LR kd big PAA ka 
Word 
Style nn 
Kl KP AA FAM APA 
pålli 


' få 
unten db 
rd fået 


HU baper an 
HL + [MR Ua ars 
;ö A ty gbete 
I Å 
maa RA ; 
Ba LEA 
Wraldlad NM 
Å AU bbed (HA bk 


a NH it id w Ib 
IK i RR I Hd 


då 
GNU al 
SS Vr Me VA AA 
End a i TE SE 


al 
Å LR Ht 
DA färd) hu " ER i 


La 
SS / 
ia Mt i i 

OR HR Mugg NG öl 

MN si TNA 
HUN 
fi, ie 


, 


H id i AE H LA , SN 
19 SN Ht Ik Cc ; SEELE ML OLJA Id fl få 
SAN såv a i is Fr : Än ig 
Mölarr ij VR RN Höst SR HN MN id ; agn i ul I 


MAN Å ib | i Ng KR j ; LHR 
PSN TEMA NET SE HN Ar AL Nana HJ ; I ; INA 
FAI ? RE OR Ale Rd 1 ER il AT äl Id 
FILT LIM å är FASA lön Had i  lysk f vi 


fr I frdhaln Ph fokarbesna 
1 - | FS DkA a Ai föpt 
ÅA delad 
iv lir 


ög Hi AM i in RN 
1 ir 


g er j 
il IE 2 SS HÖ 


Fl Malé 


1 H SS EEE 149 
AE pt RE 


KRING 


FRV i AN d 
EGR sjö 
Fa d : dia 


RS ES 


Lb Rd: 
FAdgi 
Hr 


PE EF 


IMa nå 
AIRES SV 
SN 2 id i 


kara 


si får 
RA 
FR 
utt 

lydde 


th 


5 


FEAR 


NR nl 
Ke SR a ler 
HAREN 

; ROTA 

RE SG Al 


FINRA 


FOR THE PEOPLE 
FOR EDVCATION 
FOR SCIENCE 


LIBRARY 


OF 


THE AMERICAN MUSEUM 


OF 


NATURAL HISTORY 


i d 
FALLA 
EON 


tU EL BLY 


KON GI. [TA a (ap 
VETENSKAPS- 
ACADEMIENS 


HANDLINGAR, 


FÖR ÅR 1837. 


Ugn 


ÅN 
SOM 


STOCKHOLM, 1838. 
TRYCKTE HOS FP. A4. NORSTEDT & SÖNER. 


Kongl. Boktryckare 


AGE MALIN KRA 

é Hä 

4 a MTALe / 

> : ALMA NA Ute bb led be kl Yrseme 
IDR AL AR 


senåskolg.) : 
f Jenvuba | ftgbiurgdd. Ed 


ve SV förå 
SPORT Vän 


! 0 a ' LA 23123 GM M FÅ 
ERS ora Baka GRANNAR 


SR TSE SIR TRA 
N : 


Ch 


FÖRTECKNING 


på Författarne till de i 1837 års Hand- 


lingar införde Afhandlingar. 


Bass: Undersökning af några syror, som bil- 


das af organiska ämnen med svafvelsyra pag- 66. 


— Undersökning af bladgrönt, chlorophyll 


BoneMAnN?: Calodromus. Genus e Familia Curcu- 


lionidum adumbratum et descriptum. . » 218. 
— De Tinea Linnegella . . + 2 Kabe tel 0 OK, 
Fries: Om Stirren, Salmo Salmulus Red : PE a 
— Pterycombus, ett nytt fisk-slägte från Is- 
hafvet  . . » 14. 
— Ichthyologiska Bidrag Lill Skandinavisns 
Fauna -.. DSS, 
— Metamorphos, neat hos Lilla Halsnilen 
(Syngnathus lumbriciformis) . > » 59. 
Nirsson: Utkast till en ÖR indelning äl 
Phocaceerna . . NA » 233. 
RupgEre: Undersökning om juftens utvidgning 
mellan vattnets fryspunkt och dess kok- 
punkt vid medelbarometerhöjd . . ? » 140. 
SoMMERFELT: Glyceria Norvegica Sommerf. och 
Agrostis odorata Blytt : » 254. 
SVANBERG, ÅA. F.: Om lineära RR 
SE 2:dra ordningen . . SSE NO: 
Taepenrvs: Bidrag till kännedomen om Najas ma- 
känna sl. (ren arm | » 241. 
WacaTMmEisTER, H. G. "Erörtre flnder Oka BYS 
Gigantoliten ; » 136. 
WekrEbDE och SELANDER: Bestämmelse afiblkaniska Ki- 
logrammens vigt i Svenska decimalvigter » 201. 


30 INR 


ren 


Om Stirren, Salmo Salmulus Raij. 


af 


B. FR. FRIES. 


Ja naturligare ett slägte är, desto omärkligare 
äro oftast gränserna emellan arterna, och desto 
svårare faller det sig, att uppfatta de egentliga 
art-bestämmande karaktererna. Lax-slägtet lem- 
nar härpå ett exempel. Man kunde väl äga an- 
språk, att finna detta, framför många andra, till 
sina arter fullkomligt utredt, då dessa utgöras 
af så allmänt förekommande och längst bekanta 
fiskar, hvilka dessutom äro föremål för vigtiga 
och betydliga fiskerier; men ingenstädes är art- 
kännedomen mera osäker och vacklande än just 
här. Anledningarne härtill äro likväl flera, än 
den först uppgifne. Ännu sakna vi tillförlitlig 
kännedom om Laxarnes lefnadssätt och utveck- 
ling, känna ej heller lagarne för de form- och 
färg-förändringar, som de dels under sin tillväxt, 
dels efter årstid och repeterade ombyten af vi- 
stelseort äro underkastade; ty uppgifterna äro i 
dessa stycken hvarandra motsägande. Författar- 
ne uppställa arter endast efter subjektiva åsigter, 
hvad den ene uppbygger, blir derföre af den 
andre nedrifvet; den som endast sett få indivi- 
der, finner tillräckliga skiljemärken för att bil- 
da många arter, då den som studerar individer- 
K. VV. Acad. Handl. 1837. I 


2 


na i massa och derigenom blir uppmärksam på 
karakterernas obeständighet, finner svårighet att 
utmärka ett inskränkt antal. För att bana vä- 
gen för ett nytt och grundligt studium af Lax- 
arterna, återstår ej annan utväg än att vid de- 
ras hemvatten steg för steg följa dett under sin ut- 
veckling, och 200 genom meddelande af under 
tiden vunna upplysningar, fästa andras uppmärk- 
samhet på tvistepunkterna. 

En sådan riktning hafva Englands Ichthyo- 
loger under sednare åren gifvit sina forskningar, 
och vigtiga upplysningar hafva derifrån utgått. 

Den lilla Lax, som är föremål för Heatla 
uppsats, har icke förut blifvit anmärkt uti vår 
Fauna. Redan detta vore anledning nog, att nu 
bekantgöra den; men jag hämtar dertill äfven 
en anledning af det vetenskapliga intresse, som 
fäster sig vad den samma. Det är nemligen sam- 
ma Nr som finnes uti Skottland och "England 
under namnet ”Parr” eller ”Samilet” och fin- 
nes redan hos Engelska Faunister upptagen, än- 
da från Ray och WuroucnBy. Den vann tidigt 
uppmärksamhet för sin ringa storlek och det på 
flygtiga undersökningar stadgade omdömet, att 
alla individer voro hannar, hvilket åtskilliga 
fiskare uti England till en del ännu tro vara 
förhållandet, eller man aldrig skall hafva fun- 
nit någon hinga med fullmogen rem. Ända till 
SÅR EA åren hafva Engelska Ichthyologerna va- 
rit af delade tankar om Parrn är en sjelfstän- 
dig art eller: blott en yngre individ, och man 
har å båda sidor andragit så många skäl för bå- 
da åsigterna, att det är i sanning förvånande, 
att denna tvist ännu ej kan betraktas såsom ut- 


kämpad. Vigtigast i alla afseenden är en förli- 


gå 3 
det år publicerad observation af H. Joun SHAw ), 
som så evident tyckes ådagalägga att Salmulus 
endast är ungen till Salar, att något ytterligare 
tvifvel ej skulle uppstått, om den, efter allt ut- 
seende noggranne, observatorn åtminstone på nå- 
got ställe antydt fortgången af de märkliga form- 
förändringar, som Stirren måste genomlöpa för 
att blifva en Salar; men i stället för att gå den- 
na billiga önskan till mötes, har Hr. SHAw en- 
dast fästat sig vid färgförändringarne, och det 
må sålunda vara förlåtligt, om man till ytterli- 
gare undersökningar uppskjuter afgörandet, och 
fäster något tvifvel vid observationens riktighet. 
: Innan jag vidare inlåter mig uti detta ämne 
och anförer min egen erfarenhet torde Stirrens 
beskrifning böra förutskickas: 

Stirr, (Salmo Salmulus) skiljer sig från öf- 
riga arter genom följande kännetecken: 

Maxzxcillarbenen korta , räcka knappt under 
midten af ögat; bröstfenorna ganska långa, med 
rundad spets; stjertfenan djupt klufven, med 
rundade hörn; alla fenor färgade; kroppens si- 
dor tecknade med ovala, blåaktiga flammor, 
transverselt ställda, och sidolinien med en rad 
af 8—9 små röda fläckar; på gällocket a:ne 
svartaktiga , runda fläckar. Tängden 5—7 Sv. 
verktum. | 
Genom sin ringa storlek är Stirren en dverg 
uti slägtet Sa/mo, och står 1 alla afseenden när- 
mast Forellen (S. Fario Lin.), med hvilken den 
"troligen hos oss hittills blifvit förblandad. För 
att åtskilja båda från hvarandra fordras dock ej 
mer, än att en gång blifva uppmärksam på dia- 
gnosen. Från blanklaxarne skiljer man den vid 


") The Edinb. New Philos. Journ. April —Juli 1836, 


4 


första ögonkast på fen-formen. Dessa hafva nem- 
ligen hörnen spetsiga; rygg- och i synnerhet 
anal-fenan mycket stupande, så att fenans höjd 
framtill är 3 gånger så stor som dess höjd bak 
till, då Stirren i likhet med Forellerna blott har 
den 2 gånger så hög, och alla hörn rundade; 
blanklaxarne hafva äfven alla andra fenor hvit- 
aktiga, och nästan genomskinliga, och propor- 
tionsvis mycket lägre. 


Jemförd med en Forell af samma storlek, är 
Stirren mera valsformig och af en smärtare växt, 
ej så hög i kroppen och hoptryckt som den för- 
re. Frontal-linien svagt kullrig, med starkt red- 
böjd och mycket trubbig nos, som obetydligt 
skjuter framom underkäkens spets. Underkäken, 
som jemt håller öfverkäkens längd, är betydligt 
kortare än afståndet från nacken till nosen. De 
korta, och i ändan rundade maxillarbenen, som 
likväl äro bredare än på Forellen, äro jemte mel- 
lan-käksbenen och underkäken väl försedda med 
fina, spetsiga tänder, något smärre än på Forel- 
len; så är äfven förhållandet med de tänder, 
som finnas på tungan, vomer och gombenen. 
Ögonen äro märkligt större, än på Forellen, så 
att då ögats diameter på den sednare är mindre 
än halfva afståndet från bakre ögonranden till 
operculi spets och mindre än afståndet emellan 
båda ögonen, är samma diameter på Stirren stör- 
re än båda dessa målt. Bakre randen af gälloc- 
ket är mera tunglikt utdragen och den längst 
utskjutande punkten af denna rand bildar sub- 
operculum. Gälhinnan har vanligen 12 strålar, 
men detta antal varierar, som på alla Laxar; 
man träffar ofta endast 11 strålar; någon gång 
11 på ena sidan och 12 på den andra. 


Es 5 

Sidolinien , som delar sidorna i 2:ne nära 
lika delar, är rak, bildas af omkring 120 styc- 
ken små fjäll, till storlek och form lika med 
dem, som bekläda den öfriga kroppen, endast 
skiljaktiga genom den upphöjda kanal, som löper 
längs efter midten af hvarje fjäll. Ofvanom den- 
na sidolinia kan man räkna omkring 22 fjällra- 
der, och nedanom den omkring 25, till bukfe- 
nornas rot; fjällens ringa storlek gör räkningen 
osäker. 

Ryggfenan är så belägen, att afståndet från 
dess framkant till nosen är något längre än af- 
ståndet från dess bakre rot till stjertfenans rot; 
den är i det öfre, främre hörnet något afrundad, 
och öfre kanten stupar något mot det bakre hör- 


- net, som är spetsigt, så alt sista strålen är hälf- 


ten så lång som den längsta framtill; den består 
af 14 eller 195 strålar, af hvilka de 4 å 5 äro 
enkla (den 95:te är längst) samt de 10 å 11 der- 
på följande i spetsen delade och greniga. 

Analfenan är temmeligen hög, framtill betyd- 
ligt afrundad, och med bakåt böjda strålar; kan- 
ten är liksom imskuren bakom det afrundade fram- 
hörnet; sista strålen hälften kortare än den 2:dre 
eller 3:dje delade, som är längst; strål-antalet 
är mycket varierande, vanligen finnas 3 enkla 
och 8 i spetsen greniga strålar, men stundom 
4 å 5 enkla samt 8 å 9 delade. 


Bröstfenorna äro särdeles utmärkta för sin 


form och relativa storlek: längden är ungefär 
lika med hufvudets, eller så att då fenan ligger 


utmed sidorna, binner spetsen ända fram till den 
linia, som nedfaller perpendikulärt från ryggfe- 
nans främre rot; bredden är äfven betydligare 
än på Forellens, dock rättar den sig efter graden 
af fenans hopläggning; fenorna inserera sig nära 


6 


vid bukkanten och hafva ett nära hörizontelt lä- 
ge d. v. s. fenroten sitter nära nog efter krop- 
pens longitudinella axis, och i följe af detta lä- 
ge äro alla strålarne vid roten böjda; strålarne 
äro 14, af dem den 1:sta vid roten mycket bred 
och enkel i spetsen, de följande 13 greniga; som 
5:te och 6:te strålen äro de längste uti fenan, 
blifver spetsen mycket afrundad, och fenan får 
deraf sin egna, igenkänliga form. 

Bukfenorna sitta straxt framom den lodrä- 
ta linia, som faller från slutet af ryggfenan; 
hoplagda hafva de en lansettformig skapnad, ut- 
bredda äro de rundade med en utskjutande vin- 
kel, som den längsta eller 4:de strålens spets 
bildar; de bestå af 2 enkla och 8 delade strålar. 

Fettfenan är liten och tunn, har sin plats 
öfver analfenans bakre rot. 

Stjertfenan består af 19 strålar, de bå- 
da yttersta enkla; den är djupt utskuren, så att 
då fenan hoplägges, blir afståndet mellan utskär- 
ningen och fenroten (der fjällen upphöra) obe- 
tydligt längre, än från samma utskärning och 
ull spetsen af båda sidohörnen; dessa hörn äro 
jemnlånga och afrundade, då fenan utspännes, 
divergera de mycket. 

Lika utmärkt och beståndande skild Stirren 
finnes vara till formen, lika säker är man, att 
ej misstaga sig om honom, då färgen rådfrågas; 
hufvudet ofvan samt ryggen olivgröna med mör- 
ka, runda, stjernformiga små fläckar och större 
flammor längs efter ryggen; dessa mörkare små 
fläckar gå framtill ända ned till sidolinien, men 
från trakten af ryggfenan till stjertfenan upphö- 
ra de midt emellan ryggkanten och sidolinien. 
Buken är hvit med dragning 1 gult; sidorna vac- 
kert ljusgula med skiftning i rödt. Längs efter 


då 7 


sidolinien sitta 8—9 små runda, rödgula fläckar 
och lika många stora, ovala blåaktiga flammor, 
ställda på tvären och af sidolinien delade midt 
itu; dessa flammor afvexla med de rödgula fläc- 
karne. Öfver hvardera ögat siller en båge af 4 
mörka runda fläckar, och mellan dessa bågar bak- 
till finnas 3:ne dylika fläckar i triangel, likvist 
äro alla dessa fläckar mer eller mindre tydliga 
och variera något; men mycket konstanta dere- 
mot äro de 2:ne runda svarta fläckar, som pry- 
da gällocken, ehuru storleken är föränderlig och 
äfvenså läget; vanligen sitter den ene i centrum 
af operculum och den andre framför preopercu- 
lum, straxt bakom ögat; någon gång ser man spår 
efter en 3:dje fläck i sjelfva randen af opercu- 
lum. Ryggfenan ljust olivgrön med en tydlig 
och en mindre märkbar och oregelbunden rad 
af mörka fläckar: den tydliga raden sitter ne- 
derst, helt nära roten och parallel med ryggen, 
den oregelbundna deremot löper öfver midten; 
fenans främre hörn är stötande i brandgult, af- 
skilt genom ett mörkgrått band som börjar vid 
2:dra enkla strålens spets och går i rak linia till 
spetsen af den 4:de delade. Fettfenan har ryg- 
gens olivgröna färg, med gulaktig spets. Stjert- 
fenan olivgrön, stötande i gult, är rundtomkring 
kantad med brandgult, obetydligare i spetsen. 
Analfenan smutsigt gul, med yttre delen af främ- 
re kanten ljusare, och ett otydligt grått band 
snedt öfver främre hörnet. Bröstfenorna olivgrö- 
"na med ett mörkare band öfver midten. Bukfe- 
norna hafva samma färg och teckning som anal- 
fenan. Pupillen, som på den lefvande fisken är 
rundad och mycket stor, blir, sedan fisken är 
upptagen och fått något torka, trekantig. Köttet 
är hvitt, utan rodnad. 


8 

Vid  dissectionen funnos i mängd i magen 
larver till Myggor, Ephemerer, Notonecta, Phry- 
ganezx m. fl. Någon skiljaktighet af betydenhet 
anmärktes icke vid undersökningen af viscera uti 
bukkaviteten, utan befunnos dessa i öfverensstäm- 
melse med vanliga förhållandet hos Laxarne. Ap- 
pendices pylorice voro fina och mycket talrika. 
Simblåsan, lång och framtill afsmalnande, öpp- 
nade sig uti oesophagus. Urinblåsan 4 linier lång. 
Af genitalia syntes endast spår (i Juni månad 
på ett 5 tums långt individ); deremot blefvo 
3:ne hannar öppnade i October månad, på hvil- 
ka mjölk-säckarne uppfyllde hela kaviteten. Rygg- 
kotorna äro till ett antal af 358, eller 59 om 
man räknar den sista af de 3:ne, som böja sig 
uppåt öfre loben af stjertfenan och som blifver 
fästet för den odelade strålen. Refbenen äro 33 
stycken. 

För att nu till slut lemna en lätt öfversigt 
af proportionerna kroppens delar emellan, och 
derjemte underlätta jemförelsen i dessa afseen- 
den emellan Stirren och Forellen, har jag på ne- 
danstående tabell upptagit måtten på I:ne indi- 
vider af de förra uti olika utvecklingsgrader, 
jemförda med 3:ne nära nog likstora Foreller. 
Dessa mått äro utsatta i Svenska decimal-tum. 


Longitudo Corporis (ad basin p. caudalis) | 2,9 | 3,53] 5,32) 5,32| 5,66 
— — Capitis(ad marg. operculi poster.) | 0,72] 0,881 1,2 | 1,2 | 1,27 


Altitudo maxima, seu . 


; ; ER Hoz | 0,85] 4,2 | 1,28] 1,27 

— — juxta pinnam dorsalem å 
— — — nucham . 0,46 | 0,56 1 0,8 | 0,831 0,52 
— ante basin pinne caudalis 0,261 0,361 0,451 0,441 0,5 


14 


0,8 
0,4 


j 9 
satitudo maxima "wo. cv so > os + + | 042 E 0,7 i 
istantia inter nares . . » »« « » » +» | 0,12] 0,14) 0,171 0,241 0,26 
-—— — orbitas. . . . » » » +» 10,18: 0,23! 0,41! 0,33! 0,4 
— — inter lineam later. et basin p. dors. | 0,33| 0,41/| 0,62/| 0,66 | 0,66 
—— — —— - — p.ventr. | 0,31 | 0,41 | 0,58| 0,661 0,6 
Diameter iridis transversalis . . . . +» | 0,18! 0,21| 0,261 0,221 0,3 
Longitudo a rostro ad nares . . « -» + +» | 0,1141 0,16 0,2 | 0,171 0,2 
— — = — ad centrum pupille . | 0,251 0,35| 0,48] 0,46| 0,48 
— — — — ad apicem maxill. super. | 0,27| 0,441 0,541 0,561 0,52 
SA — ad nucham . . . « «+ |0,491 0,591 0,87) 0,78) 0,9 
— — — — ad marginem preoperculi | 0,51 | 0,66 0,831 0,921 0,96 
— — — — ad initium pinne dorsalis | 1,3 | 1,66/.2,32| 2,391 2,53 
—— S— — —  — pectoralis | 0,67 | 0,57 | 1,14] 1,14] 1,17 
SS — — —  — ventralis | 1,5 | 1,97: 2,55) 237 | 2,87 
S—- — — — oo analis . | 2,06) 2,51 | 3,853/ 3,8 | 3,97 
— — = maxillx inferioris . . 10,35| 0,45| 0,641 0,67! 0,60 
Pinne dorsalis longitudo, ad basin . . 1 0,41] 0,5141 0,77 | 0,76 | 0,76 
— — — altitudo, antice . 1 0,44] 0,5141 0,75 0,77 | 0,81 
— —— — — postice . . 10,23! 0,281 0,36] 0,41 öl 
Pinne analis longitudo, ad basin | 0,31! 0,36) 0 ,54| 0,51 1 0, 52] 
— — — altitudo, antice . "| 0.6] 0,44 | 0,63] ET 0,65] 


— 


—— — — postice . . . - | 0,16] 0,2 | 0,31] 0,29| 0,25 


Longitudo pinne pectoralis «= . . - «. » |0,611 0,66 1,05] 0,54/ 1,04 


— — — ventralis . . . . . . | 0,4 | 0,471 0,731 0,571 0,75 
— — — caudalis ad incisuram +. | 0,2 | 0,31; 0,36 | 0,41 | 0,31 
— ——  — ad apicemlobi super. | 0,561 0,621 0,87 | 0,74| 0,87 
= S- — — — inferioris | 0,56' 0,62! 0,87! 0,74! 0,87 


Ännu har det ej lyckats mig, alt erhålla 
Stirren från annat ställe inom Sverige, än Norr- 
köpings ström, nedanom fallet; men der före- 
kommer den året om ganska ymnigt. För första 


"bekantskapen med den samma har jag att tacka 


— 


0,4 A 

0,55| 
0, Å 
0,29 
0,84 
0,57 
0,46 
0,87 
0,87 


10 


Herr Åssessor Arosenius, som vid flera tillfällen - 
haft godheten meddela mig högst intressanta fi- 
skar från detta vatten, bland hvilka jag redan 
år 1834 erhöll flera exemplar al: Stirren. Då jag 
sedermera året derefter, under en resa till ve- 
stra skärgården, vistades någon tid uti Norrkö- 
ping, fick jag villfälle att dagligen se och stude- 
ra den lefvande. 

Den håller sig i grundt vatten, der ström- 
men är stark och bottnen stenig; tyckes vara 
mycket liflig och glupsk, och metas med lätt- 
het. Man ser också ständigt personer dermed 
sysselsatta. Der den vistas träffas äfven en mängd 
Foreller af flera åldrar. Som jag sjelf icke hade 
tillfälle att besöka Norrköping under hösten, då 
Stirrens lektid förmodades inträffa, anmodade jag 
Stadsläkaren D:r HansséÉn, att följa med uppmärk- 
samhet dess förehafvanden under denna period. 
Jag erhöll också i medio af October en mängd 
exemplar af olika storlek, dem D:r HaAnssÉn med 
noggranhet undersökt, bland hvilka alla han en- 
dast funnit 3:ne exemplar med utbildade geni- 
talia, och desse 3:ne voro alla hannar; af de öf- 
riga funnos flera, som buro tydliga märken att 
de redan hade utlekt. Någon romstinn hona ha- 
de det ej lyckats honom ertappa. 

Dessa observationer öfverensstämma således 
med Engelska naturforskarnes uppgifter och må- 
ste ännu mera öka nyfikenheten att lära känna 
den mogna honan till Stirren, om en sådan fin- 
nes, eller, under förutsättningen att Stirren blott 
är ungen till en annan art, att närmare få ut- 
röna orsaken till den anomali, att hannen skul- 
le i en så tidig ålder vara aflingsför och honan 
icke. Som gissningar och hypotheser ingenting 
kunna upplysa i ifrågavarande fall, innehåller jag 


med alla sådane, vill blott för att fästa upp- 
märksamhet på ämnet något vidröra Hr SHAws 
påstående, ”att Stirren endast är ungen till blank- 
laxen (S. Salar).” De direkta försök han stödjer 
sig på äro i korthet följande: 
; = Den 11 Juli 1833 fångades 7 Stirrar och 
släpptes i en liten dam, som hade tillgång på 
friskt rinnande vatten. De trifdes der ganska 
väl och i April 1834 hade de betydligt förän- 
drat utseende, och voro fullkomligt lika med Lax- 
ynglet sådant detta är, då det lemnar floderna 
och beger sig till hafvet. Storleken var då 6 
tum. 

= Uti Mars månad 1835 förskaffade H. SHAw 
sig 12 st. Stirrar af 6 tums längd, släppte dem 
på samma sätt uti en dam, och fann att de i 
slutet af derpå följande April iklädde sig Lax- 
ynglets drägt. 

= Den 10 Maji 1834 uppfångades några 
dussin af de Laxungar, som samma år blifvit 
kläckta; de voro omkring 1 tum långa. Dessa 
fördeltes uti 2:ne dammar. Uti Maj 1835, se- 
dan han således haft dem ett helt år, upptogs 
några och befunnos då 31 tum långa, samt full- 
komligt lika med Stirren vid denna ålder. Uti 
andra veckan af Maj 1836 blefvo de åter gran- 
skade och befunnos då hafva ombytt utseende 
och lika det utvandrande Laxynglet. Deras längd 
61 tum. 

= Den 13 Januari 1836 upphämtades en 
mängd af Lax-ägg, J3:ne dagar efter sedan de 
blifvit af honan afsatta, och deponerades på tjen- 
ligt ställe, der han under tiden kunde observe- 
ra dem; den derpå följande 8 April voro de 
kläckta, men ungarne uppstego ej ur gruset förr 
än den 30 Maj och voro då knapt 1 tum långa 


TJ 


a 


och till alla delar lika dem, med hvilka förut 
experimenter blifvit anställda. 

Resultaterne häraf vore, att Laxen behöfver 
90 dagar att utvecklas ur ägget och dröjer der- 
efter 50 dagar under gruset innan den uppgår i 
vattnet, qvarblifver sedan såsom Stirr 2:ne år 
på samma ställe, der han är kläckt, och hinner 
under första året blott till 3 tums längd samt 
under det andra till 6 å 61. Uti April månad 
ombyter sedan Stirren sin drägt, blir hvad man 
kallar Laxyngel och i andra veckan af Maj lem- 
nar den 1i sällskap floderna och födelsebygden 
och begifver sig till hafs. 

Det är klart, att, så vida dessa observatio- 
ner äro riktiga, är på det mest evidenta sätt 
bevist att Stirren ej utgör någon särskilt art, utan 
bestämt måste vara ungen till Salar. Detta för- 
utsätter likväl allt för stora metamorfoser och 
strider så mycket emot analogien, att man nöd- 
sakas afvakta justeringen, innan den påyrkade 
satsen kan autagas. Ty visst är, att med det 
samma försvinna alla hittills begagnade karakte- 
rer för att åtskilja Lax-arterna, dem man då må- 
ste i alla åldrar äga individer af för att inbör- 
des kunna genom jemförelse åtskilja. Saken är 
emedlertid af vigt att få utredd, och det vore 
önskligt, att personer, som vistas en längre tid 
vid sådane vatten der Laxen eller Stirren före- 
kommer, funne det af intresse att anställa under- 
sökningar. Äro SHAws uppgifter grundade, följer 
af dem: att Stirren endast kan träffas uti såda- 
ne floder och sjöar, uti hvilka Laxen uppgår, 
och måste finnas på alla de ställen der Laxen le- 
ker; — att något annat Lax-yngel ej existerar; | 
samt alt man aldrig bör från och med Juni må- 
nad till och med October (i det minsta) träffa | 


139 


någon Stirr öfver 6 tums längd. Genom dessa 
kontroller kan sannolikheten nogare pröfvas och 
sanningen blifva framdragen. 


Pl. I. framställer en Stirr, målad i naturlig storlek efter 
lefyvande exemplar. 


PTERYCOMBUS, 
ett nytt fisk-slägte från Ishafvet, 


beskrifvet af 


B. FR. FRIES. 


Ibland en samling af hvarjehanda naturalster, 
hvilka Hr Sjökapten BismaArk år 1834 hemförde 
från staden Hammerfest i Norrige och hade god- 
heten förära till Riks-museum, träffade jag en 
högst märkvärdig fisk, af en slägtform, som mig 
vetterligen eke. förut finnes annas och som 
var ganska oväntad att ertappa vid Skunlnavis 
ens kuster. Olyckligtvis var exemplaret icke i 
det bästa skick conserveradt; fisken var nemli- 
gen med köttet torkad, ögonen och alla inanmä- 
ten borttagna, fenorna på flera ställen mutilera- 
de o. s. v. Detta oaktadt torde några anteck- 
ningar öfver densamma, så långt det mutilerade 
exemplaret tillåter, icke biifva alldeles likgilti- 
ga, hvarföre jag utber mig för dem ett rum uti 
Kongl. Vetenskaps-Academiens Handlingar. 

Sera BismaArRKk kunde icke lemna älane upp- 
lysningar om ifrågavarande fisk, än att han fått 
den af en person uti Haruneriest i alldeles sam- 
ma skick, hvaruti han aflemnade den till Muse- 
um — att den efter gifvarens utsago var fångad 
i granskapet af staden, men att man aldrig till- 


förene sett eller fångat någon dylik. Jag har 


15 


sedermera för flera handlande från Hammerfest, 
hvilka under tiden besökt Stockholm och Muse- 
um, uppvist exemplaret, men ingen af dem kän- 
ner eller vet sig någonsin Hafa sett en sådan 
» fisk.  Deraf är Suigetone sannolikt, att fisken 
endast är att betrakta såsom högst tillfälligt fö- 
rekommande vid Norska kasten och således en 
mycket sällsynt art. För några månader sedan 
erhöll jag af Hr S. LovÉn, som för det närva- 
rande vistas uti nordliga delen af Norrige, den 
underrättelse, att man uti Altenfjord fångat ett 
annat exemplar af samma fisk, hvilket blifvit 
uppköpt af en resande Naturaliehandiare och af- 
sändt till Frankrike. Fortsatta efterspaningar tor- 
de således sätta utom alit tvifvel, att denna fisk 
verkligen tillhör Skandinaviska Faunan. 

Bifogade figur på pl. II har Herr W. vw. 
WnicHT på min begäran tecknat efter Musei exem- 
plar, i det släcka som det kom i mina händer. 
Teckningen är gjord med fullkomlig noggranhet 
i de UGL detaljer. De delar, som på origina- 
let saknas eller befunnos skadade äro på figuren 
troget återgifna uti dess mutilerade tillstånd, för 
att icke genom någon tillsats, möjligtvis oriktig, 
gifva anledning till misstag. Fisuren visar bat 
va storleken. 

Såsom generisk benämning föreslår jag nam- 
net, Pterycombus, al zTteput (pinna) och zxouBog 
(marsupium), uttryckande en af denna fiskens 
märkligaste karakterer; arten kallar jag 


vr Sn Pterycombus Brama. 


i Besknifta Hela längden från öfre käkens 
spets till spetsen af de nedersta strålarne uti 
stjertfenan är 152 Svenska verktum. Största höj- 


16 


den, tagen mellan yttre ränderna af de båda 
fjällrader, som omsluta rygg- och anal-fenorna, 
är 8 tum. Största bredden, tagen mellan båda 
gällocken, är 23 tum (sjelfva kroppen var allt- 
för mycket hoptorkad, för att lemna något rät- 
tesnöre). Hufvudets hela längd är 4 tum; ögon- 
öppningens diameter 11! tum. Af dessa mått 
erhålles följande allmänna förhållande: fiskens 
höjd är ungefär hälften af längden; bredden in- 
nebålles uti höjden ungefär 31 gånger; hufvu- 
det utgör ungefär i af hela kroppslängden och 
ögonöppningen 3. Den, som önskar, kan på fi- 
guren lätt uttaga de öfriga proportioner, som vore 
af vigt att känna. : 
Kroppen är mycket sammantryckt, braxenlik, 
mera: afspetsad mot stjerten, än mot hufvudet, 
så att största höjden faller något bakom bröst- 
fenorna. Från denna punkt stupar ryggkanten 
i en jemn, fast obetydlig, kullring mot nosspet- 
sen, och bildar mot randen af öfverkäken en rät 
vinkel, samt mot underkäkens undre rand en 
något trubbig, då nemligen munnen är tillsuten. 
Ögonhålan, som är betydligt stor och nära rund, 
är så belägen, att dess medelpunkt ligger något 
öfver hufvudets longitudinella medellinia, och nå- 
got framom dess perpendikulära, så att afståndet 
från främre ögonranden till nosspetsen är jemt 
hälften af afståndet emellan den bakre och kan- 
ten af operculum. Munnen är temmeligen stor, 
öppnar sig snedt uppåt, så att linien, som dra- / 
ges genom underkäkens ledgång parallel med fron- 
tallinien, faller något bakom ögonhålan. Under- | 
käken är, då munnen tillslutes, lika lång som 
den öfre, ehuru hakan till följe af käkens ställ- 
ning ligger framom nosspetsen. NR Häajra 
afva 


£” 


/ 


hafva små, fina, spetsiga och inåt riktade tän- 
der, som äro ställda dels i reguliera, dels i obe- 
stämda rader: uti underkäken sitta de egentligen 
uti 2:ne rader, en yttre, som upphör vid half- 
va käkens längd, och en inre längs efter hela 
käken, emellan dessa rader finnes framtill flera, 
lika bildade tänder, utan ordning; uti öfverkä- 
ken, som består af ett smalt och jemnbredt in- 
termaxillarben, utgörande randen af käken, och 
ett bakom liggande, i nedra ändan bredast, tvert 
afhugget och uppåt afsmalnande maxillarben, sit- 
ta tänderna äfven uti en inre och yttre rad med 
flera mellanliggande framtill, men båda raderna 
convergera åt munviken och falla slutligen så 
tillsammans, att de bilda blott en enda. ”Tän- 
der saknas så väl på gom-benen, som på vomer, 
och troligen äfven på tungan (en del af detta 
organ var bortskuret). Pannan är konvex med 
en fördjupning längs efter medellinien. Näsbor- 
rarne små, ovala, hafva å ömse sidor blott en 
enda öppning och sitta nästan midt emellan öf- 
verkäkens spets och främre ögonranden, vidt åt- 
skilda. Gällocken sakna all beväpning; den bak- 
re randen af operculum är på det torkade ex- 
emplaret något vågig, med den ena fliken utskju- 
tande längre än de andra. Gälöppningen är full- 
ständig, undertill klufven ända framom sternum. 
Gälhinnan har tydligt 7 strålar. Hela hufvudet 
är fjällbeklädt, med undantag af pannan, trak- 
ten framom ögonen, intermaxillarbenet, nedre 
randen af preoperculum samt underkäken, hvil- 
ka äro nakna; dessa fjäll äro tunna, mindre i 
trakten under ögat, större på gällocket. 

«> Hvad som i synnerhet mycket karakterise- 
rar denna fisk, är dels fjällens egna bildning, 

KV. Acad. Handl, 1837. 2 


8 


dels den ränna, hvaruti rygg- och anal-fenorna 
hafva sitt läge. 

Kroppen är nemligen beklädd af stora, öf- 
ver hvarandra liggande, mycket tunna och bre- 
da fjäll, som intaga reguliera, längs löpande ra- 
der. Hvarje fjäll är nästan fyrsidigt: med inre 
eller  basal-randen rak, något tjockare och på 
midten försedd med en liten uppstående knöl, 
som småningom längre bakåt stjerten uppreser 
sig till en kort och hård tagg; med rttre eller 
fria randen delt uti 4 lober, af hvilka de 2:ne 
medlersta äro störst och, på de bakerst liggan- 
de, skilda genom ett litet urskuret hak, som upp- 
tager det underliggande fjällets basal-tagg, de 
yttre loberna betäckas till en del af de å ömse 
sidor liggande fjällrader. Sidolinien, som ej ge- 
nom sin fjällform skiljer sig från de andra fjäll- 
raderna, har 49 fjäll, af hvilka de 19 främre 
sakna tagg, hvarmed de 30 efterföljande äro för- 
sedda. Ofvanom denna sidolinia finnas 4 större 


fjällrader utom 4—35 smärre öfverst liggande, 


nedanom den 9, då man räknar till anus; en- 


dast uti de fyra, närmast sidolinien liggande, 


rader, så väl öfver som under, hafva de bakre 


fjällen samma beväpnad, som sidolinien. Märk- 
ligast förefalla de båda fjällrader, som, från ömse 
sidor, dels höja sig långsåt ryggkanten, dels sän- 


ka sig från nedre buk- och stjertranden i form 
af skilda väggar, hvilka omfatta rygg- och anal- 
fenornas rot, och bilda liksom djupa rännor, uti 
hvilka dessa båda fenor fritt kunna höja och 
sänka sig, troligen äfven helt och hållet gömmas. 
Dessa fenornas täckfjäll (fen-täckare), på figuren 
utmärkta med bokstafven a, börja helt låga der 


fenan börjar, tilltaga småningom 1i höjd till det 


20:de fjället, som jemte de derpå följande 10 


19 


äro- de : högsta, aftaga derefter åter och sluta med 
fenan. I början är springan emellan fentäckarne 
ganska trång, och hvart och ett af deras fjäll 
har öfre kanten inviken och liggande öfver det 
närmast derintill belägna, men småningom ut- 
plånas dessa veck, randen blir enkel och tunn 
och rännan i samma mån vidare. 

Ryggfenan börjar ett stycke framom bröst- 
fenornas fäste och fortlöper till helt nära stjert- 
fenan; alla strålarne, till ett antal af omkring 
46, äro enkla och oledade; deras relativa och 
absoluta längd kan ej med säkerhet bestämmas 
på det mutilerade exemplaret; sannolikt sluta de 
sig 1 mycket fina spetsar, sammanbundne af en 
ytterst tunn fenhinna. Fenan synes hafva varit 
lågast framtill och högst midt på, samt ägt en 
jemt afrundad rand. Analfenan har alldeles sam- 
ma form och konstruktion som ryggfenan; den 
börjar straxt bakom den, under bröstfenans rot 
sittande, analöppningen, fortlöper till nära stjert- 
fenan och slutar midt emot slutet af ryggfenan; 
den består af 40 strålar, alla enkla och oledade. 
Bröstfenan (var 1 spetsen afbruten) är hopfälld, 
smal och jemnbred, troligen med tillskärpt spets; 
den har en direktion snedt uppåt och är unge- 
är af hufvudets längd; fenans rot är på yttre 
sidan fjällbeklädd; strålarne till ett antal af 19 
eller 20, alla i spetsen delade, utom den första, 
som ' är en kort taggstråle med bred rot. Buk- 
fenorna sitta under, eller straxt framom bröst- 
fenorna; de voro på exemplaret allt för mycket 
stympade, för att säkert kunna beskrifvas. Den 
venstra fenan var vid roten afbruten, deraf ser 
man på figuren endast de 2:ne spetsiga fjällen, 
som sitta vid sidan af fenvecket. Af den hö- 
gra fenan, syntes några lemningar, som tycktes 


20 


angifva, att bukfenorna äro små och åtminstone 
hafva 6 strålar. Stjertfenan är djupt klufven, 
det öfre hörnet utlöpande i en spets, det nedre 
(var afbrutet) tycktes i sitt naturliga skick hafva 
varit något iängre. Hela denna fena är tätt be- 
klädd af tunna fjäll, som bilda parallela rader, 
alldeles så, som på slägtet Brama. 

Som bukkaviteten var öppnad och alla inelf- 
vor borttagna, är det enda jag dervid kan an- 
märka, att kaviteten sträcker sig långt bakom 
analöppningen. 

Det återstår nu, alt anvisa denna nog märk- 
liga fisk en plats uti systemet. Jag erkänner 
att detta faller mig nog svårt, och skulle det ej 
lyckas bättre för andra, kommer detta slägte 
att öka antalet af de redan många förutvarande 
aberrerande former, som inskjutas tills vidare 
här och hvar, men ingenstädes rättligen passa 
uti det nu mera allmänt följda Cuvierska syste- 
met. 

Så vidt det är möjligt, att efter blotta be- 
skrifningar, tagne af få och fragmentariska exem- 
plar, sluta sig till affinitet emellan slägten, sy- 
nes mig intet af dem vi ännu känna stå Ptlery- 
combus närmare än slägtet Pteraclis Grosov. Det 
är bekant, att Grosovius bildade detta efter en 
sällsam fisk, som i upptorkadt och skadadt skick 
förvarades på museum 1 Leyden och förut blif- 
vit af Parras uti VIII fasc. af Spicilegia beskrif- 
ven under namn af Coryphena velifera. För 
detta slägte fann Cuvier sjelf ingen bättre plats, 
än uti familjen Scomberoides, uti hvars 4:de af- 
delning det uppföres jemte slägtet Astrodermus 
såsom aberrerande form från de egentliga Cory- 
pheenerna. Uti IX tomen af Hist. nat. des Pois- 
sons lemna Cuvier och VALENCIENNES Vigliga bi- 


21 


drag till en närmare kännedom af slägtet Pte- 
raclis och beskrifva ytterligare 3:ne små indivi- 
der (2:ne från Indiska oceanen och en från Ca- 
rolinska kusten), alla likväl mer och mindre ska- 
dade, och hvardera såsom typ för skilda arter. 
Jemföra vi nu härmed ifrågavarande slägte, blir 
resultatet, att Prerycombus väl måste betraktas 
som generice skild från Pteraclis, men att båda 
hafva ganska många karakterer gemensamma och 
mycken habituell likhet. Man finner nemligen 
hos båda samma fjällform och samma fentäckare ; 
mun- och tandbildningen lika; gälhinnans strålar 
lika många; hufvudets och kroppens form är i 
det hela taget öfverensstämmande; och fenorna, 
ehuru skiljaktige uwull storlek och utsträckning, 
visa dock en stor likhet i anseende till läge, 
form och bildning. 

På grund häraf skulle jag tro, att dessa bå- 
da slägten en gång komma, att stå bredvid hvar- 
andra och gemensamt bilda måhända en egen 
liten familj. 

Från Pteraclis skiljer man Pierycombus ge- 
nom följande karakterer: 

Kroppen är högre och af en oval form; 
inga tänder finnas på gombenen, ej heller på 
vomer; ryggfenan börjar bakom ögonen , och 
analfenan straxt bakom bröstfenornas rot, un- 
der hvilken (eller straxt framom) bukfenorna 
hafva sin plats , m. m. hvartill en direkt jem- 
förelse emellan individer af båda slägtena, samt 
undersökning af friska exemplar, kunna gifva vid 
hand. Jag vågar ännu ingenting yttra om skilj- 
aktigheten emellan fenstrålarnes längd uti rygg- 
och analfenan på dessa båda slägten, som är an- 
nars den mest 1 ögonfallande olikheten dem emel- 


lan, ty det är alldeles icke omöjligt, snarare tro- 


22 


ligt, att man på friska exemplar af Pterycombus 
Brama skall finna fenorna af betydligare höjd än 
förhållandet var på det nu beskrifna mutilerade 
exemplaret. Något sådant tyckes åtminstone de 
för handen varande fentäckarne antyda. 


Ichthyologiska Bidrag till Skandi- 


naviens Fauna 


af 


B. Fr. Fries. 


I. Slägtet Syngnathus. 


Genom uppdagandet af det märkvärdiga förhål- 
lande, som äger rum könen emellan, till följe 
af hvilket hannarne blifvit af naturen satta ic- 
ke blott till vårdare af äggen och affödan, utan 
dertill blifvit begåfvade med ett eget organ, 
hvarinom äggen deponeras, utvecklas och Klac- 
kas och der ungarne i sin spädaste ålder finna 
en säker tillflyktsort, har detta slägte i sedna- 
ste åren ådragit sig en större uppmärksamhet , 
än det Frahaända annars hade gjort. Kongl. Ve- 
tenskaps- -Academien förvarar redan i sina and 
lingar denna vackra upptäckt af Hr. C. U. Ex- 
ar "), äfvensom de anatomiska undersöknin- 
gar af Hr. A. Retzius ""), hvilka, jemte det de 
upplysa . flera intressanta detaljer af dessa fiskars 
inre byggnad , gifva åt nämde upptäckt ett yt- 
terligare SE0d "J: 


+) Se årgången 1831, pag. 270. 

”+) Se årgången 18933, pag. 146. 

<<) Hr YaArreu har sedermera: upplyst, att samma 
upptäckt redan var gjord 1785 af en Engelsman, 


2 4 


Om jag nu beder, att få återkalla i Kongl. 
Academiens minne samma slägte, är det i afsigt, 
att från den systematiska sidan granska de ar- 
ter, som dels vår Fauna, dels den Engelska upp- 
taga, att genom meddelandet af resultaterna af 
egna undersökningar bidraga till en säker art- 
kännedom och att försöka återställa synonymien 
och nomenklaturen på en redigare fot, än den 
jag funnit hos mina föregångare. Jag får der- 
under tillfälle, att öfverlemna åt vår egen Fau- 
na 2:ne arter, som ej förut funnits på förteck- 
ningen, båda funna vid vår vestra kust. 

Det är visserligen icke ovanligt inom na- 
turalhistoriens område, att finna ett och samma 
föremål beskrifvet under flera olika namn, och 
detta kan svårligen under vetenskapens utveck- 
ling undvikas; derpå ligger ej heller någon syn- 
nerlig vigt, efter som ett sådant förhållande är 
ganska lätt upptäckt och lika snart rättadt. Af 
svårare natur och mera missledande äro dere- 
mot förvexlingar af redan kända och allmänt 
antagna namn, emedan dylika misstag lättare 
undfalla andras uppmärksamhet och fordra en 
vidlyftigare skriftvexling om de skola nöjaktigt 
utredas. Det är emedlertid just inom Syngnath- 
slägtet, som man finner flera dylika misstag in- 
rymda icke blott i äldre arbeten, utan äfven i 
de aldra nyaste, hvilket gör en revision af det- 
ta slägtets arter så mycket nödvändigare. 

Slägtet Syngnathus, med Cuvier i egentlig 
mening uppfattadt, sönderfaller i 2:ne ganska 


naturliga underafdelningar, hvilka man lättast 


vid namn Warcott, och upptecknad uti ett af ho- 
nom författadt manuskript, som var ämnadt att ut- 
gifvas, men hvars publikation uteblifvit. 


25 


igenkänner derpå, att de arter, som höra till 
den ena, äga bröstfenor, då deremot dessa sahk- 
nas hos alla de arter, som utgöra den andra 
underafdelningen. För att beteckna den förra 
vill jag upptaga ett Svenskt proviusnamn, och 
kalla denna Tångsnällor, samt bibehålla för den 
sednare den hittills för hela slägtet brukade be- 
nämningen, Hafsnålar. Båda kunna på följande 


sätt karakteriseras: 


I. TÅNGSNÄLLOR (Syngnathi Marsupi- 


ales, pinnis pectoralibus instructi). 


Corpore distinete angulato, pinnis caude, 
ani pectoralibusqve radiatis; cauda natatoria. 
Mares in folliculo, marsupii instar, rima longi- 
tudinali dehiscente, sub cauda proxime infra 
anum inserto ultroqve medium caud&ée extenso, 
ova fovent pullosqve exclusos includunt. 


IH. HAFSNÅLAR (Syngnathi Ophidii, 


pinnis pectoralibus carentes). 


Corpore tereti angulis saltem minus conspi- 
cuis, pinnis pectoralibus aniqve mnullis; cauda 
prehensili, longa, gracillima, pinna aut nulla 
aut rudimentaria. Mares in superficie inferiore 
abdominis ova, in cellulis apertis affixa, trahunt. 


I. Tängsnällor. 


Till denna underafdelning höra de 2:ne ar- 
terna, S. Acus och S. Typhle, hvilka namn re- 
dan ÅLInnÉ upptog i vår Fauna. Det är likväl 
i min tanka mycket osäkert, om LinsÉ verkli- 
gen urskilt båda dessa arter; mig synes det, 
som han förblandat dem. Jag slutar detta dels 


26 


af den diagnos, som: LinsÉ stadfästade mellan 
båda arterna, hvilken ingalunda är den differen- 
tia specifica, som åtskiljer dem; dels af en om- 
ständighet, som hittills tyckes hafva undfallit 
uppmärksamheten, nemligen den, att han uti 
sina citater alldeles omvexlat ArRTEbIs ganska 
karakteristiske  beskrifningar öfver båda arterna. 
ArteEDi beskrifver nemligen under N:o 2 (se Dess 
Descriptiones Spec.) ganska tydligt S. Uryphie, 
och under N:o 3 Acus, men af ett misstag, hvars 
uppkomst nu mera ej kan utforskas, har en för- 
vexling ägt rum med de korta diagnoser han 
begagnat, så att N:o 2 af beskrifningarne erhål- 
lit den diagnos och det citat, som egentligen 
villhört N:o 3. En följd af denna förvexling blef 
ock, att citaterna af Descriptionerna så väl uti 
AÅrTEDIS Synonymi som Genera blefvo felaktiga. 
Hvad nu Linsts diagnoser beträffar, som uppta- 
ga kännetecknet ”corpore septem-angulato” på S. 
Acus , och ”corpore sex-angulato” på S. Typhle, 
hafva dessa vållat, dels att några författare, t. 
ex. en Gronovius och Pennanrtr, förklarat båda 
arterna för. blotta varieteter af en och samma, 
dels att hvar och en, som ej sjelf haft tillfälle 
att först få se och lära känna den verkliga Acus, 
nödvändigt skulle misstaga sig om Typhle, eme- 
dan äfven denna har bålen ganska tydligt 7 kan- 
tig, och således förledas att tro denne vara Acus. 
Så har också i allmänhet förhållandet varit hos 
oss. Den art, som 1i våra inhemska samlingar 
finnes bestämd till Acus, är ingen annan än T'y- 
phle: Hr. C. U. Exström, den ende inhemske 
författare, som utförligt beskrifvit Syngnath-släg- 
tet, upptager blott 2:ne arter, såsom förekom- 
mande 1 Mörkö skärgård, nemligen Acus och 


Ophidion, men hans Azcus är äfven S. Typhle. 


sic) 


Jag förmodar, på grund af den bibehållna Lin- 
neanska diagnosen, att den uti Retzu Fauna Sve- 
cicea och Nirssons Synopsis upptagna Acus icke 
heller är någon annan. Hvad mig beträffar, 
har jag städse hyst mycken betänklighet vid att 
antaga någon art med 'sexkantig bål, efter någon 
sådan aldrig kommit i min hand, och jag, oak- 
tadt flitigt eftersökande, aldrig lyckats ertappa 
vid våra kuster mer än en enda art af Tångsnäl- 
Zorna. Jag hade således varit betänkt att ute- 
sluta Typhle i den falska förmodan, att vår Skan- 
dinaviska art var den sannskyldige Acus; men, 
sedan jag erhöll YARRELLS vackra arbete öfver 
Englands fiskar, blef jag genast upplyst om miss- 
taget, och har sedan kommit till det resultat, 
jag nu i korthet sökt framställa. 

Båda de ifrågavarande arternas diagnostik 


och Synonymi blifver följande. 


1. Stora Tångsnällan, Syngnathus Acus. 


Capite supra convexo, erista media longitu- 
dinali, fronte decliva; rostro subeylindrico capi- 
te plus qvam duplo angustiori; pinna caudali 


apice rotundata. 


Synonymi. Det är denna art, som ROonpe- 
Let aldraförst uppställt under namn af Acus 
Åristotelis , secunda species. Arrtepi beskrifver 
den sedan ganska riktigt i Descript. Spec. pag. 
3, N:o 3, och upptager den vidare uti Synon. 
pag. 2, N:o 3, samt i Gen. pag. 1, N:o 3; men 
citerar på båda de sistnämde ställena oriktigt 
N:o 2 af sina Descriptioner. Att det är denna 
art, som Linné uti Syst. Nat. I, pag. 416 upp- 


28 


tagit under Acus måste jag antaga; men tror 
att hans AZcus uti Fauna Sv. icke är denna utan 
nästa art, efter locus uppgifves vara Östersjön, 
der han, ålminstone vid våra kuster, enligt min 
och ExKxströms erfarenhet icke förekommer. BLrLoct 
lemnar på sin 91:sta planche figurer endast till 
denna art, nemligen N:o 4 under namn af Ty- 
hle och N:o 2 under namn af Acus; beskrif- 
ningarne till båda dessa figurer vittna tydligt, 
att BroctH alldeles icke åtskilt båda arterna. Med 
undantag af PessAnt och MonstaAGn, synes alla 
Englands Faunister vara 1 öfverensstämmelse om 
benämningen S. Acus, och dem tillhör det, att 
allraförst hafva uppgifvit den rätta diagnosen 
mellan denna och nästa art, se vidare JENYNs's 
Man. pag. 484 och Yarreur Brit. Fish. II, pag. 
329. j 
Anm. Såsom ofvanföre är nämdt, har jag aldrig fun- 
nit denna Täångsnälla vid våra kuster, hvarken vid 
Östersjön eller vid Bohuslänska skären, ehuru myc- 
ket jag än eftersökt den bland den mängd af lilla 
Tångsnällan, som jag dels sjelf upphemtat dels sett 
uppfiskas. Deraf anser jag mig likvist ännu ej berät- 
tigad att bestämt neka dess förekommande hos oss, 
men vill åtminstone sluta till dess större sällsynthet. 
Hurua förhållandet kan vara vid Norrska kusten kän- 
ner jag ej af egen erfarenhet. Vid Englands kuster 
skall den vara mycket allmän, och hinna der blott 
en längd af 16—18 Engelska tum. 


2. Lilla Tångsnällan , Syngnathus Typhle. 


Capite supra planiusculo, fronte excavata, 
horizontali; rostro valde compresso, altitudine 


fere capitis; pinna caudali apice acutiuscula. 


29 


Synonymi.. Acus Åristotelis, S. Acus secunda spe- 
eres WiuzLzouGu. fist. Pisc. 153, nec non species altera 
major Id p. 159. ArTteor Descript. Spec. pag. 2, N:o 2. 
— Syn. pag. 1, N:o 2; — Gen. pag. 1. N:o 4. 

S. Typhle, Liss. Syst. Nat. I, pag. 416; Fn. Sv. N:o 377, 
— oo — Rertz. Fn. Sv. N:o 19. Ninss. Synops. pag. 67. 
— oo — Jenyss Mannval pag. 485. Yarreur Brit. Fish. 

Il, pag. 332. 

IS. Acus , Linn. Fn. Sv. N:o 376. ?; Rertz. Fn. Sv. N:o 20? 

— — Exrströms Kongl. Vet. Acad. Handl. 1831, sid. 
271. Tab. I. fig. 1 & 2. 

Anm. Denna är den allmännaste arten, som förekom- 

omer vid Svenska kusterna, så väl i Östersjön, som 
Kattegat. Dess vanliga längd på dessa ställen är emel- 
Jan g—10 Sv. tum. Man finner i båda hafven 2:ne 
färgvarieteter, en grön med gula fläckar och buken 
starkt dragande i messingsgult, och en olivbrun be- 
strödd med en mängd hvitaktiga punkter och fläckar, 
samt med hvitaktig buk. Dessa båda äro likvisst ej 
constanta, utan mellan båda ligger en series af öfver- 
gångar. De stå ej heller i något bestämt förhållande 
till ålder och kön. 


IT. Hafsnålar. 


Hafva Svenska Ichthyologer gjort sig skyldi- 
ga till en namnförvexling mellan arterna af för- 
ra afdelningen, hafva de Engelska Författarne å 
sin sida på ett märkvärdigt sätt förvexlat arter- 
na inom deuna. Vår Fauna har hitintills upp- 
tagit blott en enda art, eller S. Ophidion TLinn., 
under det Englands haft att framvisa 3:ne un- 
der namnen /Eqvoreus, Ophidion och Lumbrici- 
ormis. Det är likväl långt ifrån att hvart och 
ett af dessa namn- betecknat en och samma art 
hos olika författare; tvertom finner man en gan- 
ska stor konfusion råda i detta afseende. Sedan 
nya undersökningar uppdagat, att äfven samma 


30 


3:ne arter finnas vid våra kuster, ser jag mig i 
stånd att kunna förklara sammanhanget. Hvad 
först vår Ophidion beträffar, är visserligen min- 
dre oväntadt, att finna detta namn i Engelska 
Faunan använt på en hel annan art, än den vi 
derunder beteckna, alldenstund denna synes va- 
ra den sällsyntaste, som förekommer på Engel- 
ska kusterna, och Engelsmännen föga eller intet 
lemnat någon uppmärksamhet åt vår ArTtEDIS be- 
skrifningar, utan endast fästat sig vid Linnés 
korta art-karaktärer, samt då dessa ej befunnits 
tillräckliga, sökt finna upplysning af BrocH, hvil- 
ken varit särdeles olycklig vid bestämmandet af 
Syngnath-arterna. Hvad man likväl ej. hade fö- 
reställt sig, har inträffat, att i de nyaste arbe- 
ten, som afhandla Englands Fisk-fauna, har nam- 
net Ophidion slutligen stannat vid att beteckna 
blott ena könet af den mest utmärkta arten in- 
om denna underafdelning, under det det andra 
blifvit upptaget med samma arts riktiga namn, 
S. Eqvoreus. Så är förbållandet både i Hr 
Jenyss's Manual of Brit. Vertebr. Animals och i 
Hr Yarreus Hist. of Brit. Fishes. Honan be- 
skrifva båda riktigt såsom S. Zqvoreus Linn., 
men hannen till samma art kalla de S. Ophidion 
BrocH. Jag vill visst icke påstå, att Brock un- 
der sin Ophidion ej tillika sammanfattat /Eqvo- 
reus, tvertom ville jag anse Brocus Ophidion 
såsom synonym med hela denna underafdelning, 
alldenstund beskrifningen delvis kan lämpas än 
till ena arten än till den andra. Det exemplar, 
som tjenat till original för hans figur, har tro- 
ligen varit S. ZEqvoreus Linn. Det är väl en af- 
gjord sak, att namnet Ophidion måste bibehål- 
las för den art, åt hvilken LinnÉ först gaf det; 
hvilken denna var, finner man utan tvetydighet 


31 


hos ÅxRTEDI, som i sina Descript. Specierum Yem- 
na öfver densamma en utförlig beskrifning, se 
pag. 1, N:o 1. Den är också af alla inhemska 
Författare utan undantag sedermera  beskrifven 
under samma namn. Det enda som kan anmär- 
kas, är att ArtEbori och efter honom  LinnÉ ut- 
sträckte för långt synonymien, så att den äfven 
kom att innefatta en liten distinkt art, hvilken 
Wiirovensy upptagit under namn af Acus Lum- 
briciformis. Denna, som lärer vara allmänna- 
re vid England, fick således af Pensant och ef- 
terföljande bära namnet Ophidion, vlls Hr Je- 
NYNS fann nödigt öfverflytta det på hannen till 
Aquoreus. Namnet Lumbriciformis: blef då åter 
upptaget af sistnämde Författare men icke lyck- 
ligare tillämpadt, än att han, utan att märka 
det, derunder beskrifver den rätta Linneanska 
Ophidion. Detta är den enda säkra upplysning 
jag kunnat finna, att vår Ophidion äfven före- 
kommer vid England. Efter Jesyss upptager H: 
YARRELL äfven samma namn, Lumbricilformis, 
citerar dervid den förres beskrifning, men be- 
skrifver sjelf derunder ganska tydligt den ur- 
sprungliga arten, som med rätta tillkommer det- 
ta namn. Oaktadt således ingen af de nämde 
författarne, hvar för sig, känner mer än 2:ne ar- 
ter Hafsnålar, blir resultatet, då man tillsam- 
mans adderar deras upptagne arter, att 3:ne ar- 
ter finnas vid England, och så, som jag redan 
nämt, är äfven förhållandet vid våra kuster. 
Någon anledning att misstänka våras identitet 
med de Engelske, har. ej förekommit mig. 

Innan jag nu ingår uti speciella framställ- 
ningen af våra inhemska arter, vill jag på för- 
hand fästa uppmärksamheten på vissa allmänna, 
för dem ' alla gällande egenheter, hufvudsakligen 


32 


med afseende på några för artbestämningen vig- 
tiga momenter. 

1. Analöppningens läge, relativt till afstån- 
det från nosen har blifvit anlitad såsom karak- 
tär att åtskilja arterna. Om skillnaden hämtas 
genom jemförelse mellan samma kön, erkänner 
jag dess riktighet, annars icke; ty för alla Hafs- 
nålar gäller som regel, att analöppningen ligger 
vida längre aflägsen från nosen på honan, än 
på hannen, och skillnaden är 1 synnerhet på SS. 
/Eqvoreus påfallande stor mellan båda könen, 
Äfven åldren måste man hafva i beräkning, eme- 
dan, om ett ungt exemplar jemföres med ett äl- 
dre, båda af samma kön och art, finner man 
på det förra afståndet från nosen till analöpp- 
ningen relativt till afståndet från denna öppning 
till stjertspetsen något kortare än hvad förhål- 
landet är på det sednare. 

