, den 19 Maij, erhöll han transport- 
fullmakt såsom Lieutenant vid Armeens Flottas 
Svenska Escader; och efter ett, år 1786 den 6 
Junii, anstäldt lyckligen utfördt försök att ge- 
nom en nedsänkt sprängkistas antändning wun- 
der vattnet, undanspränga hela ackterspegeln af 
den emellan Skepps- och Kastell-Holmarne för- 
sänkte styckepråmen Mars, leddes hans håg att 
förmedelst: nya uppfinningar i denna väg kun- 
na gagna sitt Fädernesland. Ett slags af BERN- 
pEs uttänkta Eld- och Brandkulor profvades, 
om 'hösten år 1787, 1 Carlskrona, och befun. 
nos medföra all den verkan han åsyftat, utan 
att desamma, äfven efter antändningen sänkte i 
vatten, kunde släckas eller deras låga i någon 
mån minskas. Dessutom hade Bernoes, detta 
och de föregående åren, bevistat åtskilliga ' Sjö- 
expeditioner och exerciser, hvaribland, år 1781, 
Convoy-expeditionen till Medelhafvet, med Fre-' 
gatten "Svarta Örn; och år 1787, profseglings 
och  defensions försöken, med Örlogsskeppen 
Sophia Magdalena och Gustaf Adolf, på Norr=. 
och Östersjöarne. 

För ådagalagd skicklighet och insigter in- 
valdes han, d. 5 Maij 1788, till Ledamot af då 
varande Örlogsmanna-Sällskapet i Cane 

N= 


335 


| Under det krig, hvilket samma år med 
Ryssland utbröt, feck Bernwoes det ansvarsfulla 
uppdrag alt förrätta Ammunitlions besigtningar 
och kanon- -profskjutning ar, både för Örlogs-flot- 
tan och Arméeens Flottas Finska Fökäder. samt 
att biträda vid Sjö-Artilleri-utredningarne ifrån 
Stockholm. Dylika besigtningar förrättade han 
äfvenledes för Landt-Artilleriets och Convoy- 
' Commissariatets räkning, samt ägde tillika upp- 
sigten öfver nybyggnaden af några mindre Ör- 
logsfartyg. 

År 1789, d. 28 Mars, kallades han till Le- 
 damot af Kongl. Patriotiska Sällskapet, och ut- 
 nämdes år 1790 den 22 Juli till Capitaine vid 
Armeens flotta. 

Emedlertid hade de trägna göromål hvar- 
med Bernbes nästan oafbrutet varit sysselsatt, 
och hans nit att efter yttersta förmåga uppfyl- 
la de mödosamma tjenstebefattningar honom va- 
rit uppdragne, betydligen försvagat hans helsa;s 
hvarjemte äfven det missöde drabbade honom 
att hans syn 1 märklig mån aftog. Detta nöd- 
gade honom att, år 1791, i underdånighet be- 
gära afsked, hvarvid Konungen i Nåder täcktes 
betyga sitt välbehag öfver ha gjorda trogna 
tjenster och ådagalagda välförhållande. — I följd 
af noggrann vård under Läkare-behandling, åter- 
vann BERNDES inom få månader både helsa och 
syn, så att han, mot slutet af året, åter kun- 
de åtaga sig befattningen med kanon-besigtnin- 
gar Och profskjutningar för kronans he 
År 1792 d. 15 Mars kallades han till corres- 
ponderande Ledamot af Nordiska Sällskapet i 
London. 

I afsigt att ytterligare förbättra sin helsa 
företog BeErnpEs, om sommaren 1793, en resa 
K, V. A. Handl, 1826 St. II, 25 


