Er 
ÅN 


Fv 
3 


ATI 


” 


+ 


KONGL. 
VETENSKAPS- 
ACADEMIENS 


HANDLINGA 


FÖR ÅR 1836. 


St 


HN 0 
STOCKHOLM, 1838. 


TRYCKTE HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER, 


Kongl, Boktryckare, 


Observationer på Sporidiernes rö- 
relse hos de gröna Algerne; 


af 
JACOB G. AGARDH. 


—GOränsen emellan de båda natur-rikena har re- 
dan från äldsta tider varit ett tvistämne för 
naturforskarne. Ju mera vetenskapen har fram- 
skridit, ju säkrare har man väl äfven kunnat 
bedömma de lägre natur-alstrens plats 1 det ena 
eller andra riket; men med hvarje ny observa- 
tion, med hvarje nytt factum, har man tillika 
fått en ny beröringspunkt ctucllan dem båda. 
De skiljemärken man förr uppgaf, som karakte- 
ristika, äro det ej mera; de få med hvarje dag 
nya undantag, och nya modifikationer. .Man an- 
såg länge rörelse-förmågan hos djuren, och oför- 
mågan att röra sig hos växterne, såsom afgöran- 
de; sednare ckers, forskningar halva visat otill- 
I räcklisheten jemväl hanar, i det man funnit 
rörelser äfven hos sådane natur-alster, som 1 
öfrigt tyckts vara tydliga växter. ; 
Dessa rörelse-fenomen hos växterne hafva 
också blifvit föremål för utmärkta mnaturforska- 
res undersökningar; och man har på dem bygt 
teorier, kanske lika flygtiga, som de fenomen, 
hvarpå de grunda sig. Under det de flesta anse 
K. V. Acad. Handl. 2836. I 


2 


dessa, med rörelse försedda, organismer det oak- 
tadt vara växter, förklara andra dem för djur, 
och andra åter hafva för dem stiftat ett eget 
rike. | 

Men äfven ett annat analögt fenomen har 
blifvit anmärkt, hvilket, ehuru ännu föga kändt, 
tyckes förtjena en lika stor uppmärksamhet, och 
hvilket genom Auvoviss och M. Epwarps's likarta- 
de observationer på de lägre djuren har fått en 
ny märkvärdighet. Man har nemligen bland de 
gröna algerne funnit arter, som sjelfva orörliga, 
förvara i sitt inre kulor, hvilkas rörelser, under 
vissa stadier af deras utveckling, genom sin 
kroklinighet och obestämda riktning, mest af al- 
la likna djurens, och snarare återkalla monader- 
nes rörelser, än de strömningar, man funnit i 
det inre hos Chara och Caulinia. 


Detta fenomen, obseryveradt endast af några 
få algologer, och af dem till större delen ytligt 
beskrifvet, har också nästan endast varit före- 
mål för tvifvel och olika uttydningar, och in- 
går, såsom ett isoleradt factum, ännu föga i 
vetenskapen. Det återstår dessutom att afgöra, 
hvad grad af allmänlighet detta fenomen kan 
hafva, och detta kan visserligen ej göras förr, 
än en mängd observationer deröfver blifvit sam- 
lade. Då derjemte man hittills endast observe- 
rat detta fenomen på söttvattens-alger, men 
jag äfven varit i tillfälle att göra en likartad 
observation på en hafs-alg, så vågar jag hoppas 
en plats för nedanstående observationer i Kongl. 
Vetenskaps-Academiens Handlingar. 


Men innan jag går att anföra mina egna 
observationer, må det tillåtas att i korthet an- 
föra dem, som man förut äger öfver samma äm- 


3 


CJ 


ne, och att kasta en hastig öfverblick på de 
hufvudsakligaste derpå grundade teorier; 

Diatomeerne äro utan tvifvel de alger, 
som stå närmast djur-riket. Man finner bland 
dem icke allenast former, som genom sin likhet 
med flera Infusorier, antyda med dem en när- 
mare frändskap, utan man har äfven hos en 
del trott sig finna en frivillig rörelse. Större 
delen af de enklare af dem hänföras också der- 
före af flera utmärkta naturforskare till djurri- 
ket. Men äfven flera af de mera sammansatta 
har man velat räkna dit. Garirron trodde sig 
finna, att de större DPiatomeerne endast vo- 
re en sammansättning af enklare, eller ett ag- 
gregat af smådjur, som i en period fria, oc 
försedda med rörelse, i en annan förena sig, för 
att vegetera inom ett gemensamt slem, hvari- 
från de ånyo skilja sig för att fortplanta arten. 
Det var på en observat'on på Conf. comoi- 
des Dirrw. som han grundade denna sin lära, 
och han utsträckte den icke allenast till Oscilla- 
torier och Conferver, utan äfven Charerne fin- 
go ingå bland de organismer, som han kallade 
Nemazoairer SG 

Denna GaAirrons teori fann väl uti en an- 
nan fransman Desmazikres ?) en förfäktare, men 
äfven skarpa motståndare i Bory, och i synner- 
het Turen. Denne sednare skref, för att ve- 
derlägga Gamross lära, en särskilt memoire, 


I); Experiences microscop. & physiologiques sur. une 
£ Pp SEGLRE : 
espeéce de Conferve &c. och art. Thalassiophytes uti 
Dict. des Sciences Nat. V. 53. 


?) Sur Panimalité de guelques Hydrophytes, et des 


Mycodermes en particulier. Bullet. des Sc. Nat. 
Nov. 1828. : | 


4 


deri han förklarade hela observationen, hvarpå 
denna teori stöder sig, för en mikroskopisk 
illusion, härledd af likheten emellan en annan 
organism (MNawvicula Scalprum Gar.) och de or- 
ganer, man finner inuti Conf. comoides; men 
hvilka :man derföre ej med GaAmrLon får antaga 
vara samma organismer blott i olika hifsperioder ?). 
Oaktadt Bory skarpt ceriticerade och förka- 
stade GAInrons både observationer och slutsat- 
ser, framställde han likväl ljelf en teori, som 
med mycken likhet med Garmrons lära; förena- 
de kanske grofvare misstag än de, han förebråd- 
de sin motståndare ”). De alger, som nemligen 
GAILLON ansåg för djur, indrog Bory i sitt Reg- 
ne Psychodiaire , förklarande dem lika mycket 
skilda från det ena, som det andra natur-riket. 
Anseende rörelsen, som det enda karakteristi- 
ka, sammanhopar han icke allenast alla de al- 
ger, som sjelfva äro försedda med en sådan rö- 
relse-förmåga, utan afseende på huru olika alg- 
grupper de tillhöra, utan äfven dem, hos hvil- 
kas frökulor antingen han sjelf, eller någon an- 
nan; trott sig finna någon rörelse; och hans 
Regne Psychodiaire blir sålunda ett verkligt 
Chaos af de mest olikårtade mnatur-alster. : 
Olyckligtvis äro alla de observationer Bory 
anför på alg-kulornas rörelse, till den grad utan 
detaljer, att han till och med ej uppger på hvil- 
ka species de äro gjorda, och synas oftast vara 


3) Observations sur quelques productions marines, qui 
avatent été considerees les unes comme des Animal- 
cules  isolés, Iles autres comme des Asggregations 
filamenteuses d'animalcules, analogues aux premiers. 


Mémoires du Muscum Tom. XV: 


4) Se art. Arthrodiges, Psychodiaire, Zoocarpes &c. 
uti Dictionnaire Class. d Histoire Nat. 


5 


lånade af Girop-CHANTRANS, hvars observalioner 
allmänt anses i hög grad opålitliga. Utom dessa 
af Borr, och de af nyssnämde Grrop-CHANTRANS, 
hvilka vi sålunda ej våga anföra, äger man föl- 
jande mera säkra observationer på de gröna alg- 
oh KA rörelser. 

1. Mertens fann lederne på Conf. mutaoi- 
lis Borr efter en natts förlopp uttömda, och ett 
grönt nederslag af infusjons- djur röra sig deri- 
kring, hvilka han ansåg härröra från ov kön net 
de växt. Ett ungt, ck, som han trodde, under 
natten bildadt exemplar, upplöste sig vid berö- 
ring 1 rörliga monader ”). 

2. Ett dylikt fenomen säger han sig äfven 
observerat hos Conf. compacta BRotH '). 

3. Båda dessa observationer äro bekräfta- 
de och detaljeradt beskrifne af ”TrEviraAnus: 7). 
Hos en Conferva, som han förklarar föga skild 
från Conf. compacta Rorr, ehuru mera öfver- 
enstämmande med Conf. lucens Duiw. (Conf. 
zonata WEB. & Mour), såg han ur trådarnes le- 
der framkastas klumpar ar korn (Körner-Klump- 
fe), hvilka snart upplöstes 1 monader, som med 
liflighet rörde sig i alla riktningar: De lade 
sig på botten, som ett grönt precipitat, och 
utväxte till nya plantor. 

4. Hos Conf. mutabilis RorH såg TrEvirA- 
nus kulorna uttömda på en natt ur tråden, och 
derefter visa en liflig rörelse. Efter frost upp- 
hörde den, och kulorna sönko till bottnen, der 
de vidare utvecklade sig. 


?) IVeb. & Mohrs Beytr. 1. p. 349. 

Le: 

7) Vermischte Schriften 2 Bd- 1 Hft. p. 79 & An- 
nales des Se. Nat. Tom. X. 1927. 


| 
5. Hos Conf. zonata Wes. & Monr hår 
CHavVin observerat, och med noggranhet beskrif- 
vit samma  fenomén ?), hvilket HorrmaAn-BAnc 
äfven skall hafva sett. : 

6. & 7. Gorpruss observerade på Ulva lu- 
brica, att kulorna skilde sig från moderväxten, 
och -antogo ett djuriskt Tif, hvilken observation 
sedan har blifvit bekräftad och utförligt beskrif- 
ven i Icones Algarum Europearum Livr: 2. 
N:o 15. | 

Dessa äro de enda observationer, som äro 
detaljeradt beskrifne, och man sålunda kan an- 
se för säkra. Bory säger sig visserligen ha sett 
samma fenomen äfven hos några andra, men, 
som vi redan nämt, anför han inga detaljer, ej 
heller uppgifver han med bestämdbet de arter, 
hos hvilka han observerat dem. Man ser, att 
de hitintills kända sålunda inskränka sig till 
ganska få species, neml. Conf. mutabilis BRotH 
(Draparnaldie sp. AG.), Conf. compacta BRovH, 
Conf. zonata Wez. & Momr och Ulva lubrica 
Rortu ”). 

En hithörande observation har äfven blif- 
vit gjord af Tresteromr '?) på WVaucheria cla- 
vata. Den har blifvit bekräftad af NeErs v. Esen- 
BECK '!) och sednast detaljeradt beskrifven af 
FrAss UncerR. Han fann de ovala Coniocy- 
sternes gröna innehåll vid fullmognad antaga en 
mörkare färg, och småningom öfvergå till form 


?) Observations microscopiques sur la Conf. Zonata. 
Mémoires de la Soc. Linnéenne de Normandie 1827. 

?) Roths botanische Bemerkungen und Berichtigungen. 
S. 180. um das Jahr 1807. : 

10) Die Algen des sissen Wassers. Bamberg 1814. 

Y Nova Acta Academ. LTeopoldino-Car. Nature Cu- 
riosorum. "Tom. XIII. p. 799.- Ä 


;h 


af 2:ne runda kulor. Den yttre af dessa tilltog 
sländigt i storlek på den inres bekostnad, tills 
den sednare var alldeles försvunnen, hvarefter 
den yttre utträngde i vattnet, der den antog en 
sjelfständig rörelse. Sedan denna upphört, såg 
han nya trådar utveckla sig derutur. — Det 
anmärkningsvärda 1 denna observation, och det 
hvarigenom den skiljer sig från alla de ofvan- 
nämde, är att växten har yttre egna frukt-orga- 
ner, och att den gröna massan ej upplöser sis i 
flera kulor, utan utgör ett enda frö, hvarur, 
efter rörelsens upphörande, växten utvecklar sig. 
| Ehuru den ena af mina observationer en- 
dast är en bekräftelse på några af de redan an- 
förda, vill jag dock framställa den, helst den 
1 detaljerne är något olika, och en bekräftelse 
dessutom, i en så omtlvistad fråga, icke torde 
vara utan vigt. ; | | i 

Min första observation var på Conf. zona- 
ta, tagen i Mälaren, utanför Carolinska Institu- 
tet, i medlet af Juni 1833. ; | 

Conf. zonata Wes. & Momr, som enligt 
DIrLwyn är samma art som hans Conf. lucens,. 
och som troligen äfven är lika med hans Conf. 
dissiliens , och Conf. bicolor EnGr. BotaAn., ut- 
göres af en enkel tråd, som består af en i le- 
der delad membran. Lederne, som äro ungefär 
af diameterns längd, innesluta en grön materia, 
som i växtens yngre tillstånd är temligen val- 
tenaktig, och i form af ett tramsverselt bälte, 
men blir sedermera mer och mer färgad, och 
intar då en större volym. (Tab. I. Fig. 1.) 
I trådens mogna tillstånd upptager den hela le- 
den; och sjelfva knäna, som förut varit mörka, 
synas nu nästan genomskinliga. Sjelfva materi- 
en tyckes äfven vara helt och hållit kornig, i 


8 


stället för den i början hade endast några få 
fasta korn, inblandade i den flytande massan. 
(Fig: 

Vid denna period fortgå förändringarna in- 
om 1lederne med mycken skyndsamhet, så att 
man utan svårighet kan ständigt följa dem un- 
der mikroskopet. Den gröna massan i hvarje 
led drager sig småningom åt endera sidan, och 
uppspränger derigenom slutligen trådens mem- 
bran, hvarefter den uttränger i den derigenom 
bildade öppningen, och, sammanhållen af sitt 
omgifvande slem, antar den der en nästan sphe- 
risk form, hvarvid ena hälften synes vara in- 
nanför, och andra utanför trådcylindern. Det 
slem, hvaraf massan hittills tyckts vara samman- 
hållen, ger nu vika, och de gröna kulorna, hvar- 
af den består, lösa sig den ena efter den andra 
(Fig. 3 a), och sålunda fria, antaga en oregel- 
bunden rotatorisk rörelse, som, ehuru endast 
fortfarande 3 till 1 timmas tid, likväl är i hög 
grad liflig. Efter denna korta frihet falla de 
åter tillbaka i sin dvala, under det de samla 
sig tillhopa på bottnen eller vattenytan i stör- 
re och mindre flockar. 

Min kort derpå förestående bortresa nödga- 
de mig att afbryta mina observationer, och 
fullföljandet af kulornas vidare utveckling. Det 
blir mig sålunda omöjligt att bestämdt afgöra, 
huruvida dessa, med rörelse försedda, kulor fun- 
gera som fortplantningsorganer eller icke, men 
en sednare observation, som jag nu går att an- 
föra, tror jag böra kunna med all säkerhet af- 
göra denna fråga. | 

Jag hade nemligen i slutet af April 1834 
förvarat i en tallrik med vatten några exemplar 
af. Draparnaldia tenuis, för att utröna dess 


9 


förhållande till Dr. glomerata , hvaraf Borr an- 
sett den endast vara en yngre form. Efter nå- 
gra dagar var vattenytan betäckt med en grön 
membran, och sjelfva vattnet tycktes jemväl, 
vid tallrikens skuggsida, hafva antagit en grön 
färg. Jag fann snart, att den härledde sig från 
en otrolig mängd af monadlika kulor, som i alla 
möjliga riktningar rörde sig med en liflig ore- 
gelbundenhet. Hvar för sig hade de en mycket 
ljus färg (Fig. 4), voro alldeles klotrunda, och 
rullade sig oftast i täta småcirklar, under det 
de sträfvade kring i större kretsar (Fig. 5). Ef- 
ter några timmars rörelse, samlade de sig på 
vattenytan, kring bräddarne af tallriken, och äf- 
ven många vid bottnen, der de, läggande sig 
tätt tillhopa i smärre flockar, och ganska ofta i 
stjern-formiga figurer, sedan förblefvo alldeles 
orörliga. Jag frånskilde nu de nästan pellucida 
trådarne, och bragte de rörliga monaderne i ett 
särskilt kärl. Samma fenomen förnyades be- 
ständigt, i det det ena exemplaret efter det an- 
dra utsläppte sina kulor. 

Vid monadernes öfvergång från detta lif till 
dvala, tilltaga de betydligt i volym, och man 
observerar snart 1 deras inre flera mörkare fläc- 
kar (Fig. 6). Den runda formen utdrages i 
längden, i det den ena ändan blir centrum 1 den 
lilla stjernan, och den andra mer och mer för- 
länges (Fig. 7.) ”De mörka fläckarne ordna sig 
derunder och tilltaga, och äro sålunda början 
till en snart tydlig artikulation (Fig. 8). Jag 
hade på detta sätt efter 8 dagar en tydlig tråd 
af Draparnaldia tenuis (Fig. 9), som sedan allt 
mer och mer utvecklade sig. 
| Det finnes sålunda 1 germinationen en 
ganska stor likhet emellan denna art och Drap. 


4 


10 


glomerata , observerad af TrEvirAnus. Jag vå- 
gar framdraga detta som ett bevis på båda ob- 
servationernes riktighet, snarare än som en be- 
kräftelse på Borys mening, att dessa båda, nog 
skilda former, endast skulle vara olika åldrar 
af samma art. Då de båda bibehållit sin olik- 
het i form under alla deras olika åldrar, ifrån 
deras tillstånd af frö, till deras tillstånd af upp- 
lösning, tyckes man icke mera böra kunna be- 
tvifla deras rättighet att bibehållas, som skilda 


species. Emedlertid är det högst anmärknings- 


värdt, att hos båda kulorna hafva denna in- 
stinktartade egenskap, att samla sig i stjernfor- 
miga figurer, äfvensom att de söka skuggsi- 
dan af kärlet, och undvika ljuset, ett förhållan- 
de, som man ej återfinner hos Conferva 2o0- 
nata. 

Ehuru jag icke vill inlåta mig i några hypo- 
teser öfver detta fenomen, kan jag likväl ej 
underlåta, att deröfver göra ett par anmärknin- 
gar. BERKELEY, som i sina Gleanings of Pri- 
tish alge erkänt, och sökt förklara detta feno- 
men, har nyligen återtagit denna mening, och 
sökt tillskrifva det en helt och hållit mekanisk 
orsak. Den olika specifika vigten hos kulornas 
semifluida innehåll och vattnet, skulle nemligen 
förorsaka en exosmose och endosmose genom ku- 
lornas membran, och denna åter skulle åstad- 
komma strömningar i vattnet, hvilka skulle sät- 
ta kulorna i rörelse, tills dess ett equilibrium 
ägde rum, då de sönko till bottnen och begyn- 
te vegetera. Han medgifver likväl, att han än- 
nu icke genom några försök fått tillfälle att be- 
kräfta denna mening; också, granskar man den 
något närmare, skall. man troligen finna, att 
den är helt och hållit utan grund. Borde icke 


Ii 


en likartad actus' äfven försiggå hos moderväx- 
ten? ty huru skulle väl den, utan jemnvigtens 
rubbande, kunna producera mom sig delar, in- 
nehållande ett fluidum -af olika specifik vigt 
med det omgifvande vattnets? och synes det 
väl naturligt att fröna, för att kunna vegetera, 
skulle afsöndra en del af sitt innehållna flui- 
dum, för att i dess ställe upptaga någon be- 
ståndsdel af vattnet? Betraktar :man vidare hela 
utvecklingen af detta fenomén, ifrån de första 
förändringarne inom tråden, ända till kulornas 
instinkt (om jag får bruka detta ord), att ut- 
välja skuggsidan af det kärl, deri de förvaras, 
och deras sträfvande, att samla sig i bestämda- 
re grupper, skall man troligen medgifva, att 
någonting högre, än denna mekaniska orsak, må- 
ste ligga till grund för detta fenomen. Jal!sam- 
.manlägger man alla dessa omständigheter, synes 
det nästan påtagligt, att närmaste ändamålet 
med deras rörelse-förmåga, är att sjelfva kun- 
na finna en passande lokal för deras vidare ut- 
veckling. Hade alg-kulorna sjelfva ej en sådan 
instinkt, skulle de med sin litenhet, och med 
den lätthet de vanligen hafva, ständigt kringka- 
stas på den oroliga vattenytan, utan att någon- 
sin finna det lugn, de behöfva för sin vidare 
fortväxt. Denna supposition får ett nytt stöd 
i analoga observationer, gjorda på dem bland 
de högre djuren, som liksom växterne äro bund- 
ne vid den lokal, de en gång erhållit. Dessa 
observationer, förut gjorda af Cavorisi på Gor- 
gonierne och flera Polyper, sedan af GRANT 
på Spongierne, och nyligen af Auvovin och 
M. Epowaros på de sammansatta Ascidierne , ha 
1 sanning förmycken likhet med dem, man gjort 
på algerne, för att här kunna förbigås. De nämda 


12 


ryktbara Franska zoologerne säga: ”On sait qu'å 
Fetat adulte un grand nombre d'invidus sont 
réunis plus ou moins intimement, et forment 
une seule masse, fixee d'une maniégre immobile, 
å quelque corps sousmarin, disposition, qui leur 
a valu le nom danimaux composes. Quand ils 
naissent, au contraire, ils ne forment point par- 
tie de Vagrégat, auquel appartient leur mére, et 
ne sont meéme pas unis entre eux. Chaque in- 
dividu est solitaire & parfaitement libre; mais 
ce qui est plus remarquable encore, c'est qwa- 
lors ils sont doues de la faculte de se deplacer. 
. «+ Souvent on les voit s'arreter sur les pa- 
rois du vase ou ils sont renfermes, puis recom- 
mencer leur course, comme s'ils cherchaient un 
point convenable, pour y etablir leur demeure. 
Enfin apres avoir joui pendant environ deux 
jours de la faculte de changer ainsi de place, 
ils se fixent, et deviennent compleétement im- 
" mobiles; si on les detache alors, ils ne repren- 
nent plus de mouvement. — C'est ainsi, que 
les Åscidies composges peuvent, lorsque elles 
sont tres jeunes, aller chercher un lieu favora- 
ble a leur développement” 2). 

Frågan om denna kulornas, eller som vi 
numera kunna kalla dem sporidiernes , rörelse 
är ett allmänt fenomen hos söttvattens- algerne, 
eller om den är inskränkt till några få, kan in- 
galunda ännu besvaras. Visserligen tillhöra Dra- 
parnaldierne, Conferva oi och Tetraspo- 
ra lubrica så olika alg-grupper, att det skulle 
verkligen synas, som fenomenet vore allmänna- 


2) Recherches pour servir a UT Historie Naturelle du 
Littoral de la France, par Avvovin & M. EDW ARDS 
Tom. i p. 71. 


i3 


re bland söttvattens algerne. Mén å andra sidan 
mötas vi alltid af det factum, att alla de obser- ” 
vationer vi derom äga, ehuru gjorda på olika 
tider, och af olika naturforskare, likväl nästan 
endast återfunnits på samma arter; ett factum 
som tycks antyda, att det snarare är ett un- 
dantag, än en allmän egenskap, likasom hos de 
högre växterne en ovanlig rörelse-förmåga fin- 
nes hos ett och annat species, men som saknas 
hos deras närslägtade. 

Man har ända hittills endast observerat den på 
söttvattens alger; jag hade under sistförflutna som- 
mar, under mitt vistande på Kärring-ön i Bo- 
huslänska skärgården, tillfälle att få se ett 
analogt fenomen hos en -hafs-alg. Det var tillika 
hos en af de fullkomligare bland de gröna al- 
gerne, hos en, genom sin finhet och olika färg, 
från Bryopsis Arbuscula kanske skild art, som: 
jag gjorde denna observation. Men, i stället 
för att hos de ofullkomligare algerne, rörelsen 
icke börjar förr än kulorna skilt sig från mo- 
derväxten, så röra de sig hos denna inuti sjelf- 
va tuben. 

Bryopsis-arterne bestå af en pargrenig tråd, 
som icke är afbruten af några knän. Hvar och 
en gren, vanligen hopknipen vid fästpunkten 
med" hufvudtråden, utgör sålunda ett helt för 
sig, försedd i sitt inre med en mängd gröna 
kulor, ofta hopbakade i klumpar, hvilka färga 
den annars genomskinliga trådecylindern grön. 
Det var dessa kulor, som, fria hvar för sig, rör- 
de sig 1 ett tätt hvimmel, med en oregelbun- 
den, vanligen kort och rotatorisk men äfven of- 
ta långsträcktare, och någorlunda liflig rörelse 
(Fig. 10). Det märkvärdigaste härvid tycktes 
likväl vara, att rörelsen endast förefanns i nå- 


14 


gra få (3—4) olika grenar, under det att kulor-' 
na i de öfriga voro alldeles orörliga, antingen 
skilda eller samlade i klumpar. Men, som ' jag 
redan anmärkt, är hvarje gren att;betrakta, som 
ett helt för sig, och sålunda att jemföra med” 
en led hos Conferverne, der äfven den ena le- 
den redan kan hafva utsläppt sporidierne, innan 
de hos den nästgränsande blifvit på minsta vis 
förändrade (Fig. 3). 

Fructifications-organerne hos Bryopsis hafva: 
hittills varit en gåta för algologerne. Hos så 
fullkomliga alger skulle man vänta sig särskilta 
yttre fructifications-organer, men man sökte dem 
alltid förgäfves. Skulle man nu, af anologien 
emellan det fenomen vi observerat hos Bryo- 
psis med det som återfinnes hos Conferva ,' våga 
draga någon slutsats, så blefve de gröna kulor- 
na i det inre af tuben fructifications-organer 
hos Bryopsis-arlerne. | | 

Antaga vi detta, hvilket äfven Bryopsider- 
nes slägtskap med Ulvoideerne tyckes gifva all 
sannolikhet, och besinna vi huru ofullkomlig : 
och tillbakaträngd fructificationen hos dem i all-: 
mänhet är, i jemförelse med deras väl utbildade 
frons, så tyckas dessa växter i systemet böra 
intaga en lägre plats än den, hvilken hitintills 
i synnerhet deras storlek gifvit anledning för- 
moda, att de borde intaga. 


RR a 


Bidrag till en noggrannare kän- 
nedom af propagations-organerne 
hos Algerne; 

; fr 
JACOB G. AGARDH. 


Ehuru man alltid ansett fructifications-organerne 
vara af mycken vigt för algernes systematiska 
uppställning, var likväl hitintills kännedomen af 
dessa organers verkliga bestämmelse och funktio- 
ner mera grundad på tradition och hypoteser, 
än på försök och observationer. Det kan derföre 
ej förefalla underligt om man, en gång anträdan- 
de undersökningens direkta och positiva väg, fin- 
ner fructificationer hos dessa växter under helt 
andra förhållanden, än man bittills antagit; om 
man t. ex. får se hvad Författarne kallat ett frö, 
vara ett aggregat af frön, och deremot hvad de 
ansett som en kapsel, vara ett enkelt frö; om man 
finner hvad de antagit som fructification, dermed 
ej hafva något verkligt samband, och tvärtom man 
ofta upptäcker fructificationen der de minst hafva 
anat den. ; 

VaucHers oftast noggranna observationer jem- 
te några andra spridda facta hafva visserligen till 
en del sörjt för söttvattens-algerne; men dessa få 
motverkas ofta af ständigt framträdande nya ob- 
servationer, vanligen grundade på en flygtig blick, 
oftast skapade för att passa inom ramen af en ny 
teori. Hvad hafs-algerne deremot beträffar, kän- 
ner man ej för alla deras olika familjer ett enda 


16 


rön, som kastar något ljus öfver deras fortplant- 
ning. 

Genom särskilta gynnande omständigheter ti- 
digt bekant med dessa luckor i våra kunskaper, 
var det i synnerhet på dessa delar af Algologien, 
som jag riktade mina observationer under flera 
somrars uppebåll vid våra vestliga kuster. Det 
är resultaterne af dessa, som jag nu vågar fram- 
lägga inför Academien, så mycket snarare öfver- 
lemnande mig åt den förhoppning, att de måtte 
anses förtjena ett rum i dess Handlingar, som den 
redan förut täckts upptaga flera af mina hithöran- 
de observationer. Om dessa ofta äro ofullständi- 
ga, vågar jag söka en ursäkt derför i de svårig- 
heter, hvarmed dylika undersökningar äro förena- 
de. Ej nog, att man måste kämpa med organer- 
nes ofta utomordentliga finhet och svårigheten hos 
hafs-algerne, att ständigt hålla dem friska, är det 
snart sagt en tillfällig lycka, att komma öfver 
dem just i det ögonblick, då de förändringar för- 
siggå, som man önskar observera. 


Man har indelat algerne i 2:ne stora hufvud- 
grupper: artikulerade och oartikulerade. Denna 
indelning, antagen redan af LAmouvuroux och ännu 
bibehållen i de sednaste systematiska arbetena, 
kan dock nu mera svårligen användas, utan att 
alltför mycket sönderslita de tydligaste slägtskaps- 
band. Strängt tagit är dess tillämpning äfven i 
så måtto absolut omöjlig, ait hos en mängd ar- 
ter, olika åldrar borde hänföras till olika afdelnin- 
gar. Det stöd för denna indelning, som man sökt 
hämta ur fructificationen hos de båda grupperne, 
i det man antager dubbel fructification förekom- 

, ma 


I 
ma hos oartikulerade, ej hos artikulerade arter, är 
utan tvifvel lika oriktigt; hos Ulvaceerne  före- 
kommer visserligen endast ett slags fruktorganer, 
och tvärtom hos kanske alla Ceramieer finnes den 
dubbla fructificationen. 

Man har äfven framställt en annan indelning 
af Algerne, hufvudsakligen grundad på färgen "I. 
Att det visserligen spelar en vigtig rol hos des- 
sa växter, kan icke hafva undgått någon, som syssel- 
salt sig med algerne; men an uteslutande stödja 
sig derpå, torde leda till mindre riktiga resultater, 
i det man nödsakades skilja Porphryra från Ulva, 
att dela arterna af Mesogloia i ame, af Bangia 
1 3:ne olika serier o. sS. Vv. 

Den olikhet, jag redan antydt, i våra kun-' 
skaper om söltvattens- och hafs-algernes propaga- 
tions-organer, har redan baft ett ganska stort in- 
flytande på flera af våra dagars systematiska ska- 
pelser.  Förledda af de rörelser, som man upp- 
täckt hos en del söttvattens-alger, hafva flera förfat- - 
tare hänfört en del af dessa till djurriket, qvar- 
hållande hafs-algerne bland växterne. En sådan 
delning af algerne har dock ännu skördat föga bi- 
fall hos naturforskarne; också är den supposilion, 
hvarpå den grundar sig, som vi snart skola se, -. 
helt och hållit oriktig. 

Då man sålurda redan, under vetenskapens 
närvarande ståndpunkt, kan hafva mycket att invän- 
da emot alla dessa UPPER g af algerne,' skail 
jag i anförandet af mina observationer följa den 
ordning, som de sjelfva tyckas utpeka som den 
naturligaste; helst den såsom helt och hållit grun- 
dad på fructifications-organerne, och ej illa ao 
svarad af deras habitus, äfven i en systematisk 


”) Spec. Alg. Vol. 11: p. LXXIII. 
K. V. Acad. Handl. 2836. 2 


1d 


uppställning torde böra föredragas de förut anför- 
da, såsom till större delen stödjande sig på habi- 
tuella karakterer. | 

Lägger man sålunda fructifications-organerne 
till grund för algernes indelning, tyckas de böra 
sönderfalla i 3:ne stora hufvudgrupper. Hos en 
del (och hit höra Confervoideerne med undantag af 
Ceramieerne , Ulvaceerne och sannolikt äfven J/Vo- 
stochinerne) består frons af större eller mindre 
säckar, uti hvilka den inneslutna massan utbildar 
sig till fructification. Fröna utsläppas sålunda 
ifrån hvarje del af växten, bos högst få uttränga 
de genom ett yttre utbildadt organ, som kommu- 
nicerar med den öfriga delen af frons. Det är 
fröna, som ger färg och consistens åt det hela, ty 
så snart de äro utsläppta, upplöses alltid den del 
af frons, hvarifrån de utgått. Kort före deras 
utträngande antaga de en liflig rörelse, som fortva- 
rar ännu någon tid, sedan de utträngt ur cellerne. 
Deras germination består i en blott expansion af 
det hlla fröets membran. Den gröna färgen är 
hos dem betydligt öfvervägande. 

Hos de egentligen röda algerne (och jag me- 
nar härmed Ceramieer och Florideer) förekom- 
ma merendels, om icke alltid, 2:ne slag fructifi- 
calions-organer: Kapsler inneslutande fertila frön, 
som än äro fästade vid bottnen, än hopbakade 
i en eller flera spheeriska kulor; Granula, som 
de kallas, äfvenledes fertila, vanligen liggande 4 
och 4 tillhopa, inbäddade i frons. Fröna äro hos 
dessa icke försedda med någon rörelseförmåga, 
utan utsläppta falla de straxt till bottnen; de utgö- 
ra endast en obetydlig del af frons, som derföre 
fortfar alt vegetera, sedan de äro utfallna. Ger- 
minalionen hos båda organernes frön är sinsemel- 
lan alldeles lika; den tyckes icke, som hos de fö- 


19 


regående, endast bestå i en blott expansion, utan 
de första rottrådarne synas -genomtränga frönas 
yttre membran. 

De återstående eller de till 3:dje hufvudgrup- 
pen hörande algerne öfverensstämma till det me- 
sta med föregående afdelning, men de hafva endast 
ett slags fructification. Denna erbjuder emedler- 
tid hos olika genera tillräckliga olikheter, för att 
derpå grunda underafdelningar; men af brist på 
observationer, vågar jag ej nu uppdraga gränserne 
dem emellan. 

Det har varit ett längesedan observeradt, 
ehuru kanske lika ofta betvistadt factum, alt spo- 
ridierne hos vissa alger skilde sig ifrån moderväx- 
ten och antogo en rörelse, som oftast blifvit an- 
sedd vara af animalisk natur. Meyes bar 1829, 
i anledning af R. Browss observationer på rörli- 
ga moleculer, gifvit en förträfflig resume öfver 
alla dittills kända bithörande facta; jag skall så- 
lunda för allt det historiska endast hänvisa till 
denna afbandling, nedanföre återkommande till de 
resultater, han deraf dragit, äfvensom de öfriga 
teorier, man uppställt, för att förklara detta 
fenomen. 

Då jag sjelf icke varit lycklig observera spori- 
die-rörelsen hos Noctochiner och Oscillatorieer, kan 
jag icke bestämdt afgöra, om den finnes hos des- 
sa eller icke; flera andras observationer tyckas 
likväl tala för den förra meningen. Hos Drapar- 
naldieerne existerar den; men som jag i en före- 
gående uppsats beskrifvit hela utvecklingen al Dra- 
parnaldia tenuis, torde det vara öfverflödigt att 
här återge den ). 


') Se föregående Afhandl. pag. 9. 


STR Aa SEE RS ES RESA. et la re 


20 


Confer vec. 


Af hithörande arter har jag observerat spori- 
diernes utträngande och utveckling hos C. zona- 
ta, C. erea, C. crispata och C. Lovenii Noz. 
Då rörelsen hos alla visat sig med få modifikatio- 
ner, skall jag företrädesvis välja C. cerea, för att 
i sin helhet beskrifva den, såsom den art der man 
kanske minst skulle ha väntat finna den. Det 
var den 20 och 21 Juli, som jag observerade den, 
på Koster-öarne i Bohuslänska Skärgården. 

Trådarne äro, som bekant är, på oftast be- 
stämda afstånd delade i leder. Dessa, utgörande 
ett helt hvar för sig, hafva icke någon synbarlig ge- 
menskap sinsemellan. De innesluta en grön mas- 
sa, som i början synes flytande med några få fa- 
sta korn, hvilkas antal med stigande utveckling 
ständigt ökes på den flytande massans bekostnad, 
tills den vid full mognad helt och hållit öfver- 
gått till fasta korn. De äro först af en mera 
oregelbunden skapnad och tyckas adherera vid 
membranen, men de öfvergå småningom till en 
alldeles rund form, hvarunder de lossna från väg- 
garne, och samlas i midten till en ellipsformig och 
derefter spherisk massa. Alla dessa förändringar 
försiggå såsom andra utvecklingar inom växtlifvet, 
utan någon animaliskt lif liknande rörelse; de der- 
på följande hafva en synbarligare likhet med ett 
djuriskt, än ett vegetabiliskt lif; kornen (eller spo- 
ridierne) ha hittills helt och hållit varit beroende 
af moderväxten, det är först med detta andra 
stadium, som en egen individualitet framträder 
hos sporidierne. 

Man ser nemligen nu i den runda massan 
ett krälande hvimmel, hvarunder den ena spori- 
dien efter den andra löser sig derifrån, tills alla, 
fria hvar för sig, röra sig inom leden med den lifli- 


21 


gaste oregelbundenhet. Sporidierne synas nu för- 
sedda med en ljusare ända, ett litet rostrum; och 
en förändring synes äfven försiggå med sjelfva le- 
dens omgifvande membran, i det en punkt synes 
uttränga mer och mer till" en 'spenlik utväxt" på 
den "annars cylinderformiga leden. ” Dess ställe 
tyckes ' vara obestämdt, åtminstone såg jag det i 
nästgränsande leder ofta vara på olika sidor. I 
några leder syntes den nästan uppstå genom de lif- 
liga sporidiernes eget förvållande, i det de, genom 
täta stölningar mot membranen, likasom sjelfva 
skolande bana sig en utväg, ofta tyckas föredra- 
ga en plats framför de andra för sina små an- 
strängningar. — Vare det emellertid härmed bhu- 
ru som helst, den spenlika: utväxten bildas på 
hvarje led, och den blir utgångspunkten för spo- 
ridierne, Emellan de fina longitudinella fibrerne, 
hvaraf membranen består, uttränga de genom en 
fin öppning i sjelfva spetsen af mamillan, vanli- 
gen straxt utströmmande hastigare, sedermera, då 
de återstående fått ett friare spelrum, blott då 
och då en och en i sender. Trängande sig fram, 
hafva de då vida mera svårighet att utkomma, 
sedan de efter oräkneliga stötningar emot mem- 
branen hunnit uppsöka den enda utvägen ur de- 
ras fängelse. Utkomna fortsättes rörelsen tills 
den efter 3 tll 1 timmas tid afstadnar, och spo- 
ridierne samla sig 1 täta massor vid bottnen och 
bräddarne af kärlets skuggiga sida, der de åter 
utväxa till med moderväxten identiska individer. 
oo Den i hög grad lifliga rörelsen består, så 
länge : sporidien ännu är innesluten inom leden, 
mest i ett fram och tillbakasurrande under stän- 
diga stötningar emot väggarne; utkomna än ut- 
sträcka de den mera, än hvilande med sjelfva 
kroppen på samma ställe, kasta de rostrum ikring 


22 


i hastiga kretsar, än äro de nästan alldeles orör- 
liga. De hafva under rörelsen alltid rostrum förut , 
och det tyckes vara svängningarne derpå, som är 
medlet för deras rörelse. Några cilier kunde jag; 
ehuru användande .stark förstoring, aldrig urskil- 
ja; dock vågar jag ej bestämdt neka deras tillvaro, 
emedan sporidierne syntes vara omgifna af en lju- 
sare rand. | 

Rostrum, som någongång är dubbelt hos sam- 
ma individ, och alltid genom sin ljusare färg be- 
gränsadt ifrån den med mörkare småkulor fylda 
kroppen, hoplägges åter vid rörelsens upphörande, 
och sporidien erhåller samma form, som den ha- 
de före dess början; så att man före och efter 
densamma, ej ser minsta spår till deras korta lif- 
lighet. ; 

Vid germinalionens början öfvergå sporidier- 
ne åter från sin spheriska form till en mera ägg- 
formig skapnad, fästande sig med den smalare 
ändan. Under dess förlängning delar sig den in- 
re gröna massan likasom genom ett hyalint slem; 
början tll en snart efterföljande verklig articula- 
tion. Tråden förlänges alltjemt, nya delningar 
bilda sig, roten utvidgas, och efter en månads tid 
har jag åter en ny tråd af samma Conferva. 


Sporidierna i moderväxtens olika leder äro 
ingalunda mogna alla vid samma tid. De öfre 
mogna vanligen först, så att man ofta får se den 
öfra delen af tråden vara alldeles hyalin och nä- 
ra att upplösas, under det den nedre är alldeles 
grön, och jemt fortfarande att utveckla sig. På 
sådant sätt kan troligtvis sporidiebildningen fortgå 
hela sommaren, och en enda tråd producera 
frön till oräkneliga massor af nya individer. An- 
talet af sporidier i hvarje led uppgår säkerligen till 


- 
20 


flera hundrade, och antalet af leder i hvarje tråd 
ull kanske ännu flera; lägger man härtill, att 
många tusende individer MER växa jemte hvarandra, 
skall man icke undra öfver, att man ofta funnit 
vattnet alldeles grönt af dessa kulor, och alt man 
antagit, som en egen växt, hvad som endast va- 
rit sporidier af en annan art. Det är utan tvif- 
vel på hithörande facta, som flera af de nyares 
metamorphos-läror gr unda sig. 


Con jugate. 


VaucHERrs, för sin noggranhet ofta beprisade, 
undersökningar af denna familj, visa hos dithö- 
rande växter en högst framstående skiljaktighet i 
lifsyttringar, med hvad vi sett hos de öfriga Con- 
ferverne. Utan att sätta riktigheten af hans ob- 
servalioner i fråga, knappast vågande hoppas ge- 
nom nya undersökningar upptäcka spåret till den 
rätta förklaringen af olikheterna i deras lifs-feno- 
mener, var det nästan endast för fullständighe- 
tens skull, som jag beslöt eftergöra hans försök. 
Resultatet deraf är följande: 

Vid kopulationen är alltid den ena tråden 
emottagande, den andra niuömmande; utan att det 
är möjligt på förhand af några olikheter förutsä- 
ga hvilkendera, som skall bli det ena eller an- 
dra. De inuti tråden gående Spiralerna samman- 
falla först i den gifvande leden till en grön mas- 
sa; i den odelade qvarblifva de oförändrade, 
tuills massan frän, den förra inträngt, då de der- 
med sammandraga sig ull en ellipsformig eller 
spherisk kula midt i leden. Jag hade väntat, att i 
sjelfva utträngandet ur den ena leden i den an- 
dra återfinna Conferv-sporidiernes rörelse, men 
jag bedrog mig. Kulorna, hvaraf massan består, 


24 


skilja - sig icke från hvarandra, utan tätt hoppac- 
kade ser man hos dem endast ett sakta utflytande. 

Länge bibehöllo sig kulorna i den emotta- 
gande trådens leder oförändrade, och jag afvak- 
tade derföre med så mycken mera sannolikhet 
deras öppnande, för att utsända den nya tråden 
så som VauvcHer beskrifvit det. Men till min för- 
undran var det i stället här jag återfann analogi- 
gien med Conferv-sporidierna. Långt ifrån nemli- 
gen, att de spheeriska sporidie-massorna endast bil- 
dade hvar sin nya tråd, hade de endag upplöst sig 
i oräkneliga rörliga kulor, som i likhet med de 
öfrigas, snart bildade: ett grönt bälte långs tall- 
rikens skuggsida. 

Det är sålunda endast genom kopulations-fe- 
noménet, som Zygnemerne skilja sig ifrån Confer- 
verne; 1 alla öfriga utvecklings-förändringar öf- 
verensstämma de med dem 1 det närmaste. 


Ectocarpew. 


Dessa hafva af olika Författare fått sig anvista 
ganska olika platser i Systemet. LynGsyE och 
BOoNnNEMAISON Sätta dem emellan Callithamnion och 
Bulbochaete, Gairron emellan Griffithsia och Ce- 
ramium, Ling och Fries närmast Codium och Vau- 
cheria; min Far, GrevinLE, Hooker och Harvey 
m. fl. gåfvo dem en plats närmast Sphacelaria. 

Endast en noggrannare kännedom af fructi- 
ficationen kan häfva den ovisshet, som är uttalad 
i alla dessa olika meningar. De yttre organer, 
som - man hittills ansett som frukter, och hvilka 
troligen gifvit anledningen till alla dessa Författar- 
nes olika meningar, äro knappast att anse som 
fructifications -organer. - Några observationer på 
Ectocarpus tomentosus och siliculosus var. atrovi- 
rens leda mig nemligen, alt antaga fructificationen 


25 


som mimre, och alldeles liknande den af en Conferva, 
hvarmed dessa alger äfven öfverensstämma i ha- 
bitus. 

Hos båda ofvannämda species 'observerade 
jag ett alldeles likartadt rörelse-fenomen med hvad 
jag redan anfört hos Conferva. Sporidierne hade 
icke ett så tydligt rostrum, utan en mera rundadt- 
aflång form; men rörde sig med mera liflighet, än 
jag såg det hos någon annan art, fästande sig of- 
ta 2 och 2 eller 4 och 4 tillhopa, kastade de sig 
lifligt ikring sin fästpunkt, som centrum. 

Olyckligtvis observerade jag hos båda dessa 
arter rörelsen icke förr, än efter sporidiernes ut- 
gång ur tråden. Att likväl de rörliga kulorna 
icke kunde härleda sig från något annat species 
är jag fullt öfvertygad om. Hvar och en art var 
ensam 1 sin särskilta tallrik, sporidierne hade 
färgen af moderväxten, och då jag straxt under- 
sökte denna, såg jag många leder uttömda, i an- 
dra lågo kulorna alldeles färdigbildade, under det 
1 de så kallade silique massan låg hopträngd i 
samma oregelbundna skick, som vanligt i deras 
trånga leder. Jag anser derföre temligen säkert, 
att de rörliga sporidierna hade utträngt ur trådar- 
ne, och ej ur frukterna. 

Snarast skulle jag vara böjd att anse siliquoe 
endast som första rudimenterna till nya grenar. 
Hos en, Ectocarpus cruciatus sig närmande forr, 
såg jag än silique af vanlig form, än 1 spetsen för- 
längda i en hyalin tråd med långa articuli, hvari 
iruktens korta småningom öfvergingo. Andra ha- 
de fruktens articuli dubbelt längre än vanligt, så 
att serien af öfvergångar från de så kallade fruk-= 
terna till vanliga grenar tycktes vara alldeles full- 
ständig. Lika tydlig ser man denna öfvergång 
hos Ectocarpus tomentosus. Äfven hos denna hafva 


26 


silique merendels en verklig artikulation; de äro 
vanligen tillbakaböjda, och då de utväxa på detta 
sätt, uppkomma de långa grenar, hvilka hos den- 
na art ej sällan tyckas vara dichotomt delade 
emot basen. 

Några verkliga runda frukter, sådane man 
tillägger Ectocarpus littoralis, har jag aldrig varit 
lycklig öfverkomma; jag skulle snarast anse dem 
vara något heterogent parasitiskt. 


Ulvacee. 


Man har alltid anselt dessa, såsom oartiku- 
lerade, stå närmast Fucoideer och Florideer, och 
Bory synes till och med ej varit obenägen, att 
hänföra Iridea till Ulvaceerne. En enda blick på 
fructifications-organerne skall dock vara tillräck- 
lig, att visa den största åtskillnad dem emellan, 
och att Ulvaceernes rätta plats är i granskapet 
af Conferverne. 

GreWinunE har i sina Alge Britannice delat 
Ulvacee AG.i 3:ne familjer: Caulerper, Ulvaceer 
och Siphonee& För den första uppger han inga 
karakterer, och de öfriga skiljer han hufvudsakli- 
gen derigenom, att Siphoneerne hafva coniocyster, 
hvilka saknas hos Ulvaceerne. Ehuru denna ka- 
rakter till en stor del är oriktig, kan det dock ej 
nekas, att en hufvudsaklig skillnad äger rum i 
fructificationen hos Siphoneer och Ulvaceer, hvar- 
före dessa familjer torde böra bibehållas, fastän 
begränsade och karakteriserade på ett annat sätt. 

Till de egentliga Ulvaceerne höra Bangia, 
Enteromorpha Lx , Tetraspora, Ulva och Por- 
phyra. Man har icke med visshet vetat hvad 
som egentligen är propagations-organer hos dessa 
växter.  Författarne komma visserligen öfverens 
om, att fructifications-organerne ligga inbäddade i 


åA 


membranen; men dels har aldrig genom någon 
observation blifvit visadt, att detta är förhållandet, 
utan tyckes denna mening helt och hållit vara 
grundad på en nu mera häfdvunnen hypotes, 
dels 'anser man än sjelfva säckarne, än det de in- 
nesluta, som sporidier. Redan Lamourouvx trodde 
fructificationen i form af små korn ligga inbäd- 
dad i membranen; men huruvida dessa voro frön 
eller kapsler, eller om till och med reproduk- 
tions-organerne voro yttre nakna frön, vågade han 
aldrig med visshet afgöra. Min Far antog de 
ofta 4 och 4 tillhopa ordnade säckarne som spo- 
ridier, hvilket bestriddes af LynGByYE, som för- 
klarade fructificationen ännu vara oupptäckt. GRE- 
VILLE uppgaf i sina Alge Britannice hos Entero- 
morpha 3 till 4 granula ligga inbäddade i reticu- 
lationerne på frons; men hvilken funktion han 
egentligen tillägger dessa granula, anger han icke. 
De observationer man gjort på de gröna kulornas 
rörelse hos Tetraspora, borde väl kunnat afgöra 
denna fråga; men dels har man icke observerat 
sjelfva afsöndrandet från membranen, så att man 
egentligen ej kunnat veta hvarifrån dessa kulor 
utkommo, dels har man icke observerat deras ger- 
mination, hvilken i dylika fall ensamt med sä- 
kerhet kan rådfrågas. Hvad Gatmron derom näm- 
ner, torde snarare vara grundadt på en antagen 
analogi med Conf. comoides, än hämtadt af verk- 
liga observationer. 

Jag har endast observerat fullständig utveck- 
ling af Erteromorpha clathrata. Den består, som 
bekant är, af en tunn membran, sammansatt af ett 
enkelt cell-lager, sammanvuxen i en tub. Celler- 
ne innesluta en grön massa, som i början synes 
flytande och uppfyller hela: cellulen, men som 
sedermera öfvergår tll fasta korn. Cellerne äro 


28 


då alldeles hyalina utom de 5 — 6 gröna, tem- 
ligen stora, aflånga kulorna, hvilka ge färg åt 
det hela; vid full mognad förete dessa samma rö- 
relse-fenomén, som vi sett hos Conferv-sporidier- 
ne. Inneslutne inom den trånga cellen är deras 
rörelse icke synnerligen liflig, men sedan de ge- 
nom oräkneliga stötningar hunnit bana sig en ut- 
väg, efterge de dem intet, hvarken i liflighet el- 
ler utsträckthet. Deras ljusare rostrum är mindre 
spetsigt och: svagare begränsadt, men de hafva 
likväl alltid den spetsigare ändan af sin äggformi- 
ga kropp under rörelsen förut. 

Liksom hos de öfriga algerne, mogna icke al- 
la sporidierne på samma tid; i olika celluler såg 
jag dem än redan utträngda, än ännu icke färdig- 
bildade. I några såg jag ett par sporidier vara 5 
till 6 gånger mindre än de öfriga, en olikhet som 
jag äfven trott mig finna hos Conferv-sporidierne 
ehuru der mindre framstående. Efter ett par 
timmars kringsväfvande samla de sig vid kärlets 
skuggiga kanter, der de efter några veckor börja 
germinera. | 

Under sporidiens förlängning till tråd, ordnar 
sig den gröna massan småningom 1 transversella 
fascier , som öfvergå till en, ehuru något otydlig, 
artikulation. Under detta tillstånd, skulle man 
snarare anse den vara början till en Conferva; 
men snart observerar man äfven början till lon- 
gitudinella cellulväggar, så att man då redan lät- 
teligen igenkänner en Ulva. | 

Hos en liten Porphyra såg jag, i de vanliga 
2 och 2 ordnade cellul-säckarne, sporidierna redan 
färdigbildade. Ehuru de ännu icke börjat någon 
rörelse, tror jag mig ej behöfva sätta i fråga, det 
ju äfven hos Porphyra samma rörelse-fenomen 
existerar, som hos de öfriga Ulvaceerne. 


29 
Siphonecw. 


Hos Ulvaceerne hafva vi sett sporidierna lig- 
ga inbäddade i sjelfva membranens celluler. Då 
frons hos dem är tubulös, inneslutes inom tuben 
ingen grön massa. Hos Siphoneerne deremot in- 
neslutes den, slutligen till fructification utbildade, 
gröna massan inom sjelfva tuben, i det den om- 
gifvande membranen är alldeles hyalin. Emed- 
lertid tyckas äfven Siphoneerne visa skiljaktighe- 
ter i fructificationen, som man kunde lägga till 
grund för 2:ne underafdelningar. 

1. Ectospermee. . Hos Vaucheria och Co- 
dium bildas yttre organer, som communicera med 
sjelfva frons, och det är genom dessa, som den 
gröna massan lär söka sin utväg. Jag har icke 
varit lycklig öfverkomma någon hithörande art i 
det ögonblick, då sporidierne skiljt sig från moder- 
växten. Flera observationer häröfver hafva likväl 
blifvit framställda af andra, ehuru kanhända nå- 
got uppblandade med icke dithörande facta. 

2. Bryopsidee. Hit torde böra hänföras 
Botrydium, Valonia, Bryopsis och kankse äfven 
Caulerpa. De hafva icke något yttre utbildadt 
fruktorgan. 

Af Valonia har jag endast haft tillfälle under- 
söka en art lefvande, nemligen 7. ovalis , en af 
de sällsyntaste bland de kända algerne, funnen 
af LyncByE vid Feröarne, och några få specimi- 
na af mig i Bohuslänska skärgården. En noggran 
undersökning deraf är förknippad med nästan oöf- 
vervinnerliga svårigheter, i det den lilla päron- 
formiga uppspända blåsan vid minsta beröring sam- 
manfaller, hvarefter den ej mera återfår sin för- 
ra form. I de större exemplaren, af 2—3 li- 
neers längd, ser man under microscopet den inre 
massan hafva öfvergått till fasta korn, som här 


30 


och der sitta hopgyttrade vid membranen. Dessa 
hopa sig småningom i den öfre rundade ändan 
och bilda slutligen en starkt mörkgrön ring kring 
ett litet ljusare centrum, som utan tvifvel blir 
utgångspunkten för sporidierne. Svårigheten att 
en längre tid hålla ett exemplar oskadadt under mi- 
eroscopet, och brist på exemplar hindrade mig 
att fullfölja min lilla observation, som ehuru ofull- 
ständig, dock torde, jemförd med nedanstående 
observationer på Bryopsis, kasta ett tillräckligt 
ljus öfver fructificationen af detta intressanta genus, 


Bryopsis "). Redan Lamovrovx satte detta 
genus näst intill Caulerpa, der det äfven torde 
böra bibehållas. Slutande af analogi har man 
hos Bryopsis-arterne, såsom varande högre alger, 
alltid trott att fructificationen borde utveckla sig 
utvändigt, men man sökte den der alltid förgäf- 
ves. Nedanstående observationer på Bryopsis 
Arbuscula , skola, som jag hoppas, häfva all oviss- 
het härulti. 


Bryopsis-arterne bestå, som bekant är, af en 
tjockare eller finare tråd vanligen naken nertill, 
och först ifrån midten utsändande likartade nä- 
stan horisontala grenar. Om dessa genom något 
yttre våld sammanföras, ser man dem elastiskt 
återtaga sin förra ställning, hvilken rörelse för- 
modligen gifvit anledning till Garons observa- 
tion af en oscillerande rörelse hos dessa växter. 


+) De observationer häröfver , som förut i dessa Hand- 
lingar blifvit införda, voro icke fullföljda till slut; 
jag har sedan haft tillfälle, att förnya mina undersök- 
ningar öfver detta genus, och ehuru de lemna bekräf- 
telse åt de få redan erhållna resultaterne, torde jag 
dock för sammanhangets skull böra äfven här uppre- 
pa dessa ifrån början. 


di 


Hvarje gren är hopknipen vid basen, och tyckes 
utgöra ett helt för sig. Den' består af en yttre 
pellucid membran, inneslutande en grön, det hela 
färgande, massa. Kulorna, hvaraf denna utgöres, 
hafva till en början ingen bestämd form och ad- 
herera då starkt vid membranen, så att tråden, 
under denna period afskuren, ej utsläpper några 
sådane; men kulorna antaga småningom en ellips- 
form, hvarvid de lossna ifrån väggarne, och utfly- 
ta ända ifrån öfversta delen af den under detta 
tilistånd afskurna tråden. Vid full mognad äro 
de försedda med en i hög grad liflig rörelse. 

Sporidierne utsända kort före rörelsens bör- 
jan elt rostrum, som är temligen spetsigt, och 
genom sin ljusare färg starkt begränsadt ifrån sjelf- 
va kroppen. Vid rörelsens upphörande krökes 
rostrum tillbaka längs kroppen, hvarigenom spo- 
ridien återfår en rundad form; ofta utsträckes det 
å nyo och rörelsen fortgår. 

Rörelsen, som än är utsträckt i längden, i det 
sporidierna med rostrum bana sig väg från ena ändan 
af tråden till den andra, än kort och rotatorisk, då de 
ofta likasom fästa sig med den ena ändan, och 
kasta den andra hastigt ikring, tyckes såsom 
hos de öfriga verkställas genom svängningarne på 
rostrum; icke heller här har jag kunnat urskilja 
några cilier. 

Sporidierne draga sig småningom ned åt ytt- 
re ändan af tråden, der man kort bakom spetsen 
observerar den lilla spenlika utväxt, som blir de- 
ras utgångspunkt. Huruvida denna är den enda, 
eller om de äfven uttränga på andra ställen af 
tråden, kan jag ej med visshet afgöra. Säkert är, 
att jag i flera olika grenar observerat deras ut- 
trängande straxt nedom spetsen. De fortfara med 
samma rastlösa liflighet äfven efter utgången ur 


32 


tråden, hvarunder de småningom draga :sig åt 
kärlets skuggsida, der de, efter ett par timmars 
rörlighet, fästa sig i otroliga massor kring bräd- 
darne af vattenytan. 

Först efter 3:ne veckors tid såg jag början 
till någon vidare utveckling. . Denna fortgår äf- 
ven sedan temligen långsamt, och är ganska ore- 
gelbunden, i det sporidierne än förlängas med bå- 
da ändarne, då deras inneslutna gröna kulor sam- 
las i midten, än endast med den ena ändan, som 
då ensam är hyalin. De fästa sig snart med den 
gröna, till rot svällande, ändan; de inre kulorna 
tilltaga så i volum som mängd, glesnande något 
emot den växande ändan. — Efter 6 veckors tid 
syntes första ramificationen; de voro då 3—1 
linia långa. 

Likasom lederne hos Conferverne och celler- 
ne hos Ulverne, så äro äfven grenarne hos Bry- 
opsis-arterne ingalunda mogna vid samma tid. Se- 
dan sporidierne äro utsläppta ur några, fortgår ul- 
vecklingen i andra delar af växten, så alt äfven 
hos dessa nya sporidier troligen produceras hela 
sommaren om. 

Då vi nu genomgått den första af de huf- 
vud-grupper, som vi bland algerne trott oss böra 
antaga, må vi derpå kasta en kort återblick. Vi 
hafva hos dem sett den gröna färgen vara betyd- 
ligt öfvervägande; de bestå alla af mer eller min- 
dre utdragna säckar, 1 hvilka den granulösa mas- 
san slutligen utbildar sig till fructification. Spo- 
ridierna ligga sålunda nästan alltid inbäddade i 
sjelfva frons; hos högst få finnes ett yttre organ, 
derifrån sporidierna utgå. . De uttränga under en 
liflig rörelse, som dock snart uppbörer; de äro 
derunder försedda med ett mer eller mindre tyd- 
ligt rostrum, hvaraf man förut: och sedan ej ser 

något 


33 


något spår; de söka företrädesvis den skuggiga si- 
dan af det kärl deri de förvaras, och deras ger- 
mination består i sporidiens omedelbara för läng- 
ning. Sporidierna ordna sig vanligen tätt intill 
atdndr a, men aldrig för att samman växa till en 
enda planta ' "), utan ver je germinerande sporidie 
bildar sitt särskilta individ. ”De utväxa alitid till 
en med moderväxten fullkomligen identisk art 

och några öfvergångar ifrån. en art ull en sniken 
ösialöra icke; hvarje metamorfos är förbi :sedan 
germinationen tagit sin början, utvecklingen fort- 
går derifrån jemt till sitt bestämda näe hvilka 
än locala omständigheterne voro. - 

Det är egentligen hit, som alla, algernes 
fysiologi vörsilde hictills gjorda Öbser vd bv slu- 
ta sig; det torde derföre här vara rätta stället, att 
något närmare granska dem. I synnerhet är det 
2:ne frågor, som sysselsatt naturforskarne, hvilka 
båda icke ensamt äro vigtiga för Algologien, utan 
jemväl skola hafva inflytande på Botanikevs all- 
mänhet; jag menar metamorfos-läran och den 
deri till en del ingående frågan om animalitet 
hos algerne. 

Man har trott sig finna, alt en växt under 
olika lokala förhållanden kunde utbilda sig än till 
en, än till en annan form; man har sökt visa, att 
den så kallade Priestleyska gröna materien kunde 


antingen fortfara under form af den enklaste or- 


ganiska bildning, eller ock utbilda sig under.  oli- 
ka lokala omständigheter än till en, än till en an- 


nan als, till en Lichen, ja äfven till en anima- 
lisk organism. Man har till R med sökt göra 


Alltså icke, som det antages bs MeyEn, UnGer m. fl. 
Cfr. UsxGer, Algologische Beobachtungen, uti Acta Le- 
opoldino-Carolina N. C. XVI. 2. 


RE pi NAcad. Hartdl 2836. | 3 


34 

den meningen gällande, att en redan fullkomligen 
utbildad art, under förändrade yttre förhållanden, 
kunde öfvergå till en annan. | 

De äldre Författarne sysselsätta sig nästan ute- 
slutande med den Priestleyska materien, beskrif- 
va den än som pulver- än som tråd-formig, än 
som sammansatt af båda delarne, hänföra den än 
till växt- än till djur-riket; än anse de den som ett 
mellanting emellan båda, allt efter de olika feno- 
men den för olika forskare uppvisat =). Nyare 
Författare hafva ännu mera förökat dessa ohser- 
vationer, ehuru hos dem det merendels är Proto- 
coccus-blåsan som spelar samma vigtiga rol, som 
Priestleyska materien hos de gamle. Emedlertid 
kan ännu ganska mycket invändas emot denna lä- 
ra. Jag skulle tro, att den enklaste förklaringen 
af den Priestleyska materiens olika utseende vore, 
att antaga den vara ett aggregat af alg-sporidier, 
som efter olika utveckling visade sig än (ännu 
som sporidie) pulverformig, än (utväxt i tråd) tråd- 
formig. Att man sett olika arter uppstå af sam- 
ma enkla organism, tror jag endast böra tillskrif- 
vas en tillfällig inblandning af endast synbarligen 
lika alg-sporidier. Vi safva sett hvilken förvånan- 
de likhet, som äger rum emellan sporidierne af 
ett species och dem af ett annat, äfven af de 
mest olika familjer. Det är naturligt, att med 
denna likhet, det måste vara i högsta grad svårt, 
ja Vi våga säga rent af omöjligt, att för en så 


") PRIESTLEY, SENNEBIER, INGENHOUSS, SCHRANK, TREVIRA- 
NUS, Borv, Meyen &c. Sednast har Metamorfos- 
läran, genom en i Linnea VIII, p. 333 införd och i 
Ann. des Sc, Nat. öfversatt afhandling af KäTtzing, er- 
hållit bidrag, som deråt ge så mycket mera vigt, som 
Författaren förut gjort sig känd genom noggranna ar- 
beten i Algologien. | 


35 


enkel organism, som en alg-sporidie kunna upp- 
gifva några karakterer, hvarigenom man skulle kun- 
na skilja dem af ett species ifrån dem af ett an- 
nat. Härtill kommer att olika alger ofta förekom- 
ma intrasslade bland hvarandra, och sjelfva spori- 
dierna slutligen visa en tydlig instinkt, att före- 
trädesvis välja en plats för en annan, som sålun- 
da ofta blir en samlingsplats för alla kringväxan- 
de arters oräkneliga massor af frön. Sammanläg- 
ger man allt detta, kan man å ena sidan icke 
undra öfver, om man trott sig af lika organismer 
se uppstå olika växter, och om man tillgripit ytt- 
re förhållanden, för att förklara detta besynner- 
liga factum; men å andra sidan synes det i hög grad 
sannolikt, att flera arters sporidier varit inblan- 
dade i de observerade massorna, hvilka sålunda 
genom sjelfva den inneboende olika naturen hos 
sporidierne blifvit uppkomst-ställen för de mest 
heterogena species. 

Om sålunda ofvanstående observationer leda 
oss till att uttala en mening stridande mot den, 
som nyare tiders observationer sökt göra gällande, 
att det vore yttre omständigheter, som afgjorde 
huruvida en alg-sporidie borde utbilda sig till en 
eller till en annan art ”), leda de oss ännu be- 
stämdare att neka, att en fullkomligen utbildad 


”) ”Die Beobachtungen Wizcumanss haben indessen gros= 
sen Werth, denn sie beweisen sehr deutlich das die 
Entstehung der Pflanzenform durch Localitet und 
aussere Einflusse bedingt werde. Deasselbe- gilt von 
dem Beobachtungen SExLMmEyrErs” . . . ”Es wird mir 
täglich wahrscheinlicher, durch häufige Beobachtun- 
gen geleitet, das aus einer Spore einer Conferve, und 
einem so: einfachen Bläschen wie der Protococcus ist, 
sehr verschiedene Algenformen hervorgehen können.” 


MeEYEN in Linnea II. 3. &c.- 


36 


form under andra gynnande omständigher skul- 
le kunna öfvergå till en helt annan. Hvilka än 
locala förhållandena voro, såg jag aldrig, icke ens 
hos de lägsta, någon sådan öfvergång från en art 
till en annan. Hvarje metamorfos är förbi, så 
snart germinationen tagit sin början; sporidien ut- 
vecklar sig sedan jemt, utan något uppehåll, utan 
att göra något hopp från en form till en annan, 
alltid till en med moderväxten fullkomligen lik- 
artad organism, eller ock går den under missgyn- 
nande omständigheter sin upplösning till mötes. 
Då jag någongång trodde mig se en dylik meta- 
morfosering, grundade den sig alltid på en för- 
hastig observation, på en likhet som jag snart 
fann endast vara synbarlig =). Otvifvelaktigt är 
sådant äfven förhållandet med flera af Författar- 
nes observationer =). 


) Jag såg t. ex. Ulva clathrata utveckla sig i ett kärl, 
deri jag sett en Conferva utsläppa sina sporidier. Som 
vi sett, har dess germination i början mycken likhet 
med den af en Conferva, men snart kan den dermed 
icke längre förblandas. Då jag ej haft någon Ulva i 
samma kärl, kunde jag ej tro annat, än att Confervan 
öfvergått till en Ulva. Jag fann likväl snart mitt 
misstag, då jag observerade samma Ulva utveckla sig 
i de andra kärlen, der Ceramieer och Florideer ger- 
minerade; det ställe, der jag för ombyte dagligen häm- 
tade hafsvattnet, var nemligen alldeles fullväxt med 
denna Ulva, och sjelfva vattnet starkt impregneradt 
med sporidier deraf. 

+) Jag skall endast anföra ett af de mest i ögon fallan- 
de bevisen härpå. Såväl UnceEr som Meyen hafva sett 
Scytosiphon velutinus Le. öfvergå ull Ulva terrestris 
och de påbörda LyncByE samma observation, ehuru han 
derom icke nämner ett enda ord. Emedlertid är rätta för= 
hållandet härmed, att Scyt. velutinus vanligen är tråd- 
formig, med en enda rad af 4-stälda celler; men i fle- 
ra trådar ser man dubbla rader, hvilket äfven LynG- 
BYE anmärkt, och det är utan tvifvel detta, som auk- 


37: 

Icke mindre: än metamorfos-läran har. frå- 
gan om :animalitet hos algerne varit ett Eris-äple 
för våra dagars Algologer. Sednare tiders obser- 
vationer hafva väl, som det tyckes, satt existencen 
af en rörelse-förmåga utom allt tvifvel; men olika 
Författare hafva sökt förklara detta fenomen på 
de mest olika sätt. Än har man velat tillskrifva 
det en helt och hållit mekanisk orsak, än har man 
deruti sett tydliga kännetecken på ett animaliskt 
Lif, och i följe deraf hänfört alla dessa med rö- 
relse försedda organismer till djurriket; andra haf- 
va qvarhållit dem inom växtriket, och några haf- 
va trott sig böra hänföra dem till ett eget rike, 
såsom varande lika mycket växter och djur. 

Denna olikhet i åsigter är utan tvifvel till 
en stor del härledd deraf, att man icke gjort sig 
någon reda för den olika naturen af rörelse hos 
olika alger, utan, anseende den identisk öfverallt, 
har hvar och en förklarat den efter de arter, han 
haft tillfälle undersöka. Granskar man emedler- 
tid något närmare detta fenomen hos olika arter, 
skall man snart finna det ingenting mindre än 
öfverallt likartadt. Rörelsen hos Bacillarierne. 
och troligen hos alla Diatomeerne, är kanske af 
ren animalisk natur; också hänföras de af flera 
våra dagars utmärktaste Zoologer till Infusorierne. 


toriserat nämde Författare, att anse en kanske nå- 
got långsträktare Ulva terrestris som LynGBYrEs art. 
Någon annan öfvergång existerar säkerligen ej dem 
emellan. Scytos. velutinus förekommer i halfsalta vat- 
ten, Ulva terrestris deremot på fuktig jord; den för- 
ra är en sällsynt art, den sednare allmän öfverallt. 
Den förra är en tydlig Bangia, och har derföre, i lik- 
het med alla andra arter af detta slägte, den ofvan- 
nämda egenskapen att någongång fördubbla cellrader- 
ne; den sednare är en tydlig Ulwa 0. s. vV. 


38 


Det är hit, som Gaiross förträffliga observatio- 
ner sluta sig; men han gaf dem en för vidsträckt 
tillämpning, då han derefter äfven ville förklara 
rörelsen hos Conferv-sporidierne, som är af en 
helt annan beskaffenhet. Det rörelse fenomen, 
som man (utom Copulationen) beskrifvit hos Zy- 
gnemerne, är rent af mekaniskt, eller åtminstone ej 
af annan natur, än det som öfverallt observeras 
inom växtlifvet. Sådant torde äfven ofta vara fal- 
let med rörelsen hos Oscillatorierne, ehuru den 
hos flera arter icke tyckes kunna förklaras af me- 
kaniska orsaker. 


Af alla dessa olika rörelse-fenomen är det 
endast det hos Conferv-sporidierne, som egentli- 
gen ingår i mitt ämne. Jag hoppas att ofvanstå- 
ende observationer skola lemna ett någorlunda rik- 
tigt begrepp om så väl beskaffenheten, som ut- 
sträcktheten deraf, hos algerne. Att det icke kan 
tillskrifvas några mekaniska orsaker, såsom Ber- 
KELEY sökte förklara det, medelst en exosmos och 
endosmos emellan kulornas semifluida innehåll och 
vattnet, torde nu mera vara tillräckligen klart 
deraf, att rörelsen tager sin början redan före spo- 
ridiernes utträngande ur lederne, 


Att denna rörelse icke heller är af djurisk 
natur, tror jag jemväl hvar och en skall medgif- 
va, som följt hela filen af deras utveckling. Hu- 
ru liflig rörelsen än må vara, huru spontan den 
genom sin oregelbundhet än må synas, är den 
dock lätt att skilja ifrån en verklig djurisk rö- 
relse, om ock denna skillnad är svår, att på pap- 
peret uppdraga. Vill man söka mata de rörliga 
sporidierne, synas de aldrig upptaga föda genom 
någon mundöppning, hvilket ensamt torde vara till- 
räckligt att skilja dem från Infusorierne. Betrak- 


39 
tade som djur, skulle det dessutom vara ett be- 
synnerligt undantag ifrån alla kända lagar, om 
de, för att njuta några ögonblicks verkligt dju- 
riskt hf, under hela år skulle utveckla sig som 
växter. GAmLON, som i flera särskilta afhand- 
lingar sökt visa den djuriska naturen af dessa 
organismer, har i en i September 1832 läst me- 
moire, deri han gifvit en fullständig uppställning 
af dem alla, ännu mera sökt styrka denna sin 
redan förut uttalade mening. Han synes likväl 
äfven här hufvudsakligen grunda sin teori på 
observationer af Conferva comoides; ty endast på 
detta sätt våga vi förklara olikheten i resulta- 
terne af hans och våra observationer. 

Emot denna GAirrLons så väl som Borys me- 
ning om naturen af dessa organismer, talar dess- 
utom det, att detta fenomen ingalunda står iso- 
leradt hos Algerne, utan dagliga observationer 
visa ständigt nya analogier äfven bland de hö- 
gre växterne. Hos Chara hispida såg jag en gång 
i flera rotgrenar kulorna röra sig på lika sätt, 
som t. ex. sporidierne inom Bryopsis-tråden, un- 
der det den vanliga cirkulationen ägde rum i 
andra delar af roten. Jag hade tillfälle att visa 
detta för flera (och kan jag deribland äfven åbe- 
ropa min far), men jag har sedan ej varit lyck- 
lig att återfinna det. UncGers observationer visa 
en likartad rörelse hos Sphagnum; och det kända 
rörelse-fenoménet hos de så kallade granula sper- 
matica visar analogier äfven inom de högre väx- 
-terne. Man kan härtill lägga, att ett likartadt 
fenomen äfven existerar hos en del Zoofyter , 
hvilka liksom växterne äro bundne vid den lo- 
kal de en gång erhållit. Betrakta vi sålunda 
detta rörelse-fenomen i sin helhet, finna vi det 
visserligen å ena sidan ganska utbredt, men å 


40 


den andra skola vi se det- bestämdt inskränkt. 
Vi hafva hos de till förra afdelningen hörande 
Algerne sett fructificationen ligga innesluten inom -. 
de säckar, hvaraf frons utgöres. De med rörelse 
försedda sporidierne utbildas i hvarje del af väx- 
ten; det är de som gifva färg och, att jag så må 
säga, hållning åt det hela; ty så snart de äro 
utsläppta, upplöses åtminstone den del af frons; 
hvarifrån de utgått. Deremot hos de arter, som 
böra till denna afdelning, utgör fructifieationen 
endast en liten del af växten, som fortfar att. 
vegetera sedan fructificationen är affallen..  Spo- 
ridierne äro icke försedde med någon rörelse, de 
falla endast till bottnen, der de germinera, icke 
som hos de förra genom en blott expansion, utan 
som det tyckes utsändande rottrådar igenom den 
yttre membranen. | 

Om de sålunda å ena sidan tyckas vara väl 
begränsade ifrån de föregående, äro de å andra 
så öfvergående i hvarandra, att jag fruktar det 
man svårligen kan uppdraga någon gräns emel- 
lan de olika familjer, som man hos dem antagit. 
På artikulationen får man icke lägga för mycken 
vigt "), och ännu mindre existerar någon skill- 
nad i fructifieationen hos Ceramieer och Florideer. 

Fruetifications-organerne. synas vara af 2:ne 
slag hos de flesta, om icke alla, tillhörande ar- 
ter. Abstraberar man från alla främmande, ofta 


ann. 


") Hos de artikulerade arterne bland Florideerne, har 
man antagit artikulationen endast bestå i en yttre 
hopknipning, utan motsvarande inre diafragmer; men 
detia påstående saknar all grund. Hos t. ex. Chon- 
dria kaliformis finnas inre diafragmer, konstruerade 
på samma sätt, som den öfriga delen af frons af små: 
runda celler. Sådan är äfven structuren af många 
bland de öfriga Florideerne och jemväl alldeles sådan 
som len återfinnes hos en stor del Ceramieer. 


41 
som frukt utgifna organer, är det egentligen 2:ne 
hufvudformer ”egranula” och ”capsler ,” som un- 
der olika modifikationer utgöra fructificationen hos 
dessa växter. 

Olika författare hafva framställt ganska olika. 
meningar om denna dubbla fructification -hos 
Algerne. Turner (1802) trodde, att olikheten en- 
dast härledde sig ifrån olika utvecklings-perioder, 
att capslerne, ler att hafva utsläppt fröna, dö 
bort, men att dessa sednare medelst sitt slet 
fästa sig vid frons, der de under andra formen, 
eller som granula, qvarblifva tills äfven frons 
upplöses, då de först börja germinera. Han fann 
likväl snart, att de olika fructificationerne före- 
komma på skilda individer, hvarföre han i sin 
Historia återtog den mening, som han i sin Sy- 
nopsis promulgerat, och var det böjd att öfvergå 
till SorAnpErRs mening, att dessa växter voro due 
cister =). ; 

MerTtess visade oriktigheten af Tursers först 
uttalade lära, men framställde sjelf en lika orik- 
tig. Han trodde nemligen att granula endast voro 
rudimentära capsler, som voro oförmögna att sjelfva 
fortplanta arten, och först efter en ömsesidig bland- | 
ning blifva fertila, svälla och bilda en sessil eller 

He lord tuberkel, hvaruti de inneslutna” cap- 


slerne” hafva repr oductions-förmåga. 


") Hasce igitur plantas pro dioicis habere nunc propen- 
deo, et lugeo... quod in manca illa, qua sola nunc 
fruimur Algarum marinarum indolis atque proprieta- 
tum cognitione, non nobis detur rite dijudicare qua- 
tenus opinio primum a Solandro excogitata, fructifica- 
tionem duplicem ad duplicem sexum pertinere re ipsa 
sanciatur, et quod impossibile sit has stirpes in solo 
nativo nascentes observare, unde impregnandi modus 
inter arcana nature arcanum forsan perpetuo manebit. 
Hist. PEO 


SR 


Jå 


LAmourRoux (1813) ansåg de så kallade gra- 
nula, som capsler (fructification capsulaire), af 
vensom han jemväl antog de i capselfrukten (fru- 
ctification tuberculeuse) inneslutna fröna vara 
capsler, hvilkas innehåll åter han provisoriskt 
kallade ”graines.” Han förkastade så väl TURNnErs 
som MERrRTEnNs meningar om dessa delars inbördes 
relationer; 'och förklarade tvärtom, att de aldrig 
öfvergå till hvarandra, utan alltid äro sinsemel- 
Ian olika; att båda äro fertila, och slutligen att 
de ej förekomma båda hos verkliga artikulerade 
arter. Han frångick sedermera (1824) till en 
stor del denna sin lära, antagande granula vara 
sterila, och att anse som en aborterdd fructifi- 
cation, men icke som ett föregående tillstånd af 
den andra. Han förklarade äfven, att capselfruk- 
ten förekommer hos individer, som växa i djupt 
vatten, men granula hos dem som dagligen blot- 
tas och öfversköljas; att dubbel fructification är 
utomordentligen sällsynt hos Florideer från de haf, 
som sakna obb och flod, eller der dessa äro föga 
märkbara m. fl. påståenden, som sakna all grund. 

Bland de nyare Författarne är det Undast 
GAILLON, som inlåtit sig i några detaljer öfver 
naturen af den dubbla fiäetileationen hos Al ' 
gerne. Jemförande försök med båda dessa slags 
organer ledde honom, att antaga granula vara ru- 
dimenter till capselfrukten, att en stor del af 
dem aborterade, andra utvecklade sig till con- 
ceptakler, hvari de inneslutna fröna nu först 
voro fertila. Han kallade derföre granula: AÄAn- 
thospermer , såsom hos dessa enkla räntor ägan- 
de någon analogi med blomningen hos de högre. 
Monia. lära utsträckte han jet val till Fucoideer, 
Dictyoteer och Ulvaceer, ehuru hos dessa öfver- 
gången, ifrån Anthosperm till frukt knappast är 


43 


märkbar. Vi hänvisa för öfrigt till hans väl 
bekanta Resume. | 

Endast positiva försök kunde i denna mängd 
af olika meningar afsöra, hvilken som var den 
egentliga naturen af dessa organer. De försök 
jag dermed anställt, ehuru icke synnerligen mån- 
ga, torde dock tillräckligen afgöra denna fråga. 
Jag skall endast i förväg nämna, att försöken an- 
ställdes i särskilta kärl, så att någon ömsesidig 
inverkan, organerne emellan, icke var möjlig; och 
då jag valde för båda organformerne samma ar- 
ter till försöken, hoppas jag jemväl hafva motat 
de inkast, man kunnat göra om organernes möj- 
ligen olika funktioner hos olika arter, 

Granula eller Sphcerocarperne , som vi vilja 
kalla dem, ligga alltid inom sjelfva växtens yttre : 
beklädnad, inbäddade i en cellväfnad, hvarifrån 
de slutligen lossna, och utfalla genom en liten 
rund öppning, som straxt efter utgången ej är 
svår att observera. Deras läge är likväl hos olika 
växter olika modifieradt; hos de flesta Ceramie- 
erne ligger 1 ändan af grenarne en frukt 1 hvarje 
led (Stichidium). Hos Griffithia ligga de i en 
krans utomkring genicula vanligen omgifna afen 
verticill af celluler, eller, om man så vill, korta 
afstympade, något inåt böjda grenar (Favwvellce). 
Hos Ceråmium diaphanum sägas de ligga i sjelfva 
genicula. Hos Florideerne äro de än samlade i 
bestämda sori, än ligga de spridda öfver en större 
eller mindre del af frons. 

Författarne antaga, att spherocarperne dela 
sig i 3:ne delar, åtminstone hos de flesta. Utan 
att våga neka dettas någon gång möjliga inträf- 
fande, kan jag dock icke medgifva det vara det 
normala. Jag har alltid funnit 4 och 4 frön, 
under fruktens yngre tillstånd, alldeles samman- 


Ia 


44 


vuxna i 'en 'sfer, utan spår till någon delning; 
men slutligen observerar man i 3:ne, hvarandra 
i trubbiga vinklar skärande linier, början till en 
sönderfallning 1 4 lika delar, i det den 4:de de- 
len alltid ligger dold under de 3:ne synbara. 
De 4 delarne utgöra nemligen på den lilla sfe- 
rens yta 4 liksidiga trianglar, hvaraf alltid 3:ne 
sammanstöta med spetsarne (men aldrig, så vidt 
jag såg» delades sferen i qvadranter, genom 2:ne 
mot hvarandra vertikala diametrar). Detta miss- 
tag hos författarne torde vara af så mycken mera 
vigt att få rättadt, som det är just i denna 4-del- 
ning, som man finner kanske det säkraste spåret 
för upptäckandet af en identitet af fructifica- 
tions-organerne hos Algerne och de högre Cryp- 
togamerne. 

Så snart spherocarpen ulträngt ur frons, 
faller den till bottnen och delar sig isina 4 frön, 
om detta icke redan är skedt. Fröna ordna sig 
derunder jemte hvarandra, och hos Florideerne, 
der de äro talrika i hvarje gren, ser man dem 
betäcka bottnen i kärlet, som ett fint rödt pul- 
ver. Så snart fröna äro åtskilda, antaga de snart 
en alldeles sferisk form. Under detta tillstånd 
kan man lätteligen förblanda ett enda frö med 
den ännu icke delade spherocarpen; en omstän- 
dighet, som möjligtvis gifvit anledning till flera 
felaktiga uppgifter. 

Jag har observerat germinationen hos Cera- 
mium rubrum 7") och Chondria pinnatifida var. 
angusta. Tab. HI fig. 18—29 visar den af denna 
sednare, observerad från den 16 Juni till den 15 
Augusti. Tillväxten, som alltså är temligen lång- 
sam, börjar med en jemn förlängning ifrån den 


” Se Vet. Acad. Handl. 1934. 


45 


-runda till en nära äggformig skapnad. Snart ut- 
sändes vanligen ifrån fröets smalare ända en rot- 
tråd, som småningom tilltar och slutligen bildär 
växtens callus radicalis. Från andra ändan af 
fröet observeras jemväl snart några framstående 
nästan hyalina celler, som utväxa i ofta ganska 
långa artikulerade trådar kring periferien af fröet, 
kanske ämnade att skydda de i midten jemt 


ropullerande små cellerne. — Fröna, som redan 
straxt fastklibbat sig medelst sitt omgifvande slem, 


fästa sig yttermera genom radikeln, och efter om- 
kring 6 veckors tid stå de alldeles upprätta, af 
omkring 1 lineas längd. i 

Capselfrukten, som alltid förekommer på 
skilda individer eller åtminstone på olika huf- 
vudgrenar af samma individ, är äfven under- 
kastad flera modifikationer, som i en framtid torde 
kunna blifva af vigt för dessa algers systematiska 
uppställning. 