2. Förtjenar anmärkas, att oaktadt analöpp- 
ningen ligger på hannen nosen närmare, än på 
honan, befinnes ändå hos båda könen samma 
antal sköldar, och af dessa bildade ringar, så 
väl emellan anus och hufvudet, som emellan 
anus och stjertspetsen. Deraf följer, att sköl- 
darnes antal lemna ganska goda kännetecken för 
arterna, om blott räkningen af dem ej vore för- 
enad med svårighet och någon osäkerhet, i an- 
seende dertill att de dels mycket sammansmälta, 
dels omöjligen kunna urskiljas på lefvande eller 
alldeles friska exemplar. 

3. Bålens form är ganska olika hos olika 
kön. Såsom regel gäller, att bålen hos honan 
är mera hög än bred; att på henne så väl längs 
efter ryggen som buken höjer sig en köl eller 
kant, hvilken hannen, som har en mera cylin- 


drisk 


33 


drisk bål, helt och hållet saknar på ryggen och 
endast äger spår af längs buken. Ehuru bålen 
på lefvande exemplar af båda könen knapt vi- 
sar en svag antydning till 3:ne på hvarje sida 
löpande kanter, undantagande hos en af arterna, 
der de äro tydligare uttryckta, finnas dylika 
dock hos dem alla, sedan exemplaren någon tid 
legat i sprit eller blifvit upptorkade. 

4. Hufvudets längd i förhållande till den 
öfriga kroppen, är i allmänhet hos alla långa 
och smala fiskar icke beståndande; oberäknadt 
den skillnad, som åldern i detta afseende med- 
för, då alltid hos yngre individer hufvudet be- 
finnes relativt längre, finner man hos Syngna- 
therna temligen betydliga individuella skiljaktig- 
heter. 


3. Ryggfenans läge står alltid till anal- 
öppningens i ett temligen konstant förhållande, 
och blott man icke alltför minutiöst vill deref- 
ter bestämma detsamma, erhåller man en gan- 
ska god karakter, som gäller för båda könen. 


6. Ryggfenans strålar variera visserligen 
något i antal, såsom förhållandet är hos de fle- 
sta fiskar; men svårigheten att med säkerhet räk- 
na dem, gör karakteren, som annars deraf kun- 
de hämtas, mindre användbar, och har troligen 
största skulden till skiljaktigheten i antalet, som 
olika författare uppgifva. Skall man med säker- 
het kunna bestämma antalet, måste fenan utbre- 

das under vatten och strålarne räknas under 
loupe. 

7. Kroppens färg är ganska karakteristisk 
för våra inhemska arter, om man undersöker 

KV. Acad, Handl. 1837. 3 


34 


dem lefvande, ehuru visserligen till teckning 
och ton underkastad ganska stora variationer, som 
hos snart sagdt alla fiskar. Denna färg blir lik- 
väl af underordnadt värde vid diagnosen, då, 
för att kunna bestämma den, fordras att hafva 
exemplaren lefvande i sin hand. Att från ett 
spritlagdt exemplar sluta sig färgen på den lef- 
vande är omöjligt. 

8. Längden af rostrum , i förhållande till 
dels hufvudets längd dels dess höjd, anser jag 
lemna de lättfattligaste kännetecknen mellan ar- 
terna, och vill derföre i synnerhet begagna mig 
af denna karakter vid diagnosen. Skillnaden är 
ganska ögonfallande, och för att uppfatta den 
fordras ingalunda cirkel; men för att genom ter- 
mer kunna bestämma denna karakter säkert, och 
utan att lemna rum för villrådighet om mått- 
stocken, vill jag på förhand upplysa, att läng- 
den af rostrum bestämmer jag från spetsen af 
detsamma till ögats medelpunkt, och jemförer 
denna längd med afståndet från ögats medel- 
punkt till bakre randen af operculum. Genom 
flera kontroller har jag öfvertygat mig, att den- 
na karakter är konstant hos båda könen och hos 
exemplar af olika storlek och ålder af samma art. 


Om man lättast vill diagnosticera våra 3:ne 
inhemska arter, kunna de indelas på följande 
sätt 1 2:ne secbtioner: 


Då 


+” Piana caudali rudimentaria, e radiis 4, s. 
5, brevissimis compositla; (parte majore pin- 
n& dorsalis ante latiludinem ani sita). 


Hit hör blott en art: 


3. Stora Hafsnålen , Syngnathus ZEqvo- 


reus Linn. 


Trunco sat distinete angulato; longitudine 
rostri distantiam a centro oculi ad margimem 


operculi superante. 


Synonymi. Linn. Syst. Nat. I, pag. 417. MontaG. Wer- 
ner. Mem. I, pag. 835, Tab. 4. fig. rt. PEns. Brit. 
Zool. Vol. IL. Tab. 23, fig. 61. Furem. Brit. An. 
pag. 176. 

2 = S. ZMqvoreus Jenyns Manual pag. 486. YaArR- 
rRELL Brit. Fish. Il, pag. 335. 

AA =S. Ophidion Jesyss Man. pag. 497. YaArr. 
Brit. Fish. II, pag. 338. sStenaale N:o 2 Ström Söndm. 


Bland alla Skandinaviens arter inom hela 
Syngnath-slägtet är denna störst och mest ut- 
märkt. Den hinner en längd af 2 fot. Honor- 
nas vanliga storlek är shellan 18 och 22 tum 
och Kören som tyckas reguliert vara min- 
dre, träffas vanligast emellan 13—16 tum. Fär- 
en är skön brandgul eller brungul; ut efter si- 
To löpa transversella, något vågiga, sins emel- 
lan parallela, hvitaktiga band, omgifna af en brun 
ram. Mellan hufvudet och analöppningen ligga 
29—30 sköldar eller ringar och mellan Siokhern- 
de öppning och stjertspetsen omkring 70. INygg- 
fenan består af 40—44 strålar, och "öllreder sig 
öfver 12 ringar och något på den 13:de. Bålen 
på honan är temligen tydligt 8- kantig, nemligen 
på hvarje sida löpa J:ne, en temligen hvass köl 


36 


ul efter buken, och längs ryggen upphöjer sig en 
mindre kant, som liksom öfvergår i en tunn 
hudfåll.  Hannarne hafva en mera rundad bål; 
kanterna på sidorna och kölen längs buken me- 
ra utplånade och ryggen alldeles plan, utan spår 
af kant ej heller af hudfåll. Analöppningen är 
på honan belägen ungefär vid halfva kroppsläng- 
den; på hannen deremot ett godt stycke fram- 
om. Hannarne hafva äggen fästade under bu- 


ken i flera rader (8—10). 


Anm. Denna vackra Hafsnål finnes ej förut upptagen i 
vår Fauna. Hr Ström synes likväl i sin beskrifning 
af Söndmör hafva antydt den, Efter hvad jag kän- 
ner blef den samma för första gången funnen vid 
Svenska kusten af Hr W. v. Wricat och Grefve N. 
BenpE sommaren 1833, under deras vistande i Ström- 
stad. Den är sedermera under mina och Hr v. WRricuTts 
förnyade besök i Bohuslänska skärgården ofta åter- 
funnen. Den förekommer sparsamt, ehuru icke säll- 
synt vid stränderna af den yttre skärgården bland 
der växande Tångarter. 


=) Pinna caudali omnino nulla; (parte majo- 
re pinne dorsalis pone latitudinem ani sita). 


Till denna section höra 2:ne distincta arter, 
hitintills med hvarandra förblandade: 


4, Vanliga Hafsnålen , Syngnathus Ophi- 
dion Linn. 

Corpore teretiusculo, gracili, fere lineari; | 

longitudine rostri distantiam a centro oculi ad 

marginem operculi 2&qvante; ano cirea medium | 


corporis sito. 


37 
Synonymi. ArrteEoi Descript. Spec. pag. r, N:o 1; 
--- Synon. pag. 2 N:o 4; — Gen. pag. 1, N:o 2. S. Ophi- 
dion Liss. Fn. Sv. N:o 375; — Syst. Nat. I, pag. 417; 
Retz. Fn. Sv. pag. 312, N:o 213 ExstrRöm K. Vet. Aca- 
demiens Handlingar 183:, sid. 250; Ninss. Synops. pag. 67. 
S. Lumbriciformis Jenyns Manual pag. 499. 


Kroppen är mycket smal, nästan jembred 
och stjerten aftager småningom och nästan omärk- 
ligt till den ytterst fina spetsen. Af alla arter 
är denna den längsta i förhållande till kroppens 
höjd, eller ungefär såsom förhållandet: 60:1. 


Dess vanliga längd är omkring 9—10 tum, 
Färgen är ofvan olivgrön under dragande 1i gult, 
med en mängd, ofta runda, små blåhvita fläc- 
kar på sidorna och öfver gällocken en mängd 
fina, skönt azurblå strek, som afbrutet fortsät- 
tas ett stycke utefter kroppens sidor. Mellan 
hufvudet och analöppningen ligga 30—31 rin- 
gar, och derifrån till svansspetsen omkring 60 
och derutöfver. Ryggfenan består af 34—38 
strålar, utbreder sig öfver 10 af kroppens seg- 
menter. Analöppningen intager på hannarne nä- 
ra nog midten af kroppslängden; på honorna 
ligger den något bakom denna punkt. Äggen äro 


placerade i 3—4 rader. 


Genom sitt längre, nästan rakt utlöpande 
och något tillspetsade snyte, som i längd (räk- 
nad till ögats medelpunkt) något öfverstiger huf- 
vudets största höjd, skiljes denna art ganska lätt 
från den följande. 


sAnm. Det är denna art, som mycket allmänt förekom- 
mer vid våra kuster, både i Östersjön och Kattegat, 
Honorna finnas talrikare än hannarne, 


38 


3. Lilla Hafsnålen, Syngnathus Lumbricifor- 
mis YARR. 


Corpore teretiusculo, crassiori; rostro apice 
reflexo, breviori, distantiam a centro oculi ad 
marginem operculi non attingente; ano circa an- 
teriorem 3 longitudinis corporis sito. 


Synonymi. Acus Lumbriciformis Winzcovou. Hist. 
Pisc. pag. 160. Little Pipe-Fishe Pess. Brit. Zool. pl. 23, 
N:o 62. S. Lumbriciformis Yarr. Brit. Fish. II, pag. 340. 


Jemförd med föregående art, som den när- 
mast liknar, är kroppen något tjockare i förhål- 
lande till sin längd, ungefär som 1 will 35 å 40; 
stjerten är också något drygare. Genom sitt kor- 
ta, något uppåt böjda snyte, som i spetsen är 
temligen trubbigt, har denna lilla fisk, hvilken 
blott hinner en längd af 5 å 6 tum, erhållit ett 
lätt igenkänligt utseende. Dess vanliga grund- 
färg är castaniebrun, på somliga ljusare, på an- 
dra mörkare; längs efter ryggen irreguliera stör- 
re fläckar af en hvitgrå färg, hvilka sedermera 
utåt stjerten upplösa sig i många smärre och 
göra denna liksom marmorerad. Afståndet från 
nosens spets till ögats medelpunkt är kortare än 
hufvudets största höjd och kortare än afståndet 
från ögals medelpunkt till bakre randen af loc- 
ket. Mellan hufvudet och analöppningen ligga 
19 segmenter, och mellan samma öppning och 
svansens spets omkring 90. Ryggfenan består 
af 26 strålar (på alla exemplar dem jag hittills 
granskat har detta antal varit konstant), och ut- 
breder sig blott öfver 7 segmenter. Analöpp- 
ningen har sitt läge vid främre tredjedelen af 


[0] . ES . 
kroppens längd på hannen. Aggen sitta 14 rader. 


ä 


39 
Anm. Denna lilla recryt för vår Fauna upptäckte jag 
för första gången förliden månad i yttre skären af 
Bohuslänska kusten. Jag har sedermera funnit flera 
exemplar, alla hannar, bland dem 2:ne, bärande rom- 
men. Troligen är denna Hafsnål icke så sällsynt; 
men: alla de exemplar jag erhållit äro uppfiskade 
från bottnen på 16 famnars djupt vatten, som tyc- 
kes tillkännagifva att han vistas på djupet, och det- 
ta försvårar åtkomsten af en så liten fisk, som lält 
finner utväg att undkomma. Vid stränderna har jag 
aldrig selt den uppfiskas. Honan är mig ännu obekant. 


För att lemna en åskådligare öfversigt af 
våra Syngnath-arters olika physionomi och der- 
igenom underlätta deras igenkännande, får jag 
bifoga en planche, ritad af Hr Ferp. v. WRIGHT 
upptagande: Tab. III 
Fig. 1. Hufvudet af Syngnathus Acus (Kopie- 
rad efter YaArres figur). 

— 2. Hufvudet af Syngnathus Typhle (efter 

| naturen). 

— 3. Hufvudet af Syngnathus AMqvoreus,na- 
turlig storlek efter ett 11! tum långt in- 
divid. | 

— 4. Hufvudet al Syngnathus Ophidion, na- 
turlig storlek efter ett 7! tum långt in- 
divid. 

— 93. Syngnathus Lumbriciformis, & efter 
naturen, i naturlig storlek. 

— 6. Samme, från buksidan. 


2. Slägtet Callionymus. Linn. 


Af detta slägte upptog Linné uti Syst. Nat. 
2:ne arter, den ena under namnet C. Lyra, den 


40 


andra under C. Dracunculus. Båda dessa äro 
ganska distincta arter, af hvilka den förstnämde 
tillhörer de nordiska hafven och den sednare Me- 
delhafvet. Men då LinsE's art-karakterer för des- 
sa båda utföllo något korta och hämtades endast 
från längdförhållandet af första ryggfenans strå- 
lar, som inom detta slägte utmärker blott kön- 
skillnad, har deraf några misstag och namnför- 
vexlingar blifvit gjorda af LinsÉ's närmaste ef- 
terföljare och qvarstått ända tills närvarande tid. 
Det är egentligen ett sådant misstag som influ- 
tit äfven i vår Fauna, som jag nu har för af- 
sigt att närmare utreda. 

Uti 2:dra Editionen af Fauna Svecica upp- 
togs af LinsÉ blott Callionymus Lyra som Svensk 
art, och af hans korta beskrifning är lätt att 
se, att han ej kände båda könen af denna art, 
utan endast den äldre hannen. Då sedermera 
honan upptäcktes, som både till form och färg 
skiljer sig betydligt från hannen, antog man den- 
na såsom en distinct art, och då LinséÉ's art-ka- 
rakter för C. Dracunculus äfven passade in med 
denna, erhöll den detta namn. På detta sätt 
inkom namnet Dracunculus både i vår Fauna 
och i den nord-Europeiska och har sedan bibe- 
hållet sig der såsom betecknande honan till C. 
Lyra. Sedan man började nogare undersöka de 
inre delarne och städse fann blott hannar af 
Lyra och endast honor af Dracunculus, och se- 
dan Parias efter analogien hos en annan art 
Callionymus fästat uppmärksamheten på möjlig- 
heten af en könsförvandskap emellan båda, haf- 
va åtskilliga författare yttrat den förmodan, att 
de blott vore olika kön af en och samma art; 
det oaktadt blefvo de ändå upptagne såsom 2:ne, 


hvar under sitt namn, till och med af Cuvier. 


a 
,y 41 
> 


Den äldre åsigten, att båda voro skilda arter, 
har i sednare åren åter börjat göra sig gällande, 
och vi finna den till och med försvarad såsom 
tillförlitlig af Englands sednaste Faunister, stöd- 
jande sig dels på den betydliga formskillnaden 
mellan båda, dels på en observation af Hr Jonn- 
STON ""), som nemligen funnit manliga organer hos 
en Dracunculus. Äfven i Sverige har D:r ScHa- 
GERsTRÖM "") för några år tillbaka gjort ett in- 
tressant. fynd, som af honom blifvit betraktadt 
såsom ett bevis på den äldre åsigtens giltighet. 

I frågans närvarande skick, då det ena miss- 
taget räckt det andra handen, synes det vara 
af vigt att bestämdt få afgjordt, hvilkendera åsig- 
ten är den riktiga. En 3-årig erfarenhet, in- 
hämtad under jemförelse och dissektion af exem- 
plar i mängd, dem jag lefvande haft att tillgå, 
har till full evidens öfvertygat åtminstone mig, 
att båda namnarterna äro olika kön af en och 
samma art , och då jag nu framlägger de grun- 
der, på hvilka detta antagande hvilar, förmodar 
jag att inga vidare inkast kunna göras. 

Hvad nu först År Jousstons ofvan upptag- 
ne observation beträffar, som synes vara det 
svåraste argumentet, så är denna säkerligen gan- 
ska riktig (jag har åtminstone sjelf många gån- 
ger haft tillfälle att besanna den), så snart man 
nemligen under Auctorernas Dracunculus in- 
begriper alla de individer, som hafva karak- 
teren ”pinnwe dorsalis prioris  raditis corpore 
(seu trunco) brevioribus ;” men bevisar då långt 
ifrån det, hvad man trott och uppgifvit; ty in- 
gen yngre banne af Lrra har första ryggfenans 


ra Zool. Journ. Vol. III, sid. 336. 
"") Kongl. Vet. Acad. Handlingar 1833, sid. 126. 


42 


strålar, relativt till kroppen, så höga, som den 
gamle, utbildade hannen äger dem, utan står 
denna fenans höjd i förhållande till individens 
ålder. Från det, att första ryggfenan hos myc- 
ket unga hannar är så låg, att den helt obetyd- 
ligt öfverstiger höjden af andra ryggfenan, fin- 
ner man den gradvis, efter tilltagande ålder, allt 
högre och högre, till dess den slutligen blir så 
lång, att, då den nedfälles, räcker yttersta spetsen 
af första strålen till stjertfenans halfva längd, 
ja äfven derutöfver. Det bör således ej förefal- 
la någon oväntadt, att Hr Jounston funnit en 
hanne bland de individer, som hafva en längre 
ryggfena, än Lyra enligt karakteren tillkommer, 
tvärtom synes det oförklarligare, att man ej förr 
kommit att fästa sin uppmärksamhet på den 
ständiga varialion i höjd, som samma ryggfena 
visar under fiskens utveckling, i synnerhet som 
pluraliteten af de exemplar, man finner af han- 
nar, just tillhöra medelåldern, innan fenan än- 
nu nått sin fulla utveckling. Hvad begrepp man 


d j 
i allmänhet gjort sig om dessa mellanformer, är 


mig veterligen ingenstädes upplyst, och omöjli- 
gen lärer väl alla dessa blifvit ansedda för ho- 
nor eller Dracunculus, ty i sådant fall hade ic- 
ke den anmärkta form- och färgskillnaden mel- 
lan båda namnarterna funnits begränsad och be- 
ståndande. Hr Jonnston har således icke veder- 
lagt, utan lemnat ett af de mest öfvertygande 
bevisen, att Lyra och Dracunculus äro en och 
samma art. 

Hvad åter D:r ScHAGERSTRÖMS argument an- 
går, kommer jag straxt nedanföre att upptaga, 
att den Callionymus, hvilken han upptäckt och 
beskrifvit såsom hannen till Dracunculus ILinn., 
ingalunda är denna art, ej heller någon Dracun- 


43 


culus i den mening sednare Nordiska Ichthyologer 
deråt gilvit, utan är en helt annan, ganska distinkt 
art, som förut ej blifvit anträffad vid våra kuster. 
Det återstår nu att tillse om den form- och 
färg-skillnad, som man anmärker emellan Lyra 
och Dracunculus, är så bestämd och begränsad, 
att någon art-diagnostik derpå kan grundas. Fä- 
ster man sig blott vid bådas fullt utbildade till- 
stånd , skall jemförelsen dem emellan ådagalägga 
i båda afseenden tillräckliga skiljaktigheter, ja 
vida större, än man inom många andra genera 
finner arterna emellan; men utslaget blir helt 
annorlunda då man uppmärksamt följer dessa 
fiskars hela utveckling och utsträcker jemförelsen 
äfven till sådane individer, som befinnas uti sin 
utvecklings period. Man nödgas då snart upp- 
gifva möjligheten att finna en bestämd gräns 
emellan de äldres formskillnad, ehuru stor den- 
na än visar sig. Den hufvudsakliga Form-skill- 
naden emellan Lyra och Dracunculus låter re- 
ducera sig till: a) Hannens (d. ä. Lyre) högre 
fenor i allmännhet , och bl) Hannens längre 
ramskjutande , mera aflånga hufvud, hvilket 
i följe deraf blir längre i förhållande till den 
öfriga kroppslängden, erhåller en större mund- 
öppning och ett längre afstånd mellan ögat och 
nosranden — då deremot honan (d. ä. Dracun- 
culus) har hufvudet kort, triangulärt och ned- 
tryckt, en mindre mun och ett kortare afstånd 
mellan öga och nosspets. Hvad nu Fenhöjden 
angår, har jag redan ofvanföre anmärkt den för- 
ändring, som första ryggfenan undergår under 
hannens tillväxt, huru denna med åldern till- 
tager uti relativ höjd, från dess minimum (då 
den är obetydligt högre än 2:dra ryggfenan), till 
dess maximum (då den nedfällda fenspetsen räc- 


44 


ker till eller utöfver stjertfenans halfva längd). 
Emellan dessa båda extremer finnas alla grada- 
tioner, och med afdrag af individuella afvikel- 
ser, finner man vanligtvis denna fenans höjd 
ulltaga i direkt förhållande till kroppens längd. 
Sådant är äfven förhållandet med den ?2:dra 
ryggfenan och analfenan. Båda dessa äro på den 
gamle hannen baktill så höga, att, då de ned- 
fällas, nå spetsarne utöfver stjertfenans rot; på 
honan åter befinnes ett långt afstånd mellan 
fenspetsarne och stjertfenroten. Ju yngre hanne 
man undersöker, ju mera liknar han i detta af- 
seende honan och närmar sig ju äldre eller stör- 
re han blir, till fenförhållandet hos de gamla 
af sitt kön. Alldeles samma regel gäller beträf- 
fande längdförhållandet mellan hufvud och den 
öfriga kroppen. Hos alla yngre hannar är huf- 
vudet tll alla sina dimensioner fullkomligt öf- 
verensstämmande med honornas (NB. då de ex- 
emplar som jemföras hafva samma totallängd), 
och denna öfverensstämmelse äger rum ända tills 


hannarne hinna en längd af omkring 7. Sv. tum; 


men från denna stund utväxa hastigt hufvud 
och fenor i längd och formen afllägsnar sig från 


honans mer och mer. Sak samma är med den 
anmärkta Färgskillnaden. De höga och lysande 
färger, som pryda och utmärka den utbildade 
hannen af Lyra, och genom hvilka denne skil- 
jer sig så betydligt från honan, äro endast alt 
ala såsom attributer till hans mognade ål- 
der, men tillhöra honom ingalunda förut. Man 
finner visserligen, hvad färgerna beträffa, här, 
som öfverallt bland Fiskarne, större individuella 
variationer, än dem formerna äro underkastade, 
så att ej alla hannar af samma storlek - hafva 
full likhet i färgernas intensitet och i deras för- 


ÖR 


45 


delning; dock skall ingen uppmärksam forskare 


undgå att anmärka, huru som dessa, öfverhuf- 


vud taget, utvecklas och tilltaga i den mån, 
som hannen nalkas sin mognad, och huru den- 
na förändring följer steg för steg med de öfriga, 
förut anmärkta utvecklings-graderna af hufvud- 
och fen- formen. Den unga hannen är, med un- 
dantag af första ryggfenans färg, nästan fullkom- 
ligt så tecknad och färgad som honan, och kan 
på färgen omöjligt skiljas från henne ). 

I slutet af November och under första hälf- 
ten af December månader fångas nästan i hvar- 
je vadkast, på den trakt. af Bohusläns skärgård, 
der jag en längre tid vistats, några Callionymi, 
eller som fiskarena kalla dem Sjökockar. De fle- 
sta äro yngre hannar, eller sådane, som med 
hela habitus af honan hafva ryggfenornas strå- 
lar högre än på denna, men dock betydligt lä- 
gre, än på den gamla hannen. Dissektionen af 
dessa ådagalägger, att de äro hannar, och nå- 
gon villrådighet härom kan så mycket mindre 
uppstå, som genitalia hos detta slägte, redan i 
en omogen period, äro särdeles utmärkta, och 
hannens hafva en anmärkningsvärd likhet med 
testiklarne hos Foglarne. Hos ingen sådan ung 
hanne (eburu många än blifvit undersökta) har 
beskaffenheten af genitalia gjort det sannolikt, 
alt den till fortplantning af sitt slägte varit mo- 
gen; tvärtom hafva testiklarne hos alla varit 


små, hårda och glandelformiga, desto mindre ju 


") För att åskådligare framställa dessa hannarnes grad- 
vis skeende förändringar, har jag förvarat en hel 
series af sådane yngre hannar för Zoologiska Riks- 
Museum, der det framdeles blifver tillfälle att an- 
ställa jemförelser. 


46 


yngre individen varit. Att annars denna artens 
lektid infaller under de nämde månader bevisas 
deraf, att hos alla äldre hannar finner man just 
denna årstid stora, svällda, och med mjölke 
fyllda testiklar samt hos honorna fyllda rom- 
säckar. 

Af hvad nu blifvit anfördt, synes mig satt 
utom ' all. fråga, att de 2:ne uti vår och den 
nord-Europeiska Faunan upptagne förmodade ar- 
ter af slägtet Callionymus äro i sjelfva verket 
blott en enda, hvilken hädanefter kommer att 
bära specifika namnet Lyra, samt att benämnin- 
gen Dracunculus måste alldeles försvinna ur vår 
Fauna. Såsom ersättning härföre få vi räkna 
en annan ganska distinkt art, hvilken förekom- 
mer, ehuru som det vill synas, mycket sällsynt 
vid Svenska kusten. Denna blef aldraförst af 
D:r ScHAGERstTRÖM funnen vid Landskrona och 
beskrifven uti Kongl. Vetenskaps Academiens 
Handlingar för år 1833, under namnet C. DPra- 
cunculus, 1 den förmodan, att det varit den län- 
ge eftersökte hannen till honan af samma namn. 
Att så ej är förhållandet följer af hvad jag re- 
dan visat. Denna Schagerströmska arten har jag 
sedermera återfunnit vid Bohuslänska kusten, der 
i slutet af November månad år 1836 ett enda 
han-exemplar blef upphämtadt med vad. Då jag 
afräknar de smärre afvikelser, som en yngre ål- 
der hos detta slägtet framkallar, öfverensstäm- 
mer mitt exemplar med Hr ScHAGErstrRöms. Ja 
tror mig deraf berättigad att antaga bådas iden- 
titet till art. Efter all sannolikhet är det äfven 
samma art, som BonAPARTE efter RAFINESQUE 
kallat Callionymus maculatus och beskrifvit uti 
Iconografia della Faun. Italica; åtminstone öf- 
verensstänimer hans noggranna beskrifning till 


47 


alla delar med det exemplar, som jag äger. In- 
till dess således en framdeles skeende direkt jem- 
förelse exemplaren emellan skulle möjligen kun- 
na ådagalägga en specifik olikhet dem emellan, 
må de betraktas såsom identiska och den nordi- 
ska arten äfven bära namnet C. macuwulatus. 

Inom ett så naturligt slägte som Calliony- 
mus , der man dessutom finner könskillnaden så 
betydlig och proportionerna, delarne emellan, så 
föränderliga under utvecklingen, skall art-dia- 
gnostiken alltid möta svårighet. Att döma af 
förhållandet med våra 2:ne nordiska arter, har 
man ingen annan utväg, än att gripa till den 
bräckliga färgen, så vida differentia specifica skall 
omfatta båda könen och yngre åldrar. De Skan- 
dinaviska arterna kunna på följande sätt diagno- 
sticeras: 


1. Callionymus Lyra. Liss. 


Pinna dorsalis posterior fasciuis, corpore pa- 
rallelis, ornata. 

Mas. pinna dorsalis anterior posteriore altior, 
flavescens figuris coerulescentibus picta; 
adultus: radio pinne dorsalis anterioris primo 

longissimo, longitudine saltem trunci; 
Junior: radio primo ejusdem pinne trunco 
breviore. 

Femina: pinna dorsalis anterior posteriore hu- 


milior, membrana e maxima parte nigra. 


Synonym. Mas. Callion. Eyra Liss. Fn: Sv. N:o 304; 
— Syst, nat. I, pag. 433. Mint. Zoolog. Dan. Tab. 
XXVII. Retz. Fn. Sv, pag. 313, N:o 22. Nirss. Synops. 


48 


Ichth. Scand. pag. 92. Scmacerst. Vet. Acad:s Handl. 
1833, pag. 127. BrocH Naturg. d. Ausl. Fisch. Tab. 161. 
Tom. II, pag. 79. Pens. Brit. Zool. Vol. III, pag. 164. 
Donov. Brit. Fish. Tab. 9 Frem. Brit. An. pag. 248. 
Yarr. Brit. Fish. I, pag. 261. Jen. Man. of Brit. An. 
pag. 388. 

Femina: Callion. Dracunculus. Mir. Zool. Dan. 
Tab. XX. Fasc. 1, pag. 20. Rertz. En. Sv. pag. 313, N:o 
23. Call. Dracunculus Brocu I. c. Tab. 162. Nirss. Sy- 
nops. pag. 92. Penn. Brit. Zool. III, pag. 167. Donoyv. 
Brit. Fish. Tab. 84. Turt. Brit. Fn. pag: 89. Yarzr. Brit. 
Fish. I, pag, 266. Jen. Manual of Brit. An. pag. 389. 


Habitat passim ad oras occidentales Scandi- 
navie e freto Oeresund, ubi rarius obvenit. Ad 
Bahusiam sat freqvens preserlim mensibus No- 
vembri & Decembri. A piscatoribus Bahusia 
nomine Sjökock appellatur, ad Strömstad etiam 


Flygfisk. 
2. Callionymus maculatus. Bar. 
Pinna dorsalis posterior maculis ocellatis, 
in pluribus seriebus positis: 
Mas: pinna dorsalis anterior posteriore altior, 
radio vero primo longitudine trunci breviore. 


Femina: mihi adhuc invisa; Cfr. BonArArTtE l, c. — 


Synonym. (secundum Cel. BonsarartE) ”Call. ma- 
culatus RBarin. Caratt. pag. 25, sp. 60. Tab. V, fig. 13 — 
Ind. Itt. Sic. sp. 36. 

Callion. Lyra RBisso Ichthyol. d. Nice pag. 113; — 
Hist. Nat. III, pag. 262. Narpo Osserv. Adr. Ichth. (in 
Giorn. Brugnat.). 

Callion. Dracunculus Nazpo Prodrom. Adr. Ichth. 
sp. 46.” 

; Callion. maculatus Bowar. Iconograf. d. Fn. Ital. 
Fasc, 3. 

Callion. Dracunculus SCcHAGERSTRÖM in Åct. Acad:e 

Reg. Scient. Holm. anno 1833, pag. 133. (mas). 


Habitat 


49 


J Habitat ad oras Svecanhas rarissime. Duo 
exemplaria, qvantum constat, huc usque obvia: 
unum in freto Oeresund mense Julio a D:re ScHA- 
GERsSTRÖM, alterum ad Bahusiam mense Novemb. 
a me captum. 


3. Slägtet Clinus. Cuv. 


Detta slägte, som Cuvier först uppställt på 
bekostnad af LinsÉ's omfattande genus Blennius, 
har hitintills icke blifvit adopteradt i vår Fau- 
na. Orsaken får väl sökas deruti, att den enda 
art, som hos oss skulle hafva representerat det- 
ta slägte, eller Ströms Tangbrosme N:o 4, va- 
rit allt för ytligt och ofullständigt känd, då he- 
la vår kännedom om den samma inskränkt sig 
till de korta notiser, hvilka Ström deröfver lem- 
nat "). Efter hvad jag känner, är samma art 
sedermera icke återfunnen vid Skandinaviska ku- 
sten, förr än nu helt nyligen af mig. Ett de- 
cennium sednare än Ström beskref FABrRIcIus, uti 
sin bekanta Fauna Groenlandica, en närbeslägtad 
art, som han antog vara identisk med STRÖMS 
citerade Tangbrosme, och med LinsÉ's Blenmus 
Lumpenus, 1 följe hvaraf den Grönlandska arten 
erhöll detia namn. Att FaAzricius misstagit sig 


Me Me 


”) Beskr. over Söndmör sid. 315. 
>") Se o:dra Häft. af Skandin. Fiskar i synon. till Zo- 
arc. viviparus. 
K.V. åcad. Handl. 1837. 4 


50 


landska artens identitet varit förhastad, har redan 
Hr ReinsaroT ") icke tvetydigt uttalat; och blif- 
ver dessutom här nedanföre till fullo ölssktade 
Monr, som åren 1780 och 81 bereste Island, 
träffade äfven vid denna ö ett enda exemplar 
af en art Clinus, som, att döma efter hans 
ofullständiga beskrifning > 6 ") och. af den fisur, 
som blifvit bifogad, är ”mycket närslägtad, men 
svårligen samma art, som Ssröms, ännu mindre 
FÖARRAG. Hr ReiskAroT har tillkännagifvit ""=), 
att icke mindre än 4 Grönlandska arter äro Dr 
nom bekanta, hvars beskrifning vi molse. Clinus 
blir således ett i norden artrikt slägte, och, då 
jag summerar min erfarenhet till Hr REINHARDTS, 
derjemte ett ganska naturligt, som i alla afseen- 
den är berättigadt, att såsom sjelfständigt uppta- 
gas vid sidan af de öfriga generiska sectionerna 
är LInnt's fordna Plosjuins: 

Under vistandet i Bohuslänska skärgården 
har det lyckats mig upptäcka 2:ne sinsemellan 
betydligt skilda arter till detta slägte, hvilka 
icke kunna betraktas såsom sporadiska vid näm- 
de kust, utan som der verkligen hafva sitt stän- 
diga hemvist, aldenstund de der leka och fort- 
planta sig och vid bestämda tider af året åter- 
finnas. Den ena af dessa, som jag kallar Clinus 
nebulosus, är utan all tvifvel samma art, som 
Ström's förut omnämde Tangbrosme. Jag slutar 
detta dels deraf, att den äger alla de karaktä- 
rer, hvilka Ström uppgifver, dels deraf att Nor- 
ska och Bohuslänska kusterna . hafva de flesta 


fiskar gemensamma. Den andra arten, som jag 


") Bemzerkn. til den Skandinaviske Ichthyol. sid. 34. 
+) Isl/s Naturhistorie sid. 84, Tab, IV. 
"2 15 CESRd an 


51 


benämt Clinus maculatus, finner jag deremot 
ingenstädes antydd, och betraktar honom så- 
som fullkomligt okänd. Båda dessa tillhöra den 
secetionen af slägtet, enligt Cuvier, som utmärkes 
af en jemn och sammanhängande ryggfena. De- 
ras beskrifning följer: 


1. Clinus maculatus. 


Elongatus, subcompressus, fronte cultrata, 
rostro prominulo, subadunco; radiis pinnarum 
peetoralium inferioribus elongatis, ceteris longi- 
oribus, apice liberis; cauda rotundato-truncata; 
radiis pinne dorsalis 99—61 analisque 36. 


DD. 309-615 A.s3630-P. 1531 V:.6 3; C. 13; 
Branchiost. 6. 


» Descript. sec. vivos. Longitud. 6 —7 poll. 
Sv. Corpus elongatum, gracile, modice compres- 
sum dorso ventreqve rotundatis, lateribus secun- 
dum lineam lateralem parum impressis. Altitu- 
do maxima decimam s. undecimam partem lon- 
gitudinis corporis, latitudo vero i altitudinis eeqvat. 
Caput sat elongatum, 2 longitud. corporis, supra 
cultratum, temporibus tumidis, muscolosis, antice 
attenualum rostro prominulo subadunco. Oculi 
magni, qvartam fere partem longitud. capitis 
occupantes, in vertice sat approximati; distantia 
ab apice rostri ad marginem anteriorem orbite 
eqvante diametrum oculi seu distantiam dimidi- 
am inter margines posteriores orbite & opercu- 
hi. WNares parve, parum conspicue, aperturis 
discretis: anterioribus qvasi tubulosis, medium 
inter oculos et apicem rostri tenentibus. Os me- 
dioere, sat obliqve adscendens; maxilla superior 


52 


paullo longior, ex imtermaxillaribus tenuibus, li- 
nearibus maxillaribusqve longioribus, subflexuo- 
sis, pone medium oculi desinentibus, formata, 
subadnata, nulla saltem protractione gaudens, 
labio latiore obtecta dentibusqve instrueta minu- 
tis, acutis, antice acerosis, ad latera in seriebus 
perparum collocatis, qvarum extima distinétiore, 
validiore ect antice canino utrinqve, ceteris ma- 
jore, instructa; maxilla inferior brevior, angu- 
stata, labio marginata, dentibus minoribus acutis: 
antice acerosis utrinqve caninis duobus, ad late- 
ra unam seriem formantibus. Ossa palatina et 
pars anterior Vomeris etiam dentibus acutis ar- 
mata, lingva vero nuda, brevis, apice libera, 
attenuata, rotundata. Palatum velo, postice -pro- 
fundo inciso, instructum. Aperture branchiales 
magne, membrana branchiostega subtus profun- 
de incisa, isthmo adnata, radiisqve sex. Bran- 
chice qvatuor; inter arcum posteriorem et parie- 
tem nullus meatus. Cutis totius trunci et late- 
rum capitis sqvamis imbricatis, minutis, apice 
rotundatis, e muco tamen in vivis occultis, te- 
cta. Linea lateralis recta, mediana, parum con- 
spicua, in sulceo Jaterali sita. Anus juxta medi- 
um longitud. corporis (mensura ad basin pin. cau- 
dalis). Pinne pectorales in statu collapso obli- 
qve lanceolatee, longitudine fere capitis; dum 
extenduntur, insignes, apice rotundate, inferius 
qvasi digitate, e radiis 15, membrana tenui con- 
junctis, constitute: qvorum primus s. supremus 
brevior, simplex; 8 s. 9 seqventes fere eadem 
longitudine, apice divisi; 6 aut 3 deniqve infe- 
riores, ceteris longiores (undecimus longissimus), 
apicibus extra membranam exeuntibus, liberis, 
furcatis. Pinne Ventrales ante radicem pecto- 
ralium inserte, sibi vicinge, tenues, elongatee, 


563 
0) 


lineares, longitudine maxille inferioris, e radiis 
6 (2), tam arcte coalitis, ut numeratu difficile, 
constructX&x. Pinna dorsalis unica, continua, su- 
pra pinnas ventrales incipiens, per totam longi- 
tudinem dorsi usqve ad pinnam caudalem, re- 
licto tamen intervallo, extensa, margine superi- 
ori leviter arcuato, altitudine pinne diametrum 
oculi &Xqvante; numerus radiorum sat constans, 
variat solummodo inter 39 et 61; radii omnes 
simplices, duri, apice nudo, pungente; radii 2 
—3 priores humillimi, spiniformes, in mare mem- 
brana conjuncti, in femina vero pseudoliberis; 
seqventes 10 sgradatim accrescunt; medii fere 
eqvales, posteriores dein sensim decrescunt. Pin- 
na analis longa, postice eqve extensa ac dorsa- 
lis eiqve qvoad formam similis, sed parum hu- 
milior, radiis 36 muticis, mollibus, extimo api- 
ce fisso, recurvo membraneyqve adnato, suffulta. 
Pinna caude medioeris, altitudinem corporis 
eqvans, apice dilatata, truncato-rotundata, ra- 
diis 11 divisis simpliciqve uno utrinqve preter 
nonnullos minores basales sapra et infra. 

Color corporis luridus, supra obscurior, sub- 
tus dilutior, ventre albicante, maculis s. areolis 
lateralibus majusculis, flavescenti-brunneis fusco- 
qve limbatis, irregularibus, abruptos et sinuosos 
annulos, se in vicem ex parle tangentes, formantibus, 
qvarum sepe I s. 6 ad latera dorsi, distinctio- 
res et obscuriores, fascias transversales dorsales 
simulant; secundum lineam lateralem series ma- 
eularum minorum rotundarum, infraqve vestigia 
nonnullarum dilutiorum reperitur. Caput corpo- 
ri concolor, lateribus flavicantibus, nucha ro- 
stroqve obsoletius brunneo-maculatis. Iris albi- 
Cans, supra annulo fusco, subtus parum rube- 
scens. Pinna dorsi pallide flavicans, maculis ra- 


34 


diorum minutis, rotundis, brunneis, series 9 ad 
10 obliqve deorsum et retrorsum decurrentes, 
flexuosas, formantibus, adeo ut unaqveqve seri- 
es, de summitate radiorum incipiens, basin ra- 
dii cireiter duodecimi subseqventis attingat. Ana- 
lis et ventrales pallide, immaculate; pectorales 
vero caudalisqve maculis radioruwm brunneis, 
elongatis, fascias 4—95 transversales, magis mi- 
nusve distinctas, sepe ex parte evänesögites; for- 
mantibus. 

Hepar pallide brunneum, oesophagum, ven- 
triculum et partem anteriorem intestini invol- 
vens, apice in lobis duobus aut &eqvalibus aut 
sinistro tantillum longiore, diviso fundumqve 
ventriculi attingente. Vesica fellea minuta, elon- 
gato-ovata, longitudine sesqvi lin., inter lobos 
hepatis superne sita. Oesophagus sat brevis; 
ventriculus parvus, sacciformis, pyloro laterali, 
adscendente, appendicihbus 3 brevioribus, crassi- 
usculis, conicis predito. Intestinum sat longum 
et convolutum, tenue, atqve eqvale; ante pylo- 
rum reflectitur, pone fundum ventriculi circum- 
volutionem brevem, contortum prebet, et dein- 
de flexura obsoletiore ad anum tendit. VWVesica 
natatoria nulla; urinaria elongata, tenuis et pel- 
lucida. Testes duo, elongati, teretes, tenues, in- 
ter se connati. Ovarium solitarium, in femina 
gravida sat magnum, exacte cylindricum, fun- 
dum ventriculi attingens ovisqve sat majusculis, 
magnitudine seminis papaveris, albis repletum. 

Habitat ad tenias Bahusie. Ad ostium si- 
nus Gullmaren plura individua, intrante hieme 
in sagenis capta, per tres annos subseqventes 
bod mus. Loca profunda fundumqve mol- 
lem argillosum amans, ad littora vadosa frustra 
qveratur.  Solitariam, ut videtur, vitam degit, 


55 


gregatim enim nullibi reperitur nec capitur. Pa- 
rit sub mense Decembri. A piscatoribus Bahusi- 
ensibus Långebarn (i. e. Infans molve) appella- 
tur ob similitudinem qvandam Juniorum Gadi 
Molve, qvamqvam illum ab his facile distingvant. 


2. Clinus nebulosus. 


Elongatus, fere linearis, teretiusculus, po- 
stice attenuatus, compressus, fronte arcuata, fe- 
re perpendiculariter declivi; rostro obtuso, eqva- 
li; pinnis pectoralibus ovalibus, integris; cauda 
obovata, apice acutiuscula, radiis pinne dorsa- 


lis 69—741, analisqve 49. 


Synon, Tangbrosme N:o 4. Ström Söndm. pag. 
315.  Centronotus Lumpenus Niuss. Synops. pag. 104 
(minime vero BLEns. Lumpenus LIinn., nec FABRIcI). 


D. 69—71; A. 49; P. 15; V. 6 (2) C. 


Deser. sec vivum. A precedente toto coelo 
diversus, longitudine 8 poll. Sv. Altitudo +; lon- 
gitudinis. — Corpus valde elongatum, a capite 
parum angustiore ad anum fere eqvale, subte- 
res, post anum vero gradatim” allenuatum et 
compressum, rectilineare. Caput brevius, + lon- 
gitud. corporis, subtus latius subplanum, ad la- 
tera compressum , nucha con vexa, vertice fron- 
teqve subcarinatis; linea frontalis arcuala, anti- 
ce perpendiculariter fere declivis; rostrum apice 
— obtusum  marginemqve maxille superioris non 

"Superans. Oculi magni. 3 longitud. capitis, ap- 
proximati, margine superiore bulbi supra verti- 
cem admodum elevato; situs preterea ut in 


specie antecedente. JVares parv&e sat inconspicuer, 


56 


oculis multo propiores. Os parvum, axzi lon- 
gitudinali corporis fere parallelum; maxilla su- 
perior paullo longior, obtusa, labio reflexo mu- 
nita; ossa intermaxillaria maxillaribus breviora 
et tenuiora, apophysibus nasalibus qvidem lon- 
gis instructa, protractioni Vero maxille, ob bre- 
vilatem ligamentorum lateralium, parum suppe- 
ditantibus; maxillaria recta, postice truncata, 
marginem pupille anteriorem haud attingentia, 
unde rictus parvus; maxilla inferior debilis, su- 
periore aliqvantum brevior et angustior, apice 
acutiuscula subtus tuberculo miruto mentali; 
dentes in utraqve maxilla minutissimi, acerosi 
carminis instar, serie tamen exltima, presertim 
in maxilla inferiore, aliqvantum distinctiore; ca- 
ninis nullis (an semper?); in antica parte vome- 
ris et in palatinis (?) series denticulorum. Lingva 
nuda carnosa, apice brevi libero, truncato-rotun- 
dato. Membrana Branchiostega radiis 6, supre- 
mo longiore & latiore, seqventibus gradatim di- 
minuentibus, infimo brevissimo. Sqvame parve, 
in vivis muco obtegente inconspicue, rotundatee 
in medio aliqvantum excavate, margine extimo 
sese tegentes, qvamvis cuti sat profunde im- 
presse. Linea lateralis vectissima, parum con- 
spicua, corpus &qve dimidians.  AZnus paullo 
pone anteriorem 3 longitud. corporis situs. Pin- 
ne pectorales in statu collapso lanceolate, ca- 
pite parum breviores; explicatle vero ovatre, mar- 
gine integro rolundato; radiis 15, membrana te- 
nui usqve ad apicem conjuncetis: primo et ulti- 
mo brevioribus, simplicibus, ceteris in apice di- 
visis. Ventrales sub radicem radiorum pectora- 
lium inserte, omnino ut in CZ. maculato confor- 
mate, lieet radiis melius distingvendis. Dorsalis 
unica, conlinua, supra pinnas ventrales incipi- 


97 
ens, extenditur ad radicem  caudalis, qvacum 
membranå humillimå conjungitur; margine supe- 
riore antice adscendente usqve ad adv duo- 
decimum, dein vero rectilineari; radiis 71 (69 
sec. Ström), duris, simplicibus et pungentibus, 
apicibus tamen in membrana conditis. Analis 
ut in Cl. maculato constructa, margine vero api- 
cali fere 2eqvali radiisqve 49, apicibus retrorsum 
arcuatis secundum marginem membrane extimo- 
qve apice radio subseqventi connato. Caudalis 
obovata, sat magna, longitudine fere capitis, api- 
ce aculiuscula radiisqve 10 longioribus, divisis, 
preter minores simplices ad asin, 4 supra toti- 
demqve infra. 

Color corporis supra pallide brunnescens in 
coerulescentem vergens, maculis irregularibus 
brunneis, in pseudo- fascias obliqvas confluentibus 
punctisqve sparsis fuscis notatis; subtus dilutior, 
antice in violescente, postice vero in olivaceo- 
flavicante resplendens, immaculatus. Series ma- 
cularum elongatarum, circiter novem, brunnes- 
centium secundum lineam lateralem flavicantem. 
Caput corpori concolor, immaculatum, operculo 
ex viridi & flavescente micante. Iris lutescenti- 
argentea, annulo sat lato, brunnescente, subtus 
interrupto. Pinna dorsi pallida, in certo lumi- 
nis situ pulechre coerulescens, fasciis circiter 12 
flexuosis, pallide fuscescentibus, obliqve retror- 
sum et deorsum decurrentibus (omnino ut series 

-macularum in precedente), unde pinna qvasi ne- 
bulis adumbrata. Pinne pectorales, radiis flavi- 
-eantibus, analis et ventrales pallida, immacula- 
te; caudalis vero maculis radiorum flavicantium 
pallide brunnescentibus obsoletissime 6-fasciata. 
= FKiscera abdominalia ut in precedente, — 
sed Appendices pylorice tantum due, aliqvantum 


58 


longiores ( poll.) et distinctiores; ovaria duo; 
in uno cylindro coalita, apice paulisper furcato. 

Habitat rarius, ut videtur, cum precedente. 
Unam feminam tantammodo mihi adhuc indaga- 
re contigit, die 3 Januarii in sagena captam. Ova 


sua nuperrime deposuerat. 


Metamorphos, anmärkt hos Lilla 
Hafsnålen (Syngnathus lum- 
briciformis); 


af 
B. FR. FRIES. 


Da jag för någon tid sedan hade äran till Kongl. 
Vetenskaps-Academien aflemna ett bidrag till 
kännedomen af de Skandinaviska arterna inom 
slägtet Syngnathus , anade jag icke att så snart 
få en ytterligare anledning att återkomma till 
samma slägte, och att från en ny sida kunna 
visa det förtjent af Ichthyologernas uppmärksam- 
het. En sådan anledning har emedlertid yppat 
sig genom en oväntad upptäckt af ett slags me- 
tamorphos, som jag observerat hos den minsta 
af våra Hafsnålar eller Syngnathus lumbricifor- 
mis. Efter all sannolikhet är ej denna arten 
den enda inom slägtet, som undergår en sådan; 
utan dylika torde äga rum hos alla dem, som hö- 
ra till afdelningen Syngnathi Ophidii. Då jag 
ännu ej haft tillfälle att derom förvissa mig, tor- 
de denna förelöpande notis, om hvad jag an- 
märkt, böra meddelas, för att rikta andras upp- 
märksamhet åt samma ämne. 

Sedan jag genom några lyckade försök öf- 
vertygat mig om möjligheten att en längre tid 
kanna bibehålla Syngnather vid lif uti smärre, 


60 


med vatten fyllda reservoirer — hvad annars icke 
vill lyckas med de flesta af våra Hafsfiskar — 
var min afsigt att utröna det förhållande, som 
Hafsnålarnes "ungar i sin spädaste ålder stå till 
sina föräldrar. Jag ville nemligen lära känna 
om äfven Hafsnålarne lemna sina ungar det be- 
skydd och den vård, som erfarenhet visat att 
Tångsnällorna skänka sin afföda; och, om så 
vore, det sätt naturen härtill anvist, då de för- 
ra ej fått den marsupial-säck, som hos de sed- 
nare lemnar ungarne en så säker tillflyktsort. 
Att ett sådant förhållande borde existera mellan 
Hafsnålarne och deras ungar tycktes analogien 
fordra, och de medel, genom hvilka det samma 
bereddes, tycktes en annan omständighet, som 
jag anmärkt, antyda. Pångsnällor och Hafsnå- 
lar visa nemligen sinsemellan en stor skiljaktighet i 
rörelser och locomotion. Tångsnällan, som har en 
stel, kortare stjert, försedd med fena, simmar som 
andra fiskar hufvudsakligen genom tillhjelp af 
stjertens slag. Hafsnålen åter med en lång, trind, 
afsmalnande och mycket böjlig stjert, utan fena, 
hemtar föga eller ingen hjelp för sin fortkomst 
i vattnet af detta organ, som vanligen under sim- 
ningen hålles stilla och kan snarare betraktas 
såsom ett roder, än som en åra. Då Tångsnäl- 
lan hvilar eller håller sig stilla, faller den ut- 
sträckt till botten och ligger på buken med ut- 
sträckt stjert; hvaremot Hafsnålen slingrar sin 
böjliga stjert med mycken färdighet omkring de 
föremål som finnas tillhands, och med tillhjelp 
af denna håller sig upprätt i vattnet. Man ser 
den ständigt fästa sig på detta sätt, så vida han 
finner något, som kan omfattas, och till och med 
då sådant saknas, men flera individer vistas till- 
sammans i samma kärl, får man ofta se dem 


61 


slingra stjertarne tillsammans och bilda grupper, 
som på visst sätt likna de gamla figurer man 
ser öfver så kallade ”Ratzen Könige.” Denna egen- 
skap hos Hafsnålarne bragte mig på den tankan, 
att möjligen ungarne i ännu högre grad ägde 
samma förmåga, och att de genom detta medel 
häftade sig fast vid fadren, då någon fara ho- 
tade. För att erfara om så verkligen förhölle 
sig, förskaffade jag mig en lefvande hanne med 
vidhäftade ägg under buken, släppte honom uti 
ett särskilt glaskärl, fyllt med friskt hafsvat- 
ten, och beslöt att försöka hålla honom så länge 
vid lif, till dess äggen kläcktes och ungarne 
framkommo. Händelsen gjorde att vår sällsyn- 
taste art, S. lumbriciformis , blef den, som uti 
ett för ändamålet tjenligt tillstånd först kom mig 
i handom. 

Det var de sista dagarne af September må- 
nad, som den lilla fisken blef släppt uti vatten- 
kärlet. Han tycktes i början trifvas rätt godt, 
ehuru all föda, af hvad slag jag än sökte bjuda 
honom, försmåddes. Vattnet blef 2:ne gånger 
om dagen ombytt, och morgon och afton, då 


Oo 


detta skedde, undersökte jag noga min fånge. Då 


observationen. började, voro redan äggen så långt 
hunna i utveckling, att man med loupe tydligt 
kunde urskilja embryonerna; men inom några 
dagars förlopp blefvo de yttre hinnorna så opa- 
ka, att de förändringar som derinom föregingo, 
ej vidare kunde bemärkas, och som jag för till- 
fället dessutom blott afsåg och afvaktade ungar- 
nes kläckning, vågade jag ej alltför mycket oroa 
fisken och löstaga från honom några ägg till när- 


mare undersökning. Efter 6 dygns förlopp af- 


malttades min lilla fisk ögonskenligt, och äggen 
började på flera ställen antaga ett förändradt, 


62 


sjukligt utseende, så att jag fruktade för utgån- 
gen. Emedlertid fortfor lifvet ännu några dagar, 
och då jag på 9:de dygnet af fångenskapen om 
morgonen anställde den vanliga visitationen, blef 
jag angenämt öfverraskad af att vid vattenytan 
finna JI:ne utkläckta ungar. De simmade i en 
upprätt ställning, obekymrade om hvarandra och 
låtsade ännu mindre om fadren, som låg helt 
stilla vid bottnen. Hela förmiddagen följde jag 
ständigt deras rörelser och förebafvande, men 
kunde ej märka den minsta böjelse hos dem att 
närma sig eller hålla sig till fadren, ej heller 
alt han lemnade minsta uppmärksamhet åt dem. 
De voro med ett ord för hvarandra fullkomligt 
främmande. Något misslynt öfver denna deras 
kallsinnighet, som förstörde hela min på förhand 
uppkastade teori, tog jag en loupe och betrak- 
tade ungarne, medan de fritt svängde sig i vatt- 
net. Jag fick nu till min stora förvåning se dem 
vara med helt olika rörelseorganer utrustade, än 
föräldrarne äga. Hela stjerten var nemligen 
omgifven af en fen-lik hinna, och ganska tyd- 
liga bröstfenor urskildes, som ständigt voro i 
samma vibrerande rörelse, som hos Tångsnällor- 
na. Då ingen af våra Hafsnålar, såsom utbil- 
dade, äger ens spår efter bröstfenor och alla 
sakna äfven stjertfena, kunde denna upptäckt, att 
dessa organer förefinnas i den spädaste åldern, 
ej annat än förefalla mig högst oväntad; emed- 
lertid låg sjelfva factum för mig klart och obe- 
stridligt. Deraf följer, att äfven dessa fiskar äro 
underkastade ett slags metamorphos, att de vid 
en viss, ännu ej bekant, period måste, liksom 
Grodlarverna tappa stjerten, fälla sina bröstfe- 
nor och sin stjertfena — något som mig veterli- 
gen ännu ej blifvit anmärkt inom Fiskklassen. 


63 


Sednare på eftermiddagen framkom den 4:de un- 


gen och följande morgonen ytterligare 2:ne, men 
flera kläcktes ej. Hela äggsamlingen viste sig nu 
i ett halfupplöst tillstånd, lossnade jemte den 
vidhäftande Cellväfven från kroppsytan och föll 
styckevis sönder. Fisken dog äfven samma dag 
mot aftonen. Jag uppoffrade nu 2:ne af ungar- 
ne till undersökning, och försökte genom flitig 
omvexling af vatten vidmakthålla de öfriga vid 
lif, för att äga tillfälle observera deras förvand- 
ling. Försöket misslyckades. På sjunde dagen 
af deras lefnad dogo de kort efter hvarandra. 
Hvad jag under denna korta tiden, som de lef- 
de, anmärkte, var blott deras hastiga tillväxt, 
från knapt 3 Sv. liniers längd till 5; hvarföru- 
tan ingen förändring hos dem föregick. 

På bifogade planche Tab. IV har Hr W. 
v. WzruicutT med sin kända noggrannhet afteck- 
nat en af dessa ungar. Fig. 1 visar den försto- 
rad från sidan, Fig. 2 ofvanifrån, och mellan- 
stående lilla figur angifver den naturliga storle- 
ken. Hela kroppen är hvit och genomskinlig, 
så att columna vertebralis, jemte tarmen uti buk- 
'kaviteten genomskimra. Hufvudet, mycket stort 
i förhållande till den öfriga kroppen, upptager 
ungefär 1 af hela kroppslängden, äger stora och 
distinkta ögon samt redan den uppåtböjda nosen, 
som utmärker S. lumbriciformis. Nosens längd 
är hkväl, i förhållande till den öfriga delen af 
hufvudet, på ungen större än hos de gamla. Det 
förtjenar äfven anmärkas, alt då gällockens rand 
hos alla äldre Syngnather är genom en mem- 
bran och allmänna hudbetäckningen förenad vid 
skulderringen, och blott lemnar å ömse sidor 
om nacken en liten öppning, genom hvilken re- 


spirationen sker, så äga ungarne samma gällocks- 


64 


rand helt och hållet fri, hvarigenom gälöppnin- 
garne blifva stora, såsom vanligt är händelsen 
hos fiskarne. På Fig. 2 ser man detta ganska 
tydligt. Analöppningen, som intager sin rätta 
plats relativt till ryggfenan, sitter likvist stjert- 
spetsen något närmare än hos de äldre, d. v. s. 
blott ett stycke framom halfva kroppslängden. 
Denna öppning är på ungen mera utmärkt ge- 
nom det utskjutande, bakåt inskurna börn, som 
buklinien på detta ställe formerar. De fjällplå- 
tar, hvilka i form af ringar bekläda hela krop- 
pen hos de äldre, synas ännu ej vara bildade; 
utan ser man, då ungen betraktas ofvanifrån, 
längs utmed båda sidorna af kroppen en rad fi- 
na sågtänder utskjuta, som icke kunna vara an- 
nat, än spetsarne af de från vertebrerna utlö- 
pande processus transversi, hvilka hos äldre Syn- 
gnather äro till finnandes och gifva direkta stöd- 
jepunkter åt de omnämda hudringarne. Jag tyck- 
te mig kunna räkna 18 sådane spetsar mellan 


hufvudet och anus och åtminstone 950 mellan 


anus och stjertspetsen. Bröstfenorna, som inta- 


ga samma plats som hos Tångsnällorna, äro gan- 


ska små, dock distinkta; de hafva en utvidgad 
något afrundad spets och blott rudimentära strå- 
lar. Dessa organers rörelser äro särdeles lifliga. 
Ryggfenan kan äfven tydligt urskiljas, ehuru dess 
strålar synas ännu blott antydda; från denna fe- 
nan utlöper såsom en fortsättning så väl framåt 
som bakåt en något lägre fenlik hinna, utan 
minsta spår af strålar; den främre fortsätlnin- 
gen aftager småningom i höjd och försvinner 
ungefär på halfva afståndet mellan nacken och 
ryggfenan; den bakre åter fortlöper längsefter 
hela stjertryggen, med samma böjd, ända till 


stjerl- 


65 


stjerlens spets, kastar sig omkring denna och 
fortgår sedan på undre sidan af stjerten till anus. 
Stjertfenan hos Syngnath-ungen har sålunda sam- 
ma daning och form som hos Ålen, och utgör 
ett af dess förnämsta simorganer. 

Så olika danade rörelseorganer, som man 
träffar hos den Lilla Hafsnålen såsom späd unge 
och som äldre, förklara det skiljaktiga sätt, hvar- 
af han under dessa åldrar begagnar sig för lo- 
comotionen, och detta å sin sida tyckes antyda 
helt olika lefnadssätt. Att nogare utforska det- 
ta, samt att bestämma tidpunkten och sättet för 
den blifvande metamorphosen, får öfverlemnas 
åt fortsatta observationer. 

I förbigående vill jag nämna, att de späda 
Syngnath-ungarne äro kanske af alla de bästa, 
att begagna till microscopiska undersökningar öf= 
ver blod-circulationen. 


K. V. Aead. Handl. 1857. 5 


Undersökning af några syror, som” 
bildas af organiska ämnen med 


svafvelsyra; 


af 


JAC. BERZELIUS. 


