PU FAR Å q E ” $ - AR a L 4) DD Ad) a aj a 5 cd , 7 ( + 4 Th Pp (C (0 '] $ K 0) ; bh 4 + h Aa I år $ Få SR S Ås JON ; hn of 3 V , AM PÅ; A va 3 / SS AA A ) Y cr Li b » A a pj ; - ) | q Å Anda Lf DY Å NM é SÄ As Ö & Fibrary VETENSKAP: AKADEMIENS HANDLINGAR, FÖR ÅR 1848, —— 2 "- STOCKHOLM, 1849. - P. A. NORSTEDT & SÖNER, Kongl. Boktryckare. MIR Om några molybdenföreningar samt om denne metalls atomvigt af L. SVANBERG och H. STR UVE. Uti äldre tider tillkom namnet molybdena alla de uti naturen- förekommande mineralier, hvilka voro i besittning af egenskapen, att, likt metal- liskt bly, färga ifrån sig. Efterhand innefattades under detta namn ej blott alla blyhaltiga mine- ralier, utan äfven andra derifrån vidt afskiljda, såsom grafit, molybdenglans samt äfven brunsten. Under vetenskapens utveckling blefvo dock dessa mineralier närmare studerade samt till följe deraf karakteristiskt skilda; men det var först igenom CronstEbDTs bemödanden att bringa reda inom mi- neralogien, som grafit och molybdenglans uti hans mineralsystem afsöndrades ifrån hvarandra såsom olika, ehuru något beslägtade mineralier. Länge voro dock tankarne ännu om dessa mineralier de- lade, och mången påstod dem vara enahanda på srund af bådas öfverensstämmande sätt att små- ningom förflygtigas uti elden samt till en del öf- verensstämmande yttre habitus. Frågan kunde naturligtvis äfven föga redas på en blott natur- historisk väg, hvarföre den ock var insvept uti ett visst dunkel, så länge den kemiska vetenska- K. V. A. Handl. 1848. 1 2 pen stod på ett lägre trappsteg, eller med andra ord, så länge man igenom kemiska försök på ute- slutande den torra vägen trodde sig kunna få alla frågor tydda. SCHEELE ') — som man nästan kan kalla upp- täckaren af kemin på våla vägen och af sättet att draga slutsatser till följe af de fenomener, som dervid företle sig — var det förbehållet att, i en afhandling, som han förelade Kongl. Vet. Akade- mien i Stockholm 1778, ådagalägga skiljaktigheten cmellan grafit och molybdenglans, förmedelst upp- täckten af en egen metallkalk, hvilken ban, efter den tidens kemiska språk att uttrycka sig, angaf skulle förefinnas uti samt karakterisera det sed- nare mineralet. ScHEELE framställde sin molyb- denjord förmedelst mineralets behandling med salpetersyra och visade att den hade karaktären af en syra. Den förenade sig med kali tull ett i små kristaller auskjutande salt, hvilket utdrif- ver kolsyra då det behandlas med pottaska och då frambringar ett neutralt salt; förenar sig med flyktigt alkali, samt lemnar ett grått pulver, då denna förening upphettas, hvarvid alkalit bortgår. Han visade att syran är flyktig och att den för- enar sig såväl med svafvelsyra, som saltsyra till lösliga föreningar; äfvensom att dessa lösningar lätt blifva blå, såväl då de öfverlemnas åt sig sjelfva, som då de komma i beröring med me- taller, hvilken blåa färg åter kan borttagas ge- nom tillsats af salpetersyra. Orsaken till den blå färgen tillskref han en reduction, eller såsom han uttryckte sig: den berodde af den omständighe- ten alt molybdenkalken gerna upptager phlogiston. ScHEELE visade alt den genom detonation med sal- 9 Kongl. Vet. Akad. Handlingar för 1778. Sid. 247. 3 peter och vidare utfällning med syra framställda molybdenkalken förhåller sig olika med den rena syran samt att detta sednare härrörde af förhan- denvarande alkali. Slutligen angaf han att mo- lybdenmineralet utgjordes af den nya metallsy- ran, hvilken var mineraliserad af svafvel. Efter ScHEeErE framträdde andra kemister, hvilka dock föga utvidgade vår kunskap om den nya kroppen, utan förnämligast sysselsatte sig med att bekräfta de af upptäckaren gjorda angif- velserna. PeErretier ”) var 1785 ibland dem den första. Han förmådde väl ej alt utreda frågan om grafiten, med hvilken han tillika sysselsatte sig, men visade dess bestämda skiljaktighet ifrån molybden; framställde molybdenkalken igenom mi- neralels rostning och drog den slutsats alt mine- ralet var en förening af metallen med svafvel. PeErireETIER är den förste, som sökte att frambringa molybden uti metalliskt tillstånd och gjorde äfven några legeringar af denna metall med koppar, jern och silfver. ItsEmaAn ?) bearbetade samma ämne 1787 och förnekade de föregående kemisternas uppgifter om molybdensyrans flyktighet och om molybdenmineralets halt af svafvel, hvilket för- anledde PerreTtierR ') att ånyo repetera och be- kräfta sina föregående uppgifter. HeveR ”) sysselsatte sig äfven vid den tiden med arbeten öfver molybdensyran; framställde dess förening med såväl kali, som natron och ?) Observations sur Ila physique, sur Phistoire natu- relle et par Rozier, Mongez et de la Metherie. Paris 1785. Tom. XXVII. p. 343 et 434. 3) CrELLs chemische Annalen. 1787, B. 1. S. 407. ?) Observations snr la physique et par Rozier et 1789. Tom. XXXIV. p. 127. 5) Cres chemische Annalen. 1787. B. IL S. 21 und 124. ä menade att väl en del af kalisaltet kunde fås anskjutet uti färglösa, sexsidigt tillspetsade kri- staller, men att dock större delen utgjordes af platt-tryckta blad; trodde dock, emot hvad som förut redan var visadt, att syran derutur erhölls ren igenom tillsats och utfällning med salpeter- syra. Likaledes bearbetade Rurrecer'") detta ämne 1790, hvarvid dock icke något nytt tillkom, som kunde sägas utvidga vår kännedom om molybden. Under denna tid och alltifrån 1788 till 1792 offentliggjorde HsJerm”) sina försök med molybden, hvilka förnämligast gingo ut på att såväl redu- cera dess syra och få en fluten metallregulus, som att legera denne med andra metaller, men derjemte äfven redogjorde för syrans : förhållande till några metalloxider. HyJerms reductionsförsök ådagalade för kemisterna molybdens metalliska natur, och man kan om dem säga, att de ut- gjorde på denna kropp den sista experimentations- länken af den phlogistiska kemins sätt att öfver- tyga sig om en ny metalls sjelfständighet eller ej. Lättheten hvarmed kroppens syreförening re- ducerades och sammanflöt till en kula, den re- ducerade metallens färg, egentliga vigt och spröd- het, legeringarnes samma egenskaper utgjorde här- under de egentliga omständigheter, som uppmärk- sammades. Man ser häraf att det erfordrades mycket tid att inkomma på den nya väg, hvil- ken förnämligast af ScHrereE blifvit upparbetad och som bestod uti att försätta metallen uli ett lösligt tillstånd och att, genom karaktärerna på 6) CreLLs chemische Annalen. 1790. Bd. I. S. 483. Bd. TENS 2. ') Kongl. Vet. Akad. Handlingar för åren 1788, sid. 280; 1789, sid. 131, 241; 1790, sid. 50, 81; 1791, sid. 055213; 1792) sid: 115: d den såkallade våta vägen, utforska och bestäma dess kemiska förhållanden. RicHTER ") riktade 1799 förnämligast sin upp- märksamhet på molybdens blå förening samt vi- sade att den lättast frambringas genom inverkan af tenn på molybdensyrans lösning i saltsyra; framställde molybdensyrans föreningar med bly- oxid och silfveroxid, tillkännagifvande dessa sal- ters stora svårlöslighet i vatten samt det sednare saltets löslighet i salpetersyra. Derjemte angaf ban molybdensyrans neutralitetsförhållande ull talkjord och saltsyra, förberedande derigenom de undersökningar, hvilka framdeles på qvantitativ väg skulle göras. | Under nära ett fjerdedels sekel hade nu ke- misterna haft sig bekant tillvaron om en ny me- tall, vill hvilken materialet ej var så särdeles säll- synt, och kände dock vid denna tids slut föga mera om den än hvad som dess upptäckare derom angifvit. Det var derföre med fägnad de emot- togo de nya bidrag till denne metalls närmare kännedom, hvilka BuctHorz”) lemnade. Denne kemist uppgifver samma method, utan att han dock synes derom hafva ägt kunskap, som HJerm för syrans framställande, men meddelar tillika att syran kan fås ren och fri ifrån alkali genom behandling af dess natronsalt med salpetersyra. Sednare ") företog han sig ett utförligare arbete öfver molybden, hvarvid han förnämligast sökte att bestämma huru många skiljaktiga syrsältnings- grader molybden ägde. Dessa trodde han vara 6, ?) RicetER Uber die neuern Gegenstände der Chemie. I Stuck. S. 61. II Stäck. S. 97; X Stäck. S. 86. ?) SchErRErRS Journal der Chemie. 1802. Bd. 9. S. 485. '?) GEHLESN Allgemeines Journal der Chemie. 1805. Bd. IV. S. 598. 6 men kunde dock icke uppgifva goda methoder för alt få dem rena. Han analyserade tillika såväl molybdensyran, som molybdenglansen med myc- ken noggrannhet. Äfvenledes angaf han tillvaron af en högre svafvelbindningsgrad än molybden- glansen, om hvars natur han väl ej bade det rätta begreppet, men hvars /löslighet uti såväl kaustika alkalier som i hydrothionalkalier han kände. Härunder se vi huruledes vetenskapsman- nen uppgjort för sig elt nylt sält att experimen- tera genom utredande i detalj af enskildta om- ständigheter. Molybdens metalliska natur var nu afgjord, och det gällde numera att reda oss »utur den la- byrinth af färglösa, blå, gula, gröna, bruna och röda föreningar, hvilka BucHHorz visat att den under olika omständigheter frambragte. Tråden till denna labyrintbs ingång var häftad vid den theori, som under namn af ”theorin om de be- stämda kemiska proportionerna” skall till en sen efterverld öfverföra BeErzELi namn. Genom för- sök, som Brrzeuius ") 1818 anställde, visade han alt äfven för molybden tillkom blott en viss sy- reqvanlitet för att constituera den till syra, och genom analys af den neutrala molybdensyrade blyoxiden — hvarull vi närmare återkomma uti vårt arbetes tredje afdelning — angaf BERZELIUS det tal, som representerade molybdens atom vigt då syrets antages väga 100. Sedan denne nu var bestämd framlade BraAnpes ”) sina analyser på vissa molybdensyrade salter; visade att mo- lybdensyran gifver tvenne, på olika sätt kristal- ") Afhandlingar i Fysik, Kemi och Mineralogi. 5:te delen. Stockholm 1818. Sid. 475. ”) ScawzeicErs Journal der Chemie und Physik. 1820. Bd. XKXIX. S. 325. Z liserande salter med ammoniak, ehuruväl ban blott analyserade det ena; analyserade det neu- trala natronsaltet och framställde flera olösliga - salter förmedelst dubbel decomposition. Slutligen framträdde Berzeuius ?) 1825 ånyo med en undersökning på molybden samt utredde dervid dess sjelfständiga syrsättningsgrader, hvilka han visade utgjordes af trenne, men hvilka ge- nom föreningar med hvarandra kanns frambringa den mängd intermediära combinationer, hvilka, igenom deras egna sätt att förhålla sig, alldeles förbryllat de kemister, som förut bearbetat detta ämne. Sättet att frambringa dessa oxider och de karakteriserande föreningarne af dessa oxider med syror, äro de förhållanden, hvilka egentligen ut- gjorde föremålet för ifrågavarande Berzern under- sökning. Straxt efteråt undersökte BerzEuius ') molybdens förhållande till svafvel äfvensom svaf- velmolybdens förhållande ull electropositiva svaf- velföreningar, hvarvid han upptäckte och utredde nästan allt hvad vi ännu veta i denna del. rd Första Afdelningen. Molybdensyrans förhållande till baser. Efter denna historiska inledning öfvergå vi nu till redogörandet af de försök, som af oss blif- vit gjorda och hvilkas hufvudsyfte varit att så noggrannt som möjligt bestämma moiybdens alom- vigt. Uti den kemiska vetenskapens närvarande ståndpunkt bör man icke åsidosätta någon möda eller tid, för att så skarpt som möjligt bestämma 3) Kongl. Vet. Akad. Handlingar för 1825. Sid. 145. !) Kongl. Vet. Akad. Handlingar för 1825. Sid. 300. = "nee SENT SRRYIEETS 8 Å de enkla kropparnes atomtal; ty dermed samman- hänger på det närmaste den vigtiga frågan: hvilka elementer hafva sådane atomvigter, att de kunna uttryckas förmedelst multipler af vätets atom- vigt; och kan denna erfarenhet antagas såsom varande en allmän lag? Äger nu ett multipelt förhållande rum emellan vätets eqvivalenttal och en del andra kroppars atomvigter, så skall detta otvifvelaktigt leda till en mängd andra slutsatser i en framtid, hvilkas vigt vi ännu ej 1 sina de- taljer kunna inse. Dessutom kunna sjelfva de afvikelser, hvilka man redan iakttagit för en del kroppar i detta hänseende och i en framtid san- nolikt än ytterligare för andra kommer att åda- galägga, gifva anleduingar till mångfaldiga be- traktelser, hvilka bäntyda på ganska ingripande förhållanden. : Men för att bestämma en kropps atomvigt är det först nödvändigt att känna dess egenska- per samt en del af dess föreningar. Af denna orsak, äfven som ock för att undvika omsägnin- gar, vela vi först beskrifva de molybdenförenin- gar, hvilka blifvit af oss undersökta. Vid föreningarnes theoretiska beräknande, hafva vi ständigt begagnat oss af följande atom- vigter för kropparne, neml. Mo =588.966 . . » (a); = Mo =5759.829 . . . (b) för hvilka tal vi framdeles skola göra närmare reda. Hvad de öfriga kropparne åter beträffar, så hafva vi begagnat oss af de atomvigtstal, som af Berzeuiws finnas anförda uti hans Lehrbuch der Chemie, 3:ter Band, Dresden und Leipzig 1845. Till dessa undersökningar hafva vi begagnat oss af en svafvelmolybden ifrån Lindås i Små- land, som var mycket ren och som vi hade till- räcklig tillgång på. Detta mineral, som var för- 9 orenadt af blott ganska små qvantiteter bergart, sönderstöttes mycket fint, hvarefter det rostades på en flat skål öfver koleld under ständig omrö- ring. 100—150 gram rostades dervid på en gång, och efter 2 timmar var operationen färdig, d. v. s. det hade bildat sig så mycket molybdensyra, att hela massan syntes vara belt och bållet gul uti hetta samt lätt ville sammanbaka. > Efter af- svalning behandlades denna massa uti en täppt flaska med kaustik ammoniak, bvarvid en betyd- lig del af mineralet stadnade olöst tillsammans med' andra förorenligheter. Det i ammoniak olösta rostades ånyo samt behandlades på enahanda sätt i flera omgångar. Lösningen af molybdensyra uti ammoniak affiltrerades ifrån det olösta och af- dunstades till en mindre volum, hvarefter följande behandlingsmethod vidtogs för att framställa en ren molybdensyra. Lösningen innehåller nemli- gen förutom molybdensyra, äfvenledes små qvan- titeter af lerjord och kopparoxid, samt, hvad som är oangenämast, fosforsyra. För att befria mo- lybdensyran ifrån dessa förorenande ämnen, till- sätter man ett öfverskott af kolsyradt kali till lösningen af molybdensyrade ammoniaken och af- dunstar ytterligare. Härvid afskiljes en del ler- jord, som affiltreras. Den genomgående klara lösningen afdunstar man till torrhet och glödgar den starkt uti en plaunadegel. Den glödgade mas- san, behandlar man med vatten, hvarvid molyb- densyradt kali, kolsyradt kali och något svafvel- syradt och fosforsyradt kali lösa sig, med lem- ning af lerjord och kopparoxid. Den filtrerade lösningen af kalisalterna afdunstar man ånyo till torrhet; den torra saltmassan blandas med dess dubbla vigt svafvel och glödgas dermed antingen uti en postlinsdegel eller uti en glaskolf, hvars 10 öppna ända löst täppes med en glaspropp. Vi begagnade oss af en glaskolf, insatte denne uti en bessiöl degel och ombaddate den med sand. Man upphettar långsamt och med en småningom stigande temperatur uti en vindugn samt fortfar dermed så länge som något svafvel bortbrinner, efter hvilken tid hela massan måste vara uti svag rödglödgning. Efter afsvalning behandlar man den med hett vatten, hvarvid en svartgrön massa blifver olöst, under det alt en röd föska erhålles. Man filtrerar så hett som möjligt och slår blott lösningen på fillrum. Då vattnet icke längre är gulfärgadt, tillsätter man några drop- par kolsyradt kali och uppvärmer, under omrö- ring, allt till kokning. Denna behandling med nytt vatten och kolsyradt kali förnyar man så länge, tilldess att ett aftaget prof utaf den affil- terade lösningen icke mera gifver någon svafvel- fällning då det försättes med saltsyra eller dervid luktar ät svafvelväte. Genom denna behandling utdrager man all fosforsyra och upplöser man allt öfverskjutande svafvel utur svafvelmolybden. Svaf- velmetallen antager efterhand en rent svart färg och öfverallt, hvarest man trycker den med en glasomrörare visar sig den så beredda svafvelmo- lybden hafva en metallglans. Derefter behandlar man den med saltsyrebaltigt vatten och uttvättar den på filtrum med hett vatten. Denne svafvel- molybden är nu ren och för att derutur fram- ställa molybdensyra, måste man antingen rosta den eller bebandla den med salpetersyra! Sal- petersyra syrsätter den lätt, derföre alt den be- finner sig uti ett mycket fint fördeladt tillstånd. I de flesta fall är detta likväl icke nödvändigt, utan kan man oftast förfara på mycket äklare sätt, isynnerhet då man blott vill framställa mo- U| 11 lybdensyreföreningar. Vid omförmälandet af de enskildta föreningarne skola vi angifva dessa me- thoder. Molybdensyrans renhet ifrån eldfasta bestånds- delar, profvar man derigenom alt den låter full- komligt förflygtiga sig, då ett prof deraf upphet- tas till fullkomlig rödglödgning under luftens till- träde uti en platinadegel. Kalisalter. | På sätt som vi redan uti inledningen om- förmält, bafva flera kemister förut dels korteli- gen beskrifvit kalisalterna, dels begagnat sig af dem för alt framställa andra olösliga föreningar. Alla dessa uppgifter äro ganska ofullständiga, stödjande sig ofta blott på reactionsförsök samt blott sällan på analytiska undersökningar. Af oss hafva följande salter blifvit bestämda. Neutralt molybdensyradt kali. Formeln på det öfver svafvelsyra torkade saltet är KMo-:sH. Detta salt hafva vi beredit på skiljaktiga sätt. A) Man behandlar ett ammoniaksalt med ett öfverskott af kolsyradt kali; afdunstar lösningen i värme till sirupsconsistens, hvarefter det efter- band utkristalliserar uti köld. På detta sätt kan dock saltet icke blifva fritt ifrån öfverskjutande kolsyradt kali, hvilket vi äfven genom analys skola finna bekräftadt. B) Man upplöser kaustikt kali uti alkohol af 95 procent, tillsätter dertill vått trefaldt molyb- densyradt kali uti små portioner och omskakar alltsammans uti en väl täppt flaska. Det neu- trala saltet afskiljer sig såsom en olja på flaskans botten. Med en pipette bortskaffar man nu den ofvanstående kalihaltiga alkoholn, och uttvältar UNDRAN AS (FFI ANSE RNE 12 derefter det förhandenvarande kaustika kalit med ny alkohol. Derefter slår man det oljlika liqvi- dum uti en skål och låter den sjelfmant kristal- lisera öfver kaustik kalk och svafvelsyra. Det neutrala molybdensyrade kalit kristalliserar uti fyrsidiga prismer, med tvenne afstympningspla-: ner, hvilka förefinnas på de mindre sidoplanerna. Det är lättlöst i vatten, äfven efter glödgning. Vid upphettning förlorar det sill vatten och sön- derfaller till ett hvitt pulver. Det smälter först vid den högsta temperatur, som man kan åstad- komma förmedelst en spritllampa med dubbelt lufidrag, flyter dervid ganska stilla, men stelnar kristalliniskt så snart hettan något förminskas. Så snart det afsvalnar, sönderfaller det helt och hållet uti ett hvitlt pulver. Detta sönderfallande är särdeles i ögonen fallande och tilldrager sig ens hela uppmärksamhet. Det deliquescerar då man lemnar det en längre tid uti luften; drager med begärlighet kolsyra till sig utur luften och öfvergår dervid efterhand ull andra salter. Ehuru olösligt uti alkohol, fälles det dock blott under form af en olja, då dess concentrerade lösning uti vatten försättes med alkohol. Analysen I. Kalisalt, beredt enligt metho- den A. 02179 grm. gåfvo efter glödgning 0.1825 svafvelsyradt kali, svarande emot 0.0986 kali. Analysen II. Kalisalt, beredt enligt metho- den B. 1.500 grm. förlorade efter glödgning 0.043 valten samt gåfvo 0.84 KS eller =0.456 K. Analysen III. Samma salt, som uti II. 0.7793 grm. vattenfritt salt gåfvo 0.587 grm. KS =0.317 grm Ke Det kristalliserade saltets procentiska sam- mansältning, har således utfallit enligt analysen II. till 13 Kalla fåren Av 39.663 Molybdensyra . . 96.598 Nabben kr sr MSO. Och det vattenfria saltet håller i procent fit) I. II. SETT SE 45.363 — 41.203 = 40.707 Molybdensyra . . 54.637 — 58.797 59.293. Den theoretiskt beräknade sammansällningen för detta kristalliserande salt, är Atomv. a +") beräkn. - Atomv. b beräkn. 1 At. Kali. . 388.856 38.385 d88.8556 =JII.717 1 At. Molyb- densyra . . 888.966 97.949 875.829 — 97.585 LE. ätten 36.239 3.666 I0.239 3.698 1534.061 100.000 1520.924 100 000. Det vattenfria saltets theoretiskt PycceRnEea sam- mansättning blifver åter Atomv. a beräkn. Atomv. b - beräkn. Ian RR I38.856 39.840 383.856 40204 Molybdensyra . 888.966 60.160 875.829 99.796 1477.s22 100.000 1464.685 100.000. Jemför man de funna kalivärdena med de theoretiska, så finner man alt ett betydligt kali- öfverskott erhållits vid analysen. Icke desto min- dre tro vi att detta salt är neutralt molybdensy- radt kali; men hela methoden för framställande FD Öfverskottet af 53 procent kali uti denna bestämning härrör dels rar att detta salt hade kristalliserat utur en starkt alkalisk lösning, dels deraf att mo- lybdensyran icke var befriad ifrån alla spår af ler- jord och fosforsyra. Med atomvigten a förstå vi här och uti hela denna afhandling att molybdens atomvigt antages vara 258.966; och med atomvigten b att denna metalls atomvigt anses vara 975.829. SV Mn a RAR 14 i af detta salt, utur en starkt alkalisk vätska, gör det omöjligt att erhålla ett” fullkomligt rent pre- parat. Kalibestämmandet uti dessa analyser, likasom uti de följande, skedde enligt följande method: Se- dan saltet blifvit glödgadt uti en platinadegel, för att bestämma dess halt af kristallvatten, löste vi det uti vatten; men om det, såsom 1 det följande kommer att anföras för en del salter, efter glödg- ning var svårlöst uti vatten, så tillsatte vi några droppar ammoniak. Till den klara lösningen sat- tes derefter först ett öfverskott af hydrotbyonam- moniak samt derefter saltsyra. Härvid föll ögon- blickligen trefaldt svafvelmolybden, hvilken stun- dom hade en brun och stundom en svart färg, alltefter vätskans concentration. Hade man ifrån början icke tillsatt en tillräcklig qvantitet hydro- thyonammoniak, och har derigenom icke all mo- lybden vid första tillsatsen af saltsyra blifvit ut- fälld, hvilket synes deraf att lösningen 1 sådant fall är färgad, så kan felet efteråt blott derige- nom afhjelpas, att man ånyo upplöser allt uti ammoniak och hydrothyonammoniak och förnyar fällningen med saltsyra. Den utfällda svafvel- molybden, som ganska hastigt afsätter sig utur lösningen, samlas på ett filtrum och tvättas med ett saltsyrehaltigt vatten, hvilket förut blifvit impregneradt med vätesvafla. Filtratet afdunstas uti en tarerad platinadegel, större delen af sal- miaken afrökes vid en lindrig värme; löses ånyo i litet vatten och försältes med en tillräcklig qvan- titet svafvelsyra samt afdunstas och glödgas, med iakttagande af vanliga försigtighetsmått, hvarefter kali väges såsom neutralt svafvelsyradt kali. Uti större delen af de kalibestämmelser, hvilka vi komma att anföra, företer sig ett ringa öfverskott 15 af kali, härrörande af den lätthet, hvarmed svaf- velmolybden syrsätter sig, och hvarigenom alltid något molybdensyra som blifvit uttvättad förefin- nes ibland det svafvelsyrade kalit. Tväfaldt molybdensyradt kal. Vi hafva icke lyckats att framställa detta salt; ty då vi sam- mansmälte en vägd qvanlitet trefaldt molybden- syradt kali med en så stor mängd kolsyradt kali, som erfordrades för bildandet af det tväfaldt sura saltet, så erhöllo vi, under häftig kolsyreutveck- ling en hvit och, efter afsvalning, kristallinisk massa. Då derefter det smälta saltet öfvergjöts med vatten, löste sig väl i början en liten del deraf, men efter några ögonblick grumlade vät- skan sig och allt salt sönderdelade sig efterhand uti trefaldt och neutralt 'molybdensyradt kal. Till följe af detta försök vela vi likväl icke be- strida tillvaron af ett tväfaldt molybdensyradt kali, ty sannolikt äger det bestånd, då det bil- das uti vätskor af en gifven concentrationsgrad, eller uti vätskor, som innehålla andra salter. Wi tro detta så mycket mera, som det lyckats oss att framställa ett tväfaldt molybdensyradt natron. Dubbelsalt af tväfaldt molybdensyradt kali med trefaldt molybdensyradt kali. Det kristalliserade sal- tels formel =K'Mo+6H, eller 3KMo+KMo+6 KH, eller 3K Mo=5K Mo?+12E. Sätter man, under beständig omröring, con- centrerad salpetersyra eller saltsyra droppvis till en lösning af molybdensyra uti kolsyradt kali, så uppstår, för hvarje droppa syra, som indrypes, en fällning, hvilken dock snart löser sig. Fortfar man nu med tillsättande af syran så länge, till- dess att det som fälles icke mera löser sig klart, utan hela vätskan antagit en lindrig opalisering, 16 samt sedermera öfverlemnar den till fullkomlig hvila, så utkristallissrar detta salt efterhand. Men om lösningen varit concentrerad, så faller det re- dan efter några ögonblick. Detta salt afskiljer sig utur concentrerade lösningar, redan ehuru lösnin- . gen reagerar starkt, alkaliskt. Det utkristalliserade saltet upptager man på elt filtrum, men tvättar det icke med valten, utan torkar det så fort som möjligt emellan sugpapper, så snart blott moder- luten, hvarutur det anskjutit, afdrupit. Saltet afskiljer sig, under långsam kristalli- salion, uti sexsidiga prismer, hvarå fyra planer isynnerhet äro rådande. På de båda mindre pla- nerna förefinnas merendels tillstympningsplaner. Afsätter sig saltet något hastigare, så synes det under mikroskopet under formen af små rhom- boedrar, hvilka igenomkorsa hvarandra i midten och sålunda antaga formen af små stjernor. Detta salt innehåller kristallvatten, som det vid upp- hettning förlorar. Vid glödgning smälter det och stelnar kristalliniskt vid afsvalning, hvarefter det är svårlösligt i vatten; I kallt vatten löses det kristalliserade, vattenhaltiga saltet, men sönder- delas ganska lätt, så att det bibehåller sig oför- ändradt blott då det antingen är fullkomligt torrt; eller uti den vätska, hvarutur det blifvit utfäldt. Vill man lösa det i vatten, så sönderdelas det uti följande salt, trefaldt molybdensyradt kali, och uti neutralt molybdensyradt kali. Vi åter- komma dertill framdeles. Analyser I. 1.5385 grm salt, beredt genom fällning med salpetersyra, förlorade vid glödgning 0.0885 grm vatten samt gåfvo 06803 grm svafvel- syradt kali, svarande emot 0328 orm kali. II. 17 II. 1.1175 orm -salt, beredt samtidigt med det föregående, för lorade vid glödgning 0.0635 grm vatten och gåfvo 0.4422 grni: KS = 0.2390 grm K. III. Salt af annan fällning förmedelst sal- petersyra. 0.949 grm gåfvo 0.058 grm vatten och 0.3655 grm KS =0.1975 grm K. IV. Saltet till denna analys erbölls då en lösning af molybdensyra uti kolsyradt kali afdun- stades, men hvarvid icke något större öfverskott af alkali var för handen. En del af saltet afsatte sig redan uti värme, och en annan del under af- svalning, hvarvid hela massan stelnade. Vid öf- vergjutning med vatten, återstod detta salt såsom elt hvitt, svårlöst kristalliniskt pulver. Det tor- kades uti luften. 10973 grm salt gåfvo 0.0408 grm vatten och 0.4474 grm KS =0.2448 grm K. Vi anföra äfven för detta salt de funna procentiska talen, lemnande dock till kommande kemister att af göra huruvida detta salt icke varit ett bestämdt ifrån de andra salterna skiljaktigt, hvad åtmin- stone dess vattenhalt beträffar. Det synes nem- ligen innehålla blott 3 atomer vatten på för öf- rigt samma sammansältning, som de under I, II och III analyserade. Det kristalliserade saltets procentiska sam- mansättning, har sålunda bhfvit funnen vara: I. II. III. Medium. IV. Sal sö . 21.267 21.385 20.814 21.188 22.035 Molybdensyra . 72.881 72.932 73.074 72.962 74.247 iHlörlust: mm. bis D52 106831 10.849, IAS svarande för det vattenfria emot I IH. III. IV. Medium. Kallis. . 22.672 22.673 22.169 22.886 22.600. K. V. A. Handl. 17848. 2 18 Den theoretiska sammansättningen för det kristalliserade saltet är Atomv. a beräkn. — Atomv. b beräkn. AR sars 2305 404: > 2353 DANN TG 9 Moa... . .... SO00:694 1 L2.529, URGP AGN ip deg GL NRA 674874 6.118 674.874; = JA 11030.992 100.000 10912.759 100.000 och den theoretiska sammansättningen för det vat- tenfria saltet är i Atomv. a beräkn. — Atomv. b beräkn. 4 Kolon Ia. AIKA 2 3 TNT 9 Mo ... . 8000.694 77.256 7882.461 76.993 10356.1418 100.000 10137.885 100-000. Trefaldt molybdensyradt kali. Formeln för det lufttorkade saltet är KMo4+3EH. Detta salt kan man lättast framställa i större qvantuteter och i rent tillstånd, och öfverbufvud tyckes molybden- syran i förening med kali hafva mycken benä- genhet att genast öfvergå till detta salt. För att an slälla detta salt använder man hälst det förut beskrifna, hvilket man behöfver alt blott öfver- gjuta med vatten och oftare omröra, då sönder- delningen försiggår och det trefaldt molybdensy- rade kalit afskiljer sig såsom varande ytterst svår- löst uti vatten. Men då denna sönderdelning er- fordrar några dagars tid, kan man påskynda den, genom att uppvärma lösningen. Sönderdelar man större qvanliteter af dubbelsaltet på en gång, så tjocknar vätskan, under afskiljandet af det tre- faldt molybdensyrade kalit, så betydligt, att allt- sammans stelnar till en hård massa. Da afskil- jandet af saltet slutat, d. v. s. då fällningens con- sistens icke tulltager efter någon tid, så upptager man hela massan på ett filtnasa och uttvättar den. 19 Del rena saltet torkar iman hälst uti luften att börja med, och först sedermera uti värme, ty ut- sätter man det ännu fullkomligt vått för en 1002? varm lufttemperatur, så löser sig en del uti det varma vattnet. Fällningen, som i vått tillstånd intager en betydlig volum, sammankrymper be- tydligt under torkning. — Man erhåller äfvenle- des detta salt alltid då man tillsätter salpeter- syra i öfverskott till en lösning af molybdensyra uti kolsyradt kali samt öfverlemnar alltsammans under en längre tid att stå. Härvid afskilja sig dock, förutom det trefaldt molybdensyrade ka- lit, såväl andra molybdensyrade salter, hvilka man kan upptäcka af deras kristallform, som så- dane salter, hvilka icke äro kristalliniska och hvil- ka vi äfvenledes längre fram skola något omnäm- na. Om vätskan stått en längre tid, så upptager man alltsammans på ett filtrum och uttvättar med kallt vatten. Dervid lösa sig de andra utkristalli- serade salterna, under en partiell bildning af tre- faldt molybdensyradt kali. Sedermera behandlar man fällningen med kokande vatten, hvarvid det trefaldt molybdensyrade kalit löser sig samt kan affillreras. Utur filtratet afsätter sig efterband mer af detta salt. Då afskiljandet försiggått hastigt synes det trefaldt molybdensyrade kalit såsom en voluminös hvit fällning, men under mikroskopet visar det sig nålformigt med en ganska vacker sidenglans, isynnerhet då man omrör massan under vatten med en glasomrörare. Denna glans bibehåller saltet äfven efter torkning. Har saltet en gång afsatt sig, så är det nära olösligt i kallt vatten; men i kokande vatten löses det i betydlig mängd, och utur denna lösning afskiljes det efteråt myc- ket långsamt, så alt det dertill erfordras till och 20 med flera veckor. I vätskor, som innehålla andra salter, såsom salpeter etc., är det, äfven i kokning ganska litet lösligt. Det innehåller kristallvatten, som det förlorar vid glödgning, smälter derefter och stelnar kristalliniskt vid afsvalning. Det smälta saltet är ganska svårlöst äfven i kokande vatten. Analyser I. 0.6282 grm salt, beredt genom sönderdelning af dubbelsaltet och torkadt uti luf- ten, gaf, efter smältning, 0.219 KS, svarande emot 0.1189 K. II. 1.0479 grm på samma sätt beredt salt, förlorade 0.1009 grm vatten vid glödgning. III. 0.7255 grm, lika beredt salt, förlorade 0.0709 grm vatten vid glödgning. IV. 26185 grm glödgadt och lika beredt salt, gåfvo 0.8810 grim KS svarande emot O.4761 grm K. V. 1.408 grm lufttorkadt salt, som blifvit be- redl genom därekt utfällning med salpetersyra, för- lorade 0.132 grm vatten i glödgning och gåfvo 0.4395 KS, svarande emot 0.2375 grm K. Det lufttorkade saltet innehåller sålunda, till följe af analyserna, procentiskt I. HILL Ve Medium. INA GRS IUORED Molybdensyra 73.756 73.539 Maltenykys ssd sr :G28 Rn ITIS 9.375 9.592. Det valtenfria saltet innehåller åter, enligt analyserna, i procent: OM I. 1 Vv. NE Medium. Kali. .. o.ovco. 18840. 18483 18.614 = 18.546 Molybdensyra . . 81.160 81.817 81.386 81-454. Det lufttorkade saltet har, enligt theorin, föl- jande procentiska sammansättning: 21 Atomv. a beräkn. Atomv. b beräkn. 1 At. Kali. .. 588.856 16.388 588.856 16.570 3 At. Molyb- densyra . . . 2666.808 742204 2627.487 73.935 3 At. Valten . 337437 — I.304 = 337.437 9.495 3593.191 100.000 3353.780 100.000 och det vattenfria saltets theoretiskt beräknade sammansältning, i procent, är: Atomv. a. beräkn. Atomv. b beräkn. 1 Åt. Kali. . . 588.856 18.087 588.856 18.308 3 At. Molyb- densyra . . . 2666.808 81.913 2627.487 81.692 32350.754 100.000 3216.343 100.000. Vi hafva förut anmärkt att man bekommer trefaldt molybdensyradt kali genom sönderdelning af det beskrifna dubbelsaltet. Då det trefaldt sura saltet dervid afskiljer sig såsom olösligt, så hafva vi anställt detta försök qvantitatift. 3.7178 grm af det kristalliserade dubbelsaltet löstes i kallt vatten och öfverlemnades åt sig sjelf till frivillig sönderdelning. Efter tvenne dagar började de första flockorna att afskilja sig, hvaref- ter sönderdelningen försiggick fortare. Efter 12 dygn affiltrerades det afskiljda trefaldt molybden- syrade och upptogs på ett tareradt filtrum samt vägde, efter torkning uti luften 4.6087 grm. Fil- tratet afdunstades uti vattenbad och vid återupp- lösning uti kallt vatten erhölls ytterligare 0.0053 af detta svårlösta salt. Filtratet reagerade neu- tralt, men absorberade kolsyra utur luften, hvar- vid det började reagera alkaliskt, hvarefter ännu mera af det trefaldt molybdensyrade kalit af- skiljde sig. 100 delar af det kristalliserade dubbelsaltet hafva enligt detta försök gifvit 80.695 grin trefaldt 22 ; molyhdensyradt kali, hvaraf följer att ar va ningen försiggår enligt följande formel NAS br sc 5 (KMo+3H) och 2 At. (K Mo +6H) sönderfalla uti : (KMo+xl) beräknadt efter denna formel borde 100 delar af dubbelsaltet gifva 81.438 delar trefaldt molybden- syradt kali, hvilket öfverensstämmer så nära med det qvantitatifva försöket, som man kan vänta af etl sådant försök. | Behandlar man trefaldt molybdensyradt kalv uti en ström af vätgas, så uppstår icke någon inver- kan förr än saltet smälter. Dervid inträffar en reduction, vatten bildas och den flytande massan öfvergår efter hand will en fast, antagande dervid en glänsande brun färg. 0.5525 grm smält och sedermera pulveriseradt trefaldt molybdensyradt kali vägde efter reduction =0.5195 grm. Efter slutad reduction, som bestämdes genom tvenne sinsemellan öfverensstämmande vägningar, behandlade vi återstoden med vatten. Härvid löste sig-en del utan färg, under det att en an- nan portion, som var olöslig, upptogs på ett fil- trum. Med blotta ögat kan man uti det olösta varseblifva glänsande delar, af en tombackbrun färg; och under mikroskopet visar sig detta för- hållande ännu tydligare. Lösningen afdunstades uti en tarerad platinadegel, glödgades och vägdes. Saltet smälte icke lätt och förhöll sig i alla de- lar såsom neutralt molybdensyradt kali samt väg- de, =0.2496. 100 delar trefaldt molybdensyradt kali förlorade vid reduetion 0.973 syre samt gåfvo 45.176 neutralt molybdensyradt kali och 48.851 olöslig oxid (förlust) 100.000. 23 Försöka vi att theoretiskt förklara detta förhål- lande, så sönderfaller : 1 At. KMo? (1 At KMo +2At. HH" 1 At. MoMo I Åt. H hvilket gifver i procent Atomvyv. a Atomv. b SY, sya 0143 6.218 KMo ... 43.391 45.539 MoMo. . . 48466 «48.243 100.000 100.000. | Då den med vatten ifrån neutralt molybden- syradt kali uttvättade olösta oxiden behandlades med en kalilösning i värme, utdrogs betydligt molybdensyra. Detta var visserligen äfven hän- delsen då den kokades med saltsyra, ehuruväl den angreps deraf vida svårare. Anseende dessa för- sök tala för att molybdensyra var för handen uti det olösta, hafva vi antagit det olösta utgöras af MoMo och ej af 2Mo, hvilka båda formler ut- trycka samma qvantitativa föreningsförhållanden emellan elementerna molybden och syre. Möjligt "kan dock vara, att det olösta, vid inverkan af kali, antingen sönderdelas genom elementernas omsättning, eller att syre dervid upptages utur luften. — Af salpetersyra syrsättes det lätt till molybdenusyra. : Ehuruväl man, förmedelst försigtigt tillsät- tande af salpetersyra till en lösning af molybden- syra uti kolsyradt kali, kan utfälla det ofvanbe- skrifna dubbelsaltet, blifver dock förhållandet helt annat om man använder salpetersyra uti öfver- skott. I sådant fall uppstår ögonblickligen en be- tydande voluminös fällning, som efter någon vid blifver än större. Likasom redan vid det trefaldt 24 molybdensyrade kalit blifvit anmärkt, kan man uti denna fällning upptäcka skiljaktiga kristallini- ska och okristalliniska ämnen. Med hett vatten kan man utdraga allt hvad som är krvistalliniskt, med lemning af en amorph återstod. Detta hvita pulver, som stundom låter sig lätt samla och ut- tvätta på ett filtrum, men stundom äfven går ge- nom dess porer, är äfvenledes en kemisk förening af molybdensyra med kali. Alltefter mängden utaf den tillsatta salpetersyran tyckes dervid stundom ett fyrfaldt och stundom ett femfaldt eller än su- rare molybdensyradt kali fällas; men en bland- ning af ren molybdensyra med ett salt tyckes det af den orsak ieke vara, emedan allt kali icke, äfven genom en långvarig kokning med salveter- syra i öfverskott, kan utdragas. Detta pulver smäl- ter alltid vid upphettning uti platinadegel och der- vid förflygtigas för det fyrfaldt och femfaldt sura saltet icke ett spår af molybdensyra, äfven om man uppbettar till en ganska stark glödgning. Af dessa fällningar bafva vi gjort tvenne analyser. Fyrfaldt molybdensyradt kali. Dess formel är KMo'. Det bildar ett hvitt kristalliniskt pulver; är vattenfritt; olösligt i vatten; smälter lätt och stelnar kristalliniskt under afsvalning. 1.612 grm smält salt gaf O.4162 svafvelsyradt kali, 0.2249 kali. De theoretiskt beräknade och empiriskt funna beståndsdelarnes procentiska tal blifva således: Atomv. a beräkn. Atomv. b beräkn. fuunet 1 At. Kali . 588.856 14.207 588.856 14.390 13.953 4 At. Molyb- densyra 3599.864 89.793 3503.316 85.610 86.047 4144.720 100 000 4092.172 100.000 100.000. 25 Femfaldt molybdensyradt kal. Dess formel är KMo!". Det bildar äfvenledes ett hvitt pulver, ehu- ruväl mycket finare. Det går vid tvättning myc- ket lätt genom filltrum. Är vattenfritt ; smälter och stelnar kristalliniskt under afsvalning. 2.1815 grm smält salt gaf 0.5033 grm KS, sva- rande emot 0.274 grm K. : Sam manställa vi det funna med det theore- tiskt beräknade, så är Atomv. a beräkn. Atomv. b. beräkn. funnet 1 At. Kali 588.856 11.698 388.856 11.853 12.468 3 At. Molyb- densyra 4444.s30 88.302 4379.145 88.147 87.532 J033.686 100.000 4965.001 100.000 100.000. Föreningarne emellan kali och molybdensyra äro visserligen icke fullständigt undersökta eller bestämda förmedelst de bär anförda beskrifningar. Under loppet af detta arbete, hafva vi uppmärk- sammat ännu andra till deras kristallform skilj- aktiga salter, eburuväl vi icke vidare i denna rigt- ning fullföljt deras undersökning, då det låg utom vårt arbetes hufvudplan. Likväl må vi omnämna tre andra salter, på det all om någon annan uti en framtid skulle taga ihop med dessa kalisalter, han då må fästa sin uppmärksamhet åt detta håll. Ett salt kristalliserar uti små sexsidiga taf- lor, hvilka, då de utröras med vatten, hafva en stark silfverglans. Det är lättlöst i vatten. Ett annat salt kristalliserar uti vackra dia- mantglänsande spitsiga rhomboedrar; är svårlös- ligt uti vatten, men lättare uti varmt vatten, eburuväl det vid lösvingens afdunstoing förändrar sig och till större delen öfvergår uti trefaldt mo- lybdensyradt kali. Detta salt smälter under glödg- 26 ; ning och stelnar vid afsvalning med stålgrå färg och en vacker glans. : Ett tredje salt afskiljer sig stundom 1 glän- sande fyrsidiga prismer, då man något uppvärmer den moderlut, som förefinues efter utfällning med, salpetersyra af molybdensyrans lösning i kali. Natronsalter. Neutralt molybdensyradt natron. Formeln för det kristalliserade saltet är NaMo+2E. För att framställa detta salt sammansmältes 9.491 grm Mo med 4.074 grm vattenfritt kolsyradt natron, hvilka vigtqvantiteter alldeles motsvara bildandet af det neutrala saltet. Hettan ökades småningom och föreningen emellan mylybdensyran och na- tronet försiggick under en stark utveckling af kolsyra. Då hela massan var flytande under en god rödglödgningshetta, fick dezeln kallna öfver svafvelsyra. Dervid kristalliserade hela den färg- lösa föreningen. I vatten löste den sig med lätt- het. Denna lösning afdunstades uti värme, hvar- efter vätskan till större delen kristalliserade, se- dan den blifvit förut betydligt concentrerad. Kri- stallerna upptogos på ett filtram och tvättades med litet vatten samt torkades derefter så fort som möjligt emellan papper, samt lades sedermera att torka uti 24 timmar öfver kaustik kalk och . svafvelsyra. Detta salt bildar små rhomboedrar, med gan- ska spitsiga vinklar ; smälter lätt, nnder afgifvan- de af sitt kristallvatten och SAN vid afsvalning kristalliniskt. Är lättlöst uti vatten. Analys derå gjordes på 1.280 grm, som vid glödgning förlorade 0.1927 grm vatten samt gaf 0.7542 grm NaS, svarande emot 0.3301 Na. 2 De procentiskt funna och beräknade talen äro » för det kristalliserade saltet Atomv. a beräkn. Atomv. b beräkn. funnet 1 At. Natron 389.729 23.919 389.729 26.147 20.788 1 Åt. Molyb- densyra 888.966 59.120 375.829 08.760 39.207 2 At. Valten 224.958 14.962 224.958 15.093 15.005 1503.653 100.000 1490.516 100.000 100.000 och för det vattenfria Atomv. a beräkn. Atomv. b beräkn. funnet Natron . . . 389.729 30.479 389.729 30.795 30.358 Molybden- : syra . « . 883.966 69.521 375.829 69.205 69.642 1277.695 110.000 12635.538 100.000 100.000. Tvefaldt molybdensyradt natron. Det kristalli- serade saltets formel är NaMo +. För att fram- ställa detta salt sammansmältes 4.4325 'srm molyb- densyra med 0.919 grim vattenfritt kolsyradt na- tron, hvilka vigtqvantiteter just äro erforderliga för att bilda detta salt. Denna blandning smälte och stelnade vid afsvalning till en hvit kristalli- nisk massa, som vid söndertryekning under vat- ten sammanföll i små nålformiga kristaller. Salt- massan var svårlöslig i kallt vatten och löste sig först efter en längre tid i varmt vatten. Vätskan afdunstades nu ånyo till en ganska ringa volum, men det oaktadt utkristalliserade icke något, hvar- ken uti värme, eller då den öfverlemnades trenne dagar uti fullkomlig hvila. Den concentrerade lösningen afdunstades derföre ytterligare uti en platinadegel i vattenbad, hvarvid en hvit kristal- linisk massa afsatte sig efterhand, under det att moderluten var fullkomligt sirnpstjock, kristallerna uppsamlades på ett filunm och tvättades med li- tet vatlen, hvarvid dock en stor del af saltet 28 återupplöste sig, samt pressades sedermera fler- faldiga gånger emellan sugpapper och torkades sluteligen vid en temperatur af 802 C. Det kristalliserade saltet visade sig, under mikroskopet utgöras af fyrsidiga prismer; är lätt- löst i vatten, ehuruväl svårlöst efter glödgning. Vid upphettning förlorar det sitt kristallvatten, smälter och stelnar under afsvalning till en gul- aktigt hvit massa. Analysen gjordes på 04473 grm salt. Dervid erhölls genom glödgning 0.0203 grm vatten, samt sedermera O.1819 Na$, RET emot 0.0796 grm Na. Det kristalliserade saltets procentiska sam- mansättning är således: Atomv. a beräkn. Atomv.b beräkn. funnet 1 At. Natron 389.729 17.092 389.729 17.202 17.798 2 At. Molyb- densyra 1777.932 77.975 1751.658 7TT.7v8 7TI.552 1At. Vatten 112.479 4.933 112.479 4.990 4.650 2280.140 100-000 2253.867 100.000 100.000 och det vattenfria Atomv. a beräkn. Atomv.b beräkn. funnet 1 At. Natron 389.729 17.979 389.729 18.200 18.666 JAR Molyb- jag pa fn densyra 1777.932 82.024 1751.653 81.800 81.334 2167.661 100.000 2141.387 100.000 100-000. Trefaldt molybdensyradt natron. Det kristalli- serade saltets formel är NaMo+7H. = Tillsätter man droppvis concentrerad salpetersyra till en concentrerad lösning af molybdensyra uti kolsy- radt natron, så utfaller icke något dubbelsalt, såsom händelsen är med kalisaltet. Men tillsät- ter man så länge salpetersyra, tilldess att vätskan reagerar starkt sur, så afskiljer sig efterhand tre- 29 faldt molybdensyradt natron såsom en voluminös fällning. Detta salt kristalliserar på samma sätt, som det motsvarande kalisaltet, men är mycket lösli- gare uli vatten. Det lufttorkade saltet innehåller vida mer kristallvatten än kalisaltet, förlorar detta vatten vid upphettning, smälter och stelnar kri- stalliniskt vid afsvalning. Analyser I. 0.618 grm förlorade 0.1253 vatten vid glödgning och gåfvo 0.1490 grm svafvelsyradt natron, svarande emot 0.065 natron. ; II. 0.8467 grm förlorade 0.1725 grm vatten vid glödgning. Till följe af dessa analyser är den procenti- ska sammansättningen för det kristalliserade saltet: Atomv.a beräkn. Atomv.b beräkn. funnet I. II. 1 at. natron 389.729 10.139 389.729 10.244 10.552 3 at. molyb- densyra . 2666.966 69.378 2627.487 69.061 69.173 — 7 at. vatten 787353 20.483 787.353 20.695 20.275 20.350 IBL4.048 100 000 3804.569 100.000 100.000 och det valtenfria Atomv.a beräkn. Atomv.b beräkn. funnet 1 at. natron 389.727 12747 389.729 12.917 13.235 3 at. molyb- densyra 2666.966 87.253 2627.487 87.083 86.765 3056.695 100.000 3017.216 100.000 100.000. Reduction af detta salt med vätgas. Då det kunde vara af intresse att få veta huruvida detta sura molybdensyrade natron förhölle sig analogt med hvad som Wourer först observerat för det sura wolframsyrade natronet, då det vid en högre temperatur utsättes för en ström af välgas, ulsatte vi detta molybdensyrade salt för en sådan behand- 30 ling, hvarvid vi fonno förhållandet våra alldeles enahanda med hvad som redan förut blifvit för det motsvarande kalisaltet anfördt, då det redu- cerades med vätgas. 0.6534 grm trefaldt molybdensyradt natron förlorade 0.043 grm vid reduction och den åter- stående massan gaf, efter utdragning med vatten, afdunstning, glödgning och vägning, 0:26 grm neutralt molybdensyradt natron. 100 delar trefaldt molybdensyradt natron hafva således gifvit i procent: 6.581 syre 40.710 neutralt molybdensyradt natron och 32.709 olöslig oxid (såsom förlust) 100.000. Jemföra vi dessa tal med theorin, så får man att 1 at. NaMo? + 2 al. H sönderlallar ud mega 1 at. MoMo ZTBU enligt hvilken formel de beräknade procentiska talen blifva Atomv. a Atomv. b Syre SES 6.565 0.625 NaMo . RR Be 41.393 MoMow SOC öd 612 J1.981 100.000 100.000. Den funna qvantiteten neutralt molybden- syradt natron öfverensstämmer väl icke så full- komligt med den beräknade, men orsaken dertill är den, att glaset, hvaruti reduction skedde, var mycket angripet af det neutrala saltet. I detta försök fortsatte vi nemligen reduction i flera tim- mar, under hvilken tid hela massan hölls uti E sträng rödglödgning, för att derigenom erfara hu- ruvida icke PA kunde efitrhand gå än längre. Af de funna talen finna vi likväl att detta icke varit händelsen. 31 I afseende på kalisalterna hafva vi sett, att då concentrerad salpetersyra tillsättes i öfverskott uti köld till ett lösligt molybdensyradt kali, så faller genast ett salt, som innehåller mera mo- lybdensyra. Detta är icke fallet med natronsal- terna. Tillsätter man i köld salpetersyra i stort öfverskolt till en molybdensyrad natronlösning, så utfaller icke något på flera dagar. Uppvärmer man nu vätskan, så grumlas den snart, och små- ningom uppstår en voluminös gulfärgad fällning. : Uppsamlar man denne på ett filtrum, så går den vid tvättning lätt igenom; men tillsätter man några droppar salpetersyra tll tvältvattnet, så är det genomgående klart. Uttvältningen går mycket långsamt och ofullkomligt, emedan fäll- ningen mycket täpper filtrum. Efter torkning ser den okristalliniska fällningen gul ut, och blott på filtri kanter och på ytan är den något blå- grön, härrörande af salpetersyrans inverkan un- der torkningen. Upphettar man ett litet prof uti en platinadegel , så förflygtigas större delen vid stark glödgning. Denna omständighet, som redan förut blifvit iakttagen af BucHHorz, kan tjena såsom en method för att i vissa fall bereda sig eller rena molybdensyra. AÄmmoniumoxidsalter. De till denna grupp hörande salter äro lika så många, som kalisalterna, ehuruväl vi icke un- dersökt dem alla. I alla hithörande salter hafva vi blott bestämt moldbdensyran, förmedelst sal- 32 tets varsamma upphettning uti en tarerad plati- nadegel, och uti intet fall hafva vi bestämt qvan- titeten af ammoniak och vatten. Icke desto min- dre kunna vi angifva följande bestämdt skiljak- tiga salter, och de af oss angifna föreningars till- varo få en ytterligare beksältelse derigenom, att ett motsvarande barytsalt fälles utur deras lös- ningar förmedelst chlorbarium, såsom vi äfven äedrualane skola visa. Alla hithörande salter äro fullkomligt färg- lösa. Någon gång har man angifvit att de stun- dom hafva en svag dragning uti blått; men då detta varit händelsen, hafva vi alltid funnit en ringa inblandning af förhanden varande koppar- oxid. Har åter kopparen, på sätt förut är an- gifvet, blifvit med tillräcklig omsorg aflägsnad, så hafva vi aldrig förmärkt ens den ringaste drag- ning uti blålt bjös dessa salter, äfven då de Få vit betraktade uti massa Neutral molybdensyrad ammoniumotid. Dess for- mel är NH'Mo. För att framställa detta salt lö- stes molybdensyra uti ett öfverskott af en myc- ket concentrerad ammoniaklösning i täppt kärl samt fälldes sedermera med alkohol. Det salt, som härvid föll, upptogs på ett filtrum och tor- kades, efter utpressning öfver kaustik kalk. Betraktar man detta salt med ett mikroskop, så finner man det bestå af små fyrsidiga prismer med tvenne afstympningsplaner. Lägger man ett litet prof af detta salt under mikroskopet tillsam- mans med helt litet vatten, så kan man se huru hastigt det neutrala saltet förändrar sig och öf- vergår till ett annat surt salt. Saltet är vat- tenfritt. Analysen 2 "33 Analysen gjordes på 08095 grm salt, som lemnade 0.594 grm molybdensyra, enligt hvilken bestämmelse den beräknade och funna samman- - sätlningen är: Atomv. a 6210 337437 GRAN J432.227 100.000 3366.542 100.000. Rigtigheten af denna sammansättning för ifrå- gavarande salt hafva vi funnit bekräftad af dess förhållande till en lösning af chlorbarium, hvarom vi framdeles skola utförligare yttra oss. Genom salpetersyras inverkan på lösningar . af molybdensyra uti ammoniak, uppstå dessutom flera andra saiter. Sålunda förefinnes här, lika- som för kali, ett dubbelsalt, som, vid upplösning i vatten, sönderdelas uti ett lösligt och ett mera svårlöst, hvilket sednare till sitt yttre, genom sitt nålformiga utseende, mycket liknar det trefaldt molybdensyrade kalit. Detta nålformiga ammo- niaksalt är dock vida lättlösligare uti vatten än trefaldt molybdensyrade kali. 30 Förmedelst partiell fällning af en lösning utaf rå molybdensyra — sådan som man får den blott efter molybdenglansens rostning — uti am- moniak, kan man äfvenledes, utan några om vägar, direct framställa en molybdensyra, vilkor på Sin höjd innehåller blott spår af fosforsyra. Denna method är ganska god och kan ofta användas. Barytsalter. Baryten bildar med molybdensyra en stor mäned salter, hvilka dels äro kristalliniska, dels amorpha; dels äro olösliga, dels lösliga i Väblen. I de flesta fall kan man ganska lätt framställa dessa salter förmedelst fällning af elt motsvaran- de kali — eller ammoniumoxidsalt med chlorba- rium. Härvid inträffar dock ett eget förhållan- de, derigenom att det sålunda fällda barytsaltet ständigt är förorenadt af en ringa qvantitet utaf det till fällning använda kali — eller ammoni- umoxidsaltet, som icke genom kokande vatten kan uttvättas. Qvantiteten af denna förorening är så ringa, att om man vwill betrakta dessa fäll- ningar såsom dubbelsalter, så måste man antaga en alldeles egen art af föreningsförhållanden, hvar- uti en atom af det ena saltet är förenad med ett ganska stort antal atomer af det andra saltet. Genom denna medfällning af det utfällda saltet, uppstår ett stort misstroende till analysen, derigenom att de funna talen icke så skarpt sam- manfalla med de beräknade. Förutom denna osä- kerhet, inträffar dessutom en annan, bestående deruti, att alla molybdensyrans föreningar med barytjorden sönderdelas högst svårt. Den me- thod, som vi -vid dessa analyser användt har varit följande; Vi bestämde först uti en platina- 36 degel saltets glödgningsförlust. Denna förlust är valten; men om elt ammoniumoxidsalt blifvit an- vändt till utfällningen, så utgöres den af vatten tillsammans med ammoniumoxid. Återstoden öf- vergjöts derpå med ett öfverskott af utspädd svaf- velsyra och intorkades, hvarigenom till slut en ganska concentrerad svafvelsyra inverkade på sal- tet. I sådant tillstånd öfverlemnades det uti 2 å 3 dagar på kapellet till digestion, hvarefter det utspäddes med vatten och filtrerades, dock upp- togs icke den svafvelsyrade baryten förr på fil- trum, än den förut blifvit flerfalldiga gånger be- handlad med varmt svafvelsyrehaltigt vatten och sålunda på detta sättet redan till större delen ut- tvättad, hvarefter den slutliga tvättningen på fil- trum lät sig lätt göra med kokande vatten. I alla de af oss gjorda beräkningar, hafva vi icke tagit i betraktande de små inblandningarne af andra salter, hvarföre man äfvenledes vid alla analyser- na finner något mindre baryt, än som enligt the- orin erfordras uti det rena saltet. Neutral molybdensyrad baryt. Dess formel är BaMo. Tillsätter man en lösning af chlorbarium till en lösning af molybdensyrad ammoniak, hvil- ken förut blifvit försatt med betydligt ammoniak i öfverskott, så fälles genast detta salt. Man må- ste blott filtrera så fort som möjligt, på det att icke den i lösningen befintliga baryten måtte draga kolsyra till sig utur luften och falla såsom kolsyrad och inblanda sig uti det fällda molyb- densyrade saltet. För att erhålla till analysen ett fullkomligt rent salt hafva vi förfarit på nå- gotdera af följande sätt: a) En lösniug af den ofvanbeskrifna neutrala molybdensyrade ammoniumozxiden fälldes med chlorbarium. Fällningen upptogs på ett fillrum 37 och tvättades länge, oaktadt den var något löslig uti vatten. | b) En lösning af det ofvanskrifne ammoni- umoxiddubbelsaltet försättes med ammoniak i stort öfverskott och fälles derefter med chlorbarium, med iakttagande att något osönderdeladt ammo- niumoxidsalt finnes för handen. Sedan fällningen är gjord, filtreras så fort som möjligt och med iakttagande af att luften har minsta möjliga till- fälle att ombyta sig. Detta salt bildar ett fint kristalliniskt pul- ver, som är svårlöst uti vatten. Valttenfrilt. Vid dess glödgning antager det en blågrön färg, här- rörande af en reducerande inverkan utaf den ringa qvanlitet ammoniak, som dervid utvecklas. Saltet smälter icke. Det fäster sig ganska fast vid glaset. Vid analys å det salt, som blifvit beredt enligt methoden a, erhölls, då 0.364 grm användes, en glödgningsförlust af O.0144 grm samt 0.654 grm BaS svarande emot 0.4262 Ba. 1.686 grm, beredt enligt methoden b, förlo- rade 0.0273 vid glödgning och gaf 1.2982 grm BaS, eller =0.s46 grm Ba. Då förlusten antages här, likasom förut, ut- göras af molybdensyra, innehålla således 100 de- lar af det vid +100? C. temperatur torkade saltet, a b Barytjord —. 00. 49.323 I0.177 Ammoniumoxid.. 1.620 1.619 Molybdensyra . . . 49.057 48.204 och uti det glödgade saltet förefinnes a b Barytjordiass > 7 30.437 21.003 Molybdensyra . . . 49.863 48.997. 38 ; Ehuruväl dessa analyser i afseende på ba- rythalten icke öfverensstämma så väl med hvar- andra, härröraude af svårigheten att uti ifråga- varande fall bestämma dena full skarphet, så anföra vi dem likväl, för att visa att en be- stämd qvantitet ammoniumoxidsalt härvid tillika faller. Glödgningsförlusten är nemligen icke hvar- ken mekaniskt eller kemiskt bundet vatten, och i sednare fallet skulle den, atomiskt beräknad, icke uppgå till + atom. Den härrör nemligen af bort- gången ammoniak, hvarom vi äfven förmedelst directa qvalitauifva försök öfverlygat oss, ehuru- väl den ej 1 qvantitatift hänseende blifvit bestämd; men försöker man att atomiskt beräkna den så belöper den sig ungefärligen till 1 atom ammo- niomoxidsalt på 12 atomer barytsalt. Beräkna vi theoretiskt sammansältningen af den neutrala molybdensyrade baryten, så inne- håller den procentiskt: Atomv. a beräkn. Atomyv.b =: beräkn. Barytjord "7: 950290 -I1:793, JIMS ITA Molybdensyra . 888.966 48.202 875.829 47.830 1844.256 100000 1831.119 100.000. Heine ") har beskrifvit en basisk molybden- syrad baryt och derpå meddelat tvenne analyser. Dessa analyser äro dock gjorda på ett salt af en och samma beredning. Jemföra vi de af Heine angifna karaktärer på hans salt med vårt neutrala salts angifna egenskaper, så öfverensstämma de särdeles väl. Dessutom hafva wvi försökt att, ef- ter Heines föreskrift framställa det basiska sal- tet, men alltid erhållit det neutrala, hvarföre vi äfven högeligen betvifla tillvaron af detta basiska barytsalt. ”) Journal fär prachtische Chemie. Band IX. sid. 204. 39 Trefaldt molybdensyrad barytjord. Dess formel r BaMo+3H. En lösning af trefaldt molybden- splädt kali försattes imetl chlorbarium, hvarige- nom en hvit flockig fällning uppkom. Denna fällning, som är HägDE löslig Gl rent valten, fö- retedde efter utltvättning och torkning en hvit hornaktig massa, som är spröd och fäster sig mycket starkt vid filtrum. I glödgning förlorar den valten, smälter och stelnar, efter afsvalning, till en gulaktig kristallinisk massa. Vid analys å 0.9854 gr af detta salt, var glödgningsförlusten 0.0829 grm och vigten af Bas =0.347, svarande emot 0.2261 grm Ba. Enligt denna analys är detta fällda salts be- räknade och funna sammansättning: Atomv. a beräkn. Atomv.b beräkn. funnet 1 at. baryt- jord . . . 955.290 24.125 955.290 24.368 22.946 3 at. molyb- | densyra 2666 966 67.353 2627.487 67.024 68.64 Jat. vallen II7.437 V.522 JII7437 8.608 443 3959.693 100:000 3920.214 100-000 100 000 samt det vattenfria saltets sammansällning: Atomv. a beräkn. Atomv.b beräkn. funnet 1 at. baryt- jord .. 955.290 26.373 955.290 26.663 2 054 Jat. molyb- densyra 26606.966 73.627 227.487 73.337 24. 946 3622.256 100.000 3582.777 100.000 100-000. Barytdubbelsalt. Dess formel är BaMo:+ BaMo? 46H. Tillsätter man chlorbarium till en lösning af det motsvarande ammoniumoxidsaltet, så upp- står genast en flockig fällning af detta salt. Den- na fällning är icke kristallinisk ; den löser sig tem- 40 ; ligen betydligt vid tvättning. Saltet förlorar vat- ten med litet ammoniak vid glödgning; smälter och stelnar kristalliniskt vid alsvalning. 0.872 grm analyserades och förlorade 0.0793 grm vid glödgning och gaf 0.3575 grm svafvelsy- rad baryt, svarande emot 0.233 grm Ba. Det fällda saltets fonna och theoretiskt be- räknade procentiska sammansältning är: Atomv.a beräkn. Atomv.b beräkn. funnet 2 at. baryt- jord .- . 1910580 27.176 1910.580 27.433 26.714 d at. molyb- densyra 4444.s30 63.224 4379.145 62.877 64.192 6 at. vatlen 674.874 9.600 674.874 —9I.690 = 9I.094 7030.284 100.000 6964.599 100.000 100.000 och det vattenfria . Atomvyv.a beräkn. Atomv.b beräkn. funnet 2 at. baryt- | jord . . . 1910.58 30.062 1910.580 30.376 29.393 3 at. molyb- densyra 444483 69.938 4379.145 69.624 70.607 0309.41 100.000 6289.725 100.000 100-000. Försöker man att sönderdela det ofvanbeskrif-' ne kalidubbelsaltet medelst chlorbarium, i afsigt alt erhålla ett till sammansältning motsvarande barytsalt, och anställer man försöket på ett så- dant sätt, att man, under oafbrutet omrörande inlägger portionsvis det torra kalisaltet uti en ut- spädd lösning af chlorbarium, så uppstår efter- hand en voluminös fällning, hvilken, betraktad under mikroskop visar sig utgöras af små sexsi- diga taflor. Detta så bildade salt bar dock icke något bestånd, utan förlorar småningom silt vo- luminösa utseende, sjunker tillsammans och bil- 21 dar en blandning af tvenne salter, hvilka man kan urskilja under mikroskopet. Det ena saltet är okristalliniskt, under det det andra visar sig ganska tydligt utgöras af sexsidiga prismer. Hu- ruvida sönderdelningen här försiggålt på samma sätt, som ensamt för kalisaltet är händelsen, kun- na vi icke på ett ullfredsställande sätt afgöra, och vi hafva således häröfver icke anställt några vi- dare försök, då vi icke hafva några methoder för att skilja dessa salter ifrån hvarandra. — Föru- tom alla dessa genom dubbel sönderdelning er- hållna barytsalter, kan man bekomma en stor mängd andra salter derigenom att man behand- lar något af de här redan omförmäldta med sal- petersyra eller saltsyra. Dervid uppstå, alltefter qvanliten af den använda syran, ganska skiljak- tiga salter, af hvilka några äro lösliga och andra olösliga. Alla dessa föreningar utmärka sig der- igenom ett de äro kristalliniska, Vi hafva lik- väl icke vidare sysselsatt oss med deras under- sökning, utan analyserat blott ett enda sådant salt. Niofaldt molybdensyrad barytjord. Dess formel är BaMo'+4H. Detta salt bildade sig vid behand- ling af det neutrala saltet med utspädd salpeter- syra. Det kristalliserar i små sexsidiga prismer, hvilka uti båda ändarne äro tillspetsade med änd- planer. Detta salt är olösligt uti såväl kallt och varmt vatten, som uti salpetersyrehaltigt vatten. Då detta salt högst ofullständigt sönderdelas af så väl svafvelsyra, som en blandning af svafvel- syra med chlorvätesyra och salpetersyra, så smälte vi det med surt svafvelsyradt kali i en platina- degel, och utdrogo utur den smälta massan allt det lösliga ifrån svafvelsyrad baryt. Analys gjordes på 0.782 grm, hvilka förut torkades vid +100?. Dessa förlorade 0.03933 grm 42 vatten vid glödguing samt lemnade 0.120 grm BaS, svarande emot 0.078 grm Ba. Detta salts procentiska sammansätlning är således: » Atomv.a beräkn. Atomv.b beräkn. funnet 1 at. baryt- jord .. 955.290 10.156 955.290 10.256 9.999 9 at. molyb- a densyra 8000.694 85.061 7882.461 84.900 34.975 4at vatten 449.916 4.783 449.916 4.844 5.026 94035.900 100.000 9287.667 100.000 100.000 och det vattenfria saltet innehåller på 100 delar: Atomv. a beräkn. Atomv.b beräkn. funnet 1at. baryt- jord .- . 955.290 10.667 955.290 10.808 10.528 I at. molyb- densyra 8000.964 89.333 7882.461 89.192 89.472 3955.984 100.000 8837.751 100.000 100.000: Blyoxidsalter. Neutral molybdensyrad blyoxid. Dess formel är PbMo. Blyoxiden synes icke kunna förena sig med molybdensyran uti flera förhållanden, utan det neutrala saltet synes hafva en benägenhet att i alla fall fällas. För att framställa detta salt fällde vi en lösning af trefaldt molybdensyradt kali: med salpetersyrad blyoxid. Dervid uppstår genast en hvit flockig fällning, som visar sig vara något löslig i vatten då den tvättas. Då saltet är uttvättadt och torrt, företer det ett hvitt pulver, som smälter först vid en starkare bhelta. Det sy- nes icke hålla något kemiskt bundet vatten, ty den förlust af 3.380 procent, som det vid glödg- ning förlorar, sedan det förut blifvit torkadt vid +1092 C., motsvarar blott : af en atom vatten. 43 Analysen af detta salt — då man ej vill använda bydrothyonammoniak — företer äfven sina svå- righeter i afseende på att skilja beståndsdelarne fullkomligt ifrån hvarandra, Uti båda analyserna förefinnes äfven ett öfverskolt uti den funna hal- ten af blyoxid. Analysen skedde på det sättet att saltet, efter glödgning digererades med svaf- velsyra uti värme på kapellet under 2 å 3 da- gars tid. Uti den första analysen hafva vi försökt att direct bestämma molybdensyran genom afdunst- ning af den svafvelsyrehaltiga vätskan och der- efter skeende glödgning samt ytterligare behand- ling med salpetersyra och glödgning. Vid en så- dan operation kan likväl aldrig en förlust und- vikas, hvilket vi äfven skola se. Analysen I. 0.7367 förlorade vid glödgning 0.023 grm och gåfvo 0.6082 svafvelsyrad blyoxid, svarande emot 0.4475 grm blyoxid. Efter blyoxi- dens affiltrering, erhölls, genom lösningens af- dunstning och svafvelsyrans utjagping i värme, 0.2612 molybdensyra. II. 1.5436 förlorade 0.046 grm. vatten vid glödgning och gaf 1.2609 svafvelsyrad blyoxid eller 0.9278 Pb. De funna värdena emotsvara I procent L II. alten rara ör J.122 3.638 Blyoxid +... 60.730 60.106 Molybdensyra . 36.148 = 36.256 100.000 100.000 men då den funna vattenhalten visar sig icke uppgå till mera än 2 atom vatten emot en atom blyoxid, så är det mera sannolikt att detta vat- ten, oaktadt torkning af saltet vid +1002 C, ägt At rum, varit blott mekaniskt vidlådande. Under antagande häraf, och då vi procentiskt samman- ställa de theoretiskt beräknade och funna värdena, visar sig jemförelsen sålunda för torra saltet: Atomv.a beräkn. Atomv. b beräkn. 1 at. blyoxid 1394.645 61.072 1394.645 61.425 62.704 61.893 1 at. molyb- densyra . 888.966 38.928 875.829 38.575 35.449 2283.611 100.000 2270.474 100.000 98.453. Silfveroxidsalter. Neutral molybdensyrad silfveroxid. Dess formel är AgMo. Den fås då en lösning af neutralt mo- lybdensyradt kali fälles med salpetersyrad silf- veroxid, hvarvid «en något gulhvit flocklig fäll- ning uppstår. Genom ljusets inflytande antager den efterhand en mörkare färg. Den är något löslig uti vatten, men litet lösligare uti ett sal- petersyrehaltigt vatten. För att analysera det, löstes det rena och vid +100?2 torkade saltet uti ammoniak och till denna lösning sattes chlorvä- tesyra i betydligt öfverskott, hvarvid chlorsilfret föll. Vi försökte att, genom afdunstning utaf den genomfiltrerade vätskan och salmiakens afrökning vid lindrig hetta samt återstodens behandling med salpetersyra, bestämma molybdensyran qvantita- tift; men denna bestämningsmethod är vida osäk- rare än den som vid blysaltets analys blifvit an- förd, emedan betydligt molybden dervid förflyg- tigas, hvilket äfven tydligen gifver sig tillkänna, derigenom att det papper som vid afdunstningen betäcker afdunstningskärlet, blifver ganska blått af reducerad molybdensyra. 45 Till analys användes 0.2431 grm salt och er- hölls 0.1862 grm chlorsilfver, svarande emot 0.1505 grm silfveroxid. Utur lösningen erhölls, på sätt som förut blifvit beskrifvet 0.051 grm molybden- syra, svarande emot 20.971 procent syra, hvari- genom således 17.2 proc. syra blifvit förlorad vid afdunstningen. I procent svarar dessa tal — hvarvid dock molybdensyran, här, likasom uti det föregående, antages såsom bestämd genom förlusten — emot Atomv.a 39.569 = I9I.144 Svåälyel sugit 40.478 40.933 40.431 = 40.886 Lindås III. Bohus IV. atomv. a. atomv. b. atomv. a. atomv. pb. Molybden 290.588 = 30433 =II04358 39 004 SVAlVel Skien 40.42 40.867 — 40.542 = 40.996. 83 Att åter bergarten ingått uti den nativa molybdenglansen såsom blott en mekanisk förore- ning, följer af dessa molyhbdenglansers procentiska sammansättning, bvaruti det visar sig alt bergar- ten är mycket skiljaktig uti de olika analyserna. Vi sammanställa här dessa analysers procentiska tal, med autagande af att molybdens atlomvigt =979.829 och svaflets =200.000. Ibn ölELaSS I. II. III. Bohus. Bergart . . .. 2.876 0.800 1.1215 = 3I.1364 Molybden . . 37.368 58.627 98.4700 I7.1534 Svafvel . . . » 39.756 40.573 40.4085 39.7102. Dessa analyser skilja sig väl något ifrån dem, som förut blifvit gjorda af BucHHorz, BrRANDEs och, SEYBERT, men då desse kemister icke bestämt den i moelybdenglansen inblandade bergarten, samt dessutom ulgålt ifrån mindre säkra atom vigter, torde man lätt inse orsaken till afvikelserna. Sedan vi emedlertid sålunda visat identiteten i kemisk sammansättning emellan den nativa molyb- denglansen och den på artificiell väg beredda svaf-= velmolybden, få vi nu återgå till de försök , som blifvit gjorda af oss med rostning af den scklnare till molybdensyra och hvaraf det? visat sig att 100 delar svafvelmolybden (MoS?) gifvit upphof åt 89.7523 delar molybdensyra. Detta värde grundar sig på direkta försök och är ej beroende af andra. Vela vi åter på stöd af dessa försök beräkna molybdens atom vigtstal, så måste vi utgå ifrån det tal, som representerar svaflets atomvigt samt antaga det såsom varande kändt. Genom förvandling af en alven vigt chlorsiifver vill svafvelsilfver, och så- lunda stödjande sig på chlorns och silfrets bestämda atlomvigtstal, har DBerzeuius bestämt att svaflets atomvigt är =200.75. ERDMANN och MARCHAND 84 åter hafva genom analys af svafvelqvicksilfret be- stämt svaflets atomvigt att vara jemt 200. Den utgångspunkt, hvarpå Eromanns och MArcHAnDs tal hvilar, står i samband ej allenast med qvick- silfrets atomvigtstal, utan förutsätter dessutom att bafva en ifrån mekaniskt inblandad qvicksilf- ver fullt fri cinober, och då något prof af dem ej blifvit i denna riktning gjordt, anse vi äfven att deras bestämmelse af svaflets atom vigt, oaktadt hafvande mycken sannolikhet för sig, dock h vilar å en sådan grundval att den ej obetingad kan antagas. Hvad åter Berzerun atom vigtstal (Se let beträffar, så gjorde vi oss det inkastet, att möjligtvis, vid försöket till dess bestämmelse, nå- gon ringa qvantitet chlorsilfver blifvit omslutet af bildadt svafvelsilfver, som sålunda förhindrat allt chlorsilfvers förvaundlande till svafvelsilfver. Vi hafva derföre i ett försök behandladt 5.5967 grm chlorsilfver med vätesvafla och erhållit 4.8395 orm svafvelsilfver, hvilket, med antagande af de Ber- zelianska atomvigterna för chlor och silfver, leder till en atomvigt för svaflet =200.71. Då dessa 4.83395 grm AgS oxiderades och löstes i ren salpe- tersyra, visade sig likväl en liten portion blifva olöst, hvilken utgjordes af Ag€lI, som varit inblan- dad uli AgS, hvarigenom säledes det af oss funna talet 200.711 för svaflets atomvigt vore för högt. Vi hade ämnat att i sammanhang härmed fullfölja utredandet af denna fråga, Syfsllets atomvigt, men hafva, till följe af mellankommande hinder nöd- sakats att dermed afstadna. Emedlertid återstår ännu detta sednare tal alt med full noggranhet bestämma, hvarföre vi ock, vid anförandet af alla utaf oss gjorda försök med molybdens föreningar och dessas beräkningar, framställt de ibesnatiskt dragna resultaterna under antagande af de båda S) skiljaktiga atomvigterna för svaflet och den deraf för molybden härledda. Verkställa vi nu en sådan beräkning för molybden, på grund af den qvantitet molybden- syra, som vi visat erhålles af 100 delar MoS?, så få vi, då svaflets atomvigt antages vara 200.75, 100 : 89.7523 = x+401.5 : + 300 SalvbESsaledes! .4:=1 00.066: — sön SER (a) och under antagande af att svaflets atomvigt är jemt 200. 100 : 39.7523 = xz+400 : z+ 300 samt således molybdens atomvigt eller jr VERSION de oss Se HA (b) Oaktadt den ej särdeles stora skillnad emellan de antagna olika atomvigterna för svaflet, visar det sig kyl af dessa "beräkningar, att denna skillnad är tillräckligt stor, för att uti ifrågava- rande fall hafva ett inflytande på molybdens atom- vigt af 13 enheter, hvilken skillnad är större än en bhbel väte-eqvivalents vigt. Att den under a anförda atomvigten måste vara för hög, visar sig dock ej allenast af det sannolika inkast vi gjort vid diskuterandet af det tal för svaflets atomvigt, hvaraf det är beroende, utan äfven af andra om- ständigheter. 1:o. Utan att fästa alltför stor vigt vid hela den arten af försök, som beröra vätgasens inver- kan på molybdensyra, vela vi likväl fästa upp- märksamheten på försöket II, som blifvit af oss anfördt, aumärkande försökets närmare öfverens- stämmelse med det efter b beräknade resultatet, an det efter a. I detta fall är man ej beroende af någon annan kropps atomvigt. 2:o Analysen af det trefaldt molybdensyrade kalit, hvilket salt är det enda, som kan framställas PAN IAS LISTE 86 ; så rent, att det kan anses äga någon voteringsrätt i afseende på afgörandet af molybdens atom vigt, öfverensstämmer vida mera med den sammansätt- ning som beräknas efter atomvigten 6 för molyb- den än den efter atomvigten a. Här är man be- roende af kaliums atom vigt. 3:o Det mäst talande skälet för antagandet af den ofvanföre angifna lägre atomvigten, anse vi dock ligga ut de resultater, hvilka äro härledda af sammansmältniogsförsökena utaf molybdensyra med kolsyrade alkalier, och hvilka alla äro sins- emellan föga skiljaktiga samt nära sammanfalla med atomvigten b. Resultatet af dessa försök är vis- serligen beroende af kolets atom vigtstal, men då detta är bestämdt på flera olika metoder och då de skiljaktiga uppgifterna om detta tal äro föga afvikande ifrån hvarandra, kan kolets atomvigts- tal visserligen anses vara afgjordt med all den noggranhet, som vetenskapen 1 närvarande ögon- blick kan åstadkomma. Dessutom är en liten osäkerhet uti kolets atomvigt utaf föga inflytande uti ifrågavarande fall på molybdens atomvigt. Till följe af hvad vi här anfört, anse vi oss af dessa försök kunna draga såsom ett tillförlitligt resultat, att molybdens atomvigt =379.829, hvaraf sedermera följer alt mo- lybdensyran procentiskt ut- SÖFeS | allae de Ait INNOLYN Den ROD Syre . . . O286. Ett nytt vattemmärke. utsatt på Ha- stellholmen i Stockholms hamn, AF AXEL ERDMANN. Svenska vallens lyftning öfver ytan af omgifvande haf är onekligen en bland de frågor, som i hög grad måste tilldraga sig geologens uppmärksamhet. Det är bekant, hurusom denna fråga, för mer än ett sekel uppkastad, i början utgjorde ett lärdt tvisteämne för olika forskare. Genom de märken, som under och efter denna strid blifvit i fasta klippor längs efter kusten inhuggna i afsigt att lemna åt framtiden ett svar på denna fråga, har densamme, för vissa delar af vårt fädernesland, visserligen hvad det faktiska af saken beträffar, blifvit satt utom tvifvelsmål. Men åtskilliga detalj- frågor under den stora frågan hafva dock hittills förblifvit olösta, eller åtminstone på ett mindre tillförlitligt sätt besvarade. Bland dessa detaljfrå- gor torde endast följande behöfva antydas. Huru stort är beloppet af höjningen för en gifven punkt och på en gifven tid? Sker denna höjning 1 ett jemnt stigande eller är den olika: stor under olika tidsperioder? Aros vissa mellanliggande punkter af landet till någon mindre grad underkastade eller möjligen alldeles fritagne från denna niveauförän- dring? Denna höjning, som man förmärkt aftaga från landets nordliga till dess sydliga delar, der 88 5 den slutligen ansetts öfvergå tll en jordytans sänkving, sker den i ett jemt förhållande till lati- tuderna eller följer den andra lagar? Hvarest skall den orörliga axel sökas, på båda sidor om hvil- ken Sveriges fasta land sålunda förmodas oscillera? Orsaken till uteblifna fullt säkra svar å dessa frågor torde få sökas uti den omständigheten, att man, både vid vattenmärkenas utsättande och vid deras observerande, fästat för litet afseende vid vallnets medelböjd på stället. Denna ”medelböjd har nemligen ingenstädes varit gifven genom nå- gra ordentliga observationer under någon längre eller kortare tid af året, utan har troligen ofta rätt godtyckligt blifvit uppsifven af närboende skärgårdsfolk. Sedan K. Vet. Akademien nyligen ingått till Kongl. Maj:t med en underdånig hem- ställan om nöd vänd: igheten af sådane obtergationels anställande på ett större antal punkter kring Sve- riges kuster och till Chefen för Lotsverket aflåtit skrifvelse i enahanda ändamål, torde man 1i fram- tiden kunna hoppas en nöjaktig lösning af dessa frågor. Bland lokaler, för hvilka det vore af vigt att tå frågan, om och huru mycket landet der höjer sig på en gifven tid, besvarad, är onekligen Stock- bolm. Vid Slussyenlect derstilles finnas att tillgå fortsatta observationer öfver vattenhöjdens för- ändringar i Saltsjön och Mälaren alltsedan år 1774. Hänvisande till en i Vet. Akad. Förhandlingar 1847, sd. 274—291 intagen uppsats i ämnet, utbedjer jag mig nu blott få i minnet ålerkalla, atl observalionerna utvisa för åren 1819—1846 en medelhöjd af & fot 73; tum på den i saltsjön vv befiotlige skalan. Med ledning af denna me- delhöjd lät jag den 15 October 1847 vid fullkom- ligt lugnt väder på Kastellholmen utbugga ett 89 A 1847 vattenmärke af vidfogade | ulseende. En half timma förut observerades vid Slussen vattenståndet på skalan, som då angaf 7 (0 fot 11 tum eller 8; tum under medelhöjd. Den (a) undre linien eller ae uthöggs således vid 83 tums lodrät höjd öfver dagens vattenstånd eller vid medelhöjd. Från midten af medelhöjdslinien in- höggs uppåt en deremot vinkelrät linie, och på 1 fot 6 tums lodrätt afstånd derifrån en med medel- höjdslinien parallel linie AE, straxt ofvanför hvil- ken årtalet 4847 utsattes. Märket återfinnes på den nästan lodräta klippväggen under mastkranen på holmens nordöstra sida. Den hvita vatten- randen på klippan visade sig ligga 3 tum öfver den nu inhuggne medelhöjdslinien. > 065 ANN 2 AIR LE DN AT ÅKER GE då LEG ERE FE fr Hu md ) vä äg eu; pu ÅA LENE Od tare Om conversgensen af continuwerliga bråk AF C.J MALMSTEN. Vid ett närmare betraktande af de trenne, i analysen förekommande, oändliga expressionsformer finner man utan she ät de kunna och böra hänföras hvar och en till sin af de trenne alge- braiska grundoperationerna: Addition, (derunder subsummerad subtraction) Multiplication och Divi- sion. Till den första (addition) referera sig oänd- liga serier: till den andra (multiplication) oändliga produkter: och till den tredje (division) oändliga eller (såsom de vanligen kallas) continuerliga bråk. Alla tre dessa sem liga expressionsformer hafva det gemensamt, att man icke obetingadt kan til- låta sig deras begagnande. För att kunna användas, måste de nödvändigt vara convergerande. Hvad oändliga serier beträffar, är läran om deras convergens ganska mycket bearbetad, och man eger numera ganska fullständiga kriterier för densamma. Och - dessa kriterier komina äfven theorien om oändliga produkter till godo, allden- stund pröfningen af deras convergens kan redu- ceras att bero af pröfningen, huruvida vissa, mot de oändliga produkterna corresponderande, serier äro convergerande. 92 : Deremot är läran om convergensen af conti- nuerliga bråk högst ofullständig. De kriterier man eger för att pröfva densamma äro ingenting min- dre än allmänna: de lemna den, vid ganska ofta förekommande fall, helt och hållet oafgjord. All åtminstone i någon mån fylla den stora lucka, som ännu existerar 1 denna så högst vigtiga theorie, är afsigten med närvarande afhandling. Låtom oss med B beteckna det oändliga kedje-bråket b (5) OSSE ELER, MISS 2» hvars särskilta leder äro b b b b KE Re Ak Sr äv ar az då och för korthetens skull sätta så all ST aa, +d>” S 2 azasb, +b3b, 207 aglarar Fö) tabs” R AA SNES 93 låt vidare p utmärka täljaren och q nämnaren i n n S , samt med A betecknas differensen mellan S få 2 n n och Sö Aer ss AN 2 ARE n ska a an, G Aa =8, Sskng osss (3) då säges det ifrågavarande bråket B vara conver- gerande, om limA =0 för n=0&0, ... ... sv (4) n och divergerande, om denna limes icke evanescerar för oändligt stora värden på n. I afseende på p », g och A "erinra vi om n n n följande kända formler BN FAT Va Panna Bris ELM (9) = b olle ere ) Ia 204 LS n+1 TAN i (6) Fn VS =>-—— AN al [Vä tele a a JAR Ina SA (7) ur hvilka utan svårighet deduceras följande tvenne SR : (8) n+1 gard Ana In 1 + bn Ina b 1 FED SL RE I KR | (9) VRETA Ana" IR In+i E. Om convergensen af continuerliga bråk, hvilkas ulle täljare och nämnare äro positiva. $ 1. Ponera i följande expressioner alla b och b' positiva (15)5 b j b (10) of. OR S = 3 S FE =S I 3 2 A n b'. fy 14 Aa 14 F— ga AI SE 1+- + - 5 by z b' är 2 Sv är och låt FR I. Sn ; y betyda i afseende på Y' detsamma som E n PÅ z 2 é Ar betyda i afseende på S; låt vidare D. och D utmärka numeriska valörerna af Ar och LE så alt (MM) OR D =+A och D =rN- Ur formlerna (5) — (9) erhålles omedelbart (KONEP amn gata SARA Plrst P dag (0 da a RE (14)D 6 0, MED Db RN n+1 gnra n—1 n n+1 PR fn ) NNE SE på SS da RE SE natt gap 1 > SD SR n+1 Jag ET On byg Ina barn Ina i 1 | 1 (16)5 SE ENE a NE RESER n+1 gu In mA GA In In+1 Inn Formlerna (149, (15) och (16) gifva tydli- gen tillkänna, att D' D Å 7) DET args NE IE ( ) Da < Dyra f In =< Fn 95 $2. Antag nu att för n=1, 2, 3, etc. b =w(n):b 3 es a a IKE) då är . bar vln——1) bar 19 LG ög ör mem tå > (19) hvaraf omedelbart följer, att aa öra 3 > om w(n) aftager, då n växer, = 5 20 00) =S då n växer. Då nu tillika formlerna (13) gifva 1 ' 1 =1+— ENE [RIE RT AN Ina n-1 FJ na bar Så ba 1 bn by | In-2 b'a FI'n-a qn-3 J'n-3 inses utan svårighet, att, om w(n) <1 och aftager då n växer, så är SAR << SPESR idlar Jaa AP Fn qn-1 9'n-3 In-3 och ; (21) om w(n) >1 och växer då n väger, SÄ LA vida er Sr Tna fqn-1 JT'n-s In-3 Men = Få =1+0', Jr q bs b 3 —-= — 22) b / b' ( SAR =1+—2 : AES 1 BS Er hvarutaf följer, alt 96 om ifrån och med n=1 w(n) < 1 och aftager då n växer så är EN och (23) 5 Ja Ja Ta Ja och om ifrån och med n=1 w(n) >1 och växer då n växer så är LE ochi SEN Ja In KE Ja Om nu i (21) slutas I I ' ik ifrån. > till 233 från an, str s än 7: METE Ts Ts Ci 22 GASA TÄT och ifran GIN Söräng RS Fil 73 Te Ja Ts Vd till 2 OMSK VE Ts inses lätt i allmänhet, att v(n)<1och aftager 24 VÄ In om ifrån och då n växer ( ) 'nå > 9In- ned =1 ESS HERR RE TR AN v(n)y>1 och växer då n växer Ur formlerna (17) och (24) följer nu tydli- gen detta Theorem I. Om 4 SED b (2 AT (26) 4 5 n Ols n ba FR SÅR 1 = 6 ROS är fd. är : 1+—— 1+-— 1+: 1+ a ib 97 alla b' och b äro positiva, och man i allmänhet sätter br = vr). b. EVR SE RE RR) 20 samt D' och D betecknar de numeriska valörerna af n 2 = SNS A = — n S n+1 S r? an a Du kv så är 1 allmänhet ANDA X ifrån och med r=1 tillr=n £) D D, (r)> 1 och växer då r växer | - | ens (20) D', a D, fom ifrån och med r=1 till SN D'i Dl wv(r)>1ochaftagerdår växer. $ 3. Ponera såsom förut ; Te S= selen. (29) AR 33 1+- 5 1+ 1+. er om nu lim = lin RO) så måste det id nas elt sådant m, att för r=m och hvarje större r w(r) <1 och indefenit aftager på samma gång som rem OO ON O KG OO 0 | . e . eo . . TS i = (31) Om man vidare sätter y (m) EA Ömer S .(m)= baner (32) å mr 4402 b'. b RR | Fu ES dp era 1+. lan R LE | bin+k NNE 1 K. V. A. Handl. 1848. 7 98 z och med D' och D. respective betecknar de nu- meriska valörerna af | Sam) —S (m) och S, alm) —S, (m), n—m 0 är också lim D =0"), följer, att (då lim w(r)=04) j så följer af theor. I att i allmänhet = < = och I således för n = 00 5 5; | (33) . lim DY — =o så ofta lim D =0. | Men, emedan på samma gång som lim DD" = ”) Beviset härför är ganska enkelt. Emedan ur (29) och (32) man utan svårighet erhåller Y b b' Nn | Sm anm) SÖREN — Sr LE EE b m=2 b'm-2 i -1+ =E =p SLjere 3 b' 205 SE SE - = en ET Sn EA inses tydligen att, om för n=&2 venstra membrum evanescerar, äfven hvarur man med största lätthet deducerar lim $'74+4 — lim S'7 d.; V.-S. 3 FE lim D';5 =p; 99 (34). lim D' =0 på samma gång som lim D — =20. n n--m Om åter lim v(r) =>, måste det alltid finnas ett sådant m att för r=m och hvarje större r vr) >1 och indefinit växer på samma gång som r. ö D' I detta fall måste, emedan enligt Theor. I Se (2 1 i allmänhet är > EE lim D' >o, så ofta lim D =10: 1 (30) n—m n—m Men, emedan på samma gång som lim D' >o är också lim D'" >o), n=-m 2 följer att (då lim w(r) ==) limD >o på samma gång lim D > 0. n nn —m Till följe af hvad sålunda blifvit bevisadt kunna vi framställa följande Theorem II. Om SKEN (IONTEESAN a eran (37) é n b', k m42 1+—-— FIT SSE 7 ge 1+ 14 1+ : 1+ 3 bn : bmak 7 RE och man sätter b', « SS (0) RO) "Y Beviset härför är analogt med beviset i föregående not. 5 3 100 : samt med D' i och D, betecknas de numeriska valörerna af ' vå = 0 m)—S (m); HR SJ ch SA ) S.( )3 så måste imD' vara =0 på samma gång som lim D” Pp gång lim DEN om lim w(r)=2 (39) . . Joch lim DD vara >o på samma gång som lim D >0, om lim w(r) = co. n—m 4. För att nu med tillhjelp af detta theo- rem finna ett allmänt kriterium på convergensen och divergensen af continuerliga bråk, hvars alla . täljare och nämnare äro positiva, skola vi gifva åt b ett specielt värde, för hviiket lim D lå- r n—m ter beräkna sig. För detta ändamål gifva vi åt b z formen (AO RR r (1—-v;)(1—v,a) S Vr och ponera att i allmänhet för r>m differensen 1—v, är positif. Då erhålles ur (37) genom en högst enkel transformation (41) S. (m) = kel) der 1—v,» > (m) NE Vm+i k ON DÅ mMmM+2 I -vyg ta mM-+3 1—v,+2 T TT 5 m+4 1-3 Ft 1—v,yrat >: "” Vymn+k 1—Vvynsk 101 Sätt nu vidare = (m)=25 0 och Yr =, j(m) — = (m) . (42) och, (i enlighet med betydelsen af ID i theoremet Il) ä SAN å D, = num. valören af CE sv (43) Vin Utan svårighet inses nu, alt bj DM (mm) =1— RE m)=1—v v : ga ( ) kr Vd m+1 riga och i allmänhet enligt (6) g.(m)—g, ((m)==0, 9 alm) 9, lm), (45) hvadan k q,(m)— LA (m)=(—1) SUR Una mg och härur, genom att i stället för k successive sälla 1, k—2, k=3, etc. mM)=1I —-V (Db) VV — V o . q,( ) 1 4 m+1 m+2 m+1 ng KSR k STL ANDAS SO EO NOR m+1 m+2 m+k d. v. s. emedan v äfvensom (för r>m) 1—v r r äro positiva, q,(m) =1-—94. AG SRS SNS EN TR (46) der o<9<1. Men formeln (7) gifver k Vv, Yn s Vinga ses Vv 3 CN a | ER m+2 m+3 ma l42 NM 47 : ( ) Fr ON) > gj lm) ( 1) d. v. s. med tillhjeip af (46) k VERS VUm+r” Viper "Vmggrn Viji+k+t Vv =( 1 NES NAS EE ART SSE RARE SSA (1-0; "Vm+i) (1-0 > Vid) 102 hvadan således till följe af (43) [för den här . . LAR gjorda suppositionen ra NE 0-0 v v v -V ( 48) . SD Ma mr Van Mm+3 inElor —(1-v)(1—- 0, : EE 3 der o<$, <<. $ 3. Kalla för korthetens skull (49)... > 0 (r)=r- Ur) (0) (0), [der I”(r)=Ulr)), P(rj=1(01?03), - Pry=1097"(1)Y) och gör d. v. s., enligt den ofvan bestämda relationen mellan v och b , r Tr (FIN Vd RS Fn REN ponera vidare m wullräckligt stor för att IP (m) är positif; då erhålles för 7r=m och hvarje större 7 (SEEN SS — I (v') 1 SÖ > Pylr) 9 eller, FR =) pu. > TNE É också ; OG: Göres här successive r=m+1, m+2, ... mk, m+k+1, erhålles genom addition af resultaterna ") Beviset härför finnes i Grunserts Archiv T. VIII, pag. 420. 103 (+ : AU : sec . l fr LON (EA ”m+2 ER läge (m+k+2) (p+1) BI (m+1) och således MP om) Vv V eV Vv m+1 om+2 mk mdk+1 hvilket jemte (48) gifver (p) I +1) = LR KAN (32) ; Plrk) då man för korthetens skull sätter ING un+k+ 2) 3 palm) ; AR an 03) [c)] OM (TREE (GS of NE SNAA ( a ha EV hvilket alltid ett finit värde. För k=n-—m gilver (52) (p) 0 - i = K. SS . - . . oe ? . . (54) n—m: Pn 2) hvilken formel tydligen utvisar, att om i Theor. II man gör sö Der) LR ENA (53) der med & (r) menas expressionen (49), blir för n= 20 pod I lim D- =00 Fer FOO —m $ 6. Antag nu deremolt GE rg sr a ERE RAK (57) Ö 1+9,0m (1) och således (se formeln (40)) b =, MD) A+ 0-DU 1). (58) 404 der a >0 ck I (r') bestämd genom formeln (49); då är också 359 KARE KE OA ( ) Ö MO FOLK OD vr Pr) ; (Ir) och under (den alltid möjliga) förutsättning att m är tillräckligt stort för att P(m—1) blir positif, erhålles för r=m och hvarje större r (NEN AR BEE ke (GR < fyr) Pr)e Men emedan ? (2 (PXr)) 2 - (1 PYr )) 2 par): (1PXr))e & måste också (GO) 5) < Genom att här successive göra r=m+1, m+2, :, m+k+1, erhålles addendo TORRE er Vmer ' Vm (2 PUAr—-17)2 1 (17Xrye [4 +2Umth+i c d. v. s. (Om) « 4 IP m) RR sd [24 (Pm k+1) eV es (61) v dd Synd ar RA hvilket jemte (48) gifver för k=n—m SEE Pm) fv ECE n+1) Je (CD SK | n—m då man för korthetens skull sätter ") Beviset se Gruserts Archiv, T. VIII, p. 423. 105 1+4p,(m): (2 m))2 AS] gä (1-9 si 1+q,m+1)(1PXm+1)) -)(A1-0+ RR Formeln (62) visar tydligen, att för den suppo- sition som här är i fråga d. v. s. om i Theoremet Il göres b=0,0 01” -(A+0,0-1)-(1”(r-1))+ (63) (der a >o och 2 (r) bestämd genom (49)), blir för n=0 (2PXm))e [04 lim DNS > 0. Sr Vi kunna nu framställa följande Theorem HI. Om och man för korthetens skull sätter 12 par ret (68) [der I(r)=hyp. log. r, FE l(ICr)), Paoy=10), .c | = ON och med i betecknar numeriska valören af Ska I Se 106 så måste ; ; : b i / Jim DD =0, om lim —— =0 eller (hvilket är det- p,(n) P — 2 Pal) samma) lim = I ” och Bla lim D'" >o0o, om lim n ETS RAG (6) Pal) (102) =>, eller (hvilket ) Pyk) (UP) är detsamma) lim Sa NT 0 n då 3 betyder en positif qvantitet , huru liten som helst — blott ej oändligt liten. Beviset af detta theorem följer omedelbart af Theor. II med fästadt afseende på det, som i WW 5 och 6 blifvit bevisadt, om man blott i stäl- let för 22 sätter 3 och kommer ihåg att N 22 li bn EST bÅ pan) ÅR Im TS SSE Fara LU) OK AN för frn SA PESON yn) pl -Dipyl(n)—21 = lim - pal) emedan 2 å Palt) fa Pp ON PIE och I NN NASAS pl IPA) +p(n— 1): (IPXn - 1))0) pyln) är (Ry 107 emedan p,lm): (20Xn)e 1+ pyln—1 ) (2 OXna TD) lim = 1. 38. Med tillhjelp af föregående theorem kunna vi nu bedömma convergensen eller diver- gensen af hvilket continuerligt bråk som helst b, a (03) 3 a2 4 ad 37; das, etc. hvars alla täljare och nämnare äro positiva qvan-. titeler. Det är lätt att inse, alt ST (OO) n 2 at SER ast — ur ==00 at: ön an äfven kan sätlas under denna form ST Rs fe 5 (O7) n bi Ar 4 3 NOT ARENA lp a då y = och, för hvarje n > 1, b' = EN (65) AA nn: An Aner . 108 Utaf theoremet III följer nu alt lim A =0 d.v.s. bråket (65) är convergerande, om 2 Pyaln) "An: An (GON Vete lt lim : och att lim. SE icke =0, d. v. s. bråket (65) är divergerande, om =0, FN ÖJ Pal) + (IUM) anar (ONA REN Im RE n Vi hafva således bevisat följande vigtiga Theorem IV. Om man för korthetens skull sätter (CIN Tee p (n)=n-lUn)-I Un. n) [der I(n) = hyp. log n, (ny=1Un)) bed IP ny= -1 1 LEV ="? ”(ny)] och med 3 utmärker en positif qvan- litet, huru liten som helst, men af determinerad stor- lek; så är det continuerliga bråket aä3> a,» etc. hvars alla täljare och nämnare äro positiva, conver- gerande , om c . An' An RA rak k (HIN GR NR lim fy = 0 n och divergerande, om (74) > - - lim 222. pm”. (Um) = 0. n 109 Hitulls har, så vidt jag känner, convergensen af continuerliga bråk endast varit bevisad för det fall att an: An—-1 lim =E >0o, ....... (75) n och för divergensen har ingen bestämning blifvit gifven. Tillämpas föregående theorem på bråken 1 1 SR 24 log 7 STR > 2,910g 7.3 4" 2,16 log 7.4 ; FOT 2,25 log 7.5 2, etc. 2, ect. finnas utan svårighet, att båda äro convergerande då r 52, men divergerande då r > 2. 9: Om 1, ett continuerligt bråk A3> a,» etc. icke alla täljare och nämnare ifrån och med a.» b. blifva positiva, utan detta förhållande först äger rum ifrån och med an » br (der m är ett finit tal), så inses tydligen tt äfven ett sådant bråks convergens eller divergens kan enligt föregå- ende theorem afgöras. Ty ett sådant brak kan sättas under denna form 110 - Öm Amt Rn der R är ett continuerligt bråk, hvars alla täl- im jare och nämnare äro positiva. EE. Om convergensen af continuerliga bråk , hvilkas alla nämnare äro positiva, men täljare negativa. $ 10. Vi skola först bevisa följande Theorem V. Låt Vv. vara en function, hvilken som helst, endast dess limes för r=2 är positif och icke indeterminerad (den må för öfrigt vara änd- lig eller oändlig); det måste då alltid finnas ett så- dant m, att Vv. för hvarje värde på r>m är posi- tif; om man då för korthetens skull sätter (TE) ARA BAR h Vv r” AtYdAFYrs) och med S ; (m) betecknar vå 2 hm (7 /) olla is S (m) F. kl 1 Pina kmés 71 111 NE : samt med Ar differensen Sa S Um); så måste för indefinit växande k : (mm) jag lim ANT =S rn sd (774) Bevis: Låt såsom vanligt p(m) och q,(m) be- teckna täljare och nämnare i S, (m) GIT VSNS: p,(m) S (m)= gi(m)” då inses lätt alt TF Ymga FY mtr Win ja< m)=1 m)=1— en 79 q,( = 1 | = ER ATV nr AF Neo) ( ) ; ) oo YVmti FAR 27 ROR Er rer ET (CM och utaf (5) och (6) å Snar q.(m) = TE (00) = RET CER : SE) , 3 Ymtk or Mm) = " — se ( I kl ") BET) Atv TtYVnr pr pa ) hvarur utan svårighet erhålles 112 ; (m) RE TE Fn Vinga FWmgar > Wind Ympa tt or + Uma Wm Wmas Win (81) 1, (GEMENE ELTIAEED IG ELEN (AF np) FY np) fe p (m) EE Winga FW ma VW my2TFWmr > Winro > Wmas För FY np: YVma > Win" Wm (82) k AA +YWm)A+Ymr JA +FWmr) A+ mr SAT Wm) Ses ARN och härur Am) — Pjr m) ER pm) BO fe) (83) Å Wm: Ym+2 WYm+3 Wm -— = > I+um (Ymer Fm Vmpo tr FW mir Wmr Yr AT YWmgar FY mr Vmgpo tr tWmgar Ympo YWm-+/,): -— == Ponera nu lim Vv =a; då inses tydligen att, hvad a än må vara blott det är determineradt, det alltid måste finnas elt sådant s att för r=s och för hvarje större r 4 antingen är oupphörligt icke > 1, eller oupphörligt icke <1. : Men 1 hvilkendera händelsen inses utan svårighel, att emedan ån kan sättas under denna form (im) ( 1+v )A = m”' k Eee z — 1 (84) (Ar FU mer sar Yr nt + ; ) 1 1 War +Wnerv Wmas ) — ver - Fa PETTER (art Ym++r Wn+J+1 d Win+/ Y mtr D Wm+k : Wm+a Wm 113 de två factorerna som utgöra nämnaren äro sådane, att der ene växer indefinit på samma gång som k, utan att den andre blir o. Häraf följer nöd- vändigt, alt för k=20 lim NET H. S. B. $ 11. Med tillhjelp af detta theorem kunna vi nu också bevisa följande Theorem VI. Låt h, bwehålla sin förra betydelse Yr (or ES ER Re NR AT ART WRG fold) h, (+ YDA+YWrr) ( ) och ponera SN SE er Lera 2 . (86) AV (der alla b' äro positwa); om då med N,, betecknas differensen så är alltid för n=20 lim A', =0; så vida för ett visst n och hvarje större differensen | (ös ETTER RS NE (87) aldrig är negatif. K. V, A. Handl. 1848. 8 114 ; Bevis. Låt 2: vara >m (samma m som 1 fö- regående theorem) och tillika sådant att för n >1 h, —d', aldrig är negatif, då är tydligt att (88) er . - S(f= h; 2 Ra fs mn dur Rea VEG Loke 1 är sådant att för k=2 (föregående theorem) (89) lie lina =. Men S', kan sättas under denna form pe LE SN RN 1 : b'; ä | STAG cert NEON, (90) AE STO i+1 iP. 2+2 BET ; A i+3 ; 4 1= . bs 1 Om man gör | (i) , . / : (91) «> « Å AS Saga) RN n— i 115 inses utan svårighet, att för n=2 lim A', =0 om lim AV? =0. .. > (92) n—L Kalla nu p'i(i), gle) och pi(i), gi) de respective täljarne och npämnarne : 3 bv. LD hiv a S'(e)= SKR Si(t) = fe) NOV NAS (93) / UR : fe AE : Bors ; his Pe: RE RE re 1 1 man vet då att = fkl) Birk "Tro FETA) i (94) —hir 9420) bvarur utan svårighet erhålles T' (DÖ Fg. k LIC) h. rk ft BD Tp Fe TN Ta Ta Tra) Ip200 och häraf J'ä) TAC) h. k b. k — SER SA EE ARS RR YA ARR (96) REN Tror) PC) I'D Ip20) Tpal? Om nu för korthetens skull sättes g'.(ö) 9,2) Nee or Cd ST Aa oo 0 . (97) FET : sg. 2 gifver formeln (96) genom elimination af FS kt I 116 ä Ia ; ER "sl 3 Pkt) - i+k LG 2 TSE RE eller 5 DR dag Berg (98) JC) ACO PLC) 7, ej TE ED DO" FR Emedan nu (enligt den gjorda supposilionen) för hvilket värde som helst på k hek Viv icke blir negatif, samt formeln (81) visar (emedan +, är positlif för r>s) att 2,40 IG är positif, inses utan svårighet att 3, icke är hirkga' ESS Tp G ? Härutaf, och med fästadt afseende på de bekanta formlerna j(E) SE ! Tr ,() (6) 9, 40 A —— -A och A, =Ah PERENNER k Eke TD JES i+k+1 EO följer att AN AV icke är ID, AR 27 (7) k A 1 och således, till följe af (773), att för n=2 lim ART 0==0 3 dävs. enligt (92) lim DN -— n H. S. B. I 12. Detta nu bevisade theorem gifver nästan omedelbart följande, för den här i fråga varande theorien vigtiga NN (2) k—1 118 - Theorem VII. Det continuerhga bråket Fry PN der alla a och b äro positiva qvantiteter, är conver- gerande, om det finnes ett sådant w, (för öfrigt hvil- ket som helst), hvars limes för n=2 är positif och icke indeterminerad, att för ett visst n och hvarje större An: Ang AO FYDA FYR) ör by rn Bevis: Kalla SE n b, ANDA 3 a, — 4 as —— EN 5 by rk och gör i föregående theorem b se b b', => och för n>1 VV, = 2 ar RR an.Ang då är tydligt, att om YI, har samma betydelse som i föregående theorem, S,=S, och aut således (ull följe af detta theorem) lim (ST —S ) = 0903 om för ett visst n och haarje större — (så vida 4, är sådant som theoremet fordrar) Vin by (1+-YW,).- (ATV) Arts 119 aldrig är negatif, eller (hvilket är detsamma) om för ett visst n och hvarje större ån: Ana Nå. (A+) A+Wnoar) =0 by Yr = H. S. B. Coroll. 1. Antag vv, =b,; då är tydligt att brå- ket (100) är convergerande, så snart | a, FSD SINAN ge (101) Detta kriterium (dock endast för det fall, att a, och b, äro hela tal) är det enda, som (mig veterligen) hittills, i afseende på continuerliga bråk af formen (100) blifvit bevisadt. Coroll. 2. Antag HSA bråket (100) är då tydligen convergerande, så snart för ett visst n och hvarje större SRRRIRNNEENNER ber va fe (esnumab mb tott dant arv sjasvd. oo ten SAN ena ES VS OS orssälkad u. La 2 ko dE Bat SÅ et: I pölak 3 GIT: SINN 281004 br il Buriiot 134167 HR TUE JAR | Ålander Is st bynitgbee omr q Få KS påR å ng Fn RR 4 > SAT fa (607) > fr, a - | ” Funsi Natalenses. quos annis MDCCCXXXIX—MDCCCXL collegit J. ÅA. WAHLBERG, adjectis quibusdam Capensibus, descripti ab E. FRIES. Rerum naturaliaom ampla collectio, quae a Cla- rissimo peregrinatore JoH. AUG. WAHLBERG in terra Natal (Port Natal) et Capensi conquisita ect et Musaeum ÅA cademiae Scientiarum nunc ornat, etiam e Fungorum classe multas eximias offert novas sym- bolas. Haec fungorum messis magis specierum raritate, quam numero et praecipue speciminum copia et elegantia sese commendat. Absoluta ha- rum determinatione, quae mihi ab Academia de- mandata, novorum generum et specierum descrip- tiones, quae in Actis Academiae publicentur, ut censeantur dignae optamus. Largam fungorum copiam, in terris Capen- sibus a Cel. Zeyher ad Uithagen collectam, uu- perius deseripsit Reverend. Berkeley. Ab amico antiquissimo, Professore G. KuszeE, collectionis Zeyherianae particeps factus sum. ” hac inve- nimus aliquot valde insignes species a Berkeleyo omissas, quarum «descriptiones hoc loco addere a re haud alienum censui. Ceterum paucae admodum species in utraque collectione communes sunt. Omnium a Cel. WauzrzeErG collectorum fungorum specimina archetypa in Musaeo Academiae servantur. 122 : AGaAmcus. Fr. Epier. p. 2. Agaricus (Amanita) praetorius, FEpicr. Syst. Mio. p. Ada Ad Caput B. Spei. ”Zwartkop-rivier einzeln” ZEYHER S. Nn. Communicavit Cel. Kunze. Cum species haec rarissima, at a reliquis insigniter diversa, parum cognita sit, descri tionem addere necesse duximus. Volva ampla, laxa, fere ÅA. caesarei, sed hine in speciminibus incautius collectis saepe deest. Stipes intus araneo- sus, siccus ”cavus, adimodum validus nec fra- gilis 3 unc. circiter longus, ventricosus, un- 'clam crassus, sursum atlenuatus, laevis, exan- nulatus, albidus. Pileus disco modo carnosus et laevis, totus ceterum membranaceus, pecti- nato-sulcatus, e campanulato-expansus, 3 unc. latus et ultra, nudus in specimine viso fusce- scens. Lamellae sub-adnatae, confertae, angustae; in vivo videntur fuisse luteae. Sporidia alba. Haec species eximie jungit ÅA. ÅA. vagimatum cum ÅA. caesareo; ab utroque vero differt pileo undique fere striato, lamellis postice annulalo- connexis stipiti adhaerentibus. Singularis porro est sporadico proventu; : sinaalasd specimina hactenus tantum sunt leeta in Gallia, in Ca- rolina, quibus nunc acceditl Caput B. Sp. AGArucus (LePIoTA) ZEYHERI, pileo carnoso- molli e campanulato expanso, medio late et obtuse gibbo verrucoso, cute ceterum in areolas angulatas floccosas secedentes diffracta, stipite cavo ventricoso-bulboso attenuato laevi imma- culato, annulo crasso meoebili, lamellis remöotis confertis alutaceis. Berkel I. ce. n. 41. Locis arenosis ad Caput B Sp. ”Uitenhage . 92,” ZEYHER. 123 Speciem hanc a Rev. Berkeley jam plene descriptam, cujus multa et bene conservata specimina vidimus, iterum proponimus ob duas affines infra describendas. Specimina nostra statura admodum variant; alia speciosa, qualia a Berkeleyo descripta, alia vero 2 unc. tantum alta, stipite superne 4 lin. crass -Bulbus ra- paeformis, immarginatus, in stipitem attenualus, siccitate eleganter striatus. Annulus cartilagi- neus, sursum membranaceus, margine tumido. Pileus admodum mollis, vulgo 3—93 unc. latus, vetustus desquamatus alutaceo-albidus. Lamellae postice valde attenuatae, cum sporis alutaceae, Adest alia varietas pileo, disco modo adpresse squamoso, ceterum nudo stuppeo- mollissimo laevigato; alia, forsan distinguenda, bulbo len- ticulari marginato, pilei superficie tota floccoso- farinosa. AGARIcus (LEPioTtA) Kuszer, pileo carnoso e cam- panulato expanso gibbo verrucoso, cute rigida glabra areolato-rimosa, areolis contiguis squama adpressa persistente fusca notalis, stipite rigido fistuloso aequali glabro, annulo mobili, lamellis remotis confertis alutaceo fuscescentibus. E Capite B. Sp. sine numero, Zeyher. Ab omnibus e stirpe Å. proceri recedit ri- giditlate omnium partium, praecipue cutis pilei, quae laevigata et glabra persistit, in areolas ta- men arcle adnatas partita, sed adeo contiguas, ut totam pilei superfictem obtegant et in medio singulae areolae adsit squama, itidem adpressa et arcte adnata, neutiquam secedens. Stipes rigidus, prorsus ebulbis in speciminibus visis, aequalis, 3—4 unc. longus, 3—4 lin. crassus, in sicco fuscescens et flexuosus. Annulus itidem rigidus, totus cartilagineus, mobilis. Pileus 2—3 124 : unc. latus, glaber, alutaceus, maculatus. La- mellae angustae, siccae subalutaceae, ad latera fulventes, sed sporidia albida. Squamae are- olarum respondeut cuti squamosae in reliquis; areolae e carne reliquarum sub cute fibrillosa factae. AGARICUS (LEPIOTA) CUCULLIFORMIS, pileo carno- sulo oblongo-cucullato nudo contiguo glabro, sti- ite fistuloso gracili laevi sursum attenuato, bulbo globoso-depresso marginato insititio, annulo membranaceo mobili integro, lamellis approxi- matis. Ad Caput B. Sp. Zeyher n. 8. Minimus in stirpe Ag. proceri et distin- ctissimus. Bulbus valde spongioso-inflatus, glo- boso-depressus, lenticularis fere, submarginatus, mollissimus. Stipes bulbo quasi insititius; pro more fistulatus et intus araneosus, 2—3 unc. longus, lineam modo 1. paulo ultra crassus, sur- sum leviter attenuatus, strictus, longitudinaliter striatus, absque squamis et maculis, fuscescens. Annulus tolus membranaceus ob cutem tenuem quoque pilei. Pileus in numerosis speciminibus, etiam per mediam aetatem, oblongo-cucullatus unciam altus, + latus, persistit; cuticula tenui membranacea contigua, glabra, nec squamosa; vetustus expansus 2 unc. latus. Stirps Agarici proceri non modo per omnes orbis plagas dispersa videtur; sed etiam in ple- risque varias species peculiares offerre. AGARIcUs (MYCENA) MACRORRHIZUS, pileo mem- branaceo campanulato-expanso sicco glabro inae- quabili brunneo-fusco, stipite fistuloso procero stricto (in siccis spiraliter torto sulceato conco- lori), radice incrassata fusiformi appendiculato, lamellis subliberis distantibus ex albo alutaceis. 125 Ad terram Capitis B. Sp. Zeyher n. 6. Est e Rigidipedium aut nova potius stirpe; ab Europaeis vero maxime diversus, radice sua omnino dauciformi, ad collum stipite pluries crassiori! ut stipes in radice quasi insititius vide- alur, summopere insignis. Statura admodum varia; stipes nunc spithamaeus, pileo 2-3 unc. lato; nuuc sesquiuncialis tantum, pileo unciam lato; ceterum sursum attenuatus, furfurellus? radice deorsum admodum attenuata, glabra, intus spongioso-mollis. Lamellae leviter adnexae, subdistantes, distinctae. Sporae albae. Inter Europaeos Ag. collino forsan proximus, at in nullo Agarico radicem similem vidi. Reliqui Agarici Zeyheriani, a me visi, vel vulgatae Europeae species vel a Berkeleyo plene descriptae, at non omnino easdem recepisse vi- demur. — Zeyheri n. 110 ad mea non distin- guendus ab A. (Naucoria) pediade; at sub n. 17 accepi speciem eidem affinem, at diversam, quam pro Ag. arenicola Berkel. habeo. His prae- missis ad fungos Wahlbergianos transeo, inter quos variae adsunt species Polyporeorum cum Zeyherianis communes. AGARIcUS (PLEUROTUS) STRIATULUS. Epicr. S. M. p. 137. E terra Natal ad ramulos. WaAHunBERG. Cum Europaeo (forma b. I. c.) ex omni parte congruunt specimina bene conservata. Pawus. Epicr. Syst. Myc. p. 396. PaAsus MELANOPHYLLUS, pileo dimidiato sessili coriaceo-membranaceo flaccido radiato-sulcato glabro impolitlo fuscescente, lamellis basin at- tingentibus latis distinctis inaequalibus nigris, acie albicante. PIE OSST ESS (RAP SARAS PREUSSE EA CESSNA SP SN ROR, et SOVA 126 - Ad ramulos tenellos, Terrae Natal. Waur- BERG. é Ab omnibus descriptis valde diversus, Aga- rico eugrammo Mont. et A. salebroso Berkel. sta- tura accedens, at vix alii, quam P. dealbato Berkel. affinis. Pileus excarnis omnino, sed coriaceus et lentus, dimidiatlus, omnino sessilis, laxus, reniformis, +—1 unc. latus, explanatus; majorum in ambita lobatus, inter costas eleva- tas radiato-sulcatus, non villosus I. furfuraceus, at impolitus et sub lente rimuloso-scruposus, e sordido pallide fuscescens, absque stipitis ru- dimento. Lamellae ad basin attingentes, latae, inaequales, simplices, haud confertae nec venis counexae, sed siccae corlaceae et undulatae, uoad substantiam et texturam ls Pani conchati adulti similes, at nigrae, acie modo versus lu- cem albovibrante. Sporae mnigrae quoque vi- dentur. SCHIZOPHYLLUM COMMUNE. FEpicr. S. M. p. 403. In terra Natal. VWAHLBERG. LENZITES DEPLANATA. Epicer. S. M. p. 404. E terra Natal quam plurimas formas e diversis locis, ut admodum vulgaris appareat, reporlavit WAHLBERG. Poryrorus. Epicr. S. M. p. 427 (excel. spec.) 10. Poryporus (PrEURoPUS) VIBECINUS, pileo Car- noso-lento subrotundo-reniformi longitudinaliter radiato-slriato virgatoque glaberrimo alutaceo- fulvo, postice in stipitem brevissimum late- ralem cuneatum basi concolorem producto, poris tenellis oblongis minulis conferlissimis in stipite ad basin reticulato-decurrentibus. Ad truncos in terra Natal. WAHLBERG. Substantia admodum tenuis carnoso-lenta, quare fungus exsieccatus involutus, fragilis, lar- 127 vis infestatus. Pileus obovato-rotundatus, trans- versim lalior, 13—23+ uncialis, margine acutus, postice leviter depressus et obsolete villosus, ceterum glaberrimus et stris a bast versus marginem radiantibus (elevatis potius, quam depressis) densissime virgatus, absque omnino zonata indole, alutaceo- fulvescernst Pori meolles, admodum conferti minuti oblongi, pileo obscu- riores, + lin. profondi, in pagina inferiori sti- pitis ad basin reticulatam decurrentes. Su- pes cum p!leo prorsus contiguus, exacle latera- lis, 2 lin. longus et crassus, basi haud nigre- scens. Proximus P. petalvnlek at tam ab hoc, quam reliquis bene diversus, ad Favolos sub- stantia accedens, séd pori minimi conferti , necC radiantes. i Post editam Synopsin Hymenomycetum immense accrevit Polypororum numerus, quo- rom aeque feraces apparent tropicae regiones ac boreales nostrae Agaricorum. Si conspectum clarum tlenere et specierum determinationem fi- dåm praebere velimus, necesse omnino est, ge- nus aulterius subdividere. Species -suberoso-lig- nosae, crusta cornea vestitae, poris stratosis, peculiarem seriem sistunt a formis mesopodibus ad Resupinatos descendentem, semper a genuinis subearnosis lentisve, anodermeis, annuis distinc- tam. Hae tamquam peculiare subgenus, Fomes, a genuluis Polyporis separandae sunt. Species plebejas omitto. TraAmeTteS. Epicr. S. M. p. 488. Post editam Synopsin Hymenomycelum hoc genus valde dilatavimus, huc referentes omnes species suberosas I. lignosas, nec instar Poly pori genuini e ännosolentas fibrosas, poris haud stratlosis in quibus ommnibus re ipsa trama a 125 : pileo formata adest, licet in diversis speciebus plus minus distincta appareat. — Ad hoc genus, quod majorem partem Polypororum exoticorum sibi vindicat, e terra Natal accedunt plures no- biles species et novum subgenus pileo laccato- crustaceo ut in Fomite, sed poris numquam stratosis et trama manifesta diversum. Ad ge- nus illustrandum hoc loco inserere liceat de- scriptionem speciei nobilissimae Upsaliae lectae. contextu ferrugwneo. TRAMETES CIRCINATUS, inler Trametem Schwei- mzu et Tr. perennem medius, eisdem locis ac prior obvius, inter folia abiegna coacervata in silvis densissimis. Stipes subaequalis, unciam longus et fere crassus, durus, ferrugineo-tomen- tosus cum acubus pineis concrescens. Pileus spongioso-suberosus, ob superficiem dense et in- tertexto tomentosam tactu mollis, subvelutinus, prorsus azonus, explanatus, disciformis, I unc. latus, fulvo-ferrugineus, margine orbiculari inlegro. Centextus FE ere inferne filamen- tosus, lignescens; superne floccosus spongiosus. Pori 3 lin. longi, minuti, integri, nec ut Tr. perenmis lacerati, tantum ore inaequali, fusco- grisei, intus fusci; trama tenwissima, sed mani- feste e pilei substantia. Ad stirpem Tr. perennis pertinent sequen- tes species sub Polyporo descriptae: a) poris amplis, trama crassa: P. maximus, Schweinizit, rufescens, radicatus (Schweiu.!) connatus (Schw.); b) por is minutis, trama tenwi: Fr. circinatus, to- mentosus, bulbipes (= P. oblectans Beck.? =) i Cladonia ") Descriptiones Fungorum CI. Preissii jam 1844 misi Cel. Lenmman, quare varias recentiores dissertationes 129 | Cladonia Berkl. etce., P. guianensis Mont. et P. Seleropus Leveill. coloribus quidem accedunt, sed alius stirpis videntur. Alteram Trametum mesopodium stirpem re- presentat Polyporus sacer (hujus icon a Berkeleyo! data ad specimina Afzeliana facta videtur), cu- jus plurimas quoque habemus species. — Utra- que haec series a Polyporis mesopodibus ge- nuinis clare differt; et sub singula Trametum tribu redeunt cum his analogae species. ”Tan- tum proba distinctione Trametum et Polyporo- rum facilem proponere licet specierum con- spectum. 11. Tz. (Arus) Hypnowes. FEpticr. I. c. p- 489, Specimina multa et speciosa vulgatae spe- ciei tam e terra Natal, quam regione Capensi retulit WaHtHLBERG. 12. TzR. (Arus) ursina, pileo suberoso-coriaceo conchiformi inaequali fibris erecltis elongatis confertissimis strigoso-hirsutissimis hispido, in- tus ferrugineo-badio, poris minutis inaequalibus elongatisque acutis canescente-ferrugineis. Boletus ursinus, Link. Polyp. S: Myc. E terra Natal. WAHLBERG. Priori nimis affinis ejusque varietas ex Cel. Klotzsch, sed specimina utriusque Wahl- bergiana facile dignoscuntur; differunt nempe Tr. ursinae pileo irregulari et conchiformi, poris rotundis elongatisque mixtis, omnibus acie aCulis. RES IEEE EESK FISEN OEI EOS EE SM SES DIOR ER videre non potui. Quis extricabit recentiorem Poly- pororum synonymiam.- Species Berkelyanas, Monta- gneas suis locis inserere mibi contigit, at vix re- liquas. RE KM Handl s8AB. 9 130 ; 13. Tr. (APus) LANATA. Epicer. p. 490. Specimina copiosa et eximia e terra Natal reporiavit WAHLBERG. Cum fungo Guinensi ad unguem congru- unt specimina Natalensia. Est quoque cum P. Hydnoide species nobilissima et semper recog- nitu facilis. 14. Tr. (Apus) Isimiomes, pileo suberoso duro convexo plano unicolori azono fulvo, superficie tota tuberculis minutis regularibus confertis exa- sperala, contextu fulvo, poris exiguis confertis regularibus obtusis fälg cinnamomeis. P. Asidioides, Berk.! Il. c. n 17. Zeyher! n. 115. E terra Natal reportavit WAHLBERG. | Novam damus descriptionem cum specimina Wahlbergiana longe magis spectabilia. Pileus dimidiatus, sessilis, semicircularis, cum proxi- mis saepe imbricato- et seriato concerescens, postice nunc supra gibbus, nunc basi decurrens, EF UDnE. (ns VersNA td suleis pluribus concentricis, at ex indumento peculiari saepe oblitteratis, unicolor, fulvoferrugineus, Oopacus, valde inaequabilis et impolitus. Granula in su- perficie valde conferta, nunc globularia, nunce cylindrica, in vetustlissimis magis irregularia et secedentia. Margo obtusus. Contextus äl Cras- sus, durus, fulvus. Pori ob tenuitalem trans- versim secu fere Poly porei, at longitudinaliter secli manifeste generis, intus glaucescentes. In speciminibus Capensibus neque tuber- cula aeque regularia et tornata, neque pori (bre- vissimi, minus conferti) ila bene evoluti. 15 deg ( (APus) PERTUSA , pileo suberoso pulvinato- triquetro azono Rans nen. tomento floccoso com- pacto hince inde poroso-pertluso obducto, intus 13i fulvo, poris ferrugineis minimis brevibus tenu- 1SS1 Mms. E regionibus interioribus Capensibus repor- tavit VW AHLBERG. Cam nulla a me visa specie confundenda, ceterum admodum variabilis, semper vero abs- que zonis et sulcis concentricis. Pileus pulvi- natus, postice 2 unc. crassus et decurrens, ver- sus marginem acutum aequaliter declivis, 4 unc. transversim latus; superficies saepe undu- lata, quasi prolifera, in tomentum curtum sed compactum soluta, ita ut hinc inde poris spu- riis pertusa. Contextus durus quidem, sed fi- broso-radians, aridus. Pori perexigui, praesente tamen trama pilei!, pileo obscuriores, brunneo- ferruginei. Pilei vetusti et exoleti canescunt. : | DS ; Hanc et quasdam sequentes species a spe- | | ; ; | | ; ciebus in Epicrisi receptis diversas esse certus; etiam cum Berkeleyanis, cel. Montagnei etc. se- dulo contuli. Quasdam vero inter specierum copias a cel. Leveille descriptas occurrere facile fingerem; sed harum aflinitatem rite extricare | non polui; sine hujus cognitione omnis definiiio | fallit. P. fastuosus, Hasskarli, Korthalzii etc. | concolores, omnes differunt pileo zonato. | 16. Tsz. (Arus) WaurBercu, pileo suberoso-lignoso durissimo subuniformi applanato concentrice sul- | cato floccoso-leproso e fulvo-ferrugineo fusces- i cente, margine obtuso, contextu fulvo-ferrugineo, poris rotundis minutissimis aequalibus cinna-: momeis. E terra Natal, WAHLBERG. Trameti fulvae affinis, at diversus forma applanata, poris minimis nudis nec pruinosis; colores et forma potius Tr. Ridis. Pileus cir- culi" segmentum referens, basi lata et inferne ANN producta truncis adnatus, spithamam usque la- tus, supra planus, inaequabilis, concentrice sul- catus, unicolor, villo tenui compacto incrustatus, ut nudo oculo nudus appareat; valde annosus (Muscis et Jungermanniis vulgo oblectus) mar- gine non crasso et rotundato instar P, fulvi, sed extenuato obtuso tamen, substantia durissima, azona, ferruginea. Pori, etiam in maxime anno- sis, numquam stratosi, 1 lin. tantum longi, mi- nutissimi, nudo oculo haud conspicui, eximie aequales, rotundi, nudi, giabri, intus cinera- scentes. Trama pilei manifesta licet tenuis! — Trametes inconditata conspicue ditfert colore ma- gis lutescente, poris conspicuis distantibus ob- tusissimis. Tr. helvola et torrida ab hac grege diversissimae. Cfr. P. trachoides, sordidus etc. Leveil. ; ; Ex eadem regione attulit laudatus peregri- pator aliam ommnino constantem et definitam formam tenuiorem, quam ob characterés parum prominentes vix distinguam. Pileus annuus to- tus fulvellus adpresse villosus; annosus scrupo- sus umbrinus, margine lato fulvo. Ceterum mi- nor est et contextus evidenter filamentosus. Ad praecedentem accedit ut Tr. conchatus 1. potissi- mum P. Lonmicerae ad P. fulvum. : 17. Tr. (Arus) rPprRotesa. Berkel.! Il. c. n. 46. sub Polyp. Specimina e regione Capensi parum evo- luta, Berkeleyano fungo simillima. 18. Tr. (Arus) scararis, effuso-reflexus, scalari imbricatus, pileo angusto inaequali subscruposo azono sordide ferrugineo, margine' acuto, con- textu fibroso-radiante concolori, poris subrotun- dis obtusis mediis intus canescentibus. E terra Natal. WAHLBERG. 133 Hic et sequens, proxime affinis, pileo la- nato et sulcis concentricis destituto a praece- dentibus mox dignoscuntur; ceterum vegetatione seriali-protracta, fere Tr. Cryptarum facile di- stinguuntur. Praesens inter T. proteam et se- quentem medium tenet locum. Tr. nodulosa tam forma, quam poris acutis longe diversa est. 19. Tr. (Arus) umBrisa, pileo suberoso protracto inaequali azono lanato umbrino, contextu poris- que curtis minutis subrotundis inaequalibus ob- tusis concoleribus. Å In regione Natalensi. WAHLBERG. Colore totius fungi, extus intusque, um- brino pileoque lanato vulgo seriali-elongato fa- cillime distineta species. Pileus angustus, + une. modo latns, junior fibrilloso-hirsutus, at non setosus, margine obtuso. + contegtu albo. 20. Tr. (Arus) NATtALEnsis, pileo suberoso-lignoso applanato azono impolito alutaceo-albo, cuticula membranacea adnata, margine obtuso inflexo, poris minutis subrotundis integerrimis ligneo- pallidis. In terra Natal. WAHLBERG. Species parva, vix uncialis, Tr. Neesi et populinae proxima. Contextus siccus, durus, 1—2 lin. crassus, larvis infestatus, cuticula tenui quasi tectus. Pileus nec zonatus, uec sulcatus, neque manifeste villosus, impolitus tamen. Pori vix lipeam longi, tenues, acie tamen obtusius- cula et trama pilei distincti. 21. Tr. (Årus) pvEtonsa. Epicr. p. 479. E terra Natal. WAHLBERG. 134 Z A communi forma paululum recedit poris subobtusis zonisque griseis primo villosalis. Stirps Polyp. versicoloris etiam ad Trametes referenda ob analogiam cum Lenzite betulina et variegata; trama ob colorem album difficilius observatur, in plerisque tamen manifesta. Placoderma. S Hoc Trametis subgenus, pileo crusta laccata cornea lecto, ad priores accedit, ut Fomes ad - Polyporos. Pori numquam stratosi, trama pilei manilfesta. Fomitem non praebeut. 22 TR. (PraAcop.) Sceretos, pileo lignoso-fragili utrinque applanato Opaco g läbra fasro- -nigro, cru- sta crassa nigra fragili secedenie a seeleto inte- riori a basi flabelliformi-radiante, poris brevis-” simis aequalibus rotundis fusco-umbrinis in cal- lum durissimum coalitis. In truncis in terra Natal. VWAHLBERG. Paradoxza species, cut nullam similem quoad structuram vidi. Constat e quattuor stratis: a) erusta crassa, rigida, fragillima a sceleto interi- ori facile separabili; 6) sceleto compresso a basi radiante flabelliformi-ramoso, e tendinibus ri- gidissimis, nulla materia carnosa I. floccosa jun- clis; e) stralo inferiori cum d) poris in callum durissimum rigtdo-fragilem connato. In fungo exsiccato haec diversa slrata a se invicem: se- eedunt, ut vizx ulla specimina integra servare liceat. Pileus durus, lignosus lamen, semicir- cularis 1. reniformis, 3—4 unc. latus, sed te- nuis et utrinque planus, glaber, inaequabilis, nigrescens. Substantia interior (sceleton) ferru- ginascens primilus massa floccosa iuter tendines rigidissimos fareta fuisse videtur: cum ad mar- 135 ginem supersit, infra hoc stratum aliud tenue grumoso-floccosum albidum, in quo nascuntur pori callosi, durissimi, vix + lin. longi, oblusi, intus trama alba distinct. 23. Tr. (PrAcop.) ScLERopDERmMEA, pileo suberoso con vexo-applanato glaberrimo nitide conceutrice sulcato atro, crusta fragili tecto, contextu urm- brino-ferrugineo, poris minutis brevissimis albi- dis, demum ore umbrinis. P. sclerodermeus, Le- velll.? Cum praecedentle. WAHLBERG. Manifeste priori aflinis, etiam fragilis I a larvis? misere infestatus, ut omnia specimina fragillima, sed structura interna longe alia. For- ma P. applanati, 3 une. circiter latus, subro- tundus LIL reniformis, saepe concrescenus. Pori vix + lin. longi, trama alba. Cum P. pediformi Il. orbiculari non confundendus; hi verae Fomi- tis species. | 24. Tr. (PrAcop.) BALANINA, pileo suberoso con- chiformi nitido laccato fulvo castaneo sulcis pan- cis distantibus notato, contextu grumoso-floccoso ferrugineo-fusco, poris minutis aequalibus pallidis. Cum praecedentibus. WAHLBERG. Itidem praecedentibus valde affinis; eadem fragilitas, crusta cornea rigida pilei et esca lar- varum; sed magna speciminum copia differen- tiam probat. Pileus reniformis i. semiovalis, regularis et eumorphus, supra convexus, subtus concavus (i. e. conchiformis), margine tenui aculo, fulvescens, postice castaneus; sulcae la- tae, distantes, concentricae. Pori minimi, 1 lin. longi, tenues, canescentes. Praecedentis status juniorem facile erederes, nisi pori contrarium suaderent. ; 136 = Ab omnibus Polyporis perennibus, tam contexlu, quam poris numquam stralosis ma- nifeste Trametis longe distant. HexaGona. Fr. Epicer. p. 496. Hnujus generis nulla adest species in colle- clione Zeyheri; plures (6) et specimina admodum - numerosa e diversis locis in collectione Wahl- bergii. 25. EL. CRINIGERA. - Fr. lie prgger Ad truncos in terra Natal. WAHLBERG. Specimina Fungo Guinensi, in quo margo passim lobato-repandus, minora. 26. H. orsicurata. Fr. Il. c. p. 497. Cum praecedente. WAHLBERG. Trama pallida. Alveoli interdum materia peregrina canescente instar Tr. tenuis farcli. 27. H. PentATtA, pileo suberoso-coriaceo postice adnato e villo vix perceptibili canescente, ver- sus marginem zonis fuscis sulcato variegatove, alveolis subrotundo-hexagonis glabris canis, acie obtusa. ; Cam praecedentibus ad ramos dejectos. WAHLBERG. Praecedenti affinis, at ex plurimis utriusque speciminibus videtur omnino diversa species. Multo minor est, unciam vix attingens, postice adnatus peltzeformis, interdum totus resupinatus orbicularis et applanatus, adultus vero excen- tricus reniformis supra convexus, subtus planus, margine acutissimo. Alveoli medi, profundi, glabri, canesceutes.” 