IGUR boat bad 
RH PIN 2åkerr je 


4 ITA? YE 421 BR ATG k (| 
vd Makt id a G Fe Log ip 3 In HA RAA oh SF IRLP ee Fal 2001 


, 
iran EA trär ys FEK ih Hål 11340 
1341 157e6 rå SR starr d aR a LAR | 
PR ATEA nh res ok I dela AE RRG Feng Hyr Nr RN Hå kl 
PR 
(NR NA 


Bed dr 
SA PO APR lea fr 
Ri Fr hä Ina är Köck SS 


EE Väse kk Eeva 
ige RNE EN Ii Se blad 
a fi ag ER in ; h a Lå : 
- ke Haren ER 


i 

i 

RN Ad Vr 
HAL SR 
VARE fen 


Al 
än i 
NUR 1 glde 


a gå 
END cl 
et Ar 


ALA LÄ kl . 

dd leg d RE FY be uh IR ae 
” HU tg vkshe ll Yi 

4 Ru KU Jo få] 


S: 
3 SS 


Hr Å 
" ty kpl kk 


EE 
23: 

SAR gr 
SS 

3 

fn 

a 


SE 
5 
En 


Tan 
SN Tr Da 3 
FORE 
SSJ SS 


SE 


sis Bel 
lå 
[SALG ARE 
SNR , RT 
HD EEE il 
"its ring sige Sa 
Lå ffnjer LUM 
Uli HÖ ke H 
MOTA RETA ICIE ANY nå 
1 EGR 


tyfdrekage 
Hd a b fåra 
RE Fö sd 
Is 1” lv 
EE Ag Mäsaaar 


4 AN 4 
är FEN SEN 
ÖR LE bin 
FIRA KET ban 
fi Bat RRen Ga å R 
sn 4 


&. 
rr 


ÖRE SA 
En. 


FSE 


a 


HÖ ere 
SS HED Fi SS 
4$ Hd 5 Fr CR 


a ELR SHR jr Hd ed sa a DK SS bv 

Wn ANSGT å 

i; S | ARG TA ng Edge RR 
NRA dad HIN a 

PAU RR 


Hj 
Nn 


ES 
ATI IR 


HIN | uu an 
ALGER ; AR 
För LBdh Ce Y) 

je i 


[CT 


SRA 
Te 
SIDA 


IRS 
Förs 

AS 

C KV : Ae ” 


je FH : fen 
våld få ; dj Hj itenar äv 

NN gr Bi FÅR i å KR Al 3 HT y H 

REA NE RE 


Ar a in a 
ig SAPA ia åra Se Er 2 EN 
sn Hö | 2 EE ir IA 

Ä jie 


RR 
AR 
ROSE SOT SE 


a 


NI (M a 


- SH 


>= 


k Hl pu v va Lä 
2 SCR RITA 


(EEE av SR : HN SR Sie : SRK 
ver få 1 RN K 
V i dr Sork HAR Få t dT ha SS Da / 


; i | HR ERA HS 244 

SU fr SS ABs SR ATA 

NN nd a : | vi I 4 Re Er Vr 
AN SM SR i ockb |; 

FE d le Re 


i lg lar 


bis Ng Hin RE 
EE SS — 3 
jue SAS Ada FR | 


FR 


2 


; 2 


AR v 
ES 
Ad ÅRE ER 


UK 


ARR 
ne RIKE 


dd de 
argrsigt 14 
ej i RR 
ag HK vbejeåa M 
Fat Og , 4 re sn 
sd såra i Fr COSTA 


EE S Hr 

blå | 4 
båt Fr NSBpr SLR TER IS 
by VINN kel 

Så år 


ång ind 
3 FEN Här 
UN årld få. BET. KE DV TEVE Mal Sa 
EJ Ia 
ber ini NE Er pig 


d h, HJ ; $ 

ÄR gr ara FE ER IE SRA RER 

KON HA SFAI I ARE ANAL ERE säs ERA Pe fa hd SS 
sng Sega HAM ; "4 EDR b far 1308 be bli SK Nej id - d 


Hg 
FUL HV) in: ; a ali btarör dd a SD 
SRA MN vänt INNE UELU IRS | N Så i 4 Hin YE me & fo FILEN SE bg Ern 


EE ROSA fi SVs 
FÖR THE PEOPLE 
FOR EDVCATION 
FÖR SCIENCE 
: LIBRARY 
3 - : OF 
THE AMERICAN MUSEUM 


OF 


NATURAL HISTORY 


dr 3 4 R 4 
Ro AG de HH fars TES 


KONGL. 


VETENSKAPS: 
ACADEMIENS 


HANDLINGAR, 


FÖR ÅR 1839. 


STOCKHOLM, 1841. 


VE TRICKTE HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER, 


Kongl. Boktryckare. 


AN EEE Of SERNER IR Or 
v pv PARSE | | 
? RLoN rn NEN sk HT 
Ädbig Å ÖR / 
| IRVE 


eg 


Bidrag till kännedomen af de Skan- 


dinaviska arterna af slägtet 


DRABA; 


af 
AL. ED. LINDBLOM. 


Ehuru noggrant och fullständigt man än tror 
sig känna de växter, som tillhöra Skandinaviens 
Flora, upptäckas likväl årligen några förut ej 
anmärkta, och det icke allenast bland de min- 
dre kryptogamerna, utan till och med biand fa- 
nerogamernas högsta, mest utbildade ordningar; 
och man kan, utan fruktan för misstag, påstå, 
att Skandinavien ännu hyser många hittills öf- 
v «edda eller förblandade arter, hvilka förr el- 
ler sednare komma att såsom rekryter upptagas 
i dess Flora. Den del af Skandinavien, som dock 
under de sista åren i detta hänseende lemnat de 
flesta och utmärktaste bidragen, är Norrige. In- 
om detta intressanta land hafva, hufvudsakligen 
genom Professor Biyrtts och den nu mera aflid- 
ne Pastor SommeERrFferts oförtrutna forskningar, in- 
om några få år blifvit upptäckta: Aspidim cre- 
natum , Glyceria norvegica (bestämdt skild från 
Glyc. pendulina Lst), Agrostis svaveolens , Co- 
leanthus subtilis , Triticum violaceum , tvenne nya 
K. V. Acad. Handl. 1839. é 


2 


arter af Carex, hvilka af Prof. Brytt snart kom- 
ma att beskrifvas, Sedum hybridum, Hieracium 
cirrhosulum Fr. wmscpt., AÅrenaria  lateriflora , 
m. Il., för att ej nämna de för något längre 
sedan der upptäckta Salix retusa, S. norve- 
gica, Saxifraga hieracifolia, Campanula barbata, 
forsla sylvatica , Carex binervis Sm. m. (. 
Under den botaniska resa jag 1837 företog i 
Norrige lyckades det mig att finna åtskilliga för 
Skandinaviens Flora nya arter, hvaribland Cera- 
stim latifolium L. och Spergula mnivalis n. sp. 
(en egen från Sperg. saginoides , subulata och 
rd bestämdt skild art), jemte åtskilliga an- 
märkningsvärdare varieteter af andra arter, re- 
dan på ett annat ställe ") af mig blifvit beskrif- 
na, äfvensom de af mig funna mossor blifvit 


upptagna 1 3: dje uppl. af Hartmans Skandinaviska 


3 


N 


Flora. — Den tid af nära 3 månader, som jag 


nyssnämda år tillbragte på Dovre, använde jag 
dels till växtgeografiska undersökningar, dels till 
att specielt studera vissa mera egentliga fjäll-ge- 
nera; bland dessa var Draba-slägtet ett bland de 
förnämsta, och som den uppmärksamhet, jag eg- 
nade åt detsamma, lemnade mig visshet derom , 
att de Skandinaviska arterna deraf icke äro till- 
räckligt utredda, så kompletterade jag efter hem- 
komsten de vimdet resan på växterna i deras lef- 
vande tillstånd gjorda observationer, medelst jem- 
förelser med torra exemplar från olika trakter 
dels af samma dels af beslägtade arter; och det 
är resultatet af dessa undersökningar, som jag 
härmedelst vågar framlemna under form af en 
monografi öfver de Skandinaviska arterna af släg- 
tet Draba. 


”) Se Physiographiska Sällskapets Tidskrift, 1;a Bandet. 
Lund 1838, pag. 315 följ. 


3 


Förrän jag likväl öfvergår till framställnin- 
gen af sjelfva arterna, torde det tillåtas mig att, 
med särskilt fästadt afseende på de Skandinavi- 
ska arterna, förutsända några anmärkningar öf- 
ver slägtet i allmänhet och det sätt, hvarpå det 
hittills blifvit behandladt. 

Som 1i synnerhet de species, hvilka utgöra 
DE CANnDOLLES Sektion Leucodraba, icke allenast 
sinsemellan äro ganska lika och således lätta att 
förblanda, utan derjemte äfven underkastade åt- 
skilliga förändringar, som hos särskilta species 
återkomma i fullkomligt analoga former, hvilka 
af några Författare betraktats såsom egna sjelf- 
ständiga arter, under det andra under samma art 
förenat flera dylika analoga, men till alldeles 
skilda arter hörande former; så har en icke obe- 
tydlig oreda uppkommit i synonymien, och några 
arter äro ganska svåra att utreda. Exempelvis 
torde det vara tillräckligt att anföra namnen 
Draba hirta och stellata, som hänförts än till 
en än till en annan art. Att denna oreda till 
någon del föranledts af LinnÉ och HALLER måste 
man väl medgifva, i det att de af dem uppställ- 
da tll nu ifrågavarande sektion hörande species 
äro rent af kollektiva. Sålunda sammanfattade 
LinsÉ till en början under sin Draba incana al- 
la till både Leucodraba och Holarges DC. hö- 
rande arter, hvarifrån han likväl derefter under 
namnet Dr. hirta afskilde de arter, som hafva 
1- eller få-bladig stjelk, från dem, som hafva 
mångbladig, för hvilka han bibehöll namnet Dr. 


-incana. Harrer förenade under sin Draba cauli- 


bus subnudis, foliis tomentosis ovatis Hist. St. 
Helv. N:o 497 både Lissés Dr. hirta och inca- 
na, CraAntzs Dr. austriaca och Jacouiss Dr. 
stellata. — GAuDin, HorprPE men i synnerhet KocH 


+ 


hafva noggrant utredt denna och öfriga Tyska 
och Sweitziska arter, hvilka de dock möjligtvis 
alltförmycket splittrat. Inom Skandinavien af- 
skilde först LirseBrAD Dr. nivalis och sedermera 
WaurEsBERG Dr. lapponica eller Wallenbergii 
från LinsÉs Dr. hirta, under hvilken likväl 
återstå några sinsemellan ganska olika former, 
hvilka jag i det följande skall söka utreda. — 
För att döma af diagnoser, beskrifningar och de 
torra exemplar af några få arter, hvilka jag va- 
rit i tillfälle granska, synes den mängd Kauka- 
siska och Siberiska arter, som under sednare åren 
uppstälts, tåla någon inskränkning. Och i all- 
mänhet tyckes det, för att kunna åstadkomma re- 
da i synonymien och bestämdhet i arterna, blif- 
va nödvändigt att underkasta hela slägtet en 
fullständig kritisk granskning, hvarigenom efter 
all förmodan icke så få nu så kallade arter skul- 
le blifva reducerade till blotta synonymer eller 
varieteter. Men för att kunna företaga en sådan 
granskning, fordras att hafva tillräcklig tillgång 
på fullständiga autentika exemplar från olika 
trakter; och som detta ej är förhållandet med 
mig, har jag för närvarande inskränkt mig till 
de arter, som tillhöra Skandinaviens Flora, och 
af hvilka jag varit i tillfälle att observera de 
flesta i vildt tillstånd under hela deras lefnads- 
period; en fördel, som är af så mycket större 
vigt, som man egentligen ej kan sägas fullstän- 
digt känna andra växter än dem, hvilkas hela 
utveckling man med uppmärksamhet följt i deras 
vilda tillstånd; ty äfven de talrikaste, bäst in- 
lagda torra exemplar, meddela allenast en ofull- 
ständig bild, och genom att blott observera väx- 
terna 1 odladt tillstånd, får man icke så sällan 


d 


om deras verkliga väsende och utseende ett orik- 
tigt begrepp. 

Den, som sysselsätter sig med beskrifvande 
af natur-föremål, finner snart, att alla karakterer 
hvarken i och för sig eller relativt äro lika go- 
da, utan att tvertom sådana, som inom en fa- 
milj eller slägt visa sig utmärkt goda och kon- 
stanta, inom en annan äro af vida underordnadt 
värde och ofta der alldeles ej kunna begagnas; 
han finner äfven att svårigheten ingalunda be- 
står i att finna karakterer, utan uti att träffa 
sådana, som äro konstanta och genomgripande, 
så att de under olika modifikationer återkomma 
hos alla arterna af ett vidsträckt slägte. Orsaken 
dertill, att så många haltlösa arter blifvit upp- 
ställda, bör till en hufvudsaklig del sökas deri, 
att de, som uppställt dem, ansett tillräckligt, då 
de blott funnit karakterer, utan att de vidare 
reflekterat öfver, huruvida dessa varit af den be- 
skaffenhet att de kunnat eller bort begagnas 
inom det slägte eller den familj, som var i frå- 
ga. Häraf kommer det äfven att de, som endast 
efter herbarier och torra exemplar beskrifva väx- 
ter, 1 allmänhet äro benägnare att öka arternas 
antal, än de, som undersöka dem 1 deras lefvan- 
de tillstånd. Ty de förra kunna uppsöka ka- 
rakterer, men endast de sednare äro i stånd att 
pröfva karakterernas duglighet och beständighet, 
samt undersöka den grad af föränderlighet, som 
hvarje klass af karakterer inom en viss familj 
eller slägte är underkastad. Man finner derun- 
der icke så sällan, att karakterer, som icke så 
särdeles falla i ögonen och i början visa sig fö- 
ga betydande, äro af genomgripande beskaffen- 
het och af vida större vigt än andra, som tyckas 
vara mycket eminentare. Men detta blir en ny 


6 


stötesten för dem, som utan att rådfråga den ief- 
vande naturen, endast hålla sig till den torka- 
de; ty desse inse ej vigten af den använda ka- 
rakteren , utan tro sig hafva funnit antingen 
bättre karakterer eller ock mellan-former , hvar- 
efter de i förra fallet roa sig med att omstöpa 
alla de förut uppställda arterna, och i det sednare 
att reducera dem och förena dem med andra of- 
ta föga närslägtade. Dock för dylika så kallade 
mellan- eller öfvergångs-former bör man noga 
taga sig till vara; man kan af dem så missledas, att 
man svårligen åter hittar till rätta. Ganska ofta ut- 
göra de analoga former af olika arter, och ganska ofta 
äro de endast skenbara och upphöra att framstå 
som mellanformer, så snart man lärt sig inse hvad 
som utgör den verkliga konstanta karakteren. 
Detta är dock oftast omöjligt att lära af några 
få torkade exemplar, hvilka äro liksom stereo- 
typer i jemförelse med den mångfald och rör- 
lighet, men derjemte bestämdhet och beständig- 
het, som röjer sig i den lefvande naturen. 
Skulte de, hvilka omfatta satsen om mellanfor- 
mer, konseqvent genomföra den, blefve de ofta 
nödsakade att till ett eller få species reducera 
stora genera; den fördel, som deraf skulle här- 
flyta, är i sanning svår att inse. — Men det är 
ock en omständighet, som man i fråga om dy- 
lika mellanformer bör afse; den nemligen: hvar 
arten har sitt centrum; der bör den studeras, ty 
der framstår den i sin högsta utbildning, mång- 
fald och fullkomlighet; de former, som visa sig 
i periferien af dess utbrednings-krets, äro ofta 
mer eller mindre degenererade och förkrympta; 
och då tvenne närslägtade arter (t. ex. en al- 
pinsk och en inferalpinsk) på detta sätt mötas i 
periferien, kan det väl hända att former visa 


7 


sig, hvilka kunna synas något tvetydiga; men 
icke bör man derföre genast förena båda arter- 
na, utan tvertom följa hvardera till medelpunk- 
ten för dess växtkrets för att finna de verkliga 
konstanta karaktererna, hvarefter man äfven snart 
upptäcker de mindre betydliga modifikationer, hvil- 
ka dessa möjligen undergått, och blir i tillfälle att 
hänföra hvarje form till sin hufvudart. I all- 
- mänhet gäller, att man måste vara varsam vid 
åberopandet och användandet af mellanformer, 
samt att det är bättre i tvetydiga fall skilja 
än förena; ty Botanikens Historia lärer, att vida 
mindre oreda och villervalla i fråga om arter 
uppkommit genom skiljande af former, än deri- 
genom att man, tagande analogi och likhet för 
identitet, förenat och under kända namn uppta- 
git former, som i sjelfva verket ej hört dit. Af- 
ven Draba-slägtet äger mera än ett exempel att 
härpå anföra. 

Då vi på slägtet Draba tillämpa, hvad nu i 
allmänhet blifvit yttradt, visar sig nödvändigheten 
att noga granska de karakterer, hvilka inom det- 
ta slägte erbjuda sig, samt efterse modifikationer, 
hvilka dessa äro underkastade, för att finna dem, 
som äro konstanta och användbara, samt dem, vid 
hvilkas begagnande större försigtighet bör äga rum. 

Rotens varaktighet lemnar ett vigtigt känne- 
märke, i det den hos några är enårig, hos an- 
dra mångårig; hos dessa sednare utgå från roten 
flera eller färre längre eller kortare rotskott 
(stolones) och stjelkar (eaudices), som äro mer el- 
ler mindre tufvade och slutas med en bladrosett, 
hvarur de blombärande stjelkarne uppstiga; de 
enäriga arterna sakna dylika rotskott, och stjel- 
kar och deras bladrosett, som oftast är fåbladi- 


gare och glesare, utgår omedelbart från den punkt, 


8 


der rot och stjelk öfvergå i hvarandra (collum 
radicis). Denna skiljaktighet har man lagt till 
grund för slägtets indelning i sektioner, hvarvid 
jag allenast vill anmärka; att sektionen Holar- 
ges DC , som uppgifves hafva blott 1 —2-årig rot, 
synes mig tillhöra de mångåriga. Atminstone är 
Dr. incana bestämdt mångårig på Dovre, och 
på exemplar, som jag från flera trakter, så in- 
om som utom Skandinavien jemfört, har jag nä- 
stan alltid nedom sista årets rosula upptäckt spår 
efter de föregående årens rosule I). Äfven den 
Grönländska Dr. aurea VAnr. synes mig vara per- 
enn. — Bladrosetterna förete en ohkhet i det 
hänseendet, att de hos några arter äro i början 
tillslutna, nästan klotrunda (hos Pr. trichella,- 
nivalis , den Grönländska Dr. arctica Va. , samt, 
fast i mindre grad, hos Dr. secandinavica); hos 
de öfrige Skandinaviska äro de öppna, utbredda. 
Detta synes mig stå 1 något sanimanhang med ar- 
ternas högre uppstigande på fjällen, så att de, som 
stiga högre upp, hafva mera slutna rosetter, hvil- 
ka de dock bibehålla, äfven när de stiga djupare 
ned, hvaremot på de andra arterna ju högre de 
stiga , desto tätare blifva rosetterna och med mera 
upprätta ehuru likväl ej tillslutna blad. Af de flesta 
fleråriga arterna finner man tvenne former: den ena, 
som växer bland mossa o. d. djupare i dalarne 
och på fjellsidorna, har långa, mera utbredda stjel- 
kar medi; glesare rosetter; den andra åter, som 
växer bland stenar på högre skarpare ställen, har 
kortare, mera hoppackade stjelkar och mindre ro- 
setter, hvars blad äro kortare, styfvare och mera 
upprätta; men ehuru olika dessa former än vid 


” Jfr äfven C. A. Meyer £ Ledebours Flora Altaica , 
Vol. 3. pi: 82. 


9 


första ögonkastet kunna synas, äro vi likväl icke 
berättigade att ens anse dem som varieteter. — 
Rosettbladen äro i allmänhet mer eller mindre 
spetsiga; Dr. nivalis har dem jembredt-aflånga, 
rundadt-trubbiga. I allmänhet äro de mindre 
tandade än stjelkbladen; Dr. nivalis , Wahlen- 
bergii , alpina hafva dem nästan alltid helbräd- 
dade; hos de öfriga äro tänderna merendels 1—2 
på hvardera sidan vid eller ofvanför bladens midt, 
korta, utstående spetsiga. Hos Draberna, liksom 
hos pluraliteten bland Crucifere, visar sig en 
tvåfaldig slags hårighet, nemligen dels ett kor- 
tare, tätare, gråaktigt ludd, bestående af stjern- 
likt delade hår; dels längre, glesare, enkla eller 
2—3-klufna hår. De flesta arterna hafva blad, 
stjelkar, blomskaft och stundom äfven skidorna 
i större eller mindre grad häraf beklädda; och 
på beskaffenheten samt när- eller frånvaron af 
denna hårighet har man vid artbestämningen 
lagt mycken vigt, mera än den förtjenar, ehuru 
jag icke vill påstå att den alldeles bör lemnas ur 
sigte; den är i allmänhet underkastad betydlig 
förändring, så att man vid de flesta arter egent- 
ligen har att se på deras normala förhållande i 
detta hänseende. De båda olika slag af hårighet 
äro vanligen så fördelade, att den kortare, stjern- 
lika, har sin plats på bladens yta, den längre 
deremot hufvudsakligen i kanten; på  stjelkarna 
förekomma båda slagen blandade. Hos Dr. 
nivalis är den stjernlika hårigheten på blad, stjel- 
kar och blomskaft så företrädesvis herrskande, att 
endast strödda längre kanthår varseblifvas på bla- 
den; den är äfven hos denna art konstantare än 
hos de öfriga, så att den aldrig saknas på blad 
eller  stjelkar, ehuru den på dessa sistnämda 
slutligen blir mindre tät; och blomskaften har 


10 


jag funnit glatta allenast hos en påtagligen sjuk- 
lig form. Hos Dr. Wahlenbergi är åter den 
enkla hårigheten herrskande, så att strödda stjern- 
lika hår endast varseblifvas på mycket unga blad; 
stjelkar och blomskaft har jag på denna art all- 
tid funnit glatta och ganska ofta äro äfven sjelf- 
va bladen alldeles glatta med undantag af de 
långa reguliert ställda kanthåren. Den enkla 
hårigheten synes dessutom vara den herrskande 
hos Dr. alpina och trichella, hos hvilka de stjern- 
lika håren nästan endast förekomma på bladen i 
deras yngre tillstånd; och i allmänhet synes det 
förhållandet äga rum, att den stjernlika hårig- 
heten försvinner förr än den längre enklare, och 
på bladens öfra yta förr än på den undra; slut- 
ligen synes hårigheten vara konstantare på stjelk- 
än på rosettbladen. Beträffande stjelkens hårig- 
het, märkes, alt denna vanligen är ymnigast mot 
basen, så att den upptill icke sällan alldeles för- 
svinner (t. ex. hos Dr. laxa, scandinavica, 
verna och, ehuru mera sällan, Dr. hirta); hos 
några arter (Dr. incana , alpina och äfven Dr. 
trichella) är den deremot tätast upptill; hos en 
och samma art varierar den betydligt med hän- 
seende till längden, så att den stundom är län- 
gre, stundom kortare än stjelkens diameter; ena- 
handa förhållande äger rum 1 fråga om håren på 
fruktskaften. — Dr. nivalis har dock alltid och 
Dr. scandinavica oftast håren kortare än stjel- 
kens och fruktskaftets diameter. Stjelkens be- 
skaffenhet erbjuder för artbestämningen en inga- 
lunda förkastlig karakter, i det att den normala 
är antingen utan blad (scapus) eller bladig (cau- 
lis. Det förra äger rum hos Dr. verna , alpina , 
trichella och nivalis ; Dr. Walenbergi och scan- 
dinavica hafva oftast enbladig stjelk, Dr. laxa 


11 


en- eller få-bladig; de öfriga mångbladig; men 
liksom bladens antal hos dessa sista varierar 
(Dr. hirta har stundom blott ett, högst sällan 
flera än 6, Dr. incana oftast många, stundom 
allenast 2 eller 3 blad), så händer det någon 
gång, att de förstnämda hafva 1 eller 2 blad 
på stängeln, men som dessa då nästan alltid haf- 
va en blomma i bladvecket, kunna de betraktas 
som bracteer, eller, kanske bättre, blomskaftet 
anses som en förkrympt gren, som dock ej så 
sällan, särdeles hos Dr. alpina, verkligen utväxer. 
Hos Dr. Wahlenbergii saknas icke så sällan stän- 
gelbladet, hvilket ock någon gång inträffar på 
Dr. Scandinavica. Ju fåbladigare stänglarne äro, 
desto mindre greniga äro de ock; derföre äro 
äfven Dr. incana, muralis och nemorosa de en- 
da Skandinaviska arter, som kunna sägas vara 
normalt greniga, ehuru de äfven ofta träffas utan 
någon enda gren. — Blomklasen, som i allmän- 
het till en början är ganska kort, förlänges ha- 
stigt, så att den slutligen, fruktbärande, blir lika 
lång som den öfriga delen af stjelken; hos Dr. 
Zlaxa och hirta är den nästan alltid, hos Dr. 
incana och alpina ofta i toppen lutande; hos de 
" öfriga nästan alltid upprätt. Blomfoderbladen er- 
bjuda nästan inga karakterer, ty de äro hos alla 
arlerna i det närmaste fullkomligt lika; de vari- 
era ofta hos en och samma art glatta och hå- 
riga. Blommorna skilja sig hos olika arter till 
färg och storlek. Färgens olikhet utgör förnäm- 
sta karakteren för Decandollska sektionerna Chry- 
 sodraba och Leucodraba, en karakter, hvarpå jag 
dock anser, att icke så mycken vigt bör läggas; 
ty dels upptagas i andra afdelningar (t. ex. Dra- 
belle) både hvit- och gul-blommiga arter, dels 
blekna de gula blommorna (t. ex. hos Dr. alpina), 


12 


så att de blifva nästan hvita och, om man alle- 
nast ser på färgen, svårligen kunna skiljas från 
blommorna hos Dr. hirta; dels har slutligen 
De Canpvorre sjelf bland Chrysodrabe upptagit den 
hvitblommiga Dr. nivalis Iws. (Dr. muricella 
WaumrEnB.). Bland de Skandinaviska arterna haf- 
va Dr. alpina och nemorosa gula, Dr. hirta 
hvita, stötande i gult (blekt svafvelfärgade), Dr. 
incana snöhvita, och de öfriga mera mjölkh vita 
blommor; dessa sistnämde blifva under vårdslös 
torkning ofta något stötande i gult, dock minst 
Dr. laxa och scandinavica. Med hänseende till 
blommornas storlek äger följande progression rum 
från de större till de mindre: Dr. alpina, hirta, 
incana , laxa, scandinavica , verna , Walhlenber- 
gi, trichella, nivalis , muralis och nemorosa. 
Särdeles hos den förstnämda varierar storleken 
temligen betydligt; 1 mindre grad hos de öfriga; 
men man bör akta sig för att bedömma storleken 
efter illa torkade eller alltför mogna exemplar, 
emedan kronbladen på dem äro hopskrumpna och 
således synas mindre, än de verkligen äro. Be- 
träffande formen äro de 1 allmänhet omvändt- 
äggrunda eller aflånga, nedtill utdragna till en 
kortare eller längre klo, i spetsen urnupna, in- 
tryckta eller stundom alldeles hela; hos Dr. wver- 
na tvåklufna, hvadan man ansett den som typ 
för ett eget slägte Erophila. Ståndarne äro 6 utom 
hos Pr. muralis , der de 2 kortare saknas; de längre 
äro vanligen af fodrets längd, stundom längre. 
Fruktskaftets riktning lemnar temligen goda och 
konstanta karakterer; hos några arter (Dr. laxa, 
incana) är det tilltryckt-upprät; hos andra (Dr. 
scandinavica , trichella , hirta, alpina, Wahlen- 
bergii , nivalis , verna) mer eller mindre utstå- 
ende, så att det med stjelken bildar en spetsig 


13 


vinkel, hvars storlek tilltager i samma ordning, 
som arterna äro antecknade; hos Dr. muralis 
och nemorosa är fruktskaftet slutligen rakt ut- 
stående, så att det med stjelken bildar en nästan 
rät vinkel. Längden varierar ofta hos samma 
art; 1 allmänhet äro de nedersta längre än de 
öfversta; likaledes variera de mer eller mindre 
håriga; hos Dr. Wallenbergiäi äro de alltid glat- 
ta; äfvensom hos Dr. verna; hos Dr. muralis 
och nemorosa har jag oftast funnit de nedersta 
fruktskaften på yttre sidan håriga, de öfre all- 
deles glatta; Dr. laxa och scandinavica hafva 
dem ofta glatta, stundom småhåriga; Dr. hirta 
öfverallt eller ock på den utåt vända sidan mer 
eller mindre långhåriga; styfhåriga hos Dr. tri- 
chella; mer eller mindre beklädda med dels 
stjernformiga dels enkla hår hos Dr. incana, al- 
ina; kort och tätt stjernludna hos Dr. nivalis. 
Skidornas form erbjuder goda karakterer, men 
man måste blott noga taga sig till vara, att man 
ej hämtar dem från andra än fullkomligt mog- 
na skidor, emedan de under tillväxten ej obe- 
tydligt ändra sin form. Korta, särdeles mot ba- 
sen breda, mer eller mindre närmande sig den 
äggrunda formen äro de hos Dr. trichella , alpi- 
na, scandinavica; nästan ovala hos Dr. Wahlen- 
bergii; äggrundt-aflånga eller äggrundt-lansettli- 
ka hos Dr. hirta; elliptiska ofta mot spetsen bre- 
dare hos Dr. verna, muralis , nemorosa; aflånga 
hos Dr. incana; lansettlika hos Dr. nivalis och 
laxa. Det är likväl ej sällsynt att, stundom från 
samma rot som de normala, träffa andra atypi- 
ska skidor, som äro kortare, mera rundade och 
mindre; dessa äro ofta åtföljda af ett djupare de- 
ladt, nästan tvåklufvet märke, och hafva ej säl- 
lan qvarsittande blomfoder; och allt visar, att de 


14 


utgöra en sjuklig, outbildad form, såsom redan 
C. A. Meyer 7) anmärkt; jag har träffat dylika 
hos Dr. alpina , scandinavica , nivalis , hirta , och 
taxa.  Skidornas hårighet är föga konstant; af 
Dr. alpina , scandinavica , laxa, hirta, incana, 
nemorosa har jag sett Skandinaviska exemplar 
med både glatta och mer eller mindre håriga 
skidor; af Dr. nivalis har jag från Grönland sett 
en form med småhåriga skidor. Af Dr. Wah- 
Zenbergii har jag endast sett glatta skidor, lika- 
ledes af Dr. verna och muralis; at Dr. trichel- 
Za deremot endast håriga. I fråga om skidornas 
riktning vill jag allenast anmärka, att de hos 
Draba hirta vanligen bilda en vinkel med skaf- 
tet. Skidorna äro vidare vanligtvis plattadt-hop- 
tryckta; hos Dr. alpina, hirta, incana, scandi- 
navica , nemorosa , muralis , verna oftast mer el- 
ler mindre konvexa. Ganska ofta äro de sned- 
böjda, hvarifrån dock Dr. alpina, muralis, ne- 
morosa och wverna tyckas göra undantag; stun- 
dom blir denna böjning så betydlig, att de blif- 
va hopvridna, särdeles 1 deras yngre tillstånd; 
hos Dr. incana synes denna skidornas hopvrid- 
ning vara mera normal; hos Dr. hirta äger den 
ofta rum. Stiftet, som icke hos någon bland de 
Skandinaviska arterna är så långt som hos de ut- 
ländska Dr. aizoides et affines, Dr. stellata och 
aurea, erbjuder dock flera olikheter; än är det 
nålformigt trindt, än nästan koniskt; båda for- 
merna = förefinnas hos Dr. Wahltenbergi. Hos 
några arter är det mycket kort, nästan omärkligt 
(hos Dr. wvwerna, muralis, nemorosa, trichella 
och stundom hos Dr. incana); hos Dr. hirta är 


”) Se Lepegour Flora altaica , Vol. 3. p. 74. Jfr äf- 
ven Linnea 1:r Band 1826 , p. 22, under Dr. lapponica 


15 


det något förlängdt; hos de öfriga kort men tyd- 
ligt. Märket erbjuder äfven skiljaktigheter, som 
ej böra förbises; en del arter (Dr. alpina, niva- 
lis, hirta) hafva det tydligt bredare än stiftet 
(stigma capitatum); de öfriga hafva det smalare el- 
ler i det högsta lika bredt (stigma punctiforme). 
I allmänhet är det urnupet eller intryckt; hos 
Dr. hirta är det normalt tvåflikigt. Fröen äro 
mer eller mindre gulbruna, ovala eller aflånga, 
åt båda ändar trubbiga, hängande med mer eller 
mindre kort, smal, fri frösträng; hos de Skan- 
dinaviska arterna äro de knappast färre än 8 i 
hvarje rum, hos några arter mera än 20; hos en, 
så vidt jag vet, obeskrifven art, som under namn 
af Dr. oligosperma Hoox. förvaras i HornEMANNSs 
herbarium och är samlad under FRANKuins nord- 
pols-expedition, finnes i hvarje rum allenast 3—4 
frön, som likväl sällan alla utväxa. 

I den nu lemnade framställning af de ka- 
rakterer, som erbjuda sig till bestämmande af 
artskilnader inom Draba-slägtet, har jag väl an- 
tydt, hvilka jag anser för de vigtigare och mera 
konstanta, och på hvilka jag äfven af denna grund 
i det följande fästat ett mera hufvudsakligt af- 
seende; jag har dock ej velat yttra något absolut 
eller positivt; ty för att kunna det, fordras att 
vara i tillfälle att jemföra så många utländska 
arter och former som möjligt. Det anser jag mig 
dock böra nämna, att jag funnit min mening 
bekräftad hos alla de arter, till hvilka jag haft 
tillgång. | 
Det torde vara i sin ordning att yttra nå- 
got om arternas uppställning och indelning, hvar- 
vid olika författare utgått från olika indelnings- 
grunder. LinsÉ antog såsom sådan närvaron el- 
ler frånvaron af blad på stjelken, hvadan arter- 


16 


na sönderföllo i tvenne afdelningar: caule nudo 
och caule folioso; en indelning, som begagnades 
ända till DE CAnvorie, hvilken först frånskiljde 
de arter, som hafva tvåklufna kronblad , under namn 
af Erophila såsom eget slägte från Draba, hvars 
återstående arter han fördelade i 5 sektioner, 
neml.: 1 Aizopsis: perenna arter med bar stän- 
gel, styfva hårkantade blad och gula blommor; 
2. Chrysodraba: perenna arter med gula blom- 
mor; bladen hvarken styfva eller kölade; 3. 
Leucodraba: perenna arter med hvita blommor; 
bladen icke styfva; 4. Holarges: en- eller två- 
åriga arter med kort stift; 5. Drabella: enåriga 
arter utan stift. Denna indelning har sedan van- 
ligen användts, ehuru med flera eller färre mo- 
difikationer. Sålunda har €C. A Meyer i Lede- 
bours Flora Altaica sarmamanslagit afdelningar- 
ne Leucodraba och Holarges till en enda, hvil- 
ken han sedan underafdelar först i de arter, som 
hafva bladlös eller nästan bladig stängel och dem 
som hafva bladig stjelk, samt derefter hvardera af 
dessa i Aeterotrichw och homotriche efter hårig 
hetens beskaffenhet. SPrREnGEL deremot indelar 
arterna först i scapigerce och caule folioso; de för- 
ra efter blommornas färg 1 flaviflore och albi- 
flore, af hvilka de förstnämde derefter sönder- 
falla i 2 underafdelningar: neml. 1: stylo  fili- 
formi; foläs rigidis ciliatis (==Aizopsis DC.) och 
2: stylo subnullo; scapigere molles (=Chry- 
sodraba DC. till största delen): De hvitblommi- 
ga indelas i 1: petalis indivisis: perennes (=Leu- 
codraba DC.) och 2: petalis bipartitis: annue 
(=Erophila DC.) Arterna med bladig stjelk de- 
las i Perennes och Annuwe s. biennes , hvilken 
sistnämda afdelning innefattar Holarges och Dra- 


bella 


17 
bella DC. — Bland dessa olika indelningssätt fin- 


ner jag ingendera fullkomligt adequatl; dock skul- 
le jag vilja lemna företrädet åt Meyerska, med 
undantag af hans underafdelningar efter hårig- 
hetens beskaffenhet, hvarpå jag anser intet af- 
seeude böra fästas. Vidare synes mig skilnaden 
mellan Chrysodrabe och Leucodrabe alltför ar- 
tificiel och otillräcklig såsom endast hvilande på 
blommornas färg, hvilken synes vara underka- 
stad förändringar; ty, utom det att jag sjelf ta- 
git Dr. alpina med så bleka blommor, att des- 
sa knappt kunde skiljas från blommorna på Dr. 
hirta, och jag från Grönland under namn af Dr. 
glacialis. sett en form (knappt skild från Dr. al- 
pina) med flores albido-sulphurei, så upptager 
De CAnsporse sjelf under den hvitblommiga Dr. 
muricella (Dr. nivalis ILus.) en var. cesia flori- 
bus sulphureis, hvilken visar en tydlig öfvergång 
från Leucodrabe ull Chrysodrabie och hvilken 
derjemte säkerligen förmått DE CANDOLLE att upp- 
föra denna art bland dessa sistnämde, dit den 
för öfrigt alldeles icke hör; slutligen skilja sig 
dels Dr. incana och Dr. aurea. dels Dr. mura- 
Zis och nemorosa helt och hållet på samma sätt, 
utan att det rimligen kan falla någon i sinnet 
att ställa dem i olika sektioner. Det måste dock 
medsgifvas, att denna afdelning är underlättande 
vid arternas examinerande, men i Skandinaviska 
Floran, som endast äger en tull Chrysodrabee hö- 
rande art, är den äfven i detta hänseende föga 
behöflig. De perenna arterna stå hvarannan »så 
nära och äro på så mångfaldigt sätt sinsemellan 
beslägtade, att det är högst svårt att uppgifva 
några under-indelningar; stjelkens beskaffenhet sy- 
nes väl vid första ögonkastet vara den mest. pas- 
K. V. Acad. Handl. 1839. 2 


18 


sande indelningsgrunden; men härvid uppstå åt- 
skilliga svårigheter; ty utom det att de normalt 
bladlösa stundom hafva ett eller annat blad på 
stängeln, så äro andra (t. ex. Dr. Wahlenber- 
gi), som lika ofta hafva bladlös som enbladig stän- 
gel, hvadan man stadnar i ovisshet till hvilken 
afdelning de böra hänföras; andra (t. ex. Dr. laxa), 
som vanligen hafva enbladig stjelk, erbjuda former 
med ända till 5 blad på stjelken, och andra (t. 
ex. Dr. hirta och incana), som normalt hafva 
flerbladig stjelk, hafva stundom blott 1 eller 2 blad. 
Jag skulle hellre vilja begagna skidornas form, då 
man erhåller tvenne underafdelningar, nemligen 
första med äggrunda eller ovala skidor, och an- 
dra med lansettlika eller aflånga. Till följe af 
hvad nu blifvit anfördt, och då man åter uppta- 
ger Erophila bland Praba, skulle detta slägte 
på följande sätt indelas, hvarvid naturligtvis är 
fästadt hufvudsakligt afseende på Skandinaviska 
arterna. 

Sectio 1. Aizopsis: Perennes; scapus nudus; fo- 
la rigida ciliata glabra; flores flavi. - Nulla 
scandina vica. 

Sectio 2. Drabea: Perennes; scapus nudus l. 
caulis foliosus, folia mollia plus minus pilo- 
sa; flores flavi 1. albi. 

a: siliculis ovatis I. ovalibus: Dr. alpina, tri- 
chella , scandinavica, Wahlenbergii. 

6: siliculis lanceolatis 1. oblongis: Dr. nivalis, 
laxa, hirta, incana. 

Sectio 3. Drabella: Annu&e; caulis foliosus; folia 
ovataz; flores albi I. flavi: Dr. muralis, ne- 
morosa. 

Sectio 4. Erophila: Anuuzx; scapus nudus; flores 
albi; petala bipartita: Dr. verna. 


i9 


Se vi på arternas fördelning inom Skandi- 
navien, finna vi att här råder samma förhållan- 
de, som i allmänhet äger rum inom detta slägte, 
att nemligen de flesta arter tillhöra  fjälltrakter. 
Bland de 11 species, som enligt vår åsigt finnas 
i Skandinavien, äro blott 3, som icke blifvit 
funna i fjällen, utan tillhöra lägre trakter; des- 
sa äro Dr. muralis , nemorosa och verna, bland 
hvilka den förstnämda hufvudsakligen förekom- 
mer i medlersta och öfra delen af Sverige samt 
alldeles saknas i Norrige; Dr. nemorosa är ännu 
mera inskränkt, såsom växande blott inom en 
föga betydlig kusttrakt vid Bottniska hafvet, på 
ett ställe i Dalarne och äfvenledes på ett enda 
ställe i Norrige; den går dock närmare mot fjäl- 
len än Dr. muralis. Bland de öfriga arterna är 
Dr. incana den mest spridda; den förekommer 
både i fjälltrakter och i kustprovinserna; 1i de 
förra är den dock frodigast, hvilket utvisar att 
den der har sitt egentliga hemland; den före- 
kommer från Nordkap till Öland mer eller min- 
dre allmän; den tyckes undvika de sydligaste 
och vestligaste trakterna af Sverige, men tyckes 
deremot finnas i alla trakter af Norrige, utom må- 
hända den sydligaste och sydostligaste delen af 
Christiansands Stift. Af de mera egentliga fjäll- 
arterna är Dr. hirta den mest utbredda och går 
längst ned i den inferalpina regionen; den växer 
öfver hela Lappland och är den allmännaste på 
Dovre "), jag har sett exemplar af den från Ber- 


”) Härvid kan jag ej undgå att anmärka det falska och 
oriktiga deri att, såsom skett i ett nyligen af Svensk 
författare utgifvet förtjenstfullt arbete öfver Lappska 
insekterna, till den grad utsträcka benämningen Lapp- 
land, att derunder inbegripes icke allenast hvad som 


20 


gens Suft och troligen förekommer den nästan 


allestädes i Norriges fjälltrakter. Härvid bör jag 
dock anmärka, alt hvarken denna eller någon an- 
nan Fjäll-Draba af mig varseblefs 1 de sydvestra 
fjälltrakterna af Cheitwutisabds Stift (vanligen kal- 
lade Heckfjeld och icke heller i de delar af Roms- 
dalsfjällen kring Molde och Grötten, som jag haft 
tilifälle undersöka; och som hvarken Myrin 5) för 


vestliga Norrige anlecknat någon annan art än 


Dr. incana, ej heller SommErFELT SF) mader/ sm 
resa l Bergens Stift funnit någon annan än den 
han ansett för Dr. PrUupestris DC. (troligen en form 
af Dr. laxa eller måhända Dr. hirta), samt slut- 
ligen BrLYTT 1 sin förteckning öfver växterna I 
Voss ==) icke upptager någon art af. Draba; så 
synes denna brist på arter af detta slägte med 
skäl böra betraktas såsom en bland de karakte- 


hvarigenom vegetalionen 1 de närmare ve- 


i LinsÉs och WaAHLENBERGS floror så kallats, utan 
äfven hela sträckan till och med Dalarne i Sverige, 
samt ända till Sognefjorden i Norrige. Härigenom 
komma ju att till Lappland hänföras de trakter, som 
kanske i hela Skandinavien äro de mildaste och he- 
taste (Leerdalen etc.) utom det att det tyckes ganska 
stötande att betrakta Trondhjem med sitt milda kli- 
mat såsom beläget temligen långt in i Lappland. 
Man bör ju icke onödigtvis öka de redan förut tem- 
ligen förvirrade bostepp so utlänningarne hafva om 
Skärdind visa dess geografi och klimat. 


I Se Dagbok under en botanisk resa i vestliga Norri- 
ge 1834, i Skandia, 6:te Bandet. 


”) Bemeorkninger paa en botanisk Excursion till Ber- 
gens Stift; i Magazin for Naturvidenskaberna 8:e 
og 9:e Bind 

+) Indberetning om en botanisk Reise i sommeren 1833; 
i Mag. for Naturvidensk. 12:e Bind. 


22 


sterhafvet belägna vestliga och sydliga fjälltrak- 
terna af Norrige utmär ek sig från de inre och 
nordligare fjällsträckornas. Beträffande de återstå- 
ende arterna tyckas Or. alpina, nivalis och 
tVahlenbergi mera tillhöra de högre fjällen, sär- 
deles inom Luleå och Torneå Lappmark samt mot- 
svarande trakter i Norrige, hvarest de, mig veterli- 
gen, dessutom endast äro funna på Dovre, hvarest 
likväl Or. nivalis är högst sällsynt och endast 
funnen på de högre fjälltopparne i granskapet af 
de perenna snöfläckarne, ett förhållande, som äfven, 
oaktadt WaAHLENnBERGS motsatta påstående, lärer äga 
rum 1 Lappland. Or. trichella är hittills inom Skan- 
dinavien endast tagen på fjäll i Salten i Norrska 
Nordlanden. Dr. laxa och scandinavica synas 
mera utbredda; den förra är ej sällsynt på Dovre; 
den finnes enligt FI. Dan. på Filefjeld; jag har 
äfven selt den än Luleå Lappmark; den sed- 
nare har jag sjelf funnit på Dovre; ”THEDENUS 
i Herjedalen; HArTmAS på gränsen mellan Jemt- 
land och Norrige; SommErFELT 1 Salten: af ULLre- 
sms är den enligt exemplar samlad i Luleå Lapp- 
mark och enligt VWaAHLESBERG synes den ej vara 
sällsynt i Lappmarkerna; denne sistnämde förfat- 
tare anser den tillhöra de högre fjällen, men 
häremot strider dess förekomst i Herjedalen och 
Jemtland. Slutligen bör jag äfven nämna, det 
LestADius i bref upplyst, att arterna af Draba- 
slägtet synes vara sällsyntare i Torneå än i Lu- 
leå Lappmark. 

Sedan arternas utbredning inom Skandina- 
vien i korthet blifvit framstäld, torde det äfven 
vara i sin ordning att yttra något om samma 
arters utbredning utom Skandinavien. Dr. ver- 
na är ulbredd öfver hela Europa med undantag 


af fjälltrakterna; enahanda synes förhållandet 


20 


1 allmänhet vara med Dr. muralis, som äfven 
förekommer i Norra Afrika. Dr. nemorosa är 
utbredd öfver medlersta delen af Asien från Japan 
till Kaukasus, större delen af Ryssland, Ungern, 
Karpaterna samt äfven uppgifven för Pyreneerna 
och Norra Amerika. Dr. incana tyckes i det när- 
maste hafva samma utbredning, som den nyss- 
nämda, men går längre åt norden och frodas äf- 
ven på fjällen. Den är antecknad för Kamtschat- 
ka, Altai, Ryssland, Kaukasus, Alperna, Pyre- 
neerna, England, Skottland, Danmark, Island, 

Grönland, Labrador, Waslasehke Något bestämdt 
kan ej sägas om Dr. laxa och scandinavica, 
enär dessa blifvit hittills förblandade dels med 
Dr. hirta dels med Dr. Wahlenbergi; men om, 
såsom jag har mycken anledning att förmoda, 

Browss Dr. rupestris är en form af Dr. laxa, 

så förekommer den i Skottland; från Grönland 
har jag sett exemplar af dömsanlart äfvensom af 
Dr. scandinavica. Dr. nivalis synes vara my rcket 
allmän i Grönland äfvensom 1 de flesta trakter af 
arktiska Amerika; den förekommer äfven i nord- 
ligaste delarne af Siberien, såvida Dr. cesia ÅADAMs., 
såsom DE CANnDoLLE påstår, tillhör denna art. Un- 
gefär samma utbredningskrets har äfven Dr. Wah- 
lenbergii; ty det synes mig fullkomligt säkert, 
att” Dr. lactea Åvams. hör till denna art, hvil- 
ken derjemte också förekommer på Alperna och 
på andra södra Europas fjällsträckor. Dr. hirta 
är, 1 anseende till utbredningen, svår att be- 
stämma; den synes tillhöra de nordliga och ark- 
tiska regionerna; den bland de under FRANELINS 
expedition till nordpols-trakterna funna växter 
uppräknade synes bestämdt höra hit; något me- 
ra tvifvel underkastad är den under detta namn 
i Levegouvrs Flora Altaica upptagna växt. Dr. 


23 


alpina förekommer på Spetsbergen äfvensom i de 
flesta trakter af arktiska Amerika. 


I den nu följande framställning af de Skan- 
dinaviska arterna har jag vid hvarje af dem först 
uppställt diagnosen, derefter vigtigare eller upp- 
lysande synonymer, samt hänvisning till figurer 
och exsiccat-samlingar samt utmärktare formför- 
ändringar, hvilka jag såsom varieteter uppställt 
under egna namn. Beträffande synonymerna an- 
ser jag mig böra nämna, att jag aldrig, såvida 
motsatsen ej är ultryckligt anförd, uppgifvit an- 
dra än dem jag sjelf jemfört; jag har äfven, för 
mera redighets och lättare öfversigts skull, först 
uppräknat dem, som särskilt afse Skandinavien, 
samt derefter öfriga, på samma sätt som GAUDIN 
1 Flora Helvetica. Derefter har jag framställt 
en fullständig beskrifning, som vid de flesta ar- 
ter är hufvudsakligen gjord efter lefvande exem- 
lar. I särskilda anmärkningar har jag upptagit 
de omständigheter , som jag, vare sig med af- 
seende på synonymien eller i andra hanse nde. 
ansett mig föranlåten framställa. 


Slutligen återstår att frambära min varma- 
ste tacksägelse till Etats-Rådet Hornemass, Prof. 
Er. Fries, Prof. HornscHucH, Prof. Wicström, Dr. 
Hartman, Prof. Briytt, Kand. LieEgman, Prof. 
ZeTTERSTEDT och andra, hvilka, genom meddelan- 
de af växter och upplysningar, satt mig i stånd 
att utarbeta närvarande monografi. Särskilt an- 
ser jag mig förpligtad att nämna, det Etats-Rå- 
det OS MENANA på det liberalaste sätt låtit mig 
till låns erhålla hela dess rika samling af RR 
af detta slägte, hvarifrån jag bämtat en mängd: 
högst vigtiga upplysningar. 


24 


Draba 


Alyssi sp. Tours. Draba. Dirnres. Nov. Gen. in 
App. Catal. Giss. p- 122. Linn. Gen. ed. ScHrE- 
DER JV. 1076. FBicuteR Cod. Linn. p. 624. Juss. 
Gen. ed. Usteri p. 266. LusegrAD Nova Acta 
Ups. Fo Deg Perser RA UDINE AL Udd CERN. 
240. NE OK Deiutschl; FI S2 02 Oe 
Synops. p. 61. C A. Mever in Ledeb. FI. Al- 
LAdiC.. > 3 gap OT YVAHEENBS RECOEa: 
Hartnu. Skand. Fl. ed. 3. p- 149. — Draba et 
Erophila. DC. Syst. regn. regets ot ps 3JasI30 
Prodr.. sp. 400, 172. 


CHar, Silicula ovalis, oblonga I. lanceolata, com- 
pressa LI convexiuseula, integra, supra torum 
sessilis, valvulis dissepimento stylifero parallelis; 
Semina in quoque loculo 4—6—plurima, bi- 
serialia, pendula, immarginata, faniculis liberis; 
Cotyledones accumbentes; Stylus brevis; Stami- 
na edentula. 


Descr. Herbe radice perenni 1 annua stolones 
et caudices cepitosos plus minus elongatos diffu- 
sosque I. singulos caules proferente. Folia in 
apice caudicum 1. ad collum radieis rosulata ob- 
longa I. ovata basi attenuata integra 1 dentata 
mollia (in exteris rigida) plus minus ciliata et 
pilis simplicibus  stellatisve vestita.  Scapi IL 
caules glabri 1. pilis simplicibus furcatisve plus 
minus vestiti I. pube molli stellato-ramosa ve- 
lutini simplices I. ramosi nudi 1 foliosi, foliis 
subovatis sessilibus subamplectentibus sxepius den- 
tatis. Corymbi floriferi terminales densi breves 
mox elongati racemosi. Pedicelli filiformes ebracte- 
ati erecti I. patentes glabri I. pilosi 1 velutini. 
Flores parvi. Sepala ovalia obtusa szepius oli- 
vaceo-viridia mox lutescentia anguste albido-mar- 


; 25 


ginata basi xequalia I rarius exteriora subgibba. 
FM flava ochroleuca lactea 1. nivea obovata 1. 
oblonga integra retusa 1. bifida unguiculata erecta 
1. läköba j ödla patentia jadlanne Glandule 2 
ad basin filamentorum breviorum <:Stamina 6 
telradynama = rarissime 4, filamentis lanceoiato- 
subulatis basi dilatatis, antheris ellipticis I. subro- 
tundis basi cordatis. Racemus fructiferus seepius 
elongatus. Silicule ovat ovales elliptice LI lan- 
ceolate acute I. obtuse compresse I. convexiuscu- 
le subturgidae plane I oblique 1 torte glabre 
1. plus minus pubescentes venulos&e erecte LI pa- 
tentes. — Stylus (in exteris interdum = elongatus) 
brevis I. brevissimus subobsoletus acicularis I. 
subceonoideus. Stigma capitatum (stylo latius) 1. 
punctiforme (sty dög angustius) subemarginalum ra- 
rius subbilobum. Semina in quoque uloskla par 
uciora I. numerosissima (a 6 ad 30; in exteris 
rarissime subquaterna) biserialia pendula oblon- 
ga I. ovalia utrinque obtusa immarginata levia 
fusco-lutea I. brunnea funiculis setaceis liberis bre- 
vibus. Cotyledones subelliptice accumbentes. 

ArFis. Genera Cruciferarum Alyssinea intimo af- 
finitatis vincula inter se sunt conjuncta et vix 
adhuc satis exacte circumscripta, unde singula, 
habitu quodam proprio potius quam characteri- 
bus absolutis inter se diversa, sepe segre digno- 
sei possunt. Draba differt a Cochlearia reticulis 
compressis nec ventricosis; a Petricallide semi- 
nibus in quoque loculo numerosis funiculis libe- 
ris nec loculis dispermis funiculis totis septo ad- 
natis; ab Aiysso generibusque ab eo nuperius 
disjunetis staminibus edentulis et immarginalis 
nec dentatis et alatis; a ZLunaria siliculis angu- 
stis sessilibus nec latis stipite proprio suffultis; 
a Clypeola et Peltaria siliculis dehiscentibus bi- 


26 


locularibus  polyspermis nec subindehiscentibus 
demum = unilocularibus oligospermis; a Camelina 
et Fudema cotyledonibus accumbentibus mnec in- 
cumbentibus; a Subularia eadem nota et silicula 
e dorso nec e latere compressa. 

Hist. Generis, speciebus numerosis seculo jam 
volvente presertim aucti, 4 tantum species in 
C. Bavmnsr Pinace (1623) enumerantur. - ToURNE- 
ForTiusS in Institutionibus rei herbarie earumque 
Corollario (1703) species 7 huc pertinentes sub 
Alyssi genere recenset. Linnzvs in prima Speci- 
erum Plantarum editione (1753) ad Drabe ge- 
nus 6 species relegavit (inclusa Dr. 1. Petrocal- 
lide pyrenaica, quarum numerum in edit. 10:a 
Systematis Nature (1754), ob. Dr. hirtam addi- 
tam, ad 7 auctum, in edit. 2:a Specierum (1763) 
ad 6 iterum reduxit, Pr. nemorosam pro var. 
Dr. muralis habens. In editione Systematis Ve- 
getabilium a Murray (1784) elaborata 9 Drabe 
species enumerantur, que in editione Specierum 
Plantarum, quam curavit WinrLpDEnow (1800) ad 
16 aucte sunt, quibus PERSoon in Synopsi plan- 
tarum (1807) 3 addidit. DECaAnbvoruvus in Syste- 
mate regni vegetabilis (1821), Dr. prrenaicam 
L., a Brownsio jam antea ut proprium genus no- 
mine Petrocallidis propositam, excludens, cete- 
ras species ad Drabe genus antea relatas, per 
duo dispertivit genera Drabam nempe et Erophi- 
lam, quarum illi 50 species certas et d minus 
certas et huic 5 species subjunxit, quem nume- 
rum in Prodromo Systematis (1824) retinuit, ea 
sola mutatione, quod unicam ex speciebus minus 
certis ad aliud relegauerit genus. SPrREnGELniuvs in 
sua Systematis Vegetabilium editione (1825) Ero- 
philas cum rabies iterum connectens, 55 affert 
species, quibusdam = Candolleanis, haud semper 


27 


felicissime, reductis aliisque novis, vix magis fe- 
liciter, adjectis. — Eximium, quod cepit hoc ge- 
nus, incrementum = diligentiori perscrutationi va- 
riarum Regni Rossici regionum, presertim Caucasi 
et Siberie, inprimis tribuendum est, nec non 
expeditionibus Anglorum in permeatum occiden- 
tali-borealem = indagandum = susceptis. — Species 
nimis forsan multiplicate, in posterum sine du- 
bio castigande sunt et reducende. Nihilo tamen 
minus mihi persuasum est, species melioris note 
in herbariis adhuc indescriptas latere; sic ex. gr. 
in collectione HorsemaAnsi 2 1 3 species Grön- 
landice, cum nulla adhuc, quantum scio, de- 
cripta convenientes, adsunt. 

Geocr. Genus in regionibus alpinis et arcticis 
optime vigens, cujus pauce tantum species annu, 
ad sectiones Drabelle et Erophile  pertinentes, 
locis campestribus delectantur. Hemispheerio bo- 
reali inprimis proprie videntur hujus generis 
species; in australi enim vix plures quam 6 L 
S sunt lecte, quarum qusedam regiones superio- 
res Andium inhabitant, unica ad fretum Magel- 
lanicum et unica in terra Van Diemen est de- 
tecta. In orbi veteri multo frequentiores adsunt 
quam in sic dicto novo, cujus partes boreales et 
arclicas precipue incolunt. In Caucaso terris- 
que adjacentibus inprimis numerose videntur, 
nec pauce adsunt in Siberia et regione altaica. 
Dr. muralem nec aliam ut Africe quoque inco- 
lam adnotatam inveni. In Europa (exclusis re- 
gionibus Caucasicis) circiter 20 I. 25 species ad- 
sunt quarum Dr. verna et muralis, loca alpina 
fugientes, per campestria fere omnium tractuum 
sunt disperse. Dr. nemorosa parti orientali ma- 
gis propria videtur, regiones alpinas haud ingre- 
diens. Dr. aizoides, partes boreales effugiens, 


2 


28 


montes alpesque regionum australium et occi- 
dentalium ornat.  E sectione Candolleana Aizopsi 
nulla in boreali Europa legitur species. In alpi- 
bus Europze australioribus aliquanto numerosiores 
sunt species hujus generis quam in borealibus; 
paucissimee utrisque SL communes; altera enim 
species alteri quasi substituit. America vero ar- 
ctica, Grönlandia, Islandia et Insule Spetsbergicae 
plures et cum Scandinavia et cum Siberia com- 

munes habent. Specierum Scandinavicarum di- 

stributionem jam supra exposuimus. 

Div. Ob rationes, jam supra a mnobis expositas, 

species hujus generis sequenti modo disponandere 

nobis videntur: 
Sect. 1. Arzorsis DC. Perennes. Scapus nudus. 
Folia rigida ciliata glabra. Flores flavi. 
ej Kxtfahes: 
Sect. 2. DraAzzA: Perennes. Scapus nudus LI cau- 
lis foliosus. Folia mollia plus minus pi- 
losa. Flores flavi, sulphurei, lactei 1. nivei. 
A. Silicule ovate LI. ova- 

les i DR mee a 
B. Silicule lanceolate 1. 

oblonge =. . Sp. nostre 5—38. 

Sect. J. NOEN DC. Ålder 
Caulis foliosus. Folia 
ovata> IHilores alb 
dankriyradoet . + Sp. nostre 9—10. 

Sect. 4. ErorHir.A DC. ÅR 
Scapus  nudus. Flores 
albi. Petala bipartita . Sp. nostra 11. 

Sectio 2. DRAB.EA. 
Å. Siliculis owvatis I. ovalibus. 
1. DrAzBA ALPINA L. 

Dr. rosulis expansis, foliis oblongo-lanceolatis 

subavulis sparse pilosis ciliatis, scapo mnudo 


29 


pubescente: pedicellis pilosis, siliculis subovali- 

; bus, stylo brevi, stigmate capitellato. 

Dr. alpina £L. Fl. Lapp. N:o 255. FI. Suec. ed. 
2. N:o 570. Gunn: Norv. N:o 4390. Liljebl. in 
Nova Act. Ups. 6. p. 535. Wahl Lapp. N:o 
ng suec: N:o 713: Horn: Plantel. :ed:is3:p. 
693. Lessing Reise p. 294. Hartm. Sk. Fl. ed. 
3. p. 153. Blytt in Nytt Mag. for Nat. Vid. 
Eipasarg: 

Dr. alpina £L. Sp. p- 896 (excl. syn.). Willd. sp. 
Följ. fa IN Syst 008 Prodb. ottp. 
167. Brown V ermsiSchriftu puv369siv0499. 
Linnea 1. p. 22. D. alpina et oxycarpa Som- 
merfelt in Mag. for Nat. Vid. 11. p. 240. 

Fig. FI. Dan. t. SÖ MWahus bappots ät. fö i4arSa 
Bot: t. 771. Reichenb. Ic. Bot. fig. 1030-1038. 

Eiks.« Herb: Norm .Fasc: 5: Ng: 

a. legitima: spithamrea et ultra, scapis sparse 
stellato-pilosis, petalis obovatis, pedicellis fru- 
ctiferis erecto-patulis racemosis,  siliculis ob- 
longo-ovalibus utrinque obtusis glabris. 

p. hebecarpa: minor pollicaris  digitalis, scapis 
usque a basi densius longiusque pilosis, peta- 
lis magis rotundatis, pedicellis fructiferis sub- 
patentibus subcorymbosis, siliculis late-ovatis 
acutis presertim margine pube tenui vestitis. 
D. alpina B. ringd C. p- 309. 

Y. brachycarpa: strictior fere pedalis, pedicellis 
fructiferis erectis racemosis, siliculis parvis ro- 
tundato-ovatis glabris, stylo longiori, Sr 
manifeste bäliölans seminibus Sen (a 

> quoque loculo. 

3. glabrata: scapo pedicellis siliculisque  ovato- 
oblongis obtusis glabris, stylo brevissimo. 

Has. in alpibus dclibiednnr Lapponice Tornensis 
et Lulensis nec non in Doyre passim frequen- 


30 


ter latera et cacumina prataque uliginosa con- 
decorans; 2 precipue in locis magis demissis; 
in Dovre frequens (optimam legi ad Drivstuen 
et in Huitdalen prope HKongsvold); 8. summa 
cacumina inprimis inhabitat (v. ce. in Knudshö, 
Nystuhö, inter Kallvilla sjö et Stölån Kongs- 
voldensium; rarius in Huitdalen — ipse; in 
Lap. Lulensi ab Unrrenio lectam dedit Wic- 
STRÖM). ZY. pauca tantum specimina jam deflo- 
rata in Knudshö supra Vårstien 25 Juli legi. 
3. e Lapp. Lulensi communicauit VWViIKstrRÖM. — 
Floret Junio Julio. 
Descr. Radix perennis fuscescens subfusiformis 
longe descendens deorsum fibrillosa sursum stolones 
nonnullos et caudices edens. Caudices nunc pauci 
breves dense cespitosi, nunc et sepius numerosi 
1—2 poll. longi laxi diffusi inferne reliquiis fo- 
liorum emarcidorum =<:albido-subnitentibus dense 
obsiti, superne rosulis foliorum - annotinorum ter- 
minati. Folia stolonum Jlanceolata acuta; cau- 
dicum plus minus dense rosulata expansa Il. 
patentia obovato- 1 —(sepius) oblongo-lanceo- 
lata subacuta 1—1 poll. longa basi plus mi- 
nus” attenuvata' ::sessilia :-mollia rn dete timrentia 
sine nitore integerrima 1. interdum dente uno 
alterove apicem versus notata plus minus mani- 
feste nervosa demum venulosa, juniora utrinque 
vestita pube brevi simplici et stellata plus mi- 
nusve densa demum rarescente et fere prorsus 
evanescente, ciliis vero longioribus simplicibus 
et bifurcis margine (et interdum in nervo dorsali) 
remansis. Scapi digitales spitham2ei interdum 
fere pedales rarius vix pollicares, fructiferi seepius 
elongati, simplices nudi 1. rarissime ramulo et 
falio unico oblongo-lanceolato sessili ciliato pube- 
scente instructi, teretes crassiusculi inferne in- 


rn 


31 


terdum purpurascentes stricti 1. plus minus laxi 
et flexuosi, floriferi apice haud raro nutantes, fru- 
ctiferi sepius erecti et stricti, pilis stellatis bi- 
furcis et simplicibus apicem versus sepius den- 
sioribus et longioribus vestiti; pubescentia in in- 
feriori seapi parte 1. brevis subfloccosa fere ad- 
pressa dimidium scapi diametrum haud attingens, 
I. (precipue in var. 8.) subhorizontaliter patens 1. 
crispula densior simplicior longior dimidium sca- 
i diametrum 2equans 1. superans; scapi rarissi- 
me (in 3) demum toti glabri. Corymbus floriferus 
brevis 3—135 florus. Flores conferti subumbel- 
lati breve pedicellati.  Sepala ovalia obtusa pa- 
tula obscure-viridia intus et margine albido-lute- 
scentia, apicem versus pilis sparsis erectis albi- 
dis sepala excedentibus extus vestita unde calyx 
ante explicationem apice albido-barbatus apparet. 
Petala aurea flava interdum fere ochroleuca, foe- 
cundatione peracta pallescentia fere albicantia si- 
liculam haud raro obvolventia, obovata 1 (in 8) 
rotundato-obovata breviter unguiculata apice re- 
tusa limbo patente, nervosa 1—2: lin. longa 
2—12 lin lata sepalis subduplo (interdum fere 
triplo) longiora et latiora. Stamina subulata ba- 
si paulo dilatata calycem 2&quantia I. paulo su- 
perantia. Germen subovatum. Racemus fructi- 
ferus sepius brevis (precipue in £) subcorymbo- 
sus, in exemplaribus maximis elongatus J3-pol- 
licaris pedicellis infirmis remotis siliculas duplo 
superantibus. Pedicelli erecto-patuli, quam cetera 
plante  partes densius longiusque = villosi  pilis 
simplicibus 1. furcatis diametrum subzequantibus; 
in 3. glabri. Siicule turgide haud obliquee 
pedicellos subrequantes, variant ovali-oblongae 
23—3 lin. longe 1. lin. late (ita ut maxima la 
titudo in media silicula dimidiam longitudinem 


32 


vix equet) utrinque obtuse, 1 (in £) ovate 2 lin. 
longe plusquam 1 lin. late (ita ut maxima latitudo 
supra basin silicule duas saluim tertias gä AS 
partes equet) basi obtusee, apice acute, LI (in 7) 
rotundato-ovate lineam longe vix vero der (ita 
ut latitudo longitudinem fete equet) utringue ob- 
luse; glaberrime 1 (in 8) margine presertim 
hispidulee. Stylus brevis, in 7. magis elongatus, 
in 3. brevissimus. Stigma capitatum emargina- 
tum, in Y. manileste bilöberut Semina Svala; 
fusco-brunnea, in quoque loculo 5-—10. 

Oss. 1. Pulchra species, quoad omunes partes haud 
parum varians, ad quam species quaeedam nupe- 
rius distincte forsan sunt reducende. In locis 
uliginosis demissis inter muscos pronascens, o- 
mnes fere partes magis elonugatas offert, stolones 
longiores, caudices numerosos laxe procumbentes, 
folia sepe latiora, petala vero angustiora; altius 
vero et locis durioribus in lateribus et cacumini- 
bus alpium crescens magis abbreviata evadit, sto- 
lones fere nullos edit caudicesque paucos. breves 
densius congestos foliis brevioribus et sxepius an- 
gustioribus densioribusque terminatos; petala ve- 
ro habet magis rotundata. Folia quoque quoad 
formam et pubescentiam haud parum variant; see- 
pissime quidem sunt oblongo-lanceolata; haud 
raro obovato-lanceolata, rarius vero anguste sub- 
lineari-lanceolata vidi. Figuram foli in Waz- 
LESBERGU FI. Lapp. malam esse REICHENBACHIUS 
(in Comment. ad Cent. 8. p- 29) haud juste, me 
saltim judice, asserit. Folia juvenilia utrinque 
seepe canescentia e pube brevi stellata, adultiora 
calvescunt et pilos sparsos, presertim versus 
apicem, tantum - offerunt; interdum vero pilos 
numerosiores inprimis per paginam = inferiorem 

relunent; 


33 
retinent; cecilia longiora simpliciora in margine 
semper, in nervo aultem rarius tantum adsunt. 
Nervus foliorum dorsalis semper adest, quamvis 
plus minus conspicuus; säepius vero din versus 
valde manifestus est et validus. Pubescentia scapo- 
rum rarissime quidem deest et vix nisi in plan- 
tis adultis; si vero pilorum respicias indolem et 
directionem, variationi est subjecta; sxepius enim 
et e simplicibus et e stellatis inter se mixtis 
constat; interdum vero hi L illi fere prorsus de- 
sunt, ut omnes vel saltim plurimi pili unius 
ejusdemque indolis sint; eosdem' longiores I. bre- 
viores, horizontaliter. patentes l. plus minus ad- 


 pressos variare, jam e descriptione elucet. Flo- 


res quoad colorem et magnitudinem variare jam 
quoque supra monuimus; haud raro fere duplo 
majores sunt, quam qui in fig. cit. Sv. Bot. re- 
presentantur; flores serolini minores sepius sunt 
sed intensius aurei quam precociores. Siliculze 
e forma oblonga ad late ovatam continua serie 
transeunt; easque interdum et longiares et latio- 
res vidi, quam quas figure supra citate repre- 
sentant, ut vix perspiciam senlenliam SOMMER- 
FELT sSilicolas parvas (”smaa skulper”) ut cha- 
racteristicum Dr. alpine 1. c. statuentis. Dr. 
oxycarpam Somr. livic speciei subjungendam esse, 
mihi persuasissimum habeo (cfr quoque BryTtTt 1. 
c.). Diligentissime enim alpes Dovrenses circa 
Kongsvold perquirens, nullam vidi formam a 
Dr. "alpina juste sejungendam. Ad hanc quoque 
speciem sine dubio pertinet Dr. pauciflora 
Brows (FL Ins. Melvilleiy Verm. Schr. 1. p: 
369); et vix saltis distincta videtur Dr. algida 
Avams. (DC. Syst. 2. p. 337). Dr. vero glaci- 


alis Anvams., saltim qualis in collectione TAR 


K. V. Acad. Handl. 1839. 3 


34 

MANNU, ”ex itinere Franklini: Hooker” inscripta 
asservatur, cum descriptione CAnporiu (Syst. 2. 
p: 3358) - optime conveniens, melius distincta vi- 
detur habitu quodam proprio, foliis anguste lan- 
ceolatis acultis, pubescentia fasciculato-stellata, 
stolonibus longioribus. Alia vero vidi specimi- 
na hoc nomine designata, et Grönlandica (cum 
desceriptione Ör. glacialis a SOMMERFELTIO l. c. da- 
ta bene congruentia), et ex itinere FRANKLIN! (ut 
varr. 7. 3. in Herb. HORNEMANNIH asservata) et ex 
Insula Melvillei a Trevelyan sine nomine cum 
HORNEMANNIO communicata, que Dr. alpine ni- 
mis affinia sunt et vix nisi floribus dilutioribus 
sulphureis, nota, ut supra monui, minoris momenti, 
diversa. Observandum quoque est Dr. glacialem 
nec in Florula Insulae Melvillei nec inter plantas 
expeditionis FrRAsKust in Browns Vermischte 
Schriften enumerari. Dr. vero Sauteri FoPPe 
(Flora 1823 p. 425 , Sturm Deutschl. FI. H. 60; 
ReicH. Ic. Bot. fig. 564—3505 , M. K. Deutsch. 
Flv4.1p.547sRocn Spr pie quand De 
alpinam vreferre vult "IRAUNSTEINER (FL. 1833 ps 
604)» distinceta mihi videtur species secundum 
specimina authentica et in collect. FlORNEMANNII 
et a BrytTt acceplta; ob folia rigida glabra setis 
rigidis ciliata et babitum, que omnia eam a Dr. 
alpina sejungunt, ad sectionem Aizopsin referen- 
da videtur. JR 

Ors. 2. Varietatem £ in borealibus Suecie par- 
tibus haud raram esse, docent et verba WaAH- 
LENBERGH in FI. Lapp. ”silicule subpilose”, et 
verba LirseEBLADu 1. c. ”silicula subhirsuta”, et 
demum specimina in Lapponia Lulensi lecta; 
que quidem specimina siliculas habent magis 
oblongas, quam quas séepius offerunt exemplaria 
hujus varietatis Dovrensia; sed etjam inter heec 


30 


adsunt alia siliculis prorsus late-ovatis, alia sili- 
culis ovalibus, sed semper acutioribus quam in 
a. — Quedam varietalis 8 in locis editissimis 
supra Stölån in econfinio alpis maxima Snöhättan 
legi specimina nana vix pollicaria, scapo etjam 
fructifero folia parum excedente foliisque pilis 
vix ullis stellatis sed omnibus simplicibus et bi- 
furcis vestilis, petalis ochroleucis, siliculis in 
quoque scapo 2—53 subovatis; ceterum vero cum 
specim. spithame&eis et ultra siliculas late ovatas 
gerentibus ad Kongsvold lectis prorsus conveni- 
entia. — Var. Y. habet siliculas multo breviores 
et fere angustiores quam a, nec raro oblique 
ovatas, que habitum morbosum et deformatum 
potius quam normalem pre sc ferunt; vacut ve- 
ro non sunt, quamvIis semina prorsus matura 
mihi haud presto fuerunt; prorsus analogas formas 
aliarum Drabarum legi, et huc sine dubio referenda 
forma illa microcarpa, quam in Gederyggen ad Jer- 
fin vlegit sbreteöd(efrid: cop 275) Scapa 
meis speciminibus stricti, stellato-pubescentes et 
folio sepe instructi. — Var. 3. glabrata , cujus 
unicum tantum vidi scapum eumque fructiferum, 
stylo brevissimo fere insculpto et glabritie scapi 
pedicellorumque precipue differt. Scapum habet 
digitum minimum longum, siliculas ejusdem fere 
form&e ac in a. sed minores magisque rotunda- 
tas seminibus paucioribus. 


2, DrAsA TrIcHELLA Fr. in litt. 


Dr rosulis conglobato-clausis, foliis lingulato-ob- 
longis ciliatis pilosis, scapis subnudis pedicel- 
lisque erectis setosis, siliculis rotundato-ovatis 
pilosis, stylo abbreviato, stigmate puncliformi. 

Dr. trichella Fries in litt. 


26 
Has. in regione nivali alpis Solvågtind in Sal- 
ten Nordlandige Norvegie, unde ab ÅnGstrRÖm 
lectam communicavit Amic. Cel. Frirs. 
Drescr. Radix perennis fuscescens longiuscula 
deorsum ramosa sursum emittens caudices breves 
dense ceespitosos inferne reliquiis folior.emortuorum 
obtectos, superne sustinentes rosulas foliorum an- 
notinorum inilio clausas conglobatas. Folia rosula- 
rum demum patentia crassiuscula lingulato-oblonga 
obtusa integerrimalk rarius dente unico minutoutrin- 
que notata nervo dorsali demum subcarinata, pilis 
simplicibus I. 2—-3—furcatis I. raris stellatis brevi- 
bus presertim juniora utrinque vestita, demum 
resertim subtus calveseentia, margine pilis sim- 
plicibus furcatisve longioribus rigidulis persisten- 
tibus ciliata. Scapi 1—2 pollicares plus minus 
crassi simplices nudi LI. folio unico ovatol. ovalo- 
lanceolato acuto piloso ciliato florem sepius ful- 
crante ornati, pilis setoso-rigidis simplicibus fur- 
catisve bhorizontaliter patentibus I. in superiore 
scapi parte et rachide subadpressis diametrum 
scapi 2equantibus preserlim in scapo juniori den- 
sissimis vestiti. Corymbus floriferus brevis flo- 
ribus plus 'minns densis et numerosis (sepius 
paucis, interdum vero usque ad 18 in unico 
scapo inferne fructifero numeravi). Flores parvi 
patuli. -Sepala ovalia obtusa olivaceo-viridia an- 
guste albido-marginata mox obscure-lutescentia 
extus pilis simplicibus et furcatis vestita. Petala 
lactea incaute exsiccata in luteum vergentia obo- 
vata emarginata basi unguiculata nervosa lineam 
longa calycem vix duplo superantia. Stamina 
subulata basi parum dilatata calycem subequan- 
tia. Germen ovatum. Racemus fructiferus elon- 
gatus pollicaris 1. parum ultra; pedicelli sube- 
recti breves, pilis rigidulis setosis simplicibus 1. 


FY 


fureatis subpatentibus diametrum 2equantibus un- 
dique 1. latere exteriori plus minus dense vesti- 
ti. Silicule etécte rotundato-ovate obtuse tur- 
gid&e oblique sesquilineam vix longe lineam late 
edicellos subequantes, presertim juniores pilis 
simplicibus furcatisve brevibus undique vestite 
demum calvescentes pilis aliquot margine reman- 
sis. Valvule crassiuscul&e venose. Stylus brevis- 
simus sepe fere obsoletus. Stigma stylo paullo 
angustlius. Semina oblonga fusco-lutescentia in 
guoque loculo 6—58. 

Ozgs. 1. Species ab omnibus mihi notis distin- 
ctissima, cujus, a me viv&e haud vise, specimi- 
na amicitie Friesu debeo. RBRosulis initio clausis 
subglobosis nec patentibus, pilis scapi pedicello- 
rumqne longis simplicibus setosis et siliculis ro- 
tundato-ovatis primo intuitu sese diversissimam 
ostendit. Quoad rosulas Dr. nivali et Grönlandi- 
ce Dr. arctice proxime accedere videtur; de celero 
ab utraque optime distincta. Dr. alpine multo 
affinior mihi videtur; habitu enim, pubescentia 
et siliculis cum formis ejus minoribus quodam- 
modo convenit;: floribus vero albis multo mino- 
ribus, stigmate punctiformi et rosulis egregie 
distinetaa A Dr. scandinavica , quacum rosulis 
quodam respectu eonvenit, removent folia cras- 
siuscula, pubescentia e pilis longis setosis nec bre- 
vibus stelladis constans et silivälse magis rotun- 
date fere rugose. Cum ceteris Srdntinsviots vi 
comparari potest. Inter exteras species Dr. co- 
rymbosa - Brows (Verm. Schr. 1. p. 341. DC. 
Bysk2: p. 343. Prodr. 1: p. 169) lc Hpstre 
speciei proxima videtur. In descriptione vero 
Candolleana inprimis repugnant silicule ”ellip- 
tice, 4 lin. longe sesquilineam late”, que in 
nostra sunt rotundato-ovat&e vix sesquilineam 


38 


long lineam late, et nonnulla alia. A Brownsio 

quoque Dr. rupestri Br. proximam esse dicitur; 

nostra vero ab hac specie, saltim qualis in 

Engl. DBot. t. 1335 sit depieta valde distat; ut 

de lgatibane Dr. corymbose Br. et Dr. Hiiskella: 

maximam dubitandi ansam habeamus. Que vero 
de sua Dr. corymbosa affert SommeRrFeLTt (Florul. 

Spetsb. in Mag. for Nat. Vid. n. p. 241) com 

nostra bene congruunt. A Draba oblongata Br. 

(efr MH. cc.) removent et quas nuper sens 

note et pubescenltia scapi ”mollis breviuscula stel- 

lato-floccosa” (DC. Syst. 13 Pia 42): 

Ors. 2. Siliculze juniores pilis densis sepissime 

vestite, ad maluritatem appropinquantes haud 

raro Alness nec dubito formam siliculis sem- 
per glaberrimis adesse, quamvis haud adhuc sit 

detecta, Siliculas prorsus maturas haud vidi. 

3, DRABA SCANDINAVICA D. SP, 

Dr. rosulis initio subelausis, foliis oblongo-lan- 

ceolatis scapisque monophyllis pube stellata plus 

minus dense vestitis, siliculis subovatis pedicel- 
lisque erectis, stylo brevissimo, stigmate puncti- 
formi. 

Dr. .birta:: 2; alpieola, Valda, LappardMio- 319018: 
(excel Synd: Sueck Na 7QB: (excel. syn. FI Dan,). 
Härgm.: Sko FLoed., 2spixt2D (excel, syn.). Horn. 
Plantel...ed; .3=:4+ p-:Ö 90 ykljaetbiier Mås 
Nat. Vid, 12p-i27530 Degedinta Hats Let 
Ak... Handl: 1818::-p. :138: ebtytåg(Secimdwn 
specim. in herb. Hartmani). 

Dr. hirta £-alpicola..NCi-aSpst. 2:43 BAI ROR 
Zecja. JOG 

Vic: Hald. Lapp. t117 fake 

a. legitima: striclior magis condensata, Scapo 
superne glabrescente, pedicellis brevibus sili- 
culisque glabris. 


39 


BB. hebecarpa: laxior magis elongata, scapis pe- 
dicellisque pubescentia stellata et simplici dia- 
metrum subequantle vestitis, siliculis stellato- 


Man 
Y. distigmatica: stolonibus rosulisque magis laxis, 


ns glabrescentibus ciliatis, stigmate bilobo 
-subeapitato. Dr. hirta 7. distigmatica Hurtm. I. c. 
Har. in locis saxosis editioribus alpium: 2. in 
Dovre in Gederyggen ad Jerkin fructiferam 27 
Julii legi: ipse.; ex alpe supra Tofte florentem 
et fr BE AR dedit brytt. In Lapp. Lulen- 
si fructiferam legil Urtenstus, dedit WiiKström. 
E Lapponia, ubi sec. WAHLENBERG haud rara 
videtur, vidi quoque exemplaria a LZSTADIO 
pomine Dr. lapponice communicata. p. ex al- 
pe Njammats ad Quickjock Lapp. Lulensis; et 
in ipso limite inter Jemtiam et Snaasen Nor- 
veg.: Herb. Hartm.; in Herjedalia passim: 
TuEDEnus. Y. in Salten Nordlandie Norve- 
gice legit SOMMERFELT, qui specimina dedit 
(ex eodem loco vidi exempl. in collect. FRIEsu 
et HARTMAN. 
Descr. Radix perennis fusco-lutescens fusiformis 
crassiuscula inferne ramosa et fibrillosa sursum 
divisa in stolones et caudices sepius paucos bre- 
ves dense congestos subpulvinatos, rarius magis 
numerosos et elongatos laxioresque, reliquiis fol. 
emortuorum inferne persistentibus,rosulas fol.anno- 
tinorum densas initio fere clausas superne proferen- 
tes. Folia stolonum lineari-lanceolata acuta basi 
longe attenuala; caudicum erecta I. apice con- 
vergentia dense congesta brevia oblongo-sublin- 
gulata 1. oblongo-lanceolata rarius prorsus lan- 
Fralatå obtusa I. acutiuscula basi sepius parum 
attenuata integerrima ÅL dentibus 1—2 parvis 
aculis utringue supra medium rarius notata, ner- 


40 


vo dorsali plus minus perspicuo, utringue 1. de- 
mum tantum subtlus margineque vestita pube 
brevi stellata canescente szepe densa interdum 
fere evanescenle, pilis longioribus simplicibus et 
bifurcis margine immixlis. Scapi ex eadem ra- 
dice sepius pauci digitales spithamzöe erecti pre- 
serlim fructiferi rigidi et stricti rarius laxiusculi, 
simplices 1—2—phylli, pube perbrevi krelkatj- 
ramosa adpressa presertim inferne, I. (in e) Loli 
pube simplici |. ramosa diametrum scapi sepe 
equanle, vestili, toli Il. basin versus demum ru- 
bicundi. Folium scapi ovatum I. oblongum ses- 
sile subamplectens integerrimum LI. utrinque 2—3 
dentatum eodem modo ac rosularum subltus et 
margine pilosum supra sxepius glaberrimum. Co- 
rymbus floriferus brevis densus vix nutans 3J—12- 
florus. Sepal!a erecta ovalia obtusa olivaceo-viridia 
angustle albido-marginata demum lutescentia gla- 
berrima 1. setis rarioribus albidis conspersa ob- 
solete nervosa. Petala ”Faetea erecto-patenlia 
obovata emarginata breve unguiculata tripliner- 
via lineam 'parum superanlia calyce subduplo 
longiora. Stamina subulata bast parum dilatata 
calycem = superantia.  Germen oblongo-ovatum. 
RBacemus fructiferus brevis 1—2— Polls rari- 
us digitalis. Pedicel!li else I. erecto-patuli bre- 
ves glaberrimi 1. pilis plus minus densis diame- 
trum 2equantUibus I. brevioribus adspersi. Silicu- 
Ze ovale 1 ovales basi I. sepe utrinque rotlun- 
dato-obtusze (semimature sepe oblongo-lanceolatee 
utrinque subacute) subturgide oblique rarius 
fere torte breves 11—22 lin. longe :2—41 lin. 
late, pedicellis sepius longiores I. infime inter- 
dum eos &quanles I. rarius iis breviores, glaher- 
rime I (in p) pobe brevi stellato-ramosa undi- 
que vestile. Stylus brevissimus I. (in g) paullo 


41 


longior. Stigma stylo sepius parum angustius 
obsolete emarginatum 1. (in >.) prorsus bilobum 
et exinde latius fere capitatum. Semina cujus- 
que loculi subocto fusco-lutea obovato-oblonga, 
funiculo brevi. | 

Ozs. 1. Diu hesitavi, an forma jam exposita ut 
propria species esset proponenda, an ut varietas 
ad Dr. laxåm referenda, cui, si pubescentiam 
et flores respicias, proxima ommnino est; differt 
vero scapis sepius brevioribus paucioribus magis 
strictis submonophy lis, siliculis brevioribus ova- 
tis 1. ovalibus utrinque I. saltim basi rotundato- 
obtlusis, rosulis ob folia conniventia subcelausis 
totoque habitu strictiori et fere magis condensalo 
(preserlim var. a), ut non possim non eam a 
Dr. laxa secundum principia, que in speciebus 
hujus generis distinguendis jam valent, disjunge- 
re; presertim cum specimina e divesis locis 
quoad majoris momenti characteres inter se pror- 
sus congrenlia vidi; nec dubito characteres emi- 
nentes et prorsus (ut ita dicam) absolutos esse 
indagandos in planta viva per omnes evolutionis 
status observata. Ipse eam tantum fructiferam 
vivam observavi. Dr. Wahlenbergii , cum qua 
nostra species interdum commutatur, facile dig- 
noscilur glabritie, petalis magis rotundatis sub- 
horizontalibus, -pedicellis patulis et cet. Pube- 
scentie indoles et silicularum forma distinguunt 
Dr. nivalem. Dr. hirta, quacum antea fuit con- 
juneta, parum tantum affinis mibi videtur; a 
nostra enim mox dignoscitur scapo 2— polyphyllo 
crasso longiori presertim fructifero elongato, flo- 
ribus plus- duplo majoribus in luteum versentir 
bus, pedicellis elongatis patentibus, siliculis multo 
majoribus ovato-lanceolatis, stigmate capitato et 
toto hbabitu. Inter species extraneas vix ulla 


42 


aflinior videtur quam Dr. frigida Surt. (Flora 
1825 pi 71. sequ., M. K. Deutschl. FI. 4:p-551. 
Koch, «Syn. p. 63: Beichsydcon;wBotifir3590. 
Sturm Deutschl. F!. H. 60), eui quoque syno- 
nymon e Wahlenb. FI Lapp. subnectitur; quae 
vero, et secundum fguras et secundum specimina 
ab HorsscHucnH et Kaare benigne communicata, 
differt pedicellis patentibus, ölen oblongis Ha. 
si magis angustatis habituque laxiore proprio; 
unde eas distingnendas censeo, preserlim cum Cel. 
HorsscHucH, qui plantas Germanie alpinas vivas 
observavit, nostram ei transmissam ut a Dr. 
frigida diversam agnovit; in plantis demum, 
quas vivas examinandi et conferendi nobis haud 
oblata fuerit occasio, conjungendis semper quam 
cautissimi esse delens confusio enim, que e 
plantis inepte vel nimis promte conjunclis exor- 
ta est, longe major et tediosior est, quam ea, 
quam se polest disjuncetio Mössan Cujus 
rei exemplum hec ipsa species affert. Cel. enim 
WAHLENBERG Ör. stellatam JAcQu., jam e figura 
i: ls rdts brats 4324 bavd param discrepantem, 
in nostra specie quesivit, quare illam ut syno- 
nymon Dr. hirte p. alpicole in FI. Lapp. ad- 
junxzit; -Dein; vero.in Flora IHelwetyjpa;a2å arr. 
hirta, ob ”pubescentiam pedicellorum diametro 
breviorem et habitum diversum constantem,” di- 
skinxit: ett; pomive Dr, stellate stut propriam 
speciem proposuit; quam distinctionem in F/. 
Svec. haud retinuit, Drabam nostram ut varieta- 
lem Dr. hirte iwerum subjungens, excluso vero 
synonymo Jacquiniano. Vera demum Dr. stella- 
ta Jacou. in Dr. saxatili Kock. recognita et a 
SAUTER restituta, Dr. stellatam WAuL. ceterorum- 
que ul propriam speciem mnovo nomine Dr. fri- 
gide proposuil idem SavrerR. Sed hec, ut supra 


43 


jam monuimus, a nostra scandinavica distincta 
videtur et nullo modo identica, quamvis ei 
affinis; qvod quidem agnovisse videntur Cel. 
KocH et ReEIcHENBACH, synonymon e Wahlenb. FL 
Lapp. ad Dr. frigidam haud afferentes. Figura 
quoque Wahlenbergii, cum nostra varietate a. 
optime conveniens, a figuris, descriptionibus 'et - 
speciminibus Dr. frigide haud parum abhorret. 
Oss. 2. FI. Dan. t. 143. (Dr. an pyrenaica), huc 
a WAHLENnBERGIO et HArtTMANO citata, foliis suis 
elongatis - cuneiformi-obovatis grosse dentatis Dr. 
hirte propius accedere videtur, floribus vero par- 
vis Dr. laxe I. Dr. scandinavice similior; sili- 
cule quodammodo intermedie sunt inter illas 
Dr. hirte , scandinavice et laxe, cum illis ve- 
ro Dr. laxeée forsan maxime congru&, quare 
haud dubito figuram citatam huic subnectere spe- 
ciet, preserlim quia legi quaedam hujus speciel 
exemplaria prorsus ejusmodi foliis ornata ac in 
tabula representantur, qualia numquam in Dr. 
scandinavica observavi. Dr. norvegica  GUNN. 
Noryv. N:o 846. Vol. 2. p. 106, illi superstructa 
est figure nec ullo respectu melioris indolis; 
preserlim me offendunt ”folia caulina lanceolata 
petiolata” , qualia in nulla Drabe specie umquam 
vidi; et valde suspicor Gunnerum siliculas in fig. 
citata FL Dan. delineatas pro foliis habuisse et 
descripsisse; alio enim modo vix explicanda sunt 
folia illa ”petiolata.” Etiam hane plantam ad 
Dr. laxam referendam credo; quam efr. Spe- 
ciem. 