386 


till Dannemark och Norrige; och vid återkom- 
sten till Sverige inträdde han åter, den 29 Maij 
år 17094, i tjenst såsom Capitaine vid Kongl. 
Armeens Flotta; hvarefter ban, kort tid deref- 
ter, d. 7 Junii, på Kongl. Maj:ts befallning, af 
General Amiralen m. m, Grefve EHRENSVÄRD 
anmodades att resa till England, för att taga 
kännedom om nyligen der inrättade Ång- 
machiner, i afsigt att framdeles begagna dem 
vid Dock-byggnaden iCarlskrona. Resan anträd- 
des öfver Dannemark, Holstein och Hamburg. 
Sedan BERNDES med uppmärksamhet besökt fle- 
re orter i England, samt inhämtat nödig kän- 
nedom i de ämnen som utgjort resans föremål, 
återvände han, efter ett år, till Sverige, der 
ban, öfver framgången af silt uppdrag, ingaf 
beskrifningar, hvilka befannos noggranna och 
ullförlitliga. | 
Under sina utrikes resor hade Bernoes för- 
vårfvat sig underrättelse om sättet att tillverka 
Alkali minerale och Glaubersalt af ämnen, som 
förut ej till sådant ändamål varit förbrukade, 
och hvarmed han, efter återkomsten anställde 
försök, hvilka till den grad lyckades, att han, 
på underdånig begäran, och sedan Kongl. Ve- 
tenskaps-Akademien fördelaktigt sig om uppfin- 
ningen yttrat, den 30 April år 1800, erhöll 
> previlegium exclusivum, på 25 år, att anlägga 
en fabrik för Soda och Glaubersalt, Pottaska, 
Alun, Rödfärg, m. m. af de inbemska ämnen 
han uppgifvit. — Brist på. nödiga tillgångar 
hindrade likväl inrättandet af en dylik fabrik, 
hvarföre Bernpes, år 1802, till Kongl. Veten- 
skaps Academien öfverlåt begagnandet af sitt 
erhållna previlegium; hvarefier han, den 2 Ju- 
lii 1806, undfeck Academiens betyg öfver vig 


387 


| ten af sin upptäckt, jemte den Sahlgrenska stör- 
| re medaljen i guld. 
| År 1804, d. 4 Februarii, kallades BERNDEs 
till Heders-Ledamot af Örebro läns Kongl. Hus- 
| hålls-Sällskap; och den 4 September samma år, 
till arbetande Ledamot i då varande Krigsman- 
na-Sällskapet, nu mera Kongl. Krigs-Vetenskaps- 
| Academien. 
| Kongl. Vetenskaps-Akademien, som hade 
fästat ett rättvist afseende på hans förtjenster 
| och de skrifter i allmänt nyttige ämnen han 
| dels till densamma inlemnat, dels af:trycket 
 utgifvit, valde honom till Ledamot år 1812, 
| den 28 October. 
| En tilltagande ålder försvagade emedlertid 
| hans syn, och med denna hans helsa och kraf- 
| ter, och han afsomnade ogift i Stockholm den 


20 Maij 1826, 76 år gammal. 


Hans utgifne skrifter äro följande: 


Till Kongl. V etenskaps-Academien ingifne. 


1. Försök, att använda brännbar Alun-skiffer 
till Bränsle &c. Tryckt i K. V.A. H. 1802. 
| 2. Berättelse om förloppet af Försök, att med 
brännbar Alun-Skiffer, anställa Takpanne- 
och Murtegel-bränning. Tryckt i K. V. A. 
| Handl, 1803. 
3 Uppgift af Försök, att i likhet med den i 
| England allmänt bruklige Tegel-bränning 
utan kostsam tillställning tillverkat och SE 
murad ugn bränna murtegel, förmedelst 
bränsle af ringare värde än Ved. Tryckt 
i KK. V. A. H. 1805. 


388 


4. Fortsatt Berättelse om gjorde Försök, att med 
Alun-Brand-Skiffer bränna Tegel; jemte 
åtföljande ritning, öfver den dertill nytt- 
jade Bränn-Ugnen. Tryckt i K. V. A. H. 
1810: 

5. Tankar om Canoner, ämnade till Örlogs- 
Skepps beväring, förvaras ännu i Academi- 
ens Archiv. 


Till Kongl. Landtbruks-4cademien. 


1. Opartiske tankar, om behofvet af Insjön 
Hjelmarens sänkning. 2:ne TFillägg dertill; 
Tryckte i Academiens Analer 1819. 


Till Kongl. Krigs-V etenskaps-Academien. 