Hos Hutchinsia, Odonthalia, Bonnemaisonia 
m. fl. består capseln af en yttre ogenomskinlig 
hylsa, som vid full mognad utsläpper fröna ge- 
nom en regulier öppning i spetsen. Fröna äro 
nästan päronformiga och fästade vid en placenta 
i bottnen af capseln. 5 

Hos Ceramium, Ptilota m. 1. är sjelfva hyl- 
san hyalin, men ofta skyddad genom ett yttre 
involucrum. Fröna äro kantiga, ligga tätt hop- 
packade sida mot sida, och utslippa endast ge- 
nom sjelfva hylsans dilaceration. 

Men hos vida största delen är capseln i form 
af en ogenomskinlig tuberkel, hvarifrån de inne- 
slutna fröna (såsom hos de förra) endast (2) ut- 
slippa genom hylsans dilaceration. 

Capselfröna germinera likaväl som de från 
spherocarperne. Hos Ceramium rubrum obser- 


46 
verade jag utv ecklingen från börj jan till slutet af 


Juli. Så snart fröna öfvergått ifrån sin genom 
den täta hoppackningen kantiga form till en när- 
mare rund, är utvecklingen alldeles lik den af 
spherocarp-fröna (Se Tab. II fig. 14—17). Det- 
samma gäller äfven om Chondrit pinnatiiida var. 
angusta. "Fröna tyckas här vara något mera lång- 
FÖRARE men denna skillnad, om man så får kalla 
den, försvinner snart. De långa trådarne voro 
här något kortare och mera liknande de i mid- 
ten framskjutande cellerne. Hos Bonnemaisonia, 
Chondria clavellosa m. fl. observerade jag jem- 
väl capselfrönas germination; den har öfverallt 
en ganska stor. öfverkusstänmnel. 

; i Då vi sålunda sett så väl spherocarp- som 
capsel-frc öna, utan någon ömsesidig inverkan eller 
blandning . sins Celle och utan någon öfver- 
gång till hvarandra, germinera och frambringa 
med moderväxten likartade individer, måste vi 
förkasta läran om anthospermerne, så väl som de 
öfriga teorier man framställt för att förklara den 
så kallade dubbla  fructificationen hos algerne: 
Denna dubbelhet i organer bos dessa vERker är 
visserligen ett rage fenomen, som möjli- 


Kol fo 
gen kunde leda till att antaca dessa organer vara 


saraaa ll natur, ehuru utbildade till sam- 
ma funktion; men å andra sidan tyckes den stora 
likheten i germinationen antyda, att de ursprung- 
ligen äro samma organ, som endast fått en yttre 
modifkation i föra, 

Utom de nämda organerne förekomma hos 
Florideerne jemväl många andra former, som man 
vanligen antagit som fr Heldt ans -organer, hvilka 
RN snarare torde böra anses för bildningar, ana- 
loga med bulbillerne m. m. hos många högre 
växter. -Sådane äro t. ex. de capselformiga ut- 


47 


växterne hos Sph. membranifolius, nemathecierne 
hos Sph. Brodizxi m. fl., knutiga sammangyttrin- 
gar hos Phyllophora, Sph. purpurascens och pli- 
catus, Odonthalia m. fl. Jag har under en län- 
gre tid dagligen observerat specimina af Sph. 
Brodizei och membranifolius väl försedda med de 
angifna frukterne, men hos ingendera såg jag dem 
undergå någon af de hos verkliga frukter van- 
liga förändringar. De lossnade icke och utsläppte 
icke några frön; men 1 stället såg jag dem hos 
Sph. Brodiei förlänga sig i en cylinderformig gren, 
som likväl snart antog den vanliga bladformen. 
Att sålunda dessa nemathecier, de må nu bildas 
af hvad orsak som helst, vanligen endast utgöra 
början till de prolificerande bladen, anser jag 
ganska sannolikt, utan att derföre vilja neka, att 
de, afsöndrade ifrån moderväxten, jemväl kunna 
utväxa till nya individer, ett antagande, som icke 
tyckes strida emot Algernes växningssätt i all- 
mänhet. ; 

Jemför man dessutom structuren af nemathe- 
cierne hos Sph. Brodizei med den af sjelfva bladen, 
skall man visserligen finna den något olika, dock 
sådan att man lätteligen inser de förras uppkomst 
af de sednare. De i nemathecierne inneslutna, 
så kallade, fröna äro alldeles lika cellerne i det 
inre lösare lagret af bladen, och uppkomsten af 
de moniliforma trådarne torde utan synnerlig svå- 
righet förklaras af nemathecierne hos Sph. mem- 
branifolius, hvilka blott utgöras af en förtjock- 
ning af sjelfva bladet. 

Det synes sålunda sannolikt, att de hos dessa 
arter som frukter utgifna organerne endast fun- 
gera på samma sätt, som bulbillerne hos de hö- 
gre växterne. De verkliga frukterne tror jag mig 


D . . 
hafva funnit hos båda dessa arter, uti hemisferiska 


capsler, sessila så väl på ytan, som i synnerhet 
på kanterna af sjelfva bladen. De äro mångdub- 
belt mindre än de ofvyannämde, imneslutande in- 
om en hyalin hylsa en massa af tätt hoppac- 
kade frön. Jag såg dessa lossna ifrån moderväx- 
ten, men hindrades att fullfölja deras vidare ut- 
veckling. | 
| Hos en mängd Alger förekommer ännu ett 
annat slag af organer, hvilka, i fall man äfven 
till dessa växter ville utsträcka läran om sexu- 
ella förhållanden, snarast torde böra jemföras med 
hanorganerne hos de högre. Sådane äro de, under 
sterila tillståndet i receptaclerne hos de egent- 
liga Fucoideerne befintliga granula, de jemte de 
verkliga fröna inneslutna lancettformiga hylsornha 
hos flera Florideer, de så kallade antheriderne hos 
Hutchinsia och de kanske af samma natur va- 
rande besynnerliga kropparna hos Chondria pin- 
natifida, förträffligt beskrifna och aftecknade i 
GreViunes Älge Prittannice (p. 110, T. XIV). 
Hos denna sednare art, som jag just för dess 
mångfald i organer i synnerhet valt till föremål 
för min undersökning, sökte jag att utröna na- 
turen äfven af dessa organer, men mina försök 
dermed lemnade endast ett negativt resultat. Jag 
såg capselöppningen vidga sig mer och mer, hvar- 
under de cylindriska kropparne utföllo, och snårt 
derefter upplöste sig i en mängd små hyalina 
kulor, som jemväl tyckas vara af kort varaktig- 
het; åtminstone såg jag snart intet spår mera 
af dem. : SCR 
Jag öfvergår nu till den tredje hufvudgrup- 
pen af Algerne. Olyckligtvis har jag för större 
delen af dem inga observationer att stödja mig 
vid, hvilket jag så mycket mera måste beklaga, 
som fructificationen hos dessa ännu torde vara 
I föga 


49 


föga utredd. Jag vågar derföre icke inlåta mig 
i några detaljer öfver dessa, utan öfvergår genast 
till de egentliga Fucoideerne, den enda grupp 
der jag observerat fullständig utveckling af mnå- 
gon art. 

Man åberopar vanligen 2:ne observationer 
öfver propagationssättet hos Fucoideerne; den ena 
af StAckrouvse på Fucus canaliculatus, den andra, 
något mera detaljerad, af Martivs på Fucus vesi- 
culosus. Emedlertid tyckas båda, så vidt man 
kan dömma af deras beskrifningar, endast obser- 
verat utvecklingen af de bruna scuteller, hvar- 
ifrån man ofta ser Fucoideerne utväxa, stödjande, 
som det tyckes, endast på en sannolikhet sina 
påståenden, alt dessa scuteller uppstå genom sam- 
manväxningen af en mängd frön. Atminstone 
erkänner Mantius sjelf, ati han icke haft tillfälle 
utså de organer, som han antagit som frön, och 
STtTACKHOUSES Observation är alltför ytlig, för att 
deraf få något redigt begrepp om propagationen 
hos dessa växter. De beskrifningar, som båda 
dessa författare lemnat, äro dessutom så mycket 
stridande emot de observationer jag haft tillfälle 
göra på utvecklingen af Fi vesiculosus, att det 
synes klart, att samma organ icke varit föremål 
för dessa olika observationer. 

Författarne uppgifva fröna ligga imbäddade 
1 en af fina trådar bestående mucus, hvilket i sig 
sjelf icke är förhållandet. De äro nemligen fä- 
stade med den ena af sina smalare ändar vid 
den cellväfnad, hvarifrån de dem omgifvande 
enkla trådarne utgå. Så väl dessa trådar, som 
fröna; sitta sålunda fästade kring periferien af 
”glomeruli ,;” vettande med den fria ändan emot 
dess centrum. Fröna lossna vid full mognad 
ifrån sitt fäste vid periferien och falla till mid- 

K. V. Acad. Handl. 2836. 4 


50 


ten af glomerulus, som der är tom, eller endast 
upptagen af en ända af de centripetala trådarne; 
de uttränga vidare genom den derifrån förande 
lilla kanalen till dess yttre mynning (porus ter- 
minalis), hvarefter de genast nedfalla till bottnen. 

Fig. 32 och 33 framställer deras vidare ut- 
veckling. De fästa sig snart medelst den dem 
omgifvande slemhinnan och utsända, redan efter 
några dagar, en rottråd, som snart efterföljes af 
flera. Huruvida dessa genomtränga någon yttre 
hinna, eller de endast utgöra en förlängning af 
sjelfva fröets membran, kan jag ej med bestämd- 
het afgöra; dock tyckas deras ljusare färg och 
deras alltid bestämda begränsning hos denna, så 
väl som hos de till föregående afdelning hörande 
arter, tala för den förra meningen. De synas till 
en början svagt artikulerade, men denna artiku- 
lation försvinner småningom. — De frön, som icke 
germinera, upplöste sig snart i mindre delar. 

Jag kan icke sluta dessa observationer utan 
att omnämna ett ganska eget propagationssätt hos 
Sphacelaria cirrhosa. I synnerhet hos variete- 
ten egagropila ser man ofta de öfre syllika gre- 
narne, vanligen något ofvanom midten, försedda 
med ett par motsittande smågrenar, lossna ifrån 
moderväxten och bilda nya individer. Jag har 
afbildat några exempel deraf, fig. 34 och 35. 
De 4 i kors sittande grenarne böja sig alla upp- 
åt, endast fästande sig medelst en finare ifrån 
sjelfva deras föreningspunkt nedsänd rot-tråd. 
Genom nya greningar tilltager snart den lilla 
växten. 


Förklaring öfver Tab. II och III. 


1. Portion af Conferva erea, utsläppande sporidierne 
vid a. 

2. Sporidierne mera förstorade. 

3. En monströs form med 2:ne rostra, af de samma. 

4—5. Groende sporidier i olika grad af utveckling. 

6. En liten del af frons af Ulva clathrata , visande 
de inuti cellulerne liggande sporidierne. 

7—3.  Groende sporidier i olika utvecklingsgrad. 

g—10. Sporidier af Bryopsis Arbuscula, starkt för- 
storade. 

11—13. Groningen af densamma. 

14. Capselfrukten af Ceramiurm rubrum. 


. 15. Ett enskilt frö af densamma, starkt förstoradt. 


106—17. Vidare utveckling af detsamma. 

13. Spherocarp-frukten af Chondria pinnatifida. 

19. Densamma delad i sina 4 frön, som redan an- 
tagit en elliptisk form. 

20—26. Frönas vidare utveckling. 

27—29. Capselfrönas utveckling hos densamma. 

30. Frö af Fucus vesiculosus. 

31. Abnormt utseende af detsamma. 

32—33. Groning af samma Fucus. 

34. Gren af Sphacellaria cirrhosa, som snart skall 
skiljas ifrån moderväxten vid s. 

353. Densamma skild derifrån och hafvande utskjutit 
en rot vid r:. 

36. Fragment af Griffithsia corallina, för att visa 
en egen modifikation afspharocarp-frukten hos detta 
slägte. a sjelfva frukterna, 6 de dem omgifvande 
afstympade grenarne. 


Mikroskopiska undersökningar öf- 
ver Tändernes, särdeles Tand- 


benets, struktur; 
af 
A. RETZIUR. 


(Tab. 1V & V) 


Da under sistlidet år Carolinska Medico-Chirur- 
giska Institutet erhållit ett större mikroskop, för- 
färdigadt af Prössr i Wien, och jag derigenom 
kommit i tillfälle att anställa undersökningar öf- 
ver de djuriska väfnadernes finare byggnad, så 
har jag med ett särdeles intresse bland dessa fä- 
stat min uppmärksamhet vid de hårda substan- 
ser, hvaraf tänderne bestå. Den omständighet, att 
tandbenet i brott och i vissa riktningar företer 
en perlemorslik, iriserande yta, hade sedan läng- 
re tid gifvit mig anledning att förmoda det detta, 
liksom kristallinsen, vore sammansatt af någor- 
lunda reguliera trådar. Ännu mer styrktes jag i 
denna förmodan, när jag fann att äfven den 
broskstomme, som qvarblifver då man genom 
maceration i förtunnad saltsyra beröfvar tanden 
sin benjord, bibehåller nämde egenskap att iri- 
sera, då den skäres i vissa riktningar. Inga upp- 
lysningar härom lemnas af de anatomiska skrift- 
ställarne. Marpiom säger väl, att tänderne be- 
stå af tvenne delar, af hvilka den inre ben-la- 


53 
mellen utgöres af fibrösa, hksom tendinösa, nät- 
formigt hopväfda hår: (Dentes)” duplici excitan- 
tur parte, quarum interior ossea lamella fibro- 
sis et quasi tendinosis capillamentis,in naturam 
retis implicitis, constat.”” (Anatome  plan- 
tarum Lugd. Batav. 1687 pag. 37); äfven- 
som han på ett annat ställe yttrar: ”Completus 
et stabilis dens molaris ut plurimum binis pollet 
radicibus, gquarum altera latior est et facta per 
longum SCiSSLOTUe ejus compages manifestatur ; 
ossea namque substantia tubulosa apparet, qgua 
dens compaginatus folliculum continet.” (Opera 
posthuma Amstelodami 1698 p. 72). Men på 
första stället visa orden ”in naturam retis” att 
han ej härmed förstått hvad här är ifråga, utan 
snarare så tillsägande haft för sin föreställning 
benens reticulära trådar; på det sednare stället 
menas tydligen med tubulosa substantia de ihå- 
liga, rörformiga rötterne. Pag. 71 I. c. säger han 
om framtanden: ”sensim in cylindrum seu fistu- 
lam desinit, que intra mandibulam condita loco 
radicis inservit”.-— ”Totus tubulosus est et fol- 
liculum continet” =). 


") Då denna afhandling imlemnades till Kongl. Acade- 
mien, hade jag genomsett de flesta författarnes upp- 
gifter om tändernas byggnad, utan att finna några 
upplysande uppgifter; men alldeles förbigått en liten 
skrift af LErUWENHOEK: Microscopical Observations on 
the Structure of Teeth and other Bones. Phil. Trans- 
act. 1678 p- 1002. 

Titeln på denna uppsats står upptagen i WEBERS 
& Hinveeranos Handbuch der Anatomie 4 Bd. p. 
121. men oriktigt hänvisande till årgången 1683 af 
Philosophical Transactions, der jag förut förgäfves 
sökt den. Jag uppsökte titeln på samma uppsats i 
Revss Repertorium, och fick der hänvisning på år 
1678. Efter denna hänvisning fann jag uppsatsen, och 
såg af den, till min stora förvåning, det LEEUWENHOEK 


54 
Uti E. WeEBERS förtjenstfulla omarbetning af 
HiLDEBRANDS Handbuch der Anatomie yttras rö- 


redan känt, att tänderne voro sammansatte af små 
rör. Den kär citerade uppsatsen är ett ganska kort 
bref af följande innehåll: 

”I have some time since applyed a glass, (esteemed 
by several Gentiemen, vvho had try”d it,a very good one) 
to observe the structure of the teeth and other bones. 
IV hich both to them and my self also,then seemed to 
consist of globules. But since tlken , having draven out 
one of my teeth and for further observation, app- 
lyed better glasses than the former; the same Genti- 
lemen, with? my self agreed, from wvhat we plainly 
saw, ihat the wvhole tooth was made up of very 
small strait and transparent pipes. Six or seven hun- 
dered of these pipes put together, J judge exceed not 
the thickness of one hair of a mans beard. In the 
teeth of a Cow, the same pipes appear somewhat big- - 
ger, and in those of a Haddock somewhat less”. — 
Jag hade hittills icke studerat LEEUWENHOEKS Skrifter, 
dels emedan Carolinska Institutets Bibliothek endast 
äger dem på Holländska, dels emedan de alltifrån 
början anseltis vara af ringa anatomiskt värde, i 
hvilket hänseende jag vill hänvisa Rjll den Harde GozE- 
LICKES JIntroductio in Häistoriam litterariam ÅAna- 
tomir, Francof. ad. Viadr. 1738 pag. 322 & 523: 
der han bland annat om L. säger: ”verum ejusmodi 
hallucinationes eo facilius ipsi condonamus, quo cer- 
tius constat ipsum in anatomicis penitus ignarum ac 
rudem fuisse.— Si in fabricandis microscopiis sub- 
sislere nec cum sutore ultra crepidam sapere voluis- 
set, laude sua, quam hoc nomine promerutit , minime 
privandus esset.” 

Jag förskaffade mig nu en latinsk upplaga af Lreu- 
WENHOEK, fler nde K. Vet. Acad., och fann deruti 
flere bref i samma ämne; nemligen i hans Continua- 
ito Epistolarum (Ed. Ul:a Lugd. Batav. 1730 Pp. 
&c). MHäroti förekomma samma goda figurer som i 
Philos. Transact. Äfven anföres här undersökningar af 
svinets och hästens tänder, hvilka likaledes funnits 
beslå af rör, som nigingo från tändernas ihålighet 
till periferien. 


55 


rande den inre byggnaden af tandbenet: ”Ob- 
gleich ihr Bruch hier und bei frischen Zähnen 


Han visar här, att han äfven känt substantia cor- 
tiealis hos oxen och hästen, då han säger om kind- 
tänderne hos kalfven pag. 7: ”undiquaque alio osse 
cireumducti erant”, och längre ned: ”adeo ut jam me 
adhuc magis quam antea certum reddere possem, cir- 
cum primo confectum dentem- os accrevisse.” 

Vidare omtalar han och afbildar kristaller, som han 
funnit i caviteterne på hästens tänder. — Man må billigt 
förvånas, att sådane upptäckter lemnats till den grad utan 
allt afseende, att troligtvis ingen enda Anatom gran- 
skat dem; man skulle väl annars knappast behöfva 
mer än kasta ögat på L:s figurer, för att finna att de 
ägde uttryck af sanning. Men här har dels fördomen 
emot LEEUWENHOEKS vetenskaplighet, och dels de sam- 
tida Anatomernes underlägsenhet i den microscopico-ana- 
tomiska tekniken, för mer än ett århundrade uteslu- 
tit kännedomen om en af de vackraste upptäckter, som 
den finare anatomien har att framvisa. Detta är än- 
dock så mycket mera förundransvärdt, som jag seder- 
mera funnit, att den lärde Portar i sin Histoire de 
P Anatomie et de la Chirurgie (Paris 1770 tom. 3 p. 460) 
riktigt citerar det i Philos. Transactions under N:o 140 
införda brefvet, och anför derom: ”LE£EumwENHOEK dit 
ict que les dents sont composées de tres petits 
tuyaux transparents & droits, dont six ou sept cents 
cgalent å peine un poil de la barbe &c. | 

I April månad meddelade jag underrättelser om 
mina undersökningar öfver tändernes byggnad, jemte 
preparater, till Professor Purkinse i Breslau och Pro- 
fessor Märrcer i Berlin. Kort efter erhöll jag bref 
från desse herrar, af hvilka jag inhemtade den under- 
rättelsen, att de ungefärligen vid samma tid sysselsatt 
sig med dylika undersökningar. Professor PURKINJE 
hade största delen af sommaren år 1835 arbetat med 
utforskandet af tändernes byggnad och nedlagt sum- 
man af sina arbeten i tvenne förträffliga inaugural- 
afhandlingar: FreskKeL de penitiori dentium huma- 
Norum structura Observationes, samt Barscuow Melete- 
mata circa dentium evolutionem, båda ventilerade i 
Breslau i October månad 1933. 


56 ; 


glatt ist und keine Blätter oder Fasern zeigt, so 
Eoaveisen doch mehrere Umstände dass ören Ma- 


Professor Märrer skickade mig vid samma tid bör- 
jan af sin Årsberättelse öfver digra och Physio- 
logiens framsteg under år 1835, hvari. han recense- 
dt FRAENKELS fock BarscHows dissertationer, anfört 
mina meddelanden och bifogat flere högst vigtiga eg- 
na undersökningar öfver samma ämne, hvilka senare 
förnämligast röra sätet för benjorden. 

Prioriteten af tandbensrörens re-invention, äfvensom 
af närvaron af en tredje tandbens-substans hos men- 
niskan, tillhör sålunda egentligen den lärde och skarp- 
synte Professor PurKkinsE, som i October 19835 be- 
kantgjort sina undersökningar, då mina först meddela- 
des Kongl. Vetenskaps Academien d. 13 Januari 1936. 
Ideen (fe ämnets behandling, att nemligen undersöka 
organiska kroppars mikroskopiska byggnad i tunna 
skifvor, såg jag först under Läkarnes och Naturfor- 
skarnes möte i Breslau 1933, då Purkinse visade 
spiralvören i öfverhuden och Roszert Brown vedens 
byggnad i tunnslipade, genomskinliga skifvor af för- 
stenadt träd. Året derefter kungjorde PURKINJE sina 
märkvärdiga upptäckter öfver benbrosket, som likale- 
des i tunna skifvor blifvit undersökt. Nu hade jag äf- 
ven börjat fundera på orsaken till tandbenets irise- 
ring, och meddelade min första åsigt deröfver om 
julen 1834 till vår berömde Physicus Professor Rup- 
BERG, som då besökte Stockholm, att nemligen tän- 
derna bestodo af reguliera trådar, hvilka jag då an- 
såg vara analoga med trådarne i den iriserande kri- 
stall-linsen. 

Först i slutet af sommaren 1835 kunde jag börja 
några noggrannare undersökningar i denna väg, eme- 
dan jag, (ÖLSr då erhöll det omnämda mikroskopet 
från Wien, De första undersökningarne gjordes på 
brutna och slipade ytor af tänder, ”sedan på tunna 
skifvor af tandbrosk, och sist på slipade tunna skifvor 
af tandbenet. Men see undersökningar hunno icke 
någon fullständighet förr än mot SE allan 1030, 
då jag något närmare fått reda på rörens gång och 
kunde i förhållande dertill bestämma riktningen af 
genomskärningarne. Under tiden visade jag prepara- 


(Di 


terie nicht ganz einförmig ist. Denn die Bruch- 
fläche hat einen seidenartig schillernden Glanz, 
der noch sichtbarer ist wenn man die Bruch- 
fläche polirt. Es zeigen sich dann an einem der län- 


terne och ritningarne flere gånger för Herr Baron Ber- 
ZELIUS, för BARon WREDE, Professor WAHLBERG, m.fl. och 
redan några månader förr än jag meddelade den, som jag 
då trodde, nya upptäckten åt Kongl. Vetenskaps Aca- 
demien. Detta allt harjag ansett mig böra anföra, för 
att undanrödja anledning till collision med den om 
den mikroskopiska anatomien så högst förtjente Pro- 
fessor PurkinsE. Också visa våra undersökningar en 
ganska olika riktning, äfvensom till en del olika, ehuru 
icke hvarandra motsägande resultater. Purkinse har 
icke, då FreEnkeLns disputation författades, känt LEru- 
WENHOEKS upptäckt, lika litet som jag kände den då 
min afhandling meddelades Kongi. Academien. Jag 
tror att jag var den förste, som i senare tider upp- 
tagit och i flere bref bekantgjort denna, 1 nära 
ett och ett halft sekel af dem okända, och således af 
sådane män som HALLER, SÖMMERRING, RUDOLPHI, MEC- 
KEL, HEUSINGER, BECLARD, WEBBER, KrAUSE, WAGNER och 
flere, alldeles öfversedda högst vigtiga upptäckt. 

PurkInses och FrReanckeus arbete är emedlertid det 
första efter LEEUWENHOEKS, som gifvit riktiga be- 
grepp om tändernas inre byggnad, och man kan säga 
det första, genom hvilket. dessa begrepp komma ve- 
tenskapen tillgodo. Jag är nöjd om denna min lilla 
afhandling kommer i tredje rummet. Då jag haft 
flere månaders längre tid att bearbeta ämnet, tillskrif- 
ver jag helt och hållit denna omständighet, att jag 
med större fullständighet observerat förloppet af tand- 
bens-rörens finaste grenar, äfvensom att jag i tand- 
benet upptäckt de så kallade brosk-kropparne, och 
att jag sålunda lyckats ådagalägga en vida större 
identitet emellan tandbenet och det egentliga benet, än 
man på länge anat. Likaså har jag visat identiteten 
emellan den substans, som bekläder roten af de flesta 
enkla tänder och kortikal-substansen hos de växt- 
ätande djuren. Emaljen har deremot PurKIinsE un- 
dersökt noggrannare än jag. 


58 
ge nach gebrochenen Zahne, schillernde Strei- 
fen, die ungefähr so wie die innere 'Ober- 
Häche der Zahnhöhle an ihrer nach der Kau- 
Hläche des Zahns gekehrten Seite gekrimmti 
sind; woraus man vermuthen darf, dass die 
Knockensubstanz der Zähne aus mehreren con- 
centrischen Lagen bestehe, die man jedoch durch 
kein Mittel von einander zu trennen oder ab- 
zublättern weiss. Åuch brechen die Zähne am 
leichtesten der länge nach , und Rudolphi be- 
merkte , dass wenn man durch sehr verdiinnte 
Salpetersäure die knochensubstanz der Zahn- 
krone von ihrem aus Schmelz bestehenden Ueber- 
zuge entblösse, sich die Krone, nicht aber die 
Wurzeln, der Länge nach in mehrere Sticken 
theilen, deren Zahl bei den verschiedenen Klas- 
sen der menschlichen Zihne ziemlich bestimmit 
se?” (Lei Bd:öp: 2000- Uti EE: Wisers' 'om- 
arbetning af RosEnmörrers Handbuch der Ana- 
tomie 5:te Aufl. Leipz. 1833 säger han äfven: 
”In verdunnter Salzsäure verwandelt es (tand- 
benet) sich in einen weissen, halbdurchsich- 
tigen, glatten, glänzenden Knorpel an den 
man keinen Fasern uwunterscheidet” Jag anför 
dessa citater ur WesErs arbeten, för att visa på 
hvilken ståndpunkt kännedomen om ifrågavaran- 
de ämne stod, då de anförde skrifterne utkom- 
mo. Af detta synes, att man väl lagt mär- 
ke till den enligt WEsers ord sidenlikt skimran- 
de glansen, eller som SÖMMERRING i sitt klassiska 
arbete de Corporis humani fabrica (Maynz 1794 
V. 1 p. 180) säger: ”Zeolitho similem faciem re- 
fert, cote vero Icevigata attalici panni in modum 
splendet ;” men att man föröfrigt icke observe- 
rat någon annan tråd- eller blad-byggnad, än 
den som illusoriskt autydes af de efter tandhå- 


39 


lans form gående linierne, som af åtskillige för- 
fattare blifvit anmärkte. Man tillskrifver 1i all- 
mänhet ScHREGER upptäckten af dessa linier; 
sjelfva den lärde MezecKer delar detta misstag. 
De finnas redan antydde af Duversey (Journ. d. 
Scavans 1639), men tydligen beskrifne i SömmERr- 
RINGS nyssnämda arbete på samma ställe, som 
det anförda citatet. ScHreEGErs afhandling, som 
är införd i ROosEnvmÖLLERS och JÅSENFLAMMS ÅT- 
chiv H. 1., utkom först 6 år sednare, än Söm- 
MERRInNGS bok. CuviIER omnämner i sina föreläs- 
ningar (ubers. von Mecker T. III p. 106) så väl 
den atlas-lika glansen, som de koncentriska stre- 
ken, och fäster äfven vid de fina streken i nil- 
hästens betar en särdeles uppmärksamhet. I 
samma mans Recherches sur les ÖOssemens fos- 
siles T. 1. p. 31 Art. IL (Observations sur la 
structure &c. des Macheliers de V Elephant &c.) 
yttras om det egentliga tandbenets byggnad hos 
Elefanten, :pag... 31: >”son, vtissu JIvoffrey ni 
cellulosité, ni fibres, mais seulement des la- 
mes emboitees les unes dans les autres”. Vid 
samma strimmor fäster sig ock HEusInGER, sär- 
deles hos Gnagarne, der de äro starkast ut- 
tryckte och gifva tanden ett utseende, som 
om den bestode af en myckenhet tutar, den ene 
inom den andre (Histolologie B. 1. H.2. p. 200). 
Krause omnämner den skimrande glansen och 
de kring cavitas pulp&e böjda linierna, men in- 
genting vidare (Handb. d. Menschl. Anat. 1 Bd. 
I Abth. Hanov. 1833). WAGNER säger om tandbenet: 
(Es) ”zeigt em hartes, glänzendes, zuweilen blätt- 
riges oder faseriges Gefäge (Kergl. Anat. Leipz. 
1834-1835). Frevorik Cuvier har närmare fä- 
stat sig vid fibrerne i tandbenet: ”/les dents de 


60 


Vhomme , des: singes, des carnassiers ont un 
ivoire dapparence soyeuse, qui semble formée de 
fibres (Dents des Mammif. Discours preliminaire 
pag. XX VIL). 

På den trådformiga bildningen af emaljen 
hade i senare tider i synnerhet ScHreGcEr fästat 
uppmärksamhet; Iikvist var den redan bättre 
känd af Marpicit. I Anatomia Plantarum (Op. 
omn. Lugd. Batav. 1687) pag. 37 omtalas och 
afbildas trådarne i denna substans; 1 Opera 
posthuma (Amstel. 1698 pag. 71 & sequ.) kallar 
han emaljen substantia ossea filamentosa , och cru- 
sta candida filamentosa. På ett ställe säger han 
om tänderne hos kalfven: ”interior (substantia) 
ossea est et obscuram habet compositionem, que 
in piscibus tamen ewvidenter fibrosa est; in ho- 
minibus vero compacta valde. Åb hac exterius 
perpendiculariter erumpunt pili , ut in holoseri- 
co villoso, qui versus dentis apicem inelinari vi- 
dentur.” — ” He (strike) intersecantur aliis quasi 
crassis lineis ,brevibus pilis contextis, guce eleganti 
ordine horizontaliter ducte describi negueunt.” 

Wissrow (Exposition Anatomique Paris 1732 
p. 46) säger om emaljen: ”ceite matiere vitree 
ou espece d email, vue par le microscope, paroit 
étre composee de quantité de fibres tres-courtes 
et disposees de fagcon que leurs extremites sont 
tournees en dedans et en dehors comme des 
ray ons.” 

G. Cuvier kände den tråd-formiga byggna- 
den af emaljen rätt väl (se Vorles. I cit. p- 106 
och vidare i B.s. les Ossem. foss. T. 1. Ed. III pag. 
34). Han säger i RB. s. O. f£. ”Dabord VP email est de- 
pose, comme je Pai dit, sur la surface de Ia 
substance dite osseuse, par la membrane interne 


Ör 


de la capsule, sous forme de petites fibres ou 
plutöt de petits cristaux tous perpendiculaires å 
cette surface, et y formant, dans les premieres 
temps, une sorte de velours å bris fins. Quand 
on ouwvre la capsule d'un germe de dens, on 
trouve les petites molecules du futur email en- 
core tres-legerement adherentes å la face inter- 
ne de cette capsule, et s'en detachant aisement. 
Une partie nage méeme dans une liqueur inter- 
posee entre la capsule et le germe.” 

Hvad den tredje tandsubstansen beträffar, 
så har den samma på menniskans och de fleste 
enklare tänder blifvit alldeles öfversedd, för- 
modligen emedan den icke här öfverdrager emal- 
jen, såsom händelsen är hos många växtätande 
djur. Hos dem afsättes den som bekant är för- 
nämligast på kronan, fyller dennas gropar, och 
har derföre fått namn af kitt, vinsten 0. S. V.3 
länge ansågs den ock af veterinärerne för ana- 
log med vinstenen på menniskans tänder. 

HUuUnTtER omnämner den nästan endast 1 för- 
bigående och i dess första bildning; BraxE kal- 
lar den crusta petrosa (Reis Archiv Bd. 4 op. 
330). ”TEnon är troligen den, som först har gif- 
vit ett bättre begrepp om denna substans i sin 
förträffliga afhandling om häst-tändernas form- 
förändringar, (Memoires de VInstitut National 
d. Sc. & d. Arts Sect. Math. & Phys. pour V An 
6 pag. 368) der han på ett klart sätt beskrifver 
densamma och kallar den cortical osseux. 

TeEnons undersökning öfver tänderne be- 
gagnades af G. Cuvier, och han antog äfven nam- 
net substance corticale. I sina föreläsningar sä- 
ger han, att man i denna substans hos Cabiat 
ser en mängd regelmässiga, små öppningar (lc. 


p. 108). I Recherches sur les Ossemens fossi- 


62 


Zes T. 1 p. 35 &c. lemnar hän en intressant 
beskrifning öfver bildningen af denna substans, 
utan att likväl närmare utreda frågan om dess 
finare sammansättning; bast tyckes den dock 
hafva varit känd af Frepvrik Cuvier (Dents des 


Mammiferes Par. 1825 p. XXIX &e). 
Tandbenet. 


Som bekant är, består tandbenet förnämli- 
gast af en fint organiserad brosk-stomme, 1 hvil- 
ken benjorden på ett för oss okändt sätt är af- 
satt, för att gifva samma stomme den stadga och 
hårdhet, som naturen åsyftat. Det är äfven väl 
bekant, att man med lätthet erhåller tandbrosket 
skildt från benjorden, om man lägger eller upp- 
hänger tänder i en mycket utspädd saltsyra, som 
ställes på en sådan plats, att temperaturen be- 
hålles låg. Det benbrosk, som sålunda erhålles, 
är fast och har tandens form. Det är halft ge- 
nomskinligt och, betraktadt under vatten eller 
alkohol, iriserande. 

Om man sålunda tillreder en broskstomme 
af en framtand, hvars rot utgöres som bekant är 
af en enkel tubus, och skär skifvor af densam- 
ma helt nära intill och parallela med tandens 
axel, så ser man äfven med en ringa förstoring 
en otalig mängd parallela strimmor, som utgå 
från tandens inre hålighet till dess periferi. 
Dessa strimmor äro i tandkronan mer parallela 
med tandens axel och på sidorna af roten mera 
utåt liggande; det är tydligt att dessa strimmor 
förorsaka iriseringen. Skäres tandbrosket tvärt 
öfver dessa strimmor, så ser man i detsamma en 
mängd tätt sittande ringar, såsom om det hela 
vore sammansatt af runda trådar. Det är ock 
efter riktningen af dessa trådar, som tandbrosket 


63 


lätt låter dela sig, hvarpå äfven Runorpmi redan 
fästat uppmärksamhet. Adjunkten WIir.ANnDER, som 
nyligen sysselsatte sig med en kemisk under- 
sökning af tandbrosket, visade mig, att detsamma 
upplöstes i skilda trådar då det, inlagdt i den 
utspädda saltsyran, i 24 timmar stått på kakel- 
ugnen, hvilka fina trådar under mikroskopet vi- 
sade sig runda och af ungefärligen samma tjock- 
lek, som interstitierne emellan de omtalte strim- 
morna. 

Om man af de enklare tänderne tillreder 
tunna, väl polerade skifvor, skurna långs efter 
midten af tandens krona och rot, så ser man att 
så länge de äro våta, är tandbenet på som- 
liga "ställen gulaktigt genomskinligt och på an- 
dra ställen hvitt, glänsande som atlas och färg- 
skiftande som perlemor. Redan för blotta ögat 
ser man nu i skifvan', om den t. ex. upplägges 
på glas, genomdränkes med en klar terpentin- 
fernissa och hålles mot dagen, att den sidensars- 
eller perlemors-lika skimringen härrör af ytterst 
fina, regelmässiga strimmor, hvilka gå i samma 
riktning, som de vid tandbrosket nyss omnäm- 
de. Vill man se dessa strimmor rätt tydligt, så 
bör man vända objektet i flera riktningar, för 
att erhålla den ställning, som lemnar den bästa 
bilden genom en för ändamålet passande ljus- 
brytning och skugga. På vissa ställen ser man 
då dessa strimmor mera, på andra mindre tyd- 
ligt, allt efter som de fina skuggorna falla; man 
märker också vissa parallel-böjningar, så väl på 
de starkare utmärkte, som på de mattare strim- 
morne. I den gulaktiga, redan från början me- 
ra genomskinliga, delen af tandbenet visa sig 
dessa strimmor här och der liksom afbrutna, vi- 
da mattare än i den öfriga delen. Betraktar man 


64 


nu preparatet vid en klar dager, eller vid ett 
klart ljus, på en svart botten med en god loupe, 
som förstorar 3 å 6 gånger, så får man se dessa 
limer till ett vida större antal, följande tätt på 
hvarandra och intagande hela fältet. Man ser 
hikvist äfven nu vissa partier mera, andra min- 
dre utmärkte; de mera utmärkta utgöras af bu- 
skar, qvastar eller grupper af den skönaste re- 
gelbundenhet, alla utgående från den inre ytan 
af tanden, som gränsar till dennas inre cavitet, 
mot dess yttre yta, hvilka ytor naturligtvis ut- 
göra ränderne af den ifrågavarande skifvan. Gån- 
gen af dessa vackra linier är ej olik den af ra- 
dierne på en pennfjäder. TLiksom dessa utgå 
från sin spole i olika riktningar, allt efter som 
de sitta i toppen eller närmare sidorne, så gå 
en del af ifrågavarande strimmor mot spetsarne 
af tandkronan nästan rätt upp, andra närmare 
sidorna äro mera utliggande. <Likasom nämde 
radier visa flera böjningar, olika i olika trakter 
af fjädern, men genom en otalig mängd fina för- 
ändringar öfvergående från den ena ytterligheten 
till den andra, likväl alltid bibehållande samma 
grundrag, så hafva äfven de nämde linierne nä- 
stan alldeles samma böjningar (Tab. IV, fig. 1.) 

Vill man undersöka dylika tandskifvor i 
mikroskopet och under starka förstoringar, er- 
fordras skifvor, som äro minst så tunna som ett 
vanligt skrifpapper. De första rätt tunna skif- 
vor förskaffade mig vår utmärkt skicklige Tand- 
läkare Herr BicHrier, som uli handteringen af 
tandbenet och de till dess arbetande hörande in- 
strumenter besitter en stor färdighet. Derige- 
nom att man för ifrågavarande preparater ta- 
ger alldeles friska, eller längre tid i vatten ma- 
cererade, tänder till beredandet af de ifrågava- 

rande 


65 


rände skifvorne, så kan preparatet ernå en hög 
grad af tunnhbet utan att gå sönder. Skifvorne 
blifva mest genomskinliga, då de först torkas och 
sedan indränkas med olja eller terpentin-fernis- 
sa, mindre, då de endast hållas våta med vatten, 
och de förlora genomskinligheten i samma mån 
som de torka. När man med en 300 gångers 
linear-förstoring under mikroskopet betraktar en 
sådan rätt tunn skifva, antingen besmord med 
olja eller terpentin-fernissa, eller ock endast blött 
med vatten, så ser man att de fina strimmorne 
äro rör, som gå från cavitas pulpi till tandens 
yta. Dessa rör ligga på olika afstånd från hvar- 
andra i en alldeles klar substans, som tyckes lik- 
som utgöra sjelfva hufvudmassan af tanden. Men 
i somliga fall ser man från sidorne af rören gre- 
nar utgå, som till en del uppfylla de klara mel- 
lanrummen. Grenarne visa sig tydligare i de ögon- 
blick vattnet börjar borttorka och med detsam- 
ma visa sig vanligtvis äfven små kringströdda, 
dunkla korpuskler, hvilkas företeelse tilltager i 
samma mån som torkningen för sig går, ända 
till dess mellanrummens genomskinlighet nästan 
alideles förlorar sig. Vid en fullkomlig genom- 
dränkning, särdeles med fet- eller 2therisk olja, 
kan heia preparatet blifva så genomskinligt, att 
äfven de annars dunkla rören helt och hållit 
undfly ögat. Det, som vid studium af detta parti 
i anatomiskt hänseende tilldrager sig den mesta 
uppmärksamheten, är förloppet af de obeskrif- 
list vackra och regelmässiga rören, hvilkas för- 
greningar äro ytterst svåra att följa och hvilka 
1 många fall visa sig så rika, att man nästan 
skulle frestas tro dem intaga mesta delen af 
mellan-rummen. Fullföljandet af dessa förgre- 
ningar är ganska svårt, och beror på en svårligen 
K. V. Acad. Handl. 2836. 


66 


bestämbar grad af den olika genomdränkningen, 
som medför olika ledning af ljusstrålarne emel- 
lan substansernes molekuler. 

Hos Menniskan synas de närmast hvarandra 
liggande rören i tandbenet sinsemellan parallela, 
men om man jemför flere på större afstånd från 
hvarandra belägna rör, så är detta ej händelsen. 
Endast på få ställen af en utbildad tand gå 
stammarne af tandbensrören rakt ifrån cavitas 
pulpe till tandens yttre yta. Dessa ställen äro 
de, som motsvara spetsen eller spetsarne i kro- 
nan, samt början af rotens nedersta tredjedel; 
flere undantag härifrån träffas, då rören äfven 
på dessa ställen gå krokigt. På de öfriga stäl- 
lena tyckas alla stamrören, ehuru mer och min- 
dre, tendera till formen af ett grekiskt zeta. 
De innersta rören i kronan äro mest stående, 
de vid sidorne mera stupande och längre mot 
roten nästan tvärliggande; 1 somliga rötter blif- 
va de längst ner belägna åter stupande. 

Utom dessa större böjningar ser man vid en 
starkare förstoring, att rören äfven göra andra 
korta, tätt på hvarandra följande böjningar (Tab. 
IV, fig. 2)i form af en vågformigt böjd linie. Jag 
har räknat ända till 200 af dessa böjningar på 
ett rör af circa 1 Par. lin. längd. Dessa hböjnin- 
gar äro likvist ganska olika i olika tänder; i 
somliga, särdeles i dentes lactei, äro de glesa och 


långdragna; likaså äro de svagare mot yttre än- 
darne af rören än mot de inre. I äldre tänder 
hafva de en eller flere synnerligen utmärkta böj- 
ningar, hvilka, särdeles nära kronan, än närma 
sig räta, än trubbiga vinklar. Utom dess före- 
komma i samma tand och på samma rör äfven 
andra, än svagare än starkare böjningar, hvilka 
på olika rör motsvara hvarandra, och det är des-. 


67 
sa ” nästan parallela krökningar, som genom ljusets 
brytning till mesta delen åstadkomma de concentri- 
ska strimmor, vid hvilka de flesta sednare tiders 
Anatomer fästat sin uppmärksamhet. En viss 
likhet emellan dem och årsringarne i trädet 
är påtaglig. Under en tands bildning formeras först 
rörens yttersta ändar, och deras förlängning sker 
naturligtvis inåt, så att det nybildade utgör ett 
continuum med det redan färdiga af rören. Det 
tyckes som om denna bildning skulle ske skåf- 
tals, så att för hvarje bildnings-period röret bör- 
jar och slutar en viss böjning, och så att dessa 
fina, våglika böjningar bära märke efter vissa sta- 
dier af rörets bildning, liksom om en unduleran- 
de rörelse i ytan af pulpus härvid skulle ägt 
Tum, och liksom hvarje liten undulation vore 
produkten af en viss bildningstid. 


I allmänhet, och särdeles i äldre mennisko- 
tänder, ser det ut som om dessa rör icke delade 
sig eller afgåfve grenar, äfvensom de synas ut- 
efter största delen af deras förlopp vara nästan 
jemntjocka (se Tab. IV, fig. 2). Men det förhåller 
sig icke så; de dela sig, och afeifva grenar, kon- 
stant, äfvensom de emot yttre ändarne aftaga 1 


tjocklek =). 


”) LEEUWESHOEK sökte förgäfves, att i mikroskopet ut- 
forska om dessa rör delade sig; hans ord äro: ”Mihi 
cursum horum tubulorum paulo remotius ab hac ca- 
vitate conanti assequi, conspiciendi ergo, num ex uno- 
quoque horum primorum tubulorum ilerum ali di- 

» versi conficerentur 'tubuli, hucusque erat inperscru- 
.tabile I. c. — PurKkinszE fann grenar, och FRENKEL 
säger derom: ”quamquam enim sepius fibras invene- 
ramus, que ramulos ad circumjacentes porrigerent, 


sg ottan DES SR ST NARE I TOR DERE EEE 


tr RSTETTASTRS ISÄR 


68 


Från rörens början i cavitas pulpe till mid- 
ten af deras yttre tredjedel tyckas de vara jemn- 
tjocka. Enligt en mängd mätningar med en af 
Prössr förfärdigad skrufmikrometer har jag fun- 
nit deras tjocklek vara ;+> Par. lin. Efter mid- 
ten åf sista tredjedelen blifva de finare och fina- 
re, ända till dess de alldeles undgå ögats fattning, 
eller öfvergå i små, kringströdda korpuskler eller 
celler. — Afståndet emellan rören är på deras 
midt ungefärligen så stort som tre rörs bredd; 
vid deras början eller närmast cavitas pulpe lig- 
ga de hvarandra närmare. 

I rätt tunna och genomskinliga skifvor, vid 
klar dager och en 300 å 500 gångers linear för- 
storing, ser man, som nyss är nämdt, att dessa 
rör icke äro enkla. De äro endast stammar af 
rör, som dels dela sig dichotomiskt; under det 
att delningarne lägga sig tätt och nästan paral- 
lelt intill hvarandra, ungefärligen på samma sätt 
som de Belliniska rören i njurarne, dels af- 
gifva de utefter hela förloppet en oräknelig 
mängd finare, åter sig delande grenar. Dessa 
smärre grenar uppfylla till en stor del de  an- 
nars till utseendet struktur-lösa, klara mellanrum- 
men; en del af dem tyckas icke sträcka sig utom 


närmaste mellanrum, andra gå öfver närmaste 


stamrör och intränga i de på andra sidan näst 


intill belägna interstitier. 


Jag upptäckte detta förhållande först i 


skifvor af en barn-mjölktand, och har efter 
en af dessa skifvor genom min högtärade vän 


nunquam tamen deteximus quite sese secarent” 1 c. p. 
113 men föröfrigt tyckas hvarken PurkKins eller 
FraenkKeL häråt lemnat någon vidare uppmärksamhet 
vid den tidpunkt då den citerade afhandlingen utkom. 


69 


Herr von Wnicur låtit afteckna detsamma (Tab. 
IV, fig. 12 13). Sedan har jag sett, att dessa gre- 
nar nästan alltid med lätthet skönjas i mjölk- 
tänder. I de permanenta tänderne visa sig gre- 
narne i ändarne af rören nästan utan undantag; 
de grenar deremot, som utgå längre in från 
sjelfva stammrörens, äro i kronan och halsen 
af dessa tänder knappast märkbara, då de åter 
tydligen kunna urskiljas. Detta är nemligen för- 
hållandet i den liksom ofullkomligare tandbens- 
substans, som i kindtänderne åt alveolen till, 
omger cavitas pulpe och fortsätter sig utåt röt- 
terne på de mot hvarandra vända sidorne af 
dessa, såsom inre väggarne af nämde cavitets rot- 
ändar. Understundom synas de endast som små 
spetsar eller ojemnheter på stammarne. Ingenstä- 


des har jag i menniskotänder sett att större gre- 
nar af dessa rör från olika stammar ingått förbin- 
delser med hvarandra; deremot äga sådane för- 
bindelser rum emellan de finaste grenarne. 

De fleste preparater jag undersökt hafva dels 
varit blötta med vatten, dels indränkte med 
bhom-olja, terpentin-olja, eller terpentin-fernissa. 
Utom en sådan indränkning blir preparatet ej 
tillräckligen klart för undersökningen; deremot 
har jag funnit, att när indränkningen blir full- 
ständig, så blir preparatet alltför klart, rören 
fyllas, försvinna för ögat och qvarlemna endast 
matta strimmor. Först genomträngas de fina- 
ste grenarne, hvarföre ock dessa snarast för- 
svinna och qvarlemna endast ett och annat böjdt 
strek. Undersöker man deremot preparatet nyss 
färdig-filadt, vare sig af frisk eller torkad tand, 
och nyss inlagdt i ett eller annat af de omnäm- 
de fluida, så får man bäst se grenarne i all sin 


rikedom och finhet; men i samma mån som 


70 


vattnet, oljan, eller terpentinet hinner” genom- 
tränga dem, så försvinna de. - På samma grund 
ser mån äfven stammarne af rören på somliga 
ställen af tanden, särdeles i roten, dels fläcktals 
undandraga sig våra ögon och dels styckevis af- 
brutne, endast qvarlemnande ofvannämde mat- 
ta strek. 'Häraf kommer det äfven, att tän- 
der som länge legat i sprit blifva nästan alldeles 
klara, liksom torra tänder, som länge legat i ter- 
pentin-olja eller fet-olja. 

Då man betraktar insidan af cavitas pulpee, 
så ser man, att denna är genomborrad af en ota- 
lis mängd, mycket tältsittande, runda hål (Tab. 


0) Oo 
IV, fig. 1 ua); som äro mynningar af stamrören. 


När man skär tunna skifvor af den egentliga tand- 
bens-substansen, så att skärningen träffar rören 
tvärt öfver, hvilket lättast sker i kronan, der de 
flesta rören gå parallelt med tandens axel, så 
får man åter se rörens lumina. De visa sig nem- 
ligen mestadels såsom ljusa ringar, inom hvilka 
efter dagens infallande midten är än ljus, än 
mörk; än 9 en del mörk, till en del ljus (Tab. 
IV, fig. 32). Då endast de närmäst kvätartiba es 
gande rören hafva samma riktning, så träffar man 
något utom de runda, eller tvärt afskurna lumi- 
na, äfven snedt afskurna, som visa sig under 
oval form; utanför dessa komma de, som äro 
längre på sidan afskurne 0. s. Vv. 

De ljusa ringarne visa sig vid en viss be- 
lysning begränsade af bestärnda skuggor ; sjelfva 
ringarne häfvå vid genomfallande ljus olika ut- 
seende med den dem omgifvande tandsubstansen. 
Merendels äro ringarne något dunklare och mera 
i gult stötande. Man kan häraf med tillförlitlig- 
het sluta, ått de förut beskrifna rören icke äro 
blotta  exéavationer i den fundamentala tand- 


71 
substansen, utan att de äro riktiga rör, bestående 
af en egen, från den fundamentala skild, substans, 
och att den runda fläck, som bildas inuti ringen, 
är kanalens egentliga öppning. När man ser des- 
sa tvärskurna preparater öfver en svart botten 
och med ofvan ifrån kommande ljus, så är den 
inom ringen varande fläcken hvit; man ser då 
endast dessa hvita, runda fläckar; ringarne eller 
kanalernas väggar synas då ej. 

Vid genomfallande ljus visa sig rören längs 
efter betraktade mörka, och synas innehålla här 
och der liggande spridda klumpar af ett pulver- 
likt ämne. När man ser dem längs efter på 
mörk botten, så visa de sig, som ofvan är nämdt, 
krit-hvita. Den hvita färgen försvinner h. e. 
det hvita ämnet upplöses med utveckling af små 
Iuft-bubblor, när preparatet lägges i diluerad salt- 
syra, och återkommer icke mer, men rören qvär- 
blifva. Ofelbart är detta hvita ämne benjord, 
som dels är fästad vid rörens väggar, dels klump- 
vis ligger i dem innesluten. | 

Hos den vanliga Markattan (Cercopithecus 
Cynomolgus) äro stamrören ungefärligen lika stora 
och hafva nära samma böjningar, som hos men- 
niskan. I de rör, som tillhöra kronan, såg jag 
endast grenar i ändarne. Vid balsen ser man 
redan en och annan större gren äåfgå, och ner på 
roten äro alla stamrören omsgifna af ytterst fina, 
tätt på hvarandra, nästan opposite afgående, åter 
sig delande grenar, af hvilka de som vända mot 
kronan äro starkast. De böja sig för det mesta 
bågformigt, så att konkaviteten af bågen vänder 
sig mot cavitas pulpe. De undulerade kröknin- 
garne af sjelfva stamrören tyckas föröfrigt vara 
mindre stärka, mera långsträckte och mindre tal- 
rika än hos menniskan. 


72 


Hos Lodjuret (d. canin. & mol.) syntes, 
straxt efter det preparaterne voro färdiga, alla 
rören mycket greniga; de voro dels delade istam- 
marne, dels afgåfvo de gröfre, åter sig grenande 
större grenar, och dels afgingo från dessa, så väl 
som stammarne, en mängd ytterst fina grenar lik- 
som ett fint ludd. En del grenar afgimgo båg- 
formigt, och nästan vertikalt mot stammarne. I 
huggtanden bildade en del rör vackra kröknin- 
gar, som inom hvarandra gaf ett utseende af 
hvirflar. När preparatet legat i terpentin några da- 
gar, så blef det nästan alldeles klart. Rören syn- 
tes då endast här och der tydligt; med undan- 
tag af roten blefvo de fina grenarne alldeles osyn- 
liga, och stamrören syntes nästan alldeles jemna 
och cylindriska. Rören i rötterne af kindtän- 
derne voro till en stor del oregelbundet sling- 
rande, mera långgrenade och nästan finare än 
närmare kronan. | 

Hos Hunden fanns nästan alldeles samma 
förhållande som hos ELoen. I Rötterne af fram- 
tänderne voro grenarne särdeles vinkligt böjda; 
liksom krusiga och långklufvet greniga. 

Hos vår vanliga Igelkott (d. mol.) är stam- 
rören af samma tjocklek, som hos de föregående, 
ehuru de äro i anseende till tändernes litenhet 
ganska korta och färre till antalet. Ingenstädes 
ser man grenigheten mera vacker och tydlig än 
här. I kronan äro stamrören rakare, 1 roten vå- 
gigt krusiga; hufvudstammarne ganska korta, snart 
sig upplösande 1ilånga, mot tandens yta sig sträc- 
kande, grenar, som åter afgåfvo talrika uppåt och 
nedåt gående, grannrören korsande, bågformiga 
smågrenar. 

Hos Näbbmusen (Sorex fodiens), der tän- 


derna äro ännu mindre, och bensubstansen i 


73 


framtänderna nära roten, ifrån cavitas pulpe till 
ytan endast & P. 1 tjock, äro rören äf- 
ven i samma förhållande ganska korta. De- 
ras lumina i början äro dock lika stora som 
hos menniskan, och deras yttre ändar förlora sig 
i lika fina spetsar eller grenar. De visa sig der- 
före här icke mera som cylindriska rör, utan 
som små skarpt tillspetsade koner, ifrån hvilka 
några i proportion temmeligen tjocka, men dock 
tätt afgående grenar utskjuta; dessa förgrena sig 
åter o. s. Vv. Äfven i spetsarne af de hos dessa 
djur så eget bildade framtänderna synas både de 
långsträckta gröfre och de små korta, tvärgående 
grenarne. 

Hos Bäfvern liksom hos Haren är stamrö- 
rens tjocklek lika med de föregåendes, samt af 
den mest utmärkta och rika grenighet utefter 
hela tanden. Både i fram- och kindtänderne 
hafva de flesta rören s-formig böjning. 'I fram- 
tänderne gå de flesta grenarne från den sidan af 
stamrören, som är vänd åt kronan. I kindtänder- 
ne synas deremot de flesta och rikaste grenqva- 
starne afgå från rotsidan af rören. Stamrören 
ligga ganska tätt, särdeles i kronan, så att mel- 
lanrummen knappast hafva mer än ett rörs bredd; 
mot roten ligga de glesare. Endast vid rötterne 
gå stamrören transverselt; närmare kronan och i 
kronan, eller rättare tuggytan, vända de starkt 
mot denna. Af de greniga rören hos Haren är 
en figur bifogad, som föreställer några rör nära 
roten af en framtand, af hvilka ett föreställes 
något skildt från de öfrige (Tab. V, fig. 2). I de 
så konstigt hoplagda kindtänderna ligga rören i 
det egentliga tandbenet lika reguliert och efter 
samma typer, som i framtänderna, och förete 
samma grenighet. 


ARR NR 


74 


a Hos Bradypus tridactylus är tandbenets, så 
väl som tandbensrörens, beskaffenhet ganska olika 
med samma delars beskaffenhet hos de öfrige af 
mig undersökte däggdjur. Den substans, som 
egentligen svarar emot det fasta tandbenet, utgö- 
TeS nemligen här endast af ett tunnt cylindriskt 
skal, som i nybildade tänder troligtvis är till- 
slutet i kronan, men som i alla de tänder af 
Bradypus jag undersökt var defekt. Denna cy- 
linder är i kronan fylld med en gulaktig, halft 
genomskinlig, hornlik massa, som slutar mot ro- 
ten der pulpa dentis vidtager. På äldre saåb- 
jekter går denna substans vida djupare mot ro- 
ten, än hos yngre. I den inre gula, bornlika 
Ne ser man mest ett slags srofva rör af 
1—4- P. I tjocklek, som utgå från den ytan af 
ög som stått i berörs ne pulpa. 


3 
Från denna stiga de mot kronan. De medlersta 


gå mest paralleit med tandens axel, de yttre 


böja sig utåt, nästan som strålarne i en vatten- 
konst. Dessa rör äro ojemna, ett och samma 
rör är på ett ställe uppsväldt, på ett annat hop- 
knipet; de afgifva flere större och smärre oregel- 
bundet slingrade grenar. Emellan rören ser man 
små celluler, i hvilka finare rör öppna sig i be- 
tydlig mängd, nästan som i bensubstansen. De 
gröfre rören afgifva de finare, och dessa liksom 
samlas emot tandens yta för att bilda den egent- 
liga tandbens-substansen, hvilken här utgöres af 
det tunna skal, som ofvan är omnämdt. Öfvergån- 
sarne af de gröfre rören i de finare, parallela äro 

ganska fina, och de parallela, reguliera rören göra 
vid dem tvenne särdeles bestärnida parallel-böj- 
ningar, för att sedan gå nästan rakt utsträckta, 
men 1 sned riktning, dels emot kronan och dels 
emot sidorne. Dessa sednare rör äro ungefärli- 


79 


gen af samma tjocklek, som de hos menniskan. 
Nära gränsen emellan den inre hornlika substan- 


sen och den hvita afeifvas de märkligaste små 
grenarne, mest i vertikal riktning, både mot ro- 
ten och kronan. I kronan af tanden grena de 
sig föga förr än mot slutet, men synas 1 mikro- 
skopet vid 500 gångers lin. förstoring liksom lud- 
na af en otalig mängd från dem utgående, ytterst 
fina grenar. I roten äro dessa parallel-rör mera 
glesa och klart framställbara, storgreniga, till en 
del s-formiga, samt i ändarne emot cavitas pul- 
pi liksom uppblåste. En högst märkelig omstän- 
dighet är, att en del grenar tyckas öfvergå i de 
fina slingriga rören af cortical-substansen, hvil- 
ka åter öppna sig i denna sednares korpuskler 
eller benceller. — Tandbenet hos Bradypus är 
nemligen ända upp till kronan omgifvet af cor- 
tical-substans; emalj-beläggning tyckes alldeles 
saknas. 

I de små, äfven cylindriska och mot roten 
öppna, ihåliga tänderne af Dasypus novemocin- 
ctus äro stamrören föga mer än hälften så tjoc- 
ka, som hos menniskan. De som intaga den inre 
delen af kronan äro mera slingriga, divergerande 
och mindre parällela, än de till sidorne af tan- 
den. Desse sednare gå nästan raka med en enda 
svag bågformig böjning, som vänder konvexite- 
ten mot kronan och mot tandens axis. De inre 
rören i kronan synas mest grenige; alla viså 
grenar mot deras yttre ändar. ”Tandbenet tyc- 
kes hos Dasypus vara alldeles blottadt både på 
emälj och cortical-substans, till hvilka jag icke 
sett ringaste spår. 

Hos Fåret så väl i framtänderne, som i de 
tvenne hopvikna skifvorna af kindtändernes ben- 
substans, voro ståmrören böjde i fina, våglikå 


Ye EE ae 


76 


krusningar. I en framtand, som skurits efter tan- 
dens och kroppens axel, visade dessa stamrör 
3:ne starkare böjningar, och emellan dessa en 
rikare grenighet, som antydde olika perioder af 
tandens bildning. Äfven för blotta ögat visade 
sig substansen liksom bestå af 3:ne lager, det ena 
innanför det andra. I det yttersta voro stam- 
rören rakast och mest regelbundna, i det med- 
lersta mer och i det innersta mest bugtiga. I 
gränsen mellan det yttre och medlersta lagret, eller 
straxt inom rörens yttre stora bugt, låg, med un- 
dantag af kronan, utefter hela tanden, ända ner 
åt roten en rad ovala knutar, som vid närmare 
undersökning befunnos vara med ett hvitt ämne, 
troligen benjord, fyllda hålor, af hvilka den största 
hade + P. 1 bredd och 33 P. 1. längd. Omkring 
dessa böjde sig rören tätt utefter väggen, och af- 
gåfvo flere omkring densamma böjda grenar. Nå- 
gra grenar stodo med kalkhålorne i förbindelse. 
Dessa ovala knutar äro tydeligen analoga med de 
hvirflar, som förekommo i beten af hund och lodjur; 
å mörk botten syntes dessa klumpar alldeles hvita. 
De yttersta ändarne af tandbens-rören äro 
omgifne af en otalig mängd tätt intill hvarandra 
liggande korpuskler, som visade sig nästan lika fjäll. 
Rören i framtanden visade sig tydligt stor- 
greniga redan från början mot cavitas pulpee, och 
utom dess afgingo hela vägen, så väl utefter stam- 
marne, som de större grenarne, en mängd fina 
små-grenar. I den yttre tredjedelen af stamrö- 
rens längd voro de icke hälften så tjocka, som 
invid deras början i cavitas pulpe. På denna 
tredjedel böjde sig de flesta rören konkaft mot 
kronan och afgåfvo de rikaste grenarne, äfven 
böjde mot kronan. Längre in gingo flera grenar 


1 vertikal riktning mot stamrören. 


77 


I kindtändernas rör träffade jag inga starka 
krökningar. Stamrören i den yttre väggen af 
kindtänderne hade blott en större böjning, hvars 
konvexitet var vänd åt kronan och axeln. De 
rör, som lågo närmast kronan, hade denna böj- 
ning närmare emaljen, de som voro närmare ro- 
ten hade böjningen mera midtpå. De rör, som 
tillhörde den insänkta delen af tanden, voro till 
största delen s-formiga. Alla dessa rör afgåf- 
vo grenar utefter hela sitt lopp, men de tydli- 
gaste och talrikaste voro de, som bildade stam- 
rörens slut mot emaljen. De flesta smågrenarne, 
som afgå från stamrörens yttre ändar, tyckas af- 
gå från den konkava mot roten böjda sidan af 
rören och äro sjelfva böjde mot roten till. 

En framtand och en kindtand af en ÖOsxe 
som jag undersökte, förhöllo sig nästan alldeles 
som de af fåret. Som kindtanden var af ett äld- 
re subjekt, så funnos de smala kaviteterna för de 
bladformiga processerne af pulpa tillslutade aftand- 
bensubstans. I denna sist bildade tandbensubstans 
voro rören mycket slingriga och åt olika håll; 
midt i densamma lågo flera gula klumpar efter 
hvarandra, kring hvilka rören bildade liksom 
hvirflar. I både fram- och kindtanden visade 
stamrören en rik grenighet, både af långa mest 

arallela, af korta tvärs utgående, bågformiga och 
af fina, luddiga grenar. Rörens yttersta ändar i 
grannskapet af emaljen visade samma inblandning 
af ytterst fina benjords-korpuskler, som hos fåret; 
rören voro på samma sätt undulerade, på sam- 
ma sätt böjde och på samma sätt småningom 
smalnande. 

I en fullbildad permanent framtand af en 
Häst, voro de närmast tuggytan, mest med tan- 


ce .” Do - C .” > 
dens axis parallela, rören s-formiga, längre ned i 


78 


kronan e-formiga; de nedersta mot roten e-for- 
miga, med konvexiteten mot kronan vänd. ;'På 
yngre tänder, som ännu ej voro fyllda i kronan, 
saknades en eller två böjningar. Deras undula- 
tioner voro mera långsträckta, än hos oxen och 
menniskan. Vid inre ändan varierade diametern 
emellan sås so PP. LL — Deras lumen minskas 
betydligt redan före öfvergången till slutgrenarne 
1 yttre randen; midt på stamrören var den i 
mindre, än vid deras början. På den inre hälf- 
ten af rörens längd, ligga de hvarandra så nära, 
att hvarje mellanrum endast har ett rörs bredd. 
Jag kunde här icke upptäcka några grenar; men 
vid midten af rörens mängd, som på sidorne af 
tandkronan. svarar emot medlersta böjningen af 
e, börja dessa att synas tydligare, dels såsom 
långsträcktare grenar, dels som små, tvärt afeå- 
ende, inåt böjda, korta strimmor; ju längre ut, de- 
sto talrikare visa de sig; mest rika åt stamrö- 
rens konkava sida, men flerestädes lika rika åt 
båda sidor, samt mestadels med stamrören bil- 
dande ganska spetsiga vinklar. De flesta grenar 
ligga till följe deraf liksom närmare tryckte in- 
till stamrören, än som hos de ofvanföre beskrifne 
djur är fallet. På en yttersida afgingo de mnä- 
stan opposite. Vid 350 gångers förstoring syntes 
de nästan så tätt, som fanet på ett dun synes för 
blotta ögonen. Flerastädes tycktes de finare gre- 
narne sluta, i små, kantiga celluler af analogt ut- 
seende med de små kalkcellulerne i benen. Des- 
sa voro i synnerhet talrika i det yttre af tanden, 
särdeles straxt under emaljen, der det största an- 
talet af fina grenar slutar sig. Dessa fina grenar; 
slingra sig emellan kalkcellulerne 'och sluta sig 
till en del i dem; dessutom syntes här en mängd 
ytterst fina gångar, som gingo från cellul till 


79 


eellul och bildade ett nät af anastomoser, så väl 
emellan grenarne sjelfva, som emellan kalkcellu- 
lerne, hvilka äro vida finare än de som synas i 
benen. Äfven i dentes incisivi hos hästen sy- 
nas flerfaldiga, parallelt med cavitas pulpe gåen- 
de hvita, mindre genomskinliga strimmor, lik- 
nande års-ringarne i trädet. Dessa härrörde dock 
här icke ensamt af parallel-böjningar af rören, 
utan förnämligast af dylika små kalkceelluler, som 
samlat sig i en viss sträckning utefter hela tand- 
väggen. Omkring dessa böjde sig talrika små- 
grenar och tycktes i dem öfvergå. På några stäl- 
len kunde jag tydligen se, att dessa små, hvita 
kalk-celluler voro fullkomligen lika de, som finnas 
i benen och i cortical-substansen, se Tab. V, fig. 3. 
 Särdeles stora och tydliga funnos dessa ben- 
jords-celler i den tandbensubstans, som ofvan 
från fyller cavitas pulp&e, man ser dem här vida 
större än 1 friska ben. 

Uti en dens incisivus lacteus funnos stam- 
rören mindre täta, mera tydligt storgreniga och 
äfven ojemna. De koncentriska strimmorne till- 


kommo här dels genom rörböjningar, dels genom 


en rikare afgång af grenar 1 en bestämd sträck-; 


ning; längst utåt voro rören än raka, än oregel- 
bundet slingriga; närmast cavitas pulp&e mera un- 
dulerade. På bakre sidan af tandens hals syn- 
tes stamrören utefter största längden af tanden 
gaffelformigt delade. Kalkcellulerne voro större 
än i den permanenta tanden. 


I de permanenta kindtänderne af fullvuxna. 


hästar lågo stamrören i tandbensubstansen ej 
så tätt, som i framtänderne och bibeböll i det 
närmaste sin tjocklek ända tills helt nära emal- 
jen, som här märkvärdigt nog följer tandbenet 


ända längst ut i rötternas ändar; grenarne voro. 


"yngre tandbens-bildnin 


30 


tjockare i deras afgång från stammarne och ej så 
åtliggande. Undulationerne voro starkare, ehuru 
långsträckta, men tillika mera oregelbundne. De 
fleste stora rören hade en stark sträckning mot 
kronan, nästan som ett med nedra ändan myc- 
ket utsträckt omvändt f. Yttre, eller kron- 
ändan af stamrören var böjd i en nästan trans- 
versel riktning från tandens kärnlinea (axis). I 
denna transversela del syntes somliga rör nä- 
ra ändan göra en eller två större böjningar. I 
grannskapet af roten öfvergingo rören till en mera 
tvär ställning, liksom i de flesta andra tänder. 
Större delen af dessa tänders ihåligheter voro i 
grannskapet af tuggytan alldeles, och ända mot 
sjelfva. roten till större delen, fyllde med en gul- 
brunare tandbensubstans, hvilken nära sjelfva 
tuggytan var mörkbrun, förmodligen af utifrån 
inträngt färgämne ur födan. Som rören i denna 
g hade nästan rak rikt- 
ning emot tuggytan, der rörens ändar voro ge- 
nom tuggningen afnötte och saknade all betäck- 
ning, så låter det häraf lätt förklara sig, hvarföre 
färgade ämnen under tuggningen just i denna 
substans lättast intränga. 

Af Elefantens tänder har jag endast under- 
sökt skifvor af huggarne. För sjelfva rörbygg- 
nadens undersökning togos skifvor af nedersta 
kanten, emedan man i dem kunde öfverse hela 
förloppet, från deras början i cavitas pulpe till 
deras slut emot cortical-substansen, på en mindre 
sträcka. För undersökningen af de koncentriska 
ringarne hade jag tvärt afskurna skifvor, som vo- 
ro tagne närmare spetsen af huggarne. Stamrö- 
ren äro vid deras början i cavitas pulpe och sedan 
under hela deras lopp vida mindre, än hos men- 
niskan. Deras afstånd från hvarandra har här 


knap- 


SI 


knappast den bredd, som rören sjelfva. De äro 
ytterst svagt, nästan omärkbart undulerade, men 
göra deremot en mängd andra, nästan vinkel- 
formiga, parallela böjningar, af hvilka en del föl- 
ja på 5 Pariser lineas, andra på något större af- 
stånd ifrån hvarandra; sådane böjningar göra rö- 
ren så väl uppifrån och nedåt, som äfven från 
höger till vänster och tvärtom. I dessa böjnin- 
gar bildas de koncentriska ringarne, om hvilka 
mera längre ned skall omnämnas. Här, liksom i. 
de fleste andra tänder, aftogo stamrören mer och 
mer efter som de närmade sig tandens yttre vägg, 
under det att de dela sig gaffelformigt 1 ganska 
spetsiga vinklar, och fylla såmedelst det större 
rum de hafva att intaga, ju mera de aflägsna sig 
från tandens axel. Utom denna delning afgifva 
de tätt efter hvarandra följande kortare grenar, 
hvilkas lopp jag dock icke närmare kunde för- 
följa, då de så hastigt fylldes med det fluidum, 
hvaraf preparatet genomdränktes, att de blefvo 
lika klara som mellanrummen sjelfva. 

Utom dessa korta rör, som sålunda till. en 
stor del upptaga mellanrummen, så voro dessa 
mera än i några af de förut beskrifna tänderne 
upptagne af små korta, kantiga punkter eller kalk- 
ceiler, som i dessa mellanrum lågo kringströdda 
liksom hvit sand och af olika storlek. Utom 
dessa så tillsägande kringströdda och glesare 
kalkeeller, förekommo äfven andra, större, tä- 
tare  sammanhopade och sins emellan sam- 
-manhängande - kalkceller, emellan de nyssnämn- 
da parallel-böjningarne af rören. Dessa äro 
fullkomligen analoga med dem, som  beskrifvits 
vid hästens och flera djurs tänder. På tvär- 
afskärningar af Elefant-beten bilda de vackra, re- 
guliera ringar omkring cavitas pulpe, eller tan- 


K. V. dead. Handl. 18356. 


d2 


dens axel, af hvilka åtskilliga hafva + P. L af- 
stånd från hvarandra. På längd-genomskärnin- 
gar bilda de långsåt gående, parallela strimmor. 
Dessa strimmor och ringar äro likväl icke de kon- 
centriska strimmor som Cuvier beskrifvit, eme- 
dan dessa ses med blotta ögonen, och visa sig 
som breda, än ljusare, än mörkare ' koncentriska 
benlager: ej heller äro de att förblanda med de 
strimmor 1 elfenbenet, som i tvärsnitt visa sig 
gående från centrum till periferien i bågar, som 
korsa hvarandra, och som 1 längdsnitten visa sig 
såsom ojemna, men mest parallela band, hvilka 
här och der äro snedt afskurne 1 figurer af rhom- 
boider. Dessa sednare strimmor, så väl i tvär- 
snittet som i längdsnittet, uppkomma genom lju- 
sets brytning emot parallel-böjningarne af stam- 
rören. De synas så väl på längd- som tvär- 
genomskärningarne derföre, att parallel-böjnin- 
garne gå, såsom ofvanföre är anmärkt, i hvar- 
andra korsande planer, eller ock gå de, hvil- 
ket jag ej anser otroligt, i spiral. 

Af WNilhästens tänder har jag likaledes un- 
dersökt betarne, och för rörbyggnadens undersök- 


ning valde jag äfven här skifvor, tagne från ran- 
den af den ihåliga alveolar-ändan. 

Stamrören ligga här ej så täta som hos Ele- 
fanten, men äro ungefärligen af samma storlek. 
Liksom hos nämde djur äro de knappast märk- 
bart undulerade; men göra deremot en mängd 
parallel-böjningar, hvilka dock ej följa så tätt på 
hvarandra, som i Elefant-tanden. Grenarne syn- 
tes något tydligare än i tänderne af nämde 
djur. De små bencellerne, som intaga största de- 
len af mellanrummen, äro vida glesare än i el- 
fenbenet; en del äro större, andra mindre. En- 


dast i färre parallel-böjningar syntes sådana ben- 


33 


jords-depositioner, som bidraga till att bilda de 
koncentriska ringarne i Nilhäst-tanden; deremot 
bildade de ett tjockt och konstant lager i hela 
ytan af tanden, emellan de yttersta fina grenar; 
1 hvilka ändarne af stamrören upplösa sig. 

De koncentriska ringarne 1 Nilhäst-beten äro 
icke så regelmässiga, som i elfenbenet; de äro 
mera afbrutna, liksom vågiga och uppkomma 
hufvudsakligt genom ljusbrytning i parallel-böj- 
ningarne. 

Af Rhinoceros hade jag endast tillfälle att 
undersöka stycken, longitudinelt utskurne ur 


(OFTA N 
kanten af rötterne af en kiundtand. Rörbyggna- 


den i dessa stycken syntes förträffligt. Jag fann: 


dem vara 7,47; P. 1. tjocka vid den stora ändan. 
Ehuru något ojemna, här och der visande en 
ytterst svag böjning, kunde de ej anses va- 
ra undulerade. De hade, likasom stamrören i 
alveolar-ändarne af de flesta tänder, en nästan 
horizontel riktning från cavitas pulpe till tand- 
rotens periferi. De syntes särdeles klart dela 
sig gaffelformigt 1 deras sträckning mot perife- 
rien, och afgåfvo dessutom en stor rikedom af 
grenar, af hvilka många tydligen syntes sluta 
sig i stora kalkceller. Dessa lågo glest kring- 
spridda i stamrörens mellanrum, som voro un- 
gefärligen af 2 rörs bredd närmast cavitas pul- 
&e Ett tätt och tjockt lager af större och 
mindre kalkceller hade sitt säte i rotens yttre 
yta, straxt under cortical-substansen, som be- 
klädde densamma. Emellan samma tätt intill 
hvarandra och med hvarandra kommunicerande 
kalkeeller slingrade sig i yttersta ändarne af rö- 
ren i en särdeles rikedom, och syntes dels öf- 
vergå i samma kalkeeller, dels syntes de med 
yttersta ändarne öfvergå i grenar från närliggan-= 


34 


de rör. Dessa anastomoser syntes på flera ställen 
bilda vackra bågar. På ett par ställen syntes 
större grupper af kalkceller midt inuti tandbe- 
net, hvilka liksom hade undanträngt stamrören; 
omkring dessa cellgrupper böjde sig en mängd 
vackert bågformiga grenar ifrån de närmast be- 
lägna äfven något tillböjda stamrören. Dessa gre- 
nar gingo äfven direkt imtill cellerne och slutade 
sig i dem. Utom de grenar, som i stor mycken- 
het voro synbara, kunde jag af täta, nästan al- 
ternatim sittande ojemnheter på ömse sidor af 
stamrören se, att dessa ojemnheter härrörde af 
grenar, som på nämde ställen från stamrören af- 
gingo, men som blifvit fyllde med fernissan i 
hvilken preparatet låg, och hvilka derigenom 
blifvit osynliga. 

Hos Svinet , af hvilket jag undersökte 
en mindre kindtand och tvenne huggare, fann 
jag rörens största tjocklek vara -3; P. 1 De af 
smalna endast småningom emot yttre ändarne, 
och blifva först rätt fina i yttersta delen af tän- 
derne, der de, fördelade i ett oregelbundet nät 
af rör och benceller, sluta tandbenets yttre vägg. 
De äro endast svagt bugtiga och kunna knappast 
kallas undulerade. Nederst mot alveolar-randen 
äro de c-formiga, närmare tuggändan s-formiga, 
närmast midten af kronan nästan raka och paral- 
lela med tandens axel. Deras afstånd från hvar- 
andra är af [E å 2 rörs bredd. De dela sig utåt 
spets vinkligt-gaffelformigt; de derigenom upp- 
komne grenarne ligga straxt efter delningen åter 
parallelt med hvarandra. Utefter sidorne af stam- 
rören afgå dessutom korta grenar, af hvilka jag 
såg en del sluta sig i uppsvällda ändar, liknande 
kalkeeller. Dessa korta, från sidorna af stamrö- 


385 


ren utlöpande, grenar afgå dels i nästan tvärtöf- 
ver närmaste mellanrum liggande bågar, dels 
i andra mindre s-formiga eller slingriga linier 
med en sträckning mot yttre väggen af tan- 
den. Endast få kalkceller syntes i mellanrum- 
men och inga koncentriska ringar kunde upptäc- 
kas. Deremot fanns en myckenhet ganska stora, 
mångkantiga, många grenar afgifvande kalkceller 
i den gulaktiga substans, som i spetsen af hug- 


garne uppfyllt den smala cavitas pulp&e. 


Af Phoca annellata undersökte jag longitu- 
dinela, så väl som tvära genomskärningar, så 
väl af hörntänder, som kindtänder. På ingen af 
delarne kunde jag upptäcka någon fullständig emalj- 
beläggning, men deremot starka lager af cortical- 
substans omkring rötterne. Stamrörens största 
tjocklek var ;g360 P- I. I dessa tänder, ehuru af 
unga djur, var cavitas pulpe nästan alldeles tillslu- 
ten. De fortsättningar af stamrören, som intogo 
den innersta, sist bildade delen af tandbenet, voro 
ganska oregelbundet böjda, slingriga och föga pa- 
rallela. De delar deremot af samma rör, som 
lågo närmare utåt, voro svagt undulerade och pa- 
rallela med mellanrummen, af något öfver ett rörs 
bredd. De afsåfvo en stor rikedom både af 
spetsvinkligt afgående, gaffelformiga, utåt lång- 
sträckta grenar och af korta, nästan opposite af- 
gående, som sträckte sig tvärs öfver mellanrum- 
men. Oaktadt man, så väl för blotta ögat, 
som för loupe, kunde i dessa tänder urskilja 
en mängd olika lager af skiftevis dunklare och 
klarare substans, så kunde jag dock endast på 
få ställen i mikroskopet upptäcka bestämda pa- 
rallel-böjningar, eller ringar af benceller. En 
del af dessa ringars företeelse syntes bero på en 


36 


tätare, eller glesare afgång af små sidogrenar 
från stamrören.  Straxt innanför det yttre af 
tanden låg ett vackert lager af benceller, inväfdt 
med otroligt fina och rika qvastar af stamrörens 
yttersta slutgrenar. På några ställen syntes des- 
sa yttersta grenar af stamrören öfvergå i närbe- 
lägna rör och celler 1 cortical-substansen. I den 
gulaktiga  tandbensubstans, som i midten af 
hörntänderne hade fyllt den mot spetsen utsträck- 
ta delen af cavitas pulpe, funnos en mänegd stora 
celler, hvilka likvist endast syntes innehålla 
ganska litet benjord. 

Af Trichechus Rosmarus har jag undersökt 
betarne och kindtänderne. <Beggedera saknade 
beläggning af emalj, och hade i dess ställe så 
mycket mera beläggning af cortical-substans. Rö- 
ren hade närmaste likhet med de hos själhun- 
den; de hade samma tjocklek, samma grad af 
vågformighet, samma förhållande till hvarandra. 
Deras grenighet var likvist vida mera tydlig att 
uppfatta. Så väl de långklufna, gaffelformiga del- 
ningarne af dem, som deras korta sidogrenar, 
sträckte sig spetsvinkligt emot tandens periferi. 
Endast ett färre antal små sidogrenar lade sig i 
korta bågar tvärt öfver mellanrummen och när- 
mast belägna rör. 

I de märkvärdiga huggarne hos detta djur 
är tandbenet särdeles utmärkt genom de talrika, 
stora benjords-celler, som, med undantag af al- 
veolar-ändans yttersta del, öfver alltäro kringsprid- 
da bland rören. Dessa benjords-celler tyckas va- 
ra något större närmare tandspetsen. Den stör- 
sta bredden af några bland dem, som mättes, var 
ao Pe I, Utom dessa låg ett tjockt, fint och 
lätt lager af benjords-celler i hela omkretsen af 
tanden, Detta djurs betar utmärka sig äfven 


37 


genom den i dem, nästan öfvervägande, yngre, 
oregelbundet bildade tandbensubstans, som ut- 
gör en stor del af tandens inre massa, och som 
fyller så till sägandes dess ihålighet, från dess 
spets ända till dess alveolar-ända, med un- 
dantag af ett kort stycke der denna är ihålig, för 
att upptaga den korta pulpa. För blotta ögat 
är denna substans af en mörkare färg; i tvär- 
genomskärning visande en mängd ringar, liksom 
oceller. Det är detta utseende, som G. Cuvier 
liknat vid det af en pudding-sten: (Vorlesungen 
ubers. v. Meckel T. 3, p. 101). 