Oss. I. Varietas 8, cujus specimina tantum fru- 
ectifera sicca e collectionibus HArTtTMmAniI et FRIEsu 
vidi, differt foliis candicinis laxius disposilis, sca- 
pis sepius longioribus, siliculis pube brevi stel- 
lato-ramosa sparsa vestitis et stylo paullo longi- 


++ 


ore. Forma vero silicularum, åcaptis filiformibus 
strietiusculis et habitu cum a bene congruit. 
Plurima in Lapponia lecta specimina nomine 
Dr. hirte alpicole communicata vidi, de quibus 
nullam ferre volo sententiam; sepissime enim 
fuerunt tantummodo fragmenta, i. e. singuli cau- 
dices et scapi floriferi 1. siliculis semimaluris in- 
strucli et tam negligenter exsiccali, ut nec cha- 
racleres nec habitum totius plante proderent. 
Flores parvi lactei ea a Dr. hirta quidem remo- 
verunt; än vero ad Dr. lascam an vad: Drisean- 
dinuvicam sint referenda, deficientibus siliculis 
maturis et exemplaribus prorsus completis, diju- 
dicari non potest. 

Ozs. 4. Varietatem >. seorsim haud exposuissem, 
nisi ab amic. HARTMAN ut varietas Or. hirte jam 
allata esset; adnumeranda enim est in grege illo 
formarum atypicarum stigmate bilobo donatarum, 
quas jam -supra commemoravi. Silicule in spe- 
ciminibus a me examinatis paucissima habuerunt 
semina perfecta, plurima enim abortiunt; et ipse 
silicule in eodem racemo quoad formam haud 
parum variant, statum atypicum mox prodentes, 
2eque ac sepala diu persistentia. 

Ozs. 3. Nostram speciem jam expositam nil esse 
nisi varietatem alius cujusdam speciei, in alpium 
cacuminibus magis editis ventosis enatam, plures 
forsan, preeunte Cel. WAHLENBERGIO in FI. Lapp. 
et Suec., autumabunt, cui vero sentenltie assentire 
non -possum. Eam enim refutat proventus hujus 
spectei in alpinis Herjedalie et Jemtie, inter 
tractus alpium Scandinavicarum editiores nullo 
modo numerandis nec terminum vere nivalem 
attingentibus. In alpibus Dovrensibus Dr. scan- 
-dinavica vix inhabitat loca editiora, quam Dr. 
laxa et hirta , que, in lateribus et cacuminibus 


45 


älpium ventlis exposilis supra terminum fruticu- 
lorum pronascentes, habitum suum et characteres 
bene servant nec ullos offerunt transitus; quare 
nostram speciem ab utraque omnino diversam 
eredimus, 2&eque ac Dr. frigidam a Dr. hirta, 
contra Cel. TRrRAUNsTEISER in Flora 18335 p- 603. 


4 DraAsA WÄHLEsBerRGu Hartlin. 


Dr. rosulis patulis, foliis lanceolatis glabris LI pi- 
losis ciliatis, scapis submonophyllis glaberri- 
mis, siliculis ovalibus pedicellisque palulis gla- 
berrimis, stylo brevissimo, stigmate capitellato. 

Dr. Wahlenbergi Hartm. Skand. FI. ed. 1. p. 
säg ät vSevys red: nät: 165. BorkoPlantekted. 
3. 1. p. 694. Dr. androsacea Wahl. Lapp. N. 
317. Dr. lapponica Wahl. Suec. N. 712. Les- 
sins" Reise "p.-198.7 Blytt in Nytt Mag fs 
Ner. Vidi3 poey6. 

a. homotricha: foliis subpectinato-ciliatis, utrin- 
que pilosis I. glabris, pilis omnibus simpli- 
cibus. . 

Dr. fladnizensis ulf. in Jacqu. Miscell. 1. p. 
UR IDG ysti nod pri åfd oo Predreingpiatg. 
pr en g..e Syster! pre 4iu(exeki syn) MIR 
Peunmischl:x FLo4. px: 5566..Koch Syn. pl OM. 
Rereh.wvesce. N:o wcef37>'v Droemaris PZahl. 
fHetv:oN. 671: (exeksyn; Lin)å Driskelvetica 
DO Systivesp345 Prodrok prxr6g. Koch 

in Flora 1823 p. 439. Dr. sclerophylla Gaudin 
Hero. 4:p- 255. 'Dr.olaetearAdams:-DOLDSyst 
Sptyktläf er Prodniga.:påinosldCrAv Mejeri 
Ledeb. FI. Altaic. 3. p: 73. ; 

Fic. Dr. fladnizensis fVulf. in Jacqg. Misc. 1. t. 
17. fi 1. (non optima). Sturm Deutsch. FI. 
H. 65. Reich. Icon. Bot. 1016—1018. Reich. 
Letrad. t. 13. N. 4237. Dr. androsacea IVahl. 


46 


Lapp. t. 11. fig. 5. Dr. Wahlenbergii Sv. Bot. 
iygolklexclkiig ne huckvipertinente)y Dr. 
hirta FL. Dan. t. 142 (1. ad hanc 1. ad sequ.) 
var. referenda). 

Exs. Dr. lapponica Herb. norm. Fasc. 5. N. 17. 

B. heterotricha: foliis ciliatis, utrinque pilosis I 
glabrescentibus, pilis aliis simplicibus longiori- 
bus aliis stellatis brevioribus. 

Dr. "lapponica: DC: Systy exp. -S4UA Prodmi1 ip 
160: MK] Deutsch: sFlRA4.,.pwö06: wiltoch 
Sypasipi Of> Reich exee:umNi vego Brevn 
FL >Melvills:in Verme Schr.warp. Böovrun- 
nwar1826. -par22. "Die Wablenbergit: Sprenst 
Spst. 20 p. 874: Dr. fladnitzensis! Gaud. Hetv. 
Afavopst 055 Dre vamivelis: DO Syse OA: 
(pro: opt.YpärtejzProdk) prii69t BeEIokivBtec: 
NI f238: 

Fic.: Dr. lapponica Reich. Icon. Bot. f. 1019— 
1022. Reich. Wetrand. t. 14 N. 4240. Sturm 
Deutschl. FI. H. 65. Dr. nivalis Reich. Icon. 
Bot. fi: 1045-—to0472 2 Fetradut. sam Nro 
4236? 2 (Utraque dubia ob siliculas valde 
polyspermas; de cetero bene congruunt). 

Y. glabrata: folis undique glaberrimis. 

Dr. levigata Hoppe. Koch. Flora 1823. p: 441. 
Mi KocDeutschti; FL-"4,p.«5660. oe p. 
Ösf uReiokb Ebec. AN: deg: 

Riel Svensk: Botitivk7o: of. 3. Dr. levigata Reich. 
deom- Botw flod NRA VEKNID NTN. 


Has.: frequens in lateribus alpium preruptis usque 
ad niveta perennantia progrediens; per Lapponi- 
am Tornensem (ZETTERSTEDT),Lulensem, Pitensem 
(WAHLENSB. et LEstADius), Nordlandiam norvegi- 
cam ut in Reinebrig in Lofoden (LEssinG),Lyngen- 
tind (WAHLENBERG), Dovre valde frequens (ipse), 


47 


Lomseggen Gudbrandsdahe (Schubert ap. Rei- 

chenb.) > Valders et Tellemarken (sec. Horne- 

mann) ; var. B. in Lapponia haud rara videtur; 

in Dovre rarissime tantum obvia; XY. in alpe 

Kåbdespakte Lapp. Pitens. (Leest. in Svensk 

Bot.). — In Dovre floret medio et fine Junii. 
Descr. Radix perenvnis flavo-fuscescens fusiformis 
plus minus longe descendens interdum tenuior et 
brevior, deorsum ramosa et fibrillosa, sursum 
protrudens caudices sxepius numerosos 1—2 poll. 
longos, plus minus laxos et diffusos interdum 
dense congestos, inferne reliquiis foliorum emor- 
tuorum obtectos, superne rosulas foliorum annov- 
tinorum edentes. Folia rosularum plus minus 
densa patentia I. erecto-patentia lanceolata acuta 
1]. lanceolato-oblonga obtlusa basi attenuata, inte- 
gerrima LÅ. rarissime dente unico minuto utrinque 
notata tenuia 1. crassiuscula subnitida venulosa 
nervo dorsali validiore, a basi ad apicem pilis 
rigidulis albidis simplicibus, LI. rarioribus bifurcis 
interdum immixtis, pulchre fere pectinato-ciliata, 


"pilis simplicibus 1. (in ge) furealtis $tellatisque im- 


mixtis adpressis utrinque sparse vestita, precique 
supra. sepe prorsus calvescentia; rarissime (in >.) 
undique glabberrima cilis quoque evanidis. Scapi 
erecti ätlssekaderses I. diffusi, digitales I. spitha- 
meet rarius pollicares toti glaberrimi nitidi infer- 
ne sepe olivaceo-purpurascentes, simplices 1. ra- 
mulo 1 rarius 2 instructli nudi 1. sepius pauci- 
folii, presertim fructiferi rigidi. Folia scapi 
1—3 oblonga- 1. ovata (hbaud raro basi latissime 
ovata) öl I. obtusa sessilia subamplectentia in- 
legerrima 1 (latissima) denticulo uno alterove 
utrinque notala, albido-ciliata glaberrima 1 rari- 
us pilis aliquot simplicibus albidis subtus adspersa. 
Folia rarius plura, suprema in bracteas oblongas 


48 


obtusas 1. aculas transformata. Corymbus Hori- 
ferus brevis plus minus densus magis quam ce- 
terarum specierum panvciflorus bevel subrace- 
mosus. Flores parvi quam in celeris Drabis 
scandinavicis patentiores sepalis petalisque sepius 
subhorizontalibus. Sepala subrotundo-ovalia ob- 
tusa olivaceo-viridia, albido-marginata demum to- 
ta viridi-lutescentia I apice purpurascentia, gla- 
berrima 1. pilis paucis albidis adpressis dorso sub- 
inde conspersa. Petala obovato-rotundata bre- 
viler unguiculata apice relusa vix linea longiora 
line ae lata sepalis sesquilongiora, ren 1. 
negligenter exsiccata pallide-lutescentia, cum se- 
palis haud raro diu persistentia. Stamina albida 
subulata basi vix dilatata calycem subequantia, 
Ruacemus fructiferus 3—2 policaris sepius rigi- 
dus et flexuosus. Pedicelli glaberrimi plerans 
que patentes subhorizontales interdum  erecto- 
patentes.  Silicu!e ovales 1. ovali-lanceolate acu- 
te utringue attenuatae glaberrimae marginem ver- 
sus subverruculoso-scabriuscule subvenulose nili- 
de juniores fere olivaceze; 1l—3- lin. longe 1 lin. 
latze pedicellos subequantes I. (inilmee) ns breviores 
]. rarius (superiores) longiores, haud raro obliquze 
subtorte. Stylus exiguus teres I. subeonoideus, in- 
terdum = fere obsoletus. Stigma subeapitatum, 
stylo latius 1 2equilatum 1 rarivs subangustins. 
Semina in quoque loculo pauca (4—8) skpsutos 
ovalia lutea 1. brunnescentia, funiculo brevi. 
Oss. 1. Species nitidula, a ceteris scandinavicis 
in omni state optime diskus quoad habitlationis 
locum varialiones quasdam minoris momenti of- 
ferens. Sic v. c. inter muscos in lateribus alpi- 
um irrigalis crescens, habet caudices elongatos 
valde diffusos, foliorum rosulas laxas, folia änns 


ora 


49 


ora magis elongata et ratione longitudinis angu- 
stiora acutiora, scapos longiores, pedicellos magis 
patentes et elongatos; inter lapides vero, qui in 
summis cacuminihbus ad nives perennes adsunt, 
quoad omnes partes magis abbreviata est et quasi 
condensata caudicibus brevibus densis, foliis ro- 
sularum congestis arreclis brevioribus fere latio- 
ribus magisque obtusis, scapis 1—2— policaribus; 
pedicellis brevioribus maegis ereclis, siliculis mi- 
noribus; inter has vero formas nulli adsunt li- 
mites. - Stylus quoad longitudinem et formam 
variat; sepe brevissimus conoideus, qualis in 
Reichenb. Tetrad. N. 4240 representatur; in- 
terdum paulo longior prorsus teres ut in Reich. 
Iconogr. Bot. t. 706 fig. A.; rarius fere omni- 
no deest, ut stigma subsessile sit; ipse vero plan- 
te alio respectu inter se haud differunt. Ipsee 
quoque silicule paululum variant majores 1, mi- 
nores utrinque 2equaliter attenuale acute (lan- 
ceolato-ovales dicend&e), 1. apice pråesertim at- 
tenuatae basi magis rotundate subobtuse (ovato- 
ovales forsan nominande), rarius utrinquae sub- 
obtuse observantur. Silicule in fig. Flor. Lapp. 
representantur multo latiores quam in planta 
Dovrensi umquam vidi et is Or. alpine fere 
similiores quam Dr. IWahlenbergii. Reichenb. 
Ice. Bot. fig. 1019—71020 eximie ostendunt for- 
mam minorem et florentem et fructiferam; e. ZI. 
fisarsodylet iReieh.,TetradsN. £238(figidextr.) 
racemum fructiferum formee majoris optime pro- 
ponunt. In tab. 770 Svensk Bot. nostra species 
bene representatlur; flores' vero, presertim in 
fig. e, minus patent quam in planta Dovrensi - 
et exemplaribus Lapponicis a me visis,. quorum 
quoque . semina numquam ovata acuta ac in fig. 
K. V. Acad. Handl. 1839. 4 


50 


A, sed obovata sunt utrinque rotundata funiculo 
apici angustiori aflixo; fig. g g: pedicellum pilosum 
offerens ad hanc speciem vix pertinet. 

Ozrs. 2. Varietates a et 8 supra allate tam parum 
inter se differunt, ut eas seorsim exposuerim eam 
tantum ob causam ut synonymia clarior evaderet 
et magis perspicua; omnis enim earum differentia 
in pilis simplicibus I. stellatis posita est, nota 
quam maxime lubrica et observatione parum dig- 
na. De synonymis a me allatis dubium ski 
vix restat, si Dr. nivalem Auctor. excipias, de 
que infra. Descriptionibus enim auctorum, figu- 
ris et speciminibus (que benevolentizxe Cell. 
HorsscHucm et Friesu inprimis debeo) diligen- 
tissime collatis, nullam veram et constantem 
differentiam inter Dr. fladnizensem , helveticam, 
sclerophyllam et lapponicam |. IWahtenbergii 
indagare potui, et inter specimina scandinavica 
et lapponica a FriEs, Wicströn, HARTMAN, LE- 
STADIUS mecum communicata, et norvegica In 
Dovre a me ipso copiosissime lecta et viva ob- 
servata, adsunt form&e cum singulis deseriptioni- 
bus specierum enumeratarum ad unguem congru- 
entes, nec non cum descriptione Disa lactee in 
Ledeb. Fl. Alt. data; id tantum observandum est, 
formam, quam /omotricham diximus, in Dovre 
longe frequentissimam esse, ita ut vix plura quam 
2 1. 3 specimina form&e heterotriche ibi mihi 
sese obtulerint. Hanc formam Cel. WaAHLENBERG 
quoque respexisse videtur in FL Lapp.; in figu- 
ra saltim nullos pilos stellatos depinxit nec eos 
in diagnosi et descriptione commemoravit; spe- 
cimina demum a WaAHLEnBFreio data, que con- 
ferendi mihi oblata fuit occasio, ad hanc formam 
per tinuerunt; ob quasr aliones eam ut pr imariam pro- 
posui, quamvis plurimi exteri et ipse WAHLENBERG 


1 


in Flora Suecica formam heterotricham ut norma- 
lem habent. Cel. REicHEsBAcH figuram e Flora 
Lapponica et sub Dr. lapponica et sub Dr. flad- 
nizensi citat (cfr. FI. exc. N. 4237 et 4240, 
et Comment. in Icon. Bot. Cent.'8.:'p; 26 et:27). 
Figura Or. lapponice in Reich. Tetrad. N. 4240 
eo ”respectu me oftendit, quod ne vestigium qui- 
dem ciliorum valde conspicuorum, que fölia hujus 
specier a basi ad apicem dense et pulchre or- 
nant, in illa figura adsit. Or. nivalem DC. sal- 
tim pro parte ad Dr. Wahlenbergii esse referen- 
dam, persuasissimum mihi est; diagnosis enim 
bene convenit, nec valde repugnat descriptio 
in Systemate, ubi dicit scapos glabros aut ”vix 
ac ne vix” subpilosulos; de cetero ipse in obser- 
vatione adnexa dubitat, an dux forme altera 
Norvegica altera Cenisia sub hac specie sint con- 
fuse. Figure vero Reichenbachiange magis du- 
bie videntur ob siliculas valde polyspermas, que 
in Dr. Walhlenbergiä semper sunt magis oligo- 
spermae, vix plura quam 8 continentes semina. 
Dr. nivalem ad Dr. Johannis Host. refert Koch, 
quacum etiam si siliculas respicias convenit nec 
non scapis inferne pilosulis, qualis in Tetrad. 
N. 4255 depicta est. Ipsa Dr. Johannis secun- 
dum figuras, descriptiones et specimina authen- 
tica ab HorsscHucH et Fries accepta a Dr. IWah- 
lenbergii differt: foliis minus ciliatis densius stel- 
lato-pilosis, scapis inferne pilosulis, siliculis an- 
gustioribus fere lanceolatis polyspermis et habitu 
proprio. Quod demum attinet ad Dr. hirtam Fi. 
Dan. t. 142, a DE CAnDoLuo et ad Dr. muricel- 
lam Wahl. et ad Dr. nivalem DC. citatam, a 
WaAHLENBERGIO, ÅILJEBLADIO et HaArTtTMANO ad Dr. 
muricellam, a ReicHENBACHIO ad Dr. nivalem DC. 
relatam, quoad habitum maxime cum Dr. MWah- 


32 


lenbergii convenit et, mea saltem sententia, ad 
eam referenda (cfr quoque Briyrtt I. c.); cum ve- 
ro nulle silicule sunt depicte nec pubescentia 
foliorum representata, vix aliquid certi de ea 
enuntiari potlest. 
Ozrs. 3. Varietas Y. glabrata, quam nec vivam 
nec siecam e Scandinavia vidi, mihi tantum no- 
ta est e figura Lzeestadiana in Sv. Bolt., quze haud 
male congruit cum speciminibus haud paucis Dr. 
Ievigate Hoppe ex alpibus ad Heiligenblut Carin- 
thie ab HornscevucH et Fries communicatis. Si- 
liculas quidem fere prorsus astylas habent, sed 
tales quoque in Dr. Wahlenbergii interdum ob- 
servavi; semina vix magis numerosa sunt quam 
apud ceteras hujus formas; flores haud vidi. Ret- 
cHENBACHIO Dr. Hoppeanam Rud. ad Dr. leviga- 
tam veferenti, assentire haud possum. 
Oss. 4. Inter nomina, que ad .hanc speciem de- 
signandam sese oblulerunt, illud Or. Wallen- 
bergii ob plurimas rationes pretuli. Nomina illa 
Fladnizensis et Lapponica e singulis locis I. tra- 
ctibus mutuata, quibus hanc speciem propriam 
erediderunt denominatores, minus bene adhiben- 
tur cum longe extra hos tractus jam lecta sit; 
nec lotam speciem, sed tantummodo singulas 
ejus formas apud auctores designant. Nomen ve- 
ro Dr. Wahlenbergii, quo Vir, de Flora Suecica 
meritissimus et qui ad cognitiorem Drabarum 
permultum contulit, celebratur, ad totam speciem 
cum omnibus ejus formis designandam aptissimum 
mihi videtur; publici juris prius dquoque factum 
est quam nomen illud Dr. lapponica. 
B: Siliculis lanceolatis I. oblongis. 
J. DrarA Nivans Liljebl. (nec DC.) 

Dr. rosulis clausis, foliis oblongo-lingulatis scapis- 

que nudis pedicellisque patentibus pube per- 


533 


brevi incana stellata vestitis, siliculis oblongo- 
lanceolatis glaberrimis, stylo distincto brevi, 
stigmate capitellato. 

Dr. nivalis Liljeblad Vet. Ac. Handl. 1793 p. 
208. Svensk FI. ed. 2. p. 269. Nov. Act. Ups. 
63.0. AY. zz muricella Fall. Lapp. N. 
Fl. Svec. N. 7n. Horn. Plantel. ed. 3. V. 
p. 694: PBlytt in Nytt Mag. f. Nat. idka 7 
. 275. Dr. Liljebladii Wallm. in Lilj. Sv. 
Fl. ed. 3. p. 350. Hartm. Skand. Fl. ed. 3 
p- 153. 

Dr. nivalis Milld. Spec. 3. p. 427 (pro optima 
KrpaskejutdDri smuxicella; DC:uS sty 2t51piu8gö. 
nodes 14 pwsr68 Hald Hetvspire3:M. 
K. Deutschl. FI. 4. p. 552 in obs. Dr. Lilje- 
bladii Spreng. Syst. ao. p. S74. 

Fic.: Dr. nivalis Liljebl. NivAcet Ups ICE Ne, 
ig. 2. Dr. muricella Vall. Lapp. t. n. fig. 2 
Svensk Bot. .t. 769. 

Exs. Dr, muricella Herb. Norm. fasc. 5. N. 18. 
nimis juvenilis. 

b. brachycarpa: pedicellis glabrescentibus silicu- 
las ovatas breves 2quantibus I superantibus, 
stylo conoideo. 

(8. hebecarpa: siliculis stellato-pilosulis). 

Har.: in summis alpium jugis et cacuminibus ver- 
sus nivem perennem, regionem subalpinam inter- 
dum ingrediens; per Lapp. Tornensem, Lulensem 
et Brbasem (LILJEBLAD, WAHL ENBERG , LESTADIUS); 
Finmarkiam et Nordlandiam Norveg. (e Salten 
dedit SoMmmeERFELT); in. Dovre in Fogstuvola in- 
ter Tofte et Fogstuen, in Gederyggen ad Jer- 
kin (Brytt), ubi etiam crescit forma b (idem). 
(In Grönlandia valde frequens videtur sec. 
Herb. HoOrRNEMANNI, in quo Pere Grönlandi- 
ca var. B. asservantur). 


J4 


Descr. Radix perennis fuscescens crassiuscula fu- 
siformis inferne ramosa superne edens stolones et 
caudices plus minus numerosos sxepius densissime 
pulvinatos breves 1. elongatos reliquus foliorum 
emortuorum inferne dense obsitos, rosulas fol. 
annotinorum densas superne proferentes. Folia 
omnia integerrima undique vestita pube brevissi- 
ma incana stellata (unde pröasertim juniora gla- 
uco-canescentia) basin versus rarius calvescentia, 
ciliis simplicibus longioribus basin versus parce 
immixtis; stolonum oblongo-lanceolata acutiuscula 
Jaxius disposita; caudicum dense congesta apice 
conniventia oblonga 1. sublingulata obtusa 1. ra- 
rius acutiuscula crassiuscula nervo dorsali inpri- 
mis basin versus valido glabrescente carinata. 
Scapi 1—4— pollicares erecti precipue fructiferi 
rigidi et stricti simplices nudi 1. rarius folio unico 
ovato cano-pubescente infra medium instructi, 
pube brevissima stellata plus minus densa vestiti 
interdum prorsus glauco-cani. Coryrmbus flori- 
ferus brevis densus 4—-6 rarius usque ad 12— 
florus erectus. Flores parvi. Sepala patula ova- 
lia ohtusa olivaceo-viridia mox tota lutescentia, 
extus pube simplici et stellata vestita sxepe cane- 
scentia. Petala lactea erecta limbo rotundato- 
obovata retlusa in unguem brevem cito desinen- 
tia lineam longa calycem haud duplo 'superantia. 
Stamina calycem subequantia I. superantia basi 
dilatata. Germen oblongum." Racemus fructi- 
ferus brevis seepius vix pollicaris rigidus. Pedi- 
celli patentes breviter et plus minus dense stel- 
lato-pilosi subceanescentes. Siliculm oblongo-lan- 
ceolate utrinque plus minus atltenuate basi sie- 
pius obtusiores 2!—3 lin. longe 3—i:i lin. late 
pedicellos superantes (szepe fere triplo longiores 
imterdum vero, inprimis inferiores, 118 vix dimi- 


dö 


dio longiores) interdum oblique, glaberrimea (Il. 
in 8 parce stellato-pilosulze); silicule in 6 ob- 
longo-ovate brevissime pedicellos haud xquan- 
tes. Stylus brevis acicularis 1. (in 6) conoideus. 
Stigma stylo latius subemarginatum (in 6 bilo- 
bum).  Semina cujusque loculi 6—10 obovata 
rotundata fusco-lutea funiculo brevi. 

Oss. 1. Hec species, viva mihi quidem haud ob- 
via, cujus vero multa et optima specimina sicca 
e variis Scandinavie tractibus contuli, facile dig- 
noscitur puhescentia perbrevi stellata glauco-cane- 
scente, qua obteguntur folia, scapi et pedicelli, 
floribus parvis, siliculis sepissime glaberrimis an- 
gustis et, ration&e tolius plante, elongatis; cum 
alia scandinavica specie confundi haud potest. 
In diversis stationibus eodem prorsus modo, ac 
Dr.alpina et Wahlenbergii, variat; inler muscos 
nempe magis elongatur stolones caudicesque laxio- 
res et rosulas foliorum minus densas proferens 
nec non folia longiora magis attenuata ett an- 
gustata; locis asperioribus e contrario pronascens 
brevior fit et quoad omnes partes magis condensata 
foliis brevioribus et paulo latioribus. Forma illa 6. 
brachycarpa primo adspectu haud parum mersora- 
bilem et dissimilem sese ostendit; caudices habet nu- 
merosos ramosos, folia rosularum conglobata brevia, 
scapos 1—41! pollicares minus dense pilosos quam in 
forma normali, pedicellos erectos glabros 1. glabre- 
scentes, infimum folio minuto oblongo sepius sufful- 
tum, siliculas minutas ovatas I. oblongo-ovatas, sty- 
lum conoideum, stigma capitatum manifestius emar- 
ginatum, sepe fere bilobum. Flores in meis ex- 
emplaribus haud adsunt et silicul&e sunt vacue, 
unde perspicitur hanc formam esse atypicam et 
morbosam; analogas formas sub Dr. alpina et 
scandinavica jam attulimus. Var. B., tanptum e 


26 


Grönlandia a nobis visa, cum forma vulgari 
prorsus convenit, Si siliculas parce stellato-pilo- 
sulas excipias. CAnporrio hanc speciem ad Chry- 
sodrabas referenti assentire haud possumus; flo- 
res enim, ut jam observavit WAHLENBERG, Sunt 
”semper albidi,” nec nisi negligenter exsiccati 
parum in luteum vergentes. 

Oss. 2. ÅA Dr. frigida Saut., cui accedit heec 
nostra species, mox dignoscitur pubescentia sua 
brevissima, rosulis magis condensalis, foliis inte- 
gerrimis angustioribus, scapis normaliter aphyllis, 
stigmate capitato et habitu magis rigido et stricto; 
nec minus distat a Dr. Johannis Host: Dr. ni- 
valem DC. et ceterorum aliorsum pertinere, jam 
supra exposuimus; que etiam est ratio Dr. mu- 
ricelle Reich. Icon. Bot. fig. 1023—1025 , Fl. 
exc. N. 4247, ipso affirmante Auctore in TLe- 
trad. pag. 6. FI. Dan. tab. 142 huc seepius re- 
latam, ad Dr. Wahlenbergii potissimum esse re- 
ferendam, supra obhservavimus. -Nomen huic 
speciel a LIiLJEBLAD, primo ejus detectore, impo- 
silum, e€0 potius retinuimus, cum priorilatis jure, 
quod nunc temporis tanti momenti nec injuste 
habetur, ceteris valde antecellit. WirLDENOWIUM, 
hoc nomen adhibentem, nostram speciem im- 
primis respexisse, exinde clare patet, quod sy- 
nonymon LirsegrADiu quasi fundamentum sug spe- 
ciei subnectit; formas vero alienas ex alpibus 
australioribus male immiscuit, ad quas designan- 
das posteri auctores hoc nomine injuste usi sunt. 
WaAHLENBERGIUS, nomen a ÅILJEBLADIO datum re- 
jiciens et novum adhibens, nullas hujus rei af- 
fert rationes; illud quoque valde aptum videtur; 
hec enim species, in regione alpium superiore 
optime vigens, haud tam longe ac plurime ce- 
tera Drabas species in subalpinam descendit. 


dT 


6. DrAzA LAXA DO. Sp. 


Dr. rosulis patentibus, foliis sublanceolatis sca- 
pisque subfoliosis (inferne 1. totis) stellato-pilo- 
sis, siliculis lanceolatis acutis pedicellisque 
erecto-adpressis glabris 1. pilosulis, stylo bre- 
vi, stigmate subpunctiformi. 

Dr. norvegica Gunn. Norv. N. 846. Vol. 2. p. 
706 (descr. vitiosa)j. 

NERE Hör vegica. DCP ISEIE BS. pgg. 
ERROR: 1 pIT00. 

Fic. Dr. an pyrenaica. FI. Duan, t. 143 (mala). 

a. legitima: foliis rosularum subintegris, scapis 
1—2 phyllis flaccidis superne glabris. 

BP. gracilis: foliis scapi gracilis 3—5 obovatis ro- 
sularumque oblongo-lanceolatis crebrius denta- 
tis, pedicellis elongatis siliculas fere super- 
antibus. 

Y. hebecarpa: foliis omnibus lanceolatis subin- 
tegerrimis, scapis gracilihus pedicellisque stel- 
lato-pilosulis, siliculis pube brevi subsimplici 
in margine copiosiore adspersis. 

Drtupestvis" Horn. "Plantel. 9. p.2213. 

Dr. hirta Smith FI. Brit. ed. Römer 2. p. 6772 
Dr. rupestris Br. Hort. Kew. in Verm. Schrift. 
EET DOSA PORR. 
BOR UTIBOR Drit Fi Pd. sp 2gg 

Fic. Dr. hirta Engl. Bot. t. 1338? 

3. intermedia: foliis rosularum oblongo- 1. sub- 
obovato-lanceolatis, scaporum ovatis denticula- 
tis, scapis elongatis crassioribus strictiusculis 
subtriphyllis totis stellato-pilosis, pedicellis bre- 
vibus siliculisque margine pilosulis. 

e? glabrata: foliis oblongo-lanceolatis glabrescen- 
tibus, scapis monophyllis glabris. 

Harz. In alpe Dovre Norvegie passim legi: a ad 
Drivstuen in regione abietina; ad Kongsvold 


38 


frequens precipue in Knudshö et versus Kall- 
villasjö in reg. betulina et fruticulorum; 8. in- 
ter Ku kesyblel, et Vårstien in reg. betulina; >. 
in arenosis ad rivulum Stölån intra reg. fruti- 
culorum; 3. in declivibus alpis Knudshö fere 
ad terminum reg. betuline; «. versus Kallvil- 
lasjö in reg. fruticulorum den a nive haud diu 
derelicto (3 Juli). Formam a in Lapp. Lulensi 
Suec. a DLastADIo lectam communicavit WiK- 
ström. In Filefjeld Norveg. quoque adest sec. 
Floram Danic. — Exeunte Junio et ineunte 
Julio optime floret in Dovre. 
Descr: Radix perennis fusco-lutescens fusiformis 
crassiuscula séepe longe descendens deorsum ra- 
mosa et fibrillosa sursum divisa in stolones et 
caudices plus minus numerosos (10—15 ex ea- 
dem radice sepe numeravi) semipollicares I. pau- 
lo ultra densum c&espitem sepius formantes in- 
ferne reliquiis foliorum emortuorum vestitos su- 
perne rosulas fol. annot. edentes. Folia stolonum 
lineari-lanceolata basi attenuato-elongata; rosula- 
rum dense (in &€ densissime) congesta patentia 1. 
(in >) erecta ad formam lanceolatam plus minus 
tendentia seepius acuta basi plus minus angusta- 
ta inlegerrima 1. apicem versus parce nia 
dentibus patentibus acutis (in 8 majoribus) ner- 
vosa nervo dorsali validiore, utrinque I. demum 
tantum subtus vestita pube brevi subceanescente 
stellato-ramosa adpressa demum interdum evane- 
scente, ut cilia tantum restent, quee basin versus 
sunt simplicia longiora rariora, apicem versus stel- 
Jata breviora frequentiora. Var. e& habet folia jam 
ab inilio prorsus glabra Å pilis paucis stellatis ci- 
liisque simplicibus raris vestita. Scapi digitales 
spithameei l. ultra ex eadem radice sepius nu- 
merosi (usque ad 20 vidi) precipue in Y. pauci- 


+ 


39 


ores, flaccidi diffusi 1. adscendentes I. (in >. 3.) 
strictiusculi erecti, simplices nudi 1. sepius 1—35 
phylli, inferne 1. (>. 3.) toti pube brevi stellata 
dimidium scapi diametrum vix 2equante tecti l. 
rarissime (in e€) toti glaberrimi, versus basin in- 
terdum rubicundi. Folia scapi ovata Gin 7. lan- 
ceolata) acuta sessilia subamplectentia pilis stella- 
tis pubescentia et ciliata apicem versus -subtri- 
dentata (dentes in 8. frequentiores longiores acutio- 
res; Y. habet folia secpissime integerrima). Co- 
rymbus floriferus nutans densiflorus brevis de- 
mum elongatus subracemosus. Flores mediocres 
(majores quam Dr. IValhlenbergii et nivalis, mi- 
nores quam Dr. hirte). Sepala erecta ovalia 
obtusa olivaceo-viridia anguste albido-marginata 
apice sepe purpurascentia 'demum tota lutescen- 
tia obsolete nervosa glaberrima 1 setis aliquot 
albidis adpressis apicem versus obsita. Petala 
laetea patlula obceordato-obovala -emarginata un- 


guiculata triplinervia 1—413 lin. longa 3—: lin. 
lata sepalis duplo longiora. Stamina subulata 
basi parum dilatata calycem subequantia. Ger- 
men oblongo-ovatum. Racemus fructiferus elon- 
gatus 2—4-—pollicaris. — Pedicelli erecti scapo 
adpressi glaberrimi I. (in >. 3.) presertim in la- 
tere exteriori pilis ramosis el simplicibus dia- 
metrum fere g&quantibus sparse vestiti, infimus 
cuijusque racemi folio interdum suffultus. Silicu- 
Ze lanceolate utrinque attenuate acute (Juniores 
potius oblonge obtuse) glaberrime 1. (in Y. 3.) 
pubescentia brevi simplici 1. ramosa subrecurva 
presertim margine adsperse, 21—3 lin. longe 
31 lin. late pedicellis subduplo longiores LI. (in 2) 
eos : subequantes, haud raro oblique subtorte. 
Stylus brevis subteres. Stigma stylo angustius 


subemarginatum. Semina fusco-lutea in quoque 


60 


loculo numerosa (12--19), obovalo-ovalia, funi- 
culo subelongato. 

Ors. 1. Arduum quidem est opus atque ingratum 
novas hujus generis condere species; quam vero 
jam desceripsi, ea ab omnibus ceteris Scandinavie 
certo certius differt, nec vidi vel figuram vel 
specimen cujusdam extrascandinavice cum nostra 
convenientis. Mihi quidem est persuasum, hanc 
speciem a Botanicis Scandinavicis commutatam 
esse et cum Dr. MWahlenbergii et cam Dr. hirta 
1. potius Dr. scandinavica (pluries eam sub nomi- 
ne Or. hirte gp. alpicote Wahl. communicatam 
vidi); eamque sine dubio respexerunt auctores 
de formis inter species illas mediis verba facien- 
tes (v. c. Myrin in Skandia.6. p.x25, aluque). 
Floribus enim Dr. Waldenbergii, siliculis Dr. 
hirt& propius accedit, ab utraque vero distincta. 
Differt nempe ab illa pubescentia, pedicellis 
erectis, floribus majoribus, petalis magis elonga- 
tis nec horizontalitler patentibus, siliculis lanceo- 
latis longioribus, seminibus magis numerosis, 
habitu plante quoque fructifero laxo nec ullo 
modo rigido; a Or. hirta dignoscitur pedicellis 
adpressis, floribus minoribus lacteis nec umquam 
lutescentibus, siliculis basi magis angustatis, sti- 
gmate punctiformi subemarginato nec capitato sub- 
bilobo totoque demum habitu. De Dr. laxe et 
scandinavice differentia efr. obs. 1. ad hanc spe- 
ciem. ÅA Dr. incana differt caule minus folioso 
parciusque pubescente, petalis fere latioribus pro- 
fundius emarginatis, siliculis lanceolatis, habitu 
et crescendi modo. Hanc speciem pro Dr. con- 
fusa Reich. (nullo modo Ehrh. que prorsus ea- 
dem ac Dr. incana, efr infra) apud exteros ven- 
ditari, inde conceludo, quod Cel. HornscHuctH, cui 
specimina transmisi, eam Dr. confusam in lite- 


61 


ris nominavit; a figuris vero hujus speciei Rei- 
chenbachianis et deseriptione Kocun differt no- 
stra: radice certo certius perenni, caudicibus nu- 
merosis, caulibus simplicibus paucifoliis, floribus 
haud parum majoribus, pedicellis siliculisque se- 
pius glabris numquam tam dense stellato-pilosis 
ac in figuris, sligmate punctiformi. Species ve- 
ro, cui nostra longe affinior videtur, est Dr. 
Johannis Host (M. K. Deutschl. FI. 4. p. 553, 
Koch Syn. p. 63, Sturm Deutschli. FI. H. 60. 
Dr. carinthiaca Hoppe. Koch in Flora 1823 p. 
437 ; Reich. Ic. Bot. f. 567-569 , Tetrad. N. 
4246 , Sturm H. 65); figure autem nec non spe- 
cimina a HorsscHucH et Fries benigne communi- 
cata differunt floribus minoribus, pedicellis pa- 
tentlibus, stigmate subeapitato, statura humiliore 
et habitu prorsus alieno; quam ab causam eas 
diversas censeo, preserlim cum Cel. HornscucH, 
qui Drabas alpinas Germanie vivas ipse obser- 
vavit, mihi querenoti, num ad Dr. Johannis re- 
ferenda esset nostra species, rescripsit eam ad 
Dr. confusam potius pertinere. 

Ors. 2. A forma 2, quam ob frequentiam et cha- 
racteres maxime prominentes normalem et pri- 
mariam haheo, facilis est ad ceteras transitus. 
Characteribus e floribus et siliculis desumtis orm- 
nes bene conveniunt; habitu autem quodammo- 
do differunt. Var. 8 gracilior est, foliis scapi 
3—5 caudicumque dentibus utrinque 2—3 magis 
elongatis notatis, pedicellis siliculas longitudine 
e&qvantibus 1. superantibus. Var. 7, habitu cum 
illa optime conveniens, differt tantum foliis sca- 
pi paucioribus caudicumque lanceolatis subinte- 
gerrimis, pedicellis brevioribus siliculisque pilo- 
sulis. Var. 3, parcissime mihi obvia, interme- 
dia fere est inter Dr. laxam et hirtam; huic 


62 


scapis crassis elongatis strictiusculis accedens, 
cum illa vero characteribus magis ssabralibis 
conveniens; nec dubium est, quin ad eam sit 
referenda. Var. £ demum, quam floriferam tan- 
tum legi, glabritie inprimis differt; habitu qui- 
dem cum 2 bene congruit; sed debciekilirs sili- 
culis maturis vix aliqvid certi de ea aflirma- 
ri potest. 

Oss. 3. Synonyma e FI. Dan. et Gunn. FI. 
Nov. huc pertinere persuasissimum mihi est. Fi- 
gura FI. Dan. mala quidem est et fere nihil 
characteristicum offerens,in nullam vero aliam spe- 
ciem melius quadrat; flores enim parvi vetant 
eam ad Dr. hirtam veferri; et specimina que- 
dam Dr. laxe inveni fere prorsus ejusmodi in- 
structa foliis, qualia in tab. cit. representantur; 
que exemplaria etiam in ceteris cum illa figura 
haud male congruunt. Diagnosin GUNNERI Vitio- 
sam esse ob ”folia caulina lanceolata petiolata,” 
jam supra (in obs. 2 sub Dr. scandinavica) ex- 
posuimus nec non modum, quo, nostra saltem 
sententia, explicanda sunt illa verba. Quod ad 
Dr. rupestrem Br. attinet, quam in Norvegia 
legit CHR. SMITH (sec. Eden I. c.) et Som- 
MERFELT (in Voss Dioec. Bergensis cfr Mag. for 
Nat. Vid. 9. p. 3.), inter species minus otakt) 
ut monet I. EE SMITH in Engl. Bot., summo jure 
est recensenda. Specimen quidem norvegicum 
haud vidi; descriptio vero ForRnEMANNI, a Dp CAN- 
DOLLI Syst. 2. pe. 344 prorsus mutuata, in Var. 
Y. Dr. laxe optime quadrat, nec ab ea valde 
distant descriptiones Smituu et HooKreri et tab. 
cit. Engl. Bot.; que quidem figura, juste mo- 
nente INN ie renen (FL. Lapp. p. 176), nullo 
modo est optima 1. characteres bene exprimens; 
scapus vero brevis haud  bipollicaris nudus et 


63 


flores minuti eam tam manifeste ab omni Dr. 
hirta removent, ut perspicere haud possim, quo- 
modo a WaAHrENBERGIO (in FI. Suec. p. 415) ci- 
tari queat ad formam laxissimam maximam Dr. 
hirte, a qua valde magis distat quam a var. p. 
alpicola (Dr. scandinavica). Quorsum vero sit 
referenda, deficientibus exemplaribus authenticis, 
diflicilius est dijudicatu; cum Dr. laxa bene 
convenit figura, si exciplas scapum apice erectum 
nec nutantem et petala angusta oblonga apice 
vix retusa nec fere obcordata emarginata, que 
vero differentige pictori minus attento forsan sunt 
tribuend&e. In collectionibus HornEMmAnns et LiEB- 
MANNI quedam quoque vidi specimina ”Dr. hirta 
var. rupestris” et ”Dr. rupestris” inseripta cum 
figura cit. et descriptionibus Auctorum perbene 
congruentia et que ad Dr. laxam Y. hebecar- 
pam absolute sunt referenda; alia vero in iisdem 
adsunt herbariis, eodem nomine communicata, 
que ad Dr. hirtam 1 ad aliam quandam affinem 
speciem floribus majoribus ornatam certo perti- 
nent; immo sub nomine Dr. rupestris vidi spe- 
cimen ad Dr. nivalem polissimum referendum. 
Inter Drabas Scandinavicas nulla certe est spe- 
cies, in quam descriptiones Dr. rupestris , ab 
Auctoribus primariis SmitH, DE CANDOLLE, BROWN, 
Hoorger date, melius quadrant, quam in Dr. 
laxam et presertim var. ejus Y.; quare eam huc 
referendam esse credo; nomen vero Dr. rupestris 
adhibere nolui, cum höec species ipsis auctoribus 
vix prorsus perspicua et certe determinata vi- 
detur. 

Ozrs. 4. Supra jam monui Dr. laxam cum Dr. 
hirta, scandinavica et Wahlenbergii fvisse com- 
mutatam, quare eam quoque Dr. commutalam in 
literis primum nominavi; quod vero nomen dein 


64 


missum feci; omnia enim ejusmodi nomina (v. 
gr. fallax, dubius, commutatus, confusus, am- 
biguus etc.) pessima sunt et confusioni ansam prae- 
bent, quare semper evitanda sunt et, quantum 
fieri potest, excludenda, Laxam nostram cogno- 
minavi speciam, ut habitum laxum, quo ab affi- 
nibus primo obtutu dignoscitur, exprimerem. — 
Eam in Lapponia haud raram esse, vix dubium 
videtur; inter specimina enim, que nomine Dr. 
hirte fp. alpicole inseripta e Lapponia communi- 
cata haud pauca vidi, plurima ad Dr. laxam 
potius quam ad Dr. scundinavicam veferre volu- 
issem; exemplaria vero stepius tam incompleta 
fuerunt et negligenter exsiccata, ut locus, quo in- 
ter species affines pertineant, difficillimus fuerit 
indicatu, precipue cum plurime species formas 
offerunt analogas (haud vero ideo identicas), ad 
quas rite determinandas specimina et florifera et 
fructifera requiruntur. Pessime ii, me saltim ju- 
dice, agunt, qui omnes plantas, inter quas se 
formas. sic dictas intermedias reperiisse censent, 
ad unam eaudemque speciem mox redigunt, nec 
perpendentes an forme ille, intermedixe dicte, 
sint tantummodo analogi diversarum specierum 
status, characteribus inferioris gradus convenien- 
tes, magis vero essentialibus differentes; nec om- 
nes evolutionis gradus cujusque forma diligenter 
observantes et prosequentes. = Difficile quidem 
haud esset opus, omnes Drabas Scandinavie pe- 
rennes per duas tantum dispertire species, qua- 
rum altera, Dr. nempe alpina, speciem chrysan- 
tham; altera vero omnes albifloras comprehen- 
deret; forma enim indicari possunt, quze secun- 
dum illorum theoriam intermedix sunt habende, 
quamvis tales re vera non sunt. Qui ita agunt, 
viam 


65 
viam compendiariam quidem et facilem omnibus- 
que impedimentis orbatam ingrediuntur, studio 
autem plantarum parum consulunt. ; 

Oss. 93. In ripa glareosa amnis Drive inter Kongs- 

vold et Vårstien legi formam ad var. Y.: proxime 

accedentem, cujus 2 tantum aderant specimina 
scapis vix digitalibus gracillimis strictiusculis fo- 
liisque rosularum oblongo-lanceolatis pube stellata 
brevissima densa canescentibus (prorsus ut Dr. hi- 
valis), racemo fructifero brevi 3—35-floro, silicu- 
lis plurimis. (adhuc immaturis) brevibus ovatis 
puberulis, stigmate prorsus bilobo. Hanc formam 
morbosam et atypicam censeo et ob habitum 
languescentem et ideo quod paucissime immixte 
erant silicule normales lanceolate elongate sti- 
gmate simplici punctiformi. Formas analogas ali- 
arum specierum jam supra exposuimus. 

7. DraAsa uHtrtA L. 

Dr. rosulis patentibus foliis oblongo-lanceolatis 
caulinisque 2—06 ovatis pubescentibus, siliculis 
ovato-lanceolatis obliquis in pedicellis erecto- 
patulis erectis, stylo brevi distinctlo, stigmatle 
capitato subbiloho. 

Dr. hiuta L. FI Suec. Nov. in Fauna Suec. ed. 
2. p. 357. Fl. Lapp. ed. Smith. p. 220. Retz. 
Prodr. ed. 2. N:o 781. (excl. var.). Liljebl.in 
Act. Ups. 6. p. 55. (excl. varr.)). IVahlenb. 
app raN 55379." (exe BY CER! Såec. NUsro: 
(excl. 8.). Gunn. Norv. NN. 696 (pro parte et 
excl. plur. syn.) Horn. Plantel. ed. 3. V. 1. 
p. 6935 (excl var). Blytt in Nytt Mag. f. 
Nat: Vid: 1.”p. 275 (excel 8). Hartmi. Sk. Fl 

Red I5 (execkl pi HD | 

Dr. hirta L. Srst. Nat. ed. 10 p. 1127. Sp. PI. 
Bel: 19: pi 807 (CXOl. syn.) "KU, Sp: FEp: 
K, V. Acad. Handl. 1839. d 


66 


430 (excl. syn. FI. Dan. et Gunu.). DC. Syst. 
2. ps 343 (excl B. Y.). Prodr. 1. p. 269 (excl. 
p. 7). Spreng. Syst. Veg. 2. p. 874 (excl. syn.) 
Richter Codex Linn. 1. p-625. M. É. Deutschl. 
Fl, 4. p. 550 (än obs.) Koch Syn. p. 64 (in 
obs.). Vahl. Helv. p. 123. 

Fire. Vahl. Lapp. t. nn. fig. 3. Svensk Bot. t. 
268. Reich. Icon. Bot. fig. 1026—1028 (bona). 

fr Herb. Norm. fasc. 3. N. 23. 

a. lejocarpa: siliculis glaberrimis. 

Pp. hebecarpa: siliculis stellatör pilosis. 

Dr. hirta Y. rupestris. Wahl. Suec. N. 710 Y. 
(excel. syn.). Dr. incano-hirta Hartm. Sk. Fl. 
ed 2. p. 178. Dr. confusa Hartm. Sk. Fl. ed. 3. 
p. 153 (nec Ehrh., nec Reich.). 

Fic. Svensk Bot. t. 768 fig. c. d. 

Has. in alpinis et inferalpinis fr Ne fere usque 
in regionem nivalem progrediens: per Finn- 
markiam (herb. DPeinbolli); totam Nordlandiam 
norvegicam et Lapponiam usque ad Jemtiam 
(Wahlenb.); in Dovre valde frequens (ipse). B. 
passim cum 2; in Lapponia paulo rarior vi- 
detur; in Dovre vero valde frequens; in regi- 
one Bergensi a ScHuBzErRT lectam dedit FRrIEs. 
Mense Junio optime floret. 

Descr.: Radix perennis fusco-lutescens crassius- 

cula longe descendens deorsum ramosa et fibrosa 

sursum ditasa in stolones et caudices numerosos 
sepius elongatos et laxos diffusos reliquiis folio- 
rum emortuorum inferne tectos, rosulas fol. an- 
notin. expansas plus minus laxas superne edentes. 

Folia stolonium - lanceolata 1. lineari-lanceolata 

äcuta I. acuminata basi in petiolum attenuata sxe- 

plus integerrima pube stellata utrinque plus minus 
dense vestita, pilis simplicibus et furcatis preser- 
tim basin versus sparse ciliata; folia rosularum 


67 


lanceolata obovato- I. oblongo-lanceolata acuta ra- 
rius obtusiuscula sepius elongata hasi attenuata 
integerrima 1; presertim apicem Versus utrinque 
> KN Fdantata dentibus porreclis acutis seeplus 
minutis, utrinque et margine pube brevi stellata 
adpressa veslita subcana opaca, rarius basin ver- 
sus utrinque demum calvescentia, pilis longiori- 
bus simplicibus precipue basi ciliata, nervosa, 
nervo dorsali manifesto lateralibus obsoletis. Cau- 
Zes spithamei pedales interdum ultra erecti ad- 
scendentes rarius diffusi simplices 1. interdum 
ramis 1—4 instructi crassiusculi pube stellata 
scabra plus minus densa dimidium diametrum 
sepius vix attingente hirti subceani superne ra- 
rius glabriusculi basin versus interdum purpu- 
rascentes, rarius scapiformes 1—2-phylli, se&e- 
pius 4—6-phylli foliis ovatis acutis sessilibus L 
infimis obovato-oblongis basi attenuatis, utrinque 
2—4-dentatis intlerdum subincisis dentibus acu- 
tis porrectis, rarius integerrimis, undique pube 
brevi stellata I. margine simplici vestita. Corym- 
bus floriferus subcapitatus mox elongatus race- 
mosus apice nutans multiflorus. Flores quam 
ceterarum spec. (exc. Dr. alpina) majores. Sepa- 
Za ovalia obtusa obscure-viridia anguste albido- 
marginata demum tota lutescentia trinervia extus 
pilis albidis sparsis vestita. Petala alba in lu- 
teum vergentia demum et presertim exsiccata 
sulphurea, patentia oblongo- obovata apice sub- 
premorsa retusa basi in unguem attenuata 11—2 
lin. longa 1 lin. lata calycem plus duplo super- 
antia. Stamina e basi ovata dilatata subulata 
sepalis fere breviora. Germen oblongum. Race- 
mus fructiferus elongatus interdum ”spithamezens 
Pedicelli erecto-patentes pilis simplicibus ramo- 
sisque diametrum fere &equantibus undique 1 


68 


latere tanlum exteriore conspersi rarius gla- 
brescentes. = Siliciule ovato-lanceolate basi ob- 
tusåee apice acute 1. rarius breviores ovato-oblon- 
oe etiam apice obtuse, obliquae haud raro tortae 
deck cauli paårallele 1. plus minus approxima- 
te 3—4 lin. longe (rarius tantum bilineares) 
supra basin 1 lin. late pedicellos subequantes 1. 
inferiores iis sepe breviores et supreme longio- 
res glaberrime&e I (in 8) pubescentia söbramösa 
undique plus minus dense vestite. Stylus aci- 
cularis I. obconicus subelongatus (longitudine la- 
ttudinem sepius superante). Stigma capitatum 
sepius manifeste emarginatum sutibilobura. Semi- 
na in quodque loculo numerosa (14—18) oblonga 
]. obovata utrinque obtusa fusco-lutea. 

Oss. 1. Frequentissima, maxima et (excepta Dr. 
alpina) speciosissima omnium Drabrarum, que 
alpes nostras condecorant, jam e lönsingäs tlo- 
ribus suis majoribus dilanioribus distinguenda. 
Quoad magnitludinem et crescendi modum haud 
parum variat, majoris vero momenti characteres 
habitumque ben servat. Caudices variant nu- 
merosi I. pauciores laxi longe procumbentes L 
breves densijus cespitosi; fölva rosularum plus 
minus numerosa et elongata; caules plus minus 
rigidi spithamei LI. ultrapedales; folia caulina nu- 
merosa LI pauca (vix vero umquam plura quam 
6, rarissime nulla), omnia I tantum suprema 
ovata, rarius omnia oblonga, dentibus utrinque 
2—4 I. rarius nullis brevibus I elongatis; flo- 
rum corymbus initio brevis erectus floribus ca- 
pitato-congestis, mox vero elongatus apice nu- 
tans floribus magis dissitis; florum magnitudo 
paululum = variat; ”pedicelli variant plus” minus 
elongati siliculas sepius subequantes rarius lon- 
glores interdum duplo breviores, plus minus pa- 


69 


tentes 1. undique 1. latere tantum exteriore pilis 
diametrum &2quantibus 1 brevioribus vestiti 1. 
rarius glabrescentes. = Silicule a forma exacle 
ovata ad oblongam variant rarius apice obtusius- 
cule, 1. undique I. margine tantum pubescentes 
1. prorsus glaberrime, angulum rectum L plus 
minus obtusum cum pedicello formantes et exinde 
rachidi racemi parallel I. magis approximate. Sty- 
lus demum  variat plus minus crassus et elonga- 
tus, numquam vero non distinctus. A ceteris 
Drabis scandinavicis facile dignoscitur caule elon- 
gato normaliter folioso scabro-hirto, floribus ma- 
joribus nec flavis nec niveis nec lacteis sed al- 
bidis in luteum vergentibus, pedicellis magis 
elongatis patenti-erectis, siliculis ex ovata basi 
lanceolatis rachidi parallelis. 

Ozs. 2. Hec species usque a Linne et HALLERt 
temporibus Botanicos haud parum vexavit et 
amplam confusionis ansam prebuit; cujus rei 
causam apud ipsum LInszUM pro parte queren- 
dam eredimus. = Initio enim omnes species ad 
sectiones Candolleanas Leucodrab&e et Holargis 
pertinentes ad Ör. incanam retulit; in editione 
decima Systematis Nature Dr. hirtam, a SotAn- 
DER in Lapponia lectam, demum proposuit; cui, 
omnes Leucodrabas alpinas comprehendenti et a 
Dr. incana scapo unifolio et siliculis pedicellatis 
distinete, varia subjunxit synonyma ad diversas 
species  dein relata. Eadem fere est ratio Dra- 
be N. 497. Hall. Hist. Stirp. Helv. 4. p. 215, 
ad quam et Dr. incanam et Dr. hirtam L. ut 
synonyma dubitans affert. Hanc quidem speci- 
em ceterasque Alpium Germanicarum et Helve- 
ticarum dein enodarunt Botanici illas regiones vi- 
sitantes, qui vero Dr. hirtam IL. sibi ignotam 
ad diversas retulerunt plantas. Intra Scandina- 


70 


viam duas tantum formas post Linnzum disjunxe- 
runt et ut diversas agnoverunt auctores: Dr. nempe 
nivalem , a Cel. LuseBruap ut propriam speciem pri- 
mum propositam, et Dr. IWahlenbergii , quam Cel. 
WaAHLENBERG primus intra Scandinaviam distinxit. 
Omnes vero ceteras formas, que cum his non 
eonveniebant, ad Dr. hirtam vretulerunt, quare 
hec species quasi farraginem formarum inter se 
haud parum diserepantium obtulit (exempli loco 
satis sit afferre formas illas inter se valde di- 
versas et dissimiles, que in Lapponia lecte no- 
mine Dr. hirte distribuuntur); hinc quoque fa- 
ctum est, ut Botanici exteri banc speciem in di- 
versissimis quesiverint. Ut hanc confusionem, 
quantum potuerim, tollerem, haud parum operis 
dedi in hac et affinibus speciebus rite circum- 
seribendis; et supra jam duas exposui species Dr. 
scandinavicam et laxam , antea sub ea confusas, 
quamvis valde diversas. Opltime quidem perspi- 
cio diagnosin Linne non modo speciei, cujus 
descriptionem supra proposui, sed etiam ceteris 
Leucodrabis esse accomodatam; nomen vero Lin- 
neanum et potissimum reservatum volui formee, 
que in alpibus scandinavicis vulgatissima est et 
a Cel, WAHLENBERGIO, egregio plantarum Linne- 
anarum commentatore, ut forma primaria pro- 
posita, precipue cum eadem Dr. incane, qua- 
cum a ÅLisnE£o comparatur, longe similior est, 
quam cetere sunt species. Synonyma vero om- 
nia, que affert Linnzus, exeludenda sunt; perti- 
nent enim ad species extraneas distinctas; quod 
etiam valet de synonymis a GUunnseEro allatis. 
Quod attinet ad figuras Flore Danice, que ad 
hanc speciem citate passim occurrunt, jam supra 
retulimus tab. 142 ad Dr. Wahlenbergii et tab. 
143 ad Dr. laxam, cui quoque subjungenda est 


71 


Dr. norvegica Gunn. FL. Norv. Fig. citata Ico- 
nographixe 5 Beichejnbachiang, aostram ”plantam op- 
time representat. Fig. Wahlenb. in FL Lapp. 
haud mala est, sed offert flores fere nimis par- 
vos et folia rosularum angustiora pedicellosque 
breviores et magis erectos, quam in forma nor- 
mali et optima ”Nulgo occurrunt. Fig. 1. tab. 
768 Svensk Bot. habitum hujus speciei bene 
monstrat; siliculg vero basi nimis attenuate 
sunt nec angulum cum pedicello formant; flores 
quoque nimis sunt parvi; figure vero 2 t 3 ob 
flores minimos racemos paucifloros et siliculas 
lanceolatas huc vix pertinent; an vero ad Dr. 
scandinavicam an ad Dr. laxam referende sint; 
certo dijudicare haud valeo. Fig. k semina re- 
presentatura pessima est; semina enim cordata 
acuta, qualia in ea sunt delineata, nec in hac 
nec in alia Draba vidi; sunt ovalia I; oblonga 
utrinque obtusa et rotundata. 

Ozs. 3. Varietas 8., quam in Dovre frequentio- 
rem quam a observavi, differt caule sxepius den- 
sius pubescente, pedicellis magis pilosis pilis fere 
longioribus simplicibus patenlibus, siliculis a forma 
fere lanceolata, (basi vero latiore obtusis apice 
acuminatis) ad suboblongam (utrinque obtusis) 
progredientibus pilis brevibus rigidulis simpli- 
cibus I. 2—3-furcatis plus minus SÄS -vestitis; 
que vero note nullo modo constantes sunt. Sic 
e. gr. observavi plantas rachide pedicellisque fe- 
re prorsus glabris 1. pilis raris stellatis adpressis, 
conspersis, sed siliculis dense pilosis; alie habu- 
erunt caules et pedicellos valde pilosos, siliculas 
vero prorsus glabras. -Pubescentia silicularum 
variat; sepe densa hirta, interdum valde parca 
et margines presertim obtegens; silicule infime 
matur&e sepe ecalvescunt in eodem racemo, cujus 


72 


silieul& superiores immalureae pabentia”" DPA pi 
pestrem Br., a WaAHLEnBErGio (in FI. Suec.) huc 
relatam, ab hac specie esse removendam jam ob- 
servavi (cfr. obs. 3. ad Dr. laxam). Dr. vero con- 
fusam Hartm. certissime huc pertinere,quod jam 
diu sum suspieatus, commonstrarunt ipsa illa 
specimina, quibus HARTMAN Suam sSuperslruxit 
speciem, et que mihi benigne transmisit. Heec 
prorsus congruunt cum numerosis exemplaribus 
var. 8., a me ipso in Dovre lectis, que beat. 
SOMMERFELT pro idenlicis cum illis, que cum 
HartTmANo communicavit, agnovit; alia cum his 
prorsus convenientia asservantur in collectioni- 
bus HornEMmAnNni, Fries et LiEBeMANSI. Dr. con- 
fusa Beich. Iconogr. Bot. f. 1033 huc eerte non 
pertinet: differt nempe radice annua I bienni 
multieauli caudices nullos proferentle, eaule magis 
folioso et ramoso, pediecellis multo brevioribus 
erectis, petalis minutis multo minoribus quam in 
Dr. hirta et incana, siliculis lanceolatis utrin- 
que attenuatis, stylo brevi (longiori quidem quam 
Dr. incane, breviore autem quam Dr. hirte, 
cui HaArTMAN stylum valde brevem tribuit). Val- 
de mihi dolet, quod occasione Floram Germ. ex- 
siccatam, ubi sub N. 290 asservatur species Rei- 
chenbachii, conferendi eaream., Nullum e Scan- 
dinavia vidi specimen cum descriptionibus et 
figuris a REICHENBACHIO proposilis conveniens; sed 
in collectione HornEMANNI unicum asservatur ex- 
emplar, a WormsKJorp e Grönlandia reportatum, 
quod caulem ramosum, flores parvos, siliculas - 
lanceolatas habitumque Dr. confuse Reich. ha- 
bet; differt vero radice manifeste perenni plures 
edente stolones et siliculis glabris; Dr. incanwe 
propius est quam Dr. hirte; stigmate manifeste 
ecapitato et pubescentia in superiore caulis parte 


13 


rarescente ab illa inprimis differt, ut propria fe- 
re videatur species, transitum inter Dr. hirtam 
et incanam quodammodo pandens. An vero ea- 
dem sit ac planta Reichenbachiana pro certo. af- 
firmare non possum, nec quorsum heöec sit re- 
ferenda. 

Oss. 4. Inter plantas Hornemannianas adest uni- 
cum specimen norvegicum forme&e Dr. hirte si- 
liculis brevibus lato-ovalibus utrinque rolnundato- 
obtusis, que mihi analoga videtur cum formis illis 
atypiceis plurium specierum antea memoratis. Dr. 
hirte proxima et vix nisi ejus varietas nobis vi- 
detur Dr. Henneana Schlecht. Linnea 10:r Band. 
p- 100 in Labrador lecta. E diagnosi et descrip- 
tione I. c. propositis saltim nullos eruere possum 
characteres, quibus a Dr. hirta 8 distingueretur. 


8. DrRAsA IncAnaA LDL. 


Dr. foliis rosularum  patentibus subhlanceolatis 
caulinisque subovatis numerosis acutis pube- 
scentibus, siliculis elliptico-oblongis 1. lanceo- 
latis obliquis subtortis erecto-adpressis, stylo 
brevissimo, stigmate subpunctiformi. 

Draba L. It.Oel. et Gottl. p. 154, 192. Vet. Ac. 
Handl. 1741. p. 199. 

Dr. incana £L. FI. Suec. ed. 2. N. 568. Gunn. 
Werbi NY) 3. Liljebl"”" Act SUpsil6Xi pR5g. 
Wahl. Suec. N. 709. Horn. Plantel. ed. 3. V. 
£p.r096: Hartm. Sk. FI ed:w3:'p. 154 Biytt 
08. Nytt Magi fi”Natv: Vidropiey760: 

Dr. incana L. Syst. Nat. ed. 10. p. 1127. Sp. Pl. 
ed.22.1p:;:$97. Richter "Cod: Tinn:”4-p:s6e0. 
PFilld: Spy CP 03. p.i4fö02 Spreng: Systrar på 
876. Koch Syn. p. 65. Dr. contorta M. K. 
Deutschl. FI. 4. p. 560 (in obs.) 


74 


a. legitima: caulibus ex eadem radice solitariis |. 
paucis ereclis strictis, siliculis elliptico-oblon- 
gis glabris. 

Dr. incana fp. contorta. Blytt I. c. 

Dr. incana Sm. FI. Brit. ed. Röm. 2. p. 678. 
Brown H. K. ed. 2. V. 4. p. 91. sec. Verm. 
Schr. 5. p. 29. Hook. Brit. FI. ed. 2. p. 299. 
Reich. FI. exc. N. 4249. 

Dr. contorta C. 4. Meyer in Ledeb. FI. Alt. 3. 

0 

er FI. Dan. t. 130 (mala, ad spec. juvenile picta). 
Dr. incana Engl. Bot. t. 388 (ad ex. cultum pi- 
cta). Reich. Iconog. Bot. fig. 1029—1032 (bona). 
Reich. Tetrad. t. 14 N. 4249. Dr. contorta 
Sturm Deutschl. FI. h. 60. 

B. hebecarpa: siliculis elliptico-oblongis pubescen- 
tibus; cetera ut in priori. 

Dr. alpina hirsuta Ce/s. Cat. Ups. in Act. Lit. 
Ups. 1732. p. 19. L. Florula Lapp. ibid. p. 57. 
L. FI. Lapp. N. 254. (pro parle). Dr. incana 
L. Herbat. Ups. in Amoen. Acad. 3. p. 432. 
Retz. Prodr. ed. 2. N. 782. Wahl. Lapp. N. 
320. Wahl. Ups. N. 414. . 

Dr. confusa. Ehrh. Beytr. 7: p- 155. DC. Syst. 
2... p. 348. Prodr. 1. pos70., Cd Mejeri in 
kbedeb. ELNA: 35 P-sÖR0 

Exs. Holarges Ehrh. Phyt. N. 75 (sec. Fries, qui 
specimina comparavit). Dr. ingana Herb. Norm. 
Kask De LV. MA | 

y, diffusa; caudieibus numerosis elongatis laxis 
caulibusque diffusis, siliculis elliptico-oblongis 
glabris. ; 

3. axillaris: foliis rosule paucis oblongo-obovatis, 
caulinis distantibus cordato-ovatis subamplecten- 
tibus, floribus in axillis folorum fere usque a 
basi, siliculis elliptico-oblongis glabris. 


72 


£€? D. contorta: foliis rosule densis, caulinis nu- 
merosis ovato-lanceolatis; floribus paulo mino- 
ribus, siliculis lanceolatis utrinque attenuatis 
acutis glabris, stigmate stylo zequilato. 

Ikenniaria:, Retz.:i ProdrAs,edsa,2- uN«,z8+: > DA 
incana B. contorta Wahl. Suec. N. 709 B. (excl. 
quibusd. synon.). 

fn soniorka. Ehrh,,, Beytr.. 7. Pei 152. DE: Syst, 
SR 4 (excel, plor. syns. DC. Prodry tsgk 
3g9 (excl. syn. Engl. Bot.). Dr. incana 8. con- 
torta. Willd. Sp. 3 p. 430. 

Fic. Plukenet Phytogr.t. 42. fig. 2 (habitum be- 
ne exprimit). 

Exs. Dr. contorta Herb. Norm. Fasc. 5. N. 15. 

t. nana: subpollicaris, simplex I. ramosa, silicu- 
lis oblongis 1. oblongo-lanceolatis glabris. 

Har. in pratis editioribus frequens, e regione 
betulina alpium usque in campestria descen- 
dens; per tutam fere Norvegiam a Krogkleven 
in Ringerige usque ad Nordkap; precipue fre- 
quens in parte occidentali (in parte australi 
Dioec. Kristianensis et Kristiansandensis haud 
observavi, nec in alpinis Heckfjeld): a. opti- 
ma et frequentissima in Dovre, in loca infer- 
alpina descendens, ut ad Froen (FI. Dan.) et 
Tofte Gudbrandsdalie (ipse); 8. per Finnmar- 
kiam, Nordlandiam, Herjedaliam, Helsingiam, 
Gestriciam, Uplandiam (WaAHLENBERG, HARTMAN); 
Mösseberg Vestrogothize (ArEscHouc); Oelandiz 
(SJÖSTRAND et ipse); 7. in pratis humidis in 
Dovre ad Kongsvold presertim in Hvitdalen 
(ipse). 3. ad Drivstuen in Dovre legit et dedit 
RosenscHÖLD; &€ ad fodinas Sahle Vestmannige 
(WAHLENBERG); in petris calcareis formationis 
transitionis Gottlandie et Öelandixe (WaAHLENn- 
I BERG, SJÖSTRAND et ipse); & in maritimis in- 


sule Lilla Carlsö ad Gottlandiam (Fries dedit); 


76 


inter Åare et Bore in Jedderen Norveg. occid. 

(1826 ipse legi). Junio optime floret. 
Drser.: Radix perennis lutescens fusiformis de- 
orsum ramosa et fibrillosa, sursum exserens sto- 
lones paucos 1. interdum nullos et caudices soli- 
tarios 1. paucos breves, I. (in Y. presertim) nu- 
merosos elongatos fere 2 pollicares laxos effusos, 
reliquiis foliorum emortuorum inferne plus mi- 
nus conspicue vestitos, superne edentes rosulas 
foliorum annotinorum. Folia stolonum WUineari- 
Janceolata elongata acuta integerrima 1 dente 
uno alterove minuto notata; rosularum patentia 
sepius numerosa dense congesta subpulvinata 
lanceolata 1. oblongo- 1. interdum lineari-lanceo- 
lata acuta I. obtusiuscula basi in petiolum valde 
attenuata 1. sessilia 3—2 poll. longa 1—2 lin. 
lata, 1. in 3. pauca (3-—6) latiuscula oblongo-obo- 
vata basi vix attenuata pollicem fere longa 23 lin. la- 
ta, in e. ett. densissime pulvinata imbricata; inte- 
gerrima 1. sepius dentibus aliquot acutis patentibus 
utringque notata, pube brevi simplici 1. stellata ad- 
pressa plus minus densa utrinque obtecta juniora see- 
pe canescentia vetustiora haud raro utrinque l. sal- 
tim superne calvescentia subnitida, pilis simplici- 
bus longioribus 1. stellatis sepius ciliata, nervo 
dorsali precipue basin versus manifesto lateralibus 
subobsoletis. Caules ex singulis rosulis sepius 
singuli interdum (prasertim in 3.) plures, digi- 
tales spithamzei usque. ad sesquipedales (in t. vix 
pollicares) erecti 1. adscendentes I. rarius (in .) 
diffusi, precipue fructiferi stricti, sepius crassi 
imterdum graciles fere filiformes, simplices 1. us- 
que a basi I tantum superne ramosi ramis ar- 
rectis I. plus minus patentibus, pube plus mi- 
nus densa e pilis longioribus simplieibus et bre- 
vioribus stellatis furcatisve sepius varie implexis 


TI 


constante diainetro caulis breviore 1. (inprimis in 
3) eum eequante vestili cani, que pubes in su- 
periori caulis parte pedicellisque floriferis densior 
est magisque albida; foliosi I. rarissime nudi sca- 
piformes. Folia caulina sepius numerosa pre- 
sertim inferne densa (in e. tt densissime imbri- 
cata) interdum pauciora usque a basi inter se di- 
stantia, utrinque dentibus 2—4 acutis patentibus 
plus minus profunde dentata interdum subincisa, 
rarius omnia intlegerrima; pube plus minus brevi 
ramosa LI simplici subadpressa 1. patente undi- 
que obtecta subcana; acuminata acuta I. obtusi- 
uscula; infima oblongo-lanceolata bast plus mi- 
nus attenuata sessilia (in £ sepe valde elongata 
23 poll. longa), media ovato-oblonga, suprema 
ovata subamplectentia (in e€ omnia oblongo- IL. 
ovato-lanceolata), flores infimos sepe bracteantia. 
Var. 3 habet folia caulina pauca (3—8) omnia 
inter se distantia ovata paucidentata basi lata 
subcordata caulem semiamplectentia flores fere 
usque a basi in axillis foventia. Corymbus flo- 
riferus densiflorus initio brevis mox elongalus 
racemosus apice haud raro nutans. Sepala ova- 
lia obtusa fusco-virentia anguste albido-margina- 
ta demum lutescentia trinervia extus pilis sub- 
simplicibus ”albidis vestita. -Petala nivea ovali- 
oblonga apice retusa basi in unguem cito pro- 
ducta patentia venosa 11—1i lin. longa 1—i lin. 
lata (in € lineam vix longa nec semilineam lata) 
sepalis subduplo longiora.  Stamina subulata basi 
dilatata calycem subequantia. Germen oblon- 
gum LI. sublanceolatum. Racemus fructiferus elon- 
gatus digitalis spithameus et ultra strictus erectus. 
Pedicelli - erecti cauli adpressi I. interdum patuli 
pilis albidis simplicibhus ramosisque diametrum 
sepius subequantibus undique vestiti, siliculis 


78 


dimidio 1. triplo breviores 1. inferiores haud ra- 
ro elongati siliculis longiores. Stilicule elliptico- 
oblonge utringue obtuse LI apice acute 1. (in £ 
et interdum &) prorsus lanceolate utrinque acu- 
te, oblique haud raro torte (presertim juniores, 
quae quoque sepe sunt magis attenuate lanceo-. 
lato-oblong&e) cauli sepius adpresse rarius subpa- 
tentes, 2—31 lin. longe 1 lin. late (in € semili- 
neam tantum late; in &. 11—2 lin. longze 3 lin. 
late); valvulis crassiusculis venosis glabris I. (in 
g) pubescentia perbrevi simplici 1—2—3-furcata 
conspersa. Stylus brevis 1 brevissimus subob- 
soletus; Stigma stylo angustius I. (precipue in e) 
equilatum emarginatum. Semina cujusque loculi 
numerosa (12—20) fusco-lutea, oblonga; funiculo 
brevi. : 

Ozrs. 1. Species late dispersa centrum suum in 
alpinis, ubi maxime est vegeta et varians, ha- 
bere videtur, unde in regiones campestres et li- 
torales, saltim intra Scandinaviam, descendit. 
Inter species Scandinavicas Dr. hirtce maxime est 
affinis, a qua differt caule normaliter magis fo- 
lioso, floribus niveis angustioribus, siliculis ob- 
longis 1. lanceolatis pedicellisque erectis. Radi- 
cem annuam 1 biennem plurinu ei tribuunt au- 
ctores; perennans autem re vera est, quamvis 
forsan non tam diu duret ac illa Dr. hirtce; 
stolones enim caudicesque pauciores szepius pro- 
fert et in stipite, rosulam foliorum annotinorum 
sustinente, reliquie fol. preteritorum annorum ll. 
saltim cicatrices, locum, ubi affixa fuerint, pro- 
dentes, fere semper deteguntur, ut recte jam ob- 
servatum apud M. K. Deutschl. FI. 4. p- 560. 
Varia hujus speciei natura jam e descriptione elu- 
cet; primo vere vix digitalis floribus apice dense 
corymbosis mox elongatur, ultra pedalis sepe eva- 


79 


dit, racemo fructifero dimidiam caulis longitudi- 
nem occupante; caules frequentissime crassi ra- 
mos arrectos 1. patentes a basi usque I. tantum 
in medio exserentes interdum gracillimi sunt et 
sim plicissimi; folia, que normaliter numerosissima 
sunt et dentata, variant pauciora rarius caulina 
nulla, interdam omnia integerrima minora fere 
prorsus ovata. = Silicule in £€ semper lanceolatee 
I. e bast ovata lanceolate, in ceteris formis sepe 
juniores oblongo-lanceolate, semimature lanceola- 
te siccitate contorte, prorsus mature oblongae 
utrinque obtuse planiuscule oblique I. tort; 
optimum prebent exemplum (quod de pluribus 
ceteris Drabee speciebus valet), siliculas in diver- 
sa atate diversam sibi induere formam, ideoque 
non nisi prorsus maturas ad characteres speci- 
ficos exponendos esse adhibendas. Stylus quoque 
aliquantulum variat plus minus brevis, interdum 
brevissimus depressus; stigma stylo sepius an- 
gustius, interdum 22quilatum, rarissime parum la- 
tius, emarginato-subbilobum LI rarius subinte- 
gerrimum. Inter plantas HorsEemAnsti adest spe- 
cimen unicum ad Wardö Finmarki&e lectum caule 
digiti minimi longitudine superne ramisque nu- 
dis albido-pubescentibus, pube simplici et ramo- 
sa densa patente et implexa diametrum caulis 
subequante, foliis rosule lete-viridibus fere gla- 
berrimis, caulinis tantum ad ramificationes late- 
ovatis glabriusculis; siliculis glabris (immaturis) 
oblongo-lanceolatis stigmate subeapitato. Primo 
adspectu quodammodo diversa quidem  videtur; 
ad multiformem Dr. incanam te vera pertinet. 
Ad hanc speciem ea quoque sine dubio referenda 
est Draba, quam memorat SoMMERFELT in Maga- 
zin for Nat. Vid. 11 p. 241 in notula. 


30 


Ogs. 2. Varietatem 2 ut normalem et primariam 
proponimus, quia in alpinis frequentissima vide- 
tur longe vegetior et major quam var. £., que 
regiones magis campestres et litorales inhabitat. 
Hec nullo prorsus charactere nisi e pubescentia 
silicularum desumto ab illa differt, a qua varie- 
tas 7. tantum caudicibus magis numerosis elon- 
gatis et laxis dignoscitur, quibus se magis peren- 
nantem commonstrat ad Dr. hirtam quodammo- 
do accedens, a qua vero egregie dilftfert. Folia 
rosularum subtus eximie purpurascentia sepe ha- 
bet, qualia in ceteris formis haud observavi. Var. 
3. prioribus paulo insignior est radice unicam 
tantum  proferente rosulam valde paucifoliam, e 
qua plures surgunt caules subsimplices erecti I. 
adscendentes foliis instructi paucis, in quorum 
axillis adsunt pedicelli solitarii vicem ramorum, 
qui in ceteris formis sepius adsunt, quasi fun- 
gentes; in infimis axillis in ramulos interdum 
excrescunt. Omnibus ceteris memorabilior est 
forma illa £, quam plurimi propriam salutant 
speciem nec forsan injuste. Habitum enim di- 
versum affert nec non characteres quosdam, qui- 
bus a formis ad Dr. incanam sensu strictiori 
pertinentibus distingui 'potest. Caveamus vero, 
ne principalem differentiam in pubescentiam 1. 
glabritiem silicularum ponamus; heec enim nota 
valde fallax est et variabilis; ipsius Dr. contorte 
habeo quedam specimina Oelandica incompleta 
siliculis pubescentibus. Omnes autem auctores, 
preeunte primo hujus speciei fundatore EHRHART, 
huic characteri inheserunt, quare dubium est 
utrum ad hanc, an ad var. a. referenda sint eo- 
rum synonyma. <Suspicari vero licet lynceum 
EnxrHART non glabritiem solam, sed etiam alios 
respexisse, 


81 


respexisse, quamvis haud expressisse, characteres. 
Ejusmodi sunt siliculae lanceolate utringue I. saltim 
apice altenuate aculr sepius contortee, stigma 
stylum latitudine equans, flores minores in corym- 
bo brevi initio folius sepius fere obvallato, folia 
caulina  magis elongata <ovato-lanceolata fere 
acuminata crebrius et profundius dentata; quibus 
omnibus habitus quodammodo proprius et diver- 
sus efficitur. Cum vero hanc formam vivam 
haud nuper observavi, nec specimina satis nu- 
merosa mihi presto' sunt, eam potius in nume- 
rum varietatum Ör. incane adscripsi; precipue 
cum observavi silicularum formam variare apud 
varietatem & nanam; hujus enim adest altera for- 
ma siliculis elliptico-oblongis subovalibus utrin- 
que obtusis planis, que sola in Lilla Carlsö ad 
Gotilandiam occurrere videtur; altera vero sili- 
culis lanceolatis utrinque acutis contlortis, quam 
cum priori in Jedderen Norvegie legi. Inter has 
formas nulla de cetero indagari potest differentia; 
planta Gottlandica habet caulem simplicissimum 
fere aphyllum subscapiformem; Norvegica variat 
caule simplicissimo et ramis patulis instructo; 
folia vero caulina fere semper adsunt inferne 
densissime imbricata; utraque forma etiam fructi- 
fera 1—1! —pollicarem altitudinem vix superat, 
racemo brevissimo condensato. 

Oss. 3. Dr. confusam Ehrh. ad varietatem no- 
stram Bg pertinere certo certius est, quod testatur 
planta in Phytophylacio, ab EurHARrRT edito, sub N. 
79 asservata Holarges inseripta ad Upsaliam lecta 
et ab ipso EurHartT ad suam Dr. confusam”in 
Beyträge 7 p. 155 expressis verbis relata , que, 
qualis in collectione Friesn adest, (referente ocu- 
latissimo et amicissimo Fries) prorsus convenit 

K. V. Acad. Handl. 1839. 


82 


cum Dr. incana p. hebecarpa nunvc quoque tem- 
poris ad Upsaliam haud rara. Valde mirum mi- 
hi videtur, Cel. DE CAnDoriuium in Syst. 2. p. 
348 Holargen Ehrh., non ad Dr. confusam Ehrh., 
contra ipsum EHRHARTUM, referre. Id quoque mi- 
nus placet, Sueciam in DC. Spst.l. c. haud enu- 
merari inter loca natalia Dr. contorte DC. (cui 
ut jam dixi Holargen Ehrh. subnexit), quamvis 
Ehrhart (in Beytr. I. ce.) expressis verbis citat 
Sveeiam et ad Dr. confusam et ad Dr. contor- 
tam , et Holargen alibi quam ad Upsaliam Sue- 
cie haud legit. Dr. confusam Reich. aliam esse 
quam EnriART (i. e Dr. incana p) cuicumque 
icones Reichenbachianas conuferenti mox patet; 
quorsum vero sit referenda, deficientibus speci- 
minibus authenticis, diffieilius est dietu. Dr. 
contorte proxime accedit, sed etiam ab hac plu- 
ribus notis discrepat, ut propria forsan habenda 
sit species.  Figura PruKenetu habitum Dr. 
contorte bene exprimit; silicule vero basi nimis 
laie ovate sunt depiete. Fig. FI. Dan. t. 130 
plantam juvenilem florentem var. a. I B. repre- 
sentat. Fia in Eng. Bot. t. 388 plantam 
varietatis & cultam Jluxuriantem foliis laciniato- 
dentatis siliculis immaturis insolito elongatis af- 
fert; in collectione HornEMANNI Vidi specimen ex 
Austria (sine dubio cultum) cum hac figura ad 
unguem congruens, et in eadem collectione asser- 
vantur exemplaria Grönlandica ultrapedalia su- 
perne ramulis plurimis elongatis patulis instrueta, 
alia  siliculas glabras ' alia pubescentes geren- 
tia, que, foliis minus laeiniatis exceptis, cum 
tab. in Engl. Bot. perbene couveniunt. Specimen 
e Scoiia a GrAHAM communicatum in eodem her- 
bario asservatum identitatem plante Britannice 
cum var. a Dr. incanwe insuper testatur. - Ea- 


83 


dem ibi demum adest e Jutlandia, Islandia et 
Grönlandia. Specimina Altaica ”Dr. confuse” a 
LEpEBour HORNEMANNO communicata aliquantulum 
differunt; siliculge vero Haud adsunt, ut nihil 
certi de iis enuntiari possit. - Quod etiam valet 
de formis Dr. incane in Linnea 1826 p. 23—225 
commemoratis mihi tantum e descriptionibus no- 
tis. Secundum descriptiones in Ledeb. FI. Alt. 
3. p. 81—83 propositas Dr. confusa ad var. no- 
stram 8, Dr. vero contorta ad var. nostram a 
pertinet. Nomine Dr. incane s. Dr. conf use 
Ehrh: passim in herbariis occurrunt plante huc 
nullo modo referende; sic v. ce. persuasum mihi 
est, exemplaria scapo superne pedicellisque gia- 
brescentibus a Dr. incana esse removenda; om- 
nia enim, quotquot 1. viva I. sieca e diversissi- 
mis tractibus vidi, specimina ad Dr. incanam 
revera . pertinentia habuerunt caulem, presertim 
floriferum, superne pedicellosque pube brevi see- 
plus densa albida vestitos subvelutinos, nec um- 
quam glabrescentes; Dr. hirta, laxa et scandi- 
navica e contrario superne sXepe plus minus gla- 
brescunt, pubem in inferiori caulis 1. scapi parte 
seplus retinentes. 


SECT. 3. DRABELLA. 
9. DrAsBA NEMOROSA L. 

Dr. caule folioso, foliis subovatis sessilibus denta- 
tis, petalis emarginatis flauis, pedicellis hori- 
zontaliter patentibus siliculas elliptico-oblon- 
gas duplo 1. plus superantibus, stylo subnul- 
lo, stigmate depresso. 

Dr. muralis 8. Dr. nemorosa LIL. Suec. ed. 2. N. 
569 B. Dr. nemorosa Harim. Sk. FI. ed. 3. p. 154. 

DE hemorosa : 6; Sp. Pl. ed. 1."p. 042. "Syst: 

Nar. "ed. 10. 'p. 1129. Spreng.& Syst. 2: pi 670: 

Dr. muralis g.. LE Sp. PI. ed, 2. pi 897. 


34 


a. lejocarpa: siliculis glabris. 

Dr. nemorosa. Kröningssvärd in Afhandlingar 
rörande Natur-Vetenskaperna 2. p. 129 (sec. 
locum). 

Dr. lutea DC. Syst. 2. p. 351. DC. Prodr. 1. p. 
271. C:. 4: Meyer sin. bedebsKlls Altaivexö:sp.83. 

3. hebecarpa: siliculis pubentibus. 

Dr. nemoralis Retz. Prodr. ed. 2. N.y80. Liljebl. 
Sv; Flissed: I:spss 352. Ket:s akad; Bo. vArs- 
berättelse för 1828 p. 267. Dr. muralis 8. ne- 
moralis Liljebl. in Act. Ups. 6. p. 58. Dr. ne- 
morosa Lestad. in Vet. Ak. Handl. 1824 p. 
166. Wikström ibid. p. 442. Hartm. ibd. 1818 
p. 124: . Hising...Anteckn. i Physik.n5.:p:-50 
Beskrifning öfver Skinskatteberg p. 36. Wahl. 
Suec. N. 708. 

Dr. nemoralis Ehrh. Beytr. 7. p. 154. Willd. Sp. 
Faipsu20a DC Nystyvenp. BänrRrodr: ts 
Bot. Gall: .ed::;2-s1,-pPii 30: Biebrakl.  Mänr AN. 
1247. Wahl. Carp. N. 636. Reich, FI. exc. p. 
4236. Dr. nemorosa C. A. Meyer in Ledeb. 
ElzvAlba Ksp. Kd 

Fic. Dr. nemorosa Svensk Bot. t. 768. Dr. ne- 
moralis Sturm Deutschl. FI. H. 60. Reich. Te- 
trad. t. 12. NN. 4J236. 

Exs. Herb. Norm. Fasc. 3. N. 24. 

Haz. in locis aridis ruderatis rarius & tantam in 
scoreis ferreis ad Säter (Hartm.) et Klothyttan 
(WaurEnB.) Dalekarlie meridionalis. 8. ad oram 
maris Bottnici a Holmia ad Angermanniam (WAH- 
LENB. el HArRTM.); Norvegix ad Kongsberg (vi- 
di specim. in herb. Deingoru). Floret Majo, 
Junio. 

Descr. Radix albido-flava annua plus minus tennis 

ramosa fibrillosa.  Caules ex eadem radice sin- 

guli 1. plures erecti I. laterales adscendentes, sim- 


385 


plices I. ramosi ramis patulis, digitales I spi- 
thamei foliosi 1. centralis nudus et laterales tan- 
tum foliosi, pube breviori stellato-ramosa et lon- 
giori simpliei 1. furceata dense vestiti basi haud 
raro fusco-purpurascenles, teretes substriali. Fo- 
lia radicalia rosulata expansa haud numerosa obo- 
vata subobtusa basi parum attenuata sessilia; cau- 
Zina alterna ovata 1 ovalia subacuta 1 obtusa 
sessilia subamplectentia; omnia dentata dentibus 
minulis (radicalia interdum subrepanda) nervosa 
utrinque et margine pube tenui stellata 1. furcata 
vestita.  Corymbus floriferus densiflorus race- 
mosus mox elongatus. Flores winuti. Sepala 
erecta ovalia obtusa obsolete nervosa angusta, al- 
hbido-marginata mox tota flavescentia extus pilis 
albidis simplieibus conspersa anle explicationem 
barbata. Petala flava demum albicantia erecta 
oblongo-cuneata emarginata in unguem attenuata 
angustissima lineam baud longa calyce sesqui- 
longiora nervosa. Stamina 6 subulata basi pa- 
rum dilatata calycem subequantia.  Racemus 
ructiferus elougatus 2—35 pollicaris rachide pe- 
dicellisque horizontaliter patentibus glaberrimis. 
Silicule elliptico-oblonge apicem versus sxpius 
paulo latiores, glabre I (in £) pube brevissima 
subsimplici obtecte plang compresse 1—21 lin. 
longe pedicellis sesqui-usque ad. quadruplo brevio- 
res. Stylus brevissimus demum obsoletus. Stigma 
depressum subemarginatum. Semina cujusque lo- 
culi 14—20 minuta ovalia utrinque obtusa rufe- 
scentia funiculo sepius brevissimo. 