137 28. H. sPEcIOSA , pileo suberoso crasso versus mar- ginem acutissimum attenuato plano glaberrimo | dense concentrice sulcato sordide ferrugineo, al- | veolis amplis profundis nudis fuscis, acie acutis. | Ad truncos in terra Natal. WAHLBERG. | Ad H. polygrammam 1. ce. proxime accedit, , major, 3—4 unc. lata, postice crassa, versus | marginem vero tenuis. Pagina superior plana, glabra, subnitida, concentrice sulcata, zonis ele- | vatis fuscescentibus. Margo nigrescens. Pori am- >” pli, admodum profundi, nudi, glabri, fusci, dissepimentis tenuibus et acie acutis,.quibus otissimum distinguitur. A variis speciebus a | Cel. Leveille descriptis pileo suberoso, glabro et | postice crasso differre videtur. ; SEN TENtIS: Fr. Epicr. p. 496. ; Ingens copia specimiuum et formarum e E variis locis tam terrae Natal, quam interioribus regionibus Capitis Bonae Spei adest in collec- tionibus Wahlbergii; species per omnes tropicas regiones vulgata. Märedn ne Hexagona Dregeana Leveill. in Arn. Sc. Nat. 1846, p. 143, quae cum speciminibus Capensibus meis optime convenit, cum variis alis varietas sit. Nec satis conspicue differt Hexagona cervino-plumbea, Jungh. Jav. t. 32. E terra Natal alia adest forma pileo ses- sili, dimidiato, postice ” decurreote, admodum tenui et rigidissimo adscendente l. supra depresso, 2 unc. lato, glabro, fusco, dense concentrice sulcato et obscurius zonato. Alveoli regulares, haud profundi firmi, ferrugineo-fusci, intus cani. Nec hanc distinguere ausus sum. 30. H. uUMBRINELLA, pileo suberoso-coriaceo reni- formi dense concentrice glabro umbrino opaco, 138 : alveolis amplis subrotundo-angulatis obtlusis um- brino-nigris. In interioribus regionis Capensis. WAHLBERG. Nimias ex hac vicinia distinctas esse spe- cies, olim a Monographo reducendas, vix du- bium est. Interea cum nulla praecedentium tute conjungenda; proxima quidem H. orbiculatae, forma, glabritie et colore obscuriori distincta. Hexagona discolor Fries win Pl. Preiss. II p. 136 (nescio quo infelici casu Favolus dicta- est) alveolorum forma, colore et margine tumido couspicue differt. Favoius. Fr. Epicr. p. 498. 31. F. Nartaresstis, subsessilis, pileo obovato- reniformi laevi glabro atrofusco, alveolis oblongo- elongatis seriatis mollibus concoloribus. Ad truncos in terra Natal. WAHLBERG. Rudimentum stipitis obsoletum, fere nullum. Pileus carnoso-lentus, tenuissimus, planus, vix uncialis, laevis, glaber, quasi laccatus, sed opa- cus fusconiger margine integro deflexo. Contextus floccosus, isabellino-alutaceus. Alveoli profundi, atrofusci, 1n vivo molles, lineares fere, utrin- ue obtusi, seriati, acie tenui et siccitate cri- spata. Pulchella species nec cum alia confun- denda. THeELErorus. Nov. gen. Hymenium membranaceum, in superficie celluloso-porosum. Pori contigui, regulares, aequales, in centro papillam cylindricam poros aequantem gerentes. Sporophora letraspora. SO NT CRETACKUS. Cortici ramorum interiori, epidermide so- luta, instar Corticii comedentis, innascilur in silvis Natalensibus. WAHLBERG. 139 Fungus admodum delicatus, sed regularis et eumorphus; obiter inspectus maculas candi- das, ramis illinitas, modo offerens. -Propius vero lustrata sistit membranam, ad spithamam et ultra elongatam, contiguam, laevigatam, gla- - berrimam, ambitu determinato, cortiei ita inna- tam, ut ab hujus substantia secerni nequeat. Sub lente tota constare videtur e poris minulis, stipatis, cellulaeformibus , rotundis, integris eu- morphis et iv omnium centro adest papilla re- gularis poros aequans. Hac formatione definita non potest non peculiare et insigne sistere ge- genus, Porothelio oppositum. Nostra Åuricularia reticulata, quam equidem quoque primitus pro novo genere in Schedulis descripsi, ad Genus Gloeopori Montagne veferenda est et Gloeoporus reticulatus dicenda. Gurremwu. Fr. Epicr. p. 906. G. PALMicEPs. Berkl. Fung. Mus. Brit. In disco truncorum obtruncatorum in terra Natal. WAELBERG. Aflinis G. Spathulariae, at facile distinceta. Stipes simplex I. interdum bifidus, quasi e duobus coalitis, + unc. usque longus, + lin. crassus, undique vestilus villo denso alutaceo-fuscescente, sub lente conspicue quasi poroso. Pileus exi- guus, minorum in lobos lineares, majorum in 4—35 caryophyllaceos, ad modum ”Thelephorae, partitus, lobis eireinatim dispositis revolutis sub- infundibuliformis, superne pallidus, subtili- ter villosus. -Hymenium gelatinoso - tumens, - plicis longitudinaliter posius simplicibus, sporo- phoris monosporis. Eximium hoc genus ad Auricularinos Cantha- relloideos maniteste pertinet et ad Thelephoram, 140 ; etiam pileo saepe Merismoideo-partito, accedit ut Auricularia ad Stereum. Cum novo genere, ÅRRHENIA, evidenter Ågaricino, non commutari potest, tam" ob substantiam quam sporophora diversa. Ad Arrheniam pertinent plures tro- picae species, Cantharellis vulgo adscriptae, sed etiam GC. auriscalpium, OC. tenellus et C. cupu- laris, C. Mäihlenbeckii Trog in Bot. Zeit. 1859, p. 437, etiam hujus generis est, sed forsan forma alpina tantum Arrhemiae Auriscalpi. &C. crispus vero Trogiae magis accedit. CrADODERRIS. Pers. ined. Thelephorae spec. Pers. m Freyc. Voy — Fr. Epicr. Cymatoderma, Jungh. wn Hov. et Vriese Tidskr. VII. p. 28.t. 8. f. 7. Actinostroma, Klotzsch in Nov. Act. Nat. Cur. Suppl. 41. p. 236. Plurimorum suasu hoc genus recepimus, dubii tamen an a Thelephoris genuinis rite limitari possit. Hymenium radiato-costatum, demum- que verrucosum adest in optimis ”Thelephoris (cfr. icones Th. radiatae apud Holmskjold , Th. terrestris apud Batsch etc); ut nonnisi substantia magis lignosa dignoscatur, ad Sterea accedens. Sed Thelephora undulata et pallida inter Thele- phoras et Cladoderres ita ambigunt, ut difficile ad unum alterumve referantur. Ceterum inepte omnino videtur nomen Persoonianum obiter modo enuntiatum anteponi plene expositis Jung- hunii et Klotzschii, sed receptum tamen servari. 34. C. sposciosa, pileo late infundibuliformi e tomento crasso molli densissime intertexto spon- gioso elastico azono alutaceo, margine integro, stipite centrali brevissimo lignoso extus tomen- toso, hymenio pallido, costis tumidis flabelli- formibus ramosis demum granulato-exasperalo. hah J. 141 In truneis in terra Natalensi; et var. subses- silis excentrica e regione Capensi. WAHLBERG. Descriptio generis Cymatoder matis Jungh. eximie In Hestra speciem quadrat. Stipes ViXx ultra 3—535 lin. longus, sed adhuc crassior, in- tus ex hymenii substantia factus, solidus at lignosus, extus tomento pilei sed breviori ve- stitus, valde inaequalis, basi subnigrescens, sur- sum dilatatus in pileum. Pileus medio profunde depressus, in ambitu planus, margine patente integro, Dunc orbiculari, nune elliptico-oblongo ärerdum excentrico, prorsus azono 3 unc. us- que ad spithamam latus. Stratum pilei superius formatum e tomento denso intertexto sluposo mollissimo elastico, in superficie hinc inae- quabili, anodermeo, alutaceo. Stratum hyme- nophorum fere Sterei, at magis lignescens, in stipitem decurrens. Hymenium glabrum, conti- guum, radiis a stipite excurrentibus dendroi- deo-ramosis, valde tumidis et obtusis, costatum, demumque granulis protuberantibus exasperatum. Sporophora tetraspora; sporis globosis albis. Specierum, valde dispersarum synopsin hoc loco addere, a re haud alienum censeo: CLADODER RIS. + stipite centrali. C. sronGiosa. Vide supra. C. INFUNDIBULIFORMIS, pileo infundibuliformi coriaceo membranaceo azono radiato-squamoso, margine fim- briato-lobato, stipiteque brevi crasso tomentosis cervi- nis, hymenio alutaceo costis tumidis ramosis. demum tuberculosis. Actinostr. infundibuliforme. Klotzsch. Il. c. p. 237. In truncis vetustis Manillae. C. Formosa, pileo infundibuliformi sulcato concentrice zonato, margine acuto fimbriato purpurascente, stipi- 142 teque centrali velutino fuscis, hymenio nudo carneo- purpurascente. Leveill. in Ann. Sc. Nat. 1844. p. 214. In Java. Pileus interdum uno latere fissus. AR stipite laterali. 4. OC. CRASSA, imbricato-caespitosa, pileo subpulvinato su- beroso-spongioso flabelliformi azono, margine sublobato stipiteque laterali tomentoso gilvis, hymenio fuscescenti incarnato, costis ramosissimis angustis. - Thelephora crassa Kunz. in Weig. Surin. Actinostroma crassum. Klotzsch. I. e. In America meridionali: Manilla. Obs. C. Candolleana Leveill. quoad locum convenit, sed potius varietas C. infundibuliformis! 5. C. ELEGANS, pPpileo coriaceo depresso flabelliformi azono margine fimbriato lobatoque stipiteque laterali brevi tomentoso albis, hymenio albo, costis dendroideo-ramosis- simis tumidis demum verrucoso-exasperatis. Cymatoderma elegans, Jungh. I. c. Leveill. Ann. Sc. Nat. 1844. p. 206. In Java ad truncos. 6. GC. DEnDRITICA. — Pers. in Freyc. Voy. Epicr. Syst. Myc. Il. c. p. 213. ; Praecedenti videtur maxime affinis, sed differt pileo spongioso-coriaceo reniformi applanato, margine integro et hymenio. Simplex insuper est, cum praece- dentes vulgo caespitosae. Cel. Leveille I. c. genere distinguit. = pileo sessilt. 7. C. Bruwer, ”pileo sessili flabellato obsolete zonato sulcato tomentoso fulvo, margine tenui fimbriatlo nudo rubescente, hymenio carneo-purpurascente.” Level. I. c. Ad truncos Javae. Basis tomentosa stipitis vide- tur indicium. 8. C. GAUSAPATA, Caespitosa, sessilis, suberoso-mollis, pileis conchatis rugosis fibroso-strigosis fusco-palleseen- tibus, integro, hymenio pallide fusco, costis radiato- rugosis. Epicr. sub Theleph. Ad truncos Galliae occidentalis! I. C. MEMBRANACEA, Caespitosa, effuso-reflexa membrana- eea, pileis cohaerentibus hirsutis obsolete zonatis palli- dis, hymenio ramose-venuloso fulvescente. Vriese herb. Leveill. I. c. 1846. p. 153. Ad truncos Surinami. g SterREUM. Fr. Epier. p. 945. 33. ST. VERsSICOLOR. Å. C. p. 347. 143 | In terra Natal. WAHLBERG; ellam ex inte- | rioribus reg. Capensis. | Specimina ut omnium specierum = laudalti peregrinaloris, eximia et speciosa. Videtur ce- lerum in omnibus terris calidioribus luxurians species. ; 36. ST. HirsuTUM. Å. C. É ; In regionibus Capensibus et Natalensibus. WAHLBERG. A vulgato nonnihil differt hymenio in co- lorem dilute carneum vergente. 37. ST. viTILE, effuso-reflexum, coriaceo-mem bra- naceum , molliflaccidum , pileo contracto leproso- floecoso impolito sulcis "concentricis notato cane- scente-fusco opaco, hymenio glabro inaequabili lurido-fuscescente. In truncis regionis Natalensis. WAHLBERG. St. spectabili Klotzsch et St. umbrino. Pl. Preiss. affine, sed ab omnibus a me visis certe diversum. ”Tenuissima generis species est, sed ad unciam usque expansa, effuso-reflexa, subtus concava. Pagina superior unicolor fusco-ferru- ginascens, senio canescens, valde inaequabilis, versus marginem concentrice sulcata; nunc ad- presse quasi fibrosa, nunc villoso-leprosa. Hy- menium proprie laeve est, sed undulato-inae- quabile, glabrum quidem, sed adspectu prui- nosum ob colorem peculiarem fere Coniophorae - aridae. Cora. Fr. Il c. p. 556. Hujus subgenus est Cmaica. S. O. V., cujus mihi cognitae species sunt: ; : : ? d j p i 144 e 1. Cora sericea (Swartz!) et 2. Cora textilis Spreng.! (Utraque sub Thelephora.) Hujus sub- generis adest e terra Natal speciminulum sterile (Dichonema!?) nun definiendum. CorTticaum. Fr. I. c. p. d6. 38. C. coerureum. 1. c. p. 562. Pulchra specimina e terra Natal reportavit WAHLBERG. Hirseora. Fr. Syst. Orb. Veg. p. 256. Fungus cartilagineo-gelatinosus; udus mol- lis, tremulus, at nulla gelatina distentus, e duabus membranis quasi compaginatus, quarum exterior sistit excipulum, interior callum hyme- ninum. Excipulum cupulaeforme, Pezizoideum, siccum coriaceo-corneum, humectatum revivi- scens, tremelloso-flaceidum nec tumens. Callus hymeninus superus, discoideus, excipulo disco- lor et maceratum ab eodem separabile!, saepe costato-rugosus, rarv simul setiger. Sporophora monospora, sporis vix elastice explosis. Eximium hoc genus tam cum Auriculariis, quam Exidiis videtur confundi. Ab utroque tamen non modo forma et substantia, sed disco discreto differt, ut potius inter Discomycetes citarem, nisi fructificalio Tremellinarum. 39. H. cocHrEata, subcoriacea, cupula infundibu- liformi, inaequali, extus fusconigra pilis brevibus dense vestita, basi excentrica stipitato-producta compressa plicato-costata, disco laevissimo fusco- succineo. Ad truncos in terra Natal. WAHLBERG. Cupulas sistit profunde excavatas, excen- tricas, auriformes, latere exteriori (i. e. stipiti opposito) 145 opposito) productas instar Pezizae cochleatae, 2 unc. circiter latas, margine integro, sed leviter repando. Substantia in sicco contracta cornea, in aqua vero Iirrigata mox reviviscens et ex- pansa, flaccida et tremula, at nullo modo tu- mescens vel geiatina distenta ut Auricularia et Exidia. Stipes a cupula prope interiorem mar- ginem productus, aliquot lineas longus, com- pressus, valde costatus, costis in partem inferio- rem cupulae adscendentibus. Pagina exterior ceterum laevis; uda fusco-nigra, sed exsiccata e villo brevi denso canescens. Hymenium disci- -forme, in hac specie glaberrimum et laevissi- mum (costae enim in stipile absorbentur), cal- lum sistens a cupula separabilem , fusco-succi-. neum. Sporophora immersa, monospora. Affinis videtur H. nobil. - 40. H. HEMISPHAERICA, caespitosa, cupula hemis- phaerica sessili extus laevi glabra dilute brun- nea, intus plicata fuscolivida. Cum praecedente. WåaAtnBERG. Substantia, structura et fructificatio omnino praecedentis; ceterum distinctissima species, sta- tura et coloribus Pezizam hemisphaericam referens, reliquis mollior et magis tremellina, neutiquam tamen tumescens vel gelatina distenta. Caespites valde irregulares, cupulis lateralibus minoribus quasi prolificatione -enatis. - Cupulae minores 3—6 lin. latae, urceolato-concavae, hemisphae- ricae; majores expansae, unciales, margine ta- men erecto; extus laeves, glabrae, omnino ses- siles. Discus distinctus; humectatus gelatinosus; secernibilis, lividus, in paucas vagas costas pli- catus. Fructificatio omnino praecedentis. Ana- loga cum H. pellucida. K. V. 4. Handl. 1848. 10 (NS 6. 146 ; Hujus generis sunt plures fungi exotici ab Auctoribus sub Auricularia descripti; immo du- bium videtur an Ezidia Auriculae Iudae Auct. austr. hujus loci sit; minime autem Suecica, quae vera Exidia! =) Sed Bulliardi et Sowerbyei icones a nostro fungo habitu ita recedunt, ut eas in S. M. jam ex habitu removere coactus sim. Reliquae hujus species sunt: SUBTUS VILLOSAE. ; " Stipitatae. H. ampra, Pers. in Freyc. Voy. H. nsopius, caespitosa: cupula planiuscula suborbicu- lari, extus tomentosa fusca in stipitem brevem ramo- sum producta, hymenio laevi atro. Exidia nobilis. Leveille in Ann. Sc. Nat. 1844. n. 196. In montibus Indiae orientalis ad truncos: H. cocHLEaTta. Vide supra. H. AURIFORMIS, Caespitosa, cupula semiorbiculari extus velutina e fusco-canescente, in stipitem brevem latera- lem lacunosum producta, hymerio plicato fusco-palle- scente. Peziza auriformis. Schwein.! Car. n. 1155. Exidia protracta. Level. l. c. n. 198. var.? In America boreali. Color ad species distinguendas caute citandus, cum non modo ex aetate, sed statu sicco et udo tomentum obscurum siccitate saepe canescit etc. H. PoryYTrRICHA, cupula hemisphaerica expansa auricu- laeformi, extus villoso-tomentosa grisea in stipitem bre- vissimum obliquum producta, disco laevi spadiceo- purpureo. Exidia polytricha. Montagn. in Berl. Voy. Ind. or. E. purpurascens. Jungh. Jav. p. 25. f. 13. In India orientali, Java etc. FÖRSPsSiUess H. corsEa, cupnula sessili e concavo explanata flexuosa, extus lacunosa hirsuta albida, hymenio venoso-costato pallido. ”) Nulla Hirneolae species in Europa boreali indigena est. | 147 | Auricularia cornea. Ehrenb.! Hor. Phys. Ber. t. 19. f. 9. In insulis Sandwichensibus et America meridionali. j- 7. H. nigra, cupula sessili campanulata obliqua subun- dulata, extus costata villo canescente velutina, hyme- nio venoso-plicato nigricante (udo subfusco). P. nigra Swartz! Fl. Ind. occid. III. p. 1938. (typus generis Hirneolae !) Tr. Auricula canis Mey. Esseq. p. 306. v. aurito- producta. .$. M. II. p. 222. — fusco-succinea, e conchiformi explanata fusco- succinea. Exidia fusco-succinea. Montagn. in Ram. Sagra Cub. p- 294. t. II. f. 2. India occidentalis etc. 8. H. rufsa, cupula sessili sublaterali extus setis brevibus fasciculatis rufis vestita, hymenio subplicato glabro ni- gro fuscescente. / Exidia rufa. Berk. in Magaz. Zool. Bot. X. p. 384. t. 12. f. 17. Ceylonia. König! 9. HH. rorrryra, cupula sessili e concavo expansa extus rufo-tomentosa, hymenio laevi glabro porphyreo. Exid. porphyra. Leveill. Il. ec. p, 199. In India orientali ad Singapoor etc. Proximis intermedia; ut videtur valde affinis priori et H. polytrichae. 10. H. tEnvis, cupula sessili papyracea orbiculari ex- planata, extlus e velutino glabrata fusca, hymenio laevi purpurascente. In truncis Archipelagi Indici, Borneo. l. c. EXTUS GLABRAE, 11. IH. EEMISPHAERICA. Vice supra. 12. H. rPeuiverma, cupula sessili hemisphaerico-expansa extus venoso-rugosa pallida, hymenio laevi hyalino. Exid. pellucida. Jungh. Jav. p. 26. In Java. 13. HH. viTELLINA, cupula sessili excavata obtuse marginata, extus nuda venosa, hymenio ruguloso vitellino. Exidia vitellina. Leveille I. ec. n. 202. In Chili, E 148 : 14. H. AavuEicuLARIs, cupula sessili uno latere incisa sub- dimidiata utrinque laevis glaberrima fusco-succinea. Tremella auricularis. Fries Linn. V. p. 534. In Brasilia. Aliae species describendae sunt una cum collectio- nibus, a Celeb. peregrinatoribus mihi oblatis. TREMELLA. Epicr. p. 988. 41. T. corrucis, compacta, subhemisphaerica, tu- berculoso-rugosissima nuda, aterrima. In terra Natal. Wauosbee | In statu sicco sistit tubercula valde dura conglomerata habitu Sphaeriae cujusdam coacer- vatae et connatae. Humectata tumet et omnino tremellina evadit, at insolito firma et compacta manet, hemisphaerica, unciam usque lata et cum vicinis saepe confluentia, e lobis brevissi- mis turgidis confertissimis coalitisque com posita, gyrosa. Superficies nuda. — Affinitate proxima Trem. moriformi, nec plene cum hocl. Dacryme- tum genere bene convenit, sed sporas detegere non licuit. STERREBECKIA. Link. diss, 2. p. 44! (4815) Actinodermium Nees Syst. p. 136 (1818) Mycenastrum. Desv. in Ann. Sc. Nat. XVII. p. 4147. Peridium duplex; exterius discretum, pa- pyraceum, frustuloso-secedens; interius lignosum, persistens, ore indefinito, demum substellatim rumpens; intus, absque strato sterili, totum capillitio compacto dense intertexto a peridio demum secedente farctum. Sporae globosae , echinulatae, floccis denticulatis inspersa. Fungum hunc, a Sterrebeckio primo de- tectum, veram sistere Sterrebeckiam Link, nul- lum dubium restat; et cum Sterrebeckia Schreb. perierit, laetabuntur sane omnes Mycologi, et 149 quod hoc justo pignore dilectissimi Mycologiae Patris nomen celebrare, et: quod absonum, tam contra regulas artis formatum, quam sensu fal- sum Mycenastri nomen delere liceat. — Proximum est Bovistae, peridio interiori suberoso potissimum distinguendum, quare huic cautela in novis ge- neribus fingendis magis laudarida, quam vitupe- randa in Syst. Myc. subjunxi, novum genus praemonens "). Meo sensu enim de novis gene- ribus optime valet aureum illud Horatii: Nonum premantur in annum. Sic innumera paene in Mser. habui nova genera, quae publice proponere nolui festinare, parum curans prioritatem fre- - quenter amissam. Id vero apud Auctores recen- tiores vituperandum mihi videlur, quod plura a me primo non modo detecta et clare definita, sed etiam plena omnium specierum exploratione limitata genera, nescio qua ratione alis Aucto- ribus tribuant v. c. Propolis, Xylographa (cfr. FI. Sc.), Vermicularia (quae non Todei), Diplodia, Saccothecwum etc. Ex altera parte mihi tribuun- tur genera, ab aliis proposita , sed a me num- quam agnita. Ceterum vix novi flagrantius fal- sarium, quam eorum, qui me citant Åuctorem generum, quorum härd autonomam primus exposut naturam. Haec est vero ratio omnium generum e Trib. Byssacearum, Phylleriacearum apud Corda, Nosophlaeae , Strumellae etc. ete. Aut verba mea clara haud intelligunt, aut de industria falsarium commäittere censeo eos, qui haec tamquam a me agnita genera citant. Verba mea in Syst. Orb. Veg. et Syst. Mycologico adeo clara et perspi- cua, ut falsam interpretationem non admittant. ") Tam pridem ante editionem Syst. Myc. sub Subereae nomine deseriptum habui et Mougetio determinavi, sed e studio genera minus cognita ads in S. M. omittebam. 150 ; 42. S. Geaster, globosum, sporis purpureofu- scis. Link. l. c. Mycenastrum Corium. Berkl. I. c. n. 22. In Lusitania detectum fungum e portu Na- tal reportavit WAHLBERG. Fungus in statu juniori fusco-lutescens, sae- pe clausus persistit; inde orta est suspicio Diplo- derma Linkii fungum sistere juvenilem; at tum seriptionis vitio peridium interius et exterius commutata sunt. | Alteram hujus generis speciem -sistit: St. Corium, globosum , sporis fusco-olivaceis. Lycoperdon Corium. Dec. Fr. 2. p. 598. Mycenastrum Corium. Desv. Ann. Sc. Nat. XVII. p. 147. In Gallia. — Et tertiam: ST. CHILENSIS, peridio obovato, sporis olivaeeo- fuligineis. Mont. Dec. III. n. 97. Utrum praecedentes an novam speciem = sistat St. (Actinoderma) Sterrebeckii Schwein. Fung. Amer. Descimus. LycoPErbon. S. M. III p. 29. Duae hujus exstant species, at qui novit quam variabiles sunt indigenae mnostrae species, etiam quoad sporarum colorem, cautius ex hoc et Bovistarum genere novas speetes distinguet. 43. Altera e Terra Natal L. caelato affinis, ab hoc differt sporis vinosis 1. purpurascentipal- lidis. (LC. Natalense). 44. Altera e regione Capeusi, habilu L. gemmati, sed struetura potius L. pusilli. Capillitium enim totum laxum, absque basi sterili, nec in colu- mellam secedens et sporidia fuliginosa nullo modo virescentia. Sequenti definitione distingui posset: L. capense, peridio membranaceo flaccido extus granulato, ore angusto obtuso dehiscente, capillitio laxo, sporis fuliginosis. Zeyh.! n.-4106. 151 LANOPILA. n. gen. Peridium sessile, simplex, lenuissimum pa- pyraceum, extus nudum et glabrum, haud de- finite 1. sponte dehiscens. Capillitium in pilam | compactam, elasticam, a peridio diseretam, den- sissime intertextum. och Fu måste vara näslan lika, på det att de två hufvudströmmarne skulle konna upphäfva hvarandra, och vid d en tråd- rulle med betydligt ledningsmotstånd var infogad, 163 så var det nödvändigt, att ett motsvarande mot- stånd 1 den andra ledningen blef insatt. Af kända orsaker kunde man dock för detta ändamål icke begagna sig af en swal metalltråd eller en dåligt ledande vätska, utan måste använda en tråd af ungefär samma beskaffenhet, som den, hvaraf rullen d bestod. För att förhindra att i denna rulle, likasom i den vid d, en ström inducerades, hvilken till större delen skulle hafva kommit att upphäfva den i d inducerade, blef tråden upp- lindad emellan två, på tre meters afstånd ifrån hvarandra stående, glasstänger och trådarne sam- manbundna. Härigenom kommo strömmar af mot- salt och samma riktning att ligga bredvid hvar- andra och deras ömsesidiga induction blef således till största delen uppbäfvenu. Det är tydligt, att detta äfven måste blifva fallet med inductionen i omvindningarne omkring magnetometern, då den- samma 1 de bägge lagern sker 1 motsatt riktning. oo 6 Föreståeude förfarande vore till silt använ- dande särdeles enkelt, om icke en omständighet tillkomme, hvilken iman icke får lemna utan af- seende. Den galvaniska strömmen förorsakar nem- ligen en temperaturförändring i ledningstrådarne och deraf är en forändring i deras ledningsmot- stånd betungad. Denua förändring i ledningsmot- ståndet fördelar sig icke lika emellan de begge trådarne, genom hvilka hufvudströmmarne gå, och detta gör, att, om dessa för ett ögonblick upp- häfva hvarandra, de dock efter någon tids förlopp 'aflänka magnetnålen från det jemnvigtsläge, som bon skulle intaga under blotta inverkan af jord- magnelismen. Vid några af de följande observa- tionerne var nålen efter förloppet af två minuter, 164 (den ungefärliga tiden för två på hvarandra föl- jande observationer) på detta sätt tre skaldelar af- lägsnad från sitt sanna jemnvigtsläge. Ehuruväl detta icke kan hafva något betydligare inflytande på magnetnålens rörelse, så är det dock nyttigt att särskilt taga detsamma i öfvervägande. ö. Emedan de två hufvudströmmarne icke full-' komligt upphäfva hvarandra, så är ur, icke mer lika stort med Xr, och deraf skulle följa, att eqva- tionerne (3) och (4) icke äga rum, och att såle- des de två inductionsströmmarne icke mer äro omedelbart med hvarandra comparabla. Sätter man nu ur =Mr+b3) och eliminerar u ur eqva- "tionerne (1) och (2); så erhåller man AK Kd ry, — ril(r+ri) KyA AK,d peng ry y. Fr, (0 ER Det var oftast tillräckligt att infoga eller ute- lemna några tum af nysilfvertråden'i rbeostaten för att återföra nålen tll sitt rätta jemvigtsläge. 3 är således en obetydlig qvantitet i jemförelse med » och r , hvaraf följer, att man kan negli- gera de två sista termerna i de förestående eqva- tionerne och derigenom återkomma till (3) och (4). Emedan det var särdeles lätt att experi- mentellt undersöka dessa slutföljder af Otms lag, blefvo följande försök anställda. I ledningen vid d blef en magnetinductor ”) infogad, bestående af en träde hvilken en rund käpp af träd 5) Denna inductor hade af Weser för ett annat ända- mål förut blifvit constrnerad. 165 kunde föras upp och ned i vertikal led. I käp- pens båda ändar voro två magneter inborrade, med de fiendtliga polerna vända åt hvarandra. Käppen kunde föras så långt uppåt och nedåt, alt den inuti liggande magneten stannade midt uti trådrullen. Med tillhjelp af en häfstång och en tramp saltes käppen med de två magneterne i rörelse. Härigenom hade man således en elec- tromotor af konstant kraft, och man behöfde blott observera magnetnålens utslag för de båda fallen, då stapeln a var i ledningen innesluten eller ute- lemnad. Befunnos de båda utslagen vara lika, så var tydligt, att ledningen cab var utan infly- tande. Med tillhjelp af stapeln a afpassades r och r, så, alt de två hufvudströmmarne antingen full- komligt upphäfde hvarandra eller förorsakade elt större eller mindre utslag. Derpå blef stapeln aflöst och i stället för ledningen cab antingen en tjock, en half fot- lång, koppartråd eller en tråd- rulle emellan c och b infogad. Stapeln a kunde som ledning icke begagnas, emedan den derifrån kom- mande, genom magnetinductorn gående, strömmen skulle bafva förändrat magnetismen hos de indu- cerade magneterne och derigenom åstadkommit en förändring i deras electromotoriska kraft. Det var ock naturligtvis likgiltigt, hvaraf ledningen bestod. Ne. zz, Kedjan öppen. pr, =NM. Magnetnålens Jemn vigtsläge 510,0 510,0 510,0 509,6 509,6 Utslag . « - 625,0 395,3 624,9 394,9 624,8 115,0 114,7 114,9 114,9 115,2= 114,90. 166 NE 2, jä En half fot lång koppartråd infogad emellan ce och b. RR Jemnvigtsläge 510,9 510,9 540,8 510,5 510,4 Utslag . . . . 625,9 396,2 625,7 396,0 625,8 115,0 114,7 114,9 114,5 115,4= 114,90. NE Be En trådrulle infogad emellan c och b. ur =N Jemn vigtsläge 541,0 510,38 510,5 510,3 510,3 Utslag . . . .625,9 396,0 625,7 395,9 625,7 114,9 114,8 115,2 114,4 115,4= 114,94. NM 4. De två hufvudströmmarne förorsakade ett utslag af 6 skaldelar. Ingen direkt ledning emellan c och b. ur =Mr—3) jo Jemnvigtsläge 509,5 509,6 509,5 509,3 509,1 Utslag . . . .624,5 395,0 624,3 395,0 624,0 415,0 114,6 11 4,3 114,3 114,9=114,72. NM. 5. En half fot lång koppartråd infogad emellan - e och b. ur =Mr—>3) Jemnvigtsläge 509,0 509,0 508,9 508,9 508,6 Utslag . . . .623,9 394,5 623,8 394,4 623,5 114,9 114,5 114,9 114,5 114,9=114,74. MN 6. En trådrvulle infogad emellan c och pb. pr =Mr-—3) Jemnvigtsläge 508,7 508,8 508,5 508,4 508,14 Utslag . . . .623,4 394,1 623,1 394,0 623,1 114,7 114,7 114,6 114,4 115,0=114,68. 167 Emedan de erhållna media i 1, 2 och 3 äf- vensom i 4, 3 och 6 sinsemellan äro hika, så föl- jer, alt-eqvalionerne (3) och (4) gälla, äfven om bufvudströmmarne förorsaka ett utslag af 6 skal- delar, ungefär dubbelt så mycket, som vid de följande observationerne förekommer. Att media vid de tre första försöken äro något större än I de tre sista, kommer deraf, att vid dessa mot- ståndel var mnågol Större än vid de förra. Var utslaget 90 skaldelar, så åstadkom förbinduingen emellan c och 6 en skilluvad af eu och för 250 skaldelar en skillnad af ungefär tre procent. S. Om de två bufvudströmmarne icke uppbälva hvarandra, så skulle nålens directionskraft icke mer blifva densamma, om stapeln vore i leduin- gen innesluten. Är kedjan öppen, så oscillerar nålen endast under inflytande af jordmagnetismen och den, af en magnetnålen omsgifvande metall- hylsa, förorsakade dämningen. Är kedjan deremot sluten, så är directionskraften resultaten af jord- magnetismens och hufvudströmmens divectuonskrafi. Då de för inductionsströmmarne erhållna utslagen äro små (de största uppgå icke till mer än en tredjedels grad), så är det lätt att finna, att di-. reetionskraften till sin storlek blifver oförändrad, under det att dess riktning blifver en annan. Man kan nemligen för sinus för utslagsvinkeln skrifva den motsvarande bågen. Hvad dämningen beträffar, så har Gauss”) bevisat, att den kan antagas vara proportionell med nålens hastighet. Dessutom bekräftas detta, såsom nedanför skall ) Resultate aus den Beobachtungen des magnet. Vereins im Jahre 1837. 168 å visas, af observationerna sjelfva. Kallar man den variabla utslagsvinkeln zz, nålens directionskraft under inflytande af jordmagnetismen, dividerad med dess tröghetsmoment, för m, och 2n en stor- het, som är beroende af dämningen och dividerad med tröghelsmomentet, så har man dx? ja dx ag SN SEE (049 —— DD => 1) de? dt Är kedjan sluten uch de två hufvudström- marne icke upphäfva hvarandra, så tillkommer såsom verkande på nålen en ny kraft. Denna är egentligen proportionell med cosinus för aflänk- ningsvinkeln, men kan, då dessa äro små, med tillräcklig noggranhet antagas vara konstant. Denna kraft är lika med myx, hvarest m, är nålens di- rectionskraft under inflytande af jord magnetismen och Zz, det antal skaldelar, som skiljer de två jemnvigtslägena , då kedjan är öppen och sluten. Dividerar man myx, med nålens tröghetlsmoment, hvarigenom m, förgandikg i. m, så erhåller man följande differential-eqvation för det fall, då ked- jan är sluten, dx? dox (Spar Ja = MG MN, ON Sätter man i denna eqvatlion y=2+X,, så erhålles (SANERAS Tomy 2nZ- I eqvationen (9) ingår y på samma sätt, som & i (7), och då y ingenting aunat är, än det va- riabla afståndet från jemnvigtsläget, aika det att kedjan är sluten, så följer, att nålen på samma sätt beskrifver sina oscillationer omkring detta jemnvigtsläge, som om kedjan är öppen, omkring det af jordmagnetismen ensamt betingade. 169 PD, Deraf att de två bufvudströmmarne icke fullkomligt upphäfva hvarandra, följer ändtligen, atl den momenutana inverkan på nålen från in- ductionsströmmen icke äger rum i det jemnvigts- läge, som tillkommer henne, under det att bon gör det genom densamme förorsakade utslaget, eller hvad som är detsamma, i hvilket hon skulle stanna, om hon ögonbliekligt efter utslaget kunde komma i hvila, utan i en punkt p, som ligger en eller flera (x£) skaldelar aflägsnad hån samma jemnvigtsläge. Nu är åter tydligt, alt den hastig- het, som nålen genom inductionsströmmen erhål- ler i punkten p och ull följe hvaraf hon gör ett utslag u, måste vara lika stor med den hastighet, som nålen skulle hafva haft i samma punkt, om hon hade kommit från en punkt u, på andra si- dan om jemn vigtsläget i afseende på u, tillräckligt aflägsnad, på det hon skulle kunna utan inverkan af någon främmande kraft göra samma utslag. För att finna den hastighet, som blifver nålen meddelad genom induetionsströmmen, är det så- ledes tillräckligt, att känna dess hastighet i en punkt hvilken som helst i granskapet af jemnvigts- läget. Den hastighet, som nålen måste hafva 2 punkten p för att kunna göra utslaget u, är ett mått på inductionsströmmen. De förutsättningar man härvid gjort, alt nålens läge i afseende på omvindningarne är detsamma i en punkt hvilken som helst i granskapet af jemnvigtsläget och alt inductionsslrömmens momentana inverkan kan an- ses träffa nålen i en punkt, äro vid den använda apparaten fullt tillåtna. Om x, m och na hafva samma betydelse, som i föregående nummer, så har man för så väl om kedjan är öppen som sluten d?x dx == MX — 2N—: dt? en dt Kallar man hastigheten h, integrerar och bestäm- mer konstanterne så, allt hastisbeken är noll och Du utslaget u,, då tiden är noll, så erhålles (10)... hk — = Sju tVm-—nie ”; m—n? (11) . x=v (Cos tVm—n4—— Sin tVm—n? n?)e” m—n? Betyder T tiden för en hel oscillation, så är dessulom (CE ERNST SR Sr Eliminerar man ut sinus och cosinus emellan (11) och (10), så blifver (13) h=— nor V u—( EV me". I eqvationen (13) är värdet på rotmärket allud större än nz och således måste man, eme- dan hastigheten enligt eqv. (10) är att betrakta såsom negativ, sätta minus framför rotmärket, eller om man anser densamma positiv, måste plus sältas framför båda termerna. Nu kan man icke observera det imaginerade utslaget u,, utan blott det slutliga u. Emellan dessa begge qvantilelter äger dock enligt eqv. (11) det förhållandet rum, att (MOT I Er För att bestämma u, ur u är det således nö- digt att känna dämningen och denna låter sig med noggranhet bestämmas på följande säll. Den förut beskrifna magnetinductorn blef i ledningen innesluten och magnetnålen genom densamma ÄT länkad. Derpå lät man nålen fritt passera sitt 171 jemnvigtsläge och öfvergå på andra sidan. Då nå- en derefter åter framkom till jemn vigtsläge ef len derefter åter framkom till j tsläget, blef hon genom en ny stöt från äsketnduet a uvill- bakakastad; derpå lät man henne frilt passera jemnvigtsläget och öfvergå på första sidan och då hon derifrån återkom till jemnvigtsläget, blef hon åter tullbakakastad o. s. v. Sedan nålen på detta sätt gjort några oscillationer, blefvo utslagen till- följe af dämningen konstanta och de egentliga observationerna började. SS ET EIS Närstående schema gör sr hu furst magnetnålens rörelser å- === e ÖR (ERS 2 VA FE El skådliga. a är jemnvigts- Als Re RA o Ö s TRE - 2 AE SENT E FtA Å läget, b och c de på hvar- ? = andra följande utslagen") Nålens jemnvigtsläge =511,5. 560,0 604,0 462,0 419,6 560,6 604,0 462,5 419,7 561,2 603,8 463,0 419,5 561,0 604,0 462,5 419,7 560,9 604,0 4624 419,7 561,0 604,0 462,8 419,9 561,0 604,2 462,5 420,0 561,0 604,0 462,6 419,6 561,0 604,0 462,7 419,5 560,8 603,9 462,3 419,2 560,5 603,9 462,0 419,0 560,82 603,98 462,48 419,58. Subtraherar man det sista medium från det andra och det tredje från det första samt di- ') Denna förträffliga method att bestämma dämnvingen ullhör Weser. 172 viderar den sista resten med den första, så er- hålles (MSN EEL TENSTA BORSTA RANGE rn RN) SS och deraf log nT = 0,79843—1. Insätter man i eqvationen (13) värdet på u, och den mot x svarande tiden, så erhålles nålens ers för denna punkt. Betecknar man med t, den tid som nålen behöfver för att komma till jemnvigtsläget och med y tiden från jemn vigtsläget till punkten z, hvarid y kan vara positiv eller negativ, så har man för den mot &x svarande ti- den t=t,+y. Ur eqvationerne (41) och (12) har man ET Tq— = och derur t,=0,563 T. vr n . o o Om man för — skrifver p, så erhålles ur (12) m nT = P- > och insältes detta rp: (15); så finner man, alt p=0,1962 och deraf —— = 0,2001. Vm—n?2 Insätter man detta sednare 1 eqvalionen (11) och för t skrifver t,+y; så blilfver i as fom ER u (Cos( 2E2Y+0,2001 Sin (EE) JedsinT — ny; 7 . . Ag och deraf, emedan Cos 7 vid utvecklingen för- svinner, A+ 7 SinLE gny 0.749: F u 173 Utvecklar man, och behåller blott första po- tensen af y, hvilket är tillräckligt, så blifver er U=-=0 =. Y 2371 — Insätter man i (13) i stället för t dess värde (0,563 T-0,237T=), utvecklar ech bibehåller blott i de två första potenserna af x, så har man för hastigheten i en punkt i granskapet af jemnvigts- läget följande uttryck h=VmebBinT (u+0,30 — 0,27) SSE (16) Vill man uttrycka Ah i funetion af det pri- mitiva (imaginära) utslaget u,, så erhålles —— 2 h=VmebrinT (0,5333u + 0,35, — 0,5=- SE(CLA/ ty I dessa formler är naturligtvis x positivt, då det ligger på samma sida om jemnvigtsläget, som det primitiva utslaget u, och negativt på an- dra sidan. För att finna med hvilken grad af approxi- mation eqvationerna (16) och (17) återgifva ha- stigheten för en punkt i granskapet af jemnvigts- läget, kan man jemföra den hastighet, man er- håller ur eqvationerna (10) och (11) för en gifven punkt z med den som erhålles ur nämnde formler. Genom differentiation af eqvationen (10) fin- ner man att nålen har sin största hastighet för t=0,437 T. Insätter man detta värde på t i eqva- tionen (11), så ser man, att detta äger rum i en punkt x=0,298u,. Ur eqvationerne (16) och (17) erhåller man deremot för &x 0,296u, och 0,3u.. I de följande observationerne öfverstiger icke x detta värde, och man kan således med tillräcklig nog- 174 å granhet använda förestående formler för hastighe- tens finnande. I förbigående kan bemärkas, att af eqvalio- nerna (10) och (11) följer, att den tid, som uålen behöfver för alt komma till den punkt, hvarest hastigheten är störst, är lika stor med den tid, hon använder för alt från jemnvigtsläget beskrifva hågen u och att detta är oberoende af dämningens storlek. I närvarande fall är denna tid =0,4377. £0. Vi öfvergå nu till de egentliga obser vationerne. Sedan inductionsrullen d blifvit i ledningen insatt och en annan trådrulle i den andra led- ningstråden infogad samt mostånden så afpassade, alt de två hufvudströmmarne upphäfde hvarandra, så erhölls med ett svagt laddadt Growes par vid öppnandet och slutanded af. kedjan ett utslag af två skaldelar. Derpå blefvo 80 meter af hött ståndsrullen upplindade emellan de i N:o 5 om- nämnda glasstängerna, h varigenom utslaget förökades till 4,0 skaldelar; för de följande 78 Meterna öka- des utslaget till 5.0 skaldelar; för de derpå följande 78 meterna till 7,5 och för de sista 78 meterna till 8,5 skaldelar. Detta bevisar, att de observerade utslagen härröra från strömmens inverkan på sig sjelf. Här, såsom vid alla de foljande observatio- nerne, var 1 inductionsrullen icke något jern insalt. Talen i den 6:te och 7:de columnen i de föl- jande tabellerue, äro, då det var nödvändigt, be- räknade efter formeln (16). För 6:te kolumnen är u skillnaden emellan talen i den andra och tredje columnen, och för den 7:de columnen skill- naden emellan talen i den 4:de och 35:te. För den 6:te columnen erhålles Zz genom subtraction 173 emellan talen 1 den första och 3:dje och för den 7:de genom subtraction emellan talen 1 den 3:dje och 5:te columnen. Ett Growes par. Jemnvigts- läge, då kedjan är sluten. 509,0 509,0 509,0 509,0 509,5 209,0 Utslag vid öpp- nandet. 521,9 521,8 521,8 521,4 521,4 520,9 Jemnvigts- läge, då kedjan är öppen. 509,2 509,6 509,5 509,0 509,3 509,2 Ni 8. Strömstyrkan 56,2. Utslag vid slu- tandet. 496,1 497, 496,9 497,0 497,3 496,1 Jemnvigts- är Ä läge, då kedjan år ö sluten. 509,0 509.0 509,2 510,5 510,0 508,7 Utslag vid ppnandet. Slutandet. 12.8 13,0 124 MR NYE NOA 12,4 13,0 120 12,5 11,8 127 Medium 412,30 12,62. Strömstyrkan efter försöket 52,1. Medium af begge 54,2. i; NE. GS. Samma par som förut. riktning. Strömstyrkan 47,6. 505,0 505,0 504,0 502,8 501.8 502,5 503,0 504,0 503,8 503,0 Strömstyrkan efter försöket 44,3. 494,9 494,7 493,6 492 4 492,3 493,3 493,8 493,6 493,6 493,3 begge 46,0. 504,9 504,2 503. 502,0 503,0 503,6 503,9 503,4 503,0 502.3 516,2 516,0 SA 4,3 513,0 513,8 513,8 513,8 514,9 513,9 513,4 Strömmen 1 molsatt 505,0 504,0 502,8 501,8 502,5 502.5 202,0 503.3 503,1 502,9 Medium 9,84 11,2 11,9 11,4 ia 11.4 10.9 11.4 114,2 10.8 10,5 11,12. Medium af N. 10, 2 Growes par. Strömstyrkan 85,2. 500,0 481,0 4980 518,9 500,8 17,5 18,58 498.0 480,4 498,14 518,0 499,0 17,7 193 4981 480,3 498,3 53182 500,0 17,9 18,7 498,0 480,8 498,5 516,1 495,0 17,5 19,9 498,5 484,7 498,9 518,2 500,5 17,4 18:41 4990 4824 500,3 519,0 501,0 17,8 1872 499,0 481,5 499,0 3188 501,5 47,5 18,0 500.0 483,0 500,8 319,5 01.0 17,6 18,6 53014,0 483,6 501,0 519,9 300,8 174 19,0 500,9 483,0 500,3 519,0 500,3 17,5 A8;7 Medium 17,55 48,73. Strömstyrkan efter försöket 80,9. Medium af begge 83,1. NM IE. 3 Growes par. Strömstyrkan 116,2. 504,0 478,3 503,8 533,0 504,8 25,6 28,5 504,0 478,6 503,5 532,0 505,0 25,0 274 504;0 478,4 503,9 31,14 503,9 255 272 504,0 479,0 044 314 304,4 25,4 2750 50450 4791 5042 343 SORO 20 IR 504,0 479,4 504,1 531,5 HO£0o 25,0 27,5 d04,0 479,0 ZOk4 532,0 HOkb6 25,3 27,5 505,0 480,2 505,0 532,2 05,0 248 272 505,0 480,1 505,0 532,5 505,2 2k,9 274 505,5 480,4 15049 "$32,0 5059 2407 264 Medium 25,09 27,33. Strömstyrkan 111,0. Medium af begge 113,6. 177 Ni. 12. Desamma 3 paren, som förut. Strömmen i motsatt riktning. Strömstyrkan 114,0. 504,0 526,9 02,7 4774 503,5 23,8 26,2 SÖS D207v 0023 ITA 503,5 204 HA 502;9 526,0 502,1 477,0 031 23,7 25,8 502,0 525,8 502,9 4774 503,5 23,2 25,9 503,0 527,0 503,0 477,3 503,0 24,0- 25,7 Medium 23,76 25,86. Strömstyrkan 105,3. Medium af begge 10844. HN 13. Desamma 3 paren som förut. Ett polarisa- tionskärl, bestående af ett glas med svafvelsyra och vatten, hvari två platinableck voro nedsatta, var i den odelade ledningen inneslutet. Ström- styrkan 34,7. ) 508,0 500,5 508,0 5170 507,3 75 9,5 507,2 500,5 507,9 516,0 506,9 7,2 8,8 5081 501,7 508,0 517,0 508,3 6,3 8,8 5081 501,14 508,0 317,0 508,6 6,9 8,6 508,9 501,5 508,5 dHJN7,4 509,0 7,4 8,5 509,0 502,0 508;9 517,5 509,6 6,9 81 508,5 503,0 510,6 518,6 510,0 6,8 8,4 541,0 505,14 513,0 520,5 JAVOo 72 8,2 543,0 506,6 513,1 H21,5 5130 6,5 8,5 Medium 6,93 8,60. Strömstyrkan 32,8. Medium af begge 33,8. HM 14. - Desamma tre föregående paren. Polarisations- kärlet blef uttaget och i dess ställe en tråd- K. V. A. Handl. 1848. 12 178 rulle i den odelade ledningen infogad. Ström- styrkan 435,0. 5454 505,0: 14,4. 5250, 5131: 94 41058 3143 5040 .--513,0 H240 HMIKSADS 11 31.3:0:. 027 DANS DRAR ROND 544.9 ”504.0-51053 2450: ATA DES 54:0.0-. 5004 5096 5200-00 NOT 50913-- £99:6-1 5090 HATE NG 509,2 KY AT508 DA ARANDA 509,0 499,0 509,0 319,1 509,41 10,0 10,0 5094 4994 509:0:--51941 5090-09-10 509,0 4994 509,0 519,0 508;9 9,9 107 Medium = 9,64 10,48. Strömstyrkan 44,5. Medium af begge 44,8. 18. Af de föregående försöken skulle man vid första påseendet kunna draga den slutsatsen, att för en och samma strömstyrka den inductions- ström, som uppstår vid slutandet af kedjan, all- tid voro något slörre än den, som uppkommer vid dess öppnande. Det är dock nödvändigt, att först undersöka, om strömstyrkan i båda fallen är fullkomligt densamma. Om man i försöken 11, 12 och 14 subtraherar medium 1 näst den sista ko- lumnen från medium i den sista och dividerar med medium i den sista, så erhåller man respec- tive 0,o82, 0,081 och 0,083 men deremot för försö- ket N:o 13 0,94. För N:o 9 och N:o 10 erhåller man på samma sätt 0,115 och 0,063. Dessa tal äro således konstanta för en och samma rheometer, växa, då ett polarisationskärl i ledningen blifver insalt, och förändra sig i allmänhet från en rheo- meter till en annan. Att skillnaden dessutom är beroende af tiden, under hvilken stapeln varit i verksamhet, synes af N:o 8 och 9. Försöket N:o 8 ägde nemligen rum, så snart kedjan blifvit 179 sluten, och efter någon stunds förlopp följde N:o 9. Dessa omständigheter läto redan förmoda, att den observerade skillnaden emellan de två induc- tionsströmmarne härrörde från en genom polari- sation i sjelfva stapeln förorsakad förminskning i den inducerade strömstyrkan. Äger verkligen en polarisation i sjelfva stapeln rum, aå är det tyd- ligt, emedan denna icke ögonblickligt kan utveckla sig och småningom försvinner, sedan kedjan blif- vit öppnad, alt. strömstyrkan vid kedjans slutande måste vara större än vid dess öppnande och att skillnaden, åtminstone till en viss gräns, måste växa med tiden, under hvilken kedjan varit öpp- nad och sluten. Samma förhållande måste ock äga rum med de inducerade strömmarne, emedan desse, såsom de föregående försöken visa, växa och aftaga med den inducerande strömmen. Om således denna tid vid observationerne förkortas, så måste ock skillnaden emellan inductionsström- marne, såvida densamma hbärrörer från polarisa- tion i stapeln, blifva mindre... Då, för att under- söka detta, det observationssätt, som vid de före- gående försöken blifvit begagnadt, icke kunde SS nbindas. emedan kedjan efter hvarje observation så länge måste förblifva öppen eller sluten, till dess nvålen kom 1 hvila, hvartill vanligen åtgick ungefär en minut, så nyttjades en dylik metod, som för bestämmandet af dämningen. Genom kedjans öppnande och slutande blef magnetnålen salt i rörelse och hvarannan gång, som nålen å!er- kom uWtll en bestämd punkt 1 granskapet af silt jemn vigtsläge, blef hon genom kedjans öppnande eller slutande tillbakakastad. Summan af den hastighet, som nålen innehade vid återkastandet och oi genom detsamma blef upphäfven, och den hastighet bon dervid erhöll i motsatt rikt- Ding, var - målt på induetionsströmmen. Nålen 150 ; behöfde blott ungefär 8; sekunder för en oscilla- tion och således var kedjan vid detta observations- förfarande hvarje gång blott ungefär 17 sekunder öppen eller sluten. Kallar man H den totala, genom inductionströmmen nålen meddelade, ha- stigheten, så erhåller man genom addition af eqvationerne (16) och (17) — 2 2 (18) H=Vme?"""27 (u+0,5333u,+0.30040,30,—0,27- = 0,5) 1 u är såsom förut det genom kedjans öppnande eller slutande förorsakade utslaget och x afståndet från den punkt, der nålen blef återkastad, till det jemnvigtsläge, som tillkommer henne, under det hon gör utslaget u. u, betyder afståndet från det jemnvigtsläge, som tillkommer henne under den sista oscillationen före återkastandet, till den punkt, der hennes hastighet var noll. &» är af- ståndet från den punkt, der nålen blef återkastad, ull sistnämnde jemnvigtsläge. Det är tydligt, alt z och &, 1 allmänhet icke äro lika stora, emedan nålens jemnvigtsläge, under det att kedjan är öp- pen, icke är detsamma, som då hon är sluten, emedan de två hufvudströmmarne oftast icke full- komligt upphäfva hvarandra. Man kam icke här, såsom » vid de föregående observationerne, direkt ohservera de två jemn vigtslägena, emedan nålen icke kommer till hvila; men de kunna dock lätt be- räknas med tillhjelp af eqvationen (14). Är nem- ligen y nålens jemnvigtsläge under en viss oscilla- tion samt v och v, de punkter, i hvilka hennes hastighet är noll, så har man enligt (14) (v, — y) 0,5333=y — v och derutaf (19) Ia | AST TA 1,5333 Efter denna formel äro vid de följande ob- ser vationerne nålens jemnvigtsläge beräknade. 181 WL, 15. 2 Growes par. Kedjan öppnades och slöts, såsom vid de föregående försöken, nålen hunnit komma 1 hvila. så snart Jemnvigts- läge då kedjan är sluten. 506,0 506,0 507,0 306,5 306,4 306,9 506,5 507,0 Utslag vid, öpp- nandet. 518,1 318,4 518,9 518,9 518,8 518,9 318,8 518,6 Strömstyrkan 53,4. För be- stämman- deaf jemn- vigtsläge. 200,0 500,1 500,2 500,4 500,5 500,6 500,7 500,1 Jemnvigts- läget be- räknadt då kedjan är öppen. 506,3 506,5 506,7 506,8 506,9 306,9 507,0 506,5 Jemnvigts- läget ob- serveradt då kedjan är Öppen. 506,1 506,7 506,8 506,9 506,9 507,0 507,0 506,8 Strömstyrkan Utslag vid slutandet. 492,0 493,2 492,9 493,1 493,0 493,0 493,0 493,4 Medium af bägge 954,7. 26,0. ör be- emnvigtsläge äm vale nadt Obererddt ErNe EE då I = öppnandet. slutandet. 513,8 506,2 506,0 11,9 14,2 514,3 506,9 07 12,0. 13,6 513,9 506,6 506,0 12,4 13,8 514,24 506,8 306,4 12,2 13,7 513,8 506,5 506,9 12,0 13,6 513,9 506,6 5064 120 13,7 Bio 006,7 H068 - TI — kB 514,9 507,4 507,0 11,9 13,8 Medium 12,0 = 13,78. 182 : De i den 3:dje och 7:de kolumnen förekom- mande talen äro, hvad vi förut kallat v eller de punkter, der nålens hastighet omedelbart efter det genom inductionsströmmen förorsakade utslaget var noll. I den 4:de och 8:de kolumnen före- komma de ur talen i den 2:dra och 3:dje samt 6:te och 7:de efter formeln (19) beräknade jemn- vigtslägena. Den S:te och 9:de kolumnen inne- håller de observerade jemn vigtslägena, sedan nålen kommit Will hvila. Man ser, att de beräknade jemnvigtslägena obetydligt skilja sig ifrån de ob- serverade och att de i de flesta fall, såsom för- bållandet bör vara, ligga emellan det till tiden föregående och efterföljande observerade jemnvigts- läget. Detta är ett bevis för noggranheten af for- meln (19) och de eqvationer, ur hvilka den blif- vil deducerad , således äfven derför, att dämningen . kan anses vara proportionell med nålens hastighet. De två sista kolumnerna äro beräknade efter for- meln (16). Ni. 16. Desamma två paren, som förut. Magnetnålen blef vid 506;0 genom kedjans öppnande eller slu- tande tillbakakastad. Strömstyrkan 57,7. Jemnvigtsläge Utslag då kedjan är vid öppen. sluten. öppnandet. slutandet. 516,1 502,0 495,7 512,0 506,9 506,4 12,3 13,4 516,1 502,0 496,0 512,0 506,9 506,4 12,3 13,1 516,1 H02,0 495,9 512,0 506,9 506,4 12,3 13,2 d416,1 502,0 496,0 512,2 506,9 506,5 12,3 1311 516,1 502,0 496,0 512,3 506,9 506,6 12,3 13,2 316,1 502,0 — — 506,9 — —L "Medium 12,3 1322. Strömstyrkan efter försöket 55,8. Medium af- begge 56,8. s 183 Talen i de fyra första kolumnerna äro analoga med dem i tabellen (7). Talen i 5:te kolumnen äro ef- ter. formeln (19) beräknade ur talen i de två första och på samma sätt äro talen i 6:te kolumnen ur talen i den J3:dje och 4:de kolumnen erhållna. De två sista kolumnerna äro beräknade efter formeln (18). Af de två sista försöken följer, att skillnaden emellan de två inductionsströmmarne är beroende af den tid, under hvilken kedjan varit öppen och sluten. I försöket N:o 15, likasom i alla de fö- regående, var kedjan öppen eller sluten under hela den tid, som nålen behöfde för att komma ull hvila, hvilken uppgick tull ungefär en minut. I försöket N:o 16 deremot följde öppnandet och slutandet på hvarandra efter tiden för två oscil- lationer eller ungefär 17 sekunder. Detta bekräf- tas vidare af de följande försöken, hvarvid pola- risation i stapeln var särdeles stark; ty då ett ar ställdes emot de två öfriga, så erhölls vid slutandet af kedjan ett utslag ät blott tre skaldelar och vid öppnandet var inductionsströmmen nästan omärklig. Att detta icke härrörde från en olik" het i de särskilta parens electromotoriska kraft, är tydligt deraf, att resultatet blef oförändradt, hvil- ketdera af paren blef stäldt emot de två öfriga. å NN IG. 3 Growes par. Strömstyrkan 79,6. Kedjan öpp- nades och slöts, så snart nålen kommit till hvila. Kolumnerna i denna tabell äro i samma ordning som 1 N:o 19. 512,0 495,0 521,0 512,0 512,0 534,9 498,5 511,2 511,8 17,0 23,8 511,9 494,3 521,0 514,7 512,0 535,1 — 512,6 17,3 VAT 513,0 495,3 522,1 512,8 513,0 536,0 501,0 513,1 514,0 17,6 22,9 "514,0 496,2 523,9 514,2 514,6 538,5 500,5 513,7 514,5 17,9 24,5 Medium 17,45 23,48. Strömstyrkan 81,0. Medium af begge 80,3. 184 Följande försök blef så anstäldt, att hvarje gång, som nålen kom till en gifven punkt i gran- skapet af jemnvigtsläget, blef dess hastighet genom kedjans öppnande eller slutande förökad. Sedan nålen gjort några oscillationer, blefvo utslagen konstanta på samma sätt, som i försöket N:o 16. Nålens jemnvigtslägen kunde här icke beräknas, emedan hon icke ostörd fullbordade någon hel oscillation. De observerades derföre före och efter försöket och antogos växa proportionellt med ti- den under detsamma. På detta sätt blef kedjan hvarje gång blott ungefär 83 sekunder öppen eller sluten, det är hälften så länge, som i försöket N:o 16. De två sista kolumnerna äro beräknade efter en formel, som erhålles, om man subtrahe- rar eqvationen (17) från eqvationen (16). Ni 18. 3 GROWES par. Desamma som förut och omedelbart efter föregående försök. Kedjan öpp- nades och slöts vid 520,0. Strömstyrkan 81,0. Jemnvigts- ; Jemnvigts- Utslag läge då Utslag läge då Utslag vid öpp- kedjan vid slu- kedjan vid nandet. var tandet. = + var öppnandet. slutandet. öppen. sluten. 80:90 "520595 HOT SITA USSENEL0D k804 "25042 560 FIRSDAS 48,7” 20,0 480,6 521,4 563,0 521,6 18,8 19,7 48150 521560. CI02:0 RAN 18,9 190 A844 "521,8" 5626 NIA 419,2 18,9 4820. B22:4. HO RR ARG EEE RE Medium 18,82 19,57. Strömstyrkan 81,5. Medium af begge 81,3. 3 185 Ni 9, - Desamma re paren, som förut. Hvarannan gång, som magnelnålen kom till 524,0, blef hon genom kedjans öppnande eller slutande tillbaka- kastad. Strömstyrkan 81,5. Denna tabell är ana- log med den i N:o 16. Jemnvigtsläge NG öppen. sluten. 541,9: 524,9 341,8 525,0 I2454 184. 2152 SUNNE AGA DENA 0202 OSA NS 210 HSI51 H11,8 d32,4 H41,3 525,2 H24,2 180 20,6 BIN 0 NAS DANS CN IAS 184 204 FIRE A2:0 0323 DAY HG J2A4 18,1 2057 MDS NI20 033,0 JA2:0: A20,7T 249 184 20,5 516,0 512,1 533,0 = DPM MSD AV Medium 18,11 20,70. Strömstyrkan 79,9. Medium af begge 80,7. öppnandet. slutandet. — SVIN SVENS VS HAD, 31 14 -532.3 Ne, 20. Desamma tre Growes par, som förut, men i den odelade ledningen var en trådrulle infogad. Magnetnålen återkastades vid 513,0 genom kedjans öppnande och slutande. Strömstyrkan 350,5. ; e Utslag Jemnvigtsläge = [cd : öppen: FIBten Sä pnandet: slutandet. RA H0A S1T0:,024:0 5127 S0N0EN0EG OA H240. 12,7 313,5 1153-1350 3084 5045 170 524,0 512,7 H13,5 11,2 1330 508,0 504,5 517,0 524,0 512,7 43,5 11,3 131 508,0 504,5 47,0 524,0 42,7 513,5 141,3 13,0 OS 0 BNI B20 ohe 7 35 113. 1 13:0 508,5 504,9 547,5 DID vr NTA Medium 41.27 13,02. Strömstyrkan 50,0. Medium af begge 50,3. 186 ; Ne. rJ 8 Samme stapel, som i föregående försök. Ked- jan öppnades och slöts, så snart nålen kommit. ull hvila. Strömstyrkan 52,7. Denna tabell är analog med den i N:o 15. 510,3 500,0 517,3 511,3 511,3 525,5 502,0 510,2 510,9 11,0 14,9 510,9 500,0 517,0 511,1 311,0 525,0 502,1 510,1 510,2 11,0 14,6 510,1 499,5 517,3 511,1 311,1 525,0 502,1 510,1 510,0 11,3 14,6 510,0 499,2 517,0 510,3 510,9 524,2 502,0 509,8 510,0 14,3 14,0 510,2 499,7 517,0 511,0 510,9 524,5 510,5 11,0 13,9 510,3 500,0 517,0 514,1 511,0 524,5 502,3 510,0 510,5 10,9 14,2 Medium 11,08 14,37. Strömstyrkan 51,0. Medium af begge 51,9. NN: 22. Samme stapel, som förut. I den odelade ledningen voro två trådrullar infogade. Kedjan öppnades och slöts, så snart nålen kommit till hvila. Strömstyrkan 42,0. Denna tabell är ana- log med den föregående, 511,1 503,0 517,4 512,4 512,5 523,0 514,2 9,0 1174 511,6 503,0 517,4 512,4 512,4 523,0 504,9 511,2 511,9 9,1 11,74 511,9 503,0 517,8 512,7 512,7 523,1 505,0 511,3 512,0 9,4 11,3 512,0 503,1 518,0 512,8 513,0 523,9 — — 512,0 9,4 11,2 512,35 504,0 518,4 513,4 513,3 524,0 505,6 512,0 512,5 9,1 11,6 Medium 9,20 11,38. Strömstyrkan 42,2. Medium af begge 424. Af dessa försök bevisas ojäfaktigt, att skill- naden emellan de två inductionsströmmarne är bervende af den tid, under hvilken kedjan varit öppen eller sluten. I försöket N:o 17 är denna skillnad 6,03 skaldelar; i N:o 419, der kedjans öppnande och slutande följde på hvarandra efter 17 sekunder, är densamma blott 2,59 och i N:o 18, der nämnde tid utgjorde 83 sekunder, uppgår 187 skillnaden endast tll 0,75. Samma resultat följer ur försöken N:o 20 och 21. Efterfoljande försök visar, all de två inductionsströmmarne blifva lika stora, cm kedjan beständigt är sluten. Ni 23. Emellan b och s (se figuren) blef en led- ningstråd infogad, hvars motstånd var 1 det när- maste lika stort, som i ledningen ckb. Genom den förut nämnda inrättningen vid qg var det lätt att åstadkomma, att så snart kedjan vid q blef öppnad, nämnde ledningstråd vid s blef infogad, och då kedjan vid q blef sluten, direkta lälnin- gen emellan snahb upphäfven. Stapeln var alltså beständigt i verksamhet, ehuru strömmen blott period vis genomgick ledningstrådarne ckb. Om po- larisation i stapeln var orsaken till den observerade skillnaden emellan strömmarne, så måste härige- nom all olikhet emellan dem försvinna. Följande försök visar, att detta verkligen var förhållandet. 4 Growes par. Strömmen öppnades och slöts, så snart nålen kommit ull hvila. För jemförelse skull var vid de sex första och tre sista obser vationerne ingen direkt ledning emel- lan s och b, under det att kedjan vid q var öppen. Jemn- FSE Utslag vigts- Jema viots- ST FO RU tslac vigts- Utslag lä cd vid läge, då NO KIRAN ESA - äge, då RE EK edtan vid höjd, då vid kedjan pP J slutandet. kedjan öppnandet. slutandet. det. var öp- var sluten. var sluten. pen 306,0 538,3 506,5 469,0 506,1 31,9 372 505,9 536,6 506,3 468,5 505,0 30,4 36,9 506,5 536,7 506,5 469,2 506,0 30,2 36,9 506,1 538,5 506,5 468,8 506,9 321 38,0 507,1 537,0 507,0 471,0 506,5 30,0 3I5,6 506.141 537,9 507,1 469,2 505,0 31,4 36,4 Medium 30,95 36,83. 188 Ledning emellan q öppnades. b och s, så snart kedjan vid 506,9 537,0 507,0 475,9 506,1 30,0 30,5 50750 536,7 507 "MMS SONEN 2907 3507.0 536,0 507,5 479,0 5073 28,6 28,7 508,0 536,0 507,9 479,8 5081 281 282 508,0 535,9 508,0 480,0 508,5 27,9 28,3 508,5 535,9 508,0 480,9 5094 27,7 27,9 508,0 535,4 5081 480,9 507,3 273 27,0 507,5 335,0 508,3 480,9 508,0 26,9 27,2 Medium 28,26 28,40. Ingen ledning emellan b och s. 078 350. ÖS GR ORENSSOA 508,0 536,2 508,6 473,8 508,9 27,8 35,0 509,0 536,4 508,5 4720 509,0 27,7 36,8 Medium 27543 36,07. Om kedjan beständigt är i verksamhet, upp- går skillnaden emellan de två inductionsström- marne icke till mer än 0,14 skaldelar och ligger således under gränsen för de oundvikliga obser- vationsfelen. 17. Att strömstyrkan hastigt aftager vid kedjans slutande, isynnerhet om ett polarisationskärl är i ledningen infogadt, kan dessutom lätt bevisas, om man vid utslaget observerar magnetnålens oscillationer och beräknar dess variabla jemnvigts- lägen efter formeln (19). 4 Growes par. Ett polarisationskärl blef i ledningen inneslutet. Den en och en half meler långa koppartråden, blef i den ena ledningstråden infogad, på samma sätt, som vid uppmätandet af strömstyrkan. 189 Magnetnålens SRA beräknade oscillationer. jemnvigtslägen. 348,2 427,0 469,0 435,8 418,1 439,3 450,5 442,0 k37,5 &43,6 446,9 445,0 klhk,0 SÅR Under de första 45 sekunderna efter kedjans slutande hade således strömstyrkan aftagit med 18 skaldelar eller ungefär 22 procent af hela ström- styrkan. Under de derpå följande 5 minuterne minskades strömstyrkan med 5 skaldelar och blef derpå länge konstant. Vid ett annat försök, då icke något polarisationskärl var infogadt och ked- jan 2 minuter före försöket varit öppen, förmin- skades strömstlyrkan med 412 procent under de första 37 sekunderna. Under de följande 10 mi- nuterne var förminskningen ungefär lika stor. Vid ett tredje försök, hvarest icke något polari- salionskärl var insatt och kedjan blott 4 sekunder varit öppen, var förminskningen under de första 37 sekunderna 6 procent och under de följande 2 minuterne 2 procent, hvarefter strömstyrkan visade sig konstant, Man ser häraf, att ström- styrkans aftagande vid kedjans slutande är bero- ende af den tid kedjan varit öppen och att det- samma blifver större, om ett polarisationskärl är i ledningen infogadt, fullkomligt på samma sätt, som den observerade skillnaden emellan de två inducltlionsströmmarne. Då det dessutom af för- söket N:o 23 följer, att de två inducltionsström- marne äro lika, om kedjan beständigt är sluten och strömstyrkan således oförändrad, så är bär- med följande sats experimentelt bevisad: 190 De vid öppnandet och slutandet af en galvanisk kedja genom. strömmens inverkan på sig sjelf, upp- kommande wnductionsströmmarne äro lika stora, om den inducerade strömstyrkan vid båda tillfällena är densamma., Den skillnad, som i de flesta fall varse- blifves, härrörer från en genom polarisation i stapeln förorsakad förminskning i den inducerande ström- styrkan. Jemförer man de inducerande och induce- rade strömmarne med hvarandra och beräknar de sednare under förutsällning, att de äro med de förra direkt proportionella, så erhåller man följande tabell: 7; Den induce- Indueti Skillnaden rande ström- 7 HCEIONSSFEOMEen emellan de TNE observerad. beräknad. två sedan SIST ANOS Hi320ti si kd 9,20 I,12 +0,08 44,8 I,61 9.71 — 0,10 46,0 I,84 9,97 —0,13 51,9 11,08 11,24 —0,16 52,8 11,58 11,44 +0,14 54,2 12,30 11,74 +0,56 5k7 > 12500 11,85 +0,15 80,3 17,45 47,40 +0,05 83,1 17,55 48,00 — 0,45 108,4 23,76 23,49 +0,27 113,6 25,09 24,61 +0,48 I förestående tabell äro blott de försök upp- tagna, der kedjans öppnande ägde rum, sedan magnetnålen kommit will hvila, och endast den inductionsström införd, som följde vid kedjans öpp- nande. Att inductionsströmmen vid kedjans slu- tande icke kunde i tabellen upptagas, är tydligt der- af, att måttet på strömstyrkan icke gäller för det ögonblick, i hvilket kedjan blifver sluten, emedan 191 aftagandet i strömstyrkan varierar på olika sätt ifrån den ena rheometern till den andra. Den tredje columnen är erhållen ur den för- sta genom multiplication med 0,21665. Då skill- naden emellan de beräknade och observerade ta- len icke är större än de oundvikliga observations- felen, så följer häraf: Ått de vid öppnandet och slutandet af en gal- vanisk kedja genom strömmens inverkan på sig sjelf uppkommande inductionsströmmarne äro proportionella med den inducerande strömstyrkan. 13. Ehuruväl man med säkerbet kunde förutse, att de inductionsströmmar, som uppkomma genom en variation i den inducerande slrömrnens inten- sitet, skulle följa samma lagar, som de, hvilka uppstå vid kedjans öppnande och slutande, så anställdes dock deröfver några försök, af hvilka jag anser tillräckligt att blott edda följande: För att efter "behag kanna åstadkomma en varialion i den inducerade strömmen, infälldes några små metallskifvor i peripherien på en rund trädskifva, så att de med densamma lågo i sam- ma plan: och voro” från hvarandra isolerade. I medelpunkten var en vridbar axel af metall in- salt och i denne en metallvisare fastlödd, som med sin yltersta ände på samma gång berörde två närliggande metallskifvor. Metallskifvorna voro i yttre kanten försedda med hål, hvarigenom de förmedelst en ledningstråd kunde med hvarandra förbindas. Axeln förenades med den ena af sta- pelns poler och en af de små metallskifvorna med den andra. Denna metallskifva kunde nu på olika sätt genom en ledningstråd af större eller mindre motstånd förbindas med en eller 192 flera af de andra metallskifvorna. Låg visaren på den metallskifva, som direkt var förbunden med stapelns pol, så blef strömstyrkan störst, emedan motståndet var minst. Vreds visaren på en af de andra skifvorna, som med den förstnämnda stodo i förbindelse, så blef den förbindande ledaren infogad i kedjan och strömmen derigenom för- svagad o. s. v. Försöken blefvo med denna in- rättning på flerahanda sätt varierade. NE. 24. Strömstyrkan varierade emellan 81,4 och 48,6, således med 32,3. Utslag Utslag vid vi Utslac Jemn- £ Jemn- vid Jemn- ES vigts- Strom vigts- SAO vigts- ÄR läs styrkans > styrkans I förmin- förökan- äge. AE läge. Re läge. förökan- D förmin- skandet. det. de. skande. 307,9 5002 HOL0 d1E0--DVBSEI TA 506,9 499,0 505,5 512,4 505,9 6,8 6,6 505,0 491:0- 0039. 5 112405 ÖMESRNE 6,9 304,4 496,5 53024 510,0 503,5 6,0 6,8 30035 495,7 d016 51992 H030 05 7,2 Medium 6,66 6,92. Multiplicerar man 32,8 med 0,21665, så er- hålles 7,11 eller det utslag som skulle hafva följt vid öppnandet af en ström af intensiteten 32,3, hvilket obetydligt skiljer sig från det observerade utslaget vid strömstlyrkans förminskande. Man ser häraf, alt de inductionsströmmar, som föror- sakas genom en variation i stlrömstyrkan, äro fullkomligt lika med dem, som uppkomma vid kedjans öppnande och slutande. Slutligen blefvo ock några försök anställda för att utröna, hvad inflytande det olika sätt, hvarpå 193 hvarpå kedjan blef öppnad och slutad, hade -på inductionsströmmens storlek. Det visade sig, att utslagen voro lika stora, huruledes öppnandet och slutandet ock blef anstäldt, så snart tiden derför icke var längre än att inductionsströmmens in- verkan på nålen kunde betraktas såsom momentan. Detta är dessutom en nödvändig följd af. det fö- regående. Såsom bevis härför må dock följande två försök anföras: NE 25.0 Strömstyrkan 47,0. Vid öppnandet steg ström- men först, från 47,0 till 78;0 och öfvergick deri- från direkt till noll, och på samma sätt vid slutandet. Strömmen öppnades och slöts, så snart magnetnålen kommit till hvila. Utslag Jemn- Sn Jemn- Utslag Jemn- Utslag vigts- SE vigts- vid vigts- vid läge. Ge läge. slutandet. läge. öppnandet. slutandet. SöTrörsoduss 5000 -£95:2 5069 1055 AMT 507,6 517,5 507,0 495,0 507,3 410,3 12,2 055 H180 507,9 £96,0 507,0 10:23 113 S0KEor HAS. HOTA £950: 5070 107 120 507,0 518,0 508,3 496,0 5081 10,0 12,2 Medium 410,34 11,88. AM 26. Strömstyrkan 77,5. Vid öppnandet gick ström- men öfver 4750 till noll och vid slutandet tvertom. Kedjan öppnades och slöts, så snart nålen kom- mit i hvila. 509,0 525,9: 509,0 490,0 509,6 416,9 19,4 509,3 526,3 508,6 489,0 509,0 417,5 419,9 508,9 326,1 508,9 490,0 509,5 47,2 19,3 509;2 526,0 508,0 £89,1 5094 17,6 19,7 Medium 417,30 419,58. NP A Handl. 1848. 13 191 Multiplicerar man 47,;0 och 77,5 med 0,21665, så erhålles 10,18 och 16,70, hvilka tal föga skilja sig från de observerade. Detta är ett bevis der- för, att inductionsströmmen är proportionell med den totala variationen i den inducerade strömmen, variationen må vara af hvilken beskaffenhet som helst. d i e Biografi S ÖFVER PROFESSOREN OCH KOMMENDÖREN M. M. FrunmeRrRE JÖNS JAKOB BERZELIUS KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS STÄNDIGE SEKRETERARE. Jöns Jakxog Benrzeuvs föddes året efter Linnis död. Var det naturens högre skickelse att låta den slocknade anden återtändas i en ny forsknings- sfer, liksom den nedbrunna vulkanen bildar ut- brott på en annan sida af den nejd som den vär- mer och förvånar. Det vissa är, att båda dessa Svenske män måste bryta hvar sin väg; båda voro i deras barndom och ungdomsår från alla sidor stjufmoderligt bebandlade, utom af den fri- kostiga naturen; båda stridde med lika krafter och gingo, i hvar sin rustning efter hvar sin tid, lika lysande segrar till möte. Friherre Berzern stamfader var bonden Jöns JAKossson, född 1612, hvars son, BenKt, blef prest, och antog namnet BerGseuvs efter Frälse- hemmanet Bergsätra i Motala socken af Linköpings Suäft, der hans far var arrendator; och den- nes sonson Jöss, kyrkoherde i Rök och Heda, hade sonen SAmveL Berzeuivs, Supremus Collega Schole i Linköping, som var Friherre BeErzELu far, död 1783, i Linköping. Icke långt från nämde astorat, mellan ”Tåkerns och Vetterns stränder, vid foten af Omberg, är Väfversunda socken be- lägen, hvarest, i Väfversunda Sörgård, HBeBZELI 3 (os BEN mor; ELisABETH Doroturs, dotter af Häradshöf- dingen SJÖSTEEN, födde sonen Jöss JaAror, d. 29 Augusti 1779. Tidigt blifven enka, med två små barn, trädde hon i nytt äktenskap 1785 med Pastor i Tyska församligen i Norrköping, ÅNDREAS EKmARck, som snart kallades till Kyrkoherde i Ekeby och Riona. Underrättelsen om detta ön- skade ombyte från stadshifvet till landets otvun- enhet, blef med en viss högtidlig öfverraskning meddelad den sitt späda barn ammande modren, som deraf blef så djupt tll glädje rörd, att hon lades på sjuksängen, och, efter få dagar, 1 grafven. Ännu hugnadas dock de moderlösa med vård af den hädangångnas syster, FLoraA SjöstTEEN, till dess hon blef gift med Grosshandlaren BrRomAnDer, och ExrmArRcE i tredje giftet 1791, skänkte barnen en stjuftmor, Maria Eris. WistRAnD, enka med flera barn. Nu blef dem huset för trångt, med 8 sam- manbragta barn. De mest främmande, JAaxoB och han syster, FrorA BerzEnius, emottogos då af de- ras morbror, Löjtnant SJöstEEs, som förut hade 7 egna barn. Inom en så talrik barnskara kan, åtminstone den, som icke genom blodsband hbörer dit, icke gerna förvekligas af öfverdrifven föräldrakärlek, utan vanligen njuta fördelen af tillbakavisade an- språk. På detta sätt fick också Berzeuws lära sig alt vara nöjd med en sparsamt utmätt lott, och hade gagn deraf sin mesta tid, som han på detta sätt gjorde sig oberoende af andra. Den 13-årige gossen saknade emedlertid icke vissa omsorger för sin uppfostran. Stjuffadren Exmarck var en gud- fruktig och lärd man, undervisade sjelf 1 många stycken, biträdd af sin egne äldste son, den se- dermera mångkunnige Docenten vid Upsala uni- versitet, ÖCuHristoFER EKMARCE, som alltför tidigt 197 bortrycktes från den lärda verlden. Föredragen voro enformigt riktade, om man så vill, men lif- vade af en ren anda: ett kapitel i Bibeln alla morgnar och en af Sturms Betraktelser öfver natu- ren på eftermiddagarna, då en utvandring åt fäl- ten och lärorika samtal bekräftade det förelästa. Belåten med ParmserGs Örtekrans i hand lärde Berzeuius sålunda först att älska blommorna, så- som växtlifvets härligaste uttryck af skapelsen, för att en gång tränga till dess rot och söka va- relsernas ursprung. Denna religiösa känsla, som beundran af tingens daning och ordning ingifver, och som den djupa forskningen underhåller, följde Berzeuws lifvet igenom på hans upptäcktsbanaz i ljusets polaritet, i värmets radiering, atomernas val- frändskap, elektromagnetiska kraften, ända till jord- lifvets härliga uppenbarelser 1 organiska väsenden. Tillika med dessa uppmuntrande stunder, fick likväl Berzernivs äfven uthärda pröfningens, isyn- nerhet sedan han lemnade Erxmarces hus och an- förtroddes åt liknöjda s. k. slägtingar. AF den syskonkrets, i hvilken han nu måste vistas, blef han alltid tillbakasatt, nästan som ett nådehjon behandlad, då räntan af hans ärfda kapital, stort 200 R:dr, och af i-del i Väfversunda Sörgård, skulle gälda hans underhåll med kläder och föda. Han fick på ett gryml sätt känna detta beroende, och skrifver sjelf derom de sorgliga bittra orden: ”Min belägenhet under dessa år lemnade ett så ”hifligt intryck, att jag aldrig kunnat dela andras ”glädje vid tanken på bårndomenn Hvar och en som njuter sina skönaste minnen från barndomens äng- der, minnen som lefva och lifva, sedan mången lyckans gåfva förbleknat, skall af smärtsam äredel känsla förstå bvad Berzeums lidit. Han undan- tager dock från dessa tillbakastötande vårdare så 198 ; väl den nämda morbrodern, SJöSTEEN, Som en in- formator, HAGLUND, (sedan kallad HaGerT), af hvil- ken BerzeEutus undervisades, till dess han kunde intagas på Linköpings Gymnasium, 1793. Här begynna några för en yngling mindre vanliga missöden, hvilka ban dock till en del beredde sig sjelf genom för dristiga utflygter. Till en början bekänner Bibzcdaste all ban försummade den trägnare läsningen och derigenom erforderlig gruudlighet, genom det försprång han redan hade och ytterligare uttog framför kamrater, dem han, utan särdeles flit, ändå var öfverlägsen. Denna sjelftagna. hvila från eget studium företa i tre år, eller hela genomgången af Gymnasn första auditorium, då han, dels för att skilja sig från sina slägtkamraters ovänlighet, dels ock, efter detta vågade beslut, af trängande behof till up- pehälle, måste söka och förhjelptes till en lägen- het, att, med undervisning åt andra, ernå det sednare. Han emottog då en sådan befaltning hos en hemmansegare, Borre, nära Norrköping. Men hans disciplar, som voro äldre än informa- torn, voro tillika deras fars drängar, och kallades ofta till jordbruket, så att Berzeriws med dem icke hade annat att uträtta, än lära dem skrifva. Han rådde således otvunget om sin tid, och be- gagnade den till någon sjelföfning 1 latinska språ- ket, mellan de stunder han fick deltaga 1 göro- - målen på åker och äng, eller hugga ved för köket; till dess vintern hemsökte äfven hans oeldade rum, och busets der inlagda potatesförråd hotades att frysa, då äfven an fick njuta en sparsam eldning på den skoglösa orten. Ett gästvänligt bemötande och betydligt kroppsligt arbete hade så stärkt hans förut nog klena kroppsbeskaffenhet, att han, med vinst deraf och 4 RB:dr af sin lön 199 samt elt par blåstrumpor — nemligen för benen, tacksam lemnade ”den beskedliga Borrens” hus, vintern 1795. Under uppehållet derstädes och den förflutna sommaren, hade han åter träffat sin fordne älskade informator, HAGERT, Som nu var Schollärare i Norrköping, och hvilken väckte Ber- zern smak för insektläran. I brist af egen bok af- skref han Linnés Fauna Suecica, och blef en ströfvan- de entomolog. Detta var andra uppslaget i natu- rens bok för Berzern kunskapsbegär; ty växtläran hade han redan någorlunda grundligt fått inhemta. Återkommen ill gymnasium, efter 2 års SOrg- fri frånvaro, erinrades han om både eget och släg- tingars beslut, så väl som fädrens vötdade före- dömen, alt han skulle gå i deras fotspår och bli prest. Men ehuru ytlig alt ej säga barnslig den kan anses varit, hade älgväl Palorens förledande åskådning kommit honom att vackla i detta be- slut. Härtill torde dock bhufvudsakligast hafva bidragit, att en Lector i Nafutalnstomen blifvit antagen vid gymnasium. Denna man, D:r C. Fr. HorNsTtEDT, som nyss gjort en resa till Ostindien och hade för sig minnet af LinséÉs fordom utsände apostlar, ville äfven söka träda i deras fotspår. Han införde bland den studerande ungdomen en vettgirighet åt detta håll, som förut vid detta läroverk var okänd. Den blef det ock sedermera, och för mnaturstudium hålles nu mera vid detta lika litet som vid öfrige gymnasier, några offent- liga föreläsningar. Men hvar och en som på denna tid bevistade lärosätet, har med kärlek förvarat elt värderadt minne af denne lärare, hvars väc- kelse äfven för grunderna i kemi och fysik, lifvat mer än en lärjanke att gå ut i verlden och fort- planta de frön ban atsänd Att Berzenius skulle blifva hans skötebarn var, af förutgående honom 200 ; bändelsevis åtkomne insigter, att förvänta. Hors- stebT uppfordrade honom och äfven flere andra, först alt samla och redogöra för de örter trakten erbjöd, dernäst alt upphemta insekter, och slut- ligen hvad af foglar kunde åtkommas. Linköpings- orten är ock synnerligen rik på dessa föremål, i de löfskogar och parker som sträcka sig kring bördiga fält och ensliga valtendrag. Ått uppmuntra stacdinpa i dessa delar af na- turalhistorien, satte HornsteoTt forskningar deruli till mål för bildölndet af ett Museum, i samman- hang med Gymnasii-bibliotheket, samt utgifvandet af en Fauna Lincopensis; utlånte tjenliga böcker att följa, dem Berzeuws lätt gjorde till egna kun- skapsförråd, och sedan han ådagalagdt en derutur härflytande skicklighet till praktisk handläggning, erhöll han behöfliga vapen dertill, — äfven utom insekt-tlången. Snart förtroddes gevär, krut och bagel i hans unga hand, utan afseende på för- budet deremot. Länge nog fortsatte han ock dessa jagtstudier, åtföljd alt både äldre och yngre vapen- lösa kamrater, uppstoppade med deras biträde foglar, ökade Åh ordnade sina insekt- och växt- samlingar, då en olyckshändelse var nära att in- träffa, men för hvilken han ensamt sjelf fick lida. Vid hemkomsten från ett ströftåg, skulle han läska sin bössa, som han trodde, blott med ett fäng- krut, och i det han ville skrämma en af sina disciplar, — ”den mest älskade” — skrifver han, vände han mynningen åt gossen, då lyckligt- vis gevärel klickade. Men för andra gången af- tryckt, då likväl ut genom fönstret, afbrann det glömda skottet till dubbel fööskändellss för hvad som kunnat händt, och för bullret det åstadkom midt in i staden. Klagomål häröfver anmäldes på vederbörlig ort, och lagen med dess straffbe- 3 | | 201 stämmelser var gifven. Ännu fanns den tiden bibehållen kroppsaga, antingen, för mindre fel, s. k. handplagga, slag med ett ris i handen, el- ler, för större förbrytelser, s. k. stut, ett slags prygel 5). Ett Concilium Gymnasticum sammanträdde, och Berzerius dömdes, laglikmätigt, att undergå detta sednare straff, hvarpå skulle följa förvisning från gymnasium. Men varnad af vänner, höll han sig borta, straffdagen, och under tiden hade "Hornstebr hunnit hos d. v. Biskopen, den oför- gällige LinperLom, framställa saken med andra fär- ger, så att, i stället för bestraffning, erhöll Ber- zeutus, vilkorligen, det förstås, personligt tillstånd att bära skjutgevär för naturhistoriskt ändamål, under HozrnstEbDts inseende. Berzeuiwvs var från en annan sida fördelaktigt känd af LinpBer.om, som gynnade ett slags vitterhets-sällskap emellan gym- nasisterna, i hvilket Berzeriws äfven deltog, men deruti han, enligt egna anteckningar, gjorde föga framsteg. Det grundlagda Naturhistoriska Museum, äfvensom den tilltänkta Fauna Lincopensis, stan- nade emedlertid vid förslaget derom >"). Onekligt var det Horsstepts förtjenst, att först hafva väckt Berzeru håg för naturforskningen i allmänhet, ) Till denna tidens penalism hörde äfven att gossarne sjelfva skulle förse skolan med dessa Fasces & Secures, hvilket tillgick sålunda, att på en viss vårdag, un- der löfsprickningen, gossarne uttågade klassvis till den s. k. Rishagen, hvars unga björkar sköflades och deras grenar sammanflätades till alnslånga knippor, för bruk och nyttjande. Mången har, under dessa tiders lopp, gjort ris åt sin egen ostyrighet. - "") Berzenius omfattade på en sednare tid medel, alt, efter gillad tillåtelse af Kongl. Vetenskaps-Akademien, förse detta och äfven andra läroverk med natural- samlingar från Akademiens duppletter. 202 i; äfven med uppoffring af de fordringar han i an- dra stycken skulle motsvara. Följden blef, att han, vid afträdandet från gymnasium till universitetet, erhöll ett något underhaltigt betyg; bland annat uppfördes han sist på listan, som skulle dit insändas, ehuru han haft ett högre rum på sin ordning, och dertill betecknades såsom en ”yngling af mindre goda seder och tvetydigt hopp”. Hvad sederna beträffar, var detta yttrande till den grad orättvist, att, med undantag af någon försumlighet vid vissa lektioner, såsom följd af hans ifver för ett annat studium, en sedligare yngling i allt som eljest kan utgöra hans ålders förvillelser, aldrig lemnat elt undervisnpingsverk. Siaren Linperom, denne högst. förtjente reformator i Svenska Kyrko- och Skolväsendet, förutsade också vid Berzern af- skedstagande, att han skulle en dag motsvara större förhoppningar än en vanlig yngling lofvar. Flera år sednare, då Berzeuuws redan hunnit en europeisk ryktbarhet, sökte hans strängaste do- mare, moralium Lector HARLINGSON, ursägta sig dermed, att de motgångar Berzerius vid gymna- sium rönte, egnades honom 1 välmening, den, att förmå honom lemna naturstudium och tvingas ull det presterliga. Berzeniws sjelf, med en blick er sig, fann nu, att, efter den riktning hans kunskaps- begär och skaplynne tagit, han borde öfvergifva syftet till prest-embete; men alt den vetenskap, som uteslutande sysselsatte hans håg, skulle blifva honom” bytlig såsom läkare. Med denna plan för sin framtid afreste han till Upsala hösten 1796. Den första, — och man kan väl komma alt säga, — den enda välvilja som mötte honom här och han framgent rönte, var d. v. Östgötha Curalors, | N 203 sedermera Professor LirseBraps deltagande för Östgötha landsmän, i allmänhet. Han lofvade tillse, att Berzeuius skulle vederlägga det dåliga Testimonium han medförde från gymnasium, och han höll ord. Likväl blef Berzern vistande vid universitetet i början utan nytta och utmärkelse, 1 det han mera twWillegnade sig bekantskaper än kunskaper, och icke heller på första året aflade något examensprof. Hans tillgångar voro nu ut- tömda; och i väntan på understöd af något sti- pendium, nödgades han åter förfoga sig till un- dervisning för andra. En dylik befattning emot- tog han ock bos Ryttmästaren. v. YHrEn på Eog- geby, i Östergöthland, för tvenne dess söner, CuHrisTIAN och Bror. Resan från Upsala anträd- des med en kassa som 1 Örebro var slut; och ehuru det kan anses obetydligt att erbjuda gäst- frihet vid sin sida i vagn, torde det fägna den resande från Borås, NetscHERr, eller numera hans afkomlingar atl veta, det Berzerivs sjelf anteck- nadt denna välvilja af en obekant, som hjelpte ynglingen fort resten af vägen. I v. YHress hus, der BerzEunutus stannade qvar ett år, behandlades han som en medlem af familjen, glädjande sig åt minnet af denna vi- stelse, äfven derföre, alt han, för att kunna bi- bringa vanliga kunskaper, måste uppvärma sina egna, nog tillbakasatta. Med anledning att söka ett Strandbergskt stipendium begaf han sig åter till Upsala, och erhöll det sökta 1798. BeErzEuius erkänner, med ädel öppenhet, att han vid detta tillfälle förbigick en skickligare kamrat, TÖöÖrnQvisr, blott för det alt denne var sednare inskrifven i Medicinska Faculteten. Berzernti examenstid begynner nu, och har det märkliga, att från första anmälan om förhör, 4 ; 204 ; - misshaga d. v. Chemie Professoren JoH. ÅFZzELws. Detta afskräckte likväl icke Studenten, utan fast- mer uppsporrade honom att tränga sig fram i vetenskapen, om icke just i professorns ynnest. Vid denna tid var åter den förr nämde lärde halfbrodern, CuHristofFER EKmaArRcE en oförtruten ledare af Berzeru framsteg, synnerligast i fysik, kemi och humaniora. Tiden var ock gynnande för kemiens theoretiska studium: det var parti- striden mellan Phlogiston och Syrsättningstheorin, och valet var lätt, hvilken fana man lsolks ställa sig under. Också lyckades Berzeuws, att vid sina öfningar på laboratorium, en dag framställa syrgas, och med flere kroppars lysande förbrän- ning deruti, förvåna medlaboranter, utan att med upptäckten verka något gynnande intryck på den lärare af hvilken han berodde. Han lemnade för en tid kemien, och med den allvarliga och djuptänkande GEorGc WaHren- BERG vid sin sida, förvärfvade han denna försa- kelse från andra bestyr, som anatomiens studium i början ålägger. Denna vetenskap blef med detta kamratskap, snart Berzenn trägnaste sysselsättning, och, lifvad af den oförgätlige Ap. MuRrraY, gjordes hastiga framsteg deruli. Öfrige föreläsningar inom medicinska faculteten, såsom af Gust. AcreL, C. P. TuHunBErRG och YR ÅrFzZenius försummades icke heller, så att man ägde förvänta, att den theore- tiska examen för Doctorsgraden bordt vid denna tidpunkt kunvat afläggas. Men brist på medel att oafbrutet uppehålla sig vid universitetet, för- anledde ytterligare uppskof; och Berzerius emot- tog med erkänsla en inbjudning att tillbringa en del af året hos förut omförmälte BRrRoMANDER, i granskapet af Medevi Brunn, hvilket besök hade till följd att Berzeniws blef känd af Brunns-Läkaren 205 derstädes förste ILifmedicus Hepbin, som kallade honom till medhjelpare året 'derpå. Sedan DBer- Zenius, i brist på annan vistelse och sysselsättning, sökt att få komma till en slägting, Apothekaren Berzerius i Jönköping, men fått afslug, uppehöll han sig på Watlstena apolthek , och deltog der i handläggning med de pharmaceutiska göromålen. Nyttan af en sådan sysselsättning torde återfinnas i den grundhighet, äfven i apothekare- yrkets me- kaniska förrättningar och merkantila ställning, enom hvilken insigt under årens lopp, Benurd= rivs blef en reformator i apotheksväsendet, icke blott för Sverige, men för flere länder i Europa. Hans utarbetade förslager till förbättrade bered- ningssätt, till en lättfattlig nomenklatur, och uwll följdriktig taxering, hafva i hufvudsaklig mån blif- vit antagne af vederbörande myndigheter, och icke ringa bidragit att gifva den säkerhet åt en rörel- se, hvaraf Jäkelebonstens framgång till stor del beror. Vid samma tid och på samma ställe på- träffade han en italiensk Colportör af barometrar och thermomelrar, VaAccAno, af hvilken han lärde konsten att blåsa glas till apparater vid kemiska behof, der handlagen deruti icke kunna umbäras. Nya århundradet ingick med nya upptäckter i sitt följe. Bland dessa förkunnades verkningarna af VortA's stapel, hvilka Berzerivs med ifver upp- fångade. Han var nu i Upsala, vintern 1799 och 1800, egentligen för att bereda sig till me- dicin&e kandidat-examen. Detta skedde med något afbrott på våren, då han kallades att vara frös medhjelpare på Drottuingholm, och på sommaren vid Medevi Brunn. Mellantiden begagnade han att forska i Galvanismens verkningar. Till den ändan måste han förskaffa sig en Vorta's stapel, erhöll zink på apotheket, fick hos en gelbgjutare 206 under egen uppsigt sina 60 zinkbrickor förfärdi- gade, och med lika många kopparslantar hade han sin galvaniska apparat i ördning, hvilken han medförde till Medevi, att dermed bota döfva och lama. Derstädes gjorde han första analysen af Medivi vatten och kallades äfven till Loka i samma förrättning. Den förra som han omgjorde i Up- sala med det inkokta vattnets beståndsdelar, blef ämne för hans disputation pro exercitio: Nova analysis Åquarum Mediviensum, för hvilken Chemize Adjunkten EKxEsErG presiderade, den 6 Dec. 1800. Efter fullgjord fordran i denna del, anmälte sig Berzeuws till kandidat-examen. Men J. ArF- ZELIUS , Som, då man vill se den förestående ce- lebra saken från en opartisk sida, icke ville låta sig öfverraskas af en snillrik ynglings gåfvor att bestå profvet med ytliga kunskaper, — ett för- hållande, hvarmed Chemie Professorn oftare än någon annan selt sig kringgången, — mötte Ber- zenius med allahanda svårigheter. Man behöfver således icke obetingadt antaga, hvarken nyck eller anlipati i Arzeru uppförande. Han begynte före- lägga ett pensum, drygt, det är sant, två digra volumer af HAGEN's Åpothekerkunst, innan laboration tilläts. Sedermera fordrade han, att ett pharma- ceuliskt förhör skulle förutgå den egentliga kan- didat-examen. <:Berzeuws klagade häröfver hos Murrayr, som var Decanus, och fick ett vänligt svar, alt så var bruket. AÅrFzeuius åter rådde Berzeuivs att begifva sig till Lunds universitet, der han bättre torde lyckas. Förbittrad öfver så täta motgångar, begärde han verkligen och fick sitt Testamonium Academicum;, med hvilket han återvände till Murray, som afrådde honom resa, och tillstyrkte afvaktan på någon lösning af frå- gan inom Faculteten. " 207 Slutligen bröt ÅFzeuuvs tystnaden med elt annat uppslag, och sade, att han hade en process oafgjord hos Canzleren, och att den förr skulle slitas, om Brerzenws jemte de andra kandidan- derna Aurstept och IsrAEL EKström, ville klaga hos Canzleren. Hela universitetet var vid denna tid hvad man kallar desgracieradt, alltsedan för- söket att spela Marseillesen på högtiden för den nyfödde d. v. Kronprinsen, 1799. GustaAF ADonrF hade derefter anförtrodt Canz- lers-embetet åt Riks-Marschalken Grefve FERSEN, som personligen inställde sig 1 Upsala, samman- kallade såväl Professorer och öfrige lärare, som studenterna på Auditorium, och meddelade en nå- dig skrapa från Konungen. Men som den ädle Fersen icke vek ifrån sin stränga rättskaffenhet i mål som af honom berodde, lärer vid detta till- fälle af honom blifvit afgjordt, att Chemie Profes- sorn skulle taga säte och stämma 1 Medicinska Faculteten "vid examina, hvilken oafgjorda fråga varit föremål för den s. k. processen, som ÅFzE- LiUs, sannolikt mot de andra professorernas till- styrkan, vunnit; och med detsamma en förklaring öfver hans stridiga förhållande mot dem som ville tilltvinga sig förhör. Berzeru under tiden verk- ställda enskilta laborationer, emottog han väl, såsom öfver Bildningen af Salpeter-ether, egen- skaperna af Qväfoxidulen m. fl. den tiden ännu ej rätt undersökta ämnen. Men ArFzeuws gjorde icke något annat bruk af dessa afhbandlingar, än att inskicka dem först till Collegium Medicum, som visserligen icke var forum, och derföre åter- sände dem med ett artigt bref; och sedan till Vetenskaps-Akademien, hvars d. v. Sekreterare, SJÖSTEEN, efter 3 års tid gaf dem tillbaka, med förständigande, att Akademien ännu ej (1801) hd di när a NRA Rd a 208 antagit den nya kemiska nomenklaturen. (De blefvo sedan införda i Afhandligar i Physik, Kemi och Mi- neralogi, II. Häftet, sid. 41). Examen fade nu icke mera några hinder, och Berzeuiws fick goda betyg, men, af SAKEN a — på Svenska, hvilket denne dock förklara skulle i öfversältning betyda laudatur in optima forma; en afvikelse från bruket, om icke från gällande föreskrifter, som var något tvätydig, enär bety- gen alltid afgåfvos med latinska termer. Vid ett närmare öfvervägande af förhållandet å ömse si- dor, får man skälig anledning inse, att BErRzEnius till betydlig del sjelf var skuld till den afvighet han rönte, till och med af den humane Wirde: BERZELIU lynne var i yngre åren lätt uppbrusan- de, och, då han visste sig hafva rätt, mer poc- kande än en ung man höfves, Han skrifver der- om sjelf, hvad hans häftighet mot Murray be- träffar, följande vackra ord: ”buru mången gång ”bar jag icke efter denne värdige lärares alltför ”Uidiga bortgång, önskat att jag hade fått afbedja ”min för villelse”! Den sista, eller Licentiat-examen, mölte inga hinder, sedan gradual-disputationen ”de Electricita- tis Galvanice apparatu cel. Vorra excite in corpora orgamnica effectu,” blifvit, under PER AEzELu pre- sidium ventilerad 1802. Berzeru första särskilt tryckta skrift var också ”Afhandling om galvanis- men”, Stockh. s. å. Den följande vintern, sedan han flyttat till Stockholm, uppsöktes hans labora- torium redan af yngre landsmän, bland hvilka Studenterna KinmaAnson och Postis fingo begagna bans praktiska undervisning till deras föreståsade examina. Snart derefter uvlltdes Berzeuws af Collegium Medicum till Medicine- och Pharmacia Adjunkt, 209 Adjunkt, och förestod om sommaren 1803 Hof- Medici-tjensten på Drottningholm, hvarest han sjuknade i>en tyfös feber, som hotade att sluta med döden, men hvarifrån han räddades af den oförgätlige alltförtidigt bortgångne Isr. EKstRÖM. Efter öiNb: iökiingen fortsatte Berzeuius, först gemensamt med Hrstnden; försöken med elektri- ska stapelus kemiska verkningar på metaller och salter; och en afhandling härom infördes 1 GEH- LENS Journal der Chemi, 1803. Dessa försök voro liksom förberedande forskningar till det stora re- sultat som Davy, 5 år derefter lyckades upphinna. Härom skrifver Berzerivus också några år sednare, men som i ett sammanhang bör omförmälas: ”att ”underrättlelsen om Davy's brillanta upptäckt, den ”största kemien gjort, drog uppmärksamheten från ”allt annat, särdeles sedan det lyckades mig, att ”i sällskap med Pontis, gå ett steg längre än ”Davr, och "med tillhjelp af qvicksilfver, reducera ”de alkaliska jordarterna och ammoniaken =). Jag ”underrättade Davy derom, hvarpå han svarade, ”att denna reduktion varit konom tll mitt brefs ”ankomst, obekant.” Men att WVaAuQueuin skulle till BerzEnivs skrifvit, som FOoRCcHHAMMER anför, att om de nordiska velenskapsmännens förtjenster här- om varit bekante för den kommission som till- dömde Davy det stora priset, skulle detta delats emellan dem, — derom nämner Berzeunvws intet. Det hade icke länge dröjt, efter BERZELI återkomst till Stockholm, 1803, förrän honom ") Afbandlingen härom är tryckt i Vetenskaps-Akade- miens Ekonomiska Annaler, 1808, under titel: Försök med Alkaliernas och Jordarternas sönderdelning, af J. Berzeurus och M. PonTtIin. RK. V. A. Handl. 1848. 12 210 ; erbjöds att deltaga med n. v. Öfver-Direktören G. M. Scnavartz i föredrag öfver experimental- kemien, för stadens mera bildade publik. Dessa böllos först på Riddarhuset (likasom Linser före- läsningar, 1739), och sedermera i de s. k. Kongl. rummen på operahuset. Men som dylika förevis- ningar blifvit bållna vintren förut, af Mineralogen Sam. BErRGman, saknades tillräckligt antal lärgiriga åhörare, hvilka utgjordes mest af fruntimmer; så kunde till slut kostnaderna icke betäckas. Förlu- sten var gifven, då en allud pålitlig och frikostig vän, nu mera Bergs-Rådet Doctor AscHAn räddade Berzeuivs och de dyrbara instrumenterna — från utpantning. Ett annat företag, hvaruti Berzeuius inleddes, var ordnandet af en artificiel vattenberedning för brunnsgäster i den s. k. Wernerska trädgården, på Clara Norra Kyrkogata. Ställd under förste Lifmedici RunGcs och General-Direktör C. F. ScHUL- ZENHEiMS inseende, hade denna inrättning bättre framgång än det förra bolagets; och var den för- sta af detta slag i Stockholm. Utan stora anspråk var dess rymliga blomsterbeväxta trädgård och granrisbeskuggade gallerier rätt inbjudande och mycket besökta. Uti samma WenrRNnERs egendom inreddes tillika ett rum till auditorium, der BeERr- zeuws gaf föreläsningar i kemien åt ynglingar som i hufvudstaden studerade kirurgi. Men hans fö- redrag, vid hvilka han saknade meddelandets lämpor, i det han ansåg utförlighet och fullstän- dighet vara hufvudsak, hann efter första termi- nen 1 7 veckor, icke längre än alt afhandla affi- niteterna. Abörarnes låga ståndpunkt var icke pröfvad, och ingen lärde någon ting, som han skrifver, mer än han sjelf, som märkte att detta afhandlingssätt icke var det rätta. Berzeuius ef- 21 tersträfvade sednare, och vann, denna förmåga i en godkänd föreläsnings-skola. Samtidigt med del- tagandet för denna anstalt utgaf Berzeriws Afhand- lingen ”Om nyttan af artificiella Mineralvatten,” Stockh. 1803. Flera år sednare blef genom bans ledning och på Hofmarsk. Frih. REUTERSKJÖLDS för- lag, en fullständigare s. k. Carls-Bader-inrättning vid Carr XIII:s Torg anlagd, i likhet med Doctor Struves i Dresden och hvilken fortgår ännu. Den öfvertogs af Doctor HEDEnBoRG, som dervid skördade sådan vinst, att han försattes i tillfälle företaga en naturalhistorisk resa till Orienten, hvarest han sedan förblifvit. BeErzerius hade äf- ven ingått uti industriela bolag, såsom tvenne gånger deltagande i anläggning af ättikfabriker, den ena i Stockholm den andra vid Gripsholm, men i båda misslyckats och gjort förluster. Blott i ve- tenskapliga föreningar gjorde han vinst, i början väl icke af penningar, men af anseende och ära. Ännu en gång begaf sig Berzeuiws till Up- sala, men endast för promotions-akten, 1804, då fråga om hedersrum skulle tillfalla honom eller Isk. Exrström, hvilket emottogs af den sednare. Alla fordringar på läkarebildning, till och med tjenstgöringen vid Stockholms Sjukhus-inrättningar, voro nu uppfyllda, och Berzenivs skulle inträda på tjenstemanna-banan. D. v. Collegium Medicum var äfven benäget förskaffa honom en lämplig befattning, såsom Professor SPARRMANS efterträdare. Men vilkoren dervid voro nära ruinerande för Berzenivs, enär i enlighet med ännu tillåtne tjen- steköp, han skulle afstå 4 års lön åt den afgående. Förskrifningen derpå var obetingad, hvilken SPARR- MAN vidhöll, äfven sedan hans afskeds-ansökning var ingifven, och Kong). Maj:t förklarat tjensten ledig för hugade sökande. Berzeuius erhöll för- 212 ordnande, och höll föreläsningar, mel SPARRMAN uppbar lönen i tvenne år, hvarefter Zoologen ConraAD ÖOvuesseL utnämdes, till Professor, 1805, och Berzenuius fick Assessors titel, hvilken icke försatte honom i bättre vilkor. Han emottog der- före Fattigläkare-tjensten i Adolf Fredriks För- samling, med 66 R:dr 32 sk. lön. ”Det var litet”, skrifver han, ”men med inskränkta behof är litet ofta nog.” Och mera umbärande af all slags com- fort, af bordets njutningar, — men icke så all- deles af nöjena, utom dryckeslagens, — och mer oberoende af beqvämlighet, kunde ingen vid hans år vara. Detta välde öfver vanliga anspråk, ut- pregladt till vanor sedan hans barndom, innebar han med sig genom både ungdoms- och manna- åldern, d. v. s., hela hans rastlöst arbetssamma lif, ända till dess hans giftermål skänkte honom hvilans behag. Mången dag i den förflutna ål- dern, var hans middagsmåltid en portion hemtad mat och en boutelj svagdricka, icke sällan med afbrott förtärd bredvid degeln eller retorten, i hans laboratorii-spisel. Alla ansökningar till tjenster hade hittills slagit felt, såsom Sekreterare-befattningen i Colle- gium Medicum, likasom längre fram, Sekreterare- platsen i Vetenskaps-Akademien efter Professor Jöns SvAnBErGs afgång 1811; om hvilken sednare då misslyckade befordran Berzerius skrifver helt blygsamt, ”att då Oror Swartz blef vald, fann jag mig smickrad af att jemte honom hafva fått " Dågra röster.” Akademien tilldelade BERZzELius i stället en pension af 200 R:dr, hvilken, tillika med 400 RB:dr arfvode i Salpeter-kommitltén, var ett behöfligt tillägg till Fattig-Medici-lönen. QuENn- sens oförväntade död 1806 hade emedlertid lem- nat ledigt ett rum på embetsmannabanan, likasom 213 en lärarebefattning vid Krigsakademien på Carl- berg, der Berzeuivs höll kemiska föreläsningar och botaniska excursioner med kadetterne. Han blef nu utnämd Medicine och Pharmacie Professor, 1807; en tjenst som sedermera införlifvades med Medico-=Chirurgiska Institutet, åtföljd af säte och stämma 1 Collegium Metlibbiu äfvensom, en sed- nare tid, i Sundhets-Collegium, och ofte löne- reglering försedd med bättre vilkor; en tjenst, slutligen, och eu titel, den enda Friherre BER- ZELIUS såsom embetsman emottog och i nära ett halft århundrade frejdat: Denna befordran väckte hos honom en ny verksamhet, i bredd med den vetenskapliga forskningen. Honom ålåg att hålla föreläsningar i kemin för Kirurgiska studerande; och han såg klart, att utan tillfälle till handlägg- ning vid försök, någon insigt 1 kemien af ungdo- men icke kunde vinnas. Han utverkade derföre hos Collegium, att i ett hus beläget vid den då ännu befintliga ringmuren kring Riddarholms-kyrkan, få inreda ett laboratorium, och erhöll 200 R:dr anslag till materialen vid laborationerna: ett an- slag som ännu utgår till Carolinska Institutet, för enahanda ändamål. Vid samma inrättning erhöll BerzeEuvs d. v. Hof-Medicus Pontin till Adjunkt, Serströms företrädare i flere år. Såsom sjelf till stor del grundläggare af det sedermera upp- blomstrade Institutet i Stockholm, sökte BERZELIUS ock upprätthålla dess anseende och nytta lika med universiteternas medicinska fakulteter. Om detta i sin grund rena nit från andra sidan ansågs för ett försök, att göra bemälte fakulteter öfverflödi- ga, och såmedelst splittra de gamla inrättningarne för universal-bildning, så måste ett missförstånd häruti ställt sig emellan de sedermera nog Nifligt stridande partierna. br JIE SER SCA RR aa DR len Fö KJ Orre" FLEET IB. 214 ; a I jemnbredd med Begrzeru offentliga embets- befallning, arbetade han lika rastlöst i enskilt väg, och med början af den kedja analyser, hvar- med han sedan omslutit både den oorganiska och lefvande naturen. Af Geologen HisingeEr utfördes han först på Mineralogiens fält, och dess första skörd derpå, redan 1803, var upptäckten af en ny metall, Cereum, i Bastnäs Tungsten, då af- handlingen derom upptogs i GeEHrens Journal. I början bestriddes oxidens metalliska natur både från Upsala och Tyskland, i det man trodde den vara beryll- eller ytterjord. Äfven KrarrotH de- lade denna tvekan; och sedan Franska kemister styrkt Berzeri uppfinning, visade den förre för ' alltid en viss köld mot Berzeuiws. Slutligen häf- tade sig de Tyska kemisterna vid benämningen Cereum, efter Gudinnan Ceres, och ville att den i sina oxider korngula metallen efter henne bort declineras och heta Cererium. Men uppfinnarens namnbestämning blef bibehållen. För att gifva en värderik offentlighet af den mängd på hvarandra följande undersökningar, äf- ven åt den Svenska kemiska litteraturen, utgaf HisincerR första bandet ensam af den periodiska skriften: Afhandlingar i Fysik, Chemi och Minera- logi, sedan andra och tredje tillsammans med Berzeuius, det femte af BErzELIUs ensam, men slut- ligen det fjerde och sjetta bandet gemensamt med Å FZELIUS, ÅLMROTH , ÅRFVEDSON, BERZELIUS, EGGERTZ, AF FORSELLES, GAHN, HISINGER, LAGERHJELM, AF PONTIN, ROTHOFF, SEFSTRÖM, STRÖM, SWEDENSTJERNA och Warmstent. De flesta afbandlingarne voro dock af Berzeuiws; och ehuru talrika, tillfyllest- görande för en vanlig författares anseende, äro de likväl blott en ringa del af hans undersök- ningar eller de som finnas införda i våra få 213 Svenska periodiska skrifter, (hvilka dock under Berzenu första uppträdande funnos flere än nu). Deremot utgjorde de i Tysklands, Frankrikes och Englands äumlalen på denna tid, deras rikedom ch prydnad. I öfrigt ingå ddessd 1 närvarande föredrag oöfverskådliga mindre arbeten såsom ma- färialler till den stora systembyggnad, i hvilken Berzeutvs inrymt kemiska vetenskapens alla ge- stalter. Redan i början af hans lärarekall, fann ban otillräckligheten af föreläsningars meddelan- de, som icke kunde anvisas 1 tryckt skrift, och han utgaf, till en början nästan endast för detta ändamål, Lärobok i Chemin, 1808. Huru delta arbete, utvidgadt i 2:ne upplagor på Svenska, ut- kommit i öfversättningar på nästan alla europei- ska språk, och slutligen den sista wpplagan, til- lika omfattande Djurkemin, blef af Berzeniws sjelf bearbetad på Tyska språket och tryckt i Leipzig i 3 volumer, är kändt, äfvensom att utgifvandet fortsättes af Professor Wöurer "). Men en redogö- relse för det stora verkets klassiska värde, skulle fordra att skrifva kemiens historia i 19:de seklet. Tilläggas bör dock, att, efter den egentliga texlen, förekomma Flementa 1 4 kolumner, innehållande: Nominum Symbola, Pondera atomica och Loga- rithmus Ponderum atomorum. Af Fysiologiens studium, det Berzeuus funnit för sig icke tillfyllestgörande, 1 dess hittills vanliga skick, uppmanades han att undersöka de djuriska organernas kemiska förrättningar, och inleddes deri- : genom i en mängd analyser af kroppens vätskor, efter Hvälka ämnens behandling med outtröttligt arbete, ”) Lehrbuch der Chemt von J. J. Berzeuws, funfte um- gearbeitete Original-Auflage. Dresden und Leipzig 1845. 216 5 han utgaf Föreläsningar i Djur-Chemin, 2 delar, åren 1806 och 1808. Likaledes hade han till ämne för sitt tal vid Presidii nedläggande uti Vetenskaps- Akademien, 1810, Om Djur-Chemins dittills kända framsteg. Analysen i allmänhet sysselsatte på denna tid Europas flesta kemister. Berzenuwvs hade ock länge nog trott sig finna hjelpkällor för egna forsk- ningar bos åtskilliga andra, såsom R. Rose och BuckHorz, då han af WorraAstons afbandling öfver DaArTtoss bedömande af vissa kemiska former, väck- tes till egna nya ideer, alltför vidtomfallande, att här kunna inrymmas. En eburu ofullständig an- tydan på ett af de mest framstående dragen af DeErzELu förljenster om kemin, torde dock här böra vågas. Medan BERzELIius utförde en under- inn att bestämma ammoniakens syrebalt i salterna, och i sammanhang dermed granskade flere salter, deri syran utgjordes af svafvelsyra eller den tiden kallade saltsyra, upptäckte ban, alt i alla dessa salter, saltbasis som var förenad med en gifven mängd af någondera syran, alltid innehöll samma vigtqvantitet syre. För att ut- reda orsaken till detta förbållande, anställdes en noggrann pröfning af en myckenhet kroppars sammansällning, som bekräftade hypothesen: at då kroppar förenas i flere proportioner, ulgö- ra dessa multipler af hvarandra med 1, 2, 3, 4 &c. BERZELIUS jemförde nu erbållna resul- tat af t. ex. analysen på blyts 3:ne föreningar med syre, och fann, alt då en viss mängd bly syrsältes, så upplager detta antingen 1 eller 13, eller 2 vigtdelar syre, och att samma enkla för- hållande egde rum, då andra kroppar ingingo föreningar med hvarandra. Från detta ögonblick egnade han sitt forskande snille och sin verk- 2A7 samhet helt och hållet åt det fullständiga utre- dandet af de lagar, hvilka ligga till grund för kroppars kemiska föreningar med hvarandra i vissa proportioner, och sålunda utvecklade han till full- komlighet Läran om bestämda proportioner, hvars lagar vid hvarje ny analys bekräftades. Tillämp- ningen af dessa lagar, så väl på oorganiska som organiska alsters sammansättning, gaf honom till- fälle att göra lättfattlig den enkla och sköna ord- ning, som äfven 1i detta fall uppenbarar sig i naturen. | Berzeutvs skrifver bärom: ”då sinnet är upp- ”taget af en viss ide, som kraftigt ligger för ef- ”tertanken, så gifves ingen förströelse derifrån. I ”sällskaper, på promenader, hvarbelst jag var, ”jemförde jag de mig nu så familiera talen i ”minnet.” Vid dessa försök inträffade en olyckshändelse, som var nära att beröfva vetenskapen några och 30 år af BerzEnn verksamhetsförmåga, genom en kemisk explosion, som ofelbart gjort honom blind, om icke en kemisk hjelp skyndsamt mellankom- mit. Han hade nemligen begagnat sig af knall- guld för att bestämdare utforska ammoniakens natur, sedan upptäckten af dess öfvergång till metallform var bevist, och ville nu reducera gul- det, som ingick efter 4 dukater, hvilka man var i behof att till deras värde återfinna. Att verk- ställa denna reduktion på en gång, bälde han oförsigtigt rökande chlorvätesyra öfver hela qvan- titeten. ”Syrans åverkan,” skrifver han, ”kom ”massan att explodera, guldsolutionen slogs mig i ”ansigtet, och glasbitarna indrefvos i handen, hvar- ”med kärlet hölis. Då jag öppnade ögonen efter ”den grufliga smällen, såg jag icke mer. — Pon- ”TIN, som sedan flera år bebodde samma rum med 218 - ”mig, höll just på alt gå bort, då knallen kallade ”honom tillbaka; och jag har den verksamma lä- ”kare-åtgärd han i ögonblicket tog, att tacka för ”det jag återfick synen.” g Allt hvad som af Berzeru knappa tillgångar kunde tagas från hans dagliga uppehälle, använde han på sina laborationer. Tvenne för hans del- tagande alldeles främmande anledningar, förbättrade likväl hans vilkor: den ena 1808 års krig, då han erhöll en fältaflöning, för att undervisa till armeen afgående kirurger; och den andra, 1809 års re- volution, då genom Collegii Medici Ordförande, den vördnadsvärde Archiatern SCHULZENHEIMS in- flytelse hos Rikets Ständer, Chemiz-Professorslönen fördubblades. Men också hade Berzeiun profession omfattat lärareskyldigheten i så många ämnen, nemligen i kemi, patbologi, therapi och natural- historia, att slutligen 4 lärostolar bildades af en. Vid Kongl. Landtbruks-Akademiens stiftelse erhöll han ett arfvode af 300 R:dr banko, såsom föredra- gande i vetenskapsklassen. Sednare, tilldelade Bruks- Societeten åt BERrRzELIUS, jemte sin stora medalj i guld, ett årligt anslag af 5300 R:dr banko, såsom erkän- sla för den nytta hans undersökningar och under- visning åt andra, tillskyndat Bergshandteringen. Utom den verkningskrets Berzeuws sjelf ska- pat omkring sig, hade han inga andra befalt- ningar, sedan han lemnat fattig-medici-tjensten. Men ullfälliga uppdrag af regeringen och myn- digheterne anförtroddes bonom ofta. Ett ibland dessa af grannlaga natur erhöll han, då han jemte d. v. Lifmedicus Postis, beordrades i Maj 1810, alt resa till Qvidinge i Skåne, för att öfvervara obduktionen af Kron-Prinsen Carr Auvcusts lik. Men som den redan vid deras ankomst var för- rättad, och sedan berättelse till regeringen, för- 219 klaringar och vederläggningar af falska rykten hunnit afgifvas, iakttogs tiden alt tillika göra en resa till Köpenhamn, der Berzeuws förut, 1807, gjort bekantskap, och nu fick förnya förbindelsen med den ryktbara Fysikern ÖrsteD, m. fl. Vid återkomsten till Stockholm, få dagar efter den olyckliga 20 Junii, var ännu sinnesstämningen i uppror, genom misstanken om Prinsens dödssätt. Härom skrifver Berzeuus: ”man hoppades af oss ”få en bekräftelse på dessa misstankar, man mot- ”tog oss med ett slags jubel i ett sällskap, som ”kallade sig Opinionsklubben, men man vände ”oss ryggen då vi förklarade, att vi icke funnit ”någon omständighet, som gjorde en förgiftning ”sannolik.” ; Berzeru utländska resor utgöra vigtiga tide- rymder 1 hans verksamma hf: upptäcktsresor af det sällsamma slag, der man lemnar flera upp- täckter efter sig, än dem man hemförer. Första resan till England företog han 1812, på Kron- Prinsen CARL JoHAns bekostnad, icke utan förut fattad afsigt att sedan han träffat den store ke- misten HumrHry Davy, med honom sammanställa de vigtiga upptäckter som dessa båda forskare ge- nomfört. Efter ett något kallt mottagande af Sir HumPHRY, som 1 sin salong var en förnäm herre, flyttades scenen ned i hans laboratorium, der båda åter voro endast kemister. Idéer och resul- tater vexlades; men några olika åsigter, då och framdeles, vållade, alt Davy städse behöll en viss kallsinnighet emol Berzenius. Nu behandlade likväl den förre sin och Englands gäst med all uppmärk- samhet, förde honom kring 1 Londons lärda stiftelser och beredde honom bekantskaper, som ömsesidigt högt värderades. Under 5 månaders vistande i landet hann ock Berzeuus närmare befästa dessa 220 o med WoOLLASTON, MARCET, TENNANT, YOUNG; lärde likaledes känna Astry GOOPER, ÅLLEN, PEPYS BraspeE, Bronie, Perssos m. fl.; gjorde åtskilliga utflygter såsom till Windsor, till Herscters ob- servatorium på fria fältet, då Astronomen äfven besöktes; reste till universitetet i Cambrigde, en valfart till de rum, der NEwrons lefvat och tänkt; vistades på åtskilliga landställen, såsom vid Bath, besåg hos SEEBRIGHT ett kemiskt laboratorium — för hans döttrar; följde YouscG till hans landsställe vid kanalen o. s. v. Innan afresan från London lemnade Berzeniws efter sig talet om Djur-chemiens framsteg, öfversatt af Svenska Pastorn 1 London, BruUssmaArRE. Någon strid med Davy fortfor ännu efter återkomsten till Stockholm i November ; men då samma vinter, 1813, den snillrika Madame StaEL for härifrån till London, åtog hon sig att stifta fred. Anfallen för flera af sina nya theorier, hvilka likväl alla grundade sig på klara analyser, ick Berzenivs slutligen segrande ur striden. Eng- land fick ännu emottaga ett af hans mindre ar- beten, 1 öfversättning om Chemiska Proportionernas användande i Mineralogien, der kiselsyran uppträ- der för första gången. Äfven detta klandrades lif- ligt, men fick omsider en lysande upprättelse, i hela mineralsamlingars uppställning derefter. Tillbudet att emottaga KraAProtus profession i Berlin, med sjelfbestämmande af vilkoren, af- slog Berzeuws, dels af fosterlandskärlek, dels af kärlek till den talrika Skola unga fräjdade lands- män och äfven utländningar, som samlat sig i hans laboratorium. Men i samma mon ökades också hans egna mångsidiga arbeten, att de slut- ligen skakade hans helsa och krafter. Bland upp- täckter han vid denna tid gjorde, var äfven en ny metall, Selenium, ur afsatts efter svafvelsyras 221 beredning. Då han skulle närmare pröfva dennes egenskaper, kom han att inandas Selen-bunden vätgas, som hade den olyckliga verkan, att en sjukdom 1 bjerlat uppstod, och gjorde honom oförmögen till arbete. Nu ansågs en resa, och resa till ett annat luftstreck, behöflig, för åler- ställning till helsa. Berzerius sökte denna gång få komma till - Frankrike, och gynnades i denna önskan utöfver all förväntan, genom Grefve GustAF LÖVENHJELMS bemedling, sedan denne blifvit Svensk Minister i Paris. Han utverkade ett anslag af 2000 RB:dr Hamb. Banko, ur Salpeterfonden, mot åliggande för Berzeuiuvs, att inhemta bästa salpeter-fabrika- tion. Resan, anträdd i Juli 1818, togs öfver England, der han återsåg de ställen han förr besökt och förut gjorda bekantskaper. Grefve Lö- VENHJELM icke allenast bekostade hela resan, utan vid ankomsten till Paris i Augusti, erbjöd han BerzEuws att vistas I hans hus. Under ellofva sorgfria månader, hann denne ock att lära känna och bli känd af de utmärkte vetenskapsmän, hvarpå Paris denna tid var särdeles rikt, fram- för både äldre och sednare epoker. Af den gamle Grefve BErTHOLLET faderligen emottagen, tillbragte Berzeuws tider äfven på bans landtgård Arceuil, gjorde excursioner med Cuvier och BRONGNART, afhörde föreläsningar af THENARD, VAUQUELIN, GAY- TLussåc, HaAuvr, BrRonGnartT och Biot, bland andra ändamål, äfven för att lära läsa, det vill säga, att hålla föredrag. Slutligen sammanträffade han tillika med v. HumzorLpbt, ÅRAGOo, LAUGIER, Du- LONG, CHEVREUL, ÅMPERE, DE LA PrAcE m.fl. Äfven här måste Berzeuius förskaffa en öfversättning af det Chemiska Mineralsystemet. Han förmåddes ock, alt lära vederbörande kemister bruket af blåsröret NESSER FEI SAN 222 ö vid analyser och han författade en afhandling derom; äfvensom 3:dje delen af Läroboken i Chemin här utkom 1 fransysk öfversättning, af D'Osson, åtföljd af Atomtabellerna. Genom allt detta, jemte meddelandet af sitt System om bestämda propor- tioner, hvilket ännu var för de franske lärde okändt, synes Berzeuws hafva väl betalt den fransyska gästfriheten, då han i Junii 1819 lem- nade Paris. Han for likväl icke tomhänd, som man säger, derifrån; ty genom Grefve LÖFVEN- HJELMS frikostahet hade han så besparat af silt anslag, att hn kande hemsända böcker, instru- menter och apparater för laboratorium, hvilka intogo icke mindre än 12 packkistor. Sjelf företog -han återresan efter en af Cor- pieR erhållen Itinerär, uppsteg på de slocknade volkanerna i Auvergne, besökte Ecole des Mineurs samt stenkolsgrufvorna i St. Etienne, och for öf- ver Lyon till Geneve der Marcert träffades för si- sta gången; derefter genom Chamunydalen, besteg Mont en vert, samt den stora glacieren, och öf- ver Vevais till Lausanne, Bern, Zurich till Schaf- hausen, hvarefter Täbingen, Pfortzheim, Carls- ruhe, Stuttgard, Närnberg och Freyburg besöktes. Snart derefter inträffad i Berlin, blef BERZELIUS synnerligen väl emottagen, älven af regeringen, som nu önskade att han skulle utse land sina landsmän en efterträdare åt KrLAPROTH. BERZELIUS åter föreslog, att någon ung preussare derull kunde bildas; och MitscHerunicH afsändes till Stock- holm, der han blef Berzeru elev. I September återkom äfven BERZELIUS. Vetenskaps-Akademiens Sekreterare, den — att nyttja Berzeru ord, — ”förträfflige OÖLoF SWARTZ” hade under tiden 1818 med döden afgått, och BerzeEuuvs blef hans efterträdare, med nära för- 203 dubblad lön, och inflyttade uti akademiens hus. Nu befolkades hans laboratorium af både inhem- ska och utländska kemi-studerande, bland hvilka sednare, nämde MiTtscHERLicH n. m. kemie profes- sor i Berlin, äfven infunnit sig, och vistades 2 år i Stockholm. Följande vintrarna 1820—1822 hedrades Berzeutus med förtroendet att lemna en kurs i kemin åt d. v. Kron-Prinsen ÖSCAR, hvarom BerzErius med tillfredsställelse yttrar: ”att ingen af Prinsens med följe gjorde så stora ”framsteg och kände hvad de inhemtade så redigt ”som Han” "'), ") Här torde vara stället att anföra hvilka som huf- vudsakligast utgjorde Berzenin labortionsskola. De Sven- ska namnen behöfva ej några titlar. Deras arbeten äro dertill nog, såsom: | SefstRöm, Grefve 'Trorre WiaAcntmeister, » Baron D'Ousson, ÅARFVEDSON, ÅAGERHJELM, IEGGERTZ, ÅROTHOFF, LiepgecH, Pasck, ArmrotrH, KALSTENIUSs, PALMSTEDT, BRED- BERG, SCHÖNBERG, WaALMSTEDT, MOSANDER, WaALLQVIST, LYCHNELL, SETTERBERG, Å. SONDÉN, BERLIN, DAHLSTRÖM, SVANBERG , ULLGREN, ERDMAN m. fl. Fvilka de utländska kemisterna i samma Skola varit, torde böra närmare redogöres, såsom: 7 C. Semenus, Dansk praktisk Chemist, i Köpenhamn. C. G. Gmeun, Chemie Professor i Tiibingen. N. NorpensKsörp, Öfver-Intendent i Finland. P. A. v. Bossporer, Chemie Professor i Åbo. Mac. MicrBaer, Läkare i London. Ström, Bergmästare i Norrige. MirscHerucHe, 0. m. Geheime-Medizinal Rath och Chemie Professor 1 Berlin. Rose, Chemie Professor i Berlin. . Rose, Mineralogie Professor i Berlin. Woönrer, Chemie Professor i Göttingen. Macsvs, 'Technologie Professor i Berlin. Maur, Apothekare i Tyskland. Hinererp, Chemie Professor i Greifswald. - Osass, Chemie Professor i Dorpat. [collar Hön Om g2> 224 z På läkares tillstyrkan, och för att söka häfva den omtalade Cardialgien och Neuralgien, hvar- med en regelbunden migrän månadtligen plågade, reste Berzeuius 1822 till Carls-Bad i sällskap med en ungdomsvän, den förtjenstfulle tonsättaren Cru- sern. Äfven på detta ställe nedlade Berzeriws en nyttig vetenskaplig verksamhet. Sedan han först med Grefve CaAsPEr STteERNBERG och Doktor Porr besökt Köningswart, Marienbad, Eger- och Francisbrunnen, och derstädes uppehållit sig hos Skalden GoeTtHE, som nu sysselsatte sig med geo- gnostiska forskningar, företog BerzeLuius, på an- modan af flere utmärkte brunnsgäster, såsom Herti- ginnan af Cambridge, Erkehertig FERDINAND D'ESTE, Grefvarne BuQuoyr, Haucwitz, Ductor PÖscHMANN m. fl., en undersökning af Carlsbader-vattnet, deruti ban upptäckte nya oförväntade bestånds- delar, såsom kolsyrad strontianjord, [lusspater- syrad kalk, fosforsyrad kalk och lerjord, förut ej funna 1 mineralvatten. I följd af detta besök, uppstod frågan om Carlsbader-inrättningen i Stock- holm, hvilken sedan Junii 1823 fortgålt på det anläggningsställe, hvarest den ännu befinnes och mycket tillitas. Fordna Pariserbekanta, Hrr BrRocnGcaArTt, far och son, hade sommaren derpå öfverenskommit med Berzeuws, att i hans sällskap företaga en geologisk resa genom Sverige och Norge, då han beslöt fara dem till mötes i Helsingborg. Vid samma P, Hess, Chemie Professor i St. Petersburg. N. EscerHarot, Chemie Professor i Närnherg. K. Wiscarer, Ober-Hittenkunst Assessor i Freiberg. W. Jonsstos, Chemie Professor i Durbam. C. Kerstes, Chemie Professor i Freiberg. C. Sosrero, Artilleri-General på Sardinien. P. Prastaxour, Philosophie Doctor från Paris m. fl. I 295 samma tillfälle väntades äfven Sir HumrpHry Davy, som inträffat i Götheborg, för att der anställa försök med zink såsom skyddsmedel på koppar- förhydade fartyg, mot hafsvattnets åverkan. Efter trenne dagars dröjsmål anlände han slutligen till Helsingborg, sedan han, under uppskofvet, förlu- stat sig med att meta lax i Laga-ån. BERZELIUS såg nu, med bedröfvelse bekräftad Davy's obotliga sjukdom, — omättelig matlust, (Polyphagia), e— som slutade denne skedte mans den i förtid, 30 års ålder. Mötet bilseidtipse utom af i Brocsurrt, af Fysikern ÖRstED, samt Professorerne Nirson och WöHtrer. De geologiska undersöknin- garna begynte nu, först med framläggning af Nirsons många värderika upptäckter af fossila fö- remål i Skånska formationen, hvarefter Höganäs stenkolsgrufva med dess skiljaktiga lager togs i betrabtärde Berzenuius med sitt sällskap fdrtsanee sedan resan norrut, till Taberg, Kinnekulle och Uddevalla Ssoneg I Christiania bemöttes de resande på ett sält, som den tiden icke var ovan- ligt — för Svenskar; — så att man första natten visades från dörr till dörr, innan ett qvar ter er- hölls, der den äldre BrocsurTt fick ligga på ett bord, sonen på golfvet, och BErzeLnius fick sofva i vagnen. Helt annorlunda blef emottagningen sedan Vete skapsmännen HAnstEEs, Esmark, KEILHAU, STEN- STRUP, STRÖM mm, fl. träffades; och under ESMARKS ledning besöktes flere af Norriges märkvärdigare bergverk. Återresan skedde öfver Kongswinger och Wermland, till Stockholm. Resan til! Naturforskande Sällskapets möte i Berlin, 1828, blef för BeErzenius vidtomfattande. I sällskap med Professor Parmsteot och d. v. Doktor Macnus anträddes färden först till Berlin, K. V. A. Handl. 1848. 15 226 ; derifrån med MirtscHeriuicH och H. Rose till Halle, Gotha, Wartburg, der LuTtHeErs kammare icke blef obesökt; och vidare till Manheim, Aachen, Lättich, Bräössel, Haag, Leyden, Harlem, Zaar- dam, der Zar PeEtER den Stores snickareverkstad förevisades, medan hela nejdens trädgårdsodling talade om LInnÉ den Stores vistelse härstädes för 100 år ullbaka. Slutligen hunno resenärerna öfver Oldenburg, Bremen och Hamburg åter till Berlin, dagen före mötels öppnande. Här emoltogs Ber- zerius med "all upptänklig hyllning. Bland leda- möters numererade platser erhöll han den första; i fonden af samlingssalen var hans byst uppställd mellan ScHirrerRs och Görtnes, ett exemplar af Berzeru utgifne skrifter, öfversatt på Spanska och tryckt i Mexiko, räcktes honom såsom heders- skänk — eller öfverraskning. Tillika erbjöds ho- nom blifva Ordförande vid mötet, hvilket han sig undanbad, men blef det i stället för sin sektion. Bokhandeln begagnade äfven tillfället att sluta fördrag om Berzeru stora verk, Läroboken. " Den tarfvade åtskillig omarbetning till ny upplaga. Redigerad af Wönrer, på Tyska, under författa- rens tillseende, blef den nu utgifven såsom ori- ginal. Kontrakt om arbetet uppgjordes med Bok- bandlaren Arsonp i Dresden, och upplagan in- bragte, Wöurers öfversättare-arfvode- oberäknadt, omkring 8000 R:dr Sv. Banko. En sednare upp- laga, ännu mer utvidgad, gaf ungefär lika stor behållning. — Det fanns en liberal rörelse i Tysk- land — inom vetenskapernas gebit, på den tiden; och man torde kunna antaga, alt vinsten på dessa arbeten utgjorde grunden till det kapital BeErzE- uius efterlemnat. Efter de första delarnes upp- trädande i Bokhandeln, föreslog Dinot i Paris, 227 ' att föranstalta om öfversältning på Fransyska, för hvilken Mz. JourbvaAn ville betala 5000 Fiånts som antogs. Men öfversättningen blef så felaktig, att Berzetnius måste förbjuda den. Omitryckning skedde till en del, och rättelser fingo hjelpa det öfriga. Författarear frodet nedsattes emedlertid till 3000 fr. Ännu en resa till ännu ett Naturforskare- möte, som var utsatt i Hamburg, företogs 1830; denna gång i sällskap med Pontin, som utgif- vit enligt BErzerit omdöme, ”utförliga antecknin- gar deröfver”, 1831, öfversatta på Tyska SIKA Vägen ledde nu öl vet Greifswald, der några an- genäma dagar tillbragtes med den gawle inne. anen Arkiater v. NVSrGe ra Prof. HornscuucH, Huö- NEFELD m. fl., till dess, i Berlin, BERZELIUS emot- togs af fordna lärjungar och flere vänner. Här uppehölls fortsättningen af resan någon längre tid 1 de gästfria kretsar, hvarest Arex. v. HumMBorprt, HerMBsTEDT, Horn, GrärfE, RUDOLPHI, EHRENBERG, MiTtscHER1ICH, RosE, MaAGnus, WoOÖHLER, PoGGEN- pDoORFF, General HerLviGH och hans vittra Fru, AMALIA v. ImtOrF m. fl. dagligen anträffades. I ökadt sällskap med bemälde D:r Macnus, begåfvo sig nu reskamraterna öfver Alt-Haldersleben, der den gamle NaArtHusius besöktes, och affordrade ett par dagars gästande bland sina flerfalldiga anläggnin- gar; vidare till Magdeburg, Schönebecks pharma- ceuliska fabrik o. fl. ställen, till Hartz, hvarest geologiska och botaniska forskningar icke försum- mades, kring silfververket, Alexis-Bad och Ross- trappe. Genom Quedlingburg, Braunschweig och Läneburg blef Hamburg upphunnet kort före mötets öppnande. De vetenskapliga förhandlingarna der- ”) Bemerkungen iäber Natur, Kunst und Wissenschaft auf einer Reise &c. von M. v. PonTtin. 