Sedan undersökningarne af etherns natur synas 
till fullo ådagalägga, att denna kropp har åtskil- 
liga, om än icke alla, de egenskaper, som till- 
komma baser, och att den med syror förenas, 
så väl till neutrala, som sura, på sitt sätt, med 
salter likartade kroppar, så har det deraf följt, 
att hvad vi länge känt under namn af vin- 
svafvelsyra, vinfosforsyra m. fl. är tvefalt svaf- 
velsyrad, fosforsyrad &c. ether, eller, såsom 
vi sednare begynt kalla den, ethyloxid, hvilken 
har ett likartadt begär att ingå neutrala förenin- 
gar med andra baser, som 1. ex. surt vinsyradt 
kali, den jernhaltiga blåsyran eller föreningen 
afjernets cyanur med cyanvätesyra m. fl., hvar- 
vid nevtrala dubbelsalter uppkomma, då den 
förut icke neutraliserade delen af syran mättas 
med en annan basis. Vinsvafvelsyradt kali är 
då icke annat än ett dubbelsalt, nemligen svaf- 
velsyradt ethyloxid-kali. Den olikhet förefaller 
likväl emellan etbern och andra baser, att den 
sistnämda, en gång framställd utom förenings 


67 


tillstånd, såsom ether, saknar basiska egenskaper 
och mättar ingen fri vattenhaltig syra, Denna 
omständighet kan tillskrifvas flera orsaker, bland 
hvilka det icke är lätt att finna den rätta. Den 
kan härröra deraf att etherns frändskap till sy- 
rorna är för svag att skilja dem vid sitt vatten, 
hvilket sistnämda åter, å sin sida, med tillhjelp 
af värmet, utjagar ethern ur vinsvafvelsyran. 
Det kan också möjligen bärleda sig derifrån, att 
ether och ethyloxid ingalunda äro samma kropp, 
fastän de hafva lika sammansättning, en ide 
som redan CovÉrsE sökt ådagalägga. Härmed 
må förhålla sig huru det vill, så inses dock, att 
etherns obenägenhet till forening med syror ge- 
nom direkt sammanblanning, icke bevisar någon 
ting emot naturen af en basis hos den kropp, 
som vi kalla ethyloxid. Men då uppkommer na- 
turligtvis den frågan: om alla de syror, som ut- 
göras af en organisk kropp, förenad med en oor- 
ganisk, eller tilläfventyrs ock en organisk, syra, 
böra betraktas såsom sura salter af en organisk, 
med baser likartad, kropp? 

; Då vi jemföra de hittills undersökta syror- 
na af detta slag, hvilka äro ganska få, så upp- 
täcka vi deribland sådana, om hvilka det kan 

bestämdt sägas, att förhållandet icke är så beskaf- 

fadt. En sådan har blifvit upptäckt, undersökt 
och beskrifven af MirtscHErticH, under namn af 

Benzoésvafvelsyra. Denna består, i vattenhal- 
ligt tillstånd, af 2 at. svafvelsyra, I at. benzoéö- 
syra och ett icke bestämdt antal at. valten. Det 
fee. icke ligga någon motsägelse En alt anse 


| rans sam mansältning ed BZzS+HS, hvari då 
vattnet utbyttes mot andra oxiderade baser. Men 
'så förhåller det sig likväl icke, den mättar nem- 


68 


ligen 2 at. basis och håller således troligen äf- 
ven i sitt vattenhaltiga tullstånd 2 at. vatten. 
Benzoésyrans närvaro har således ingen förän- 
Oysbe gjort 1 svafvelsyrans mältningskapacitet, 
den har blott ändrat syrans och dess salters egen- 
skaper, och den är med dessa förenad på ett 
sådant sätt, att, så långt vi ännu veta, den icke 
kan af någon annan sur eller basisk kropp utja- 
gas, utan att med detsamma förstöras, hvarvid 
dess förstöring synes vara den omständighet som 
upplöser sambandet med svafvelsyran. Jemföra 
vi nu vinsvafvelsyran med benzoösvafvelsyran, 
så förete sig bestämda och hufvudsakliga olikhe- 
ter i deras förhållanden. 

t. I vinsvafvelsyran mättar svafvelsyran blott 
balfva den qvantiteten af en basis, som svafvel- 
syran ensam skulle mätta. I benzoöésvafvelsyran 
är dess mättningskapacitet oförändrad. 2. Ett 
öfverskott af basis, hvarmed ett vinsvafvelsyradt 
salt i värme behandlas, förvandlar det till svaf- 
velsyradt salt, under det ethyloxiden afskiljes, 
och visar sig mera sällan i egenskap af ether, 
vanligen såsom alkobol. Ett öfverskott af basis, 
hvarmed ett benzoösvafvelsyradt salt behandlas, 
under omständigheter, som icke förstöra benzoé- 
syran, ger intel spår till bildadt svafvelsyradt 
salt. Benzoésvafvelsyran innehåller således ingen 
kropp, som kan ersältas af en basis. 3. Vin- 
svafvelsyran ger inga sura och få basiska salter, 
benzoäésvafvelsyran frambringar båda slagen. 

Af del pu anförda är således klart, att des- 
sa båda syror kunna anses såsom prototyper för 
två olika klasser af sammansatta syror af hvilka 
'den ena, lika som vinsyran, utgöres af sura sal- 
ter, i hvilka en organisk kropp ingår såsom bha- 
sis. och mättar hälften af syran, hvars andra 


AAA 


69 


hälft, jemt neutraliserad med en annan basis, 
bildar ett dubbelsalt af båda, men ett öfverskott 
af basen aflägsnar en motsvarande portion af den 
organiska basen och frambringar ett enkelt salt 
med syran. Sådana äro de syror som frambrin- 
gas af ethyloxid, methyloxid (trädetber), gly- 
cerin o. n. fl. ej ännu rätt väl kända kroppar. 

Det andra slaget båller icke någon basisk 
kropp, syrans mättningskapacitet är deri ofärän- 
drad och syran kan med vissa baser gifva sura 
eller basiska salter. Till detta slag hörer af de 
bekanta blott en enda med säkerhet, nemligen 
den vi anfört såsom prototyp. 

Dervid uppstår nu den fråga: äro de syror, 
i hvilka syrans akino kap dcktet är reducerad 
till. hälften, alla sådana som böra betraktas för 
sura salter af en med baser analog organisk kropp? 

LiEsics undersökningar af isethionsyran haf- 
va visat, att möjligen förhållandet kan annorlun- 
da förklaras, och att tillfällen kunna gifvas, i 
hvilka svafvelsyran synes hafva förlorat sin half- 
va mälttningskapacitet, men i sjelfva verket blif- 
vit reducerad till undersvafvelsyra och har såle- 
des mättningskapaciteten oförändrad. Vi skola 
nu genomgå några af svafvelsyrans föreningar 
med organiska ämnen för att undersöka denna 
punkt, emedan det vore en teoretiskt vigtig 
omständighet om det kunde bevisas, att, i de 
fall der svafvelsyran har förenat sig med en 
organisk kropp, som af baser ej kan utjagas, och 
syran det oaktadt, synes bafva förlorat sin half- 
va. mättningskapacitet, den vore reducerad till 
undersvafvelsyra. 


Isethionsyra. 


Denna syra, som upptäcktes af Macnus, ger, 
efter hans försök, icke ether eller alkohol med 


70 
kali, hvaraf den i värme öfvermättas och fram- 
bringar på detta sätt intet svafvelsyradt salt. 
Den är likväl fullkomligt lika sammansatt med 
vinsvafvelsyra och har samma mättningskapaci- 
tet. Deraf följer åter ostridigt, alt de enkla ato- 
merna deri äro sammanparade på ett annat sätt 
än i vinsvafvelsyran. LieziG har försökt ådaga- 
lägga, att dess atom, 1 stället för svafvelsyra, hål- 
ler undersvafvelsyra. Han bevisade det genom 
följande försök: isethionsyradt kali blandades med 
kalihydrat och afröktes ull torrhet, hvarefter det 
upphettades till dess att det organiska ämnet he- 
gynte förstöras. Då saltmassan upplöstes i vat- 
ten och behandlades med saltsyra i öfverskott, 
så utvecklades svafvelsyrlighet, särdeles då mas- 
san upphetltades. Det samma är händelsen med 
undersvafvelsyradt kali, och då det icke inträf- 
fade med vinsvafvelsyradt kali, så ansåg LiEBiG 
det för ett bevis att isethionsyran håller under- 
svafvelsyra. Men då således det återstående må- 
ste vara förenadt med den ena atomen syre, 
som svafvelsyran afgifvit, så föreställde han sig 
att, vid denna syras bildning, en dubbelatom 
väte i ethyloxiden förenas med en atom syre ur 
svafvelsyran, hvaraf uppkommer en oåtskiljelig för- 
ening af 1 at. vatten, 1 atom af en organisk 
kropp =C"H?O och i at. undersvafvelsyra. Denna 
syra skulle då hafva den från andra vattenbal- 
tiga syror afvikande egenskapen att, vid dess 
förening med baser, behålla vattnet, hvilket han 
vid en temperatur, som öfversteg 300, förgäf- 
ves försökte derifrån utjaga. Detta faktum sy- 
nes icke gynnande för den teoretiska åsigten. 
Vatten kan visst af salter qvarhållas vid en tem- 
peratur, som öfverstliger + 100; men detta för- 
hållande är sällsamt och gäller icke för alla de 


71 


salter en syra kan gifva. Kalits salter släppa 
vattnet vanligen lätt. Det isethionsyrade kalit 
släpper intet vatten, förr än det, omkring +400? 
begynner sönderdelas och deraf kan man väl 
med någon säkerhet sluta, att det vatten som då 
bortgår icke funnits der förut färdigt, utan bil- 
das af den temperatur som utjagar det. Försö- 
ker man då att uppgöra huru syran skall anses 
sammansatt, så följer deraf, att den måste bestå 
af a at. undersvafvelsyra och en atom bioxid 
af ethyl, eller hvad vi kunna kalla ethylsuper- 
oxid, hvilken icke, likt ethyloxiden, förenat sig 
såsom basis med syran. De isethionsyrade sal- 
terna vore således föreningar af en atom under- 
svafvelsyradt salt med en atom ethyl-bioxid. 


För att genom egna försök bestämma hu- 
ruvida isethionsyran verkligt är isomerisk med 
vinsvafvelsyran, analyserade jag dess vid +150? 
torrkade barytsalt och erböll deraf den qvanti- 
let svafvelsyrad baryt, som af en sådan samman- 
sältning förutsätles. Det kan således icke sättas 
1 fråga, alt Macnus's och LiEBIGS uppgift, att is- 
ethionsyran är isomerisk med vinsvafvelsyran, 
är alldeles riktig. 


Emellertid återstår det att bevisa, att det af 

TieBiG anförda resultatet, som erhölls genom be- 
bandling med kalibydrat, verkligen rättfärdigar 
den slutsats han deraf dragit. ZLieBiG stödjer sig 
på den omständigheten att vinsvafvelsyradt kali 
icke ger samma resultat; men detta ådagalägger 
ej hvad han velat bevisa, ty ethyloxiden bort- 
år i form af alkohol, utan att kunna inverka 
sönderdelande på det svafvelsyrade kalit. För- 
söket måste ske med en kropp, som stannar qvar 
och förstöres, utan att förflygtigas. 


72 

För att härvid vinna någon visshet, all icke, 
vid en viss lemperalur, elt med kalihbydrat och 
en organisk, icke flygtig, kropp, blandadt svaf- 
velsyradt kali önderdala hvarandra med bild- 
ning af svafvelsyrligt kali, hvilket väl kunde an- 
ses möjligt, löste jag svafvelsyradt kali och tvål 
i en lut af kalihydrat, afdunstade blandningen 
till torrhet och upphettade den ull dess att stör- 
re delen af de feta syrorna voro förstörda. Då 
den svartgrå saltmassan löstes 1 vatten och öf- 
ver neltade. med saltsyra, utvecklades kolsyregas 
af en stickande, sur lukt, sådan den erhålles vid 
beredning af v. Creirs fettsyra, som anses vara 
en af saltsyra smittad skarp produkt af oljors 
torra distillation (BraAnoes's Acrolein); men intet 
spår af svafvelsyrlighet kunde på detta sätt upp- 
täckas äfven då vätskan upphettades till kokning. 

Försöket omgjordes ännu en gång, men i 
stället för tvål, tillsattes socker och hettan fort- 
sattes till dee atl större delen af det genom 
kalits inflytande bildade humin ") var förstördt. 
Den balfflytande massan afsvalades då och löstes 
i valten med brun färg, svafvelsyra fällde derur 
humin, som i kokning sammanbakade ull en 
kluna men ingen svafvelsyrlighetsgas utvecklades, 
kberkena köld: slletinnder fortsatl kokning. Deraf 
vill det således synas, som låter icke svafvelsy- 
radt kali sönderdela sig till svafvelsyrligt då det 
upphettas med källa diahock icke flygtiga, bränn- 
bara ämnen, utan bibehåller sig oförändradt till 
dess det på en gång öfvergår tull svafvelkalium 


”) Jag har trott att det oriktigt valda namnet ulmin 
borde utbytas. Jag har i dess ställe, i den Franska 
Upl. af min Lärbok, användt benämningen géine; 
men jag har sedermera utbytt äfven detta emot hu- 
min, som är hufvudbeståndsdelen af humus.” 


& 


Fd 
vid en högre temperatur. Det är bekant, att 
svafvelsyrligt kali på lika sätt förbytes vid stark 
upphettning till en blandning af svafvelsyradt 
kali med svafvelkalium, och att svafvelsyradt 
alkali, i svag upplösning och i täpta kärl, af 
organiska ämnen reduceras efter hand, icke till 
svafvelsyrligt kali, utan till svafvelkalium. 

Dessa omständigheter gifva derföre mycken 
styrka ål LieBiGs försök, och synas utmärka, alt 
så ofta återstoden ger svafvelsyrlighet vid öfver- 
mättning med saltsyra, så har svafyvelsyrlighet 
eller undersvafvelsyra verkligen funnits i den 
undersökta föreningen. 


2. Benzinsvafvelsyra. 


Under detta namn har MirtscHErnicH beskrif- 
vit en syra, som består af CPH'!+S?O?. Man 
skulle utan betänkande kunna kalla den benzid- 
undersvafvelsyra och anse den sammansatt af I 
at. benzid ") och en at. undersvafvelsyra, om 
icke MitscHERticH också upptäckt en annan kropp, 
som består af CPH +S0?, hvilken saknar egen- 
skaper af syra, och som han kallat sulfobenzid. 
Det är klart, att syran äfvenledes kan anses så- 
som sammansatt af I at. af denna kropp och It 
at. svafvelsyra, och bör då kallas sulfobenzid- 
svafvelsyra. Det är för det närvarande icke 
möjligt, att genom försök bestämma, hvilken af 
dessa åsigtler är den riktigare. Möjligen innebä- 
ra de fcke annat än olika uttryck af en och 
samma; men det är klart att hvilkendera man 


") För ideerna om en kropp, som kan kallas Benzid, 
måste jag hänvisa till min Lehrbuch der Chemie VI, 
1935 (Cassel 1836). 


74 


väljer, så har den deri befintliga syran behållit 
sin mältnings-kapacitet oförändrad. Den hör så- 
ledes uppenbart till samma klass af syror, som 
benzoö-svafvelsyran. 

Derigenom att den med syran förenade or- 
ganiska kroppen i benzid-undersvafvelsyran icke 
innehåller syre, är resultatet klart. Hade syran 


innebållit till ex. CPH'O+$, så hade här, så- 
som i iselbionsyran, ingen säkerhet funnits, ty 
syran bade kunnat betraktas lika väl samman- 
satt af CPH'04+2S. På denna grund valde jag 
till denna undersöknings fortsättning följande 
syra. 


2 Naftalinsvafvelsyra. 


Det är bekant, att denna syra upptäcktes 
af FARADAY, som fann den sammansatt af två 
atomer svafvelsyra och 1 atom naftalin, den sed- 
nare då ansedd att bestå af 20C+16H, samt 
mättande jemt hälften så mycket basis som svafl- 
velsyran utom denna förening skulle kunna mätta. 
FaranAy fann derjemte ännu en liten portion 
af en annan naftalinsvafvelsyra, som syntes lika 
sammansatt med den föregående, men afvek der- 
ifrån, derigenom att dess bharytsalt var mycket 
svårlöstare i vatten, ansköt lätt i kristaller, un- 
der lösningens afdunstning och förglimmade vid 
upphettning, i stället att, likt det andra saltet, 
brinna med klar låga, hvarföre Faravayr kallade 
det ena saitet glowing, och det andra flaming 
sulfonaftalate of barytes. Då resultatet af hans 
undersökning ledde till det antagande, att naf- 
talin och svafyvelsyra förenas utan sönderdelning, 
så undersökte han icke vidare om något annat 


75 
än dessa båda syror tillika bildas. Det är lik- 
väl klart, att om den af honom upptäckta syran 
skulle innebålla i at. undersvafvelsyra i stället 
för två at. svafvelsyra, så måste äfven andra 
produkter uppkomma. Detta är äfven händel- 
sen, och af detta skäl skall jag här anföra mina 
försök öfver denna syras beredning. 

Naftalinsvafvelsyrans beredning. FARADAY 
erhöll den af naftalin med koncentrerad vatten- 
haltig svafvelsyra. Woöunrek och LiesiG hafva 
visat, att den erhålles äfven af vattenfri svafvel- 
syra, hvarvid ganska litet vattenhaltig svafvel- 
syra bildas, så alt, vid mättning med kolsyrad 
baryt, obetydligt svafvelsyrad baryt erhålles. Jag 
har försökt båda. 

a) Med vattenhaltig svafvelsyra. Naftalin 
till dessa försök distillerades med vatten, torr- 
kades, smältes och hölls vid + 1002 en half tim- 
ma, för att befrias från vatten. Svafvelsyran 
var distillerad och koktes sedan en stund i pla- 
tinakärl, till dess att allt öfverflödigt vatten 
kunde anses bortgånget. Svafvelsyran inhälldes 
i en flaska med glaspropp, der den fick svalna. 
Naftalin, som i små bitar inkastades, färgade sig 
purpurröd på ytan men löstes långsamt. Syran 
upphettades derefter i vattenbad till +1009. Så 
snart naftalin smälte, upplöste det sig genast i 
syran, som färgade sig röd åt gulbrunt. Intet 
spår till utveckling af någon ting gasformigt kun- 
de upptäckas och ingen lukt af svafvelsyrlighet 
kändes. Naftalin tillsattes så länge syran vid in- 
drypning i vatten icke fällde naftalin. Den gaf 
visserligen alltid en ringa oklarhet, men som 
icke syntes vara naftalin. Så snart den upplöst så 
mycket npaftalin, att den, efter > timmes digestion, 


tydligt afsatte naftalin vid utspädning, ansåg jag yt- 


26 


terligare tillsats af naftalin ändamålslös. Syran 
lemnades all svalna och delade sig dervid icke i 
två skilda lag, såsom vid FaranAys berednings- 
metod. Den var en fullkomligt klar, röd, sim- 
mig vätska, alldeles ik en silad upplösning af 
rödt sagu i kokhett vatten. 

Då den blandades med vatten, uppkom föga 
värme-utveckling och blandningen grumlades af 
naftalin, som fälldes i fina fjäll. Det uppflöt i värme 
i form af en gulbrun olja och stelnade kristal- 
liniskt under afsvalning. Ur den svalnade lös- 
ningen ansköt en ny portion naftalin, som varit 
deri upplöst. Den silade klara vätskan var ljust 
brungul. Det som stannade på filtrum löstes till 
ringa qvantlilet 1 tvättvallnet och grumlade det 
förut genomgångna. Det upptogs särskilt och 
tycktes vara naftalin, hvars lukt det hade; am- 
moniak utdrog naftalinsvafvelsyra och lemnade 
naftalin olöst. 

Den silade sura vätskan försattes med små 
qvanlileter kolsyrad baryt isender till dess att 
all svafvelsyra var utfälld. Den svafvelsyrade 
baryten hade en lindrig dragning åt rödt. Den 
silade sura vätskan försattes ylterligare med kol- 
syrad baryt, hvarunder en del af det nybildade 
saltet utfälldes, och vätskan blef tjock som en 
gröt. Genom full mättning med baryt och upp- 
värmning löstes större delen af det afsatta sal- 
tet åter. 

b) med vattenfri svafvelsrra. Vid denna 
beredningsmethod förete sig några olikheter. Der- 
vid utvecklas alltid lukt af svafvelsyrlighet; det 
är osäkert om denna utveckling är en nödvän- 
dig följd. af naftalinsvafvelsyrans bildning; den 
kan härröra från inverkan af vattenfri svafvel- 
syra på redan bildad naftalinsvafvelsyra, hvilken 


9 


inverkan svårligen kan förhindras. Emedlertid 
fås den äfven, då torrt pulver af naftalin 'ställes 
under en glasklocka, bredvid ett öppet kärl med 
vattenfri svafvelsyra. På trenne dagar hade naf- 
talin vunnit ungefär 1 af sin första vigt. Luf- 
ten i klockan luktade svafvelsyrlighet. Massan 
var röd, solid, och rökte då den kom i luften, 
till bevis att den bildade naftalinsvafvelsyran 
upptagit en portion svafvelsyra, som ej hade till- 
fälle att intränga till det ännu ej angripna naf- 
talin. Mycket naftalin blef olöst, då massan blan- 
dades med vatten, lösningen var brunröd och 
gaf, vid mättning med kolsyrad baryt, en svagt 
rosenröd svafvelsyrad baryt. 

Då vattenfri svafvelsyra inledes i fullkom- 
ligt torrt pulver af naftalin, på det sätt att 
pulvret inlägges i ett förlag och syran införes 
dit droppvis, genom distillation vid en ganska 
lindrig hetta, så förenas de med häftighet, hvar- 
vid jag en gång sett ett svagt, gulaktigt eld- 
fenomen utbryta, då droppen föll längs efter 
ett framskjatande naftalinfjäll. Detta undvikes 
om massan hålles smält, och syran således ge- 
nast träffar ett öfverskott af naftalin. Massan 
blir först röd och efter en stund mörkbrun. Vid 
detta tillfälle bör naftalin användas i öfverskott, 
till förekommande af att andra produkter än de 
som åsyftas, skola tillika bildas, hvilket dock svår- 
ligen kan fullt undvikas. Massan löstes i ko- 
kande vatten, hvarvid naftalin smälte och flöt 
upp på vätskan, der det under afsvalning stel- 
nade. Äfven här ansköt en portion naftalin ur 
den kallnade sura vätskan. Den genom vätskans 
mättning med kolsyrad barytjord erhållna svaf- 
velsyrade baryten var blekröd. Den mättade 
lösningen var också något färgad. Genom till- 


78 


sats af svafvelsyra utfälldes åter större delen af 
baryten och medtog färgämnet, hvaraf den fick 
en dragning åt rödt, och vätskan blef färglös. 
Vi skola längre ned återkomma till det ämne, 
som färgar den svafvelsyrade baryten. Det inne- 
håller jemväl en egen syra. 

Det olösta naftalin är icke hvitt utan dra- 
gande i gult. Det innehåller äfvenledes produk- 


ter af svafvelsyrans inverkan på naftalin, tll 


hvilka vi skola återkomma. Dessa produkter er- 
hållas i vida riugare qvantitet, då man använ- 
der vattenhaltig svafvelsyra. Deras uppkomst 
synes således icke med säkerhet vara nödvändig 
vid bildningen af naftalinsvafvelsyra. 
Naftalinsvafvelsyrad baryt. Då den färg- 
lösa syran å nyo mättades med kolsyrad baryt 
och den silade lösningen afdunstades, så ansköt 
så väl under fortsatt afdunstning i lindrig vär- 
me, som under den i värme mättade lösningens 
afsvalning, en mjölkhvit, mammellonerad massa, 
som saknade alla tecken till rediga kristallfor- 
mer, och förhöll sig så som Faranpayr beskrifvit 
den. Då den sista moderluten slutligen lem- 
nades till frivillig afdunstning, afsatte den oupp- 
hörligt samma massa och blef mera simmig. Af- 


hälld och intorkad lemnade den en ringa portion 
af en hvit, genomskinande, gummilik massa, som 


1 luften, särdeles då den länge träffades af sollju- 
set färgade sig först gulaktigt och sedan brungult. 

Blott i ett enda af mina försök till nafta- 
linsvafvelsyrans beredning lyckades det mig, att, 
ur den fällda, svafvelsyrade baryten, utdraga det 
salt som Faranay kallat glowing sulfonaftalate 
of barytes. 

För att afgöra om naftalin 1 barytsaltet, i 
egenskap af basis, mättar hälften af svafvelsyran, 


AR 


79 


lika som ethyloxiden i vinsvafvelsyran, förvand- 
lade jag en del naftalinsvafvelsyrad baryt till 
kalisalt och upplöste sedan detta 1 kokning i en 
koncentrerad lut af kalibydrat, hvarmed den län- 
ge kokades i distillationskärl. Intet spår af naf- 
talin följde vattenångorna, då deremot fritt naf- 
talin begynner sublimeras med vattenångor långt 
innan valten hunnit kokpunkten. Under vät- 
skans afsvalning ansköt naftalinsvafvelsyradt kali 
åter alldeles oförändradt, och intet spår till ny- 
bildadt svafvelsyradt kali kunde i blandningen 
— upptäckas. Deraf torde således kunna slutas att 

naftalin icke är förenadt med syran i egen- 
skap af basis. 

Efier de åsigter jag i det föregående anfört, 
borde naftalin således vara förenadt med under- 
svafvelsyra. Till utrönanude häraf afdunstade jag 
blandningen af kalisaltet med kalihydrat till torr- 
het i en platinadegel och upphettade det till dess 
alt naftalin begynte sublimeras och massan be- 
gynte mörkna. Den luktade, efter upplösning 
i vatten, af kreosot och lemnade olöst ett svart- 
brunt ämne. Lösningen var mörkgul till färgen, 
gaf med saltsyra en hvitaktig fällning, som trögt 
sjönk och utgjordes då af fina kristallfjun. Mera 
af samma ämne uldrogs ur det i vatten olösliga 
af alkohol. Detta ämne bar jag icke närmare 
undersökt. Vätskan, gjord sur med saltsyra, luk- 
tade af svafvelsyrlighet, som 1 myckenhet ut- 
vecklades vid vätskans upphettning till kokning. 
Detta inträffar således fullkomligt med den iden att 
naftalin varit förenadt med undersvafvelsyra. 
Det återstod nu att sälta delta utom all fråga 
genom bestämmande af barytsaltets halt af ba- 
rytjord. Består det af C20H!6S + BaS, så gifva 
100 d. salt 40.584 d. svafvelsyrad barytjord; 


80 


består det åter af BaS+C2H!S, så ger det 41.81 
p. ce. Denna skillnad är så stor, att ingen osä- 
kerhet kan uppkomma genom observationsfelens 
oscillationer. FArADAY angaf, att han fålt 41.714 
p. c. svafvelsyrad baryt, men också i flera för- 
sök deröfver. Vid mitt första försök fick jag 
41.74 p.c. Det är således klart att dessa försök 
öfverensstämma i den iden att syran innehåller 
undersvafvelsyra. Då jag omgjorde analysen fick 
jag 43.75 p. c. svafvelsyrad baryt och i 12 ana- 
lyser på portioner af salt, som jag underkastat 
hvarjebanda renings-metoder, varierade dessa 
analyser emellan 4: och 46 procent. Det var 
således uppenbart att jag hade med en bland- 
ning alt göra, som efter olika anskjutningar er- 
hölls i olika förhållanden. 

Var det Faravays glowing salt? jag hade 
vid en af beredningarne erhållit 1 gramm deraf, 
som jag analyserade, och fick 41.93 p. c. svaf- 
velsyrad baryt. Faraoayr hade fått 42.4 p. c 
Detta salt kunde det således icke vara. 

Det syntes möjligt, a” ett basiskt barytsalt 
kunde bildas, ehuru ett sådant barytsalt vore 
någon ting ovanligt. Jag tillsatte derföre litet 
svafvelsyra till saltets upplösning, så att vätskan 
tydligt reagerade för syra, silade och afdunstade, 
samt borttvältade syre-öfverskottet med alkohol. 
Saltet gaf 43.9 p. c. svafvelsyrad baryt. Detta 
ådagalägger att föreställningen om ett basiskt salt 
var oriktig, äfvensom det visar, att ingen hinter- 
halt af kolsyrad baryt, som kunnat lösas i vät- 
skan, deltog deri. 

Under repeterade upplösningar och afdunst- 
ningar, fällningar med svafvelsyra och återmätlt- 
ningar med kolsyrad baryt, antogo mina lösnin= 
gar, efter hand, mer och mer en gul färg, och 

saltet, 


ör 


saltet, som derur afsattes, begynte färga sig. 
Jag trodde då, att det gummilika, gulnande äm- 
ne, som den sista moderluten efterlemnar, fanns 
i större qvantiteter inblandadt och var ett ba- 
rytsalt af en syra med större mättningskapacitet. 
Jag utfällde derföre en del af barytjorden med 
svafvelsyra, mättade den sura vätskan med kol- 
syrad blyoxid och digererade lösningen med fin- 
rifven blyoxid. Dervid uppkom ett färgadt half- 
smällt basiskt blysalt, och vätskan afsatte, under 
afsvaling, en ny portion, mindre färgadt basiskt 
salt. Vätskan silades, blyoxiden utfälldes med 
barytvatten, som i små portioner tillsattes till 
dess ett afsiladt prof icke mer färgades af väte- 
svafla. Vätskan blef nu åter fullkomligt färglös, 
och efter barytöfverskottets utfällning med svaf- 
velsyra, afdunstades vätskan åter och saltet ana- 
lyserades, men gaf alltid högre barythalter, som 
efter olika afsättningar varierade. 

Det var nu uppenbart, att naftalinsvafvelsy- 
rad baryt måste vara en blandning af två neu- 
trala salter, som genom skiljaktig löslighet i vat- 
ten fås olika blandade i det som först och det 
som sist afsättes. Jag försökte nu att skilja dem 
åt med kallt vatteh; men dervid inträffade att 
detta salt löser sig så långsamt i vatten, att man 
kan tvälta det med flera gånger den qväntitet 
vatten som behöfs att i köld hålla det upplöst 
och ändå upplösa ganska litet deraf. Det upp- 
lösta och det olösta serskilt analyserade, gåfvo 
inga resultat, som ledde till någon upplysning. 
Vid behandling med varmt vatten visade sig en 
flockig massa olöst, som icke genom fortsatt kok- 
ning upplöstes, men då nytt vatten påslogs, lö- 
stes. den. ganska snart utan lemning och kunde 

OCCK.V. Acad. Handl. 1837. 


ör 


ej tvättas. Med alkohol uppkom samma svårig- 
het, den upplöste så litet, äfven i kokning, att 
dermed icke eller någon ting vanns. 


Jag försökte då att blanda en, genom af- 
dunstning mättad, lösning med sin dubbla volum 
alkohol. Blandningen grumlades och fortfor un- 
der flera tummar att alsätta en pulverformig fäll- 
ning, som, tagen på filtrum, tvättad med spiri- 
tus och analy Sad gaf kons emellan 50 och 
51 p.c. svafvelsyrad baryt. Jag hade således af- 
skilt det ena saltet; men det var ej det salt 
som jag sökte. 


Det i den spirituösa lösningen återstående 
saltet erhölls, efter afdistillering af större delen 
alkohol. Under den ännu spirituösa vältskans 
afsvalning ansköt en del derur i sköna, glänsan- 
de fjäll, som frånskiides. Den återstående vät- 
skan, starkare inkokad och å nyo behandlad med 
spiritus, gaf ännu en portion af det svårlöstare 
saltet, som likväl icke är alldeles olösligt 1 svag 
spiritus. ' Jag kom dervid så nära, att den med 
alkohol å nyo fällda vätskan, hvaraf ett litet prof 
blandades med en lösning af ättiksyrad blyoxid, 
först efter 24 timmar gaf elt obetydligt spår af 
fällning, uppkommet af den orsak, att denna nya 
syrans blysalt är- nästan alldeles icke lösligt 1 
spiritus. Ur deona lösning erhölls saltet anskju- 
tet. 1: fjäll, och när det afsalte sig I mamelo- 
ner, bestodo dessa af sammanväxta fjäll, lätta 
att åtskilja och lena för känseln. 


Sedermera fann jag ännu en annan metod 
att få saltet rent, som fordrar vida mindre om- 
gång. Om man mällar den med vattenhaitig 
svafvelsyra beredda syran med kolsyrad baryt, 
till dess att all svafvelsyrad baryt är afskild, 


33 


silar (då, och mättar åter ull hälften med kol- 
syrad baryt, så blir massan tjock som en gröt 
af fina, fjälliga kristaller. Dervid mättas blott 
den” starkare syran, och dennas salt är mycket 
tröglöstare i köld i en vätska, som håller fri sy- 
ra, än sedan denna syra är mättad. Det afsatta, 
laget på filtrum, tvättadt med, kallt vatten från 
HOREr vätska, och sedan upplöst ull mättning I 
kokande vatten, afsälter sig derur i kristallfjäll 
ju större och' redigare, ju I Nibe vätskan är nä- 
ra sin fullkomliga mältning. Detta salts koncen- 
trerade upplösning grumlas icke af alkohol, och 
om sedan litet ättiksyradt bly tillsättes, visar sig 
först efter en eller par dagar ett ringa spår är 
flockor. 

Saltets gray skedde på två sätt: saltet tor- 
kades i en vägd platinadegel vid. +1009 i en 
ström af vattenfri luft, och när det, efter afsval- 
hing under en klocka öfver koncentrerad svafvelsy- 
ra, befanns icke mera hafva förlorat i vigt, vägdes 
det. Det vägda antingen brändes i degeln, till 
dess återstoden var hvit, försattes då med litet 
utspädd svafvelsyra , hvarvid lukt af svafvelbun- 
det väle gaf sig tillkänna, intorkades dermed och 
glödgades, eller ock upplöstes det i vatten och 
fälldes med utspädd distillerad svafvelsyra. Jag 
erhöll nu af 100 d. salt i 3 försök 41.74, 41.814 
och; 41.936 p. c. svafvelsyrad baryt. 

Af allt detta torde således med någon sä- 
kerhet kunna slutas, alt naftalinsvafvelsyrad ba- 
ryt består af 
1 at. undersvafvelsyra — . . 902.330 
1 at. barytjord . . «oo. -> 956.880 
2 dubbelat. naftalin . . .1628.396 


hvaraf följer, att barytsaltets atomvigt är 3487.606. 


| 


84 


Jemföra vi härmed Woönmrers och LriEeBiGs 
förbränningsförsök, i hvilket de efter försök, hvil- 
kas detaljer icke finnas angifna, antagit, att sal- 
tet gifvit 40.5 p. c. svafvelsyrad baryt, så få vi 
följande siffror: 

L. & W. j korrigeradt räknadt. 
Svafvelsyrad baryt 40.50 41.31 41.81 
Svafvelsyra —. . 13.92.S= 11.50. 11.50 
Koleos natt 43.40 43.40 43.83 
EN ARN ND RIE VER LO ole 0 At 

100.68 99.57 — 100.00. 


Det är således klart, att 2 atomer svafvel- 
syra icke kunna innehållas i detta salt, och att 
i deras analys är en förlust af 0.43 p.c. kol, och 
icke ett öfverskott i vigt. i 

Naftalinsvafvelsyrans benämning synes såle- 
des böra ändras till naftalinundersvafvelsyra, och 
det undersökta barytsaltets sammansättning ut- 
tryckas med BaS+2CH4 eller BaS+C20H!, Att 
en annan åsigt, lika med den af benzinsvafvel- 
syra, äfven här kan användas, skall längre fram 
ådagaläggas. 

Detta salt har i rent tilistånd åtskilliga egen- 
skaper, som afvika från det blandade saltets. 
Härtill räknar jag, att ur dess upplösning anskju- 
ta i fjäll, som efter torkning äro lena för kän- 
seln och lätta. Upplöst i kokande spiritus an- 
skjuter det, under afsvalning, i ganska stora, ge- 
nomskinliga fjäll, som, upptagna och torkade, 
sammanhäfta till en silfverglänsande massa. Det 
är vida mindre lösligt i vatten, som håller fri 
naftalinundersvafvelsyra , och anskjuter derur 1 
större fjäll, än ur rent vatten. Det innehåller I 
atom kristallvatten. | så 


| 


| 
| 


35 


 Blyoxidsaltet; liknar, barytsaltet, fullkomligt, 
men det är lättlöstare i vatten och anskjuter un- 
der frivillig  afdunstming i kristaller, som låta 
dela sig i blad, såsom kristaller af glimmer. Äf- 
ven detta är svårlöstare i vatten, som håller fri 
syra, än i rent vatten. En i värme mättad upp- 
lösning stelnar under afsvalning till en af. fjäll 
sammanväfd massa. : Det är lösligt i alkohol. 


Blyoxiden ger tvenne basiska salter. ' Det 
första fås, då lösningen af det neutrala saltet di- 
gereras 'med små qvantiteter blyoxid 1 'sender, 
så länge något upplöses. Det afsättes under vät- 
skans afsvalning åter i pulverform. Det är möj- 
ligt, att den i värme med blyoxid mättade lös- 
ningen också är en bestämd basisk förening och 
icke en blandad upplösning af neutralt och ba- 
siskt salt. ”Tillsättes, under digestion, ännu mera 
blyoxid, inom en viss gräns, så uppkommer ett 
annat  basiskt salt, som i värme är mjukt och 
segt och bekläder glasets botten; efter afsvalning 
är det bårdt. Det löses icke i vatten. Jag har 
ej vidare undersökt dessa basiska föreningar. 
Några månader, sedan denna afhandling blif- 
vit till K. Academien ingifven, utkom öfver naf- 
talinsyran ett arbete af Recnuuirt (Annales de 
Chimie et de Physique T. LXV p. 37), hvari 
denne kemist, lika med mig, söker ådagalägga, 
att naftalinsvafvelsyra håller undersvafvelsyra; 
men då han dervid föreställt sig, att denna syra 
uppkommer af naftalin och svafvelsyra belt enkelt 
på det sätt, att, vid föreningen af C20H!6.4.2S, bil- 
das I atom vatten och en syra, som består af 


C2oH4S)H, hvari vattnet kan af baser utjagas, 
så måste, efter: denna åsigt, naftalinundersvaf- 


86 


velsyran bålla 2 at. väte mindre än i föregåen- 
de sammansättning finnes förutsatt. 

Denna åsigt har, genom sin enkelhet, mycken 
sannolikhet för sig; den kan icke pröfvas me- 
delst blotta bestämmandet af saltets baryvhalt, 
ty skillnaden deri utfaller ringare "än observa- 
tionsfelens storlek i barythaltens bestämmande, 
och kan således afgöras endast medelst ett nog- 
grant bestämmande af vätehalten vid. förbrän- 
ningsanalysen, hvarvid man har tvenne utvägar 
att kontrollera den, hvilka utgöras 1:0 af det 
funna kolets atomförhållande till det funna vätet 
och : 2:0 af den absoluta vätehaltens approxima- 
tion till 14 eller 16 atomer. 

Man har påstått, att vätehalten aldrig kan 
med så full precision bestämmas, som halten af 
kolet, och LieziG yrkar, att man, vid organiska 
analyser, vanligen får 5 till 6. milligrammer 
vallen mer, än som bildas af den förbrända krop- 


pens vite. Jag har gjort mig mycken möda för 


att finna om så är. Jag har undersökt den van- 


liga torkningsmetoden, och resultatet deraf har 


varit, alt när den med omsorg utföres, är den | 


absolut. Ett rör, fyllt med kopparoxid, som på 
detta sätt torkas (jag gör förbränningsröret van- 
ligen 20 gånger lufttomt, med en återstående 
pression af 13 linie och vid +1009), ger i glödg- 
ning icke ett synbart spår af fuktighet i rörets 
framför kopparoxiden utdragna och afkylda del. 
Det här i fråga varande barytsaltet förlorar full- 
komligt allt sitt vatten i luften, vid en tempera- 
tur som icke ens går till +30?. Ett öfverskott 
af vatten i analysen är 'således, när försöket an- 
ställes med vederbörlig omsorg, alldeles omöj- 


ligt, men 'deremot kan man sällan undvika en / 
ringa förlust, beroende derpå att utvägarne till| 


37 


hela vattenqvantitetens fasthållande icke äro lika 
så absoluta, som de att bortskaffa det hygrosko- 
piska vattnet. 


Vid granskningen af Rrcwiaunts analyser, 
som förmodligen blifvit anställde med en efter 
IieziG konstruerad apparat, der man betjenar sig 
af en starkt uttorkad kork, för att förbinda vat- 
tenbehållaren med förbränningsapparaten, synes 
en förlust i väte hafva uppkommit. Jag ämnar 
framdeles, att, i ett tillägg till lärbokens tyska 
upplaga, fästa uppmärksamheten på de flera an- 
ledningar till små observationsfel, som det Lie- 
bigska sättet att utföra dessa analyser kan rmed- 
föra, och skall här endast nämna hvad som an- 
går det förevarande ämnet, att en kork, som, 
efter torkning vid +120, med någon del af sin 
yta utsättes för en varm och med vatlengas mät- 
tad luftström, genom denna del af ytan bestän- 
digt återhämtar en portion af det vatten han 
förlorat, och befinnes efter försökets slut hafva 
vunnit 1 vigt. Följden af denna förlust blir ock- 
så, att om kolets qvantitet i försöket skulle fås 
utan förlust, så är det relativa qvantum af bå- 
da förändradt. 


Recsuur.t bar anställt 4 förbränningsförsök 
på salter med baryt, blyoxid och kali till basis, 
förhållandet emellan kol och väte i dessa ana- 
lyser har varit följande: 


kol väte. 
43.80 : 2.66 eller såsom vigten af 20 C=1528.76 : 92.482 väte 
43.69: 2.61 NUR gr 346 
Pb 38.50: 240 — — :95.299 
K 48.98 : 3.04 oo — :94.885. 


Deraf följer åter att, då 14 atomer väga 
37.357, och 15 at. väte väga 93.597, hans ana- 


35 


Jyser alla oscillera omkring vigten af'15 alt. vä- 
te på 20 at. kol. 

Vid de försök, som jag sedenniöjm anställt, 
i afsigt att komma till säkerhet om REGNIAULTS 
åsigt är riktig eller icke, har jag visserligen icke 
varit så lycklig, att få så nära, som han, ut he- 
la qvantum af bränbara beståndsdelar; men jag 
bar upptäckt anledningen till förlusten, som är 
en egenhet af detta salt, hvilken jag icke för- 
märkt bos någon annan kropp, som jag förbränt. 
Den består deri, att sedan barytsaltet är blan- 
dadt med, först litet glödgad chromsyrad bly- 
oxid, för att hindra utveckling af svafvelsyrlig- 
het, och sedan kopparoxid, och iulägges i för- 
bränningsröret, så ser man, så väl på pest liner 
kapseln, medelst hvilken massan ifylles, som på 
glasrörets insida, en hvit hinna af saltet, som 
ensamt stadnar efter den nedfallna massan. Dessa 
kunna med kopparoxid nedbringas, så att ögat 
icke mer märker spår efter dem; men ett abso- 
lut medfående at hvarje partikel torde ej vara 


tänkbart. När röret sedan varit underkastadt 


torkningsoperation, finner man, oaktadt massan 
under pumpningen icke visat ringaste benägen- 
ket till rörelse, att den utdragna delen af röret 
har ett märkbart anflog efter dam afdetta salt, 
helt hvilt och fritt fan kopparoxid, hvilket an- 
flog visserligen varit till vigten högst obetydligt, 
och som jag med ändan af en fin fjäder väl kun- 
nat borttaga, men ej till sin qvantitet bestämma. 
Detta ubrallade alldeles lika i två försök. Då 
här icke är fråga om att bestämma den absolu- 
ta qvantiteten af kol och väte, som dessutom 
kan anses vara, utan all annan osäkerhet än vig- 


ten af två atomer väte mer eller mindre, fulle- | 


ligen känd, så ansåg jag försöken kunna leda till 


89 


det sökta målet. De qvantiteter barytsalt, som 
förbrändes, utgjorde i ett försök nära 1 gramm, 
i det andra något deröfver. Följande äro de re- 
lativa qvantiteter kol och väte jag erhållit: 

kol | väte. 

476.97 30.317 hvilket förhåller sig såsom 20 C=1528.76: 97.394 
424.58 27.290 — — : 98.261. 
men 16 at. väte väga 99.837. Det är således 
klart att detta förhållande kommer C?9H!S så 
nära som möjligt. ; 


Den andra kontrollen, består i bestämman- 
det af den qvantitet vatten som fås. 14 at. väte 
förutsätta 22.62 p.c. af saltets vigt vatten, REG- 
NuucT erhöll i ett försök 23.99 p.- c. i ett annat 
23.47. Vid mina försök erhölls i det ena 24.6 
och i det andra 24.7 p. c. valten. Jag hade så- 
ledes erhållit fulla 2 centigrammer mera vatten 
än hvartill saltets väte hade kunnat gifva upp- 
hof, om det innehållit endast 14 atomer väte, 
hvarefter, i min tanke, intet tvifvel kan uppstå 
att saltet verkligen innehåller 16 atomer. 


Att dessutom undersvafvelsyrans produktion 
här icke härrör af en så enkel process, som 
RecwiuvrtT förmodar, synes mig följa deraf, att 
antingen vattenhaltig eller vattenfri svafvelsyra 
inverkar på naftalin, så uppkommer alltid, och 
från denna verkan oskiljaktigt, ett rödt färgämne, 
och två andra syror, förut obemärkte, som ne- 
danföre komma att beskrifvas. Med en så en- 
kel delning, som afsättande af 2 at. väte, borde 
dessa biprodukter ej bildas. 

Syran i Faradvays glowing-salt har jag ej 
haft i tillräcklig myckenhet för att derå göra en 
motsvarande sammansättnings-undersökning. Den 
ger ett blysalt, som alldeles liknar barytsaltet. 


90 


Ur detta, sönderdeladt med vätesvafla, fås en syra, 
som smakar surt och bittert likt naftalin-undersvaf- 
velsyran, och ger, vid afdunstning öfver svafvelsyra 
i lufttomt rum, en fjälligt kristalliserad massa, 
len för känseln, som icke fuktas i luften, men 
som småningom blir gulbrun genom solljusets 
inflytande. Den ger med kal ett i alkohol lätt- 
löst salt, som kristalliserar i fjäll och som icke sön- 
derdelas i kokning med koncentreradt kalibydrat, 
utan anskjuter under vätskans afsvalning oförän- 
dradt. Jag har redan nämt, att dess barytsalt 
mnehåller lika qvantitet baryt som naftalinun- 
dersvafvelsyrad baryt. Man kan således förmoda; 
att syran innehåller undersväfvelsyra, förenad med 
en isomerisk modifikation af naftalin. 


Det nya saltet, hvars afskiljande i det fö- 
regående är beskrifvet, erhålles lika väl då naf- 
talin behandlas med vattenhaltig, som med vat- 
tenfri svafvelsyra. Vid en beredning af nafta- 
linsvafvelsyra med vattenfri svafvelsyra erbölls 


det ungefär till ! af det blandade saltets vigt. 


Saitet erhölls på följande sätt rent: den med 
alkohol erhållna pulverformiga fällningen tvätta- 
des med spiritus, torkades, upplöstes i kokande 
vatten, och gaf dervid vanligen en gulaktig upp- 
lösning. För att borttaga färgen, utfälldes en del 
af barytiorden med svafvelsyra, den sura lös- 
ningen mättades med kolsyrad blyoxid, som åter 
utfälldes "med barytvatten, hvaraf slutligen ett 
ringa öfverskott tillsattes. Vätskan silades och 
pröfvades med vätesvafla på blyhalt, och när 
den var fri, gjordes den lindrigt sur med några 
droppar utspädd svafvelsyra, silades och afdun- 
stades. Under afdunstningen afsatte sig saltet 
dels i ytan, dels på bottnen i form af en krit- 


9 


lik;  shöhvit massa, som genom silning skildes 
från den sura moder välskan, och tvättades med al- 
kobol, så länge denne visade fri syra efter in- 
torkning. på lakmuspapper. : Modervätskan, ytter- 
ligare afdunstad nära torrhet, och då  belhand- 
lad med den alkohol, som tjent till uttvättnin- 
gen, gaf ännu en portion af samma salt, som, 
efter tvättning med ny alkohol, befanns rent. 
Detta salt analyserades på samma sätt, som för- 
ut är beskrifvet, dels genom bränning och dels 
med svafvelsyra; 100 d. salt, uttorkadt vid +100? 
i vattenfri luft, gåfvo 1 5 försök 50.7, 50.84, 
50.836, 50.93 och 50:968 p. c. svafvelsyrad 
baryt: ' i 
0 oDenna barythalt passar icke till något. en- 
kelt förhållande emellan naftalin och svafvelsyra. 
Det "som kommer närmast 'vore 5 enkla at. naf- 
talin (eller '23 dubbelatom), 4 at. svafvelsyrå 
och ''2 "at. barytjord; men det skulle gifva en- 
dast 48.98 p: c. svafvelsyrad baryt. Tager man 
i samma atomförhållande bort 2 at. syre från 
svafvelsyran, så bar man 5 at. naftalin, 2 at: 
undersvafvelsyra och 2 at. barytjord, som skulle 
frambringa 50.68 p. c. svafvelsyrad baryt. Det- 
ta 'öfverensstämmer bättre med barytbalten, och 
är dessutom mycket sannolikare, emedan förhål- 
landet : 2:5: hörer till dem som vanligare före- 
komma, om just icke i föreningar af detta slag. 
Det återstod nu att, medelst saltets förbrän- 
ning med kopparoxid, afgöra huruvida denna 
sammansättning. är den rätta. För detta ända- 
mål förbrändes 0.5015 gr. af ett salt, som gif- 
vit 50.93 p. c svafvelsyrad baryt. Saltet blan- 
dades, före tillsättandet, af. kopparoxid med sin 
dubbla vigt, nyss glödgad, ren blyoxid, för att 
qvarhålla den andra atomen svafvelsyra. Saltet 


92 
gaf. 0.087 gr. vatten, och Liebigska: röret hade 
vunnit 0.537 af upptagen kolsyra, svarande emot 
0.009657 väte och 0.14849 kol. Beräknas der- 


efter det analytiska resultatet på 100 d., så ut- 
faller det till: 


Svafvelsyrad baryt 50.930 
IKOL I fedibo bl iersarert > ll ge ALI RNE 
Mäle! ns mosh ret 1.926 
HFÖLLUSE AR TRIG vel 17.535 
100.000. 


Denna förlust är nu den andra atomen svaf- 
velsyra, som icke finnes upptagen i barytsaltets 
vigt. Beräknas den derifrån, så utfaller den till 
17.506 p. cC. 

Jag gjorde ännu tvenne förbränningsförsök. 
Väte-halterna utföllo deri till.1.g91-och 1.94 p-c. 
I det första förlorades kolsyrehalten, 1 detandra 
blef den 30.4 p- c.; men det använda saltet hade 
vid analysen gifvit 50.7 p. c. svafvelsyrad ba- 
ryt, och hade således hållit litet naftalin-under- 
svafvelsyrad baryt, som varit orsak till det litet 
större utslaget i kol och väte. Om saltet va- 
rit sammansatt efter. den förut anförda formeln 


2BaS+5C:H54, så hade förbrännings-analysen gif- 
vit på 100 d. af saltet 33.21 p. c. koloch 2.169 
p. ce. väte, hvilka skillnader, förvandlade i kol- 
syra och vatten, blifva af en sådan storlek, att 
de mångfaldiga gånger öfverstiga möjliga obser- 
vationsfel. Det är således afgjordt, att saltet ej 
kan vara sammansatt efter denna formel. 
Beräknar man det ofvanför anförda empiri- 
ska resultatet, så finner man, att då den svaf- 
velsyrade barytjord, som deri innehållits, antages 
vill ir at., så svarar förlusten mot 1 at. svafvel- 


93 


syra, : eller mot: 1 at. svafvelsyrlighet och 1 at. 
syre, kolets vigt emot 11 och vätets emot 9 atomer. 
Frågan blir då, om saltet består af BaS + C"H9S, 
eller af BaS+C"H?O, det är, innehåller en ov- 
ganisk oxid. i 

För att få någon grund för ett omdöme här- 
öfver, beredde jag denna syrås kalisalt, kokade 
det länge med en koncentrerad lösning af kali- 
hydrat, och "erhöll; under vätskans afsvalning, 
kalisaltet åter oförändradt anskjutet. Ett litet prof 
af. den: heta blandningen, blandades med ut- 
spädd + chlorvätesyra, så 'att det blef surt, och 
försattes derpå med chlorbarium, utan att något 
spår af fällning visade sig, hvarken genast eller 
efter 24 ' timmars hvila. Det organiska ämnet 
är således icke basiskt deri. Den kristalliserade 
blandningen afröktes i en platinadegel till torr- 
het, och - upphettades: lindrigt till dess massan 
begynte -kolas med lukt af kreosot. : Den gaf, ef- 
ter: afsvalning, en mörkbrun upplösning, som, vid 
mättning med svafvelsyra, utvecklade svafvelsyr- 
lighet i största ymnighet. Deraf synes också följa, 
att jemväl denna syra innehåller undersvafvelsy- 
ra och icke svafvelsyra, ehuru beviset derför 
icke är så afgörande, som vid den föregående, 
der barythalten tillika tillkännager det. : Här är 
denne, efter båda fallen, den samma. Emedlertid 
synes mig den sannolikare åsigten vara, att sy- 
ran innehåller ' undersvafvelsyra. - Efter denna 
åsigt är saltet sammansatt af: 


| efter försöket at. räknadt. 
Svafvelsyrad baryt 50.930 1 30.906 
Svafvelsyrlighet . 14.013 1 14.006 
däalailetlsg mor 23s229:609 11 29.636 
Matell. mild 1: ee1:926 9 1.961 


2 2 RR Pr 1 3.491. 


94 


Saltets formel är då Ba+SC"H?O och dess 
alomvigt 2864.186. 

Den fria, vattenhaltiga syran; håller 1 at. 
vatten i barytens ställe, och består i vattenfritt 
tillstånd af i at. undersvafvelsyra, och 1 at. af 
den organiska oxiden C"HO. 

Denna syra vill jag kalla naftin-undersvaf- 
velsyra , acidum hyposulfonaftinicum. Den som 


föredrager att anse den vara —HS+YC!HS, kan 
kalla den naftinsvafvelsyra , acidum sutfonaf- 
tinicum. Jag skall nu nämna några ord om 
denna syra i frilt tillstånd och om några salter 
deraf. 

För att erhålla den fri från baser, utfällde 
jag barytsaltet med svafvelsyra, borttog svaf- 
velsyran, som i litet öfverskott tillkommit, med 
litet kolsyrad: blyoxid, afskilde upplöst: blyoxid 
med ':svafvelbundet väte, silade, afdunstade vät- 
skan, först 1 vattenbad: till: dess att all vätesvafla 
försvunnit, och derpå i lufttomt rum öfver svaf- 
velsyra, hvarvid den slutligen blef först syrups- 
tjock, och "intorkade sedan till en'bladigt kri- 
stallinisk- massa, hvarunder den något: färgade 
sig, och löstes efteråt med gulaktig färg. - Intor- 
kad i vattenbad, blir den brungul. Den solida 
syran är len för känseln, såsom talkpulver, den 
färgar sig efterhand 1: luften, särdeles om den 
får tillfälle att omvexlande draga litet fuktighet, 
och åter intorkas i solljuset. Den deliqvescerar 
icke. Den löses lätt i alkohol, äfven i vatten- 
fri... Den smakar skarpt surt och bittert likt naf- 
talin-undersvafvelsyran. 

Denna syras salter tåla nästan lika hög tem- 
peratur innan de sönderdelas, som naftalin-un- 
dersvafvelsyrade. Deras smak är bitter likasom 


95 
dessas, hvilka de i öfrigt mycket likna. Vil 


man undersöka om ett naftalin-undersvafvelsy- 
radt salt håller ett naftin-undersvafvelsyradt, 
så upplöser man det i alkobol af 0.84 eller der- 
omkring, och tillsätter några droppar upplösning 
af neutral ättiksyrad blyoxid löst i vatten, då 
en fällning genast, eller efter en stund, uppkom- 
mer, af naftin-undersvafvelsyrad blyoxid, som är 
nästan olöslig i spiritus. 

Kalisaltet är lättlöst i vatten, lemnar efter 
frivillig afdunstning en hvit, kornig saltmassa. 
Upplöst i värme, i en lut af kalihydrat, anskju- 
ter det under afsvalning i fjäll, som sammanvä- 
xa- till! dendriter. Det är temhigen tröglöst i al- 
kohol. Natronsaltet anskjuter icke hellék bättre 
under frivillig afdunstning. Med öfverskott på 
natron har jag ej försökt det. Löses mycket mer 
i alkohol än kalisaltet. Ammoniaksaltet Wiknar 
till alla delar kalisaltet, om det öfverlemnas åt 
frivillig afdunstning. "Afdunstadt i värme, blir 
det färgadt och reagerar efter intorkning för fri 
syra. dne löses trögt och utmärkt lång- 
samt i vatten, älven 1 köknine S, men låter Eke 
på ke sätt erbålla sig i viral tad upplösning. 
Man kan sedan inkoka det ganska långt, innan 
det begynner afsätta något. Om det afdunstas 
i vattenbad, så bekläder sig vätskan med' en 
hvit, icke kristallinisk skorpa, och på 'kärlets 
botten afsälter sig en dylik skorpa. Lemnar man 
då vätskan att lätigsamt afsvalna, så fyller den 
sig med en ull-lik Ivedelatibn af afsatt salt, som 
saknar alla tecken till kristallisation. En drop- 
pa af lösningen, intorkad på glas, och återstoden 
betraktad med mikroskop visar lika som små 
mameloner 'af krita. Detta salt löses föga af 
alkohol, och fälles' ur sin lösning i vatten af al- 


96 


kohol, men något stadnar qvar i vätskan, som 
icke utfälles af ännu mer alkohol. Dess upplös- 
ningar i vatten blifva vanligen gula under af- 
dunstning, men afsätta färglöst salt, om vätskan 
är sur. Är den neutral, blir saltet ej rätt. hvit, 
och lemnar, då det upplöses i kokande vatten, 
en ringa, brunaktig återstod. Upphettas det vat- 
tenfria saltet ganska starkt, så ger det intet ifrån 
sig förr än det begynner blifva svartgrått; då 
sublimeras litet naftalin och en surt luktande 
ånga bortgår, som ej luktar af svafvelsyrlighet, 
men som bak i svalget frambringar den egna smak, 
som af svafvelsyrlighet vanligen uppkommer. Bly- 
oxidsaltet liknar fullkomligt barytsaltet, men är 
så olösligt 1 alkohol, att det kan deraf nästan 
alldeles utfällas ur sin upplösning i vatten. 

Jag har i det föregående nämt, alt då naf- 
talin och svafvelsyra inverka på hvarandra, blir 
massan röd, syran må vara vattenhaltig eller 
icke vattenhaltig, samt att vid syrans mättning 
med kolsyrad baryt, den nybildade, svavelsyra 
de baryten faller blekt rosenröd. När man be- 
reder naftalin-undersvafvelsyra med vattenhaltig 
svafvelsyra, bildas så mycket svafvelsyrad baryt, 
att färgen deraf ej märkes, men med vattenfri 
syra är fällningen ganska tydhigt rosenröd. Ibland 
behåller barytlösningen färg, som kan  utfällas 
med litet tillsatt svafvelsyra, man får en färgad 
svafvelsyrad baryt, och vätskan blir färglös, äf- 
ven efter mättning med baryt. Denna färg be- 
märktes af LiEBiG och Woöurer i deras försök 
öfver bildningen af denna syra, men de utsträck- 
te försöken icke till undersökningen om den fär- 
gande kroppen. Den består af ett färgämne, ett 
harts och en med dessa intimt förenad egen sy- 
ra, hvars barytsalt fäller sig med den svafvelsy- 

rade 


97 
rade baryten, men hvaraf också en portion stad- 
nar qvar: bland den naftalin-undersvafvelsyrade 
baryten, der den fås ur den till sist intorkande 
gummilika återstoden. 

Den erhålles ur den röda, svafvelsyrade ba- 
ryten, då denne kokas med kolsyradt natron. 
Det behöfves öfverskott af natron och länge fort- 
salt kokning för att utdraga sista spåret af färg, 
och det ser nästan ut som fordrades dertill, att 
äfven svafvelsyran skiljes från barytjorden. : Då 
den alkaliska vätskan blifvit under kokningen 
till en viss grad koncentrerad, ser man bruna, 
sega, klibbande massor afsätta sig deri, hvilka 
åter upplösa sig, då vätskan utspädes. Dessa äro 
den nya syrans natronsalt. Sedan vätskan är 
afsilad från baryten, koncentreras vätskan och 
afhälles från den afsatta, klibbiga massan, hvaraf 
ännu något återstår i lösningen, som under af- 
svalningen vanligen afsätter kristaller af svafvel- 
syradt natron, hvarefter den koncentreras å nyo 
till dess mera natronsalt afsatt sig. Så väl glau- 
bersaltet som modervätskan innehålla ännu por- 
tioner af det nya saltet, hvars syra man ifrån 
dessa kan afskilja, då lösningarne blandas med 
en större qvantitet stark saltsyra, hvari den nya 
syran är olöslig, och om något salt faller tillika, 
så uttvättas det med saltsyra. Natronsaltet upp- 
löses 1 så litet vatten som möjligt, och blandas 
med ett stort öfverskott af saltsyra, som åstad- 
kommer en hvit, eller gråhvit fällning, som snart 
samlar sig på sidorna och bottnen af glaset och 
flyter ned till bottnen, i form af en mörkbrun, 
becklik massa, som aftvättas med saltsyra och 
torkas väl; den blir då slutligen hård, skör och 
glänsande 1 brottet. 

K. V. Acad. Handl. 1837. ” 


95 


För att rena den, löses den i kaustik am- 
moniak, afdunstas till dess att allt öfverskott af 
ammoniak är aflägsnadt, silas och fälles med en 
lösning af blysocker, fällningen är brungul, vät- 
skan utspädes med kokhett vatten och digereras 
en stund, samt afsilas, och det olösta kokas med 
nytt vatten, så länge detta blir oklart under 
afsvalning. Dervid upplöses den nya syrans bly- 
salt temligen rent i vattnet, och ett orent, rost- 
brunt återstår. 