Denna, så till sägandes fyllnings-substans, spelar 
så väl i betarne, som i kindtänderne, en särdeles vig- 
tig role, och gör att endast det yttre af skalet af 
Wallross-beten är användbart till finare arbeten. 
Om man betraktar ett helt tvär-snitt af en Wall- 
ross-bete, så ser man nämde, så till sägsandes 


Lo) 


oäkta ben-substans intaga en tredjedel af ytans 


vidd framifrån och bakåt, samt hälften af bred- 
den från sida till sida. Denna substans fyller 
största delen af tandens hålighet, äfven hos me- 
delålders djur. I en bete, som jag har för mig, 
är endast 23 tum af betens alveolar-ända, ihålig, 
för upptagandet af pulpa. I denna ihåliga än- 
da nedskjuta en mängd sammanhängande toppar 
och spetsar, liknande dem af en droppsten. Af 
dessa äro de medlersta de längsta och de utom- 
kring liggande kortare, de yttersta kortast. Dessa 
toppar lemna emellan sig en mängd interstitier, 
som äro, eller varit uppfyllde af pulpa, så att 
man rättare kan säga, att hela denna toppgrupp 
legat inskjuten i ändan af pulpa dentis. Un- 
dersöker man denna märkvärdiga fyllningsmassa 
närmare, i mikroskopet, så får man se, att dess 


byggnad har mycken likhet med den finare bygg- 


38 


naden af somliga cylindriska bens substans. På 
en tunn, tvärt öfver tanden skuren, polerad och 
genomskinlig skifva, ser man att hvarje oceill 
(hvaraf ytan visar en stor mängd ifrån storleken 
af en liten ärt till den af ett senapskorn), liksom 
antyder en egen liten tandkropp, som oftast i 
midten har ett hål, analogt med en tands cavi- 
tas pulpe, eller med ett mergrör 1 en tvärt af- 
skuren skifva af ett cylindriskt ben. Detta hål 
är oftast fyldt med ett gulaktigt eller rödaktigt 
ämne. Ifrån randen af dessa hål utgå tandbens- 
rör 1 alla riktningar, likasom 1 en liten tand; 
men då dessa straxt utomkring äro omgifna af 
andra dylika bildningar, så komma de liksom i 
trängsel sins emellan. De kunna derföre ej ut- 
bilda sig jemt i, hela deras omkrets, utan in- 
smyga sig knippvis i vackra parallel-böjningar 
emellan närmast belägna dylika bildningar. äÄf- 
ven dessa tandbensrör äro rikt och vackert gre- 
niga, samt visa talrika koncentriska ringar, hvil- 
kas företeelse likvist tyckes uppstå genom pa- 
rallel-böjningar 1 rören. En stor del af dessa 
rör fortgår ända till den yttre regelmässiga tand- 
substansen och fortsätter sig ända ut i dennas rör. 
I en del oceller ser man detta förhållande icke 
fullt så tydligt. I de minsta ser man ofta en- 
dast en klar fläck, med några fina, kringirrande, 
oregelbundna rör, 1 andra en-grupp af benceller 
0. S. Vv. Benjord-celler förekomma i denna sub- 
stans till stor myckenhet, nästan öfverallt kring- 
strödde, så väl emellan de mera reguliera strål- 
formiga rörbuskarne, som emellan de excentriska 
oregelbundna, och ingå öfverallt talrika förbin- 
delser med närbelägna rör. 

En dylik fyllningsmassa, ehuru af mindre 
mäktighet, finnes äfven i det inre af kindtänder- 


' 


59 


ne, och tilisluter deras cavitas pulpe ända till 
det yttersta af tandroten, hvilket redan G. Cvu- 
VIER anmärkt. Densamme berömde mnaturforska- 
ren tillskrifver Wallross-tänderne emalj. L: ep. 
104 säger han: ”allein bey einigen Thieren Z. B. 
beym Wallross, umgibt der Smelz den Zahn von 
allen Seiten. Bey diesem Thiere ist der Schmelz 
unter der Wurzel der Bachzähne sogar dicker 
als an der Krone. — F. Cuvier talar endast om 
en substans i Wallrosstanden; han säger om kind- 
tänderne: Voutes ces dents n ont qu une racine coni- 
gue fort courte, et elles sont entierement formees 
d'une seule substance trés dure, tres compacte , 
qui est analogue å celle des defenses 1. c. p. 239. 
— Hvad G. Cuvier här kallat emalj är tydligen 
cortical-substansen, som är alltid betydligen mju- 
kare än emaljen, och saknar alla dess karakte- 
rer. Den ifrågavarande, så väl som all cortical- 
substans, innehåller kalkceller och kalkrör, lä- 
grade i vackra rader ring på ring. På betarne 
bildar cortical-substansen endast ett tunnt lager 
af 1—1 lineas tjocklek, då den deremot på flere 
ställen af den lilla kindtanden är 2 Iimier tjock. 
Den omger tanden på alla sidor med undantag 
af den slitna tuggytan, i hvilken sjelfva tandbe- 
net ligger bart. Det är denna tjocka cortieal-be- 
läggning, som ger dessa kindtänder sitt egna 
klumpiga, oformliga utseende och bildar ojemn- 
heterne utefter tandens sidor. Till följe af den- 
na massiva beläggning hafva dessa kindtänder så 


DD I 


till sägandes alldeles förlorat deras normala form. 


Man ser detta förhållande bäst, när man klyfver 


«en kindtand länes åt dess axel. Man får då se 


Oo 


den rätta tanden ligga inbäddad i en nästan oform- 


lig massa af cortical-substans, af en hvitare färg 
och utan tandbenets perlemors-glans, som, med 


90 
undantag af den nämda, nötta tuggylan, omger 
den lilla tanden på alla sidor. I -den riktning 
jag gjort sågningen, syntes den af egentligt tand- 
ben bestående delen af tanden vara smalare mot 
tuggytan och tjockare mot den rundade roten. 
Emellan tandbens- och <cortical=substansen ser 
man likväl en skarp begränsning af en klarare 
gulaktig strimma, men i mikroskopet ser man 
nästan öfverallt, att de yttersta ändarne af tand- 
bensrören stå i förbindelse med de innersta rö- 
ren och eellerne i cortical-substansen. I synner- 
het äro dessa kommunikationer i roten tydliga. 
Utom dem ser man här äfven temmeligen stora rör, 
som sträcka sig ända upp i den inre fyllnings- 
substansen, och som innehöllo ett rödt ämne, för- 
modligen torkad blod. Dessa tjockare rör likna 
mycket merg-kanalerne i ett ben och de förtor- 
kade närings-safts-kanalerne i det affallna hjort- 
hornet. Jag förmodar, att de här äro små sprid- 
da lemningar af cavitas pulpe. 

Det är nemligen ganska tydligt, att tillslu- 
tandet af cavitas pulpe är förenadt med en del- 
ning af pulpus sjelf. Denna tyckes nemligen sön- 
derdelas i en mängd långa trådar, omkring hvil- 
ka de ofvan beskrifna små tandkropparne, som 
utgöra fyllnings-substansen, formera sig i form 
af tappar, hvilka, när de tvärt afskäras, visa det 
ofvan beskrifna förhållandet, nemligen ett hål i 
midten af'en från samma håls rand i alla rikt- 
ningar utgående radiation af stamrör. 

Tänderne hos Delphinus Delphis hafva emalj- 
beläggning på den del af tanden som skjuter utom 
alveolen, och cortical-beläggning på den, som är 
infälld i alveolen. Cavitas pulp&e var fylld af 
tandben på en liten kanal när, som endast intog 
nedersta fjerdedelen af hela tandens längd; den- 


91 


na återstående delen af kanalen var af föga mer 
än ett hufvudhårs tjocklek, oaktadt tanden var 
tagen af ett helt ungt djur. På några tänder 
var den något tjockare, men både nertill och 
upptill sluten, på andra var den helt och hål- 
let tillsluten. Rören äro på de tjockaste ställe- 
na något finare, än hos Phoca och Trichechus ; 
deras mellanrum voro 3 å 4 gångor bredare än 
rörens tjocklek. I de närmast kronspetsen be- 
lägna i delarne af tanden voro de sins emellan 
parallela, men i den närmast roten belägna fjer- 
de delen voro de mera oregelbundet slingrande. 
En del stamrör voro ytterst svagt och långsträckt 
undulerade, andra icke. I kron-hälften af tanden 
lågo de på ömse sidor sedda, såsom mot hvar- 
andra ställda, med öfre ändarne mot kronan kon- 
vergerande s; närmare roten voro de nästan 
raka, tvärliggande, närmast roten åter s-for- 
miga, men i omvändt förhållande mot kron- 
delen. I anseende till deras finhet och dess i för- 
hållande till densamma stora mellanrum, sy- 
nes så väl delningen af stamrören, som afgån- 
gen af sidogrenärne utmärkt väl. Den förra sy- 
nes bäst närmare roten, emedan vid hvarje del- 
ning af stamröret, dess nya armar böja sig ett 
stycke från hvarandra, då de i den delen af tan- 
den, som är närmare kronan, dela sig mera rakt 
och spetsvinkliet. De små sidogrenarne afgå, i 
den största rikedom på ömse sidor af stamrören 
och dessas delningar, mest som tvärt afgående 
bågar, af hvilka en del tangera närmaste rör och 
kasta sig in öfver närmaste mellanrum. De yt- 
tersta ändarne af stamrören fördela sig buskfor- 
migt i tandbenets, mot emaljen och cortical-sub- 
stansen belägna yta, med den yttersta finhet och 


rikedom, samt, ibland det der belägna rika la- 


92 


ger af fina, mångkantiga benjords-celler. Sådane 
celler syntes nästan öfverallt i tandbenet hos 
Delphinen. I de tänder jag undersökt, funnos 
straxt innanför tandbenets yttre yta flere hvitare 
strimmor, som följde hela tandens omkrets, och 
som helt och hållet bildades afsådane tätare, till 
en del ganska stora, mångkantiga benceller, hvil- 


ka dels öfvergingo i yard och dels stodo i 
förbindelse med de fina ändarne af rören. 
Omkring mergkanalen fanns här, liksom i 
flera af de förut beskrifna tänderne, ovala stäl- 
len, der stamrören voro undanträngde af egna, 
liksom mera sjelfständiga rörbildningar. Stam- 
rören omkring dessa ovala fläckar voro böjda ut- 
efter fläcken, och afgåfvo grenar, som från alla 
sidor slingrade sig helt glest in i den. En del 
rör voro i ändarne liksom päronformigt utvidga- 
dera benjords-celler, som åter stodo, medelst 
mellanrör 1 förbindelse med andra celler af trekan- 
tiga och flerehanda former. Sjelfva rören ingingo 
här äfven direkte talrika förbindelser sins emellan 
nästan i form af slingor, nät o. s. v. (Tab. V, fig. 4); 
å några af de större cellerne kunde jag räkna 
3 å 10 större rör, som från dem afgingo, eller 
öppnade sig i dem. I de tänder, hvilkas rötter 
voro tillspetsade, var cellbildningen nästan så öf- 
vervägande, att reguliera rör knappast syntes; 
men det oaktadt syntes dock en tydlig gräns 
emellan detta sålunda beskaffade tandben och 
cortical-substansen, uti hvilken cellerne lågo i nä- 
stan regelbundna rader. De yttre af cellerne i 
tandbenet ingingo likväl talrika förbindelser med 
cellerne i cortical-substansen. Delphinens tänder 
tyckas, liksom Wallrossens och Själhundens till- 
slutas ganska tidigt, och liksom beröfvas deras 


pulpus; hvilket torde hafva sin grund deri, att 


93 


dessa djurs tänder mest hafva att arbeta i mju- 
ka delar, mindre äro utsatte för nötning, och be- 
höfva sålunda mindre tillväxt, än tänderna hos 
de fleste landt-däggdjur. Å en annan sida tyckas 
de deremot mera, än andra tänder i friska till- 
ståndet, erhålla stark beläggning af cortical-sub- 
stans, afsöndrad från sjelfva alveolens inre hin- 
na, som ofelbart är en qvarlemning af sjelfva 
tandsäcken. Om man antager, att tanden behöf- 
ver bibehålla kommunikation med den öfriga 
delen af organismen, så är det sannolikt, att 
förbindelsen med densamma, som blifver den be- 
röfvad genom försvinnandet af pulpus, ersättes 
genom cortical-substansen och genom de rör, som 
från denna öfvergå i tandbenets celler. 

Tänderne af Crocodilus sclerops och Lucius 
hafva beläggning af emalj på kronan och af tem- 
meligen tjock cortical-substans på den delen, som 
sitter i alveolen. 

Tandbensrörens största tjocklek är igso lin. 
De äro glest, uttänjdt och svagt vågiga; på flera 
ställen hafva de parallel-böjningar, men gå för- 
öfrigt utan bestämda bågböjningar, med en lägre 
förstoring sedda, nästan rakt från tandens inre 
håla till ytan. Deras afstånd från hvarandra 
tycktes vara af 4 å 5 rörs bredd. Rörens. stam- 
mar dela sig tydligt straxt efter deras början i 
den inre hålan; grenarne af delningen böja sig 
redan i deras början betydligt ifrån hvarandra, 
öch kröka sig särdeles i grannskapet af roten nä- 
stan oregelbundet. Från alla sidor afgå talrika, 
fina, både längre och kortare små grenar, af hvil- 
ka de flesta dock tyckas vända sig mot roten. 
Dessa små grenar synas på många ställen sluta 
sig, med liksom uppblåsta ändar, i benceller. Tal- 
rika lager af benceller genomstryka hela längden 


94 


af tanden, somliga starkare, andra finare. De bö- 
ja sig vackert om i kronan och följa i det mnär- 
maste pulpi cavitet; det starkaste lagret af dessa 
celler ligger här, liksom i många af däggdjurens 
tänder, i den yttersta delen af tandbenet. Dels 
dessa bencelluls-lager och dels parallel-böjningar 
bilda de talrika, fina, parallela strimmor, som sy- 
nas i Crocodil-tandens genomskärningar. Insi- 
dan af tandbenet, eller dess hålighet tycktes 
vara beklädd med en tunn membran, som skilde 
den från beröringen med de ersättningständer som 
denna hålighet äfven innehåller. 

Hos Python bivittatus kunde jag icke upp- 
täcka, hvarken emalj, eller cortical-substans; 
tandbensrören äro något litet tjockare än hos Cro- 
codilen, och hafva en ytterst svag böjning utåt, 
samt mot roten. Endast på få ställen och på 
längre afstånd visa de en svag böjning. Deras 
afstånd från hvarandra tycktes hafva 4 å 9 rörs 
bredd. De dela sig ej, som de föregående tän- 
derne, i grenar, som sjelfva föreställa stammar. 
Alla grenar i kronan af tanden gå utåt periferi- 
en; i den öfriga delen afgå de på den sidan 
af stamrören, som är roten närmast. Dessa gre- 
nar afgå nästan parallelt, under mycket spetsiga 
vinklar. Somliga af dessa grenar äro tjockare, 
och motsvara stamdelningarne i andra tän- 
der. Äfven dessa afgifva talrika grenar, hvilka 
dock afgå 'parallelt med de öfriga. Denna pa- 
rallelism ger tandbenet af Python, i mikrosko- 
pet ett alldeles eget utseende (Tab. V, fig. 5). Till 
benceller syntes endast i ytan svaga spår. 

Bland det inskränkta antal af fisktänder, jag 
undersökt, fann jag tandbenet af Sparus Ronde- 
letii och Balistes Vetula mest likna de däggan- 
de djurens och amfibiernes. ”Tandbenet hos des- 


95 


sa djur är 'hvitt och hårdt som elfenben och visar 
under mikroskopet vackra, regelmässiga, fina rör. 

Hos Sparus Rondeletii är rörens tjocklek nä- 
ra deras början i dentes incicivi sög P- I. De 


3000 
äro temmeligen regelmässigt och tätt undulerade, 


med flere både större och mindre parallel-böj- 
ningar inåt cavitas pulpe; i kronan voro de ore- 
gelbundet och mycket slingriga. Dessa rör dela sig 
så spetsvinkligt och grenarne lägga sig så tätt intill . 
stammarne, från hvilka de utgå, att, med un- 
dantag af dem, som afgå närmast yttre ändarne 
nära tandens yttre yta, de knappast äro märkbare. 
Bencellerne visade sig endast ganska otydligt. 
Emalj-beläggningen var tjock, svagt brunaktig och 
genomdragen af otaliga utåtgående, hvarandra kor- 
sande fina springor, nästan liknande rör. 

Hos Balistes Ketula äro rören finare än hos 
Sparus, nemligen +goo P- I., vackert parallela, med 
undantag af deras yngsta produktioner i spetsen 
af cavitas pulpe. Deras undulationer voro gan- 
ska svaga och mycket långsträckte. Deras afstånd 
från hvarandra hade knappast mer än ett rörs 
bredd. De större grenarne ligga tätt utefter stam- 
marne, då deremot de mindre, till en stor del 
böja sig från dem i en alldeles tvär riktning emot 
stamrörens och emot roten. Nära tandens yta 
göra sjelfva ändarne af stamrören, äfven starka 
parallel-böjningar. Största delen af detta djurs 
tänder är omgifven af en tjock, hård och stark 
emalj, uti hvilken det på flere ställen synes, som 
om tandbensrören fortsatte sig; liksom hos Spa- 
rus är den genomskuren af utåt gående springor. 
Omkring tandroten syntes äfven ett slags cor- 
tical-substans. 

De öfriga fisktänder jag undersökt bestå 
för det mesia af en ofullkomligare tandben- 


96 


substans, med en mängd gröfre rör, och närma 
sig il sådant hänseende mycket i inre byggnad till 
tänderne hos Bradypus. 

Hos "Squalus cornubicus voro de fleste tän- 
derne, ehuru platta, dock ihåliga och försedde 
med en tjock "beläggning af emalj. ”Tandbens- 
rörens största tjocklek Här a ERP ETEN Spotsen 
af tanden vända de sig mot: denna, på sidorne 
ligga de tvärt utåt och mot roten, 'som sitter  fä-' 
stad vid en basis af verkligt 'ben, vända de sig 
strålformigt emot detta. Rörens egentliga stam- 
mar ligga temmeligen vidt åtskilde, och deras 
delningar, som i många fall börja helt nära stam- 
rörens ursprung ifrån den inre, emot den lilla 
cavitas pulp&e vända väggen, böja sig betydligen 
ifrån hvarandra (se tab. V, fig.' 6), under det de 
Kastigare, än i 'de fullkomligare tänderne, minskas 
i tjocklek. Utefter hela förloppet, så väl af stam- 
marne, som deras delningar, afgå talrika, finare si-' 
dogrenar i en riktning, som är fullkomligen tvär 
emot de rör, från hvilka de utgå. I grannskapet 
af den yttre ytan blifva dessa finare grenar full-- 
ständigt parallela :och sluta under emaljen i grof--. 
va irreguliera kalkceller. Ifrån dessa käålkeeller 
utgå andra oregelbundna rör, hvilka dels förbin- 
da sig sins emellan, och dels öfvergå i andra cel-' 
ler. Den yttre delen af tandbenet bildar liksom 
ett: eget lager, som "är -dunklare: än - det 1nre;-1 
sjelfva gränsen emellan dessa lager ligger en mängd 
grofva kalkeeller. Både finare och gröfre kalk- 
celler förekomma dessutom öfverallt i tandbenet. 
Cavitas pulpze var på de' fleste, af mig undersök- 
te, Haj-tänder, äfven af olika utvecklingsgrader, 
ganska liten. Mot roten öppnade sig i densam- 
ma några gröfre rör, som innehöllo ett rödt äm- 
ne, liknande torkad blod. Dessa rör gingo långt 

in 


97 


in uti den vid roten fistade benfoten, och öfver- 
gick i dennas mergkanaler. ö 
Hos Esox Lucius, liksom hos de fleste an- 
dra fiskar, förekomma, som bekant är, på en gång 
en mängd tänder af olika utvecklingsgrader ; fråti 
de minsta lössittande spetsar, ända till de, med 


en fast benfot vid :käkbenet orörligt förenade, sto- 


ra roftänderne. På ingendera kunde jag under 
mikroskopet upptäcka någon betäckning af emalj; 
deremot fanns: tandbenet så mjukt, att det kunde 
skäras med knif,: nästan lika lätt som : en skrif- 
penna. Endast 1 grannskapet af spetsen och på 
de skarpa kanterne kändes det 1 ytan något hår- 
dare. Det ben, hvarmed de äldre tänderne vid 
basen voro fästade vid hufvudets ben, utgör, ehu- 
ru af annat utseende, dock en fortsättning af sjelf- 
va den inre delen af tandbenet. Detta saknar det 
öfriga tandbenets hvithet och glans, emedan det 
ända ut i ytan är grofrörigt. : Sjelfva. tandbenet 
hos Gäddan kan, som det mig: synes, rättast de- 
las i en inre med grofva rör försedd kärna, och 
en yttre tunnare del; som utgör dennas betäck- 
ning och är försedd med sina parallela rör. . De 
gröfre stamrören, som intaga den. inre, ofullkom- 
ligare delen af tandbenet, äro i de tjockare än- 
darne af omkring £& P. I diameter. De löpa 
nästan parallelt med tandens axel; och ingå sins 
emellan talrika större och mindre anastomoser. 
Närmast basen af de fastsittande tänderne, äro 
äfven de gröfre tvärliggande anastomoserne hvar- 
andra så nära, att interstitierne knappast hafva 
de gröfre rörens diameter. Från de grofva stam- 
rören utgå särdeles vackra, ganska korta rörstam- 
mar af do 3 s000 PL tjocklek, mest 1 tvär 
riktning. De fleste dela sig straxt efter utgån- 
gen i ytterst fina qvastar, hvilkas ramificationer 


K. V. Acad. Handl. 2836. 


98 


ingå otaliga nätformiga förbindelser sins emellan, 
och uppfylla interstitierne emellan de gröfre 
rören. I öfvergången af denna 'tjockröriga inre 
tandbensubstans till den yttre finröriga, synes 
en egen enkel sträckning af rör, bildade af de 
ytterst rak-sträckte, annars bågformiga anastomo- 
serne af stamrörens ändar, hvilka liksom utgö- 
ra gränsen emellan den yttre och inre tand- 
substansen; utanför dessa gränsrör förekomma 
inga tjocka rör. Deremot utgå från nämde gräns 
fina, korta rörstammar, hvilka ungefärligen haf- 
va samma riktning härifrån och utåt, som de 
små rören i de yngre tunnväggade, ihåliga kron- 
skalen af fullkomligare tänder ifrån deras 
början i den stora cavitas pulpe och utåt ytan. 
Äfven här äro de, som ligga närmast spet- 
sen, nästan parallela med tandens axel; de när- 
mast roten belägna ligga i en tvär riktning mot 
denna o.s. v. De dela sig buskvis i gröfre och 
finare grenar, som ingå talrika nätformiga ana- 
stomoser sins emellan, men afgifva ytterst ganska 
vackra, tättliggande parallela rör af +z;0 till sö 
P. 1. tjocklek, på hvilka jag hvarken kunde se 
grenar, eller anastomoser. Detta yttersta stra- 
tum af tandsubstans ger gäddtandens genomskär- 
ningar ett eget vackert. utseende, och liknar, vid 
svag förstoring, ett lager af emalj. Det börjar 
ytterst tunnt nära tandens basis, der den 1 fri- 
ska tänder gråaktiga, 1 torra gulaktiga basilar-de- 
len af tandbenet slutar; den är tjockast vid spet- 
sen, hvarest rörens fina förgreningar förete det vack- 
raste dendritiska utseende. Denna fin-röriga ytt- 
re del af tandsubstansen är af den renaste hvit- 
het, samt vida tätare och hårdare än det inre 
åt tandbenet. Af den yttersta ytans hårdhet på 
torra tänder hade jag väl förmodat, att den 


99 


skulle vara öfverdragen af en ytterst tunn emalj; 
men i mikroskopet kunde jag ej upptäcka - nå- 
gon sådan. ög KR | 


Hos Gadus Molva sitta de fasta tänderne, 


liksom epiphyser på små processer, som äro bil- 
dade af en på eget sätt modifierad  bensubstans, 
hvilken liksom utgör en öfvergång från käkbe- 
nets bensubstans till tandens. : Sjelfva tändernå 
äro korta, koniska och halfklara, hafva endast i 
yttersta spetsarne, der dessa icke äro afnötte, en 
beläggning af emalj. Denna lilla emalj-belägg- 
ning ligger här nästan, som jernskoningen på vis- 
sa spadar, och löper ut i en tvär ägg framåt och 
bakåt, samt på somliga i en kort lansett-formig 
spets, den ger spetsen af tanden sitt hvita ut- 
seende: och finnes, som det synes, från början på 
alla tänderne. Äfven de fastsittande tänderne 
hafva en cavitas pulp&e, som i somliga är större, 
i andra mindre, och förenar sig med en motsva- 
rande urhålkning i den benfot, på hvilken tan- 
den är fästad. I en del tänder är cavitas pulpe 
ganska liten, nästan ' reducerad till ett, längs- 
åt tandens axel gående koniskt rör. I sjelfva 
-tandbensubstansen hos Långan syntes stor fat- 
tigdom på rör. Utefter väggen af den långs 
igenom tanden sig sträckande, till en del rör- 
formiga cavitas pulpe, öppnade sig stamrören 
med. korta stammar af & å & P. 1 -tjock- 
lek, hvilka sträckte sig mot spetsen och: utåt 
(rami patentes Botanic:) och grenade sig åt ömse 
sidor, med stora mellanrum. Grenarne  ingingo 
med andra från närliggande rör stora slingfor- 
miga anastomoser, och de yttre ändarne öfver- 
gingo äfven i slutna anastomoser, nästan som de 
finare blodkärlen i Villi, på tarmkanalen: Den- 
na yttersta ordning af anastomoser bildar här 


100 


liksom hos Gäddan, ett slags gräns, utom hvilken 
man icke ser några gröfre rör. De fina sidogre- 
narne af tandbensrören hos Långan voro svåra 
att upptäcka; de syntes vara mindre reguliera, 
och gingo mest tvärt emot de rör från hvilka de 
utgått, eller mest parallelt med tandens axis: 
Tänderne hos Anarrhichas Lupus likna i flera 
hänseenden ganska mycket de fasta tänderne hos 
Långan. Liksom dessa mnehålla de en liten eavi- 
tet, äro epiphys-artadt fästade vid upphöjningar 
af de tandförande benen, och hafva endast en 
liten, snart förgående emalj-fläck på: toppen af 
hvarje tand; rörbyggnaden är, med undan- 
tag af den skiljaktighet, som uppkommer från 
ringare utsträckning af cavitas pulpae, nästan den- 
samma. De processer, på hvilka tänderna sitta, 
hafva särdeles fästat Cuvierrs uppmärksamhet. 
I Vorles. äbers. v. MeckeL 3:e Th. pag. 111 sä- 
ger han om Anarrhichas: ”Seine Kiefern sind mit 
Erhabenheiten bekleidet , welche nur aus Fasern 
oder Röhren gebildet werden, &c.— Beim erwach- 
senen Seewolf findet man weiter gar nichts und 
ist geneigt diese Erhabenheiten fär die Zähne 
zu halten; &c. — Pag. 136. ”Der Seewolf ist das 
einzige mir bekannte Thier, bei dem ausser dem 
Zahne noch ein Theil des Knochens, nähmlich 
die knöchernen FErhabenheiten , von denen ich 
weiter oben geredet habe, ausfällt. Das Aus- 
fallen dieser Erhabenheiten kommt, wie ich schon 
erwähnte, mit dem Abfallen der Hirschgeweihe 
iiberein, und ohne Zweifel geschieht auch die 
Wiederergänzung auf  dieselbe Weise, nur 
mit dem Unterschiede, dass die neue zahntra- 
gende Erhabenheit nicht genau. an der Stellte der 
alten, sondern zur Seite derselben hervorkommt 


ror 


und nur durch ihre Vergrösserungy, die durch 
das Ausfallen der Alten gelassene Licke aus- 
gefällt wird.” > | i 

Jag har undersökt flerfaldiga hufvuden af 
Anarrhickas, och kan i följd af hvad :jag dervid 
funnit, icke inse annat, än att den store Mästaren 
har i denna fråga blifvit högligen -missledd. De 
sålunda beskrifna processerne, på hvilka tänderne 
skulle vara fästade, existera nemligen icke i verk- 
ligheten. Deras företeelse är blott en illusion. 
Denna illusion uppkommer på följande: sätt: ett 
stycke ifrån tändernes egentliga fäste går en rand 
liknande alveolar-randen. Det benparti, som går 
emellan denna och tänderne, utgöres af en egen 
porös bensubstans och har på ömse sidor små 
fåror, hvilka motsvara tändernes mellanrum, samt 
gifva denna så tillsägande basilar-substans ett ut- 
seende, som om den vore delad i lika många pro- 
cesser, som tänder fästa sig på den. Detta utse- 
ende ökes ännu mer deraf, att i ändan af hvar- 
je af de omtalta fårorne, närmast den alveolar- 
randen liknande gränsen af det tandförande  be- 
net, finnas runda öppningar till små kaviteter, 
hvilka innehålla säckar för ersättningständer, äf- 
vensom till en del nästan färdiga ersättningstän- 
der. - Desse alveolar-mynningar, som ligga en vid 
ändan af hvarje interdental-fåra och sålunda en 
för hvarje tandlucka, bidraga mest att gifva näm- 
de basilardel, af de tandförande benen, utseendet 
att vara afdelad i lika många processer, som 
tänder.  Hvarifrån nu den värde Författaren häm- 
tat den idéen, att desse benstycken skulle ersätta 
sjelfva tänderne, sedan dessa utfallit, och slutligen 
sjelfva ömsas , det kan jag så mycket mindre för- 
stå, som jag på de många hufvuden af Anarrhichas 
jag undersökt icke ens funnit några tänder felan- 


102 


de, men väl mycket nötte. De främsta och längsta 
tänderne i ossa intermaxillaria och de motsva- 
rande i underkäken hafva mest utseende" att 
sitta på egna benprocesser, hvilka: i förbindelse 
med :sina tänder hafva en 'aflägsen likhet med 
hjorthornets: fäste vid rosenstocken, hvarföre både 
Cuvier och von Born fästat sig vid denna likhet. 
von Born: har äfven ' gifvit "en: trogen teckning 
öfver den vackra krans af fållor, som man ser i 
sjelfva fästet af tanden, när man tager den lös 
från käken (HevussincER Zeitschrift: för die Org. 
Physik 1:a Bd. Taf. VI fig. 2) Densamme anta- 
ger orätt hos Anarrhichas liksom hos Gäddan, att 
tänderne äro öfverdragna af emalj; deremot sä- 
ger Anpre (Philos. Transactions of the R: Soc: 
Vol. LXXIV »pag. 277) om dessa tänder .”the 
teeth are formed of a hard bony matter, not 
covered with enamel, äs in some animals.” J ag 
har nemligen . aldrig funnit spår till emalj på nå- 
gon framkommen och vid sin bas fastvuxen tand 
af Anarrhichas; utan undantag har jag alltid fun- 
nit detta djurs tänder afnötte i spetsarne. Jag 
uppsökte derföre de små i ofvannämde reserv- 
alveoler befintliga tandfrön, »och fann att hvar- 
je sådant hade på spetsen, eller det ställe, som 
motsvarade densamma, en liten, emalj-portion.. De 
tillspetsade koniska framtändernes frön hade blott 
sjelfva yttersta "spetsen emalj-beklädd. De lins- 
formiga fröna till de trubbiga tänderne i Vomer 
hade, på sin nästan platta, strålformigt tecknade 
kron-yta, i midten en liten, hvit upphöjning af 
emalj, hvars bredd vid basen icke var fullt 3 
Par. lin. Atten fisk, som begagnar sina tänder 
alt sönderkrossa tjocka Musslor, Snäckor, Humrar, 
Echini o. d., snart måste afnöta dessa små emalj- 
spetsar., och att denna bildning här svårligen 
kan vara af någon nytta, tyckes vara klart. 


rr 


Stamrören i tandbenet äro något litet gröfre, 
än hos Långan; de inre af dem gå nästan all- 
deles parallelt med tandens axel; de yttre lägga 
sig något utåt. Denna riktning af stamrören hos 
Anarrhichas kommer deraf, att tanden bildas till 
en stor del innan cavitas pulpe börjar forme- 
ras, hvilket åtskilliga tandfrön visade mig; der- 
igenom kommer nemligen ej cavitas pulpe, att 
sträcka sig såsom hos Långan i form af ett stam- 
rör, ifrån hvilket de andre rören utgå mot si- 
dorne. Sedermera dela sig dessa stamrör i vack- 
ra parallela, finare grenar, hvilka ingå med hvar- 
andra talrika, nätformiga anastomoser, som till 
någon del intaga mellanrummen. De sluta sig utåt 

på samma sätt som hos G. Molva. De gröfre stam- 
marne af dessa rör voro till största delen fyllde 
med ett rödt ämne, som ofelbart var produktio- 
ner af pulpa. De finare kalkförande rören syn- 
tes ganska otydligt. 

Hos Cyprinus Idus, som endast har tänder i 

harynx, äro dessa tänder till sin byggnad myc- 
lika dem hos Balistes. De innehålla en be- 
tydlig cavitas pulpe, som sträcker sig nästan ge- 
nom hela tanden och till en del äfven ned i 
benet under tandfästet, der ett hål öppnar sig 
utifrån för ingången af kärlen. Vid betraktande 
af tanden för blotta ögat, äfvensom för loupe, ser 
man en .emalj-lik, hvit, klar beläggning på och 
omkring spetsarne af ifrågavarande tänder, men 
jag kunde ej fullt förvissa mig1i mikroskopet, att 
denna beläggning var emalj. Tandbensrören äro 
temmeligen reguliera och parailela; deras tjocklek 
nära början i cavitas pulpe är +2;a P. 1 De de- 
la sig gaffelformigt, så att delningarne fortgå 
parallelt med -hvarandra; men de finare grenarne 
särdeles mot. yttre delen af tanden, afgå mera 


103 


104 


frånsträckte och vetta liksom hos Balistes, 4 
r en riktning mot tandens basis. Mot yttre de- 
len af tanden äro grenarne också. derföre vack- 
rast, rikast och tydligast. / | 

0 oG. CUVIER äfvensom VON Borr hafva haft 
kännedom om rörbyggnaden i åtskilliga fiskars 
tänder, men begge tyckas de hafva: dne: dessa 
rör, eller :som ide ock kalla dem, fibrer, såsom 
gående odelade och parallela ifrån cavitas pulpe 
till slutet af tandbenet. von Born säger uttryck- 
ligen, att somliga fisktänder bestå af Fasersubstans , 
med: emalj-beläggning, andra af bensubstans :med 
samma. Till de förra räknar han tänderne af 
Anarrhichas, der rören hafva en betydlig diamée- 
ter, så att de lätt ses vid en mindre förstoring; 
till de sednare har han räknat sådana tänder med 
ett hårdare, tätare tandben, i hvilket rören und- 
gått: hans kännedom. Både Cuvier och von Bors 
antaga, att närande kärl och: nerver ingå i de 
ihåliga rören. Jag har. funnit: de gröfre af dem 
hos Hajen, Gäddan, Långan och Anarrhichas: of- 
ta innehålla ett rödt ämne, alldeles likt: pulpa, 
JTiksom i de större rören, 1 den inre massan af 
Wallrossens tänder, hvarföre de väl med :skäl 
kunna "anses såsom: greniga förlängningar af ca- 
vitas pulp&e, analoga med de egentliga ) mergkana- 
lerne 1 substantia ossea. I dettki fall äro Gidast 
de finare rören att anse som snön ag kalkfö- 
rande rör. 


Emaljen. . 

Enligt Berzeuws ”lemnar emaljen efter upp- 
lösning i syror intet brosk ,, utan blott en högst 
obetydlig , brun, hinnaktig väfnad ; som sufit 
på dess insida. Den svartnar i bränning icke 
på utsidan och ganska på insidan, 


105 


luktar dervid någol litet ammoniakalisk och för- 
lorar ; om den var väl torr icke 2 procent af 
sin vigt i bränning. Deraf ser man således, att 
den icke väsentligt innehåller något" animaliskt 
ämne.” (Lärobok i Kemien 6:te D. p. 540). Jag 
anför detta stycke af den berömde Författaren, 
emedan det vid frågan om emaljens organiska be- 
ståndsdelar är i så hög grad upplysande. Som 
Berzzuvws klårligen antydt, så är emaljen på in- 
sidan fästad. vid en tunn hinna "). Denna hin- 
na emotstår länge vattnets. åverkan. På tänder, 
som flere månader macererats i vatten, har” jag 
vid emaljens aftagning och upplösning i syror 
fannit den qvar. Jag blef nästan förvånad, när 
jag en gång i diluerad saltsyra upplöste en stor 
emalj-skifva af en fossil häst-tand (uppgräfd ur 
djupet af en torfmose) och fann, sedan all emal- 
jen var upplöst, denna: hinna - qvarsimmande i 
vätskan. Jag undersökte den sedan i mikrosko- 
pet vid en betydlig förstoring; den syntes vara 
genomborrad af en mängd tättsittande, små hål, 
men visade intet spår till trådar. 

I samma: fossila. tänder hade jag äfven till- 
fälle, att jemföra den olika varaktigheten af de 
olika tandsubstanserne. :Cortical-substansen på 
det yttre af tänderne var helt och hållit bort- 
fallen; i fördjupningarne var den så lös, att den 
sönderföll i smulor, då den . uttogs.  Tandben- 
substansen var äfven till största delen bortmult- 
nad; den del som deraf fanns qvar var ganska 
lös och liknade brunt sammet. Den var upp- 
löst liksom i lösa trådar, gående i alldeles sam- 


") Förmodligen en lemning af den hinna, som omgifvit 
det af Purkinse så mästerligt framställda emalj-or- 
ganet (RascHkow 1. c.) 


106 

ma riktningar som rören. Största delen af tand- 
stommen bestod sålunda af .emaljen, och denna 
hade bibehållit samma kristallinska utseende, samt 
nära samma hårdhet, som på en torkad, ny tand. 
Äfven detta talar för emaljens ringa organisation 
och ringa innehåll af organisk materie. Emed- 
lertid tyckes den alldeles nybildade emaljen här- 
ifrån göra ett undantag. "Om man nemligen af- 
lyfter den ännu föga fastsittande och föga sam- 
manhängande emaljen från en tand, som ännu 
sitter qvar i sin säck, eller bäst från roten af 
en ung hästtand, så lossar den lätt och sönder- 
delas dels i stycken dels i små, ytterst fina pris- 
mer... Om denna unga emalj-bildning lägges i ut- 
spädd saltsyra, så qvarlemnar hvarje litet pris- 
ma en liten portion af ett organiskt ämne. Då 
emedlertid detta ämne sedermera i den fasta 
emaljen icke återfinnes, så är det sannolikt, att 
samma organiska ämne endast är ett depositum 
af den vätska, som från början omger de lösa 
emalj-trådarne. Dessa äro ännu omslutne af sam- 
ma organiska depositum, då de ordnas intill hvar- 
andra; men i samma mån, som emalj-trådarne 
trängas tätare tillsammans och nya inkilas dem 
emellan, för att bilda den hårda emaljen, isam- 
ma mån, föreställer jag mig, att detta depositum 
liksom förtränges, och blir slutligen qvar i så 
ringa qvantitet, att det icke mera kan särskilt 
framställas. oral 

Nämde, från hvarandra lätt afskilj-bara, emalj- 
trådar visa sig under mikroskopet såsom små kan- 
tiga nålar, af omkring. sao P- 1. tjocklek, På 
somliga af dessa nålar ser man, små tätt sittande, 
tvära strek, af hvilka en del sträcka sig öfver 
hela tråden, andra endast öfver en del af den- 
samma. Samma trådar får man se med hvar- 


107 


andra sammanhängande, då man i mikroskopet 
undersöker tunna skifvor af emaljen, skurne ge- 
nom: längden och nära kärnlinien af cavitas pulpae 
(Tab. IV, fig. 7 aaaa).  Betraktar man emaljen 
af ett sådant preparat vid en starkare förstoring 
"(t. ex. 300 gångers linear-förstoring), så ser man 
mångenstädes de tvära strek, som gå öfver trå- 
darne (Tab. IV, fig. 8 bbbb). På somliga ställen 
ligga dessa strek helt nära intill hvarandra, på 
andra mera RR på somliga fortsätta de sin 
gång rakt öfver flera emalj-trådar, på andra gå 
de alternerande, eller liksom kalkstrimmorne i 
en tegelmur. Jag har ej lyckats att utröna hvad 
som vållar dessa strek, men förmodar, att om 
sjelfva emaljtråden är en oorganisk massa, som 
är omgifveu af en tunn organisk kapsel, så till- 
höra de ifrågavarande streken denna kapsel och 
icke sjelfva emalj-tråden; ägor 
Emalj-trådarne hvila med de emot tanden 
vända ändarne: på den ofvan anmärkta hinnan, 
som är tätt intryckt på ytan af tandbenet. På 
menniskans tänder såg jag tydligen, att denna 
yta bildade en mängd små spetsar, och emellan 
dessa voro små, svaga, men temmeligen regelmäs- 
siga fördjupningar, 1 hvilka: emalj-trådarne slu- 
tade sig (Tab. IV, fig. 7 cec). Emot denna yta 
stödja sig emalj-trådarne hos menniskan i olika 
riktningar, så att de nedersta äro mest tvär-lig- 
gande, och de som utgöra tandens tuggyta, mera 
stående. :I somliga tänder och på somliga stäl- 
len äro de böjde på flere olika sätt. . På några 
ställen göra de vackra parallel-böjningar (Tab. 
IV, fig. 7 dr); på andra böja de sig emot hvar- 
andra, hvarvid en del trådar sluta med snedt 
afstympade ändar emot de andre, innan de hun- 
nit till ytan af tanden. På åtskilliga ställen, i 


108 


synnerhet i'de flerspetsade tändernas kronor, och i 
de delar som motsvara groparne;, bilda de lik- 
som hvirflar, och på andra ligga de förträngda 
emot hvarandra liksom hopvällda. - De. äro. nå- 
got, ehuru knappast utan mikrometer-mätning. 
märkbart, 'större i yttre än 1 inre ändarne. I 
kronorne af RN 05 kindtänder finnas en del 
inkilade trådar i yttre delen af emaljen, som icke 
räcka intill tandbenets yta. -Sådane inkilningar 
hår jag äfven funnit på andra ställen, äfvensom: 
å de raka, långsträckta sidorne af: hästens och 
de idisslande djurens kindtänder. I-en del djur- 
tänder syntes emalj-trådarne ganska otydligt. Hos 
Amphibierne och fiskarne kunde jag ej urskilja 
dem, men då de tydligen syntes, dage: de sig 
icke märkbart olika med dem hos menniskan. 
För att noga betrakta ändarne af emalj-trå- 
darne, erfordras 300 gångers linear-förstoring; 
under en sådan visa sig trådarne stå intill hvar- 
andra, alldeles som :vaxpiporne i en bikaka, samt 
likasom desse sexkantige (Tab. IV, fig. 8). Jag 
anställde denna undersökning dels -på nötta ytor 
af emalj-belaggda tandkronor, dels på  skifvor, i 
hvilka emalj-trådarne: voro tvärt afskurne.. Man 
ser detta förhållande säkrast: vid ofvan ifrån fal- 
lande belysning, emedan. man svårligen af emal- 
jen i tvärsnitt erhåller tillräckligt tunna och ge- 
nomskinliga skifvor. På den, i anförda figuren 
afbildade, emalj-skifvan, som aftecknades af Herr 
von WzricHt, observerades tvenne små. sprin- 
gor, hvilka tydligen syntes hafva följt prismer- 
nes sidor. -(aaaa). :På icke nötta: tänder sluta 
de fleste trådarne med något: tillrundade ändar, 
af hvilka fina, parallela skuggstrimmor . upp- 
komma. | | i 


109 


- Om man med en god loupe: betraktar den 
emalj-beklädda "yttre ytån af en välbildad, ännu 
icke af nötning, polerad ,: menniskotand, så upp- 
täcker man på densamma ' en - mängd - från sida 
till sida parallela, vågigt-gående, upphöjda lini- 
er, som äro så fina och tätt intill hvarandra be- 
lägne,' att jag på en framtand räknade 24 inom 
en pariser-lineas längd. Dessa strimmor äro vack- 
rast och tätast på utsidan af framtänderne, hörn- 
tänderne och de enkla kindtänderne, mindre tyd- 
liga: och något mera glesa på de flerknöliga kind- 
tänderne. De gå ej ensamt på yttre: sidan af 
alla dessa tänder, utan fortsätta sig äfven rundt 
omkring deras kronor, ehuru de inåt munnen äro 
mindre tydliga och mindre regelbundna =). -- På 
en fossil framtand af en häst visade sig dessa 
ringar särdeles väl äfven utan förstoringsglas; de 
voro gröfre och glesare, så att endast fyra strim- 
mor intogo en lineas längd. Man kunde här se, 
att deras tillkomst härrörde derifrån, att emalj- 
trådarne förenat sig i en mängd bälten, hvilkas 
inre rand stödjer sig på tandbenet och den ytt- 
re står framom den näst följande. Som bekant 
är börjar emaljen först att afsätta sig på ytter- 
sta randen eller spetsarne af en tands tuggyta, 
omkring denna första afsatts bildar den nästföl- 
jande ett koniskt bälte, omkring detta åter ett 
nytt o. s. v. men alltid så, att det föregående 
skjuter något utöfver det efterföljande, hvarföre 


' ") LerEUWEnHoEK har känt dessa linier (Continuatio Epi- 
— "stolarum pag. 3 fig. 3 pag. 4) och trott dem vara 
märken efter -tandens framskjutande genom tandköt- 
otet. Detta framskjutande tror han ske skoftals un- 
der bestämda mellantider, och att hvarje interstitium 
emellan "tvenne ringar skulle vara bildad under en 
sådan" mellantid, 


110 


ock den sista ringen, ytterst i roten, kommer att 
stå, liksom ytterst af alla. Samma ringar, eller 
bälten synas äfven ofta på de slitna ersättnings- 
tänderne af hästen. På några kindtänder af det- 
ta djur såg jag dessa ringar i yttersta delen af 
roten, emedan denna saknade betäckning' af cor- 
tical-substans; de voro här vida finare än på 
framtanden, och kunde knappast ses med blotta 
ögat. På mjölktänder har det ej lyckats mig 
att upptäcka dessa ringar. Vid longitudinella 
brott, eller polerade längd-genomskärningar' af 
emaljen synas idet inre af densamma, dels med 
blotta ögonen, dels med loupe, tvenne : slag 
andra teckningar. Det ena utgöres af mest 
brunaktiga parallet-streck, hvilka i tänder med 
onötta kronor böja sig omkring tandbenets kron- 
spetsar (Tab. IV, fig. 7 d"), men gå till sidorne; 
särdeles i tänder med viggformiga kronor, nästan 
-parallelt med tandens axel (Tab. IV, fig. 7 d). 
Af dessa streck upptäckes endast ett litet antal 
med blotta ögonen; då man deremot betrak-' 
tar dem med -:en stark loupe så ser man flere 
finare ordningar liggande inom de gröfre, med 
blotta ögonen synbara. Äfven i mikroskopet 
och vid stark förstoring ser man att dessa 
strimmor bibehålla sin bruna skuggning. : De 
tyckas vara märken efter olika perioder af emal- 
jens bildning, liksom de, kring 'cavitas pulpe 
gående, linierne i tandbenet. Jag kan icke af- 
göra om de tillkomma genom brun färgning af 
sjelfva tandbenet, genom förening af parallela 
skuggor från emalj-trådarnes tvärstreck, eller ge- 
nom begge: dessa omständigheter gemensamt. Jag 
är sharast böjd att tro, det begge dessa omstän- 
digheter bidraga till deras bildning, emedan jag 
på tunna tandskifvor, som varit nedlaggde i en 
stark solution af kaustikt kali; såg att tvärstrec- 


ri 


ken i somliga af dessa lnier, hade betydligen 
tilltagit i tjocklek, bildande en mängd små  pa- 
rallela vinklar med sjelfva emalj-trådarnes mel- 
lanstreck. I andra af de bruna linierne syntes 
emalj-trådarnes tvärstreck ganska svagt. 
ScHREGER (l. c.) fann, att emaljen i horison- 
tela tvärsnittsytor: bildade trenne olika band, el- 
ler lager; nemligen ett yttre grått, ett mjölk- 
hvitt mellanlager och ett inre åter grått lager, 
'som låg omedelbart på tandbenet. Dessa lager 
äro tydligen de ofta för blotta ögat synbara, 
gröfre, eller kanhända flere tillsammans, för blot- 
ta ögat oskiljbare, af de bruna strecken. — Jag 
fann dessa streck särdeles fina, tättgående och 
parallela i den knöliga kindtanden af Lodjuret; 
de voro i en kindtand af Svinet något gröfre, 
men särdeles skarpt, brunt tecknade, liksom drag- 
na med en limal, på nästan lika afstånd från 
hvarandra, till ett betydligt antal och för loupe 
endast, som en brun skugga synliga. Hos Hästen 
och Fåret syntes dessa strimmor endast som bre- 
da, bruna skuggor intagande en större bredd. 
Det andra slaget af teckningar, som på längd- 
skärningar eller längdbrott, knappast med blot- 
ta ögat, men väl med loupe synas i det inre af 
menniskotandens emalj, äro korta, hvita, för det 
mesta bågformigt böjda i förhållande till läng- 
den, breda strimmor, som vid emaljens slut mot 
tandhalsen ligga starkt utåt och äro i kronan 
mot hvarandra vända, så att säga stående. Des- 
sa teckningar synas egentligen endast vid svaga- 
re förstoring på mörk botten, och gå än i lika, 
än i olika riktningar med emalj-trådarne. Det 
är egentligen dessa emalj-trådar som ”SCHREGER 
afbildat och lösligen beskrifvit under namn af 
Faserstreisen LS preparatet betraktas 
emot dagen med loupe, eller med genomfallande 


112 
ljus i mikroskopet, så försvinna de. Endast vid 
en betydlig förstoring ser man då, i deras ställe, 
ett slags ytterst matta, breda band, bildade af 
sammanträffande: parallel-skuggor från emalj-trå- 
darnes tvärstreck "). De finnas i emaljen af de 
flesta, af mig undersökta däggande djurs tänder, 
och till ett vida större antal än de på emaljens 
yta befintliga ringarne. ' I amphibiernas och fi- 
skarnes tänder upptäcktes de ej. I framtänder- 
ne af hästen voro dessa strimmor alldeles räta; 
1 kindtänderne af Hästen, Oxen och Fåret voro de 
utåt böjde. — Hos  Skälhunden. fanns endast 
tunna, spridda fläckar af emalj på kronan, en 
rand på skärkanten och en: ring "deraf kring 
kronans basis. I enlighet med hvad jag i 
beskrifningen om - tandbenet anfört, saknades 
emalj-beläggning på tänderne af Bradypus tri- 
daclylus, Dasypus novemcinctus och Trichecus 
Rosmarus , äfvensom bland de: af mig under- 
sökte fiskar, hos Gäddan, och som -jag tror  äf- 
ven hos Iden. : Hos Långan förekom den endast 
på spetsarne af yngre, icke nötte tänder, hos 
Anarrhichas' Lupus fanns den endast, som en li- 
ten fläck af de små tandkrone-stycken; som ännu 
lågo qvar i sinatandsäckar. — Slutligen torde jag 
böra tillägga, att emaljen nästan alltid visär en 
mängd fina: springor invid dess förening med 
tandbenet, och att dessa 'springor tyckas uppstå 
derigenom, att emalj-trådarne här : vikit ifrån 
hvarandra. "Sådane separationer af emalj-trådar- 
ne förekomma äfven på andra ställen, både i 
frisk och torkad emalj. Ofta visa sig emalj-trå- 
darne på sådane ställen tandade, liksom trådar- 
ne 


") De bågformiga zigzags-teckningar, som Purxkinir af- 
bildat (l. c. fig. 4 88868) har det icke lyckats mig att 
framställa. ; OR 


113 


ne i kristallinsen. Då man låter tunna tand- 
skifvor några timmar ligga i lösning af kaustikt 
kali, så uppkomma hela fläckar af dylika stäl- 
len. Denna omständighet styrker mig i den åsigt 
att emalj-trådarne äro omgifna med, tunna kap- 
sler af ett organiskt ämne. <Särdeles märkvär- 
diga synas emalj-springorne hos Balistes Vvetula 
och Sparus Rondeletit , de äro här särdeles tal- 
rika nästan reguliert gående, något liknande rö- 
ren i tandbenet. På somliga tänder sträcker sig 
emalj-beläggningen utefter hela tandens längd; 
sådant är förhållandet med tänderne hos Bäf- 
vern och Haren, troligtvis är det enahanda hos 
Gnagare. Det är bekant, att dessa tänder, sär- 
deles framtänderne, hela lifstiden fortfara att 
växa, utan att sluta sig i alveolar-ändan, så att 
en sådan tand, som till följe af felaktig riktning 
icke blifvit afnött, Ilere gångor fördubblats i längd 
ifrån det den först utskjöt ur alveolen. Emalj- 
bildningen hos dessa djur. fortfar lika länge, som 
tandbenets formation (ÖuvpeT Experiences sur 
Paccroissement continu et la reproduction des 
Dents chez les Lapins &c. 2:me Mem.), och häraf 
kan man draga den bestämda slutsats, att emal- 
jen icke endast bildas inom "den egentliga folli- 
ceulus dentis, utan att äfven ett emali-bildande 
organ hela lifstiden igenom kan fortfara att exi- 
stera 1 bottnen af sjelfva alveolen. Jag blef 


först uppmärksam på detta förhållande, då jag 


hade gjort en longitudinell genomskärning af en 
35 tum Pi m. lång, tredje kindtand ur underkä- 
ken af en gammal häst, och fann, att äfven här 
emalj-beläggningen fortfor ända ut i den ytter- 
sta kanten af rötterne; tvenne, fyra linier långa, 
ehuru i ändarne öppna, rötter voro nemligen re- 
dan formerade, men äfven dessa rötter voro, som 


K. V. Acad. Handl. 2836. 3 


114 


nämdes, emalj-belaggda. För att närmare kun- 
na utreda om denna sista emalj-bildning verkli- 
gen tillkommit sedan tanden genombrutit tand- 
säcken, så anställde jag jemforelse mellan den 
och samma tand af en annan, storväxt häst, hos 
hvilken tredje mjölk-kindtanden i underkäken 


just var färdig att fällas, och den ersättande, lån- 
ga tanden var färdig att bryta fram. Denna er- 
sättande tredje kindtanden i underkäken var nära 
1 tum kortare och utan ringaste spår till rot- 
bildning. Om man sålunda antager att denna än- 
nu hade före genombrytningen af tandsäcken (som 
likvist redan var omkring kronan absorberad) 
kunnat växa 1 tum, så återstodo likväl i tum af 
emalj-skifvan, som bildats i alveolen efter tand- 
säckens genombrytning. Oaktadt sålunda emal- 
"jen på vissa hästtänder kan afsättas ända ut på 
de delade tandrötterne, så är detta förhållande” 
hos Hästen icke allmänt. På rätt gamla häst- 
kindtänder med långa rötter, äro dessa endast vid 
början emaij-belaggda, och på mjölk-kindtänderne 
hos det nyfödda fölet, som redan hafva delade 
röller, slutar emaljen redan vid dessas - början. 

Den röda färgen på Bäfverns framtänder har 
sitt säte i emaljen. Jag förstår ej huru den för- 
tjenstfulle Författaren FrEprik Cuvier kunnat så 
högeligen misstaga sig, som då han yttrar, att 
den röda färgen tillhör cortical-substansen, helst 
dessa tänder sakna all beläggning af cortical- 
substans. Hans ord äro följande: ”En effet, la 
couleur de la partie anterieure de ces dents de- 
pend dune lame tres mince de veritable matiere, 
corticale , ainsi que je men suis assuré par 
plusieurs experienses speciales , et elle ne de- 
vient brune que sur la partie de Ila dent gui 
. est horsi des igencives ;” (I. cp. xxx). Fram- 


tländecne af Bäfvern och förmodligen af alla 


' 


115 


Glires äro utanpå beklädda af emalj. Hos Bäf- 
vern observerade jag den egenheten af emaljen 
att de förut anförda, öfver emalj-trådarne gåen- 
de tvärstrecken gingo med en synnerlig regel- 
mässighet i räta, parallela Iinier, som på lika af- 
stånd från hvarandra skuro emalj-trådarnes egna 
mellanstreck med sneda vinklar, så att de rutor, 
som Häraf visa sig, äro sneda, liksidiga fyrkanter. 
Den röda färgen har sitt säte i denna emalj. 
Det är likvist endast ett ganska tunnt lager af 
densamma, som är färgadt. Straxt utom tand- 
köttsfästet var detta färgade lagers tjocklek 1; 
P. I., men dock visade det sig i en ytterst tunn 
skifva och vid flere hundrade gångors förstoring 
med en stark intensitet och skarp begränsning 


emot den hvita delen af emaljen. 


Cortical-substansen. 


G. Cuvier, som i original-upplagan af Legons 
d Anatomie comparge kallar denna substans Ce- 
ment (I MecEens ötversättning kallas den Kitt 
oder Rindensubstanz), säger, att den är lösare än 
de andre substanserne, men löser sig svårare i 
syror och svartnar förr i eid än tandbenet (For- 
les. iibers. v. MeEcKer p. 107). Denna substans 
består liksom tandbenet och benet af brosk och 
benjord.  Benjorden skiljes på samma sätt från 
brosket i cortical-substansen, som i benen och 
tandbenet; det är således endast på benjordens 
upplösning, som CuvtErR haft afseende. - På flera 
tänder af Hästar och Menniskor, hvilka jag låtit 
ligga i förtunnad saltsyra, upplöstes benjorden 
förr ur cortical-substansen än ur tandbenet, på 
andra sednare, så att detta förhållande svårligen 
kan anses constant. På brosk af mennisko-tän- 
der, hvilkas benjord blifvit i syror upplöst lå- 


116 


ter cortical-substansens brosk aldraga sig i form 
af en hinna, som är tjockast i ändan af tandro- 
ten; af menniskotänder tycktes den vara mindre 
konsistent, än tandbens-brosket. På detta förhål- 
lande blef jag uppmärksam genom en uppgift 
i Berzern Lärobok i Kemien (6:te Del. pag. 
239); här omtalas en benaktig lamell, som om- 
gifver tanden ifrån gränsen af emaljen, ”hvil- 
ken lamell. man först efter någon indränkning 
i syra blir riktigt varse , derigenom att den lå- 
ter afskafva sig, hvarefter den förut skråfliga 
tåndroten blir slät och glänsande.” Den beröm- 
de Författaren tyckes hafva ansett denna tand- 
rotens beläggning företräda ett periostium. Ehuru 
han ej närmare antydt den såsom en egen tand- 
ben-substans, så har han likväl känt detta stra- 
ium på menniskotänderne långt förr, än någon 
Analom derpå, mig veterligen, blifvit uppmärk- 
sam =); Brosket var cortical-substansen visar i mi- 
kroskopet samma små celler, eller så kallade : 
korpuskler, som den egeniliga bensubstansen, 
tandbenet och de flesta broskbildningar. I ko- 
kande vatten löstes brosket af cortical-substansen 
sednare än af tandbenet, och innehöll några finare 
korn af benjord, då alla sådane från. tandbens- 
brosket redan voro försvunne. När man undersöker 
cortical-substansen frisk, eller torkad, vare sig 
på en polerad yta, eller i tunna, finslipade skif- 
vor, så upptäcker man redan med en god loupe 
en mängå, för blotta ögat nästan osynliga, tätt 


”) I Afhandl. i Physik, Kemi och Mineralogi (1806) I B. 
p- 220 yttrar Berzeuius redan; att ”tandbenet, så långt 
det står ned i tandhåälan, är omhlaådt af en egen, 
benaktig hinna.” ; 


YI gi 

intill hvarandra sitt anis hyita punkter, som vid 
starkare förstoringar sedde, visa sig vara de nyss 
nämda cellerne, hesgällan Synas yn af den ben- 
jord de ir börelssllat Liksom i tandbenet och be- 
net utgå från, elier ingå till de samma, talrika 
rör, hvilka i öfvergången till cellen hastigt ut- 
da sig, så att dem får utseende af en ore- 
gelbunden stjerpa. Dessa rör ingå talrika för- 
bindelser med hvarandra, dels flirelslen dels ge- 
NOM +o560- sovo P: 1. fina grenar, och dels derige- 
nom, att de äfven nästan: omedelbarligen gå ifran 
den ena eellen till den andra, alldeles som i 
bensubstansen.  Sjelfva bemcelleiiie äro ofta olika 
stora; somliga äro mycket utdragne, nästan i form 
af rör, ed äro nästan lika i jälla dimensioner; 
petas medelstorlek hos menniskan fann jag vara 
+; P. LI Vid genomskärningar, som gå trans- 
verselt emot andens axis, ser man tydliot, att 
bencellerne liksom ordnat sig 1 parallela strimmor 
eller koncentriska ringar, af hvilka somliga äro 
starkare, andra svagare, eller att cortical-sub- 
stansen afsatt sig 1 fina, sammanhängande iager. 

Cortical-substansen hos menniskan utgör ett 
ytterst lunnt stratum, som på de fleste tänder 
med fullständig rot, tager sin början omkring tan- 
dens hals, der omaljen slutar, och till lager Små- 


ningom 1 tjocklek mot ändan af roten, der den 


merendels är tjockast (Tab. IV, fig. 1 bbbb). På 
unga tänder, med ännu ofullständigt a AA 
är sele så tunn, att bencellerne den gra ad 
synas; den visade sig då endast, som en fin hi 
na. Ju äldre deremot en tand är, ju mer ca- 
vitas pulpe är tillsluten, desto tjockare är äfven 
den ifrågavarande substansen i ändan af tandro- 
ten. På somliga tänder bildar den i ändan af 


roten en: betydlig klump, eller hvad man van- 


119 


ligen kallat en exsostos. Jag har undersökt en 
sådan tand, på hvilken dlemnå knöl af cortical- 
substans i sndär af roten var 3 linier lång. På 
en vishets-tand, hvilken jag likasom den nyss- 
nämda erhållit af Herr BicHruier , var denna sub- 
stans äfven omkring halsen så tjock, att den der 
formerade en skarp, mot kronan vänd, utståen- 
de kant, som gaf denna tand ett eget, deformt 
utseende. På änden som skjutit långt ut 1 al- 
veolen, äfven utan att i öfrigt vara Rag fann 
jag den understundom vara tjockare än sjelfva 
tandbenet (Tab. IV, fig. 5 bb). Detta tror jag sär- 
deles vara förhållandet hos dem , hvilkas tänder 
varit lossnade, såsom i skörbjugg, eller efter bru- 
ket af merkur. Man finner denna substans, eburu 
merendels tunnare och med mera oregelbundna 
celler, äfven på dentes lactei. 

Hos Markattan vidtager äfven cor kall sub- 
stansen der emaljen sten Cellerne äro något 
större och tätare än hos menniskan, men liksom 
hos henne i flere olika former, såsom trekantiga, 
runda, aflånga med tillspetsade ändar 0. s. Vv. 
De i dem sig öppnande rören kommo rikast ut- 
ifrån, och öppnade sig till största antalet på den 
från tandens axel vända sidan af cellerne. De 
fleste af de fina kalkrören öppnade sig i cellerne 
utan synnerlig utvidgning vid basen. 

Hos Lodjuret, Hunden och Zgelkotten bilda- 
de likaledes cortical-substansen endalt ett tunnt 
lager omkring den delen af tanden, som icke 
var emalj-beklädd, och slutade småningom af- 
tagande, emot emalj-gränsen. På en mycket sli- 
ten framtand af en gammal hund var den myc- 
ket tjock omkring ändar af roten, men kunde 
icke förföljas längre, än ett litet stycke ifrån den- 
samma, I hörntanden af ett fullvuxet omen 


rig 

voro cellerne öfverhufvud något mindre än hos 
menniskan, samt mera rundade. De fina kalkrös 
ren hade ordeniliga, nästan raka stammar, som 
gingo temmeligen parallelt” med hvarandra och 
till sidorne af tanden horisontalt. Vid ändan af 
roten var corltical-substansen tjockast och tillslöt 
cavitas pulpe. Icke destomindre var sjelfva ca- 
viteten qvar och innehöll en röd pulpa, som 
sträckte sig ända ut i spetsen af tanden. I sam- 
manhang härmed var ock cortical-substansen i 
rotens ända genomborrad af flere kanaler, som 
i en convergerande riktning sträckte sig in mot” 
ändan af cavitas pulpex. Dessa kanaiers lumen 
var ungefärligen 3 P. IL I den knöliga kind- 
tanden ur öfverkäken af samma: djur bildade de. 
små benrören, på flera ställen dylika parallela 
sträckningar, som i hörntanden; på andra ställen 
icke. På sidorne och emellan rötterne voro cel- 
lerne som i hörntanden, men kring iändarne ar 
de korta rötterne voro de högst oregelbundna. 
Flere voro 2 å 3 sånger större än de nyssnäm- 
de, 1 hvarandra sammanflytande, och liksom in- 
trängande på sjelfva tandbenets område. Äfven 
här funnos dylika, men ännu gröfre kanaler, som” 
singo till slutet af cavitas pulpex. Dessa kana- 
ier innehålla troligen de blodkärl, som föra nä- 
ring till pulpa. i 

Hos Bäfvern och Haren fann jag cortical- 
substans endast på kindtänderne och förnäml- 
sast i de fördjupningar, som emaljen och tand- 
benet göra inål cavitas pulpe. Cellerne i denna 
cortieal-substans voro hos Bäfvern högst oregel- 
bundet bildade, en del se PL, andra da 6 sån- 
ger större. En del af de fina rören gingo strål- 
formigt, andra parallelt, men dessa paralleler 
bade flera olika riktningar. På det yttre af Dät- 


120 


verns kindtänder upptäcktes dessutom ett ytterst 
tunnt lager af cortical-substans; på den i alveo- 
len inneslutna delen af tanden deremot, voro de 
fullständigt öfverdragne med emalj. På fram- 
tänderne, så väl hos Haren som Bäfvern, sakna- 
des certical-substans. 

Hos Bradypus tycks cortical-substansen spe- 
la en vigtig role; den ligger här omedelbart på 
sjelfva tandbenet, emedan emalj saknas. Som of- 
van är anfördt, äro tänderne hos detta djur, efter 
hela längden, beklädde med ett skal af cortical- 
substans. De närmast tandbenet liggande celler- 
ne voro nästan runda, af circa 333 P- 1 bredd, de 
åt det yttre liggande, voro mest aflånga af + P. 
1. längd 515 P: I bredd. De fina, sig i dem 
öppnande, rören sträckte sig, från cellerne sedda, 
i rika qvastar, som vette utåt. De voro ytterst 
fina, icke vid ingången 1 cellerne utvidgade, åt 
utsidan af cellerne nästan parallele, och för hvar- 
je cell så talrika, att jag ej med någon säkerhet 
kunde räkna dem. Cellerne sjelfve lågo ganska 
tätt intill hvarandra. På tänderne af Dasypus 
novemcinctus kunde jag lika litet finna spår till 
cortical-substans, som till emalj. 

Hos Fåret fann jag endast ett tunnt lager 
af cortical-substans, på den emaij-beklädda delen 
af tänderne; något tjockare var den afsatt om- 
kring ändarne af de rötter, som voro nära att 
tillslutas, samt 1 krongroparne. Både cellerne och 
rören voro ganska oregelbundet bildade och grofva. 
I den tunna lamell, som beklädde emaljen, syn- 
tes celierne mera likna stora, retikulära kärl- 
körtlar, än egentliga caviteter; rören voro grofva 
och af oregelbundet lopp. I cortical-substansen 
kring rötterne, voro dessutom: en del celler ut- 
dragne 1 aflånga, flerspetsiga figurer, af betydlig 


121 


längd, och dessutom gingo, flere gröfre kanaler 
temmeligen parallelt, men mycket giest inifrån 
och utåt. - De ofvannämde körtel-lika cellerne 
voro ungefärligen 3 P. ]. i diameter, de grofva 
rörens tjocklek var i mindre. Särdeles anmärk- 
ningsvärdt var det, att cortical-cellerne ingingo i 
ganska stora, och talrika föreningar med cellerne 
1 det yttre af sjelfva tandbenet. ' Corltical-substan- 
sen i tandgroparne var i högsta grad porös, be- 
stående af ännu mera oregelbundna rör och cel- 
ler, än på ofvannämde ställen. 

Hos Oxen är cortical-beläggningen vida star- 
kare, än hos Fåret; de ofvan omförmälde, grofva 
rören voro här ordentligen greniga och gingo li- 
kaledes, i en nästafr horisontal riktning, på sidor- 
ne af tanden. Cellerne voro mindre, och mera 
regelbundna än hos Fåret. De lågo ganska tätt, 
närmade sig den runda formen, och hade unge- 
färligen +3a P. I i diameter. Man har vanligen 
ansett det så kallade kittet, eller cortical-sub- 
stansen, endast tillhöra tandkronan, eller den med 
emalj belaggda delen af de idislande djurens 
tänder. Att detta är oriktigt, synes af det, som 
redan härom är anfördt om cortical-beläggningen 
på Fårets tänder; än mer öfvertygas man härom 
vid undersökningen af somliga oxtänder med 
oformligt klumpiga fötter. . Denna deformitet har 
jag nemligen funnit. härröra af en alltför stark 
afsättning af cortical-substans ifrån alveolen. Nå- 
gra sådane tänder finnas 1 Carolinska Institutets 
samlingar, och det är efter en af. desse, som jag 
ansett vara upplysande att här bifoga en teck- 
ning (Tab. IV; fig. 6). | 

Cortical-substansen hos Hästen är rika- 
tal på gröfre . rör, af-somkring: Pe kb bredd, 
som gå nästan horisontalt utifrån inåt och dela 


22 


sig i grenar. Från dessa rör, som på visst sätt 
torde kunna liknas vid mergrören i bensub- 
stansen, utgå otaliga, fina rör, hvilka lågo tä- 
ta, som det tätaste ludd. Emellan dessa rör 
ligga cellerne i form af små, korta ovaler, af 
omkring 3; P. I längd. De: rör, som utgå från 
dem, äro så fina, samt så tätt intill hvarandra 
liggande, att de liksom hos Fåret gifva en sådan 
liten grupp utseende af en kärl-körtel, flere gån- 
ger större än sjelfva cellen. Det lyckades mig 
endast att se dessa rör-knutor, under det att pre- 
paratet öfverdrogs med terpentin-fernissa. — Före 
denna indränkning var skifvan nästan ogencm-. 


(a) d 


skinlig. Ögonblicken efter indränkningen visade 


sig de nämde rörknutarne, nästan lika bollarne 
af Conferva cegagropila, likväl så, att de öfver- 
gingo från den ena till den andra. Men detta - 
utseende räckte ej länge; de fina rören fyllde sig 
snart med fernissan och försvunno alldeles. Ef- 
ter några minuter syntes endast dessa, äfven till 
största delen med den klara fernissan fyllde, 
cellerne och grofva rören. Först nu kunde man 
rätt se sjelfva de små cellerne, och som de nu 
visade sig, skulle man knappast kunna ana, att 
några rör eller kärl i dem öppnat sig. Omkring 
rötterne af kindtänderne var cortical-beläggnin- 
gen ganska tunn; deremot var den omkring den 
delen af kronan, som sitter utom tandköttet, på 
sina ställen nära en linea tjock. På yngre kind- 
tänder, som voro färdiga att framskjuta genom 
tandköttet, funnos emalj-groparne alldeles upp- 
fyllde af cortical-substans, och ett tjockt lager var 
redan afsatt på sidorne af tuggytan; då deremot 
samma substans, på två tredjedelar af tandens 
längd närmare roten, nästan helt och hållet sak- 
nades. Yttre ytan af denna unga cortical-sub- 


123 


slans var mycket porös, och i gränsen emot roten 
var substansen afsatt i skiljda, små, vågiga ringar. 

Af Elephantens corlical-substans undersök- 
te jag endast den, som bekläder betarne. :Cel- 
lerne varierade föga i form och storlek; en del 
voro ovala, men de flesta nästan runda; deras 
storlek var omkring 3; PP: LL De uti dem sig 
slutande, små rör voro så fina, att de icke kun- 
de tydligt urskiljas. Hvad som: mest här ut- 
märker organisationen af denna substans, är de 
nästan parallelt och horisontalt gående, vågfor- 
miga rör, hvilka icke otydligt närma sig till sam- 
ma utseende, som tandbensrören. De gröfre af 
dessa rör voro 33; P.1.; de finare sea P-l tjoc- 
ka. Ehuruväl de visade sig vid flyktigt betrak- 
tande vara continuerade från tandens yta till ytan 
af sjelfva tandbenet, så fann jag dock vid när- 
mare skärskådande, att detta icke var förbållan- 
det. De syntes nemligen continuerade dels der- 
före, att de hade så lika riktning, och dels derige- 
nom, att de finare ändarne liksom skjöto förbi hvar- 
andra. Både i yttre och inre ytorne af denna 
substans slutade de i finare och finare ändar, 
som innerst. voro böjda utefter tandbenets vägg. 
De afgåfvo på sidorne en mängd både finare 
och gröfre grenar, som ingingo talrika förbin- 
delser med närliggande; de gröfre grenarne af- 
gingo mest spetsvinkligt. Det hade säkert va- 
rit intressant, att undersöka denna substans från 
flere ställen och särdeles från kindtänderne; men 
som jag ej häröfver hunnit förskaffa mig något 
preparat, så får jag uppskjuta denna undersökning 
till en annan gång. 

E | 

Af Rhinoceros hade jag endast cortical- 
substans från en kindtand. Både det tunna skal 
af denna substans, som beklädde kronan och det 


/ 


124 


tjockare omkring rölterne visade slesa, stora cel- 
ler af mångfaldiga, som mig syntes, oregelbundna 
former... Några voro runda, af så; P. 1. bredd, 
andra voro långdragne, dels i form af rör, dels 
af andra oregelbundna figurer; alla visade en 
mängd rör, hvilka från alla sidor öppnade sig 
i dem. Kring de runda cellerne -lågo de ingå- 
ende rören ganska tätt, strålformigt. 

Hos Svinet visade cortical-substansen nästan 
alldeles samma byggnad, som hos Elephanten. 
Cellerne voro af samma storlek och utseende, 
men de parallela, långsträckta rören något gröfre. 
Hos Svinet går denna substans något litet öf- 
ver emaljens rand; på den öfriga delen af emal- 
jen kunde den ej upptäckas. Den utgör sålunda 
här, liksom hos menniskan, endast en beklädnad 
för tandrötterne. 

Cortical-substansen hos Själhunden, fanns 
förnämligast i tjocka lager på tändernes rötter, 
och visade äfven celler af många oregelbund- 
na former. En del voro runda, andra aflånga, 


andra åter linsformiga, med kanterne uppåt och 


nedåt; de runda voro omkring såg P. I breda. 
Rören ingå i dem dels uppsvällda, dels jem- 


breda; i en del celler utvidga sig samma rör 
vid deras ingång så betydligt, att cellen iiksom 
bildar långa vikar. Sjeifva rören visa här, likasom 
hos flere af de föregående djuren, temmeligen 
långa och parallela sträckningar utifrån inåt; i 
rot-ändan gå de uppifrån nedåt. 
Cortical-substansen hos Wallrossen öfver- 
drager både betar och kindtänder, samt afsät- 
tes omkring de sednare i en så enorm mängd, 
att de små tänderne deraf förlora sin egent- 
liga tandform, hvarpå jag redan vid beskrif- 
ningen om tandbenet fästat uppmärksamheten. 


- 


I 25) 


Den inre byggnaden af denna substans utmärker 
sig genom rikedom på nästan parallela, greni- 
ga, tält intill hvarandra liggande rör, emellan 
hvilka eellerne ligga inströdda. Dessa rör gå äf- 
ven, så att säga, ”Jodrätt emot tandbenets yta, 
samt synas liksom börjande och slutande i de 
olika lager, hvari denna substans är bildad. De 
äro döck ej på långt när så regelbundna och 
parallela, . som tandbens-rörens: Utom sjelfva 
cellerne fyllas äfven mellanrummen till en stor 
del af finare, nätformiga rör. De rör, som ingå 
i cellerne,' bilda omkring dem rika qvastar, som 
synas ömma starkasi till hvarje cells yttre sida. 
Cellerne syntes 1 längd- RN skifvor mandel- 
formiga, hade omkriug såg P. I längd, samt hälf- 
ten så stor bredd. CR rulesubskn nsens rör in- 
gingo talrika förbindelser med tandbensrörens fi- 
nare ändar, särdeles i ändan af kindtandsrötter- 
re; dersammastädes syntes äfven en mängd gröf- 
re kanaler, som gineo intill cavitas pulpee, "och | 


som troligen Wuldinonn blodkärl. 

Hos ett äldre exemplar af Pepkanms Delphi 
fann jag corticai-substans endast på den i alveolen 
infällda delen af tanden, samt i ett temmeliegen 
tunnt lager. Den visade äfven här en stor rikedom 
af dylika, nästan parallela, utifrån emot tandbens- 
ytan gående rör, emellan hvilka cellerne lågo. Cel- 
lerne voro till en stor del utdr agne i oregelbundna 
former, en del voro ganska stora, men de fleste 


ovala och runda. De Rada voro omkring EG 


P. I. stora, de ovala s1; P. 1 breda och dub- 
belt så långa. De lågo i vackra rader utefter 
tandens periferi, och rören ingingo i dem nä- 
stan lika tätt på alla kanter. 

Hos Crocodilen beklädde cortical-substansen - 
venledes endast rötterne. Dess celler voro nära sag 


126 


P. 1. i bredd och till största delen rundt-stjernfor- 
miga, så alt hvarje stjernspets bildade en öfvergång 
af ett sig i cellen slutande rör. De öfverallt kring- 
spridda rören voro så finå och bildade så mörka 
grupper, att de icke kunde rätt redigt åtskiljas. 
Jag kunde dock se, att de icke gingo så parallelt 
och reguliert, som i de andra sist beskrifna djurs 
cortical-substans. På tänderne af Python kunde 
jag ej upptäcka någon cortical-substans. 

Bland fiskarnes tänder fann jag, att en verklig 
cortical-substans hos Balistes Vetiula bekläder den 
delen af tandens yta, som saknade emalj-beläggning. 
Cellerne i denna substans voro stora, högst oregel- 
bundna, och omedelbart i hvarandra öfvergående, 
eller liksom sins emellan hopsmälte. De fina rör- 
knippena gingo äfven i hög grad oregelbundet. 
Denna cortical-beklädnad var ganska tunn, och slu- 
tade straxt nedom emaljens rand. — Hos de an- 
dra, af mig undersökte fisktänderne, fanns ingen -: 
annan substans, som kunde anses analog med cor- 
tical-substansen, än den egna bensubstans, som 
förenar sjelfva tanden med käken. Hos Hajen, 
der tänderna sitta fästade vid käkarne medelst 
ligamenter, bildade denna substäns ett i den 
fria ändan rundadt basilar-parti, som till sin or- 
ganisation knappast kan skiljas ifrån de fullkom- 
ligare bildningarne af verkligt ben. 


Dessa undersökningar öfver tändernes mi- 
kroskopiska byggnad hafva blifvit anställde med 
en sorgfällighet, som kostat mycken möda; flere 
Föregångares iakttagelser och åsigter hafva blif- 
vit vederlagde; men det oaktadt inser jag ganska 
väl, att äfven mina icke kunna göra något slags 
anspråk på fullständighet. Då man kastar en blick 


127 


på den mångfald af former, som däggdjurens, 
amphibiernes och fiskarnes tänder erbjuder, helst 
då. dertill: kommer deras olikhet, efter de olika 
ställen hvarpå de äro fästade, samt på olikheten 
emellan mjölktänder och permanenta tänder, så 
kan en hvar finna, att en fullständig undersök- 
ning af detta ämne skulle erfordra flere års ar- 
bete och upptaga en dryg volwm. Jag inser äf- 
ven, att mina observationer ej kunna göra an- 
språk på ofelbarhet, emedan äfven denna vinnes 
i den grad, som observationerne med noggran- 
het fullföljas i en större mångfald. Det är nem- 
ligen, enligt min erfarenhet, ur denna mångfald, 
som de mest dunkla förhållanden lättast upply- 
sas. Så länge jag sålunda inskränkte mig till 
undersökningen af menniskans tänder, så förbi- 
såg jag äfven de, för kännedomen om tandbe- 
net, så vigtiga bencellerne; länge undgingo mig 
äfven rörens delningar, så väl som deras högst 
intressanta förgreningar o. s. v. Jag kan sålun- 
da icke anse denna uppsatts annorlunda, än som 
en grundläggning för kommande undersökningar, 
hvilken jag öfverlemnar till allmännare känne- 
dom, för att kunna så mycket strängare pröfvas 
och fullbordas. Ämnet har visat sig för mig 
af så stor vigt, och dess bearbetning här skänkt 
mig ett så stort nöje, att jag på det högsta ön- 
skar sjelf få tillfälle, att efterhand kunna fylla 
en del af de brister, jag redan insett. Några all- 
männa resultater kunna dock dragas af de facta, 
hvilka jag här haft äran framställa, jemförde med 
åtskilliga observationer öfver närbeslägtade bild- 
ningar; dessa resultater äro i korthet följande: 
De däggande djurens tänder bestå i allmänhet 
af de tre substanserne, tandbenet, emaljen och cor- 
tical-substansen. Samma tre substanser bilda äfven 


128 


tänderne hos vissa amphibier och fiskar. Tand- 
benet innehåller rör och celler, som stå i för- 
bindelser med hvarandra. Både rören och  cel- 
lerne äro analoga med de fina rör och celler 
(Corpuscula DrutscH); som utgöra en vigtig del 
af benens organisation "). Rören i tandbenet 
öppna sig inåt cavitas pulpe, utgå ifrån denna 
strålformigt och dela sig så, att de ligga nästan 
parallelt invid hvarandra, afoifva åt alla håll 
många gångor finare grenar, hvilka sins emellan 
ingå talrika, nätformiga förbindelser, och sluta 
sig 


+) Dessa fina rör i bensubstansen fann jag alldeles sam- 
tidigt med tandbensvören, på det sält, att tänderne 
preparerades till skifvor, under det de qvarsutto i al- 
veolerne. På preparaterne blefvo sålunda skifvor af 
alveolen äfven qvarsittande, hvilka, när de slipats lika 
så tunna som tandskifvorne, äfven upplyste tandbe- 
nets inre byggnad. De hade kort förut blifvit funne 
af MärrerR och MiEscuEr, äfvensom af PurkKkisJeE och 
VALENTIN. Miänrer visade först, att de innehöllo kalk. 
De äro i benen ännu finare än i tänderne, och flere 
gångor smalare än de finaste blodkärl, nemligen enligt 
Micrrer so engelsk linia tjocka. (J: MuELLERI ob- 
servationes de canaliculis corpusculorum ossium at- 
que de modo, quo terrea' materia in ossibus-con- 
tinetur). De utgå strållformigt från de af Purkinse 
först nogare utredde, fina mergkanalerne, afgifva 
rika grenar, som ingå nälformiga förbindelser och öf- 
vergå i Purkinses corpuscula eller cellerne. Jag har för 
dessa "bildningar begagnat benämningen celler, emedan 
jag hyser den öfvertygelse. att de både i brosket och 
benen äro excavationer i snbstansen, som dels innehål- 
la ett klart fluidum, dels depositioner af kalksalter. På 
samma sätt ungefärligen är äfven Hjorthornet organi- 
seradt, blott med den skillnad, att de fina mergtrå- 
darne här tyckas vara verkliga blodkärl, hvilken åsigt 
på det högsta bestyrkes af Bertuorp (Ueber das Wachs- 
thunm den -Abfall und die IViedererzeugung der 
Hirschgeweihe) i dess Beiträge zur Anatomie &c. 
Gött. 1931. 


129 


sig i celler. Cellerne, jemte de finare grenarne, 
fylla till en stor del de annars klara interstiti- 
erne emellan rörens stammar. 'Tandbensrörens 
stammars bredd varierar från 33 till 340 P1; 
bredden af grenarne blir mindre och mindre, ju 
flere delningar desse genomgått, och de finaste 
grenarne voro flere gångor mindre än en tusen- 
dedels pariserlinie. 

Cellerne, så väl som de finaste grenarne, blif- 
va osynliga, då de tillika med kringliggande delar 
jemt genomträngas af en klar vätska, och det är 
ganska troligt, att de rör och celler, som synas i 
'mikroskopet, endast är en liten del af de som 
verkligen finnas. 