228 ä é under, äfvensom besöken på Helgoland, i Botani- ska och Boothska trägårdarna m. fl. lysande till- ställningar, äro i Pontins bok och flerstädes, be- skrifne. Genom Lubeck och på ångfartyg, till- sammans med många vid mötet anträffade Sven- skar, skedde öfverfarten till Köpenhamn, der nya högtidligheter vidtogo, beledsagade af ÖEHLENSCHLÄ- GERS ”Sang for, de Swenske; Wenner'- Vid återkomsten till Stockholm, då Pontin framlade planen till bildandet af en Trägårds- förening för Sverige, i likhet med dem man sett så blomstrande och nyttiga i norra Tyskland, biträdde Berzenius, jemte några andra fosterlands- vänner, detta förslag, och var en af inrättningens första ledamöter. Beslutet om organisation, in- bjudning till Svenska Allmänheten m. m. fattades i hans bokrum, der Pontin utsågs till förste Ord- förande och P. Fn. WAHLBERG till Sckrelekae 1831. Flere Communala befattningar anlitade härefter Berzeru tid och nit, bland hvilka Nykterhetsför- eningen och Silkesodlings-sällskapet af honom syn- nerligen understöddes, den förra från sedlig, den sednare från teknisk synpunkt. De många öfriga kunna skönjas af de Samfund, som togo hans insigter i anspråk. Mer än årens tyngd trängde sig nu göromål af flere slag på hans krafter, så att han kände att hans helsa snart skulle svigta, om han ej befriade sig från befattningar, hvilka icke stodo i samband med bans verksamhet för Akademien. Han lemnade derföre, år 1832, Professionen vid Med. Cbhir. Institutet. Men derefter sökte nya communala förtroenden att få efterträda embelts- manna-sysselsättningen. Bland dessa var Ordfö- randeskapet i Adolf Fredriks Församlings Sund- hetsnämnd ett icke lätt uppdrag, det förfärliga året 1834, under cholerans härjande. Berzenius lik- 229 som flere, hvilka väl icke rönte sjukdomens utbrott, erfor dock dess malariska inflytelse; och under tillsynen öfver cholera-likens behöriga jordfästning, en kall morgon, angreps han af Sick! efter hvars brytning han förlorade både lynne och kropps- krafter: ett tillstånd som han jemförde ST hy- steriska krämpor, Året derpå 1835 förmåddes han, alt genom den hvila från omtanka och bestyr, som resor kunna erbjuda, söka förbättra sitt helsotillstånd. Ätföljd af n. v. Prof. DaAurström, ”hvars om- ”vårdnad jag både behöfde och erhöll”, skrifver Berzeuiuvs, företogs sålunda en resa öfver Ham- burg och Havre, till Paris. Men fordna veten- skapliga vänner och samqväm muntrade honom icke mer som förr. Likväl togo symptomerna af hans ner vslapphet deras vanliga gång, att mildras mot aftnarna, så att ban Junge uthärdade det i sanning icke obetydliga prof, alt under 7 vec- kors vistande ; Paris emottaga 21 bjudningar till dineer — kl. 7, Sålunda kunde han äfven an- stränga sig att uppvakta konung LupviG PHirir, och tacka för Officier-graden af Heders-Legionens Orden, den Berzeuiws jemte A. v. HumBorpt ny- ligen erhållit. Vid detta tillfälle talade Konungen Norska, för att visa hugkomsten af den tid då han i landsflygt gästade Norden, både Sverige och Norrige. Hertigen af ÖrrEAns åter erkände med välvilja, att den grad af kemi han fått på sin del, hade han hemtat ur Berzeru skrifter. Svenska Ministern Grefve LÖwENHJELMS vänskaps- fulla omsorger att muntra och lifva, fullbordade så mycket af Berzern återställning, alt en resa till naturforskarhes möte i Bonn kunde vågas. Här emottogs han af den mångkunnige Professor Biscnorf, i hvars hus han gästade. 230. Uti de vetenskapliga förhandlingarne: fann sig Berzenius dock mindre böjd att deltaga än aliet varit, helst hans själsmatthet ännu fortfor. Den often vana icke förrän på resan mot norden, der ett varmt hjertas emottagning blef hans slut- liga läkemedel; och Berzeniwvs förenades d. 19 December 18335 med Stats-Rådets m. m. Poppius dotter, JoHAnsa ErisABETH, att blifva en sonlig medlem af den familj hvars broderliga vänskap han mångårigt njutit. ”Hvart tiden sedan tagit vägen”, ”skrifver ban, ”vet jag knappt. Åren hafva ange- ”nämt flytt, emellan lindrigt arbete, i huslig tref- ”nad och lycka”. På hans brölloppsdag öfverlemna- des honom Diplomet till Friherrlig värdighet från Konung CARL JoHAn, som ock bekostade summan för Lt Oda på Riddarhuset, under N:o 386. Återställd till helsa och munterhet företog Berzeriws med sin fru året derpå, en resa till hans födelsebygd, Östergöthland, till slägtingar och vänner derstädes, samt till den låga boning i Wäfversunda, der ban först sett dagen. Resan forlsattes sedan, genom Skåne, der, bland andra ställen, på Årup, hos Brac fordna lärjunge i kemien, H. Ex. Grefve "TrorrE WACHTMEISTER, de båda makarna fördröjde några festliga dagar, till dess efter öfverfarten från Malmö, under 17 tim- mar i öppen båt och storm, de hunno Köpenbamn. Flere Svenskar voro denna sommar på besök 1 Danmarks hufvudstad, och, om icke just i be- fullmäktigad vetenskaplig kongress, uppgjordes dock med grannarna vetenskapliga planer, för de kom- mande åren, som antogos, att, i likhet med de Tyska församlingarne, Skandinaviska Läkare och Naturforskare skulle sammanträda till dylika mö- ten, sedan ett förberedande blifvit hållit i Göthe- borg, 1839. Derefter utsattes det andra i Kö- 231 penhamn, 1840, det tredje 1 Stockholm 1842, det fjerde i Christiania 1844, och slutligen åter i Köpenhamn, 1847. Hittills hade de flesta resorna skett för ve- tenskapliga ändamål; men i den sednare gick Berzentvs andra triumfer till möte. Han for nu icke heller ensam. Han hade till sällskap sin Fri- herrinna, som hyllades vid hans sida såsom hans älskeliga följeslagarinna genom lifvet. Sålunda, då Berzenius ännu en gång skulle begifva sig till Carlsbad och Töplitz, och dervid besökte Berlin, Leipzig, Dresden m. fl st., emottogs han med festiviteter af både Furstar och andra, likasom af Studenters fackeltåg och serenader alla aftnar. Högtidligast blef dock de resandes vistelse i Bonn, medan Drottning Victoria och Konung FREDRIK WirzBeum III af Preussen der uppeböllo sig, i an- ledning af den stora musikaliska festen, som egnades BeETHoWENns minne, då hans staty aftäck- tes; och på concerten i Brähl hade BERZELIUS . nöjet erfara, huru en Svensk talang, M:ll. JEnny LInD, inbragte ett annat slags ära åt Öserska name net. Återvägen genom Göttingen framkallade ännu ett fackeltåg och en hyllningssång. Men från Berzern sista resa till Köpenhamn, 1847, daterar sig beklagligen den sjuklighet, som öfverväldigade hans återstående krafter. Han var redan i än afmattningstillstånd innan resan före- togs, hvilken skedde land vägen, och hann ej län- gre än till Jönköping, då an måste begifva sig till Götheborg att på ångfartyg komma sjöledes till Danmark. Äfven här blef ån stundom nöd- sakad att gå ifrån de högtidligheter, som tillställdes för Naturforskare-sällskapet. Vintern derpå begynte en aftyning, som förlamade de nedre extremiteterna, så alt han, den verksamme mannen, under 8 202 - månader fick" tillbringa tiden orörlig i sittande ställning, och såsom tidsfördrif låta sig nöja, att andra föreläste vanligen sådana ämnen, som icke fästade eller tröttade hans uppmärksamhet. Redogörelsen för Berzeru förtjenster om ve- lenskaperna i allmänhet och Vetenskaps-Akademien i synnerhet, skulle blifva författandet af deras och hans historia gemensamt, under de sednast förflutna fyra decennierna. De enkla drag, som här icke få uteblifva, fordra återgång till tiden då Akademiens stadgar skulle öfverses. BERZELIUS hade allvarligt, och icke utan strider, visat be- hofvet deraf; men kunde först genomföra erfor- derliga förändringar, sedan han blifvit Akademiens Sekreterare. Han var vid utnämnandet till detta embete, år 1818, frånvarande på en utrikes resa, då vice-Sekreteriatet förtroddes först åt Astrono- mig Observatorn Prof. S. CRONSTRAND, och seder- mera, vid dennes afsägelse, åt Lifm. AF PONTIN. Akademien beslöt under tiden, att en revision af grundreglorna och deraf följande reorganisation skulle företagas. Beslutet gick i fullbordan efter Berzeru återkomst, 1820, då en kommission af 7 Ledamöter nedsattes, nemligen d. v. Preses v. WEeicEeI. och Sekreteraren, BERZELIUS, samt Öf- rige, HaGstrRöÖmER, Friherre v. EmrEnHem, AF Ti- BELL, NILS V. ROSENSTEIN, TRAFVENFELDT, AF PONTIN och Frih. WirsÉs. Förslaget trycktes, kringsän- des till ledamöter att deröfver afgifva anmärk- ningar, hvilka åter pröfvades af kommitten, hvar- efter det ingick till Kongl. Maj:t, som fastställde Akademiens Grundreglor d. 20 Dec. 1820. Bland de hufvudsakligaste förändringar, som häruli förekomma, var sjelfva val-sättet af Ledamö- ter, efter grundligare principer, för hvilken åtgärd 233 Berzenivs synnerligen mnitälskade. Egentligen öf- vergick census från fria val, som de äldre stad- garne innehöllo, hvilande på proponentens förtro- ende-votum inför Akademien, — till klassval, deruti de 9 klasserna, hvar för sig, rösta ett förslag till en eller flere ledamöter, hvilket sedan underställes Akademiens omröstning, o.s.v. Utom denna mtälskan för formen i Grundreglorna, hade Berzeniws gjort sina åsigter gällande för trenne andra vigtiga beslut: 1:o om en årlig Högtidsdag, den 31 Mars (Aka- demiens Stiftelsedag 1749), på hvilken af vederbörande tjenstemän, 2:0 Årsberättelser öfver skiljaktiga vetenskapers ståndpunkt och framsteg, skola författas och allmänheten meddelas; hvaröfver, 3:0 Inspektioner, som tillsattes, skulle vaka, in- till dess, 4:o Intendenter, med lön, hunno utses för hvarje ” vetenskapsgren. Hvarthän dessa stadganden hafva ledt, måga samtid och efterverld dömma, efter emottagandet af tidens vetenskapliga litteratur, och af den ord- ning som råder genom ytterligare förökade Inten- deutsbefattningar, som gifva inspektionerna deras betydelse. Beträffande årsberättelserna var BERZELIUS i början icke ense med sig sjelf, utan gemensamt med GortTtL. Gaun ville först öfverväga, om icke en vetenskaplig Journal, utgången från Akademien, skulle hos allmänheten sprida en väl behöflig kännedom om det menskliga vetandets framskri- dande. Men BerzeEutus stannade hellre med sina förboppningar vid mera genomgripande berättelser, utförde i hvar sin sak från de skiljaktiga inten- dentskaperna, såsom först (under Berzeun tid, af 234 - honom) i kemi och fysik, af astronomizx Observa- torn i astronomi och matematik, och af de öf- riga Intendenterna i zoologi, 1 botanik, mineralogi med Geologi och technologi. Och sålunda bafva dessa föredrag, med ett och annat afbrott i följd af någon Intendents förhinder, blifvit hållna allt- sedan 1821, hvarje år d. 31 Mars. BerzEeru egna, kritiskt omfattande mångfalden af ämnen med kemi och fysik beslägtade, utgöra icke mindre än 27 digra band, numera öfversatta på alla läsande na- tioners språk. Emedlertid hade Akademiens bokflörråd, na- tural-samlingar, fysiska instrumepdter och modeller m. m. vunnit en sådan tillväxt, att de icke vi- dare kunde rymmas i akademiens hus vid Stora Nygatan. Man blef alltså betänkt på att finna en mera ulvidgad lokal, och erhöll, genom BeR- zenit och fleres medverkan, 1828, inköp af det stora Hotel vid Adolf Fredriks kyrka, hvilket de nu uppfylla. Kostnadsmedel härtill bereddes dels genom försäljning tll Bruks-Societeten af det förra huset, dels genom anslag af Rikets Ständer. Ber- zeutus kunde nu, från sin bostad midt ibland dessa dyrbara skatter, tillse deras ordnande och värdiga uppställning. Men som Akademien hade ännu, på en ”aflägsen trakt af staden, förråder af böcker och samlingar af icke obetydligt värde, efter den Donation som framl. Professor BErGius testamenterat, tillika med s. k. Bergianska Trä- gården, så blef, med behörigt tillstånd, detta bi- bliothek med ditbörande samlingar, från det hus vid stadens gräns, der det var obevakadt håde mot eldsvåda och annan fara större delen af året, inflyttat till Akademien, att utgöra en egen af- delning bredvid dess boksamling. Uti ännu rym- ligare salar infördes det Zoologiska Museum, be- 239 tydligen ökadt genom den Paykulska samlingen, åt hvilket Berzeuius utverkade en praktfull upp- ställning, hvarjemte de Botaniska och Mineralo- giska samlingarne gjordes beqvämt åtkomliga och åskådliga. I administrativa bestyr visade Berzenws, att den vetenskapliga ledningen uträltar mera verk- ligt gagn än den sig framträngande tilltagsenheten, som blandar sig i allt, och för bvilken snille och kunskaper ofta nog sättas å sido. Man behöfver blott geromgå BerzerLu egenhändiga anteckningar, för att finna, huru han icke sällan bade att strida mot den stationära sjelfklokheten. Bland andra må anföras hans bemödande för reglering af mått, mål och vigt, dem han ville bringa i enklare former; hvarvid han snillrikt fogade förslaget, alt lämpa de metalliska myntsorterna så, att de- ras tyngd kunde an vändas såsom nödfallsvigter; af- vensom alt Likare kunde bestämmas för både vägning och mätning o. s. v. Men åtskilliga så- dane hans framställningar gjordes overkställbara af den kortsyuta betänkligheten. Dylika hinder ställde sig äfven i vägen för Berzeun åsigter öfver allmänna Elementar-under- visningen, för hvars granskande en Committe var salt, i hvilken Berzeuivs af Regeringen var utnämd. Ordförande var Riksmarskalken Grefve FLEMmInG och näst honom Erke-Biskop v. Rosenstein. ”Hvarje försök”, skrifver Bezerius, ”att göra realkunskap och naturkännedom giltiga i den allmänna med- borgliga uppfostran, betraktades såsom ett försök att alldeles tillintetgöra den klassiska lärdomen, hvars värde ingen bestridde, fast man önskade alt mängden finge den bildning, som gjorde den skicklig i andra banor, der tillämplig sakkunskap var ett oundgängligt behof. — Jag föreslog derföre, 236 i; att bvar och en Student, som ville från univer- sitetel afgå, och dervid draga någon fördel för en blifvande befordran af hvad slag som helst, äfven för prestembetet, skulle aflägga en utgångs- examen i de första grunderna af naturhistoria, populär astronomi, fysik, mekanik och kemi, och deröfver förses med kunskapsbetyg. — Min fram- ställning, ehuru motsagd, gjorde en ögonblicklig effekt. Vi voterade, och jag fick en ehuru ringa plaralitet. Men vid protokollets justering ändrade sig några; — och ordföranden förklarade, att dessa kunskaps-detalier hörde till apologist-elementet, och dervid blef det”. Nästan på lika sätt behand- lades frågan om mått, mål och vigt mellan riks- dagarne 1823—24, 1828—29 ända till 1840. Motståndet röjde sig hufvudsakligast från någon inom Landtmäteri-kontoret. Åtskilliga mindre ordentliga förhållanden med Akademiens förlags-åtgärder, sökte Berzerius bringa i ett redigare skick; bland andra utgifvandet af Svensk Zoologi och Svensk Botanik, som på ett eget sätt blifvit inveckladt. Han beklagar dock, att efter privata olyckshändelser, undersökningarna gjordes omöjliga, så att för Akademien endast återstod emottagandet af ofullständiga upplagor af dessa verk, och att lösa de graverade kopparplå- tarna. BeErzEnutus öfvervann dock alla hinder mot införande af den ordning i Akademiens veten- skapliga förvaltning, som nu råder. Det nu så ansenliga Riks-Museum har till stor del att tacka Berzeuius, hans anseende och val af biträdande personer, för en solid grund- läggning. Till en början anförtroddes den Zoo- logiska afdelningen åt den förtjenstfulle, af dö- den alltför tidigt bortryckte Intendenten Danr- MAN, likasom den Botaniska åt Professoren Wikr- 237 sTRÖM, som ännu nedlägger all möda deruti. Efter DAHLMAN hade Akademien anställt först n. v. Prof. Nirson och, efter hans befordran till Prof. i Lund, sedan Intendents-tjensterna vunnit bestämda för- delningar, fann Akademien i Prof. Benot FRIES en lika kunskapsrik som outtröttlig vårdare och ordnare, som sannolikt i följd af sina mödor, dukade under till en förtidig död. Huru det Zoologiska museum tid efter annan vunnit betyd- lig tillväxt, dels genom den nämda Paykulska och dertill lagde Grillska samlingen, dels ock ef- ter ett i Linpneska andan af Berzeutws och DaAtrn- MAN uppgjordt förslag, att på Akademiens bekost- nad utsända Samlare, bör vara kändt, I början voro dessa resande, som PDERZELIUS uppräknar, MaARE- LIN till Norige, MeErrerBorG till Java, HEDENBORG till Orienten o. s. v., hvarefter en sednare tids mera storartade intäckter blifvit sammanförde, såsom genom den Schönherrska insektsamlingen, då dertill sluta sig de för Sveriges Fauna af Sun- DEVALL, DBPOHEMAN och LovÉn aflemnade, samt slutligen. de kolossala Wahlbergska samlingarna från det sydliga och inre Afrika m. fl. a., som under Berzeru tid inbragtes. Lika litet sparades för Botaniska förråderna, hvilka både genom do- nationer, såsom den Casströmska, sednast den Wikströmska, och rese-understöd åt skickliga växt- kännare, så inom Skandinavien och Europa, som i andra verldsdelar, vunnit oöfverskådliga tillök- ningar, och föremålen en förträfflig uppsältning. Mineralogiska kabinettet kan man anse bildat af BeErzeuius, och åtminstone dess äldre förråder, af honom framdragna ur glömskans gömmor. Aka- demien hade nemligen för många år tillbaka af en Prof. LAxman erhållit åtskilliga Ryska och Si- beriska stenarter, hvilka BERZELIUS upptäckte bakom 238 bokskåpen, framtog och undersökte, hvarvid de befunnos kunna blifva ett utkast till en partiel samling. Denna erhöll likväl genast af Bruks- Patron HisiInGer en tillväxt med 2000 exemplar, efter framl. Öfver-Direkt. Geier af dess arfvingar hans efterlemnade betydliga samlingar, jemte hvad Berzeniws förskaffat medan han åtagit sig inseendet deröfver. Han fann dock, att en särskilt Inten- dent nu erfordrades, och hvartill n. v. Professor MosANnNDER utnämdes, som genom resor och bytes- förhållanden, med hitsändningar från utländska Mineraloger, så förökat det af honom i temligen rymlig lokal upplagda förrådet, att BERZELIUS yttrar, ”det är på detta sätt ett betydligt mine- ralkabinett uppväxt, bredvid de andra Riksmusei afdelningar.” Lägger man härtill att Akademien med 2000 R:dr Banko inköpt Gottländska petri- fikater, och ett dyrbart arf af Berzenn egna valda och pröfvade exemplar, jemte hans labora- tions-apparater och utsökta boksamling i kemien m. m., hemfallne tll Akademien; så njuter man erinran af ett nytt bevis på hans omtanka för Vetenskaperna och Akademien. Ännu återstod dock, att för hennes kostbara instrumentsamling, hörande till Thamiska och ”Technologiska inrätt- ningarna, bereda ändamålsenligare rum, och syn- nerligast för bibliothekets hopade skatter. Berzeuws hann äfven upplefva denna ännu en gång för Akademien inträffade rikedomsförlä- genhet (embarras de richesse), som fordrade ut- vidgad lokal åt hennes samlingar. Akademien, hvars hus med flyglar intar hälften af det qvar- ter, der det är beläget, fann tillfälle att inköpa återstoden, efter BeErzern och andra nitiske leda- möters plan. Denna handling, som å ena sidan utvidgar, kan, å en annan, oförryckt bevara det 239 arbetsrum med dess tillstötande trånga laborato- rium, der BerzEnivs utfört sina storartade mödor; i det skick han lemnat det; och Akademien skall ej stänga denna helgedom för samtidens och ef- tlerkon:mandes valfärder. Allmänheten har redan mångårigt haft tillträde till det stora och rika naturens lempel, som inneslutes af Riks-Musei murar. Månget dyrbart minne kan der uppsökas, som vitllnar om både hädangångnes och lefvandes frikostighet. Ofta fordras dock, för att gifva riktning åt sådan välvilja, anseendet och det hö- gre värdet hos en man, som förstår sammanhålla det hela. Och en sådan Man var BERZELIUS. Den mängd vetenskapliga samfund, inom mer än en verldsdel, som gjorde sig en ära af att kalla Berzeuwvws bland sina ledamöter, skall icke glömmas, blott uppskjutas till dess teckningen af hvad som gjort honom förtjent dertill, hunnit ge- nomföras. De inhemska skulle kunna förbigås, emedan BerzrEuwus tillhörde nästan alla, liksom han, i medvetenhet att ej vara oförtjent deraf, stillatigande emottagit dem. Endast vid valet af Svenska Akademien har han i sina egenhändiga an- teckningar, nedskrifvit följande egne åsigter deröf- ver. ”År 1838”, säger BeErzEniwvs, ”gjorde Svenska Akademien mig den äran tillerkänna mig dess stora guldmedalj, för de vetenskapliga skrifter jag på modersmålet författat; och dess Sekreterare till- kännagaf mig tillika, att Akademien ämnade in- välja mig till dess ledamot, 1 det lediga rummet efter Erke-Biskopen' v. RosenstEin. Jag förklarade dock utförligt de grunder, som skulle förhindra mig att antaga den smickrande kallelsen, och af dessa må blott den anföras, att omöjligen kunna 240 författa äfven det obetydhgaste vältalighetsstycke. Detta var icke lotsad blygsamhet, utan ren me- ning, och är full sanning. Akademien uppsköt ännu någon tid sitt val, och lät genom Sekrete- raren säga mig, att jag orält uppfattat hennes mening, om jag trodde, att hon i mig ville till- egna sig en författare i vältalighet. Hon hade funnit anledning gilla min behandling af Svenska språket för vetenskapliga skrifter; det var såsom representant af språkets användande för detta än- damål, som hon önskade mig till ledamot. Aka- demiens bifall i detta afseende, som varit föremål för mina alfvarliga bemödanden, var för mig för- mycket tillfredsställande för att söka vidare af- böja den mig tillämnade utmärkelsen. Jag tog inträde i Svenska Akademien d. 20 Dec. 1839, på Akademiens högtidsdag, med en kort och torf- tig Biographie öfver min företrädare, Erke-Bisko- pen v. RosEnstEIN”. Om denna kallelse yttrade sig Berzenu oförställda tankar i bref till en ung- domsvän: — — ”Svenska Akademien har i silt sista val intagit mig i stället för dig, oaktadt min oduglighet till skriftställeri i hennes genre var Akademien nogsamt känd.” — — Öfrige så väl inhemske som utländske Sam- fund hvilka hedrat sig af, att bland sine leda- möter räkna BerzEuius, skola icke heller saknas i denna lefnadsteckning, att afsluta den. Andra värdigheter med toma titlar emottog han icke, utan åtnöjde sig med den rang af Chemie Pro- fessor han uppbar. Ty de utmärkelser hvarmed ban bekläddes, såsom af Konung Carr XIII med adelskap år 1817, af Konung Carr JoHan med Friherrligt namn, 1835, äfvensom den mängd och höga. grader af Riddare-Ordnar honom till- delades, 241 delades, skref han endast på räkningen af förtjent hugkomst mot den vetenskap, för hvilken han utan sjelfkärlek väl kunde anse sig vara repre- sentant. Likväl var Berzeuius icke glömd af mera talande ynnestprof, såsom år 1839, då Konung Carr JoHaAn erbjöd honom President-Embetet i Kongl. Bergs-Collegium, men hvilken befordran BERZELIUS på goda skäl sig undanbad, hvaröfver Konungen gaf sin tanka i följande ord: ”vous agissez en homme sense, mon ami, et Dieu vous benisse”. Andra Monarker fästade likaledes en värdig uppmärksamhet vid Berzeun förtjenster. När Kejsaren Nizxorsauvs och Storfursten ÅLEXANDER besökte Stockholm 1838, infann sig den sednare i PBerzeLu arbetsrum och laboratorium, samt förärade en dyrbar ring med briljanter till minne af detta besök. Kejsaren åter, som erinrade sig alt Ber- zenius anställt värderika undersökningar å Platina- malmerna från Siberien, tilldelade honom St. Sta- nislai-ordens första klass, med krachan. Vid Na- turforskande Sällskapets möte i Köpenhamn 1847, fick ban af Konung Curistian VIII:s egen hand emottaga Dannebrogs-ordens Storkors. Till den sednast 1 norden stiftade, eller Norrska St. Olofs orden, var BErzenius en bland de första som ut- nämndes med Storkors, 1847.) Af närmast befryndade vetenskapsförvandter fick Berzenius emottaga ett vedermäle af tillgif- ") Utom de Svenska Ordnarne, Nordstjernan och Wasa Ordens Stora kors, samt de nämnde Norske St. Olofs, Danska Dannebrogs och Ryska Stanislai, var BeEr- -zELrus Commendör af Kongl. Sardinska St. Mauritii och Lazari-Orden, Officier af Franska Hederslegio- pen, Riddare af Kongl. Preussiska Röda Örns ordens andra klass, af Preussiska Förtjenst-orden för Ve- tenskap och Konst, Riddare af Belgiska Leopolds- orden, samt af Hanoverska Guelpher-orden. kd. Handl 1848. 16 242 5; venhet och aktning, hvaraf han såg sig mycket hedrad, genom den Minnesfest, som, sedan han i 20 år varit Akademiens Sekreterare, honom be- reddes, i det hon beprydde sin samlings-sal med BerzenLu bild, inom kretsen af framfarne store mäns bland bennes ledamöter. Vid aftäcknin- gen af detta Porträtl ") hade Akademiens i staden vistande ledamöter församlat sig till en festlig måltid, 1 hvilken d. v. Kron-Prinsen, nu H. M. Konung Oscar deltog; och blef Skålen för Ber- zeuivs föreslagen af ”Honom, hvars furstliga vettgirighet sökt utforska naturens krafter i bredd med sambhällslifvets och statens”. Den som i öf- rigt söker efterbildningar af BeErzenius, kan finna sådana, synnerligast i utlandet, i ansenlig mängd, utförda i porträter, byster, medaljer af guld och silfver ="), i medaljonger af bronz, jern och gips, bland hvilka både medaljong och byst af Prof. QvaArnstrRöms hand, återge mycken likhet. Den kolossala Byst i marmor, som Bildhuggaren DaAvip i Paris, år 1839 utarbetade och sedan förärade åt Berzern fästemö, har numera Enke-Friherrinan BeEerzeuius skänkt till Carolinska Med. Chir. Insti- tutet, hvarest den funnit ett värdigt rum med ÅCRELS, SCHULZENHEIMS och HAGsTRÖMERS Bröstbilder, vid det läroverk Berzruws tillhört och frejdat. En bild af Berzeiu öfriga personlighet skulle synas svårare att framställa, om ej hans enkla väsende lättade en sådan teckning. Hans utseende ") Måladt af Öfverste-Löjtnant SöpERMARK. &X) Såsom egen i sitt slag är den medalj, som Ober- Berg-Rath ZinkeEsS i Harz låtit pregla i den af BErzE- urvs upptäckta nya metallen Selenium. 243 företedde ock föga utmärkande, om icke det, alt anletsdragen ända in i ålderdomen bibehöllo sig oförändrade, med frisk hy och ungdomligt fylliga kinder. Härtill bidrog det ljusbruna håret, som aldrig grånade. De ljusblå ögonen sågo all- tid mildt men afgörande framför sig, och hela ansigtsbildningen visade prägeln af snillets för- stånd, inbegripande godhet och fördragsamhet, såsom öfverlägsenhetens vanliga tecken. Mer stor än liten till kroppsväxt, var denna från medel- åldern något tilltagande i; omfång eller rättare i fast muskelbyggnad utan betydlig fetma, så att den omärkligt aftog efter sjukdomar eller för årens härjning. Fylliga händer, med runda korta fing- rar hade, hvad man kallar, en aristokratisk form. Hans väsende var ledigt, obesväradt i hvilken krets han sig befann, lika bland höga och låga; och inom den enskilda förtroligare, visade han nästan alltid ett skämtsamt lynne, aldrig sökt eller tillgjordt, men också icke allud så fint med öfvervägda ordalag. Blott på hans arbetsstunder, — icke vid skrifbordet, der låt han utan minsta tecken till förtrytsamhet afbryta hvad han för- fattade, liksom han varit säker, att tankarna skulle dröja qvar i den bortlagda pennan; — men vid sysselsättningarna i laboratorium thronade ett all- var på hans panna och kring munnen. Sällan öfverilade han sig, — om icke någon gång vid spelbordet. Han kände sitt värde, och låt ingen förnärma sig. Men detta värde var icke fästadt vid de hyllningar hvarmed han öfverhopades, och hvilka han, uppriktigt, ansåg vara offer åt vetenskapens idkare i allmänhet. I sina omdömen öfver andra var han stundom sträng och bestraf- fande, i synnerhet mot vänner. Inom vetenska- pernas områden fordrade han oeftergifligt det bevista 244 C sanna, och vek ej en hårsmån undan för andras autoritet, men erkände på det mest undfallande sätt ett misstag, då skäl och bevis talade emot honom. Varm fosterlandsvän, ordningsälskande så väl i det allmänna som enskilda lifvet, delade Berzeurivs aldrig de politiska hugskott, som mer än en gång under hans lifstid framkallat föga båtande omhvälfningar i samhällsskieket. Likaså liberal och reformsökande han var för allt det gagneliga, som vetenskaper och bildning kunde åstadkomma till folkets välstånd, lika conservativ förblef han för bibehållande af bestämda propor- tioner i staten som i naturen. BerzEuius var icke talare, hvilket store tänkare i vetenskapliga äm- nen sällan äro. Man har derföre saknat hans röst vid offentliga tillfällen, hvarest effektsökande män ofta nog uppträda att säga, bvad hvar och en kan säga sig sjelf. Den teckning af Berzeru personlighet och skaplynne som här blifvit framställd, torde be- höfva en belysning öfver de förhållanden, som gifvit riktning deråt. Hans ungdoms torftighet och strider hafva utstakat grunddragen dertill. När Berzeuius trädde ut ur Upsalalifvet och in i det Stockholmska var han redan väpnad mot de frestelser, som der vålla mången ung mans fall. Naturen af hans arbetsamhet, laborationer och analys, icke blott i degeln och retorten, men i bans samtids upptäckter och skrifter, hade för honom gjort hemmet kärt, med ett slags lärd buslighet. Han medförde smaken dertill uti all- männa lifvet; och der han fick inträde i någon familjkrets som svarade deremot, der stannade han lika gerna som han gerna emottogs. Det är en skyldighet mot BerzEeLrLit minne, att låta hans tacksamhet få tala derom. Han glömde aldrig, 245 all det första hus som öppnade silt gästfria stä- dade umgänge för honom, var den på orientaliskt sätt lärde General-Consulen BrAnpers, med jemn- åriga, snillrika söner; det gammaldags borgerliga hos Brukspatronerna LJunGBErG och HisincEr; det af munterhet och behag mera lysande hos Com- merce-Rådet Morsinc, till dess Berzerius fann i Presidenten Porrius en vän och slutligen, genom hans älskliga dotter, en far. Hos äldre och den tiden mest ansedde läkare, såsom Henr. GAHN, C. Fr. ScHurLzenHEm och HacGstrRÖmer, desse Me- cenater för yngre medici, var BErzEniws som barn i huset. En annan Läkare, WERNER, sökte vis- serligen införa Berzeuius 1 sina kretsar; men dessa voro hufvudsakligast ordens-sällskaper, och då Berzeuios, i saknad af ledighet, icke uthärdade många grader 1 den förnämsta deribland, så upp- hörde snart denna bekantskap, som dessutom vållat Berzeuivs ansenliga förluster. - Deremot blef han alltmer uppsökt af vetenskapsmän såsom OroF Swartz, HisinceEr, Härrström samt frejdade dilettanter, Presidenten EDbELcrRAnTz, Ministern Lozo, General HervicH, Exc. Grefve TAwaAst m. fl., äfvensom i den snillrika Grefvinnan CaAro- LINE LEWENHAUPTS Salong och dess vittra umgänge med ÖKXENSTJERNA, ÅEOPOLD, ÅDLERBETH, O. (l. Änteligen gafs ingen hoffest eller annan hög- tidlighet, dit Berzeurus icke kallades, till dess han med egen maka öppnade eget hus. Der ut- märkte sig, synnerligast deras måndagsemotltag- ningar, med en glad och, om så får sägas, velen- skaplig ton. De bevistades ock af samhällets mest ansedde män, äfven damer och utländska Mini- strar, Endast hans lefnads sista vinter var hans dörr stängd, — utom för vänner. De fingo ännu 1 sista dagarna nalkas bans sjukdomsläger, der AA S0OODHD!.("T 00 EE HNHHFNDiF000 HH TT S fl FF FcFDS BbbRSNFÖSÄSSS TJ SJS FS ERROSESEAIS SERENA REORE NIE RK SSII ANSE SA SA RET Ur Saar rn RES 246 ; han, med vanligt lugn väl beskref sina plågors natur och gång till upplösning, men aldrig höjde en klagan deröfvert Unge, i staden tjenstgörande eller studerande, Jar gjorde sig till en heder, att vexelvis, natt och dag, vaka es den långsamt döende vetenskapsfursten. Berzeriws efterlemnade icke några barn. Alla grundliga idkare af hans vetenskap, voro hans söner. Dock beklagar, re- dan vår tid, att han bland lärjungar inöfvat så få till lärare, utom dem som under hans lifs- tid dertill anställdes. Man bör likväl erinra sig, att hans öfverlägsna egenskaper icke förvärfvades vid lärosätet, utan att Berzenius sjelf byggde sin lärarestol. Efter Berzern död hafva de samfund han ullhörde, uppskattande hans höga värde, täflat om att gifva ullryck åt dessa deras tänkesätt. Så väl Vetenskaps = Akademis som Sundhets- Collegium och. Läkare-Sällskapet bafva beslutat prägla hans bild och namn i medaljer, för sig och efterverlden. Mest storartadt är dock det förslag som denna Akademi öfverlåtit till hela natio- nens deltagande, att i en Minnestod göra BErzELIus åskådlig för efterkommande. - Uppmaningen der- till lyder: ”Svenska Vetenskaps - Akademien, Svenska ”Nationen, Samtiden sakna djupt den store ande, ”som genom Berzeuu död återvändt till sitt ur- ”sprung. Menniskosjälen, denne flygtige gäst på ”jorden, kan dock på tvenne sätt här qvarlemna ”sin afbild: det ena genom hvad den skapat 1 ”snillrika verk, det andra när uttrycket som den ”återspeglar i äletets drag, ”eller mejseln. Berzerius har genom vittra idrotter uppfattas af penseln CL 247 ”rest ej blott åt sig, utan ål Sveriges Folk, en ”ärestod af oförgänglig art. Må Sveriges Folk nu ”åt Berzenius resa en Minnesstod, som länge och ”värdigt för kommande slägten bevarar de snill- ”rika, de ädla, de välvilliga dragen, hvilka en ”gång tillhörde honom, som var LinwÉs like, Sveriges ”ära, Samtidens och efterverldens föresyn och ”beundran.” Minnes-tal öfver BerzeEunius äro dels redan hållna, såsom vid Universiteten, äfvensom en sorg- fest i Götheborgska Bildnings-Cirkeln den 24 September 1848, och Biografisk Teckning 1 Gö- theborgska Kongl. Vet. och Vitterh. Sällskapet, af PaArmstEDTt, samt å Vet. Akad. Högtidsdag d. 31 Mars d.å. af SvAnBErG, dels förväntas från andra ställen, der han aldrig glömmes. Bland de redan afbör- da står främst Talet vid krossandet af Friberre Berzern Sköldemärke, i Adolf Fredriks kyrka, d. 15 Aug. 1848, af Friherre v. Beskow. Ytter- ligare äro Tal afgifne inför Litteratur-Sällska- pet i Stockholm, af HAr Stmtseström, d. 20 Jan. 1849, i Bildnings-Cirkeln af Hr Barr, d. 19 April, jemte en Sångchör, i enkia, bjertliga ord 5), båda dessa ullfällen i Kongl. Familjens närvaro. ”) Dig, Berzeuus vi helge vår Sång! O, huru ofta vid ljusningens gång — — Vetenskapernas ljus öfver tingen — Sutto vi ensligt och tänkte på dig, - Om äfven du gått på obanad stig, Till dess dig Bildningen drog inom ringen. Der, lik en fixstjernas aflägsna bloss, Var du, O Lärare, främmad för oss; Men ej din forskning, dess följder och lära. Hade du lefvat ännu i dag - Säkert du dröjt i de Idoges lag; — Kunskaper sprida gjorde din ära. 248 E En ungdomsvän nedlade ett vackert skaldeblad uppå Berzeuu graf, Äfven utlandet har skyndat att teckna sin saknad jemte sin hyllning af den bortgångne. Redan förlidna år höll Professor G. T. MuLDErR i Amsterdam ett Minnes-tal F); likaledes Prof. Lovyret i Belgiska Vet. Akad. d. 16 Dec., och Prof. G. ForcHHAmmer i Köpenhamn d. 19 Dec. ett Föredrag inför Skandinaviska Sällskapet ==). Pharmaceutiska Societeten i Leipzig har hos Vet. Akademien nedlagt en Ärekrans af Ekens löf i silfver, tillika med en Votiv-tafla af nedanstående innehåll ===), Du hvilar nu. Men hvad du verlden gaf Och fosterlandets alla Bildningsgrenar, Det sprides med elektrisk telegraf, Och i bestämda former sig förenar, Till Ärestod uppå din graf. Hvad fann du, Stiftare af lag och bud För vetenskap och ädel konst och slöjder, Uti kristallens glans, metallens ljud Atomens stoft och fjellets djup och höjder, PeErzeLivs? — Jo, du skådat Gud. ") Berzeuius Heerdacht. "") Berzeuwws. Foredrag, holdt i det Skandinaviske Selbskab. Ck44) Die deutschen Pharmaceuten Dem Andenken des Meisters in der Wissenschaft J. J. VON BERZELIUS. 1848. In den unsterblichen Kranz um Berzeuws ruhende Stirne Windet auch Deutschland gern Blätter der Eiche hinein. Denn ihn liebte die Mutter Natur, und den faltigen Schleier Schlug sie lächelnd zuräck vor dem begänstigten Sohn. Huldreich lehrte sie ibn das Geheimniss der wirkenden Kräfte, Die sie, zu segnen bereit, schweigend am Busen bewahrt. 249 Växtläran bar ock velat pryda sin rika krans med BerzEnit namn 1 slägtet Berzelia från Cap; och Astronomien fästade hans minne på den rymd af himlahvalfvet, dit allas ögon kunna nå, att vi i Månans glans ega söka den lysande fläck, som utmärkes med namnet BERZELIUS. Den 7 Augusti 1848 uppsteg hans odadlige ande till ännu högre rymder. Fosterjorden har emottagit Berzeun stoft Solna Kyrkogård, sedan den 15 Augusti 1848. Han hvilar der under enkel vård, 1 kretsen af förutgångna vänner: O. Swartz, Isk. AF EKSTRÖM, trenne af Familjen BrAnpEL, ÖCrRuUsELL o. a. Men Berzerit namn och ryktbarhet skola aldrig hvila, så länge Folken röra sig inom vetenskapernas verld. Doch er deutet' uns dann, ein erleuchteter Priester der Isis, Tausend Räthsel und schloss Wunder um Wunder uns auf. Wie aus starrendem Fels einst Moses Wasser entlockte, Lockt” er aus Stein und Metall Quellen des Lebens hervors Was zu der Menschheit Heil sich häölfreich bindet im Stoffkreis, Was sich feindlich zerstört, was sich besänftigend löst, That er den Sterblichen Kund. Da rährte der zögernde Tod ihn, Und in der Mutter Schooss gab er den Liebling zuräöck. Schwyveden bestattet mit Thränen den Leib, Europa beklagt ihn, Aber das Folgegeschlecht opfert bewundernden Dank. 250 5 Friherre Berzeon af trycket utgifna Skrifter”). A. Serskildt tryckte. Nova Analysis Aquarum Medeviensium. Dissertatio Aca- demica. Upsal. 1800. De Electricitatis Galvanice apparatu Cel. Vorta, excitae in corpora organica, effectu. Dissert. Acad. Upsal. ; 1802. | Afhandling om Galvanismen. Stockholm 1802. Afhandling om nyttan af artificiella Mineralvatten. Stockh. 1803. Föreläsningar i Djurkemien. I Vol. Stockh. 1806. II Vol. ibid. 1808. Lärbok i Kemien, Stockh. hos Norpström, har på sven- ska språket utkommit i 2:ne editioner. Den Tyska Öfversättningen, första fullständiga Upp- lagan, börjad af Bröpnpe, fortsatt af PALMsTEDT. Den andra, tredje och fjerde af Woöurer. AF er: femte upplaga på Tyska (original af Ber- ZzELIUS) äro fem delar utkomna. Den Fransyska första Upplagan af Jourpvan och EssLINGER, den andra af VaréÉrius. AF den sista oafslutade editionen pågår nu en öfver- sättning af ForreR och ESsLINGER. Den Italienska första Uppl. af Frisianr, den andra af en onämnd, den tredje af GUARINI. På Holländska språket finnes äfven en öfversättning. En förkortad Upplaga, utgifven i Schweitz af EiseEnBacH och HERING. En annan dylik, af Fr. ScuwarzE i Tyskland. Om Djur-Kemiens framsteg, uppläst vid Presidii nedläg- gande i Kongl. Vetenskaps-Akademien 1810. Stock- holm s. å. Försök, att genom användandet af den Elektrokemiska theorien, samt läran om de kemiska proportionerna, grundlägga ett rent vetenskapligt System för Mine- ralogien. Stockh. 1814. Första Upplagan öfversatt af C. GmEun och Prarr på Tyska. Niärnb. 1816. — ) Efter hans egenhändiga uppteckningar. 23 Den Andra al RAmmELSsBERG. Nurnb. 1847. Dessutom öfversatt på Spanska och Polska, ehuru i sammandrag. Ny och betydligen tillökt Upplaga, under namn af: Nouveau Systeme de Mineralogie. Paris 1819. Essai sur la canse des proportions chimiques, et sur Pinfluence FR de VElectricité. Paris 1819. Andra Upplagan, Paris 1835. Afhandling om Blåsrörets användande i kemien och mi- neralogien. Stockh. 1820. Öfversatt på Tyska i 3 upplagor, samt på Fransyska, Engelska, Italienska och Ryska. Årsberättelser på Vet. Akademiens Högtidsdagar, från och med 1821; XXVII Band. De äro alla öfversatta på tyska af Cs och Woöuter, och de 8 sista årgån- garne äfven på franska af PLANTAMOUR. B. Afhandlingar, införde i Journaler. 1. Försök med Elektriska Stapelns verkan på några Salter och några af deras Baser; gemensamt med HisincerR. Neuer Al!gemeiner Journal der Chemie, von ÅA. J. GEHLEN. Feb. 1803. 2. Cerium, en ny Metall, funnen i Bastnäs Tungsten; gemensamt med HisingGEr. GEHLENns Journal 1804. Äfven införd i Afbandlingar i Fysik, &c. I. H. Elektroscopiska försök med färgade Paper. ibid. I. H. Undersökning af Spinell från Åker. ibid. Undersökning af rosenfärgad syrsatt angane från Långbanshyttan. ibid. Undersöknig af Pyrophysalithen. ibid. Undersökning af Adolfsbergs Brunnsvatten. ibid. Undersökning, af Porla källas vatten. ibid. Försök, att närmare bestämma orsaken till Benens : färgning hos djur, som lefva af en med krapp blandad. föda. ibid. 10. Om Fettsyra. ibid. 11. Analys af Märgen i ben. ibid. 12. Benens analys. bid 13. Om Magnetnålens dagliga afvikelser. Afhandl. i Fy- sik &c. II Häftet. 14. Försök till en Theori om Elektriska. Stapelu. ibid. 15. Försök till en förbättrad Hygrometer. "bid. ONA IURK 16. 17. 18. 19. 20. 2. 2 23. 24. 29. 26. EF 28. 29: 30. 31. 32. 33. 34. 252 Försök med Salpetersyre-naphta, och produkterna af Salpetersyrans sönderdelning. ibid. Undersökning af den Svafvelbundna vätgasens sam- mansättning. ibid. Misslyckade försök, att erhålla svafvelbunden qväf- gas. ibid. Undersökning af Menniskoträckens sammansättning. ibid. Undersökning af Scapolith, från Södermanland, Sjösa Malmfält, Fähusgrufvan. ibid. Undersökning af en grönaktig stenart från Glans- hammar i Nerike, gemensamt med Hisincer. ibid. Undersökning af en rödaktig spatig stenart från Degerö, vid Helsingfors. ibid. Undersökning af ett salpeterhaltigt brunnsvatten i egendomen 58 och 59, vid Drottninggatan i Stock- holm. ibid. Om växternas närande Beståndsdelar, med serskilt afseende på Potates såsom näringsmedel. Veten- skapseAkademiens Ekonomiska Annaler. Febr. 1807. Strödda anmärkningar rörande Mossar, Kärr, och Ljunghedar. ibid. April 1807. Summarisk uppställning af våra kunskaper om Jernet. ibid. Maj, Juni, Juli 1807. Några anmärkningar om sättet att släcka Vådeldar. ibid. Juni 1807. Om Åkerjordens kemiska analys. ibid. Juli och Au- gusti 1807. Analys af en jord från Öland, grundjord för öns åker. ibid. Novemb. 1807. Jemförelse mi;jlan några Svenska Alunsorters Jern- halt, jemte , sörslag till vinnande af fullt jernfri Alun. ibid. !dyemb. 1807. Om nödvändig, fien för Jordbrukare och Ekonomer, att ega kunsgaper i kemin. ibid. Januari 1808. Om Stenregn, Meteorstenar och Eldkulor. ibid. Jan., Febr., Mars 1808. Om Alkg, :rnas Reduktion, samt om en ny Metall, som uftggstår då Ammoniak sönderdelas af Elektri- citetern, gemens. med M. Poxtis. ib. Apr. 1803. Fortsäktning: Försök med Alkaliernas och Jordarter- nas sönderdelning, af J. Berzeutus och M. Ponrtin, ibid. Maj och Juni 1803. Om Sjelftändningar. ibid. April 1808. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41. 42. 43. 44. 45. 46. 47. 48. 49. 50. 51. 52. 253 Om Rökning med Syror mot smittosamma Sjukdomar. ibid. Maj 1808. Om Musklernas eller köttets analys. ibid. Analys af Ko-mjölk. ibid. Juli, Augusti 1808. Analys af Islandslafvens sammansättning, jemte för- sök till dess användande såsom näringsmedel. ibid. November 1808. Undersökning af ett salt, som utvittrar på jorden i åtskilliga ängar och hagar i Kuddby församling i Östergöthland. Sept. 1808. Försök till en allmän öfverblick af varmblodiga Djurvätskors sammansättning. Afhbandlingar i Fy- sik &c. III Häft. Försök att bestämma qvantitativa förhållandet emel- lan beståndsdelarne af kolsyrad Kalk. ibid. Försök till Kiseljordens sönderdelande. ibid. Försök till Tackjernets analys. ibid. Försök rörande de bestämda förhållanden, hvari den organiska Naturens beståndsdelar finnas förenade. Undersökning af det mucilaginösa ämne, som fö- rekommer i åtskilliga Lafarter. ibid. Jemförelse-undersökning af Kinabark och Tall-saf (Alburnum Pini). ibid. Analys af Orsten. ibid, Kritik af hittills uppgjorda Mineral-System; samt försök till ett rent kemiskt Mineral-System. Af- bandl. i Fysik &c. IV. H. Försök till en kemisk Nomenklatur. Journal de Physique Okt. 1811. Vetenskaps-Akademiens Hand- lingar 1812. Försök till ett rättfärdigande af de theoretiska grun- der, på hvilka den Systematiska uppställningen i den kemiska Nomenklaturen stödjer sig; jemte undersök ningar af Antimons, Tennets, Tellurens, Blyets, Zinkens, Palladiums, Guldets och Platinans föreningar med Syre. Vet. Akad. Handl. 1812—13. Om de kemiska preparaterna i serskilta länders Pharmacopeer. Sv. Läkare-Sällskapets Handl. 1812. General Wiews on the composition of animal fluide (omarbetad efter N:o 40, se ofvan, och innehåller tillika Blodets analys). Transactions of the Medic. Chirurgic. Society of London. Vol. III, 1813. JO 54. 30: 68. 69. Experiments on the Alkohol of Sulphur, by Marcet and Berzeurvs, Philos. Transactions London 1813, samt Afhbandl. i Fysik &c. IV. H. Experiments on the Nature of Azote, of Hydrogene and of Ammoniak, and opon the degrees of oxi- dation, of wich Azote is susceptible. ”THOomMsons Anales of Philosophy. T. II. p. 296—357. Afhandl. i Fysik &c. V. H. Essay on the Coup of Chemical proportions, and one sarne circonstances relating to them with a short and easy Method of expressing them 'Tuom- sons: Annals, 'T. II, p. 444. T. III— i flera fort- sättningar. On the nature of de Muriatiec Acid: Letter to Dr MazrceTr. ibid. T. II. p. 254. An address to those Chemists who wists to examine the Laws of Chemical proportions and the theory of Chemistry in general. T. V. p. 122. Undersökning af Gadolinitens sammansättning. Af- handl. i Fysik &c. 1V. H. Undersökning af några i granskapet af Fahlun funna Fossilier. ibid. Undersökning af hittills kända Fluo-Silikater, eller de till Topasslägtet räknade fossilier. ibid. Tantal-Metallens egenskaper &c. I förening med Gazn och EccerTz. ibid. Undersökning af hittills kända Tantalhaltiga Fossi- liers sammansättning. ibid. Undersökning af ett fossilt salt, från Fahlu grufva, Insjö Sänkning. ibid. | Undersökning af hittills bekanta Wolframarters sam- mansättning. ibid. Ny analys af röd mangankisel från Långbanshyttan. ibid. Undersökning af en ny Gadolinit-art, från Kårarfvet i Fahlun. ibid. Några upplysningar om Åkerjordens kemiska sam- mansättning, jemte sättet att pröfva den. Kongl. Landtbruks-Akad. Avnaler. I Årg. s. 198. Undersökning af en serdeles fruktbärande jord, som sedan urminnes tider icke blifvit gödd, från By- vreten på Björkö. ibid. 234. - Några upplysningar om Nödbrödsämnen. ibid. II Årg. s. 180. 70. 74. 3. 76. fäll 83. 84. 85. 209 Mcmoires sur la composition des Acides phospho- riques et phorphoreux, ainsi que leurs combinaisons avec les Bases salines. Ann. d. Chimie et de Physique. Juni, Juli och Aug. 1816. Äfven i Afhamndl. + Fysik &c. V. H. Lettre de Mr Berzeuvus a Mr Gay-Lussac, sur la composition des oxides d'Etain et de Manganese &c. Annales de Chimie et de Physique. 'T. VI. Note sur le Fer, contenu dans le Sang. ibid. T. V. Undersökning af: några i trakten kring Fahlun funna Fossilier. och deras lagerställen. (I förening med Garn, EGcERTz och WaLzMan.) Afhandl. i Fysik Se. VE Undersökning af Orthiternas sammansättning. ibid. Undersökning af de Fossilier, som innehålla Flus- spatsyradt Cerium och Flusspatsyrad Ytterjord. ibid. Undersökning af Zirkon från Finbo. ibid. Försök rörande de bestämda proportioner, hvari den organiska naturens beståndsdelar finnas förenade. Andra fortsättn. ibid. (Förut styckevis tryckt i GiLBERTS ÅAnnalen och i Annales de Chimie et de Physique). Försök att bestämma Salpetersyrans sammansättning af den quantitet baser, hvaraf den mättas. ibid. Försök öfver vattnets förhållande till Syror, Saltba- ser och Salter, saml om basiska och dubbla Sal- ters sammansättning. ibid. Allmän Öfversigt af de hittills vunna resultaten af Försöken om bestämda proportioner. ibid. Försök till en jemförelse mellan den äldre och nyare meningen rörande naturen af Saltsyran &c. ibid. Försök att närmare bestämma åtskilliga organiska kroppars sammansättning, till vinnande afen större utveckling af läran om de kemiska proportionerna. ibid. | Försök öfver de bestämda proportioner, hvari ele- menterne af den organiska Naturen äro förenade. ibid. Undersökning af Koppar-Oxidens qvantitativa sam- mansältning. Afhandl. i Fysik &c. VI. H. Undersökning af några föreningar som bero af sva- gare frändskap. ibid. 256 i; 86. Undersökning af en ny Mineralkropp, funnen i de orenare sorterna af det vid Fahlun tillverkade Svafvel. ibid. 87. Undersökning af Ichtyophthalmens sammansättning. ibid. 88. Undersökning af Chabasie från Gustafsberg. ibid. 89. Undersökning af den Tantalit-art från Kimito, som ger kanelbrunt pulver. ibid. 90. Undersökning af ett hittills obemärkt fossil, som följer det kromsyrade Blyet. ibid. 91. Analyse de quelques Minereanx, sav. la Wavellite, le Plomb gomme, la Craitonite, P'Euclase, la Ca- lamine de Limbourg, la Pyrite blanche, VF'Uranite d”Autun et le Phosphate de Manganese de Limoges. Annales de Chimie et de Phys. (Några af dessa äro införda i Vet. Akad. Handl. 1 hälften, 1819). 92. Undersökning af Jernhaltiga Blåsyrade Salters sam- mansättning. ibid. 2:dra Hälften 1819. 93. Om sammansättningen af Svafvelhaltiga blåsyrade Salter, samt om Selenhaltigt blåsyradt Kali. ibid. 1820. 1:sta Hälften. 94. Om det Magnetiska tillståndet hos kroppar, som ur- ladda Elektriciteten. ibid. 1820. 2:dra Hälften. 95. Om sättet att undersöka Nickelmalmer &c. ibid. 96. Om de svafvelbundna Alkaliernas sammansättning. ibid. 1821. 1:sta hälft. 97. - Note sur la composition des oxides d'or et de Pla- tine, ainsi que sur la composition de F'Acide oxa- lique. Annales de Chemie et de Phys. T. XII. 98. Analys af Achmit. Vet. Akad. Handl. 1821. 1:sta hälften. 99. Note sur la composition de la Pyrite effleurescente. Annales d. Ch. et Phys. T. XVI. 100. On the chemical composition of somes Minerals of the Zeolite family, with an account of two new Substances, Mesole and Mesoline. Edinb. Philos. Journal. Juli 1821. 101. Analys af Mineralvattnen i Carlsbad, Töplitz och Königwart i Böhmen. Vet. Akad. Handl. 1822. 1:sta och 2:dra hälften. 102. Sur le poid Atomique de P'Hydrogåne, de Nitrogéne et du Carbone, par Mirr Berzenius et DuULonc. Annales de Chimie et de Phys. T. XVII 103. 957 103. Om Ättiksyrans föreningar med koppar-oxid. Vet. Akad. Handl. 1823. 104. Undersökning af tvenne i Kongl. Vet. Akademicns Samling funna Mineralier, ”Tellur-Wismut och basiskt Chlorbly. Vet. Akad. Handl. 1823. 105. Några försök med uran-oxid och dess föreningar. ibid. 1823. 106. Om de förändringar i det Chemiska Mineralsyste- met, som blifva en nödvändig följd af isomorpha kroppars egenskaper alt ersätta hvarandra i obe- stämda förhållanden. ibid. 1824. 107. Några försök med åtskilliga Mineralier (fosforsyrad Ytterjord, Polymignit, arseniksyradt Jern, Chabasie från Ferrö). ibid. 1824. 108—110. Undersökningar af Fiusspatsyrans märk värdi- gaste föreningar. ibid. 1823 och 1824. 111—112. Om Svafvelsalter. ibid. 1825 och 1826. 113. Bidrag till närmare kännedom af Molyhden. ibid. 1825. 114. Tillägg till Afhandlingen om Carlsbads vatten. ibid. 1822; Jemte undersökning af några mineralvatten från Ellenbogenerkretsen i Böhmen. ibid. 1825. 115. Undersökning af vattnet i Ronneby Helsobrunn. ibid. 1827. 116. Försök öfver de Metaller som åtfölja Platina, samt öfver sältet att analysera Platinas nativa legerin- gar. ibid. 18238. 117. Försök till bestämmande af Iod och Brom. ibid. 1828. 118. Undersökning af en Meteorsten (från Macedonien). ibid. 1828. 119. Undersökning af ett nytt mineral, Thorit, som in- : nehåller en förut okänd jord. ibid. 1829. 120. Om sammansättningen af vinsyra och drufsyra; om blyoxidens atomvigt, samt allmänna anmärkningar om sådana kroppar, som hafva lika sammansätt- ning men olika egenskaper. Vetensk. Akad. Handl. 1830. 121. Om Vanadin och dess egenskaper. ibid. 1831. 122. Undersökning af Berlinerblått och Cyanjern-bly. ; ibid. 1831. 123. Undersökning af en vid Bohumilie i Böhmen fun- nen jernmassa. ibid. 1832. K. V. A. Handl. 1848. i 17 258 . 124. 125: 126. 1275 128. - 129. 130. 131. 132. 133. 134. 147. Undersökning af Citronsyrans sammansättning. ibid. 1832. Undersökning af Porla hälsovatten. ibid. 1833. Undersökning af Tellurens egenskaper. ibid. 1833. Undersökning af Osmium-Iridiom. ibid. 1833. Om Borsyrans mättnings-kapacitet. ibid. 1834. Om Meteorstenar. ibid. 1834. Om destillationsprodukterne af drufsyra. 1834. Några undersökningar af den färg åtskilliga trädar- ters löf om hösten antaga, innan de affalla. ibid. 1836. Undersökning af Bladgrönt, Chlorophyll. ibid. 1837. Undersökning af några syror, som bildas af orga- niska ämnen med svafvelsyra. ibid. 1837. Om några af dagens frågor i den organiska kemin. ibid. 18328. Om kolets atomvigt. ibid. 1838. Analys af Bittervaltnet i Saidschätz i Böhmen. bd 1839. Analys af en Nickelhaltig Magnetkis, från Klefva i Småland, samt om sättet att åtskilja Nickel-oxid och Zink-oxid. ibid. 1840. Några försök öfver en vittrad Flintknif, jemförd till sin sammansättning med vanlig flinta. ibid. 1840. Om sätten att åtskilja Oxgallans beståndsdelar och om dessas karakteriserande beståndsdelar. ibid. 1841. Om fosfors föreningar med svafvel. ibid. 1842. Några försök att erna skiljaktigheten i fluo- borsyrans och borfluorvätesyrans kemiska natur. ibid. 1822. Om atomvigten af Calcium. ibid. 1843. Om allotropi hos enkla kroppar, såsom en af or- sakerna till isomeri hos deras föreningar ibid. 1843. Om svaflets och guldets atomvigter. Ibid. 1845. Åsigter rörande den organiska sammansättningen. Ibid. 1846. Om den organiska naturens grundämnen och sättet hvarpå den lefvande naturen tillegnar sig dem. I Handl. rörande landtbruket och dess binäringar, ut- gifne af Kongl. Landfbruks-Akademien. 5:te delen 1845. Tal vid öppnandet af Scandinaviska naturforskare- sällskapets första allmänna sammankomst i Stockholm. Förhandl. vid de Scandinaviska naturforskarenas tredje möte, i Stockholm. 259 148. Om beskaffenheten af Sveriges berg och mark. Läs- ning för folket 1840. 149. Om knallsyrade salter. Öfvers. af Vet. Akad. För- handl. 1844. 150. Bidrag till några salters historia. ibid. 1844. 151. Om basisk fosforsyrad kalkjord. ibid. 1844. 152. Om Ligninkrut. ibid. 1846. 153. Organiska saltbaser af ammoniakaliskt ursprung. ibid. 1847. 154. Allophansyra. ibid. 1847. 155. Kolsvaflad etyloxid. Xanthogensyra. ibid. 1847. "7 Berzeuus var dessutom medarbetare i Vet. Akad. Ekonomiska Annaler, Vetenskaps-Journal för Läkare och Fältskärer, Afhandlingar i Fysik, Kemi och Mineralogi, och Öfversigt af Vet.-Akad. Förhandl.; samt har under de sednare åren af sin lIlefnad redigerat de årsberättelser, hvilka blifvit afgifne af sällskapet för inhemsk silkesodling. Slutligen förefinnas uti utländska Journaler följande af Berzeuwus författade mindre uppsatser: 156. Bemerkungen äber Knall- und Cyansaure. PocGc. Ann. V. 157. Ausmittelung des Arseniks bei Vergiftungen. ibid. VI, VII. 158. Titansaure und Zirkonerde zu trennen. ibid. VI. 159. Bestimmung der Atomengewichte in chemischen Ver- bindungen VII, VIII. 160. Darstellung des reinen Selens. ibid. VII. 161. Fluorchrom und Chlorchrom. ibid. VIL 162. Zusammenselzung des kauflichen Indigos. Ibid. X. 163. Siässholzzucker. ibid. X. 164. Pflanzenleim och Pllanzeneiweiss. Ibid. X. 165. Terpentin, Kopat, Gummilack. ibid. X. 166. Gerbestoff. ibid. X. 167. Ueber Hartkorts Methode Kali zu trennen. ibid. XI. 168. Reduction des Arseniksund Schwefelarseniks. ibid. XII. +) Större delen af de här endast på svenska anförde afhandlin- garne äro öfversatte på flera utländska språk samt finnas förnämligast tryckte uti de Journalsviter, hvilka nz kallas PocceEnborFFs Annalen der Physik und Chemie samt Annales de Chimie et de Physique. Dessutom äro en stor del af dem. öfversatta och införda i engelska och andra journaler, DRA ER FSE Ch den SR JEN Md åäö STAV ARKEN 260 : 194. Untersuchung des Bernsteins. ibid. XII. Ueber die bleichende Verbindung des Chlors mit Basen. ibid. XII. 2 Ueber Iodgewinnung. ibid. XII. Oele und Hartze des trochenen Distillation. ibid. XI Ueber die Chromoxyd. ibid. XIII. Nachträgliche Bemerkungen ueber Iridium und Os- mium. ibid. XV. Besonders Platinsalz. ibid. XVI. Scheidung des Kobles von Eisen. ibid. XVI. Ueber den Graphit. Ibid. XVI. Atomengewicht des Lithiums. ibid. XVII. D:o "des Mangans. ibid. XVIII. Darstellung des reinen und oxalsauren Harnstoffs. ibid. XVI. Butiersaure im menschlichen Harn. ibid. X VHI. Zerlegung einer Schlangengalle. ibid. XVII. Apparat zum Aussäössen. ibid. XVII. Doppelsalze von Goldehlorid. ibid. XVII. Milchsaure. ibid. XIX. Käsestoff. ibid. XIX. Brom- und Iodkalk. ibid. XIX. Bereitung von doppelt kohlensaures Naltron. ibid. XIV. Mineralkermes. ibid. XX. E Eisenoxyd und Eisenoxydul zu trennen. ibid. XX. Ueber den Goldpurpur. ibid. XXIII. Ueber Benzoyl und Benzoesäure. ibid. XXVI. Apparat zum ”Trocknen organischer Stoffe. ibid. JGASVIE Beziehung zwischen Atomen unud VWVolumen. ibid. XXVIII. Bemerkungen ueber das Schrifterz, und Berthiers Analyse des Blättererzes. ibid. XX VIII. Narkotin verbunden mit Säuren. ibid. XX VIII. Sesquioxyd des Zinns. ibid. XX VIII. Ueber die Zusammensetzung organischer Atome. ibid. OCK VILE Trennung des Chlors von Brom. XXXI. Zerlegung des Klebers. ibid. XXX. Neue Klasse von borsauren Salze. ibid. XXXIEH. Platin am Harz. ibid. XX XV. Zerlegung des Ouro-Poudres. ibid. XXXV. 204. Ueber das von Faraday angenommene Schwefel= 261 antimon und Antimonoxyd. ibid. XXXVII 205. Känstlicher Schwefelkis. ibid. XXXVII. 206. Bemerkungen ueber verschiedene Methoden Arsenik zu entdecken. ibid. XXIII. 207. Verschiedene Folgerungen aus dem specifischen Ge- 208. wichte gasformiger "Organischer Verbindungen. ibid. CLI. Methode zur Untersuchung von Stahl und Gussei- sen. ibid. XLVI. | 209. Ueber die Gegenwart von Zinn und Kupfer in den aus verschiedenen Boden kommenden Quellen. Ibid. XLVII1”). 210. Lettre a M:r Pelouze sur la thgorie de substitution: Annales de Chimie et de Phy- sique. LX VII. All — — — — sur les memes questions. ibid. ö LX 2 =S — = HONG FRA 213. Note Additionelle sur les oxichlorides a radicaux com posés. ibid. LX XI. :) De fleste af desse på tyska anförde afhandlingar finnas äfven införde uti franska och engelska vetenskapliga journaler. St Da ARS PAD RTR RRTAAAFARE SS APS NAIV STENARNA PINE DR DEPT EPT NYPOR MR VARERAAA RAR ISVDRNSEK FAL DI. 202 ; Friherre BeEerzeuvivs var Ledamot I. Af inhemska Samfund och Sällskaper. Kongl. Vetenskaps-Akademien och dess ständige Sekreterare. Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien. Kongl. Landtbruks-Akademien. Kongl. Krigs-Vetenskaps-Akademien. En af de Aderton i Svenska Akademien. Kongl. Samfundet för Utgifvande af Hand-Skrifter rö- rande Skandinaviens Historia. | Kongl. Vetenskaps-Societeten i Upsala. Kongl. Patriotiska Sällskapet. Svenska Läkare-Sällskapet, i hvars Stiftelse Berzeuius deltog. Vetenskaps- och Vitterbets-Samhället i Götheborg. Sällskapet för Nyttiga kunskapers spridande. Konstföreningen. Svenska Trädgårdsföreningen. Silkesodlings-Sällskapet. Slöjde-Foreningen. Industri-Företingen. Bergsmanna-Föreningen. De fleste Länens Hushålls-Sällskaper. I. Af utländske Sällskaper. Société Galvanique å Paris 1803. K. Akademie der Wissenschaften in Munchen 1808. Gesellsch. Naturforsch. Freunde zu Berlin 1810. Wernerian Natur-History Soc. of Edinburg 1811. Societas Physico-Medica. Erlangen 1816. K. Akad. d. Wissensch. in Berlin, corresp. Mitgl. 1812. Medical Society of Edinburg 1813. Societé Impér. der Naturalistes de Moscou 1814. Wetterauische Gesellsch. der gesammten Naturkunde. 1814. Soc. fur die gesammte Mineralogie zu Jena (EhrenMittgl.) 1815. D:o d:o d:o auswärtiger Assessor 1816. | Royal Society in London 1816. ; Institut de France, MembreCorrespondant 1816. ; Gesellsch. zur Beförderung d. ges. Natur- Wissensech. zu Marburg 1817. Medico-Chirurg. Society in London 1817. 263 Gesellsch. fär die Mineralogie zu Dresden 1818. Naturforsehende Gesellsch. zu Halle 1818. Acad. Cesar. Leopold. Nature Coriosorum zu Bonn 1818. Societas Mineralogica Petropolitana 1819. Societas Pharmaceutica Petropolitana 1319. Société Académique de Méedecine å Marseille 1819. Cambridge Philos. Society 1819. Societas Nature Scrutator. Helvetica 1819. Pharmaceutischer Verein zu Bayern 1819. Acad. d. Wissenschaften zu St. Petersburg 1820. Royal Society of Edinburgh 1820. American Philos. Society 1820. Apotheker-Verein in Nord-Deutschland 1821. Societas Scientiarum Physicar. et Medicar. ad Rhenum Inferiorem 1821. Natur-Videnskabernes Selskab i Kjöbenhavn 1821. Natur-Videnskabernes Selskab i Trondhjem 1822. Société Imper. d”Agriculture å Moscou 1822. Institut de France, Associé Etranger 1822. Societas Hunteriana Medica Edinb. 1822. Society of Arts for Scotland 1822. Societa Italiana delle Scienze 1822. Nieder R heinische Gesellsch. fur Natur- und Heilkunde 1822. Gesellschaft fär Natur-Wissensch. und Heilkunde in Hei- delberg 1823. Die Senkenbergische Naturforschende Gesellsch. zu Frank- furt am Main 1823. The New-York Historical Society 1823. K. Akademie d. Wissensch. in Berlin 1824. Académie Royale de Medecine å Paris 1825. Societas Regia Scientiarum Goettingensis 1825. Die Gesellsch. fär Natur- und Heilkunde zu Dresden 1825. The Academy of Natural Sciences of Philadelphia 1826. The Lyceum of Natural History of New-York 1827. L' Université Impériale de Vilna 1827. L' Université de Dorpat 1828. Königl. REG 'gemeinnutziger Wissensch. zu Erfurt 182 La Société philomatique de Varsovie 1829. The Royal Institution of Dublin 1829. L'Institut Royal des Sciences, Belles Lettres et Beaux Arts des "Paysbas 1830. Cesarea Academia Medico-Chirurgica Petropolitana. 4830: La Société Hollandaise des Sciences ? å Harlem 1830 ee Ret RENA NE oa Ban 0 RR Es AR Ae re ter RAA a 264 ; Accademia delle Scienze e Belle Lettere di Palermo 1830. I. R. Accademia di Scienze, Lettere e Arti di Padova 1830. The Royal Institution of Great Britain 1832. Verein fär Heilkunde in Preussen 1832. L'Académie Royale des Sciences de Turin 1833. L'Académie Royale des Sciences et Belles Lettres de Bruxelles 1834. Schlesische Gesellsch. fär Vaterländische Kultur 1834. Der Physikalische Verein zu Frankfurt a. M. 1835. Det Kongel. Nordiske Oldskrift Selskab: Kjöbenhavn 1835. Societas Medicinalis et Nature Curiosor. in Moldavia 1835. The British Association of Science. London 1836. Die Pharmaceutische Gesellschaft Rhein- Bayerns 1837. La Société de Médecine et d'Histoire Naturelle en Mol- davie 1838. Die Frankfurtiche Gesellsch. zur Beförderung der niätzli- chen Kuänste und ihrer Hiälfswissenschaften 18338. Societa Medico-Fisica Fiorentina 1839. K. K. Gesellsch. der Ärzte in Wien 1839. Societeé des Sciences Méedicales et naturelles de Bruxelles 1839. Société Royale des Sciences, Lettres et Arts d'Anvers 1840. Académie Royale de Medecine de Belgique 1841. Académie d'Archéologie de Belgique 1842. I. R. Accademia di Scienze Lettere ed Arti della Toscana 1842. Finska Vetenskaps-Societeten 1843. Die Naturforschende Gesellschaft zu Danzig 1843. British and Foreign Institution London 1843. American Institut New-York 1845. Litterary and Philosophical Society of Manchester 1845. Universitetet i Köpenhamn, 1847. Kais. Akad. d. Wissensch. in Wien. 1848. INNEHÅLL. Om några molybdenföreningar samt om denne metalls atomvigt; af L. SVANBERG och H. STtrUVE Ett nytt vattenmärke, utsatt på Kastellhol- men i Stockholms hamn, af ÅxEL ERDMANN Om NN af bråk; af C. . MALMSTEN Fungi Natalenses, quos annis MDCCECXXXIX- MDCCCXL collegit J. A. WanrBEra, ad- jectis quibusdam Capensibus, descripti ab E. Fries Undersökningar öfver de induktionsströmmar, som uppkomma vid öppnandet och slu- tandet af en a kedja; af E. Ep- LUND e 3 . Biografi öfver da pch Kommendören m. m. Friherre Jöns JAaAzgoB BERZELIUS . 5 SMNOL DISA » 121. ue Lol SÄNT ERAN BR SSE ORIEEE TRE V t ? RR 1 - STR | pr Sava Ert AT FELCELTY TG KEN CN ko ; ; når tå PETIT - Försök till en geognostisk-mineralo- sisk beskrifning öfver Tunabergs socken i Södermanland, med sär- skildt afseende på der belägne &grufvor:;”) AF A. ERDMANN. Tunabergs socken, som icke är en egen moder- församling, utan utgör annex under Tuna, är belägen i sydöstra hörnet af Nyköpings Län på gränsen mot Östergötlhland, utmed Bråvikens norra strand. Dess största längd i öster och vester uppgår till ungefär 2 och bredden ull 3 mil. Socknens grundyta, hvilkens allmänna höjd öfver hafvet ingenstädes öfverstiger 100 fot, är beströdd med större och mindre berg och kullar, som äro de sista ostliga utskotten af Kolmårdshöjderna, och hvilkas riktning vanligen går i öster och ve- ster. Deras egen höjd är i sig sjelf obetydlig och hinner sällan till 150 fot öfver den omgifvande dalen eller slätten. De ligga på än kortare än längre afstånd från hvarandra, med mer och min- dre trånga eller vidgade dalar eller slätter mel- lan sig, som dels bestå af odelbar jord, dels af kärrmark. Af denna sednare finnas isynnerhet +) Härtill Tab. 1—VI. K. V. A. Handl. 1849. 1 FANN . stora sträckor ulbredda i socknens nordvestra del. Den förra utgöres gemenligen af sand eller lera, som mångfaldigt omvexla ed hvarandra, dock så alt leran hufvudsakligen är den vådlanee jord- månen 1 östra och sanden i vestra delen af sock- nen. En linie, dragen mellan Näfyeqvarn och St. Bärskärr bildar en ungefärlig skillnad mellan de båda arterna. Man har med jordborrn på flera ställen genomgått de lösa jordlagren och då fun- nit, att under sandbädden vanligen möter ett mer och mindre lager af jera, som 1 sin oridniog hvilar på en bädd af grof klappersten eller så kallad ör, hvarunder grundberget vidta- ger. I dalarne eller dalsluttningarne ligga ofta en mängd block och geschiebe kringströdda, för del mesta tillhörande sådane bergarter, som fin- nas i trakten anstående, men äfven någongång utvisande en mera aflägsen härkomst. Sålunda träffar man på några tlatleka enstaka lösa stenar af en och annan kubilafoss mäktighet, bestående af en rödbrun porfyrart, som man tydligen igen- känner vara hemma i Elfdalen. Likaledes bar man funnit flera kubikalnars mäktiga block af rödgul öfvergångs sandsten, alldeles liknande den, som till så stor myckenhet, såsom man vet, fö- rekom mer kringströdd i Roslagen gch vStWekiokas skärgård. Socknens södra strand alltfrån Östgöthagrän- sen mot hafsbandet är beklädd med tätt vid hvarandra liggande höjder, hvilkas brant slut- tande bergsidor dels fortlöpa på ett kort afstånd från stranden, dels ofta tvärt nedstupa i vatten- ytan. Dessa höjder innesluta eller omfamna åt- skilliga mer och mindre djupt inskurna vikar, hvarifrån vanligen ytterligare en liten däld fort- sätler mot norr med sill lilla vattendrag på botten. 3 Bland andra inom socknen befintlige dalar, för- tjena följande tvenne att ihågkommas. Den ena, uti hvilken Tomtabäcken har sil lopp, börjar mellan Hultebo och Kärrgrufvan och fortsätter öster ut förbi Tunabergs kyrka och Ytterbo mot Skarasjön, Mellansjön och Långsjön. Den är mera vidgad än den andra, uti hvilken Näfån fram- rinner och som i riktning mot sydost framstry- ker från Lunda socken för bi Abborrtorp och Ljung- bo till Alstorp, der den vrider sig åt söder och öppnar sig mot Näfveqvarnsviken. De bergarter, som här förekomma, äga vis- serligen en obetydlig geognostisk omvexling och bestå hufvudsakligen af gneissarter, men dessa innesluta en sådan mängd dels lagerformiga dels gångformiga bildningar af andra arter och malm - tillgångar af flera” olika slag, atl den enformighet, som eljest skulle härstädes råda, Mill en betydlig del derutaf upphäfves. Gueissen är af två slag, det ena innehållande röd, det andra grå fältspat. Den röda gneissen är den rådande i socknens norra och nordvestra delar, hvarifrån den vidare sträcker sig så väl mot norr till Bergshammars ån, som jvet vester till Kolmårdshöjden. Den består af en skiffrig blandning af röd ortboklas, svartgrön glimmer och gråhvitl qvarz med stundom instänkte små korn eller gnistor af svafvelkis eller magnetisk jernmalm. Oligoklas ingår endast undantagsvis i dess sammansättning. Dess skiffring går allmänt i ONO med 15-—530? stupning från lodlinien åt S. Men på åtskilliga ställen vid gränsen mot grå gneissen visar den ett nordligt fallande. Denne gneiss företer såsom vanligt en stor mångfald i texturn. Den är än grofflasrig, än finskiffrig, än har glimmern öfverhanden, än åter råder fält- j 4 3 spalten. Dess gräns mot grå gneissen , vanligtvis väl markerad, fortlöper efter en linie, som från Nygranstorpet i socknens sydvestra ända först går mot öster, men sedan vrider sig mot nordost förbi Kungstorp och Ormdalen till Tyckhyttan, bvarifrån den nästan rätlinigt fortsätter mot sock- nens östra del. Utom denna stora bildning förekommer i sock- nens södra del mot Bråviken äfven några smärre partier af samma bergart. Så träffas t. ex. i da- len mellan Näfveqvarn och Pelltorp, vester om bäcken, några långsträckta fast låga kullar, inne- hållande röd gneiss, strykande ONO. 15 N och på alla sidor innesluten af grå gneissens berg. 5 Äfvenså innehåller det höga branta Gullängsberget, 'som utgör sydligaste delen af den mellan St. Utterviken och W. Koviken utskjutande udden, samma gneissart, hvilken sannolikt utgör en fort- sällning af den röda gneiss, som bildar södra delen af Hargön. . Lagerstrykningen hos dessa båda partier är också enahanda eller ONO—YVNY med 200—30? fallande mot Norr. Söder om förenämnde, i socknens norra del befintlige, större röda gneissparti är den andra gneissvarieteten rådande i dess södra och syd- östra delar, ända mot Bråviksstranden. Denna neiss, hvars färg är grå, utgöres af en blandning af grå orthoklas, gråhvit eller grönhvit oligoklas, svart glimmer och grå qvarz. Såsom en nästan konstant inblandning innehåller den smärre kri- stalliniska partier eller korn af rödbrun granat, eller också små fjäll eller blad af grafit. Någon- gång, såsom t. ex. vid östra stranden af Näfve- qvarnsviken, ser man granaten utsöndrad i jem- förelsevis större partier och i form af några tums till qvarters mäktiga lager vexla med gneissen. 5 Hufvudriktningen af lagrens strykning hos grå gneissen går i O—V, med någon liten vrid- ning ål ONO och stupningen är för det mesta åt norr, varierande emellån 10? och 30, men, ehuru sällsyuta, gifvas dock undantag härifrån, både hvad strykning och stupning beträffar. Så t. ex. uli dalen, der Tunabergs kyrka är belägen, sy- nes skiffringen på flera ställen gå i NNV eller NV med ett ganska starkt stupande från lodli- nien åt öster, uppgående ända till 50? å 70". Vid vägen mellan kyrkan och Kungstorp är la- gerstrykningen än VNV, än ONO, och stupnin- gen ganska flack, niskande vägllan 50? och 60? mö norr. Söder ut synes denna starka stupning snart upphöra och lagren återtaga sin normala, mera stående, ställving, men mot norr bibehål- - ler den sig längre och aftager ditåt endast små- ningom, såsom en blick på kartan Tab. I. när- mare utvisar. Men utom dessa nu nämde afvi- kelser från den normala strykningen, visa dessa neisslager äfven i smått en ofta ganska vresig eller slingrig ställning. Tillfälle till en sådan iakttagelse erbjuder sig, bland andra lokaler, äf- ven på den mellan Näfveqvarnsviken och Skepps- viken utskjutande bergudden. Grå gneissens er mycket olika, allt- efter som den ena eller andra af dess bestånds- delar äro till qvantiteten öfvervägande. Sålunda är den än finskiffrig, någorlunda rik på glimmer, ån åter grofflasrig och fältspatsrådande, med många mellanliggande öfvergångar. En egen artförän- dring uppträder vid vägen mellan Kungstorp och kyrkan och är just den. som nyss anfördes äga den flacka stupningen mot norr. Den består af en finkornig blandning af fältspat och qvarz, nä- stan utan ll närvaro af glimmer. Den har vid Ö : en hastig blick något sandstenshkt i sitt utseende och är ofta af ett löst sammanhang. Någon in- blandning af granat träffas sällan i denna varie- tet, men så mycket oftare små fjäll af grafit el- ler gnistor af svafvelkis. Då sällan DÅGON glim- mer, samlad 1 fortlöpande parallela lörmöllert finnes t dens närvarande, skulle svårighet möta, att bestämma bergartens strykning och stupning, så vida den icke i sig sjelf vore fördelad i olika mäktiga hvarf eller lager, som innehålla en rela- tivt olika mängd qvarz och fältspat. Desse båda beståndsdelar bara nemligen till olika grad varit underkastade förvittring, så att de mera qvarz- haltiga lagren nu såsom fortlöpande parallela rän- der något höja sig öfver de andra, och såmedelst utvisa den riktning, hvari lagren fortsätta och den stupning de äga från lodlinien. ; Från Tunabergs socken fortsätter grå gneis- sen med aftagande mäktighet vidare mot vester inom Östgöthagränsen, eler den, i en egen lägre bergafsättning söder om röda gneissen, stiaäbbör sig utmed Bråviken ända till det s. k. Sättersun- det vester om Qvarsebo färja. Äfven i nordöstra delen af socknen, vid Mars- viken, förekommer en liten bildning af grå gneiss, imnesluten mellan den röda der rådande gneissen. Den sträcker sig mot vester icke längre än till Jogershyttans vattendrag, men fortsätter mot öster uti en egen bergsträckning utmed nämnde viks södra strand ända ut tilt hafvet. Äfven här är strykningen ONO eller O—V med 15?—20? fal- lande mot N. Dessa båda partier af röd och grå gneiss, som utgöra, alt jag så må säga, grundmassan af socknens bergbyggnad, innesluta, utom en mängd olika malmförråder, äfven flera mindre bildningar 7 af åtskilliga andra bergarter. Dessa äro kornig kalk, tvenne slags graniter, hornblendesten, trapp m. m. Korniga kalken eller s. k. Urkalken förekom- mer såsom mer och miudre mäktiga lager, 'huf- vudsakligen 1 grå gneissen. De äro ofta af en betydlig utsträckning på längden och följa med sin riktning strykningen och stupningen hos den gneiss, 1 hvilken de inneslutas, Kalkstenen är än småkornig, än grofkornig spatig kolsyrad kalk, som dels är i dör närmaste fri från Marmmmyandd inblandningar, dels åter i högre eller lägre grad späckad med 5 psninkola eller glimmer- och chloritfjäll, eller genomdragen med smalare fort- löpande ränder eller band af dessa främmande arter, hvilka i vissa varieteter kunna uppgå till öfver femtio procent af stenens vigt. Andra va- rieteter åter, nemligen de serpentinfria, lemna efter behandling med någon utspädd syra icke större vigt olöst än omkring 2 eller 3 procent. Denna återstod utgöres då af små korn af ljus- grön coccolith och hvit qvarz jemte ett och annat glimmerblad. I somliga lager, såsom t. ex. i det, som ligger OSO om Näfveqvarns kopparhytta, är kalkstenen till den grad indränkt med qvarz, att denne sednare nästan utgör hufvudmassan, och- efter stenens behandling ed syra återstår såsom ett pipigt eller sellmigst skelett. Andra åter, så- som kalklagret vid Prestgårdshage invid Bråviken, framställa em mångfaldig vexhing af smalare rän- der af än renare, än mera qvarzblandad kalksten med grå gneiss och skapolith. Men för öfrigt in- nehålla alla dessa kalklager inga andra främmande mineralier inväxte, än dé nyss uppräknade. Ett undantag härifrån göra dock de vid Tunabergs kyrka förekommande kalklagren, vill hvilkas när- & 3 mare granskning vi i det följande skola återkomma. Sjelfva kalkstenen i dessa lager är 1 det närmaste ren kolsyrad kalk, men vissa kalker innehålla derjemte äfven kolsyrad talkjord, enligt gjord un- dersökning uppgående till högst 5 procent, lika- ledes äfven litet kolsyrad jernoxidul och spår af kolsyrad manganoxidul. Likasom vissa af de i Marmorbrukstrakten befintlige kalklagren på en eller annan sida omgifvas af granit, så förekom- ma äfven här sådane fall, såsom t. ex. norr om Dammgrufvan och vid Ö. Kovik. Graniten har då utseende af ett smalt lager, som jemte kalken fortstryker i riktning af gneissens skiffring. Men de s. k. Nyängs kalklager, nära vägen mellan Näfveqvarn och Hjelkhyttan, jnteskögas och om- gifvas helt och hållet af en dylik granit. Kalk- lagren äro tre till antalet, det nordligaste har sin strykning i NO—SV, räcd 60? stupning mot SO. De båda andra stryka i ONO och falla 30— 40" mot söder. Stenbrott äro anlagde på alla tre la- gren, men brytningarne hafva ännu icke fortgått så långt, att ett säkert omdöme om båda bergar- ternas ömsesidiga fortsättning åt djupet kan bildas. Uti båda gneiss-varieteterne, så väl den röda som den grå, I fötekonimer ett stort antal gång- formiga inlägringar af granit, hvilka visserligen för det mesta löpa i riktning af gneissernas skiff- ringar, men någon gång äfven tvärt afskära de- samma. De variera i mäktighet från några alnar till flera famnar och äga ofta en betydlig utsträck- ning på längden. Dels bilda de långsträckta, något uppstående, fast ganska låga, ryggar, dels också egna, mera sjelfständiga, större höjder. Så- dane äro t. ex. Vinterberget och Sågqvarnsberget vester och sydvest om Tunabergs kyrka, Öfverbo Hagberget vester om Öfverbo sjön och Ytterbo 9 Hagberget eller Mörkstuguberget vid norra sidan af Skarasjön. Stundom åter har graniten en ännu större utbredning, såsom i trakten mellan Erics- vall och Nyängen samt omkring St. Torskhult. Alla dessa granitpartier äro hvarandra till sammansättningen temligen lika. De bestå nem- ligen af en grofkristallinisk blandning af öfver- vägande röd eller rödlätt orthoklas, gråhvit oli- goklas, grå qvarz och svart, någongång derjemte äfven hvit glimmer. Några främmande inblandnin- gar af andra mineralier förekomma deri visserligen sällan, men på några få ställen, bland andra vid udden sydost om Näfveqvarn ochi dalen omkring Sockenkyrkan träffas, fast ganska sparsamt, små korn af Pyrorthit från roffrös till hampfrös stor- lek. På andra ställen åter, såsom norr om ÅAn- dre&eberg, förekomma deri större och mindre körtlar af dichroit, och vid Frankhyttan små kristaller af apatit. På några andra punkter åter är denna granit. turmalinförande, hvilket visat sig vara hän- Helen vid Häradstorp, Abborrtorp, ”Alstorp och Frankhyttan; den innehåller då alltid hvit glimmer jemte den svarta... Någon gång är orthoklasen af en vackert högröd färg, såsom vid Brunhults- grufvan söder om Ericsvall, men stundom är den också blågrå eller grå till färgen, såsom på udden sydost om Näfveqvarn och vid vestra ändan af Skarasjön. Vid Alstorp äro granitens bestånds- delar särdeles groft utsöndrade och der har träf- fats en orthoklaskristall, fastän ofullkomligt ut- bildad, af 8 tums längd och 3 tums diameter. Frå ån dessa ölikas granitpartier ser man ofta smärre utlöpare eller drummer kila in uti gneis- serna och dessa sednares lager då nästan alltid i närheten vridne och böjde i mångfaldiga rikt- A Oo ningar. Detta förhållande kan bland andra punkter 10 , ganska tydligt iakttagas på udden mellan Skepps- viken och Näfveqvarnsviken samt i dalen omkring Tunabergs kyrka. Till sådane likartade rubbnin- gar, äfvensom till de olika förhållanden, under hvilka graniten uppträder i sällskap med gneissen och kalken, återkomma vi i det följande vid den mera detaljerade beskrifningen öfver Tunabergska malm fältet. Utom denna grofkristalliniska granit före- kommer här äfven en annan varietet, som skiljer sig från den förra genom sin småkorniga textur och genom ett mera sjelfständigt uppträdande i stort. Den innehåller samma beståndsdelar, som den förra, men de främmande inblandningarne af pyrorthit eller turmalin saknas här alldeles. Den har hittills visat sig endast inom den grå gneiss- terrängen, uti södra och mellersta delarne af sock- nen. Men den bildar icke några sammanhängande större bergsträckningar, utan uppträder för det mesta endast i spridda större och mindre kupper, som stundom uppnå en höjd af omkring 200 fot. Dessas relativa läge antyder merendels en grup- ering i räta linier. Granitpartierna vid Skara, Räfstugan, Segerhult, Jutstugan och Näfveqvarns Herrgård ligga sålunda alla på en i det närmaste rät linie, gående i ostnordost. En dylik grupp återfinnes söder om ”Tomtabäcken, på ömse sidor om Klenby, också utvisande en riktning i öster och vester. Den tredje gruppen har nästan skap- nad af en hästsko och skiljer sig från de båda andra, derigenom alt dess höjder i det närmaste med hvarandra sammanbänga. Graniten i alla dessa höjder visar, såsom vanligt, en egendomlig förklyftning efter tre nära rätvinkliga directio- ner, hvarigenom bergartens benägenhet betingas att sönderfalla i parallelipipediska block och styc- il ken, som också merendels til stort antal ligga hopade vid granitbergens fötter och på deras slutt- ningar. Dessa äro någongång sakta affallande, någongång resa de sig terrassvis, men merendels framstår dock alltid någon lodrät och brant berg- sida, såsom händelsen t. ex. är med Kummel- och Simonsbergen, hvilkas lodräta bergväggar äro vända mot sydvest och branta otillgänglige ned- stupa mot Tunabergsdalen. Trenne smärre partier af hornblendesten eller bornblenderik diorit äro här anmärkta. Det ena återfinnes vid Skalebo, det andra något nordost om Näfveqvarns kopparhytta och det tredje på nord vestra ändan af Hargön. Bergarten bildar på hvardera stället flera invid hvarandra grup- perade, låga, mjukt afrundade bergkullar af obe- tydlig utsträckning. I södra delen af socknen vid stranden af Bråviken träffas i dervarande branta bergafsätt- ning mellan Galtviken och Skeppsviken en stor mängd trappgångar, hvrlka i alltid lika riktning eller i NNV afskära gneisslagren. Deras mäktig- het är olika och varierar mellan några tum till och med öfver en famn. De äro hyperiter af en finkornig, ofta nästan tät, textur samt bysa stun- dom inneliggande tunna taflor af labrador. Emellan St. och L. Uttervik träffas vid tor- pet Strömshult en egendomlig, för Sverige och, så vidt jag vet, äfven för vetenskapen ny, berg- art. Den förekommer der såsom ett uti gneissen inneslutet omkring 5 famnar mäktigt 1 öster och vester gående lager, som mot vester snart afsmal- nar' och ulkilar i en spets. Mot öster är det också icke särdeles länge synligt på detta ställe, men visar sig snart åter 1 St. Utterviks hage, söder om Christians-grufvan, der lagrets mäktighet 12 E endast är en famn, gående i ONO. Efter denna riktning fortsätter det med få afbrott 3—400 famnar, men uppsticker ytterligare sedan på nå- gra ställen längre i öster, såsom söder om Damm- grufvan och på skogen mellan Andregeberg och Ö. Kovik. Sannolikt utgöra alla dessa isolerade par- tier fortsättningar af en och samma lagerformiga gång, fastän sammanhanget dememellan för jord- täcknings skull, icke kunnat fullföljas. Straxt söder invid Strömshultslagret har legat en körtel af samma bergart, som nu till det "mesta är upp- bruten. Dess största bredd har varit omkring 1 famn, dess längd 3 famnar, men' djupet obetyd- ligt. Den har gått parallelt med stora lagret och slutat i en spets ål båda ändar. Denna bergart, hvars egentliga vigt ligger mellan 3,67 och 3,93 och som endast ger omkring 1 procents glödgningsförlust, utgöres af en små- kornig eller finkornig blandning at mörkare eller ljusare grön eller gulgrön augit (troligen diallag), br änröd. granat och mörkgul eller rökbrun olivin eller rättare ett jernoxidulsilikat af samma sam- mansättning som olivin. Hvad mängden af dessa särskilta beståndsdelar beträffar, uppgår olivinen till nära hälften af stenens vigt: af de andra båda är augiten den rådande. Klyftytor äro stundom öfverdragne med 1 större qvantitet utsöndrade derba lameller af granat, i hvilka äfven någon- gång smärre partier af bladig skillrande diallag sitta inväxta. Men olivinen förekommer endast uti mindre korn, jemot och likformigt uti hela massan fördelade. Augiten smälter för -blåsrör mer och. mindre trögt, än stilla än med liten blåskastning, granaten, såsom vanligt, lätt och stilla, men äfven olivinen är smältbar. 13 Bergarten, som är mörk till färgen, hård och ganska tung, så att de gamla låtit deraf för- leda sig att anse den för jernmalm, ehuru kom- passen på stället icke det ringaste afficieras, klyf- ver sig med mera lältlthet i en viss direction, parallel med lagrets strykning och gneissens skiff- ring, men äger för öfrigt en ganska stark, fastän oredig, förklyftning. Vissa stycken af densamma inlagda i någon utspädd syra, fräsa dermed öf- vergående och lösningen innehåller sedan kalkjord. Det är således kolsyrad kalk, som här bildat sig på bekostnad af någon utaf bergartens bestånds- delar. Men derjemte finner man äfven någongång afsöndringsytor beklädda med en tunnare skorpa, bestående af tält vid hvarandra liggande färglösa eller grönhvita skimrande små korn. Dessa, som . visserligen äfven äro en sekundär bildning, inne- hålla likaledes kalkjord, men ingen kolsyra, utan i stället kiseljord, som både för blåsrör och på våta vägen kan iakttagas. Men att äfven en ut- skiljning af ren kiselsyra stundom varit en följd af en sådan bergartens frivilliga sönderdelning, derpå har man ett fastän enstaka förekommande exempel från det i stora Utterviks hage upp- sättande lagret, der bland de gamla varphögarne träffades ett stycke af bergarten, innehållande en några linier tjock rand af ren qvarz. Om man inlägger ett belt stycke af bergar- ten i koncentrerad saltsyra en eller annan dag, så sväller den ut och sönderfaller, olivinen upp- löses med afskiljande af en flockigt gelatinös ki- seljord, vätskan färgar sig gulgrön och de jemte olivinen inväxta augit- och granatpartierna utlösas och falla ned till botten oangripne och med nä- stan oförändrad färg och glans. Behandlar man bergarten på samma säll med utspädd saltsyra, 14 å så angripes olivinen naturligtvis mindre, och fram- står efteråt på stenens yta såsom hvitlgrå matta artier. Men bergartens mörka färg och små- eller finkorniga structur försvåra i Slot mete ett noggrannare kilde nde och igenkännande af dess särskilta beståndsdelar. I de exemplar, der dessa äro något mera groft utsöndrade, synes ytan vis- serligen tätt beströdd med gula och röda korn, af hvilka de sednare genom sitt utseende och för- hållande för blåsrör lätt igenkännas för granat. Men de förra eller de gula kornen kunna ändock lemna något tvifvel öfrigt om deras identitet med olivin, så mycket mer, som de, i motsats mot denne, visa sig vara för blåsrör smältbara. Ge- nom särskilte analyser, som straxt skola anföras, är visserligen ådagalagdt, att ett mineral af oli- vinens SPE Ae utgör en af bergartens be- ståndsdelar och att and olivin är en fade jern- och manganrikaste man hittills känner, men just denna höga jernhalt, hvaraf mineralets smältbar- het torde förklaras, kunde ändå möjligen gifva anledning att förmoda en mörkare färgning, än här är händelsen. Genom följande förfaringssätt häfvas dock alla tvifvel om, att de gula kornen verkligen äro oli- vin. Om man starkt glödgar ett stycke af berg- arten, så finner man dess ytor, här mer, der mindre, beströdda med tombackbruna eller gra- fiterå metallglänsande partier, som tydligt afsticka mot den öfriga nu mörkare massan af diallag och granat, Dessa metallglänsande partier äro olivin, hbvars jern- och manganhalt genom glödgnuingen blifvit bragt på en högre syrsätllningsgrad och bvaraf nu detta färgspel på ytan framkallas. Be- handlar man derpå det glödgade stycket med utspädd varm saltsyra under en qvart eller half 15 limma, så inträffar mot slutet, att alla dessa metlallglänsande partier äro försvunna och i stället förvandlade wvll matta eller 'vaxglänsande nära blodröda partier. Genom att på samma sätt för- fara med en bekant olivin, (jag valde härtill den i Elfdals hyperiten förekommande) kan man öf- vertyga sig om, att ett lika förhållande äfven med den äger rum. Tre särskilta analyser bafva bekräftat olivi- nens ingående i denna bergart. Vid den första analysen skedde upplösningen med användande af en lindrig värme, i de båda andra vid vanlig temperatur. Den ringa qvantitet af en något ti- tanbaltig jer noxidoxidul, som i form af osynliga små gnistor tillfälligtvis är i bergarten inväxt, hade jag förut med magnetstålet utdragit. N:o 1 gaf 47 4 proc. af den lösliga bestämd sdelce: N:o: 2 gaf 47.52 proc. och N:o 3, 48.54 proc. Denne visade följande sammansättning: Hiseljörd "2. «29.92 0 LOSE Enea nee ee 1.20 0.5 — — MEalkiord, da «dera 3.36 0.94 Jernoxidul; 0. 06, dIS4 - Nansanosidul (i. 746 110 1.78 0: 43.96 SORAN. BLA j SEN KEE KSeljondpjpnsrens dt 29.46 — = 1545 Nerd öns ken ivbeene Öga len er Bal jord: Ce Cr Me 2.29 0.59 — Hatnonxtdul i... . dT UL ST lansanoxidul . . .. 47.0 — 1.90). 14.29 fälkjord i os. ..c DF EE 1 SN i6 - Kiseljordr «0: sty 280000 - so — 13.03 NReGJORGL Te NER Sar = 086 ” Q40 so —= föalkjönd? CY STPeR 3.57 — 1.013 — Jernoxidul ..... SE fl VN i ll Manganoxidul ... 894 — 20 14.09 Halkjordj; 4 brat SE ÖS | 99.46 Fe! Mn? )Si. Meg? Antingen man nu anser kalkjorden ingående i mineralets sammansättning eller tillika med lerjorden härrörande från en liten portion tillika löst granat eller augit, så tillkännager förhållan- det mellan de enatomiga basernas och kiseljordens syreqvantiteter en sammansättning, liknande oli- vinens deri, att mineralet består af ett basiskt silikat (tredjedels silikat), men uti hvilket större delen af talkjorden är ersatt af jern- och man- ganoxidul. : Då således dessa tre mineralier, olivin, augit och granat, så vidt jag har mig bekant, hittills ingenstädes blifvit anmärkte såsom constituenter uti en hälleart, vågar jag för denna nya bergart föreslå namnet Fulysit, påminnande om att den innehåller en uti syror lätt löslig beståndsdel. Jag bör tillika här nämna, att eulysiten, i fint pulver behandlad med svafvelsyra, ger spår af fluor. Under antydan att denna reaction sannolikt här- rörer af den olivinartade beståndsdelen, hänvisar jag 1 det hänseendet till en likartad iakttagelse med olivinen från Elfdalen, som längre fram skall anföras. Af T7 AF stort, såväl vetenskapligt som ekonomiskt, intresse äro de malmanledningar, som inom sock- nen förekomma. Det är anmärkningsvärdt, att inom en så liten areal af endast omkring en qva- dratmil, icke mindre än sex olika metallföreningar koncenlrerat sig, nemligen jern, kobolt , koppar, bly, silfver och zink. Men det är dock endast de tre förstnämnde, som äro samlade till så betydande mängd, att brytningskostnaden någon längre tid lönat sig. Vi skola i det följande under några ögonblick uppebålla oss vid de förnämsta af dessa olika malmlokaler, men den märkvärdigaste och förnämsta bland dem alla, det s. k. Tunabergska koppar- och koboltmahnfältet, torde förtjena att blifva föremål for en mera detaljerad beskrifning. Af jerngrufvorne äro följande de förnämsta: Dammgrufvefältet eller som det också fordom kal- lades Lergrufvefältet, beläget omkring +; mil norr om St. Utterviken. På en längd af några hundra alnar 1 öster och vester ligga här en mäned större och mindre grufvor och skärpningar. Af dessa arbetas numera endast den längst i vester belägne orufvan, kallad Dammygrufvan, under det att de öfriga, bland hvilka Krongruafvan, Långgrufvan, Magazinsgrufvan och Vindgrufvan varit de for- nämsta, nu alla ligga öde. Den nu i gång va- rande Dammgrufvan är afsänkt på ett 3—-4 alnar mäktigt malmlager, hvars strykning, såsom den omgifvande grå gneissens, går i ONO med ungefär 15? fallande mot norr. Södra väggen eller lig- oandet består af en mer och mindre serpentin- stänkt kalksten, men den norra eller hängandet af en grön, släppig och skölfull, för känseln något fet, glimmerskiffer, som på stället kallas Sliberg. Norra väggen har fortfarande till nuvarande djup EK. V. A. Handl 1849. 2 18 bibehållit sin första stupning, men den södra el- ler kalkväggen började några famnar under dagen att antaga en mera lutande ställning, hvilket små- ningom ökades, så att båda väggarne, på nuva- rande djup af 14 famnar, stölte tllsradäs och malmfyndigheten således utkilade och upphörde. Det malmförande lagret har hufvudsakligen -bestått af s. k. svartmalm eller magnetisk jernmalm , men derjemte inneslutit ett mindre några qvarter | mäk- tigt kalklager, som i ymnigbet varit genomdränkt med blodstensmela eller jernglans. Man har ge- nom ortarbete åt vester funnit malm såväl norra som södra sidan om liggande kalkväggen och det är på denne tillgång, som arbetet ännu fortsättes. Äfven mot öster fortfar samma kalk- vägg och visar sig der, såsom en famns mäktig kam, qvarstående vass tvenne ulbrutne nialige rum. Annu längre mot öster vid de gamla öde grufvorne synes ändtligen äfven samma kalk på flera ställen 1 dagen anstående, der den ej genom öfverliggande varphögar är undangömd. Dessa gamla grufvors belägenhet, tillika med iakttagelserna vid den nu bearbetade Dammgrufvan, göra sannolikt, att här på fältet äro flera parallela malmlager, strykande i ONO, och att dessa, som både mot djupet och åt sidorne varit kilformigt afsmalnande, haft utseende af större och mindre linsformiga körtlar, grupperade den ena vid den andra i fort- löpande linier. Kärrgrufve jernmalmsfältet , en knapp fjerdings- väg norr om Nyhyttan. Allmänna bergarten är grå gneiss och malmförande körtelformiga lagret, som har sin strykning i O—V är på en sträcka af flera hundra alnar i dagen öppnadt genom flera anbrott, som alla numera ligga öde. Uti den egentligen s. k. Kärrgrufvan, som sjelf för några 19 år sedan upphörde att bearbetas, har malmlagret haft en mäktighet af mellan 3 till 4 famnar och innehållit en fingnistrig godartad magnetisk jern- malm med åtföljande gångarter af qvarz, epidot, kalkspat och granat. Malmen har på denna bredd fallit mera samlad i vissa ränder eller band längs efter lagerstrykningen, mellansatt af andra ränder, der den varit mera spridd. Ifrån dagen till un- gefär sex famnars djup. har malmlagrets ställning varit nära stående, då antog det ett starkt fal- lande mot söder af 302—40? från lodlimien, hvar- efter det åter vid 10 famnars djup svängde om och ändrade sin stupning mot norr ungefär 20", men det började då tllika att aftaga i mäktighet och utkilade slutligen alldeles. Tvenne släppskö- lar af fetaktig svartgrön glimmerskiffer (s. k. Sli- berg) =) hafva omgifvit malmlagret å båda sidor, men för öfrigt hafva hängande och liggande väg- garne innehållit en slags syenit, bestående af en grofkristallinisk blandning af hornblende, qvarz och fältspat. Uti denna bergart sitta här och der inväxte större och mindre partier af ett derbt storbladigt mineral, af rosenröd, stundom violett, färg, hvilket enligt undersökning af L. F. SvaAn- BERG (Vet. Akad. Handl. 13840, s. 164) består af liktseljorder. JA, Pan 44428 22.931 Lerjord el Se 30.415 16.401) 16. JENHOXId Cross oc s 0.961 0.288 | SR Transp. 80.204 +) Detta s. k. Sliberg förlorar i glödgning, likasom det från Skeppsviksgrufvan, endast omkring 0.35 procent och synes således vara en temligen ren glimmer- skiffer, då deremot den hos Dammgrufve-Sliberget höga glödgningsförlusten af 6.37 procent, tyckes anty- da att denne art innehåller både chlorit och glimmer. 20 5 Transp. 30 204 Maunsanoxid . . oc. spår ING SORG SA 6.734 SME Kal klor. sanne AR TR BG 3.279 dalkjord- 36. jade 1.428 0.061 | Majlitemy kyss dur Lens LIFE 4.704 99.205. SvaAnBErRG har deraf bärledt formeln 2(rS'+ JAS]+3Aq och ansett mineralet alt vara en afart af den äfven af honom analyserade Rositen, från hvilken det dock skiljer sig såval genom en större hårdhet som en ringare vattenhalt. Uti samma syenitart träffas också någongång en vackert klar grön fältspat, som är orthoklas, äfvensom svart vaxglänsande orthit i smärre streck och korn. Skeppsviksgrufvan, nu mera också öde, är lig- gande v. p. 3 mil sydost om Näfveqvarns herrgård icke så långt från Bråviken. Den är anlagd på ett i O—V strykande malmlager, som stupat omkring 15" från lodhinien mot norr. Norra väggen eller hängandet består af ett några famnar mäktigt, med coccolith och serpentin starkt späckadt kalk- lager, men södra väggen utgöres af s. k. Sliberg, d. v. s. en svartgrön för känseln något fet glim- merskiffer. På ett djup af omkring 20 famnar afskars malmen af en grofkristallipisk röd granit, som då intog hela botten. "Malmen har varit magnetisk jernmalm, temligen godartad i början, men på större djup nog mycket ovorenad af svaf- velkis. Af mineralier äro här funne: malacholit i derba bladiga wmassor af gröngnl färg, qvarz drusformigt kristalliserad, granat och molybden- glans. ; 21 Mellan + till + mils afstånd i vester från Näfveqvarn äro flera, dels äldre dels nyligen upp- tagne jernmalmsanledningar, alla liggande i röda gneissen. Bland dessa äro Nygransgrufvan och Öf- vergransgrufvan de förnämsta. De arbetas på kört- lar af svartmalm, strykande O—V och fallande mot norr 109—195?”. Af de åtskilliga blyglans- och zinkblende-auled- ningar, som inom socknen flerstädes förekomina, har ingen dock varit af något betydligt värde och uthållighet. Häribland må följande nämnas: Hultebo skärpningar, på skogen mellan Kärr- grufvan och Hultebo. På en längd af flera hun- dra alnar i öster och vester synas här i den allmänna bergarten grå gneiss, flera parallela la- ger eller den af dels qvarz, dej kalksten, hvilka gångarter på många ställen innesluta smala streck eller körtlar af blyglans, mer och mindre blandad med zinkblende och svafvelkis. Blyglansen har vi- sat en silfverhalt af 1—13 lod på centnern, men alltid varit så litet samlad eller på djupet gående, att den ej länge lönat brytningskostnaden. Några koppar i olcdlnintode äro också funna i ekmua trakt, men af lika fran värde. Vid vägen mellan Kungstorp och Tuddtorp Ligga flera gamla ödelagde skärpningar, som i en oängart af mörk qvarz, fört hufvudsakligen zink- blende, men derjemte äfven något blyglans. Söder om hemmanet Ytterbo och vester om Skarasjön förekommer uti en på gärdet befintlig gneiss-kulle en gångformig inlägting af grofkristal- linisk granit, gående i öster ot SSE I denna oranit ligga några mindre körtlar, från knytnäfves till hufvuds storlek, inkastade af en svart temli- ligen ren samlad ziukblende. 22 : Svafvelkis förekommer ofta såsom korn eller gnistor instänkt i grå gneissen. Dess närvaro till- kännager sig genom bergartens rostbruna färg på stället, en följd af svafvelkisens benägenhet att vittra. Men på några ställen är den mera samlad och några obetydligare skärpningar derpå anlagde. Sådane träffas t. ex. uti Laggarbo hage och på Ytterbo hemmans ägor, straxt utanför dess gärde. Mormorsgrufvan, en urgam mal skärpning, som 1 sednare tider ånyo varit upptagen, har uti en gångart af qvarz, hedenbergit (augitl) och granat in- nehållit en myckenhet magnetkis, af dels storbla- dig dels finkornig textur. Mindre körtlar och korn af kopparkis och små kristaller af koboltglans fun- nos här och der inväxte i magnetkisen, som i sig sjelf innehåller en obetydlig halt af nickel. För- öfrigt träffas på de gamla varpen utom förut upp- räknade mineralier äfven Hisingerit och Gillingit. Strömborgsgrufvorne, mellan Tuddtorp, och Laggarbo, äro tre i sednare tider upptagne, men numera åter ödelemnade skärpningar, som i bör- jan lofvade en riklig tillgång af kopparkis, hvilken malm körtelvis var inväxt i en gångart af mala- cholith, qvarz och granat jemte livet kalkspat. Det malmförande lagret har likasom den omgifvande grå gneissen visat strykning i O—V med ungefär 20” fallande mot norr från lodlinien. Carl Gustafs grufvan, belägen $ mil söder om Nastorp är en urgammal koppargrufva, som, då den i sednare tider upptogs från ödesmål, befanns öppnad till omkring 13 famnars längd med en bredd af 4-5 alnar och genom bränning var afsänkt till 6 famnars djup. Kopparkisen förekommer kör- telvis inväxt i en gångart af qvarzblandad glim- mer och hornblende. Det kopparmalmsförande la- gret, hvars strykning går i O—XV, gränsar i norr 23 mot grå gneissen, men på södra sidan tllstöter närmast ett lager af en glimmerblandad kalksten, hvari större och mindre långsträckta körtlar af magnetisk jernmalm förekomma. Men denne sed- nare är merendels så starkt smittad af kopparkis, alt den såsom jernmalm betraktad är alldeles oduglig. Något nordost om Bohult, nära vägen mellan Hjelkhyttan och Näfveqvarn, träffas på skogen flera gamla ödelagda kopparmalmsgrufvor och skärp- ningar. Deras varphögar äro numera med mossa och gräs alldeles öfvervuxne och flera af sjelfva hålorne nästan fullkomligt igengrodda. Vid en af dessa gamla grufvor, som i sednare tider, ehuru då likväl icke vidrörd, fålt namnet Brunhults- grufvan, har man på varpet funnit större och mindre block af en mycket grofkristallinisk tur- malin-förande granit. Denne förer en fältspat, som är af en vackert högröd färg, och hvit silfver- glänsande glimmer, men innehåller dessutom smärre körtlar af Dichroit och Pyrargilt. Utom dessa nu uppräknade malmanledningar skulle visserligen många flera kunna anföras. Det stora antal mer och mindre djupa gruföppningar och dervid befintliga varphögar vittna om den if- ver, med hvilken dessa öfver hela socknen tätt "spridda anledningar varit eftersökta, men tillika huru litet samlade eller uthålliga de i allmänhet visat sig vara. Ett undantag härifrån göra likväl de förråder af koppar- och koboltmalmer, som till så betydlig qvantitet concentrerat sig i dalen om- kring sockenkyrkan, och som, förutan den eko- ruska nytta de tillskyndat. i rent vetenskapligt hänseende, såväl geognostiskt som mineralogiskt, äro af ett stort intresse. En närmare granskning af den trakt, der de förekomma, torde således 21 icke vara ur vägen och jag utber mig-derföre, alt några ögvublick få fästa uppmärksamheten ja Tunabergs malmfält. Detta urgamla kopparmalmsfält har i förstone hyst en så ymnig malmtillgång, alt en särskilt Bergslag derpå varit grundad, hvars privilegier man anser vara bland dem, som af konung Eric XII af Pommern, i början utaf fjortonhundra- talet blefvo stadfästade. På en längd i öster och vester af 7—800 och en bredd al omkring 500 famnar voro här en mangd af grufveförsök an- lagde, isvnnerhet vid fältets vestra ända, men den största och förnämsta malmtillvången hämtades ur den straxt nordvest om kyrkan belägne, numera så kallade De Beschiska grufvan. De många in- om socknen nästan vid, hvarje litet vattendrag ännu qvarliggande slaggvarpen och de ännu bibe- hållne hyttenamnen på flera af dess lägenheter, bära vittne om den gångande rörelse, som här fordomdags blomöstrat. Men delande ett lika öde med flera andra af Rikets bergslager under dessa oroliga tider, råkade äfven Tuna bergslag snart förfall. Man påminne sig, att grufbrytnings- konsten då ännu låg i sin linda, att allt grufar- bete den tiden verkställdes medelst bränning och att upplordringen af berg och vatten särskilt för detta fält, i anseende till malmgångarnes egna läge, var ganska kostsam och besvärlig. När här- till lägges det stora raset i den förnämsta grufvan, hvarom den betydliga dagöppningen ännu bär vittne och ytterligare den omständigheten, att i samma grufva, på v. p. 30 fånihars djup under dagytan, en främmande klyft alldeles afskurit den malmförande gången och afskräckt från vidare försök åt det bållet, så må man af dessa förenade 25 orsaker ej finna underligt, att våra förfäder åt dess öde lemnade ett fält, ur hvars innandömen de numera icke trodde sig kunna hämta de rik- liga skatter, som de under en lång följd af år förut hade vänjt sig alt göra. En gammal sägen i orten förmäler väl, att en af grufvorne seder- mera någon tid varit arbetad för Joan II:s räk- ning, men för öfrigt låg hela fältet under flera århundraden uti fullkomligt ödesmål och hade råkat i sådan glömska, att alla gruföppningarne voro med sjögräs och mossa nästan alldeles igen- vuxne. : Först 1 medlet af 1700-talet började upp- märksamheten åter att vändas hitåt. En Fabri- kör SErrPEL var den första, som år 1750 här inmutade pvågra gamla skärpningar uti Koppar- torps äng öster om kyrkan, på hvilka också den första kopparhyttan, som då anlades, Tyckhyttan, privilegierades, och snart derpå började han äfven alt rentaga den gamla Storgrufvan. Ett bolag stiftades, ännu en kopparhytlta uppbyggdes och nödiga EP vidtogos till grufvans tömmande från vatten. År 1756 var arbetet der i full gång och har dd allt till närvarande tid, vis- serligen med omvexlande och på de sednare åren aftagande malmvinst, men dock oafbrutet varit fortsatt. En GERHARD DE BescHE, förut ägare Lill Näfveqvarns styckebruk samt kringliggande skogar och lägenheter, inlöste detta kopparverk år 1760 af de första bolagsmännen och bragte bergsrörel- sen I elt gare skick. Efter honom är den gamla Storgrufvan sedermera uppkallad. Lockade af exemplet och den väntade vin- sten infunno sig snart äfven andra inmutare till de öfriga å malmfältet mera åt vester belägne gamla ödegrufvorne eller nya anledningarne, men 26 I: emedan dessas malmgångar både till mäktighet och rikhbaltighet voro den förstnämnde underlägs- na, så blefvo de ej heller med sådan drift bear- betade. De lemnades vanligen efter några års brytning öde, för att af nya inmutare åter upp- tagas och med arbete beläggas. Bland sådane på denna del af malwmfältet belägne grufvor, som sålunda om vexlande varit under arbete eller ödes- mål, hafva följande varit de förnämsta, nemligen Adolfsbergsgrufvan, Sjöbergsgrufvan, Kabbelgrifr van, Österbergsgrufvan och Ladgrufvan. Hvad koppartillverkningen beträffar, uppgick densamma under de första fyratio åren efter fäl- tets återupptagande och af den malm, som upp- hemtades ur De Beschiska grufvan till omkring 200 Sk& årligen, men deu har sedermera eller från början af detta århundrade mycket aftagit, så alt medium af de sista tio årens tillverkning icke öfverstigit 50 Sk&. De öfrige grufvornes malm tillgodogjordes icke i början inom socknen, utan fördes dels till Gladhammar dels till Åtvi- daberg. Den omkring medlet af 1700-talet gjorde upptäckten af koboltmetallen lärde snart efter fäl- lets återupptagande, att de malmförande gångarne äfven innehöllo en icke obetydlig qvantitet ko- holtmalm. Det användande, som koboltprepara- terne uti flera näringsgrenar snart tillvunno sig och den afsältning, som det råa materialet i följd deraf rönte, beredde en välkommen ersättning . för den aftagande kopparproduktionen och gjorde grufvedriften på detta fält, till en bland de för- månligare i ekonomiskt hänseende Sålunda har kobolttillverkningen under vissa år uppgått till 4 å 5000 skålpund. 27 Tunabergska malmfältet intager en flack däld eller fördjupning rundtomkring Tunabergs, eller, som den fordom också kallades, Koppartorps kyrka, samt omgifves och inneslutes nästan på alla sidor af 1—200 fot höga, nästan i en cirkel liggande och till en del sammanhängande, granithöjder. Ehuru en stor del af fältet, såsom en blick på chartan (Tab. II) visar, ofvertäckes af lösare jordlager, som undanskymma fasta hällen, kan man dock, af bvad längre fram kommer att anföras, med stor sannolikhet antaga, att en finskiffrig grå gneiss, som i flera af de små bergkullarne visar sig an- stående, utgör malmfältets hufvudrådande hälleart. Men jemte denne gneiss och i vexling med den- samma förekomma der äfven mer och mindre mäktiga lager af kornig kalksten eller s. k. urkalk. Det är denne sednare, som är den egentligen malmförande bergarten, som på bergsmannasprå- ket kunde kallas gångart, till skillnad från gneis- sen, som vore alt anse såsom gångsten. Denne kalksten framställer uti olika lager en mängd olika varieteter, som både till yttre och inre ka- rakterer tydligen skilja sig från hvarandra, och alla utgöra, alt jag så må säga, ingredierande länkar uti en och samma kalkformation. Vid den detaljerade beskrifningen öfver De Beschiska gruf- van blifva vi snart i tillfälle att närmare lära känna desamma. Det är nästan uteslutande och till största mäktigheten uti malmfältets vestra och nord vestra delar, som denna kalkbildning är ut- vecklad, men den förekommer äfven något litet 1 nordöstra delen, såsom helt små och, som det tyckes, icke på djupet gående lager uti gneissen. Hvad lagerstrykningen beträffar, visar den sig för en så liten terräng ovanligt föränderlig. Att sluta af förhållandet i hela den öfriga socknen 28 : borde den äfven här vara i öster och vester, men en blick på den lilla bifogade specialebartan Tab. II visar, att den lika ofta och kanhända oftare går i nordlig eller nordvestlig riktning, en rikt- ning, hvilken man också vid de flesta grufarbeten funnit vara den herrskande under dagen. Stup- ningen är också olika mot vanliga förhållandet, den är i allmänhet ganska flack, varierande mel- lan 402—70? från lodlinien åt olika väderstreck efter strykningen, dock allmännast åt ONO eller NO. Dessa afvikelser från det 1 trakten eljest vanliga förhållandet kan väl icke annat än till- skrifvas inflytandet af de åtskilliga större och mindre bildningar af en ung granit, som flerstä- des förekomma på insltn fältet. kringströdda, dels isolerade för sig, dels 1 sällskap med gneissen och kalken. Dessa sednare öfvertäckas då antin- gen af mer och mindre tjocka kåpor eller mant- lar af graniten eller innesluta emellan sig i för- nyad vexling mer och mindre mäktiga långsträckta inlägringar ap densamma, som lemligen noga, åt- minstone i dagen, följa gneiss- öck kalklagrens strykning och stupning. Efter denna korta öfversigt af bergarternas förhållande på malmfältet ofvan dag, öfvergå vi till en närmare granskuing af desanima och börja (0) sålunda med de större granithöjder, inom hvilka hela den malmförande ”trakten inneslutes. Utaf dessa bilda Kummel- och Simonsbergen en i nord- vest gående omkring 200 fot hög bergsträckning från fören. hvilkens sydvestra side isynnerhet uti Simonsberget, presenterar en mot slätten brant nedstupande Derp vägs gg, men de öfrige mera åt- komlige och afsluttande, betäckte med en mängd större block af bergens egen hälleart. Kummel- berget är något högre än Simonsbergel och skiljer I 29 sig derifrån endast genom en liten insänkninrg, kallad Klefven. Sydost från kyrkan höjer sig det enstaka Bondberget omkring 150 fot öfver slätten: det har ingen brant sida, utan afsluttar nära lika åt alla håll. Vester om Bondberget förekommer söder invid ”Tomta konstdamm en annan något lägre granithöjd, uti dalen mellan hvilken och Bondberget det s. k. Räfberget på + mils afstånd i söder från kyrkan ses framskymta. Vinterberget uppstiger vester om kyrkan till v. p. 70 fot och samma höjd uppnå också de i norr belägne Gullbergskullarne, hvilka genom ännu en annan straxt i norr och nordost om dem liggande berghöjd i det närmaste sammanhänga med Kum- mel- och Simonsbergen. Alla dessa nu uppräknade höjder, med un- dantag af Vinterberget, bestå af en småkornig granit, som utgöres af en jemn blandning af mer- d endels öfvervägande rödlätt orthoklas, litet gråhvit oligoklas, oråhvit eller gulhvit qvarz oeh svart glimmer. Orthoklasen bildar, såsom ofta fallet är, tvillingskristaller och skiljer sig lätt från oligo- klasen genom dennes hvita färg, större lättsmält- het och den välbekanta sträckningen på den ena af dess genomgångsytor. Några främmande in- blandningar förekomma icke i denna granit, om man undantager några sparsamt instänkta svaf- velkisgnistor, som genom deras förvittring åstad- komma små rostbruna fläckar här och der inuti massan eller på ytan. Trenne mot hvarandra nästan vinkelräta foörklyftningar genomdraga denna bergart och derigenom uppkomma de yttre berg- "former, som äro för denna slags granit så egna och som tillkännagifva sig antingen genom branta terrassvis skeende smärre afsättningar, såsom i Gullbergskullarne och Bondberget, - eller genom 30 : större nästan lodräta bergsidor, såsom i Kummel- och Simonsbergen och höjden invid Tomta konst- damm. Utom 1 dessa nyss uppräknade större berg- höjder träffas äfven samma slags granit på några få punkter inom sjelfva öbleifälle Sålunda upp- sticka invid Klenby derutaf tvenne små” isolerade låga bergkullar med sträckning i nordvest och straxt öster om kyrkan en annan något större » kulle, gående i nordnordvest. Öfverst på denne sednare ser man småkorniga graniten fläcktals öf- verläckas af en annan srelläskllaniet granit i form af tunna kåpor eller mantlar. Samma för- hållande har man också ullfälle, att flerstädes iakttaga i de andra förut omnämda större höj- derna, der den grofkristalliniska arten, dels i mera oregelbundna, dels i gånglika inlägringar eller utskiljningar förekommer i den småkorniga. Vinterberget och Sågqvarnsberget, som uppnå en höjd af omkring 70 fot, hysa deremot en granit, com till texturn är grofkristallinisk, men likasom den förut anförde småkorniga består af öfvervä- gande rödlätt ortboklas, gråhbvit oligoklas, qvarz och svart glimmer. Men på sjelfva malmfältet visa sig dessutom en mängd lägre bergkullar, som bestå antingen helt och hållet ad en dylik granit eller också derjemte innehålla lager af gneiss el- ler kornig kalk, sinsemellan och med graniten tiil olika mäktighet omvexlande. Riktningen af dessa granitbildningar håller sig, då de äga någon större mäktighe', omkring norr och söder, men då de såsom smalare gångar eller streck förekomma uti gneissen, går den merendels i öster och vester. Genom det i De Beschiska grufvan på flera olika djup iakttagne förhållandet, att en sådan granit, dels i form af gångar tvärt afskurit berglagren, 31 dels såsom tunnare lager åtföljt desse sednare i strykning och stupning, torde man kunna sluta ull den yngre relativa åldern hos denne granit, hvilken vid dess uppträdande sannolikt dels upp- fyllt för handen varande remnor i de redan fär- digbildade gneiss- och kalklagren, dels åter blifvit inprässad emellan dessas -schichter, hvaraf allt slutliga resultatet blifvit de omhbvälfningar,; lyft- ningar och rubbningar, som dessa sednare berg- arter både ofvan och under dag på så många olika punkter visa sig hafva undergått. De omgifvande större berghöjdernas småkor- niga granit ikacee väl också i dessa omh välfningar och rubbningar bafva haft någon del, men frågan huruvida denna sednare granit är äldre eller ynpg- re än den grofkristalliniska, eller om båda blott äro all anse såsom olika bastigt skedde afkylnings- produkter och föxtuntnotifikioner af en och samma liktidigt eller nära liktidigt bildade mas- sa, torde väl icke med någon säkerhet kunna bvarken jakande eller nekande besvaras. För båda arternas identitet och liktidiga bildning talar den nere i De Beschiska grufvan gjorde takttagelsen vid de nyss förut antydda gvranitafskärningarne, som visserligen finnas hufvudsakligen bestå af. grofkristallinisk granit, men hvilken dock flerstä- des der ses öfvergå till en småkornig, hknande den i Kummel- och Simonsbergen. Förekomman- det af mineralet pyrorthit i form af små korn här och der fast sparsamt inväxte i den grofkristalli- niska graniten antyder en skiljaktighet från den småkorniga, uti hvilken denna inblandning all- deles saknas. Hvarjemte denna skillnad ytterligare och närmare påpekas genom den grofkristalliniska varieletens inlägring uti den Siedkonntsdt dels såsom smärre 1 olika riktningar gående, fastän ej 32 5 så skarpt markerade gångar, dels såsom tunnare mantlar eller kåpor öfvertäckande densamma. De hafva emedlertid på den bifogade chartan blifvit åtskiljda och markerade med hvar sin olika teinte af samma färd. Utaf dessa på Tunabergska malmfältet här och der spridda bergkullar, som antingen ensamt eller i sällskap med andra bergarter, innehålla en sådan grofkristallinisk granit, förtjena följande att tagas 1 närmare bevbalsadkdes Straxt norr in- vid kyrkan reser sig en vid pass 25 fot hög bergkulle, hvars sträckning går i nordnordvest, och hvari några smärre lager af gneiss och kalk äro inneslutne, som visa strykning i O—V eller ONO med 200—30? fallande än åt norr än åt söder. " Vid kullens något brantare östra och ve- stra sidor ses dessa inkilade lager aftaga i mäk- tighet mot foten och fortsätta efter all sannolikhet icke mycket långt åt djupet. Det är graniten i denna kulle, som på omkring 30 fammnars afväg- ning nere i De Beschiska grufvan bildat den s. k. första afskärningen, hvilken något öster om Gö- rans schacht framstrukit i nordvestlig riktning. Det var häremot som de gamlas arbeten 1 denna grufva afstannade, men genom dess genombry- tande först vid norra och sedan vid södra Porten (se Tab. ; III och V) lärde man sig, alt dess mäktighet ej var så afskräckande och att såväl de malmförande som ofyndiga arterna på östra sidan om densamma återfunnos i det närmaste i samma läge som på vestra sidan. Ungefär midt emellan kyrkan och Simons- berget framstryker i nära nordvestlig riktuing en annan något längre kullsträckning, som hufvud- sakligen utgöres af grötkristalliviska graniten, men hvari SÖ hvari man äfven finner flera, mer och mindre långt fortsättande lager af gneiss eller kalk, hvil- ag mäktighet dock ej öfverstiger en eller annan aln. Hessarvmellan graniten inkilade och nddPden samma i vexling liggande gneiss- och kalklager hafva alla en strykning 1 NNV-SSO, med ett ganska flackt ända till 50? å 70? fllabdt från lodlinien åt ONO. Flera bekände skärpnin- gar äro 1 denna kulle af gammalt anlagde, och utvisa att äfven dessa små lager medfört någon malmfyndighet, uppå hvilken också verkets första kopparhytta vid Tyckhyttan 1753 blef privilegi- erad, sedan fältet några år förut blifvit från ödes- mål upptaget. Straxt söder om denna kulle, hvil- kens granit bildat den s. k. andra afskärningen i De Beschiska grufvan, uppstiger en annan dylik, som äfven har sin sträckning i nära nordvest och uteslutande består af granit, med undantag af dess mot vester vända branta bergsida, der ett några alnar mäktigt lager af grå gneiss synes med NNV:lig strykning stupa inunder graniten circa 60? mot öster. Straxt söder invid Kummelberget och nedanför dess fot visa sig trenne särskilta bergkullar, af hvilka de båda sydligaste äro helt små och låga, men den nordligaste jemförelsevis betydligt större, fastän mot södra ändan afsmalnande. Det är dessa kullars granit, som på ungefär 90 famnars lodrätt djup under den allmänna afvägningspunkten bildat den s. k. tredje afskärnmingen nere i grufvan, gående der, likasom ofvan dag, i NNV. Söder om den större bergkullen uppsticka i en rad flera andra helt små granithällar, på den nordligaste af hvilka lod- linien för ett redan för flera år tillbaka tillämnadt; men ännu icke påbörjadt, nytt schacht är utsatt. KUNA An Handl 1848. II. 3 IJ4 Mellan Simonsberget och landsvägen till Yt- terbo visa sig i södra ändan af en der befintlig gneisshöjd en mäktig gångformig inlägring af grof- kristallinisk granit, gående såsom gneisslagren i VNV. Annu längre åt öster vid ingången till dalen mellan Simons- och Bondbergen synes samma granitgång åter i en annan gneisshöjd och med enahanda riktning 1 VNV. Men uti den kullen, som ligger straxt vester invid den för- sta gneisshöjden, finnes graniten bafva antagit en mera nordlig silinint och går der, likasom de på dess östra sida liggande gneisslagren, i NNV. Ett sammanhang mellan dessa tre, fastän af jordtäckt mark åtskiljde, granitbildningar kan väl icke misskännas och äger sannolikt äfven rum med graniten i de nyss förut anförda kullarne vid Kummelbergets södra fot. Från trakten af Hultebo framstryker i nära ostvestlig riktning en dylik granit, som åt vestra ändan bildar egna -bergkullar, men åt öster mot malmfältet afsmalnar och utkilar mellan gneiss- lagren. Likaså ser man vester och sydvest om De Beschiska och Sophia Magdalena grufvorne ända fram mot Kabbelgrufve kalkhöjden flera isolerade mindre granitkullar uppstickande, som åtminstone ofvan dag icke visa något sammanhang sinsemellan. En af dessa kullar, belägen på gärdet mellan sistnämnde grufva och Tomta, har sträckning i NNO och graniten der är också i denna riktning gångformigt inlägrad mellan grå gneissen på ömse sidor. Slutligen förekomma 1 Adolfsbergsgrufve- höjden söder om Tomta flera, dels lagerformiga, dels mantelformiga granitbildningar uti och of- vanpå der rådande kall betrtuik vi i det följande få tillfälle, att ännu en gång återkomma. 