Lösnvingarne af blysaltet, som fällt sig un- 
der afsvalning, upphettas till dess de klarnat och 
afdunstas till en ringare volum, då de utfällas 
med basisk ättiksyrad blyoxid, som sedan tvät- 
tas och sönderdelas med svafvelbundet väte. Den 


afskilda syran håller svafvelblyet envist qvar i 


vätskan, så att den vid silning tyckes gå klart 
brungul genom filtrum, men detta hjelpes lätt 
om hela massan, i en väl korkad flaska, ställes 
i digestion vid +60? till 80? för 24 till 48 tim- 
mar, då svafvelblyet vanligen bunnit samla sig 
och lemnar vätskan valtlenklar. 


Det bruna olösta blysaltet, sönderdeladt med 
vätesvafla, ger en lika beskaffad brun vätska; 
som under samma behandling klarnar och blir 
gul. Den innehåller samma syra, som likväl 
upplöst ett harts och ett rödt färgämne. 


Ur den till sist återstående moderluten, ef- 
ter den naftalin-undersvafvelsyrade barytens an- 
skjutning, som intorkar nästan gummilikt, får 
man också en portion af denna syra, om massan 
upplöses i vatten, fälles till en viss grad med basisk 
ättiksyrad blyoxid, fällningen tvättas, sönderdelas 
med vätesvafla, koncentreras genom afdunstning i 
lindrig värme och blandas med rökande saltsyra, 


99 


som utfäller den nya syran, nästan färglös, men 
samlande sig i sega droppar på glaset, och lem- 
nar upplöst naftalin-undersvafvelsyran. Den qvan- 
titet, som på detta sätt erhålles, är likväl icke 
stor.  Hufvudqvantiteten har, 1 form af baryt- 
salt, inblandat sig med den svafvelsyrade ba- 
ryten. 

Den, på förut nämda sätt, från blyoxid med 
vätesvafla befriade syran afdunstas helst i luft- 
tomt rum öfver svafvelsyra, emedan luftens åt- 
komst bidrager att färga den. Efter afdunstning 
återstår en klar, genomskinlig, glaslik, något li- 
tet i gulaktigt dragande, sprucken massa, som 
nu är den nya syran, så ren jag kunnat erhålla 
den. Jag är öfvertygad om, att dragningen i 
gult ej tillhör den, men huru ofärgad jag än 
haft den 1 upplösning, så har denna färgskugg- 
ning ändå alltid visat sig efter full intorkning. 
En enda droppa af den något koncentrerade lös- 
ningen, hastigt intorkad i lindrig värme, lemnar 
en färglös, ända till osynlighet genomskinlig och 
glaslik fläck, men det kan alltid misstänkas, att 
lagets tunnhet gör, alt den ringa dragningen i 
gult, ej märkes. Afdunstad i luften, utan an- 
bragt värme, spricker den icke, utan lemnar en 
hård, klar, genomskinlig, svagt gulaktig återstod. 

Jag vill kalla denna syra efter sin egen- 
skap, att med litet vatten bilda en seg, klib- 
big kropp, så väl ensam, som förenad med al- 
kali, glutin-undersvafvelsyra (acidum hyposulfo- 
glutinicum), på den grund, att dess kalisalt, till 
börjande kolning sammansmält med kalihydrat, 
utvecklar svafvelsyrlighet, när återstoden lindrigt 
öfvermättas med utspädd svafvelsyra. 

Den har följande egenskaper: den anskjuter 
icke, intorkar till en genomskinlig, hård, färg- 


100 


lös eller föga "gulaktig massa, som, fullt befriad 
från vatten, fylles al: sprickor och lossnar från 
glaset; Den har ingen lukt, smakar: bittert så- 
som naftalin-undersvafvelsyra, men föga surt, 
rodnar lakmuspapper, löses lätt i vatten, äfven- 
som i alkohol, mindre lätt i ether, och lemnas, 
efter dessa lösningsmedels afdunstning, 1 samma 
genomskinliga form, utan tecken till anskjutning. 
Dess lösning 1 vatten fälles af svafvelsyra och 
saltsyra, men icke af salpetersyra, och fällnin- 
gen samlar sig efter hand till: en klibbig massa, 
som fäster sig vid glaset. 

Af salpetersyra upplöses den, sönderdelas i 
kokning, och ur salpetersyran fäller valten en 
blekgul, i vatten olöslig kropp. Den fällda lös- 
ningen är färglös och ger med chlorbarium 'en 
fällning af svafvelsyrad baryt. 

Med baserna ger den egna salter, af hvilka 
större delen äro lösliga i vatten; många deribland 
lösas föga af kalt, men ymnigare af varmt: vat- 
ten. KR ett salt till kokning med en mättad 
lösning, smälter det olösta och blir genomskin- 


ligt. fr bränning förstöras de med ilekihing af 


svafvelsyradt salt. 

Kali-, natron- och ammoniak-salterna likna 
till utseende den fria syran. Om kolsyradt el- 
ler kaustikt alkali upplöses 1 deras lösning i vat- 
ten, så utfaller större delen af det upplösta i 
hvita kofvor, som småningom samla sig till en 
klibbig massa på bottnen. Detta inträffar äfven 
med ammoniak-förevingens lösning, hvari kolsy- 
rad ammoniak upplöses. Ammoniaksaltet, afdun- 
stadt till torrhet, lemnar en återstod, alldeles 
lik syran, som rodnar lakmuspapper, men hvar- 
or kali utjagar ammoniak. Det är således ett 
surt salt. Baryt- och blyoxid-salterra fällas kallt, 


I10I 


men upplösas i värme, både i alkohol och vat- 
sten. De smälta under +1009. Barytsaltet lem- 
nar efter; förbränning 37.3 p- c. svatvelsyrad ba- 
ryt.. Försöket är dock så mikrokemiskt, att det 
knappt kan betraktas såsom en wtillförlitlig ap- 
proximaltion. - Det sura ammoniaksaltets upplös- 
ning i vatten fäller hvarken: ättiksyrad koppar- 
oxid eller salpetersyrad silfveroxid. 

Den syra, som fås af det utkokade, olösliga, 
färgade blysaltet,; sönderdeladt med vätesvafla och 
afdunstad, ger en i tunna lag genomskinande, i 
tjockare, ödsvgbd återstod. Ives någon td i 
värme, och sedan hehandlad med kallt vatlen, 
utdrager detta en föga färgad syra, och lemnar 
ett brunt ämne. Alkohol utdrager ur detta i 
kokning ett gult harts och lemnar ett rödt pul- 
ver, som har samma färg, som naftalins upplös- 
ning. i svafvelsyra. Det löses något i kokande 
vattenfri alkohol, är olösligt i sila cat men löses 
genowm digestion med TR kali, som tar dess 
färg. | 

Så » vidt jag kan dömma af nu anförda för- 
sök, beror: denna syras utfallning med svaäfvel- 
syrad baryt, dels på dess barytsaits svårlösthet 

i allmänhet, och särdeles på svårlöstbeten af dess 
föresäle med harts och färgämne, och det sy- 
nes mig ganska troligt, att CN af naftalin- 
undersvatvelsyrad baryt rek en stör:e por- 
tion deraf, än som synes följa af mina försök 
på den sista återstoden af moderluten. Jag miss- 
tänker mycket, att det förut omtalade smältbara 
basiska blyoxidsaltet, innebållit mycket af den 
här omtalade syran, som gifvit anledning will 
föreningens smältbarhet. Olyckligtvis hade jag» 
vid försöken med: denna syra, som. följde på dem 
jag förut beskrifvit, ingen Ung mera af detta 


102 


basiska salt i behåll, för att pröfva min förmo- 
dan. Om den är riktig, så utvisar produktion 
af denna smältbara förening en utväg att afskilja 
glutin-undersvafvelsyran ur upplösningen af nafta- 
lin-undersvafvelsyrad blyoxid, eller utur en med 
sistnämda salt blandad lösning af naftalin-under- 
svafvelsyrad barytjord. 

Det naftalin, som efter behandling med svaf- 
velsyra afskiljes af vatten, är färgadt och inne- 
båller andra, icke sura produkter af syrans åver- 
kan på naftalin. Från dessa skiljes naftalin, ge- 
nom distillation med vatten, hvarvid nmnaftalin 
med stor lätthet öfvergår och lemnar dessa med 
det 1 retorten återstående vattnet. Man gör all- 
tid bäst att distillera nytt vatten öfver dem, för 
att afskilja all återstod af naftalin. Dessa krop- 
par likna ett fett, fästa sig vid glaset, och en 
ganska ringa qvantitet deraf är upplöst i det än- 
nu kokande vattnet, som lindrigt opaliserar un- 
der afsvalning. Ur återstoden efter naftalins be- 
handling med rökande svafvelsyra, får man mest 
af dessa ämnen; de utgöras egentligen af två, af 
hvilka det ena löses i ether, och i kall alkohol, 
det andra deremot är tröglöst i etber och föga 
eller icke lösligt 1 kall allklokivl. Det förra smäl- 
ter långt uden +100, det sednare fordrar för 
att Simältas en öfver 100? upphöjd temperatur. 
Af naftalin med vattenhaltig svafvelsyra har jag 
endast fått den lättsmälta förensmllen! Det som 
åt dessa kroppar ger ett stort eikfedet är alt de 
innehålla svafvel ock syre I sin sammansättning. 
Jag måste beklaga, alt jag deraf erhållit för små 
qvantiteter, och vid dem för sent fästade min upp- 
märksamhet, för att mina försök 1 denna väg 
skulle kunna betraktas för annat än en utpek- 
ning af deras tillvarelse och en anledning till 


| 103 

| deras framdeles fullständiga undersökning. Jag 
skall, för att kunna utan omsvep omtala dem, 
kalla den svårsmälta sulfonaftalid, och den lätt- 
smälta sulfonaftalin. 

De åtskiljas med kall alkobol, som lemnar 
sulfonaftaliden olöst. Den upplöses i kokande 
vattenfri alkoho!, hvarur den under afsvalning 
faller i ett snöhvilt pulver. 

Sulfonaftaliden är i detta tillstånd affärgan- 
de, blir starkt elektrisk genom rifning, eller stryk- 
ning till:och med medelst ett knifsblad, på hvil- 
ket det elektriska pulvret genast uppflyger och 
fäster sig. Den förlorar 1 torkning vid +100? 
intet i vigt. Upphettad betydligt öfver +100?, 
smälter den till ett färglöst liqvidum, begynner 
deröfver röka, och om röken samlas på en kall 
kropp, så får man ett mjöl med inblandade kri- 
stalliniska delar. Detta mjöl är icke mera oför- 
ändradt sulfonaftalid. Om det smältes, blir det 
under afsvalning kristalliniskt. Om sublimatet 
upplöses i alkohol, och lösningen lemnas åt fri- 
villig afdunstning, så anskjuter det upplösta i 
små korta, åt båda ändar tillspetsade nålar, som 
synas vara utdragna oktacdrar. De hafva en lin- 
drig dragning åt gult, och angripas hvarken af 
utspädda syror eller af kaustikt alkali. Upphet- 
tas sulfonaftaliden i ett i ena ändan tillsmält 
glasrör, så börjar en del distillera i droppar, 
derefter blir den gul, brun och slutligen svart, 
under det att svafvelsyrlighet utveeklas. Den är 
olöslig i vatten, kokande vattenfri alkohol upp- 
löser icke mycket deraf, det mesta utfaller un- 
der afsvalning, men om den kallnade alkoholn 
afdunstas, lemnar den en ringa återstod af sulfo- 
naftalid.  Ether löser äfven ganska het deraf. 
Den är olöslig i koncentrerad salpetersyra och 


104 


saltsyra, äfvensom i kaustikt kali. Kokas den 
med  kungsvalten, så angripes den: deraf trögt, 
den begynner snart sammanbaka, smälter på 
vätskans yta och utvecklar långsamt qväfoxidgas; 
efter mycket långvarig kokning upplöses den belt 
och hållet, om salpetersyrans qvantitet är tillräck- 
lig devtill, och fälles derur åter af vatten med 
vit färg, som dock, då den samlas på filtrum, 
blir blekt citrongul. Hvad jag här önskar må 
fästa de lemislens. uppmärksamhet, som hafva att 
bestämma - svafvelhalter i organiska föreningar, 
är, alt den vätska, hvarur del fällt sig, och hvar- 
med  sulfonaftaliden under flera dagar varit hål- 
len 1 kokande digestion, icke ger den ringaste 
fällning med chlorbarium. Kungsvatten har så- 
ledes endast den förmågan att omsätta sulfonaf- 
taliden till en svafvelhaltig kropp af annan sam- 

mansättning, utan att förvandla svaflet till svaf- 
velsyra och afskilja det ur föreningen. Fåfänga 
försök att bestämma halten af svaflet deri med- 
togo förrådet deraf. Då jag försökte att förbrän- 
na der med salpetersyrad baryt, afrökte den ur 
degeln innan hettan gaf upphof åt en förbrän- 
ning på salpetersyrans bekostnad. Det samma 
skedde partielt, då den behandlades med en bland- 
ning af chlorsyradt kali och kolsyradt natron. 
En del deraf förstördes, och ur den återstående 
saltmassan, öfvermättad med saltsyra, fällde chlor- 
barinim svafvelsyrad baryt. Men försöket lät ic- 
ke begagna sig till något qvantitalivt bestämman- 
de, sel tillgången på materialet för undersök- 
ningen var slut, Ett försök att bestämma dess 
halt af kol och väte genom förbränning med 
kopparoxid, gaf följande resultat: o.2 gr. gåfvo 
0.358 gr. kolsyra och 0.0925 vatten. Detta ger 
1 procent 


105 


4 Kol cam bar mma män. 146 
IVA LE AST ORD EES KR 2.131 
Svafvel och syre . 17.723. 


Kolets "och vätets atomförhållande dert är 
=6C+5H. Beräknar man förslagsvis, att den af 
svafvel och syre hållit antingen i at. af hvarde- 
ra, eller hvad som kanske är sannolikare, 1 ät. 
svafvel och 2 at. syre, så utfalla resultaten på 
följande sätt: 
: | at. procent at. procent. 

Kol en ser 8 77.706 24 HAM 
Nalen 0 ed 3.286 20 3.29 
SVAVEL isen dh 11.366 1 8.32 
SVS var! I 3.648 2 0.47 

100.000 100.00. 


Den sednare af dessa inträffar på det sättet 
med sulfobenzidens sammansättning, att den hål- 
ler dubbla antalet atomer af kol och vite mot I 
at. svafvel och 2 al. syre. 


Sulfonaftalin. Då lösningen af det blan- 
dade fettet i kall alkokol afdunstas till en viss 
grad och lemnas att kallna, så grumlas den och 
afsätter ett pulverformigt ämne, som är en bland- 
ning af båda, men hvarefter föga mer än spår 
af. sulfonaftalid återstår i vätskan. Ett absolut 
åtskiljande är icke möjligt. Lemnas alkohol-so- 
lution efter silning åt frivillig och långsam af- 
dunstning, så anskjuter sulfonaftalin :derur i 
hvita, af. blad sammansatta mameloner. Dessa 
smälta vid en ganska lindrig värme, långt un- 
der 4100? till ett gulaktigt liqvidum, som stel- 
nar genomskinligt. Den är i detta tillstånd så 
elektrisk, att den icke kan rifvas till pulver utan 


106 


att kasta sig upp kring sidorna af morteln och 
på pistillen, hvarifrån den väl om en stund, då 
elektriciteten försvunnit, kan fås att affalla, men 
vid försök att bringa den ur morteln, återtager 
den genast sitt elektriska tillstånd. I torr distil- 
lation ger den lika produkter med den föregaå- 
ende. Kokad med vatten upplöses ett spår der- 
af. Vattnet kan afhällas klart, men opaliserar 
under afsvalning. Af kall alkohol, särdeles af 
vattenfri, upplöses den. Ur en i kokning mät- 
tad lösning faller den under afsvalning i pul- 
verform. Dervid händer stundom att en portion 
afsättes i droppar, innan vätskan är afkyld un- 
der sulfonaftalins smältpunkt. Afdunstas lösnin- 
gen i värme, så afsälta sig fina, klara droppar, 
kring kanterna af kärlet. Den löses ehuru ej ym- 
nigt af ether. Till syror och alkalier, förhåller 
den sig likt den föregående. Äfvenså till kungs- 
vatten, som derur ingen svafvelsyra afskiljer och 
slutligen, d. ä. efter 24 timmars fortsatt kokhet 
digestion, upplöser hela massan, hvilken efter ut- 
fällning med vatten är alldeles lik den af sulfo- 
naftaliden. Ammoniak åtskiljer fällningen i en 
del, som deraf upplöses, och en annan, som blir 
olöst. Lösningen är mörkgul. 

För att bestämma sulfonaftalins sammansätt- 
ning, refs den till pulver med ' koksalt, hvarvid 
den ej klibbar eller bortblåses, togs på filtrum 
och uttvättades, samt torkades i lufttomt rum 
öfver svafvelsyra, hvarefter den vägdes, blanda- 
des 'med en noga vägd qvantitet nyss glödgad 
och finrifven blyoxid och torkades i värme, hvar- 
vid den väl smälte, men kunde med oxiden ur 
kärlet uttagas för att blandas till kopparoxid. 

0.227 gr. deraf gåfvo 0.6155 gr. kolsyra 
och '0.0998 "vatten. För att finna svafyvelbalten 


107 


deri, upplöstes den efter förbränningen återstå- 
ende massan i" salpetersyra, luenivid jag före- 
ställde mig att svafvelsyrad blyoxid skulle blif- 
va olöst, men på fillrum stadnade endast kisel- 
jord och fina splittror af glaset, som metalloxi- 
derna” under bränningen angripit, och 1 lösnin- 
gen fanns hela qvantum svafvelsyrad blyoxid, 
som - sönderdelades med chlorbarium och gaf 
0.164 'svafvelsyrad baryt, svarande emot 10.0 
p. ce. svafvel. Vid detta tillfälle förtjenar an- 
märkas att, ehuru fällning genast visade sig med 
skdölbygund sönderdelades "dock det svafvelsy- 
rade "blyet med en sådan långsamhet, att den 
silade vätskan ännu fortfor att på glasets insida 
afsätta svafvelsyrad baryt, hvilket först efter fle- 
ra dagars utsättande för värme upphörde "). För- 
söket hade således gifvit: 


funnet räknadt. 


Kol +. 74.974 20 TI3l7Z 
Väle . 4.879 16 4.919 


Svafvel 10.000 1 9.911 
Syre . 10.147 2 9.883 
100.000 100.030. 


Det torde således icke vara något tvifvel 
underkastadt, att sulfonaftalin består af samma 
kropp, som finnes i naftalinundersvafvelsyran, 
men här i stället förenad med 1 at. svafvelsyr- 


lighet =C2H'€+S; i öfrigt bevisar försöket in- 
gen ting om Hedlndsdelanset sammanparnings- 
sätt, som kanske här är helt annorlunda. 


") Ett motsvarande prof blef icke med sulfonaftaliden 
anstäldt, af det skäl, att vid förbränningsförsöket 
en svafvelhalt deri ännu icke misstänktes. 


108 


Dessa tvenne. föreningar äro nya tillägg till 
en fåtalig klass af kroppar, hvaraf MitscneruicH 
lärt oss känna den första i sulfobenziden. De 
hafva troligen många motsvarigheter idén or- 
ganiska naturen, och gifva nyckeln till samnan- 
sältningsarten af flera der förekommande svaf- 
velhaltiga kroppar. Föreställa vi oss i dessa 
svaflets atom utbytt emot en eqvivalent, d. ä., en 
dubbelatom -ifosfor eller en dubbelatom qväfve, 
så kunna de kanske leda oss in till äfven de 
qväfhaluigas och de fostforhaltigas. sammansätt- 
ningsartler; det är ur denna synpunkt, som krop- 
par, sammansatta i likhet med sulfobenziden och 
suifonaftalin, förtjena att uppsökas och mycket 
noga studeras, emedan de utgöra öfvergångslän- 
kar från den; oorganiska sammansättningen till 
den organiska, och i dessa öfvergångslänkar hg- 
ger ledtråden till begreppen om den sistnämda. 

Det är visserligen alldeles förtidigt att för- 
söka afgöra, om tt. ex. sulfonaftalin skall anses 
vara -C!H8+$5, eller C'0H8O+$ eller C'H2S+20; 
emedan alla grunder för en mening i denna väg 
saknas. Man kan blott säga, att svafvelsyrlighet 
finnes troligen icke deri, emedan den hvarken 
har denna syras frändskap till baser eller till 
syre. Den är således ingen naftalinsvafvelsyrlig- 
het, och på denna grund har jag icke heller valt 
detta namn derför. Men jag vill fästa uppmärk- 
samheten derpå, alt, denna kropp må nu anses 
sammansatt huru som helst, så vore det gan- 
ska möjligt, att hvad vi i det föregående kallat 
naftalin-undersvafvelsyra, egentligen icke är an- 
nat än en förening al i at. sulfonaftalin med 1 
at. svafyelsyra, och att svafvelsyrligbeten, som 
anträffas i det kalihydrat, hvarmed ett: naftalin- 
uudersvafvelsyradt salt sönderdelas vid en viss 


| 


100) 


upphöjd temperatur, har silt' ursprung från sul- 
fonaftalin. Vi återfinna här alldeles summa al- 
ternaliver, som jag förut omtalat vid benzinsvaf- 
velsyran, och hafva ingen utväg all gifva någons 
dera åsigten 'en öfvervägande sannolikhet. Då 
man för den systematiska nomenklaturens: skull 
använder 'en af dem företrädesvis, så är detta 
blott af. nödvändigheten att välja endera, ochin- 
nebär ingalunda att man förkastar den andra. 
På lika sätt kan isethionsyran vara sammansalt af 


en med sulfonaftalin analog kropp af C4H0245. 
Det återstode blott för sannolikheten af denna 
åsigt att framställa denna kropp, och hvilken 
vet 'om icke äfven detta framdeles lyckas. 

Men jag kommer till ännu en. annan jem- 
förelse af dessa kroppar, som icke heller saknar 
ett slort intresse. Sulfonaftaliden har en förvå- 
nande yttre likhet med det i hjernan förekom- 

mande pulverformiga felt, som af Leororp GME- 
LIN först isolerades och kallades Hirnwachs, (Känns 
Myelokon och CovErze's Cérebrote). Deras för- 
hållande till: alkohol och ether likna hvarandra 
äfvenledes. Denna yttre likhet föranledde mig 
att 1 detta fett förmoda en analog sammansält- 
ning, hvarvid jag ansåg sannolikt fattk likasom 1 
sulfabergilan, enligt MitscHernuicHs försök, S+20 
kunna VSköliluekast mot N+40 och ei ba nitro- 
benzid, så kunde detta djurfott innehålla bestäm- 


da föreningar af ett och samma kolbundna väte 


med S+20, med N+40 och med fosfor och syre, 
och derigenom den invecklade och mångfaldiga 
sammansättningen bringas till enkelbet. -Eburu 
det visserligen är troligt, att CovErBE's analyser 
af cerebrot och af hjernfetten i allmänhet, oak- 
tadt den verkliga saågacitet, hvaraf denne skickli- 


ge kemists arbeten utmärkas, icke kunna anses 


110 


för att vara, till alla dessa beståndsdelårs relati- 
va qvantiteter, fullriktiga, så har jag dock blif- 
vit förvånad öfver deras öfverensstämmelse med 
den ofvan anförda ideen, att de kunna utgöras af 
ett kolbundet väte i hvilket S+20, P+20 och 
N+40 substituera hvarandra i bestämda förhål- 
landen. Det kolbundna vätet i cerebrot represen- 
teras af C+2H, och med antagande att: den po- 
lymeriska modifikation, hvari det här befinner 
sig, är 20C+4o0H, uppkommer en öfverraskande 
öfverensstämmelse med CovErsE's analytiska re- 
sultat. Detta leder till följande: cerebrot är sam- 
mansatt af: 


2 at. af CH404S=40C+- 80H+2S + 40 
3 at. . CH94P=60C+120H +3P +60 
4 at. . C2H40-N=80C+160H +8N+16 O. 


nn 


180C+360H+2S+3P+8N+26 O. 


Det enda som haltar deri är, att fosforen icke 
ingår såsom qväfvet tull dubbelatom och bildar 
P+40O i ställe för P+20, och vore icke denna 
omständighet, så förtjenade åsigten tilläfventyrs 
mycket förtroende. Jemförom den emellertid med 
resultatet af CovErsE's analys. Den gaf: 

fannet räknadt. 


Kol... (67.818 1: 180 HOTAT 
Väte . . 11.400 360 = 11.06 


Qväfve . 3.399 8 3.49 
Svafvel . 2.138 2 1.98 
Fosfor + 2.322 3 2.90 


SYNe sm tl JAS 26 12.80. 


En vackrare öfverensstämmelse kan knap- 
past begäras, och hvad som i synnerhet förtjenar 


1 


EPI 


anmärkas, vär att inga atomer CH? blifva öfver 
eller felas'i den jemna fördelningen efter C29H??, 
hvilket är en ganska: skarp kontroll. 

> COouvÉRBE's dabatys af stearoconnot, ett annat 
hjernfett, ger en lika vacker öfverensstämmelse, 
men förutsätter, 1 ställe för ett kolbnndet väte, 
oxider deraf. Den låter då uppställa sig efter 
följande schema: 


at. af CYH20O+ Si 12C+ 24H+2S + 30 
tat. . C2H204 P— 12C+ 24H +2P + 30 
5at. . CAH4O0O+2N=120C+240H +20N+235 O 


144C+288H+2S+2P-+20N+31 0. 


Jemförelsen med CovErBE's analys utfaller 
på följande sätt: 

funnet at. räknadt. 
Kol . . 29.832 144 59.597 
Väte . . 9.246 <288 9.734 
Qväfve . 9.352 20 9.585 
Svafvel . 2.030 2 2.178 
Fosfor . 2.420 2 2.123 
Syre . «. 17.120 31 16.783. 


De två isomeriska arterna hjernfett, som 
CovERrsE analyserat och kallat eleencephol och ce- 
phalote,öfverensstämma ganska nära med den ideen 
att de hafva lika sammansättning med cerebrote, 
men på hvar atom CH? en atom syre mer. 
Den största afvikelsen ligger der i kolhalten, som 
försökel gifvit till 66.362, men, som beräknad 
efter denna sammansättningsgrund, icke borde va- 
ra mer än 65 p. c. hvaremot lika mycket, som 
kolöfverskottet, felas i syrehalten. 


P2 

Men jag afbryter här med den erinran, att 
det anförda ej kan anses för annat än exempel 
på huru sammansättnings-förhållandet kan” vara, 
icke såsom en framställning af huru det verk- 
ligen är. TELE ACE 


Un- 


Undersökning af bladgrönt, chlo- 
rophyll; 
af 


JAC. BERZELIUS. 


De försök jag för ett år sedan till K. Vet. Aca- 
demien öfverlemnade, beträffande de färgämnen, 
som innehållas i gula och röda blad, näst före 
dessas affallande om hösten, föranledde mig att 
söka komma till en närmare kännedom äfven af 
bladens naturliga färgämne, bladgrönt eller chlo- 
rophyll. 

Denna kropp har varit föremål för ganska 
många kemisters försök, hvilka fått så olika re- 
sultat, att man tillräckligt inser att de betrak- 
tat såsom bladgrönt skiljaktiga ämnen, utdragne 
med spiritus eller ether ur olika växter, men 
grönfärgade af bladgrönt. Man har således öm- 
som uppgifvit, att det är ett grönt smörjigt fett, 
ömsom att det är en art vax, eller ett hartsar- 
tadt ämne, hvars färg lättligen förstöres, att det 
saponifieras af alkalierna och blir gult, hvarefter 
intet bladgrönt mer kan ur lösningen återställas. 
Andra författare hafva gissat, utan att med rön 
undersöka förhållandet, att bladgrönt vore basis 
för växternas gula, blå och röda färgor, och att 
det genom inflytelsen af reagentia låter förbyta 

K. V: Acad. Handl. 1837. 


114 


sig än till det ena och än ull det andra af des- 
sa färgämnen. Alla dessa uppgifter sakna grund. 
Bladgrönt är ett eget ämne, som tål inflytelsen 
af syror och alkalier utan att sönderdelas, som 
med dem ingår bestämda och framställbara för- 
eningar och som, Jikt många af växtrikels fär- 
gande ämnen, förstöres af ehlor och af ljusets 
inflytande i beröring med syret. Jag har erhål- 
lit det i tre skiljaktiga modifikationer, som, med 
en gemensam typus, hafva bestämda olikheter. 


Under loppet af Augusti 1837 insamlade jag 
friska löf af oxel, SorbusT (Cratzegus) Aria, hvilka 
jag valde af det a alt deras färg är mycket 
mörkare grön, än de fleste vanliga trädslags och 
således syntes böra vara rikare på bladgrönt, än 
mera ljusgröna blad. Jag sönderklippte bladen 
genast efter insamlingen och inlade dem i en 
Robicquets extraktions-apparät, der de, flera gån- 
ger efter hvarandra, behandlades med ether, som 
gick skönt mörkgrön igenom. Lösningen förva- 


rades i full flaska till Februari 1838. 


En annan del af bladen torkades och be- 
handlades i torkadt skick, efter 5 månaders för- 
lopp, äfvenledes med ether. Jag erhöll af dessa 
en vida mindre färgad och mycket mer i gult 
dragande upplösning, än den som ficks af de 
färska. 

Etherlösningarna blandades icke, utan be- 
handlades hvar för sig, hvarvid de likväl gåfvo 
nära lika resultat, med den skillnad att mycket 
mindre bladgrönt ficks af de torra. 

Etherv afdistillerades i vattenbad tillendast 
en ringare ålerstod, som afhälldes från det af- 
satta, hvilket efter torkning öfvergöts med vat- 
tenfri alkobol och bragtes på filtrum, der det 


r15 


tvältades med alkohol, så länge denne gick mörk- 
grön igenom. Så snart alkoholn visade sig gul- 
grön, afbröts tvättningen, och det olösta, som var 
svarlgrönt, lades will den afbällda ethersolution 
och intorkades. 


1:0. Bladgrönt af första modifikation. 
Friskt bladgrönt. 


Lösuingen i alkohol afdunstades till tomrhet, 
och torra massan öfvergöts med stark saltsyra, 
som deraf färgade sig Ssd rön med lemning 
af en ringa portion olöst törkt änrne. Syran 
afsilades Säk blandades med vatten, hvaraf den 
fälldes, och så mycket vallen tillsattes, att ingen 
vidare fällning uppkom. Vätskan beböll sig, ef- 
ter silning, blekt blågrön och gaf mera blad- 
grönt då den mättades med en bit lagd mar- 
mor, men detta hade en annan fär onvans och 
lades icke till det med vatten fällda. Detta var 
mörkt blåaktigt grönt, men mörknade på fillvnm, 
under det att det sammandrog sig. Det tvätta- 
des med vatten, men som det ännn visade sig 
yltlra svagt sur reaction på ett fuktigt LERA 
papper, kokades: det med vatlen, som deraf fär- 
gade sig gult och lemnade efter afdunstning en 
tek ringa, i vatten löslig gul återstod. Blad- 
grönt Beten kokningen svart, och det gula 
vattnet färgade filtrum gult med en färg, som 
icke kunde uttvällas. 

När jag försökte att upplösa det torra blad- 
grönt i alkohol och ether, fann jag att det löstes 
trögt och hade en ful svartgrön färg, hvaraf lös- 
ningen, äfven då den innehöll ganska Hitet blad- 
grönt, var alldeles ogenomskinlig. Det hade tyd- 
ligt undergått en förändring. Jag öfvergöt det 


116 


då med en stark lut af kalihydrat, som, efter 
en stunds lindrig digestion, fanns skönt gräsgrön, 
men lemnade et svart ämne olöst. Digestion 
med detta fortsattes ännu i 12 timmar, hvaref- 
ter luten utspäddes med sin dubbla volum vat- 
ten och upphettades nära kokning. Den var 
skönt och djupt gräsgrön, Vid silning stadnade 
ett svart ämne olöst. 

Kalilösningen öfvermäilades lindrigt med ät- 
tiksyra, hvarvid bladgrönt fälldes i kåfvor, som 
mot dagen voro genomskinande, af en skön gräs- 
grön färg. Det togs på filtrum och behöll der, 
ehuru 1 mindre grad, sin genomskinande egen- 
skap, som alldeles försvann i torkning. 

Efter torkning var massan mörkgrön och 
jordformig; men gaf ett gräsgrönt pulver. Det var 
utan all glans, SE delar sammanhäftade löst. Upp- 
hettadt i ehlorzinkbad till +2002 smälte det icke 
och gaf endast ett ringa spår af fuktighet. Salt- 
syra och kali löste det åter med grön färg, men 
en del deraf stadnade 1 båda lost i form af 
svart pulver. En stor del bladgrönt hade såle- 
des uthärdat denna temperatur utan att sönder- 
delas. Upphettadt i en liten, för lampa utblåst, 
distillationsapparat, begynte det icke smälta förr, 
än det med det samma kom i pösning och 
sönderdelades. Först kom ett spår af fuktighet, 
sedan en färglös olja, så ett rödt, icke kristalli- 
niskt ShOlern och slutligen en omen olja, som 
syntes innehålla en portion rödt sublimal upp- 
löst. I retorten återstod ett poröst kol, som med 
lätthet kunde förbrännas 1 öppen luft, hvarefter 
intet spår af aska återstod. 

Ether och alkohol utdrogo oljan ur det rö- 
da sublimatet, utan att lösa de Det var olös- 
ligt äfven i saltsyra och i vatten. Vid försök att 


| 


Vg 


å nyo förflygtiga det, kolades det och förstör- 
des. Med lalihydrat blef det ej försökt. 
Bladgrönt är olösligt 1 vatten, äfven ko- 
kande, och ger vattnet intet spår af färg, om 
båda äro rena. Det löses deremot af alkohol, ät- 
ven af en något utspädd, och alkohol löser mer 
deraf än något annat menstruum, ehuru äfven 
alkohol upptager det i ringa qvantitet. Om det 
1 ännu våt form behandlas med alkohol, så lö- 
ses det genast med gräsgrön färg, och denna 
lösning visar sig icke röd i genomseende vid 
eldsljus. Har det förut blifvit torkadt, så löses 
det långsamt och färgen drager 1 blått, en om- 
ständighet som utvisar en börjad öfvergång till 
en annan modifikation. Under afdunstningen för- 
svinner det blå och färgen blir renare grön, men 
icke mera så skön, som då bladgrönt före tork- 
ningen upplöses. Återstoden är icke en samman- 
nande, glansig fernissa, utan ett mörkgrönt, 
jordformigt öfverdrag. Lösningen i alkobol fälles 
af vatten. Man har uppgifvit motsatsen. Detta 
misstag härrör deraf, att en temmeligen starkt grön 
lösning kan hålla ganska litet bladgrönt upplöst 
och fällningen synes då icke genast, men efter 
ett par eller tre dagar finner man den i form 
af en genomskinaude sky på bottnen. Ether för- 
håller sig på lika sätt. Ännu fuktigt löses det 
med en skön smaragdgrön färg, efter torkningen 
är lösningen mera bläv än grön. Den lemnar en 
mörk, nästan svart, nära jord formig återstod, som 
efter upplösning i alkohol visar sig ännu blåak- 
tig, men blir åter under SUGEN ae fullt grön. 
sne af bladgrönt i ether koncentreras af 
tillslaget vatten, som upplager ether, och af mer 
ölen: än som behöfves will etherns fulla upp- 
lösning, återstår slutligen bladgrönt, samladt en- 


119 


samt mot kanten af glaset på vätskans yta. Det 
löser sig äfven 1 feta oljor och i terpentin- olja 
med olika grön färg, efter som det användes i 
torkadt dllér icke rötter tuillstånd. 

Af koncentrerad svafvelsyra upplöses det 
med präktig grön färg. Lösningen kan vid luft 
tens temperatur länge förvaras utan alt färgen 
förändras. I luften drager den fuktighet till sig 
och fäller bladgrönt. Af vatten filles den till 
största delen ut, den sura vätskan har aqvama- 
rinfärg. I värme sönderdela bladgrönt och svaf- 
velsyra hvarandra, och vätskan blir RN 
med lukt af svafvelsyrlighet. 

Af saltsyra, 1.14 eg. vigt, upplöses det Ha 
djup smaragdgrön färg och fälles derur åter af 
vatten, med vacker blekt blågrön färg, i fina och 
lätta delar, som länge hållas flytande i vätskan. 
Den utspädda lösningen är blekt sjögrön. Vid 
upplösning 1 saltsyra af 1.14 återstår vanligen 
en ringa portion olöst; det är ett blekgult, fett 
ämne, som vi längre ned skola lära kända så- 
som bladgult (xanthophyll), hvars närvaro här- 
rör från dess löslighet i ringa mängd både i al- 
kohol och saltsyra, och som således envist vid- 
hänger bladgrönt. (Uti en lösning i svafvelsyra, 
som man låter långsamt fällas Ni luftens faktig- 
het, finner man en liten portion bladgult afsatt 
och fastnadt vid glasets botten, under det att 
bladgrönt flyter 1 vätskan 1 samlade gröna kof- 
vor). Lösningen i saltsyra försatt med chlor (jag 
inkastade i ”Jösningen några fjäll af ehlorsyradt 
kali) ändrar snart sin färg och blir först gulgrön, 
så gul och slutligen färglös och grumlig af en 
Levi kropp. Efter afdunstning och behandling 
med vallen återstår ett hvitt fett, lösligt 1 ether 
med lemning af en ringa i gult dragande åter- 


1109 


stod, olöslig i alkohol och vatten, Lösningen 4 
ether lemnar fettet ogenomskinligt, men då det 
smältes, hvilket äger rum under +70?, blir det 
efter afsvalning genomskinligt. Det löses äfven, 
ehuru med någon lemning, af vattenfri alkohol. 

Bladgrönts lösning i saltsyra fälles al vat- 
ten, ju fullbråndinarne, ju mera den var mättad 
med bladgrönt; med stort öfverskott på syra, 
blir mycket qvar i lösningen, som kan utfällas 
då en bit marmor insättes i lösningen, hvarvid 
det fällda under mältningen uppflyter med skum- 
met. Lösningen 1 saltsyra kan 1 lindrig värme 
afdunstvas till torrhet, hvarvid syran förflyger 
och lemnar bladgrönt oförstördt qvar, i form af 
ett mörkgrönt öfverdrag på glaset. anled 1 
saltsyra, äfven då den är fund med bladgrönt 
och så djupt färgad att den är ogenomskinlig, lem- 
nar likväl äldvig: stor återstod, till bevis att det 
är ganska litet lösligt i syran. 

Af salpetersyra upplöses bladgrönt i köld 
i ganska ringa qvantitet; det som löses färgar 
sig, utan synbar gasulveckling, brandgult, och 
det olösta tager efter en stund sammma färg. Det 
upplösta fälles ej af vatten. Det olösta upptages 
ej deraf. Jag har ej baft villräckligt material, att 
undersöka prodakten af syrans anönkan. 

Af koncentrerad ättiksyra upplöses blad- 
grönt i ringa mängd och med grön färg vid luf- 
tens vänliga temperatur, i kokning fås en djupt 
grön lösknnig, hvarur det fälles under afsvalning. 
Den afkylda lösningen silad fälles af vatten, så 
att vätskan knappt har någon dragning mer i grönt. 

Af kaustika och kolsyrade alkalier (ammo- 
niak inbegripen) löses det ännu våta bladgrönt 
med en skönt erön färg. Det torra löses af kau- 
stikt kali med vacker grön färg och lemning af 


120 


ett mörkt - pulver. Ur denna lösning fälles det 
af ättiksyra i stora kåfvor, som 1 genomseende 
visa en skön smaragdgrön färg, af hvilken det 
friska bladgrönt utmärker sig framför de följan- 
de modifikationerna. Af ammoniak och kolsy- 
radt alkali löses det torra med en fulare färg, 
uppkommen af förändring under torkning. Blad- 
grönt förenas bestämdt med baser och det be- 
håller sig i förening med dem, sedan de fått till- 
fälle att kolsyra sig, utan att sedan kunna af 
alkohol utdragas. 

Om kalilösningen afdunstas vid lindrig vär- 
me till en hög grad af koncentrering, så afsät- 
ter den på bottnen chlorophyllkali, och vätskans 
färg ljusnar. Afhälles den gröna luten, så löses 
fällningen i vatten med chlorophyllkalits sköna 
färg. Föreningen med kolsyradt kali förhåller 
sig på lika vis; och det afsatta löses lätt i vat- 
ten. Alkohol färgar deraf något om den är vat- 
tenhaltig, men vattenfri alkohol löser intet. 

Ur ammoniakföreningarna fälles bladgrönt 
vid afdunstning. Kalk>= och baryt-vatten fälla 
det voluminöst och med ljus grön färg, som på 
filtrum, då fällningen kolsyras och sammanfaller, 
blir fullt grön. Alkohol eller ether upplösa der- 
ur intet, om ej den kolsyrade jorden förut ut- 
drages med en syra. En lösning af alun fälles 
af chlorophyllalka!i med grön färg, och ylle be- 
tadt med alun färgas dexit under kokhet digestion 
med grön färg at färska blad. På bomull med 
alunbetning fäster sig föga färg. Den blir dock 
grönaktig. 

En lösning af bladgrönt i alkohol, till hvil- 
ken drypes en lösning i vatten eller varm alko- 
hol af neutral ättiksyrad blyoxid, ger en gräsgrön 
fällning af chlorophyll-blyoxid. Denna förening 


121 


sönderdelas blott partielt, genom kokning med 
kolsyradt alkali. Den lemnar en förening af kol- 
syrad blyoxid med bladgrönt, hvarur likväl ut- 
spädd ättiksyra utdrager blyoxidsaltet med lem- 
ning af bladgrönt. Upplöser man 1 alkohol det 
torkade bladgrönt, som ännu ej varit behand- 
ladt med kali, och fäller den svartbruna lösnin- 
gen med ättiksyrad blyoxid, så får fällningen 
lösningens mörka färg; men kolsyradt alkali ut- 
drager derur i kokning friskt bladgrönt, och åter- 
stoden, hvarpå alkalil ej verkar, ger, efter be- 
handling med utspädd ättiksyra, mer deraf. 


2. Bladgrönt af andra modifikation. Torra 
löfs bladgrönt. 


Jag kommer nu till en annan modifikation 
af bladgrönt, som icke mer har de friska bla- 
dens sköna färg, utan den af torra blad, och 
hvartill det mesta af bladgrönt, under den be- 
handling, det i mina försök undergått, blifvit 
förvandladt. 


Den del af återstoden efter etberns afdistil- 
lering, som blifvit afhälld, äfvensom den med 
alkohol så länge behandlade att den begynte 
gifva en gulare grön lösning, sammanblandades, 
intorkades, upplöstes å nyo i ether och blandades 
med rökande saltsyra, som deraf färgades skönt och 
till ogenomskinlighet djupt grön. En del af ethern 
absorberades vid omskakning af syran, och så 
mycket ny ether tillsattes, att bestämda lag af 
liqvid ethersolution och grön lösning i saltsyra 
kunde åtskilja sig. Blandningen lemnades i 24 
timmar att väl skiljas, hvarefter ethersolution, 
som var djupt gul, afhälldes, och hvad som af 


122 


etherlösningen återstod afsköljdes med litet mera 
ether. I den djupt gröna syran simmade mye- 
ket svartgrönt fett, som, efter etherns afdunst- 
ping från syran, genom silning afskildes och 
tvällades med ny syra, så länge denna deraf 
tog grön färg. 

Saltsyran blandades med vatten, så länge 
någon fällning uppkom, silades från det fällda, 
och den genomgångna sura vätskan, som ännu 
var ljust grön, alles med insalta stycken af 
marmor, Åh vd ytterligare en portion bladgrönt 
utfälldes och uppfördes med skummet; TK sam- 
lades till den med marmor atfallag porlionen 
af föregående lörsök. 

Det på fillrum upptagna bladgrönt behand- 
Jades ännu fuktigt och qvarsittande på filtrum, 
hvilket edda på ett thefat, med saltsyra af 
1.14, som i små portioner elle hvarandra lem- 
nades ett par timmar i sänder dermed 1 berö- 
ring, och detta förnyades så länge ny syra fär- 
gade sig grön deraf. Slutligen blef syran endast 
svagt gul, ehuru massan på papperet ännu var 
svart. Vi återkomma till det dervid olösta. 


Syran, som nu var skönt och djupt sma- 
ragdgrön, silades från medföljda delar af det 
svarla, och blandades med vatten; den fälldes 
nu icke mer deraf, huru mycket som än tillsat- 
tes. Det upplösta bladgrönt afskildes derföre me- 
delst insatta stycken af Carrara-marmor. I mån 
af syrans mätltning utfälldes bladgrönt, med en 
smutsig gulgrön färg. och lösningen blef efter 
hand, a gräsgrön, blå, nästan lik en svag upp- 
lösning af nickeloxid 1 ammoniak. Den fd 
des då från det fällda bladgrönt, och det som 
sedan fälldes af. marmorns fortfarande inverkan 


12) 


upptogs särskilt. Jag förmodade att denna åtgärd 
skulle dela bladgrönt i ett gult och ett blått färg- 
ämne, men den sednare fällvingen liknade full- 
komligt den förra, som dock kanske innehöll en 
liten portion bladgult inblandad. 


Alla de med kolsyrad kalk, ur den utspäd- 
da gröna, sura lösningen, erhållna fällningarna 
utgjordes af samma slag af bladgrönt och är den 
modifikation, som jag nu skall beskrifva. 


Dess kemiska egenskaper likna, med un- 
dantag alt den icke fälles ur saltsyra af vatten, 
till alla delar den föregåendes; men färgen, så 
väl i isoleradt, som i upplöst tillstånd, är allde- 
les olika. Ännu vått är det smutsigt, gulaktigt 
mörkgrönt, likt färgen af torra och kg för va- 
rade löf, och det föllllier denna färg i Volbnnne 
Det är lika litet smältbart som det ORT 
Det är alldeles olösligt i vatten , sedan det en 
gång är utfäldt; men det låter eler med kol- 
syratdl katik, så illa utfälla sig ur saltsyran, 
att icke lösningen har en tydlig ras wan blade. 


I alkohol löses det mycket lättare i vått än 
i torkadt tillstånd; men i båda fallen med en i 
tunt lag smutsiet grågrön färg, som i samlad 
massa är djupt blå, med dragning åt violett och 
vid eldsken i genomseende djapt röd. Det löses 
äfven af en valtenhaltig alkohol, som har 0.845 
e. v. Alkohol löser ej mycket deraf i köld, men 
mer 1 kokning, utan att det upplösta faller vid 
afsvalning. En genom afdistillering koncentre- 
rad lösning 1 alkohol är djupt mörkgrön, och lem- 
nar efter afdunstning bladgrönt med sin första 
mörkt gulgröna färg. Ytan efter det sist intor- 
kade är glänsande. Lösningen i alkohol fälles af 
vatten. 


124 


Ether löser ännu mindre deraf än alkohol. 
Lösningen är mera rödaktig än blå, då den ses 
i massa vid dagsljus; i tunt lag och vid eld- 
sken är den 1 genomseende grågrön. Den kan 
koncentreras genom afdunstning och blir då smut- 
sigt grön, med dragning i rödt. 

Af koncentrerad svafvelsyra löses det med 
präktig grön färg. Lösningen fälles partielt med 
vatten, men den ulspädda syran är ännu starkt 
grön. 

Saltsyra af 1.14 löser det utan lemning, men 
temligen långsamt. Lösningen är skönt smaragd- 
grön och fälles icke af vatten. Fällning utvisar, 
att en af de båda andra modifikationerna äro 
närvarande  Afdunstas lösningen 1 saltsyra vid 
lindrig värme, och afsvalas när ännu sista drop- 
pan af sur vätska är qvar, så finner man kärlet 
öfverdraget med en glänsande, skönt grön fer- 
nissa af saltsyradt bladgrönt. Fortsältes afdunst- 
ningen derutöfver, så bortgår saltsyran och lem- 
nar mörkgrönt bladgrönt qvar. Öfvergjuter man 
det gröna glänsande öfverdraget med vatten, så 
försvinner 1 ögonblicket den sköna gröna färgen, 
ett mörkgrönt, i blått skillrande öfverdrag åter- 
står och lossnar från kärlet. Tillsats af litet salt- 
syra upplöser det åter med samma gröna färg, 
som förut. Deraf är det klart, att den präktigt 
gröna färgen tillhör denna modifikations förening 
med syran. 

Salpetersyra verkar derpå lika som på det 
föregående. 

Af koncentrerad ättiksyra upplöses det med 
en i tunt lag grågrön färg, som i större massa 
är präktigt blå, med en ringa dragning åt rödt, 
och utmärkande en lösningsart mera analog med 
den i alkohol och ether, än med den i svafvel- 


1259 


syra och saltsyra. Ättiksyran löser också icke 
mycket deraf.  Afdistilleras lösningen till 25 19a 
är den ännu varma återstoden mörkgrön och 
ogenomskinlig, men under afsvalning faller det 
mesta af bladgrönt och den silade syran är åter 
blå. Vatten utfäller med föga eller ingen lem- 
ning det upplösta. Afdunstas syran, så återstår 
bladgrönt i form af ett matt, mörkgrönt, icke 
sammansmält öfverdrag. 

Till chlor förhåller det sig likt den föregå- 
ende modifikation. 

AF kaustika alkalier, äfven ammoniak, upp- 
löses det med sin ursprungliga färg af torra löfs 
grönska, äfvenså af kolsyrade. Ur dessa lösnin- 
gar fälles det i mindre stora kåfvor än det fö- 
regående; dessa äro i genomseende föga genom- 
lysande och visa ett fult, med gulbrunt inblan- 
dadt, grönt. Långvarigt utsättande af dessa al- 
kaliska lösningar med stor yta för luftens åtkomst, 
i köld och värme, har icke kunnat återföra det 
till den första modifikation, och har i allmänhet 
icke frambragt några förändringar deri. Med ba- 
rytjord och kalkjord fälles det, fällningen har 
färg af torra löf, kolsyras i tvättning och låter 
ej bladgrönt utdragas derur af alkohol. 

Då den svagt blå med kolsyrad kalk utfäll- 
da lösning af bladgrönt i saltsyra, som nu var 
fullt neutral, blandades med kaustik ammoniak, 
blef vätskan i ögonblicket smutsigt gul och fäll- 
de det mesta af upplöst bladgrönt, i form af en 
smutsigt gulgrön chlorophyllkalk. Under silning 
färgade sig fällningen grön och vätskan behöll 
en dragning i blått. Det med kolsyrad kalk för- 
enade bladgrönt, afskildt från kalkjorden, löste 
sig med blå färg i alkohol och var således blad- 
grönt i samma modifikation som vi nu omtalat. 


r26 


Det förenas begärligt med lerjord. Ylle be- 
tadt i alon färgas i en lösning deraf i kali eller 
ammoniak, under fortsatt digestion, med denna 
modifikations ursprongliga färg. 

Med blyoxid förenas UR då en lösning der- 
af i alkobol blandas med några droppar upplöst 
älliksyrad blyoxid. Fällningen har smutsigt gul- 
grön färg, och ger med kolsyradt alkali icke friskt 
bladgrönt. 


J:dje Modifikation af bladgrönt. 


Jag har i det föregående omtalat en i salt- 
syra af 1.14 icke med grön färg löslig svart åter- 
stod. Denne är den modifikation jag nu skall 
omtala. Den uttvättades väl från saltsyra med 
valten, hvarefter den torkades på papperet och 
upplöstes derifrån medelst kokande alkohol, hvari 
den är mycket tröglöst. Lösningen fälldes icke 
under  afsvalning ockihihadeten ganska vacker 
mörkgrön. färg, utan spår till dragning åt blått 
eller rödt,; men också utan den glada gröna nu- 
ans, som tWtillhör den första modifikation eller 
det friska bladgrönt. Alkoholn afdistillerades och 
lemnade efter intorkning i vattenbad en glänsan- 
de, vid: dagsljus mera Svt vid elsps mörk- 
grön återstod. 

Jag misstänkte, att denna modifikation är en 
förening af den föregående med bladgult eller 
med någon af de rdr: som ethern ur bla- 
den utdragit. Jag upplöste den derföre i alko- 
hol, tillsatte litet salisyra och afdunstade alko- 
holn till dess endast saltsyran återstod; men den 
fällde sig under afdunstningen och simmade i 
hopklibbade klumpar i saltsyran, som endast be- 
höll en svag gul färg, och efter silning och full 


h27 
intorkning lemnade en liten portion af: denna 
odifikation af bladgrönt, hvilket syran upplöst. 
Då det således icke lyckades all bevisa denna 
förmodan , beskrifver jag denna kvopp sådan jag 
erhållit den. 

Den är i torr form svart, i tunna kanter 
mörkgrön, hård och lätt att pulverisera. Ger då 
elt ad pulver. Den drager hastigt fuk- 
tighet. 1 luften, mjuknar då och Kalv adde Så- 
som vax eller fett. Upphettad mjuknar den ic- 
ke vid någon temperatur ända tll +200?, då den 
visar tecken till sönderdelning. Den ger intet 
afskildt rödt sublimat i torr distillation, såsom 
de föregående, men då oljan löses i alkohol, åter- 
står det. 

Den är olöslig i vatten, tröglöst med vac- 
ker mörkgrön färg i alkohol, höglhigen svårlöst i 
ether, som, i fall ÄR är ibland först utdra- 
ger delta med litet bladgrönt och sedan deraf 
tager en svag mökgrön färg, men nuansen deraf 
är likasom i alkohol, ren och vacker; den kan 
koncentreras genom aflfdistillering, fäller då intet, 
och blir djupt mörkgrön. Återstoden efter dess 
afdunstning är vackert mörkgrön. 

Af svafvelsyra löses den trögt med en mörk 
färg, sammansatt af brunt, gult och grönt. Den 
.utfälles oförändrad af vatten, och vätskan är nä- 
ra färglös. 

Af saltsyra löses den ganska litet och med 
gul färg, lösningen fälles icke af vatten. Salt- 
syran kan afdunstas derifrån, återstoden är gu- 
lare än det upplöste var. Af äGda löses len 
icke i köld; men i kokning upplöses något med 
en vacker grön färg, del upplösta fälles grönt 
under afsvalning, vätskan är ännu svagt färgad. 
Resten utfälles af vatten. 


128 


Af kaustikt kali upplöses det med en mörk, 
ful, gulgrön färg; är lösningen af kalihydrat myc- 
ket koncentrerad, så afskiljes kaliföreningen i 
mjukt, klibbigt tillstånd och svart på bottnen, 
men löses sedan i valten, då kaliluten fått af- 
rinna. Blandas lösningen med salmiak tull kalits 
fulla förvandling i chlorkalium, så uppkommer 
en fällning af neutral ammoniak-förening, hvil- 
ken kan uppsamlas på filtrum, under det en lös- 
ning i öfverskjutande ammoniak går igenom. Den 
neutrala återstoden på filtrum sönderdelas i tvätt- 
ning på det sätt, att en lösning i fri ammoniak 
bildas och fritt bladgrönt stadnar på fillrum. 
Ammoniaklösningarna sönderdelas i afdunstning 
och afsätta bladgrönt. Ur de alkaliska lösnin- 
garna fälles det af ättiksyra i lätta kåfvor, som 
i genomseende visa en brungul färg med någon 
dragning i grönt, och i återkastadt ljus äro smut- 
sigt mörkgröna. Man erhåller föreningar med 
barytjord, kalkjord, lerjord och blyoxid på lika 
sätt, som med de föregående, men alla hafva en 
ful, brungrön färg. Ylle, betadt i alun, tar sam- 
ma färg. 

Det är icke lätt att afcöra, om denna mo- 
difikation af bladgrönt tillhör de friska bladen, 
eller om det är en produkt af de kemiska ope- 
rationerna. Osannolikt är det icke att den mör- 
kare gröna färg, som bladen af oxel hafva fram- 
för en mängd andra trädslags blad, kan härröra 
af detta bladgrönts närvaro. 

Af hvad jag nu anfört om bladgrönt, inser 
man lätt att denna kropp icke är hvarken ett 
harts, en vaxart eller ett fett. Det är bestämdt 
en kropp hörande till färgämnenas klass, ehuru 
det är ett af de förgängligare deribland. Likväl 
förstöres det hvarken af syror eller alkalier, :så- 

som 


r20 


som man förmodat, utan det förenar sig med 
dem i bestämda förhållanden, och det skall tvif- 
velsutan icke blifva en svår sak att bestämma 
dess atomvigt från dess föreningar med baser, 
äfvensom dess sammansättning genom förbrän- 
ning. Jåg har af brist på material måst under- 
låta denna vigtiga del af dess undersökning. Bla- 
den innehålla icke bladgrönt i större mängd, än 
våra tyger hålla det deri fästade färgämne, och 
tilläfventyrs mindre än många af dessa. Blad- 
grönt har en färgrikhet, som kan nära jemföras 
med den af indigo, och färgen sitter näst under 
bladets epidermis; det inre deraf är alldeles ofär- 
gadt. Derigenom blef den qvantitet blad, jag 
under sommaren extraherade med ether och trod- 
de vara i öfverflöd tilltagen, alldeles otillräcklig 
för att erhålla bladgrönt i större qvantilet än 
några få decigrammer, som af de beskrifna un- 
dersökningarna, och alla de till dem nödiga, här 
ej anförda, förkänningsprof medtogos. Ärstiden 
tillät ej att anskaffa ett nytt förda af friska blad. 
En annan vigtig del af undersökningen har 
årstiden äfvenledes förhindrat. Den totala bri- 
sten på solsken under de framfarna vintermåna- 
derna har icke tillåtit mig undersöka produkten 
af bladgrönts blekning af ljuset, då dess alkohol- 
solution ställes i solskenet. Det är bekant, att 
en grön tinktur af friska blad inom mindre än 
en timma blekes från grön till gul, då den ome- 
delbart utsättes för solljuset. 

Ett tillfälligt, och på denna omständighet 
icke "Beräknadt försök har dock gifvit någon led- 
ning. Jag hade aftagit en portion af den nyss 
beredda etherlösningen af färska blad och blan- 
dat den med rökande saltsyra, i afsigt.att.:för= 


K.V. 4cad. Handl. 1837. g 


130 


söka om det skulle lyckas, att på detta sätt upp- 
taga bladgrönt och få ethern med andra upplö- 
sta ämnen all flyta upp. Men jag hade tagit för 
mycket syra, som upplöste äfven ethern till en 
präktigt grön vätska. För att befordra etherns 
åtar alkattande tillblandades vatten, men då blef 
syran fullkomligt vattenklar och ethern uppflöt, 
förminskad till volum, men mera mätltadt grön 
än förut. Den lemnades så i en icke ull hälf- 
ten fylld, men väl tillproppad flaska, till dess 
att ytterligare försök kunde företagas. Detta dröj- 
de 1 5 månader. Då befanns etherlösningen mörk- 
gul, utan inblandning af grönt. Den afbälldes 
och afdunstades, hvarefter återstoden, bebandlad 
med saltsyra, gaf knappt ett spår af bladgrönt, 
men deremot innehöll den riktigt bladgult, jem- 
te det öfriga i bladen befintliga fett. Om de 
friska lölmela icke innehölle bladgult, så skulle 
delta försök afgörande bevisa, att bladgrönt vid 
solblekning förvandlas till bladgult; men då blad- 
gult innehålles äfven 1 friska blad, såsom vi sko- 
la se, så återstår dock dess bildning på detta 
sätt såsom en sannolikhet, hvarvid bladgrönt i 
de friska bladen af solljuset småningom förbytes 
till bladgult, och då, vid plantans aftyning eller 
näst före löf-fallet. om hösten, bildningen af blad- 
grönt upphör och det förblekta icke ersättes, 
återstår färger af det till bladgult förbytta. Den- 
na förmodan är på intet sätt i strid med den 
erfarenhet, att bladgrönt icke bildas utan ljusets 
inflytande, bvarförutan växterna skjuta färglösa 
utgreningar; ty ett är ljusets inflytande Då de 
bildande organerna, och ett annat dess inflytan-. 
de på det producerade. Fortsatta undersöknin- 
gar skola ulan tvilfvel skaffa OSS visshet häri. 


131 


«5 Då: bladgrönt betraktas såsom en till färg- 
ämnenas klass hörande kropp, så blir den frågan 
ganska naturlig, om det icke, såsom t. ex. indi 
go, lakmus m. fl., kan reduceras och genom syr- 
sättning återbildas. De försök jag häröfver an- 
ställt synas utvisa, att så är; men resultatet är 
mindre pålitligt derigenom, alt mycket bladgrönt 
dervid förstöres på annat sält. 

Jag försökte, alt med vätesvafla mätta upp- 
lösningar i saltsyra och i alkali af bladgrönts 
andra modifikation, hvaraf jag hade största till- 
gången, samt att i väl slutna kärl lemna dem i 
en temperatur af omkring +80? för 48 timmar; 
men kunde dervid icke upptäcka ringaste spår 
till förändring. 

Derefter upplöstes zink 1 en utspädd lösning 
af bladgrönt i saltsyra. Bladgrönt utfälldes, till 
utseende oförändradt, 1 mån som syran mätta- 
des. Då tog jag en lösning af bladgrönt i salt- 
syra af 1.14 och inlade deri zink, mindre än 
som kunde mätta syran, och försåg flaskan med 
ett afledningsrör, som inledde vätgasen i vatten, 
för alt hindra luftens åtkomst. Efter en stund 
bade: all grön färg försvunnit och vätskan var 
gul. Den uthälldes då i ett öppet kärl, men 
ändrade ej sin färg; den afdunstades derefier i 
vattenbad, hvarvid den småningom blef smut- 
sigt grön, och då chlorzinken åter upplöstes i 
vatten, återstod bladgrönt, lösligt med grågrön 
färg i alkobol. Chlorzinklösningen var gul, och 
bladgrönt lemnade en ringa 1 alkohol olöslig åter- 
stod. Samma försök anställdes med en lösning 
af. bladgrönt 1 alkohol, hvartill sattes litet gl 
syra och zink; när vätskan blifvit gul, afhälldes 
den, blandades med vatten, hvaraf den grumla- 
des, och afdunstades, då småniugom kåfvor af 


132 


återstäldt bladgrönt bildades; men alltid ganska 
litet, emot äv som innehölls ursprungligt i lös- 
ningen, och af en modifierad grön färg. 