Tankar om Försvarsverket till Sjös. Tryckt 
TROR. V: ATT. 1000, 


Lill Kongl. Patriotiska Sällskapet. 

1. Beskrifning öfver 2:ne st. Engelska eldstä- 
der, inrättade till besparing af bränsle. 
Tryckt i Sällskapets Journal 1797. 

2, Utdrag utur en Skrifvelse till Jern-Contoi- 
ret, åtföljd af en Förslags-Ritning till en 
Boiler, och beskrifning öfver dertill läm- 
pad Eldstad. Tryckt i S. N. H. J. 1799. 

3. Beskrifning öfver en Evaporator, eller Af- 
dunstnings-panna. Öfvers. Tryckt i S. N. 
H:J: 1800. 

4. Yttrande öfver en Beskrifning, om Gottlands 
kalkbränningssätt. Tryckt i S. N. H. J. 1803. 

5. Underrättelse om Engelskt Reveterings-Te- 
sel Tryckta SÅ NHJ: 1805. 

6. Tillägg angående Afvägnings-Käppens för- 
månliga bruk, &c. med tillhörig Tabell. 
Tryckt i S. N. H. J. 1806. 


2 


389 


7. Beskrifning på en Vatten-bringare-kärra, 
| inrättad af Herr Eric Kinoström. Tryckt i 
| S. N. H. J. 1806. 

8 Något om Alun-Brand-Skiffer. Tryckt i S. 
No Ehud 18: 15 


Särskilt Tryckte Skrifter. 


Försök , att besvara Kongl. Krigs-Veten= 
skaps-Academiens fråga: Hvilket är förmånliga- 
re i militairiskt och ekonomiskt afseende, an- 
tingen indeld eller consöriberad Armée, eller 
en blandning af båda? Örebro 1812, utan Fört, 
namn. | | 

Förslag till rå Salpetters pröfning. Tryckt 
i Stockholm 1815. 


390 


Förteckning på föräringar till Kongl. Ve- 
tenskaps Academien år 1826. 


Till Bibliotheket. 


ÅA: Academia Nature Curiosorum i Bonn: Nova acta 
Physico-Medica Academix Czxsarex Leopoldino Ca- 
roline Nature Curiosorum, Tom XII. 1825. 

Vet. Academien i Berlin: Wbhandl. der Königl. Acad. 
der Wissenschaften in Berlin, 1820—-1825 et 1822 
—1823; Berlin 1822, 1825, 4:o 

American Philosophical Society: Transactions, new 
series. Vol. 2. 1823. 

— Catalogue of the Library of the American Philos. 
Society. 1924. 

Norrske Vetenskaps Sällskapet i Trondhjem: af Säll- 
skapets skrifter i det 19 århundradet, 1:sta bandets 

1:sta' och 2:dra häften samt 2:dra bandets sista häfte. 
fänneioke Societeten i London: dess handlingar 12:te 
delens 2:a Vol. och 14 delens 3:e Vol. 

Academien i Lyon: Årsberättelse för år 1825. 2 häften. 

Hr Doctor StruveE: Beschreibung des auf der Stern- 
warte in Dorpat befintlichen grossen Refractors von 
Frauenhofer. 

— Observationes Astronomice, Vol IV. 

— Der Ort des Polarsterns fur jeden Tag der Jahre 
1823—1830 berechnet aus Bessers Tafeln. 5 

Hr Amwrkre: Precis de la Theorie des phenoménes €lec- 
tro-dynamiques. 

— Exposé methodique des phenoménes électro-dy- 
namiques et des loix de ces phenomånes. — De- 
seription dun appareil électro-dynamique construit 
VPS AMPERE, 

Memoire sur une nouvelle experience €lectro-dy- 
namique. 


391 


| Af Hr Ameire Memoire sur quelques nouvelles propriétés 


des Axes permanens de rotation des Corps et des 
plans directeurs de ces Axes. 

Hr Doctor von REnssEzraErR: Lectures on Geology. 

Hr Geheime Medicinal-Rådet Ruporpur: Index Numis- 
matum in virorum de rebus Medicis vel Physicis 
meritorum memoriam percussorum. 