Tandbenet afsättes, såsom Cuvier och flere 
uppgifvit, lager för lager omkring ytan af pulpa, 
så att det yttersta lagret först bildas o. s. v. 
Under afsättningen af dessa tandbenslager upp- 
stå sålunda först de yttersta, tätt-liggande cel- 
lerne och rörstammarnes periferiska ändar. Un- 
der de nya lagrens fortgång fortsättas äfven rö- 
rens stammar inåt, så att de i olika lager bil- 
dade längderne af samma stammar utgöra ett 
helt rör utan afbrott; men det synes, som de tal- 
rika parallel-böjningarne skulle vara tillkomna 
under dessa rörens fortsättningar från det ena 
lagret till det andra. I detta fall har man skäl 
att antaga en periodisk rörelse i pulpa, genom 
hvilken de i bildning varande rören under ena 
tidsrummet flyttades närmare tandspetsen, och 
under det andra närmare rotändan. Dessa perio- 
diska rörelser i pulpa hafva i sådant fall varit 
af flere slag. De finaste, undulerade, talrikaste 
böjningarne, måste vara märken efter ganska kor- 
ta tidsmomenter i bildningen. De långsträck- 
ta böjningarne, af hvilka hvarje fullbildadt tand- 

K. V. 4cad. Handl. 1836. 


130 


rör endast företer några få, kunna då anses som 
spår efter andra periodiska förändringar i pulpe 
ställning, som föregått under längre perioder un- 
der det att de mindre rörelser, som frambringat 
de korta rör-undulationerne, oafbrutit fortfarit. 

En sådan regelbundenhet tillhör egentligen det 
tandben, som är bildadt, när en tand framkom- 
mer genom tandköttet. Det tandben deremot, 
som bildas sednare, förlorar mer och mer denna 
regelbundenhet, så att rören 1 de yttre ändarne 
af rötterne och den inre tandbensmassa, som fyl- 
ler det innersta af cavitas pulpe, visa de mest 
oregelbundna och olika böjningar. I denna, sist 
bildade benmassa, visa sig grenarne afrören bäst, 
just af det skäl att stammar, så väl som grenar, 
förlorat deras parallelism, ända till den grad att 
man knappast igenkänner samma bildning. I 
denna oregelbundna tandbens-bildning visa sig 
äfven de största cellerne, och här ser man sär- 
deles väl, både rörens ingång 1i cellerne och in- 


fo) 
bördes öfvergång i nätlika maskor. Mångenstä- 
des företer denna bildning en så stor likhet med 


vissa andra benbildningar, att man snarare skul- 
le anse den tillhöra vanliet ben, än tandbenet; 


vi 
från benet skiljes den dock genom rörstammarnes 
grofhet. — Tandrören i menniskotänderne förete 


den största regelbundenhet, de finaste rörförgre- 
ningar och de minsta, svårast upptäckbara celler. 

Hos många djur delar sig pulpa, sedan det 
yttersta skalet af tandbenet är bildadt (B£rady- 
pus, Trichechus, Esox ,Gadus, Anarrhichas m.tl.). 
Efter denna delning formeras särskilta lager om- 
kring hvarje pulpe klyfning. Den tandbens-bild- 
ning, som sålunda tillkommer, närmar sig än mer 
till likhet med en vanlig benbildning. Dei trå- 


dar utsträckte delningarne af pulpa visa då den 


131 


största likhet med mergtrådarne i benen, och in- 
gå i många fall, liksom dessa, laterala förbindel- 
ser (Pristis, Gadus, Anarrhichas m. fl.) Hos 
flere djur, särdeles hos Wrichechus , visar denna 
tandbensform den mest omisskänneliga likhet med 
det egentliga benet. Man ser här mergrör (pulp&e-' 
canaler) och mergtrådar (pulpetrådar), omkring 
hvilka grupper af concentriska lager hafva bil- 
dat sig; från dessa utgå strålformigt de fina rö- 
ren, hvilka1i de olika lagren äro liksom hopskarf- 
vade, och i dessa lager ser man åter concentriska 
rader, eller ringar af celler, alldeles som 1 ben. 

Likheten emellan tandben och verkligt ben 
är sålunda större, än man vid de första mi- 
kroskopiska undersökningarne skulle tro. Den 
största skillnaden anser jag ligga i bildningssättet. 
I tandbenet bildas det yttersta lagret först, 1 
benet åter det yttersta lagret omkring hvarje 
liten mergtråd sist ). 

Flera af de cylindriska benen äro likväl yt- 
terst omgifna af concentriska ringar, som omgif- 


”) I benet har hvarje mergltråd ifrån början samma stor- 
lek, som den sedan kommer att bibehålla. De små 
bencylindrarna, eller lagren, bildas ifrån de ådror, som 
ligga utomkring mergtrådarne, eller från den åder- 
rika massa, hvari de spridda, så kallade bentrådarne lig- 
ga inbäddade. På det att den ihåliga trådbyggnaden 
i benen skall kunna hänga tillsamman, så ingå de 
särskilta trådarne och de små, i dem inneslutne, 
mergkanalerne talrika förbindelser, af hvilka, ett i bild- 
ning varande ben får det bekanta retikulära utseen- 
det. Mergorganet i bentrådarne är således, efter min 
öfvertygelse, ej såsom pulpa dentis det bildande or- 
ganet i benet; men deremot är det troligtvis af så mycket 
större vigt för benens conservation. Pulpa dentis är 
deremot både bildande och conserverande organ för 
tandbenet. I denna olikhet torde till en del äfven den 
stora olikheten emellan benen och tänderne böra sö- 


132 


va det hela, nästan på samma sätt, som 'det re- 
guliera, yttre tandbenet hos Wallrossen omgif- 
ver den puddingsten-lika substansen. Man skul- 
le i följd häraf kunna säga, att en tand med en- 
kel pulpa vore analog med en bentråd, af det 
inre, eller med de yttersta, det hela omgifvande, 
concentriska lagren af ett ben. | 

Det kan väl knappast sättas i tvifvel, att 
icke de fina rören i tandbenet, cörtical-substan- 
sen, benen och hjorthornet, äfvensom de med 
dem förenade celler, äro ett eget slags kärl, och 
att desse föra en egen, under olika perioder san- 
nolikt olika beskaffad, närande, eller konserve- 
rande vätska. Sannolikt afsöndras denna vätska 
från de kapillär-kärl, som bekläda ytan af pul- 
pa dentis. I benen, der de fina rören öppna sig 
i mergkanalerne, sker troligen denna afsöndring, 
sedan de ihåliga bentrådarne redan äro bildade, 
till en stor del från ytan af de i benfibrernes 
hålighet inneslutna mergtrådarne, alldenstund 
just de fina rören samlas strålformigt omkring 
dem. I Hjort-hornet, der blodkärl till en stor 
del synas intaga mergtrådarnes och de fina merg- 
rörens ställe, ser man samma fina benkärl ut- 
å strålformigt från väggarne af de fina kanaler, 
som innehåila dessa blodkärl. 

Att de små benrören och cellerne innehålla 
benjord, ser' man af deras hvithet, som försvin- 


kas, att materien i det förra är underkastad resorb- 
tion och betydlig omsättning, hvilket icke är fallet med 
tänderne. Hjort-hornet, hvars organisation så mycket 
liknar benens, silter en tid qvar utan tillväxt och utan 
resorblion. Som bekant är, inträffar fällningen en- 
dast hos djur, hvilka hafva fortplantnings-organerne i 
oskadadt skick; hos castrerade bjortar, fortgår väx- 
ten allt jemt. 


133 


ner när preparatet lägges i utspädd saltsyra, 
hvarur kalksalter sedan utfällas; då deremot pre- 
paratet, efter behandlingen med saltsyra, visar, 
de förut hvita, opaka, benrören och cellerne all- 
deles färglösa och klara. Sannolikt äro dessa 
kalksalter i rören qvarlemnade efter tandbenets 
första bildning, samt fästade - kring rörens och 
cellernes väggar. I benen deltaga troligtvis dei 
fråga varande, egna kärlen i det, som det synes, 
ständiga ombytet af materien; detta kan ej i sam- 
ma mening vara fallet med tandbenet, då något 
så beskaffadt ombyte här icke synes äga rum. 
Hvartill skall då denna vackra byggnad i tand- 
benet tjena? — Man har ju så många exempel, 
att naturen utför närbeslägtade delar efter sam- 
ma plan, och att till följe häraf bildningar före- 
komma 1i vissa delar, eller organismer, hvilka 
hos en del äro af största vigt, då desamma der- 
emot hos andra äro af vida mindre eller ingen 
funktionel betydelse. Om man sålunda antager, 
hvad som är högst sannolikt, att de ifrågavaran- 
de egna kärlen i benen, under hela eller större 
delen af ett djurs lifstid, föra safter, som inne- 
hålla bensubstansens både fasta och flytande äm- 
nen, så blir deraf icke en nödvändig följd, att 
samma process äfven skall fortfara under hela 
lifstiden i tänderne. Tvärtom skulle jag tro, att 
dessa kärl i tandbenet på sin höjd utöfvat den- 
na fullkomligare verksamhet, under den första 
perioden af tandens bildning. Emedlertid kan 
en fortgående lifs-process äfven i tanden, liksom 
1 kristallinsen, icke nekas, ehuruväl den synes 
äga rum utan ombyte af den fasta materien. Den- 
na lifsprocess måste sålunda underhållas genom 
ombyte af tandens vätskor. Jag åberopar mig 
härvid på ett yttrande af Ensst HeinnicH Weser, 


134 


som daterar sig flere år förr än man tänkte på 
tillvaron af ifrågavarande, egna kärl: ”so schei- 
nen auch den Zahn Så te zu durchdringen , 
welche von den gefässreichen Zahnkeim und 
von der gefässreichen Haut , die die Zahnwur- 
zel äusserlich umgiebt, abgesondert werden. 
Diese Säfte mögen, lokne. in Organischen Cana- 
len zu circuliren , sehr auf die Erhaltung und, 
wenn sie eine untaugliche Mischung häben. auch 
auf die Zerstörung der Zahnsubstanz hinwirken 
können” (I. ec. 1:a B. pag. 217). 

Då man betraktar en del miölktänder, som 
äro färdiga att fällas, så hafva de ett utseende, 
liksom de genom den ersättande tandens påtryck- 
ning undergått en resorbtion eller tvining 1 rot- 
ändan. Den fr amskjutande tandens fond synes 
hafva tryckt sig in uti nämde ända af mjölk- 
tanden. Jag har närmare undersökt buru här- 
med förhåller sig, och dervid kommit till det 
bestämda Test. att ingen tabescens, ingen re- 
sorbtion, ej heller erosion ägt rum. I de mjölk- 
tänder af detta utseende, som undersöktes, be- 
fanns rotändan fullkomligen hel, äfvensom den 
lilla cavitas pulpa och de djupgående emalj-fåror, 
som hos Hästen insänka sig ifrån kronan och fyllas 
med cortical-substans. Deremot kunde jag, af de 
genomskärningar jag gjort af dylika tänder, öfver- 
tyga mig, att deras rötter få den egna, efter den 
ersättande tandens krona passande förmen deri- 
genom, att de växa omkring nämde tand, så 
att mjölktandens rötter helt tätt omsluta Hen: 
samma. För tändernes ändamål erfordras en hög- 
re grad af hårdhet än hos någon annan del af 
organismen, men en hårdhet: förenad med sam- 
ma seghet som benens. De äro bestämda att ut- 


stå en nästan ständig tryckning, under ständigt 


135 


bruk; men deras, från benen skiljaktiga, egen- 
skap, att icke förtvina, eller angripas genom 
tryckning, måste således vara ett nödvändigt vil- 
kor för deras ändamålsenlighet. Denna egen- 
skap, som annars blott tillhör hudens hornbild- 
ningar, har i tänderna ernåtts derigenom, att de 
en gång bildade, fasta delarne icke ombytas , men 
ständigt konserveras genom en, i dess fina rör 
och celler, till- och afgående saft. 

Emaljen företer en vida enklare byggnad, 
utan både blod- och särskilta kärl; dess bygg- 
nad liknar närmast kristall-linsens. Afven emal- 
jen fordrar sannolikt en organisk saft för dess un- 
derhåll, hvilken jag förmodar tillföres den från 
tandbens-rören och fortskaffas af de tunna hinn- 
väggar, som sannolikt omgifva de särskilta trå- 
darne. Denna substans tyckes ej tillhöra alla 
tänder, men förekommer i flere fall, då den van- 
ligen saknas på den ännu icke framväxta, eller 
nyss utspruckna tanden, uti så till sägande rudi- 
mentär-form; såsom hos Anarrhichas Lupus, Ga- 
dus Molva och Phoca annellata. Ehuru jag ej 
fann någon emalj på tänderne af Trichechus Ros- 
marus, så förmodar jag dock,att spår deraf fin- 
nas på de kronor, som ännu icke undergått nå- 
gon nötning. (Hos MHalichoerus griseus finnes 
en fullständig, ehuru tunn emalj-beläggning). 

Hos en del djur bildas emaljen ej allenast 
inom sjelfva folliculus dentis, utan afsöndras äf- 
ven under hela lifstiden från ett litet, ringfor- 
migt organ , som nära bottnen af alveolen omger 
tandens rotända (Haren, Bäfvern m. fl). 

Cortical-substansen förekommer på tänderne 
af de fleste däggande djur, samt träffas äfven på 
dem af amphibier och fiskar. (Crocodilus, Bali- 
stes). Den utmärker sig öfverallt, genom en öf- 


136 


vervägande rikedom på benceller och mindre con- 
tinuerade, i allmänhet finare, ofta helt irreguli- 
era benrör. Den bildas hos en del djur (Ele- 
phanten, Hästen, Oxen o. fl.) förnämligast inom 
den ännu slutna folliculus dentis, såsom emaljens 
yttre beklädnad; men äfven hos dessa djur af- 
söndras den hela lifstiden igenom, ifrån den hin- 
na, som inom alveolen omgifver tandens infäll- 
da del. Hos de fleste djur med enkla tänder, 
liksom hos menniskan, utgör den endast en be- 
läggning omkring den delen af tanden, som icke 
är emalj-beklädd. Hos Bradypus, som saknar 
emalj, bekläder den hela tanden. 

Dess afsättning omkring rotändan af tan- 
den blir 1 samma mån starkare, som cavitas 
pulpe blifvit tillsluten, och pulpa sjelf i sam- 
manhang dermed förminskats. De fina benrö- 
ren 1 cortical-substansen ingå 1i då omedelbara 
förbindelser med bencellerne och benrören i tand- 
benet, så att detta sednare äfven utifrån kan er- 
hålla de, för detsamma nödvändiga safter, sedan 
pulpa så godt som upphört att existera. Hos vis- 
sa djur företer cortical-substansen äfven gröfre 
kanaler, hvilka bafva ungefärligen samma tjock- 
lek, som merg-kanalerne i benet. I den corti- 
cal-substans, som på en del tänder tillsluter den 
annars öppna ändan af cavitas pulpe, öppna sig 
dessa rör ihåt nämde cavitet, och innehålla de 
blodkärl, som tillhöra sjelfva pulpa. De gröfre 
rör, som finnas på den, utom tandköttet beläg- 
na, blottade cortical-substansen, syntes tomma, 
och äro troligen endast lemningar af blodkärl, 
som varit verksamma under densammas bildning. 
Det är emedlertid troligt, att de egna, fina rö- 
ren och cellerne, äfven i denna substans under- 
hålla ett ombyte af särskilta, från blodet af- 


137 


söndrade vätskor, hvilka troligen i den del, som 
är utom alveolen, uppstiga i de fina rören och 
cellerne, ungefärligen såsom safterne 1 en växt. 

Då tandbenet, som bekant är, bildas i la- 
ger inifrån utåt, så att det vidaste och yttersta 
lagret först afsättes, så sker afsättningen af cor- 
tical-substansen i en motsatt riktning. De inner- 
sta, närmast tandens yta belägna lagren bildas 
här först, och de yttre sednare. Med den egent- 
liga vinstenen har cortical-substansen ingen lik- 
het; ett ibland de bästa bevis på vinstenens egen- 
skap af verkligt concrement är dess ymniga af- 
sättning på artificiela tänder. 


138 


TAB. IL (IV). 

Fig. 1. En tvåknölig kindtand af en vuxen menniska, 
skuren i en riktning utifrån inåt, låugsåt cavitas pulpe, 
samt 4 gångor förstorad i längd. 

aa cavitas pulpe, i hvilken man med förstoringsglas 
ser öppningarne af tandbensrören. 


bb cortical-substanten, som omger roten ända upp till 
gränsen af emaljen. cc emaljen. I sjelfva tandbenet synas 
de större parallel-böjningarne, äfvensom läget af rörstam= 
marne a" a". 

Fig. 2. En liten fläck af samma, med terpentin-fer- 
nissa öfverdragen tandskifva, sedd under 350 gångers li- 
near-förstoring. Man ser rören AAAAA innehålla ett 

ulverformigt, klumpigt ämne. De äro regelmässigt- och 
tätt undulerade; grenarne synas ej till följe deraf, att fer- 
nissan i dem inträngt. 

Fig. 3a. En tvär genomskärning af kronan på en dy- 
lik tand, i hvilken öfversta ändan af cavitas pulpe äfven 
blifvit afskuren och sedd under svag loupe. De närmast 
denna liggande stamrören aaa äro tvärt-, de yttre snedt- 
afskurne. 


Fig. 35. En liten fläck af samma skifva, sedd under 
350 gångors linear-förstoring. Man ser till höger de run- 
da öppningarne af rören eee ff, med väggar af en egen 
substans. De åt vänster liggande rören hh i aa äro snedt 
afskurne, till följe af deras utåt sträckta läge. 


Fig 4. Samma stamrörs läge i en 5 gångor förstorad, 
tvär afskärning, nära roten af en dens bicuspis. De mör- 
ka fläckarne i denna figur utmärka ställen der benet var 
särdeles hvitt, och mindre genomskinligt, än i de ljusare, 
: mellan liggande fläckarne. 


Fig. 5. En transversel afskärning nära roten af en 
äldre persons ögontand, som hade en ovanligt tjock be- 
läggning af cortical-substans. a cavitas pulpe. a" tandbe- 
net. > cortical-substansen. 


Fig. 6. En kindtand af en gammal ko, som helt och 
hållit varit öfverdragen af cortical-substans, hvilken på 
en del blifvit borttagen. Denna cortical-beläggning tilltager 
i tjocklek emot rotändan; a emaljen, 66 cortical-substansen. 


139 
ot 


Fig. 7. Längd-genomskärning af en ännu ofullkomlig 
utbildad framtand, tagen ur folliculus, i hvilken den ännu 
var innesluten. Genomskärningen är ärnad att förete ställ- 
ningen af emaljens fibrer, äfvensom att visa, det en del 
af de figurer, hvilka i samma substans vid mindre försto- 
ring synas, härröra från parallel-böjningar af trådarne. 
aa emaljen. 665 tandbenet. ccc de små fördjupningar och 
spetsar i ytan af tandbenet på hvilka emalj-trådarne hvi- 
la. dddd bruna parallela strek. d" parallel-böjningar af 


tandbens-trådarne i samma strek. 


Fig. 3. Emalj-trådarne sedda från sidan, under en 
350 gångers linear-förstoring. aaaa emalj-trådarne. bbbb 
tvärstrek på desamma. 


Fig. 9 Ett ställe af emaljens yta, der man ser trå- 
darne från deras 6-kantiga ändar. aaaa tvenne starkare 
utmärkte, mörka, krokiga springor, hvilka följa fognin- 
garne af de sexsidiga trådarne. 


TAB. II (V) 


Föreställer tandbensrör, med deras olika sätt att för- 
grena sig hos åtskilliga djur, och sedda under stark för- 
storing mot mörk botten. 


Fig. 12, Innersta delen af tandbensrören af ett två-årigt 
barns framtand, straxt vid samma rörs början i ca- 
vitas pulpe, för att visa deras första delning. 


Fig. 10. Yttre delen af rören 1 samma tand, visande de- 
ras finare förgreningar, hvilka mest vända sig mot 
kronan. 


Fig. 2a. Yttre delen af tandbensrören 1 en framtand af 
den allmänna Haren. 


Fig. 20 en rörstam af samma tand. 


Fig. 3. Yttre delen af tandbensrören 1 framtanden af 
en fullvuxen Häst, för att visa de talrika cellerne, i hvil- 
ka de fina rörändarne sluta sig. De tätt liggande celler- 
ne bilda, de fina, concentriska, parallela linierne 1 detta 
tandben. 


Fig. 4. Tandbensrören 1 en tand af Delphinus Del- 
phis i närheten af cavitas pulpe, för att visa en grupp af 
oregelbundna, större benceller och anastomoser, uti en af 


140 


de ovala fläckar, hvilka liksom tryckt sjelfva de reguliera 
rörstammarne till sidan. Dylika irreguliera cellgrupper 
träffas i tänderne af flere däggdjur och äfven 1 det inner- 
sta af fyllda menniskotänder. 


Fig. 5. Tandbensrören hos Python bivittatus, hvilkas 
grenar afgå från den sidan af stammarne, som är vänd åt 
.rotändan af tanden. 

Fig. 6. En tandbensrör-stam med dess förgreningar i 
tanden af Squalus cornubicus. 


Undersökning af de räfflor, hvaraf 

Skandinaviens berg äro med be- 

stämd riktning fårade, samt om 
deras sannolika uppkomst; 


af 
N. G. SEFSTRÖM. 


Flera Svenska Bergsmän, bland hvilka företrä- 
desvis må nämnas TirnaAs, BERGMAN, ÖRONSTEDT, 
v. Swaz, hafva anmärkt att berghällar funnits 
räfflade, utan att de deråt lemnat annan upp- 
märksamhet, än såsom ett här och der inträffan- 
de fenomen. Händelsen har äfven fört min upp- 
märksamhet derpå, och jag har funnit, att dessa 
räfflor tillhöra allmänneligen ytan af våra berg, 
och iakttagas öfverallt, der denna är, eller blifver, 
blottad och väl rengjord. 

Under det jag någon tid var sysselsatt, att 
handleda Bergs-skolans elever 1 nivellerings- och 
mark-scheideri-arbeten 1 grannskapet af Fahlu- 
grufva, erböd sig ett ypperligt tillfälle till iakt- 
tagelser af dessa räfflor, af den orsak att berg- 
hällarne der på flera ställen äro obetäckta, och 
att röken från de grufvan omgifvande rostugnarne 
förhindrar all vegetation af mossor derpå. Det 
visade sig nemligen här, att de alla hafva en ge- 
mensam hufvudriktning, gående med små varia- 
tioner från norr mot söder. Då jag jemförde 


142 


denna riktning med den erfarenhet vi här haf- 
va, att porfyr från Elfdalen, beläget nordligt 
från Fahblun, anträffas i mer eller mindre afrun- 
dade stycken kring Fablun, och den bland bergs- 
män hos oss allmänna sägen, att till de lösa ste- 
nar, som tydligt hafva varit delar af någon fast 
klyft, skall denna ursprungliga klyft sökas norr 
om det ställe der dessa stenar ligga, och med 
den uppgift, att granit- och kalkstens-stycken an- 
träffas 1 Pommern och Mark-Brandenburg, hvil- 
ka bära stämpel af att härröra från Skandinavi- 
ska granitberg och från de kalkstenslager i We- 
stergöthland, som tyckas i någon tidpunkt af 
jordens tillvaro hafva- blifvit våldsamt lösryckta, 
och bortförda, med qvarlemning af endast de 
delar deraf, som en öfverliggande basaltmassas 
tyngd qvarhållit: så syntes mig deraf kunna dra- 
gas den slutsats, att alla dessa omständigheter stå 
1. samband med någon allmän geologisk tilldra- 
gelse, hvaraf dessa räfflor kunde vara qvarståen- 
de märken. Utgående från en sådan åsigt, be- 
slöt jag att söka utforska, huruvida dessa räfflor 
förekomma öfverallt på våra berg, och om de- 
ras riktning är öfverallt lika, samt (om den icke 
befanns enahanda) beskaffenheten af de variatio- 
ner som äga rum, och de omständigheter under 
hvilka de förekomma. ; 
Af embetsgöromål för en tid inskränkt till 
endast närmaste omgifningen af Fahlun, har jag 
der minutiöst undersökt bergräfflorna och vunnit 
dervid resultat, som anvisat en plan för de forsk- 
ningar, hvilka jag sedermera dels sjelf haft till- 
fälle att anställa i andra trakter af Sverige, dels 
kunnat få utförda af för ämnets utredning nitiska 


(Oj 


och med goda kunskaper dertill utrustade elever 


af Bergs-skolan. Det är resultaten af dessa un- 


143 


dersökningar jag nu har äran öfverlemna till 
Kongl. Academien, i den afsigt, att forskningar i 
ämnet må äfven af andra blifva anställde på or- 
ter der de bittilis icke kunnat utföras, och jag: 
skall dervid fästa uppmärksamheten på de för- 
faranden jag iakttagit för att, så mycket möjligt 
var, icke missledas af alltför stora observations- 
fel. — Jag skall först beskrifva mina undersök- 
ningar 1 Fahlutrakten, och i det hela ge åt fram- 
ställningen af försöken den gång, omständigheter-- 
na föranledt mig att följa. Det är omöjligt, att 
göra framställningen tillräckligt klar och ge nå- 
got lif åt detaljerna, utan att i förhand meddela 
några ord om den gissning rörande fenomenets 
orsak, som gifvit undersökningen sin ledtråd, 
och som sätter läsaren i tillfälle att uppfatta de- 
taljer, hvilka utan denna ledtråd skulle synas af 
föga vigt. 

De förhållanden jag iakttagit leda nemligen 
ull den förmodan, att en massa af större och min- 
dre stenar, sand och grus genom vatten blifvit 
rörlig och framflutit öfver bergens ännu blottade 
yta, hvarigenom dessa stenar, 1 farten rullade 
mot hvarandra, gifvit upphof åt de runda stenar, 
som, hopade på hvarandra, ligga samlade i de 
långsträckta högar, hvilka vi kalla åsar, och af 
hvilka de tyngsta, mindre benägna att omvältas, 
under påtryckning af den ofvanpå liggande sten- 
massans ofantliga vigt blifvit släpade öfver och 
omkring ytan af bergen och fårat den, likasom 
en polerad yta af marmor fåras af sandkorn, dem 
man under påtryckning af fingret 1 en fortgåen- 
de rak led förer öfver marmorns yta. För att 
beteckna denna förmodade geologiska tilldragel- 
se, skall jag kalla den  Rullstensflod , af det 
namn Rullsten (Gerölle), hvarmed vi utmärka de 


144 


rullade stenarna, till skillnad från Jordsten (Ge- 
schiebe, Blocs erratiques), hvarmed man förstår 
de stora lösa, på jordens öfversta yta omedel- 
bart lägrade, föga eller alldeles icke rullade sten- 
block, hvilka allmänt anses haiva blifvit förda till 
sina närvarande  lägerställen af en helt annan. 
tilldragelse. 

Ville man åt rullstensfloden gifva ett veten- 
"skapligt namn härledt från grekiskan, passande 
för alla språk, kunde den kallas den petridelau- 
niska floden af ZETLI0I0V, liten sten, och 2AAuvvw 
jag vältrar fram. SG 


Om rullstens-räfflornas riktning. 


Vid de undersökningar, jag haft tillfälle att 
anställa flerstädes å Svenska berg, har det visat 
sig, att nordliga sidor af uppstående hällar och 
berg äro alla afrundade, saknande kanter och hörn, 
då deremot på södra ändan skarpa kanter och 
hörn stå qvar, vittnande om en föga förändrad 
brottyta, efter de geologiska tilldragelser som 
sönderspräckt och högre uppskjutit bergen, och 
emellan dessa motsatta skapnads-förhållanden gå 
räfflorna rakt öfver bergen, likasom hade den 
uppstående nordligare delen af berget gjort flo- 
den ett motstånd, hvaraf följden blifvit afslip- 
ning; då deremot vid södra ändan massan fort- 
satt sin väg, utan att i fallet äga tillfälle att af- 
nöta och fåra denna stupande yta, som derifrån 
skyddades af kastkraften hos den framrusande 
floden. 

För att ge ett begrepp om mina första forsk- 
ningar till utrönande häraf, har jag bifogat rit- 
ning öfver en bergfast klippa nära intill och ve- 
ster om Fahlu-grufva, både i plan och genom- 

skärning. 


145 


skärning. Den finnes å PI. VT... Nedre kanten 
49,4 af genomskärningen fig. 7 ligger, lika. med 
jordytan. Dess höjd ser man af samma figur, 
då man vet, att afståndet emellan hvar och en, 
af: de å genomskärningen horisontelt dragne li- 
mierna. 3,5, 3,53 39,33; 2,5, 2,5; är 3 Svensk fot. 
Ändan K ligger vänd åt norr, Sud I ligger åt 
söder, bragt bekräftas , det som 'redan är an- 
fördt, nemligen, att på norra sidorna äro kan- 
terna ;bortstötta, då de. deremot stå qvar på sö- 
dra sidan. 

Detta synes äfven af fig. 2, som visar sam- 
ma klippa i plan. Den nära toppen utmärkte 
punkten å, är en märkpunkt, gjord för grufvans 
markscheider-kartor. De omkring denna punkt 
dragne ovalformiga linierna, utmärka de ställen 
på klippans yta, som ligga 0,53; 1;0; 1,5; 2 fot 
0. S. Vv. under &... De Hol sy samma linier på 
genomskärningen, hvilken är. tagen efter | linien 
ja samt gifva ett bestämdt begrepp om klippans 
form. Af denna figur ser man ännu tydligare, 
att alla hörn på den norra eller rättligen nord- 
vestra sidan äro afnötte, samt att de hvassa kan- 
terna stå qvar på den sydöstra sidan. Der fin-. 
nas också icke några räfflor, utom på öfre ytan. 
af klipporna Z och M, hvilka ligga, äfven berg- 
faste, 2 till 2,5 fot under &. 

De på fig. 2 satte pilarne utmärka räfflor-: 
nas klan hvilken dessutom är med strek: 
angifven samt påskrifven, sådan den omedelbar- 
ligen blifvit afläst på kompassen, då den linie 
å "graderingen, som förenar 3602 celler 09 och 


1802 "blifvit lagd : parallel: med räfflorna:' Jo Re- 


") Graderne på kompassen äro nummererade ifrån norr åt 
öster, rundt. om, åter till norr. . go? står således i 


K. V. Acad. Handl. 1836. 


146 


dan deraf ser man, att på en så liten klippa, 
som denna är, nemligen icke 30 fot lång, afvika 
räfflorna betydligt i direktionen ifrån hvarandra. 

De räfflor, som börja vid K samt sluta vid 
I och gå efter högsta ryggen af klippan, följa 
alla samma direktion, såsom vore de dragne ef- 
ter en linial, och kunna således anses såsom 
normala. Ställer man sig deremot på norra si- 
dan om klippan, eller derifrån rullstensströmmen 
kommit, med ansigtet vändt åt söder, så finner 
man, att räfflorna på vestra sidan afvikit åt hö- 
ger, då de deremot på den östra sidan afvikit 
åt venster. Att denna olikhet icke är en till- 
fällighet, inser man lätt, ty då den uppstående 
klippan gjorde ett orubbligt motstånd emot den 
påstötande strömmen, så måste denna sistnäm- 
da ovilkorligen afvika åt ömse sidor, och det 
vore i sanning vida obegripligare, derest räftlor- 
na ej devierade så, som de nu göra. Allt det- 
ta faller sig således ganska naturligt, samt är ett 
ytterligare bevis, att rullstensströmmen gått ifrån 
norr till söder, samt att den omöjligen har va- 
rit gående tvärtom. Denna deviation åt båda 
sidor gäller dock förnämligast om de räfflor , som 
äro på den norra ändan af klippan, på båda si- 
dorna om den normala. Då deremot sidoräfflor- 
na komma upp på sidorna om punkten &, så 
närma de sig till den normala direktionen.  Äf- 
ven detta faller sig naturligt såsom en följd der- 
af, att rullstensströmmen gått ifrån norr till söder. 


öster, 18029 i söder, 2709 i'vester och 36029 eller 0? 
i norr. Detta nummereringssätt är till undvikande af 
ovisshet bäst. Eljest händer det lätt, att man miss- 
tager sig om öster och vester, emedan nålen visar åt 
öster, då räfflorna ligga vester om norrstrecket. 


hn 
147 


£ 


Deremot är den deviation, som räfllorna gö- 
Ta vid a och 6, samt på de söderom den större 
klippan liggande hällarne £ och M, i förhållan- 
de till de normala, sådan, att den synes min- 
dre förklarlig. På hällarne £ och M, skulle 
man kunna anse rörelsen hafva varit af samma 
beskaffenhet, som vattnets uti er flod, då det 
bakom en udde gör en hvirfvel, återbära eller 
ida som den kallas. Sådant får man äfven på 
åtskilliga ställen se, t. ex. nära Skyttgrufvan, 
men på detta ställe, hvarom nu afhandlas, utgör 
denna ej en tillfyllestgörande orsåk, och kan icke 
gälla för punkterna a och b. För att få detta 
närmare utredt, lät jag jordrymma vid vestra 
sidan, som låg till en stor del betäckt af grus. 
Fenomenet framträdde då tydligare, samt visade, 
att denna deviation är fäåstmer att anse såsom 
en strömmens återstudsning ifrån den på vestra 
sidan varande höjden; ty då jag på marken å 
denna sida, ifrån norr, stakade en horisontel K- 
pie, 1 niveau med punkten &, så gick denna 
staklinie, icke åt söder utan -åt sydost, och unge- 
fär i den riktning som linien FG. Det är såle- 
des påtagligt, att landhöjdens läge dertill' varit 
orsaken. Likväl är det ej otroligt, att äfven en 
annan omständighet dertill kunnat bidraga. Alla 
förhållanden visa nemligen, att den omtalta rull- 
stensströmmen haft en betydlig fart, på sätt som 
framdeles kommer att göras sannolikt. Om så 
är, så måste bakom en klippa, sådan som den- 
na, en sort sugning uppkomma, af den art, som 
Venturi m. fl. observerat i hydrauliken, och följ- 
derna deraf borde blifva sådana, som de nu fö- 
rekomma vid södra ändan af denna klippa. - 

Äfven här ser man att räfflorna, t. ex. på 


östra sidan, som är ganska brant, gå, på det 


149 


sätt som förr är anmärkt, icke rakt uppför och 
utför, utan nästan horisontelt efter sin gifna di- 
rektion. 

Sådane klippor som denna, finnas mången- 
städes; men nära Askersund, 3 mil derifrån sö- 
derut, till venster om vägen emot Stjernsund, 
finnes en som är utmärkt vacker, af den anledning 
nemligen, att, på dess södra sida, är ett stort styc- 
ke, som ligger emellan två horisontela aflossnin- 
gar, något utskjutit utur sitt ursprungliga läge; 
men kraften har ej varit nog stor, för att full- 
komligt lösslita detsamma, samt  fortskaffa det 
längre bort. Det sitter till vägs, som grufarbe- 
tare yttra sig, men har kilat fast sig, så att det 
ej kunde lösslitas utan användande af en större 
kraft. Detsamma som gäller om räfflornas direk- 
tion i smått, på denna och dylika klippor, det- 
samma har jag äfven sett besannadt, då jag be- 
traktat klippor i större skala eller berg. 

För att upplysa detta, har jag under Bergs- 
skolans elevers öfning afmätt en betydlig trakt 
häromkring Fahlun, och har med begagnande af 
grufvans och andra kartor, deröfver fått en kar- 
ta, hvilken härhos bifogas (Pl. VII). Derpå äro, 
på grund af gjorde nivelleringar, de linier ut- 
satte, som på marken ligga för hvar 10:de fot, 
i afvägning, öfver sjön Runns vattenyta. Dessa 
linier äro således här utsatte efter samma åsigt, 
som å ritningen öfver. klippan å PI. V7Z, samt gif- 
va, utan någon profilritning, det erforderliga be- 
greppet om jordytans konfiguration, på det stäl- 
le hvarom nu är fråga. Nivelleringar hafva lik- 
väl ej hunnit utföras öfver mer, än den bergs- 
höjd på hvars sluttning grufvan ligger; men på 
det att man må kunna se huru. denna höjd lig- 
ger i förhållande till de närmast omgifvande, så 


149 


har Hr H. WEGELIN, som noga studerat trakten 
häromkring, på vanligt rekognoscerings-sätt, ut- 
satt dessa höjder, samt har transporterat dem hit 
ifrån sina egna kartor. 

Det första jag i detta afseende företog, var 
att se om kompassen förvillades af någon malm 
å denna trakt. För detta ändamål undersöktes 
nålens direktion, på flere ställen, å de många 
uppstakade, raka profilerings-linierne, på det sät- 
tet nemligen, att dioptrarnes sigtlinie inriktades 
efter staklinien, och observation gjordes å nålen, 
för att se, om den å alla ställen på samma li- 
nie utvisade samma gradtal. Vid liniernas af- 
skärningspunkter kombinerades observationerna. 
Dervid erfor jag ej sällan, att kompassen i när- 
beten af koppargrufvorne afficierades af den mag- 
net-kis, som malmen innehåller; men då detta 
aldrig gjorde en half grads ändring å den kom- 


d 
passnål som jag begagnade', så har jag icke der- 
å fästat något afseende =). 
en höjd, som här bäst egnade sio till un- 
Den höjd här bäst egnade sig till 
dersökning, i den afsigt som nu är i fråga, är 
just den, vid hvars norra sluttning grufvan lig- 
ger, emellan Fahlu-å på östra sidan, samt sjö- 
arne Önsbacksdammen och Wällan på den vestra. 
Denna höjd har tre toppar, som visa tydliga räff- 
lor.  Grufrisbergstoppen längst i vester, Pilbo- 
bergstoppen emellan, samt Galgbergstoppen öst- 
SKE SOerSstopp 
ligast. På alla sidor om denna höjd finnas häl- 
S J 
lar, med någorlunda tydliga räfflor, med undan- 
tag af södra sidan, der man endast vid toppen 
träffar någon mindre tydlig häll, ty eljest är det 
fasta berget, åt denna led, öfvertäckt med en 


') Vid grufletning kunde sådant dock förtjena upp- 
märksamhet. 


150 

massa af sand, grus och rullsten, som utsträcker 
sig till en lång ås, hvilken tiden ej tillåtit att 
nuv olle de flesta ställen äro räfflorna så 
tydliga, att deras direktion, på en längd af 10 
ull 20 fot, ofta var alldeles rak, samt kunde på 
en half grad nära med säkerhet bestämmas. Säl- 
lan var man osäker på en hel grad. I sådana 
fall togs medeltalet af flere observationer, eller. 
ock anor as de olika räfflorna, om de syntes variera. 

Resultaten af. observationerna äro följande ; 
och anföras här sådane, som de blifvit afläste 


på kompassen. 
Räfllor rna lie 
Kom passen. 


Grufrisbergstoppen : : sn I GL 1029 
Pilbobergstoppen . | i -E TOT TITOSS 
Galgbergstoppen . | | 102 
Anm. På dessa tre toppar hafva såle- ; 
des räfflorna samma direktion. 
Norra foten af Grufrisbergs- och 
Pilbober gs-höjden har tydliga, men 
varierande räfflor: 
a) Ofvanför Gammelbergs- eller 
Tallbacksdammen . ert! LORIRLALS 
b) Nedanför Tallbacksdammen Wi 
ler Krondiket ; é : 92 
Anm. Bäfflorna hafva således här i me- 
deltal (ty 719 observerades blott 
på elt enda ställe) samma direk- 
tion som på topparne. 
JNordvestra och vestra sluttningen 
af samma höjd. 
a) vid Wällans hbålldam -. É gio 
b) Längre i söder i ys 6 HÖ 
c) Ännu längre i söder samt när- 
mare till loppen /; 5 a go 


I 5r 


Räfflorna enligt 
- | : I Kompassen, 
Anm. Räfflorna afvika således här nå- 


got åt höger, ehuru obetydligt, 
emedan en större bergshöjd lig- 
ger emot på södra sidan om sjön 
Waällan; på sätt kartan visar. 
Nordöstra sluttningenaf samma höjd. 
a) Nära Ingarfsdammen, samt de 
nya grufve-försöken vester om 
Storgrufvan = . $ : ; 
6) Hällen högre upp i backen, el- 
ler den klippan, som uti det fö- 
regående är beskrifven; dess rygg 15!9 
c) Flere bällar ännu högre upp 162 
d) En sned, slät häll uti aflopps- 
grafven ifrån Fredriks Konst- 


bjul-hus g ö å / 432 


Anm. Räfflorna afvika således här gan- 
ska betydligt åt venster; om man 
nemligen ställer sig norr om bergs- 
höjden, samt vänder ansigtet ål 
söder. Alla de anförda ställena 
ligga likväl nära foten. Då man 
kommer högre upp, så afvika de 
mindre, samt återtaga den nor- 
mala direktionen. 


På Östra slutthingen nära toppen . 10 till 103? 


1210 


Af det anförda skulle man således kunna an- 


se sig berättigad, att draga den slutsatsen: att 


räfflorna,i afseende på deviationen å ett större 
berg , följa samma lag, som å en mindre klip- 


pa, på sätt redan är berättadt. Detta har jag 
äfven på alla andra ställen sett bekräftadt. Lik- 
väl är det nödvändigt, att observationerna gö- 
ras med omtanke, och ehuru lätt detta i sjelfva 


verket är, så erfordras dock dertill en längre öfning. 


fi 


Några observanda vid bestämmandet af 
räfflornas direktion. 


Då jag i början ville observera räfflor, hän- 
de det åtskilliga gånger, då jag återkom till sam- 
ma trakt, samt ej hade behållit i minnet det 
ställe der de förr observerades, att olika resul- 
tater erhöllos; icke mycket varierande, men lik- 
väl större, än att räfflornas otydlighet på nå- 
gotdera stället dertill kunde vara orsaken. Vid 
närmare granskning, befanns felet uti de flesta 
fall ligga deruti, att ej tillräcklig uppmärksam- 
het lemnades åt belägenheten af det ställe, som 
observerades, samt om räfflorna der voro mnor- 
mala eller icke. Det vill med andra ord säga: 
om de observerade räfflorna i sin fortgång gingo 
öfver toppen -af den höjd, hvarå de observyera- 
des, eller, om de gingo öfver östra eller vestra 
sluttningen. Så länge som observationerna sked- 
de här omkring Fahlun, var det endast nödigt 
att tillse, att observationen gjordes, antingen på 
höjdens topp eller också å den norra sluttningen; 
men då, å andra orter, det befanns, att räfflorna 
ej alltid gå så nära från norr åt söder, så blef 
det också angeläget, att söka en annan ledning 
för att göra observationerna säkra. Afsådan an- 
ledning öfvergaf jag, att fästa uppmärksamheten 
å väderstreket, utan sökte i dess ställe, att först 
så nära som möjligt, genom åskådning af terrän- 
gen, betraktande af kartan och genom underrät- 
telser samlade från i orten bekanta personer, 
skaffa mig ett redigt begrepp om den i fråga 
varande bergshöjdens konturer. Sedermera  gafs 
ingen annan utväg, än att på alla an stäl- 


>” 
len observera räfflorna, samt anteckna dem; 


133 
hvarefter jag, med kompassen mriktad på kar- 
tan, lagd parallelt med ortens norr- och söder- 
strek ,. lätt fann hvilka räfflor, vid bergsfoten, 
passera öfver dess topp. Den sida af berget, der 
dessa finnas, kallar jag stötsidan, i den hypo- 
tes, att rullstens-floden stött deremot, och den 
andra motsatta sidan af berget kallas läsidan. 
Efter vunnen inöfning, särdeles då jag vid obser- 
verandet icke befann mig omgifven af för hög- 
växt skog, så utröntes snart, hvilken sida af en 
mindre höjd, af åtminstone ej mer än 41 mils 
sträckning, var dess stötsida. Antager man sig 
alltid såsom betraktande bergshöjden från denna 
sida, så - blir motsatta alltid läsidan och de 
öfriga två: den högra och venstra; den förra i 
hänseende till det ungefärliga väderstreket den 
vestra, och den sednare den östra. 

Takttages detta, hvilket likväl ej alltid kun- 
nat ske under resor, igenom förut ej kända  trak- 
ter, så har jag någorlunda säkert kunnat uppsö- 
ka de normala räfflorha på en höjd, om nemli- 
gen några räfflor der varit synliga, och på -det 
sättet- någorlunda säkert få reda på räfflornas 
hufvud-direktion. För redighetens skull bör no- 
ga skillnad göras emellan en höjds normal-räff- 
lor och sido-räfflor, och vid dessa sednare emellan 
sido-räfflor åt höger och sido-räfflor åt venster. 

Likväl fann jag härvid en sak af vigt att 
observera, den nemligen: att samma räfflor kun- 
na vara normal-räfflor såsom tillhörande en min- 
dre bergshöjd , men tillika sido-räfflor i afseende 
på en annan större höjd; som ligger i grannska- 
pet. Således äro de räfflor, som gå efter ryggen 
å den afritade klippan (PZ. FT), och som enligt 
kompassen hafva 1532, normal-räfflor på klippan, 
men sido-räfflor till venster, såsom ' tillhörande 
Pilboberget. Derföre bör erinras, att 


154 


Normal-räftlor å en klippa kunna vara sido- 

räfflor på ett berg; 

Bergets normal-räfflor, vara en större bergs- 

höjds sido-räfflor, samt att | 

En större bergshöjds normal-räfflor troligen 

kunna vara sido-räfflor å landthöjden. 

Äfven på ett slätt fält, der räfflorna eljest 
merendels gå fullt parallelt, träffar man sido- 
räfflor från ett i grannskapet varande berg, hvil- 
ket t. ex. är händelsen, då man på Vestgötha- 
slätten nalkas intill Hunneberg eller Kinnekulle; 
och hvarpå man då äfvenledes bör gifva akt, 
så att man ej tillerkänner dem mer än veder- 
börlig voterings-rätt, för bestämmandet af räff- 
lornas direktion i ett allmännare hänseende. 

En annan omständighet, hvarpå man äfven 
vid tydliga räfflors bestämmande, bör gifva akt, 
är bergets textur, ty denna är ofta icke utan in- 
flytelse på deras direktion. Om nemligen ber- 
gets skrifning kommer att gå uti nära samma 
strykning som räfflorna, samt bergarten är ran- 
dig, af omvexlande hårda och lösa bergarter, 
så har jag tyckt mig märka, att räfflorna följt 
bergartens strykning. Hvad jag är viss på, och 
har ofta sett, är att det skett i smått; men jag 
är likväl osäker om det sker i stort. Äfvenså 
är bergets textur af inflytelse på sidoräfflorna, ty 
om denna 'är grofkornig, så att ytan ej antager 
slipning och blifver slät, så förorsakas deraf en 
större friktion mot rullstensströmmen, hvilken 
till följe deraf får en större deviation. 

En tredje omständighet vid räfflors bestäm- 
mande, är, då de finnas på en hård hergart , 
som antagit fin slipning, att man ställer sig på 
en sådan sida, att man har dem riktigt upplyste, 
så att de genom skifte af dagrar och skuggor 


132 


(OR 


falia i ögat. Det är oftast ändamålslöst, att gö- 
ra observationer sedan det blifvit skumt, ty re- 
dan innan man upphört att kunna urskilja gra- 
deringen på kompassen, hafva fina räfflor upp- 
hört att vara synliga "). 

Nästan allestädes i den södra hälften af 
Sverige äro bergen af så hård art, att de anta- 
git rediga räfflor. Sådane finnas häromkring 
Fahlun, samt norr ut till Siljan; vid Stjernsund; 
nästan allestädes i Roslagen; söder om Sala; om- 
kring Arboga; emellan Linköping och Åtved; om- 
kring Ronneby, Wimmerby och Eksjö; på Ti- 
veden, ifrån Mariestad till Kinnekulle; på Bil- 
lingen, samt ifrån Lidköping till Wenersborg. 
Säkrast träffar man goda räfflor på klippor, som 
varit skyddade för luftens åverkan, såsom uti 


gropar der väggrus hämtas, på åkerfält, samt 


å sjöstränder; och framför allt vid hafsstränder- 


”) Föröfrigt bör man, vid bestämmandet af räfflornas 
direktion observera, om fina och grofva räfflor äro 
blandade om hvarandra, samt om de äro parallelt 
löpande eller om de afvika från hvarandra. I den 
sednare händelsen, bör direktionen bestämmas i en- 
lighet med de finare räfflorna, emedan dessa hafva, 
utan afvägar, åtföljt flodens riktning; hvaremot de 
gröfre räfflorna äro spår efter stora rullstenar, som 
med något hörn, med mer än vanlig häftighet stött 
emot, eller skurit i den fasta bergshällen; och då 
det sällan kunnat inträffa, att detta hörn” legat rakt 
framför centrum gravitatis på denna större sten, så 
ser man äfven som oftast, i synnerhet på grofkorniga- 
re bergarter, att de grofva räfflorna, gå i kroklinier, 
ömsom åt höger, ömsom åt venster, öfver de fina 
räfflorna. På hårdare stenarter, såsom på porfyr och 
trapp kröka de mindre. Af detta skäl träffar man 
räfflor på Billingens af volkaniska hårda bergarter 
betäckta höjd, som äro af en förundransvärd :regel- 
bundenhet. 


136 

na, der klipporna nyligen, under vattuminsknin- 
gen eller landets höjning, blifvit blottade. 
| Likväl händer ock understundom på stora 
trakter, t. ex. uti nordvestra delen af Östergöth- 
land, samt söderut efter landsvägen förbi We- 
stervik, att bergen antingen bestå af sådane berg- 
arter, som ej antagit räfflor, eller att dessa ge- 
nom vittring blifvit under tidernas lopp förstör- 
de. På händelser af den sednare sorten hafva 
vi exempel här nära Kårarfvet, der gneisen är 
bortvittrad och der körtlar af qvarts, som äro 
vackert räfflade, qvarstå 3 till'6 limier öfver 
gneisens yta. ; | 

Der ingen tydlig räffla är synlig, har jag 
likväl, med tillhjelp af en långvarigare öfning 
kunnat, uti de flesta fall, samt å sådane klip- 
por, som höja sig öfver den öfriga jordytan, be- 
stämma räfflornas direktion, med tillförlitlighet 
inom 32 till 102. 


För sådant ändamål har jag noga iakttagit: 

1:o Stötsidan, för att utreda hvilken del 
deraf stått rakt emot rullstensströmmen, hvilket 
vanligen plägar synas på klippans skapnad, samt 
de större fördjupningar, som deruti blifvit in- 
skurne på de ställen der lossnor förekommit; 


2:o Läsidan, der man äfven lätt urskiljer 
det ställe, hvarest kanterna stå hvassast qvar, 
samt visa att de företrädesvis varit, som man 
säger, 1 lä; samt den direktion i hvilken styc- 
ken blifvit lösstötta; och . 

3:o Håligheterna på ytan, efter bortstötta 
skärfvor; hvarvid ofta varit möjligt att tydligt 
urskilja, i hvilken direktion skärfvorna utskjutits. 

Öfning och omsorg, kunna på sådant sätt 
skaffa rätt goda observationer, samt angifva de 


139 
normala räfflornas gång, hvarvid alltid måste till- 
ses, om de möjligtvis äro sidoräfflor, tillhörande 
en större, i grannskapet varande höjd. 

Vid några tillfällen har jag tyckt mig finna, 
att under sådane omständigheter, den säkraste 
ledningen gifves af stötsidan, hvilket t. ex. var 
händelsen vid mina observationer kring Norrtel- 
je; deremot har vid andra tillfällen, t. ex.1itrak- 
ten vid Medevi, läsidan tydligare ådagalagt hvart- 
åt rullstens-strömmen gått. På det-sednare stäl- 
let är man likväl icke säker inom 8 grader, dels 
af den anledning, att bergarten är i hög grad 
grofkornig och spröd; dels äfven derföre, att he- 
la trakten är uppfylld af smärre branta berg- 
kullar, hvilka göra räfflornas direktion i stort, 
nästan obestämbar. «Detsamma inträffar äfven 
ifrån Söderköping till nära Kalmar, och osäkert 
synes det vara, om det icke är bergartens tex- 
tur, som gifvit yttersta anledningen till landets 
bergighet i smått, samt dermed följande osäker- 
het i räfflornas direktion. Straxt söder om Dö- 
derhults kyrka förekommer dock till venster om 
vägen en väl räfflad häll. 


$ 


AY 


Takttagelser af Rullstens-Räfflornas 
i den södra hälf- 


FÖRSTA AFDELNINGEN. 
I trakten omkring Fallun. 


A. Höjderna söder om Grufvan, eller den 
höjd vid hvars fot Grufvan fen 


"Toppen af Grufrisberget 
Toppen af Pilboberget 
Toppen af Galgber get 
På norra sluttningen af Gr ufrisberg &S- bol Pil- 
bobergs-höjden: 
a) vid Gammelbergs- eller öfre Tallbacks- 
dammen, flere hälfar” 
b) nedanför Krondiket 
På västra sluttningen af Grufr Blend örn 
 Pilbober gs-höjden : 
a) vid Wällans hålldam 
b) Längre i söder efter Wällans Stal hed. 
om Göthgården 
c) ANLosg längre i söder, 2 vägen åt MT et 
På östra sluttningen a af Gr ufrisbergs- och Pil- 
bobergsshöjden : 
a) Nära Ingarfsdammen vid Grufbacks- 
gårdarne ; 
b) Hällen högre upp i Täcken, nemligen den 
som har inärkschedet punkt, och är prof 


lerad (ryggen) 


5) Öfverallt i Södra Sverige hafva rullstenarna förts ifrån 
tingen åt sydost eller sydvest. Detta är utsalt uti 
sydöstligt, och W. att rullstenarna gått sydvestligt. 
grader det varit åt den ena eller andra sidan. 


de 
riktning, i hänseende till välersindket 
ten af Sverige. 


Räfflorna enligt | Kompassens | Räfflorna afvika från 
Kompassen. missvisning. meridian. 
+ M på 
919 å 1010 | 1610 269 a 270 Jö. 
109 a 1010 | 1610 | 26103270 lö. 
109 4610 | 2610 Ö. 


71,10 a 1110 | 1610 |240,26103 289 lö. 


go | 41610 2510 H 
: 910 | 1610 260 ö. 
810 | 16:90 250 ö. 
90 | 16: SS 
| 

| 
1910 "| 1610 290 Ö. 
1510 | 1610 320 lö. 


norr till söder, dock sällan efter meridianen, utan an- 
sista kolumnen, der Ö. betyder att de tagit sin kosa 
De framföre stående ziffrorna angifva, Hee många 


160 


c) Hällar högre upp, söder om stånggången 


från Konung Frepvrics konst . i Å ; 
d) En brant häll uti afloppsgrafven nedan- 

för nämde konst-hjulbus N 3 5 : 
e) Flere hällar, nära toppen, men på östra 

sidan om densamma E : 


Uti den sluttning, som ligger emellan Gruf- 
risbergs- och Pilbobergs-höjden, eller på östra 
sluttningen af Grufrisberget: 
a) vid ändan af Schradiket 5 : . 
b) vid en stor sten närmare åt Pilbo-toppen. 
c) ännu närmare derintill . 3 å / 
På höjden emellan Pilboberget och Galgberget: 
a) vid märkpunkten nära kommissions-grafven 
b) Ofvanför märkpunkten vid Källviksvägen 
På östra sidan af Galgberget: 
vid Daglöstägts-dammens södra ända . 


B. Kårarfs- och Warggårds-höjderne i nord- 
vest och norr från Grufvan: 
Norra sluttningen af Igeltjernstoppen . : 


Kunterbergstoppen, ej tydl. . 
På östra sidan af höjden: 


a) nära Kårarfvet 3 3 å ö é 
b) Längre ned emot Gamlebergs-hyttan 
c) På höjderna nära Östanfors-Ån , = - : 


På vestra sidan: 

på kullen vid ändan af Önsbacks-dammen 

C. Höjderna, öster om Grufvan, samt på 
östra sidan om Fahlu-Å: 

a) På höjden af Jungfruberget, der vägen 

går öfver, förbi Hälla, åt Skuggarfvet . ; 


16r 


Räfflorna enligt | Kompassens | Räfflorna afvika från 
Kompassen. | missvisning. meridian. 
169 16!2 3210 Ö 
43 162 093 Ö 
10 å 101 ISSN RT fö 
12 16! 281 Ö. 
11: Na TR NNJö, 
NR | 2 0: 
11: 16! 28 Ö. 
11 NOS | 28 Ö 
12 ä 13 | 165) 1985 208-110 
circa d ä 22) 16! 2 RO AO. 
RN | 16! | "261 Ö 
13 16! 292 Ö. 
12! 16! 29 Ö. 
11 | 16! 271 Ö. 
10! 16! "ö. 
| 

9 46 51 Ö. 


2 NOR crvationen gjord med ek graderad kompass. 
K. V. Acad. Handl. 1836. 


102 


b) Längre i söder emot Jernlindsberget, der 


vägen går förbi Sjulsarfvet åt Sundborn j 
c) På Rottnebyskogen, nära vägskillnaden åt 
Fräimsbacka och Korsnäs 5 a a 


ANDRA AFDELNINGEN. 


lordwest samt norr om fFallun. 
(Norra delen af Dalarne). 


Anm. Största delen af dessa observationer äro gjorde 
af Hr HH. WeEGELin; några af Ryske berg-offi- 
cerarne RACHETTE och HIRIAKOFF. 

A. På den väg, som ifrån Fahlun går ve- 
sterut, långs efter Vester-Dalelfven: 


Nära Smedsbo Gästgifvaregård 3 Å 

På den udde, som Torimeras emellan Öster- och 
Vester-Daleifven, å från Gagnef ull 
Floda midt för Mockfjärd, flere hällar, med 
otydliga räfflor j : E 5 : 3 


På samma väg närmare Floda, tydliga räfflor 
B. På vägarne ifrån Fahlun, öster om Sil- 


jans-sjön, samt vidare uppemot norrska 
gränsen: 


Norr cm Bjursås kyrka, nära Sörskogs gamla 


gästgifvaregård, tydliga räfflor E 2 É 
På ett ställe 3 Ta 
På Stussberget norr em sjön Åxen å Å 


Längre i vester nära Siljan vid öron gäst- 
gifvaregård z 

bor ut på vägen rån Öre kyrka till Skatt 
tungby kapell, på södra sidan om Skattungsjön, 
vid Digermors-backe E S j 5 ; 


103 


CENTRE VE RR EAA a ORSA RK 
Räfflorna enligt | Kompassens |Räfflorna afvika från 
Kompassen. | missvisning. | meridian. 


109 å 1490 | 1610 | 2610 a 3010 |jö. 
9 16! 251 ö. 


DR 


MER RETT NE IN SE er 


243 Ö. 


— 
Od = 
SEE "ENS SN NE ne ERS ES 
RR = 
— 
— > 
An 
RR NN a RA a 
jo 
så 
(>) 


8 åa 18 16:40: 12 lö. 
1 16.45 293 é 
11 17 28 Ö. 


10 17 27 Ö. 


Uti Elfdahls socken på vägen åt Särna, nem- 
ligen vid Fiscal-sjön, öster om Bunkrisbodarne; 
en finslipad porfyrhåll sö” / 3; å 
1 mil från Nornäs | 

3 mil i sydvest från Särna kyrka, på sr 
höjden af Slätberget, Ji nräfflade Sandsten sköt 
lar, som sakta öra 1 samma direktion, som 
räfflorna 


TREDJE AFDELNINGEN. 


Österut ifrån Fahlun. 


På vägarne nedåt Gefle, på ömse sidor om 
Dal-elfven, samt vidare efter hafskusten till 
Öregrund. 


A. På vägen förbi Husby till Gefle: 
Emellan Uppbo i Skedvie socken, samt Husby 


Österom Stjernsund vid ändan af Vä Gryc- 
ken nära Stigsbo by å å / Å 
Nära gästgifvaregården i Thorsåker a 3 : 
1 mil "sydost om Gefle -. 3 


B. Efter Dalelfven ifrån Husby ja ör ut- 
före till Elfkarleby: 


Vid Klosters bruk . ; Å 
I Garpenberg (i medeltal) z 3 
Vid Avesta Lillfors : 3 

Helvetes-fallet =. 

På södra sidan elfven nulikör Halsunda kyrka 
Längre från elfven söderut på vägen åt Åby 
gästgifvaregård. : 
Längre österut på vägen ul Tierp: 


163 
ESO a 0 RR ES RE FRAS AE FE 


Räfflorna enligt | Kompassens | Räfflorna afvika från 


Kompassen. | missvisning. | meridian. 
3592 189 170 Ö 
0 18.15 182 Ö 


10 18.30 
: | 


i; Ö. 
0) 164 21 : 
0) 16 16 


AO: 
2 


313 åa 303 I: 15.30 


738 16.15 231 å 24; = jÖ. 

) 16.15 21 Ö. 
358 16.15 14 Ö. 

0 16.15 167 Ö. 
305 åa 315 15.45 391 åa 2935 [W. 


jär åa 201 lö. 


03 15.30 
42 W. ät lö. 


340 å 350 15.30 


166 


Vid Söderfors bruk vid Dalelfven: dels vid” 
Tegelbruket, dels 3 mil österut 
Mid Elfkarleby , otydl. räfflor 

C. Efter hafskusten ifrån El Ikarlekir öster- 
ut till Öregrund. 
Vid Carlbolms Bruk, eller norr om Wessland 
Nära Löfsta Bruk 2 : : : Å 


Vid dito - 

Vid afvägen till Daniucnota a; 

3 mil öster från Löfsta . 5 2 
5 

STR : 5 5 3 

3 mil öster om Frebbenbo 


Vid Berkinge Masugn å 

På halfva vägen derifrån till Forsta ; 
Söder om Forsmark vid Johannisfors och vid 
Simonde i; s 

Vid Ledsunds bro . 5 

Vid Sneslinge: midtför ändan al Kalleo vik 
Vid Norr Skedika . å ; 

Vid Sundsby z 

Nära Öregrund midt för en Huödie ik. 
Omkring Öregrund (på uddarne) 


FJERDE AFDELNINGEN. 
Svdost itrån Fallun. 


På vägarne nedåt Sala och Upsala, samt 
derifrån i flera riktningar. 

A. På vägen öfver Sala till Upsala. 
Till ÖR se 1:sta Afdein. C. samt 3:dje Af- 
deln. 
Vid Sal Dammar . 


| Räfflorna enligt | Kompassens | Häfflorna afvika från 
Kompassen. | missvisning. meridian. 


DAN a 10 

Rd 18 
NO 

JEN Mads få 


390 & 3309 | 159.30” 
SEölå 335 


322 
330 


336 LÖR le fel IW. 

339 15 | 6 I W. 

343 15 Z I W. 
346 NG | 'Ö. 
348 15 3 jö. 
16 6) jö- 

343 14.45 rv W. 
: Ö. 
356 14.45 10: Ö. 
358 14.45 12: lö. 
15 14.45 Ö. 


3 
13 


É 


| 

| 

| 

EA 

349 | 14.45 | GD 

EN 

| | 
| 

| | 

| 

| 


[RN 34 RS 0 | 


108 


3 mil norr om Sala = . 5 i Å 


När a Saia . . . a LJ LJ 


3 mil öster om Salå å å om ÄNIREN 


Vid Brumnsäters Gästgifvaregård : | . 
Vid Bredsjö och vid Kölfva -. 3 : 3 
Vid Ålands kyrkby d : å . ] 


Vid Wänge kyrka . ij : ; 
Vid Qvarnbolund 3 mil från Upsala 6 
Vid Rickomberga, 7; mil vester om Upsala 


B. På vägen nordost ifrån Upsala till Löf- 
sta, öfver Ålunda. 


Vid Edinge Gästgifvaregård (öster om Rasbo) . 
Norrut derifrån nära Tuna kyrka . 

Norr om Alunda ka vid Haberga Cistgif- 
varegård 

Halfvägs dan åt Söderby len på vägen åt 
Dannemora vid Löddby by . : å I 


Omkring Dannemora är Kompassen förvillad 
och räfftor sällsynte. 


Norr om Bro Gästgifvaregård, vid afvägen åt 
Forsmark, äro räfflorne temmeligen tydlige, 
men kompassen troligen förvillad af jernmalm . 


1 mil norr om Bro vid Gräsbo 2 g 
3 mil längre norr ut å 3 å 4 
Vid Håkanbo Gästgifvaregård . 4 ; 


2 mil derifrån 


Nära Löfsta, der vägen kommer frän Försmark 


Anm. Denna sista observation är densamma, som an- 


fördes uti 3:dje Afdeln. C. 


Räfflorna enligt 
Kompassen, 


169 


r se ' . 
Kompassens | Räfllorna afvika från 
missvisning, | i 


meridian. 


ee 


340 
340 å 333 
350 å 349 

349 

332 

353 

396 


350 
349 


342 
345 


356 
342 
342 
343 
341 
336 


eo ww RU 


SVEA 


> 


z 


— ecco een 
—————! 


22 


. På de två vägarne, som gå österut ifrån 
Upsala till Norrtelje, den ena öfver Knut- 
by och Skebo, den andra förbi Mora stc- 
nar och Finsta. 
a) Norra vägen: 

Vid Kumla by, öster om OR j : L 
» Vid Lenna Masugn 5 ; i é 
Vid Gränby Gästaifvares rd, föder ER Al 
unge kyrka =. ö ; å å 
Vid Gränsta Gästgifvaregård | | 

I nordvest derifrån samt i nordost från Erin 
by, vid Solberga by : |; | : , 
Något öster om Knutby kyrka ; 5 ; 
Vid Burvik ; NS : 
2 mil nära Bro Gästgifvaregård, vid Ytterby 
by, den häll hvarpå qvartmils-stolpen står, 
räfllad på två sätt, nemligen . å AR 3 
och 
Vid Bro Gästgifvaregård : se å 
Omkring Ununge kyrka . : ; |! é 
Vid Skebo =. ; 
Vid Harbroholm (Gärdet Vesken om sirden) 

b) Södra vägen: 
Vid Berga by, söder om Danmarks kyrka ; 
Vid Hjelmsta Gästgifvaregård 0 ut från Län- 
na; se a) norra vigen) . i ; 
: mil längre 1 öster ; 
Närmare Lindberga Gästgifvaregård (söderut 
från Gränby) ; É 
Vid indbårga 
3 mil derifrån österut 
Vid Häradsgränsen 
Nära Rimbo Gästgifvaregård 


Räfflorna enligt 
Kompassen, 


—— on mnwn-n.nn2<<no,— nns Rn 


301? 
330 ä JJ7 


SESIEVSKy 
357 


346 
2 
2 
18 
349 
7 
302 å 339 
FDL IA III 
J1 å 333 


346 


337 
335 


329 
327 
334 
339 
303 


| Kompassens | Räfflorna afvika från 


| missvisning. | 


meridian. 


S]e a 


171 


2 3ö 


&: & & 


Ö O: e: on O: oe 


&: 


Vid Rimbo (söderut från Burvik) . ; | 
> mil längre i öster (söderut ifrån Bro) . 
Nära Husby kyrka 


Längre i öster, 3 mil fån Norrtelje 


Vid Norrtelje i 


D. Vägarne norrut ifrån Norrtelje till Öre: 
grund. 
a) Norrut till gamla Grisslehamn: 
3 mil ifrån Norrtelje vid Haberga hy AE 
Vid Kragsta UA 
3 mil norrom : - , 
"Vid Edstuna kyrka 
Vid Svanberga Gästgifvaregård 
Vid Broby gård . 
Vid Toftinge by 
Vid Hussinge by - 
Vid Gåsviks by (rediga r ifflor) 
Vid Rangarnö (på Väddön) 


På Vårdkasbergets vestra fot . ; ö 

EN topp å S : 
Vid Sennbby, - ; 3 å A 
Vid Gamla Grisstöllanig« ä A 4 


Östra udden derutanför . : : 
b) Ifrån Skebo, norrut till Hör rängon: 

Vid Edbo kyrka > ; : . 

Vid Häfverö kyrka ; a 

Vid Kusbyn e D . e d 

Vid Korgnäs gamla Masugn . 

Vid Herrängen : 
c) Ifrån Skebo, nor mt till Ör egr nd 

Vid Hammarby Gästgifvaregård 5 st 

Vid Lundås gård -. 1 va 


Rälllorna enligt 


Kompassen. 


| missvisning. | 


| Kompassens | Räfflorna afvika från 


meridian. 


sn 


333 
349 å 351 
346 
345 
346 
349 
346 
347 
348 
300 
336 


329 
la a 
9 
10 å 16 
10 å 16 


2 
1 


[od 


bi 


(ST 
VON mm = 
& 
Sali Dona DM pas EL NA FN PENN MA RNA KI mål] bal 
en 


je 
- 


bi- 


0000 


STATT 


O: O: O: Oo C: 


Ma——— mv NV OA 


:Q: 


O. 


Vid Sätra by 

Vid Midskog . 

Vid Gråska 

Vid Sanda 

1 mil söder om Harg =. 

Uti Hargs skärgård (vackra väfllor) « 

Vid Marka Gästgifvaregård 

Nära Bärstels ET 

Vid Assjö 

Nära Östhammar 

Vid Moens gård =. ; 3 ; 
Vid Norrskedika och Öregrund, se 3:dje Af- 
deln. C. 


E. Vägen söderut ifrån Norrtelje till Stock- 
holm. 
Vid Halls Gästgifvaregård = . 
3 mil söder om Brottby Gästgifvaregård 
Vid Angarns kyrka och Rörby gård : : 
Vid Ensta Gästgifvaregård 
2 mil derifrån ; ; ; - 


Vid Mörby, nära $tocksulvkl 


F. På vägarne söderut ifrån Upsala till 
Stockholm. 
a) Vid Märsta Gästgifvaregård =. 
b) Emellan Åsbusby och Rotebro vid Seby . 


G. På vägarne söderut ifrån Stockholm till 
Norrköping. 
Vid Åby Gästgifvaregård 
— Nyköping : 
— Jäders Ciistgifvaregård uti en östligt s sträckt 
dal”. 


L 


ena 
- NN 
dl 


Pon så ON DD 


R. Mor orna ligt 
Kompassen. 


S 


| Köer 


SE 


RA Arv från 


JRs ning. meridian. 
140.30' 1510 
14.30 201 
14.45 22: 
14.45 225 
14.45 21: 
14.45 | 24: 
14.45 163 
14.45 19: 
14.45 20 
14.43 192 
14.45 | 213 
14.45 Gå 
14.45 2 
14.45 4: 

15 3 
15 | 0 
130 | 2 
15 | Ola 2 
15 4 
| 

Här Se 
15! 241 


& O: O: Oo: &: &: 


&: & & & OO & (er = ok 


Vid Wreta FaR 
= Krokek; . Å 


FEMTE AFDELNINGEN. 


Söderut ifrån Fahlun åt Mälaren och Hjelmaren. 


A. Vägen nedåt Stockholm , (till Sala, se 4:de 
Afdelningen A.) 
Nära Tärna Gästgilvaregård 
Vid 10:de milstolpen från Stockholm 
Halfvägs till Carleby + 
Vid Carleby Gästgifvaregård aller Simtona 
kyrka =. 
Bnjllan Wänsjö och Långtora Ceslollvaresar- 
dar (söderut från Brunsäter, se 4:de Afdeln. ÅA.) 
Vid Tunalunds Gästgifvaregård ”), samt på vä- 
gen till Gran äro räfflorna mycket varierande, 
å det af höga SN paren landet, nem- 
ligen ifrån | 
Vid Gran, circa 
Vid Torresta gård . 
Å de så kallade Brosätden 
Öster om Bro kyrka ; 
Vid Tibble Gästgifvaregård 
3 mil nära Barkarby Cistgifvaregärd 
Vid Barkarby ; a : 
Vid Sponga kyrka . 
Vid Rogsta gård 

Omkring Möckholia. 00 på "de många ber gkullar- 


ne räfflorna mycket varierande: 


- 


”) I sydvest härifrån, omkring IWesterås variera räff- 
servationerne gjorde af Herr H. WeEGELIN. 


WT 


Räfflorna enligt | Kompassens | Räfflorna afvika från 

Kompassen. | missvisning. | meridian. 

TE 1529 2230 Ö. 
308 16 14 Ö. 

348 5 AN Re L 

356 15.45 112 Ö. 
348 15.45 35 Ö. 
306 15.45 112 a 
337 15.45 71 W. 

347 uvll 4 15.30 23 till 192 Ö. 
357 15.15 10 Jö. 
349 15.15 4 Ö. 
348 | 15.45 31 Ö. 
349 15.15 oå W. 
340 15.15 43 W. 
349 15 3 lwW. 

335 a 333 15 10 å 12; |W. 
342 NS 3 W. 
343 | 15 2 W. 

| 


lorne vid Edsberga 330”, vid Munktorp 0 3 ob- 
K. V. Acad. Handl. 1836. 


å Kungsholmen: 
Vid kyrkan ; 5 : Z 
Vid den nedbrända kronqvarnen SAG 
å Skeppsholmen Å : å d Å 
å Ladugårdsgärdet . : S j 2 e 


Vägen ifrån Fahlun nedåt Köping vid 
Mälaren, samt derifrån åt Örebro vid 
Hjelmaren. 

Emellan Naglarby och Rusgårdens Gästgifvare- 
gårdar å den norra sluttningen af Silfbergs- 
höjden : 

Österut ifrån denn väg vid Let viks by 4 i Sä- 


Cher), 5 : 
På Silfbergets "södra sluttning : E 
Vid Rusgården S - j 
”Rusgården och Börge, ; É 
A Mörtkär iiber get 
Na Smedjebackens Gästgifvaregård, "eller Nord 
bärkes kyrka . : 3 å a d 
Vid Söderbärkes kyrka . : 3 
På vägen åt Norberg =. A 3 : É 


Vid Bysala Gästgifvaregård É å 3 é 
Vid Gisslarbo dito 

Emellan , Köping och Arboga, säd Herifrån 
förbi Fellingsbro Gästgifvaregård till foten af 
skogen Käglan, äro räfflorna de minst varie- 
rande jag hittills sett dem, och föga afvikände 
från ; : Å å j 
Vid norra ölen af Käglan 

På höjden af skogen Käglan, vid Ringabyvägen 
På vestra sluttningen : ; å STANS 


”) Observationen gjord af Herrar BAER och FRANzÉS. 


179 


Raldlarna enligt | Kompassens | Räfflorna afvika från 
Kompassen. | missvisning. meridian. = 
SNR 159 OM Ö. 
| Ng 15 17 Ö. 
349 å 352 15 fö a 
347 | 15 24 Ö. 
4 16.30 201 Ö 
7 16! 231 Ö. 
352 16! 8! Ö. 
350 16! : Ö. 
347 a 349 167 323 53000 |Ö. 
347 | 167 32 Ö. 
349 162 53 Ö. 
JAS 16! 131 a 191 JÖ. 
352 16! 8! Ö. 
351 16! 7 Ö. 
351 16! 1. Ö. 
3551 16! 12 ö. 
3551 167 121 Ö. 
353 16: 93 ö. 
EI a 349 fd Ad: or tW. 


180 


Vid Glanshammars Sässvare å : 
Närmare Örebro - - SR s 


C. Vägen ifrån Fahlun öfver Findé till 
Örebro. 


(Observationerne gjorde af Herrar Hirtiakorf och 
RaAcHETTE, samt af Herr Grufve-Fogden FITInG- 


HOFF). 
Ifrån Fahlun till Smedjebacken , se 5:te Afd. B. 
Söder om Östanbo Gästgifvaregård . : 3 


Vid Hällsjö Gästgifvaregård =. 

Vid Högforss Gästgifvaregård nära högsta höjden 
På vestra sluttningen . 

Vid Finngrufvorne, hörättde till Nya Koppar- 

berget: 

nemligen på höjdens vestra sluttning — + : 
Östra slutining - 

Något söder om, vid en indre berglöpp, dess 


vestra sluttning Å : : : 3 s 
Östra sluttning 5 S / 2 2 
Vid Bredsjö Gästgifvar ör : : E å 
Omkring Linde å 3 å 6 


Vid Bondbyns Gästoibelesärd å Å z 
Vid Dylta Gästgifvaregård = +. : : 5 
Vid Hofsta Kyrka . : Å : ; z 


D. Vägen ifrån Örebro söder om Hjelmaren 
och Mälaren. 
(Observationerne gjorde af Bergs-Skolans Elever, 
Herrarne FRrRAnzÉs och Baer). 
Vid Resta Gästgifvaregård > : 5 ; 
Vid Örsta Gästgifvaregård = +. É 5 5 
Vester om Torshälla : g a 
Österom Eksåg, nära Strengnäs = . ; |; 


101 


Räfflorna enligt | Kompassens | Räfflorna afvika från 
Kompassen. | missvisning. meridian. 
345 å 3460 | 1629 42 a 220 lö. 
336 å 346 | 163 71 W. å 22 lö. 
) 17 22 Ö. 
3 17 20 Ö. 
351 17 8 Ö. 
" 348 17 d Ö. 
350 17 Z Ö 
10 17 27 Ö. 
3d0 17 | 12 Ö. 
d 17 22 Ö. 
337 17 14 Ö. 
353 å 357 162 923 135 = fö. 
352 16: 8: Ö. 
333 16: 101 W. 
333 | 16: 10 W. 
5 | 
7 162 232 Ö. | 
8 16: 243 |ö. | 
10 16 26 Ö. | 
8 RR SA 231 lö. 


> mil öster om Strengnäs vid byn Hammarn . 


Vid Solberga by, ! mil ifrån Åker 


Norra udden af Utön, å de bästa ställena (Obs. 
af C. Beronius) I 2 3 å 


SJETTE AFDELNINGEN. 


Sydwest ifrån Fallun. 
På vägen åt Philipstad. 


(Obs vationerne gjorde af Herr FitINGHOFF ”). 


Till Nya Kopparberget, se 5:te Afdeln. C. 
Vid Stjernsfors Bruk ; : å : 
Vid Jönshyttan 1 Hjulsjö socken ; : i 
Vid Nytorps Gästgifvaregård . : : ; 
Omkring Philipstad äro flere observationer gjor- 
de, dtskdiide från 343 till 3502, i medeltal . 


SJUNDE AFDELNINGEN. 
Sydost itrån Örebro. 


På vägarne öster om Wettern och Lagaån 
till Carlskrona. 


A. Vägarne ifrån Örebro söderut till Lin- 
köping. 
a) Öfver Källmo 
3 mil söder om Örebro, otydl. räfflor =. . 
Norrom Källmo: Gästgifvar egård . 
En häll vid nordvestra ändan af sjön Boren. 
öster om Carlshult |: 5 
Anm. Hällarne på hela denna väg boka af [ösa 
bergarter, mest grofkornig granit; eljest sandåsar. 


") Flere observationer äro gjorde inom Grangärdes 
många jernmalms-strecken. 


Räfflorna eniigt Kompassens | Räfflorna I från 
Kompassen. RN se. | meridian. 


10? 


358 17 dd Ö. 
350 172 7: Ö. 
ad dT 41 å 101 dö. 
346 17: 31 k 
| 
| | 
332 16? 112 W | 
347 0 32 Ö 
336 | 17.0 7 W. 
| | | 


socken; men Kompassen synes der förvillad af de 


194 


b) Öfver Askersund och Wadstena. 
På vägen till Wredstorp, sandåsar med grus 
af Alunskiffer. 

Söder om Wredstorp 

Vid Askersund 5 

Vid Forsa SL 1 mil norr om Bå Eäseilkare 
gård : 

: mil öster om Rå, på en betydlig höjd vid 
Hulta by å 
Omkring Medevi ennen. räfllorna otydlige, å 
grofkornig granit, circa . å 
Nordvestra Hhöret af Ömibers 

Vid ER straxt öster om staden, : bid 
räfflor : 5 z é 5 


B. Vägen efter Ule ned till Carls- 
krona. 
Vid Kumla Gästgifvaregård 
Vid Minsjö gård, på södra skgänden at sjön 
Asplången 3 : 3 É 
Vid Hälla Bastaulvare sänd G 
Omkring Söderköping , ofta fasta ber shållar men 
branta, och aldrig med tydliga ralllon 
Vid Eds bruk, otydliga räfflor 
Vid Wester äl : 
Vid Getterums Gästgifvaregård (Hljor ihed) 
Vid Ishults Gästgifvaregård 
Vid Jämserums Gästgifvaregård 3 | 
Vid Döderhults kyrka, litet söder om på en 
under denna väg ar tydligt räfflad häll . 
Vid Påskalavik 
Vid Mönsterås, klippor i hafovikens hestodn är 
en grofkornig sandsien, med otydl. räfflor 


185 


Räfflorna enligt 
Kompassen, 


3429 
332 


330 
323 


341 
316 å 323 


3 


| Kompassens | Räfflorna afvika från 


IR 
T 
E 


mis SV isning. 


meridian. 


161 


157 


18! 


392 ä 453 


2 


186 


Anm. Under hela den öfriga vägen träffades blott 
sand och rullsten, ofta af sandsten; ingen 
fast häll förr än söder om Brömsebro, eller 
då man kommit nära I mil inom Blekings- 
gränsen. 

I Seocsbrd af byn Löckeryd, stora flata häl- 
«lar, med otydliga räfflor, circa l 

Anm. Sedan dessa hällar hade fått räfflor, hade de 
tydligen blifvit rubbade. 

Vid Ramdala kyrka, rediga räfflor . 
Vid Lösens kyrka 


Anm. I grannskapet, litet ifrån Jandsvägen på norra 
sidan funnos stora klippor, som fer räfflin- 
gen blifvit krossade och framskuffade åt söder. 


Uti och vid Carlskrona voro räfflorna mycket 
varierande, i medeltal =. ME å 
Uti dockan, 21 fot under häfvets yta d : 


C. Vägen ifrån Carlskrona öfver Rönneby 

och Wexiö till Taberg vid Wetterns sö- 
dra ända. 
Till och förbi Rönneby gjordes flere observa- 
tioner; men på denna trakt der rullstenen gått 
utför landthöjden, voro räfflorna likasom vid 
Carlskrona mycket varierande. De voro mest 
omkring : - 


Något norr om och ofsdnför Barkaryds "Gäst- 
gifvar egård =. : H Å 
Vid Djursmåla Gästgivaregård / s 
Norr om Isåsa å 5 : 
Norr om Qvarnmåla ; ; : : s 
Vid Uråsa Gästgifvaregård = +. ; : Ås 
Vid Wexiö . i; Ö å A 
Vid Öhrs Gästgifvaregård 5 . : ; 
Vid Bo Gästgifvaregård . : é ä 


Något längre i norr ; ; ; ST 


187 


[EE Sa er rr oe ar a AE En man 
Räfflorna enligt | Kompassens | Räfflorna afvika från 
Kompassen. NER missvisning. meridian. 


Er 


3279 I6E0 vn JL6L WW 
331 16! 12! W. 
333 16! 10: W. 
340 16! 31 W. 
bo 16! 271 Ö. 
12 | 16: 283 | 
12 17 29 Ö. 
Hag | 17 RT NG. 
3 17 22 Ö. 
170 EN 9 Ö. 
358 17 15 Ö. 
gä 3 17 19 åa 20 lö. 
354 171 112 . 
342 1 3 W. 
346 bida 08 Wise USE lö. 


1880 


Vid Starhult, backig trakt, och således ej god 


observation =. 4 3 X å 
Kohults Gästgif väregård . : X 3 å 
Svennarum É Å - å 


Norr om Stigamo vid Kris 

På Taberget synas tydliga spår, äfven på dess 
topp, af den revolution, som förorsakat räfflor- 
na, men räfflor finnas ej qvar. Af bergets kon- 
turer kunde man dock någorlunda skönja, att 
de gjort circa ri grader emot sigtlinien på 
Omberg "), och som denna linie gör circa 223 
graders vinkel i öster med meridianen, så 
skulle räfflorna gå . ; E s 
Vid Barnarps Gästvifvardsård - j . 


Anm. Ända ifrån Wexiö är landet ganska backigt 
och räfflorna således mycket varierande. 


D. Vägen ifrån Taberget tvärtöfver landet 
öster ut till nära Westervik , samt deri- 
från tillbaka i nordvest åt Linköping. 

Anm. Denna trakt, en af de mest backiga i Sverige, 


visade, an som var att förmoda, mycket 
varit nde nå floor. 


Vid Ingaryds Gästgifvaregård . 3 SUNNE 
Nära Esperyds Gästgifvaregård ; ; a 
Vid Marientorps Gästgifvaregård =. : : 
Nid Eksjö ww. å : , da Å å 
Något öster om Staden . 