Då dessa reduktionsförsök urigetstölldds af 
värme, slutade vätskan med att vara blekröd, och 
en mängd röda kåfvor bade fällt sig. Bladgrönt 
var då alldeles förstört. Detta skedde både med 
alkohol-solution och med lösningen i den rena Sya 
ran.' Den afsilade chlorzinken efter syrans mältning 
var blekröd, och lemnade mörka kåfvor på filtrum. 
Af dessa upplöste så väl saltsyra, som alkohol; 
ett gult ämne, som icke mera förbyttes till blad- 
grönt, och lemnade ett mörkrödt, i ether olös- 
ligt, som fullkomligt liknade det röda sublimat, 
som fås vid torr distillation af bladgrönt. Det 
löstes i kaustikt kali med gulröd färg. Cblor- 
zinken, afdunstad och ånyo upplöst i vatten, hade 
röd färg, men afsatte efter några timmar samma 
mörkröda ämne och blef nära färglös. Om des- 
sa sönderdelningsprodukter höllo mindre syre el- 
ler mer väte, än det bladgrönt, hvaraf de upp- 
kommit, afgöra försöken icke. De visa endast; 
att bladgrönt under zinkens upplösning förstöres. 
Det bildade gula ämnet liknade icke bladgult. 

Af de tre modifikationer af bladgrönt, Hvilkå; | 
jag nu beskrifvit, innehålles den förstå såsom 
färgämne i bISden möjligen är också den tredje 
en beståndsdel af mörkgröna blad. Beträffande 
åter den andra, så har den visserligen fullkom- 
higt färgen af torra och någon tid NEO | 
men den lösning dessa gifva med etber har icke | 
den dragning i rödblätt, som tillhör denna :mo- 
difikation, utan är vackert gulgrön, men röd äl 
genomseende vid eldsljus, hvaraf det väl kan / 
sättas i fråga, om icke denna modifikation snara- / 
re är en produkt af den kemiska behandlingen; 


133 


och icke af naturen bildas i vissnaude och tor- 
kande blad. Man kan visserligen dervid invän- 
da, att närvaron af de andra båda kan maskera 
färgnuansen hos denna modifikation. Jag har 
försökt att utdraga torra löf med saltsyra af 1.14: 
Jag erhöll en grön syra, som fälldes af vatten; 
men  fällningen upplöstes i tvättning utan lem- 
ning, lösningen utfälldes med marmor och färg- 
ämnet befanns verkligen vara det samma, som 
jag bar beskrifvit i andra modifikation. 

Det återstår mig ännu att säga några ord 
om. de ämnen, som ethern utdragit och som ic- 
ke upptagas af saltsyra. Vi hafva sett, att en 
gul lösning i etber erhållits och ett mörkt i sy- 
ran simmande fett. 

Etherlösningen afdunstades, och lemnade ett 
mörkgult, fläcktals svartbrunt fett. Detta koka- 
des med alkohol af 0.833 i små portioner 1 sän- 
der, så länge denne grumlades under afsvalning; 
de första afkoken drogo i grönt, de sednare vo- 
ro blekgula. Det olösta sammanbakade ull en 
seg elastisk klump. Denne upplöstes med skön 
mörkgul färg 1 ether, och den gula återstoden 
efter etherns afdunstning utkokades med vatten- 
fri alkohol, som efter afdunstning lemnade en 
skön citrongul återstod, i form af ett mjukt, lätt- 
smält , genomskinligt fett, som efter smältning 
och stelning var genomskinligt, men öfvergjutet 
med vatten blef hvitgult ogenomskinligt, utan 
att lösas i vattnet, en karakteristik egenskap af 
bladgult, xanthophyll. 

Hvad den kokande alkoholn ieke upplöst 
var ett rödbrunt ämne, som nu mera icke upplös- 
tes i den något alkoholhaltiga ether, som löste 
det i förening med bladgult. Lindrigt upphet- 
tadt spridde det kautschucks karakteristika lukt3 


134 


det var olösligt i kalv; lösligt i kokande ler penis 
tinolja, och hade således kautschuelléns egenskaper. 

Det smörjiga fettet ur syran, tvättadt med 
syra, så länge denna blef grön deraf, och der- 
efter med vatten, behandlades på samma sält, 
som det efter etherlösningeus afdunstning åter- 
stående. Det gaf grönare lösningar i kokande al- 
kohol, som otnimlades under afsvalning; och slut- 
ligen EES äfven der, bladgult och kautsehuck. 

Det under alkohollösningarnes afsvalning af- 
satta fettet svartnade 1 torkning, och kunde ge- 
nom: förnyade lösningar och utfällningar fås nä- 
ra färglöst. Den svarta färgen härrörde från in- 
blandning af bladgrönt af tredje modifikation. 
Fullt färglöst har jag icke erhållit det, utan all- 
tid antingen svagt gult af bladgult, eller svagt 
grönt al Bladgtönt. Det innehåller litet saponi- 
fiabelt fett, som kan med alkali utdragas, hvari 
likväl äfven detta fett är till en ringa del lösligt. 
Det liknar mycket det svårlösta fettet ur päron- 
löf, men kan ej fås att i kokhet, mättad alko- 
bol-solution gelatinera under äfsvdlno såsom 
detta. Det torkar i ett sammanhängande blad, 
som kan af papperet upplyftas. Möjligen är det 
den feta kropp, som bildas genom blekning af 
bladgult. 

Den kallnade alkoholn innehåller ännu myc- 
ket af detta fett upplöst, jemte bladgult och blad-/ 
grönt af tredje modifikation, hvilket sistnämda 
gör att de dermed smittade ämnen svartna i 
torkning; men jemte dessa innehåller den äfven 
ett i vatten lösligt gult extraktifämne, som efter 
alkobolns blandning med litet vatten och afdi- 
stillering återstår upplöst 1 vattnet. ' Siladt från 
det fällda fettet och afdunstadt i vattenbad, åter-' 
står ett gult extrakt, som är mjukt i värme och 


1.30 


bårdt i köld. Det löses med lemning af litet 
afsats, med en skön pomeransgul färg 1 vatten, 
och fälles partielt af blysocker och af barytyat- 
ten, med gul färg. Då det icke hörde till det 
| egentliga föremålet för denna undersökning, har 
jag ej närmare utforskat dess egenskaper. 


Undersökning af Gigantoliten; 
af 


H. G. TROLLE WACHTMEISTER. 


Herr Norvessksörp har haft den godheten att 
meddela mig ett, af honom vid Tammela i Fin- 
land funnet, nytt mineral, som han, af dess först 
1 ögonen fallande egenskap, kallat Gigantolit. 
Mineralet är också verkligen utmärkt af sina stora 
och derjemte väl utbildade kristallgrupper. Men 
hvad som dernäst icke undfaller uppmärksamhe- 
ten är, 1 brottytor, i arten af färgspel, och nå- 
gra andra yttre kännetecken, något af det slags 
likhet, som man skulle vilja kalla slägt-tycke 
med vissa af de mörka talk-varieteterna t. ex. 
den ifrån Finbo, och med den kristalliserade 
Fabluniten, äfvensom med glimmern, hvilken 
tillhör det kristallisations-system hvartill gigan- 
toliten bör hänföras. Om sedermera kemiska 
analysen upptäcker att denna likhet, om jag så 
må säga, realiseras genom sammansättningen, som 
anvisar åt mineralet sin plats i samma flock som 
de, till hvilka det genom utseendet redan närmar 
sig, så fäster sig dervid det särskilda och för de 
systematiska åsigterne stora intresse, som fram- 
kallas af harmonien emellan de yttre karakterer- 
ne och principen för bestånds-delarnes förening. 
Sådant synes mig förhållandet vara med det af 
Herr NogrpvesnskJörp upptäckta mineral hvars be- 


137 
skrifning jag nu har den äran att för Kongl. 
Akademien framlägga, utan fruktan att dermed 
gå Herr NorbenskKörp i förväg, då det icke är 
kändt att han, under den längre tid sedan mine- 
ralen af honom mottog sitt namn, företagit ana- 
lys deraf. I 

Gigantoliten förekommer = kristalliserad i 
en bergart, som, att dömma af den obetydliga 
lemningen deraf. vid profvet, består af. en fin, 
mycket glimmerrik granitgneiss, uti hvilken gni- 
stor af granater framskymta. Kristallerne, som 
äro i alla riktningar med hvarandra sammanväxta, 
äro särdeles väl utbildade, och somlige hafva nä- 
ra 13 decim. tums diameter. De äro raka pris- 
mer med 12 jemnbreda, under 150? mot hvar- 
andra lutande ytor, visande således Haöv's forme 
peridodecaédre. — Enligt Breunast utgår denna 
kristallform (hans prisme regulier å 12 pans) 
från rhomboidal-typen, likasom glimmerns 6-si- 
diga prisma; och begge höra, efter hvad Rose 
visat, till det tre- och en-axiga systemet. Den 
har tvenne olika genomgångar, båda parallelt 
med kristallens basis. Den ena, uppkommen af 
mineralets finbladiga textur, upptäckes itvärbrot- 
tets glänsande yta; den andra bildar taflor, hvil- 
ka lagde på hvarandra utgöra kristallen, hvars 
sidor, något ojemna af taflornes kanter, äro icke 
ens skimrande. >< Tvärbrottet deremot har en 
glans, som står emellan den glasartade hos glim- 
mern och talkens vaxlikhet. Jag skulle vilja 
kalla den: halft metallisk. Färgen är mörkt stålgrå 
med en skiftning i brunt, såsom hos Finbo-talken 
och vissa Fahlunit-kristaller.  Repas i tvärbrot- 
tet, men ej på sidorne, till och med af nageln, 
dock icke så lätt som talken, och är ej eller så 
bestämåt fet för känseln som denne, hvars egna, 


138 


af påandning framkallade, lukt saknas hos gigan- 
toliten. 

Blåsrörs förbållande: Profvet smälter lätt, 
med någon pösning, till glänsande ljusgrönaktigt 
slagg, som ej kan fås att sammanflyta till kula. 
Med borax och fosforsalt smälter det långsamt och 
svårt till ett klart glas, hvars svaga jernfärg 
alldeles försvinner i afsvalning. Ger i kolf vat- 
ten, som reagerar alkaliskt på tätt rodnadt lack mus- 
papper. Upphämtadt i tillräcklig mängd samt 
blandadt med saltsyra och intorkadt på ett ur- 
glas, lemnar detta vatten ett hvitt anflog, hvilket 
upplöst reagerar för salpeter syrad silfveroxidi! 
Ammoniakens häraf bevisade närvaro är anmärk- 
ningsvärd.” Om talkjordshalten i mineralet vore 
mera bety dlig, skulle något sammanhang möjligen 
kunna misstänkas etirellan alkalit, såsom produkt 
vid upphettningen, och det organiska ämne, hvars 
närvaro, vid hettans verkan, i täppt kärl röjer sig 
hos flere af de krstalliserade talkjordssilicater, 
hvilkas ljusa färg tillåter det kolade ämnet alt 
urskiljas. 


Analysen gaf: 


Funnet Beräknadt 

resultat. resultat. 
Vatten med ammoniak 6,00 6,60 håller Syre = 3,86. 
Kiselsyra . . . . - 46,27 45,11 — — = 23,44, 
Lerjord . « «oo »« - - 25,10 25,10 — 0 Lek 
Jernoxid -. «. . . . 15,60 15,15 — — = 13,45. 
Talkjord . . . - - 3,80 380 — o— = 1,47. 
Manganoxidul . . -. 0,89 0,39 — NE 09: 
Kälite vs > sant 2,70 2,70 — — NEN 046: 
Natronrs>s is disgur 10,20 1,20 — — = 0,30. 
Fluokells sy co cgctt spår ; 


101,56 100.553. 


139 


Då man besinnar att kiselsyran sällan und- 
gås från reaktionsmedlen, från rifbäll och glas, 
så bortfaller nästan belt och hållet den obetyd- 
liga korrektion, som analysens resultat genom be- 
räkningen undergått; och sammansättningsformeln 
erbjuder sig genast vara: 

Fe 

3 Mn $ 2 Si+2Al Si+H 
K 
N 


; M 
eller: mineralogiskl: mg | S?+24S+A4q 
K 


N 
hvaraf följer att gigantoliten hör, med talk- 
arterne, glimmern och fahluniten, till den flock 
mineralier , som består af silicater af alkali och 
talkjord tillika med silicater af lerjord, med talk- 
jorden: ofta till större eller mindre del utvexlad 
af. jernoxidul och manganoxidul.  Gigantolitens 
grundformel skulle således, med antagande af R 
för alkalit samt talkjorden och de med den iso- 
morpha beståndsdelarne, kunna kemiskt utryckas 
genom: 


B? SP + 2 Al Si + H. 


Undersökning om luftens utvidg- 
ning mellan vattnets fryspunkt och 
dess kokpunkt vid medelbaro- 


meterhöjd, 
af 
F. RUDBERG. 


Utaf Fysikens konstanter är obestridligen ingen 
af större vigt och af en?aållmännare användning 
än värdet af luftens dilatation från o? till 1002, 
eller från vattnets frysningstemperatur till den, 
vid hvilken det kokar under medelbarometerhöjd. 
Detta numeriska värde ligger till grund för hela 
termometrien, emedan$ man i allmänhet ej kan 
uppskatta värmegrader annorlunda än efter krop- 
pars dilatationer, och : man ;härvid ovilkorligen 
måste välja, såsom säkraste värmemätare, de sub- 
stanser, hvilkas dilatationsförhållande är enklast. 
Följaktligen, då enligt DArton's, Gay-Lussac's samt 
DuronG's och Petit's sammanstämmande försök , 
alla gaser utvidga sig, för samma temperatur- 
förhöjning, absolut samma qvantitet, måste luf- 
tens, eller hvilken annan gasarts, som helst, ut- 
vidgning, blifva den enda tillförlitliga värmemä- 
taren. Är den fullkomligt torra luftens dilatation 
mellan 0? och 100?=2, och dess utvidgning=A 
vid en annan temperalur 7', så är alltså: 


MEEENNO OM 


[4 
Värdet af temperaturen 7 blifver härigenom yt- 


Åt 


terst beroende utaf värdet af a. "Men utom den- 
na inverkan på termometrien och "med detsam- 
ma på hela värmeläran, äger luftdilatationens sif- 
fervärde ett, eburu visserligen vida ringare, dock 
ej devatkbart inflytande vid beräkningen af höjd- 
mätning medelst barometern, af ljudets propaga- 
tionshastighet, af astronomiska refractionen, af 
atomvigters värde enligt gasers specifika vigt, o. 
s. v. Med ett ord, detta siffervärde förekommer 
så ofta, ej blott inom Fysiken, utan äfven inom 
de närbeslägtade vetenskaperne, att dess noggran- 
na bestämmande måste anses vara af högsta an- 
gelägenhet. ; 

Redan vid förra seklets början blefvo, öfver 
luftens utvidgning vid temperaturförhöjning, för- 
sök anställda af AMONTONS, HAWKSBEE, PRIESTLEY, 
Crucuvius, Poreni, m. fl., men itfölle så från 
hvarandra afvikande i resultatet, att de ej kunde 
annat än anses i högsta grad opålitliga. Under 
loppet, och i synnerhet mot slutet, af samma sekel 
sysselsatte sig vidare med dem vigtiga fråga 
Braorer, BOnne, LACAILLE, DELUC, SCHUCKBURGH, 
Mayer d. ä., Mayer d. y., LamBerTt, Roy, ScHmIiDT, 
Luz "), o. fl. a.; men äfven resultaterne af ösa 


”) Då det ej kan vara utan interesse, att se resultater- 
ne af dessa sednare äldre försöken, har jag här sam- 
manställt desamma. 

Braorer fann dilatat. mel. 02 och 1002—0, 4297, då vol. vid 0? ant.—=1. 


BowwE . ov A UA Ulv ==0)) 3768. 

ARA GATE oil. VANN I JU Ik =053159: 

Peres ig, slösa Ar ses0NNITT2 åv 03880: 

NGHUPRAURGEN Ne ban i pre NEN 3989. 

KINO VE ANSER ST CAN ke Lee sg vs R==0, 3633. 

BONE RS MON ST SEND SER MON a AST =S073 770" 

FANBERT Fe LOVE EN AP ARG 0, 3540 å 0,3760: 
MRS SIA sei HI MR AD =0, 4840 

(SET (DEE PORER BARE RAN SIA =0, 3570 å 0,3928. 

LÖP se) BARA Sd Oe Na ANN RR =0,3775. 


m. HH. 


142 


Författares undersökningar visade sig: så litet sins 
emellan öfverensstämmande, att de ovilkorligen 


Härvid bör anmärkas, att flere bland dessa vär- 
den voro härledda från, vid olika temperaturer i at-, 
mosferen, observerade differenser i astronomiska re- 
fractionen, och kunde derföre ej utfalla särdeles till- 
förlitliga. Om man stadnar vid första termen af LA 
Prace's expression å refraction, så är, om d=zenith- 
distansen, A=barometerhöjden, t=temperaturen: 

h Tang d 
r=607,616.——.— — —-. 
o”;76 1+0,00373.t 

En osäkerhet uli dilatationscoéfficienten på +0,0001 
(d. v. s. om den vore 0,00395 eller 0,00365 i stället 
för den allmänt antagne 0,00375) kommer således, 
om I. ex. t= +20", ej för d=45” att göra uti vär- 
det af r en större ändring än F0”,:1, och för d=70? 
ej mer än Fo0o”,31. Med den precision, som man i 
instrumentelt hänseende kunde, vid medium och äf- 
ven vid slutet af förlidet sekel; uppnå, var det ej 
möjligt, att svara för 4, 5 ja 10 gånger dessa små 
båg värden, och differenserne uti de ofvan anförde 
värdena, som blifvit deducerade från astronomiska 
refractionen, äro således härigenom mycket lätt för- 
klarade. 

De öfriga resultlaterne, med undantag af Deruc's, 
som härleddes från barometerhöjdmätningar vid oli- 
ka temperaturer, äro erhållne genom direkt -anställ- 
da försök öfver luftutvidgningen. Sådane äro Roy's, 
LAMBERT'S, ScnMIiDT's, MaveRr's d. y., och Luz's. 

I afseende å Royr's resultat anmärker YounG (Course 
of Lectures on Natural Philosophy, Vol, II. pag. 393) 
att ”moisture was admitted” , och orsaken är alltså 
gifven, hvarföre värdet å dilatationen utföll alldeles 
för stort. 

LaAmpBeERT's experimenter blefvo gjorda medelst en' 
slags manometer, der läften var instängd uti en kula, 
från hvilken gick ett rör, först vertikalt nedåt, men 
sedermera ' böjdt vertikalt uppåt. Qvicksilfver fyllde 
ett stycke af röret jemte en del af kulan, hvars öf- 
riga del upptogs af luften. Vid temperalurens sti- 
gande upprässades qvicksilfret uti röret, 'och höjd-; 


143 


påkallade en ytterligare och noggrannare pröfning. 
En. sådan. företogs äfven, vid början af inneva- 


skillnaden mellan qvicksilfret i detta och uti kulan 
uppmättes, barometern annoterades, och på det äf- 
ven 1 volumsdelar indelade röret iakttogs huru stor 
volum qvicksilfver blifvit upprässadt, i jemförelse med 
den volum luften intog vid o?. Utaf dessa data be- 
räknades luftutvidgningen. En vidlyftig series af så- 
dane försök företogs af LamBErT från — 15 till 1002, 
och resultatet blef, (Pyrometrie, Berlin 1779, pag. 76), 
att utvidgningen mellan o? och denna sednare tem- 
peratur vore =0,376. Emedlertid måste härvid er- 
inras, att ej någon korrektion blifvit gjord, hvarken 
för glasets utvidgning, ej heller (hvad, som var vig- 
Usa) för qvicksilfrets dilatation. Hade dessa kor- 
rektioner blifvit iakttagne, så hade luftutvidgningens 
värde ovilkorligen blifvit mindre. Dessutom torde 
böra i allmänhet besinnas, att vid den tid, då dessa 
försök gjordes, ej den sträfvan efter precision, äfven 
hos den store LAMmBERT, existerade, som nu. Detta 
synes tydligen af följande hans egna ord, rörande en 
annan experiment-series, (Il. c. pag. 47): ”Aus diesen 
”zwo Gleichungen findet sich nun der Werth C=1,354, 
”welches demnach der Grad des siedenden Weassers 
”bey der Barometerhöhe von 28 Zoll 5 Lineen ist. 
”Ohne auf die von dem Qvicksilber herrährenden 
”Reductionen zu sehen, finde ich C=1,375. Da nun 
”auch das Glas im siedenden Wasser. um etwas er- 
”weitert worden, wodurch theils mehr Qvicksilber in 
”der Röhre enthalten war, und der Raum der Luft 
”aus beyden Gränden grösser wurde, so diärfte der 
"Wer th 1,375 dem Wahbren näher liegen als der Werth 
”1,354. Ich werde als eine runde zahl C—1 370 an- 
PREL ÖSK. AmostTons fand 1,477, CRUCQUIUS 1,411, 
”Poreni nur 1,333. Meine Bestimmung ' hält also 
”ziemlich das Mittel”. 

Då resultaterne af Scumiot's försök varierat från 
0,357 till 0,393, kan något hufvudsakligare afseende 
å desamma ej nu mera fästas. 

Deremot synas försöken af Mayer d. y. och af Luz 

varit anställda med mera noggranhet. De förra blef- 
vo gjorda ungefär som de Lamber tska, men veder- 


'44 


rande sekel, nästan samtidigt, af DArron i Man- 
chester, och GaAr-Lussac i Paris. De resultater, 
som dessa Författare sjelfva uppgifvit, den förra 
nemligen a=0,376 och den 'sednare a=0,375, 
skilja sig så obetydligt från hvarandra, att man 
sedan den tiden ansett frågan fullkomligt afgjord, 
och. företrädesvis antagit med Gay-Lussac, som 
anställde ett större antal och mera varierade ex- 
perimenter, att: 
; a=0,379. 

Ehuru svårt det är, att betvifla riktigheten 
utaf resultater, uppgifne af dessa utmärkte Förfat- 
tare, som riktat Fysiska vetenskapen med så många 
och så stora upptäckter, vågar jag dock underställa 
Kongl. Academiens bepröfvande följande experi- 
ment-serier, som blifvit företagne med all af mig 
upptänklig sorgfällighet, men som synas leda till ett 
betydligt från det föregående afvikande resultat; och 
gifva a endast=0,364 å 0,365. Då denna skillnad 
ej uppgår till mindre än en hel procent af volu- 
men vid 0?, skulle man visserligen tycka, att 

den- 


börliga korrektioner anbragte för qvicksilfrets och 
glasets utvidgning; dock är, såsom GiLLBERT riktigt 
anmärkte, ej ett ord nämdt, huru vida luften - blef 
torkad. Det är derföre ej möjligt, att afgöra, om 
resultatet 0,377, ehuru vunnet genom en series af 
öfverensstämmande observationer, bör anses. tillför- 
Llitligt eller ej. Det sätt, hvarpå Luz, som uppgif- 
ver sig hafva torkat luften medelst salter, anställde 
sina experimenter, är alldeles detsamma i hufvudsa- 
ken, som det, hvilket Gar-Lussac vid sin sednare 
experiment-series använde, och som jag i det följan- 
de kommer att anföra. Emedlertid hade Luz ur- 
aktlåtit, att anbringa korrektion för glasets utvidg- 
ning, och till följe häraf blir resultatet af hans 
försök = 0,392, hvilket bevisar, att luften i sjelfva 
verket varit endast ofullkomligt torkad. 


145 


densamma, i fall den verkligen äger rum, hade 
bort blifva bemärkt långt före detta vid reduktion 
till en: gemensam "temperatur utaf en mängd vid 
olika temperaturer anställda observationer; men 
förhållandet är, att de fleste af dessa anställas vid 
så litet från hvarandra skiljaktiga temperaturer, 
alt reduktionsskillnaden, som uppkommer, om man 
använder a=0,375 eller a=0,365, blifver så obe- 
tydlig, att den sammanfaller med de för öfrigt 
oundvikliga  observationsfelen. Först vid högre 
temperaturdifferenser , såsom de af 50, 100? och 
derutöfver, blifver inflytandet af skillnaden på- 
tagligen märkbart. Det var också vid försöket, 
att bestämma högre temperaturer, nemligen de 
lättflytande - metallernes smältningstemperaturer, 
som jag fick anledning, att misstänka dilatationen 
0,375 såsom ej varande fullt noggran. Jag sökte 
nemligen bestämma dessa temperaturer 1 grader, 
dels å qvicksilfvertermometern, dels å luftter- 
mometern, men fann, vid beräkningen af det här- 
vid begagnade glasets dilatation, att denne vid de 
högre temperaturerne, när dessa uppskattades ef- 
ter luftdilatationen 0,375,: erhölle värden, som ej 
voro sannolika. Den metod, som jag dervid 
nyttjade, var lika enkel som pålitlig, och hvilade 
ytterst på oföränderligheten af en metalls smält- 
nings- eller stelnings-temperatur. 

Innan jag likväl anför det sätt, hvarpå jag 
anställt mina försök öfver luftutvidgningen, må 
det tillåtas mig, att i korthet omnämna DALTON's 
och Gay-Lussac's förfarande, och dervid bifoga 
några anmärkningar, som ej torde sakna allt in- 
| tresse i afseende på denna vigtiga fråga. 

DALTON använde vid sina försök ett barome- 
 terrör, som var indeldt uti lika volumsdelar. Det- 
ta rör torkades på det sätt, att den öppna ändan 

K.V. Acad. Handl. 1837. 10 


146 


träddes genom korken på en flaska, som innehöll 
concentrerad' svafvelsyra och röret lemnädes 'så- 
landa någon tid. Då röret var uttagit, infördes 
straxt en liten qvicksilfverpelare, som afskilde en 
viss qvantitet luft från yttre atmosferen; röret af- 
kyldes härefter till en konstant temperatur + 559 
Famr. eller +12?,78, och den punkt, der pelaren 
stadnade, annoterades. Röret mfördes sedan var- 
samt utr midten af ett annat mycket : vidare och 
nära horisontelt liggande rör, som »geck genom 
korken till en flaska, innehållande vatten. Då 
detta bragtes till kokning; och valtenångan ut- 
strömmade mellan bägge rören, blef således den 
instängda luften upphettad till vattnets koknings- 
temperatur, och pelarens flyttning angaf:dilata- 
tionen. Mot detta experimentella förfarande sy- 
nes man dock kunna anmärka: 

r) att luften svårligen kunde blifva fullkom- 
ligt torr genom det daga torkningssättet, eburu 
Dädsdok sjelf med skäl anmärker, att detta måste 
blifva af ett ringa inflytande, då luften ej kap 
des till 0? utan endast till + 129,78; 

2) att fuktighet kunnat inkomma, då Ag 
silfverpelaren infördes 

och 3) att den öfre delen af barometerröret, 
före upphettningen, var i beröring med den fuk- 
tiga almosferen, och att således, vid pelarens flytt= | 
ning, under sjelfva upphettningen, den fuktig- 
het, som: vidhäftade nämde öfre dels inre väggar 
nödvändigt mäste inkomma till den afspärrade 
luften. | 

Det är emedlertid ej möjligt, att afgöra hvad | 
inflytande dessa omständigheter kunnat äga; de: 
måste dock göra resultatet åtminstone misstänkt 
för att ej vara fullt tillförlithgt. Men det, som 
synes mig bestämdt berättiga till detta antagande, 


147 


är följande: Darron säger: sjelf (Girzerts Annal, 
Band. XII pag. 313, öfversatt från Manchester 
Societetens Memoirer, Vol :5.; P. 2.,: pag. 595 
och följ.): ”Ich habe wiederbolt gefunden, dass 1000 
”Theilen atmosphbererischer Luft, bey dem gewöhnli- 
”ehen Luftdrucke, im Manometer vom 552 FAnr. 
”Wärme bis auf 2129 FE. erhitzt, sich zu emem 
”Volumen von 1321 Theilen ausdehuen, welches, 
”wenn man fär die Ausdehnung des Glases noch 
”4 Theile hinzurechnet, eine Dilatation von 325 
”Theilen ber einer Erwärmung von 157? der Fah- 
”renHeitischen Scale giebt.” Detta vill påtagligen 
säga, att för en temperaturförhöjning från + 129,78 
till 100, eller om 87,22, har den > luftvo- 
him, som, vid +12?,78, antages=1, utvidgat sig 
0,325. Härultaf följer visserligen för 1009 en ut- 
100 


87,22 


den volum, som vid + 12 Sr antages såsom en- 
het, men ej af dén vid 0? antagne volumsenhe- 
ten. I afseende på denne får, uiiligt föregående 
försök, dilatationen ett helt annat och större vär- 
de. Om dilatationen mellan 0? och 1002 sättes 
=a, då volumen vid o? är =1, så gifver tydligen 
DALTON's resultat: 
I +0,1279.2 : 1+2=1000: 205 

hvarigenom a, i sjelfva verket, biifver 0 3912. 


vidgning=0,323. =0,3726 eller 0,373 utaf 


Att denna omständighet blifvit vid slutresul- 
tatets beräkning nbisedd af DALrton är besynner- 
ligt, och att han verkligen förbisett den, synes 
ytterligare utaf följ de mening uti Das New 
System of Chemical Philosophy, (Ubersetzt von 
Wolff, Berlin 18:12, pag. 24. Band. DE ”Das VYo- 
”lumen (der Luft) ist nach GaAY-Lussac's und mei- 
”nen eigenen versuchen bei 32? zu 1000 und bey 


148 


”2129? zu 1376 angenommen.” Men ännu besyn- 
nerligare är det, att denna omständighet ej blif- 
vit observerad af någon utaf den mängd af För- 
fattare, som åberopat likheten af DaArtow's och 
GAy-Lussac's resultater såsom säkerhet för deras 
riktighet, emedan GirsertT redan 1803 (Dess An- 
naler Band. XIV. pag. 266 och följ.) fästade upp- 
märksamheten härå. I afseende på engelska och 
franska Författare kan detta förhållande väl lätt 
derigenom förklaras, att man i England och Frank- 
rike vid seklets början tog nästan ingen känne- 
dom om hvad, som i Tyskland publicerades. Hvad 
tyska Författare deremot beträffar, synes förhål- 
landet oförklarligt. 

Utaf det, som nu blifvit anfördt, måste emed- 
lertid anses afgjordt: 

1) att den öfverensstämmelse, som man all- 
mänt trott äga rum mellan Darton's och GaY- 
Lussac's resultater, ej existerar, 

och 2) att det betydligt större värde, som 
DaALTtoN's experimenter verkligen gifva, nemligen 
0,39! , hänvisar derpå, att luften ej blott icke varit 
torr, utan att i apparaten funnits mera vatten, än 
som luften vid +12?,73, eller den temperatur, till 
hvilken Darton verkställde afkylningen, kunde in- 
nehålla in maximo. 

Denna sednare conclusion synes ytterligare 
bestyrkt af följande ställe i Darton's Afhandling 
(GirserRTs Annal. Band. XII, pag. 315): ”Mehrere 
Versuche, die ich mit Wasserstoffgas, Sauerstoff- 
gas, kohlensaurem Gas und Saltpetergas angestellt 
habe, geben fär diese Gasarten Dilatationen, die 
nicht nur in der Grösse der ganzen Ausdehnung, 
sondern selbst in der allmähligen Abnahme der. 
Ausdehnung in böheren Temperaturen vollkom- 
men mit den Resultaten bei der atmosphrerischen 


149 


Luft tbereinsstimmen. Die geringe Unterschiede 
die dabei mit unter vorkamen , betragen nicht uber 
6 oder 8 Theile, deren die gånze Ausdehnung 325 
beträgt, und solche Unterschiede kommen selbst 
in den Versuchen mit atmospherischer Luft vor, 
wenn sie nicht von Feuchtigkeit befreit ist, wel- 
ches bey allen känstlichen - Gasarten, die ich 
anwendete , nicht der Fall war.” DALToN omta- 
lar: också (1. c. pag. 312), vid beskrifningen å till- 
ställningen för dessa: gasers insläppande 1 röret, 
alt de voro inuehållne uti en ”pneumatischen Was- 
serapparate”, och följaktligen helt fuktiga. Det är 
väl sant, att om gaserne ej ägt en högre tempe- 
rator än den meranämde + 129,78, deras fuktig- 
het ej kunnat inverka ofördelaktigt på resulta- 
tet, då vattenångan, när liqvid vatten ej finnes 
närvarande, utvidgar sig samma qvantitet, som 
de torra gaserne; men hade deremot vattnet i 
gasvannan;, och med detsamma gaserne en högre 
temperatur än + 129,78, så skulle nödvändigt en 
idel af. den vattenånga, hvarmed de vid den hö- 
'gre temperaturen voro ablad, öfvergå, vid afkyl- 
ningen till + 129,78, till liqvid SE och resul- 
tatet härigenom blifva oriktigt och för stort. Emed- 
lertid skulle jag förmoda, att hufvudorsaken till 
felet i detta egentligen bör sökas, utom i de un- 
der (2) och (3) anförde omständigheter, deruti, 
att det använda barometerröret sannolikt mnehöll 
liqvid. vatten. DaArTton säger (1. ec. pag. 311): ”Diese 
(Barometerröhre) trockne ich mittelst eines mit 
Garn bewundenen Drahtes, und stecke sie mit dem 
'offenen Ende durch emen Kork in eme Flasche, 
worin: sich Sechwefelsäure befindet, damit diese alle 
Weasserdunste aus der Röhre herausziehe”. Det 
liqvida vattnet kunde härvid endast ofullkomligt 
borttagas :medelst garnet, och svafvelsyran, äfven 


150 


under förutsättande, all den mycket hastigt ut- 
torkade; luften i de understa lagren af barometer- 
röret, erfordrade påtagligen en utomordentligt lång 
ud, för att ulldraga sig fuktigheten från de öfre 
lagren af röret, som hade en liten kaliber, men 
betydlig längd. Man erinre sig, huruw svårt: det 
är, att uti en vid glasklocka, deruti man inlagt 
chlorcalcium, få luftmassan fullkomligt torr; van- 
ligtvis behöfves härtill ett helt dygn och derut- 
öfver. Det är alltså ganska troligt, att vatten i 
liqvid form var qvarsitlande vid väggarne af rö- 
rets öfre del. 

Gavy-Lussac's experimenter hafva: blifvit an- 
ställda på tvenne olika sätt, utaf hvilka det ena 
och först använda är af honom sjelf någorlunda 
detaljeradt beskrifvet, (Annales de Chimie, Anu. 
X:e, Tom. 43. pag.: 165 och följ.), men det sed- 
nare | först blifvit bekant genom hvad Bror 1 sin 
Traite de Physique Experim. & Mathem. "Tom. r. 
pag. 183 och följ. anfört. "Det är svårt och nä- 
stan omöjligt, att ingå ull. en riktig kritik af dessa 
experimenter, då de enskilta rå observationerne 
sjelfva ej äro meddelade, utan endast de utaf dem, 
på ett ej heller uppgifvet sätt, beräknade slatre- 
sultaterne. Man kan ej nog nu mera beklaga, att 
ej inom Fysiken, likasom inom : Astronomien, 
den regeln blifvit iakttagen, att efter: fullständig 
beskrifning å apparaterne och observationsmeto- 
derne, de rå observationerne meddelades särskilt 
och sedermera särskilt deras beräkningssätt: En- 
dast härigenom försälles man i tillfälle, att i fall 
man funnit afvikande resultater från de, som: en 
föregående Författare bekommit, afgöra huruvida 
orsaken härtill legat antingen i den experimen- 
tella tillställningen, eller i :beräkningsmetoden 
«eller till hvad grad den slutligen kunnat ligga 


1) I 


gemensamt i begge, Då deremot' blotta slutresul- 
tatet uppgifves, är svårigheten i högsta grad för- 
storad, att företaga den' granskning, som, vid ve- 
tenskapernes fortgående utveckling, måste från tid 
till tid öfvergå hufvudkonstanterne, i den mån de 
iwstrumentella medlens och observationssättens för- 
bättring medgifva och fordra densamma. Vid en 
granskning under sednare förhållande kan man, 
mot: bästa vilja, komma, att orättvist Ullskrifva 
en Författare fel i undersökningen, dem ban möj- 
ligtvis ej begått. När t. ex. för, den riktiga de- 
duktionen af ett resultat oftast erfordras använ- 
dandet af flera: korrektioner; och dessa ej finnas 
hvar och en till sitt numeriska belopp uppgifne, 
sladnar man alltid uti den ledsamma villvådighe- 
ten, huruvida dessa blifvit vederbörligen anbragte 
eller ej, och Författaren kan komma alt misstän- 
kas-hafva bortglömt en eller annan af desamma, 
då händelsen kanske endast varit den, att orikti- 
ga värden blifvit använda för de öfriga, hvaruti 
Författaren, i följd af den ofullkomliga kännedom, 
som. man härom: ägde på hans tid, varit alldeles 
oskyldig. Jag har tagit mig fribeten anföra dessa 
allmänna reflexioner öfver Afhandlingar, som sak- 
na fullständigt detaljerade uppgifter, på det att 
de anmärkniggar, som jag nedanföre anför vid 
Gav-Lussac's undersökningar, må i öfverensstäm- 
melse med dessa reflexioner bedömmas. Dessa 
anmärkningar äro nemligen af den beskaffenhet, 
att de känna till en del eller möjligtvis belt och 
hållet vara ogrundade, och jag framställer dem 
derföre endast, såsom sannolika, men ej såsom 
säkra orsaker ull den märkbara skillnaden mellan 
Gavy-Lussac's och mitt resultat. 

Gay-Lussac anställde den första serien af sina 
försök medelst en med jernkran försedd glasballong. 


122 


Sedan denna blifvit torkad på det sätt; att den 
upphettades och en luftcourant infördes deruti 
genom en pust '), nedsattes den: uti ett: bad af 
kokande vatten, hvarefter, sedan den mot denna 
temperatur svarande delen af luften var utjagad, 
kranen igenvreds. Efter afsvalning nedsattes bal- 
longen uti ett isbad, kranen öppnades, och då det 
vatten blifvit inprässadt, som svarade mot den 
uljagade luftqvantiteten, hvarvid iakttogs, alt valt- 
nets inre och yttre yta blef densamma (?), igen- 
vreds kranen. Vigten af det inprässade vattnet, 
jemförd med vigten af det vatten, som helt och 
hållet fyllde ballongen, gaf luftens dilatation "=), 


") Annales de Chimie, Tom, 43, pag. 163. ”Si le bal- 
lon etoit visiblement humide, je commencois par le 
secher avec du papier a filtrer, puis je le -chauffois 
de maniére a vaporiser une partie de PFeau,' quil 
pouvoit encore contenir, et au moyen d'un soufflet, 
auquel j'avois ajusté un tube de verre, je portois 
dans son interieur un courant d'air, pour en expulser 
la vapeur. Ces derniers operations etant repéleds 
plusieurs fois sur le ballon & Ile tube, Pun et Vautre 
se trouvoient parfaitement sec's.” 


”+) (p. a. st. pag. 160). ”En ouvrant alors le robinet, il 
entre dans le ballon un volume d'eau, qui, ramené 
au niveau (?), est precisement egal å celui du gaz, 
qui en etoit expulsé par la chaleur.. Le robinet 
fermé, je retire le ballon; je seche avec soin sa sur- 
fau exterieure, & je le pese dans cet etat; je le pese 
ensuite plein d'eau et vide, en 'notant les resultats de 
chaque pesée. Avec ces donnges, jar la capacité 
du ballon, en retranchant le poids du ballon vide de 
celui du ballon plein d'eau, et le volume de PFeau 
representant le volume de Pair expulsé du ballon 
par la chaleur, en retranchant encore 'le poids du 
ballon vide de celui du ballon contenant cette eau. 
Il sera done trés facile, de determiner le rapport du 
volume primitif au volume dilaté.” 


153 


Den fråga, som här genast framställer sig, 
är huruvida luften på nu anförda sätt verkligen 
kunde blifva fullkomligt torr? — Att intet vatten 
i liqvid form kunde härefter finnas uti ballongen 
är tydligt; men det är å andra sidan deremot 
också lika klart, att all den fuktighet, som den 
med pusten inprässade luften innehöll, nödvän- 
digt måste medfölja denna inuti ballongen. Det är 
väl sant, att, då denne var upphettad, ej all den 
vattenånga, som medfördes af luften, kunde qvar- 
stadna i ballongen; men, om man äfven antager, 
att denne varit 1002 varm, och att både luft och 
vattenånga blifvit upphettade till 100, så måste 
ovilkorligen, om man antager Gavy-Lussac's dila- 
tationscoéfficient, 123? eller ungefär 3 af den in- 
blåsta vattenångan qvarblifva.  Utaf sjelfva :be- 
skrifningen å försöken upplyses emedlertid (I. 'e. 
pag. 159), att, då ballongen stod uti vattenbadet, 
som successift uppvärmdes, kranen uppvreds och 
tillvreds i början under hvarje experiment flere 
gånger, för att småningom under uppvärmningen 
utsläppa luften, men lerönader, då vattnet hunnit 
blifva 40? varmt, sedermera förtsent öppen, tills 
vattnet kokade.  Härutaf följer tydligen, att luf- 
ten i ballongen vid början af hvarje försök varit 
åtminstone kallare än 40?, att den således inne- 
hållit vida mer än 3 utaf vattenångan i rummet. 
Detta skulle dock ej inverkat det minsta på re- 
sultatet, om Gay-Lussac blott verkställt afkyl- 
ningen : till en värmegrad, lika stor eller större 
än den, vid hvilken den instängda ångan bör- 
jade att kondenseras; men då nu i sjelfva ver- 
ket han afkylde ballongen ända till 09, blef på- 
 tagligen en del af ångan redueerad till liqvi- 
| dum, och alltså elasticiteten inuti ballongen mera 
förminskad, än den skulle, om luften varit full- 


154 


komligt torr; blifvit vill följe saf- blotta afkylnin- 
gen. Volumen ' vid 0? blef härigenom för liten 
relativt till volumen vid 1002, och således dilata- 
tionen befunnen för stor. 


Följande enkla beräkning visar, huru beskaf- 
fadt fuktighetstillstånd man bebhöfver förutsätta hos 
luften vid Gay-Lussac's experiment, i fall luften 
i ballongen varit, innan kranen igenvreds, afkyld 
vill rummels temperatur, för att förklara skillna- 
den mellan 0,375 och 0,365. 

Om temperaturen i rummet varit =+15?,0, 
och man antager, att luften verkligen utvidgar sig 
om blott 0,365 från 0? till 1002, så blifver, om, 
sedan luften antagit det kokande vattnets tempe- 
ralur, atmosferens pression var =70""4,0, elastici- 
teten hos den instängda luften vid 09, när dila- 
talionen apparent utföll=0,375, följaktligen: 

76,000 


SE DIGG vag 
1.375 4 


Men, om vi förutsätta, att luften innehöll 
fuktighet, så var denna elasticitet 55””,273 = sum- 
man af luftens och vattengasens vid 07, och så- 
ledes, då denne 'seduares spänstighet vid! 0? är 
=0",506, luftens=55”",273—0"",506=54"",767. 
Upphettad till 100? bekommer, under antagande 
af dilatationen 0,365, denna luft en: elasticitet— 
54,767.1,365=74"",757 och fyllnaden i 76””,000 
eller 177,243 skulle alltså hafva förorsakats af 
vattenånga. Vid + 15?,o måste dennes spänstig- 
het hafva varit: 


1+0,00365.19 
1300 


byilket, då maximum af elasticilet för + 152 är 


EST fr AST =0"",960. 


1593 


TA gifver -- eller 74,3. proc:l såsom 
; nä 


mål på foktighetsgraden i experiment-rummet, d. 
Vv. s. man måste antaga, att luften varit vid +153? 
ungefär Så mättad med fuktighet. Ett sådant för- 
hållande är väl ej heller dn uli ett Labo- 
ratorium , eller uti ett rum, der vattenkokappara- 
ter äro 1: verksamhet, och man 'behöfver natur- 
ligtvis förutsätta relativa graden af fuktighet ännu 
mindre, om händelsevis rummets temperatur va- 
rit högre än +152?. 

. Utan alt lägga någon stor vigt på denna helt 
och hållet hypotetiska beräkning, synes mig dock, 
att det, som jag förut 1 allmänhet anförde röran- 
de La ESR kan, ålminstone till en huf- 
Sgt del, FOGLIGEN hvarföre GAY-LuUussac 
erhållit ett för stort Värde å dilatatlionen. Emed- 
lertid måste jag medgifva, att, i fall rummets 
temperablur endast varit några få grader öfver frys- 
punkten, denna förklaring ej blifver tillräcklig. 
Några andra ömständigheter , såsom, att PArONe 
ek ej blef obser vårad vid vattnets kokning "), 
(hvilket kunnat förorsaka fel ej blott derigenom, 
att den grad, till hvilken luften var upphettad , 
blef oriktigt uppskattad, utan äfven derigenom, 
att en pr 28hölisskilnad hos atmosferen möjligtvis 
kunnat ägt rum under experimentet), och att kor- 
rellaönånr för glasets utvidgning ej med ett ord 


2" (I e pag. 165). ”Quoique les différences entre 'ces 
resultats (utaf 6: försök öfver luftens utvidgning, hvil- 
kal gåfvo: 0,3740; 0 37613 3 0,37443 0,3755; (0) 374BE 
0, FA ne sena pas tres considérables  j je crois, que 
jeusse pu les rendre plus petiles, si jeusse pu tenir 
compte de FPetat du barometre au moment de Pebulli- 
tion de Veau.” 


156 


omnämnes (hvilket äfven gaf GirsErtT och SorpsEr 
skäl, att misstänka densamma vara förbisedd), o 

s. v., kunna, då, hvad specielt den: andra Hölkäns 
digheten borda dilatationen härigenom skulle 
blifva tvertom ökad, ej redogöra för differensen 
mellan 0,375 och 0,365. 


På föregående sätt blefvo anställda 16 expe- 
rimenter, mnemligen 6 med luften, 3 med syr- 
gasen, 5 med qväfgasen och 2 med vätgasen, 
invilka alla fyra gaser visade sig äga samma dila- 
tdlionstodelisien tr 


Utom dessa försök har Gay-Lussac, enligt 
hvad LA PråceE (Mecanique Celeste. Tom. IV, pag. 
270) anför, och efter en annan metod, som blif- 
vit af Bror (p. a. st.) beskrifven, företagit 25 andra 
försök med atmosferiska luften, hvarvid, sedan, 
efter hvad uttryckligen omnämnes, alla korrek- 
Loner, så väl i afseende på barometer, som glas- 
utvidgning, o. s. v. blifvit anbragte, dilatationen 


äfvenledes utföll = 0,3759. 


Gayr-Lussac begagnade härvid precist samma 
metod som Luz. Han nyttjade en glaskula, 
försedd med ett långt rör, hvars volum var un- 
gefär bälften af kulans. Sedan denne och röret 
voro fyllda med qvicksilfver, utkokades detta till 
förjagande af all fuktighet. Den öppna rörändan 
sattes nu i förening med ett vidare rör, innehål- 
lande chlorcalcium, och genom en fin jerntråds 
införande i det förra röret, då det hölls vertikalt 
med kulan uppåt, uttogs qvicksilfver, och tillträ- 
de skaffades för den torkade luften, att fylla ku- 
lan, hvarefter slutiigen i röret endast qvarlemna- 
des' en liten qvicksilfverpelare, som åtskilde den 
inre: luften från den yttre, och som sedan vid 
experimentet tjenade såsom index. Genom inväg- 


157 


ning af qvicksilfver hade röret förut blifvit upp- 
deladt i lika volumer, hvilka utgjorde - bestämda 
delar af kulans volum.  GAr-Lussac observerade 
nu, då röret låg 'horisontelt uti en reservoir, der- 
uti vattnet kunde kokas, först vid hvilket gradtal 
imdex stadnade, då vattnets temperatur var = 0, 
och sedermera, då denna höjdes till 100? eller den 
mot barometerhöjden svarande : kokningsvärmen. 
Röret gick härvid genom en på sidan af reservoi- 
ren sittande kork, och kunde införas och : utdra- 
gas, så att vid observationen index: alltid blef vid 
den yttre kanten af korken. 

Mot detta experimentella förfarande, dervid 
luften, såsom det synes, blifvit fullkomligt -tor- 
kad, och för öfrigt de vederbörliga korrektioner- 
ne, enligt uppgift, anbragte, kan jag ej inse, att 
något annat inkast kan göras, än det i afseende 
å friktionen mellan qvicksilfverpelaren och rörets 
väggar. Detta inkast kan deremot alldeles icke 1e- 
da till orsaken, hvarföre Gay-Lussac erhållit ett 
större 'dilatationsvärde än jag, utan rörer endast 
möjligheten , alt uppnå en stor precision genom 
på detta sätt anställda experimenter. Jag har 
nemligen äfven gjort några NR på detta vis, 
men härvid blifvit öfvertygad att index aldrig 
flyttat. sig annorlunda än genom stora hopp, ofta 
af betydlig längd, och kan ej förstå, huru någon 
stor noggranhet 1 resultatet härigenom vinnes. Att 
Gay-Lussac äfven mött denna svårighet, synes af 
följande ställe uti Lecons de Pbysique de la Fa- 
culte des Sciences de Paris, Premiégre Partie, pro- 
fessee par M. Gavr-Lussac, Paris 1828, pag- 308: 
EYE encore une petite attention a avoir: en 
raison de Padherence du mercure au verre, Je 
mercure ne chemine que par saute, et il se trouve 
toujours un peu: en arriere du point, oå il devroit 


158 


etre, s'il cheminoit librement, de'sotté, quwon est 
exposé å commettre une petite erreur 3; mais on 
Fevite: en tapant 'legerement sur le tube. Au 
moyen des éntlndetikt que le mercure eprouve, 
il vient constamment å sa veritable place.” > Att 
genom knackning på röret,  qvicksilfverkolonnen 
ketl flytta sig ett vederbörligt stycke, will jag väl 
ej bestrida, ehuru jag: ej. har kunnat finna det; 
men besynnerligt synes det, att det kunnat in- 
träffa noggrant med en så lång kolonn, som den 
GaAv-Lussac använde, nemligen af 2 centimelers 
eller 3 decimaltums längd, i synnerhet då: röret 
gick vattentätt genom en fastsiltande kork; och 
index borde hållas vid ändan af korken. ER 
lertid, då friktionen verkade så väl, när mdex 
stod vid o?, som då den stod vid 100?, gäller 
denna anmärkning, såsom ofvan nämdes, endast 
resultatets säkerhet i allmänhet, utan att på något 
sätt tillkännagifva det verkliga skälet till skillna- 
den mellan GaAvy-Lussac's och mitt resultat. 

Efter dessa anmärkningar öfvergår jag nu till 
sjelfva beskrifningen utaf den af mig begagnade 
tillställningen vid försöken, och sedermera till 
dessas detaljerade anförande. 

Man kan i allmänhet anställa en undersök- 
ning öfver luftens utvidgning på tvenne sätt, nem- 
ligen antingen så, att man låter kall luft bviden 
sig och märer volumsförstoringen, eller alt man 
låter varm luft afkyla sig, och mäter: volumisföre 
minskningen. Utaf dessa har jag valt det sednå- 
re, såsom det säkraste, emedan det ej är under- 
kastadt andra korrektioner, än som kunna med 
ganska stor säkerhet bestämmas. 

Jag har härvid, med undantag af tvenne ex- 
perimenter, nyttjat glaskulor, som, inrymmande 
ungefär 150 å 200 -grammer qvicksilfver, voro. 


1539 


försedde med:ett rör af kapillär kaliber. > För tork- 
ningen: af luften i dessa kulor, blef spetsen af deras 
tÖr ”- (Tab. IV Fig. 1) infördt genom korken .D; 


som lufttält tilltäppte ena ändan af en stor cy- 


linder ED, fylld med chlorealeium , och jag lät 


nu antingen kulan starkt upphettas 1 lågan af. en 
spritlanipa, och: härefter afkylas, samt repeterade 
detta 50 å 60 gånger, eller satte jag cylimderns 
ända £ 1 företa med luftpumpen, medelst. ett 
blyrör; hvarefter luften successivt utpumpades och 
insläpptes ett nära Ika stort antal gånger. Mel- 
lan dessa begge torkningssätt kunde jag ej: finna 
någon skillnad; utan Nisa sig det ena lika till- 
förlitligt, som det andra. und chlorealeium be- 
träffar), blef det beredt utaf. den: från chemiska 


Fabriken 1 Schönebeck införskrifna ceristalliserade 


vattenhaltiga föreningen, derigenom, att, sedan 
vattnet var bortjagadt, massan. genom glödgning 
bragtes i flytande form, hvarefter den uthälldes 
på en meta llplåt, och, så fort den hunnit stelna, 
genast, ännu | nästan rödglödgande, sönderslogs 
och inlades:i flaskor: med inslipad: propp: 

Sedan kulan sålunda blifvit torkad;; infördes 
den, under det att rörspetsen ännu vår + förening 
med cylindern ED, uti kokapparaten AB; hvil- 
kens öfre del, på sätt, som jag uti min Afhand- 
ling om Is elnetebkdnsmultinnen (Kongl. » Ve- 
tensk.;Acad. Handl. 1834, pag. 377) beskrifvit, 
bestod af tvenne : koncentriska cylindrar, mellan 
hvilka ' vattenångan kunde: utgå. : Röret be blef 
härvid fastklämdt 1 den af tvenne: delar beståen- 
de korken mn, så att kulan kom att sitta uti vat- 
tenångan, och ett hål blef, för luftens fria  ut- 
gång, gjordt å den kork £; som tillslöt cylindern 
ED. Först då vattnet kokat i å en hel timme, 
borttogs cylinderw ED; hvarefter, sedan koknin- 


160 


gen ännu fått fortfara omkring 10 minuter, rör- 
spetsen tillblåstes, och barometerhöjden i samma 
ögonblick annoterades. ; 

Kulan blef nu vägd, hvarvid, likasom vid 
alla vägningar, då vigten ej betydligt 'öfversteg 
200 grammer, jag betjenade mig utaf en af Hr 
Löjtnant Mekanikus LitTmAnN åt mig förfärdigad 
våg, "på hvilken vigten kan med nästan full sä- 
kerhet bestämmas ända till 5 milligramm. 

Kulans rör träddes nu genom botten på me- 
tallskålen abc (Fig. 2), fastskrufvades i armen CD 
å ställningen ZB och nedsänktes uti qvicksilfver- 
vannan EFAHG, hvarefter spetsen afbröts. På det 
att den vederbörliga qvantiteten qvicksilfver måtte 
upprässas 1: kulan, lemnades apparaten ostörd i 
flere timmar, vanligtvis under hela natten, ebu- 
ruväl jag öfvertygade mig, att äfven vid rören 
med den finaste kalibern, ej mer än högst I tim- 
me erfordrades för uppstigandet af allt qvicksilf- 
ver, som kunde inkomma. Snö lades sedermera 
på metallskålen abc, och kulan omgafs dermed 
på alla sidor, och i den mån snön undansmiälte, 
hvarvid vattnet afflöt genom röret ef, lades ny i 
dess ställe. Under åtminstone tvenne timmar blef 
härigenom luften i kulan bibehållen vid 09. Då 
jag alltså var förvissad, att allt qvicksilfver, som 
vid 0? kunde inprässas i kulan, också verkligen 
blifvit det, tilltäppte jag den fina rörspetsen me- 
delst en uti en liten jernslef hopsmäldt  bland- 
ning af vax och terpentin, och observerade genast 
barometerhöjden. Snön borttogs nu varsamt, och 
mätningen af höjdskillnaden mellan qvicksilfret i 
vannan och i kulan företogs. Härtill använde jag 
en mätningsapparat KRML, som jag lät förfärdi- 
ga hos Instrumentmakaren Backman i Upsala, och 
som i det hela beror på samma princip, som höj- 

dens 


161 


dens bestämmande vid Förtins barometrar. Ge- 
nom skrufven IVP blef hylsan !m mikrometriskt 
förd utåt den vertikalt, medelst skrufvarne å ställ- 
ningen ML, injusterade stången RM, och med 
Hölsatnma fördes äfven den säd Im fastlödda ar- 
men on, samt således både den cylindriska rin- 
gen gh och skvufven KS. Ringen gA nedsänktes 
nu omkring kulan, så, att dess undre horisontella 
kant kom noga i det plan, som tangerade qvick- 
silfverytan i den sednare, hvarefter skrufven KS 
så rördes, att dess Fr S vidrörde ytan 1 van- 
nan. Det är tydligt, att höjdskillnaden mellan 
qvicksilfret 1 kulan och i vannan blir densamma, 
som den mellan ringens gå nedre kant och spet- 
sen S. Denna skillnad Fäter uppmättes genom 
tvenne mot hvarandra vinkelrätt lagda graderade 
linialer. 

Vaxet, hvarmed spetsen var tilltäppt, bort- 
brändes nu, och kulan med det inprässade qvick- 
silfret vägdes. Sedermera böjdes rörändan så, att 
den kunde neddoppas uti en kopp med qvicksilf- 
ver, hvarefter kulan successivt fylldes, och slutli- 
gen all luft genom qvicksilfrets sorgfälliga utkok- 
ning utjagades. Efter afsvalning mnedsattes kulan 
i snö, för att blifva fullkomligt fylld vid o?. Då 
ej mera qvicksilfver imgick, näve lätt syntes, 
emedan det 1 detta fall qvarsatt i yltersta rör- 
spetsen, sattes under denna en liten tom kopp 
till upptagande af det utrinnande qvieksilfret, och 
kulan förflyttades uti kokapparaten. Det mellan 
0? och 'kokningstemperaturen utrunna qvicksilfret 
vägdes, och då denna vigt lades till vigten af det 
i kulan qvarblifne qvicksilfret, pl vigten af 
allt det, som fyllde :kulan vid 0?. Utaf den för- 
sta och sista af dessa vigter, låter glasets indivi- 
duella utvidgning med lätthet. beräkna Sig. i: ss 


K. V. Aead. Handl. 1837. II 


102 


På föregående sitt hafva de tlesta försöken 
blifvit anställda. I början gjorde jag dock trenne 
försök — 1 det följande betecknade med (4) —, 
hvarvid luften ej afkyldes till vo”, utan endast till 
rummets temperatur. Detta skedde derigenom, 
att röret mn (Fig. 3) fördes igenom en noga plan- 
slipad kopparskifva EF, på hvilken ställdes en å 
båda ändarne öppen, och å den undra kanten äf- 
ven noga planslipad glascylinder ADCB, som, 
efter litet mellanlagdt smält kautschuck, slöt fullt 
vattentält till skifvan. Spetsen af röret nedsattes, 
såsom vid de andra experimenterne, 1 qvicksilf- 
vervannan, och vatten af samma lemperatur, som 
rummets, inhälldes uti cylindern, för att medde- 
la åt luften i kulan en någorlunda säker tempe- 
ratur, som, 1 anseende till vattenqvantitetens mängd, 
ej borde annat än långsamt ändra sig. Denna 
temperatur annoterades såsom varande densamma, 
som den inneslutne luftens. 

Vid de med (C) betecknade experimenterne 
begagnades stora cylindrar, inrymmande omkring 
1200 grammer qvicksilfver, och luften torkades i 
dessa medelst luftpumpen, mellan hvilken och cy- 
lindern var anbragt ett vidt rör, innehållande 
chlorcalcium. För luftens upphettning till vatt- 
nets kokningstemperatur använde jag en särskilt 
aflång kokapparat med dubbla väggar ofvantill, 
mellan hvilka vattenångan utgick, och deruti cy- 
lindern kunde inläggas horisontelt, samt på alla 
sidor omgifvas af vattenånga. Vid luftens afkyl- 
ning till o? var en tillställning dessutom gjord, 
för att hindra den snö, som omgaf den höga cy- 
lindern, att trycka på metallskålen abc (Fig. 2), 
nemligen så, alt öfver denne, men helt nära in- 
till, sattes en vidare, vid botten genomskuren, me- 


tallskål, hvilande på trenne, af ställningen ACB 


1603 


oberoende, stytser. Tyngden af snön kom såle- 
des hufvudsakligast, att hvila på denna sednare 
skål. 

Efter denna korta redogörelse för experimen- 
tella tillställningen, följa nu sjelfva de direkta ob- 
servationerna, sedermera deras beräkningssätt och 
slutligen resultaterna. 


A) Experimenterna, då luften ej afkyldes 
| till o?. j 
N:o 1. Kulan stod i kokapparaten, då ba- 
rometerns höjd="76"",607 vid+18?,3. Kulans vigt 
efter igenblåsningen=458,1559. Dess spets  till- 
täpptes under qvicksilfver, då barometern=76,937 
vid + 14,0, och temperaturen hos det kulan om- 
gifvande vattnet=+10?,8 samt qvicksilfverpelarens 
höjd=4",42. Vigten af kulan och det upprässade 
qvicksilfret befanns=42$,5633. 
Sedan kulan blifvit fylld med qvicksilfver och 
utkokad, nedsattes den i snö till dess fyllande 
vid 0”, och sedermera uti kokapparaten, då ba- 


rometern=76"",637 vid +18?,0. 
Vigt af utrunnet qvicksilfver fr. 0? t. kokn.-temperat:n= 37,0725. 
Vigt af kulan och det, eft. kokn. qvarstadn. qvicksilfret=19929,5093. 