Hr Hisincer: Profiler och Tabeller öfver de fönäm- 
sta Bergshöjders, sjöars och strömmars höjd öfver 
hafsytan i Sverige och Norrige, jemte gränsorna 
för några trädslags uppstigande och snögränsen. 

— Versuch einer mineralogischen Geographie von 
Schveden. 

Hr Doctor A. B. GrAnviune: Essay on Egyptian Mum- 
mies. 

Hr Monteceniui och Coveiu: Storia dei fenomeni del 
Vesuvio. 

Hr Doctor WauzEenBerG: Flora Svecica Tom. I, II 
Upsalie 1824 et 1926. 8:0. 

Hr Jm. A. Scxurtes: Ratio medendi. 

Hr A. D. Hummern: Essais Entomologiques N:o 5 

FHr Ekonomi-Rådet Meyer i Göttingen: Nebenstunden 
memer Beschäftigungen im Gebiete der Pflanzen- 
kunde. . 

Hr Nees v. Eseneeck: Bos. Browns Vermischte Bo- 
tanische Schriften 2:r Band. Schmakalden 1823. 83:0. 

Hr Doctor Hepensorc:' åtskillige Manuscript af von 
DALIN. 

Hr Doctor Don: A Monography of the genus Pyro- 
la. (Transact. of the Werner. nat. hist. Society.) 5:0. 

Hr MerrerBorc: ett Manuscript: Konungars ljus och 
conduit componerat af den vise Pirrrpas och för- 
svenskadt af H. ArPrELBomm, anno 1663. 

— Johannis Sleidani Historie-bok, öfvers. af Jom. 
Syrvis, 1675. fol. 

— Der Stadt Lybeck Statuta und Stadt Recht, 1 657. 

Hr Professor Ferbinanpo ErnicE: Osservazioni sula 
Istruzione dei Parafulmini approvata della R. Aca- 
demia delle Scienze di Parigi, il di 23 Aprile 1823. 

Hr Professor Acaror: Ueber die Anatomie und den 
uf der Charen (Ex Act. Acad. Nat. Cur. Vol 

I.) 


ER TR 
/ 

N 

i 


392 | 
Af Hr Commerce-Rådet ScnönHerr: Curculionidum dis= 
(0 positio methodica, seu prodromus ad Synonymice 

insectorum partem IV. | 

Hr ViznzarD pbE Duranp: Nouvelle formule pour trou- 
ver la hauteur des lieux par celle du Baromttre et 
du Thermometre. MN H 

Hr Professor Savi? Botanicon Etruscum Vok 1I—TV. 
Pisis 18083—1825. 38:0 | 

Hr BR D. Orpgennemer? Collectio Davidis, i. e'' Cata- 
"logus ”Celeberrime illius Bibliothece Hebriex. 

'Hr Pastor Sommerfert:? Supplementum Flore Lappo- 
nice quam edidit Grzorerus WaAHLEnBErRG. Christia- 
nig 1026. 8:0 | 

Hr Professor Jon. GADoLuin, Systema fossilium. 

 Hrv€ JG. Scmreoe: de plantis hybridis sponte natis. 
Hr Professor Hausmann: F. L. Koces Versuche und. 
Beobactungen uber die Geschwindigkeit und Qvanti- 
tät verdichteter atmosphärischer Luft, welche aus 
Oeffnungen von verschiedener Construction und 
durch Röhren ausströhmt. 
—  Uebersicht der jungeren Flötzgebilde im Flussge- 
biete der Weser. | 
—  Erinerurg an BrLumenBacHs NVerdienste um die 
"oviGeologie, bey der funfrigjärigen Jubelfeyer seines 
Lehramtes am 24 Febr 1926 von K. E. A. v. Horr. 
eo 2 Götting. Gelehrte Anzeigen, 1823, 1924, 1825 8:0. 
" Hr" Professor Heruorpt: Udtog af Dagböger over Ra- 
"chel Hertz Sygdomme 1807 —19326. 
Hr 7T. Linorer: Collectanea botanica. Nr. 1—VIIL 
00 Eondon 1821. fol: 
: HG. FE. W. Meyer: Die Entwickelung, Metamor- 
"ipkose und Fortpflanzung der Flechten, 1 och 2 Band. 
Göttingen 1827. $8:0. 
Hr Professor Farrén: Supplementum Cimicidum Sve- 
" Hele. Lunde 1826. 9:0 

— Hemiptera Svecie, Lunde 1826. — Supplemen- 
tum Dipterorum Svecie. Lunde 1926. 