25 De för öfrigt på malmfältet rådande hälle- arterna äro, såsom förut är nämndt, grå gnelss och kornig kalk, hvilka båda ses uppskjuta här och der, dels i något större bergkullar af 20—30 fots höjd och dels i låga klipphällar, som endast obetydligt framskjuta ur jordbrynet. Att här ge- nomgå alla de punkter, der dessa bergarter visa sig, skulle leda till onödig och Mönsnde vidlyf- tighet; en blick på specialkartan öfver malm fältet, der alla blottade berg och hällar äro markerade, utvisar detta tillräckligt. Vi skola nu blott fästa vår uppmärksamhet vid deras allmänna litholo- giska karakterer, deras lagerstrykning och stup- ning, deras inbördes gemenskap och den sanno- lika utsträckning, som de hvar för sig äga. Hvad först då kalken vidkommer, så består den af trenne bestämdt åtskiljda arter, som utan någon viss ordning omvexla med hvarandra och som utgöra, att jag så må säga, konstituerande länkar uti en och samma kalkformation. Den första bland dessa, som också är den mest ut- bredda, är en kalksten med mer och mindre ymnigt inneliggande korn af mörkgrön serpentin och sparsamt inväxte fjäll af sulbyvit eller svart- grön glimmer och sjögrön chlorit. Dessa inbland- ningar äro vanligen grupperade i fortlöpande nä- stan sammanhängande linier, hvaraf bergartens skiffring betingas. Denna varietet är alltid ofyn- dig och har af grufarbetarne fått trivialnamnet gråkalk. Den andra arten består af en med qvarz mer och mindre genomdränkt kalksten af hvit, gråhvit eller mörkgrå färg, med sparsamt inne- liggande små korn sad ljusgrön coccolith och fjäll af graphit. Genom qvarzens utskiljning och fort- löpande i parallela ränder uti den öfriga äfven qvarzblandade massan, visar äfven denna varietet 36 5 en viss skiffrighet. Den är också ofyndig och kallas på stället för hvit vattkalk, emedan den i tunnare skifvor är halft genomlysande. Den tredje arten, som här kallas blå vattkalk, består af en med kolsyrad kalk och skapolith i mer och min- dre grad sammanväxt småkristallinisk eller grof- kristallinisk malacholitmassa af ljusgrön färg och med inneliggande små partier af derb Ijusröd polyargit. Härtill kan äfven läggas en fjerde art, den egentligen enda malmförande här på fältet, som består af småkornig eller fingrynig, någon- gång grofkristallinisk kalksten med inneliggande större slöch mindre korr eller smärre partier af grön coccolith och fjäll eller blad af mörkgrön glim- mer, och har denne varietet af alla den minsta mäktigheten och utsträckningen. Vid beskrifnin- sen öfver De Beschiska öväfvan återkomma vi o till en närmare granskning af alla dessa olika varieteter och de i mineralogiskt hänseende vigti- ga fossilier, som de hvar för sig föröfrigt innesluta. Vi skola här blott nämna, att alla dessa arter ses i mer och mindre mäktiga lager, så väl i de större höjderna som smärre kullarne, i mångfal- dig vexling dels med hvarandra och dels med gneissen, hvilket förhållande ganska tydligt kan iakttagas såväl i den söder invid Tomta befintliga kalkhöjden, som i den öster om Vinterberget va- rande kalktrakten och slutligen äfven i De Be- schiska grufvans kalkhöjd Sch de norr om den- samma belägne mindre kullarne. Det är isynnerhet i malmfältets sydvestra, vestra och mellersta delar, som denna kalkbildning är till sin största mäktighet utvecklad och der egna, jemförelsevis något större höjder af den- samma förekomma, af 30—40 fots höjd från foten räknadt. Här träffas hufvudsakligen fyra särskilta 37 kalktrakter, som egentligen äro de enda malm- förande och från äldre tider tillbaka gjort fältet bekant för malmfyndighet. Dessa äro följande, nemligen: 1) Tomta malmförande kalktrakt, mellan Tomta konstdamm och landsvägen till Näfveqvarn belä- gen. Lagrens hufvudstr ykning går der i NY--SO med 60-— 70? fallande från fociinien åt NO. Nå- gra derifrån afvikande strykningar, utvisande en riktning i NNV eller ONO, ses visserligen äfven, men detta då merendels allöid invid och i när- heten af några i kalken förekommande granit- partier. Åtskilliga grufvor och skärpningar, såsom Adolfsbergsgrufvan, Johnsgrufvan, Apelgrensgrufvan och Sjöbergsgrufvan m. fl. hafva här i äldre och nyare lider varit bearbetade, men de ligga nu- mera alla under vatten. Arbetet har hufvud- sakligen varit grundadt på vinnande af kobolt- malm, som i större och mindre gnistor, korn och körtlar, men ej i rediga kristaller, förekommit insprängd i den fyndiga kalken, som äfvenledes medfört någon kopparmalm, fastän 1 så ringa grad, att arbetet ej skulle lönat sig ensamt för denne: Det förnämsta bland dessa arbeten är utan tvifvel Adolfsbergsgrufvan, som egentligen består af två grufvor, fe östra och den vestra, men som numera äro med hvarandra samman- brutne, och af bvilka den östra varit längst fort- salt och nu äger elt lodrätt djup af omkring 13 famnar. Det malmförande lagret, som ägt en mäklighet af en till två alnar och å båda sidor varit innpeslutet af ofyndig gråkalk, har haft ett ganska flackt läge och stupat vid pass 60—70? från lodlinien mot ONOC eller NO. Det öster om Adolfsbergsgrufvan 1 kalkhöjdens sluttning mot Tomta förekommande granitpartiet visar icke något nedgående på djupet, åtminstone ej så långt i öster, som brytningen i denna grufva ännu avan- cerat, hvilket är ungefär ull höjdens östra ända vid landsvägen mellan Tomta och Bokverket (se Profilritningen Tab. VI, 4.) Denna granit har således utseende af ett mantelformigt lager, så vida den icke längre 1 öster äger något sammanhang med en mera på djupet liggande större granit- massa. Den betäckes sjelf till en del mot öster af ett flackt liggande gneisslager af obetydlig mäkughet i dagen och hvars strykning 1 södra ändar är i NV, men mot den norra småningom vrider sig till nära NS, med 702—75" fallande mot Öösler. 2) Kabbelgrufvetrakten mellan den förre och Vin- terberget, har varit bearbetad med Kabbelgrufvan, Näsmansgrufvan, fduardsgrufvan, och flera andra mindre skärpningar, som dock numera alla äro ödelagda. Kalken i denna höjd utgöres uteslu- tande af s. k. gråkalk, strykande NY—SO och fallande mot NO 602—-70", De malmförande la- gren hafva haft samma stupning och bhufvudsak- ligen, likasom i Adolfsbergshöjden, innehållit ko- boltmalm, med någon inblandning af kopparmalm, men malmfyndigheten har, likasom der, för det mesta hållit sig närmare dagen och ej varit ut- hållig på djupet. 3) Smedsgårdstrakten norr om den sistnämnde, innehåller flera grufvor och skärpningar, af hvilka följande varit de förnämsta, nemligen Österbergs- grufvan, Ladgrufvan och Sjöbergsgrufvan N:o 2. Denna trakt visar en lagerstrykning något olika med den i de båda förut nämnde. Den går nem- ligen här i det närmaste i O—V, med strykning mot N varierande mellan 402—70?2. Den äfven bär rådande serpentinstänkta gråkalken innesluter 39 flera smärre lager, dels af blå vattkalk, dels af gneiss, af fävilka den förra isynnerhet framträder norr om Österbergsgrufvan och den sednare sö- der och sydvest om densamma. De malmförande lagren ha i dagen ägt en mäktighet af 1-—3 al- nar, men icke fortsatt särdeles långt på djupet. 4) Koppartorps kalktrakt vester och nordvest om kyrkan, är isynnerhet den, som från äldre till värvarande tid visat någon uthållande malmfyn- dighet, och är bufvudsakligen öppnad genom den stora Tunabergska grufvan, som också lemnat den förnämsta och ansenligaste malmtillgången för det fordna Tuna Bergslag. Dessutom ligga här äfven Sophia Magdalenagrufvan och Kattgrufvan samt nå- gra mindre skärpningar, som i sednare tider vexel- vis varit något bearbetade, men nu alla ligga öde. Äfven här förekomma, i höjden norr om grufstöten, vexlande lager af blå vattkalk, gråkalk och gneiss, som alla visa en särdeles oordentlighet i deras strykande och fallande. Sålunda är strykningen vid afvägningspunkten vester om Klingsporrgruf- vans dagöppning i O—V, 20” N, men längre i norr åter VNY-—O0OSO, 30—602 N eller S och vid vestra ändan af Kattgrufvan ONO, 20-—30? S. Men detta förhållande äger, som vi framdeles skola få se, endast rum 1 dagytan, på något större djup synes deremot skiffringen orubbad fortsätta i NNV, såsom iakttagelserna i grufstölens väggar hafva gifvit vid anled Man kan nemligen FA ganska tydligt observera en försiggången "böjning och vridning af lagren, hvartill- vi också seder- mera skola Hets. Vid vestra ändan af gruf- stöten uppsticka hällar af både gråkalk och gneiss, hvilka visa strykning i NNV-—SSO med 507 60? fallande åt ONO. 40 Denna kalktrakt visar äfven något norr om De Beschiska grufvan och Stöten åtskilliga upp- skjutande mindre kullar, med vexlande lager af gneiss, kalk och granit, eller med kalken ensamt rådande. Sålunda ser man i den kullen, som ligger närmast Gullbergskullarne och är den an- dra i ordningen åt vester från landsvägen, vex- lande lager al blå vattkalk och gneiss, ned stryk- niog O--V och 50” fallande åt Norr. Söder om denne ligger en annan något vidsträcktare, fast låg, kulle, hvars norra del består af gneiss, stry- kande ONO, 60:—-70? NNV, men hvars södra del innehåller gråkalk. En lagerformig gång af grof- kristallinisk granit genomsätter kullens norr2 del i ONO:lig AR och har förorsakat en olika lyft- ning af lagren åt ömse sidor. Sålunda då gneis- sen på norra sidan faller 6Q2 —70? åt INoisks stu- par deremot det några alnar enäkiga blå vattkalk- lagret, som närmast 1 söder stöder sig emot gra- niten, åt motsatt håll eller åtv SSV och detta endast 20”, men denna branta stupniug öfvergår vid kullens södra ända småningom till en mera flackt liggande lutning, som för gråkalkens lager der visar sig vara 402—350? äfven åt S eller SSV. I ostnordostlig riktning från sistnämnde kulle sy- nas på östra sidan om vägen flera uppstående och vexlande lager af gråkalk och blå vattkalk, i NO ESV: 209 30? SO, och vester invid vägen en låg hällklippa af gråkalk med samma stryk- ning och stopning. De små berghällarne närmast i nordvest från Inspektorsgården innehålla dels gråkalk, dels blå vattkalk, visande en lagerstryk- ning i NV —SO, 70? NO. De båda vestligaste af dessa små berghällar innehålla granit, deras sträck- ning går i NNV och pekar mot Görans schacht och granithöjden norr om kyrkan. Det är derföre 41 sannolikt, att ett sammanhang äger rum dem emellan, och att denna granit vevit en orsak till den nyss anförde blibbetenwmellan lagrens stryk- ning. Öster om Inspektorsgården och nordvest om Lovisins schacht ligga tvenne små bergkullar, af hvilka den ena bar sin sträckning 1 ONO och den andra i NNV. De bestå båda hufvudsakligen af grå gneiss med kalk i östra och södra slutt- ningarne. Lagrens strykning är i den vestra af dessa kullar ONO 30? NNV, men i den östra NNV med 70? fallande åt ONO, så att kalken i den förre ses underskjuta gneissen, men i den sednare åter hyvilande deremot. Ingen annan bergart är uti eller mellan dessa Härbela. ua kullar ofvan dag synlig, men -att graniten äfven här, såsom iakttagelserna på fältet eljest flerstädes hafva lärt, förorsakat denna afvikelse eller olikbet i lager- strykningen, torde icke sakna skäl att antaga. Frågan hvilken denna granit då varit, besvaras väl sannolikast genom häntydning på graniten i den långsträckta kullen sydost om Lovisins schacht, vid hvars afsänkande, således ej så långt från det dislokerade stället, en sådan granit också blifvit under dagen anträffad. Till dessa fyra kalktrakter skulle man också kunna tillägga en femte, belägen i Koppartorps äng, och der de s. k. Änges Kalkgångarne och Cederbaums schacht befinna sig. Men kalklagren förekomma här endast af ringa mäktighet och i vexling med gneiss inkilade ti graniten. Ekdissen visar sig deremot icke af den sam- manhängande utsträckning ofvan dag som kalken. " Vid malmfältets östra och vestra ändar uti däl- derna mellan Simons- och Bondbergen och mellan Gullbergskullarve och Vinterberget, äfvensom sö- der om detta sistnämnde, träffas visserligen några 42 : smärre höjder af gneiss, den der är en vestlig och ostlig fortsättning af de gneisslager, som rundt omkring malmfältet äro rådande i socknen. Men i det inre af malmfältet förekommer densamma endast i mindre partier, som dels i sparsamt spridda och låga kullar af obetydligt omfång uppsticka ur den djupa jordbetäckningen och dels såsom smärre lager ses vexla med kalken i de nyssnämnde kalkhöjderna. Då nu emedlertid; så- som längre fram skall visas, genom grufvebryt- ningen är utrönt, att gneissen, såsom utgörande taket i De Beschiska grufvan, der fortsätter allt- ifrån dess vestra ända i dagen till så långt djup mot öster, som brytningarne ännu hunnit, d.v.s. icke mer än omkring 100 famnar från Simons- berget, så skulle man derutaf kunna förmoda, att samma bergart under dagytan utgör den närmast anstående fasta häller uti hela östra delen af malm fältet. Denna förmodan vinner också ökad styrka genom iakttagelsen öfver gneissens och kal- kens EE dande lagerstrykning, såväl un- der som fv dag. Denne visar AE al3 männast en Re i NV eller NNV, med en ganska stark stupning mot öster. Jemföras nu dessa adA omständigheter sinsemellan och med den mera i smått jaktlågnes redan förul anmärkte, vexlingen af de olika lagren, så torde såsom slut- sals följa, alt en sådan lagervexling äfven i stort rådande. Den i höjderna på malmfältets ve- a och sydvestra delar befintliga kalken vore således att betrakta såsom vestliga utgåendet af elt ganska mäktigt och mot gneissen i vester hvilande lager. Grufbrytningarne hafva icke lem- nat någon upplysning derom, huruvida detta la- ger sammanbänger dd och "a tsätter till De Be- Sekuskå och Sophia Magdalena grufvornes kalklager, 43 eller om de möjligen äro åtskiljda af ett mellan- liggande gneisslager, såsom anledning verkligen är att förmoda genom förekomsten af små gneiss- kupper, såväl vid vestra ändan af Stora grufstöten och vid Tomta, som på gärdet dememellan. Om åter detta sednare kalklager, såsom strykningen antyder, fortsätler åt söder under Koppartorps gärde mot Tomta bäcken, eller om det äfven åt den sidan betäckes af gneiss, detta hindrar den djupa jordbetäckningen- att afgöra. För den sed- nare händelsen, eller att det öfvertäckes af gneis- sen, tala de flera små uppstickande gneisshällar, som söder om detsamma synas mellan Kyrkan och Konsten samt vid Klenby. Genom grufve- arbeten vete vi dock, att detta kalklager mot öster utbytes af och fortfarande betäckes af gneiss, men ofvan dag se vi återigen längre mot öster några mindre, dock troligen ej så djupt gående, kalk- lager i vexling med gneiss förekomma inkilade mellan grofkristalliniska graniten. Vi hafva såle- des här uppå malmfältet en både i stort och smått flera gånger förnyad vexling mellan gneiss och kalk, hvilkas lager alla visa en hufvudstryk- ning i NV eller NNV med 50:—70? fallande från lodlinien mot öster. Gneissens strykning är i malmfältets syd- vestra del i höjderna öster om Brostugdammen NV och NNV, med 40'—60" lutning åt O. I malmfältets nordvestra del, i dalen mellan Vin- terberget och Gullbergskullarne och nedanför desse sednare mot söder, skiffrar den i nära O—V, med stupning allmännast emot N, varierande mellan 40? och 70”. I dalen rmellan Simonsberget och Bondberget äga lagren en strykning i VNYV med 30—60" lutning mot N, men denna strykning vrider sig så, alt den i malmfältets östra del 44 å mellan Kyrkan och Simonsberget går i NNV. De mellan Bondberget och Sågqvarnsberget bär och der liggande små gneisskullarne utvisa alla en la- gerstrykning i O—V med 40—50? fallande mot Norr. De i malmfältets inre iakttagne stryknings- linierna äro redan förut anförde. Gneissen består af en finkornigt skiffrig bland- ning af grå fältspat, qvarz och svart glimmer, af hvilka än den ena, än den andra beståndsdelen är till mängden öfvervägande. Härigenom ' upp- kommer denna mångfald af varieteter, både till textur och färg, som här, likasom eljest allud, utmärka denna bergart, och som med hvarandra omvexla i olika tunna eller tjocka hvarf eller la-- ger. Ett mineral, som constant åtföljer den ene eller andra af de olika gneissvarieteterna är gra- nat, som deri förekommer inväxt såsom smärre körtlar eller korn af mörkare eller ljusare brun- röd färg. Men dessutom träffas deri äfven, isyn- nerhet i den glimmerfattiga, fältspats- eller qvarz- rådande, varieteten små fjäll af graplat, parallelt inväxte efter skiffripgen. Några få punkter eller gnistor af svafvelkis äro äfven deri somligstädes instänkte. ;j Tunabergska grufvan, belägen i Koppartorps kalktrakt i södra sluttningen af dervarande lilla berghöjd och den enda, som för närvarande är under arbete, har, såsom förut är anfördt, varit den, hvarifrån det gamla Tuna bergslag hämtat sin förnämsta malmtillgång. Den upplogs efter flera hundra års ödesmål ånyo i medlet af förra årbuudradet och har sedan fortfarande varit i drift. De första arbeten de gamla här verkställde, anlades säkerligen i vestra ändan af grufvan. Den stora ungefär 60 famnar långa och 20 famnar breda dagöppningen eller Stöten vittnar om ett 45 der förehafdt vidlyfugt, men tillika ovarsamt, gruf- vearbete. Det är sannolikt, att detta från början skedde under dag, emedan man, vid grufvans rentlagande på 1750-talet, på Stötens botten bland den öfriga syltan fann en mängd större block eller skutor af det i grufvan vanliga takberget och emedan man ännu i Stötens väggar 1 vestra än- dan invid dagytan ser denna bergart anstående.- Deras arbete fortsattes vidare mot öster efter mal- mens stupning, men stannade vid den s.k. Norra Porten, der den första granitafskärningen, såsom förut är nämndt, afskräckte från vidare fortlgång åt det hållet. Troligen vände de sig då, innan grufvan alldeles ödelemnades, mot vester samt uppsökte der och uttogo ett under raset och Stö- tens södra vägg befintligt underliggande malmla- ger, till hvilken förmodan man får anledning af de invid nuvarande s. k. Källarorten belägne och ännu med ras till en del uppfyllde arbetsrummen, Hedningegrufvorne kallade. Detta namn begagnades dock vid grufvans rentagande gemensamt för alla de gamlas arbeten på detta ställe. Tvenne schacht voro då härstädes afsänkta, det ena, sedermera kalladt Hedningeschachtet, närmast öster om gruf- veslöten, är numera igentimradt och igenfyldt, det andra Görans schacht längre i norr begagnades sedermera tll uppfordringen, innan Lovisins schacht hann att blifva färdigt.- Sedermera har egrufvedriften från det ställe räknadt, der de gamlas arbeten vid Norra Porten upphörde, fortgått dels och hufvudsakligen åt öster samt dels åt vester. Härigenom hafva flera olika arbetsrum uppkommit, som fått olika be- nämningar, så alt den stora Tunabergska grufvan numera består af tre särskildta delar. Det största bland dessa arbetsrum kallas De Beschiska grufvan 46 och har i ostlig riktning fortgått från grufstötens östra ända. De båda andra, Klingsporrgrufvan och Källarorten, ligga vester ut invid och jemte hvar- andra, men äro hvar för sig med De Beschiska srufvan sammanbrutne. I anseende till de flera egna förhållanden, som här förete sig, hafva dessa, numera ensamt på hela fältet åtkomliga, arbets- rum anselts förtjena en närmare granskning. Jag skall derföre försöka, att i det följande framlägga dennes resultater och gifva en skildring af dessa gamla grufvor, deras bergarter, gång- och malm- anLeh, de mineralier, som der förekomma, och de förändringar, som der tid efter annan timat och hvilka kanna vara af intresse att känna. Vi skola då först fästa vår uppmärksamhet vid det för- nämsta af dessa arbetsrum eller De Beschiska grufvan. Denna grufva är, likasom de öfriga å fältet belägne grufvorne, icke byggd på någon ordentligt strykande gång, utan på ett lager. Sådan är vis- serligen äfven händelsen med de flesta af vårt lands malmdepoter, men, 1 motsats med det van- liga förhållandet, har det malmförande lagret här icke en lodrät eller nära lodrät ställning, utan intager elt läge, som på det hela icke så mycket skiljer sig från horizontalplanet. Det har nemli- gen sin strykning i NNV och ett temligen flackt sväfvande mot ONO, som vanligen ligger emellan 16 och 25 grader, men Stiutrlann, på några ställen uppgår till 30 eller 35 grader från horizonten. Men ännu elt annat förbållande är för denna grufva eget. Det malmförande «donlägiga kalkla- gret begränsas nemligen å begge sidor, både den norra och södra, af en främmande ofyndig berg- art, af samma slag som det öfverliggande takberget. 47 Detta sednare bildar nemligen mer och mindre djupt gående nedsjunk ningar, som fortsätta hela vägen utföre ull grufvans båda långväggar, ända från dagen till nuvarande djup. Härigenom har uppkommit likasom ett naturligt hvalf, uti och inom hvilket den hufvudsakliga 'malmfyndigheten varil innesluten, ehuru man genom de få försök- ningsarbeten 1 fält, som här äro verkställde, lik- val har utrönt, att kalklagren äfven på andra sidan om dessa innestängande väggar äro något malmstänkte, fastän ej till någon arbetsvärd grad. Det tyckes således, som denna hvalfformiga böj- ning af takberget varit en orsak dertil!, att inval. fyndigheten företrädesvis föncentrerat sig i de inom hvalfvet liggande lagren, och man skulle sålunda med skäl unna likna denna grufvas malm- förande med en flackt liggande ller sväfvande malmstock. Det är i det föregående antydt, att kalkfor- mationen ofvan dag sönderfaller i fyra särskilta varieteter eller länkar, som i olika mäktiga hvarf eller lager omvexla med hvarandra och med grå gneiss. Dessa fyra varieteter, hvilka, som man påminner sig, voro malmförande kalk, hvit valt- kalk, blå vattkalk och gråkalk, återfinnas äfven alla utvecklade i De Beschiska grufvan. De bilda der flera donlägiga parallela lager, som alla stryka NNV och stupa hot östern och som, med hänsyn till deras lagerföljd, på visst sätt tyckas i stort intaga en bestämd ordning, så att närmast under det hvällda gneisstaket ligger alltid den malmförande kalken eller sjelfva malmstocken. Under denna möter än den ena, än den andra af de tre ofyn- diga arterna, dock så att gråkalken alltid ligger underst och "utgör bertan af obekant mäk- tighet. Men genom försökningssänkningar mer 48 och mindre djupt neddrifne på sulan, har man någongång dels påträffat spår af underliggande malmlager, dels också somligstädes funnit de of- tknamdde ofyndige vattkalkarterna eller till och med gneissen i tunna snart utkilande lager inne- slutne i gråkalken. Härigenom får man anledning att sluta till, att dessa arter, likasom iakttagel- serna ofvan dag hafva visat, äfven här mera i smått bilda mer och mindre tjocka skifvor eller lager, som med afsmalnande mäktighet utkila i åller emot hvarandra i olika riktningar. De Beschiska grufvans malmförnsöde lager eller malmstock är hufvudsakligen efterföljd med trenne nästan parallela bufvudorter, nemligen Ehrencronas ort längst i söder, Lovisins i midten och Generalens ort i norr, hvilken sednare i sin fortsättning mot öster fått namn af Örnskölds och mot vester af Åkerhjelms ort. Dessa tre hufvud- orter, som på mångfaldiga ställen äro genom tvär- orter sammanbrutne med hvarandra ”), fortlöpa utmed och jemte hvarandra till ett lodrätt djup under afvägningspunkten af omkring 90 famnar, hvarefter Ebrenceronas ort ensamt har fortgått. Malmstocken, som i början hade en bredd mellan norra och södra väggen af omkring trettio fam- nar, började redan vid 32 famnars alvaäskilns alt aftaga, så att den sedermera allt intill nyssnämnde djup af 90 famnar icke hållit större bredd än tjugu famnar. På samma sätt har också förhållit sig ") Se grundritningen Tab. III, som är en Copia i +-dels skala af den utaf Markscheider Anp. POoLBEtMmER år 1776 öfver grufvan upprättade och sedermera tid efter annan tillökade charta. De der utsatta ziffrorne utmärka olika djup i famnar under den allmänna afvägningspunkten. 49 sig med dess mäktighet. Denne var nemligen i förstone från taket till sulan räknadt mellan sex och nio alnar, men minskade snart till tre eller fyra, under det att den på åtskilliga ställen mera tillfälligt undergick än ytterligare förtryckningar, då dets mäktighet endast uppgick till tre å sex qvarter. Malmstocken har alltid haft sväfvande mot öster eller rättare ONO och detta har för olika djup varierat mellan 16—353 från bhorizonten. Sålunda var stupnpingen i Ehrencronas ort (se Prof. a. Tab. V) från nedgången i grufvan eller vid Stötens östra ända till Södra Porten vid tret- tio famnars djup 16'—23”, derifrån och till Jakobs sänkning låg den nästan vågrät, sedermera återtog den småningom sin gamla stupning, som den bit behöll till den usjälnde Sc Kl Hästvandringen vid femtiotvå till femtiofyra famnars djup, hvarefter stupningen ännu mera ökades och ända till åttio- fyra famnars djup låg mellan 30” och 35”, allt från horizonten. Der började den åter att lägga sig, men snart inträffade den härstädes ovanliga Försdelsen; alt, sedan malmstocken i början fort- salt sin vanliga stupning åt öster, började den först gå horizontelt (vid 92 famnars djup) och se- dan stiga emot bröstet och det temligen starkt, så alt sligningen på omkring trettio famnars längd från afvägningen 92 famnar till nuvarande bröstet af orten icke är mycket mindre än vid pass 10 famnar. Denna betydliga lutning i motsatt rikt- ning mot den vanliga förorsakade qvaf och hetta, hvarföre, då också malmfyndigheten var ovanligt spridd och ringa, arbetet här åter lemnades. I stället hade man, vid slutet af den hori- zontella indrifningen i den på 91 famnars djup K. V. A. Handl. 1848. II. 4 50 ; träffade granitafskärningen, anlagt ett rätt uppåt stigande ortarbete, i tanke att malmförandet skulle al graniten lidit någon förflyttning och kunde vara möjligen kastadt högre upp mot taket. Detta hopp slog icke felt, ty, efter 4—35 fammnars uppdrifning, träffades också tvenne malmförande lager dock af tillsammans blott 3 qvarters mäkughet och af hvilka det öfre lagret var 'betäckt af det i gruf- van vanliga takberget och från det underliggande skiljdt genom ofyndig gråkalk. Ehuru malmen varil så svag och spridd, att den knappast lönat uppfordringskostnaden, har dock arbetet der hit- vills blifvit fortsatt genom den s. k. Ehreneronas Bröstort, efter den anvisning, som malmens läge ' vid handen gifvit och som på den bifogade kartan Tab. HI finnes utmärkt. Man har derigenom in- hemtat, att det malmförande, likasom de åtföljande ofyndiga berglagrens stupning icke varit såsom förut åt ONO, utan i stället åt SSO, så som Profilen I på Tab. VI ulvisar. Sammanlägges nu denna omständighet med den iakttagelsen, att, i hela södra väggen af denna åt öster och nordost indrifne Ehreneronas bröst- ort, malmförandet ständigt medföljt brytningen och ännu visar sig der anstående, med det van- liga gneissberget, eller som det på stället kallas svarlberget, i taket öfver sig och gråkalk i sulan, så får man deraf mycken anledning till den för- modan, att såväl hela bergväxten, som ock med den malmförandet, blifvit genom någon främmande orsak rubbade och vridne ur deras förut i grufvan vanliga läge, så att alla lagrens stupning, ifrån att förut hafva varit åt ONO, numera kastat sig åt SSO, en riktning, uti hvilken också malmen nu hädanefter med största sannolikhet torde böra sökas. Forskar man efter orsaken till denna nära d1 i rät vinkel gående vridning, förenad med den betydliga uppkastningen på höjden, så kan icke eftertankan stadna vid annat, än den granit, som, mellan 90 och 91 famnars afvägning gångformigt strukit tvärt öfver Ehreneroneorten. Den har en kilformig skapnad och en mäktighet af mellan 2 och 3 famnar, med den smalare ändan vänd mot söder. TIakttager man nu, att lodlinien för” Oo denna granitafskärning ofvan dag infaller vid sö- dra ändan af den nedanför Kummelberget belägne granitkulten och att denne äfven der är mot sö- der afsmalnande, fastän 1 norra ändan af 20—30 famnars bredd, och derjemte påminner sig det nära grannskapet till Kummel- och Simonsbergens större granilhöjder, så torde dessa förenade om- ständigheter med någon sannolikhet berättiga till den förmodan, att nyssnämnde granitparti vid 90 famnars afvägning, har norr om Ehrencron-orten en slörre utsträckning och mäktighet, än som ge- nom den nyss anförde afskärningens genomgående blifvit lagd 1 dagen. Denna förmodan vinner en ökad styrka genom följande: Örnskölds och Lovi- sins orter äro, som man ser, icke fortsatta Lill slörre djup än omkring 90 famnar, men anled- ningen hvarföre arbetet der stadnat, kan tyvärr, nu icke utrönas, emedan större varphögar, som der äro qvarlemnade, hindra åtkomsten och un- dersökningen af den i deras bröst anstående berg- art. Gamla arbetare på stället anföra dock, aut -granitlen äfven der skall hafva mött. Huru der- med än må förhålla sig, säkert har dock den gra- nilmassa icke varit obetydlig, som kunnat åstad- komma en sådan ofantlig rubbning och kastning, som här tydligen har försiggått. Det falska eller sanna i detta här ofvan an- tydda föreställningssätt kommer väl att genom j | | | "RECESUSIRET YONG 32 ; framtida brytningar ådagaläggas, så vida icke gruf- ägaren genom den ökade kostnad, som ett rätt drifvet arbete hädanefter nödvändigt måste med- föra, låter afskräcka sig från dess vidare full följande. Men han borde kunna hoppas, alt malm- förandet, på något afstånd från den rubbande or- saken, skall återlaga något af sin fordna mäktighet och fyndighet, och han bör dessutom besinna, att om malmstocken i sin förra riktning hade fått orubbad fortfara mot östern, den då sannolikt hade stött an mot det branta Simonsbergets ned- gående fot, då allt grufarbete ofelbart åt det hållet skulle hafva afstannat. Hvyaremot han i den an- förda kastningen af gången bör se en vis till- ställning, en vägledande vink, alt åt ett ' håll der inga synliga hinder möta, fortsälla elt arhele som i någon mon möjligen kan ersätta uppvoffringarne. För öfrigt saknas icke längre upp i grufvan exempel på en dylik kastning af takberget och malmstocken, fastän i ojemförligt mindre skala. Då vi i det följande få tillfälle, att närmare uppe- hålla oss vid de i det föregående ofta omtalade granitafskärningarne, skola vi nu blott anföra, att sedan brytningen hunnit genomgå den första af dem vid N. och S. Porten, befanns hela malm- stocken, tillika med det öfverliggande takberget, en famn uppkastad i hängandet, hvarjemte lager- stupningen hade minskat till 16 å 18 grader från horizonten, då den på vestra sidan om afskärnin- gen varit 23 grader. Någon sådan malmstockens uppkastning på höjden eller lagrens lyftning till närmare horizontal-linien förmärktes icke efter genomgåendel af den s. k. andra afskärningen vid Lovisins schacht. Tvärtom var det härifrån, som malmstocken och hela bergväxten började att an- taga den förut omnämnda starka stupningen. Men J3 i stället tycktes en rubbning eller skufning i ho- rizontel riktning hafva ägt rum, så all hela malm- stocken befanns några famnar kastad åt södern. Efter denna öfverblick af de i grufvan före- kommande, så fyndiga som ofyndiga bergarter, deras allmänna sammanhang och läge till hvaär- andra, gå vi alt något närmare granska hvar och en särskilt och hoppas derunder få tillfälle att yllerligare påpeka åtskilliga förhållanden af iutresse, som kunna sprida ett klarare ljus öfver hela grufve- och bergsbyggnaden. Grå gneiss. Det har förut blifvit nämndt, att taket i De Beschiska grufvan utgöres af en egen bergart, som på stället af arbetarne kallas svart- berg eller takberg, fortsättande hela grufvans djup utföre till tredje afskärningen vid 91 famnars af- vägning. Denne bergart är en mörk, hård och tjockklufven grå gneiss af merendels finkornigt skiffrig textur. Dess beståndsdelar äro, liksom ofvan dag, fältspat af två slag orthoklas och oligo- klas, qvarz och svart glimmer. Vanligen äro de båda sednare till mängden öfvervägande, hvar- igenom dess hårdbet och mörka färg förorsakas. Af främmande inblandningar förekomma deri ofta små korn af brunröd granat och fjäll af graphit, likasom äfven, ålminstone i närmaste grannskapet af malmstocken, deruti sällan saknas små korn och gnistor af kopparkis, svafvelkis, blyglans el- ler zinkblende. På vissa ställen äro de båda först- nämnde malmarterna till den mängd 1 gneissen samlade, alt de lönat brytningskostnaden. Delta har isynnverhet, allt intill 40 famnars afvägning, varit händelsen i grufvans noria vägg, utmed hvilken malmförandet hufvudsakligen och till flera famnars bredd mot söder legat inväxt uti gneissen. Dessutom bar malmförandet på vissa ställen mer J4 och mindre högt uppstigit i takberget, men för öfrigt har detta vanligtvis haft en slät och redig aflossning från det underliggande egentligen malm- förande lagret. Det har likaledes förut blifvit antydt, att grufvans bägge långväggar, såväl den norra som den södra, fortfarande till 91 famnars djup, ut- gjorts af samma slags bergart, som det öfverlig- gande takberget eller af grå gneissen. Det sam- manhang, som är rådande mellan dessa bägge väggar och takberget, kan också icke på det min- sta misskännas. Under brytningarnes fortgång har man nemligen öfvertygat sig om och kan ännu ganska tydligt se, hurusom detta sednare bildar en mer och mindre tvär hvalfformig nedåt gå- ende böjning åt bägge sidor, så att gneisslagren, som 1 taket sväfva mot östern, 1 de båda respek- tive långväggarne visa en mer och mindre stark stupning mot norr eller söder. Att lära känna naturen af dessa båda förtryckningar och i bopp att på andra sidan återfinna den förtryckta mal- men, bafva tvenne ortarbeten blifvit anlagde, det ena i norra väggen under nawn af Förmaket, det andra kalladt Stöfvaren uti södra väggen. Eburu det åsyftade ändamålet af malmens återfinnande dermed icke vanns, har likväl derigenom den upplysning erhållits, att kalken, fastän af ingen eller ringa malmfyndighet, åter möter på längre eller költare afstånd från den förtryckande väggen eller klyften och att denne, som småningom Svd tager sin förra ställning, 1 södra väggen är mera åt djupet gående än i den norra. Profilerna d och e på Tab. V. visa bergarternas läge i dessa båda orter. Ganska träffande säger också Por- HEIMER, som 1776 författat en väl utarbetad karta öfver grufvan, om dessa båda långväggar ”att hän- JD ”gande takstenen i detta fält tydligen synes hafva ”sjunkit neder in uti gången och sulan och så- ”medelst åstadkommit gångens foörtryckning, på ”enahanda sält som man föreställer sig, att ett ”fartyg sänker efter sin tyngd uti vattnet”. Sålunda ser man, alt takberget på båda sidor bildat olika djupa nedsjunkningar, fortfarande hela grufvan utföre, och att derigenom likasom upp- kommit ett naturligt flackt liggande hvalf, som inom sig har inneslutit malmfyndigheten. Men, utom dessa större nedsjunkningar på sidorne om malmstocken, bildar det ofyndiga takberget eller grå gneissen äfven på åtskilliga andra ställen i grufvan, isynnerhet då sväfvandet varit mera flackt eller liggande, andra mer och mindre djupa och långsträckta insjunkningar eller insvepningar ul malmfallet. Bevis på sådane en eller annan aln, stundom hela famnen, djupt gående förtryckniu- S grufvans pelare, sträckande sig der mer och min- dre långt ned mot sulan i deras olika väggar. Huru stor mäktigbeten är hos denne sålunda ofvanpå malmförandet lägrade grå gneiss kan icke med tillförlitlighet afsöras. Man kan blott med någon sannolikbet förmoda, att den är betydlig öck alt fasta bällen närmast under damjorden ofvan dag utgöres af denna samme bergart. Skä- len för en sådan förmodan äro i det Töregående utvecklade. Vore den öfverliggande bergskorpan genomgången med flera på olika afstånd från hvar- änded liggande schacht, så skulle i och med det samma hela bergbygguaden klart och tydligt fram- ställa sig. Men nu äro tyvärr, på hela grufvans betydliga längd af öfver 240 famnar efter don- läget, icke mer än tvenne schacht neddrifne, af od hvilka det ena redan fanns öppnadt, då grufvan gar finner man ännu qvarstående uti flera af 36 på 1750-talet upptogs från ödesmål. Detta, det s. k. Görans schacht, beläget i grufvans vestra ända omkring 20 famnar frän stora dagöppningen, är till vid pass 15 famnars djup under lafven afsänkt i grå gneiss, hvars lager stupa omkring 25” från horizonten mot östern, och hvarunder malmförande kalken finnes, såsom vanligt, möta. Det andra det s. k. Lovisins schacht, liggande ungefär midt på grufvans längd, är 1 sednare tider afsänkt och kom omkring 1784 till genomslag med Lovisins ort. Det har dock för förestående fråga icke lem- nat någon upplysning, emedan det, till hela dess djup af omkring 30 famnar under lafven, nästan endast genomgålt en grofkristallinisk granit. Om man således nu i detta hänseende är tvungen att stadna vid en blott gissning, som lik väl kan hafva någon sannolikhet för sig, kan man dock ej an- nat än beklaga solade jak de vigtiga upplysnin- gar, som ännu en schachtanläggning troligen skulle hafva spridt öfver denna fråga, så mycket mer, som denna saknad, ju längre” brytningarne fortgå, så mycket kännbarare i ekonomiskt hänseende kommer att drabba grufägaren, i anseende till den mer och mer besvärliga och kostsamma berg- och malmuppfordringen. Men utom delta gneissens förekommande uti grufvans båda långväggar och dess tak, träffas den äfven någon gång såsom obetydligare och snart utkilande lager dels inom sjelfva malmfö- randet och dels under sulan. Sålunda då Jakobs sänkming på Ehrencronas sula neddrefs, mötte på fjerde famnen ett litet hvarf gångsten eller grå gneiss, som innehöll några malmkörtlar, hvarefter gråkalken åter vidtog (se Prof. a och e Tab. V). I södra väggen af pelaren mellan Örnsköld och Lovisin, öster invid Görans ort, visar sig en + d7 alns mäktig rand af grå gneiss uti malmförande kalken, flera andra dylika fall att förtiga. Malmförande kalk. Denne består af en mer- endels = grofkristallinisk, någongång småkornig, bvit eller gråhvit, spatig kalksten med mer och mindre ymnigt inväxte partier af coccolith och glimmer. Den förre är den hufvudsakligen rådande inblandningen och förekommer under tvenne form- varieteter, nemligen antingen såsom större eller mindre fritt inväxte korn eller såsom ett mer och mindre sammanhängande eller genombrutet skelett. Genom kalkens behandling med någon utspädd syra kan man härom lätt öfvertyga sig. Man finner då, alt detta skelett utgöres af ett aggre- gat af en oändlig mängd på och jemte hvarandra samman vuxne, än- större än mindre, korn eller kristalliniska partier, som åt olika håll olika myc- . ket utspirat och mellan sig lemnat en mängd håligheter, som varit fyllda med kalk. Sedan denne blifvit utlöst, finner man någongång i dessa håligheter ännu qvarsittande helt små partier af hvitgrå skapolith, som dels är derb, dels kristal- liserad. Den igenkännes lätt genom sin gråhvita färg, sin lättsmälthet med stark pösning och sina små kristallers form. De skapolithkristaller, som jag, genom att på delta sätt behandla kalken, lyckats framkalla, hafva dock varit så små och så få, alt ingen kemisk undersökning kunnat å dem anställas. Men vi hafva dock en äldre ana- lys derå (Hisingers Min. Geogr.) som gifvit följande resultat på 100-delar, nemligen kiseljord 43.83, lerjord 35.28, kalkjord 19.37, jernoxid 0.66, hvilket ger formeln CS+3AS. Enligt benäget meddelande af Prof. WaALmsTtEDT, som verkställt denna under- sökning, förvaras ännu i Upsala Akademies kabi- nelt en lös skapolith-kristall, en åttasidig, 1 bägge nd a ida. tie är soon dina Ge RE a 38 ändarne afbruten prisma, af : tums diameter och 1; tums längd, hvars kantvinklar äro 135”. Fär- gen gråaktig, nära färglös och genomskinlig. För blåsrör smälter den lätt och med ovanligt stark blåskastning till färglös blåsfylld kula. Dessa upp- gifter utvisa en öfverensstämmelse med de af mig uppmärksammade små kristallerna och antyda, alt mineralet, fordom förekommit i större kri- staller utbildadt, än nu för tiden är fallet. Kemiska sammansättningen hos de i kalken inväxte gröna kornen är, enligt af mig verkställd undersökning, följande: TöiSEfjörde so 53.50 27.792 FN CUNSOPER IS 0.76 0.354 Kalkjord,.:ysiea» ns Talkjord . s.cccc 13:59 > 9.340 Jernmoxidulnwst övr 9.740 2.460 Manganoxidul . .. 1.90 0.426, Glödgningsförlust . 0.27 100.183 C Mig Delta ger följande formel Me] S+ fe h &, och z mn utvisar, alt mineralet är en afart af pyroxen, en kornigt afsöndrad malacholith eller en Coccolith. Dess egentliga vigt varierar mellan 3.30 och 3.37. Färgen är än ljusare än mörkare grön, af flera nuancer. För blåsrör smälter den under någon liten blåskastning till ett orent bouteljgrönt glas. I sammanhang härmed torde få anföras en analys på en annan härmed beslägtad pyroxen-va- rietet, nemligen en malacholith, som sades vara upp- bemtad ur den s. k. Smedsgårdsgrufvan, eller vest- ligaste ändan af grufstöten. Detta mineral bildar 39 större kristalliniska massor af grön eller grågrön färg, har en ganska tydlig mellan glas- och per- lemorglänsande genomgång och en annan mindre tydlig, som med den förra gör en vinkel af un- gefär 75". Egentliga vigten är 3.33, och för blås- rör smälter det under blåskastning till orent gul- grönt glas. Jag har på 100 delar funnit denna malacholith innehålla: Kiseljord ...... 382 — 27.95 FEOrd ee oe a oc (0 föailkjord > - ..sosrraci 22,55 jalkjord «jagats sx 12:20. AF Hesnoxidul sen sir fo5 cin1.76 6.66 Manganoxidul . . . . 089 0.49 Glödgningsförlust . . 0.54 99.90. Den glimmer, som förekommer i malmförande kalken jemte coccolithen inväxt, är på det hela till ojemförligt mindre mängd närvarande, men nå- gongång undantagsvis öfvervägande. Den bildar vanligen små glest inströdda fjäll eller blad af grön eller grönbrun färg. Dessa små glimmer-” bladspartier hafva icke någon bestämd riktning, "utan ligga ulan ordning inkastade. Deras form är vanligtvis obestämd, men någongång ser man små sexsidiga taflor, som häntyda på det rhom- biska systemet. De smälta trögt till grå eller gröngrå emalj. Dels i sällskap med glimmern, dels vanligt- vis ersättande densamma, förekomma i denna kalk större och mindre fjäll eller blad af graphit in- växle, hvilka äfven någongång bilda sexsidiga taflor. Likasom glimmern, samlar sig äfven graphiten stundom till större qvantitet på ett ställe, bildande -en sammanväxning af oordentligt hoptofvade blad. 6.68 EN Aa 60 Dessa äro de hufvudsakliga och konstanta in- blandningarne, som karslöerikans den malmförande kalken såsom gångart. Men ännu en annan in- blandning, som dock endast sällan förekommer, äro smärre körtlar af hvit glasglänsande qvarz, för det mesta endast der, hvarest denna kalk stöter emot den öfverliggande gneissen eller un- derliggande vattkalken. Man kan dock ej förneka, alt en sådan qvarz, vid kalkens behandling med utspädd syra, ofta återstår såsom helt små, hvita och genomskinliga , osmältliga korn, blandade med de öfriga gröna coccolithkornen. Utom kolsyrad kalk har denna kalksten, en- ligt prof från olika lokaler inom grufvan, äfven visat sig innehålla något kolsyrad talkjord, vari- erande mellan en och tre procent. Någon baryt eller strontian har likaså litet i denna, som de andre ofyndiga arterna, kunnat upptäckas, men deremot ingår här, likasom 1 gråkalken, äfven li- tet kolsyrad manganoxidul i sammansättningen. Såsom förut flerstädes varit antlydt, är det denna med coccolith, glimmer eller graphit mer och mindre indränkta kalksten, som RR i sig den hufvudsakliga malmfyndigheten af' koppar öch kobolt. Det förta malmslaget är en mer och mindre halug kopparkis, det sednare utgöres huf- vudsakligen af koboltglans. Då i det förens är ålade om mälnsstkot bredd och mäktighet, så hafva dessa uppgifter endast till en del kunnat åsyfta den här ifrågavarande kalken, ty på åt- skilliga ställen har almen äfven förekostsnt in- växt i gångslenen eller grå gneissen. Detta har t. ex. varit händelsen flerstädes i grufvans tak, dock förnämligast och ingenstädes till den mäk- ughet och utbredning, som i grufvans norra vägg allt till 30 å 40 famnars afvägning. På en om- 61 bytlig bredd af 5—10 famnar och en mäktighet mellan 2 och 3 famnar, bar den der anstående gneissen innehållit en så samlad malmqvantitet, atl de ortarbeten, som der drifvits, varit bland de mest lönade i hela grufvan. Man har i all- mänhet, under brytningarnes fortgång, gjort den iakttagelsen, att största malmfyndigheten, så af koppar som kobolt, varit koncentrerad i närmaste grannskapet af malmförande kalken med gneissen, på så sält att den förra eller kalken varit mest gifvande i närheten af taket, eller att malmföran- det uppsligit ett eller annat qvarter uti detta sednare. ; Då kopparmalmen förekommit uti kalken, bar den utgjort större och mindre fläckar eller ögon, sällan till äggs, men mest af hagels, ärter eller nötters storlek och har derjemte varit mycket kringspridd, i synnerhet i sednare tider. Men förmodligen har den i äldre tider, då en mera utvidgad bergsrörelse här på orten var i gång, i alla hänseenden varit mera samlad. Den malm åter, som förekommit uli gneissen, har varit mera koncentrerad till större och mäktigare köruar, streck och ådror, så att denna slags malm med mindre kostnad och besvär kunnat sofras från medföljande bergart. Man har vid hyttan plägat åtskilja dessa båda arter, så alt den i gneissen liggande kopparmalmen kallats svartmalm, men den ulti kalken hvitmalm. Derjemte har den förra eller svartmalmen merendels alltid varit åtföljd af svafvel- eller magnetkis, hvilken omständighet också haft en förmånlig inverkan på smältningarne. Koboltglansen har i större och mindre kristal- ler förekommit dels sittande för sig uti kalken, dels inväxt uti kopparkisen. Ju mera samlad denne sednare har fallit desto större ha då också END RYULv 62 : koboltglans- kristallerna varit. Men i allmänhet hafva de varit mindre, då de funnits uti kalken eller i den uti kalken förekommande kopparkisen, än då de träffats i sällskap med den s. k. svart- malmen. Koboltglansen träffas stundom derb, men förekommer vanligen kristalliserad. Kristallerna, hvilkas former för deras regelbundenhet äro så väl bekanta, äro merendels icke större än +—1 tum, men uppnå någongång nndanlagsvis en be- tydligare storlek. Sålunda har här funnits en Cub med afstympade kanter och hörn, hvars si- dor ägde nära 1; tums storlek. En äldre analys af StromeYER har gifvit följande sammansättning: Arsemk: Pi noRgSNG KODOL ee ord ere SKO JE sg SE Svalivel ..,- era GR 99.37. I de större koboltglans-kristallerne' förekom- mer stundom en kärna af derb Speisskobolt , hvars blåaktiga färg lätt skiljer den från koboltglansen. Den var redan uppmärksammad i slutet af 1700- talet, men utan att något närmare afseende derå fästades. Först i sednare tider bar den blifvit till sin sammansättning bestämd genom en analys af VARRENTRAPP, enligt hvilken (POGGENDORFFS ÅnD. XXNXVI, 265) den på 100 delar innehåller: ÅA TSEK sö. SYN 69.46 KODOR. ove ege See LIGE FCEN «or oh SR SAN ae Svafvel ansatt 0.90 Samma varietet är också funnen ensam för sig, utan all vara inväxt uti koboltglans, dels i större : 63 körtlar, dels i små otydliga kristaller med af- runde, liksom flutne, der och hörn. Den lä- rer äfven fordom blifvit träffad jemte kopparkisen uti den del af malmstocken, som legat uti svart- berget eller grå gneissen. Äfven såsom ett + alns mäkligt, men suart utkilande lager, har speiss- kobolt förekommit i Nedre Norrorten på 85—87 famnars djup, liggande under malmstocken och ofyndiga kalken. ; Någongång, men bögst sällan, träffas 1 de större koboltglanskristallerna eller den deri in- växle speisskobolten helt små punkter af ett mi- neral, hvars svartgröna färg och vax- eller glas- glänsande utseende låter gissa på ortlut, ehuru dess rätta natur icke kunnat för dess sällsynthet bestämmas. Uti de större kopparkiskörtlarne träffas ofta kristalliserad brunaktig qvarz, en slags rökto- pas, likaledes också någongång smärre körtlar el- ler korn af Misingerit. Men derjemte förekommer äfven i kopparkisen inväxt, ett annat särdeles intressant mineral, eller rättare har 1 fordna ti- der förekommit, emedan man numera endast så- som sällsyntbet får ullfälle att se detsamma i någon äldre samling. Det har redan länge varit uppmärksammadt och i äldre samlingar förvarats under namnet, ”Kristalliserad fältspat från Tunaberg”. Det bildar större och mindre kristaller, som på ytan vanligen hafva grön färg, härrörande som det tyckes, af en utsrd Sh N tba men äro In- uti färglösa. Herr DL. E. WaArLrmstEDt, som nyli- gen förehaft en undersökning öfver detta mineral, har funnit att somliga kristaller af den s. k. kri- stalliserade fältspaten från Tunaberg utgöras af Anorthit, under det att flertalet bestå af en verklig fältspat (orthoklas). De närmare resultaterna af 64 , undersökningen blifva troligen snart af honom sjelf bekantgjorda. Jemte koppar- och koboltmalmen träffas stun- dom äfven några andra svafvelmetaller inväxta i malmstocken. Svafvelkis och magnetkis äro förut omnämnde, men dessutom finner man under- stundom blyglans och zinkblende, såsom körtlar, streck eller ådror inväxte dels i kalken eller den kopparkis, som deri faller, dels och förnämligast i den del af malmförandet, som ligger uti eller stöter an emot gneissen. Sålunda har uti Eh- rencronas ort alltifrån början till bortom andra afskärningen vid Lovisins schacht, en ren samlad zinkblende, af några tums till ett qvarters mäk- tighet, medföljt i gångarten tätt efter aflösningen från takberget. För öfrigt har gedigen vismuth så- som sällsynthet förekommit uti smärre körtlar eller fina ådror i en qvarzig varielet af grå gneis- sen, eller också någongång uti hvita vattkalken åtföljd af coccolith, blyglans och kopparkis. Ehuru man genom åtskilliga sänkningar, an- lagde i den under malmförande kalken eller malm- 3 stocken liggande sulan, öfvertygat sig om, att den- samma hafvudsaklisen utgöres af ofyndiga kalk- arter, har man likväl dervid någongång lyckats upptäcka underliggande malmfyndiga lager. Men dessa hafva både till mäktighet och utsträckning varit af en ringa betydenhet och snart åt en el- ler annan sida utkilat uti någon af de ofyndiga arterna, hvarjemte sjelfva fyndigheten äfven varit mycket kringspridd. Detta allt har gjort, alt ingen af dessa anvisningar någon längre tid blif- vit fortsatt, men emedlertid har man härigenom fått en ytterligare bekräftelse på det lagerformiga, så väl i hela bergsbyggnaden, som i sjelfva mal- mernas 65 mernas förekommande, och en möjlighet blifvit antydd, att på något större djup under sulan, än den djupaste af dessa sänkningar, Elisabets sänk- ning, hunnit af 10 famnar, ännu något underlig- gande malmförande lager kan förekomma. Af så- dane genom dessa sänkningar påträfiade underlig- gande malmlager, skola vi här nämna följande. Jacobs sänkning på Ehrenceronas sula är neddrifven ungefär 6 famnar. Under den malmblandade grå- kalken mötte på fjerde famnen ett smalt gneiss- lager, som innehöll några malmkörtlar, hvarefter gråkalk åter vidtog. Uti Svabens sido-ort och un- der dess sula af hvit vattkalk fullföljdes någon tid ett underliggande något malmstänkt smalt gneisslager, hvars möjliga sammanhang med det i Jacobs sänkning påträffade, dock icke är utrönt. Förmaks-sänkningen, neddrifven på Teneralens sula ungefär 3 famnar uti hufvudsakligen hvit vattkalk, upptäckte på andra famnen ett smalt oredigt la- ger malmförande kalk af obetydlig fyndighet, hvilket visserligen efterföljdes med en ortgång åt öster vid pass 2 famnar, men snart alldeles upp- hörde. Under Upplandsortens sula påträffades i sednare tider ett lager malmförande kalk, som buafvudsakligen medförde koboltmalm och en tid oaf ett oanska lönande utbyte. Hö vattkalk. Den under detta namn här bekanta arten utgöres af en med qvarz i mer och mindre grad genomdränkt kornig kalksten, af en vanligen hvit, stundom grå eller ljust gröngrå färg, och af småkornig eller finkornig, någongång nästan tät textur. Den innehåller derjemte smärre korn af ljusgrön genomlysande coccolith, sparsamt inströdda här ack der, likasom små tunna fjäll af graphit eller FN af svafvelkis och UA NK AX AX Handt. 1840. II 66 någongång äfven helt små skapolith-kristaller, men deremot saknar den alldeles all inblandning af glimmer. Behandlar man denna varietet med någon utspädd syra, så ålerstår qvarzen, alltefter al lokalprof, än såsom löst inväxte korn, än såsom elt sammanhängande, någongång nästan alldeles kompakt, skelett, utgörande en samman- växning af en oändlig mängd sådane korn. Uti och på detta qvarzskelett sitta coccolithkornen och graphitfjällen anväxte. Qvantiteten af dessa främmande arter är ofta ganska betydlig och har i olika prof varierat mellan 33 och 76 procent. Men qvarzen utgör alltid hufvudmassan af det olösta, så alt de andra inblandningarne, hvaraf graphiten är den minst rådande, visserligen icke uppgå till 5 högst 10 procent. Denna varietet, hvars kolsyrade kalk har visat sig innehålla omkring 13 procent kolsyrad talkjord, förekommer uti sulan under malmförande kalken på olika ställen i De Beschiska grufvan. Den har funnits utgöra sulan i Lovisins, Gene- ralens och Örnskölds orter, ända till vid pass 50 famnars afvägning och visar sig äfven anstående somligstädes längre ner i grufvan på sulan af dessa orters fortsättning åt öster, ehuru den der icke tyckes äga den mäktighet och sammanhän- gande utsträckning, som mot vester. Likaledes ses den i Upplandsortens och Åkerhjelms orts sulor. Dess mäktighet är således störst i vestra ändan af grufvan och utkilar småningom mot öster, men derjemte synes en sådan utkilning mot söder äfven äga rum, emedan den ingenstädes, så vidt jag kunnat upptäcka, hvarken finnes eller funnits anstående i sulan af Ehrencronas ort. Den tyckes sjelf hvila på den s. k. blå vattkalken, att dömma af flera, på olika ställen, gjorda iakt- 67 tagelser, såson t. ex. i Åkerhjelms ort, Förmaks- orten och uti Mellan Norrorten, der man genom olika djupt drifne sänkningsarbeten genomgått den- samma, flera andra dylika fall att förtiga. Men stundom har äfven händt, att ett malmförande lager af obetydlig mäktighet legat emellan båda Säftkalkarterniå; såsom fallet t. ex. varit på Ge- neralens sula vid Förmakssänkningen, i Uplands- orten och vid strossarne till Svabens sido-ort. Blå vattkalk. Denna benämning är visserligen oegentlig, men då den på stället är allmänt ve- dertagen, kan det vara skäl att bibehålla densam- ma, för att med ett kort namn uttrycka dess skiljaktighet från de öfriga arterna. Blå vattkalken är ingen kalksten och jnnehåller åa la reégle icke någon kolsyrad kalk. Med syror fräser det ViS- serligen, men endast öfvergående, och lemnar en återstod, som utgör 93 till 99 procent af det an- vända profvets vigt. Den består till hufvudsaklig del af en blågrön” eller gröngrå malacholithmassa NN dels grof- dels småkristallinisk textur och med en egentlig vigt liggande mellan 3.117 och 3.28. Denna skillnad häntyder på någon främmande inbland- ning, som fastän för ögat osynbar, den ena gån- gen är till större, den andra till mindre mängd närvarande. Och i sjelfva verket, om man någon liten tid låter ett helt stycke af blå vattkalken ligga i utspädd syra, så finner man grundmassan efter denna behandling, i olika prof mer och mindre beströdd med smärre korn eller punkter, hvilkas hvita färg och matta glans tydligt fram- sticka på grundylan. Dessa korn eller punkter äro derb skapolith. Malacholithmassan förekommer dock sjelf stundom rent utsöndrad i något större kristalliniska partier, hvaraf tillräcklig qvantitet kunnat till analys utplockas. Denna malacholith 68 smälter för blåsrör under någon blåskastning till ett orent grönt glas och har en egentlig vigt af 3.36. Den består på 1060 delar af: Kiseljo Fe EN It13 28.120 98 FACK JOE 15 se beats ös 0.90 SR SR Kalkjord Pe Kane 20AG, AL HAÅGN Talkjörd sann 130108 2 SST 13. Jernmoxidäls fra gl 3.6 0.817 Manganoxidul sec TORSO 0.067 / Glödgnings-förlust — 0.63 EEE 99.31. Denna grundmassa af med skapolith samman- växt malacbolith, som för öfrigt är ovanligt hård och seg att sönderslå och stuffa, är i mer och mindre grad impregnerad med kolsyrad kalk, men innehåller stundom äfven derjemte mindre körtlar af en hvit eller gulhvit glasglänsande qvarz. Men utom dessa nu nämnda inblandningar förekomma 1 denna varietet äfvenledes några andra mera säll- synta mineralier, såsom amphodellit , polyargit, or- thit och sphen. Amphodelliten har af Herr L. SvaAnBeErG (Vet. Akad. Handl. 1839, sid. 175) blifvit undersökt och innehåller enligt hans analys: Kiseljörd some sccca 44.553 23.152 Lerjördl ere sn ALE RC DIN (ökar Jernöxidi. ft ie. st 0.074 rd [6.788 Kälkjörd söm 20k 15.019 = 4.499 Palkjörd AA. RAR Manganoxidul . . . spår Glödgnings-förlust 0.595 100.227. 69 Dess färg är grå eller blågrå och den smälter för blåsrör trögt och stundom med ringa blås- kastning till klart glas. Den är dels derb, dels och merendels kristalliserad. Dess kristaller, hvaraf de största uppnå en storlek af en tum, äro van- ligen väl utbildade och sitta inväxte i drushål af blå vattkalken, fyllde med kalkspath. Polyargit förekommer i större eller mindre kristalliniska körtlar, men är hittills icke funnen kristalliserad. Dess färg är rosenröd af flera nuancer, stundom gående åt violett. Den har en tydh genomgång, efter hvilken den med lätthet klyfver sig och på densamma en svag perlemorglans. För blåsrör ger den i kolf vatten, blir i glödgning hvit ogenomskinlig och smälter lätt och stilla till en hvit blåsfri emalj. Dess hårdhet är något mindre än flussspatens och egentliga vigten lika med 2.768. Den består enligt min undersökning af ISiseljör dn Ra 45.12 23.43 LT OR looks ON 30.64 16.64 | Nlennoxtdr ÖRA Of TOTT Manganoxid . .... 0.320 — 0.09 | INalkjord KN SN 0.88 — 1.67 UK JOrde as eden OG NOAA SA ISEN RSS TE ESA 6.93 = 148 INIalEnOn (45 Stiller Sy egg je 0.67 — 0.17 IVÄalbtena dat ena da 4.92 436 99.86. Denna sammansättning öfverensstämmer i det närmaste med den af SvAnBeErG för samma mine- ral från Kärrgrufvan (se sid. 19) funna. Den deraf härledda formeln blir 2A(r$?+5AS)+3Aq, som männen 70 Orilut träffas, 1 mindre körtlar eller korn från hampfrös till hasselnöts storlek, inväxt dels i sjelfva malacholithmassan och dels i den kalk- spat, som bildar sprickfyllningar i den sednare, men är på det hela ganska sällsynt. Den är svart- grön, 1 tunn splittra genomlysande och af en stark glasglans, snarlik gadolinit. Dess egentliga vigt är 3,193 och hårdheten lika med fältspatens, För blåsrör ger den i kolf vatten, förlorar derunder glansen och blir ljust emaljgrön. I tång kröker den sig och kokar samt smälter sedan till en orent bouteljgrön slagg. Den består på 100 delar af: Kiseljord ..... 37.26 Herjord 5 CANIS Ytterjord 05 ES 2.201 Kalkjord. . 8. 16:57 Ceroxidul . . ... 15.60 Jernoxidul . ... 7.64 Manganoxidul. . . 0.55 Va tlens ae Ra 2.46 ”100.46. Anmärkningsvärd är dervid den stora kalk- jordshalten, hvilken dock finner sin förklaring af mineralets förekommande uti eller jemte kalkspat. Sphen träffas i små platta kristaller af den vanliga formen, inväxte i malacholithmassan. De- ras storlek varierar mellan en half och ett par linier. Blå vattkalken förekommer, likasom den hvita, icke uti Ehrenceronas ort, men är för öfrigt fun- nen på åtskilliga ställen inom De Beschiska grufvan. Sannolikt utgör den ett mer och mindre utbredt lager under den i Lovisins, Generalens och Örn- skölds sulor anstående hvita vattkalken, emedan den der på flera ställen genom sänkningsarbeten 71 blifvit påträffad. Men på andra ställen åter lig- ger den närmast under malmförande kalken, utan någon betäckning af hvita vattkalken. Detta är nemligen händelsen i Svartlingsorten och på flera ställen af Lovisins och Örnsköldsorternas fortsätt- ning åt öster mellan 70 och 90 famnars afväg- ning. Ehuru icke i sig sjelf malmförande, träffas den dock stundom, särdeles 1 contacten med nå- got malmförande lager, mer och mindre instänkt med smärre malimkörtlar eller korn, af kopparkis, svafvelkis eller magnetkis, blyglans eller zink blende. Gråkalk , der fjerde och sista af ofvan upp- räknade kalkarter, är, såsom vi skola se, i flera afseenden, särdeles mineralogiskt, ganska märk- värdig. Då det var frågan om dess förekommande ofvan dag, definierades den såsom en små- eller grofkristallinisk, merendels gråaktig, kalksten med inneliggande korn eller smärre körtelformiga par- tier af mörkgrön serpentin och mera sparsamt inväxte fjäll ller sammangrupperade blad af gul- hvit eller mörkgrön glimmer och sjögrön eblorit Men om man närmare granskar dessa s. k. ser- pentinkorn, öfverlygar man sig snart om, all de visserligen till en del, till olika mängd för olika lokaler, bestå af en verklig serpentin, men att många af dem dock utgöras af ett annat mineral. Detta är i vissa korn, men ganska sällan, rent utsöndradt för sig, 1 andra åter, och detta mer- endels, på öfversång till eller samman växt med serpentin. I före huhdelscn är det af en balm- gul, någongång 1 grönt stötande, ofta äfven nästan gulhvit färg och af en väl prononcerad glasglans. Det är för blåsrör alldeles osmältligt, ger i kolf intet vatlen, men i öppet rör med fosforsalt ett obetydligt spår af fluor. Svårigheten att träffa det till någon större qvautitet, i fullkomligt rent A2 tillstånd, har förbiodrat dess fullständiga analys, men den qvalitativa undersökningen har visat, att dess beståndsdelar äro kiseljord, talkjord och jern- oxidul med en liten halt af lerjord och mangan- oxidul, och att det således innehåller ett vatten- frilt silikat af talkjord och jernoxidul. Då chondrodit, som man vet, icke är en så sällsynt inblandning 1 vissa af våra korniga kal- ker, låg den förmodan närmast, att mineralet vore identiskt dermed. Då derföre det vanliga etlsningsprofvet företogs, för alt upptäcka en möjlig fluorhailt, erhölls visserligen ett spår deraf, men så ringa alt den på urglaset etsade skriften först vid påandning kont Fluor kunde således icke utgöra någon konstant eller ingredierande Beståndsdel, en måsle vara mera tillfällig och möjligen härrörande af en annan främmande in- blandning. Och i sanning ibland återstoden af det till denna undersökning utplockade materialet befunno sig små gnistor af ett brandgult, åt rödt gående, äfven olasglänsande mineral, som i allo förhöll sig såsom Ghomdrodit och varat vid ut- plockningen säkert något litet hade kommit att medfölja. I sjelfva verket upptäcker också ögat sedermera med lätthet inblandningen af chondro- dit, dels i små egna korn för sig, dels också samman växt med eller inväxt i de andra kornen. Då, såsom vi hafva sett, både den malm- förande kalken och ofyndiga hvita vattkalken in- nehålla inväxt coccolith, skulle man, hvad det här ifrågavarande mineralet beträffar, möjligen kunna uppkasta den förmodan, att äfven detta vore en coccolith, fastän af en ljusare färg, eller i allmänhet en augitvarietet. Men undexsplusk gen har visat, att ingen kalkjord ingår i dess sammansältning och dessutom sönderdelas det af 73 saltsyra med sådan lätthet, att, till och med ur ett större helt korn, genom några timmars be- handling i värme, de basbildande beståndsdelarne fullkomligt utlösas, så att kiseljorden ensamt åter- står, med bibehållande af det använda kornets form, och det elaskärl, i hvilket detta försök verkställes, är efteråt lika klart och glänsande som förut. Behandlas deremot några hela korn af chondrodit på samma sätt med saltsyra, så återstår äfven då kiseljorden med bibehållande af kornens form, men bägaren eller röret är öfver hela dess botten efteråt matt och af fluorhalten angripen. Ehuru dessa förenade omständigheter med någon sannolikhet tyckas berättiga till den för- modan, att mineralet är olivin, torde likväl ett sådant antagande anses förhastadt, förr än en fullständig analys på rent material har afgjort frågan, så mycket mer som olivin biltills endast är funnen i bergarter af plutoniskt ursprung '), såsom basalt, dolerit m. m. Jag tillåter mig lik- väl under tiden, att, såsom ett ytterligare stöd åt min förmodan, anföra följande fakta. Chopn- drodit starkt glödgad vid lufttillträde får efteråt en ljusare färg, än den ursprungligen hade. Det nu ifrågavarande mineralet, på samma sätt be- handladt, blir deremot Hiörkt rödbrunt och svagt metallglänsande på ytan. Sedermera uppvärmdt en liten stund i utspädd saltsyra blir det nära blodrödt, matt och vaxglänsande. Jag har förut (sid. 14—15) baft tillfälle visa, att dena äfven in- ") Att likväl detta mineral äfven förekommer uti en matrix af kolsyrad kalk eller dolomit visar ScAccuis upptäckt af en mycket ljusgul kalkhaltig olivin uti Monte Sommas kalkblock. 74 vwäffar med olivinen från Elfdalen och samma reaktion har äfven erhållits med olivinen i basalten från Unkel, ehuru den röda färgen hos denne, troligen mindre jernhaltiga, varietet icke är af en så hög ton som hos den förre. Slutligen ville jag fästa uppmärksamheten på en möjlig fluorhalt uti mineralet olivin i allmänhet: jag har åtminstone vid det vanliga etsningsprofvet på ett urglas funnit tydliga spår deraf uti Elfdals olivinen. oo oGranskar man nu här litet närmare de i gråkalken invuxne kornen eiler små körtelformiga partierna, så skall man finna att en stor del af dem består af ifrågavarande mineral olivin (2), men det är då vanligen icke rent eller i friskt tillstånd, utan merendels blandadt med andra mineralier. En bland dessa främmande inbland- ningar, nemligen chondrodit, är förut omtalad. Men dessutom förekomwer det i mer eller mindre grad inväxt eller samman växt med mörkgrön glimmer, sjögrön chlorit "") eller ljusgrå graphit och derjemle äfven instänkt med helt små gnistor af titanjern. Dessa inblandningar, af hvilka de fyra förstnämnde äfven stundom träffas rent utsöndrade för sig, förorsaka kornens mörka färg och göra alt de vid flyktigt betraktande likna serpentin. Men grund- massan i dessa korn har icke, såsom serpentinen, ett matt utseende eller vaxglans, utan äger en kornig eller bladig afsöndring och en mer och ") Detta mineral ger i kolf mycket vatten och sintrar för blåsrör blott i yttersta kant till gulgrön slagg. Det sönderdelas af varm svafvelsyra med afskiljande af kiseljord, lösningen oxiderad med salpetersyra ger fällning af lerjord och jernoxid och i den genom- gångna lösningen innehålles ingen kalk, men väl mycket talkjord. Mineralet är således chlorit och ingen glimmer. 79 mindre väl uttryckt glasglans. I andra korn åter ser man en gul glasglänsande kärna af olivin (?) på alla sidor omgifven af en vaxglävsande splitt- rig serpentin. Åter 1 andra äro båda dessa arter blandade om hvarandra, så att kornets grundyta synes omvexlande beströdd med gula eller hvit- gula glänsande och gröna matta små punkter. Slutli- gen finnas också andra korn, som tydligen helt och hållet bestå af serpentin. Dessa iakttagelser häntyda, som det tyckes, på en försiggången metamorphos af den i kalken inväxte ölivinden., beroende på dennes större eller mindre benägenhet att sönderdelas och upptaga vatten och bestående 1 dess partiella eller full- ständiga förvandling till serpentin. Att dock icke all olivin varit underkastad en sådan förvandling, derpå återstå ännu bevis uti de flera korn, hyvil- kas brott och glans äro fullkomligt bibehållne. Utom genom sin vanligen mera gråa eller blågråa färg skiljer sig gråkalken från den malm- förande och hvita vattkalken genom den alltid mörkare färgen hos de inneliggande kornen. Dessa ligga äfven för det mesta i jemngående ränder, dels närmare dels fjermare från hvarandra, på så sätt att flera sådane parallela ränder grupperat sig tillsammans i olika breda fortlöpande band, hvilka hvarftals om vexla med en från denna inblandning fri gråkalk och sålunda genom denna flera gånger repeterade randning utvisa bergartens strykning och stupning 1i stort. Gråkalken innehåller en större halt af kolsyrad talkjord, än de andra kalk- arterna, dock uppgår denna icke till högre belopp än 5 å 8 procent. Derjemte innehåller den äfven kolsyrad manganoxidul varierande mellan 1.16 och 1.32 procent. Den är aå la regle icke malmförande, men sällan, åtminstone nere 1 grufvan, saknas i 76 densamma små gnistor eller korn af svafvel-, koppar- eller magnetkis. Men utom dessa förut nämnde inblandningar af olivin (2), serpentin, glimmer, chlorit, graphit och chondrodit, förekommer uti gråkalken, fastän ganska sparsamt och glest instänkt, äfven ett an- nat mineral, som för densamma är uteslutande eget och alldeles saknas i de andra arterna. Detta mineral är pleonast. Det är allud krvistalliseradt. Kristallerna äro reguliera octaedrar, men alltid ganska små och de största knappt uppgående till en linie i diameter, flertalet mycket mindre, nä- stan mikroskopiska. Kristallen hel är mörkgrön, nästan svart, ogenomskinlig, men tunnare splittror genomlysande med en vacker jerngrön färg. Har: stark glasglans både i brottet och på kristallytorne. För blåsrör osmältligt. Med flusserna jernets re- aktioner. Ingen nor med soda och borax på kol. I alisegnide till dess sällsynthet har jag till undersökningen ") icke kunnat hopsamla mer än 0.055 gr. som visat sig på 100 delar sammansatta af Terjörel?="3" SNES rose 62.95 29.40 JeErDOXIAUGU + onrer sj AG MENN 10. Tslkjord «TENS STR Manganoxidul . . . - spår Hen 99.44. Me fl Gråkalken förekommer i De Beschiska gruf- van liggande inunder de andra här förut nämnde kalkarterna. Den fortsätter sålunda oafbrulet i sulan hela Ehbrencronorten utföre ända till tredje afskärpingen, och visar sig likaledes i sulan af ") Mineralet pulveriserades i stålmortel och smältes med surt svafvelsyradt kali, hvarigenom en fullstän- dig sönderdelning följde. HN Ehrencronas Bröstort, äfvensom i Ehreneronortens fortsättning öster om tredje afskärningen, der den finnes anstående till hufvudsaklig del 1 väggar, sula och tak, fastän mellansatt af några smalare - malmfyndiga lager, efter hvilka brytningen här fortgått. I Lovisins och Örnskölds orter är den deremot undangömd af hvit och blå vattkalk. Likväl har man genom sänkningsarbeten funnit, att den äfven der på större djup vidtager. | Granit. Den i De Beschiska grufvan förekom- mande graniten är vanligen af en mycket grof- kristallinisk textur och af grå färg. Den består af öfvervägande grå eller blågrå, sällan rödlätt, orthoklas, något mindre gråhvit oligoklas, hvit eller åt violett stötande qvarz och i allmänhet blott få blad eller tofvor af svartgrön glimmer. Med undantag af ett och annat litet korn af pyr- orthit, af högst roffrös storlek, förekomma deri inga andra främmande inblandningar. Den upp- träder här under flera olika former, nemligen så- som gångar, inlägrade mantlar eller kåpor (lager), eller körtlar. Vi skola något närmare granska dessa olika förekomstsätt. Det första ha vi förut flerstädes haft tillfälle att fästa oss vid, då det varit fråga om de s. k. Åfskärningarne. Dessa äro 1 sjelfva verket mer och mindre mäktiga gångar, som i sned riktning strukit tvärt öfver malmfältet och afskurit så väl malmstocken som de öfver- och underliggande ofyndiga bergarterna. Den s. k. första afskärningen, som vid Norra och Södra Porten och i Stöfvar- orten är genombruten, har af alla den största kända utsträckningen och är bekant till en läugd af öf- ver 30 famnar. Det var emot den, som de gam- las arbeten i denna grufva vid Norra Porten af- stannade. Den framstryker i nära NV:lig riktning 78 med en nmMmäkughet af vid pass 1 famn, Efter genomgåendet af denna afskärning befunnos tak- berget och hela malmstocken vid pass en famn uppkastade på höjden och försatta i en mera lig- gande ställning, men malmförandet led för öfrigt ck någon minskning, hvarken till mäktighet el- ler fyndighet. Den andra afskärningen har 1 NNV:lig rikt- ning framstrukit förbi och genom Lovisins schacht, med en olika mäktighet, varierande mellan 3 till närmare 2 famnar. Den har icke, såsom den förra, stått lodrätt upp och ned, utan ägt några graders stupning mot öster. Dess sammansättning har också varit mycket olika, så att den på vissa ställen bestått nästau endast af fältspat, på andra åter hufvudsakligen af qvarz. Lovisins schacht är till nästan hela dess djup af vid pass 30 famnar under lafven neddrifvet i denna afskärnings granit. (se Prof. g. Tab. VID. Ty under dammjorden mö- ter först granit; som fortfar vid pass 12 famnar, derpå FÖRR ett 3—4 alnar mäktigt kalklager med Sudtydnde mot östern, derunder åter granit och slutligen det vanliga svartberget eller grå gneissen, lisgande ofvanpå molarstödenn Efter genomgåendet af denna afskärning hade väl malm- sticker undergått föga förändring uti dess läge och stupande, ehuru den visser ligen blifvit kastad några famnar åt södern, men i anseende till mäk- tighet och fyndighet bade den betydligt aftagit. Den tredje afskärningen träffades vid omkring 91 famnars afvägning och är med Ehdseconas ort ensam genomdrifven. Dess riktning går i NNV och dess mäktighet har varierat mellan 2 och 3 famnar. Dess skapnad synes vara kilfor- mig, med den smalare ändan vänd mot söder. Den märkliga uppkastning på höjden och kastning 79 åt sidan, som takberget och malmförandet efter fenotssendet af denna granitafskärning befunnos hafva undergått, är redan förut omtalad (sid. 50— 1), Hbadom det sannolika sammanhanget mellan hvar och en af dessa tre afskärningar och de of- vanför i dagen uppstående granitkullarne. Den fjerde afskärnmingen är träffad i Ebren- eronas Bröstort af omkring 2 alnars mäktighet och strykande ungefär i NV. "Äfven denna granitgång tyckes hafva åstadkommit någon rubbning uti lagrens läge, emedan på östra sidan om densamma vid samma höjd, der malm förut visat sig, icke annat än gråkalken möter, men brytningen har emedlertid här ännu för ite fortgålt, alt Store leken eller heskaffenheten af denna kastning med någon säkerhet kan bedömmas. En femte granitafskärning skulle här kunna tilläggas, nemligen den, som vid Förmaksortens indrifning påträffades och genomgicks. Att dömma af dess i väggar, tak och sula qvarstående lem- ningar, har Hess riktning gått i nära öster och vester med en mäktighet af några alnar. Dess textur är mera småkristallinisk, än de andra af- skärningarnes granit, hvarföre, då den först på- träffades, man trodde sig hafva stött emot Kum- melbergels granil, som med sin strykning ansågs nu råkat malmgången och säkerligen borde föra densamma åt sidan. Men denna förmodan befanns sedermera, som man ser, vara oriktig, emedan granitens gånglika form snart ådagalades och kal- ken, fastän af ingen eller ringa malmfyndighet, på norra sidan om densamma åter påträffades med det vanliga svartberget öfver sig i taket. Den andra formen, under hvilken graniten här förekommer, är såsom mer och mindre mäk- tiga körtlar eller stockar af olika utsträckning på 380 längden eller åt sidorne, och merendels wantel- formigt inlägrade mellan de andra bergarternas lager. Sådane fall hafva förekommit på ganska många ställen i De Beschiska grufvan, Hrälkaldet Skulle blifva för vidlyftigt att här uppräkna. Vi skola blott anföra några af de mest i ögonen fal- lande exemplen, sådane de ännu visa sig, dels i väggarne af de qvarlemnade pelarne och dels som- ligstädes i grufvans tak. Sålunda ser man i In- spektorns pelare, belägen mellan Örnsköld och Lovisin på ungefär 34 famnars afvägning, ett litet lager af granit, inkiladt mellan det från ta- ket nedskjutande svartberget eller grå gneissen och malmförande kalken. Samma förhållande äger också rum i östra väggen af Copistens pelare: mellan Örnsköld och kanviste på omkring 40 fam- nars afvägning och likaledes i vestra väggen af Öfre Norrorten på Lovisinska ortens fortsättning åt öster vid 73 famnars afvägning. Mellan Norra och Södra Svartlingsorterna synes 1 dervarande pelare mot öster en 6 qvarters mäktig granitrand liggande under malmförande kalk Gel ofvanpå blå fättkdlle Uti södra långväggen midt för Jacobs sänkning sitter en smal granitrand inlägrad i gneissen. I Ehreneronas Bröstort mellan 3:dje och 4:de afskärningarne synes graniten lagerformigt fortsätta i hela sirdra väggen med betåckning af svartberget i taket och sjelf liggande på lita rande kalksne I norra väggen af samma ort, hvilken, i anseende till lagrens starka stupning mot SSO, ligger flera famnar högre än södra väg- gen, synes graniten också intaga samma läge. Alt den äfven i taket mellan dessa båda väggar varit sammanhängande, antydes utaf de der ännu som- ligstädes qvarsittande små granitpartierne. Efter genom- 81 genomgåendet af andra afskärningen vid Lovisins Schakt befanns den malmförande kalken icke, såsom vanligt betäckt af grå gneissen närmast, utan af graniten. Denne vidtog der afskärningen slutade, utgick derifrån och fortfor sedan flera famnar mot Öster, innan den utkilade, och för- orsakade såmedelst en förtryckning af malmföran- det. Ehuru sjelf något malmstänkt, var den dock icke arbetsvärdig. Likaledes synas här och der körtlar eller drummer af graniten, inneslutne i kalken, af olika ställning, än liggande, än stående och af mycket olika mäktighet. Några af de närmast öster om Bergens sänkning belägne pelarne visa ett sådant förhållande, som äfven kan iakttagas i östra väg- gen af den mellan Öfre och Mellan Norrorten längre ner i grufvan belägne pelaren. Afvenså har grufvans takberg på många ställen funnits Hiväxt med en ofta qvarzrådande granit, hvars undre ytor då vanligen varit försedde med större eller mindre ojemnheter eller taggar, som olika djupt pedskjulit eller infallit i Säl osddet För öfrigt visar sig en dylik granit anstående såväl i bröstét SE Carls ort i porra långväggen, som i den södra långväggen vid Neros Or på några stäl- len mellan andra afskärningen och den s. k. Häst- vandringen: men om naturen af dessa granitpartier hafva brytningarne icke lemnat någon upplysning. Efter denna redogörelse för bergarternas, så fyndigas som ofyndigas, beskaffenhet och ömse- sidiga läge uti De Beschiska grufvan, skola vi slutligen nedstiga i och undersöka de båda andra hufvud - arbetsrummen i ”Tunabergska grufvan, Källarorten och Klingsporrgrufvan. Men innan - KV. 4kad. Handl. 1848. II. 6 In At JAAA oh -å d2 vi det göra, låtom oss först stadna en stund i Stora Grufstöten, för att taga densamma i närmare betraktande. Den utgör en långsträckt dagöpp- ning af öfver 60 famnars längd och en bredd i norr och söder, varierande mellan 13 och 20 fam- nar, och har sitt läge vester om De Beschiska grufvan 1 södra sluttningen af dervarande lilla bershöjd. Relativt till den allmänna afvägnings- punkten ligger dess botten på 6 till 9 famnars djup derunder, men emedan bräddarne sjelfva ligga på olika afvägningar, presenterar den sig, från olika ställen sedd, med ett ganska olika djup. Det var härstädes, som de gamlas arbeten först började och sedermera fortgingo mot öster, sannolikt äfven här under betäckning af det van- liga takberget eller gneissen. Men en oaktsam och kanhända alltför mycket på rof ställd bryt- ning af det i början mera rika malmlagret och troligen äfven sjelfva brytningssättet medelst eld- ning, förorsakade en mindre fasthet i sjelfva gruf- byggnaden, som derföre också slutligen instörtade och bildade denne stora dagoppning. Ifrån dess östra ända till tvåtredjedelar af dess längd mot vester är dess botten och större delen af dess si- dor betäckta med ras och jord, men i vestra än- dan, som man numera brukar kalla Smedsgårds- grufvan, är fasta hällen både i väggar och botten blottad. Väggarne der äro alla nästan lodräta och botten ligger omkring 9 famnar under afvägnings- punkten. Norra väggen visar öster om Högvinden en vexling af olika bergarter, som från dagen räk- nadt, intaga följande ordning, nemligen öfverst grå gneiss, sedan gråkalk, så blå vattkalk, derpå malmförande kalk, sedan åter blå vattkalk, der- ander igen malmförande kalk, så hvit vattkalk och slutligen åter gråkalk, som ulgör bottenlagret 53 i hela Smedsgårdsgrufvan. Vester om Högvinden synes deremot under den vid afvägningspunkten rådande gneissblandade blå vattkalken endast gråkalk, genomsatt af smalare ränder malmförande kalk, från 1—3 qvarter mäktiga, allesammans stupande omkring 60” mot NO. I vestra ändan af Smedsgårdsgrufvan, från dagen will botten, samma gråkalk i vexling med smärre lager malm- förande kalk. I södra väggen vester om Lågvin- den synes också gråkalk, betäckt närmast dagytan af ett smalt åt O sväfvande lager af grå gneiss, som med ökad mäktighet fortsätter mot öster förbi Lågvinden, så att södra väggen på denna sidan från dagen till botten endast visar denna bergart anstående. Vid nedgången till Klingsporrgrufvan, norr invid Johns schacht, visar sig i grufstötens norra vägg nederst malmförande kalk med ett in- kiladt smalt lager af gneiss, derofvanpå blå vatt- kalk (inneslutande ett litet lager af en bergart, bestående af hornblende, qvarz och granat) och öfverst åter grå gneiss, alla lagren ägande en stup- ning mot NO af 50—60? från lodlinten. Dessa iakttagelser häntyda visserligen på ett möjligt för detta sammanhang mellan de i norra och södra väggarne anstående gneisspartierna, men visa tillika huru oredig och med förhållandet i De Beschiska grufvan olika den vexling är, som bär äger rum mellan de under denna gneissman- tel liggande lagren. Då vi nu derjemte påminna oss, att botten i grufstöten består af ofyndig grå- kalk, men att under denna ofyndiga sula Källar- orten blifvit drifven i malmförande kalk, så vinna vi den öfvertygelse, att här legat flera parallela malmförande lager ofvanpå hvarandra, som alla ägt sväfvande mot öster och varit betäckta af än den ena än den andra ofyndiga bergarten. Häraf S4 förklaras också till en del grufstötens djup. Vi hafva förut sett, alt under De Beschiska grufvans sula på åtskilliga ställen påträffats smärre, snart utkilande malmlager. Likasom dessa hafva de här ifrågavarande lagren icke visat någon längre ut- hällunde sjelfständighet, utan snart mot öster med sin slupning träffat in på och sammanfallit med De Beschiska grufvans större malmförande lager, hvars mäktighet, just troligen blifvit betingad genom denna koncentrering dk de smärre lagren. Källarorten är byggd på ett sådant underliggande malmlager (se Tab. IV), som på vid pass 20 famnars sfee ning sammanfallit med och träffat De Beschiska grufvan. Prof. a. Tab. V. visar ortens läge rela- tivt till Ehreneronas ort, och Prof. g. Tab. VI. till Lovisins ort, från hvilken sednare Källarorten just tyckes vara en fortsättning mot vester. Det är också åt detta håll, som brytningarne hafva fortgått, sedan första arbetet år 1807 härpå an- lades i den del af den s. k. Ödegrufvan, på of- vannämnde afvägning af omkring 20 famnar, som ligger mellan Görans schacht och Ehreneronas ort. Arbetet har här hufvudsakligen drifvits för vinnande af koboltglans, hvilken, jemte något kopparkis, förekommit instänkt i samma slags malmförande kalk, som i De Beschiska grufvan. Tak och sula utgöres af ofyndig gråkalk. Norra väggen innekåller alltifrån vestra ändan eller brö- stet till nära Alexanders schacht blå vattkalk, men den södra hela vägen nästan endast malmförande kalk eller dermed i smalare ränder vexlande grå- kalk. Dock visar sig i den lilla ort, som från ungefär 11 famnars afvägning är indrifven i södra väggen endast svartberg eller grå gneiss uti bröst, 9 väggar och tak. Påminner man sig nu, att uti grufvestötens rätt ofvanför här liggande södra vägg en dylik gneiss är anträffad, så får man deraf mycken anledning tull den öfvertygelsen, att gneis- sen äfven här ar bildat en nedsjunkning på samma sätt, som i De Beschiska grufvans södra vägg. Här i Källarorten är denna nedsjunkna långvägg endast synlig på nyssnämnde ställe, men för öfrigt ingenslädes i södra väggen, af det skäl att söder om Källarorten ännu elt annat gammalt öde ar- betsrum är beläget, kalladt Hedningegrufvan och att mellan denna grufva och Källarorten ännu en del af malmförande kalklagret qvarstår såsom en föga mäktig pelarvägg. Denne har dock på ett ställe längre öster ut, midt för Alexanders schacht, blifvit genombruten, hvarigenom tillfälle lemnats till den iakttagelsen, att nyssnämnde nedsjunk- ning af gneissberget återfinnes i Hedningegrufvan och dennes södra lång vägg. Källarorten kommunicerar med dagen genom tvenne schacht, som båda träffat orten på unge- fär 20 famnars afvägning. Det ena Alexanders schacht är beläget i Frulstölens östra ända, det andra kalladt Johns SeHacht något längre i vester. Mellan dessa båda schacht Sol vidare mot öster till genomslaget med gamla Ödegrufvan är ortens läge nästan vågrätt (se Prof. g. Tab. VI.), men blir vester om Johns schacht mera brant, för att sedermera fram mot bröstet åter lägga sig mera horizontelt. Dessa schacht hafva fotnot god upp- Iysning om beskaffenheten af grufstötens botten ofvanpå Källarorten. Sålunda har Alexanders schacht, som är neddrifvet till 10 famnars djup från lafven, först genomgått 11 alnars ras, förr än fasta klyften träffades. Denne består af kalk med några gneisskörtlar 14 aln, derunder möter S6 ett nära 2 famnar mäktigt lager af blå vattkalk, hvarefter gråkalk vidtager, som räcker tills or- ten träffas. Klings porrgrufvan. Så kallas det längst i norr belägne arbets- rummet, som i jemnbredd med Källarorten fort- löper 1 ostnordostlig riktning mot Generalens och Örnskölds orter, utaf hvilka det kan anses såsom en vestlig fortsättning. Arbetet har börjat i ve- stra ändan och fortgått mot öster. Dess smala dagöppning norr om Stora Grufvestöten, nära in- ull allmänna afvägningspunkten, befann sig redan på 1750-talet i samma skick som nu och var en lemning från urgamla tider. Men först sednare, då malmfyndighbetens märkbara aftagande i De Beschiska grufvan tvang till uppsökande af nya anledningar, uppmärksammades åter denna skärp- ning och påbörjades der ordentligt grufarbete, som en tid lemnade en ganska riklig kopparmalmsvinst. Grundritningen å Tab. IV och Prof. h. på Tab. VI utvisa, buru denna grufva är belägen och att den under sin fortgång mot öster först stupar under Ödegrufvan, för att sedermera vinna ge- nombrott till Upplandsorten och Åkerhjelms ort. Att dömma af dess bergarter i tak, väggar och sula, tyckes malmförande lagret ide ägt ett sådant läge, som i Källarorten öch De Beschiska grufvan varit förhallan dad Tvärtom tyckes det- samma, tillika med de andra ofyndiga lagren, här blifvit genom någon främmande orsak rubbadt, vridet och kastadt samt antagit en mera stående åt söder något stupande ställning, på samma gång, som malmfyndigheten förtfatat: att sväfva mot öster. Taket, Stilsa och norra väggen i Kling- sporrgrufvan bestå nemligen af blå vatblalje under S7 det alt den södra innehåller hvit vattkalk. Emellan dessa båda väggar har malmförande lagret haft sitt läge, bestående af en ofta mycket glimmer- blandad kalk, bvaraf ännu här och der små par- tier äro qvarsitltande i norra väggen, som meren- dels visar en ganska brant stupning mot södern. Malmförandet har hufvudsakligen utgjorts af kop- arkis, som än varit renare, än blandad med svafvelkis eller magnetkis, men derjemte har här också förekommit mycket zinkblende och blyglans, af hvilken sednare icke spår till bar fonnits i den närbelägne Källarorten. Dessutom har också före- kommit coboltglans, ofta 1 större kristaller invuxne uti kopparkisen. Ehuru nu, som vi se, riktningen af Kling- sporrgrufvans norra vägg i nästan rät linie fort- löper till och San allen med Ödegrufvans norra vägg, så synes dock i den förra Mustig spår till den gneiss, som bildar den sednare. Möjligen kan den finnas på andra sidan om blå vattkalken mera i norr, men att dömma af berglagrens art och ställning ofvan dag uti höjden norr om Stora Grufstöten, är ingen anledning til! en sådan för- modan. Tvärtom antyder äfven der mångfalden af lagerstrykningen en försiggången rubbning. Gråkalk har ingenstädes i Klingsporrgrufvan blifvit påträffad, likaså ej heller någon granit, hvarken der eller i Källarorten. Uti samma kalktrakt, som Tunabergska gruf- van och något söder om Stora Grufstötlens vestra ända ligger ”Sophia Magdalenagrufvan. Den var en liten Ålen Man åldriga tider ödelemnad skärpning, då den af De Beschiska grufvans inmutare på 1760-talet ånyo upptogs och belades med arbete. folvj Men, i anseende tull den ringa malmullgången och den besvärliga uppfordritigen, ödelemnades den redan 1784 och ligger äfven nu öde, fastän den sedan den tiden ålskilliga gånger och sednast 1838 förhoppningsvis blifvit APPLE och någon liten tid drifven. Dess malmförande lager har varil en kalk af samma blandning, som gångarten 1 De Beschiska grufvan och haft sitt läge mellan vanligt svartberg eller grå gneiss i taket och grof- kristallinisk oranit 1 sulan, hvilka hela grufvans djup utföre fortfarit. Malmförande lagret, som haft en bredd i norr och söder af omkring 2 famnar och en mäktighet af något öfver 1 famn, bar haft en redig aflossning från takberget, men uti liggandet varit anvuxet med granitlen, som ofta oordentligt stigit upp emot taket och på sina ställen alldeles uttryckt malmförandet, hvilket särdeles varit händelsen i båda långväggarne, der gångarten antingen smalnat utaf eller alldeles af- Sk ie Stupningen har till nuvarande djup af 10—12 famnar under lafven alltid bibehållit sig lika eller varit ungefär 35” från horizontallinien . emot öster. Grufvans belägenhet synes af Tab. Ill vöck "Prof b på Tabluve Norr om Stora Grufstöten ligger en annan ödelagd grufva, kallad Kattgrufvan, som äfven från urminnes tid varit upptagen. I sednare tider har den en gång blifvit rentagen ål man träffade då der Magnetkis 1 ymnighet, sittande i en gångart af hornblende, qvarz och granat, men ingen an- nan lönande malmtillgång. I det föregående äro icke några theoretiska betraktelser gjorda öfver tillkomsten och bildnings- sättet af de bergarter, mineralier och malmer, som blifvit omnämnde i denna beskrifning. Jag ria 89 Lå ämnar ej heller nu uppehålla mig mycket. dervid, utan önskar att dermed till en annan gång i ett sammanhang få spara, öfvertygad att det etidåst är genom SknmAnstdäde af en mängd hithörande fakta, insamlade på olika lokaler, som vi kunna hoppas, att närma oss sanningens tempel och till någon del lyfta en flik af det täckelse, som ännu för oss döljer dess heliga läror. Det är allt för väl bekant, att Höper af nutidens geologer, i sin ultraplutoniska ifver, betrakta alla gneisser och glimmerskiffrar såsom metamorphosprodukter af sedimentära berglager och att äfven åtskilliga af de korniga kalkerna (s. k. urkalkerna) föras till samma kategori, under det att andra åter anses, att 1 sig sjelfva vara erupltiva. Hvad det sista fallet. beträffar, torde måhända de iakttagelser, S som 1 föregående uppsats äro framlagda, bland annat ölet åtskilliga af de Hiheräliops som i kor- niga kalken förekomma, icke vara de första, som innebära en vederläggning om dess presumtiva tillkomst genom underjordisk smältning och upp- stigande i dagen. Hvad åter angår den första händelsen, eller gneissens, glimmerskifferns och kalkens metamorpbism genom underjordisk hetta, förorsakad genom frambrytande af en främmande eruptiv bergart, bekänner jag för min del att, ehuru detta faktum för mindre sträckor, d. Vv. s. i närmaste grannskapet af den eruptiva bergarten icke kan förnekas, jag ännu ej kunnat fatta den inneboende ofantliga hetta, som skulle varit nöd- vändig, för att Lidbom en dylik förvandling utöfver så betydliga vidder, som våra gneiss- och glimmerskifferbildningar intaga. Det fattades, att en man, sådan som Författaren till ”Lehrbuch der chemuischen und physikalischen Geologie”, skulle upp- stå för att med hans skarpa och genomträn- 90 gande blick, rena sanningskärlek och outtröttliga forskningsanda, bekämpa åtskilliga af de nu en lång tid i geologien hyllade ultraplutonistiska grund- satserna. Må vi hoppas, att hans ädla bemödan- den skola bära lyckliga frukter på den geologiska forskningens fält, hvars odlare icke alla skytt, att understundom kanhända alltför mycket — må uttrycket förlåtas — ”jurare in verba magistri”. Förteckning på de inom Tunabergs so förekommande mineralier: Amphodellit . . . . « De Beschiska grufvan, Kling- sporrgrufvan, Inväxt 1 ma- lacholith och spatig kalk. Anonihubs . SNAG De Beschiska grufvan, inväxt 1 kopparkis. Apatit . . . so... Frankhyttan, i granit. Blyglans . .... . De Beschiska grufvan, Kling- sporr - grufvan, Hultebo skärpningar, m. fl. st. Buntkupfererz . . . De Beschiska grufvan sällsynt. Chlorit ... .. . . De Beschiska grufvan, Källar- orten, Kabbelgrufvan, A- dolfsbergsgrufvan, m. Il. i gråkalk: jemte glimmer vanligen såsom skölar vid jerngrufvorne. Chondrodit . . . . . « De Beschiska grufvan, Källar- orten, Adolfsbergsgrufvan, m. fl. i gråkalk. Coboltglans . . . .. Tunabergska Malmfältet, Mor- morsgrufvan. Coccolith . ... . . Tunabergska malmfältet i malmförande kalk. Diallag? . vc... Strömsbult, Stora Utterviks | hage uti eulysit. 1 Mkiehnore sr Reste Brunhult, Andreceberg, i granit. i TORNE Le Kärrgrufvan. Gillingi As ere . Mormorsgrufvan. (Rana ends De Beschiska grufvan, Mor- morsgrufvan, Strömborgs- grufvan, Skeppsviksgruf- van, Kattgrufvan, Kärr- grufv., Strömshult, m. fl. st. ÖA PRE ss Tunabergska malmfältet, dels i grå gneiss dels i kornig kalk: m. fl. st. Hedenberqit « - - - - Mormorsgrufvan. Hisingerit « « .« « « « De Beschiska grufvan, Mor- morsgrufvan. Hornblende . . ov Kattgrufvan, Carl Gustafs gruf- va m. fl. LEFT TKR SNES Dammgrufvan i kornig kalk. KlnSpat ana De Beschiska grufvan m. fl. NGppankis 1. soc lere Tunabergska malmfältet, Mor- morsgrufvan, Strömborgs- grufvan, Carl Gustafs gruf- va m. fl. st. Kopparglans . . . . De Beschiska grufvan, sällsynt. Labrador . .. -- 1 trappgångarne vid Bråviks- stranden. Magnetisk Jernmalm Kärrgrufvan, Dammogrufvan, Skeppsviksgrufvan, Ny- gransgrufvan, Öfvergrans- grufvan, m. fl. st. Kagnelkas > «vd Mormorsgrufvan, De Beschiska grufvan, Kattgrufvan m. fl. Malacholith . . .. . De Beschiska grufvan, Kling- sporrgrufvan eller i all- mänhet Tunabergs malm- fält, Skeppsviksgrufvan, Strömborgsgrufvan. 92 Oligoklas +...» såsom beståndsdel i granit och gneiss. Olivin « . .. . « « « Tunabergska malmfältet i all- mänhet, i gråkalk: — ovan- ligt jernbaltig, Ströms- bult, St. Uttervik etc. uti eulysit. CN ETOD ESR SNES . De Beschiska grufvan, Kling- sporrgrufvan inväxt I ma- lacholith eller kalkspat: Kärrgrufvan i syenitartad granit. Orthoklas . . . . . . Kristalliserad vid Alstorp, hög- röd vid Brunhbult, grön vid "Kärrsrutvani. allas granit, kristalliserad i De Beschiska grufvan uti kop- parkis. Molybdenglans . . . Skeppsviksgrufvan, Damm- grufvan. Pleonaste te ons De Beschiska grufvan, Källar- orten, Kabbelgrufvan, A- dolfsbergsgrufvan, m. fl. i gråkalk. Poly ar gips sa Kärrgrufvan, De Beschiska grufvan, HKlingsporrgruf- van. Pyrangulsbs AG. Brunhult, Andreeberg,1 granit. Pyrorthit . . . . . - Tunabergska malmfältet, Ud- den sydost om Näfveqvarn m.. fl st. ieranit Qvarz, kristall:d . . De Beschiska grufvan, Kärr- grufvan,Skeppsviksgrufvan. Serpentin . . . . » « Tunabergska malmfältet, och öre: af socknens kalklager. 93 Skapoliths, «131. + De Beschiska grufvan, dels kristalliserad för sig, dels samman växt med malacho- lith. 4 m3 flå st ISnedsscoholt —..miajs le Tunabergska malmfältet, Mor- morsgrufvan. Sphen . . . ..... De Beschiska grufvan, Kling- sporrgrufvan, i malacholith. SNaNvelkask. re ist sla Laggarbo, Ytterbo, Hultebo, De Beschiska grufvan m. fl. st. TURUN oci a aa Alstorp, Abbortorp, Härads- torp, Frankhyttan, Träd- gårdsgrufvan m. fl st. i granit. Vismuth, gedigen . . De Beschiska grufvan i qvarzig gneiss eller qvarzdränkt kalksten. Zinkblende . .. .« Ytterbo gärde, vid vägen mel- lan Kungstorp och Tudd- torp, De Beschiska grufvan, Klingsporrgrufvan, Hulte- boj, im. tis st At följande, af Herr Löjtnanten E. A. BJörK- MAN benäget meddelade uppgifter å inom Socknen verkställde höjdmätningar, torde en plats här få inrymmas. Kummelberget . . . . . « höjd öfver hafvet 270 fot. Brukshagskärret ..... SUNE PINE Mammsjön. > ..scc = — 1105 Gullängsberget . . . . . su NE Den s.k. Afvägningspunk- ten vid Tunabergs grufva De Beschiska grufvans djup under hafsytan, FELSUES 5 ANN SERNER ÅN ST RNE I lr 114 ,, 94 Slutligen må nämnas, att Marlekor äfven på åtskilliga ställen inom socknen förekomma in- bäddade uti lerlagren, dels vid några af åbräddarne i det inre af socknen, dels också vid Bråvikens stränder i de der inskurne vikarne. Men deras antal är vanligen icke stort, och deras former icke heller så mångfalldiga, som de ilerbäddarne vid Fada qvarn inom Tuna socken. Tillika bör jag bär erkänna, att jag för flera af de 1 före- gående uppsats meddelade historiska uppgifter om grufvorne och dervid tid efter annan inträf- fande förändringar, haft att tacka åtskilliga af de gamla Handlingar, som i K. Bergs-Collegii Arkif varit alt tillgå. Försök till systematisk uppställning af de i Sverige förekommande Nattfjärilar: AF C. H. BOHEMAN. Under det kännedomen om de inom Fädernes- landet förekommande Insekt-arterna på sednare tider, genom en mängd arbeten vunnil en sådan Histtacknoing, att icke något annat land torde kunna framvisa en så fullständig utredniovg af dess En- tomologiska Fauna, bar ik väl en ar de vackraste och intressantare Ordningarne eller Lepidoptera, blifvit särdeles försummad. Anledningarne här- till torde vara flera, särdeles hvad Nattfjärilarne betraffa, såsom dessa djurs förekommande under en tid på dygnet, då samlaren, tröttad af dagens vandringar, helst öfverlemnar sig åt hvilan, säll- synutheten af de flesta arterna, äfvensom svårig- heten att kunna erhålla oskadade individer. Sedan LiswÉs tid har i Sverge någon full- ständig bearbetning af Lepidopter-Classen icke ut- kommit, och ännu saknas materialier för att nå- gorlunda nog ggrant kunna utreda hithörande arter, särdeles af vissa grupper, såsom Noctuae och de så kallade Microlepidoptera. Några arbeten af mer omfattande innehåll rörande denna ordning, hafva vi likväl efter den stora mannens död fått emot- 96 taga. Sålunda utgaf Professor THunsErG flera dis- putationer under vie Insecta Suecica 1784— 17935, uti hvilka finnas intagne beskrifning på 190 för Sverige nya Lepidoptera. Professor DALMAN bör- jade 1816 i Kongl. Vet. Akad. Handl. en upp- ställning af Sveriges Fjärilar, men medhann endast fullända Papilionides och Sphingides, då en förti- dig död satte en gräns för hans vidare verksamhet. I Professor ZeTTERSTEDTS Insecta Lapponica hafva dyrbara upplysningar rörande våra, i den högre Norden, förekommande Lepidoptera blifvit med- delade och flera nya arter beskrifna. Öfriga skrifter rörande denna ordning innehålla endast några få och fragmentariska meddelanden. Då jag ansett en fortsättning af DALMANS ar- bete, för Sveriges Entomologer icke sakna intresse, och tror mig för närvarande kunna lemna en någorlunda fullständig öfversigt af en del Natt- fjärilar, eller de som fordom blifvit hänförde till Bombyces, får jag härmedelst offentliggöra den- samma, förvissad att denna lilla uppsats, om ock behäftad med flera fel, likväl genom de anvis- ningar som deruti tacddrlask skall 1 någon mån framflytta vår kännedom om denna ordning och dessutom väcka håg hos yngre Naturforskare, att närmare observera bithörande arters förekommande, utbredning och utveckling. Vid slägt-karakterernas uppgörande, har jag så mycket heldre begagnat den ledning som kun- nat hemtas från vingnervernas olika läge, som dessa karakterer, hos de flesta utländska författare blif- vit förbisedde, eller mindre fullständigt begagnade. De äro likväl af stort värde och underlätta betyd- ligt dessa djurs fördelning i naturliga grupper. Professor Darman föreslog i sitt förenämde försök vill AM till uppställning af Sverges fjärilar, att man vid bestämmande af Hörätnas ben nämningar borde börja från den kant der främre och bakie vingarne, då dessa äro utspända, råkas, hvarigenom man på de främre vingarne skulle räkna ifrån inner- kanten mot den yltre och på de bakre tvertom, Detta beräkningssätt har jag äfven ansett mig böra antaga och får jag bänvisa till den indeljnine af S vingarna, som finnes beskrifven 1 Vet. Akad. Handl. 1816, pp. OZ Likasom hos dagfjärilarne, kunna vingnerverna hos nu afhandlade naltfjärilar sägas utgöra tvenne hufvudknippen, som skiljas genom den så kallade areola discoidalis, men som sjelfva uppkomma ur flere eller färre stammar från vingroten. Enligt nyare författares åsigter indelas fjäri- larne 1 tvenne större grupper Åhopalocera: eller de som ega antennerna mer eller mindre klubb- lika, vingarne under hvilan upprältstående samt Heterocera: med antenner af olika form, prisma- tiska, kamlika, sågtandade, perlbandslika eller trådformiga. Till den förra räknas Dagfjärilarne (Papilionides) och till den sednare Linnés slägten Sphinx, Bombyx, Noctua, Geometra, Pyralis, Tortriz, Tinea och AÅlucita. I stället för dessa af LiInnÉ uppställda större grupper, har man indelat Natt- fjärilarne i smärre afdelningar, hvarigenom exa- minering och bestämning blifvat underlättade, och har jag i detta hänseende hufvudsakligen följt de af Boispuvar 1 Genera et Index methodicus Furo- paeorum Lepidopterorum Paris 1840 gifne an- visningar. För att undvika alltför mycken vid- lyftighet, har jag endast anfört Synonymien utur de arbeten, som hos oss i allmänhet äro tillgäng- lige, äfvensom af sådana, som icke finnes upplagne K. KK: A. Handl. 1848. II. / 98 i ÖcusENHEMERS och ”TREITSCHKES ”Schmetterlinge von Europa”, till hvilket förtjenstfulla arbete jag får hänvisa alla dem, som önska inhemta en c grundligare kännedom om Lepidoptera. Synopsis BomBycum Sueciae. Tribus I. LITHOSIDES. Boisp. Alae anticae sub quietle dorso decussatae, po- sticae plicatae, abdomen sub-involventes. Corpus gracile, elongatum. Larvae herbivorae, praeser- tim lichenivorae, dorso pilis fasciculatis vestitae. Pupae breviusculae, saepius sub-contractae, seg- mentis immobilibus. Genus I. EveHELIA. BoIispD. Dejopeia Curt. STEPH. Anlennae in utroque sexu simplices. Palpi breves, tri-articulati, distantes, tenue pilosi, arti- culo ultimo obtuso, distincto. Lingua spiralis, elongata, palpis non occultata. Frons retusa, pa- rum et depressim pilosa. Alae latiores, coccineo- maculalae, posticae amplae, multiplicatae, nervis ut in Callimorpha; Corpus lineare, elongatum, gracile, ilis brevibus, adpressis vestitum. Larvae herbivorae, sub-gregariae, elongatae, ilis rariusculis vestitae, annulato-fasciatae. Pupae folliculo tenui. 1. Jacobeae: alis anticis nigro-fuscis, lineis ma- culisque duabus coccineis; posticis coccineis, nigro-marginatis. — Long. al. exp. 35—43 millim. 29 Noctua Jacobeae. Linn. Er Nat. I. II. 839. 111. — Faun. Suec. ed. 307. 1155. ; Bombyx Jacobeae. a Ent. Syst. III. 1. 464. 181. =— I Huäres.. Bomb; oT.. 26: fo 11200 Rorsrrn.. I (CSE DD SI EA IDR GSE te LE (015 LTithosia Jacobeae. Haworta. L. B. 150. 12. — Ocus. Skiv. MIT 4040 1801 Arcetornis. id. Gern. Prodr. 22. 16. Callimorpha Seneciomis. Duroncurn. Lepid. IV. 41. Sr (ORSNIH SE BETER) DAN fa Euchelia Jacobeae. Boisp. Gen. et Ind. method. p. 50. 458. Habitat in Suecia media et meridionali pas- sim mense Juni. Larva parce pilosa, nigro-luteoque annulata. Habitat in Senecione vulgari et S. Jacobaea. Folli- culus ovalis, tenuis. Pupa brunnea. Genus II. EmYDIaA. Boisp. Eulepia. Stern. Antennae sat elongatae, maris pectinatae, fe- minae ciliatae. Palpi capite breviores, tri-articu- lati, sub-recurvi, breviter pilosuli. Lingua spi- ralis, peclore brevior. Frons retusa, dense pilosa. Aläe: anticae elongatae, angustiores, nigro-punctatae vel lineatae, posticae amplissimae, OT -plicatae. Corpus gracile, lineari-elongatum, squamis vel pi- lis brevibus, adpressis obtectum. Larvae obscurae, viltis dilutioribus, aut in- terdum aliter coloratis. Pupa contracta, feminae ventricosa; folliculo tenuli. 1. grammica: alis anticis flavis, nigro- -linealis; posticis luteis, lunula fasciaque terminali ni- gris. — Long. al. exp. 30—36. Phal. Bomb. grammica. Liss. Syst. Nat. ed. XII. I. II. 831. '75. — Faun. Suec. 301. 1134. Phal. striata. Liss. Syst. Nat. ed. X. 502. 31. 100 Bombyx” -grammica. Fasr. Ent. Syst. III. 1. 465. 182. — Roesel. Ins. Bel. IV. T. XXI. f. a—d. Bombyx grammicus. Haworre. L. Br. 134. 97. Lithosia gramnuca. Latr. Gen. Crust. et Ins. IV p- 221. — Godart Lep. V. p. 19. 'T. XLII. f. 1. 2. Euprepia grammica. Ocses. S. v. E. III. 306. 3. — Hörs. Bomb. T. 28. f. 122 I f. 123. 9 T. 56. fi 241: I 242. Q. Emydia grammica. Bosp. Gen. et Ind. meth. p. 57. 465. Var. a. alis posticis fere totis nigris, Habitat apud nos rarius. In Gottlandia et Oelandia locis aridis mense Juli frequenter lecta. In Scania ad Kivik et Raflunda; Dom. ZETTERSTEDT. Larva uigro-fusca, linea dorsali aurantiaca, utringque linea laterali alba, verrucis rufo brun- neis, dilute rufo-pilosis, adspersa. Hab, in Festuca ovina, Hieracio Pilosella, Artemisia vulgari et cam- | | Se: É pestri, Plantagine, Galio, Pruno spinosa et Calluna vulgari. Folliculus cinereus. Pupa brunnea. 2. Cribrum: alis anticis lacteo-albidis, transver- sim nigro-punctatis, posticis cinerascentibus. — Long. al. exp. 33-—38 millim. Phal. Bombyx Cribrum. Lins. Syst. Nat. I. II p. 831. 76. — Faun. Suec. 302. 1136. Lithosia Cribrum. — Häss. T. 28. f. 120 &. 121. 2. — Gonarr. Lepid. V. p, 26. T. XLIII. f. 1. SNES DIKET Euprepia eribrum. Germ. Prodr. 32. 1. — Ocns. DY LAYGN SUN SD Conf. Iuuie. Mag. II. p. 80.”) Emydia cribrum. Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 57. 462. Habitat in Suecia meridionali rarius. In Oelandia mense Juli locis aridis parce inveni. Ad Lund Scaniae; Dom. ZETTERSTEDT. ”) Bombyx Cribrum Fabr. est Tinea cribrella Häbn. 101 Genus IIL. LitHostia. BLATtR. Boisp. Callimorpha. Latr. Selina. ScurAnce. Antennae filiformes. Palpi breves, 3-articu- lati, sub-recurvi, breviter squamati vel pilosuli. Lingua spiralis, pectore longior vel aequalis, pal- pis non occultata. Frons retusa, parum et de- pressim pilosa. Alae convolutae, anticae angu- stissimae, sub-lineares; posticae amplissimae, mul- tiplicatae. Corpus lineari-elongatum , gracile, squa- mis vel pilis brevibus, adpressis vestitum. Femina magnitudine maris vel major. Larvae lichenivorae, obscurae, unicolores vel luteo-alboque maculatae. Alae omnes squamulis minutissimis adpressis vestitae, unde facies tenera et concinna, fimbriis brevissimis. Alae anticae latitudine triplo vel quadruplo longiores, sub-lineares, ner vorum orlu fere ut in Årctia et Callimorpha. Alae posticae amplissimae, multiplicatae, nervo ordinario 4 deficiente, nervis 1, 2, 3 e trunco superiori co- stali conjunctim egredientibus, 2 et 3 ultra areo- lam conjunctis, 4—6 e trunco inferiori, 7-—8 (nec 8 et 9,) e basi ortis; areola ultra medium alae extensa. 1. gquadra: lutea, pedibus atro-cyaneis; alis an- ticis maris lividis, margine baseos nigris; feminae luteo-ochraceis, punctis duobus atro- cyaneis. — Long. al. exp. & 42, 2 47 millim. Noctua quadra. Lins. Syst. Nat. I. II. 840. 114. Q. — Hawortis. Lep. B. 146. 1. -- Rosrser. Ins. Bel. I. CE: 2. T: X VIL £ 1—35. — Fabr. Ent. Syst. TIL. 2. 24. 54. Noctua deplana. Liss. Mant. I. 539. 2. Lithosia quadra. Fasr. Suppl. 459. 1. — Ocus. Schm. v. E. III. 126. 1. — Häsres. Bomb. T. 24. f. 101. I. f. 102. 2. — Gonarr. Lepid. V. p. 13. 102 T: NELL 2070 L£ 84 ir Barn ben. et Ind. method. p. 58. 468. Habitat in saxis lapidibusque lichenosis, mense Septembris in Smolandia ad Anneberg ipse; femina haud infrequens, mas rarius. In Scania ad Lund men- se Julii, certis annis copiose; Dom. ZETTERSTEDT. Larva nigrofusca, linea utringue dorsali du- plicata, undulata, flava; segmentis 2, 7 et ultimo macula nigra; capite parvo, nigro. Habitat in Lichenibus. Folliculus ovatus, tenuis. Pupa rufo- brunnea, cerassa, breviuscula. | 2. complana: alis anticis cinereo-plumbeis, co- sta margineqne ochraceo-lutescentibus, po- sticis totis ochraeeo flavis. -— Long. al. exp. 31-—34. millim. Noctua complana. Liss. Syst. Nat. I. II. 840. 115. — Faun. Suec. 307. 1153. — Hawortu. Lep. Br. 147. 3. Lithosia complana. Farr. Ent. Syst. III. 2. 24. 53. — Suppl. 460. 3. — Oczes. Schm. v. E. TI. 129. 31 = Hörn. Bomb. El ö24, da fO0NG EE Gonart?. Lepid. V. p. 16. T. XLI. f. 5. — Boisp. Gen. et Ind. method. p. 58. 470. — Zertt. Ins, Lapp. p. 232. 1. Habitat in sylvaticis haud infrequens, (Sca- nia — Lapponia.) mensibus Aug. et Septemb. Larva nigra, fasciculatim pilosa, dorso utrin- que linea flava, rufo alboque punctata, in utroque latere ad pedes linea angusta, longitudinali, rufo- lestacea. Hab. in Liecehenibus arborum. Folliculus. brunneus. Pupa rufo-brunnea. 3. helveola: capite thoraceque luteo-ochraceis; alis omnibus cinereo-lutescentibus, margine luteo- ochraceo. — Long. al. exp. 30—33 millim. Lithosia helveola. Häses. Bomb. TFT. 23. f. 95. 29. — Ocus. Schm. v. E. III. 133. 5. — Borsp. Gen. et. Ind. method. p. 58. 476. Habitat in Scania ad Abusa; Dom. Prof. ZeTt- TERSTEDT. 103 Magnitudo, statura et facies Lith. complanae omnino, sed vere distincta. Antennae cinereae, articulo basali lutescenti, in nostro specimine ma- sculo, subtus evidenter biciliatae. Caput luteo- ochraceum ; oculis nigris; palpis luteis, articulo api- cali nigro. Lingua flava, longitudine pectoris. Thorax luteo-ochraceus. Abdomen supra lutescens, subtus luteo-ochraceum, linea ventrali fusca. Pedes cine- rei; femoribus ultra medium lutescentibus. Alae omnes cinereo-lutescentes, apicem versus atomis fu- scis intermixtis; ciliis luteo-ochraceis. Alae anticae ad basin magis lutescentes. Alae subtus concolo- res, sed obscuriores, anticarum costa lota luteo- ochracea. Observ. A. Lith. complana facillime dignosceitur, thorace luteo-ochraceo, non fusco, alis omnibus con- coloribus, anticarum costa supra non ochraceo-lutea. 4, luteola: alis luteo-ochraceis, nitidis, posticis ad marginem anteriorem late nigrescentibus;fronte nigro-pilosa. — Long. al. exp. 26—28 millim, Tinea lutarella. Liss: Syst. Nat. I. II. 886. 355. — Faun. Suec. 353. 1360. — Cterr. Icon. T. IV. f. 9. — Farr. Ent. Syst. II. 2. 292: 23. Lithosia lutea. Fasr. Suppl. 461. 11. Lithosia luteola. Härs. Bomb. T. 23. f. 92 gg. — Ocss. Schm. v. E. II. 138: & Habitat passim in Licbenibus. In Pteride aquilina saepe visa a Dom. P. F. WAHLBERG. Larva atro-coerulea, nigro-punctata, linea utrinque flava alteraque alba. Hab. in Parmelia saxzatili et partetina. Folliculus brunneus. Pupa rufo-brunnea. 3. pallifrons: alis dilute ochraceis, nitidis, po- sticis ad marginem anteriorem late fusces- centibus; fronte flavo-pilosa. — Long. al. exp. 27—28 millim. 104 Lithosia ”pallifrons. Zerrer. Stett. Ent. Zeit. 1847. Habitat locis aridis in Gotltlandia mense Ju- ii, ad diversorium Kräklingbo sat frequenter. Magnitudo, statura et summa similitudo Lith. luteolae, ab illa fronte flavo-pilosa mox distincta. Caput undique dense flavo-pilosum; oculis nigris; palpis flavis, articulo apicali concolore. Antennae cinereae, supra flavescenti pollinosae. Lingua fla- va, longitudine pectoris. Thorax dense ochraceo- pubescens. Abdomen dilute cinereo-apice ochraceo- pubescens. Pedes cinerei, undique ochraceo-squa- mulosi; tarsis anticis totis, reliquis ad apicem infuscatis. Alae omnes dilute ochraceae, ciliis concoloribus, posticae ad marginem anteriorem late fuscescentes, subtus anticae fuscae, margine antico a medio ad apicem tenuiter, apice ipso latius ochraceo-marginatae, posticae ad marginem anteriorem late fuscae. 6. rubricollis: nigro-fusca, collari cinnabarino, abdomine posterius luteo. — Long. al. exp. 33—3935 millim. Noctua rubricollis. Liss. Syst. Nat. I. II. 840. 113. — Faun. Suec. 307. 1154. Phalaena rubricollis. Crerzx. Tab. II. f. 3. Bombyx rubricollis. Fager. Ent. Syst. III. 1. 486. 245. Lithosia rubrieollis. Hörs. Bomb. T. 23. f. 94. &S. — Ocas. Schm. v. E. III. 142. 10. — Hawortz. Lep. Br. 149. 9. — Gonart. Lepid. V. p. 22. T. XLU. f. 3:97: — Barsp. Gen. et Ind.,meth: p. 58. 467. Hab. in Westrogothiae, Uplandiae, Smolan- diae et Scaniae sylvaticis passim, mensibus Junii et Julii. Alae omnes nigro-fuscae, utringque immaculatae. Larva sordide viridis, lineis longitudinalibus nigris rufo-alboque punctatis; capite obscure brun- 105 neo, ulrinque linea obliqua alba, postice cum op- posita connexa. Hab, in Jungermanniis et Liche- nibus ex. gr. in Parmelia parietina, olivacea etin Sticta pulmonacea. Folliculus fuscus. Pupa rufo- brunnea. 7. mesomella: alis anticis sordide albidis, mar- gine luteo-ochraceis puncltisque duobus fus- cis; posticis supra fuscis, subtus luteo-ochra- ceis. — Long. al. exp. 28—32 millim. Tinea mesomella. Liss. Syst. Nat. I. II. 886. 356. — Faun. Suec. 354. 1362. — Ciumrrzr. T. IV. fe. 14. — Farr. Ent. Syst. III 2. 295. 25. — Suppl. 462. 15. Lithosia eborina: Häses. Bomb. 'T. 24. f. 104. 2. — Ocus. Schm. v. E. III. 152. 17. — Hawozrrtn. Lep. Br. 147. 6. Lithosia mesomella. Gonpart. Lepid. V. p. 11. T XLI f. 1. — Boisp. Gen. et Ind. meth. p- 59 4835. Habitat in lucis pratisque, passim frequens. Genus IV. SETINA. Boisp. STEPH. Selina ScarasK. Lithosia. Ocnes. Callimorpha. Lartr. Antennae setaceae, maris subtus pilosulae, feminae simplices. Palpi breves, triarticulati, pi- losuli, apice acutiusculo. Lingua abbreviata (sae- plus capite vix vel parum longior). Alae deflexae, minime con voluatae, in feminis manifeste brevio- res, in utroque sexu luteo-ochraceae, nigro-punctatae aut lineatae; Alarum nerv; ut in Callimorpha sed posteriarum quartus et quintus brevissimi, trunco communi longe ultra areolam producto. Corpus gracile, subtus squamulis vel pilis brevibus ve- stitum; pedes nudiusculi. Lar vae, obscurae, pilis fasciculatis vestitae. Pupae contractae, subventricosae. Folliculus tenuis,sericeus. 106 Genus medium quasi inter Callimorpham et Lithosiam; a priori differt, palpis linguaque multo brevioribus; a posteriori, alis non convolutis, nec anticis linearibus, nec nervulo medio alarum po- sticarum deficiente. 1. irrorea: nigra, thorace antice anoque fulvis; aliis luteo-ochraceis, maculis nieris, ttrans- versim positis, trifariis. -— Long. al. exp. 30—335 millim. Tinea irrorella. Liss. Syst. Nat. I. IT. 885. 354. — Faun. Suec. 353. 1361. — Fasr. Ent. Syst. III. 229: 18. — Criere. OO TVI £ 5: = DE GEER. [1 0T.05. £ 12 Ops SO. pl N:o 78. Lithosia irrorata. Haworin Lep. Br. 148.8. — Faer. Suppl. 461. 12. Bombyx irrorea. Häss. Bomb. T. 25. f. 105. &. Lithosia irrorea. Ocus. Sechmet. v. E. HL. 148. 14. Callimorpha irrorata. Gonvsrt. Lep. IV. p. 392. T. DG UT SDS SS Philea irrorea. Zert. Ins. Lapp. p. 931. 1 Setina irrorea. Boisp. Gen. et Ind. methb. p. 59.487. Habitat in tota Suecia minus frequens men- sibus Julii et Augusti. Ad Njunnas Lapp. Lu- lens. 9 Julii; Dom. P. F. WAHLBERG. Larva hirta, nigra, maculis dorsalibus rhom- boidalibus, lateralibusque oblongis, pallidis; in Parmelia parietina hbospitatur. Pupa rufo-brunnea. 2. roscida: nigra, collari anoque sordide fulvis; alis luleo-ochraceis, anticis maculis nigris, lransversim positis, trifarius, posticis extus nigro-maculatis. — Long. al. exp: 23-27 mill. Bombyx roscida. Häss. Bomb. T. 25. f. 106. &. f. 107. Q. Noctua roscida. Ivrie. Mag. II. p. 80. 7. Tinea roscidella. FåArr. Ent. Syst. III. 2. 291. 19. Lithosia roscida. Far. Suppl. 462. 13. — Ocus. Schm. v. E. TIL p. 147. 13. 107 Callmorpha roscida. Govarr. Lep. IV. p. 390. T. NEN. 2 Setina roscida. Borsp. Gen. et Ind. meth. p. 59. 486. Habitat in Gottlandia ad Hoburgen 4—6 Julit sat frequenter. Iv Allvaren Oelandiae, circa solstitium aestivale a Dom. ZETTERSTEDT passim visa. Statlura et facies S. irroreae, sed dimidio mi- nor el vere disuneta. Corpus nigricans, collari el tegulis sordide-fulvescentibus; anv fulvo. Alae omnes luteo-ochraceae, anticae seriebus tribus pun- ctorum nigrorum dquam in praecedenti majorum, serie exteriore sub-flexuosa; posticae serie unica macularum nigrarum, ante marginem. 3. rosea: alis dilute roseis, anticis fasciis tribus anguslis fuscis, secunda undata, tertia pun- clata, -— Long. al. exp. 26—28 millim. Bombyx rubicunda. Hörs. Bomb. T. 26. f. 111. &S. Bombyx rosea Farr. Ent. Syst. III. 1. 485. 244. Lithosia rosea. Ocus. Schm. v. E. II. 145. 12. Pyralis mimalis. Tuuss. Dissert. Ins. Suec. P. I. p. 16. Callimorpha rosea. Gonvart. Lep. IV. p. 383. T. MENS NG ENG de 19. Öt Lithosia rosea. Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 59. 484. Habitat mense Juli in Scania rarius; Dom. C. J. Sunpevars. Ad. Esperöd; Dom. Prof. ZeET- TERSTEDT. Larva fusco-brunnea, fasciculatim longe pi- losa, pilis basi nigris, apicem versus griseis; capite rufo-brunneo, antice oreque aurantiacis. Follicu- lus fusco-brunneus. Pupa ovata, nigro-brunnea. Genus V. NupaARrias. STteEPH. Boisp. HAWORTH. Callimorpha. Lar. Lithosia. Ocas. Antennae sub-setaceae, (maris subtus sub- pilosulae) articulo basali, magno, ovali. Palpi distincti, breves, pilosuli. Lingua pectore vix brevior, spiralis, palpis non occultata. Frons re- 108 tusa, parum pilosa. - Corpus nudiusculum. Alae omnes deflexae, rolundato-obtusae, lividae, nudi- usculae, parcius pubescentes. Mares feminas adae- quantes. Larvae lichenivorae, obscurae, sericeo- -pilosae. Pupa obtusata, folliculo tenui. Genus metamorphosi Lithosiis et Setims af- fine. Corpus parvum, nudiusculum, pedibus sub- nudis, tibis anterioribus apice bispinosis, posticis distincte bis bi-calcaratis. Nervi alarum anticarum: 1 e basi, 2—96 e trunco inferiori, '/—9 e trunco superiori egre- dientes. Nervi posteriarum: 1—93 e trunco su- periori, ex his 2 el 3 pone areolam conjuncti, 4—7 e trunco inferiori, 8 et 9 e basi orti. Ner- vulus transversus angulatus. Areola longe ultra medium alae producta, plicula longitudinaliler quasi di visa. 1. mundana:alis denudatis, sordide albido-hyali- nis, fasciis duabus angustis, undatis maculaque media fuscis. — Long. al. exp. 19—21 millim. Phal. Attacus mundana. Liss. Syst. Nat. I. II. 812. 17. Phal. Tortrix mundana. Liss. Faun. Suec. 349. 1343. -— De Geer. II. 1. 3. Bombyx nuda. Häzs. Bomb. T. 17. f. 63.5. 64. 9. Bombyx munda. Fasr. Ent. Syst. III. 1. 482. 236. Nudaria munda. Haworta. Lep. Br. 156. 1. Lithosia mundana. Ocnas. Schm. v. E. III. p. 160. 21. Callimorpha mundana. Germ. Prodr. 34. 4. — GoDArT. ep: TEVEEp: SOME ESEXOENEN Nudaria mundana. Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 60. 499. Hab. passim in Suecia media et meridionali mense Julii. In Bahusia ad Marstrand a Dom. P. F. WaurBErG frequenter observata. Larva dilute griseo-testacea, nigro-pilosa, ver- rucis seriebus sex longitudinaliter positis; capite dilute brunneo. Hab in Lichenibus. 109 2. Senex: alis anticis lividis, macula media et seriebus tribus punctorum fuscorum; posticis albidis, macula media fusca. — Long. al. exp. 16—17 millim. Bombyx Senex. Häsn. Bomb. T. 55. f. 236. &. FJTEKP: Lithosia Senex. Ocus. Schm. v. E. [I. 163. 23. Nudaria Senex. Boisp. Gen. et Ind. method. p. 60. 496. — Icon. Hist. II. p. 113. T. 58. f. 10. Habitat in Bothnia septentrionali; Dom. KreTscHMAR; in Smolandia ad Anneberg ipse. N. mundana nvonnihil minor, alis latioribus, densius pubescentibus, posticis macula media fusca. Tribus II. CHELONIDES. Boisp. Corpus robustum. Antennae maris evidenter, feminae obsoletius, pectinatae aut ciliatae. Alae deflexae, concinne pictae. Abdomen crassius, ma- culatum. Volatus saepius gravis, diurnus kel no- cturnus. Larvae solitariae, ”pilis fasciculatis dense vestitae, saepius plantis humilioribus victitantes, polyphagae. Pupa folliculata. Genus VIL CALLIMORPHA. LATR. Boisp. Euprepia. Ocus. Hyperocompa. Steru. Antennae elongatae, setaceae, tenue ciliatae. Palpi prominuli, tri-articulati, sub-compressi; ar- ticulo primo fimbriato, reliquis adpressim squa- malis, nudiusculis, apicali conico, acutiusculo. Lingua elongata, spiralis, longitudine pectoris. 110 Corpus (cum pedibus) squamis vet pilis brevibus, adpressis teclum; alae deflexae, anticae non H- neares. Larvae cylindricae, graciles, hivsutulae. Pupae folliculo laxo, molli. Differt Callimorpha a Chelonia, cujus statura et facie, lingua elongata, manifeste spirali, fila- mentis conjunctis, corpore graciliori, nee hirsuto, nec lanuginoso, sed breviter tantum squamato, inde nudiusculo. Alae deflexae, omnino ut in Che- loma. TLarvae minus hirsutae, non ursinae, laetius coloratae. 1. dominula: alis anticis nigro-aenescentibus, maculis albis flavisque, posticis cinnabarinis, nigro-maculatis. — Long. al. exp. 60—64 nöllim. Noctua dominula. Liss. Syst. Nat. I. IT. 834. 90. Bombyx dominula. Fasrr. Enot. Syst. III. 1. 475. 2105 Elen. bomibicke töms Id NANG 2. — Rocsen. IV. T XLVII. p. 269. Fuprepia dominula. Ocus. Schm. v. E. IL 310. 9. Callimorpha dominula. Gerra. prodr. 30. 2. — GopaArrt. Lep. IV.) p. 372. T. XXXVIII. fi 2—4 — Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 61. 501. — Zertr. Ins. Lapp. p. 931. 