Ozs. Vivam quidem hanc speciem haud mihi li- 
cuit observare; numerosa vero exemplaria opti- 
ma exsiccata contuli. Dr. murali, quacum a 
Linnzo demum conjungebatur, soli affinis, a qua 
facile distinguitur foliis caulinis subovalibus sessi- 
libus nec cordato-ovatis amplexicaulibus, petalis 


86 


flavis emarginatis nec albis integris, staminibus 

6 nec 4, pedicellis longioribus, siliculis magis 

polyspermis.  Plurimi receutiores Botanici formam 

a. (Dr. Iuteam) a forma B. (Dr. nemorali) ut 

propriam distinxerunt speciem ob siliculas in illa 

glabras in hac pubescentes; quod vero prorsus 
est contra indolem hujus generis, cujus plurimae 
species variant siliculis glabris et plus minus pu- 
bescentibus, ut supra jam exposuimus; quare non 
possum non, quin Dr. luteam et nemoralem, de 
cetero prorsus inter se convenientes, iterum con- 
jungam. DE CAnpdorie ceterique duas dein varie- 
tates Dr. Zuter subnectunt, quarum altera bre- 
vipes pedicellis silicula vix duplo longioribus, al- 
tera Zongipes pedicellis silicula triplo quadruplo- 
ve longioribus inscribitur, que vero differentia 
tam levissima est et minimi momenti ut ne ad 
varielates  distinguendas quidem = valere possit. 

Utraque forma passim in Suecia occurrit. 

| 10. DrAsA muraAus L. 

Dr. caule folioso, foliis cordato-ovatis amplexi- 
caulibus dentatis, petalis albis integris, silicu- 
lis elliptico-oblongis pedicellos subhorizontales 
equantibus I. parum brevioribus, stylo brevis- 
simo, stigmate punctiformi. 

Draba L. in Vet. Ak. Handl. 1741 p.199. It. Oel. 
et=Gottil;tpi ga. "FLuSuec: vada Dra- 
ba muralis a. L. FI. Suec. ed. 2 N. 569. Lil- 
jebl:: Nova Act. Ups. 6. p- 58. Dr. muralis: L. 
Ferb:vUps: iu: Am: OAAcad: "Sep: sek helg: 
Prodr. "ed. ”250NI 779. Prat. cOUpsaäNkojes: 
IV aht. SueciN0y097:2 Asp ibBlekaniNd 293. 
VWiksör:iVet: Ak, Handlxi8220upi f5vfitvktr. Fl 
SEIN A 365: Hartm." Sk. FUPERS3SEpoISg 

Bursa pastoris major loculo oblongo. C. Bauh. 
Prodr:” Theåtr. ”Botsesp=50 ; '2Ptaocep. 408. 


87 


Alysson Veronic& folio Tournef. Instit. p. 217. 
Dr. muralis £L. S. plant. ed. I. p: 642. Syst. Nat. 
eduder.på 1127: Ehrhi Beytrug.p. 153. Wild. 
Sp: 3. p. 429. Poll. Palat. 2. p. 207. Smith Fl. 
Brit. ed. Römer 2..p. 679. Bieb. FI. Paur. Cauc. 
WiaagO ss DCraSpsty2epe 62 Prodebi:p 171. 
Spreng. Syst. 2. p. 876... DC. Bot. Gall. ed. 2. 
fp 00 KiocDeutschl. Fi: 42 p558:Koch 
Spnops. p. 63. Reich. FI, exc. N. 4235. Gau- 
din Helv. 4. N. 1475. Dr. muralis a. £. Sp. 
pl.aed.v2. pp: S97- 

Fic. Bursa pastoris etc. Bauh. Prodr. p. 50. Dr. 
muralis Eng. Bot. t. 912. Sturm Deutschl. Fl. 
H. 60 Reich. Tetrad. t. 12. N. 4235. 

Exs. Dr. muralis. Herb. norm. fasc. 5. n. 16. 

Har. in nemorosis ad latera montium Svecie me- 
die; in regionibus formatione transitionis sub- 
stralis precipue frequens, unde etiam in alias 
dispergitur. Ab Upsalia aliisque locis circa 
lacum Mälaren per Östrogothiam, inprimis ad 
Omberg (AuznFfernt), et Vestrogothiam (WiKk- 
ström), Gottiandiam et regionem Calmariensem 
(WaHrEnB.) et Oelandiam (ipse) in Blekingize 
regiones maritimas, ubi copiosa (ipse), et Sca- 
niam circa Stenshufvud (ÅrEscHoucG) progredi- 
tur. In Norvegia haud lecta. Majo—Junio floret. 

Descr. Radix annua albido-flava tenuis ramosa 

et fibrillosa. Caulis e singulis radicibus sepius 

singuli erecti rarius lateralibus aliquot adscen- 
dentibus, teretes striatuli, spithamei LL fere pe- 
dales, simplices 1. sepius ramulis erecto-patenti- 
bus instructi foliosi pube brevi stellato-ramosa 

-vestiti scabri. Folia radicalia rvosulata expansa 

ovali-oblonga obtusa basi attenuata sessilia mi- 

nute pauci-dentata nervosa undique pilis ramoso- 

stellatis furcatisve sparsis vestita longioribus sim- 


388 


plicibus margine immixts; caulina inter se di- 
stantia e basi cordata amplectentia ovata acuta 
acute dentata subtus pilis stellatis brevibus ve- 
stita supra et margine pilis simplicibus furcatisve 
longioribus subhispida, nervosa. Corymbus flo- 
riferus densus subracemosus mox elongatus. fFlo- 
res minuti. Sepala erecta oblonga obtusa vire- 
scentia anguste albido-marginata demum fere lu- 
tescentia apice sepe violaceo-tincta pilis albidis 
sparsis veslita. Petala alba erecta mimuta obo- 
vata apice rotundata integerrima basi in unguem 
producta obsolete venulosa angustissima semilinea 
parum longiora calycem vix plus quam tertia 
parte superantia. Stamina 4 (minora deficiunt) 
subulata basi vix dilatata calyce paulo longiora. 
Racemus fructiferus elongatus 2—10-pollicaris 
rachide sepius sparsim stellato-pilosa.  Pedicelli 
horizontaliter paltentes latere exteriori pilis spar- 
sis simplicibus furcatisve diametrum &quantibus 
I. brevioribus vestiti 1. glaberrimi. — Silicu!e el- 
liptico-oblonge glaberrime plane 1 subobliquae 
compresse 11—2 lin. longe 1—i lin. late pedi- 
cellos &quantes 1. iis parum breviores. Stylus 
brevissimus longitudine latitudinem 2equante teres. 
Stigma puncuforme. Semina cujusque loculi 6—8 
ovalia utrinque obtusa leniter reticulato-subscro- 
biculata rufescenti-brunnea funiculo brevissimo. 

Ozs. Hec species que Dr. nemorosce nec ali af- 
finis est sed optime distincta, prorsus nullas offert 
varietates. Apud nos fere semper tetrandra est, 
staminibus nempe brevioribus deficientibus, que 
vero apud exteros adesse videntur; eorum enim 
absentiam haud commemorant auctores et in ta- 
bula Sturmiana fig. c. valde manifeste sunt re- 
presentata, cfr. quoque Gaudin I. c.— Nomina, 
quae Dr. nemorose et murali a Linneo sunt im- 


89 


posita, inepta sunt et potius commutanda; illa 
enim in locis aridis ruderatis, muris et cet. op- 
time crescit, hec vero in nemoribus occultis ad 
radices montium.— Synonymone Briebersteinii Flo- 
rå Taurico-Caucasica, quod a DE CANDOLLIO cita- 
tur ad Dr. luteam (Dr. nemorosam a) ad Dr. 
muralem aperte re vera pertinet. Observat tan- 
tummodo Cel. Auctor in supplemento (Fol. 3. p-. 
420). Dr. muralem Stephani apud Goldbach in 
Mem. Soc. nat. cur. Mosq. 5. p. 130 a Dr. mu- 
rali Fl. Taur. Cauce; differre corolla lutescente, 
que cum Dr. nemorali- convenit, a qua vero si- 
Iiculis glabris differt. Observatio igitur supple- 
menti ad Dr. luteam (Dr. nemor. a) pertinet, 
non vero diagnosis in ipsa Flora (Vol. 2. p. 95), 
que veram Dr. muralem nec aliam respicit. 


SECTIO 4. EROPHILA. 


11. DraAsA VvERNA. L. 

Dr. foliis rosulatis, scapis nudis, petalis biparti- 
tis, siliculis subellipticis, stylo brevissimo, 
stigmate subzequilato. 

Bursa pastoris minor foliis integris Cefs. Catal. 
Ups. in Act. Lit. Svec. 1732 p. 13. Dr. verna 
Lo Saec: ed: 2. N. (267. Liljeblu Nov Act. 
Ups. 6. p. 54. Lestad. in Fet. Ac. Handl. 
1824 p. 178. IWahlenb. Suec. N. 706. Hartm. 
Wlammblie ed:s3yp 459. Gunm No: oxtHörn. 
Plantel. ed. 3. 1. p. 695. 

Bursa pastoris minor loculo oblongo C. Bauh. 
Pin. p. 108. Alysson vulgare Polygoni folio 
caule nudo Tourn. Hist. p. 217. Dr. verna L. 
Sp. pl. ed. 2. p. 896. Willd. Sp. 3. p. 426. 
Spreng. Syst..2. p. 875. M. K. Deutschl. Fl. 
4. p- 560. Koch Syn. p. 65. 

a. normalis: siliculis ellipticis. 


90 


Dr. verna «a. Hartm. Sk. FIl.seds 5 pra53. 
Dr. verna Reich. FI. exe. N. 4234. Erophila 
välgavis DC: uSysts 2:tp.150 Ovdirodrumoepsage. 
Fic. Dr. verna Svensk - Bot. t. 298. FI. Dan. t. 
083: : Engl.) Bot..t..366...RHeiohk.: Tetrad: t. 12. 
N. 4234. 
p. rotundata: siliculis ovali-rotundatis. 
Dr. verna 8. minor Hartm. Sk. FI. ed. 3. p. 153. 
Dr. vern&e var. Bieb. FI. Taur. Cauc. Vol. 3. p. 
428. M. K. Deutschl. FI. 4. p. 561. Dr. ver- 
na p. Koch. Syn. p. 65. 
Dr. precox Reich. Fl. Exc. N. 4233. Eropbhila 
Precoxv DC» Syst p. Döms Prodian pure. 
Fie.::Dr: precox, Reich. Petrad. ti! 12. N.i4f233. 
Exs. Dr. verna 8. Herb. Norm. Fasc. 4. N. 34. 
Har. in muris, aggeribus, pascuis aridis apricis 
per totam Scandinaviam, tractibus alpinis et 
borealibus exceptis, ad Hernösand Svecie et 
Trondhjem Norveg. fere desistens; 8. ad Gefle 
detexit HARTMAN. Primo vere floret cito eva- 
nescens. 
DescrR. Radix annua tenuis albido-flava ramosa 
et fibrillosa. Folia omnia ad collum radicis col- 
lecta in rosulam plus minus densam patentem ad 
terram sepius adpressam; oblonga 1. obverse lan- 
ceolata interdum (precipue in 8) sublineari-ob- 
longa obtuse 1 acutiuscula basi plus minus at- 
tenuata sessilia, integra 1. inprimis apicem ver- 
sus dentibus sepius paucis notata, undique l. tan- 
tum margine pilis brevibus 2—3 furcatis stella- 
tisve sepius sparsis vestita rarius fere glaberri- 
ma, nervosa. Scapi ex eadem rosula 1—20 sce- 
plus adscendentes 1—3-pollicares nudi simplices 
teretes inferne plus minus dense stellato-pilosi 
bast haud raro purpurascentes.  Inflorescentia 
corymhboso-racemosa. — Flores 3—16G erecti tem- 


91 


pestate pluviosa nutantes. Sepala patentia ovata 
subacuta obscure-viridia albido-marginata apice se- 
pe violaceo-purpurascentia pilis albidis extus parce 
conspersa.  Petala alba patentia cbeordata ultra 
medium bifida basi in unguem attenuata lobis 
oblongis obtusis, i—12 lin. longar 2—;3 lin. lata 
sepalis duplo longiora. Stamina subulata basi 
parum 1. vix diiatata calycem &equantia I. paulo 
superantia. — Racemus fructiferus demum elon- 
gatus 1—3-pollicaris rachide seepius glaberrima 
rarios pilis stellatis parce conspersa subflexuosa. 
Pedicelli” plus minus patuli demum sepius valde 
elongati 3—38 lin. longi glaberrimi 1. latere ex- 
teriori interdum parce pilosuli.  Si//cu!e spa- 
thulato-elliptice&e basi attenuate subacute apice la- 
tiore obtuse rarius utringue subacute, (in 8 ova- 
li-rotundate utringue subobtuse) plane compres- 
siuscule glabre 2—221 lin. longe 1 lin. late (in 
£ lineam tantum long oe latzeque) pedicellis mul- 
toties breviores. Stylus in utraque varietate va- 
riat brevis (longitudine latitudinem 2quante) te- 
res I, brevissimus (latitudine longitudinem supe- 
rante). Stigma stylo vix angustius, interdum fere 
latius subcapitatum. Semina in quoque locuio sub- 
viginti I. plura in 2. pauciora minuta subrotunda 
filen brunnea; funiculo seminibus parum breviore. 
Oss. 1. Species per totam Europam dispersa op- 
time nota quoad magnitudinem et pubescentiam 
haud parum varians, habitum vero et characte- 
res semper bene servans; nec ullas observatione 
dignas varietates offert, nisi illam 8. a nobis al- 
latam, quam recentiores Auctores propriam s&epe 
habent speciem. Minor fere semper est scapis 
multo gracilioribus magisque paucifloris pedicel- 
lis brevioribus siliculis magis rotundatis utrinque 
obtusis minoribus seminibus paucioribus. Que 


92 


vero noble nimis vacillantes sunt et variabiles, 
ut varietas illa a specie principali juste vix sepa- 
rari possit vel ut propria proponi. Specimina e Baku 
in collectione HornemAnnti asservata et Dr. pre- 
cox inscripta cum exemplaribus e Gevalia ab 
HaArTMAN benevole communicatis haud male con- 
veniunt, si excipias scapis in illis tantum 4—5- 
floris, in his sepius 6—08-floris; pedicelli vero 
et in illis et in his siliculas sepius 2—4-plo su- 
perant, ipseque silicule in exemplaribus Baku- 
ensibus potius sunt ovali-rotundate quam subor- 
biculate; inferiores vero paulo magis rotundatae 
sunt quam superiores. Exemplaria Rome a Cel. 
WaHrBErG lecta habent siliculas fere prorsus 
orbiculatas pedicellos longe superantes; nullam 
vero de cetero offerunt discrepantiam.  Vix du- 
bium mihi videtur Dr. pr&cocem Auctorum ean- 
dem esse ac nostram 8, et utramque nil nisi va- 
rietatem Dr. verne. Stylus in forma 2 sepe eque 
longus et manifestus ac Dr. precocis, ut exin- 
de nullus hauriri possit character. 

Ozs. 2. CAwporuws Dr. vernam et affines ad pro- 
prium genus, Erophilam dictum, retulit ob pe- 
tala infra medium bipartita, cum vero nullo alio 
charactere differunt a ceteris Drabis, quibuscum 
habitu et siliculis prorsus conveniunt, et inter 
quas plures adsunt species petalis plus minus pro- 
funde emarginalis, sufficientes raliones genere eas 


. . . (0) 
distinguendi adesse mihi haud videntur. 


Synopsin specierum Scandinavicarum generis 
Drabe jam descriptarum coronidis loco addere 
licitum sit. 


93 
Sect. DrRABEA. 


4. Siliculis ovatis 1. ovalibus. 


1. Draba alpina L. flaviflora, rosulis expansis, fo- 
liis oblongo-lanceolatis subacutis sparse pilosis 
ciliatis, scapo nudo pubescente, pedicellis pilo- 
sis, siliculis subovalibus, stylo brevi, stig- 
mate capitellato. 

2. Dr. trichella Fr. rosulis conglobato-clausis, fo- 
liis lingulato-oblongis ciliatis pilosis, scapis 
subnudis pedicellisque erectis setosis, siliculis 
rotundato-ovatis pilosis, stylo abbreviato, stig- 
mate punctiformi. (Flores lactei). 

3. Draba scandinavica mn. sp. rosulis initio sub- 
clausis, foliis oblongo-lanceolatis scapisque mo- 
nophyllis pube stellata plus minus dense ve- 
stitis, siliculis subovatis pedicellisque erectis, 
stylo brevissimo, stigmate punctiformi. (Flo- 
res lactei in luteum haud vergentes). 

4. Dr. Wahlenbergii Hartm. rosulis patulis, foliis 
lanceolatis glabris 1. pilosis ciliatis, scapis sub- 
monophyllis glaberrimis, siliculis ovalibus pe- 
dicellisque patulis glaberrimis, stylo brevissimo, 
sligmate capitellato. (Flores lactei in luteum: 
interdum vergentes). 


B. Siliculis lanceolatis 1. oblongis. 


3. Dr. nivalis Liljebl. rosulis clausis, foliis ob- 
longo-lingulatis scapisque nudis pedicellisque 
patentibus pube perbrevi incana stellata vesti- 
tis, siliculis oblongo-lanceolatis glaberrimis, sty- 
lo distincto brevi, stigmate capitellato. (Flo- 
res lactei in luteum interdum vergentes). 

6. Dr. laxa n. sp. rosulis patentibus, foliis sub- 
lanceolatis scapisque subfoliosis' (totis 1. inferne) 
steliato-pilosis, siliculis lanceolatis acutis pedi- 


94 


cellisque erecto-adpressis glabris 1  pilosulis; 
stylo brevi, stigmate subpunctiformi. (Flores 
constanter lactei). 


. Dr. hirta L. rosulis patentibus, foliis oblongo- 


lanceolatis caulinisque 2—6 ovatis pubescenti- 
bus, siliculis ovato-lanceolatis obliquis in pe- 
dicellis erecto-patulis ereclis, stylo brevi di- 
stincto, stigmate capitato subbilobo. (Flores 
albi demum sulphurei). 

Dr. incana L. foliis rosularum patentibus sub- 
lanceolatis caulinisque subovatis numerosis acu- 
tis pubescentibus, siliculis elliptico-oblongis 1. 
lanceolatis obliquis subtortis erecto-adpressis, 
stylo brevissimo, stigmate subpunctiformi. (Flo- 
TES ILVEN): 


Sect. DRABELLA. 


Dr. nemorosa L. caule folioso, foliis subovatis 
sessilibus dentatis, petalis fla vis emarginatis, pedi- 
cellis borizontaliter patentibus siliculas elliptico- 
oblongas duplo 1. plus superantibus, stylo sub- 


SÖ = 
nullo, stigmate depresso. 


10. Dr. muralis 1. caule folioso, foliis cordato- 


ovatis amplexicaulibus dentatis, petalis  albis 
integris, siliculis elliptico-oblongis  pedicellos 
subhorizontales subgequantibus 1. 1iis parum bre- 
vioribus, stylo brevissimo, stigmate punctiformi. 


Sect. EROPHILA. 


11. Dr. verna L. foliis rosulatis, scapis nudis, pe- 


talis albis bipartitis, siliculis subellipticis, stylo 
brevissimo, stigmate subequilato. 


Undersökning af Pikrophyll,; ett 
nytt mineral från Sala; 
af 
A. F. SVANBERG. 


Detta mineral, som blifvit meddeladt af Ge- 
schvornern i Sala, Herr P. N. Sevéns, förekom- 
mer i dervarande grufva utiarbetsrummet, Kabinet- 
tet, på omkring 30 å 40 famnars djup. Det liknar till 
utseendet mest den så kallade osmältbara sali- 
ten. Dess färg är dock mörkare, samt hårdhe- 
ten och specifika vigten från Salitens mycket af- 
vikande, hvilket föranledt dess kemiska under- 
sökning, som gifvit följande resultat: 


Kiselsyra 49,80 håller syre 25,88 

Lerjord- 111 —- — 0,52 

- Kalkjord RE rg 0,22 

- Talkjord 30,10 — — 11,65 

- Jernoxidul 6,86 = —  «=— 1,56 
Manganoxidul spår — — 

Vatten ÖL Roe a, 8,73 

98,48 
hvaraf erhålles mineralogiska formeln 

SMS? +2A9. 

Angående analysen anser jag mig böra näm- 

na, att densamma är gjord på min broders L. 


126,40 


13,43 


96 


F. SvAnBErGs laboratorium. Till vattenhaltens 
bestämmande torkades det slammade pulvret af 
mineralet på sandkapell vid en temperatur af 
ungefär 809 Cels., hvarefter detsamma ställdes 
under en glasklocka öfver svafvelsyra att afsval- 
na, och invägdes sedan 1i degeln. Den förlust 
i vigt, som uppkommit efter 20 minuters sträng 
glödgning, har blifvit antagen att vara valten, 
sedan blåsrörsförsök icke tillkännagifvit flusspat- 
syras närvaro i mineralet. — Alkali har icke 
blifvit eftersökt. Mineralet dekomponerades med 
kolsyradt alkali, och de funna beståndsdelarne 
bafva blifvit erhållna genom de för dessas be- 
stämmande vanliga metoder. 

Mineralet har erhållit sitt namn (af zixoos 
bitter och GvArov blad) till följe af sin stora talk- 
jordshalt och sitt utseende, som man skulle kun- 
na kalla bladigt. Dess hårdhet är emellan glim- 
merns och kalkspatens; specifika vigten =2,73; 
färgen mycket mörkt grön; glansen skimrande, 
något lik diallagens. 

För blåsrör är det osmältbart äfven i tun- 
naste splittra, men blifver genom glödgning nä- 
ra hvitt med bibehållande af sin glans; med 
koboltsolution gifver det en smutsig reaktion för 
talkjord.  Upphettadt i ett tillblåst glasrör gif- 
ver det valten, som icke reagerar alkaliskt på 
ett rodnadt lackmuspapper; omkring profvet af- 
sätter sig icke någon kiselsyra och ett i röret 
instucket fernbockspapper ändrade icke sin färg. 


Un- 


Undersökning af beståndsdelarne i 
Bittervattnet från Saidschutz 


1 Böhmen; 
af 


- JAC. BERZELIUS. 


Detta vatten, som ur de omkringliggande jord- 
hvarfven samlar sig i gräfd brunn, och således 
icke tillhör springkällornas klass, synes erhålla 
sina upplösta beståndsdelar genom  jordlagrens 
utlakning af det nedträngande meteorvaltnet, en- 
ligt de försök, som blifvit anställda af SrtruvE "), 
hvilken före mig analyserat detta vatten, och 
dervid funnit, att vattnet håller upplöst samma 
ämnen i nära lika inbördes förhållande, som 
kunna, ur den från något djup upptagna jorden, 
med dels rent, dels kolsyrehaltigt vatten utdra- 
gas. Denna jord synes vara produkt af uråldri- 
ga volkaniska bergarters vittring. 
StTrRuvE fann, på 1000 d. af detta vatten, 

följande ämnen upplösta: 

Svafvelsyradt kali . . . . . +» 063724 

Svafvelsyradt natron . . . « « 305940 

Svafvelsyrad strontianjord . « . 0.00599 


 Svafyvelsyrad kalkjord -. ss «. » 019596 


+) Poccesporeres Annaler, VIL 350, 
Eri Ricnd. Handl; 4839. 7 


98 

Svafvelsyrad talkjord =. . . +. 10.82528 
Salpetersyrad talkjord -. . . . 1.33810 
Chlormagnesium = syvsCer sås va 2IID 
Kolsyrad kalkjord . . : 0. - 008362 
Kolsyrad talkjord . « 2 014297 
Jernoxid och manganoxid . . . 0.00221 
Basisk fosforsyrad kalkjord . . . 0.00208 
Basisk fosforsyrad lerjord . . . 0.00156 
Kiselsyra 2:58 SPARTA ORG 


16.55243 


Sättet, huru analysen blifvit verkställd, fin- 
nes icke beskrifvet. Den undersökning jag af 
detta vatten företagit föranleddes af en, genom 
Dr. Reuvss i Bilin, till mig framställd anmodan 
att den företaga, hvilket jag så mycket hellre 
åtog mig, som jag icke förut analyserat något 
vatten af denna sammansättningsart. Vattnet 
blef mig tillsändt i stora, med glasproppar för- 
sedda, klara glasbuteljer, som rymde omkring 
1500 grammer vatten hvardera. Dessutom hade 
Dr. Reuss, på min begäran, låtit inkoka en stör- 
re mängd vatten till torrt salt, hvaraf jag erhöll 
flera skålpund, hvarmed ändamålet var att deri 
uppsöka sådana ämnen, som möjligen funnos i 
vattnet i för ringa qvantiteter, för att blifva 
märkbara på de mindre qvantiteter af salt, som, 
genom det försända vattnets, vid analysen skeen- 
de, afdunstning, kunde erhållas. 

Vattnet är klart, blekgult till färgen, utan 
lukt och smakar starkt af bittersalt. Dess e. vigt 
var 1.01808. På flaskornas insida hade ett rin- 
ga öfverdrag bildat sig, synligt först, efter vatt- 


99 


nets uthällning, och på bottnen hade samlat sig 
några få lätta och mörka kåfvor. 

Detta vattens analys framställer samma sviå- 
righeter, som alla de hvari chlormagnesium in- 
nehålles, att den efter vattnets afdunstning åter- 
stående saltmassan icke kan torkas, utan att för- 
lora saltsyra, och att således halten af upplösta 
ämnen icke låter, på detta vis, finna sig med 
full precision. | 


Försök att bestämma vigten af vattnets 
återstod. 


1. 38.846 grammer afdunstades till torrhet i 
en vägd platinadegel och i vattenbad. Återstoden 
vägde 1.01835 gr. eller: 2.9527 p. c. af vattnets 
vigt. 

2. Ytterligare upphettad vid +125", så länge 
den något förlorade i vigt, återstod 0.935 eller 
2.40092 af vattnets vigt. Detta torde kunna 
tagas såsom en någorlunda nära kommande ap- 
proximation till den rätta halten af upplösta 
ämnen. 

3. Då saltmassan upphettades till börjande 
glödgning, luktade den tydligt surt och återstoden 
vägde icke mer än 0.701 gr. Vid återupplösning i 
vatten blef en ymmnig återstod, och den silade 
saltlösningen, å nyo intorkad, löstes åter i vat- 
ten, med lemning af en olöst återstod. 

Deraf följer således klart, att ingen qvanti- 
tativ analys af den intorkade massan kan gifva 
ett riktigt begrepp om de i vattnet innehållna 
salternas relativa qvantiteter; det återstod såle- 
des endast att, på bestämda qvantiteter af vatt- 
net, bestämma qvantiteten af hvar och en be- 
ståndsdel särskilt, sedan det blifvit utrönt, hvil- 
ka beståndsdelar vattnet innehåller. 


100 


Försök att bestämma hvilka ämnen vattnet hål- 
ler upplösta och deras myckenhet. 


Jag betjenar mig vid dylika undersökningar, 
för att med lätthet kunna, i olika försök, an- 
vända precist samma qvantiteter vatten, af en 
flaska med inslipad propp, som fylles med vat- 
ten så att inga luftblåsor stadna på insidan och 
prop tillsättes, så att flaskan är alldeles full; 
varefter det afflutna vattnet aftorkas. Den fla- 
ska jag nyttjat till mått innehöll 632.661: gr. rent 
distilleradt vatten och 644.1035 gr. bittervatten 
vid +18? temperatur, hvarifrån vattnets egent- 
liga vigt sedan beräknades, : Då efter vattnets 
uthällning i annat kärl, proppen och flaskan 
sköljas med distilleradt vatten, vinner man på 
detta sätt full precision, 

Svafvelsrra,. En måttflaska vatten, hvar: 
blifvit inblandadt först saltsyra och sedan chlor- 
barium, gaf svafvelsyrad baryt, som efter ut- 
tvättning och glödgning, vägde 22.045 gr. sva- 
rande emot 7.5774 eller 11.764 per mille vatten- - 
fri svafvelsyra. | 

Salpetersyra. I gräfda  brunnars vatten, 
har man alltid att förmoda denna syras närvaro. 
Såsom reaktion för dess närvaro begagnade jag 
en portion af det inkokade saltet, som löstes i 
vatten, blandades med svafvelsyra och ett stycke 
blank koppar ilades, som, vid blandningens upp- 
hettning, utvecklade qväfoxidgas och vätskan fär- 
gades grön. Försöken att bestämma salpetersy- 
rans qvantitet gåfvo likväl icke på långt när lika- 
så tillfredsställande resultat, som de att bevisa 
dess närvaro. Jag hade föreställt mig att, då 
salpetersyra - med baryt ger ett i vatten i tröglöst 
salt, olösligt i alkohol, så skulle, om svafvelsyran 
utfälldes med chlorbarium, tillsatt i öfverskott, 


101 


och den silade vätskan afdunstades till torrhet, 
vattenfri alkohol utdraga chlormagnesium och 
lemna, jemte chlorkalium, chlornatrium och chlor- 
barium, salpetersyrad baryt, lätt att medelst kri- 
stallisation afskilja; men hvad alkoholn lemnat 
olöst, höll intet spår af salpetersyra. Den fanns 
således i form af salpetersyrad talkjord löst i al- 
koholn. Då en lösning af chlorbarium i alkohol 
af 0.34 tillblandades, uppkom en fällning, men 
denna fällning var hufvudsakligt chlorbarium, 
med ganska litet salpetersyrad baryt. Alkohol- 
solution afdunstad och saltet blandadt med ut- 
spädd saltsyra, löste koppar med utveckling af 
qväfoxidgas. Jag försökte då att bestämma sal- 
petersyrans qvantitet medelst lösning af guld, på 
det sätt, att vattnet koncentrerades genom afdunst- 
ning till dess att endast 7; återstod, denna slogs 
i en glaskolf med lång hals, blandades med salt- 
syra och derefter tillsattes guld, fäldt med svaf- 
velsyrad jernoxidul, tvättadt med saltsyra och se- 
dan med vatten samt torkadt, men icke glödgadt. 
Då kolfven lindrigt upphettades, begynte guldet 
lösas med utveckling af röda ångor, och digestion 
fortsattes i 10 timmar, för att vara fullt säker 
att ingen salpetersyra återstod odekomponerad. 
Lösningen var djupt gul, afsilades från olöst guld, 
fälldes med svafvelsyrad jernoxidul och gaf guld, 
som, tvättadt och glödgadt, vägde 1.3575. Denna 
qvantitet guld svarar emot 0.3745 gr. salpeter- 
syra eller emot 0.5814 d. salpetersyra på 1000 
d. vatten. Men detta är blott en del af den sal- 
petersyra, som vattnet innehåller, ty utom det 
chlor, som möjligen kan bildas och gå bort utan 
att hafva tillfälle att förena sig med guld, inne- 
håller vattnet ett organiskt ämne; orsaken till dess 
gula färg, som på samma gång förstöres, och all 


102 


den salpetersyra, som deraf blifvit sönderdelad, 
är af försöket icke angifven, hvilket på det hög- 
sta visar huru mycket salpetersyra vallnet in- 
nehåller utöfver hvad som åtgått till det orga- 
niska ämnets förstöring. Då således någon rätt 
säker metod att direkt bestämma myckenheten 
af salpetersyra i vattnet icke funnits, återstod 
endast att, sedan TYSKE af baserna blifvit 
bestämd i vattnet, och de öfriga elektronegativa 
beståndsdelarna likaledes till sin qvanlitet Faiivd; 
anse det, som af baserna då öfversteg hvad de 
öfriga syrorna kunde mätta, för att bed bildat 
ett saltpetersyradt salt. Jag skall längre fram an- 
föra denna beräkning, som gifvit nästan precist 

gånger den qvantitet salpetersyra, som i of- 
van anförda försök följer af det upplösta guldets 
myckenhet. Men på det så beräknade resul- 
tatet inflyta icke allenast alla felaktigheter 1 sy- 
rornas och basernas qvantitetsbestämmelser, som, 
om också ganska ringa på hvar och en af dem, 
kunna, om de gå EE håll, genom sam- 
manläggningen göra ett betydligt fel i salpeter- 
syrans bestämmelse, och om vattnet skulle inne- 
hålla någon annan syra, som undgått min upp- 
fvarksamliet, så upptager beräkningen dennas 
eqvivalent af salpetersyra. Denna bestämmelse 
saknar således qvantitativ pålitlighet. 

Fosforsyra. Då det med chlorbarium ut- 
fällda valtnet silades och i en korkad flaska blan- 
dades med kaustik ammoniak i ringa öfverskott, 
uppkom en fällning, som mycket till utseende 
liknade basisk fosforsyrad kalkjord eller lerjord, 
men blef gul. Den togs på filtrum, brändes, 
löstes åter i saltsyra, blandades med  chlor- 
ammonium och fälldes med kaustuk ammoniak, 
för att på detta sätt qvarhålla i upplösning den 


103 


talkjord, hvaraf den ur det talkjordrikare vattnet 
kunnat vara åtföljd. Den vägde nu efter tork- 
ning och glödgning 0.004 gr. Dess färg drog i 
brungult, för blåsrör kunde, medelst det vanliga 
profvet med borsyra och jern, intet tillförlitligt 
tecken till fosforsyra upptäckas, deremot visade 
blåsrörs-reaktionerna med andra ”flusser närvaro 
af jern, mangan och, till min stora förundran, 
af tenn. : | 

Af 200 gr. salt, torkadt vid +1009, som 
upplöstes i vatten, återstod en betydlig qvantitet 
olöst, som upplöstes i saltsyra, silades, blandades 
med en lösning af salmiak och öfvermättades lin- 
drigt med ammoniak, hvarvid en alldeles dylik 
fällning erhölls, men som nu vägde 0.054 gr. 
och gaf tillfälle till en utförligare undersökning. 
Den smältes med kolsyradt natron, som sedan 
utdrogs med vatten. I lösningen fanns hvarken fos- 
forsyra eller lerjord utan endast kiselsyra förenad 
med natronet. Hvad natronet ej löst, gaf intet 
spår af fosforsyra i blåsrörs Fe Det löstes i 
saltsyra och gelatinerade, afsilades från kiselsy- 
ran och i lösningen inleddes en ström af väte- 
svafla, som gaf en smutsgul' fällning, hvilken 
för blåsrör visade sig kopparhaltig och gaf i re- 
duktionsprof stora tennkulor. Närvaro af tenn 
och koppar i en saltmassa, som förmodligen blif- 
vit inkokad: till torrhet i förtent kopparkärl, 
innebär i sig sjelft ingeting förvånande; men vi 
hafva sett, att äfven den ur sjelfva vattnet ome- 
delbart erhållna fällningen också visade tennhalt. 
Vi skola dertill längre ned återkomma. 

Den med vätesvafla fällda lösningen visade 
sig innehålla jernoxidul, smittad af manganoxidul. 

Af det föregående följer således, att vattnet 
icke innehåller hvarken fosforsyrad kalkjord eller 


104 


fosforsyrad lerjortl i någon sådan qvantitet, som 
på detta sätt kunnat göra sig märkbar, och för- 
anleder den förmodan, att hvad man ausett för fos- 
forsyrad kalk och fosforsyrad lerjord icke varit an- 
nat än blandningen af jernoxid med tennoxid m. fl. 
Källsyra. Vattnets gula färg tyder på en 
halt af källsyra. En måttflaska af vattnet blan- 
dades med litet ättiksyra, för att i upplösning 
varhålla den talkjord vattnet håller i form af 
tväfaldt kolsyrad, och försattes derefter med en 
lösning af neutral ättiksyrad kopparoxid, hvaraf vät- 
skan föga grumlades och blef gulgrön. Ställd i 
några timmars värme, vid emellan +50? och 60o?, 
afsatte den stora hvitgröna kåfvor af källsyrad 
kopparoxid, som togos på ett vägt filtrum och 
efter torkning vid +100? i en ström af +100? 
varm, vattenfri luft, vägde o.1o gr. Svafyel- 
bundet väte afskilde derur källsyra; dock litet 
smittad af svafvelsyra, genom tillika fälld basisk 
svafvelsyrad kopparoxid. Det silade vattnet grum- 
lades efter hand och afsatte basisk svafvelsyrad 
kopparoxid, dock ej fullt fri från källsyra; men 
alla försök, att deri bestämma den sednares myc- 
kenhet slogo felt. Då vid vigten den yttersta 
precision, i afseende på bestämmandet af källsy- 
rans qvantitet, icke syntes mig motsvara det ar- 
bete som dertll fordras och de svårigheter som 
dervid måste öfvervinnas, så ansåg jag beräk- 
ningen af källsyrans qvanlitet från den vägda 
kopparfällningen gifva en, för ändamålet med den- 
na analys tillräcklig approximation. Om då käll- 
syrans atomvigt efter mina äldre bestämmanden 
är 1333.4 och kopparsaltet innehåller 1 at. kri- 
stallvatten, så har det innehållit 0.0687 gr. käll- 
syra, hvilket ger o.1066 på 1000 d. vatten. 


105 


Kiselsyra. En måltflaska vatten inkokades 
1 valtenbad till torrhet, det i vatten lösliga ut- 
drogs, det olösliga upplöstes i saltsyra och in- 
torkades åter, hvarefter saltmassan löstes i salt- 
syrehaltigt valten, med lemning af 0.003 gr. 
kiselsyra, svarande emot 0.0047 d. per mille. 

Chlor. Två måttflaskor, alltså 1288.207 gr. 
af vallnet försattes med salpetersyra, fälldes med 
salpetersyrad silfveroxid och lemnades sedan i 
mörkt rum i värme till dess vattnet klarnat. 
Lösningen var färglös och fällningen drog i gult, 
det klara afhbälldes och fällningen digererades med 
påslagen salpetersyra, till dess den blef fullt 
hvit, hvarefter den gula salpetersyran afhälldes 
till den afslagna vätskan, som deraf icke grum- 
lades. Det hela silades genom ett vägdt filtrum, 
chlorsilfret tvättades och torkades med filtrum 
1 en ström af +100? vattenfri luft. Det vägde 
1.048 gr. svarade emot 0.25853 gr. chlor på 
1288.207 gr. vatten eller emot 0.2007 gr. 
per mille. 

Detta sätt att bestämma chlorsilfrets vigt, 
när dess myckenhet ej öfverstiger några gram- 
mer, synes mig vida säkrare än smältning, ty 
litet af papperets ludd medföljer alltid chlorsilf- 
ret, en ringa del blir då genom papperets in- 
verkan sönderdelad och man får en osmält kropp 
1 det öfriga, som, när hettan ökes äfven till den- 
nes smältning, utbreder en silfverhinna på chlor- 
silfrets yta. Deremot om filtrum innan vägnin- 
gen torkas i en ström af +100? varm luft, 
likasom; efteråt med chlorsilfret, kan ingen på 
vågen märkbar fuktighet qvarstadna i massan. 

Brom. Det har begynt höra till ett slagslyx vid 
analyser af mineralvatten, att i dem uppsöka ytterligt 
ringa spår brom och iod, Dessa beståndsdelar yttra 


106 


ganska kraftiga verkningar på den djuriska eko- 
nomien, deras qvantitet är således icke utan sin 
stora betydenhet; men då allt koksalt, äfven det 
som blandas till vår dagliga föda, håller ett mi- 
nimum deraf, så kan, af knappt framställbara 
spår af dessa kroppar i ett mineralvatten, icke 
eller någon verkan väntas, annorlunda än i tank- 
lösa homoeopathers drömmar. Då brom och iod 
äro koksaltets vanliga mineralogiska följeslagare, 
likasom t. ex. nickeln följer kobolten, så låter 
det förutse sig, att allt mineralvatten i hvars 
bildande koksalt ingått, äfven om detta sedan 
utvexlat sina beståndsdelar med andra salter, så 
som i detta vatten är fallet, måste innehålla en 
deremot svarande qvantitet brom och iod. Nå- 
gon medicinsk verkan af deras närvaro är då 
icke oftare att förvänta, än så vidt deras när- 
varande qvantitet öfverstiger den vanliga i allt 
koksalt, hvilket i åtskilliga hälsovatten är händelsen. 

Alt framleta små qvantiteter brom är en 
ytterst svår sak, ehuru det icke är så svårt att, 
när det förekommer något ymnigare, bestämma 
dess precisa qvantitet. 

Bland de sätt som blifvit föreslagna är, att 
söka förvandla den blandade chlor- och bromför- 
eningen till ett bariumsalt och att med vatten- 
fri alkohol utdraga brombarium från chlorbari- 
um, som skuile vara deri olösligt. Jag har för- 
sökt detta, men funnit det oanvändbart. 

En blandning af koksalt med litet bromnatri- 
um fälldes med salpetersyrad silfveroxid, fällnin- 
gen dekomponerades med svafvelbundet väte un- 
der vatten, och det frånsilade sura vattnet mätta- 
des med kolsyrad baryt, lösningen afdunstades 
till torrhet, i en temperatur, der slutligen kri- 
stallvatinet utljagades, och återstoden behandlades 


107 


"med vattenfri alkohol, efter hvars afdistllering 
återstod en ringa qvantitet salt, som, upplöst i 
vatten, gaf en snöhvit fällning, hvari ingen an- 
ledning fanns att misstänka närvaro af bromsilf- 
ver, oaktadt det verkligen fanns inblandadt. Det 
visade sig då att chlorbarium, ehuru föga lösligt 
i valtenfri alkohol, icke är olösligt, samt att brom- 
barium, ehuru något lösligare än chlorbarium, är 
Tewmligen tröglöst, så att när en blandning af bå- 
da behandlas med vattenfri alkohol i tillräcklig 
mängd att utdraga brombarium, så upplöser den- 
ne tillika så mycket chlorbarium att, vid fäll- 
ning med silfversalt, bromsilfret alldeles fördöljes 
af chlorsilfret. BaraArpbs sätt, att med chlor och 
etber uldraga brom ur en upplösning, lyckades 
på intet sält med Saidschutzer-vattnet. 

Jag använde då Serurzas's metod att med 
chlor utjaga brom. 117 gr. torrt salt af Said- 
schätzer-valtnet upplöstes 1 vatten, silades från 
gips och kolsyrad talkjord, inhälldes i en tubu- 
lerad retort, med ett tubuleradt förlag som in- 
nehöll en upplösning af kalihydrat, och från 
hvars tubulus ledde ett rör i en utspädd kalilut. 
Genom Tretorlens tubulus inleddes nu chlorgas i 
vattnet till dess fulla mättning, hvarefter vattnet 
koktes en half timme. Kalivätskan i förlaget och 
1 flaskan hade nu emottagit chloren med den deri 
möjligen inblandade bromen, hvilken i form af 
"bromsyradt kali borde finnas i vätskan. Vätskan 
neutraliserades så jemt som möjligt med salpeter- 
syra, och fälldes med neutral salpetersyrad silf- 
veroxid, hvarvid chlorsilfver och bromsyrad silf- 
veroxid fällas, under det att chlorsyrad silfver- 
oxid stadnar upplöst i vätskan. Fällningen tvät- 
tades väl. Den genomgångna vätskan samt tvätt- 
vallnet, som lätt kunnat medtaga ett ringa spår 


108 


af bromsyradt silfver, afdunstades till torrhet, hvar- 
under den chlorsyrliga silfveroxiden småningom 
förvandlades till chlorsilfver. 

Det fällda chlorsilfret, som stadnat på fit- 
rum, digererades i mörkt rum med barytvatten 
i 24 timmar, hvarvid chlorsilfret, såsom vanligt, 
blef rödt. 

Derefter uttvättades, från återstoden efter 
kalivätskansafdunstning, öfverskjutande salpetersy- 
rad silfveroxid och salpetersyradt kali och det 
olösta silfversaltet behandlades med det från chlor- 
silfret afsilade barytvattnet, hvilket sedan tillika 
med tvättvattnet koncentrerades, mättades med kol- 
syra, uppkoktes, silades, afdunstades till torrhet 
och lemnade en ringa återstod, som upphettades 
till glödgning för att förvandlas till brombarium. 
Största delen af denna återstod var olöslig i vat- 
ten, och utgjordes af kolsyrad baryt, som vatt- 
net qvarhållit upplöst. Det upplösta gaf en gan- 
ska ringa fällning med salpetersyrad silfveroxid, 
men denna fällning, om ock den icke kunde kal- 
las rent hvit, var ingalunda gul, som bromsilf- 
ver. Den tvättades och skakades derefter i en 
korkad flaska med chlorvatten, öfvergöts derpå 
med litet etlher, som efter omskakning, uppflöt 
mörkgul, hvilken färg den efter ett par timmar 
förlorade. Detta bevisar således, att ett obestäm- 
ligt ringa spår af brom finnes i detta vatten. 

Jod. LassaiGseE har nyligen gjort oss bekan- 
ta med ett sätt att framtaga iod, äfven de min- 
sta spår deraf, som synes vara jemförbart med 
säkerheten af chlorens afskiljande medelst silfver- 
salter. Detta består 1 iodens utfällande medelst 
palladium. - Saidschätzer-vattnet, försatt först med 
litet salpetersyra och sedan med litet chlorpalla- 
diumkalium, blef deraf mörkt, gulrödt, men gaf 


109 


äfven efter flera dagars lindring digestion intet 
spår till oklarhet. 

120 grammer i vattenbad torrkadt Saidschät- 
zer-salt, svarande emot så nära 4000 grammer 
vatten, upplöst i vatten, försattes förut med litet 
saltsyra och sedan med palladiumsaltet, hvaraf 
lösningen färgade sig djupt brun och efter 6 tim- 
mars digestion, hade afsatt svartbruna kåfvor 
och betydligen ljusnat till färgen. Den silades 
efter afsvalning genom vägdt filtrum, gick gul ige- 
nom och lemnade på filtrum ett svart ämne, som 
vid +100? torkadt i en ström af vattenfri luft, 
vägde 0.027 gr. Att igenkänna iodpalladium är 
lätt, när det kan tagas från filtrum och glödgas 
i ett tillblåst glasrör, hvarvid palladium återstäl- 
les, och ioden, igenkänlig på gasens färg, subli- 
meras; men denna fällning var fastväxt vid pap- 
peret, såsom en pålagd färg. Likväl då man 
lät papperet glimma i kanten, kändes tydligt iod- 
gasens lukt, och dess färg, ehuru maskerad af 
pappersröken, kunde dock urskiljas. Fällningen 
var alltså iodpalladium, svarande emot 0.019 gr. 
iod, som gör 0,00475 per mille, eller icke fullt 
5 milliondelar af vattnets vigt. 

Fluor. Då en större qvantitet af det tor- 
kade ' saltet i platinakärl öfvergöts med koncen- 
trerad svafvelsvra, utvecklades kolsyregas jemte 
en blandning af chlor och salpetersyrlighet, och 
då blandningen sedan betäcktes med en glasskifva 
och digererades på sandkapell, visade sig på den 
öfver kärlet liggande delen, svaga men ganska 
bestämda, spår till glasets anfrätning, så att vatt- 
net innehåller äfven ett ringa spår af denna salt- 
bildare, hvars qvantitet jag icke försökt att be- 
stämma, 


TI 10 


Kali och Natron. En måttflaska af valtnet 
fälldes först med neutral ättiksyrad blyoxid och 
sedan med basisk, fällningen frånsilades och tvät- 
tades väl, det genomgångna befriades från bly 
med vätesvafla, det svafvelbundna blyet afskil- ' 
des och tvättades och lösningen samt tvältvalt- 
net afdunstades i platinakärl ul torrbet, hvar- 
efter återstoden glödgades till förstöring af så väl 
ättiksyra och salpetersyra, som den i vatten trög- 
lösta föreningen af kolsyradt natron med kolsyrad 
talkjord, massan utlakades med vatten fullstän- 
digt, det genomgångna öfvermättades med salt- 
syra och afröktes till torrhet, hvarefter inblan- 
dadt chlormagnesium, af under tvättning utdra- 
gen talkjord, som-ej är absolut olöslig i vatten, 
utdrogs med vattenfri alkobol. Det återstående 
saltet upphettades utan att ur kärlet uttagas, till 
+160" och vägde 3.5275, men lemnade vid upp- 
lösning 1 vatten kd gr. talkjord oupplöst, så 
alt det upplösta saltets vigt var 3.523 gr. Be- 
handladt efter vanliga föreskrifter med tillräck- 
lig qvantitet platinachlorid och intorkadt, lemnade 
det 0.961 gr. i alkohol olösligt chlorplatinakalium, 
svarande emot 0.2937 gr. chlbrkalnune efter hvil- 
kas afdragande återstår för chlornatrium 3.2293 gr. 


0.2037 gr. chlorkalium svara emot 0.1858 


gr. kali eller 0.28844 pro mille. 


3.2293 gr. chlornatrium svara emot 1.7208 
natron, eller 2.6717 pro mille. 


Lithion. Platinadubbelsaltet intorkades och 
glödgades i en ström af vätgas till platinans re- 
duktion, löstes i vatten, blandades med fosfor- 
syradt natron och intorkades hårdt. Efter åter- 
upplösning i vatten återstod endast ett ovägbart 
spår olöst, och detta rodnade för blåsrör med li- 


III 


tet koboltsalt, till bevis att det härrört från ett 
spår ej afskild talkjord. 

Den vattenfria alkohol, bvarmed de alkaliska 
chlorurerna varit extraherade, intorkades och åter 
upplöstes i vatten, sönderdelades med kolsyradt 
natron i lång kokning, hvarefter lösningen un- 
derkastades det anförda profvet med fosforsyradt 
natron. Dervid blef en något större återstod, 
men som äfvenledes i blåsrörsprofven förhöll sig 
såsom fosforsyrad talkjord, så att om lithion skul- 
le i vattnet innehållas, det är så litet att det 
icke kan med denna reaktionsmetod framtagas. 

Ammoniak. Om det intorkade saltet af Said- 
schätzer-vattnet blandas med mycket kaustikt kali, 
så att alla talkjordssalter deraf sönderdelas, så 
kännes likväl ingen ammoniaklukt, men om en i 
salpetersyra doppad glaspropp närmas derintill, 
så visar sig tydlig rök af ammoniak-ångor. En 
måttflaska af vattnet distillerades med öfverskju- 
tande kalihydrat och det öfvergående upptogs i 
ett förlag, som höll litet saltsyra, hvilken, efter 
afdistillering af 3 af vattnet, afdunstades i vat- 
tenbad och lemnade en ringa återstod, som dock 
tydligen innehöll chlorkalium. Den blandades 
med platinachlorid, intorkades ånyo och utdrogs 
med alkohol, som lemnade litet gult kornigt salt. 
Då detta sedan upphettades till den temperatur 
hvari platinasalmiak sönderdelas, men som full- 
komligt uthålles utan förändring af kaliumsaltet, 
så sönderdelades den förra och det sednare kunde 
sedan utlakas med vatten. Dervid återstod 0.0085 
gr. met. platina, utvisande ett ytterst ringa spår 
af elt ammoniaksalt i detta vatten. 

Kalkjord. En måttflaska vatten försattes med 
saltsyra till den kolsyrade talkjordens mättning 
och blandades med en lösning af salmiak, till 


112 


förhindrande af talkjordens utfällning, gjordes se- 
dan svagt eller knappt märkbart alkalisk med 
kaustik ammoniak, hvarefter oxalsyrad ammoniak 
tillsattes så länge denne åstadkom någon fällning. 
Den oxalsyrade kalken afskildes, brändes och 
förvandlades till svafvelsyrad kalk, som glödgad 
vägde 0.8611, men hvarur en mättad lösning af 
svafvelsyrad kalk i vatten utdrog 0.016 gr. svaf- 
velsyrad talkjord med lemning af o.3451 ren svaf- 
velsyrad kalk, som innehåller 0.351 gr. kalkjord, 
svarande emot 0.545 pro mille. 

Att i en så ringa halt af kalkjord söka efter 
strontianjord, särdeles i ett vatten, så rikt på 
svafvelsyrade salter, ansåg jag vara förlorad möda. 

Talkjord. Den från oxalsyrad kalk silade 
vätskan blandades med kolsyradt kali i öfver- 
skott, intorkades i vattenbad i platinakärl, samt 
upphettades sedan starkare på sandkapell. Den 
behandlades nu med vatten, som blef alkaliskt, 
till bevis att äfven den tillsatta salmiaken blifvit 
sönderdelad. ”Talkjorden togs på filtrum, tvätta- 
des med kokande vatten, så länge detta utdrog 
något spår af ett svafvelsyradt salt, och vägde 
glödgad 3.205 gr. Den genomgångna lösningen 
och det ymniga tvättvattnet afdunstades åter till 
torrhet och upphettades lindrigt, hvarefter saltet 
löstes i vatten, med lemning af den talkjord, 
som under tvättningen blifvit upplöst, och som 
nu kunde med oanmärkningsvärd förlust uttvät- 
tas, i hänseede till dess ringa volum. Den väg- 
de glödgad, tillsamman med den ur gipsvaltnet 
(se kalkjord) utdragna, 0.075 gr. så att hela talk- 
PRE ES tillsamman, sedan den förut funna 

iseljordshalten 0.003 blifvit afdragen, utgör 3.2824 
gr. eller 5.0961 gr. talkjord pro mille. 
Lerjord. 


113 


Lerjord. Att denna jordart i vattnet icke 
kunnat upptäckas, är redan vid fosforsyra anfördt. 
Någon annan jordart har jag icke ansett anled- 
ning vara alt eftersöka. 


Metalloxider. Jag har i det föregående nämt, 
att vattnet visat sig innehålla spår af jern, man- 
gan, tenn och koppar i oxideradt tillstånd. En 
måttflaska vallen mättadas med svafvelbunden 
vätgas. Ingen egentlig fällning visade sig. Vatt- 
net hade endast en ljus opalisering, hvilken all- 
deles försvann då ammoniak tillsattes, hvarefter 
flaskan korkades väl. Ändamålet med tillsatsen 
af ammoniak var att finna om vattnet innehöll 
ett spår af zinkoxid, som jag förut funnit, i form 
af svafvelsyradt salt, i Ronneby helsovatten. Till- 
fälliga händelser afbröto de påbegynta försöken 
under 3 månader. Efter denna tids förlopp fanns 
flaskans innehåll klart, utan att någonting afsatt 
sig. Zink innehölls således icke i detta vatten. 


Då en målttflaska vatten, innan svafvelbun- 
det väte inleddes, först gjordes sur med saltsy- 
ra, så blef vattnet oklart under gasens inström- 
mande och gaf en smutsgul grumling. Flaskan 
tillslöts, ställdes i lindrig värme, och hade efter 
24 timmar afsatt en smutsigt gul fällning, som 
togs på filtrum, tvättades väl och vägde efter 
uthållen bränning 0.0025 gr. eller 0.004 pro mille. 


s 


För blåsrör gaf den stark reaktion af kop- 
par och reducerades, med kolsyradt natron och 
litet borax, till tennkorn. = Till motprof leddes 
vätesvafla i en portion af den till försöken nytt- 
jade syran; den gaf en knappt anmärkbar, hvit 
opalisering, som, sedan den afsatt sig, kunde för- 
flygtigas utan ålerstod och var rent svafrel. 

K. V. Acad. Handl. 1839. sö 


114 


Alt vattnet icke faälles af vätesvafla innan 
fri syra tillkommit, härrör deraf, alt tenn- 
svafladt svafvelmagnesium bildas och håller sig 
upplöst. 

Om den uppgift är riktig, alt dessa vatten 
samlas i jordlager, som utgöras af vittrade vol- 
kaniska bergarter, så torde den kopparhaltiga 
tennoxidens närvaro i det talksaltshaltiga vatt- 
net kunna förklaras; ty olivin, som är ett talk- 
jordssilikat, innehåller ett spår af kopparhaltig 
tennoxid. Då den lemnat sin talkjord åt en 
svafvelsyrehaltig vätska, har tennoxidens förening 
med talkjord löst sig i vätskan. 


Satsen i flaskorn ad. 


Tre flaskor, som innehållit tillsammans 4500 
grammer valten (eller precisare 4494 gr.), skölj- 
des väl med distilleradt vatten, som sedan sila- 
des, så alt hvad som lossnat stadnade på filtrum, 
hvarefter det qvarstadnade aflöstes med saltsyra, 
hvilken sedan silades genom samma filtrum. Lös- 
ningen afdunstades i vattenbad till torrhet, åter- 
stoden upplöstes i saltsyrehaltigt vatten och si- 
lades åter genom det förutnämda filtrum, som 
nu upptog satsens halt af kiselsyra, hvilken glöd- 
gad, vägde 0.007. Ur den med salmiak försatta 
lösningen fällde ammoniak en hvitgul oxid, som 
1 torkning blef brun och i bränning svart. Den 
vägde 0.003 gr. För blåsrör blef den grön med 
kolsyradt natron, och reducerad ur detta på kol, 
lemnade den ymnigt metallflittror, af hvilka en 
del, som var jern, kunde borttagas med spetsen 
af en magneltiserad knif, och en annan del, som 
var tenn, icke det ringaste lydde magneten. 

Ur den med ammoniak fällda vätskan er- 
hölls med oxalsyrad ammoniak 0.003 gr. man- 


1135 
ganhaltig kolsyrad kalk, och sedan med kolsy- 
vadt skål 0.017 8r. talkjord. Salsen af 4500 gr. 
vatten hade således i glödgadt tillstånd utgjort 
0.03 gr. eller 0.0066 pro mille. - Desse äro icke 
inlagne i följande beräkning. 

Vattnets beståndsdelar. 


Efter hvad nu blifvit anfördt, innehålles på 
1000 d. valten. | 
Syror: Svafvelsyra . . + +. + 11.7640 


SalpelerSyTds le a Arr NRA 
Källsyrd, shoe sats ROD 
Kiselsyra -, avbed lg: H0000E7 
Samiitdare: Chlor = 0. os 02007 
Brom och fluor, spår 
föda. valg reiso. VÄDO2S 
falägaser Kal Ci 92 SEVESO. ”PORODDSEE 
NaEron sank bus ödet at DEN ET 
Ammoniak, spår . ; 
Salkjordi: INB. "IOGET 0-0 aTa 
Malkjordin ye fe 445 cr OR 
Jern och manganoxid . 0.0025 
Tennoxid . . . . «+. 0.0040 
—23.0508 


Skillnaden emellan 24.069 och det nu an- 
förda talet är 0.918 och består i kolsyra, före- 
nad med talkjorden och vatten, qvarhållet af 
chlormagnesium och salpetersyrad talkjord. 

Bland de anförda beståndsdelarne saknas än- 
nu en, nemligen kolsyra. I det tillstånd jag er- 
höll vattnet till undersökning, höll det deraf ic- 


116 


ke mer än som fordrades all göra talkjorden lös- 
lig i vattnet, i form af bikarbonat, emedan ett 
öfverskott deröfver hade förhindrat afsättningen 
af kalkjord och talkjord på glasets insida. 

För att bestämma buru mycket kolsyrad 
talkjord vattnet innehåller, afdunstades det van- 
liga måttet i vattenbad Vill torrhet. Saltet ut- 
drogs med vatten, lösningen frånsilades och det 
olösta tvättades, till dess endast gips och kolsy- 
rad talkjord återstodo. Gipsens fullkomliga ut- 
tvättning skulle hafva förorsakat en för mycket 
betydlig minskning i talkjorden. Den tvättade 
återstoden vägde glödgad 0.267. Den löstes i 
saltsyra och intorkades, hvarefter saltsyreblan- 
dadt vatten påslogs, som lemnade 0.003 gr. ki- 
selsyra olöst. Lösningen fälldes med chlorbari- 
um, som gaf 0.105 gr. svafvelsyrad baryt, sva- 
rande emot 0.062 gr. gips. Talkjorden hade så- 
ledes utgjort 0.202 eller svarat emot 041814 
vattenfri kolsyrad talkjord, hvilket utgör 0.64918 
pro mille, och utmärker en qvantitet kolsyra 
0.33557 hvari det neutrala saltet varit upplöst. 

Det ofvanföre anförda resultatet är rent 
empiriskt och ulvisar icke hvilka salter vattnet 
håller upplösta. Från en teoretisk synpunkt är 
det lätt att bestämma, att vattnet måste innehål- 
la föreningar af svafvelsyra och salpetersyra med 
alla baserna, samt af chlor med alla basernas 
radikaler; men de relativa qvantiteterna kunna 
ej beräknas, emedan grunderna för en sådan be- 
räkning saknas. Den relativa delningen beror 
nemligen på dels den relativa frändskapsgraden, 
och dels den relativa qvantitet hvari de äro blan- 
dade. Af dessa tvenne utgör den förra det huf- 
vudsakligaste elementet och är ej med någon så- 
dan säkerhet känd, att den skulle ens med en 


117 


någorlunda tillförlitlig approximation kunna ut- 
tryckas i siffra. Det återstår då att beräkna sal- 
terna efter den grund, att den starkaste syran 
först mättar sig med de starkaste baserna, och 
delar sedan den svagaste basen, som här tillika 
är den ymnigaste, med de öfriga, ett resultat, 
som också allud inträffar genom inkokning och 
salternas afskiljande genom kristallisation. Från 
deuna synpunkt kån vattnet anltagas innehålla 
på 1000 delar: 
Svalvelsyradtokalinos wide ob OG 
Svalvelsyradt natron 74 3 "1 50:0940 
Haatvelsyrad kalkjord  .;.- cc . es II 
öwearvelsyrad. talkjord ss: stefe, > A0:0002 
Salpetersyrad ;talkjord 3 +: teitte >. IBLAD 
fölllonmasg nesiuny, ; . «ne ge ulelesisxt. 102820 
Köllsyrad talkjovd!s:52 005 start 101389 
Kolsyrad talkjord — . mitad, PD. 6192 


Kiselsyra SÄS OR EEE a RE SJUKE 
Brom, iod, fluor, ammoniak och 
metalloxider ett spår 
23.6553. 


Häri ingår ett mindre säkert tal, nemligen 
qvantiteten af den salpetersyrade talkjorden. Be- 
räkningen är gjord på följande sätt. Af den i 
vattnet funna talkjorden afgår, sedan kalit, na- 
tronet. och kalkjorden ansets helt och hållet 
mättade af svafvelsyra, 

till bildande af Svafvelsyrad talkjord 3.7278 

— — af Chlormagnesium . » 01171 

— — af Källsyrad talkjord . 0.0323 
Talkjord, som varit upplöst såsom 

kolsyrad Stl vB 136 

41908 


118 


om dessa dragas från 5.0961, som utgör hela 
talkjordshalten, så återstår 0.9053 hallon, bvil- 
ken då varit mättad SN salpetersyra, och deraf 
har uppkommit 3.2778 vattenfri salpetersyrad 
talkjord. Detta är, edlisd hvad förut är anfördt, 
så nära precist 4 gånger den qvanltilet, som er- 
hålles genom ere från upplöst guld; men 
vilken, af obestridliga orsaker, utfallit för låg. 

AF jemförelsen ciörilan StTrRUvVeES analys al 
delta vallen och den pu anförda, visar sig, 
oberäknadt de olikheter som bero på olikhet i 
beräkningsgrunder, t. ex. antagande af en halt 
af kolsyrad kalkjord i en upplösning af svafvel- 
syrad talkjord och möjligt öfverseende af bestånds- 
delar, som undfallit bans uppmärksamhet, att 
vattnet icke allud är lika, hvarken till koncen- 
trering eller beståndsdelarnas relativa qvantileter. 
Det vallen StruveE analyserat höll endast 163 pro 
mille af fasta beståndsdelar, det vatten jag un- 
dersökt deremot 233, en olikhet som är högst 
betydlig, men som kan vara en följd af olika 
torra år. Efter långvarigt torr väderlek har vall- 
net en bestämd koncentreringsgrad, efter lång- 
varigt regnig väderlek, tillflyter inom kort myc- 
ket vallen, som behalf lång Vd, alt upplösa 
jordlagrens - beståndsdelar, om annars vattnet för- 
ses med sina salter på det sält som Srtruves för- 
sök göra sannolikt, och af detta vatten utspädes 
det öfriga. Men en annan olikhet visar sig til- 
lika: SrtruvE och jag hafva funnit lika mycket 
svafvelsyrad talkjord på 1000 d. af vattnet, men 
StTruvVE fann endast hälften så mycket svafvelsy- 
radt natron som jag, I alla händelser synes det 
mig vara af nöden, alt detta vattens egentliga 
vigt ofta undersökes; då det kommer i handel, 
såsom medicinalvara, räknar köparen på dess verk- 


119 


samhet i måltlig qvantitet. Denna varierar med 
den egentliga vigten och man kunde på detta 
sätt undvika att till försäljning upphämta det på 
de tider, då det, efter längre regnig väderlek, ej 
hunnit ännu blifva tillräckligt mättadt. 


Om magens byggnad hos de i Sve- 
rige förekommande arter af släg- 
tel Lemmus, NIt.sson (Hypu- 
doeus , IrriceR ); 


ac 
A. RETZIUS. 


Parras bar i JNove species Quadrupedum e Gli- 
rium ordine fästat uppmärksamhet, så väl vid 
magarnes afdelning i olika rum hos Råäslägtet, 
som äfven på den glandulära bildning, hvilken 
1 dessa djurs magar förtjenar särskilt afseende. 
Han anför om ventrikeln bos Mus Typhlus: ”in 
ipso arcus majoris gibbo area magna ovalis glan- 
dulosa extrorsum crassata;” hos M. Aspalax: 
”Area magna, orbicularis, glandulosa,in parte ma- 
xime gibba arcus majoris. På Mus talpinus nämner 
han den ej, men har deremot på Tab. XVII fig. 
3 ganska tydligt afbildat densamma; på M. Lem- 
mus: ”ad pylorum paulo crassiore substantia 
subglandulosus;” på M. oeconomus , hvars mage 
han delar .i 3 delar, säger han: pars. media 
subreniformis , substantia crassa glandulosa;” 
på M. gregalis: ”ventriculus medio glandulo- 
sus;” på M. Rutilus: ”ventriculi pars pylorica 
multo minor , inequali-sublobata , ad majorem 
arcum scuto glanduloso, subovali instructa.” 


121 


Cuvier förbigår dessa egenheter utan att nämna 
dem i Legons d Anatomie comparee; Home, som 
så särdeles bemödade sig att finna egna körtlar 
för afsöndringen af den så kallade magsaften 
(solvent liquor), har i sina Observations on the 
structure of the stomach of different animals, 
i Philosophical Transact. 1807. P. 2. i magen af 
den allmänna Råttan (common Rat, förmodligen 
M. decumanus) selt a glandulur structure; om 
den motsvarande delen hos Vattenråttan säger 
han: the second cavity is lined with a mem- 
brane, wich, at the lower part or greater cur- 
vature , is thicker than at any other; the sur- 
ace is convoluted, and appears to secrete a 
thick wviscid mucus; beyond this there is an 
irregular zone of orifices , wich I consider to 
be the ducts of the solvent glands. From this 
part to the pylorus the membrane is more 
smooth, and made up of minuter parts. MeEcKEi 
säger: ”der Magen der Nager ist einfach, mehr 
oder weniger länglich-rundlich, aber wenig 
susammengesetzt , höchstens dureh eine Ein- 
schniirung in eine linke und rechte Hälfte ab- 
getheilt , von denen die rechte bisweilen un- 
vollkommen durch eine im grossen Bogen be- 
findliche, flache Vertiefung wieder in eine lin- 
ke und rechte Abtheilung zerfällt , so dass dann 
drei Abschnitte vorhanden zu seyn scheinen, 
nicht sehr dickhäutig , im Allgemeinen wenig 
ilkäsig. kaSystemaderiVergl. Amati IV Tip: 
629. ”Bei Cricetus, Castor, Hystrix, My- 
OXUS, ÅRVICOLA, SPALAX finden sich mehr oder 
weniger ansehnliche Einschnirungen und mei- 
stens rechts von der Cardia, jenseit welchen 
der Magen wieder mehr oder weniger kugel- 


förmig anschwillt”” I. c. Vidare beskrifver han 


102 


särskilt magen af Cricetus, vid hvilken han om- 
nämner körtelbyggnad i dess vänstra hälft; 
men för den högra säger han blott: >” Die 
Schleimhaut ist röthlich , weich , feucht , ungleich 
und zottig.” För Aspalax citerar han Parnass, och 
säger: ”ungefihr in der Mitte des grossen Bo- 
gens findet sich eine ansehnliche, ungefälhr 7 
lange und breite, driisige Stelle , die von ei- 
fetn | myGdEseras Fans lån K orsprunsge der in- 
neren Haut umgegeben ist”. 

Duversor har i 2:dra editionen af Cuviers 
Legons d Anatomie comparee (Paris 1835. Tome 
IV. 2:e Part. p. 50) vid beskrifningen af magen 
bos Hamstern angående den glandulära delen 
endast anfört: ”la tunigque interne est lubrefige 
de mucosites, et sans gpiderme apparent;” så- 
dant är enligt honom äfven förhållandet hos 
Vattenrållan och Fältråttan. Om Aspalax an- 
för han äfven citat ur PALrras. 

RocetT har i sin populära physiologi, tyd- 
ligen stödjande sig på det citerade stället ur 
Home, om Vattenråltan yttrat: ”Der eigentliche 
Verdauungs-process wird wahrscheinlich erst in 
der zweiten Höhle ausgefiihrt , welche zu die- 
sem Zweck eine mit Driisen besetzte innere 
Oberfläche hat.” (Die Erscheinungen und Ge- 
setze des Lebens aus dem Englischen des P. M. 
Roget von Duttenhofer. Stuttgardt 1837 pag. 146). 
Som längre ned visas, har Home, underligt nog, 
beskrifvit körtlar, som ej finnas, och öfversett 
dem , som finnas. Har RoGcert sålunda stödt sig 
på Homer, så har han, stödd på en oriktig grund, 
dock kommit will ett riktigt resultat! 

Af dessa citater synes, att magens bygg- 
nad hos den växtätande, ifrågavarande grup- 
pen af Rålttorne bäst varit känd af PArras, 


123 


men att den  föröfrigt är allt för ofullstän- 
dig, särdeles sådan som den framställes i de 
större arbetena af Cuvier, MEcEEL och Duvernoy. 
Det vore också orättvist alt af förfaltare, som 
företagit sig så stora arbets-fält, som desse oför- 
trulne forskare, fordra lika mycken uppmärk- 
sambet i alla detaljer. Redan Home har anmärkt, 
all magens form och beskaffenhet tendens 
många "förändringar, eftersom organet är fyldt och 
utspändt eller hopdraget, efter dess olika rigidi- 
tet eller slapphet, äfvensom efter inträdande rö- 
ta; när härtill kommer djurets, eller ifrågava- 
rande delens, ofta vårdslösa inläggning i sämre 
eller bättre, någon gång oren, sprit, så är det 
Jäll alt finna, det utslagen kunna blifva helt oli- 
ka. Jag blot, särtleles öfverlygad härom, då jag 
för frertnle anatomiska Museum förelog mig, 
alt göra en liten samling af magar, som, upp- 
ställde i sprit, skulle åt de studerande gifva ett 
rikligt begrepp om ifrågavarande dels rätta form 
och byggnad. Det visade sig då, att till dylika 
preparater svårligen kunde användas andra spe- 
cimina än de, som antingen voro tagna af nyss 
döda, ännu icke 1 röta ölversdes ha djur, eller 
ock 2 sådane, som blifvit conserverade med den 
största möjliga omsorg. 

För all göra ett preparat, som motsvarar 
ofvannämde ändamål, har jag derföre förfarit 
på följande sätt: efter det magen blifvit uttagen, 
jemte oesophagus och ett stycke af duodenum, 
har jag i oesophagus insatt en tratt, eller cylin- 
dern med tillhörande rör af en spruta. Genom 
denna har insläppts rent valten, som med en 
lindrig tryckning fyllt magen, trängt sig ut ge- 
nom duodenum, och bildat en under flera mi- 
nuler ihållande ström; härigenom har magsäcken 


124 


blifvit rensköljd, utan alt någon våldsamhet ve- 
derfarils densammas ofta ganska fina, lösa och 
lätt skadade inre väggdelar. Derefter har jag 
utlakat preparatet i flera timmar i friskt, helst 
rinnande vatten, och sedan duodenum tillknutits 
har jag fyllt säcken med 20-gradig sprit, kring- 
knutit oesophagus, aftagit tratten eller sprutan 
och upphängt preparatet i en sprit af samma 
gradtal. Då preparatet en eller flera dagar så- 
lunda varit utsatt för den starka spritens inver- 
kan, så har det vanligtvis antagit så mycken 
stadga, att jag kunnat afklippa de ombundna 
ställena, utan att det i ringaste mån förändrat 
form eller volum. Efter sådan behandling har 
preparatet med bibehållande af formen äfven 
kunnat öppnas och styckas. Med detta behand- 
lingssätt, på hvilket jag i min beskrifning öfver 
hjertats skiljeväggar fästat uppmärksamhet, och 
som jag först lärde känna af Hunters värdige 
lärjunge Herr Crirfr under mitt korta vistande i 
London år 1833, samt är beskrifvet i Lautns JVeues 
Handbuck der praktischen Anatomie 2. B.p. 538, 
har det lyckats mig, att kunna lemna en i det när- 
maste exact framställning rörande skapnaden af 
ifrågavarande, så väl som flere andra ihåliga or- 
ganer; bland dessa hade jag, redan år 1835, 
äran inför Kongl. Vetenskaps-Academien lem- 
na en framställning om den vackra bygg- 
naden af magen hos Lemmus amphibius, och en 
annan gång af en från denna ganska olik, ehuru 
närbeslägtad bildning af magen hos Lemmus ar- 
valis. Jag skulle förr till tryckning hafva af- 
lemnat beskrifningen öfver dessa, om jag icke 
önskat, alt på samma gång äfven kunna bifoga 
en framställning öfver magen af Lemmus borealis. 
Härtill har jag dock först nyligen fått tillfälle, 


125 


då desse djur i höst åter börjat visa sig i flera 
af rikets nordliga provinser, och jag först för 
några veckor sedan af Professor SunpEvarr till 
min disposition erhållit 2:ne Lemlar, en nyss 
död, och en lefvande. Med detta djur var det 
särdeles angeläget, all göra preparation af ma- 


gen på ett friskt exemplar. Redan år 1836 öpp- 


nade jag flere exemplar, som funnos i Museum i 
sprit inlagde , men icke hos ett enda hade magen den 
cohesion, att den kunde emotstå spolningen utan 
alt brista; nästan så var det äfven med flera 
vida färskare exemplar, som blefvo mig detta år 
från Norge benäget meddelade af Herr Medieinee 
Candidaten LAuvrREnz Esmark. Af de tvenne Lem- 
larne, som Professor SunpEvarr lemnade mig, 
var magen af den döda redan efter 48 timmar 
så skör, att den brast sönder nära pylorus; der- 
emot lyckades det mig, att få ett godt preparat 
af den andre, som jag öppnade några timmar 
efter döden. Då det sålunda lyckats mig, att 
erhålla goda preparater öfver magen af de 3 
nämde, i vår nord allmännast förekommande, 
växtätande råttorne, och jag funnit, att goda rit- 
ningar öfver desamma hittils alldeles saknas, äf- 
vensom riktiga beskrifningar, så har jag genom 
benäget biträde af Herr W. v. Wzricuart erhållit 


ritning öfver magen af Lemmus amphibius; of 


Herr DBoriunp öfver den af LZ. arvalis, och af 
Herr v. Wrcar d. y. öfver den af Lemmus borealis, 
och äro alla dessa ritningar utförda med en nog- 
granhet, som i min tanka skall gifva dem ett 
särdeles värde. 

Magen hos Lemmus amphibius är starkt 
böjd, liksom Parras säger om den af Mus tal- 
pinus: ”infracto incurvatus”. -Oesophagus öppnar 
sig på midten af densammas concava del. Till 


126 


höger om oesophagi ingång går en bågformig få- 
ra, T. 1. (fig.7. i”) 1 hvilken magen blir hopdra- 
gen, och, såsom flera författare anmärkt, delad i 
tvenne större afdelningar, en blind- eller cardia- 
säck och en pylori-del.  Blindsäcken utgör, så- 
som HomE sagt, nära två tredjedelar al magen; 
den är i sitt fyllda skick en långdraget-äggfor- 
mig, böjd säck, hvars största bredd är närmare 
boltnen, och hvars smalare del öfvergår i det 
hopdragna ställe, der den förenar sig med py- 
lori-delen. Den är starkt böjd framåt emot oeso- 
pbagus, hvarigenom lilla bågen af denna säck är 
något mindre än hälften af densammas stora bå- 
ge; oesophagus kommer  tillfölje häraf, att mot 
den lilla bågen bilda ganska spetsiga vinklar. 
Cardia-delen sträcker sig på sidorne af ventrikeln 
in i pylori-delen med en aflång ruta, som äfven 
synes utanpå magen, då den är lindrigt fylld 
(fig. 1. k.).. Pylori-delen , som, ullfölje af nyss- 
nämda från cardia-delen i den sammas sidor in- 
skjutande ruta, är liksom njurformig, består af 
3:ne smärre påsar, af hvilka 2:ne intaga arcus 
major, och en arcus minor. Denna sednare läg- 
ger sig tätt efter vänstra sidan af oesophagus, 
hvilken den vid öfvergången tll magen liksom 
trycker till vänster, ned i arcus major, och böjes 
efter densamma. Samma påse, som bäst torde 
böra kallas den vänstra påsen af pylori-delen, bil- 
dar ett djupt veck på hvar sin sida, nemligen 
ett större med insertionen af oesophagus och 
cardia-delen, samt ett mindre i sjelfva pylorus 
eller vid början af duodenum. Till höger om 
pylorus bildar pylori-delen en annan liten 
påse, föga mer än hälften så stor som den 
föregående eller vänstra. Denna högra pylori- 
påse af magen bildar framåt ett ganska djupt 


127 


veck med duodenum, hvilket veck synes mig ut- 
göra en del af sjelfva pylorus; denna påse begränsas 
baktill af ett annat veck emot pylori-delens öfriga 
och största andel i magens stora båge. Detta 
veck, som äfven går tvert öfver stora bågen ett 
par rg bakom pylorus, slutar sig ra och 
under emot de ofvannämde från cardia-delen in- 
skjutande rutorne. Den tredje påsen af pylori- 
deten , hvilken, såsom nyss nämdes, upptager 
hela den öfriga och största andelen af pylori- 
delens stora båge, intager mer än fyra gånger 
större längd af stora bågen, än den föregående, 
begränsas på ena sidan aj nyssnämde påse, samt 
på den andra af sjelfva den ”gränsfåra eller tvär- 
veck, som antyder skillnaden emellan pylori-delen 
och cardia-säcken ; den vetter sålunda med en si- 
da till den meranämde både på öfre och undre 
väggen af magen från cardia-säcken i pylori-delen 
inskjutande rutan, och till sjelfva magens tvär- 
veck, hvars crura böja sig mot sjelfva cardia. 
Denna påse består af en tjock, röd och åderrik 
vägg, som vida skiljer sig från magens öfriga 
del genom större fasthet. Det är denna del,som 
Parras hos närslägtade djur redan kallat pars 
glandulosa , scutum glandulosum m. m., och för 
hvilken namnet sacculus glandulosus , körtelpå- 
sen, torde böra bäst passa. 

Genom de på ömse sidor om pylorus, nem- 
ligen till höger och vänster, bildade påsarne, blir 
duodenum liksom inskjutet i eller omfattadt af 
ventrikelns pylori-del. Sjelfva pylorus består en- 
dast af en ganska svag, ringformig hopdragning 
af Kåieinikel Strax på andra sidan pylorus har 
duodenum äfven ett eget trängre ställe, samt 
emellan detta och pylorus åter en utvidgning. 


128 


När man undersöker magens inre beskaffen- 
het, så befinnes följande: matstr upen , som, enligt 
hvad ofvan är anfördt, vid öfvergången i ven- 
trikeln böjer sig åt höger tällblebernia hågen 
af cardia-säcken, öppnar sig I densamma icke nöd 
en tvär, rund cardia- -öppning, utan med en tre 
lineer lång, smal öppning. Då nemligen den till 
vänster förr öfvergår i cardia-säcken än ull hö- 
ger i pylori-delen, så fortsätter sig högra delen tre 
linier längre till höger, än den vänstra åt vänster, 
och kommer sålunda att inåt cardia-säcken bilda en 
ränna, i smått lik den hos idisslande djur (Tab. 
Pufigsr 2: m.): > Såsom rs Home fock fören? 
märkt, fortsätter sig det fasta epitlhelium från 
oesophagus ned i cardia-säcken, hvars väggar den 
fullständigt bekläder. Det visar en Häde ikon är 
ulspänd, många låga, tätt intill hvarandra sittan- 
de rundt omkring säckens vägg gående tvärlister, 
samt några få, dessa ätvinidi korsande, något 
starkare ”längslister, hvilka sednare dock upphöra 
bakom = ventrikelns medlersta, smalare region. 
Denna smalare region, som Huldat ett trångt pass 
(Isthmus, Pallas) Ch I. fig. 3 e.) börjar can 
dia, och svarar mot den vid yttre'beskrifningen 
anförde, utanpå starkt uttryckta, fåran. Det 
tjocka epilhelium fortsätter sig på magens öfre 
och undre vägg i de ofvannämde aflånga ru- 
torne inåt pylori-delen såsom två aflånga binglika 
lappar (fig. 2 och 3. k.) med en fristående, in- 
åt vänd, fint tandad kant; från bakre randen af 
dessa lappar och emot arcus major bildar sam- 
ma epithelium en mot det trånga passet, son 
skiljer begge hufvuddelarne af REN riktad, 
fristående, groftandad, pallisadformig afstängning 
(prominent , serrated edge, Home) emellan näm- 


de afdelningar. De båda ställen på ventrikelns 
öfre 


129 


öfre och undre vägg, som beklädas af de begge 
beskrifne vinglika lapparne af epithelium, och 
som till höger om isthmus skjuter in i pylori- 
delen, samt begränsas af den fasta epilheli-ran- 
dens fristående, ehuru lägre och finare tandade 
rand, bilda äfven ett par svaga antydningar till 
 caviteter, eller afdelningar af magen, (fig. 2 k), 
som äro belägna vid ändan af matstrups-rännan, 
och sålunda på visst sätt erinrar om hufvan hos 
ruminantia. Vid basen af dessa och omkring 
'matstrups-öppningen synas de från matstrupen 
kommande = longitudinela > muskeltrådarna star- 
kast. På den öfriga delen af cardia-säcken visa 
de 'sig starkast som seniga trådar. Till höger om 
den sålunda omnämda, inåtstående, tandade 
epithelii-randen upphör på en gång denna fasta 
inre beklädnad. För blotta ögat ser man på in- 
sidan af den tillgränsande, tjocka, köttiga del, 
som bildar den största afdelningen af venirikelns 
pyloriska del, ytterst fina, tätt sittande hål 
Väggen af denna del är 1 arcus major nära en 
pariser-linea tjock. I de angränsande tvenne på- 
sarne är den åter betydligen tunnare. Med för- 
storings-glas ser man äfven här inre ytan upp- 
tagas af fina hål, hvilka under mikroskopet vid 
2 å 300 gångers förstoring bilda små gropar, i 
hvilkas botten åter ännu finare hål öppna sig. 
Dessa sednare hål leda till de fina rör, som ut- 
göra körtelbyggnaden. Denna får man närmare 
se, då man genomskär eller genombryter den 
tjocka delen af arcus major; brottranden visar då 
korta, tält intill hvarandra stående trådar med 
ändarne inåt och utåt (fig. 2 g") af o,o11:8” P. M. 
tjocklek. Då dessa på tvären afskäras, synas de inne- 
hålla "en kanal, omkring hvilken väggarne äro 
hopfallne och lagda i veck. Sådane folliculi fun- 
KV. Acad. Handl. 1839. 9 


130 


nos äfven i de båda andre säckarne af pylori- 
delen, men mycket korta. I de tvära genom- 
skärningar, som gjordes, syntes dessa trådformi- 
a enkla rör vara insatle 1 en mellanliggande 
väfnad, hvilken 1 genomskärningen visade sig 
som 6-sidiga maskor. Man kan häraf sluta, att 
rören eller de små folliculi äro insatte i denna 
substans, som bildar små pipor eller celler, af 
hvilka en hvar kringsluter en follikel och inne- 
håller troligen tillhörande ådror och = nerver. 
Sjelfva folliklarne syntes vara sammansatte af 
små elementära celler, alla försedde med kärnor. 
I duodenum syntes ett stycke från pylorus en 
vacker gördel, 2 linier bred, af Brunnska körtlar, 
tätt sittande invid hvarandra. 

Magen af Lemmus arvalis MViknar den fö- 
regående till yttre form ganska mycket. Oesopha- 
gus ingår på samma sätt. Denna mage är lika- 
ledes bakom oesophagi insertion på midten träng- 
re. Blindsäcken har alldeles samma form, och 
ligger, när den är fylld, utefter vänstra sidan 
af oesophagus. Midt öfver oesophagi ingång är 
äfvenledes en glandulär påse, och till vänster 
om denna utsväller likaledes pylori-delen i tven- 
ne påsar, en till höger och en tll vänster om 
pylorus. I det inre af denna mage förekommer 
den märkvärdigheten, att den fasta epithelii be- 
klädnad, som fortsätter sig från oesophagus, icke 
ensamt bekläder cardia-delen, och utsänder så- 
dane vinglika processer inåt pylori-delen, som 
hos £. amphibius, utan bekläder, med undantag af 
körtelpåsen, största delen af pylori-säcken ända 
ut i pylorus. Denna epithelii beklädnad för py- 
lori-delen är tydligen en längre sträckt utveck- 
ling af: nyssnämde, hos £L. amphibius förekom- 
mande, 1 pylori-delen inskjutne, vinglika lappar. 


131 


På densamma förekomma tvenne öppningar, begge 
stora och ganska anmärkningsvärde, nemligen en 
större och en mindre; den större är belägen i arcus 
major omkring randen af körtelpåsen. I sjelfva ran- 
den af denna öppning är epithelium tandadt. I den 
tvära delen af randen, som motsvarar magens hop- 
snörpta del, är tandningen grof, stark och inåt ståen- 
de, liksom hos £L. amphibius, på sidorne är tandnin- 
gen låg, svagare och mera trubbig (fig.3 och 6. k." i.) 
Den mindre öppningen i pylori-delens epithelium 
är belägen längsåt denna delens vänstra påse i 
arcus minor; den börjar med sjelfva pylorus, och 
sträcker sig halfvägs till cardia. Kanterne af 
denna öppning äro äfven tandade och med hvar- 
andra nära parallela, Endast genom dessa tven- 
ne, midt emot hvarandra stående öppningar i den 
fasta epithelii beklädnaden, bildar den egentliga 
mag- -slemhinnan magsäckens inre yta; eller rätta- 
re sagdt, till Hed tvenne ställen är utbrednin- 
gen af magens egna, af cylindriska foliikler bil- 
dade, glandulära del, och afsöndringen af dess 
matsmältande ämne inskränkt. Den i arcus 
major liggande körteldelen är i förhållande till ma- 
gens vidd något mindre än hos L. amphibius , 
och till formen nära en liksidig triangel; de cy- 
lindriske  folliklerne äro af nära samma tjocklek 
och längd; cellerne på inre sidan, i hvilka des- 
sa rör öppna sig, äro äfven lika dem hos L. 
amphibius. Det andra på fast epithelium blotta- 
de stället i pylori-delens vänstra påse bildar en 
smal strimma af samma form, som den nämda 
öppningen 1 epithelium; folliklarne äro korta, äf- 
ven öppnande sig i större celler. 

Magen af Lemmus borealis är mindre böjd 
än hos £L. amphibius och arvalis; oesophagus 
öppnar sig äfven på midten af densamma; väg- 


132 


garne äro särdeles tunna cch genomskinliga. Det 
bopdragna stället bakom oesophagi ingång, som 
antyder gränsen emellan cardia-säcken och pylori- 
delen, är mindre hopdraget än hos de begge fö- 
regående arterna; deremot är samma gräns så 
mycket mera märkbar genom en list på inre väg- 
gen, som synes igenom de tunna hinnorna. Car- 
dia-säcken är nära af samma form, som hos de 
föregående arterne, men något kortare och af 
större vidd. Äfven här ligger cardia-säcken, då 
den är fylld, uppefter matstrupens vänstra sida. 
Pylori-delen, som har formen af en kort, 
böjd kägla, på hvars concava sida, eller arcus 
minor, tvenne nära klotrunda, med hvarandra 
till största delen hopsmälta påsar sitta, består 
äfven af trenne afdelningar. Den första afdel- 
ningen, belägen till vänster, närmast cardia, el- 
ler i arcus minor, är vackert klotformigt run- 
dad, och har, som ofvan är nämdt, formen af 
tvenne, nära hopsmälta, runda påsar (fig. 7 d), 
och är fullt analog med den vänstra pylori-påsen 
hos de föregående arterna. Den andra afdelnin- 
gen, som börjar vid gränsen af cardia-säcken och 
intager största delen af pylori-säckens arcus ma- 
jor, svarar mot den glandulära påsen hos de fö- 
regående, är mindre convex än hos dem, min- 
dre tjock och mindre köttröd, slutar med en hop- 
dragning ett stycke från pylorus. Emellan den- 
na sednare hbopdragning och sjelfva pylorus är 
pylori-säckens tredje afdelning, som intager hela 
det återstående rummet af samma säck, utan 
att utskjuta i form af någon egen > påse. Den- 
na afdelning motsvarar troligen den högra py- 
lori-påsen hos de föregående arterne, Pylorus är 
trängre än hos dessa sistnämde. 