Alltså vigt af kulan + qvicksilfver vid 02—202",5848. 


N:o 2. Kulan i kokapparaten, då barome- 
tern=78"”",192 vid + 17,3. Vigt efter igenblås- 
ning=3",8998. Spetsen tilltäppt, då barometern 
| =78,932 vid+15?,4, vattnets temperatur=+12?,8, 
och qvicksilfverkolounens höjd = 4"”,27. — Vigt af 
kulan + upprässadt qvicksilfver=38,5058. Kulan, 
fylld vid 0?, stod i kokapparaten, då barometern 
=77,902 vid + 169?,0. 


164 
Vigt af mell. 0? och ångtemperat. utrunnet qvicksilfver=' 22,8270. 
Vigt af kulan + qvarstadnadt qvicksilfver ——. . - = 182,6528. 
Alltså vigt af kulan + qvicksilfyer vid 02=185",4798. 

N:o 3. Kulan i kokapparaten, då barome- 
tern=78"",147 vid + 18,2. Vigt efter igenblås- | 
ning=4",2033. Spetsen tilltäppt, då barometern 
=77-432 vid + 17,0, vallnets temperatur=13?,6 
och kolonnens höjd=4",60. Vigt af kulan + upp- 
prässadt qvicksilfver= =32",0282. Kulan, fylld vid 
0?, stod i kokapparaten, då baroriötoRdt 77,432 
vid + 182,3. 

Vigt af mell. 0? och ångtemperat. utrunnet qvicksilfver= 255434. | 
Vigt af kulan + qvarstadnadt qvicksilfver . . . = 165,3145. 
Alllså vigt af kulan + qvicksilfver vid 02=467,8579. 
B) Experimenterna, då luften afkyldes 
ända till o?. 

N:o 7. Kulan i kokapparaten, då barome- 
tern=70",727 vid + 14?,3. Vigt efter igenblås- | 
ning=3",1440. Spetsen tilltäppt, då barometern | 
=74,477 vid + 14,8 och qvicksilfverpelarens höjd | 
=3".93. Vigt af kulan + upprässadt qvicksilfver | 
=36",6922. Kulan, fylld vid o?, vägde= 169,8331. 

N:o 2. Kulan i kokapparaten, då barome- / 
tern=767",562 vid + 149,5. Vigt efter igenblås- | 
ning=2",9675. Spetsen tilitäppt, då barometern 
=77:792 vid + 152,0 och pelarens höjd= 37,81. 
Vigt af kulan + upprässadt qvicksilfver=44",5892. | 
Kulan, fylld vid 0?, stod i kokapparaten, då ba- 
rometern=77>452 vid + 162,0. 

Vigt af mell. 0? och ångtemperat. utrunnet dracks 28 6339. 
Vigt af kulan + qvarstadnadt qvicksilfver . .« = 173,6768. 


Alltså vigt af kulan + qvicksilfver vid 09—1762,3107. 


163 


Då beräkningen visade, alt denna glaskula 
hade en annan dilatation, än den vanligtvis för 
kaliglaset erhållne, repeterades dilatationsförsöket. 

Kulan, å. nyo fylld, stod i kokapparaten, då 
barometern=706"",317 vid + 169,3. 

Vigt af mell. 0? och ångtemperat. utrunnet qvicksilfver= 25,6232. 
Vigt af kulan + qvarstadnadt qvicksilfver . . = 173,6845. 


Alltså vigt af kulan + qvicksilfver vid 02=176",3077. 


N:o 3. Försöket, gjordt af Herr Notarien 
WALLMARK. 

Kulan i kokapparaten, då barometern =75"",94>2 
md + 17267 - Vigt efter igenblåsning=4",2520. 
Spetsen tilltäppt, då barometern=706,197 vid+16?;9 
och kolonnens höjd=4"”,69. Vigt af kulan + upp- 
prässadt qvicksiliver=44",3359. Kulan, fylld vid 
0”, vägde=187",7483. 


N:o 4. Vid detta försök använde jag en an- 
nan kokapparat al jernbleck, deruti kulan kom att 
stå helt och hållet uti sjelfva det kokande vatt- 
net, och endast en del af röret i ångan. Ända- 
målet var, att bärigenom förekomma det inkast, 
som skulle möjligtvis kunna göras i afseende å 
temperaturen hos ångan, nemligen, att denne ej 
ägde den mot barometerhöjden svarande tempe- 
raturen, hvarom jag likvist mångfaldiga gånger 
öfvertygat mig vid de af mig nyttjade kokappara- 
ter med dubbla cylindrar, genom hvilkas mellan- 
rum ångan endast kan utkomma i atmosferen. 

Kulan stod i det kokande vattnet, då baro- 
metern=77"",452 vid + 169,0. Vigt efter igen- 
blåsning=3",0722. Spetsen tlltäppt, då barome- 
tern=76,102 vid + 14,0, och kolonnens höjd= 
37,50. Vigt af kulan + upprässadt qvicksilfver 


166 


= 30" 6726. Kulan, fylld vid o?, stod i kokap- 
Pöratend då barometern=76, 147 vid + 159,0. 

Vigt af mell. 0? och ångtemperat. utrunnet qvicksilfyer= 25,3801. 
Vigt af kulan + qvarstadnadt qvicksilfyer . . . = 154,9281. 


Alltså vigt af kulan + qvicksilfver vid 09=—1579,3082. 


N:o 35. Försöket, anstäldt af Herr Professor 
SEFSTRÖM. 

Kulan i kokapparaten, då barometern=78””,197 
vid + 159,1.  Vigt efter igenblåsning = 35,1621. 
Spetsen tilltäppt, då barometern=77:;947 vid + 
149,3 och kolonnens höjd=3",81. Vigt af kulan 
+ uppstigit qvicksilfver=42",8607. Kulan, fylld 
vid o”, vägde =177",8483. 


N:o 6. Kulan uti kokapparaten, då barome- 
UR 662 vid + 19,7. Vigt efter igenblås- 
ning=3",7433. Spetsen tilltäppt, då barometern 
fond vid + 179,2 och kolonnens höjd=3"",81. 
Vigt af kulan + Dp tässAdr qvicksilfver=46",3074. 
Kulm. fylld vid o?, stod uti kokapparaten, då 
barometer Map vid + 182,3 
Vigt af mell. 0? och ångtemperat. utrunnet qvicksilfver== 25.8963. 
Vigt af kulan + qvarstadnadt qvicksilfver . . . = 188,3120. 

Alltså vigt af kulan + qvicksilfver vid 02—1919,2083. 


Vid detta försök kom en liten qvicksilfver- 
droppe bort, då vaxet, som tilltäppt röret, skulle 
bortbrännas. Den tycktes väl vara ganska obe- 
tydlig, men kunde dock hafva förorsakat den lilla 
minskning i resultat, som detta experiment 2 sifver 
1 jemförelse med de öfriga. 


N:o 7. Kulan uti kokapparaten, då barome- 
tern=76"",652 vid + 15,4. Vigt efter igenblås- 
ning=5",3587. Spetsen tilltäppt, då barometern 


107 


=76,432 vid + 119,7 och kolonnens höjd = 1120. 
Vigt af kulan + upprässadt qvicksilfver=31",9413. 
Kulan, fylld vid 09, vägde=204"5,6686 

I anseende till den med flit valda betydliga 
längden af röret, kom kulan att stå nedulti valt- 
net, och blott röret i ångan. 

N:o 8. Kulan uti kokapparaten, då barome- 
tern=75"",967 vid + 13,7  Vigt efter igenblås- 
ning=5",3881. Spetsen tilltäppt, då barometern 
=76,297 vid + :4?,0 ocn kolonnens höjd= 16,65. 
Vigt af kulan + upprässadt qvicksilfver=17,5360. 
Kulan, fylld vid 0?, stod 1 kokapparaten, då ba- 
rometern =76,157 vid + 14”,9. 

Vigt af mell. 0? och ångtemperat. utrunnet qvicksilfyer= 22,9531. 
Vigt af kulan + qvarstadnadt qvicksilfver . . = 193,5337. 
Alltså vigt af kulan + qvicksilfver vid 09=196",4918. 

Då deuna kula ägde ett ännu längre rör, blef 
naturligtvis kulan äfven härvid stående helt och 
hållet uti det kokande vattnet. 

N:o 9. Försöket, anstäldt af Herr Magister 
SILJESTRÖM. 

Kulan uti kokapparaten, då barometern = 
75”".945 vid +9?,8. Vigt efter igenblåsning= 
47,0795. Spetsen tilltäppt, då baromelern=75,917 
vid + 129,7 och kolonnens höjd=35",25. 'Vigt af 
kulan + upprässadt qvicksilfver=41";9544. Ku- 
lan, fylld vid 09, vägde=188",5667. 

N:o 320. Försöket, ifvenledes af Herr Magi- 
ster SILJESTRÖM. 

Kulan i kokapparaten, då barometern=75""",517 
vid + 179,7.  Vigt efter ISER EES San 
Spetsen ulltäppt, då barometern=76,265 vid -+ 


cm 


108 


149,8 och kolonnens höjd=3"",83. Vigt af kulan - 
+ upprässadt qvicksilfver=45",7652. Kulan, fylld 


vid 0?, vägde=183",4621. 


C) Experimenterna med cylindrar, dervid 
luften äfven afkyldes till o?. 

N:o 1. Herr Professoren, Doctor J. SvAn- 
BERG hade den godheten, att, på min begäran, 
öfvervara delta experiment. 

Cylindern stod uti den särskilt för den- 
samma inrättade kokapparaten, då barometern= 
77007 vid + 16?,9. Vigt efter igenblåsning= 
43”,5736. Spetsen tilltäppt, då barometern=77,007 


vid + 15?,7 och kolonnens höjd=7"7,80. Vigt af | 


cylindern + upprässadt qvicksilfver = 255",9600. 
Cylindern, fylld vid 09, vägde=1202",4760. 


N:o 2. Cylindern uti kokapparaten, då ba- 
rometern=76"",547 vid + 17?,t. Vigt efter igen- 
blåsning = 47",2131. Spetsen ulltäppt, då baro- 
metern=75,682 vid + 159,4 och kolonnens höjd 
=7"";920. Vigt af cylindern + upprässadt qvick- 
silfver=2525,5100.  Cylindern, fylld vid 0?, väg- 
de=1244",2050. | 


Härvid måste anmärkas, att, ehuru qvicksilf- 
ret uti ingendera af dessa båda cylindrar kunde 
utkokas, emedan röret var för fint, luftblåsor lik- 
väl endast visade sig uti denna sednare cylinder 
N:o 2, sedan den blifvit fylld vid o?, och att 
dessa blåsor, ehuru mycket små, dock voro ganska 
många. Vigten af cylindern + qvicksilfver vid of? 
är således något för liten. 


| 
| 


160 


D) Experimenterna med kulor, uti hvilka 
— luften ej torkades. Afkylning äfven 
verkställd till o?. 

N:o 7. Kulan, som ej torkades medelst chlor- 
calcium, stod uti kokapparaten, då barometern= 
757382 vid+16,0. Vigt efter igenblåsning= 
553175. Spetsen tilltäppt, då barometern=75,257 
vid + 15,4 och kolonnens höjd=4"",21. Vigt af 
kulan + upprässadt qvicksillver=43",7585. Ku- 
lan, fylld vid 0?, stod i kokapparaten, då baro- 
metern=75"",317 vid + 132,3. 

Vigt af mell. 0? och ångtemperat. utrunnet qvicksilfyer= 25.5633. 
Vigt af kulan + qvarstadnadt qvicksilfver . so. = 169,2285. 
Alltså vigt af kulan + qvicksilfver vid 02—171",7924. 

N:o 2. Kulan, som likaledes ej uttorkades, 
stod uti kokapparaten, då barometern=76"",162 
vid + 14?,4.  Vigt efter igenblåsning = 2",8788. 
Spetsen ulltäppt, då barometern =76,392 vid + 
132,9 och kolonnens höjd=4"",325. Vigt af kulan 
+ uppstigit qvicksilfver=36",0265. Kulan, fylld 
vid 02, stod uti kokapparaten, då barometern= 
26,667 vid + 15?,r. 

Vigt af mell. 0? och ångtemperat. utrunnet qvicksilfyer= 25,4565. 
Vigt af kulan -+ qvarstadnadt qvicksilfver . :. . = 139,9948. 
Alltså vigt af kulan + qvicksilfyer vid 09—=1425,1543. 

Samma N:o 2. Kulan, sedan den blifvit 
med chlorcalcium uttorkad, stod i kokapparaten, 
då barometern=76"",642 vid + 14,5. Vigt efter 
igenblåsning= 2,5544. Spetsen tilltäppt, då ba- 
rometern=76,357 vid+ 129,5 och kolonnens böjd 
=3,723. Vigt af kulan + uppstigit qvicksilfver 
=34",0077. Vigt af kulan, fylld vid o?, densam- 


ma, som 1 föregående experiment. 


170 


E) Experiment, då qvicksilfret, före ex- 
perimentets början, direkte utkokades uti 
den jernvanna, hvari det innehölls. 


Vid alla de föregående experimenterne, hade 
qvicksilfret blifvit uti en särskilt  jernskål upp- 
hettadt till nära kokning, och sedermera, efter 
afkylning till 30? å 40, ihäldt i vannan. För - 
att likväl blifva fullkomligt öfvertygad, att ej nå- - 
gon fuktighet i sjelfva qvicksilfret, medföljande 
detta inuti kulan, kunde vara orsaken till diffe- 
rensen mellan 0,375 och 0,365, utkokade jag di- 
rekte qvicksilfret uti en liten jernvanna, och lät — 
det häruti kallna, så att omöjligen någon fuktig- H 
bet eller luft kunde finnas qvar 1 qvicksilfret. ” 


N:o 1. Kulan uti kokapparaten, då barome- 
tern=77"",497 vid + 20,7. Vigt efter igenblås- id 
ning =2",8917. Spetsen tilltäppt, då barometern - 
=77"",342 vid + 219,3 och kolonnens höjd=4"",40. 
Vigt af kulan + upprässadt qvicksilfver=>23,8643. 
Kulan, fylld vid 0?, vägde=1075,1064. 


Sedan jag nu anfört sjelfva de direkta obser- 
valionerna i detalj, öfvergår jag till det sätt, hvar- 
på de blifvit beräknade. 

Under förutsättande, att vattenångans lempe- 
ratur, vid kokning uuder medelbarometerhöjd el- 
ler 76””,000 vid 0?, kallas 100,00, och att hvarje 
anran temperatur hänföres till en sådan grad, så- 
som enhet, lät kulans volum vid o? vara=7Z, och 
vid temperaturen 7 blifva=7 (1+37), dervid 3 ut- 
trycker glasets medel-dilatationscoéfficient, lät vatt- 
net koka vid temperaturen 7Z', då barometerhöj- 
den, reducerad till o?, är=J/', och lät vidare vo- 


——L— 


= ——t AR 


kil 


171 
4 


lumsenbeten fullkomligt torr luft vid 0? och 76””;00 
väga=a, samt den torra luftens utvidgning för 
hvarje grad vara=a, så är påtagligen vigten af 
all den luft, som kulan, när den sitter i ångba- 
det, innehåller vid spetsens igenblåsning: 


RANE GA 
dir 1+aT' 76,00 


Är vidare, sedan spetsen blifvit afbruten un- 
der qvicksilfver, och en del af detta uappstigit i 
kulan, luftens volum, efter afkylning till £ gra- 
der och då spetsen tilltäpptes medelst vaxbland- 
ningen, =v, atmosferens pression=barometerhöj- 
den H” reducerad till 09, och höjdskillnaderna 
mellan qvicksilfverytorne i kulan och i vannan 
ÅA, så är, då luftmassan är densamma, likaledes: 


1+3t HA 


ge TLA AT 
d 1+2t 76,00 

Genom jemförelse af dessa båda värden fås: 
UC, vf MEG UN MSES 
ESR NE PL SYNEN Men SEN NADDE 
ER DN 6 (ES EN ; 
utur hvilken eqvation a lättligen kan beräknas. 
Har luften blifvit afkyld vid experimentet ända 
till 09, såsom händelsen varit vid alla mina för- 

sök, med undantag af tre, blifver helt enkelt: 


'” 


apel (a nn Eos 
Om för korthetens skull man sätter: 
pa NANRST 
0 TERESE 
blifver i förra fallet: 


n 


192 


och i sednare fallet: 


Då uti värdet af nr ingå värdena af a H, 
H", h och 3, skall jag nu omnämna det sält, 
hvarpå dessa blifvit funna. Hvad qvicksilfver- 
kolonnen A beträffar, är det instrument, hvarmed 
densamma mättes, redan i det föregående beskrif- 
vet. Barometerhöjderne, som aflästes å en nog- 
grann Siphon-Barometer af BuntEn 1 Paris, äro 
reducerade till o?, medelst formeln: 

” H 

— 1+0,000162128.t 

deruti H är den vid t2 observerade barometer- 
höjden, och H' det till 0? reducerade värdet. Uti 
min korta uppsats öfver luftdilatationen 1 PocGENn- 
porFF's Annalen der Physik (1837, Band. XLI. 
Stuck 2, pag. 271) hade jag, vid barometerhöj- 
dens reduktion ull 0”, ej gjort afseende å mes- 
singsskalans dilatation, och detta af den orsak, att 
det ej äger något märkbart inflytande på det slut- 
ligen beräknade värdet af luftutvidgningen, eme- 
dan korrektionen ingår i både täljare och näm- 
nare utaf värdet å n. För att likväl ej lemna 
något oafsedt, som skulle, i mer eller mindre 
mån, kunna anses uraktlåtet, må jag härå i den- 
na afhandling fästa afseende, och härvid begagna 
den utaf Herr Professoren, Doctor SvaAngErG och 
mig funna dilatationscoéfficienten för messing = 
0,000018052, samt för qvicksilfret af coöfficienten 
0,000180180, hvarigenom korrigerade värdet:skulle 
blifva: 


179 


140,000018052.t 
VANOR GR 2 


1+0,000180180.t 
hvilket, med nödig approximation, är identiskt 
med det ofvan anförda. 


rupee 
Hvad qvoten -- vidkommer, erhålles den 
Vv 


lätt, om luften blifvit afkyld tll 09, genom vig- 
ten af det qvicksilfver, som fyllde kulan vid 02, 
och vigten af det, som blef upprässadt i kulan, 
efter spetsens afbrytande i vannan, och luftens 
afkylning till 09; emedan, om den förra=P och 
den sednare=p, tydligen: 


v Pp 
> Huru jag förfarit, då vid de tre första för- 
söken luften ej afkyldes till 09, skall jag nedan- 
före vid dessas beräkning särskilt anföra. 


Hvad 3 eller glasets dilatationscoéfficient be- 
träffar, har denne blifvit beräknad på följande 
sätt. Om vigten af det mellan 0? och ångtem- 
peraturen 7 utflutna qvicksilfret =7', och vigten 
af det, som skulle utrunnit mellan o? och 1002,00 
vore=77, så är: 

, 100 
Fä==tbi ne . 
T 

Är vidare qvicksilfrets absoluta utvidgning 
mellan 0? och 1009 =A, samt 1003=7Y, så är 
qvicksilfrets volum vid 1009 =/(1+4), och ku- 
lans =/(1+3'), hvaraf följer, att det qvicksilfver, 
som utrunnit, äger vid 100! en volum = P(A-—3'). 
Om således volums-enheten qvicksilfver vid o? vä- 
ger = bh, och vid 1009 = h', samt följaktligen P= 
bV=b7Va+0), så erhåller man: | 


74 


lea 
I+4A 
och: 
vä b'. V. (A4—3') 
NER 
ESS 2, Vg 


hvarutaf slulligen fås glasets absoluta dilatation 
mellan 02 och 1002: 


; T 
3 FSS 


Qvicksilfrets absoluta utvidgning eller A må- 
ste härvid förulsätlas såsom bekant, och detta 
kan man med full säkerhet anse den vara genom 
DuronG's och Petit's häröfver anställda mästerli- 
ga undersökning, hvarvid de hade gjort sig all- 
deles oberoende af kärlets utvidgning. Enligt den- 
samma är A=0,0180180, hvarigenom alltså: — 


T 
3 =0,018018—1,018018.—. 
0,01801 [1,0 1801 P 
eller: 


| T 
Ar LON BONG EE 


Det af mig använda glaset var kaliglas från 
Reymyra Glasfabrik. Innan jag likväl anförer de 
för detta glas erhållne 'dilatationsvärden, måste 
jag omnämna något om beskaffenheten af det af 
mig härvid, äfvensom under alla försöken begag- 
nade qvicksilfret. Detta blef så erhållit, att Hy- 
drargyrum depuratum, från Schönebecks Fabrik, 
omdistillerades tvenne gånger under tillsats af 
zinober. Herr Notarien Warrmark hade den god- 
heten, att undersöka detta sålunda renade qvick- 
silfret efter en af Dumas uppgifven metod, nem- 
ligen derigenom, att qvicksilfret upplöstes i ren 


159 
/ 


salpetersyra, och lösningen afdunstades till toörr- 
het, hvarefter qvicksilfret genom varsam upphett- 
ning afdrefs. Utaf 457,70 qvicksilfver erhölls på 
detta sält ett residuum, som ej uppgick till fullt 
en milligramm, will följe hvaraf qvicksilfret ej 
bör kunna anses hafva varit orenadt af mera än 
75 procent främmande ämnen, och jag förmodar 
att denna ytterst ringa qvantilet ej kunnat äga 
något inflytande på qvicksilfrets absoluta utvidg- 
ning, och således äfven ej något på värdet af 
glasets dilatation. 

De uti följande Tabell införda värden å A—Y 
äro beräknade medelst föregående formel. Uti 
denna Tabell har jag ej blott upptagit de värden, 
som blifvit erhållne för de kulor, som begagnats 
vid de nu ifrågavarande försöken öfver luftens di- 
latation, utan äfven härtill bifogat dem, som jag 
vid mina, öfver de lättsmälta metallernes smält- 
ningstemperaturer anställda försök observerade, på 
det, att härutaf må upplysas, att samma sort glas, 
ehuru fabriceradt vid olika tider och således vid 
olika smältningar, äger samma dilatation. De re- 
sultater, som bekommits under de sednast om- 
nämde försöken äro i Tabellen betecknade med de 
mindre bokstäfverne af alfabetet, de andra der- 
emot med de samma numror, som sjelfva expe- 
rimenterne öfver luftdilatationen äga uti föregåen- 
de detaljerade uppsats. 


176 


För olika AUT Snor jag ENAS 
N:o. 


(SJ 


h. 


- 


(4). 
(4) 
(4). 
(5). 
(5). 
(5). 
Cd 
(D): 
(D). 


[SJ OM Tr 


ET 


N 


: 
| 
: 
| 


INET 


AD ÖRA 
0,015744 
0,0153754 
0,010744 
0,015723 
0,015735 
0,019720 
0,0 15761 
0,015730 
(0) 20 NU I 
0,015737 
0,0 15720 
0,015732 
0,015706 
0,0 15731 
0,015741 
0,015753 
0,015762 
0,015713 
0,0 13697 
0,013791 
0,015744 
0,015726 
0,015736 


Medium = 0,015733. 


Differens från 
medium. 


—— 


—0,00000 1 
+0,00001 I 
+0,00002 I 
+0,00001 I 
—0,0000 10 
+0,000002 
—0,000013 
+0,000028 
—0,000003 
—0,000022 
+0,000004 
—0,0000 13 
—0,00000 I 
—0,000027 
—0,000002 
+0,000008 
+0,000020 
4+0,000029 
—0,000020 
—0,000036 
+0,0000 18 
+0,00001 I 
—0,0000077 


+0,000003 


Här- 


EFT 

os Härvid bör jag dock erinra, att jag ej vid P 
anbragt en korrektion, som vid första påseendet 
skulle kunna förmodas ej blifva utan inflytande. 
Från den vid experimenterna : observerade vigten 
af. kulan +. qvicksilfret, som fyllde. den vid 0?, 
är, vid föregående beräkningar, subtraherad ku- 
lans vigt efter igenblåsningen; men i denna vigt 
är äfven inbegripen vigten af luften, som kulan 
innehöll, efter att hafva stått uti kok-apparaten, 
och således utfaller P härigenom mindre än den 
i verkligheten var. Men man kan lätt öfvertyga 
sig, att detta blifver af ingen betydenhet. Enligt 
Biot's och AraGo's försök är gravit. specif. hos 
luft af::o? och 76,00, hänförd till vattnets vid 09: 

I 
709,44 
Vidare är, enligt samma författare, qvicksilfrets 
grav. specif., hänförd likaledes till vattnets vid 02: 
; n =13,5932. 

Vid vägning, efter igenblåsningen, då kulan allt- 
så innehöll luft af 7" grader och af elasticitet= H, 
blifver, om a — vigten af volums-enheten luft af 
76.00 och 0”, vigten e af luften, som kulan in- 
rymde: 

: ; H 1-5 

2SM 
76,00 1+0,00305 7” 
P H I+IV 
— 10463,0 76,00 1+0,003657" 

Nu kan i allmänhet, i anseende till det ringa 
värdet af e, man antaga, alt, då luften utjagades 
vid vattenångans temperatur, H var = 36”",00 och 
T=100?, hvarigenom fås: 


Meda 142405 > | 
K. V. Acad. Handl. 1837. 12 


EC 


rö 
Å 


Egentligen skulle, i stället för P, vid beräknin- 
gen användas P+e; men e blifver så liten, att 
mflytandet häraf på värdet af A—3' blifver vida 
mindre än de oundvikliga observationsfelen. 

Utaf föregående 24 experimenter följer, atv 
skillnaden mellan qvicksilfrets och Reymyra kali- 
glasets absoluta dilatationer, är: 

A—3' = 0,0 15733. ] 
hvarigenom slutligen Reymrra kaliglasets abso- 
luta volums-dilatation mellan 0? och 1002: 

3 =0,002289. | 

Detta värde, som gifver absoluta Iineärdila- 
tationen = 0,000762, är betydligt mindre än de 
värden, som de fleste andra författare erhållit; 
men orsaken härtill måste sökas deruti, att desse 
vid experimenterne använt glassorter, som varit | 
littsmältare än kaliglaset, Så funno Duronc och 
Petit för natronglas volums-dilatationen mellan 
nämde gränsor vara =0,002546, eller ungefär & 
större än föregående värde. Utom en mindre 
dilatabilitet äger kaliglaset äfven, vid temperatu- 
rer öfver 100?, en med temperaturen långsam- 
mare tilltagande dilatation än natronglaset, såsom 
jag öfvertygat mig vid mina försök WE de lätt- 
flytande inelallgrues smältningstemperaturer, och 
det äger derföre, vid flere vetenskapliga under- 
sökningar öfver temperaturförhållanden, företräde 
framföre natronglaset eller i allmänbet de lätt- 
smältare glassor ET ne. 

De uti föregående Tabell innehållne värden 
FASS IVISa aft alla kulorne ägt en lika dilata- 
GErSellG ent Likväl gör härifrån den i expe- 
'rimentet (B) N:o 2 använda kulan ett undantag, 
hvarföre jag äfven tvenne särskilta gånger bes 
stämde dess dilatation. För densamma blifver 
nemligen A—>?' endast = 0,015390, hvilket gifver 


179 


3'=0,002628, och bevisar, att denna kula blifvit 
händelsevis blåst af en glassort, vida lättsmältare 
än 'kaliglaset, hvilket också bekräftade sig, då 
denna kula jemfördes i detta afseende med de 
andra för glasblåsarelampan. 

Jag skall nu anföra de af föregående experi- 
menter beräknade värden å luftdilatationen. 


Experimenterne (A). 


Då luften vid dessa försök ej afkyldes till o”, 
utan endast till en temperatur + ZP, och det i ku- 
lan inprässade qvicksilfret således ägde denna tem- 


FaR 
peralur, måste wub expressionen —=—-—, ej för 


P användas vigten utaf det qvicksilfver, som ku- 
lan vid 0? innehöll, utan vigten af det, som den 
vid £ kunde inrymma. När dilatationsskillnaden 
mellan qvicksilfret och glaset är bekant, är den- 
na vigt helt enkelt beräknad, och den innehålles 
1 följande Tabells andra kolumn under rubriken 


Pp, De öfriga kolumnerne innehålla de i for- 
meln (1) förekommande qvantiteler. ; 


Ru DG end Bel dor 


cm 


|1985,0946 | 1592,6872 | 76” 380 | 76””,763| 4” 42 | + 102,8 | 100,14 |0,3634' 
1481 ;2203 | 146 ,6143 77 —,973/78 ,336|4 ,27| +129,8|1002,72 |0,3616]) 
163 ,2202 | 134 8853 /77 917 |77 2194 ,60] +13?,6 [100,70 0,36235 


Kl: | 1002 | 


— 


cm 


Medium = 0,3624. 


; Enligt dessa försök skulle följaktligen den 
| torra luftens utvidgning mellan 0? och 1009, + 
stället för 0,375 endast utgöra 0,3624. Emed- 
lertid måste jag anmärka, att jag ej kan anse dessa 
'resultater på långt när så tillförlitliga, som de, 
hvilka erhölls, då luften afkyldes till 09, emedan 


190 


temperaluren. uti det vatten; livarmed kulan i 
föregående: trenne försök var omgifven, undergick : 
ständigt en långsam förändring, hvarigenom. all- 
tid ett tvifvel qvarblef, om luften i kulan verk- 
ligen ägde den temperatur, som anugafs af det. 
denne - omgifvande vattnet i det ögonblick, då 
spetsen af röret tilltäpptes med vaxblandningen. 
Redan differenserne mellan de enskilte resulta- 
terne sins emellan är ett bevis på deras mindre 
tillförlitlighet. Detta föranlät mig äfven, att vid 
alla de sedermera anställda försöken afkyla luf-. 
ten direkte till o?. Utom föregående skäl skulle: 
ytterligare kunna tilläggas, att temperaturskillna- - 
den ej uppgått till mer än 85? å g0?, i stället! 
för 100”, ehuruväl detta naturligtvis blifvit af 
mindre betydenhet, i fall £ kunnat bestämmas 
med full noggranhet. Utaf dessa begge skäl må- 
ste följande försök anses förtjena mera förtroende. 


Experimenterne (B). 


310 Ba pl palin at fock | hunad löd 1002. 
14662,6894 |1337,1409 76””,550 ja ,299 | 3.93 1002,20 0,36431. 
173 ,4432 131 ,7215|76 382 177 603 


4 

2 81 |1002,14 0,3655 
3/483 4963 143 ,2124/75  ,726 

4 

5 


3 
4,69] 992,90/0,3643 
154 ,2360/120',6356177 —,251 |75 ,930 | 3 550|1002,460,3654 
3 
3 


174 ,68621134',9876|78 006 |77 767 | 3 ,81|1009,74|0,3654] 
6/187 4650 144 ,9009 76 ,467. 176 499 | 3,81 1002,17(0,3636] 
7/198 8099 172 ,7273176 461 |76 ,287 111 70 1002,17|0,3650] 
$|191 ,1037|478 ,9558|75 799 |76 ,124 146 ,65| 992,92 0,3644 
484 4872 146 ;6123175 |,825 [75 362 | 5 ,25| 999,93 |0,3643 


9 
10179 ;7643137 ,6969|75 304 76.082 | 3,83] 992,74 |0,3646) 


= 


Medium =0,36465. 


Medelvärdet af luftdilatationen mellan 02 och: 
1002 blifyer således = 0,3646. Om utaf den or- 


| 


131 
sak, som "blef anförd vid försöket N:o 6, nemh- 
gen, att en liten qvicksilfverdroppa bortkom' vid 
vaxels förbränning, hvilket måste göra resultatet 
något för litet, man undantager detta försök, blif- 
ver "medium = 0,3648, och största differensen mel- 
lan detta och de  enskilta resultaterne endast 
0,0006; men, om man äfven medtager det näm- 
de försöket, blifver största differensen från me- 
dium 0,3646, dock ej mer än 0,0010. Denna 
differens, som visserligen utfallit mindre, i fall, 
såsom jag 1 det följande skall visa, höjdskillnaden 
Ah hade kunnat mätas med större noggranhet, ' är 
dock så liten, att slutresultatet bör vara temme- 
ligen tillförlitligt. Detta måste så mycket mera 
anses vara händelsen, som de elementer, hvaraf 
resultatet beror, blifvit betydligt och nära nog 
allt hvad, som varit möjligt, varierade under före- 
gående försök. Man ser nemligen af Tabellen, att: 

t) Lufttryckningen, eller barometerhöjden än- 
drat sig under experimenterne, från 78””,006 till 
74””',299, således om 3,7 eller öfver en deci- 
maltum; 

2) Temperaturen, till hvilken luften i ång- 
badet blifvit upphettad, varierat från 100,74 till 

(0) 


997,74 eller om 1?; 
och 3) Höjdskillnaden mellan qvicksilfret i 
kulan och i vannan förändrats från 37750 till 
167” 65 eller nära i förhållandet af + till 5. En 
något större höjd än denne 'sednare hade också i 
sjelfva verket ej kunnat användas, emedan qvick- 
silfret i det fallet ej uppkommit uti kulan. 

Man skulle emedlertid kunna misstänka, att 
vid sjelfva försöken insmygt sig något konstant 
fel; som egentligen åstadkommit den stora skill- 
naden mellan föregående resultat och «det Gay= 


182 


Lussac'ska. Det är i synnerhet tvenne omstän- 
digheter, som man genast skulle förmoda kunnat 
förorsaka ett sådant fel, nemligen kapillärdepres- 
sion i kulan, och fukdas uli gärde 

Hvad diet förra eller kapillärdepressionen be- 
träffar, så var den, när chordan, som tangerade 
quitekstlvens tan inuti kulan, vanligtvis utgjorde 
omkring 3 decimaltum för de större kulorne; och 
åtminstone 2 decimaltum i de minsta, så ytterst 
liten, att. den ej kunde uppmätas. Äfven vid ex- 
perimenterne N:o 7 och N:o 8, då höjdskillnaden 
Ah var vida större än vid de öfrige, och således 
mindre qvicksilfver inprässadt, var dock diame- 
tern af det i kulan uppstigne qvicksilfrets yta så 
stor, att depressionen måste anses =0. Särskil- 
ta försök hafva dessutom visat, att, då uti en vid 
a (Fig. 4) öppen kula AB, som var fästad vid 
kapillärröret 6C, fastlödt vid en cylinder ED al 
3 decimaltums diameter, qvicksilfret i kulan och 
uti cylindern allud noggrant hade samma höjd. I 
afseende slutligen å kapillärattraktionen vid den uti 
vannan nedstående fina rörspetsen, genom hvilken 
qvicksilfret upprässades, må anmärkas, att den ej 
är blott teoretiskt bevisad, utan äfven experi- 
mentaliter befunnen vara = 0, så all ej ifrån den- 
na sida något fel är att befara. 

Mest vore dock att frukta inflytandet af frik- 
tionen uti röret, emedan härigenom möjligtvis :ej 
så mycket qvicksilfver skulle kunna uppkomma i 
kulan, som det annars borde. Men just för att 
ulröna detta, har jag med flit låtvit rörlängderne 
variera det mesta, som kunnat ske, nemligen från 
3,50 till 167,65, Då 'resultaterne$&dock häraf 
utfallit desamma, (d. v. s. inom de öfriga ob- 
servationsfelens gränsor), måste friktionen härvid 
anses vara af ingen betydenhet. Jag har också 


k 
| 
j 
| 
| 
4 


| 


18332 


ofta öfvertygat mig, att, vid rörets sänkande och 
höjande i qvicksilfvervannan, qvicksilfret med lätt- 
het in- och ut-ravn ur län, ehuru röret ägde 
en ganska fin kapillärkaliber. Ett särskilt förd 
file gjordt på följande sätt, satte denna sak utom 
allt tvifvel. Om ABCD (Fig. 5) är ett glaskärl, 
fyldt till mp med qvicksilfver, och aa ned- 
sältes till större eller mindre djuplek, en vid b 
öppen, och vid kapillärröret FG fastsatt kula, så 
finner man, då qvieksilfver inhälles 1 Sen keel 
så alt det står öfver ytan i kärlet, att, efter en, 


IN w . 
af rörspetsens G finhet beroende, men ad 1 all- 


mänhet ganska : ringa tid, niveaun no inuti ku- 


lan blifver noggrant densamma, som niveaun mp 


utanföre. 


Man skulle slutligen äfven kunna förmoda, 


att temperaturen, till bvilken kulan blifvit upp- 


hettad uti kok-apparaten, i sjelfva verket" ej varit 
så hög, som den utfaller efter "den observerade 


Baromeler höjden. Att temperaturen emedlertid 


ver kligen ägt det emot denne svarande värde, har 


jag flerfaldiga gånger verifierat, genom ÖST 


det af min normaltermometer. Dessutom blef vid 
försöket (B) N:o 4 kulan nedsänkt helt och hållet 
uti det kokande vattnet, för att utröna det ifrå- 
gavarande förhållandet. Resultatet utföll, såsom 
Tabellen utvisar, detsamma, som då kulan satt 
uti vattenångan. Vid försöken N:ris 7 och 8 var 
äfvenledes kulan, i följd af rörens längd, nedstå- 
ende uti sjelfva vattnet. 

Om man nu medgifver, det ej något kon- 
stant fel genom sjelfva den experimentella ull- 
ställningen blifvit infördt uti resultatet, så kan 
dettas tillförlitlighet lätt bedömmas efter formeln: 

P H 
PES VARSE AS TRNE M TR ES MT y 
1+27' = plog Fa mrat +57). 


184 


P yn dad h VISAS 
Factorn pe? uti hvilken vigterne P, p äro kän- 


da med yttersta finbet, kan anses nästan mate- 
matiskt noggrant bestämd; och detsamma gäller 
äfven nära nog om factorn :+37', emedan 3 är 
genom föregående stora antal af observationer med 
stor säkerhet bekant, och dessutom det, som skulle 
kunna brista uti noggranhet i värdet af >, blir 
kompenseradt genom sjelfva ringheten af nume- 
riska värdet af 37. Värdet å a kommer således, 
att bero på den tillförlitlighet, hvarmed factorn 


— kan beräknas. De häri ingående barome- 


Hh 

terhöjderne ', H” kunna visserligen vara något 
felaktiga, d. v. s. behäftade med ett konstant fel; 
men, då detta uti factorn är lika stort både i 
täljare och nämnare, blifver det af intet märk- 
bart inflytande på factorns värde, hvilket slutli- 
gen blir hufvudsakligast beroende af den precision, | 
hyvarmed höjdskillnadåen Ah kan observeras. Sätter : 


| P | 

man, för korthets skull, pojUrT)=6, så att: 
=p | 

H 
Nå gen ör 

bekommes genom differentiation: 


1+AT 
Tda = — .dh. 
frigaAT, A 
Om följaktligen £'=100", 1+27'=1,365 och i me- 
deltal H”—h = 720 millimeter: blifver: 


1i+20 — B. 


100da2 = AN .dh 
20 
= 0,00 1896 .dh. 


Antager man, att. felet uti höjdskillnadens A upp- 


1785 


mätande ej uppgått till mer än > millimeter, så 
fås: 
100da2 = 0,000 1896. 

raraf synes, att en osäkerhet af 2 enheter uti 
fjerde decimalen af värdet å Juftdilatarionen mel- 
lan 0? och 100? ej kunnat undvikas, så vida ej 
h blifvit ännu finare uppmätt. Den ofvanföre-be- 
skrifne, af mig begagnade, Mätrappdraten gaf in- 
gen större säkerhet än högst + millimeter, ;och 
härigenom låter det lätt förklara sig, hvarföre de 
enskildta värdena af 1004 nödvändigt måste kom- 
ma, att förete sins emellan differenser, uppgåen- 
de åtminstone till 0,0004. Differenserne äro dock 
1 sjelfva verket ännu större och nära dubbelt så 
stora, hvilket hänvisar derpå, att osäkerheten :1i 
mät-apparatens angifvelser varit mer än +; milli- 
meler. För att fjerde decimalen måtte blifva sä- 
kert SE skulle mätapparaten fullkomligt sva- 


ra för eller +; millimeter, d. v. s. angifva 


18,0 
omkring +a3a millimeter. 

Man ser härutaf emedlertid äfven, att, om 
ett fel i mätningen utaf A skulle kunna hafva för- 
orsakat den betydliga skillnaden mellan 0,375 och 
0,365, detta fel måste förutsättas hafva varit nå- 
got mer än 5 millimeter, eller öfver 13 decimal- 
linia, hvilket påtagligen är orimligt. 

Utaf dessa 10 försök följer alltså, åtminstone 
med en hög grad af sannolikhet, att den torra 
luftens dilatation mellan 0? och 100? endast är 
0.364 ä 0.369 eller närmare. 0,369. 

De nu beräknade experiment-seriérne (4) och 
(5) äro de, hvars resultater jag uti. Mars månad 
innevarande år (1837) tog mig fribeten meddela 
Herr. Baron. Berzeuivs, som äfven behagade före- 


186 


draga ; desamma inför Kongl. Academien. Sedan 
denna tid hafva de öfrige experimenterne (C), 
(D) och (£) blifvit anställda, hvilkas beräkning 


nu följer. 


Experimenterne (C). 


TEA fr ER Sr AR 


0,3646 
0,3662 


7” 80 
7,92 


76” 814 
75: -,493 


76” 797 
76 ',335 


9467,516 
991 ,695 


1158”,902 
1196',992 


1002,29 
1002,12 


1 
2 


Medium =0,3654. 


Dessa försök måste, af den avledning, som 
blifvit vid desamma anförd, anses mindre pålit- 
liga, emedan qvicksilfret ej kunde uti cylindrarne 
utkokas, ehuruväl detta ej kan blifva af något 
stort mflytande. Vid första försöket med en af 
de tre cylindrar, som jag hade att disponera, 
sprang vid utkokningen cylindern sönder, och 
jag vågade derföre ej med de tvenne nu ifråga- 
varande företaga en utkokning. Vid cylindern 
N:o i visade sig inga luftblåsor, men uti cylin- 
dern N:o 2 syntes dessa, ehuru små, dock i mängd. 
Detta gör, att qvicksilfrets vigt vid 09 eller P 
utföll för N:o 2 något för liten, och resultatet, 
såsom man lätt ser af formeln, till följe deraf 
något för stort. Emedlertid, om man besinnar 
den stora volum-skillnaden mellan "dessa cylin- 
drar och de vid experimenterné (4) och (5) be- 
gagnade kulor, jemte resultatets nära nog likhet 
1 båda fallen, måste dessa försök äfven anses be- 
kräfta de föregående. 

Cylindrarne hade omkring 8 decimaltums 
längd, och 3 tums diameter. ' I följd af denna 
sednare dimension kunde påtagligen ej någon ka- 


| 
N 


187 


pillär-depression äga rum, och det var äfven, för 
att: 1: detta hänseende blifva ytterligare fullt sä- 
ker, som dessa experimenter med icylindrarne af 
mig anställdes. 


Experimenterne (D). 


i I Ej tor- 
2 ; ; kad - 
ee EA TA Pan a TRE a (SATA IN a AN ANA JPR TEN GA ARE 
j 1002. 
111662,4746 | 1285,0336 75” 487 175” 070 |4””.24 999,69 10,3840 
12/139,,2725 | 106 ;1248]75 985 |76,.,220 |4 .,325 [992,99 /0,3902 


Vid dessa försök blef, såsom förut är nämdt, 
luften ej torkad, utan lemnad sådan den befanns 
uti kulorne. Härvid hade jag dock genom ett 
mikroskop öfvertygat mig, att ej något liqvid vat- 
ten fanns ull desamma. Den stora skillnaden: af 
0,006 mellan bägge resultaterne bevisar redan: det 
stora inflytandet af fuktigheten, hvilket blifver 
ännu påtagligare, när de jemföras med det ofvan 
erhållne resultatet för torr luft. 


För att se, huruvida jag med dessa kulor 
erhbölle samma dilatationsvärde, som vid de före- 
gående försöken, sedan luften blifvit torkad uti 
desamma, uttömde jag qvicksilfret ur den sednare 
eller N:o 2, och torkade luften medelst chlorcal- 
cium. ÖObservationen gifver, enligt det föregående: 


al P. 25 dr a Edler ne 
5 | | | | | | 1002: 


2]1395,2725 | 1075,8192|76”” 462 76",203|3”",725 | 1009,17 | 0,3652 


188 


Resultatet häraf är detsamma, som det, hvilket 
'experimenterne (5) gålvo, och bevisar således, 
att orsaken till det större värdet 0,3902, som er- 
hölls, innan luften torkades, endast låg uti fuk- 
tigheten. 


Experimentet (E). 
Al ue pel gg AR rat 
; I 


77" 076 


1|1049,2147 815 2424 | TYS 4"",40/1002,45] 0,3649 
SER NO EE ET 

Detta försök, hvarvid qvicksilfret, före rör- 
spetsens nedsättande, varit i full kokning uti sjelf- 
va jernvannan, gifver alltså samma resultat, som 
försöken (5), och ådagalägger, att qvicksilfret äf- 
ven vid dessa bibehållit sig fullkomligt: tort uti 
-vannan, ehuru: det ej direkte uti denna utkoka- 
des, utan ihälldes vid + 4092 å + 309 uti den- 
samma , efter att hafva blifvit uti ett annat kärl 
genom upphettning torkade. 

Sammanställer man nu alla af experimenter- 
ne (4), (5), (C), (D) och (E), då luften varit 
vederbörligen torkad, erhållne värden å luftens 
utvidgning mellan 0? och 100?, så blifver: 


1002 = 0,3034 
0,3616 enligt (A). 
0,3623 
0,3643 
0,3055 
0,3643 
-0,365 I renligt (B). 
0,3654 
0,3636 
.0,3650 


159 


fönlutdinisro0dsp, 3644 
0,3643 tenligt (45). 
0,3646 
03600 enligt (C). 
0,3652 enligt (D). 
0,3649 enligt (FE). 


Om man låter alla dessa 17 enskilta resul- 
tater votera lika, blifver slutresultatet, eller deräs 
medium = 0,3644. Utaf ofvan anförde grunder 
är det dock kanske riktigare, att helt och -hållet 
utesluta experimenterne (4) och (C), hvarigenom 
medium af de återstående 12 utfaller: 

1000'= 0,3047. 
hvilket alltså blifver det slutliga utaf mina för- 
sök härledda värdet af luftens utvidgning mel- 
lan 02 och 1002. 


Ehuru jag ej kan inse, hvarigenom något fel, 
uppgående till en hel enhet i 3:dje decimalen och 
således långt mindre, till en enhet i 2:dra deci- 
malen af detta siffervärde, kunnat, vid föregåen- 
de experimenter, uppkomma, är det dock endast 
med reservation i afseende å möjligheten utaf ett 
sådant konstant, vid observationerne, inträffadt 
fel, som jag vågar öfverlemna till Kongl. Acade- 
mien resultaterne af föregående undersökning. 

Inflytandet af den mellan Gay-Lussac's och 
mitt resultat varande skillnad af en hel procent 
i 'dilatationsvärdet mellan 0? och 100? "är, vid 
uppskattandet af temperaturens värde inom Vär- 
meläran, så stort, att största delen af dennes sif- 
fervärden måste blifva, i fall jag har rätt, förän- 
drade. Då enligt öfverenskommelse man kallar 
100 grader den temperatur, vid hvilken vattnet 
kokar under till o? reducerad medelharometerhöjd , 


190 


blifver, när temperatur i allmänhet, "enligt hvad 
jag i början af denna Afhandling tog mig frihe- 
ten anföra, ej kan bedömmas annorlunda än efter 
luftutvidgning, hvarje annan temperatur, än 100”, 
uppskattad efter den dilatation, som luften, vid 
densamma, undergålt i jemförelse med dess dila- 
tation mellan 0? och 1009. Antager man GaAYr- 
Lussac's värde å denne sednare eller 0,375, så 
är 2009 den temperatur, vid hvilken luften ut- 
vidgat sig om 2.0,375 eller 0,750, och 300? den, 
vid hvilken luften utvidgat sig om 3.0,375 eller 
1,125 0. S Vv. Ar deremot det af mig nu fun- 
ne värde 0,3647 riktigt, så blifver 200? den viär- 
megrad, vid hvilken laften ökat sin volum från 
09 om 2.03647, och 300? den, då tillökningen 
varit 3.0,3647, o. s. v., hvilket förorsakar ej min- 
dre än, att hvad man förut antog vara 200” nu 


0, 
blifver RR ON Ra RUN eller. 2059,65 , och hvad man 
0,3647 
; 1,125 
ansåg vara 300? nu blifver 1009.—— eller 
0,3647 


308,47, 0. sS. v. Vid alla frågor, som uti teo- 
rien om värmen röra förhållandet mellan tempe- 
raturerne och kropparnes vid dessas förändring 
förändrade egenskaper, blifver den nu antydda 
olikheten i temperaturernes uppskattande utaf den 
största vigt; så t. ex. vid frågorne om de ' fasta 
och liqvida kropparnes dilatationer, om: vattenån- 
gornas. och andra ångors elasticitet vid olika vär- 
megrader, m. m. De matematiska formler, ge- 
nom hvilka man sökt, att representera det näm- 
de förhållandet, sådant detta blifvit utur experi- 
menterne deduceradt, måste i flere fall komma, 
att omändras till följe af det olika värde, som 
temperaturerne komma att erhålla. Utredandet 


- Följaktligen blifver: 


1) 


af alla hbithöraude "otmständigbeter erfordrar dock 
en noggrann diskussion af de redan gjorda expe- 
rimeuterne, och anställandet af en mängd nya, 
hvarföre, när man dessutom i en del af Värme- 
lärans hufvudarbeten saknar detaljerade uppgifter, 
det säkerligen äfven kommer att fordra en lång tid. 

Jag skall nu nämna några ord om inflytan- 
det af skillnaden mellan 0,375 och 0,365 på be- 
räkningen af höjder medelst barometerobservatio- 
ner, och på beräkningen af ljudets propagations- 
hastighet. 

Hvad det förra beträffar, så gifver La Prace's 
formel, då z= höjden, som skall mätas, H, Ah 
barometerhöjderne på undre och öfre stationen, 
T, t, de å samma ställen observerade lufttempe- 
raturerne, och w latituden: 

2—=18393""2(44-0,002837. Cos 2 V). € +) lod: 6: 
eller, om man abstraherar från förändringen af 


I 0,00379 I 


—=— or 2 


Ber. ml 533,4 


00 
| T H 
z=18393"" 4 +0,002837 . Cos 2 VW). € +0,00375. =) .1og. i ) 


till hetölerdkol sot 


"Vore nu deremot' dilatationscoéfficienten för luf- 


ten = 0,00305, 'blefve: 


| T H 
2 =18393""24440,002837. Cos2 V). G +0,00365 . —) os G) 


VV DB T+t T+t 
FA 1+0,00375.—: 14+0,00365. 
2 


2 


pA 


Några exempel upplysa bäst, buru förhållandet 


härvid komme, att blifva. Om man antager, så- 
som erfarenheten synes visa, att lufttemperaturen 


aftager en grad för 600 fots höjd öfver jordytan, 


192 


uppkommer, om 7 sältes=+-209, följande | vär- 
den å z' för de motsvarande å sz: 


t | AR VARE GA MN | 
+192,0 600 | 598,9 1,1 
+16",0 2400 | -2393,9 4,1 


+3?,33 | 10000 | 9988,8 | 1152 


Utaf differenserne z—z' synes, att de pro- 
portionsvis aftaga med höjden, och att de för öf- 
rigt äro så små, att observalionerne sannolikt ej 
kunna svara derför, emedan t. ex. vid 600 fots 
höjd man måste vara fullt säker på 7; millimeter 
eller på omkring +z55 decimaltum vid barometer- 
höjdens bestämmande, för att höjden, som skall 
mätas, ej må blifva felaktig på en fot. Genom 
jemförelsen af en geodetisk höjdmätning med en 
barometrisk lärer derföre svårligen mflytandet af 
den ifrågavarande dilatationsskillnaden kunna med 
någon säkerhet iakttagas. Emedlertid ligga ofvan 
anförda differenser alltid invid gränsen utaf hvad, 
som möjligtvis genom noggranna observationer kan 
utletas, och de böra derföre ej, under något vil- 
kor, vid beräkningen lemnas å sido. 


o 


Detsamma gäller äfven i afseende å inflytan- 
det af luftdilatations-coéfficienten på ljudets propa- 
gationshastighet, då denne, observerad vid en tem- 
peratur, högre eller lägre än 0”, skall reduceras 
till denne sednare värmegrad. Om ljudets propa- 


gationshastighet vid 0? (= 333,0 = 1121,6 sv. fot) 


sättes = c, så är densamma vid 9 =0V 1+0500375-t 


= ce; om  luftdilatations-coéfficienten antages = | 


0,00375, 


193 


:0,00375, men deremot = c” — cV 14-0,00365.t, i 
fall coéfficienten endast är — 0,00365. 


| Vore t=-+ 202,0 blefve: 

| | c'= 1162,9 fot 
och: c”=1161,8. 

| Differens = 1,1 fot. 
Härutaf följer alltså tvertom, att, om en vid 
+ 20” observerad fortplantningshastighet = I 162,9 
fot reducerades medelst coéfficienten 0,00375, ha- 
stigheten vid 0? blefve=1121,6 fot, men efter 
reduktion medelst coéöfficienten 0,00365 deremot 
= 1122,7 fot. Denna skillnad af 17; fot är så 
iten, att den sannolikt ej kan genom försök ut- 
cönas, ehuru den är större, än att den, såsom 
räkningsfel, bör medgifvas. Om man äfven an- 
ager, alt stalionernes afstånd vore t. ex. 3 sven- 
ska mil = 108000 fot, hvilket väl vore bland de 
största afstånd, till hvilka ljudpropagationsförsök 
aågonsin kunna anställas, så erfordrades, under 
'örutsättande, att hastigheten vid 0? är=1121,6 
fot, en tid för ljudets fortplantning=96",29. Om 
au temperaturen i luften vore = + 20",0, så skulle 
itgå, då dilatations-coéfficienten =0,00375, en tid 
=92",87, men deremot, om coéfficienten är = 
2,003635, en tlid=7392",96. Skillnaden i tid skulle 
således vid + 20? värme blifva omkring +; sekund; 
men huru möjligt det än är, att vid en astrono- 
misk observation med någorlunda säkerhet iakt- 
taga detta korta tidsmoment, t. ex. då vid en 
stjernas närmande till en tråd i teleskopet, man 
kan uppskatta huru mycket den flyttar sig för en 
sekund, torde det dock vid fysiska observationer, 
såsom de ifrågavarande, der fenomenet inträffar 
ögonblickligt, utan någon slags föregående indi- 

K. V. Acad. Handl. 1837. 13 


194 


kation, ej vara möjligt, alt svara för + sekund 


i tid. | 
Det nu anförda ådagalägger, alt luftdilata- 
tions-coöfficientens värde ej kan med noggranhet 
utrönas i afseende på en enhet i andra siffran d. 
v. s. i afseende på en procent af dilatationens 
belopp mellan 0? och 100?, hvarken genom höjd- 
mätning med barometern eller genom observatio- 
ners anställande å ljudets fortplantningshastighet 
vid olika temperaturer, ehuru imflytandet af den! 
na procent blifver större, än att den bör urakt- 
låtas vid reduktionen af dylika observationer. 


nn nd 


Tillägg till föregående afhandling. 


Sedan jag hade den äran till Kongl. Veten- 
skaps-Academien öfverlemna min afhandling ot 
luftens utvidgning mellan 0? och 1009, hvara 
resultatet blef, att den utgör endast 36,4 å 36,5 
procent utaf volumen vid o?, har jag funnit, at 
riktigheten häraf låter bekräfta sig på ett annat 
vida enklare, 'sätt genom ett särskilt instrument 
med bvilket försöket kan inom ett par timma 
fullständigt verkställas. Jag tager mig derföre nt 
friheten, att här meddela beskrifningen å detta 
instrument, jemte den dermed gjorda undersök- 
ning, såsom tillägg till min förra afhandling. 

Det sätt, hvarpå jag vid denna sednare un- 
dersökning förfarit, hvilar ytterst på bestämman- 
det af de olika elasticiteter, som äga rum, vid 
0” och vid vallnets kokvpingstemperatur, hos en 
och samma luftmassa, då denna tvingas, att, ab- 
straktion gjord från kärlets utvidgning, i begge 


195 


fallen intaga samma volum. Det är tydligt, att 
den volumstillökning, som skulle ägt rum, i fall 
luften fått, under oförändrad pression, utvidga 
sig, Mifver proportionell med den, vid oförän- 
drad volum , nu observerade pr essionstillökningen. 
Är. nemligen den torkade luften innesluten uti 
en reservoir, hvars volum vid o9=/7Z, och hvars 
volums-dilatations-coöfficient = 3, samt volum vid 
T alltså =F(1+57); och är vidare elasticiteten 
hos luften vid 0o?, då den intager volumen v, 
=E, elasticiteten hos densamma vid 7, då den 
iolager volumen V(Uu+0), =E”, samt den torra 
laftens dilatation mellan 0? ach 1002, under 
oförändrad pression = 1004, Så är: 


LV Oh . fo" 
Vv: Ive 


hvadan: 


EE" 
1+40 = FURT) 
> När E', E” äro observerade, och 3 förut be- 
kant, samt 7 gifven, enligt den vid vattnets 
kokning iakttagne barometerhöjden, är alltså luft- 
dilatationen Jält beräknad. 

Det instrument, som jag låtit konstruera, för 
alt realisera de förhållanden, som föregående Ski 
beräkning förutsätter, är 0 följande beskaffenhet. 
Luften innehålles i en cylindrisk glasreservow AB 
(Fig. 1 Tab. V), som medelst det fina röret Bbd är 
i förening med ett gröfre rör dC, hvars ända- 
mål strax skall omnämnas. Detta rör, äfvensom 
det längre, vid £, öppna röret ED, äro fastkit- 
tade uti locket till dosan FG, som innesluter en 
med qvicksillver fylld skinnpåse, hvars volum 
kan, på samma sätt, som vid Barometrar, för- 
ändras genom skrufven M. På det fina röret bd 


196 


är utsatt elt transverselt diamantstrek, till hvil- 
ket qvicksilfret uppskrufvas, så väl, då cylindern | 
AB är afkyld till 09, som, då den är upphet- 
tad till vattnets kokningstemperatur. Härigenom 
kommer, om abstraktion göres från glascylinderns | 
utvidgning genom värme, luftens volum att i 
båda fallen blifva densamma. Röret ED är för- | 
sedt med en noggrannt i millimeter delad mes- 
singsskala EPRD, å hvilken graderingen, så långt 
bd räcker, går öfver den nedre större bredden | 
RN, så att diamantstrekets a läge i afseende på | 
qvicksilfverkolonnens höjd i röret ED med säker- | 
het kan bestämmas. Hela instrumentet är för | 
öfrigt uppburit af messingsarmen OM, fastsittan- 
de vid ställningen LAK. | 

För ituftens torkning förfors på följande sätt. 
Vid förfärdigandet af glaspiecen ABbdC blef rö- | 
ret dC utdraget vid m (Fig. 2) till en fin kapil- 
lärspets, hvilken infördes genom korken till ett / 
rör, som innehöll nyss beredt chlorcalcium, och | 
som sattes i förening med luftpumpen. Då luf- 
ten blifvit 30 gånger härigenom ombytt uti cy- | 
lindern AB, blef kapillärröret afblåst vid z och | 
höjdt såsom mn, hvarefter röret dC insattes uti | 
dosan FG och [fastkittades. Sedan dosan blifvit | 
fylld med tort qvicksilfver, afbröts spetsen z un- | 
der detta medelst ett hvasst jern, som infördes | 
genom öppningen vid D. När den torkade luft- 
massan sålunda blifvit afspärrad, fastkittades slut- 
ligen röret ED. | 

Den ganska betydliga kapillärdepression, som | 
äger rum uti det fina röret 6d vid diamantstre- 
ket a, blef genom ett särskilt experiment be- 
stämd, innan röret fastlöddes vid cylindern AB. 
Röret bd blef nemligen ett stycke ofvan om d : 
så böjdt, att cylindern Cdm kom, att stå paral- 


HOT 


lell med bd, såsom Fig. 3 utvisar. , Genom ihäldt 
qvicksilfver bestämdes nu niveauskillnaden mellan 
a i det finare röret, och e uti det gröfre. Uti 
den vid följande experimenter begagnade appara- 
ten befanns kapillärdepressionen vid a— 1,85. 

Afsigten med det vidare röret Cd är, att 
förekomma luftens för häftiga påträngande på 
qvicksilfret, då cylindern AB successivt upphet- 
tas till vattnets kokningstemperatur. När luften, 
vid inträdet uti röret Cd får utvidga sig, blir 
dess elasticitet förminskad, och man behöfver så- 
ledes, under upphettningen, endast då och då 
uppskrufva qvicksilfret. 

Sjelfva observationen verkställes utomordent- 
ligt lätt. Cylindern AB eller luftreservoiren af- 
kyles först med smältande snö, och qvicksilfret 
uppskrufvas till diamantstreket a, hvarvid det 
stiger uti det långa röret ED till a. Det är 
nemligen tydligt, att, då vid luftens torkning, 
ej blott cylindern AB utan äfven röret dC blef 
fyldt med torr luft af den vid igenblåsningen 
vid n (Fig. 2) hos atmosferen varande elasticitet, 
luften nödvändigt blifver komprimerad, när qvick- 
silfret upprässas till 2, och att punkten a" såle- 
des kommer att ligga öfver a. Är barometer- 
höjden = H', höjdskillnaden a'2 =4A' och kapillär- 
depressionen vid a—=e, så är den tull of afkyl- 
da luftens elasticitet = H'+h'—e. 