1. Habitat in Suecia rarissime. In Lapponia et in Scania ad Esperöd sec. Dom. ZETTERSTEDT. Prope Holmiagm specimen unicum a Dom. P. F. WaAHLBERG lectum. Inter rostrates elegantissima, nitida. Corpus subtus fusco-aeneum. Åntennae nigrae, nudius- culae, sulp lente sublilissime ciliatae. Thorax su- pra lineig duabus, luteis. Abdorainis dorsum cin- nabarinum, linea media nigro-aenea. Alae anticae nigro-ae/nea, maculis punctisque albis, aliisque lu- teis; Jhosticae cinnabarinae, macula in medio, aliis- 111 que intra marginem nigris. Alae ommnes subtus concolores. : Larva pilosa, nigra, lineis 3 flavis, albo- maculatis. Habitat in Salice caprea, Sorbo, Urtica urente etc. Genus VII. NEMEOPHILA. SrteEPH. BoisD. Chelonia Bois. olim. Eyprepia. Ocus. Antennae maris pectinatae, feminae ciliatae. Palpi breves, pilosi. Lingua gracilis, distincta. Statura debilior. Femina masculo sub-crassior, minor. Volatus maris diurnus. Genus Chelomiae valde affine; corpore graci- Lore, structura antennarum ut et lingua distincta, differre videtur. + Alae unicolores, stigmate discoidah. Huthemoma. STEPH. 1. russula: mas, alis flavo-ochraceis, limbo roseo, lunula anticarum fusco-rosea, posticarum fa- sciaque intramarginali fuscis. — Long. al. exp. 40-45, millim. femina: alis rufo-ochraceis, antieis lunula obscuriore, posticis lunula, basi fasciaque intramarginali nigris. — Long. al. exp. 37 millim. Bombyx ra Hörs. Bomb. T. 929. f. 124 g. AGS So SA. Bombyx Sannio. Liss. Faun. 302. 1135. — Faerr. Syst. El. II 1. 464. 188. — Krieeman. T. XX. f. 1—8. — Acta Ups. 1730. p. 23. 41. — Haworre. Lep. Br. 133. 96. Phal. vulpinaria. Lins. Syst. Nat. ed. X. 5320. 136. $. Bombyx russula. Lins. Syst. Nat. ed. XII. I. IL. 330. 71. — Liss. Faun. Suec. 302. 1156. Eyprepia russula. Ocis Schm. v. E. III. 309. 6. Aretormnis russula Germ. Prodr. 25. 25. FRRESIRPSREISRETENE RR ST a AS Salter än po ot SDN 112 Chelonia Tussula. Govart. Lep. IV. p. 343. T. XXXV. FAR NGE ARN. Nemeophila russula. Boisp. Gen. et Index. meth. p. 62. 507 Habitat in collibus pratisque inter gramina humiliora mensibus Julii et Augusti; mas frequens, femina parcius occurens. Variat mas fascia alarum angustiore vel la- tiore; specimina obscuriora alas posticas subtus quoque maculatas gerunt. Larva nigro-fusca, linea dorsali flava, rufo- punctata, pilis fasciculatis rufescentibus, posterius longioribus; stigmatibus albis. Hab. in Plantagine, Tarazxaco, Scabiosa arvensi, Cynoglosso et Stellaria media. Pupa rufo-brunnea, nitida; folliculo tenni. + Alae rivulatae. Nemeoplhila. STEPH. 2. Plantagimis: alis anticis nigris, rivulis fla- vis, posticis in mare luteis, in femina miniatlis, margine maculisque nigris. — Long. al. exp. 36—40 millim. Bombyx Plantaginis. Tass. Syst. Nat. I. TI. 820. 42. — Faun. Suec. 301. 1132. — Fazrr. Ent. Syst. III. 1. 466. 186. — Rozrsu. IV. T. XXIV. f. 1—10. — HawortB. Lep. Br. 94. 18. — Hörs. Bomb. -T:. 295 f: 1120. 1245 SMR CR230-16 KVAR: Arctornis Plantaginis. Germ. Prodr. 24. 22. 128. Q. Eyprepia Plantaginis. Ocas. Schm. v. E. III. p. SL Chelonia Plantaginis. Govartr. Lep. IV. p. 320. T. XXXIII f. 2—4. — Zertt. Ins. Lapp. p. 929.4. Nemeophila Plantaginis. Boisp. Gen, et Ind. meth. P2 H08: Habitat per totam Sueciam mensibus Julii et Augusti passim, haud infrequens; saepe die volitans. Mas: NY TYPE TY TR 113 Ale maris postice lutex, basi nigro-fasciate; feminae basi late nigre, apice lutex vel minia- te, nigro-maculate vel sinuate. Signature valde variant. Larva nigra, segmentis sex mediis ferrugi- neis. Pupa nigro-brunnea; folliculo tenui. Observ. In Bombycibus plerisque alae maris obscurius coloratae, quam feminae, in N. Russula et Plantagimis feminae e contrario maris obscuriores. Femina Russulae insuper mare semper nonnihil minor. Genus VIII. CHErOoNntia. LaTtrR. Gop. Boisp. Eyprepia. Oces. Arctia. Stern, Latr. Arctormis. GEry. Antennae maris breviter pectinatae vel den- tatae, feminae brevissime serratae. Palpi promi- nuli, sub-teretes, hirti, tri-articulati, articulo api- cali distincto, acutiusculo, minus hirto. Lingua spuria, vix ulla. Corpus et pedes hirsuta; alae deflexae, anticae non angustato-lineares. Larvae celerrimze, ursinae, corpore toto hir- sutissimo, pilis longis, rigidis tuberculis singuli segmenti decem insidentibus. Pupa folliculo du- plici, exteriore vastissimo. Genus speciebus pulcherrimis dive, habitu, metamorphosi et nervorum in alis directione di- stinctum. ÅA Callimorpha et Eucheha differt: pal- pis, corpore pedibusque piloso-hirtis, non squa- matis et corpore multo crassiore; a Lithosia alis anticis non angustato-linearibus, nec convolutis; a Nemeophila lingua spuria, ut et folliculo duplicei. Corpus crassum, abdomine feminae cylindrico, obtuso, maris cylindrico-conico, in utroqnue fere K. V. 4. Handl, 1848. II. S 4 i ) 4 ; ; sl | ' fr ONA. Jäyss ad ' 111 semper eximie colorato, nigro-maculato. Pedes pilis adpressis vesulti, basi villosi; femoribus laete coloratis; tibiis posticis breviter bis bi-calcaratis. A lae RN elongatae, nervis tribus mediis ba- si approximatis; poslicae rubrae vel luteae, ni- gro-maculatae. Nervi alarum anticarum: 1 e RE 2—-5 e trunco inferiori egredientes, 3, 4, 5 basi valde approximati, 6—98 e trunco superiori co- stali excurrentes, 4—7 e trunco inferiori, orti. Nervi posticarum 1—3 e trunco superiori costali, 4, 5, 6 basi approximati; 8 et 9 e basi egre- dientes. Areola longe ultra medium alae extensa. 1. Caja: alis anticis fuscis, rivulis albis; posti- cis miniatis, maculis nigro-nitidis; collari cinnabarino. — Long. al. exp. 48—72 millim. Bombyx Caja. Liss. Syst. Nat. I. II. 819. 38. — Faun. Suec. 300. 1131. — Fasr. Ent. Syst. IL. 1; 490.196. — Dre Gere dh MPN RBozrser. I. Cl. 2. T. 1. f. 1—8. Häss. Bomb. PORR TSTEP Hö Ö NA Bombyx Cajus. Haworta Lep. Br. 93. 46. Eyprepia Caja. Ocuas. Schm. v. E. III. 335. 18. Arctornis Caja. Germ. Prodr. 22. 18. Chelonia Caja. Gopvart. Lep. 1V. p. 300. T. XXX. f. 1—3. — Zertt. Ins. Lapp. p-. 929. 1. — Bois. Gen. et. Ind. meth. p. 64. 522. Habitat ubique, haud infrequens, usque in Lapponiam. Larva hirsulissima, nigra, antice lateribusque obscure ferruginea, tuberculis minutis, albidis, po- lyphaga. Pupa nigra; folliculo amplissimo, albido. Observ. Signaturis valde variat. Specimen suecicum maxime discrepans in collectione Dom. HaAeFFsERI vidi: alis anticis albis, wmedio fascia lata fusca, antice bifida, margine macula fusca, intus sinuata, in interstitio lato albo punctis 3 fuscis; poslicis miniatis, ante medium fascia nigra 115 integra, ante marginem maculis 4 sub-lunatis, nigris. Variat quoque magnitudine, interdum Chel. aulica parum major. 2. thulea: corpore nigro, collari utrinque ano- que flavidis, pedibus rubro-annulatis; alis anticis nigris, fasciis macularibus, tWransversis, flavo albidis, tribus interioribus interruplis, Ulm i R duabus exterioribus undatis, excurrentibus, alis posticis cinnabarinis, basi fasciaque in- tramarginali inaequali, nigris. -— Long. al. exp. 34 millim. Bombyx (Arctia) thulea. Dam. Anal. Eot. p. 92. 2. - Chelonmia thulea. Zet:. Ins. Lapp. p. 929. 2. — Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 63. 516. Bombyx alpina. AcerBi. Iter. Suec. II. p. 253. 4. T. 1. f. 4. forte, sed figura mala, abdomine nimis angusto, et alarum signaturis parum accuratis. Specimen unicum ad Enontekis Lappponiae Tornensis lectum; Dom. PaAyKxuri. Mus. Reg. Holm. Observ: Ab omnibus hujus generis differt, abdomine nigro, tibisque apice rubris, lobis collaribus anticis fere totis flavo-alhbidis alque alis posticis margine interiore nigro. 3. villica: alis anticis atris, maculis (saepius 8) albis, posticis luteis, angulo exteriore macu- lisque nigris; tegulis macula basali alba. — Long. al. exp. 30—60 millim. Bombyx villica. Liss. Syst. Nat. I. II. 820. 41. — Fager. Ent. Syst. III. 1. 488. 192. — Rosrser. RN FÖRE ENOXG VILL DT SE NOEN ag ba pe Häöss. Bomb. T. 31. f. 136. 2. Bombyx villicus. Haworta Lep. Br. 94. 17. Eyprepia villica. Ocas. Schm. v. E. II. 330. 15. Arctormis villica. Germ. Prodr. 23. 20. Chelomia villica. Govart. Lep. IV. p. 336. T. XXV. f. 1. — Borsn. Gen. et Ind. p.-63. 515. 116 Habitat in Scania rarissime secundum spe- cimen a Dom. HUnEMÖDER communicatum. Larva atra, dilute brunneo fasciculatim pi- losa; capite pedibusque rufo-brunneis; stigmatibus albis. Hab. in Stellaria media, Millefolio, Spinacia, Urtica, Fragaria vesca, Lactuca ete. Pupa nigra, folliculo griseo-albo. Observ. Caput cum antennis et thorax ni- gro-pilosa. Tegulae alarum basi macula rotun- data, alba. Abdomen dilute cinnabarino-pilosum, triseriatim nigro-maculatum. 4. Lapponica: alis anticis ferrugineo-brunneis, maculis rivulisque flavis, fusco-marginatis, posticis basi fuscis, apice luteis, nigro-macu- latis. — Long. al. exp. 44—46 millim. Bombyr Lapponica. TrusB. Diss. Ins. Suec. Pars. II. p- 40. Tab. II. f. 7. — Acerzi. Iter. Suec. II. p. 175, Pl, XM 5:60. = Härr Bombjuleto/. fc 247: to Dg ELSE Bombyx festiva sive lapponica . Scaseim. Mag. I. 4. 431. 13. Eyprepia Lapponica. Ocres. Schm. v. E. III. 31535. 8. Chelonia Lappomica. Govart. Lep. IV. 324. T. XX XIV. f. 1. — Zertr. Ins. Lapp. 929. 3. — Boisp. Gen. et Ind. meth. 63. 510. — Icon. Hist. II. p. 108-4:02560. fr. Habitat in Salicetis paludum Lapponiae, praesertim Tornensis, mense Julii rarius, e. gr. ad. Karesuando infra montem Karewara, ad Mounio- niska infra alpem Ollos-Tunturi et in paludibus infra Ounas-Tunturi. Die volat. Observ. Antennae br unneae, nigro-pectinatae. Caput et pedes rufo-pilosa. Cöllake et thorax rufo- brunnea, hoc fascia transversa, illo lineis duabus longitudinalibus tegulisque flavis. Abdomen supra fuscum , lateribus et subtus rufum. 117 3. aulica: alis antieis brunneis, maculis inae- qualibus flavis; posticis luteis, maculis ni- gris. — Long. al. exp. 33—36 millim. Bombyx aulica. Liss. Syst. Nat. I. IT. 829. 68. — Faun. Suec. 301. 1133. — Far. Ent. Syst. III. 1. 450. 134. — Crerz. Icon. Tab. 4. f. 3. — Härs. Bomb. T. 32. f. 139. gg. Eyprepia aulica. Ocas. Schm. v. E. III. 324. 12. Arcetornis aulica. Germ. Prodr. 24. 23. Chelonia aulica. Govart. Lep. IV. p. 331. T. XXXIV. f. 4. 7. — Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 63. 511. Hab. in Suecia media et meridionali, minus frequens, e. gr. Holmiae; Dom. P. F. WAHLBERG; Scaniae ad Lund; Dom. ZETTERSTEDT ; In Smolandia ad Anneberg ipse. Larva nigra, verrucis concoloribus ferrugineo- pilosis; capite nitido. Habitat in Millefolio, Cynoglosso, Urtica etc. Pupa nigra, folliculo albido. Observ. Abdomen dilute flavo-pilosum, supra maculis transversis, latere utroque maculis rotun- dis, nigris, serie longitudinali dispositis. 6. Quenselii: alis anticis nigris, flavo-lineatis, posticis nigro-fuscis striga angulata flava, sub-marginali; thorace nigro-flavoque lineato. — Long. al. exp. 32—34 millim. Bombyx Quenselii. Parzx. Act. Hafn. II. fasc. 2. T. 2. f. 2. — Scenen. Mag. 5. p. 589. Bombyx strigosa. Fasr. Ent. Syst. IIL 1. 454. 146. Chelonia Quenselii. Zetrt. Ins. Lapp. p. 930. 5. — Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 63. 509. Habitat in Lapponia Tornensi rarissime; Dom. QuenseEL. Mus. Reg. Holm. Observ. Minime varietas N.: plantagimis, sed omnino distincta species, magnitudine AÅ. fuligi- nösde vel paullo major. Caput flavo-variegatum. Thorax lineis duabus dorsalibus, flavis. Ab- 115 domen nigrum, linea atvinque intramarginali lata, longitudinali, lutea. Anus lutescens. Tibiae extus flavae. Genus IX. AreTtiA. LATR. Arctia. Bosr. Chelonia. Latr. Goop. Eyprepia Ocus. Phragmatobia et Spilosoma. Ste. Antennae maris pectinatae vel ciliatae, fe- minae subfiliformes. - Palpi breves, prominuli, tri-articulati, distantes, distinctissimi, valde in- flexi, pilosi vel sub-squamati. Alae anticae uni- colores, immaculatae vel nigro-punctatae, nervis ut in genere praecedenti. Statura mediocris. Fe- minae mares adaequantes. Larvae solitariae; corpore toto pilis longis, rigidis hirsutissimo. Pupa folliculo duplici. Fk Abdomen maculis nigris trifariis. Phragmatobia. STEPH. 1. fuliginosa: alis anticis rufo-fuliginosis, po- sticis cinnabarinis, limbo maculisve margi- nalibus nigricantibus, omnibus puncto in medio gemino, nigro-fusco; abdomine cinna- barino. — Long. al. exp. 32—34. Noctua fuliginosa. Liss. Syst. Nat. I. II. 836. 95. — Faun. Suec. 308. 1159. Bombyx fuliginosa. Faer. Ent. Syst. III. 1. 486. 246. — Roeser. I. Cl. 2. T. XLIII f. 1—6. — Lecce et Upoow. Dissert. p. 37. N:o 76. — Häirn. Bomb. T. 33: f. 143: 2: Arctornis fuliginosa. Germ. Prodr. 21. 14. Eyprepia fuliginosa. Ocas. Schm. v. E. III. 346. 24. Chelonia fuliginosa. Govarr. Lep. IV. p. 351. T. XXNXVI. f. 4.8. — Zerr. Ins. Lapp. p. 930. 6. Arctia fuliginosa. Bosv. Gen. et Ind. meth. p. 65. 529. Habitat per tolam Sueciam mensibus Maji et Juni, haud infrequens, 119 Larva fusca, fusco - brunnea, vel interdum grisea, hirsutissima. Hab. in Runuce, Urtica, Plan- tagine ete. Pupa nigra, abdomine segmentis fla- vescentibus; folliculo brunnescente, ovato. Observ. Caput rufo-pilosum. Abdomen cinna- barinum , maculis trifariis, nigris. Venter imma- culatus. To Abdomen maculis nigris quinquefariis. SPILOSOMA. STEPH. 2. mendica: alis maris cinereis, feminae albis, punctis sparsis nigris; femoribus luteis; ab- domine quinquefariam Digro - maculato. — Long. al. exp. 32—34 millim. Bombyx mendica. Liss. Syst. Nat. I. II. 822. 47. — Faun. Suec. 299. 1127. — Fasr. Ent. Syst. III. ASTON TE CrERKS ICON, fi LIE fo SLS Hörs. Bomb. T. 34. f. 148. I. 149. CY. Bombyx mendicus. Hawortr Lep. Br. 112. 30. Arctornis mendica. Geryx. Prodr. 21. 12. Eyprepia mendica. Ocuas. Schm. III. p. 351. 27. Chelonmia mendica. Gopart. Lep. p. 356. T. XX XVII. CRS BRP Arctia mendica. Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 65. 535. Habitat in Suecia media et meridionali minus frequens. Ad Holmiam mensibus Maji et Junii lecta; Ad Gusum OÖOstrogothiae; Dom. P. F. WAHLBERG, in Scania; Dom. ZETTERSTEDT. Mas totus cinereus, coxis anticis luteis. ÅAn- tennae nigricantes, pectinatae. Alae anlicae pun- ctis paucis, (saepius 2 supra, et 2 infra) nigris; posticae puncto centrali, nigro, interdum defi- ciente. Femina paullo major, antennarum rachide alba. Abdomen album. Alae albae, ut in mare -punetatae. Larva fusco-virescens, dilute brunneo-vel in- terdum griseo - pilosa, linea angusta, obsoleta, RETRO RR RE On RR a RR RR RA RON EE AE a SE Är RR ES Mo 2 3 NIE RR 120 dorsali, dilutiore, capite pedibusque anticis fer- rugineis. Hab. in Plantagine, Urtica, Rumice, La- ctuca, Taraxaco. Pupa rufo-brunnea, folliculo brun- nescente. 3. lubrieipeda: alis sordide albo-flavicantibus, maculis parvis nigris, anticarum linea obli- qua dispositis; abdomine fulvo-lutescente, quinquefariam nigro-maculato. — Long. al. exp. 36—38 millim. Bombyx lubricipeda. I Liss. Syst. Nat. I. II. 829. 69. — Faun. Suec. 303. 1133. (Haec et A. Men- thastri errore ut sexu tantum diverse, com- mixtae.) — DE Gerr. I. T. II. f. 7. (cum se- quente commixta.) — Faer. Ent. Syst. III. 4., 451. 138. — Hösn. Bomb. 'T. 35. f. 155. I. — Rorser. I. CI. 2. T. XLVH. fi 1—=8.: Bombyx lubricipedatus. Haworta Lep. Br. 110. 47. Eyprepia lubricipeda. Ocas. Schm. v. E. III. p. 358. 30. Arctorms lubricipeda. Germ. Prodr. 20. 11. Chelonmia lubricipeda. Gopvart. Lep. IV. p. 358. T, XXNVIIL f. 3. Arctia lubricipeda. Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 65. 532. Habitat in Suecia media et meridionali pas- sim, minus frequens. In Gottlandia in Urbe Wisby 14 Juni a Dom, P. F. WaHuserG lecta. Cirea Lund copiose; Dom. ZETTERSTEDT. Observ. Uterque sexus alis albo-flavicantibus, punelis anticarum lineam obliquam ex apice alae ad marginem interiorem ductam, formantibus. Autennae maris pectinatae, nigricantes, feminae breviter serratae, ut in affinibus. Larva minus hirsuta, brunnescens, punctis elevatis fasciculorum rufescentibus, linea dorsali pallida, laterali albida. In iisdem plantis ac ÅA. mendica et Menthastri in venitur; etiam in Sambuco myra, Bubo idaeo, Epilobio, Hieracio Pilosella lecta. Folliculus et pupa ut m sequentibus. 121 4. Menthastri: alis albis, maculis parvis, spar- sis, nigris; abdomine supra fulvo-lutescente, subtus anoque albido, quinquefariam nigro- maculato. — Long. al. exp. 38—43 millim. Bombyx lubricipeda. 8. Liss. Syst. Nat. I. II. 829. 69. — Faun, Suec. 303. 1138. — De Geer. I. T. II. f. 1—6, 38. (B. menthbastri et lubricipeda commixtae) — Acta Ups. 1736. p. 124. 59. Bombyx Menthastri. Fasr. Ent. Syst. III 1. 452. 140. — Roeser. I. Cl. 2. T. XLVI f£. 1—8. — Hörn. Bomb. T. 35. f. 152. &. 153. Y. Eyprepia Menthastri. Ocns. Schm. v. E. III. p. 354. 28. Arctornis Menthastri. Germ. Prodr. 20. 9. Bombyx ermineus. Haworta Lep. Br. III. 48. Chelonia Menthastri. Govart. Lep. IV. p. 362. T. NOVI ORE Arcetia Menthastri. Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 65. 534. Habitat in Suecia media et meridionali ubi- que haud infrequens, mense Junii. Observ. Numerus macularum im alis valde variat. Ale utriusque sexus albe, maris antennae nigrae, pectinatae, feminae subtus breviter serra- tae, rachi albida. Larva nigro-fusca, corpore fusco, punctis ele- vatis coerulescentibus; capite lineaque dorsali fla- vescentibus. Hab, in Urtica aliisque herbis; saepe in nive, ut larva fuliginosae, errans invenitur. Folli- culus laxus, ovalis, griseus vel fuscus, pilis in- tertextus. 3. Urticae: alis omnibus albis; abdomine fulvo- lutescente, quinquefariam nigro-maculato. — Long. al. exp. 38—42 millim. Bombyx Urticae. Eseer. Schw. IV. T. LXXXIII. Cont. 4. f. 2 — Häsn. Bomb. T. 35. f. 154. 2. Eyprepia Urticae. Oces. Sechm. ov. JE; III p. 357. 29. Fr SEE 122 B. papyracea. Mag. d. Thierr. I. 1. T. 14. f. 4. (B. papyratia. Marsu.) Chelonia Urticae. Govart. Lep. IV. p. 365. T. KN AIMS fe Arctia Urticae. Boisp, Gen. et Ind. method. p. 65. 533. Hab. in Scania ad Lund, Fågelsång, Abusa etc.; Dom. ZETTERSTEDT-. Observ. Variat interdum alis anticis versus medium maculis duabus parvis, nigris, oblique positis. Secundum descriptiones Auctorum a prae- cedente differt: alis magis elongatis, albidioribus, vix aut parum nigro-maculatis, praesertim vero larva diversa sec. Ocus. I. c. Descriptiones Ocus. et HAworTtHi non omnino convenientes videntur. Anne revera ab ÅA. Menthastri distincta? Tribus III. LIPARIDES. Botisp. Antennae maris valde, feminae obsoietius pectinatae vel dentatae. Alae semi-deflexae. Ab- domen maris mediocre, feminae obesum. VWVo- latus maris saepius diurnus. Larvae pigrae, saepius arboricolae, dorso po- stico vesiculis duabus retractilibus praeditae, pilis fasciculatis, tuberculis insidentibus vestitae; tuber- culo laterali primo, ceteris magis producto, longius piloso. Pupae laxe folliculatae, pilis fasciculatis saepius adspersae. Genus X. LiPARrRis. Ocus. Boisp. Hypogymna, Psilura, Penthophera, Porthesia et Leucoma, STtEPE. Antennae maris valde, feminae breviter pe- ciinalae. Palpi subprominuli, articulo secundo 123 cerassiusculo, hirsuto, apicali teretiusculo, nudius- culo. Lingua brevissima, vix ulla. Abdomen fe- minae crassum, lana anali saepius obteclum. Alae unicolores, vel strigis transversis maculisque ali- quot parvis, fuscis, signatae. Larvae pilosulae, lateribus praesertim subhir- sutulae, segmentis analibus tuberculatis; tuberculis vesiculam retractilem gerentibus. Pupa pilosa, interdum fasciculosa; folliculo laxo. . Genus difficile determinatu, Orgyiae et Bom- bycis affine, sed cum ullo bene conveniens. Ala- rum nervi ut in Örgya. Species a Dom. OÖcHsEnsHEtMER huc relatae, apud Dom. GERMAR genera Liparidis et Pentho- phere constituunt, quae nobis potius sectiones unius generis videntur. ") Liparis Germ. Palpi crassiusculi, hirsuti, articulo apicali obsoleto. (Lingua nulla sec. Germ. ÖCHSENH.) L. monacha, dispar. ”") Penthophera: Germ. Palpi graciliores, te- retiusculi, minus pilosi, articulo apicali acuminato. L. Salicis, chrysorrhaea, Morio. Observ. Secundum Dom. GermarR LL. Morio lingua omnino destituta esset, reliquae vero species secundae sectionis lingua praeditae, quare generi Åretiae associatae, a quo tamen quam maxime abborret. + Alae strigis transversis, obscuris, signatae. Penthophera, Hypogymna, Psilura. Stern. 1. monacha: alis anticis albis, atlro-undaltis, po- sticis albo-fuscescentibus, margine postico n- 124 | gro punctatis; segmenlis apice ruseis. — Long. al. exp. 42—62 millim. Bombyx monacha. Liss. Syst. Nat. I. II. 821. 43. — Faun. Suec. 300 1130. — Fazr. Ent. Syst. III. 1. 446. 119. — Kreman. T. XXMNKIHIE 1—6: — Härs. Bomb. T. 19. f. 74. 2. — Gonarr. Lep. IV. p. 259. T. XXV. f. 3. Pi fb 4. 9. Bombyx monachus. Hawortu Lep. Br. 87. 11. Bombyx eremita. Härs. Bomb. T. 57. f. 226. I. Variet. e Lapponia. Liparis monacha. OcBes. Schm. v. E. IIL 192. 4. — Gery. Prodr. 32. 1. — Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 66. 541. Bombyx dispar. Tuause. Diss. Ins. Suec. P. I. p. 1. hujus speciei femina sec. specimen orig. in Mus. THUNBERGIIL Habitat in Suecia media et meridionali; prope Upsaliam certis annis haud infrequens. In Scania ad Esperöd, Ystad, Finja Sjön, Krageholm mense Junii et Aug.; Dom. ZETTERSTEDT. Abdomen maris postice roseum, serie dorsali punctorum nigrorum, ano barbato, nigro; feminae postice nigrum, apicibus segmentorum late roseis vaginaque cornea exserta, acuminata. Variat colore et signaturis alarum abdominisque. Per vastationes Pinetorum in reliqua Eu- ropa famosa se reddidit haec species, in Sueciae sylvis vero damnosa vix observata. Larva in Pino sylvestri, Quercu et Malo bospi- tatur. 2. dispar: alis maris griseo-fuscoque nebulosis; feminae albidis, nigro-undato-fascialis. — Long. al. exp. &. 42, 2. 60—70 millim. Bombyx dispar. Liss. Syst. Nat. I. II. 821. 44. — Faåsr. Ent. Syst. III. 1. 437. 94. — Roesur. I. Cl. 2 IEEE FlöRNs bom. RON: 75. &A. 76. 2. — Gopart. Lep. IV. p. 256. T. KEKOV ES UEE LT ATG SKANNA Bombyx disparus. Haworte Lep. Br. 88. 12. 125 Liparis dispar. Ocnas. Sechm. v. E. III. 195. 5. — Gerwyx. Prodr. 33. 2. — Boisp. Gen. et Ind. meth. p- 66. 542. Habitat apud nos rarius; ad Carlserona; Dom. SCHOENHERR. Larva brunnea vel cinerea, lineis tribus an- gustis, dorsalibus, flavis, segmentis anticis verrucis coerulescentibus, posticis verrucis rufis, valde pi- losis, capite magno, fusco-testaceo, brunneo bi- maculato. Habitat in Populo, Salice, Tilia, Quercu, Malo etc. Te Alae nigrae, sub-esquamatae. Penthophera. STEPH. 3. Morio: alis hyalino-nigris; abdomine villoso, atro, segmentis apice flavis. — Long. al. exp. 26 millim. Bombyx Morio. Liss. Syst. Nat. I, II. 828. 66. — Faer. Ent. Syst. III. 41. 445. 116. — Hörn. Bomb. T. 18. f. 17. . — Gopvarr. Lep. IV. Pr IG TOK XVI £ LR Ne Penthophera Morio. Gery. Prodr. 33. 1. Liparis Morio. Ocus. Schm. v. E. III. p. 187. 1. Anne Sueciae incola? In Suecia inferiore lecta sec. Dom. ZETTERSTEDT in opere Ins. Lapp. Pp: 928. Femina antennis obsolete pectinatis, alis an- gustis, brevibus, fusco-griseis; abdomine crasso, apice cinereo-piloso. Larva atra, segmentis apice lateribusque fla- vis, verrucis rufo teslaceis, cinereo-pilosis adspersa; capite nigro. Habitat in Lolio perenn: aliisque gramineis. Pupa flavo- testacea, longitudinaliter. nigro-linea ta. pk Alae niveae, ano concolore. Leucoma. TEPH. of Ar || 126 4, Salicis: alis niveis, sericeo-nitentibus, anten- nis fuscis, pedibus nigro-annulatis. — Long. al. exp. 40—-44 millim. Bombyx Salicis. Liss. Syst. Nat. I. II. 822. 46. — Faun. Suec. 299. 1129. — Fasr. Ent. Syst. IT: 1: 459: 46035 — Roresena 1, CK 20 INGE 1—98. — De Geer. I. T. II. f. 13. 14: — Huöss. Bomb. T. 418. f. 70. 2. — Gonvart. Lep. IV. p; 271. EE X NYH LIG Bombyx Salicinus. Haworta Lep. Br. 107. 42. Arctornis Salicis. Germ. Prodr. 19. 5. ILiparis Salicis. Oces. Schm. v. E. III. 198. 6. — ? Zertt. Ios. Lapp. p. 928. 1. — Borsp. Gen. et Ind. meth. p. 67. 544. Habitat per totam Sueciam, in Salice fragili et in Populo tremula sat frequens. In Scania certis annis vulgatissima. Larva lateribus pilosa, subtus fusca, supra nigra, maculis parvis rubris fasciaque dorsali e maculis albis vel flavescentibus. Pupa pilosa, nitida, nigricans, albido maculata; folliculo laxo, intra folia. TP Alae niveae, ano rufescente. Porthesia. STEPH. d. chrysorrhoea: alis niveis, ano barbato, rufe- scente. — Long. al. exp. 34—40 millim. Bombyx chrysorrhoea. Lisn. Syst. Nat. I. II. 458. 160. — Faun. Suec. 299. 1128. — Fazrr. Ent. Syst. III. 1. 458. 160. — Rozrser. I. Cl. 2. T. XXIII f. 1—5. — Häss. Bomb. T. 18. f. 67. SS T. 58. f. 248. I. f. 249. 2. — Gonarr. Lep. IV. p. 276. Tab. XXVII. f. 3. IS. Bombyx chrysorrhoeus. Haworta Lep. Br. 108. 43. niveus, radiis antennarum anoque barbato lu- teo-fulvis? Arctormis chrysorrhoea. Germ. Prodr. 18. 1. Liparis chrysorrhoea. Oces. Schm. v. E. II. 202. 8. — Boisp. Gen. et. Ind. meth. p. 67. 546. 127 Habitat in Suecia meridionah rarios. In Sca- nia et Gottlandia; Dom. ZETTERSTEDT. Larva nigro-fusca, dilute brunneo-pilosa, li- neis duabus longitudinalibus rufo-brunneis; seg- mentis quarto et ultimo tuberculo verruciformi, lateribusque dorsi striolis abruptis, albis. Habitat in Malo, Ceraso etc. Pupa nigro-fusca, folliculo fusco. Genus XI. OrGYasA. Ocus. Boisp. Earia. Germ. Notolophus. Germ. Dasychira. Hörs. Dasy- chira, Demas, Orgya et Laelia. Stern. Antennae sal breves, maris longius pectina- tae, rachi arcuata, pectine deflexo, sub-compresso; feminae breviter pectinatae vel serratae. Palpi hirsuti, extrorsum crassiores, truncatuli, J3J-articu- lati; articulo apicali minuto, conoideo. Lingua brevissima, vix ulla, filamentis disjunctis. Larve pilose, fasciculate, fasciculis dorsalibus rigidis, truncatis, capitis anique penicillatis. Pup&e hbirsutulze, folliculo duplici. Forma larvae insignis genus distinctum in- dicare videtur, sed characteres sufficientes ex imagine difficile inveniuntur. Palpi subprominuli, hirsuti, articulo primo brevi, secundo majori, extrorsum crassiori, trun- cato; apicali minuto, conoideo vel obtuso, saepe sub hirsutie praecedentis occultato. Pedes ante- riores hirsutissimi, porrecti. Alarum nervi an- teriarum: 1 e basi, 2—9 e trunco inferiori, 9 ex ipse anastomosi inferiori nervuli transversi, 6—38 e trunco superiori egredientes; areola in medio alae desinente. Nervi posteriarum: 1 e basi, trunco superiori conjunctus; 2—3 e trunco supe- riori, 4—7 e trunco inferiori, 8—9 e basi orti. Areola in medio alae desinente. 128 å 1) Genuinae (Laria Germ.) Mas et femina alati. Alae deflexae, posteriores abdowine breviores. Pedes hirsuti. Statura fere generis antece- dentis. i Spec. O. Abietis, pudibunda, fascelina, olje scura et Coryli. 2) Notolophus Germ. Mas alatus, corpore gracili, alis amplis, incumbentibus, abdomine longi- oribus, Pedes nudiusculi, tibiis apice calca- ratis. Statura fere Geometrae. Femina crassa, subaptera, alarum rudimentis ineptis, an- tennis breviter serratis. Spec. O. gonostigma, antiqua. Observ. Dom. GERMAR Sectionem secundam ut proprium genus ”Notolophus” exposuit, cui linguam nullam et palpos tantum bi-articulatos Shut. In diversis speciminibus O. antiquae et gonostig- matis linguam tamen observavi juxta ca vitatem oris, supra palpos, e filamentis brevibus, valde disjunctis. Palporum articulus tertius revera etiam adesse videtur, etsi minutus et saepius hirsutie praecedentis occultatus. T Genuinae. Feminae alatae. 1. Abietis: alis albidis, fusco-irroratis, anticis fascia intermedia recta binisque undalis fus- cis; macula disci rTamosa; margine omnium fusco-punctato. — Long. al. exp 42—44 millim. Bombyx Abietis. Hörs. Bomb. T. 21. f. 182 & f. 83. P2. — Gopnarrt. LepscIV.. po 242, F- 28: É JNA Sr Orgyia 129 Orgyia ÅAbietis. Ocns. Schm. v. E. HI 212. 2. — Boisp. Gen, et Ind. meth. p. 67. 550. — Icon. Hist. II. p. 138. T. 62. f. 3. &. Laria Abietis. Germ. Prodr. 34. 2. In Uplandia et Westrogothia rarissime in- venta; semel a Dom. J. W. DaALmaAn e larva educata. Larva statura et facie O. pudibundae, laete viridis, incisuris atris, dorso lateribusque nigro- alboque maculata; fasciculis collaribus duobus ni- gris, dorsalibus 4 lutescentibus, truncatis, cau- daeque longiore, hrunnescentu. Habitat in summi- tatibus Abietis. Pupa nigro-fusca, nitida, brunneo- pilosa, folliculo ovato, grisescente. 2. pudibunda: alis albo-cinereis, anuticis fasciis tribus vel interdum quatuor transversis, obli- quis, undatis, fuscis, maculaque media lunari, saepius obsoleta. — Long. al. exp. & 38—40. 2 44—58 millim. Bombyx pudibunda. Liss. Syst. Nat. I. II. 824. 54. — Faun. Suec. 296. 118. — Farr. Ent. Syst, III. 1. 438.897. — Rorser. I. Cl. 2. T. XX XVIII. — De Geer. I. T. 16. f. 7—12. — Häöss. Bomb. T. 21 f. 84. 7 85. LP — Gonarr. Lep. IV. p- 239. MESENONGET SE OT OSS Phal. Geometra scopularia. Liss. Syst. Nat. ed, X. p. 221. 144. — Cuirrz. Icon. T. V. f. 8. (fig. mala.) Bombyx juglandis. Härs. Text. p. 122. 6. Bombyx pudibundus. Haworte. Lep. Br. 101. 30. Orgyia pudibunda. Ocas. Schm. v. E. III. 209. 1. — Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 67. 549. — Zzrrr. Ins. Lapp. p. 927. 1. Laria pudibunda. Germ. Prodr. 34. 1. Habitat in lucis, praesertim fagineis Scaniae. Ad Gusum Ostrogothiae Dom. P. F. WAHLBERG. K. V. A. Handl, 1848. II. 2 130 s Larva pilosa, laete flavo-viridis, incisuris atris, fasciculo caudae longiori, roseo vel brunneo, dor- salibus quatuor fla vescentibus, truncatis, collaribus nullis. Hab. in Fago, Quercu, Corylo aliisque. Pupa antice nigra, postice rufo-brunnea, fasciculatim flavo- pilosa, folliculo flavescente. 3. fascelina: alis cinereis, anticis nigro-irroratis, Iineis duabus luteo-fuscis, repandis; thorace luteo-maculato. — Long. al. exp. & 38—40. 2 48—952 millim. Bombyx fascelina. Linn. Syst. Nat. I. II. 825. 55. — Faun. Suec. 297. 1119. — Fasr. Ent. Syst. III. 1. 439. 98. — Roesrr. I. Cl. 2. T. XXX VI. — De Geer. I. T. 15. f. 12—15. — GoDaArT. Lep. IV. p. 244. T. XXIIL f. 1. 9. Bombyx Medicaginis. Häss. Bomb. T. 21. f. 81. CL. Bombyx fascelinus. FHawortn. Lep. Br. 102. 31. Orgyia fascelina Ocns. Schm. v. E. III. p. 214. 3. — Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 67. 351. — Zertr. Ins. Lapp. p. 927. 3. Laria fascelina. Germ. Prodr. 34. 3. Var a paulo minor, alis posticis albidis, alias ge- nuinae simillima. Orgya fascelina. Zrrr. Ins. Lapp. I. ce. var b. Habitat in lucis pratisque, per lolam Sueciam passim, mense Julii. Larva pilosa, fusca, fasciculis collaribus ani- que nigris, longioribus, dorsalibus 5 truncalis, basi albis, apice atris. Hab. in graminosis, frutie cibus arboribusque variis, polyphaga. Pupa nigro- brunnea et brunneo-pilosa, folliculo fusco-griseo. 4, obscura: tola obscure cinerea, alis anticis striga pone medium nigricante. 59. Long. al. exp. 38—40 millim. Orgya obscura. Zett. Ins. Lapp. p. 927. 2. 131 Habitat in Lapponiis Saecicis passim; etiam e pupa nigro-brunnea, folliculo griseo, ad Lyck- sele Lapponiae Umensis capta, mas egressus mens. Jun. 1832; et e pupa similiter folliculata, cujus larva in Salice ad Juckasjervi Lapponiae Tornensis inventa, individuum femineum d. 21 Jul. egressum post pupae statum 26 dierum, sec. Dom. ZETTER- STEDT. ”Similis et affinis O. fascelinae, sed nonnibil minor et obscurlior. Antennae et totnm corpus praesertim in mare fusco-nigricantia Alae omnes obscure cinereae, anticae striga paulo pone medium versus apicem nigra, obliqua, vix undulata; infra illam in illaesis speciminibus rudimentum strigae secundae in medio observatur, sed vix alia pic- tura In alis”. ZETT. Species dubia; mihi haud obvia nisi speci- mina ÖO. fascelinae obscuriora, in Lapponia lecta, huc pertineant. Thorax sec. Dom. ZeTT. im maculatus. 3. Coryli: alis anticis deflexis, glaucis, fascia lata fusco-ferruginea, puncto albido nigro- annulato; posticis fusco-grisescentibus, dimidio basali dilutiori; thorace fusco- variegato. — Long. al. exp. 32—36 millim. Bombyx Coryli. Linns. Syst. Nat. I. II. 823. 50. — Faun. Suec. 298. 1223. — Fasrr. Ent. Syst. TI. 1. 444. 114. — RBoersen. I. CI. 2. T. LVHI. ff. 1—5. — De Gerr. I. T. 18: f. 1—35. — ZeTtt. Ins. Lapp. 926. 7. Bombyx Corylus. Haworta. Lep. Br. 102. 32. Noctua Coryli. Häss. Noct. T. 4. f. 17. I. 18. Q. Orgyia Coryli. Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 68. 552. — ”Treits. Schm. v. E. X. 1. p. 178. Hab. in Coryletis totae Sueciae hand infrequens. Larva rufescens, pilosa, fasciculis dorsalibus quatuor, collari longiore, quarto anali. Hab. in Corylo, Salice cinerea, Betula etc. 152 3 ; NN Feminae apterae. Notolophus. GERM. 6. antiqua: alis maris cinnamomeis, anticis stri- gis duabus obsoletis, obscurioribus maculaque anguli postici nivea, cordata; femina aptera, cinerea. — Long. al. exp. &. 32—34 millim. Bombyx antiqua. Liss. Syst. Nat. I. II. 825. 56. — Faun. Suec. 297. 1120. — Farr. Ent. Syst. III 1. 4765 210. — Rörsen. IVT GES XITS ET — Rorser. I. Cl. 2. T. XX XIX fem. — DE GeEr. I. T. 17. f. 1—18. — Acta Ups. 1736. p. 25. 4 = Hurs. Bomb: tr 205558 MA SEAN ERE ae er (CORNER ILE INA för 2006 IN PO BYGGTS INSE BA Bombyx antiquus. Haworte Lep. Br. 132. 92. Notolophus antiquus. Germ. Prodr. 35. 2. Orgyia antiqua. Ocas. Schm. v. E. III. 221. 6. — Zertt. Ins. Lapp. p. 927. 4. — Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 68. 5955. Habitat per totam Sueciam autumno frequens. In Lapponiae sylvis abietinis rarius. Mas diebus serenis volitans. Larva pilosa, cinerea, fasciculata, rubro pun- ctulata, faseiculis collaribus binis, lateralibus duo- bus, anal; longiori, aliisque minoribus nigris; dor- salibus 4 flavidis, truncatis. Hab. in plantis va- riis frequers, polyphaga. Pupa flavo-testacea, brunneo-pilosa, folliculo ovato, flavo-griseo. 7. gonostigma: alis maris fuscis, anticis macula apicis fulva, albo-marginata, alteraque anguli postici alba; femina aplera, nigro-fusca. — Long. al. exp. & 32-34 millim. Bombyx gonostigma. Liss. Syst. Nat. I. II. 825. 56. — Farr. Ent. Syst. III. 1. 477. 217. — Rozrser, I. Cl. 2. T. XL. f. 1—10. — Häss. Bomb. T. 205: MOST D0 RSS SODART NSP: IV: p. 249. T. XXIV. fl3. SA £ ATP Bombyx gonostigmatus. Hawortn Lep. Br. 132. 93. Notolophus gonostigma. Germ. Prodr. 35. 1. - 133 Orgyia gonostigma. Ocus. Schm. v. E. IIL 218. 5. — Boisop. Gen. et Ind. meth. p. 68. 554. Habitat in Suecia media rarius. In Smolan- dia ad Torrarp Paroeciae Adelöf et prope Holmiam a me Iinventa. Species ab O. antiqua certe omnino distincta. Femina multo obscurior quam praecedentis. Larva nigra, rufo-testaceo-lineata, pilosa, fasciculata, fasciculis flavo-brunneis, 8 dorsalibus, serie duplici collocatis, collaribus 2, anali nigro Tribus IV. BOMBYCINI. Antennae maris valde, feminae obsoletius pe- clinatae. Alae deflexae, posticae margine extertore reversae. Areolae alarum valde abbreviatae; po- sticarum areola altera parva, spuria, exlterius ad- jecta. Abdomen feminarum crassum , obesum. Lar- vae solitariae, aut gregariae, rarius tuberculatae, lateribus densius pilosae. Genus XII. BomByrx. LINNÉ. Bombyx Auct. Gastropacha. Ocas. Lasiocampa, TricMura, Poecilocampa, Eriwogaster, Cnethocampa et Clisiocampa. Stern. Eutricha, Trichoda, Lachneis. Häsn. Antlennae maris usque ad apicem pectinalae, pectine plus minusve compresso; feminae breviter vel brevissime pectunatae. Palpi villost, brevissimi. Lingua nulla. Thorax villosissimus, globosus. Ab- domen feminarum saepe lanatlum. Larvae nmodo inordina'im pilosae, modo pilis -faseiculatis vestitae. 3 I Larvae gregariae, coeruleo fulvoque vittatae. Folliculus laxus, pulvere sulphureo ad- 134 1. spersus. Feminae ova annulatim ordi- nantes. Clisiocampa STEPH. neustria: alis pallide aut rufo-ochraceis, an- ticis fascia media obscuriori, aut fusco aut pallido marginata. — Long. al. exp. &. 30—32. 9 42—44 millim. Bombyx neustria. Liss. Syst. Nat. I. II. 818. 35. — Faun. Suec. 292. 1102. — Fasr. Ent. Syst. IL 1::432.:-79: = RoESEL Ie. Gl 2 Es VIE i — Häss. Bomb. T. 40. f. 179. 5. 180 89. — Zertt. Ins. Lapp. p. 926. 5. — Gonart. Lep. IV. p. 137. FT. XIIL f. 3 Sf. 4. Po Borsny Gen. et Ind; meth: ps 093565 Lasiocampa neustria. Geryx. Prodr. 48. 9. Gastropacha neustria. Ocns. Schm. v. E. III. 296. 25. Var. a. tota pallide ochracea, alis anticis stri- gis duabus subparallelis, fuscis. &. Var b. tota rufo-ochracea vel ochraceo-ferru- ginea, alis antieis fascia media extus dilatata, obscuriori, utringque striga pal- lida marginata &Q. Var. ce. similis var. b. sed fascia alarum uni- colore, sive vix albo-marginata. Habitat per totam Sueciam rarius; in Scania et ad Gothoburgum parce lecta. Larva lineari-elongata, pilosa, utrinque aequa- liter crassa, coeruleo, rubro alboque lineata. Hab. in Betula, Populo, Salice etc. 2: castrensis: alis maris anticis pallide ochra- ceis, fasciis sub-tribus, fusco-brunneis, alis posticis totis brunneis; feminae ommnibus di- lute brunneis, anticis fascius 2 ochraceis. — Long. al. exp. & 30 —32, 2 33—40 millim. Bombyx castrensis. Liss. Syst. Nat. I. II. 818. 36. — Far. Ent, Syst. III. 1. 432. 80. — RorseL. TVCCT. XIVS ERE TE65 DER (GemoneNse. 135 i—6. — Huss. Bomb. T. 40. f. 177. &S. f. 178. 2. — Zerr. Ins. Lapp. p. 925. 4. — Gopvart. Keps ova pe 24253 UL fo 0; Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 69. 564. Bombyx castrensus. Haworta Lep. Br. 128. 86. Gastropacha castrensis. Ocus. Schm. v. E. III. 294. 24. Lasiocampa castrensis.” Germ. Prodr. 48. 10. Bombyx neustria 8. Liss. Faun. Suec. 292. 1102. Habitat per totam Sueciam medio Julii pas- sim copiose, ul in Scania, Gottlandia et Oelandia; in Lapponia ravissstme Dum. ZETTERSTEDT. Mas minor, abdomine alisque posticis fusco- bruanneis, immaculatis, thorace alisque anticis pal- lide ”ochraceis, in medio strigis duabus, transver- sis, fusco-brunneis; fimbriis pallidis, maculis dua- bus fuscis. Femina saepius mari multo major, corpore alisque omnibus fusco-brunneis, anticis fasciis du- abus pallide lestaceis, subtus fusco-brunneis, sae- plus striga media pallide testacea, in speciminibus obscurioribus tamen deficiente. Variat uterque sexus colore obscuriore vel dilutiore, et signaturis plus minusve distinctis. Larva sub telis gregaria, pilosa, varicolor, subtus griseo-coerulescens, dorso lutescens, punctis lineisque interruptis nigris. Hab. in Alchemilla, Millefolio aliisque plantis, polyphaga. Pupa nigri- cans, folliculo molli, albido. ek Larvae gregariae. Folliculus ovalis. Ab- domen feminarum apice lana densa, ci- nerea iudutum. Eriogaster GERMAR. 3. lanestris: alis fusco-ferrugineis, striga alba, anlicis puncto sub-centrali basique albis. — Long. al. exp. & 34—35, 9 44—48 millim. Bombyx lanestris. Liss. Syst. Nat. I. II. 815. 28. — Fauno. Suec. 292. 1105. — Faisr. Eut. Syst. III 130 1. 429.:-68: —Rorsen: I Oh 2 To EXIL f: 1—6. — Häss. Bomb. T. 38. f. 169. S. 170. 2. — (GovarT. Lep. IV. pr 1095 TYNXNIS ET oc fr? 2. — Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 69. 566. Bombyx lanestrus. Baworta Lep. Br. 124. 84. Gastropacha lanestris. Oces. Schm. v. E. III. 289. 21. Eriogaster lanestris. Gérm. Prodr. 16. 41. Habitat in Suecia media et meridionali ra- rius. In Gottlandia et in Scania ad Abusa et Ystad; Dom. ZeETTERSTEDT. Ad Gusum Ostrogo- thiae baud infrequens; Dom. P. F. WAHLBERG. Mas: minor, satluratius coloratus: femina ab- domine crasso, ano lanato, cinereo. Larvae juventate sub telo communi grega- riae, obscure castaneo-villosae, dorso seriebus dua- bus macularum rufo-pilosarum, lateribus inferne punctis lineolisque albidis vel flavis sec. Dom. ÖcnHsEnHEIMER. Hab. in Drupaceis et praesertim in Betula alba. Ante plures annos specimina ul- tra centum et quinquaginta in Smolandia ad An- neberg cohabitantia miht obvia. Pupa rufescens vel lutescens, mutica, folliculo obhlongo, duri- usculo, brunneo, testaceo vel albido. Interdum non ante tertium vel quartum annum explicatur. 4. catax: alis ferrugineis, unicoloribus, anticis puncto albo. — Loug. al. exp. & 40. 2 40 —46 millim. Bombyx catax. Liss. Syst. Nat. I. II. 815. 27. — Faun. Suec. 293. 1108. — Far. Ent. Syst. II. 1... 429. 1. — Rorser. LV. P5 XXNXOM fas basps II. T. LXXI. f. 1—3. — Häss. Bomb. T. 38. f. 168. 2. — Gonart Lep. IV. p. 114. T. XI. f. 5. 2. — Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 69. — Icon. Hist. IL p. 154. 'T. 65. f. 3. 3. 4. YL. Gastropacha catax. Oces. Schm. v. E. III. p. 285. 19. Eriogaster catax. Gery. Prodr. 1ö. 3. 137 Habitat apud nos rarissime. Mihi baud ob via. In Mus. Dom. GYLLENHAL specimen feminerm vidi a Dom. BJERKANDER Capltum. Larva fusco-cinerea, parce pilosa, dorso linea lata rufescente, utringue nigro albidoque mar- ginata, segmentis 4—10 verrucis duabus, pilosis; capite nigro. Hab. in Quercu. Pupa rufescens, folliculo ovato, duriusculo, brunneo vel flavo- grisescente. eek Larvae juveniles gregariae. Folliculus ovalis. Abdomen feminae sub-lanatum. Trichiura. STEPH. 3. Crataegi: alis deflexis, rotundatis, cinereis, anticis faseia media lata, exlus sinuato- dentata, obscuriori, posticis striga obsoleta fusca. — Long. al. exp. & 31— 33. 2 36—38 millim. Bombyx Crataegi. Linn. Syst. Nat. I. II. 823. 48. — Faun. Suec. 299. 1126. — Fazer. Ent. Syst. III. 1. 460. 166. 2. — De Gerr. I. T. 11. f. 20. 21. — Häss. Bomb. T. 36. f. 162. 5. — Gonarr. Lep. IV. AGNE SIR EN ENOA TE E Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 70. 374. — Zertt. Ins. Lapp. p- 926. 6. Gastropacha Crataegi. Ocrs. Sehm. v. E. II. p. 278. 16. Bombyx Mali. Fasr. Ent. Syst. III. 1. 434. 85. I. Phalaena floccosa. Cierz. Icon. T. V. f. 1. (fig. mala, vix agnoscenda). Bombyx Crataegus. Hawortr Lep. Br 105. 37. De- NT dubia videtur. B. pallidus. I. CSE Lasiocampa Crataegi. Grrm. Prodr. 49. 12. Habitat per totam Sueciam passim, minus frequens; ad Lund 6 Sept. a Dom. ZETTERSTEDT exclusa. Observ. Individua Lapponica saepe obscurioria. 138 Larva parce pilosa, colore valde varians, ple- rumque nigro-coerulescens, dorso fasciis albis tu- berculisque ferrugineis, in utroque latere serie e maculis albis. Hab. in Crataego, Pruno et Salice. Pupa nigro-brunnea, folliculo ovali, duriusculo, fusco. 4 VA NY NY Larvae solitariae. Folliculus coriaceus, sub-ovalis. Alae parce squamalae. Poe- cilocampa. STEPH. 6. Populi: fusca, collari pallido, alis anticis striga repanda albida maculaque basali ferru- ginea, albido-maculata; posticis striga media obsoleta dilutiore. — Long. al. exp. & J34 — 36. 2 44—46 millim. Bombyx Populi. Liss. Syst. Nat. I. II. 818. 34. — Faun. Suec. 291. 1101. — Fazr. Ent. Syst. ITT. 1:5429: 70: ,—=+ Rorser. Lr CI 25 TANNER! IL TT. EXXLo£57—05— Hörna bombialss30: f. 163. 2. — Gonart. Lep. IV. p. 119. T. X. f. 4 AA. — Boisp. Gen. et Ind. p. 70. 576. Gastropacha Populi. Ocas. Schm. v. E. III. p. 276.135. Bombyx Populeus. Haworra Lep. Br. 127. 85. Eriogaster Populi. Geru. Prodr. 17. 4. Habitat in populetis passim minus frequens. Ad lHolmiam; Dom. P. F. WaurBerG. Ad Lund 20 Octobr.; Dom. ZETTERSTEDT. Larva parum pilosa, fusco-cinerea, fascia dor- sali undata, obscuriore, punctisque quatuor rubris in singulo segmento. Colore et signaturis valde variat. Tab. in Quercu, Betula alba, Populo tremula, Tilia ewe. Pupa nigricans, postice rufescens, fol- liculo laxo, fusco. TLLPT Barvae solitariae, obesae, pilis rarius- culis, maculisque Higris, biseriatis. Me- tamorphosis si brörranta: Pupae apice er 139 bi-mucronatae, absque folliculo. Volatus maris diurnus. Lasiocampa. STEPH. 7. Dumeti: alis fusco-brunneis, fascia, margine punctoque anticarum luteo-ochraceis. — Long. al. exp. 50, 2 36—60 millim. Bombyx dumeti. Liss. Syst. Nat. I. II. 815. 26. — Farrer. Ent. Syst. II. 1. 427. 63. — Häss. Bomb. T. 37. f. 164. I. — Gonarr. Lep. IV. p. 103. T. X. f. 1. 2. — Boisp. Gen. et Ind. meth. p. ORDS Bombyx dumi. Liss. Faun. Suec. 293. 1107. Gastropacha dumeti. Ocas. Schm. v. E. III. 273. 14. Lasiocampa dumeti. Germ. Prodr. 46. 1. Habitat in Suecia rarissime. In Smolandia ad Anneberg marem semel legi. Larva fusca, dorso verrucis ferrugineo-pilosis, maculisque transversis atris. Hab. in Tarazxaco, Hieracio murorum, Pilosella ete. Pupa nuda, sub- scabrosa, rufo-castanea. ppertktketk Larvae solitariae, pilis brevioribus, sub-intricatis, densis vestitae. Volatus maris diurnus. Antennae late pectinalae. Lasiocampa. STEPH. += Folliculas laxus, late fusiformis. 8. Rubi: alis maris obscure ferrugineis, femi- nae grisescentibus, anticis strigis duabus pal- lidis, subparallelis, posticis immaculatis. — Long. al. exp. & 30—354, 2 64—70 millim. Bombyx Rubi. Liss. Syst. Nat. I. IL 813. 21. — Faun. Suec. 292. 1103. — Faser. Ent. Syst. III. 1. 427. 65. — Rozeser. HI. T. XLIX. — Häsrs. Bomb, T. 39. f. 174. Sf. — Gonart. Lep. IV. pr IM fd Oka fa 2 Pe BOISD. Gener lod: meth: ps /tx 97/9: Gastropacha Rubi. Oces. Schm. v. E. III. 270. 12. Bombyx Rubus. Haworin Lep. Br. 83. 7. Lasiocampa Rubi. Geru. Prodr. 47. 3. 140 Habitat per totam Sueciam passim; ad Öfver- Torneå Bothniae septentrionalis: Dom. P. F. Waur- BERG; ad -Lund 9 Julii a Dom. ZETTERSTEDT eX- clusa. Mas ante occasum solis celerrime et un- dose volat; larva in pratis et campis ubique fre- quens. Observ. Corpus maris ferrugineum, feminae griseum. Larva sericeo-pilosa, adulta supra ferruginea, incisuris atris, lateribus subtusque cyaneo-nigra; se convolvens. Junior nigra, annulis laete luteis. Hab. in graminosis, polyphaga, hibernans, primo vere metamorphosin subiens, quare difficilis edu- canda. Pupa mutica, nigricans, incisuris brun- nescentibus, folliculo molli, griseo. = Folliculus coriaceus, oblongo-ovalis. 9. Quercus: alis basi dense pilosis, maris brun- neis, feminae luteo-ochraceis, fascia flava; anticis macula parva alba. — Long. al. exp. AA 02 0 OA Bombyx Quercus. Liss. Syst. Nat. I. IT. 814. 25. — Faun. Suec. 293. 1105. — Fazr. Ent. Syst. HI. 1: 4235 03: — I ROESEN: MEn GLASS NE ENS NONAN ER f; 1: larva. sf 2. follicalust FE YXSORVSSB. Pr3: pupa f. 4. &. f. 5. 6. L. (In bis Tabulis spe- cies tres commixtae representantur, nempe in T. XXXV. a. f. I et F B. Medicaginis pupa et-femina. Fig. 5: B. Trifoli Af. T. XXX. h. f. 1. 2. B. Trifoli larva et pupa). — LecHe et Upoy. Dissert. p. 30. 59. — Hörs. Bomb. T. 39: fö 172 ATT 20 20 PENNA WoRTA Lep.Br: 01: 9: — "Gopart. ULeps Np 1055 INA Sf QS fy eetlns app. ps 925. 2. — Boisp. Gen. et. Ind. mreth. p. 71. 581. Gastropacha Quercus. Ocnes. Schm. v. E. III. 266. 11. Lasiocampa Quercus. Germ. Prodr. 47. 4. Habitat per totam Sueciam passim. In Lap- ponia et in Scania ad Lund et Esperöd fre- DE 141 quens; volatus maris diurnus, undosus, celer-: rimus. Maxima fere Bombycum Sueciae; mas ob- scure brunneus vel castaneus, antennis valde pe- etinalis, brunneis; femina antennis brevissime pectinalis, rachi corporeque luteo-ochraceis. Co- lore obscuriore vel pallidiore variat uterque sexus. Specimen femineum magnum e Finlandia missum vidi, cujus alae posticae brunneae, fascia ordina- ria flava, anticae fascia flava, intlus striga brun- nea marginata. Larva pilosa, fusco-grisea, incisuris nigris, maculis fasciaque laterali albis. Hab. in Salice, Betula, Quercu ete. Pupa mutica, antice nigra, postice fusca, folliculo ovali, cylindrico, duriusculo. 10. Trifolii: ferruginea, alis anticis macula parva alba lineaque arcuata pallida; posticis imma- culatis. — Long. al. exp. & 45—48. 9 60 — 64 millim. Bombyx Trifolii. Fasr. Ent. Syst. III. 1. 423. 52. — Rozrser. I. Cl. 2. T. XXXV. a. imago &Ö. b. f. 1. larva. f. 2. folliculus. — Härs. Bomb. T. 39. f. 171. 1. — Gonart. Lep. IV. p. 99. TI, IDG IR OK (OfA LG AR ÅA vel LH ER Ind. meth. p. 71. 582. — Icon. Hist. II. p. 158. TEGS 2 Gastropacha Trifolii. Ocas. Schm. v. E. III. 262. 9. Bombyx Trifolius. Haworra Lep. Br. p. 83.6. (Syno- nyma vero hujus et B. medicagims confusa). Lasiocampa Trifolii. Germ. Prodr. 47. 6 Habitat apud nos rarius. In Westrogothia; Dom. BJErRKANDER, in Smolandia ipse, Bahusize in Izsula Koöen prope Marstrand 10—12 Aug.; Dom. P. F. WauHrisBercG. Scanie ad Lund et Esperöd frequens; Dom. ZETTERSTEDT. fa a NR 142 B. Quercus multo minor et ab illa facile di- stineta alis posticis immaculatis. Mas obscurius ferrugineus. Larva gracilior, mollis, obscure lutescens, sericeo-pilosa, linea laterali flavida, incisuris ni- gris, coeruleo-punctatis; capitle rufo. Hab. in Trifolio pratensi, Medicagine falcata, Plantagine etc. Pupa tota dilutius brunnea, folliculo ovali-cylin- drico, duriusculo. Gen. XIII. OpoxnEsTtis. Germ. ÖOcuEs. Lasiocampa, Boisp. olim. Gastropacha. Ocrs. Antennae late pectinatae. Palpi 2 porrecti, rostriformes, 3 articulati, valde pilosi, medio di- latati, apice attenuati, oblique descendentes. Lin- gua brevissima. Alae denticulatae, stigmate di- scoidali strigaque obliqua, sub-repanda signatae. Larvae graminivorae, antice posticeque peni- cillatae, dorso breviter tenueque fasciculal2e; la- teribus pilis reclinatis dense vestitee. Folliculus late fusiformis. Genus palporum structura a praecedenti bene distinctum. 1. potatoria: mas ferrugineus, femina ochraceo- Intescens; alis anle striga obliqua in apice desinente aliaque exteriori, dentata, fuscis, maculisque duabus parvis, albis. — Long. al. exp. & 30—354, 2 66—70 millim. Bombyx potatoria. Liss. Syst. Nat. I. II. 813. 23. — Farr. Ent. Syst. III. 1. 425. 58. — Roeser. TI. Cl. 2. T. II £ 1-8: = Hörn. bomb. it. HH. f. 182. I. f. 183. 2. — Gonart. Lep. IV. p. OR TIM ef ne Gastropacha potatoria. Ocxs. Schm. v. E. III. 256. 7 Bombyx potatorius. Haworta Lep. Br. 84. 8. 143 Odonestis potatoria. Germ. Prodr. 49. 2. — Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 71. 584. ; In Suecia meridionali lectam esse asseruit Cel. Dom. Prof. THUNBERG. Mas: minor, antennis valde pectinatis, ferru- gineis. Femina: major, antennis brevissime pecti- nalis, alis posticis in utroque sexu striga trans- versa, sub-arcuata, fusca. Larva pilosa, nigro-fusca, lateribus flavo- undata striataque; fasciculis lateralibus albis, de- flexis, collari et anali erectis. Hab. in gramine. Pupa nigra, mulica, folliculo elongato, albicante, pilis intertexto. Gen. XIV. LAstocAMPA. LaATrR. Boisp. Gastropacha. Ocus. SteErH. BomByrx. Auct. Antenpnae angustiores, pectinatae. Palpi sae- plus rostriformes, prominuli, dense squamato- pilosi, 3 articulati, sub-cylindrici, apice obtusi. Alae plus minusve denticulatae, stigmate discoi- dali fasciaque repanda signatae. Larvae saepius arboricolae, depressiusculae, pilosulae, maculis collaribus; dorso nudiusculo, saepius tuberculigero; lateribus pilosis, appendicu- lis mamillaribus, pediformibus, hirsutis, praedite. Folliculus late fusiformis, laxus. 1. Pim: alis anticis griseis, fascia undata, fusco- marginata basique ferrugineis, macula parva alba, posticis abdomineque fusco-ferrugineis. Long. al. exp. & 38—64. 2 76—80 millim. Gastropacha Pim. Liss. Syst. Nat. I. II. 814. 24. — Faun. Suec. 292. 1104. — Faser. Ent. Syst. III. 1. 426. 62. — Rozrser,. I. Cl. 2. T. LIX. f. 1—6. — LeceE et Upowm. Dissert. 31. 60. — Hörn Bomb. T. 42. f. 184. I. f. 185. 2. — Gopart Lep. IV. p. 90. T. VIIL f. 2. &. — Zertr. Ins. Lapp. p. 925. 1. 144 Gastropacha Pim. Ocuas. Schm. v. E. III. 251. 5. Bombyx Pinus. Haworta Lep. Br. 80. 4. Lasiocampa Pini. Geryu. Prodr. 48. 3. — Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 71. 585. Habitat per totam Sueciam passim, Pine- tis inimica; certis annis copiosior. In Lapponia rarius, sec. Dom. ZETTERSTEDT. Maris antennae valde, feminae perparum pe- ctinatae. Colore fere in infinitum variat; rarius alis anticis cinereis, strigis tantum fuscis notalis, occurrit. Femina major, abdomine crassissimo. Larva dorso parum, lateribus fasciculatim ilosa; cinereo-griseo-fuscoque variegata, maculis collaribus coeruleis, tuberculoque postico, piloso. Hab. in Pino sylvestri, praesertim in junioribus. Pupa nigra, mutica, incisuris rufescentibus, folli- culo late fusiformi, pallido, pilis griseis intertexto. 2. Quercifolia: ferruginea, alis profunde denta- tis, strigis dentatis denticulisque alarum fuscis. — Long. al. exp. & 68—72, 9 78— 80 millim. Bombyx Quercifolia. Liss. Syst. Nat. I II. 812. 18. — Faun. Suec. 293. 1110. — Fasr. Ent. Syst. IF. 1.:5420: 142:: == Rorsec 1 GK 2 FEN fd 7,y — Hiösn: Bombi Ir 45: få d8Kustitesi 2. — Gopvart. Hep: IV. p. 260: EE VILIG TR SS. — HAWORTEH Lep. Br. 935. 19. i Gastropacha Quercifolia. Ocas. Schm. v. E. III. 247. 4. — Germ. Prodr. 50. 1. Lasiocampa GQuercifolia. Boisp. Gen. et Ind. meth. P2 Habitat in Suecia meridionali rarius. In Gottlandia et ad Segesholm Scaniae sec. Dom. ZÅETTERSTEDT. Larva, breviter pilosa, griseo-vel fusco-varia, maculis duabus coHaribus coeruleis, transversis, tuhbercu- : 145 tuberculoque segmentli penultimi piloso. 'Hab. in Drupaceis varius, Rosis etc. Pupa nigro-fusca, al- bido farinosa, folliculo fusco, farina bida induto. 3. Ilicifolia: ferrugineo-schistaceoque varia; alis subdentatis, faskia obliqua, indeterminata, al- bida, fusco-punctata, fimbrius albis, fusco- interruptis; antlicis postice excisis, macula sub-centrali albida. — Long. al. exp. & 34 — 36. 9. 40—42 millim. Bombyx Ilicifolia. Liss, Syst. Nat. I. II. 813. 19. — Faun. Suec. 293. 1109. — De Geer. I. T. 14. f. 1—10. — Häss. Text 148. 5. — GopDArTt; Lep. IV. p. 834. T. VII f. 5. 9. Bombyx Betulifolia. Häss. Bomb. T. 44. f. 190. 9. Gastropacha TIlicifolia. Ocus. Schm. v. E. III. 240. 1. — Gerry. Prodr. 51. 4. : Lasiocampa Ilicifolia. Boisp. Gen. et Ind. meth. 72. 590. Habitat in Suecia media et meridionali minus frequens. Ad Gusum OÖstrogothiae; Dom. P. F. WaurBERrG. Ad Holmiam et Anneberg Smolan- diae ipse, Larva breviter pilosa, ferruginea, linea me- dia nigra, punctisque in singulo segmento duobus, albis, segmento penultimo tuberculo piloso. Hab. in Myrtillo. Pupa cum folliculo albida, farina rufescente inducta. Observ. Alae posteriores late reversae. 4, lobulina: fusco-cinerea, alis evidenter dentatis, anticis obscurioribus, strigis duabus, flexuoso- dentatis lunulaque central interjecta, albis, posticis immaculatis. -— Long. al. exp. 42— 56 millim. Bombyx lobulina. Fark. Eut. Syst. Suppl. p- 436. 83—84. — Hiss. Bomb. T. 41. f. 180. & fig. 181. 2. — Zertr. Ins. Lapp. p. 925. 3. — Gopart. Lep. IV. p. 116. T. XII fi 1. &. f. 2. 9. K. V. Akad. Handl. 1848. II. 10 146 Bombyx lunigera. Fark. Ent. Syst, III 1. 428. 66. (Var. pallidior) — Payz. Act. Hafn. II. 2. 98. 1. T. 2. f. 1. 2. (var magis unicolor.) Gastropacha lobulina. Ocas. Sch. v. E. IL p. 258. 8. Lasiocampa lobulina. Germ. Prodr. 48. 7. — Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 72. 592. Årctormis lobulina. Germ. Prodr. 19. 7. Habitat in Suecia boreali rarius; in Lappo- nia Umensi ad Lycksele; Dom. ZETTERSTEDT. In Lu- lensi ad Quickjock in latere alpis Snjerack; Dom. P. F. WaAurzErG nec non ad lacum Parkijaur ipse. Var. dilutior, lunigera dicta, prope Upsaliam ca- pta in Mus. THUNBERGIANO asservatur. Larva dense pilosa, dorso fasciculis erectis; fasciculis segmenti secundi et antepenultimi lon- gloribus. Hab, in Pino sylvestri. Pupa brunneo- testacea, folliculo late fusiformi, lutescenti, pilis nigris intertexto, sub cortice Pini degit. Tribus V. SATURNIDES. Boisp. Antennae breviores, maris late penunatae, fe- minae pectinatae. Palpi breves, villosissimi. Lin- gua nulla. Alae patulae, latae, macula ocellari ornatae. Larvae obesae, segmentis prominulis, modo tuberculis piligeris, modo spinis verticillatis vel pennatis instructae. Folliculus tenax. Genus XV. SATURNIA, ScCcHRANCK. ÖcHs. BoIisp. Åttacus. Germ. LATER. Antennae rachi infera; maris pectine utrin- que duplicato, radiis aequalibus; feminae serratae. Palpi brevissimi, hirsutissimi, inarticulati. Lingua nulla. Alae amplae, subpatulae, posteriores late reverse. 147 Larva nada, tuberculis piliferis, asteroideis. Pupa folliculata, folliculo pyriformi, ore duplici, interiori conoideo, filis elasticis clauso. Genus naturale, characteribus allatis distin- ctum, ab Ayglia differt, palpis et radiis antenna- rum aequalibus, metamorphosin ut taceam. Mas: Antennae thorace breviores, pectine ex- panso, planiusculo. In singulo articulo utrinque radii duo, aequales, ciliati. Rachis syb-cylindrica, nuda, inferior, inde antennae supra canalicula- tae. Femina: Articuli antennarum dente utrinque unico, brevi, nudo, apice utrinque acuminato. Lingua inconspicua, omnino nulla sec. GERMAR. Palpi parvi, hirsutissimi, obsoleti. Frons villo- sissima. Alae amplae, planiusculae; posteriores insecto sedente margine late reverso. Nervi ala- rum anteriarum: 1 e basi, 2, 3, 4 e trunco communi, infra-areolari egredientes, 93, 6 basi connex1, e trunco supra-areolari, 7 e costa, 8 ipsam costam sequens. Areola discoidalis aperta, intra nervos 4 et 3 exiens. Nervi alarum poste- riarum: 1 e basi, 2, 3, 4 e trunco superiori, d, 6, 7, e trunco inferiori, 8 e basi orti. Margo interior nervo nullo. Areola aperta, intra nervos 4 et 5 exiens. Plicula intra 7 et 8 Corpus crassum, valde pilosum. Pedes breves; femoribus cum tibus muticis, pilosis. In speciebus fere omnibus hujus generis alarum centrum macula ocellari vel fenestlrata ornatum. In S. Pavonia antennarum articuli circiter 22. 1. pavoma: fusca, collari albo; alis rotundatis, fasciatis, ocello in singula nigro, ochraceo- coeruleoque annulato, anticis apice roseo- tinctis, macula atra. — Long. al. exp. & 32—0958. 2 70—78 millim. 148 Bombyx pavoma. sd Faun, Suec. p. 291. 1099. — De Geer. T. I. p. 270. T. 19. f. 1—12 Attacus pavonia minor. Fang, Syst. Nat. I. II. 810. 7 EE Rorser: INCL SP PVE NVANTeRxe p-020: Bombyx pavoma, a minor. "”agr. Ent. Syst. HI 1. FA SD Bombyx Carpini. Häss. Bomb. T. 14. f. 53. I. 54. 2 Göpart Hep. IV.p-0e: TEIVINRiORHeR Sp! BN Carpini. Ocas. Schw. v. E. II. p. 6. n:o — Boisrn. Gen. et Ind. meth. p. 73. 598. Pölhbyg pavonus. Haworta Lep. Br. I. p. 78. 1. Attacus Carpim. Gery. Prodr. p. 10. 3. Saturma pavonia. Zetr. Ins. Lapp. p- 921. 1. Habitat per totam Sueciam initio Maji, minus frequens. Mas: minor, obscurior, antennis valde pecli- natlis, fuscis, alis anticis supra fuscis, strigis dua- bus roseis, macula ocellum cingente fasciaque in- tramarginali albidis, subtus fulvis, fusco margi- natis, fascia intramarginali albida; posticis supra fulvis, intus et postice fuscis, fusco-roseo margina- tis, subtus atro-sanguineis, fusco marginatis, AS intramarginali bida Femina: major, abdomine crasso, albido-annulato; alis cinereo albidoque fa- sciatis, concoloribus; antennis flavo-ochraceis, serratis. i Larva viridis, verrucis piliferis, astroideis, rubris vel flavis. Hab. in Myrtillo, Salice, Betula, Corylo etc. Pupa crassiuscula, nigricans. Tribus VI. ENDROMIDES. Antennae maris pectinatae vel pennatae. Alae subdeflexae, patulae, macula discoidali signatae. Larvae arboricolae, sphingiformes, glabrae, muticae vel spinigerae. Pupae in terra vel inter quisquilia, folliculo laxo, sericeo, aut vix ullo. 149 Genus XVL AGrnra Ocus. Boisp. Echidna. Högs. Trachyptena. Häss. Bombyx. Anct. Antennae rachi infera; maris pectine ex pla- nato, utrinque semi-duplicato, radiis nempe su- perioribus brevioribus, feminae serratae. Palpi distinett, biarticulati, compressi; articulo basali magno, adscendente, apicali brevi, conoideo, nu- tante. Lingua nulla. Alae amplae, subpatulae. Larva junior spinosa, adulta nuda, segmen- tis dorso gibbosis. Pupa folliculata, folliculo sim- plici, laxo, subterraneo. Antennae thoracis longitudine, rachi infera; maris utringque sub-bipectinatae. In singulo ar- ticulo radii utrinque duo, ciliati, bast connati, quorum inferior longior et validior, superior bre- vior, tenuior, prioris dorso incumbens, non nisi cerlo silu conspicuus. Feminae sertulariformes, i. e. articulis utrinque medio dente unico brevi, a spectante, apice piloso. Palpi distin- , prominuli, pilosi, visibiliter non nisi biarti- SA articulo basali magno, latitudine duplo longiore, sub-recto, apicali parvo, conoideo, nu- tante. Lingua nulla. Frons hirsuta. Alae am- plae, nervis ut in Saturnia. Corpus lanuginosum ; femoribus birsutis, tibiis muticis. Observ. AÅntennarum articuli in ÅA. Tau circi- ter 34. Volatus maris diurnus, 1. Tau: ochracea, alis atomis fuscis adspersis, ocello in singula atro-coeruleo, pupilla ha- stata, alba, Tasciaque intramarginali nigra; ostieis subtus maculis basalibus maculaque angulari albidis, fascia transversa ferruginea, Hadölani hastatam albam sine ocello inclu- - dente, fascia intramarginali albida. — Long. al. exp. & 62—064, 9 78—84 millim. 150 Attacus Tau. Linn. Syst. Nat. I. IL pc 811. 8. Bombyx Tau. Lisn. Faun, Snuee. 291. 1100. — Fazr. Ent. Syst. III 1. 418. 36. — Rozrser. II. T. LAM Ia förl — 4 TALES Lanka VE: VII: fi. 4 Af 5. Po = RABEN, ini Act. Holm. 1749. p. 130. TT: 4. of. 1—97 Set, cum metamorphosi com pleta — Lecar et Uppy. Dissert. Nov. Ins. spec. p. 31. nn. 61. — Goparrt. Lep. LVSYD: MOSE. SVE UL 2 LOOKS ERE Aglia Tau. Oces. Schm. v. E. III. p 12. 1. — Boisp Gen. et Ind. p. 74. 600. Tachyptena Tau. Germ. Prodr. 10. 1. Bombyx Tauus. Haworte Lep. Br. I. 79. 2. Habitat in Suecia australi rarvius, Inito aestatis. In urbe Westerås a Dom. Assessore C. AROSENIO semel lecta. Mas minor, antennis pectinatis, ferrugineis, : alis luteo-ochraceis. Femina major, anlennis ser- ratis, fuscis, alis pallidius ochraceis. Larva adulta nuda, viridis, segmentis in dorso gibbosis; junior viridis, spinis quinque rubris, mollibus, ramosis armata. Hab. in Fagqgo, Corylo, Betula, etc. Pupa crassa, nigricans, ano multi- uncinato, folliculo laxo, subterraneo. Gen. X VIL Enboromis. OcHs. GErm. Boisp. Dimorpha Huss. Dorvillia Lreacn. Bombyx Auct. Antennae utriusque. sexus pectinatae, pecline subcompresso, sublanceolato. Palpi brevissimi, -hirsutissimi, obtusi, biarticulati. - Lingua nulla. Alae subdeflexae, strigis transversis stigmateque discoidali signatae. Corpus totum longe et dense villosum. Larva nuda, sphingoidea, mutica, callo anali subpyramideo, capite retractili. Pupa folliculo membranaceo, tenaci. 151 Imago habitu Dicranurae, sed praeter meta- morphosin omnino diversam, differt: antennis apice non gracilioribus, lingua deficiente, alis posterio- ribus majoribus, abdomine breviore, praesertim vero nervorum direclione omnino aliena. Antennae longitudine thoracis, maris pectine deflexo, conduplicato, rachi dorsali nuda. In singulo articulo utrinque radius unicus, pubescens. Feminae utrinque distinete pectinatae, radiis du- plo brevioribus quam in mare. . Palpi minuli, hirsutissimi, unde forma eorum dificillime discer- nenda,. Frons villosa. Lingua nulla. Corpus to- tum longe et dense villosum. Tibiae anticae spina inferiori armatae, posticae muticae. Alae sat am- plae, anteriores apicem versus subangustatae. Nervi anteriarum: 1 e basi, 2-—3 e trunco communi inferiori, 6—8 e trunco superiori egredientes. Areolae excitus inter nerv. 3 et 6. Nervi posteria- rum: 1 e basi, 2, 3 e trunco superiori, 4—7 e trunco inferiori, 8 e basi, egredientes. Observ. Arliculi antennarum circa 46. 1. versicolora: parce squamosa, alis albo-fuscoque maculatis; anticis maculis tribus apicalibus niveis, strigis duabus, transversis, flexuosis, maculaque centrali anguliformi, nigris; posti- cis striga flexuosa, fusca maculisque duabus angularibus niveis; antennis fuscis, collari albo. — Long. al. exp. &. 64—068, 9. 30— 34 nillim. Bombyx versicolora. Liss. Syst. Nat. I. IL 817. 32. — Faun. Suec. 294. 1111. — Faser. Ent. Syst. I. 1. 427. 64. — Roesnr. IM. 'T. XXXIX. f. 3. I lan Born. NR sorg I VIE Lepid. IV. p. 149. T. XIV. f. 1 IS. förs 152 Endronmas versicolora. Oces. Schm. v. E. III. 16. i. — Borsp. Gen. et Ind. meth. p. 74. 601. — Zerr. Ins. Lapp. p. 922. 1. Endromis versicolor. Germ. Prodr. 46. 41. Bombyx versicolorus. Haworta Lep. Br. I. p. 80. 1. Habitat rarios per totam Sueciam. Primo vere in Betuletis Smolandiae ad Anneberg ipse. Ad Holmism, Gusum et Råbäcken Bothniae se- ptentrionalis; Dom, P. F. WatrBerG. In Salice ad Lund 3—20 Maji passim; Dom. ZETTERSTEDT. Mas: minor saturatior, fulvo-ferrugineus, alis anticis fusco-ferrugineis, posticis fulvescentibus. Femina: major, erassior, alis anticis fusco alboque variis, posticis albidis, parcius fusco-maculatis. Larya junior nigra, sub-sericea, adulta sphin- giformis, viridis, lineolis lateralibus obliquis, al- bis, tuberculo anali. Hab. im Alno, Corylo, prae- sertlim vero in Betula alba. Pupa posterius unci- nata, folliculo laxo, aibido. Tribus VII. DREPANULIDES. Boisp. Antennae utriusque sexus peclinalae, radiis utringue serie unica. Alae deflexae, anteriores saepius falcatae. Larvae arboricolae, postice attenuatae, pedi- bus quatuordecim tantum instructae; pedibus ana- libus in spinulis didymis, supinis, conversis, anv rarius omnino apodo. Pupae inter folia folliculatae. Genus XVIII. DrEPANA 7) ScHraxcK. Dar. Platypteryx Laseerres. Högs. Ocnes. Gery. Boisp. Leace. Falcaria. Haworte. Antennae utriusque sexus pectinatae, radiis utringue serie unica. Palpi minuti, breves, tri- ”) Vide Dalm. Anal. Evtomol. p. 51. not. 153 articulati, parum pilosi, apice couico, sub-acumi- nato. Lingua distincta, longitudine vix capitis. Frons retusa, depressim pilosa. Corpus gracile, non lanuginosum. Alae amplissimae, anteriores saepius falcatae. "Larva nuda, pedibus 14, caudalibus nullis, dorso planiusculo, nodoso, ano adscendente, uni- mucronato. Pupa folliculo sericeo, tenui. Genus distinctum et singulare, larvae forma Dicranuris affine, a Geometris longe distinctum; imago vero statura omnino Geometrae, Saturniis vel Aglis tamen uon absimilis. A reliquis Bom- bycum genveribus differt: fronte retusa, non villosa et corpore parum hirsuto. Antennae thorace fere duplo longiores, api- cem versus graciliores, utriusque sexus pectinatae, ectine deflexo, non compresso, maris latiori, feminae breviori. Rachis superior. Palpi parvi, ante froutem non prominuli. Lingua capitis vix longitudine, in mortuis bifida, filamentis disjun- etis. Frons omnina retusa, depressim pilosa, vix ultra oculos prominens. Pedes breves, pilosuli, tibiis anticis muticis, posterioribus apice bicalca- ratis. Alae amplissimae, anteriores saepius falca- lae vel apice acuminatae, recurvae; posteriores ro- tundatae, abdomine longiores. Nervi anteriarum: firertbast, 2; . 43 e tnnco, mferori, Ö» Z et interdum 8 e trunco superiori egredientes. Areola nervulo angulato clausa. Nervi posteriarum: 1 e basi, 2 et 3 e trunco superiori, 4, 5, 6, 7 e trun- co inferiori, S, 9 distincti, e basi alae orti. Are- ola intra nervulos 3 et 4 clausa ope nervuli lransversi, angulati, introrsum flexi. A. Falcula: alis faleatis, concoloribus, pallide ochra- ceis, fusco-undatis, anticis striga obliqua in apice excurrenle fuscescente; macula punctis- EIN VERY 154 que duobus in disco nigricantibus. — Long. al. exp. & 30—32, 2 34—38 millim. Geometra falcataria. Liss. Syst. Nat. I. IL 859. 202. — Faun. Suec. 323. 1224. — De Geezr. II. fi ISEN ON DA Bombyx falcataria. Fagr. Ent. Syst. III. 2. 133. 16. Bombyx falcula. Härs. Bomb. T. II. f. 44. Platypteryx falcula. Laser. Platvpt. p- 12. n. 1. — Gery. Prodr. p. 11. 1. — Tres. Schm. v. E. V. 3. p. 408. 4. — Duroscuer. Lepid. VII, p. 79. T. CXL. f. 1. 5. — Boisp. Gen. et Ind. meth. p- 83. 648. Falcaria falcula. Haworte Lep. Br. I. 152. 1. Habitat i in Suecia media et meridionali passim, haud infr equens. Mas: minor, alis, praesertim anticis, obscu- rivoribus. Femina: major, alis dilutioribus. Larva fusco-testacea, dorso rufo-brunnea, late- ribus, corpore subtus pedibusque dilute viridibus, singulo segmentorum quinque anleriorum verrucis duabus parce pilosis obsito; capite brunneo-testaceo, ore nisro. Habitat in Betula alba, Populo, Alno, Quercu, Salice ete. Pupa brunnea, poiiinosa, fol- liculo intra folia. 2. curvatula: alis falcatis, supra rufo-ferrugineis; anticis obscurius fasciatis, punciisque duvbus disei nieris; subtus lutescentuibus. — Long. al. exp. 32—306 millim. Bombyx harpagula. Häss. Bomb. T. II. f. 42. I. 43. Platypteryz curvatula. Lasrerres Platypt. p. 14. n. 2. — Tnreits. Sch v. E. V. 3. p, 405. 3. — Geryx. Prodr. 11. — Duroscaer Lep. VII. p. CP Ne Gen. et Ind. meth. p. 83. 647. DelGreR IE MIRA AS p- 333. Habitat apud nos rarius; im Westrogotlhia; DomsJ.: Wo DArmAnNs amw- Seaniarad Rand et 155 Esperod 16 Juni exelusa; Dom. J. W. ZET- TERSTEDT, Mas et femina similes, magnitudine anten- nisque exceptis. Larva statura et similitudine D. falculae, sed differt: macula dorsali rufo-brunnea a capite usque ad apicem continuata, colore vi- ridi laterum minus vivido. Habitat in Alno glu- tinosa sec. TrertscHKE Pupa brunnea, antice bitu- berculata, folliculo intra folia.' 3. Lacertula: alis ochraceis; anticis sub-falcatis, margine exteriori eroso-dentatis, punctlo mi- nuto nigro inter strias parallelas fuscas; po- sticis albicantibus. — Long. al. exp. 26—35 millira. Geometra lacertinaria. Liss. Syst. Nat. I. II. 860. 204. — Faun. Suec,. 323. 1229. — Fasr. Ent. Syst. MSS 205=- DE: GireR. LL 110. fre: Geometra dentaria. Truss. Dissert. Ins. Suec. I. p. 5. Bombyz lacertula. Häss. Bomb. T. 12. f. 49. Y. Bombyx scincula. Häss. Bomb. T. 12. f. 50. &. Platypteryx lacertula. Laspeyres Platypt. p. 27. n. 6. — Duroscarr. Lep. VIII. p. 88. T. CXL. f. 5. 2. — Zertr. Ins. Lapp. p. 952. 1. — Botsp. Gen. et Ind. meth. p. 82. 045. — Geru. Prodr. RO: Habitat per tolam Sueciam passim, minus frequens, mense Juni. Mas femina paullo obscurior. In Lapponia Lulensi et Bothnia boreali varietas sub-ecinerea occurrit. Larva colore brunneo, viridi immixto, dorso antice tluberculato, tuberculis segmentorum 2 et 3 aculioribus. Hab. in folus Betulae. Pupa dense albo-pollinosa, folliculo firmo, breviter fu- siformi, albido, intra folia. 4. Unguicula: alis subfalcatis, ferrugineo-fulve- scenlibus, fascia saluratiori. — Long. al. exp. 24-28. 156 Phalaena -cultraria. Fasr. Ent. Syst. HI. 133. 17. Geometra cultraria. TausB. Ins. Suec. I. p. 6. — Kremann Beytr. p. 177. T. 21. (cam metamor- phosi.) Bombyx unguicula. Häss. Bomb. T. 12. f. 48. L. Platypteryx unguwicula. Laspeyres. Platypt. p. 22. n. — Gerya. Prodr. 12. 4. — Dvuroscrer. Lep. VIII. p. 86. T. CXL. f. 4. SS, — Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 83. 650. Falcaria unguicula. Haworta Lep. Br. I. 158. 4. Habitat in Suecia sec. Dom. TuHUnBerG |. et Dom. LinpGren. In fagetis Scaniae ad diverso- rium Sjöbo 10 Aug. a Dom. P. F. WAurBErG haud infrequenter visa. Larva dilute brunnea, dorso macula magna rosea, vel dilutiori vel obscuriori. Hab. in Salice, Piano spinosa, Fagqgo. Pupa brunnea, nitida, caesio- pollinosa, folliculo intra folia. Tribus VIII. NOTODONTIDES. Boisp. Antennae maris pectinatae. Lingua brevius- cula, conspicua. Alae frenatae, deflexae. Volatus noclurnus. Larvae arboricolae, glabrae vel pilis rari- usculis adspersae. Metamorphosis saepius hypo- gaea, rarius inter folia arborum vel in folliculo membranaceo. Genus XIX. DicrkAnuUra. LaTtrR. Boisp. Cerura Scurasce. SteeH. Germ. Harpyja Ocnas. Andria. Höss. Pania. Dam. Antennae utriusque sexus usque ad apicem angustatum pectinalae, pectine deflexo, sub-com- presso; maris basi latiores, radiuis pilosis. Palpi villost, obtusi, cylindrici, 'narticulati. Lingua ca- pite brevior. 157 Larvae nudae, capite retractili, pedibus 14, analibus deficientibus. - Corpus crassum, antice truncatum dorso angulatum macula rhombea; po- sterius acuminatum, ano adscendente, bifurcato, filamentis carnosis, retractilibus. Pupa folliculo duro, tenaci, membranaceo, velut conglutinato, filis non distinguendis. Genus valde distinetum quoad formam sin- gularem larvae et nervorum directionem. Imago forma Bombycorum ordinaria. Species omnes co- gnitae corpus habent lanatum, fusco nigroque sig- natum, et alas albicantes, tenuissime fusco undu- latim strigosas. Antennae thoracis longitudine, maris ad ba- sin longius, feminae breviter et aequaliter pecti- natae, apicem versus graciliores, inde saepius in mortnuis flexuosae vel spirales; pectine deflexo, rachi supera depressim pilosa. Antennarum basis lana dense fasciculata cingitur. Palpi non promi- nuli, lanati, obtusi. Lingua capite brevior, laxa, filamentis disjunctis, tenuibus. Corpus crassum, lana sericea tectum; abdomen alis posterioribus longius. Pedes lanati, tibiis anticis subtus spina valida armatis, reliquis muticis. Alae anticae nonnihil angustatae, posticae abbreviatae. Nervi anteriarum: 1 e basi, 2-—4 e trunco inferiori, 23 ex anastomosi superiori nervuli transversi, 6—8 e trunco superiori, sub-costali, egredientes. Areola inter nerv. 4 et 6 clausa ope nervuli transversi, brevi, arcuati. Nervi posteriarum: 1 e bast, trunco superiori approximatus, 2 et 3 e trunco superiori, 4 ex angulo nervuli transversi, 9d—7 e trunco in- feriori, 9 e basi, orti. Areola ante medium alae clausa ope nervuli transversi intra nerv. 3 et 9 extensi. 158 Observ. Antennarom articuli in D. vinula cir- citer 60; in D. bifida et bicuspi circa 40—453; in furcula vix 40 videntur. 1. Phantoma: alis nigro-fuscis, lunula media an- gusta, nigriori; corpore albido, supra nigro- punctato, abdominis dorso nigro-fusco, seg- mentis margine albidis. — Long. al. exp. 7 38, 2 78 millim. Bombyx (Pania) phantoma. Dam. Anal. Ent. p. 92.1. Harpyia phantoma. Zeri. Ins. Lapp. p. 922. 2. Harpyia arctica. Zertt. Ins. Lapp. p. 922. 3. Dicranura phantoma. Boisp. Gen. et Ind. meth. 84. 058. Habitat in Salicibus Lapponiae et Sueciae maxime borealis; Dom. PAyKurr. Circa Råbäcken in Paroecia Öfver-Torneå Bothniae borealis spe- cimina plura a Dom. KRETSCHMAR lecta. Observ. Statura et summa affinitas D. vinu- lae, sed fere major, multo obscurior, alis fere im- maculatis, nervis detrilis stramineis; alis maris parce squamosis, semipellucidis. 2. vinula: alis anticis albidis, puuctis strigisque fuscis, repandis, dentatisque; corpore albido, nigro-maculato. Long. al. exp. & 938, 2 68 SE malin: Bombyx vinula. Tiss. Syst. Nat. I. II. 815. 29. — Faun. Suec. 294. 1112. — Fazr. Enot. Syst. III. 1.428: 07. — ROoESErA Is, Gl LOSE 0 (cum metamorph.) — De Geer. I. T. 23. f. 4 Fusn. Bomben or förs 0 f. 243. SI. (B. minaz mon differe videtur.) — Gonarr.: Lep. IV. p., 4160: DIXOVIE 206134: Harpyia vinula. Ocas. Schm. v. E. III. 20. 1. — Zzett. Ins. Lapp. p. 922. 1. Bombyx vinulus. Haworta Lep. Br. I. 86. 10. Cerura vinula. Gery. Prodr. 43. 1. Dicranura vinula. Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 84. 657. ; 159 Habitat mense Maji per totam Sueciam, haud infrequens. In Westrogotlhiae et Scaniae Salice- tis; Dom. ZetTtERSTEDT. Ad Holmiam et ad Gu- sum Ostrogothiae; Dom. P. F. WaurBerc. In Smolandia ad Anneberg ipse. Mas: alis subhyalinatis, posticis albis. Femina: alis obscurius variegatis, posticis cinereis. Corpus subtus album, immaculatum, tarsis nigro-annulatis. Caput albo- lanatum, lät ibns pal- pisque nigricantibus. Antennae nigro-fuscae, ra- bi alba. Thorax albido-lanatus, I Dunclis nigris. Nervi alarum detriti straminel. Abdomen supra album, segmentis ad basin late nigris. Larva junior nigra, capite aurito; adulta di- lute viridis, dorso fs roseo vel söladd öre, an- tice subtruncata, capite retractili, postice atlenu- ata, furca nigra, scabrosa, filis retractilibus car- neis. Hab. solitaria in Salice, Populo sat frequens mense Augusti. Irritata exspuit hamorem acrem e rima sub capite. Pupa nigro-castanea, apice ob- tusa, folliculo ovali, supra convexo, subtus pla- niusculo, adglutinato, tenaci, pabulo lignove com- minuto intertexto. 3. bicuspis: alis niveis, anticis basi margineque postico nigro-punctatis, fascia transversa, utrin- que sinuata maculaque sub-apicali, obliqua marginis anterioris nigris; thorace antice albo. — Long. al. exp. 34—38. Bombyx bicuspis. Härs. Bomb. T. 10. f. 36. Harpyia bicuspis. Ocas. Schm. v. E. III. 26. 3. Cerura bicuspis. Germ. prodr. 44, 3. Dicranura bicuspis. Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 84. 652. — Icon. Hist. II. T. 70. f. 41. Hab. in Suecia rarissime; in Smolandia ad Anneberg semel legi. 160 A sequeniibus differre videtur: alis albis, fascia nigra antle medium coarctata, utringue si- nuata, et thoracis collare niveo, cum hoc in sequentibus griseum vel nonnisi sordide albidum invenilur, differentias alias subtiliores ut omittam. Larva”dilute viridis, capite brunneo-lestaceo, su- pra ultrinque albido-marginato, plagaque magna dorsali rufo-brunnea, autice attenuata, posterius usque in segmentum 7 valde ampliata, dein us- que in segm. ultimum continuata, angustata, apice ipso itidem nonnihil ampliata, et intra furcam apicalem in maculam nigram nitidam desinente. Hab. in Betula alba. Pupa brunnea, folliculo ovali, tenaci. 4. bifida: alis albidis, anticis basi margineque postico nigro-punctatis, fascia transversa, lata, extus repanda, maculaque marginis anterio- ris sub-apicali, obliqua, obsoletiore, cinereis; collari griseo. — Long. al. exp. 34—38 millim. Bombyx bifida. Härs. Bomb. T. 10. f. 38. L. (fascia media tamen extus minus recta). Harpyia bifida. Oces. Schm. v. E. III 29. 4. Cerura bifida. Gers. Prodr. p. 44. 4. Dicranura bifida. Boisp. Gen. et Ind. method. p. 84. 652... Icon» IiSt IE ME Z0RRE0S Habitat apud nos rarissime; in Smolandia ad Anneberg semel legi. Observ. D. bicuspi et furcula paul!o major, fascia alarum anticarum latiore et dilutiore. Larva junior nigra, adulta viridis, capile rufo-grisescente; macula collari subtriangulari, vio- lacea, undatim rufo-brunneo flavoque marginata, linea longitudinali albida divisa, plagaque dorsali brunneo-violacea, lateribus praesertim in segmento septimo flavo-maculata, dilute rufo-brunneo et flavo- 161 flavo-marginata, medio linea obscuriore, longitu- dinali; pedibus anterioribus flavo-virescentibus, rufo-maculatis, vreliquis viridibus, rufo-annulatis et maculatis; intra fuream apicalem spinis dua- bus, nigris. Hab. in Populo. Pupa dilute brun- nea, folliculo tenaci. I. Furcula: alis albido-cinereis; anticis bast mar- gineque postico nigro-punctatis, fascia trans- versa, intus recta, extus sinuata maculaque sub-apicali obliqua marginis anterioris, fusco- cinereis; posticis albidis; collari cinerascente. — Long. al. exp. + 28—30, 2 32—36 millim, Bombyx furcula. Liss. Syst. Nat. I. II. 823. 51. — Faun. Suec. 298. 1122. — Far. Ent. Syst. : HI. 1. 475. 213. — Czrerz. Icon. T. 9. f. 9. — Drei GrrRukata2st TF Narva sn He i aens Bomb. THOSE Gonart. Lepid. IV, p. 166. T. XVI. f. 2. 3. Harpyia furcula. Ocuas. Schm. v. E. IIL p. 32.5. — Zertt. Ins. Lapp. p. 922. 4. Cerura furcula. Geru. Prodr. 44. 3. Dicranura furcula. Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 84. O5ÖR con. Hist; I IN JOE Habitat per totam Sueciam passim. Larva flavo-virescens, hinc inde rufo viride- que punctata, subtus brunneo-variegata, macula collari plagaque dorsali contiguis, violaceis, rufo flavoque maculatis. Hab. in Salice. Observ. Species tres praecedentes certe aflines et primo intuitu difficiles distinguendae, vere di- stinetae tamen videntur, quod e larvarum cha- racteribus evidentius patet. 6. borealis: alis fusco- cinereis, anticis basi margineque Postlico nigro - punctatis, fascia transversa, intus recta, coeruleo fulvoque marginata, extus sinuata maculaque sub-api- K. V. 4. Handl. 1848 11. 1 162 cali obliqua, obsoletiori marginis anterioris, fuscis; thorace coeruleo-squamoso, fulvo-va- riegato, antice griseo-piloso. -— Long. al. exp. SA 34, 2 38 millim. Habitat in Lapponia Lulensi passim; ad Ran- dijaur et Storsand individua 10 lustravi, inter se simillima. Mas et femina omnino concolores; statura et summa affinitas D. furculae, sed multo obscurior, fascia alarum transversa utin illa constructa, intus evidenter luteo-marginata, thorace dorso coeruleo- squamoso, evidenter fulvo-variegalo, maculis 2 posticis majoribus. Caput dense griseo-pilosum. Ån- tennae supra albidae, fusco-griseo pectinatae. Tho- rax anlice et supra alas dense griseo-pilosus, dorso coeruleo-squamosus, transversim fulvo-fasciatus. Abdomen supra nigro-fuscum, subtus apiceque cinereo-albido pilosum. Alae anticae fusco-cinereae, basi macula solitaria et dein serie transversa e maculis 9 parvis nigris; ante medium fascia trans- versa, intus recta, coeruleo-marginata fulvoque variegata, extus antice profunde emarginata ibique tenuiter nigro-marginata; medio macula parva ni- gro-fusca, intra medium et apicem lineis duabus nigro-fuscis, dentalis, ante apicem ad costam ma- cula magna, obliqua, cuneiformi, fusca, ad mar- ginem apicalem serie e puncus atris. Alae posticae fusco-cinereae, basi nonnihbil dilutiores, macula media et serie intramarginali e puncetis alris. Observ. An specie a D. Furcula distincta. Genus XX. HaAr—rperia. Ocus. Boisp. Stauropus. GERM. STEPH. Antennae maris ad dimidium pectinatae, apice nuadae, filiformes, feminae filiformes, basi denta- 163 tlae. Palpi reflexi, subcompressi, hirsuti, biarti- culati; articulo ultimo minuto, -Lingua laxa, ca- pite brevior. Larva paradoxa, pedibus 14, analibus difi- cientibus; antice angustior, dorso tuberculata, tu- berculis anticis hindi: postleriore Corporis parte incrassalo, erigendo, furea absque filamentis re- tractilibus. Pupa folliculo sericeo. Genus Dicranurae certe proximum, sed an- tennae waris non ultra medium pectinatae, et larva H. Faq valde absimilis, corpore antice an- gustata, pedibus pectoralibus elongatis, segmentis caudalibus incerassatis, dorsi > nodosis, = folliculo Sericeo. Antennae maris thorace breviores, ultra me- dium utrinque pectinatae, pectine deflexo; apice (+ antennae) nudo, filiformi. Linguam, quam in hoc genere negat GErmAr, in exemplari quod exa- mini subjeci distinctam inveni, capite breviorem, e filamentis duobus disjuncetis constantem. Palpi subteretes, breviter pilosi. Corpus minus lanatum quam in Dicranura, pilisque rigidioribus. Pedes antici valde hirsuti. Alarum forma ut in Dicra- nura, directione nervorum tamen paullo diversa, nempe ut in MNotodonta, Pygaera etc. Nervi alarum anteriarum: 1 e bast, 2—4 e trunco inferiori, 5 e medio nervuli transversi, 6—98 e trunco supe- riori subcostali egredientes. Nervi posteriarum: 1 e basi, trunco superiori adjunctus, 2 et 3 e trunco superiori, 4 e medio nervuli transversi, 3—7 e trunco inferiori, 8-—9 e basi ort. 1. Fagi: alis rufo-griseis, anticis fasciis duabus angustis, flexuosis, sordide ochraceis, fascia latiori, fusca interjacente; serie non procul ab apice punctorum nigrorum, puncto basali 164 nigro margineque interiori ferrugineo. — Long. al. exp. & 48—60, 2 60—6+4 millim. Bombyx Fagi. Liss. Syst. Nat. I. II. 816. 30. — Faun. Suec. 295. 1113. (exclus. Synon. UppmMan 61 quod ad ÅA. Tau spectat. — Farr. Ent. Syst. II. 1. 422. 51. -— Rozrsei. Ins. Bel. III. p. 69. T. 12. — RBaszes in Act Holm. 1749. p. 132. T. 40404 Hurn. Bomb. Tog. frySt Oase Gopart. Lepid. IV. p. 173. T. XV. f. 1. Bombyx Fagus. Haworte. Lep. Br. I. 85. 9. Harpyia Fagi. Oces. Schm. III. 39. 7. — Boisp. Gen. et Index. meth. p. 85. 659. Habitat in Suecia meridionali rarissime. In Sudermannia semel lecta sec. Dom. DaArman. In Hallandia; Dom. OssteEcE. Ad Lund mense Marti 1840; Dom. ZETTERSTEDT. Larva bruonea, dorso tuberculata, antice dentata; cauda incrassata, crenata, erigenda, COTr- niculis duobus clavatis, nigris. Pedes auteriores elongati, biarticulati. Hab. in Fago, Betula, Corylo etc. Pupa castanea, nitida, hamulis 4, folliculo magno, sericeo, albo, intra folia. Genus XXI. AsTtErRoscoPuUs. Treits. Boisp. Petasiad. STEPE. Antennae longiores, maris breviter pectinatae, feminae dentato-cerenulatae. Palpi breves, hirsu- tissimi. Lingua distincta. Alae elongatae, fusco strigosae. Larvae glaberrimae, subdiales, sphingiformes, segmento penultimo incrassato, corpore antice sub quiete erecto, capile supino. Pupae hypogaeae. Anlennae thorace longiores; maris breviter pe- clinatae; pectine deflexo, conduplicato, pubescente, radiis versus apicem longitludine sensim decrescen- tibus; feminae dentato-crenulatae. Palpi parum pro- minuli, hirsutisstmi. Lingua sat longa, laxa, fila- - 165 mentis disjunctis, tenuibus. Thorax dense villo- sus; abdomen alarum posticarum longitudine. Pedes villosi; tibiis muticis. Alae anticae nonnihil an- gustatae. Nervi alarum fere ut in Notodonta. 1. nubeculosus: cinereus, villosus; alis fusco ne- bulosis, anticis strigis nigris, maculaque mag- na, reniformi albida, lunata, nigro inducta; posticis macula majuscula nigricante; abdo- mine fusco-brunneo-villoso. — Long. al. exp. 48 millim. Bombyx nubeculosa. Eseer. Schm,. T. XLVIIL f. 6. Bombyx centrolinea. Fark. Ent. Syst. II 1. 460. 163. Bombyx signata. TuausBz. Ins. Suec. IV. p- 53. (va- rietas pallida sec. Mus. Acad. Upsal.) Bombyx Sphinx. Hiss. Bomb. TFT. 2. f. 3. I. 4. YQ. Xylina nubeculosa. Tres. V. 3. 55. 2. Noctua nubeculosa. Duroscurr. Lepid. VII. p. 220. TESE(SDG IVER Asteroscopus nubeculosus. Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 56. 664. Habitat apud bos, ut videtur, rarissime. Mas primo vere a Dom. P. F. WaAurseErG Holmiae, a Dom. Auc. HormGres Upsaliae lectus. Antennae thorace longiores, fuscae, basi et supra pube albida obsitae. Caput dense cinereo- pilosum; palpis fusco-pilosis. Thorax crassus, pilis cinereis, fuscis immixtis vestitlus, linea nigra sub basin alae ad oculum ducta. Abdomen dense et longe fusco-brunneo-villosum. Pedes dense et longe cinero-pilosi ; tarsis breviter setulosis, fusco-alboque annulatis. Alae anticae squamulis crassis pilisque tenui- bus cinereis et fuscis tectae, basi linea longitudi- nali margine interiori magis quam exteriori ap- proximata, ante medium desinente, cum striga i 166 sub-transversa, dentata, apice conjuncta , nigris. Inter has alarum strigas macula media margini interiori communis, dorsalis, nigra, et pone me- dium, non procul a margine exleriore, macula magna reniformis, albida, lunula interius alba, nigro-masginala, adjecta. Larva viridis, albo-punetata, ante medium coerulescens, dein versus apicem flavida. Caput planum, subceoeruleum. Spiracula alba, rufo-mar- ginata. Segmentum tertium fascia transversa, obliqua, alba, rufo- marginata; ullimum tuber- culo instructum et fascia transversa, obliqua, alba, rufo marginata ornatum. Hab. in Betula, Ulmo elc. Pupa in terra sepulta, eoriacea, brunnea, apice bispinosa. 2. Cassinia: cinereus, villosus; alis anticis, fusco- nebulosis, strigis longitudinalibus nigris, api- calibus in angulos conniventibus; posticis albicantibus, puneto medio lineisque fuscis; abdomine fusco-grisescente. — Long. al. exp. 40-—44 millim. Bombyx Cassima. Farr. Ent. Syst. III. 1. 460. 164. — "Hörn. Bombs Eftr RÖTT Xylina Cassinia. Tres. Schm. v. E. V. 3. 53. 21. Noctua Cassinia. Duroscurr, Lep. VIE p. 216. T. CXIV. f. 2. Asteroscopus Cassinia. Boisp. Gen. et. Ind. method. 85. 663. Mas ad Lund in trunco Ulmi 6 April 1838, et femina 28 Oct. ejusdem anni inventi; Dom. ZeTtTERSTEDT. Ins. Lapp. p. 947. Specimina Sue- cana a me non visa. Observ. Ptiori minor, dilutior, maculae reni- formis vix vestigio. Larva viridis, nitida, post cutis demissione terlia magis flavescens, mox ante metamorphosin albida, dorso lincis tribus albidis, lateribus linea 167 sulphurea apice cum opposita conjuncta. Hab. in Tilia , Salice, Quercu, Pruno et Fago etc. Pupa obscure brunnea, in terra sepulta. Genus XXIII. PtTiILODONTIS. StTEPH. Boisp. Notodonta. Ocus. Pterostoma. Gerux. Noctua. Larr. Antennae utriusque sexXus pectinatae, radiis aculis. Palpi maximti, porrecti, compressi, pen- pati, tWriarticulati; articulo basali brevi, sCondo elongato, recto, apice truncato, apicali minori. Lingua spiralis. Alae margine interiore emargi- natae, fasciculo squamoso dentatae. Larvae graciles, nudae, sub-scabrosulae. Genus omni fere parte Notodontae affine et adjungendum, nisi obstaret palporum eximia stru- clura. Antennae thorace longiores, in utroque sexu usque ad apicem pectinatae, pectine deflexo, non compresso, radiis acuminatis; feminae brevioribus et subtilioribus quam maris, Palpi capite plus quadruplo longiores, porrecti, adscendentes, arti- culis tribus distinctis, compressis, utrinque pilis dense fimbriatis, vel pennatis; rachi tenui, cy- lindrica; articulo primo brevissimo, arcuato, se- enndo latitudine duplo longiore, recto, apice truncato vel emarginato, apicali breviore, apice obtusiusculo. Alae forma atque mnervorum dire- ctione omnino ut in MNotodonta. Pedes femoribus hirsutis; tibis pilosis, anticis muticis, intermediis apice bicalcaratis, posticis bis-bicalcaratis, spinis validis, distinctis. Observ. Dom. Germar huic generi attribuit - palpos tantum biarticulatos, et antennas feminae filiformes, forte secundum specimen mancum; vix ullum enim Bombycum genus palpos evidentius 165 3-articulatos ”gerit, et femina antennas tam di- stincte pectinatas habet, ut hoc respectu marem fere refert. 1. palpina: eristata, alis anticis dentatis, albido- ochraceis, nigro-venosis striatisque; palpis porrectis, pennatis. — Long. al. exp. 40—48 millim. Bombyz pealpina. Liss. Syst. Nat. I. II. 828. 64. — Faun. Suec. 305. 1146. — Fazrr. Ent. Syst. III. 1. 448. 129. — Crerz. Icon. T. X. f. 8. — De Geer. I. T. 4. f. 7—8. — Härs. Bomb. T. 4. f. NW AA. — Gonart. Lep. p. 203. T. XIX. f. 4. Y. Notodonta palpina. Ocns. Schm. v. E. III. 69. 11. Bombyx palpinus. Haworte. Lep. Br. 96. 20. Pterostoma Salicis. Germ. Prodr. 43. 1. Ptilodontis palpina. Boisp. Gen. et Ind. meth. p. 86- 665. Habitat in Suecia media el meridionali ra- rius. In Smolandia ad Anneberg ipse. Ad Lund Scaniae frequens; Dom. ZETTERSTEDT. Larva gracilis, seladonica, lineolis dorsalibus pallidioribus, lineaque laterali antice rubra, or- nata. In Salice fragili, Populo tremula et Quercu hospitatur. Pupa rufo-brunnea, folliculata, sub- terranea. Genus XXIII. NotODONTA. OcHs. GErRMmM. Boisp. Bombyx. Auct. Ptilodon. Härs. Notodonta, Leiocampa, Lophopteryx, Ptilophora, Chaonia, Peridea. Stern. Noctua. Larz. Antennae filiformes, maris breviter vel bre- vissime pectinatae, feminae serratae, pectine non compresso. Palpi breves, hirsuti, obtusi, triarti- culati. Lingua capitle saepius longior, laxa. Alae anticae margine interiori emarginatae, ibique den- ticulo e squamis fasciculatis instructae. 169 Larvaåe 16-podae, nudae, glabrae, anterius plerumque angustatae, collo caudaque erigendis; saepius dorso plus minusve tuberculatae. Pupae longiusculae, folliculo laxo, in speciebus diversis vario. Genus habitu, forma denticuli alarum et nervorum directione melius cognoscendum, quam characteribus e palpis, antennis ceterisque paruUu- bus desumltis, definiendum. Differunt euim inter se species vario modo, ut infra indicandum. Corpus breviter pubescens vel squamulatum; abdomine elongato, sub-cylindrico; thoracis dorso saepius cristato. Caput parvum, retraclum; pal- pis non prominulis. Pedes breves, hirsutissimi, Ubiis apice sub-calcaratis. Alae anticae nonnibil elongatae, margine interiori paullo ante medium plus minusve excisae ibique denticulo squamato, insecto sedente erecto, instructae. Nervi anterta- rum: 1 e basi, 2--4 e trunco inferiori, I ex av- gulo medio nervuli transversi, 6—38 e trunco su- periori, subcostali, egredientes. Nervi posteria- rum: 1 e basi, trunco superiori conjunctus; 2 et 3 e trunco superiori, 4 ex arcu nervuli trans- versi, 3—7 e trunco inferiori, 8 et 9 e basi, orti. Areola in medio alae, nervulo arcuato clausa, Hec directio nervorum in omnibus speciebus Notodontae eadem, aeque ac in Ptilodonti,-Cneto- campa, Pygaera et Clostera. Observ. Dom. GermaR etiam huic generi pal- pos tantum biarticulatos attribuit; sed articulum palporum tertium apicalem N. Camelinae , sat di- stinelum, etsi parvum et apici secundi immersum, breviter conoideum , ohbservavi. T Alae apice integrae vel sub-denticulatae; thorax non cristatus. Bj Y PSV SAR 170 " Larvae anterius valde angustatae, dorso gib- bis pluribus, segmentis caudalibus crassis, erigendis. M Bjkom a STEPH. 1. Dromedarius: alis anticis fuscis, macula basali, HUS strigis duabus transversis, repandis, macula- que altera interjecta ochraceis, linea basali, strigaque sub apicali, br unnels; posticis fusco- cimereis, fascia ohsoleta, albida. — Long. al. exp. 3J3—42 millim. Bombyx Dromedarius. Liss. Syst. Nat. I. II. 827 62. — Farr. Enot. Syst. III. 1. 444. 113. — De Geer. ER TNA fr 1 HURNS DO MIDAS VEN GG ODARI. Lep. IV. p. 187. T. XX VIII (TR ORGEL Notodonta Dromedarius. Oces. Schm. v. E. III. 353. 4, — Geruw. Prodr. 38. 4. — Boisp. Gen. et Ind. method. p. 87. 671. Habitat in Suecia media et meridionali mi- frequens. Ad Anneberg Smolandiae et prope Holmiam ipse. Larva viridis, interdum rufo-brunnea, seg- mentis qualuor mediis dorso gibbiferis. Hab. Betula, Alno, Corylo et Populo. Pupa rufo-brun- nea, apice bispinosa. 2 Ziezac: alis anticis basi et intus dilute brun- nescentlibus, extus cinereis, strigis fuscis ma- culaque magna sub-ocellari ante apicem; po- sticis albidis, litura media margineque postico fuscis. — Long. al. exp. 37—42 millim. Bombyx Ziczac. Liss. Syst. Nat. I. IT. 827. 61. — Faun. Suec. 296. 1116. — Fasr. Ent. Syst. IT. 1. 442. 107. — Rorsern. I. CI. 2. T. XX. f. 158 = DE GEERS 20 SO SSANG TT: 16:5 3— 10: == Hörs. bomb. I0:fr20MGrEEE Gopvart. Lep. IV. p. 182. T. XVII fi 4.5. 3.Q Notodonta Ziczac. Ocus. Schm. v. E. IIIL 48. 2. — Gerry. Prodr. 38. 2. — Zert1. Ins. Lapp. p- 923. 1. — Borsp,. Gen. et Ind. method. p. 87. 673. 171 Habitat per tolam Sueciam passim, saltem larva. Ad Quickjock a Dom. P. F. WAHLBERG et me lecta. In Salice ad Lund mense Maj fre- quens; Dom. ZETTERSTEDT. Alae posticae maris feminae albidiores. Variat saturatius colorata, alis feminae po- slicis cinereis. In Lapponia et ad Holmiam lecta. Larva carnea, vel dilute violacea, antice al- tenuata, segmentis 3 et 6 dorso gibbiferis, ulti- mis duobus cerassis, rufis vel aurantiacis, erigendis, Hab. in Salice, Populo etc. haud infrequens mense Augusti. Pupa rufo-brunnea, apice bispinosa. 3. Tritophus: alis anticis pallide testaceis, fa- sciis duabus fuscis, interiore integra, exteri- ore versus marginem inleriorem abbreviata, antice macula saturatiori, margine apicali in- fuscato; posticis albidis, macula anguli analis fusca. — Long. al. exp. 46 millim. Bombyx Tritophus. Farr. Ent. Syst. III. 1. 442. 108. — Gonart. Lepid. IV. p. 179. T. XVII. f. 1. STD Notodonta Tritophus. Ocus. Schm. v. E. III. p. 46. 1. — Borsp. Gen. et Ind. melh. p. 87. 672. Bombyx torva. Hörs. Bomb. T. 7. f. 27. 2. Habitat Upsaliae; Dom. HaArffser, et Dom. SCHOENHERR. Specimina Suecana tantum 2 in col- lecetionibus exstant, ambo e larva educata et ab exuticis colore dilutiore distincta. Mas et femina similes. Statura N. Ziczac nonnihil major. Antennae ferrugineae, longitudine thoracis. Caput griseo-pilosum, palpis concolori- bus, baud prominulis; lingua flava, vix capitis longitudine. Thorax fuscus, pilis griseis intermix- - tis, subtus albidus. Pedes antici fusci, poste- riores albo-villosi. Abdomen griseum. Alae an- ticae pallide-testaceae, fascia fusca pone basin, denticulum ordinarium marginis interioris attin- gente; pone medium fascia obliqua, cinerea, ma- culaque magna fusca; ante marginem striga fusca obsoleta. Denticulus marginis interioris griseo- pilosus. Alae posticae albidae, margine concolore et omnino immaculato, praeter maculam minutam fuscam ad angulum analem. Alae anticae subtus albidae, rudimentis signaturarum paginae superi- oris non nisi obsoletissimis. Posticae subtus albi- dae, lunula minuta centrali maculaque ad angu- lum avalem, fuscescentibus. Larva obscure viridis, capite rufo; segmentis quinque mediis singulo in dorso gibbo rufo, duo- bus ultimis crassis, erigendis Hab. in Populo tremula, Betula ete. Pupa obscure brunnea, apice bispinosa. + Larvae sublineares, glabrae, nitidae, tuber- culo in segmento anall. Letocampa. STEPH. 4. dictaea: alis albidis, anticis marginibus fu- scesceuntibus, lineis ad angulum posticum te- nuibus, albis; posticis litura anguli analis fuscescenie; thorace cinereo; abdomine grise- scenle. — Long. al. exp. 42—56 millim. Bombyx dictaea. Liss. Syst. Nat. I. II. 826. 60. — Farr. Ent. Syst. III. 1. 443: 111. — Hörs: Bomb. T. 6. f. 22. S. — Gopart. Lep. IV. p. 196: ES NIKE EES. Bombyx tremula. Liss. Syst. Nat. I. II. 826. 58. — Faun: Suec. '298. 1121: = Grerka leonmehsneNe f. 13. — Lecee et Uooy. Dissert. p. 31. 62. Bombyx tremulus. Haworta Lep. Br. I. 99. 23. sec. descript. Notodonta dictaea. Oces. Schm. v. E. II. p. 63. 8. — Gery. Prodr. 40. 9. — Boisp. Gen. et Iud. meth. p. 86. 669. 173 Habitat in lucis Sueciae mediae et meridionalis minus frequens. Ad Gusum Ostrogothiae in Po- puletis; Dom. P. F. WaurseErG. Ad Lund 15 Aug. et ad Ruthe Gottlandiae 16 Juli; Dom. ZeT- TERSTEDT. Barva adulta rubro-brunnea vel subeinerea, nitlida, tuberculo in segmento anali; junior rufo- subvirescens, corniculo anali. Colore tamen variat. Hab. in Populo tremula, Salice et Betula. Pupa castlanea, apice bispinosa, in terra sepulla. 3. dictaeordes: alis albidis; anticis margine in- teriori et apicali maculaque marginis exteri- oris pone medium oblonga, fasco-brunnels, macula ad angulum posticum anguste cunel- formi, alba; posticie litura anguli analis fu- sco-brunnea; thorace brunnescente, linea an- tiea transversa, arcuata, obscuriore; abdo- mine grisescentle. — Long. al. exp. 40—50 millim. Bombyx gnoma. Fager. Ent. Syst. III. 1. 443. 112. Bombyx dictaeoides. Härs. Bomb. T. 6. f. 23. I. f. 24: 2. — Gonarr Lep. IV. 199. T. XIX. f. 2.L. Notodonta dictaeoides. Oces. Schm. v. E. III. 66. 9. — Grry. Prodr. 40. 10. — Boisp. Gen. et Ind. p. 87. 670. Habitat in lucis Sueciae mediae et meridio- nalis, rarius. Ad Berga Calmariae semel a Dom. ZETTERSTEDT Ålecta. Larva forma N. dictaeae, minus nitida, vi- ridis, dorso albicans, lineola laterali flavida: tu- berculo anvali apice rubro. (Ocns.) Hab. in Populo. Pupa castanea, bispinosa, in terra sepulta. 6. frigida: alis anticis fuscis, macula costali ante apicem elongata, viltaque ad marginem interiorem nigricantibus, costa et plaga lon- gitudina!: cinereis; posticis sgrisescentibus, SERA 174 litura anguli analis obscuriori; thorace brun- nescente, linea antica transversa, arcuala, obscuriore; abdomine grisescente. — Long. al. exp. 42 millim. Notodonta frigida. Zetr. Ins. Lapp. p. 923. 3. Habitat in Lapponia Tornensi rarissime. Mus. Dom. SCHOENHERR. Statura et summa similituado N. dictaeoidis, sed nonnihil obscurior, plaga media cinerea, nec versus apicem alba, sub macula nigricante di- lutiore. Observ. Species dubia mihi videtur. Anne a N. dictaeoidi satis distineta ulterior docebit expe- rientia; species enim plurimae Lepidopterorum Lapponicorum colore saturatiori tinguntur. + Larvae laeves, omnino mulicae, sphio- goideae. 7. trepida: alis anticis griseis, strigis, maculis lunulaque media fuscis; posticis albidis, mar- gine anteriore latius posteriori anguste cine- reis. — Long. al. exp. 48—068 millim. Bombyx trepida. Fasr. Ent. Syst. II 1. 449. 130. == Ro0ESEL, OLLI SEO VIERA aga Kreeman Beytr. T. XIII. f. A. pupa f. B. imago 2. — Gonart. Lep. IV. p. 222. T. XXI. f. 2.05. Bombyx serrata. TausB. Dissert. Ins. Suec. P. III. Per Vittae album valde variant, plus minusve interruptae vel fractae, rarius intesgr rae. Larva 192 ignota, verosimiliter in radicibus Pteridis aquilinae invenienda. ” j Tk Antennae utriusque sexus cylindricae, subtus crebre incisae, lamellarum bre- vium serie unica. 3. sylvinus: rufescens (>) vel grisescens (2); alis fimbria rosea, anticis maris rufo-lutescenti- bus; feminae fusco-brunneis, vittis duabus obliquis, albidis, in angulum fere rectum ad marginem interdum sub-conniventibus; po- slicis cinereis. — Long. al. exp. & 30. Q 3206—495 millim. | Noctua sylvina. Liss. Syst. Nat. I. II. 834. 87. — Faun. Suec. 306. 1151. Hepialus Cruz. Faer. Ent. Syst. III. 2. 7. 7. Bombyx lupulina. Häszs. Bomb. T. 48. f. 205. I. 2002: <— Bombyx Hamma. Häszs. Bomb. T. 49, f. 207. I. T. SORT SA SU Hepialus sylvinus. Ocns. Schm. v. E. III. 109. 4. Hepialus sylvinus. Govarti. Lep. IV. T. 2. f. 1. 3.4. Sf. f. 2.5. 2. — Boso. Gen. et Ind. meth. p. da OL2: Habitat in Suecia media et meridionali pas- sim, minus frequens. In Scania ad Lund et Kra- geholm, in Ostrogothia ad Omberg; Dom. ZETTER- | sTEDT. In Smolandia ad Anneberg ipse. Observ. Vittae albidae, insecto sedente, a su- periori visae formam litterae X referunt. Femina maculis costalibus, vel tota fere costa, pallidiorihus plerumque gaudel. 6. lupulinus: griseo-flavescens (7) vel grisescens (2); alis anticis maris grisescenti-ochraceis, feminae griseis , lineola media vittisque dua- bus albidis, in angulum sub-rectum ad mar- ginem 193 ginem internum fere conniventibus, serie ante fimbriam macularum albidarum, posticis fu- sco-griseis. — Long. al. exp. & 23—30. 2 34—42 millim. Noctua lupulina. Liss. Syst. Nat. I. II. 833. 86. — Faun. Suec. 306. 1149. Hepialus lupulinus. Faer. Ent. Syst. III. 2. 6. 3. 2. — Gonart. Lep. IV. BL fl. :S6, re Borsp. Gen. et Ind. meth. p. 77. 614. i Hepialus obliquus. Fasr. Ent. Syst. III. 2. 6. 5. &S. Bombyx Flina. Huss. Bomb. T. 49. f. 210. HTTP Hepiolus lupulinus. Ocas. Schm. v. E. III. 114. 6. Habitat apud nos rarius; in foliis fruticum et in parietibus Scaniae ad Lund et Ostrogothiae ad Omberg frequens, sec. Dom. ZÅFETTERSTEDT. Ab H. sylvino, cui sat affinis, colore alarum anticarum magis in griseum vergente et serie ma- cularum albidarum ante fimbriam, differt. Mihi non obvius. Larva sordide albida, verrucis parvis, bre- viter pilosis, adspersa; capite et collari brunneis. Hab. in radicibus. — His exposituis tantum superest, ut speciebus quibusdam, in diversis scriptis inter Bombyces suecanas allatis, locus aptus adsignetur. Ex his nonnullae potius Noctuis amandandae, nempe inter species LinsEAnas: Bombyx Lota, Oo, Graminis, Celsia, helvola, Libatrix. — Inter FABrRI- CIANAS: Bombyx spreta, popularis, oleagina, bino- tata. nec non Bombyx ferruginea Eseer. (Phal. tri- stis DE Geer II. p. 338. T. 5. f. 9.) — De ce- tero Bombyx FHieracå THunsB. Ins. Suec. IV. p. 53. eadem verosimiliter est ac Psyche graminella Huss. inter Tineas quaerenda. — Lithosia socia FaAsr. (Tinea K. V. A. Handl. 1848. Hl. 13 194 colonella et sociella Linné) et Lithosia gelata FAsr. (Tinea congelatella Fasr.) ad Tinearum familiam pertinent. — Bombyx fusca THuns. Ins. Suec. IV. p. 533, (Pygmaena fuscaria mihi) inter Geometras lo- cum tenet. Restant denique mibi plane ignotae: Bombyz grisea. THunB. Ins. Suec. I. p. 1, et Bombyx laeta Farr., hec ad Dicranuram, illa ad Geometras for- san referendas. Fall af suhbluxation med fullständig och ofullständig fractur (”infractio”) å ryggraden. jemte amnärkningar öfver infractioner i allmänhet: AF CARL SANTESSON. Med. Doctor. (Med planch.) Sällsyntheten af ofullständiga fracturer å de cy- lindriska och korta benen, samt den omsländig- heten, att, såvidt författaren haft tillfälle genomgå den hithörande litteraturen, intet fall af dylik skada å ryggkotorna hittills blifvit i vetenskapens annaler antecknadt, har föranledt meddelandet af följande, 1 detta bänseende upplysande, casus. Arbetskarlen JoHAn EriEr MALMBERG, 28 år gammal, från Vermdo socken, intogs på Konegl. Seraphimer TLazarettets chirurgiska afdelning d. 21 Augusti 1848. Omkring en vecka förut hade ban varit sysselsatt i ett högt träd med att ned- hugga grenar; derunder kommit att förlora fot- fäste, så alt han nedstörtade till marken från en höjd af, som det uppgafs, mellan 5—6 famnar. Sedan sansen, som MaArmBeErRG wid tillfället förlo- rade, återkommit, befanns han sakna känsel- och rörelse-förmåga i undra kroppshalfvan, hvarjemte inom första dygnet tillkom retention af urinen och ofrivillig exerement-afgång. Under på stället 196 erhållen läkarevård hade commotions-symptomerna snart nog försvunnit, men de öfriga fenomenen qvarstodo oförändrade, hvarföre patienten inskic- kades till lazarettet. Vid mottagningen var hans ullstånd som följer: från mellanrummet mellan 9 och 10 bröstkotans taggutskott, snedt nedåt och framåt till ungefär en koapp tvärhand nedanom nafvelen går besrsnsniusss bien mellan den friska och den paralyserade kroppshalfvan. Urinblåsan starkt utspänd — incontinentia e retentione. Excre- menterna afgå - ofrivilligt och utan medvetande. Här och der på ryggen märken efter starka con- tusioner med NEG ömhet öfver hela rygg- raden ofvanom nämnda kotor. Vid närmare un- dersökning af denna, befanns 10:de bröstkotans pro- cessus spinosus stående något snedt med lutning åt högra sidan. Fattades dess spets mellan fin-:” grarne, kändes en ringa rörlighet af utskottet, hvilken dock tydligen konde uppfattas såsom temligen djupt belägen och ej tillhörande dess yttersta ända. Dee gaf mig anledning förmoda nämnde processus spinosus bruten nära dess ba- sis, och fracturen möjligen intresserande molt- svarande arcus. En fractur med deplacement af en dylik, eller af motsvarande kota framställde sig derföre såsom den rimligaste och närmast för Händen liggande förklarin; gsorunden till de para- lytiska fenomenen — sävada man ej ville antaga det sällsyntare fallet af en hemorrhagi kring ne- dra delen af ryggmärgen, antingen utom eller in- nanför dura mater. Paralysiens skarpa begräns- ning upptill och dess, efter förloppet af en vecka, oförminskade intensitet gjorde, sammanlagdt med fallets betydliga höjd, tanken på en blott com- motion föga antaglig. Tryckning på det brutna taggutskottet orsakar patienten endast föga smärta 197 och framkallar inga symptomer från nedanom motsvarande kota belägna nerystammar, eller deras utbredningar. rp raluren på ylan af nedra extremitelerna märkbart lägre, än hvad man upp- fattar den på bröstet och armarne. På båda va- dorna utbredda, fast ytliga ulcerationer efter å desamma använda senapsdegar. Pulsen något ha- stigare, än normalt, fall och jemn. Gastriska or- ganerna förete, utom en lindrig meteorism och benägenhet för förstoppning, intet anmärknings- värdt. Matlusten som under friska tillståndet. Urinen klar, af neutral reaktion. Själsfuonktionerna fullkomligt orubbade. Klagar blot öfver någon tyngd i bufvudet och en känsla af ömbet och trötthet i kroppen, hvilken, jemte det ständiga läget på rygg, förtlagit bonom hvilan och sömnen. Då åderlåtning redan förut blifvit använd, och inflammatlions-symptomerna för tillfället ej voro af mera betydenhet, användes endast locala blod- utlömningar på ryggen. 12 Cucurbite långs spina dorsi, Hvilkal efter några dagar repeterades, hvar- jemte, sedan ett laxans drasticum förut blifvit of- vit, qvicksilfver gafs invärtes (Calomel grj hvar- annan timma). Inom första veckan voro alla sympltomer af inflammation försvunna, och patien- ten upphörde med all invärtes medicin, utom hvad som emellanåt erfordrades for alt bålla un- derlifvet öppet. Endast på ryggen fortsaltes med irrvitantia och dragmedel. Urinen, som aftappades flera gånger om dagen, och hvilket patienten in- nom kort lärde sig göra sjelf, fortfor att vara klar och visade ibland sur, men merendels neutral reaktion. Efter andra veckans NORR inställde sig starka, neuralgiska smärtor, gående från ryg- gen framål, långs veka vet öfver ljum- skarve och ären. Öfvertygad om närvaron al en 198 i ryggmärgen fortgående sjukdomsprocess, ville jag ej dröja med användandet af det starkaste derivans konsten eger, och applicerade Cautervum actuale på ömse sidor om ryggradens taggulskott från höjden af 8:de bröstkotan ned mot korset. Invärtes gafs calomel med opium i pulverform. Sedan brännsåren kommit i suppurationp, och med pulvren fortsalts ungefär en veckas tid, voro smär- torna borta, och känseln började återkomma 1 ljumsk-trakterna och på främre sidan af låren. Emedlertid började kort derefter urinen att blifva mindre klar, blekare, slemblandad, då och då af ell mjölkigt utseende och visande alkalisk reaktion. Nu öfvergicks till det vexlande bruket af lonica och andra medel, som visa en mera direkt verkan på ryggmärgen. Syror, china, arnica och Nuzx Vomica 1 form af strychnin, dels invär- tes i droppar, dels endermatiskt 1 såren på ryg- gen — ättiksyrad strychnin. Det sistnämnda med- let framkallade innan kort ofta påkommande, ofrivilliga muskelcontractioner i de paralyserade delarne, likväl utan någon stadigvarande effect, och deu ringa grad af känsel, som börjat visa sig, försvann svart åler. Kort härpå inställde sig de- cubitus, och på spridda ställen på undre extre- mileterna, isynnerhet deras baksida, uppträdde en till suppuration hastigt öfvergående erysipelas pblegmonodes. De i början åtskiljda abscesserna sammanflöto innan kort och bildade stora, utbredda vahrgölar. Under tiden sjönko krafterna hastigt; urinen blef starkt vahrblandad och alkalisk med ymnig afsättning af phosphater. Hectisk feber inställde sig, med mot slutet då och då påkom- mande lindriga delirier. Den 26 September afled patienten, ungefär 43 dygn efter olycksfallet. 199 Vid liköppningen, som förrättades 30 limmar efter döden, observerades följande. Sedan rygg- raden, hvars mjuka betäckningar ej företedde nå- got anmärkningsvärdt, blifvit blottad, befanns 10:de bröstkotans processus spinosus snedt afbru- ten helt nära dess basis, mellan hvilken och när- mast under liggande kotas taggutskott det afbrutna stycket var fast inkiladt och i detta läge fixeradt genom en temligen fast callusbildning. Denne callus utbredde sig från nämnda punkt vidare åt ömse sidor, intimt förenande arcus af 10:de och 11l:te bröstkotorna. Processus obhiquwu s. articulares mellan dessa båda äro så på högra, som å venstra sidan fullständigt luxerade, så att nämnda utskott af 10:de kotan, hvilka i sitt naturliga läge falla bakom och utanfor motsvarande ledutskott på den i1l:te, nu lågo framom och innanför dessa sist- nämnda. Detta deplacement har på begge sidor varit förenadt med partiel fractur å ifrågavarande utskott; men den rikliga, omgifvande callusbild- ningen gör det svårt alt bestämdt afgöra, på hvil- kendera kotas utskott denna egt rum. Det synes likväl som hade det varit den 10:des, som brutits. Arcus öfverallt hela: uti de, dem förenande, liga- menta flava förefinnas, med callus sammanhängan- de benjordsafsättningar, hvilka likväl ej medföra någon inskränkning af betydenbet uti spinalkana- lens utrymme. Kroppen af 10:de kotan visar in- tet spår af fractur, men den år drvifven framåt och liksom förskjuten mot den underliggande 11:te, under det den bibehållit sitt normala lä- ge tll närmaste kota ofvanom. Inotervertebral- brosket mellan 10:de och 11:te kotan synes haf- va dels brustit, dels gifvit efter och under inflytandet af den spänning och det starkare tryck, som efter dislocationen uppkommit mellan 200 nämnda vertebrer, till största delen försvunnit. Uti denna punkt, eller motsvarande ifrågavarande brosk, är ryggradens kärnlinea bruten, så att öfra delen från och med 10:de kotan ligger uti ett helt annat plan, framom den undra delen, som upptill börjar med den 11:te. De båda planen convergera mot hvarandra och bilda framåt en trubbig, något afrundad vinkel. Den nämnda förskjutningen framåt af 10:de kotans kropp är så betydlig, att dess bakre rand motsvarar ungefär gränsen mellan medlersta och ' bakre tredjedelen af den 11:tes diameter antero- posterior. Följaktligen kommer 411:te vertebran att med bakre och öfre tredjedelen af sin kropp bilda en bakåt och inuti spinalkanalen utstående klack, hvilken mot det, något framdrifna och i callusbildningen indragna, ligamentum flavum mellan 10:de och 11:te kotornas arcus åstadkom- mer en förträngning af ryggmärgskanalen, som på detta ställe är minskad ungefär ull hälften af sin normala vidd. Kroppen af 11:te kotan är, isyn- nerhet till de främre 3-delarne, plattare och tun- nare, än normalt till följe af det tryck den lidit af närmast ofvan och nedanom belägna vertebrer, mellan hvilka den sitter som inkilad bakifrån. Genom dess öfre och främre parti går en fractur i sned riktning uppifrån nedåt och framåt. Det afbrutna stycket har följt med 10:de kotan vid dess förskjutning framåt, och till denna bibehål- lit sitt normala läge. Härigenom uppkommer ett betydligt afstånd emellan fracturytorna; ett 'för- hållande, som dock först blir synligt vid ett longitudinelt genomsnitt i kotornas medellinia, ty sedda framifrån i deras helhet döljes det dels af den kringgjutna callus-massan, dels af perio- stium, och den frampå liggande apparatus liga- 201 mentosus anterior, som förblifvit hel, och innanför hvilken så väl fracturen som dislocationen egt rum, De tvenne närmast under denna liggande vertebrerne (12:te bröst- och 1:sta ländkotan) fö- rete intet afvikande till läge bvarken sinsemellan eller i förbållande till de öfriga kotorna, men deras kroppar, isynnerhet den af 1:sta lumbalkotan, erbjuda ett upplysande och intressant exempel af s. k. partiel eller ofullständig fractur, hvars före- kommande på andra ben, än hufvudskålens och ansigtets, samt bos andra subjecter, än helt unga, ofta, också på sednare tider, blifvit satt i fråga af äfven utmärkte chirurger. På framsidan af båda finner man under den fibrösa beläggningen närmast benet en afsats, gående parallel med ver- tebralkropparnes fogytor, men något närmare den öfre, än den undre på hvardera kotan. På den första vertebra lumbalis intager den hela omfån- get af kroppen, med undantag af dess bakre del, som bildar främre väggen af spinalkanalen. På den nedersta vertebra thoracica är den mindre tydlig, har en kortare utsträckning och går nå- got mera snedt. Vid första påseendet kände jag mig böjd att anse dessa bildningar såsom sam- manhängande med den callus, som afsatt sig om- kring fracturen på kroppen af 11:te bröstkotan , och beroende derpå, att denna blifvit något luxurie- rande samt såmedelst öfverskridit gränsorna för det ställe, der den egentligen behöfdes. Emed- lertid fann jag vid närmare undersökning och ef- ter en sådan section af ryggraden, som den of- vannämnda, att detta icke var förhållandet, utan att hvardera af dessa afsatser var en sjelfständig och isolerad callusformation för hvar sin motsvarande fractur på tillhörande kota. Denna fractur visar sig, efter vertebrernas genomsågning, hufvudsakligast (Der ÖP P SCIENCE é 202 tvillhöra den periferiska, tunna och spröda Ila- mellen, till”hvilken den på 12:te bröstkotan in- skränker sig, då den deremot på 1:sta ländkotan sträcker sig något djupare in uti den närmast lig- gande spongiösa bensubstansen till ett djup af unge- fär 13 å 2 linier. Det undre fracturstycket är pres- sadt bakåt och intryckt i riktningen mot midten af kotans kropp, under det att det öfre, mindre fragmentet förblifvit i sitt normala läge. Mellan båda är ett mellanrum af vid pass 1; lineas bredd, fyldt med en porös callusmassa, som derifrån liksom väller ut öfver framsidan af kotans kropp. Vid ryggmärgens undersökning befunnos dess samtliga hinnor fullkomligt hela, utan spår till något utom, emellan eller innanför desamma ut- gjutet blod. Mot den ofvan anmärkta, af 11:te bröstkotans kropp och dess öfre och bakre kant bildade klack, som inskjöt i spinalkanalen, låg ryggmärgen hårdt prässad. Sedan dura mater blifvit öppnad, visade sig den på detta ställe nå- got förtjockad, och sjelfva medulla spinalis var här inklämd och plattryckt, nästan som afknuten med en bred ligatur, hvilken inträngt djupast på främre sidan af densamma. Lika var ock förhållandet med de på ömse sidor af ryggmärgsstammen nedåt gående strängarne af cauda equina. Detta sålunda intryckta ödh atrophierade parti var tll consi- stensen lösare, än Ne och intog en längd af vid pass 8 liner, då ryggmärgen utsträcktes. Så- väl ofvan, som isynner I nedanför delsamma vi- sade organel en kolflik ansvällming med uppmjulkning al substansen och en rikare vascularitet såväl i denna som uti de omsgifvande hinnorna, än på något annat ställe af ryggmärgen. Parenchymet, mikroskopiskt undersökt, visar på det afkvutna stället endast sparsamma fragmen- 203 ter af nervrör, men I mängd ett eget slags, meren- dels runda, celler, af betydlig storlek, och alla med tydliga och skarpa dubbel-contourer. Dess- utom här och der fettglobuler och spridda exsuda- tions-korpuskler. Hvad de nämnda cellerna beträf- far, så komma de till formen och storleken när- mast gangliikulorna, ehuru merendels större, än dessa, från hvilka de i öfrigt bestämdt äro skiljda genom det nästan fullkomligt genomskinliga inne- hållet, som ej visar något det ringaste spår till nuclei eller nucleoli och endast undantagsvis fö- reter ett fint granuleradt utseende. Detta inne- håll synes hos mertalet vara en färglös vätska, måhända af en oljartad natur. Vid tillsats af other förändrades de hkväl, oaktadt längre in- verkan, föga — måhända till följe af. den fasta och tjocka cellhinuan. Med de mindre, stjern- formiga eller mångtandade spinalkropparna (”Cor- pora spinalia” — STtruinc och WaArracH) kunde ingen förvexling ega rum. Jag har ofta vid un- dersökning af pathologiska spinalpartier funnit dy- lika celler och tvekar ej att anse dem för pro- dukter af en sjukdoms- eller upplösnings-process, vare sig vital eller mechamisk. Huru de tillkomma, kan jag ej bestämdt uppgifva, men anser sanno- likast, att de bildas genom spinalrörens sönder- brytning och upplösning. Tänker man sig nem- ligen en utsvällning på de s. k. varicösa bjern- eller ryggmärgsrören isolerad och förstorad till 3 a 4 gånger volumen af en vanlig sådan varicosi- tet, så har man en temligen klar bild af dessa cellers form och utseende. Professor Bensett har afbildat liknande celler uti silt arbete: ”pathological and histological resear- eches on inflammation on the nervous centres”. Edin- burg 1843, planch VI. fig. 2. Öfver deras till- 204 komst har han ingen annan förklaring alt gifva, än den försnpdsrn att de biidas af varicösa nerv- rör, som blifvit ”broken down”. Uti de ofvannämnda kolflika ansvällningarne visade mikroskopet talrika fragmenter af nervrör, aftagande 1 mängd i samma mån man aflägsnade sig från det sammanklämda och atrophierade partiet. Derjemte i massa ex- sudalions-korpuskler eller inflammations-celler, som omgåfvo de sönderfallna nervrören på alla sidor och utbredde sig öfver gränsen för dessa, lägrande sig mellan tubuli nervei, der dessa 1 öfrigt voro hela och oskadade. Så fortsatte de sig hänvid 1; tum ofvan och nedanom afknytningsstället, småningom aftagande i mängd, och utgjorde tvil- gclsutae det element, som genom sin närvaro betingade den Gllolkinimns i massa, den ansvällning, ryggmärgen på dessa båda punkter visade. Utom dessa exsudationskorpuskler funnos af de ofvan- nämnda stora cellerna endast ett jemförelsevis ringa avtal för handen och blott närmast det inklämda stället. För öfrigt något mera fett, än normalt. Preparatet ak ryggmärgen förvaras bland Ca- rolinska Institutets pathologiska samlingar under N:o 1475, och den torkade ryggraden, långsefter delad i tvenne halfvor, under N:o 1477. Det slags fractur, som 1 det föregående an- märkts på Hedörsia bröst- och öfversta ländkotan, har 1 den vetenskapliga terminologien fått namn al ”infractio” Tysk.: ”Einknickung” — Frans.: Hand ”eourbure ou flexion traumalique” — Epng.: ”partial fracture” — och tillbör en af de mest omtvistade punkterna i fraclurläran. Af de fleste äldre och åtskillige bland sednare tidens chivurger har dess verklighet blifvit förnekad, mest a theoretiska grunder, och denna underafdelning af ofullständiga fracturer a priori förkastad. Pa- thologiska anatlomien har i denna, likasom så många 205 andra tvistfrågor, fällt det afegörande utslaget och bestämdt visat verkligheten ”af en sådan solus continui i så väl de platta som de långa och korta benen. Frågans intresse och den omständigheten, alt endast ett inskränktare antal hithörande fall finnas antecknade uti litteraturen öfver detta äm- ne, och af hvilka intet enda, så vidt jag haft till- fälle derom taga kännedom, tillhör vertebrerna, hafva gfvit mig anledning skänka detta ämne en närmare uppmärksamhet. Fracture incomplete eller de, som ej genom- tränga benet i hela dess tjocklek, innefatta tvenne underafdelningar: 1) ”fissure” och 2) ”imfractiones”. Till dessa har MALGAIGNE i sitt 1847 utkomna arbete: ”Traite des fractures et des luxations” tillagt tven- ne andra arter af ofullständiga brott, nemligen ”/ra- cture esquilleuse”, då en tjockare eller tunnare skifva (”flaga” eller ”flis”) blifvit fullkomligt afskiljd från ett ben, som 1 öfrigt härigenom föga eller intet förlorar al sin stadga och fasthet; ofta en följd af hugg med skarpt instrument, yxa, sabel o. s. v. — och ”perforation”, tillvägabragt genom stöt med spetsigt instrument, projecuiler ch dylikt. Dessa båda sistnämnda hage det gemensamt, att de en- dast genom direkt verkande orsak kunna uppkom- ma, och i de aldra flesta, sannolikt alla fall äro åtföljda af vulneration i de mjuka delarne. Hvad nu det här ifrågavarande slaget, eller infractio, vidkommer, så iniglattar det Jädana frac- lurer, som endast intressera en del af ett bens bredd eller tjocklek, med en mer eller mindre betydande inböjning eller nedtryckning af den ena eller båda kanterna under benets normala yta uti den icke brutna substansen. Infractio är, om man så vill, en partiel fissur med deplacement. Detta förutsätter tydligen, att en del af benet, IK OS RKOÄAI I FYSENIINESNEAS TA | (EO FYN GTVNEDE IE ERT AVR 206 större eller mindre, måste vara böjd eller bug- tad, utan att derföre sammanhanget blifvit upp- häfvet. Det är just möjligheten af en dylik flexion uti en så fast substans som benens, hvilken af en del författare blifvit förnekad, under det andra påstå, att den s. k.infractionen ej är annat, än en dylik böjning, utan någon lesio continui. Som van- ligt, finnes icke det rätta 1 någondera af dessa tven- ne ytterligheter. Det finnes någon sanning i båda — ”in medio verum”. — Nekas kan ingalunda, att sådana enkla krökningar eller böjningar kunna fö- rekomma, men ej såsom sjelfständigt bestående; ty der de blifvit iakttagna hos personer, eller som experiment eftergjorda på djur, hafva de alltid varit åtföljda af fractur med dislocation på när- mast vid sidan liggande ben. Endast härigenom synes det, äfven hos unuga subjecter, blifva möj- ligt, att den böjning ett ben antagit, kan bibehålla sig och qvarstå såsom sådan, och icke omedelbart försvinna derigenom, att benet, till följe af den större eller mindre elastieitetsgrad det eger, åter- tager sin normala riktning. Bland de platta benen har man sedan äldre tider känt sådana fracturer på ossa crani. Afin- fractioner på öfriga hithörande ben känner man intet fall, med undantag af en dylik på venstra scapula, anförd af MarGaiGne. Denne författare, som uti sitt ofvannämnda arbete med mycken flit och omsorg samlat allt hvad om hithörande äm- nen finnes uti den chirurgiska och anatomiska lit- teraluren, säger sig ej känna något enda fall af infraction på de korta benen beskrifvit: han har aldrig sjelf sett något dylikt, men anmärker, det han ingalunda vill förneka dess möjlighet. Då emedlertid den casus, som börjar denna uppsats, 207 just är ett faktiskt bevis härför, så har jag ock ansett den förtjent af att bevaras. Hvad de långa benen beträffar, så förekomma infraciioner oftast å desamma, och det såväl på deras epi- som dia-physer. Isynnerhet finner man dem på de tunnare, cylindriska ben, som genom silt läge vid sidan af andra, tjockare och derige- nom ett starkare motstånd sättande, skyddas för den spänning eller brytning, som erfordras för åstadkommande af ett fullständigt brott. På co- ste äro infractioner, isynnerhet hos gamla perso- ner, icke så sällsynta. De intaga oftast den inre sidan; mera sällan finner man den yttre la- mellen bruten. Den del, på hvilken man hittills oftast iakttagit dem, är antibrachium, der de mer- endels förekomma samtidigt på båda benen, men stundom också på endast ett af dem. GULLIVER omtalar ett fall, hvaraf preparatet förvaras på Museum of the roy. College of Surgeons 1 Edin- burgh, och som jag sjelf Ste der culdast ulna var sätet för en ofullständig fractur af det slag, som här är i fråga; och Hart (Med. chirurg. Review 1832) anför 2 fall, der radius ensam varit på detta sätt skadad. Näst på antibrachium har man observerat de flesta dylika brott på femur. Redan uti Boneti ”Sepulchretum” finnes omtaladt ett dylikt fall, der Graser förrättat obduktionen och funnit en dylik, ofullständig fractur. Bonny beskref sedan på 1780-talet ett annat af samma slag, och på sednare åren hafva Hart och Joun- son i England iakttagit 4 likartade. Uti Musee Dupuytren i Paris finnes ett rachitiskt skelett, hvars ena lårben likaledes "erbjuder ett specimen härpå. A. Cooper, Roz. AvAms, Tourner och EckKi. hafva funnit dem på collum femoris, hvars sub- stans närmast öfverensstämmer med den uti de 208 korta benen. Efter femur följer anticrus i afse- ende på frequensen af dessa fracturer. CAMPER omtalar i en 1765 till Vetenskaps-Akademien i Edinburgh adresserad skrifvelse en sådan casus på tibia. Med hänsyn till den form och öfriga for- hållanden preparatet enligt den medstnda rit- ningen visade, benämner han brottet: ”fractura squammosa”. I motsatts till hvad fallet var med underarmen, synes här vanligtvis endast ettdera af benen skadade. Af de fall, som finnas anförds. tillhörde 4 tibia och 2 fibula. På humerus finnas 2 casus af infractio beskrifna af JuriseE och HaARrT. På clavicula har Jonsson iakttagit 2 och MEIEr 1 fall af samma slags brott. Det gifves följakt- ligen intet af de större, långa böner på hvilket ej en sådan fractur, som den här ifrågavarande, blifvit iakttagen. En anmärkning har i denna fråga blifvit af flera framkastad, som jag anser mig ej böra för- bigå. Man har sagt: ett ben, hvars ena del kan på detta sätt brytas, under det elt annat parti af detsamma endast böjes, är antingen ännu icke såsom ben fullbildadt, eller ock sjukligt förändradt. På grund häraf hafva ock flere chirurger medgif- vit infractionens möjlighet på friska ben endast hos barn, men deremout hos fullvexta blott i de fall, der benen förut varit angripna af någon pa- thologisk process. Det vissa är, att mertalet hil- hörande fall blifvit observeradt hos barn, hvilkas ålder tyckes vara en väsendtlig predisponerande orsak till dylika fracturer. Likväl bör anmärkas, att bland de fall, som blifvit uppbevarade, endast ett jemförelsevis obetydligt antal tillhör den tidiga- ste barn-åldern, under hvilken dock benen äro böj ligast och följaktligen bäst passande för SR a USS 209 af infractioner. AF 14 fall hos unga individer äro nemligen endast 2 iakttagna hos barn under 3 år: de öfriga 12 barnen voro mellan 3 och 13 år gamla. Vid sidan af dessa qvarstår dock ett ej ringa antal sådana (de af CaAmrPer, Bonn, Cro- QUET. Ror. ADAMS, TouUrRNEL och JurineE anförda fal- len) hos fuallväxta personer. I de flesta af dessa har skadan genom autopsi bekräftats, och det brutna benet blifvit på det noggrannaste undersökt, utan att dock någopting om förut varande sjuklighet i i det- samma finnes anmärkt — hvilket svårligen skulle kunnat öfverses eller med tystnad oli fvt för bi- gånget af så många och så utmärkta observatörer. CAmPAIGNAC's och IMareNiones experimenter på lik visa dessutom nogsamt möjligheten af dessa frac- turer uti i öfrigt friska ben. Den sistnämnde bar med konst eftergjort dem på alla de långa benen uti kroppen — icke blott hos unga subjecter, utan äfven hos gamla. Han anmärker, att det gifves skeletter, som tyckas alldeles odugliga ull att åstad- komma dylika konstgjorda benbrott på, och på dem, som i öfrigt passa härtill, lyckas man merendels bäst på antibrachium, lväremot det ej sällan misslyckas på femur och tibia. Då de emedlertid ofta och lätt nog kunna eftergöras, så kan man med skäl fråga, hvarföre el slag af fracturer äro så sällsynta i praktiken. Utan tvifvel ligger orsaken härtill deruti, att de oftast förbises alle misskännas, och måhända äfven will någon del i den omständigheten, på hvilken MALGAIGNE fästat Uppmärksambeten, alt sådana brott kunna, ofta nog omedelbart efter deras uppkomst, life full- ständiga, antingen genom häftiga muskelansträng- ningar, eller påföljande fall Tid försök att stiga upp, eller annan missvård om det skadade ben K. V. A. Handl. 