133 


Då man undersöker ventrikelns inre vägg, 
så finner man, att äfven här oesophagus slutar 
med en ränna, som är något kortare än hos de 
föregående arterne. Denna ränna böjer sig mot 
pylorus, samt öppnar sig både åt cardia-säcken 
och den vänstra intill gränsande pylori-påsen. 
Det fasta epithelium, som från oesophagus fort- 
sälter sig ned i ventrikeln, bekläder här, liksom 
hos de föregående arterne, hela cardia-säcken,- 
men skiljer sig betydligen från de nyssnämde 
derigenom, att den hvarken, som hos LZ. arvalis, 
bekläder en stor del af pylori-säcken, ej heller, 
som hos L. amphibius,skickar några lappar in i 
densamma, utan slutar liksom hos Mus decuma- 
rus m. fl. i en list, som går från trakten af 
cardia jemt kring ventrikelns lumen, och synes, 
enligt hvad ofvan är nämdt, genom de tunrra 
väggarne äfven utifrån. Liksom hos Mus decu- 
manus böjer sig denna list, i trakten af cardia, 
något till höger om cesophagi öppning. Den är 
öfver allt tandad med rundade låga tänder, som 
äro gröfst i den åt höger böjda delen närmast 
cardia. 

I den vänstra pylori-påsen är slemhinnan 
helt tunn; under förstoringsglaset ser man i den 
samma små spridda körtlar. Den andra, midt- 
öfver i arcus major liggande afdelningen af 
pylori-delen innehåller rikare körtel-bildningar. 
Närmast gränsen till cardia-säcken, och vid öfver- 
"gången till de tvenne andre, närmare pylorus 
liggande afdelningarne, äro körtel- eller follikel- 

bildningarne spridda och grunda, men emellan 
dessa ställen äro de längre och tältsittande, så- 
som i körtelpåsarne hos de föregående arterne, 
så alt de äfven här liksom bilda en -enda kör- 
telmassa, hvilkens största tjocklek dock icke öf- 


134 


verstiger 3 par. lin. Under mikroskopet syntes 
täta cirkelrunda celler eller fördjupningar äfven 
emellan mynningarne af folliklerne. I den närmast 
pylorus liggande afdelningen syntes äfven sprid- 
da korta cylindriska follikler. Emellan hvardera 
afdelningarne fanns ett litet veck, eller fåll af 
inre hinnan; pylorus var trång, bok utan nå- 
gon egentlig valvel. 


En hvar torde, af hvad här blifvit fram- 
stäldt, finna, alt kännedomen om magens bygg- 
nad, hos här i frågavarande djurarter, hittills 
varit högst ofullständig, och att en dylik under- 
sökning, utsträckt till samtliga grupper af det 
"Linneiska slägtet Mus, skulle medföra resultater, 
hvilka, att sluta eften de här framställde, jemte 
de många anledningar till andra och dylika egen- 
heter som Pinks i sina skrifler antydt, böra 
blifva lika vigtiga för zoologien, som för djur- 
analomien och physiologien. Af de trenne be- 
skrifningar, jag här haft äran framlägga, synes 
det, att i frågavarande djurarter, hvar för sig 
har en egen form af magens byggnad, den ena 
så olik den andra, att man efter denna skulle 
tro sig hafva allt skäl att föra dem till alldeles 
olika grupper 1 systemet. Sednare författare, och 
bland dem sednast DE SeErys-LongGcuHames (Etudes 
de Micro-mammalogie Paris 1839), hafva väl in- 
salt dem i helt olika grupper, men huruvida 
äfven dessa äro riktiga, torde vara högst ovisst, 
då samma grupper icke blifvit grundade på nå- 
gra egentliga anatomiska undersökningar. Sist- 
nämde författare har fört de tre bär anförde djurar- 
terne till familjen Castoridae ; Vattenråttan och Fält- 
råttan för han till tribus Ärvicolina , genus Arvi- 


135 
cola Lacep.; Valtenråttan till subgenus Hemio- 
tomys och Fältråttan till subgenus Ärvicola, emel- 
lan hvilka han ställt subgenus Microtus. Lem- 
meln har han deremot ställt i det kort efter föl- 
jande Freprig Cuviers genus ZLenunus och sub- 
genus Georyckus. I spetsen för familjen Casto- 
ride står genus Castor och i slutet af densam- 
ma Georychus; efter denna kommer familjen 
Muride , som börjar med genus Spalax, hvilket 
sålunda skulle stå Lemmeln närmast. 

Mest complicerad, och med de mest bestäm- 
da afdelningarne försedd, är magen hos Vatten- 
råtlan; hos denna förekommer äfven den star- 
kast utvecklade cardia-rännan; jemte antydning 
af en egen, med hufvan hos idislarne något analog 
afdelning, beklädd med fast epithelium, äfvensom 
den starkaste körtelutbildningen. Det är sålun- 
da sannolikt, att denna djurart lefver af en fö- 
da, som fordrar en ganska complicerad mat- 
smällnings-process. Likaså märklig är den öf- 
ver största delen af begge ventrikelns afdelnin- 
gar utbredda epithelii beklädnaden hos Fältråt- 
tan, som tyckes antyda om behofvet af väggarnes 
skyddande mot mekanisk åverkan af födan. Ven- 
trikeln hos Lemmeln utmärker sig genom sin 
 ytterliga tunnhet, genom en mindre cardia- 
säck, en tapetsering af fast epithelium, inskränkt 
till cardia-säcken och en svagt utbildad körtel- 
bildning. Hos alla tre djurarterne komma deras 
magar deri öfverens, dels att de lika med de 
fleste andre beslägtade Murina bestå i tvenne 
hufvud-säckar, cardia- och pylori-del, dels att de 
alla tre hafva en afskild körtelsäck i arcus major 
och en dels enkel, dels dubbel påse i arcus mi- 
nor, emellan pylorus och cardia. Denna sednare 


136 
pylori påse finnes äfven ganska tydligt antydd 
hos vår allmänna Mus decumanus. Hos alla tre 
fortsätter sig oesophagus i form af en idislings- 
ränna ned 1 cardia-säcken, så att idislingspro- 
cessen till någon del sannolikt äfven hos dessa 
djur försiggår. 

Jag hade önskat, att till dessa beskrifningar 
äfven hafva kunnat bifoga några mikroskopiska 
undersökningar öfver epithelium och folliklerne 
m. m., men har måst afstå härifrån tillfölje af 
en i flere år ännu fortfarande ögonsjukdom, som 
helt och hållet förbjuder mig att begagna mikro- 
skopet och föga tillåter mig några finare under- 
sökningar 1 allmänhet. 


Förklaring öfver figurerne. Tab. I. 


Fig. 1. Magen af Lemmus amphibius , sedd från den öfre 
mot ryggraden vända sidan, och i fyldt till- 
stånd. a. duodenum, c. vänstra pylori-påsen, d. 
högra pylori-påsen, g. körtel-påsen, /. oesophagus, 
e. cardia-säcken, &" den del af cardia-säcken som 
inskjuter i pylori-delen , och som af författaren an- 
ses vara en med hufvan hos ruminantia analog 
bildning, i" det hopsnörda stället, som skiljer 
emellan cardia-säcken och pylori-delen. 

Fig. 2. Samma mage, hvars undre hälft är bortklippt 
utefter -midten af både arcus major och minor, 
så alt den visar formen af magens caviteter in- 
ifrån sedde. a. duodenum, b. pylorus, c. vänstra 
pylori-påsen, d. högra pylori-påsen, e. cardia- 
säcken, f. oesophagus, 2. den ränna som i arcus 
minor bildar en fortsättning af oesophagus, och 
som kan anses vara ett analogon till idislings- 
rännan hos rnominantia, g. körtel-säcken. g" ge- 
nomskärningsytan af denna säcks vägg, som vi- 
sar parallela stående strek, betecknande mellan- 
rum emellan grupper af magsafts-folliklerne, z. 


Fig. 3. 


HäR As 


137 


den fristående, tandade pallisad-lika kanten af 
epithelium på gränsen emellan cardia-säcken och 
pylori-delen, &. den delen af cardia-säcken som 
inskjuter i pylori-delen och som är beklädd på 
ömse sidor af en vinglik fintandad lapp af det 
tjocka epithelium, 

Magen af samma djurart öppnad längsåt midten 
af pylori-delens arcus major från duodenum ge- 
nom pylorus till början af cardia-säcken, med 
väggarne lagde till sidorne, för att visa den trån- 
ga öfvergången emellan cardia- och pylori-af- 
delningarne, jemte de stora pallisad-formiga tag- 
gar, som epithelium här bildar, äfvensom de 
vinglika lappar af samma fasta epithelium, hvilka 
fortsättas inåt pylori-delen. Dessa sednare äro på 
preparatet lossnade ifrån deras fäste vid slem- 
hinnorna, och visa vackert de fina tänderne i kan- 
terne, äfvensom en fin motsvarande upphöjning på 
slemhinnan. De ojemnheter, som synas i vänstra 
pylori-påsen , äro uppkomne genom en liten tråd- 
mask (Trichosoma)som i denna mage istor mängd 
på detta ställe satt fästad. Dessa maskar, alla honor, 
voro så djupt inträngde i den något uppsvällda 
slemhinnan, att det icke lyckades utdraga dem, 
så att hufvudet medföljde. a. duodenum, b. py- 
lorus, c. högra pylori-påsen, d. vänstra pylori- 
påsen ,e. cardia-säcken sedd från isthmus, £. oesopha- 
gus, z. den fristående, tandade, pallisad-lika kan- 
ten af epithelium på gränsen emellan cardia-säc- 
ken och pylori-delen, &. de vinglika lapparne af 
det fasta epithelium, som inskjuta i pylori-delen, 
!. en uppstående valk i slemhinnan, i hvilken de 
fina tänderna af dessa lappar äro inpassade, m. 
rännan på insidan af arcus minor, g. körtelpåsens 
väggar, A. de ojemna ställen på insidan af vänstra 
pylori-säcken, i hvilken ofvannämde maskar suttit 
fästade. 

Magen af Lemmus arvalis sedd från undra sidan 
och i fyldt tillstånd. a. duodenum, ec. vänstra 
pylori-påsen, d. högra pylori-påsen , e. cardia-säc- 
ken, f£. oesophagus, g. körtel-påsen, &. det ställe 
till vänster bakom cardia, som författaren anser 
vara analogt med hufvan hos ruminantia. 


138 
Fig. 5. 


Fig. 6. 


Big. GJ. 


Fig. 8. 


Magen af samma djurart öppnad på lika sätt 
som på Fig. 2, för att visa formen af caviteterne 
och bildningen af dessas väggar. a, duodenum, 
et cardia-säcken, f. oesophagus, g. körtelpåsen i 
den högra tandade kanten af det fasta epithelium, 
som slutar mot vänstra randen af körtelpåsen, Ak” 
bakre randen af samma epithelium, motsvarande 
bakre randen af de vinglika lapparne hos Lemmus 
amphibius, 1? samma epithelii-fortsättnings rand, 
som slutar vid pylorus, i samma epithelii rand, 
som slutar i vänstra pylori-säcken och motsvarar 
främre randen af de vinglika epithelii-lapparne 
hos L. amphibius. 

Magen af samma djurart; i denna mage har den 
fasta epithelii-beklädnaden blifvit lossad från för- 
eningen med slemhinnan, för att tydligare visa 
dess utsträckning ända fram till pylorus, äfven- 
som de tvenne öppningar i samma epithelii vägg 
i hvilka tvenne motsvarande rutor af magens mag- 
saft-afsöndrande ställen inpassa. a. duodenum, f:. 
oesophagus, ff" epithelium oesophagi; e. epithe- 
lium i cardia-säcken, z. den pallisad-formigt tan- 
dade kanten af epithelium uti ishmus, på gränsen 
mot körtelpåsen, :? motsvarande intryck på vän- 
stra randen af körtel-lagret, :? bakre randen af 
det fasta epithelium mot körtelpåsens rand, i? mot- 
svarande valk och tandadt intryck i randen 
af körtelpåsen, i? den rand af det fasta epitheli- 
um, som slutar i pylorus, 2 ränderne af samma 
epithelium 1 den vänstra pylori-säcken, mot ar- 
cus minor, svarande emot de främre ränderne af 
de vinglika epithelii-lapparne hos LL. amphibius. 
Magen af Lemmus borealis, sedd från densammas 
nedåt vända sida och i fyldt tillstånd. a. duo- 
denum, c. högra pylori-påsen, d. vänstra pylori- 
påsen, här dubbel, e. cardia-säcken, f. oesopha- 
gus, g. körtelpåsen. 

samma mage, hvars ena hälft är borttagen, lik- 
som på de preparater som föreställas af fig. 2 
och 5, för att visa inre väggarnes form och bild- 
ning. a, c, e, ff, g som föregående fig. 


Om fluiders rörelse; 


af 
A. F. SVANBERG. 


$..4: Närvarande afhandlings föremål är att be- 
trakta det slags rörelse hos fluida kroppar, i hvil- 
ken allt är symmetriskt omkring någon gifven axel. 
Man synes nemligen på förhand äga anledning 
förmoda, att detta enskilta fall bör förenkla de 
eqvalioner, hvaraf fluiders rörelselagar i allmän- 
het bero; och emedan ifrågavarande rörelse dess- 
utom ganska ofta äger rum i naturen, så tyckes 
den blott i och för denna orsak förtjena geome- 
trernas särskilta uppmärksamhet. När t.ex. vat- 
ten utströmmar genom en cirkelformig öppning, 
anbragt i midten af botten på ett kärl, hvars 
vägg är en rotationsyta med vertikal axel, och 
vid utströmningens början allt varit symmetriskt 
omkring denna axel, så måste under rörelsens 
fortgång denna symmetri äfven fortfara. Vid 
vatten- och väderhvirflar, hvarest hvirfvelns axel 
är vertikal, äger äfven en sådan symmetri om- 
kring densamma rum. Om man till de obekanta 
vid detta rörelseproblem väljer, utom pressionen 
och tätheten, som hos elastiska fluider är varia- 
bel, 1:o en molekuls hastighet parallelt med axeln, 
2:0 hastigheten hvarmed den närmar sig inull 


140 


eller aflägsnar sig ifrån axeln, 3:0 dess rotations- 
hastighet omkring axeln; så erhåller man följan- 
de för sin allmänhets skull högst märkvärdiga 
lag: för hvilken molekul, som helst, är rota- 
tionshastigheten omkring axeln i olika punkter 
af dess bana alltid inverse proportionel emot 
gvadraten på dess afstånd från densamma. 


Man har hittills godtyckligt antagit, att, vid 
vätskors rörelse 1 kärl, de molekuler, som äro 
belägna vid en vägg eller på den öfra fria ytan, 
blott kunna röras längs efter denna vägg eller 
efter denna fria yta. Jag har likväl i denna af- 
handling jemte ofvanstående generella lag funnit, 
alt dessa satser för det slags rörelse, som här 
betraktas, äro en nödvändig följd af vätskans be- 
ständigt fortfarande kontinuitet; och ehuru de så- 
ledes ännu icke äro i sin fulla allmänhet dedu- 
cerade, så kan man dock lätt inse de grunder, 
hvarur beviset bör sökas. ; 


Följande fyra grundformler för fluiders rö- 
relse antagas vara bekanta: 


= + eden UR RENREN (1) 
a stu +ua ME Je NR 2) 
= AA RR va Ule SRS (5 

al Soka =S nt mm =O ere ske (Ae 


Här äro 
x, y> Zz de 3:ne mot hvarandra vinkelräta ko- 
ordinaterna för en punkt, hvilken som helst, 
1 den fluida massan vid tiden t, 


141 


ou, v, w de motsvarande komposanterna i rikt- 
ningen af x, y och z-axlarne af punktens ha- 
slighet, eller 

dx dy dz 


FA LR lf a REN ARNE AE (5) 


X, Y, Z komposanterna 1 koordinat-axlarnes 
riktning af accelerations-kraften som verkar på 
den i punkten (x, y, 2) varande molekulen vid 
uden t, 


p pressionen och Q tätheten. 


= 


$. 2. Antagom nu att under rörelsen allt 
är symmetriskt omkring z-axeln, hvilken vi för 
denna orsaks skull vilja kalla rörelsens axel. 
Om man i stället för x och ry införer polarkoor- 
dinaterna r och 9, så att - 


Xx—=—rCO0S9, HSE SMDO RATEE MAORIER GAR 
och kallar u den hastighet, hvarmed molekulen 
aflägsnar sig ifrån axeln, samt & dess angulära 
hastighet omkring densamma, så är 

dr då , 
STATE S- . e . e e e o (7) 


Genom differentiation af (6) erhålles 


U=4 COS — &r Sin 4, (8); 

V=uSIN 9 + &r COS9. FOSS OA ag ; 

men enligt suppositionen, att under rörelsen allt 

är symmetriskt omkring z-axeln, är tydligt att 

js 8, w, p och ge icke böra variera när 9 ensam” 
varierar och således är 

du de8 dw dp do 

(ens Se =0 —= 0 —=0 [1 [] 9 e 

Tr TER 2 KAP Cage RE (9) 

Differentierar man (6) och dervid anser ry 

såsom konstant, så erhålles 


142 


dr d 
1 200088 Sr sing 
dx dx 


dr 29 
O=Sin 9 DE r COS0— 


dx 
hvaraf 
dr då sin 8 
da COS ÖS Hör => z Lå e ce e e (10) 
på samma sätt finner man äfven 
dr å 5 d? cos 8 
GV dy Z . e . o e eo (11) 


Men nu är i allmänhet 
du du dr du då 
dr cd ENSO rdr 
du du dr ke du d9 3 : (12) 
dy — dr dy d 9 dy” 
och, till följe af i ochk9), 


du du 

Här cose3- —rsing=" — esing, e 
z ; Di gi er 
Höns dT &r COS 9. 


Genom insättning i (12) ÅT de nr (10), (11) 


och (13) funna väsdanas uppkommer 


du 2 dit ; FLEN IEA ; 
—— COS 8 — r COSASIN 9 — +F— SIN 9 
dx dr dr r 


d z d å da 5 
2” sin 9gcos9 Se r sin 9? EL sinscos9 — 8, 
dy dr dr r 


På samma sätt finner man 


dv É d då é 
22 =sin9cos4 L4recosg2"2 LX singeosg+esg 
dx dr dr r 


dv 3 d 5 d. 
— = SIN 2 i psin gcosgE + Lcosg? 
dy dr dr r 


du (ös du ; ee 
FO RE SE Je 


143 


Ag sing Ze CI 
FS 1 dz Re dz 


du Så du LLA da 
Fr VER dt 

dv, a. mndu dg8 

2 SM) dö Tr COST 

dw sa dw dv 9 dw 
JA je dr?” dy dr 
dp dp dp dp 
ga C0S0 5-3 FR VR 
do do do Sido 
FS GÖSO — ADD SA 
FA COS 8 FAR äv sin g Är 


hvarigenom eqvationerna (1) och (2 för vand- 
las till 


cosO dp du bal: Gde du SER 
— +C0OS9 — —7 SINI— + uCOS4— — Urs — 
dr di di dr dr (14 
: - du SRS ) 
— 2 u8SINI— 8”rcos4 + twcosg-—— twrsing —— X 
dz dz 
sunNöOFgdp. 6. du d8 NO eb d8 
— +SIN9— -+ 7 COS — — — 
dr +S109 J F 7 COS9 d + uSINS FS + ur CoS9d dv (15) 


: ch dj de 
+ 2 u8cost — 8”rsind + wsing = + Wrcoso == K 


Multiplicerar man (14) med cosg och (15) 


med sing samt sedan adderar dem, så får man 


41 dp du du du st : 4 
Bg a NS r=Ysing+Xcoss; (16) 


multiplicerar man åter (14) med sin9 och (15) 
med coss, samt sedan substraherar den förra från 
den sednare, så erhålles 


d8 d8 då8 ; 
rä ters t+Wr=+2w8=Y coso—-Xsino LLA 


Föreställom oss att de krafter, som verka på 
hvarje molekul, blott äro attraktioner eller repul- 
sioner till fixa eller rörliga punkter, men hvilkas 
resultant, i grund af den supponerade symme- 


144 
trin omkring z-axeln, bör hafva en riktning gåen- 
de genom denna axel. Då är nemligen 
X:Y=Xx:y, hvaraf Yx— Xy=0, 


eller om man insätter värdena af x och HU 


formlerna (6) 
Frost sig 08". ER (18) 
Om man gör 
Ysin9+ Xcoss= RB, 
så blir 
Y?sino? +2Y Xsin9coso+ X?coso?— R?; 
men (18) upphöjd till qvadrat, lemnar 
V2cdbso7-—2X Asingeoset X=sind” =9 
genom hvilka båda eqvationers addition bekommes 
Kr NR? Dvarak Vv ok pA 
Formen för detta uttryck på R visar, att, 
efter substitution af x och ry ur (6), R måste 
blifva oberoende af 4. — Genom insättning i (16) 
och (17) erhålles sålunda 


d d 
+ tkr FW —-8'r=H, 1 ov 1: (19) 


ds dg8 ds 2u8 
RE AN TEN FÅ PR Reg SKR (20) 


d d Å 
Ra rr NEG e e o eo e (21) 
r dz 


do > dlou) » dlow) » ox 
dr tv dee nt rr FR AA RR 


hvilken sednare äfven kan skrifvas på följande sält 


do 1 d(rou) — dlow) 3 
EEE Se FT vel 20. = Sj. nn JR (23) 
g. 3. 


145 


> $. 3. Det slag af fluiders rörelse, som vi 
här betrakta, är således reduceradt att bero af 
de fyra eqvationers solution, som vi gifvit i slu- 
tet af föregående paragraf. I dessa eqvationer 
äro r, 3 och £ ansedda såsom oberoende variabla, 
d. v. s. man anser dem icke uteslutande tillhöra 
en och samma molekul i den fluida massan. Vill 
man följa någon -molekul under loppet af den 
kroklinia, som den vid rörelsen beskrifver, så 
bör man anse r och z för molekulen att vara 


functionär af tiden. Om man således i denna 

sednare supposition med - betecknar differen- 

tial-coöfficienten af & i afseende på £, så blir 
d.8 ds d8 dr d8 dz 


då EN 


— 
= 


dt 

eller 
d.8 Heds den då 
(Räden. GTA GAe 


Eqvationen (20) kan följaktligen skrifvas så- 
lunda ; 
d:2rR0gtdr ä 
de Wde oe 
hvilken multiplicerad med r?dt gifver 
r?d.g+ 28grdr —=0 
hvars integral är 
rg=da; 


hvaraf slutligen 


NS = . . e e o (24) i 


Konstanten a kan i allmänhet variera ifrån 
den ena molekulen till den andra; men för hvarje 
enskilt molekul uppdagar eqvationen (24) följan- 
de märkvärdiga lag, nemligen att rotationsha- 

K. Virdead. Handl "1839 10 


146 


stigheten i olika punkter af dess bana måste 
vara inverse proportionel emot gvadraten på 
dess afstånd från rörelsens axel. 


Af eqvationen (24) följer att om molekuler- 
na under sin rotation omkring axeln nödgas när- 
ma sig intill densamma, så skall derunder äfven 
deras angulära hastighet ökas; hvilken sats öf- 
verensslämmer med hvad wvi af erfarenheten veta 
äga rum vid vatten- och väder-hvirflar. Äfven 
synes af denna samma eqvation att om icke vid 
rörelsens början 8 är =o0 för alla molekuler, och 
dessa under sin rörelse nödgas närma sig intill 
axeln, så skall under tidens lopp den angulära 
hastigheten tilltaga och hvirfvel sträfva till att 
uppkomma. 


4. I allmänhet om man vid begynnelse- 
tillståndet har meddelat åt den fluida massan en 
sådan rotationsrörelse, alt a är konstant för alla 
de olika molekulerna, så är tydligt, emedan den 
äfven är oberoende af tiden, att eqvationen (24) 
bör äga rum när man anser r, 2 och t såsom 
oberoende variabla. Det är äfven lätt atl genom 
insältning öfvertyga sig om, att antagandet af 


8:= — tuillfredsställer eq vationen (20) äfven om 
3 

man icke anser r och z såsom funktioner af t. 

Låtom oss antaga a att vara konstant för alla 


molekuler, och för korthets skull 
d 
ER . . . o | (29): 
Till följe af krafternas R och Z natur, att 
de äro uppkomna genom altraktioner emot fixa 
eller rörliga punkter på z-axeln, blir äfven 


Rid! + Ze REN 2G) 


tE/ 
hvaraf 
dS 
der $$ i allmänhet är en funktion af r, z och t 
men som i (26) blott differentierats 1 afseende 


på r och 2. Eqvationerna (19) och (21) kunna 
följaktligen skrifvas på följande sätt 


AP fu du dps! a? ds ö 

HA de bög NV rt NER 
dP dw dw dvv AAS 

kg vt (Vg 1) MR SENT 


Låtom oss, för att ur dessa eqvationer eli- 
minera P, differentiera (27) i afseende på z och 
(28) i afseende på r samt sedan subtrahera den 
sednare ifrån de förra. Den eqvation, hvilken 
derigenom uppkommer, kan ställas under följan- 
de form 

dw dö > dwN du ” dig 
Be dr) rn 
SURGEEEEEEEene + TW - 


—— 


dt TE so TER dz 


— dw du dw 
ER =) => Set a 


'elier om man för korthets skull gör 


du dw 
Ze 
så erhålles, till BED af Q, 
dO dO du dw 
> LL ad Ga NE j (29). 


2 BRL Vice, I AR med h vad förut är 
Å d.U MG 2 IR 
gjordt, med = differential-coéflicienten af en 


funktion, hvilken som helst, U i afseende på t, 
när man dervid äfven anser r och z såsom funk- 
tioner af tiden. Då är i allmänhet 


148 


kd EE 
He Fd dr FR TR de”? 
hvarigenom (29) förvandlas till 
KAS lg dw g 
= S)e=0. . « (30). 


Ur får = rd 


eller 


d.e du Nöäw "dr 
dT Nr Ha 


Häraf erhålles 


du - dw d-0äs dr 
dr "dz: 7 — odt. rdt? 
så att (30) förvandlas till 
el O dr 
NG Pn 
od Fde 


; are dt 3 
hvilken SAR med 5 och integrerad, 
gifver 
log Q = log bar 
hvaraf slutligen, efter återinsättning af O:s värde, 


2 a färgens 1 RR SAT 


Constanten 6 är oberoende af hvarje mole- 
kuls oupphörligen föränderliga läge, men är i all- 
mänhet icke densamma för alla, Rå V..S.. atbuden 
kan variera ifrån en punkt i rymden till en an- 
nan. Dess värde erhålles om man känner värdet 
af & vid något gifvet lidsmoment. Om vid detta 
tidsmoment värdet af &G vore sådant för alla de 
olika punkterna i den fluida massan, att 6 blef- 
ve konstant för dem alla, så är tydligt, att (31) 
bör äga rum under hela rörelsens fortgång, äf- 


149 


ven när man dervid anser r, z och £ såsom obe- 
roende variabla. Om således vid någon gifven 
tid eqvationen 


Mg at TRE INRE RA (32) 


alle äga rum för alla punkter i den fluida mas- 
san, så fäste den älven gälla vid hvilken tid som 
helst. Men (32) är villkoret för att. udr + wdz 
skall vara en komplett differential af någon funk- 
tion & i afseende på r och z. Om man såle- 
des gör 

kur + wds=d9, . af 
hvilket gifver 


dp die 
= AN 9 ww = BARE 
och man substituerar dessa värden 1i (27) och 
(28), så erhålles 
dP d9 dp d'g döp Pg a då 
Ht inde HE ndra "dl Vär eg 
dP Pp äg Pdap? hdgaR dif ES 
de ” dzdt " dr drdz "dz de 7 de?” 
genom hvilka eqvationers addition, efter att haf- 
va multiplicerat den första med dr och den an- 


dra med dz, man bekommer 


dP +UE sd AR ZY + + (F))-E EX SS 


eller genom inlegra tion 


a AGE) + CE I 4 Sn. (3 


Man eg kunna härvid tillägga en arbi- 
trär funktion 7 af £, emedan denna variabla är 
vid integrationen hetraktad såsom konstant; men 
emedan funktionen sjelf kan anses innesluten i 


ÄR dep OM i; VR EE lean 
värdet F> så är tydligt, att (34) icke förlorat 


150 


något af sin allmänhet genom uraktlåtandet af T-. 
Genom insättning af ju och w förvandlas (22) till 


00) fe) 
dr + az o dj ; 
6 0: p). 
0 . CAT at om ett inkompressibelt flui- 
dum, och tyngden, den enda kraft som verkar 
på dess molekuler, så är tätheten g konstant, 
hvarföre den kan sättas =1. Eqvationen (25) 
gifver följaktligen P=p, och om man tager positiva 
St veln i motsatt direktion emot tyngdskrälten 


KE Y=0, Z=-—29g, 


hvarest g betecknar fallrymden på if:sta tidsse- 
kunden 1 lufttomt rum. Emedan X och Y=0 
gifva R=0, så lemnar (26) 


S=—2g2 


I händelse rörelsen börjat ifrån hvila, så är 
a=0o för alla molekuler, hvadan i allmänhet 8 =o0. 
Emedan vidare i detta ögonblick kx är =0 och 
1v=0, så är vid detta tidsmoment udr + wdz en 
komplett differential, hvaraf följer att den äfven 
måste fortfara att vara sådan under hela rörelsens 


fortgång.  Eqvationerna (34) och (395) gifva för 


denna Hände 


Fa RING AR 


dq 1 de dp a 
i Sm $ / [4 
dr? di r dr dz? sk ) 


Af dessa båda eqvationer bero be för 
en vätskas utflytande genom en cirkulär öppning 
från midten af botten på ett kärl, hvars vägg 
är en revolutions-yta med vertikal AN när rö- 
relsen börjat ifrån hvila, så att ingen hvirfvel 
kunnat bildas. 


151 


$. 6. Emedan rörelse-problemet i föregåen- 
de paragraf förutsätter att r och z minskas när 
tiden ökas, så är tydligt att u« och u äro nega- 
tiva. Låtom oss med r' beteckna värdet af r 
för den öppning, hvarigenom utströmningen sker 
och med R värdet af r för väggen; då är i all- 
mänhet BR funktion af 2. Kallar man 4 volumen 
af den utrunna vätskan vid tiden t£, så måste 
dess differential, antingen ytan sänker sig eller 
är oföränderlig, vara lika med volumen af den 
vätska, som under tiden då genomströmmar nå- 
got plan, hvilket som helst, som är vinkelrätt 
emot rörelsens axel. Om man således uti ett 
sådant plan betraktar en cirkelformig ring inne-. 
sluten emellan de 2:ne radierna r och r+dr, så 
är dess area =27rdr, hvilken multiplicerad med 
— wdt gifver volumen af den vätska, som un- 
der tiden dt har genomströmmat denna ringfor- 
miga yla, äger man summan af alla dessa pro- 
dukter ifrån r=0 ända till r= RR, så erhålles 


R 
dq= — 2 2rdif CWrdr CE. (38): 


(8) 


Emedan dq måste hafva förblifvit densam- 
ma hvilket plan som helst man man hade be- 
traktat, så måste (38) vara oberoende af z; följ- 


aktligen 
R 
af wrdr 
pe 


— = 0 
dz ? 


eller om differentiationen utföres, och man der vid 
tillika påminner sig att R är funktion af z, 


152 


hvarest Wp är det motsvarande värdet af w för 
r=R. Men när man gör e=1 1 (23) upp- 


kommer 


bvarigenom 


eller om man verställer integrationen emellan dess 
gifna gränsor och sedan dividerar med R 


dR 
TW'R PRATA e e e eo (40) 
der är värdet af u vid gränsen r=R. Eqva- 


tion (40) är det kända villkoret för att de af vät- 
skans molekuler, som äro invid väggen, blott 
skola kunna hafva en rörelse längs efter densam- 
ma. Man brukar ange denna eqvation såsom re- 
sultatet af en särskilt hypotes; men vi se här 
att densamma är en nödvändig följd. af den li- 
qvida massans kontinuitet. 


$. 7, Låt z=0 vara eqvation för kärlets 
botten och 2=2 för dess öfra yta; då bör z, 1 
allmänhet betraktas såsom funktion af r och t. 
Emedan de bland vätskans molekuler, som äro 
vid kärlets botten, blott kunna röras 1 horison- 
tel riktning, så är för det första tydligt att 1v=00 
då z2=0 och r>r". 


Tänkom oss nu en cylinder, hvars radie 
r är >r' och <BR, och hvars axel sammanfaller med 
rörelsens axel. Om man med A uttrycker skil- 
naden emellan den volum af vätska, som vid ti- 
den t och tiden £+dt finnes innesluten af den- 
na cylinder, och med £ volumen af den vät- 


153 


oska, som på tiden dt genomströmmat dess yta, 
så måste 

Nu är öfra ytans sänkning under tiden di 
d dz DT : 4 | 
lika med — = dt; följktligen enligt samma grun- 


der som i föregående paragraf 
AA då rdr. 
O 


För att finna £, så låsom oss betrakta ett 
ringformigt element af denna cylindriska yta, 
FE radie =-r samt höjd =dz; dess area blif- 
ver då = 27rdz. Multiplicerar man denna area 
med — pudt, samt summerar dessa produkter ifrån 

=0 till 2=2, så erhålles 


B=— 2zde [" (Lå fe 
0 


hvaraf slutligen 


dg==27di) fran f” urdzb . oc (41) 


Emedan dq ej ändras, huru stor som helst ra- 
dien r än är, så måste partiela differentialn i af- 
seende På in dg Vara, = 03 Följaktligen 


eller om man i stället för oo insätter dess vär- 


de ur (39) och sedan dividerar med r, samt verk- 
ställer integrationen emellan de gifna gränsorna 


dz dz, 
LP PNG LIGDOE GR MOLN 


der u, och ww, äro de motsvarande värdena af u 
i LÅ 


och iv för vätskans öfra yta, hvars eqvation är 


154 


z=2. IEqvationen. (42) uttrycker att de af vät- 
skans partiklar, som äro på dess öfra yta, skola 
under dess skeende förändring dock alltid förblif- 
va på densamma. Vi se här att detta antagan- 
de icke är hypotetiskt, utan en alldeles nöd- 
vändig följd af välskans kontinuitet. Dock bör 
härvid anmärkas, att emedan eqvationen (41) 
blott gäller när r>-', så måste äfven (42) blott 
gälla under detta sednare villkor. 


Kemisk undersökning af några glim- 
merarter samt några till glim- 
merfamiljen hörande fossilier; 


af 


L. F. SVANBERG. 


De mineralier, hvilka böra till glimmerfamiljen, 
hafva i långliga tider varit underkastade mång- 
faldiga kemiska analyser, hvarvid man alltid fun- 
nit, att de hafva en ganska skiljaktig samman- 
sättning. Att denna skiljaktighet likväl skulle 
kunna förklaras, sedan BerzEuwvs, äfven hvad mi- 
neralierna beträffar, visat att bestämda propor- 
tioner äga rum, var dock att förmoda, i synner- 
het sedan MirirtscnertiicH härvid gjort det vigtiga 
tillägget om isomorfa baser; men ehuruväl flere 
hithörande mineralier äfven ifrån den åsig- 
ten blifvit underkastade kemisk granskning, har 
man ej ifrån någon allmännare synpunkt kunnat 
sammanfatta dessa fossiliers konstitution, ehuru väl 
H. Rosr, af sina analyser på kali-glimmern, eller 
den tvåaxiga gliimmern, tyckte sig finna, att dess 
sammansätlning ej ailifor mycket afvek ifråu den 
mineralogiska formeln KS + 12 >) Se Hu 
ormetall. Likaledes” hafva allmänna formler för 


156 


såväl den enaxiga glimmern, som för lithion- 
glimmern blifvit, till följe af samma utmärkta 
analytikers undersökningar, samt på grund af Tur- 
ners och C. G. Gmerins analyser föreslagna — 
den enaxiga att representeras medelst formeln 


EC) Sot GG) S + 2 fluormetall samt lithion- 


glimmern genom formeln KFl1 + 2 LF1I + mnS? + 
12 AS?; men alla dessa formler öfverensstämma 
så föga med sjelfva analyserna, att man måste 
vara alltför tolerant, i afseende på formlers öfver- 
ensstämmelse med de funna sammansättningar- 
ne, för att åtnöjas med den förklaring, som här- 
igenom vinnes, och det vissa är, att denna familj 
af mineralier, äfven efter dessa af så stora ke- 
miskt-analytiska namn verkställda undersöknin- 
gar, ännu, hvad dess inre sammansättning be- 
träffar, varit lika litet på det rena, som förut. 
Orsaken till det vacklande uti kunskapen 
om ifrågavarande ämne kunde dock härleda sig 
af omständigheter, hvilka, ehuruväl sannolikt 
hvar för sig af ringa konseqvens, dock gemen- 
samt kunde föranleda en deviation ifrån det rätta, 
som undandolde sig vid ett blott flygtigt skär- 
skådande af det vid analyserna funna sifferresul- 
tatet. Ty för det första hade större delen af de 
glimmerarter, hvilka blifvit kemiskt analyserade, 
härstammat ifrån sådane hällearter, hvilka till- 
höra yngre geologiska bildningar, hvarvid var att 
förmoda att en inblandning af främmande ämnen 
snarare kunde äga rum, samt att derföre en gransk- 
ning af de i urbergen förekommande glimmerar- 
ter skulle förete en sammansättning, som, om 
den ej kunde sättas under en för alla hithöran- 
de fossilier gemensam typ, dock skulle för hvar- 
je enskilt species angifva en ifrån främmande 


157 


inblandningar renare glimmerart. Denna förmo- 
dan, hvilken tillhör Bergshauptman FOrsELLESs 
samt Markscheider Tzrowmius, var äfven för dem 
af hufvudsaklig vigt att få utredd, i och för den 
geognostiskt-geologiska undersökning af våra Sven- 
ska jernmalmsfält, med hvilken de för närva- 
rande äro sysselsatta, och som fortgår på de an- 
slag, hvilka vår Svenska Brukssocietet med van- 
lig frikostighet för detta ändamål anordnat. Det 
är ock till följe af dessa personers uppdrag åt 
mig att verkställa några hithörande analyser, 
som första anledningen härtill gafs, och de här 
nedan anförde fossilierna, ifrån Sala, Iviken, Stock- 
holm, Aborforss och Bråttsta, hafva af dem blif- 
vit på stället tagna. - Då sålunda afsigten var, att 
utreda- sammansättningen af de ifrån dessa lo- 
kaliteter härstammande glimmermineralier, har 
man till analys utvalt sådan glimmer, deruti 
hällearten vanligtvis förekommer, och ej sådan 
som förekommer uti gångar, hvarest den dock 
oftare är af en större beskaffenhet eller utgö- 
rande gröfre och större blad — ty, såsom sagdt 
är, hufvudfrågan och första frågan var, att ut- 
reda sammansättningen hos några af våra skan- 
dinaviska urbergs glimmer-arter. Utom  bhit- 
hörande = fossilier ifrån anförde ställen, har jag 
dock äfven undersökt den af H. RosE förut ana- 
lyserade grof- och rät-skifriga Broddbo-glimmern, 
för hvilken man ej känner den fasta klyften, 
då, enligt hvad man vet, alla vid Broddbo fö- 
rekommande mineralier befunno sig uti ett stort, 
löst stenblock, som låg för sig ensamt och som 
tillkännagaf sig vara en mycket grofkornig eller 
massformig granit. Afvenså har jag analyserat den 
ifrån Wermlands Taberg härstammande så kalla- 
de gröna glimmern, men hvars närmare sätt att 


158 


förekomma, jag ej med visshet känner. Dess- 
utom förekommer, ibland de nedanföre analyse- 
rade glimmerarterna, en ifrån Pargas, hvilken 
undersöktes af det dubbla skälet, att den, lika- 
som ”Tabergs-glimmern, är sittande uti kalk till 
matrix, samt således möjligen kunde hafva en 
större kalkhalt, äfvensom ock derföre, att denna 
glimmer var mycket redigt kristalliserad, samt 
är, tillika med den ifrån Broddbo, de enda kri- 
stalliserade glimmerarter af dem jag undersökt. 

Den andra orsaken kunde till betydlig grad 
härleda sig deraf, att man, först i sednare tider, 
bekommit tillräckligt skarpa metoder för att 
qvantitativt bestämma den i dessa mineralier 
vanligtvis förekommande fluorhalten; och då en 
ringa inbiandning af detta ämne, till följe af 
dess låga atomvigt, betydligt influerar på sam- 
mansättningen, dels emedan en del af baserna 
neutraliseras af fluoren, dels emedan, vid mine- 
ralets glödgning, ej blott vatten utan tillika fluor- 
kisel bortgår, samt man vid försummande af att 
addera den kiselsyra, som belöper sig på dennes 
siliciumhalt, alltid undfår en mindre qvantitet 
kiselsyra vid analysen, än som verkligen finnes 
1 mineralet, så inses lätt, att det relativa förhål- 
landet, emellan syreqvantiteterna uti baserna och 
kiselsyran skulle på ett tväfalt sätt undergå för- 
ändring, samt fossilets sanna konstitution, vid 
iakttagande af här angifna omständigheter, så- 
lunda närmare utredas. 

Medelst fästadt afseende på denna sednare 
omständighet, har jag äfven bekommit temli- 
gen bestämda förhållanden emellan syreqvanti- 
teterna hos hvarje särskilt glimmer-mineral, emel- 
lan basernas och kiselsyrans syreqvantiteter, ehu- 
ruväl, af de analyser jag nedanföre kommer att 


159 


anföra, det ingen gång varit händelsen, att 
ifnikansättnibesar ten för ett hithörande fossil 
ifrån en lokalitet öfverensstämt med den  for- 
mel, som representerar sammansättningen för en 
olimmerart ifrån ett annat ställe. Att detta 
är fallet, härrör dock till betydlig grad deraf, 
att man med flit utvalt sådane arter, som till 
deras sätt att förekomma, dels befunnits väsendt- 
ligt olika, dels varit till sina yttre karakterer 
Hlbpdliga skiljaktiga. Uti anförandet af de geogno- 
stiska förhållarden kan jag likväl i det föl 
jande ej inlåta mig, dels emedan jag ej känner 
dem till fullo, då då ännu ej äro fullständigt 
utredda, dels emedan beskrifning derom hörer 
till det utförligare arbete, hvarmed ofvananför- 
de Herrar Forsseries och "Trois äro sysselsatte, 
och jag inskränker mig derföre till blott en gan- 
ska flygtig mineralogisk beskrifning. 

De af mig för hvarje species föreslagna mi- 
neralogiska formler torde väl, sedan ett större 
antal hithörande fossilier blifvit underkastadt ke- 
misk granskning, komma att modificeras, isyn- 
nerhet hvad sådane föreningar beträffar, som ut- 
göras af Ann tinnar hvilka ännu ej 
blifvit påträffade uti Häller skick; men första 
frågan: huruvida dessa mineralier böra betraktas 
såsom varande kemiska föreningar i bestämda 
proportioner utaf termer, som sjelfva represen- 
tera enklare mineraltyper, torde dock vid när- 
mare begrundande böra antagas. Jag har nem- 
ligen trott, att dessa mineralier utgöras af före- 
ningar utaf tvenne termer, hvaruti första ter- 
men representerar den allmänna formeln för ett 
vattenhaltigt mineral, och hvars andra term är 
identisk med allmänna formeln för ett valten- 
fritt, hvilka båda termer äro förenade med en 


160 


fluorförening. Dervid har jag sökt, när så låtit 
sig göra, att sammanpara elementerna i sådane 
förhållanden, att hvarje terms analoga art kan 
anvisas vara förut i mineralriket känd. Härvid 
torde böra erinras, att om jag t. ex. skulle säga 
att en mesotypterm eller epidotterm inginge uti 
ett hithörande mineral, så är det ej gifvet, att 
just en sådan mesotyp eller sådan epidot ännu 
lifvit påträffad inom mineralriket, utan att jag 
dermed blott förstår att basernas syreqvantiteters 
förhållanden till kiselsyrans befinna sig i samma 
förhållanden som uti mesotypen, eller epidoten, 
hvarvid r, r', R, R' må beteckna hvilka baser som 
helst, med iakttagande blott af att r, r' alltid 
beteckna baser, som äro sammansatta af en alom 
radikal med en atom syre, samt R, R' baser, 
som äro sammansalta af 2 atomer radikal med 3 
atomer syre. För att beteckna den atomistiska 
inblandningen af flusspaten, har det väl ofta 
varit nödvändigt, att uppmultiplicera de andra 
beståndsdelarne till ett högt atomförhållande för 
att få flusspaten att representeras med bel atom, 
men jag lemnar till andras bepröfvande att af- 
göra, huruvida detta bör medgifvas och om det, 
åtminstone tillsvidare och intilldess fluorförenin- 
gars sätt att förena sig med silikater blir bättre 
kändt, ej vore bättre att bekänna sig ej vara på 
det rena uti denna punkt, än att undandölja en 
ännu bristandej kunskap inom ett förhänge, som 
det åtminstone ännu ej är möjligt att uppdragas. 
Äfvenledes torde framdeles formlerna för den or- 
saken något komma att modificeras, att ett du- 
bium stundom kan finnas, huruvida jernhal- 
ten uti de analyserade glimmerfossilierna in- 
gått antingen såsom oxid eller oxidul, i syn- 
nerhet då ibland båda syrsättningsgraderna kunna 
1 


161 


i samma mineralexemplar på en och samma gång 
vara för handen, hvarföre det äfven för frågans 
fulla afgörande hade varit bäst att kemiskt un- 
dersöka - sådane arter, hvarulti en ringa jernhalt 
varit att förmoda, eller om möjligt sådane, som 
alldeles saknat denna beståndsdel. 

Vare sig dock huru som helst med denna 
osäkerhet i betraktandet af syrsättningsgraden hos 
iernet, så är detta dock en händelse, som blott 
1 få fall kan komma i fråga. Med åsidosättande af 
dylika mindre inkast synas således dessa mine- 
ralarter vara lika väl inbegripna inom de all- 
männa lagarne för bestämda proportioner, som 
några andra fossilier, ehuruväl den mängd af 
fossilier, som hittills inbegripits under det ge- 
mensamma namnet glimmer, komma att sönder- 
falla i flera olika, hvilka alla sinsemellan hafva 
samma skiljaktighet som andra hittills för olika 
ansedda mineralier. Den länk, som på detta 
sätt knytes emellan de mera enkla mineralierna 
och hällarterna, är af betydande geologiskt in- 
tresse för kännedomen om de verkningsmedel, 
som försiggått vid jordens första stelnande. Ty 
då de äldre hällarterna hafva sina konstitueran- 
de delar oftast mekaniskt blandade, synas vissa 
af dessa delar hafva ännu enklare typer, som 
kemiskt förenat- sig till mineralier af en ännu 
mera sammansatt ordning, än dem som repre- 
senteras medelst formler, analoga med våra 
i kemin förekommande enkla och dubbla salters 
med och utan vatten. Den ena termen af de 
tvenne, hvaraf jag i de fleste fall ansett hvarje 
analyserad glimmerart vara sammansatt, utgöres 
väl oftast af en sammansättning, som öfverens- 
stämmer med ett zeolitartadt fossil och .hänty- 


K. V. Acad. Handl. 1839. 11 


102 


der sålunda på en likhet i vulkanisk väg; men 
jag vågar ingalunda tro, att de sammanparningar 
jag öfverallt gjort äro de fullkomligt rätltaste, 
emedan många andra kunna göras, som lika väl 
öfverensstämma med de analytiska resultaterna. I 
alla händelser har jag dock, så mycket som möj- 
ligt, sökt sammanpara elementerna till sådane 
grupper, hvars analoga arter man förut funnit 
och analyserat inom de enklare fossilierna uli 
mineralriket, ehuruväl jag äfven någon gång, då 
detta ej kunnat låta sig göra, framställt förenin- 
gar, som äro så enkla, att man ej skall göra 
några större svårigheter vid deras antagande, isyn- 
Herhot då man ser i betraktande huru ringa 
det antal fossilier troligtvis är, som hittills blif- 
vit på kemisk väg studeradt, jemförelsevis med 
det större, som efter all sannolikhet återstår. 
För att likväl komma till en fullt säker 
kännedom om dessa så mycket komplicerade mi- 
neraliers beskaffenhet, erfordras utan tvifvel ett 
vidlyftigt föregående övdd it af alla de minera- 
lier , kva höra till fältspats- och hälleflint- 
afdelningarne, och hvilka sednare utan tvifvel ej 
äro så mycket sammansatta, som de förra. I 
sådant fall skulle man äfven komma att gå den 
rätta vägen, derigenom alt man ginge ifrån det 
enklare il det mera satta nee — Ly att re- 
da glimmerarternas sanna konstitution, utgör sä- 
kerligen ett af de svårare problemerna, som inom 
mineralogiska vetenskapen förete sig. Att dock 
glimmerfamiljen ej utgör den enda, som, enligt 
hvad man kan sluta af redan verkställda mi- 
neralanalyser , inom sig innesluter analoga före- 
ningar af enklare typer, d. v. s. att denna familj 
ej är den enda, hvars kemiska sammansättning 
är en förening af tvenne termer, af hvilka hvar 


os 


K= 


163 


och en representerar en med en redan bevi- 
sad mineralart analog föreningstyp, tror jag mig 
temligen tydligt kunna ådagalägga medelst gran- 
skande af de lerjordshaltiga pyroxenerna och ler- 
jordshaltiga amfibolerna, hvilka båda, men i syn- 
nerhet de förra, blifvit af KupverRsaTscH med 
mycken omsorg studerade. 


öre Vid analysen af pyroxen ifrån Etna har 
KuperRSATscH bekommit följande procentiska sam- 
mansätlning: 


Kiselsyra ;,...+,29-25: syrehalt,;26.269 
Berjogd, dag. ob) M 2.200 
Kälkjord.... | 2229 äs 6.261 
Talkjord, .... 43.01 3 2054 43407 
Jernoxidul . 7.96 Å 1.812 


93.66 


Om vi nu med »r beteckna kalkjord, talkjord och 
jernoxidul, så se vi att syreqvantiteterna uti ki- 
selsyran, lerjorden och r förhålla sig såsom S? Ar”, 
ty om vi utgå ifrån kiselsyrans syrehalt, bör 1 
sådant fall lerjordens syre vara 2.189 i stället för 
2.265 och de enatomiga basernas syre 13.134 i 
stället för 13.107. 


Likaså har analysen af Pyroxén ifrån Zigo- 
lonberg i Fossadalen gifvit: 


Kiselsyra . . 50.09 syrehalt 26.030 
Lerjord . . . 4.36 då 2.037 
Kalkjord .-. 20.53 Zz JAGAS 
Talkjord .. 13.93 5 290 L 1000 
Jernoxidul . 11.16 pa 2.041 


100.10 


161 


Äfven här förhålla sig syreqvantiteterna hos A,r, 
SE 1:6:12, ty om vi här, likasom ständigt 
uti det följande, utgå vid beräknandet ifrån ki- 
selsyrans syrehalt, finnar vi lerjordens syrehalt 
böra vara 2.169 i stället för 2.037 samt basernas 
syre 13.015 i stället för 13.698. 


Båda dessa lerjordshaltiga pyroxéner, men 
i synnerhet den förra, öfverensstämma således, så 
nära man kan vänta, med den förutsättning, att 
de kunna representeras såsom varande samman- 
satta enligt formeln (rS + AS) + 5 r.S?, hvari för- 
sta termen utgöres af en med allmänna granat- 
formeln analog sammansättning och den andra 
termen af ren pyroxeén; men hvaruti en atom 


granat är förenad med 3 atomer pyroxén. 


Db Pyroxénen ifrån Vesuvius gaf vid Kvu- 
DERNATSCH analys 1 procentisk sammansättning: 


Kiselsyra . . 50.90 syrehalt 26.450 
UT RNA 5 2.308 
Kalkjord . 7 22.96 6.449 
Talkjord . . 14.43 Hå 3.296 113.468 
feruoxidul, .,. 0.233 3 1.423 


99.91 


dvs SAT na uti Z, r och S förhålla sig 
såsom 1:5:10; ty i sådant fall bör lerjordens 
syrehalt vara 2.645 och basernas gemensamma 
syrehalt 13.225. Detta instämmer med en sam- 
mansättning, som representeras medelst formeln 
(rS+AS) + 475, eller 1 atom af en granatterm 
med 4 atomer af en pyroxenterm. 

C. Pyroxeénen ifrån Gillenfelder Maar i 
Eifeln gaf vid analys: 


Kiselsyra . . 49.79 syrehalt 23.873 
Eerjörd; (rt 607 ” a He 
Kalkjord . . 22.54 3 6.331 
Talkjord" . . 12.12 & 4.689> 12.346 
Jernoxidul . 8.02 Ä 1.326 


99.14 


men efter beräkning enligt Ar'S? böra lerjor- 
dens och de enatomiga basernas syreqvantiteter, 


vara 3.234 och 12.936. 


Pyroxénen ifrån Rhöngebirge gaf, vid sam- 
ma kemists undersökning: 


Kiselsyra + .-50.73 syrehalt 26.360 
Ferjord 7 : ;ssos,6.47 2 3.022 
Kalkjord. . . 18.66 3 2241 ; 
Falkjord =; 45.72 g 5082 H13012 
Jernoxidul . 7.59 åd 1.719 


100.27 


och, efter beräkning ifrån kiselsyrans syrehalt, bor- 
de lerjordens syreqvantitet, enligt formeln Ar?52, 
vara 3.295 och enatomiga basernas 13.180. 


Dessa båda pyroxéner öfverensstämma såle- 
des deruti, att de kunna representeras enligt for- 
mel =D + 45)+ 3, eller med” 1 at yt eh 


granatterm med 3 atomer af en pyroxenterm. 


D. Granska vi nu på enahanda sätt samma 
kemists analyser på. de så kallade lerjordshaltiga 
amphibolerna, så visar sig en dylik öfverensstäm- 
melse. - Hornblendet ifrån HKienrundsgrube vid 
Kongsberg har visat sig vara procentiskt sam- 
mansatt af: 


166 


Kiselsyra . . 49.07 syrehalt 25.499 
IKerjord 5. 19.24 År 4.316 
Kalkjord . . 10.33 ä 2.902 
Talkjord . . « 20:2010 05 7.S31512.977 
Jernoxidul . 9.77 i 2.224 


95.70 


hvilket, om mineralet anses representeras medelst 
formel (rS + AS) +2rS?, d. v. s. af en atom af 
en granatterm med 2 atomer af en pyroxénterm, 
alldeles förträffligt instämmer med det fanna ana- 
lytiska resultatet, ty i sådant fall borde lerjor- 
dens syrehalt hafva varit 4.249 och de enato- 
miga basernas 12.749. 


E. Hornblende ifrån La Presse 1 Veltlin har 
gifvit KUDERNATSCH 1 procentisk sammansällning: 


Kiselsyra . . 45.31 syrehalt 23.548 
berjord .« - 11:88 2 5.348 
Kalkjord . . . 10.49 i 2.947 
Falkjord sv: 1428NA 115 d.023 > 12.099 
Jernoxidul . 15.93 5 3.027 


98.50 


samt visar sig vara sammansatt enligt formeln 
(rS + AS) +7rS?, eller af en atom af en granat- 
term med en atom af en pyroxéenterm, 1 hvilket 
fall, lerjordens syrehalt bort vara 9.887 och de 
enatomige basernas 11.774. 


Jag har för dessa båda amfiboler framställt 
formler, hvarvid de betraktas såsom varande sam- 
mansatta af en granatterm med en pyroxenterm, 
ehuruväl man äfven kan betrakta dem såsom 
sammansalta af en granatterm med en amfibol- 


167 


term (r.S? + 3.rS?) 5) och hvilket sednare sätt att 
betrakta dem äfvenledes så nära instämmer med 
de vid analyserna bekomna syreqvantiteter, att 
de afvikelser, som derigenom förete sig, ligga 
inom de vid mineralanalyser vanliga afvikelser 
ifrån de formler, som representera fossiliernas 
sammansättningar. Orsaken till det ofvananförda 
sättet att betrakta dessa af KÖrLER analyserade 
fossilier har varit den, att jag derigenom funnit 
en så ledande förklaring för lerjordens ingående 


i dessa mineralier, Rad det synts mig, som 


uti den series (om man med G betecknar gra- 
nattermen), hvilken härvid tillkännagifver sig af 


EEE ARG 102 0 RT RS AAGE 


”) Jag har beräknat analyserna på några amfibol- 
arter, som i sina beståndsdelar nästan alldeles sak- 
nat lerjorden och hvilka således representera de re- 
naste arterna, så mycket mera som de tillika inne- 
hållit obetydligt af j jer noxidul, såsom t. ex. Strålsten 
från Taberg, Cr ammatit från Fahlun, Grammatit från 
Gullsjö. Dessa beräkningar äro venkötallde på sådant 
sätt, att jag eftersétt en mycket silicium varit för- 
enadt med den funna fluorhalten samt huru myc- 
ket kiseisyra denna fluorhalt svarar emot, samt ad- 
derat denna kiselsyra till den på annat sätt vid ana- 
lysen bestämda kiselsyran; äfvenså har jag ifrån ba- 
serna subtraherat så mycket af dem i reduceradti 
tillstånd, som med fluorn varit förenadt till ett ha- 
loidsalt. Af dessa beräkningar följer, att den hittills 
för amfibolen antagna formeln r$?+3rS? ej må- 
ste vara den sanna, utan att dess verkliga samman- 
sättning uttryckes medelst formeln 7rS? +7:$5?, samt 
ack ben till antagandet af den förut anföttla 
formeln härrört He att man ej iakttagit ofvan- 
anförde ca el intar ht len äfvensom deraf, att man 
adderat lerjordens syrehalt till kiselsyran, i stället 
för att denna beståndsdel uti amfibolerna antyder 
en inblandning af helt annat silikat, som är främ- 
mande för den rena amfibolen. 


168 


det skulle följa, att då en atom granatterm före- 
nar sig med 1 och 2 atomer pyroxenterm, for- 
men alltid skulle blifva en amfibolartad, men 
då ännu flera pyroxéntermer finnas för han- 
den, skulle den yttre formen blifva pyroxén- 
artad. Ifrån denna synpunkt torde äfven kri- 
stallografiska mätningar på dessa mineralier, i 
samband med kemiska undersökningar, behöfva 
att vidare anställas för att bestämma, om denna 
klass af här antydda föreningar verkligen i allo 
slutar sig antingen Will den rena amfibolen å 
ena sidan, eller åt pyroxénen å den andra sidan, 
eller om dessa föreningar afvika will sina for- 
mer såväl ifrån dessa mineralgrupper, som ifrån 
hvarandra. 

Dessa exempel må för ifrågavarande ämne 
vara tillräckliga för bevisande af att åtminstone 
en del af de mineralier, man hittills trott sig till 
deras rätta konstitution känna, dock ännu tarf- 
va en granskning, äfvensom för att visa, att en 
del fossilier kunna och måste betraktas ifrån en 
helt annan sypunkt än man hittills gjort, då de 
äro sammansatta på ett mycket mera kompli- 
ceradt sätt, än man ofta föreställt sig. Hvad 
glimmerfamiljen beträffar, så har jag ej hittills 
kunnat komma under fund med någon term, 
som konstant äger rum för alla arter, men tvif- 
lar ingalunda på, att den i en framtid ej kan 
för vissa grupper inom familjen angifvas, sedan. 
man blott förut analyserat en tillräcklig mängd 
af hithörande fossilier, samt jemfört de kemiska 
resultaterna med alla de fysiska egenskaper, hvil- 
ka för hvarje glimmerspecies ofta äro så skilj- 
aktiga. | 

Det analytiska förfarandet vid dessa kemiska 
undersökningar må det nu tillåtas mig att i kort- 


169 


het angifva. Hvarje hithörande fossil har blif- 
vit underkastadt trenne analytiska behandlingar, 
hvaraf en varit för bestämmandet af fluorhalten, 
en annan för alkalibalten och den tredje för be- 
stlämmandet af alla de öfriga beståndsdelarne. 


Fluorn har blifvit bestämd på det af REiG- 
NAULT föreslagna sättet, medelst det finslammade 
mineralets bränning med kolsyradt alkali och 
den brända massans utlakning med vatten, hvar- 
efter, sedan solutionen blifvit afdunstad till rin- 
gare volum, och större delen af kiselsyran och 
lerjorden blifvit med kolsyrad ammoniak från- 
skilda, samt dessa ämnen blifvit på filtrum upp- 
tagna och uttvättade, det som ännu fanns qvar 
af dem i lösningen aflägsnades medelst tillsats 
af en lösning af zinkoxid i kolsyrad ammoniak 
och lösningens afdunstning till torrhet, hvarvid 
kiselsyrad zinkoxid utföll tillika med större de- 
len af öfverskjutande zinkoxid. Den vid upp- 
lösning i vatten ännu alkaliska vätskan öfver- 
göts med saltsyra 1 lindrigt öfverskott och ställ- 
des på ett varmt ställe till kolsyrans utjagande, 
hvarefter, sedan öfverskjutande kaustik ammoniak 
blifvit tillsatt, fluoren utfälldes såsom fluorcalci- 
um medelst klo rtalön mm. Af det på filtrum 
upptagna och uttvättade fluorealciums vigt beräk- 
nades fluoren i mineralet, 


Alkalit har blifvit bestämdt medelst mine- 
ralets dekomposition med fluor-vätesyra på Brun- 
NERS metod, hvarvid dekompositionen försiggått så 
fullkomligt, att, sedan mineralpulvret, efter att haf- 
va behörig tid varit utsatt för fluorvätesyran och ef- 
teråt blifvit behandladt med svafvelsyra, jag aldrig 
fått mera än 1 å 2 milligrammer af odekompos 
neradt mineral. Svafvelsyrade salterna förbyttes 


170 


till ättiksyrade medelst ättiksyrad baryt och 
hvad som kunde fällas af kaustik ammoniak ut- 
fälldes tillika med den svafvelsyrade baryten. Det 
ifrån fällningen afsilade afdunstades till torrhet 
och glödgades, hvarefter de kolsyrade alkalierna 
utdrogos med vatten. Lösningen afdunstades ännu 
en gång till torrhet, för att afskilja all talkjord 
som tillika löst sig, htaselber, sedan denna blif- 
vit frånsilad, saltsyra tillsattes och lösningen af- 
dunstades till torrhet och glödgades lindrigt uti 
en förut vägd platinadegel. Af chlorkaliums vigt 
beräknades kalihalten. Härvid får jag tillägga, 
att jag äfvenledes eftersökt natron, men alle 
deraf funnit något, äfven uti den Stockholmska 
glimmern ifrån Rosendahl, som är sittande uti 
natron spodumen. 


De andra beståndsdelarne hafva blifvit be- 
stämde på sådant sätt, att mineralet, efter att 
förut igenom glödgning hafva afgifvit sin vigtför- 
lust af vatten och fluorkisel, blifvit smält med 
kolsyradt natron-kali. Kiselsyran utgelatinerades 
på vanligt sätt och, efter dess affiltrerande, sattes 
kolsyrad ammoniak till lösningen. Utur den härvid 
uppkomna fällningen utdrogs lerjorden med kau- 
stikt kali samt fälldes, efter föregående tillsats 
af saltsyra i lindrigt öfverskott, med kolsyrad 
ammoniak. Jernoxiden, som vid! lerjordens lös- 
ning 1 kali blef olöst, togs på filtrum och löstes 
derifrån med chlorvätesyra samt fälldes med bern- 
stensyradt natron, tvättades först med vatten, 
sedan med svag lanseil ammoniak, glödgades samt 
vägdes. Den lösning, som efter kiselsyrans afliltre- 
a fälldes med kolsyrad ammoniak, befriades i 
värme ifrån öfverskjutande fällningsmedel, och h vad 
som dervid föll upplöstes ånyo i chlorvätesyra, 


171 


hvarefter kaustik ammoniak utfällde de små hin- 
terhalter af lerjord och jernoxid, som blifvit upp- 
löste af den i öfverskott tillsatta kolsyrade am- 
moniaken. Efter affiltrerande af dessa mindre 
qvantitleter af lerjord och jernoxid, pröfvades lös- 
ningen på kalk med oxalsyrad ammoniak. Se- 
dan jernoxiden utur sin lösning blifvit uifälld, 
sammanslogs den genomgående solutionen med 
den, som fanns efter den oxalsyrade kalkens af- 
filtrering, och fälldes med hydrothyonammoniak, 
hvarvid svafvelmangan föll. Solutionen efter svaf- 
velmangans affiltrering befriades ifrån vätesvafla 
samt fälldes derefter med fosforsyradt natron, 
sedan förut kaustik ammoniak blifvit i öfverskott 
tillsatt, hvarvid den fosforsyrade ammoiak-talken 
togs på filtrum, tvättades och vägdes, hvarefter det 
af talksaltet, som under tvältningen löst sig, på 
samma sätt utfälldes samt upptogs på ett mindre fil- 
trum. Lerjorden och jernoxiden upplöstes efter de- 
ras vägningar i saltsyra, och kiselsyrehalten uti dem 
bestämdes samt lades till den vid analysens början 
bekomna större qvantitet deraf. TLTikaledes har till 
den vid analysen direkt bekomna kiselsyrehalt så 
mycken kiselsyra dessutom blifvit lagd, som, efter 
fluorns bestämmande, varit med den funna fluorhal- 
ten förenad till fluorsilicium och derifrån beräknad 
till kiselsyra. Afvenledes har vigten af fluorsilicium 
blifvit subtraherad ifrån den funna glödgnings- 
förlusten, samt återstoden beräknad vara rent 
vatten. 


Till följe af dessa förfaringsmetoder samt 
här angifna sätt för beräknandet af resultaterna, 
har jag bekommit följande procentiska samman- 
sättningar för nedan anförde mineralier. 


172 


Glimmer ifi rån Pargas i Finland. 


Denna glimmer är mycket ljus, nästan hvit 
samt kristalliserad. Den är sittande i kalk. För 
blåsrör för sig låter den i tunn splittra smälta 
sig till en hvit kula; med soda gifver den ett 
slaggartadt glas, som dock ej kan sammansmäl- 
tas till kula. Dess procentiska sammansättning 
utgöres af: 


Kiselsyra . . 42.585 syrehalt 22.129 15 
Ferjord) 15 2 0OT slem de 314 Ng 
Jernoxid 7 103006 FEL KO 
Talkjord 540268 13 3.973 
Manganoxidul 0.752 0.1698 4.214 3 
Kälkjord si oninORIT ny 0.072 
Kaland 08459. don, 1.433 1 
Vattens. val. 3300 2.976 2 


Fläor but 0.309 j 
CGaleimum: ; +.25 10.537 


98.801 


Om vi med r beteckna alla de enatomiga 
baserna, med R de, som äro sammansatta af 2 
atomer radikal med 3 atomer syre, så förhålla sig 
syrehalterna-uti r, R, S och Äq såsom 4: 9:15: 2, 
hvaraf följer en sammansättning, som kan uttryc- 
kas medelst formeln 2(rS+4RS+Aqg)+RS, 
hvars första term utgöres af en prehnitterm och 
andra af ett enkelt lerjordssilikat, hvilket vi äf- 
ven veta finnes i Sillimanniten. Skulle man äf- 


samt 6 atomer af denna sammansättning förena- 
de med en atom flusspat; men då vi på långt 
när ej ännu känna fluorföreningars sätt att för- 


173 


ena sig med silikater, äfven hvad enklare mi- 
neralier, såsom t. ex. Amphiboler, Apophylliten 
m. fl. beträffar, så hemställer jag huruvida det 
ej tills vidare är rättare att betrakta flusspaten 
ingå såsom en mekanisk inblandning. 


Likaledes bör jag anmärka, att denna glim- 
mer kan betraktas såsom varande sammansatt af 
(rS?+3RS+2 Ag)+3(rS+2RBS), d. v. s. af en 
atom mesotypterm med 3 atomer epidotterm. 
Formeln (rS?+2 Agqg)+3(rS+3ARS), hvaruti för- 
sta termen svarar emot ett med gipsen analogt 
silikat och andra termen är en amphodelit, till- 
fyllestgör äfven det analytiska resultatet. 


Glimmer ifrån Broddbo. . 


Denna glimmer, hvilken likasom den före- 
gående är kristalliserad, förekom uti det stora 
stenblock, hvilket blifvit så namnkunnigt genom 
de många och högst sällsynta minneralier, hvil- 
ka utgjort föremål för Berzeri och andras under- 
sökningar. Detta stenblock utgjordes af en högst 


3 
grofkornig granit, men dess fasta klyft är ej 


fler kad. , Glimmera töreköm der! al ivenie 
till det yttre skiljaktiga förhållanden, neml. dels 
sferisk och dels storbladigt rätskifrig, båda ge- 
nomskinliga och hvita med en ytterst svag drag- 
ning i amethyst. Det är den rätskifriga jag ana- 
lyserat. Denna glimmer har förut varit föremål 
för en undersökning af H. RosE, ifrån hvars 
analytiska resultat mitt äfven föga skiljer sig. 
För blåsröret smälter denna glimmer ytterst trögt 
i tunn splittra; med soda fås en fluten glas- 
kula. Dess procentiska sammansättning befanns 
vara: 


174 | 
Kiselsyra . . 47.973 syrehalt 24.929 138 
Lerjord . «+ . 31.690 d 14.788 el 
Jernoxid . . 5.367 5 1.6451716.939 12 
Manganöxid 1.674 = » 0.506 
Kall. 4 og 1 1.409 1 
Vatten > 310 ” 2.946 2 
Fluor 2 AOTAES9 
Aluminium = 0.351 
99.402 

Af alla de analyserade glimmerarterna har 
det ej påträffats någon enda, som varit till den 
grad fattig på enatomiga baser, som denna. En 
betydlig skiljaktighet uti åsigten af dess samman- 
sättning uppstår äfven, alltefter som man anser 
fluorn hafva varit förenad med kalium eller alu- 
minum. Då likväl en större sannolikhet kan till- 
egnas det sednare, har jag i det ofvanstående be- 
räknat analysen derefter samt får, till följe deraf, an- 
gifva den mineralogiska formeln (KS"+3 RS?+2 Aq) 
+94S såsom varande den, hvilken jag anser re- 
presentera sammansättningen, hvars första term 
är en vattenhaltig oligoklas och sednare en Silli- 
mannit. Föreningarne kunna väl på mångfaldiga 
andra sätt uppgöras, såsom t.ex. (KS"+2 AS?+2 Aq) 
+1045S, eller (KS?+4RS?+2Aq)+84S, men 
alla öfverenstämma uti att vara en förening af 
ett enkelt lerjordssilikat med ett högre silikat af 
lerjordskali i förening med vatten. 


Glimmer ifrån Taberg i Wermland. 


Denna glimmer är till färgen blågrön samt 
genomskinlig. Storbladig. Sitter i bitterspath. 
Hvarje blad är elastiskt, men ej så mycket, som 
Pargas-. och Broddbo-glimmerna. Hårdheten är 
högre än talkens. För känseln är den något 


: | 175 
sträf. För blåsrör visar den, äfven i tunnaste 
splittra, ej ringaste tecken till smältning; men 


med mycken soda tyckes den visa spår dertill. 
Dess procentiska sammansättning utgöres af: 


Kiselsyra . . 39.759 syrehalt 18.582 9 
Lerjord . . +» 13.034 5 6.134 3 
Jernoxidul . 6.342 d 1.444 
Manganoxidul 1.643 å 0.3691, 

Talkjord . . 29972 > — 41.237f13400 6 
MaA SES 000 2 0.330 
Vatten ... 11.464 5 10.184 
fiälor 9 . 70.043 


Magnesium . 0.435 
100.660 


Än 


Öfverskottet vid analysen vidlåder förnäm- 
ligast kalihalten, härrörande deraf, att jag glömde 
att iakttaga de nödvändiga operationerna för”att 
befria det ifrån talkjord. Erinra vi oss, att tro- 
ligen en ringa portion jern finnes i mineralet i 
form af oxid, hvars syrehalt således bör adderas 
tull lerjordens, så öfverensstämmer detta analy- 
tiska resultat så mycket man kan vänta sig med 
formeln 6rS+3AS+9I3 49, hvilken sjelfmant sön- 
derfaller i termerna (rS+3 AS) +5(rS+ Ag), va- 


rande den förra termen en amphodelitterm ”) 


”) Då amphodeliten ännu icke blifvit undersökt ifrån 
något annat ställe än Lojo kalkbrott i Finland, hvil- 
ket först af mineralets upptäckare NORDENSKÖLD an- 
gafs vara det ställe, hvarest det förekom, anser jag 
mig här böra nämna att detta mineral blifvit ifrån 
en svensk lokalitet, Tunabergs grufva 1 Söderman- 
land, af mig analyseradt, samt att det der före- 
kommer i mycket stora och väl utbildade kristaller. 
Dess sammansättning har befunnits vara: 


176 


och den sednare en thoritterm. Under intet 
villkor kan man dock, med bibehållande af någon 
sannolikhet för formelns trovärdighet, transfor- 
mera den till en sådan, att den uti sig include- 
rar en sammansättning, som är analog med de 
för chloriterna af v. KozELrL och VARRENTRAPP anl- 
gifna mineralformler. 


Grofbladig Chlorit från Sala. 


Denna chlorit är mörkgrön och blott i tun- 
nare skifva genomskinlig. Icke elastisk. Sträf. 
Grofbladig. För blåsrör visar den i tunnaste 
splittra tecken till smältning, men tyckes med 
soda vara något lättsmältare. Dess sammansätt- 
ning är: 

Kiselsyra . . . 42.464 syrehalt 22.064 7 
TLerjord st. + 12862 28 3.907 LO 
Jernoxidul . . 7.105 ih 1.618 
Manganoxidul 1.063 it 0.238 


Talkjördsg 24025:398, sylt bug sog fesknD 
Kal Rd 6.031 5 1.022 
Vatten 3.170 Å 2.816 1 
Fläörse., EL 0.619 
Calcium ... 0.102 
Magnesium >» 0.356 
99:160 - hvarest 
Käsels yra kela sis 44.553 syrehalt 23.152 
Lerjord äss I ET a 
Jernoxid i. SG 0.071 5 0.016) | 
Kaäalkjörd 2", SA 15.019 ' — 4499 ; 
Pallgjöld ke ig Å.ONAA 0 1578) BORA 
Manganoxidul . . spår. 
Glödgningsförlust 0.595 
100.227 


instämmande med den af Norpbenskörp föreslagna 
formeln (C, Mg) S + 3AS, men hvaruti kalkjordens 
syrehalt är nästan fullkomligt 3 gånger så stor som 
talkjordens. | 


177 


hvarest syreqvantiteterna uti r, 4,5, 4g förhålla 
sig såsom 4:2:7:1 och hvaraf följer en sam- 
mansättning, som kan uttryckas medelst formeln 
(rS?+24S+4g)+3rS varande den förra termen 
en vattenhaltig scapolith och den sednare en 
olivinterm. 


Glimmern ifrån Rosendahl vid Stockholm. 


Denna glimmer är siltande uti den omkring 
Stockholm så ymnigt förekommande oligoklas- 
graniten, hvilken ej i geologiskt hänseende tyc- 
kes kunna tillskrifvas samma ålder, som den van- 
liga skandinaviska granitgneissen. Den är till 
färgen djupt berggrön eller snarare svart. Icke 
elastisk. Ogenomskinlig. För blåsrör låter den 
i sträng eld smälta sig; gifver med soda en 
osmält, slaggig massa. Dess sammansättning ut- 
göres af: 


3 
Kiselsyra . . . 44.407 syrehalt 23.076 | 9 
Terjofd.! 3. 16.836 Z OT 3 


Jernoxidul . . 20.710 zz 4.715 

r'I Manganoxidul 0.457 5 0.10042.040 2 
Kalljörd 4 . . 0.802 3 0.225 
Talkjord FR11259 5 4.348 15455 9 


TENRRD 4050 OM, 0.827 
Vältenos:.<. . 1131 
Fluor söd. . 0.411 
Calcium .- . . 0.450 
100.333 


Den ringa vattenhalten här kan ej vara annat 

än hygroskopisk. Oaktadt förekommande med na- 

tronspodumen har jag förgäfves eftersökt natron. 

Syreqvantiteterna uti r, rr, 4 och S förhålla 

sig såsom 2:2:3:9, hvaraf följer sammansätt- 

ningen (2rS?+ AS)+2(rS + AS), hvars första term 
K. V. Acad. Handl. 1839. 12 


178 

utgöres af en hittills inom mineralriket ej på- 
träffad förening, men som dock inom sig visserligen 
icke innebär någon osannolikhet, och andra term 
är granat. Föreningen kan äfven uttryckas med 
2(rS?.+ AS) +(2rS+AS), hvars första term äfven 
är okänd och andra utgöres af en med den täta 
gehleniten analog föreningstyp. 


Glimmer ifrån Aborforss i Finland. 


Denna glimmer är sittande uti den granit- 
art, som i Finland benämnes med binamnet Ra- 
pakivi, d. Vv. s. rutten sten, härledande sig der- 
af, att denna granit småningom 1 luften sönder- 
faller. Glimmern liknar mycket den föregående, 
så väl hvad ogenomskinligheten, som  elastici- 
teten beträffar, men är måhända något mörkare. 
För blåsrör smälter den något lättare. Dess pro- 
centiska beståndsdelar utgöras af: 


Kiselsyra. . . 39.446 syrehalt 20.499 
a TER vr RAL 5 ad 5.300 
"|Jernoxid. . . 35.781 Kd 10.970 ; 

Jernoxidul . 1.449 2 0.330 

Manganoxidul 2.537 5 0.369 

r. 4 Talkjordi. ki. 3258 A 1.272Å 3.116 

Kalkjord . . . 0.310 kö 0.087 

Kali sn 3.063 3 0.858 

Vallell ss. «03 5 1.627 

Eluoris. + Ö202 

Caleiam . : . 10.320 


99.587 
Såväl uti denna glimmer, som uti den ifrån 
Rosendahl, finnas betydliga qvantiteter jern, om 
hvars syrsättningsgrad man ej kan med säkerhet 
sluta till ifrån annat än förlusten eller öfverskot- 
tet vid analysen. Uti denna glimmer förhålla 


179 


sig syreqvantiteterna hos r, R, S och Ag så- 
som 2:10:14:1 hvaraf såsom sannolikt formel 
följer (2rS?+ Aqg)+10BS d. v. s. en at. Picros- 


min med 10 cat. Sillimannit. 


Glimmer ifrån Iviken i Grangjerde socken i 
Dularne. 


Denna glimmer utgör hufvudbeståndsdelen i 
dervarande glimmerskiffer. Glimmern är gulak- 
tigt hvit, genomskinlig. För blåsröret tyckes 
den 1 ylterst tunn splittra visa tecken till smält- 
ning; men smälter lätt med soda. 

Då analys gjordes på glimmerfjäll, hvilka hvar 
för sig blifvit med mikroskop granskade för att 
undersöka om de voro fria ifrån främmande in- 
blanduingar, bekoms följande procenliska sam- 
mansältning: 

Kiselsyra 71.167 syrehalt 36.982 30 
Lerjord . 13.305 3 GÖTENE 
Tea 4.977 5 ER 9 
'Talkjord 4.661 3 1.803 
"Å Kali öd 008 0.598 f2101 3 
Natten”. 1.292 pe 1.148 1 
ilöor .-. 0.371 
Calcium 0.626 


100.127 


syreqvantliteterna uti Äg, r, R,S förhålla sig så- 
som 1:2:6:30, hvaraf följer formeln 2(rS? +3 RS?) 
+ Åq, eller, om vattnet antages såsom hygro- 
skopiskt, en fältspat, hvars första term utgöres 
af ett surt silikat och som håller dubbelt så 
mycket kiselsyra, som den vanliga. 

Ett annat försök gjordes, hvarvid dock ej 
begagnades rena glimmerblad, utan ett stycke 
af hällearten, således med alla främmande ibland- 


180 


ningar. Härvid kokades stenpulvret med svaf- 
velsyra, i förmodan att glimmern skulle dekom- 
poneras med lemning af dess kiselsyra och de i 
stenen inblandade främmande ämnen, hvarutur, 
efter affiltrering af det dekomponerade, kiselsy- 
ran öatdrogs med en kokande lösning af kolsyradt 
natlron, och det dervid olösta analyserades sär- 
skilt medelst bränning med kolsyradt alkali. 
Härvid dekomponerades 37.728 procent af sten- 
— pulvret utaf svafvelsyran, bestående af: 
Kiselsyra . 13.703 syrehalt 7.121 

Lerjord . . :213:957 SS 6.319 
Jernoxid . . 4.114 Lå 1.262$'7.961 
Manganoxid 0.649 55 1202) 
FTalkjörd”"R2682 5 dets)! 632 
Kall CARAT 020 = 0.614 ( 


SVÄLT 
De 938.450 procent, som ej dekomponerades af 
syran, bestodo af: 


Kiselsyra . . 46.345 syrehalt 24.083 


207 TerjöreRQe Ar. CIS VS 0.688 
Jernoxidts I. 0:108 2 0.033 
Kalkjord i. . . 7259 | 2.038 
Manganoxidul 0.217 3 0.060 
'Talkjord => 54032 CR 121075 

28.430 


hvartill kommer 1.364 proc. vatten samt 0.958 
proc. fluormagnesium, eller inalles 98.480 procent. 

Oaktadt det af svafvelsyra dekomponerade 
öfverensstämmer med formeln 37r$+ R?,$?, så an- 
ser jag dock att något resultat ej kan dragas af 
detta försök, annat än att elt främmande mine- 
ral häruti varit inblandadt och hvilket blott 
partielt blifvit af svafvelsyran sönderdeladt. Lik- 


| 151 


väl har jag ansett mig böra omnänna resultatet 
på det alt andra må deraf draga någon slutsats, 


i fall de anse det lända till någon upplysning. 


Pihlit ifrån PBråttsta backe vid Sala. 


Detia till glimmerfamiljen hbörande fossil, 
utgör väl ej egentligen någon sådan glimmer, att 
den kan förvexlas med de egentliga. Sar Pladisa, 
fullt genomskinliga och hvita eller berggröna 
glimmerarterne, men tyckes dock höra till samma 
familj, som de. Det förekommer hos oss ej sällan, 
men -anmärktes dock först såsom ett ifrån andra 
mineralier afskildt fossil af SeEFstRöÖm, som upp- 
märksammade det uu Fahlu grufva, hvarest det 

utgör ej obetydliga skölgångar uti vissa trakter 
af” grufvan. Sedermera har man funnit det äf- 
ven på flera andra ställen, i synnerhet i granska- 
pet af våra malmförråder. Någon ringa skiljak- 
tighet emellan Pihlit ifrån lika ställen förefin- 
nes väl äfven, likasom emellan glimrarne, men 
de öfverensstämma dock uti vissa yttre karakte- 
rer. Fossilet är gulaktigt; svagt genomskinligt i 
mindre bitar; lent för känseln, egentliga vigten 
= 2.72; hårdheten är något ringare än hos den 
vanliga grofbladiga och skifriga glimmer n; osmält- 
bar för sig för blåsrör, men smälter and soda. 
Dess procentiska sammansättning är: 


Kiselsyra . 63.684 syrehalt 33.094 27 
fLerjord i 2 TTO 53 11. 7351 
lUJernozid . 3.012 É. OBE f ARP är 


'Mangan- 
oxidul . spår 
Kalkjord . spår 
Talkjord . 1.523 Å 0.590? 
rÅRali jugie JUSYGS - 0.638 f 


Transport 97.098 


BESS 


182 
Transport 97.098 
Magnesium 0.568 


Fluor . . . 0.340 
Vatten .. 2.388 syrehalt 2.121 2 


100.394 ä 


hvaruti syrehalterna uti r, RB, S, Ag förbålla sig 
såsom 1:10:27:2, svarande emot en samman- 
sättning, som låter utirycka sig medelst formeln 
(r$S?+06 AS?+2 Agqg)+4 AS? Likväl anser jag mig 
äfven böra tillkännagifva, att det funna resultatet 
äfven nära lika fullkomligt instämmer med formeln 
r$?+1048?+2494, hvilken således, utan all 
vidare sönderdelning, kan sannolikt representera 
Bråttsta  Piblitens sammansättning. Att Pihlit- 
glimrarne till deras sammansättning afvika 
sinsemellan lika mycket som de öfriga glimmer- 
arterna, är dock ej osannolikt och tyckes följa af 
några försök på Fahlu-Pibliten, hvilka deck ej 
af mig blifvit gjorda, men som ännu ej lära 
vara fullt afslutade. 


Så kallad Brun Chlorit eller Talkgranat från Sala. 


Detta mineral utgör icke heller någon glim- 
mer och kan väl knappast, hvarken till följe af 
yttre förhållanden eller af kemisk sammansält- 
ning, ens anses dermed beslägtad. Dess benäm- 
ning af Brun Chlorit bör äfven af samma skäl 
försvinna. Mineralet är derbt, berggrönt eller 
svagt brunt, gifver ljust och nästan hvitt strek, 
något splittrigt i brottet, kännes fett, hårdhe- 
ten något öfver gipsens, egentliga vigten = 2.87. 
Smälter för blåsrör i ytterst tunn splittra, och 
gifver med soda blott en halfsmält slagglik massa: 
Består af: 


183 


Kiselsyra . 40.617 syrehalt 21.107 7 
Lerjord . . 19.839 2 9.267 3 
Jernoxidul = 9I.487 ja 1.249 

Mangan- 


fllasidul...... 0.502 ES 0.124 
sillgalkidid:24 0573) 1; 0.161 
Talkjord +. 25.941 z3 10.041 
Kali: 6.201 bi 1.051 
Glödgnings- 
förlust. .>..; 0:795 


100.005 


Fluor har förgäfves blifvit eftersökt. Då syre- 
qvantiteterna uti r, 4Z, S här förhålla sig så- 
som 4:3:7 så följer såsom mineralogisk formel 
4rS$S+3AS, hvilken äfven kan sättas under for- 
men 3(rS+A4S)+rS, hvarest första termen utgör 
en granat och den sednare en olivin. Antager 
man jernet såsom oxid, hvaremot dock såväl 
mineralets gröna färg, som det i sådant fall blif- 
vande öfverskottet af 0.63 proc. talar, så skulle 
sammansättningen representeras af blott rS+ RS. 
Då likväl en talkgranat uti denna förening tyckes 
utgöra hufvudbeståndsdelen, vill jag föreslå den- 
na benämning för fossilet. 


12.626 4 


Undersökning af Geokronit och 
Aydrofit, tvenne inom Sverige 
förekommande nya mineralier; 

ae 
L. F. SVANBERG. 


Geokronit. 


Sedan till följe af Berzerm undersökningar om 
svafvelsalterna, ett ljus spriddes öfver de mång- 
faldiga föreningar, hvilka, väl ej så ymnigt som 
syresalterna, förekomma inom mineralriket, men 
dock der ej kunna sägas vara sällsamheter, har 
studium af dessa fosilier under de sednare åren 
blifvit belydligen bedrifvet, hvarigenom man inom 
dem lärt känna i synnerhet svafvelantimons och 
svafvelarsenikens föreningar med elektropositiva 
svafvelmetaller, samt dessa föreningar stadde 
uti ganska olika mättningsgrader. Om vi sålun- 


- ' . . ss. 
da med r beteckna de elektroposiliva svafvelför- 


eningarne samt med P svaflorna, så känna vi 
redan ej mindre än 8 särskilta mättningsförbål- 
landen; d. v. s. vi känna inom denna familj ett 
nära lika stort antal af mättningsförhållanden, 


MN 


som inom silikaterna och utgöras dessa af: rk 


185 


Nr LANSING å É s 
(Zinkenit, Ber thierit, Miargyrit); rB? (Plagionit); 


rk? (Jamesonil); 1 ER (Federerz); BR (Pyrargy- 
rit); röR (Sprödg laserz); 1 BR (Polybasit); hvartill 


dessutom kommer t AB 4 QR (Fahlerz). I alla dessa 
saknas dock den förening, hvilken jag nu går att 
för Kongl. Vet. Academiens upplysta pröfning 
sale och får jag derföre om detta mineral 
göra en ön framställning. 

Mineralet förekommer uti Sala grufva så väl 
uti der varande Torgschaktsgrufvan, som uti arbets- 
orten Knuten, samt har hittills blifvit förvexladt 
med den i Sala förekommande Weissgultigerz. 
Det förekommer blott såsom derbt, har icke några 
genomgångar, men tillkännagifver likväl i brot- 
tet uti en riktning ett ala till rätskifrighet, 
då det deremot uti andra ikon insat visar en 
blott splittrigt kornig och ojemn afsöndring; 
streket är ljust blygrått, likasom fossilets egna 
färg; metallglänsande; ogenomskinligt; eg. vigt 
=9.8S; hårdheten ligger nella kalkspatens och 
glimmerns; för blåsröret afgifver det reaktion för 
så väl antimon som arsenik och bly, s samt förfly- 
ger under fortvarande påblåsning på kol med lem- 
ning af blott en ytterst ringa återstod. Det smäl- 
ter uti yttre ljuslågen, samt är således ett af de 
aldra lältsmältaste mineralier. | 

Medelst dekomposition af mineralet genom 
att leda en ström af torr chlorgas öfver det vid 
lindrig uppvärmning, och hvarigenom det ganska 
snart sönderdelades, fanns, under iakttagande 
af de försigtighetsmått, som vid Irkartade mineral- 
analyser äro af nöden och hvilka på ett så full- 
ständigt sätt blifvit af H. Rose uti dess Hand- 
buch der analytischen Chemie utvecklade, dess 


procentiska sammansättning vara: 


186 


Bly . . . . 66.452 upt.svafvel 10.171 
Koppar .. 1.510 HM 0.770 
Föga. OAS 3 bee 
Faner. > 0 gå 0.053 
Silfver, Vis- 

TYNG: ef est SPAR 

Antimon . 9.576 ,, 3 IJJ00 ; 
Nisomikt rg Ö0 KE 3019] AR 
Svafvel . . 16.262 


99.027 


Detta instämmer, så fullkomligt man kan 
vänta, med att svafvelhalten hos baserna förbhål- 
ler sig till svafvelhalten hos svaflorne =>5:3, 


11.243 35 


p in 
d. v. s. med formeln r?BR eller om man antager 
att kopparen, jernets och zinkens inblandningar 


IH 


blott äro tillfällige, med Ph? a Mineralet ut- 
S 


gör således det fjerde af underantimonsvaflighe- 
tens föreningar med svafvelbly, af hvilka de 
förut bekanta utgöras af Zinkenit, plagionit, Ja- 
mesonit, federerz och har jag af den orsaken fö- 
reslagit namnet geokronit, som är sammansatt af 
Yn, terra, jord och pecveos, Saturnus; emedan anti- 
mon betecknades fordomdags med jordens tecken, 
lika som blyet med tecknet för Saturnus. 


Aydrofit. 