Hr Gen. Cons. LoricH Epw. LiIwIincston: System of 
' Penal-Law, New Orleans 1821. fol. — Ebow. Li- 
WINGSTON , Code of Procedure for givuring Effect to 
the Penal-Gode of the State of Lowisiana. New 
Orleans 1825. 

Hr LzEor. von Buvcr: Attlas 'zur physikalischen Be- 
schreibung der GCanarien-Inseln. 


Till 


| 393 


Till Museum: 


Af Hr Domprosten LipmaAn: en Mumie från Memphis. 

Hr Arex. Seton: ett par stora Elghorn. Djuret ef- 
ter berättelse skjutet af Kon. Carl XI. 

Hr Kyrkoherden Exström: åtskillige Svenska fogel- 
ägg, fiskar, Crustacéer och Insekter. 

Hr Capitainen Zorzr: en Chamaeleont. 

Hr Capitainen Törnowist: åtskillige foglar, samt en 
stor Orm, från Brasilien. 

Hr Grosshandlaren BurcmAnn: Loxia mexicana. 

Hr E. Th. Goös: Coluber laevis, från Östergötland. 

Hr Grosshandlaren Waris: Ägg af Påfogeln. 

Hr Grosshandlaren Krzeuvcer: Några Fiskar , Mollusker 
och Insekter, från Brasilien. 

Hr Lieutenanten Bomeman: En hvit varietet af Skatan. 

Hr Secreteraren BeErcstrRöm; En missbildad Groda med 
5 fötter. 

Hr Exc. Grefve SucutELEn: En Emberiza paradisea. 

Hr Doctor ScHaGcErström: Rana bombina, från Skå- 
ne; samt en Scorpion från Portugal. 

Hr Grosshandlaren G. Beskow : Några Grönländska fog- 
lar och Conchylier. — Åtskilliga modeller af Grön- 
ländernas klädedrägter , båtar, fiskredskap och hus- 
geråd, m. m. 

Hr Grosshandlaren Åzom: Ett helt hufvud af en Wall- 
ross; från Hammarfest. 

Hr Stats-Rådet m. m. Grefve von PraAaTten?: åtskilliga 
Petrifikater, från Skarpåsen i Östergötland. 

Hr Prof. Nirsson: Åtskilliga Skånska Petrifikater, 
samt åtskilliga Svenska fiskar. 

Hr Doctor Hevessorc: Åtskilliga Petrifikater från 
Ryssland; en Hypudaeus samt åtskilliga Amphibi- 
bier och Insekter; sände från Odessa. 

Friherrinnan Bakxer: ett Herbarium vivum; samladt 
under Capitain Parrys 2:dra Nordpols-expedition. 

Hr G. C: AspeGREn: En mindre samling af Bleking- 
ska Växter. 


K. V. A. Handl. 1806 St. II. 26 


394 


INNEHÅLL. 


(Bg gg till afhandlingen om Jord-at- 
mospher ts Oscillations-perioder af 
GusTt. GABR. HÄLLSTRÖM pag;- 

Förslag till en förbättrad Refleetions- 
Gexiskkerdes af Fr. RUDBERG 

Om Patekdernas af J. W. DALMAN 

Anteckningar om Flyttfoglarnes ankomst 
till Finland ; af M. von WRriGTH 

Något om .Cerium; af C. G. MosAnDErR 

Gottland , geognostiskt beskrifvet; af W. 
HiISINGER 


Biographie öfver Stats-Ministern för 

Utrikes ärenderne m. m. 
Grefve L. von ENGESTRÖM 

— öfver Presidenten m, m. 
CARL AF KLINTBERG 

— — öfver Hofmarskalken m.m. 
GusTAF VON PAYKULL 

— — Öfver Cancellie-BRådetm.m. 
MarTtHia4s NORBERG 

— — öfver Commerce-Rådet m.m, 
CARL CHRIST. ÅRFWEDSSON 

— — öfver Medicinal-Bådet m.m. 
Cart BIRGER RUTSTRÖM 

— — öfver Capitainen m.m. PEHR 
BERNHARD DBERNDES 


383. 