1848. II. 14 EVERS SIE rr 210 I afseende på orsakerna ull dessa brott, så gäller detsamma som för fullständiga fracturer i allmänhet. Största antalet infractioner på anli- brachium hafva tillkommit genom ett indirekt verkande våld — ett fall på handen, böjd antin- gen åt volar- eller dorsal-sidan. För nedra extre- miteterna upptaga alla antecknade fall direkt ver- kande orsaker — stötar, slag, stark tryckning på stället, der infractionen uppkommit. Hvad angår symptomerna, och den på dessa uppgjorda diagnosen af ett dylikt brott, så äro de förra lika mycket vexlande, som den sednare ofta är svår att be- stämma. I allmänhet är benet mer eller mindre krökt, med böjningen alltid åt samma sida som fracturen. Denna böjning kan under en nog stark, och tillräckligt länge fortsatt, tryckning mer eller mindre minskas, men endast undantagsvis allde- les utplånas, hvilket sannolikt beror derpå, att spetsarne af de ojemna brott-ytorna hakat uli hvarandra och bindra en fullständig coaptation. Fall finnas anteknade, der ingen krökning iakt- tagits, och der man endast genom uppfattning af en högst ringa böjning, eller rättare insänk- ning af benet på fracturstället kunnat förmoda när- varon af en infraction. Då emedlertid detsamma fö- refinnes vid enkla, fullständiga fracturer utan de- placement, så måste i dylika fall den differentiella diagnosen blifva tvetydig, om ej omöjlig. I och för praktiken är detta dock utaf föga eller ingen betydelse, ty behandlingen blir densamma för båda fallen. Hvad denna: beträffar, så skiljer den sig från den af vanliga fracturer väsendtligast derulti, att några Alesis och contra-extensions försök bär äro öfverflödiga såsom utan allt ändamål. Hufvudindicationen är alt genom en väl afpassad, med händerna verkställd, tryckning återföra, så 211 vidt sig göra låter, den böjning, som kan förefin- nas, och sedan applicera ett contentiv-förband till delarnes bibehållande i läge. Skulle en sådan reduction af krökningen antingen icke, eller endast ofullständigt kunna tillvägabringas, anlägges något passande compressions-förband för att så småning- om bringa curvaturen tillbaka. Det fordras ej sällan en tid af en månad eller mer, innan den brutna delen återfår sin normala riktning. Är böjningen mycket skarp och af en sådan beskaf- fenhet, att den för framtiden skulle komma att hindra delens användande samt, efter, under nå- gra eller flera dagar fortsatta reductionsförsök, bibehålla s sig oförändrad, tillstyrker MALGAIGNE alt medelst handkraft göra fracturen fullständig för att såmedelst kunna återgifva delen sin normala riktning och form. Hvad särskilt angår infractioner på ryggkotornas kroppar, så kunna dessa lika litet som fullständiga fracturer å desamma, blifva före- mål för någon chirurgisk åtgärd eller behandling. Förklaring öfver figurerna. Ryggraden, från och med 6:te bröstkotan till och med 3:dje ländkotan, i midten lodrät genomsågad uti riktningen framifrån bakåt. Båda plancherna frans den Sanda erhållna venstra halfvan; den ena dess yttre sida, den andra dess inre, eller afskärningsytan. Figuren 1. Venstra halfvans yttre sida. " & Sjette bröstkotan. b. Tredje ländkotan. ce. Det afbrutna stycket af processus spinosus af 10:de bröstkotan, förskjutet och fastläkt till 11:te bröst- kotans taggutskott samt omgifvet af en fast callus, hvilken sammansmält de båda nämnda kolornas arcus med hvarandra. Eg FORN PIPE AS AE EIS So FIVE TEA L ande a SER a d. ed jÖ g. 1. 212 Processus obliqui af 10:de och 11:te bröstkotorna, luxerade. Elfte bröstkotan bruten, förskjuten ur sitt läge och platt-tryckt. Fracturen döljes dels af den kring- gjutna callusmassan, dels af den qvarsittande ”ap- paratus ligamentosus anterior”, innanför hvilken såväl brottet som förskjutningen skett. Infraction på kroppen af 12:te bröstkotan. Infraction på kroppen af 1:sta ländkotan. Figuren 2. VWVenstra halfvans inre sida, eller genom- skärningsytan. Sjette bröstkotan. Tredje ländkotan. Det afbrutna stycket af 10:de bröstkotans prbdessus spinosus med omgifvande callus. Tionde bröstkotan, skjuten framåt öfver den 11:te, med bibehållet läge till de ofvanför varande ko- torna, hvarigenom ryggradens normala contignuitet är bruten på gränsen mellan ofvannämnda båda kotor. Den i spinalkanalen utstående klacken, bildad af 11:te bröstkotans bakre och öfre kant, mot hvilken rygg- märgen blifvit afklämd. Fracturstycket af 11:te bröstkotan, hvilket åtföljt den 10:de framåt, omgifvet af en porös callus. Spår i det inre af 12:te bröstkotans substans efter in- fractionen af dess yttre lager. Å Samma förhållande på 1:sia ländkotan, endast star- kare uttryckt och visande en lös callus-bildning. Om rätta tydningen af sido-utskotten på rygg- och ländkotorna hos Menniskan och Däggdjuren; AF A. RET ZIUS. Vid det Skandinaviska Naturforskare-Sällskapets sista Möte i Köpenbamn fästade jag den Zoolo- gisk-Anatomiska Sectionens uppmärksamhet på några egna knappformiga utskott på sidorne af flere bland ryggkotorna hos Erinaceus europeus, äfvensom på betydelsen af dessa utskott, efter jemförelse med motsvarande delar på ryggkotorna hån andra ordningar af däggdjuren (se Forhand- lipger ved de Skandinaviske Naturforskeres femte Mode der holdtes i Kjöobenhavn fra den 12 til den 17 Juli 1847. Kjobeuh. S. Trier 1849). Dessa utskott voro, efter min öfvertygelse dittills förbisedde; jag har väl icke heller sedermera selt dem på något ställe beskrifne, men deremot fann jag en tid härefter alt TnenE i en Afband- ling, som är införd i Jon. Muäörrers Archiv fär Anatomre, Physiologie &c. Jahrg. 1839, rörande Musculi rotatores dorsi, jemte anmärkningar om processus transversi och obliqui &c. iakttagit små utskott på ryggkotorna af Talpa europea, nära lik- 214 SN nande dem hos Erinaceus (1. ce. p. 105, 111). I samma afhandling visar THEinE, att så väl CUVIER, som Jo. Märnrer redan för lävere tid tillbaka fästat uppmärksamhet på den ölika betydelsen af ryggkolornas och ländkotornas tvärutskott. Den förra i andra upplagan af Lecons d'Anatomie Com- parée som utkom 1835; den andra i Vergleichende Anatomie der Mijtinoiden, föredragen i Berlinska Vetenskaps-Akademien år 1834 och publicerad 1835. Cuviers yttrande i detta ämne har troli- gen undgått uppmärksamheten på den grund att, det förekommer endast vid beskrifningen på menniskans ryggrad, hvaremot intet vidare der- om yttras vid de öfrige vertebraterna. Men som vi veta, har CuviErR vid. flera utllfällen, på samma sält, i menniskans skelett äfven sett grundtyperne för djurens. Hans yttrande är föl- jande: ”Om man betraktar ryggradens utskott tillsammans, så finner man dem bilda 5 långs- gående serier, nemligen: en midtre, den af lagg- utskotten; två mellanliggande, bildade af de utan- för de öfre ledytorna belägne knölar, som ut- göra ryggkolornas tvärutskott; samt två yttre, utgjorde af halskotornas tvärutskott, af refbe- nen och ländkotornas tvärutskott. I denna yttre serie kunna på sitt sätt refbenen anses rätteli- gen vara tvärutskott, som äro förlängda, ser- skilda och ledande med en rörlig articulation. Härvid bör vidare tilläggas, att den sista rygg- kotan har baktill på sin knöl en liten spets, som återfinnes förminskad på de två eller tre öfre ländko- torne, emellan knölen och tvärutskottet, och som man finner särdeles utvecklad hos åtskilliga dägg- djur. Dessa anmärkningar äro af vigt för det com- paraliva studium af samma partier hos de öfriga djuren”. (Lec. d'Anat. Comp. 2:a Edit. p. 174). 215 JoH. Märrer yttrar (1 c. p. 240) efter en längre, till stor del på egna myologiska under- sökningar grundad, ånalys öfver samma fråga: ”Fattar man allt tillsammans, så är följande deraf klart: Ryggkotornas processus trausversi innehålla elemenuterne till tvenne utskott, hvilka elementer väl kunna åtskiljas men äro förenade i- första hälften af däggdjurens och i de fleste af menni- skans ryggkotor. Dessa tjena å ena sidan till fäste för refbenens tuberculum, å den andra till fäste för muskler. Dessa elementer aflägsna sig ganska tydligt från hvarandra hos däggdjuren redan vid de medlersta ryggkotorna; på tävcdkos torna är denna afsöndring och mellanrummet emellan de två utskotten störst. Om det än icke kan afgörande bevisas, att de refbenen molsva- rande tvärutskotten på ländkotorna verkeligen in- nehålla vidvexta refbens-elementer, så låter det dock bevisa sig, att fullt analoga muskler fästa sig på de refbensartade tvärutskotten af ländko- torna och på refbenen vid ryggradens bröstdel” CruveiLHiIEeR vidrör äfven detta ämne utan att dock närmare hafva egnat det någon adoption (Traite d'Anatomie descr. 2:e Ed. Ti p- 69). Owens har i sina sednare arbeten (”On the Archelype and Homologies of the vertebrate Ske- leton” London 1848 och ”On the nature of Limbs” 1849) i större scala visat att just dessa partier utgöra nyckeln till en stor del af, hvad han kallar skelettets ”homologie”, eller tydningen af delarnes motsvarigheter inom den enkla, allt ge- nomgående, grundplanen. Af de nämnda båda arbetena har jag icke ännu varit så lycklig att erhålla det första; men 1 det sednare som jag har för mig, ("On the nature of Limbs”) äro in- lagne diagrammerne af det vertebrerade skelettets 216 Archetyp. På diagrammet öfver däggdjursskelettet (skelett af hund) synas de så kallade processus accessorii och obliqui tecknade som en del af arcus (neurapophyses, Owen) och processus trans- versi såsom egna utskott (diapophyses Owen). Sednast, så vidt jag vet, har detta ämne blifvit behandladt af MacuisE, i artikeln Skeleton, i Topnps Cyclopedia of Anatomy and Physiology P. xxxv. MacunseE liksom Owen räknar hela bröstkorgen tillsammans med dess ryggrads-andel såsom en serie af vertebrer, 1 hvilka 2:ne refben &c. höra ull hvarje kota och utgöra endast till- samman med denna en hel bröstkota. Han an- ser, i följd häraf, hvad man bittills kallat en rygg- eller bröstkota, skiljd fråu tillhörande ref- ben, icke såsom en fullständig vertebra dorsalis. Han skiljer äfven tydligen emellan betydelsen af ryggkotornas och ländkotornas tvärutskott, men på ett alldeles eget sätt. Då de fleste ryggradsko- torna anses hafva refben, så förkastas benämnin- gen tvärutskott (transverse process) för de hittills så benämnda delarne på ländkotorna; de kallas i stället refbens-bihang, men för de gamla processus Wransversi på ryggen och processus accessorii på ländkotorna vill M. begagna det gemensamma namnet tvärutskott. Han anser Owen hafva misstagit sig, i alt antaga det ländkotorna (hos menniskan) sakna ossifierade pleurapophyser eller refben. Sjelf an- tager han och afbildar sådane i sina typiska fi- gurer, och räknar sina processus transversi på ländkotorna , (proc. accessorii auct.) såsom contra- parter till sina appendices costales lumb. (proc. transversi, auctor.), liksom tuberculum cost och roc. transversi på ryggen, men anmärker att de på länden icke komma i beröring med hvarandra, tillfölje af ”ländrefbens-stumparnes” ofullständighet. 2407 Denne lärde och sinnrike förfaltare, synes mig dock i dessa punkter mera haft sitl ideal än verk- ligheten för sig. De iakttagelser till hvilka jag blifvit förd genom den anledning som redan är omnämnd, hafva icke ledt till helt och hållit samma resul- tater, som de anförda författarnes, men Ööfver- enstämma närmast med Jon. Märrers yttrande: att ryggkolornas processus transversi innehålla elementer till tvenne ulskolt. Det resultat jag vunnit, är att de innehålla elementer till trenne utskott, neml.: proc. mammillares, accessorit och transversi, som hos menniskan endast på ett färre antal kotor rudimentära, hos djuren utvecklas till regelbundna bildningar af synnerlig betydenhet. Af dessa trenne utskott utgå processus mammil- lares främst, ofta från ledutskotten; processus transversi från sidorne af vertebran och processus acessorii bakpå eller bakom processus transversi, alldeles skiljde ifrån, samt utanför processus ob- liqui posteriores. Kännedomen . om dessa utskott är ännu vacklande. Tvärutskolten framställas väl af alla anatomer, som beskrifvit ryggraden, men en stor del af dessa författare förbigå de tvenne andra med tystnad; andra omnämna det ena paret, nemligen processus accessorii; ganska få upp- taga äfven det tredje, eller processus 'mammillares. Detta förbiseende är så mycket underligare, som Garenus, hvilken redan begagnat benämnin- gen tvärutskott, äfven beskrifver processus acces- sorii. De ossibus. Cap. vin—x. VEsaunivs vill rätta GALENI uppgift om de ac- cessoriska utskotten. Han säger sig aldrig hbafva funnit dessa utskott hos menniskan, men väl hos djur (hundar och svansade markattor), från hvilka 218 han så ofta funnit alt GArEnus hemlat sina be- skrifningar. (Andre&e Vesaru Brux. Humani corp. fabr. I. VIL. Basil: fol. Cap. xwvi, vn) Vesanuius (1 c.) har både beskrifvit och lem- nat en rätt god figur på dessa processus accessorii hos en ”Simia caudata,” hvars skelett han fått "tillfälle att studera hos Professorn i den Hippo- kratiska Medicinen i Bologna, Jom. AND. ÅALPBIUS. Han yttrar i anledning häraf: ”In Simiarum igitur lumborum vertebris ad radicem transversi pro- cessus in inferiori ipsius sede, uacutus conspicitur pro- cessus recta deorsum protensus, & sinus qui nervi nomini Iincisus est, externum latus constituens, ac veluti intervallum quoddam cum descendente processu efformans, in quod ascendens inferioris vertebre processus subintrat.” Vesantius återfann detta förhållande först hos hunden och yttrar derom vidare: ”ceterum etsi hujus processus naturam in simia ob eius penu- riam intueri. non dabitur, canis tamen tres humi- liores thoracis vertebras contemplator, etiam ejus- modi processu donatas, uti et in senioribus ca- nibus perpetuo lumborum vertebre ejusmodi pro- cessum obtinere vidimus.” Detta är det hufvudsakligaste af hvad VEsa- LIUS yttrar om processus accessoril. Det synes äfven att VESALIUS uppmärksammat processus mammullares 1. c. p. 78& 79. Kort ofvanför, i samma stycke yttrar han vid beskrifningen öfver processus obliqui, som ban kallar processus adscen- dentes och descendentes: ”Descendentes processus insigniter declives feruntur, et externo ipsorum latere in oblongum tuberculum (I Leydener-uppla- gan af 1725, utgifven af BoerHAAVE och ÅLBINUS, står i stället för oblongum tuberculum: oblongum, rectumque capitulum) desinunt, quod magis ver- - 219 tebre anleriora quam posteriora respicit. Tuber- cula (capitula) he in subjecte vertebre adscen- dentes subeunt processus, quemadmodum etiam antea fusius exequutus sum.” Det är ganska påtagligt att författaren här med tubercula, eller capita afser processus mammul- lares, ehuru hans beskrifning är något bristfällig, tydligen derigenom att, bans öga liksom omfattat de, med hvarandra hoppassade, ned- och upp- stigande processus obliqui tillsammans. Vi kunna sålunda antaga att Vesanius be- skrifvit alla tre processerne, ehuru han endast bos markattan och hunden sett processus acces- sorii. Emellertid synes uppmärksamheten på de- samma gått förlorad I samma mån som mennisko- anatomerne uraktläto att studera djur-anatomien. Flere författare i mennisko-anatomien upptaga dock processus accessorii. Vi finna sålunda ett eget stycke egnadt åt dem ; J. G. Warrters Ab- handlung von Troknen Knochen (Berlin und Stral- sund 1763 p. 211 $ 8), der han yttrar: ”man räknar dessutom på ländkotorna två processer, en på hvardera sidan, emellan processus transversus och obliquus superior; man kallar dem processus accessorii; alltså hafva ländkotorna icke såsom de öfriga sju processer utan nio.” SÖMMERING (Corporis humani fabrica. Trajecti ad Moenum 1794 T. 1 p. 268) yttrar endast: ”understundom finner man tvenne processus ac- cessorii emellan processus transversus och articu- laris”. — Processus mammallares antydas på det sätt alt ländkotornas processus articulares superiores äro försedde med särskilte knölar (separata tubera). Meckzer (Handbuch der Menschlichen Ana- tomie Hal. & Berl. 1816 2 B:s p. 37), yttrar efter beskrifningen om processus transversi på ERESCETURTIESPE SEN 220 ländkotorna: ”deras bas öfvergår vanligen i en liten knöl, biutskottet ( Processus accessorius), som endast tillhör dessa kotor.” LautH (Neuestes Handbuch der Prachtischen Anatomie Stultg. &c. 1835), och DLANGENBECK (Handb. d. Anat. &c. Gott. 1842) upplaga äfven processus accessorll utan att nämna procesSsus mammillares. Både processus mammillares och accessorii upp- tagas deremot i de anatomiska handböckerne af Arsonp (Handbuch der Anatomie des Menschen, Freiburg 1844 B. I. p. 346), M. J. WEsER (Handb. d. An. des Menschl. Körpers, Leipzig 1845, B. I, p. 222—223), SovrH (Sovtus Knochenlehre, deutsch. bearbeitet von J. Hesrze Berl. 1844, p, 8, 9,) och Hyrtr (Lehrbuch der Anat. des Men- schen p. 215 & 216) för ländkotorna, men in- gen af de citerade författarne, så vidt jag kunnat finna, omnämner dem för ryggkotorna. Bland författarne i den comparativa Anato- mien finner man hos MeckeL (System der Vergl. An. 2 B. 2 Abth.) endast här och der ”Neben- fortsätze” omnämnda; hos G. Cuvier (1. c.) om- nämnas de vid bröstkotorna endast såsom ”une seconde apopliyse articulaire” hos Dasypus och Myrmecopbaga. Vid ländkotorna yttrar han tem- ligen dunkelt (p. 199) att, hos qvadrumanerne, med undantag af ”Orangs” och ”Loris” finnes på yttre sidan om de yttre ledutskotten en bakåt vänd tagg, som hjelper ull att omfatta det främre ledutskottet af den bakom följande kotan, ”och alt detta accessoriska utskott, såsom SÖMMERING redan anmärkt, träffas på några menniskoske- letter.” Cuvier anför tillika att den (taggen) äfven förekommer hos Rofdjuren, men är särdeles utveklad hos flere Gnagare, För Dasypus nämner 221 han ”såsom en annan egenhet”: att de” vanliga ledutskotten på ländkotorna äro förlängda i sneda spetsar, lika långa som taggutskotltlen. Denna an- ordning förekommer äfven, ehuru mindre fram- stående hos hararne” &c. Vi finna häraf att den store mästaren i vetenskapen endast flygtigt uppehållit sig vid dessa utskott och har saknat bestämd benämning för dem. I Tueies förtjenstfulla, ofvan citerade, af- handling (p. 109 & 116) har afd. 2 öfverskrift: Die processus obliqui und accessorir; afd. 3: Die hin- teren Proc. accessorii. Af dessa öfverskrifter, synes att förf. antager tvenne slags processus accessoril. Det första slaget kallar han endast accessorut, de sednare bakre accessorii. — Under den förra ru- briken yttrar förf.: ”Hos Menniskan hafva alla ryggkotornas"- ledutskott samma gestalt, och äro olika ländkotornas: endast den 12:te ryggkotan skiljer sig genom riktningen af sina ledutskott och bildar öfvergångsformen emellan ryggkotorna och ländkotorna. — Processus accessorii saknas öfver- allt på ryggkotorna med undantag af denna, den 12:te ryggkotan. Derföre låter "hvarje rygg- kota genast skilja» sig från ländkotorne. Annor- lärda är Elen hos Däggdjuren. Hos dessa har ett bestämdt antal af de bakersta ryggkotorna processus obliqui och accessoru utbildade efter länd- kotornes typ. — Här menar förf. med processus obliqui och aceessorui ofelbart: de främre utskotten, eller processus mammillares, som oftast utskjuta från processus obliqui. Men just på denna, af författaren här särskildt uppmärksammade 12:te ryggkotan hos menniskan, äro de öfre processus obliqui ännu ställde såsom på de öfrige ryggko- torna, och de ifrågavarande processerne från dem alldeles skiljde, Siam icke från dem utgående. - 222 Vi torde äfven särskildt af denna anledning finna, alt ehuruväl -processus obliqui och mamillares, eller, som de af TnuetEeE här oriktigt tilläggas namnet accessorii, oftast äro förenade med pro- cessus obliqui, så utgöra de dock rätteligen egna bildningar af särskild natur och besbungrnejete Föröfrigt har THEireE 1 denna del af sin afhand- ling velar uppgöra en egen typus för ryggkotor deh iaämslkoborwckwyisatatbblennutsdes typ sträc- ker sig olika långt framom ländregionen hos olika djurgrupper. StAnnus (Lehrbuch der Vergl. Anatomie der Wirkelthiere. Berlin 1849, p. 345) har ännu bestämdare och klarare än någon föregående författare i djuranatomien behandlat detta ämne. Han har antagit för de ifrågavarande ultskotts- paren namnen Processus accessoru anteriores och P. acc. posteriores, och yttrar om dessa bland annat: ”På de fleste däggdjurs ledutskott förlänga sig framåt och bakåt mer eller mindre tydliga, 0 muskelfästen bestämda knölar, Processus ac- cessoriv anteriores och posterires. — De äro alltid starkast och ofta ganska starka på ländkotornas och den sista ryggkotans ledutskott, mindre ut- vecklade på de främre ryggkotorna, der de öfvergå i tvärutskotlten, men bibebålla sig understundom ännu rältl tydligt och sjelfständigt.” STtTAnnus c- terar Tureires afbandling och har sannolikt af den tagit någon anledning till benämningarne : pro- cessus accessorii anteriores och posteriores. Det skulle väl tyckas att dessa namn kunde vara rätt bra och leda tull bättre reda; också är, som jag ofvan anlydt, ämnet bäst utredt i denna lärobok, men jag måste bestrida namnens riktighet. > STANNIUS har, liksom flera dess föregångare, äfven utgålt från den sats såsom regel, att de af honom så ; 223 kallade proc. acc. anter. utgå från ledutskotten. Jag har redan i det föregående anmärkt att delta icke alltid är fallet. Jag har anfört ett vigtigt exempel i detta kantrende och skall längre van omnämna flere. Det är ock eget med dessa namn, att de förra, eller främre utskotten, som af flere författare anses alltid utgå från processus obliqui, bvarken constant utgå från dessa eller heta pro- cessus accessorii, utan processus mammillares, och de bakre utskolten, som från ålder benämnts pr. acessorii aldrig så vidt jag vet utgå från pro- cessus obliqui. I slutet af denna historiska och critiska framställning får jag äfven mot mig sjelf an- märka, att jag i min ofvan omnämnda upp- satts, Öst egna knappformiga utskott på flera af ryggkotornas bågar hos ErinAcEus europeus, icke på ett tillfredsställande sätt utredt dessa partiers na- tur och beskaffenhet. De namn som redan länge funnits och i flere anthropotomiska läroböcker förekomma äro i flera hänseenden de riktigaste och bästa äf- ven för djuranatomien. Genom deras införande i denna, komma de förvexslingar att försvinna, som allt hitulls följt ifrågavarande delars fram- ställning. Alla erkänna den vigtiga role, som ryggraden spelar i läran om benbyggnaden, man måste ock i mån häraf inse vigten af att dess delar äro riktigt bestämde och benämnde. Jag är öfvertygad att genom rättandet af de här an- tydde förvexlingar och ett riktigt införande af namnen på vertebrernes sidoutskott, processus mammaullares , transversi och accessori , skola bättre karakterer än hittills finnas för de i former så rikt vexlande vertebrerne, så väl i deras ordning sinsemellan, som hos olika djurgrupper; ett för- hållande så mycket mera önskvärdt, som, särdeles 224 bland fossila lemningar, dessa delar äro bland de svåraste att noggrant bestämina. 7 Jag skall nu söka visa, huruledes ryggko- tornas så kallade processus transversi, innehålla, för att begagna Jo. Märrers uttryck, elemen- terna till olika, vigtiga sidoutskott, eller annor- lunda sagdt, huruledes ryggkotornas s. k. tvär- utskott utbilda sig i de tirenne andra. Jag får dock redan här anmärka, att denna utvecklings ordning är underkastad vissa undantag hos vissa djurformer, så att än ett, än flere af dessa utskott kunna saknas, äfvensom att, liksom dessa utskotl småningom uppstå och skilja sig från hvarandra efter kotornas följd, så kunna de, se- dan de ernått en viss utveckling i vertebrernas series, derefter, än det ena, än det andra delvis aftaga och försvinna. Menniskan. Redan på de öfre ryggkotorna af en fullväxt menniska förekomma svaga rudimenter till trenne små upphöjningar, en främre, som bildar ledytan för refbenet, en uppåt eller bakåt vänd och en nedåt vänd knöl. Dessa rudimentära knöl-afdel- ningar, redan 1 sig sjelf obetydliga, äro icke säl- lan på skeletter otydliga genom qvarsittande sen- och ligament-väf, eller genom ovarsam skrap- ning ander skeletteringen. Den corlicala ytan på de ”knöliga ändarne af ryggkotornas tvärutskott är nemligen ganska tunn och den underliggande svampiga bensubstansen lös, så att preparationen fordrar antingen mycket fullständig maceration eller särskild uppmärksamhet vid de seniga de- larnes aftagning. — Sjelfva atskotten hafva en oregel- 225 oregelbunden, tresidigt prismatisk form, med den bredaste sidan bakåt; denna tresidighet uttrycker sig äfven i deras knölformiga ändar. På flere af de öfre kotorna är costal-ledytan något concav, men från nedre randen af densamma skjuter en liten knöl, som ofta redan på fjerde kotan skiljes från en bakom liggande knöl genom en svagt uttryckt ränna. Dessa tvenne knölar skilja sig mer och mer på de underliggande kotorne, under det på samma gång en tredje liten knöl utbildar sig bakom den nämnde ledfacettens öfre rand och yttre hörn. På 7:e, 8:e och 9:e ryggkotorna-äro tvärutskotltens tjocka ändar nästan liksidigt tre- kantige, och särdeles den undre knölen (rudiment till processus accessorius) fristående. På 10:e kolan är äfven, den, redan på de öfre kotorne om- nämnda knuölen (rudiment till processus mammil- laris) skiljd från ledytan, som i samma mån skiljt sig från de andre knölarne, för att upp- bäras af sin egen upphöjning (rudimentet till processus transversus, eller costalis). Fig. 1. XI, XII ryggkotorna samt första ländkotan hos menniskan. 2 m m pro- cessus mammillares, d a a processus acecssorii, tr tr tr processus trans- vers. — 0 0 v processus obliqui. KV 4 Handl. 1848. II. 15 226 På den 11:e ryggkotan finnes i de fleste fall ej mera någon ledyta, utan endast en knöl från hvilken det mot ligamentum coste transversum svarande bandet afgår till refbenet. Vi hafva så- lunda här påtagligen ett rudiment till tvärutskott, (fig. I. 11 vd tr.) utan refbensledyta; ett rudiment till processus mammillaris (m) och ett till processus accessorius (a) På den 12:e ryggkotan är för- hållandet änvu mera utveckladt. Hela utskotts- stammen är här, ifrån att på de öfverliggande kotorne vara tresidigt prismatisk, utplattad i en sned riktning bakifrån framåt, uppifrån nedåt, så att de tre knölarne oftast äro utbildade till trenne icke obetydliga utskott, som ofta stå nästan i en rad, såsom processus mawmillaris öf- verst (m), pr. accessorius i midten, vänd bakåt nedåt (a), och processus transversus vänd framåt utåt. På flere individer har jag på dessa två, de sista ryggkolorna funnit processus mammillares och accessorii hos unga subjecter försedde med egna små vackra, hvitskimrande, glatta epiphyser. På 11:e och 12:e ryggkotorna stå processus mammillares alldeles skiljde från ledutskotten, men då dessa vid första ländkotan helt och hål- let ändra ställning, samt ifrån att slå i samma transversella plan uppåt och nedåt, ställa sig nä- stan parallelt, så komma de öfre ledutskotten och processus mammillares, i många fall, att på den 11:e kotan fullständigt sammansmälta, i andra äro de dock tydeligen äfven här särskilte (se fig. 1.). Denna mammillär-utskottens afskiljning från led- utskotten varierar ganska mycket äfven på de följande ländkotorna, ofta är den olika på olika sidor men ännu oftare olika på olika kotor. Så- dant är äfven förhållandet med processus acces- sorii på ländkotorna. De hafva sitt säte i böj- 227 - ningen eller vinkeln emellan processus mammil- lares och processus transversi, vid den undre randen af böjningen. Än ultlöpa de i en lagg eller tydeligt utskott, än bilda de endast en liten kamm, eller upphöjd linie uppifrån nedåt, tvärt öfver roten af processus Uransversi, emellan dem och processus mammillares. På de många ske- letter af fullvuxna individer, som jag undersökt, har jag icke i något tillfälle sett dem helt och hållet felande, men väl oftast endast rudimentära. De förhållanden jag bär anfört, rörande dessa sidoutskotlt på rygg- och ländkotorna hos men- piskan hafva förekommit utan betydliga variatio- ner hos fullväxta personer af båda könen och af föröfrigt ganska olika beskaffenhet, både i anse- ende till lefnadsyrke, större eller mindre kropps- styrka, samt af olika racer och folkslag. Quadrumana. De skeletter jag baft att rådfråga af slägtet Simia äro af helt unga individer (S. Troglodytes och Satyrus), endast af omkring 64 centimeters höjd. Hos S. Troglodytes liknade sidoutskotten mest menniskans, de voro dock i proportion nå- got bredare. De antydde samma knölar, ehuru väl i högst outbildadt skick. Både öfre och undre | ledutskotten på sista ryggkotan hade nära samma transverselt platta ställning; emellertid förekom- mo börjande utskjutningar af ännu broskartade . processus mammillares, liksom på ländkotorna. Till processus accessorii syntes icke spår. Hos S. Satyrus (med endast 11 ryggkotor och 3 ländkotor) voro alla ryggkotornas Lvärutskott 228 bredare, bakåt vände och slutande i små rudi- mentära knölar. Endast på 1:a ländkotan syn- tes rudimenter till alla 3 utskotten. Cercopithecus fuliginosus. Bedan på 2:a rygg- kotans sidoutskott äro rudimenterna till de tre andra, i fråga varande utskotten, tydligt uttryckte. Det främre (öfre) utskottet, eller processus mam- millaris, är redan här, emellan ledutskottet och tvärutskottet, en liten framåtskjutande knöl. Denna tilltager mer och mer på de följande kotorne, så alt den redan på den 7:e bildar en framåt och något uppåt stigande tagg, på betydligt afstånd från ledutskotten. Den förekommer i denna form ända till den 10:e kotan, der den samman- smälter med ledutskotten. Med 10:e ryggkotan börjar hvad man med TunHemeE kan kalla lum- barformationen, 1 det att de undre ledutskot- tens broskbeklädda ytor taga en ulåt vänd pa- rallel ställning. De följande, dessa omfattande, ledutskotten stå ock bakåt eller ' uppåt, samt hafva endast rudimentära processus mammillares, som utgöras af en svag kant, eller knöl på yttre sidan om ledutskotten. Redan på den 11:e kotan, utskjuta processus mamillares i tydliga egna framåt ställda knölar från ledutskotten, och fortfara så- dane ned efter följden af ländkotorna; något af- tagande bakåt mot os sacrum. — Processus ac- cessorius börjar äfvenledes redan på 2:a ryggkotan, såsom elt litet bakåt, nedåtvändt hörn på hvarje sidoutskotts yttre ända. Detta hörn reser sig med hvarje kota mer uppåt och inåt, samt ut- vecklar sig redan på 7:e ryggkotan till en liten hvass kam, som slutar i en spets. På 8:e, 9:e och 10:e ryggkotorna är den äunu längre och böjd mot ledutskotten i form af en krok, men 229 ännu belägen på ett betydligt afstånd från den efterföljande kotans ledutskott, På den 11: :€ rygg- kotan blir den bredare och närmare belägen in- till nästa kotas ledutskott. På 12:e rvggkotan är den ännu bred, belägen helt nära tal det föl- jande ledutskottet; på den 13:e eller sista rygg- kotan är den smal, i form af en rak tagg, som faller tätt efter nämnde utskott.” Det blir sålunda först de öfre ledutskotten af den 13:e eller sista ryggkotlan, som blifva inkilade emellan processus obliqui och accessorii, såsom på de foljande länd- - kotorna. På 12:e och 13:e ryggkotorna, samt 1, 2 och 3 ländkotan räcker den nedom det innan- för stående undre ledutskoltet (på samma kota). På 4:de ländkotan är detta icke mera fallet; på den 95:e räcker processus accessorius endast ner på halfva inomliggande ledutskottet, på 6:e är den åter endast rudimentär, och adlasenad ifrån samma. utskott, som den på före sand kotor om- fattat; på 7:e ländkotan saknas belt och hållit processus accessorius. 5 Sidoutskottens tredje, undre del, som är be- stämd till förbindelse med tubera costarum, och som derföre med skäl torde förtjena benämnas processus costalis, är på de första ryggkolorna så ru- dimenlär, all den endast utgöres af deras undre bakåt skjutande börn med påsiltande ledfacett; först på 7:e ryggkotau är den något äfskiljd från processus accessorius, skiljer sig och blir större å 8:e, 9I:e, 10:e och 11:e ryggkotan, såsom en snedt sittande och snedt formad knapp för ref- bensfästet. På 12:e och 13:e ryggkotorna antaga refbens- utskotten en annan form och beskaffenbet. De slå ej mera 1 beröring med refbenen (som icke heller äro försedde med knöl). De bestå här 230 nemligen i eu sned list, som utgår från refbens- fästet på kotan och fortsätter sig I de, samma kotor tillhörande, accessoriska utskottens undre ränder. Tvärutskotten på ländkotorna förete in- genting, som förtjenar att här särskildt omnämnas; På en ung Macacus Cynomolgus var förhål- landet nära detsamma som hos Cercopithecus. De tre knölarne voro väl uttryckta redan på 2:a ryggkotan, ehuru hvarken processus mammillares eller accessorii voro så starkt utvecklade på rygg- kotorne i allmänhet, och de sednare icke voro formade i sådane hakformiga utskott, som hos Cercopithecus. En knappformig processus costalis förekom ej längre ned än på 9:e kotan. På den 10:e var den redan kamformig, liksom på 11:e och 12:e; kammen var fortlöpande i en svag list som öf- vergick i processus accessorii undre rand. Från samma sneda list på ländkotorna utveckla sig deras processus transversi. Alla processus mam- millares på ländkotorna voro försedde med små epiphyser. Samma utskott och deras rudimenter på ett ungt individ af Inuus rhesus var äfven nära enahanda, som hos den föregående. Sådant visade sig äfven förhållandet vara hos Cynomolqus Maimon (ungt men fullt utbildadt individ af 92 centimeters höjd), med undantag deraf, att den näst sista ryggkotan (11:e) har ett stort sidoutskolt (straxt under refbenets fäste), som helt och hål- lit liknar ett tvärutskott på en ländkota. Detta utskott står på 3 millim. afstånd från refbenet, men emellan dem går ett förlängdt tvärligament. Ifrågavarande utskott utgöres dock tydligen af det rudimentära costalutskottet i förening med det accessoriska utskottet, hvilket liksom bos de föregående icke närmat sig det innanför liggande led- och mammillar-utskottet. På den 12:e sista 231 ryggkotan äro deremol costal- och accessoriska utskotten åtskiljde; de förra utgöra endast 2:ne svaga kammar, som öfvergå i stilettformiga, ac- cessoriska ulskott, som ligga tält intill de bak- ifrån framskjutande led- och mammillär-utskotten. Mammillär-utskolten sammansmälta vid 10:e rygg- kotan med ledutskotten. På ländkotorna äro de accessoriska utskotten väl griffelformiga, men gan- ska korta, särdeles på de bakre (undre) kotorne. Mammillär-utskotten äro temmeligen betydliga. Bland den nya verldens quadrumaner (Cebine Vror.) förete de fleste ryggkotornas sidoutskott på ett ungt skelett af Cebus Apella och ett af en liten Hapale (från twakten af Bahia) samma bild- ning, som de föregående. (Cebus med 13 och Hapale med 14 ryggkotor). Ifrån och med 8:e ryggkotan hos Cebus bilda dessa sidoutskott ini- från utåt, framifrån bakåt, snedt ställda kam- mar med tjockare ändar; bakre ändan tjockast, delande sig i två knölar. Främre ändarne äro rudimenterne till processus mammillares, de bakre tvådelte till processus accessorii och costales. Vid 12:e ryggkotan på Cebus äro de bakre utskotts- rudimenterne ganska stora, samt skjuta betydligt / bakåt öfver följande kotas, led- och mammillar- utskott, men lägga sig ej intill desamma. Vid 13:e ryggkotan är det förenade costal- och ac- cessoriska utskottet bredt och starkt, ligger när- mare inlillled- och mammillär-utskoltet samt har en särskild vinkelformig del (costal-delen), som är genom ligament förenad med refbenetl på sam- ma sida. På 14:e och sista ryggkotan är samma förenade costal- och accessoriska utskott smalt, skifformigt med ett yttre trubbigt hörn (costal- ulskottet) och ett bakre griffelformigt utskott (ac- cessoriska ulskottet), som lägger sig intill led- och 232 mammillär-utskottet. Först vid 11:e ryggkotan hos Cebus sammansmälta led- och accessoriska ut- skotten, i det alt de förra få en upprest ställning. På ländkotorna äro de mammillära utskotten nä- stan alls icke skiljda från ledutskotten; accesso- riska utskotten äro ganska korta. Tvär- eller costal-utskolten på de två första ländkotorna äro riktade nedåt framåt; J3:e och 4:e äro riktade uppåt framål och det 95:e åter nedåt framåt. Denna kota har äfven endast svaga spår till pro- cessus accessorll. Särdeles upplysande visa sig sidutskotten på rygg- och ländkotorna hos-en Callithrix, af hvil- ken ett vackert skelett blifvit hemsändt af min fordne lärljunge och medhbjelpare, Doctor REGNELL i Caldas (Prov. Minas Geraös i Brasilien). — Hos detta djur visar redan 1:sta ryggkotans sidontskott vid sina yttre ändar tydliga rudimenter ull dei fråga varande utskotten. Samtliga ryggkotornas sidoutlskott ända till och med den 11:e sluta med afrundade, snedt inifrån utåt, framifrån bakåt ställde kammar, af hvilka de fleste äro klubb- formiga mot ändarne. Desse kammar hafva på de 4 främsta kotorna hvardera tre knölar; på den >5:e till och med 10:e är den bakre ändan af hvarje kam tvådelt, genom en tvärt inåt gå- ende kiyfning. Den främre ändan af kammen är processus mammillaris, den bakre öfre, processus accessorius; den bakre undre processus costalis. På 4:e och 5:e ryggkotorna är klyfningen emellan processus costalis och accessorius obetydlig, men blir större och större på hvarje följande” kota, ända will och med den 10:e, under det att sjelfva utskottsafdelningarne förlänga sig. Refbens-ut- skottet afgår i en 30 graders vinkel från det accessoriska utskottet ner till refbensknölen, så 233 alt yttre ändan af hvarje (af dessa) sidoutskott, sedd från sidan, företer likhet med fig. 2, som föreställer detta "förhållande på 10:e ryggkotan af Callithrix. a m tr sidontskottet. c öfre ändan af 10:e ryggkotans refben; m processus mammillaris; a processus accessorius; tr. processus costalis eller trans- versus, 11:e ryggkotans sidoutskott är 3 längre, och 12:e nära dubbelt så långt, som ön 10:es, samt ställde än mera snedt öch närmare slutne intill deras corpora. Processus mammillares äro starka och uppstående; processus accessorn ulstående bakåt, men processus costales breda, något skif- formiga; den 11:e är något längre än den följande, utgående med en rund utsvängning i stället för vinkel; den 12:te ganska kort ned ännu kortare utsvängning baktill än den föregående. På 13:e ryggkotan, som endast har ett par ganska korta refben äro de tre ifrågavarande processerne all- deles skiljde från hvarandra. Processus mam- millaris, som på föregående; processus accessorius ligger lätt intill den efterföljande kotans processus mammillaris; processus costalis eller transversus uppträder äfven här under en egen form; nem- ligen som en snedt framifrån och nerifrån bakåt cl uppåt gående kam ifrån refbensfästet bort till undre margo af processus accessorius. Främ- sta delen af denna kam har en liten facett för refbensfästet, som tycks motsvara de ledytor, som på de öfriga ryggkotorna finnas för capila costarum. På midten af denna kam finnes ett stycke bakom refbensfästet en liten flat tagg, som 234 liknar en antydning till ett tvärutskott, men jag betviflar denna tydning emedan en dylik tagg ehuru svagare äfven finnes bakom de 6 följande ländkotornas tvärutskott. Först vid 9:de rygg- kotan sammansmälta processus mammillares och -ledultskotlten. Processus mammillares, så väl som processus accessorii på ländkotorna, äro skiffor- migt hopplattade. Ett särskildt förhållande torde här äfven få anmärkas, nemligen, att från och med 10:e ryggkotan till och med G:e ländkotan, de närmast hvarandra liggande kotornas taggut- skott tränga sig inpå hvarandra, och utsända bakåt tvenne små griffelformiga utskott, som gaf- felformigt omfatta främre randen af det efterföl- jande taggutskottet. På de fleste af nämnde kotor kan man också likaväl säga att desse griffelutskott utgå från de bakre ledutskotten. Fercw. Chiroptera. Af denna familj har jag endast haft tillfälle att undersöka ett skelett, nemligen af Vespertilio noctulu, så fullt rent prepareradt, att jag tydligt kunnat se sidoutskottens rätta form. Dessa utskott förhålla sig här på ett eget sätt. De visa sig nemligen såsom tvenne rader upp- stående kammar, en på hvardera sidan af verte- brernes bågar. Undre sidan af samma kammar är försedd med ledytor för refbensknölarne. Dessa kammar visa hvardera J3:ne knölar, en framtill, en midtpå och -en baktill. Den främsta knölen är rudiment till mammillär-utskott, den medler- sta tillhör costal-utskott, men den bakre deremot är ledutskott. Dessa utskolt sitta nemligen hos Vespertilio 1 yttersta ränderne af kotornes bågar. Af accessoriska utskolten finnas endast svaga li- 233 ster, låugsåt öfversidan af bågarne af de 6 främre vertebrerne. Först på 9:e kotan skilja sig pro- cessus mammillares från processus costales och lägga sig såsom små laggar framåt på förelig- gande kotas båge, midtemellan bågens medellinie och yttre rand. Samtidigt härmed finnas ledut- skotten äfven förflyttade till samma ställen af bågarne, under mammillär-uttkotten. Dessa ut- skott äro på ländkotorna små, men uppstående; tvärutskotten äro endast rudimentära; de acces- soriska utskotten saknas. Insectivora. Hos Erinaceus europeus liksom hos Vespertilio bilda ryggkotornas sidoutskott upp- stående kammar på ömse sidor af bågdelarne, men endast de två främsta af dessa kammar hafva på sin undre sida ledytor för refbensknö- larne. Redan på tredje ryggkotan har den delen, som bildar ledytan för refbenet, skiljt sig från kam-, men, såsom ett rudimentärt costalutskott se fig. 3. tr. Fig. 3. 6:e ryggkotan sedd bak- a. proc. access, tr pr. ifrån; m. pr. mam. cortalis. Den uppstående, kamformiga, delen af sidout- skotten, (fig. 3. a; m.) slutar framåt och bakåt i något klubbformigt rundade ändar, af hvilka de främre äro försedde med epiphyser. Dessa klubb- formiga ändar äro rudimenter till de andra ut- skotten, nemligen: de främre till processus mam- millares, de bakre till processus accessorii. De fleste kammarne stå äfven här något snedt con- vergerande framåt, divergerande bakåt. De of- vannämnde knappformiga costalutskotten äro bäst ' I ENSE EPS SE RASER Sr S VE ISO EIS FREE RTR EIS TIS TRRSREESEI RENEE EROAISESINSTASSAS ONES OS ASSA MN RRNLNNET NIE TANKA varv ROPS ID 236 utvecklade på 4:e och följande ryggkotorne, till och med den 13:e. På 4:e ryggkotan är sjelfva knappeu störst, på de följande blir den mindre och mindre, på den 13:e ryggkotan minst, knap- parnes broskbeklädda yta är något framåt vänd; öfre och bakre delen af deras rand är mest ul- stående. De bakerste af dessa knappar sitta nä- stan ned på sjelfva crura af arcus vertebre. Led- utskotten äro förlaggde emellan processus spinosi och mammillares ända till den 12:e ryggkotan, der de lägga sig inpå dessa sistnämnda, ehuru väl processus mammillares äfven sedermera, på de följande ryggkotorna och alla ländkotorna skjuta betydligt öfver ledutskotten, och äro, så- som redan är nämndt, försedde, liksom hos de fleste däggdjur, med egna epiphyser. Dessa mam- milärutskott bilda på bakre hälften af ryggraden dylika sidokammar, som de oåtskiljda mammillär- och biutskotten på den främre delen. På samma gång som ledutskotten förena sig med de mam- millära processerne, så förändrar sig äfven deras ställning från liggande tll stupande. I samma mån förändras äfven processus accessoril. På 13:e ryggkotan är detta utskott skiljdt från processus mammillaris; flyttadt nedom och utom densamma. Från de små knoappformiga costalutskotten på denna kota löper en liten list bakåt. Denna list möter en dylik som kommer ifrån processus ac- cessorius. På den 14:e och 15:e (sista) r. k. äro båda dessa delar vidare förändrade, rudimentära och hopsmälta. De spåras endast så, alt i stället för costalutskott, finnes på sidan af bågens ben (erura arcus) endast en liten ojemnhet som fort- sätter sig till bakersta randen af crus, och till samma ställe är här den rudimentära processus accessorius förlaggd. Af denna sednare finnes en- 2 dast på de två främre ländkotorna svaga rudi- menter vid basen och bakre randen af processus costales (processus transversi auct.). Dessa pro- 'cessus costales äro ganska små på alla 6 ländkotorna, och torde med skäl kunna anses innehålla rudi- menter tll de här saknade accessoriska utskotten. Fig. 4. Bröststycket af ryggraden af Igelkotten, sedt från sidan — I. 1:a rygg- kotan; 4. 4:de r. k., 13. 13:e r. k., 15. sista r. k. 4:e ryggkotan är den första på hvilken costal-utskottet (tr.) är knappformigt och beläget under den uppstående kammen, som bildas af processus mammillaris och accessorius, förenade. hvilken formation så fortfar till och med 13:e ryggkotan. LL 1:a ländkotan. Talpa europea. Muskel- och refbens-utskotten äro, såsom TueirE redan anmärkt (1 c.), på de fleste ryggkotorna åtskiljde. Muskel-utskotten (proe. mammillares och accessori1) äro dock vida ofullkom- ligare i utbildning än bos Erinaceus. På 1:a och 2:a ryggkotan äro inga rudimenter till särskilta- muskelutskott. På den 3:e ryggkotan höjer sig ett sådant rudiment bakom costalutskottet såsom en liten, låg knöl. På de följande 8 kotorne hafva desse knölar form af små enkla utåt lig- gande, med ändarne uppåt och framåt böjda, framåt tillspetsade utskott, utan något spår till delning. Först på 12:e ryggkotan dela sig dessa utskott i processus accessorii och mammillares, men så, atl dessa utskotts rudimenter framtill äro med hvarandra förenade i en spetsig vinkel. På 43:e ryggkotan äro alla 3 sidoutskotten, ehuru små, dock tydligt utvecklade och från hvarandra "TR NE SE 238 skiljde; dock så, att det främre muskelutskottet, proc. Hartinillans) silter långt in på arcus, och ett betydligt stycke derifrda. det bakre (proc. accessorius), soedt bakom den lilla knappformiga processus costalis. På 1:a, 2:a, 3:e ländkotan äro processus costales och accessorii åter wed hvar- andra hopsmälte, bildande temmeligen långa bakåt, uppåt vända, smala platta utskolt. Vid basen af dessa, isynnerhet på den 1:a ländkotan synes” rudiment af costal-delen. Det ser sålunda ut, som skulle dessa tvärutskolt mera utgöras af de accessovoriska, än af de costala utskottens elementer. På 4:e ländkotan utgöra dessa samrma elementer endast en svag, låg, något framåt riktad, till- plattad kam. På de öfriga; bakomliggande länd- kotorne är samma kam Stölle mera framåt riktad, ensamt utgjord af ööstalselementetr IPA dress kotor äro sålunda processus transversi verkliga processus costales. Rudimenter af processus ac- cessorii finnas längre upp såsom svaga kammar långs öfver bågarne på de 3 sista ländkotorna. De mammillära utskotten, som först framträda små, fina och särskilta på den 13:e (sista) rygg- kotan, under det de skilja sig från de andre, och ställa sig intill ledutskotten, blifva bakåt större och starkare, framåt riktade, försedde med epiphyser på ändarue. I denna form äro de på insidorne sammansmälta med ledutskolten, men betydligt utskjutande öfver dem. Det är of- van anfördt, att muskel- och costalutskotten 1e- dan vid 3:e ryggkotan skilja sig från hvarandra; de ligga dock tätt intill hvarandra, men skiljde genom en ganska smal, djup ränna. På de föl- jande blir denna ränna djupare och vidare. : I förhållande till kotornas storlek äro dessa costal- utskotl på ryggkotorna större, men muskelutskot- i 239 ten mindre hos "Talpa än hos Erinaceus. Hos Talpa skjuta de fleste mera framåt, hos Erinaceus mera bakåt; hos Erinaceus äro de mera knapp- formiga; hos Talpa skjuta de ut mera såsom snedt ställda tvärutskott, Likheten emellan dessa bild- ningar hos båda dessa insectivor-slägten är dock påfallande och intressant. Plantigrada. Ursus Maritimus. På första ryggkotan slutar sidoutskottens ändar 1 en liten bakåt vänd kam. På 2:a och följande ryggko- torna, der äfven samma kam förekommer, slutar den. sig i ett främre och ett bakre börs det främre är rudiment till processus mammillaris, det bakre till processus accessorius. Under och något framom detta sednare nedskjuter rudimen- tet till en del af processus costalis, såsom en ganska låg klack. Men denna blir dock först på 11:e ryggkotan rält tydlig. Främre hörnen af sjelfva sidovoutskotten bilda en tillplattad, horizontel, inåt vänd krok, innan- för hvilken uppstår en excisur. Från denna krok löper en svag rygg upp till mammillär- utskotts-rudimenterne. Kroken närmar sig små- ningom i kotornes följd mammillär-utskottet, är detta mycket nära på 9:e kotan, saknas helt och bållet på 12:e och följande, jemte sidoutskottens kammar. z ; De accessoriska utskottens rudimenter tilltaga bakåt i utveckling, men ernå försl på 8:e rygg- kotan formen af tapplika utskott, hvilka velta bakåt, utåt, liksom för att omfatta de efterföljande, dem de dock icke förrän längre bakåt med 12:e ryggkotan ernå. På 11:e ryggkotan börja processus | i ja i | | i — RR EEE ar SN ra SRA HIP RNE IE 240 mammillares och accessorii alt utsträcka sig något mera betydligt från den gemensamma stammen af sidoutskottet, såsom två tapplika utskott, under det att de uppull liksom äro förenade i en con- cav, snedt ställd rygg. — På 12:e ryggkotan sammansmälta processus mammillares med de främre ledutskotten. På 11:e ryggkotan der ledytan för costal- knölen mycket närmat sig fovea costalis, uppstår på undre randen af processus accessorius en liten knöl, som på 12:e ryggkotan ligger ännu närmare Ht nämnde fovea. På 13:e ”ryggkotan, hvars refben sakna knöl, är i stället för den egna, broskbeklädda ytan, som på de föregående Re torna upptager nämnde knöl, endast en liten kam vid bakre randen af f costalis, jemte den på de föregående ryggkotorna omnämnda knölen på processus accessorius. På 14:e (sista) ryggkotan äro båda dessa knölar representerade i en liten, snedtgående kam på sidorne af kotan. Samma kam är försedd med ett ganska litet hörn och är föregångare tll tvärutskotts- bildningen på 1:a och följande ländkotor. Mammillär-utskotten på alla ländkotorna skjuta upp öfver ledutskottens rand; processus acces- soril äro deremot små och ÄRA endast ulbilda- de på de 3:e 1:a ländkotorna. På de 3 följande finnas af dessa utskott endast ganska små, knap- past märkbara rudimentler. Procyon lotor (ungt Specimen). Sidoutskotten på ryggkotorna från och med den t:a till och med den 10:e sluta med knöliga trekantiga ändar, som förete de tre utskolls-elementerne, tydligare efter 241 efter kotornas följd bakåt. På 11:e ryggkotan är, det längre fram knöliga, sidoutskottet utdraget på längden (i sned ställning uppifrån bakåt ned- åt, något utåt), i ett mammillär-utskott framåt, 1 ett accessoriskt utskott bakåt, samt försedt med en liten costalknöl nedåt. Mammillär-utskotten på denna: kota äro alldeles afskiljda från led- utskotten. På 12:e r. k. äro processus accessoril och mammillares ännu mera åtskiljde genom en djup bågsvank, samt klubbformigt tillrundade i än- darne; de främre eller processus mammillares äro sam mansmälte med bågens ledutskott, de bakre eller processus accessorii lägga sig väl utom, men ej intill de mammillära utskolten af följande kota. Till costal-utskott finnas endast svaga rudimenter 1 form af Lvenne sneda, ojemna liner -PA dö och 14:e r. k., äfvensom på 1:a oeh 2:a ländko- tan äro både mammillar- och accessoriska-utskot- ten stora, starka och klubbformiga. På 3:e och 4:e ländkotan äro de accessoriska-utskotten små; på 5:e och 6:e saknas de, men på alla 4 dessa kotor äro mammillär- ätskolten starka. Nasua rufa har likaledes de tjocka ändarne af alla de främre ryggkotornas sidoutskott 3:kan- tiga, eller slutande i tre knölar; en främre framåt vänd, en öfre bakåt vänd och en bakre nedåt vänd. På de fyra första kotorna äro dessa knö- lar rudimentära, och skulle knappast blifva be- märkta om ej genom jemförelsen med de följande, på hvilka de med hvarje kota blifva mer och mer bestämde, skiljde från hvarandra och ut- skjutande i små knappar. Särdeles upplysande är här, att se den successiva öfvergången till den spridda ställning som dessa SKOLE intaga 16 242 å de 3 sista rygg- och första ländkotorna. Mam- millär-utskotten äro temmeligeu betydliga redan på S:e r. k. och tilltaga på hvarje af de följande, men stå på betydligt afstånd från ledutskotten. På 12:e ryggkotan sammansmälta mammillär- och ledutskotten, under det alt dessa sednare” få en upprätt ställning, och processus accessorii skilja sig från processus mammillares. Vid denna åt- skiljning försvinner det sammanhängande sido- utskottet äfvensom den på de föregående kotorna befintliga formen för costalutskottet. I stället uppkommer liksom hos Björnen o. fl. en liten knöl på undre randen af det accessoriska utskot- ket, som fortsätter sig i en sned list, hvilken går framåt mot det ställe der refbens-hufvudet är fästadt. Denna lilla knöl förekommer större och större äfven på 13:e och 14:e (sista) ryggkotorna, samt framstår på 1:a ländkotan skiljd från ac- cessoriska utskottet såsom dess lilla tvär- eller costalutskott. De accessoriska utskotten på 12:e, 13:e och 14:e ryggkotorna lägga sig utom mam- millär-utskotten på den bakom liggande kotan. På ländkotorna äro de accessoriska utskotten min- dre, kortare. På den 4:e ländkotan räcka de icke ner öfver Ull nästa kotas rand; på den 5:e finnas af dessa utskott endast föga bemärkbara rudimenter; på den 6:e och sista saknas äfven dessa. Meles Tazus. 1:a ryggkotans sidoutskott slu- ta i en bred, uppåt vänd ända, som ofvantill har 2 koölar (rudimenter till processus mammil- lares och accessorii). På undra sidan af denna ända är en stor urhålkning för refbensknölen; den benmassa i hvilken denna urhålkning är be- lägen, och som framåt och bakåt står ut i fram- 243 springande kanter, kan anses utgöra elementet för costaldelen. På 2:a ryggkotan är sidvutskottet mindre, costalgropen halfmånformig och muskel- utskotts-rudimenternes knölar äfven mindre. In- nanför kanten af costal-pannan, på öfre sidan och - främre randen af sidoutskottet, är en liten ojemn- "het, rudiment till båda muskel-utskotten. På 3:e ryggkotan blir samma knöl stor, rundad, framåt uppåt stående, med en fördjupning på öfra sidan. Genom denna fördjupning uppkommer början till knölens delning i mammillär- och accessoriska ut- skottens rudimenter. Costaldelen är redan mera fristående. På de följande ryggkotorna, ända till den 11:e, blifva ändarne mer och mer longitudi- nelt aflånga; mammillär-utskotten, som väl äro uppåt vända, skjuta dock betydligt framåt, när- mande sig något till samma hakform som hos björnen. De accessoriska utskolten flytta sig mer och mer till bakre hörnen af sidoutskolts-ändarna, men bilda dock först på 9:e ryggkotan ett tyd- ligt accessoriskt utskott. Costaldelen af 7:e, 8:e, 9:e, 10:e och 11:e ryggkotornas sidoultskott är icke framåtstående, och utgöres endast af en liten rund eller oval facett. På 12:e ryggkotan, är bå- gen ofvantill sammandragen, jemte det de arti- culära utskotten intagit en uppstående riktning, under det de mammillära flyttat sig inåt och sammansmält med de articulära utskotten Ac- cessoriska utskottet är kort, tjockt; till det co- stala finnes intet annat spår, är en liten kam på ulsidan af det accessoriska. Denna knöl ull- tager i tydlighet på 13:e och 14:e ryggkotan; är något mindre på den 15:e (sista), der den sitter nära basen och yttre sidan af det accessoriska utskottet; på 1:a ländkotan framträder den först som ett tydligt costal- eller tvärutskott. På HPESC VU TEENP EES IPIDIN EPN FOTEN Sr pe EKENS SN 244 10:e ryggkotan är sidoutskottet mycket ultplat- tadt, dess ändyta långdraget oval, skjutande framåt och bakåt i starka hörn, med en liten knöl un- der det bakre hörnet för förbindelsen med tu- berculum coste. På denna kota äro sålunda de små muskelutskotten betydligt utsträckte från hvar- andra, men på 12:e kotan bildar, liksom hos flere förut beskrifna djur, denna utsträckning en båg- formigt concav rygg; sidoutskottet har här såsom en hel, särskild stam försvunnit och återfinnes ensamt i nämnde concava rygg. På 13:e, 14:e och 15:e ryggkotorna utvecklas detta förhållande ännu starkare och fortfar i tilltagande utveckling bakåt i följden af ländkotorna. På 12:e, 13:e och 14:e ryggkotorna är betydligt afstånd emellan processus accessorii och de bakom följande mam- millares, ehuru de förra öfverskjuta de sednare ull nära hälften. Först på 15:de ryggkotan läg- ger sig det accessoriska utskottet, men förlunnadt, intill nämnde mammillär-utskott. De aceessori- ska utskotten på ländkotorna blifva mindre; på 4:de ryggkotan äro de endast rudimentära, 5:e (sista ländkotan) saknas de fullkomhegt. De mammillära utskolten skjuta ut i rundade uppåt- framåt vända knölar på 13:e och följande rygg- kotorna och alla ländkotorna. Costal- eller tvär- utskotten på första ländkotan äro små, platta, nästan rätt utstående, med nära afrundade hörn; på de följande äro de nästan lieformiga, vända framåt och nedåt, slutande framåt i smala starka spetsar. Digiltigrada. Martes sylvestris; 14 ryggkotor och 6 ländkotor. <Ändarne af f1:a ryggkotans sidoultskott tjocka och treknöliga. Den främre (mammillär-) knölen rund, framstående. På sido- 245 utskotten af 2:a ryggkotan äro de tre knölarne mindre utvecklade. På 3:e ryggkotan uppreser sig på öfre sidan af sidoutskoltets ända en skarp kam, som slutar i en kort spets, denna kam är rudiment till processus accessorius. Bakre hörnet af sidoutskoltets ända är rudiment till processus costalis. Kotornas sidovutskott blifva bredare och plattare med hvarje bakåt följande kota, hvar- jemte ändarve blifva smala och utdragne i läng- den. Ända till och med 77:e ryggkolan äro dessa ändar ofvanull på midten upphöjde genom det ännu der befintliga rudimentet till processus accessorius. På 8e och följande ryggkotor få sidoutskoltens, sålunda smala, på längden utdrag- na ändar i stället ofvantill en svank, under det alt processus accessorius utgör ett tydligt, i följden bakåt tilltagande, tappformigt utskott. Genom denna utsträckning af de båda muskelutskotten bildas excisurer på både fram- och bakranden af sidoutskotten; på framranden inom processus mammillares, på bakranden inom processus ac- cessorii; hvarjemte costal-utskotts-rudimenterna, som till och med '7:e kotan mest haft sin plats baktill 1 sido-utskotts-ändarne, blifva placerade i midten under båda muskelutskotten. På 10:e ryggkotan är processus accessorius ganska lång, bakåt och inåt krökt; inceisuren emellan den och sidoutskottets rot rundadt djup, samt afståndet emellan muskel- och ledutskotten betydligt. Vid 11:te ryggkotan förändras detta förhållande. Mu- skelutskotten bafva här så betydligt afsöndrat sig från hvarandra och excisuren framom och inom mammillär-utskottet försvunnit, 1 det att delta utskolt flyttat sig inåt och sammansmält med ledutskotten. - Denna förändring är åtföljd af en förändring i taggutskoltens ställning och 246 längd. De framom hosdnde taggutskotten stupa nemligen bakåt, samt blifva mov T0: ryggkotan kortare; 10:e ryggkotans taggutskolt är ganska kort, nästan rätt uppstående; de bakom liggande kotornas taggulskott velta framåt. Först på 14:e eller sista ryggkotan lägga sig processus accessorii intill den efterföljande korats mammillir-utskott. Ehuru mammillär-utskotten från och med 11:e ryggkotan samt alla de bakom liggande rygg- och ländkotorna äro sammansmälle mcd ledintskoruent så skjuta de ändock betydligt ut fram öl dem. De accessoriska utskotten tilltaga ända till och med 2:a ländkotan, hvarefter de blifva min- dre och saknas på den 6:e. Genom muskelutskottens afsöndring från hvar- andra försvinna de gemensamma sidoutskotten på 11:e ryggkotan, men på samma gång försvinna äfven på denna kota rudimenterne ull costal- utskotten. Vi hafva i det föregående sett, att de åter uppstå invid de accessoriska utskotten och i flere fall ifrån dessa; men härul! kunde hos Martes sylvestris icke spår upptäckas. De fram- träda sålunda här återigen först på 1:a ländkotan. Lutra vulgaris. 15 ryggkotor och 5 länd- kotor. Ifrågavarande utskotts förhållande är nära likt det hos Martes. Costal-förenings-ytan på de 4 första ryggkoternas sidoutskott är liksom hos de fleste föregående concav, mest på 1:a rTyggkotan och dereftet par derS följande mindre. På den 3:e ryggkotan är den nästan flat, på de följande ända till och med den 11:e convex, samt efter följden mer och mer utstående nedåt. På 12:e ryggkotan bilda icke mera sidoulskotteu några hela, utskjutande processer; de blifva i stället ostjelkade i det de åtskiljas fullständigt i sina tre 247 elementer, 1 tre utsträckta armar, såsom mam- millär-utskolt framåt uppåt, såsom accessoriska utskott bakåt, samt costal-utskolt utåt, jemte det mammillär- och ledutskotten sammansmälta. Dessa tre armar eller ryggar motsvara på samma gång de delar, som på de framom belägna ut- skotten ligga 1 yttersta ändan; så alt man väl kan säga, att sjelfva sidoutskotten försvunnit, på ändarne när, som flyttat sig Intill kotans midt. Dessa 3 armar stå sålunda ställde, att de tvenne, nemligen de som uwllhöra accessoriska och costal- utskotten, ligga 1 samma linea, i en riktning of- vanilfrån framåt nedåt; den tredje armen, som utgöres af mammillär-utskottet, kommer framifrån bakåt nedåt och råkar de båda föregåendes linie så, alt den med denna bildar framom sig en spetsig vinkel af 60. På sjelfva föreningsstället af mammillär-utskottets rygg med ofvannämnde linie är en liten utstående knöl, på hvilken det här förlängda ligamentum costo-transversale har silt fäste; denna knöl svarar emot den brosk- beklädda costal-knölen på de föreliggande kotorna, och tillhör costal-utskottets LA Re Liksom denna knöl fortsätter sig i en rygg bakåt, uppåt, som öfvergår 1 det actessoniskatskoltels yttre rand, så fortsätter den sig äfven framåt, nedåt i en annan rygg, som utdrages i samma linea som den nyssnämnde, om jag så får säga, accessoriska ryggen, ned till fästpunkten för costal-bufvudet. På den 13:e ryggkotan finnes icke mera den upphöjda ryggen emellan de båda muskel- utskot- ten; den är så tillsägande utplattad till en lågt rundad, svagt sedlelden a böjd svank. ÅA cces- soriska utskottens yttersidor öfvergå deremot ännu på denna kota i en vel utmärkt rygg, som fortsätler sig framåt ned till costal-hufvudets 248 fästpunkt på hvarje sida af kotan. På denna rygg framskjuter en liten trubbig tagg, som är costal- utskottets rudiment, hvilket sålunda äfven här är mindre än på föregående kota. På 14:e och sista ryggkotan är förhållandet nära likartadt, men den sadelformiga föreningen emellan de båda muskel- utskotten är något högre, jemte det den från ac- cessoriska utskottet framåt, nedåt sträckta ryggen är svagare och costal- eller tvärutskotts-rudimentet icke bildar någon utstående begränsad tagg, utan endast en någol långsträckt ojemnhet. Canis Vulpes. Ändarne af de fyra främsta ryggkotornas sidvutskott äro undertill månformigt concavt urhålkade, för upptagandet af refbenens tubercula. Icke desto mindre hafva de på öfre randen antydningar, eller mer än antydningar, till de tre knölarne. På de två första kotorna äro nemligen endast antydningar förhanden till dessa knölar; men på 3:e ryggkotan finnes redan en uppåt stigande kam, såsom rudiment till pro- cessus accessorius och en från denna kam nedåt gående skarp rygg, som är rudiment till processus mammillaris. På denna kota äro äfven redan sidoutskoltens ändar trekantiga. På 4:e rygg- kotan finnes redan på främre hörnet af denna trekant en lagg, som är rudiment till processus mammillaris, äfvensom en uppåt stående knöl, såsom rudiment till processus accessorius, hvar- före hela det undre, bakre hörnet ' utgör rudi- mentet till costalutskottet. Samma förhållande äger äfven rum på 5:e och G:e ryggkotorna, hvar- jemte på dem costal-förenings-ytorna äro, på SJ:e ryggkotan platta, på 6:e convexa, liksom tenderande att bilda knappar. På 7:e ryggkotan blifva än- darne af sidvutskotten, på de föregående nästan 2, | 249 liksidigt trekantiga, mera utdragne på längden, med muskelutskotter framåt och bakåt rigtade, samt rudimenterna till costalutskotten mera på midten, något undertill. På den knöliga, trekantiga än- dan af den 3:e ryggkotans sidoutskott går en nä- stan lodrätt stupande kam från det uppåt vända accessoriska utskottet till det framåt vända, här under liggande, mammillära utskottet. En dylik kam finnes äfven emellan samma ulskotts-rudi- menter på de följande ryggkotorna, men den- samma blir mindre stupande på hvarje bakom följande kota. På 8:e kotan är denna kam redan nästan liggande (fig. 5. 8 a tr. m.) jemte det att sjelfva sidoutskottens stam, eller stjelk, från att på de föregående kotorna vara något 3-sidigt prismatisk, här är blifven platt, och bred med något rundad yta uppåt, samt framåt och bakåt försedd med tillskärpta kanter. På 9:e ryggkotan är förhållandet nära likt det på 7:e, men kam- men är här mera öronformigt böjd. På den 10:e ryggkotan äro sidoutskotten ännu bredare, deras främre rand är dock tjock och stupande, men den bakre är skarp. Kammen emellan mammillär- och accessoriska utskotten är vida större än på 9:e ryggkotlan och mest upphöjd mot främre än- dan. Den yta, som häraf kommer att bildas utåt sidorna, får derigenom ett något öronformigt ut- seende. Emellan kammen med dess omskrifning kring ändarne af muskelutskotten, samt det på denna kota mest framstående, knappformiga costal- eller tvärutskottet är en svag fördjupning, som går ned och omfattar det lilla knappformiga co- stalutskottet, Denna fördjupning är föregångare till den delning af sidoutskoltens elementer, och försvinnandet af samma utskotts stjelk, som upp- träder på nästa kota, se fig. 9. 250 Ett stycke af ryggraden af Canis Vulpes, från och med 8:e ryggkotan till och med 1:a ärGlkotan N:e 8, 9, 10, 11, 12, 13 utmärka ländkotornas ordningstal — 1 första ländkotan — På hvarje af dessa kotor synas sido- utskottens elementer; på de främre, 8, 9, 10, mera hopsittande; på 11 ut- spärrade med 3 ryggar i tre tydliga utskotts framtill de mammillära, baktill, de Nr nertill de costala eller trausversala utskotten. — På 12:e och 13:e gkotorna äro dessa utskotts-elementer ännu mera åtskiljde, liksom ännu Nu ligsks på 1:a ländkotan. På 8:e, 9:e, 10:e äro -costal-utskotts-elemen- terna koappformiga , belägna midt under muskelutskottens kam — «a proc. accessorius, 22 proc. seranllars. tr proc. costalis eller trausversus. På 11:e ryggkotan saknas, såsom ofvan an- tyddes, stjelken ler stammen af sidoutskolten, och de tre från dessa utbildade utskotten sitta inpå sidorna af kotans bågar. En utsvängd, run- dad kam fortsätter sig här från spetsarne och den öfre randen af de båda muskel-utskotten. Från yttre, undre randen af accessoriska utskottet går en upphöjd linea, framåt nedåt i riktning mot öfverranden af costalhufvudets grop; en annan upphöjd linea nedstiger mot densamma från främre randen af processus mam millaris. Denna sednare råkar den förra under nära räta vinklar och från det ställe der dessa linier råkas utskjuter costal- och tvärutskoltet. Det är vid basen kamformigt, men toppen är knappformig, utan att vara brosk- beklädd, tjenande till fäste för ligamentum costo- trans versale. På 12:e ryggkotan äro muskelutskotten ännu mera åtskiljde och större, men tvärutskolts-rudi- menlerna mindre, endast frawniträdande i form af en låg kam, på hvars midt är en ganska liten, vinkelformig upphöjning. 251: På 13:e ryggkotan äro muskelutskolten ytter- , mera åtskiljde och starkare, äfvensom tvärutskot- tens rudimenter, som äro belägne något närmare intill fästpunkten för refbenshufvudet. På fa och följande ländkotorna äro de accessoriska ut- skotten små, samt aftagande på hvarje följande kota, så att de endast på den första omfatta en liten del af de följande mammillär-utskotten. På J:e och 6:e ländkotorna representeras de endast af små, svaga kammar; på 77:e och sista saknas de helt och hållet. Såväl muskel- som costal-utskotts-bildnin- sarne på de 10 första ryggkotorna hos Räfven äro korta, föga utskjutna; deremot äro processus spinosi så mycket längre, samt särdeles det 6:e, 7:e, 8:e och 9:e starkt bakåt lutande. Samma utskott är på 10:e kotan ganska kort, rätt upp- stående och tillspetsadt, 11:e och följande kotor- nas taggutskott luta framåt. 11:e ryggkotan är den första, som har uppstående processus mam- millares; äfvensom dessa först på denna kota äro hopsmälte med de främre ledutskotten. Samma förhållande äger äfven rum med alla de följande kotorna, jemte det att mammillär-utskotten skjuta öfver ledutskotten med dels knölformigt, dels kam for migt tillrundade ändar. Canis famuliaris. Ändarne af de tre första ryggkolornas sidoutskott hafva undertill månfor- migt urholkade broskbeklädda ytor för att upp- taga refbensknölarne; på J3:e och följande rygg- kotorna äro samma broskbeklädda ytor platta. Först på de tjocka ändarne af 3:e ryggkotans sido- utskott äro de tre utskottens elementer utbildade till tre distincta knölar; en framåt, mammillär- utskottets, en uppåt, accessoriska utskottets och en bakåt nedåt, costalutskottets knöl. Efter kotor- 252 nas följd bakåt, flyttar sig den öfre, accesso- riska knölen mera bakåt, hvarjemte costaldelen skjuter mer och mer ut ifrån deosamma, af- delad genom en svagt försänkt ränva. I stället för den lilla kam, som hos Räfven går från marnmillär-utskottet till det accessoriska utskottet, har hunden endast en rundad kant. De mam- millära utskotten från J:e tll och med 10:e yggkolan ligga horizontelt, rätt fram, äro run- dade och hafva en kort excisur emellan sig och ledutskotten. De öfre knölarne, som motsvara accessoriska utskotten och ligga mest ofvantill, äro, på J:e kotan, belägna närmare framsidan, men på hvarje balen liggande kota närmar den sig nå- got mot bakre randen; först på 10:e ryggkotan skjuter den ut från bakre randen i form af ett snedt, mest bakåt, något uppåt vändt rundadt utskolt. Den lilla öronformiga yta, som omtalats vid denna kota, hos Canis vulpes, är här 1 för- hållande till öfriga delarne ringa och föga ut- märkt. De små ovala, broskbeklädda costal-utskotts- elementerna hos samma djur äro icke heller hos hunden knappformiga, utan mera platta, liggande mot ändarne af sidoutskotten såsom små kilar med tjockändarne bakåt och äggarne framåt. terna af både processus costales och accessorii. ? 4 + + utmärka synchon- droserna, eller om man så vill kalla dem, sömmarne emellan bågarnes föt= ter och centralstyckena, eller corpora vertebrarum. Då ryggraden är undertill platt och undre ytan öfvergår i sidoytorna med ofta skarpa ränder, såsom fallet är hos en myckenhet däggdjur, så utskjuta icke sällan egna små ledutskott för bil- dandet af ifrågavarande fovee. Man finner då ifrågavarande suturer på undre sidan; egenteliga central- 305 centralstyckena, som rätteligen utgöra corpora, äro i sådana fall uäderståguisni ganska smala. Hos amphibier och fåglar, äro, att dömma efter ett inskränkt antal unga skeletter, förhållandet annorlunda. Hos dessa synas mig fovecse costales silta på sjelfva corpora vertebrarum. För däggdjuren torde det emellertid böra anses oriktigt, att omtala refbenens fästen vid sidorna af corpora vertebrarum, då de i sjelfva verket fästa sig vid delar af arcus; af sådan or- sak har jag i de ofvanstående beskrifningarne undvikit -att begagna det vanliga sättet att ut- trycka sig om ledytorna på sidorna af corpora vertebrarum. Det torde ock tills vidare vara tillfyllest för den descriptiva anatomien, om man blott "begagnar en bestämd benämning för dessa articulations- eller fästställen. Äfven i denna del är vår terminologi vacklande. JOoHAn GOTTLIEB Warrer (l ec. p. 208) kallar ifrågavarande stäl- len: ”superficies laterales”; SöÖMmMERInG: ”superfi- cies articulares”; E. H. Weser (HILDEBRANDT'S Handbuch der Anatomie des Menschen &c 4:e Aufl. 2:e Bd. pag. 141): ”fover (vertebre) costales” , hvilken sednare bevämnng jag begagnat såsom bäst ledande tll reda i ämnet. Denna framställning bar blifvit längre, än som ifrån början var ernadt och önskadt; men ämnets beskaffenhet bar under handläggningen derull gifvit anledning. Studium af ryggraden är hittills onekligen mycket försummadt, då man jem- för det med hvad som är tillgjordt för den närmare kännedomen om bufvudskålen och en stor del af de öfriga benen. Ryggraden står dock näst intill K. V. A. Handl. 1848. II. 20 MitRaNR RR dt, änn AR an a den IN FR AE ed 306 craniet i dignitet, och antages nu mera allmänt såsom dettas förebild. Att jag Icke vid detta tillfälle äfven utsträckt framställningen till hals-, kors- och svanskotorna, samt ieke behandladt ryggradens ben i deras bell: förklaras af anled- ningen till denna undersökning, hvilken anled- ning jag 1 afhbandlingens början framställt. Om tillfälle och krafter det medgifva, önskar jag en annan gång kunna lemna mera omfatlande un- dersökningar öfver denna vigtiga del af skelettet, som redan af ARISTOTELES och andra forntidens vise var ansedd såsom skelettets fundament (se ParFisn Beshryving der Beenderen van ”smenshen Lichaem Gendt 1702). Jag tror mig emellertid i det här medde- lade hafva ådagalagt: 1:o att processus transversi på rygg- och ländkotorna icke äro, såsom de af vår tuds yp- perste och mest snillrike anatomer ansetts och ännu anses vara, coste, utan egna, sjelfva rygg- raden närmare tillhörandt bildningar, af hvilka en del står med felbensbilnine 1 det mnär- maste sammanhang; 2:o att dessa processus transversi innehålla elementer till trenne särskilda utskottsbildningar, nemligen processus mammillares, costales och ac- cessoril; 3:o att dels mer eller mindre bestämda spår, dels tydliga utvecklingsformer af dessa trenne utskoltsbildningar förekomma hos alla däggdjurs- former, med undantas af monotremata; 4:o all det ena elle andra af dessa trenne utskott än småningom, än plötsligen försvinner, än åler uppträder, mest gradvis; än samman- smälter det ena med det andra så att man 1 de flesta fall kan antaga, alt, äfven der det ena 307 eller andra saknas, deras elementer innehållas i det eller dem, som äro tillstädes; J:0 att processus mammillares äro egna, från processus obliqui eller articulares i grunden skiljda utskott, som först i en viss region af rygg- raden med dessa sammansmälta. Hvad särskildt denna punkt beträffar, så är det eget, att den så allmänt äfven af de skarp- syntaste anatomer blifvit förbisedd, ehuru re- dan Garenus vid den 10:e vertebra dorsi var densamma helt nära på spåren (De ossibus Lugd. Bat. M.DL.CLXV p. 57). bävtt SG ; Sd ak Om en egen körtelbildning hos några arter af slägtet Canis; af A. RETZIUS. Tab. VIII, fig. 1, 2, 3, 4, 5. Redan i äldre tider bar man haft kännedom om en mängd egna, körtelartade afsöndringsorganer i huden hos ett betydligt antal djur af olika elasser, ordningar och slägten. Sednare tiders undersökningar hafva utsträckt våra kunskaper i detta hänseende så vidt, att de väl förtjenade upptagas i ett särskildt omfattande arbete; men materialier till ett sådant kunna troligen endast erhållas vid något af Europas största museer. Särskild rhärk värdighet torde dock sådane afsön- drande körtlar ega, som af ålder varit kända af icke anatomer, men icke af anatomerna. En af de märkligaste bland dessa blef för omkring 11 år sedan föremål för Professor von Rarr's i Tuäbin- gen uppmärksamhet, nemligen egna körtlar i svansen hos Kronhjorten. Den, som veterligen sist före v. RAPP undersökt desamma, var icke mer eller mindre än sjelfva den stagyritiske mä- staren 1 velenskapen. ARISTOTELES hade hört upp- gifvas, att de Acheiske hjortarne hade galla i svansen. Han utredde, att hvad man här ansåg för galla, icke var der utan endast en denna till 310 färgen liknande saft, som icke var flytande, men inuti mera likvande mjelten. Von Barr i Tö- bingen hade af jägare hört uppgifvas, att kron- hjortarne hade galla i svansen. Till och med HarrtiG skall uppgifva detta i sitt ”Lexicon fär Jäger.” Då v. RAPP undersökte förhållandet, fann han under svansbuden hos sistnämde djur gan- ska betydliga körtlar, som innehöllo ett secret af gallans gröna färg. Dessa körtlar ligga omkring de 8 sista svanskolorna. De saknas hos Dofhbjorten och Råbocken, äfvensom hos Cervus virginianus. (W. v. Rarr, Professor i Tibingen, Uber ein eigenthäm- liches dräsenähnliches Organ des Hirsches. Jou. Märrers Archiv fär Anatomie Physiologie &c. Jahrg. 1839). Den körtelbildning, af hvilken jag här lem- nar en kort framställning, har en likartad hi- storia. Redan från äldre tider lära jägare ve- tat, att Räfven hade ett ställe på öfra sidan af svansen, som spridde en egen lukt, likt den af violrot. Denna del omtalas i HartiGs Lexicon fur Jäger, äfvensom af LEnz (Naturgeschichte) och re såsom en körtel, kallad Die VWViole. För några år Ean blef jag tillfrågad om denna dels rätta beskaffenhet af en jägare, In- geniören J. WaAunLzezerG, lärare i naturalhistorien, vid Kol. Skogs- Institutet härstädes. Jag hade då icke den ringaste kännedom om densamma och sökte förgäfves efter sådana 1 Anatomernes skrifler. Herr VV Aden visade mig på torkade räfskinn det ställe, hvarest Violen var belägen; det var utmärkt genom egen färg, hårbildning och lukt. En tid sednare skaffade mig samme min vän och svåger nyss skjutna Räfvar; och jag kom således i tillfälle att närmare; undersöka förhållandet. Det hefaovns i korthet vara följande: 311 Ungefärligen en tvärhand från svansroten synes på ryggsidan af den yfviga svansbeklädna- den ett mörkare ställe, hos en del individer en nästan svart fläck. Undersöker man denna när- mare, så finnas håren i densamma glesare och olika med dem i omkretsen. De äro nemligen gröfre, hafva svarta spetsar och äro föröfrigt hvit- was eller hvita.cc Tab. VIII, fig. Tidig a De långa håren på den öfriga delen af svansen äro på de röda Räfvarna 1 allmänhet rödaktiga; då dessa benas, träffar man på svansen, liksom på största delen af den öfriga fällen, en tät botlten- fäll af grå, fina ullhår; men på det ifrågava- rande stället säknas dessa ullhår, så alt man, då de långa håren der benas, ser sjelfva hud- boltnen, fig. 4. På de långa, grofva håren sitta icke sällan fästade små, rödgula, halfklara klumpar, af ett ämne, som luktade likt violrot, eller än rättare Byssus Iolithus; en alsättning är dylikt finnes ock understundom samlad på sjelfva hudbottnen. Detta ämne är afsöndringen från de underliggande körtlarna. Undersöker man när- mare den ullfria hudfläcken, som företer en oval form, så visar sig en myckenhet små, något upp- höjda punkter emellan de grofva harens genom- gångsställen; twycker man eeken. så utkommen ett gult, fettlikt, tjockt ämne, ujulkane men för- öfrigt likt det, som fanns sittande på håren. Då huden afiages, finner man ingen körtel under densamma; wmwen på den del af inre sidan, som motsvarar nyssnämde, ullösa hudfläck, be- läget midt öfver 95:e svanskotan, visar ytan en oval, låg upphöjning. I omkretsen af denna är cor bindväfsbotlten hvit, nästan kärllös, på den upphöjda delen gult rödaktig. 312 Gör man på detta upphöjda ställe en grund inskärning, så befinnes bindväfslagret, som ge- nomskurits, bilda inre bottnen af en flat, oval cavitet, i hvilken visar sig först en liten fäll af fertväf, samt derefter en på denna hvilande flat, oval körtelmassa. Fettfällen, som sålunda ligger emellan nämde bindväfs botten och körtelmas- san, är midtpå tunn, der denna är tjockast; mot kanterna är den tjockare der körtelmassan är tunn. Ifrågavarande körtelmassa är smal, nästan lancett- likt ”aflång, af 0,025 m. längd, 0,009 m. bredd och 0,004 im. djup, af rödaktig färg och lobulärt ut- seende. Öfversidan af densamma är fast sam- manhängande vid den utåt liggande hudväggen, och endast yttre ränderna så fria, alt de utan delens lesion kunna lösgöras, Öra de små lo- berne åtskiljas inifrån utåt, så kunna delar af desamma följas ända ut mot hudens yta. Den närmare byggnaden af denna körtel- massa visar sig bäst, om man genom densamma och de omslutande delarna af huden skär tunna, dels tvära, dels nästan lodräta skifvor. Man fin- ner då, att den består af ett betydligt antal små, mest lodrätt i huden stående, tätt med sidorna hopträngda, särskilda körtlar af lobulär och aci- nös beskaffenhet. Genom lobernes fördelning och den, som det synes, trånga plats, de intaga, synas de här och der liksom snedt afskurna, än spetsiga uppåt, än nedåt (fig. 3 c). Lodräta, tunna lameller, pressade emellan glasskifvor, visa än aflånga, nästan parallelogrammformiga , än tra- petsformiga figurer, fördelade i lobler, från hvilka leda små, greniga gångar, som sluta sig till en större utförsgång för hvarje körtel (fig. 4). Gån- garne sluta i temligen stora terminalblåsor, som dels äro runda, korta, slutande sig tätt intill 313 sina utförsgångar, dels bilda de långdragna, nä- stan päronformiga kolfvar. Grundhinnan (tunica propria, Henre) är temligen tjock, klar och, så vidt jag funnit, structurlös. Dessa körtlar ligga på ett afstånd från hudens yttre yta, af unge- färligen sin balfva längd. Deras utförsgångar äro något större än de grofva håren i omkretsen; en stor del följa dessa till hudens yta. I flere af de små körtelblåsorna, äfvensom de finare sångarna, syntes innehållet dunkelt; 1 de större gångarna syntes det mera genomskinligt, gulaktigt. Då dessa körtlar uttogos och spriddes på glas- skifvan medelst nålar, kunde de utredas i en mängd smärre klasar (fig. 5). Såsom redan är anmärkt, hvilar körtlarnes botten på ett sam- manhängande, utbredt lager af fettväf; men äfven emellan och öfver de samma ligga små grupper af fettväfsblåsor. Emellan dem gå de grofva, egna håren, än parallele med utförsgångarna, än snedt korssande desamma. Ehuru inga finare hår på den omnämda, ullfria bottnen visa sig, så ser man dock på de tunnt skurna skifvorna, att hvarje groft hår åtföljes af elt större antal fina. Dessa sednare ligga i ett knippe vid hvarje gröfre hår och, som det syntes mig, alltid på samma sida. På några ställen sutto två grofva hår tätt 3 intill hvarandra. Så väl de grofva, som fina håren innehålla en betydlig qvantilet merglik eller cellulär hornsubstans. Utom dessa egna körtlar finnas äfven andra, smärre, närmare intill hudens yta, af enklare byggnad och försedde med gröfre terminalblåsor. Dessa intaga de vanliga hudtalg-körtlarnes ställe och äro ofelbart att anse såsom sådane. Äfven de större körtlarne torde svårligen kunna anses vara annat än en egen ut- bildningsform af glandule sebacee, med hvilka de RR NORR Lå z i, ARVET FANER ER AEA FEM ISSN "FERRAN 314 äfven hafva det gemensamt, att de åtfölja hår- bildningen. Sannolikt uwullhöra de grofva håren mer violkörtlarne, då de egentliga folliculi se- bacei mera särskildt torde kunna anses såsom föl- jeslagare åt de sednare. Dessa körtelbild ningar äro större hos hannen än bonan, äfvensom de äro större under lektiden. På ett specimen af Fjällräfven, som af Pro- fessor CARL SUNDEWALL benäget lemnats mig till undersökning, funnos dessa körtlar lika utbildade, som hos Canis vulpes; fläcken var i det hela nå- got kortare. Hårbildningen var äfven lika beskaf- fad och violrotslukten märkbar. Hos Canis lagopus äro ullhåren grå, af samma färg och beskaffenhet, som hos Camis vulpes. De grofva håren, som utgå från körtelfläcken, äro något gulaktiga, men klart hvita ända ut i spetsarna. Derigenom, att den gråa bottenullen på fläcken saknas och de långa håren äro gröfre än i omkretsen, igenkän- nes stället i: hårbeklädnaden, genom sin mera hvita färg. Hos Vargen finnes ett alldeles dylikt ställe å öfre sidan af svansen, der hudbottnen sakuar ullhår, Tab. IX. Den utsänder egna grofva, styf- vare, AE hår med svartaktiga spetsar, som i ;tan af hårpelsen bilda en oregelbunden svart- aktig fläck. Violrotslukten tyckes dock här sak- nas. Samma, på djupet af corium belägna, körtlar äro äfven här tillstädes, men icke sam- manpackade i en plaque, utan spridda i egna små nicher, i corium, en för hvar körtel. Kört- larne sjelfve hafva färre lober och grenar, men, liksom hos Räfvarne, räta utförsgångar, som lemna ett vaxgult secret, utan någon egen, för mig märkbar lukt. 315 Hos flere Hundar, af olika racer, har jag icke fannit spår till dessa bildningar, hvarken de egna håren, hudfläcken eller körtlarna. Sannolikt äro dessa körtlar egnade att förse vissa arter af slägtet Canis med en egen lukt, genom hvilken de kunna vädra hvarandra; eller kanhända har det luktämne, de lemna, något vigtigare inflytande på individernes nervsystem och genitalapparater under brunstetiden. Hos Vargen spelar ifrågavarande apparat en mindre role; kanhända är den tillstädes endast som en slägt-bildnings-form i öfvergång till apparatens försvinnande hos Hunden. Förklaring öfver figurerna. Tab. VIII. Fig. 1. Hårbeklädnaden omkring violkörteln hos Canis vulpes, jemte den ullfria, genomlysande hud- fläcken. a a a utmärka de grofva, sträfva, hvita hår, som, försedde med svarta spetsar, utgå från den ullösa fläcken. Denna fläck vi- sar oval form; i omkretsen synes den grå fär- gen af ullhåren, som äro belägne i den öfriga fällen, emellan de röda håren. Fig 2. Samma del, sedd från undre sidan. Den undre delen af hudens bindväf upptagen, fällen un- danröjd och körtelmassan blottad. a subeutan bindväf. b den egentliga bindväfscapseln för körteln, som här kan anses såsom körtelns egen foscia, c sjelfva körtelmassan. Fig. 3. Lodrät genomskärning af samma del: a de hvita sträfva håren, ibland hvilka synas fästade korn af secretet. & körtelmassan belägen inuti sjelf- va corium. 316 Fig. 4. En lodrät, tunn skifva af samma del, som fig. Fig. Tab. 3, åtta gånger förstorad, innehållande fyra och en half körtel, med utförsgångarna. a hu- den. b yttersta körteln åt höger, som visar hela ena sidan, nästan fyrkantig och med 9 större lober. c secret af den 2:a körteln i ord- ningen, som tillfölje af pressning emellan glas- skifvor blifvit uttryckt. d två af de gröfre håren, som sitta invid körtlarna. I midten af de fyra första körtlarna synas stommarne af deras utförsgångar. 5. Fyra violkörtlar, utredda och sedda under större IX. förstoring, visande de mindre loberna och an- tydande terminalblåsorna. b de större loberne. a a utförsgångarne. c secretet, som blifvit fram- pressadt ur gången. d ett af de sträfva, grofva håren, som ligger inbäddadt emellan körtelns lobers. Fövreställer det ställe på öfre sidan af svansen hos Vargen, hvarest de egna körtlarne öppna sig. I midten är en alläne hudfläck, som sak- nar ullhår. Från denna fläck utgå egna, grofva, hvita, svartspetsade hår liken hos Räfven. Ytterligare bidrag till kännedomen om Svamp-myggan Ceroplalus sesioides; AF P. F. WAHLBERG. Den till utseende och lefnadssätt lika utmärkta insekt-art, som utgör föremålet för närvarande uppsatts, anträffades af mig redan 1837 vid Gu- sums bruk i Östergöthland, och beskrefs, jemte flera andra okända insekter, i Kongl. Akademiens Handlingar för år 1838. Till följe af de upplys- ningar jag om densamma sedermera vunnit, för- tjenar den i tvänne afseenden en närmare gransk- ning, nemligen med hänsyn till artens bestämning, samt hufvudsakligen med anledning af de full- ständigare iakttagelser jag under ett besök på dess gamla vistelseort sommaren 1848 varit i tillfälle att anställa rörande dess förvandlingar och flera egenheter under larv- och pupptillståndet, för hvil- ka jag hitintills endast i största korthet redogjort i September månads Öfversigt af Akademiens För- handlingar, men för hvars något utförligare fram- ställning i Kongl. Akademiens Handlingar jag nu vågar anhålla om plats. De europeiska Diptrernas förtjenstfulle de- scriptor MeiGEn upptar i första delen af sin ”Sy- stematische Beschreibung der bekannten europei- schen zweiflugeligen Insecten” pagg. 233 och 234, 318 under namn af Platyura tipuloides, en insekt, för hvilken han som synonyma benämningar Äiför: Ceroplatus tipuloides Fåsr. Ent. Syst. Suppl. p. 9930. 1., — Farr. Syst. Anu. p. 15. 1., — LATREILLE Gen. Örlist. et Insect. IV. p. 262, — Läge: Consid. gener. p. 442, — CoQuveserT Illustr. Iconogr. Insect. ele: Pe 109 Tab. 27 Fig. 1 (Fem.), — RÉauvmur Ins. V Tab. 4 Figg. 11—18. — På samma ställe inför han en af WVApDEMARA lemnad beskrifning på Platyura tipuloides, tagen af det exemplar (en hane), som finnes i Ann egen samling, och bifogar der- jemte WIiEDEMANNS anmärkning: in COQUEBERTS Ab- bildung [en hona] ist auf den Flögeln ein Punkt und ein Flekken, den FaAsricius Exemplar nicht hat; sollte das wvielleicht Geschlechts-verschieden- heit sein?” Derefter anföres RÉaumurs iakttagel- ser öfver larvens lefnadssätt m. m. I 6:te delen af Meicens arbete afbildas en hane dertill på Tab. 65 figg. 13 och 14, samt i 7:de delen anmärkes slutligen vid Platyura testacea (Ceroplatus testaceus DaArm.): ”nahe verwandt mit Pl. tipuloides.” Då jag, kort efter anträffandet af ifrågavarande Mygg-art, granskade dessa MeEicEns citationer och an- märkningar, leddes jag till den förmodan att 2:ne arter under hans Platyura tipuloides blifvit sam- manförda , samt att det af mig funna djuret möj- ligen kunde vara detsamma, som CoQuEzErT af- bildat. I saknad af dennes arbete, liksom af Bosc's uppsatts i Act. de la Soc. d'Hist. Nat. de Paris, hvarest denna insekt först beskrifves, kun- de jag likväl ej då i någotdera hänseendet vinna full visshet. Tydligt var emellertid af RÉAUMURs och MEIGENS beskrifningar och figurer att de båda afsett den art för hvilken MEIGEN använder nam- net Platyura tipuloides, och hvilken han anser vara Fagrici Ceroplatus tipuloides, utmärkt, utom af an- 319 nat, genom infuscerad vingcosta och en dermed förenad smal, sned fläck mot vingspetsen, under det CoQuveserts figur och det af mig funna djuret hafva 2:ne vingfläckar, en punktfor mig före vin- gens midt och en större, nästan oktan före spetsen vid den i öfrigt ofärgade costan. 1 he- skref således min art såsom ny under namnet Ceroplatus seswoides. Sedan det numera lyckats mig erhålla Co- QUEBERTS anförda arbete, är jag af den någorlunda tydliga figuren på tab. XXVII, öfvertygad att, så som jag förmodat, CoQueBErts och Bosc's djur tillhör en annan art än RÉEAumuUrRs och MEIGENSs, och ingalunda blott utgör andra könet af samma species, så som NNE DEMANN ansett RR samt att FaArericrus och LaATtrREILLE under OC. tipuloides förenat båda. I Fagzricu Ent. Syst. Suppl. P: 3030 utvisar beskrifningen COoQuEBERTS art, men i Syst. Ant. pag. 19.:1, dör alla de ofvan anförda arbe- tena, utom LATREILLES, citeras, upptagas endast sådana karakterer i diagnosen, som passa på bå- da arterne,-och af WiEDEMANNS Amra i Mer- GENS arbete är klart, alt exemplaret i FABRICI samling tillhör Meicess Platyura tipuloides. Äfven MacouarTtT lemnar, i sin Histoire naturelle des In- sectes Dipteres T. 1; pag. 141, en diagnos, som assar på båda arterne och citerar för sin Cero- platus tipuloides så väl Bosc som MEIGEN. Tvänne arter bafva sålunda i särskilda ar- beten af Fasricius och i hans samling varit an- sedda som Ceroplatus tipuloides. MacQuarts diagnos och citater omfatta äfven båda, liksom LATREILLES och MeEIGEns citationer, men MeiGen beskrifver tydligt under benämningen tipuloides ett annat djar än Bosc och CoQuesErt, eller den af REÉAUMUR utredda och afbildade arten, hvilken, som Mer- 320 GEN 1 tilläggen riktigt anmärker, står ganska nära DALMANS C testaceus. Huruvida min Ceroplatus sesioides är identisk med Bosc's och CoQueBErts C. tipuloides, eller en så väl från denne som från Meicess Pl. tipuloides skild art, vågar jag icke efter de ofullständiga be- skrifningarne och de ej nog tydliga figurerna afgö- ra. Detta torde endast med visshet kunna utredas genom granskning af original-exemplaret i Pariser Maseum; ÖpSbEben ts figur och hans, ur FABrRicu Ent. Syst. lånade, beskrifning stå mitt djur gan- ska nära till kroppens och vingarnes teckning, i beskrifningen deremot uppgifves abdomen vara compressum, hvilket möjligen kan sägas om andre Ceroplatus-arter, men ingalunda om &C. sesioides, somj har den alldeles trind och äfven i torrt skick, till följe af ringarnes fasthet, oförändrad. Dessutom förefinnes en anledning till tvifvel om identiteten deruti, att MAcQuArTt, som bort ega tillgång till Bosc's original-exemplar, sammanblan- dar hans och MzeicGens art, hvilket ej synes kunna bafva skett, om abdomens form varit sådan på Pariser-exemplaret, som på C' seswides. Under nu anförda förhållande torde namnet seswides, som bäst uttrycker detta djurs utseende liksom tipuloides den andra artens, tills vidare lämpligast böra bibehållas för den af mig beskrilna insekten, hvilken, enligt STtTEGER, äfven blifvit fonnen I Dyrbaven vid Köpenhamn och,” enli exemplar i Schönherrska samlingen, 1 Finland af SAHLBERG. MeiGEss benämning tipuloides, numera allmänt antagen för den af honom och RÉAUMUR beskrifva i FAzricu samling befintliga arten, be- höfver då Ne heller ubbask så vida ej full viss- het kan vinnas om beskaffenheten af original- exemplaret i Pariser-samlingen, i hvilket fall detta bör 321 bör återtaga namnet tipuloides, antingen det be- finnes vara en tredje art eller min C. sesiwoides. Mzeicens djur måste då erhålla en ny benämning. RÉAumUurRs noggranna och intressanta beskrif- ning på larvernes utseende och lefnadssätt hos Ceroplatus tipuloides MEricEn inträffar väl i det när- maste äfven på ifrågavarande art, men då likväl åtskilligt, i dessa och flere hänseenden, för larverne af C. sesvoides är att tillägga, har jag ansett fram- ställningen deraf i ett sammanhang här böra lem- nas. Beträffande den utbildade insektens utseende får jag bänvisa till min utförliga beskrifning i Kongl. Akademiens Handlingar för år 1838, pag. 3 och följande. ; Larven af C. sesioides, som slutligen uppnår 1 till nära 11 tums längd (banen omkring 25, bonan ända till 36 m. m.), är smalt spolformigt- cylindrisk, mest afsmalnande mot hufvudet, dock trubbig för sjelfva ändarne, nästan trind endast med buken litet plattad och afskild genom en dubbel föga utmärkt knölrad” eller kant. Krop- pen består af 12 leder, utom hufvudet, nemligen de 3 vanliga för thorax och 9 för aåbdorcen. Grundfärgen är hos de yngre larverne, som ännu icke uppnått öfver + tums storlek, hvit- aktig, hos de utvuxna hvitgul, något genomskin- lig med små svartbruna prickar, hvilka långs efter ryggen lemna en oregelbunden prickfri, hvit rand. Framtill på ryggsidan silta i 2:ne rader 8 lon- giludinela mörkbruna fläckar, som, när larven sammandrager sig, förenas till 2:ne linier. Anus är försedd "med 4 indragliga lober. Larven är ganska mjuk, fuktig, slemmig och klibbig, som en snigel, samt sammanfaller och torkar snart RUP 4 Handl. 1848. Il 21 322 då han handteras. Andra till och med nionde ab- dominal-segmentet hafva främsta tvärvecket högst, men sakna särskilda fotrudimenter. Det första har trenne veck på ryggsidan och tvänne på buk- sidan, det främsta vceken så stort, som ett thorax segment. Det andra till och med sjunde segmen- tet hafva 6 ryggveck och fem bukveck. På det åttonde och nionde äro vecken något färre; det nionde synes ej hafva fler än fyra sådane på ryggsidan. Abdominal-segmenterna 2—7 äro nära lika långa; thorax-segmenterna något kortare, sig emellan jlika långa, det örellönstan på undersidan med tvänne ganska små svarta prickar. Spiracula bafva ej kunnat finnas. Af de ofvannämnda mör- ka ryggfläckarna sitta tvänne på hufvudet och tvänne på hvarje Whorax-segment. Hufvudet litet, irreguliert rundadt, convext, trubbigt, helt in- dragligt inom första thorax-segmentet, blekt gul- aktigt. Clypeus nästan lika hög som bred och omgifven af en intryckt linea, som upptill bildar en båge. På hvardera sidan, nära clypeus, är en stor tuberkel, som tyckes utgöras af de hop- flutna rudimenterna till öga och antenn. Labrum mjuk, rundad, utgör främsta delen af hufvudet, är temmeligen genomskinlig och betäcker mandi- blerna. Mandiblerna fästade tätt under den nyss- nämnde knölen, korta, tjocka och tvära, af huf- vudets färg, något snedt nedåt inböjliga under labrum, utan tydliga tänder. Mawillerna, som vanligt näst under mandiblerna, nära hvarandra åt medellinien, snedt uppåt inböjliga, ungefärli- gen af mandiblernas storlek och form, äfven i än- dan något tvära. Ingen tydiig palp eller led mär- kes, men midtpå äro de otydligt böjda, liksom till en antydning af det vanliga knäet, och änd- stycket är otydligt deladt genom intryckning af 323 en mörkare fåra, så all den yttre afdelningen tyc- kes föreställa en maxillar-palp. Om någon mjuk, utskjutlig spets finnes låter ej säkert afgöra sig. Labrum rudimentär, ganska liten, föga skild från den lilla, något trekantiga hakskölden (scutum gulare). Labial-palper kunna ej urskiljas. Mun- delarne hopsluta i inböjdt tillstånd och' bilda lik- som en trubbig, odelad nos. Larverne, som oliktidigt utvecklas, träffas allmännast i Juli månad och uppehålla sig flera, ja ända till 60 större och mindre, tillhopa på undra sidan af friska, växande fnösksvampar (Po- lyporus fomentarius), oftast på kullfallna björkar, eller nära roten af qvarstående döda stubbar af detta trädslag. De intränga ej i svampens massa, eller angripa densamma, utan lefva af den sura fuktighet, som från svampen afsöndras, hvarföre också deras väfnader ega en skarpt sur smak. Dessa mjuka, slemmiga larver fordra för alt trif- vas en fuktig luft, och sammanfalla samt dö in- nan kort om de sakna tillgång derpå; För att oafbrutet omgifvas deraf; bilda de, öfver en större eller mindre del af svamvens yta, mellan de upp- svällda och framstående kanterna, en fin, genom- skinlig men tät slemväfnad, som utestänger luf- tens direkta åtkomst, samt hindrar svampvattnets afdunstning, men ej berör ytan, utan liknar ett platt tält, under hvilket de uppehålla sig. Bort- tages tältet lida de deraf och söka åter ersätta det; aflossas och uttorkar svampen, öfvergifva de den och omkomma vanligen innan kort. De krypa icke på sjelfva svamp-ytan, utan belägga den först med slemartade, glänsande band i form af vägar, snarlika sniglarnas, hvarpå de sedan, ehuru fot- lösa, med hastighet röra sig framåt eller tillbaka. Vid dessa vägars bildande utgjuter larven en sd 324 slemdroppe ur munnen, och öppnar då käkarne vidt, så att de väl synas, upplyfter derefter fram- delen och utdrager droppen till ett band, som han genom bufvudets framsträckning och nedböj- ning till svampytan vidfäster och hvarpå han fortkryper för att vidare på samma sätt fullfölja väganläggningen. Ceroplat-larverne tillverka såle- des ett ba bantdld sällan trådar såsom fjäril-lar- verne, ock! af dylika band förfärdigas deras väf- nader. När de upphunvit sin blifvande storlek, lemna de tältet och förpuppa sig 1 mossan eller gräset närmast under svampen, eller ock mellan denne och trädstammen. Här omgifver sig hvarje larv snart med en af slem bildad, något genom- skinlig, hvit, glanslös och skör, cylindi hylsa, eller så kållad coccon, 3 tum löv. 2 linier bred, som i bakre ändan är afrundad och framtill något bredare samt försedd med ett platt, cirkelrundt lock. Vanligen finnas flera, stundom många, så- dana cocconer fästade bredvid hvarandra med myn- ningarne vända åt samma håll. De likna till stor- lek, form och hopställning temmeligen dem, som Vaxmalet (Galleria cereana) förfärdigar. Vid detta arbete förhålla sig larverne hufvudsakligen på sam- ma sätt, som vid vägarnes och tältets bildande. De utbasta först omkring sig en grofmaskig u ränning eller stomme till hylsan, ack ifylla die efter mellanrnommen genom utgjutande af slem- droppar som hoptorka till skifvor och gifva det hela nödig tätbet samt en ojemn, maskig eller smågropig yta, 1 smålt snarlik en murkla. När arbetet i öfrigt är färdigt tillslutes hvarje coccon med ett lock, som bestar af tvänne lameller, hvaraf den yttre är fastare, och som noga inpassar i öpp- ningen, samt på illa sidor är löst vid fästadt med Korta; fina trådar. Att cocconerna ej såsom de öfriga 329 väfnaderna äro glänsande, torde härröra deraf att slemmet vid deras bildande föga eller intet utdrages till tunna band. I dessa hylsor afkläda sig larverne inom få dagar den tunna larvhuden, som bortskjutes till bakre ändan, och de bleka, halfgenomskinliga pupporna träffas nu utmärkta genom en starta. bopknipning mellan bak- kroppen äck den högh välfda mellankroppen. Åler efter nå- gra dagar afdraga äfven dessa sin likaledes tunna beklädnad, som ned föres till de förra exuvierna, och de nykläckta, nästan ofärgade Ceroplater ne utlveck- las hastigt och fullskan dt till alla sina delar, äf- ven till vingarne, Medan de orörliga gvaklispa inom cocconerna med hufvudet vändt mot locket, de utvuxna vingarne platt hoplaggda på ryggen och benen utsträckta och tilltryckta efter sidorna. Småningom tillhårdnar den mjuka huden och de blifvande färgerna framträda. När insekten är färdig att lemna hylsan, hvilket inträffar omkring 14 dagar efter inspinningen, påskyndar minsta vidröring hans framträdande. Med den hvälfda mellankroppen, hvarunder hufvudet silter ned- böjdt, uppstöter han cocecon-locket, och utskynda: genast för att kringflyga med surrande läte och utsträckta ben. Locket blir härvid dvarhängande på det ställe der fästtrådarne äro starkast. Dju- rets rörelser äro kraftfulla och hastiga, samt vin- garne så sköra att de, då något hinder möter, genast i spetsarne afstötas, hvarföre oskadade exem- plar med svårighet orala. I hvila hänger krop- pen på de frarlistgickta framfötterna, under det de öfrige benen hållas upplyftade och tryckta in- till sidorna. Vingarne äro då, liksom i cocconen, platt hoplagda på ryggen. Hvarje hona lägger ett betydligt antal helt små, rundade, i början h vitakti- ga, sedan gulbruna ägg, med temwmeligén hårdt skal. 326 Denna lilla varelses mest utmärkande egen- skap är dock, att i mörkret sprida ett skönt fos- forartadt ljus, en egenskap, som man hittills bland insekterna i Europa, mig veterligen, endast iakttagit hos arter af Lampyris-slägtet, eller de så kallade Lysmaskarne. Jag förmodar emellertid delta lysande äfven tillhöra öfriga Ceroplater och kanhända flera svampmyggor, ehuru jag ej, hos larver och puppor till den med Ceroplaterne i lefnadssätt snarlika Sciophila rufa, kunnat förmärka något sådant. Skenets beskaffenhet liknar i all- mänhet de vanliga lysmaskarnes, men synes komma från hela djuret och lika från individer af båda könen, likväl endast under larv- och pupptillståndet, samt från den i cocconen ännu qvarliggande insekten, så länge hudskelettet är genomskinligt och icke till- hårdnat eller erhållit sin fullständiga colorit, hvar- igenom det underliggande lysande ämnet troligen bortskymmes. Cocconerna lysa ej sjelfva, men lemna skenet genomgång liksom genom en pap- perslykta. Då vanligen fiera hylsor sitta förenade sprides ett vidsträcktare sken, hvilket upplyser så väl dem, som närmast tillgränsande föremål. Ehuru hela djuret lyser, är dock skenet ej öf- verallt lika starkt, utan det lysande ämnet synes vexelvis tillströmma den ena eller andra ändan, samt starkare upplysa densamma. De krypande larverne visa i mörkret en rörlig eldstrimma, men svagare än puppornas ljus. När tiden för insek- tens utträdande ur cocconen tillstundar, aftar ly- sandet småningom, sannolikt af ofvan angifna or- sak. Det visar sig sist, som tvänne svaga fos- forränder vid bak-kroppens sidor, der den mjuka huden förenar segmenternas rygg- och bukstycken. Aftonen innan myggan framkommer upphör det alldeles, likasom när larven eller puppan dör el- - 327 ler af parasiter är svårare angripen. Med ledning af dessa iakttagelser afskiljde jag hvarje afton de cocconer, som upphört att lysa, samt inlade de friska följande morgon, en i sender, i insektsaxen, der skalmarnes sammanslutande gaf tillräcklig tryckning för att förmå insekten att lemna coc- conen; och då han nu befann sig inom floret, utan att kunna kringflyga eller undkomma, lyc- kades jag erhålla alla dessa exemplar fullkomligt oskadade. Lemmnas cocconerne orubbade, qvarlig- ger den alldeles ullhårdnade, fullt färgade och flygfärdiga insekten ännu omkring en half dag orörlig, till dess den i ett ögonblick med kraft uppstöter locket och utflyger, men genom vidrö- ring kan hans utträdande påskyndas, t. o. m. in- pan han är fullt Willhård nad. i t SO LSAN ÄR RE RE dör, La 14 Ten HEAT Kr NN 4 4 Filen leg dr ; ! VS SERA GEL 0 TSG RA ANNE 23 ff Tr TYGET RA a” ' ia ravin MED Siba Bidrag till kännedomen om utveck- lingen af Niollusea Acephala Lamellibranehiata: af S. LOVEN. Härtill Tab. X—XV. För något mer än två decennier sedan var nä- stan all den kunskap vetenskapen egde om Mol- luskers utveckling hemtad från iakttagelser på land- och sötvattens-djur inom denna klass, och intet skäl fanns då att förmoda, att dessa föga talrika former en dag skulle, just i detta hän- seende, framstå såsom undantag från en lag af allmän giltighet. Då var det GraAsrt'), som först anmärkte, att ungar af slägtena Buccinum, Pur- pura, Trochus, Nerita, Doris, Aeolis, redan inom äggkapseln, vid sidorna af hufvudet hafva tven- ne kretsrunda organer besatta med svingande cirrer, af hvilka de, utkomna i det fria, föras med stor hastighet genom vattnet, en iaktta- gelse, den Lunp?) bekräftade, med tillägg, att sannolikt alla hafvets Gastropoder under en viss period voro underkastade en metamorfos. ) Edinburgh Philosophical Journal, VII, 1827, p. 121. ?) Annales des sciences naturelles, sec. série, I, 1834, p. 84. ESP 330 Men det blef Sars ?) förbehållet, att först genom noggranna undersökningar ådagalägga metamor- fosens tillvaro hos Gymnobranchier af flera slägten. Till dessa iakttagelser lade jag ") några nya, och försökte att visa, atl de randade cirr- bärande loberna, eller seglet, velum, sedan dju- ret förlorat sin snäcka, hos Gymnobranchier för- vandlas till de framför eller vid sidorna af mun- nen befintliga appendices man kallat munnten- takler, Jag visade slutligen, att metamorfosen icke är inskränkt till Gymnobranchierna och de dem närstående former, utan äfven eger rum hos vissa Ctenobranchier, såsom Rissoa, af hvilket slägte jag beskref en unge, som på en gång hade tentakler, velum, och en utbildad fot. Sedan VAN BENEDEN ') på Aplysia bekräftat flera af dessa iakttagelser, meddelade jag ”') ånyo några under- rättelser om utvecklingen af Acteon, Cylichna, Philine, Eulima, Cerithium, Lacuna, och visade, att äfven dessa slägten i sin tidigaste ålder haf- va ett cirrer bärande velum till sitt enda rörel- seorgan. Slutligen bekantgjorde Sars'), å nyo, samt DANnIELson och Koren ?y flere hit hörande iakttagelser, och NORDMANN ”) och VocrT'")y sina ?) Wiecem. Arch. 1837, p. 402. — Nyt Magazin f. Na- turvidenskaberne II, 1839, p. 137. ") Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar 1839, INRE. I AA ansles des Sciences naturelles, sec. série, XV, 1841, p- 123. 2) Öfversigt af Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1844, p. 52, t. 1. ') Wiecm. Archiv 1845, p. 4. ?) Nyt Magasin f. Naturvidenskaberne V, p. 258. ”) Versuch einer Monographie von Tergipes Edwardsii, Petersburg 1844. '0) Recherches sur P'embryogénie de V'Actéon, Ann. de sciences nat., trois sér. VI, 1846, p. 1. Få 331 förträffliga arbeten, den förre öfver Tergipes, den sednare öfver Acteon, genom hvilka våra kunskaper ej mindre om den nykläckta ungens byggnad och förvandling, än öfver sjelfva äggets utveckling gjorde vigtiga framsteg. Genom denna följd af undersökningar har det blifvit ådagalagdt, att hafvets Gastropoder, när de lemna ägget, hafva, såsom enda rörelse- organet, på hufvudet ett i två lober deladt ve- lum, hvars tjockare rand bär starka svingande cirrer; att djuret i detta tidigare tillstånd ännu saknar tentakler och ofta ögon, men tidigt får hörselns organer; att foten, ehuru alltid försedd med ett operculum, ehvad det utbildade djuret har ett sådant eller icke, ännu har sin undra sida kullrig, och icke tjenar djuret till rörelse- organ; att djurets abdomen alltid är betäckt med elt nästan nautilus-formigt skal, äfven då det utbildade djuret icke har ett sådant; att tarm- kanal och lefver tidigt äro utbildade, men att, åtminstone i många fall, utvecklingen försiggår utan mellankomst af hjerta eller blodkärl; att, medan det unga djuret en kort tid förblir 1 detta, det simmande stadiet, dess tentakler växa fram, ögonen få sitt pigment, hjertat bildas, fo- ten blir kryporgan, tilldess slutligen -velum, ge- nom = tillbakagående metamorfos, hos Proso- branchier helt och hållet försvinner, eller, hos Opisthobranchier, sedan det förlorat sina cirrer, reduceras till ett par appendices invid munnen, hvarpå, sedan hos Gymnobranchier snäckan gått bort — som det vill synas, genom fällning —, det förut simmande djuret, med yttre former allt mera liknande det fullväxtas, blir en på sålan krypande Mollusk, en verklig Gastropod. 332 N Under det att vetenskapen småningom vann denna "kännedom om hafvets Gastropoder, ute- blefvo ännu länge noggranna undersökningar öf- ver utvecklingen af dess Acephaler. Likväl hade LEEUWENHOECKE ') för länge sedan meddelat anmärk- ningsvärda iakttagelser öfver ostrans fortplant- ning. ”Den 4 Augusti 1695”, berättar han, ”öpp- nade jag några ostron och uttog ur en af dem en otrolig mängd af små ostron (ungar), hvilka alla lefde, och genom spelet af vissa mycket små organer, dem de utsträckte något utom ska- let, och som tycktes vara de samma delar, dem vi hos (de fullväxta) ostronen kalla skägget (gä- larna), åstadkommo en sådan rörelse i valtnet, att de simmande foro fram genom det”. Hos hvarje liten ostra kunde han urskilja suturen, genom hvilken skalen voro förenade. Till for- men voro de alldeles lika de gamla ostronen, och gapade som dessa när de voro döda. De lefde tio timmar i en glaskolf. De voro så små, att 120 lagda efter hvarandra i en rad intogo en tumsbredds längd. I ett enda moder-ostron ansåg han sig kunna räkna tre tll fyra tusen ungar, men i ett mycket stort ostron ett ännu mycket större antal, flere än han vill omtala. Några af de små ungarna lågo mellan de delar ”vi kalla skägget” (gälarna), andra syntes liksom fastbundna (”alligata”) med vissa små delar, andra voro spridda inom skalet. — Men sednare ti- ders forskningar öfver musslors fortplantning och utveckling vände sig för det mesta till sötvatt- nens former, till Anodonta och Unio, hvilka här, i denna afdelning af Molluskerna, afvika på ') Arcana nature, 4:0, Leyden 1722, II, p. 511, epi- stola 92, ad Fridericum Adrianum. 333 samma vis från hafvets musslor, som landets och sötvattnens Gastropoder från hafsdjuren af samma ordning. LEEUWENHOECKS iakttagelser på ostran blefvo derföre icke bekräftade, så riktiga de än voro. För några år sedan erhöll jag öfver en liten i hafvet lefvande mussla några iakttagelser, hvilka, ehuru ofullständiga, likväl syntes mig visa, att hafvets. Lamellibranchier i sin utveckling hade mycken likhet med dess Gastropoder. Ungarna af denna mussla, hvilken jag då höll för att vara Kellia rubra ”TurRtTon, men som sednare be- funnits vara identisk med Mya bidentata Monr., hvilken nu hänföres till slägtet Montacuta TurrT., hade enligt dessa iakttagelser följande byggnad ?). Inneslutet inom de genomskinliga skalen, af 0,15 millim. längd, som ännu ej hafva något lås, ut- sträcker djuret, utom deras ränder, ett, af två bågböjda lober sammansalt sim-organ, i randen besatt med svingande cirrer. Af inre delar ses magen med lefvern och tarmen, slutmusklerna, och rudimentet af foten med dess uppåt stigande muskler. Foten bär på sin undra yta en kraftig cirvrus, som svänges och slås i bugter, och Invid ken jag» i likhet Hed Carus hos Anodonta, antog för byssus. I denna organisation såg jag en viss öfverensstämmelse med den hos ungarna af haf- vets Gastropoder: hos begge saknas i början hjer- tat, och samma velum utgör rörelseorganet. Iakt- tagelsen var, såsom vi Skala se, 1 allmänhet rik- tig, men tydningen af det sedda icke alltid lyck- lig, 1 synnerhet då jag trodde mig se foten och 2) Öfversigt af K. Vetensk. Akad. Förhandl. 1844, p. 52, t. 1 f. 9, 10. — Hornscavces Archiv Skandina- wischer Beiträge, I p. 154, t. 1, f. 9, 10. — Jfr. också Voct, embryogéenie de P'Actgon, I. c. p. 16. -. 334 byssus 1 organer, som visserligen icke hafva denna betydelse, och då jag förmodade, att velum åter- finnes hos den fullväxta musslan i dess med cir- rer kantade mantel-lober. Slutligen framställde jag den mening, att det stora organet på huf- vudet hos Cephalopoda, åttaarmigt hos Dibran- cbiata, loberadt och med cirrer försedt hos Te- trabranchiata, samt de spiralvridna armarna hos Brachiopoda sannolikt äro andra former af detta samma velum. | Samtidigt meddelade Horzörr ”), att Modiola faba vid Grönland lägger sina ägg på rötterna af tångarter, och att de utkläckta ungarna ”simma med några små simmredskaper nästan som hos Daphnia, hvilka sitta innanför skalets främsta del. Dessa små djur komma ofta fram ur äggen medan de ännu hänga tillsammans, och simma då 1 små kedjor på samma sätt som de sam- mansatta Salperna,” — eller måhända snarare som de med sina långa strängar i hopar sam- manhängande ungarna af Anodonta, eller möjligen som ungarna af ostronet, om man så får tyda ordet ”alligata” i LEEUWENHOEcCKS beskrifning. Under en vistelse i Bohuslän , förliden som- mar, gjorde jag mig till uppgift, att förnya och fullfölja undersökningen öfver musslornas ult- veckling, och det är frukten af der gjorda iakt- tagelser jag härmed går att framställa. Efter min hemkomst derifrån anlände hit ett kort ut- drag ur de af QUATREFAGES, som det synes utan kännedom af föregående arbeten, anställda un- dersökningar öfver utvecklingen af Teredo '”). 3) Naturhistorisk Tidskrift, udgivet af H. Kröver, IV, p. 583. t) Annales des sciences nalturelles, trois. sére, IX, 1848, p. 33. 