Sedan det genom SEFströms upptäckt af en 
ny metall, vanadin, uti den färskslagg, som be- 
kommes vid utsmidning af allt tackjern, hvilket 
blifvit tillverkadt af malmer från Taberg i Småland, 
i vetenskapligt hänseende var af intresse att få veta, 
hvilket mineral det var som förekom uti malmen 
och som var vanadinhaltigt, anmodade redan för 
längre tid sedan LAGERHJELM mig att qvalitativt 


187 


analysera den dervarande skölart, hvari han med 
blåsrörsprof funnit, att vanadin förekom, och har 
jag sedermera bestämt dess beståndsdelar qvan- 
titativt. Detta mineral, som allmänt förekommer 
vid Taberg ibland jernmalmen med pikrolit, är 
derbt, stundom, men sällan, med en trådig tex- 
tur; ojemnt i brottet; till färgen berggrönt, men 
gifver ett något ljusare strek;” hårdheten lig- 
ger emellan kalkspatens och flusspatens; eg. vigt 
=2.69. För blåsrör afgifver det vatten och vi- 
sar sig äfven i tunnaste splittra såsom fullkom- 
ligt osmältbart. Dess procentiska sammansättning 
utgöres af: 


Vatten . . . . 16.080 syrehalt 14.293 3 
iselsyra ... . JO.193 FA 18.806 4 
Jernoxidul. - 22.729 FÅ 2.179 . 
Manganoxidul 1.166 3 0.262 113.598 3 
Talkjord TOS2 2 8.161 


Ferjprd I 0 2:800 3 1.302 
Vanadinsyra . 0.115 
100.260 


Häraf synes således att mineralet hufvudsak- 
ligen utgöres af 2 (5) SE CE Aq?, men att det 
till en ringa qvantitet är blandadt med ett va- 
nadinsyradt och lerjordshaltigt fossil. "Till följe af 
dess slägtskap med serpentin, ophite, hvarifrån det, 
utom att jernoxidulen till betydlig qvantitet fö- 
reträder talkjordens ställe, skiljer sig blott dy- 
medelst att den sista termen är Aq? i stället för 
Aq? uti serpentinen, har jag föreslagit namnet 
Hydrofit, såsom sammansatt af uImwp, vatten och . 
ophite, som i mineralogien är synonymt med ser- 
pentn. 


Undersökning af ett nytt mineral, 
funnet uti Hvena Kobolt-gruf- 
vor uti Nerike; 
af 
J. SETTERBERG. 


Detta mineral förekommer 1 synnerhet uti Ko- 
falls samt nya och gamla Galtgrufvorna temligen 
allmänt, tillsamman med koboltglans, arsenik- 


kis, kopparmalm &Cc. 


Yttre karakterer. 


Utseendet glänsande, mörkgrått, ej olikt den 
1 handel förekommande övälrelt -antimon; men 
metallglansen är starkare; brottet stråligt, hård- 
heten är ej betydlig. Det repas lätt af länen 
streket och pulvret rent svarta. Ogenomskinligt 
äfven 1 tuunaste kant. Betraktadt, i synnerhet vid 
eldsljus, med ett vanligt förstoringsglas, synes det 
öfverallt insprängdt jadd gnistor af gul koppar- 
malm. 

Egentliga vigten, tagen af flere särskilta stuf- 
fer, varierar mellan 6,29 och 6,32. 


189 
För blåsröret. 


För sig, ytterst lindrigt upphettadt i yttre 
lågen, rostar det och beslår kolet med en hvit 
rök: vid starkare värme smälter det och beslår 
kolet med ett gult anflog. Uti inre lågen röker 
det starkt och lemnar slutligen ett hvitt metall- 
korn. Med flusserna ger det rostade profvet 
blandade reaktioner af jern och koppar. Med so- 
da: sammansmälter det i början; men går sedan 
snart in i kolet och lemnar ett hvitt, halfsmidigt 
metallkorn. 


I öppet rör rostas det, under utveckling af 
svafvelsyrlighet och antimonsyrlighet, redan vid 
värmen af en vanlig enkel spritlampa. Efter 
10 å 15 minuters förlopp, upphör likväl rostnin- 
gen till största delen och om nu röret, med inne- 
liggande rostade prof, upphettas till full glödg- 
ning för blåsröret, så smälter det under stark 
fräsning och utveckling af förutnämde produkter. 
Om en stund flyter massan stilla, och om den då 
lemnas att svalna, så ser man att det odekom- 
ponerade är omgifvet af ett gulaktigt glas. 

I kolf smälter det och ger ett ringa hvitt 
sublimat af antimonsyrlighet, bildad af luften i 
kolfyen. Uti mycket stark värme kan man få spår 
af sublimerad svafvelantimon. 


Kemisk undersökning. 


Att medelst chlor förrätta analysen lyckas 
icke, af den orsak att det i röret inlagda mine- 
ralet, sedan det en stund varit utsatt för chlo- 
rens åverkan, ytterst lätt smälter till en massa, 
som sedermera icke utan förlust kan utkokas. 


190 


Som mineralet är lösligt i saltsyra, upplöstes 
derföre 1,860 grammer deruti; lösningen försattes 
med kaustik ammoniak i lindrigt öfverskott, hvar- 
efter vätskan blandades och digererades i täppt 
kärl några timmar med vätesvafladt svafvelam- 
monium, hvaruti litet svafvel blifvit upplöst. 
Den svarta fällningen togs på filtrum, tvättades 
med varmt vatten, blandadt med litet väte- 
svafladt svafvelammonium. Den genomgångna 
vätskan försattes med en mycket utspädd salt- 
syra i ringa öfverskott och liqvidum uppvärmdes 
lindrigt; men så länge att den förlorat lukten 
af svafvelbundet väte. Den fällda svafvelanti- 
mon togs på filtrum, tvättades och torkades till 
dess den vid repeterad torkning ej led någon vigts- 
förlust. Den vägde 0,901. Af dessa inlades 0,814 
1 ett på vanligt sätt midtpå utblåst glasrör, 
hvarefter öfver chlorcaleium torkad vätgas leddes 
deröfver, under det röret småningom upphetta- 
des, sedan atmosferiska luften blifvit utdrifven. 
Den metalliska antimon vägde 0,155, hvilken, 
efter en halftimmas glödgning i vätgas, ej led 
någon vigtsförlust. Hela antimonhalten var så- 
ledes 0,172 grammer. Den förlust af antimon man 
vid detta tillfälle lider, sker vid sjelfva reduk- 
tionstillfället och den blir omärklig, om man ej 
i början gifver för stark värme. 


Den svarta fällningen, efter behandling med 
vätesvafladt svafvelammonium, upplöstes i salpe- 
tersyra och fälldes med svafvelsyra, som 1 lin- 
drigt öfverskott tillsattes; lösningen afdunstades 
till dess svafvelsyra började förflygtigas, då den 
efter utspädning med vatten lemnade svafvelsy- 
rad blyoxid olöst, som togs på filtrum, tvättades 
med surt vatten, torkades och glödgades. Den 


191 


vägde 1,120 grammer. Dessa innehöllo gång- 
art, hvars qvantitet på det sätt bestämdes, att 
ett annat prof af samma pulveriserade stuff lö- 
stes i saltsyra, då jag fann gångarten utgöra 0,027, 
hvadan den svafvelsyrade blyoxidens qvantitet 
är 1,093 grammer. 


Den från den svafvelsyrade blyoxiden afsi- 
lade vätskan fälldes med svafvelbunden vätgas; 
fällningen togs på filtrum, tvättades med vatten, 
försatt med vätesvafladt svafvelammonium , och 
det genomgångna afdunstades. Som vätskan var 
sur fälldes icke jernet. 


Den med svafvelbunden vätgas erhållna fäll- 
ningen löstes i saltsyrefri salpetersyra, hvarefter 
lösningen försattes med kolsyrad ammoniak i lin- 
drigt öfverskott. Efter ett dygns svag digestion, 
togs den fällda kolsyrade vismutoxiden på filt- 
rum och tvättades. Den hade en ringa dragning 
åt grönt, hvarföre den ånyo upplöstes i salpeter- 
syra och fälldes med kolsyrad ammoniak såsom 
förut. Nu var fällningen fullkomligt hvit; men 
då jag sedermera undersökte huru mycket kop- 
paroxid åtföljt vismutoxiden, faun jag dess qvan- 
titet så ringa att densamma, vid en vanlig analys, 
kan utan särdeles fel öfverses. Det lyckas icke 
att med en lösning af kolsyrad ammoniak ut- 
draga kopparoxiden. Vismutoxiden vägde efter 
glödgning 0,560 gramm. 


Den från vismutoxiden afsilade vätskan af- 
dunstades till ringare volum och fälldes med svaf- 
velbunden vätgas för att slippa en hop ammoni- 
aksalter. Den fällda svafvelkopparn tvättades 
med vatien, försatt med vätesvafladt svafvelam- 
monium, och förvandlades på kända vägar till 
oxid, som efter glödgning vägde 0,02 gramm. 


192 


Den med svafvelbunden vätgas från vismut 
befriade vätskan innehöll jernoxidul, hvilken, 
oxiderad med salpetersyra och fälld med kaustik 
ammoniak, gaf 0,033 gramm glödgad jernoxid. 


Uppställas nu dessa resultater, så finner man 
följande förhållande: 


Svafvelmetaller i procent. NR 
Metallisk Ån- 
timon . . 0,172=0,2363 = 12,70 — 3,45. 
Svafvelsyrad 


Blyoxid . 1,093=0,8623 = 46,36 — 6,24. 
Vismutoxid . 0,560 = 0,6173 = 33,18 — 6,13. 
Jernoxid',.s 2 > 0053 —=0,0S78 = 4721-11, 10. 
Kopparoxid . 0,020 =0,0200 = 1,08 — 0,28. 
Gångart . . 0027 —— 1,45. 

Förlust . « 0,093 OUR 0,51. 


1,860 100,00. 


Häraf uppstår formeln Fessb?+ 12PbBi. 


Då denna sammansättningsart icke är förut 
hos något mineral iakttagen, har jag trott mig 
hafva skäl att anse detta mineral för nytt och 
föreslår derför namnet Kobellit, ull erinran af 
Herr v. Kozeris förtjenster om mineralogien. 


Att jernet verkligen tillhör mineralets sam- 
mansättning, anser jag troligt af den orsak, att 
om detsamma löses i saltsyra och genom denna 
lösning ledes svafvelbunden vätgas, så utfällas 
alla metallerna med undantag af jernet; men den 


fällning 


193 


fällning man nu får är snart sagt olöslig i den 
syra, som med lätthet upplöser sjelfva stenarten. 
Häraf synes, att genom jernets förlust någon för- 
ändring försiggått vid fällningen, emedan alla 
metallerna äro på samma svafvelbindningsgrad, 
som i sjelfva mineralet. 


KF iRAcad. Handl. 1839. 13 


Beskrifning öfver en i Skåne fun- 
nen fossil Sköldpadda, jemförd 
med andra i Svensk jord 
funna qvarlefvor af samma 


djurordning; 


Fb 
S. NILSSON. 


>= 


Det är bekant, att ingen Sköldpaddart nu mera 
lefver i vildt tillstånd i länderna norr om Öster- 
sjön, och man känner icke heller att någon lef- 
vat här, så långt ullbaka historien minnes. — 
Närvarande lilla afbandling har ull föremål att 
ådagalägga, att en söttvattens-Sköldpadda, höran- 
de till slägtet Em>ys, verkligen lefvat i vildt 
skick, icke blott i det gamla Skånes träsk och 
floder, utan äfven i östra kusttrakterna af Sven- . 
ska landet, ända upp i Östergöthland, och lefvat 
här samtidigt, sannolikt med landets urinvånare, 
och ganska säkert med åtskilliga af de djurar- 
ter, som ännu förekomma i samma trakter af 
halfön. 

Under förliden sommar (1839) träffades vid 
torfskärning en sköldpadda på 8 fots djup i fasta 


torfjorden och ungefär 1 fot från dess botten, i 


195 


en. torfmose vid Gräfve af Brågarps pastorat här 
i Skåne. Då jag, af det till mig lemnade frag- 
mentet, såg att det tillhört en söttvattenssköld- 
padda, företog jag en resa tll stället, der den 
blifvit funnen, dels för att bese lokalen, och dels 
för att försöka att uppleta flera bitar af samma 
fossila djur. Detta lyckades såvida, att jag nu 
har för mig hela ryggskölden, med undantag af 
sisla och näst sista vertlehralplåten samt de två 
bakersta marginalplåtarna (c. 77—77.). Dessutom 
erhöll jag främre hälften af bröstskölden (Tab. I. 
fig.1.). Det är lätt att se, att denna sköldpadda 
tillhör slägtet Emys, och att hon visar stor lik- 
het med den ännu 1 sydligare länder af vår 
verldsdel lefvande Emys lutaria BonAr. 

Redan år 1820 blefvo tvenne sköldpaddor, 
hörande till slägtet Emys, funna vid gräfningen 
af Götha kanal i Östergöthland ”på 15 fots djup 
”under jordytan, i grusåsen vid Nordskogsvägen 
”nära intill Svartjordshbålan” och beskrifna af den 
allt för tidigt bortgångne forskaren, Professor J. 
W. Darman, 1 Kongl. Vetenskaps-Academiens 
Handlingar för sistnämda år 5). 

Då det för ämnets utredning syntes mig i 
första rummet vara af vigt att erfara, om de i 
Östergöthland funna fragmenter tillhört samma 
art, som den nu ur en Skånsk torfmose upp- 
gräfda; så begärde jag och erhöll ur Kongl. Ve- 
tenskaps-Academiens Museum till låns de ofvan- 
nämda i Östergöthland funna fragmenterna, och 
- för hvilket ynnestfulla meddelande jag på samma 
gång betygar Kongl. Academien min tacksamhet, 
som jag har äran att till samma Kongl. Academi 


”) Kongl. Vetensk. Acad. Handl. 1820, 2. p. 286. 


196 


öfverlemna = resultaterna af de undersökningar, 
jag genom dess godhet varit i tillfälle att an- 
ställa. 

Af de tre fossila exemplar, som jag nu har 
för mig, är det Skånska, i anseende till rygg- 
skölden, ej blott det minst ofullständiga, utan 
äfven det som i den mjuka torfjorden bäst bibe- 
hållit sin naturliga form. Jag skall derföre först 
beskrifva detta, och sedan dermed jemföra de 
öfriga. | i 

Ryggskölden (Tab. I. fig. 1.) är 81 t. lång, 
55 t. bred och nära 3 t. hög. Sedd ofvanifrån är den 
oval, med främre ändan nästan tvär och bakre 
mer afrundad; bräddarna mest ulstående vid 
bakre fjerdedelen och ryggsidorna mest kullriga 
vid midten; sjelfva ryggen nästan platt och en- 
dast på 4:de ryggplåten försedd med ett obetyd- 
ligt spår till köl. Denna sköld är nemligen teck- 
nad med djupa fåror mellan de hornplåtar, med 
hvilka den varit betäckt och som visa, att dessa 
varit, utom marginalplåtarna, följande: 1:o längs 
ryggen 5, af hvilka den främste, som är längst 
af alla, bildar en aflång fyrkant, mycket breda- 
re framtill än haktill; derefter följa 3 sexhörni- 
ga, mer breda än långa och på den bakersta af 
dessa ett spår efter köl; den sista är femhörnig 
och mycket mer bred än lång. På hvardera 
ryggsidan äro fåror efter 4 plåtar af hvilka den 
främsta varit bredast och trekantig, de två föl- 
jande aflångt fyrkantiga nästan jembreda; den 
bakerste kortast och femkantig. Marginalplåtarna 
(hornbeklädnaden) hafva varit 1 udda framtill, 
mycket liten, smal och jembred, och dessutom 
12 på hvardera sidan. 

Sedd från sidan bildar äfven konturen en 
måttligt bågböjd linea, den undra snarare en mycket 


197 


trubbig vinkel under främre tredjedelens I ge- 
nomsnitt visar ryggskölden en båge, som är me- 
ra platt i midten, men kullrig på sidorne och 
hvars bredd är nära dubbelt af dess höjd. 

De genom sömmar förenade benplåtar, hvar- 
af ryggskölden består, kunna indelas i vertebral- 
plåtar, refbensplåtar och marginalplåtar. 

1:o Vertebralplåtar (Tab. X. fig. 1. a1—a10). 
Af dessa är den främsta störst, sexhörnig med 
olika bräddar och hörn: den bakersta brädden 
kortast, den främsta dernäst; af sidobräddarna en 
snedt framåt, en snedt bakåt; dessa äro ungefär 
lika långa. På insidan, som baktill är något 
konkaverad, sitta på tvers två små upphöjningar, 
som ligga bakom 8:de halsvertebern. Näst främ- 
sta i storlek är den näst sista och dernäst den 
sista vertebralplåten "). Den förra är bredt tre- 
hörnig, med främre hörnet afstympadt och bil- 
dande söm med den smalaste af alla vertebral- 
plåtar (a 70). Bakre brädden är i det hela båg- 
böjd och till större delen genom söm förenad med 
bakersta vertebralplåten. Denna är fyrhörnig med 
en skåra i midten af bakre brädden (a 11). De 
öfriga vertebralplåtarna (a2—a9) äro i allmänhet 
sexhörniga med främre sidobräddarna minst. 

2:o Befbensplåtarna (Tab. II. fig.1, b1—b8). 
Dessa äro förenade genom parallela sömmar och 
smalast äro 3:dje, 5:te och 7:de; bredast äro 1:sta 
och 8:de, emedan hvardera i sjelfva verket in- 
nehåller två hopväxta refben, hvilket ses deraf, 


”) Dessa två saknas hos det Skånska exemplaret; men 
de finnas bland fragmenterna af det brutna Östgötha 
exemplaret och passa fullkomligt till det Skånska, 
utom det att de tillhört ett något mindre exemplar: 


(Tab: II. fig. 2: a 11—a 12). 


198 


att från hvardera gå till refbenen och fästa sig 
der två capita costarum, då från hvardera af 
de andra refbenen blott utgår och fäster sig ett 
caput coste (som dock här på de flesta är afbru- 
tet). Af de två nämda plåtarna (; och 8) är den 
främsta störst och har den främre brädden mer 
böjd i vinkel, bakre mer rät; dock är längden 
större än bredden. Åttonde refbensplåten, hvars 
bakre brädd ofvan midten bildar en vinkel, har 
å inre sidan och på lika afstånd från främre 
och bakre brädden, en oval upphöjning med kon- 
kaf yta och inåt högre brädd. På denna yta 
stödjer sig Bäckenets Os ilium i förening med pro- 
cessus transversi från sacrum. Från hvardera 
refbenet utgår en tand fram i en motsvarande 
marginalplåt, nemligen: 


Från refbenet N:o 14 närmast undra brädden går 
en tand fram i marginalplåten N:o 3; 


Från midten af refbenet N:o 2 går en tand in på 
midten af marginalplåten N:o 4; 


Från refbenet 3, 1 plåten 3, 


SER Fe ag rn GA 
SRS GA 
RR SP 
RE SR AR 0 
födas By l8R sb 


På de tre sista äro tänderna korta, breda och 
afrundade. Baktill stöter första refbenet till ver- 
tebralplåten N:o 2 och med en liten del till N:o 
33; framtill till marginalplåten 2 och 3; 


199 


2:a refbenet stöter bakåt till N:o 3, något till 4, framåt till 3 och 4. 


3:e -— = -— 4 och 35 — — — 5 — 6. 
4:e — — — 5—6 =«—— — — 6 — 7. 
5:e — — — 6 — 7 — — — 7 — 8. 
6:e — — — 7 — 8 — — — 8 — 9. 
7:e — — — 8 — 9 - = — 9 — 10. 
8:e — om = 9 —10 — — — 10 — 11. 


3:o Marginalplåtarna (c 1—0c 11). "Dessa äro 
11 på hvardera sidan och omgifva hela brädden 
af ryggskölden, utom framtill och baktill, der 
vertebralplåten går ut till brädden. De 3 främre 
och de 7 bakre marginalplåtarna hafva inga in- 
tryck för fästet af sternum. Dessa intryck (Tab. 
I. fig. 1. Tab. II. fig. 3.) börja på marginal- 
plåten N:o 4 och sluta på N:o 7; de bilda till- 
samman en bågböjd trind och föga djup fåra, som 
är bredast framtill på 4:de och i synnerhet bak- 
till på 7:de marginalplåten. Från 59:te refbenet 
går tanden fram i bakersta delen af impressionen 
för sternalfästet. 

Beträffande sjelfva vertebrerna, så finnas 9 
fastväxta, som alla mottaga refben, och af hvilka 
den främsta och bakersta, hvardera mottager ett 
helt och en del af ett följande. De främsta ver- 
tebrerna äro på främre sidan helt platta, de med- 
lersta hoptryckta, och af dem de öfriga mer trin- 
da, de undra försedda med köl. Den öfversta 
fastväxta vertebern, som är den första ryggver- 
tebern, skall nedanföre närmare beskrifvas. 

Af bröstskölden ull det skånska exemplaret 
är blott främre hälften bittills tillvaratagen. Den 
liknar till alla delar samma ben 1 Östgötha- 
exemplaret, men är större, nemligen längden 33 
t. bredden öfver erura 9 t. 

Näst det uu beskrifna exemplaret vilja vi till 
undersökning företaga det i Östergöthland funna 


200 


exemplar, som Professor Darman beskrifvit och 
aftecknat p. a. st. Tab. VIT. (nat. storl.). Vår 
planche Tab. I. fig. 3. (half storlek). 

Det befinnes till dels utvändigt öfverdraget 
med ett svart fastsittande stoft. Längden är 7 
tum; men både den och i synnerhet bredden är 
vida större än i naturligt skick, emedan hela 
skölden har genom påliggande tyngd blifvit platt- 
tryckt. . 

Af ryggskölden finnes allt, utom några mar- 
ginalplåtar vid ena sidan; men af detta exemplar 
finnes också platt intet annat än ryggskölden. 

Jemföra vi detta med det Skånska, så finna 
vi de motsvarande delar till form och samman- 
sättning lika, med den skillnad, att det Östgöthska 
är betydligt mindre och företer följande små af- 
vikelser: väl börjar bröstsköldens fäste-intryck 
på 4:de marginalplåten och sträcker sig till 7:de, 
men tanden af d5:te refbenet går ej fram i fäste- 
impressionen, utan stadnar öfver och bakom den. 
Öfver inre brädden af impressionens bakersta del 
är en konkaverad del, som saknas hos det Skån- 
ska, der impressionens kavitet går tillbaka till 
margo af plåten. Här synes söm mellan 9:de 
och 10:de vertebralplåten, der den sistnämde är 
bredast. 

Det andra Östgötha exemplaret, som fått brun 
färg, liksom det Skånska, är sönderfallet och der- 
af finnas blott skilda ben. Det har varit större 
än det sist beskrifna, men dock mindre än det 
Skånska. Ryggsköldens fäste-impression har lik- 
som hos det Skånska, en tand af d:te refbenet, 
som framgår 1 dess bakersta del, men äfven här 
står den just i bakbrädden, och 7:de marginal- 
plåten går ej tillbaka öfver impressionen, utan 
slutas vid den. Utvändigt bilda marginalplåtar- 


a 


na öfver sternalfästet en rät vinkel med skarp 
kant mellan öfre och yttre sidan. Hos Skånska 
exemplaret finnes här ingen kant, utan blott en 
konvex yta; hos det förra Östgöthska finnes väl 
en vinkel, men dess kant är afrundad. 
Dessa afvikelser äro ej af den beskaffenhet, 
att de antyda olika arter. ; 

Bröstskölden till detta exemplar förefinnes, 
ehuru dess ben äro skilda och till en del brut- 
na (Tab. I. fig. 4.) Dess omkrets är aflångt 
oval, framtill nästan tvär och försedd i midten 
med en föga märkbar skåra, baktill något sma- 
lare, afrundad och försedd med en större breda- 
re skåra. Det består af 2:ne delar, en främre och 
en bakre, mellan hvilka, i synnerhet att sluta 
af det Skånska, någon rörlighet ägt rum. Främre 
delen är sammansatt af 5 plåtar, den bakre af 
4. Af dessa 9 plåtar ligga de 8 parvis och den 
9:de udda mellan de 4 främsta. Denna uddaplåt 
synes invändigt rhomboidisk, utvändigt mer oval 
(detta är tydligast hos det Skånska exemplaret). 
Från utsidan af 2:dra och 3:dje parplåten uppsti- 
ger en temligen bred fot (a. b.) och förenar sig med 
4:de, I:te, 6:te 7:de af ryggradens marginalplåtar. 
(Denna fot bildar 2:ne par crura: ett främre par (a) 
framom hvilket finnes en utskärning för utgån- 
gen af djurets framben, och ett bakre par (b), 
bakom hvilket likaledes finnes en ännu större 
utskärning för bakbenen. Af dessa är crus ante- 
rius kortast, och afståndet från dess bas till spets 
är vida mindre, än från samma ställe till suturen 
mellan de främsta parplåtarna, Öfra brädden, 
som är tjock, tvär, otandad, dock ojemn och synes 
ha varit öfverdragen med brosk, har fästat sig i 
en grop på ryggsköldens ofvannämda marginal- 


plåtar (Tab. II. fig. 3. jemför pag. 8). Af detta 


201 


202 


exemplar finnas åtskilliga smärre ben hörande 

till inre skelettet, och hvilka nedanför skola be- 

skrifvas. | 

Emedan dessa fossila fragmenter böra jem- 
föras med exemplar af nu lefvande arter, torde 
följande erinran ej anses öfverflödig: 

I Europa lefva för närvarande tre arter sött- 
vattenssköidpaddor, hvilka ScHwEiGGER upptog i 
sin Prodromus Testudin, under namn af 

Emys europea, 

Emys caspica och 

Emys lutaria. 

Nyare Herpetologer hafva dock funnit sig 
föranlåtna att skilja nämde arter i 2:ne genera, 
Emys och TLerrapene, wull dels efter bröstsköl- 
dens olika fäste vid ryggskölden. Namnet 
1) Emys har af Bosararte blifvit bibehållet en- 

dast för dem, som hafva bröstsköldens tjocka- 
re, tandlösa kant, fästad genom ligamenter i en 
grop på ryggsköldens marginalplåtar. Hit hö- 
rer blott 1 Europeisk art, nemligen Emyrs 
lutaria Bosar. Fauna Italica (skild från Em. 
lutaria ScHWEiG.), Emys europe&a ScHWEIG., 
PTestudo lutaria Liss., Test. orbicularis Linn., 
Test. europea ScHorefF Schildkr. t. 1. — Den- 
na art förekommer i Italien och på dess öar, 
i Portugal, Frankrike, Grekland, Ungern, 
Tyskland, der han går så långt i norr som till 
Preussen. 

2) Terrapene Bosar. Faun. Ital.  Bröstsköldens 
tunna kant griper med sina tänder in mellan 
tänderna af marginalplåtarnes tunna tanda- 
de kant. Hit höra 2:ne Europeiska arter: 
a) Terrapene caspica Bosar. Testa ovata de- 
pressiuscula, margine integro replicato, supra 
hypochondria subdilatata; sternum antice ob- 


203 


solete sinuatum (leviter emarginatum) postice 
bifarcum.  Emyrs caspica ScHweicG. Testudo 
caspica Gmer. Clemmys caspica WaGi. Mi- 
chahelles Isis 1829. pp. 120347 Förekommer i 
Dalmatien, Grekland, trakten af Kaspiska 
hafvet. — b) Terrapene Sigriz Bowar. Faun. 
Ital. (I artikl. Terrap. casp.). Testa ovata 
depressiuscula omnino non carinata (MicH.) 
(junior unicarinata Bon.) parum dilatata, mar- 
gine integro, non replicato; sternum antice 
ieabar (non sinuatum) postice bifurcum. 
Terrapene Sigriz Bosar. — Emys lutaria 
SCHWEIGG., FiITZINGER; Clemmys Sigriz MicHAH. 
Isis 1829. Förekommer i södra Spanien äf- 
vensom 1 norra Afrika. 

Det är med Emys lutaria Bonsar. (Em. eu- 
ropea ScHw.) och en Terrapene, hvilken kom- 
mer närmast caspica, som jag nu är i tillfälle att 
jemföra den här ifrågavarande fossila arten. 

Af hvad jag redan anfört om bröstsköldens 
fäste i en grop på ryggsköldens marginalplåtar 
m. m. finner man lätt, att den tillhör slägtet 
Emys. Jemförd med Emys lutaria Bosar. befin- 
nes den dermed hafva största likhet och skilja 
sig från Terrapene äfven i följande: Refbenet 
så väl 1:sta som 8:de är hos Lerrapene bredare 
och kortare. Hos Terrapene går crus anterius 
sterni upp på insidan af 1:sta refbenet, och för- 
enar sig dermed genom en sutur på en längs 
refbenet gående upphöjning; hos den fossila och 
Em. lutaria, hinner crus anterius på långt när 
icke refbenet; det stadnar på inre och undre 
margo af 4:de marginalplåten. — Crura anterio- 
ra äro hos den fossila och Emrs lutaria uppåt- 
riktade och mycket korta, nemligen mycket kor- 
tare än afståndet från deras bas till margo an- 


204 


terior af den benplåt, på hvilken de sitta. Hos 
Terrapene deremot äro samma crura uppåt och 
framåt riktade och mycket långa, nemligen längre 
än afståndet från basen till margo Arbob den 
benplåt, på hvilken de sitta. Crura posteriora 
deremot äro hos Emys lutaria mycket längre än 
de främre; hos Terrapene ej längre än de kan 
re. Sidoflikarna vid skåran haltul hos bröstsköl- 
den äro, hos Emys lutaria och den fossila, af- 
rundade, hos TWerrapene spetsiga vid sidorna af 
en djupare skåra. 

Hos Emyrs lutaria och den fossila finnas 8 
vertebre colli, hvilka hafva följande ledytor: 
1:sta framtill enkelt konkaf, baktill enkelt konkaf. 


Sd = konvex =E konka 
d:dje — = konvexa ut —  konkaf. 
4:de MER on KOMNER a SE — konvex. 
Jd:te a — konkaf = — dubbelt konvex. 
6:te — dubbelt konkaf <:— dubbelt konvex. 
7:de — dubbelt konkaf — dubbelt konkaf. 
8:de -— dubbelt konvex — enkelt konvex. 


Hos mitt exemplar af Terrapene finner jag, 
1 detta hänseende, blott den skillnad, att bakre 
ledytan hos 9:te och främre hos G6G:te är enkel. 

Beträffande halsvertebrernas form, så fin- 
nes hos de 7 främre ingen märkbar skillnad mel- 
lan Emmys lutaria och den fossila; den skillnad 
som förefinnes hos den 8:de halsvertebern och 
den 1:ste ryggvertebern skall nedanför omtalas. 

Skuldran (Tab. 2. fig. 5.) är alldeles lika 
samma ben hos Emyrs lutaria, blott med den 
skillnad, att det hos den fossila är större (Jemför 
Cuv. Ossem. foss. V. 11. p. 209. pl. XII. fig. 2). 
Den består af 3 ben, som förena sig för at bil- 
da cavitas glenoidalis för Os humeri (d). Det 
längsta af dessa ben (a) är, enligt Cuvier, Sca- 


205 


pula; det är nästan trindt, utåt något tjockare, 
inåt tunnare och mer hoptryckt, och förenar sig 
verlicalt genom en på inre sidan öppen båge 
med benet b, som Cuvier anser vara process. 
Acromion; det är något kortare än förra, utåt 
plattadt och temligen bredt. Benet c, som är 
bredast af alla och utåt plattadt, svarar enligt 
CuviER mot processius coracoideus. 

Os humeri (Tab. II. fig. 6—537) liknar till 
formen fullkomligt samma ben hos Emrs lutaria 
(Jemf. Cuv. Ossem. foss. V. II. pag. 211. pl. XII. 
fig. 7). Det är S-formigt böjdt; med hufvudet 
nästan klotformigt, dock med större dimension 
framifrån bakåt än på sidorna; nedåt är benet 
utvidgadt med en fåra, som ligger parallelt med 
yttre brädden. 

backenet (Tab. IT. fig. 8.) består at:tre ber, 
hvilka förenade bilda Acetabulum: a) Os ilium, 
som här ses i förkortning; 6) Os pubis och c) 
östiseha (Jemi. Cuv. Te pr 215 på KO 
103 19). 

Os femoris liknar Os humeri, men hufvu- 
det är större, alflångt-ovalt och snedtsittande 
(Tab. II. fig. 9.) Fåran längs brädden saknas. 

Alla dessa ben, som tillhöra det bruna, fos- 
sila Östgötha exemplaret, äro till formen full- 
komligt lika sina motsvarande ben hos den nu 
lefvande Emrs lutaria. Det är således intet 
tvifvel, att ju den fossila tillhör denna samma 
art. Skada likväl, att vi ej erhållit hufvudet till 
något af de fossila exemplaren; ty i hufvudets 
ben uttrycker sig artskillnaden bestämdare, än i 
någon annan del af skelettet. Blott i ett par ver- 
tebrer har jag kunnat finna någon märkbar olik- 
het mellan den lefvande och fossila Emys luta- 
ria. Dessa vertebrer äro den 8:de halsvertebern 


206 


och den (1:sta ryggvertebern, hvilka jemförda för 


rete följa nde: 


A) 8:de Halsvertebern hos 


Emys fossilis: 
Fig. 10—11. 
Kroppens bakre arti- 
kulationsyta,en rundt 
oval knapp; främre, 
dubbelt transverselt 
Under 


en starkt uppstående 


ovala. dessa 
knöl på hvardera si- 
dan om den höga hop- 
tryckta process. spi- 
nosus. Bågen med en 
längs kant, från hvil- 
ken baktill utgå z bå- 
ge 2:ne ribbor längs 
ryggen af process. ob- 
liqui posteriores (c-c). 
Mellan dem baktill 
en mindre upphöjd 
ribba. Artikulations- 
ytan på process. obl. 
auter. plan; på poster. 
intager hela proces- 


sens framsida (c.c.). 


Emys lutaria: 
Fig: 12, 13. 
Kroppens bakre arti- 
kulationsyta en mnä- 
knapp; 


stan rund 


främre ovala; 
under dessa en något 
uppstående knöl på 


hvardera sidan om 
den låga process. spi- 
nosus. Bågen ofvan 
med längskant , 


från hvilken baktill 


utgår i spetsig vinkel 


en 


2:ne ribbor &c.; mel- 
lan dem ingen ribba; 
Artikulationsytan på 
obl. 


Oo .” 
på längs konkaverad; 


Process. anter. 
på posteriores intager 
den nästan blott half- 


va framsidan. 


Terrapene: 

Fig. 14, 15. 
Kroppens bakre arti- 
kulationsyta en trans- 
led- 


knapp, främre --- 


verselt  aflång 
ovala; under den är 
kroppens undra sida 


nästan platt 


om process. spinos. 
Bågen ofvan trindad 
utan längskant, men 
baktill med en bred 
knöl, från hvilken z 
båge utgå 2:ne ribbor 
nedåt baksidan afpro- 
cess. obliqui posterio- 
res (cc); mellan dem 
ingen ribba. Artiku- 
lationsytan på pro- 
cess. obliqui anter. på 
längs något konkave- 


rad. 


Häraf följer, att den fossila Emys äfven till 
detta ben mest liknar Emmys lutaria; men att 
bågen baktill vid utgången af process. obliqui m. m. 
företer sådana olikheter, att de åtminstone icke 
kunna hafva sin grund i olika ålder. 


207 


BY) 1::sta Ryggvertebern hos 


Emys fossilis: 

1:mo Det Skånska 
exemplaret: fig.16.a. 
Kroppen mer bred än 
lång, helt platt, föga 
konkaverad och med 
knappt märkbar kant 
under främre artiku- 
iations-kaviteten. 

2:o Det minsta Öst- 
göthska: fig. 17. a. 
Kroppen något min- 
dre bred än lång, helt 
platt och utan upp- 
kant 


artikulationsytan; två 


stående under 
knappt märkliga upp- 
höjningar löpa paral- 
lelt med sidobräd- 


darne. 


Emys lutaria: 
Fig. 18. a. 
bred 
som lång, framifrån 
bakåt konkaveér. med 


en liten utåt böjd 


Kroppen lika 


grop på hvardera si- 
dan om den något 
högre trindade mel- 
landelen. En mycket 
utstående kant under 
främre artikulations- 


ytan. 


Terrapene: 

Hos Terrapene är 
detta ben mycket min- 
dre bredt än långt, 
platt -trindadt, på 
midten smalast och 
utan spår till längs- 
gropar. Främre arti- 
kulations-ytan utan 


uppstående kant. 


C) 2:dra Byggvertebern: fig. 16—18. b. 


Platt bred, längs 


Platt - trindad, i 


midten föga konvex. |midten smalast. 


NB. Det Skånska och 
Östgöthska äro häri 
lika. 


Trindad, i midten 


smalast. 


Resultatet äfven häraf blir, att den fossila 


har 


större likhet med Enm. lutaria än med nå- 


gon annan; men att olikheter visa sig, som ej 
kunna ha sin grund blott i olika ålder. 
Hurudan färgen varit hos de fossila, synes 
så mycket mindre kunna bestämmas, som de tun- 
na hornartade plåtar, hvarmed bensköldarna va- 


208 


rit beklädda, af tiden förstörts, likasom hornen 
alltid äro förstörda på de Oxskallar, som vi finna 
i våra torfmosar, och blott hensteglarna finnas 
qvar. På det större Östgötha-exemplaret befinnes 
dock epidermis fläcktals qvarsittande på sternum, 
och visar temligen hurudan dess färg varit. Den 
har nemligen der varit blekgul (nu hvit) och 
strålformigt marmorerad med svart (Kongl. Vet. 
Akad. Handl. p. a. st. Tab. VIL fig. 3.). Således 
har den äfven till färgen liknat Emyzrs lutaria. 

Af dessa med all noggrannhet anställda under- 
sökningar synes mig följa, 1:o att alla tre i Sve- 
rige hittills funna fossila sköldpaddor tillhöra en 
och samma art. 2:o att denna art i de flesta 
hänseenden fullkomligt liknar den ännu i Euro- 
pa lefvande Emys lutaria; men att 3:o några 
sådana formolikheter visa sig hos alla de fossila 
exemplaren, som antyda, att de utgjort en från den 
lefvande skild varietet. Denna varietet, som till- 
hört vår nord, skulle jag derefter vilja benämna: 

Emys lutaria IBonaAr. 

=" varietas dorealrs. 

Då det nu knappast kan betviflas, att den i 
Sverige funna fossila sköldpaddan tillhört samma 
art, som den ännu i det sydligare Europa lef- 
vande, så måste man medgifva, att hon här lef- 
vat under ganska gynnsamma förhållanden för 
att kunna utveckla sig till en så betydlig stor- 
lek. I sjelfva Italien är, enligt BonAPARTES intyg 
(i dess mästerliga Fauna Italica), vanliga läng- 
den från 4 till 6 tum, och sällan öfvergår den 
8; den här i Skåne funna har hållit en längd 
af 81 tum, och de Östgöthska hafva varit något 
mindre, 

Det är väl knappt tänkbart, att dessa fossila 
sköldpaddor tillhört sådana exemplar, som genom 

men- 


209 


menniskors åtgärd blifvit införda i landet "). Ty 
för det första tillhöra de alla en och samma art, 
och denna är icke en sådan, som lefver på lan- 
det, utan en art som lefver i sött vatten, och 
hvilken, så vidt jag vet, icke hos oss hålles tam. 
För det andra tillhöra de just den art, som än- 
nu finnes längst mot Norden i vår verldsdel. 
För det tredje lefver denna art i det sydligare 
Europa just i sådana trakter, der vildsvinet än- 
nu finnes och der Bisonoxen fordom hevisligen 
funnits; och i Skåne är hon fannen i samma 
trakter med qvarlefvor af dessa 2:ne djurarter; 
och hvilket allt bevisar, att hon fördragit och 
ännu fördrager samma klimat som de. För det 
fjerde hafva dessa fossila Sköldpaddor blifvit fun- 
na hos oss under förhållanden, som antyda att 
de lefvat här i vildt skick. Den Skånska fanns i 
en trakt, som fordom utgjort ett vidsträckt träsk 
och de Östgöthska under en grusås samt på ett 


djup, dit de omöjligt sjelfva kunnat gräfva sig, 
utan der de sannolikt vid någon inträffad kata- 
strof blifvit af en grusbädd betäckta. Dessutom 
visa de fossila exemplaren att de tilihört en lo- 
kalform, skild från den nu lefvande. 

Frågan för huru lång tid sedan dessa Sköld- 
paddor lefvat här i Sverige, torde aldrig kunna 
bestämdt besvaras. Att de lefvat här sedan lan- 
det redan fått sina fleste nu varande djurarter, 
finner man sig befogad att sluta, dels deraf, att i 
samma mose och på samma djup med Sköldpad- 
dan funnos i torfven calcinerade skal af åtskilli- 
ga söttvattens snäckor och musslor, som ännu 


”) Redan Profess. DALman ansåg detta mindre sanno- 
BE Ip; 292: 
K. V. Acad. Handl. 1839. q 14 


210 


lefva i Skånes träsk, t. ex. Paludina impura, 
Valvata cristata, Cyclas cornea m. fl. och dels 
deraf att i gamla torfmosar, som synas vara af 
lika ålder med den ifrågavarande, finnas ben af 
Vildsvin, Elgar, Renar, Bäfrar, Hjortar, Rå- 
djur och Bisonoxar wm. fl, hvilka icke till arten 
kunna skiljas från de wu lefvande. Men att, 
detta oaktadt, en lång tid förflutit sedan ifråga- 
varande Sköldpadda lefde här, kan man sluta af 
flera skäl: 1:o Den synes här hafva lefvat och 
utvecklat sig under gynnsammare klimatförhål- 
landen än för närvarande i norra Tyskland. 2:o 
Samma gamla torfmosar, hvari hon finnes, hysa 
äfven benlemningar af redan öfver allt på jor- 
den utdöda djurformer, t. ex. af -Bos primigenius 
(Urus) och af en Björnart, om hvilken jag fram- 
deles torde få tillfälle att närmare yttra mig; 
3:o Den grusås hvari Östgötha exemplaren blifvit 
funna, har sannolikt tillhört en jemförelsevis gam- 
mal tid. (Se AreEx. BronGnmart: Notice sur les 
blocs de roches des terrains de transport en 
Suede. Annales des sc. nat. 18268). 


Tillägg till ofvanstående Afhandling. 


Under innevarande sommar (1810) bar jag 
erhållit fragmenter af ett annat exemplar af sam- 
ma Sköldpaddart och funnet i en annan trakt af 
Skåne, nemligen 1 en torfmose vid Fuglie, An- 
nex till Hvällinge. - Djuret fanns äfven der all- 
deles belt, men blott några få fragmenter tillva- 
ratogos, hvilka slutligen blefvo, jemte några andra 
fynd, inköpta af Prosten JEAn Bruzeuros, som 


211 


vänskapsfullt aflemnade dem till mig. Dessa 
fragmenter, som tillhört ett något mindre exem- 
plar än det förut beskrifna Skånska, utmärka sig 
genom en friskhet och hårdhet, som ej varseblif- 
ves hos något af de förut funna, och hvaraf nå- 
gon kanske skulle finna sig föranlåten till den 
slutsats, att arten icke länge härstädes varit utdöd. 
Denna slutsats vore: dock förhastad; ty erfaren- 
heten har visat mig, att de friskaste benlemnin- 
gar finnas under de mäktigaste torflager och vid 
sjelfva botten på blåleran. Sådana voro Rendjurs- 
ben, som funnos i torfmosen under Gärabacken 
utanför Trelleborg, och hvilka bevisligen legat 
der i mer än 2000 år, och sådant var det Urox- 
skelet, som under innevarande sommar (1540) upp- 
räfdes ur en djup torfmose vid Önnarp. Emed- 
lertid bidrager ifrågavarande exemplar till ytter- 
ligare bevis för den redan yttrade öfvertygelsen, 
att Emys lutaria fordom lefvat härstädes i vildt 
skick, samtidigt med Uren, Bisonoxen och vild- 
svinet. 


Om Blads och Knoppars ställning 
å Växters yta; 
af 
GUSTAF SILFVERSTRÅHLE. 


Uti en uppsats, den Förf. nästl. år 1838 till 
Kongl. Vet. Acad. inlemnat, och Kongl. Acade- 
mien då låtit uti sine Handlingar inflyta, har 
Förf. sökt bestämma blad och knoppars diver- 
gens. Då beräkningarne uti samma uppsats 
hufvudsakligen stödja sig på den förutsättning, 
att blad och knoppar äro å växtytor ordnade i 
spirallinier, hvaraf en enkel, en tvåfaldig, en 
femfaldig, en trettonfaldig m. fl. åt ena ledet 
skäras af en enkel, en trefaldig, en åttafaldig, 
en tjuguenfaldig, m. fl. åt andra ledet; men den- 
na, genom växters betraktande funne sanning, 
måste äga en nödvändig grund, har Förf. vidare 
bemödat sig att finna en sådan, och är närva- 
rande uppsats deraf föranledd. 

Då ögat faller på kottar, amenter m. fl. växt- 
delar, inser man väl genast, att blad och knop- 
par sitta uti en anmärkningsvärd ordning; men 
hvaruti denna ordning egentligen består eller hvil- 
ken regel bestämmer densamma, är ej lika på- 
tagligt. Vid nogare betraktande finnes likväl, 
att grunden för denna ordning ligger deruti, att 


213 


de punkter, hvarutur blad och knoppar utgå, 
hafva sig emellan enahanda horisontella skillnad 


(divergens). 


Denna skillnad kan vara olika på olika väx- 
ter och växtdelar, och följaktligen den ordning, 
hvaruti blad och knoppar å olika växter och 
växtdelar till hvarandra stå, flerfaldig. Genom 
iakttagelser kan väl en någorlunda fullständig 
kännedom vinnas om de olika sätt, hvarpå blad 
och knoppar kunna vara ordnade; men genom 
en matematisk uppfattning af alla de förhållan- 
den, hvaruti sålunda ordnade punkter möjligen 
kunna, genom den gemensamma divergensens olik- 
het, komma till hvarandra, blir likväl kännedo- 
men om den anmärkta ordningen fullständigast 
och klarast. 


I sådant afseende äro nedanstående beräknin- 
gar företagne. 


Om periferien =a (=360?) 

och punkternas divergens, åt ena ledet =6 
och åt det andra =a—b=C 

så är divergensen emellan den lodräta linie, som 
fälles genom en af dessa punkter och den första 
derefter följande punkt =6 och =C. 

Andra punktens divergens: 
antingen =26—a, och =2Cc, 


eller EE och —=2 60 -——d. 


Tredje punktens divergens: 

| antingen =36—2a och =J3c£ 
eller ES Le raiecha =3:6-- ad 
eller ock =3b Och — 46- OM 


214 
Fjerde punktens divergens? 


anlingen Lf 340 och —46 


eller =4f-2a och CE NG 
eller —£b— sa. och bea 
eller ock —4b och —4CcC—3a 


Femte punktens divergens: 


antingen Töb-4 a veh ARE 


eller =53556—-3a och =3J0— a 

eller 2350-20 och =E 
eller —Jh— a och =3G KA 
eller ock =356b och =3c-—-4a 
Ö.ISAEV. 


er a 6 - SR 
Ar nu feta så inträffar hvarannan punkt 


på den lodräta linien. Aro deremot b och c oli- 
ka, t. ex. 6 större än c (b—c=d), så måste an- 
dra punktens divergens vara =26b—a och =2c. 
Efter a=b+c och b=c+d; 
är 2b—a (=b+c+d—b—c) =d, och 
ee andra punktens divergens =d och =2c. 
Tredje punktens divergens blifser derföre —b+d, 
och =3c, den af dessa qvantileter, som är större 
än a, minskad med sistnämde qvantitet, och så- 
ledes antingen =6 +d—a och =3c, eller =b+d 
och  —3c—a. Nu är .9 dd (=e+2d- b—€ 
=2d—-b=2d—c—-d) =d—0 och 3c—-a(=3c—-b— C 
=2c—-b=2c—-c—-a) =c—d 
och således tredje punktens divergens 
antingen =d—c och =3c, eller bre ock =E d. 
I händelse d är större än c, inträffar den 
förra divergensen; i motsatt händelse den sednare. 
Antag då c—d=e. 


215 


Fjerde punktens divergens kan åter vara 
antingen =hb+d—c och =4c, eller =2b+d och 
=2c—-d, den af dessa qvantiteter, som är stör- 
re än a, minskad med denna qvantilet och så- 


ledes 


antingen = b+d—c—-a och =4c 
eller = b+d—Cc och —£6 0 
eller ock =2b+d >—a och =2c-d 
eller = 04 d och =2c—-d-—-a. 
Nu är b+d—c—-a= d-—-2c 
4c—a = 
Fd 
RKS EN 


vel OO +d-AC > UA 

således den sista af de fyra divergens-formlerna, 
en orimlighet och de två medlersta, sammanfal- 
lande till en, hvadan för fjerde punkten endast 
återstår två olika divergenser, nemligen: 
antingen = d—-2c och =4c 
eller nd och = cd 

I händelse d är större än 2c, inträffar den 
förra; i motsatt händelse den sednare. Den förra 
förutsätter att d ej allenast är större än c, utan 
äfven dubbelt så stor. I den sednare kan c vara 
både större och mindre än d. 

Femte punktens divergens bör vara: 
antingen =6b+ d—-2c—a och =9c 
eller ER REN OCh = G IA 
eller ock =6+2d ES är0eck.= Sed 
eller SERENA ock ed a 


216 
Nu ars bodd öre 


Je ad ENSE d 
TER (EA NN NES Of fo 
JC Rd ka RNR RNA 


och: bö+$ d-26c die 
och således finnes för femte punktens divergens 
endast tre möjligheter: 
antingen = d—3c och =9C 
eller =22d-—- cc och = id 
eller ock — 6+2d och = c—2d 
Den medlersta af dessa divergens-formler är möj- 
lig, i alla de händelser då d icke är större än 
3c, och icke eller mindre än Den första kan 
endast inträffa då d är större än 3c och sista 
då d är mindre än 5: 

Vore c större än d (c—-d=e) och d större 
än e (d—e=f) blefve femte punuktens divergens 


enligt den ofvanstående medlersta formeln 
=f och Sd Eee. 


Sjette punktens divergens kan vara: 


ÅA SER BSC ÖR OCh AS +6ec 

B = END CT 4 OCh hr 

C DEE NG Kd OCR ke 
D = Rb et 20d och = FRE 
E AD Hd Kock Ede 2d 
F —= ul LA +2d och = ar cd 
hvilket reduceras till 

A —4ct "d +6c 
B&C LINGEN Fife d 
D&E FA TN BEEREGA 


F +2c+4d = JU 


247 


Då af dessa formler den sista (F) såsom orim- 
lig utgår, återstå endast tre, hvaraf den första 
är . möjlig, då d är större än 4c, den andra då 
rar större ec, och "den: tredje; då c är större 
än d. 


Sjunde punktens divergens kan vara: 


A 0 -el doch => ETC 

B ERNER Eke Id öoek —==ad 2 

C Earp der 2d = FN 
D = 0 el LBE EA EEE 
E ERA +3d = Ti 
F =S ET = ff) ERE AN 
hvilket reduceras till 

Å - = 04 då = SEG 
B&C = = DERE = NE 
D&E = SAGE SST CA = NOS R 
F = UrGEEKEN = NESS 


Af dessa fyra former inträffar den första, då 
d är större än 5c, den andra då d är större än 


3e : o Ja K RE 5 
3 den tredje då d är större än 5 och den fjer- 
de då c är större än 3d. 


Åttonde punktens divergens kan vara: 


A RE ENA ich = +8C 
B ENE e rd NS 
C EK ed = TÖ6-- Hd 
D SANNE DEE (HE AA =" Gerd 
E =—-a+b— c+3d = +4c—2d 
F SERA SA =—a +4c—-2d 


218 


G =—-a+b+ c+4d och = TENS 
H = +6b+ ec+4d =—a +2c—-3d 
hvilket reduceras till 

ÅA = —6c+ d och +0C 
B&C = —4c+2d Sä fbe ud 
D&E = =2e rd = ed 
F&G = +4d = SSE er dÅ 
H = TIG IA = —4d 
antages c—d=e 

ÅA => =S och =+8d-+906e 
Beate CE Tädi0e 
D&E =+ d-—2e tr Ike 
F&G =+4d =— d+2e 

H dr 2e =—-4d 

antages vidare d-e=f 

D&E =- e+ f£f och =+6e+2f 
F&G =+4e+4f =+ e- f 
antages sluteligen e—f=3g 

DEE = RS =+8/+63g 
F&G =+8f+4g = fak g 


Nu måste a vara antingen lika stor eller 
större än 6; (a—b antingen =o0 eller =2e). 


Vidare kan 6 väl vara både större, lika stor 
och mindre än c (b—c ant. —=d; eller =o, eller 
ock =—d); men enär det förhållande då 6 är miu- 
dre än c, är alldeles detsamma, som då 6 är större 
än c, endast man ombyter benämning på dessa 
qvantiter, så behöfva endast under betraktande 
tagas de förhållanden då ö—c=0 och då b—c=d. 


219 


Ytterligare kan" c vara både större, lika stor 
och mindre än d och således c—-d=e, eller —=o, 
eller ock =—e; äfvensom d—e vara ant. =/f) 
eller =0, elle? "ock =—-f och e—f, ant. —=g, 
=0, eller =—g och så vidare. 

Om nu 


1:o a—bb; så är divergensen 1 och o, och hvar- 
enda punkt infaller på den lodräta linie, 
som är fäld genom den första punkten. 


2:0 b=c; så är divergensen 3 och 1 och hvar- 


annan punkt infaller på den lodräta linien 


(C) 


E b a 5 

. - fö .8 2 AR Va = 3 2 
3:o c=d; så är (d=Cc= 5 Ste) divergensen 3 och 
= och hvars tredje punkt infaller på lod- 


räta linien. 


Felde / o 20 (6) b a -. Ser 
29 fler sånän) (e>U>= ===) divergensen 
: och S och hvar femte punkt infaller lod- 
rätt. 
c b 
d:0 e=f; så är (f= === =) divergen- 


semi :neeh: 3) och hvar åttonde punkt lodrät. 


6:0 =53 så är (8= == —-=-—-=—=—-) i- 
vergensen == och > samt hvar trettonde 
punkt lodrät. 

0: SKV 


Blir den föregående termen ständigt större 
än den efterföljande, så inträffar aldrig en efter- 
följande punkt uti den lodräta Hade. som är 
dragen genom en föregående punkt. 


220 


3 = 0,333333333333333 etc. 


3=0,375 
— 0),384615384615384 etc. 
37 —=0,380952380952380 etc. 
12=0,382352941176470 etc. 


2:=0,381818181818181 etc. ; | 
| 23 =0,382022471910112 etc. 
437 — 0,381944444444444 etc. 
3345 =0,381974248927038 etc. 
277 —0,381962864721485 etc. 
210 —0,381967213114754 etc. 
337 =0,381965552178318 etc. 
210 =0,381966186599874 etc. 
2553 —0,381955944272445 etc 
2721 —0,381966036033293 etc. 
222: =0,381966000147819 etc. 
159765 —0,381966014982642 etc. 
17711—0,381966009880649 etc. 
13657 —05381966011794674 etc. 
20352 —0,381966011042097 etc. 
72022 =0,381966011329556 
121393 —0,381966011219757 


Ju längre denna räkning fortsättes, ju mera 
närma sig "de begge ytterligheterna (3 och 1) 


221 


Emellan dem finnes den divergens, som erfor- 
dras, för att få det förhållande, att två punkter 
aldrig inträffa på samma lodräta linie, eller 


b= 0,618033988749894848204586834365638117720 etc. 
C =0,381966011250105151795413165634361882279 etc. 


hvilken blifvit uppgifven uti Författarens till 
Kongl. Vet. Acad. 1838 ingifna uppsatts rörande 
blad; och knoppars divergens. 


JES däg ggnings-organerna hos 
Myopotamus Coypus; = 
| af 
O. J. FÅHR EUS. 


Bland den för menskliga erfarenheten outtöm- 
liga mångfald af former, som den or ganiska na- 
buren 1 alla sina uppenbarelser, särdeles inom 
djurriket, framter, förekomma vissa karakterer, 
för större eller mindre serier af naturalster så 
gemensamma och bestående, att man vant sig 
att betrakta dem såsom grundade 1 en naturnöd- 
vändighet, hvaruti man icke tänkt sig någon 
rubhbning, utan såsom ingrepp i naturens ordning. 
Till denna kategori torde, hvad de däggande dju- 
ren angår, kunna hänföras däggnings-organernas 
läge, som hos alla hittills undersökta fyrfotade 
arter, så vidt kändt är, befunnils å undersidan 
af kroppen; hvarifrån ock systematikerne hämtat 
grunden för den antagne terminologien 1 denna 
del (Mamma pectorales, abdominales, inguina- 
les). Det har således varit oväntadt, att uppdaga 
en väsendtlig afvikelse från detta allmänna na- 
turförhållande, särdeles hos en art, som af zoo- 
logerne redan en längre tud varit känd, och i öf- 


riga delar af den yttre organisationen företer de 


223 


mest påtagliga affiniteter med flere allmännare 
förekommande däggdjurs-slägten. 

Af Herr J. TArras, Svensk och Norrsk Ge- 
neral-Consul i Msjbovitlod; hos hvilken jag står 
i förbindelse för åtskillige meddelade iakttagelser 
rörande Södra Amerikas Fauna, har min upp- 
märksamhet blifvit fästad på omförmälde anomali 
hos det i Europeiska pelteri-handeln, under namn 
af Amerikanska Uttern, kända djur, och som i 
Republiken la Plata är ett af de allmännaste, af 
infödingarne der kalladt NVutria (Spanska nam- 
net å Utter). — Sedan Herr Tarras tillsändt Gö- 
theborgs nat. hist. museum ett väl prepareradt 
specimen af ifrågavarande djur, har jag nu kom- 
mit 1 tillfälle Al undersöka förhållandet dermed. 

Djuret tillhör Gnragarnes ordning; — alltså 
är med en vetenskaplig determination benämnin- 
gen af Utter oförenlig. — Cuvier har upptagit 
det under namn af My rs coypus och anvisat 
det plats i systemet emellan de tvenne Linneiska 
slägtena Castor och Hystrix (Regne Animal, 
nouv. ed. T. I. p. 214). Det förekommer icke blott 
1 förenämde del af Södra Amerika allmänt, men 
äfven 1i Chili och Tucuman, äfvensom, fastän 
sparsammare, 1 Paraguai, och skinnen deraf ut- 
skeppas i ganska betydliga qvantiteter till Euro- 
på och Norra Amerika, icke såsom pelsverk, utan 
för hårbeklädnadens sävandandb: likasom bäfver- 
håren, vid hattfabrikerne, hvartill denna bekläd- 
nad, 1 anseende till den ymniga, hårrötterna om- 
gifvande, fina ullen, särdeles egnar sig. — Enligt 
MacCurrocH utfördes år 1831 från hamnarne Bue- 
nos Ayres och Montevideo, endast till England, 
429,966 Nutria-skinn. —-— FÖ är, 
att, ehuru följaktligen i den större vorkdontäre- 
naden djuret länge lemnat ett icke ovigtigt ma- 


224 


terial för handel och konstfit, och änskönt det 
visserligen hos flere natur historiske författare fin- 
nes valide; någon med vetenskaplig nog- 
grannhet utförd beskrifning deraf icke ännu blif- 
vit offentliggjord. Af Mört lemnades först nå- 
gon, ehuru bristfällig , kunskap derom, under det 
Chilenska namnet Corpou (Hist. nat. de Chili). — 
Mera omständligt, dock icke vetenskapligt till- 
fredsställande, nes det sedermera, under ett 
annat provincial-namn, GQuoiuya, omtaladt af 
Don FÉruix DE ÅZARA (Hist. Nat. des Quadrup. du 
Paraguay). — GMELIN, som endast genom Moni- 
Nas afhandling synes hafva ägt ännedum derom , 
upptog det i Systema Nature under namn af 
Mus Coypus. — En närmare uppmärksamhet eg- 
nades emedlertid åt detta djur af COmMERSON, som, 
bildande deraf med rätta ett eget slägte, kallade 
det Myopotamus Bonariensis. fler ohor med 
delade E. GzEorFroy S:r HirArre en utför ligare be- 
skrifning, jemte afbildning deraf, uti Älrneles du 
Mus. dlliet Nat... de Paris (TY NE pro prb65 
Han sammanförde det med tvenne arter från Nya 
Holland under ett nybildadt slägte, som han gaf 
namnet Hydromis; men någon fullständis proto- 
typ synes dervid icke hölv.« varit för handens då 
författaren uttryckligen tillkännagifver, att håla 
för ändamålet begagnat GömårnsoNs icke offentlig- 
gjorda, genom främmande hand och endast till 
hälften utförda, teckning, jemförd med skinn, 
som af ifrågavarande djurart hos Pelteri-handlare 
på stället varit att tillgå. — Deruti torde förkla- 
ringsgrunden böra sökas till icke allenast den ir- 
ring, i afseende på tandbyggnadens förutsatta ana- 
logi med de 2:ne omförmälde arternas från Nya 
Holland: som sedermera af Cuvier anmärktes och 
som föranledde den Sydamerikanska artens utbry- 
tande 


IS 


tände från Groffrors nya slägte Hydromis samt 
återupplagandet för densamme äl CoMMERSONS Sslägt- 
namn Myopotamus, = sramn”öck till afbildningens 
mindre öfverensstämmelse med naturen 1 afseen- 
de på tarsernas och klornas dimensioner samt 
ställningen af de ansenliga, genom sin orange- 
gula emalj särdeles Hälskbosiskickan skärtändernas. 

Vid den anställda undersökningen af ifråga- 
varande djur, har jag funnit serierna af dess di- 
vårtor, som under hårbetäckningen äro nog dol- 
da och framåt föga eller knappt divergerande, 
ligga halifannan tum ofvan sidornas medel-linie, 
följaktligen å ryggsidan, då afståudet öfver verte- 
bran imellan båda serierna utgör endast 63 tum 
uppå en periferi midt på kroppen af 19 bum = 
Denna egenhet, som jag varit böjd att anse för 
en ud viduel (budinibels om den icke, enligt 
intyg af Herr Tarras, som haft willfälle att iakt- 
taga förhåliandet hos ett större antal individer, 
förts utgöra en bestående karakter, synes haf- 
va helt ch hållet undgått de ofvan anförda för- 
fattarnes uppmärksamhet. — Att afslöja naturens 
hemlighet med denna märkliga anomali i djur- 
organismen torde vara framtiden förbehållet. — 
För en möjlig combination dermed, vill jag vid 
detta tillfälle blott tillägga, hvad, enligt sam- 
manstämmande uppgifter, om djurets ekonomi 
blifvit iäkttaget, att det ofta uppehåller sig i 
vatten, simmar utomordentligt väl och aldrig öf- 
vergifver silt yngel, 

En fullständig beskrifning af ifrågavarande 
djurart synes, i följd af det anförda, vara lika 
mycket påkallad af djurets vetenskapliga märk- 
värdighet, som af dess allmännare ekonomiska 
nytta. Jag har haft för afsigt att våga ett för- 


RU dead: Handl. 1830. 15 


226 


sök dertill; men” då förboppning gifvits mig 
att, genom Herr Tarras' benägna försorg, med 
det första erhålla tvenne lefvande individer af 
besagde djurart, bar jag desto hellre velat låta 
bearbetandet af denna beskrifning intilldess an- 
stå, som, oberäknadt den större tillförlitligheten 
af den lefvande naturens förebild, tillfälle äfven 
då kan erbjuda sig, att i sammanhang erhålla kän- 
nedom om djurets kärlsystem och öfriga anato- 
mi, med hvilket vigtiga bidrag en af fädernes- 
landets mest upplysta anatomer täckts förklara 
sig villig att rikta vetenskapen. — Dessa före- 
löpande anmärkningar har jag emedlertid före- 
ställt mig kanna hafva något intresse för den 
zoologiska vetenskapens idkare, och har derföre 
icke velat fördröja bekantgörandet deraf, 


Bidrag till kännedomen af Mollu- 


skernas utveckling; 
af 


S. LOVÉN. 


Det ämne, öfver hvilket jag härmed går alt in- 
för Kongl. Vetenskaps-Academien framlägga nå- 
gra iakttagelser, har först nyligen blifvit ett före- 
mål för naturforskarnes uppmärksamhet, sedan 
den utmärkte Norrske Zoologen SArs meddelade 7), 
att en del Mollusker af Gymnobranchiernas ord- 
ning undergå en metamorfos af sällsam art, i 
det de födas betäckta med ett vindladt skal, och 
under deras första tid såsom rörelseorgan ej be- 
gagna foten, men tvenne vinglika kring munnen 
utsträckta organer, som 1 kanten äro besatta med 
vibrerande cilier. De iakttagelser jag nästan sam- 
tidigt lyckats samla, hafva visat mig huru nog- 
grann den af Sars lemnade beskrifningen är, men 
tillika dertill lemnat några ytterligare tillägg. 
Bland alla Nordens Blötdjur äro de nakna, 
Gymnobranchierne och Pomatobranchierne, de 
mest fruktsamma, och de tyckas lägga ägg på 


") Anmärkt i lInstitut 1838 och Wizcmanss Archiv. Full- 
ständigt i Nyt Magazin for Naturvidenskaberne, an- 
det Binds andet Hefte. Christiania 1839, p. 137 följ. 


' 


228 


alla årets tider. Sars angifver 5) vintern och 
våren, BommÉ "") November (Slachtmaand), och 
jag har sett dem yngla hela sommaren från Maj 
till och med September. Håller man ett djur 
af dessa ordningar lefvande en längre tid, t. ex. 
S å 14 dagar, så ynglar det nästan alltid under 
denna tid. : Ett ipdivid af Eolidia branchiahs, 
som hölls isoleradt under 16 dygn, lade under 
denna tid trenne gånger ägg, nemligen den 15:de, 
24:de och 30:de Augusli. 

Hos olika genera är romsträngens form olika. 
Hos Aplysia är den nästan trind och oregelbun- 
det slingrad bland grenarne af någon hafsväxt; 
hos Doris är den bandlik och fästes med kanten 
1 en krets eller spiral på någon sten eller jem- 
nare yta; hos Eolidia äfven bandlik men smal 
och autingen oregelbundet fästad (Eol. papillosa 
= Doris Bodoensis Gunn.), eller i en mycket re- 
gelbunden spiral (Eol. bianchialis). Hos Tergi- 
pes (Doris Coronala Gm.) är den äfven bandlik, 
men lägges på kant slingrad utåt någon zoophyt; 
vanligen en Plumulartia. 

Sars har fannit äggen behöfva omkring en 
månad för att utvecklas; enligt unna tlakttagelser 
är en vecka tillräcklig, såsom fallet var med 
Eolidia branchialis. Det synes derföre, som om 
den varmare årstiden påskyndade utbildningen 
af embryo. 


tälktesnp 102, : | 

”") Verhandelingen der Genootschap te Vlissingen III, p: 
30. — ScasBER beskrifver äfven en liten Mollusk, 
som sannolikt icke är något annat än en af de ifrå- 
gavarande ungarne; se Wahrnehmung einer Schnir- 
kelschnecke, i hans Physikalische Belustigungen p. 63. 
toll 0. 


229 


De arter jag i hänseende till utvecklingen 
lyckats iakttaga äro: Aplysia punetata Cuv. (A. 
gutlata SaARs?), Doris muricata Märrer, Tritonia 
arborescens Cuv.(Doris arborescens et frondosa Mör- 
TER, Trit. Ascanii SaArs), och Eolidia branchialis 
(Doris branchialis Märrer). Den beskrifoing Sars 
Jlemnal på ungarne af dessa har jag funnit full- 
komligt viktig, och har endast litet ätt tillägga 
”Det bode. nautilus-lika skalet,” hvars stör- 
sta längd var 0,12 mill. beklädes innan af en 
mycket tunn hinna (fig. 7&2 a), mantelen, som 
vid skalets rand har en något tjockare kant (6). 
Inom denna hinna ses den nästan runda ”magen” 
(c), hvilkens contenta ständigt äro i en rullande 
rörelse; på magens bakre yta ligger en ”större, 
nästan oval, grynig kropp CAP och på den un- 
dre en dylik mindre (d'),” — tober af den ”än- 
nu ej utbildade lefvern.” Till magen nedstiger 
”den smala &Xsophagus (ej). omgifven af collum, 
rakt, i det den lägger sig fäcol på sned närmast 
åt skalets första ud lins. Från magens undre 
yta afgår ”tarmen” (f) mycket smal, bildar straxt 
en kort slinga, och nedstiger sällan! föga böjd 
till halsens högra sida, der man ser analöppnin- 
gen (g). Bredvid denna märkes en liten säck- 
formig del (A) — troligen outvecklade fortplant- 
Bingsorganer. Läget af analöppningen och fort- 
plantningsorganerna på högra sidan är det enda, 
hvari ungen fullkomligt öfverensstlämmer med de 
fullbildade individerna. Djurets hufvud är bredt 
och tjockt, och visar munnen (£), en aflång öpp- 
ning omringad af valk-lika upphöjningar, samt 
utan spår till tentakler, men deremot omgifven 
af ett vidlyftigt segel (2), deladt i tvenne öron- 
lika lober. Dessa lober, det lilla djurets rörelse- 
organer, bestå af en tunn hinna, i kanten för- 


230 


sedd med en tjock rundad kant (af starka musk- 
ler), som ylterst är besatt med täta kraftiga cilier, 
hvilka En pphörllet äro 1 rörelse, så länge djuret 
rörer sig. Blir detta deremot stjvdll så drages 
hela seglet på en gårg in 1 skalet, i det loberna 
hvardera vikas i tvenne delar. Bakom och tält 
intill hufvudet ligger ”foten (mm), kort och tjock, 
hvilken på sin öfversida bärer det ytterst tunna 
genomskinliga locket, wed hvilket djuret, sedan 
det dragit sig tullbaka i skalet, tätt tillsluter öpp- 
ningen.” På djurets vänstra sida, som det vill 
synas från fotens basis, uppsliger bakåt en I bör- 
jan tvådelt ”muskel” (7), som fäster sig 1 skalets 
rygg, analog med de öfriga Gasteropodernas an- 
häftningsmuskel. Liksom Sars, har jag förgäfves 
sökt hjertat, som truligen döljes af magen och 
lefvern, och tentaklerna som, om de finnas, för- 
modligen äro belägna bakom seglet. Framför fo- 
tens basis, och på sidan.af halsen, ligga insänkta 
i kroppen tvenne organer (0), af högst egen be- 
skaffenbet, lika tvenne klara ir kslat da blåsor, 
hvardera inneslutande ännu en, starkt begränsad 
genomskinlig rund fläck. Dylika ser man äfven 
stundom i lefvern, och man torde derföre böra 
antaga den såsom tillhörande djuret blott under 
dess utveckling, för alt sednare försvinna. 

Djuret simmar alltid med munnen uppåt; 
dess rörelser äro snabba och ihärdiga. Rättfram 
flyttar det sig sällan, och blott ändå kortare styc- 
ke, utan heder öfgast en mer eller mindre 
böjd linea. 

Samma organisation jag här beskrifvit hos 
ungar af Eol. bönen återfinnes i hefvudsa- 
ken hos ungarne af de öfriga nakna mollusker jag 
undersökt, och äfven skalets form afviker högst 


obetydligt. Huru mycket de fullbildade djuren 


231 


äro hvarannan olika, är deremot allmänt bekant. 
Alt en högst märkvärdig förändring måste före- 
gå, är klart; — Auru den sker har ej lyckats 
mig att iakttaga. De försök jag, liksom Sars, i 
detta ändamål anställt med största varsamhet, 
hafva alla stadnat dervid, att de små djuren ef- 
ter några dagar dött utan alt förändra sig. 

Att uppsöka de minsta individer af det fullt 
utbildade djuret, för att underkasta detta en nog- 
grann undersökning, var således den utväg, som 
närmast lofvade någon upplysning. Hos Eolidier 
af flera arter, huru små som helst, syntes intet 
spår till skalet, och de ägde alla det utbildade 
djurets alla organer. Deremot visade Doris mu- 
ricata något, som måhända har sammanhang med 
dess ulvecklirg, och som jag derföre vill när- 
mare beskrifva. 

Det är bekant, alt hos djur af detta slägte, 
äfvensom af några närstående, är hela manteln 
tält genomsådd med fina kalknålar, som göra den 
fust och sträf för känseln. Hos slägtet Villersia 
pÖrRBIGNY äro dessa kalkdelar till och med sam- 
lade till ett plant, i manteln förborgadt skal, 
genombrutet af trenne öppningar för tentakler 
och gälar. Söker man de minsta individer man 
kan finna, så ser man att dessa kalkdelar äro 
ordnade med den största regelbundenhet. 

Det är en unge af Doris muricata MÖLLER ”), 
hvars kalkskelett — om vi få nyttja detta ord — 
fig. 3 finnes afbildadt. Djurets hela längd var 
1,8 millimeter. Det erbjöd af de fullvuxnas ka- 


rakterer den hvälfda ryggsidan, gälarne kring 


” Måhända af någon närslägtad art, t. ex. D. fusca 
Miänrer; det är nästan omöjligt, att såsom ungar 
skilja dem, och arten gör här intet till saken, 


232 


analöppningen, och de tvenne tentaklerna, men 
dessa voro ej klubblika som hos de äldre, utan 
kägellika, och saknade den hos dessa så starkt 
Hinddade perfolierade byggnaden. Dessutom syn- 
tes nära tentaklernas rd tydligen tvenne svar- 
ta ögon, organer dem biott några få arter framte, 
sedan de nått sin fulla storlek. Mauoteln var här, 
som hos D. muricata, besatt med upphöjda knö- 
lar, stödda af täta knippen af upprätta kalknpå- 
lar; dessa äro för tydlighetens skull utelemnade 
på figuren. Sedan djoret blifvit bragt under 
räss-skifvan, visar mapntelns stomme, sammans 
salt af kalknålar, följande byggnad. Ryggen be- 
täckes af trenne rader tverliggande nålar, som 
äro båglikt böjda. Den medlersta af dessa rader 
sträcker sig från ögonen, eller från mantelns 
främsta fjerdedel til något öfver dess femte åt- 
tondedel; dess nålar äro något kortare än dean- 
dres, mer regelmässigt böjda, nästan midt på 
den uthöjda sidan försedda med en liten knapp, 
och voro hos det afbildade individet nio tillan- 
talet. De öfriga tvenne raderna ligga en på 
hvarje sida om den medlersta, deras nålar äro 
betydligt längre än dennes, mer böjda i den 
inre än i den yltre ändan, och knappen sitter 
närmare den förra. Den främsta af hvardera 
raden är något kortare än de öfriga, och ligger 
så, att dess bakre förlängda spets är riktad mot 
tentaklels inre sida, dess främre mot mantelns 
främsta ända, hvarigenom den der råkar andra 
sidans motsvarande nål. Nära bakom detta par 
af motsvarande nålar ligger ett annat, något min- 
dre, parallelt med det första, och Nästan omfat- 
al dettas vinkel. De öfriga nålarne 1 hvarje 
ryggens bi-rad äro tolf, den första belägen tätt 
bakom tentaklerna, tverställd, de följande der- 


233 


med parallela, den sista på hvar sida slutande 
nära den gemensamma öppningen för anus och 
gälarne. Alla dessa ryggens nålar ligga ej full- 
ne i planet af deras böjniug, ätda stå med 
den utböjda sidan något uppåt, så pilelgs de främ- 
sta, hvarföre också esrd vid prässningen här 
och der laggt sig åt olika håll — Sidodelarne 
af mantelns kalkstomme utgöras åter af tvenne 
olika rader af nålar, som äro starkare än rygg- 
sidans. Den första af sidoraderna är den, som 
ligger närmast ryggen. De begge motsvarande 
första sidoraderne SET framtill, der, 
från trakten mellan tentaklerne omkring 6 vat 
enkla nålar stråligt sträcka sig mot tantöllas 
främre rand. Stam bakoin ten PAN forlsättes 
raden bakåt. Dess främsta nålar äro mycket 
starka, något krökta bakåt och ligga med främre 
ändan intill tentaklet, med den balk utåt och 
bakåt. Samma riktning bafva de följande, men 
blifva småningom indre böjda , aflägsna sig mer 
och mer från ryggens medellinie, och riktas me- 
ra efter djurets and tills de sista fyra från 
omkring den 16:de, mera böjda än de föregåen- 
de, och det utåt, åter närma sig de HolstardtEt 
de på andra bida: för att från sidorna begränsa 
öppningen för anus och gälar, liksom ryggens 
birader begränsa den framifrån. Nålarne åf den- 
na första sidoraden ligga öfverallt öfver dem af 
ryggens birader. Den andra sidoraden består af 
korta, starka, föga böjda, mot midten af den in- 
böjda sidan Hed: en knapp försedda, nästan spol- 
lika nålar, som under den första bilda en rand 
parallel med mantelns, i det de snedt öfverskju- 
ta hvarandra; de tillsluta baktill gälöppningen. 
Mantelns bräm bildas sluthgen af en enkel rad 
korta, raka, rundtomkring strållikt ställde nålar. 


234 

Betraktar man anordningen af dessa kalknå- 
lar, äfven våldsamt skilda, som de blifva det 
under präss-skifvan, så kan man ej neka, att den 
antyder formen af ett svagt vindladt skal. Äro 
dessa nålar delar af ungens skal, lösta från hyar- 
andra, sedan det hårdnade slem, som samman- 
band dem, blifvit resorberadt? — Eller har detta 
skal blifvit fäldt, och dessa kalkdelar nybildade 
i dess ställe? Nya iakttagelser må lösa denna 
gåta. Visst är emedlertid, att bildningen af nya 
kalknålar oupphörligen fortfar, och att de, mång- 
faldigt tätare, bibehålla något när samma ord- 
ning som hos de unga. Den ofullständiga teck- 
ning, som DÖrwceNy lemnar af kalkskifvan hos 
Villiersia, visar, om ock blott i utkast, samma 
regelbundenhet. Det är kalknålarnes ställning 
som gör, alt ögat hos de arter, der det ännu 
skimrar igenom manteln af ett fullbildadt indi- 
vid, synes liksom facetteradt genom strier. Hos 
alla nordens arter, med undantag af Doris pilosa 
Märrer "), blir det utifrån fullkomligt osynligt 
och återfinnes blott på anatomisk väg. 

Huru ungens skal försvinner, är således än- 
nu tvifvelaktigt; med mera visshet återfinna vi 
dess märkvärdiga rörelseorganer, hufvudetls cili- 
erade lober. En blick på den välkända Thetys 
fimbria Lis. från medelhafvet (fig. 4), är nog 
att visa, det dessa organer hos detta slägte nä- 
stan oförändrade qgvarblifva under djurets hela 
lif. Det är fullkomligt detsamma, närmast om- 
gifvande munnen, endast med den skillnad, att 
vi här, i stället för de mikroskopiska cilierne hos 
ungen af Doris, finna kanten besatt med starka 
franslika cirrhi. 


”y Enligt Zool. Danica tab. LXXXV, fig. 8. 


235 

Går man, med ledning af detta förhållande 
hos Tethys, öfver tll närgränsande slägten för 
alt söka samma organ, så återfinnes det hos Tri- 
tonia Hombergii Cuv. (fig. 3) ännu föga förän- 
dradt 5); äfven der omgifver det närmast mun- 
nen, och cirrhi äro ännu tydliga. Hos Trit. ple- 
beja Jonnst. (fig. 6) äro dessavsednaventarre till 
antalet. Slägtet Cloelia Nos. visar loberna gan- 
ska utbildade, med cirrhi, CI. finbriata Nos. (Do- 
ris fimbriata Märrer) eller utan dessa, Cl for- 
mosa N. (fig. 7): — Tergipes coronatus Cuv. (fig. 
8) har ett framtill utbugtadt, åt sidorna rundadt 
segel, som hos yngre individer alltid är större i 
förhållande till” hdla djuret och tydligare tvåfli- 
kigt. Slutligen finna vi detta organ oa Eolidia 
(fig. 2) förvandladt till tvenne fullkomligt tref- 
varlika organer. Hos Polycera Cuv. (fig. 12) och 
Doris Cuv. (fig. 13) är det red Incest till tven- 
ne korta rundade lober, som endast hos en mig 
bekant, äfven i öfrigt afvikande art, Doris nodosa 
Mont. (fig. 17) visat sig i form af falska tentak- 
ler. Slägtet Aplysia (fig. 70) visar dessa samma 
organer, men ganska utbildade och öronlikt sam- 
manvikna. 

Cuvier gifver åt Eolidia sex tentakler, och 
flere hafva häri följt honom. Ett sådant förhål- 
lande förefaller nästan lika så förundransvärdt, 
som on: en insekt sades äga fyra antenner eller 
en crustlace sex. I sjelfva verket äger Eolidia 
liksom öfriga Gymnobranchier blott tvenne ten- 


”) De individer af denna art, som finnas vid vår vestra 
kust, äro alla af mindre storlek än de från franska 
kusten, och seglets kant är ej delad i så många cir- 
rhi, men i öfrigt öfverensstämma de fullkomligt med 
beskrifningar och figurer. 


236 
takler, i det två af de angifna sex tillhöra folens 
främre del (fig. 9 a), af hvilken, de utgöra för- 
längningar analoga med hvad som finnes hos dju- 
ren af slägtena Murex eller Harpa, och de två 
återstående äro de förändrade lemningarne af un- 
gens rörelseorganer. 

i konna här ej undgå att framställa frå- 
gan: hvilket är tentaklernas normala antal hos 
Gasteropoderna? — De genera, som lefva bestän- 
digt i luften, Limax, Helix &c. bära nästan alla 
fyra så benämda or? ganer; de som vistas tidtals 
eller alltid i vatten, visa blott tvenne sådana. WVi 
finna dessutom den skillnad, att de sednares ten- 
takler alltid äro betäckta med vibrerande ciher, 
de förres icke, hvarföre EHREnserRG ") har före- 
slagit att för dessa bibehålla namnet Tentacula, 
och åt valtenmolluskernas gifva ett nytt, Vibra- 
cula. Vi vilja ej tyda denne utmärkte natur- 
forskares ord derbhän, att samma organ hos land- 
djur och vattendjur skulle betecknas med olika 
namn, men snarare försöka att visa, det dessa 
namn både kunna och böra hafva en olika be- 
märkelse. 

Molluskerna äro företrädesvis vattendjur. In- 
om detta element finna vi den öfvervägande stör- 


") Symbolze physice, Evertebrata I Mollusca. e. not... 
”Hinc, que organorum differentia inter Limneina 
aquatilia et Limacina terrestria a natura data est, 
ut nomine etiam indicetur, terrestribus tentacula, 
aquatilibus vibracula, simili, barbara licet voce ad- 
scribre suaderem. Vibracula numquam apice oculos 
gerunt, sed utplurimum acuta et filiformia sunt, et 
semper ciliis turbinem in aquis efficiunt . . . . . Sed 
hoc innuere, non tractare volui.” — EuHrREnBERG har 
ej heller användt denna nomenklatur i sina beskrif- 
ningar i anförda verk. 


207 


sta rikedomen äf forrher, och de af denna klass, 
som lefva i luften, kunna sägas hafva lemnat 
dess rätta element, då de uppstego på landet -— 
om vi få nyttja detta uttryck. En så stor olik- 
het i det omgifvande medium måste utan tvifvel 
förmedias genom betydliga förändringar i de or- 
ganer, som äro egnade att mpptaga intryck från 
detsamma. Om vi derföre vilja finna dessa or- 
ganer 1 deras renaste form, måste vi söka dem 
hos vattenmolluskerne. 


Det är om Gasteropoder här är fråga. Sin- 
nesorganerna hos hafsdjuren af denna ordning 
visa sig bufvudsakligen under följande former. 


1:o Övat ligger msänkt i hufvudet vid basen af 
tentaklet. Starkast uttrycker sig detta för- 
hållande hos Gymnobranchier, såsom Doris 
(fig. 14) o. s. v., mindre redan hos Poma- 
tobranchier t. ex. Aplysia (fig. 16). 


2:0o En ringa upphöjning vid basen af tentaklet 
innesluter ögat. Sådant är det hos ganska 
många Turbines, såsom Littorina, Lacuna 


(fig. 17), Paludina, Patella o. s. v. 


3:o Denna upphöjning är större, hk en stjelk, 
men mindre än det långa stränglika ”ten- 
taklet.” Så visar den sig hos Trochi, Mar- 
garil&e (fig. 19), Phasianelle, Ampullarize 
0. S. V. 


4:o Denna ögonstjelk tilltager allt mer på be- 
kostnad af ”teutaklet,” som småningom der- 
med sammansmälter, och slutligen, buret af 
denna, utgör blott ett appendix deraf. Så- 
dant visar sig dessa delars förhållande, om 
man småningom från Cyprsa, Conus, Bucci- 


238 


num, Mangelia (fig. 20) öfvergår till Strom- 
äs ikfig: 21) 


Hos sistnämda slägte, Strombus, nå sinnes- 
organerna deras hösta fulländning i det stora, 
utbildade ögat; — det ärr detta Padsdende en 
fullkomlig StsatS till slägtet Doris, med hvilket 
vi började uppställningen af dessa organers olika 
former. 

Der del af ”tentaklet” hos Strombus som 
bär ögat, förminskas, om vi gå genom serien 
tillbaka, alltmer, tills den fullkbralr tforSkDrer: 
den andra delen, som hos Seka bias bäres af 
ögats sljelk, tlliager på samma gång, tuills den, 
då ögat nålt fuftudets yta, fäster sig öfver den. 
Kon kan man dock urskilja spetsen af ögonstjel- 
ken såsom en svag upphöjning vid ”tentaklets” 
basis, tills äfven denna försvinner. Den lag här 
tyckes gälla, att ögat och den del af tentaklet, 
som nu ensam ålerstår, men som hos Strombus 
var blott ett appendix, under deras utveckling 
genom den series vi uppställt, alltid stå i om- 
vändt förhållande till hvarandra, vinner slatli- 
gen hos Gymnobranchierna sin bekräftelse. Då 
ögat blifvit så insänkt i kroppen och betäckt med 
manteln, att intet ljus kan nå detsamma, har 
”tentaklet” blifvit bildadt till ett det känsligaste 
organ. Det är ej mer en enkel trådlik förläng- 
ning, utan dess yta mångdubblas genom regel- 
bundna, på ömse sidor halft omslutande upphöj- 
da valkar (fig. 75), der oräkneliga tina organer, 
cilier, spela, för att ur det omgifvande medium 


”) Man skulle ännu kunna tillägga det fall, då ögat sit- 
ter fullkomligt i spetsen af tentaklet utan någon vid- 
hängd del, såsom hos Assiminia Grayana Leacn, det 
enda oss bekanta exempel. Gray Philos. Trans. 1835. 


233 


upphämta hvarje intryck. Med ett ord, vi finna 
här vibraculum, utbildadt till dess högsta full- 
ändning. ller snsen från detta till det enkla- 
re hos ler bo bildar bland andra vibraculum hos 
vissa Trochoideer, såsom t. ex. Margarita (fig. 
28), der det, ofvantill försedt med en ränna, är 
tandtomkring besatt med fina cilierade fälerkler: 

Således består ”tentaklet” egentligen af tven- 
ne delar: en basaldel, som bär ögat, en derefter 
följande, det egentliga känselorganet, och det är 
detta sednare, som företrädesvis är försedt med 
cilier. Vetenskapen behöfver namn för dessa 
delar. 

Då jag för någon tid sedan för den utmärk- 
te Conchyliologen Doctor Beck i Köpenhamn 
framställde den åsigt af tentaklernas förhållande, 
till hvilken jag blifvit ledd genom iakttagelser 
öfver Gymnobranchiernas utveckling, belrälmiba 
han densamma, och föreslog ordet Örarmmatophorets 
till namn för den tentaklets del, som bär ögat. 
Namnet är så passande, att det synes böra an- 
tagas, och lägger man dertill det af EHRENBERG 
föreslagna, Vibraculum, för att beteckna den an- 
dra delen, så har man tvenne träffande benäm- 
ningar för de begge delarne af Tentaculum. 

Hos Fatnlbollasker finnas, som ofvan an- 
märktes, oftast ”fyra tentakler, af hvilka de läng- 
sta (bakre) bära ögonen.” Dessa sednare äro img 
matophorer; hvad äro de förre? De måste antin- 
gen vara Vibracula, skilda från det organ till 
hvilket de höra, eller ock ett par af tillkomna 
blinda Ommatophorer, der ögat ej blifvit utbil- 
dadt, utan, så att säga, felslagit. 

Det är ofvan visadt, att Vibraculum hos 
Gymnobranchierne ej uppkommer genom ombild- 
ning af ungens rörelseorganer, dem vi vilja be- 


240 
nämha velum. Wi skola nu visa, att viblråcus 
lum äfven hos andra former af Gasteropoder är 
ett af detsamma oberoende organ, 1 det vi med 
detsamma återvända till äkllapelsen öfver Mollu- 
skernas utveekling. Sars har anmärkt, ätt den 
Mollusk han först kallade Cirropteron, ej torde 
vara något annat, än ungar af någon Tuwibo eller 
Trochus. Dessa små djur äro så allmänna, alt 
de ej lätt kunna öfverses; men först sent har 
det lyckats mig att öfvertyga mig, till hvilket 
slägte en sådan form hördes hänföras. Orsaken 
till denna svårighet är utan tvifvel den, alt ve- 
lum försvinner så snart foten antagit den form, 
genom SE slägtet igenkännes. Det var en 
Rissoa (fig. 22), som jag förleden sommar fann 
förenande  HOCnS cilierade velum, med det ult- 
vuxna djurets ”alla karakterer (fig. 23), vibra- 
cula, med ännu stillastående starka cilier, de 
knöllika ommatophorerna vid deras yttre grund, 
de tunglika bihang som utgå från fotens lockbä- 
rande ol till och med fåran längs efter såluns 
yta. Det stora velum var fästade ofvanpå nac- 
ken, och betäckande nosens öfre yta. Dess hö- 
gra lob är större än den vänstra; månnue i öf- 
verensstämmelse dermed, att, under det djuret 
antar sin vindlade form, den högra sidan alll- 
jemt vinner på den vänstra? Fotens främre del 
är hos ungen framböjd, och spår af denna böj- 
ning synes bos de fullvuxne i det veck, som frame 
till afdelar foten. Här undergår djuret ingen om- 
bildning; endast velum försvinner, och fotens 
lockbärande lob förlänges i en enkel cirrhus. Vi- 
bracula äro redan bildade, oberoende af velum. 