På den så kallade Kållarpslien (höga backe) 
nära Ekebergs Gästgifvaregård 

Omkring Rödkulla Gäst ifvaresård Heh den 
höjd hvarpå Pelarne kyrka ligger, äro räfflorna 


") Som berget består af Jernmalm , så var Kompassen 


Räfflorna enligt | Kompassens | Räfflorna afvika från 
Kompassen. | missvisning. meridian. 
— AES ERT. 
8 a 209 4710 | 252 a 3710 JÖ. 
357 a 359 171 14! a 161 — |ö. 
360 ä 4 171 171 a 211 jÖ. 
4 17! 2! Ö. 
| in 11! : 
4 | 17: 24! | 
3595 å 337 172 122 a 14! Ö. 
337 a 349 17) 5:3a: oo IW. 
359 17 16 Ö. 
337 å 342 17 Gaåd1d W. 
349 17 6 Ö. 
3591 | 17 | 16! Ö 


här eljest obrukbar. 


särdeles tydliga; men mycket varierande, ifrån 
o? till 439; på de bäst belägne ställen . 

Vid Ödestorp, öster om Wimmerby 

Vid Grönhult Gästgifvaregård 

Vid Ankarsrums Bruk . Å 

Vid Hallingebergs Gästgifvaregård 

Vid Eneby Gästgifvaregård S : 

Vid Dalhems Gästgifvaregård . : s 

Vid Måshults Gästgifvaregård . 

Vid Örsäters Gaästerfvarcsärdd = säd norr om 
Näved. >. 5; 
Vid Fillinge Baskalyarered på der ställen 5 
Vid Linköping INSE derna Afdeln. A. 


ÅTTONDE AFDELNINGEN. 
Sydwest ifrån Örebro. 


På vägarne emellan Wettern och IWWenern 
till Uddevalla. 

A. Vägen öfver Kinnekulle till Lidköping. 
Till Wredstorp, se 7:de Afdeln. A, b. 
Vester om Wredstorp A 
Vid Bodarne Cästifvatesärd |. 
På Tiveden vid Staffasmossen 
Vid Hofva 
3 mil norr om Häbkelrase Gästgifvarégård, räff- 
lor på grofkornig sandsten =. 5 : 
Nära Mariestad 
Nedanför Slottshäktet på Winds. Stränd en 
väl räfflad häll, osäkert om i Kompassen var 
förvillad 5 3 
Nära Sjöberga gård, NEsjeE om Björsäter . 
Söder om Årnäs, nära Forshem 


Räfflorna chligt | Kompassens | Räfflorna afvika från 
NR | missvisning. | meridian, 
14” 1619 3010 Ö. 
16: 301 Ö. 
G 18 161 341ä 342 — |jÖ. 
15193 16 31 å 39 Ö. 
10 å 14 16 26 å 30 — |ö. 
14 å 18 16 30 å 34 Ö. 
A 16! 371 Ö. 
7 å 10 föl snl NE Ar 2GkND. 
21 å 27 16! 375 a 4384 0. 
21 SÅ 167 371 Ö. 
332 Re 10: |w. 
342 | 17! 3 W. 
JAS, 17: 241 W. 
344 17! 1: Ö. 
| 349 173 1 W. 
kk 332 175 | 10: W. 
283 172 | 591 W. 
326 17: 161 W. 
38 320, nt8onih 24 år22 W. 


192 


Vid Forshems Gästgifvaregård : : : 
På toppen af Kinnekulle é : 

Anm. Derifrån efter vestra sidan af Kiunebsille äro 
kalkhällarne så angripne af atmosferen, att 
räfflorna försvunnit. Sedermera sandhed till 
Lidköping. 

B. Vägen ifrån Lidköping, emellan Halle- 
och Hunneberg, förbi Wenersborg till 
Uddevalla, samt åter till Trollhättan. 

a) På bortresan: 


Vid Mällby Gästgifvaregård . |; : . 


Längre i vester 4 5: 3 å ; 
Vid Tängs Cöskalvucssnl å ; : - 
Längre i sydvest . : 5 5 É 
Vid. Grästorps Gaskudnee s É å É 
simil derifrån ä 


Nära intill det ställe, det vägen tager sf åt 
nordvest, för att komma in Fncllan Hunne- 


och Halleberg z å d å : 
Längre fram vid Flo kyrka : Å : b 
På Hunneberg (på trappen) - ä : 


Anm. Emellan bergen RNE inga räfflor, ör än 
man de circa -3 mil framom Halleberg, 
der Granithällar sticka upp. 

På Granithällar i lä af Halleberg +. 2 : 


Nära Götha elf, eller Ronnums bro å z 
Vid IWenersborg . : : G 3 Å 
Vester om Wenersborg . é S - : 
Vid södra Ryrs kyrka : - - z 


Vid Räkneby Gästgifvaregård : Zz £ 
Nära Uddevalla z DEG Å : 5 
Vid Uddevalla 5 . 

b) På RSS till Trollhättan: 
Då man på östra sidan om Götha elf afviker 


2 
192 


Räfflorna enligt Kompassens 


Räfllorna afvika från | 


Kompassen. missvisning. meridian. 
31992 18? 230 NW. 
316 å 321 180: 120122 fw. 
| | 
| | | 
| 310 blivigas ali ov någe W. | 
309 182 323 W. | 
| 304 förrn ST W. 
301 18! 40; IW. 
| 298 18! 431 wW. 
296 . 18! 451 W. 
309 183 sol: 322 W. 
| 316 185 sot Jo W. 
298 18: 431 TW. 
| 297 | 182 44! TW. 
296 18: 451 W. 
294 | 18: 47 W. 
293 18: 481 W. 
283 19 58 W. 
283 19 58 WwW. 
281 19 60 W. 
280 listar oc 61 W. 


K. V. Acad. Handl. 2836. 13 


104 


ifrån Lidköpingsvägen, ned åt Trollhättan 3 
Längre 1 söder i lä af Hunneberg : Å 4 
Vid Trollhättan å 2 : | åt 3 


C. Vägen ifrån Trollhättan förbi Lidköping, 
öfver östra foten af Kinnekulle- till År- 
näs vid Wenern. 


På 2 mil nära Bursle Gästgifvaregård =. 
Anm. Här började fältet att åter bestå af Sandét 
hittills hade ifrån Ronmunsbro, eller så än 
ge man var i lä af Halle- ock Hunneberg , 
åkerfälten bestått af pulveriserad kalk- och 
lerskiffer, med klapper af trapp. Förändrin- 
gen af jordmonen skedde inom några hun- 
drade alnars afstånd. | | 
Något norr om Bursle + : å É å 
Vid länsgränsen = . ; 


Då man KÖR så långt, att trapp- pelare snbles 
och Halleberg skönjdes framom Hunneberg É 


Nära Gr: ästörp, på ett nylt observeradt ställe . 
Anm. Sedermera följdes den förra vägen öfver Lid- 
köping. 
På östra sidan af Kinnekulle: 
Vid Husaby kyrka, på sandsten s ; 


z mil längre i norr äfven på sandsten  . 2 
Vid Fallösa kyrka, på gneis . s S ; 
Norr om Broqvarn å å : 


Vid Forshbem, se denna Mfdemn. ÅA. 


D. Vägen ifrån Wenern öfver Billingen till 
Wettern vid Forsvik, samt derifrån norr 
ut till Åskersund. 

Öster om Enebackens Gästgifvaregård vid Holm- 
stå qvarn . . e e . 
Längre fram på Kinmneskogen ; ; : 2 


Räfflorna enligt 
Kompassen. | missvisning. 
ER ODM UNTER NE ra LÄRA TT NART 


1820 


3022 
306 
292 


280 


317 
320 


— " 


Kompassens 


18; 
182 


NO RN ÄR RR Pa 


Räfflorna afvika från . 


meridian. 


613 


561 
531 
31; 
40! 


14 
15 
215 
25 


wW. 


22 23 


2222 


22 


196 


| Närmare Timmerdala da 5 SN l 
Nordvestra hörnet af Billingen, på trapp 3 
Något längre i in på bergplatåen å 

Vid vägen öfver Billingen emellan Nekaliems 


kloster beh Sköfde, på trapp 5 3 


Längre fram . : j 
Alla dessa observationer Likväl tagne uppe på 
bergplatåen. 


Vid Tibro Gästgifvaregård =. 3 ; ; 
Vid Spethults Gästgifvaregård j å : 
Vid Måsebo gård -. : : 
Vid södra ändan af sjön Vilken aller vid ull 
ängens Gästgifvaregård -. 
Vid Öfvérby Gästgifvareg., nära a Undenäs oj kad å 
Anm. Sedermera följer VägEn Undens östra strand 
och är särdeles backig, äfven då den sn 
öfver landthöjden åt Askersund. 
Vid den så kallade Stökiska vägens afvikande « å 
Vid Svarhults byt: é : , 3 j 
Vid Kungsbacken . 5 3 
Norr om nasal Casten nära  åkeholm ; 
Nära länsgränsen, der äfven landhöjden synes vara 
Vid Skalltorps Gästgifvaregård i: : j 
Vid vägen till Askersund å Ä 4 . 


NIONDE AFDELNINGEN. 


Austen ifrån Uddewalla upp till Christiania. 


Observationer äro här sjöng vid Strömstad 
och Christiama, . i. ; 

af Herr Magist. Bbsnönd som på någorlunda 
förmånliga ställen funnit räfflorna sådana, som 
; de här angifvits. 


| 
| 
97 
| 


-Räfflorna enligt Kompassens | Räfflorna afvika från 
Kom passen. ? missvisning. meridian. | 
4 


ME 
BRG 
CF, 320 
NAO 
322 

ss RR 


242 AAA 


165 SLITNA 
MP BONG 
ås 


(GKS SP 


FAN TR 


bets Säg! 
338 


22 232 


EO 
3 BIBWBW 


349 171. a - 
25 Vä 16: ö. 
Jodi Ava 72 Ö. 
3959 171 16! Ö. 
SK Väl om JO: 
0 bd 6; Ö. 


295 
298 


5; 


198 


För att göra räfflornas olikhet i direktion mer 

åskådlig, än den blifver genom studerandet af 
föregående förteckning, äro de utsatte å hosfoga- 
de karta Pl: VIII Derå finnas de hufvudsakligaste 
räfflor, som biltills blifvit observerade "> upp- 
tagne, samt deras direktion utmärkt med ett 
strek, omkring hvilket en. cirkel är slagen, på 
det att det måtte falla bättre i ögonen. 
Om denna karta betraktas, så ser man, att 
olikheten uti räfflornas direktion är på blott 6 a 
10 mils afstånd ganska betydlig. Hvad som i 
början mest väckte min uppmärksamhet, var den 
stora olikheten, som fanns emellan räfflorna här 
vid Fahlun samt söder om Gefle. De gå här 
2619 östligt; men deremot vid Gefle öfver 30? 
vestligt (3:dje Afd. A.). Då jag först hade endast 
dessa observationer, så började jag att misströsta, 
att någon anledning till deras afvikning uti di- 
rektion stode att finna. Resan ställdes då endast 
till Söderfors , samt samma väg åter. Sedermera 
erfor jag på en annan resa, då vägen togs öfver 
Upsala, att räfflorna, i närheten af Grisslehamn, 
hade ifrån den vestliga direktionen, vid Gefle och 
Söderfors (3:dje Afd. B.), åter sprungit öfver till 
79 östligt. Detta bidrog icke att förtydliga sa- 
ken, utan tycktes tvärtom visa, att räfflorna gå 
utan någon regel. Slutligen besöktes hela kusten 
ifrån Gamla Grisslehamn will Gefle, hvarvid räff- 
lornas direktion befanns sådan, som den nu å 
kartan på hvarje ställe är anförd. | 

Deraf, samt då jag på sjökorten öfver Bot- 
tenhafvet blef i tillfälle, att lära känna de berg 
som, under namn af Finngrundet , ligga under 
hafsytan, så blef det tydligt, att räfflorna vid 


”) Omkring, Fahlun finnas de fullständigt å Pl VII 


199 


Gefle och Öregrund voro sidoräfflor, åt hvar sin 
sida, ifrån Finngrundet , hvarvid likväl de fasta 
hällarne på kusterna bidragit alt i betydlig mån 
öka deviationen. 

En annan icke mindre. betydlig stibe uti 
direktion är den, som finnes emellan räfflorna på 
östra kusten omkring Westervik samt på vestra 
kusten vid Uddevalla. För att utröna förhållan- 
det dermed, har jag på grund af Herr HisinGErs 
uppgifter, samt egna >) under resor gjorda iakt- 
tagelser af lanidels konfiguration, uppgjort de å 
PI. IX förekommande profiler, som sträcka sig 
tvärt öfver landet. 

Den förste af dessa går långs efter Dalelf- 
ven genom Österdalarne, samt tll Snöhättan i 
Norrige. Således i vester: betydligt utom kartans 
EN (PL. VIID, och hvarmed alsigten varit att 
framlägga något, som uti det följande skall an- 
föras. 

Den andra SU går öfver slältlandet uti 
Öster- och /Vestergöthland. Landet är här i all- 
mänhet ganska Let. och de höjder, som å profi- 
len synas, ligga dels isolerade, dels i samman- 
hang med det sydligare landets höjder, så att de 
egentligen ej tillhöra denna profil, ehuru de ifrån 

de högre sydligare bergen sticka in såsom ett par 
berguddar i 1 norr, på båda sidorna om sjön Vettern. 

Den tredje profilen föreställer landet söder 
om Jönköping, derifrån det hastigt uppstiger ull 
en betydlig höjd. samt utsträcker sig till en bred 
platå öfver Jönköpings Län, samt betydliga de- 
larv af IV ennersborgs , IVexiö och Calmar Län. 
| Jemför man nu den andra och tredje af 
dessa profiler, så finner man, att rullstensfloden, 


”) Hypsometriska instrument fade jag ej»> blott ett 
Niveller-instr 'ument, som en gång användes. 


200 


då den gick öfver 58:de latituds-graden, -stötte på 
en landthöjd, som var betydligt högre än den, 
som nyss blilvit passerad. Dessutom bestod den- 
na högre landthöjd af mycket fastare bergarter, 
än de som förekomma utt Östergötbland, på norra 
sidan om Gotha Kanal, och der, efter 'allt utse- 
ende, en betydlig bergshöjd, bestående af en grof- 
kornig lös granit, blifvit af rullstensfloden bort- 
förd ").. Det är således högst sannolikt, ehuru 
det endast efter noggrannare undersökningar kan 
anses såsom afgjordt, att den söder om :Jönkö- 
ping varande landthöjden gifvit anledning till den 
betydliga deviation, som räfflorna hafva vid Ie- 
stervik och Uddevalla, samt att dessa räfflor äro 
sidoräfflor tillhörande nämde landthöjd. 

Hvad som i öfrigt kunde vara att anmärka 
i afseende på olikheterna ' uti räfflornas direktion 
på olika ställen, det må sparas, till: dess att man 
längre fram blir i tillfälle att göra några reflexio- 
ner öfver rullstensflodens allmänna direktion öf- 
ver Skandinavien. Emedlertid är det sannolikt, 
att ehuru stor denna olikhet är, så kunna vi lik- 
väl hoppas, att det blifver i framtiden möjligt, 
att dertill finna orsaken, ehuru den gissning, som 
jag nu haft ärau framlägga, icke är nöjaktigt be- 
kräftad. Fenoménet synes åtminstone ej vara en 
lemning efter ett tillstånd, som varit så ombyt- 
ligt som vindarne. 

Det som jag hittills baft äran anföra, är me- 
stadels blott facta. De äro sorgfälligt samlade; 
men behöfva dock att bekräftas genom noggran- 
nare, förnyade och tätare observationer, nemli- 


") För murningarna i Götha Kanal kunde man således 
ej använda annan granit, än den som träffades så- 
som rullsten, 


201 


gen på hvartenda ställe der tullfälle sig dertill 
erbjuder, äfvensom utom det område, hvilket hit- 
tills befarits, innan något rätt pålitligt resultat 
deraf: kan dragas. Jag kunde således här sluta 
denna uppsats. — Men på det att ett allmännare 
intresse för saken må vinnas, anhåller jag, att 
ytterligare få tillägga några synpunkter, ifrån hvil- 
ka jag anser den böra betraktas, och som möjli- 
gen kunna tjena till ledning för efterföljande for- 
skare uti detta ämne. Detta skall ske uti följan- 
de paragrafer; likväl beder jag hvar och en som 
häråt vill egna sin uppmärksamhet, samt börjar 
att göra observationer, att vara sorgfällig med 
att tillse, att han på hvarje ställe uppsöker nor- 
mal-räfjlorna. Han bör derföre ej spara besväret, 
att observera alla sido-räfflor, samt att noga an- 
teckna dem, ty det händer ofta, att man på stäl- 
let ej rätt kan se hvad som är  sido-räfflor, så 
framt det ej rör en mindre höjd, samt att man 
först efter traktens befarande, och då man ifrån 
någon skogfri höjd blifvit i tillfälle att öfver- 
skåda densamma, kan säga hvilka räfflor äro 


normala. Mången gång är det icke ens då möj-. 


ligt, och jag har mer än en gång, då jag å nyo 
besökt samma trakt, funnit, att jag irrat mig, 
vid en föregående undersökning. Mårga sådana 
fel torde återstå på ställen, som jag blott en 
gång varit i tillfälle att besöka. 

Jag har nu slutat framställningen af mina 
iakttagelser om räfflorna. Må det tillåtas mig, att 
beledsaga dem med en utförligare detalj af de 
förslagsmeningar, hvartill de gifvit anledning, och 
hvilka tjenat mig till ledtråd vid undersökningens 
fortgång. Geologien får ej gå samma väg som an- 
dra vetenskaper. Hon kan blott framdraga verk- 
ningar af hvad som timat, men hvari detta be- 


202 


stod måste hon gissa sig till, utan att kunna kom- 
må lill: annan eller större visshet, än den som 
vinnes genom ökade sannolikheter för förslags- 
meningen. Geologien, såsom fulländad vetenskap, 
vore intet annat än historien om de skiften jor- 
dens yta undergått från början , af bennes van- 
dring kring solen. Men denna historia är oåter- 
kalleligt fölleRade den 'upplecknades af ingen 
mensklig hand: och ingen folkstam safs, som Fd 
de fortplanta ädioner derom. — Vi måste så- 
ledes från hvad wvi se, försöka göra oss ett. be- 
grepp om de lidragelson som förelupit , och detta 
gissande, som i fn vetenskaper oftast skulle 
vara ett förkastligt framgripande framom en grund- 
lig och tillika möjlig undersöknings. Ska vpsndter, 
blir i geologien en nödvändig och väsendtlig del 
af vetenskapen. Emedlertid utfalla gissningårna 
på flerfaldigt vis, efter olika personers skiljakuiga 
sätt att se, och hvilkens mening, som kommit 
den lade geologiska tilldragelsen närmast, blir 
aldrig med säkerhet utredt; Jag förutser således 
alt de fenomen, jag här beskrifvit, möjligen :kom- 
ma alt af många härledas från nit orsaker, än 
de; som efter mina åsigter synas sannolikast för- 
klara räfflornas och rullstenarnas uppkomst. 


i 
Sit. 


Om den tidpunkt, vid hvilken rullstensfloden 
inträffat. 

Om man betraktar räfflorna på en hård sten- 
art, som icke af luften angripils, så skulle man 
tro, all de vore tillkomne: för få år tillbaka, 
samt att de alldeles icke vore ett minnesmärke 
efter en händelse, äldre än början af mensklig 
udräkring.  Antager man med en del geologer, 


203 


att atmosferen inverkat på våra fasta berg till 
dalars bildning, så skulle man vara nödsakad 
tro, alt rallstens-räfflorna på många ställen icke 
vore många sekler gamla. - Men en sådan åsigt 
vore uppenbart felaktig, hvartill man kan sluta 
af två verkliga facta: 1:0 är det bekant genom 
de undersökningar, som uti Egypten gjordes, un- 
der Narorrons fälttåg i detta land, att å sten- 
block; söm finnas qvar vid de stenbrott, derifrån 
byggnadsämnena fördes för pyramiderna, hvilka 
stenblock synas hafva varit för stora för att kun- 
na transporteras derifrån, och således äro lem- 
nade uti sitt grofhuggna tillstånd, att nemligen 
dessa hugg uti stenen sitta så friska, som om de 
vore gjorde för blott få år tillbaka. De äro dock 
nu nära 3 tusende år gamla. 2:0 ") Vid Avesta 
stora förs, äfvensom vid den så kallade lill-forsen 
finnas åtskillliga hällar med utmärkt vackra räft- 
lor, hvilka göra en vinkel af 75 till 86 grader emot 
Dalelfvens dervarande direktion. Dalelfven har lik- 
väl framgått öfver dessa räfflor, tilläfventyrs ifrån 
vida äldre tider tillbaka, än den då de Egyptiska 
pyramiderna byggdes. Derunder har den medfört 
trän, sand, grus och sten, som naturligtvis må- 
ste hafva åstadkommit en nötning; men under 
de årtusenden är denna likväl icke så stor, 
att den på något ställe synes hafva förmin- 
skat rullstens-räfflornas tydlighet. Af denna de- 
ras tydlighet och oanfrätta tillstånd, synes man 
således vara berättigad, att antaga dem såsom icke 
hörande till nyare tiders minnesmärken. Tvärtom 
måste man tillerkänna dem en ganska hög ålder. 


”) Pyramiderna sjelfva skola vara beklädde med kalk- 
hällar, som af luften angripits. 


204 


Likväl äro de yngre, än de i Sverige befint- 
liga geologiska formationer af Öfvergångs-Sand- 
stenen och Kälken, i Öster- cch Westergöthland 
samt Dalarne'; yngre än Trappen & Westgötha- 
bergen,  Porfyren i Dalarne och ' Keuper-bild- 
ningarna vid Omberg, emedan alla dessa dels 
bära spår af räfflor, och dels träffas fragmenter 
deraf ibland - rullstenarne. "Om: Grönsandstenen 
och Kritan i Skåne äro yngre än räfflorna, är 
mig ännu obekant. | abe 


$6 
Hafva våra berg blifvit rubbade i sitt läge. 
upplyftade eller, sänkte ;. sedan de petride- 


launiska räfflorna bildades? 


Denna fråga uppfattade jag ifrån första bör- 
jan af observationerna, och har således deråt 
egnat beständig uppmärksamhet: Derpå är likväl 
icke nöjaktigt svar erhållet. Betraktar man de 
berg som ligga i Fahlu granskap, äfvensom öster- 
och söderut, samt så "högt upp som ull Särna 
kyrka (öfver 1,500 fot), så får man ingen anled- 
ning att misstänka, att de rubbats utur det läge, 
som de' hade :då rullstensfloden gick öfver dem, 
ty så vidt jag hittills kunnat undersöka, öfver- 
ensstämmer sidoräfflornas direktion allestädes der- 
med. Dock tarfvar detta att noggrannare gran- 
skas på berg, som åt alla sidor hafva räfflade 
hällar, samt ligga någorlunda isolerade. ; Emed- 
lertid kan man antaga, att om någon rubbning 
ägt rum, så äro flere landskap, i ett sammanhän- 
gande stycke, upplyftade öfver sin förra ni- 
veau, ty några större eller mindre sprickor och 
förryckningar finnas icke. + Äldre sprickor, som 


205 


äro fyllde med trapp förekomma ofta; men trap- 
pen är räfflad: 

Söder om Bröms, på gränsen emellan Ce 
mar Län och. Blekinge, såg. jag ett fenomen, som 
tycktes göra ändarna ifrån ofvananförde anta- 
gande. Vägen går der, på en lång sträcka, öf- 
ver släta granithällar, hvarå räfflor. väl icke sy- 
nas, ty g sfonitetaädr för grofkornig, för alt kunna 
antaga TER men man kan dock genom obser- 
stande af stöt- och  lä-sidorna någorlunda de- 
terminera -räfflornas direktion. Säkert äg, äte 
minstone, att ytan blifvit genom  rullstensflo- 
dens framfart afnött. Men hällarnes yta ligger 
nu icke uti ett iförtgägtide continuum, utan är 
afbruten, och styckena, som setat tillsammans 
under nötningen, ligga nu med sina kanter öm- 
som upphöjda ech sänkta, ungefär så som styc- 
ken af is ligga, då isen bildats vid högt vatten, 
men vättugt. Mar fallit undan, och isen hvilar på 
den ojemna bottnen. - Deraf kunde ingen annan 
slutsats dragas, än att rubbningen vore en följd 
af någon underjordisk orsak. Men då man reser 
längre fram åt vester, samt kommer nära Lösens 
kyrka, så ser man, ett par hundrade . steg ifrån 
vägen vid ett torp, några klippor af ett särdeles 
utseende. Betraktar man dessa närmare, så fin- 
ner: man, alt de alla äre stycken af en större 
häll, som varit räfflad på öfre ytan, s samt att 
Höna häll, genom en 'horisontel, något åt norr 
stupande ana, varit skiljd ifrån det underlig- 
gande berget,  Äfvenså upptäcker man lätt, jarl 
nämde häll genom en stöt norrifrån blifvit skuf- 
fad ett stycke söder ut, hvarvid den dels kros- 
sats af stöten, dels gått sönder af egen tyngd, 
på det ojemna underlaget. Något sådant torde 
äfven vara händelsen med förr omtalte hällar, 


206 


hvilkas rubbning således icke härrör af en ifrån 
jordens inre kommande kraft, utan ifrån någon 
yttre. 'Antagandet af våra bergs orubbade  till- 
stånd, i sönåte, efter rullstens-flodens framfart, 
skulle således fekö af observationerne vid Bröms 
ändras. i 
Hvad deremot rubbningen i stort beträffar, 
så är den ännu mer tvifvel underkastad. Herr H. 
WeEGELIN, som gjort flere forskningar i afseende 
på de petridelauniska fenomenen, har äfven ut- 
sträckt dessa till fjällarne på gränsorna emellan 
Norrige , Herjeådalen och DPular ne.  Derefter 
har Hart meddelat mig den uppgiften, alt fjellar- 
nas ryggar derstädes icke bestå af någon fast 
sammanhängande häll, utan af en massa 2 större 
och mindre klippstycken, hvilka hafva : hvassa 
kanter, och således aldrig hafva rullat, utan äro 
hvar och en på stället sönderbrutne eller krossa- 
de. Om man, på något enda af dessa, träffade 
räfflor, så hade krossningen naturligtvis skett ef- 
ter rullstenens framfart; men detta har hittills ej 
lyckats att upptäcka. Emedlertid är man osäker, 
om krossningen tilldrog sig före floden, emedan 
det är en möjlighet, att floden icke gått så högt 
upp som till fjellarnes ryggar. Den omständig- 
heten, som Herr H. WeGELin observerat vid högre 
berg häromkring, nemligen stora massor af kros- 
sade stycken som ej äro rullade, gör denna sak 
så mycket mer tvifvelaktig, ititilloless att man 
blifver i tillfälle att noggrannare undersöka för- 
hållandet. Vid några porfyrberg der jag varit i 
tillfälle att se samma fenomen vester om : sjön 
Siljan, hade dylika klippstycken lossnat af sig 
sjelfve, eller genom atmosferens inflytelser, ifrån 
de branta sprickfulla bergväggarne. 


207 


SÄ 
Om rullstens-strömmens sannolika -hastighet. 

På åtskilliga ställen såg jag, redan vid första 
början af dessa observationer, att om två-räfflade 
klippor lågo efter hvarandra uti räfflornas direk- 
tion, samt på nära håll, så var den nordligaste 
på stötsidan, derest denna ej var för brant, räff- 
lad ända ned till marken, då deremot den sed- 
nares stötsida varit skyddad af den framför stå- 
ende klippan. Dervid märkes det tydligen, att 
då rullstenåtne passerat öfver högsta höjden af 
den första klippan, så hafva de stött an vid ett 
visst djup på den sednare. Om man då kan be- 
stämma den punkt der rullstenarne hafva lemnat 
den förra klippan, samt den punkt der stöten 
skett på den sednare, och man mäter deras af- 
stånd både horisontelt och i afvägning, så var 
det att hoppas, att man, med antagande att fall- 
höjden på en sekund förr varit densamma som 
nu, således skulle kunna beräkna huru stor den 
horisontela hastigheten hos rullstenarne varit. 

Också har flitig forskning gjorts, alt finna ett 
ställe der en sådan mätning kunde göras; men 
hittills har det ej lyckats; ty dels har afståndet 
varit för obetydligt emellan punkterne, dels haf- 
va ställen, der någon förhoppning varit att finna 
en sådan lägenhet, varit öfvertäckte med stora 
jordmassor, och dertill kommer något som gör 
att det aldrig riktigt torde lyckas, den omstän- 
digheten nemligen, att rullstenen legat omgifven 
af grus och sand, hvilka, jemte vattnet, hindrat 
dess fria fall samt gör all beräkning omöjlig. 

Sedermera framställde sig den förhoppnin- 
gen, alt man på östra eller vestra sluttningen af 
något slätt berg, skulle kunna fullfölja en räffla 


209 


på en längre sträcka, för att kunna se huru myc- 
ket den sänkt sig på en viss längd; men äfven 
detta förslag har det ej lyckats alt utföra, och 
om man lyckades att få några mått, så torde be- 
räkningen dock alltid blifva vansklig, emedan 
friktionen är okänd. 


Es 


Huru län se kan rullstens-strömmen anses hafva 
J ortfa arit? Har den varit oafi bruten? 


Förhoppningarne att få ett svar på dessa frå- 
gor voro alltid och äro ännu svaga. Likväl är 
det möjligt, att se inom hvilka gränsor. svaret å 
den förra frågan är att söka. Af några fenomen 
finner man döcside alt denna flod icke varit en 
hastigt öfvergående eller en med jens upphörande 
katastrof. 

Det första skälet till det antagandet, att 
den varat någon längre tid, är, att dej enär 
sönderkrossa en så ofantlig massa af hårda berg- 
arter, sådane som gneis ck granit, till en fin 
sand, att hela länder 1 Europa deraf äro betäck- 
te, ofta till ett ganska betydligt djup. Likväl'äro 
dessa sandmassor  högst- obetydliga i förhållande 
till dem, som utgöra bankar på' hafvets botten. 
För öfrigt är det icke otroligt, att de sandmassor 
som utgöra de stora öknarne uti dfn vika och Asien, 
äfven äro en produkt af en dylik flod, hvilken 
således icke kunnat vara -hastigt öfvergående. 

Det andra skälet att antaga dess långvarig- 
het hämtar man af det fenomen, som hos oss är 
kändt under namn af Jättegrytor eller sferoidiska 
uthålkningar uti våra fastare bergarter, och som 
beskrifvas af TnorBERrn BErRGmaAn uti dess Fysi- 
ska beskrifning om Jordklotet $ 150; och hvil- 

ka 


ka uti de flesta fall torde vara rullstens-flodens 
lemningar. Uti de flesta fall, bör man säga, ty 
det gilves äfven jättegrytor, som äro en följd af 
våra vanliga floders åverkan. Sådane finnas nära 
Avesta, och sådane såg jag, utmärkt vackra, för 
några år sedan, under kanalgräfningen på sidan 
om östra Dalelfven vid Gagnefs Gråda. Kana- 
len gräfdes der på det ställe, hvarest elfven for- 
dom haft sin fåra, och då sprängning skulle gö- 
ras för slussen, på det ställe der elfven förr bade 
gjort ett 9 fots fall, träffades i nedre delen af fal- 
"Jet flere jättegrytor, från en till tre fots djup, samt 
några så stora, all en person fick rum att stå deruti. 
Uti hvar och en af dessa fanns alltid en stor sten, 
och stundom derjemte flera små, hvilka alla voro 
rundslipade, så alt de hade en sferoidisk : form, 
med slät yta. På elfstranden nedanföre fann Herr 
Geschvorriern Bernotson en dylik sten af porfyr, 
fällkomligt. sferisk, och som troligen blifvit för 
lätt, för att kunna hålla sig qvar uti jältegrytan, 
sedan den till. en viss grad blifvit afnött. Att 
dessa jättegrytor tillkommit genom vattnets fall 
är obestridligt; och det är ej sådane, som här 
skulle anföras till bevis af hvad ofvanföre anta- 
gits; de omtalas blott såsom i parentes. 

De petridelauniska jättegrytorna hafva en 
annan beskaffenhet. Dessa ligga sällan der vatt- 
net på stället gjort ett fall utföre, utan oftast vid 
kanten af ett berg, äfven der den petridelauniska 
floden gått uppföre. 

En sådan jättegryta, ehuru otydiig och blott 
i början af sin daning, har Kongl. Academien 
uti sitt granskap, på bergväggen emellan Ros- 
lagstull och Albano. Den petridelauniska floden 
är der kommen ifrån norr öfver Brunnsviken, 
samt" har gått uppför det branta berget vid Al- 

K. V. Aead. Handl. 1836. 14 


Lå 


210 


bano. På detta bergs vestra sida var, nära intill 
nu varande landsvägen, en håla, hvars södra kant, 
något framstående, består af en hård granit. Uti 
denna håla hade lägrat sig en eller flere rullste- 
nar, hvilka icke af rullstens-floden kunde bort- 
skaffas, emedan den framstående kanten stod der- 
emot, men som likväl af floden vredos oupphör- 
ligt omkring, samt formerade jättegrytan, hvilken 
vid väganläggningen är till en del bortsprängd. 
En af de vackraste jättegrytor af denna sort, 
och som tillkommit på alldeles enahanda sätt, är 
den som finnes vid "Trollhättan, den nemligen 
hvaruti flere Kongl. personer tecknat sina namn. 
Den är så stor alt 12 personer deruti beqvämt 
få utrymme. Den ligger så högt på berget, öf- 
ver elfven, att denna icke uti dess tillkomst kan 
misstänkas, att hafva någon del. De räfflor som 
ligga i grannskapet visa äfven, alt jättegrytans 
tillkomst torde tillhöra rullstlens-floden. : 

Att en sådan jättegryta icke kan danas på 
kort tid är lätt att inse, ty genom våldsamhet 
kan det ej ske; urhålkningen måste genom en 
långsam nötning verkställas. 

Den andra frågan, nemligen om strömmen 
fortgålt oafbrutet, eller återkommit periodvis, är 
ännu svårare att få besvarad. De upplysningar 
som dertill behöfvas, kunna ej hastigt samlas, ty 
de hämtas hufvudsakligen vid de lösa jordhvarf- 
vens genomgräfning eller genomskärning af vattu- 
flöden, och då sådant ej just för endast geolo- 
giskt ändamål kan tillställas, så måste man vänta, 
till dess att tillfällen erbjuda sig för observatio- 
ners görande. Det bör då icke försummas, ty 
efter kort tid rasar den lösa jorden ned, och 
dess vertikala sektion blifver ej vidare synlig; och 
man bör så mycket mer vara angelägen om att obser- 


211 


valion sker, som de deraf hämtade upplysningar- 
na kunna blifva af vigt i agronomiskt åfseende. 

Af det lilla, som bittills hunnit iakttagas, sy- 
nes skäl vara för handen att tro, alt denna flod 
icke gått kontinuerligt. Omvexlingarne uti våra 
jordlager tyckas visa detta. Så här jag, t. ex. uti 
en grop der vägbyggnads-grus tagits norr om 
Krigsbergs kyrka uti Östergöthland, sett vanlig 
granitsand omvexla med en annan sandsort, som 
sannolikt var sandstens-sand, åtminstone ej granil- 
sand, och är det svårt att inse, huru sådant kun- 
nat ske utan något afbrott uti flodens fart. 

Denna fråga blifver, troligen med tiden, i 
samma mån likaså omständligt behandlad, som 
man nu har litet alt derom säga. 


Sö 

Var rullstensfloden mycket våldsam? 

Om frågorna uti de två föregående paragra- 
ferna vore besvarade, så vore denna del äfvenle- 
des; men som detta ej kunnat ske, så må några 
fenomen här omnämnas, som emedlertid kunna 
tjena till upplysning i afseende på ofvanstående 
fråga. 

a) Redan uti det föregående är det omnämdt, 
att uti Blekinge observerades, att stora klippor äro 
förflyttade söder ut, uppför det underlag hvarpå 
de hvilade, och synes detta endast kunna förkla- 
ras såsom en följd af rullstensflodens påstötande 
kraft. 

Dessutom hafva vi hos många geologiske för- 
fattare uppgift på ofantligt stora lösa stenar, som 
träffats på Danska öarne samt uti norra Tyskland. 
Men som andra påstå, att hafsisen bidragit till 
denna förflyttning, så må här anföras en stor 


STA 


sten, som sannolikt ej blifvit på ett sådant sätt 
förflyttad, ty den är ej långt skild ifrån sitt 
fordna ställe. Den ligger vid östra sidan af den 
höjd, hvarpå Pelarne kyrka i Småland är byggd, 
samt beräknades efter mätning väga minst 7 mil- 
lioner skålpund. Ma 

Till fenoménen af detta slag hör äfven den 
uti Sverige allmänna erfarenhet, att man sällan 
vid nya grufvors öppnande kommer till riktigt 
fast klyft, förr än man brutit i till 2 famnar 
djupt.  Intilldess är berget vanligen såsom vore 
det krossadt, och fullt med lossnor eller sprickor, 
som ej sällan sluta med en större öppnad spricka, 
hvilken är fylld med fint slammadt pulver af 
samma eller en annan bergart. Särdeles tydligt 
ser man detta uti de 1 mil ifrån Fahlun belägna 
nyligen öppnade grufvorna vid Skinnarängen och 
Kråknäs. ; 

b) Ett ännu märkvärdigare fenomen i detta af- 
seende, och som synes bevisa, att den petridelau- 
niska floden verkat med en betydlig kraft, är 
förhållandet med de flolägriga bergen uti JW ester- 
göthland. Dessa berg hvila på granit 150 till 
330 fot öfver hafvet, äro sjelfve 500 till 700 fot 
höga, och bestå alla af samma bergarter i sam- 
ma ordning, -nemligen underst sandsten, derpå 
alunskifer, ännu högre kalk och öfverst lerskifer. 
Enligt Friherre BerzErnin mening ”), som är all- 
mänt antagen, hafva dessa flolägriga bergarter be- 
täckt hela Westgötha-slätten; men äro af någon 
våldsam orsak uppbrutne och bortförde, utom på 
de ställen der den plutoniska hårda och sega 
bergarten trapp tillförene utbrutit utur jordens 


") Årsberättelsen 1825, sid. 285. 


213 


inre, och har bredt ut sig på mindre sträckor, 
der den gifvit skydd åt de underliggande lösa 
flolägriga bergarterna. Denna åsigt vinner mer 
och mer styrka, och det lyckades mig mnästlidne 
sommar att derpå finna ny bekräftelse. För det 
första fann jag, så långt norr som vid Tivedens 
fot eller + mil norr om Jasselrörs Gästgifvare- 
gård , små qvarvarande kullar af sandsten, som var 
räfflad. De ofvanpå liggande bergarterna voro 
bortförde, och detta tydligen af rullstensfloden. 
För det andra fann jag, att trappen på topparne 
af bergen, hade räfflor, hvilka i synnerhet på 
Billingen voro särdeles tydliga och regelbundna; 
och för det tredje erfor jag på det mest omiss- 
känliga sätt, att de ännu qvarvarande delarne 
af de flolägriga bergen, skulle hafva varit full- 
komligen bortförde, så att ingen om deras till- 
varelse kunnat få den ringaste aning, derest icke 
trapp. hade legat som en oangriplig tung massa 
på de lösa flolägriga bergarterna, och hade gifvit 
ett fast motstånd emot den petridelauniska flo- 
dens anfall. | 

Detta ådagalägges tydligt vid Hunneberg. 
Då man reser ifrån Lidköping vill MWenersborg, 
går vägen emellan de två flolägriga bergen Hun- 
ne- och Halleberg , hvilkas flolägriga bergarter 
man ser uti vertikal afskärning, öfverst betäckte 
med en, öfver 100" fot tjock, massa af trapp, 
hvars yttersta kant består af en rad af lika så 
många fot höga lodräta pelare af basaltens van- 
liga form. Vid bergsfoten ligger ett, 100 till 300 
fot högt, ras af trappstycken, som ofta dölja pro- 
filen af de flolägriga bergarterna. Det hela sy- 
nes på flere mils afstånd och visar ett högst 
ovanligt utseende; äfven innan pelarna kuuna 


214 


urskiljas, derföre att bergets hjesse är platt, utan 
afrundning inull kanten, beh sidorne lodräta. 
Man närmar sig först till Hunneberg på eu stäl- 
le, der en bäck faller ned derifrån will Det- 
tern "), och der berget har en inskärning, ige- 
nom hvilken det kan bestigas. Längre fram eller 
närmare Munkestens Gästg. hafva jordrymnin- 
gar ägt rum för att erhålla kalksten, och då 
man der undanskaffat den nedrasade trappen, så 
syntes det tydligen, att de underliggande lösare 
flolägriga bergarterna voro af rullstensfloden bort- 
förde, så att trapp stod långt derutom, eller var 
öfverhängande, så att ett mindre djur kunde gå 
emellan rasen å den ena sidan samt de flolägrige 
bergarterna å den andra, med trappen till tak, 
likasom uti en täckt gång, efter bergels sida. 
Rasen vid bergets fot äro ej annat, än stycken 
som fallit lösa ifrån den öfverbängande trapp- 
massan, hvaraf återstoden visar sig med den 
vackra basaltpelare-formen. Det är klart, ätt då 
trappen låg så fast, så skulle floden med mycket 
större svårighet kunna bortföra de derunder va- 
rande lösa bergarterna, emedan de nu måste an- 
gripas på borst eller kant, der de visa ett myc- 
ket större motstånd; ungefär på samma sätt, som 
det är mycket svårare att rifva bort papperet 
utur en bok, om den sitter inklämd emellan an- 
dra böcker. Trotts basaltens skyddande förmåga 
emot floden, är det dock möjligt, alt nästan allt- 
sammans hade blifvit bortfördt, så framt icke en 
fjerde händelse inträffat, som ytterligare bestyr- 
ker riktigheten af Friherre Berzerun åsigt. 

Den omtalte inskärningen, igenom hvilken 
bäcken faller ned, och igenom hvilken man kan 


?) En vik af Wenern. 


ad 


219 


uppstiga, är icke, såsom man skulle tro, en följd 
af bäckens åverkan. Man har större vattendrag, 
på andra sidor af berget, som icke förmått alt 
åstadkomma den ringaste inskärning uti trappen. 
Den förstnämda inskärningen är nemligen den 
öppning, igenom hvilken trappen uppkommit, 

och dit en stor del af trappen, under af 
svalningen ålersjunkit, samt. lemnat en hålighet 
efter sig, hvars ena sida är af rullstensfloden 
bortskuren. Detta synes tydligen, om man upp- 
märksamt följer det djupaste af inskärningen ned- 
ifrån uppåt, då man får se, att trappeu trängt 
sig upp igenom lerskifern, hvars lameller på bå- 
da sidor stå krökte uppåt samt äro, närmast in- 
till trappen eller der de berört densamma, ge- 
nom hettans åverkan förbytte till en hård sten- 
art, å hvilken man knappt märker något spår 
ull bladighet. 

På detta nu anförda ställe träffade rullstens- 
floden, under trappen, icke de lösa flolägriga 
bergarterna, utan verklig trapp och hårdbränd 
lerskifer, hvilka gjorde ett oöfvervinneligt mot- 
stånd; och som detta ställe ligger just på bergets 
stötsida, så följer deraf, att det skulle i betydlig 
mån bidraga att skydda hela berget ifrån bort- 
sköljning. 

På de öfriga Westgötha-bergen synes det 
vara mäktigare lager af en fast kalkart, som gif 
vit deita skydd. | 

Ett femte skäl för Friherre Benzeru åsigt 
är, alt lemniugarne af bergens öfre bergarter 
träffas ibland grus och rullsten endast på den 
sidan om Hunneberg, som ligger i lä, samt att 
öfvergången ifrån dessa lemningar till sådane, 
som bestå nästan endast af sandstenssand, är t. 
ex. nära Bursle Gästgifvaregård så skarp, att 


216 


man på en sträcka af circa 2,000 fot förflyttar 
sig ifrån den ena jordmånen till den andra. 

Friherre Berzeru åsigt tyckes således vara 
så säkert riktig, som någon sådan sak, så långt 
efteråt, kan säkert ådagaläggas; och på samma 
grund måste vi äfven tillskrifva rullstens-floden 
en betydlig våldsamhet. 

Uti Örebro och Calmar Län, Östergöth- 
land och Småland finna vi äfven spår af något 
dylikt. Fyra till fem mil söder ut ifrån Örebro 
söder om IWredstorp och Svennevads. Gästgifvare- 
gårdar träffar man grus af kalk och alunskifer, 
just uti rullstensflodens riktning ifrån dessa berg- 
arters fordna lagerplats, och högt uppe på land- 
höjden, sydost ifrån Jönköping träffas Östergöth- 
lands sandsten. 

Det är dessutom ganska vanligt, att man ser, 
att rullsten förts uppför berghällar, som haft 33 
ända till 40? lutmng deremot, och hvartill, i 
sanning en icke liten kraft erfordrades. 


$ 40. 
Rullstensflodens djup. 


Denna fråga kan ej afgöras förr än man först 
afgjort, om landtryggen sedermera betydligt höjt 
sig. Har detta ej skett, så veta vi nu, att räft- 
lor finnas 21 fot under hafsytan (vid Carlskrona) 
samt något öfver 1,500 fot öfver densamma (of- 
vanför Särna i Dalarne). "Emellertid torde man 
kunna antaga, att sådane berg som Högkärns- 
klack , Pilboberget , Taberget , Omberg, Billingen 
och Kinnekulle bibehållit sin relativa höjd öfver 
omgifvande land, sådan den var. då rullstensfloden 
gick dervöfver, och i sådant fall har den visat sitt 
inflytande” till ett djup af åtminstone 800 fot, 


217 


samt har till en så stor höjd medfört rullsten, 
som räfflat bergen. 


$ 1. 


Om räfflornas direktion i allmänhet uti södra 
Sverige. - 


Om denna sak är det ännu äfven för tidigt, 
att fälla ett bestämdt omdöme; men några re- 
flektioner kunna dock göras, och böra ej försum- 
mas, emedan de kunna gifva anledning till nog- 
grannare forskningar, helst om de utgå utur åsig- 
ter, stridiga med dessa; ty derigenom blifva de 
observationer, hvarpå svaret skall grundas, bäst 
granskade. 

Då man betraktar den karta, hvarå räfflorna 
öfver södra Sverige äro upptagne, så kan man 
ej underlåta att göra sig den frågan: Har rull- 
stensfloden kommit ifrån den högsta landthöj- 
den , och tagit sin väg utföre åt alla sidor; 
eller har den kommit längre norrifrån , och 
har gått öfver hela landet; åtminstone så myc- 
ket deraf som låg under flodens yta? — Men 
kartan visar äfven, att det är först, då räfflorna 
hunnit observeras uti IVorra Sverige, uti Norrige 
och Finland, som man kan äga en förhoppning, 
att kunna besvara dessa preliminär-frågor, samt 
möjligtvis då äfvenledes hufvudfrågan. För den- 
nas allmännare besvarande erfordras troligen, att 
de petridelauniska fenomenen observeras uti Ryss- 
land och Norra Amerika , der det redan är be- 
kant alt de finnas. 

Gissningsvis kan dock något sägas i anled- 
ning af den erfarenhet, som redan är gjord. 

Om man ser på räfflornas direktion omkring 
Fahlun , omkring Uddevalla samt omkring We- 


218 


stervik , så tyckas dessa visa, att floden kommit 
ifrån höjden af landet, samt alt den derifrån 
strömmat ned åt alla sidor. Om detta skett då 
landtryggen upphöjdes eller, medelst ett skyfall 
eller något dylikt, sedan landtryggen fått sin 
höjd, det är en fråga, som sedan kommer i ord- 
ning alt besvaras, sedan det först bekräftat sig, 
att valtnei strömmat ifrån landthöjden åt sidorna. 

Det är möjligt att så förbåller sig, hvilket 
äfven påstås af KererstEin och andra Geologer; 
men utom redan anförda händelse med räfflornas 
direktion, finnes för öfrigt intet kändt factum som 
talar derför. Vi skola se hvad erfarenbeten i 
några fall säger derom. 

a) Största landtböjden inom Skandinavien lig- 
ger vid Snöhättan i vordvest ifrån Christiania; 
således borde räfflorna på sistnämde ställe gå åt. 
sydost... Men de gå åt sydvest, eller vinkelrätt 
emot den hypotetiska direktionen. 

b) På samma sätt borde rullstensfloden, om 
den hade gått utföre, vid Gefle bafva bordt gå 
åt sydost; men äfven der samt å hela norra Up- 
landskusten gå räfflorna åt sydvest, och icke ut- 
före utan uppföre, samt på många ställen uppför 
ganska branta berghällar och höjder, såsom vid 
Carlholm, vid Öregrund, vid Harg, vid Grissle- 
hamn, på Väddön, öfver Vårdkasberget m.fl. st. 

c) Öster .om Carlskrona är förhållandet i det 
närmaste enahanda. | 

Af dessa anledningar synes det vara sanno- 
likt, att rullstensfloden icke kommit ifrån landt- 
höjden, utan att dess riktning gått öfver Bottni- 
ska Viken och Bottenhafvet åt sydvest eller 
syd-sydvest. ; 

Detta motsäges väl af räfflornas direktion 
omkring Faldun och Westervik, i händelse dessa 


219 
äro normal-räfflor; men om de vid närmare gransk- 
ning skulle befinnas vara sido-räfflor, nemligen 
de omkring Fahlun ifrån landthöjden uti Dalar- 
ne, och som till en del föreställes på profilen 
efter Daleifven på P1. IX; samt räfflorna omkring. 
Westervik befunnos vara sido-räfflor ifrån den 
stora landthöjden söder om Jönköping , och som 
är föreställd å nedersta profilen å samma planche, 
så bevisa de intet emot det antagandet, att rull- 
stens-strömmen kommit ifrån nordost ”). 

Deremot understödes detta- antagande ytter- 
ligare af följande iakttagelser: 

d) De större vattendragens och öarnes: Wenerns , 
IWetterns, Gottlands, Ölands, sträckning åt syd- 
vest. Mälarens vikar gå uti en annan direktion, 
likasom räfflorna uti dess grannskap; men dessa 
fortgå ifrån Fahlu-trakten, samt blifva sedan sido- 
räfflor till den betydliga landthöjden söder . om 
Strengniäs och Eskilstuna. | 

e) Sandbankarne uti hafvet, söder om Finn- 
grunden , söder om Gottlands Sandö, söder om 
Gottland och söder om Bornholm , hafva äfven 
en sydvestlig sträckning. 

) På norra sidan eller stötsidan af den ud- 
de, som det Svenska landet gör utanför Stock- 
holm (Roslagen och Södertörn), är hafvet temli- 
gen fritt från skär, då det deremot på södra el- 
ler lä-sidan af samma udde är uppfyldt af såda- 
na. Detta synes icke så väl på den bifogade kar- 


”) En omständighet, som gör det mycket troligt att 
räfflorna omkring Fahlun äro sidoräfflor, är den 
branthet som alla berg här hafva på den östra si- 
dan, der hällarne också stå mest bara... Detta sy- 
ve bäst af PI. VII; men är dock icke elt riktigt 

E VIS. 


220 


tan, som på slörre kartor, provinskartor och Herr 
Ar Kuists sjökort. Att döma af den nya Gene- 
ralstabs-kartan öfver Ryssland, 'skulle den norra 
kusten af Finska viken, på dylikt skäl, vara lä- 
sida, samt södra kusten stötsida. En god karta 
öfver Norra Amerika skulle kunna upplysa om 
räfflornas direktion 1 detta land. | 

g) Slutligen må äfven, såsom ett bevis för ofta- 
nämde antagande, anföras den betydliga olikhet, 
som finnes uti räfflornas direktion på topparne af 
Omberg, Taberget , Billingen , Kinnekulle och 
Stora Tiveden (öster om Finnrödja kyrka), samt 
räfflorna vid östra foten af dessa berg. På top- 
parne har floden följt den allmännare direktionen, 
då den deremot nere vid bergsfoten måst rätta 
sig efter landets alla ojemnheter, för att emellan 
dessa kunna slingra sig fram. = 

Det rätta förhållandet kan dock endast i 

framtiden uppdagas. 


ED 


Om Sandåsarna. 


Frågan om sandåsarnas bildning har synbar- 
ligen sammanhang med det som omtalats uti fö- 
regående $, och får på samma gång med dess 
bufvudfråga sin upplösning. Emedlertid har jag, 
efter som deras tillvaro förr väckt så mycket 
uppseende, äfven derå fästat uppmärksamheten, 
Till en början bör då anmärkas, att de på Friherre 
HermeELniss och Herr Ar Forsenns kartor icke äro al- 
deles riktigt tecknade. De finnas i naturen sällan i 
så långa utsträckningar, som de på kartorna finnas 
utförde; ty på marken utgöras de af flere smärre 
åsar, som sins emellan icke hafva annat samman- 


N 


V - | 22I 


” 


hang, än alt landsvägen går öfver dem alla, af 
det skäl blott, att våra förfäder vid väganlägg- 
ningar synas hafva företrädesvis valt höjderna. 

De mindre åsarne deremot ligga oftast på 
lä-sidan om någon fast berghäll; men någon gång 
finner man dem äfven utan skygd af någon sådan. 

Merendels hafva de samma strykning som 
räfflörna i samma trakt, och synas gerna hafva 
lägrat sig der dessa divergera eller konvergera; 
men i allmänhet synes det lika svårt, att för de- 
ras lillkomst utsöka en regel, som att vilja utre- 
da orsaken till snödrifvornas form efter ett yr- 
väder, äfven då vinden varit oföränderlig. Den 
ringaste ojemnhet, på' en eljest slät is, kan gifva 
anledning till en stor snödrifva af de underligaste 
former. För öfrigt bildas ofta, under våra ögon, 
uti strömar och vid stora vattuflöden bankar 
af sand och grus af oförklarliga skapnader. 


fre 1 


Om den kraft , som förorsakat rullstensfloden. 


Den yttersta orsaken till denna kraft "lärer 
alltid komma att blifva dold för våra forsknin- 
gar. -Kännedomen derom tillhör, endast verl- 
dens Skapare, som också alltid låter sina hand- 
lingar syfta till stora'ändamål, hvilket vi efteråt 
mestadels kunna se, ehuru vi dertill behöfva lång 
uid. På sådant sätt finna vi nu, att ehuru för- 
störande det för oss dödlige skulle hafva sett ut, 
att låta en så våldsam flod gå öfver jordklotet, så 
finna vi dock, att om den ej hade inträffat, om 
den ej hade förvandlat en del af jordytan till 
grus, sand och mull, så skulle den till största 
delen hafva , bestått af berghällar, hvarpå intet 


RN | 


222 


lefvände, i första rummet ingen växt och: till 
följe deraf, 1 andra rummet, icke djur eller men- 
niskor, kunnat der uppehålla sig. 

Men om det ej är oss tillåtet, att inse or- 
saken till denna kraft, så böra vi dock icke upp- 
gifva hoppet, alt kunna utröna dess beskaffenhet. 


Då vi se, att rullstenarne varit uti rörelse 
emot de jordfasta bergens yta, samt att de förra 
med en betydlig kraft stött emot de sednare, så 
är det tänkbart, att denna kraft-yttring kunnat 
uppkomma på två olika sätt. Antingen på det 
sättet, att rullstenarne af någon yttre orsak satts 
1 rörelse på jordklotets yta, som sjelf relauvt till: 
dem var 1 hvila, eller också på det sättet, att 
jordklotet kommit i rörelse uti en direktion, ef- 
ter hvilken rullstenarne relativt voro uti hvila. 


De hypoteser, som .i dessa afseenden äro 
uppkastade, om förändring uti jordens rotations- 
axel, om förändring uti rotationens hastighet, om 
följderne af dagjemnings-punkternas precession 
och den ena eller andra polens närmande will 
solen eftersom denne komme alt vara uti epi- 
geum då den tillika för samma pol stode högst, 
vederläggningarne deremot, vattenflödens-hypo- 
teser med deras vederläggningar, äro väl kän- 
de, men uppmuntra icke att försöka en  till- 
ökning uti dylika förslagsmeningars antal. Det 
är dessutom i sin ordning, att först riktigt obser- 
vera fenomenet, samt att sedermera söka utreda 
orsaken. 


Uti närvarande fall komme det i sådan af- 
sigt derpå an, att uppsöka ett kännetecken, som 
visade, om rullstenen rörts emot jorden eller jor- 
den emot rullstensmassan. Ett sådant kunde 
möjligtvis fimnas. : 


223 


Om man t. ex. kunde utsträcka räffel-obser- 
vationerne öfver hela jordklotet, nemligen om 
räfflor finnas uli den södra, likasom uti den nor- 
ra hemisferen, så skulle det troligen lemna myc- 
ken upplysning rörande nämde fråga. 

Likaledes är det påtagligt, att om rullstens- 
massan rörts emot jorden af egen kraft, eller än- 
nu mer genom en vis ä tergo, så måste uli så- 
daut fall hastigheten uti rullstens-massan hafva 
Varit slörre på ytan, än på djupet; då tvärtom 
hastigheten djupast ned måste hafva varit störst, 
uti den händelse, att jorden rört sig emot rull- 
slensmassan. Om man nu träffade på något kän- 
netecken, hvarigenom man utrönte, att hastighe- 
ten varit större på ytan, eller tvärtom; så vore 
svaret också någorlunda säkert gifvet. En nog- 
gran ngranskning af IJZ estgötha-bergen skulle der- 
vid. möjligtvis lemna någon upplysning. 

Om rullstens-massan rörts genom en vis å 
tergo, så tyckes det äfven, som den skulle hafva 
svårare för alt lösslita stora klippstycken ifrån 
bergens lä-sida, äfvensom någon olikhet borde 
visa sig uti läget och beskaffenheten af de massor 
som ligga 1 lä. i 

Likaså skulle genomskärningen af mäktiga 
grus- och sandmassor derom kunna lemna någon 
upplysning, ty der hastigheten varit störst, der 
är den fina jorden bortslammad, och der ligger 
gruset qvar. Märkvärdigt är 1 detta afseende 
förhållandet nedanför Ävestad, der Dalelfven ge- 
homskurit en saudbädd, som är 114 fot mäktig, 
hvarunder den träffat hällar, som äro räfflade 
vinkelrätt emot elfvens nu varande direktion. 
Hade rullstensfloden rörts genom en vis å tergo, 
så skulle den snart hafva igenslammat den dal, 
hvaruti Dalelfven nu rinner, emedan den gick 


224 


tvärtöfver densamma; och då hade kiipporne bort 
vara mindre räfflade. | 

Men de hufvudsakligaste af dessa observatio- 
ner måste lemnas åt framtiden. j 


6 14 


Några slutliga anmärkningar. 


4. Om någon vill göra räffel-observationer, 
så måste han vara försedd med följande instru- 
menter: 

1:0 En liten hand-kompass , med fyrkantig 
bottenskifva, försedd med en väl justerad nål 
med agathylsa, och som är upphängd på en fin 
nålspets, hvilken ofta kan utbytas. På det alt 
detta må kunna göras af hvilken som helst, så 
bör spelsen vara inborrad i ett gröfre stift, hvar- 
uti den fästes med gummi lacca. På bottenskif- 
van bör en graderad halfcirkel finnas, hvaröfver 
en pendel fritt rör sig, till bestämmande af berg- 
väggens lutning. Två af bottenskifvans kanter 
böra vara parallele med den diameter på kom- 
passens gradering, som förenar 0? med 180”. Vid 
observationers görande, ställes kompassen horison- 
tel, samt vrides sedan parallel med den räffla, 
hvars direktion man vill observera. Då nålen 
efter en lindrig knackning på kompassen derefter 
står stilla, så afläser man det gradtal, som utvisas 
af nålens norra eller + ända, hvilket antecknas; 

2:0 En Azimutal-kompass, dels för att emel- 
lanåt kunna observera magnetnålens missvisning, 
dels äfven för att dermed kunna bestämma räff- 
lornas direktion på de ställen, . der magnetnålen 
är af malmer eller annat turberad; 

3:o Ett portativt niveller-instrument, hvars 
tub förstorar 10 till 16 gånger, och hvars libell 
anger hvar 15:de sekund 1 vinkel; 4:0 


225 

4:0 Ett graderadt mätband om 150 fot; 

5:o En god Zub, som aggranderar öfver 20 
gånger; 

6:o Två Mosel barometrar eller 2:ne Hypso- 
metriska termometrar efter MonrstaAvots och 
Gintr.s förbättrade uppfinning. 

Uti mindre befarne trakter bör man äfven 
vara försedd med 

:o En Sextant, jemte artificiel horisont samt 
Chronometer "till latituds- och longituds- -samt 
noggranna azimut-bestämmelser. Då bör tuben. 
äfven vara sådan, att man dermed kan observera 
stjern-occultationer samt Jupiters månars förmör- 
kelser , samt bör hafva stativ. 

8:o För bergarters och jordarters undersö- 
kande bör man vara försedd med blåsrörs-appa- 
rat, samt de allmännaste chemiske reagentierne. 

£. Jemte det att det vetenskapliga intresset 
bör uppmuntra tll forskningar i detta ämne, 
hvilken omständighet är ett tillräckligt talande 
skäl för dess omfattande för den, som finner 
sitt nöje i detta studium, erbjuder forskningen 
rörande rullstenarne och de lösa jordlagrens na- 
tur äfven något, som kan blifva nyttigt uti. eko- 
nomiskt afseende. 

1:0o Bör man ut bergshandteringen af kun- 
skaper 1 dessa ämnen hafva någon nytta. Hittar 
man t. ex. ett användbart mineral ibland grus 
eller rullsten, och uppsöker räfflorna uti samma 
trakt, så kan man vara förvissad om, att efter 
deras anvisning träffa mineralets hemvist i fast 
klyft. Var rullstenen liten, så kan den ort, hvar- 
ifrån den kommit, vara långt bort, helst om få 
specimina deraf funnits; men är rullstenen stor 
samt specimina talrika, så är dess rätta fundort 
icke långt borta. Således togs för 40 år tillbaka 


KK. V. Acad. Handl, 1836. i 14 


226 


en betydlig mängd kopparmalm såsom rullsten 
söderut ifrån Fahlu grufva, Äfvenså har Herr 
WeGELIN uppsökt fundorten för Broddbo Albit- 
granit uti Varggårds-höjderne. På samma sätt 
skullefman ifrån Alunskifer-rullstenen uti Nerike 
kunna leta sig till Alunskiferlagerna; och nu be- 
höfver man ej vidare låta vilseföra sig att. tro, 
att man någonstädes i Upland skulle finna Ar- 
holma-sandstenen i fast klyft. Vid nya malm- 
skärpningar, och då man efter liten afsänkning 
träffar en lersköl, som afskär fyndigheten, bör 
man ej deraf låta afskräcka sig, och icke heller 
behöfver man vara tvehågsen hvart man skall 
vända sig, för att återfinna malmstreket. 

2:0 Bör man äfven af kännedomen om rull- 
stenarnes väg kunna hämta några upplysningar 
för Agronomien. En af de vigtigaste omständig- 
heterne uti åkerbruket är, att bestämma åkerjor- 
dens beståndsdelar. Uti de flesta fall är åker- 
jorden sammansatt af en mer eller mindre - fin 
sand eller slamm af olika mineralier. För att 
kunna bedöma åkerjordens duglighet för olika 
sädesslag, gräs- och trädsorter, är det nödvändigt, 
att känna af hvilka mineralier den består; ty äf- 
ven om det vore gifvet, alt åkerjorden ej vore 
annat än hvad man kallar sandjord, så är det 
icke likgiltigt, om den består af Rapakivi-sand 
såsom i Finland, af Fältspat-sand såsom i Da- 
larne, hvars såkallade leror icke äro annat än en 
mycket fin fältspat-slamm, eller af sandstens- 
sand, hvilket troligen är händelsen med Wester- 
göthlands svältor. Detta afgöres visserligen genom 
en god kemisk analys; men utom det, att denna. 
är svår att göra, om den skall leda till ändamå- 
let, så kan man ej så lätt komma till målet, som 
om man på ett gilvet ställe vet, af hvilka berg- 


327 


arter åkerjorden består. I detta hänseende be- 
höfver man ej vara tvifvelaktig på den bördiga 
slätt, som ligger på Hunnebergs läsida, eller på 
Westgötha-Fahlbygd, och nästan allestädes kan 
man komma till samma visshet, om man noga 
granskar förhållandet; om ej händelsen är sådan 
som i Upland och Roslagen, att åkerjorden kom- 
mit ifrån hafssidan. jakten omkring Elfkarleby 
är till en del ett Dalelfvens Delta. 

3:o För sjöfarten kan äfven kännedomen 
om kusternes samt uddars och öars stötsida och 
läsida vara nyttig; ty på slötsidan äro bergen 
vanligen renspolade från sand och grus, samt 
äro mycket släta, och hafva blott enstaka så kal- 
lade bådor; då läsidan deremot har skarpa kan- 
ter, hvassa undervattens-stenar, samt ref af grus 
och sand. Högra och vänstra sidorne hafva ge- 
menligen de djupaste farvatten; dernäst stötsidan, 
och sidan är grundast. Är före att genom 
gräfning öppna en kanal, så träffar man ej så 
snart berg på läsidan. 


Tillägg till föregående Afhandling. 
Sednare observationer, anställde 
dels i Sverige dels i andra län- 
der, meddelade i bref till Kongl. 
Vetenskaps- Academien; 

af 
N. G. SEFSTRÖM. 


Wien den 8 Juni 1836. 


Under en resa, hvarvid vägen togs först söder 
ut till Wien, har jag blifvit 1 tillfälle att göra 
några ytterligare observationer om rullstenarne 
och deras väg, hvilka jag anhåller att få med- 
dela såsom tillägg till min Afhaudling om Räll- 
lorna i de Svenska bergen. 

På den bergplatå, som ligger söder om Jön- 
köping, och som, circa 1,000 fot hög, sträcker 
sig åt vestra och östra kusterne af Sverige, tog 
jag nu en annan väg, som korsade min förra, från 
Carlskrona till Jönköping; nemligen öfver Eksjö 
åt Christianstad. På bergplatåen gjordes några 
räffel-observationer, som harmonierade med hvad 
jag i föregående afbandling anfört; men så snart 
jag kommit ned ifrån platåen, vester om I exiö, 
till circa 500 fot öfver hafvet, så kunde ingen 


2209 


fast häll sedermera skönjas. Landet bestod nu, 
på bergshöjdens läsida, af sandmoar och åsar. 
Åsarne utgjordes på många ställen af idel rull- 
sten; moarne hade vid vattendragen inblandning 
af lera. Något norr om Christianstad, syntes 
åter, men högst sparsamt, fasta hällar, dock ej 
rätt passande för räfflornas direktions noggranna 
bestämmande. Jag kunde blott se att den, lika 
som vid Carlskrona och Brömsebro, gick starkt 
åt sydvest, synbarligen mer sydvestligt än på 
nämde ställen, "Emellan Christianstad och Ystad, 
äro de stora sandåsarne tätt inblandade med 
snäckgrus, kritpulver och krit-flintstensbitar. 

I Pommern äro flintstensbitarne ännu tal- 
rikare, till den grad, att det ända till Pasewalch 
lönat mödan, alt, medelst sållning, afskilja dem 
ifrån sanden, för att begagnas till den nya lands- 
vägsbyggnaden. Förbi Prenzl/au och Berlin är 
sanden mindre blandad med kritflinta. Omkring 
Juterbock börjar sanden att få en inblandning 
af ren hvit qvarts, som är starkt afnött, till val- 
nötters och hasselnötters storlek. Denna ökas om- 
kring Elsterwerda, samt ålminstene 3 mil öster 
ut derifrån. Vid Morizburg , nära Dresden, syn- 
tes åter fasta klippor, hvilka tycktes vara mycket 
stötte af rullstenarne; men utan räffior. Min tid 
medgaf mig ej att besöka Frerberg , der jag sä- 
kert hade fått de bästa upplysningarne; men för 
att dock ej alldeles förlora all nytta af färden 
öfver Erzgebirge och Sudeterne , tog jag vägen 
igenom det så kallade Sachsiska Schweiz, så ut- 
märkt genom sina höga sandstensberg med lod- 
räta väggar på alla sidor; och hvars skapnad så- 
ledes ej synes stå tillsammans med, alt äfven der 
framgått en rullstensflod. Då denna trakt kunde 


or AR 


230 


blifva vald såsom ett bevis emot denna flods all- 
mänlighet, och i sådant hänseende utgöra ett 
skenbart inkast, så ville jag ej försumma att der- 
af taga kännedom. 

Då man ofvanför Pirna nalkas denna trakt, 
samt får se Königsstein, Lilienstein och Bähren- 
stein , hvilka äro temligen troget aftecknade på 
allmänt i konsthandeln förekommande landskaps- 
teckningar, så inser man ingen möjlighet, att så 
enstaka stående, höga, branta, men till omfång 
små klippor, af en lös sandstensart, skulle kun- 
nat motstå en flod, om hvilken vi förmoda, att 
den i Westergöthland bortfört hela trakter af öf- 
vergångsformations alla lager. Men, då man kom- 
mer närmare, så erfar man, dels att sandstenen 
i dessa klippor är af en mycket hårdare art, samt 
i synnerhet, att de branta väggarne ej varit vid- 
rörde af den petridelauniska flddeni; utan att de 
tvärtom utgöras af rena, oförändrade brottytor , 
efter de stora stenmassor, som fallit lösa derifrån, 
och som nu ligga, såsom ett bergras, rundtom- 
kring foten af det qvarstående, på samma sätt 
som vid Hunne- och Halleberg i Sverige. Hade 
jag ej förut haft tillfälle, att taga närmare känne- 
dom om dessa sistnämde berg, så hade det tro- 
ligen fallit sig svårt alt inse det rätta förhållan- 
Her ehuru det nu synes mig temligen påtagligt, 
samt äfven skönjbart på nämde landskapstecknin- 
gar. De undre sandstenslagren hafva synbarli- 
gen, såsom lösare, blifvit nekdörskvåe hvarefter 
det öfre, 1 likhet med trappen i Westergöthland, 
såsom öfverhängande, efteråt nedfallit. De branta 
sandstensväggarnas uppkomst är dock icke alle- 
städes att la sloda från denna orsak, utan synas 
många hafva tillkommit vid dkkldstelsmissornsk 
remning, då den basalt utbröt, som nu öfverallt 


231 


finnes på höga berg i nejden. Att så förhåller 
sig, ser man, om man uppmärksamt betraktar 
sandstenslagren långs Elbens stränder, då man 
finner, att lagren emellan de stora sprickorna 
(dalarne) luta än hit än dit, och förmodligen 
hafva dessa djupa sprickor, som funnos uti sand- 
stensmassorne, efter basaltens uppstigande, i sin 
mån bidragit, att göra de undre lösare sandstens- 
lagren åtkomliga för rullstensfloden, i synnerhet 

å de ställen, der sprickorne lågo uti flodens 
direktion, samt voro 1 båda ändarne öppne. Om- 
ständigheterne -på stället tyckas tala derför, ty 
uti tvärdalar och slutna dalar är flodens verkan 
tydligen mindre. För öfrigt hafva lösare sand- 
stenar äfven motstått flodens våldsamhet, nemli- 
gen då de varit tält genomspeckade af basalt- 
gångar, på sätt, som händelsen är vid der kleine 
und grosse Backofen , och som gifvit skydd åt 
de der söderom varande Schramsteine. Derom- 
kring ser man äfven, å de nedre delarne af de 
branta väggarne, spår efter denna flods framfart, 
då deremot de öfre delarne af väggarne hafva 
rena brolytor. Topparne äro deremot alltid af- 
rundade. För mig återstår således intet tvifvel, 
alt rullstensfloden, äfven här, framgått på sam- 
ma sätt, som i Sverige. 

Men två frågor höra dertill, och hvarå jag 
ännu ej fålt nöjaktigt svar. Den ena äv: huru 
högt har floden här gått? Det högsta berg jag 
besökte var IMinterberg , sydost från Schandau. 
Dess basaltkupp, circa 1,820 Parisiska fot öfver 
hafvet, var af rullstensfloden starkt angripen och 
underskuren; men efter utseendet, att döm- 
ma, har floden gått öfver vida högre berg, som 
finnas i denna trakt. Säkert är det dock icke 
erfaret. - Den andra frågan är: hvilken direk- 


232 


tion. har den här haft? - Att: den - gått ifrån 
norr åt söder, derpå har man flere de mest 
afgörande bevis, ty de ställen äro få, der man 
icke tydligt kan urskilja bergens stötsida och lä- 
sida, nemligen om man gör sina iakttagelser på 
höjderna, och ej nere uti de, hvarandra i alla 
direktioner genomkorsande dalarne, der floden 
åt många håll sökt sig väg; men, då man på 
intet ställe kan upptäcka tydliga räfflor, och då 
kompassen ofta är förvillad af den sandstenen 
genomträngande basalten , så blef det, under det 
korta besök, som jag nu var 1 tillfälle att göra, 
omöjligt att 1 denna högst kuperade trakt med 
noggrannbet bestämma direktionen. Så mycket 
kunde man dock se, att den föga afviker från 
meridianen, samt att denna afvikning går åt 
sydvest. 

Från Sachsiska Schweiz togs vägen på båt, 
uppför Elben ull Tetschen , Sn derifrån de 
vägen vester ut till Föpliz. På denna sednare 
väg har man, på norra sidan, först sandsten med 
basalt, dl uera gneis samt derefter porfyr. På 
samma sätt, som dessa afvexla uti de fasta. klyf- 
terna, omvexla de äfven, såsom rullsten, uti jord- 
lagren på de fält, som man öfverfar och som 
ligga söder ut doRiffAn samt det på betydligt af- 
stand ifrån sin härkomst: men deremot ganska 
nära intill de på södra NA varande basaltbergen. 
Man ser Således deraf, att floden äfven här Sätt 
åt söder. Ifrån Töpliz togs vägen hit öfver Prag. 
Så vidt man på afstånd kande utröna, är ingen 
af Böhmens volkaner yngre, än iller Hoderns 
likväl är det osäkert, om detta bekräftas af en 
noggrannare undersökning, ty jag vill ej försäkra, 
hvad jag ej noga kunnat utröna. Nära Prag har 
man, till vänster om vägen, Wablizerberg, hyil- 


233 


ket visade sig högst förmånligt för räffel-obser- 
vationer. Jag stadnade således i Prag, och 
gjorde derifrån en excursion till nämde berg. 
Det ligger för dylika observationer förträffligt, 
är enstaka på en stor slätt samt flackt. Också 
har det omisskänneliga spår af rullstensflodens 
våldsamma framfart från norr till söder; men 
bergarten, som består af kiselskifer, är dels så 
hård, att den ej kunnat räfilas af de deröfver 
gående gneis-, trapp-, sandstens- och lerskifer- 
rullstenarne, särdeles som  lerskifern utgjort 
största delen af dessa rullstenar; dels är den 
också på ett sådant sätt sönderklyftad, att man 
ej skarpt ser, i hvilken direktion stöt- och lä- 
"sidorna ligga. Sannolikast var, att floden haft 
10 till 15 graders riktning åt sydvest. Om- 
kring Prag, samt på vägen hit, träffar man 
rullsten af en tydligen nordlig härkomst. Märk- 
värdigast deribland är den sort rullsten, som 
förekommer emellan Tabor och Neuhaus och 
som består nästan ensamt af ren qvarts, från 
sandkorns till menniskohufvudens storlek. Alla 
fällt- äro deraf uppfyllde, och detta distrikt är, 
å båda sidor, temligen skarpt begränsadt. Stamm- 
orten för denna qvarts ligger i det nordligaste 
hörnet af Böhmen omkring Friedland , der det 
höga berget Jeschen, 1 sydvest från Reichen- 
berg, består nästan endast af sådan qvarts; och 
denna rullstenssort sträcker sig sedermera 1 sö- 
der, öster om Budweis, 1 trakten af Böhmisch- 
Gräzen, der flere glasbruk äro grundade på 
denna qvarts-tillgång. ; 


Linz i Ober-Oesterreich den 26 Juni 1836. 


Sedan jag sist hade äran skrifva, har jag, 
ifrån Wien ull Steijer, på resan till bergver- 


brat 
CM 


234 


ken i Unter-Oesterreich samt Steijermark, varit 
i tillfälle att göra några iakttagelser i afseende 
på rullstenarne och deras väg i Österrikes Alp- 
länder; och hvilka iakttagelser jag beder att få 
lägga till det, som jag förr 1 detta åfseende 
haft äran anföra. 

Som bekant är, bestå dessa alper hufvud- 
sakligen af kalk, nemligen den egna sort, som 
en tid kallats Alpenkalk; men som i sednare 
tider börjat att anses såsom öfverensstämmande 
med den understa delen Jura-kal!lk. Efter hvad 
jag bade i minnet, sedan jag förra gången be- 
sökte dessa alper, och hvarvid jag fattade det 
begrepp derom, att de bestodo af en samling 
af pyramidala bergmassor, med starkt stupande 
eller ofta lodräta väggar, hade jag på förhand 
föga eller ingen förhoppning, att här få se räff- 
lor. Af geologiska uppgifter är det äfven be- 
kant, att här ej skulle förekomma rullsten. Men 
redan på föga afstånd ifrån Wien, finner man 
ej allenast rullsten, ehuru af mindre sort, utan 
hos bergen äfven en betydlig likhet med de 
Skandinaviska i det afseendet, att deras norra 
sluttning är mer utsträckt, då den södra är mer 
brant. I afseende på de subalpinska bergen, 
hvilka till stor del bestå af de bergarter, som 
af KerFrErstEn kallades Fräsch , så är det all- 
mänt gällande, att de hafva en afrundad form, 
men deras lösa bergarter (sandsten och lerskifer) 
bära icke spår af räfflor. Hvad åter kalkalper- 
ne beträffar, så fann jag, tvärtemot hvad jag 
förr trodde mig minnas, som tvärt emot de fle- 
sta teckningar, som föreställa alperne, och hvar- 
vid artisterne synas hafva bemödat sig att gifva 
alperne ett spetsigt utseende, att nemligen stör- 
sta delen af dem på topparne äro tvära, på 


235 


öfre ytan afrundade, samt att dessa afrundade 
ytor ofta utsträcka sig till stora bergplatåer, 
som riktigt äro angifne på de nya Generalstabs- 
kartorne, deremot icke aftecknade på någon äl- 
dre karta "). Dessa bergplatåer äro, på de syd- 
liga sidorne, oftast begränsade af skarpa kanter 
och lodräta väggar, hvarifrån stycken synbarli- 
gen äro lösslitne. Detta inträffar äfven på de 
nordliga sidorne, ehuru ej så ofta, och i all- 
mänhet äro de norra sidorne mer långslutte, 
samt alperne der mer tillgänglige, ehuru lag- 
ringen ofta går i alldeles motsatt direktion, hvil- 
ket är händelsen omkring Reifling + Ensdalen. 
Också sades det allmänt, samt bestämt af Hans 
Kejs. Kongl. Höghet Erkehertig JoHAn och dess 
Sekreterare Herr ZAHLBRUCHNER, att dessa pla- 
tåer, på deras småkulliga öfre yta, hade tyd- 
liga räfflor, ofta så stora som hjulspår på en 
vanlig landsväg; men beklagligtvis var jag af 
en missgynnande väderlek och min helsas opå- 
litlighet, äfvensom af det egentliga ändamålet 
med min resa, hindrad att göra en excursion 
upp till en sådan bergplatå, som sällan har un- 
der 5,000 fots höjd och till en stor del ännu 
var snöbetäckt. Äfven vid 8,000 fots höjd fö- 
rekomma sådana räfflor, hvilket äfven intygades 
af Cataster-Ingenieuren ScHmvz 1 Steijer. Det 
närmare bestämmandet af förhållandet kunde jag 
således ej fullända; men tror att det mest pa- 
radoxa, nemligen de hvassa kanterne samt bran- 


+) Orsaken hvarföre alperne på landskapsteckningar 
alltid få ett spetsigt utseende, kommer till en stör 
del äfven deraf, att artisterne företrädesvis välja 
en djup dal till ståndpunkt, derifrån de således ej 
kunna se bergplatåerne, blott deras yttersta fram- 
stående hörn och kanter. 


236 


terne, äfven på de norra sidörne, härröra ifrån 
samma orsaker, som vid Halle- och Hunneberg 
samt vid Sachsiska Schweiz. Möjligt vore äfven, 
att dessa berg blifvit upplyftade, sedan räfflor- 
ne bildats; men om så är, så visar det sig ge- 
nast, vid en noggrann undersökning, med be- 
stämmande af räfflornas direktion, som i för- 
hållande till höjderne måste hafva den varliga 
afvikningen ifrån mnormaldirektionen, så framt 
bergen ligga uti sitt orubbade läge.  Märkvär- 
digt är, att granitalperne, uti Södra Steijer- 
mark, bade alideles samma afrundade form, som 
våra Svenska berg, afrundade på norra, samt 
branta på södra sidan; men för deras närmare 
undersökning feltes mig äfven tid. De egentli- 
en eller utmärkt branta bergen synas således 
i de flesta fall hafva bildats på det sättet, att 
en underliggande lösare bergart (Fläsch) under 
kalkalperne blifvit undanskuren, hvarefter den 
öfverhängande fastare bergarten fallit ned. På 
några ställen är likväl detta synbarligen ej hän- 
delsen. 


Muinclien den 29 Juni 1835. 


Närmast de upplysningar, som äro att hämta 
af räfflornas observerande i dessa trakter, för 
utredandet af de petridelauniska fenomenen, 
komma säkerligen de uppgifter, som äro att 
hämta af rullstenarnes undersökning på olika 
ställen; men hvilken jag icke heller varit i till- 
fälle att företaga. Så mycket har jag dock sett: 
att det är en fullkomlig villfarelse, att rullsten 
ej förekommer i alptrakterne, ty de finnas här 
i lika så stora massor som hos oss, likväl icke 
så stora, emedan bergarterne, som rullats, lät- 


237 


tare kunnat krossas; samt ej så synbara, eme- 
dan de betäckas af en mycket yppigare vegeta- 
tion. Om rullstensflodens riktning från norr 
åt söder eller tvärtom, nemligen såsom händel- 
sen tros vara i vestra Schweiz och Jura, äfven- 
som rörande denna flods afvikelse åt öster eller 
vester, skall för öfrigt rullstenarnes observeran- 
de lemna de mest afgörande resultat. Under 
resan har jag derpå fästat uppmärksamheten; 
men jag är för litet bekant med de bergarter, 
som i norr och söder förekomma 1 fast klyft, 
för att bestämdt kunna säga, hvarifrån de rull- 
stenar härstamma, som jag under vägen sett. 
Fåfängt söker man i sådant fall en ledning af 
geognostiska böcker och kartor, och detta här- 
rör från de många obestämda, af olika författare 
olika benämda bergarter, hvaraf de utgöras. 
Med autoptisk kännedom om de i fast klyft va- 
rande bergarterne i norr och söder kunna lätt 
goda resultat fås, ty då man reser längs Al- 
perne, ifrån öster åt vester, eller tvärtom, träf- 
far man täta omvexlingar af väl karakteriserade 
rullstenar, som omöjligen kunna förblandas. Det 
slags hvit qvarts, hvilken förekom 1 Böhmen 
ibland rullstenarne, träffade jag söder om Donau 
uti Ensdalen ända uppemot Altenmark , samt 
ymnigt omkring Linz, hvars gatsten, af mindre 
sort, utgöres till minst + af denna rullstens- 
art; större rullstenar såg jag ej deraf. Det märk- 
värdiga härvid var, att då jag skildes vid Herr 
ZAHLPRUCHNER i Ens, hvarvid han tog vägen åt 
öster, och jag åt vester, och hvarvid jag blott 
hade begagnat special-kartor i afskilda blad, 
hvarigenom jag hade fått det irriga begreppet, 
att Mölk och St. Pölten lågo söderut ifrån Bud- 


238 


weis i Böhmen , der jag hade de uti mitt förra 
bref omtalte qvarts-rullstenar, så bad jag Herr 
ZAHLBRUCHNER Se efter om dessa funnos vid Mölk 
eller St. Pölten. Högeligen förundrad blef jag 
derföre, att träffa dem vid Linz, till dess att 
jag, på en mer generel karta, fick se denna stads 
verkliga läge i förhållande till Budweis , hvar- 
ifrån den ligger i söder, några grader vestiligt. 

Några mil längre i vester finnas de ej; men 
emellan Salzburg och Munchen, samt norr ut 
ifrån sistnämde stad, träffas åter qvarts-rullsten. 
I allmänhet bestå jord- och rullstens-massorna 
vid Alpernes norra fot till största delen af ur- 
bergarter, och endast invid de större alpfloder- 
ne, sådane som vdSalza, Inn och Isar, hafva 
kalk-rullstenarne öfverhand. 