330 Men detta utdrag anger endast ofullständigt hvad författaren iakttagit om äggets utveckling, och omtalar, hos den friblifne ungen, endast velum med. dess cirri, otolitherna, och ”den successiva utvecklingen af åtskilliga organer.” De Fikifa selger jag erhöll under detta års sommar voro: öfver utvecklingen ur ägget af Mo- diolaria marmorata Forsz. (Mytilus discors DAC., Most., (Modiola) Turton) och af Cardium Pyg- meum Don. (C. parvum Pm? Ind. Moll); öfver de nyfödda ungarna af Montacuta bidentata (Mya) Mont. och M. tenella m.; öfver några helt unga, men lill slägtet obestämbara nusslor., som funnos lefvande i hafsytan, och slutligen öfver ungar af Mytilus edulis. | ; Först om Modiolaria marmorata Fors., och Cardium pygmeum Don. Det är bekant, att de aldra flesta individer af Modiolaria marmorata finnas lefvande i det inre af hålor i Ascidiernas hyllen. I synnerhet är det Ascidia mentula, som hyser dem, stun- dom i icke ringa antal, ty jag fann en gång ända tll elfva musslor, de flesta ganska stora, hos ett individ af denna Ascidia. Hvarje mussla sitter i det inre af en håla, oftast fästad derinne med sin byssus, och hålan har en så ringa öpp- ning, att blott litet af muskelskalets spetsiga ända framsticker, och djuret på intet vis kan lemna sin bostad. | Modiolaria är af skilda kön. Könsorganerna utbreda sig, under parningstiden, mellan den fria mantelns begge blad, så alt man, genom det tunna skalet, på den rosenröda färgen igenkän- ner honorna, hannarna på den hvitaktiga. Redan BasterR gjorde en, ehuru ofullständig "iakttagelse öfver parningen hos en med Modio- , EE FT SBESEINSEE BISSE 336 laria närbeslägtad mussla, Mytilus edulis. Han berättar nemligen ”) om denna art, af hvilken han förvarade några lefvande individer, att ett af dessa sågs genom mantelns analöppning ut- gjuta en mjölkhvit sky, som vid vattnets rörelse jemt fördelade sig deri, och 'som under micro- scropet visade sig bestå af en mycket stor mängd af nållika små djur. Han förmodade dessa ”animalcula” vara spermatozoider, och antog, att Mytilus, — och, emot egna föregående iaktta- gelser, äfven ostronet, — är af skilda kön. Han styrktes i denna mening då han, fyra veckor derefter, såg en annan Mytilus, ur samma man- telöppning, med korta mellantider, under två timmar, och med en viss kraft utstöta aflånga klumpar (”frustilla- murium excrementis haud dissimilia”), hvilka föllo till bottnen och efter sex timmar började att upplösa sig, och då sågos bestå af idel små, under microscopet tydligt igenkänneliga ungar af Mytilus. Han förmodar nu, att denna hona upptagit semen af den förr beskrifna hannen, och förvarat den tills äggen blifvit mogna. Om man någon tid i ett tillräckligt rymligt glaskärl med friskt hafsvatten förvarar ett antal lefvande Modiolarier, får man vanligen någon- gång se deras parning. Hannen utgjuter, mest genom mantelns analöppning, en mjökhvit ström, vid utgången än trådlik, än klumpig. Ström- men består af idel spermatozoider, än fria, än med sina kroppar sammanhängande i hopar, fig. 1. De hafva en konisk kropp af 0002 millim. längd, med bredare delen riktad bakåt, icke, som en- ligt ?) Opuscula subseciva, p. 105, t. 11, f. 9, A, E 337 ligt SirBorp ") hos Tichogonia och Mytilus edulis, framåt, och ganska tydligt afgränsad från den mycket långa och ytterst fina svansen, fig. 2 Vid de tillfällen, då jag kunde iakttaga denna parning, var det alltid hannen, som först började den, och straxt derefter sågos honorna utströ sina ägg. Om man nu betänker, att in- divider af båda könen lefva skilda fån hvar- andra 1 sina hålor, stundom måhända på olika individer af Ascidier, som åter silta i grupper på klipporna, synes det antagligt, att hannar- na alltid först utgjuta sina strömmar af sper- matozoider, hvilkas beröring hos honorna fram- kallar den akt, genom hvilken "äggen afbördas. Den fliimmerrörelse, som oupphörligt eger rum på ytan af usslans flesta mjuka delar, förorsa- kar nemligen i det omgifvande vattnet fortgå- ende, kretsande strömmar. Af dessa strömmar des spermatozoid-massorna omkring, och in- drogos mellan honornas mantellober. Också voro de mycket talrika ägg, som dessa straxt derefter utströdde, dels spridda, dels i klumpar, redan inom mentelloberne omgifna af mycket talrika spermatozoider, Ad Om betäckande äggets yta i flera lag öfver hvarandra, alla med kroppens spets Hat ägget, men aldrig, så vidt jag såg, inträngande der De till bottnen fallna äg- gen vaggades der af och an genom spermatozoi- dernas lifliga rörelser, hvilka också förorsaka, att äggen komma att ligga utan beröring med hvarandra, stundom med så jemna mellanrum, att man Villan isetinkal nänvaron. af någon klar kapsel, som , omgifvande hvarje ägg, skiljer det €&) Mveriiers Archiv, 1837, p. 385. K. V. A. Bandl. 1848. II. 22 338 från de närmast belägna. Men så är det icke; äggen äro aldeles nakna, utan något yttre hylle. I ovariets blindsäckar hafva Modiolarias ägg oregelbundet rundade former, och äro ofta stjelk- likt utdragna mot den punkt, der de utgå från säckens vägg. I en stor del af dem var fröblå- san tydlig, isynnerhet i dem, som mer eller mindre nära voro slutna intill väggen. Hos de mera fria äggen deremot, var den oftast redan nu försvunnen. Således förgår fröblåsans hylle, här, såsom det förut blifvit iakttaget hos andra djur, före parningen. Detta försvinnande är sannolikt en företeelse, som tillhör äggets eget Hf, och icke beror på befruktningen, den akt, genom hvilken detta lif bestämmes till utveckling. Frö- fläcken deremot vari alla ovariets ägg tydlig och väl begränsad. De ägg, som upphemtades vid deras utgång mellan mantelioberna och voro omgifna af sper- matozoider, således antagligen redan befruktade, voro alla af sferisk form, fig.3, och 0,02 millim. i diameter. Ytterst var hvarje ägg omslutet af en mycket tydlig, mycket tunn, genomskinlig, structurlös hinna, den jag vill kalla vitellushin- nan, ty den bekläder gulan, utan något mellan- rum. Vitellus består af idel små, något ovala korn, och en vätska; dess färg var i början ljust rosenröd, sedan mera hvitaktig. På ett ställe, nära under vitellushinnan, var ett oregelbundet och svagt begränsadt område, som intogs af en klar, kornfri vätska, och i midtenr af detta om- råde låg en liten rund, mycket skarpt begrän- sad och klar kropp. Det svagt begränsade området är, såsom väl med skäl kan antagas, upptaget af fröblåsans klara innehåll, som blif- 339 vit fritt sedan dess hinna brustit; den skarpt begränsade kroppen är fröfläcken; fig. 3. Ett antal individer af Cardium pygmeum Don., som höllos fångna 1 en glasskål, befunnos några gånger hafva lagt ägg, utan att parningen blef iakttagen. På bottnen af glaset funnos fä- stade, i grupper, och inbördes tangerande hvaran- dra, ett antal cirkelrunda, konvexa, urglasfor- miga, temligen tjocka, men aldeles genomskinliga, af flera lager sammansatta, föga consistenta kapslar, fig. 40, 41. De iuneslöto eu klar vätska, antag- ligen mest vatten, i hvilken låg det sferiska ägget af-O,o64 millim, diameter. Kapslarna voro betäckta af spermatozoider, alla med kroppens spets riktad mot ägget, och med lifliga rörelser synbart sträfvande att genomtränga kapseln. Två gånger såg jag några af dem genomgå kapselns massa, fig. 40, hvarvid de syntes möta det stör- sta motståndet vid dess innersta lager, och en gång funnos några i dess innersta hålighet ännu sedan vitellus blifvit embryo, men då döda och förda af och an endast genom embryos rullande rö- relse. Till formen likna Cardii spermatozoider, fig. 39, mest Cycladernas, såsom SieEBorp framställt dessa, med spindelformig, framåt något litet tjockare, svagt böjd kropp, och en mycket lång, ytterst fin svans. De i kapslarna inneslutna äggen voro alla fullkomligt sferiska, och i alla, utom ett enda, hade fröblåsan förlorat sin jemna kretsrunda be- gränsning. Detta enda ägg, fig. 40, som sanno- likt icke eller var befruktadt, hade, såsom alla andra, en ylterst tunn, anliggande vitellushinna, en hvitaktig vitellus, en ganska stor, rund, näras ytan belägen fröblåsa, och i denna den lila, mycket väl begränsade, runda, klara fröfläcken. 340 Denna företedde en ännu mycket mindre rund kropp, hvars sanna läge, om på ytan eller i det inre, jag €j med full bestämdhet kunde utröna, och som måhända icke en gång tillhörde frö- fläcken, utan vitellus. Andra ägg visade, sedda från fröfläckens pol, fig. 41, fröblåsans begräns- ning ojemn, lacererad, således antagligen dess hinna brusten, och dess klara område var för- minskadt, såsom om vitellusmassan trängde in derpå; men fröfläcken var oförändrad. Sedan fröblåsans hinna, brusten eller upp- löst, upphört att begränsa sitt klara innehåll, och ägget blifvit befruktadt, inträder utvecklings- arbetet, som genast från början tillkännager sig genom rörelser 1 vitelli hela massa. Dessa rö- relser äro i begynnelsen svaga, och de formför- ändringar ringa, som af dem framkallas. BiscHoFF”) iakttog, att i ägg af kaninen, som på tolfte tim- man efter parningen funnos nedstigna 1 öfre tredjedelen af äggledaren, guian icke mer upp- fyllde zona, och hade en från den sferiska mera eller mindre afvikande form, i det den bildade ett segment deraf. Likaså anmärkte REICHERT ?), att, i äggen af Strongylus, gulans ena diameter för- kortades, så att hon blef oval och hennes volum förminskad, hvarigenom ett mellanrum uppstod mellan gulan och dess hinna. I äggen af Her- mella såg QUATREFAGES ”) huru gulan straxt efter befruktningen gjorde otydliga rörelser af sam- mandragning och utvidgning. ”) Entwickelungs-Geschichte des Kaninchen-Eies, p. 54, 56, t. 2. f. 17, 18, 19. Jemf. Dens. Entw. d. Hunde- Eäes pa 226 DE Para OR NEN 2) MueLLers Archiv, 1846, p. 212. ”) Annales d. sciences natur., troisieme série, VIII, 99. 341 Sådana rörelser af gulans hela massa, ge- nom hvilka dess form förändras, äro, straxt efter befruktningen, mycket tydliga i äggen af Modiolaria och Cardium. Om ägget vändes så, att. det klara området med fröfläcken ses i bil- dens omkrets, fig. 4, 5, fig. 45, märker man, att Modiolaria-ägget långsamt och jemt antar en mera sferoidisk form, i det den diameter, som går från det klara området till. motsatta polen, förkortas, och der, liksom i Cardii-ägget, synes vitellusmassan draga sig mot den del af-omkret- sen, der det klara området är, så att denna sida blir mera platt. Om man då pressar äg- gel, brister det, såvidt jag iakttagit, alltid i den pol, som är motsatt det klara området. Gulans formförändring sammanhänger med en annan inärklig företeelse, utdrifvandet, utom gulan, af en förut derinom befintlig kropp. Denna, som det skall ses, för äggets ut- veckling mycket vigtiga akt är redan sedan längre tid iakttagen, isynnerhet i Molluskers ägg. Carus'") var, såvidt jag vet, den förste, som iakttog den. Han beskrifver och afbildar, på det nylagda ägget af Lymneus stagnalis, en klar, blåslik, knappformigt - utstående kropp. På äggen af Lymne&eus ovatus såg DumortiER ') samma kropp, den han kallar ”ett muköst och genomskinligt hilum,” och PoucHer ?) iakttog, hos samma djur- art, huru på vitellus-hinnan bildade sig en öpp- 19) Von den äusseren Lebensbedingungen der weiss- und kaltblätigen Thiere, 1824, p. 53, t. 1, f. 4, A, a. 1 Annales des sciences mnaturelles, deux. serie, VIII, 1837, p. 135. 2) Annales des sciences natur. deux. série, X, 1838, p. 64. — Ovulation spontanée, 1848, p. 158, t. 16. 342 ning, genom hvilken utkom- en ”sferisk blåsa.” I äggen af Aplysia och Limax såg VAN BENEDEN ”) huru en eller två ”hvita blåsor” utgingo ur gulan, och i sådana ägg af Doris, ”som redan saknade fröblåsa och fröfläck,” iakttog Körriger ”), regel- mässigt, på vitelli yta två, stundom tre runda granulerade korn. Hos Tergipes anmärkte Norp- MANN "), ehuru först under en sednare period af äggets utveckling, en rund blåsa på gulans yta, medan Fr. MuELrrErR”) 1 äggen af Limapontia, 10—15 minuter efter läggningen, 1 gulans när- het fann en dylik blåsa. Slutligen såg QuATRE- FAGES ") hos Teredo samma företeelse. Endast KarscH ”) anser de hos Lymneus på gulans yta framstående blåsformiga vidhängen vara utan be- tydelse för embryolifvet och sannolikast sjukliga bildningar. Hos Maskarna har ReicHErTt ”) iakttagit den- na företeelse i ägget af Strongylus auricularis. I mellanrummet mellan vitellus och dess hinna såg han en till fem runda, klara, större och mindre, fria kroppar. Hos Clepsine fann GRrRUBE "), inom första timman, på ena polen en liten rund, urglaslik upphöjning, ”polarringen,” hvilken må- hända ej utan grund kan förmodas vara samma ?) Annales des sciences naturelles, deux. sér. XV, 1841, p. 126. — Muzeriers Archiv, 1841, p. 180. ?) Muverrers Archiv, 1843, p. 119. ”) Monographie von Tergipes Edwardsii, 1844, p. 80. ”) Wiecmanns Archiv, 1848, p. 1. ; ) Annales des sciences naturelles, trois série, IX, 1848, p. 34. — Institut 1848, 17 Maj, p. 750. ?) WieEGMAnns Archiv, XII, 1846, p. 255. - ”) Muerters Archiv, 1846, p. 212. ”) Untersuchungen öber die Entwickelung der Clep- sinen, 1844, p. 15. J43 kropp som de andra författarne iakttagit. Under den allmänna formen deremot framträder den i Hirudo-ägget, der Frey '), sedan fröblåsa och frö- fläck voro försvunna, iakttog ”mellan gulan och dess membran denna gåtlika cell, som också fö- rekommer hos alla Mollusker”, och hos Hermella, der QuATREFAGES ”) såg gulans formförändringar sluta med utdrifningen af en, någongång af två ofärgade, genomskinliga kulor. I insekters ägg synes denna företeelse ännu icke vara iakttagen; måhända föregår den der mera omärkligt. Men inom Vertebraternas klass hafva isynnerhet BiscHorF”) och PoucHeEt”) an- märkt den i hundens och kaninens ägg, nemli- gen tillvaron, mellan gulan och dess membran, af två rundaktiga, olikstora korn eller celler, med mycket blek kärna, och enligt Vocr') be- står den första förändring, som ägget af Core- gonus Palea undergår efter befruktningen, der- uti, att vitellus-hinnan, alltid öfver oljedroppar- nas lager, höjer sig i en bula, genomskinlig och med knappt märkbara granulationer, i hvilkens inre ses några små, klara, sferiska blåsor af olika dimensioner. Dessa iakttagelser af olika författare och inom ganska skiljaktiga djurklasser afse utan tvifvel alla samma fenomen. Utanför vwvitellus, än un- 1) Göttinger gelehrte Anzeigen, 1845, p. 278. 2) Annales des sciences naturelles, trois. serie, VIII, 1847, p. 99. | 3) Entwickelungsgesch. d. Kaninchen-Eies, 1842, p. 54—56, t. 2, f. 17—19. — Entw. d. Hunde-Eies, p. 36—38, t. 1, f. 11—14. +) Ovulation spontanée, p. 187, t. 15, f. 9. 5) Embryologie des Salmones, i AGassiz, hist. nat. des poissons d'eau douce de V'Europe centrale, p. 27. 344 der dess närmaste hinna, än utanför äfven den- na, hafva de iakttagit tillvaron, i utvecklingens början, af en eller flera rundade kroppar, och några af dem hafva sett dessa kroppar utdrifvas ur gulan. Endast Gruses polarring är måhända tvifvelaktig, men vi skola likväl se, att något liknande finnes i Cardii ägg. I Modiolarias ägg ses äfven en genomskinlig kropp lemna gulan för att utträda på dess yta, och denna rörelse står i närmaste sammanhang med de vitelli formförändringar jag ofvan be- skrifvit. Den runda kropp, som ses ligga tätt intill vitellus-hinnan, i det klara område, som, om jag ej misstar mig, intages af den nu brustna fröblåsans innehåll, denna kropp drifves, under dessa vitelli rörelser, och som det synes just genom -dem, utåt, mot vitellus-hinnan. Denna hinna, tunn och i hög grad tänjelig, brister icke i de normala fallen, utan ger vika och bildar till en början en hvälfd betäckning öfver den påtryckande kroppen, fig. 4." Men, i det denna föres alltmer utom vitellus, förlänges också den - utstående delen af hinnan, och blir konisk, /fyg. 5, hvarunder den deri inneslutna kroppen, i början -bredare än lång, blir oval, längre än bred. Den undra ändan af denna kropp är re- dan utanför vitellus, och hinnans koniska process, som nu upptager äfven en del af det klara om- rådets innehåll, fortfar ännu att växa i längd, fig. 6, a—d, så att den slutligen blir dubbelt så lång som den inneslutna kroppen. Det nedra rummet af processens inre, som är fyldt af klar vätska, aldrig af vitellus-korn, finnes nu, i de flesta fall, afdeladt, från det öfra, genom en uppåt hvälfd hinna, fig. 6, c, d, h, men stundom saknas denna, och man ser endast, å ömse sidor 345 en från väggen utstående del, fig. 6, 1, liksom en valk, stundom icke en gång denna, fig. 6, /f. "Men, när den hvälfda hinnan är tillstädes, sän- ker den sig, då processen nått sin fulla höjd, nedåt, tills den berör vitellus, fig. 6, e, som då icke mera under densamma visar det klara, sannolikt af fröblåsans imnehåll intagna området. Vitellushinnans utskott blir nu smalare och bil- dar liksom en stjelk åt den i-dess öfra del in- neslutna kroppen. I det inre ser man ganska ofta, att från denna kropp hänger nedåt ett fint bihang, liksom ett släp, fig. 6, d—yg, hvilket än liknar ett par fine trådar, än en ytterst tunn, sammanfallen membran, och som måhända är fröblåsans brustna hinna, hvilken denne kropp tagit med sig. Den klara, 1 processens ansvällda ända inneslutna kroppen har en svagt blåaktig färg och en skarp begränsning, med lifliga skuggor. I ägget af Cardium åtföljas gulans formför- ändrande rörelser af samma företeelse. Äfven der tryckes en klar kropp ut ur gulan, men al- drig så långt som hos Modiolaria, utan den stad- nar under en halfsferisk upphöjning af vitellus- hinnan, fig. 43, 44. På samma sätt sker det hos Patella virginea och Solen pellucidus. Det är denna form af den utskjutna kroppens betäckning, som ger anledning att förmoda, att den här är det- samma som polarringen hos Clepsine. Af hvilken beskaffenhet är nu denna ur vitellus utgångna kropp; är den en blåsa eller en klump? De fleste, som sett den, beskrifva den såsom blåsformig. Vid de äldre iakttagel- serna, af Carus, som kallar den blåslik, och DumorTieR, som anser den för vesicula Purkinjei, är det måhända icke skäl att fästa vigt, då be- skaffenheten af deras instrumenter sannolikt icke 346 medgaf en skarp bestämning i detta hänseende. Men äfven VAN BENnEDEnN, PouvcHet och Fr. MUELLER skildra den som en genomskinlig blåsa, fylld af ett klart fluidum, i hvilket de anmärkte några korn, som, enligt PoucHet, företedde lifliga rö- relser och efter hinnans bristning spriddes i hvitan. BiscHorF och Frey beskrifva och afbilda den såsom korn eller cell med mycket blek kärna, men NOrRDMmAns såsom kärnlös. -Å andra sidan skildras dessa kroppar af KÖLriKErR som granulerade korn, ReicHErT jemför dem med droppar af fr öbläsans sega innehåll, och QUATRE- FAGEs kallar dem kulor. Den kropp jag såg utgå ur gulan hos Modiolaria och Cardium, hos Pa- tella och Solen, syntes mig icke vara en blåsa, utan en klump, en massa. Den företedde väl stundom små korn, fig. 6, e, g, men som alltid tycktes ligga på ytan, icke 1 det inre, och nå- gon kärna iakttog jag aldrig. Enligt de anförda iakttagelserna på andra djurs ägg, är den ut- skjutna kroppen SER derna enkel, stundom äro der två, tre, eller flera. fos våra musslor de- lar den sig stömdor till Nä fig.s 6, FR, krifig. 42; men jag vill förmoda, att detta joke är regeln, åtminstone såg jag icke något ägg, der den delning skett, som sedan utvecklade sig normalt. Hvilken a gulans inre delar är det, som här blir utdrifven utom dess periferi? Det kan vara, antingen någon del af gulans genomskinliga, sega vätska, eller fröblåsan eller dess innehåll, eller slutligen fröfläcken. Det synes mig, af of- van anförda iakttagelser, icke sannolikt, att det kan vara någon del af vitelli vätska. I detta fall borde först både fröblåsa och fröfläck hafva försvunnit, och derpå en del af denna vätska hafva bildat sig till den rundaktiga kropp, som 347 vi 1 Modiolarias och Cardu ägg, fig. 3, 4, 5, 0. S. V., fig 43, 44, 0. s. v., sett tryckas ut från gu- lans sfer, och denna vätska borde dervid hafva antagit den egna färg och ljusbrytning, som ut- märker den utdrifna kroppen. DumorTtierR anser denna kropp afgjordt för fröblåsan, VAN BEnebDEn med :- tvifvel, REICHERT finner den förhålla sig alldeles likt droppar af denna blåsas sega innehåll, och PouctHert ser-defti med visshet fröblåsan, och håller de i dess inre inneslutna kornen för fröfläckar. Enligt denna mening skulle således Lymnei ägg, olikt andra Molluskers, men likt de nakna Amphibiernas och fiskarnas, hafva flera fröfläckar, och fröblåsan, ännu vid denna tidpunkt i äggets utveckling vara hel tillstädes. Men att detta icke kan vara fallet i ägget af Cardium, och sannolikt icke eller i Modiolarians, det följer af ofvan anförda iakttagelser, medan dessutom ur bekanta under- sökningar öfver andra djurs ägg framgår, att fröblåsans bristning sker mycket tidigt, ja ofta, om icke alltid, till och med före befruktningen. Med afseende på förhållandet i Hirudo- ägget anför Freyr, att den ur gulan utdrifna ”eellen” är för liten för att vara fröblåsan, men för stor för att vara fröfläcken, hvilken också har en starkare ljusbrytning. Körriker deremot förklarar de ur Doris-äggets vitellus utträdande kropparna härröra från fröfläcken, med hvilken de öfverensstämma i storlek och öfrig beskaffen- het. I ägget af Coregonus Palea igenkänner Voct i de blåsor, som innehållas i den klara bula, hvilken straxt efter befruktningen bildas af vitellusbinnan, fröfläckarna, och BiscHorFF ansåg de i kaninens ägg iakttagna, utom gulan befint- BES AE UTP ES OS EESSSSESYEE 348 liga två ”cellerna” för afkomlingar af den de- lade fröfläcken. Med denna åsigt öfverensstämma de iaktta- gelser jag ofvan anfört. Betraktar man Cardii ägg » fig. 40, då det ännu har qvar fröblåsan och. inom denna, fröfläcken, ser man genast den betydliga ökkbeten i storlek mellan dessa äggets delar. Den utdrifna kroppen kan här icke vara fröblåsan, och emedan den kropp, som derefter See gulans rörelser begifva sig utom dess yta och betäckas endast af vitellushinnan, fig. 41, dessförinnan, här som i Modiolaria-ägget, fig. 3, 4, 5, är omgifven af ett klart område, hvilket sannolikast intages af fröblåsans innehåll; kan denna kropp icke vara någon annan än fröfläcken. Det synes mig derföre, på grund af iakttagelse, kunna såsom visst anlagas, att i ägg af Dägg- djur, Fiskar, Mollusker och Entozoer, sedan frö- blåsans hinna är brusten, och dess utgjutna in- nehåll kommit i beröring med vitellusmassan, uppstå vissa —- måhända genom denna beröring väckta —-- mer eller mindre märkbara rörelser i denna massa, riktade mot fröfläcken, i följd af hvilka denna kropp, nu friblifven, drifves utom vitellus, hel eller delad; — och det finnes be- kanta företeelser i foglarnas och grodornas ägg, som göra sannolikt, att detsamma sker äfven inom dessa klasser af ryggradsdjur. I hvilket förhållande står då den nu utom .vitelli omkrets belägna fröfläcken till vitellus sjelf? I äggen af Modiolaria, Cardium, Patella, Solen, ell Coregonus- och Clepsine-ägget, för- blir fröfläcken — eller fröfläckarna — qvarhål- len nära viltelli yta af det fina hylle vi kallat vitellushinna. Men det finnes derföre intet, som berättigar oss att antaga ett fortfaraude organiskt 349 sammanhang mellan den fullständigt utdrifna fröfläcken och vitellus, så mycket mindre som, i andra djurs ägg, den ur gulan aflägsnade, hela eller delade fröfläcken blir alldeles fri från gulan och sväfvar i hvitan, der den synes upplösa sig. Det är sannolikt med anledning af denna, åtminstone skenbara saknad af ett organiskt sam- manhang, som ReicHERT förmenar, att den ut- drifna kroppen står i intet slags förhållande till gulans utveckling. Å andra sidan antog redan Carus, att dess plats ulom gulan Betecknade den ena polen af gulans blifvande rotationsaxel, men denna förmodan har ännu icke genom iaktta- gelse blifvit bekräftad. NORDMANN anser otvif- velaktigt, att den står i något sammanhang med gulans klyfning, och VANn BENnEDEN igenkänner af dess läge den riktning, 1 hvilken djurets kropp skall bildas. Genom polarringen eller dess när- maste omgifning går första klyfningen i Clepsine- ägget "). I Coregoni ägg ser man, att klyfningen utgår från midten af den upphöjda bula, i hvil- kens inre fröfläckarna ligga; i Alytesägget taga klyfningarna sin medelpunkt der, hvarest frö- blåsan ligger intill periferien "), ock Brsekondiled- des till att antaga förhållandet emellan de utom gulan befintliga ”cellerna” eller ”afkomlingarna af fröfläcken” och vitellus sådant, att vitellus- kornen samlade sig kring dem till de två första klyfningskulorna, med hvilka gulans första del- ning skall begynna. Slutligen har Fr. MUuELLER med god iakttagelse visat, att äfven 1 ägget af f) Grusr, Entwickel. d. Clepsinen, p. 17, t. 1, f. 6, t. 13, fO10 AT. ") Voct, Untersuchungen uber die Entwickelung der Geburtshelferkröte, p- 21. 330 en Mollusk, Limapontia, gulans klyfning utan undantag utgår från den sida, -som är vänd mot ”blåsan ,” hvarföre han benämner den riktnings- blåsan. Sådant är också förhållandet, på det tydligaste, hos Modiolaria och Cardium. Svårligen kunna vi så förstå detta förhål- lande, som om den ur gulan utgångna fröfläcken, från sin plats utom denna, bestämde dess klyf- ningsrörelse, — liksom månen bestämmer ebb och flod på jorden. Men, så visst som fröfläc- ken, medan den ännu är innesluten i fröblåsan, och denna omgifven af gulan, måste hafva en den högsta betydelse för äggets lif, lika visst är dess utträdande ur gulan en bestämmande akt i äggets utveckling. Klyfningen af vitellus, som nu skall inträda, är till sin riktning beroende af läget af den punkt, der fröfläcken låg, och der den utgick. Men emedan denna punkt torde sammanfalla med den, i hvilken den ännu hela fröblåsan var närmast i beröring med vitellus- hinnan, blir det af vigt att framdeles under- söka, om den är från början till sitt läge be- stämd, eller om fröblåsan, såsom det blifvit sagdt, verkligen, 1 följd af sin ringare egentliga vigt, flyttar sig i det inre af vitellus. Van BEsEDEn anmärkte, att den väg som frö- blåsan genomgått i Limax-ägget var ljusare än det öfriga af gulan, och PouvcHet iakttog flera gånger det hål på ytan, genom hvilket ”fröblå- san,” eller, såsom vi här antaga det, fröfläcken ulgåtl ur vitellus, och båda erinra dervid om den s. k. fröpunkten och den gång i fogelägget och i grodans, som man ansett vara den för- svunna fröblåsans väg från centralhålan till ytan. Någon sådan inre, ljusare gång visade sig icke i de ägg af musslor, hvilkas utveckling vi här 351 följa, och jag har förgäfves sökt att få se öpp- ningen efter fröblåsans utgång, — men antar dess tillvaro just under - fröfläckens stjelklika utskott. Vare härmed huru som helst, visst är, att den första klyfningslineen genomgår den punkt, der fröfläcken utgått, och der denna ännu sitter varhållen under vitellusbinnan. Vi hafva sett, att efter befruktningen in- trädde i gulan en rörelse, som genom vissa, ehuru svaga yttre formförändringar visade sig riktad mot fröfläcken och dess omgifning, och hade till följd utdrifningen af denna kropp. När detta skett återtager ägget sin förra sferi- ska form, fig. 7, 44. Det har då en pol, som med skäl kan kallas den verksamma, nem- ligen fröfläckens, och vi skola se, att den mot- salta, till en tid åtminstone, synes vara overk- sam. — Gulans massa är nu mycket jemnt för- delad. Likväl har jag några få gånger sett ett klart, rundadt område i dess centrum, så att jag förmodar, att redan nu en kärna framstår. I sin nuvarande sferiska form hvilar ägget en stund, innan nya förändringar inleda den för- delning, som man, ehuru ej alldeles passande, kallar dess klyfning. Den period i äggets utveckling, -som börjar med svaga formförändrande rörelser, följda af fröfläckens utdrifning, och slutas med återgång till den förra sferiska formen, vilja vi kalla ut- vecklingsarbetets första skifte. Det följes nu af andra skiften, i hvilka gulans rörelser blifva starkare, men deras riktning densamma, mot fröfläckens utgångspunkt, och formförändringarna betydligare, men af liknande förlopp, i det gu- lans yta först får nya ojemnheter, nya delar, 332 och derefter återgår, mer eller mindre fullstän- digt, till den form den sednast hade. Vi följa först Modiolaria-ägget i dess vidare förändringar. Efter några minuters hvila börjar gulan att förlänga sig och blir smalare mot den overksamma polen, så att det hela får en pä- ronlik form, fig. 8. Derunder blir vitellusmassan i den verksamma polens större del, som det synes, tätare, mörkare än i den nedra förlängda delen, hvilken blir mera klar, ech denna olik- het kan ej bero på den ringare reassan i den nedra delen, hvilken vid gencmrfaliande lus bör synas mera genomskinlig, ty den märkes redan då, när gulans form ännu blott mycket litet af- viker från den sferiska. Genom denna förän- dring har således vitellus -skilt sig i två olika partier, hvilkas betydelse här, på förhand, bör angifvas sådan den sednare skall visa sig. Det öfra, mörkare partiet är de blifvande periferiska elementernas, det nedra, ljusare, de centralas. När vitellus antagit denna förlängda, pä- ronlika form, ses i det inre af den öfra, peri- feriska delen en ljus, temligen begränsad kärna, — en benämning, som här och i det följande afser endast denna kropps skiljaktighet från den öfriga, omgifvande gulan, och dess centrala läge, 'men ingalunda något dess förhållande till cell- bildning. Sjelfva denna kropp är ingen cell, ingen blåsa: den är en kulformig, kärnlös massa, af en genomskinlig, någorlunda seg substans. Den är utan tvifvel en kärna af samma beskaf- fenhet som den jag, såsom ofvan nämndes, några gånger bemärkte i den nyss sferiska gulan. Fråga vi hvarifrån den kan härledas, så är det antin- gen endast från fröblåsans klara innehåll, eller från vitellus-vätskan, eller från båda, sedan de blifvit då 333 blifvit blandade. Måhända nedstiger fröblåsans innehåll till det inre af gulan, och bildar der den första kärnan, måhända blandar den sig först med väcks vätskan till en förening, som nu, liksom det öfriga af vitellus, kommer i rörelse. När gulan skilt sig i en periferisk och en central del, fortgår Hessa rörelse småningom på föl- jande sätt. Den större, mörkare periferiska de- len, som hittills haft en regelbunden, symme- trisk form, drar sig med sin massa öfver åt den ena sidan, t. ex. den högra, fig. 9, och samti- digt ses den nedra, centrala polens smala, mera klara del, genom en svag sammandragning små- ningom afgränsad från den öfra, utan att böja sig, föras åt motsatta sidan, t. ex. åt venster, om den linea, som förut var guläns axel. Ännu är kärnan qvar i den periferiska delen. Den öfra delens åt höger utstående hälft antar nu, för sig, én mera rundad form, fig. 10, och mel- lan den och den venstra bildar sig ett skilje- plan, som nedstiger från fröfltäckens utgångspunkt, parallelt med äbgets axel, fig. 40. Den venstra hälften af det periferiska partiet afrundar sig också något, men det afgränsar sig" aldrig lika fullkomligt från det nedra ceutrala, hvilket lik- väl alltid genom sammandragning bibehåller sig afskildt, och denna sammandragning är betyd- ligare, ju djupare skillnaden går mellan de båda periferiska kulorna. När, t. ex., den öfra, högra klyfningskulan, såsom stundom sker, endast med en ringa del, t. ex. en sjettedel af sin periferi, sammanhänger med den venstra, ses det cen- trala partiet också liksom hänga medelst en smal hals vid det venstra periferiska, och man kan i allmänhet anmärka, att i somliga ägg klyfningen är djupare, likasöp kraftigare, än i andra. K. V. A. Handl. 1848. II. 23 så 3904 Vitellus utgöres således i detta tillstånd slutligen af tre delar, fig. 11, den högra, afskilda kulan, som innehåller endast periferiska elemen- ter, den venstra, som också härstammar från det periferiska partiet, och den nedra, genom en sammandragning mer eller mindre tydligt afskilda, centrala delen. De periferiska klyf- ningskulorna hafva, när denna klyfning nått sitt högsta, ingen kärna, och den inre massan är mera genomskinlig än förut, ehuru icke så klar som det nedra, centrala partiets innehåll. Längre går delningen icke i detta skifte, ty, såsom of- van anfördes, utvecklingsarbetet fortgår icke jemnt, utan i en omvexlande följd af delning och åter- förening. Således ses, hos Modiolaria, det peri- feriska partiets tvenne kulor icke nu än mera klyfvas, utan åter sammansmälta. Den sam- mandragning, genom hvilken det centrala par- tiet afskildes från den ena af de periferiska ku- lorna, utplånas småningom, fyg. 12. Derigenom uppgå det venstra periferiska och det centrala partiet begge i en gemensam yttre form, i bör-' jan ganska aflång, fig. 13, småningom mera run- dadt oval, fig. 14, 15, och samtidigt förenar sig den högra, nyss starkt afskilda periferiska delen så nära med den nu stora, ovala venstra delen, fig. 12—15, att skiljeplanet, som alltjemnt ned- stiger från fröfläckens utgångspunkt, upptager till och med mer än en tredjedel af dess periferi. Kärnorna, som medan delningen var på sitt högsta och kulorna klara, voro försvunna, upp- träda ånyo under återföreningen, i hvarje af de nu två delarne, fig. 13—415, och den öfriga massan 1 dessa är åter mera mörk, mera tät och jemnt fördelad. I den större delen tyckas de periferiska och de centrala elementerna hafva 355 galt upp i hvarandra. Härmed slutar det andra skiftet 1 gulans utvecklingsarbete, i hvilket det periferiska partiet delar sig i två kulor. Nu inträder, med denna sammansmälta yttre form, fig. 15, en stunds yltre hvila, och derpå begynner det tredje skiftet. Först afskiljer sig, såsom förut, det nedra centrala partiet, fig. 16, som förlänger sig och af- gränsar sig genom en ringa sammandragning: Det är också, som förr, klarare än de andra, och kärnlöst. Det öfra, periferiska partiets två kulor klyfva sig nu hvardera i två, fig. 46, 47, som växa ul parvis omkring fröfläckens utgångs- punkt. De blifva allä småningom mer och mer kulformiga tills de med eudast en ringa del äro fästade vid hvarandra, fig. 18. När deras af- söndring har nått sin höjd, äro de åter, såsom förr, mycket klarare än då de voro förenade, så klara, att omkretsarna af det bakom belägna paret skina igenom det främre, och de sakna alla hvarje spår till kärnor, ty dessa börja att försvinna redan vid första fyrdelningen. Vitel- lus företer således, när det tredje skiftet är i sitt högsta, fig. 18, fem mer eller mindre kul- formiga, sammanhängande delar, nemligen fyra periferiska. omkring fröfläckens utskott grupperade kulor, klarare än förut, och hvilkas kärnor små- ningom försvunnit, och en femte, af centrala elemeuter, hittills kärnlös och ännu något mera genomskinlig än de andra fyra, och fästad vid någon af dem i motsatta sidan. Liksom förut deltager vitellushinnan här i klyfningen endast derigenom, att den ganska noga följer kulornas ytor, men den ingår icke i skiljeplanerna mellan dem, utan man ser den i vinklarna bågformigt öfvergå från den ena kulan på den andra, fig: 336 48, 25. När i detta skifte kulorna skilt sig till- räckligt, gå de åter tillsammans, och det är åter det nedra, centrala partiet, som först går upp i en af de fyra periferiska kulorna, fig. 19, 20. Man ser det åter blifva kortare, den samman- dragning, genom hvilken det var afskildt från de andra, utplånas, och det bildar slutligen med en af de fyra periferiska kulorna ett större helt af rundad form. Men samtidigt närma sig de andra tre periferiska kulorna till det helas me- delpunkt, fig. 19, 20, liksom i förra skiftet på det vis, att vidhäftningsytorna blifva allt större, och de fria ytorna allt mindre, till dess gulan, sedd från öfra ytan, bildar en något sned, run- dadt fyrsidig figur, fig. 21, sammansatt af de tre periferiska delarna och den fjerde, större, som består af både periferiska och centrala elementer. I midten, der skiljeplanerna sammanträffa, höjer sig den process af vitellushinnan, som i det inre af sin utvidgade ända bär fröfiäcken. Under detta inre concentreringsarbete har gulan små- ningom blifvit mörkare, tätare, och i hvarje del har en klar kärna framträdt. Man anmärker tillika, att fröfläckens ulskott har förändrat plats i förhållande till det hela af gulans figur. Den sitter ännu qvar öfver kulornas gemensamma föreningspunkt, men kulorna hafva förskjutit sig så, att denna punkt, som förr sågs i figurens öfra rand, churu ägget legat fullkomligt orördt, flyttat sig närmare figurens medelpunkt. I detta tillstånd af de fyra delarnas återförening, inträ- der åter en stunds yttre hvila. Det fjerde skiftet, fig. 22—531, inträder, lik- som de föregående, dermed, att, under det de klara kärnorna försvinna, gulans fyra delar börja att ånyo afrunda sig, fig. 22. Ur den nedre, / 337 större delen, i hvilken nyss det centrala partiet gick upp; afskiljer sig, nedåt, detta centrala parti, fig. 23, och uppåt en periferisk kula, så att vi åter hafva fyra periferiska kulor och der- under den centrala. Men dervid stadnar det icke denna gång. AFf de fyra periferiska kulorna blifva inom kort åtta, fig. 24—26, af hvilka sju äro synliga, fig. 26, och den åttonde ligger bak- om, på andra sidan, och motsvarar den kula, som på denna sida af ägget intager midten. Man urskiljer så mycket lättare dessa kulor, som de, ju mer de hvar för sig afrunda sig, blifva kla- rare, så att de bortom liggande med sina om- kretsar synas igenom de uppåt belägna. Endast en kort stund förblifva de i detta tillstånd med fröfläckens utskott i midten af sin grupp; derpå å de åter tillsammans. De insänkningar, ge- nom hvilka kulornas antal ökades från fyra till åtta, utplånas åter, fig. 27, 28, 29, 30, så att kulorna blifva färre, men större, ett par af de nedersta smälta tillsammans med det centrala partiet, och slutligen är vitellus, fig. 31, åter sammansatt af fyra tätt till hvarandra slutna delar, tre periferiska och en fjerde större, sam- mansatt af periferiska och centrala elementer. Den inre vitellusmassan har åter blifvit mör- kare, tätare, mindre genomskinlig, men har åter fått, i hvarje del, en klar, bestämd kärna, och der delarnes skiljeplaner sammanlöpa sitter frö- fläckens utskott: Sådan förblir gulan åter under en kort tid af yttre hvila. Under dessa skiften har således klyfningens gång varit sådan, att först den centrala delen afskilt sig från den periferiska, derpå har den- na, omkring fröfläckens utgångspunkt, afsöndrat sig i två, så i fyra, och derpå 1 åtta kulor, och 3939 hvarje gång» åter gått tillhbopa till ett rin- gare antal, bvarkall det centrala partiet smält äl-ararant med en eller flera af dem. Men det centrala partiet har, åtminstone i det yttre, icke ännu delat sig. Gula klyfning fortgår ännu länge, och de periferiska kulornas antal tilltar derigenom ständigt. Men det har icke lyckats mig att följa denna vidare process med samma lätthet som förut. De periferiska kulornas antal ökas, fig. 32—535. De bilda ett lager, fig. 38, som småningom skjuter öfver de: egutgglar ännu ständigt odelade partiet. Det är, såsom af det följande skall ses, visst, att delfta centrala parti också slutligen öfvergår i klyfning och delar sig i kulor, som då blifva mörkare än det perife- riska lagret. Men denna det centrala partiets klyfning undgick iakttagelsen derigenom, att det småningom liksom uppsväljdes af det periferiska, hvilket med ständigt flera kulor tilltar i omfatt- ning och växer öfver det förra. Genom denna fortsatta delning och öfverväxning hos det peri- feriska partiet uppstå här de former af vitellus man kallat mullbärs- och hallon-formen. Vi- tellus blir päronformigt oval, dess yta ett lager af gyttrade kulor, fig. 35, 36, och i den nedra polen framstår ännu blott en ringa del af det centrala partiet, som snart helt och hållet skall omslutas. Fröfläckens utskott, som under de första skiftena med mycken bestämdhet behåller sin plats midt ibland de periferiska klyfuingskulorna, synes under de sista skiftena blifva ett alltmer betydelselöst bihang. Det saknas icke sällan. En gång såg jag frötlärken ligga bredvid sin vitellus, fig. 34, ännu tydligt igenkännelig på den stiulia ljusbrytningen, och med lemnin- 359 gar af den del af vitellushinnan, som utgjort dess fäste. Men lika ofta, måhända oftare, fin- nes den qvar, fig. 33, 395, 73, likväl icke alltid på sin förra plats, utan långt nedåt sidan af gulans oval, fig. 33. Det är ofvan nämndt, att vitellushinnan aldrig ingår i klyfningskulornas skiljeplaner, utan endast på deras yttre, fria sidor tätt bekläder dem. Det torde således hända, att under klyfningsarbetet hela vitellus- massan förskjuter sig inom sin membran, och att fröfläckens utskott, som utgör en del af detta, flyttas från sin första plats; men om detta för- hållande är normalt, om det är förenligt med äggets utveckling till embryo, är en fråga jag för närvarande icke med säkerhet kan besvara. När klyfningen närmar sig sina sista sta- dier, visar sig, hvad dittills icke kunde för- märkas, en öppning 1 det periferiska lagret, mellan några af dess kulor, fig. 34, 35, 306, +, genom hvilken man skymtar det inre af vitellus. Denna öppning är belägen något nedom spetsen af ovalen. Vitellushinnan syntes oftast gå hel öfver den, men stundom trodde jag mig se äf- ven denna öppnad. Den förmodan ligger ej långt borta, att denna öppning är densamma, genom hvilken fröfläcken utgått, densamma som hittills varit dold under basen af dennes utskott, och som, efter hvad vi hafva sett, i vissa fall blifvit: flyttad från polen, der den förut var, något åt sidan af gulan. Denna förmodan skulle vinna mycket i visshet, om fröfläckens utskott alltid vore qvar eller alltid bibehöll sin plats, men då det icke är så, saknas detta stöd för en förklaring, som eljest icke synes oantaglig. Vitellushinnan bar under klyfningen, oför- ändrad, endast beklädt klyfningskulorna. Vi 360 skola framdeles se, att den, som det vill synas, är ämnad ännu till något mera, och kunna der- före vänta, atl den mot klyfningens slut skall förete någon förändring. Några få gånger har jag nemligen sett den förlora sin jemna spänning, fig. 73, och dess yta blifva ojemn af en mängd veck; men jag vågar ej afgöra, om detta är ett normalt förhållande, eller ett som tyder på in- dividets död vid den kritiska tidpunkt, som nu inträder, då embryo skall constituera sig. Ty sådana sjukliga eller monströsa afvikelser äro ganska vanliga och för iakttagelsen mycket hinderliga, hos ägg, hvilkas utveckling sker i andra än deras naturliga förhållanden, och dessa, som äro så mångfaldiga, kunna icke i fången- skapen ersättas. Icke sällan sjukna och dö mån- ga ägg straxt i början, och då har vanligen frö- fläcken på anomalt sätt blifvit utdrifven, vitel- lusmassan blifvit skyig af ljusare och mörkare ställen eller fått flera oregelbundet ställda kärn- lika begränsade fläckar. Stundom exploderar äg- get — kanske obefruktadt — plötsligt, sannolikt i följd af oregelbunden endosmos. Ofta ser man klyfningen straxt i början urarta till bildning af hernie-lika pungar, eller den fortgår länge regelbundet, men blir småningom för stark, så alt alla kulorna skiljas åt, tills de allsicke eller endast svagt beröra hvarandra. De äro då fuall- komligt fria, icke inneslutna i någon gemensam membran, — denna må hafva blifvit fördelad mellan dem, öfvergått på kulorna, eller blifvit upplöst? I Cardii ägg föregår utvecklingsarbetet i hufvudsaken på samma vis som i Modiolarians, men likväl med vissa skiljaktigheter, som ej böra förbigås. Vitellus återtar efter de första I 361 svagare rörelserna och fröfläckens utgång, fig. 453, sin spheriska form, fig. 44. Dess massa var van- ligen jemnt fördelad, men äfven här såg jag en gång en kärna i dess centrum. Det andra skiftet skulle nu, i likhet med hvad vi sågo hos Mo- diolaria, begynuna dermed, att den nedra delen, de centrala elementernas, genom förlängning af- söndrar sig från det öfriga. Men deuna första rörelse blef antingen förbisedd af mig, eller sak- nas den, såsom af det följande blir sannolikast. Hvad jag såg af första skiftet var vitelli delning i tvenne delar, hvarigenom den fick formen ”af en biscuit,” fig. 45. Den motsvarar då slutet af första skiftet hos Modiolaria, men innehållet är ännu klart och utan kärnor, och de tvenne de- larna äro temligen skilda. De gå småningom närmare tillsammans, fig. 46, det inre blir mör- kare, och i hvardera framträder en kärna. Den skiljeplan, som förenar dem, nedstiger från den punkt, der fröfläcken utgått, och ännn sitter var under en upphöjning af vitellusmembranen, fig. 45, +» Den större, här venstra delen bör nu, i likhet med förhållandet hos Modiolaria, innehålla både centrala och periferiska elementer, och att så är visar sig äfven af det följande. Fröfläcken är hos Cardium så föga upphöjd öfver vitelli yta, att man under klyfningen snart förlorar den ur sigte, hurudant än vitelli läge är, och det har aldrig lyckats mig, att under flera skiften ständigt se dess läge i så bestämdt förhållande till klyfningen, som hos Modiolaria. Den följd af vitelli klyfningsformer, som afbil- das fig. 45, 48—70, och som är vald bland tolf mer eller mindre fullständiga serier af iaktta- gelser, är af ett ägg, som låg så, att fröfläcken sågs i midten, men på andra sidan om vitellus. törn 362 De fig. 46, 47, införda äro hemtade ur en an- nan serie, för atl visa fröfläckens förhållande till klyfningens början. Slutet af detta andra skifte betecknas af den form, som ses 1 fig. 46. Efter någon hvila in- träder tredje skiftet, fig. 47 —53, dermed, att de begge kulorna börja att hvar för sig afrundas, klarna, och kärnorna att försvinna, fig. 47. Un- der fröfläckens plats får nu den större kulan en intryckning, fig 48, och denna motsvaras snart af en annan dylik på sidan af samma kula, fig. 49, medan den mindre kulan samtidigt smånin- gom också i rigtningen af fröfläckens läge delas 1 tvenne. Dessa intryckningar tränga allt dju- pare in emellan de derigenom bildade kulorna, så att dessa, småningom mer afskilda, fig. 50, slutligen blott genom ringa delar af sina peri- ferier sammanhänga, fig. 51. Deras innehåll är då ganska klart och de hafva inga kärnor. I detta tillstånd motsvarar Cardii-äggets vitellus den form af tredje skiftet i Modiolarias ägg, som afbildas fig. 18, men visar den märkeliga skilj- aktighet, att icke vara delad i fem kulor utan endast i fyra, nemligen tre små och en större. Men vi påminna oss, huru redan i första skiftet Cardii vitellus företedde den olikheten, att dess centrala del icke, såsom hos Modiolaria afsön- drade sig, utan förblef sammansmält med en periferisk del, fig. 495, 46. Ur denna förening utgingo likväl, fig. 48—51, såsom hos den sed- nare, fig. 17, 18, periferiska elementer, men en- dast till en kula — den andra kan antagas här, liksom i föregående skifte, fig. 45, förblifva sammansmält med centrala elementer i en ge- mensam kula, som också derigenom blir mycket större 1 förhållande till de andra. Det är också 363 genom detta förhållande, att det centrala partiet här icke afsöndrar sig till en egen i hvarje skif- les starkaste delningsperiod vidhängande del, som Cardii vitellus icke visar densamma Jlarnas fördelning och ställning, som Modiolaria-äggets. Tredje skiftet hos Cardium slutas dermed, att, såsom hos den förra, kulorna åter gå tillsam- mans och deras skiljeplaner blifva större, fig. 52, så alt de, medan innehållet blir mörkare, lätare, och ölgiokna framträda en 1 hvarje af ide fyra kulorna, sluta sig tillhopa, tätt förenade, fyg. 53. Här vilar klyfningsarbetet en stund, När det fjerde skiftet, fig. 34—59, begynner, klarnar vitellusmassan ånyo, kärnorna börja att försvinna, och kulorna afrunda sig åter, men liksom hos Modiolaria föröka de sig till ett större antal än förut, hvarvid nya kulor uppkomma, ej allena af de periferiska, utan sådana utgå äfven från det större partiet, som innehåller både centrala och periferiska elemeuler, fig. 54, 55. Delningen for tgår så, att åtminstone sju peri- feriska Fkulot bildas, fig. 56, ty om den åttonde äfven, på andra Sidfin, frigöres ur det större partiet, såsom hos Mosliolama' vågar jag ej af- göra. Så många kulor, som ses framträda iäro af ett klart innehåll, väl skilda, och utan kär-. nor. De gå åter tillsammans, smälta alltmer tillhopa, fig. 57, 58, och vitellus är slutligen sammansalt endast af fyra delar, fig. 59. Under detta kulornas närmande till hvarandra framstå åter kärnorna. I fig. 97 sågos fyra sådana, 1 fyra periferiska kulor, och i den stora, här för beg gge elementerna gemensamma kulan äfven en tydlig kärna. Men, medan de fyra, i fig. 68, ännu förblefvo vid samma storlek och klarhet, sågs den i den stora kulan förminskas och, fyg. 59. 304 förlora sin »runda form, liksom om den omkring- liggande vitellusmassan hade trängt in på och utplånat densamma. Och då två af de perife- riska kulorna smälte tillsammans till en kula, fick denna blott en kärna, fig. 98, 59. Från denna punkt i klyfningen kunde jag ej med önskad noggrannhet följa dess gång. De periferiska kulornas antal förökades, fig. 60, 61, 62, med en viss skenbar oregelbundenhet, dels genom klyfning af de tre periferiska, dels genom utväxning ur den stora, gemensamma: De först bildade kulorna, fig. 60—62, hade eller fingo till en del kärnor, men alltsom klyfningen fortgick - och kulornas antal ökades, försvunno åter dessa kärnor, fig. 63—66, för att åter framträda när kulorna ånyo smälte tillsammans och blefvo färre, men större. Äfven nu framträdde i den större, centrala eller ännu måhända för båda partierna gemensamma delen en kärna, fig. 67, och visade sig äfven vid ännu längre framskriden klyfning, fig. 69—71. Liksom hos Modiolaria växa här de små- ningom förökade periferiska kulorna öfver den centrala delen af vitellus. De bilda ett lager, som läcker och fullkomligt omsluter denna del, hvilken först i den yttre klyfningens sed- naste skiften synes dela sig till kulor, och kan- ske är det denna delning, som förebådas af de i den nu framträdande kärnorna, fig. 69, 70, 71, liksom vi hafva sett, att den yttre klyfningens skiften föregås och följes af kärnornas framkomst. Modiolaria-äggets vitellus företedde, mot klyf- ' ningens slut, en öppning mellan kulor af det pe- riferiska lagret. Den sågs på sidan af gulan, ungefär der, hvarest fröfläckens utgånspunkt un- der denna period hade sitt läge. Det är lika 365 så svårt, att se denna öppning hos Cardium, som att se fröfläckens läge. Men några gånger har jag tydligen urskilt en ljusning, som utan tvifvel tillkännagaf den samma, fig. 71,,. Den syntes ligga 1 det iure, eller åt den andra sidan, ungefär der, hvarest fröfläcken borde vara belägen. Sammanställer man dessa begge iakttagelser öfver klyfningens fortgång i äggen af Modiolaria och Cardium, så visar sig, jemte de skiljak- tigheter vi anmärkt, en afgjord öfverensstäm- melse. — Klyfningen, åtminstone inom de peri- feriska elementerna, fortgår icke i en jemn pro- gression, utan i omvexlande skiften af motsatt bildnings-verksamhet, af delning 7 och återföre- ning, hvarvid den förra, så att säga, vinner på den sednare, och kärnorna deltaga, i de båda djurens ägg, på samma vis deri. I begge synas också dessa kärnor spela en betydande role. Deras framträdande sammanfaller med återföreningens och hvilans perioder," deras «försvinnande med delningsarbetets. Detta kärnornas förhållande är mycket afvikande från det, som blifvit iakttaget i äggen af andra djur. Det har blifvit sagdt, att ingen klyfning eger rum utan förulgående delning af kärna (”embryonal-cell”)?), — men äfven å andra sidan, att förökningen af de klara kärnorna är följden af, icke orsaken till gulans klyfning ”). Men förhållandet hos dessa Acepha- ler, såsom jag har uppfattat det, synes vara ännu elt annat. Kärnorna komma fram då 1i hvarje skifte de småningom skilda kulorna åter smälta tillsammans, och försvinna vid åter börjande delning, och medan, i fjerde skiftet, de periferiska 2) KöLtiKER, MueLLers Archiv, 1843, 107. ?) VocTt, Embryogénie de P'Actéon, I. c. p. 85. 366 kärnlösa kulornas antal är åtta, såsom hos Mo- diolaria, eller hos Cardium måhända ett något ringare antal, äro likväl icke flera än fyra kär- nor tillstädes, sedan dessa kulor gått tillsammans till endast fyra. Således står kärnornas an- tal, skenbart åtminstone, icke i förhållande till det antal periferiska kulor, som äro bil- dade i hvarje skifte, utan till.det, som upp- står, när dessa smälta tillsammans till färre, men större kulor. Detta kärnornas förhållande synes mig ej lätt) are förklära. " Vi Halva sett, fack Hari hvarje skifte klyfningen nått sin höjd, och det för den gången största antalet kulor är tillstädes, massan i dessa kulor är ganska klar och genom- skinlig, så att de bakom liggande kulornas gräns- linier skina igenom, och denna klarning, som man ser begynna t. ex. i fig. 22, följer man lätt i dess tilltagande till fig. 26, och aftagande från fig. 27 till 31, och den synes icke vara en op- tisk företeelse. Om nu kärnorna äro tillstädes t. ex. I hvar och en af de åtta kulorna, skulle de kunna vara osyuliga för ögat derigenom, att den dem omgifvaude, nu klara massan fått sam- ma ljusbrytningsförmåga som de hafva. Under detta tillstånd af osynlighet skulle kärnorna dela sig, och blifva, från fyra, åtta, 1 fig. 26, och åter, följande sina kulor, sammansmälta till en- dast fyra. De fyra kärnorna voro då verkligen att anse som afkomlingar af den första euda kärnan, som visade sig när gulan började att dela sig. Jag har försökt, att genom pressning af gulan förvissa mig om kärnornas frånvaro eller närvaro i de klara kulorna, och icke fun- nit dem der, men lägger ringa vigt härpå, då hvar och en vet huru misstrogen man bör. vara i afseende på press-skifvan, helst vid så små och 367 fina föremål. Men om kärnorna dela sig och åter smälta tillsammans, borde jag oftare än som skett hafva fått se en liknelse till delningen, eller ännu snarare till två kärnors sammangjut- ning till en, hvilken förening ju borde föregå under det gulans massa åter blir mörkare och kärnorna framträda. Någon sådan sammangjut- ning såg jag likväl aldrig. Hos Cardium der- emot iakttog jag visserligen, men endast ganska få gånger, såsom fig. 47, 69, två kärnor, hvilkas omkretsar skuro hvarandra, hvilket kunde gifva anledning att förmoda, det en delning vore för handen. I det förra fallet, som inträffade i det tredje skiftet, tydde den andra, samtidiga, i det större partiet belägna kärnans form snarare på en upplösning än en delning, och, emedan kär- nornas framträdande antyda en börjande klyf- ning, torde de dubbla kärnorna i fig. 69, 70, ligga 1 hvar sin klyfningskula af detta centrala parti, hvars förändringar nästan undgå iaktta- gelsen. I Modiolaria-ägget åter såg jag intet tecken till delning eller sammansmältning af kärnor, oaktadt jag iakttog och aftecknade så många olika förändringar af olika individer, att figurernas antal är mer än trehundradefemtio. Det synes mig också vanskligt att antaga, det alla de sednare kärnorna äro afkomlingar af den första kärnan, då de tillsammans äro så mycket större än denna, utan att vi kunna väl förklara deras tillväxt. Dessa kärnor hafva också, såvidt jag kunnat se, icke naturen af celler — de hafva inga nucleoler, och förefalla, vid pressning, som klumpar af en något seg ge- leelik, genomskinlig vätska, fig. 37. Öfver gulans klyfning, kulorna, som derigenom uppkomma och deras kärnor hafva vi redan flera olika iakttagelser och olika tydningar, och det 308 har just här visat sig vanskligt att af det en- staka sedd sluta till allmännare lagar. Men det är likväl endast genom förnyade försök vi kun- na komma till rätta förklaringen, och som ett så- dant vågar jag här framställa hvad jag trott mig kunna sluta af ofvan anförda iakttagelser. Hvarföre fröblåsans innehåll först är inne- slutet i en blåsa, och hvarföre denna sedermera brister, veta vi ännu lika litet, som af hvilken art de förändringar äro, hvilka uppkomma ge- nom dess beröring eller blandning med vitelli egen vätska. Det första vi iagttaga är, att hela gulan kommer i en rörelse, hvilken, riktad mot en punkt i periferien, fröfläcken, framkallar yltre ' formförändringar, fig. 3—5, ända till dess frö- fläcken är utdrifven, då en yttre hvila åter in- träder under regelbunden, sferisk, form, fig. 7. Detta är egentligen det, så vidt vi veta, första skiftet af det inre utvecklingsarbetet. De föl- jande, klyfningens skiften äro fortsättningen der- af, under hvilken likaledes, 1 riktning mot sam- ma punkt — den nu utdrifna fröfläcken — den inre rörelsen framkallar nya yttre formförändrin- gar, klyfningskulor. Men dessa rörelser äro tyd- ligen periodiska, de hafva en tid ett sträfvande utåt, då fröfläcken utdrifves, fig. 4, 5, 43, och de periferiska kulorna bildas, fig. 8—11, 16—18 0. 8. V., fig. 4d, 47—051, d4—056, 0. s. v., en an- nan tid en dragning inåt, då en enklare form återkommer, fig. 7, 44, och de sammansmälta kulorna concentrera sig mot gulans medel- punkt. Utvecklingsarbetet visar sig således så- som bestående i en periodiskt vexlande rörelse, en omilyttning af gulans delar, mellan centrum och periferien. Gulans begge beståndsdelar, vi- tellus-kornen och vitelli vätska, hvilken, så vidt Vi 369 vi veta, blifvit blandad med fröblåsans innehåll, komma under denna periferiska rörelse i olika förhållanden till hvarandra. När rörelsen går utåt, sprides den klara vätskan bland kornen, och hela massan blir klar, utan kärnor; när åter rörelsen är inåt, drages den klara vätskan från kornens mellanrum och samlas i centrum. Då blir kornens massa dunklare, men 1 midten uppstår en klar kärna. Mot denna förklaring är det ej stridande, alt samma kärna kan synas af olika storlek, eller i sitt försvinnande antaga sådana former som i fig. 47, eller 59, och dermed öf- verensstämmer hvad som anmärktes och anteck- nades t. ex. vid fig. 46, i dess öfvergång till fig. 47, 48, att kärnorna, tydligen begränsade i fig. 46, ”efterband blifva osynliga och gryniga, 1 det deras rum intages af vitellus-korn.” När klyfningen har nått sitt slut, äro de kulor, som genom densamma bildats, icke mera så upp- höjda och skilda som förut. De äro oftast knappt skönjeliga, tunnväggade, intill hvarandra liggande, oregelbundet rundade celler, och vitelli yta nä- stan jemn. I detta stadium ses gulan af Car- dium, fig. 72. Den är något njurlik, med en intryckning på ena sidan, och fröfläcken ses ännu qvar. I Modiolarias ägg, fig. 73, var vi- tellus nu nästan päronformig, och det inre cen- trala partiet, fördeladt i kulor, hos hvilka jag ej kunde iakttaga någon viss ordning, visade sig mörka genom det nu klarare periferiska lagret. Hvad jag några gånger iakttog vid Modiolaria- ägget, att dess vitellushinna ej mer hade en jemn yta, utan var ojemn af veck, det såg jag aldrig hos Cardium. Jag vågar derföre icke afgöra, om deita förhållande var normalt eller ej. Den öppning i det yttre lagret, som iagttogs på gulan NLA Bland ln ASAT 24 370 af Modiolariaägget, undgick mig nu, men på det inre centrala partiet sågs en fördjupning mellan dess kulor, och derifrån sträckte sig mot mot- satla ändan en mörkare rand, såsom om kulor- nas massa i det inre varit afdelad i två. Straxt efter det tillstånd, som nu är be- skrifvet, fig. 72, 73, öfvergår vitellus till em- bryo hel och hållen, såsom hos många andra lägre djur. Denna öfvergång har skett, då gu- lan, hvilkens yttre periferiska lager fullkomligt omslutit det centrala partiet, efter några svaga, vacklande rörelser, begynner att långsamt rulla omkring, drifven af spelet af mycket fina, korta, tältstående flimmerhår. Denna rörelse är myc- ket liflig hos Modiolarias embryo, som nu är fri, och det blir från denna stund i hög grad svårt att följa den. Embryonen af Cardium har vida långsammare rörelse, och innesluten under sin urglaslika betäckning förblir den ständigt i sigte. Det är derföre lättare att här följa det nybildade djurets vidare förändringar och att skilja mellan dess normala utveckling och de många missbildningar, som nu, vid denna kri- tiska tidpunkt, ofta uppkomma, äfven då gulans föregående klyfningar varit regelbundna. De flimmerhår, som betäcka embryonen, synas uppkomma på sjelfva vitellushinnan. Den ojem- na, veckade beskaffenhet, som denna hinna hos Modiolaria åtminstone stundom antager, fig. 73, lät mig först förmoda, att den skulle afklädas. Men någon sådan afklädning iakttogs aldrig, ej eller fann jag något spår af hinnan, skild från embryo, hvilket hos Cardium ej gerna kunde hafva undgått iakttagelsen. Den dubbla koutur, som sågs omgifva embryonen, bevisar också närvaron af en hinna. Det bör derföre antagas, 371 att flimmerhåren antingen uppkomma på den fordna vitellushinnan, eller, hvilket synes mig sannolikare, att de genomtränga densamma, men egentligen tillhöra det under denna befintliga lagret af celler, såsom NOrpmAnn fann det hos Tergipes, likväl i djurets utbildade tillstånd, der epidermis, structurlös och glasklar, genom- tränges af flimmerhåren, som sitta på det der- under belägna cell-lagret ). Hos våra embry- oner består detta lager, såsom ofvan nämndes, af något otydliga, klara, oregelbundet rundade, tunn väggade celler, i hvilka här och der ses små rundaktiga kulor, som möjligen kunna anses för kärnkroppar. Den unga Acephalen har nu en något aflång, hos Modiolaria, fig. 74—77, nästan pä- ronlik, hos Cardium, fig. 87—88, mera run- dad form. Den är tillika något litet afplat- tad på två sidor. Den består af två olika delar: den centrala massan och det periferiska lagret, som likt en säck omsluter den förra. Denna säck är manteln, det yttre hylle, som hos det fullväxta djuret omsluter alla mjuka delar.” På en af sidorna ses en fördjupning, belägen något närmare den ena af ändarna, fig. 74, 88. I denna fördjupning sågs hos Cardium, fig. 87, en öppning, ett mellanrum 1i cell-lagret, riktadt på tvären. Hos Modiolaria lyckades det icke att med önskad noggrannhet iakttaga denna öppning; blott en enda gång trodde jag mig verkligen se den, och gjorde då den flygtiga teckning som ses fig. 75. Den inre, centrala, mörkare massan, af åtminstone skenbart utan ordning gyttrade kulor eller celler, ses något böjd, fig. 74, så att dem följer den hvälf- '?) Monographie von Tergipes, p. 8. 372 ning öfver fördjupningen, som djurets motsatta sida bildar. Den mörkare skugga i midten, som liksom ett skiljeplan synes dela denna inre massa på längden, ses utgå från den hvälfda sidan af djuret, che närmar sig der massans yta, fig. 76, som hos Modiokaria här en insänkning, öfver hvilken mantelus hinna antingen går jemn, eller, fig. 77, stundom visar en svag upphöjning. När Nodidlarias embryo vänder sig så, som fig. 76, att dess bredare del är nedåt, men den smalare uppåt, skymtar man en böjd sku gga 1 det inre, som med den förra bildar ett otydligt kors. Men när man ser på en af djurets större ytor, såsom fig. 77, synas på sidorna om skuggan i midten, två andra, hästskolikt böjda. Medan embryo ständigt rullar omkring, utan att jag förmärkte någon viss riktning i denna rörelse, sluter sig mantelns fördjupning smånin- gom, likt en gapande munn, tills den bildar en- dast ett veck, som, åtminstone hos Cardium, ännu en stund förblir märkbart, och embryo får en mera rundad form, i det den liksom något kröker sig tillsammans, fig. 89. Då visar sig, på hvarje sida om detta veck, en liten nå- got framstående rundad tapp, fy. 89. Hos Mo- diolaria såg jag dessa utskjutande tappar flera gånger, fig. 77, men icke deras förhållande till öppningen; hos Cardium var det lättare att följa deras framträdande och förändringar, fy. $9—94. Dessa tappar, som efter all sannolikhet uppkomma genom duplicatur af manteln, ses, medan de småningom aflägsna sig från hvaran- dra, lägga sig ned och förlängas 1 en rundad rand. Slutidirt med dem framtradeg det första yttre organet, som likväl till sin natur och funetion ännu är mig en gåta. På den ena af djurets 373 rundade sidor — om man tänker det deladt af ett plan, som går genom de båda tapparne — växer nemligen ut en lång och fin sträng, l, fig. 93, den vi vilja kalla flagellum, och som i början föres orörligt utsträckt, och något böjd. När nu tapparna växt ifrån hvarandra, befinnas de bilda en fåll, som utgör randen af den yta, på hvilken detta flagellum är beläget, fig. 95, 96. Ur denna rand utvecklas cirrer, i början fina, men mycket starkare, och längre än de, som hittills rullat embryonen omkring. Randen utjemnar sig snart rundtomkring, och ytan blir hos Cardium nära rund, fig. 96, hos Modiolaria oval, fig. 78. Hos begge är den convex, och nära 1 dess midt utgår flagellum, !, som nu bör- jar att långsamt svängas och stundom böja sig i en slinga. Denna yta, med dess i randen sit- tande allt starkare cirrer, är ungens rörelse- organ, velum, och utgör från början en del af manteln, nemligen dennes ventrala del. Invid, eller måhända just i gränsen mellan denna ven- trala del och den dorsala, låg då den fördjupning, som slöt sig till ett veck. Den dorsala delen af manteln bildar nemligen på motsatta sidan en större hvälfd yta, abdominalsäcken, och djuret liknar nu någorlunda en hatt eller mössa med rundad kulle, fig. 79, 80, 95, 97. Gulans peri- feriska lager, som blifvit manteln, har såle- des här utbildat, mot ventralsidan velum, som bärer flagellum, och, såsom vi skola se, egentligen tillhör hufvudet, samt, mot dorsal- sidan, abdominalsäcken, och begge utgöra ett slutet helt. Något parti, som liknar sig till foten finnes ännu icke. Abdominalsäcken, hvilken, såsom mantelns dorsala del, omsluter den stora mantelhålan, är ännu fylld af den centrala mas- 371 san, en åtminstone skenbart oordnad gyttring af smärre kulor, delad af en skugga i två hälf- ter, hvilka liksom ligga tryckta intill hvarandra. Den förhåller sig således i det närmaste som hos Acteon enligt Vocrts ') iakttagelser. VocTt visar, huruledes den skilnad, som delar denna massa 1 två hälfter, är samma mellanrum, som under klyfningen uppkom mellan vissa af vitelli ku- lor, och, emedan hos denna Mollusk, der de centrala elementernas delning sker tidigt, innan de ännu äro omslutna af de periferiska, denna skilnad ses först framstå i de förra och hos dem förblifva synbar, vill det också synas som om den skilnad vi här se i den centrala massan af Acephal-embryonen, stode i sammanhang med den öppning, det meilanrum vi iakttagit mellan de periferiska kulorna, ehuru detta sammanhang icke för mig blef alldeles klart. Den nästa förändring, som visar sig, består deri, att den inre, centrala massan skiljer sig, 1 ryggsidan, från den dorsala manteln, f, fig. 97, i det mellan begge uppstår ett mellanrum. Sam- tidigt visar sig första anläggningen af skalet, först genom en svag intryckning, fig. 97, a, som skiljer hufvudpartiet (det ventrala) från abdo- minalpartiet (det dorsala), sedan såsom en tunn, böjlig, genomskinlig hinna, fig. 81, 82, a, som bekläder abdominalsäcken. Antagligen afsättes detta skal ur mantelns cell-lager, således under den på embryo öfvergångna vitellushinnan ?). Det liknar till formen nästan en sadel, och är i ryg- gen icke åtskildt i två hälfter, utan samman- hängande genom en slags sutur; en inskärning Hilser psöm te de ?) Blir denna till periostracum? 375 framtill, fig. 81, ullkännager redan bivalvens skal. Mantelns ränder visade hos Modiolaria vid skalets rand en förtjockning, fig. $2, men dju- rets ytterst snabba rörelser hindrade mig att se, om deri fanns någon likhet med de märk- värdiga stora hakformiga bildningarna hos Ano- donta. Denna förtjockning UPPE Gr ren genom en duplikatur af manteln, och är första början till mantelns under skalet fria lober. Manteln börjar nemligen nu, att, sedan den följt det tunna skalet till dess rand, draga sig inåt, så atl en i början svag insänkning uppstår rela skalkanten och VA framstående del, fig. 81, 82. Denna insänkning blir allt mer och mer djup, så att det stora utstående velum, mantelns ven- trala del, på sidorna synes fritt från den dor- sala, fig. Sö 84. Ännu äro mantlelns begge de- lar, den ventrala och den dorsala, af nästan samma storlek, men ju mera den centrala mas- san organiserar sig, tilltar den dorsala i omfång mol den ventrala. När velum blifvit på sidorna fritt, börjar man först att kunna urskilja huru den inre massan formar sig, fig. 83. Utom det ljusa mel- lanrum, f, som skiljer denna massa från man- teln, och är början till den stora pallialkavite- ten, ses ett annat, f', mot djurets bakre ända, der det ligger nellan de tvenne stora, framtill förenade grenar, », v, 1 hvilka centralmassan de- lat sig. Dessa två grenar äro, den mot rygg- sidan belägna, tarmen, v, den mot skalets ven- tralrand närmare, oesophagus, r, och den större massa, i hvilken de förena sig är magen med lefverns lober. Tillika skönjer man två smala muskelband, som från två punkter närmare rygg- sidan sträcka sig mot velum , och äro dess levatorer. 376 Skalet, som nu småningom tillväxt och an- tagit en form, som någorlunda närmar sig till den af moderdjurets mussla , är hos Modiolaria aflångt, föga oliksidigt, framåt något bredare, fig. S3, hos Cardium, fig. 98, småningom rundt, nästan fullkomligt liksidigt, med en rak rygg- sida. Mantelhålan blir allt större, fig. 85, f, och deri framträder, nära dess främre rand, ska- lens slutmuskel, g, den främre och ännu länge den enda, liksom förhållandet är hos Anodonta. I centralmassan har tarmen, v, alltmera skilt sig från oesophagus, 7, fig. 98, och i det inre af den massa, som AT magen ses en begrän- sad, jiten ljusning, t, magens blifvande kavitet. föfven oesophagus visar, genom en mörkare linea 1 sitt inre, alt dess väggar begynna afskilja sig. Manteln, med hvilken dessa delar samman- hänga, har en fördjupning, v, midt emot tarmens slut, en antydning af analöppningen, och en annan, djupare, p, midtför oesophagus, munn- öppningen. I närheten af det ställe, der tarmen förenar sig med manteln, ses åt ryggsidan en svagt ultryckt lob, c. Inom kort framträder på hvarje sida om magen en rundad massa, fig. 101, 85, 86, som är lefvern, fördelad i två från hvar- andra skilda lober, en på högra sidan, w, en på den venstra w'. Den är nära förenad med ma- gens yta, något mer genomskinlig än denna, och af en temligen jemn massa med strödda, små, klara kulor. ”Tarmen, förut mycket tjock, a smalnar, men blir längre och får en böjning, och magens hålighet tilltar, fig. 102, 103, 86, t. I manteln urskiljes nu, vid dess främre och bakre rand, c, d, fig. 101, på hvarje sida, ett par- tie, som synes Aöndra sig ur dens mm Det ena, d, mellan analöppningens, v', allt djupare TRE HL antydda plats och den blifvande munnen, p, är dennes bakre läpp, och fotens första, ännu svaga antydning. Det andra, c, framtill, mellan slutmuskeln, g, och velum, h, har ett lyftande, smalt muskelband, e, hvars andra ända fäster sig vid manteln nära intill ryggsidans främre del. Förr än oesophagus eller tarmen äro fullt utbildade, är redan magens kavitet, t, färdig. Dess väggar äro temligen tunna, fig. 102, man ser flimmerhår spela på deras inre yta, och på högra och venstra sidan en smal bågformig list, u, som afdelar magen 1 portio cardiaca, t', och pylorica, t£. Oesophagus, r, visar sig till en del öppen utåt, fig. 102, men dess rör är ännu icke fortsatt ända till magen, och inga märkbara flimmerhår iakttagas ännu deri. Först sednare framträda dessa, ganska stora, 1 hela oesopha- gus, fig. 103, och på dennes bakre vägg fram- står en liten tappformig del, 4, som jag ville anse för ett organ motsvarande tungan hos Gastropoderna. Nu har tarmen också blifvit mycket längre, och äfven 1 dess canal spela fina flimmerhår. Ytan af velum, som 1 början var convex, har nu blifvit concav, och hela organet kan vecklas tillsammans. I fördjupningen af dess concava yta, ser man vissa ännu oklara an- tydningar till nya bildningar. Dessa blefvo här aldrig rätt tydliga, men ett organ visar sig likväl temligen redigt, fig. 103, k, en atlång run- dad lob, från hvilken flagellum utgår. — I bakre delen af abdominal-kaviteten framträder nu mera utbildad den rundade, temligen klara kropp, x, fig. 101, 102,-103, som på fig. 98 sågs utväxa från manteln. 378 Redan då magens hålighet först bildades, hade skalet fått den utbildning, att dess ränder fullständigt kunde omsluta djurets alla mjukare delar. Det är nu hos Modiolaria, fig. 85, $6, nä- stan elliptiskt, framåt något bredare, och med ryggsidan rak, hos Cardium, fig. 101—103, af en rund, temligen convex form, med i förhållande kortare, rak ryggsida. Ty skalet har nu, eburu högst genomskinligt, fått den fasthet, att det icke böjer sig, som förut, sadelformigt efter dju- rets rörelser. Så snart skalet fått denna utbild- ning, så snart mantelns dorsala del så mycket tilltagit i storlek, i jemförelse med den ventrala, börjar denna sednare att kunna dragas in uitder den förra, och djuret, som vid minsta störande rörelse skyndar att gömma sina mjuka delar, drar nu ofta in hela velum, fig. 85, 86, och sluter skalet derutanför. Det blir derigenom, hos Modiolaria, mycket svårt att så länge få be- trakta det, att man kan vinna en någorlunda fullständig bild af dess byggnad, ty antingen breder djuret ut sitt velum och simmar hastigt bort, eller sammandrar det sig så starkt, att de olika delarna alls icke kunna urskiljas. Emed- lertid ses af fig. 86, att djurets bildning här i hufvudsaken är densamma som Cardii, fig. 103. Magen är i förhållande mycket större och mera aflång, lefvern i förhållande mindre, tarmen kortare. Så långt har jag följt utvecklingen af dessa tvenne musslor. Det är i allmänhet vanskligt att länge kunna hålla sådana små djur i fån- genskap, utan att de blifva sjuka och dö, och af Cardium uthöllo blott få individer tills de vun- nit den utbildning jag ofvan beskrifvit. De hade tillväxt betydligt. Skalets längd var nu, hos Mo- 379 diolaria 0,08 millim., hos Cardium 0,09 millim., och det sednare upptog ett större rum än den hålighet, 1 hvilken ägget i början var inneslutet under den urglaslika betäckningen. Emedlertid fortsatte den lilla musslan ständigt sin kretsande rörelse derunder, och jag förmodade, att den föga fasta betäckningen slutligen skulle derige- nom undanrödjas eller öppnas och djuret utgå. Men innan detta kunde ske afstadnade rörelsen och djuret dog. Det är ofvan anfördt, att embryonen, redan då den nyss fått sina första flimmerhår, ofta tar en sjuklig, monströs utveckling, som betydligt förvillar iakttagelsen. Man ser t. ex. hos Modi- olaria flagellum växa fram, och velum anläggas, men tillika framträda på mantelnsäckens yta oregelbundna, större och mindre utväxter, än här, än der, och i det inre visa sig mörka fläc- kar af olika ställningar. Det sålunda monströsa djuret fortfar icke desto mindre i det längsta att lifligt simma omkring, och upplöses slutligen i grupper af celler. Cardium företedde i detta hänseende några förhållanden, som ej böra för- bigås. Det inträffar nemligen icke blott, att embryonen , innan den ännu fått något skal, upp- löses i celler, bland hvilka man slutligen ser den centrala mörkare massan, som sednast sön- drar sig, hvirfla omkring, det händer också, att utvecklingen fortgår, efter utseendet normalt, men långsamt och svagt, så att individet blir efter sina syskon, icke tillväxer i storlek som de, och blott långsamt anlägger sina organer. Ett sådant fall ses fig. 99. Skalet är bildadt, velum svänger med sina långa cilier, i det inre har centralmassan redan skilt sig från manteln, men djuret är mycket mindre än de andra, 380 och har ett sjukligt utseende. - Jemte sådana in- divider finner man ofta, i kapselus hålighet, några små besynnerliga kroppar, fig. 99, run- dade kulor eller celler, med en eller två små mörka kulor i sitt inre, hvilka än orörliga fö- ras omkring af den genom djurets rörelser för- orsakade strömmen, än sielfva ses ssmma hit och dit med några få, tre, fyra, cirrer, dem de svän- ga, och som sitta nära hvarandra åt en sida. Ibland dör djuret snart, och öfvergår i upplös- ning. Då dö äfven kort derefter dessa svängan- de kroppar och snart infinna sig infusorier, som göra slut på alltsammans, En annan gång åter blir djuret, under fortfarande, liflig fliimmer- rörelse, allt mer vanskapligt, och antalet af de bredvid liggande kropparna ökas alltmera. I fig. 100 t. ex. ser man ännu skalet, men allt det öf- riga är en mörk massa af kulor, drifven om- kring af långa cirrer, sannolikt tillhörande ve- lum, och omgifvet af en mängd celler med kärnkroppar, som tydligen småningom lösa sig derifrån. Dessa celler äro än utan bihang, än försedda med en eller två, tre svängande cirrer, och härstamma sannolikt från velum, än bära de några sådana, som äro raka och orörliga, och hvilkas finare spetsar icke äro riktade utåt, utan mot cellen, fig. 4, B, och det såg alldeles ut, så- som om dessa cilier hade stungit sig in i cellen, med sina spetsar blifvit fast der, och lösryckta från sina egna celler, nu i denna förvända ställning fördes omkring. NOorpmaAnsn har iakttagit, i Tergi- pesägget, något, som mycket liknar hvad här är beskrifvet; han förmodar dessa kroppar vara pa- rasiter och kallar dem Cosmella' hydrachnoides. Men Vogcrt förklarar dem för frånskilda delar af embryo, som en tid behålla ett oberoende lif, 381 och de iakttagelser jag anfört synas mig bekräfta denna åsigt. NoRpDMANN såg, redan innan klyf- ningen leg gynl, några klumpar af celler skilja sig från frellkst sedan sammansmälta tull blå- sor och utveckla svängande cilier. Detta är, så- som Voct anmärker, en vacker bekräftelse på den satsen, att embryonernas cellulära elementer äro till en viss grad oberoende i sin utveckling. De voro, dessa celler, måhända sådana, som skulle ingå i velum, och der slutligen bära cirrerna. De delar, hvilkas utbildning vi hafva följt hos dessa tvenne Acephaler äro således: mantel- säcken, hvars ventrala del framträdde såsom ve- lum , det första, enda rörelse-organet, med silt flagellum, medan den dorsala afsatte skalets i ryg- gen vikta och utan lås sammanhängande sköld, och småningom i storlek växte om den ventrala; af de inre delarna, bildade ur centralmassan, magen med munn, tunga?, oesophagus, tarm och analöppning, dertill vissa från manteln inåt af- gående delar och muskler, som röra velum och vissa mantelns fastare partier, samt en enda, främre slutmuskel. Bland de organer, som man kunde vänta att se framträda saknas ett hjerta, gälarna och måhända äfven foten. Hjertat borde ter all sannolikhet sökas mellan näringskanalen och ryggen. Detta område är också det, som är lättast att undersöka på hela djuret, men likväl såg jag aldrig der något spår af ett pulserande organ, och jag betviflar, att den rundade kropp, som ofvanför anus afskiljde sig från mare la, kan anses för hjertats första anläggning. Till 2 lar saknades också hvarje spår. I dessa ud enden öfverensstämmer således, såvidt ännu är sedt, utvecklingen af dessa Acephaler med den BESS EERIS US EES: | 4! 382 af Gastropoderna, hos hvilkas ungar de flesta iakttagare saknat hjerta och gälar. Äfven foten, som hos dessa framträder så tidigt, saknas ännu hos våra Acephaler, eller är till endast i sin första anläggning, fig. 101-—103, d. Ati denna frånvaro af så vigtiga organer ej är skenbar, ej beror på felaktig iakttagelse skall, som jag hoppas, i det följande visa sig. Två arter af Montacuta, M. tenella, — som gerna uppehåller sig på Brissus lyrifer, liksom M. substriata på Spatangus purpureus, — och M. bidentata, äro vivipara, nemligen i den mening man nyttjar detta ord om Cyclas och Kellia, det vill säga, alt ungarna uppehålla sig inom moderns mussla tills de nått en viss utbildning. Det var på M. bidentata jag erhöll den första iakttagelse öfver ungens betydliga olikhet med moderdjuret, som jag för flera år sedan fram- ställde ?). Under nu förflutna sommar erhöll jag den åter, och kunde under en längre tid än förra gången egna mig åt dess noggranna full- följande. Har man några individer af dessa små Ace- phaler i ett glas med friskt, dagligen förnyadt hafsvatten, och observerar dem noga, ser man stundom huru mellan bakre ränderna af deras skal ulströmmar en liten svärm af ofta nära hundrade små väsen, som för blotta ögat nästan likna infusorier. De äro ungarna af Montacuta och hålla sig gerna tillsammans i en liten flock, som man sedan träffar än här än der i glaset. Genom noggrann vård lyckades det att hålla flera kullar lefvande några dagar, och jag erhöll 3) Öfversigt af K. Vetensk. Akad. Förhandl. 1844, p- 52, t. 1 f. 9, 10. 383 derunder öfver deras byggnad följande iakttagelser och de teckningar som ses tab. XIII, der fig. 104, 105, 106 tillhöra Montacuta tenella, och fyg. 107 —110 M. bidentata. I fig. 105, 107, ses djuret indraget inom musslan, likväl blott svagt, ty drar det sig fullkomligt tillsammans, såsom allt- för ofta är fallet, urskiljer "man nästan intet af dess delar. I fig. 104 skjuter det sig utom skalöppningen så mycket, att det till en del ut- slagna velum begynner att låta sina cilier spela, i fig. 108 är det på väg atl simma bort. Alla dessa figurer visa djuret från sidan, fig. 4106 visar det från ventralytan simmande med ut- bredt velum. Men i denna ställning är det i högsta grad svårt att längre än för ett ögonblick någon gång få se så mycket, att man får äfven en endast ytlig bild af djurets utseende. Musslans längd är hos Montacuta tenella 0,14 millim., hos M. bidentata 0,15 millim. Den är hos begge lika klar och genomskinlig, och af nästan samma skapnad, a, någorlunda halfcirkel- formig, nästan fullkomligt liksidig, men framåt fylligare, med ryggen lång, nästan alldeles rak eller endast mycket svagt insänkt. Till ett lås synes intet spår, endast, att manteln, midt i ryggen, visar en svag bugt, b. Mantelns dor- sala del, d. v. s., den del af mantelsäeken , som utvändigt bär skalet, b, och i ryggen och på sidorna omsluter den stora mantel-hålan, är tunn och genomskinlig, så att dess rand endast här och der synes, fig. 107, något förtjockad. I randen ses också ännu icke få små kulformiga celier eller cellkärnor, eljest äro de spridda, och på teckningen ”för tydlighetens skull utelemnade. Till denna del af manteln höra två par fastare, sannolikt muskulösa, bågar, ett par främre bre- J84 dare, c, ett par bakre, d. Det främre paret dräges in medelst ett par muskler, e, som med sina öfra ändar, nära hvarandra fästa sig vid en framstående del af mantelns främre rand nära ryggen. Sträcker djuret ut sig, så ser man dessa muskelband förlängda och nästan raka, e, fig. 104, 108; drar det sig långt in i musslan äro de korta och spända, fig. 107, hvilar djuret i halft utsträckt ställning, fig. 105, så hänga de slappa och böjda. Manteln är nästan öfverallt skild från de inre delarna och omsluter den stora pallial- kaviteten, f, hvars fluida innebåll är alldeles klart. Denna kavitet genomgås framtill af den främre, starka slutmuskeln, g, hvilkens fiber- knippen ses med sinå ändar fästade vid skalet. Den är ännu den enda slutmuskeln; den andra, bakre sökte jag noga, men förgäfves. Den dorsala man- telns främre båge, c, är nära sluten till velum, men jag kan icke fullt afgöra om den dermed efter sin längd sammanhänger. Velum, h, man- telns ventrala del, nu till storlek så mycket underlägsen den dorsala, intager, utsträckt, den främre, större delen af musslans undre rand, fig. 106,-108, indraget contraheras det till ett mycket mindre omfång. Det har, när djuret simmar, en långt oval form, fig. 106, och visar ingen tydlig fördelning i ven hälfter, såsom velum hos Gastropoderna. Ehuru det är nästan det första af djurets organer, som utbildas, ses ännu deri de flesta kulor, i synnerhet i den tjockare valk, 1, som bildar dess rand, den vi sågo hos Modiolaria och Cardium uppstå såsom en duplikatur af manteln, och från hvilken nu utgå de långa kraftiga cirrerna, med hvilkas spel djuret simmar. Utanför denna tjockare valk synes ett tunnare bräm, som slår sig uppåt till- baka 385 baka mot skalets yttre sida när velum utsträckes fig. 108. Innanför den tjockare valken består velum af en mycket tunn hinna, sannolikt dub- bel genom dupplikaturen, genom hvilken, när djuret dragit sig in, man skymtar de tillbaka- slagna, gömda cirrerna. Vänder sig djuret för något ögonblick med undra sidan uppåt, fig. 106, ser man, serdeles framtill, att denna veli Märsta är mycket tunn, och alt den innehåller en mängd oredigt strålande bildningar med här och der en utvidgning af oregelbunden form. Dessa lära väl antingen vara nerver, med sprid- da ganglie-ansvällningar, eller kärl med (respi- rations-?) säckar, såsom DANnIELsEn och KOREN synas tyda dylika bildningar hos Gastropoder (Pteropoder?)"). I djupet af velum märkes, igenom dess hinna en päronformig, bakåt tjoc- kare kropp, k. Det visar sig tydligt, att från denna kropp utgår det ofta böjda, men endast långsamt rörda flagellum, !, isynnerhet när det simmande djuret vänder sin ventralsida uppåt. Då är flagellum och dess fäste det enda man ser med någon tydlighet, och den päronformiga kroppen ses då baktill hafva en svag. intryck- ning. Ser man djuret från sidan, så visar den- na kropp ofta framåt en ansvällning;, och från denna såg jag några gånger ulgå en förlängning fig. 105, 108, som i form af ett band fäster sig vid ändan af mantelrandens främre båge. Visst är, att denna båge och velum 1i alla rörelser följas åt, och att jag ej med säkerhet sett någon annan förening mellan dem. Velum drages in genom två par muskler. Det ena paret är det främre och svagare, m; dess öfra fäste är något t) Nyt Magasin f. Naturvidenskaberne Vv, p. 258 följ. (9 K. V. A. Handl. 1848. II. 25 386 framom skalets halfva längd, närmare ryggen, och det sträcker sig snedt framål mot veli främre del, der man ser muskeln utbreda och förlora sig. Efter djurets rörelser ser man dessa leva- torer än utsträckta än slappt böjda. Det andra, - bakre paret är två bredare, starkare band, n, och är svårare att riktigt utreda. Hos Monta- cuta tenella, fig. 104, 105, såg jag med temlig visshet, att hvardera muskeln i två skilda band fäster sig nära ryggsidan, n,n', och att dessa två band längre ned närma sig hvarandra i vin- kel, och förenade gå ned till veli bakre del, der de utbredda förlorade sig. I winkeln, der begge förena sig, såg jag flera gånger, fig 4104, en böjd kontur, hvars betydelse jag aldrig kunde uppfatta. Hos Montacuta bidentata, fig. 107, 108, var det mig svårare att se huru dessa muskler för- hålla sig. Jag såg väl två band, n, n', fästa sig vid skalet, och i en vinkel närma sig hvaran- dra, men innan jag tydligt: såg deras förening, undgick mig det främre bandets riktning, så att jag ej vågar afgöra, att de verkligen förena sig. Åt ventralsidan fortsatte blott ett bredt muskel- band, som förlorade sig i velum. — I bakre ändan af velum förmärkes, när det är indraget, ett djupt veck, o, som synes uppkomma deraf, att någon del af veli tjocka rand böjer sig in- åt; när velum utsträckes, fig. 104, 108; försvin- ner delta veck och synes mera öppet, som en svag skugga. S Straxt bakom velum öppnar sig utåt mun- nen, fig. 104—4108, p. Dess främre läpp är nära förenad med veli bakre rand, och bildar med denna det veck, vi nyss beskrifvit. Dess bakre läpp åter sammanhänger med den båge, d, som baktill afgår från manteln. Dess öppning visar 387 sig nästan femhörnig, fig. 106, och dess inre hinna, som bildar flera veck. är besatt med mycket långa flimmerhår, som äfven ses, ehuru något aftagande i storlek, på bågens bakre yta. Från munnens öppning följer man dess temligen långa håla till den lilla framstående klaffen, q, sit- tande på dess bakre vägg, hvilken måhända är ett rudiment till tungan, som man ser så högt utvecklad hos Gastropoderna. Innanför tungan böjer sig kanalen framåt, och oesophagus, r, vidtager, som, alltjemt belagd med cilier, och ganska lång, förlorar sig uuder öfverliggande delar, så att man med svårighet ser dess öfver- gång i magen vid magmunnen, s. Magen, t,"£, är en ganska stor säck, som intager midten af mantel- hålan, utan att genom några band vara fästad vid dess väggar. Är djuret starkt sammandraget, ligger den ända upp mot ryggsidan, är det måttligt indraget, fig. 105, 107, är den be- lägen fri i hålan efter dess längd, men sträcker djuret ut sig, fig. 104, 108, så stupar den framåt, och föres, när djuret simmar, helt nära under skalets undre rand. Den är aflång, omkring hälften så lång som abdominalhålan, och har genomskinliga, temligen starka väggar. I dess begge sidoväggar ser man tvenne smala, bågfor- miga lister, u, sannolikt, såsom hos utbildade bivalver, duplikaturer af den inre hinnan, hvilka från dess ryggsida sträcka sig till den af öfverlig- gande delar dolda undersidan, och afdela ma- gen i två nästan lika stora delar, en främre, &, som man kunde kalla portio cardiaca, en bakre, t, portio pylorica. : Ehuru magens väggar 1 öfrigt äro helt klara, ser man dock oftast, i främre delen af dess öfra vägg, en mängd af strödda små kulor och korn. I magens väggar har 388 jag icke kunnat urskilja olika hinnor, och, fastän den hos olika individer syntes vara af något skiljaktig storlek, såg jag den aldrig sammandragas eller utvidgas. Men väggarna äro icke öfverallt af samma tjocklek. Sålunda ses vid magmunnen, s, en rundad, framstående knöl med temligen starka flimmerhår, och den främre och öfra väg- gen visar, i denna del af magen inåt gående bugter: hos Montacuta tenella, fig. 105, på ven- stra sidan en böjd, längsefter löpande crista, och i den pyloriska delen, en på längden löpande rak list, fig. 104, 105. Fina flimmerhår vibrera på flera ställen af magens inre yta, men man ser dem icke på en gång öfverallt i rörelse. Blan- dar man indigo i vattendroppen, när djuret är indraget, ser man strömmen af dess partiklar, af de fina fiimmerhår, som bekläda veli tjocka rand, fig. 105, 107,1, — icke af de långa cirrerna, — föras långs åt denna rand, in genom munnen och oeso- phagus, och samlas i en klump i magens portio cardiaca. — Liksom magmuunen är belägen på ven- tralsidan af magens främre del, är pylorus på sam- ma sida af den bakre, således i magens bakre, nedra hörn. Derifrån afgår tarmen, v, hvilken hos Montacuta tenella är uågot längre och sma- lare än hos M. bidentata. Den böjer sig först uppåt, mot ryggen, derpå åt venster och framåt, för att åter, bakåt riktad, bilda en slinga, och i mer eller mindre stor böjning rikta sig mot midten af bakre randen, der dess analända fäster sig vid manteln. Analöppningen, omgifven af tem- ligen starka flimmerhår, ligger der i en böjning af mantelranden, som när djuret är fullkomligt utsträckt är mera utplånad, slutligen utstående, fig. 106, v. Tarmen är nästan jemntjock, men på dess yta ser man, icke alltid på fullkomligt 389 samma ställen, en eller två små runda upphöj- ningar, liksom mycket korta ceca. Tarmens väggar äro i öfrigt måttligt tjocka och invändigt beklädda med flimmerepithelium. På hvardera sidan om magen ligger, nära fästad derintill, en aflångt rundad kropp. Det är lefvern, w, som ännu är delad i två skilda lober, en på höger, fig. 104, 107, w, en på ven- ster fig. 105, 108, w”. Belägen nästan i midten af musslan, den högra loben något mot magens bakre del, den veustra åt den främre, faller den genast 1 ögonen genom sin något i gulbrunt dra- gande färg, och genom sin tydliga, jemna be- gränsning. Dess form är likväl icke alldeles con- stant, ty den kan, såsom jag flera gånger tyd- ligt iakttog, till hela sin massa på en gång sam- mandraga sig ganska stärkt, och hastigt åter utvidga sig. Man ser då, att den står i förbin- delse med magen genom en ganska vid öpp- ning, som än visar sig, fig. 109, aflångt rundad med veckad begränsning, än, genom en skugga, som en lång, från magens hålighet i lefvern ingående vik, fig. 104. Lefverns massa visade sig under första tiden af takttagelsen mycket jemn, endast med mer eller mindre ymniga små runda kulor, cellkärnor?, strödda utan ordning. Stun- dom saknades dessa, och dess massa var då homo- gen, och företedde intet spår af structur. Men under sista tiden af 1akttagelsen erbjöd den några gånger ett annat påfallande utseende, fig. 110. Hela dess yta var som ett nät af mer eller mindre rundaktiga maskor, möjligen första an- läggningen af dess follikler, — ehuru vi skola se, alt dessa stundom saknas ännu sednare, då Acephalen kommit betydligt längre i utveckling. 390 Den del af den lilla Acephalens kropp, som ligger omkring anus, och emellan denna och munnen, innehåller ett antal fina bildningar, hvilkas utredande, 1 följd af djurets lifliga rö- relser, är ytterst svårt, och det har icke lyckats mig att få se dem alla med önskad bestämdhet, eller att utleta allas betydelse. Hos Cardium sågs, ofvanom anus, afsöndra sig från manteln, en oval lob, belägen tätt intill randen, fig. 101—103, x. Den ses äfven hos Monta- cuta, klar och väl begränsad, x, hos M. tenella enkel, aflång, hos M. bidentata åtminstone sken- bart tvådelad. Jag är oviss om dess betydelse. På sidan om anus, der tarmen fäster sig vid manteln, och straxt derunder, afgå, nära hvarandra, framåt tvenne fina stränga y, y'. Den öfra af dem, y, är alltid från början lineär, och går i en båge uppåt tills den, före midten, böjer sig nedåt och kan följas till veli främre del. 1 början af sitt förlopp sågs den, åtmin- stone hos M. tenella, fig. 104, 105. y, afgifva en gren, hvilken jag likväl ej kunde följa vidare. Den andra fina strängen, y', som ses afgå från mantelranden under den förra, får genast i bör-. jan af sitt förlopp en ansvällning, y', men af- smalnar åter straxt, och sågs hos M. tenella, liksom den förra, afsända en gren, och begifva sig till mantelns främre delar. Hos M. biden- tata förlorade jag den snart ur sigte. Jag vet ej om det är allt för vågadt att antaga dessa strän- gar för delar af nerfsystemet. Det är bekant, alt hos Acephalerna det största ganglieparet är beläget under och innanför den bakre slutmu- skeln, således på ventralsidan om tarmen. Från detta gangliepar utgår, på hvarje sida, framåt, utåt ryggen, en sträng, som framtill förenar sig 391 med det vid sidan om munnen belägna ganglion. Nu har jag vid ursprunget af dessa strängar, y, y', icke sett något, som med skäl kan anses för ett ganglion, ehuru en eller annan framstående del der visar sig, men om gangliet undgått mig, torde dock den öfra strängen kunna anses såsom möjligen motsvarande den långa ryggcommissuren hos den fullt utbildade Acephalen. Denna com- missur afgifver visserligen hos de flesta ingen gren, men Desmares har likväl visat, att hos Trigonella piperata ryggcommissuren har ett litet ganglion, från hvilket en gren afgår till hjertats omgifningar, och afgångsstället för denuna gren är nästan just der, hvarest den öfra strängen hos Montacuta tenella afger sin ej längre af mig följda gren. — Den andra strängen hos Monta- cuta, som afgår från mantelranden, nära, men under den förra, och som sågs hafva en — gang- lionär? — ansvällning nära sitt ursprung, torde möjligen motsvara den sträng, som hos Trigo- nella, närmast bakom den förra, afgår uppåt och framåt för att sänka sig in i det Bojaniska or- ganet. Men denna är dock till betydelsen vida mer tvifvelaktig än den förra, derföre, alt jag bos M. tenella kunnat följa den ganska långt fram mot veli främre del, så att den här synes hafva en helt annan bestämmelse än den slut- ligen borde öfvertaga. Den öfra strängen, som antogs för ryggkommissuren, borde framtill haf- va öfvergått i ett ganglion labiale, men der den slutade kunde jag icke finna något spår ull ett sådant. Deremot såg jag, några gånger, hos M. tenella, framom oesophagus och straxt bakom fla- gelli stora päronlika fäste, en rundad kropp > > som möjligen kunde vara det ena labialgangliet, och bakom oesophagus ett annat dylikt, z', som 392 kunde antyda det par inferius eller pedale, som, der foten icke finnes eller är rudimentär, ligger närmare labialparet än eljest. Dessa äro då de ännu tvifvelaktiga spåren af nerfsystem jag trott mig finna hos den nyfödda ungen af Montacuta. Nära invid och något framför denna rundade kropp eller ganglion, fig. 104, Zz, om det så bör kallas, syntes hörselorganet, &«, en rund blåsa med en enda otolith. Jag sökte det länge för- gäfves och fann det först mot slutet af iaktta- gelsen hos en af de få öfverlefvande individerna, och förmodar derföre, att detta organ, likt foten, hos Acephalerna utvecklas vida sednare än hos Gastropoderna. I mellanrummet mellan tarmen, magen, oesophagus och mantelns randbåge iakttogos några andra delar, som äro mera tvifvelaktiga. Nedanför ursprunget af de fina strängar, i hvilka jag trott mig se nerfver, afgår, med ett bredare fäste, ett sedan afsmalnande band, 8, som hos M. tenella temligen tydligt sågs förena sig med veli bakre levator, men hvars slut hos M. bidentata ej blef tydligt. Det är måhända en muskel. Under detta band utgår från mantelns rand en annan sträng, y, som snart förlorar sig bak- om lefvern, men ofta låter se tre betydliga, nära hvarandra följande ansvällningar. Den är af en temligen genomskinlig massa. Hvilket or- gan den är vill jag ej afgöra, men vågar, af hvad som nedan skall följa, förmoda, att den kan vara första början till gälarna. Den synes också vara identisk med de sammanhängande aflånga kulor, dem Vocr iakttog i det inre af foten hos Acteon DE 3) 1. ce p. 56, t. 3 f. 33. 393 och hvilka möjligen hafva någon del i den san- nolikt respiratoriska rörelse 9 der anmärkte. I sjelfva vecket mellan munnens undra läpp och mantelns båge ligger ett stort, temligen klart rundadt organ, d Det utsänder vanligen två par fina strängar, framåt en och uppåt och bakåt en, hvilken stundom har en spindelformig an- | Svällning. Den rundade loben d och bågen d tillhöra manteln, och det synes mig mest sannolikt, att de äro foten i sin första bildning. Det framgår nemligen af Vocts iakttagelser på Acteon, att foten ursprungligen, ehuru der mycket tidigare, utgår från det periferiska fägretor ds ra manteln, och vi skola se, att foten, när den först uppträder fullt igenkännelig, har sin plats 1 rummet mellan munnen och tarmen. I närheten af detta organ anmärkte jag, mot iakttagelsens slut, nära intill munhålans bakre vägg, en rundad blåsa, e, fig. 105, ytterst tunn och svår att se. Den hade troligen allde- les undgått mig, om ej dess innehåll fästat upp- märksamheten , en hop af mycket fina mörka korn, liknande pigmentkorn. Det skall i det följande synas, att denna blåsa sannolikt är ögat i dess första uppkomst. Det finnes intet skäl att be- tvifla, att dess make fanns på andra sidan, ehuru det icke lyckades att genom djurets vändning få ålerse det der. Jemför man ungarna af Montacuta, sådana som de här äro beskrifna, med dem af Modiolaria och Cardium på det steg i utvecklingen, der vi sist lemnade dessa, så finna vi de serskilta organernas förhållanden vara öfverallt desamma, medan hos Montacula de äro mer utbildade och några nya eller förut öfversedda uppträdt. Acephalen är 391 ännu ett endast simmande djur utan fot. Den är monomyär, men icke så, som de verkliga Monomya, ty den enda muskeln är icke den bakre, under tarmen belägna, utan den främre. "Dess näring fortgår utan förmedling af hjerta och gälar. Dess mantel bildar med sin dorsal- del och ventraldel —- hvilken, mycket mindre än den förra, utgöres af velum —- en stor ca- vitet, i hvilken ligga fria och rörliga tarmkana- len med lefvern, och vissa ännu endast anlagda organer. Vända vi oss nu till de förändringar dju- ret ännu måste undergå för att blifva fullbil- dadt, så äro de högst betydliga. Vi veta, huru hos den utbildade Acephalen alla djurets mjuka delar ligga inneslutna i mantelns säck, men fä- stade så, att de inom densamma äro fullkom- ligt orörliga. - Mantelsäcken förhåller sig inom skalen, som peritongxum inom bukhålans väggar, den är sluten, men instjelpt i sig sjelf. Följer man dess dorsala del från låsranden å ömse si- dor nedåt, så ses den i nära förening bekläda hela massan af derunder belägna organer på de- ras öfra yta, derpå lemnar den dem och öfvergår på inre ytan af skalet, som långt öfverskjuter djurets flesta mjuka delar, ända till dess kant. Här vänder mantelhinnan om tillbaka, och bil- dar en fåll, i det den återgår på sig sjelf; det blir ett dubbelt blad af två hinnor, den inner- sta en fortsättning af den yttre, och emellan dem upptagas nerver och muskler. Sedan man- telhinnan — såsom den inre af de två — upp- nått sjelfva kroppen af djuret, slår den sig åter öfver på denna, på dess undra sida, och, såsom mantelns ventral-parti, bekläder den öfverallt: 395 Betrakta vi nu ungarna af Montacuta, fin- na vi, att äfven hos dem manteln måste vara en sluten säck, på två ställen genomborrad utåt, af munnen och af analöppningen. Vi sågo den 1 embryonens roterande, så att säga infusorielika stadium, vara en sluten rund säck, hvilken skil- de sig i två delar, den ventrala, velum, och den dorsala, som afsatte skalet, och som sedan småningom 1 tillväxt öfvergick den förra. Det är också åtminstone mer än sannolikt, att denna säck förblifvit sluten. Väl är det nästan omöj- ligt, att genom iakttagelse få positiv visshet der- om, att ingen del af manteln är någonstädes öppen, men något tecken dertill har jag aldrig kunnat se, och är det föga sannolikt, att det klara fluidum , som i mantelhålan sköljer de inre delarna, innehåller annat vatten än sådant, som intränger medelst endosmos. I annat fall borde genom microskopet synbara främmande kroppar t. ex. infusorier, någonsin ses i den så klara och genomskådliga mantelhålan, och när indigo blan- das i vattnet, borde icke allenast tarmkanalen och magen hafva upptagit deraf, utan några af dess så tydligt igenkänneliga partiklar måste äfven hafva inträngt i mantelhålan. Men sådant har aldrig varit fallet. Således är mantelhålan att anse som fullkomligt sluten. Men i den ligga de inre organerna fria, icke, såsom hos det full- bildade djuret, fast slutna till mauteln. Således måste en, mycket betydlig förändring blifva den, att magen med lefvern och tarm kanalen dragas upp mot den dorsala manteldelens öfver- sta inre yta för att noga beklädas deraf, och att den ventrala delen af manteln derjemte stjelpes in i den mycket större, skalet beklädande dor- sala, och sjelf noga sluter sig till de redan 396 tillstädesvarande inre organerna och dem, som ännu skola tillkomma. Men medan: denna förändring i organernas förhållande och mångfald försiggår, måste en stor omflyttning ske i de nuvarandes läge. När tarm- kanalen först formade sig voro oesophagus och tarmen paralella, skilda af ett smalt mellanrum, och deras öppningar utåt mycket nära iran del Så länge vi följde Modiolaria och Cardium sågos de småningom aflägsna sig från hvarandra, sök hos Montacuta, i der stalliver vi funno den, äro de ännu något mera skilda. Men munnöppnin- gen ligger likväl ännu ganska nära analöppnin- gen, närmare skalets bakre rand än dess främre, och skall likväl hos det fullbildade djuret blifva belägen mot den främre randen, till och med något nära ryggsidan. Genom denna förändring skall således mellanrummet mellan munn och anus småningom blifva mycket större, tills det upptager nästan hela längden af skalet. Af de organer, som ännu saknas, böra de vida flesta finna plats i detta ella a så njurarna, bakre slutmuskeln, foten, gälarna; endast -hjertat skall vara beläget öfver fan Jag har icke bland ännu saknade organer nämnt labialpalperna; det är derföre att de, om jag ej bedrager mig, redan äro tillstädes, såsom velum. När velum, som ännu är en del af manteln, dess ventrala del, stjelper sig inåt och uppåt mot kroppens undra sidad skall det, genom munnens dragning mot färde randen, ej komma att ligga frn utan, viket i två hälfter, slutligen om- fatta munnen och utbreda sig på dess sik Så- som palpi labiales, hvilka Jeksaj såsom Diset 2) ?) Explor. d. VAlgerie. Moll. p. 398 t. 41 f.2, p. 448, m. fl. st. 397 visar, i sjelfva verket äro duplikaturer af man- teln. Det synes mig otvifvelaktigt, att detta de unga Acephalernas odelade ovala velum är sam- ma organ, som det 1 två lober delade velum hos de unga Gastropoda, som andra författare kallat hjulorganet. Det intager samma plats, framom munnen; det är bildadt af en tunn hin- na, 1 randen förtjockad till en valk, på hvilken spela samma cilier; det är i begge ordningarna ungens enda rörelseorgan. Hos Gastropoderna intager det hufvudet, och är, hvar det uppträder, ett Iufvudets organ. Men om så är, finna vi, att den unga Acephalen icke är hufvudlös; dess kropp utgöres snarare till ganska stor del af stadd. om vi under denna benämning sam- manfatta velum, munnen med dess bakre läpp, och det nära derintll belägna blåsformiga organ, jag anser vara ögats första Hult ning. Menihos den utbildade Acephalen af de aldra flesta släg- ten upptaga munn och labialpalper, som der tillsammans bilda hufvudet, en ganska ringa del af det hela. Således skall under djurets vidare tillväxt, munnen med labialpalperna (velum, mantelns ventraldel) blifva efter i volum och draga sig framåt, de såsom nya uppträdande organerna intaga det småningom förstorade mel- lanrummet mellan munn och analöppning, och mantelns dorsala, skalet afsöndrande del skall i utbredning sträcka sig serdeles bakåt, för att betäcka dem. Sådana äro de allmänna föränd- ringar den unga Acephalen synes komma att undergå i sin vidare utveckling och tillväxt. Att hålla små ungar af Acephaler, som hafva sin bostad i djupet, lefvande ända till dess de fått moderdjurets former, är väl nästan omöj- ligt, och af några, som vistas nära strauden, 398 på grundare vatten, erhöll jag inga små ungar. För att derföre få någon upplysning om Acephalernas vidare utbildning, återstod endast, att, såsom förr en gång, söka 1 hafvet efter starmande un- gar af andra slägten. Den som varit vid hafs- kksterb vet enn strömmen ofta plägar föra till- sammans) iitemlisen begränsade strimmor, mäng- der af allt som lefver eller fiyter i hafsytan, tång, Acalepher, Enltomostraca, simmande un- gar af Mollusker, Sagitter, larfver af Annelider, Echinodermer m. m. Det är hvad våra Bohus- länningar kalla, ”godt” eller ”ganeskar”, Skottarna ”maidre,” ett tillhåll för fiskar, som der stundom frossa så ifrigt, att man med försigtighet kan lura sig dem på ar mslängd nära. Bland denna mängd af små djur sökte jag ungar af Acephaler och fann flera sådana, bland hvilka sex äro teck- nade på Tab. XIV, hg. AN1—117. Det ses af destå teckningar, att skalet icke mer har den långa raka rygg utan umbones, och den nästan fullkomliga liksidighet, som vi iakt- togo hos ungarna af Modiolaria och ännu mer åfallande hos Cardium och Montacuta. Hos alla sex har ryggsidan af hvardera skalet fått den starka böjning uppåt, som tillkommer de flesta musslor, och tillika blifvit mycket kortare; den intager - de flesta af dem föga mer än den längd, som den har hos fullväxta Acephaler. Men dessa små musslor voro från 0,22 till 0,37 millim. i längd, de voro således ungefär från en och en half gång till två och en half gång större än ungarna af Montacuta; det är ej eller skäl att antaga, det de, på samma stadium, varit myc- ket större än dessa sednare. Den förändring i ryggsidans förhållande till hela musslan, som vi här se, är derföre uppkommen icke blott genom 399 olika stark tillväxt i olika delar af skalet, utan genomien derunder fortgående betydlig föränd- ring 1 dess form. Till denna förändring hörer, att i det inre af umbones har framkommit första antydningen af låset. I fig. 111, 112, 117, ses en ganska tydlig tand, &, inom umbo, och i fyg. 413 visa sig tänder i två rader. ” Men ehuru lå- sets karakterer begynt att visa sig, och muss- lornas former äro ganska skiljaktiga, är det lik- väl nästan omöjligt, att bestämma deras slägten. Visst är, att de alla sex äro dimyarier; de haf- va två slutmuskler. Men längre kommer man icke utan på gissningens väg. Fig. 111 kunde vara en Mya, fig. 112 måhända en Tellina, det- samma kunde man nästan förmoda om fig: 115; fig. 117 är kanske en Saxicava. Den till yttre formen mest utmärkta är fig. 113. Medan de andra äro likskaliga, eller åtminstone i ganska ringa grad olikskaliga, har hos denna det ven- stra skalet en mycket convex umbo, under det att det högra nästan saknar en sådan. Låset synes bestå af två rader tänder, tre framför, fyra bakom umbo, och, hvad som är högst på- fallande, i midten af skalets undra rand har det högra skalet en djup invikning, som upptager en framskjutande rundad utböjning af det venstra. Sådana karakterer träffas icke hos någon af våra hafsmollusker. Den besynnerliga viken på ska- lets undre rand syntes mig först erinra om de märkvärdiga hakarne hos ungarna af Anodonta, men dessa tänder äro rörliga och synas egentli= gen tillhöra manteln. En annan gissning kunde också vara den, att skalet, hos det fullväxta djuret, skall få en etenulomsK rand, och att denna invikning är första början déertill: Låständerna synas nästan antyda en Nucula, de så olika ska- 400 len en Anomia, men två slutmuskler synas vara der, om ej den främre är fotens retractor ante- rior, hvilket likväl synes föga sannolikt. Emedlertid, om det ej är möjligt, att till slägtet bestämma dessa små Acephaler, är det dock afgjordt, att de äro sådana, och sannolikt alla af Dimyariernas grupp. Det är vidare visst, att de ej äro utbildade djur, utan ungar, såsom vi nu skola se, på ett högre steg af utveckling än dem vi hittills betraktat. Hos alla var skalet så mycket genomskin- ligt, att man kunde se det mesta af djurets mjuka delar, och teckna dem när djuret, indra- get inom skalet, höll sig stilla. Men deras lif- liga, ombyiliga rörelser och tidens korthet hin- drade mig att så länge följa någon af dem, tills jag fått en noggrann bild af den sådan den vi- sar sig, när den simmar med utsträckt velum. Ty alla voro ännu simmande och -hade sitt ve- lum qvar. Indraget inom skalet var detta kraf- tiga rörelseorgan, h, tillhopalagdt, än i flera djupa oregelbundna bugter, fig. 111, 112, 113, 116, än 1 mera jemna veck, fig. 117, än i två rundade lober, fig. 115, med de långa cilierna tillbaka- slagna och genomskinande genom dess tunna hinna, i hvilken hos fig. 112 syntes tydliga mu- skelband, h. Veli retractorer voro också tyd- liga, hos: fig: A144;1115; M&'; 117, m; derlfrämre) n, n', de bakre. Men velum var ej längre be- läget, som forut, nästan vid undra randen af skalet, det var draget mera mot den främre, redan något hos fig. 116, 113, mer hos fig. 111, än mer hos fig. 112, 115, 117, och ju närmare seglet är till den främre randen, desto äldre, mer utbildadt är. djuret. Ty med velum drar sig också munnen framåt, aflägsnar sig från anal- öppningen 401 öppningen och ett större utrymme mellan dem blir öfrigt för nya organer, såsom det ses fy. 417, 15. 412, hos livilka begge sednare munnen redan har dragit sig så mycket framåt, att den omfattas och döljes af velum. Der den är synlig, fig. 111, 115, 116, 117, företer den samma för- hållanden som: hos de förr beskrifna, samma långa flimmerhår, samma lilla klaff vi förmodat vara tungan. Det långa flagellum, som vi anmärkte så- som det första af djurets yttre organer, samti- digt med mantelns afskiljande i velum och dor- salsäck, är ännu qvar, och innehar samma plats som hos ungarna af Modiolaria, Cardium och Montacuta, der vi sågo det utgå från en rundad kropp 1 midten af velum. "Endast en af de anonyma "Acephalerna, fig. 411, visade det ut- sträckt, mycket tydligt, från velum, men det var mig omöjligt att upptäcka, om dess fäste äf- ven här var en rundad, päronlik kropp. Ait de öfriga icke visade detta organ beror snarast der- på, att de höllo det indraget, icke derpå, att det saknades. Hos ungarna af Modiolaria, Cardium och Montacuta sågo vi magen ill sin största del fri, och tarmen var efter hela sin längd obetäckt af andra organer. Del är icke mera alldeles så. Ei fig: 41; 116; 117 ses ännu en del af magen, t, och af fdinent v, fria, men icke så hos de odinddben Det är bekant, att hos det utbildade djuret lef- vern till en mycket stor del omsluter hela tarm- kanalen. Så se vi också här lefvern w, w', ej blott få tunglika förlängningar och breda sig ut, fig. 111, 112, så att dess lober nästan mötas, utan den förändrar äfven sin inre structur. I fig. 141, 112, 416, 117, är den ännu någorlunda KUNA i Hamdl. 1848. II. 200-09 402 som hos Montacuta, men i fig. 113 och ännu tyd- ligare fig. 115, har den fåtlt den karakteri- stiska follikulösa byggnaden, som var serdeles tydlig hos fig. 115, der den hade en vacker grön färg, och folliklernas blinda säckar bildade lik- som idel runda blåsor. Hos dessa begge betäckte lefvern också nästan fullkomligt magen och hos fig. 113 sågs tarmen komma fram genom dess massa. — Anal-öppningen v' är icke längre fä- stad vid mantelns rand. Der djuret har den ställning, att man kan se den, såsom fig. 411, 113, N6, 17, ses den fri, belägen emellan mantelns dorsala blad, och nära under den lig- ger den nu tillkomna bakre slutmuskeln , g, så som den skall vara belägen hos det utbildade djuret. Af yttre organer, som tillkommit, anmärka vi först foten, J. Hos fig. 116 tycks den saknas, men hos de andra är den mycket tydlig, /fyg. 111, 112, 113, 115, 117. Den utgår från krop- pens medlersta del, så att dess främre sida är nära munnen. Den är af olika form och storlek hos de olika djuren. I fig. 111 är den mycket kort, nästan fyrkantig, med rundad främre ända, hos fig. 117, 115 något större, ännu mera utbil- dad hos fig. 113, der den, redan tungformig, böjer sig något framåt, men mest hos fig. 112, der den har antagit en form, som kunde till- komma en utbildad Acephal. Detta lilla djur, och flera: som jag här icke tecknat, hade också redan en tvåfaldig rörelse. Det sågs än simma omkring medelst sitt utsträckta velum, än, med detta indraget, krypa omkring, ganska lifligt, på foten, eller, såsom här är afbildadt, liggande på sidan trefva omkring med det tunglika organet, i hvilket de olika muskellagren gåfvo sig tydligt tillkänna. Foten vibrerade hos de fiesta med 403 lifliga flimmerhår och "hade redan sina inre muskler utbildade, såsom fig. 111, &, der den främre retractorns fäste vid skalet är mycket tydligt, och fig. 115, 5”, der den bakre retrac- torn redan intagit sin blifvande plats. Gälarna äro hos alla mer eller "mindre ut- bildade. Hos Montacuta anmärkte vi, att från mantelns bakre vägg afgick framåt en fin sträng, som, med tre syuliga ansvällningar, snart förlo- rade sig under lefvern, fig. 104, 105, 4107, 108, y, och jag framställde den förmodan, att detta parti möjligen kunde vara första anläggningen af gälarna. Hos fig. 116 saknas det alldeles, ty jag kan icke återse det i den aflånga, genomskin- liga, nästan blåslika del, som synes bakom mun- nen, och om hvilkens betydelse jag ännu är okunnig. Men hos fig. 13, y, märkes huru från manteln, straxt nedom analöppningen afgår ett arti, som liknar en lång, på vissa afståud an- svälld sträng, (måhända rörformig?), som regel- bundet är böjd i fyra bågar, af hvilka den sista blir otydlig just bakom oesophagus. Hos fig. 111, y, se vi samma organ, men här något mera till- hopadraget i rundade bugter. Går man derifrån till fig. 117, y, ses dessa bågar utgå från mantel- randen och tilltaga i storlek framåt. Måhända är den från mantelranden utskjutande första run- dade loben redan en ofullkomlig båge, den derpå följande är tydlig, ehuru vänd så, att dess öpp- ning icke synes fullkomligt. Den tredje är mycket tydlig, liksom den fjerde, hvilken ofvanom munnen förlorar sig i några veck, hvilkas form ej blef alldeles klar för mig. På samma sätt följer man 1 fig. 112, 115, y, än mera utbildade, dessa bå- ar från mantelns bakre rand till närheten af hufvudet, der de fästa sig. När de äro så vända, 404 att deras öppning ligger midt för anblicken, ses de invändigt vara besatta med cilier, som täta, jemnstora, nästan klafflika, än äro stilla, me- dan en annan bakom dem belägen rad af ci- lier genom sitt spel bildar liksom vågiga skug- gor, än sjelfva äro i rörelse. Det kan nu icke betviflas, att dessa stora organer äro gälarna, ehuru jag ej kunnat öfvertyga mig derom, att e äro två på hvarje sida, ty jag har endast ur- skilt en enkel följd deraf, såvida icke de inre cilier jag såg, antyda tillvaron af en inre serie af gälbågar. Men det bör härvid anmärkas, att Mollusker finnas, som hafva blott ett gälblad på hvarje sida, och att således delningen i tvenne, der två äro tillstädes, måhända inträder långt sednare. Ofvan äro bågarna icke fria. En myc- ket fin, något vågig linea utmärker, fig. 112, y, en hinna, hvilken synes begränsa den kanal, ge- nom hvilken gälarna skola förenas med omlop- pets kärl. Vi hafva, om jag ej bedrar mig, sett dessa gälars första bildning, och veta derom åt- minstone så mycket, att de uppkomma som en fin, på vissa afstånd ansvälld sträng, som sedan böjer sig i allt högre bågar, på hvilka framträ- da vibrerande, regelbundet ställda cilier af egen form. Del är dessa nu så öppna och rundade bågar, som sedan tillväxa -»så mycket i höjden och blifva så långa, smala och tätt samman- tryckta, och här och der med hvarandra före- nade, att man knappt mera märker bågformen. Då hafva de bildat dessa stora blad, som innan- för skalets mantel-lober betäcka en så stor del af djuret. Då respirationens organer äro så mycket utbil- dade som vi se dem här, är det att förmoda att ett hjerta snart skall framträda. Men det har icke 405 lyckats mig att få se det hos någon af de Ace- phalungar jag iakttog, och jag betviflar till och med alt det ännu finnes. Men ett annat organ har framträdt, som vi bittills icke sett. Det "anmärkes straxt framom den bakre slutmuskeln, fig. 141, 112, 115, 117, &t, och är parigt, så att på andra sidan finnes ett dylikt, motsvarande. Det har formen af en fröna säck med temligen tjocka väggar, som 1 il, 417 hafva den inre ytan jemn, men hos ån 412, 115 visa den veckigt ojemn. Hos dessa tvenne synes också Sicken, till trakten under slutmuskeln afgifva en halslik förlängning. Dess innehåll är 1 fig. 112, 115 follkomligt klart, och synes vara homogent. I fig. 117 deremot ses deri några fina korn, och på ett ställe af väggen syn- tes några Vibrerande cilier. Hos fig. 4111 lågo dessa korn så nära väggen, att de liksom voro insänkta deri. Men bos tvenne djur, som här icke äro aftecknade, visade säckens innehåll sig så som ses af fig. 114. Utåt dess väggar lågo ovala, mycket klara små blåsor, celler?, och hvarje af dessa hade i sig, nära medelpunkten, en liten hop af dessa mörka korn. Detta pariga organ är utan tvifvel det s. k. bojaniska, eller, såsom det numera är nästan afgjordi; njurarna: Det har läget af detta organ, det har dess icke sällan förekommande förlängning nedåt; dess veckigl ojemna inre yta synes antyda de Los den blifvande körteln egendomliga upphöjningarna och fördjupningarna, och de blåsformiga bildningarna med mörka korn (urinämne?)y till kärna likna nå- gorlunda dem man finner i fullväxta Acephalers njurar, och som genom sitt innehåll gifva dem deras mörka färg. De cilier, som sågos peta på 406 ett ställe hos fig. 117 torde antyda en redan bör- jad verksamhet i organet. 