” Det är anledning att förmoda, det de flesta 
närslägtade gasteropoder undergå liknande förän- 
dringar; hyilka de äro, och huru denna förän- 

dring 


241 


dring sker, återstår all afgöra. Likaledes åter- 
står det att afgöra, huruvida ett velum såsom 
väsendtligt organ förekommer hos Mollusker af 
andra ordningar. För oss vill det synas, som om 
Sepiernas åtta så kallade ”armar,” med den hin- 
na som stundom förenar dem, ej vore annat än 
ett mer utbildadt velum. 


Förklaring af igurerna. 


1. Unge af Eolidia branchialis i rörelse. 

2. Densamma hvilande, från sidan. 

3. Kalknålarnes anordning hos ungen af Doris muri=> 
cata MuLLER. | 

4. Munseglet hos Thetys fimbria Lin. 

5. — — - Tritonia Hombergii Cöv. 

6. — — — Trit. plebeja Jomnston. 

Så — — - Cloelia formosa Nos. 

8. — — - Tergipes coronatus Cuv. 

9. = — -- Eolidia branchialis Cuv. 

10. — — - Aplysia punctata Cuv. 

11. — — = Doris nodosa Mont. 

12. — — —- Polycera cornuta Munter: 

13. — — Doris muricata MuLrLrEr. 


14. Vibracula hos Doris tuberculata Cuv: 

15. Ett dylikt förstoradt. 

16. Hufvudet af Aplysia punctata Cuv. 

17. — .— Lacuna quadrifasciata TurTtox. 
188 — — Margarita arctica LEacz. 

19. En del af dess vibraculum något förstoradt. 
20. Hufvudet af en Mangelia. 

21. — — af en Strombus. 

22. Unge af Rissoa Gostata Nos. 

23. Fullvuxet djur af densamma: 


K. V. Aead. Handl. 1839. 16 


Vandring i Nors ige, sommareri 
är 100 
ar 
AL. ED. LINDBLOM. 


Ifrån den stund, då jag första gången (år 1826) 
var 1 tillfälle att i botaniskt hänseende under- 
söka de sydvestligaste och i vegetatlivt afseende 
minst rika fjälltrakterna af Norrige, utgjorde en 
närmare kännedom af de öfriga delarne af detta 
högst intressanta. land städse målet för mina önsk- 
ningar. År 1837 fick jag till en delse min läng- 
tan uppfylld, i det jag då var i tillfälle besöka 
och temligen noggrannt undersöka Dovrefjeld och 
en del af tillgränsande trakter. Det är hos Kongl 
Vetenskaps-Academien som jag står i största [OBS 
bindelse för ett ännu fullkomlhigare realiserande 
af min favoritplan, + det att jag, medelst det 
mig benäget meddelade reseunderstöd, fick under 
förflutna året i ännu större grad utvidga och full= 
komna min kännedom om; detta lands. vegetation. 
Ty ehuru dels min vacklande helsa, dela det un- 
der sommarmånaderna nästan alltjemt ihållande 
regn vädret tvungo mig att ändra min ursprung- 
liga plan, som var alt förnämligast egna min 
uppmärksamhet åt den vidsträckta och högst 
ofullkomligt kända fjällplats, som åtskiljer de be- 


243 


bodda delarne at Guldbrandsdalen, Valders och 
Sogn, så sattes jag dock i tillfälle besöka en mängd 
dittills för mig obekanta trakter af mödlersta 
Norrige. Visserligen återstår en ej obetydlig lueka 
i min kunskap om vegetationsförhållanderna i det 
sunnanfjeldske Norrige, nemligen dels den betyd- 
ligaste delen af Bergens Stift, hvarest i synner- 
het Flardangerfjällen else äro högst intres- 
santa, dels ock den stora och vissbrliota föga 
Sides intressanta fjälltrakt, som från Fillefjeld 
genom Hallingdalen, Nuttnnedalen och Telemar- 
ken utbreder sig på gränsen af Agershus, Kri- 
stiamsands och Bergens Stift; jag letider imellertid 
i hoppet att någongång blikva satt 1 tillfälle att 
få undersöka äfven dessa trakter och sålunda vin- 
na en, så vidt möjligt är, fullständig kännedom 
om södra och medlevsta Norriges fjällvegetation. 
För” närvarande är det mitt älissaude att redo- 
göra för det sätt, hvarpå jag användt det mig af 
Kongl. Vetenskaps-Academien under förlidna åtel 
behäget lemnade understöd. 

Den 16 Maj afreste jag från Lund och fort- 
satte, efter ett par dagars uppehåll i Götheborg 
oafbrutet min resa till Kristiania, der jag inl 
träffade den 24. Det regnväder, som följde mig 
under största delen af vägen, satte mig utur 
stånd att anställa några botaniska forskningar, 
hvilka ock, till följe af den föga framskridna vå- 
ren, säkerligen kommit att lemna föga utbyte. 
Kring Kristiania, der jag 1 Prof. Bryrtrs sällskat 
tillbragte några dagar, syntes icke heller andra 
än de tidigare vårväxterna- Vid foten af det 
vackra och våkiniled Egeberget samlades vid Kongs- 
havn Viola umbrosa, canina; Cotoneaster; Werle 
ris; Årabis Talar 4 hirsscsa a. et p. glabra (Ar. 
alpina B. glabra Hors. Plantel. 2. p. 220); Potentilta 


244 


alpestris (hit bör utan ivilfvel Pot. opaca Less. 
Reise p. 7); Saxifraga tridactylites och contro- 
versa; Corydalis fabaceu; Adoxa; Euphorbia pa- 
lustris och några andra. Carex microstachya, 
som här växer på ett enda ställe, hade nyss bör- 
jat framsticka sina ax, liksom &C. salina, mariti- 
ma m. fl. 

Inseende att vårens sena ankomst detta år 
gaf föga anledning, att hoppas på något betydli- 
gare uthyte i de högre och längre mot norden 
belägna trakterna, omfattade jag med begärlighet 
det tillfälle, som i Kristiania erböds, att 1 säll- 
skap med trenne der vistande landsmän under 
Juni månad göra en tur genom Grefskaperna och 
Telemarken. Väl var ej heller här att hoppas 
någon särdeles rik fångst i botaniskt hänseende; 
men jag ville ej försumma detta tillfälle att bese 
förut af mig obesökta trakter samt förskaffa mig 
kunskap om deras karakter, äfvensom om beskaf- 
fenheten af ”"Telemarkens fjäll. — Från Kristiama 
begåfvo vi oss den 30 Maj öfver Voxenåsen, der 
spridda snöfläckar ännu qvarlågo i granskogen, 
förbi Bogstad och Berum till Krogkleven, hvar- 
ifrån man njuter en med skäl beprisad utsigt 
öfver det underliggande fruktbara Ringerige och 
den herrliga Tyrifjorden med dess vikar. Isjelf- 
va Krogkleven visade sig, jemte en mängd mos- 
sor, Carex pediformis C. A. Mexer (C. rhizina 
Bi. mscpt), Saxifraga nivalis, controversa och 
blad af S. Cotrledon. Mellan Sundsvold och 
Kläkken anmärktes Salix amygdalina, Sorbus 
hybrida, Saxifr. controversa, Myosotis stricta 
jemte andra allmänna vårväxter; äfvensom gre- 
nar af Vaxus baccuta, tagna vid Svaneholm 1 
mil från Norderhoug, visades oss på sistnämde 
ställe. Från Kläkkens gästgifvaregård begåfvo vi 


oss till Buesund, derifrån vi på båt öfverforo 
Tyrifjorden till Vistrbund; hvarifrån vi än åkan- 
de än gående begåfvo oss förbi Modum, Eger och 
Fiskum till Kongsber ge.  Regnväder förföljde oss 
och tvang mig afstå från botaniska undersöknin- 
gar 1 denna trakt, som ända till Liskum var vac- 
ker och prydd af löf- och barr-skog, som, om- 
vexlande med hvarandra, ända till toppen be- 
klädde bergen. Sedan Fiskum päåsserats, blef 
barrskogen Hörssklntfe och bergmassorna mera ho- 
pade, vilket. i förening ned de mindre och 
glesare bondgårdarne, gaf åt hela landskapet ett 
mera dystert och ädskheot utseende. Barbarma 
vulgaris, bvilken på erbrstallelngna Dunserud 
växte i rik mängd, var den enda anmärknings- 
värda växt, som anträffades. — Kongsberg ligger 
utmed den brusande Louvenelfven i en djup dal 
omgifven af berg, bland hvilka Johnsknuden 
är det högsta; längre mot söder utsträcka sig de 
ännu högre Skrimsfjelden, som ännu fortforo att 
ull en betydlig del vara täckta med snö. Hela 
trakten syntes steril och ointressant; i botaniskt 
hänseende lär den ock, med undantag af några 
mossor, hafva föga att erbjuda; väl uppgifver 
Hösser, att han här samlat Draba nemorosa, men 
den är hvarken förr eller sednare här äåterfun- 
nen, oaktadt D:r W. BoecE under sitt fleråriga 
vistande härstädes hvarje år eftersökt den; af 
honom erhöll jag dock några af de specimina, 
som Hösnser meddelat Dodo — Vi uppehöllo 
oss icke längre i Kongsberg, än som fordrades för 
att bese de rika silfvergrufvorna, äfvensom öfriga 
här varande inrätlningar. 

Den 4 Juni afreste vi derifrån mot Laur- 
vig; vägen, som förde oss nära förbi den vackra 
Labrofossen, fortgick utmed Louvenelfven genom 


243 


246 


en för det mesta sandig trakt, der barrskog var 
herrskande; kring Saudsver började Eken åter visa 
sig och mellan Laurdal och Styrvold voro berg- 
sidorna betäckta af Lönnar. Ju närmare man 
nalkas Laurvig, desto mera sänka sig bergen och 
desto frukt blir dalen; Ekarne bli allt tal- 
rikare och mera storvuxna, och slutligen kom- 
mer man tätt vid Laurvig till en herrlig lund 
af stora präktiga Bokar, som i minnet återkallar 
södra Sveriges hekol, or Bland de växter, som 
vid Laurvig anmärktes, vill jag här allenast an- 
föra:  Ribes rubräm i mängd, Rosa rubiginosa, 
Pyrus Malus; Salix lanceolata Er. — Vägen 
från Laurvig Aall Porsgrund förer till en början 
genom en herrligt öde He trakt mellan skog- 
klädda berg, der bok och barrträd omvexla med 
hvarandra, under det att den stora Peltigera ar- 
ctica bekläder bergsidorna; vid Lauggangsfjorden 
visade sig blad till den annorstädes i Norrige säll- 
synta Laserpitium latifolium; närmare Kokkers- 
vold tycktes Boken upphöra; ty de få träd, som 
varseblefvos mellan Porsgrund och Skien, voro 
väl ursprungligen planterade vid de hneanndt 
vackra landtgårdarne. Närmare Eidanger inträ- 
der man i en sandig tallmo, som sedan aflöses 
af en vidsträckt, numera för det mesta uppodlad, 
myrsträckning, som upphör först vid Porsgrund, 
mellan köälker ställe och Skien vägen erbjuder 
en mängd vackra situationer. "Tiden tillät mig 
icke närmare undersöka den i många hänseenden 
intressanta vegetation, som råder kring Skiens- 
fjorden; Professor Brytt har häröfver lemnat en 
förteckning ”), hvari förekomma flera för Norrska 


”) Se Botaniska notiser för 1840 N:o 2 och följ. 


247 


floran nya arter, — Från Fjerestrand togo vi 
båt genom den 3 mil långa Nordsöen, som om- 
gifves af lägre, merendels med barrskog täckta 
berg. Vi besökte den så kallade S:t Mikkels kir- 
el som utgöres af en, åtminstone till en del 
genom mennisko-åtgärd hildad håla eller grotta 
temligen högt öfver sjön i den här ganska branta 
bergväs gen; man har den sägen, att nämde 
grotta i de första kristna tiderna värit begagnad 
som kyrka. På berget vid hålan växte Semper- 
vivum tectorum, som jemte Carex globularis ,h vil- 
ken samlades nära Nordal vid Nordsöens öfversta 
ända, utgjorde det enda anmärkningsvärda 1 bo- 
taniskt hänseende, som under denna tur varse- 
blefs. — Liefjeldet, som vi ailtjemt hade i sig gte, 
var ännu nästan alldeles öfvertäckt af snö, fyväll 
ket äfven var förhållandet med Brokfjeldet och 
det ofvanför Sillejords kyrka belägna fjället Skor- 
ven, som vi först fingo skåda under färden öfver 
det af barrskog beklädda temligen branta berg- 
omgifna Sillejordsvandet. Allt utvisade, att vi nu 
voro i grannskapet afen vidsträcktare mera egent- 
lig SE än de trakter vi ditintills passerat; 
vi hade också nu inträdt i Övre Telemarken, som 
tillhör Kristiansands Stift, under det Nedée Te- 
lemarken, som vi lemnade, utgör en del af Agers- 
hus Stift. 

Sillejordsbygden, ehuru omegifven af temligen 
betydliga fjäll, berättades dock vara mycket frukt- 
bar, särdeles den trakt, som under namn af 
Flatbygden utsträcker sig sydvest om kyrkan 
längs vägen mot Hvidesö, hvarest råg och hvete 
lära trifvas utmärkt väl; äpten och körsbär om- 
talades äfven såsom här varånde af en 1 dessa 
trakter ovanlig godhet; i prestgårdens trädgård 
växte ett valnötträd, som väl årligen bär blom- 


248 


ster, men hvars frukt icke hinner till mognad, 
Skogarna utgjordes förnämligast af Gran och Tall; 
under det Ask, Alm, Lönn, Lind, Asp, Hägg, 
Hassel, Björk, Rönn, Sorbus AÅAria, RBhamnus 
Frangula, Viburnum, Alnus incana, Salix phy- 
licifoliu, nigricans m. fl. prydde ängarne. Ehu- 
ru vi uppehöllo oss i Sillejord nära trenne da- 
gar, kunde jag dock ej göra mera än några korta 
obetydliga utvandringar under de få stunder, som 
utgjorde mellanskof mellan de reguskurar, hvilka 
föllo så starkt och häftigt, att alla bäckar och elf- 
var inom ett par tunmar stego högt öfver sina 
bräddar; vegetalionen var emellertid äfven här 
föga framskriden, så att nästan alla växter, utom 
vårens tidigare alster, ännu icke hunnit längre 
än att framvisa sina blad eller allrahögst knop- 
par. Från Sillejord begåfvo vi oss genom Flad- 
dal, Hjerdal och Granherred mot Tindsöen. Flad- 
dal (annex till Sillejord; kallas oriktigt Floddali 
Horns. Plantel. 2. p. 3295 etc., och derifrån i Vet. 
Acad. Bot. Årsberättelse för år 1835 p. 301 och 
följ.) utgör eu fjällomsluten, rätt bördig dalsträck- 
ning kring Fladdalsvandet; sedd från höjden af 
den ås, hvaröfver vägen går till Hjerdal, tager 
den sig mycket väl ut och erbjuder en i dessa 
trakter på visst sätt öfverraskande anblick. Här 
förekomma utom många andra växter: Viola um- 
brosa albiflora, Barbarea parviflora, Evonymus 
europaeus; men att Ilex Aguifolium uppgifves 
såsom här växande, härleder sig troligen af nå- 
got misstag; åtminstone har hvarken Prof. Brytt 
eller jag här sett något tecken af den, ej heller 
visste folket något om en sådan buskväxt, hvil- 
ken dock icke gerna kunnat undgå att fästa de- 
ras uppmärksamhet; den är icke heller i Östra 
Norrige funnen på något annat ställe, och i S. och 


249 


V. delarne växer den uteslutande i grannskapet af 
öppna hafvet, hvilket allt tyckes tala mot dess 
förekomst inne i denna fjälldal. — Sedan man 
passerat öfver den ofvanför nämda åsen, hvarest 
Oxyria reniformis, Potentilla alpestris m. fl. 
visade sig, nedkommer man i den så kallade 
Svartdalen, som är mörk och trång, omgifven af 
berg, bevuxna med tät granskog; nu är dalen fö- 
ga bebygd. och det berättas, att digerdöden eller, 
som den i Norrige kallas, ”den sorte död” bort- 
ryckt br tölagnsen ur denna, liksom ur så många 
andra delar 1 se. hvilka derefter förblifvit 
nästan obebygda. Framemot Hjerdals kyrkobygd 
öppnar sig landskapet och blir gladt och lifligt 
med täta clan bondgårdar. Mellan Hjerdal och 
Souland visade sig Eken åter i temlig mängd, 
men på en inskränkt krets. — Mellan Souland 
och Tindoset vid Tindsöens sydliga ända utbre- 
der sig en oafbruten enformig, nära 2 mil lång 
tallmo, hvarest man endast omkring Granherrad 
anträffar några menniskoboningar. Från Tind- 
oset togo vi båt till Tinds prestgård, belägen vid 
norra ändan af den 4 mil långa Tindsöen, som 
närmast omgifves af skogklädda berg, hvilkas top- 
par ännu voro upplysta af spridda snöfläckar, un- 
der det små gårdar med sina åkertegar intogo 
nästan alla ställen, der den merendels ganska 
branta sluttningen lemnat någon möjlighet för 
deras anläggande; också äro de här ofta utsatta 
för fjällras, som förstört mera än en husmans- 
plats. Flera dalsträckningar stöta intill sjön och 
förorsaka liksom öppningar i den omgifvande fjäll- 
massan ; dessa förorsaka häftiga och farliga kastvin- 
dar, i der den mellan fjällen sänka nprasside vin- 
den utstörtar ur de trånga dalarne och derefter 
liksom återstudsar mot de tvertöfver den föga 


250 


breda sjön varande fjällsidorna; dylika kastvin- 
dar göra, att det under vissa tider på året är 
förenadt med lifsfara att ro öfver sjöen. Sådana 
dalsträckningar äro förnämligast: vid södra ändan 
af sjön den hvarigenom Tindsjön medelst Tind- 
elfven har sitt utlopp; på vestra sidan den långa 
herrliga Vestfjorddalen, som utgör Månelfvens 
strömfåra; på norra sidan Jösdalen, hvari Tinds 
kyrka och prestgård äro belägna; Gouseetdalen 
strax öster om den förra, och Ösibygddalen än 
mera i öster; dessa tvenne dalsträckningar åtskil- 
jas genom barrskog-beklädda bergåsar, som kil- 
formigt gå ut till sjön från den högra fjällplatåen; 
på östra sidan är blott en liten dal-sträckning, som 
sträcker sig ned från den något längre bort beläg- 
na Hovindbygden 7). f 

I Tind, dit vi ankommo den 11 Juni, qvar- 
stadnade jag till den 27 s. m., ehuru mina hit- 
tills varande följeslagare redan den 16 derifrån 
begåfvo sig på återvägen Mill fosterbygden. Den 
tid, som här tillbragtes, använde jag till exkursioner 
i de kringliggande fjälltrakterna; och ehuru fjäll- 
växterna ännu icke voro särdeles framskridna, 
erhöll jag dock åtminstone ett allmänt begrepp 
om härvarande fjällvegetations beskaffenhet. — 


”) Jag har särskilt omnämt dessa dalsträckningar, eme- 
dan jag, med hänseende till de tre nordliga, funnit 
CARPELANS karta alldeles oriktig, 1 det att Tinds 
kyrka och Attraa (prestgården), som båda ligga tätt 
vid Jösdalselven midtför dess förening med Huse- 
voldselven, äro der markerade vid Gouszxtelven, ut- 
med hvilken gården Marum ligger, som deremot på 
kartan är utsatt vid Ostbygdelven. Både Pontorri- 
paAns och ForseEnis kartor äro i detta fall riktiga, 
ehuru jag annars funnit dem vida mindre tillförlit- 
liga än CARPELANS, som är den bästa karta man ännu 
eger öfver Norrige. 


251 


Bland mnyssnämda exkursioner var den jag, före 
mina reskamraters hemresa och i deras sällskap, 
företog genom den herrliga VesWfjorddaten till 
Gousta och Rykanfossen den intressantaste, ehu- 
ru den 1 botaniskt hänseende icke lemnade någon 
särdeles rik skörd, hwvartull orsaken hufvudsakli- 
gen bör sökas i mina följeslagares knappa tid, 
som icke tillät oss mera än med ett flyktigt ögon- 
kast öfverskåda de flera naturskönheter denna dal 
erbjuder. 

Vestfjorddaien, som med en längd af 2 vill 
3 Norrska mil fortlöper från öster till vester mel- 
lan den stora och högtbelägna sjön Mösevandet 
och Timdsöen, och innefattar Meds och Dale an- 
nexer till Tind, utgöres af en smal, ingenstädes 
> mil bred dal, som genomströmmas af den i 
mångfaldiga bugter forsankle Maanelven (Mösevan- 
dets utlopp) och å båda sidor omgifves af ganska 
starkt sluttande, stundom tvärbranta, men lik väl 
för det mesta ad barrskog kekdallas bergsidor, 
hvilka slutligen höja sig fil ock: öfver trädgrän- 
sen, och sor hvilka flerå herrliga vattenfall Mede 
störta: bland dessa will jag här allenast nämna 
Hougfossen, Hvitfossen, Vaafossen och slutligen 
Rjukanfossen, den herrligaste bland alla. Vid 
södra sidan af denna dal ungefär midtför går- 
den Ingulsland, uppreser Cons sitt stolta huf- 
vud till en höjd af närmare 6000 fot; detta fjäll, 
som är det högsta i Kristiansands Stift, och som 
först i Hardanger och Hallingdalsfjällen finner 
medtäflare 1 höjd, bestego vi den 14 Juni. Ehu- 
ru uppgången genom dei först af Gran och se- 
odan af Björk tätt bevuxna lien var ganska brant, 
blef den dock icke egentligen besvärlig förr än 
vi hunonit öfver tr kn änsen upp till det egent- 
liga Gousta, hvars sidor äro mycket branta och 


252 


liksom öfvertäckta af större och mindre lösa ste- 
nar, som göra vandringen mycket besvärlig. Den 
öfversta toppen är bildad i form af en hästsko 
och utgör en ganska smal kam med den konvexa 
sidan åt nordost och den konkava åt sydvest; 
man njuter härifrån en mycket vidsträckt utsigt 
åt alla håll, hvilken dock, liksom från alla högre 
fjälltoppar, är af en temligen enformig och ödslig 
heskaffenhet.  Gousta sjelf kan man äfven på 
mycket långt afstånd lätt igenkänna deraf, att snön 
på dess sidor bildar smala, longitudinella strim- 
mor och ej, såsom annars är vanligt, större sam- 
manhängande och ofta transversella bälten eller 
fonder, hvartll orsaken ligger i sjelfva bildnin- 
gen af fjälltoppen och de branta sidorna. Vid 
vårt besök fanns ovanligt litet snö på fjället och 
det oaktadt att våren här uppe så föga framskri- 
dit, alt Björken ännu icke börjat utveckla sina 
löf, och flera småsjöar på platåen nedanföre den 
egentliga fjällloppen ännu voro belagde med is, 
hvilket äfven var förhållandet med en stor del 
af Mösevandet, som vi från toppen skådade. Härvaf 
är påtagligt, att vegetationen i dessa högre regio- 
ner var föga framskriden; de fjällväxter, som an- 
märktes, voro hufvudsakligen följande, af hvilka 
dock flera endast framvisade hlad: Ranunculus 
aconitifolius, pygmeus; Arabis alpina; Cerasti- 
um stellarioides; Potentilla alpestris; Rhodiola 
rosea (växte ännu herrligare på foten af Haake- 
näsfjeldet tätt vid Tindsöens yta), Sonchus al- 
pinus; Arbutus alpina; Azalea procumb.; Menzie- 
sia ce&rulea; Pedicularis lapponica; Salix her- 
bacea, lanata, phylicifolia, lapponum; Betula 
glutinosa, humilis, nana; Luzula spicata; Carex 
canescens alpicola , rigida; Lycopodium alpinum 
och Selago, hvilken gick allra högst upp 1 säll- 


203 


skap med Peltigera erocea. — Bjukanfossen, be- 
lägen längst uppe i dalen, kallas det stora maje- 
stäliska vableafet: som Maanelven icke långt ef- 
ter dess utträde ur Mösevandet med sin gptnska 
betydliga vattenmassa bildar mellan gårdarne 
Fossem och Vaa. Ehuru detta vattenfall icke 
eger den höjd af mera än 430 alnar, som blifvit 
det tillagd, utgör det likväl utan fråga ett af de 
mest imposanta uli det på vattenfall så rika Nor- 
rige. Den betydliga vatltenmassan, som störtar 
säkert mera än 400 fot lodrätt utför klippväggen, 
upplöses derunder i skum och rök, som gör omöj- 
ligt att uppdaga bottnen af den hästskoformiga 
busgn hvari den nedstörtar och som med så myc- 
ket skäl gifvit bela forsen namn af den rykande, 
ty redan på afstånd urskiljer man den rökkolonn, 
som derifrån uppstiger. Vi betraktade denna 
herrliga tafla från den vidt omtalade Maristien, 
en slags stig uppför den starkt sluttande nästan 
glatla bergväggen, som icke med upprätt bufvud 
Heivbdles af någon, som ej är van vid dylika; ty 
en svindel lid ett felsteg skulle nedstörta den 
förvägna i den uti det under varande bråddjupet 
forsande elfven, hvarifrån det knappt gifves en 
möjlighet att upphämta de krossade skinka == 
Kring Maristien visade sig Draba laxa; Turri- 
tis glabra; Cotoneaster; "Saxifraga Cotyledon, 
nivalis; Veronica saxatilis; Burtsia alpina m. fl. 

En annan utvandring, som ock förde mig 
till herrliga naturscener, ehuru de ej kunde mä- 
la sig med dem, som Vestfjorddalen erbjöd, var 
den jag genom Jösdaälen företog längs elfven till 
de stolta kaskader, Liefossene kallade, hvilka bil- 
das, då elfvens båda hufvudgrenar från säter- 
regionen nedstörta i den bebodda dalen. Vid 
samma tillfälle, äfvensom en annan gång, då jag 


234 


vandrade hela Husevolddalen uppåt, genomsträf- 
vade jag de högre öfver och vid björkregionens 
gräns sig utbredande fjälltrakterna, der snön än- 
nu qvarlåg i betydliga eburu strödda massor, och 
der våren endast genom en eller annan tidigare 
fjällväxt gaf sin närvaro; tillkänna; djupt neve i 
dalarne, helst utmed de från fjällen kommande 
bäckarne och elfvarne, fann jag deremot en mängd 
fjällväxtler blommande, af hvilka jag i de högre re- 
glonerna, deras egentliga hem, icke ens varse- 
blifvit blad. I hela denna trakt öfvergiek gran- 
regionen merendels så omedelbart till björkens, 
att någon särskild region för Furen knappt kun- 
de antagas eller märkas; det var endast i vestra 
Liedalen, som jag tydligt kunde urskilja äfven 
denna. I de högre trakterna voro Betula gluti- 
nosa, humilis och nana allmänna, jemte de van- 
liga fjäll-pilarne; Alnus ineana och Populus tre- 
mula voro äfven allmänna 1 dalarne; deremot 
var Tilia parvifolia mycket sällsynt och Acer 
Platanoides förekom alldeles icke i Tinds kyrko- 
bygd, ehuru detta träd i Hovindbygds annex be- 
rättades vara ymnigt. Gentiana purpurea var 
allmän inom björkregionen, men den hade ännu 
icke utvecklat mera än sima första blad. Föröf- 
rigt varseblef jag inga växter, som förtjena sär- 
skilt på detta ställe omnämnas, om icke Carex 
vaginata (C. curvirostra HaArTmM.), som här syntes 
vara mycket allmän. I OÖOstbygden anmärktes 
Herminium Monorchis, Habenaria viridis, albi- 
da: och Corallorhiza innata, hvilka jag ej varse- 
blef i de andra delarne af Tind. 

Den 27 Juni lemnade jag Tinds prestgård 
och fortsatte så skyndsamt som möjligt resan till- 
baka till Ringerige, för att, såsom jag hoppades, 
antingen der eller på Hadeland sammanträtta: med 


239 


Prof. Brytt, hvilken vid min afresa fråm Kristia- 
nia trodde sig de första dagarne af Juli blifva 
färdig att anträda sin resa till Valdersfjällen, der 
vi tänkte gemensamt tillbringa sommaren. Från 
Tind begaf jag mig öfver sjön till den tätt be- 
bygda OÖOstbygden, hvarifrån jag sedan vandrade 
öfver fjället till Vegh i Nummedalen. Vegeta- 
tionen visade sig i allmänhet likadan som i Tind; 
men ju mera jag nalkades Nummedalen, desto 
sällsyntare blef Gentiana purpurea. Ungefär 
midt emellan ”Tind och Vegli nedkommer man 
genom en brant klef i Kirvedal, hvarest en; mängd 
sätrar, tillhöriga invånarne i Ostbygden, äro be- 
lägna. Denna dal var tätt bevuxen af stora Gra- 
nar, hvilkas utseende dock tydligt gåfvo tillkän- 
na, alt de numera ej här trifvas väl; ty antingen 
voro de helt och hållet förtorkade, eller ock hade 
de topparne förvissnade; ej heller syntes några 
yngre träd uppväxa; detta synes mig innehålla 
elt nytt bevis för den ohservation man trott sig 
på flera ställen hafva gjort, att Granens vegeta- 
Lionslinie numera icke går så högt som fordom; 
hvilken orsaken härtill kan vara, är svårare att 
ådagalägga. I klefvarne vid Kirvedalen, äfvensom 
på åsen öster om densamma, voro Polytrichum 
hercynicum, och Conostomum boreale högst all- 
männa, utom hvilka de vanliga fjällväxterna: t. 
ex. Menziesia, Gnaphalium norvegicum, supinwm; 
Veronica ulpina; Azalea; Saxifraga stellaris, 
0. S. v. förekommo. Närmaste ås höjer sig upp 
mot björkregionens öfra gräns, och ungefär midtpå 
densamma går gränsen emellan, Telemarken och 
Nummedalen; och jag inträdde således här åter i 
Agershus Stift. 

Fotstigen förde, nu öfver: myror och bäckar 
genom, en temligen; tät barrskog, tills jag vid går- . 


256 


den Lien inträdde i den bebygda delen af Num- 
medalen. Mellan vackra åkrar och ängar fort- 
sattes vandringen tills slutligen ulsigten öppnade 
sig öfver Veglis utmärkt vackra kyrkobygd ul- 
med den brusande Louven, på båda sidor hvar- 
om bergen så småningom höja sig med skogkläd- 
da sidor, här och der prydda af vackra gårdar. 
I norr höjde sig då ännu till en betydlig del 
det snötäckta Eidsfjället. Resan fortsattes nu på 
god körväg längs Louven förbi Rollougs kyrka 
genom en temligen vacker trakt, hvarest den län- 
ge saknade Zrollius europwus åter visade sig jemte 
Hieracium cymosum, Pedicularis sylvatica, Or- 
chis conopsea, m. fl. — Vid Björge lemnade jag 
åter körvägen, för att tvert genom den skogtäckta 
trakt, som skiljer Nummedalen från Sigdal, fort- 
sätta vandringen Will sistnämde ställe. Från slutt- 
ningen af den ås, som 1 öster begränsar Louvens 
floddal, njöt jag en förträfflig utsigt så välaf det 
i norr belägna Eidsfjeld, som det i vester liggan- 
de Bleefjeld, hvarest Synhoved utgör högsta spet- 
sen. Genom kärr och moraser, bevuxna af och 
omgifna med lät skog, fortsattes vandringen först 
till gården Hiås, den första i Sigdal, och sedan 
till sjelfva kyrkobygden, som är väl belägen 
kring den temligen stora och vackra Sonneren- 
fjorden. - Här visade sig samma vegetation, som 
i Nummedalen. Efter en natts uppehåll, fortsatte 
jag resan genom en oafbruten barrskog på den 
nyligen anlagda och ännu ej fullkomligt plane- 
rade vägeu till Krydsherred, beläget kring den 
stora Krörenfjorden, bredvid hvilken Norefjeldet 
höjde sina snötäckta toppar. Sedan jag på båt 
öfverfarit denna sjö, åkte jag vidare genom en 
skogig trakt, tills jag vid Lunders kyrka inkom 
i den vackra, tätt bebygda Sogndalen, som vid 
Hö- 


297 


Hönenfoss förenar sig vel Ringerige. Bland de 
många herrliga vyer, som nu öppnade sig,"vill jag 
allenast nämna en nära Bråtens gästgifvaregård, 
der man öfverser en stor del af den vackra Tyri- 
fjorden, det fruktbara Ringerige med Holes, Nor- 
derhougs och Hougs kyrkor samt en mängd stora 
välbygda bodutldårdar omerfna af vidStrdek is bör- 
diga äkevfalt, hvilken taffa på alla. sidor inne- 
slules af skogklädda berg. Vid Hönenfoss passe- 
rar man på en lång bre öfver Beinado, tätt un- 
der det temligen betydliga valtenfail, som denna 
elf bildar och som drifver de många härvarande såg- 
verken. På Kläkkens nära belägna gästeifvare- 
gård inträffade jag den 29 Juni midt om natten. 

Vid min dilkomst mottog jag den för mig 
oangenäma underrättelsen, att Prof. Brytt åtmin- 
stone icke före midten af Juli blefve färdig att 
anträda sin resa, och som det icke öfverenssläm- 
de med min reseplan att så länge uppskjula mitt 
besök i de högre belägna trakterna, fortsatte jag 
redan den 1 Juli min resa till Gran i Hadeland. 
Så väl Ringerige som Hadeland visade sig nu i 
sin herrligaste prakt och rättvisade det beröm, 
som blifvit dem tillagt, att vara bland Norriges 
fruktbaraste och mest odlade provinser. En rik 
färgprakt prydde ängarne, på hvilka Dracoce- 
phalum Ruyschianum, ÅAconitum septentrionale, 
Viola canina, Trollius, RBanunc. acris, polyan- 
themos, Lotus corniculata , Potentilla norve- 
gica, alpestris , Rosa cinmamomea, canina, mol- 
lissima , Önonis hircina, Geranium sylvaticum, 
Silene nutans, Arabis hirsuta, Anthyllis Vulne- 
raria, Hypocheris maculata, Hieracium cymo- 
sum, prå&morsum, m. fl. åstadkommo de vackra- 
ste schaiteringar. Mellan ängarne och de skog- 


KK. V. Acad. Handl. 12839. 17 


2038 
klädda kullarne framskymta öfverallt väl bygda 


gårdar (hvar ibland Sorenskrifver-bostället Venlo 
särskildt förtjenar nämnas), omgifna af vidsträckta 
bördiga åkerfält. Den sköna taflan vinner ökadt 
beles af den vackra Randsfjorden, kings hvilken 
vägen framgår genom hela Hadeland och en be- 
tydlig eel aå Band. En bland de pankter, som 
erbjuda den bästa öfversigten öfver den herrliga 
trakten. sar det. Hara re belägna så kallade 
Sölvberget, från hvars topp man ol verkar nä- 
stan hela Grans pastorat med tre af dess kyrkor; 
de många vackra tätt belägna gärdarne, de frukt= 
bara skeoslalterns de många (25) sinå sjöarne, der 
långa smala BRandsfjorden, som för det mesta å 
båda sidor omgifves af småningom slättande skog- 
klädda åsar, ander des hela taflan liksom med 
en ram inneslutes af allt högre och högre bergs- 
sträckor, öfver hvilka alla, längte i dör fjerran, 
snöfjäll höja sig, bland hvilka Gousta, ehuru i 
ett afstånd af mera än 10 Norrska mil, datt igen= 
kännes genom sina longitadinela. snöstrimmor. 
Fiksom den förnämsta delen af Ringeiige utgöres 
af en temligen jemn sträcka kring Tyrifjorden 
och dess grenar ellen vikar, likaså utgöres Hade- 
land (Jevnagers oeh Grans pastoraterj af en än 
bredare, än smalare dal på östra sidan af Rands- 
fjorden, men hvilken dal icke är jemn, ulan öf- 
verallt afbruten af lägre kullar och åsar, betäckta 
dels af. barr- dels af löfskog. Bland kallar ne äre 
Sölvberget vid Gran och Brandbokampen nära 
Näs annexkyrka de högsta; dessa båda utgö- 
ras af granit och syenit, då deremot de öster 
om Stor- och Rands-elfvarne samt Raudsfjorden 
belägna delarne af Ringerige och Hadeland, ända 
till något norr om Braudbokampen, bestå af ler- 


239 


skifer och kalksten; kommer man åter vester om 
nämde vattendrag och norr om den egentliga 
Näsbygden, inträder man genast inom gneisge- 
bitet, hvilket äfven i öster vidtager strax vid 
Overdals gästgifvaregård =). Dessa olika forma- 
tioner utöfva äfven på vegelationen ett ganska 
märkbart inflytande: redan öre än Oman ost 
till Smedshammars skjutsombyte har trakten an- 
tagit ett mindre rikt och omvexlande utseende; 
älvar ne äro mindre och framvisa ej sådan bör- 
dighet som förut, och ängarne hafva förlorat be- 
tydligt af sin färgprakt; likaledes blifva barrträ- 
den mera herrskande. Detta förhållande äger äf- 
ven till en del rum i Lands pastorat, som utgör 
en ännu smalare landstrimmel på båda sidor om 
Randsfjorden , inneslängd af höga med storväxt 
barrskog öfvertäckta bensen Svtamnderka pryd- 
des dök af många bety da gårdar, hvaraf flera 
hade mycket fela belägenhet, och bland dessa 
syntes mig fogdegården Kronberg intaga främsta 
rummet. Star når man den öfversta mycket 
smala ändan af Randsfjorden ; hvarefter man in- 
träder i en mera vild och mindre odlad trakt, 
som eudast på några ställen visar sig tätare lies 
bygd; denna fortfar ända tills man mellan skif- 
tena ” ädsiderold och Brufladt inträder i Ourdal 
och i och med detsamma beträder det af sina 
vidsträckta och höga fjälltrakter utmärkta Valders. 
Under den temligen skyndsamma resan från 
Gran till Brufladt frnud jag, med hänseende till 
den speciela vegetationen, endast följande att an- 
märka: Polemonium ceruleum. visade sig kring 


" En förträfflig geognostisk karta öfver denna trakt 
finnes i Keilhaus Gea Norvegica, I:s Heft. Kvri- 
stiania 1838. 


260 


Overdal; Dracocephalum  RBuyschiatna, som ge> 
nom ek Ringerige och Hadeland varit högst all- 
män, tycktes apphöra vid Smedshammar, bvar- 
efter den ej återsyntes förrän vid ie anold I 
Land, ehuru der blott på ett par ställen; dere- 
mot var Potentiila norvegica allestädes ymnig 
ända till Vaug i Valders; Catiparryiu Cervicaria 
visade sig på ett dk nära gården Horn den 
nordligaste i Grans pastorat; nära ”Tomlevold t 
Band samlades, utom andra, Cerastium triviale 
glandu!osum, och något längre fram i barrsko- 
gen Galium trifidum. Vid amd fann Prof. BLYTT; 
vid sitt besök sednare under sommaren, Malaxis 
monophyllos + stor mängd. 

Brufladt eller Etnedal ulgör annex till Sön= 
dre Ourdal, hvilket pastorat, jemte Nordre Our- 
dal, Slidre och Vang, nigör Valders, hvars in- 
vånare snart sagdt i hela Norrige äro kända som 
tröga, råa och Erkan ou, och hafva en i ögo= 
nen Fillogude olikhet med sina grannar å alla si- 
dor. : Hela distriktet är högt be let med många 
vidsträckta fjällmassor och sätermarker, men min- 
dre förmånligt för åkerbruk. Husen äro 1 all- 
små och låga, och de i nästan alla trak- 

er af Norrige vanliga så kallade ”stolpebodarne” 
bee icke här. år Nod Brufladt går vägen på en 
lång och brant backe uppför den af Chat och Tall 
beklädda ”Fonsåsen, på hvilken vägen sedan om- 
kring 3 mil fortgår, ulls den slutligen åter slattar 
starkt utför till Nösdee Curdal i Beinaelvens dal- 
före; Tonsåsen utgör permmligen skillnaden mellan 
de vattendi I som flyta i Randsfjorden och 
dem, som flyta Wil Sperillen. -— Kring Brufladt- 
backarne de på Tonsåsen visade sig åtskilliga 
lägre fjellväxter blandade med inferalpinska t. ex. 
Phleum alpinum, Foa alpina, Eriophorum va- 


261 


ginatum, angustifolium; Myosotis sylvatica, ar- 
vensis; Epilobium origanifolium, montanum, pa- 
iustre; Cerastium trigynum, tri viale; Spergula 
Sadina, saginoides; Andromeda polifolia; Pyrola 
minor, sönbndifolias Gnaphalium norvegicum, 
supinum a et B, uliginosum; Carex filiformis; 
Betula nana; Salix lapponum, pentandra, phy- 
licifolia, m. fl. —T en liten sjö öfverst på åsen 
syntes blad af Nympheasa oumita. — Från höj- 
den af Tonsbacken, som utgör åsens nordliga 
sluttning, njater man en vacker och vidsträckt 
utsigt lvl den underliggande dub medl dess 
sjöar, eifvar och bäckar, ” ed vi hvilka en mängd 
gårdar äro belägna, ren på de mera lång- 
slattande temligen skogbeklidda sidorna albergs 
åsarne, som Ds Hi va dalen under det nakna snö- 
täckta berg längst i vester stänga all vidare ult- 
sit. —- Sjelfva N. Ourdals "kyrkobygd har ett 
idräre behagligt utseende, till följe af den här 
rådande råge: på trädvegetalion; också är klima- 
tet redan här så hårdt, att äpleträd endast med 
stor möda kunna trifvas; åtskilliga köksväxter, 
t. ex. gurkor m. f. vilja alldeles icke växa. — 
Här såg jag de första Lemlar eller Lemän, hvi- 
ka Selene visade sig så högst talrika, särdeles i 
de högre fjälltrakterna; de hade nu rdr flera 
år varit alldeles borta, men synas återkommit 1 
förökadt antal; under hela sommaren 1837 såg 
jag icke en enda; hvaremot de år 18206 visade 
sig lika så talrika som närvarande år. 

Från Ourdal fortgår vägen bredvid Ourdals- 
cch Standa-fjordarne folk Svennäs och Ullnäs 
tätt bredvid hvarandra belägna kyrkor, hvarefter 
man snart kommer till den af många små skog- 
klädda holmar uppfylda Slidrafjorden, som om- 
a af lerassvis uppstigande skogiga berg. Sli- 


262 


dre prestgård har en ganska vacker belägenhet 
utmed den vackra sjön, på hvars andra sida Ol- 
berget midtemot höjer sin gran- och furbeprydda 
topp. — Sjeifva kyrkan, som ligger tätt bredvid 
prestgården, är bygd af huggen sten; något i 
dessa trakter högst ovanligt, — Bland växter, 
som anmärktes mellan OÖOurdal och Slidre, vill 
jag här anföra: den sköna Geranium pratense, 
som jag först varseblef vid Lillestrands skjutsom- 
byte; Dracocephalum  Ruyschiana återsyutes 
vid Ullnäs och följde sedan genom nästan hela 
Slidre pastorat; mellan Röen och Slidre växte 
Gentiana Amarella, Dianthus deltoides, Cerasti- 
um alpinum B. lanatum, Praba incana, Erysi- 
mum hieracifolium, m.fl. — På Olberget, hvil- 
ket jag i ett oafbrutet regnväder besteg, anmärk- 
tes bland andra: Saxifraga oppositifolia, stella- 
ris, Cotyledon, aizoides; Gentiana nivalis; Ra- 
nunculus aconitifolius; Myosotis sylvaticu; Men= 
2iesia; Azalea; Silene acaulis; Cerast. alpinum; 
Potentilla alpestris; Oxyria; Hieracium alpinum; 
Convallaria majalis, verticillata; Lycopodium 
complanatum; Aspidium Lonchitis; m.fl. — Slut= 
ligen kan jag ej underlåta anmärka, att åkrar 
och ängar, särdeles i N. Ourdal och Slidre, voro 
bevuxna af Lychnis pratensis + alla färgnuancer 
från hvit till mörkröd; jag kan dock ej anse den 
utan såsom väl skild från £L. sylvestris, som på 
bergen, men i synnerhet i fjällen, är högst all- 
män och vida mindre varierar till färgen. 

Den 10 Juli reste jag från Slidre till Vang. 
Vägen går till en början genom en temligen be= 
bygd och odlad trakt förbi Eommens annexkyr- 
ka längs Slidrefjord samt derefter längs Beinaelv, 
som vid gården Fossum bildar den icke höga men 
mycket skummande Ryefoss. Ju längre man far 


263 


upp längs denna elf, desto mera alpinskt utseen- 
de får hela omegifningen. En tät tallmo omgif- 
ver den brusande elfven; gårdarne och åkrarne 
bli allt mindre och sällsyntare; bergen draga sig 
mera tillhopa och bli öfverst alldeles nakna och 
beröfvade all skog, hvaremot de i stället fram- 
visa spridda snöfläckar, under det att högre snö- 
fjäll uppresa sig något längre bort. Redan länge 
-har man skådat Hugakollen, men först sedan man 
på en bro öfverfarit Beinaelven framträder den i 
sin verkliga storhet. Alldeles vid foten af dess 
ganska tvärbranta sida ligger skjutsskiftet Öjlo, 
nedanför hvilket man kommer till östra ändan 
af den långa smala sjön Mjösevand (som äfven 
kallas Lille Mjösen till skillnad från Stor-Mjösen 
mellan Toten och Hedemarken), vid hvars brädd 
vägen fortgår till en början uppför den långa och 
ganska branta Quamskieven på Hugakollens nor- 
ra sluttning. Här visar vegetationen, att man 
inkommit i en fjälltrakt. Redan förrän man hun- 
nit till Öjlo äro Åstragalus alpinus, Viola mon- 
tana, Luzula spicata m. lägre alpväxter all- 
männa längs vägen. Strax nedanför nämde gäst- 
gifvaregård lätt vid sjöbrädden och sedan genom 
hela Quamskleven växte den vackra Sedum vil- 
Zosum blandad med S. annunum Bland öfriga 
växter, som prydde sidorna af vägen, vill jag här 
allenast nämna: Gentiana nivalis, Amurella; Saxi- 
fraga Cotyledon, aizoides, cernua, stellaris, op- 
ositifolia, controversa, Cespitosa; Silene acau- 
lis, inflata; Cerastium alpinum, trigynum; Stel- 
laria alpestris, Friesiana, gramineu; Draba in- 
cana, laxa; Erysinum hieracifolium; Turritis 
glabra; ÄArabis hirsuta, alpina; RBanunc. pla- 
tanifolius, acris, repens, reptans; Potentilla al- 
pestris; Cotoneaster; Fragaria vesca; Tanace- 


264 


tum vulgare; Hieracium alpinum , aurantiacum 
m. f1.; Gnaphal. alpinum , divicum , norvegicum; 
Mysbatis sylvatica; Echinosp. defleacum; Priu- 
nella vulgaris; Linaria vulgaris; Veronica al- 
pina , saxatilis; Plantago major; Epilobium mon- 
tanum; Aconitum septentrionale ; Carex atrata, 
alpina , canescens alpicola; Juncus triglumis., 
trifidus , nodulosus; Oxyria reniformis, 0. s. V. 
Uppkommen på Quamsklevens öfversta topp 
nedblickar man ull Vangs kyrkobygd, som har 
en i sanning egen och ganska alpinsk belägen- 
het på Sranderna af den dystert mörka sjön, 
hvilken på alla sidor är omgifven af fjäll, hvar- 
ibland Vennäsfjeld och Skudskorn så tatt bes 
-gränsa dess norra sida, att knappt någon plats 
dark öfrig för de spridda gårdarne och deras 
små Akertdsars ; Hugakallen, Grindfjeld (eller Grind- 
adden, såsom dess toppar, till följe af allmogens 
plurala ändelse, här benämnas) och Bergesfjeld, 
hvilka omgifva sjöns södra strand, äro deremot 
för det mesta mera långsluttande, och det är 
också här, hvarest de flesta af de med små låga 
gråblekta hus bebygda gårdarne, som utgöra 
kyrkobygden, jemte sjelfva kyrkan och prestgår- 
den äro helägna. ”Topparne af dessa fjäll, med 
undantag af Hugakollen (som ock är betydligt 
lägre än de ar och från Vangs sidan visar 
sig föga betydlig), framvisade större eller min- 
dre snömassor, under det att den nedra delen 
af dem ända till sjön var beklädd med en tät 
fastän lågväxt björkskog, hvaribland Asp, Hägg 
Hvital Sch Rönn förekommo blandade; ty fv 
för Qvamskleven visar sig endast undantagsvis 
Gran och Fur; så t. ex. Hva små obetydliga 
granskogar, dels vid Vennäs, på sjöns norra si- 
da nästan midtför Ber gesfjeld, dels framemot Öje 


265 


annexkyrka ännu högre upp i dalen, och jag 
såg några små barrträd bland Aspar ännu vester 
om Opdal, hvilken gård är den öfversta mot 
Filefjeld. Redan häraf synes det vara skäl att 
antaga, att den hardt nära fallkomliga brist på 
Gran och Fur, som äger rum vester om Qvams- 
klev, uuder det dusså' trädslag äro allmänna öster 
om densamma, ingalunda får anses hafva sin 
grund i Vilhus höjd öfver hafvet (denna utgör 
Hist något öfver 1500 fot), utan bör sökas 1 
lokala omsländigheter; säkerligen har här for- 
domdags varit Ser Kun, men hvilken här, 
liksom vi se på så många adda ställen i Norrige, 
biifvil på oförsigtist sält nedhuggen, så att de 
uppväxande plafitorha blifvit berolvade allt skydd 
mot de starka vindar, som herrska i denna fjäll- 
omslutna dal, hvaraf blifvit en följd, att de icke 
längre kunnat trifvas, och all barrskog smånin- 
gom försvunnit. Längre fram blir jag i tillfälle 
omnämna, huruledes i Smeddalen uppe på File- 
fjeld ännu uppgräfvas ur jorden rötter och tem- 
ligen tjocka stammar af Furu, hvilket trädslag 
pumera alldeles icke växer derslädes.; Devts tyc- 
kes ock vitsorda sanningen af det påståendet, att 
klimatet numera blifvit hårdare än det fordom 
varit; och som ett ytterligare skäl härföre, kan 
Jag ej undgå omnämna den dist ndklettnr ätt 
den sydöst om Grindfjeldet kring Helinsjöen be- 
lägna; under namn af Helestrand "kända, trak- 
ten, som nu icke kan begagnas till annat än 
sätermark, euligt sägen före den ”sorte död” 
(digerdöden) varit så bebodd, att den utgjort 
ett annex under Vang, och skall spår af den 
fordom dervarande kyrekan ännu forefinnas (se 
härom NaAUuMAnns Beyträge zur Kenantniss Nor- 


wegens 2 p. 26 & 27). Efter som jag här kom- 


266 


mit att omnämna Helestranden, vill jag cj lemna 
tillfället obegaguadt att meddela den underrättelse, 
hvilken Professor Brytt mundtligen lemnat mig, 
att KeinLHAU och Boreck härstädes funnit Papaver 
nudicaule, hvilken växt således utan tvifvel ut- 
gör den Argemone lutea , som SPERNING uppgifver 
bland dem, hvilka han fann under resan mellan 
Christiania och Bergen; på ett annat ställe 
(Fysiografiska Sällsk. Tidskrift p. 364) har jag 
förut gissningsvis ansett den för Potent. alpe- 
stris , emedan jag då ej visste, att Papaver nudic, 
i södra Norrige var funnen annorstädes än i 
trakten af Dovrefjeld). Skulle man icke äfven 
häraf kunna sluta, att vägen då (1627 eller 1628) 
gick längs Helin, och att den trakten var odlad 
och bebygd? 

I Vang qvardröjde jag till den 16 Juli, un- 
der hvilken tid jag företog flera utvandringar, 
särdeles till Grind- och Berges-fjällen. Jag fann 
derunder en mängd fjäll-växter; och 1 det hela 
var vegetationen rätt intressant och skulle säkert 
i ännu högre grad visat sig sådan, om sommaren 
varit något längre framskriden; ty ännu herr- 
skade endast våren i de högre regionerna, hvar- 
est de flesta växter ej framvisade annat än de 
första bladen eller i det högsta blomknoppar, 
Jag vill ej här upptaga rummet med uppräknande 
af de växler, hvilka jag kring Vang antecknade, 
helst jag på ett annat ställe anfört dem; jag vill 
allenast anmärka, att jag saknade många af de 
Dovrefjeldska, hvaremot här icke förekom mer 
än en eller annan, som der saknades. TI åkrar- 
ne utgjorde Sinapis alba det allmännaste ogräset 
jemte Galeopsis Tetrahit och versicolor. Af Hie- 
racier, särdeles H. cymosum , visade sig flera 
former; Viola umbrosa syntes vid Bergesfjeld 


267 


jemte PV. mirabilis , och 7. eptpsila växte äfven 
rälsen. liksom flera former af Erigeron. 25 
Från Grindfjeldet fick jag för första gången skåda 
de i norr belägna spetsiga Mugnafjeldstinderna, 
hvilka likt svarta pyramider uppstodo utur den 
hvila snömassa, som omgaf dem och sträckte sig 
så långt ögat kunde nå; jag fick här en svag 
aning om den anblick, som skulle erbjudas mig 
från Filefjelds toppar, dit jag den 16 Juli stälde 
min vandring. — Vägen fortgår längs Mjöse- 
vandet och, iscelan detla strax oftran för Öje kyrka 
upphört, längs den korta men brusande elf, 
som larkader nämde sjö med den högre belägna 
Strandefjord, hvilken vägen följer, Wills äfven 
den upphört, då Utraelven följes och man längs 
denna vandrar uppför Filefjeld, der man passe- 
rar förbi flera sätrar och slutligen, sedan man 
följt Utrasjöns norra sida, böjvnes ull den lilla 
nätta Nystuen, den första bland Filefjelds tven- 
ne fjeldstuer. — Denna vandring erbjuder inga 
imposanta vuer; vägen slultar i "allmänhet: sakta 
uppför och fjällen ega inga ovanliga former, 
Landskapet har ett ödsligt utseende, helst nu, 
då ännu betydliga snömassor osmälta qvarlågo 
tält invid vägen. Bland växter vill jag här näm-= 
na Sedum villosum , allmän och i sitt herrli- 
gaste flor flerestädes mellan Vang och Öje; samt 
rödnthera bifolia B brachyglossa ej långt 
från Öje. 

På Filefjeld uppehöll jag mig 10 dygn, 
nemligen på Nystuen från den 16 till den 23 
Juli och på Maristuen till den 26 s, m, AF 
dessa båda ”fjeldstuer,” hvilka äro de enda på 
detta fjäll, är Nystuen belägen ungefär midt på 
detsamma, men deremot Marinen vid början 
af dess vestliga sluttning; den förra enligt Nau- 


208 


MANN, något mera än 3100 renl. fot öfver haf- 
vet; den sednare omkring 2500 (se NAUMANNS 
Beyträge 2:r Th. p. 63—068). Nystuen har en 
temligen ödslig belägenhet tätt utmed vestra än- 
dan af det lilla mörka, men ganska fiskrika Utra- 
vandet, som på nästan alla sidor omegifves af 
mer eller mindre långsluttande fjäll, hvilka ned- 
till äro bevuxna af låg och gles björkskog, un- 
der -det topparna äro kala. Nedanför Nystuen 
vid sjöns vestra ända utbreder sig en sank kärr- 
aktig däld, som sänker sig mot den ännu lägre 
Smeddalen; denna däld utgör vatteudelarna i 
denna trakt af Filefjeld, i det att de här bör- 
jande bäckar flyta, dels mot Utravandet, hvar- 
ifrån åter den mot öster strömmande Beinaelven, 
som slulligen vid Drammen förenar sig med 
Kristiania-fjorden, tager sin början; dels mot de 
i Smeddalen varande småsjöarne, som gifva upp= 
rinnelse åt Leirdalselven, som vid Leirdalsören 
faller ut i Sognefjorden. Bredvid denna sist- 
nämda elf ett stycke nedanför vestra ändan af 
Smeddalen och något öfver 3 mil från Nystuen 
ligger Maristuen i en lfligare och behagligare 
trakt, i det att alla bergsluttningarne äro he- 
klädda af mera storvuxen björkskog och "en i 
allmänhet frodigare vegetation; här fanns äfven 
en liten potatesåker. 

Gränsorna för Filefjeld äro ingalunda säkert 
bestämda; i allmänhet förstår man under detta 
namn den fjällsträckning, som åtskiljer de be- 
byggda delarne af Vangs och Leirdals pastora- 
ter, eller, som är detsamma, Valders och Sogn; 
i norr liksom sammanflyter den med den fjäll- 
massa, som vanligen inbegripes under det ge- 
mensamma namnet Valders- cch Sogu-fjällen, 
och i söder öfvergår den i Hallingdalsfjällen. 


269 


Denna: sträcka ulgöres af eh vild ödslig fjäll 
platå, hvarpå höja sig en mängd större och min- 
dre toppar, stwasemellan åtskilda genom mer eller 
mindre betydliga fördjupningar, i hvilka nästan 
alltid smärre fjällsjöar äro belägna. Bland dessa 
insänkningar - är Smeddalen 1 alla hänseenden 
den mest anmärkningsvärda; den utgör, såsom 
jag redan anlyt dt, en fortsättning af Utnandteiste 
bassin och bildar derigenom elt pass, som från 
öster Ull vester sendmskär heia fjällmassan och 
sålunda på detta ”båll erbjuder den bästa kom- 
munikationsväg mellan östliga och vestliga de- 
larne af Norrige, eller, med andra ord, mellan 
Agershus och Bergens i så många hänseenden 
olika Stift; också har säkerligen i fordna tider 
hela detta pass varit härtill begagnadt, hvarom 
åtskilliga företeelser tyckas vittna; men då man 
på 1790-talet öfver Filefjeld anlade en god kör- 
väg, lät man denna, besynnerligt nog, icke följa 
den af naturen iiksom KETIONS riktningen ge- 
nom Smeddalen, utan förlade den upp på sjelfva 
fjället, hvarest den ungefär midt emellan Ny- 
stuen och Maristuen stiger till en höjd af nära 
4009 renl. fot upp emot snögränsen, hvaraf åler 
blir den följd, att den icke så sällan om vintern 

alldeles oframkomlig, för att ej tala om de 
långa och besvärliga backar, som särdeles på 
sluttningen åt Maristuen på den förekomma. Nu 
har man ändtligen beslutat, att 1 stället för- 
lägga densamma ned 1 Smeddalen längs de här 
varande sjöarne och åarne, och under mitt be- 
sök på Filefjeid var man just sysselsatt med 
denna väganläggning, hvaraf mera än hälften 
var fullbordad. Under detta vägarbete har man 
nästan allestädes i Smeddalen uppgräft rötter, 
qvistar och stammar af furuträd, liksom man 


270 


förut funnit dylika i den sanka trakten mellan 
Utravand och nyssnämda dal (se NAUMANN 1. c. 
p. 40), hvilket allt vitsordar, hvad jag redan i 
det föregående på ett par ställen antydt, att 
barrskogens vegetationslinea under sednare tider 
sänkt sig; för närvarande växer Furen på östra 
sidan icke norr om Skougstad och på vestra 
sluttningen först framemot Borgund. Äfven fann 
man i Smeden. just under mit vistande på 
Nystuen, en betydlig mängd smedslagg, hvilket, 
jemte det den upplyser anledningen till det namn 
denna dalsträcka nu bär, dfren tyckes utvisa 
att densamma förr varit bebodd, fväled än mera 
bestyrkes af den omständighet, att just vid Smed- 
dalens början fordom en kyrka, ”St. Thome&e 
kirke” benämnd, varit belägen, hvaraf nu alle- 
nast några högst obetydliga spår finnas qvar; 


5 5 5 
enligt folksägnen skall det varit ”den sorte död;” 


so alven här bortryckt befolkningen. Smed- 
dalen innehåller flera smärre sjöar, utmed hvilka 
flera sätrvar äro belägna bland den skog (om den 
så bör kallas) af Björk (Betula glutinosa), H vital 
och Pilarter, som betacker den sanka trakten 
äfvensom bergssidorna. Bland de flera fjälltop- 
pår jag iller mitt vistaude härstädes besteg, 
vill jag här nämna blott Sul- eller Soltind och 
Oddeberg; den förra, som ligger ungefär 3 mil 
S. från Nystuen,; höjer sig nära 92600 renl. fot 
öfver hafvet och utgör den högsta bland de i 
grannskapet af landsvägen varande topparne; 
Oddeberg, beläget vid Maristuen, hinner äfven 
en höjd af rer 3000 fot och är genom eh 
sumpig däld skild från den förra. Båda öfver- 
enskomma deri, att de, liksom snart sagdt alla 
högre fjäll jag bestigit, öfverst utgöras af en 
massa större eller tärde lösa stenblock, som nä- 


SR 


stan alldeles uändangömma den fasta bergmassan. 
Den nedra delen ja Oddeberg har en utmärkt 
frodig vegetalion; åtskilliga växter, som jag an- 
serstädes på Filefjeld träffade lågväxta och lik- 
som hopkrympta, voro här stora och herrliga; 
särdeles lu&urierade Geranium sylvaticum , som 
framvisade alla färgnuanser från der vänliga blå- 
röda, ja stundom nästan alldeles blå, genom ro- 
senröd, blekröd tll nästan fullkomligt hvit. — 
Soltind dereinot, såsom belägen brer från da- 
len och högre på platåen, vär alien och ödslig; 
äfven här sor visserligen en mängd fjällväx- 
ter, men alla voro små och obetydliga. Vid fo- 
ten af detta Häll fann Bryfr sednare på året 
Salix retusa sarmentacea växande i mängd; jag 
såg ej något tecken till den. Från toppen af 
Saltind äger man en vidsträckt utsigt af den 
vilda fjällmassan; mot norden stänges synkret- 
sen först af iurongarne och öfriga till Jotun- 
fjelden hörande fjällgrupper, som norr om sjöar- 
ne Tyen och Bygdin ända till skogarne resa sina 
spetsiga ofta bisarrt formade toppar, bakom och 
inellan bvilka ett vidsträckt snöbaf utbreder sig, 
som mot de svarta topparne och tvärbranta fjäll- 
väggarne, hvilka utur det uppresa sig, bildar 
ett frappant afbrott. Från hvilken som helst 
bland de högre fjälltopparne man än må betrakta 
Filefjeld, erbjuder deuna fjällmassa en i högsta 
grad ödslig el vild karakter, särdeles nu då 
väldiga snömassor ännu voro läsiade nästan öf- 
eedålg i de högre regionerna; och ehuru ödsligt 
Dovrefjeld, spole t. ex. från Snöhättans topp, än 
framställer sig, kan det dock i detta hänseende 
ej jemföras med Filefjeld, som likväl derjemte 
visar sig vida imposantare och mera vildt maje- 
stäliskt till följe af de många spetsiga fjälltin- 


207) 


der, hvilka uti norr utgöra hiksom den ram, 
som innesluter den vilda taflan, under det att 
Dovrefjelds toppar alla äro ähtnudede och icke 
erbjuda någon ovanlig eller frappant fl: ned 
Från ingen af de flera fjälltoppar jag besteg, och 
Hen bland Myreglopphög, något vesler om gräns- 
skillnaden mellan Agershus och Bergens Stft, 
kunde jag upptäcka. sjör Tyen, som NAUMANN 
(1. ce. p. 43) säger sig härifrån hafva sett; troli- 
gen har han desfunet misstagit någon af de smärre 
sjöar , som nästan i en kedja ine svka sig mel- 
lan fjälltopparne på platån N. om Nystuen. En 
sjö i insänkningen mellan Soltind och Od deberg 
var d. 19 Juli, då jag besteg den förstående 
toppen, ännn belagd med is. 

Mitt vistande på Filefjeld var alltför kort 
och äfven på en välftidig del af våret; för att 
jag skulle kunna förskata mig en ttillväckligt 
noggrann kännedom om dess vegetation; dessutom 
kunna vi emotse en fullständigare underrättelse 
om densamma af Professor Briytt, hvilken en 
längre tid sednare på året uppehöll sig på Ny- 
sluen, äfvensom hau flere gånger förut besökt 
denna fjällsträcka. Det må derföre vara tillväck= 
ligt att här blott antyda den olikhet, som jag 
jbdde mig finna mellan vegelalionen på Filefjeld 
och på Dovrefjeld. Det sänkts synes mig alltså 
stå vida före det förstnämda med hänseende till 
så väl arternas som individernas antal. Bland 
de växter, hvilka finnas på Dovrefjeld, men åt- 
minstone så långt min erfarenhet sträcker sig, 
saknas på Filefjeld, vill jag här anföra följande: 
Ranunculus hyperboreus >; nivalis; Papaver nu- 
dicaule ; Draba nivalis , Wuahlenbergii; Atlsine 
stricta , hirta; Stellaria erassifolia; Cerast. la- 
tifolium; Spergula nivalis; Potentilla nivea; 


Phaca 


213 


Phaca frigida , lapponica, oroboides; Artemisia 
norvegica ; Campanula uniflora; Primula stricta; 
Gentiana glacialis; Diapenzia; Pedicularis Oe- 
deri; Königia; Chamorchis alpina; Orchis cru- 
enta; Nigritella angustifolia; Salix polaris; 
Juncus arcticus; Carex capitata, fuliginosa, 
ornithopoda , etc.; Aspidium montanum , m. fl 
Åtskilliga bland dessa förekomma i Lom, hvadan 
man synes kunna antaga, att deras växegräns 
är att söka någorstädes på den vidsträckta fjäll- 
platå, som utsträcker sig mellan Filefjeld och 
Lom; hvarvid likväl ej bör lemnas oanmärkt, att 
åtminstone några bland de uppräknade äro fun- 
na i de söder om Filefjeld varande fjälltrakter. 
Till ersättning för de Dovrensiska växter man 
sålunda saknar på Filefjeld har detta endast nå- 
gra få att erbjuda, som icke äro funna på det 
egentliga Dovrefjeld; sådana äro t. ex. Arabis 
petrea; Sedum  villosum; Galium trifidum; 
sannolikt Gentiana purpurea; Salix retusa var. 
och möjligen några få andra. Men äfven många 
af de växter, som för båda fjällsträckningarne 
äro gemensamme, syntes mig på Filefjeld vara 
vida sällsyntare och sparsammare. Dessa förhål- 
landen, som synas till en del bero på lokala 
omständigheter, men äfven säkerligen till en 
icke obetydlig del ha sin grund i och stå i sam- 
manhang med den skiljaktighet, som man alle- 
städes i södra och medlersta Norrige märker mel- 
lan den östliga mera kontinentala och den vest- 
liga mera maritima vegetationen (till hvilken sed- 
nare Filefjeld torde böra hänföras), äro emedler- 
tid så intressanta, att de torde förtjena en nog- 
grannare och långvarigare undersökning. 


K. V. Acad. Handl. 1839. 18 


274 


Redan vid Maristuen börja åtskilliga låglands- 
växter visa sig, hvilka ej varseblefvos vid Ny- 
stuen; t. ex. Stellaria uliginosa; Scabiosa ar- 
vensis; Linnea; Myosotis arvensis; Asperugo; 
Melica nutans; Carex pilulifera > m. fl. — Ju 
längre man härifrån begifver sig nedåt dalen, 
desto trängre blir den; vägen fortgår till en 
början på södra sidan af den brusande Leirdals- 
elven, hvilken man dock snart medelst Bratte- 
baks bro öfvervandrar, hvarefter man oafbrutet 
ända till Leirdals kyrkobygd ' följer dess norra 
brädd; man kommer nu till en bebygd trakt, 
hvarest först allenast några små husmansplatser 
visa sig med sina små potates- och korn-tegar, 
i hvilka Sinapis alba genast framträdde -som 
det herrskande ogräset; men det dröjer ej länge, 
förrän äfven gårdar iutaga de bredare ställena 
af dalen, eller rättare de något långsluttande 
bergsidörna, som omgifva den smala dalen; här 
visade sig på några ställen höga rankiga Aspar, 
under det Rosa cinnamomea , Saxifraga Coty- 
ledon , controversa, Echinospermum deflexum 
blefvo allt mer och mer ymniga, blandade med 
Ranunculus polyanthemos, reptans, Dianthus 
deltoides, Verbascum nigrum , Juncus triglumis, 
hvilka jag icke varseblifvit på det egentliga fjäl- 
let. Först vid gården Björlang vidgar sig dalen 
till en liten slätt, hvarifrån den tvärdal skär 
upp mot söder, genom hvilken den nya väg 
skall framkomma, som skall anläggas öfver fjäl- 
let från Hemsedal i Hallingdalen. Vid skjuts- 
stationen IHeeg började Thalictrum simplex och 
Polemonium 'cceruleum visa sig, äfvensom den 
sedermera: högst allmänna Sedum album. Snart 
drager sig dalen åter tillhopa, och vid Quam, 


279 


hvarest från alla sidor mer eller mindre betyd- 
liga bäckar i vilda kaskader hvitskummande störta 
utför fjällväggarne, höjer den sig mot sydvest 
och lemnar rum för några gårdar, omgifna af 
större och herrligare åkrar än jag på lång tid 
skådat. — Vid Berge började Geranium pratense 
åter pryda ängarne, under det Erysimum hiera- 
cifolium och Mpyosotis stricta beklädde bergsi- 
dorna, bredvid hvilka den längre ned i dalen 
högst allmänna Impatiens noli tangere wärmare 
Borgund började intaga skuggfulla ställen. — När 
man närmar sig Borgunds uråldriga besynner- 
liga kyrka, begynner den länge saknade Furen 
att åter visa sig 1 dalen och på bergssidorna, 
och här inträder man äfven i den mest vildt 
romantiska delen af hela denna väg, och som 
utan motsägelse är en af de märkvärdigaste i 
hela Norrige. Det är svårt, om ej omöjligt, att 
med ord beskrifva det vilda majestät, som ut- 
märker hela den dal, eller måhända rättare 
klyfta, genom hvilken vägen är anlagd ifrån 
Vindhällen ända till framemot Leirdals kyrko- 
bygd. Ty ehuru vägen numera ingalunda är så 
förfärlig, som den, att döma af den teckning, 
som meddelas på tab. 5 i första delen af Pon- 
ToPPiDANs Norges Naturlige Historie, fordom va- 
rit, så förekomma dock ännu många ställen, som 
1 synnerhet under vissa årstider kunna injaga 
skräck hos den, som ej förut något vant sig vid 
dylika; detta kan man ej heller undra öfver, 
då man betänker, att den något öfver 3 mil långa 
vägen från den högsta punkten på Filefjeld, un- 
gefär 4000 renl. fot öfver hafvet, till Leirdals 
kyrkobygd, som är föga höjd öfver hafvets niveau, 
fortgår i mångfaldiga krökningar längs den bru- 
sande elfven, som på många ställen är så inpräs- 


276 


sad mellan de tvärbranta bergen, att man knap- 
past skulle vilja anse det möjligt, att här finna 
en väg framkomlig äfven för större åkdon. De 
märkligaste ställena äro Vindhällen och Gallerne. 
Den förra utgör den strax vester om Borgunds 
kyrka belägna mycket branta sluttning, utför 
hvilken vägen framgår i sicksack med den tvär- 
branta fjällväggen (prydd med Arabis petrea, 
Triticum violaceum, Erigeron alpinus , Saxi- 
rage och flera andra fjäll-växter) på ena sidan 
och ett bråddjup på den andra; här är vägen på 
flera ställen sprängd i berget och hvilar på höga 
murar. När man kommit nedanför denna brant, 
tyckes klimatet vara betydligt mildare; säden, 
som ofvanför Vindhällen stod alldeles grön, nal- 
kades här sin mognad på de små åkertegarne, 
hvilka jemte gårdarne intogo hvarenda liten öp- 
pen plats, som man kunnat uppsöka mellan klip- 
porna och stenblocken; herrliga Almar beskug- 
gade vägen, hvars kanter pryddes af Thymus 
Acinos , Geran. robertianum , Scutellaria gale- 
riculata , Myosotis lingulata , Mentha arvensis, 
Anthyllis Vulneraria m. fl. — Man har dock ej 
vandrat långt, förr än man kommer till de vidt 
omtalade Gallerne, hvilka i vildhet öfverträffade 
allt, hvad jag hittills sett. Rundtomkring är man 
omgifven af en, att jag så må säga, kaotisk för- 
störelse; väldiga klippblock äro kastade om hvar- 
andra, det ena större än det andra; mellan dem 
och stundom under dem letar vägen sig fram, 
än högt upp på bergsidan liksom hängande ut- 
öfver den i djupet mellan bergen sammanpräs- 
sade brusande elfven, än sänkande sig ned till 
dess brädd, som den följer i alla dess bugter. 
Utför de branta med spridda Furar här och der 


bevuxna fjällsidorna nedstörta en mängd bäckar 


Ad 


i hvitlfradgande lopp, hvilka icke sällan liksom 
med ett fint duggregn öfverstänka den resande. 
Midt i denna förstörelse, som under vissa årsti- 
der blir ännu hemskare genom laviner och sten- 
skred, hafva dock menniskorna sökt sig en bo- 
stad på hvarje ställe, der de kunnat vinna nog 
utrymme till de små husen och åkertegarne; 
här finna de sig lyckliga, sedan vanan gjort dem 
förhärdade mot den vildhet och de faror, hvaraf 
de omgifvas. — I Gallerna började Echinosper- 
mum Lappula och Verbascum Thapsus visa sig; 
och den bherrliga Saxifraga Cotyledon i ovan- 
ligt stora exemplar nedhängde från den tvär- 
branta bergvägg, mellan hvilken och elfven vä- 
gen är inklämd när man passerat Gallerna, som 
anses slutas vid den så kallade Soknebro. — Nu 
syntes äfven Filago montana. — Sedan man 
kommit ur detta trånga pass, vidgar sig dalen; 
gårdarne och åkrarne blifva talvikare och betyd- 
ligare längs den numera temligen lugnt fram- 
flytande elfven, som på några ställen bildat små 
holmar, alldeles öfverväxta af Myricaria ger- 
manica. — Ju närmare man nalkas Lysne, desto 
bredare och fruktbarare blir dalen, men också 
desto kalare de fjällsidor, hvaraf den omgifves; 
bland de flera toppar, som höja sig, är särdeles 
Hynjehodden utmärkt genom sin koniska form; 
midtför denna gör äfven hufvuddalen, som allt- 
ifrån Gallerne haft en sydvestlig riktning, en 
böjning åt vester, som den sedan alltjemt bibe- 
håller. Man är nu inkommen i den egentliga 
öfverallt tätt bebyggda och odlade Leirdalsbyg- 
den, som utgör en af de varmaste i hela Norrige; 
Kornet var också här hardt nära moget (kring 
sjelfva Leirdalsören, som snart sagdt på alla si- 
dor är instängd af fjäll, från hvilka solstrålarna 


277 


278 


ålerstudsa, liksom från fjorden, hvilken här mera 
liknar en fjällomsluten insjö, än en del af det 
stora Vesterhafvet, höll man redan på att skära 
det); fjällsidorna, som innesluta den än bredare 
än smalare dalen, äro i allmänhet kala, mycket 
branta och på de flesta ställen nästan oltillgäng- 
liga; öfveralit framvisa de längsåtgående hvitgula 
bälten eller ränder, som utgöra spår efter de i 
denna dal mycket vanliga sten- och sand-skre- 
den; dessa, i förening med de kala hvitgrå ofta 
liksom polerade fjälltopparne och bergväggarne, 
gifva åt hela dalen ett obehagligt dystert utse- 
ende, som vid Leirdalsören nått den högsta grad 
af fulhet. 

Under de dagar jag uppehöll mig dels i 
Leirdals prestgård, dels på Leirdalsören, företog 
jag åtskilliga utvandringar så väl i den lägre 
delen af dalen, som på de omgifvande fjällen. 
Vegetalionen på dessa sistnämda syntes i det 
hela öfverensstämma med den på Filefjeld , ehuru 
något faltligare; jag anser derföre öfverflödigt att 
bär närmare redogöra för den. — Bland de väx- 
ter, som visade sig i de lägre trakterna, vill jag 
anföra följande: Draba incana, Nasturtium paå- 
lustre, Sisymbr. officinale Bp lejocarpum , Arabis 
petrea , Sinapis alba , Cerastium viscosum IL. Fr., 
Ononis arvensis , Lappa minor, Bidens tripar- 
tita , Heracleum sibiricum, Hyoscyamus niger, 
Solanuw Dulcamara, Lamium intermedium, Ori- 
ganum vulgare, Scrophularia nodosa , Polygo- 
num Persicaria , lapathifolium, hydropiper, My- 
rica Gale, Avena elatior, Glyceria fluitans 
Wahlenb. Fr., Bromus tectorum , 0. sS. V. 

Den 31 Juli afreste jag från Leirdalsören 
Vill Voss blott för att se denna trakt, som jag 
af några hört prisas såsom en bland de herrli- 


279 


gaste i Norrige. De 5 första milen reser man till 
sjös, först genom en del af Sognfjorden och der- 
efter genom Urlands- och Neröfjordarne, som 
utgöra grenar af den förra. — Den innersta de- 
len af Sognfjorden är, alldeles som Leirdalen, 
omgifven af höga, branta, kala fjäll, på hvilkas 
sidor och afsatser man endast ser spridda Furar. 
Vid Vindedalen öppnar sig fjorden något mera, 
och snart visar sig på norra sidan vid Fodnäs 
öppningen af den under namnet Lysterfjorden 
kända långa gren, som sträcker sig upp mot 
Fortun, Här skådar man äfven det vackra skog- 
omgifna Kopanger, beläget vid en annan vik. 
Vid Refsnäs böjer fjorden något mera åt sydvest 
och här begynner äfven Furen blifva allmännare, 
ehuru omgifningarne dock i allmänhet bibehålla 
samma karakter som förut. Nära Frönningen, 
som har rätt vacker belägenhet, öppnar sig Ur- 
landsfjorden, som. går från norr rakt mot söder 
och är vida smalare, samt har ännu brantare 
och vildare stränder än hufvudfjorden; de ut- 
göra ej annat än fjällmassor, utför hvilka en 
mängd bäckar nedstörta, stundom i nästan lod- 
rätt fall, under det topparne äro klädda med 
spridda snöfläckar; men ännu trängre och vil- 
dare är Neröfjorden, som sträckande sig åt syd- 
vest utgör en gren af den föregående; dock ser 
man vid dess stränder några gårdar inneslutna 
af fjorden på ena och fjäll på öfriga sidor. Vid 
Gudvang, innerst 1 sistnämde fjord, stiger man 
åter i land, och beträder Neerödalen, genom 
hvilken vägen fortgår härifrån till Stalheim; den- 
na har mycken likhet med den inre delen af 
-Leirdalen, men är ännu dystrare och enformi- 
gare; de höga branta fjällväggarne, som upptill 
jemte topparne äro nästan stålgrå och liksom 


280 


polerade samt beröfvade all vegetation, nalkas 
på de flesta ställen så nära intill hvarandra, att 
vägen och den brusande elfven endast lemna en 
smal jordremsa öfrig, hvilken, på de ställen, 
der den ej är betäckt af sand och grus, utgöran- 
de lemningar af de här mycket vanliga laviner- 
na och stenskreden, är bevuxen af gles skog af 
Alnus incana , hvaribland på ett par ställen en 
riklig mängd af Saxifraga aizoides visade sig. 
Bland de omgifvande bergen utmärker sig främst 
Jordalsnuten, så väl genom sin höjd, som sin 
koniska form. — Snart ändrar sig dock den 
ödsliga trakten; på en lång och brant backe, 
uppstiger man Will skjuls-stationen Stalheim, och 
härunder njuter man flera imposanta vuer, hvar- 
till de två herrliga vattenfall, som på hvar sin 
sida om vägen tätt utmed hvarandra nedstörta 
i djupet, 1 synnerhet bidraga. Man har nu lem- 
nat Sogn och inträdt i Voss, som åtminstone 
längs vägen erbjuder en mycket mildare karak- 
ter, liksom äfven invånarne syntes vara lifligare 
och mera storväxta än i Leirdal och Valders. 
Sjelfva Vossevangen har en skön belägenhet bred- 
vid det temligen betydliga Vossevandet, som är 
omgifvet af bördiga åkrar, vackra gårdar och 
storväxt skog, öfver hvilken fjället Graasiden i 
V. och S. V. höjer sin långsträckta rygg, som 
ännu var hetäckt med betydliga snömassor. Ti- 
den tillät mig icke att taga mera än en allmän 
öfversigt af vegetationens förhållande. Prof. Brytt 
har äfven redan lemnat en Förteckning öfver de 
Växter han funnit i Voss (se Magazin for Nat. 
Vid. Anden Reekkes 2:t. Bind p. 41 följ); vid 
denna har jag ej något att tillägga, utom Sinapis 
alba, som kring Vossevangen på flera ställen 
visade sig såsom ett allmänt ogräs. 


281 


Redan den 3 Aug. lemnade jag Vossevan- 
gen och följde till Vinje samma väg som jag 
kom, genom en ganska vacker trakt, särdeles 
längs Lönevandet på ena och det höga lång- 
sträckta snöbetäckta fjället Lönehorgen, som på 
andra sidan om vägen höjde sina nakna stålgrå 
glatta toppar. — Nära Vinje afvek jag från stora 
vägen, för att genom Mörkedalen och tvert öf- 
ver fjället rakt i norr begifva mig till Vig i 
Sogn. Den smala ridvägen (någon annan fanns 
naturligtvis icke) fortgår till en början längs den 
brusande Mörkedalselven, och derefter på östra 
sidan af det bergomslutna Mörkedalsvandet, bred- 
vid hvilket vägen på elt par ställen var sprängd 
och murad temligen högt på bergsidan; närmare 
norra ändan af sjön utbreder sig en långsluttan- 
de dal, tätt bebygd med små gårdar, omgifna af 
några små kornåkrar, men deremot större hafre- 
och potates-åkrar, hvilka nu stodo herrliga; gräs- 
lierna, som omgifva sjön och dalen, syntes vara 
af ulmärkt beskaffenhet, och det till största de- 
len afslagna gräset var just nu upphängdt att 
torkas på egna gärdesgårdslika ställningar. Fäl- 
ten, som omgifva sjöns norra sida, voro nästan 
alldeles fria från alla både större och mindre 
stenar, något som måste vara så mycket mera i 
ögonen fallande, som det är så högst ovanligt i 
dessa allestädes fjällomgifna trakter. Längs sjön 
växte herrliga Almar, men derefter blott strödda 
Furar bland Björkarne och herrliga Aspar. — Se- 
dan jag på gården Overland, en bland de öfver- 
sta i dalen, tillbragt natten, anträdde jag d. 4 
Aug. vandringen öfver fjället, hvarunder jag för- 
följdes af ett oafbrutet regnväder, hvilket, jemte 
det att all utsigt deraf förhindrades, äfven satte 
mig ur stånd att göra några betydligare bota- 


282 
niska undersökningar. Sedan jag lemnat äfven 
de öfversta gårdarne bakom rmig, fortsattes van- 
dringen genom den öfra till slåtter begagnade 
delen af Mörkedalen, hvadan här ock var upp- 
förd en mängd små hölador, under det Sätrarne 
lågo högre upp på sluttningen ungefär vid Björk- 
gränsen. Dalen afsmalnar alltmera och elfven 
blir mera brusande, tills man slutligen inkommer 
i den trängre, af högre, mera snötäckta fjäll 
omgifna Quasdalen. Denna, som förr utgjorde 
en egen gård, men nu begagnas allenast till sä- 
termark, bildar innerst en fullkomlig cul de sac; 
här äro flera Sätrar belägna kring de trenne 
elfvar, hvilka i vackra kaskader här störta utför 
bergsidorna från de högre upp belägna fjälldäl- 
derna Sendodalen, Grugnadalen och Björndalen. 
På en braut stig följde vi Grugnaelven och hun- 
no snart öfver Björkgränsen och befunno oss på 
sjelfva fjällplatåen, hvarest mycken snö skådades 
åt alla håll och flera smärre fjällsjöar passerades, 
bredvid hvilka några små dåliga, af på hvaran- 
nan staplade kullerstenar uppförda Säterhus voro 
belägna, hvilkas invånare eller, som de kallas, 
budejor voro af lika smutsigt och otrefligt utse- 
ende som sjelfva ”sälena” eller byggnaderna, oak- 
tadt det var en Söndag då jag här passerade 
förbi; men dessa Sätrar tillhöra ock Sogningarne, 
som hafva arrenderat äfven dem, som ligga inom 
Vosseväringarnes område. — Ungefär midt på 
fjällplatåen är gränsen mellan Voss och Sogn, 
och snart skådades, under de få ögonblick, som 
den tjocka regndimman skingrades, de på andra 
sidan om Sognefjorden varande glacierer och snö- 
fonder. Det dröjer ej länge, förrän man åter in- 
träder i Björkregionen, hvarefter man genom 
långsluttande präktiga gräslier småningom ned- 


283 


stiger längs Vigelven till den bebygda trakten, 
som har en herrlig amfiteatralisk belägenhet kring 
foten och på sidorna af de långsluttande skog- 
klädda, men öfverst nakna, af spridda snöfläckar 
upplysta bergen. Vigsbygden är temligen vid- 
lyftig vid innersta bugten af en bland Sogne- 
fjordens mångfaldiga vikar; de ganska vidsträckta 
åkrarne stodo ännu gröna omkring de nästan 
terassvis belägna gårdarne. 
Beträffande vegetationens förhållande på den 
fjällplatå, som åtskiljer Voss och Vig, var jag 
af förut angifven grund urståndsatt att förskaffa 
mig mera än en högst ofullständig öfversigt; 
Sibbaldia, Gnrnaphalium supinum och Salix her- 
bacea voro på sjelfva platåen predominerande, 
så att man på långa sträckor ej såg annat än 
dessa; likaledes var Polyrpodium alpestre högst 
allmän; Blechnum boreale och Onoclea crispa 
visade sig så väl i Quasdalen, som åt Vigsidan; 
Aspidium Lonchitis varseblef jag allenast på ett 
ställe; likaledes Silene acaulis; Luzula hyper- 
borea syntes på den högsta punkten af vägen. 
Aconitwm septentrionale hade deremot alldeles 
försvunnit; och bland andra allmännare fjäll- 
växter, som jag icke heller här varseblef, vill 
jag blott anföra: Potentilla alpestris , Veronica 
saxatilis, Juncus biglumis et triglumis; Luzula 
parviflora; Drabe& (Dr. rupestris Somf. i Mag. 
for Nat. Vid. 9:e Bind. p. 5, är enligt SoMmmEr- 
fer.Ts herbarium den art jag kallat Dr. laxa, 
och hvilken, näst Dr. incana, synes vara den 
bland de alpinske arterna af detta slägte, som 
både har den vidsträcktaste växtkrets och äfven 
stiger längst ned i den subalpina regionen). — 
Slutligen torde jag böra nämna, att enligt fol- 
lets utsago, lära Björn och Varg, hvilka annars 


284 


äro så vanliga rofdjur i de flesta trakter af Nor- 
rige, här vara högst sällsynta, likasom Renar. 
Den 95 Aug. seglade jag tvert öfver den herr- 
liga här rätt breda fjorden till Balestranden. 
Denna utgör en bland de skönaste; herrligaste 
trakter jag sett i Norrige: på en gång mild och 
imposant majestätisk; jag undrar ej på de gamle, 
som här uppförde Balders tempel i den helgade 
lunden. Nu finnes väl der icke mera något tem- 
pel, men vackra gårdar med sköna åkerfält, om- 
gifna af lundar af Ek, Alm, Ask, Lind, Hvit- 
Al och Svart-Al, samt derofvanför väldiga berg- 
massor med vidsträckta snöfonder och blåskim- 
rande glacierer, under det den breda fjorden 
med sina grönklädda uddar och amfiteatraliska 
stränder, prydda af kyrkor och gårdar, utbreder 
sig derframmanför. Vid anblicken af allt detta 
ångrade jag, att tiden ej tillät mig här qvarstad- 
na något längre, för att noggrannare undersöka 
omgifningarne, bland hvilka i synnerhet Vetle- 
fjorden med sina glacierer och den ännu längre 
in mellan fjällen och Justedalsbräens armar in- 
trängande Fjerlandsfjorden syntes inbjudande. 
Nu hann jag ej mera än göra en utvandring till 
de snöfjäll, som uppresa sig bakom Balholmen; 
denna var ganska intressant, ehnru besvärlig; 
ty fjällen höja sig ganska brant, och den väg 
jag utan vägvisare eller sällskap tog, förde mig 
längs en smal och skarp kam med bråddjup nä- 
stan på håda sidor, samt slutligen utför en vid- 
sträckt, starkt sluttande snöfond, ned i Esseda- 
len; i denna var en verkligt luxurierande vege- 
tation: Luzula maxima, Ranunculus aconiti- 
folius, Digitalis, Geum urbanum, Angelica 
sylvestris et Årchangelica m. il. växte i alldeles 
ovanlig frodighet, under det att öfverst på fjäl- 


285 
let visade sig de vanligare fjällväxterna, hvari- 
bland många former af Hieracium alpinum ; när- 
mare stranden anmärktes: MNarthecium ossifra- 
gum, Convolvulus sepium , Holcus mollis, Po- 
lygonum Persicaria , lapathifolium, Hydropiper, 
/Egopod. Podagraria , Dactylis glomerata , Jun- 
cus bufonius, uliginosus, Lycopodium inunda- 
tam; 0. -S. vV. 