Införes nu cylindern AB uti en passande 
ångapparat, så blifver elasticiteten hos luften för- 
ökad, och, då qvicksilfret äfven i detta fall upp- 
skrufvas till diamantstreket 2, stiger det uti rö- 
ret ED till en punkt a”. Är barometerhöj- 
den nu = AH”, höjdskillnaden a”a=A", så är luf- 
tens elasticitet vid vattnets kokningstemperatur = 
H"+h”—e. Är vidare den mot barometerhöjden 


108 


H"” svarande värmegraden hos vattenångan vid 
kokningen = Z', blifver alltså: 
H"+h—e 

ETERE 
hvarur a lätt erhålles. Antagas höjderne H”, h”, 
H', Ah vara reducerade till o?, så är denna for- 
mel i sjelfva verket enklare än den synes vara, 
emedan nämnaren fM'+h'—e då är en konstant 
qvantilet, som individuelt tillhör apparaten. Den 
uttrycker nemligen den afspärrade luftmassans 
elasticitet vid o?, och måste således, äbstraktion 
gjord från observationsfelen, alltid förblifva den- 
samma. Man skulle följaktligen kunna anställa 
en särskilt series af försök blott vid o?, för att 
derigenom få denna konstanta qvantitet en gång 
för alla bekant, och sedermera företaga en an- 
nan särskilt series af försök endast vid vattnets 
ångtemperatur under kokning, för att, genom ett 
stort antal observationer, gjorda vid olika baro- 
meterhöjder, och alltså vid olika värden af TI, 
få Iuftdilatationen med säkerhet bestämd. Emed- 
lertid, då observation vid båda temperaturextre- 
merne 0? och 7 kan medhinnas inom 12 å 2 
timmar, är alltid skäl, att anställa den, för att 
vid hvarje tillfälle erhålla en, af andra föregå- 
ende försök oberoende, och fullständig öfverty- 
gelse om resultatets riktighet; och man behöfver 
i detta fall, då temperaturen uti det rum, der 
experimentet anställes, ej bör kunna hafva märk- 
bart ändrat sig under nyssnämde korta tid, ej 
ens göra någon reduktion af de observerade böj- 
derne H”, H', AA”, AM ull 2, emedan denna re- 
duktion, lika i täljare och nämnare, af sig sjelf 
försvinner. Endast AH” måste reduceras till 02, 
för alt deraf erhålla värdet af TJ". 


1+A7 — 1 +37). 


1900 


Vid alla i följande "Tabell upptagne försök 
| har"obsefvationen blifvit anställd vid 0? och vid 
T. De direkte observerade värdena af H”, H', 
hh", I, äfvensom de vid barometerhöjderne H”, 
AH iakttagne temperaturer innehållas i denna Ta- 
bell, tillika med kokningstemperaturen Z', beräk- 
nad från HA”, efter reduktion till o?, och slutli- 
gen värdet af luftdilationen mellan 6? och 100? 
eller af 1002. 


| | 
| | | | 
| | 


| 


172,0] 78 12216 ,35| 169,5) 78 ,112|36 ,45|1002,69|0;3648 
182,5] 75 ,597| 8 75] 182,5] 75 592138 ,45| 992,7510,3640 


472,4| 75 ,2921 9 00] 172,5 
150,0] 76 TTi AT .35]| 152,5| 77 ,007 


182,0] 76 ,5S7| 7 ,SO]| 132,51 76 ,6S21 37 ,6511002,16/0,3653 


10] 152,01 77 ,95716 ,47| 152,01 77 987136 ,4414002,651|0,3640 
11! 152,0 76 61217 ,821 4152,5|76 622137 570 /4009,45 0,3644 
42| 182,3| 75 44218 ,SSå| 182,01 75 522138 56 | 999,73 | 0,3645 


(CS 

=lvia luftens afkylning | Vid luftens upphettning 

2, till 02. till 7. 

3 Mors ML LRSBSN 

I | T. 11002. 
3) Baro- Baro- 

£ | meter HH ' meter HH” hl 

= tempe- : " HHtempe- S £ 

Z ratur. ratur. 


1|+122,5| 76” 872] 7” 601 4152,0 | 76””,922 | 37” 45 11002,29 0,3640 
21 482,0) 76 ,612|7 ,851 182,01 76 592137 ,80/1002,13/0,3648 
3) 182,0 78 ,34216 ,201 182,01 78 372136 ,25|1002,78|0,3641 
4 
5 


| 75.302] 38 ,78| 992,65/0,365G 

| 137. ,20/4002,29|0,3643 

I 8] 1620) 76 752] 7:55] 462,01 76 ,677|37 50 1002,17 |0,3645 
9 


| 


Medium —=0,36457 


Medelresultatet utaf dessa 12 försök, hvilka 
blifvit anställda under ganska olika bilumeten: 
höjder, nemligen skiljaktiga på nära 3 centime- 
ter eller kni en decimaltum, är alltså det- 


200 


samma, som det, hvilket de i min förra afband- 
ling anförda experimenter gåfvo, nemligen, att: 
Den torra luftens utvidgning mellan 0? och 
1009 verkligen ej är större än 36,4 å 36,5 pro- 
cent utaf volumen vid 0?, antagen såsom enhet. 


Bestämmelse af Franska Kilogram- 
mens vigt i Svenska 
decimalvigter; 


af 


Friherre F. WREDE och H. SELANDER. 


Sedan : Professor RupsERG genom de vattenväg- 
ningar han åren 1833 och 1834 anställt, dels till 
utrönande af vattnets vigt vid olika temperatu- 
rer, dels till bestämmande af förhållandet mel- 
lan svenska och franska vigtsenheten "), funnit 
detta, sådant det från de af honom gjorda väg- 
ningarne härleddes, icke ötverensstämma med det 
approximativt kända, som direkta comparationer 
förut gifvit: blef det nödigt, att, för ett defini- 
tivt afgörande häraf, anskaffa ett authentikt exem- 
plar af den franska kilogrammen, hvilket Kongl. 
Academien hittills saknade. Friherre BERZELIUS 
medbragte derföre vid sin återkomst till fäder- 
neslandet från den resa, han sommaren 1835 
hade gjort till Paris, en af instrumentmakaren 
GamwmeBeEY förfärdigadt, samt af Secreteraren i Fran- 
ska Vetenskaps Academien, AraGo, till öfverens- 
stämmelse med franska rikslikaren justerad kilo- 


+) Såsom bekant är, motsvarar, enligt lag, franska 
kilogrammen vigten af en cubik-decimeter vatten vid 
dess största täthet och uppvägd i lufttomt rum. 


202 


gram, hvilken vi sedan jemfört med Academi- 
ens förgyldta normalskålpund, som af Professor 
RupseErG blifvit justeradt till likhet med det i 
Kongl. Riks-Archivet förvarade rikslikare-skål- 
pundet, och af hvilken jemförelse vi härmedelst 
få meddela Academien resultatet. 

Sjelfva comparation verkställdes medelst sub- 
stitution å Academiens stora våg vexelvis med 
kilogrammen och svenska vigter. Att särskilt 
anföra hvarje komparation vore öfverflödigt; det 
må endast nämnas, att resultatet är härledt från 
tvenne af hvarandra - oberoende och endast på 
0,2 milligr. från hvarandra afvikande serier af 
alternativa substitutioner, så att, om än denna 
öfverensstämmelse må synas tillfällig, det slutli- 
gen anförda förhållandet mellan de båda respek- 
tiva vigtsenheterna icke lärer kunna: anses sär- 
deles afvika från det verkliga. Sålunda befanns 
kilogrammen motsvara följande vigter tillhopa, 
nemligen: 


1 skålpunds 


30 orls : vigterna af Academiens 
3 orts förgylda vigtsats 
2 orts 
1 skålpunds 
20 korns vigterna af Academiens 
4 korns oförgylda vigtsats 
3 korns 


samt ytterligare 10,1 milligrammer, så all 


1 kilogr.=2,'35274105 51, 


Men då härvid icke endast Academiens normal- 
skålpund af förgylda vigtsatsen, utan äfven ett 


Wp 
d 20029 


icke justeradt samt flere underafdelningar begag- 
nats, borde dessa ytterligare särskilt AR 
på det deras möjliga fel måtte ur resultatet kun- 
na elimineras. WVi anföra derföre schemat af de 
för detta ändamål gjorda vägningar, och anmärka 
derjemte, att de utsatte korieltivyeria äro an- 
gifna 1 milligrammer. 


1:o.. Genom jemförelse med det föreg gyldta 
skålpundet befanns det 


oförgyldta &:det =1 & + 3,0 
2:o. De största underafdelningarnes neml. 
40,30,20 och 10 ortsvigternas komparation, så väl 
med det förgyldta skålpundet (=100 ort), . som 


sins emellan, gaf 
100—(40+a+30+6+ 20+c+10+d)=2,0 
30+5b+20+c-(40+a+10+d) = 
20+c+10 +d—-(30+b) = 1,8 
40+a—(30+b+10+d) =1,1 


hvarest a, b, c, d respect. beteckna 40,30,20,10 
ortsviglernas fel, så att t. ex. 40 ortsvigten vore 
=40 ort + a milligr. o. s. v. Genom elimination 
ur de på detta sätt bildade eqvationerna 


a+b+c+d =—2,0 
b+c—-a—d =>-+4,0 
c+d—b=+1,8 
a—b-d=>+-+1,1 
fås SEED 
b=—-11 
FEFM 
dra 


204 


3:o. Vidare komparerades de fyra ortsvigter- 
na inom första tiotalet med den redan under- 
sökta tio-ortsvigten och med hvarandra, hvari- 
genom erhölls 


4+a'+3+b'+2+c+1+d'—-(10+d) = 0,35 
4+a'+1+d'—(3+a'+2+c”) = 0,9 
2+c'+1+d'—-(3+b') = 0,3 
4+a—(3I+b'+1+d') = 2,0 
då äfven här d', b', c', d' respect. motsvara 4, 3, 
2, 1 ortsvigternas fel. Sålunda blir, när man 
RDS att, enligt nyss gjorda bestämmelse, 
we a+b+c+d'=—1,0 
a'+d'—b—c' =+0,9 
c'+d'—b' =-+0,3 
a—b=d =+20" 


ur hvilka eqvationer erhålles 


"=+ 0,3 
b' = —0,9 
c = 0,0 
d' =—0,6. 


4:0. Till bestämmande af 40,30,20 kornsvig- 
ternas fel begagnades 1 ortsvigten (=100 korn +d"), 
hvarvid komparationerna gåfvo följande relationer: 


40+a”+30+b"+20+c"+4+3+2+1+d"—-(100+d") = 4,9 
40+a”+4+3+2+1+d"—(30+b"+20+c") = 5,2 
30450”+4+3+2+1+d"”—(40+a”) = 4,6 
20+c”+4+3+2+1+d"—(30+b"”)=5,95, 


hvarest åter a”, b”, c” beteckna 40, 30, 20 korn- 
vigternas, och d” 4,3,2,1 kornsvigternas samman- 
lagda fel. Då nu, enligt 3:o, d'=—0,6, fås 


205 


Ta"”+b"+0"+d" = +4,3 
ad ON -FJ 
b"+d"—-d"—=+4,6 
GErdi OUR 


och således härur 


a = 02 

b”=—0,5 
”=+0,1 

d"=>-4,9. 


3:o. Slutligen erhölls, för determinerande 
af de minsta underafdelningarnes fel, 


I3+b”+2+c"—-(4+a”+1+d”)=4,8 
I+b”—-(2+c”+1+d"”') på 4.0 
3+b”+1+d”—(4+d”) hl 41, 


hvartill ytterligare kommer det i 4:o funna vär- 


det på d” eller 
an 4 br iu Gi + dör Al 4.9. 
Ur dessa 4 eqvationer erhålles 


a” =+0,2 
b”=+4,4 
E1=AN03 
di 


Sedan vigternas fel på detta sätt blifvit be- 
stämda, återstår att till det ofvanföre meddelta 
resultatet af komparationerna anbringa de deraf 
härflytande korrektioner "). De ojusterade vig- 


>) Någon korrektion för vigternas olika lyftning genom 
atmosferen har icke varit nödig, emedan endast mes- 
singsvigter blifvit begagnade, 


206 
ter, som begagnades, voro en skålpunds, en 30 
orts, en 3 orts och en 2 orts, samt en 20 korns, 
en 4 korns och en 3 korns vigt, hvilka 7 vig- 
ters fel, i nu anförda ordning, enligt föregående 
bestämningar äro 
+3,0 
11 
—0,9 
0,0 
+0,1 
+0,2 
+4,4 


'+9,7 milligr. 


Således blir 
1 kilogr. = 2" ,3527410"3"145"5" 7, 


eller 
1 kilogr.—15”5"8 — 27 3527, 
hvadan 
ÄN 2” .,3527 
087: 1—0,0000138 
= 27 3527(1+0,00001583 


och slutligen 
f1 kilogr.=2, 3527372 skålp. 
1 skålp. = 425,0369 grammer. 


Om lineära differens-eqvationer af 
2:dra ordningen; 


af 


A. F. SVANBERG. 


Hineära differens-eq vationer (eqvations aux dif- 
ferences) förekomma, såsom bekant är, ofta vid 
sannolikhets-beräkningar och vid utvecklingen i 
serie af integralen till lineära differential-eqva- 
tioner, hvilka nästan beständigt erhållas vid an- 
vändande af mathematisk analys till naturfeno- 
menerna. De differential-eqvationer, hvilka man 
dervid erhåller, äro merendels af 2:dra ordnin- 
gen, hvaraf händer, att de mest förekommande 
differens-eqvationerna äfven äro af samma ord- 
ning, och förtjena dessa derföre företrädesvis 
geometrernas uppmärksamhet. I en högst läs- 
värd afbandling, som finnes införd i tolfte tomen 
af CreuE's Journal fir die reine und angewandte 
Mathematik, har Lisri ”) visat, att man till en 
lineär differens-eqvation, af hvilken ordning som 
bälst, alltid kan uppgifva en formel, som ut- 
trycker denna eqvations integral. Hans förfaran- 
de i detta ändamål består deri, att om han har 
en lineär differens-eqvation af någon gifven ord- 
ning, så förvandlar han densamma i en annan af 


") MEmoire sur PFintégration des eqvations lingaires aux 
différences de tous les ordres. Stag 


208 


indefinit ordning medelst införande af en dis- 
continuerlig funktion, och han visar, att integralen 
till lineära differens-eqvationer af indefinit ord- 
ning alltid kan medelst en formel uttryckas. Det 
uttryck, som man på detta sätt erhåller för in- 
tegralen, företer dock vid användandet stora olä- 
genheter, hvilka till en del härröra af den dis- 
continuerliga funktion, som det innehåller. Ty 
äfven när integralen i sjelfva verket är mycket 
enkel, så gifver Ligrr's formel densamma under 
en högst invecklad form, och ega alltid de ut- 
tryck, hvilka man erhåller medelst direkt förfa- 
rande, när nämligen detta lyckas, ett afgjordt 
stort företräde genom sin enkelhet; hvarföre det- 
ta ämne ännu ingalunda kan anses vara uttömdt, 
så länge man icke närmare känner de händelser, 
då direkt metod är användbar. Närvarande af- 
handling har till föremål, att närmare undersö- 
ka dessa händelser, och derigenom i någon mån 
bidraga till häfvande af hinder, som ganska ofta 
förekomma. 


$ 1; 
En lineär differens-eqvation af 2:dra ord- 
ningen har i allmänhet följande form ; 


Iya TEN NS RB; 
men emedan denna eqvations integral, såsom be- 
kant är, alltid kan erhållas af integralen till 
eqvationen 


(1) LAS ler OQO 


så skola vi i det följande blott undersöka denna 
sednare. Eqvationen (1) kan transformeras till 
en annan af 1:sta ordningen, men som då icke 
är lineär, genom substitution af (2) 


209 


(2) IRRNEr 
Deraf blifver nämligen 


SNS AA Tee at 


hvilka värden af y 4 och Kn substituerade i 


eqvationen (1) gifva efter division med 
(3) SEN AEG O =O! 
Eqvationen (1) och följaktligen äfven (3) 


kunna integreras, när P och Q äro konstanta. 
x x 


Ty om man har 


/ p — 
(2) I ort tb), = ; 
så är lätt att se, att denna eqvation tillfreds- 
ställes genom antagande af ry = 4.m', hvarest m 
xx 
bör bestämmas af följande eqvation 
m?+am+b=020 
Om således denna eqvations rötter betecknas med 
a och 8, så blifver fullständiga integralen till (4) 
följande 
,y= Aa”+BB”, 
hvarest Z och £ äro de båda genom integratio- 
nen införda arbiträra konstanterna. 
Om man skulle hafva Q =aP P — »så blif- 
| d x xr xx 
ver eqvationen (3) 
ENARE TäaR P 
r x+1 Xx fn r xI- 


=03 


1 


antager man nu z =P uy, så erhåller man 
g 5 0 nm x 


4 
till bestämmande af u. 


uu u ar=10 
SC ; 


hvilken eqvation, emedan dess coéfficienter äro 


konstanta, är integrabel. Denna relation, nämligen 
K. V. dead. Handl. 1837. 14 


Q = ad PR ; 


hvilken tillika innesluter den händelsen, då P 

ve 

och Q äro konstanta, är det enda allmänna vil- 
Xx 


kor, under hvilket man hittills, medelst direkt 
metod, kunnat integrera eqvaltionen (1). 
Känner man något enskildt värde för SM 


som tillfredsställer eqvationen (1), så trbäller 
man äfven till följe af (2) ert enskildt värde för 
Zz Om H. är ot sådant värde och man i eqva- 


(nen (3) gör 


1 
= JR 
Ce IuU 


är 
så erhålles efter den blifvande eqvalionens 
hyfsning 


(5) (P, + 2 De MT wu sd 
emedan man nämligen, enligt su ippositionen, iden- 


tiskt har 
eff H. jr H AQ 


Eqvationen (95), såsom varande lineär af 41:sta 
ordningen, kan enligt LaGrAncE's metod inte- 
greras; och synes således häraf, att om man kön 
ner en enskildt solution till eqvationen (1), 

kan deraf dess fullständiga integral äfven nad 


SEED 
En lineär differens- -eqvation af hvilken ord- 


ning som hälst, som blott innehåller 2:ne ter- 
mer, kan alltid integreras. Ty om 


(6) ERE 


är en sådan gifven eqvation, och man 1 densam- 
ma KRt Den 


211 


så erhålles 


x 
« hvaraf slutligen 
—2 =log 
xc+n ua o 5 


Emedan coéflieienterna för Zz i denna sednare 
eqvation äro konstanta, så kan densamma enligt 
förut kända metoder integreras. — Är S sad 


att den kan ställas under följande a 
b ig 
SS = 4(XL+A) (C+a) . . . ös (C+A Jm , 


så erhålles integralen till eqvationen (6) lätt ge- 
nom antagande äl 


5, (CR NE 
Yy EA .n 0 NANNE ma 
xx 
x+a X+d, C+A Nm 
(Tr — (r SM ELEN GE a 
n x 


a r(p) betecknar EuLERSKA integralen af 
2:dra slaget eller 


I'(p) = e-9 .ep-1d0, 


hvilken funktion, såsom bekant är karakteriseras 


| af följande egenskap 


Denna substitution gifver nämligen, efter 
tillbörlig reduktion, till bestämmande af z  föl- 
Xx 


jande eqvation 


=Z 


Zz 
r+t+n x 


hvars integral är bekant. 


3 


Om 1 eqvationen (1) följande relation eger 
rum emellan P och Q , nämligen 
Xx AA 


(7) Or =O (FLN 
eller, hvilket är detsamma 
(8) P =AVaQ 
så kan man finna dess integral på följande sätt. 
Genom substitution 1 eqvationen (3) af 
AL an +(G) Ken s 
erhålles, om man i stället för 07 insätter dess 


värde ur formeln (7) 


x u —U 
(—1) EP ( cl Xx )-u u ta=0 ; 


hvaraf 


u — 
(9) Sr 
x x+1 är 
Antager man nu ytterligare 


SE ex —41 
u Vär 
x 


7 


er +1 
så blifver, efter verkställd reduktion, 


bvaraf slutligen erhålles 
(SEN 
ZP. +Va (1) 


v = Z log 
r [0] 


213 


Är a negativ och = —b, så gifver eqvationen (9) 
ml 
b+u ra EP 


som genom substitution af 

wu Vb: tang v 

Xx kr 
förvandlas till 
(-1)" 


Ar TIS 
cr 


1 
— tang ( v 


hvaraf erhålles 


Mör(—-L) 
=Z ÅA tango = & 
Vv. re tang —p 
År a=0, så gifver eqvationen (9) 
1 (EN 
RR 
u. = 
hvaraf 
AA 
0 SE 
; Ro tel 
=P 


St 


Om man i eqvationen (3) gör 
QR 
Qe 
AN 2 x 
ve 
KK. + 


ack bestämmer KK. så, att coéfficienten för z' 


(10) se 


x+1 
försvinner i den nya eqvationen efter dess hyfs- 
ning, hvilket gifver 


) 
K & P FN 
2 Ir P q 
xd 
så erhålle 
ol oh +P m! + sg pars OO 
RR WAI va P Co 
A+2 


Om man till denna eqvation använder sam- 
ma slag af substitution, som (10) är relativt vill 
eqvationen (3), och äfven sedan fortfarande bi- 
behåller dylik substitution, så erhålles efter m 
transformationer. 


P BP 
(2) I RB (m) pd ES 
(11) z +/ 2 4$4— 0 — 
x RE +1 x+m P / x+Un 
x+2n—14 X+UN 
hvarest m kan vara hvilket helt positivt eller ne- 
gativt tal, som hälst. Att taga m negativ är na- 
turligtvis detsamma, som AE nyttja inverterad 
substitution emot (10), d. v. s. sådan som erhål- 
les, när man genom solution af eqvationen (10) 
uttrycker 2 12. Kan m tagas sådan, att man 
EH GE 


derigenom kan finna ett enskildt värde för 2 ; 


som tillfredsställer eqvationen (11), så kan Jer- 
af dess fullständiga integral erhållas, såsom vi- 
sadt är i $ 1. 

Enligt $ 3 är eqvalionen (11) äfven inte- 
grabel, om den uppfyller vilkors-eqvationen (7), 
vilket gifver 

P 
x+m-—1T x+m 

SR P En Sc a—(EP SV å 

+t2n-1 x+Un 
hyaral 


ve 


215 


j Pi, P 
rs SR AAA. KD 


x—m cr—-m-4 


CD. 


Om man i ÖR (3) g vÖr 


per ir x—1 P2) LA OK 


Genom användande till denna eqvation af 
dylik substitution, som (12) är relativt till eqva- 
tionen (3)> får man följande transformerade 


AE nå Q AA 
SS 0 Z 7 


Eqvationen (1) är följaktligen integrabel, om 
man till någon af dessa sålunda, genom ytterli- 
gare fortsatt substUitution erhållna, transformerade 
eqvationer kan finna någon Cuskildt solution, el- 
ler om någon af dem uppfyller vilkors- -eqvatio- 

53), hvilket gfver följande f integra- 
nen » hvilket gifver följande serie af integra 
bilitets-händelser 


Q HR 
SAR Z ” 


, 
x+2 


0 CN 
= Va— 9 
x RK SÖT 3 Cd 


&c. Nc. 


Pre 


216 
Emedan lagen, hvarefter denna serie af in- 
tegrabilitets-händelser fortgår, är uppenbar, så 
kan man genom att gå baklänges äfven uppställa 
följande andra 


Q Be 
Pr BE TORA Väl BT 


2? 
xr—1 
20 
P = Va SR Va—Q 9 
| ära das i 
&c. Xc 


Denna sednare serie svarar emot, att ieqva-: 
tionen (3) nyttja inverterad substitution emot (12), 
d. v. s. sådan som erhålles, när man genom so- 
lution af eqvationen (12) uttrycker Zz i Zz. 

2 SA 


$ 6. 


Genom antagande af 


förvandlas eqvationen (3) till 


Bj 
(13) a fl de = (O 
x x+1 Ch x Q 
Använder man nu till denna eqvation sam- 
ma slag af substitution, som (12) är relativt till 
eqvationen (3), så erhålles efter 1:sta transfor- 
mationen 


Fra0 1 


wootr— UV +— =0; 
Br OC Å Q, 


efter 2:dra transformationen erhålles 


u' 


Ev Vv 
Flyg Orr 1 


" 


u”' ww ge RE SAN EE; 
RA QQ i SÄ 

Skulle man till någon af dessa sålunda, ge- 
nom fortsatt substitution erhållna, transformerade 
eqvationer kunna finna någon enskildt solution, 
så kan deraf alltid fullständiga integralen till 
eqvationen (1) erhållas. Samma förhållande är 
äfven, om någon af dem skulle uppfylla vilkors- 
eqvationen (8), hvilket gifver följande serie af 
integrabilitets-händelser 


TT 
P-0göMa 9 
x+1 
Log air Vv <A 
Pi = = ÄA (fhE 3 
ör Cu 
20 Vera ÅA RR 
ju Felnard als 
&c. I Nc. 


och emedan lagen, hvarefter denna serie fortgår, 
är uppenbar, så kan man äfven genast deraf for- 
mera följande andra 


Oe 
P = 0 AVGER 


I&e. IXc. 
Till denna sednare följd af integrabilitets-händel- 
ser kommer man på direkt väg, om man till 
eqvationen (13) använder inverterad substitution 
emot (12). i 


—E—— AA 


Calodromus. 
Genus e Familia Curculionidum 


adumbratum et deseriptum 
ad 


C. H. BOHEMAN. 


Inter innumera fere nova omnium ordinum Ånt- 
malia, quae e lerris, antea vix vel nondum ex- 
ploratlis, ad Europam quotannis reportant Naturae 
scrutalores, forme sxpe tam heterogeneae inve- 
niuntur, ut dubi vacillent Systematici, locum is 
aptum in melhodis receptis adsignaturi. Quum 
minima quoque collectio Brasiliensis, quamvis has 
regiones multi iique summae perspicacitatis En- 
tomologi  perlustravere, aliquid novi continet, 
magnas illas terrarum plagas obiter tantum visi- 
talas vel adhuc invisas considerantes, dimidium 
saltem Insectorum numerum adhuc ignotum - Ja- 
tere, et optima quogque noslri aevi Systemata, fa- 
ciem tandem longe alienam sibi imduere, pro certo 
habere possumus. 

In magna illa specierurm copia, ad (Glnenlo 
nidum arna pertinente, quam mibi diligentius 
examinare licuit, multae saue existunt formae val- 
de paradoxae, inter quas, rostri, antennarum pe- 
dumque posteriorum structura anomala, pre cete- 
ris adeo singularis videtur species hic descripta 


219 


et delineata, ut pleniorem ejus cognitionem, mare 
licet antea descripto, Entomologis haud ingratam 
« fore sperem. 

Secundam dispositionem Curculionidum a Ce- 
leb. Schönherr propositam, ad Brenthidum divisio- 
nem tantum referri poltest, cum dqua Corporis forma 
proxime congruit. Longe tamen ab illis quoque 
recedit, antennarum haud minus compositione et 
brevitate rostlri, quod apud Brenthides longum 
et acutum est, quam presertim singulari pedum 
posteriorum structura et longitudine abnormi ar- 
ticuli tarsoruwm primi. 

Insignem hancce speciem mihi benevole com- 
municavit Cel. Dom. Schönherr, qui utrumque 
sexum e Manille insula, plurium Insectlorum sin- 
gularium patria, obtinuit. 


Calodromus. Guerin. 


Character generis: Antenna breviuscule, 
fere ad basin rostri inserte, articulis lenticulari- 
bus, apice sub-truncatis, ultimis tribus majoribus, 
discretis, elavam formantibus, apicali ovato, acu- 
minato. 

Caput oblongo-ovatum , collo infixum. 

Rostrum lalum, brevissimum. 

Thorax elongatus, antice valde compressus, 
ibique utringque oblique impressus. 

Elytra elongata, cylindrica, apice conjunctim 
rotundata. 

Pedes postici longissimi, femoribus incrassa- 
tis, tibius brevissimis, latis, patellseformibus; arti- 
ösllo primo tarsorum in mare longitudine corpo- 
ris, in femina longitudine elytrorum. 

Descriptio: — Corpus "elongalum, cylindri- 
cum, alatum. — Antenne capite cum rostro lon- 


220 


giores, non procul a basi rostri inserte, valide, 
ti — arliculate: articulo primo breviter sub-obco- 
nico, 2—38. brevibus, sub-rotundatis!, apice trun- 
catis, gradatim perparum crassioribus, ultimis tri- 
bus magnis, distantibus, clavam distincetam for- 
mantibus , apicali ovato, acuminato, — Caput oblon- 
go-ovatum, posterius angustalum, supra modice 
convexum, collo minus distineto thoraci adfixum. 
— Rostrum brevissimum, vix longitudine dimidii 
capitis, latum, rectum, supra parum convexum; 
mandibule brevissime, arcuate, corneg&. — Oculi 
parvi, laterales, rotundati, modice prominuli. 
Thorax elongatus, basi apiceque truncatus, antice 
valde compressus, utrinque late, profunde, oblique 
impressus, lateribus pone medium rolundato-am- 
pliatus, posterius ilerum angustior, ibique tenue 
reflexo- marginatus, supra modice convexus. — 
Scutellum nullum. Elrtra thoracis medio angu- 
stiora, cylindrica, linearia, antice sub-truncata, 
callo bumerali haud elevato, rotundato, apice ipso 
conjunctim rotundata. Corpus subtus convexum; 
pectore tenue canaliculato. Pedes anteriores bre- 
viusculi; femoribus modice incrassatis, muticis; 
tibiis brevibus, compressis, sub-rectlis; tarsis pa- 
rum dilatatis, articulo primo secundi paris magis 
dilatato; pedes postici longissimi; femoribus basi 
tenuibus, extrorsum valde incrassatis, subtus angu- 
lariter productis, sub-dentatis, apice oblique trun- 
catis, extrorsum acuminatis; tibiis brevissimis, pa- 
telle&formibus, extrorsum convexis, introrsum sub- 
concavis, apice truncatis,inferne acuminatis; tarsis 
maris longitudine corporis, articulo basali longis- 
simo, basi valde clavato, ibique intus excavato, 
superne emarginato, pone basin tenui, terete, medio 
extrorsum dente sub-recto, minus acuminato in- 
structo, apice ipso appendiculo longiori aucto; ar- 


| 
| 
| 


221 


ticulis 2—4. angustis; 2:0 oblongo, 3:o brevi, 4:o 
longiori, arcuato, bi-unguiculato; tarsis feminze 
longitudine elytrorum, AntTenle primo: longo, va- 
lido, basi non inerassalo, inermi, apice non ap- 
pendiculäto, inlra apicem extrorsum obsolete den- 
tato; articulis reliquis ut in mare construclbis. 


Calodromus Mellesi: elongatus, angustus, rufo- 
testaceus, sub-nitidus; oculis mnigris; rostro 
brevissimo, lato, thorace antice valde com- 
presso, pone medium rotundato ampliato, su- 
pra tenue canaliculato, impunctato, elytris 
striatis, striis obsolete punctatis, interstitis 
angustis, punctis remotis, obsolete insculptis. 


Calodromus Mellesi & Guerin Magazin de Zoolo- 
gle 1837. CL. IX. pl. 34. 


Amorphopus Harrisii. Schönherr in Litt. 


Patria: Manillaa A Dom. Harris benevole com- 
municatus. Mus. SCHÖNHERR. 


Longitudo Colrdii filiformis, sed nonnihil 
angustior. Caput oblongo-ovatum, posterius non- 
nihil angustius, supra modice convexum, rufo-te- 
staceum, sub-nitidum, leve, subtus breviter pu- 
bescens, striga transversa, obsoleta a collo dis- 
junctum; oculi sub-rotundati, modice prominuli, 
nigri; rostrum vix longitudine dimidii capitis et 
illo vix angustius, crassum, rectum, deflexum, 
supra parum convexum, rufo-testaceum , nitidum ; 
margine apicali sub- fällexo, infuscato. Antenna 
fere al basin rostri inserle, ad thoracis medium 
non pertingentes, SRiliformes! rufo-testacer, par- 
ce pilose, articulis tribus ultimis majoribus, dis- 
cretis, clavam distinetam formantibus, dilutiori- 
bus, ultimo acuminato. Thorax longitudine fere 
elytrorum, basi apiceque truncatus, anterius valde 


222 


compressus, ibique utriugue late profunde oblique 
impressus, lateribus ante medium rotundato-am- 
pliatus, versus basin iterum angustatus, ibique 
utrinqae leviter coaretatus, supra modice convexus, 
dorso longitudinaliter tenue canaliculatus, rufo- 
testaceus, nitidus, levis. Scutellum nullum. Ely- 
tra antice sub-truncata, thoracis basi nonnihil la- 
tiora, callo humerali rolundato, haud elevato; la- 
teribus linearia, inflexa, apice ipso conjunctim 
rotundata, tborace vix longiora, supra in dorso 
parum convexa, concinne distincte striata, stria 
suturali  profundiori vix, reliquis obsolete punc- 
tatis; interstitiis angustis, planis, punctulis obso- 
letis, remotis, seriatim dispositis, impressis; tola 
rufo-testacea, sub-nitida, immaculata. Corpus sub- 
tus convexum , rufo-testaceum, mnitidum, leve; 
pectore longitudinaliter tenue canaliculato. Pedes 
ut in adumbratione generica constructi; toli ru- 
fotestacei, geniculis nonnihil infuscatis. ; 


Tab. VI. fig. 1. Calodromus Mellesi. &- magn. auct. 
2. ejusdem magnit. nat. 
3. ped. post. 2. latere extern. vis. magn. 
auct. i 
4. ped. post. 2. latere interno vis. 
magn. auct. 


Observationes 
in Dersr Genus, 


una cum specierum quinque no- 
varum descriptionibus 


a 


C. H. BOHEMAN. 


Inter genera Hemipterorum numerosa, que pro- 
posuit CI. Fagricius vix ullum reliquis auctoribus 
magis ignotum remansisse videtur, quam quod 
Derbe nomine designavit, cujusque species 8 de- 
scripsit, in Systemate Ryngotorum. Cr. LATREILLE, 
cui species npulla erat cognita, hoc genus a Ful- 
gora vel Delphace vix esse distinetum sola con- 
jeetura arbitratus est; de cetero hujus generis men- 
tionem apud auctores frustra queesivi. 

| Egometipse species americanas, quales de- 
seripsit FaAgricrus, numquam vidi, sed in Museo 
Dom. ScHÖNHERRI species quinque e Sierra Leona 
examinavi, et ex his cognitionem singularis gene- 
ris haurire cupidus fui. 

Genus Delphaci vel Asirace quidem proxi- 
mum, sed certe distinctum, et hemelytris valde 
elongatis primo intuitu quodammodo Been Aphi- 
dis referens ”'). 


") Genus quoddam affine descripsit Dom. Kirsy (Act. 
Soc, Linneéan Vol. XIII. I. p. 20. Tab. I) et Anotie 


224 


Character genericus: 
Rostrum inflexum, longitudine saltem pectoris. 


Clypeus magnus, involvens, dorso tricarinatus, 
apice compressus. 


Antenna cylindroideee, sub oculis inserte. 


Caput minutum, fronte valde compressa, an- 
gustissima; oculis magnis. 


Ale valde inxequales; superiores Mänled 
longissime, nervis longitudinalibus simplicibus 
(haud furcatis); inferiores breyes. 


Observ. Antenne tri-arliculate, articulo 
primo brevissimo, sub-obcultato; secundo quoque 
brevi; tertio maximo, aut omnino cylindrico, aut 
cylindrico-ovali, seta apicali tenuissima, brevi. 
Oculi magni, laterales, eminentes, aut integri aut 
supra antennas emarginati. Corpus breve, sub- 
conicum. Hemelytra nervis longitudinalibus plu- 
ribus, nervulis transversis vero paucis, itaque pa- 
rum reticulata; nervi longitudinales 6 vel 7 mar- 
ginem apicalem attingunt, recti, nec furcati, nec 
anastomosantes. Pedes graciles, lineares, tibiis 
posticis medio sub-calcaratis, de cetero ommnino 
imermes. 

Obser vande Fe generis sectiones due sat 


distincte, facile ut sub-genera considerande. 
Sectio 


nomine designavit, quod a Derbe differt rostro bica- 
rinato, (haud tricarinato), hermelytrorum nervis apice 
furcatis, et aliter disbubutiss nec ocellis gaudet. Pa- 
triam speciei haud indicavit Cel. auctor. 


2925 
Sectio I, 


Antenne capite multo longiores, articulo 
apicali cylindrico, elongato, sranulösg, ante api- 
cem supra emarginato; bast approximate. 

Oculi orbiculati, integri. 

Observ. Hemelytra elongata, angusta. Frons 
angustissima, quam in sequentibus minus carlnatla. 
Ocellos i in hac sectione -detegere non potui, illos 
re vera tamen adesse vix dubito. 


t. Derse sinuosa: fuliginosa, rostro pedibusque 
pallide-testaceis ; hemelytris vitta costali fusca 
Sinuosa, serieque punctlorum fuscorum. 

Habitat in Sierra Leona, Dom. ÅpD. ÅFZELIUS. 
Mus. Dom. ScHÖNHERR. 

Corpus ipsum vix ultra: 2 lineas Paris, lon- 
gum, una cum hemelytris vero lineas fere 7 at- 
tingens. i 

Frons pallida, sordide testacea, valde com- 
pressa, supra et inter oculos bicarinata, sed :vix 
ultra illos. prominula. Clypeus pallidus. Rostrum 
pallidum y, pectore  longius. Oculi globosi; itile- 
gerrimi, valde neat gng capite. fere 
duplo longiores, articulis -basalibus brevissimis, 
-pallidis, Billknmdrsiss secundo crasso, cylindrico, 
fusco granuloso, seta SMD -apicali brevi et tenuissi- 
ma. - Collare pallidum, immaculatum. Thorax 
fuliginosus, dorso tricarinatus, sculelli apice pal- 
lido. Abdomen fuscum, linea dorsali flavescente; 
in vivo forte variegatum. Pedes flavescentes, im- 

maculati. Hemelytra longissima, angusta, hyalina, 
ner vis fuscis, basi fuliginoso, vitta costali fusca 


K.V. 4Acad, Handl. 1837. 1 


200) 


intus sinubus 4 vel.5; preterea series punctorum 
5 vel 6, e nervulis transversis formata. Ipse he- | 
melytrorum apex paullulum infuscatus, nervorum | 
apicibus albis. Ale hemelytrorum tertiam partem | 
longitudine vix superantes, pallide fuliginosze. 


2, DerBE nervosa: corpore subtus pedibusque 
flavescentibus, abdominis lateribus anoque 
rufis; hemelytris pallide fuscis, nervis costa- 
libus sanguineis, reliquis albo fuscoque pun- 
ctalls. 


Habitat in Sierra Leona. Dom. AFzEnuius. Mus. Dom. 
SCHÖNHERR-. 


Precedente minor, 5 lineas longa. 


Antenne forma ut in D. sinuosa ommnino, 
fusco-rufescentes. Caput pallidum, clypeo con- 
colore. Rostrum flavescens, pectore longius. Oculi 
nigri, quam in D. sinuosa mmus oblongi. Tho- 
rax subtus flavescens, supra griseus videtur, sed 
in specimine nostro acu mutilatus, Scutelli regio 
: pallide flavescens. Abdomen flavum, subtus im- 
maculatum, supra rubro-irroratum, ano lateribus- 
que rufis. Pedes flavi, immaculati. Hemelytra 
elongata, pallide fuliginosa, nervis costalibus san- 
guineis, ceteris fusco alboque punctatis; praeterea 
costa extrorsum punctis 7 fuscis et nervorum 
longitudinalium apices fusco-terminati, interjectis 
punctis marginalibus albis. Ale sub-fuliginosee, 
immaculate, nervis fuscis. 


Sectio 2. 


Antenne capite manifeste breviores, articulo 
apicali cylindrico-obovato, vel cylindrico oblongo, 
levi. apice sub-impresso; basi remote. 


227 


Oculi oblongi vel .obovati, pro .antennis di- 
stincte emarginati. 

Vösekrun Hemelytraå quam in sn priori, 
breviora. : Frons ångustissima, magis eminens quam 
in priori; Ocelli distincti; lateribus frontis sub 
oculis inserti. 

Rostrum et Clypeus in utraque:Sectione ejus- 
dem structure "). 


3. DerzE fritillaris: nigra, rostro pedibus pe- 
ctorisque lateribus flavis; capitis carma palli- 
da, fusco-punctata;. hemelytris alisque albis, 
nigro-tessellatis. 

Patria: Sierra Leona. Dom. Årzenios: Mus. Dom. 
SCHÖNHERR. ; 


Longitudo 31 linearum. 

nen pallide; articulo. apicali obovato, 
seta sat longa, apicali. Frons carinam vel septum 
inter oculos formans, pallida, punctis vel potius 
fasciis duabus fuscis. Clypeus magnus, niger, 
dorso distincte tricarinatus. skuta pectore VIX : 
longius, flavum, apice nigro. Oculi magni, emar- 
et pallidi. Collare nigro- -fuscum, margine 
pallido. Thorax fuscus, scutello pallido, pectoris 
lateribus posticis flavis. Abdomen breve, gibbum, 


") Descriptio generica Crn. Fasrion bene quadrat, sed 
antennas ante oculos insertas esse contendit , cum . in 
nostris sub oculis infixe, nec nisi in speciebus secun- 
d& Sectionis breves diekAda Ob antennarum emar-' 
ginaturam sub-apicalem a Fabricio wter characteres 
genericos allatam, sectio nostra prima Derbe genus 
proprie constituere debet. Ceterum omnino latet, cui- 
dem sectioni; species Fabriciane adnumerande sint. 
Illarum /nulla cum nostris convenit, nec characteribus 
nec patria, etenim ex America meridionali provenire, 
ultimam vero speciem e Nova Hollandia allatam esse, 

refertur. 


229 


nigro-fuscum, segmentorum marginibus punctisque 
dorsalibus flavidis. Juxta anum cornicula duo sub- 
conica, remota, Aphidis ideam revocantia. Pedes 
pallide flavicantes, immaculati. Hemelytra albo- 
hyalina, maculis variis quadratis fuscis tessellata, 
pluribus illarum confluentibus, presertim versus 
hemelytri apicem; costa. maculis quadratis 9— 10; 
nervi fusci, impunctalti. Ale albo-hyaline, ma- 
culis aliquot fuscis. 


4. DersBE fasciolata: pallide flavescens, immacu- 
lata, pedibus concoloribus, abdominis. lateri- 
bus luteis; hemelytris albis, fasciis irregula- 
ribus lete fuscis. 

Habitat in Sierra Leona. Dom. ArFrzenivs. Mus. Dom. 
SCHÖNHERR. | 


Longitudo vix 4 linearum. 


Corpus totum pallide flavescens, preter ab- 
dominis lateribus luteis immaculatum, pedibus 
concoloribus. Antenna oculos haud superantes, 
pallide, articulo apicali breviter cylindrico, apice 
lutescente. Caput quam in affinibus minus com- 
pressum, distincte bicarinatum, clypeo tricarinato, 
rostro vix longitudine pectoris. Hemelytra alis 
haud duplo longiora, alba, nervis pallidis, im- 
punctatis, fasciolis irregularibus 4 vel 5 pallide 
fuscis vel cinereis, quarum media annulum fere 
format. Ale abdomine duplo longiores, albe, 
fasciis duabus cinereis, obsoletis, quarum prima 
per medium ale, sub-integra; altera ante apicem 
interrupta. 


5. DereE stellulata: corpore fusco-rubricante, ca- 
pite antennis pedibusque pallidis; hemelytris 
fuliginosis, albo-punctatis, nervis costalibus 
sanguineis. 


2 20) 


Habitat in Sierra Leona. Dom. ArzErius, Mus. Dora. 
SCHÖNHERR. 


Longitudo vix 3 linearum. 


Antenn&e oculorum marginem superioréim ini- 
nime attingentes, articulo apicali pallido, obconico, 
apice impresso vel sub-emarginato. Caput palli- 
dum, fronte minus angustata, elevata, distincte 
bicarinata, cum vertice angulum obsoletum for- 
mante. Clypeus rubricans, tricarinatus, apice ob- 
scurior, rostro in nostro specimine exserto, elon- 
gato, setaceo. Oculi oblongi, fusci, pro anlennis 
profunde emarginati. Collare sub-teslaceum, ner- 
vis margineque pallidis. Thorax sordide ferrugi- 
neus, carinis dorsalibus tribus margineque palli- 
dis, scutellum apice albidum. Abdomen thorace 
unacum capite longius, rubricans, linea dorsali 
pallida. Pectus subtus pallidum. Pedes albi, im- 
maculati. Hemelytra toto corpore duplo longiora, 
fuliginosa, nervis costalibus lxte sanguineis, reli- 
quis fuseo-purpureis ad marginem puncto albo 
terminatis; ante ale medium macule tres albre 
distinetiores et preterea puncta numerosa (circi- 
ter 20) alba, sparsa; margo costalis vero polius 
dieitur albus, punetis (circiter 10) fuscis. Ale 
hemelytrorum dimidio longiores, pallide fuligino- 
se, nervis fuscis. 


Tab. VIL Fig. 1. Derbe sinuosa, magn. auct. 
sl eadem , magu. nal. 
3. Derbe nervosa, magn. auct. 
4. ejusdem magn. nat. 
5. Antenna Section. 1:2 magn. auct. 
6. Hemelytra Section. 1:2 magn. auct. 
7. Ala Section. 1:&, magn. auct. 
8. Derbe fritillaris. magn, auct. 
9. eadem, magn. nal. 


230 


Tab; VIL Fig: 10. Derbe :fasciolata, magn. auct. 


ig ejusdem: magn. nat. 
12. Derbe stellutata.. magn. auct. 
TSE ead. magn. nat. 


14. Antenna Section. 2:dwe. 
15. Hemelytra Section. 2:de. 
36. Ala Section. 2:de. 


De Tinea Linnéeella 
a 


C. H. BOHEMAN. 


Sing ularis re vera videatur casus, Tineam iltam, 
YR ipsius Entomologorum Principis ornata . fuit 
nomine, adeo esse raram, ut exteris Entomolo- 
gis VIX cognita appareal, et in Museis Sueca- 
nis etiam rarissima, nec mihi umquam viva 
obvia. ”Tinea enim, quam LInnÉerre nomine de- 
pinxit Häörser, aliena omnino est species; genuin 
vero in Museo Cl. de PayKrurizr adest Specimen 
bene conseryvatum, cujus descriptionem accuratio- 
rem Entomologis haud ingratam spero, 

TiseA (OEcorHorA) Linneella: alis anticis croceis, 
punctis tribus argenteis elevatis, posticis fu- 
scis, antennis apice albis. 

Lins. Faun. Svec. edit. 2:a p. 362. n:o 1408. 

Syst. Nat. Edit XII. 2. 898. 4. 46. 

CrErcK. Icon. Ins. Rar. I. Tab. r2, fig. 5. 

Faer. Ent. Syst. III 2. p. 325. n:o 166. 

Georr. Ins. IL p. 200. n:o 45. 

Habitat in Suecia loeis apricis rarissima 


Magnitudo Tine& Roesellce et colores omnino 
ut in illa.  Antenn&e corpore vix longiores, ualis 
breviores, filiformes, nigre, eneonitentes, apice 
(ad sextam circiter antenn parlem) albe: arti- 
culus basalis majusculus, obconicus, multo distin- 
etior quam in 7. Resella, Caput parvum, fusco- 


232 
eneum, leve, oculis parvis, nigris. Palpi pen- 
duli, albidi, capite duplo longiowvds, articulo pri- 
mo elongato, sublineari, inr arcualo, 2:0 et 
3:0 brevionibas subaequalibus , altenuatis, infu- 
scatis. Corpus subtus griseo-pallidum, subsar- 
genteo-nitens, ano flavescente, barbato. Pedes 
fusci, albo-annulati, anteriores parvi, postici ma- 
jores, tibiis crassiusculis, pilosis, versus medium 
valide bi-calearatis (apice in nostro mulicis, veri- 
similiter multilatis). Thorax supra fusco-eneus 
lxvis. 

Ale antiex crocex, margine omni apiceque 
fuscis.  Ipsam basin occupat fascia obscure fusca, 
cevi adjecta sunt commata duo argentea, minuta; 
videlicet unum in ipsa cosla, alterum in bled6 
ale. Preterea puncta tria argentea, distincta, 
valde convexa, quorum primum anle medium mar- 
ginis Iinlerioris et fasciculo nigro terminatum, se- 
cundum margini costali Piopinsd maximum; ter- 
tium intra ale apicem, versus marginem tenulo- 
rem. Ad ipsum marginem costalem iterum com- 
ma argenleum, obsoletum. Ale apex fimbriis lon- 
gis, fas terminatus. — Ale inferiores lanceo- 
late, fuscx, fimbriis longis concoloribus. 

De cetero jam ante ”Plures anNnos ipsum exa- 
minavi protolypon hujus speciei in Museo CrErEun 
asservalum, et ad ulteriorem certitudinem obser- 
vata illa ae quoque sistam. 

In ipsa schedula legitur: ”Phalena Linne- 
ezla; af Herr Archiatern och Riddaren LIinnzvs.” 
(videlicet ab Il. a LiInsÉ communieata. 

Exemplar valde: mutilatum, caput et abdo- 
men desunt; alarum non nisi uniea superior et 
inferiores bine adsunt. 7". Roesella 9 vix major, 
color omnino ut in illa. Ala superior disco colore 
luteo, claro, margine omni fimbriisque apicalibus 


PID 
200 


longis, fuscis. In disco luteo non nisi puncta 
tria argentea, elevata, nitidissima, quorum primum 
ad marginem inleriorem, ante medium ale; se- 
cundum in medio ale versus costam, et terlium 
ante apicem, versus marginem interiorem. Apex 
ale lutens, immaculatus, fimbriis fuscis. Ale in- 
feriores fusce, fimbriis longis concoloribus, in hoc 
specimine valde detrite. Thorax fusco-eneus, 
metallico-nitens. 

Observ. In hac descriptione desiderantur so- 
lummodo commata illa argentea, que revera mi- 
nuta, et in hoc specimine forsan omnmnino detrita. 

: Comparalionis gratia descriptionem Tiner Re- 
selle e prototypo Musei Crerckit addere quoque 
licet. : : 


Tisea (OecorHora) Reesella: alis anticis eroceis, 
latius nigro-marginatis, singula maculis pun- 
ctisque -decem argenteis, convexis, posticis 
fuscis, 

Linn. Faun. Suec. Ed. 2. n:o 1406. 

Syst. Nat. ed. XIL 2. 898. 445. 

Farr. Ent. Syst. III. 2. 324. 163. 
Suppl. 494. 79. 

Crercz. Icon. Ins. Rar. I. Tab. 12. fig. 13. 

GzEorr. Hist. d. Insect. II. 200. 45. 

Hörs. Tin. Tab. 20. fig. 135. 9 Tab. 59. fig. 399. 
2. fig. 400. 

TrerrsceKe d. Schmett. v. Europa. IX. 2. 165. 8. 

Habitat locis aridis mense Maji, minus frequens. 


Caput fuscum, nitidum, leve, palpis acumi- 
natis, laxis. Antenne tote fusce, mnitide, sim- 
plicis forma. Thorax levis, fusco-Xeneus, nitidus. 
Abdomen fuscum, nitidum, ano pallido, flave- 
scente. Pedes fusci, mnitidi; antier immaculati, 


Ch 


intermedii Ubiarum apice spinulisque albis; po- 
stici genubus, annulo medio, apice calcaribus spi- 
nulisque. albis. 

Ale disco lutex, margine fusco-purpurascente 
latiore: Puncta in singula ala 10 argentea, nili- 
dissima, elevata; videlicet primum in media basi, 
2 et 3 opposita, et fere confluentia; 4:um ad co- 
stam; 5S:um minutissimum, ad marginem interio- 
rem quarto oppositum; G:um Paulo pone quartum 
sed a costa: magis remotum; 7:um magnum in 
margine interiori, ubi incipiunt fimbrie; 8 et & 
ad costam; 10:um lineiforme, in ipso ale apice, 
ad fimbriarum basin. Ale inferiores fusce,. cilus 
longis. , | 
Observ. Differt T. Linneella a T. Roesella 
margine fusco multo tenuiore, punctis argenteis 
paucioribus, aliter omnino distributis, apice im- 
maculato, atque alis apice quam in Reesella oh- 
tusioribus. 


Tab. VIL Fig .17. Tinea Linneella, magn. auct. 
13. ejusdem magn. nat. 


| 
I 
| 
i 
Å 
U 
| 


Utkast till en systematisk indel- 


ning af Phocacéerna; 
af 
-S. NILSSON. 


Denna djurgrupp har länge befunnit sig 1i ett 


snart sagdt chaotiskt skick, och mången zoolog 
anser den ännu för ”summa Zoologorum crux.” 
Detta har sin grund dels i dess vistelse i vatt- 
net, ofta i vidt aflägsna haf, och dels i dess mång- 
faldiga, antingen rent tillfälliga och individuella, 
eller af ålder, årstid, kön, olika klimat och oli- 
ka vatten beroende speciella färgförändringar. 
Oredan har sannolikt äfven blifvit ökad, och 
arternas antal öfver höfvan multipliceradt, der- 
igenom att hvar och en, som gjort en lång och 
besvärlig verldsomsegling, gerna derifrån velat 
hemföra något nytt species. 

 Oaktadt alla dessa svårigheter anser jag dock 
denna djurgrupp vara lättare att utreda och be- 
stämma, än åtskilliga andra, t. ex. de som inne- 
fatta slägtena Felis, Canis, Mustela m. il. Men 
man måste icke hålla sig vid färgen; man måste 
undersöka de inre, mer konstanta delarne och äf- 
ven för dessas af olika ålder beroende formför- 
ändringar inom ett och samma species, uppgöra 
sig en på erfarenhet grundad teori. Såsom be- 
vis härför vill jag åberopa ett faktum som lig- 


2326 


ger nära till hands. Om man jemför ett kranium 
af en ung och en gammal Halichoerus Gryphus 
från Östersjön; så skall man mellan dem finna så 
stora olikheter, att man verkligen frestas att anse 
dem tillhöra ej blott olika arter, utan till och 
med olika genera. Också skulle man kunna an- 
föra exempel att kranier, som tillhöra olika ålder 
af en och samma art, verkligen tjenat till typ 
för bildandet af olika genera. 

Men sedan man haft tillfälle att undersöka 
och jemföra en hel series af kranier, tillhöriga 
ett och samma species, skall man lätt finna att 
vissa formkarakterer äro under alla åldrar kon- 
stanta, då andra deremot nästan med h vart lefnads- 
år förändras. Dessa sednare böra afräknas och vid 
bestämmandet af species endast de förra bibehål- 
las. . Denna metod följde jag redan för 17 år se- 
dan vid beskrifningen af våra nordiska Skälarter 
i min Skandinaviska Fauna. Men Afhandlingen 
var på Svenska och blef derföre utomlands föga 
känd. Endast en och annan art har derur blif- 
vit upptagen; men metoden för indelningen,. 
hvarom här i synnerhet är fråga, förblef obekant. 

Under min förlidet år (1836) till England och 
Frankrike företagna resa, hade jag tillfälle att 
undersöka en mängd specimina, icke blott af de 
Europeiska, utan äfven de exotiska arterna af den- 
na djurgrupp; och för den utmärkta frikostighet,. 
hvarmed de hithörande förträffliga samlingar, så 
väl i förra Hunterska Museum i London, som i 
Naturhistoriska Museum i Paris af mig fingo be- 
gagnas, står jag i stor förbindelse hos Hr Dr Owen 
1 London, Herrar GEoFrFror, BLAInVinnE, Fr. Cu- 
vIER och LAURILLARD 1 Paris m. fl. I Bristol, i 
Hamburg och i Köpenhamn hade jag äfven till- 
tälle att i samma ändamål begagna Museéernasz 


2 
207 


och för sex år sedan undersökte jag de Phocacé- 
kranier, som funnos på museum i Berlin. Här- 
igenom tror jag mig hafva sett, om ej alla, åt- 
minstone: de flesta hittills funna arter. 

Hvad, som är alldeles oundgängligt för den, 
som med hopp om framgång vill företaga sig att 
utreda denna djurgrupp, är att i museerna, i 
synnerhet i London, Paris och Berlin, undersöka de 
talrika der befintliga specimina, som tjenat till 
typ för beskrifningar af arter, hvilka redan äro 
upptagna i allmänt begagnade systematiska verk. 


Som jag redan samlat icke blott en mängd 
anteckningar, utan äfven ett stort antal af figu- 
rer (och äfven för många af dessa står jag i för- 
bindelse hos den utmärkte naturforskaren Herr 
LAurirrArRd, den odödlige Bar. Cuviers vän och 
medarbetare), så ämnar jag utgifva en utförlig 
monografi öfver Phocaceerna; men som det än- 
nu torde dröja, innan detta verk hinner pu- 
bliceras, anser jag mig böra för Kongl. Veten- 
skaps-Academien till en början framlägga ett 
precursoriskt utkast. 


Phocaceerne kunna lämpligast indelas i så- 
dane, hos hvilka de egentliga kindtänderna ) 
hafva 2 rötter, och sådana, hos hvilka de blott 
hafva 1. Till förra gruppen höra slägtena: 


Stenorhynchus Fr. Cuv. 
Monachus HerrM. 
Phoca Lin. 


") Jag afräknar den främsta kindtanden såsom svarande 
mot en dens molaris spurius och således merendels 
har enkel rot; samt de 2 bakersta, som kunna an- 
ses svara mot de 2 knöliga kindtänderna hos vissa 
rofdjur. De återstående 2 mellersta kallar jag egent- 
liga kindtänder. 


238 


Till sédnate gruppen höra slägtena: 
Halichoerus - Nuwuss. F:na. 


Trichecus Lin. 
Cystophora  Nuss. F:na, och 
Otaria PERON. 


Dessa slägten äro lätta att skilja, till och med 
blott genom formen af kranium och tandbygg- 
naden; ehuru äfven åtskilliga andra skiljemärken 


förefinnas. 


1. Stenorhynchus. 


Skallens omkrets (sedd ofvan) aflångt ägg- 
formig; Framtänderne 3 långa, syllikt-kägelfor- 
miga, Spetsiga; kindtänderna 2 stora, försed- 
da med 3 i rad stående höga, kägelformiga spet- 
sar, af hvilka den mellersta är störst. SE 

Af detta slägte finnes blott 1 art: Stenor- 
hynchus leptonyx, som bebor södra jordhalfvans 
ocean, från Nya Holland till trakterne af polar- 
isen. 


25 Monachus. 


Skallens omkrets hredts0wal med mycket ut- 


böjda kindbågar. Framtänderna 3 trubbiga och 
med en afsats innanför spetsen. Kindtänderna 


5—5 kägelformiga med en liten knöl framtill och 


baktill. 
En enda art: Monachus mediterraneus, som 
förekommer mest i Adriatiska hafsviken och i 


Grekiska Archipelagen. 


3. Phoca. 


Skallens omkrets äggformig; Framtänderna 
6 . 5 5 c . 
>; kindtänderna => med 3—4 i rad stående 


239 


kägelformiga spetsar; af hvilka den främste eller 
näst främste är störst. 

Detta slägte innefattar 4 väl kända och be- 
stämda arter, hvilka förekomma i norra hemis- 
feren, från de tempererade zonerna och ända 
upp mot polen, så långt menniskor hittills fram- 
trängt. Dessa arter äro: 


Phoca wvitulina Lin. 
—  oceanica LEPECH. 
— - annellata Nirss. 
— - barbata = FABric. 


4. Halichoerus. 


Skallens omkrets, hos de yngte äggformig, 
hos de äldre rhomboidisk, med de 2 spetsigare 
vinklarne afhuggna. Framtänderna +; kindtän- 
derna 5—+ nästan enspetsade, kägelformiga, med 
en kant framtill och baktill. 


Blott en enda hittills känd art: Halichoerus 
Gryphus. Denna finnes i Östersjön, Kategat m. 
m. ända ned vid kusterna af Irland. 


3. Trichecus. 


Skallens omkrets en aflång fyrkant med 


baktill afstympade sidohörn. Fraärntänderna hos 
ungarne +, hos de äldre + Hörntänderna, de 
öfra enormt stora, nedskjuta långt utom munnen. 
Kindtänderna ++ kägelformiga, med åren af- 
trubbade. 

Blott en enda art, som bebor norra polar- 
hafven. 


Anm. Mången torde tycka, att detta slägte ej borde in- 
föras bland de andre Phocacéerne, utan utgöra en 


240 


egen afdelning. Men hela den skenbara olikheten 
har endast sin grund i de enormt utvecklade hörn- 
tänderna. Voro dessa blott stora, som vanligt, skulle 
slägtet ej befinnas mycket olikt det föregående och 
efterföljande. 


6. Cystophora. 


Skallens omkrets bredt-oval med mycket ut- 
böjda kindbågar: Framtänderna i kägelformigt 
spetsiga; kindtänderna => små, skilda, nästan 
afhuggna, men i ändan till en egg liksom hop- 
knipna. 

Hit höra två arter: Cystophora cristata, 
som bebo norra polarhafven, och Cystophora pro- 
boscidea, som tillhör södra -hemisferens ocean. 


7. Otaria. 


Skallens omkrets nästan äggformig, med ut- 
vecklade supraorbital- processer; Framtänderna 


>> de 4 mellersta ofvan i spetsen på tvers två- 
klufna, de 2 yttersta långa, spetsiga; kindtän- 
derna +—5 (sällan =) hoptryckt kägelformi- 
ga, med en tagg framtill och baktill. 