'Hörselorganerna, &«, de runda blåsorna med darrande otolither, voro ganska tydliga hos flera af dessa små Acephaler. De syntes, ett på hvarje sida, skina igenom de öfverliggande delarna. I fig. 116, ses det venstra organet ligga midtför oesophagus, och har en liten otolith. Hos de öfriga, der foten redan är mer eller mindre ut- bildad, ligger det vid basen af denna, bakom desophagus, s såsom fig. 111, 117, med en KE liten otolith, fig. 115, med en ensam, men större. I 'g. 12, B, sågs det omgifvet af en ring, liksom hade det hvilat på en rundad kropp af skenbart homogen textur, möjligen ett ganglion, och in- nehöll ett antal af minst tolf små aflånga kroppar. En af ungarna af Montacuta företedde ett rundt, blåsformigt organ, e, fig. 105, beläget straxt bakom munnen, och det nämndes, att denna blåsa, som sågs innehålla en hop af korn, lik- nande pigmentkorn, sannolikt var första anlägg- ningen af ett synorgan, ett öga. Anledningen till denna förmodan är den, ätt de flesta af de små Acephaler, som fångades ssmmande i hafs- ytan, hade två dylika organer, ett på hvarje sida, som med stor sannolikhet kunna anses såsom ögon. Den som är afbildad fig. 116 hade på venstra sidan e, 4, på sidan af svalget, framom det- samma elt organ i form af en ganska klar, svagt begränsad, dot oval lob eller någörlunda platt- tryckt blåsa. I denna lob syntes va små hopar af svarta pigmentkorn, den ena, mindre, nära främre randen, den andra större, nära den bakre. Under dessa pigmenthopar Hockmande sig en rund ring, såsom af en trind framstående del, 4, ,, d 4077 och från denna del kunde man följa bakåt en vågig, fin linea, som möjligen tillhörde gälarna, hvilket jag dock här icke lyckades att se. På den andra, högra sidan af djuret sågs nu etl mot- svarande organ, B, men något annorlunda. Läget var detsamma, men loben hade ett något skilj- aktig form; den var aflång och oregelbundet fyrsidig, med rundade hörn. De två hoparna af pigmeutkorn voro till läget och storleken såsom på venstra sidan, men vid den främre, större sågs under stark förstoring en äggformig rundad kropp af någorlunda enola substans. Dess ena bakre ända var omgifven af ett mörkt pig- ment, som der bakom utbredde sig i en hop af korn. Denna rundade kropp syntes mig, ehuru den var af en oval skapnad, någorlunda hafva utseendet af en lins. Den runda ring, som un- der pigmenthoparna visade sig på det venstra organet, hade äfven på det högra en annan form, en olikhet, som, liksom sjelfva lobens skiljaktiga form, härleder sig från dessa delars samman- draglighet. I stället för den ringformiga figuren sågs något, ., som liknade en framåt riktad konisk pp som genom en fin intryckning rundtom- kring skildes från en större basaldel. "Det hela ingaf mig den föreställningen, att det möjligen kunde vara ett kort, sine laborido, vill en' del sammandraget tentakel, en tydning, som dock tills vidare bör förblifva en gissning. Men att det med pigment och den rundade äggformiga kroppen försedda pariga organet är ett öga, är redan här mycket binolikbe och skall bf det ännu mer. Den for m, sonr detta organ före- tedde i fig. 111, e, 4, var i hufvudsaken den- samma, med saknad af den tentakellika delen. Den genomskinliga, fint begränsade loben, belä- 408 gen vid sidan af. oesophagus, var aflång med nå- got spetsiga ändar, och innehöll tre pigmentho- par. Af dessa voro två, af några få korn, be- lägna i öfra delen af loben, den tredje, större, tätare i midten, och undersökt vid mycket stark förstoring sågs äfven denna hop omsluta den undra delen af en någorlunda genomskinlig run- dad kropp, som syntes vara en lins. Det bör nu anmärkas, att dessa två individer, att döma af munnens och veli läge, af magens och lefverns förhållande, af gälarnas frånvaro eller ringa ut- bildning, synas vara ganska unga, och att der- före hos dessa ögonen ännu icke så mycket äro skiljaktiga från det parti vi hos Montacuta för- modade vara synorganets första anläggning. Den utbredda, svagt begränsade loben är här hvad den runda fina blåsan var fig. 105; e, och, ehuru en lins synes redan vara bildad, är pigment ännu icke så samladt omkring den, som det framdeles skall blifva. I fig. 113, e, synes den ovala loben, med sin bakre ända verkligen såsom ommatophor utgå från kroppens sida, bredvid oesophagus, bakom velum, men 1 densamma kunde jag ej upp- täcka någon lins, endast en liten hop af pig- mentkorn. Hos fig. 112, 115, e&, 4, se vi slutligen deita organ med samma läge visa sig ännu mera bestämdt. Loben, ommatophoren, är här vida mindre 1 förhållande till det egentliga ögat än den var hos de ännu yngre djuren, fig. 105, 111, 116, och allt pigment ses samladt i en hop, som omsluter en ljusare, klar kropp, hvars form lik- väl här framträdde till och med mindre tydligt än 1 fig. 146, eller 4/1, 4. Men detta oaktadt lärer del knappast kunna betvillas, att dessa två pariga organer äro ögon, burna af korta ommato- ; 409 phorer, liksom hos vissa Gastropoder, t. ex. Tro- chinerna. Betraktar man, kanel vid: fig, 142; 4156 det tydliga ögat, och dess läge bakom söllra och på sidorna om munnen, SA måste man säga, att dessa partier tillsammans väl kunna sägas utgöra ett hufvud, fastän djuret är en Acephal. Dessa delar, som hos ungen af Montacuta voro så skilda, äro här mera samlade, och munnen har, i fig. 112, 115, blifvit förd så mycket fram- åt, att den är dold under velum , som redan synes icke mer sitta framför, utan omfatta den- samma. Det är gälarna och foten, hvilka tillkom- mit och intagit sina platser på kroppens undra sida, mellan munnen och tarmens analända; de Vafwva liksom trängt dessa delar tillsammans till ett hufvud. Met ännu stundom simmande, stundom krypande djuret har nu, i foten, fått icke blott ett nytt rörelseorgan, utan de från densamma till det inre af skalets ryggsida på ömse sidor uppstigande retractorer äro också lika många band, som, omfattande visceralmassan , hålla den fästad intill musslans öfra del. Det syntes nu önskvärdt att få en iakt- tagelse, som visar någon öfvergångsform från dessa än krypande, än simmande ungar med de två -parigt ställda ögonen och det stora velum, till den utbildade, men. endast krypande och antagligen blinda Acephalen. Det ville icke lyc- kas att hålla några af dessa till slägtet obekanta ungar så länge lefvande, tills någon ytterligare förändring hade inträdt, och det var dessutom af vigt, att åtminstone till slägtet känna den form som nu borde komma så nära det utbildade djuret. Detta vilkor finnes uppfyldt hos de myc- ket små ungar af Mytilus edulis, som man träf- 410 far krypande bland moderdjurets byssustrådar. Det kan icke betviflas, att dessa äro ungar af M. edulis, de hafva redan mycket af skalets form och af fotens, och de funnos i samma byssus- knippe af olika storlek, till och med sådana, som, ehuru ganska små, redan böriat att antaga den blå färgen, hvilken snart gör skalet temligen ogenomskinligt. ; På Tab. XV, fig. 118, ses en sådan helt liten unge af Mytilus edulis afbildad. Dess längd var 0,586 millim. Dess mjuka delar äro i hufvudsa- ken sådana, som hos moderdjuret. Foten, d, är ganska utbildad, med sina retractorer, de främre 5, och de bakre Ö”. Gälarna bestå åtminstone af åtta bågar, fig. 118, y, £, med sina dubbla. rader af cilier, de yttre raka, lika långa, klaff- lika, ofta stillastående, de inre böjda och genom sina rörelser bildande” s-formiga vågor. Gälarna äro baktill ännu fästade vid det dorsala mantel- bladets förtjockade rand, tilltaga i höjd ganska mycket till den femte eller sjette bågen, som äro högst, och aftaga till slut något litet för att framtill sluta ganska nära hufvudet. I ryggsidan äro gälbågarna åtföljda af en hinna, som tyckes förena dem med bålen. Mantelns fria blad, b, som invändigt bekläda skalet, äro i undra sidan åtskilda, men i midten af bakre ändan förenade, så att derofvan befinnes den öppning, &, som till läget motsvarar analändan af tarmen. Magen, (2 af en aflång, framåt spetsig form, har sina tven- ne bågar, u, såsom hos Modiolaria, Cardium och Montacuta, och tarmen, v, som. afgår från dess nedre och bakre hörn, gör en lång böjning framåt och återvänder derpå bakåt för att böja sig öfver bakre slutmuskeln, och något under denna öppna sig 1 anus, v. Njurarna, & hafva den plats vi 411 sett dem intaga hos de nyss beskrifna. Lefvern, w', är här ännu delad i två iober, en på hvar- dera sidan om magen, men dessa lober tyckas framtill vara förenade, fig. 118, F, w. Hvardera loben har en främre del, ww, riktad uppifrån nedåt, och en bakre del, ww, som ligger långs efter kroppen. Den främre delen omger en stor hålighet, 2', som när djuret förtär indigo fylles af färgpartiklar. Hufvudet, ty så måste det här slutligen benämnas, har tvenne ögon, e, ett på hvardera sidan, nemligen en kort oval lob, fy. C, en ommatophor, som utgår från detsamimni och innesluter en svart pigmentmassa, i hvilken jag likväl ej förmådde att upptäcka någon lins. Nedåt öfvergår hufvudet i två labialpalper, h, fig. 118; 4, 8. De äro vid basen väl skilda och der något smalare än mot den breda, snedt af- skurna ändan. Det lyckades mig icke aut se om de hvardera företedde något spår af delning i tvenne, eller om de redan hade de upphöjda rän- der de förete hos de fullväxta individerna, en- dast att de i synnerhet mot ändan hade kraf- tiga cilier. Om man nu betraktar, att velum, såsom vi sett, småningom drar sig framåt och omsluter munnen, synes det nästan afgjordt, att dessa labialpalper här äro samma velum, som, nu ansenligt förminskadt, och utan sina kraftiga cirrer, icke mera gör tjenst såsom rörelseorgan , sedan foten blifvit utbildad, utan endast utgör ett appendix till munnen dckHett organ att ge- nom flimmerrörelse föra födande delar till den- samma. —-- Bakom hufvudet, i fotens bas, ligger hörselorganet, «, ett på hvardera sidan, en rund blåsa med ett antal otolither. — Något hjerta lyckades det mig icke att upptäcka hos det indi- vid, som är aftecknadt fig. 118, 4, och jag vill 412 nästan betvifla, att det ännu fanns bhos denna unge. Men hos ett annat, något större individ fig. 118, F, fann jag detsamma, n, med sin större del beläget ofvanpå tarmen, och såg dess lång- samma, något oregelbundna slag. Deus unge af Mytilus edulis var den sista i den följd at utvecklingsstadier af Acephaler,- öfver hvilka jag erhöll kisel Denna följd omfattar väl icke många slägten, men likväl släg- ten af tillräckligt skilda familjer för att göra an- tagligt, att den utvecklingens, gång vi här sett, är den som i allmänhet är gällande för hafvets Lamellibranchiata Dimya. - Denna gång synes efter dessa iakttagelser vara följande. När hela vitellus constituerat sig till em-- bryo, har denna en rundad eller oval form. Under vitellus-hinnan, som är dess yttersta hylle, och på hvilken spela de cilier, med hvilka embr y- onen rör sig, ligger manteln, ett ceilulärt lager , som ötosluters likt en säcksekden inre massan åf mörkare kulor. Mantelsäcken har på sidan en öppning mellan cellerna, hvilken småningom slu- ter sig till ett veck, i det embryo liksom kröker sig deröfver och derigenom får en mera rundad form. Manteln delar sig 1 två delar, en ventral, en dorsal, i det den får, genom duplikatur, tvenne tappar, som småningom förlänga sig till en rundad kant, hvilken, försedd med starka, långa cirrer, omger den ventrala manteldelen, velum, hvilket i midten bär ett långt flagellum, medan den dorsala, mycket convex, omsluter den af den inre massan fyllda pallialkaviteten, och snart afsätter skalet, tunnt, hinnaktigt, likt en ryggsköld, af två i den raka, långa ryggen utan lås sammanhängande, likformiga delar. Den dorsala delen af manteln, med skalet, växer ut 413 efter sin fria rand, så att en insänkning uppstår mellan denna och velum. Den inre centrala massan i pallialkaviteten formar sig till mage, två lefverlober, oesophagus och tarm, slutligen till munn och anus, begge riktade åt samma sida, ganska nära hvarandra. Under tiden har den dorsala manteldelen så mycket tilltagit, att den med skalet kan innesluta djurets alla mjuka delar, i det dess begge blad och skalets tvenne delar närmas genom den enda ännu tillstädesvarande främre slutmuskeln, medan levatorer i det inre indraga velum. I mantelkaviteten ligga ännu tarmkanalen och lefvern fria. Af ett par ögon framträda -de första spåren, hörselorganernas pa- riga blåsor visa sig, och sannolikt gälarnas första anläggning. Medan dessa sednare nu utbildas, i det en på vissa ställen ansvälld sträng tillväxer och lägger sig i bågar, löser sig analöppningen från dorsalmantelns rand, och i mellanrummet mellan munn och anus uppträder foten, som med sina retractorer omfattar visceralmassan och upp- bär den i mantelhålan. Skalet får mera tydligt artens form, låsets tänder framstå, umbones hvälfva sig deröfver. Velum med munnen drar sig framåt och bildar med de nu utbildade två ögonen ett någorlunda tydligt hufvud. Lefvern utbreder sig småningom för att omsluta magen och en del af tarmkanalen; den börjar att visa follikulär struktur och färgas af galla. Njurarna äro bildade. Ännu har djuret dubbel rörelse; ömsom simmar, ömsom kryper det. Men nu aftar velum, simmandetis organ, det förlorar sina cirrer, blir reduceradt till labialpalper, och dju- rets enda rörelse blir krypande. Först nu upp- träder hjertat, och Acephalen har fått alla sina 414 vigtigaste organer, utom fortpiantningens, till hvilka ännu synes intet spår. Utvecklingen af Anodonta har längesedan, och flera gånger > varit föremål för undersöknin- gar. Men om vi jemföra hvad vi sett hos dessa hafvets Dimvarier med hvad man lär oss om utvecklingen af denna sötvattensform af samma grupp, fiina vi ganska få likheter. Skalet har, i sin första uppkomst en nästan triangulär form, med mycket lång, rak rygg, såsom Hos Modie- laria, Cardium och Montacuta, men i dess nedra rand utbildas, ur manteln, redan tidigt, de märk- värdiga taggiga, rörliga hakarna, som sedan för- svinna, och som helt och hållet saknas hos de hafsdjur vi undersökt. Skalet kan, som det vill synas, under en period i beg Yale scn icke till- slutas, fastän det redan har Hen äfven här en- samma slutmuskeln, -— om den bakre eller den främre vela vi icke, — utan gapar, och djuret, sett från ventralsidan, tyckes, efter beskrifnin- garna, liksom vara deladt i två hälfter, hvardera med sin munn, mage, tarm, lefver, hjerta, ett förhållande, som, ehuru det kan tyckas eriura om centralmassans kanske blott skenbara delning i två hälfter under embryonens första tid hos haf- vets både Acephaler och Gastropoder, likväl ännu behöfver bekräftelse. Det vissa är, att mantelns ventraldel icke hos Anodonta har något velum till rörelseorgan, ehuru det måhända är en antyd- ning af detta organ, som QUATREFAGES ') sett, då han beskrifver omkring muskelns insertionspunk- ter små hvirflar, (”tourbillons”), liknande sådana, som förorsakas af infusorier. Om den åsigt är riktig, som jag ofvan vågat framställa, att hos ) Ann, d. scienees nat,, deux. seér., NVöCp- oc0: 415 hafvets Acephaler ungens velum, småningom för- minskadt i förhållande till det hela af djurets kropp, och sedan det förlorat sina cirrer, blir labialpalperna, så torde här, hos Anodonta, dessa sednare genast från början uppträda såsom såda- na, ehuru försedda med cirrer, utan att någonsin tjenstgöra såsom rörelsens organer ”). En likhet finnes likväl emellan ungen af Anodonta och ungarna af hafvets Dimyarier, nem- ligen i närvaron af ett flagellum utgående från mantelns ventralsida. QuvaATtrREFAGES beskrifver och tecknar fyra sådana strängar, utgående, två till- sammans, från tvenne små rundade upphöjningar (”mamelons”) belägna i midten af djurets ventral- sida, en närmare dess främre, den andra dess - bakre ända. Men Carus, och sednast SiEBorp ”), hafva sett endast en upphöjning, ur hvilken en enda sträng utgår, således i likhet med hvad vi iakttagit hos Modiolaria, Cardium, Montacuta och en af de anonyma unga Acephalerna. Betydelsen af detta flagellum är hos dessa författare olika. QuaATREFAGEsS'”) hyllade J. RATHEEsS, JAcoBsons och RA- SPAILS mening, att de af honom sedda flera strängar äro ett slags nafvel-strängar, ”cordons ombilicaux”; 2) Sedan denna afhandling var till Akademien inlemnad . erhöll jag Rup. LeuckarTts skrift: Ueber die Morphologie der Wwirbellosen Thiere, Braunschweig 1848. Förf. meddelar p. 164 några nyare iakttagelser öfver Ano- donta intermedia, af hvilka det visar sig, ”att på det ställe der sednare munnöppningen är belägen, finnes en framstående kort och trubbig del, som utmärker sig genom en beklädnad af mycket långa, fina flim- merhår, och sednare genom delning sannolikt meta- morphoserar sig till de båda paren af labialpalper.” — Huru förhåller sig utvecklingen af Tichogonia? ") Lehrb. d. vergl. Anatomie I, p. 294. EG SN 416 han såg dem mot ändan förgrenade och hvarje gren slutande med en ansvällning, som tycktes honom ”i hög grad ega förmågan af absorption och exsorption.” Medelst dessa organer hänga också ungarna tillsammans 1i hopar, sedan de lemnat ägghyllet. Siesorp deremot anser ilagel- lum vara en byssustråd, och upphöjningen, hvar- ifrån den utgår, byssus-organet'). Denna me- ning hyste äfven jag, då jag för Akademien för några år sedan framlade den första flyktiga iakt- tagelsen öfver ungen af Montacuta ?). Den run- dade, päronlika kropp, från hvilken cirren ul- går, ansåg jag för foten, och strängen för en byssustråd, och detta misstag härledde sig deraf, att jag då ännu icke sett den bakom velum be- lägna munnen. Det är nu, efter de iaktagelser jag här meddelat, tydligt, att flagellum ej kan vara byssus; vi hafva sett det tillhöra velum, och vi sågo foten tillkomma långt sednare, medan flagellum ännu var qvar på sin plats, fig. 111. Hvad blir då af detta märkvärdiga organ? Sedan jag först i December 1848 föredrog dessa iakttagelser hafva två märkvärdiga slägten af Ace- phaler blifvit närmare utredda, som förut voro endast ytligt bekanta, Lepton ?) och Galeomma ”). Båda hafva i mantelns rand, ofvanom munnen ' och !') Rup. LeEuvckarTt har också funnit endast en, men myc- ket lång sträng, men anser ingalunda visst, att den är att anse såsom en byssus-tråd. I. c. 167. (Sednare tillagd anmärkning). ?) Öfversigt af K. Vet. Akad. Förhandl. 1844, p. 52, t. EF; fi 9;0ex få ) ForsEs and Hanrey, History of British Mollusca, II, p:ROr tab HOEL. ”) Desmaves, Exploration de PAlgérie, Mollusques, tab. (0 3 SN NGN an 45 och labialpalperna en enslig tjock cirr, hos Ga- leomma 1 spetsen ansvälld, hos Lepton utmärkt genom sin trefvande sörlfelhen Det synes icke alldeles oantagligt, att denna cirr verkligen är densamma, som det tlagellum vi sett så tidigt uppträda hos embryonen, och som, när velum fördelade sig omkring munnen, slutligen fått sin plats ofvanom detsamma, på manteln, hvars ven- trala del den ursprungligen tillhörde. Men om vi också här återfinna detta organ hos den ut- bildade Acephalen, veta vi likväl ännu intet om dess "betydelse för embryonens Lif. 4 Vi hafva setl, att åtminstone fera slägten af Bornellbsanehia Dimya hafva i sin tidigare ålder tvenne ögon, belägna ett på hvarje sida af det här ännu ganska tydliga hufvudet. På detta ställe har man hos fullväxta individer af denna grupp ännu aldrig funnit synorganer, och aldrig någonstädes ett par, och det är högst sannolikt, alb: när skalet tilltagit i tjocklek ända derhän; att blifva alldeles ogenomskinligt, dessa orgauer försvinna. Emediertid har Wirr angifvit, att icke endast Pecten och dess närslägtingar, utan äfven flera slägten af Dimya: Arca, Mytilus, Cardium , Tellina, Mactra, Venus, Solen, Pholas, hafva ett stort antal ögon i mantelns rand, än spridda, än samlade, än sessila, än burna af rörliga trådar. Om det så förhåller sig, måste icke blott den unga Acephalens ögonpar försvinna, utan äfven talrika nya uppkomma. Men jag må- ste med SiEBoLD ") anmärka, att det icke lyckats mig att bekräfta Wirnrs uppgift, och att vi tills vidare böra antaga, att de utbildade individerna af Acephala Dimya verkligen äro blinda. 5) Lehrb. d. vergl. Anatomie, I, p. 673. K. V. A. Handl. 1848. I. 2) 418 Ett annat förhållande är med Pecten, Spon- dylus, Pedum. Det kan icke bestridas, att dessa slägten hafva i mantelns fria rand ett antal ögon af ganska fullkomlig organisation. Men det kan frågas, om dessa ögon äro af samma art som de pariga? Dessa slägten hafva ju dessutom andra karakterer, som göra dem till en egen naturlig grupp. De hafva endast den bakre slutmuskeln, det vill säga, just den, som saknas hos ungarna af Modiolaria, Cardium, Montacuta, och tillika en utbildad fot, och kring munnöppningen märk- värdigt förgrenade läppar. Det är således sanno- likt, att dessa Acephaler i sin utveckling skola erbjuda betydande afvikelser från Dimyarierna, och för närvarande är intet vigtigare för känne- domen om denna del af Molluskerna, än en nog- grannt följd utvecklingshistoria af Pecten. Ett stort individ af Peclen maximus, som jag en tid hade fånget, lade ägg, och utgjöt sjelft deröfver ym- niga strömmar af spermatozoider, men alla äg- gen förgingo under anomala klyfnings-rörelser, 1 det de i stället för regelbundna kulor fingo re- gellösa, hernielika utväxter. VocTt har lemnat en särdeles välkommen be- skrifning af Lingula anatina ”), som dittills icke sedan Cuvier blifvit närmare undersökt, och jag har haft tillfälle att till någon del jemföra hans beskrifning med ett i Riks-Museum i sprit för- varadt exemplar. Lingula, som i flera hänseen- den upplyser organisationen . hos nutidens öfriga Brachiopoder, företer "också vissa drag, som sy- nas mig både bevisa dessas nära förvandtskap till ”) Neue Denkschriften der allgemeinen Schweizerischen Gesellschaft, VII, 18453. | 419 Lamellibranchierna, och närmare tyda förhållan- det mellan velum hos de sednares ungar och de så kallade labial-palperna hos de fullväxta. Det som först faller i ögonen, och som länge gjort det svårt, att rätt förstå skalets och de mjuka delarnas disposition hos Brachiopoderna, är att munnen är belägen i midten af den undra sidan och vida närmare analöppningen än hos utbil- dade Lamellibranchier. Men wvi hafva nu sett, att hos ungar af Lamellibranchier munnen har detta läge, och i början till och med är ännu närmare analsidan. Invid munnen ligga hos Lin- gula de båda armarne, a. De hafva sin plats på venstra sidan om densamma. Mantelns fria del, b, är på denna sida mycket större än på den högra; dess fäste, — det vill säga den linea, der "dess inre blad öfvergår på djurets undra sida, och det yttre på dess yttra och öfra sida — är bågformigt, och går i midten straxt nedom de nedre sneda musklerna, men böjer sig uppåt åt si- dorna. Armapparaten består af en slags krage, c, (MN tank RR 420 som omger denna sida af djuret, skild från vi- sceralmassan genom en sammandragning, liksom genom en hals. Denna krage öfvergår på yttra sidan af de spiralrullade armarna och det är den, som hela vägen bär cirrerna. Den åtföljes af en tunn fåll,d, d, som också öfvergår på armarna och bildar längs deras yttre sida en halfkanal. At- skiljer man armarna, så ses, på högra sidan om den smala munnspringan en mycket stor och tjock någorlunda hjertformig lob, e, utåt hvilkens yttre sida, ända till spetsen, är fästad den högra delen af manteln, som här är till vida mindre del fri än den venstra. Armapparaten, hvilken redan af Cuvier jemfördes med Cephalopodernas armar, synes nu med skäl kunna anses såsom ho- molog med både labialpalperna hos de fullt ut- bildade Lamellibranchierna och med velum hos deras ungar. Närvaron af de långa cirrerna gör öfverensstämmelsen med detta sednare ganska stor, och Brachiopodernas armar äro antagligen velum, som ännu är qvar hos det fullbildade djuret mera oförändradt än hos Lamellibranchi- erna. Likväl sitta armarna icke symmetriskt, de intaga endast venstra sidan om munnen, medan den högra har den stora tjocka, hjertformiga lo- ben, och i detta hänseende äro Brachiopoderna högeligen afvikande från nästan alla andra mol- lusker. Det är som om hela denna del af dju- ret blifvit vriden; så att den högra delen af ve- lum blifvit dragen, omkring djurets främre sida, öfver till den venstra, och den venstra delen dragen bakåt. Hvad är då den hjertformiga 1o- ben? Den kan svårligen vara detsamma som den lob hos ungarna af Lamellibranchier, från hvil- ken flagellum utgår, ty munnen ligger mellan densamma och velum. Men den skulle kunna 421 vara en outbildad fot, hvars läge blifvit på hö- gra sidan liksom velum fått sin plats på den - venstra. 1 Utvecklingen af Gastropoda är numera gan- ska väl känd, och den af Gymnobranchia, sådan den blifvit sednast framställd af NoromaAnn och Voct, kan anses gälla för hela denna ordning. Det är med denna ordnings ungar, då de äro vid slutet af sitt simmande stadium, som vi böra jemföra våra unga Acephaler. Den första öfver- ensstämmelse som möter är den, att både Ga- stropoden och Acephalen hafva, såsom enda verk- samma rörelseorganet, ett velum, det vill säga en del af manteln, som utbreder sig i en tunu hinna, 1 randen försedd med en tjockare valk, på hvilken silta långa, kraftiga, frivilligt svängda cirrer. Straxt bakom veli bakre rand ligger hos begge munnen, och hela ytan bakom densam- ma, mot foten, är betäckt med långa cilier, såsom vi se hos Acephalen, en fortsättning af oesophagi ciliarepithelium. I det inre af den stora mantelhålan simmar hos begge visceral- massan, ty hos begge bildar manteln en vid säck, som ännu icke fast omslutit de inre de- larna. Analöppningen och munnen ligga, liksom hos Gastropoden, mycket närmare hvarandra hos den unga Acephalen än hos den fullväxta. Hos Gastropoden som hos Acephalen fortgår hela nu- trilionen utan mellankomst af hjerta”) eller gälar. 7) Dawiensen och Kores hafva i Nyt Magazin for Na- turvidenskaberne, V, p- 258, meddelat några iaktta- gelser, som synas visa, att, hos ungar af ull slägtet obekanta Gastropoder, hvilka dels funnos inom hyl- stret af Ascidia venosa, dels kläcktes ur äggkapslar laggda på ett dylikt, verkligen finnes ett hjerta med två hufvudkärl, som förgrenade sig i veli lober, 422 Sådana äro likheterna. Det skiljaktiga ligger deri, att velum, hos Gastropoden deladt i två run- dade lober, hos Acephalen är odeladt, ovalt, och försedt med ett egendomligt organ, flagellum , hvil- ket saknas hos den förra; att foten är tidigare utbildad hos Gastropoden och redan försedd med operculum, medan den hos Acephalen först sed- nare får den utveckling, att den blir försedd med byssus, hvilken här är homolog med operculum; att hörselorganet hos Gastropoden är tidigare ut- veckladt; och slutligen, att skalet hos Gastropoden är ett enda strutlikt, rundadt hylle, medan det hos Acephalen ifrån början är en sköld, i den långa ryggen väl sammanhängande, men”genom sjelfva sin form antydande den framtida tydliga delningen i tvenne valver, hvarigenom musslan är att betrakta såsom en klufven snäcka. Hos Acteon och dess samslägtingar försvin- ner skalet, enligt NORDMAnn sannolikt genom en verklig fällning. Manteln sänker sig derefter ned på visceralmassan, bekläder denna vida närmare än förut, och växer fast vid dorsalsidan af foten, som förlorar sitt operculum. Men hos de med gälar - respirerande Gastropoder, som MIiLnE- Epwarpbs kallar Prosobranchier ), hvilka bibehålla skalet, stjelper sig manteln tillbaka in på sig och hjertat beskrifva de äfven bos ungar af Buccinum undatum, der det bildas före tarmkanalen. Redan GRANT, I sin ofvan citerade uppsats, beskrifver hos ungar af Buccinum, ännu i äggkapseln, hjertat och dess starka pulsationer. Det synes häraf, att ofvan- stående sats visserligen ännu bör noga granskas och pröfvas genom nya iakttagelser. ; & — Se Minse-EpWwarbs's nya klassifikation af Gastropoda, af d. 29 Augusti 1846, Institut N:o 661, Ann. d. Sc. nat. 1848, I, 102. 423 sjelf, bildar ett hvalf idet inre af snäckans myn- ning, och bekläder derpå framåt hufvud, fot och gälar, hvilka delar alla äro samlade i detta hvalf när djuret drar dem in. Detta är nu aldeles hvad som föregår hos våra Acephaler. Äfven der drar sig manteln in i sig sjelf, det vill säga den ventrala delen in i den dorsala, och blir derigenom, i hela sin fria skalet beklädande del dubbel, och bekläder derpå hela den ventrala ytan af visceralmassan, gälarna och foten. Det är nu genom denna indragning af man- teln, som hos Acephalerna, om jag ej misstar mig, velum kommer att, förminskadt och förän- dradt till labialpalper, intaga sin plats vid munnen. Hos eh stor del af Gastropoda Opisthobranchia, Gymnobranchier, Aplysia m. fl., qvarstår velum hos det fullväxta individet såsom de pariga an- hängen vid munnen, hvilka fått namn af ten- tacula oralia, än under formen af korta, run- dade, koniska eller ögonformiga lober, än af långa trefvare?). Hos de aldra flesta Prosobran- chier deremot försvinner velum alldeles, likväl, som det vill synas, icke förr än tentaklerna framkommit '?). Här göra likväl de arter ett 9 Se: Bidrag till kännedomen om Molluskernas ut- veckling, K. Vet. Handl. 1839, 234, t. 2 f. 4—16, Isis 1842, 366, t. 1, f. 4—16. Det har likväl sed- nare synts mig sannolikt, att hos Tethys den stora rundade, fimbrierade utbredningen öfvermunnen icke är velum, utan tillbör den dorsala manteln. De rundade korta loberna vid munnen, liknande dem hos Doris, Polycera, äro hvad som återstår af velum. Det möjliga misstaget med Tethys härledde sig der- af, att jag 1839 ej kunde undersöka något exemplar deraf, utan endast följde Cvwviers figurer. z 107]. ce. 240, t. 2 fi 22, Isis, 1842, 366, tv I £ 22, iakttagelse öfver Rissoa. - 424 märkligt undantag, som lefva 1 sötvattnen. Me- dan hafvets Prosobranchier, så vidt man kan draga en allmän slutsats är de förhanden va- rande iakttagelserna öfver Eulima, Ceritbium, Lacuna, Cylichna, Philine '), Margarita ?), Phasia- nella ?), Purpura och Nassa '), samt Grants och Lunps äldre observationer, under sin tidigaste ålder äro medelst sitt velum fritt simmande, synes det vara afgjordt, att ungarna af Paludina, om de också i oviducten hafva ett ofullkomligt velum, likväl sedan de blifvit fria aldrig simma dermed; och vi hafva inga iakttagelser som visa, att Bithinia, Valvata eller Neritina, då de utgå ur ägget, äro försedda med velum. Men, oaktadt denna afvikelse synes ganska betydlig, kan den likväl icke förringa värdet af den karakter, att 1 sin tidigaste ålder hafva ett velum såsom rö- relsens enda organ, hvilket, så vidt vi nu veta, torde tillkomma alla hafvets Prosobranchier. Dessa sötvattensformer af denna ordning förhålla sig, synes mig, till hafvets slägten, i detta hänseende som Ånodonta till hafsmusslorna, som kräftan till hummern "), som Hydra till hafvets Aca- lepher. Ty Hydra är, om jag ej misstar mig, en Acaleph, som Stade på Scyphistoma-stadiet, en amma således, hvars uppammade Medusor icke komma att fråfnbräda fria, utan stadna inom ') Se min uppsats i Öfvers. af K. Vet. Akad. Förhandl. 1844, 51, 1. 1, f. 1—38. ?) Sars, Wiegm. Arch. 1845, p. 9. 3) NorpDmaAnN, Tergipes 98. ?) Peacr, Ann. of. nat. hist., XI, 28, XIII, 203, XV, 246. ) ” Huroa förhåller sig i de på metamorfosen Me- lania, Melanopsis och Ancylus till de närslägtade hafs- formerna? — huru Thelpbusa till hafvets Brachyurer? 425 ammans kropp, och endast tillkännage sig genom sina utvecklade manliga eller qvinliga könsorganer. När ett organ ses tidigt framträda under utvecklingen, hafva vi redan deraf skäl till den förmodan, att det icke tillkommer endast ett mindre antal af djurtypens former, utan att det tillhör flertalet af dem. Redan i ett par före- gående ') uppsatser har jag försökt att visa, alt detta organ, vi kallat velum, som qvarblifver, mer eller mindre förändradt, hos alla Acephaler, men hos de flesta Gastropoder (och Pteropoder?) försvinner med tentaklernas framträdande — en- dast Opisthobranchier behålla det, men reduce- radt —, att detta velum återfinnes hos Cephalo- poderna, såsom ett, under djurets hela lif oför- ändradt, kraftigt verktyg för att fatta rofvet och för ställflyttningen. Till det förra ändamålet är det hufvudsakligen egnadt hos Dibranchiata, der -: det är bildadt af åtta stråligt ställda, till större eller mindre del genom hinnor förenade musku- lösa armar, på inre, främre sidan bärande rader af häftorganer, sugkoppar eller hakar. Under formen af cirrer uppträda dessa organer hos Te- trabranchiata, men ej så mycket egnade att gripa rof, som att, i stort antal och i concentriskl ställda rader ordnade på veli vida yta, utsträckas ur sina skidor, (liksom hos Lingula enl. VocTt), och genom hastiga slag framdrifva djuret, som, buret af den till en stor del gasfyllda snäckan, måste sväfva i vattnet, och sannolikt icke har 8 Vet. Akad. Handl. 1839, 241. — Index Molluscorum Scandinavie etc. i Öfversigt af K. Vet. Akad. För- handl. 1846, 135, 183. — Om tungans beväpning hos Mollusker ib. 1847, 175. 426 Dibranchiaternas förmåga af raka snabba rö- relser 7). Äro dessa tydningar riktiga, så hafva vi följt detta samma velum, såsom ett af Molluskens vigtigaste organer från Brachiopoden till Cepha- lopoden; — endast vid Pieropoda äro vi ännu i tvifvel. Jag förmodar likväl, på grund af en, ehuru ofullständig iakttagelse på en art af Spi- rialis, att samma förhållande eger rum äfven hos dessa, äfvensom att de sex retractila armlika cirrerna kring munnen af Clio också äro homo- loga med velum. Ett par tentakler tillkommer, 1 regeln, alla med tunga försedda Mollusker, men om den of- van gifua tydningen af labial-palperna hos Ace- phala är riktig, saknas dessa organer alldeles hos dessa sednare, åtminstone 1 deras utbildade - tillstånd. Ett par ögon, insänkta, :sessila eller burna af ommatophorer, finnes också, enligt regeln, hos alla med tunga försedda Mollusker, och det i de aldra flesta- fall för hela lifstiden. Hos Ace- phala känna vi, hos former af Dimyaria, pariga synorganer ännu endast under utvecklingen, icke. hos det utbildade djuret, men -hos Pecten och vissa dess slägtingar ett stort antal ögon, hvilkas rätta tydning vi ännu icke förstå. 7) Rup. LEUCKART anser, hu tudsaRle på grund af jemförelse mellan Clio och Cephalopoderna, att de sednares hufvudlober! (Kopflappen Körr.), uppkom- ma genom en sammanväxning och metamorfos af seglet och fotens sido-delar. Armarna anser han icke så mycket för 2&quivalenter till velum som fastmer för bihang dertill. 1. ce. p- 159. (Sednare tillagd an- märkning). 427 Molluskens fot är ett utan tvifvel ganska sammansatt organ, hvars anatomi vore en vigtig uppgift. Den uppträder under flera olika former. I Cephalopodernas klass är den hos Dibrauchi- ata ett rör, vid hvars sammandragningar djuret glider fram på den deraf omslutna vattenpelaren. Hos Tetrabranchiata är röret öppet, en bred skifva, som förmodligen tjenar mest till styre för rörelsen, och till klaff för vattnets flöde till gälarna. Hos Pteropoderna synes foten vara upp- löst i sina elementer, en transversel del, åt si- dorna utbildad till pariga fenor, en oparig del, lobus operculigerus, särdeles tydlig hos Spirialis, och en medianlob motsvarande sålan hos Ga- stropoda, utmärkt hos Clio och Pneumodermon, der dess sidoränder äro sammanböjda. Atlanta bland Heteropoda har den lockbärande delen högt utvecklad, och den derunder, liksom hos Carinaria, hängande loben synes vara sålan. Bland Gastropoda, der fotens olika delar mera sällan kunna urskiljas, tyckas flera Bullacea, som 1 allmänhet närma sig till Pteropoderna, t. ex. genom de kalkiga styckena i magen, hafva den förstnämnda Sali Ersala delen öfvervägande, t. ex. Akera bullata, som simmar med dess sido- lober. Hos många Prosobranchia holostomata är den locket bärande loben försedd med flikiga appendices. Foten innesluter på sin öfra, bakre sida ett organ, som afsöndrar det trådiga ämne, man kal- lat byssus. Detta visar sig först hos Spirialis bland Pteropoda och hos Gastropoda såsom den ofta spiralfor migt vridna skifva vi benämna oper- culum, hos Lamellibranchiata oftast som ett knippe af trådar — med stundom märkbar spi- ralformig anordning — någongång, t. ex. .hos 428 Arca, äfven här som en skifva. Hos Brachiopoda saknas detta organ. Mantelns fria del, der den bekläder myn- ningen af skalet och omsluter den kavitet, der respirationsorganer na ligga, r hos ett SORT an- tal Gastropoder (Chuslil ig Få förlängd i en siphon, en halfkanal, som leder vattnet in i denna kavitet, och åt höger, i viken, der myn- ningens fria rand fäster sig vid nästsista vind- hagen ses stundom en, ehuru mycket kort half- kanal som leder till analandan af tarmen och excretionsöppningarna (Pleurotoma, Mangelia). Hos Acephala är denna mantelns förlängning ofta höst betydlig, men siphonerna äro vanligen begge utbildade och riktade bakåt. Kanalen, i hvilken, hos de flesta siphonifera bland Gastropoda, snäc- kan är utdragen, är på visst sätt analog med den s. k. sinus pallialis hos Acephala. Ett skal är i regeln Molluskens yttre be- täckning. Det har vanligen en yttre bekläd- nad af till utseendet bhornartad beskaffenhet (epidermis, periostracum), så hos många Gastro- poder, särdeles af Canalifera, hos Acephaler, Mytilaceer, Arcaceer 0.s. V., - Lingula. Under denna hinna följer nu det egentliga skalet. - De båda stora grupperna af Mollusker hafva hvar sin form deraf. Hos de med tunga försedda är ska- let, cochlea, en kon, i hvilkens inre djurets mjuka delar äro inneslutna som 1i en strut, och konen är oftast mer eller mindre starkt spiralvriden. Men den är alltid odelad. efter längden, om också någongång på tvären delad i bågböjda skifvor "). Hos de tunglösa, hos Acephala der- 3) Framtida noggranna undersökninogar öfver utvecklin- gen af Chiton och texturen af dess skal, torde afgö- 429 emot är konen, concha, delad, på längden, liksom genomskuren, från spetsen till basen. Derigenom uppkomma de två valverna, hvilkas två spetsar, stundom mycket sjelfständiga, tydligen visa spi- ralvridningen, hvilken också, i de flesta fall, - märkbart gäller i skalets hela tillväxt »”). Mantelns yttre blad, som afsöndrar skalet, afsätter hos de flesta Cephalopoder, ur sin i djupet af dess kon belägna del, vissa inre trans- versala skifvor, som hos Sepia ligga tätt och ojemnt, men hos Spirula, Belemnites, och fram- förallt hos Tetrabranchiata, såsom septa äro ut- vecklade till en hög grad 'af- regelbundenhet. De genomdragas der af en stränglik förlängning af manteln, som bildar den fortsatta eller af- brutna rörgång, man så föga passande kallat siphonen. Denna afsättning af kalkmassa i det inre af skalets spets förekommer, såvidt vi ännu veta, sällan hos Gastropoder, likväl sannolikt oftare än vi tro. Det är denna afsöndring, som hos Bulimi och Cerithium bildar; det septum, som tillsluter skalets hålighet, när spetsen blifvit de- collerad , och som hos andra, men märkvärdi- gast hos Magilus, fyller de första vindlingarnas håligheter '').. Hos Lamellibranchiaterna, synes mig, återfinna vi denna ur mantelns öfversta ryggsida försiggående kalkaflagring vida allmän- nare och regelbundnare än hos: Gastropoda. ra, om dessa böjda skifvor äro delar af ett verkligt skal, eller om de motsvara de så regelbundet ställda nålarna i ryggmanteln hos Doris och dess närslägtin= gar, och skifvan hos Villiersia D'Ozrz. ?) Jfr. bland andra StrRAUuss-DURCKHEIM, Anatomie com- parative, I, p. 326. | 19) Jfr. Gray, Philos. Trans. 1833, p. 793. — Carus, Mus. Senkenberg, II, 193. 430 Genom den bildas i det inre af det här klufna skalets spetsar det såkallade låset, hvars tänder, om jag ej misstar mig, äro homologa med septa i Cephalopodens kamrade snäcka. Liksom man- teln hos dessa afgifver en smal sträng, som ge- nomtränger dessa septa, likaså afgår hos Lamel- libranchiata från manteln oftast mer än en kort flik eller sträng, som smyger sig in emellan de här genom skalets klyfning skilda lamellernas, tändernas, mellanrum, och äfven synes afsöndra ligamentet. i Dessa här antydda morfologiska motsvarig- heter har jag försökt att göra åskådligare i föl- jande tabell. I denna uppställning af Molluskernas huf- vudsakligaste formgrupper möta nya namn för de två största afdelningarna. Tungans närvaro och höga utbildning är för den första stora af- delningen lika så betecknande som dess frånvaro för den sednare, äfven oaktadt jag trott mig finna en antydning deraf hos ungarna. Tillva- ron deremot af ett särskilt hufvud är i den för- sta afdelningen, t. ex. hos vissa Pteropoder eller hos Dentalium, lika så obestämd som dess från- varo hos ungarna af s. k. Acephala. De två stora afdelningarna, Glossophora och Aglossa, äro, när man från den sednare, och ur klassen, aflägsnar Tunicata, fullkomligt naturliga, och af samma värde, huru mycket den förra också öfverträffar den sednare i formernas mångfald och arternas antal. Båda uppträda ganska tidigt, i den första oss bekanta perioden af djurrikets tillvaro, den paleozoiska, och vi finna dem der representerade hufvudsakligen af former, som på ett visst sätt äro analoga. Närvaron hos det ut- bildade djuret af ett velum är er embryonel Inhäftas mellan sidd. 430 och 431. SS SSSS ASSR e nd AGLÖOSSA yhalophora. Conchifera, testa per longitudinem in valvas binas verticaliter divisa; caput vix distinetum, tentaculis carens. — Acephala. Lamellibranechiata. Brachiopoda. (2) — Metabola (?) Metabola. Metabola. (?) a | Chitonina. Dimya. (Monomya.) |Terebratula. Lingula. Pectinea. Velt prima &etate Y ? motus solum Ita | etate adulta | instrumentum, 2). Ipersistens, for-| (fluviatilibus ma. mutata(?). | exc.) ovale, in- tegrum, flagello preditum, cir- ros vibrans, aduitå cilia, cibum subvehens, |etate adulta cirros re- forma mutata, utrinque bilobum. |tinens vaginatos, sini- strum , spirale. ss" | . Ddeul ...? etate a-|bini in juniore, |....?in adulto!. ..? etate adulta nulli. duita nulli. lin adulto ex-lsepe numerosi, stincti. pallio additi. Pes:, depressus, re-| lingulatus, reptilis, fodiens, nullus, I. | ptilis. pulsans; parum distinctus? prima &tate ? 7 | fere nullus. Byss nullus filis solutis fasciculatis: byssus nullus. in Pinn&e... Arce. Lime. I | | ; Palli nulli. | branchialis et nulli. nulli. p ' analis sepe di- : stincti. I Festa in laminas |persistens, apice prono 1. supi-| = persistens, apice cel| transversas no I. fere verticali. verticali. digesta?, per-; | L i | sistens ? Am ANA A inter! | nulle. dentes cardinis formantes. nullg ? apophyses? testare | | | REAR ETEN eh TA hd RAA Le EA EA SU Se og a sr nej EN a nn | ; Velum: Byssus: Siphones pali: minse internre testre: KE. V. A. Handl. 1848. L0SSOPHORA Inhäftas mellan sidd. 430 och 431. | Cochleata, testa per longitudinem indivisa; caput distinetum, tentaculis preditum binis (exe. Chitone). — Cephalophora. AA GLONSA Conchifera, testa per longitudinem in valvas binas verticaliter divisa; caput vix distinetum, tentaculis carens. — Acephala. Cephalopoda. Pteropoda. Gastropoda. ELamellibranchiata. Brachiopoda. Pulmonata. Branchiata. A metabola. Metabola (?) Ametabola(?) Metabola. Metabola (?) Metabola /(?) Metabola. Metabola.(?) ?sexu masculo? i Dibranchiata. | Tetrabranchiata. I Opisthobranchiata.) Prosobranchiata. | Heteropoda. | Chitonina. Dimya. (Monomya.) |Terebratula. Lingula. Pectinea. ab ovo persistens, in Clione ab ovo|nullum 1. vix|prima ertate motus solum instrumen- ? 2 prima etate ? G constans, pre-|constans?, natato-|persistens, in papil-| distinetum? tum, bilobum, cirros vibrans, -motus solum hensorium, se-|rium, rotundatum,l|las sex prehenso-| adulta sepius per-|adulta evanidum ;| etate adulta | retate adulta | instrumentum, pissime octan-|lobatum, cirris va-|rias mutatum (?),| sistens, forma mu-|in fluviatilibus nul-| evanidum (2). |persistens, for-] (fluviatilibus gulum, brachi-|ginatis preditum. lin reliquis post pri tata, cirris amissis. lum (2). ma mutata(?).| exe.) ovale, in- atum, acetabu- mam Ttlatem eva tegrum, flagello lis, hamis, cir- nidum(?). preditum, cir- ris munitum. TOS vibrans, 1 adultå cilia, cibum subvehens, |xtate adulta cirros re- forma mutata, utrinque bilobum. |tinens vaginatos, sini- strum, spirale. bini. -.- ? etate a-|bini in juniore, |. ...?in adulto|. ..? state adulta nulli. dulta nulli. lin adulto ex-|sepe numerosi, stincti. pallio additi. tubus, propel-|lamina, guberna-J|in lobos suos di- lobis coalitis, etate adulta depressus, horizontalis, " depressus, re-| lingulatus, reptilis, fodiens, nullus, I. lens. culum (?). gestus, lateralibus reptilis , verticalis, ptilis. pulsans; parum distinctus? I natatorius. ab ovo effor-|prima etate iners, operculum gerens.| mnatatorius. prima extate ? u I matus. fere nullus. nullus (?) lamellis sepe spiralibus coalitis operculum efficiens, nullus filis solutis fasciculatis: byssus nullus. persistens in Spi-| persistens in |prima tate effor-| persistens: Tro- | persistens in Pinne... Arce. Lime. riali; in reliquis?]|Helicina, Cy-|matum, adultå eva-| chus, Vermetus, Atlanta. E clostomate, in nidum. Strombus. plurimis nul- - I lum. I nulli nulli? ? branchialis siepe & nulli. branchialis et nulli. nulli. - distinctus; exere- analis sepe di- torius rarius in- I stincti. dicatus: Pleuroto- ma, Mangelia. — cochlea persistens, persistens in aliis, |persistens, a-|post primam rta-| persistens, apice | persistens in laminas |persistens, apice prono 1. supi- persistens , apice apice supino, |apice prono, (exe. caduca in aliis, |picesupino;in|tem szpius caduca,| supino, exe. Pa- |caduca, apike| transversas no 1. fere verticali. verticali. (exe. Argo- Turrilite ?) Clione, Pneumo- Limacinis apice supino. telleis. supino. digesta?, per-| nauta). dermo? evanida. sistens? septa efficientes nullz nulle 1. vix distincte: 52 null. dentes cardinis formantes. nullz ? apophyses? Sepitz, Spirule, | perfectissima Na- Belemnitis. | utili, Ammonitis. I. decollatio Bu- limi, Cerithii; in massam solidam confuse: Magilus. 431 karakter, i synnerhet när detta velum bibehållit den större verksamhet och den function det har hos ungen, eller samma form och byggnad. När Glossophora först uppträda, äro Cephalopoda Te- trabranchiata den form, som förherrskar med ett relatift. mycket stort artantal, och, såsom jag redan anmärkt"), de hafva, att sluta af Nautilus, den enda nu lefvande formen, ett stort velum med slidade cirrer, egnadt för rörelsen, till form och function mera liknande det embryoniska ve- lum än samma organ hos fullväxta individer af någon annan form af Glossophora, ty hos Ce- phalopoda Dibranchiata är det mycket förändradt 1 båda dessa hänseenden. När Åglossa först visa sig, samtidigt med eller ännu tidigare än de förra, äro Brachiopoder till antalet öfvervägande, ON att dömma af nutidens Lingula och Terebratula, hafva dessa, i den andra stora afdelningen, velum mest likt det embryoniska, med fenaktisal cirrer, sli- dade som hos Nautilus. — Att hafva skalet liksidigt och ryggranden lång och rak är, som vi sett, hos Aglossa en embryonel karakter, hvilken vi också finna förherrskande hos Brachiopoderna, 1 synnerhet de äldre, och, om jag ej misstar mig, äro musslor med delna iskalets form 1 de äldre formationerna relatift talrikare än i nutidens fauna. Att hafva det koniska skalet föga böjdt är en embryonisk karakter hos Glossophora, som återfinnes hos Cephalopoderna när dessa först uppträda, ty hos de äldsta formerna af begge grupperna synas raka eller till en del eller svagt böjda skal vara förherrskande, såsom Orthoceras, Cyrtoceras; Lituites och Bolemnites, medan de starkt spiralböjda bland slötkbranehiata sednare !) Öfversigt af K. Vet. Akad. Förhandl., 1847, p. 177. 432 blifva öfvervägande, såsom Nautilus, Ammonites ?), eller, bland Dibranchiata, framträda först i de nyare formationerna och i nutiden, med Argo- nauta, Spirulirostra, Spirula. De nu förherrskande hafsformerna af Mol- lusker, Gastropoder och Lamellibranchier förlora under utvecklingen sitt velum eller bibehålla det reduceradt till ringare storiek och verksamhet, och till en annan function. Det är en tillbakagående metamorfos af detta organ, som inträder när foten utbildat sig, och när af alla organer en- dast fortplantningens ännu äro att vänta; genom . den blir djuret mindre mäktigt af fri och liflig rörelse, och den åtföljes hos många, isynnerhet Aglossa, af en tillbakagående förändring af syn- sinnets organ, då ögonen, som förut varil tillstä- des, sjunka in under den yttre betäckningen eller alldeles försvinna. Med dessa anmärkningar, till en del stödda på de iakttagelser jag haft att meddela, har jag vågal en morfologisk tydning af Molluskernas byggnad, som hittills varit nästan oförsökt. Der- vid återstår ännu mycket att närmare utreda, mycket att tillägga, men först fordras genomförda utvecklingshistorier af ännu flera hufvudformer. Att från ägget följa daningen af en eller annan Pteropod, Buccinum, Melanopsis, Neritina, Den- talium, Chiton, Pecten, Tichogonmia, Terebra- tula, Lingula, det är för närvarande Malacolo- giens måhända vigtigaste uppgift. ” Ammoniterna och Trigonierna äro nästan samtidiga och förete en viss analogi i sin geologiska historia. Förtjenar det anmärkas, att de förra hafva septa flikigt böjda i randen, de sednare tänderna refflade? Förklaring 433 Förklaring öfver figurerna. "ABA Spermatozoider och vitelli rörelser i ägget af Modio- laria marmorata Fors. Fig. 1—2, spermatozoider. Fig. 3—36, en serie af gulans olika former, vald bland flera dylika serier af tillsammans omkring 350 teck- ningar; fig. 3—7 första skiftet, 8—15 det andra, 16—21 det tredje, 22—31 det fjerde, 32—36 ur de följande skiftena. Fig. 37, en krossad gula från ett af de sednaste skiftena, för att visa kärnorna och vitellus-hinnan. Fig. 38, en gnla ur det fjerde eller femte skiftet sedd i genomskärning. Tas. XI. Spermatozoider och vitelli rörelser i ägget af Cardium pygmeum Don. Fig. 39, spermatozoider. Fig. 40, a2g nyss lagdt, med fröblåsa och fröfläck. Fig. 41, ett annat ägg, der fröblåsan förlorat sin jemna begränsning. : Fig. 42, en fröfläck, som delat sig i två delar. Fig. 48—70, en serie af gulans former. Fig. 43—44, 47—70 äro förändringar af ett och samma ägg, valda bland sex serier af tillsammans mer än 300 tecknin- gar; fig. 41—44 första skiftet, 45—46 det andra, 47—033 det tredje, 54—59 det fjerde, 60—70 ur de följande skiftena. Fig. 71, ett ägg ur en annan serie, med den klara öpp- ningen ". | Fig. 72, ett ägg ur ännu en annan serie, sista stadiet. Tas: XII Embryos utveckling. Fig. 73—86 af Modiolaria marmorata Fors. Fig. 87—103 af Cardium pygmaeum Don. K. V. A. Handl. 1848. II. 28 Tar. XIII. Ungar af slägtet Montacuta. Fig. 104, unge af M. tenella n., sedd från högra sidan, velum till en del utsträckt. Fig. 105, densamma sedd från venstra sidan, de inre de- larna svagt sammandragna. Fig 106, densamma från ventralsidan, simmande med utsträckt velum. Fig. 107, unge af M. bidentata Most. sedd från högra sidan, de inre delarna svagt sammandragna. Fig. 108, densamma från venstra sidan, med velum nä- stan utsträckt. g Fig. 109, 110, lefverns ena lob, af densamma. Tag. XIV. Ungar-zaf okända slägten. Fig. 111, en Mya?, sedd från höger; 4, dess ena öga. Fig. 112, en Tellina?, sedd från venster; A, dess ena öga; B, dess ena hörsel-kapsel. Fig. 113, en Nucula??, sedd från höger. Fig. 114, det bojaniska organet af en här icke aftecknad unge. Fig. 115, en Mactra?, sedd från venster; 4, dess ena öga. Fig. 116, en Tellina?, sedd från venster; A, dess venstra, B, dess högra öga. Fig. 117, en Saxicava? sedd från venster. MIRABE GS ONGVE Fig. 118, A, unge af Mytilus edulis; B, dess hufvud; C, ena ögat; D, den ena hörselkapseln; E, ett par gäl- bågar; F, en del af ett annat, något större individ, sedd från höger. I dessa figurer utmärker: a, skalet. a, låset. b, manteln. c, mantelns främre bågar. d, dess bakre bågar. e, främre bågarnas levatorer, f, mantelhålan. f, rummet mellan oesophagus och tarmen. VE främre slutmuskeln. g',. bakre slutmuskeln. h, i, > ö; NN > velum. dess valk. den päronformiga kroppen. flagellum. veli främre muskelpar. dess bakre muskelpar. det sednares olika delar. vecket i velum. munnen. tungan. - oesophagus. cardia. magen, portio pylorica. magen, portio cardiaca. erista. larmen. anus. lefverns högra lob. dess venstra lob. loben ofvanom anus. den öfra nervsträngen? den nedra nervsträngen? ganglion? framför oesophagus. ganglion? bakom oesophagus. hörsel-ka pseln. bandet till veli bakre Iövator: gälarna. foten. fotens främre retractorer. dess bakre retractorer. ögat. det bojaniska organet. hjertat. 435 , [RESET ; A VA 0 8 synen ia 0 GU BY SÅRO SLADE & j hos LE 4 4 fbe dr KAN — 0 — - Biografi öfver HANS JÄRTA, (förut Friherre HANs HJERTA.) STATS-=SEKRETERARE, LANDSHÖFDING, KOMMENDÖR AF KONGL. NORDSTJERNE-ORDEN, M. M. Pass HJerTA, som föddes den 11 Februari 1774 på Näs kungsgård, Öfversteboställe vid Delrege- mentet, var son af General-löjtnanten och Öfver- sten för nämnda regemente Friherre Carr HJERTA samt dennes hustru 1 andra giftet Maria CHAR- LOTTA VON PromGREN. Blef redan den 16 Novem- ber 1779 Fändnrik vid Dalregementet. Efter id- kade studier i Fahlu trivialskola och vid Upsala universitet, saml undergången kansliexamen, an- togs han till extraordinarie kanslist för utrikes brefvexlingen. Utnämndes den 7 Mars 1796 ull Protokolls-sekreterare i Kongl. Justitie-Revisions Expedition. Bivistade, såsom fullmäktig för ad-” liga ätten Riddersköld, 1800 års riksdag i Norr- köping. Under öfverläggningarne på Riddarhuset den 29 Maj 1800 om den, i sammanhang med realisationsplanen, behandlade frågan, huruvida ”bevillningen skulle bestämmas för viss tid eller till nästa riksdag, yttrade Friherre Hans HJERTA, som ansåg att genom ett af Ridderskapet och Adeln fattadt beslut grundlagens föreskrifter blif- vit för nära trädda, sig ifrån det ögonblicket upp- höra att vara ledamot af Ridderskapet och Adeln hvarmed han sedermera, derom tillspord genom 438 Justitie-Kanslersembetet, förklarade sig hafva af- sett alt afsäga sig alla rättigheter och förmåner, hvilka enligt lagarne tillkomma endast medlem- mar af Adelsståndet och inbegripas under ordet Adelskap. I följd häraf förklarades den för Fri- herre Hans HjJertaA utfärdade Protokolls-sekrete- rare-fullmakten hafva till kraft och verkan upphört. Han antog nu namnet JärtA och lät uti inrikes tidningen för den 23 Sept. 1800 införa annons derom. é Anställdes som Sekreterare vid Stockholms Stads Brandkontor år 1805, och lefde vid denna tid hufvudsakligen genom utförande af enskilda kommissioner, särdeles för Fahlu Bergslag. Under den Riksdag, som efter regements- förändringen den 13 Mars 1809, sammanträdde i Stockholm den 1 derpåföljande Maj, var han Sekreterare i Konstitutions-Utskottet och hade väsendtlig del i utarbetandet af den Regerings- form, som blef af Konung och Ständer antagen den 6 Juni 1809. Den 12 Juni samma år, vid den nya Regeringsformens första tillämpning, nämndes Hans Järta till Stats-sekreterare för handels- och finans-ärenderna. Den 3 derpå följande Juli erhöll han Rid- darevärdigheten af Kongl. Nordstjerne-Orden. Undfick på begäran afsked från Stats-sekre- terare-embetet den 18 Mars 1811, hvarefter han flyttade till Fahlun och utnämndes den 19 Nov. 1812 till Landshöfding i Stora Kopparbergs län. Den 12 Aug. 1815 Kommendör af Kongl. Nordstjerne-Orden. Förestod enligt konstitutorial af den 3 Okt. 1815 Stats-sekreterare-embetet för handels- och finans-ärenderna till April 1816, då han derifrån begärde och erhöll entledigande. 439 Valdes den" 1 April 1819 till en af de 18: Svenska Akademien. Sedan JärtaA den 26 Mars 1822 på begäran erhållit afsked: från Landshöfdinge-embetet, flyt- tade han till Upsala för att sjelf leda sina söners uppfostran. ; Den 14 Juli 1837 tillförordnades han till Chef för Riksarkivet, hvilken befattning han in- nehade till den 28 Dec. 1844, då han på begä- ran derifrån entledigades, hvarvid Kongl. Maj:t, genom nådigt bref af samma dag, förklarade ho- nom sitt höga välbehag öfver det förtjenstfulla sält, hvarpå han, med försakande af egna förde- lar, under flera år detta chefskap förestått. Till ledamot af. Kongl. Landtbruks-Akade- mien hade han redan blifvit utsedd den 3 Dec. 1812, af Vetenskaps-Akademien den 20 Febr. 1828, och till dess Preses år 1839 då Akade- mien firade sin hundraåriga årsfest, till heders- ledamot af Vetenskaps-Societeten i Upsala samma år och af Vitterhets- Historie och Antiqvitets- Akademien den 2 Maj 1832, till ledamot af sam- fundet för utgifvande af handlingar rörande Skan- dinaviens Historia sistnämnda år och af Veten- skaps-Societeten i Trondhiem år 1837. Järta dog vid 73 års ålder i Upsala den 6 April 1847. | Han var 2ne gånger gift: | 1. Med CHarrotta Lewis, död 1805; 2. Med FrEDdriKkA CHrRisTinA HocHscHirp, död 1839. Sannt och träffande har denne utmärkte mans bild blifvit tecknad, såväl af hans efterträ- dare i Stats-sekreterare-embetet för Finanserne och i Svenska Akademien, Presidenten m. m. SKOGMAN, som 1 det program hans förtrogne um- 440 gängesvän ÅTTERBOM vid nedläggandet af rektora- tet 1847 utgaf, under hvilket år. Järta i univer- sitetsstaden aflidit. Må denna teckning sluta när- varande biografiska uppsatts, : ”Så litet han än var Aristokrat i vanlig me- ning,” yttrar ÅTTERBOM om HANS JÄRTA, ”så myc- ket var han det i en högre; boren Friherre för- blef han det ständigt i moralisk måtto; hans syn- unkt af tingen var, liksom hans ögons strålande blick, liksom hans hela Jarlsköna utseende och hållning, alltid på samma gång ädlingens och smillets Han kunde icke för denna blick sätta en bindel, icke dagtinga med lågheten, icke. blän- das genom en afart af civism och filantropism, som gäckar både historiens varningar och de sanna fordringarne af det närvarandes verkhghet; ban nedsåg på allt jägtande efter folkgunst, på alla demagogiska konster, med ett omätligt förakt. Undre man då ej, att han icke synnerligen äl- skade framträda såsom författare; att han, ehuru sjelf mästare 1 skrift och — i våra dagar — Sve- riges fullkomligaste prosatör, föredrog det munt- liga meddelandet, eller samtalets undervisning. Sannt är, alt 1 den var, om möjligt, hans mä- sterskap ett ännu större. Också egnade han en. icke ringa tid åt det sjelfbefullmäktigade docent- värf, att för några vettgiriga unge män föreläsa öfver Svenska Lagstiftnipgens och Rättsvetenska- pens Historia. En tid voro dervid äfven DD. EK. HH. Priinsarne bans åhörare; och ännu kort före sin bortgång fortfor han, att sammaledes be- gagna sin sotsäng till lärostol. Öfverhufvud har väl. icke mången dödsbädd varit sedd, som gifvit ett så upplyftande, så gladt skådespel af en stor och skön själs triumf öfver förgängelsen. Ett nästan treårigt kroppens aftynande, omvexladt 441 blott med oftå upprepade plågoskiften, sträfvade fåfängt all förlama denne andes krafter./ Ända till hjertals sista slag bibehöll ban sitt klara med vetande, sina förmögenheters fulla bruk, sina fordna intressen, sivu lila deltagande i allt hvad dem vidrörde. Besökande vänner träffade honom, under en matthet sådan att han ej förmådde sätta sig upp i sängen utan tillhjelp, studerande, me- diterande, producerande, konverserande som förr; och när slutligen af det ädla anletet blott en skugglik vålnad qvarstod, uppgingo der ännu hans ögon, liksom "solar öfver ruiner, med en dager, som öfver de fallande dragen spred ett oförmin- skadt yttryck af Hf. Med få ord: vi kunna säga, atl han, i sjultiondefjerde året af sin ålder, dog , ung. En antik natur, men öfverflyttad på le lig grund, gick han sin förvandling ull mötes med den Vises lugn, med den Brommes hopp; i en sinnesstämning, kärleksrik mot de sina, mot alla, mot sjelfva sina politiska vederparter; bä- rande trofast, i det innersta af sin själ, den dyra bilden af ett fädernesland, som varit GUSTAF AbDores och ÖXENSTJERNAS.” a 2 : ste Ån 'd a ASIH breve ÅÅ be SM: 0 äd & i | h | Alle ME os on : Fö hör FÖRS att GA NOR | us OR REL PLIRS 215 5Å AE ia la KR (UD Se sefoR ge tings ER qged löne ARD FR ' AND Biografi öfver ERIK GUSTAF GEIJER, HISTORIARUM PROFESSOR VID UNIVERSITETET I UPSALA, KOM= MENDÖR AF KONGL. NORDSTJERNE-ORDEN, M. M: Vetenskapernes vida krona är visserligen förde- lad i flera grenar, men tillväxer från en ge- mensam rot och hvarje enskild forskningsarts högre utveckling återverkar lifvande och stär- kande på de öfrige. Det äraf denna grund Kongl. Vetenskaps-Akademien, hvars närmaste verknings- krets de exakta och praktiska vetenskaperne äro, anser både för sin pligt och sin vinst tillegna sig män, som inom de humanistiske vidgat mensk- liga vetandets områden och brutit nya forsknin- gens banor. En sådan man var Erir GUSTAF Bröder af denna grund intog han äfven inom detta samfund ett utmärkt rum; fortlefver han efter sin bortgång äfven inom denna krets i ett oförgängligt minne. Erik Gustar Geuer föddes på Ransäters bruk i Wermland den 12 Jan. 1783. Föräldrarne voro Brukspatronen Bengt GustaAF GEneER och Ui- RIKA MAGDALENA GelIsLER. Dess förfäder hade först för ett halft sekel tillbaka ”brutit denna bygd;” men likväl fortlefde i denna aflägsna vrå af verl- den, jemte enkla och rena seder, ett kraftfullt rörligt folklif, och i dess föräldrars och grannars bus en hög själsodling och utbildadt skönhets- +++ sinne. Denna barndomens omgifniog inpreglade outplånliga drag i GEiers rika bildningsgåfva och ansågs af GeEreER sjelf för den ungdoraskälla, hvarur hela lifvet igenom arbetskraft, lefnadsmod och ett öppet natursinne honom tillflödade. Efter förbe- redande undervisning i fädernehuset intogs GEIJER vid 12 års ålder i Carlstads offentliga läroverk och afsick 1799 derifrån med ovanligt lofvande vitsord till Upsala universitet, der han samma år hösttermi- nen inskrefs som student. På hans ovanligt tidiga utbildning lemnar déss vid 20 års ålder författade Areminne öfver Riksföreståndaren Sten Sture den äl- dre, som af Svenska Akademien belöntes med dess högsta pris, ett talande bevis. Men lika bety- delsefullt för uppfattningen af Geers lynne är, att denna ovanliga framgång långt från att ingif- va GerJeR sjelfförtroende, hos honom alstrade misstroende till egna krafter, hvarföre han icke blott drog sig tillbaka från författarebanan, utan tillika från de lysande bekantskaper, till hvilka nämnde prisskrift ledt, för att i ostördt lugn fort- sätta sina egna studier. Äfven sedan Geer 1806 erhållit filosofiska graden sökte han sin tillfreds- ställelse i ett grundligt inhämtande af samtlige de humanistiske vetenskaperne, sjelf länge tve- kande åt hvilken han företrädesvis skulle rikta sina forskningar. Det omälliga kunskapsförråd GeuER på detta sält, utan erfarenhets stöd, till- egnat sig, alstrade tillika en obestämdhet, ett misstroende till eget omdöme och förmåga, hvar- öfver han sjelf bittert klagar. Först efter den 1809 till England företagna resa, der åskådnin- gen af en storartad verklighet, väckte honom till sjelfpröfning och sjelfverksamhet, ordnades detta kunskapsförråd till ett harmoniskt helt, framträd- de den kraft, som känner silt eget värde. Efter 445 hemkomsten 1810 utnämndes Geisen till Historie Universalis Docens, men omfattade ännu med lika kärlek historiska, filosofiska och estetiska stu- dier. Derom vittna dess s. å. författade svar på Svenska Akademiens framställda täflingsämne: ”Hvilka fördelar kunna vid menniskors uppfostran dragas af deras bildningsgåfva,” hvilket likaledes belöntes med Akademiens stora pris. Denna af- handling, vittnande både om vidsträcktheten och djupet af hans bildning, eger en särskild märk- värdighet derigenom att den först införde sven- ska allmänheten i den nya filosofiska bildning, som under föregående årtionde uppväxt, och til- lika innehåller grunddragen till Geers sednare storartade verksamhet. Först sedan Prof. FANT erhållit tjenstledighet och GeEwEr utnämnts till e. o. Adjunkt och vikarierande Professor 1815, samt slutligen till ordinarie Historiarum Professor 1817 kan man säga, att ban mera uteslutande egnade sig åt denna vetenskap. Såsom Professor utvecklade GeweEr en lika sällsynt som lysande verksamhet både som lärare och skriftställare. Sällan har någon Akademisk lärare i högre grad egt ungdomens tillgifvenhet och förtroende; hans föreläsningar voro lika många högtider, uti hvilka de fleste täflade att deltaga. Hans inflytande på den yngre generationens bild- ning i Sverige är derigenom oberäkneligt. Hans skrifter vittna på en gång om en vidsträckt och kritisk forskning och den snillets herrskareblick, som öfver allt ser föremålen i stort och fram- håller endast det väsentliga, eller snarare så ord- nar föremålen, att det oväsentliga faller i bak- grunden och icke skymmer perspektivet. Genom sin rastlösa forskning befann han sig tillika i ständig utveckling och stod derföre vanligen fram- 446 om sina samtida. Då Geiers speciela arbeten ligga utom detta samfunds egentliga verknings- krets, torde här en utförligare framställning af dessa, hvilken för öfrigt icke kunde rymmas inom de trånga gränserna för denna minnesteck- ning, här lämpligen utelemnas. Det var såsom skald han först tillvann sig nationens sympatier, emedan hans sånger liksom frambröto mur folkets eget bröst; som ” tänkare vittna hans skrifter både om vidsträckta studier och sjelfständig uppfattning; han förkastade hvarje ' ofruktbar eller blott negativ vishetslära, fästande sig vid det för hela menskligheten gemensamma och fruktbärande. Derföre genomströmmar en hög religiös och ren moralisk känsla alla hans arbe- ten; vid de frågor vid hvilka menniskotan- ken lätteligen svindlar hämtade han hellre sva- ret från sitt hjerta, än ur dialektikens irrgångar. Ifrån estetiska och filosofiska forskningar öfver- gick han till det historiska fältet och i alla dessas sammansmältande till ett belgjutet verk ligger hans historiska konst. Den åskådliga framställ- ningen af de handlande personerne vittnar om skaldens rika bildningsgåfva, den stora klarheten under framläggandet af tilldragelsernes innersta trådar vittnar om hans snilles styrka. Ehuru Geers afhandlingar om feodalism och republi- kanism (införd i Tidskriften Svea), öfver Cicero m. fl., ådagalägga haus ljusa blick öfver den all- männa historien, var fäderneslandets häfder egent- ligaste fältet för hans verksamhet och bäruti är det hans eget inres djupa sympati med innersta krafterne för det fosterländska lifvets utveckling, som utgör den hemliga trollkraften af hans före- drag. Det är härigenom han öppnat en ny bana 447 för fäderneslandets historia och hans namn skall fortlefva lika länge som Sveriges häfder, Så utmärkta förtjenster förvärfvade honom Svenska folkets kärlek och utländske lärdes ade- lade högaktning. Yttre hedersbetygelser tillföllo honom äfven 1 rikt mått. Så kallades han till ledamot af Kongl. Vetenskaps- och Vitterhets- samhället i Götheborg (1818); af Samfundet för utgifvande af Handlingar 1 Skandinaviens Histo- ria (1817, 1831); af Vetenskaps-Societeten i Up- sala (1820); af Vetenskaps-Sällskapet i Trond- hjem (1822); till en af de Aderton i Svenska Akademien (1824); till ledamot af Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien (s. å.), af Musikaliska Akademien (1830); af Vetenskaps- Aka- demien (1835); af K. Danska Videnskabernes Sel- skab (1826) jemte talrika utländska lärda samfund. Särskildt torde förtjena anmärkas, att GEtJER var en af stiftarne till det Götiska förbinder: som, om än blott en enskild förening, haft ett obe- räkneligt inflytande på vår litteratnr; hufvud-. sakligen genom sin förtjenstfulla Tidskrift, Iduna, som vaun sitt anseende förviämligast genom de fosterländska sånger och mästerliga historiska upp- satser GEIJER i densamma införde. Af HH. M. Konungen utnämndes han 1822 ull Historiograf vid Kongl. Maj:ts Orden, 1828 ull Riddare af Kongl. Nordstjerne-Orden, hvars dekoration ho- . nom tilldelades i juveler 1837, och 1844 ut- nämndes han tull Kommendör af Kongl. Nord- stjerne-Orden. Af Linköpings Stifts presterskap kallades han till Biskopsförslag 1833; af Carlstads Sufts 1834; men af orubblig kärlek ull sin ve- tenskap undanbad han sig sjelf utnämning till denna plats. Flera allmänna uppdrag än förtsbde des honom äfvenledes; vid akademiska fester var 448 han den oftast anlitade talaren; i flera Komi- teer deltog han som arbetande ledamot, bland hvilka särskildt bör nämnas Komiteen till öf- verseende af rikets Undervisningsverk 1828. Riks- dagarne 1828—1830 och 1840—1841 bivistade han som Upsala universitets representant. Hans sednare politiska bana, som af motståndare blif- vit strängt bedömd och ännu mera af förmenta anhängare misstydd, var en följdriktig utveckling af de grundsatser han ständigt bekänt — och ingen lärer tveka, att de verkade på en ren öf- vertygelse. Som enskild man förvärfvade sig GErer lika odelad högaktniug och ullgifvenhet. Hans varma, känslofulla hjerta andades endast välvilja; intet sinne kunde hfligare hata all lidelsefull bitterhet, alla ränker och låga medel. Derigenom bibehöll ban intill senare åren elt gladt, ungdomligt lynne och arbetade med otrolig lättbet; Mio sina vetenskapliga arbeten egnade han sig äfven åt de sköna konsterna och i musiken upphann han sant konsthärsskap, hvarom de talrika kompositioner han utgifvit vittna. Man kunde med skäl säga, att hell bans väsende var harmoni och att helas vetenskapliga skrifter äfven hafva en musikalisk karakter. — Genom den äktenskapliga förening han 1816 ingick med ÅNNA ELISABETH ÅILJEBJÖRN fen lade boj sin husliga lycka och öfverlefdes af trenne söner och en dotter. Hans från ungdo- men starka hälsa stördes under sednare åren af slag och svindelanfall; sista året af sin lefnad besökte han Tyska hälsobrunnar, som det syntes icke utan framgång. I slutet af Mars 1847 in- sjuknade han hastigt och afled i Stockholm efter få dagar d. 23 April 1847. Hans stoft hvilar i Upsala, som var hans äras och arbetens verkstad. Biografi öfver PER GUSTAF CEDERSCHJÖLD, ARTIS OBSTETRICIE PROFESSOR VID KONGL. CAROLINSKA MED. CPIR. INST. I STOCKHOLM OCH DIREKTOR FÖR ALLMÄNNA BARNBÖRDSHUSET , RIDDARE AF KONGL. NORDSTJERNE OCH K. WASA ORDEN. Per Gustar Ceverscesörp var son af Qvartermä- staren vid Adelsfanan S. C. CEpeErscHJörp, och dess hustru 4. P. Lauvreur. Född på sätesgården Liboholm i Kronobergs län, d. 4 Sept. 1782, er- höll han först privat undervisning i föräldrahu- set, genomgick sedermera Wexiö skola och gym- nasium , samt slutade sina studier vid universite- tet i Lund, der han efter fullgjorda examina dels i filosofiska, dels i medicinska fakulteten, år 1809 erhöll medicinska Doktorsgraden. Efter att hafva fullgjort alla de akademiska profven, antog CeEDpErscHJörp tjenst vid den i Skåne sammandragna armeens fältsjukhus, och hade der tillfälle taga närmare kännedom af den svåra Typhus-epidemi, som under namn af Landtvärns- sjukan, härjade bland trupperna. Efter slutad fred med Danmark, företog Ce- DERSCHJÖLD en resa till Köpenhamn, för att ut- bilda sig i läkarekonsten. Huruvida han före re- san beslutat att göra Obstetriken till föremål för special-studium, är ovisst. Måhända var det en tillfällig omständighet som framkallade hans be- K. V. A. Handl. 1848. II. 29 PRESSA 450 stämmelse för detta fack. Redan länge hade det varit brukligt vid Födsel-stuftelsen i Köpenhamn, alt en or plats hölls öppen för utlänningar; men just vid denna tidpunkt blef det fråga om indragning af denna plats, och mycken anledning var för hand att tro Direktionens öfver stiftelsen förslag skola komma att af Regeringen bifallas. CeEpDErRscHJÖLD skyndade derföre alt innan ännu resolution i frågan fallit, göra ansökan om be- gagnande af Hel Sällaode författningen. Genom understöd af Svenska Ministern vid ”Dutiska hof- vet, lyckades ansökningen, men CepveErsciesörp blef den siste som tillåtelse meddelades att deraf få draga fördel. ; Redan under vistandet i Köpenhamn ut- nämndes CEDErRscHJÖLD af Karolinska Akademiens i Lund Kansler till Prosektor och biträde åt den utmärkte Anatomen Frormasn. - Efter sin bem- komst ifrån Köpenhamn 1812, erhöll han tillika uppdrag alt hålla publika föreläsningar 1 Pastoral- medicinen, hvarmed på Riksens Ständers begäran försök skulle göras alt ersätta bristen på Täkate i riket. Höljarde år reste CEDERscHJÖLD Lill Stock- holm för att fullgöra de åligganden, som till un- dergående af Kirurgie- magister- -examen erfordrades. Han lyckades desuuder 0 göra sig bemärkt af försle ELifmedikus och Ölverskignisen vid Kongl. Lazaretlet AF BJERKÉN, som visade honom wmyc- ken vänskap och förtroende, samt tiliböd honom anställning som biträdande läkare i vården om de Syphilitiska sjuka, hvilka dagligen och på be- stämda konsultationstimmar infunno sig hemma i BgjerkKEnNs hus för att söka råd. CeDErscHJönLp fann utsigterne för sig gynn- sammare i hufvudstaden än i Lund, och beslöt derföre all som praktiserande Läkare nedsätta sig 451 i Stockholm. Efter allagd Kirurgie-magister-examen reste han ned till universitetet, och gjorde sin ansökan om afsked ifrån Prosektors-befattningen. Nästan öfver hela Europa var vid denna tidpunkt uppmärksambeten fästad på de mysti- ska förhållanderne af den naturkraft, som man gifvit namn af animal-magnetism. CEDERSCHJÖLDS håg och sinne för spekulativa forskningar, syn- nerligen åt den dynamiska sidan af naturkun- nigheten, bade fålt näring genom ett flitigt stu- derande af den Schellingska filosofien, som då börjat alt göra sin rund ikring verlden, och ibland de yngre lärarne -vid universitetet i Lund vun- nit ifriga och varma anhängare. Efter ankomsten till Stockholm, började CEpDeERScHJÖLD allt mer och mer sysselsätta sig med bemödandet att utreda na- turen och beskafftenheten af de nerv-fenomen, som uppkomma genom en dittills okänd inverkan af ell lefvande individ på ett annat, genom såkallad magnetisering. Med ädlare Sker och renare vilja än CEDERSCHJÖLD vid dessa smsa upp- trädde, bar aldrig någon kunnat gå tillväga, men della tryggade honom dock icke ifrån misstag, helst synfältet, som låg framför honom, var rikt på förledande skuggbilder. För närmare upplysningars vinnande och för alt vara vittne till de försök som Prof. WOLFART i Berlin anställde med animal-magnetlismen, före- tog ÖCEDERSCHJÖLD år 1816 en resa dit, och be- gagnade tillfället att taga kännedom om de der Rosie sjuk v vårdsanstalter , äfvensom alt göra personlig bekantskap med flera af dervarande ut- märkta Läkare och Naturforskare. Efter sin hemkomst började CEDERSCHJÖLD utgifva en Journal för Animal-magnetismen som | | i | 452 iz innehöll flera ganska intressanta rön och med- delanden. År 1817 fästades CEDErRscHJöLp såsom Extra- ordinarie- Professor i Ars obstetricia vid det i hufvudstaden befintliga medicinska läroverket, och kort derefter sökte han hos Kongl. Sundhets- Kollegium att såsom Adjunkt blifva på ordinarie stat antagen vid förenämnda bögskola och der- med förenade undervisningsanstalt i barnförloss- ningskonsten, en tjenst som genom Doktor BETtHU- LINS afgång blifvit ledig. Då Professör Arm» år 1821 afled, SONEN GS CEDpERscHJÖLD till Ordinarie Artis Obstetricie Pro- fessor och Direktor vid allmänna Barnbördshuset 1 hufvudstaden. Kongl: Vetenskaps-Akademien kallade CEper- scHJÖrp till ledamot år 1833. Af Vetenskaps- och Vitterbets-samhället i Götheborg, af Konegl. Danska Societas Medica och af Societas Medico- Chirurgica Berolinensis, äfvensom af La Societe de Magnetisme de Paris hedrades han likaledes med kallelser att vara ledamot. Vid flera af vår nu varande allernådigsta Drottnings barnsängar var CeperscHsörp befalld alt som läkare uppvakta. Af Konungens nåd fick CEDErscHJÖLD mottaga flera vedermälen. År 1826 blef han nämnd till riddare af: Kongl. Wasa-orden ock år 1836 af Kongl. Nordstjerne-orden. Han var gift med Friherrinnan C. C. v. Boise, hvars äktenskap med Kammarherren Wep- pErkoP blifvit i laglig väg upplöst. Med henne hade han en son FREDRIK ”Aveose? nu mera Pro- vincial-läkare i Nora distrikt af Örebro län. Under de senare åren af sin lefnad, var CEDERECHJÖLD Ofta plågad af bröstkrämpor och en 453 tidtals påkommande svindel; den 12 Febr. 1848 träffades han af en slagattack, som efter några dagar slutade hans lefnad. Fäderneslandet står tvifvelsutan i stor för- bindelse till CEpberRscHJönp för hans omvårdnad om barnmorske-undervisningen, hvars ulsträck- ning utöfver hvad i andra länder är behöfligt, i Sverige påkallas dels genom det långa afståndet emellan städerne, der Liäkarne hafva sin bostad, dels af Läkarnes i jemförelse med landets bebof, otillräckliga antal. Att bestämma gränserna för denna utsträckning af undervisningen, är ett svårt problem, då man å ena sidan tager i betraktande bvad nödvändigheten kan fordra, och å den an- dra de faror som uppstå genom osäkra och otill- räckliga grunder för konstens utöfning. Huru- vida CeperscHJörp i denna sak lyckats att finna det rätta, är icke lika visst som att han med ospard möda och orubbelig ihärdighet under de sednare tiotalen af sin verksamma lefnad nästan uteslutande sträfvade dervåt. Äfven för Läkarnes utbildning i den obste- triska konsten, intresserade CEDERSCHJÖLD Sig gan- ska mycket, och fäderneslandets lärdomshistoria skall inrymma åt hans minne i detta afseende en utmärkt plats. Att han med mindre ifver och nöje egnade sin tid åt undervisningen af Läkare än åt den af Barnmorskor är en sanning, men detta var en följd deraf, att då han ifrån början till slut fick leda den sednare, meddela- des den förra förnämligast vid rikets univer- siteter, der hans nya åsigter ännu ej hunnit att läggas till grund för den theoretiska underbyggna- den. I följd deraf fann han sin möda med den praktiska utbildningen ofta mindre fruktbärande än som varit önskligt. 454 Ifrån sin ankomst till hufvudstaden ända till några år före sin död, deltog CEDERSCHJÖLD, som Caput för sin ätt, uti alla Riksdagsförhand- lingar. Hans ädla, rena afsigter, hans vidsträckta kännedom om andra länders konstitlutionela för- fattningar, bans noggranna och fullständiga upp- fattning af de Svenska grundlagarnes mening och anda, hans stränga, oafvisliga anbängighet. till stadgade former, förvärfvade honom ett högt an- seende ibland alla partier, och då han under- stundom uppträdde i strid mot styrelsens yttrade åsigter, blef hans opposition aldrig med ovilja hörd, äfven af dem mot hvilka han stridde. Utom sin plats på Riddarhuset, och med den öppna argumentationen derstädes, sökte han aldrig att på bivägar göra sin mening gällande. Med en omfattande bildning, förenade Cze- DERSCHJÖLD en outtröttelig arbetsförmåga, hvarå de 28 af honom utgifna skrifter, utom mindre uppsatser, tidningsartiklar, referatler i vetenskap- liga Journaler o. s. v. bära vittnesbörd. Som vetenskapsman var han stundom något för mycket misstrogen emot andras uppgifter, då dessa stodo i strid med hvad ban sjelf sett och erfarit. Men detta får ej för strängt läggas en man till last, som under en lång följd af år åsett det öfverhandtagande fikandet hos skrift- ställare att göra sig bemärkte, med hvilka medel som helst, endast de för några ögonvblick kunde fängsla uppmärksamheten. Han var stark i :lo- giska deduktioner, och mästare af tanken såväl som af språket. > KILO KNX SIREN CAO 29 PDEDE JT YNNSEeeemeee Biografi öfver CARL JOHAN SCHÖNHERR, KOMMERSE-RÅD, KOMMENDÖR AF KONGL. WASA-ORDEN, RIDDARE AF KONGL. NORDSTJERNE-ORDEN M. M:. YCHÖNHERR föddes 1 Stockholm d. 10 Juni 1772. — Hans fader var Sidenfabrikören CHRISTIAN SCHÖN- HERR från Sachsen, i följd af krigsoroligheter in- flyttad till Sverige, — hans moder Lovisa Curt- / STINA HeErRRMAN, dotter af Regements-Fältskären vid Dal-Regementet Josua Herrman, äfvenledes bördig från Tyskland. — Till sitt 14:de år åtnjöt han enskild, men sparsam, skolundervisning. — Af föräldrarne bestämd att fortsätta deras bor- gerliga yrke, ansågs han kunna inskränka sin lär- dom till hvad för utöfningen deraf och af de bor- gerliga pligterna 1 öfrigt ad gängligen erfordra- ds: Från år 1787 conades hela hans verksam- het åt nn och, för att i grund kunna inhemta det praktiska af yrket, genomgick ban dervid ordentliga läroprof. Nio år efter fa- drens död emottog han vid 20 års ålder från modren förvaltningen af fabriksrörelsen i dess helhet och fortfor dermed under 20 års tid, hvar- efter han, genom köp blifven egare af den natur- sköna sätesgården Sparresäter i Westergöthland, ut- bytte fabriksyrket emot landthushållningen. Un- 456 der sin förvaltning hade han utvidgat fabriksdrif- ten till mer än sexdubbelt omfång och derigenom beredt sig en behållning, tillräcklig aut betrygga en sorgfri utkomst. — Med icke mindre nitälskan omfattade han sitt sednare lefnadsyrke; och den landtgård han bebodde blef, genom ändamålsen- ligare skötsel, ett bättre ordnande af hushållnin- gens särskilda delar och begagnande af hvarje an- tagligt tillfälle till uppodlingar och försköning, snart ett mönster för ortens jordbruk. Redan under hans barna-ålder väcktes hans håg för natural-historient; men tillfällig till sitt upphof, och utan erforderlig underbyggnad för ett grundligare studium, kunde hans behandling deraf till en början icke vara annat än ett för- ströelse-medel. — Vid denna tid anade väl ej hel- ler någon, och sannolikt minst han sjelf, att hans författare-rykte en gång skulle utbreda sig till alla verldens delar, der naturvetenskaperna odlas. Att sådant ändock skedde, dertill fordrades en inre naturens kallelse, stark nog att icke qväfvas af mötande svårigheter; det fordrades ett orubbligt ordningssinne och den ihärdigaste arbetskraft, egen- skaper, som, lifvade af den renaste gudsfruktan, ock voro hos ScHÖNHERR de mest utmärkande, och som gåfvo färg och framgång åt hans handlingar, ehvad föremål de än omfattade, — industriela fö- retag, medborgerliga värf, vetenskapliga arbeten eller enskilda bestyr. Bland dem, som uppmuntrade och under- stödde hans första entomologiska studier har ScHön- HERR företrädesvis nämnt Professorerne QUENSEL och THunBErG samt Majoren LEon. GYLLENHAL, hvilken sistnämnde han alltid betraktade såsom sin förnämste lärare. I flera år fortsatte han dessa studier utan annat syfte än att öka sina insigter 457 och samlingar samt glädjas åt de dervid 'stundli- gen sig företeende nya anledningar till beundrande af skapelsens mångfald och visa inrättning. Sedan hans samlingar vunnit något omfång, ledde ho- nom hans ordningssinne ull försöket att naturen- ligt ordna och uppställa dem efter de åsigter, som bland den tidens entomologer gjort sig gällande. Då han dertill behöfde ledning af vetenskapens litteratur, insåg han snart de svårigheter, som hans obekantskap med de klassiska språken här- vid lade i vägen. Men han lät sig deraf icke afskräcka från föresatsen att bryta sig fram till en klarare kunskap i den vishetsbok, som genom naturen är för oss upplåten. Han aktade ringa den ansträngning, som erfordrades alt vid mera framskriden ålder genom sjelfstudium förvärfva sig tillräcklig kunskap i latinska språket, för att förstå de derpå författade entomologiska verk och att rätt använda vetenskapens terminologi, samt i grekiska språket, för iakttagandet af nomenklatu- rens reglor. Genom det allvar, hvarmed han ihärdigt fortsalle sitt entomologiska studium kom han emellertid att oförmärkt öfvergå från dilet- tantens till den sjelfständige vetenskapsmannens ståndpunkt. Hans öfvervägande naturanlag ledde honom härvid företrädesvis till behandlingen af vetenskapens kritiska och systematiska delar. Vid jemförande granskning af då kända entomologi- ska verk erfor ban snart den osäkerhet och förvirring, som i denna vetenskap uppkommit genom skiljaktiga uppfattningar af systematiken, men förnämligast genom felaktiga artbestämnin- gar i det att ofta samma arter i olika Sy- stemer fått olika eller förvexlade namn. Af sådan anledning företog han sig att i en syste- matisk uppställning, för hvarje art, efter nog- 458 grann pröfning af de beskrifningar och afbildnin- gar, som hos särskilde författare förefunnos, an- föra och rätta dessa skiljaktigheter. - Ursprungli- en ämnadt blott till egen ledning och ull räso- nerad katalog öfver ligns samlingar, blef detta ar- bete första upphofvet till hans sedlar allt mera utvidgade entomologiska författarskap. Haus an- teckningar och ullast hade kommit till några äl- dre entomologers kännedom, och bland dessa hade isynnerhet THusBeErG och QuEeEnseErL uppmanat ho- nom alt gifva offentlighet deråt. Första frukten häraf var det under namn af Synonymia Insecto- rum utgifna verk, , deraf tvenne tomer utkommo i Shackbola 1806—8 och den tredje i Skara 1817, den sistnämnda åtföljd af ett bihang, upptagande 277 nya arter af Coleoptera, heskivifan af åtskil- lige in- och utländske entomologer, hufvudsakli- gast GYLLENHAL och Darman. — Med tredje tomen hade arbetet, efter det af FAgricius uppställda sy- stem, i ordningen fortgått till Curculionid-famil- jen. För fortsättningen mötte nu ökade svårig- heter. Ett nytt system måste öfver nämnde fa- milj otarbetas. LissÉ hade deraf känt föga mer än 100 arter, och antalet af dem, som efterföl- jande författare beskrifvit och planlöst samman- fört, uppgick knappt till 800. Sednare tids upp- täckter hade betydligt ökat det kända artantalet, såsom följd hvaraf nya genera måste bestämmas samt alla förut kända eller dittills obeskrifna ar- ter derunder indelas. Efter mångårigt studium och hegrundande, framlade han första utkastet till sitt system i tvenne uppsatser, som under rubrik af Tabula synoptica fanulie Curculionidum infördes i den af ÖKEN utgifna tidskriften Isis 1822 och 1825, hvarefter en utförligare öfsversigt lemnades genom ett arbete, som, under titel: Dispositio me- 459 thodica familig Curculionidum, af trycket utkom i Leipzig 1828. — Från flere vetenskapsidkare upp- manades han nu att utarbeta ett fullständigt be- skrifvande verk öfver berörda Coleopterfamilj, och en af Frankrikes utmärktaste entomologer, Grefve DEJEAN, som ifrigast påyrkade utgifvandet af detta arbete, beredde honom tillfälle att få förläggare dertill i Paris. Han företog då det vidtutseende arbetet under titel: Genera et species Curculionidum, hvaraf 1:sta delen utkom 1i Paris 18333; och så rastlöst bedrefs fortsättningen, att redan år 1846 verket var med 16:de delen fulländadt. Trettio års osparda mödor hade han nedlagt på detta ar- bete, i hvilket öfver 7000 arter äro beskrifne, indelade på 644 genera. Utförandet var möjligt endast derigenom, att Akademier, allmänna Mu- seer och de fleste mera utmärkte samtida ento- mologer i och utom Europa, med hvilka ScHön- "HERR underhållit en mångårig brefvexling, täflade att förse honom med förråd af prototyper, och att han för artbeskrifningarne villigt biträddes af flere med honom närmare förbundne entomologer, syn- nerligast GYLLENHAL och BOoHEMAN. SCHÖNHERRS entomologiska arbeten ") emotto- gos af vetenskapens idkare med odeladt bifall och det system af Curculioniderne ban uppställt blef genast allmänt antaget. Bland de många bevis i öfrigt, huru hans författarskap blifvit i den ve- tenskapliga verlden uppskattadt, må det göra till- ?) Utom ofvan anförda har han författat: Entomologi- ska anmärkningar och beskrifningar på några för Svenska Faunan nya insekter, införde i Vet. Akade- miens Handlingar 1809 och 1811, samt Mantissa Secunda Familie Curculionidum, det sista arbetet af ScHönHErRrs hand och egentligen att anse som appen- dix till verket Genera et species Curculiozidum. 460 fyllest att åberopa ett enda, hemtadt från ett ylt- rande af en bland vårt tidehvarfs ypperste ento- mologer, nu mera framlidne Professorn vid Nat. hist. musenm i Paris LATReILLE, — elt yttrande, ärofullt jemväl för tvenne andra Svenske entomo- loger, den ene Linsés frejdade samtida, CARL DE Geer, och den andra ScHÖsHERRs några år förut aflidne vän LEon. GyYrresmar. Uti sin Cours d'Entomologie, som år 1831 från trycket utgafs, tilltalar LATREILLE Så sina lärjungar, slutande der- med en afdelning af sin kurs: ”Om, såsom då ”fråga är om ett språk, fortsatta förbindelser med ”män, som tala eller skrifva väl, tjena att bilda ”oss och att fylla hvad undervisningen icke kun- ”nat åstadkomma, vill jag tillråda er: lären att ”iakttaga naturen genom flitig läsning af REÉAUMURS ”och pE GEERs memoirer; för beskrifvandet deraf ”tagen GYLLENHAL lill mönster, och för den kri- ”tiska behandlingen IrtiGER och ScHÖNHERR. Dragen ”nvytta af dessa mästares lärdomar, och j skolen, ”såsom de, göra eder foörtjente af efterverldens ”erkänsla.” ; Icke blott genom sin verksamhet som kritisk granskare och författare gagnade ScHÖNHERR veten- skaperna. Han gjorde derjemte åt dem ett dyr- bart offer genom förärandet till Riks-museuom af sina entomologiska samlingar. I vetenskapernas intresse var det nemligen att han genom införhif-- vandet af dessa samlingar med Riks-musei, och under det dervid fästade förbehåll af en särskild In-' tendents anställande för det entomologiska facket, betryggat framtida vården af berörda samlingar, hvilka, särdeles hvad typerna för hans Genera et Species Curculionidum angår, alltid måste för ve- od tenskaperna blifva en värderik skatt. 461 ScHönHERrs sällsporda arbetsförmåga, menni- skoälskande sinnelag och allvarliga nitälskan för allmänt väl tillskyndade honom talrika bevis af medborgerliga förlroenden. Medan ban idkade sitt borgerliga yrke i hufvudstaden valdes han till de- puterad för Fabriks-Societeten 1802, till en af föreståndarne för Fabriks-Societetens Faltigkassa 1803, o. s. v., samt slutligen till Riksdagsman för. Stockholms stad vid det minnesvärda riksmö- tet 1809. — Sistnämnda år utgaf han från tryc- ket en ströskrift, kallad: några ord om fabriker, vittnande, såsom allt hans författarskap, om det stränga ordningssinnet, men i grundsatser föga afvikande från den tidens allmänna åsigter i äm- net. — Huru utöfvandet af hans riksdagsmanna- kall för öfrigt uppskattats, derom vittnar en dyr- bar äreskänk, som han, efter fullgjordt uppdrag, fick af sina valmän emottaga. I kommunala be- styr var han verksamt deltagande äfven under sitt sednare lefnadsskifte såsom landthushållare, och ännu kort före sin död fulländade han ett på ortens odlingsarbeten ganska inflytelserikt värf såsom Ordförande 1 en bolagsstyrelse för sänkning af sjön Lången, hvarigenom en betydlig jordrymd för tillgränsande hemman vanns. Under sistberörda tidskifte uppträdde han som författare jemväl i ekonomiska ämnen. En berättelse om de på säteriet Sparresäter verkställda ekonomiska företag infördes i Skaraborgs läns Hus- bållnings-Sällskaps Handlingar 1818 och 1819. Sist- nämnda år utgal ban Försök till Landtbruksbokhål- lerr, och flere afbandlingar angående maisodling lät han dels särskildt genom trycket offentliggöras, dels införas i förenämnda Hushållnings-Sällskaps Handlingar och i Kongl. Landtbruks-Akademiens arkif. 462 ScHönnERrRs medborgerliga och vetenskapliga förtjenster kunde icke heller undgå att röna of fentliga erkännanden och beredde honom följakt- ligen flere yttre utmärkelser. Vid frånträdandet af sitt borgerliga yrke 1812 undfick han Konun- gens nådiga bref å Kommerseråds namn och vär- dighet. Till RB. N. O. utnämndes han år 1829, sedan året förut hans Dispositio methodica Fami- lie Curculionidum af trycket utkommit, och till C. W. O. år 1846, sedan verket Genera et Spe- cies Curculionidum blifvit fulländadt. Till tryck- nings-förlag för de 4 sista delarne af sistnämnda vg hade ban, på Kongl. Vetenskaps-Akademiens förord, erbållit undeistöd af statsmedel med 2000 R:dr, — en förmån, som han i det hänseendet fö- reträdesvis högt uppskattade, att den mera egent- ligt kom vetenskapen tll godo. Utom Konel. Vetenskaps-Akademien, der han vann inträde 1809, hade Kongl. Landtbruks-Aka- demien, Kongl. Vetenskaps- -Societeten i Upsala, Kongl. Vetenskaps- och Vitterhets-Sambhället i Gö- theborg, Fysiografiska Sällskapet 1 Lund och tret- ton utländska lärda samfund: ;) kallat honom till ledamot. SCHÖNHERR var tvenne gånger gift, 1:0 med HeELEnaA CATHARINA FErREnUsS, dotter af Kontrakts- Prosten, Kyrkoherden i Sköfde Mag. Arv. FERE- ") Wetterauiscehe Gesellsch. fär die gesammte Natur- kunde i Hanau.; Acad. Italiana i Genua; Kaiserl. Gesellsch. der Naturforseher i Moscou; Gesellsch. Naturforschender Freunde i Berlin; Naturforschende Gesellsch. i Leipzig; Soc. Entomologique de France; Entomol. Soc. i Hondöp: Sällsk. pro Fauna et Flora Fennica; Soc. Cuvierienbe : Paris; Entomol. Verein 1 Stettin; Skandin. Entom. Sällsk. i Köpenhamn; Pensylvanian Entom. Soc. i Baltimore; Soc. Linnégenne 1 Lyon. 463 LIUS; 2:0o med BENEDICTA CHARLOTTA BILLBERG, dol- ter af Kontrakts-Prosten, Kyrkoherden i Brunke- flo, Mag. Ertas BirrBErG. Af de barn, hvarmed dessa lyckliga äktenskap välsignats, öfverlefde ho- nom 6 döttrar. Det sanningsälskande, kärleksrika sinne, hvar- på man vill igenkänna den äkta naturvännen, af- speglade sig 1 den förevigades hela väsende, — i hans husliga och borgerliga förbållanden. Den frid, som uppfyllde hans själ, herrskade ock 1i' bans fridfulla, gästfria hem. Sin största fröjd fann han 1 kretsen af sin familj, i sina veten- skapliga arbeten, i omsorgen om sin landtliga bus- hållning. — Patriarkaliskt vårdande sig om sina talrika underbafvande, öfvade han menniskokärle- kens pligter med öppen band, — endast med ti- den girigt hushållsam. Ända till det sjukdoms- fall, som slutades med hans död, bibehöll han fulla kropps- och själskrafter och en oafbruten, nästan ungdomlig, liflighet. Men under hans yt- tersta lefnadsdagar intog honom förkänsla af en nära förestående bortgång. Derom vittna de sista orden af hans egenhändiga anteckningar: ”För mig stundar natten, och med den fri- ”den och hvilan, — och jag går den verld till ”mötes, der inga åldrar räknas.” Den 16 Mars 1848 träffades ban af ett slag- anfall och den 28 i samma månad afled han — stilla och fridsamt, såsom han lefvat. IM KN, Biografi öfver ABRAHAM HÄGGBLADH, ÖFVERSTE=LÖJTNANT VID TOPOGRAFISKA CORPSEN, RIDDARE AF KONGL. SVÄRDS-ORDEN OCH AF K. DANSKA DANNEBROGS-ORDEN. Hicczravon föddes i Wasa stad i Finlaud, den 1 Januari 1789. Efter genomgången lärokurs i sin fäderne- stads skola, blef han, år 1807, student i Åbo; men då kriget mot Ryssland året derpå utbröt, och Universitetet tillslöt sina lärosalar, måste den unge HäcGsrADH, jemte öfriga studerande, på an- nan ort söka sitt uppehälle, och han fatin det, såsom Informalor, hos en finsk, i Petersburg bo- satt, familj. Afslående de anbud som der gjordes honom alt ingå i Rysk tjenst, och utan några band som kunde fästa honom vid fosterbygden, öfverflyttade han till Stockholm, der han 1812 anställdes så- som Ritare och följande året såsom Underlöjtnant vid då varandé Fältmätnings- nu mera Topogra- fiska Corpsen, vid hvilken han, efter gradvis vun- va befordringar, år 1845 blef Öfverste-Löjtnant, sedan han 1831 erhållit Svärds-Orden och 1838 Danska Dannebrogs-Orden. HäcGzLADH började sin tjenstebana vid den mot Norrige sammandragna arme, der han tjenst- K. V. A. Handl. 1848. 11. 30 466 gjorde såsom Fältmätnings-Officer under fälttåget 1813 och 1814. Efter dess slut inträdande i andra tjenste- förhållanden, blef det hans förnämsta omsorg att återtaga sina, af tvingande omständigheter, tidigt afbrutna studier, och han gjorde det med den rastlösa ifver, den kraft och ihärdighet, som voro grunddragen i hans skaplynne. Snart tillvunno honom hans kunskaper ett utmärkt rum bland kamrater, en hedrande uppmärksamhet af för män. Städse använd vid årligen skeende astronomiska och trigonometriska ortbestämrmelser, m. fl. ar- beten, begagnade han omsorgsfullt de tillfällen, som derunder sig erbjödo, för att öka och prak- tiskt tillämpa sina mathematiska kunskaper, och från biträdande blef han, efter någon tid, sjelf ledare och verkställare af dessa grannlaga förrätt- ningar. Alla HäcGsrapes arbeten i denna väg bära vittne om den samvetsgranna noggranhet hvarmed de utfördes. Hans längd- och breddbestämmelser i nästan alla delar af Riket äro utmärkta af en förut i detta afseende icke upphunnen fullkom- lighet. Hans triangelnät öfver Skåne, samman- bundet med det Danska på Seeland, utgör en af de vackraste länkarna i den Svenska triangelse- rien, och bestämdheten i dervid gjorda vinkelob- servationer bemärktes äfven och låfordades af den ryktbare Astronomen ScHUMAcCHER, som på Danska sidan ledde de gemensamma geodetiska mätnin- garna. Den ihärdighet HäGGsBLADvH vid dessa och många andra arbeten ådagalade, de mödor och försakelser han dervid underkastade sig, förljena att nämnas. För att fullborda en basmätning på Wettern fort- sattes arbetet till dess isen brast och han med NA 467 möda räddades. Sina astronomiska observationer i Umeå, vintern 1830—1831, förrättade han, i ett provisionelt uppfördt Observatorium, under en köld så stark att uren stannade, oaktadt alla försök att genom värmningsmedel hålla dem i gång. Under triangelmätningarne 1 Roslagen måste han långa tider tälta på nakna klippor i hafsban- det, dit aflägset boende fiskare tillförde honom hans oundgängligaste behof. = Genom ansträngningar vid mångåriga astro- nomiska observationer blef hans ena öga obruk- bart, och vid en af dessa förrättningar i Norr- land måste han, för att utan afbrott kunna fort- sätta observationerna på solen, under flera vec- kors tid färdas om nätterna mellan observations- ställena, stundom 6 å 7 mil, på obanade fjellvä- gar, än ridande, än 1 båt, än gående. Men dessa nattliga färder, jemte alla öfriga ansträngningar och försakelser dem han, för sina arbetens framgång, underkastade sig, grundlade en sjuklighet, som i början. missaktad, till och med trotsad, omsider öfverväldigade hans starka fysik, och slutligen nedlade honom på den sjukbädd, hvarifrån ban ej mera uppstod. Den redlige, an- språkslöse mannen ändade sin verksamma, obe- märkta bana den 20 Mars 1848, uppriktigt sörjd af anhörige, vänner och kamrater. Sedan 1846 var Öfverste-Löjtnant HÄGGBLADH ledamot af denna Akademi. Biografi öfver FriserRRE C. E. von WEIGEL, KONUNGENS FÖRSTE ARKIATER, F. D. ORDFÖRANDE I KONGL. SUNDHETS=KOLLEGIUM , KOMMENDÖR AF KONGL. WASA- ORDEN MED STORA KORSET, RIDDARE AF KONUNG CARL XIII:S OCH NORDSTJERNE-ORDEN: ÖHrisTAn EHRENFRIED VON WEIGEL, SOn af Arki- atern, Medicine och Pharmacie Professoren, Rid- daren af Kongl. Nordstjerne-Orden, C. E. von WezicEL och dess Fru DorotHEA ELisABETH BounN- stepT, föddes 1 Greifswald den 5 Aug. 1776. — Redan år 1792 Student vid dervarande univer- sitet, bestämde han sig från början för läkåre- yrket, sannolikt dertill föranledd ej mindre af imre kallelse, än af den uppmuntran han i detta afseende rönte hos far och farfar, hvilken sednare, Kongl. Arkiater och praktiserande Läkare i Stral- sund, med särdeles kärlek omfattade yngligen, i hvilken han hoppades ett biträde på ålderdomen och i bvars hand han önskade få öfverlemna sitt betydliga klientel. — Efter att 1 fyra år hafva fortsalt studierne i Greifswald, begaf sig den unge v. Weicer år 1796 till Jena, der han, ytterli- gare 2;ne år, under den berömde HuFELANnDs spe- ciella handledning, utbildade sig i sin vetenskap och år 1798, efter utgifven gradual-disputation ”de Phospbori usu medico,” promoverades till Medicin& och Chirurgie Doktor. — Under det ef- 470 terföljande året uppehöll han sig dels 1 Göttingen dels i Wien; flitigt begagnande dervarande be- römde lärares undervisning i medicin, kirurgi och opthalmiatrik, samt åtlydde derefter farfa- derns uppmaning att, i antydda ändamål, bosätta sig i Stralsund, der han snart genom sitt älsk- värda väsende och sin skicklighet vann stort för- troende, och några år de ådrog sig Konung GustAF IV- ADOLPHS uppriivisärnlie samt af ho nom såsom läkare anlitades, utan att dock mot- taga det redan då gjorda anbudet, att blifva done Konungs Lifmedikus. — År 1807 företog D:r v. Weicer en resa till England, der han under nästan dagligt umgänge med den redan då berömde Astrey Cooper, med förkärlek egnade sig åt kirurgiens studium, utan att likväl åsido- sätta någon af vetenskapens öfrige grenar. — Vare sig ull följe af redan gjord öfverenskommelse, eller på grund af ett mera tillfälligt samman- träffande, nog af, då v. Weicer på återresan från England tog vägen öfver Sverige och om vå- ren 1808 ankom till Stockholm, blef han redan 10 dagar efter sin ankomst, och sedan han un- danbedt sig erbjuden dispens från det i författ- ningarne för utrikes examinerade läkares legiti-. tiatign föreskrifna colloquium familiare inför K. Collegium Medicum, utnämnd att vara Konungens tjenstgörande Tifmedikus i hvilken egenskap han ock samma år var Konungen följaktig under dess vistande på Åland, samt sedermera under vintern på Haga tjenstgjorde hos Drottningen och de Kgl. barnen, AM Vdnsoka efter statshvälfningen den 13 Mars 1809, med den fångna Konungafamiljen vi- stades på Drottningholm och Gripsholm, till dess ban i Juli månad af Konung Carr XIII anbe- falldes, att till Stockholm återvända, samt i Au- 471 usti samma år utnämndes till Konungens förste jenstgörande Lifimedikus och vice Preses i Kel jollegium Medicum. | Sålunda genom bestämda embetsmanna-för- ållanden fästad vid Sverige, egnade sig v. WEIGEL rån detta ögonblick med lika upplyst som out- rötteligt nit åt omsorgen om fäderneslandets Me- icinalväsende, och det är i främsta rummet hans erksamhet, som vi hafva att tacka för de stora örbältringar i denna administrationsgren, hvilka tmärka i synnerhet de tvenne första decennierne f det nya statsskicket. — En fullständig redo- örelse för denna verksamhet skulle alltså inne- arta en lika fullständig historia om en af Sven- ka Medicinalväsendets vigtigaste utvecklingspe- ioder, men då en sådan skulle öfverskrida grän- erna af det utrymme, hvarinom dessa biogra- ska anteckningar böra hålla sig, och i hopp att n utförlig framställning af denna intressanta pe- iod af Sveriges medicinalverk icke skall komma tt saknas, inskränka vi oss här till att- endast ntyda några de väsendtligaste yttringarne af v. MEiGELs oafbrutna sträfvande för ordnandet af en förvaltningsgren, hvars ledning han de facto fvertog ifrån det ögonblick han dervid fästades, ch åt hvilken han, 1 mera än 30 år, egnade ig med en kärlek och framgång, som före honom i, kanske ingen, egt eller erfarit. Det af Konung Carr XI stiftade Collegium fedicorum, ursprungligen bildande endast en ve- enskaplig förening mellan rikets legitimerade Lä- are (Medici) hade visserligen, under loppet af 8:de seklet med förändrad benämning, (Colle- ium Medicum), genom förnyade nådiga regle- nenten efter hand fått sig tillagt bestyret med andets allmänna helsovård, och den år 1797 ut- 472 färdade instruktionen, hufvudsakligen gruudad på den då vidtagna föreningen mellan medicin och kirurgi, gaf Kollegium visserligen en vidsträcktare verkningskrets och karakteren af ett formligt em- laverks men dess verksamhet var dock ännu i flere delar icke nog bestämd och inskränkte sig förnämligast till konsultativa åtgärder; hela be- styret med Armens helso- och sjukvård. till- hörde annan embetsmyndighet o. s. v., så, att Kollegium efter dess då varande bestämmelse icke kunde betraktas såsom en egentlig Öfverstyrelse för rikets Medicinalväsende. — v. WeIiGeL insåg bristerna i detta förhållande och var utan tvifvel den, som kraftigast bidrog till vinnande af en förändring deri. Följden af detta hans bemö- dande var upplösningen af Collegium Medicum och stiftandet af Sundhets-Kollegium, som erhöll en vidsträcktare befattning och ett mera afgö- rande inflytande på så väl den civila som mili- tära helso- och sjukvården, hvilket inflytande ock på ett ganska välgörande sätt uppenbarade sig genom nyttiga för fattningar så i ena som an- dra afseendet. Den militära sjukvården hade under Syeriges sednaste krig visat sig vara i hög grad ballar lig och så väl Regeringen som Rikets Ständer fästade härvid synnerlig uppmärksamhet. von WkicEL utnämndes till ledamot i den komite, som år 1809 förordnades att granska förhållandet härmed samt afsifva förslag till nödige förbätt- ringar deri och uppgjorde da då den plan till en förändrad organisation af Fältläkare-korpsen, hvilken han Södlmera. såsom ordförande i Sund- hets-Kollegii militära division fullständigt utveck- lade och bragte till verkställighet, och hvarigenom det första och vigtigaste steget.var tagit Arr lyfta 473 Armens Läkarekorps ur den missgynnande ställ- ning, hvari den sig hittills befunnit. För Rege- ments-läkareplatserne, förut till det mesta besatta med hufvudsakligen på rakstugorne bildade Chi- rurgie-magistrar, och bortgifne uppå Regements- chefernes förslag till den sökande, som vunnit deras personliga välvilja, utan afseende på för- tjenst eller duglighet, bestämdes högre vetenskap- lig qvalifikation; de förutvarande underläkarne indrogos, och för hvarje Bataljon anställdes en legitimerad Läkare; till förstärkning af korpsen, särdeles i fält, men äfven för att under fred bi- träda i den civila sjukvården, antogos pensionärer och stipendiater i Fält-läkarekorpsen, och ett rätt- vist befordringssystem, så väl fästande ett billigt afseende på tjensteålder, som främjande den större skicklighetens fortkomst, till båtnad för sjelfva tjensten, fastställdes; ett under Sundhets-Kollegium stäldt Fältläkarekontor, för besörjande af en än- damålsenlig medicinalutredning för armeen, inrät- tades, o. s. v., genom hvilket allt korpsens både tjenstbarhet och anseende snart i betydlig mån höjdes, och allt jemnt än ytterligare stigit, — Man har velat lägga v. Weicer till last, att ban vid löneregleringen för Armeen icke nog bevakade Fältläkarekorpsens ekonomiska intresse, i det att han icke sökte bibehålla Regementsläkare-lönerne vid indelta armeen i deras förut varande skick, utan medgaf nedsättning i flera bland dem för att vinna förbättring i andra och tillgång för af- lönande af de nya tjenster inom denna grad, bvilka vid Fältläkare-korpsens reorganisation an- setts nödvändiga. Det vissa är dock, dels att det icke berodde af v. WEiGEL att förekomma denna anordning, hvilken stod i oskiljaktigt sammanhang med regleringen af Armeens löne- och pensions- 474 stater, dels ock, att om än derigenom flere högre löner blefvo nedsatta och alltså utsigten till en mera oberoende ekonomisk ställning beröfvades några bland Korpsens medlemmar, likväl det stora flertalet, ja korpsen i allmänhet derpå intet förlorade, helst utan denna reglering, sannolikt ingen tillgång kunnat beredas för att upphjelpa de mindre lönerne; — beroende det på den när- maste framtiden att utverka de förbättrade löne- vilkor och den utsigt till ytterligare befordran, hvaraf vår Fältläkarekorps, i det skick hvartill Vv. WEIGEL densamma bragte, så ostridigt är förtjent. I sammanhang med Fältläkarekorpsens högt påkallade förbättring och såsom ett hufvudsakligt medel att ernå detta vigtiga ändamål, väcktes frågan om inrättande i hufvudstaden af en me- dico-kirurgisk undervisningsanstalt, hufvudsakli- gen för bildande af praktiskt duglige militärläkare. — Vv. WeiceL deltog från början i uppgörande af planen till detta läroverk och var den verk- sammaste vid dess organisation. JET KO Biografi öfver CARL AUGUST THELNING, KONUNGENS FÖRSTE LIFMEDIKUS, MEDICINALRAD, KOMMENDÖR AF KONGL. WASA-ORDEN, RIDD. AF KONGL. NORDSTJERNE- ORDEN, M. M. Cr AuvGcusT THELNING, enda barnet af Ekonomie Direktören Carr GustaAF ”THELsinG och JOHANNA CAROLINA DE FrREEsE, föddes i Westergöthland den 30 April 1791, och blef, redan vid 1 års: ålder moderlös, till vård upptagen först af närmaste anhöriga och sedan vid 8 års ålder såsom eget barn af Prosten O. CaArrAnDErR + Hofva, broder ull den ryktbare Assessoren D:r CuHristoFEr CaAr- LANDER. Efter skole- och gymnasii-undervisning i Mariestad och Skara blef han 1808 anställd så- som Underläkare vid den s. k. vestra armeen, och gjorde sålunda tidig bekantskap med det lef- nadsyrke, genom hvilket han sedan -spridde så mycket gagn. . Sedan kriget slutats, blef han i Febr. 1810 Student och 1812 Med. Filos. Kandidat i Upsala, samt, åter anställd i Fältläkarekorpsen, 1813 be- ordrad att, såsom Adjutant med Bataljonsläkare grad, åtfölja Fältläkaren D:r Hari till tyska fält- tåget. Efter att här hafva lemnat ett verksamt biträde fick han snart uppdrag att i Hannover bilda och såsom chef förvalta ett större sjukhus. Hans utmärkta fallenhet för administrativa sjuk- 310 vårdsbestyr erhöll här det första wullfället att göra sig känd och värderad. De afbrutna uni- versitetsstudierna fortsattes efter krigets slut vid Upsala med disputation pro exercitio 1815, Me- dicine Kandidatexamen 1816, och Med. Licentiat- examen 1817. Under somrarne sistnämnda år, så väl som 1818, hade han ett godt tillfälle till praktisk öfning under Arkiater ÅFzELus, såsom Underläkare vid Sätra brunn, intilldess han i Aug. s.å. af Kongl. Sundhbets-Kollegium förordnades till Läkare vid provisoriska Kurhuset i Julita socken i Södermanland. År 1819 d. 13 Mars aflades Kirurgie Magi- sterexamen och den 13 s. m. blef han utnämnd till Medicine praktiee Adjunkt vid Carol. Med. Kir. Institutet och snart äfven af Serafimer-Or- densgillet konstituerad Underläkare vid Konel. Serafimer- Lazarettet. Den aktning och tillgifvenhet han under sitt korta vistande i Södermanland förvärfvat, så väl bland traktens talrika ståndspersoner, som ock bland allmogen, föranledde emedlertid, att han ,; på Landshöfdinge-embetets begäran, blef af Kongl. Maj:t anbefalld, att s. å. återvända till Julita, för all der iovrätta och såsom Öfverläkare förestå ett större Kurhus, hvarmed han äfven under följande årens somrar fortfor, afvexlande med tjenstgöring såsom t. f. Öfverfältläkare för Stock- holms Garnison. År 182i i November blef han t. f. Öfver- läkare vid Konel. Serafimerlazarettet, en befatt- ving hvilken han snart lemnade, sedan han den 28 Jan 1822 blifvit utnämnd till Lifmedikus hos H. É. H. d. v. Kronprinsen, som ban kort der- efter fick åtfölja på dess utländska resa till Tysk- land, Schweitz och Italien. - Under denna resa 11 blef han frånvarande promoverad Medicine Dok- tor i Upsala. Sedan han efter återkomsten från resan en kort tid tjenstgjort såsom Öfverläkare vid Allmänna Garnisons-sjukhuset, en befattning som samman- hängde med Medicinska Adjunkturen vid Carol. Institutet, tog han den 4 Maj 1823 afsked från båda dessa tjenster och ntnämndes den 14 Dec. följande år till Regementsläkare vid Kongl. Svea Artilleri. Efter sin gynnare och vän Prof. v. DöBErns blef han 1829 befordrad tll Öfver-fältläkare vid Stockholms Allmänna Garnisonssjukhus. Detta sjukhus, redan ursprungligen ämnadt att blifva ej blott hvad dess namn innebär, utan ock en prak- tisk bildningsanstalt för Sveriges militärläkare, var uppfördt efter en stor och värdig plan, så all det som ett mönster skulle kunna uppfylla sin bestämmelse. Men många gånger hade det- samma just för sin storhets skull hotat att knyta sig i växten. Skelettet, murarne till den nya byggnaden, var. knappt färdigt, när ”THELNING mottog den moraliska förbindelsen att fullända bela dess organisation under inre och yttre svå- righeter, dem, bland alla samtida, måhända han ensam var vuxen alt lyckligt bekämpa genom in- flytelsen af sin ställning och sina personliga egen- skaper. Han lyckades enulletid att få se bygg- naden fulländad i dess vördnadsbjudande yttre former, i dess ändamålsenliga och prydliga inre anordning — han lyckades alt trefliggöra och försköna den vackra plats som Carr XIV JOHAN åt detta sjukbus sjelf utsett, så att han med kon- valescenterna fick njuta svalka i skuggan af de planteringar vid hvilka hans egen hand biträdt — han lyckades att på ett lika enkelt som säkert 312 sätt ordva alla detaljerna af sjukhusets admini- stration så att allas väl afvägda åligganden sam- verkade för de sjukas bästa möjliga vård -— han lyckades att åt sjukhusets läkarepersonal gifva den lyftning i anseende, den tillbörliga inflytelse, hvarförutan en sjukvårdsanstalt aldrig kan upp- fylla sin bestämmelse — han lyckades att med frikostigt erbjudande af alla de materiela hjelp- medel, som den vetenskapliga forskningen kunde behöfva, städse upprätthålla det vetenskapliga sträfvandets fortgång bland sjukhusläkarne — han lyckades att fullända inrättningens dubbla be- stämmelse af sjukvårds och bildningsanstalt på ett sätt, att densamma i både ena och andra hän- seendet af sakkännare betraktas som ett mönster. THensincs förtjenster om milhtärsjukvården förvärfvade honom vanligen förtroendet att vid öfningslägren leda bestyren för truppernas häl- sovård, och på detta sätt rigtades hans ord- nande verksamhet äfven utom sjukhusets och gar- nisonens trängre omfång. Väl förtrogen med” sitt ämne var han sålunda äfven en sjelfskrifven le- damot åf den Komite som på ERKSELL dv. Kronprinsens' förslag den 8 Jan. 1839 nedsattes för alt undersöka bristerna i vår militära sjuk- vård och föreslå de förändringar, som kunde vara af nöden. Denna Komite, uti hvilken THELNING, utan förorättande af de andra ledamöterne, tryggt kan sägas hafva varit själen, har redan burit frukter, för hvilka både armeen och läkarekorpsen stå i stora förbindelser — den kommer att med tiden verka långt mera. En vidgad verkningskrets för militära sjuk- vårdens reformerande erböds THELnInG, då han 1841 förordnades till Medicinalråd och föredra- S gande 13 gande af militärsjukvårdsangelägenheterna i Kongl. Sundhets-Kollegium. Beklagligen hade hans hälsa redan då börjat blifva vacklande och dess fortgående obestånd lade till kroppsliga plågorna äfven den bittra känslan af bristande krafter att genomföra de många och goda planer, hvilka t. o. m. under sista sjukdomen i det yttersta voro hans kära SyS- selsättning. Förlusten af synförmågan på ena ögat följdes efter någon tid af elt degenerativt lefverlidande, som i sin ordning medförde en obotlig vattsot och kraftuttömning, af hvilka hans dagar slutades den 26 Oktober 1848. De yttre utmärkelser, dem mannen af sann förtjenst icke söker, men med fredadt samvete kan emoltaga både som belöning af sin Konung och som en ökad bevekelsegrund till fortsatt all- männytltig verksamhet, uppsökte äfven THELNING. 1836 blef han utnämnd till förste Lifmedikus hos H. M. KE. CARL XIV JonAn med fortfarande tjenst- göringsskyldighet hos H. K. H. Kronprinsen och Dess familj, 1825 utnämnd Riddare af Kongl. Wasaorden, 1832 Riddare af Kongl. Nordstjerne- orden, blef han 1842 Kommendör af Wasaorden och fick 1844 Nordstjerneorden i briljanter. Den beundran som af utmärkte resande främlingar med rälta egnades åt garnisons-sjuk- huset, den aktning som administratör, bvilken THELNING på resor tillvunnit sig utomlands, för- skaffade honom äfven af utländska monarker ut- märkelser. Så blef han 1830 utnämnd Riddare af Kejserliga Ryska S:t Wladimirsorden och 1845 af Kejserliga Ryska S:t Anneéeordens 2:dra klass i briljanter, och samma år till Riddare, samt följande året till Kommendör af Kongl. Danska KV. Sp Hundl, 184855 - 33 314 Dannebrogsorden. 1841 var han Ordförande i Svenska Läkare-sällskapet. Utom Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademien hade äfven Kongl. Svenska Krigsvetenskaps-Aka- demien, Kongl. Norska Vetenskaps-Sällskapet i Trondhiem och Neder-Rhenska Physico-Medicinska Samfundet kallat honom till medlem, INNEHÅLL. Förra Afdelningen. On några molybdenföreningar samt om denne metalls atomvigt; af L. SVANBERG och H. STRUVE . . + 5 . sid. 4. Ett nytt vattenmärke , utsatt på Kastellhol men i Stockholms hamn, af AxEL ERDMANN » = 87. Om convergensen af TT bråk; af C. J. MALMSTEN « os oc 0 91. Fungi Natalenses, quos annis MDCCCXX XIX MDCCCXL collegit J. A. WaHrLBErc, ad- jectis quibusdam USP era ao... JERIES on Våle 3 NEED LA Undersökningar öfver de sk ok öranick, som uppkomma vid öppnandet och slu-- tandet af en NN S00R af E. Ep- KUNDE os » 455. Bwgrafi öfver a S sa m. m. Friherre Jöns JakoB Berzeuws . » 495. «e Sednare Afdelningen. Försök till en geognostisk-mineralogisk be- skrifning öfver Tunabergs socken i Sö- dermanland, med särskildt afseende på der belägne grufvor; af AA. ERDMANN (aln. NEON Pa RE FRAME RON ee 1. 316 Försök till systematisk uppställning af de i Sverige förekommande Na LR uar; af C. H. BoHEMAN 3 Fall af subluxation med fullständig och ofull- ständig fractur (”infractio”) å ryggra- den, jemte anmärkningar öfver in- fractioner i allmänhet; af CARL SANTESSON (Tab. VIL) Om rätta tydningen af sido-utskotten på rygg- och ländkotorna hos Menniskan och Däggdjuren; af ÅA. Retzius Om en egen körtelbildning hos några arter af slägtet Canis; af ÅA. Retzius (Tab. VI-—IX) Ytterligare bidrag til fonmälde om Su myggan Ceroplatus sesioides; af P. F. WAHLBERG . Bidrag till kännedomen om utvecklingen af Mollusca Acephala Lamellibranchiata ; af S. Lovin (Tab. X—XV.) . Biografi öfver Stats-Sekreteraren och Kom- mendören m. m. HAns JÄRTA » » Professoren och Kommendö- dören m. m. Erik GuUstAF GENER » » Professoren och Riddar en På GustAF CEDERSCHJÖLD » » Kommerse-Rådet och Kom- mendören m. m. CARL JOHAN SCHÖNHERR » » Öfver sleAllö pa ch ee daren ABRAHAM :HÄGGBLADH . sid. . » 195. 213. 309. SAMA 329. 437. 443. 449. 317 Biografi öfver Konungens Förste Arkiater och Kommendören m. m. Fri- herre C. E. v. WziGEL ». sid. 469. Assessoren och - Riddaren CHRISTOFER CARLANDER »« .« . » 491. Öfverste-Löjtnanten och Rid- daren JoHAn Epström . .« .- » 503. Konungens Förste Lifmedi- kus och Kommendören m. m. CARL AvuGusTt THELNING - . » 509. Härtill Tab. I-—XV. FÖRTECKNING på Författarne till de i 1848 års Handlingar införda afhandlingar. - Förra Afdelningen. [NT E.: Undersökningar öfver de induke= tionsströmmar som uppkomma vid öpp- nandet och slutandet af en galvanisk kedja sid. 155. ErDmasn, AxEL: Ett nytt vattenmärke, utsatt på Kastellholmen i Stockholms hamn . . . » 87. Fries, E.: Fungi Natalenses, quos annis MDCCCXXXIX—MDCCCXL collegit J. A. WauLBERG, adjectis quibusdam Capensibus ,, 121. MarmsTtEn, C. J.: Om convergensen af continu- erligas brak cen sc ste ee SS OA SvanBERG, L. och StruveE, H.: Om några molyb- "= denföreningar samt om denne metalls atom- VISL ICE fen jöpo I fer. gles I ls Eke Är SLA AA ERA SE SE EE Sednare Afdelningen. Boreman, C. H.: Försök till systematisk upp- ställning af de i Sverige förekommande Nattfjärilar soierescves sme SS ENAS OD ErDmaANnnN, A.: Försök till en geognostisk- mine- ralogisk beskrifning öfver Tunabergs soc- ken i Södermanland, med särskildt afseende pa der belägnergrufvor” bo oss 1. Lovén, S.: Bidrag till kännedomen om utvecklin- gen af Mollusca RN Lamellibranchi- ata . o : Retzius, A.: Om rätla dultsen folk ten på rygg- och ländkotorna hos Menni- skan och Däggdjuren » » » Om en egen körtelbildning hos några arter af slägtet Canis . SS UNS SANTESSOnN, CarrL: Fall af subluxation med full- ständig och ofullständig fractur (”infractio”) å ryggraden, jemte RN öfver in= fractioner i allmänhet . : WaunsErc, P. F.: Ytterligare bidrag till ee domen om Svamp-myggan Ceroplatus se- sioides SS 319 . sid. 329. 213. 309. 195. 317. Win Rö-A il erlag NN af id 26 ali > + ylt LOGG Sr dag, SR ITA tet Anbgand doc | moa Im 10 ERAN I ; FAO Nf rg Hjo tibarta i. TE LÅ Ls HK ; VE ACE Se rna STOCKHOLM, 1 | - Ha: Ås : j » MID a Liongl. : et. Ahkad. Ha äh BE AO Nar TR > Tillhör k Het. Akad Handl. - RÅ i | wostisk CJ. på öfver i Tunabergs Socken | j uti ; Fö MR: 000 Un anlon" 4 " Öp EC DN 22 rtudden | Å skam | ik é Rod. Gneiss. Å6ro/dstetlinisk Granit. 7 Mil. kit.af AE Gen Stab Aaah In: Jar NA AN SE Voliolnainsg SU Ber MG S ran. skar = a Sokirkyltan Har" Muirsike onnfor / Np Brad -— Irömskull ra ristiuns, | Fötpnges ges vostisk Char, I öfver Tunabergs Socken ut DN Ren Röul. Gneiss. | Grå Gneiss Kornig Kalksten. Hornblendesten: och Wrapp. Fi Småkornig Granit. EE Eulysil == Crofkryslallinirle Granit Rit ar AT Gen SMab Lil Du i | ERAN CEN Grav Gnetss. 50. 15 H00 200 Lion gl Me. Aead. Ma é « Stora Grul 'Stoler 0. KUngsporrgriusarn. J Maltgrutan. d Sophia Magdal. gr ge Österbergsgrutvan £ Ladgrutvan. 9: Sjobergsgr N:L h. Eduardsqruvan. tv. Näsmansgrulvan. k. Hallongrufvan. lL. Kabbelgrutan. nm Tratten. mv. Sjobergsgr NA. 0. Adolisbergsqrutfivarn. p. Apelgrensgruiarn. f Sohnsqrilrarn. ” Sjelbardlke t. Anlolfsbergsgr sS. Johns Schaecht t. Alexanders Schacht u. Gorans Schacht v. Lovisins Schacht oc. Cederbawms Sehacht ——— ' Tab II. Tillhör I Wet: Akad. Handl. 18hå. Table Stora Grul' Stolen Klingsporrgrutian 2 Mallgrufian Sophia Magdal. gr Öster bergsgrudvarn Ladgrufran. Ji sa Sjöber gryr N2 ; - 2 NORS AN : Hduardsqrufiar. v | MNäsmansqvulian a 4. Hallongrufian. Kaubbelgrusan ratten Sjöbergsgr NA Alollsbergsgrutiarn Apelgrensqruiar SLalinsariuliarn. — Sehacht t.Adollibergsgr Johius Schacht Alexanders Sehacht Görans Schacht Lovixins Schacht : Grå Gnetss. (RE irolkopstallinisk Granit. 5 Ib Sal) Xx. (ederbawnms Sohacht Ö 2 Mm 8 100 dt ä 0 150 Kamnar eller /$ Mil jö - = | + Tillhör K Wet Akad Handl 1848. == é Jab IT Grund-och Profil-Titningar öfver Tunabergska Grufvan. Tab. MV 100 Famnar. IWlhör Ii Wet Akad Handl. (846. Tub Ehrencronas Ort Ehrencronas Brostort Lovisins Ort. Generalens Ort Ornskolds Ort. AÅkerlyelms Ort Tpplandsorlen Ödegrutizan Stöfvaren Förmaket Svartlings Orten. Ofre Norr Orten Mellan Norr Orten Nedre Norr Orten. Sophia Magdal gr. Kallar Ortens Klinygsporryrudiarn - Hedningegrutian Stora Grul Stolen Johns Schacht . Alexanders Schacht Görans Schacht. Gerhards. Sänkning Elisacheths. Sänkning Bergens Stnkning. = Vjckelie Svabens Sanning. Jacobs Sänkning ce Lovisins Schacht Norra Porten < Södra Lorten - Häslvandringen Alvägningspunkten. - oc ; ; | MH | 4 ” Liongl Me. AMad. Ha Tillhor Ii Met Ak I [ALA Profil etter Unfil efter linien 5-5. Profil efter linien 6.6. 0 Iillhör I2 Het Akkad Mandl 16, , 4 Öd. Vab Profil längsefter Källar Orten ochEhreneronas Ort. Prolil efter Unicn 11. SE) OR (£4 Irolil efter linierv 22 d Prolit efter linien 4. e Lrolil elter lien I | Liongl. Het. Aad. Ha Tillhör fi Het Akad. Hå ; Tub IT. jo | FR. AA 2 Profil. efter lunien död. LO. RE pre er ee esset eN SS RN Tj Profil etter linen 6 8. 90. 20. "Profil FÅ ru Tillhör Ii Wet Akad Handl 1540. Tub 17 Profil etter linien 3-3 L Lrolil etter linten 88. Profil längsefter Klingsporrårufvan, O.de- O nm gruvan och Akerhjelms Ort. Prolil efter linien TA. få I ka 4 | | AN ” Liongl. Met... Mad. Handl. ANI. Vil NH ER I Jienyl. WH. -Akad. Handl. 1SI5S. Hal NV HI- hongl MWe Akkad. 20 Long! MWe. .-Akad Handl: 145. Lab. IX. fp Cå fa SEE SN CC: Anderson sc SSA z , AN C Anderson sc. Nåersomn Sc. Lab. XIV. CA K.lVet. Akad Handl. 1848. . mn =) NE ir i ST mmm [ZA Tp v GUN mms Jar z (FR - Sö i CO ANdersor sc. PR KNIT ja TALL CUERGSN ANU I UNS AMNH LIBRARY