Med saknad lemnade jag Balestranden den 
7 Aug. för att begifva mig tillbaka ull Leirdals- 
ören; motvind och regn följde mig under hela 
den 61 mil långa färden; jag passerade tätt förbi 
den vackra Quinnenfossen, som störtar rakt ut- 
för bergsidan midtför Hangsnäs (Frithiofs fordna 
Framnäs), som utgör en temligen kal skoglös 
udde med kyrkan och några gårdar. <Derefter 
rodde jag längs den fruktbara vackra Syrstrand 
(Kong Beles bostad) med Legangers kyrka och 
en mängd betydliga gårdar mellan temligen stora 
trädgårdar, i hvilka de mognande Körsbären i 
mängd framlyste. Ett stycke derifrån passerades 
förbi öppningen af Sogndalsfjorden, hvars strän- 
der skola vara utmärkt fruktbara och vackra. — 
Ett motsatt förhållande ägde rum med hufvud- 
fjorden; ty ju längre man kommer in i den, 
desto sällsyntare blifva gårdarne och desto ka- 
lare och naknare de berg, som omgifva dess 
stränder; ett och annat enskildt ställe, hvari- 
bland Kopanger förtjenar särskildt nämnas, gjor- 
de väl härifrån ett undantag, men af föga be- 
tydenhet. Under denna färd var föga tillfälle 
till botaniska iakttagelser. Geranium pratense, 
blandad med Centaurea JIacea , anmärktes nära 
Leganger; Öriganum vulgare, Agrimonia Eupa- 
toria, Sorbus Aria prydde bergsidorna mellan 


286 


Sogndalsfjorden och Leirdal, hvilka för öfrigt 
voro bevuxna med Fur. | 

På Leirdalsören qvarstadnade jag åter några 
dagar för att ompacka mina redan gjorda sam- 
lingar, hvarefter jag d. 12 Aug. ånyo begaf mig 
till sjös, men nu ställde jag kosan åt den långa 
Lysterfjorden, som ett stycke utanför Leirdals- 
ören vid Fodnäs öppnar sig åt norden. Äfven 
denna gång förföljdes jag af motvind, hvilken, i 
förening med den temligen starka sjögången, 
tvingade mig att mot aftonen lägga i land vid 
Solvern, hvarifrån resan följande dag fortsattes 
till Dösen nära Lysters kyrka. — Lysterfjorden 
har samma enformiga och obehagliga omgifnin- 
gar, som den inre delen af Sognfjorden; först 
vid Solvern och Urnäs blifva stränderna något 
jemnare, mera skogbevuxna och följaktligen äf- 
ven bebygda. Furen var visserligen alltjemt 
det herrskande trädslaget, men deribland före- 
kommo slutligen äfven åtskilliga löfträd, oeh 
särdeles kring den stora och vackra gården Kro- 
gen, berättades växa mycken Alm. Gårdarne, 
som omgifva den inre delen af fjorden, lära vara 
goda; de voro också omgifna af vackra åkerfält, 
äfvensom trädgårdar, bland hvilka den vid går- 
den Flodhammer säkerligen är den största; här 
voro i synnerhet många Körsbärsträd, som voro 
fullastade af sin nu mogna frukt. Gården Höyom 
har en mycket vacker belägenhet midtemot den 
på andra sidan om den föga breda fjorden be- 
lägna Feigumfossen, som så väl med hänseende 
till sin vattenmassa, som sin höjd (lodrätta fal- 
let utgör, enligt NAUMANNS mätning, 677 renl. 
fot: se NAUMANN Beyträge 2 p. 244) är den be- 
tydligaste i Sogn och en bland de betydligaste 
i hela Norrige; dess lodrätt med mycket buller 


287 


nedstörsande vattenmassa tätt bredvid hafskusten 
skänker en så mycket herrligare anblick, som 
man på en gång skådar fallet i sin helhet. — 
Lamium intermedium , Sinapis alba , Polygonum 
Fagopyrrum , Galium - Aparine (med gulaktiga 
blommor) voro de ogräs, som mest besvärade 
åkrarne 1 Lysters kyrkobygd, hvarest det korta 
besöket ej lemnade tiltlfälle twull några botaniska 
undersökningar. 

Från Lyster togs vägen öfver Storhougen 
till Justedalen. Till en början följde ridvägen 
Dalelven genom en icke oangenäm fjälldal med 
flera gårdar ända till den öfversta, Kilen kallad, 
1 mil från Lysters eller Dale kyrkas; här är da- 
len med ens stängd af en hästsko-formig omkring 
2000 fot hög fjällvägg, uppför hvilken vägen 
sedan fortgår 1 många bugter, tills man slulli- 
gen hunnit till höjden af Storhougen (2460 fot), 
der man skådar Justedals-fjällen med sina snö- 
massor. Härifrån nedstiger man i en säterdal, 
som genomströmmas af en forsande å med mjölk- 
färgadt vatlen, som sedan förenar sig med Ju- 
stedals- eller Stor-elven. När man passerat går- 
den Vigedal, inkommer man snart i Justedals 
socken, och på en mycket brant i sicksack gående 
stig nedstiger man till elfven, som man når 
vid gården Ormberg och längs hvilken vägen 
sedan genom hela Justedalen fortgår. Elfven ä 
temligen betydlig och den har på flera ställen 
afsalt en stor mängd sand, hvaraf flera små hol- 
mar bildats; dess vatten har den mjölkfärg, som 
är vanlig för alla elfvar, som leda sitt ursprung 
från glacierer. Sjelfva dalen, som vid Goupne 
går ut till Lysterfjorden, är merendels smal och 
har mycken likhet med de smalare grenarne af 
Sognefjorden; liksom dessa är den omgifven af 


288 


höga branta fjäll, som öfverst äro kala och nak- 
na (oberäknade de ej obetydliga snömassor, som 
öfvertäckte dem), men nedtill bevuxna af Fur, 
Björk, Asp och Hvit-Al; på de ställen, der den 
något vidgar sig, äro gårdarne belägna, som öf- 
verallt voro bebygda med små hus, och omgifna 
af föga betydliga korn- och potates-åkrar, Kyr- 
kan och prestgården äro äfven små och obetyd- 
liga, och detta pastorat, som allenast utgöres af 
en socken, är ett bland de minsta och sämsta i 
södra och medlersta Norrige. Sägnen berättar, 
att under digerdöden utdog hela befolkningen 
utom en flicka, som slutligen anträffades i nä- 
stan vildt tillstånd, hvadan hon blef kallad Ri- 
pan; och det tillägges, att man ej vetat hvar 
kyrkan fanns förr än en skytt, då han sköt efter 
en fågel, fick höra kulan träffa något, som klin- 
gade, och detta befanns vara ringklockan — 
dock detta sista tillägg har jag hört berättas 
äfven om andra kyrkor. Dalen är emedlertid en 
af de mest trista och ensliga man kan föreställa 
sig; inbyggarne lefva nästan alldeles isolerade; 
ty sjelfva göra de icke några utfärder och icke 
heller se de några andra främmande, än dem, 
som ditlockats af begäret att bese den stora 
mycket omtalade Justedals-glacieren. Det var 
denna, som äfven föranlåtit mig att välja denna 
väg och jag skyndade derföre att besöka den- 
samma, hvilken i sjelfva verket utgör en bland 
Norriges märkvärdigheter. I detta ändamål be- 
gaf jag mig d. 15 Aug. till den 1 mil från prest- 
gården belägna Nigaardsbräen. Vägen förde ge- 
nom en tättbevuxen tallmo längs den pä flera 
ställen genom bergen till en smal ränna sam- 
- manprässade elfven, samt äfven den bi-elf, som 
genomströmmar Krondalen, i hvars innersta del 
Bessät- 


289 


Bessätbräen är belägen. Framkomna till Nigaards- 
glacieren hestego vi densamma, men hunno ej 
| långt på den, ty dels var ke så genomskuren 
af remnor, fördjupningar och hål, att det var 
föga rådligt att vandra långt uppför den enfor- 
miga Hi henude ismassan, dels : var vädret 
regnigt och föga passande för en dylik -exkur- 
sion. Jag fick emedlertid ett begrepp om be- 
skaffenheten af en större glacier; jag kan ej 
jemföra den med något annat än ett stormande 
haf, som 1 ett ögonblick stelnadt; ty åtminstone 
nedra delen, som jag besökte, de samma for- 
mer, som vågorna under en storm. Folket, som 
bebodde de strax vid glacierens slut uppbygda 
smågårdarne, ville Malsa märkt, att den under 
de sista åren börjat tilltaga, d. v.s. skrida fram- 
åt, ehuru detta framåtskridande sker omärkligt 
och särdeles i år snarare varit ett stillastående. 
De mäktiga moräner, hvilka likt dubbla vallar 
lågo för dess nedra ända, vittnade om, huru långt 
den fordom gått; nu började dock någon vege- 
tation bekläda fördjupningarne mellan dessa mo- 
råner; jag anmärkte bland andra: Stereocaulon 
tomentosum , Racomitrium canescus B ericoides, 
Polytrichum piliferum , urnigerum , Bryum ce- 
spiticium och någre andra mossor; Saxifraga 
aizoides , Cotyledon , Oxryria reniformis , Orchis 
conopsea ; Salix phylicifolia. Bergsidorna, som 
omgåfvo den smala dal, hvarigenom glacieren 
nedträngt, voro bevuxna med Björkar, hvilkas 
grönska bildade ett starkt afbrott mot den nedun- 
der varande ismassan; under denna sednare fram- 
strömmade öfverallt små bäckar med mjölkfär- 
gadt vatten. 


K. V. Acad. Handl. 1839. 19 


290 


Från Justedalen tog jag vägen åt Loen i 
Gudbrandsdalen. Från Justedalens prestgård till 
Loms räknar man 11 mil. Man passerar förbi 
Nigaardsbräen och derefter förbi Faaberg, den 
öfversta gården i Justedal.: Man följer Storelven 
genom Melvirs- och Stor-dalarne, af hvilka den 
sednare egentligen blott utgör en fortsättning 
af den förra; ju högre man kommer, desto trängre 
blir dalen och ödsligare omgifningarne; glacie- 
ren, som uppfyller fjällplatåen, framskimrar fle- 
restädes på fjällkanten, och märken af de här 
ofta inträffande lavinerna förekomma nästan öf- 
verallt i dalen; snart skådar man den väldiga 
arm af glacieren, som under namn af Faaberg- 
säter-bräen nedskjuter genom en smal tvärdal 
och som enligt berättelse fordom gått tvert öf- 
ver elfven, hvaraf äfven märken syntes, der den 
smala sätervägen framgick. Något längre upp 
gör dalen en liten böjning, och här framstå på 
en gång ”Trangedals- eller Stegeholts-bräen och 
Lodalsbräen, båda på vestra sidan om Storelven 
(liksom öfriga förutnämda glacierer). Den förra 
syntes slutta mycket brant, hvaremot den sed- 
nare var ganska långsluttande samt öfvertäckt 
af jord och grus. Midt i den tvärdal eller rät- 
tare skar, hvarigenom den nedtränger, skådar 
man den väldiga Lodalskaaben höja sitt svarta 
hufvud ur den hvita snömassa, som omgifver 
densamma och som äfven öfvertäcker och un- 
danskymmer den blåa isen, hvilken blott på 
kanten af fjällbranten framskimrade. I denna 
visserligen majestätiska, men högst vilda och 
ödsliga trakt, ligger säter-etablissementet Öyene, 
hvars små hus utgöra de öfversta i Justedalen, 
och här tllbragtes natten i en luftig hölada 


291 


med obehindrad utsigt öfver Stegeholts- och Lo- 
dals-bräerna, Lodalskaaben, samt den snö- och 
is-massa, som liksom bekransade öfversta kanten 
af den höga tvärhranta fjällväggen. — Tidigt 
följande morgon fortsattes vandringen uppför da- 
len till en början mellan Björk och Hvit-Al längs 
den brusande Stygge-elven, hvilken måste öfver- 
ridas, hvarefter snart all träd-vegetation upphör- 
de och endast några lågväxta Pil-arter återstodo. 
Sedan man stigit en stund uppför, kommer man 
till Styggevandet, som med skäl förtjenar denna 
benämning, ty fulare, ödsligare och vildare om- 
gifning har jag knappt någonsin sett; öfverallt 
endast snömassor samt fjäll, öfvertäckta med 
större och mindre lösa om hvarandra hopade 
stenblock , mellan hvilka knappt finnes plats till 
strödda stånd af Poa minor, Juncus trifidus, 
Hieracium alpinum (som i denna trakt var den 
herrskande och verkligen luxurierade i en mängd 
former, hvaribland voro några med flerbladig 
mångblommig stjelk), Ranunculus glacialis och 
några få andra. Öfver och mellan dessa sten- 
block framslingrar sig den oftast alldeles omärk- 
bara stigen, som endast kan finnas med tillhjelp 
af de smärre stenar, som på obestämda afstlånd 
äro uppresta. Slutliger når man högsta spetsen 
af denna besvärliga väg, och det är här, på höj- 
den af fjället Handspiken, 4390 fot öfver haf- 
vet, som gränsen går mellen Justedalen i Ber- 
gens Stift och Lom 1 Agershus Stuft. Här Ööp- 
nar sig också utsigten öfver den öfra delen af 
Loms pastorat; och ehuru man icke ser några 
bebygda ställen, så gör dock den grönska, som 
den djupare dalen erbjuder, ett angenämt afbrott 
mot den ödsliga nakna nejd man tillryggalagt, 
och med glädje skyndar man nedför den vid- 


292 


sträckta starkt sluttande snömassa, som öfver- 
täcker hela öfversta delen af dalen. Man inträ- 
der snart ibland Pilar och Björkar, som omgif- 
va Sortebyttevandet, hvarefter man kommer tll 
Rögnstölsvandet och några andra små kjern, 
kring hvilka Furen åter börjar visa sig; de för- 
sta träden häraf voro väl temligen tjocka, men 
låga och antingen helt och hållet eller till hälf- 
ten förvissnade. Kring Musubytte-elven började 
de dock antaga ett rankigare och friskare utseen- 
de och framstodo snart som kraftiga högstam- 
miga träd. Längs Ostraelven (densamma som 
NAUMANN kallar Bräkkeelv, ett namn som i hela 
Lom var okändt) och derefter längs Lievandet, 
bredvid hvilket det betydliga Säter-etablissemen- 
tet Soten ligger, fortsattes vandringen genom en 
skogig trakt, som fortfor ända till gården Braa- 
ten, den öfversta i Lom. — Som bergen stupa 
brant ner mot Lievandet, var den numera myc- 
ket begagnade ridvägen lagd temligen högt upp 
på bergsidan, hvarifrån man njöt en vidsträckt 
utsigt; bland de fjälltoppar, som här visa sig, 
utmärkte sig i synnerhet trenne: Rivenåskullen, 
Tunderdalskirke och Opdalskirke, hvilka höjde 
sina sockertoppformiga mörka toppar långt öfver 
det snö-tläcke, som utbredde sig rundt omkring 
dem. Den förstnämnda, som låg längre i vester, 
var isolerad; de båda andra deremot, som höjde 
sig på fjället ofvanför Soten, syntes ligga tätt 
bredvid hvarandra, och folket sade, att de åtskil- 
jas allenast genom en smal dal; icke långt från 
deras fot går den väg, som från Lom genom 
Bäverdalen förer tull Fortun i Lyster och som 
ofta begagnas. Från Lievandet till Braaten följ- 
des åter Ostraelven förbi flera Sätrar och slutli- 
gen några husmans-platser. — Kring Braaten, 


293 


hvarest jag öfver natten uthvilade efter den 
långa och besvärliga vandringen, voro icke obe- 
tydliga åkerfält, som ännu stodo ganska vackra, 
ehuru de något sednare skadades af nattfrosten. — 
Härifrån begaf jag mig den 18 Aug. till Loms 
prestgård. Ju längre man kommer ner 1 dalen, 
desto tätare blifva gårdarne och större åkerfäl- 
ten. Särdeles herrlig är den så kallade Ramstad- 
stranden på elfvens norra strand midtför Skia- 
kers kyrkobygd; här ligga gård vid gård omgif- 
na af stora bördiga åkrar, som återkallade vissa 
trakter i Skåne. Loms och Waages pastorater 
anses såsom bland de bästa sädesbygder i hela 
Gudbrandsdalen; jordmånen är väl i allmänhet 
sandig, men detta hjelpes medelst oafbruten vatt- 
ning, för hvilket ändamål vattnet genom rännor 
ledes stundom en till två mil från fjällbäckar 
och fjällsjöar. Lomväringarne önska derföre all- 
tid torra somrar, emedan säden under våta ej 
hinner mogna; äfven händer det, särdeles under 
våta somrar, att säden tager skada af den frost, 
som hvarje år infaller mot slutet af Augusti; för 
denna olägenhet äro isynnerhet de öfversta går- 
darne i hufvuddalen och Bäverdalen utsatta. — 
Under den nu tillryggalagda vandringen insam- 
lade jag, så vidt möjligt var, de derunder före- 
kommande Växter, hvaraf jag på detta ställe en- 
dast vill anmärka följande: i Justedalen och sär- 
deles i Stordalen förekommo bland andra: Ble- 
chnum boreale; Aspidium Oreopteris; Polypodium 
alpestre, Dryopteris, Phegopteris , vulgare; 
Carex pilulifera, rotundata , vaginata, pulla, 
rigida, Buxbaumii , atrata , leucoglochin; Salix 
herbacea , lanata , lapponum , glauca , hastata, 
phylicifolia; Andromeda polifolia , hypnoides; 
Menziesia; Potentilla alpestris (sällsynt); PBar- 


294 


barwa parviflora (endast mellan Ormberg och 
Justedals kyrka); Aconitum septentrionale; Ra- 
nuneulus aconitifolius m. fl. — På Handspiken 
och i synnerhet dess sluttning åt Justedalen 
luxurierade Hieracierna i många former, såsom 
jag redan anmärkt. Mellan Handspiken och Loms 
kyrkobygd, särdeles den del af vägen, som fort- 
gick genom furu-skogen, var vegetationen enfor- 
mig och mindre intressant. Granen började förut 
visa sig mellan Skiaker och Lom; och tätt vid 
vägen växte Carex incurva, Ranunculus hy- 
perboreus , Gentiana Amarella m. fl., som utvi- 
sade, att denna trakt hade åtskilligt i botaniskt 
hänseende intressant att erbjuda. 

För att blifva i tillfälle att något närmare 
undersöka denna nejd, beslöt jag här qvarstadna 
någon tid, hvilket vistande blef betydligt för- 
längdt till följe af den regniga ostadiga väderlek, 
som väl förföljt mig under större delen afresan, 
men nu blef än värre. Jag gjorde dock åtskilliga 
utvandringar, dels i den lägre trakten längs elf- 
ven, dels på de omgifvande fjällen, dels slutli- 
gen uppåt den långt in emellan fjällen mot syd- 
vest inskärande Bäverdalen. Jag vill här upp- 
räkna några af de växter jag under dessa flera 
turer anmärkte. Först torde jag dock böra näm- 
na att det fjäll, som utbreder sig S. om prest- 
gården syntes mig vara det intressantaste; Loms- 
eggen var mera torr och steril, åtminstone den 
östliga delen deraf; hvaremot dess sluttning mot 
Bäverdalen tycktes hafva ett frodigare och in- 
tressantare utseende, som jag dock hindrades un- 
dersöka, så väl af det snöväder, som öfverföll 
mig, då jag i grannskapet af kyrkan bestigit 
detta fjäll, som ock det starka fortfarande regn, 
som inträffade vid mitt besök i Bäverdalen och 


295 


som tvingade mig att afbryta min undersökning 
af denna intressanta romantiska dal-sträckning 
och de fjäll som omgifva den. 
Anmärkningsvärdare Växter voro: Veronica 
verna; Alopecurus geniculatus; Agrostis ru- 
pestris, rubra L. Fr., spica venti (Bäverdalen), 
stolonifera; Calamagrostis Halleriana , silvatica; 
Avena fatua (allmännaste ogräs i åkrarne); Me- 
lica nutans; Festuca duriuscula; Poa laxa, 
Hexuosa , pratensis t. varr., Gandinii; Dactylis 
glomerata; Anchusa arvensis; Echinosperm. 
Lappula och deflexum; Myosotis stricta; Gen- 
tiana glaciatis, nivalis , Amarella , campestris; 
Verbasc. nigrum , Thapsus; Hyoscyamus niger; 
Viola umbrosa , arenaria , canina , biflora; He- 
racleum sibiricum ; Juncus arcticus (vid elfven i 
hufvuddalen och i Bäverdalen), fusco-ater , lam- 
procarpus , supinus, triglumis, biglumis, ca- 
staneus; Luzula hyperborea , parviflora; Ru- 
mex domesticus; DTofjeldia borealis;  Epilob. 
montanum , ortganifolium , alpinum, nutans, 
alustre; Polygonum lapathifolium, Convol- 
vulus; Andromeda hypnoides; Menziesia; (Rho- 
dodendron lapponicum , funnen på Lomseggen af 
Vanr och Deisgorr, kunde jag ej återfinna; en- 
ligt Deisgouis uppgift skall den växa på en myc- 
ket inskränkt lokal åt Bäverdals sidan); Pyrrola 
uniflora , secunda, minor, rotundifolia; Scle- 
ranthus annuus; Saxifraga hieracifolia (kring 
Sollel-sätrarne), nivalis, stellaris , Cotyledon, 
aizoides , oppositifolia, cernua, rivularis, CcéX- 
spitosa , controversa ; Dianthus deltoides; ÄAtlsine 
biflora, stricta;- Stellaria alpestris , uliginosa, 
Friesiana , graminea; Lychnis apetala , alpina; 
Cerast. alpinum a et p, trigynum; Spergula 
nodosa B glandulosa , Sagina, saginoides; Se- 


26 


dum villosum , album (båda i Bäverdalen), acre, 
annuum ; Cotoneaster vulgaris; Rosa cinnamo- 
mea; Potentilla anserina, argentea , alpestris, 
nivea (både på fjällen och i dalen); Dryas; 
Åconitum sept.; Thalictr. simplex; Anemone 
vernalis (mycket allmän); Ranunc. reptans, 
glacialis , hyperboreus (i dalen, ej på fjällen), 
pygmeus , acris, polyanthemos , repens; Thy- 
mus Åcinos; Pedicularis lapponica, Öederi , pa- 
lustris; Draba alpina, nivalis , Wahlenbergii , 
hirta , laxa , incana; Erysimum cheiranthoides, 
hieracifolium; Årabis hirsuta, alpina, Thaliana, 
petrea (1 mängd kring Loms prestgård och i 
Bäverdalen, men syntes alldeles icke på fjällen); 
Cardam. bellidifolia, amara; Geranium pra- 
tense; ÄAnthyllis Vulneraria; Astragalus oro- 
boides , alpinus; Phaca lapponica; Hierac. al- 
pinum, Auricula , murorum, vulgatum, um- 
bellatum; Gnaphal. norvegicum, supinum , uli- 
ginosum , dioicum , alpinum; Filago montana; 
Eriger. alp., unifl., acris; Habenaria viridis; 
Kobresia scirpina; Carex dioica, rupestris, 
leucoglochin , incurva (i hufvuddalen och Bä- 
verdalen, ej på fjällen), ustulata, vaginatu, 
ericetorum , ornithopoda; Betula alba, gluti- 
nosa, nana; Salix urbuscula , repens, etc. Aspi- 
dium fragile, montanum; MWoodsia ilvensis, 
hyperborea; Botrychium Lunaria; Equisetum 
hiemale , scirpoides ; 0. s. Vv. 

Efter ett par fåfänga försök att komma öf- 
ver det stormiga, för häftiga vindkast utsatta 
Waagevandet, lugnade vädret ändtligen den 11 
Sept. så mycket, att vi kunde öfver detsamma 
begifva oss till Waage, hvarest jag äfven förut 
under vistandet i Lom gjort ett besök. I denna 
herrligt belägna fruktbara bygd visade sig i all- 


297 
mänhet enahanda vegetation, som i Lom; här 
tillkom dock en och annan växt, som jag ej sett 
på sednare stället, t. ex. Holcus mollis , Gale- 
opsis Ladanum, Myricaria germanica här kallad 
Kloris, hvilken för första gången visade sig i 


S 
dessa trakter efter det stora vattuflödet, som 


1789 här och i andra delar af Gudbrandsdalen 
åstadkom så mycken förstörelse. — Öfver Waa- 
gerusten fortsattes resan genom en nästan oaf- 
bruten barrskog mot Laurgaard i den egentliga 
Gudbrandsdalen, hvarunder vägen förde längs 
det lilla af Lysimachia thyrsiflora och Arundo 
Phragmites omgifna Selsvandet, vid hvars vestra 
ända är en tallskog, 1 hvilken Deinzorr 1829 fann 
Epipogium Gmelini och Neottia repens. — Från 
Laurgaard skyndade jag mot Dovrefjeld, i hopp 
att der kunna göra en liten efterskörd, dels af 
sådana Växter, som jag 1837 der samlade, dels 
af några, som då undgick mig; men det häftiga 
snöväder, som öfverföll mig d. 13 Sept. på vä- 
gen mellan Lie och Kongsvold, tillintetgjorde 
mina förhoppningar. Jag företog dock några ex- 
kursioner, hvarunder jag samlade Cerastium la- 
tifolium och Spergula nivalis, hvilka jag under 
mitt förra besök der upptäckte, samt en del 
Mossor. — Som här således icke var mycket att 
uträtta, afreste jag d. 19 Sept. öfver Lesjö till 
Grötten i Romsdalen för att än en gång skåda 
denna herrliga trakt och träffa de vänner, jag 
under mitt förra besök der förvärfvat. — Afven 
här täcktes fjällen af snö, så att något botaniskt 
utbyte ej var att göra. Af de här ymniga 
Ormbunkarne och några andra växter, t. ex. 
Mentha sativa samlade jag en del exemplar un- 


der de dagar jag här uppehöll mig; hvarefter 


298 
jag genom Romsdalen, Gudbrandsdalen (der jag 


1 Ringebo under några dagar genomgick SommEer- 
FELTS goda samlingar), Biri, Vardal, Land, Ha- 
deland och Ringerige fortsatte återresan till Chri- 
stiania. Som hösten allestädes visat sin verkan 
å Växterna, var ej särdeles tillfälle till iaktta- 
gelser. Salix daphnoides stod i mängd, ehuru 
aflöfvad, kring Faaberg och Biri. — I sällskap 
med VatuL, som nyligen återkommit från sin 
Spetsbergs-färd, och Bryrr tillbragte jag i Christi- 
ania några angenäma dagar, hvarefter jag jemte 
den förstnämde sjöledes afreste d. 2 Nov. till 
Köpenhamn, hvarifråu jag d. 10 November åter 
inträffade i Lund. 

I denna berättelse om min resa har jag icke 
vid de särskilta ställena uppräknat alla af mig 
anmärkta Växter, och det förnämligast af den 
orsak, att jag önskar i ett sammanhang fram- 
ställa alla de af mig, under de trenne olika re- 
sor jag haft tillfälle göra i Norrige, anmärkta 
Växter, jemte uppgift på alla de ställen, hvarest 
jag funnit dem. En sådan systematiskt ordnad 
förteckning synes mig böra blifva af mera in- 
tresse, såsom lemnande en öfversigt af Växter- 
nas geografiska utbredning inom detta land. Till 
en början hade jag visserligen ämnat att såsom 
ett slags bihang bifoga den till närvarande upp- 
sats, men flera omständigheter hafva förmått 
mig derifrån afstå, hvaribland jag såsom den 
hufvudsakligaste måste anse, att den, i anseen- 
de till sin vidd, skulle upptaga allt för mycken 
plats i Kongl. Vetensk. Acad. Handlingar, utan 
att kunna gifva ett deremot svarande värde; 
helst som omständigheter, hvilka det icke be- 
rott af mig sjelf att undanrödja, satt mig utur 


299 


"stånd att med tillräcklig noggrannhet undersöka 
och kritiskt granska de icke obetydliga samlin- 
gar, hvilka jag äfven från min sista resa hem- 
fört, och jag således icke är för närvarande i 
tuillfälle att beledsaga en dylik förteckning med 
sådana fytografiska anmärkningar, som deråt 
skulle kunnat skänka ett allmännare intresse. 


Uppgift på huggna Vattenmärkens 
- mätta under sommarmånader 
kust mellan Haparanda och 

al ÅA. 


FRA 
Observations- 
tiden. 


Månad. | z 


1839. 


Juli -|21 Rataskär, Bygdeå Socken, Vester- 
bottens Län : 
Som resultatet ölvet devv mär- 
kes afmätning för mig förkom- 
mit, kan dess höjd öfver hafs- 
ytan nu icke uppgifvas. 

Ledskär dersammastädes . . 

År 1822 var detta märke 0,50 
dec. fot öfver vattenytan. 

Det andra märket eller af år 
1745 återfans icke, men väl ett 
af motstående utseende . SE 

Som ingen horisontal linie kun- 
de urskiljas, och märket dessutom 
befanns vara på en kullrig eller 
flat berghäll vid pass 6 lar af- 


lägsen er stranden, kunde in- 


lodrätta höjder öfver hafsytan, af- 
ne år 1839; belägna på Sveriges 
Söderköping; 

ALMLÖF. 


= ARSA SAS 250 
Ö 5 cr NA = 
- - S - = ECE 
TE TTR feel 25 < 
É 8 ss 3 2 5 
Märkets utseende. ER 2-5 = 2 Bär 
Frej = OC SERA Fr 
Fi EE RV 
LEEN Dec. fot. Dec. tum. 
z 
, jan ja 
d. 21 Aug. G. 1774 
2 


1795 443 dine | 0264 


——.. = 


302 


Juli 


Juni 


gen pålitlig afmätning verkstäl- 
las; hvarföre detta märke af mig 
anses vara odugligt: 

11 Ulfön , Bockharet , Nätra LR 
Vester-Norrlands Län 


27 Södra Korfgrund, Bogsta Balkor” 
Gefleborgs Län <.. 

19| Ässiasund , Hille Socken, Gefleborgs 
Län 

18 Löfgrundet , Sud iden samma 
Sockto Sch Län -. 

Var år 1822 efter ppt 2.50 
dec. fot öfver hafsytan. 

14 Gräsö, Börstills Socken, Stockholms 


i 


12 Svartklubben, Hälverosvcken; Stock. 
holms Län . 
Lotsar uppgåfvo er 
der föregående natt stigit 1 höjd 
vid pass 0,5 dec. fot, vilket så- 
| Hedes skulle lvisa att märket må 
egentligen skulle stå 1,10 dec. fot 
öfver vattenytan, men som upp- 
gifvit är att det vid uthuggnings- 
tillfället var 1,67 deröfver, skulle 
det nu funna resultatet visa hafs- 
ytans stigande under de förflutna 
åren af 5,70 dec. tum, hvilket 
resultat är stridande emot alla 
öfriga observationer. 
VU Landsort , Österhamnen , Sorunda 
Sveken,. Stockholms Län 
D:o Westerhamnen, der Shunmastädds 
Dessa begge märken voro efter upp- 


| gift år 1822 1 fot öfver hafsytan. 


303 


Gifver årlig 

vattenminsk- 

ning per me- 
dium, 


Märkets lod- 

rätta höjd 

öfver hafs- 
ytan. 


Antal år, se- 
dan märket 
blef hugget. 


Märkets utseende. 


0,472 


Dec. tum. 


| 


0,69 
0,85 
0,60 


Dec. fot. 


17 
18 


1731 


304 


"De observerade märkena äro alla uthuggna 
uti berghällar. 

Vid dessa uppgifters jemförelse, finnes att, 
de trenne större öfverensståmmande resultalen 
angifva en betydligt större vattenminskning år- 
ligen, eller per medium =0,488 dec. tum, än 
de öfrige 5, hvilka endast gifva =0;281. 

Som jag huggit ett af dessa trenne märken, 
hvilka gifva det större resultatet, eller det vid 
Ulfön, bör jag derom äga en närmare kännedom, 
och får således upplysa, att det uthöggs vid den 
vattenhöjd som ortens Skärboer uppgåfvo vara 
så kalladt lagligt vatten eller vanlig sommar- 
höjd, jag kan således icke uppgifva annan förkla- 
ringsgrund för de stridiga resultaten, än att hän- 
delsen så fogat sig, då de 3:ne uthöggos åren 
1820—21—22, hade det skett, då vattenytan 
var på sin lägsta ståndpunkt, och de öfriga 5 
utsatta då vattnet var på en högre; sannolikhe- 
ten af det ena eller andra, bör framtida iaktta- 
gelser kunna angifva. | 

Äfven bör jag anmärka att vatten-märkena 
vid Barsviken, Notholmen, Vedlösa och Gislinge 
icke äro för mig obekanta, men att förekomne 
omständigheter denna sommar hindrade mig att 
dessa besöka. 


Biografi 


Biografi od 
öfver 


JOHAN OLOE WALLIN, 


SVEA RIKES ERKE-BISKOP, UPSALA AKADEMIS PROKAN- 
SLER, KONUNGENS ÖFVER-HOFPREDIKANT, LEDAMOT 
AF KONGL. MAJ:TS ORDEN, EN AF DE ADERTON 
I SVENSKA AKADEMIEN, M. M. 


Joman Oror Warun föddes i Stora Tuna för- 
samling af Dalarne, den 15 October 1779. Fa- 
dren var dåvarande Fältväbeln vid Kongl. Dahl- 
Regementet, sedermera Kapitenen JOoHANn ÅBRA- 
HAM WaLunN, och modren BEATA CHARLOTTA 
Harcman. Af flere syskon var JoHAn Oror äldst 
och genom honom ensamt har fäderne-namnet, 
vid hvilket dittills ingen allmännare ryktbarhet 
varit fästadt, blifvit icke blott för sin tid ett 
bland de allmännaste och kärast bekanta öfver 
fäderneslandet, men äfven med oförgängliga drag 
tecknadt i den Svenska Kyrkans och den Sven- 
ska vitterhetens häfder. 

Då man betraktar de många hinder och svå- 
righeter, dem Waiunin redan från de första ste- 
gen af sin bana ägt att bekämpa, känner man 
stegras sin förundran öfver de mångfaldiga, stora 
och lysande verk, som han vid en ännu icke 
särdeles framskriden ålder hunnit fullborda. En 
tryckande fattigdom, som försvårade alla utvägar 

K. V. Acad. Handl. 1839. 20 


306 


till boklig undervisning, förenade sig med en 
ytterligt svag helsa, att under de år, då verk- 
samheten vanligen får sin första riktning, för- 
vandla hans Hf till en fortsatt strid med nöd 
och kroppsliga lidanden. Men hans starka själ lär- 
de sig tidigt att öfvervinna de mötande hindren. 
Han fick tillfälle besöka Fahlu Trivial-skola, och 
äfven Westerås Gymnasium; men vid sistnämde 
läroverk måste han, till följe af bristande till- 
gångar; flere gånger afbryta sin vistelse, för att, 
medelst den undervisning, han kunde lemna för- 
mögnare barn i hemorten, förskaffa sig lefnads- 
uppehälle. Ickedestomindre var han, då han vid 
sjutton års ålder och efter tvenne års bortovaro 
från Gymnasium dit återvände, så framom sina 
medlärjungar, att honom uppdrogs, å den stu- 
derande ungdomens vägnar, hålla ett tal på la- 
tinsk vers vid den högtidliga fest, som då af 
Gymnasium skulle firas. Redan från denna tid 
uppenbarade sig hos Warun den förkärlek för 
den Romerska litteraturen, som på hans bild- 
ning ägt ett så afgjordt inflytande och som hos 
honom aldrig slocknade. Äfven tecknade hans 
lärare, den vördnadsvärde Doctor STAMBERG, il 
det betyg, hvarmed Wainin afgick till Upsala 
Universitet, att den afgående var en yngling, 
hvars like Westerås Gymnasium hvarken  till- 
förene afsändt eller hädanefter skulle afsända till 
lärdomens högsäte. 

Under vistelsen i Upsala, der han inskrefs 
såsom Student år 1799 och promoverades till 
Filosofie-Magister år 1803, blefvo WaALrins an- 
lag för Svenskt skaldskap, hvilka han dittills en- 
dast öfvat för att förhöja några enskilta högti- 
der, allmännare bekanta, särdeles genom den i 


Upsala tidningar (1802) införda Sång vid Stu- 


307 


deranden Ströms död. Han började nu äfven 
täfla i Svenska Akademien och eröfrade inom 
fem år lika många pris, nemligen år 1803 He- 
ders-accessit för öfversältningar från Horatius; år 
1805 stora priset för skaldestycket Uppfostraren , 
samt tvenne mindre belöningar för öfversättnin- 
gar från Latinska skalder, och år 1808 den stör- 
sta belöning, som Svenska Akademien utdelat, 
eller det pris af två hundrade dukater, hvilket 
Akademien utfästat för eu Sång vid aftäckande 
af Konung Gustar III:s bildstod. Akademien be- 
gagnade äfven det första tillfälle af något ledigt 
rum bland sina ledamöter för att tillegna sig 
WaALnnin såsom ledamot och valde honom till 
Direktör vid firandet af sin jubelfest (1832). Så- 
som verldslig skald har WaALruin intagit ett oför- 
gätligt, ett af de främsta rum i Svenska vitter- 
heten, ehuru han, nästan innan han inträdt i 
manna-åldern, uthytte lyran emot Davids-har- 
pan, hvars främsta sångare i Norden han med 
ojäfvad rätt blifvit kallad. 

Den ovanligt hastiga och stora framgång, 
som utmärkte Wariin på den vittra banan, följ- 
de honom äfven, och ännu mer obestridt, såsom 
andlig talare och embetsman. Efter att, på in- 
rådan af Landshöfdingen Nirs Von ROSENSTEIN — 
en tidigt vunnen beskyddare, som han alltid med 
vördnad och tacksamhet nämt — hafva egnat 
sig åt Prediko-embetet, samt med högsta betyg 
undergått Prest- och Pastoral-Examina (1806 "), 
började han sin bana såsom ”Theologie-Adjunkt 


vid Kongl. Krigs-Akademien'; nämdes år 1809 


”) Han kallades först till Hus-Predikant hos Öfverste- 
Kammarherren, Friherre HamiLton på Boo, hvars 
sons lärare han var. | 


308 


till Slotts-Pastor vid Carlberg, Theologie-Lektor 
vid Krigs-Akademien, Ledamot af Sällskapet Pro 
ide & Christianismo , Kyrkoherde i Solna och 
Ulriksdahl, samt Theologie Doktor; år 1810 En 
af de Aderton i Svenska Akademien; år 1811 
Fullmäktig i Rikets Ständers Riksgälds-Kontor, 
Ledamot i Psalmboks-Komiten och samma år Lä- 
rare i Theologi och Litteratur hos H. K. H. 
Hertigen af Södermanland, hvilken höga lärjun- 
ges lyckliga framsteg han snart ägde den gläd- 
jen, att under anställd examen inför Riksens 
Ständers Deputerade bevittna; år 1812 Kyrko- 
herde i Adolf Fredriks församling, samt Full- 
mäktig i Rikets Ständers Bank; år 1815 Leda- 
mot af Kongl. Nordstjerne-Orden, Medlem af 
Preste-Stlåndet vid samma års Riksdag, samt Le- 
damot af Bibel-Sällskapets Styrelse, vid hvilket 
Sällskaps första offentliga sammankomst han höll 
talet; år 1817, med nära enhällig kallelse, Dom- 
prost i Westerås; år 1818, efter likaledes nära 
enhällig kallelse, Pastor Primarius, Kyrkoherde 
vid Storkyrko-församlingen i Stockholm och Or- 
dinarie Preses i Stads-Konsistorium; samma år 
Ledamot af Kongl. Musikaliska Akademien; år 
1824 Ordens-Biskop och Kommendör af Kongl. 
Nordstjerne-Orden; år 1826 Ledamot af den stora 
Komiten till öfverseende af Rikets Undervisnings- 
verk, samt Heders-Ledamot af Kongl. Vitterhets- 
Historie- och Antiqvitets-Akademien (som vid 
fyra tillfällen kallade honom tll Ordförande); 
1827 Ledamot af Kongl. Vetenskaps-Akademien 
(som tie år sednare kallade honom till Przeses, 
hvilken befattning han nedlade med ett tal, om 
Vetenskapens förhållande till Religionen); år 
1830 Konungens Öfver-Hofpredikant och Pre- 
ses 1 Hof-Konsistorium; 1834 Ledamot af Bibel- 


309 


Kommissionen; 1837, efter nära enhällig kallelse 
uppförd å första rummet af Erke-Biskops-försla- 
get, samt af Konungen i nåder utnämd till Erke- 
Biskop och Prokansler vid Upsala Universitet; 
samma år Ledamot af Serafimer-Orden. 

Bland dessa många olika, till stor del ly- 
sande förtroenden och utmärkelser, var det en 
kallelse, hvilken bland de öfrigas antal lätt und- 
faller en hastig öfverblick, hvars uppfyllande 
skänkt Warrins namn en mera obestridd och 
oförgänglig ära, än alla de glänsande vedermä- 
len af ynnest och upphöjelse, han från Stat, 
Kyrka och Konungahus emottagit; vi mena kal- 
lelsen, att vara Ledamot af Psalm-Komiten, hvar- 
till de både nya och omarbetade Psalmer, som 
han dels i förening med FrRAnzÉn och CHonrzus, 
dels ensam utgifvit, lemnade närmaste anled- 
ning. Då han erhöll detta uppdrag, var han 
bland ledamöterne den yngsta till år och för- 
tjenster, men knappt hade han bland dem in- 
- trädt, förrän han i denna förening blef själen, 
den ledande och ordnande kraft, som lifvade, 
underhöll och fullbordade företaget. Efterverlden 
skali, likasom vi, beundra i WaALun den store 
Psalm - författaren, den lyckliga anordnaren af 
äldres och nyares andeliga sånger till ett helt, 
hvarmed måhända intet nyare foik kan förete 
något jemförligt; men den tid, som sett detta 
värf utföras, kan vilsorda, att sjelfva WaALLuins 
skaldesnille i förening med deras, som jemte 
honom lemnade bidrag till vår sednast antagna 
Psalmbok, icke skulle mäktat frambära ett verk, 
så motsvarande sin bestämmelse, om han icke, 
med den honom egifua siare-blick att upptäcka 
”den fasta grunden, som en gång lagder är” och 
hvarpå arbetet borde hvila, samt med den ho- 


310 


nom förlänade kraft, att framdrifva sin åsigt i 
strid med tidens då rådande allmänna -mening 
(hvilken sednare understöddes af så många bland 
både kyrkans och den vittra bildningens ypper- 
sta), hade utstakat banan för ätbetger ne och sam- 
manhållit deras krafter, till upphinnande af det 
mål, som han fattat i sigte. Enligt den all- 
männa föreställning, som var rådande vid Psalm- 
boks-Komitens bildande, borde nemligen de garnla 
andaktssångerna nästan uteslutande utbytas emot 
nya, mera Hol erensstämmande med tidens vittra 
bildning. Det var WaALrnzis, som med uppoffring 
af flera” bland sina egna då högt prisade psalm- 
försök, bevarade det bepröfvade gamla och lade 
till denna skatt det bästa af hvad nyare skal-. 
der, och förnämligast han sjelf, i fornandans en- 
kelhet och renhet diktat. Sålunda verkhggjorde 
han sin förutsägelse om det nya Psalm-verket, 
att ”det borde främlns det heliga, som Seder 
och hjertat förestafva, likasom i ett obesmittadt 
offerkäril, så bländad ej blott af tidens bri- 
ster, men äfven af dess maner, att menniskona- 
turen i alla åldrar och lägen der utan möda 
igenkänner sina ädlaste behof och lugnas eller 
upplysas i sina ömmaste angelägenheter.” 
Samtidigt med den nya Psalmbokens omar- 
betning förekom den för Svenska kyrkan icke 
Ar vigtiga fråga, om en ny Bibel-öfversätt- 
ning. Äfven här framstod WaLLnN i öppen strid 
med det allmänna tänkesättet, jemväl inom sitt 
eget Stånd. Redan innan Erke-Biskop Linperowm, 
vid 1815 års Riksdag, gjorde framställning om 
underdånig anhållan KS Kongl. Maj:t, att den 
af Bibel- Kosmiestonen falläsdade öfversältningen 
utaf Nya Testamentet måtte stadfästas och på- 
bjudas till offentligt bruk, hade Wains yttrat 


311 


sig mot det olämpliga, att i den gamla Biheln 
”göra omskrifuningar, afkläda allegorier och in- 
svepa det goda betrodda godset i ett prydligt 
löfverk af nya talesätt och vändningar ").” Han 
befarade att på detta sätt den ena förklaringen 
skulle uttränga den andra och fästade särskilt 
uppmärksamhet på vådan, att öfvergifva det gamla 
Bibelspråket ”helgadt af sin ålder, högtidligt af 
sin kraft, sitt välljud och de mäktiga med sjelfva 
begreppet och känslan sammangjutna intryck, 
med hvilka det, från våra spädaste år, upplyftat 
våra hjertan och dragit till sig vår andäktiga 
uppmärksamhet.” ”Rören med lätt hand” — sa- 
de han — ”eller helst rören icke dessa vörd- 
nadsvärda tänkespråk, dessa heliga sedespråk , 
dessa välsignade tröstespråk!” — Då icke dess- 
mindre pluraliteten af Ståndet syntes böjd att 
bifalia förslaget om den nya Bibel-öfversättnin- 
gens antagande, uppstod WaArrin, såsom han sjelf 
yttrade sig, ”efter fåfäng väntan, att någon an- 
nan, någon af förtjenst eller ålder mera ansedd, 


Han medger der, att hvad som i den nuvarande 
Bibel-öfversättningen finnes oriktigt, eller lågt 
och oädelt i uttrycket, må afhjelpas, ”men med 
lättaste hand, i full öfverensstämmelse med det 
öfriga, och så omärkligen, att man knappast be- 
höfde offentligen kungöra det,” och han erinrar 
huru ”den store LuTtHErRUs Öfversatte ord för ord, 
partikel för partikel, bild för bild; from och 
varsam gick han steg för steg i de heliga skri- 
benternas fotspår, en trogen tolk och fördristade 


") Se företal till en Biblisk historia , den 4 Juli 1814. 
") Den 11 Maj 1815. : 


FA 


sig ej, att med dem äga den fria hand, som 
han med profana auktorer kunnat sig tillåta. 
Derfore är ock den Heliga Skrift lika sinrik och 
lättläst för barn och enfaldiga, som för mogna 
och mer odlade Christna.”” — Efter en mängd 
diskussioner i ämnet, hvilka alltmer antogo en 
' polemisk natur och fortsattes en stor del af Riks- 
dagen, hade Waris dock den tillfredsställelse, att 
Ståndet förenade sig med honom och förslaget föll. 

Den andliga makt, med hvilken WaALLun 
var begåfvad, bevittnas bäst af det sätt, på hvil- 
ket han genomförde Psalmbokens omarbetning, 
och af det motstånd, hvarmed han tillbakahöll 
det tvifvelsutan välmenta men förhastade anta- 
gandet af en ny, efter tidens föränderliga smak 
utförd, moderniserad omklädnad af ”det lifsens 
ord, som öfverlefver all mennisko-visdom,” och 
hvilken omskapelses verkan på den religiösa sin- 
nesstämningen i allmänhet och på det innersta 
af samhällslifvet kunnat blifva af lika oberäkne- 
liga som vådliga följder. Att under striderna 
för dagen hans afsigter af många blefvo miss- 
tydda, kan ej förundra. Möjligen är dock den 
tid icke så aflägsen, hvars omdöme bekräftar, 
hvad en man, till genmäle på frågan af en bland 
Warnins motståndare: ”hvad stort har han då 
utfört? se0.02 yttrat: Han har) salvalltidet 
kan sägas om en dödligs verk, skänkt oss vår 
psalmbok och räddat vår bibel.” 

Att Warririn under önskan, att kunna be- 
vara den gamla bibel-texten i dess vördnadsbju- 
dande forndrägt, likväl ej nekat nödvändigheten 
af sådana förbättringar i närvarande bibel-tolk- 
ning, der oegentliga eller mindre valda uttryck 
förekomma, är redan anmärkt och ådagalägges 
bäst af den utaf honom sjelf bearbetade och kort 


313 
före hans död utgifua öfversättning af Johannis 
Evangelium, der han efter mångårigt begrun- 
dande huru en Bibel-revision ändamålsenligast 
kunde utföras, samt uppmanad af sakkunnige 
män, att begynna verket, såsom den främste 
af Svenska kyrkans presterskap, framlägger sin 
åsigt af detta högvigtiga ämne. Vid företagan- 
det af detta värf erfor han dock ånyo alla dess 
svårigheter och säger: ”Jag kände, att Guds ord 
icke äro mennisko-ord, och att en öfversättning 
deraf var något helt annat, än en från Romer- 
ska klassikerna.” 

Med Warn börjar ett nytt tidskifte i vår 
andliga vältalighet, hvars esthetiska pånyttfödelse 
visserligen var grundad af LeunzseErG, men hvil- 
ken talarekonst nu af Waruin utbildades i en 
egendomlig och mera strängt religiös riktning. 
Hellre än att ingå i en lika ofta väckt, som 
ändamålslös undersökning, hvilken af naturen var 
mera danad till vältalare: Wazrun eller LEHNn- 
BERG, må på dem båda rättvisligen lämpas skal- 
dens ord: 

Den som stått högst ibland sin tid, 

Han lefvat har för alla tider 5). 
För båda fylldes templen; båda ställdes af hvar 
sin samtid högst bland andliga talare; hos 
båda beundrades en ny, egen uppfattning af 
ämnet, en omsorgsfull delarnes anordning, en 
hög värdighet i tonen, en förvånande rikedom 
af tankar och öfverraskande vändningar, en i 
alla hänseenden fulländad framställning, ett väl- 
ljudande och klangfullt språk, ett hänryckande 
föredrag; hos båda var talaren oskiljaktig från 
sjelfva talet. I dessa egenskaper voro de jem- 


ss 


") SCHILLER. 


311 


förliga; men i öfrigt huru skiljaktiga! Den ene 
apostoliskt fridsam och tröstande, som JOHANNES, 
den andre profetiskt varnande och straffande, 
som Paurus; den ena upplyftande de nedslagna 
hjertan, den andre uppskakande de fönkrdedes 
den ene med solstrålen öfver anletet, den andra 
med åskmoln på pannan. Så, som af dessa båda, 
hafva hvarken förr eller sednare i våra tempel 
blifvit förkunnade lifsens ord, odödlighetens hopp, 
himlens sanning och jordens hugsvalelse. 

Men uti en annan art af andlig vältalighet 
står WaALLuN ensam i Sverige, sannolikt i Eu- 
ropa. Genom sin sällsynta förmåga, att såsom 
talare upphöja ämnen af den allmänligaste be- 
skaffenhet och skänka dem, medelst sin fram- 
ställning, ett rum vid sidan af snillets och kon- 
stens skönaste taflor, blef WaALrun en hos oss 
oupphunnen, troligen oupphinlig tillfällighets- 
talare. Under en tidrymd af nära tretti år haf- 
va hufvudstadens invånare varit vane, att höra 
Watrrnin tolka nästan hvarje betydelsefullare till- 
dragelse för Kyrkan, Fäderneslandet, Konunga- 
huset; och enskilte hafva uti de af honom 
vid grafven uttalade minnesord sökt en oförgäng- 
lig pant för bevarande af sina kärastes minne 
och namn. En sådan samling, som WaLnuIns 
Religionstal (öfversatta på främmande tungomål 
och äfven högt värderade utom Sverige) torde 
icke heller någon annan litteratur kunna uppvisa. 

Jemte den rikedom af andeliga sånger och 
tal, samt ofvannämde Försök i Bibeltolkning, som 
Warun skänkt oss, har han äfven 1 LUTHERS 
och SVEBILII folspår uppträdt såsom skriftställare 
i religions-undervisningen. Hans omarbetning af 
Halechisen för den nya Elementar-skolan ar 
redan hunnit andra upplagan. 


315 

Waruns fruktsamma bana som andlig och 
verldslig skald, andlig och verldslig talare, kan 
för mången synas hafva lemnat honom föga tid 
till egentliga embelsmanna-göromål, ännu min- 
dre till en daglig uppmärksamhet på alla de 
ärenden, som kunde ligga inom hans dom värjo 
1 egenskap af Kyrkans eller Statens tjenare. - Få 
hafva dock i uppfyllandet af tjensteåligganden 
varit mera outtröttliga och samvetsgränna, än 
han, och ifrån den stund, då han emottog sin 
första Adjunkts- -befattning, till den, då hen ned- 
lade sin herdestaf såsom Svenska Kyrkans  pri- 
mas, torde ingen kunna tillvita honom ens ett 
ögonblickligt fördröjande, för att icke säga en 
fölskimnelse af något ärende tillhörande hans 
handläggning, från och med (i sednare tider) de 
mest omfattande mål för Rikets undervisnings- 
verk, till de lägsta underordnades obetydligaste 
hemställanden. Han var städse framom sitt ålig- 
gande, huru göromålen, af den mest olikartade 
beskaffenhet, än hopade sig och sammanstötte. 
Tyngst för honom var dock deras börda, och 
uppbärandet deraf för hvarje annan oförklarligt, 
under de aderton år, då han stod i spetsen för 
hufvudstadens största församling och derjemte 
tog den verksammaste del i vården om under- 
visnings-verken; fattigvården , kommunal-ärende- 
na, m. m. Föga gafs någon fråga af allmännare 
vigt för hufvudstadens alla bildnings- eller för- 
sörjnings-anstalter, der man ej hos honom sökte 
råd, upplysning och medverkan, Hans sätt att 
behandla allmänna ärender var gemenligen att 
— enligt hans eget yttrande — ”utan konside- 
rationer gå rakt på saken.” Framgången uteblef 
sällan, och lika litet enskilt ovänskap af den 
eller de, som funno sig sårade af det någon gång 


316 


diktatoriska i åsigtens framställning eller åtgär- 
dens genomdrifvande. 

Bland de många minnesmärken af sitt del- 
tagande i vården om Stockholms undervisnings- 
verk och allmänna anstalter, som Warnuin efter- 
lemnat, torde här företrädesvis böra nämnas 
Stockholms Gymnasium och Prins Caris inrätt- 
ning för fattiga och vanvårdade barn, hvilka 
stiftelser, i deras närvarande skick, till stor del 
äga att tacka Warnuin för deras tillvaro. Båda 
har han äfven i sitt sista förordnande ihågkom- 
mit: den sistnämde med en gåfva af 1000 
R:dr B:co, den förra med en summa af 2,000 
R:dr, såsom fond för ett stipendium åt någon 
obemedlad, lofvande yngling. En lika summa 
för likartadt ändamål har han tillagt Westerås 
Gymnasium, äfvensom han redan i lifstiden för- 
ärade Westmanlands och Dala Nation i Upsala 
en summa af 1,000 R:dr, hvaraf räntan skulle 
användas till eit stipendium för någon fattig 
studerande. Många prof af hans välgörenhet i 
enahanda hänseenden har han sjelf för verlden 
dolt. Slutligen bör, bland hans omsorger om 
under visnings-väsendet i hufvudstaden, nämnas 
den kraftfulla del han tog i ett ändamålsenligt 
ordnande af nya Elementar-skolan och af den 
s. k. Hinrska skolan vid Barnängen. En enskilt, 
enligt hans plan grundad, uppfostrings-anstalt, 
under namn af Warunska skolan, har i huf- 
vudstaden ägt storl tillopp och förtroende. 

Af hvad Warnin sålunda, för hufvudstadens 
allmänna uppfostrings- och välgörenhets-inrätt- 
ningar, verkat från en jemförelsevis underordnad 
plats inom den Svenska Kyrkan, kan man sluta 
1 hvad mån han, såsom hennes Öfverherde, 


skulle hafva gagnat Rikets under visnings-väsende 


317 


och barmhertighets-anstalter, om en längre tid 
för utöfningen af detta höga kall varit honom 
beskärd. Men han hade knappt fullbordat sin 
Eriks-gata genom det honom anförtrodda vid- 
sträckta Stift — en del församlingar hade han 
ens icke hunnit besöka — förrän ett sorgebud 
förkunnade öfver landet: ”den du kär hafver lig- 
ger sjuk” — och få dagar derefter kom tidnin- 
gen, att den trogne tjenaren ingått i sin Herres 
glädje, innan ”hans ögon voro mörk vordne.” 
I mannaminne har ingen enskilt mans bortgång 
väckt en så djup och allmän rörelse, ifrån de 
mäktiges palats till de ringas hyddor, inom de 
lärdes salar och i arbetarens tjäll. Närmaste 
dödsorsaken var tvifvelsutan ett öfvermått af ar- 
bete, en ansträngning uuder hopade embetsålig- 
ganden, för hvilkas uppfyllande den nitiske Tem- 
elvårdaren försakade dagens hvila och nattens 
ro. Under de sista tvenne åren förenades hos 
Waunus Erke-Biskops- och Prokanslers-Embete- 
nas vidsträckta omsorger med ultöfningen af alla 
de tjenstepligter, som åtföljde de befattningar 
han ännu icke frånträdt, såsom Öfver-Hofpre- 
dikant, Pastor Primarius, Ordförande i tvenne 
Konsistorier, medlem af en mängd Direktioner 
och Komitteer, hvartill kom, att han såsom 
predikant hos de Kungliga och inom sin försam- 
ling uppträdde fastmer oftare, än tillförene, samt 
med fortfarande beredvillighet emottog nästan 
hvarje kallelse såsom andlig talare, vid både 
offentliga och enskilta tillfällen. Under denna 
tid utförde han äfven sin Bibel-öfversätining, 
hvaråt han hufvudsakligen offrade hvilans stun- 
der. Hans ursprungligen svaga, ofta vacklande 
helsa bröts. Efter slutade embetsförrättningar 
och examina vid undervisnings-verken i Stock- 


318 


holm, reste han, redan lidande, att fortsälta ut- 
öfningen af sitt herde-kall, till Upsala, der han, 
i Kanslerns ställe, öppnade lagerkröningens hög- 
tid för vishetens unga söner och i prediko-em- 
betet inställde nya förkunnare af Försoningens 
heliga lära. Efter fyra dagars nära oafbruten 
embetsverksamhet lades han på sjuksängen, hvar- 
ifrån han icke uppstod. Vid tidningen om hans 
död anlades sorg af Stockholms Presterskap och 
af Svenska Akademien, som 1 honom förlorade 
en af sina utmärktaste medlemmar. Hans hk 
fördes af dertill utsedda Universitets-lärare till 
Stockholm, der det af hufvudstadens Presterskap 
emottogs, samt invigdes till den eviga hvilan i 
närvaro af den Konungason, som han sjelf fört 
till altaret, i det tempel, der han så herrligt 
förkunnat det Gudomliga ordet, och af den 
kyrkans vördnadsvärde tjenare, som han sjelf 
önskat till sin efterträdare i det kall, han un- 
der aderton år beklädt "). Då hans stoft fördes 
ull sitt hvilorum i den af honom invigda Kyr- 
kogård, åtföljdes det af en oräknelig mängd utaf 
hufvudstadens befoikning, och vid grafven upp- 
stämdes heliga sånger af ynglingarne från det 
lärdomssäte, som i honom förlorade sin när- 
maste vårdare. Flere af Sveriges skalder slogo 
sina lyror vid hans graf och vid Svenska Aka- 
demiens högtid tolkades hennes saknad af den 
utaf den hädangångne så högt värderade Frithiof- 
sångaren. - Storkyrko- församlingens medlemmar 
hafva beslutit uppresa en minnesvård åt den 
oförgätlige Herden. Hans hvila skall vara ära. 


”) Öfver-Hofpredikanten, Pastor Primarius m. m. Dok- 
tor HAGBERG. 


319 


Några ord om Warniss per sonlighet må 
slutligen tilläggas för dem, som icke Kant ho- 
nom. När han uppträdde i det offentliga, var 
hans yttre, i hållning, anblick och stämma, af 
fullkomligt öfverensstämmande karakter med det 
högtidliga af hans sång och vältalighet. I stora 
ögonblick var han ej blott högtidlig, men maje- 
stätlig. En sådan talare-röst, som hans, lärer 
samtiden icke erinra sig hafva hört. När ämnet 
så fordrade, mild och beveklig, ägde den en 
kraft att icke blott fylla hvad tempel-sal, som 
helst, men äfven vid de tillfällen, då han — 
såsom vid den nya Kyrkogårdens invigning, utan- 
för hufvudstaden — skulle yttra sig till den un- 
der öppna himlen församlade menigheten, för- 
lorade få eller kanske ingen af de mångtusende, 
som omgåfvo honom, något af hans tal, ehuru 
det ej syntes kosta honom någon öfverdrifven 
ansträngning: Föredrog han åter ett vältalighets- 
stycke eller ett poem rd någon Akademisk hög- 
tid, var hans deklamation alltid afpassad efter rum 
ock åhörare, samt konstnärsmässigt fulländad. — 
Hans enskilta lif var okonstladt, patriarkaliskt 
enkelt, och för vällefnaden ägde han intet sinne. 
Sträng arbetare, fordrade han mycket af under- 
ordnade, men delade också gerna deras mödor. 
Han kände djupt en vänskap, som en oförrätt. 
Sträng ordning handhade han i det allmänna, 
som i det enskilta. Utan ärfda egodelar och utan 
begär efter vinning kunde han, när så fordra- 
des, vara frikostig, och han var det ofta, ej för 
att synas, men för att uppfylla sitt bjertas be- 
hof att gagna. 

Erke-Biskop Wariuin ingick år 1810 äkten- 
skap med dess nu efterlemnade Enka Anna MARIA 


3920 


DimAnper. Detta äktenskap har varit barnlöst, 
men i barns ställe upptogo de ädla. makarne 
trenne slägtingar, som af dem åtnjutit  föräl- 
dravård. | | 


Erke-Biskop Wauuns hittills från trycket 
utgifna skrifter, äro: ; 

Öfversättningar från Latinska Skalder. 
Stockholm, 1806. . 

Omarbetade Kyrkopsalmer , af CHORAZUS 
och Wariun 2 Häften, 1807. Tredje och fjerde 
Häftena ensamt af WaArnuin, 1809, 1811. 

Början till öfversättning af Eneiden, 
jemte några smärre poemer, 1808. ' 

Profpsalmer af FRANZÉN och WaALLn , 
2 Häften, 1812, 1813. 

Förslag till Svensk Psalmbok, 1816. 

Vitterhets-Försök , 1821. | 

Religions-Tal , 3 Delar, 1825—1831. 

Katechesen, omarbetad för Nya Elementar- 
Skolan, 1831. 

Öfversättning af Johannis Evangelium 
och Epistlar , 1839. 

Flere skaldestycken, predikningar och tal, 
dels särskilt utgifna, dels i Svenska Akademiens 
Handlingar, 0. s. v. 

En årgång predikningar, hvilka han sjelf 
bestämt att först efter hans död utgifvas, väntas 
innan korrt i bokhandeln. 


Biografi 


Biogra fi 
öfver 
BENGT FREDRIK FRIES, 


PROFESSOR , INTENDENT VID ZOOLOGISKA AFDELNINGEN 
AF RIKETS NATURHISTORISKA MUSEUM, 


D. F. Furs föddes d. 24 Augusti 1799 i Helle- 
stad, 12 mil från Lund. Hans far var Läkare 
och härstammade från en slägt, som hitkom från 
Curland för något öfver hundrade år sedan 7) 
Modrens namn var L. Horst; hon dog af lung- 
sot då B. Fries blott var 4 eller 5 år gam- 
mal. Äfven fadren, som bosatt sig i Helsing- 
borg, dog tidigt, och efterlemnade tre minder- 
åriga barn, af hvilka BesGTt var äldst "). Dessa 
upptogos såsom egna barn af modrens fosterfa- 
der, Häradshöfdingen APPELBERG, men äfven han 
bortkallades inom få år. Efter honom erhöllo 
de i arf hans ganska måttliga förmögenhet, som 
visserligen ej hade varit tillräcklig för deras upp- 
fostran, om de ej varit så lycklige att i Baron 
J. GYLLENKROK, som bodde på Abusa, en mil 


”) Från samma slägt härstammar äfven vår utmärkte 
Botanicus Prof. E. Fries. 

”I) Syskonen voro: Görans, Fändrik vid Konungens 
eget värfvade Regemente, och MarirE, gift med 
Prosten A. KaurL i Lund. Båda dogo af bröstsjuk- 


dom några år före Professor FRIES. 
K. V. Acad. Handl. 1839. 21 


322 
från Lund, erhålla en förmyndare, som för dem 
blef en ny fader. I: hans hus blefvo de båda 
gossarne uppfostrade. | 

B. Fries hade, efter dåvarande bruk, fått stu- 
dentbref såsom litet barn, och han ämnade, till- 
följe af sina anhörigas ingifvelse, att studera Ju- 
ridiken. Från 11 års ålder, då han inskrefs så- 
som medlem af Skånska Nationen vid Lunds 
Universitet, fick han äfven derstädes tillbringa 
läs-terminerna under handledning af enskilt lä- 
rare; ferierna tillbragtes på Abusa, som är be- 
läget i den vackra och på villebråd rika skogs- 
trakten nära Silfåkra-sjöarne. Här fick han tidigt 
ett godt tillfälle att öfva sig i jagt, ett nöje, 
som han nästan med passion älskade och som 
utgjorde hans första lärospån i naturalhistorien. 
Han utmärkte sig äfven sedermera genom skick- 
lighet både såsom jägare och skytt. 

Vid Universitetet undangjorde han mellan sitt 
15:de och 17:de år de då bruklige preliminär- 
examina till Juridiska studium, och då hans sista 
enskilte lärare, n. v. Professorn B. M. BOoLrMEER, 
under denna tid företog en utländsk resa, erhöll 
han år 1815 en enskilt Academisk Inspektor uti 
dåvaraude Historie Naturalis Adjonkten J. W. 
ZETTERSTEDT, hos hvilken han bodde, och som 
vanligen med honom tillbringade ferierna på 
landet. Det var nu som hans håg egentligen 
riktades åt studium af naturalhistorien. Han bör- 
jade genast om våren 1815 att anlägga en fogel- 
samling, tillsamman med ZeTtTtERsTEDT, af hvil- 
ken han lärde känna insekter och växter un- 
der gemensamma, nästan dagliga excursioner 
kring staden. Dessutom förkofrades hans ento- 
mologiska kännedom under de flitiga besöken 
hos den i samma hus boende Professor Far- 


323 


LÉN, som med den varmaste tillgifvenhet om- 
fattade ynglingen. 

Fries erhöll under de följande åren tillfälle 
att företaga vidsträcktare resor för natur-histori- 
ska ändamål, i sällskap med sin handledare 
ZEeTTERSTEDT. Den första resan gjordes, sommaren 
1817, till Ölaud och Blekinge, hvilka länders 
naturskönheter blefvo med det ungdomliga sin- 
nets hela hänryckning beskrifne, både på vers 
och prosa, i bref till hemmavarande vänner. 

Hittills hade han studerat Juridiken, eme- 
dan andra önskade det och emedan han ej gjort 
sig reda för någon egen böjelse. Nu vaknade 
denna och första följden blef, att hans lust för 
Juridiken alldeles försvann, En barndomsvän, 
L. M. v. BERGEs, som då nyss börjat studera 
Medicin, ingaf honom, om hösten 1818, första 
tankan, alt, oaktadt han snart vore färdig med 
juridiska kursen, börja en ny bana, nemligen 
den medicinska, och detta uppfattades i ögon- 
blicket af Fries med den ifver, som alltid ut- 
märkte hans företag. 

Det var ej underligt, att Fries fann mycket 
motstånd hos sin förmyndare, som väntade att 
snart se honom inträda på en bana som lofvade 
utkomst, och derföre ej blef litet förvånad att 
nu höra honom vilja börja en ny, långvarig och 
kostsam kurs vid Åcademien. Då likväl Fries 
redan hade fattat sitt beslut att blifva Läkare, fick 
han råda, men endast mot villkoret att först un- 
dangöra den juridiska kursen, och han ansåg 
det vara sin pligt, att häruti efterkomma den 
ädle mannens önskan. Han arbetade alltså fliti- 
gare än förut med studium af lagfarenheten, tog 
juridisk examen i Lund följande vårtermin 1819, 
hvarvid han erhöll högsta betyget, och under- 


324 


gick Hof-Rätts-examen i Jönköping, under den 
resa han samma sommar företog, 1 sällskap med 
ZEeTTERSTEDT, till Gottland och Östergöthland, 
hvilken resas hufvudföremål blef att undersöka 
Gottlands rika naturprodukter. 

Då han åter kom till Lund, hösten 1819, 
börjades ett nytt studium af latin, grekiska 
och hebräiska i sällskap med en annan stu- 
derande, C. SuUnpEVALL, nu hans efterträdare vid 
Riksmuseum, med hvilken han, under ett par 
års bekantskap i Lund, förtroligt umgåtts till 
följe af deras gemensamma håg för naturalhisto- 
rien. Vid terminens slut undergingo de den så 
kallade stora theologiska examen, såsom första 
förberedande profvet till medicinska studium. 

Vid den tid, då Fries började studera natu- 
ralhistorien, kom han i beröring med sin för- 
myndares slägtinge, n. v. Öfverste-Kammarjun- 
karen och Ledamoten af Vetenskaps-Academien 
Baron A. G. GYrieskrok, hvars böjelse för na- 
turstudium i ökadt mått bidrog till den inner- 
liga tillgifvenhet, hvarmed han omfattade yng- 
lingen. Baron GYLLEsKkKrRoK började då att på 
sitt gods Björnstorp, 13 mil från Lund, anlägga 
den fogelsamling, som sedan så ansenligen till- 
vuxit, genom ett fortfarande nit och bekostan- 
det af flera resor för unga naturhistorici, både 
inom och utom Skandinavien. Då detta fogel- 
kabinett erhållit sin första tillökning i stor skala 
af utländska arter, nemligen af en stor samlin 
Brasilianska foglar, om hösten 1820, blef Fries 
inbjuden till Björnstorp för att få dela fröjden 
öfver samlingens sköna tillväxt. 

Vid denna tid bortrycktes Fries's förmyn- 
dare, Baron J. GYLLENKROK, men dennes ädle 
slägtinge förbehöll åt sig, att fortfara med om- 


325 


vårdnaden, och tillböd Fries att anse Björns- 
torp för sitt hem, hvilket det i flera års tid 
blef under de Academiske ferierne. Det var 
äfven Baron GYLLENKROK, som bekostade alla de 
resor Fries under dessa åren gjorde. Men i ett 
annat hänseende vann Fries ej mindre på flytt- 
ningen, då Friherrinnan GYLLENKROK omfattade 
honom med en moderlig omvårdnad, en fördel 
som han dittills nödgats undvara, emedan han 
var uppfostrad i tvenne enklingars hus. Här fick 
han vidare tillfälle att utbilda sin skicklighet i 
musiken. Han hade nemligen, under de förra 
åren, roat sig med att blåsa flöjt; men från den- 
na tid vann han hastigt en utmärkt färdighet 
deri, och deltog i alla musikaliska tillställningar, 
så väl på Björnstorp som i Lund, och fortfor 
dermed tills de trägna göromålen, efter hans flytt- 
ning till Stockholm, ej mera lemnade någon tid 
öfrig åt sysselsättningen med tonkonsten. 

År 1821 om våren anträdde Fries, i sällska 
med ZETTERSTEDT, en resa till Lappland. De fär- 
dades genom Torneå uppåt elfven, och gingo från 
Juckasjärvi och Torneå träsk öfver fjället; vidare 
längs Norrska kusten till Nordkap, samt från 
Alten tillbaka till Torneå om hösten. <Resulta- 
terne af denna resa äro kände genom ZETTER- 
stEpDTS resebeskrifning; på Fries's räkning kan 
man skrifva upptäckandet af 2:ne för Skandina- 
vien nya fogel-arter: Parus sibiricus och Em- 
beriza rustica. Följande sommar 1822, då philo- 
logiska examen blifvit undangjord, företog han, 
1 sällskap med en vän och studiikamrat, n. v. 
Medic. Adjuncten Doctor A. BruzeEuivus, en resa 
till Bohuslän och skärgården, vidare genom lan- 
det till Calmar och Öland, samt åter genom 
Blekinge. Hans tid var delad mellan resor och 


326 


studier. Höstlen 1822 och våren 1823 användes 
ensamt på studierne för den filosofiska examen och 
slutligen på utarbetandet af disputations-profvet 
för Magister-graden, hvarefter han blef promo- 
verad vid midsommaren 1823. 

Genast efter promotionen gjorde Fries i säll- 
skap med flera af de nya Magistrarne, sitt första 
hesök i Köpenhamn. Det var dock nu blott tid 
att taga en hastig kännedom af dervarande natu- 
raliesamlingar och rika vetenskapliga institutioner 
i allmänhet, samt att lära känna den förekom- 
mande tjenstaktighet och beredvillighet, hvar- 
med våra grannar öppna sina literära skatter 
för hvar och en som vill taga kännedom deraf. 
Under de följande åren begagnade Fries flera gån- 
ger detta tillfälle till vetenskaplig förkofran, i 
likhet med mången annan vettgirig yngling från 
Lund, och han ingiek med flera Danska stude- 
rande en nära vänskap, som underhölls så länge 
han lefde. 

Sedan filosofiska graden nu var erhållen, 
börjades, om hösten 1823, det egentliga medi- 
einska studium. Det fortsattes vid Academien 
jemt 4 år, under hvilken tid de till Medicinska 
Doctorsgraden hörande examina aflades. Han ha- 
de då blifvit examinerad i alla fyra fakulteterne 
vid Universitetet. Under dessa 4 år vistades 
Fries ett par gånger i Köpenhamn, särdeles år 
1826, då han der tillbragte 3 månader tillhopa 
med n. v. Medicine Professorn N. H. Lovén, för 
att begagna den cliniska undervisningen på Ho- 
spitalerne. 

Under hela denna" period försummades ej 
naturalhistorien. År 1824 utgaf han ett speci- 
men under titel: Observationes Entomologice, 
hvarefter han blef Docens i Zoologien i Lund. 


327 


Denna afhandling, som innefattade en monografi 
af myggslägtet Simulia, hvartill de välbekanta 
lappländska Knotten höra, utgjorde jemte hans 
disputation för filosofiska graden (Monographia 
Tanyporum Sueciee), början till ett arbete öfver 
Svenska myggorna, som skulle utgöra fyllnaden 
vill Fauiéss Dioptera Suecize, hvarest dessa blifvit 
utelemnade och, i slutet af öfversigten af 2:dra 
volumen, testamenterade åt Fries. Arbetet hann 
dock aldrig fullbordas. - Emedlertid ökade han 
alltjemt sin vackra samling af Diptera, och på 
den resa som han, sommaren 1824, gjorde 
till Öland och Gottland, i sällskap med 3:ne 
promotions-kamrater: LovÉn, Bruzerius och Sun- 
DEVALL, utgjorde dessa insekter ett hufvudföre- 
mål för hans forskning. Mest syselsatte han sig 
dock med comparativa anatomien, som han ville 
göra tll sitt hufvudstudium. För att öfva sig i 
Osteologien plägade han kasta allahanda sma dö- 
dade djur i ett stort vattenkärl, hvarest de fingo 
ruttna, till dess blott en massa af bopblandade 
ben återstod, och ur denna massa utsökte han 
nu och sammansatte skeletterne. Härigenom vann 
han både en vacker samling, och en sådan sä- 
kerbet i sin kännedom, att svårligen något ben 
af våra djurarter kunde förekomma, hvilket han 
ej genast igenkände. Bland andra intressanta 
'samlingar, som han gjorde, var en, af djurs hjer- 
nor, hvilken blef betydlig och nu finnes på 
Anatomiska museum i Lund. Så väl för dessa 
vetenskapliga bemödanden, som för sin exempla- 
riska vandel blef han med den ömmaste tillgif- 
-venhet omfattad af den både såsom menniska, 
vetenskapsman och lärare utmärkte FLrLORMAN. 
Sedan Fries 1 Juni 1827 med Medicin&-Licentiat- 
examen afslutat de för Doctors-graden nödiga 


328 


examina 7), blef han af Professor Frorman kal- 
lad till Anatomize Docens, och följande året (1828) 
blef han dertill utnämd, med bibehållande af 
sin befattning såsom Docens i Zoologien. 

Redan år 1826 hade han blifvit tillförord- 
nad Bataljons-Läkare vid Skånska Dragon-Rege- 
mentet. Han hade alltså nu trenne tjenstebe- 
fattningar på en gång, af hvilka dock de Aca- 
demiska voro lönlösa; men han hade god utsigt 
till vidare befordran; och då, genom de båda 
Baronerne GYLLENKROKS försorg, hans lilla arf 
ännu fanns i behåll, oaktadt alla hans resor, 
använde han det till inköp af en liten gård i 
Lund, samt ingick om sommaren 1828 äkten- 
skap med Demoiselle Anna LunpserG, uti hvilket 
han blef så lycklig som någon kan vara det. 

Då det blef honom svårt att sköta både sina 
Academiska befattningar och sin Fältläkare-tjenst, 
begärde han, och erhöll i början af 1829 afsked 
från denna sistnämda, genom hvilken han dock 
haft sin hufvudsakliga bergning, utan att äga 
någon annan motsvarande inkomstkälla alt sätta 
i stället. Vid de inskränktare omständigheter, 
hvari han nu för en tid blef försatt, mnedslogs 
dock ej hans lugn, och det lyckades så väl för 
honom, att han, efter ett års förlopp, i Maj 1830, 
erhöll H. Maj:ts nådiga förordnande, att vara Re- 
gements-Läkare vid samma Regemente som han 
nyligen lemnat. För denna framgång hade han 
att tacka, så väl enskille vänners och gynnares 
bistånd, som den utmärkta tillgifvenhet hvarmed 


”) Han erhöll i början af 1829 nådigt tillstånd att på 
Svenska utgifva och utan Preses försvara sin dispu- 
tation för medicinska graden, hvilket dock aldrig 
blef verkstäldt. 


229 


han omfattades af Regementets Chef och Officers- 
corps; men för att hafva uppfyllt fordringarne 
till denna tjensts bibehållande, blef det honom 
angeläget att om sommaren sistnämde år fort- 
sätta de föreskrifna tjenstgöringarne vid Lazaret- 
terne i Stockholm, hvilka han börjat, men af- 
brutit, år 1827. 

Under höstterminen 1829 hade han haft 
förordnande att förestå Historie naturalis profes- 
sionen 1 Lund, under Professor FaArréÉns sjuk- 
dom och Adjunetens, Professor Nirssons från- 
varo såsom tillförordnad Intendent vid Zoologi- 
ska Riksmuseum 1 Stockholm. Sedan FALLÉN 
1 Augusti 1830 med döden afgått, förnyades 
detta förordnande för de nästföljande 2:ne läs- 
terminerne. Men då Nirsson, som redan inne- 
hade Professors lönetour vid Lunds Universitet, 
och nu stod närmast att blifva Farrénss efter- 
trädare, vid denna tid beslöt att lemna Riks- 
museum för att fullfölja sin bana i Lund, blef 
Fries, den 11 Maj 1831, af Kongl. Vetenskaps- 
Academien kallad, att vara hans efterträdare så- 
som Intendent vid Zoologiska afdelningen af Ri- 
kets Naturhistoriska Museum, hvarföre han så 
hastigt som möjligt gjorde sig i ordning att flytta, 
och afreste vid midsommarstiden för att begifva 
sig till sitt nya hem. 

Såsom underordnad Academisk lärare hade 
han varit högt aktad af sina förmän och älskad 
af de studerande, hvilkas bildning låg honom 
ömt om hjertat. En inrättning, som han med 
synnerligt nit omfattade, och hvars uppkomst 
tull en stor del var hans och hans närmaste vän- 
ners förtjenst, är den år 1830 stiftade Academi- 
ska föreningen i Lund, hvars syftemål var att 
lemna de studerande ett lättare tillfälle, att sjelfve 


330 

taga kännedom af tidens nyaste vetenskapliga 
litteratur, att lifva och underhålla den allmänna 
andan inom corpsen, och att genom tillfället till 
sammankomster och litterära eller musikaliska 
förströelser, på ett ställe som tillhörde de stu- 
derande sjelfve, i någon mån ersätta den vid ett 
universitet oundvikliga svårigheten, särdeles för 
de yngre studerande, att exkalla bildadt sällskap, 
hvilket, oaktadt Professorernes och stadsboernes 
utmärkta gästfrihet, ej kunde utsträcka sig ull 
alla bland de många ynglingar från aflägsne orter, 
som sammankomma vid läroverket. Denna in- 
rältning var till en del modellerad efter Student- 
Föreningen i Köpenhamn, hvaraf Frirs och nå- 
gre hans kamrater varit medlemmar, under deras 
vistande för studiernes skull i Danmark; men i 
Lund måste den ulföras 1 vida mindre skala, 
och utan andra medel än de studerandes egna 
tillskott, som utgjorde 1 R:dr B:co i hbalfåret af 
hvarje. Den raskhet, hvarmed Frizs pådref upp- 
tagandet af ett lån ur Nations-cassorne, gjorde 
att företaget blef utfördt. Han var Förettingens 
förste Secreterare '). 

Med år 1831 börjar den period af Fries's 
lefnad, under hvilken han syntes såsom verk- 
sammast, emedan han intog en plats för hvilken 
han tycktes vara född, och på hvilken svårligen 
någon mera passande kunde komma, Vetenskaps- 
Academien hade nyligen inköpi sitt nya hus, 
hvari Riksmusei naturhistoriska skatter nu fin- 


”) Det bör nämnas att Academiens Professorer öfver=- 
lemnade åt det yngre slägtet att obehindradt göra 
och låta, samt understödde företaget med ett lån 
af Academie-cassan, så snart det syntes, att detsam- 
ma kunde komma till bestånd. 


331 


nas uppställde, och den första inredningen var 
gjord, samlingarne ditflyttade och till en del 
uppställde, men deras egentliga ordnande hade 
blott hunnit begynnas, och detta ordnande blef 
den nye Intendentens första omsorg. För att så 
mycket hastigare kunna undangöra det första och 
nödvändigaste arbetet, anmodade han Docenten 
D:r SUNpEVALL att komma sig till biträde. Fries 
hade vid dennes ankomst 1 Juli månad hunnit 
långt, och till October månads början var hela 
samlingen af svenska och utländska däggdjur och 
foglar ordnad, samt med påsatta systematiska 
namn försedd. För att gifva en lätt öfversigt 
af fäderneslandets naturalster, ordnades de här- 
vid 1 egna rum, skilde från de utländska, och 
en plan utstakades att iakttaga denna åtskillnad 
genom alla djur-classer, en anordning som bor- 
de följas i alla zoologiska museer. Den var 
förut iakttagen i Lunds Universitets samlingar 
och af Baron GYLLENKROEK. Samlingarne voro 
redan då betydliga; de utgjordes nemligen, utom 
Aeademiens egna förra zoologiska museum, af 
2:ne de största zoologiska prival-samlingar som 
funnits i Sverige, nemligen den Payrrurrska och 
Griurska. Den sednare hade sitt bufvudsakliga 
värde genom den mängd af större däggdjur den 
innehöll, den förstnämda var rik i alla djur- 
elasser, och var troligtvis på sin td en af de 
större privat-samlingarne i Europa. 

Om hösten 1831 blef FrirEs anmodad af det 
under föregående året i Stoekholm bildade Jä- 
gareförbundet, hvars ledamot han redan var, att 
såsom zoolog åtaga sig redaktionen af en tid- 
skrift, hvars ändamål skulle vara att sprida zoo- 
logisk kunskap bland Sveriges jagtälskare, och 
derigenom verka förmånligt på utöfningen af och 


332 


hushållningen med jagten i landet, samt att 
samla och åt vetenskapen bevara underrättelser 
om våra djurarter. Att detta blef väl utfördt 
är tillräckligen bekant genom de tre årgångar af 

idskrift för Jägare och Naturforskare, som 
finnas 1 allmänhetens händer. Första numret ut- 
kom i Januari 1832 och arbetet fortsattes till 
och med December 1834. Att det måste upp- 
höra kom deraf, att det var tilltaget i en för 
vårt land något för stor skala, så att det ej 
kunde utgifvas utan betydlig förlust för Jägare- 
förbundet, samt att det borttog alltför mycken 
tid för de få personer, som åtagit sig redaktio- 
nen, utan annan lön, än medvetandet att verka 
för ett godt ändamål. Desse voro utom Funries, 
hufvudsakligen Prosten C. U. Exrström, som dock 
ej bodde i Stockholm, Advokat-Fiskalen A. Ro- 
MAN och n. v. Kammarjunkaren W. von WRIGHT, 
hvilken sistnämde utförde plancherne. 

Arbetet vid museum fortgick äfven raskt. 
Under år 1832 vinlade Frmes sig förnämligast 
om insekt-samlingens ordnande, och han med- 
hann under detta år Lepidoptera till ett stycke 
in på Noctua, så väl svenska som utländska ar- 
ter, upptagande omkring 130 lådor. Men ej nöjd 
med de sarelingar som funnos, ville han åt mu- 
seum förskaffa än mera. Det var af dubbel vigt, 
att erhålla så mycket som möjligt af vårt lands, 
och särdeles det ännu ej nog kända Lapplands 
natur-produkter, dels för att lära känna vår egen 
Fauna, dels för att erhålla rika förråder till ut- 
byte mot andra länders produkter. Fries till- 
ställde derföre, redan 1 början af 1832, en actie- 
teckning, genom hvilken en mängd personer 
lemnade bidrag till bekostandet af 3:ne reseföre- 
tag till vårt lands fjäll och norra trakter, emot 


333 


erhållande af andel i de blifvande samlingarne, 
som hufvudsakligen skulle bestå af insekter. De 
större djur, som kunde erhållas skulle tillfalla 
riksmuseum nästan ensamt. De som lemnade 
dessa bidrag voro: Öfverste-Kammarjunkaren Gref- 
ve Nins BonpE, Kammarherren Baron C. BecK- 
Fries, H. Excellens Grefve Tavast, Kapten C. 
RosEnBLAD, Ingenieuren J. Waurzerc, H. Excel- 
lens Grefve C. DE Geer, H. Excellens Grefve G. 
TrorrE BonpE, Doctor L. B. SeEtosn, Herr N. E. 
Märrer, Kammar-Rådet O. Nygrcevs, Tulldistrict- 
chefen sedermera Stats-Rådet O. I. FÅnrRAUs, Löjt- 
nanten C. H. BoHEMAn, Commerce-Rådet C. J. 
ScHÖnHERR, ”Tulldistrict-chefen N. F. NYyzrzus, 
Doctor J. ÅA. FrestADius, Doctor J. E. NYsBrAus, 
Protokolls-Sekreteraren F. CEpverBorG, Professor J, 
W. ZeTTERSTEDT, Kammarherren Baron C. ÖXEN- 
stTJERNA, H. Exc. Grefve TROLLE WACHTMEISTER, 
Adjunkten G. Marcin, Fries sjelf, 2:ne personer 
som till handlingarne endast lemnat signaturerne 
C. T. och A. R. samt Vetenskaps-Academien. Flera 
bland de här uppräknade deltogo hufvudsakligen 
för att befrämja det goda ändamålet, och öfver- 
lemnade sedan sina andelar åt Riksmuseum. I slu- 
tet af April afreste expeditionerne. Hrr v. WRIGHT, 
SteEnIus och Fricenivs reste till Torneå Lappmark 
och kusten af Ishafvet; Hrr ZeETTERSTEDT och 
DatrBzom till Åsele och Lycksele Lappmarker, 
samt Hrr BoHEMAN, WAHLBERG och ROSENSCHÖLD 
till Dovre fjäll i Norrige. I September återkom- 
mo de alla, rikt lastade med utbyte till stor 
vinst för riksmuseum och för kännedomen om 
Skandinaviens Fauna. 

Denna insamling af nordiska naturalster fort= 
sattes under år 1833 genom en jägare som af- 
sändes till Lappland, och sedan har den allt- 


334 
jemt varit underhållen genom der boende perso- 
ner, som erhållit underrättelser om sättet att 
konservera naturalier. S 


Nu var det tid för Intendenten sjelf, att 
besöka Europas större zoologiska samlingar och 
göra bekantskap med de personer och ställen, 
från hvilka andra länders alster bäst kunde er- 
hållas. Fries afreste alltså om våren 1833 från 
Stockholm, lemnade sin familj hos anhörige i 
Lund och gjorde under sommaren och hösten 
en tour genom Greifswald, Berlin, Leipzig, Hal- 
le, Frankfurt am Mayn, Paris, Leyden, Ham- 
burg och Köpenhamn, på hvilka alla ställen 
han qvardröjde så länge tiden medgaf, och på 
hvilka han för riksmuseum ulsåg samlingar af 
flera tusende Riksdalers värde, hvilka hemsän- 
des strax, eller kommo efter följande vår. Stör- 
sta delen voro beräknade att betalas med du- 
bletterna af de i Lappland tillvägabragta insam- 
lingarne, hvarigenom riksmusei utgift för dem 
säkert ej uppgick till hälften af de förvärfvade 
skalternes värde, och blef på flera år fördelad. 
Kostnaden för hans egen resa bestreds genom 
ett sammanskott af flera bland Academiens le- 
damöter: ett tillräckligt bevis, bland de många 
som gåfvos, huru hans verksamhet erkändes inom 
Academien och särskilt af dess Secreterare, Baron 
BERZELIUS. 


Nu behöfdes åter biträde, och ett sådant 
förskaffades derigenom, att ett nytt enskilt sam- 
manskott gjordes, hvarigenom Doctor SUNDEVALL, 
som under FriES's resa förestått tjensten, kunde 

varblifva ännu ett helt år, eller till slutet af 
1834, under hvilken tid en revision företogs af 
både äldre och nyare samlingar. 


335 


Härigenom blefvo däggdjurs och fogelsam- 
lingarne rika och ordnade, samt en del ÄN den 
betydliga insektsamlingen åtminstone förberedd 
till ordnande; men af fiskar och de lägre djur- 
elasserne voro samlingarne ännu underlägsne, 
och de som funnos hade ej hunnit genomgås; 
alltså kom ordningen nu till dem. 

I afsigt att bereda sig till detta arbete gjor- 
de FriEs om sommaren 1835 en resa till Bohus- 
läns skärgård, för att göra insamlingar af dessa 
djur-klasser, lära känna trakten och förbereda 
större undersökningar för de följande åren. Han 
förnvade sitt besök der om sommaren 1836, och 
efter att hafva utsett åt sig ett passande ställe, 
lemnade han tjensten i Stockholm om våren 
1837, för ett år i goda händer, nemligen till 
Kapten C. H. BomemAn, som hemma fortsalte 
arbetet vid museum. Sjelf flyttade han med 
hela sin familj och båda bröderne v. WriGHTt, ut 
1 skärgården för att bo der ett helt år, och kun- 
na under alla årstider studera och jadisala de 
der befintlige hafsdjuren. Det ställe han utsett 
ull sin hätagd var Christineberg, beläget på en 
klippa i hafvet, tätt invid fiskebeickskit utanför 
Uddevalla, i en på hafsprodukter rik trakt. Kost- 
naden för detta företag bestreds genom Acade- 
miens årliga rese-anslag för två år, och ett sär- 
skilt statsanslag 1 2:ne år af extra utgiftsmedlen, 
stort 5300 R:dr Banco om året. 