I synnerhet af detta slägte synas arterna 
vara allt för mycket multiplicerade. Jag har hit- 
tills ej kunnat finna kramier af mer än 3 tydligt 
skilda arter, neml. Otaria leonina, ursina och 


australis. 


Bidrag till kännedomen 
om /MNajas marina IL. 


afil 4 
KNUT FR. THEDENIUS. 


I anledning af tvenne afhandlingar om Najas 
major Roth, införda i nionde och tionde banden 
af Journalen Linnea och innehållande några på 
ofullständiga undersökningar grundade uppgifter; 
samt några af Professor vOn ScHuEcCHTENDAL Gill 
besvarande framställda frågor om nämnde växt, 
tager jag mig friheten alt underställa Kongl. Veten- 
skaps-Akademiens upplysta granskning dessa blad; 
och då alla författare, hvilkas arbeten jag haft 
tillfälle att se, hafva haft mer eller mindre orik- 
tiga åsigter om denna växts fructifications-delar, 
så hoppas jag, att de få anmärkningar, hvilka jag 
haft tillfälle att göra, skola välvilligt emottagas, och 
önskade, att de kunde förtjena ett rum i Kongl. 
Akademiens Handlingar, i synnerhet derföre, att 
jag observerat växten på det nordligaste ställe, 
på hvilket den blifvit funnen, och det är af inte- 
resse att jemföra de individer, som der förekom- 
ma, med deras syskon i södern. | 


Beskrifning. 


— Planta feminea: Herba aquatica submersa. 
Radix fasciculata, fibris simplicibus Jongis tenui- 
K. VV. Acead. Handl. 1837. 6 


242 


bus glabris teretibus albidis. Caulis eito emit- 
tens ramos paucos, sepe verticillatos, erectos vel 
subadscendentes basi radicantes fragiles dichotomos 
arliculatos :teretes, apud nos-glabros vel rarius 
infra apicem pauco-aculeatos, punctulato-substria- 
tos multifistulosos virides, inferne parcius, superne 
copiosius foliosos, spithameos ad cubitales. Folia 
sessilia amplexicaulia breviter vaginantia, e basi 
dilatatå rotundatå subauriculatå linearia vel lineari- 
lanceolata acuminata vel acuta patentia stricta vel 
leviter recurvata carnosa fragilia subenervia pun- 
ctulato-striata. viridia; infima bina opposita basin 
caulis turgidam amplectentia, sepe integerrima, 
decidua; reliqua utrinque sinuato-dentata dentibus 
acutis patentibus parum antrorsum curvalis, terna 
verticillata, quorum duo basi vaginante partes in- 
fimas ramorum geminorum patentium amplectun- 
tur; tertium autem florem vel fructum includit. 
Flores axillares plerumque solitarii, non num- 
quam bini vel terni. Perigonium (vel calyx) 
simplex inferum monophyllum subsessile primo 
cylindraceum, tandem e basi ovata rostrato-acu- 
minatum apice inequaliter bi-tri-vel quadrifidum 
hyalinum, inferne purpureo-maculatum 'et rteticu- 
lato-venosum, supra apicem nucis vel germinis 
arcte inclusi carnosum, dentibus calycis junioris 
glanduloso-denticulatis plerumque patentibus; in 
fructu ampullam vel utriculum caricis simillime 
representans. Ovarium superum liberum sessile 
subglobosum parum compressum - punctulatum, 
apice rotundalo neque stylum neque stigma ge- 
rente. Fructus: nux ovato-oblonga obtusa com- 
pressa alveolato-punctulata ineequalis, uno margine 
infra medium elevato-carinata, calyce utriculata, 
Putamen durum indehiscens viridi-fuscescens, ca- 
rina marginali solida. Nucleus oblongus, con- 


243 


stans masså alba, in speciem homogenea, sine 
corculo et cotyledonibus discernibilibus, wmem- 
brana cinctus primo libera et carnosiuscula dein- 
de tenui et adnata. | 

Planta mascuwla: BRadix, Caulis et Folia 
plante femineae simillima, sed magnitudo plerum- 
que minor, spitlhamea vel pedalis. Flores quo- 
que axillares solitarii, binti vel terni. Perigo- 
nium ut feminge sed rostrum brevius et crassius;' 
primo basi ovata antheram solitariam sessilem 
arcte includens, denique in lacinias tres vel quat- 
tuor rumpens. Anthera ovato-subtetraédra qua- 
drilocularis, dissepimentis tenuissimis fere spuris, 
primitus obtusiuscula sessilis, tandem obtusa plus 
minus pedunculata filamento carnoso eam inter- 
dum longitudine superante, membrana tenui ob- 
ducta in quattuor lacinias irregulares revolutas 
rumpente. Granula pollinis minulissima hya- 
lina, in glebis parvis oblongis, ovalis vel globosis 
sepius conglobata. 

2 ö bd 

Najas marina L. förekommer nära Gefle på 
gyttjig föäken: & grunda ' hafs-vikar, 'som till det 
mesta äro skiljda af framskjutande land-uddar från 
den större fjärden, och således skyddade emot all 
betydligare inverkan af hafs-vågorna. Den 23 Juli 
1837 fann jag första gången blommande han-stånd , 
ehuru de säkerligen blommade långt förr, eme- 
dan redan nu träffades mogna frön i ymnighet. 
Både hanar och honor .togos sedan flera gånger, 
och sist den 12 September, då ännu många in- 
divider hade i sina öfre axiller omogna antherer, 
inneslutna inom calycis basis. Den första Octo- 
ber kunde jag icke finna ett enda han-stånd, ehn- 


244 


ru jag noga sökte dem på samma ställen, der de 
i ymnighet tagits 3 veckor förut; men hon-stånd 
med både mogna och omogna frukter voro ännu 
sig lika. Troligen hafva han-stånden, efter full- 
gjorda förrättningar, vissnat eller gått af i den 
bräckliga 'stjelkens leder, och derföre icke kunnat 
upptäckas, om äfven rötterna ännu lefde. 

De fleste författare anse, att växten är ettårig 
och äfven Professor VON ScHLECHTENDAL 1 Flora 
Berolinensis, men i Linnea antager han den för 
flerårig. Ehuru jag ej genom observationer ännu 
hunnit fullt öfvertyga mig om, hvilken af dessa 
åsigter är den rätta, så kan jag ej underlåtaatt nämna, 
att den förra är sannolikast, ty rötterna äro, i 
förhållande till växtens storlek, spädare än på 
Elatine och flera andra i vatten växande ettåriga 
växter; dessutom sitta de så löst fästade i gytt- 
jan, 'utan några rot-fibriller, att de med möda 
synas 'tjenliga att föda växten några månader. 
Några spår till rot-ögon, genom hvilka nya grenar 
skulle utväxa, kunna ej eller upptäckas, och stjel- 
kens förmåga att i nedersta axillerna slå rötter 
är icke något slörre bevis på flerårighet hos JVa- 
jas än hos Elatine. | 100 

Roten är icke krypande, utan rot-fibrerna gå: 
rakt ned i den mycket lösa gyttjan, åtminstone 
här vid Gefle, der jag noggrannt observerat dess 
växt-sätt. Från el knippe af några få rot-trådar 
utgår en kort stam, vid hvilken dessa nästan äro ' 
ledade, och hvilken straxt delar sig i vanligen 3 
till 6 i krans sittande hufvud-grenar, äfven leda- 
de vid den korta stammen. Från grenarnes fäst-' 
punkt utskjuta efterhand rot-trådar och omgifva 
sluteligen stammen likasom en krans, hvarföre, 
då grenarnes nedersta led är uppsvälld och hvar 
och en vanligen tjockare än sjelfva stammen, man 


245 


lätt kan anse deune vara en pål-rot, men af bygg- 
naden synes tydligt, att det är den egentliga stjel- 
ken. Stundom delar sig dock denne från början 
dichotomiskt , såsom fig. B. framställer den. De 
flesta bufväd-grenarne äro upprätta, men en eller 
annan uppstigande, och dessa äro de, som från 
de nedersta blad-kransarne utskicka rot-trådar. 

Författarinnan i Linnea säger, att stjelken är 
tät, hvarmed bon troligen vill säga, att den ej 
är nåbilosust men, om man afskär de nedersta 
.Jederna, så finner man åtta till tio rör, fyllda med 
vatten, omgifva medel-punkten som en ring. I 
de öfre lederna finnas de äfven, men äro der fi- 
nare och svårare att obser vera, så att hela stjel- 
ken der synes cellulös. 

— Grenarne hafva hos oss ganska sällan taggar, 
.ehuru några få stundom förekomina på de te 
mellan-lederna, till och med en eller annan nå- 
gon gång på bladens rygg. Ej eller hafva hon- 
stånden dem oftare än Hane stånden, hvarföre stjel- 
kens taggighet ej bör upplagas i diagnosen, så- 
som skett i REicHEnNBAcHS Flora germanica excur- 
soria; nemligen så vida vår form är den samma 
som Tyskarnes. 

Då växten är ung, så finnas två motsatta blad, 
som omfatta stjelkens basis vid de nedersta röt- 
ternas utgång. Dessa blad äro ofta helbräddade, 
men för öfriet lika de andra bladen, och de bort- 
falla snart. Utom det nedersta paret äro alla an- 
dra blad tre i krans vid hvarje delning af gre- 
narne. Två af bladen omfatta fullkomligt med 
den ovanligt utvidgade blad-basen hvar och en af 
de båda små-grenarnes basis, och det tredje inne- 
sluter blorisan.. men sträcker sina kanter utormra 
de andra bladen, så att det synes äfven vilja 
omfatta dem. — Någon tydlig nerv finnes icke, 


240 


men flera blad ega en knappt märkbar strim- 
ma, som synes bildat al något långsträcktare cel- 
luler. Af figuren i Linnea, ”serdeles han-ståndets, 
Ur man kunna tro, att nerven är utmärkt tyd- 
lig, hvilket ej passar äl den här förekommande 
nätebe 


Bladen variera betydligt till form och stor- 


lek, På storväxta imdivider, samlade i Juli, voro 
de jemnbreda och långspetsade, samt många gån- 
ger längre än sin bredd, men på dei Ödtabet 
tagne voro de kortare oe bredare i förhållande 
till längden. Så kortspetsiga, som de framställas 
på hon-växlen i Linnea, och som de måste före- 
komma vid Berlin, då Sedrecmrvne kan kalla 
dem ”apice identata” , har jag aldrig sett dem. 
Det är ovanligt, att en utmärkt klynnedeld växt 
har tre blad i krans, och troligen derföre hafva 
ScuLECHTENDAL och WAHLENBERG beskvifvil JVajas 
major med motsatta blad: men utom det neder- 
sla paret äro alla andra red krans, ty växten 
bär blommor vid grenarnes alla delningar och 
vid hvarje blomma finnes ett tredje blad, som 
utgör dess skydd. 

Af ingen författare har jag sett frörednings- 
delarne rätt förklaras. LinséÉ säger, att han-blom- 
man har tvåflikigt cylindriskt blögsfodker och fyr- 
delad blomkrona, men att hon-blomman skall sakna 
både foder och krona. Så säga äfven Murray 
och SPRENGEL 1 Syslema Vegetabilium. ÅNT. DE 
Jusstev: anmärker redan riktigt, alt, hvad Linné 
kallat ”corolla quadrifida”, var antherans i fyra 
skal uppspriekande hinna; men äfven han anser, att 
hon-blomman saknar blomkalk. Af de äldre är 
eljest Jussiev den, som bäst beskrifvit han-blom- 
man. De nyare Svenska Botanisterna hafva icke 
haft tillfälle att se han-blomman, emedan den ej 


a 


NA 
247 


blifvit observerad hos oss, och hafva derföre an- 
tagit, hvad andra uppgifvit om den.  Deraf kom- 
mer äfven, att hon-blomman här ansetts. sakna 
blomkalk, ty denna liknar så mycket en pistill, 
att man lätt, utan alt misstänka något, kan anse 
den för en sådan, då man ej haft tillfälle alt 
jemföra den med han-blommans kalk, hvarvid man 
nödvändigt måste blifva uppmärksam på dess för- 
vånande likhet. 

ReicHENBACH beskrifver low sdöl öre rätt, men 
säger, att pistillen har ett oskaftadt trubbigt mär- 
ke, förmodeligen emedan han ansett, att märket icke 
skulle kunna saknas. Något märke finnes dock inga- 
lunda, hvarom jag fullkomligt öfvertygat mig genom 
mångfalldiga förnyade undersökningar, från pi- 
stillernas första synliga tillvaro till fruktens mog- 
nad och med begagnande af både stark och svag 
förstoring. — Oriktigast äro dock blom-delarne 
framställda af Författarinnan 1 Linnea, serdeles 
frukt-ämnet, som tecknas med tvenne långa suft, 
hvilka med säkerhet icke existera hos vår sven- 
ska art och troligen ej heller hos någon annan. 
Frukten synes aftecknad i torrt tillstånd, iäfven- 
som blad-formen är på hon-växten något vårdslö- 
sad. Figuren på han-växten är bättre och före- 
ställer en lefvyande individ, men. då bon förkla- 
rar hela han-blomman för en anthera, är det tyd- 
ligt, att hon ej tillräckligt följt blommans utveck- 
ling, utan endast flygtigt och innan den ännu 
blifvit fullbildad. betraktat henne. Ståndar-knap- 
pens skilje-väggar äro ej eller på långt när så 
tjocka, som fig. Wbreställsruden: | 

Om man betraktar Han-FVärctens tructifiealuons- 
delar först, så skall man utan svårighet finna, att 
de utgöras af en ståndar-knapp, omgifven af en 
blomkalk. Då blomman är ung, så sitter knappen 


248 


på botten af kalken, utan att på långt när fylla 
den, men efter hand utväxer knappen och börjar 
att inlaga mera rum i den äfven växande kalken. 
Omsider har knappen utväxt så, att den fyller 
hela: kalken, med undantag af dess öfversta del. 
Blomkalken är då äggrund med något utdragen 
tre- eller fyratandad öppning och knappen äfven 
äggrund med något utdragen trubbad spets. Om 
kalken, med knappen innesluten, betraktas genom 
en loup emot dagen, så kan man tydligt se, huru 
långt knappen når. Då den tages ur blomkalken, 
så finner man den öfre afsmalnande delen genom- 
skinlig, men den nedre gul, hvilket härrör af 
pollen, som ej hunnit fylla hela antheran, hvil- 
ken ännu är utan tydlig sträng; men redan sy- 
nes utanpå knappen tecken till de fyra tunna 
skilje-väggarne. Antheran är ännu ganska fast, och 
om man afskär hela blomman med en hvass kmnif, 
så likna de fyra rummen 1 ståndar-knappen gan- 
ska mycket fyra frön 1 ett fröhus, hvilket gifvit 
anledning till Najas tetrasperma. — Detta bekräf- 
tas af Professor Horker. — Pollen-massan tilltager 
småningom i storlek och fyller den öfversta de- 
len af knappen, hvaraf den blir alldeles gul och 
förlorar sin spets derigenom, att pollen utvidgar 
denna, så alt knappen blir fullkomligt fyrsidigt 
äggrund och trubbig. Nu börjar äfven strängen 
växa och framskjuter antheran så, att kalken sön- 
derspränges i öppningen i tre eller fyra flikar, 
allt efter som den förr var tre- eller fyratandad. 
Vid gynnande omständigheter hinner strängen 
växa tills den blir längre än sjelfva knappen, in- 
nan den, pollen omgifvande, binnan brister, hvil- 
ket då sker nästan till basen i fyra flikar, som 
rulla sig urfjäderlikt tillbaka. I vattnet har jag 
ej sett strängen uppnå denna längd, och icke el- 


249 


ler knappens hinna reguliert söndersprängas, ty 
då antheran blifvit mogen, så är den nästan gelati- 
nös, hvarföre den af tillfälliga rörelser i vattnet 
söndeérklämmes innan strängen hunnit utväxa; utan 
det har varit på exemplar, förvarade i luften, 
men så att de icke fått vissna, som strängen fått 
den nämnda längden. Äfven Jussrev har sett stån- 
daren hafva lång sträng. — Pollen-massorna bestå 
; af mycket fina korn, äö hvilka en del, sedan man 
| utrört dem med vatten, simma fria omkring; men 
en annan del är hopklibbad till små klimpar af 
åtskillig form. ' 
; Hos Hon-Växten är kalken , med föga afvi- 
kelse, densamma. Då blomman är ung, så är kal- 
ken nästan cylindrisk, men varierar något till 
formen. Den är vanligen tre- eller fyrflikig, men 
äfven någon gång tvåflikig, och dess flikar äro 
än vidöppna, än upprätta. Stundom är den of- 
vanföre germen litet hbopdragen, men äfven ofta 
jämn. Germen, som silter här likasom den un- 
ga antheran i han-blomman, är nästan klotrundt, 
men något hoptryckt och tilltager efter befr ukt- 
ningen hastigt i storlek, hvarvid den växer mera 
på Javsden: än tjockleken. Blomkalken omgifver 
ären noga. Den del af kalken, som sitter om- 
"kring frukt-ämnet, är tunn och rödsprängd., men 
ofvanföre dess topp är den färglös och köttig, så 
alt öppningen nästan är täppt. Då blomman hål- 
les emot dagen, så synes dock, att den lämnar en 
liten kanal öppen, ehuru den är svår att märka 
vid afskärning. Blomkalkens flikar äro något sma- 
lare och längre än på han-blomman, ås i kan- 
ten försedda med små glandellika tänder, hvar- 
före kalkens öfra del mycket liknar en pistill med 
'stift och märken. Alt den äfven fungerar såsom 
sådan, är sannolikt, och det är blott ett nytt 


250 


bevis på naturens säll, alt, genom andra orga- 
ner, ersälta ett bristande. Under frukt-ämnets 
tillväxande uttänjes kalken i alla dimensioner och 
den köttiga halsen täppes mer och mer, så alt 
kalken sluteligen förvandlas till ett flasklikt frö- 
gömme, liknande starr-arternas, och så långt som 
frukt-ämnet eller frukten når, så sprida sig äfven de 
röda strimmorna. — De fleste författare hafva an- 
sett hela den unga blomman för en pistill och de 
alldeles icke tagellika kalk-flikarne för märken, men 
det är naturligt, att detta är orätt, ty det, som 
hos ban-blomman oemotsägligen är blomkalk, kan 
icke vara annat än blomkalk äfven hos honan, 
och det finnes ingen annan anmärkningsvärd skill- 
nad dem emellan, än att halsen på honans blom- 
kalk är litet längre och smalare än på hanens. — 
Både på han-stånd och på hon-stånd har jag ofta 
funnit två små blommor och äfven någon gång tre 
i samma axill, men har ej sett flera än en ut- 
växa. — Då frukten är mogen, så utgör den en li- 
ten äggrundt-aflång nöt, med skalets ena kant 
från basen till midten något köllikt utvidgad, men 
utan att denna köl är ihålig. Om man vill klyfva 
nöten, så uppspricker den företrädesvis efter kan- 
ten. Skalet består af ett yttre benhårdt och ett 
inre mjukare lager. Afskäres frukten, innan den 
är mogen, så finner man den inneslutna aflånga 
kärnan omgifvas af en költig hinna, som under 
mognandet förtunnas och fäster sig vid kärnan, i 
hvilken jag hvarken kunnat upptäcka grodd eller 
bjertblad. 

Sluteligen må jag nämna några ord om de 
af Professor vVOn SchLEcHTENDAL 1 Linnea fram- 
ställda frågor, som kunna till en del besvaras i 
Sverige. De äro: Ar ej NWNajas major stundom 
monoecistisk? — Finnes det en: Najas major med 


” 


221 


elt perigonium bilobum , och en annan utan peri- 
gonium, och är det sannolikt att dessa olikheter 
blott äro lokala och tillfälliga? — Gifves det två 
olika former af JWNajas major; en med antherer, 
som icke öppna sig, och en annan med antherer, 
som öppna sig med fyra skal; eller beror denna 
 uppbristning af serskildta förhållanden? 


I Sverige är WNajas marina L. eller, hvad 
som är det samma, /NVajas major Both alltid fun- 
nen dioecistisk. — Någon JNajas marina utan pe- 
rigonium finnes säkerligen icke, men af det före- 
gående visas, att författarena orätt förklarat blom- 
mans delar, och detta är orsaken till de: olika 
uppgifterna. — Jag har ofta märkt, att honans 
perigonium stundom delas af tvenne djupare in- 
skärningar i två större flikar, hvar och en åter 
flikad af en grundare inskärning, och möjligt är, 
att blomkalken i Tyskland oftast är tvåflikad, 
ehuru den här vanligast är tre- eller fyrflikad. — 
Någon IVajas med anutherer, som icke öppna sig, 
finnes naturligtvis icke, ehuru, såsom jag redan vi- 
sal, den mogna antheran af tillfälliga orsaker och 
troligen oftast sönderspränges irreguliert, samt till 
och med före strängens utväxt. Att Författarin- 
nan i Linnea icke kunnat upptäcka tecken till 
några valvule anthere på den, antheran inneslu- 
tande, blomkalken var mindre underligt, då den- 
ne är ett från knappen fritt och sjelfständigt or- 
gan, hvilket hon icke har insett. 


Om slägt- och art-karakterer tagas af den här 
beskrifna JVajas marina, blifva de så som följer: 
Nasas L.: Flores dioici. Mas: perigonium sim- 

plex monophyllum utriculatum inferum, apice 

bi-quadrifido; anthera quadrilocularis quadri- 
valvis, demum pedunculata, Femina: peri- 


ad 


202 


gonium ut in mare; germen solitarium stylo 

et stigmate distincto destitutum; fructus: nux 

monosperima. | 
N. marina L.: dichotoma, foliis ternis verticillatis 

linearibus sinuato-dentatis, fructibus ovato- 

oblongis. LJ 

Huruvida de momnoica arter, hvilka anföras af 
ReicHENPACH, böra sammanföras i samma slägte, 
eller bilda efter WinrpEsow elt eget: Caulinia, 
tillhör mera sakkunniga att afgöra. Den sednare 
åtgärden synes kunna försvaras af antherans af- 
vikande beskaffenhet, om man får antaga, alt JV. 
minor &c. äro bätlre undersökta än den här be- 


skrifna JYV. major. 


Förklaring öfver Tabellen. 


Fig. 4. Han-Växten, sådan den fanns tidigare på somma- 
ren eller i Juli månad. : 

B. Hon-Växten, tagen något sednare. 

ä. en mindre gren med han-blommor i naturlig storlek. 

b. en han-blomma med innesluten ståndare. 

c. en han-blomma, sprängd af ståndar-knappen, hvil- 
ken, såsom oftast är händelsen, blifvit sön- 
derklämd, innan strängen hunnit fullt utväxa. 

d. en han-blomma i naturlig storlek. öre 

e. en dylik förstorad. Genom den hinnaktiga kal- 
ken synas knappens rum. ; 

f. en förstorad ståndare, som begynt förlänga strän- 
gen, ehuru knappen ej ännu är fullkomligt 
fylld. 

g. en ståndare med utväxt sträng och derigenom 
sprängd kalk. 

h. toppen af en blommande gren med en utbildad 
ståndare, som öppnat sina fyra väggar, så att 
pollen-massorna synas. ”kalk-flikar. Hos den- 
na topp-blomma äro bladen ännu outbildade. 


252 


z. samma knapp sedd från toppen. 

&. en omogen knapp tvärt afskuren. — g. h. i. k. 
förstorade. 

2. pollen under 120 gångers diameter-förstoring. 

m. en mycket ung hon-blomma, i naturlig storlek. 

n. samma blomma förstorad. 

0. germen uttaget ur nämnde blomma, förstoradt. 

p- en äldre hon-blomma i nat. storlek. 

q. en dylik med mogen frukt. 

r. samma blomma förstorad. 

s. en på längden öppnad och utbredd hon-kalk, för- 
storad. 

t. frukten eller nöten 1 naturlig storlek, 

u. samma frukt förstorad, sedd från bredare sidan. 

v. frukten sedd från den kanten, der den upphöjda 
åsen befinner sig. 

Xx. en på tvären straxt nedom midten afskuren nöt, 
som visar kärnan och den solida åsen. 

ys. ett stycke af ett blad, förstoradt. 

2. nedre delen af ett blad, med basen, som bildar 
slidan, uthböjd. 


GLYCERIA -NORVEGICA Som- 
merf. och AGROSTIS SUA- 
VEOLENS Biyu; 

DÖPS AE 
8. C. SOMMERFELT. 


Å 
Ett märkligt bevis på den rikedom, som Norri- 
ge, 1 förhållande till sin nordliga belägenhet till 
följe af de olika trakternas högst olika natur-be- 
skaffenhet, hyser af natur-produkter, synes mig 
innefattas deri, att tvenne så utmärkta gräs-ar- 
ter ännu kunnat finnas, hvilka hittills undgått 
de Botanisters uppmärksamhet, som både under 
resor och under ett längre vistande på flera stäl- 
len, helgat Norriges Flora deras studium. Att 
detta kan vara händelsen med små fjell-växter, 
hvilka, utan att i habitus hafva något märk vär- 
digt, gömma sig mellan sienarna och i fjell-klyf- 
torna, och hvilkas lokal ofta är mycket inskränkt, 
kan visst icke synas underligt för den, som äger 
någon närmare kännedom om Norriges ofantliga 
och vidt utsträckta fjell-trakter; men att växter, 
flera fot höga och växande på flera ställen i låg- 
landet, nu först uppdagas, måste 1 sanning för en 
hvar vara anmärkningsvärdt. Sålunda upptäckte 
jag Glyceria norvegica först 18261 Asker; sedan 
fanns den af Cand. Med. Borck 1831 i Faaberg, 
och sednast af mig här i Ringeboe. Utan att först 
noga undersöka den, så ansåg jag den att vara 


255 


Poa sudetica, hvilken den onekligen liknar i det 
habituela ; i karaktererna står den deremot mycket 
närmare till Glyceria spectabilis (Poa aquatica 
L.); deras åtskilnad skall derföre äfven nedanföre 
blifva nogare framställd. - 


Glyceria norvegica SOMMERF. '"'). 


Diagn. Panicula laxa secunda nutante, spiculis 
linearibus 4—6 floris; floribus obtusiuseulis 7- 
neryibus; vagina foliisque scabris; radice fibrosa. 

Hab. in humidis nemorosis a fluminibus haud 

rocul remotis; ex. gr. Asker ad Stockerelv; 
Faaberg ad Mesne; Ringeboe in Örsanden ad 
Lougen Norvegie. 

Descr. Radix perennis, fibrosa, cespitosa , fasci- 
culos culmorum sterilium et fertilium emittens. 
Culmus glaber, leviter striatus. 

Folia linearia, acuminata, longa, flaccida, 2-3 
lin. lata, utringue scabra. 

Vagina subcompressa I. rectius carinata, scabra, 
infra vaginulam macula fulvescente mnotata. 
Ligula brevis, truncata; ad folia superiora lon- 

gior fissaque. 

Panicula 4—08 -poll. longa, laxa, nutans, pau- 
ciflora, ramis tenuissimis scabris apice parce 
ramosis. 

Spiculze lineares, virenti-violacexe, 4—06 flore, 

 2—4 lin. longe. ; 

Glume calycine brevissime, obtuse, hyaline. 

Valvule &quales; superior breviter 2-dentata; 
inferior apice 3-deutata dente medio longio- 
re subapiculata; violacea, basi interdum ma- 
cula: viridi notata, apice albo. 


”) Synes vara samma Växt, som Lastadi Glycerid pen- 
dulina eller HArtmass Molinia pendulina. : 


256 


Characteribus Glyc. spectabilis M. et K. (Poc 
aquatice 1.) et hujus juxta se positis, diffe- 
rentia melius forsan eluceat: 


Glyceria spectabilis M.& K. 


Locus: in aqua. 

Culmus: 6—38 lin. crassus. 
Folia: 4—5 lin. lata, levia ca- 
rina marginibusque scabra. 
Vagina: lxevis 
Ligula: brevis. 


Panicula : 1—13 ped. , zequalis, 
erecta, ratione graminis mul- 
tiflora. 


Valvula inferior: obtusa, in- 
tegra, viridis 1. fusco-flave- 
scentique-maculata apice alba. 


Glyceria norvegica Sommerf. 


Locus: in nemoribus. 
Culmus: 2—3 lin. crassus. 
Folia: 2—3 lin. lata, scabra. 


Vagina: scabra. 

Ligula: brevis, truncata, mox 
elongata, multifida. 

Panicula: 4—38 unc., secunda, 
nutans, ratione graminis pau- 
ciflora, ramis tenuissimis flac- 
cidis. 

Valvula inferior: apice 3-den- 
tata, dente medio longiore 
subapiculata, violacea, basi 
interdum macula viridi or- 
nata, apice alba. 


Agrostis suaveolens BrLYTT 5) 


Diagn. Scabra; panicula laxa secunda mnutante; 
glumis 2equalibus lanceolatis acutis scabris; ari- 


sta dorsali corollam 2-valvem excedente; 


fo- 


liis lanceolatis acuminatis. 

Hab. in silvis convallium obscurarum humida- 
rum ad Herrisjöelv prope Stulsbroen in Rin- 
geboe Gulbrandsdalize Norvegize, ubi a Cl. BLyTTt 
et me &state 1836 primum inventa est. 


Descr. 
nuem emittens. 


Radix perennis, fibrosa, cespitem te- 


Tota planta lete virens, insigniter scabra, odo- 
rem ÄÅsperule odorate spargens. 

Culmus 2-3-pedalis, geniculis nigrescentibus. 

Folia lanceolata, acuminata, usque ad pollicem 
lata et ultra pedem longa. 


Vagina 


") Denna art beskrifves af Brytt i Magazin for Nalur- 


videnskaberna Aar 1937. 


257 

Vagina striata. 

Ligula rotundata, hyalina; foliorum super. lon- 
gissima (3-4 lin. longa), lacera. 

Panicula albo-viridis, flaccida, secunda, nutans, 
valde multiflora, 7—12 poll. longa; rami 
3—8, quorum i longissimus, tenuissimi, 
ramosissimi. 

Glumee calycine sequales, carinate, lanceolalze, 
virides lateribus violaceis marginibus albis 
hyalinis, scabra I. marginibus carinaque pilis 
majoribus minoribusque alternatim obsitis. 

Corolla 2-valvis; valvula inferior glumee caly- 
cine simillima, calyce parum brevior, apice 
fissa, nervo dorsali ad fissuram in aristam 
tenuem corollam excedentem abeunte, basi 
nodo nixa, sed nullis pilis donata. 

Stigmata alba, corollam superantia, tenuissima. 

Anthere flavescentes, effoetee tortee. 


É ; 0 5 S& 
KRK. V. Aead. Handl. 1837. 17 


Biogra fi 
öfver 
GrervE BENGT ERLAND FRANC SPARRE, 


TILEFÖRORDNAD PRESIDENT I KONGL. KRIGS-COLLE- 
GIUM, GENERAL-LÖJTNANT, CHEF FÖR KONGL. INGE- 
NIEUR-CORPSEN, KOMMENDÖR MED STORA KORSET 
AF KONGL. SVÄRDS-ORDEN, RIDDARE AF KEJS. 
RYSKA S:T ANNZE-ORDENS Å:STA CLASS. 


Grefve Franc Sparre föddes den 14 Mars 1774. 
Hans föräldrar voro: GABRIEL SpArReE af Rossvik, 
Kapiten vid K. Södermanlands Regemente, och 
WENDELA UurFsPAnrE, dotter af Kammarherren 
ErrtAnp HANnsson ULFSPARRE. 

Vid it års ålder, efter /den tidens sed, 
nämdes han ull Fänrik vid K. Södermanlands Re- 
gemente, men först 1792, efter fulländade stu- 
dier vid Universitetet i Upsala, ingick han i 
militärisk tjenstgöring; 1793 transporterades han 
till Konduktör vid Fortifikationen, och blef sam- 
ma år utexaminerad såsom Fortifikations-Officer. 
På denna bana, der han framdeles skulle med 
så mycken utmärkelse fortgå, dröjde ban såsom 
yngling blott tre år, sysselsatt dels vid konto- 
ret i Stockholm, dels vid fästningsbyggnaden 
på Hangö. Stabs-tjenstgöring upptog sedan hans 
tid från 1796 till 1800, dels vid General-Adju- 
tants-Expeditionen 1 Stockholm, dels vid-Gene- 


259 


ral-befälet i Finland; under 13801 års krigs-rust- 
ningar var han Adjutant hos Öfver-kommendan- 
len för vestra gränsfästningarne. 1798 blef han 
ledamot i Krigsmanna-sällskapet, och wullika stif- 
tarens, Kapilen TigeEurs, efterträdare i sekreta- 
riatet, ända till 1800. Den 28 Febr. 1796 ha- 
de han blifvit Löjtnant i Ar men, den gl April 
samma år Stabs-Adjutant och Kapiten i Armen, 
den 3 Juni 1799 Kapiten vid K. Björneborgs Re- 
gemenle; den 9 Sept. 1801 Öfver-Adjutant hos 
Kongl. Maj:t och Major i Armen; den 18 Dec. 
samma år Major vid Nyländska Brigaden och 
Brigad-adjutant. 1803 företog han, på publik 
lekastuäd. en utrikes resa, för att fullkgura sina 
fortifikations-kunskaper. Under denna resa stu- 
derade han länge i Göttingen, besökte sedan de 
förnämsta Österrikiska och Preussiska fästningar- 
ne, bereste derefter de trakter, der sjuåriga kri- 
get, och ännu sednare de Ryska och Franska 
krigs-operationerna 1 Schweitz försiggått. Vid de 
nya krigsrustningarne 1804 blef han Adjutant 
hos General-Löjtnanten Friherre ArmFeLT vid Ge- 
neral-befälet i Stralsund; 1805 hos Ambassadö- 
ren Friherre STEDInGK, vid dess resa till Ryska 
högqvarteret i Mähren. Efter slaget vid Auster- 
litz återgick han till ljenstgöring vid Svenska 
General- Staben, 1 dess då varande högqvarter 
uti Hannoverska landet. Den i Mars 1805 ut- 
nämdes han till General- -Adjutant af Flygeln 
och Öfverste-Löjtnant i Armen; den 3 Juni 1806 
till Öfverste- Löjtnant vid For bilenonen på Pom- 
mersk stat. I sådan egenskap förde han Forti- 
fikationsbefälet dels vid Armén, dels i Stral- 
sund, till dess denna fästning på Konungens be- 
fallning utrymdes. 1808 i Mars blef han Öfver- 
Adjatant för Expeditionen vid Vestra Armen, 


260 


bevistade träffoingen vid Lier; blef den 25 De- 
cember samina år Öfverste i Armén, och fortfor 
i nyssnämde Adjutantsbefattning ända till slutet 
af 1809 vid den del af hären, som qvarstadnat 
vid Norrska gränsen. 1810 blef han Riddare af K. 
Svärds-Orden; förde 1810 och 1811 Fortifikations- 
befälet i Skåne; blef efter K. Ingenieur-Corpsens nya 
organisation, och Fältmätnings-Brigadens förening 
dermed, den 13 Augusti 1811 Sekundehef, och 
den 30 Juni 1812 Chef för densamma, 1813 i 
April afgick ban till Armén i Tyskland; tjenst- 
gjorde der, med bibehållet befäl öfver K.Ingemenr- 
Corpsen, dels såsom General-Adjutant för Expe- 
peditionen vid Svenska högqvarlteret, dels såsom 
Sous-Chef för Norra Tyska Armens General- 
Stab under H. M. Konungens befäl; återställde 
under denna tid de af Fransmännen förstörda 
fästningsverken kring Stralsund, förskansade po- 
silionen vid Roslau, slog bryggor öfver Elben vid 
Roslau och Boitzenburg, samt, under drabbnin- 
gen vid Leipzig, bryggor öfver strömnöarne i 
Armens rygg. Den 10 Sept. 1813 bief han 
"General-Major, 1814 i Mars Ridd. af Ryska S:t 
Anne-Ordens it:sta Class. Äfven under Norrska 
fältlåget 1814 fortfor han att vara General-Adju- 
tant för Expeditionen 1 högqvarteret; efter kri- 
gets slut återgick han ull befälet öfver K. Ingenieur- 
Corpsen. 1815 den 28 Januari upphöjdes han i 
friherrligt stånd med namnet FrAnc SpPArrE, hvar- 
ull anledningen hämtades från den omständig- 
het, att han af en FrAnc ärft en mindre, älten 
Franc tillbörig fidercommiss-egendom. - 1816 blef 
han utnämd till Kommendör af K. Svärds-Orden, 
1820 den 23 Juni till Kommendör med- Stora 
Korset al K. Svärds-Orden; vid 1823 års Biksdag 
var han Ordförande vid dei särskilta Utskott, 


201 


som hade alt granska organisationen af Rikels Sty- 
relseverk; 1824 den 11 Nov. blef han Ordförande i 
K. Direktionen öfver Armens Pensions-Kassa; 1826 
den ri Maji General-Löjtnant; vid 1829 års Riksdag 
Ord förande i Banko-Utskottet; 1830 den 23 Januari 
efterträdare åt Grefve PrATtEn såsom Ordförande 
i. Götha Kanal-Direktionen; 1832 den 17 Nov. 
tillförordnad Presidenti K. Krigs-Collegium; 1833 
den 16 Nov. upphöjd till greflig värdighet; 1835 
den 10 Oct. Styresman i K. Krigs-Vetenskaps-Aca- 
demien. Ordförande-befattningen i Kanal-Direk- 
tionen nedlades 1833, men han fortfor under 
återstoden af sin lefnad med den i Pensions- 
Kassa-Direktionen, och i Krigs-Vetenskaps-Aca- 
demien, äfvensom med befälet öfver K. Ingenieur- 
Corpsen och Presidents-befattningen i K. Krigs- 
Collegium. Efter flera månaders tärande sjuk- 
dom, hädankallades han den 20 Aug. 1837. 
Han blef vald till Ledamot af denna Academi 
den 14 December 1836. 

Grefve Franc Sparres bana var således, un- 
der en lång följd af år, embetsmannens; trenne 
Konungars ynnest, och hans öfriga landsmäns 
förtroende, följde honom oafbrutet; derigenom 
både många och stora utmärkelser, men också 
under hela tiden svåra och vigtiga uppdrag, alla 
fordrande ett manligt alfvar, grundliga kun- 
skaper, orubblig redlighet och outtröttligt nit. 
Dessa egenskaper ägde han också alla; utan be- 
ställsamhet var hans ihärdiga arbete, utan flärd 
och anspråk hans hela väsende; han tyck- 
tes långsam i beslut och gerningar, men hade 
vanligen på lika tid uträltat mer än de flesta 
andra. Med små anslag, men med betänksam- 
het och sparsamhet, utförde han på detta sätt 
arbelen sådana, som anläggandet af Carlsborgs 


202 


fästning, och af de nya befästningarne på Kungs- 
holmen utanför Carlskrona. Der han ledde före- 
tagen, blef planen merendels i stor skala, kost- 
nadsförslaget, så nära möjligt var, bekräftadt af 
erfarenhet, och kostnaden alltid ringa, jemförel- 
sevis med den af andra dylika verk. Götha 
Kanalarbete färdiggjordes, och till stor del au- 
läggningen af Motala Mekaniska Verkstad, under 
den tid han var Ordförande. Såsom förman fö- 
regick han med exempel, och vann tillgifvenhet 
genom alfvar och godsinthet; hvar och en som 
tjenat under hans befäl, eller som, i embete 
eller annars, haft beröring med hans verksam- 
hetskrets, minnes honom med saknad och rörelse. 
Den ofvanskrifne förteckningen på hans erhållna 
uppdrag är för öfrigt på intet vis fullständig; 
den kunde ökas med ett stort antal Ledamot- 
skap uti mer och mindre vigtiga Komiteer. 
Han var uti hvar och en af dessa en utmärkt 
deltagare. 

Grefve FrAnc Sparre ingick den 19 Januari 
1812 äktenskap med JoHAnna Hepbvic BERNHARD, 
dotter af Bankieren BernHArpo 1 Berlin. Hon hade 
förut varit gift med Öfverste-Löjtnanten Friherre 
GustAr Bore. Deras för öfrigt i många år oaf- 
brutet lyckliga förening blef utan afkomlingar, 
och hans sörjande enka lemnades i särdeles 
knappa omständigheter, då fideicommiss-egendo- 
men vid Grefve FrAnc Sparres död återgick till 
Francska slägten. 


Biog rafi 


öfver 


JOHAN AFZELIUS, 


KEMIE PROFESSOR VID UNIVERSITETET I UPSALA, RID- 
DARE AF KONGL. WASA-ORDEN. 


re Arzenws föddes d. 13 Juni 1753 1 Larfs 
församling i Skara Stift. Han var son af Kon- 
traktsprosten Arvip Arzeniws och dess maka Ca- 
THARINA BRISMAN, Samt broder till framl. Bota- 
nices Professoren AvAm Arzeuws och till förste 
Archiatern m. m. PEHR VON ÅFZELIUS. 

Efter erhållen undervisning i fädernehuset, 
intogs han vid Universitetet i Upsala såsom Stu- 
dent 1769, der hans hog hufvudsakligen riktades 
åt fysikens och kemiens studium, i hvilket 
sistnämda han njöt den store TOrBERN DERGMANS 
handledning. Under dennes presidium försva- 
rade han sina Akademiska disputationer, så väl 
pro excertio "'), som pro gradu philosophico =), 
och hade under denne utmärkte Lärares tillsyn 
utfört en del af de i dessa afbhandlingar åbero- 
pade rön. Han emottog år 1776 den philoso- 
phiska graden. Följande år utnämdes han till 
Docent i kemien och utgaf vid detta tillfälle 
en akademisk afhandling de Acido formicarum. 


") De Niccolo, ventilerad d. 12 Julii 1775. ' 
4) De Acido 'Sacchari, ventil. d. 13 Junii "1776. 


204 


Myrsyran hade dittills varit förblandad med ät- 
tiksyran. Arzenuius undersökte och jemförde de 
salter, som af dessa båda syror frambringas med 
olika baser, och ådagalade alt myrsyran var en 
egen syra. 

Under vintern 1779 — 80 tjenstgjorde ban 
såsom vicarierande bergsproberare i K. Bergs-Colle- 
gilum, och blef derefter utnämd 1780 tull Kemie 
Adjunkt och Laborator i Upsala. Vid detta till- 
fälle utgaf han såsom Specimen en Undersök- 
ning ”) af den ditulls till sin sammansättning 
okända tungspaten från Sala. Efter BErGmAns 
frånfälle utnämdes Azrzeuwvs d. 3 Dec. 1784 will 
Kemie Professor i Upsala. 

En fortfarande sjuklighet förbindrade hans 
installerande i embetet tll d. 4 Oct. 1785, 
hvarefter det af honom bestreds 1 35 år. Un- 
der åren 1794 — 7 besökte ban grannstaterna 
Norrige, Danmark och Ryssland, för att taga 
kännedom af deras vetenskapliga institutioner. 
Han erhöll under d. 29 Sept. 1820 afsked från 
sill Lärare-kall, med emeriti lön, och uppdrag att 
fortfarande vårda mineral-kabinettet, hvilket sist- 
nämda han likväl år 1823 åt efterträdaren öfver- 
lemnade. Bland de kemister, som i hans skola 
blifvit bildade, må nämnas: W. AF HisInGER, 
A. G. ErEBErRG, J. Berzenius och Å. ÅRFVEDSON. 

Han utnämdes 1809 d. 3 Juli till Riddare 
af K. Wasaorden. Han inkallades r80:1 till Ledamot 
i Vetenskaps-Academien, och 1811 till Heders- 
Ledamot af då varande K. Collegium Medicum. 
Han var i öfrigt Ledamot af Vetenskaps-Societeten 
i Upsala, af Patriotiska Sällskapet i Stockholm, 
af Patriotiska Sällskapet i Cassel och Hessen- 


”) De Baroselenite, in Svecia reperto. P. I. 


265 


Homburg och af Pharmaceutiska Sällskapet i Pe- 
tersburg. 

Han lefde ogift och hädankallades d. 20 Maj 
1837 nära 84 år gammal. 

Professor JoHAn Arzeniws var af medelmålltig 
kroppsstorlek, af en ombytlig hälsa, som dock 
genom en ylterst regelbunden lefnad kunde med 
smärre afbrott underhållas. Han var en man af 
mycken originalitet, af ett lifligt och angenämt 
umgänge, som gnistrade af peppradt skämt. Med 
mycken allmän lärdom förenade han djupa in- 
sigler i sin vetenskap, der hans omdöme var 
skarpt, klart och grundligt. Han hade kunnat 
illustrera sitt namn i kemiens annaler, men der- 
till saknade han hogen för anställande af rön, 
och äggades icke af önskan att blifva bemärkt. 
I sednare fallet var hans lynne just motsatsen 
deraf, så att, då han på sitt förträffliga arbete 
om Myrsyran tecknat sig JOHAn ÅFZzEnius AR- 
vidson, och detta, med anledning deraf, bland 
utländska lärda citerades såsom ett gemensamt 
arbete af ArVvivson och Örn, hvilken sistnämde 
varit hans respondent, så fann han ett nöje i 
att se sin upptäckt sprida sig under lånta namn. 
Samlingen af hans efterlemnade vetenskapliga 
handskrifter förvaras, jemte Bergmans, af Uni- 
versitets-Bibliotheket. 

I sina föreläsningar var Professor AFzELus 
klar och lättfattlig, men hans röst var svag, 
tolde ej att ansträngas, och hans uttal var lång- 
samt, så alt hvad han föredrog kunde nästan 
ordagrannt upptecknas. Eleven, som tog denna 
möda, hade dermed vunnit den för sin tid 
bästa lärbok. 

Professor ArFzenius var en stor älskare af 
trädgårdsskötseln. Han sysselsatte sig dermed 


206 


verksamt, under sina kraftigare dagar; och på ål- 
derdomen utgjorde den hans käraste nöje. En 
till Kemie Professorens embetsvåning hörande 
trädgård utvidgades, genom inköp för hans egna 
medel af en intilliggande tomt, och förskönades 
på elt utmärkt sätt. Han tillbragte der nästan 
hvarje vacker sommardag och gladdes åt de na- 
turskönheter, som ulvecklade sig genom hans om- 
vårdnad. Han öfverlät åt Universitetet efter sin 
död den honom tillhöriga andelen af denna 
trädgård äfven som en ganska utvald Mineral- 
samling, såsom ersättning för den honom förun- 
nade förmån, alt under lifstiden få behålla den 
Kemie Professoren anslagna embets-bostaden. 


Kongl. Vetenskaps-Academien har under lop- 
pet af år 1837 fått emottaga följande 


föräringar: 


Till Riks-Museum. 


År H. H. Prins Maximiuran af Leuchtenberg i Vildsvin 
från Tyskland. 
Hr Professor Binunc: I Fringilla från Brasilien. 
Er Gymnastik-Läraren ArmBerGc: 2 Gavia Cobaya 
SNS 
Prosten Exström: I Mustela nivalis. 
r Falco peregrinus Q. 
TAS PES RSNNS TIG 
r Caryocatactes guttalus Q. 
1 Upupa Epops 9. 
r Sterna nigra Q. 
I Anas Boschas & Var. 
Ar Rossanm: I Corvus Cornix 9. 
Hr Magister Matnestus: i Gracula rosea, skjuten 
Vestergöthland. 
Hr Ryttmästaren ÅkKxerstEn: I Mergus Serrator &, 
Hr Pharm. Studiosus Arm? i Anguis fragilis, jun. 
Hr Advokat-Fiskal Romas: I Falco Tinnunculus 2. 
Hr Doctor BraAnsis: 3 Cyprinus Ballerus. 
Hr Fabrikör J. B. Linprotu: I Acipenser Sturio. 
Hr Källarmästaren HjortsgErG: I Cyclopterus Lumpus. 
Hr Presidenten aF Rosson: it Lanius Excubitor 2. 
1 Perca fluviatilis, Var, 
(Skålling). 
Hr General Lerrén: 3 Clupea Sprattus. 
t Ammodytes Tobianus. 
Hr Källarmästaren LIinJEFELDT: I Astacus fluviati- 
lis, Var. 
Hr Handlanden Enwscom: 1 Mustela Martes, Var. 
Hr Fabrikör ÅNnpeErRsson? I Silurus Glanis &. 
Ar Pastor FJELLNER: 6 Salmo alpinus. 


Hr 


= 


208 


Af Hr Handelsbokhållaren LjUunGgGzLap: I Perca Lucio- 

perca jun, 

Ar Handelsbokhållaren H. Ståv: i Felis virgata &. 
hab. zestiv. 

Hr Auditör Scnätz: 1 Larv af Sphinx Tilizx. 

Hr Canzlisten Farck i Helsingforss: 1 Mustela Lu- 
treola jun. från Finland. 

Hr Canzlisten LunpanuL: I Larv af Bombyx Vinula. 

En okänd: 4 Salmoner, jemte andra Svenska 
fiskar. 

Hr Grosshandlaren Kruse: 2 Cyprinus auralus. 

Hr Professor CRonstraAnpD: It Scolopax Gallinago &. 

Hr Grosshandlaren J. LETTERSTEDT?: 
1 Felis. 
1 Canis mesomelas. 


1 Anlilope mergens &. 


55 melanotis 2.> från Cap. 
53 arter Foglar. 
1 Vipera. 
1 Coluber. 


1 Kokgryta af ler från Kafferlandet. 
tr Halsband af glasperlor från dito. 
Hr Kammar-Rådet Nygrzvs: flere exemplar af Syn- 
gnathus Typhle. 
3 Gasterosteus aculealus. 
åtskilliga arter Crustacéer och Mollnscer. 
Fru Corrarpb: I Psittacus viridissimus 9. 
Hr Landshöfdingen Grefve MAnnERHEIM: I Megacephala 
euphratica. 
Hr Brukspatron BerGsten: ti Silurus Glanis. 


Till Bibliotheket. 


Af Société de Physique expeérimentale aå Rotterdam: 

Hennes Handlingar, 20 Tomer i 4:0o. 

Hr Doctor Wezrisc: Die Sodenbäder zu Ischl, med 
2:ne bilagor. 

Hr Doctor Hansen: Uber die Chronometer, welche Hr 
Kesserns in Altona verfertigt. ; 

Inrikes Ministerium 1 Holland: Flora Batava; Fasc. 
107, 108, 109 och 110, med Titel: och Register 
till 7:de Delen. : 


209 


Af H. Exc. Hr Justitie-Stats-Ministern: Underdåniga Be- 
rättelser om förhållandet med den å landet inteck- 
nade, köpta och försålda fasta egendom, år 1835, 
samt om Brottmålen och Civile Rättegångs-ären- 
derne i Riket, nämde år. 

Kongl. Bergs-Collegium: Underdånig Berättelse för 
år 1335. 

Hr Professor Ouvier: åtskilliga Afhandlingar i Ma- 
thematiska ämnen, é 

Hr Professor SrrFström: Essai sur les Oscillatoires des 
thermes de Carlsbad, par Corpa. 

WEITENWEBER”S Beiträge zur gesammten Natur- und 
Heilwissenschaft, Heft. I. 

Hr Bruks-Patron FisncerR: Bidrag till Sveriges Geo- 
gnosie. Fortsättning af Anteckningar i Physik och 
Geognosie m. m. i 

Mr BertrEVin: Elémens darithmetique complémen- 
taire, &ce. Nouv. Edit. 

Hrr Fries, Exström och von Wkricuat: Skandinaviens 
Fiskar, häft. 2 och 3. 

Academia C. L. C. Nature Curliosorum 1 Bonn: Sup- 
plemeniet tili 17:de Bandet af Hennes Handlingar. 

Hr Professor Carunisen: Medicimisches Schriftsteller- 
Lexicon, 24 Band. 

Royal Society i London: Philosophical Transactions 
1335, P. 1, 2; Proceedings N:ne 19—223; List of 
the Fellows. É 

Astronomical Society: Memoirs, S:de Vol. 

An Account of the Rev. Joun FiamstEen, the first 
Astronomer-Royal, by Francis Bury. 

Fr Professor GrusertT: Elemente der Differential- und 
Integral-rechnung.:23 

Institutet för Vetenskaper, Vitterhet och fria konster, 
i Amsterdam: 3 tomer nya Handlingar. 

Kejserlige Ryske General-Lieutenanten Hr ScnUBERT: 
Berättelse om Chronometer-expeditionen år 1932. 
Sjö-Calender för år 1937. 

Royal Society i Edinburgh: Transactions Vol. 13:de. 

Hr Bruks-Patron Hisineer : Lethea Svecica. 

Hr Grefve Massernem: Memoire sur quelques genres 
et especes de Carabiques. P. I. 

Franska Vetenskaps-Academien: Comptes rendus heb- 
domadaires des Seéances de F'Academie des Sciences 
1837: första semestren till och med N:o 26: sedna- 
re semestren N:ne 1—11. Register för år 1936. 


270 


Af Franska Ministerium: Compte genéral de P'administra- 
tion de la Justice Civile et Criminelle en France, 
pendant lande 1834. 2:ne Tomer. 

Société de Physique de Gentve: Mcmoires, Tom. 7. 
RENT: 

Astronomical Society: Memoirs. 9:de Vol. 

M:r Francis Bairy: Supplement to the Account of the 
Reverend Joun FLAMSTEED. 

Mr Cooper: Gravur öfver Halleyske Cometen den 22 
October 1835. 

An Address to Astronomical Observers. 

Hr D:r Rem: Beskrifning på en apparat att värma 
och vädra nya Parlamentshuset i London. 
The former and present state of Glasgow. 

Hr Professor Orivier: Mémoires sur le Systeme des 
Courbes å petits rayons des Chemins de Fer, par 
M:r LaAIGNEL. 

Mr L. Horser: On an artificial Substance resem- 
bling Shell. 

Hr A. F. W. Brix: Uber die Cohäsions- und Elastici- 
täts-Verhältnisse einiger, nach ihren Dimensionen 
beym Bau der Hänge-bräcken, in Anwendung 
kommenden FEisendrähte des In- und Auslandes. 

Kejserliga Universitetet i Helsingforss: Årstrycket 1836. 

Geologiska Sällskapet i Paris: Bulletin: delar af 6:te, 
7:de och 3:de Tomerne. 

British Association for the Advancement of Science: 
Report of the fifth Meeting. 

Hr Van pDER MaLen 1 Bröässel: Dictionnaire des Hom- 
mes de Lettres, des Savans et des Artistes de la 
Belgique. 

Hr Professor von MarTtius: Conspectus Regni Vegeta- 
bilis. 

Hrr vAnN DER HoEvEen en DE Vriese: Tijdschrift voor 
Natuurlijke Geschiedenis en Physiologie. 3:dje To- 
mens 2:dra, 3:dje och 4:de häften. 

Hr Doctor HausserR: Ueber die Magenverdauung der 
Wiederkäuer, nach Versuchen. 

Société imperiale der Naturalistes de Moscou: Bulle- 
tin N:o 1—4. 1837. 

Hr Rector ArmoQvist: Grekisk Språklära. 

Hr Doctor Gistn: Enumeratio Coleopterorum agri 
Monacensis. 


271 


Ueber eine neue Familie, Sippe und Gattung, 
aus der Ordnung der Käfer. 
Systema" Insectorum, Tom. 1, Coleoptera: 
Faunus, Zeitzchvift fur Zoologie und vergleichende 
Anatomie, I B:d, 2:s Heft. 
Beschreibung des Skeletes des dreistreifigen Nacht- 
äffers. 
Af Hr Magister J. A. Hormström: Erasmr FrAnsisct Ost- 
und West-Indischer, wie auch Sinesischer, Lust- 
und Stats-Garten. Nirnberg 16638. 
Vetenskaps-Academien i Berlin: Handlingar för år 
1933, jemte Monats-bericht från Maji 1836 till 
Junil 1837. 
Kongl. Danske Videnskabernes Selskab: Afhandlin- 
ger, Historiske og Philosophiske. 35:te: Deel. 1936. 
Oversigt over det K. Danske Videnskabernes Sel- 
skabs Forhandlinger åren 1834, 1935 och 19336. 
Vetenskaps Academien i Petersburg: Recueil des Actes 
de la Segance publique de P'Academie Imperiale des 
Sciences, tenue le 30 Decembre 19336. 
Memoires, 6:e Serie: 
Sciences Matheématiques et Physiques, Tom. 1. 
Livr. 4. 
Sciences Nåturelles, Tom. 2. Livr. 3. 
Sciences Politiques, Histoire, Philologie, Tom. 3. 
Livr. 6. Tom. 4. Livr. 2. 
Hr Professor StruveE: Stellarum duplicium et multi- 
plictium Mensurge micrometrice. 
Ueber Doppelsterne &c. Bericht an Sr Exeellenz 
Geheimenrath v. ÖUVAROFF. 
Linnean Society 1 London: Transactions, Vol. 17. 
P. 4:th. 
List of the Members 1837. 
Geologiska Sällskapet i Paris: Bulletin Tom. 8. Feu- 
illes 16—20. 
Hr Professor GozerpperTtT i Breslau: De Floribus in statu 
fossili. 
Hr Baron Berzeuvs: Die Anwendung des Löthrohrs 
in der Chemie und Mineralogie. 3:e Auf. 
Mr CnrevrREuUL: Recherches sur la Teinture. 
Hr Professor Siruman: The American Journal of Sci- 
ence and Arts. Vol. 32. N:o 2. 
H. Exce. Hr Grefve Gustar LöwennjeLm: Petit traiteé 
d Algébre å P'usage des commencans, par LAUzis- 
DE-ROUVILLE. 


Af Mr BrescuetT: Nouvelles Recherches sur la structure 
de la peau. 
Recherches anatomiques et physiologiques sur Vor- 
gane de Pauditiou chez les oiseaux. 
Le Systeéme lymphatique considéré sous les rapports 
anatomique et pathologique. 

Mr Morzrzau DE Jonsks: Statistique de la France. 

Mr LussBock: On the Theory of the Moon. 

Hr Professor Kocu: Synopsis Florge Germanice et 
Helveticz. 

Hr Professor GrunerRtT: Ueber analytisehe Trigono- 
metrie. 

Hr Magister Docens Daurgom: Kort underrättelse om 
Skandinaviska Insekters allmännare skada och nyt- 
ta i hushållningen. 

Prodromus Hymenopterologie Scandinavice. 
Clavis novi Hymenopterorum Systematis. 


RR —Eifr 


INNEHÅLL. 


Om Stirren, Salmo Salmulus Ratj af B. 


Fr. Fes SN REN 20 


Pterycombus, ett nytt fiskslägte från Is- 
hafvet, beskrifvet af B. Fr. Fries 
Ichthyologiska Bidrag till Skandinaviens 

Fauna af B. Fr. Fd 


Metamor phos, anmärkt hos Lilla Hafstalen 


(Syngnalhus rg RN al bt 


NIRSEELIRILES! oc te. 6 dok a i, 

Undersökning af några syror, som bildas 
af organiska ämnen med svafvelsyra; 
af Jac. BeErzEuus. -. SNR fen då 

Undersökning af bladgrönt, 3 
af Jae. Penzer LUSKA 

Undersökning af Fsanolhens är H. G. 
TROLLE ÅN ACröräne St SSE 

Undersökning om luftens utvidgning el 
lan välbmets fryspunkt och dess kok- 
punkt vid medelbarometerhöjd; af F. 
NUDBERG > « oe SRS 

Bestämmelse af Flandka Falls rarmens vist 
i Svenska decimalvigter; af Drilerre 
F. Wzrene och H. SEEANDER : 

Om lineära differens-eqvationer af re 
ordningen; af ÅA. F. SVANBERG : 

Calodromus. Genus e Familia Curculioni- 
dum adumbratum et SN art 
H. BoHemAS . .. 

De Tinea Linneella a C. H. BOREMAN É 

Utkast till en systematisk indelning af Pho- 
caceerna; af S. NILsson =. SE 


14. 
20: 


140. 


201. 
207. 
218. 
231. 
230. 


274 


Bidrag till kännedomen om Najas marina 
Ar af Knut Fr. TuEpEsws . . +- pag. 241. 

Glyceria Norvegica Sommerf. och Agrostis 

odorata Blytt; beskrifne af S. C. Som- 
MERFELT . +. TRA 
Biografi öfver Generalen (RATAR RNE SPARRE 2958. 
» »  » Professor J. ArFzeuvs « « « 263. 


fr or UPURYPNIS? 
HR WANNA 


SHJUUGPPS Of 


IEC 


IRA 
fi 
TT 
z NE 
PIN 


POS 

5 dt 

JA 
5 


<= 


Jab IM. 


6 I 


Lärde. Hög het fin. Fo. FE kt SOA 


Mäki 5 
Vv 


Lä ” TER hl 
Tab. IV. 


Fig. Ag 
A 
B 
4 B 
IE 
D G 
UA 
Vä Vad 


TabV a. 


[SE 
EA Ez D 
Fig: 4. : 2 7 SÅ 5 
= Fig r Y 
Fa 
G 
B CE 


Tis. LV. 
Se a 
ec 
221 
& 
A NG 
ÅA 
B 
b 
3 
SO | 
53. IS 
| I 
ox 
| 
bd 


Fig; sla 


Tab.V. 3. 


IS 


H 


Tab. VI. 


Frucksan Seas 


Za vHright pint 


3 
4 
Få 

y 
hed 


rr 
EN 


Er 


Tab.VIL 


& 


På 
Vg 
CYAN 
9F z 
IH 
15 
16. 


Vuckman sc 


IL Faghl yen ot 


i 
:S 
r 


DR 


a Ne = tva 
j SIN AN SER Le d 
&« 


mor DRAR RN RE NER RR SE AN åren sin siat 


AMNH LIBRARY 


TITT