Frankfurt am Main den 4 Juli 2836. 


Under vägen hit, ifrån Mänchen öfver 
Nirnberg , bar jag åter sett ganska betydliga 
omvexlingar af olika slag rullstenar, som synas 
mig så väl karakteriserade, att ingen tvifvel bör 
kunna uppstå om deras härkomst, om man är 
rätt bekant med bergarterne i Tysklands fasta 
berg. Den stora och ofta förekommande omvex- 
lingen af olika bördig åkerjord bevittnar äfven 
detsamma; och detta är ett factum, som redan 
länge varit kändt. Emellan alluvium och dilu- 
vium måste likväl hädanefter göras en bestäm- 
dare gräns. Munchener-slätten är, t. ex. norr 
om och på ett par mils afstånd från Muänchen, 
öfverhöljd med en särdeles ofruktbar massa af 
diluvial-alpkalkgrus. Vid Eichstädt förekommer 
alpkalk : fast klyft ofvanpå de lösa Zias- och 
Keuper-bildningarne. Också har alpkalken här 
formerat dylika berg, som i Alperne, med branta 


239 


sidor. Spessart , som ull en stor del består af 
Granit och Gneis , har, till sin yttre configura- 
tion, en sådan likhet med Skandinaviens berg, 
nemligen, der dessa äro af lika hårda bergarter, 
hvilket är händelsen i Småland, att det var 
särdeles i ögonen fallande. 


Cöla den 4 September. 


Sedan jag sist hade äran skrifva något om 
rullstenarne, har jag passerat öfver Taunus , der 
jag någon tid uppehöll mig vid baden i Lan- 
genschwalbach, och har sedan varit i England. 

Taunus består, som bekant är, hufvudsak- 
ligen af en lerskifermassa, som är betydligt 
upphöjd öfver omkringliggande landsträckor. 
Dess öfre yta är temligen jemn, men uppfylld 
med små kullar, som synbarligen äro afrunda- 
de af en rullstensflod. De punkter, som stå 
qvar högre, och som ej af floden kunnat bort- 
nötas, utgöras af hårdare bergarter: trapp , 
schalstein , hårdare avter lerskifer och dylikt. 
De djupa dalar deremot, som finnas i denna 
trakt, och som hafva särdeles branta sidor, sy- 
nas icke vidrörde af floden utan tyckas i de 
flesta fall vara sednare tillkomne. 

En sak, som under vägen från Minchen 
fästat min uppmärksamhet, fick jag här förkla- 
rad. På denna väg, i synnerhet omkring Nirn- 
berg, förekommer 1 damjorden, som eljest be- 
står af sandblandad lera, större och mindre 
korn af en snöhvit qvarts, af ett så eget utse- 
ende, att den ej kan förvexlas med andra qvarts- 
sorter. Jag var således ganska nyfiken att få 
veta hvar denna qvarts funnes 1 fast klyft, sär- 
deles som den mig veterligen ej tillhörde någon 


240 
af de bergarter, som finnas norr ut derifrån. 
Emot all förmodan fanns den dock uti den ler- 
skiferformation, hvaraf Taunus består och som 
sträcker sig öster ut emot Cassel, äfvensom 
hela södra delen af Harz. Den finnes deruti i 
form af gångar, ofta af så betydlig mäktighet, 
att de bearbetas till väg-byggnads material. Då 
skifern af rullstens-floden söndermaldes till ett 
fint mjöl, stadnade qvartsen i denna lösa mörja 
såsom ett grus. Mestadels äro dock dess korn 
rundslipade; men de igenkännas på deras egna 
hvita, ofta i gult gående färg, deras drushål och 
deri sittande tunna hinnor af skifer. 

Uti England uppehöll jag mig ej länge och 
gjorde blott en resa åt Birmingham åt Södra 
Wales samt öfver Bristol åter till London. Äf- 
ven här ser man tydliga spår af rullstensfloden, 
1 synnerhet omkring Aristol; men räfflor såg jag 
ej. De lösa bergarter, som förefinnas, gåfvo ej 
heller någon ledning för ett närmare bestäm- 
mande af flodens riktning. 


Ankarsrum vid Westervik den 14 Oktober 1836. 


Ifrån Cöln tog jag vägen till Berlin öfver 
Harz, 1 afsigt att der finna spår till räfflor; 
men detta var förgäfves, ty dels äro dess berg- 
arter af sådan beskaffenhet att de ej antaga slip- 
ning, dels hafva räfflorne ej bibehållit sig emot 
luftens inverkan, hvilket t. ex. är bändelsen 
med snäck-kalken. Det är dock ingen tvifvel, 
att rullstensfloden gått äfven öfver Harz. Hof- 
rådet, Professor HAusmAnn, med hvilken jag i 
Göttingen samtalade 1 detta ämne, sade sig re- 
dan derom vara öfvertygad, ehuru han låtit 
nedtysta sig af den opinion, som ibland. flere 

geolo- 


241 


geologer råder deremot. Ibland annat anförde 
han, såsom bevis derför, de remnor, som före- 
komma i snäck-kalken, och hvilka flere geolo- 
ger anse hafva uppstått derigenom, att vissa 
delar deraf upplyftas af en kraft underifrån, då 
remnorne uppstått rundt omkring; men hvilket, 
enligt Herr HausmAnns observationer icke är 
händelsen, ty om man uppmärksamt betraktar 
förhållandet, 'så öfvertygas man, att en flod 
bortfört, rundtomkring de nordliga sidorne af 
musselkalken, den lösa mergel, som utgör den 
brokiga sandstenens öfre lager, hvarefter de öf- 
verhängande kanterne af snäck-kalken afbrutits 
genom sin egen tyngd, samt att sprickorne uti 
musselkalken på det sättet uppkommit. 

I Berlin berättade mig Professor G. Rose, 
att han under sommaren gjort ett ' besök vid 
Riidersdorfs kalkbrott, öster om Berlin , samt 
att Förvaltaren der på stället anmärkte såsom 
högst besynnerligt, att man, — vid en jord- 
rymning, som blifvit gjord nästlidne vår, 1 af- 
sigt att få ett nytt skottfall i kalkbrottet, — 
funnit kalkhällens öfre yta, under dämjorden, 
afnött eller slipad, så att tydliga repor derefter 
syntes. — Professor RosE hade bemödat sig att 
få veta i hvilken riktning dessa gingo; men de 
voro nu bortsprängde, och ingen hade, medan 
de syntes, deråt lemnat någon pålitlig upp- 
märksamhet.  Emedlertid är detta ett bevis, att 
räfflor finnas äfven i Tyskland. Ofvanför Pir- 
na såg jag dylika på en hård sandsten; men då 
dessa ej äro skönjbare för icke öfvade ögon, så 
kunde jag derpå icke fästa afseende. De lågo 
dessutom - ej väl till för direktionens bestäm- 
mande. 


IK. V. Acad. Hantll. 1836. 16 


242 


Uti Berlin hade jag tillfälle, att taga kän- 
nedom af åtskilliga Engelska sjökort (för dyra 
för mig att inköpa). De mest upplysande för- 
skaffade jag mig genom köp. På ett af dessa, 
nemligen Purdy's General Chart of the Atlan- 
tic Ocean London 1816, ser man på det omiss- 
känligaste sätt, att sandbankarne i HNordsjön 
och Skagerak ligga i lä på södra sidan af Nor- 
rige. Längre i vester eller emellan Vorrige 
och Skottland är hafvet djupt, och denna djupa 
fåra sträcker sig ända ned emot Hull på Engel- 
ska kusten. Vid södra kusten af Norrige är 
äfven en djup fåra, som antingen gräfts af den 
ifrån Christianiafjorden gående vattenmassan el- 
Jer också af den kaskad, som störtat utför Nor- 
riges södra fjellhöjd. i 

På samma sätt ligga sandbankar söder om 
England och Irland, äfvensom söder om  nord- 
vestra udden af Frankrike , eller söder om Bre- 
tagne. Deremot är den norra kusten af Spa- 
nien fullkomligt renspolad, så att nästan endast 
fasta klippor återstå; på samma sätt som norra 
kusten af Shetlandsöarne , Orkney-öarne och 
nordligaste kusten af Skottland. 

I lä af Portugisiska kusten finnas sandgrund, 
men ingen egenilig sandbank förr än man pas- 
seral Cap St. Mary, der en sådan träffas i lä 
af sydvestra andalusiska kusten. 

Den nordvestra kusten af Afrika har ingen 
betydlig sandbank, men vid Cap Blanco, der 
denna kust tager en rakt sydlig riktning, har 
en sandbank lägrat sig, och från Cap Verde, 
der kusten går i sydost, ökas den till flere sjö- 
mils bredd. Lärgs Guinea-kusten är den åter 
obetydlig, och återkommer först utanför Goda 
Hopps-Udden, der den beryktade vidsträckta så 


"543 
kallade WNål-banken är nedlagd. Af beskrifningar 


och teckningar att döma, är förhållandet med 
Tafelberget på Goda Hopps-Udden detsamma, 
som med sandstensklipporna i Sachsiska Schweiz. 
Af detta allt blir det sannolikt, att den rull- 
stensflod, som med sydlig riktning gått öfver 
Skandinavien , Tyskland och England, äfven 
fortgått öfver södra £uropa och Africa , 1 sam- 
ma riktning, nemligen 1 sydvest. 


Huru den sedermera styrt sin kosa, kan 
man ej bestämma; wmen af de underrättelser ,; 
som jag kunnat förskaffa mig om farvattnen om- 
kring Van Diemens land och Nya Holland samt 
andra Australiens öar, der de södra kusterne 
äro klippige, de norra deremot omgifne med 
sandbankar, synes det ganska sannolikt, att flo- 
den der pgått åt norr. Att döma af tvenne 
sjökort, utgifne af HorssurcH, öfver farvattnen 
omkring Sumatra och Java, der klippor omgär- 
da de sydliga kusterne och sandbankar de norra, 
skulle man äfven föranledas att göra den giss- 
ningen, att floden här också gått åt norr. Om 
så skulle befinnas vara, vid en undersökning på 
stället, så skulle den äfven hafva gått åt norr 
öfver östra Asien, 1 nordvest öfver Samojeder- 
nes land, i vester norr om JVova Zembla samt 
i söder öfver Grönland. Derigenom skulle till- 
komsten af Elefant-skeletter och andra skelet- 
ter i Norra Siberien, äfvensom 1 andra länder, 
i hvilkas klimat dessa djur svårligen kunnat lef- 
va, möjligtvis kunna br Men hypoteser 
äro ej förklaringar, och derföre afbryter jag här 
berättelsen om det, som jag på denna osäkra 
metod ytterligare kunnat erfara. 


244 
Fahlun d. 2 November 1836. 


Efter hemkomsten har jag blifvit i tillfälle 
att ordna de räffel-observationer, som dels gjorts 
af mina vänner, dels af mig sjelf, under bort- 
resan och hemresan. ' Den, som hufvudsakligast 
dertill "bidragit, är Herr H. Weczeun, hvilken 
dels besökt ställen i Nerike och Westergöthland 
der jag förr varit, dels undersökt hela vestra 
och skånska kusten hvarest observationer feltes. 
Utan att äga kännedom om de resultat jag på 
de förstnämde ställena fått, ty han var då på 
resor å fjällarne, gjorde Hörn sina observationer, 
hvilka till" min stora fägnad bekräfta hvad jag 
erfarit. 

De af honom meddelade resultat visas af 


följande tabell. 


Räffel-Observationer af 


a) På resan från Eskilstuna åt Göthe- 
borg och Skåne. 

Mellan Hållsta och Nästorp 
— Juleta och Forsby . : 
— Sörby och Blacksta i gränsen af öfver 

gångskalk otydl. a 

Vid Påsa gård emellan - Bodarne och Hofva 
(på Tivedens norra sluttning) 

Hummeltorp närmare Hofva . 

2 mil söder om Hofva å 

Mellan Mariestad och Björsäter, É sil ån 
Mariestad 

Mellan Björsäter och Forshendt å EN 

Vid Forshem 


|] 
NR 
(SL 


Herr Wegelin 18386. | 
E [En EA TE Ke en 
Räfflorna enligt | Kompassens | Räfflorna afvika från 


Kompassen. | missvisning. DE RR meridian. 
0 å 10? 16? 16 å 26? Ö. 
0 å 10 167 167 å 2615 = lÖ. 
330 16: 133 WwW. 
350 171 71 Ö. 
1345 å 350 17) då Ö. 
| 347 | 17! 4å Ö. 
335 173 7 W. 
330 18 12 WwW. 
310 å 320 18 32 dd 22 W. 


På Kinnekulle dess trapp 
310” tydligast 

Sandstenen söder om Vest. Plana otydl. 

Vid Tholsjö på vägen åt Kållands Ö 

Vid Ekebo Gästgifvaregård nära Läckö . 

Mellan Thoalsjö och Örslösa 

Vid Örslösa å trapp samt sprickfyllningar ar 
röd granit . i 

Vester om Särsta (gård) m. fl. st. tyd 

Närmare Grästorp tydl. i 

Vid dito mindre tydl. : ; 

Derifrån öfver Halleberg, (otydl.), till We- 
nersborg (tydl.) . 

Norr om Holms Cästorleterdad. (ett högt 
ställe) å 

Vid Allera + mil norr om Bäck W en dal ; 

Toppen af Grindsvall (Berg) i Rommelands 
församling (ett väl beläget ställe) 

Vid Lindomma kyrka (tydl.) 

Söder om Kungsbacka 

Vid Örrmevalla ”kyrka 

Norr om Warberg 

Skaudden i Skåne, söder om Tor oms fldjre 
(på trapp, högst tydl) | N 

Vid Tamarps by, > mil vester om Tudbläts : 
hamn å Orthoceratik-kalk -. 

Vid Cimbritshamn (Sandsten, slät) 

En trappkulle, 3 mil söder om (sullfätshamn 
b) på resan från Cimbritshamn till 
Mariefred vid Mälaren: 

Vid Broby Gästgifv aregård norr om Christi- 
anstad ; ! É 


! mil söder om Öraberg: 


8 


247 


Räfflorna enligt | Kompassens Räfflorna afvika från 
Kompassen. | missvisning. meridian. 
310 är 3500) | 4801-1482 nvuRNBeL NO, 
330 18 12 wW. 
335 18! 62 W. 
310 åa 320 18! 312 äå 212: = |W. 
310 18! 31! W. 
300 181 41! WW. 
295 18! 46! W. 
290 18! 51! W. 
300 | 48! gå! W. 
300 182 41! W. 
320 19 21 wW. 
320 ; 19 21 W. 
| h 
280 åa 285 19 61 å 56 wW. 
300 19! 403 W. 
285 191 553 W. 
285 19 36 WwW. 
290 19 51 W. 
RE | 18 261 W. 
| 340 17! 2 W. 
i. 1290 17! 50! W. 
| 290 | 17! 52! W. 
| 320 | 17! 221 W. 
En 105 RET W. 


Vid Hällesta Gästgifvaregård (tydl.) 

Vid Bratteberg och Regnaholm 

Vid Tisnebult | 

Vid Stensjö Gästgifvaregård : 

Yxstaholm norr om Hlcas Gästgilvaresäsd (j 
tydl. É : 

= i dn om Wadsbro Gästgilvaregård nära 
Malmköping ö 

Mellan Byringe och Lägsta id Berga 
c) Norr om Westerås på vägen till 

Avestad: 
Vid Salbo hed ej rätt tydl. 


Sefströms Obser- 


Mellan Linköping och Christianstad: 
Vid Kumla Gästgifvaregård . : 

Mellan Säthälla och Bona 

Nära Komsta 

Mellan Bo och Matkull otydl. 3 
Nära Marklunda Gästgifvaregård uti Skåne 
Mellan Wexiö och Wimmerby: 

Vid Bergqvara vester om Wexiö . 

! mil öster om Åreda 

mil norr om Serap 

mil norr om Molilla . 


DlWwNI Ne 


Grufvefogden C. B. Fitting- 
I Dalarne. 


Vid Säfsnäs kyrka i Vester Bergslagen, i norra 
sluttningen af höjden . : 


249 


Räfflorna enligt 


Kompassen, | missvisning. FR ren 
3550. 1619 
355 167 
10 16! 
15 167 
0) | 16 
| 0 3 
| 0 15? 
(äv-nggs fon 
vationer 1836. 
16 16: 
347 17 
| 350 Va 
| 357 17 
330 1 
| 5 17 
| 0 17 
| 6 162 
15 | 16: 


hboffs Observationer 


| Körmpassts | 


1836. 


Rn I från 


meridian. 
ILS Ö. 
11! Ö. 
26! Ö. 
311 lö. 
16 Ö. 
DS Ö. 
151 | 
" Jö. 
393 Ö. 
4 Ö. 
Ö. 
14 Ö. 
12! W. 
22 Ö. 
17 Ö. 
243 Ö. 
311 lö. 
82 Ö. 


Vid Grangesberget (Ormberget, kompassen 
troligen något förvillad af de stora jernmalms 


lagren) 


I Nerike. 


3 mil norr om Nya Kopparbergs kyrka i norra 

sluttningen af Finngrufve höjden 

mil söder om kyrkan på vägen åt Linde, 

på höjden af åsen 3 

3 mil söder om Stjernfors Bruk ; 

Sydvest om Nora Stad, vester om Elfhyttan 
på höjden emellan Svar telfs- och Nora-vat- 
tendragen, å de så kallade Vargåsarne 


I Wermland. 


a) Norrut ifrån Philipstad: 

I nordost, vid Igelhöjden uti Gåsborns socken, 
i söder ifrån Säfsnäs kyrka 

I nordvordvest från Philipstad, vid Bosjö 
och Skåltjern å höjden emellan Fernebo och 
Brattfors socknar 

Nära derintill på höjden af Kongber set 

Längre i norr uti Ekhärads Socken, nära Norra 
Skoga ER på Clarelfvens vestra 
strand 
b) På en resa från Philipstad mord: 

vest till norska gränsen: 

3 mil vester om Nyeds kyrka eller Molkoms 
Gästgifvaregård vid Solberg, 1 nordöstra 
sluttningen af en höjd E ; 

Längre i norr på Clarelfvens vestra strand, 
uti Öfre Ulleruds socken nära Olsäters Gäst- 
gi fvaregård . ; | ; | 


251 


Räfflorna enligt Kompassens | Räfflorna afvika från 
Kompassen. missvisning. meridian. 
340? 17? 3 W. 


330 17 


3031 
332 


Fet 
É | 
E : FE 
= 
ell 


3491 


347 17! 


2 


334 18 


341 18 


340 18 


(0 
En 
NN 


Ännu längre 1 norr vid Norsjö, på höjden 
emellan Clarelfvens dal och sjön Wisten . 
Uti Emterviks socken vid Högbergs Gästgil- 
varegård på landthöjden å Mellanfrykens 
östra strand ; : : då 
Vid Björke Bruk uti Sunne sarkön på östra 
stranden af norra Frykens södra ända : 
På samma strand, längre i norr an FY 
qvarn ; I 
Uti Östmarks Sucken vid Noiska bränsen å 
Klackberget vid Längeruds gård i j 


Anmärkning. Denna sista observation har gifvit ett 
oväntadt resultat, då man jemför det med 
alla observationer österut, samt Herr Bo- 
sTRÖMS observationer vid Strömstad och Chri- 
stiania;> men Herr FittincHorr försäkrar, att 
ingen anledning är att kompassen å Klack- 
berget vore förvillad, ty den gaf enahanda 
utslag å flere observations-punkter, deremot 
synes räfflornas direktion här hafva fått en 
åt öster gående riktning genom höga berg, 
som i grannskapet | förekomma i vester och 
sydvest. 


Räffel - Observationer af Herrar 


På resan ifrån Stockholm till Åbo och St. 
Petersburg. : 


Furusund (ute 1 Svenska skärgården) - : 
Nära Åbo 3 il å 6 |; å : 
1 mil öster om Åbo i; 5 ; : z 


”) Herrar Hiriaskorf och RacnettE; hafva, med Kongl. 
Fahlu Bergsskola, och under den kurs, de der ge- 
räfflorna, hvilken undersökning ide på min anmo- 


253 


—LJ AE I EERO nte 


Räfflorna enligt | Kompassens | Räfflorna afvika från 
Kompassen. | missvisning. meridian. 
FRA 18” i0? wW. 
337 18! 43 W. 
330 18! | 11: W. 
332 18! | 9: W. 
5 18? 233 Ö 
| 


> 


324 14: 212 W. 
16 12 28 Ö. 
17 12 29 jö. 


Maj:ts tillstånd, af Ryska regeringen varit sände till 
nomgått, deltagit i undersökningarna af rullstens- 
dan fortsätta i de länder, de komma att besöka. 


254 


Uskila kyrka n nära Salo Gästgivaregård. ) 
1 mil från Lambola il S | 
Vid Svenskby Gästgifvaregård |; 

Mellan Fiskars Bruk och Kerkäla . 

Mellan Kerkäla och Orrejervi ; |; i 
Mellan Kyrksta och Bolsta +. / å ; 
Mellan Bolsta och rag | 3 
Vid Helsingfors =. a 


1 mil från Mojisa ; Å å 5 


Vid Fredrikshamn . ; 3 : ; : 


Anmärkning. Af räfflornas hufvudriktning i med- 
man tro, att de i Finland hade en äfvenle- 
sig, visa ofvanstående pålitliga observationer, 
riktning som vattendragen i Finland, både 
falla i Botten-Viken, hvilka alla hafva en, 
värd parallelism, som äfven sträcker sig till 
Hvad som gifvit anledning till denna rikt- 
till saknas en behöflig kännedom om den 
viens och Finlands bergsträckningar med de- 


Räfflorna enligt 


255 


Kompassens | Räfflorna afvika från 


Kompassen. missvisning. | meridian. 
25? 1119 7619 Ö. 
35 11 46! Ö. 
24 11! 351 |ö. 
24 11 3d Ö. 
32 102 493 Ö. 
25 10 351 Ö. 
20 10! 30! Ö. 
15 10! 251 lö. 
10 1 19! fö 
4 [8 195 [0 


lersta och södra Sverige att döma, skulle 
des vestlig riktning; men att så ej förhåller 
som ådagalägga, att räfflorna gå i samma 
de som falla in uti Finska Viken och de som 
af många författare förr anmärkt förundrans- 
vattendragen i Sveriges Norra provinser. 
ning, är omöjligt att nu bestämma, ty der- 
verkliga sträckningen af det norra Skandina- 
ras armar. 


Några undersökningar af den färg, 
åtskilliga trädarters löf om hösten 
antaga, innan de affalla; 
ar ; 
JAC. BERZELIUS. 


Det är ganska vanligt att, efter infallande frost- 
nätter om hösten, flera trädslags löf gulna, hvar- 
vid de antaga en ganska ren citrongul färg. Vå- 
ra björkar utmärka sig derigenom framför de 
fleste af skogsträden; men äfven almen, aspen, 
linden, lönnen, päron- och äpelträdet förete 
samma färgförändring. Ekens blad deremot gul- 
na icke, utan blifva bruna. Under den tidiga 
starka frost, som förliden höst inträffade, var 
denna färgförändring allmännare, än jag förut 
sett den. Likväl fann jag den icke hos al och 
arre (Betula Alnus och incana). Åtskilliga andra 
trädarter och buskar, t. ex. rönn, kersbärsträd, 
Cornus sangvinea, berberisbusken, krusbärsbusken 
m. fl. få dervid bladen dels alldeles röda, ofta 
af en skön färgnuans, dels blandade af gult 
och rödt. Åtskilliga försök hafva häröfver blif- 
vit anställda; men de resultat, som deraf blifvit 
dragna, hafva icke erhållits lika af olika kemister. 
Detta föranledde mig, att åt detta ämne lemna 
min uppmärksamhet. 

De utförligaste försöken häröfver äro anställ- 
de af Macarre-Prisser (Annales de Chimie et 


de 


257 


de Physique T. XXXVIII, p. 415). Han här- 
leder bladens gröna, gula och röda färg från ett 
enda färgämne, som han anser, genom inverkan 
af reagentia, kunna förvandlas från den ena färg- 
nuansen till den andra, och som han, i anled- 
ning deraf kallat chromul. Redan Leororp GmE- 
ris (Dess Handbuch II, 633) har visat, att det 
icke lyckades för honom att, på sält MAcAirE 
uppgifvit, med syror förvandla bladgrönt i gult, 
eller med alkali återföra bladgult till grönt. 

Mina försök visa att Macaires resultater äro 
»oriktiga; att bladgrönt, som med - skönt grön 
färg är lösligt i koncentrerad saltsyra, icke låter 
med ännu kända artificiella utvägar förvandla 
sig till bladgult; att detta icke kan återföras till 
bladgrönt; och att bladrödt, ehuru det med al- 
kali ger grönt, är någonting helt annat, än en 
artförändring af bladgrönt. 


Bladgult. (Xanthophyll.) 


Med namnet bladgult menar jag här det 
gula ämne, hvaraf höstlöfven hafva sin gula 
färg. — För att erhålla detta, begagnade jag rent 
gula löf af Pyrus communis, valda af det skäl, 
att löfven på detta träd hade ett renare gult än 
på andra, och att ända till bladstjelkarna voro 
gula. Som jag hade funnit, att löfvens färg under 
torkningen blef brun, använde jag dem nyss 
afplockade. De inpackades i ett glaskärl och öf- 
vergjötos med alkohol af 0.833 e. v., så alt de 
fullt deraf betäcktes, och att, då kärlet tillslöts. 
ganska litet luft blef qvar. På detta sätt lem- 
nades de i 3 dagar på ett tempereradt ställe. 
Alkoholn hade färgat sig mycket gulare än löf- 
ven, som nu voro blekare till färgen, Alkohol- 

K. V. Acad. Handl. 1836. 17 


258 


lösningen afhälldes, och kärlet lemnades omstjelpt 
en stund för att: låta alkoholn afrinna; under 
detta blefvo löfven inuti flaskan bruna, alldeles 
såsom då de torkas i luften. Att detta var en 
inverkan af luften, som efter alkoholns inverkan 
genomträngde deras öfverhud, syntes deraf, att 
sådana löf, som lågo platt tryckta emot glasets 
insida och icke träffades af luften, bibehöllo på 
denna sida sin färg. Ny alkohol påslogs, den 
utdrog mera bladgult, men inverkade icke på 
den bruna färgen. Efter ännu 48 timmar af- 
hälldes denne, som var något blekare gul. Al- 
koholn afdistillerades till £ och lemnades att 
långsamt svalna, hvarunder ett gult, kornigt äm- 
ne afsattes på bottnen. Detta upptogs på filtrum, 
och den silade, ännu gula vätskan afdistillerades, 
till dess att endast det vatten återstod, som al- 
koholn utdragit ur löfven. Den återstående vät- 
skan betäcktes af en mörkgul, balfstel massa, som 
afskildes. Vätskan var brun och innehöll ex- 
tractivämne, hvari snart bildade sig en mörkbrun 
afsats, under det att vätskans egen färg blef 
mörkare. ; Le 

Så väl det korniga gula ämnet, som först 
afsatt sig, som det sedermera på vätskans yta 
afskilda, utgjordes till största delen af bladgult, 
smittadt af möjligen litet harts och fett. Dessa 
äro svåra att fullkomligt afskilja. Så väl de gula 
kornen, som den sammansmälta massan, hade 
stadga af smör och lät utstryka sig med fingret. 
En svag lut af kaustikt kali, hvarmed det i lin- 
drig värme behandlades, utdrog litet felt i form 
af feta syror, jemte litet bladgult. Dessa fälldes 
af syror. Svag kaustik ammoniak utdrog de feta 
syrorna, som kunde fällas färglösa. En lösning 
af det gula ämnet i alkohol blandades med en 


250 
lösning af ättiksyrad blyoxid i alkohol; dervid 


uppkom först en hvit, men sedan brunaktig fäll- 
ning, det gula blef ofäldt. Denna fällning var 
ganska ringa och utmärkte någon främmande in- 
blandning af växtsyra, harts eller extractivärnne. 
Lösningen befriades från bly med litet saltsyra, 
försattes med litet vatten, och alkoholn afdistille- 
rades, hvarunder bladgult afskildes på den åter- 
stående föga spiritushaltiga vätskan. 

Bladgult har, så renadt, följande egenska- 
per: Det är ett mörkgult fett, af smörjig konsi- 
stans, smälter emellan +402 och 50, och blir 
under afsvalningen genomskinligt.  Förstöres i 
torr distillation, ger ett brunaktigt, solid fett och 
lemnar kol; Löses icke i vatten, men det srmäl- 
ta, genomskinliga blir af vatten ogenomskinligt, 
blekgult och synes svälla deri, likasom förenade 
det sig med vattnet. Löses i alkohol med rent 
gul färg, men löses icke i särdeles stor mycken- 
het. Det fälles af vatten, i form af en gul 
mjölk, som, ifall det är fritt för harts och fett, 
icke klarnar, utan behåller sig lik en gul emul- 
sion, äfven sedan alkoholn i värme är afdunstad. 
I detta tillstånd blekes det lätt och blir färg- 
löst, om det för någon tid träffas af solljuset: 
Om det använda bladgult erhållits af löf, som 
ännu innehöllo bladgrönt, så drager det blekta 
ämnet i grönt, i annat fall är det snöhvitt: Af 
ether löses bladgult i alla förhållanden. Af kon- 
centrerad svafvelsyra blir bladgult i ögonblicket 
brunt; syran löser föga deraf. Af kaustikt kali 
löses bladgult i ringa myckenhet; lösningen är 
gul och blekes lätt af ljuset. Bladgult fälles åter 
af syror med gul färg, och visar i detta tillstånd 
inga” egenskaper af en fet syra: 'Kaustik ammo- 
niak oapplöser mindre: deraf; än kali. Kolsyrade 


260 


alkalier lösa det icke i köld, men färgas något 
deraf i kokning. 

Af dessa försök torde kunna slutas, att blad- 
gult är ett medelting emellan harts och fet olja, 
mera likt olja än harts, men skiljande sig från 
de feta oljorna, genom sin oförmåga att saponi- 
fieras. NR 

Då bladgrönt försvinner i den mån bladen 
blifva gula, torde det vara tydligt, att det gula 
färgämnet bildat sig på det grönas bekostnad, 
genom en förändrad organisk process i de af 
frosten angripna löfven. Hvari denna förändring 
består, kan ännu icke gissas. Det har icke lyc- 
kats att, på sätt Macare uppgifvit, genom in- 
verkan af alkali återställa bladgrönt af bladgult 
medelst en längre inverkan af alkali. 

Det återstår mig, att säga ännu något om 
löfvens bruna färg och ett fett ämne, af egen 
natur, som jag funnit i päronlöf, och som möjli- 
gen icke finnes i alla trädslags blad. De med 
kall alkohol utdragna bruna löfven kokades med 
alkohol. Vätskan fick en dragning i gult och si- 
lades kokhet genom linne. Den afsatte under 
afsvalning en myckenhet gelatinösa klumpar, som 
upptogos på ett filtrum af linne och tvättades 
med kall alkohol, till dess all den gula moder- 
vätskan gått igenom, hvilket gick mycket trögt. 
Efter  intorkning liknade det krita, men var 
mjukt för känseln som talkjord. Detta ämne hö- 
rer uppenbarligen till samma klass af kroppar, 
som bladgult. Det är ett icke saponifiabelt, solid, 
färglöst fett, som smälter kring +73?, och som 
vid luftens uteslutande låter öfverdistillera sig 
oförändradt. Det brinner med lysande låge. Lö- 
ses alldeles icke i vatten, behöfver, vid +159, 
425 di kall alkohol af 0.833, men löses i vida 


261 


större mängd af kokande, så att lösningen under 
afsvalning stelnar likt kokad stärkelse. I kall ether 
är det äfven ganska litet lösligt, dock vida mer 
än i alkohol. Af kaustikt kali upplöses det icke: 

Den alkoholsolution , hvarur detta feta äm- 
ne afsatt sig, afdistillerad, lemnade en blandning 
af samma fett med bladgult, som kunde deri- 
från utdragas med kall alkohol. Det är klart; 
att något af det solida fettet dervid måste hafva 
följt det bladgula i lösningen, och att det blad- 
gult, jag i det föregående omtalat, måste hafva 
varit: smittadt deraf. 

Bladens bruna färg förminskades icke ge- 
nom kokning med alkohol, och deri fanns icke 
något af det brunfärgande ämnet utdraget. Med 
en utspädd lut af kaustikt kali försökte jag se- 
dan utdraga det. Denna färgade sig djupt brun, 
och innehöll mycket extrakt-afsats upplöst; men 
bladens bruna färg förblef densamma och kunde 
icke med ny kalilut förminskas. Det vill deraf 
synas, som underginge trådämnet i löfven en 
riktig färgningsprocess på extraktivämnets bekost- 
nad, då detta träffas af luften och får tillfälle 
att bilda afsats, hvilken då förenas med tråd- 
ämnet, ungefär på samma sätt som ett tyg, in- 
doppadt i en lösning af reduceräd indigo, blå- 
färgas i det ögonblick indigoblått bildas deri på 
luftens bekostnad. Jag försökte förgäfves att med 
svafvelbundet väte, som i ett par månader om- 
gaf de på detta sätt extraherade bruna löfven, 
reducera den bruna färgen. 


Bladrödt. 
Alla de träd eller buskar, på hvilka jag fun- 


nit röda löf, hafva varit sådana, som gifva röd- 
färgade frukter. Jag kan emedlertid ej bestrida 


262 


möjligheten, att det ju äfven kan finnas på an- 
dra. Till denna anmärkning leddes jag devaf, 
att i bredvid hvarandra stående häckar af krus- 
bär (Ribes Grossularia), af hvilka den ena bar 
mörkröda bär och den andra gröna, blefvo: bla- 
den på de förra skönt mörkröda efter samma 
frostnatt, som förvandlade de sednares blad till 
blekt citrongula. Det syntes mig deraf förtjena 
undersökas, huruvida icke den röda bladfärgen 
var af lika natur med bärrödt. Olyckligtvis kun- 
de denna jemförelse icke göras emellan färgen hos 
röda krusbär, hvilkas tid redan var förbi, och 
hos denna buskes röda blad, utan jag måste der- 
till välja färgämnet ur den förvarade saften af 
svarta vinbär (Ribes nigrum) och kersbär. Dervid 
bör jag särskilt anmärka, att löfven af svarta vin- 
bär icke rodnade. 

Jag uppsamlade röda krusbärsblad, och ut- 
valde till försöken sådana, der ingenting grönt 
var synligt, och ända till bladstjelken och under- 
sidan, som sednast förändrar färgen, voro djupt 
mörkröda, Desse behandlades färska med alko- 
hol af 0,833. :Västkan var rödgul. Blandad med 
litet vatten, och afdistillerad till dess att endast 
vattnet återstod, afskildes en blandning af blad- 
grönt, harts, bladgult m. ms. och lösningen var 
djupt röd, men något dragande i brunt. Den 
silades och blandades droppvis med en lösning 
af ättiksyrad blyoxid. Den ifallande droppen 
gaf genast en skönt gräsgrön fällning, som efter 
omskakning blef smutsigt gråbrun. Jag fortfor 
att tillsätta blylösning, till dess att fällningens 
gröna färg icke ändrades. Vid detta tillfälle 
bildades en blyförening af färgämnet, som ge- 
nast å. nyo sönderdelades af andra i lösningen 
befintliga ämnen, nemligen växtsyror, extraktiv- 


203 


ämne och | dess afsals m. m., och, sedan dessa 
blifvit afskilde, tillika med något af färgämnet, 
silades vätskan och färgämnet utfälldes. När bly- 
saltet upphörde att ge fällning, hade vätskan än- 
nu ej förlorat hela sin färg, men den var grön. 
Den silades, och det genomgångna försattes med 
blyättika, hvaraf den dock ej fälldes; men efter 
afdunstning till. hälften, hade deri uppkommit en 
i gult dragande grön fällning och vätskan var 
gul. Båda dessa fällningar ' tvättades. hvar för 
sig ganska väl, hvarefter de utrördes med. vat- 
«ten: och sSönderdelades med vätesvafla. Båda 
gåfvo vackert röda lösningar, som, afdunstade i 
lindrig värme, gåfvo en skönt mörkröd, glän- 
sande, genomskinlig återstod. Då denna åter- 
stod. upplöstes så väl i vatten som  i' vattenfri 
alkohol, lemnade den ett rödbrunt, pulverfor- 
migt ämne olöst, bildadt på luftens bekostnad 
af färgämnet. Då lösningen åter afdunstades öf- 
ver: svafvelsyra i lufttomt rum, erhölls endast 
spår af detta pulverformiga ämne. — Några för- 
sök på röda kersbärslöf gåfvo samma färgämne, 
men i ringare myckenhet och redan till en del 
i bladet öfvergånget till denna rödbruna afsats. 

Bladrödt har således ingen karakter af blad- 
grönt eller bladgult. Det är en extraktartad, i 
vatten och alkohol lättlöst och i ether olöslig röd 
färg, som, likt extrakterna, af luften förstöres 
och ger sin afsats; men denna afsats är något 
löslig i vatten och har en ej oangenäm brunröd 
färg. Den stora lätthet, hvarmed detta färgämne 
förstöres af luften, hindrade mig från alla nog- 
-grannare undersökningar af dess egenskaper och 
sammansältning. Det är elektronegativt och för- 
enas med alkalier och saltbaser. Dessa förenin- 


264 


gar hafva en vacker gräsgrön färg. Deraf synes 
Macaires misstag hafva härledt sig rörande detta 
ämne, ty om ett rodnadt blad indoppas i en 
alkalisk vätska, så blir det åter grönt, men icke 
af återstäldt bladgrönt, utan deraf, att bladrödt 
ger en grön förening med alkalit, som vattnet 
- slutligen utdrager. Då ett så till grönt återstäldt 
blad doppas i en utspädd syra, så blir det åter 
rödt, men vanligen af en olika nuans; deremot 
blir aldrig ett af bladgrönt färgadt blad rödt af 
syror, 

Det är en allmän mening, att denna röda 
färg hos blad, blommor och bär egentligen är 
blå, och har blifvit röd genom inverkan af en 
syra, hvartill man väl hämtat anledning deraf, 
att de flesta blå växtfärger blifva röda af fri 
syra och gröna af alkali. Det har likväl icke 
lyckats mig, att derur framställa något blått. Då 
en röd lösning blandades med små qvantiteter 
kalkhydrat, otillräckliga att mätta den, så upp- 
kom först en ringa brun fällning af upplöst af- 
sats, sedan en grön, som sjönk till. bottnen och 
lemnade vätskan röd. Den gröna fällningen var 
färgämnets neutrala förening med kalkjord, och 
den röda lösningen innehöll äfven en kalkföre- 
ning, svarande emot ett surt salt. Om denna 
röda färg hade varit en af främmande syra rod- 
nad blå färg, så hade det blå bordt visa sig i 
lösningen; men då mer och mer hydrat tillsat- 
tes, blef den svagare röd med ökad grön fällning, 
och slutligen blef äfven vätskan grön. Då blad- 
rödt är mättadt med alkali eller en alkalisk jord, 
så förvandlas det inom loppet af några få tim- 
mar, och ännu hastigare i värme, till den brun- 
röda afsats, som äfven utan närvaro af en basis 


265 
bildas på luftens bekostnad. Denna kropp är 


vida beständigare, och bestämdt mera elektrone- 
gativ. Ur koncentrerade lösningar af dess före- 
ningar med baser fälles den af syror, men allt- 
samman utfälles likväl icke. 

Bladrödt, upplöst i vattenfri alkohol, har kun- 
nat förvaras i halffylld flaska i flera månader 
utan att förändras. 

Bärrödt ur bärsaften af Ribes nigrum. Bär- 
saften har, såsom man vet, en skön mörkröd 
färg. Då den blandas med ättiksyrad blyoxid, 
uppkommer deri en skönt himmelsblå fällning, 
som är en förening af citronsyrad blyoxid med 
färgämne, och fortfar man att tillsätta blysalt, 
så länge någonting fälles, så återstår slutligen 
en portion, från de främmande syrorna befriadt 
bärrödt i vätskan, som, efter den fria ättiksyrans 
mättning med blyättika, låter af denna utfälla sig 
med grön färg. Det är sannolikt, att man ansett den 
blå fällningen med blysocker såsom ett bevis, att 
det röda i saften egentligen endast är en blå 
färg, rodnad-af syra. Om den så erhållna blå 
fällningen sönderdelas af svafvelbundet väte, så 
får man en röd vätska, som innehåller citron- 
syra, äplesyra och färgämne förmodligen i ke- 
misk förening med syrorna. Tillblandas nu kol- 
syrad kalk till syrornes mättning, så fälles ci- 
tronsyrad kalk, under det äplesyrad kalk stad- 
nar i lösningen. Tillsättes då kalkjordshydrat, 
ännu vått och litet i sönder, så kan äplesyrad 
kalk utfällas , hvarefter det sista af. äplesyran 
fälles med ättiksyrad blyoxid. Något af färg- 
ämnet följer dervid med, men det mesta stad- 
nar i lösningen, om man upphör att tillsätta 
blylösningen, när fällningen är grön och behål- 
ler sig sådan. Man 'silar då och utfäller sedan 


266 


färgämnet med ättiksyrad blyoxid. Denna fäll- 
ning är grön, likväl ej gräsgrön, såsom af blad- 
rödt, utan blågrön; men den är alldeles lik den, 
som, "efter syrornas utfällande ur saften, fås ge- 
nom fällning med blysaltet, och visar, att den 
blå färgen wlihört föreningen med citronsyradt 
bly. Jag vet icke, om äplesyradt bly också 
förenas med färgämnet; ty detta salt kan utko- 
kas ur den blå fällningen och anskjuter färglöst 
ur den svalnande vätskan. 

Den blågröna fällningen, som: erhållits di- 
rekte ur saften, efter syrornas afskiljande med 
ättiksyrad blyoxid, sönderdelad med vätesvafla, 
ger en vackert mörkröd vätska, som, afdunstad 
till torrhet i vattenbad, lemnar ett mörkrödt ex- 
trakt, hbvarur vattenfri alkohol utdrager färgäm- 
net, med lemning af en brun massa, som består 
af färgämnets afsats och pektin. Om den upplö- 
ses 1 litet kaustik ammoniak och blandas med 
litet ättiksyra, så gelatinerar pektin, ehuru något 
färgadt af afsatsen. — Det färgämne, som erhål- 
lits ur de fällda blysalterna, lemnar vid åter- 
upplösning i vattenfri alkohol endast afsats. Efter 
alkoholns afdunstning öfver svafvelsyra eller 
chlorcalcium i lufttomt rum, erhålles färgämnet 
rent. ; 

Det bildar nu ett genomskinligt, mörkrödt 
extrakt, i alla förhållanden lösligt i vatten och 
alkohol, olösligt i etber. Dess färg är likväl nå- 
got litet mer åt purpur, än färgen på bladrödt 
af Ribes Grossularia. Den ger i vattenupplösning, 
under intorkning i vattenbad, brunröd afsats af 
alldeles lika förhållanden med den ur bladrödt. 
Med alkalier och färglösa saltbaser ger den gröna 
föreningar, men deras gröna färg drager något 
i blått och är ej gräsgrön, som af bladrödt; 


267 


föreningarna med alkalier och alkaliska jordarter 
absorbera ganska hastigt syre ur luften och bilda 
afsatsfärgeus förening med basen, men blyoxid- 
föreningen kan torkas utan förändring. Till 
hälften mättadt med kalkjord, blir bärrödt icke 
blått, utan förhåller sig will alla delar så, som 
jag om bladrödt anfört. 

Färgämnet 1 saften af kersbär har jag på 
lika sätt undersökt och funnit till alla delar 
identiskt med det ur svarta vinbär. 

Bästa sättet att isolera bärfärgen är visser- 
ligen, att först med kolsyrad kalk utfälla citron- 
syran, sedan med: blysocker äplesyran och 
en liten del af färgämnet, för att vara säker att 
äplesyran är utfälld; tillsätta i detta afseende 
derpå litet blyättika; sila och sedan utfälla med 
blysocker, så länge någon grön fällning upp- 
kommers; tvätta denna; sönderdela med svafvel- 
bunden vätgas; afdunsta i lufttomt rum; lösa i 
alkohol och förvara färgen i denna upplösning. 

Af dessa försök följer, att färgen 1 rodnade 
blad är af samma slag, som färgen i röda bär 
och frukter, och att intet sådant allmänt färg- 
ämne finnes i bladen, som det af MAcAIrRE-PrRInsEP 
imaginerade chromule, som skulle genom inver- 
kan af olika reagentia kunna öfverföras från 
grönt till gult och rödt och sedan återställas till 
bladgrönt. | 


Om atmosferiska luftens inverkan 


vid metallernas oxidation; 
. af 
P. A. v. BONSDOREFE. 


Den atmosferiska luftens verkan och inflytande, 
uppå så väl den lefvande organismen, som på 
oorganiska kropparnes elementer och dessas in- 
bördes föreningar, är utan tvifvel af stor vigt 
och betydelse. De förändringar och fysiska re- 
volutioner, hvilka i densamma föregå, äro djupt 
ingripande i menniskans och de lefvande djurens 
existens och lifsfunktioner, och de verka lika 
kraftigt äfven uppå växternas fortkomst och tref- 
nad. Detta är ett länge insedt och erkändt factum; 
men att samma jord-atmosfer , till följe af de i 
sig sjelf mindre betydliga förändringar den i 
fysiskt och kemiskt afseende kan undergå, skulle 
äfven så märkligen och på ganska olika sätt in- 
verka uppå den oorganiska naturens föremål; är 
något, hvarpå man hittills fäst föga eller åtmin- 
stone ej tillräcklig uppmärksamhet. 

I följe häraf har man äfven, vid förklarin- 
gen af en mängd genom atmosferiska luftens in- 
verkan uppkommande fenoméner, inskränkt sig 
till, att härleda dem endast ifrån luftens ome- 
delbara verkan, och man har således icke för 
sig tydligt gjort, antingen: atmosferiska luften i 
och för sig sjelf, d. v. s. egentligen syrgasen, 


269 


eller den i luften upplösta vattengasen, eller bå- 
da gemensamt, eller måhända äfven kolsyran, 
och tilläfventyrs ännu andra hittills obemärkta 
orsaker, åstadkomma de verkningar man iaktta- 
git. Till dessa slags fenomener höra otifvelak- 
tigt oxideringen af metallerna, sådan den i luf- 
ten, eller under luftens inflytande, vid särskilta 
omständigheter och tillfällen uppstår och för sig 
går, oxidation af svafvelbundna och ösemilhund- 
na metaller, samt bildande derigenom af svaf- 
velsyrade och arseniksyrade, eller arseniksyrliga 
salter, förvittringen, under sönderdelning, af åt- 
skilliga salter o. s. v., och det torde säkerligen 
vara af ett betydande vetenskapligt intresse, 
äfvensom ofelbart af icke ringa tekniskt använ- 
dande, att få alla dessa särskilta processer till 
sina vilkor och orsaker utredda. Ändamålet med 
denna uppsats är, att lemna ett bidrag till ut- 
redande af metallernas oxidering, sådan den- 
samma, uti och under inverkan af atmosferiska 
luften, genom dess väsendtliga och oföränderliga, 
och dess mera tillfälliga samt varierande be- 
ståndsdelar, uppstår. 

I afseende å utredande af atmosferens in- 
verkan uppå metallerna, naturligtvis icke annor- 
lunda än vid vanliga temperatur-grader, fram- 
ställa sig för oss följande särskilta hufvudsakliga 
omständigheter eller momenter, under hvilka vi 
terde böra betrakta dessa kroppar: 

+1:o En atmosferisk luft, innehållande blott de 
väsendtliga beståndsdelarne, syrgas och qväfgas, 
samt fullkomligen fri för vattengas, äfvensom 
kolsyregas. 

2:0 Samma atmosferiska luft, mättad med sin 
fulla halt af vatten i gasform, men fri för kol- 
syregas. 


270 


3:o En dylik atmosfer, mättad med vatten- 
gas, under inverkan tillika af kolsyregas. 

4:o Atmosferisk luft i beröring med vatten i 
liqvid form, men skyddad för all RER af 
kolsyra. , 

5:o Samma atmosfer i beröring 'med vatten i 
liqvid form, under medverkan tillika af kolsyre- 
halten. . 

Observationer anställda på särskilta metal-' 
ler, under dessa olika förhållanden, - hafva” ledt 
till åtskilliga, så väl allmänna som speciella re- 
sultater, af hvilka följande må i afseende å 1:sta' 
momentet i allmänhet anföras, hvarefter jag se- 
dermera går att under de 4:ra öfriga momen- 
terne betrakta hvar och en af dessa metaller för 
sig särskilt. 

I en fullkomligt torr och kolsyrefri atmos- 
fer oxideras ingen metall. Äfven kalium och na- 
trium bibekalla sig der utan oxidalion. Införas 
dessa metaller i en atmosferisk luft, torkad med 
svafvelsyra, bibehålla de sig huru länge som 
helst utan att syrsättas. En liten anlöpning upp- 
kommer väl vanligen hastigt nog på kalium, 
efter all anledning en följd deraf, att försöket 
ej kan utföras med så tillräcklig grannlagenhet, 
alt vattnets verkan absolut utstänges; men me- 
tallen bibehåller sig derefter oförändrad. På ett 
mera afgörande sätt har detta factum på följan- 
de sätt blifvik ådagalagdt. -Qväfgas, erhållen ge- 
nom förbränning He födför i atmosferisk luft, un- 
der en glasklocka öfver qvicksilfver, inleddes 
genom ett rör, innehållande chlor-calcium och 
några stycken smält kaustikt kali, in i en liten, 
af ett barometer-rör blåst apparat, försedd med 
tvenne kulor, belägna ett stycke från hvarandra, 
och den ena halsen utdragen till ett smalt rör. 


271 
Kalium var insatt 1 den ena kulan, och då all 
atmosferisk luft af qväfgasen var utdrifven, upp- 
hettades kalium till smältning, hvarefter, genom 
en hastig rörelse på apparaten, en del af det 
smälta kalium blef kastadt in i den andra kulan 
och till en del in i röret, och erhöll sålunda en 
speglande blank yta. Apparatens smalare ända, 
som under upphettningen var tilltäppt, sattes, ef- 
ter full afsvalning, i kommunikation med en tu- 
bulerad flaska, ifrån hvilken atmosferisk luft, 
passerande igenom koncentrerad svafvelsyra, samt 
derefter genom ett rör med stycken af smält 
kaustikt kali, och sålunda befriad ifrån vatten 
och kolsyra, förmedelst en handpump inbragtes 
i apparaten, hvarefter denna lemnades åt sig 
sjelf, skyddad för yttre luftens fuktighet och kol- 
syra å ena sidan, på sätt nämdt är, och å den 
andra, genom : röret, innehållande chlor-calcium 
och kali. Resultatet af detta försök var att ka- 
lium, i synnerhet de. delar ' deraf; hvilka lågo 
midt åt och således voro skyddade äfven genom 
verkan af de å ömse sidor belägna stycken, bi- 
behöll sig oförändradt med metallisk glans"). 
"Redan förut är väl äfven af en och annan 
kemist, 1 afseende å de allmännast förekomman- 
de metallerna, uppgifvet, att ingen oxidation äger 


; ") TaEnArRD anför i sin Traité att kalium syrsättes i 
torr syrgas och torr atmosferisk luft, och anför till 
stöd derföre, att om kalium, sammantryckt emellan 

tvenne messingsskifvor, införes i den torra gasen öfver 
”qvicksilfver, så oxideras den hastigt på ytan. Men 
efter all anledning kan fuktighet. icke sålunda före- 
kommas, då qvicksilfret vanligen jemte atmosferisk 
luft äfven måste innehålla vattengas, i fall icke dessa 
förut genom kokning blifvit utdrifna. Med torr syr- 

: AR likväl icke något försök af mig blifvit verk- 
stäldt. 


272 


rum i atmosferisk luft, befriad ifrån valtengas; 
men detta förhållande vet jag ej å experimentel 
väg hafva blifvit i allmänhet ådagalagdt, och de 
flesta kemister synas vid denna uppgift icke haf- 
va fästat något afseende, och hafva derföre icke 
heller i läroböckerna derom nämt något. Man 
öfvertygar sig likväl om sanningen häraf, om 
stycken af de lättast oxidabla ibland ifrågava- 
rande metaller, såsom arsenik, bly, zink, jern 
o. S. Vv. ställas under en klocka, i hvilken luf- 
ten med svafvelsyra hålles befriad ifrån vatten- 
gas. Den beqvämligaste tillställningen är, att 
-svafvelsyran gjutes i en skål med flat, jemn bot- 
ten, hvilande uppå ett jemt, helst slipadt pla- 
num af t. ex. glas eller metall. I denna skål 
uppställas vanliga spetsglas, ofvanpå dessa sätter 
man urglas, samt uppå dessa metallstyckena, och 
det hela täckes med en glasklocka, hvars kant 
nedanföre med talj bestrykes, för att fullkomli- 
gen utestänga yttre luften. De nyssnämda me- 
tallerna bibehålla sig sålunda utan den minsta 
anlöpning, huru lång tid som helst. 

För att anställa observationer under de i 
2:a momentet uppgifna vilkor, begagnades en 
tubulerad glasklocka, ställd in i en skål med 
flat och jemn botten, innehållande vatten till 
en eller annan tums höjd, och uppå botten af 
skålen voro flere spetsglas med derofvanpå lagda 
urglas, på samma sätt som vid nyss beskrifna 
försök, uppställda. Observationer på särskilta 
metaller, anbragta å urglasen, kunde sålunda på 
en gång anställas. Under det att tubulus hålles 
tillsluten med en propp, eller, som äfven är 
fullkomligen tillräckligt, är täckt med en liten 
glasklocka, måste naturligtvis luften i klockan 
ganska hastigt komma att utgöra en med vatten- 

gas 


273 


gas mältad atmosfer. Tillställningen bar jag för 
kortbeten i uttrycket benämt Vattenklocka. 

Försök hafva äfven blifvit anställda sålunda, 
att klockan hbållits för ett ögonblick med sin in- 
re sida öfver mynningen af ett kärl, innehållan- 
de kokande vatten, och sedan klockan blifvit be- 
slagen med vatten-imma, har densamma blifvit 
ställd öfver de uppå ett planum uppställda gla- 
sen. Dock har jag funnit, att luften här, såsom 
instängd, snart antager en skämd lukt, och är 
således vattenklockan, 1 hvilken luften bibehaål- 
ler sig frisk, den lämpligaste tillställningen. 

För att tillvägabringa det i 3:e momentet 
uppgifna förhållande, begagnades en på nyss be- 
skrifvet sätt med vatten-imma belagd klocka, i 
hvilken, sedan densamma blifvit ställd öfver 
glasen, en liten portion kolsyra igenom tubulus 
ingöts; eller ock leddes kolsyregas ifrån en ut- 
vecklings-flaska igeuom ett rör under vatten- 
klockan. 

Till anställande af observationer TE 4:e 
momentet, begagnades en, till omkring 3 af sin 
böjd med vatten fylld eylindrisk flåskas i hvars 
mynning en väl slutande kork, och derigenom 
ett i S-form böjdt och med en kula 1 böjningen 
försedt rör af ungefär 3 tums kaliber var inpas- 
sadt. I rörets köla och öfre delen af röret voro 
stycken af smält kalihydrat, och der ofvanuppå 
af kaustik kalk insatta, så alt luften hade fritt 
tillträde, under det kolsyran af kalit och kalken 
blef qvarhållen. 
> o$I afseende å försöken enligt 5:e momentet, 
behöfdes icke annat än en. ådöskad enkel tillställ- 
ning, bestående af elt fatt karl med vatten, öp- 
pet för laftens inverkan, i hvilket metallen in- 
saltes samt löst betäcktes. 

Ä. V. Acad. Handl. 1838. 18 


274 
Vi skola nu gå att betrakta de särskilta me- 


tallerna, och särdeles med arsenik, Wismut, 
bly, 300 och jeru närmare sysselsätta oss. 


Arsenik. 


Bibehåller sig, såsom redan uppgifvet är, i 
torr luft, utan all förändring med fullkomligt 
speglande yta, men införd i vattenklockan, löper 
metallen inom några timmar an med en mörk 
bronsfärg, och innan en eller annan dag är 
den betäckt med en svart yta af suboxid. Med 
användande af liten värme sker absorbtion af 
syre ännu lättare, och enklaste sättet att hastigt 
erhålla suboxiden är, att på ett latt, kärl ti:ex. 
ett urglas utströ pulvret af arsenik, som bäst 
erhålles tillräckligen fint genom rifning i en 
matt slipad glas-mortel, och utsätta pulvret i 
valtenklockan vid en temperatur af 30 å 40?. 
Ännu bättre är, att ställa sjelfva morteln med 
pulvret i vattenklockan, med eller utan använd 
värme, hvarvid efter någon tid mrifning ånyo 
kan verkställas, för att så mycket säkrare lemna 
alla partiklar tillfälle att upptaga syre. Som, ge- 
nom en lätt uppkommen sänkning af tempera- 
turen, likväl en del af vattengasen kan fälla sig 
i liqvid form bland pulvret, så uppkommer en 
portion arseniksyrlighet, inblandad i suboxiden, 
på sätt strax nedanföre närmare skall afhandlas. 
För att således erbålla en iftån syrlighet befriad 
suboxid, är bäst att låta denna bilda sig vid 
en lägre och så jemn temperatur som möjligt. 
Den tillökning arsenikmetallen sålunda vinner, 
utgör nära 11 delar syre på 100 metall, enligt 
elt af mig anstäldt qvantitativt prof, till följe 
hvaraf syre-qvantiteterna i arsenikens 3:ne oxi- 


» 


275 


dations-grader skulle förhålla sig såsom 1, 3 
och 235. 

Berzeues har anmärkt "), att så väl, enligt 
hans egen erfarenhet, likväl endast vid ett till- 
fälle, som efter andra författares anförande, ar- 
seniken skall ha egenskapen att i luften efter 
hand sönderfalla till ett svart pulver (af suboxid), 
och att efter några månaders utsättande för luf- 
ten, en tillökning i vigten af 8 procent vid 
nämde tillfälle uppkommit; men att, vid sed- 
nare anställda försök det icke lyckats att sålun- 
da oxidera arseniken, utan att tvärtom afvägda, 
särskilt beredda profver af arsenik i 3:ne år 
förvarats utan tllökving i vigt och utan förän- 
dring af metallen. Dessa observationer öfverens- 
stämma icke med min erfarenhet. Hvad det 
förstnämde fenoménet angår, skulle jag ej an- 
nat tro, än att någon tillfälligtvis vid sublima- 
tion inblandad främmande kropp åstadkommit 
det hastiga sönderfallandet till ett pulver af sub- 
oxid; ty vid de försök jag anställt med arsenik, 
reducerad 1 särskilta cperationer, så väl i form 
af små och tunna kristall-skorpor, som i form 
af tjocka, stängligt kristalliniska massor, har äfven 
i en med valtengas mättad luft blott en stark 
superficiel suboxidation uppkommit, men intet 
det minsta sönderfallande ägt rum, om ock me- 
tallen varit utsatt för samma luft i flere måna- 
ders tid. Hvad åter det sednare förhållandet 
eller arsenik-metallens bibehållande i luften utan 
förändring och utan vigt-tillökning vidkommer, 
må följande få anföras. I allmänhet och utan 
undantag oxideras en nyss sublimerad arsenik- 


") Afhandlingar i Fysik, Kemi och Mineralogi V, 468. 


276 


metall med frisk yta ganska hastigt i en med 
fuktighet mättad luft, men i en inindee fuktig 
luft synes sibokidéns bildande bero af beskaffen- 
heten af metallens yta. Sålunda t. ex. fann jag: 
att ett stycke frisk sublimerad arsenik, som  ut- 
sattes för fria luften vid ett hygrometerstånd), 
der kolsyradt kali höll sig torrt, på ena sidan, 
der det nemligen, afsatt under sublimeringen 
mot glaskärlet, hade erhållit en alldeles giatt 
yta, i flere veckors tid bibehöll sin färg och 
metalliska glans oförändrad, men deremot på 
andra sidan, der ytan af sammangruperade små 
kristaller var ojemn, inom några få dagar blef 
betäckt med en fullt svart suaboxid. Likaledes 
upplaga, på enistörre massa sublimerad arsenik, 
de utvändigt bildade kristallfacetterna, äfvensom 
genom filning ullvägabragta ytor, ganska hastigt 
syre ull Säpos id då deromot längs med ytorna 
af stängliga brottstycken ingen make förändring 
uppkommer; öch detta gäller äfven I betydlig 
grad om metalistycken, utsatta för vattenklockan, 
om de samma någon tid förut förvarats i täckt 
kärl. En sådan indifferens för syrets verkan på 
ytor af en viss beskaffenhet, äfvensom på hela 
stycken, efter BeErzEum observation, synes mig 
måhända kunna på följande sätt förklaras. An- 
tager man, att den rena metallen efter sublima- 
tion kommer i en torr atmotsfer, Såsom. ”t. CX. 
fallet" vanligen är 1 värmd vinterluft, så äger 
ingen Odatiod rum på ytan; men då en mängd 
atdta flyktiga ämnen kunna finnas i KVADSEren, 
hvilket alltid är fallet i bebodda rum, och ännu 
mer måste inträffa i ett laboratorium, såsom t. 
ex. svafvelångor, dunster af organiska ämnen 
0. S. v., så är det i hög grad sannolikt, att dessa 


MI 
ämnen ingå någon förening eller åtminstone ut- 
öfva någon inverkan på metallstyckenas yta, så 
att då sedermera äfven en fuktig atmosfer upp- 
står, den elektro-kemiska intensiteten hos metal- 
Jen är försvagad och ingen oxidation uppstår. 
Likaledes kunna äfven de flyktiga ämnena, till. 
följe af porositeten, intränga + klyfningarne af 
den spröda metallen, och der utöfva en dylik 
verkan. Huru för öfrigt obetydliga orsaker kunna 
hindra bildandet af så svaga föreningar, som dem 
suboxiderne utgöra, finner man äfven, på sält ne- 
danföre egentligen skulle komma att anföras, af 
blyets förhållande, som, då det med frisk metal- 
lisk yta bastigt suboxideras i fuktig luft, förlorar 
denna egenskap, om den rena metallen blott och 
endast aftorkas med en linneduk. 

Om arsenikmetall sättes i beröring med vat- 
ten iliqvid form under inverkan af atmosferiska 
juften, så bildas arseniksyrlighet och upplöses i 
vattnet. Pulver af arsenik, som strös på vatten- 
ytan, förvandlar sig sålunda till syrlighet, eller 
ännu tjenligare är, att på en flat skål begjuta groft 
pulver eller mindre stycken af arsenik med vat- 
ten, så att metallkornen till en liten del öfver- 
skjuta vattnet, och skålen täckes med en tallrik, 
som hindrar vällnets afdunstning.  Arseniksyr- 
lighet bildas sålunda i betydlig mängd, upplöst 
i vattnet, och kristalliseras slutligen efter vatt- 
nels afdunstning. = Ställas arsenikstycken öfver- 
gjutna med vatten på ett urglas i vattenklockan, 
och lemnas sålunda åt sig sjelf, så kristalliserar, 
efter några månader, arseniksyrligheten i form af 
klara oktaédrar uppå ytan af metallstyckena. 

Att laftens kolsyrehalt uppå arsenikens oxi- 
dation ingen verkan kan utöfva, är tydligt; hvar- 
före. således intet försök enligt 5:te momentet blif-- 


275 


vit verkstäldt. Att slutligen arsenik icke syrsät- 
tes i luftfritt vatten, är förut kändt, och har re- 
dan blifvit anmärkt af BerGmAn, som derföre till- 
styrkte, att förvara metallisk arsenik i luftfritt 
vatten. Äfven af mig verkställde försök öfver- 
ensstämma härmed. | 


Vismut. 


Bibehåller sig oförändrad icke blott i en torr, 
utan äfven i en med fuktighet mättad atmosfe- 
risk luft. Införd i vattenklockan, och derstädes 
qvarhållen huru länge som helst, bibehåller me- 
tallen sin fulla glans oförminskad. Den uppgift 
man haft, att vismut, utsatt för luften, skulle 
lemna en suboxid, är således icke riktig. Der- 
emot är denna metall särdeles känslig för svaf- 
velväte, och måhända äfven andra flyktiga krop- 
par, hvarföre densamma, öppet förvarad i ett la- 
boratorium, lätt anlöper med mörk färg. 

Inlägges friskt tillhuggna eller filade stycken 
af vismut i distilleradt vatten, under luftens 
tillträde men skyddadt för kolsyran, på sätt of- 
vanföre blifvit uppgifvet, bildas vid det lufthal- 
tiga vattnets första inverkan vismutoxid-hydrat, 
som i form af hvita, lätt rörliga kåfvor afsätta sig. 
Men sednare upphör hydratet att bildas, och en 
bhöggul oxid begynner, alt i form af ytterst fina 
kristaller sätta sig på ytan af metallen. Båda 
bildas sparsamt och långsamt, i synnerhet den 
sednare, som fordrar flera månader, till och med 
ännu längre tid, och med svårighet kan man hop- 
samla en portion, tillräcklig till en närmare pröf- 
ning. Har åter luftens kolsyra äfven tillträde, 
så bilda sig här och der på vissa punkter kri- 
stallisationer af ett hvitt, fiälligt ämne, innehål- 


"79 


lande kolsyra och vatten, utgörande efter all an- 
ledning en förening af ett hydrat och karbonat 
af vismut-oxid. Under allt detta begynner den 
öfriga ytan att anlöpa med en rödbrun färg, 
som, efter en tid af flere månader, öfvergår till 
violblå och vackert himmelsblå. Denna anlöp- 
ning af särskilta färger inträffar äfven och säkrare 
i lufthaltigt vatten, som förvaras i tillslutet kärl, 
och efter ytterligare en tid af flere månader, ända 
till år, öfvergår den blå anlöpningen bär slutli- 
gen till en mörkt brungrå. Då styckena uttagas 
ur vattnet, befinnes metallen täckt med en matt 
beläggning af elt ämne, som synes antyda ett slags 
påbegynt kristallisation. Otvifvelaktigt bildar sig 
här en suboxid af vismut , och jag färd med an- 
ledning häraf, på förband fästa någor uppmärk- 
säniket: vid de anmärkta färgförändringarne, ett 
fenomen hvartill jag strax nedanföre återkommer. 


Bly. 


Då denna metall i torr luft bibehåller sig 
fullkomligt oförändrad, wndergår den deremot i 
fuktig luft en ganska tydlig, eburu svag oxida- 
tion, förlorar sin metalliska glans och antar en 
rent grå, matt yta. I en med vattengas mättad 
atmosfer sker denna oxidation inom några dagar, 
men metallen löper dessförinnan an bred särskilta 
färger.  Insättes sålunda ett med knif rent sku- 
jet eller afskafvet stycke bly i vattenklockan, 
så uppstår en successiv anlöpning af regnbågens 
alla färger. Inom några timmar har ytan anta- 
git en gulbrun färg, som snart öfvergår till en 
vacker blå; den gröna, röda och violetta färgen 
visar sig äfven, eburu mindre rådande, och slut- 
ligen blir bela ytan betäckt med en grå, matt 


280 


hinna. Användes en lindrig . värme, sker anlöp- 
ning och oxidation hastigare, liksom fallet är med 
arseniken, och blyet blir sålunda inotn ett eller 
annat dygn fullkomligen betäckt med den grå 
hinnan. Uian allt tvifvel bildas här, såsom äf- 
ven hittills varit antaget, en suboxid; men den 
största svårighet företer 'sig, att kunna på denna 
väg ala derra någon till försöks anställande 
användbar qvantitet. Filspån, insatta i vattenkloc- 
kan, erhålla väl en märklig tillökning i vigten, 
men ehuru filspånen äro ytterst fina, kan dock oxi- 
dalion icke blida annat än superficiell. Ett anstäldt 
försök tyckes dock utvisa, att man genom en fuk- 
tig Jlufts verkan torde kunna producera denna 
suboxid, i en märkligare qvantitet. Om nemli- 
gen en amalgama af kemiskt rent bly insättes i 
en glasflaska, i hvilken en liten portion vatten- 
gas insläppes, och flaskan flitigt omskakas, under 
det luften alltid emellanåt får tillträde, så bildas 
ett svartgrått pulver, som genast afskiljes ifrån 
amalgaman, och som torde utgöra eller innehålla 
samma suboxid. Dock har jag icke hittills haft 
tillfälle, att närmare undersöka denna produkt. 

Blyets förhållande till vatten i liqvid form 
är 1 flera afseenden särdeles märkvärdigt, så väl 
under kolsyrans inverkan, som under dess ute- 
stängande derifrån. Redan förut äro af flere 
kemister »undersökningar anställda öfver denna 
metalls och vattnets verkningar inbördes, och föga 
ges något annat lika specielt ämne, om hvilket 
så mycket blifvit afhandladt. Det följande skall 
utvisa, att om blyets och vattnets inbördes för- 
hållande ännu mycket var att iakttaga. 

Inläggas friskt tillskurna stycken af metal- 
liskt bly” i rent distilleradt vatten, så bildas på 
ögonblicket en sky af blyoxid-bydrat, som fäller 


201 


sig och derunder till en icke obetydlig del upp-. 
löses af vattnet "). Som likväl kolsyran ur luf- 
ten utöfvar en ytterst sensibel frändskap till bly- 
oxiden under vattnets närvaro, så bildas äfven 
oförtöfvadt en förening af kolsyra, vatten och bly- 
oxid (ett hydro- karbonat) i form af hvita, fjälliga 
kristaller. För att således studera blyets förhål- 
lande till den rena kolsyrefria luften, använder 
man den i afseende å 4:de momentet beskrifna 
apparaten. Om man sålunda på ytan af vattnet 
i flaskan utströr nyss filad blyspån, och tilltäp- 
per mynningen med den för kolsyrans utestän- 
gande inrättade korken, så bildas blyoxidhydrat 
i tillräcklig mängd; en del upplöses i vattnet, en 
annan del fäller sig i form af hvita flockar. 
Vid detta bildande af hydrat är det högst 
väsendtligt, att vattnet skall vara kemiskt rent. 
De minsta qvantiteter af salter, alkalier och sy- 
ror hindra denna process. Det enda undantaget 
göra salpetersyrade salter, hvilka måste i något 
betydligare qvantitet vara närvarande, för att hin- 
dra hydratets bildande. Till följe häraf kan me- 
talliskt bly användas såsom det känsligaste rea- 
gens, att pröfva vattnets renhet. Om friskt filad 
blyspån strös på vattnet i ett spetsglas, så upp- 
kommer inom en eller sednast 2:ne minuter en 


") Jag har i en särskild uppsats, att införas i Annalen 
der Pharmactie, afhandlat blyoxidens löslighet i vatten. 
I förbigående torde här kunna anmärkas, alt blyoxi- 
den, antingen den såsom hydrat bildas på ofvanföre 
beskrifvet sätt, eller genom dekomposition af salpeter- 
syrad blyoxid framställes, löses i omkring 7000 delar 
vatten, att denna lösning reagerar alkaliskt, samt ut- 
gör ett så känsligt reagens för kolsyran, att densam- 
ma, utsatt för vanlig atmosferisk laft, i ögonblicket 
grumlas och atkdlter ett hydro-karbonat är blyoxid: 


282 


sky af oxidhydrat; men är vattnet orent, upp- 
kommer alldeles ingen fällning "). Märkvärdigt är, 
att ofvanbeskrifne blyoxidhydrat bildas bäst, då 
vattnet i hvila får verka på blyet i pulverform 
eller i hela stycken. En hastig rörelse kan till 
och med alldeles upphäfva denna verkan, och 
åstadkomwmer då, i stället för oxidhydratet, endast 
bildandet af suboxid. Om sålunda blyfilspån ha- 
stigt inkastas i en flaska, i det närmaste fylld 
med vatten, flaskan i samma ögonblick skynd- 
samt tilltäppes med en glaspropp och genast i 
en half timmes tid starkt omskakas utan afbrott, 
så finner man, att icke något spår af oxidhydrat 
blifvit bildadt: - vattnet är fullkomligt: klart, och 
blykornen äro nu i stället betäckta endast med 
suboxid. Detta nog egna fenomen torde kan hän- 
da på följande sätt få någon förklaring. Om man 
antager att, vid oxidhydratets bildande genom 
det lufthaltiga vattnets och blyets inbördes ver- 
kan, någon yttring af kontakts-elektricitet äger 
rum, som just föranleder oxidation af metallen 
och bildandet af sjelfva hydratet, och om man 
vidare erkänner, att all elektricitets-yttring, genom 
kroppars kontakt uppkommen, utan tvifvel måste 
förutsätta ett visst tidsmoment, om än aldrig så 
kort, för sjelfva kontakten, och att, vid i detta 
afseende svagt verkande kroppar, detta tidsmo- 
ment efter all anledning måste vara större, än 
vid kraftigt verkande, för ati någon elektrisk yt- 
tring skall kunna uppkomma: så synes mig orsa- 
ken till ifrågavarande fenomen ligga derutinnan, 
att kontakten genom skakningen oupphörligen blir 


+) Blyets användande, såsom reagens att pröfva vatt- 
nets renhet har jag utförligare beskrifvit i en särskilt 
uppsats, alt oförtöfvadt införas i POGGENDORFFS Ånnalen. 


283 


rubbad, och således den elektrokemiska verkan 
icke kan uppstå. 

Har blyet antingen på nyss beskrifne sätt, 
eller ock genom inverkan af en fuktig atmosfe- 
risk luft, blifvit på ytan betäckt med suboxid, 
är lufthaltigt vatten i liqvid form, äfven med 
kolsyrans' tillhjelp, derefter utan all vidare ver- 
kan på detsamma. — Detta förhållande bevisar 
alt metallen, genom den svaga oxidation på 
ytan, blifvit indifferent för syrets och vattnets 
verkan , och bekräftar således äfven föreställnin- 
gen, atl denna oxidation utgör endast en sub- 
oxid. — Vill man således skydda metalliskt bly 
i vatten för att angripas af syre, vattnet och 
kolsyran, behöfver man blott låta det i fuktig 
luft först suboxideras till sin yta; det bibehåller 
sig derefter 1 rent vatten oförändradt huru län- 
ge som helst. | 

Man synes hafva dragit i tvifvel, att bly- 
oxiden skulle förenas med vatten "). En anled- 
ning härtill lärer vara tagen af Houtou-LABILLARDI- 
Éres observation, att blyoxid, upplöst i kaustikt 
natron och utsatt för luftens verkan, afsätter kri- 
staller af vattenfri blyoxid. Men då härvid na- 
tronets förening med kolsyra ur luften föranle- 
der blyoxidens afskiljande, och det ännu åter- 
stående kaustiska mnatronet binder vattnet, synes 
det vara lätt förklaradt, att intet hydrat bildas. 

Jag har ofvanföre omnämt, att luftens kol- 
syra vid vattnets beröring med metalliskt bly 
åstadkommer en förening af kolsyra, vatten och 
blyoxid, ett hydro-karbonat. Denna förening af- 
sätter sig hastigt i form af ett fint, hvitt, fjälligt 


| Se bland annat Årsberättelse öfver framstegen i Fy- 
sik och Kemi, afgifven 1835, pag. 340. 


284 


ämne ur blyoxidens upplösning i vatten, under. 
luftens fria åtkomst. Har luften ett inskränkt 
tillträde, t. ex. om blyoxidlösningen är förva- 
rad i flaska med icke fullt slutande kork, så af- 
sätter sig hydro-karbonatet efter hand i form af 
sköna, hvita, silkesglänsande, bladiga kristaller. 
Men äfven omedelbarligen på det metalliska blyet 
bildas denna förening. vs blyskifvor med ren yta 
öfvergjutas med sälen och lemnas åt luftens in- 
verkan, betäckes blyet ganska snart med elt hvilt 
pulver af oftaberörde produkt, som efterhand till- 
tar till sin massa. Vackrast bildas denna för- 
ening på följande sätt: man låter ett stycke bly, 
t.ex. en gjuten och jemt skuren rund skifva, 1 vat- 
tenklockan betäcka sig med suboxid, skär sedan med 
ett verktyg afstål eller jern, en blank fläck af en 
eller annan linies diameter, åt midten af ytan,. 
öfvergjuter blyskifvan i ett passande kärl med 
ett lager af vatten, t. ex. ända till 6 tum högt, 
och derutöfver, och lemnar kärlet i ro. Redan 
efter 5 å 6 timmar finner man, alt kristallisatio- 
nen af hydro-karbonatet begynt, på den rent 
skurna metalliska ytan; den tilltager efter hand, 
och höjer sig i form af en vacker, silkesglänsande. 
vegetation. Midsor man med någon spetsig kropp 
denna krästallgrupp och rise delar af den- 
samma på den öfriga suboxiderade ytan, så hörja 
dessa delar, att a så må uttrycka mig, likasom, 
slå rötter på den indifferenta suboxiderade ytan, 
och tilltaga till volym, hvar och en på sin punkt. 
Otvifvelaktigt verkar vid detta fenomen den lilla, 
i vattnet befintliga, ur luften upptagna kolsyran 
den första anskjutningen, hvarefter en fortfarande 
ström af kolsyra ifrån luften genom vattnet äger 
rum, och äfven fortfarande småningom ökar 
kristallisationens tillväxt. 


285 


Ett annat fenomen, som härvid tillika upp- 
står, förtjenar äfven att i förbigående nämnas. 
Upptager man blyskifvan och afsopar varsamt 
kristallisationen, så finner man ytan af blyet be- 
tydligen angripen, och en ganska vacker metall- 
atlas (moiree) af ren metallisk glans formerad. 
Jag har mig ej bekant, att blyets kristalliniska 
textur hitills på annat sätt blifvit framställd. 

Man har äfven förut iakttagit, att en före- 
ning af blyoxid, imnehållande kolsyra, bildas då 
vatten och atmosferisk luft får verka på metal- 
liskt bly, och man synes hafva förvexlat denna 
produkt med vanlig kolsyrad blyoxid. I Eng- 
land har till och med nyligen ett patent blifvit 
"taget på fabrikation af blyhvitt, grundad på bly- 
ets oxidation och förening med kolsyra, endast 
och allenast genom luftens och vattnets inver- 
kan 5). Men denna supposition och derpå grun- 
dade fabriks-spekulationer innehålla en uppenbar 
villfarelse. Den: sålunda upkomna produkten är 
icke vanlig kolsyrad blyoxid, utan oftaberörde 
hydro-karbonat; och detta preparat saknar all- 
deles, enligtförsök som jag låtit anställa, blyhvit- 
tels täckande egenskap såsom målarfärg. 

För att bestämma sammansättningen af ofta- 
berörde förening, afvägdes en portion 1 en liten 
af glasrör vid blåsbörd för färdigad apparat, hvars 
vals utdrogs och sattes, förmedelst kautsehuksrör, i 
öndronikavion först med ett litet förlag, och der- 
efter med ett rör, innehållande calcium-chlorid. 
"Apparaten upphettades försigtigt tills vattnet var 
fördrifvet. - Blyoxidens vigt, äfvensom vattnets 
vigt, i förläget och röret, innebållande calcium- 
chlorid, bestämdes, och förlusten togs för kolsyra. 


") Se London Journal of Arts, Aug. 1833, P: SAN äf- 
venså Pharmaceut. Central-Blatt 1835, N: o 3. 


286 


Analysen gaf fötjande resultat: 


a Peräknadt 
5 Syre. resultat. 
Blyoxid 386,5 1 6,20 ek 0,04 
Vatten 23,50 KÖL LSN 3,78 


Kolsyra 03:00 Fr 2 9,28 
100,00, ; 


och den kemiska formeln blir: PbH+PbC. 


TuesaArRpD och Dumas anföra i sina Traitees 
de Chimie, att bly, utsatt för fuktig luft, betäc- 
kes med kolsyrad blyoxid; detta äger likväl ej 
rum. För att blyet skall kolsyras, d. v. s. bilda 
hydro-karhonatet, behöfves nödvändigt vatten i 
liqvid form. Ett af mig enkom anstäldt försök 
i en glasklocka, der luften var med fuktighet mät- 
tad, och innehöll omkring 0,01 kolsyra, har visat, 
att ingen kolsyrad blyoxid sålunda bildas, utan 
endast suboxid. Tillställningen finnes nedanföre : 
närmare beskrifven vid artikeln: Zink. 

Utom suboxiden, oxidhydratet och hydro- 
karbonatet, bildas ännu en 4:de produkt genom 
luftens och vattnets verkan, och denna är röd 
superoxid ; dock fordrar produktion af denna en 
mycket längre tid. Strös spån af metalliskt bly 
uppå ytan af vatten, och lemnas sålunda i flere 
månader, ända till ett år, endast betäckt med ett 
papper, eiler ett löst lock, så bildas först, på förut 
nämdt sätt, hydratet; hydro-karbonatet och den 
öfriga delen ar blyet, i synnerhet de mot luften 
varande ytorne, suboxideras. Men efter förlop- 
pet af flere månader, finner man att ytan af sub- 
oxiden börjar att fläcktals antaga röd färg, och 
efter en längre tid, belst ett år, befinnes den på 
valtenytan simmande congeries af blykorn för- 
vandlad , utom i hydro-karbonatet, äfven till en 


287 


stor del: i röd superoxid. En tillfällighet gjorde, 
att jag, sysselsatt med nu ifrågavarande ämne, 
äfven å annan väg fann lägenhet, att se denna 
produktion af superoxiden, åstadkommen genom 
luftens och vattnets, eller genom den fuktiga luf- 
tens verkan, bekräftad. Händelsen bragte nemli- 
gen i mina händer en bok, som af mig förut 
blifvit med mera uppmärksamhet begagnad för 
något mer än 20 år sedan. Jag hade då med 
ett tillskuret blystycke gjort små anteckningar, 
utmärkt vissa ställen i marginalen "), och jag fann 
till min förundran, att alla dessa bokstäfver och 
tecken, den tiden skrifna med blystycket, nu till 
det mesta antagit röd färg. Det var således up- 
penbart att luften, äfvensom troligen vattnet, ab- 
sorberadt i papperets porer, bade på tidens längd 
frambragt samma verkan, som luften med vattnet 
i liqvid form under en kortare tid. 

Ännu, och slutligen må i afseende å bly- 
ets historia anföras resultaterna af 2:ne försök, 
som visat 1:o alt bly i glödning icke förmår sön- 
derdela vattnet, då det i gasform ledes igenom 
detsamma, och att således blyet icke på sådant 
sätt kan oxideras; samt 2:00 att bly, i smält till- 
stånd, satt i beröring med vattenfri atmosferisk 
luft, äfven fullkomligen oxideras till oxid. 


Zink. 


Att zink snart i luften förlorar sin metalli- 
ska glans, och betäckes med en ljus, hvit, grå, 
matt yta, är ett allmänt kändt factom; dock sy- 
nes ej kemisterna haft en säker kännedom om 


') Jag vistades då på landet, och hade af en händelse 
förlorat min blyertspenna, hvarföre det tillspetsade 
blystycket hegagnades i dess ställe. 


258 


uppkomsten och naturen af denna anlöpning eller 
oxidation. Berzenivs betraktar denna produkt 
såsom en suboxid, andra kemister anse den så- 
som oxid. Af det följande torde naturen af näm- 
de produkt blifva närmare bestämd. 

Metallisk zink med blank yta bibehåller sig 
utan allt slags förändring i torr luft, men insatt 
1 vattenkigekan! lider FÖRARE vanligen efter 
någon tid en svag anlöpning, förlorar fläcktals 
sin glans, och betäckes slutligen efter hand med 
en hvitgrå, matt yta. En närmare undersökning 
af de omständigheter, under hvilka denna oxida- 
tion äger rum, hafva dock visat, att vattenpartik- 
lar, genom uppkommen sänkning i temperaluren, 
fällda i liqvid form på metallens yta, egentli- 
gen åstadkomma denna oxidation genom bildan- 
det af oxidhydrat, och att, i en "med vattengas 
mättad, och för kolsyra fri atmosfer, zink bibe- 
håller sig utan all förändring. För att likväl 
tydligen kunna framställa de iakttagelser hvar- 
på detta factum grundar sig, nödgas jag göra en 
digression ifrån mitt hufvudämne, och kål tligen 
dklora en särskilt forskning, hvartill jag under 
mina observationer på metaliernas förhållande till 
luft och vatten blifvit ledd, och om hvilken jag 
i en särskilt afbandling ämnar omständligare ré- 
dogöra "). 