- 


| 


| 


395 . 


FÖRKLARING AF TABELLERNA. 


Till förra Hälften. 


Tab. 1 & II Tillhöra Hr Retzu afhandling-.om 
Ganglion ciliare och: Gang- 
lion sphaeno-palatinum hos 

Hästen; pag. 793 -- jemf 

3 | 


a 


| Tab. a tillhör. + Hr Frib.: WrAncerns afhand- 


; ling jo RDR flos aque; 
a 


pag: 
| Dessutom a åtfölja" trenne NG till Hr Hänr- 


 sröms afbandling om:barome- 
terns dagliga förändringar. 


Till senare Hälften: 


Tab, Tar VI tillhöra Hr DAfmans afhandling om 


Paleaderna3 I. p. 1133 IH. 
:p- 226. Jemf. p: 293. 

Tab. VII och VIII Hi Hisincens afhandling om 
Gottland pag. 311. 


Tab. IX tillhör Hr RUDBERGS afhandling om 


en förbättrad Goniometer 
pag. 218. 


396 


term gm mm mr Ann nn nn 


FÖRTECKNING 


på Författarne till de i 1826 års Handlingar 


införde Afhandlingar. 


Boats Om -Svafvelsalter AR 4 EDA 
DarmAN: Om Palgzaderna eller de så kallade Tri- 
lobiterna. SO SRS a IAS AS 
— Om Palzaderna (fortsättning) sänlärgle 
Exzström: Strödda anteckningar om Svenska Flytt- 
foglarne, och i synnerhet tiden för deras 
ankomst och afflyttning i Södermanland 
Hisincrr : Gottland, geognostiskt beskrifvet 


Härriström: Om jord-atmospherens på barometer- - 


ståndet märkbara dagliga förändringar i re- 
SEIbUNGNaj eri der ; 550. de va AA Mr Eg 
— "Tillägg till Afhandlingen om jord-atmosphe- 
; srens: Oscillations-perioder SoK > 
Lestapivs: Beskrifning öfver några sällsyntare väx- 
ter från norra:delarne af Sverige, jemte an- 
märkningar i Växt-Geographien å 
LYCHENELL?: Undersökning, af några Serpentiner; . 
Mosanper: Något om Cerium . ov. 0o ce 
Rertziös: ' Anmärkningar om Ganglion ciliare 'och 
Ganglion 'sph&no-palatinum hos Hästen . 
Rupperc: Förslag till jen förbättrad Reflections-Go- 


niometer 


Wxanom.: Bidrag till botaniska Historien af Byssus 


' Flos aque Liss. |. FY FELET oa RAS 
Wricat:: Anteckningar. om Flyttfoglarnes ankomst 
Gil Finlded "ÖF SM. cc. 


53. 
113. 


226. 


153. 
SATS 


Tab. I 


I 


Tab 


4 a. 


NA 


Tab. MM. 


= 
= 
2 
= 
= 


Tab. I. 


Dalman del. g Ånderson. se. 


An 


Dalman dal. Anderson se 


Tab.V 


Anderson. sc. 


Dalman det 


Tab. VI. 


IH Dalman del? 


Tab. VII. 


Tab. VIL 


SE 


| 
I 


| 


| 
| 


RA 
/ fee 


[ Ererinit-kall. 
I Oolih: 


Sandsten. 


fra ; 
| HoBURG ( nat 
I UU An 
- VAR X 
Refsudden (0 [= 


SST 
Z CH 25 T 4 


(GF OTTLANDS 
Mökbeds kl 


Kalk Conglomerat. Bawt 


+ Sundre -( N 
EWestergarda N kr 


FAN 


jÉ 1 
RT Ö Heligholmen 


— 


Ej 


MI 


(= 


4 / SE fe 


UTOYAI0FS suotuop