Det behöfver ej sägas, att de samlingar och 
iakttagelser som här gjordes voro utmärkte. Sjelf- 
va samlingarne, som förvaras på riksmuseum, 
vittna både om den flit hvarmed de gjordes, 
och, så långt de under påföljande vinter hunno 
uppställas, om den omsorg och smak hvarmed 
Fares förstod att, ända till de minsta detaljer 


336 


vårda och prydligt anordna samlingar. De egent- 
lige vetenskaplige resultaterne af detta, hans sista 
stora företag, utgöras hufvudsakligen af en suite 
ypperliga ichthyologiska uppsatser i Vetenskaps- 
Academiens Handlingar, som visa med hvilken 
grundlighet han förstod att utreda invecklade 
synonymier, och att göra sig bestämd reda för 
hvad han såg. De hade blifvit vida större om 
ej döden bortryckt honom så snart efter hem- 
komsten. 

Redan vid första besöket i Bohuslän, år 1835, 
hade han för afsigt att bearbeta Skandinaviens 
Ichthyologi, och i denna afsigt ingick han före- 
ning med Kammarjunkaren W. v. WzricuTt och 
Prosten C. U. Ersrtröm, tillsamman med hvilka 
han år 1836 började utgifva planchevervket: Skan- 
dinaviens Fiskar, som är alltför väl bekant att 
behöfva vidare omtalas. Fem häften deraf ut- 
kommo undar hans lifstid. Efter hemkomsten 
från Bohuslän 1838 ville han ytterligare börja, 
att 1 sällskap med Magister S. Lovén bearbeta 
de till vår Fauna hörande blötdjurens och zo0- 
phyternas historia, hvilken del af Zoologien mest 
af alla blifvit försammad hos oss, och umgicks 
med flere förslag till vetenskapens gagn och riks- 
musei förkofran, då han i Mars 1839 insjukna- 
de af en till utseendet mindre betydlig bröst- 
sjukdom. Det behöfdes dock ej mera för honom, 
som af naturen hade svagt bröst, och hvars 
rastlösa ifver aldrig twullåtit honom att se helsan 
till godo. Han afled d. 7 April 1839, i sin bästa 
ålder, 391 år gammal, midt under sina planer 
till en vidsträckt verksamhet, och efterlemnade 
sin maka med fyra små döttrar; den 9:te hade 


dött nyss före fadren. 
En 


237 

CEn person, som bör ihågkommas jemte Fries 
såsom hans medhjelpare och trogna biträde vid 
alla arbeten på Museum, var Konservatorn Fre- 
prRIK BLANK, som föddes i Stockholm i December 
1810. Den ovanliga lust han visade för syssel- 
sättning med naturhistoriska föremål, samt hans 
talrika besök på zoologiska Museum, föranledde 
Professor DALMAN, som då var late lldnD. att 
taga honom från Sadelmakareläran, för att an- 
tände honom såsom biträde vid Museum, och 
redan vid 19 års ålder blef han, efter den förut- 
varande Vaktmästarens förafskedande för oordent- 
lighet, antagen såsom ensam vaktmästare och 
uppstoppare. Han var af ett alfvarsamt och sti!la 
lynne, 1 högsta grad arbetsam, ordentlig och 
händig. Hans skicklighet, att påfinna utvägar 
till verkställande af de vid Museum behöfliga 
arbeten, var outtömlig; men han ägde dess- 
utom ett verkligt konstsinne, och studerade dju- 
ren, både lefvande och döda, för att, vid upp- 
stallninben i Museum, kunna återgifva dem sin 
havirlisa form. Afven lärde han sig sjelf, utan 
att någonsin hafva sett ett rätt väl! uppstoppadt 
djur, alt frambringa SER I af uppstopp- 
ningskonst, hvarpå tairika prof finnas i Hiks- 
musei samlingar, t. ex. några af Antiloperne, 
Kamelen samt Giraffen, som var hans sista stora 
arbete, och är uppställd blott efter figurer. Den 
kärlek han hade för samlingarne och den säker- 
het hvarmed Fries kunde lita på, att allt, som 
skulle verkställas, blef af honom med yttersta 
noggrannhet ulträttadt, gjorde att Fries åt ho- 
nom kunde öfverlemna en mängd detaljer, som 
annars hade upptagit hans egen td. De hade 
en sann aktning och vänskap för hvarandra, och 

K. V. Acad. Handl. 1839. 22 


338 


sorgen öfver Frirs's bortgång föranledde äfven 
hans, vid ej fyllda 29 års ålder. 


| Fries var till växten lång och mager. Ända 
från barndomen hade han en något lutande ställ- 
ning, en fölid af hans insjunkna bröst, men oak- 
tadt dettas naturliga svaghet var han i hög grad 
ihärdig, och uttröttade, under sina jagtfärder, mån- 
gen starkt byggd följeslagare, samt kunde tåla att 
slita ondt så mycket som någon annan. Genom 
sitt ordentliga lefnadssätt bibehöll han under 
hela lefnaden en jemn helsa. Hans anletsdrag 
ägde, genom det lugn och den vänlighet som 
deri utgjorde det rådande uttrycket, ett synner- 
ligt behag. Han ägde förmågan att tänka och 
arbeta hastigt och säkert, och försökte aldrig att 
verka utom gränserna för sin förmåga, hvars om- 
råde han alltid ganska. väl bedömde. Men det 
som aldramest bidrog att främja hans företag, 
var hans skicklighet att bedömma andra, att 
lifva dem för sina planer och att sätta dem i 
verksamhet för det ändamål der hvar och en 
bäst passade. Aldrig föreföll han någon besvär- 
lig, ehuru ban ofta tog sina vänners biträde rätt 
mycket i anspråk, men det skedde alltid så, att 
man tyckte sig hafva arbetat af egen lust och 
drift, och hans älskvärda enkla personlighet 
gjorde, att man gerna ville visa honom en tjenst. 
Detta blef alltid en tjenst åt vetenskapen, ty för 
egen räkning satte han visst ingen 1 rörelse. 
Det var kanhända mera en förtjenst, än ett 
fel, hos Fries, att han omfattade allt hvad han 
ville genomdrifva, med en enthusiasm, som ej 
tillät honom att se svårigheterna. ”Blott vi börja, 
blir nog råd” var hans valspråk, men denna 


339. 
grundsats gjorde att han ofta måste tillsätta af 
egna, nog små tillgångar, för att bringa till full- 
bordan sådane företag, som ej hade bordt belasta 
hans enskilta kassa. Detta visade sig alltför tyd- 
ligt vid hans frånfälle; men det visade sig äfven 
då, alt hans förtjenster blefvo erkände och att 
Vetenskaps-Academien satle värde på att haf- 
va ägt honom i sin tjenust. Hans talrika vän- 
ner inom Academien och i hufvudstaden drogo, 
genom sammanskjutandet af en betydlig penning- 
summa, försorg om hans efterlefvande enkas och 
barns framtid, hvilken dessutom betryggades ge- 
nom ett åt hans enka, af Ständerna vid 1840 
års Riksdag gjordt årligt anslag af 300 R:dr B:ko. 

Bedömd såsom Intendent vid Riksmusei 
zoologiska afdelning, bör det icke lemnas oan- 
märkt, att utom allt hvad man af honom kun- 
de vänta såsom vetenskapsman, anordnade han 
musei uppställning med ett sådant sinne för det 
sköna, och en så sann smak, att den af honom 
gjorda uppställningen med skäl blifvit beundrad 
af kännare från främmande länder, som besökt 
vårt museum. 

Uti hans biografi kan nämnas såsom en 
lycklig omständighet för det af honom, med så 
mycket nit omfattade museum, att, under hans 
intendentstid, nemligen åren 1835 och 1837, blefvo 
de rika samlingar som Professor HEDEnBOorRG gjort 
i Levanten och i det inre af Afrika, hemsände, 
och för Riksmuseum af statsmedel inköpte. 

Professor Fries hade d. 5 April 1837 blif- 
vit vald till Vetenskaps-Academiens ledamot. 
| De af honom i tryck utgifne arbeten äro 
följande: | 
Monographia Tanyporum: Suecite, Diss. pro. gr. 

Philos. Preside Farrén. 8:0o Lund 1823. 


340 
Observationes entomologice, part. 1. Diss. ac. 8:o 


Lund 1824 (Innehåller en monografi af Sven- 


ska Simulize). 
Årsberättelse i Zoologien, afgifven d. 31 Mars 1832. 


D: (0) 2 ” ” ” 2” ”9 1833. 
D:o 2 ” ” 2” 9 2” 1834. 
D:o på 3 slug sag HDD 


och 1836 (i ett band). 
Katalog öfver Zoologiska Riksmuseum; 1:a häf- 
tet: Däggdjuren. 8:0, Stockholm 1837. 
I Vetenskaps- Ärsitlemien Handlingar 
för år 1829: Beskrifning af ett nytt myggslägte: 
Hydr bd 
» » 1833: Beskrifning af nya insekter från 
Columbien (slägtet Psalidognathus). 
» » 1837: Om Stirren, Salmo Salmulus Raji. 

Om Pterycombus, ett nytt fiskslägte 
från Ishafvet. 

Ichthyologiska bidrag etc. innefat- 
tande Svenska arterna af 1:0 släg- 
tet Syngnathus, 2:o Callionymus, 
3:o Clinus. 

Om metamorphosen hos Syngnathus 
lumbriciformis. 

» » 1838: Om sättet att för museer förvara 


Maneter. 
Om Svenska arterna af slägtet Raja. 
D:o d:o af Pleuronectes. 


Om Cyclopterus minutus. 
Om Svenska arterna af slägtet Gobius. 
Vidare talrika uppsatser i Tidskrift för Jä- 
gare och Zoologer, samt tillhopa med ExKxstrRöM, 
texten till häftena 1—935 af Skandinaviens Fiskar, 
utgifne af v. Wmicat, Fries och EKrstrRöm. 4:0, 


Stockh. 1 336-— 1838. 


Biografi 
öfver 
FREDRIC RUDBERG, 


PHYSICES PROFESSOR VID UPSALA UNIVERSITET, RIDDARE 
AF KONGL. NORDSTJERNE-ORDEN. 


PFrreoric Ruvserc föddes i Norrköping d. 30 Aug. 
1800. Han var son af Assessorn RUDBERG, an- 
ställd i Stockholm vid Öfver-Ståthållare-Embe- 
tets Kansli. Han erhöll en vårdad uppfostran. 
Redan vid 15 års ålder blef han student i Up- 
sala och disputerade tvenne år derefter pro exer- 
citio under Prof. Dr. J. SvAnBeres presidium. 
1820 tog han den filosofiska examen och blef 
1821 promoverad, efter att hafva försvarat, un- 
der samma Preses, förra delen af en af honom 
författad afhandiing: De principiis virium ' viva- 
rum, hvaraf han sedermera sjelf presiderade för 
den sednare delen. | 
Rupgeres bemödanden vid universitetet eg- 
nades i början hufvudsakligt åt ett grundligt 
studium af matematiken, och sedan åt dennas 
användande på fysiska föremål, hvari han re- 
dan såsom ung utmärkte sig genom en mer än 
vanlig både klarhet och djuphet i uppfattningen. 
Detta föranledde att han, kort efter att hafva 
tagit den filosofiska graden, af Dr SvAnBErG kal- 
lades till Docent i matematiken och, oaktadt 


342 


sin ungdom, blef föreslagen + 3:dje rummet till 
Matheseos et Philos. nat. Adjunkt, hvilken be- 
fattning han dock icke erhöll. 

Han egnade sig nu uteslutande åt fysikens 
bearbetande, gynnad ej blott af ovanlig mnatur- 
fallenhet, utan också af en oberoende ekonomisk 
ställning. För detta ändamål gjorde han, 1824, 
en resa genom Danmark och Tyskland till 
Frankrike, hvarvid han i synnerhet uppehöll sig 
i Paris, och följde der, med särdeles uppmärk- 
samhet, de franska lärdes arbeten i hans veten- 
skap, hvarunder han tillvann sig vänskap af 
ARrRAGo, Biot, FresserL m. fl. Han återkom der- 
ifrån 1826. Derefter begyntes hans egentligt 
verksamma bana på undersökningarnes väg, med 
hvilkas resultat han efter hand riktade Veten- 
skaps-Academiens Haudlingar, så väl som utländ- 
ska lärda journaler. Han tillvann sig derigenom 
det förtroende, att han 1827 kallades till leda- 
mot af Vet. Acad. fysiska klass, och år 1828, vid 
tillsättandet af den efter Prof. Norpmare ledig- 
varande fysiska professionen i Upsala, blef dertill 
utnämd vid 28 års ålder, framför äldre medtäflare. 
Han bevistade samma år de tyska Naturforskar- 
nes möte i Berlin. 

Han tillträdde icke genast sitt lärarekall vid 
universitetet, dertill förhindrad af ett annat ve- 
tenskapligt uppdrag. 

Vid flera riksdagar hade Rikets Ständer hos 
H. M. Konungen begärt en reglering af Sveriges 
mått, mål och vigt. Vetenskaps-Academien, der- 
öfver hörd, hade dertill afgifvit underdånigt för- 
slag, som af Rikets Ständer blifvit granskadt 
och i hufvudsaken antaget. Detta förslag inne- 
höll att enheterna för mått, mål och vigt: fo- 
ten, kannan och viktualie-skålpundet, skulle blifva 


343 


oförändrade, och att för allt slags mätning, mål- 
niog och vägning skulle de lika användas, med 
afskaffande af de förut brukliga olikheter för 
olika omständigheter och slag af varor. Till 
fastställande af längdmåttets storhet, så att den 
alltid kunde återfinnas, skulle längden af den pen- 
del, som på Stockholms Observatorium fullbor- 
dar hvar svängning på en medel-tidssekund tjena, 
derigenom att den utsattes i svenska fot och dess 
decimalafdelningar, och till vigtens fastställande 
skulle vigten af en kanna, som är =100 kubik- 
tum, rent vatten vid bestämd temperatur, utsät- 
tas i sv. skålpund och dess decimaldelar. Der- 
jemte skulle vederbörligt noggranna Rikslikare 
göras för mått, mål och vigt och till Kongl. 
Kammar-Kollegii vård öfverlemnas. Detta arbete 
avbefalltes Vet. Acad. att på Statens bekostnad 
utföra, och Vet. Acad. uppdrog verkställigheten 
åt sina Ledamöter Math. Prof. i Upsala Dr Jöns 
SVANBERG, Vet. Acad. Astronom S. A. CRONSTRAND 
och Professor RupgeErG. Det utfördes af dem i 
Stockholm, upptog tvenne års tid och fullborda- 
des med all den noggrannhet, som sakens vigt 
fordrade, och som man hade rätt att vänta af så 
utmärkta vetenskapsmän. 

Flera förberedande undersökningar utfördes 
dervid af RupBERG, såsom om termometerns 
rätta konstruktion, för att i alla delar af skalan 
blifva pålitlig, om punkten för vattnets högsta 
täthet och vattnets volumförändringar omkring 
denna punkt. Denna sistnämda undersökning, 
hvari RupgeErG biträddes af Baron F. Wkrepe och- 
Instrumentmakaren C. E. Coruin, utfördes med 
särdeles omsorg, och tog mycken tid; men Rup- 
BERG anfölls derunder af en sjuklighet, som nöd- 
sade honom att afbryta undersökningen innan 


344 


den hunnit den fullbordan han önskade gifva 
deråt, och hvarifrån han sedan hindrades af de 
trägnare göromål som vidtogo, då han i början 
af 1831 inträdde i sitt lärarekall. Fysiken hade, 
under hans företrädares långa och berömliga läs 
rare-bana gjort stora framsteg och så till sägan- 
de ändrat skepnad. Då Nerntnidtucge tillträdde pro- 
fessionen, utgjorde ett klart matematiskt utre- 
dande af tilleången vid fysiska fenomen en huf- 
vudsakligare del af fysikerns bemödande, än fram- 
fet sände af okända factiska förhållanden. Ljus- 
läran hade under tiden riktats med en alldeles 
ny afdelning, som för sig sjelf utgjorde en hel 
vetenskap, nemiigen läran om polarisations- och 
interferens-fenomenen, elektricitets-läran hade blif- 
vit utvidgad med hydro-, termo- och magneto- 
elektriska fenomen, m. m. Allt detta hade gif- 
vit åt fysikens studium en annan vändning. Fe- 
nomenen behöfde göras åskådliga och åskådas. 
Den muntliga framställningen, biträdd af teck- 
ning och kaikul på taflan, blef ej mer tillräcklig. 
Experimental- fysiken, som hittills utgjort ett sär- 
skilt betaldt privat-kollegium, mera stäldt på 
åskådarnes nöje, än på en noggraun och grundlig 
utveckling af hvad som der öd föregick, hade 
vid utländska lärosäten ingått 1 den allmänna 
undervisningen, men detta hade icke ännu ägt 
rum i Upsala, hvars fysiska kabinett var, äfven 
för undervisning på den gamla foten, temligen 
fattigt. Man hade länge insett bristen och för- 
Becel en fond till des afhjelpande: - RUDBERG 
begärde och erhöll ett större anslag till in- 
köp a af ett med tidens kraf någorlunda öfver- 
ensstämmande fysiskt kabinett, och reste i slutet 


af 1831 till Paris för dess anskaffande af skick- 


liga konstnärer och under egen pröfning. Han 


345 


återkom följande året med den inköpta samlin- 
gen, hvilken han på ett ändamålsenligt sätt upp- 
ställde i dertill anvisad, passande kal närbe- 
lägen till hans auditorium. 

Derigenom lyckades han att åt sina föreläs- 
ningar gifva ett dittills okändt högt intresse och 
göra dem ännu talvikare besökta än bans före- 
gångares, oaktadt äfven denne ägde en mindre 
vanlig förmåga i sitt lärarekall. 

Under allt detta var han dessutom syssel- 
satt med utarbetande af lärokurser, ämnade att 
tryckas, till ledning för dem som ville, eller 
borde, närmare följa hans föredrag, och med an- 
ställande af nya rön, dels till uppdagande af 
nya sanningar och dels till rättande af felaktiga; 
men maktpåliggande fysiska uppgifter. Han blade 
till en början såsom föremål för sin forskning 
företagit värmeläran och omständigheter som der- 
med äga gemenskap, och deri vunnit vigtiga re- 
sultat, då hans korta bana afbröts innan ännu 
uppnådda 39 år, d. 14 Juni 1839, efter några 
månaders lxvdis sjukdom. 

RupgerG hade en mindre stark kroppsbygg- 
nad, hans utseende var behagligt, hans ansigte 
fullt af Iif, hans umgänge undarktållsnde. hans 
föredrag eldigt; klart och lättfattligt. Han älska- 
de sin vetenskap utöfver allt, den sysselsatte 
hans tanke beständigt och han skydde för dess 
skull” ingen uppoffring. Den upptog all hans 
ud, sysselsättningen dermed utgjorde så hans 
nöje, att han deråt äfven egnade en stor del af 
den tid, som behöfdes för nödig hvila. För att 
icke afbrytas af trötthet, då dvilgtiden inföll 
och kunna, till trotts af kroppens behof, fortfara, 
sökte han med främmande retningsmedel aflägsna 
behofvet af hvila. Detta i början tillfälligtvis 


346 

använda medel, blef småningom en vana och 
öfvergick slutligen till ett behof, hvarifrån han 
flera gånger med manlig föresats sökte lösgöra 
sig, och lyckades för temligt långa mellantider, 
men icke för alltid; och detta grundade den för- 
störing af helsan, som i förtid bortryckte honom, 
och beredde åt lärosätet och åt vetenskapen en 
förlust, som icke snart skall ersättas. 

RupgeErG karakteriserades, såsom vetenskaps- 
man, af en hastig uppfattning, skarpt och klart 
omdöme, och öfverträffade de flesta af sina sam- 
tida i förmågan att inse och motverka de om- 
ständigheter, som föranleda observationsfel. Detta 
var hans starkaste sida, den uttrycker sig i alla 
hans undersökningar. I allt slags spekulation 
stödde han sig på omedelbar erfarenhet, och gick 
ej gerna längre än denna ledde. Man kan om 
honom dristigt säga, att, om hans helso-omstän- 
digheter tillåtit honom att hinna en vanlig lifs- 
längd, så hade han blifvit en af tidehvarfvets 
första män i sin vetenskap. Hvad han hunnit 
uträtta berättigar honom redan till ett utmärkt 
rum bland vår tids naturforskare. i; 

RupgerG lefde ogift. Han utnämdes 1838 
till Riddare af Kongl. Nordstjerne-Orden. 

Han var Ledamot af Vetenskaps-Academien, 
af Krigs-Vetenskaps Academien, af Vetenskaps- 
Societeten i Upsala och af Bayerska Polytechni- 
ska Societeten i Munchen. 

Hans arbeten äro, utom den redan anförda 
gradual-dissertation. 

1. Matematisk teori af de kapillära fenomener- 
na. K. V. Acad. Handl. 1819, p. 153 och 
1822 p. 25. | 

2. Teoretisk undersökning af en vattenstråles 


kontraction. Ib. 1822, p. 1. 


347 

3. Analytisk deduction af plana trigonometriens 

formler utur cirkelns eqvation. K. Vet. Acad. 
Handl. 1823, 229. 

4. Förslag till en förbättrad reflexions-gonyome- 
ter. Ib. 1826, 218. j 

3. Om volumförändringen hos alkohol och vat- 
ten! Eb: $827, 4; 

6. Några föregående resultat af en undersökning 
om latenta värmet hos flytande metall-legerin- 
gar. Ib. 1829, 157. 

7. Försök öfver jordmagnetismens relativa inten- 
sitet i Paris, Brässel, Göttingen, Berlin och 
Stockholm. Ib. 1822, 1. 

8. Om konstruktion af Termometern. Ib. 1834, 
p- 304. 

9. Undersökning om luftens utvidgning mellan 
vattnets, fryspunkt och dess kokpunkt vid me- 
del barometerhöjd. Ib. 1837, p. 140. 

Dispersion des Lichts. PoccEsporers Annaler IX. 
483. 

Brechung des farbigen Lichts im Kalkspath und 
Bergkristall. Ib. ”XIV, 49. 

jag far Arragonit und Topas. Ib. XVII, 1. 

Eingenthämlichkeit der Metall-legierung beim 
Erstarren. Ib. XVII, 240. XXI, 317. 

Latente värme des flässigen Zinns und Bleys. 
IRLLIDV, 215. 

Veränderung der doppelten Strahlenbrechung 
durch Erwärmung. Ib. XVIi, 291. 

Nachricht uber das Nordlicht vom 7 Jan. 1831. 
HÖNA 475. 

Intensitet des tellurischen Magnetismus an eini- 
ken Orten. "Ib; XXVIL, 5. 

Uber die mittlere Temperatur der Edel Ib. 
NAN; 251. 

Uber die Dampfbildung. Ib. ARKALVjN257: 


348 


Uber die specifische Wärme der in Wasser lös- 
lichen Salze. Ib. NXXNV, 474. 

Bestimmung der magnetischen Declination und 
Inelination zu Stockholm und Upsala (Brief 
an ÅA. v. Humzorpt). Ib: XXNRVI, 191: 

Uber die Construction der Thermometer. Ib. 
XXX VII, 376 och XL, 39;:1562,MILj538 
(öfvers. ur Vet. Acad. Handl.) 

Schreiben an ÅA. v. HumBzorpt uber die Verände- 
rung der magnetischen Declination und Incli- 
nation, uber Einfluss des Nordlichts auf diese 
Erscheinungen und tuber Temperatur des Bo- 

ssdens: "Ib. NÖKTINIA0L 

Uber die von Hrn Prof. STREHLKE gemachte Be- 
merkung räcksichtlich des Coöfficienten der 
Luftausdehnung: Ib. XLIII, 587. 

Professor RupsErG har dessutom på svenska 
utgifvit GAY-Lussacs Tabeller för bränvins prof- 
ning: om bränvins-profvaren samt om sättet att 
bestämma bränvinets halt af spiritus eller alkohol. 


Biografi 
öfver 


CARL AROSENIUS. 


ASSESSOR,. 


Carr Arosenius föddes d. 21 April 1778, i Sö- 
derberkes församling . af Westerås Stift. Hans 
föräldrar voro Prosten derstädes, Magister P. Aro- 
sENIUs och dess hustru AGneEs HuärpnHers. Han var 
den yngste af elfva syskon, och lemnades jemte 
dem i ett ganska meddellöst willstånd, då, år 1783, 
deras fader genom döden afgick. Genom slägtin- 
gars omvårdnad fick han dock tillfälle att genomgå 
Westerås Trivial-skola och gymnasium, hvar- 
efter han år 1795 blef Student i Upsala. En 
Academisk kondition och ett stipendium under- 
lättade hans vistande derstädes, till år 1800, då 
han: erhöll den filosofiska magistergraden. Hans 
studier vid universitetet hade, utom hvad till 
filosofiska graden vanligen fordras, äfven varit 
riktade åt naturalhistorien och kemien. En sär- 
deles håg hade intagit honom, att söka göra hvad 
han i dessa vetenskaper lärt, användbart i det 
allmänna lefvernet, och derigenom äfven bereda 
sin egen bergning. Färgarekonsten, såsom helt 
och hållet beroende på kemiska grunder, ådrog 
sig då egentligen hans uppmärksamhet, och han 
beslöt af blifva praktisk färgare. Den tiden herr- 


3350 
skade ännu mycken skrå-anda i Sverige, så alt 
han ansåg det blifva svårt, att af någon mästare 
här i landet få inhämta de handgrepp, som till 
denna konsts utöfvande äro oundgänglige, med 
mindre han dertill ville uppoffra flera år, än 
dess redan något framskridna ålder kunde med- 
gifva. En äldre bror, som var handlande i Norr- 
köping, och äfven hade der öfvertagit en liten 
klädesfabrik, gjorde honom då det förslaget att 
resa till Tyskland, och uti Bielitz i Schlesien, 
uppsöka en derstädes etablerad Färgare, född 
Svensk, åt hvilken brodren i ungdomstiden va- 
rit i tillfälle att göra någon liten tjenst, hvar- 
före han hoppades på hans benägenhet till åter- 
tjenst. Detta lyckades också fullkomligt. Han 
understöddes af brodren med något penningar, 
och begaf sig sjöledes till Läbeck, och derifrån 
till Hamburg och Berlin. På det sistnämda 
stället omfattades han med mycken godhet af 
Hrr WiinzrpDesow, Hermestävt, KraProte m. fl. 
lärde, men hans medellöshet tillät ej att, genom 
ett längre fortsatt vistande i Berlin, draga fördel 
af desse mäns undervisning. Han anträdde då 
till fots resan till Bielitz, 72 mil, och blef af 
den förr nämde Färgaren, Herr SääF, vänskaps- 
fullt emottagen såsom lärgosse i dess färgeri. Väl 
var han af resans besvärligheter härdad, äfven- 
som han ingalunda blifvit klemigt uppfödd, dock 
märkte han, att det trägna arbetet i verkstaden 
mera alfvarligt pröfvade krafterna, än han hade 
föreställt sig. Han behöll dock helsan och mo- 
det, och arbetade med största nit, hvarföre han 
äfven, ett år derefter, ordentligen utskrefs till 
Färgare-Gesäll. Han begaf sig då i denna egen- 
skap på vandring. Först vill Brinn, der han 
arbetade några veckor, sedan till JZien, der han 


AJ 


vistades blott några dagar, och begaf sig se- 
dan öfver Lintz, Regensburg och Augsburg till 
Schweitz. I detta land hade han föga eller in- 
tet att inhämta såsom Yllefärgare, men hans 
sinne för naturens skönheter dref honom att ta- 
ga den vägen. Derifrån tågade han, alltid till 
fots med renseln på ryggen, öfver berget Jura, 
genom Franche Comte och Bourgogne till Paris, 
der han flitigt besökte Gobelins-fabriken, dock 
utan att der kunna blifva anställd, eller ens 
vinna tillåtelse att, annorlunda än som åskådare, 
deltaga i de arbeten som  föreföllo i färgeriet 
derstädes. Genom tvenne i Paris då sig uppe- 
hållande landsmän, den hoppgifvande kemisten 
SamUEL BERGMAN och Direktören SVEDENSTJERNA, 
blef Arosesivs införd hos VAUQUELIN, men hans 
knappa tillgångar medgåfvo icke något längre 
vistande i Paris. Han begaf sig då till Sedan, 
der han väl ej fick arbete såsom Gesäll, men 
dock ej förnekades, att hela dagarne vistas i fär- 
gerierna och öfrige fabriks-verkstäder. Han för- 
sökte derpå sin lycka i Verviers, der han nå- 
gon tid arbetade såsom daglönare i ett färgeri; 
men en öfverhanden tagande hemsjuka  föranlät 
honom dock snart, att begifva sig åter till Sve- 
rige. Han anlände till Norrköping 1802 om 
sommaren, och sattes der genast i verksamhet, i 
det han öfvertog ett färgeri på arrende. Efter 
aflagdt mästareprof, blef han nu borgare derstä- 
des, och sysselsatte sig mycket att förbättra ar- 
betsmetoderna vid en hans bror och svåger, 
Hrr Arosenius och SöperserRG, tillhörig klädes- 
fabrik. Han fann dock snart, att hvad han af 
denna handtering sett utrikes, ej var tillräckligt 
för att sjelf utöfva konsten. Derföre begaf han 
sig om våren 1804 åter till Frankrike, och vi- 


352 


stades öfver sommaren uti Sedan, der han ar- 
betade med egna händer, särdeles i Valken och 
Öfverskäreriet; men långt ifrån att derföre er- 
hålla någon betalning, måste han sjelf utgifva 
lärpenningar åt mästarne derstädes. Om hösten 
samma år återkom han, och förblef sedan be- 
ständigt inom fäderneslandet. 

Utom färgeriet och klädesberedningen, som 
han de följande åren ständigt idkade, vändes nu 
hans tankar på pappers- -tillverkningen, och han 
företog sig, dels i anledning af hvad han utom- 
lands åbharmint dels efter egna försök, alt göra 
papper af halm, På hans broders föriag bygg- 
des ett pappersbruk, der halmpapper af åtskilliga 
slag tillverkades. Det befanns dock snart, alt 
denna tillverkning hade många olägenheter, och 
att papperet blef så skört, att det till de flesta 
behof var mindre användbart än lump-papperet. 
Pappersbruket förändrades derföre, inom få år, 
till likhet med andra dylika verk, och bar, se- 
dermera alltid utmärkt sig med goda tillverk- 
ningar. 
År 1808 ingick han äktenskap acdd Höna 
Lov. NEIKTER, enda dottern af framlidne Professor 
J. F. NeikteR 1 Upsala. Med henne erhöll han 
en liten förmögenhet, som satte honom 1 stånd 
att inköpa en af de bäst belägna -v vatten verks- 
egendomar i Norrköping, uti hvilken ett En- 
gelskt Garfveri då var inrätltadt. Denna hand- 
tering fortsatte han äfven, men använde der- 
jemte efter hand en del af lokalen till allehan- 
da för en Klädes-fabrik nödiga mekaniska verk. 
Klädestillverkningen var ock egentligen det yrke, 
som mest tillegnade sig : hans borgerliga verk- 
samhet. 

I dessa 


303 


I dessa medborgerliga befattningar, i hvilka 
ban biträddes för den merkantila delen af en 
särdeles skicklig och redlig Kompanjon Herr 
ViDMARK, använde ÅRrRosenius den hästa delen af 
sin lefnad, älskad af alla som med honom hade 
att göra, och i åtnjutande af det förtroende; som 
högre kunskaper och osviklig redlighet alltid 
framkalla. Han valdes af staden Norrköping till 
dess ombud vid Riksdagarne 1812 och 18415. 

Sedan Vetenskaps-Academien tillegnat sig 
Arosestus 1821, och hans industri syntes gifva 
en önskad afkastning, flyttade han till Stock- 
holm med sin familj, i afsigt att återtaga det, 
genom hans egnande åt näringarne, afbrutna 
studium af nalurvetenskaperna, särdeles då de 
flesta idkare af samma vetenskaper inom hufvud- 
staden voro hans universitels-samtlida. Detta fick 
likväl endast få år fortfara. Hans förträfflige, 
men till helsan nu mera bräckliga Kompanjon, 
drog sig tillbaka och Arosenius måste återvända 
till Norrköping för att sjelf taga ledningen af 
sina fabriker. Men det visade sig efter hand, 
att, ehuru han hade sinne för fabriksarbetets led- 
ning på det ypperligaste sält, så saknade han 
likväl i hög grad det slags verksamhet, som är. 
nödig: för de ekonomiska detaljerna och som for- 
dras till produkternas förmånliga afsättning, och 
på delta sätt undergräfdes efter hand hans  väl- 
stånd, så att han slutligen 1835 måste afstå all 
sin egendom åt sina borgenärer: | 

Detta steg, som inom den industri-idkande 
klassen så ofta tillgripes, och som ibland öppnar 
en ny bana till förkofran för den som har tagit 
det, och som föreställer sig att han uppfyilt all 
rättfärdighet, då Domstolen medgifvit Cessions- 
förmån och borgenärerna delat sig emellan den 

K. V. Acad. "Handl. 1839. | 


334 


uppgifna ullgången, sökte Arosemws länge att 
undvika. Han använde alla krafter att afhålla 
det och lyckades, såsom vanligt, för någon tid, 
men ulan att ställningen i någon mån förbättra- 
des. Då det sedan blef omöjligt att undgå, föll 
det så mycket tyngre på hans själ. Han be- 
traktade det icke ur den vanliga synpunkten, 
hav tröstade sig icke af händelsens vanlighet, 
han ansåg icke sina borgenärer liqviderade med 
hans egendoms delning, han kunde aldrig upp- 
höra att anse sig såsom den der svikit deras 
förtroende, och han dömde deuna omständighet 
hos sig sjelf vida strängare, än han gjort det 
hos andra, som under hans välstånd låtut ho- 
nom nöjas med hvad afstådd egendom kunnat 
gifva. Oaktadt allt det deltagande, alla de om- 
sorger som bevisades honom just af dessa bor- 
genärer, upphörde han att visa sig ute, dömde 
sig till ett stillasittande, innestängdt hf, och un- 
dergräfde på detta sätt sin annars mer än, van- 
ligt starka kroppsbyggnad, genom moraliskt li- 
dande och förändrade lefnadsvanor. 

En fond hade blifvit donerad af CuHr. EBErR- 
STEIN, på sin lid Norrköpings förmögnaste bor- 
gare, för inrältande af en slöjdeskola, och denna 
fond hade, genom årligen tillagda intressen, nu 
gjort möjligt alt påtänka skolans inrättande. Man 
kan säga att hans medborgares omsorg, att bere- 
då honom en tarflig utkomst, såsom föreståndare 
af en sådan skola, hvartill hans vidsträckta kun- 
skaper gjorde honom särdeles skicklig, var den 
hufvudsakliga orsaken hvarföre skolan nu inrät- 
tades. Arosenius utsågs till dess föreståndare 
och tillbragte nära tvenne år, i indragen lugn 
trefnad, vid undervisningsarbetet, hvilket han 
med en viss förkärlek omfattade. 


3503 

Men hans af bekymren länge undergräfda 
helsa lät ej mera återställa sig, den försämrades 
oupphörligt och han afled, efter ett kort, något 
häftigare sjukdomsanfall, d. 17 April 1839. 

Han har efterlemnat sin sörjande Maka och 
tvenne söner samt en dotter, hvilkas uppfostran 
likväl långt förut var fullbordad: 

Efter Riksdagen 1812 hade ÅAzrosesius af 
Kongl. Maj:t blifvit utnämd till Assessor. 

Han blef, såsom redan är anfördt, Ledamot 
af Vetenskaps-Academiens 8:de Class 1821. Han 
var Åcademiens Preses åren 1827—2928 och ned- 
lade Presidium med ett Tal om Sveriges natur- 
förhållanden och den inflytelse de äga på dess 
näringar och slöjder. Detta tal är särskilt tryckt. 
För öfrigt har han i Vet. Acad. Ekonomiska An- 
naler för December 1808 infört en Afhandling: 
Undersökning om ersättligheten af utländska färg- 
stofter, hvari han antyder användandet af Lyco- 
podium complanatum i färgning. Han utrönte 
sedermera genom försök, som dock ej vetterligen 
annorlunda blifvit bekantgjorda, än genom Ber- 
zenit Lärobok (Andra Upl) D. 1, p- 720, att 
denna växt innehåller vinsyrad lerjord, i till- 
stånd att kunna med vatten  utdragas, och att 
den  derigenom verkar, icke såsom färgämne, 
utan såsom betningsmedel. 


Biografi 
öfver 


A. H. FLORMAN, 
PROFESSOR VID KONGL. UNIVERSITETET I LUND, 
RIDDARE AF KONGL. NORDSTJERNE-ORDEN. 


Årvi Hesrc Frorman föddes på Tosterup i 
Luggude härad af Malmöhus Län d. 4 Sept. 1761. 
Fadren var PaurL ArRvipvsson Frorman, Frälse- 
Inspector; modren ErisasetH Gemzzavs. Efter fö- 
regången enskild undervisning intogs han 1774 
i Rectorsklass af Helsingborgs Skola. 1777 om 
hösten hegaf han sig till Universitetet i Lund, 
och undergick Student-examen 1 December må- 
nad samma år. £i81 aflade han lärdomsprofven 
såsom Filosofie-Kandidat, och började att studera 
Läkare - vetenskapen under ROsENBLAD, MWoLnn 
och BarFoTtH, samt Zoologien och comparativa 
Anatomien under Retzius, hvilken han stun- 
dom biträdde vid skeletters förfärdigande. Com- 
parativa Anatomien bearbetades med synnerlig 
framgång just under denna tid i grannrikets huf- 
vudstad, Köpenhamn, af den berömde AÅBILDGAARD, 
föreståndare för Veterinär-skolan dersammastädes. 
I samråd med BarFfoTtH, som äfven var vän af 
djur-anatomien, föreslog Retzius den unge Fror- 
MAN, alt under ÅBILDGAARDS ledning studera den- 
na vetenskap vid nämde Veterinär-skola. Fror- 


ä 


MAN, ehuru varande i torftiga omständigheter, 
begaf sig dock till Köpenhamn 1783 och fort- 
satte sina studier der i nära 3:ne år. Han för- 
värfvade sig ÅsBirpGAARDS synnerliga aktning och 
vänskap genom den oafbrutna ihärdighet, skick- 
lighet och grundlighet, med hvilken han bear- 
betade samtlige husdjurens Anatomi och följde 
de talrika fysiologiska försök, som den snillri- 
ke ABILDGAARD uttänkte och med sina skickliga 
elever ulförde. Han försummade under dessa 
studii-år icke heller att draga nytta af den ut- 
märkte Winsröws skola för mennisko-anatomien, 
med synnerlig tillämpning på de så kallade kirur- 
giska sjukdomarne och operationerne; lika som 
han äfven med oafbruten flit bevistade föreläs- 
ningarne, så väl vid Chirurgiska Academien, som 
vid Medicinska fakulteten och Veterinär-skolan, 
jemte den kliniska undervisningen vid Fredriks 
hospital. Det anseende som Anatom, hvilket Fror- 
MAN förvärfvade sig i Köpenhamn, blef snart 
kändt i Lund, och BaArrfott, hvars förhoppningar 
om Frorman så lyckligen gått i fullbordan, be- 
gärde honom till Docens i Anatomien, hvartill 
han af Canzleren utnämndes år 17835. Året der- 
efter lemnade Frorman Köpenhamn och inträdde 
1 det Anatomiska lärarekallet med ett anseende 
och en framgång, som tillförene vid detta univer- 
sitet icke hade varit uppnådde. 

Den förste Anatomi&e Professorn i Lund lärer 
varit SaAcK, sedermera adlad med namnet SACcKEN- 
skJÖöLpD, tillikaProfessor i Botaniken, en grundligt 
lärd och praktiskt skicklig man, som dock dels an- 

- vändes såsom Läkare vid armeen,dels tillbragte flere 
år i fångenskap i Danmark, och dels tillitades som 
en utmärkt praktikus, så att hau föga fick till- 
fälle att inverka på de vetenskaper, för hvilka 


307 


JIE 


han egentligen var anställd (han utnämdes ull 
Professor 1668 och dog 1697). Efter bonom fö- 
rekommer ingen Ånatomie-Professor förr än Bar- 
FoTH, som dertill utnämdes 1783. BarrFortu för- 
enade med Anatomien äfven professionen i Ma- 
teria Medica och teoretiska Medicinen. Detta var 
uppenbarligen ett alltför vidsträckt fält att odla, 
både såsom lärd och lärare, hvarföre han ock, 
oaktadt sin flit och redbara lärdom, nästan all- 
deles saknande biträde af Prosector, föga hann 
att uträtta för upphjelpandet af Anatomiens stu- 
dium. Han utarbetade dock en liten anatomisk 
afbandling de Aspera arteria avium, samt ut- 
gaf början till en uppsats de Fatis Anatomim in 
Söroia. hvilken dock aldrig blef fortsatt. Un- 
der sådana förhållanden uppträdde FrormaAn som 
lärare 1 Anatomien, redan som Medicinze-Candi- 
dat, men med ett uppseende, som hans ovanliga 
blygsamhet ofelbart skulle förekommit, om icke 
BaArfotTH med en sällspord månhet om Univer- 
siletets bästa och erkännande af den sanna ve- 
tenskapliga förtjensten, i förbindelse med Histo- 
rie Naturalis Professorn till densamma i väsendt- 
lig mån bidragit. Samma år undergick FLORMAN 
med heder sin Licentiat-examen och blef 1787 
d. 13 Sept. Anatomie Prosector. Han hade ej 
förr fålt sin anatomi-sal i full gång efter sin 
utnämning, förr än kriget med Ryssland påkal- 
lade hans tjenst som Kirvurg och Läkare. Han 
utnämdes ull Expeditions-Medicus vid Örlogs- 
flottan och bevistade såsom sådan det märkvär- 
diga sjöslaget vid Hogland år 1788. Återkom- 
men om hösten till Carlskrona insjuknade han 
1 den typhösa farsot, som bortryckte så många 
tusende af hans landsmän. Ehuru sjelf af en 
svag kropps-constitution, men ordentlig och åter- 


339 


hållsam 1 lefnadssätt, återfick Frorman helsan. 
Sedan han återvunnit sina krafter, fortfor han att 
som Öfver-Läkare förestå sjukvården vid ett större 
sjukhus båda åren 1789 och 1790, samt höll 
tillika föreläsningar i Anatomi och Kirurgi vid 
den provisoriska Fältskärs-skola som då för ti- 
den i Carlskrona var inrättad. Så snart han 
kunde med godt samvete lemna detta praktiska 
vimmel, återvände han till Universitetet, dit 
han echöna om våren 1790. Kort efter ica 
han sin första afbandling, i form af gradual äs 
sputation, de febre biliosa anno 1788 nautas 
afficiente , hvilken afbandling vittnade om hans 
rena, oförvillade sätt att iakttaga och betrakta de 
fenomen, som han hade för sig. Hans gradual- 
disputation lemnar en kort ck sann tafla öfver 
den ifrågavarande fasansvärda farsoten; för sed- 
naste efterverld förblifver denna lilla skrift ett 
sist bidrag till ifrågavarande epidemis historia. 
År 1791 erhöll han a den Medicinska fakulteten 
ä blad Diplom såsom Medicine Doctor. 

FrLoRMmAN var nu kommen i den lugna ställ- 
ning, att han åter kunde fortsätta sina anatomi- 
ska arbeten; men försedd med en "ytterst ringa 
lön, knappast tillräcklig för de nödtorftigaste be- 
hof, var han nödsakad att sysselsätta sig med 
medicinsk och kirurgisk praktik, hvartill han 
dock äfven förmåddes af sitt christliga, godhets- 
fulla sinnelag. Han hade i Köpenhamn icke en- 
samt riktat sina kunskaper i Anatomien, Medi- 
cinen och Kirvurgien, han hade äfven förvärfvat 
sig grundliga kunskaper och praktisk skicklighet 
i djurläkare-konsten. Han anlitades strängt i alla 
dessa hänseenden och lyckades oftast i sina för- 
sigtiga, på grundliga fysiologiska åsigter uttänkta 
kurmetoder. Han var dock ej en med att 


360 


endast biträda den enskilde. Han började redan 
vid denna tid att undervisa i Veterinär-veten- 
skapen och utgaf flera förträffliga, populära skrif- 
ter i deusamma, mycket olika de föga innehålls- 
rika, antingen på skolastik eller på traditionella 
fördomar fotade skrifter i denna väg, som voro 
då för tiden på vårt språk tillgängliga. På sam- 
ma gång hade Frorman inrättat sig en egen ana- 
tomi-sal för fortsättandet af sina zootomiska ar- 
beten. Öfver sina dissectioner förde han full- 
ständiga anteckningar, vittnande om hans oför- 
trutna flit, förfärdigade förträffliga preparater 
och uppsatte talrika större och mindre skelet- 
ter, under det han å den andra sidan med 
än större ifver skötte den egentliga anatomi- 
salen, der han på ett så hedrande sätt bidrog 
alt väcka håg för studium af menniskans ana- 
tomi. Professor BarrfotH, redan ålderstigen och 
sjuklig, öfverlemnade snart sagdt uteslutande åt 
Frorman att upprätthålla den Anatomiska pro- 
fessionen, så ati icke allenast FLOrMAn ansågs 
som sjelfskrifven efterträdare, utan äfven såsom 
redan de facto Professor i saken. Detta förhål- 
lande ålade FrormAns samvetsgrannhet, att ännu, 
innan han inträdde bland Professorernes antal, 
ytterligare inhämta kännedom om de arbets- och 
under visnings-methoder, som i Anatomiska vägen 
voro införde i den berömde WarrTtHErs skola i 
Berlin och Mecreis 1 Halle, hvilkas verldsbe- 
kanta rika museer han äfven med brinnande 
längtan önskade lära känna. Oaktadt FLORMANs 
sällsynta oegennytta, hade dock tacksamheten 
bland de många han biträdt som Läkare, och 
inkomsten af utgifna, med synnerlig välbevågen- 
het af publiken mottagna skrifter beredt honom 
ett öfverskott öfver de dagliga behofven, genom 


361 
hvilket han såg sig 1 stånd att bekosta en resa 
till Tyskland, för att tillfredsställa denna läng- 
tan. Han erhöll sålunda tjenstledighet från Pro- 
sectors-sysslan och begaf sig år 1797 ull Greifs- 
wald, der han några veckors tid uppehöll sig 
för att arbeta tillhopa med den snillrike, ut- 
märkte djur-anatomen RupvorpHi, som sjelf född i 
Sverige och ännu i Svensk tjenst, elev af War- 
THER, Sedermera blef utsedd att fullborda de stora 
arbeten 1 Berlin, hvilka WaArrtHer börjat. Dessa 
veckors samvaro med Rudvorpm förblefvo hos 
FLORMAN 1 ett kärt minne, och den grundlade 
hos RuporeHi en högaktning för Frormans för- 
tjenster som Anatom, hvilken den förre med 
den honom egna öppenhet tillkännagaf både i 
skrifter och i tal, helst när detta sednare förde 
tankan på födelsebyggden, som RuvorpHi med 
stolthet kallade LissÉs fädernesland "). Efter nå- 
gra månaders studier i Berlin begaf han sig till 
Dresden , Leipzig och Halle, på hvilket sednare 
ställe han gjorde bekantskap med den äldre Mec- 
KEL och dennes rika museum. Högre än både 
WarrtBER, far och son, samt MeckeL, skattade 
han dock sin förra lärare ÅBILDGAARD, Som arbe- 
tade i sin vetenskap endast af kärlek till san- 
ning och upplysning, fri från flärd, högmod och 
egennylta. Efter ett års vistande utrikes, åter- 
vände han till Lund, der han återgick till sin 
förra verkningskrets såsom forskare, lärare och 
menniskovän. Han njöt här den sällsynta lyckan 
att af alla vara högaktad, och från hans litterära 
verkstäder utgingo klassiska afhandlingar, som 
jemte lärjungarnes hyllningsfulla vittnesbörd för- 


”) CarRL AsmuUunp Ruporcemr var född i Stockholm der 
hans fader var Lärare vid Tyska församlingen. 


302 


anledde att BårrotH för FrLormAn utverkade in- 
rättandet af en ny profession i Anatomi, Ki- 
rurgi och Ars veterinaria, tll hvilken han blef 
utnämd d. 3 Februari 1801. Han höll sitt in- 
trädestal såsom Professor den 21 Mars 1801 om 
Anatomiska vetenskapens öden och framsteg, och 
delade sin förnämsta tid emellan de båda Ana- 
tomi-salarne, den för mennisko-anatomien och 
den för djur-anatomien, på ingendera särdeles 
biträdd af andra än af eleverne sjelfva. 

Vid den förra ledde han dissectionerne, ptt- 
parerade sjelf till lectionerne och läste fyra gån- 
ger 1 veckan publikt öfver mennisko-anatomien, 
jemte dennas användande i medicina legalis och 
kirurgien; på den sednare Anatomi-salen läste 
han öfver hästens och de större husdjurens Ana- 
tomie och hade bland sina åhörare mest Kaval- 
leri-Officerare och Hofslagare-elever från de Skån- 
ska Kavalleri-Regementerne. 

Såsom häst-kännare hade han tillvunnit sig 
ett så stort förtroende att han, som i förbigåen- 
de sagdt aldrig sökte, än mindre fikade derefter, 
då fråga var om förbättrandet af Svenska Stule- 
rierne, erhöll det svåra uppdraget att i Polen 
och Lithauen göra uppköp af passande stamdjur. 
Han begaf sig sålunda år 1802 på Konglig be- 
fallning till dessa länder; företaget lyckades, han 
hemförde för Kronans räkning goda race-djur, 
som vunno kännares bifall. 

Efter denna tid uppehöll sig FLOormAn nä- 
stan oafbrutet i Lund, fortsättande sina trägna 
arbeten, som forskare, som lärare, som lärd och 
som philantropisk Läkare, i alla hänseende ut- 
märkt. 

Hvad han var som forskare, kan man in- 
hämta dels af de afhandlingar och läroböcker 


363 


han utgifvit, dels ock af de talrika manuskripter 
han efterlemnat, och som förvaras på Academie- 
Bibiiotheket i Lund. Desse innehålla till stör- 
sta delen anteckningar och beskrifningar af iakt- 
tagelser på Anatomi-salarne; en del af dessa rö- 
rande husdjurens anatomi lemnade han till Ve- 
terinär-inrättningen 1 Stockholm år 1822. 

Frorman hade valt Vesauvs till efterdöme. 
Han satte icke full lit till någon författare, förr 
än han sjelf undersökt. Han undersökte allt som 
låg inom Anatomiens område, så vidt som tid och 
tillfälle det medgaf. Han ville se allt sjelf och 
sjelf beskrifva det. Så samlade han år för år 
massor af manuskripter och erfarenhet, allt i 
tanka att sedan samrnandraga och utarbeta det 
till sina landsmäns tjenst. 

Endast en ringa del af dessa arbeten har 
sett dagsljuset, dels i form af disputationer, dels 
som afhandlingar i lärda samfunds-skrifter och 
journaler, dels som läroböcker. 

Det dröjde icke så länge, innan hans helsa 
begynte lida af det trägna arbetet på de fuktiga, 
kalla Anatomi-salarne, endast afvexlande med 
besök hos sjuka, oftast i de fattiges kojor, och 
med nattvak i Bibliotheket. Han ägde nemligen 
en förträfflig anatomisk boksamling i hvilken han 
icke ville lemna något obegagnadt. Med lika 
samvetsgrannhet studerade han Gareni vidlyftiga 
arbeten, som dennes talrika efterföljare, icke 
heller försummande att taga kännedom om det 
nyaste utkomna och sednast upptäckta. Han spa- 
rade ingen utgift för att hafva sin boksamling 
fullständig. En bok af Monpisi, BERENGER, Massa, 
eller Farropius lät han lika litet der saknas, som 
de sednaste praktverk efter MascAGnt, Cuvier, 
TIEDEMANN 0. fl. Andra förströelser än dessa kän- 


364 


de icke Frormas; för sällskaper och nöjen hade 
han ingen tid. Under allt detta undergräfdes 
småningom hans redan svaga helsa. Hade han 
emellanåt tagit sig ledighet, förstrött sig genom 
resor, genom bad- eller brunnskurer, så hade 
hans kroppskrafter troligen längre bistått honom; 
men till dessa utvägar hade han ej lust, ej 
beslutsamhet. Han litade 1 stället på sitt i öfrigt 
ordentliga dietetiska, lugna lefnadssätt. Genom 
detta höll han krafterne visserligen i ett slags 
jemvigt, men äfven denna afbröts understundom 
af svårare sjukdomar. Redan vid medlet af sin 
lefnad förlorade han till betydlig del hörseln; detta 
var särdeles påkostande för en man i hans ställ- 
ning, som dagligen hade att tala med så många 
lärjungar och sjuka. Hans arbeten på den kalla Ana- 
tomi-salen måste också efter denna tid något in- 
skränkas. Han fortfor dock länge att dagligen pre- 
parera till föreläsningarne, att undervisa vid öf- 
ningarne och att efterse dissectionerne. Hans fö- 
reläsningar utmärkte sig för klarhet och nog- 
grannhet. Osteologien omfattade han med ett 
öfvervägande intresse, och uppmuntrade de stu- 
derande, att genom ett omsorgsfullt studium af 
benbyggnaden lägga en säker grund för det öf- 
riga. Hans handbok, som ännu allmänt begagnas 
vid alla tre medicinska läroverken, visar efter- . 
kommande, huru sjelfständigt, utförligt och väl 
han visste afhandla detta ämne. 

Han hade en sällsynt afsky för all slags 
planlöshet i studier. Då han märkte att en eller 
annan af lärjungarne slarfaktigt studerade sin 
Anatomi, eller utan ordentlighet upptog sina par- 
tier, så blef han ledsen och ängslig, aldrig ond. 
Sitt missnöje 1 mindre grad gaf han tillkänna 
genom skämt, som ehuru vänligen framstäldt, 


305 


stundom var ganska bitande, och som sällan för- 
felade sin verkan. | 

Han hade intet emot att ett arbete gick 
långsamt, endast det blef väl utfördt; snygghet 
och renlighet vid dissectionerne fordrade han 
ovilkorligen; blef han någon gång förtörnad, så 
var det tillfölje af uraktlåtenhet i denna del. 
Man kan tryggt säga, att i ingen anatomisk skola 
har rådt större ordentlighet och snygghet, än i 
Frorwans; kanske har knappast någon härutin- 
nan med den varit jemgod. 

Den lärjunge, som utmärkte sig vid dissectio- 
nerne och kände grundligen sin Osteologi, den 
omfattades med den största välvilja och utmärk- 
tes vid alla tillfällen. Ofta belönte han sådane 
med skänker af böcker, och om de voro min- 
dre bemedlade, så lemnade han dem ganska be- 
tydliga penninge-understöd. 

På den forensiska Medicinens studium lade 
FLORMAN stor vigt; då tillfälle gafs, förrättade han 
på Anatomi-salen medico-legala obductioner i 
närvaro af sitt auditorium. Då Kronprinsen 
CARL AvGusT om våren 1810 genom ett fall af 
hästen bortrycktes på Qvidinge Hed i Skåne, 
blef FrormaAn af Medicinska faculteten kallad att 
i sällskap med en annan Ledamot af faculteten 
Professor EnGELHART förrätta obductionen. Då 
vid ankomsten till Qvidinge ingen Kongl. Maj:ts 
befallning till obductionens företagande fanns vara 
ankommen, protesterade FLoRMAN emot obductions- 
förrättningen såsom stridig mot laga former, fram- 
förallt nödvändiga att iakttaga vid ett sådant 
tillfälle som detta, der flere omständigheter på- 
kallade den yttersta varsamhet; men då den af- 
lidne Kronprinsens egen Läkare, Rossi, åtog sig 
allt personligt ansvar för åtgärden, och EnGEL- 


366 


HART insisterade på dess nödvändighet i anse- 
ende till den varma årstiden, trodde sig Fror- 
MAN icke böra underkasta sig ett personligt an- 
svar för uppskofvet. Då denna obductions-för- 
rättning, i afseende på uraktlåtenheten att afbida 
Kongl. Maj:ts nådiga befallning derom, blef åtalad, 
befanns FLoRMAN genom sin protest deri icke 
hafva någon del. 

Frorman tillbragte hela sin lefnad ogift. När 
han var yngre, så saknade han både medel och 
tid att vända sin håg åt husliga anordnanden; 
när han blef äldre, var han så sjuklig, att han häri 
fann ett ännu större hinder. Kanske hade han, 
mindre än de flesta, tankarne åt detta håll till- 
följe af sin utmärkta benägenhet för välgörenhet. 
Han lefde ytterst sparsamt. En tjensteqvinna 
och en dräng utgjorde hela hans hushåll. Gerna 
såg han en vetenskaps-broder eller en flitig stu- 
diosus vid sitt alltid goda, men tarfliga bord, 
men han inbjöd aldrig större sällskap och gick 
icke heller till gästabud hos andra. Med: denna 
hushållning blef det honom möjligt, att kunna 
inköpa de kostbaraste böcker och att kunna un- 
derstödja unga vetenskapsmän, jemte det att hans 
välgörenhet sträckte sig vidt bland vänner och 
slägtingar, till mindre bemedlade patienter o. s. v. 

Såsom Läkare tillhörde han den skola, som 
i sednare tider blifvit kallad den Pathologico- 
Anatomiska, och ehuru han lefde under en tid 
då Brownianismen och incitations-theorien så all- 
mänt lärdes och hyllades, så lät han sig aldrig 
af dessa läror ett ögonblick förvillas. Tvertom 
bekämpade han dem alltid modigt och ihärdigt, 
samt hade den stora glädjen att slutligen upp- 
lefva den tid, då dessa stora villfarelser blefvo af 
tidehvarfvet förkastade. ; 


307 


Af sådan anledning var det "icke oväntadt, 
att äfven FrornmaAn skulle vara en af de förste 
Svenska Läkare, som erkände de omkring år 
1830 här i landet införde Nykterhets-föreningar- 
nes grundsatser. Han deltog i stiftandet af en 
sådan förening i Lund, och blef, ehuru han då 
redan dragit sig helt och hållet från det offent- 
liga, dess ordförande, samt fortfor dermed till 
sin död. De skrifter och tal, som FLoOrMmAn ut- 
gifvit för att hämma dryckenskap och bortskaffa 
bränvinsborden, höra till de mest öfvertygande 
som i denna väg utkommit, hvarföre de ock i 
flere upplagor inom kort tid blifvit omtryckte. 

Som praktisk Läkare njöt han alltid stort 
förtroende. Hans förnämsta regel var alltid den 
att icke: störa, men att understödja naturens egen 
läkedoms-förmåga. Redan i styrkan af sin ung- 
dom delade han sina bemödanden så långt han 
förmådde till: de fattige, så väl som de rike. 

Allt som - han blef äldre och svagare till 
helsan, så undandrog han sig mer och mer lär 
kare-omsorgerne, men äfven detta med en nästan 
exempel-lös philantropie. När han minskade sin 
praktik, gjorde han sig af med densamma i den 
ordning, att de förmögnare anvisades till andre 
Läkare, och de mera meddellöse skötte han sjelf. 
Under många år besökte han sålunda dagligen 
de ålderstigne sjuklingarne på fattighusen, och be- 
kostade ofta fria medikamenter åt dem. För att 
besöka en fattig patient, skydde han ingen mö- 
da, bodde den än i den aflägsnaste, mest oåtkom- 
liga koja. 

551. Hans förtjenster som medborgare och - chri- 
sten äro med sanningens och mästarens pensel 
redan tecknade i en biografi, kallad ArrFvio Hen- 
RIK FLORMAN, ett minnes-ord, då Lunds Nykter- 


368 
hets-Sällskap för första gången sammanträdde 
efter sin vördade ordförandes bortgång (af Pro- 
sten Magister WiEsELGREn). Det heter 1 denna 
skrift: ”Frorman gjorde dock ej blott godt, der 
tillfälligheten allena kunde spana hans spår; både 
Greker och Pohlackar, både städer och förbrända 
hus och provinser med förbrända skördar, både 
barnhus och skolor kunde räkna på hans hjelp, 
när den påkallades.” — ”I partistrider deltog han 
aldrig, men gjorde sig ej sjelf till ett parti med 
att anfalla partier. Han var för stor kännare af 
allt hf, för att förskräckas för ovillkorliga lifs- 
yttringar, om också dessa ej alltid voro - hvad 
man skulle önska att de voro. Oväldigt följde 
han med all utveckling i Statens krafter och 
gladdes der han såg en sanning segra, antingen 
densamma framträdde från den ena eller den 
andra.” 

Han var en varm vän och beundrare af den 
imom Svenska kyrkan så högt aktade Prosten 
ScHArTaAv, försummade sällan gudstjensten, då 
någon grundlig predikant uppträdde och egnade 
flere stunder dagligen åt studium af sin Bibel. 
Han var äfven i sin christendom utmärkt för 
sin tolerans; den citerade författaren säger om 
honom i detta hänseende: ”Ingen konstlad for- 
mel fick kyla hans hjertas kärlek, eller binda 
hans ädelt verksamma hand; så fritt från både 
formleri och fromleri — om orden förlåtas — 
var sällan ett Hf af tro och andakt.” — Under 
det han sålunda allt jemt arbetade på beredelsen 
för ett tillkommande lif, så lemnade han dock 
aldrig verksamheten för det timliga ur sigte. Re- 
dan i sin medelålder skänkte han sina med mö- 
da och kostnad sammanbragte anatomiska sam- 

lingar 


369 


lingar till Universitetet. År 1828 den 24 Sept. 
erhöll han ständig tjenstledighet, men fortfor än- 
dock att som oftast infinna sig vid dissections- 
öfningarne på Anatomi-salen, och följde med. 
lifligt intresse Anatomiens framsteg. 1831 blef 
han emeritus och erhöll såsom sådan afsked detta 
år d. 12 November. År 1832 riktade han det 
anatomiska museum med en annan samling, som 
han inköpte af sin utmärkte lärjunge Beer Fries. 
Vid samma tid testamenterade han till Univer- 
sitetet sitt kostbara anatomiskt-physiologiska och 
medico-forensiska Bibliothek, som han dock fort- 
for att komplettera med sednare Verk ända till 
sin bortgång. Några år sednare gjorde han en 
donation af 1000 Bedr B:co twvill Kongl. Veten- 
skaps-Academien. Capitalet skulle med räntan 
tillökas, ända till dess att denna kunde anses till- 
räckligt"stor för att utgöra ett pris till belönan- 
de af den bästa afhandling i Anatomi, som till 
Vetenskaps-Academiens Handlingar inlemnades. 


Han lemnade det jordiska den 21 Januari 
1840 efter en kort tids sjukdom. 


Frorman var af medelmåttig växt, af mera 
magert än fylligt hull och något blek hy. MHuf- 
vudet stort, snarare än litet, med mörkt, kru- 
sigt, fint hår. Ansigtet uttryckte mycket alfvar 
jemte fromhet och välvilja. Ögonbrynen starka, 
ögonen stora och blå, näsan romersk, hakan 
skarp. Till följe af hans döfhet fick ansigtet det 
egna uttryck, som med denna olägenhet alter är 
följaktigt. Han hade mera svag än stark stäm- 
ma, och en egen gång med korkas snabba steg. 
Ställningen var något framåt lutande. Han var 
mer än ”vanligt fåordig, och tycktes noga öfver- 
väga hvarje ord som han yttrade. 


K. V. Acad. Handl. 1839. 24 


370 


Sällan har vetenskapernes tidböcker uppvisat 
en man hos hvilken man funnit en sådan före- 
ning af goda egenskaper, och sällan har samtid 
och efterverld lemnat ett mera enhälligt vittnes- 


börd härom. 


1797 kallades Frorman till Ledamot af Krigs- 
manna-samfundet i Stockholm, sedermera Kongl. 
Krigs-Vetenskaps-Academien; samma år till Le- 
damot af Skandinaviska Litteratur-Sällskapet i 
Köpenhamn. 1808 Ledamot af Kongl. Veten- 
skaps-Academien i Stockholm. 1811 Heders-Le- 
damot af Kongl. Sundhets-Collegium, samma år 
Ledamot af Konegl. Vet. Acad. i Berlin. 1812 
Ledamot af Kongl. Landtbruks-Academien, då 
denna instiftades. 1313 Ledamot af Svenska Lä- 
kare-Sällskapet. 1824 utnämdes till Riddare af 
Kongl. Nordstjerne-Orden. 

Professor Frormans från trycket utgifna skrif- 
ler äro: 


Böcker och Brochurer: 
1:o Häst- och Boskaps-Läkaren eller Handbok för 


Landtmännen vid de allmännaste sjukdomar 
som anfalla Hästar, Hornboskap, Får och Svin; 
af P. G. AzinpGAARD, öfversatt efter nya upp- 
lagan från Danskan. Stockholm, 1785, 8:0. 
Densamma ånyo upplagd med tillägg och 
anmärkningar af A. H. F: Lund, 1792. 

2:o Inledning till hästars kännedom, i afseende 
på deras temperament, slägter, ålder, fel och 
fullkömligheter m. m. Lund, 1794. 

Ånyo upplagd med tillägg. Lund, 1798. 

3:o Pharmacopoea Veterinaria. Lund, 1809. 

4:o Nödig underrättelse om de allmånna häst- 
sjukdomar: Quarka, Snip och Springorm — 


371 
huru de igenkännas, förekommas och utrotas. 
Lund, 1815. 

9:o Thesaurus Anatomicus, complectens preparata 
Anatomica et Pathologica ex homine et brutis, 
que pro publicis prelectionibus in theatro 
Analomico servata conquisivit ÅA. H. F. Lunde, 
1817. 

6:0 Anatomisk Handbok för Läkare och Zoologer. 
1:sta Delen, ÖOsteologien, som beskrifver benen 
1 menniskokroppen, jemte deras förhållande hos 
de andre vertebrerade djuren. Lund, 1823. 

7:o Anatomisk Handbok för Läkare och Zoologer. 
2:dra Delen, 1:sta Häft. om Hjernan och Rygg- 
märgen. Lund, 1830. 

8:o Underrättelse om bruket af de mest bepröf- 
vade preservativer och botemedel mot den nu 
i Europa grasserande Cholera-sjukdomen, till 
Allmogens tjenst författad af A. H. F. Lund, 
1831 samt ånyo upplagd 1834. 

9:o Underrättelse om Hushållsdjurens vård och 
skötsel under helso- och sjukdoms-tillståndet. 
Lund, 1834. Ånyo förökt och förbättrad. Lund, 
fa 

10:00 11:0. Tal i Lunds Nykterhets-Sällskap 
1837 och 1838. - 

12:o Kort beskrifning om Nykterhets-föreningar- 
nes beskaffenhet, hvad de skulle kunna uträtta 


och hvad de hafva uträttat i landet, uppläst 
i Lunds N. S. d. 2 Maj 1839. Lund, s. å. 8:0. 


Smärre Afhandlingar införda i lärda Säll- 
skapers Handlingar. 
Uti Svenska Vet. Acad. Handlingar. 
1:o Ondartade Svulster bland oxar och hästar 
observerade på några ställen i Skåne år 1786, 
införd i Sv. V. A. Handlingar för år 1787. 


372 


2:o En sällsynt Angina suppuratoria, anmärkt 
1790 i Carlskrona. Sv. V. A. Handl. 1790. 
3:o Hydrocephalus anmärkt på en nyfödd kalf, af 
A. H. F. införd i VA Handl: för år: 1794. 
4:o Berättelse om Dynt funnen hos menniskan. 

Tnförd i Sv. V- AA. Handl: för: år: 1810: 

3:o Anmärkningar vid de kännemärken, som van- 
ligen anföras för att urskilja och bestämma hä- 
stens ålder. Inf. 1 Sv. VAS HH förfår 1811: 

6:o Dynt (Cysticercus cellulose) funnen i hjer- 
far ipå i ett. yr-sjukt. Svin... bab oa Sko VA 
Handl. för år 18195. 

7:o Beskrifning på ett vanskapadt Vattenhufvud 
(Hydrocephalus) jemte teckning införd 1 V. A. 
Handl. för år 1818. 


Uti Kongl. Sv. Krigs Vet. Academiens Handl. 
1:o Om Veterinär-vetenskapens befrämjande! i'Sv. 
genom Veterinär-Skolor. Inf. i Handl. f. 1800. 
2:o Behandlingssättet af Sadelbrott under Mar- 


cher och Campagner till förekommande af dess 


svåra följder. För 1836. 


Uti Sv. Läkare-Sällskapets Skrifter. 
1:o Anmärkningar vid Läran om Polyper i hjer- 
fall; Dand.slVarlötg: 
2:o Om Pseudomembran emellan dura mater och 
Arachnoidea. Band. VTI. 
3:o Ett ovanligt slags Volvulus. 


Uti Vet. Handl. för Läkare och Fältskärer. 
1:o Afhandling om maskar, som finnas utom 
Taärmkanalen., 1793: 1. fömsoee oh 
2:o Beopocs tankar om Blåsesten, Skörbjugg, 


Phthisis och Katarr. 1795. III Tom. 1 häft: 58. 


370 
Uti Danske Veterinaire Selskahets Skrifter. 


1:o Om Oesophagus ventriculosus på en häst. 2 


Del. 1813. 


Uti Physikalisk Ekonomiskt Medico Chirurg. Bibliothek för 
Dannemark och Norge för år 1797. 
Försög med Laxermedler for Heste anstillede af 
A. H. F. oversat af Assessor RAFN. 


Uti Nytt Bihliothek for Physik, Medicin og Oeconomiec. 

1 Binds 1 heft. Kiöbenhavn 1801. 

Kan man af udvortes Tegn 1. ved Dissection 
med Visshed bestemme om ett Menneske eller 
andet Dyr, som optages af Vandet er druknet 
eller paa anden Maade kommet afdage, af A. 
H. FrormaAn, oversat efter det Svenske Manu- 
seript af Assessor RAFN. 

Öfversatt på Tyska uti Nordisches Archiv fir 
Nuaturkunde , Arzneywissenschaft und Chi- 
rurgie. Devifrån öfversatt uti Sv. Hepiss YVe- 


tenskaps-Journ. för Läkare. 2 Del. 2 afd. 


ÅAcademiska Disputationer. 


1:o De Febre biliosa Anno 1787 nautas afficiente; 
pro Gradu Medico under Anp. BaArrotnes presi- 
dum. + Lund, 1790: 

2:o Observationes in hodiernam de dentibus pre- 
space höminuntsidoctrinam.” Press AviRi F. 
Resp. Bring. Lunde, 1793. 

3:o Theses Medice. Pres. A. H. F. Resp. P. HacG- 
sTtRÖM. Lunde, 1794. 

4:0 De controversa queestione an cor nervis cCa- 
reat? Resp. BereER. Lunde, 1796. 

53:o De vi venenata Nucis vomice novis experi- 
menlis probata. Resp. Nicor. MORTENSSON. 


Lunde, 1798. 


374 


6:0 De inflammatione Össium. Resp. RInGENSON. 
Lunde, 1799. 

'7:o De methodo mersis subveniendi per inflatio- 
nem aéöris. 1802. Resp. MaArmstrRöm. 

8:o De extensione continuata fractis ossibus sa- 
nandis interdum necessaria.  Resp. RInGENSON. 
18035. 

9:o De insolita costarum depressione sine previa 
fractura et luxatione orta. Resp. MaArmström 


1807. 


10:o De structura ligamentorum coli musculosa 


adhuc dubia. 1808. 

11:o Comparatio suturarum verarum  Calvarie 
hominis et brutorum. 1809. 

12:o Observationes circa doctrinam de articula- 
tionibus ossium ab osteologis receptam. 1811. 

13:o De aneurismale cordis. P. I —TII. 1812. 

14:o De lonvgitudine femoris aucta sine preevia 
luxatione. 1812. 

15:o Signa inflammationis membranarum serosa- 


rum. okor2: 


Utg. som preses, der Respoudenterna sjelfve varit Autorer: 


16:o In vulnera venenata nostratium animadver- 
siones. Resp. MaGno Heprén. 1803. 

17:o Observationes in Anatomiam Chondroptery- 
giorum. Anp. Rertziws. Resp. 1819. 

18:o De extremitate anteriore Talpae cum brachio 
humano comparata. Resp. 4. M. LJUNGGREN. 
1819. 

19:o De articulationibus accidentalibus. Resp. W. 
Nerman. 1821. 

20:o De anatomia Murznee Anguillze. Resp. J. O. 
LAGBERG. 1821. 


320 
Dessutom : 


1:o Recension af HyortzzErcs Svenska Boskaps- 
afvel. Införd i SirvyrerRstorpEs Litteratur-Tid- 
ning för år 1799. 

2:o Program d. 1 Dec. 1804 till Parentationen 
öfver Högtsalig Hans Kongl. Höghet Frepvric 
ÅDOLFE. | 

3:o Program till Rektorsombytet d. 23 Januari 
1803. 

4:o Program den 23 Juni 1806 till dåvarande 
Doktors-Promotion inneh. Historia Anatomixe 
vid Lunds universitet. 


Föräringar till Kongl. Vetenskaps-Å ca- 
demiens Bibliothek är 1839. 


År Kongl. Bergs-Colleginm: Underdånig Berättelse om 
förkällandet med Ber ER nde år 1837. 
Hr Grefve BjörnstJERna ? Det Brittiska Riket i Ost- 


indien. 
Vet.-Acad. i Bruxelles: MEmoires couronnés T. 12,13, 
14. P. 41. 
5 55 Bulietin N:o 10, 11, 12, 1837. 
N:o 1—12, 1838. 
så 35 Annuaire, 1839. 


Nouveaux Mécmoires, Tom. 11. 

SöstG de lg gar &c. a Gendve: Bibliotheque Uni- 
verselle Nouv. Serie, T. 13 & 14, 1838. 

33 2.39 0) KVF EM OLLES ROM: (ÖR bee. 

Vet.-Acad. i Paris: Comptes rendus hebdcecmadaires 
des Segances de P'Acad. des Sciences: 1838, Table. 
2 Semestre N:o 13—27; 1839, 1 Sem. N:o 1—24. 

Hr Prof. Possart: Die Königreiche Schweden und 
Norwegen. 

M:r QUETELET:? Annuaire de PObservatoire de Bru- 

xelles pour Fan 1838. 

9) — BerPairRE et QUETELET, Rapport sur 
les observations des Mareés, faites 
en 1835, en différens points des 
cötes de Belgique. 

5 — De Pinfluence des Saisons sur la mor- 
talité aux differens ages dans la Bel- 
gique. 

Keiserl. Ryska Missionen: Tabellen zur Vergleichung 
der ausländischen Maasse und Gewichte mit den 
Russischen. i 

Hr Commendeuren J. J. DA Costa DE Macepo: Dis- 
curso lido em 15 de mais de 1838 na sessåo pu- 
blica da Academia Real das Sciencias de Lisboa. 


ITY 


Af Hrr van per Horves och pE Vriese:  Tijdschrift 
voor Natuurlijke > Geschiedenis en Physiologie. 5 
Teel 1-4 St. ”6- Dee EF, :2St 

Hr HisisceR: Anteckningar i Physik och Geognosie 
under Resor i Sverige och Norrige. Häft. 1—06. 

Hr Exerusp: Lärobok i Mekaniken, 4 Del. 

Hr GerAsBERG ar Hemsö: Förteckning öfver dess ut- 
gifne arbeten.” 

Hr Notarien ÖsteErRG: Berättelse rörande en af honom 
företagen resa i Sveriges nordligaste landskap. 

Vetenskaps-Academien i S:t Petersburg: A. T. Kurr- 
FER's Observations météorologiques et magnetiques 
faites dans I'étendue de V'Empire de Russie, N:o 2. 

Société Impériale des Naturalistes de Moscou: Bulle- 
tin 1838 N:o 2, 3, 4. 

Société Géologique de France: Bulletin, Tom. 9. 
Feuilles 23—32. Tom. 10. Feuilles 1—23. 

H. E. Herr Justitige Stats-Ministern: Berättelse om 
Brottmålen och Civile Rättegångs-ärenderne i Ri- 
ket, under loppet af år 1837, till Kongl. Maj:t i 
underdånighet afgifven den 17 Dec. 1838. 

» » Bibang till Underdånig Berättelse af d. 17 
Dec. 1838, innehållande General-Sammandragen 
N:ris 1, 3 och 4, angående brottmålen och Civile 
rättegångs-ärenderne 1 Riket under loppet af år 
1837: 

» » Underdånig Berättelse om förhållandet med 
den å landet intecknade, köpta och försålda fasta 
Egendom under år 1838. 

Mr pe Braisvicce: Lettre sur le Poulpe de PArgonaute. 

Hr Prof. Gruäsert: Elemente der analytischen Geo- 
metrie zum Gebrauche bei Vorlesungen. Theil 1,2. 

Keiserl. Ryska Ministerium: SavEsKko, Tabule Anato- 
mico-Chirurgice. 

Inrikes Ministerium i Holland: Flora Batava; Aflever. 
1450001103- 117. 

Academia C. L. C. Natur&e Curiosorum i Bonn: No- 
farActa, TT. 16-P72 

Hr Grefve vos Purates: Astronomiska delen af v. 
HumzoLpts och Bonpranps resa, 2:ne Tomer. 

Société Entomologique i Paris: Annales, Tom. 3: 2:e 
frunestre; Lom. 07-3:e et Ke tem: Tom: & 11:e 
et 2:e trimestre. 


378 


Af Hr Professor Stuniman: American Journal, Vol. 31. 
so 1, 2; Nol, 32. N:o 1; Vol 94 No ti Vol, 35. 
N:o 1, 2. Vol. 36. N:o 1. 

Hr C. D. ar Unr: Några upplysningar rörande Skån- 
ska Stenkols-verket. 

Zoological Society i London: Transactions Vol. 2. P. 2, 3. 

| 5 då Proceedings P. 5, 1837. 

Inrikes Ministerium i Holland: VANn per FHozrvEen's Re- 
cherches sur I histoire naturelle et l'anatomie des 
Limules. 

Hr CerveruneRrt: De Galvanismi acus-puncturg magne- 
tice conjuncti nonnullis in nervorum morbis pre- 
stantia. Epistola ad D. Enokhine. 

Hr MesecriNn: Cenni sulla Organografia e Fisiologia 
delle Alghe. 

Hr Hof-Marskalken LeEvosmarck: Kongl. Tabell-Com- 
missionens underdåniga berättelse af d. 30 April 
1838, angående Nativitetens och Mortalitetens för- 
hållande i Sverige åren 1831 med 1835. 

Mr QuzeTteLeET: Rapport au Ministre de Pinterieur sur 
les travaux exeécuteés dans la vue de 
deéterminer la marche du temps dans 
les principales localités du Royaume. 

— DeEmonNvILLE, Resumé de la Physique 

de la creation, 3:e partie du vrai 
systeme du monde. 

- — Catalogue des principales Apparitions 

d”etoiles filantes. 

Hr D:r Betnscumied: Tysk öfversättning af Hr Professor 
WixstrRöms Årsberättelser 1820, 1821, 1822, 1824 
och 1836. 

Kongl. Franske Marine-Ministern: Berättelse om Ve- 
tenskapliga expeditionen till Spitsbergen 1838. 

American Philosophical Society: Transactions, New se- 
tries Vol; 5. PP. 3. Vol OC Pt; 

» » Transactions of de historical and literary Com- 
mittée of the American philosophical Society held 
at Philadelphia for promoting useful Knowledge, 
Vol. 2. 

Hr Prof. HausmaAnn: Göttingische gelehrte Anzeigen 

1838, Band. 1, 2. 

—  Commentatio de usu Experientiarum metallur- 
gicarum ad disquisitiones geologicas adjuvandas. 


2” 


2” 


79 


Hr Professor Outvier: McÉmoire de Géomeétrie sur les 
projections stergograph iques. 

» 2» Memoire de GÉoméetrie descriptive. Communiqué 
a la Soc. Philomatique le 5 mai 1838. 

Hr Professor vos Martivs: Die Vergangenheit und 
Zukunft der americanischen Meosehlugit: 

Hr Adjunkten AGcaroe: Recensio Specierum Generis 
Pteridis. 

Mr Durtot pE Morras: Recherches sur les progrés de 
P'Astronomie et des Sciences nautiques en Espagne. 

Mr Dansa: PickEring, C. and Dansa, J. D.; Description 
of a Species of Caligus, Caligus Americanus. 

Kongl. Krigs-Vetenskaps-Academien: Supplement (N:o 
2) till Förteckningen på K. Krigs-Vetenskaps-Aka- 
demiens Bok- och Kart-Samling. 

Hr GriseErG Ar Hemsö: Åtskillige brochurer af stati- 
stiskt och litterairt innehåll. 

Hr SunpEvaLnn: Histoire naturelle générale et parti- 
culiere des Poissons; ouvrage faisant svite aux Oeu- 
vres de Buffon, par C. S. SONNINL, Tom. 8—13. 

ss 2» LATREILLE, Histoire naturelle générale et parti- 
culiere des Cr 2 HSlacek et des Insectes, Tom. 6—14. 

Linnean Society i London: Transactions. Vol. 18, P. 2. 
55 — Proceedings 1838, p. 1—32. 

— List of Nombers 1839. 

Nöd-sstahor nes Selskab i Köpenhamn: Collectanea Me- 
teorologica Fasc. 2. 

» 2» ÖRSTED, Oversigt over Selskabets Forhandlinger 


Mr Colonel REDFIELD: On the Gales and Hurricanes 
of the Western Atlantic. 

» » Meteorological Sketches, by an Observer. 

Herrar Bowpitce: 4:de delen af deras faders NATH. 
Bowpitcas öfversättning på Engelska språket af DE 
LA Prace's Mecanique Celeste. 

Kejserlige Ryske Finance-Ministern Grefve CaANncriseE: 

. T. KUPFFER's ÅAnnuaire magnetique et met€éorolo- 

gique du Corps des Ingénieurs des Mines de Russie 
&c. Annéee 1837. 

Irländska Vetenskaps-Academien: Transactions, Vol. 
i SSR RAR 

Hr General-Tull-Directeuren Grefve Posse? pE WiE- 
BEKINGS Mc€moire sur les moyens de mettre S:t Pe- 
tersbourg å Pabri des inondations. 


380 


Af Densamme?:? Meémoire sur des Ponts suspendus en chai- 
nes de fer &c. 

» Collection des Tables appartenant au 7:e Volume 
de V'Architecture Civile &c. 

Hr Prof. Hocst: Statistiske Tabeller for Kongeriget 
Norge, 1:e Rakke. 

Arr v. Kursteiws och Kavr: Beschreibung und Abbil- 
dungen von dem colossalen Schedel des Dinotherii 
gigantel. 

Hr Pickering: Ecclogy on NATHANIEL BowpirtcH L. L. D. 

Hr Prof. Wönrer: Die Schwefelquellen zu Neuendorf. 

Hr GriÅsERG ar Hemsö: Jine brochurer, från Italien- 
ska Tidskrifter. 

Hr Professor EurenBerG: Die Bildung der Kreidefelsen 

und des Kreide-mergels. 

 — Mikroskopische Analyse des curländischen Me- 

teorpapiers von 1686. 

Mr DE tå Bive: Discours sur FTnstruction publique de 
Geneve, åren 1838—13839. 

Hr ScHöÖnBERR: Genera et Species Curculionidum Tom. 
FTP ; 

Vetenskaps-Academien i S:t Petersburg: Mémoires, 
O:me Serie. Sciences mathématiques, physiques et 
naturelles; Tom: 53:e P. 2: Sc. nat. T. 3. livr. 1. 2. 

Mr Du Poscreauv: Chinese Systeme of Writing. 

Mr Persoz: Introduction å I'gtude de la Chimie mo- 
léculaire. 


INNEHÅLL. 


Bidrag till kännedomen af de Skandina- 
fo arterna af slägtet PR af 
R. . Linpgrom - SYACEVE 

lokale af Pikrophyll, et nytt 
uneral” från Sala; af Å. F. SVANBERG 

Undersökning af hsisadslelarae 1 Bitter- 
vattnet från Saidschäötz i Böhmen; 
af JAc. BERZELs . 

Om magens byggnad hos den j| Sverige 
äckommatide arter af slägtet bo. 
mus, LVilsson (Hypudeus, Eg 
af. Å. RETtz1UsS 

Om fluiders rörelse; af r F. Sanelli 

Kemisk undersökning af några glimmerar- 
ter samt några till glimmer-familjen 

hörande fossilier; af L. F. SVANBERG 

Undersökning af Geokronit och Hydro- 
fit, tvenne inom Sverige förekom- 
mande nya mineralier; af L. F. 
 SVÄNBERG (ic > e ek : 

Undersökning af ett nyit instal. för 
net at Hvena Kobolt-grufvor uti 
Nerike; af J. SAG TNRERG 

Beskrifning blver en i Skåne funnen fö 
sil Sköldpadda, jemförd med andra 
i Svensk jord funna qvarlefvor af 
samma djurordning; af S. NIirsson 

Om Blads och Knoppars "ställning å å Väx- 
ters yta; af GUSTAF Sker edrnånrE 

Om däggnings-organerna hos Myopotamus 


Coypus; af Ö JE PARR MUS > 


2» 


352 


Bidrag till kännedomen af Molluskernas 


utveckling; af S. LovÉn . . ; 
Vandring 1 Norrige, sommaren år 1839; 
af Nr Ebp. Lör OM sola | 


Uppgift på huggna Vattenmärkens lod 
rätta höjder öfver hafsytan, afmätta 
under sommarmånaderne år 1839; 
belägna på Sveriges kust mellan Ha- 
paranda och Söderköping; af A. 
ÅTLMIÖE Vs 

Biografi öfver Svea Rikes Erke-Biskop m. 

m. JoHAn OÖroF WALLuIN . 


D » Professorn BeEnGTtT FREDRIC 
FRIES SN RE 
» »  Physices Professorn F REDRIC 
RUDBERG förleden 
D » Assessorn CARL ÅROSENIUS 
» » Professorn Arvip Henric 


FLORMAN e eo LJ e 


sid. 


2” 


” 


2” 


2 


221. 
242. 


FÖRTECKNING 


på Författarne till de i 1839 års Handlingar 


införde Afhandlingar. 


MNLör, A.: Uppgift på huggna Vattenmär- 
Eens lodrätta höjder öfver hafsytan, 
afmätta under sommarmånaderne år 
1839; belägna på Sveriges kust mellan 
Hapar ädda och Söder Ne 

Berzeuius, Jac.: Undersökning af beståndsdelar. 
ne i Bittervattnet från Saidschätz i 
5 OMC Myers bsr NET er selger aa SS SRS 

Finravs; O. J.: Om däggningsorganerna hos 
Myopotamus Coypus - 

LinpgBLom, ÅL. Ebp.: Bidrag till kännedönien Ån 
de Skandinaviska arterna af slägtet 
Draba : 

» Vandring i Norrige, si SN renen de RT 

Lovén, S.: Bidrag till kännedomen af Mollusker- 
nas utveckling : 

Nirsson, S.: Beskrifning öfver en R SL an 
nen fossil Sköldpadda, jemförd med 
andra i Svensk jord funna FR 
af samma djurordning . 

Retzius, A.: Om magens renar rose 
Sverige förekommande arter af slägtet 
Lenins, Nilsson (Hypudzeus Ililiger) 

SETTERBERG, J.: Undersökning af ett nytt mine- 
ral, funnet uti Hvena Koboltgrufvor 
uti Necike : 

SILFVERSTRÅHLE, G.: Om blades el knoppars 
ställning å Växters yta 


22 


2 


194. 


120. 


188. 
212. 


384 
SvaAnBERG, AÅ. F.: Undersökning af Pikr Nike 


ett nytt mineral från Sala -. 
Su Öm fluiders rörelse tfesan 
SvAnBERG, L. F.: Kemisk undersökning af några 
Slironenat ter samt några till glimmer- 
familjen hörande fossiler 
» » Undersökning af Geokronit och Hy- 
drofit, tvenne inom Sverige förekom- 
ande NYA MINH oe SSE RES 


2 


95: 
139. 


155. 


184. 


Rättelser: 


sid. rad. 

2422, 1 nedifr. står: fjällplats läs: fjällplatå 

245, 6 uppifr. — Liskum — Fiskum 

246,18 — — Lauggangsfjorden — =Langgangsfjorden 

247, 20—21— läs: af barrskog-beklädda temligen branta berg 
omgifna 

249, 200 — står: Granherrad läs: Granherred 

250, 14 o-— — tvenne — trepne 

256, 3—9 — — sig det då ännu till en betydlig del snötäckta 

257, 10 o— står: Beinado däs: Beinaelv 

— 30 — — cinmamomea — cinnamomea 

260, 4 — — Tougvald —  Tongvald 

=S US se — Vaug — Vanz 

261, .5 nedifr. —  Stranda-fjordarne — <Strandefjordarne 

[ER aG fer — Slidrafjorden — — Slidrefjorden 

263, 4 — — Erysinum — - Erysimum 

264, 3 uppifr. — Muysoatis — Myosotis 

SERNER — Hugakallen —  Hugakollen 

271, 14 — skogarna — skyarne 

285, 144 — Hangsnäs — - Vangsnäs 

286, 11 nedifr. — Flodhammer — = Fladhammer 

289, 4 uppifr. — Bessätbräen — — Bersätbräen 

— 28 — —canescus — — canescens 

290, 4 — Loen — Lom 

295, 10 römnd -— tt — C. 

— 13 — = — glaciatis —  glacialis 


MR 


MÖR AAT 5 


SG 


TOA rg 


fr 


ARA EPT 


TAG, 


> 
2 


Soong eh 


pel 


Wrighet 


Z 


SOS VE RSS (Ra 
ÅNS a ju KS. JA 
nig? - ng 4 


N 


Vy) fJENES 
SÅN 
BYL 


Ha SEE se 


Tal. 


YA se Ala klirr 0 
. SSG, 


Br 


Az 


M SUU> 
S NN 22055 2 
= S / 
= = 
RR = y 
< 6 ] 
TÅ Ya NI 


3 


NE Ö 5) XN C N z | ( 
) S NEN Å C 
? £3 


rå = ÅN / SE 
| M 7 
| 


MM VV 2 | 


DH 


2) | (| 
ZL ( få > 2 | ( 
(8 dl 
7 18 NLA 


ÅA 


270 


a 


(dns 


Sei Levén då Zz 
22 


PL MM. 


he Gi. 


2 


Nr 


Ww: V 


sina Fn 


SEAN 


ÄMM 


Md 


Lig. (4 


Låg 13. 


del W.v Wright lith