Om särskilta metal!er utsältas för en med 
vattengas mättad atmosfer, och denna, genom en 
långsamt uppkommen afkyining, låter en del äf 

sitt 


”) Hufvudsakliga innehållet deraf, meddeladt vid Tyska 
Naturforskares sammanträde i Stuttgard 1834, har in- 
flutit i de öfver detta möte utgifna förhandlingar och 
andra periodiska skrifter. Den fullständigaste resu- 
méen deraf fiones införd i LInstitut för (835, N 1:0 99. 


289 


sitt vatten falla i form af dagg, så afsätter sig 
denna icke likformigt på alla metallerna, utan 
de i samma luft oxiderade metallerna blifva en- 
samt höljda med vattendroppar, under det de 
öfriga icke oxiderade metallerna blifva fria der- 
före. Så t. ex. betäckas arsenik och bly, först 
suboxiderade, med daggdroppar, under det kop- 
par och silfver förblifva fullkomligen torra. Är 
någon af de sednare metallerna ensam utsatt för 
den fuktiga luften under dess afkylning, blir den 
naturligtvis äfven täckt med dagg, men är nå- 
gondera af de förenämde oxidabla metallerna när- 
varande, upptager endast denna daggen och så- 
lunda kan den ena metallen, så till sägandes, 
skydda den andra för de fällda vattendunsterne, 
då den är på ett visst inskränkt afstånd ställd 
ifrån densamma. Särskilta observationer, i afse- 
ende å detta fenomen anställda, syntes mig an- 
tyda, att elektriciteten härutinnan spelade en be- 
tydande röl. Med anledning häraf, blefvo tvenne 
metaller hopfogade, så att de utgjorde en liten 
galvanisk apparat, och af särskilta metaller kon- 
struerade dylika metallpar derefter utsatta för 
valtenklockan, i hvilken, genom solvärme, luften 
erhöll en större qvantitet vattenpartiklar upp- 
lösta, hvarefter, under” värmets långsamma afta- 
"gande, en daggbildning åstadkoms. Resultatet 
deraf var, alt alltid den elektronegativa metallen, 
i synnerhet i grannskapet af den elektropositiva, 
attraherar daggdropparne, under det den sednare 
metallen förblifver fullkomligt torr. Är den gal- 
vaniska apparaten t. ex. af silfver och koppar, 
får silfret daggdroppar, men kopparn icke; är 
åter apparaten af koppar och zink, blir kopparen 
ensam med dagg befuktad. I grund af dessa 
HK. V. Acad. Handl. 1836. 19 


200 


försök synes det, att den vattendunst, som genom 
afkylning fäller sig ur atmosferen, måste inne- 
hålla en fri positiv elektricitet, och att denna fria 
elektricitet är orsaken till daggens fallande på 
ofvannämde kroppar, samt att de på ytan oxide- 
rade metallerna, bly och arsenik, t. ex. utgöra 
ett slags galvaniskt par, på hvilket den oxiderade 
ytan är det elektronegativa elementet; hvarföre 
således, vid förstberörde försök med oxidabla och 
icke oxidabla metaller, elektriciteten vore orsaken, 
till att t. ex. ett anlupet stycke bly fäller dagg, 
under det ett stycke koppar förblifver fritt der- 
före. Jag återgår nu till zinkens förhållande i 
en fuktig luft. 

Om man sålunda i vattenklockan på ett ur- 
glas uppställer ett stycke polerad zink, t. ex. så- 
som jag i mina försök begagnat, ett i kubisk form 
gjutet, och derefter, uppå rundt omkring uppställ- 
da urglas, placerar flere med suboxid anlupna 
blystycken: så upptaga, så snart en afsvalning i 
temperaturen uppkommer, de oxiderade blystyc- 
kena all deponerad dagg, och zinkstycket förblif- 
ver torrt. - Med en sådan tillställning har jag i 
2 å 3 veckors tid hållit en zinkkub fullkomligen 
skyddad för dagg, och då tillika funnit, att me- 
tallen bibehållit sig utan oxidation och med sin 
fulla metalliska glans, i synnerhet på ett utmärkt 
sätt, å de perpendikulära ytorne, hvilka natur- 
ligtvis kunde så mycket fullkomligare skyddas för 
daggen. Ännu mera mot ändamålet svarande är 
följande lilla apparat, som jag till sednare försök 
konstruerat. En glasskifva, t. ex. 13 tum i fyr- 
kant, omgifves med en anlupen blyskifva af van- 
ligt rulibly, tillskuren ungefärligen 6 tum lång 
och omkring 1 tum bred, sålunda, att blyskifvan 
vikes på fyra ställen i rät vinkel, med 1l tums 


291 
sida emellan hvarje knä, hvarigenom den kom- 
mer att formera likasom en på 2:ne sidor öppen 
parallelipiped, på hvars botten eller nedersta sida 
glasskifvan är placerad. Zinkkuben, utgörande 
ungefärligen en kubiktum i storlek, inskjutes ifrån 
en öppen sida, så att den kommer att hvila midt 
på glasskifvan, belägen ungefärligen på 3 tums 
afstånd ifrån den på de 3:ne öfriga sidorna va- 
rande vikta blyskifvan, och hela apparaten stäl- 
les på ett passande underlag in i vattenklockan. 
Härigenom är således zinkkuben, äfven och i syn- 
nerhet på den öfverst belägna horisontela ytan, 
skyddad för all dagg, och derunder likväl om- 
gilfven af den fuktiga luften, i hvilken densamma 
bibehåller sig med full metallglans. 

Får deremot kolsyran tillika verka på zin- 
ken under luftens och vattengasens medverkan, 
förlorar metallen ganska snart sin glans, och be- 
täckes med ett hvitt, jordartadt ämne. Följande 
försök ådagalade detta förhållande på ett afgöran- 
de sätt: ofvanbeskrifna dagg-apparat, ställd uppå 
en passande support af glas, placerades på en plan 
glasskifva, och täcktes med en rymlig tubulerad 
glasklocka, förut beslagen på sin inre yta med 
vattenimma, hvarefter nedre kanten, bestruken 
med talj, gjordes fullkomligt lufttät, och kolsyre- 
gas, ungefärligen till o,o01 at klockans innehåll, 
ingöts ifrån tubuluren, som derefter tillslöts. Vat- 
tenimman fördelie sig snart ini klockan, och gaf 
iuften sin fulla vattenhalt. Resultatet af detta 
försök var, att zinken inom några dagar bade för- 
lorat sin metallglans, och betäcktes med ett fint, 
hvitt, jordartadt ämne, utan all tvifvel ett hydro- 
karbonat af zinkoxid, hvarom mera nedanföre. 
Ställdes zinkkuben på samma sätt i en vatten- 
klocka, i hvilken kolsyregas inleddes i något större 


292 | 


qvantitet, blefvo zinkytorne redan på andra da- 
gen angripna genom oxidation. 

Dessa försök syntes således redan ådagalägga, 
att den anlöpning, som zink vanligen i luften er- 
håller, vore en produkt, icke ensamt af vatten- 
gasens utan äfven kolsyrans verkan, jemte syrets; 
för att likväl icke lemna något tvifvel öfver, an- 
ställdes ännu följande försök. En zinkplåt, som 
för omkring ett år sedan blifvit renskurad och 
sedermera anlupit med den ljusgrå färgen, sön- 
derklipptes i små bitar och inlades i en tubule- 
rad flaska, ifrån hvilken ett dubbelt knärör in- 
fördes i ett cylinderglas, innehållande en klar 
upplösning af blyoxid i vatten (se ofvanföre), 
och täppt med en ej fullt slutande kork. Då 
utspädd svafvelsyra ingöts i tubulerade flaskan, 
begynte inom få ögonblick blyoxidvattnet att 
grumlas med den egna, liksom fetglänsande fäll- 
ningen af hydro-karbonatet, som således bevisade 
att kolsyra här utvecklades. Då blyoxid-lösnin- 
gen efter någon stund, sedan naturligtvis det på 
ytan befintliga ämnet måste anses hafva försvun- 
nit, ombyttes med en ny klar lösning, bildades 
icke mera någon tydligt märkbar fällning, ehuru- 
väl den utvecklade vätgasen igenom sin lukt röjde 
den vanliga smittan af det kolhaltiga ämnet. Det 
var således i anledning af allt detta afgjordt, att 
den hvitgrå ytan på metallisk zink icke utgöres 
af en suboxid, icke heller af oxiden, utan att den 
innehåller kolsyrad zinkoxid, eller egentligen en 
förening af karbonat med hydrat, på sätt strax 
närmare skall redogöras. 

Om zink lemnas någon tid i beröring med 
lufthaltigt vatten, i liqvid form, så bildas zink- 
oxid-hydrat; men detta upptager dock snart äf- 
ven kolsyra ur luften, så att ett hydro-karbonat 


2932 


uppstår. För att erhålla hydratet rent, bör kol- 

syran utestängas. Om sålunda zink, (t. ex. klipp- 
ta remsor af "väl polerad zinkplåt, böjda i spiral 
form, och sålunda på en inskränkt rymd erbju- 
dande en stor yta), insättes 1 en flaska med vat- 
ten, och mynningen tilltäppes med den ofvan- 
före beskrifne, i afseende å kolsyrans utestän- 
gande inrättade korken, så finner man, efter en 
tid af flere månader, zinkoxid-hydrat, 1 form af 
fina nålar eller ett mjukt ludd, afsatt på ytan 
af zinken och till det mesta fläcktals samman- 
grupperadt i små, globulära eller vårt-lika ge- 
stalter. En anställd undersökning af detta hy- 
drat, torkadt i en klocka öfver svafvelsyra, utvi- 
sade lika sammansättning som den förut kända 
föreningen af vatten med zinkoxiden, som å an- 
nan väg erhålles, d. v. s. efter en anställd un- 
dersökning, omkring 82 delar zinkoxid och 18 
delar vatten. 


Lemnas zink-spiraler 1 öppet kärl, öfver- 
gjutne med vatten, under luftens fria tillträde, 
så blir, efter en tid af flere veckor eller månader, 
i synnerhet sedan vattnet intorkat, zinken be- 
betäckt med ett sträft, hvitt pulver, innehållande 
kolsyra, vatten och zinkoxid i samma förhållande 
som den fossila af SmitHson analyserade förenin- 
gen, innehållande ett karbonat och hydrat. Ana- 
lysen af på ofvanberörde sätt bildade pulver, an- 
ställd på 0,5 gramm, gaf nemligen 71,25 zinkoxid, 
14,50 valten och 19,25 kolsyra. 


Slutligen må äfven i grund af ett anstäldt 
försök anmärkas, att zink, förvarad äfven i län- 
gre tid (i åratal) under luftfritt vatten icke un- 
dergår den minsta förändring, icke heller sönder- 
delar vattnet. Den uppgiften, att zink skulle de- 


294 


komponera vattnet, och en utveckling af vätgas 
efter hand uppkomma, äger således icke grund ). 


Jern. 


Ehuru lätt syrsättligt jernet i allmänhet an- 
ses vara, bibehåller sig denna metall likväl al- 
deles oförändrad, icke blott i en torr utan äf- 
ven i en med vattengas mättad atmosferisk luft, 
och för att en oxidation, till bildande af oxid- 
hydratet skall uppkomma, måste nödvändigt, utom 
luftens syre och vatten i gasform, äfven andra 
orsaker vara bidragande. 

Införes jern såsom filspån, äfvensom i form 
af polerade jewna stycken i valtenklockan, och 
ett i grannskapet stäldt anlupet blystycke upp- 
tager den - emellanåt afsatta daggen, så upkom- 
mer äfven under en längre tid, t. ex. af flere 
månader, icke det minsta tecken till oxidhydrat, 
icke heller någon vattenfri oxidation, utan metal- 
len bibehåller sin rena glans oförändrad; och 
anmärkningsvärdt är härvid, att om till och 
med genom en hastigare uppkommen afkylning 
blyet icke förmår skydda jernet för daggen, utan 
detta i form af fina droppar nedslår på jernets 
yta, så uppstår likväl svårligen något oxidhydrat, 
innan daggen åter afdunstar. 

Med anledning häraf, och med afseende å 
den erfarenhet man har, att jernet vanligen gan- 
ska hastigt rostas i en fuktig atmosfer, blefvo 
a:ne jemt skurna och polerade jernskifvor infatta- 
de uti trädskifvor, jemte på 3 tums afstånd utmed 
jernskifvorna ställda, något längre blystycken, och 
nedsatta uti en källare, der de förvarades ifrån 


") Se Gzicers Handbuch der Pharmacie I, 317. 


295 


December till Juli månad, således under 8 må- 
nader. Efter denna tids förlopp befanns det ena 
jernstyeket hafva bibehållit sig fullkomligen utan 
all oxidation, och det andra stycket hade invid 
en i jernet befintlig rispa, inom hvilken natur- 
ligtvis en anlöpning af oxidum ferroso-ferricum, 
var undangömd, erhållit en liten beläggning af 
oxidhydrat, men var för öfrigt med full metall- 
glans. För jemförelse insattes i vattenklockan 
jernstycken betäckta med en vanlig svag anlöp- 
ning af oxidum ferroso-ferricum, då oxidhydrat 
befanns efter en ganska kort tid hafva afsatt 
sig på ytan. 

Dessa försök, hvilkas resultater äfven genom 
flere gånger repeterade experimenter blifvit be- 
kräftade, jemförde med hvad ofvanföre rörande 
daggdroppars fällning på oxiderade metaller blif- 
vit anfördt, synas mig således utan alla tvifvels- 
mål ådagalägga, att rostning å jern med metal- 
lisk yta, då den inträffar i en med vattengas mät- 
tad, och för öfrigt ren atmosfer, härrör af en 
oxiderad yta inom rispor, flagor o. s. v. hvar- 
est, genom en elektrisk yttring emellan det oxi- 
derade och det rena jernet, vattendroppar i form 
af dagg deponeras på de oxiderade punkterna, 
såsom elekironegativa. Men utom denna ifrån elek- 
tricitetens verkan härledda orsak, synas äfven 
vissa materiella ämnen, om ock i ganska ringa 
mängd i luften närvarande, kunna bidraga till 
att jernet betäckes med en skorpa eller fläckar 
af rost, hvilka, om de äfven icke skulle utgö- 
ras af fullkomligt rent hydrat, likväl såsom så- 
dant presentera sig för ögat. Följande försök 
hafva i sådant ändamål blifvit anställda. 

1:0o Under en glasklocka, på inre sidan besla- 
gen med vattenimma, inställdes, uppå en plan 


296 


glasskifva, 2:ne spetsglas med der ofvanpå befint- 
liga urglas; uppå det ena glaset ställdes ett 
stycke poleradt rent jern, uppå det andra en 
högst obetydlig portion svafvelbundet jern i pul- 
ver, och straxt invid ep droppe utspädd svaf- 
velsyra. Klockan gjordes lufttätt tillsluten, och 
genom en lindrig rörelse på planum, bragtes svaf- 
velsyran i beröring med svafveljernet, hvarige- 
nom således svafvelväte utvecklades. Resultatet 
deraf var, alt jernet först blef anlupet med svart- 
grå färg, och att efter några dagar ett rostlikt be- 
slag bildades på öfre ytan, äfvensom öfver allt 
fläckar deraf på undre sidan. ; 

2:0 Ett annat försök anställdes i en dylik 
klocka med ett poleradt jernstycke genom en 
dylik tillställning, omgifvet i den fuktiga atmos- 
feren af en ringa portion chlorgas, som utveck- 
lades på lika vis genom en droppa utspädd. svaf- 
velsyra, bragt att verka på en liten portion 
pulveriseradt koksalt och brunsten. Resultatet blef 
äfven här, att jernet snart täcktes med rostfläckar. 

3:o Ett dylikt försök verkställdes med ett 
stycke jern , som utsattes på lika vis för saltsy- 
regas, och gaf ett likadant resultat. 

4:o Ett analogt försök verkställdes med en 
droppe ättiksyra, eller vanlig ättika absorberad i 
en bit filtrer-papper, som genast insattes under 
klockan på det ena urglaset. Inom några få 
timmar hade jernet öfverallt antagit punkter af 
rost, som inom ett dygn hade i betydlig mängd 
tilltagit. Understundom lyckas det, att sålunda 
få en vacker kristallisation af oxidhydrat, som 
korsvis formerar sig på jernets yta. 

5:o - Ett stycke poleradt jern utsatt, under den 
lilla dagg-apparaten, för en med kolsyra blan- 
dad fuktig atmosfer, i likhet med, vid det of- 


297 


vanföre beskrifna försöket med zink, syntes ej 
gifva något pålitligt resultat, om och huruvida 
kolsyran förmår, att uppå fullkomligen rent me- 
talliskt jern föranleda något bildande af oxid- 
hydrat. Jag skulle anse resultatet, åtminstone 
tills noggrannare undersökning kan nogare afgöra 
det, förnekande. 

6:0o Ammoniakgas verkande, under lika om- 
ständighet, uppå ett stycke jern, gaf likaledes ett 
nekande resultat. 


Till följe af dessa särskilta försök, och i grund | 


af hvad förut anfördt blifvit, torde man således 
få anse såsom afgjordt, alt jernets rostande, som 
så ofta förefaller i bebodda hus, och i särskilta 
inrättningar af det allmänna lifvet, för ingen del 
uppstår af fuktigheten i luften, om den äfven vore 
höjd till sitt maximum, utan uppkommer till följe 
af oxiderade punkter, rispor och ojemnheter 1 
jernets massa, hvilka, till följe af en yttring af 
kontakts-elektricitet, igenom inbördes verkan af 
den rena och den oxiderade metallen, såsom elek- 
tronegativa, nedfälla vattendunster ifrån luften 
1 liqvid form, och sålunda gifva upphof åt oxid- 
hydratets bildande; hvarutom äfven särskilta, i 
luften tillfälligtvis utveklade, gasformiga krop- 
par, t. ex. svafvelväte, flyktiga syror, såsom och 
isynnerhet ättiksyra m. fl. andra ämnen, under 
vattengasens medverkan i luften, åstadkomma 
rostning, stundom troligen en sekundär eller 
tertiär "). produkt, stundom måhända endast en 
effekt af den främmande kroppens disponerande 
(katalytiska) verkan. 


2) Till ex. vid svafvelvätes inverkan, bildas naturligtvis 
först svafveljern, som syrsättes snart till svafvelsy- 
radt salt, och detta sönderdelas ytterligare, samt lemnar 
basisk svafvelsyrad jernoxid, såsom rostformigt beslag. 


SIS nn 


298 
Cadmium. 


Ehuru sällsynt denna metall är, och atmos- 
ferens verkan på densamma äfven sällan kan 
komma i fråga, förtjenar dock anmärkas, att cad- 
mium i en med valtengas mättad atmosfer bibe- 
håller sig oförändrad, och i lufthaltigt vatten 
betäckes med en ljus, hvitgrå hinna, efter all an- 
ledning utgörande ett hydrat. Att den anlöp- 
ning af en hvitgrå hinna, som cadmium i luften 
med tiden antar, innehåller kolsyra, har jag ge- 
nom reaktion på blyoxid-vatten, i likhet med 
hvad vid zinken blifvit anfördt, erfarit. 


Koppar. 


Lider ingen förändring i med fuktighet mät- 
tad atmosferisk luft; äfven i lufthaltigt vatten, i 
liqvid form, synes kopparn föga eller ytterst svagt 
undergå någon tydlig oxidation. En vattenmassa 
af flere tums höjd, i hvilken några koppar-spi- 
raler voro insänkta och täckta med papper, lem- 
nades att under flere månaders tid i vanlig tem- 
peratur afdunsta till torrhet, Metallen befanns 
till största delen af sin yta ren och blank, en- 
dast nedtill visade sig en svag, svartgrå anlöpning. 
Insänkta i vatten till en del, till en del öfver- 
skjutande dess yta, och under en klocka lemnade 
under inverkan af en med kolsyregas blandad 
atmosfer, erhöllo tunna bleck af koppar, efter en 
tid af flere veckor, en svartgrå anlöpning och äf- 
ven 1 mindre qvantitet, ett blågrönt beslag. Allt 
detta synes bevisa, att fuktig luft är utan all ver- 
kan på metallisk koppar, och att likaledes luft- 
baltigt vatten 1 liqvid form är föga af något in- 
flytande, derest icke kolsyra, äfvensom måhända 


andra flygtiga kroppar, tillika få inverka. 


200 


Resultaterna af föregående undersökning 
torde slutligen kortligen kunna sammanfattas i 
följande hufvudpunkter : 

1:o Ingen metall oxideras vid vanlig tempe- 
ratur i en fullkomligt torr atmosferisk luft. 

2:0 I en med fuktighet mättad luft oxideras, 
af mest kända eller allmännast förekommande 
metaller, endast arsenik och bly; oxidationen un- 
derbjelpes af värme, och produkterne deraf äro 
suboxider. Hvarken zink eller jern kunna un- 
der dessa omständigheter syrsättas. 

3:o I en fuktig luft, under inverkan tillika af 
kolsyrehalten, anlöper zink, och betäckes med en 
förening, innehållande kolsyrad zinkoxid. Den 
vanliga hvitgrå anlöpningen på nämde metall 
är icke suboxid, icke heller oxid, utan ett hydro- 
karbonat af zink-oxid. 

4:o I beröring med valten i liqvid form, un- 
der inverkan derjemte af atmosferiska luften, kol- 
syrefri, bildas i allmänhet oxidhydrater af vis- 
mut, bly, zink och jern; men af vismut bil- 
das äfven, under särskilta omständigheter, en 
svartgrå suboxid(?) och gul oxid, samt af blyet 
likaledes i särskilta fall suboxid och röd su- 
peroxid. 

5:o Af arsenik bildas under nyssnämda för- 
hållande, eller vid luftens inverkan, jemte vatten 
1 liqvid form, (antingen kolsyran är utestängd 
eller icke), alltid arseniksyrlighet. 

6:o Jernet, som med ren metallisk yta, i en 
med fuktighet mättad luft, bibehåller sig utan 
oxidation, antager likväl under dessa omständig- 
heter lätt fläckar af oxidhydrat invid rispor och 
andra punkter, hvilka äro oxiderade, och det till 
följe af en elektrisk aktion emellan den oxide- 
rade och den rena metallen; hvarutom äfven 


300 


främmande partiklar i luften, t. ex. svafvelväte, 
ättiksyra, chlor, o. s. v, hastigt föranleda ett bil- 
dande af rost. 

:o Kolsyran i luften åstadkommer, under in- 
verkan tillika af vatten i liqvid form, bildandet 
af hydro-karbonater af bly, zink och vismut. 
Är blyet förut suboxideradt, uppkommer hvarken 
hydrat eller hydro-karbonat. 


Bidrag till kännedom af det hvita 

Qvicksilfverprecipitatets och några 

andra analoga Qvicksilfver- 
salters sammansättning; 


af 


C. ULLGRÉN. 


ln af Kane nyligen anställd undersökning med 
mercurius precipitatus albus eller så kallad Qvick- 
 silfveroxidsalmiak, hvilken har haft till ändamål, 
att närmare bestämma sammansättningen af denna 
kropp, och att utreda orsaken till de stridiga upp- 
gifter, som om dess sammansättning af åtskilliga 
andra kemister tillförene blifvit lemnade , har, sedan 
frågan likväl ännu icke syntes fullkomligt afgjord , 
föranledt äfven mig till några försök, som jag 
ägt den utmärkta lyckan att till största delen få 
utföra på Herr Friherre Berzeru laboratorium, 
och under hans ledning, och hvilka jag härmed 
vågar framlägga till Kongl. Vetenskaps-Acade- 
miens pröfning. 

Vid betraktande af den noggrannhet, som de 
analytiska metoderna erbjuda till qvantitativt be- 
stämmande af chlor och qvicksilfver, de kroppar, 


302 


som hufvudsakligen constituera precipitatets sam- 
mansättning, förefaller det underligt, att de mån- 
ga kemister, hvilka efter hvarannan sökt utforska 
ifrågavarande kropps sammansättning, med afse- 
ende på nämda omständighet icke tidigare be- 
mödat sig utfinna orsaken till den ringa öfverens- 
stämmelse, som förefunnits mellan deras särskilta 
analytiska resultater. C. G. MitscHERticH var den 
första, som åt detta håll riktade uppmärksamhe- 
ten, och visade att precipitatet af vatten sönder- 
delas, samt att en mer basisk förening dervid bil- 
das; härigenom uppdagades då med detsamma 
grunden till den olikbet i resultater, som de öfri- 
ga kemisternas analyser ådagalägga. 

RogerkT KANE, som nu sednast repeteralt ana- 
lysen på mercurius precipitatus, jemte några an- 
dra likartade föreningar af chlor och qvicksilfver, 
är emedlertid den, hvilken tillkommer den för- 
tjensten, att riktigast hafva bestämt precipitatets 
sammansättning, och att hafva lemnat en full- 
ständigare kännedom, än man hitintills ägt, om 
detsammas förhållande, till vatten och alkalier. 
Hans analyser, som synas utförda med sorgfällig 
noggrannhet, öfverensstämma närmast med C. G. 
MrrscuerticHs och GurigBourt's, men afvika dock 
från bådas, tillräckligt att visa, det precipatets 
sammansättning icke kan vara den, som från de- 
ras analyser blifvit härledd, och aldraminst den- 
samma, som efter MitscterrnicHs resultater blifvit 
antagen, och som hitintills varit representerad 
genom formeln NHCl+20g. För en lättare åskåd- 
ning af de särskilta åsigter om precipitatets sam- 
mansättning, hvartill MrrscnerricHs och KAnE's 

torde jag här få anföra de 


försök gifva anledning, 0 
olika resultaten af dessa båda kemisters analyser. 


303 


MirscHeriicH erhöll af 100 d. hvitt precipitat: 
ÖVICKSIIVEN "a as a 0010 
(CT EV fä I SERA RE är IE ÖNS ML 0 roder 
Ammonialka Hr. (KT, TO 


ITSM FEN Sp AN SR 


Efter formeln NH-€l+2Eg borde af 100 d. erhållas: 
fJVICKSIIIVEr o. e en 1, JAKO 
(BORA ölen ve sb NGNTO 
Ammoniak 0. ee oY MÖTE 


SS VTLS MSI RNE SN Ra Ae J0 


Kane fann: 
Owicksilfveri. NN EMO60 
ERlOR NERE fe as TEKNO 
Vär mn Oma Kiera Fra ROST 
GERE vale? | gå 
Syre och förlust 


100,00 


Ingen af dessa analyser berättigar således, att 
anse det hvita precipitatet bestå af I atom sal- 
miak med 2 atomer qvicksilfveroxid. Deremot 
öfverensstämmer MIiTSCHERLICHS analys närmare med 
formeln Hg€1+UgNE?, enligt hvilken borde er- 
hållas: 

(Övack Silver. = au Ison T0G 
Chlör 10 lelg ter: Sera SA 
VAtmimmoniak sc soc. ÖMT 
SYTT SNR NEN 3,04 

100,00 


304 


Men emot denna åsigt talar åter den om- 
ständighet, att i de flerfaldigt repeterade analyser, 
som KaAnE anställt, en så ringa mängd syre er- 
hållits, att det med föga sannolikhet kan anses 
hafva ingått som constituerande beståndsdel i pre- 
cipitatet. Kane har äfven på denna omständighet 
lagt den vigt, som den förtjenar, och deraf tillika 
hämtat anledning, att företrädesvis anse precipi- 
tatet icke innehålla qvilksilfveroxid, utan en för- 
ening af qvicksilfverchlorid med qvicksilfveramid, 
då med amid menas den kropp, som anses ingå 
i benzamid, oxamid m. fl., och som består af i 
atom qväfve och 2 atomer väte. 

Enligt den sednare åsigten, eller att preci- 
pitatet skulle vara =HgC€l+HgNIP, böra 100 d. 
deraf gifva: 

Qvicksilfver . 79,73 
Chlot' => a PI 
Ammoniak . 6,73 = 6,34 amid. 


Jemföres härmed Kase's analys, så öfverens- 
stämmer den med sistnämda formeln på ett till- 
fredsställande sätt och det ännu mer, om af den 
högst ringa qvantitet vatten, som erhållits 1 för- 
söken, man vågar misstänka, att det till analysen 
använda pre&ecipitatet icke varit fullt uttorkadt, 
hvilken omständighet naturligtvis måste verka en 
förminskning af de vid analysen erhållna produc- 
ternas qvantitet, och i synnerhet af qvicksilfrets. 

Men ehuruväl Kane's försök skänka mycken 
sannolikhet åt föreställningen, att qvicksilfveramid 
är förenad med qvicksilfverchlorid i precipitatet, 
så kan likväl i en fråga af så delikat natur, före- 
trädet af denna åsigt med fullgiltighet icke er- 
kännas, förrän den blifvit bekräftad genom såda- 
ne försök, som bestämdt ådagalägga, att intet syre 

finnes 


305 


finnes i föreningen. KanwE har icke anställt något 
sådant försök, men öfverlemnat sin åsigt att be- 
kräftas af framtida undersökningar med andra me- 
tallers förhållande till ammoniak. Men det är 
klart, att dessa undersökningar, äfven om de an- 
ställas med den af Kane nu använda sorgfällig- 
het, lika lätt kunna lemna tvifvel öfriga, i syn- 
Hechet som jag tror, att ingen af de öfriga me- 
tallerna egnar sig fninstöne bältre till denna 
frågas afgörande, än qvicksilfver. Har deremot 
frågan blifvit bestämd genom försök på en sådan 
metall, som kan anses i detta fall lemna säkra resul- 
tater, så tjenar sedan analogien till rättesnöre för 
bedömmandet af de öfriga metallernas förhållande, 
der genom försöket intet med säkerhet kan afgöras. 
De försök, jag anställt på precipitatet, hafva 
således skett i afsigt att få afgjordt, om det inne- 
håller syre eller ej, och resultaten skola utvisa, 
att det sednare är fallet, eller att precipitatet 
icke innehåller syre. Sedan jag nu nämt anled- 
ningen till mina försök, torde j jag här få anföra dem. 
Jag har utgått fån den synpunkt, att om 
precipitatet ere qvicksilfverchlorid förenad 
med qvicksilfveroxidammoniak, så bör, då torr chlor- 
vätgas ledes öfver detsamma, vatten och  följakt- 
ligen liqvid saltsyra bildas; inehållet deremot pre- 
cipitatet qvicksilfyerchloriden förenad med qvick- 
silfveramid, så kan hvarken vatten eller liqvid 
saltsyra uppkomma. Väges derjemte återstoden 
så erhålles derigenom en ytterligare kontroll, eme- 
dan man efter ammoniakformeln måste få en rin- 
gare och efter amidformeln en större återstod. 
Då enligt KaweE's erfarenhet, det hvita pre- 
cipitatet furvandlas af kallt vatten småningom och 
af varmt vatten ganska hastigt i en mera basisk 
förening, så har jag varit angelägen, att erhålla 


K. V. Acad. Handl. 2836. 20 


306 

till analysen ett precipitat, fritt från denna föro- 
rening, hvilken, såsom lätt inses, skulle hindrat 
att erhålla ett bestämdt resultat; jag har derföre 
användt precipitatet i ofullkomligt utivättadt till- 
stånd, då det således ännu var smittadt af sal- 
miak, men hvilken inblandning icke kunnat inflyta 
på resultatet annorlunda, än att förlusten blifvit 
obetydligt större, än hvad den eljest bordt blifva. 

Przecipitatet inlades i den ena af tvenne ku- 
lor, utblåsta på ett glasrör, som var så böjdt, att 
kulorne kunde nedföras i en skål med vatten, 
och derstädes upphettas i vattenbad. Under upp- 
heltningen leddes, medelst inblåsning från en 
blåsbälg, öfver chlorcaletum torkad luft genom 
kualorne. Då precipitatet icke förlorade mer i 
vigt, vägdes det till analysen, och utsattes deref- 
ter för en ström af torr chlorvätegas, sedan först 
den fuktighet, som under vägningen möjligen kun- 
nat absorberas, genom förnyad inblåsning af luft 
blifvit utdrifven. Under det chlorvätegasen, som 
utvecklades ur omkristalliseradt och smält cehlor- 
natrium med destillerad svafvelsyra, fick genom- 
strömma, upphettades precipitatet i början endast 
till 100, och hölls vid denna temperatur i nära 
en timme, hvarefter hettan småningom ökades, 
till dess massan var fullkomligt flytande; den bil- 
dade då ett genomskinligt liqvidum som bestod 
af qvicksilfverchlorid och salmiak. Takttages icke 
denna försigtighet vid upphettningen, så händer 
lätt, att de delar af precipitatet, som ligga mnär- 
mast kulans väggar, och hastigast upphettas, sön- 
derdelas innan chlorvätegasen hunnit genomträn- 
ga massan, som då på dessa ställen gulnar och 
förvandlas i kalomel, på samma sätt, som då 
precipitatet för sig sjelft upphettas. Under ope- 
rationen bildades en högst ringa mängd af ett 


od 


hösten 


307 


sublimat, som inneböll salmiak och qvicksilfver- 
chlorid, men icke ett spår af liqvid saltsyra kun- 
de upptäckas. Sedan tillräckligt chblorvätegas blif- 
vit inledd, utjagades den öfverflödiga gasen med 
torr luft, hvarefter glasröret med kulorna vägdes. 
I. Vigten på precipitatet efter tork- 
ning i vattenbad SN 
Produktens vigt efter inledning af 
torr. ehlorvätegas vs. acc. = 170209 

IK Vigten på precipitatet -". CC. so oc = 1,350 
Vigten på produkten . . «+» » » = 1,736 


I 


0,307 


I det första försöket hade efter amidformeln 
bordt erhållas 1,038 återstod, ty 


RER EeNT) (HgChHgNtP 4 oG a  ooro38 
ne 1 RABSoDåg ENSE a J.A= 9 3 


men efter ammoniakformeln borde återstodens 
vigt hafva varit 1,0027, ty 


(Hg-€l+HgNH?) (Hg €l+FHgNHF) —100+€1+H€l 
IEBIG  4080:549 ud j 


=0,807:Xx=1,0027. 


I det sednare försöket borde återstoden haf- 
va vägt, 1,747, då amidformeln lägges till grund; 
men efter ammoniakformeln endast 1,687. 

Häraf följer nu tydligt, att precipitatet icke 
innehåller syre. Men det återstår ännu att be- 
svara de frågor, som 1 afseende på precipitatets 
sammansättning för öfrigt kunna göras. Såsom 
bekant är absorberar calomel ammoniakgas och 
bildar dermed en förening, som på i atom qvick- 
silfverclorur håller 1 dubbel atom ammoniak ; denna 
kropp är svart, samt sönderdelas åter i calomel och 
ammoniak, antingen den får ligga i luften eller om 
den lindrigt upphettas. Nu kan man fråga: är proe- 


3083 


cipitatet en med denna kropp isomerisk förening, 
som har det sätt, hvarpå den bildas, att tacka för 
» sitt större bestånd och sin öfriga olikhet i egenska- 

er. Vore detta förhållandet, så skulle, 1:0 för att 
en så beskaffad kropp, i hvilken intet syre finnes, 
må kunna bildas af qvicksilfverchlorid och liqvid 
ammoniak, qväfgas nödvändigt utvecklas, emedan 
en del ammoniak i detta fall måste afge hela sin 
vätehalt åt en annan portion ammoniak, för att 
förvandla den i ammonium, hvilket ammonium 
förenas med hälften af qvicksilfvercbloridens chlor. 
Men vid precipitatets bildande efter nämde me- 
tod utvecklas alldeles ingen qväfgas; dess upp- 
komst måste således ovilkorligen bero derpå, att 
af 2 atomer ammoniak bildas 1 atom ammonium, 
som förenas med halfva chlorhalten i 2 atomer 
qvicksilfverchlorid till salmiak, hvarefter i atom 
amid återstår, som förenas med det återstående 
qvicksilfret och chloret till qvicksilfverchlorur- 
amid, eller, hvilket är sannolikare, till en basisk 
förening af qvicksilfverchlorid med qvicksilfver- 
amidid; 2:0 skulle, sedan man ledt chlorvätegas 
öfver precipitatet, calomel återstå, men detta sker, 
såsom förut är nämdt icke heller, utan återsto- 
den, som under upphettningen är liqvid (hvilket 
icke kunde inträffa med calomel) löser sig i vat- 
ten och är qvicksilfverchlorid, såsom den bör va- 
ra, då precipitatet är en förening af qvicksilfver- 
chlorid och qvicksilfveramidid. 

Den andra frågan, som kunde göras vore den, 
om icke precipitatet i bildningstillståndet inne- 
håller qvicksilfveroxidammoniak, som först i tork- 
ning vid 100? förstöres på det sätt, att 1 atom 
vatten bildas och bortgår, under lemning af qvick- 
silfveramidid-chloriden. Men äfven detta förhål- 
lande äger icke rum, emedan hvitt precipitat, 


309 


som blifvit fullt uttorkadt under luftpumpen, för- 
lorade intet i vigt vid upphettning till 1009. — 
Af de nu anförda fakta torde jemväl vara fullt 
bevisadt, att precipitatet innehåller amid, den 
kropp, hvars tillvaro hittills endast varit hypothe- 
tisk, men som nu måste anses verkligen finnas till. 
En med precipitatet analog kropp, som in- 
nehåller qvicksilfverchlorur, bildas, då calomel 
upphettas en liten stund med kaustik ammoniak. 
Den är svart medan den ännu är våt, men blir 
efter torkning svartgrå. Öfver denna kropp, hvars 
procentiska sammansättning af KanrE blifvit be- 
stämd, har jag likaledes ledt saltsyregas, på sätt, 
som vid precipitatet är nämdt. Gasen absorbe- 
ras med lätthet vid omkring 50? och massan blef 
hvit. Vid slutet af operationen ökades tempera- 
turen småningom, till dess calomel började subli- 
mera; af liqvid saltsyra kunde intet spår upptäckas. 
| 1,407 af den svartgrå kroppen, 
torkad i vattenbad gaf efter inledning 


af torr saltsyregas, produkt . . + = 1,633 
Efter amidformeln hade bordt er- 

HÖNAN AR AR AE stekt 0 sd SN är sheer VALEN ei SA TA ÖDE 
och efter ammoniakformeln. . . = 1,971 


Deuna kropps sammansättning är således 
= Ho CI+HoNHEP, hvarmed äfven resultaten af 
Kang's analys, så nära, som möjligt öfverens- 
stämma. 

Jag nämde ofvanföre, att precipitatet genom 
behandling med vatten sönderdelas i salmiak och 
1 en mer basisk förening, som innehåller, enligt 
Kane's försök, hälften så mycket chlor och 2 gån- 
ger så mycket qvicksilfver som precipitatet, samt 
likasom detta qväfve och väte. Oaktadt nu all 
sannolikhet ligger i den föreställning, att qväfvet 
och vätet här, likasom i precipitatet, ingår som 


310 

amid, och ej som ammoniak, emedan i det sed- 
nare fallet den ifrågavarande kroppens uppkomst 
skulle bero på motsatta frändskapsyttringar mot 
dem, som ligga till grund för precipitatets bil- 
dande, så har jag likväl ansett direkta försök bö- 
ra afgöra, så väl för det intressanta i en säker 
kännedom af denna kropps sammansättning, i och 
för den sjelf, som hufvudsakligen för den vägled- 
ning, som deraf kan hämtas, till ett riktigare be- 
dömmande af åtskilliga basiska qvicksilfver-syresal-" 
ters sammansättning, som man hittills ansett in- 
nehållla ammoniak. Jag skall derföre anföra ett 
par enkla försök, hvilka, såsom jag hoppas, sko- 
la anses tillräckligt bevisa, att i den ifrågavaran- 
de kroppen vätet och qväfvet ingå som amid. 

1:0 Den gula kroppen, erhållen genom pre- 
cipitatets behandling med vatten, upphettades mel- 
lan 90? och 100? i en flaska med första hydra- 
tet af salpetersyra, som förut i vattenbad var fullt 
befriad från salpetersyrlighet, och ännu varm då 
den pågöts; efter en stunds inverkan började sal- 
petersyrlighetsgas utvecklas ymnigt. Att de röda 
ångorne icke härrörde af den koncentrerade sal- 
petersyrans sönderdelning med den bildade sal- 
petersyrade ammoniaken, öfvertygade jag mig der- 
igenom, att en nästan lika stor qvantitet torr 
salpetersyrad ammoniak, som jag användt qvick- 
silfversalt i nämda försök, efter en half timmes 
uppvärmning med koncentrerad salpetersyra i vat- 
tenbad, gaf endast lukt af salpetersyrlighet, men 
inga röda ångor; på samma sätt behandlade jag 
kristalliserad qvicksilfverchlorid med salpetersyra, 
men hvarvid hvarken lukt eller ångor af salpeter- 
syrlighet kunde upptäckas. 

2:0 Oxidbasisk qvicksilfverchlorid, HgC€l+31zg, 


byilken, såsom formeln utvisar, innehåller samma 


= JdiI 


antal atomer qvicksilfver och chlor, som den gula 
kroppen, och som erhölls, då qvicksilfveroxid koka- 
des med öfverskott af qvicksilfverchlorid, upphetta- 
des, förut torkadt vid 1005, till en temperatur af om- 
kring 150? i en ström af torr ammoniakgas; dervid 
bildades vatten, och en gul kropp, af alldeles samma 
utseende, som den, hvilken uppkommer genom 
precipitatets sönderdelning med vatten eller alkali. 
Med denna öfverensstämde den äfven i egenskaper. 
Behandlad med en lösning af kaustikt kali, utveck- 
lade den ingen ammoniak, äfven i upphettning; 
detta förhållande står i fullkomlig öfverensstäm- 
melse med det här anförda försökets resultat; ty 
af detsamma synes, att vätets frändskap till syre, 
att bilda vatten, och qvicksilfrets till amid är 
större än qvicksilfrets frändskap till syre, derföre 
sönderdelas vid tillsats af kali icke eller vatten, 
utan hvilken sönderdelning åter ammoniak vid 
detta tillfälle ej kan utvecklas. Deremot utveck- 
lar den ammoniak med KS, och förvandlas i svaf- 
velqvicksilfver, och med salpetersyra utvecklade den 
röda ångor. Salpetersyrligheten har alltså i dessa 
båda försök icke kunnat uppkomma på annat sätt 
än genom närvaron af metalliskt qvicksilfver som 
oxiderade sig på bekostnad af salpetersyran. Se- 
dan försöket sålunda afgjort, att metalliskt qvick- 
silfver finnes i föreningen, så är äfven på samma 
gång ådagalagdt, att vätet och qväfvet der ingå 
som amid, af skäl, som vid betraktande af preci- 
pitalets sammansättning, af hvilket den gula krop- 
pen uppkommer, för hvar och en böra vara tyd- 
liga, utan att de här särskilt omnämnas. 

Sedan försöken numera gifvit vid handen, att 
qvicksilfveramidid kan existera i förening med 
qvicksilfveroxid, så måste den förmodan otvunget 
uppstå, att de genom ammoniaks inverkan på sal- 


312 


petersyrad qvicksilfveroxidul- och oxid frambragta 
olika basiska föreningar äro af alldeles anolog be- 
skaffenhet med dem som här blifvit beskrileer 
Såsom bekant, har C. G. MiTtscHERLICH, Som un- 
dersökt de flesta af dessa föreningar, betraktat dem 
sammansatta af vattenfri sapetersyrad ammoniak 


(NECN) med oxidul eller oxid. Men osannolikheten 
deraf, att ett vattenfritt ammoniaksalt skulle bil- 
das vid vattens närvaro, eller, om vi betrakta 
dessa föreningar såsom till en del basiska af am- 
moniak, att begäret hos NH”? att ingå som substi- 
tut för qvicksilfveroxid elier qvicksilfveroxidul i 
ett basiskt svårlösligt salt, skulle vara större, än 
dess frändskap till vatten, då sådant är närvaran- 
de, att dermed bilda ammoniumoxid, och som så- 
dan förena sig med syran eller oxiden, hvilket 
efter theorien borde inträffa, tala dessutom der- 
för, att dessa föreningar snarare innehålla amid, 
än ammoniak, sedan vi nemligen af analysen veta, 
att de icke innehålla vatten, och således icke eller 
ammoniumoxid. Jag har emellertid icke anställt 
några försök med dessa salpetersyrade salter, af 
fruktan att salpetersyrans närvaro vid inverkan af 
de reagentier, som kunde komma att användas, 
endast skulle ge anledning till invecklade resultater, 
utan i dess ställe verkställt försöken med ett ba- 
siskt svafvelsyradt salt, som enligt analys innehöll 
4 atomer qvicksilfver och 1 at. svafvelsyra. Det- 
ta salt erhölls, genom behandling af neutral svaf- 
velsyrad qvicksilfveroxid, med kavistdk ammoniak, 
i form af en hvit massa, liknande nyss fälld tenn- 
oxid, och som efter torkning drog något i gult. 
Samma salt bildas, om den fråvstlade: lösningen, 
som håller öfverskott på ammoniak, får långsamt af- 
dunsta, eller om den fälles med vatten, och slutligen 


om turpetum minerale (HgS) behandlas i värme 


313 


med svafvelsyrad ammoniak, till dess återstoden 
är hvit. Den basiska föreningens bildande i sist- 
nämda fall, beror på svafvelsyrad qvicksilfveroxids 
egenskap, att med svafvelsyrad ammoniumoxid ge 
ett lösligt salt, så att vid detta tillfälle af 2 at. 
Hg?S och 3 at. NH'S uppkomma I at. (HgS+2Hzg 
+HgNH32) + 2 at. (HgS+NH4S), Ett mindre ba- 
siskt salt har jag ej kunnat framställa, om det 
icke bildas, då ammoniakgas ledes öfver torr svaf- 
velsyrad qvicksilfveroxid, hvarvid massan blir grå, 
utan att vatten uppkommer, hvilket synes utvisa, 
att en mot mercurius precipitatus analog förening, 
jemte svafvelsyrad ammoniumoxid produceras. Det 
basiska svafvelsyrade saltet utvecklade ammoniak 
med KS, men ej med kaustik kalilösning, ett förhål- 
lande, som inträffar med alla hittills kända qvick- 
silfveramidsalter som innehålla 4 atomer metall. För 
att pröfva saltet på amid, leddes öfver detsamma, 
undet det att det hölls upphettadt i vattenbad, 
svafvelsyrlighetsgas, i afsigt att förvandla det i 
svafvelsyrad qvicksilfveroxidul, och att bestämma 
produktens vigt, som borde naturligtvis blifva oli- 
ka, alltefter som saltet innehöll amid eller ammo- 
niak; men under operationens lopp reducerades 
äfven en del af det bildade oxidulsaltet, så att 
något resultat på detta sätt ej erhölls. Då dere- 
mot saltet behandlades på förutnämda sätt med 
concentrerad salpetersyra, så utvecklades röda ån- 
gor af salpetersyrlighet, och i lösningen fanns 
ammoniak. Häraf följer således, af skäl, som 
vid den gula kroppen anfördes, att detta syresalt 
äfven innehåller amid, och att dess formel är 


=HgS+2Hg+HeNFP. Resultatet af salpetersy- 
rans inverkan på dessa slags salter har jag an- 
sett så afgörande, att jag trott mig kunna un- 


derlåta hvarje försök att på qvantitativ väg be- 


314 


stämma sammansättningen af qväfvets och vä- 
tets förening i dem. — Jag har icke utsträckt 
undersökningen till dylika qvicksilfversalter bilda- 
de med andra syror, emedan de resultater jag er- 
hållit med det nu beskrifna saltet, -kunna med 
all sannolikhet antagas gälla för alla dylika qvick- 
silfverföreningar, som uppkomma genom inverkan 
af liqvid ammoniak; jag har derföre nöjt mig med 
detta generella resultat, i synnerhet som afsigten 
med min undersökning endast varit, att erhålla 
ett sådant. ; 

Om siutligen de nu omtalade föreningarne 
böra betraktas som dubbelsalter, eller som basi- 
ska salter der qvicksilfveramididen ersätter helt 
och hållet eller en del af oxiden, måste ännu 
lemnas oafgjordt. Emellertid torde, i min tanke, 
företrädet tills vidare lemnas åt den åsigt, enligt 
hvilken qvicksilfveramidföreningarne anses som ba- 
siska salter, emedan efter det andra föreställnings- 
sättet alla de salter, som innehålla 3 at. qvick- 
silfver, t. ex. de flesta af dem, som HarrfF nyli- 
gen framställt med växtsyror, och hvilka, utan att 
genom försök är bevisadt, att de innehålla amid, 
likväl med all sannolikhet kunna anses vara ana- 
loga med de i det föregående beskrifna salterna, 
skulle vara dubbelföreningar af ett neutralt syre- 
salt med ett syrebasiskt amidsalt, eller tvärtom, 
t. ex. [(HgA+Hg)+(HgNEP)] — ett föreningsför- 


hållande, som åtminstone hittills är ovanligt. 


Biografi 
ÖFVER 


E. C. TRAFVENFELT, 


MEDICINAL-RÅD OCH RIDDARE AF K. NORDSTJERNE> OCH 
WASA-ORDNARNE. 


Eric Carr TRAFVENFELT, Son af Kapitenen G. 
W. ”TraAFvenFerT och dess Fru M. C. THEGNER , 
föddes på Rikbasta gård i Upland d. 8 Nov. 
1774. — Vid 13 års ålder utbytte han den en- 
skilta undervisningen i föräldrahuset mot den 
offentliga vid universitetet i Upsala, der han först 
studerade juridik; men snart, på Professor ÅCcRrELS 
inrådan, bestämde sig för läkare-vetenskapen. 
Ar 1793 genomgick han medico-philosophie kan- 
didat examen, och sedan han 1704 och 1795 
varit amanuens vid academiska sjukhuset, samt 
1796 aflagt de till Doktors-graden hörande spe- 
 cimina, promoverades han 1797: hvarvid han 
innehade första hedersrummet. Utnämdes s. å. 
till Sekreterare i K. Coll. medicum, hvilken be- 
fattning han lemnade 1801, då han erhöll Pro- 
fessors-titel; blef 1804 Läkare vid Norrmalms 
helsobrunn; — 1811 Hedersledamot i Kongl. 
Sundhets-Kollegium; 1812 Ledamot af Kongl. 
Vetenskaps-Academien, der han 1818 var Preeses; 
— 1812 Sekreterare i Svenska Läkaresällska- 
pet; — 1813 Assessor i Kongl. Sundhets-Kol- 
legium; — 1816 Öfver-Läkare vid Kongl. Krigs- 


316 


Academien och Vaccinations-Föreståndare i Stock- 
bolm; — 1832 Medicinal-Råd. Utom flera or- 
dinarie befattningar var Medicinal- Rådet Tzrar- 
VENFELT Ledamot af Direktionerne öfver Stora 
Barnhuset, Danviks Hospitalet, Stockholms Stads 
och Läns kurhus, Sabbathbergs Brunnslazarett, 
Frimurare-barnhuset, Enke- och Pupill-kassan, 
Stockholms Stads Sparbank, Sällskapet De nödli- 
dandes vänner, Jacobs församlings Fattighus-Direk- 
tion samt af Kongl. Karantäns-Kommissionen. Tid 
efter annan valdes han till Ledamot af Svenska Bi- 
belsällskapet, sällskapet Pro Patria, Patriotiska säll- 
skapet, der han ett år var ordförande, af Me- 
dico-physikaliska Societeten 1 Erlangen, Norrska 
Vetenskaps-Sällskapet, Weterauische Gesellschaft fär 
die gesammte Naturkunde, Societe medicale i Mar- 
seille, Naturforskande Sällskapet i Moskau, Socie- 
tas scientiarum 1 Bonn, Societas medico-physica 
i Hoorn, Vetenskaps-Societeen 1 Götheborg, m. fl. 

Utnämdes år 1810 till Riddare af Kongl. 
Wasa-Orden, och 1816 till Riddare af Kongl. 
Nordstjerne-Orden. 

Förenad i första giftet med Maria MARTINA 
SAnpstrRöm, död 1811 — I det sednare med L. 
C. Evenuvs. Sonen Carr Wirmeim af första gif- 
tet, och döttrarna CHArRrottaA och Maria af det 
sednare, öfverlefva honom. 

Medicinal-Rådet ”TnrarvenFert afled i Stock- 
holm d. 17 Jan. 1835 efter en kort sjukdom. 

Som praktisk Läkare åtnjöt Medicinal-Rådet 
TRAFVENFELT elt stort anseende, förnämligast för- 
värfvadt och bibehållet genom menniskokärlek, 
oegennytta och outtröttlig omvårdnad om sina pa- 
tienter. Få Svenska Läkare hafva någonsin haft en 
så vidsträckt praktik inom alla samhälls-klasser, 
som han, och ingen med mera samvetsgranhet 


317 


uppfyllt de dermed förenade åligganden, utan 
afseende till personen. Höga och låga, fattiga 
och rika begärde hans råd, och han räckte till 
åt alla, försummade ingen. Bäst visade sig den- 
na aldrig hvilande verksamhet under den cho- 
lera-farsot, som året före hans död härjade i 
Hufvudstaden, då han, Ordförande 1i sin försam- 
lings Sundhetsnämd, och såsom sådan redan öf- 
verhopad med många vigtiga bestyr och omsor- 
ger, likväl uppfyllde en distrikts-läkares åliggan- 
den, hade inseendet öfver ett af de större sjuk- 
husen, och dessutom, såsom vanligt, vårdade si- 
ne sjuke i snart sagdt alla stadens delar. — Det 
vore emedlertid orättvist att säga, att det förtro- 
ende ”TRAFVENFELT såsom Läkare åtnjöt, endast 
grundade sig på hans utomordentliga påpasslig- 
het. Om han än icke i högsta mått ägde den- 
na genomträngande blick, denna säkra uppfatt- 
ning, detta bestämda omdöme och denna enkel- 
het i valet af medel, hvarpå det för Läkare-yr- 
ket födda snillet igenkännes, så måste dock med- 
gifvas, att han genom sina kunskaper, genom 
sitt rastlösa sträfvande att utvidga dem, genom 
sorgfälligt begagnande af der nyare medicinska 
litteraturens rön och upptäckter, ej mindre än 
genom sin mångåriga erfarenhet och vana vid 
sjukas behandling, med rätta kunde anses som 
en utmärkt Läkare för hvilken tid och hvilket 
land som helst. 

Sin vetenskap älskade TrArFvenfert med vär- 
ma, och fann deri den enda hvila han sökte från 
sitt mödosamma kall. — Han läste mycket, och 
gjorde anteckningar ur allt hvad han läste; han 
samlade sålunda en massa af kunskap, den han 
ej behöll endast för sig sjelf, utan äfven gjorde 
fruktbärande för andra. Läkare-Sällskapets Hand- 


318 


lingar och Ärsberättelser innefatta flera medde- 
landen af honom, än af någon annan samtida 
Ledamot, och då han dessutom aldrig försum- 
made någon enda af Sällskapets sammankomster, 
och alltid hade något att dervid anföra, så må- 
ste man värdera hans nit för vetenskapens spri- 
dande inom fäderneslandet. — Sjelf en bland 
detta Sällskaps Stiftare, var han i fem år dess 
Sekreterare, och valdes, efter Sällskapets nya or- 
ganisation, till dess förste Ordförande: en välför- 
tjent gärd af Sällskapets högaktning, hvaraf Säll- 
skapet redan förut gifvit honom ett vedermiäle, 
genom preglandet af en medalj i guld till min- 
ne af hans Sekreterare-befattning. 

Nit och ordning voro hufvuddragen hos 
TRAFVENFELT såsom Embetsman. I de många 
medborgerliga uppdrag, hvilka det allmänna för- 
troendet ålade honom, fann man allestädes hos 
honom samma förvånande verksamhet, som in- 
om hans egentliga yrke. — Såsom Representant 
vid flere Riksdagar, blandade han sig föga i de 
politiska striderna; men intresserade sig lifligt 
för fäderneslandets bästa, särdeles i afseende på 
allmänna helsovården och Läkare-bildningen. Vid 
1809 års Riksdag föreslog han med afseende 
härpå organiserandet af en fullständig medico- 
chirurgisk undervisnings-anstalt inom hufvud- 
staden, och väckte äfven frågan om föreningen 
af Läkarevetenskapens studium med det theolo- 
giska. Stiftandet af Carolinska medico-chirurgi- 
ska Institutet blef en följd af det förstnämda för- 
slaget. Hvad åter det sednare beträffar, så an«' 
slogo väl Rikets Ständer stipendier för uppmun- 
trande af den så kallade prest-medicinen; men 
resultatet har dock varit föga tillfredsställande; — 
ty ganska få prester hafva derigenom blifvit för- 


319 


anlåtne att studera medicin. Om man än med 
skäl torde kunna säga, att förslaget var mera 
välment än välberäknadt, åtminstone för vår tid, 
då Prest och Läkare merendels har fullt opp att 
göra med uppfyllande af ettdera kallet, så kan 
dock ej nekas, att idéen är ädel till sin syftning, 
och der den sjelfmant realiseras, lika hedrande 
för Läkaren och Presten, som gagnelig för det 
allmänna. 


I sin enskilta lefnad var ”TRAFVENFELT rätt- 
skaffens, vänfast, välgörande och tarflig. Af um- 
gängeslifvet njöt han föga, ty hans tid delades 
förnämligast mellan sjuksängen, boken och em- 
betsbordet. — God hushållare, när det gällde 
hvad andra kalla nöjen eller anse för njutnin- 
gar, var han frikostig när fråga uppstod om un- 
derstöd för vetenskapliga eller välgörande ända- 
mål. Så anslog han i flere år sitt arfvode som 
vaccinations-föreståndare till lön åt Läkare-Säll- 
skapets Bibliothekarie; så skänkte han en sum- 
ma af 2,000 R:dr B:ko såsom bidrag till inköp 
af samma Sällskaps nu ägande hus, och bekosta- 
de första möbleringen af dess samlingsrum; så 
anslog han ett betydligt pris för den bästa af- 
handling i pharmacologien, utarbetad efter Sven- 
ska Pharmacoperens uppställning; så afstod han 
silt arfvode som Öfver-Läkare vid Kongl, Krigs- 
Academien till inköp af medicinska böcker för 
Academiens Bibliothek m. n 


Med ett ord TrAFvenfent var aktningsvärd 
som läkare, som vetenskapsman, som medbor- 
gare och som menniska; kärlek och saknad äro 
fästade vid bans minne. 


320 


Medicinal-Rådet "TRAFVESFELTS utgifne 
Skrifter äro: 

Särskilt tryckte: 

Dissert. Acad. de Leucorrhoea. Pres. J. G. ÅCREL, 
Ups. 1796. 

Memorial till Ridd. och Adeln år 1809, inne- 
hållande förslag till vinnande af en mera 
allmän läkarevård på landet. 

Dictamen till Bidd. och Adelns protokoll, inne- 
hållande tillägg och förklaringar till ofvan- 
stående memorial, jemte anm. om medici- 
nalvården för arméen och inrättandet af ett 
Institut för Fält-Läkares danande &c. 

Anmärkningar vid Med. Facultetens protokoll i 
Upsala den 14 Mars 1810, så vidt det rö- 
rer förslaget om en mera allmän Läkare- 
vård på landet. Stockh. 1810, 

Anm. om nyttan och ändamålet af vetenskapli- 
ga föreningar emellan läkare och om sed- 
nare tiders Läkare-Sällskap. Stockh. 1812. 

Årsberättelser om Sv. Läkare-Sällskapets arbeten, 
för åren 1813 — 1817. 

Anm. om Hä Alöhistär ons lärande vid Rikets 
lägre läroverk. Stockh. 1818. 

Anförande till Kongl. Sundhets-Kollegii protokoll 
i anledning af Kongl Maj:ts Nåd. Skrifvelse 
d. b3 Mars 1921. Stocklralm 1822. 

Utlåtande till Kongl. Sundh. Koll. protokoll rö- 
rande Prof. Cederschjölds memorial om vis- 
sa förbättringar i helsogärden inom hufvud- 
staden. Stockh. 1827. 

Åminnelse Tal öfver Prof. Dokt. E. Gadelius, hål- 
lit för KK. VSA rö20Lr Stock os0. 
Sammandrag af Läkarnes åsigter och erfarenhet 
af den epidemiska Choleran i Asien och 

Europa. 3 Delar. Stockh. 1831 — 32. 
Fi ÖR 


32 
I K. V. Acad. Handlingar 


för 1809: Anus artif, och prolapsus intest. 
Ilei genom annulus abdom; — för 1813: Rön 
att genom tamponers införande stämma näs- 
blod; — för 1814: En händelse af strypsjuka. 

I Berzelii och Gadelii Vet. Journal för Läk. 
och Fältskärer: 8 Afbandlingar. 

I Sv. Läkare Sällskapets Handl. 83 Afhandlingar, 
utom Öfversigt af väderlekens och årstider- 
nas sjukdomar i och omkring hufvudstaden 
fr. o. m. f8rr t. o. m. 1831i samt Utdr. af 
de till K. Sundh. kolleg. inkomne sjuk-rap- 
porter fr. o. m. 1813 t. o. m. 1831. 

I Läkare-Sällskapets Årsberättelser: 70 meddelan- 
den. I Tidskr. för Läkare: 11 afbandlin- 
ar. 

ag butan i allmänna tidningarne ett stort 
antal af honom författade underrättelser till 
allmänheten + afseende på helsans vårdan-- 
de m. m, influtit. 


Kv. Aead. Handi, 2836. 21 


Biografi 
ÖFVER 


Friherre L. A. MANNERHEIM, 


FÖRSTE EXPEDITIOSS-SEKRETERARE, F. D. RIKSENS STÄNDERS 
JUSTITIE-OMBUDSMAN, KOMMENDÖR AF K. WASA-ORDENS 
STORA KORS. 


Friherre Lars Avcusr MaAnneErRnem, föddes d. 14 
Oct. 1749. Han var son af Öfverste-Löjtnanten 
vid den till Götheborg förlagda afdelningen af Ar- 
tilleriet, Öfversten Frih, JoHAn ÅuvGustIn MANner- 
Herse och Heresa Maria SöDERHJELM. Han studerade 
vid Upsala universitet från 1764 till 1769, och 
aflade der kansli-examen. I egenskap af stipen- 
diarius Helmfeldianus höll han, under sin stu- 
dietid, till firande af konungens födelsedag, ett 
tal på latin, som utmärkte en grundlig känne- 
dom af detta språk. Efter slutade studier inträd- 
de han i kabinettet för utrikes brefvexlingen, der 
han år 1771 blef andre sekreterare, eller hvad 
man den tiden kallade kansli-junkare i presi- 
dents-kontoret. Från detta embetsverk öfver- 
gick han 1775 till inrikes civil-expeditionen, 
der han ännu samma år utnämdes till Protokolls- | 
sekreterare. Under en resa, som han, åren 
1780—38: företog, 1 sällskap med sin slägtinge, 
den såsom ovanlig konstdomare ryktbare EnrREN- 
svärn, besökte han Frankrike, Schweitz, Italien, 
Sicilien, Malta och i hemvägen Venedig, Öster- 
rike och Tyskland. Efter hemkomsten 1781 be- 


323 
fordrades han till förste Expeditions-sekreterare 
och förblef vid denna befattning till 1789, då 
han, med anledning af Riksdags-förhållanden, be- 
gärte och erhöll afsked. Han egnade nu sin tid 
åt jordbruket och bergshandteringen: Han hade 
nemligen blifvit ägare af en andel i Horns bruk 
och af säteri-egendomen Näs i Roslagen. 

Bruks-societeter valde honom 1805 till full- 
mäktig, och kort derpå till ordförande, hvilket han 
fortfor att vara ända till 1834. Han svarade emot 
detta utmärkta förtroende på ett sätt, som lem- 
nade föga att önska, och utöfvade på Bruks-socie- 
teten ett stort och för den samma gagnande in- 
flytande. I de liberala och allmänt nyttiga åt- 
gärder, som från längre tid tillbaka utmärkt 
denne särdeles aktningsvärda korporation, deltog 
han med nitisk verksamhet, och en stor del der- 
ibland hade sitt upphof i den väckelse han der- 
åt gaf. Bergs-skolan i Fahlun, som under den- 
na tid blef inrättad på Statens bekostnad och 
genom inköp af framlidne Assessoren J. G. GAEns 
egendom i Fahlun med åtföljande laboratori- 
um, bibliothek, mineral-kabinett m. m. hade i 
Friherre Masserueim en ytterst verksam befor- 
drare. Hans åsigter, om denna inrältnings vigt 
för jernhandteringen, bidrogo hufvudsakligen till 
"de från Bruks-societeten utgående penninge-bi- 
drag, hvarigenom detta undervisningsverk för- 
sattes på en sådan fot, att kunna svara emot det 
dermed åsyftade ändamål, hvartill statsanslagen 
befunnos alltför knappa. 

Såsom representant vid Riksdagarna var han 
mycket verksam. Han bevistade redan 1778 års 
Riksdag. Vid Riksdagen 1786 var han ledamot 
af Expeditions-utskottet, Riksdagarne 1789 och 
1792 af hemliga utskottet. Vid 1809 års stats- 


324 


hvälfning var det MAnnerHeim som, på den i an- 
ledning deraf sammankallade Riksdagen, å Riks- 
salen föreslog den af den rådande meningen högt 
yrkade åtgärd, att den från riksstyrelsen skilde 
konungen skulle förklaras kronan förlustig och 
hans ättlingar från thronföljden uteslutas, hvilket 
af Rikets Ständer enhälligt antogs, och MANnnEr- 
HEM utvaldes till ordförande i det då för första 
gången bildade Utskott, som fick namn af Kon- 
stitutions-utskott, och hvars första åtgärd blef ut- 
arbetandet af en ny regeringsform samt öfriga 
densamma åtföljande grundlagar. Vid Riksdagens 
slut utvaldes MannerHeim till Bikets Ständers Ju- 
stitixz-Omdudsman, och blef således den första, 
som beklädde detta nya och vigtiga embete. Vid 
fyra på hvarandra följande Riksdagar återvaldes 
han till samma befattning; men vid den femte, 
år 1823, gaf han, före valet, i enskilta kretsar till- 
känna, att han i händelse af ny kallelse icke skulle 
emottaga detta förtroende, dels på grund af redan 
uppnådd hög ålder, och dels af det skäl att hans 
åsigter af detta Embetes utöfning ej öfverens- 
stämde med ideer, som då begyut göra sig gäl- 
lande, och blef i anledning deraf ej ånyo vald. 
Han egnade sig sedermera uteslutande åt sina 
enskilta och åt Bruks-societetens angelägenheter. 
Det sätt, hvarpå Friberre MANnnerneim med lugn 
och kraft fullgjort sitt kall, i egenskap af Rikets 
Ständers Justitie-Ombudsman, gaf honom så myc- 
ket större rätt till fäderneslandets tacksambet, som 
denna nya myndighet, ställd emellan styrelsen 
och folket, utöfvad med mindre säker takt än hans, 
lätt hade kunnat föranleda åtskillig oreda under 
ett ännu icke häfdvunnet statsskick. 

Friherre MAnnErRHEImM utnämdes d. 3 Juli 1809 
till Kommendör med stora korset af Wasa-orden; 


325 


och då, vid hans afträdande från Ombudsmans- 
Embetet, högre värdighet och utmärkelse sattes 
i fråga, undanbad han sig dem. Han var under 
en lång följd af år och intill sin död ledamot 
af Tabell-kommissionen. Upsala universitet med- 
delade honom Juris Utriusque Doktorsgraden. 
Vid Landtbruks-Academiens instiktande utnämdes 
han af Konungen till denna Academies heders- 
ledamot. Vetenskaps-Academien invalde honom 
till ledamot af dess g:de klass den 14 Jan. 
1835, såsom en rättvis och länge förtjent gärd 
af dess erkänsla för Friherre MAnnEerurins för- 
tjenster om spridandet af Bergsvetenskapens grund- 
liga studium bland dem, som egna sig åt denna 
industri-gren. 

I den böga åldern af 83 år och 5 månader 
atled har i Stockholm efter en kort sjukdom 
den +8 Mars 1835. 

Friherre MANnERHEIm var gift med Sopua 
WaDENSTJERNA, Som efter 45:årig sammanlefnad 
bortgick före honom 1830. Med henne hade han 
3:ne, ännu lefvande döttrar, nemligen: 

FREDRIKA CAROLINA, gill med Öfver-inten- 
deoten och Riddaren af K. Nordstjerne-Orden 
FREDRIK SAMUEI, SILVERSTOLPE. 

Aucusta Uunica, gift med Majoren, Grefve 
B. ÖXENSTJERNA 

och Soria HELEsA, som ännu är ogift. 

Friherre MaAnnwerurim var till kroppsställning 
lång och mager. Hans ansigte uttryckte alfvar- 
samhet, men hans umgänge var lekande och fullt 
af satiriskt skämt, likväl af den natur att mera 
roa än såra, men alltid innebärande en djup, dock 
lätt uppfattad mening. Han ultryckte sig i skrift 
särdeles lyckligt i det skämtsamma och satiriska, 
till och med i bunden stil, men alllsamman var 


326 


ögonblicks-foster, fattadt i pennan endast för hans 
närmare umgänges-krets. Hans hela kf var en 
kedja af verksamhet. I allmänna ärender hade» 
ban en ovanligt säker blick, lugn och alfvar vid 
deras utförande. Han hade ingen menniskofruktan 
och yttrade utan omsvep öppet hvad han visste 
sant vara. Hans i ungdomen klassiska studier 
fortsattes hela lifstiden igenom. Han var mycket 
skicklig i så väl teckning, der han i synnerhet 
lyckades i karrikaturen, som i hvarjehanda hand- 
arbeten; sysselsatte sig med dessa ofta en del af 
dagen, då alfvarligare göromål ej upptogo tiden, 
och fortfor dermed ända till sena ålderdomen. 


Af honom utgifne tryckta skrifter äga vi: 


1:0. Tankar om följderna af en vidsträcktare 
frihet uti tackjernshandeln och uti stång- 
jernstillverkningen, än författningarna med- 
gifva. Stockh. 1825. 

2:0. Öfversättning af B. ConstAnts skrift: Om 
eröfrings-systemet och om usurpationen i 
deras samband med odlingen i Europa. 


Biografi 


ÖFVER 


Magr. NILS JOHAN BERGSTEN, 


LOG. ET NATH. LECTOR VID GYMNASIUM I GEFLE. 


N. J. Bercsten föddes i Upsala d. 22 Maj 1759, 
der hans fader, Magr. CARL BErRCstEn då var Kon- 
rektor vid Katedral-Skolan, hvarifrån han sedan 
flyttades, såsom Hist. et Moral. Lector till gym- 
nasium 1 Gefle. Hans moder hette Ingrip Eu- 
SABETH LEUrstTADIUS. — Efter slutade skolstudier 
vid gymnasium i Gefle, blef han 1772 student 
vid universitetet i Upsala. Lika med andra 
föga bemedlade ynglingar måste han använda en 
längre tid af sina ungdomsår på privatundervis- 
ning, så alt han först tio år sednare, 1782, hann 
taga den filosofiska graden 1 Upsala. Hans gra- 
dual dissertation innehöll: Controversia de Lo- 
garitlhmis numerorum negativorum. P. i:ma. Han 
hade valt matematiken till sitt hufvudstudium, 
och hade der gjort mer än vanliga framsteg; i 
anledning hvaraf han, efter att hafva, såsom 
Preses, försvarat en sednare del af den nyss- 
nämda gradual dissertationen, 1788, antogs till 
Docens 1 matematiken vid universitetet. Vid in- 
träffad ledighet vid Gefle gymnasium utnämdes 
han 1792 till Log. et Math. Lector derstädes, 
ett embete som han med utmärkt bifall i 36 år 


328 


förvaltade. Då hans ålderstigne fader år 1801 
afgick från inspektionen öfver elementarskolan i 
Gefle, blef detta förtroende åt sonen uppdraget, 
hvilket han till sin död förvaltade. Här fram- 
flöt hans lefnad i stilla men oafbruten verksam- 
het, som endast på ålderdomens dagar förmin- 
skades. I sitt 70 år begärde och erhöll han, år 
1828, tjenstledighet, och hädankallades g år der- 
efter, d. 25: Febr. 1837. 

Lektor BErRGstEn var en man af stark kropps- 
byggnad, enkel, allvarlig hållning och ett älsk- 
värdt umgänge. Han var sedan 1801 Ledamot 
af Vetenskaps-Academiens matematiska klass och 
har riktat "Academiens Handlingar med talrika 
arbeten i sin vetenskap. Han var dessutom Le- 
damot af Uppfostrings-Komiten, af Bibelsällska- 
pet och Samfundet Pro fide et Christianismo. 

Följande Afhandlingar af Lektor BERGSTEN 
finnas i Vet. Academiens Handlingar intagne: 

Om elliptiska och  cirkel-sektorer, som äro 
commensurabla med hela arean och tagne i en 
aritmetisk progression; 1789. Om krokliniers hy- 
perboliska, paraboliska och elliptiska böjningar; 
19009. 

Om de oändliga grenarna i vissa kroklinier, 
hvilkas konstruktion beror af ett gifvet förhållan- 
de emelian föränderliga vinklar; 18:10. 

En lätt metod att upptäcka hufvudegen- 
skaperna af den kroklinien, i hvilken en kropp 
föres, när den drages till en gifven punkt af en 
centripetalkraft, som är proportionell mot nå- 
gon dignitet af afståndet; 1813. 

En händelse, som förekommer vid Taylors 
theorem, förklarad; 1814. | 

Algebraiskt problem upplöst; 1820. 


329 


Anmärkningar vid elt problem, som är in- 
fördt i Vet. Acad. Handl. för 1813; 1833. 

Efter hans död hafva hans arfvingar till 
Kongl. Academien förärat 9 folio-häften mate- 
matiska manuskripter af Lektor BerGstens hand, 
hvilka i Academiens bibliotek förvaras. 


Biografi 
ÖFVER 


Grefve GEORG ADLERSPARRE, 


EN AF RIKETS HERRARP, M. M. 


Grorc ADLERSPARRE har inväft sitt namn i Sve- 
riges Historia för hans tid, så att skildringen af 
hans lefnadshändelser egentligen tillkommer Häf- 
datecknaren. Vi skola derföre här inskränka oss 
till en ganska enkel och kort berättelse om hans 
förnämsta lefnadshändelser, och till anförandet af 
hvad han på kunskapernas fält uträttat, hvilket för 
sig vore nog, alt i ett oförgängligt minne bevara 
hans namn. 


Han föddes i Jemtland d. 28 Mars 1760. 
Fadren, Öfverste-Lieutenanten CHRISTOPHER ÅD- 
LERSPARKE, hade genom sina förtjenster vunnit ade- 
lig värdighet 1757, och hade förut hetat Curi- 
sTOPHERSON. Hans moder hette EBBA SopHiA PrAn- 
TING BERGLOD. 

Efter slutade studier i Upsala antogs ÅDLER- 
SPARRE 1775 till Korporal vid Lifregementet till 
häst, der han under 18-årig tjenstetid efter hand 
avancerade till Ryttmästare. Under denna mi- 
Jitär-befaltning hade han tillfälle, att göra en re- 
sa till Tyskland och besöka de då 1 krigshisto- 
rien mest utmärkta ställena i detta land. Han 
bivistade fälttåget i Finland åren 1788—90, och 
råkade dervid under utförandet af ett väl an- 


331 


lagdt, men icke efter beräkning understödt, fö- 
retag 1 Rysk fångenskap. Efter återkomsten till 
fäåderneslandet utnämdes han till Riddare af 
Svärds-Orden 1790. Skickades af Gustar II år 
1791 i ett hemligt uppdrag till Norrige. Efter 
de bedröfliga händelser, som 1792 föranledde 
ombyte i Rikets styrelse, begärde och erhöll han 
afsked, och sysselsatte sig, under den ledighet 
från tjenstegöromål som" derigenom vanns, ifrigt 
och verksamt med litterära arbeten. Då Sverige, 
under GustAF Apborfs regering 1808 befann sig 
1 ett trefaldigt krig med Ryssland, Danmark och 
Frankrike, ingick ÅAbDLERsPARRE åter i krigstjenst 
och" emottog såsom Öfverste-Löjtnant befäl öf- 
ver en afdelning af den mot Norrige skickade 
Vestra armen, under Generalen Friherre Arm- 
FELTS Öfverbefäl. Han nedlade likväl, med Ko- 
nungens tillstånd, ännu samma år, sin befatt- 
ning vid armen. — Men då, under denna för 
fäderneslandets sjelfständighet hotande tidpunkt, 
regenten syntes oförmögen att rädda det ur stor, 
ögonskenlig, öfverhängande fara, fattade ÅDLER- 
sPARRE det djerfva, men äfventyrliga beslut att 
med väpnad hand flytta rikets styrelse till an- 
dra händer. Vestra arméns förtroende till hans 
mod och statsklokhet skänkte honom dervid 1809 
villigt öfverbefälet, och efter ingånget stillestånd 
med Norrska armens anförare, som sedermera 
utkorades till arfvinge af Svenska spiran, upp- 
bröt ÅDLERSPARRE med armen och marscherade 
till hufvudstaden. ÅApDreErspaArres afsigter hade till 
den grad allmänna rösten för sig, att då hans 
uppsåt blifvit bekant, utfördes i Stockholm, in- 
nan han hunnit tillryggalägga stort mer än hallf- 
va vägen, det åsyftade ombytet af regent, lugnt 
och utan manspillan, så att då han inryckte i 


332 

Stockholm, återstod för den väpnade styrkan in- 
gen annan åtgärd, än att bibehålla ordning och 
trygghet under de öfverläggningar, vid hvilka 
ej endast regentens person, utan också styrelse- 
sättet skulle ombytas. ÅDLERSPARRE intågade i 
spetsen för en afdelning af Vestra turn (Stock. 
holm d. 22 Mars 1809 och kallades genast till 
Ledamot af Riksföreståndarens konselj. Den 

Juni utnämdes han af Kon. Carr XIII till Le- 
damot af det då inrättade Statsrådet och i ar- 
men till Öfverste och General-Adjutant. Den 29 
Juni uppböjdes han i Friherrligt stånd. Den 3 
Juli utnämdes han till Kommendör af Svärds-Or- 
den. Återgick samma år i spetsen för Verm- 
ländska fördelningen af Vestra armén tll Nor- 
rige, hvarvid han hade det uppdrag, att under- 
handla med Prins CHristIAn ÅUGUsST om anla- 
gandet af thronföljden. Ännu samma år blef öf- 
verbefälet öfver Vestra armen åt honom upp- 
draget, hvilket han sedan innehade till freden 
med Danmark. 1810 d. 7 Januari emottog ban 
Prinsen thronföljaren, som sedermera antog nam- 
net Carr AvGcust, och beledsagade honow till 
Stockholm. Han erhöll på egen anhållan der- 
om, i Maj månad, 18:t0 afsked från Statsråds- 
Embetet, och utnämdes till Landshöfding öfver 
Skaraborgs Län. 18:11 d. 25 November ubgänn.- 
des han ”till Kommendör af Svärd-Ordens Stora 
Korss, 1816 d. 17 Nov. till Grefve, d. 4 Juli 
1817 till en af Rikets Herrar, d. 11 Maj 1818 
till Riddare och Kommendör af K. M. Orden, 
och nedlade d. 24 Febr. 1824 sitt embete så- 
som Landshöfding, hvarefter han tillbragte sina 
återstående dagar på sin egendom Gustalsvik i 
grannskapet af Christinehamn. Denna tid egna- 
de han dels åt jordbruket, hvars förbättring och 


333 


rationella behandling, från hans tjenstlediga tid 
under mannaåren, utgjort ett hufvudsakligt före- 
mål för hans verksamhet, och dels åt redigeran- 
de af handlingar hörande till tidens Historia. 

Hans Excellens Grefve ApvrersrarrE afled på 
Gustafsvik d. 23 Sept. 1835 i sitt 76 år. 

Han var en man af stor och stark kropps- 
byggnad. Haus umgängessätt var förtroligt och 
gladt. Han skämtade gerna, leende och stun- 
dom bitande öfver hvad han fann dåraktigt i 
sin tids tillställningar elier öfver hvad han an- 
såg vara sig tillfogadt oförrätt. Efter den stats- 
hvälfning, bvari han haft en så väsendtlig del, och 
vid hvars i början ovissa utgång han för fäder- 
neslandets: bästa äfventyrade sitt eget, älskade 
han icke att deltaga i styrelsemaktens utöfning, 
från hvilken han vid första passande tillfalle 
drog sig tillbaka till den stillare verksamhet, för 
hvilken han kände sig mera egentligt egnad, och 
med detta naturanlag fann han sig ofta besvä- 
rad af den yttre glans, till hvilken händelser- 
na fört honom och som han aldrig eftersträfvat. 

Han var sedan 18:10 gift med Lovisa Linp- 
ROTH, som öÖfverlefver honom och hade, i detta 
äktenskap, följande barn: 

Carr Auvoust, Under-Löjtnant vid VWVerm- 
lands Fältjägare. 

Lovisa Mari, som ganska kort öfverlefde 
honom, 

GeorG Axet, Under-Löjtnant vid Svea Ar- 
tilleri och 

RuporF, som vid fadrens död ännu var min- 
derårig. 

Han var sedan 1801 Ledamot af Vetenskaps- 
Academien. — Han innehade Presidium under 
första hälften af 1804. 


334 


Grefve AprerspARrRE har utgifvit följande ar- 
beten: 

1. Lefvernes-beskrifningar öfver namnkun- 
niga Statsmän. 2 D. Stockh. 1793—5. 

2. Krigssamlingar. 4 Delar Stockh. 1794 —038. 

3. Läsning för Landtmän. 3 Häften. Swockh. 
1795—6. 

4. Läsning i blandade Ämnen, 5 årgångar. 
Stockh. 1897—1801. 

Den sjette årgången, som 1802 begynt ut- 
gifvas, blef indragen och fortsättningen af detta 
periodiska arbete derigenom afbruten. Utgifva- 
ren var anonym. Mot Boktryckaren anställdes 
en rättegång, som blef vidlyftig och ådrog ho- 
nom beständig censur för allt hvad han seder- 
mera tryckte. De dervid förde protokoller äro 
af trycket utgifne. 

5. Engelska sättet att leda vatten från mos- 
sar och annan sank mark, efter Elkingtons grund- 
satser. Öfversättning 1 sammandrag. Stockh. 1803. 

6. Tal om den förtjenst, som uppkommer 
af bemödandet för fäderneslandets ekonomiska 
förkofran. Vid Presidi nedläggande i Vet. 
Acad. 1804. 

7. Ekonomiska Annaler, med Kongl. Maj:ts 
nådigste tillstånd utgifne af dess Vetenskaps-Åca- 
demie. 8 Band. Stockh. 1807—38. 

3. Strödda anmärkningar om boken Tessin 
och Tessiniana. Stockh. 1820. 

9. Svar på en af den föregående föranledd 
antikritik. Stockh. 1821. 

10. Blick på de äldre Wasa-Konungarnes 
isynnerhet Carr IX:s och Carr XI:s regentvär- 
de. Stockh. 1821. 

11. Handlingar rörande Sveriges Historia, 
3 Delar. Stockholm 1828—32, hyilka egentli- 


300 


gen utgöras af Will: utgifvaren adresserade bref 
näst före och under 'revolutionstiden. 

Äfven detta arbete ådrog utgifvaren en rät- 
tegång, i hvilken han blef sakfäld, men hvilket 
dock Scke hindrade: fortsättningen der 

Till flera af dessa ME särdeles 3, 4, 7 
och 11 var Grefve AprerspArrE hufvudsakligen 
blott utgifvare, och ehuru flera artiklar deri äro 
skrifna af bonom, så var dock det mesta på hans 
anmodan författadt af andra. Grefve ÅDLERSPARRE 
hade en stor förkärlek för döljandet af namnet 

å författarne till afhandlingar i de periodiska 
skrifter han utgaf; han ville att ämnet skul- 
le för sig sjelf” tala till läsarens öfvertygelse, 
utan inflytande af dennes begrepp om författar- 
nes personlighet, Han delade frikostigt med des- 
sa hvad skrifterna inbragte, och lät dem dessu- 
tom aldrig märka, när vinst på arbetets försälj- 
ning uteblef. Han sökte icke att i dessa sjelf 
anses för upphofsman till någon artikel, icke ens 
till hvad som verkligen flutit från hans egen 
penna. 

Författaren till denna korta minnesteckning 
har varit hans medarbetare i ett af dessa perio- 
diska skrifter, och erkänner med skyldig tack- 
samhet, att medarbetarens arfvode ofta frikostigt 
bestämdes mera efter dennes behof af understöd, 
än efter skriftens afsättning i bokhandeln. 

Af smärre afhandlingar och skrifter af Gref- 
ve ÅDLERSPARRE känner man: 

Ode öfver Medborgarens pligter. Sv. Parnas- 

Sen 1784. Aug. s. 225. 

Berättelse om Revolutionens utbrott i Wermeland 

1810. I Hist. Tafla af GustArF Aporr IV:s 

sednaste regeringsår. Afd. III. Bil. N:o 30, 


Så 975- I 20, 


en RR 


336 


Proclamation dat. Carlstad d. 7 Mars 1809. Ibid. 
Bil. N:o 31, s. 121—95. 

Samtal i de dödas rike. 

Om lätta truppers bildande 

Tvenne häften Ungdomsförsök i Skaldekonst. 


Bio- 


Biografi 
ÖFVER 


Doktor C. ROSÉN von ROSENSTEIN, 


ERKEBISKOP, ANDLIG LEDAMOT AF K. M. ORDEN, EN AF DE XVII 
I SVENSKA ACADEMIEN. 


Carr von Rosensten föddes i Upsala d. 13 Maj 
1766. Han var son af Medicine Professorn SA- 
MUEL ÅURIVILLIUS och dottlersson af Medicine Pro- 
fessorn, sedermera Arkiatern Nirs RosÉn vVOn 
Rosensten. Efter hvad den tiden stundom bru- 
kades, alt inom lärdomsklassen utmärka en fa- 
ders förtjenster genom adelig värdighet, tilldelad 
åt hans afkomlingar, upptogos Auruviunun barn 
på Rosenstess ätt å Riddarhuset, och buro. re- 
dan från yngre år sin morfaders namn. ' CARL 
var den yngste af Avuvriviunu fem söner"), af 
hvilka de två äldsta lika med honom bidragit 
att. öka frejden af namnet på en ätt, som med 
CARL Vv. ROSENSTEIN utslocknade. 

Den unge MNRosenstens studier gjordes vid 
den högskola der hans far och morfar voro lä- 


t) Hans äldre bröder voro Macnus, Contre-Amiral 
och K. af K. Svärds-Orden; Peter Herman, Guver- 
nör på S:t. Barthélemy, Öfverste-Löjtnant och R. 
af K. Svärds-Orden; Samver, Cabinetts-Sekreterare 
och JomAn MaATuras. 


K. V. Acad. Handl. 12836. 22 


338 


rare. Hans naturliga anlag voro större än van- 
ligt, och underhjelptes af en minnesförmåga, som 
varit ansedd för slägtegenskap inom Rosenstein- 
ska ätten. Vid de disputationsakter, som 1786 
blifvit så ryktbara genom Gusrtar III:s närvaro” 
och den uppmärksamhet konungen fästade vid 
de ynglingar, som då hade tillfälle att utmärka 
sig, var CARL Vv. Rosensten en af respondenter- 
ne, och utförde så skickligt sitt åliggande, att det - 
förklarades giltigt för den såkallade dissertation 
pro exercitio. 2 år sednare undergick han exa- 
men för den filosofiska graden, med den ut- 
märkelse framför sina talrika medtäflare om la- 
gern, att han vid den derpå inträffande promo- 
tionen erhöll första hedersrummet. Han hade med 
förkärlek bearbetat de klassiska språken och för- 
svarade såsom Pr&eses i tvenne afdelningar ett 
Specimen artificii homerici in exprimendis ani- 
mi adfectionibus, men han egnade sig, efter des- 
sa förberedande filosofiska studier, åt theologi- 
en, och aflade 1790 ”Theologie Candidat- samt 
1792 Theol. Licentiat-examen. Redan efter det 
förra af dessa prof antogs han till Docens i 
denna fakultet. Han blef 1791 prestvigd och 
anställd såsom extraordinarie sqvadrons-predikant 
vid K. Lif-regementet. Kort derefter samma 
år yppades för honom det lyckliga tillfället, att 
i egenskan af skepps-predikant åtfölja en expe- 
dition, som under hans äldsta brors, då varan- 
de Öfversten M. v. Rosensteins befäl, afgick till 
Marocco, och derigenom vann han bekantskap 
med åtminstone så mycket af andra länder, som 
under denna flottas besök i åtskilliga hamnar 
stod att vinna. Han återkom till fäderneslandet 
1792, och befordrades 1793 till Regements-pa- 


stor inom samma regemente, der han förut varit 


339 


extra-ordinarie predikant. 1796 utnämdes han 
till kyrkoherde i Kumla regala pastorat i Neri- 
ke. Denna församling bevarar i tacksamt minne 
hvad han, under de 13 år han der innehade pa- 
storsvården, uträttat såsom nitisk själasörjare, Så- 
som ordningsman, såsom stöd för den fattige och 
den olycklige, och slutligen äfven såsom jordbru- 
kare. Han var under denna tid Sekreterare vid 
det i Örebro Län inrättade Hushållssällskap, som 
derunder hade en period af mycken verksamhet. 
1809 efterträdde han LEnnBErRG såsom Biskop i 
Linköpings stift, och 1819 Linpsrom på Erke- 
biskops-stolen. 

I egenskap af Biskop i Linköping deltog Ro- 
SENSTEIN 1 riksdagen 1809—11, hvarvid Sveri-. 
ges genom 1809 års revolution förändrade stats- 
skick uppgjordes; han utnämdes till ståndets vi- 
ce-talman, en värdighet som han äfven vid de 
följande riksdagarna innehade, till dess han emot- 
tog talmansplatsen såsom Erkebiskop. Till det 
maktpåliggande kallet, att såsom ledamot af Con- 
stitutions-utskottet deltaga i utarbetningen af ri- 
kets nya grundlagar, valde honom hans stånds 
förtroende och i detta värf tog han en ganska 
verksam del. — Hvad han i egenskaperna af 
vice-talman och talman i öfrigt uträttat vid 
detta och de följande riksmötena tillhör häf- 
datecknaren. Såsom Biskop älskade han ord- 
ning och frid, och vann genom sina lämpor bå- 
da, tillika med det underlydande Presterskapets 
aktning och tillgifvenhet. För uppfostringsver- 
kens bästa var han mycket nitisk, särdeles för 
den så kallade klassiska bildningens oförkränkta 
bibehållande. Att han i öfrigt uppfyllde sitt kall 
med drift och sann fosterlandskärlek, derom vitt- 
na de utmärkelser ban under dessa värf erhöll. 


340 


Han emottog 1809 Th. Doktors-graden och 
besvarade vid promotionen Doktors-frågan. S. år 
utnämdes han till ledamot af Nordstjerne-Orden, 
1818 till Kommendör af samma Orden och till 
Riddare af Kon. Carr XIII:s Orden, 1829 till 
andelig ledamot af Kongl. Maj:ts Orden. 

Sedan 1809 var han ledamot af Vetenskaps- 
Academien och förde 18:15 under förra hälften 
af året Presidium. — 1819 blef han invald till 
en af de 18 i Svenska Academien och tog sitt 
inträde d. 10 Apr. 1820 med ett Åminnelsetal 
öfver Erkebiskopen Jac. AxerL Linperom. — Han 
var dessutom Heders-ledamot af Kongl. Vitter- 
hets, Historie- och Antiqvitets-Academien och 
af Vetenskaps-Societeten i Upsala; ledamot af 
Landtbruks-Academien, Musikalisa Academien, 
Vetenskaps- och Vitterhets-Sällskapet i Götheborg, 
Sällskapet pro Fide et Christianismo, Bibelsällska- 
pet, Sällskapet för utgifvande af handlingar i Skan- 
dinaviens Historia, Komiten för utgifvande af 
Seriptores rerum Suecicarum medii evi, Nordiska 
sällskapet i London och Vetenskapssällskapet i 
Trondhjem. ; 

Han gifte sig 1793 med Henriette EuisAa- 
get CedeRstTRÖM, dotter af Öfversten, Friherre 

rAEs CeEDErRstRÖM. Efter ett 44-årigt barn- 
löst äktenskap öfverlefver honom hans sörjande 
maka. ; 

Han hädankallades d. 2 Dec. 1836 på dess 
egendom Brunna vid Upsala, i sitt 71 lefnadsår 
efter en kort sjukdom. 

Erkebiskopen von Rosensten hade en stark 
kroppsbyggnad af medelstorlek. Hans anletsdrag 
voro öppna, glada, intagande, och buro helsans 
friska färg. Hans personlighet hörde till de älsk- 
värdaste och blefve just derföre svår att teckna, 


JAI 
att sanningen -deri lätt skulle taga färg af oöf- 
verdrift. Hans umgänge var gladt, underhållan- 
de och lärorikt, och hans glada lynne bibehöll 
sig ungdomsfriskt till slutet af hans lefnad. 

Af Erkebiskop Rosensten hafva följande skrif- 
ter blifvit från trycket utgifne: 

Beskrifning om Elkingtonska dikningssättet in 4:0. 

Åtskilliga afhavdlingar angående Landthushbåll- 
ningsföremål 1 Örebro Läns Hushållssäll- 

- skaps Handlingar. 

Riksdagspredikan 1809. 

Inträdestal i Svenska Academien d. 20 Apr. 1819, 
innehållande Erkebiskop Linpsroms minne. 
Sv. Ac. Handl. från 1796 IX 180. 

Det underd. betänkandet af den första Uppfost- 
rings-komiten, på hvilket den år 1820 
utgifna Skolordningen grundar sig, är äf- 
ven af honom fattadt i pennan. 

Flera af hans anföranden under riksdagarna, sprid- 
da i de tryckta riksdagshandlingarna, äro af 
ett stort värde. 


Biografi 
ÖFVER NE 


ADAM AFZELIUS, 


MED. "DOCTOR, E. O. MED. PROFESSOB. 


Åvam Arzenumws föddes i Larfs församling af Skara 
Stuft den 8:de Oktober 1750, och var den äldste 
af de 3:ne bröder, genom hvilka Afzeliska nam- 
net vunnit en rättvis ryktbarhet. Hans fader var 
Kontrakts-prosten Arviop Arzeuius, och modren 
CATHARINA BrismAn. Sedan han genomgått Skara 
skola och Gymnasium, inskrefs han som Student 
vid Upsala universitet hösten 1768. Efter att 
sjelf hafva författat och utgifvit exercitie- och gra- 
dual-disputation under Professor C. AuRIVILLI 
presidium, promoverades han 1776 till Pbilo- 
sophie Magister, och kallades följande året till 
Docens i Oriental-språken, åt hvilkas studium 
han bitintills hufvudsakligast egnat sin tid. År 
1778 anställdes han som E. O. Amanuens vid 
Academize-bibliotheket och 1780 som E. O. Ad- 
junkt i Filosofiska fakulteten. Eburu ÅFzELius 
förvärfvat grundliga insigter på den bana han 
sålunda vid Academien beträdt, var dock hans 
håg, och det redan ifrån yngre åren, hufvudsak- 
ligen riktad åt Naturvetenskaperne. I en tid då 
den store LinnÉ med förundransvärd skarpsin- 
nighet tolkade naturens lagar, och sjelf ledde 


343 


undervisningen i dessa ämnen vid det läroverk 
der ArFzeEnius vistades, kunde hans för naturen 
känsliga sinne, i likhet med så mången ynglings, 
icke annat än väckas till dess närmare studium. 
Han hade ock med den framgång vinnlagt sig 
derom , att han efter fullgjordt specimen i Medi- 
cinska Fakulteten år 1785 utnämdes till Botanices 
Demonstrator. En vacklande helsa, och en brin- 
nande håg att närmare lära känna främmande 
verldstrakters talrika naturalster, hade hos honom 
upptändt en liflig önskan att företaga någon vid- 
sträcktare resa, hvartill utsigter för honom yppa- 
des, då han om hösten 1789 fick tillfälle öfver- 
resa till London, der han vistades till 1791, 
hvarefter ban, Sätta han genomrest hela Eng- 
land. och Skottland, erhöll tillbud att som Na- 
turhistoricus åtfölja Engelska Ambassaden till Pe- 
king under Lord Macartseyr. Han föredrog dock 
en annan resa, nemligen till det af Tugelskäd. 
nen anlagda nybygget Sierra Leona. Efter - 
Års vistände på denna kust återreste han för en 
kortare tid till Eagland; men återvände redan 
1794 till den nya kolonien, der han snart hade 
missödet se detta samhälle af Fransmännen för- 
störas och sig sjelf beröfvas allt, utom de samlin- 
gar han dessförsinan till Europa afsändt. Ge- 
nom sina Engelska vänners bemödanden försattes 
ban dock i stånd, att till en del ersätta de veten- 
skapliga förluster han lidit, och han återvände 
"med sin nya skörd till Lohdon år 1796. Här fö- 
restod han 1797 och en del af 1798 Sekreterare 
befattningen äd Svenska Legationen. Under den- 
na tid tillsändes honom Doktors-diplomet från 
Medicinska Fakulteten i Upsala. Efter 10 års 
frånvaro från Fäderneslandet, återvände han 1799, 
sedan han från London afrest till Christiamia och 


344 


besökt en stor del af Norrige. Återkommen till 
Upsala, valdes han af det Sällskap. som der bil- 
dat sig för Naturhistoriska forskningar, under 
namn af det Zoophytolithiska, eller sedan Linne- 
ska Institutet, till dess ständiga Preses, och be- 
stred dessutom Botanices Professorns föreläsningar 
under 3:ne terminer. År 1812 förordnades han 
till Materie medice och Dietetice Professor E. O. 
med säte och stämma i Medicinska Fakulteten, och 
var 1817 Promotor i denna Fakultet. Jemte sin 
yngre broder, Chemie-Professorn JoHAN ÅFZzELIUS 
emottog han år 1827 som Jubel-Magister den för- 
nyade lagerkransen. 

Redan kort efter sin återkomst till fädernes- 
landet, eller år 1801 hade han ingått i äkten- 
skap med ÅnnA SopHia Dassav, dotter af Super- 
cargen vid Ostindiska Kompaniet i Götheborg 
Jo. Dassav. I detta äktenskap ägde han 11 barn, 
hvaraf 8 öfverlefva honom. De sista åren af sin 
lefnad tillbragte Arzenivs tjensifri, och afled den 
30 Jan. 1836 i den höga åldern af 86 år. 

Om Apvam ÅArzenivs icke 1 snille kunde mä- 
ta sig med sina bröder, ägde han likväl genom 
sina vidsträckta resor och grundliga studier en rik 
erfarenhet och riktade i synnerhet naturalhistorien 
med många gagnande upptäckter. Efter honom 
är växtslägtet Afzelia uppkalladt, och örterna 
Amomum Afzelii, Rosa Afzeliana, Calymperes Af- 
zelii samt Insekterna Tortrix Afzeliana och My- 
labris Afzelii bära hans namn. 

Utom af Kongl. Vet. Academien, till hvars 
ledamot han frånvarande invaldes 1791, och der 
han vid sin död genom åldern innehade det 
första rummet, var han medlem af följande lär- 
da och gagnande samfund: The Linnean Society, 
The Royal Society, Academia Nature Curiosorum, 


345 


Kongl. Vet. Societeten i Upsala, Svenska Läkare- 
sällskapet, The Horticultural Society och The Me- 
dico-Botanical Society i London samt af Upsala- 
läns Kongl. Hushbållnings-sällskap. 

De hufvudsakligaste af honom utgifna skrif- 
ter äro: Egenuhändiga anteckningar af CARL VON 
LinsÉ om sig sjelf, hvilket arbetes ordnande och 
utgifvande Arzeuws på hög befallning besörjde, 
och som i hans sednare år utgjorde bans käraste 
sysselsättning; Linneska Institutets Skrifter, r:a häf- 
tet; 1 Kongl. Vet. Acad. Handlingar: Afhandling 
om Svampslägtet Helvella; Anmärkningar vid Sven- 
ska växternas kännedom; Ardea atricapilla, en 
ny fogel från Sierra Leona; I Transactions of 
the Linn. Society: The botanical history of Trifo- 
lium alpestre, medium and pratense: Observa- 
tions on the genus Pausus; I Nova Acta Reg. 
Societatis Upsaliensis: De Antilopis in genere et 
specialim guineensibus; I Wadströms Essay sur 
Ja Colonisation: Rapport sur les objects d'histoire 
naturelle, qu'offre la nouvelle colonie de la Sierra 
Leona. Dessutom har han lemnat bidrag till 
Retzii' Prodromus Florg&e Scandinavize, till Smiths 
2 Ed. af Linnés Flora Lapponica och till Wi- 
therings Arrangement of British Plants, samt 
presiderat för 32 Academiska disputationer, hvar- 
ibland: De Rosis Svecanis; Remedia Guineen- 
sla Öc. 


Biografi 
ÖEVER 


NIELS TRESCHOW, 


THEOL. OCH PHILOS. DOCTOR, NORSKT STATS-RÅD, KOMMENDÖR 
AF KONGL. NORDSTJERNE-ORDEN, RIDDARE AF KON: CARL XIURS 
ORDEN SAMT AF KONGL. DANSKA DANNEBROGS-ORDEN. 


Den man, som med jemna och säkra steg, än 
på vetenskaper nas, än på embetsverkens bana, eg- 
nat sina krafter åt samhället, och som på en 
gång, under dess skakningar, uppfordrad att be- 
träda statsmannalifvets mindre kända väg, likväl 
icke tvekar alt med beslutsambet och utan vack- 
lande emottaga uppmaningen; en sådan man vi- 
sar ett mod, värdigt den högre medborgerlighe- 
ten. En sådan man var Stats-Rådet Treschow. 
Niels Treschow föddes den 5 Seplember 
1751, på Strömsöe uti Drammen i Norrige, den 
äldste af 6 Syskon. Hans Fader, Peter Tre- 
schow, .var handlande, och härstammade ur- 
sprungligen från Tyskland. Modren, Anna Ju- 
dithe Bosen, var af gammal Hört slägt.  Bå- 
da voro uppfostrade i Mähriska Brödraförsamlin- 
gens grundsatser, och bibragte sonen den reli- 
glösa bildningen i enlighet med dessa läror: en 
omständighet, som synes bafva inverkat på den 
bliffande Filosofens egna systemer i framtiden. 
Först uppfostrad på landet, till sitt 8:de år, 
anförtroddes han vid denna ålder åt Kapellanen 


347 
i Drammen, Peder Nyborg Hesselberg, till 


undervisning i vanliga skolstudier. Äfven denne 
lärare hörde till samma religionssekt som yng- 
lingens föräldrar. 

Treschow framställer i biografien öfver sig 
sjelf, och med anledning af försummelsen af hans 
egna grundstudier, den fråga, om icke nödvän- 
digheten att på egen hand leta sig fram den mö- 
dosammare vägen till kunskaper, tilläfventyrs läg- 
ger en säkrare grund för deras skeende utveckling, 
än de lättade metboder, som lärare och författa- 
re använda, att, på genvägar, bibringa en bråd- 
mogen förståndsodling. Han synes tro, att ge- 
nom ålnjutandet af dessa fortskyndande hjelpme- 
del, man lätt hinner till den punkt, der vetan- 
det en längre tid stadnar, medan sjelfförtroendet 
insöfver i säkerhet. Den erfarenhet han sjelf sam- 
lat, om fördelarne af eget sträfvande till kunskaps- 
vinning, styrkte honom för framtiden i denna 
öfvertygelse. Sålunda hade han, efter någon öf- 
ning i latinsk stilskrifning hos en aktringsvärd 
prestman i Christiania, Slotts-Pastor Joh. Green, 
på egen hand inhämtat öfrige erforderliga studier, 
utan att begagna offentliga skolor, så att han, med 
enskilt lärares dimissionsbetyg, afreste till Uni- 
versitetet i Köpenhamn, hvarest han blef Student 
år 1766, vid 15 års ålder. 

Här var 1 början hans val icke fästadt vid 
någon viss vetenskap. Föreläsningarne af Profes- 
sor Kall, i orientaliska språken, afhördes först, 
med mycken flit. 'Derefter egnade han en lika 
håg åt fysiken, föredragen af Kratzenstein; 
åt filosofisk moral- och naturrätt, af Obelitlze, 
samt teoretiska filosofien af Hee, efter Bau- 
meister. Matematiken, så långt Euclides 
går, studerade han på egen hand. — Cartesii 


348 


regel, att tvifla på allt, lade han till grund för 
sin kunskapsforskning. Han tillägger dock slutli- 
gen, att ”utanläsning och betalning gälde mest i 
den filosofiska pröfningen.” 

Så snart han aflagt tvenne akademiska exa- 
mina, återvände han på ett år till Norrige, sys- 
selsättande sig denna tid med fysik, bibeltolkning 
och engelska språket. Tyska och fransyska hade 
han under yngre år inhämtat. Sedermera blef 
teologien hans egentliga studium, uppmuntrad 
dertill af den lärde och talangfulle Hammond, 
Kapellan vid Strömsöe, oaktadt Treschows fa- 
der, genom närmare förbindelse med Doktor Ar- 
boe, hellre sett honom egna sig åt de medicin- 
ska vetenskaperna, med löfte om medel till en 
utrikes resa. 

Ett tillfälle härtill yppade sig sommaren 
1768, då Treschow skulle följa en yngre bror 
till Holland, att uppfostras i brödraförsamlingen 
uti Zeist vid Utrecht. På denna resa förvärfva- 
des flere bekantskaper med utmärkte män, bland 
hvilka nämnas Biskop Reichel, Doktor Hoc- 
ker, som varit missionär hos Hotteniotterna, 
Liebisch, m. fl. Återvändande på hösten s. å. 
till Köpenhamn, begynte Treschow derstädes 
sin allvarligare teologiska lärokurs, under Pro- 
fessorerna Holm och Rosenstand, samt er- 
höll en plats i Klostret och Regentsen. Hans 
filosofiska forskningar utvidgades tillika, så väl 
genom läsning af W olfiska systemets anhängare, 
Baumgarten, Mejer, Bälfinger och Can- 
Zzius, som af Daries och Crusius. Men äfven 
Leibnitz och Bayle, samt de engelska filoso- 
ferna, blefvo föremål för hans studium, hvilkas, 
tillika med Ciceros, filosofiska skrifter fullän- 
dade den smak och hållning, som röjer sig i 


349 


Treschows egna arbeten. De första prof deraf 
voro tvenne från trycket utgifna Dissertationer, 
af hvilka den ena, de Argumento a tuto, ut- 
märkte sig genom sceplisk' riktning, och ådrog 
sin författare skarp tillrättavisning. Teologiens 
djupare studium, med exegetik och kritik, sys- 
selsatte honom derefier, sedan Bibeln på he- 
bräiska blifvit genomläst, och Nya Testamentet, 
efter Ernesti tolkning. Likväl synes han varit 
mera böjd för historiska och apologetiska läro- 
ämnen. Kyrko- och stats-historien, matematiken, 
så väl den rena som den använda, mekanik, m. 
m. afslutade de studier, som Treschow i 6 år 
oafbrutet fortsatt vid universitetet. 

Ehuru förberedd till den teologiska exa- 
men, sökte han nu hellre den filosofiska graden. 
Anledningen dertill var utsigten att befordras till 
Conrectoratet i Trondhiem, hvilket ingen gjor- 
de honom stridigt. Treschow emottog den- 
na befattning om hösten 1774, och innehade 
den till samma tid 1780, då han befordrades 
till Rektor i Helsingör, efter Professor Baden. 
Under sitt vistande härstädes utgaf Treschow 
en bland sina första skrifter från trycket: ”Tale 
om Veltalenheds gavnelige Anvendelse i Reli- 
gionens Foredrag,” med bifall recenserad i Ba- 
dens kritiska journal. | 

Pröfningen af Kants filosofi gaf Treschow 
ämnen till åtskilliga smärre kritiska skrifter der- 
öfver, och isynnerhet öfver dess moralsystem, 
hvilka finnas införda i månadsskriften Minerva 
åren 1787 och —88. Hans hängifvenhet för Gre- 
kiska och Romerska författare, från hvilka han . 
öfversatt flera arbeten, förledde honom likväl icke 
att ensidigt yrka de gamla språken, i synnerhet 
latinet, såsom hufvudsak för den studerande ung- 


350 


domens prestanda: Hans skrift ”Om offentlig Un- 
derviisning i Videnskaber” , särskilt tryckt i Hel- 
singör, ådagalägger detta. Treschows sednaste 
arbete, under denna epok, var Dissertationen ”de 
Antropomorphismo”, efter hvars insändande han 
erhöll Theologie Doctors värdigheten i Köpen- 
hamn, år 1790. 

Efter 9 års vistande i Helsingör förflyttades 
Treschow till Rektoratet vid Christiania sko- 
la. Denna befordran ansåg han alltid för den 
lyckligaste i sin lefnad; en sednare tids upphö- 
jelse icke undantagen. 

Frågan om stiftelsen af ett Universitet der- 
städes var redan af Professor Wilse framställd. 
Treschow ansåg den ännu förtidig, och före- 
slog till en början Gymnasier 1 de fyra Stifts- 
städerna. Anbefalld att i detta ärende begifva 
sig till Köpenhamn, åren 1797—98, erböds ho- 
nom tillfälle, att gemensamt med Moldenha- 
wer, Kierulf och Rahbeck utarbeta förslag 
till förändring först af Christiania Cathedralsko- 
la. Vid återkomsten fann Treschow det nit 
och deltagande för den ifrågasalta universitets- 
stiftelsen, som ban trodde sig hafva väckt, betydligt 
afsvalnad. Då beslöt han att med eget bemö- 
dande och eget exempel öppna banan. Attinå- 
gon mån fylla luckan i obesatta lärostolar, höll 
Treschow offentliga föreläsningar öfver Kanti- 
ska Filosofin i Kammarherren Anckers Biblio- 
theksrum, åren 1796—97; och Professor Möller 
läste öfver Mineralogien 1 sitt eget hus. Bemälhe 
Kammarherre Ancker förevisade sjelf, på angif- 
na timmar, försök i Experimental-Fysiken, med 
teoretiska förklaringar, inför en stor samling 
åhörare af båda könen. 


351 


Allt detta kunde väl lifva begreppet om för- 
delarna af en universal-bildnings-anstalt; men 
förde derföre Treschows plan icke närmare 
målet. Han måste också snart skiljas från sin 
födelseort och afbryta sina deråt egnade mödor, 
när han, år 1801, kallades till ordinarie Pro- 
fessor 1 Filosofin, uti Köpenhamn. 

Utan tvifvel blef han i utöfningen af detta 
embete allt mer känd och värderad af Styrelsen. 
Hans föreläsningar voro mycket besökta, och 
sammanfattningen af dessa återfinnes 1 tvenne 
hans större skr for , såsom den ”Om Philosophiens 
Natur og Dele” , och en i Christiania sednare ut- 
gilven ”Lerebog i Sedelceren.” I öfrigt uppger 
Treschow sjelf en mängd smärre tryckta skrif- 
ter, hvilka varit ämnen i hans föreläsningar, 
såsom ”Over Mennisket, betragtet fra dets aan- 
delige Side”; ” Historiens Philosophie samt Moral 
for ”Folk og Stat” m. fl. Likaledes arbetade han 
under denna tiden för Danske Videnskabernes 
Selskab, och det Skandinaviske HLiteratur-Selskab. 
Treschows sista Rektorat inträffade under det 
genom Köpenhamns bombardering märkvärdiga 
året 1807. Denna samhällsfördragen förnärman- 
de händelse tecknar han, med ädel harm, 1 ett 
Tal på Konungens födelsedag, hållet i de än- 
nu stående hvalfven af Trinitatiskyrkan, sedan 
universitetshusen voro af bomberna lagda i rui- 
ner. Det afbrott i förbindelserne mellan Dan- 
mark och Norrige, som dessa fiendtligheter föror- 
sakade, anser Treschow varit första väckelsen 
hos norska folket att tilltro sig kunna umbära 
moderlandet. Ibland uttrycken af detta sjelf- 
ständighetsbegär förnyade sig äfven önskan om 
ett eget Universitet. Treschow hade af ren 
nitälskan för sin födelsebygd, under sin fleråriga 


352 


läraretid 1 Köpenhamn, bearbetat frågan och sin- 
nena för bifall dertill. Konungen gillade den, 
och år 1812 utfärdade Dansk-Norska kanslit be- 
slut derom. En kommission sattes, bestående af 
Stifts-Amtman Rosenkranz, Grefve Wedel- 
Jarlsberg, Biskop Bech, Treschow, Eltats- 
Raad Rothe, samt medlemmar af Skol-Direk- 
tionen, till utarbetande af förslag öfver ämnet. 
Treschow erhöll vid denna tid Etats-Raads 
titel, och hade 1809 emottagit Dannebrogsordens 
fjerde klass. En efter Treschows tänkesätt, 
kanske för hans hjerta ännu välkomnare gärd, 
emedan den var grundad på medbröders bifall, 
uppsökte honom, sedan han redan lemnat univer- 
siletet, med en guld medalj, föreställande Tre- 
schows bröstbild å ena sidan, och på den an- 
dra: Doctori abeunti. U. H. Cives A. 1813. 

Att ingenting skulle fördröja det Norska uni- 
versitetets grundläggning, erhöllo Professorerne 
Schieldrup, Sverdrup, Rathke och Tre- 
schow, alla infödda Norrmän, Konungens be- 
fallning att begifva sig till Christiania och der 
intaga hvar sin lärostol. Sålunda var denna Aka- 
demis filosofiska fakultet redan i verksamhet med 
Augusti månad 1813. De snart på hvarandra 
följande stora politiska hvälfningarna, långt ifrån 
att hindra förslaget, blefvo en drifkraft att be- 
fordra det, så att universitetet i Christiania slut- 
ligen utgjorde ett föremål för en särskilt artikel 
1 Kieler-traktaten. 

Efter Norriges afskiljande från Danmark, slöt 
sig Treschow allt närmare till det rent Norska 
statsskicket, blef i stället för lärare styresman 
för kyrkans och undervisningsverkens angelägen- 
heter, erhöll uppdrag af Prins Christian Fre- 
drik att författa utkastet till en Ne för 

or- 


353 

Norrige, hvilken skulle föreläggas Riksförsamlingen 
1 Eidsvold: ett arbete, som Treschow väl utförde, 
men ej sjelf särdeles gillade. Vid 1814 års Stor- 
thing blef Treschow vald till en af Represen- 
tanterne för Christiania. I sådan egenskap sys- 
selsatte han och medkommittenter sig med be- 
tydliga reformer, så väl för undervisningsverken 
som läkarevården. 

Treschow blef snart utsedd till leda- 
mot i Norska Stats-Rådet. Det system hvar- 
till han nu mera bekände sig, afsåg alltid ett 
rent fosterländskt intresse, med sann öfvertygel- 
se om Föreningens nytta för Norrige och ända- 
målsenlighet i det stora hela. I fråga om hans 
egen befordran till Stats-Råd och Departements- 
Chef för Ecclesiastik, Scholze- och Fattigvård, sä- 
ger han sig hellre önskat få en underordnad 
plats, såsom Stats-Sekreter eller Vice-Kansler vid 
universitetet, der han ännu ville hålla föreläs- 
ningar i filosofin, hvilket han ock gjorde såsom 
Pro-Kansler, under en sednare tid. Emedlertid 
fortfor han i utöfningen af Stats-Råds-Embetet 
till år 1826, då han begärde och erböll afsked, 
med bibehållande af lön. Den pension han så- 
lunda, efter mer än 5o års tjenstetid, fått sig af 
Kongl. Maj:t tillförsäkrad, nedsattes likväl till 3, 
af 1827 års Storthing. Utan att klaga häröfver 
ansåg Treschow sig hafva nog för sin bergning; 
men hade dock beräknat, att mera oberoende kunna 
påskynda utgifvandet af sina många otryckta skrifter. 

Under de 11 år Treschow varit Stats-Råd , 
var han trenne gånger Ledamot af Norska Kon- 
seljen i Stockholm. Vid H. M. Konungens krö- 
ning, år 1818, blef Treschow Kommendör af 
Kongl. Nordstjerne-orden och, år 1823, Riddare 
af Kon. Carl XIII:s orden. Af Kangl. Veten- 

K. V. Acad. Handl. 1836. 23 


354 


skaps-Academien blef Stats-Rådet Treschow 

Ledamot år 1825. 

Treschow var 3 gånger gift, först med 
Gunild Christine Thurman, som dog tidigt, 
i Helsingör. Hans andra gifte, några år sednare, 
med C. F. Old eland, var mindrelyckligt och upp- 
löstes genom skilsmessa, år 1802. I detta gifte ha- 
de han 8 döttrar: Anne Judithe, gift med Ju- 
stitie-Råd Dall i Köpenhamn, och Christine, 
gift med Pastor Essendrop i Modum. De öf- 
riga dogo i barndomen, eller ogifta. Vid 52 års 
ålder ingick Treschow för 3:dje gången äkten- 
skap, med Catarina Devegge, hvilken förening 
han beskrifver som sin lefnads lyckligaste tids- 
ålder. Han hade med henne en enda son, Peter 
Syvald, som dog vid 13 års ålder. Huru län- 
ge hans älskade maka efterlefde, är ej uppgifvet, 
eller om hon fick förljufva den gamle Statsman- 
nafilosofens sista dagar till hans död, som in- 
"träffade i Christiania år 1834. 

Stats-Rådet Treschow har efterlemnat föl- 
jande tryckta skrifter: 

1:0 Smärre afhandlingar, såsom tvenne Disserta- 
tioner: de Ärgumento a tuto, samt Dissert. 
de Antropomorphismo. 

Tal vid åtskilliga tillfällen, såsom Over 
Kiöbenhavns bombardement, 1807; öfver Col- 
björnsen och Wessel, Om /Eren efter dö- 
den.  Secular-programm på latin i lapidar- 
stil, tryckt i Christiania 1831; åtskilliga strö- 
skrifter i journaler oberäknade. 

2:0 Sådana skrifter, som varit ämnen för eller re- 
sultater af hållne föreläsningar. Till dessa höra 

Philosophiens Natur og Dele. 

Forelesninger i Philosophien , Christiania 


1796—97, öfversatte på tyska. 


355 


Lorebog i Sedeleren, öfver hvilken Tre- 
schow ännu, såsom Pro-Kansler vid univer- 
sitetet, höll allmänna föreläsningar. 

Om Mennisket, betragtet fra dets aandeli- 
ge Side. 

Over almindelig Logik. 

Metaphysikens Hovedlerdome. 

Historiens. Philosophie samt Moral for Folk 
og Stat. 

3:o Större arbeten: Om den Christelige Religions 
Howvedlerdomme. 

Lovgifnings-principier. 3 delar. 

Om Gud, Idee- og Sandseverdenen , samt 
de förstes Aabenbarelse i den sidste. 1:ste Bog. 
317 sid., tryckt i Christiania 1831. Förf. 
kallar denna skrift ”Et philosophisk Testa- 
ment”, och låter den åtföljas af en sjelfbio- 
grafi, såsom företal, 50 sidor. Octav. 


Biografi 
ÖFVER 


ERIK NORDEWALL. 


ÖFVERSTE-LÖJTNANT OCH RIDDARE AF KONGL. WASA-ORDEN. 


Erik Nordewall föddes i Öfver-Calix Försam- 
ling af Norrbottens Län, den 2 Juli 1753. Fa- 
dren, Jonas Nord wall, som var kyrkoherde i 
nämde församling, meddelade sonen den första 
undervisningen, hvilken sedan fortsattes vid Lu- 
leå Skola, der han år 1765 intogs under enskilt 
tillsyn af Rektor derstädes, Westring, hos 
hvilken han inhämtade första grunderna 1 mate- 
matik. Vid Upsala Akademi, der Nordewall 
blef Student år 1770, utvecklade sig ytterligare hans 
håg för matematiska studier, under Professorerne 
Melanders, Mallets och Durei ledning. De 
framsteg han gjorde i fortifikation och geome- 
tri, hvilka vetenskapsgrenar han synnerligast in- 
hämtade af Professor Medlercreutz, förmåd- 
de denne att redan år 1773 anmäla Nordevall 
till Fortifikations-examen. Han blef året derpå 
antagen till Auscultant i Bergs-Collegium, samt 
från nämde embetsverk hugnad med ett stipen- 
dium. 

Dessa tidigt förvärfvade prof på lärares och för- 
mäns välvilja tala redan till förmån för Norde- 
walls lofvande anlag och hoppet om framtida skick- 
lighet. Egnande sig åt de matematiska vetenska- 


357 
perna, 'motsvarade han också snart den förväntan 
man byste, att han skulle sätta dem i handling. 

Redan hans ungdom och student-år utmär- 
kas genom framgång i de praktiska förrättningar 
honom anförtroddes. Nordewall erhöll år 1774 
uppdrag att verkställa alla afvägningar och mät- 
ningar till Strömsholms kanal, efter hvilkas full- 
bordan, han återvände om hösten till universi- 
tetet, att ytterligare studera kemi och öfva sig 
i kopparstickeri-konsten. Emedlertid hade hans 
redan visade praktiska skicklighet förvärfvat ho- 
nom det förtroende, att han, år 1775, antogs 
till Byggmästare vid Hjelmare Slussverk. Men 
efter arbetstidens slut vände han åter till Up- 
sala, der han tillbragte vintern med att författa 
och utföra alla kartor och desseiner : till Ströms- 
holms kanal-utsträckning. Han visade nu ' hvad 
nytta han kunde draga af att hafva lärt sig föra 
grafstickeln.  Tillika fulländade han sim akade- 
miska kurs, år 1776. 

Åter kallad, år 1778, att såsom Byggmästa- 
re förestå arbelet vid Strömsholms Slussverk, in- 
nehade Nordewall denna befattning intill an- 
läggningens fullbordan, år 1782, och var således 
den, som utfört den första större sluss-byggnad 
1 Sverige. 

Nästan samtidigt härmed var han Under- 
Masmästare i Wester-Bergslagen och slutligen, 
1783, Geschworner. 

Såsom: värdig följeslagare på samma väg med 
Bergs-Rådet Rinman, af hvars hand lärlingen in- 
öfvades att kunna fortsätta mästarens verk, emot- 
tog Nordewall år 1784 först styrelsen öfver 
Eskilstuna Fristad, och blef 1787 Ordningsman 
derstädes; en befattning, den han bibehöll till år 
1799, då den upphörde. En :'sednare tid åter- 


358 


kallade honom dit i egenskap af Föreståndare vid 
Carl Gustafs Stads gevärsfaktori. 


Under tiden af Nordewalls första vistan-. 
de i Eskilstuna, stadnade likväl hans verksam- 
het icke uteslutande vid derstädes förekommande 
uppdrag. Elfdals Porfyr, denna ädelsten i de 
Svenska fjällen, hade blifvit förtrodd åt vården 
af en Direktion, och denna kallade, år 1788, 
Nordewall att inrätta de mekaniska verk, som 
fordrades till stenens upphämtning, och utse lo- 
kal för de anläggningar verkets ytterligare be- 
drifvande erfordrade. | 


Dessa och flera förtjenster om Svenska berg- 
verken hade fästat Bruks-Societetens uppmärk- 
samhet på Nordewalls insigter. , Han hade re- 
dan år 1790 till bemälte Societet inlemnat för- 
sta eller teoretiska delen af Bergsmekaniken, i 
handskrift; ett arbete, som dock ej förr än år 
1800, på Societetens bekostnad, utgafs från tryc- 
ket. Men dels såsom belöning derför, dels med 
fästade anspråk på Nordewalls biträde att så- 
som Bergsmekanikus tillhandagå med planer och 
desseiner för större byggnader inom bergslager- 
na, dels ock att kunna påräkna hans undervis- 
ning åt studerande i bergsmekaniken, erhöll 
Nordewall, 1790, af Bruks-Societeten en lifs- 
tidspension om 300 R:dr Banko årligen. 


På Kongl. Bergs-Collegii anmodan, företog 
Nordewall 1792 besigtning af konst- och upp- 
fördringsverken vid Fablu-grufva, dervid han 
gaf plan till en ny konstgång för Kon. Fredriks 
schakt och ombyggnad af' Kon. Adolf Fredriks 
uppfordringsverk, samt för vattentillgångarnes re- 
glering; enligt hvilka försläger de nödiga ombygg- 
naderna ock blefvö utförde. 


359 


Sveriges största och vigtigaste kanalbyggnad 
var under arbete. Den hade redan banat sig 
väg de första stora trappstegen från hafvet till 
Trollhättans mötande vattenfall. En Direktion 
af insigtsfulle män förestod verket, och då några 
stridiga meningar om arbetets lämpligaste utsträck- 
ning förekommo, kallades Nordewall, år 1794; 
att undersöka lokalen och granska en redan upp- 
gifven plan will Trollhätte Kanal- och Slussverk. 
Flere sådane förslager hade af skickliga män blif- 
vit framlagde. Nordewall gillade intet af des- 
sa. Han gick en ny väg, hvilken, ehuru den 
skiljde sig från redan förut fattade meningar inom 
Direktionen, och ledde genom hälleberget, likväl 
antogs åf styrelsens upplyste och fördomsfrie le- 
damöter. Nordewall måste då flytta till Troll- 
bättan, 1795, der han förblef till kanalens full- 
bordan och segéelbarhet; år 1800. 

Men äfven fråh de aflägsna och trägna gö- 
romål han här egnat sig åt, måste Nordewall 
dela sin tid; Den 17986 vid Dannemora inträf- 
fade öfversvämning af Grufsjön hotade att för- 
störa detta dyrbara verk. Till hämmande här- 
af, uppförde Nordewall en damm om 200 al- 
hars längd och 15 alnars höjd af huggen sten, 
hvilken, såsom ett bålverk, skall skydda mot fa- 
ran af dylika händelser för alla tider.  Kallad 
1799 af Stockholms Stads 50 Äldste att utlåta sig 
öfver åtskilliga omständigheter vid brobyggnaden 
mellan Staden och Norrmalm; uppgjorde Nor- 
dewall grundplanerne för: alla bropelare, och 
hvad i öfrigt fordrades till denna byggnads säker- 
het mot vattenskärningar. 

Undersökningen af Dal-Elfvens öfversväm- 
ningar, 1801; af Signildsskärs hamnbyggnad, 1805; 
kanalgräfningen vid Kumo i Björneborgs — och 


360 | 
genomfarten vid Warkaus i Kuopio-län s. å.; afvä | 
gandet af Dal-Elfven för ernående af tillräckligt! 
driftvatten vid Avestad-verken; öfverflyttningen 
af Söderhamns gevärs-faktori till Carl Gustafs 
Stad, 18113 inrättandet och ordnandet af samt- 
lige vattenverk och machinerier derstädes: alla 
dessa, och flere både allmänna och enskilta för- 
rättningar, deltagandet i Komiteer :m. m. kunna 
räknas till de mindre vigtiga arbeten Nordewall 
utfört, 1 bredd med bans många fosterländska värf 
af större omfång. : 

Bland dessa återstår att nämna Söder-Telg 
kanals grundläggning och fullbordan, hvarmed 
Nordewall ännu på ålderdomen  sysselsattes. 
Ifrån första vatten-afvägningen åren 1803 och 
—6, fortgick detta arbete under hans tillsyn och 
ledning till kanalens öppnande år 1820. 

Nordewall blef 1795 Ledamot af Veten- 
skaps-ÅAkademien, 1802 af de Fria Konsternas, och 
1813 af Landtbruks-Akademien. Han erhöll 1799 
Kongl. -fullmakt att vara Fin-Smides-Direktör i 
Eskilstuna, utnämdes 1801 till Major-Mechanicus 
och 1816 till Öfverste-Löjtnant vid Flottans Me- 
kaniska Corps. Han blef år 1807 Riddare af 
Kongl. Wasa-Orden, och tilldelades år 1816 
adeligt stånd, med namnet Nordewall, hvar- 
efter han år 1818 erhöll inträde på Riddarhuset 
under N:o 2257. 

Inom det husliga lifvet erfor Nordewall 
omvexlingar af både sällhet och sorger. Han var 
lyckligt gift, 1785, med Fredrika Branting, 
som dog 1797. Bland 5 Barn var Sonen Eskil 
född 1788, och dog såsom Capiten-Mechanicus 
år 1825. Hans äldsta Dotter, Sophia Fredri- 
ka, född 1586, är gift med Direktören och Bruks- 
Patron Ad. Zethelius; Carolina Gustava, 


361 


född 1791, med Majoren ech Riddaren af Kongl. 
Svärds-Orden Carl Emanuel Silfversvan; 
Thorborg Catharina, född 1793, ogift, och 
Ebba Pamela, född 1795, gift med Theologize 
Doctorn och Kyrkoherden i Skedevi, Ledamoten 
af Kongl. Nordstjerne-Orden, Mag:r Gabriel 
Hwasser. 

De smärre skrifter jemte planritningar och 
desseiner, som Norde wall författat, finnas egent- 
ligen förvarade i arkiverna vid de verk, dit de 
ingått, och blott spridde från trycket utgifne. 
Hans större tryckta arbete: Afhandling om Me- 
kaniken, med tillämpning i synnerhet till Bruk 
och Bergverk. I Del., är tryckt i Stockholm 
1800. Till upplysning om de försök , som i denna 
skrift åberopas, ingaf han år 1795 till Jern-Kon- 
toret en Modell å den Experimental-machin han 
för sina forskningar använt. : Efter sakkunnige 
mäns pröfning, så väl af skriften som modellen, 
hvaröfver olika åsigter framställdes, anslog Bruks- 
Societeten en summa af 200 Pund St. åt Nor- 
dewall, till företagande af en resa till England. 

> Öfverste-Löjtnant Nord ewall dog i Stock- 
holm d. 2 Maj 1835. Hans: adeliga skölde- 
märke krossades vid begrafningsakten i S:t Jakobs 
kyrka, d. 8 Maj s. år, af Konungens Förste Lif- 
Medikus, Medicinal-Rådet och Ridd. af Pontin, 
som dervid höll ett Tal om den aflidnes öden 
och förtjenster. | 
> Kongl. Vetenskaps-Academien har öfver sin 
framfarne ledamot, Öfverste-Löjtnant Nord e wall, 
låtit prägla en medalj, föreställande på ena sidan 
hans Bröstbild med namn, och på den andra 
tvenne Slussar, med underskrift: Trollhättan. S. 
Telge, samt öfverskrift: Quas natura negat pre- 
buit arte vias. : . 


Biografi 
ÖFVER 


CARL PETER HÄLLSTRÖM, 


PHIL, MAG., ÖFVERSTE-LÖJTNANT Os RIDDARE AF Ks WASA-ORDEN. 


C. P. Hällström föddes i Ilmola socken af Wa- 
sa län i Finland, den 27 Februari 1774. Hans 
fader, Carl Hällström, var då Paästors Ad- 
junkt derstädes, och blef sederinera Comminister 
i' Malax och Solf. Modren var Anna Rein; 
Hvarest C. P. Hällström emottagit sin 
första undervisning är obekant; men utan tvif- 
vel hade hän från den hämtat en grundlighet 
och en vana till flit, som städse voro hans ut- 
märkande egenskaper. Vid Åbo universitet blef 
han student år 1792, och promoverades trenne 
år derefter till Philosophie Magister, sedan han 
från trycket utgifvit Theses miscellanewe, bifo- 
gade Prof. Porthans Appendix ad Historiam 
Bibliothece Reg. Acad. Aboénsis , samt en Aca- 
demisk afhandling om medel att underhålla och 
öka skogsväxten i Finland. ”Tvenne år sedna- 
re undergick han äfven examen i Lagfarenheten. 
Sitt första inträde i embetsverken sökte ban i 
Kongl. Bergs-Kollegium, der han år 1796 blef 
Auskultant och året derpå Gesechvorner. i 
Den korta tid han tjenstgjort ihom detta 
Kollegium synes varit tillräcklig för de kunskaps> 
rike män, som då utgjorde dess styrelse, att 


363 


 uppdaga och i dagen ställa den mångsidiga an- 
vändbarhbeten af Hällströms insigter och skick- 
lighet. Men sjelfva mångfalden af dessa egen- 
skaper gaf åt hans befordringar en mera delad 
än jemn och lönande riktning. Sålunda öfver- 
flyttades han ifrån Bergs-Kollegium till General- 
TLandtmäterikontoret, der han år 1801 erhöll 
lön såsom Ingeniör, och året derpå nådig full- 
makt såsom Premier-Ingeniör med tour och be- 
fordringsrätt. Ej många år derefter blef han 
Kapiten vid Sjömätnings-corpsen och Förman 
vid Sjö-karte-arkivet, år 1809. När den förra 
år 1824, blef indragen, fortfor likväl Häll- 
ström framgent i den sednare befattningen. Un- 
der tiden hade han tillika varit tillförordnad 1e- 
damot i Kongl. Strömrensnings-komitén; inom 
hvilken han, sedan år 1819, utfört lika många 
som mödosamma och högst gagneliga förrättnin- 
gar. Äfven denna komites upplösning inträffa- 
de; då Hällström, år 1827, blef förordnad 
till Chef för norra kanal-distriktet, under Stor- 
Amirals-embetets tredje afdelning, inom hvilket 
verk han, år 1830, tillika blef Kontors-chef för 
expeditionerna. Sedan år 1810 utnämd Major 
vid Flottorna, erhöll Hällström fullmakt på 
Öfverste-Löjtnants namn, heder och värdighet, 
år 1826. 

Dessa offentliga befattningar, hvartill ännu 
flere enskilta sluta sig, kunna antagas såsom stödje- 
punkter, från hvilka Hällströms 'förtjenster 
böra uppskattas. Med förvåning får man då öf- 
verskåda de fält och de djup dit hans mätnin- 
gar sträckt sig, de geografiska, geodetiska och 
hydrografiska undersökningar han utfört, beskrif- 
vit eller gjort åskådliga, och allt detta med 
en drift och en outtröttlig arbetsförmåga, en 


364 


dast jemförlig med den anspråkslöshet, som gjor- 
de till natur hos honom mödan och gagnet. = / 

Men för att återkomma till händelsernas! 
gång och den ordning, i hvilken Hällströms!/ 
skicklighet lika tidigt upptäcktes som hastigt sat 
tes i verksamhet, torde kunna antagas, att hans 
inträde i Bergs-Rådet Friherre Hermelins hus; 
der han någon tid var informator, allraförst gaf/ 
Hällström ett gynnande tillfälle att blifva känd. 


En man med Frih. Hermelins stats-eko- 
nomiska insigter, hvilka ban med: det högsta fo- 
sterländska nit sökte bringa i handling, fann snart / 
i Hällström den medarbetare ' han behöfde. | 
Af deras gemensamma bemödanden, — båda sjelf- 
uppoffrande, den ena njutningen af en stor för- 
mögenhet och slutligen förmögenheten sjelf; den | 
Sr erbjudande de grundligaste kunskaper, för- 
enade med den största tekniska färdighet och 
outtröttlig arbetsförmåga, försakande lugn, be- 
qvämlighet och alla anspråk på annan belöning, ! 
än. vissheten om sina arbetens värden, — hvad / 
kunde icke fäderneslandet förvänta, och burna / 
öfverträffade icke Hällström hvad man vanlir | 
gen kan fordra af en mans höfva, 

| 
| 


ET 


Hällströms första offentligen utförda ar- 
beten, voro hans geografiska mätningar och det på 
dessa grundade stora kart-verk, som till sin början | 
af Frih. Hermelin och sedan af geografiska inrätt- 
ningen med honom gemensamt föranstaltades. På 
den förras bekostnad hade Hällström redan 
1798 börjat samla materialier till teckningen af 
nästan alla rikets provinser och län, begynnan- 
de. med Finland, som på 6 kart-plancher ut- 
fördes; derefter, fön 1800 till 1818, rikets öf- 
riga landskap, jemte tvenne general-kartor öf- 
ver norra och södra Sverige, tillsammans 22 till 


365 


antalet, i det stora kart-verket; ett arbete som 
i fuallständighet och teknisk fullbordan kan jem- 
föras med hvad helst något annat land den ti- 
den i samma väg framvisat. I början mötles 
detta företag af brist på skickliga kart-gravörer. 
Att undanrödja hindren från denna sida, före- 
tog Hällström år 1803, på Friherre Herme- 
lins bekostnad, en resa öfver Köpenhamn till 
London, att på sednare stället låta utföra sin 
ovanligt fina teckning i tvenne kärtor, likasom 
till prof. för inhemska gravörer. - Från samma 
resa hemförde han äfven erforderliga instrumen- 
ter till astronomiska observationer för ortbestäm- 
-melserna. Han blef härigenom iståndsatt till ut- 
arbetandet af de många upplysande afhandlin- 
gar öfver orters polhböjder och lägen, af hvilka 
skrifter Vet.-Acad. Handlingar förvara flere. Utom 
det stora kart-verket har Hällströms  mästare- 
hand prydt och fullständigat många enskilta ar- 
beten; äfvensom flere geologiska och" petrografi- 
ska kartor öfver särskilta' orter af honom blif- 
vit utarbetade: På detta sätt finner man kart- 
teckningar af honom åtfölja Skjöldebrands Zo- 
yage Pittoresque, Sjöborgs Skånes Beskrifning, 
Berggrens Resa i Österlanden , Palmblads 
Beskrifning öfver Palestina, Hisingers geo- 
logiska Arbeten m. m. Antalet af kart-ritningar 
för sådana ändamål öfverstiger vida det förutgå- 
ende. Aila dessa arbeten få ett ökadt värde ge- 
nom den skönskrifning, hvarmed Hällström för- 
mådde gifva rum åt mindre bemärkta orters 
namn, samt hans ytterst fina och lediga teck- 
ning, till utstakande af orternas gränsor. 

>: I egenskap af Kongl. Strömrensnings-komi- 
tens ledamot företog Hällström nästan lika 
mångfaldiga förrättningar, som de hvilka ligga 


366 


till grund för hans ofvan uppräknade arbeten, 
ofta samtidiga med dessa. Således finner man 
honom, ifrån år 18:19 till 1831, hafva under- 
sökt och afvägt nästan alla större vattendrag, 
strömmar och fall, ifrån Linö och Angesöi Norr- 
botten (till utrönande af möjligheten för båtfart 
från Gellivari), ända till Blekinges och Skånes 
flodmynningar och hamnar. Uppräknandet af 
alla dessa mätningar och afvägningar för kana- 
lers, båt- och flott-leders öppnande, sjöars sänk- 
ning, strömrensningar, hamnbyggnader, till och 
med väganläggningar, — såsom den till Norrige, 
genom Köla och Skillingemarks socknar i Werm- 
land, — alla försedda med betänkanden öfver 
plan och kostnad, skulle blifva alltför vidlyftigt 
1 denna minnesteckning. Hällströms, om ock 
blott i handskrift inom arkiverna efterlemnade, 
arbeten i denna väg förblifva alltid oskattbara, 
både för närvarande och kommande tider. 
Under de resor i alla riktningar af landet, 
som Hällström i och för dessa förrättningar, 
ofta genom obanade trakter, måste företaga, skall 
man icke tro att den beräknande geometern, den 
idoge tecknaren, den arbetsamme författaren va- 
rit kall eller likgiltig för de naturens behag, som 
nordens fjellar, fält och floddalar så ymnigt er- 
bjuda vandraren. Nära bekant med: landets Flo- 
ra, besökte Hällström aldrig någon aflägsnare 
ort utan att derifrån hemföra dess sällsammare 
växter, och dessa med en sådan konstfärdighet 
inlagda, att de utgöra en prydnad bland Sven- 
ska exsiccater i Vet, Acad. botaniska Museum. 
Sluthgen torde de förrättningar och arbeten, 
som i egentlig tjensteväg ålegat Hällström, böra i 
möjligaste fullständighet omnämnas. Dessa äro för- 
nämligast utförda inom Sjömätnings-corpsen och för 


367 


Sjö-karte-arkivet: såsom sjömätningen för Gefle 
och Öregrunds skärgårdar, år 18113; för Öster- 
göthlands 18:23; expeditions-förandet vid Sjö- 
mätnings-corpsen under Chefsledigheten 1813; 
triangelmätning öfver Blekinge kust och skärgård, 
1814; hydrografiska undersökningar och mätnin- 
gar öfver Landsorts skärgård samt Söder-Telge-vi- 
ken, 1815; triangelmätning och chronometer-ob- 
servationer öfver Mälaren och Hjelmaren, 1816 
— 17; likaledes chronometer-observationer, för att 
bestämma läget af Bottniska vikens kust, från 
Gefle till Umeå, 1829; samt från Umeå till Tor- 
neå, 1830, hvarvid astronomiska observationer 
anställdes till bestämmande af Haaparantas ge- 
ografiska läge; chronometer-observationer jemte 
triangelmätning öfver Gottland, 1832; astrono- 
miska observationer vid Ölands fyr, i samband 
med Kejserliga Ryska chronometer-expeditionen 
omkring Östersjön, 1833; och, såsom Hällströms 
sista förrättning, triangelmätning öfver Calmar- 
län, kust och skärgård, 1835, till ledning för hy- 
drografiska mätningarna öfver desamma. 
Hällström blef ledamot af Kongl. Veten- 
skaps-Academien år 1803, och vald till Przeses 
år 1811; arbetande ledamot af Kongl. Landt- 
bruks-Academien 1812, der han äfven sedna- 
re varit Förvaltare i räkenskaps afdelningen; af 
Kongl. Krigs-Vetenskaps-Academien, der han i 
flere år varit föredragande i Sjökrigsvetenskapen. 
Kongl. Patriotiska sällskapet, det Finska och åt- 
skilliga andra Hushållssällskaper och Samfund räk- 
nade honom bland sina mest verksamma leda- 
möter, | | 
Till Riddare af Kongl. Wasa-Orden blef 
han utnämd år 1818. 


368 


Han var tvenne gånger gift: först med Ma-| 
ria Sifverberg, och, efter hennes död, med / 
Charlotta Waldius, som, jemte tvenne söner, | 
öfverlefver honom. S 

Öfverste-Löjtnant Hällström afled den 13 
Mars 1836, och ligger begrafven på St. Johan- | 
nis kyrkogård. Hans ännu lefvande vänner för- 
gäta ej hvar den ädles stoft hvilar. En kom- 
mande tid skall efterfråga hans minnesvård. 


få 


De Skrifter Hällström författat, äro dels | 
särskilt tryckta, dels införda i Academiska Hand- / 
lingar. 

Till de förra höra: | 
Förteckning öfver orters geografiska bredd och | 

längd i Westerbottens Höfdingedöme, som | 

blifvit bestämda genom astronomiska ob- 
servationer. Stockholm 1803, qvart. 

Tal om den tillväxt fäderneslandets geografi 
vunnit under loppet af de sistförflutna 30 
åren , och en öfversigt af geografiska Lit- 
teraturens närvarande tillstånd i Sverige, 
hållet vid Presidii nedläggande i Kongl. 
Vet: Academien 1812. Stockholm 1813, oktav. 

Förteckning på orters geografiska bredd och 
längd i Sverige, bestämda genom astro- 
nomiska och chronometriska observationer. 
Stockholm 1818, qvart. 

Underdånigt Betänkande och Förslag, rörande 
afledandet af öfverflödigt vatten utur sjön 
Hjelmaren. Stockholm 1821, qvart. 

Uti Vetenskaps-Academiens Handlingar, för föl- 
jande år: 


18039. 


| 369 

1803. Geografiska lägen af några orter omkring 
Mälaren , hestarmda genom  chronometer- 

| ubservationer åren 1798 och — 99. 

— Några Polhöjds-observationer , i norra de- 


len af Sverige, 1799. 


— Geografiska belägenheterna af Noors Sätes- 


gård och Järlåsa kyrka i Upland , bestäm- 
de genom astronomiska observationer, 1800. 
2 Optors geografiska bredder och längder i 
Nyköpings, Örebro och Stockholms höfdin- 


gedömen, observerade och bestämda år 1801. 


äg. Geografiska bredder och längder af orter 


i Södermanland, Nerike och Östergöthland, 
observerade och bestämde år 1802. 

1807. Astronomiska och chronometriska observa- 
tioner öfver orters geografiska lägen i Öster- 
göthland, Småland , Öland och Gottland, 
20: 

— Öfver geografiska lägen af orter i Werm- 
land och wid Norska gränsen, bestämda 
1805: 

1808. öfver geografiska lägen af orter i We- 
stergöthland , beska ån 1806; 

— öfver bredder och längder af orter i 
Finland , bestämda år 1300: 

1809. öfver längder och becdder af orter i 
Östergöthland och Calmar län, bestämda 
år 1808; 

1811. öfver orters geografiska lägen i Calmar 
län , Blekinge och Skåne, 1810. 

1813. ÖOrters geografiska lägen i Calmar län och 
Östergöthland, bestämda genom observatio- 
ner med chronometer och spegel-sextant, 
år 1812. 

1815. Astronomiska och chronometriska ortbe- 
stämmelser i södra delen af riket , 1814. 
K. V. Acad. Handl. 1836. 24 


370 

1821. BiogröR öfver framl. Bergs-Rådet Fri- 
herre S. G. Hermelin. 

1823. Tillägg till N. Bruncronas anmärknin- 
gar och uppgifter, rörande vattenminsk- 
ningen vid Sveriges kuster. 
Uti Landtbruks-Academiens Annaler, för föl- 

jande år: 

1813. Tankar om Statistik. 

1819. Yttrande öfver en till Könäl. Landt- 
bruks-Academiens statistiska Afdelning in- 
gifven Skrift, kallad ”Opartiska tankar om 
behofyvet af sjön Hjelmarens sänkning.” 

— Betänkande rörande Hjelmarens sänkning. 

— Betänkande och förslag öfver hjlédändet 
af öfverflödigt vatten utur sjön Hjelmaren. 

1828. Utlåtande till Kongl. Landtbruks-Aca- 
demiens mekaniska afdelning, öfver upp- 
gifven ny måttstock för våtvaror , kärl 
och rymdmätning. 


Kongl. Vetenskaps-Academien har under lop- 
pet af år 1836 fått emottaga följande 
föräringar: 


Till Riks-Museum. 


Åcf H. K. H. Prins MAximinran: I större samling Pe- 
; trifikater från Bayern. 
H. Excell; Grefve vAn :SUCcuTELEN: I Ovis Aries, var. 
1 Falco peregrinus 2. 
1 3 >» palumbarius. 
2. 2» - Albicilla. 
r a» -Milvus. 
2 Strix Bubo. 
Hr Prosten Exström: 2 Vespertilio discolor. 
Sorex fodiens. 
Lemmus arvalis. 
Mus sylvaticus. 
Falco Albicilla. 
» - Ossifragus jun. 
Picus tridactylus. 
Tringa alpina &T & 9. 
Anas Boschas. 
» Crecca Q. 
» Clangula & adult. & jun. 
» Fuligula &. 
Colymbus: septentrionalis & 
Uria Grylle: 
Ägg af Scolopax Rusticola. 
Vipera Berus jun. 
1 Coluber laevis. 
flere exemplar Salmo. 
1 Clupea Harengus. 
1 a Sprattus. 
2 Cyprinus Vimba. 


2 D Idus. 


NN Dom RR UJ 


bet NN ot pr DD 


372 


Af Hr Prosten Exström?: 2 Cyprinus Rutilus. 
6 Cypr. Phoxinus 
2 Perca fluviatilis. 
1 Acerina vulgaris. 
2 'Cottus Bubalis. 
32 2» — Gobio. 
1 Gasterosteus Spinachia. 
1 Muraena Anguilla. 
1 samling Crustacéer. 
Hr Presidenten Rossarm: 1 Ampelis Garrulus, var. 
1 Picus tridactylus. 
Hr Doctor Drutsca? 1 Salmo Salar jun. 
Fru Grefvinnan TausE: 1 Fringilla oryzivera &. 
Hr Secreteraren BLomBeErG: I Strix Bubo. 
Hr Professor Nirssox: 2 Emberiza Miliaria & & Q. 
Hr Brukspatron Tamm: 1 Cervus Alces &-. 
Hr Öfverste Ankarswärp: I Cervus Alces, foetus. 
Hr Wester: I Cervus Alces, foetus. 
Hr Lieutenant WesteErRuInG? I Perdix cinerea &. 
Hr Baron C. Beckreries:? 12 Cyprinus Ballerus. 
Hr S. Diovriccksos? I Samling Crustacéer, Molluscer 
och Fiskar. 
Hr Källarmästaren ForsserG: 2 Cyprinus Idus. 
Hr Boktryckaren Norstebt: 1 Anas Boschas domest. 
AA & 2 jun. 
Kongl. Vitterhets-, Historie= och Antiqvitets-Acade- 
mien: 1 Insekt i Bernsten. 
Hr Revisor BJörRKMAnN: I Canis Vulpes & var. cru- 
cigera. 
Hr Lieutenant Breuin: 2 Salmo Ocla. 
tr Salmo alpinus. 
flere exempl. af Cyprinus:Grislagine. 
Hr Capitaine Amisorr: 1 Tetrao Tetrix & var. alb. 
Hr Bruks-Inspector Roman: 1 Coregonus Lavaretus. 
Hr Doctor Raumström: I Strix Tengmalmi. 
Hr Coopvaerdie-Capitainen Fawk: i Loligo. 
Hr Kammar-Rådet NyBrzevs: 1 Salamandra palustris. 
Hr Fabrikör Antonson: I Fringilla oryzivora Q. 
tr Sphinx Atropos: 
Hr Krigs-Rådet A. Roos: 1 Strix Tengmalmi. 
Hr WaunBerG: I Tetrao Urogallus, pullus. 
Hr Doctor O. Marin: 1 Salmo. 
2 Salmo alpinus. 
6 Coregonus. 


3735 


Af Hr C. G. Sinfwerswärp: I Falco Tinnunculus, pullus 
4 Upupa Epops jun. 
Hr Kockum: Några petrificerade Snäckor från Skåne. 
Hr Armoeren? I Coluber Natrix jun. 
Hr Doctor Roszsaum?: ri Coluber Natrix. 
Hr Prösten Swepenrvs: 4 Coregonus. 
Hr Grosshandlaren Scnxiäck: 1 Felis cervaria & adult. 
Hr Apothekaren Tiwanboer: 1 Falco Lagopus Q. 
1 Strix liturata. 
Hr Doctor Hanssén: flere exempl. Salmo 'Salmulus. 
Hr Pastor Sunpeuin: 3 Coregonus. 
3 Salmo. : 
1 Coregonus. 
1 Cyprinus. 
1 Petromyzon: 
en Samling Insekter. 
Hr Lieutenant WipoEBErG: 1 Strix passerina. 
Hr Kirve: 1 Fringilla dominicana &" 
Hr Hof-Jägmästaren FaArck? 1 Strix passerina. 
Hr Lieutenant J. H. AF GEtrerRstTAM? I Strix Lapponica. 
Hr Brukspatron Crasson: 6 Coregonus. 
Hr E. A. BinG: 2 Cranier af Ursus Arctos. 
Hr Fahnjukaren Harr: 10 Cottus quadricornis var. 


Till Ethnographiska Samlingen. 


Af Kongl. Vitterhets-, Historier och Antiqvitets-Acade- 
mien: Åtskilliga Stridsvapen, Prydnader och 
Fisk-redskap från Söderhafs-Öarne. 


Till Bibliotheket. 


Af Ministerium för offentliga undervisningen 'i Holland? 
Flora Batava, Aflever. 102, 104; 105; 106. 
Vetenskaps-Academien i Berlin: Hennes Handlingar för 
år 1832, 2:a Delen, och för åren 1833 och 1934. 
Zoological Society i London: Transactions Vol I. P. 2, 3. 
Proceedings, P. 2. 1834; P. 3. 1835. 


374 


Af Hr Grefve G. LÖwENHJELM: Resumé des travaux sta- | 
tistiques de Padministration. des Mines en 1834. 
Documens statistiques sur la France, 1835. | 

M:r L. A. Necker: (Le regne mineral ramené aux 
méthodes de V'histoire naturelle. 

Hr Baron p'Homsres (Firmas): Mémoire sur le Murier 
des: Philippines, » 

Note sur quelques  Vegeétaux qui croissent spon- f 

tandment, dans le departement de Gard, et qui | 
mériteraient une culture particuliere. 
Nivellement Barometrique des Cevennes. 

Hr Mag. J. G. AcArpe?: Synopsis generis Lupini. 

M:r Morin: Introduction ä une Theorie générale de 
Punivers. | 
Essai sur la nature et les proprietés d'un fluide 

inponderable. | 

L. A. D. F., Recueil des proverbes 3 

| 
| 
| 


giques et. agronomiques des Cévennois. 

Société Impériale des Naturalistes de Moscou: G. 
FiscHER DE Wanrpuzim, Féte seéculaire de Charles 
de Linné, celebrée par la Société le 23 Juin 1835 

M:r Arn. BronGniartT: Tableau de la distribution mé€- 
thodique des espåces minéerales, svivie dans Ile 
cours de Minéralogie fait au Muséum Royal 
d'Histoire naturelle en 1833. 

Hr P. F. WauzBerc: Anvisning till Svenska Foder- 
växternas kännedom. | 

M:r Mezrcier : Répertoire administratif, ou dictionnaire 
complet des attributions de tous les ministeres et 
de :toutes les administrations du Royaume de 
France. 1935. 

Hr Notarien J. DetzanperR: Lärobok i Elementerne af 
Algebra. 

Heqrani B. F. Fries, C. U. Exström och W. von 
Wzricut: Skandinaviens Fiskar. Häft. 1. 

H. E. Herr Justitie Stats-Ministern: Underdånig be- 
rättelse om brottmålen - och Civila Raltegångs- 
Ärenderne i Riket år 1834, samt huru förhållan- 
det dermed varit under sistförflutne qvingvennium 
sedan år 19830. t 

Kongl. Commerce-Collegium: Underdånig Berättelse om 
fabrikernes och manufakturernes ställning år 18934. 

Kongl... Bergs-Collegium: Underdånig Berättelse > om 
förhållandet med bergshandteringen år 1834. 


| 375 
AF M:r J. J. Då Costa pE Macepo: Additamentos å pri- 


meira parte da Memoria sobre as verdadeiras e po- 
cas em que principiaråo as nossas navegacdes e de- 
scobrimentos no oceano atlantico. 

Vetenskaps-Academien i Petersburg: Memoires de 
FAcademie Impér. des Sciences de St. Pétersbourg 
6:e Serie: 

Sciences Mathématiques et Physiques, Tom. 2:e 
Livr. 5 et 6; Tom. 3:e P. 2. Livr. 1. 

Sciences Politiques, Histoire, Philologie, Tom. 2:e 
Livr. 2, 3, 4 och 35. 

Mémoires preésentés a PAcad. Imper. des Sciences 
de St. Pétersbourg par divers Savans. Tom. 2:e 
Liv: 1 2,35 

Recueil des Actes de la Säähice solennelle de 
PAcad. Impé. des Sciences de St. Petersbourg, 
tenue å roccasion de sa föte s€culaire le 29 
Dec. 1826. 

Recueil des Actes de la Segance publique de V'Acad. 
Impér. des Sciences de St. Pétersbourg, tenue 
le 29 Dec. 1833. 

Vetenskaps-Academien i Brussel?: Nouveaux Mémoires 
"de PAcad. Royale des Sciences et Belles-Lettres 
de Bruxelles. Tom. 38 et 9. 

Annuaire de P'Acad. Royale des Scichets et Belles- 
Lettres de Bruxelles; 1835 et 1836. 

Bulletins N:o 25—27, med register för år 1834 
samt N:ne 1—4 för år 1835. 

Hr F. M. ScaweRrb: Die Beugungserscheinungen aus 
den Fundamentalgesetzen der :Undulationstheorie 
analytisch entwickelt. 

M:r TaÉoporE pE VIiRLET: des Coméetes et de leurs 
queues. ; 

Professor BEnzEnpBErRG: Die Sternschnuppen sind Steine 
aus den Mondvulkanen. 

Hr C. J. Exström? Leonhardi Thurneisseri Historia 
sive Descriptio Plantarum omnium. 

. Svenska Academien: Hennes Handlingar från början 
till närvarande tid. 
- Vetenskaps-Academien i Briissel: Mémoires Couronnés, 
Tom. 10. — Bulletins. 1835 Nine 5—12. 
M:r QueTtELET: Annuaire de VFObservatoire de Bru- 
xelles pour l'an 1836. 


376 


Af M:r L. A; GruveR: Du Spiritualisme au 1g:me Sitcle, 

ou Examen de la doctrine de Maine de Biran. 

Academia C. Nature Curiosorum i Bonn: Nova Acta 
Physico-medica, Vol. 16. P. 2. Vol. 17. P. 2. 

Hr ScrönseErr: Genera et Species Curculionidum Tom. 
3KBSNN: ss 

Société Entomologique i Paris: 5 häften Annaler. 

Hr "Doctor Beirscamrep: Öfversättning på Tyska af 

Professor Wixströms Årsberättelser 1829 och 1835. 

M:r pE BLaAnviILnE: MEmoire sur le Dodo, autrement 

Dronte. 

Anatomie des Coquilles polythalames. siphonees 
reécentes, pour €claircir la structure des espåces 
fossiles. 

Meémoire sur les ossemens fossiles attribudés au 
preétendu geéant Theutobochus, Roi des Cimbres. 

Description de quelques especes de Reptiles de la 
Californie. | 

Description du Saurothera californiana. 

Hr Ornivier: MEmoire de Geometrie. 

Kejserl. Ryske General-Lieutenanten ScHuBErTt: dess 
arbeten; 17 Volumer. 

Zoological Society i London: Transactions, Vol. 1. P, 4. 

Société Entomologique i: Paris: Annaler, 2:dra qvar- 
talet år 1935: | 

Hr Grefve G. LöwEsHJELm: Compte général de FPad- | 
ministration de la Justice Civile et Commerciale | 

en France, pendant les mois de septembre — décemb. | 

> 1831, et pendant les annéges 1832 och 1833. 

M:r Frougens: Eloge Historique de Jean-Antoine Chap- 
tal et de G. Cuvier. 

Hr Prof. v. Martius: Conspectus Regni Vegetabilis. 

Universitetet i Helsingfors: Årstrycket 1835. 

Hr Doctor Casper: Die wahrscheinliche Lebensdauer 
des Menschen. j 

Hr Conference-Rådet Branvis: Ueber Leben und Po- 
larität. : 

M:r Lisei: Mémoires de Mathématiques. 

Professor Stiun: Föreläsningar uti permanenta Forti- 
fication vid Kongl. Artilleri-Läroverket på Marie- / 
berg af J. J. Tavaststjerna och Lor. Ståhl, med | 
1 Häfte plancher. 
Handbok i Fältbefästnings-konsten för Officerare 

vid alla Vapen af Lor: Ståhl. 


Af 


0 


(Af Hr ar Pontin: Description d'un nouveau thermométre 


meétallique. 

Kongl. Danske Öfver-Hof-Marskalken Hr Havcr: Det 
physiske Cabinet, eller Beskrivelse over de til 
Experimental-Physiken 'henhörende vigtigste In- 
strumenter, tillige med brugen deraf. D. I. Heft. 1. 

Hr C: D. ar Uur: The Philosophical Magazine. Lon- 
don 17989—19835. 86 Voll. | 

Ecole royale polytechnique i Paris: hennes Journal, 
Tome 15:e. 

Hr von Humzorpt: Uber die Kawi-sprache auf der 
Insel Java. 

Vetenskaps-Academien i Petersburg: Recueil des Ac- 
tes des Séances publiques de VPAcad. Impér. des 

Sciences de St. Petersbourg, tenues le 29 Decemb. 
1834 et 1835. 
Mémoires de F'Academie Impér. des Sciences de 
St. Petersbourg, 6:e Serie: 
Sciences Mathématiques, physiques et naturelles , 
Tom. 3:e P. I. Livr. 1, 2, 3. 
Sciences politiques, Histoire, Philologie, Tom. 2. 
Livr. 1, 6. Tom. 3. Livr. 1—35. 
Mémoires présentés å I'Academie Imper. des Sci- 
ences de St. Petersbourg par divers Savans, Tom. 
2:e Livr. 4—6. 

American Philosophical Society: Transactions, New 
Series, Vol. 5.  P. I. 2. | 

Library Company i Philadelphia: Catalogue of the 
Books, belonging to the Libr. Comp. Vol. I 

Société Imperiale des Naturalistes de Moscou: Nouveaux 
Mémoires. Tom. 4. — G. FiscHfrR DE WALDHEIM, 
Bulletin de la Société Tom. 9. — Extrait du Re2- 
lement de la Société. 

M:r J. W. LuzzBock: On the Theory of the Moon and 
on the perturbations of ihe planets. Part. 2. 

Hr F. G. EicaxorF: Parallele des Langues de FEurope 
et de PInde. 

Hr Grefve G. LöwENnEJELM : Compte rendu des travaux 
des Ingénieurs des mines pendant Pannége 1833. 

Royal College of Surgeons in London: Descriptive and 
illustrated Catalogue of the Physiological series 
of Comparative Anatomy contained in the Museum 
of the Royal College of Surgeons in London. Vol. 
1—53. 


K. V. Acad. Handl. 1836. 25 


379 


Af Royal College of Surgeons in London: Catalogue of 
the Hunterian Collection. in the Muscnm. of the 
Royal College of Surgeons in London. Part. 1, 2. / 
Catalogue of the Contents of the Museum of the 

Royal College of Surgeons in London. Part. 3, 
4. Fasc. I, Part. 5 and 6. 
Catalogue of the Library of the Royal College of | 
Surgeons in London. Lond. 1831. 
Memoir on. the Pearly Nautilus by Richard Owen. | 
Vetenskaps-Academien i Lisabon: Historia e Memorias | 
da Academia Real das Sciencias de Lisboa Tom. | 
1—11. P. I. 
Memorias de Litteratura Portugueza publicadas pela 
Academia Real das Sciencias de Lisboa, Tom. | 
1—9. 
Memorias Economicas da Academia Real das Sci- 
encias de Lisboa. Tom. 1—3. | 
Hr Professor Hausmann: Göttingische gelehrte Anzei- | 
gen 1935. | 
Mr pE MozrÉon: Collection des travaux sanitaires, et / 
hygieniques projetés ou executés dans les divers / 
états de F'Europe. Tom. [I | 
Franska Vetenskaps Academien: Comptes rendus heb- 
domadaires des Sgances de FAcademie från d. 1' 
Aug. 1835 till d. 31 Julii 1836. 
Vetenskaps-Academien i Petersburg: Mémoires de | 
FAcad. Imp. des Sciences de S:t Petersbourg, 6:e 
Serie: 
Sciences mathématiques, physiques et naturelles, | 
Tom. 3. P. 1. Livr. 3. Tom. 4. P. 2. Livr. 1. 2. 
Sciences politiques, Histoire, Philologie.. Tom 3. 
Livr. 2—35, Tom. 4. Livr. 1. | 
Mémoires presentés å V'Acad. Impér. des Sciences | 
de St. Petersbourg par divers Savans, Tom. 3. / 
Tivr.uI 2: | 
Linnean Society 1 London: Transactions. Vol. 17, P. 3. | 
Hr Grefve G. LöwEeEnHJeELm: J. H. GaAnnars Memoire | 
sur Ia Conservation des matigres animales. 
Hr Doctor GrErineT: Puits de Sauvetage. 


INNEHÅLL. 


Observationer på Sporidiernes rörelse 
hos de gröna Algerne; af Jacos G. 
ÅGARDH =. ; : 


Bidrag till en noggrannare kännedom 
af propagations-organerne hos Al- 
gerne; af JAcoB G. ÅGARDH 


Mikroskopiska undersökningar öfver Tän- 
dernes, särdeles Tandbenets struk- 
tur; af Å. ReTtZIUS 5 ; 


Undersökning af de räfflor, hvaraf kan 
dinaviens berg äro med bestämd 
riktning fårade, samt om deras san- 
nolika RT af N. G. SEF- 
STRÖM . 5 : ; 

Några undersökningar af den färg, åt- 
skilliga trädarters löf om hösten 
antaga, innan de affalla; af Jac. 
BERZELIUS . 3 . 


Om atmosferiska luftens inverkan vid 
metallernas RR al P: AC Vv 
BONSDORFF . 


Bidrag till kännedom a det hvita 
Qvicksilfverprecipitatets och några 
andra analoga Qvicksilfversalters 
sammansättning; af C. ULLGRÉN 


Biografi öfver E. C. TRAFVENFELT 


9. » Friherre L. A. MANNER- 
HEIM ; 3 

, » Magr. Nins JoHAn BErG- 
STEN 


Pp d de 


250. 


208. 


301. 
319. 


322. 


327. 


380 


Biografi Jög Grefve GEORG ÅDLER- 


SPARRE 
Doktor ' C. ROsÉn VON 
ROSENSTEIN ; 


ÅDAM ÅFZELIUS 
NieLs TRESCHOW 
Erik NORDEWALL . 


CARL PETER HÄLLSTRÖM 


230, 


339. 
542. 
346. 
356. 
362. 


331 
FÖRTECKNING 


på Författarne till de i 1836 Års Hand- 
lingar införde Afhandlingar. 


MÅ sanor, Jacoe G.: Observationer på Spo- 


ridierces rörelse hos de gröna Algerne pag. 1. 


AGARDH, JacoB G.: Bidrag till en noggrannare 
kännedom af Rensar hos 
Algerne =. : : 2 : ö , 15. 


BerzEnuius, Jac.: Några undersökningar af den 

färg, åtskilliga trädarters löf om hösten 

antaga, innan de affalla . : i; sn 250 
BonsporFF, P. A. v.: Om atmosferiska luftens 

inverkan vid metallernas oxidation -. ee 8 268. 


Retzius, A.: Mikroskopiska undersökningar öfver 
Tändernes, särdeles Tandbenets, Sn d2. 


SEefstTRöM, N. G.: Undersökning of de räfflor, 
hvaraf Skandinaviens berg äro med be- 
stämd riktning fårade, samt om deras 
sannolika uppkomst Å é : » IÅL 


UriorÉn, G.: Bidrag till kännedom af det hvita 
Qvicksilfverprecipitatets och några andra 
analoga Qvicksilfversalters sammansättning a» J0r. 


AT AR 
ANOR 


FE 


N 


Tab I. 


Eig.9. 


Tab. II. 


ace 
ERSTA 


ER 


F 


| 


Er 


> 


2 
- 


23 
Rek 


& 
- 


[Ry 


or 
ALAA 


MLS å 
SEE 


FER SIR 
FE Nye RT PE 
FEFFE 1 


d 

öd 
= 

FANA 


< 


PARA 


SE 


3 fr 
= 


gl del sc 


Ede 


Hi 


Lig.9 


IM V INN | 
| | | I 
| 

( Mi 

NT 

| Sa | 


- 
a 


luv 0 


ÄGA 


5 
ERSSNSESSE AA 
SS 


CORY CREENIL 


TRAKTEN osrsive LA HUN 


; 
HETA nöäsklgfuendg 
he SA nn 


= 
fa - MA Tka 


FN 


AS Hive vt 


Ler 


L 

= 

Y 
kt 


fora 


| AR ) 
Co 


— Vr 


UV ANERA SPE GANG 


kox. 3 der Jake föl 


ST od 
FÅ Söka, oiLbage 


Nr 
NN 


(ENG 
galven 57 
är 


- 
YT 
R/ 


IA 
t ”ASöderhaunneY 
Sr EN 
Sr 
ung? FR lä 
& ( B I a 


Frangrunde 


2 | 


Sp 
TS 
; 


2 


AN ös änka 


' er? ie NERN 


GIkiåraer 


Dar 


fösielstad Ia 


AE 
NINA 


Aa 2 4 


KANDA 


SÖDRA DELRN 


LET: 


UPPYPPUYI 


2009202012277] 


PUPGUOLIN 


FEAR EVE 
Bergunda a YIVJYSULDYbO TG 


BPUMSPIT 


0 


å 
OP 


VAN 


dittan 


Hol 


er Gl SJ 


aklelté 


D 


Äler 


el 


5 


sLorgitud 
é 


FPIUYPULO) 


AUxplöyrnmumng = 


Logg Y 03 UT 


Lido; NJSAPUR2, 


202 MN 


5” 


ab Longitud 


Pyolil vd $E” 20 till 30 Datetud. 


MILLIPSD, 


rd 


Sög.Lrut2ungj 


PLYUDLG 


FER MID H 


LA 


d. £03$h2eyg0g) 


UULDYDING 


T 
29” 


28 Longitud 


| 


Atelud: 


Lrotit vid IT? 40” 


WL 


100170603